om nordiskt kultursamarbete m.m.

Proposition 1981/82:200

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1981/82:200

Regeringens proposition 1981/82:200

om nordiskt kultursamarbete m. m.;

beslutat den I april 1982

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad här har anförts för de åtgärder eller det ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar OLA ULLSTEN

JAN-ERIK WIKSTRÖM

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposifionen behandlas inledningsvis vissa allmänna frågor om samarbetet inom det nordiska kulturavtalets ram. Vidare redovisas vissa åtgärder som vidtagits för att utveckla nordisk samverkan på bilateral och multilateral bas inom utbildning och forskning. Vidare framläggs förslag om medelsanvisning för och godkännande av riktlinjer för genomförandet av en studiefas som underlag för beslut om upprättande av ett permanent telesateUitsystem för bl.a. nordiskt radio- och TV-samarbete. Slutligen framläggs förslag om godkännande av Nordiska ministerrådets kullurbud-get för år 1983 och anvisande av medel för täckande av den svenska andelen av denna budget.

I propositionen lämnas ocksä en redogörelse för vissa vikfigare åtgärder inom ramen för det nordiska kulturavtalets organ under är 1981 och delar av är 1982.

I    Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 200

Prop. 1981/82:200                                                    2

Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET         PROTOKOLL

Vid regeringssammanträde 1982-04-01

Närvarande: statsrådet Ullsten, ordförande, och statsråden Wikström, Friggebo, Dahlgren, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, EUasson, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer

Föredragande: statsrådet Wikström

Proposition om Nordiskt kultursamarbete m. m.

1    Inledning

Avtalet mellan de nordiska länderna om kulturellt samarbete ingicks år 1971 och trädde i kraft den I januari 1972 (prop. 1971:54, KrU 1971:13, rskr 1971:188). Avtalet föreskriver bl.a. en gemensam budget för kulturellt samarbete.

Nordiska ministerädet har faststäUt hur den gemensamma budgeten skall behandlas. För att få en anpassning i fiden fill flertalet nordiska länders budgetordningar sammanfaller verksamhetsåret med kalenderåret. Detta medför bl. a. att ministerrådet fastställer sitt budgetförslag så sent att det, trols att det bör behandlas under våren, inte kan föreläggas riksdagen inom den för avlämnandet av propositioner faststäUda tiden (jfr. prop. 1972:130 s. 41, KrU 1972:24, rskr 1972:135).

I proposifionen 1981/82:100 (bil. 12 s. 635) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Nordiska ministerrådets kulturbudget för budgetåret 1982/83 beräkna ett förslagsanslag av 29 377 000 kr. Jag anhåller om att nu få ta upp denna fråga.

En rad andra frågor av väsentligt intresse för Sverige och ett eller flera andra nordiska länder är f.n. aktuella inom ramen för det nordiska kultursamarbetet. Jag har därför funnit det ändamålsenligt att i en och samma proposition behandla angelägenheter som rör flera sakområden, men som alla har det gemensamt att det gäller nordiskt samarbete på bilateral eller multilateral bas. För sammanhangets och överblickens skull tar jag även upp vissa frågor som inte kräver något riksdagens ställningstagande.

Jag finner det vidare vara naturligt att - som en bakgmnd tiU mina ställningstaganden i det följande - redovisa vissa principiella överväganden rörande den önskvärda utvecklingen av det nordiska samarbetet inom utbildning, forskning och kultur.

Prop. 1981/82:200

2   Det nordiska kultursamarbetet

Det nordiska kultursamarbetet bedrivs pä många plan och i skilda former. En heltäckande översikt skulle behöva omfatta såväl individer eller grupper - t. ex. ideella föreningar och intresseorganisationer - som de mer eller mindre officiella kontakter som tas mellan offentliga myndigheter på alla nivåer.

Motiven för samarbetet skiftar helt naluriigt beroende pä sammanhanget. Ideella motiv baseras på en övertygelse om värdet i sig av en stark, nordisk kulturgemenskap, som en stimulans för det nationella kulturlivet. Nytlobetonade motiv ser samarbete mellan två eller flera nordiska länder som ett medel alt uppnå något som antingen är omöjligt eller svårt - t. ex. av kostnadsskäl att förverkliga enbart genom nationella insatser eller som bedöms vinna kvalitativt på ett nordiskt samarbete. Den besvärliga ekonomiska situation som de nordiska länderna befinner sig i gör det naturligt all nyttomotivet kommer mer i förgrunden än tidigare. Det förtjänar emellertid att understrykas att detta i längden knappast är till nackdel för det ideellt motiverade samarbetet. Det torde snarast förhälla sig sä att känslan av kulturell gemenskap förstärks om man kan visa alt nationella problem och behov kan tillgodoses inom en nordisk ram.

Genom det nordiska kulturavtalel har de nordiska länderna en formell ram för kultursamarbetet. Genom avtalet har också etablerats en organisation för detta samarbete, med Nordiska ministerrådet som högsta beslutande organ och ett särskilt sekretariat - kultursekretariatet - lill ministerrådets förfogande.

Med hänsyn till kultursamarbetets stora bredd är del självklart alt en betydande del av detta äger rum vid sidan av den formella organisationen. Det är i mänga fall rimligt alt kontakt tas direkt mellan berörda nationella organ. Den organisation som etablerats inom ramen för kulturavtalel bör dock utnyttjas i största möjliga utsträckning för den vidare utveckling av kultursamarbetet som kan ske genom statliga myndigheters medverkan. Härigenom byggs successivt upp en kompetens och ett kontaktnät, som kan ge de nationella instanserna värdefulla impulser och vägledning i strävandena all söka lösningar pä nationella problem på ell nordiskt plan.

Såväl ulbildning som forskning och myckel av allmänkulturell verksamhet bedrivs inom ramen för stora, nationella förvaltningssystem. En av de mest angelägna uppgifterna för statsmakterna i förhållande till det nordiska samarbetet bör under åttiotalet enligl min uppfattning vara att främja vad jag skulle vilja kalla ett nordiskt perspektiv i planering och verksamhetsutveckling på alla nivåer inom dessa syslem. Jag har berört denna fråga något redan vid min anmälan av prop. 1981/82:100 (bil. 12 s.358) och prop. 1981/82:106 om forskning m.m.(s. 18) och vill i detta sammanhang ytterligare utveckla min uppfattning. 11    Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 200

Prop. 1981/82:200                                                    4

Problemen vid ett förverkligande av arbetsfördelning och resurssamordning på ett nordiskt plan skiljer sig i princip inle principiellt från vad som möter vid motsvarande strävanden rent nafionellt.

Till dessa svårigheter av mer allmängiltig art hör även förhållandet att de nordiska länderna, trols viktiga likheter mellan förvaltningssystemens uppbyggnad och arbetssätt ändå, företer i sammanhanget väsentliga skillnader. Jag vill som ett exempel peka på olikheterna i relationerna mellan statsmakter och högskoleorganisation, där den relativt enhetliga organisationen i Sverige saknar direkt motsvarighet i de övriga länderna. Formerna för tilldelning och fördelning av resurser för verksamheten varierar även, varav följer problem att på central myndighetsnivå åstadkomma samordning mellan två eller flera länder.

1 stora drag överensstämmer de övergripande nationella prioriteringarna inom framförallt utbildning och forskning mellan de nordiska länderna. Vad gäller verkställigheten av olika planer och ambitioner råder dock ofta skillnader när det gäller t.ex. tidsplanering eller rangordning mellan flera angelägna projekt. Av delta följer i sin tur problem att genomföra samar-belsprojekt på flerlandsbas. Samarbetet på bilateral basis har dock erfarenhetsmässigt relativt goda fömtsättningar att lyckas.

De nu redovisade svårigheterna att få till stånd ett samspel över gränserna i planering och beslutsfattande bör inte få verka avskräckande. Särskilt inom utbildning och forskning finns det enligt min uppfattning en outnyttjad potential för samordnat resursutnyttjande. På högskoleutbildningens område torde nordiskt samarbete i många fall kunna förbättra ett enskilt lands möjligheter att tillgodose kvantitativt små men kvalitativt vikliga utbildningsbehov. Samarbetets utveckling torde dock gynnas av att det inte inriktas på att snabbt nå reslutat i stor skala. Däremot bör ett kontinuerligt och systematiskt bedrivet arbete ha goda utsikter alt röna framgång i ett flerärsperspekliv. Det torde vidare vara realistiskt alt räkna med framgång för samarbete som innebär ett samordnat resursutnyttjande i första hand pä bilateral bas, med möjligheten öppen all efterhand vidga kretsen berörda länder i de fall detta bedöms vara ändamålsenligt.

I syfte att nationellt förbättra förutsättningarna för en ytterligare utveckling av samarbetet inom utbildning och forskning har jag för avsikt att vidta åtgärder för att åstadkomma viss samordning av insatserna på central och lokal nivä. Sakkunskapen om de praktiska förutsättningarna att genomföra samarbete pä ett visst område finns ofta endast lokalt, medan insatser på departements- och ämbetsverksnivå kan krävas dels för all ge ell visst initialivauktoritel i förhällande till centrala myndigheter i ett eller flera länder dels för aft sprida information om samarbetet, l.ex. i de fall del rör utbildningskapacitet som bör kunna göras tillgänglig genom central antagning. I de fall ett visst projekt berör l.ex. kapaciteten vid en allmän utbildningslinje eller fasta resurser för forskning och forskarutbildning är f.ö. statsmaktemas samtycke ett krav.Jag kommer således att senare före-

Prop. 1981/82:200                                                    5

slå regeringen alt uppdra åt ämbetsmannakommiftén för nordiskt kulturellt samarbete (U197l:14) att i samverkan med berörda centrala ämbetsverk och lokala myndigheter ta initiativ lill respektive stödja lokala initiativ till nordisk samverkan inom utbildning och forskning.

Nordiskt samarbete i termer av arbetsfördelning och resurssamordning inom det allmänkuUurella området är knappast aktuellt i samma utsträckning som inom utbildning och forskning. Det förslag om radio- och TV-distribution via satellit som jag i det följande kommer att framlägga är dock ett synneriigen betydelsefuUt exempel på hur flera nordiska länder i samverkan kan möjliggöra något som i praktiken är uteslutet att genomföra på rent nafioneU bas. Min bedömning är emellertid aft tyngdpunkten i samarbetet meUan myndigheter inom del allmänkulturella området även i framliden kommer aft ligga pä åtgärder i syfte att främja känslan av kulturell gemenskap. Kulturbegreppets mångfald och önskvärdheten att stödja denna även på ett nordiskt plan ger emellertid upphov fill ett dilemma. För prakfiskt taget varje konstnäriig uttrycksform, liksom för folkbildningsrörelser och ungdomsorganisationer har det etablerats ordningar för ekonomiskt stöd åt bilateralt eller multilaterak nordiskt samarbete. De begränsade medel som totalt sett står fill förfogande för dessa ändamål i tider av sträng statsfinansiell återhållsamhet gör aft det finns en risk för aft flertalet får mindre än vad som krävs för alt verksamheten skall nå en rimlig miniminivå. En omprövning av stödet tUl vissa aktiviteter kan behöva ske, med utgångspunkten att koncentrerade insatser på vissa områden är mer meningsfuUa än en i och för sig vällovlig strävan att täcka alla. En annan utgångspunkt för en omprövning kan vara en bedömning av i vilka fall det nationellt finns medel för en viss verksamhet som inte är specialdestinerade för nordiskt samarbete, men som likväl kan utnyttjas för bl.a. detta ändamål.

3   Visst samarbete inom högre utbildning och forskning

3.1 Bilateralt samarbete

Våren 1981 tog man inom utbildningsdepartementet inifiafiv till överläggningar med de danska och finska undervisningsministerierna och det norska kirke- og undervisningsdepartementet. Syftet var att utröna föml-säftningarna för att utveckla nordisk samverkan inom främst grundläggande högskoleutbildning. Överiäggningarna har från svensk sida bedrivits med utgångspunkt i de principiella överväganden som jag nyss redovisade. Jag räknar med att de första konkreta resultaten av delta initiativ kommer att avse samarbete meUan Norge och Sverige. Från norsk sida har man förklarat sig vUlig alt ställa utbildningsplatser lill förfogande för svenska studeranden inom speciallärarulbUdningen och fysioierapeututbildningen (sjukgymnastutbildning). Överiäggningar pågår även med syfte att bereda

Prop. 1981/82:200                                                                  6

norska studerande plats inom utbildningen \id fotograflinjen, som startar vid universitetet i Göteborg hösten 1982. Vidare har fortbildningsavdelningen i Stockholm tillsammans med sin norska motsvarighet inlett ett planeringsarbete i syfte att åstadkomma en samordning av personalutbildning för lärare vid gymnasieskolans yrkesinriktade linjer.

Vad först gäUer speciallärarulbUdningen vill jag erinra om alt det vid Statens speciallärarhögskola i Norge bedrivs utbildning som saknar motsvarighet i Sverige, t.ex. ulbildning av lärare för dövblinda barn. Den norska utbUdningen är vidare uppbyggd så att det finns möjlighet att bedriva studier med specialpedagogisk inrikning ända upp på forskarutbildningsnivå. Det skulle därför ur svensk synvinkel ligga ett betydande värde i en ordning som innebär alt man i den nationella utbildningsplaneringen kan räkna med tUlgång på viss utbildningskapacitet med den aktuella inriktningen. Tillsvidare är diskussionerna inriktade på att minst två svenska studerande skall antas tiU utbUdning i Norge varje år.

Vid Statens Mensendieckskole i Oslo bedri\s fysioterapeutbildning med särskild skolning i s. k. Mensendieckfysioterapi. Detta är en vetenskapligt och tekniskt kvalificerad form av fysioterapi, som kompletterar den sedvanliga fysioterapin. Del är angelägel att svenska studerande reguljärt får möjlighet att genomgå denna utbildning. Del förutsätts att de studerande genomgår s.k. turnus tjänstgöring i Norge. Även i fräga om denna utbildning är de pågående överläggningarna inriktade på alt tillsvidare två eller tre svenska studerande årligen skall antas till utbildningen. Jag räknar med att kunna redovisa det slutUga resultatet av dessa förhandlingar vid min anmälan av frågan om anslag för högskola och forskning budgetåret 1983/ 84.

PersonalulbUdning av lärare vid gymnasieskolans yrkesinriktade linjer präglas bl.a. av förhållandel all det nationellt rör sig om mycket små grupper lärare. Därav följer svårigheter alt skapa ett så brett underlag för kurserna att kostnaderna ter sig rimliga. Det begränsade antalet lärare inom vissa områden kan till och med medföra att personalutbildning inle kan genomföras på grund av alltför höga kostnader. Ett samarbete på bilateral eller multilateral nordisk basis har bedömts vara en väg att förbättra förutsättningarna härvidlag. I viss utsträckning förekommer redan att lärare från övriga nordiska länder deltar i kurser i Sverige och vice versa.

Enligt de diskussioner som f. n. förs mellan berörda svenska och norska utbildningsmyndigheter skall man fortsättningsvis sträva efler en gemensam planering av kursutbudet. Härigenom skulle man dels kunna åstadkomma den önskvärda breddningen av underlaget, dels vinna kvalitativa fördelar genom att speciell sakkunskap i del ena landet även kommer lärare från det andra landet tillgodo.

Vid min anmälan av proposifionen 1981/82:100 (bil. 12 s.519) förutsatte jag att en del av den medelsförstärkning som jag förordade under anslaget

Prop. 1981/82:200                                                    7

Vissa särskida utgifter inom högskolan skulle anvisas lill universitetet i Umeå som stöd för den försöksverksamhet med nordiskt utbildningssamverkan som man där tagit inifiativ till. Enligl vad jag har erfarit har visst planeringsarbete redan inletts. Syftet med verksamheten äratt intensifiera och konkretisera samarbetet inom utbildning och forskning mellan högskoleenheterna i Umeå högskoleregion och i första hand högskoleenheterna inom Wasaregionen i Finland. Fömtom anordnande av lärar- och forskarutbyte och informafion om verksamhei och resurser vid de berörda enheterna räknar jag med att man inom försöksverksamhetens ram kommer all sträva efter att samordna planering och utveckling av de delar av enheternas verksamhet som bedöms vara särskilt väl ägnade för samarbete. Genom kontakter med det finska undervisningsministeriet har säkerställts att man även därifrån är beredd att stödja ifrågavarande projekt. Det är min förhoppning att erfarenheterna av försöksverksamheten inle bara skall komma de direkt berörda högskoleenheterna tillgodo, utan även ge allmängiltiga kunskaper om lämpliga former för samverkan.

3.2 Vissa initiativ inom Nordiska ministerrådet (kultur- och undervisningsministrarna)

3.2.1 Nordiskt forshungspolitiskt råd

I propositionen 1981/82:106 om forskning m.m. orienterade jag bl.a. om det förslag till forskningspolitiskl samarbete som Nordiska ministerrådet i november år 1981 överlämnade för yttrande till Nordiska rådet.

Ministerrådsförslaget utgick från uppfattningen att en önskvärd samordning av de nordiska ländernas forskningsresurser förutsätter ett samarbete på övergripande forskningspoUtisk nivä. Enligt förslaget skall ett nordiskt forskningspolifiskt räd upprättas. Rådets uppgifter skall vara att dels råda ministerrådet i långsiktiga och övergripande forskningspoliliska frågor dels genom egna initiativ främja samarbete över hela forskningsfältet. För att fullgöra dessa uppgifter skall rådet lill sitt förfogande få en sekretariatsfunktion och därtill vissa medel för all bl. a. bereda forskare möjlighet all utveckla och planera samarbetsprojekt. Kostnaderna för denna verksamhet vid uppbyggnadsfasens avslutning uppskattades av ministerrådet uppgå till c:a 3 milj. norska kronor per år. Ministerrådet uttalade vidare som sin avsikt alt vid uppbyggnadsfasens slut återkomma till frågan om vilka ytterligare åtgärder och resurser som kan krävas för det forskningspolitiska rådets verksamhet.

Nordiska rådet antog vid sin 30:e session en rekommendation, enligt vilken man tillstyrkte upprättandet av ett forskningspolitiskl råd, i enlighet med ministerrådets förslag. Under behandlingen inom rådet anförde dock Nordiska rådets kulturutskott bl. a. följande:

"Utskottet stöder sålunda ministerrådets förslag om att inrätta ett nordiskt forskningspolitiskl råd. Dock finner utskottet redan nu all de före-

Prop. 1981/82:200                                                    8

slagna uppgifterna är av den karaktären och den omfattningen att de kommer att kräva större resurser än vad som föreslagits för uppbyggnadsfasen. Utskottet uppfattar förslaget därför som ett minimiförslag och anser det vara klart att det inom en snar framtid eller senast efter uppbyggnadsfasens slut blir aktuellt med en omprövning av resursfrågan. Själva förslaget ställer enligt utskottets uppfattning inga hinder i vägen för en sådan omprövning."

Genom beslut den 24 mars 1982 av Nordiska ministerrådet inrättas det forskningspolitiska rådet den 1 januari 1983. Genom samtidigt beslut rörande Nordiska ministerrådets kulturbudget (se vidare avsnitt 5) anvisas 2200000 danska kronor för rådels första verksamhetsår. Vidare beslöts att uppbyggnadsfasen för rådet skall vara i högst tre är. Genom ett principbeslut vid samma tillfälle fastslog ministerrådet också alt ansvaret för rådets verksamhet skall bäras gemensamt av kultur- och samarbetsministrarna, bl.a. genom att periodvis gällande riktlinjer för del forskningspolitiska rådets arbete skall fastställas av Nordiska ministerrådet i sammansättning kuUur- och samarbetsminislrarna.

De nordiska statsministrarna uppmanade år 1978 Nordiska ministerrådet att ta inifiativ till ett ökat nordiskt forskningssamarbete som skulle leda till en effektivare resursanvändning än motsvarande nationella forskningsinsatser. Denna fråga har sedan dess varit föremål för ett omfatiande utrednings- och beredningsarbete. Under loppet av denna process har mycket skiftande åsikter förts fram om hur nordiskt forskningssamarbete bäst kan främjas.

Enligt en uppfattning krävs i princip inga nya åtgärder av politisk eller administrativ art. Nuvarande organisation på nordisk och nationell nivå är enligt denna ståndpunkt tillfyllest. Vad som däremot anses angeläget är alt ytterligare medel ställs till förfogande för att stärka befintliga organs möjUgheter att utveckla samarbetet.

En annan och motsatt uppfattning kommer till uttryck i kraven på en nordisk forskningsfond. Enligt ett inom Nordiska rådet väckt medlemsförslag om forskningspolifiskt samarbete i Norden bör en nordisk fond för finansiering av konkreta forskningsprojekt skapas. Förslagsställarna framhöll att forskningsfronten inte alltid ligger där forskningsproblemen ur samhällets synvinkel känns mest angelägna. Genom en nordisk forskningsfond skulle man kunna tiUgodose två syften: Dels öka del nordiska forskningssamarbetets omfattning, dels inrikta detta på väsentliga samhällsproblem.

Jag kan själv inte dela den första av de båda här redovisade uppfattningarna. Min utgängspunkt är i sammanhanget den som angavs i statsministrarnas nyss nämnda uttalande. Därav följer att tvä syften skall tillgodoses, nämligen en ökning av volymen i forskningssamarbetet och en ökad samordning av de nationella resurserna för forskning och forskarutbildning. Jag vill fill detta lägga som en generell förutsättning för samordningssträ-

Prop. 1981/82:200                                                    9

vandena alt dessa bör främja verksamhetens kvalitet. Enligt min bedömning skulle ett tillskott av resurser till den nu befintliga organisationen för nordiskt forskningssamarbete sannolikt öka samarbetets volym men knappast tillgodose kravet på ökad samordning av resursutnyttjandet totalt sett.

Vad gäller tanken på en forskningsfond har jag större förståelse för denna, men finner en rad problem som knappast gör den realistisk. Den väsentligaste invändningen gäller knappheten på resurser. En fond skulle behöva tillföras mycket avsevärda resurser för att kunna bedriva en meningsfull verksamhet som forskningsfinansiär. I dagens statsfinansiella läge kan sådana knappast ställas till förfogande på annat sätt än genom att de nationella forskningsfinansierande organen fick se sina resurser beskurna i ungefär motsvarande mån. En annan viktig invändning gäller hur en sådan fond skulle kunna verka utan risk för all kriteriet på nordiskt samarbete ges en alltför stor vikt i förhållande till vetenskapliga kvalitetskriterier.

Mot denna bakgrund har jag valt alt medverka till en reform som innebär att Nordiska ministerrådet ges väsentligt förbättrade möjligheter att planmässigt utveckla forskningssamarbetet mellan de nordiska länderna.

Den gmndläggande tanken bakom den inledningsvis redovisade reformen är att det forskningspolitiska rådet akfivt skall söka och stimulera samarbetsobjekt inom forskning och forskarutbildning. Under fömtsättning att rådet koncentrerar sina insatser på ell begränsat antal fält och systematiskt bearbetar dessa under ett par tre år tror jag alt vi snart kommer att märka resultat, t.ex. genom förbättrad samordning av resurserna för forskarutbildning och för dyrbar vetenskaplig utrustning samt ett ökat samarbete inom ramen för tvärvetenskapliga och sektorsövergri-pande projekt. Vi bör emellertid inte underskatta svårigheterna i den uppgift vi vill lägga på det forskningspolitiska rådet. Just av det skälet anser jag det viktigt att verksamheten får utvecklas successivt, utan bestämda låsningar på förhand i fräga om arbetsformer m.m. Jag finner l.ex. att mina överväganden i det föregående om förutsättningarna för bilaterala respektive multilaterala samarbetsprojekt i det enskilda fallet är högst relevanta även inom ramen för det forskningspolitiska rådets verksamhet.

Jag vUl slufiigen med hänvisning lill det fidigare refererade uttalandet från Nordiska rådets kultumlskott, slå fast att jag för min del ser reformen som i hög grad utvecklingsbar. Del framgår klart och tydligt av ministerrådsbeslutet att ministerrådet har för avsikt att efter uppbyggnadsfasen återkomma, bl. a. till frågan om de ytterligare resurser som kan krävas för det forskningspolitiska rådets verksamhet. Mot slutet av denna fas är jag övertygad om att det forskningspolitiska rådet kommer att förse oss med ett gediget underlag för beslut om den fortsatta verksamheten.

Prop. 1981/82:200                                                   10

3.2.2 Samarbete inom marinleknologisk utbildning och forskning

Vid de i det föregäende berörda överläggningarna mellan utbildningsdepartementet i Sverige och undervisningsministerierna i Danmark, Finland och Norge aktualiserades från svensk sida frågan om ett samarbete inom det marinteknologiska området. Den snabba utvecklingen av bl.a. off-shore verksamhet för olje- och mineralutvinning gör alt stora krav ställs på marinleknologisk forskning och ulbildning. Enligt en preliminär bedömning av berörda departement och ministerier bör detta kunna vara lämpligt fält för nordisk samverkan. Som en första åtgärd i denna riktning har det befunnits lämpligt att göra en kartläggning av befintliga resurser för ändamålet i Norden och en analys av möjligheterna till gemensamt utnytfiande av dessa. Det bedömdes vidare vara lämpligt alt för denna uppgift anlita Nordiska ministerrådets sekretariat för kulturellt samarbete i Köpenhamn. Genom beslut i ministerrådets ämbetsmannakommitté har sekretariatet erhållit i uppdrag all med hjälp av en arbetsgrupp med företrädare för vissa institutioner i de olika länderna - från svensk sida i första hand Chalmers tekniska högskola - skyndsamt göra en översiktlig utredning. Vissa resultat av arbetet bör kunna redovisas redan under år 1983.

4   Nordiskt radio- och TV samarbete via satellit m. m.

Jag anhåller om att nu få ta upp vissa frågor rörande nordiskt radio- och TV samarbete via satellit m. rn.

4.1 Bakgrund

Nordiska ministerrådet - i sammansättningen kultur-, kommunikations-och industriministrarna (MR/TV) - beslöt den 27 mars 1982 med dellagande av Finlands, Islands, Norges och Sveriges regeringar all som ett led i utvecklingen av ett nordiskt radio- och TV- samt telesamarbele baserat på överföring via ett satellilsyslem genomföra en studie av ett sådant system. Avsikten är all ett slutligt beslut om etablerandet av satellitsystemet skall kunna fattas pä grundval av denna studie. Ministerrådels beslut bör fogas som bilaga 2 till regeringsprotokollel.

Genomförandet av nämnda studiefas förutsätter för svenskt vidkommande att riksdagen anvisar medel för ändamålet. Med hänsyn till de myckel utdragna förhandlingar som föregått ministerrådets beslut är det först nu möjligt att avlämna proposition i ärendet. På gmnd av föreliggande särskilda omständigheter är det önskvärt all frågan trots detta behandlas under pågående riksmöte.

Prop. 1981/82:200                                                   11

4.2 Grundläggande överväganden

Jag vUl inledningsvis erinra om att önskemålet om ett väsenfiigt utvidgat nordiskt radio- och TV-samarbete är av jämförelsevis gammalt datum. Redan i mitten på 1950-talet väcktes i Nordiska rådet medlemsförslag som syftade tUl ett nära samarbete på mndradioområdel. En rad liknande inifiativ inom och utom Nordiska rådet har förekommit sedan dess. I början av 1970-talel hade frågan fått en ökad tyngd genom televisionens snabba utveckling i de nordiska ländema. Av den översikt av det samnordiska utrednings- och beredningsarbetet under 1970-talet som lämnas i bilaga 1 framgår att man på ett relafivt tidigt stadium blev medveten om de möjligheter som den rymdtekniska utvecklingen erbjuder för radio- och TV-samarbetet. Dessförinnan hade man främst varit inriktad på att undersöka fömtsättningama dels för ett utvidgat programsamarbete mellan de nationella radioföretagen dels för en utbyggnad av det markbundna distributionsnätet för radio och TV i syfte att öka tillgängligheten över gränserna av ländernas reguljära programutbud.

Vad gäller det sistnämnda syftet råder numera knappast delade meningar om möjligheterna att tillgodose detta med hjälp av direktsändande mndradiosateUiter till ett rimligare pris och i snabbare takt än vad som torde vara möjligt genom en utbyggnad av.marknätet. Debatten kring frågan om ett nordiskt radio- och TV-samarbete via satellit under senare år har snarare gällt det gmndläggande syftet med detta och dess för- och nackdelar för den enskilde medborgaren och för samhället.

Jag vUl här påminna om de överväganden av mer övergripande mediepo-litisk natur som jag redovisade vid min anmälan av prop. 1981/82:100 bilaga 12 (s. 147-152).

Med utgångspunkt i konstaterandet att massmedier och övriga medier bidrar till att utveckla och förstärka demokratin i vårt samhälle genom att informera, kommentera och granska samhällsutvecklingen slog jag fast att staten har ett ansvar för att bredd och mångfald i mediernas verksamhet upprätthålles, vilket i sin tur är en av fömtsättningarna för yttrandefrihet och ett fritt informationsflöde.

Mot denna bakgmnd är det för mig en självklarhet att medverka lill en utveckling av ett nordiskt radio- och TV-samarbete genom satellitdistribution. Jag skall i det följande precisera mina motiv.

Vi upplever nu en dynamisk internationell utveckling inom etermediernas område. Under 1980-lalet kan vi räkna med att det i värt land blir möjligt att motta radio- och TV-program överförda med hjälp av satellit från bl.a. flera västeuropeiska länder. Det förekommer redan att enskilda skaffar den för ändamålet nödvändiga mottagamlmstningen. Det mesta talar för att denna utveckling under de.närmaste åren blir lika snabb och omfattande som t.ex. övergängen frän svartvit till färg-TV eller den nu pågående utveckUngen på videoområdet. En av de mest angelägna kultur-t2    Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 200

Prop. 1981/82:200                                                   12

politiska uppgifterna blir för framtiden att balansera dessa tendenser genom att även stödja andra delar av kulturlivet. Samtidigt vill jag understryka aft jag betraktar det som nu internationellt sker inom etermedias område som någonfing i gmnden positivt, mot bakgmnd av den principella grundsyn på massmediernas roU i samhället som jag inledningsvis berörde.

Det stora värde jag fäster vid de nordiska ländernas kulturella gemenskap gör att det för mig ter sig nödvändigt att även denna får en möjlighet att utvecklas ytterligare och förstärkas med etermedias och satellitteknikens hjälp. Om så inle sker ser jag pä sikt en risk för att de nordiska länderna kommer aft utsättas för en alltför stark och obalanserad påverkan frän ett kvalitafivt undermåligt eller likgiltigt massulbud som kan motverka snarare än stimulera det nordiska kultumtbytet.

För de etniska och språkliga minoriteterna i Norden kommer eft ökat nordiskt radio- och TV-samarbete att ha en särskih stor betydelse. Jag vill bl.a. peka på den stora finskspråkiga befolkningsgruppen i Sverige. I det framtidsperspektiv som jag nyss skisserade skulle det te sig närmast orimligt att de finskspråkiga i Sverige skulle kunna ta del av TV-sändningar från Västtyskland, Frankrike och Storbritannien, men däremot inte frän Finland. Pä samma sätt har självfallet den svenskspråkiga befolkningen i Finland välgmndade anspråk på att fä tillgång fill bl.a. svenska radio- och TV-program.

Det är naluriigt att det bakom ett projekt av den storieksordning varom här är fråga finns flera mofiv. Jag har nu relafivt ulföriigl uppehållit mig vid dem som för mig väger tyngst. Likväl skulle en redovisning av de väsentligare bevekelsegmnderna för ministerrådets beslut rörande nordiskt radio-och TV-samarbete via satellit inte vara uttömmande om de industripolitiska och teletekniska aspekterna pä projektet utelämnades. Chefen för industridepartementet har i prop. 1981/82:175 givit en utföriig redovisning av värdet i dessa avseenden av ell nordiskt telesatellitsyslem och jag kan därför i huvudsak hänvisa till denna proposition. I förevarande sammanhang inskränker jag mig till alt konstatera att eft beslut om att inleda förberedelser för att eventuellt upprätta ett permanent sådant system självfallet har ett mycket stort värde för nordisk industri. I och med att det nu förordade projektet - till skiUnad frän Tele X-projektet - syftar till ett system med flera satelliter som fortlöpande ersätts i takt med att de förslits skapar nämligen vissa förutsäftningar för en framtida nordisk hemmamarknad. Likaså erbjuder ett sädant beslut vissa möjligheter all planmässigt utveckla sateUittekniken för användning inom andra telekommunikationsområden än radio- och TV-överföring. Vad slutligen gäller det sistnämnda området vill jag erinra om att satellittekniken på sikt kan visa sig vara av stort värde i eft rent nafionellt perspektiv. Jag syftar på det förhållandet att våra markbundna distributionsnät efterhand försiks och måste ersättas. En övergång frän markbunden distribution fill satellitdistribution för ett av TV-programmen skulle innebära att man kan undgå relativt betydande

Prop. 1981/82:200                                                                 13

reinvesteringar i det markbundna nätet främst under senare hälften av 1990-taJet. Det är dock ännu för tidigt att ha nägon bestämd uppfattning om satellitdistribulion som ett alternativ lill ett marknät. Likväl finner jag det motiverat att nu peka på den handlingsfrihet i detta avseende som kan skapas för svensk del genom upprättandet av ett permanent telesateUitsystem.

4.3 Nordiska ministerrådets beslut om samarbete inom området för satellit-rundradio m. m.

Jag övergår till alt kommentera några huvudpunkter i del nu aktuella ministerrådsbeslulet. Den exakta lydelsen av delta framgår av bilaga 2.

Ministerrådet ger inledningsvis en bakgrund lill sitt beslut, varvid bl.a. konstateras aft Nordiska rådet vid 30:e sessionen 1982 rekommenderade regeringarna i Finland, Island, Norge och Sverige all uppta förhandlingar i syfte att träffa avlal om den fortsatta utvecklingen av ett radio- och telesamarbele baserat på överföring via ett satellitsystem. Nordiska rådet forutsatte därvid att samarbetet skall ske inom ramen för Helsingsforsavta-let, alt Nordiska rådet skall hållas informerat om denna utveckling saml att ett eventuellt beslut om förverkligande av ett satellitsystem skulle föregås av förnyad behandling av Nordiska rådet.

Det framgär vidare av ministerrådets beslut alt Danmarks regering tillkännagivit att Danmark inte avser all delta i förberedelserna för att etablera ett nordiskt satellitsamarbete, samt alt ministerrådet har fastställt vissa riktlinjer för denna studiefas. Definitiva beslut i form av avlal mellan de berörda länderna om ett upprättande av satellitsystemet skall enligt ministerrådet fattas pä det underlag som skapas genorn sludiefasen, efter del att Nordiska rådet beretts tillfälle att pä nytt behandla frågan.

Regeringsförhandlingar rörande nordiskt samarbete inom området för sateUitrundradio fördes under större delen av år 1981 mellan samtliga de fem nordiska länderna. När Nordiska ministerrådet den 23 november skulle fatta beslut om att förelägga Nordiska rådet förhandlingsresultatet i form av ett ministerrådsförslag, fann sig Danmarks regering föranläten att avstå från ett ställningslagande, med hänsyn till föreslående val till folkefinget. I febmari 1982 tillkännagavs att Danmark inte önskar delta i den planerade studiefasen. Sedan Nordiska rådet avgivit sin nyss redovisade rekommendation vidtog en ny förhandlingsomgång i kretsen av de fyra berörda länderna, genom vilken del urspmngliga förhandlingsresultatet modifierades i de avseenden del bedömdes motiverat med hänsyn till all Danmark inte avsåg att delta i sludiefasen.

I anslutning till denna redogörelse för de senaste månadernas händelseförlopp vill jag understryka att jag anser det vara i hög grad önskvärt att man från de deltagande ländernas sida häller möjligheten öppen för en dansk anslutning till samarbetet vid en senare tidpunkt. En sådan hållning

Kartong: S. 23, under 2 Står: kulturutskott Rättat till: kuUurbudgei Tillkommer: under nionde huvudtiteln

S. 23, rad 22 Tillkommer: , i anslutning till       m. m.

S. 23, rad 24Tillkommer: till Nordiskt radio- och m.m.

Prop. 1981/82:200                                                   14

ligger helt i linje med min i det föregående redovisade uppfattning att det i många fall kan vara rimligt att inleda samarbete på ett visst område i en mer begränsad krets länder, för att senare utvidga denna.

Innan jag går närmare in på nktlinjerna för studiefasen vill jag redovisa de överväganden som ligger lill gmnd för själva ställningstagandet att ett definifivl beslut om upprättandet av ett nordiskt telesateUitsystem bör föregås av en studiefas.

Frågan om ett nordiskt radio- och TV-samarbete via satellit har, som tidigare konstaterats, varit föremål för omfattande utredningsarbete. I samband med den s.k. Nordsatutredningen genomfördes ett relativt omfattande utredningsarbete rörande de tekniska och teknisk- ekonomiska aspekterna på ett satellitsystem. Under de förhandlingar som under år 1981 ägde rum mellan de nordiska ländernas regeringar inom ramen för Nordiska ministerrådet har man dock tvingats konstalera att beslutsunderiaget ännu inte är helt tiUfredsställande. Främst gäller detta kostnaden för systemet. Skälen härtill är flera. Utvecklingen och upprättandet av ett satellitsystem måste bygga på ytterst noggranna specifikafioner med avseende på systemets användningsområden och prestanda. De förhandlingar som nu slutförts mellan regeringarna har bl.a. inneburit att en av dessa grundläggande fömtsättningar - nämUgen systemets användningsområde - har ändrats i förhållande till vad som gällde för den tekniska delutredning som genomfördes inom ramen för Nordsatutredningen. Vidare har den tekniska utvecklingen de senaste åren varit sådan alt det enligl min mening kan finnas skäl att ytterligare överväga vissa frågor som behandlas i nämnda utredning. Slutligen måste detaljeringsgraden i del tekniska beslutsunderlaget vara avsevärt mycket högre än vad som gäller för hittills tillgängligt material, för att det skall bli möjligt all genom ett anbudsförfarande få bindande offerter från industrin. Först när sådana föreligger kan man fä en säker uppfattning om kostnaderna för upprättandet av ett telesatellitsyslem.

Regeringsförhandlingarna under år 1981 har mot den bakgrunden främst varit inriktade på att åstadkomma en överenskommelse kring de riktlinjer som bör gälla för den studiefas, vilken man enats om är nödvändig för all det slutliga beslutet skall kunna fattas på säker gmnd.

Jag går nu över till aft på några punkter kommentera riktlinjerna för studiefasen. Dessa innebär att man syftar till en stegvis uppbyggnad av kapaciteten för överföring av radio- och TV-sändningar. Ministerrådets nu fattade beslut syftar sålunda till ett samarbete som inledningsvis omfattar TV-sändningar över tvä eller tre kanaler. 1 ett senare skede räknar man med att varje dellagande land skall kunna disponera en kanal för överföring av program till del östnordiska täckningsområdet. Därmed åsyftas det område som täcks av en och samma sändningsstråle från en satellit, d.v.s. Danmark, Finland, Norge och Sverige. Det västnordiska täckningsområdet omfattar Island, Färöarna och Grönland. Kanalkapacileten för sändningarna till delta område skall behandlas närmare under sludiefasen.

Prop. 1981/82:200                                                   15

Jag vill erinra om alt det i debatten kring Nordsalutredningens förslag förekom starka motsättningar kring frågan om ett förverkligande av det s.k. totalaltemativel, d.v.s. överföring av samtliga rikstäckande radio- och TV-program i Norden fill de övriga länderna. Även i de nordiska förhandlingarna har åsikterna rörande totalaltemativel gått isär. För egen del ansluter jag mig fill den mer begränsade ambitionsnivå det nu redovisade beslutet är ett uttryck för. Kring denna har det varit möjligt alt nå en bred politisk uppslutning vilket har ett stort värde i sig när ett projekt av den här räckvidden skall föras vidare. Vidare finner jag att de behov som härleds ur önskan att stärka den nordiska kulturgemenskapen i rimlig grad kan fillgodoses även med denna inskränkning i förhåUande lill totalalternativet. På sikt kan jag dock tänka mig alt en viss ytterligare ökning av satellitsystemets kapacitet för radio- och TV-överföring kan visa sig behövlig, nämligen i det fall man finner del ändamålsenligt att tillgodose nationella distributionsbehov med hjälp av satellitteknik i stället för över ett markbundet nät.

Av ministerrådets riktlinjer följer även att man under studiefasen fortlöpande skall pröva för vilka andra ändamål än radio- och TV-överföring satellitsystemet bör utformas. När jag i det föregående antydde att förutsättningarna för satellitsystemet i några avseenden ändrats i förhållande till vad som gällde för Nordsat-arbetet var det bl.a. denna punkt i ministerrådsbeslutet som åsyftades. Från svensk sida har i förhandlingarna konsekvent hävdats att man bör eftersträva ett så brett användningsområde för satellittekniken som möjligt. Ulvecklingsmöjligheterna därvidlag har utförligt redovisats av chefen för industridepartementet vid hans anmälan av proposifionen 1981/82:175 om Tele X satelUten. Denna inriktning av arbetet under studiefasen är av betydelse ur industripolitisk synvinkel och kan i ett längre tidsperspekfiv även vara av väsentligt värde för utvecklingen av telekommunikationerna i Norden.

Vad så gäller de tekniska förutsättningarna för studiefasen speglar ministerrådets riktlinjer en önskan att i största möjliga utsträckning tillvarata de erfarenheter och den kompetens som vunnits genom arbetet med andra satellitprojekt, särskilt Tele X projektet.

Sambandet mellan Tele X projektet och det nu aktualiserade permanenta telesatellitsystemet kräver en särskild kommentar. Den gmndläggande induslripoUtiska motiveringen bakom Tele X projektet utesluter självfallet inte att detta i ohka avseenden nytfiggöres i förberedelserna för och vid ett ev. upprättande av ett permanent satellitsystem. Tvärtom ligger en väsentlig del av värdet i det experimenteUa Tele X projektet att detta ger säväl teleförvaltningar som tele- och rymdindustri ökad kompetens som krävs för att utveckla det permanenta systemet. Likaså ter del sig naturligt att användningen av Tele X satelliten i relevanta avseenden samordnas med satelUtema i det permanenta systemet när det väl tas i drift.

Tele X projektets närmare betydelse för valet av tekniska lösningar vid

Prop. 1981/82:200                                                   16

uppbyggnaden av det permanenta systemet kommer att behandlas i ett inledande skede av studiefasen, inom ramen för den definition av systemet som skaU genomföras av bl.a. teleförvaltningarna i de berörda länderna. Valet mellan tänkbara alternativ i detta avseende har väsenfiig betydelse för bl.a. kostnaderna för studiefasen. Jag vill för min egen del konstatera att det ter sig naturUgt aft man vid uppbyggnaden av eft så utomordenfiigt sofistikerat tekniskt system som det här är frågan om väljer att gå fram stegvis. Endast härigenom kan man säkerställa att systemet tiUgodogörs de tekniska landvinningar som sker fortlöpande. Inom ramen för Tele X projektet har utförts ett mycket omfattande atbete för att säkerställa val av optimala tekniska lösningar. Mol bakgrund av den nyss redovisade enigheten mellan berörda regeringar om att i största möjliga utsträckning utnyttja den kompetens som vunnits genom Tele X projektet räknar jag därför med att detta kommer att fä väsentlig betydelse för utformningen av det permanenta sateUitsystemet i särskilt dess inledande skede.

Även de programmässiga förutsättningarna för samarbetet omfattas av studiefasen. Jag vill i det sammanhanget peka pä att den stegvisa utbyggnaden av kapaciteten för TV-överföring innebär att samarbetet inledningsvis kommer att utformas så att programföretagen får dela pä sändningsutrymmet enligt en på förhand fastställd plan. Denna ordning kommer att bestå infill dess att varje lands programföretag kan disponera var sin kanal. Även i detta senare skede kommer det för de länder som har två rikstäckande TV-program att kunna bli frågan om en fördelning mellan dessa av fillgängligt utrymme för sändning via s'itellit. Gemensamt för dessa båda skeden är att satellitöverföringen avser program som även sänds inom ramen för de reguljära utbudet över det markbundna nätet, vare sig detta sker samtidigt eller med viss tidsförskjutning. Nägon särskild programproduklion för sändning enbart via satellit torde sålunda inle komma ifråga.

Enligt den aktueUa tidsplanen för genomförandet av Tele X projektet kan denna satellit tas i drift under 1987. Det följer av vad jag nyss anförde rörande den önskvärda samordningen i användningen av Tele X och det permanenta satellitsystemet att Tele X kapacitet för överföring av TV-sändningar bör kunna utnyttjas inom ramen för detta. Planeringen av Tele X projektet bör därför i detta avseende samordnas med studiefasen för det permanenta systemet och ske enligt samma riktlinjer som jag just redovisade för denna.

Förberedelser för den Juridiska regleringen av samarbetet innefattas ävenledes i studiefasen. Regleringen kommer att behöva täcka en rad rättsområden. Fömtom radiorätten kommmer bl.a. vissa straffrättsliga och skadeståndsrättsliga frågor att kräva beredning. I förevarande sammanhang inskränker jag mig vad avser det materiella innehållet i denna reglering till att notera att det av ministerrådsbeslulet framgår att staterna kommer att åta sig att avstå från att med hjälp av systemet överföra reklamprogram till de övriga staterna, med mindre att en särskild överenskommelse träffas om annat.

Prop. 1981/82:200                                                                 17

Vad slutligen gäller de organisatoriska och ekonomiska förutsättningarna för sludiefasen vill jag framhålla följande. I enlighet med Nordiska rådets rekommendation i frågan avses studiefasen genomföras inom ramen för den nordiska samarbetsöverenskommelsen av år 1963 (Helsingforsav-talet). Till följd av att Danmark inle avser att delta kommer dock vissa särskilda arrangemang att krävas. Bl.a. bör en särskild sekretariatsfunktion för ministerrådet upprättas. Denna kommer att placeras i anslutning fill sekretariatet för nordiskt kulturellt samarbete i Köpenhamn. Huvuddelen av arbetet under studiefasen förväntas ske inom ramen för en särskild projektorganisafion, med deltagande av berörda departement, teleförvaltningar och radioföretag. Självfallet kommer även kompetensen inom de särskilda rymdorganen alt tillvaratas i projektarbetet. Kostnaderna för sludiefasen kan vid nuvarande tidpunkt inte slutligen preciseras. Med hänsyn fill önskvärdheten av att tills vidare bibehålla viss handlingsfrihet vad gäller val av tekniska lösningar för uppbyggnaden av satellitsystemet har ministerrådet endast angivit en ram på 55 miljoner svenska kronor för kostnaden för studiefasen. I denna ram inkluderas då inte vissa kostnader som kommer att bestridas ur de medel som står till de berörda nationella organens förfogande. Jag vill understryka att kostnaden för sludiefasen mycket väl kan komma all bli väsentligt lägre. Avgörande härvidlag är främst i vilken utsträckning samma tekniska lösningar kan komma ifråga för de permanenta systemet som för Tele X. Enligt vad jag har inhämtat ligger de tänkbara alternativen i lafituden 15 till 55 miljoner svenska kronor. Kostnaden för den inledande del av studiefasen som under hösten 1982 kan leda fram till ett val inom denna latitud för den fortsatta inriktningen låter sig dock relativt väl uppskattas. Jag räknar med att kunna återkomma till regeringen i frågan om totalramen för studiefasen i samband med propositionen om tiUäggsbudget till riksmötet 1982/83. 1 förevarande sammanhang inskränker jag mig till att föreslå regeringen alt hos riksdagen hemställa om att medel anvisas för den svenska andelen av den del av sludiefasen som beräknas äga rum under återstoden av år 1982. Totalbeloppet för delta ändamål har av de nordiska televerken respektive sekretariatet för nordiskt kulturellt samarbete uppskattats till c:a 3685000 danska kronor, varav 685000 kr. avser sekretariatsomkoslnader, återstoden beräknas bli tagen i anspråk för inledningen av den teknisk/ekonomiska delen av studiefasen. Fördelningen av dessa kostnader bör enUgt Nordiska ministerrådets beslut ske med tillämpning av en s.k. anpassad nordisk fördelningsnyckel. Denna baseras i likhet med den reguljära nordiska fördelningsnyckeln på en jämförelse mellan deltagande länders bmtlona-tionalprodukl. Den nu aktuella fördelningsnyckeln beaktar all Danmark inte deltar i studiefasen. Sveriges andel av kostnadema blir därmed 54.2 % av totalbeloppet 3685000 danska kronor, d.v.s. c:a 1650000 svenska kronor. Jag föreslår aft regeringen bemyndigas alt disponera delta belopp för angivet ändamål. Medlen bör anvisas under ett nytt anslag. Nordiskt radio- och TV-samarbete via satellit m.m.

Prop. 1981/82:200                                                   18

5   Nordiska ministerrådets kulturbudget

5.1 Inledning

Den gemensamma nordiska kullurbudgeten omfattar kostnader för ett antal nordiska institutioner och samarbetsorgan. I budgeten ingår vidare kostnader för vissa säväl permanenta som tidsbegränsade projekt. Därtill utgår bidrag till verksamhet inom vissa organisationer m. m.

Utöver vad som upptas inom Nordiska ministerrådets kulturbudget bestrider de nordiska länderna, inom ramen för resp. nationell budget, kostnader för en rad andra ändamål, bl.a. av bilateral karaktär. De svenska bidragen tiU sådana ändamål har till stor del förts upp under anslaget Bilaterah nordiskt kultursamarbete m.m. (prop. 1981/82:100 bil. 12 s. 635-638). Delta anslag omfattar även bidrag till uppförande av Nordens Hus på Färöarna. Medel till samnordiska ändamål anvisas ocksä under bl.a. Bidrag tUl driften av folkhögskolor m.m. (prop. 1981/82:100 bU. 12 s. 580-589).

Nordiska ministerrådet har beslutat att kostnaderna för samarbetet bör fördelas mellan länderna enligt en fördelningsnyckel som bygger på relationen mellan ländernas bruttonationalprodukter. Riksdagen har godkänt all kostnaderna för ändamål inom Nordiska ministerrådels kulturbudget fördelas enligl denna princip (prop. 1973:83, KrU 1973:27, rskr 1973:247).

EnUgl ministerrådets beslut skall fördelningsnyckeln revideras vart tredje år. Ministerrådet fastställde i december 1978 följande procentuella fördelning för perioden 1980-1982: Danmark 23,7, Finland 16,0, Island 0,9, Norge 18,0 och Sverige 41,4. Genom ministerrådets beslut den 24 mars 1982 har denna fördelningsnyckel förlängts att gälla även för 1983.

Enligt reglemente för Nordiska ministerrådets budget (allmän budget och kulturbudget), beslutat av Nordiska ministerrådet den 15 januari 1979 (kultur- och utbildningsministrarna) och den 18 febmari 1979 (samarbetsministrarna), fastställer ministerrådet budgeten i mars månad under förbehåll av de nationella parlamentens godkännande.

Den 24 mars 1982 fastställde Nordiska ministerrådet (kultur- och utbildningsministrarna) ett förslag till kulturbudget för år 1983. Överläggningar meUan ministerrådet och Nordiska rådets kulturutskott om vissa frågor i anslutning lill budgeten hade dessförinnan ägt mm vid möten den 19 oktober 1981 och den 3 mars 1982.

Förslag fill budget för övriga samarbetsomräden fastställdes av ministerrådet (samarbetsministrarna) den 24 mars 1982. Frågor i anslutning till denna har tidigare idag anmälts av chefen för socialdepartementet.

I det följande avser jag att närmare redogöra för ministerrådets förslag till kulturbudget för är 1983 och vissa frågor som ansluter fill förslaget.

Prop. 1981/82:200                                                                 19

5.2 Verksamheten inom kulturavtaiets organ under åren 1981 och 1982

En utförlig redogörelse för kultursamarbetet under år 1981 har lämnats i ministerrådets berättelse rörande det nordiska samarbetet till Nordiska rådets 30:e session 1982. Jag ger därför här endast en allmän redogörelse för verksamheten under 1981 och, i vissa fall, även 1982.

Den nordiska kulturbudgeten präglas bl. a. av en strävan alt garantera de existerande institutionerna en fortsatt verksamhet pä den nivå som har fömtsätts av Nordiska ministerrådet. Det bör emellertid påpekas att en del institutioner är under uppbyggnad och ännu inte kan sägas ha uppnått den verksamhetsnivå som avsägs dä institutionen inrättades.

Jag konstaterar också att budgetförslaget för år 1983 innebär två väsentliga satsningar, nämligen Nordens hus på Färöama och det i det föregående redovisade förslaget om ett nordiskt forskningspolitiskl råd.

För att stimulera Föreningarna Nordens informationsverksamhet har ministerrådet under 1981 beslutat stödja regional upplysningsverksamhet i föreningarnas regi under en försöksperiod t.o.m. 1984. Därefter fömtsätts verksamheten helt kunna finansieras av regionala medel. För Sveriges del innebär detta alt tvä nya informationskontor öppnas, nämligen i Göteborg och Umeå. Dessa kontor finansieras, fömtom av samnordiska medel, med regionala bidrag som är minst lika stora som de samnordiska.

Inom ramen för det nordiska skolsamarbetet har verksamheten bl.a. varit inriktad på projekt kring problematiken kring ungdom och arbetslöshet och ungdomsgarantien. Även under de närmaste åren kommer dessa frågor att prioriteras av ledningsgmppen för nordiskt samarbete inom skolområdet.

I febmari 1981 antog Nordiska ministerrådet (kultur- och undervisningsministrarna) ett handlingsprogram för ökad språkförståelse i Norden. I juni samma är beviljades medel till vidareulbildningskurser för modersmälslär-are. Nordiska språk- och informationscentret är ansvarigt för genomförandet av en kurs under 1982. En produktion av läromedel fill grannspråksun-dervisning för åk. 4-6 kommer också att ske under år 1982.

Mot bakgmnd av Nordiska rådels rekommendation (nr. 19/1979) har kultursekretariatet, i samarbete med undervisningsministerierna i de nordiska länderna, utarbetat ett förslag tiU överenskommelse om gemensam nordisk arbetsmarknad för klasslärare.

Överenskommelsen undertecknades i Helsingfors den 3 mars 1982. Ett nytt hyresavtal har ingåtts mellan Nordiska Folkhögskolan och Nordens folkliga akademi i Kungälv. Alternativa placeringsmöjligheter för akademien, bl.a. Närpes kommun i Finland och Varbergs fästning, har diskuterats. Efter närmare överväganden har en flyttning emellertid inte ansefts motiverad. Ministerrådet godkände under hösten 1981 det nya hyresavtalet mellan institufionerna i Kungälv.

Prop. 1981/82:200                                                   20

Utredningen om ministerrådets medverkan i den långsiktiga utvecklingen av samiskt kulturliv, lade fram sitt förslag år 1981. De aktiviteter som föreslås, tar sikte på engagemang från såväl ministerrådet och andra nordiska organ som insatser från de nationella myndigheterna. Bland konkreta förslag kan nämnas bl.a. inrättandet med nordiska medel av en samisk kulturfond och anstäUning av en fast samisk kultursekrelerare.

Fem gästateljéer vid Nordiskt konstcentrum har invigts under är 1981. Nya stadgar har antagits att gälla frän den 1 januari 1982. Det råd av konstnärsrepresentanter som har fungerat vid sidan av styrelsen har slopats. En viss garanterad representation för konstnärerna har införts i styrelsen.

Beslut har fattats av ministerrådet om all för åren 1981-1985 avsätta medel lill en försöksverksamhet för att främja distribufionen av nordisk film (Nordiska rådets rekommendafion nr 18/1977).

Ministerrådet har vidare beslutat att stödet till grannlandslilleratur ska upptas som en permanent post pä den nordiska kulturbudgeten.

Under är 1981 har ett betydande ackumulerat underskott i verksamhetsbudgeten för Nordens Hus i Reykjavik redovisats. För att verksamheten över huvudtaget även fortsättningsvis skall kunna bedrivas, har ministerrådet beviljat ett tiUäggsanslag för är 1981 och även år 1982. Också Islands regering har beviljat tilläggsanslag.

Nordens Hus pä Färöarna har åren 1981 och 1982 beviljats anslag över den fasta nordiska kuUurbudgeten för planering av verksamheten i huset sedan detta färdigställts. Huset beräknas stå färdigt ijanuari 1983 och skall invigas i maj samma år.Det var i maj år 1975 som ministerrådet, (kuUur-och undervisningsministrarna) bl.a. på rekommendation av Nordiska rådet (rek. nr. 17/1972), fattade ett principbeslut om alt etablera ett kulturcent-mm i Torshavn.

Att man beslutat placera själva byggnaden i Torshavn betyder inte att verksamheten ska koncentreras endast lill denna stad. Inriktningen av program och aktiviteter föreslås av styrningsgruppen ta sikte på att fillgodose hela Färöarna. Slyrningsgmppen framhåller vidare vikten av alt centret i största möjliga utsträckning samarbetar med Färöarnas egna kulturinsfitutioner och organisationer.

Det kommer att bli en vikfig uppgift för kulturhuset att vara en förmedlingspunkt mellan Färöarna och övriga delar av Norden. Husets ledning bör vara angelägen om kontakt och samarbete med personer och organisationer i grannländerna för att därigenom främja det kulturella utbytet.

Arbetet med den gemensamma nordiska kulturmanifestationen i Förenta Staterna - Scandinavia Today - har under året fortsatt enligt planerna. Projektet omfattar kultur- och informationsakfiviteter. Sekrelariatsan-svaret lades 1980 pä kultursekretariatet. Scandinavia Today öppnas i september 1982. Fömtom de samnordiska arrangemangen kommer en rad nationella insatser att ge en bild av nordiskt kulturliv av i dag.

Prop. 1981/82:200 21

5.3 Nordiska ministerrådets förslag till kulturbudget för år 1983

För år 1983 har i anslagsframställningar m.m. för den nordiska kullurbudgeten begärts cirka 130 milj. danska kr. Sedan anslagsframställningarna hade beretts inom samarbetsorganen fastställde ministerrådet den 24 mars 1982 eft förslag till budget för är 1983 om 112.771.000 danska kronor. Vissa intäkter i form av räntor och interna avgifter för kultursekretariatet beräknas därvid uppgå fil! 5250000 danska kronor. Vidare konstaterades att lönekostnaderna har beräknats i 1981 års nivå och alt den ökning av lönekostnaderna som kommer att ske genom nya löneavtal m.m. lill 1983 års nivå fömtsätts bli täckt genom en lönereserv utöver den godkända budgeten. Preliminärt har denna reserv beräknats till 5.5 milj. danska kr.

Vidare har för de institutioner och projekt som ligger i annat land än Danmark omräkningen till danska kronor gjorts enligt de valutakurser som gällde den 25 november 1981. Det har förutsatts alt de institutioner m.m. som ingår i budgeten garanteras anslag i sin huvudsakliga ulgiflsvaluta omräknad efter dessa valutakurser.

Vissa diskussioner om prioriteringar inom budgetramen har förts med Nordiska rådets kultumtskott i överensstämmelse med det nordiska kulturavtalet.

Anslagsbehovet för kulturbudgeten för år 1983 uppgår till (107519000 -I-5500000= 113019000) danska kr.

En översikt av ministerrådels budgetförslag bör fogas lill regeringspro-tokoUet i detta ärende som bilaga 3.

5.4 Föredragandens överväganden

Jag vill erinra om vad jag vid min anmälan av proposifion 1980/81:180 om Nordiska ministerrådets kulturbudget för år 1982 (KU 1980/81:00, rskr 1980/81:000 anförde angående behovet av att nya och angelägna behov inom det nordiska kulturavtaiets ram fillgodoses genom omfördelning av befintliga resurser. Föreliggande budgetförslag innebär att så skett i viss utsträckning. Vissa resurstillskott har dock bedömts vara nödvändiga. Detta beror på flera omständigheter. Såsom framgått i del föregående beräknas Nordens Hus på Färöarna kunna tas i bruk i början av år 1983. Därmed uppkommer behov av medel för husets drift och för verksamhet inom ramen för det nordiska kuUurcentrum som planeras i anslutning till huset. I förhällande till de anslagsäskanden som framlagts av den särskilda slyrningsgmppen för Nordens Hus på Färöarna innebär dock de medel som nu föresläs anvisade för verksamheten att ambitionsnivån inom denna tills vidare måste sättas lägre. En annan omständighet som föranlett förslag om viss anslagsökning inom kuUurbudgetens ram är de mycket kraftiga inflafionsbetingade kostnadsstegringar som drabbat verksamhet av särskild betydelse för bl. a. Island.

Prop. 1981/82:200                                                   22

Slutligen ställer det tidigare redovisade beslutet alt inrätta ett nordiskt forskningspolitiskt råd krav på medelstillskolt. Vad gäller den sistnämnda satsningen vUl jag påminna om att det gmndläggande syftet med denna är att främja en ökad samordning av de nordiska ländernas resurser för forskning och utvecklingsarbete.

Jag tillstyrker för svensk del ministerrådets budgetförslag. Ministerrådet bör inom den överenskomna ramen kunna göra de ändringar i förhållande till förslaget som krävs genom eventuellt uppkomna omständigheter fram till budgetårets ingång.

6   Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag. all regeringen föreslår riksdagen att

godkänna de riktlinjer som jag redovisat för genomförandet av den av Nordiska ministerrådet beslutade studiefasen för ett nordiskt radio- och TV-samarbete via satellit m.m. Jag hemställer vidare att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag anfört om dels utvecklingen av samverkan meUan Sverige och andra nordiska länder i fräga om ulbildning och forskning dels om del nordiska kultursamarbetet i övrigt.

7   Anslagsberäkning för budgetåret 1982/83

H.5 Nordiska ministerrådets kulturbudget

1980/81 Utgift    25 181000

1981/82 Anslag   29377000

1982/83 Förslag  35100000

Från och med budgetåret 1974/75 anvisas medel för den svenska andelen av Nordiska ministerrådets kulturbudget under ett särskilt förslagsanslag.

Jämfört med 1982 års budget, vars anslag var 97,6 milj. danska kr. är ökningen 14,8%. Av denna ökning avser cirka 10% pris- och löneomräkningar samt valutakursförändringar. Del framlagda budgetförslaget medger en aktivitetsökning pä cirka 5 %.

Nordiska ministerrådets förslag till budget för är 1983 uppgår lill 113019000 danska kr., inkl. en lönereserv för att läcka automatiska löneökningar frän 1981 års tUl 1983 års nivå. Lönereserven har preliminärt beräknats till 5.5 milj. danska kr., ett belopp som jag utgår frän vid anslagsberäkningen. I den mån detta belopp inte är tillräckligt bör anslaget få överskridas.

Prop. 1981/82:200                                                                 23

Den svenska andelen av anslaget till 1983 års nordiska kulturbudgel beräknar jag till 41,4% av 113019000 danska kr., vilket enligl den i budgetarbetet tUlämpade växelkursen motsvarar 35 100000 svenska kr.

Medlen bör anvisas i statsbudgeten för budgetåret 1982/83. Eftersom Nordiska ministerrådets kulturbudgel avser kalenderåret 1983 torde en del av det svenska bidraget komma att utbetalas först hösten 1983. Regeringen bör därför kunna medge att sådana utbetalningar som görs efler den 1 juli 1983 belastar motsvarande anslag i statsbudgeten för bugetårel 1983/84 inom den av riksdagen godtagna ramen för 1983.

Under anslaget Nordiska ministerrådets kulturbudget bör alltså för budgetåret 1982/83 beräknas 35 100000 kr.

Med hänvisning fill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1.   för Sveriges del godkänna Nordiska ministerrådets förslag lill kulturbudgel för år 1983

2.   till Nordiska ministerrådels kuUurbudgei för budgetåret 1982/83 under nionde huvudfiteln anvisa ett förslagsanslag av 35100000 kr.

Nordiskt radio- och TV-samarbete via satellit m. m.

1982/83 Nytt anslag (förslag)    1650000

Jag förordar med hänvisning till vad jag tidigare anfört att ett nytt anslag, benämt Nordiskt radio- och TV-samarbete via satellit m.m. förs upp i statsbudgeten för nästa budgetär, i anslutning fiU övriga anslag för massmedier m.m. Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till Nordiskt radio- och TV-samarbete via satellit m.m. för budgetåret 1982/83 under nionde huvudtiteln anvisa ett anslag av 1 650000 kr. Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.

8    Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder eller ändamål som föredraganden har hemställt om.

Prop. 1981/82:200 24

Bilaga I

Översiktlig redovisning av bakgrunden till Nordiska ministerrådets beslut den 27 mars 1982 om samarbete inom området för satelitrund-radion, m. m.

Nordiskt radio- och TV-samarbete har under mänga år diskuterats i de nordiska samarbetsorganen. Nordiska rådet avgav sin första rekommendation i ämnet är 1955.

På basis av medlemsförslag i Nordiska rådet i december 1970 med ändringsförslag i januari 1972 antog Nordiska rådet 1972 en förhållandevis långtgående rekommendation om TV-samarbetet.

I denna rekommendation heter det bl.a.:

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att om möjligt före den 1 januari 1973 lägga fram förslag till en effektiv utbyggnad av det nordiska TV-samarbetet ifråga om det nordiska inslaget i de nationella TV-sändningarna, produktion och distribution av TV-program på samnordisk nivå saml möjligheterna att direkt ta in TV-program från de övriga nordiska länderna, dock så att under utredningsarbetet aktivt stöd ges olika initiativ alt snabbt öka möjligheterna all se grannländernas TV-program.

1973 behandlades TV-samarbetet pä nytt i Nordiska rådet. Kulturutskottet lade fram följande förslag som antogs vid dess session delta år:

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att skyndsamt:

1. vidta åtgärder för all öka sebarhelen av grannländernas TV-program i
de nordiska länderna,

2.    vidtaga åtgärder för att öka omfattningen av samnordisk distribution och produktion av TV-program och överväga möjligheterna att inrätta en särskild TV-insfitution för delta ändamål,

3.    utreda de tekniska, ekonomiska och juridiska aspekterna på utbyggnad av kabel-TV-verksamhel i Norden,

4.    vidtaga åtgärder för att åstadkomma en överenskommelse mellan berörda parter när det gäller upphovsmännens ersättningsanspråk vid äterutsändning av TV-program i annat nordiskt land, samt utreda de ansvarsrättsliga och andra juridiska problem som kan uppstä i syfte alt nä fram till en snabb lösning,

5.    vidtaga åtgärder för att öka möjligheterna att ta in ljudradioprogram från de nordiska grannländerna,

6.    i samverkan med Nordiska rådet överväga en komplettering av det nordiska kulturavtalet med särskilda stadganden om samarbete på televisionens och ljudradions område.

Ett flertal utredningar har sedan dess genomförts.

1973 lillsalie ministerrådet en utredning som avgav sin slutrapport "TV över gränserna" 1974, (NU 1974:19). Detta var en expertutredning med representanter för berörda ministeriel/deparlement och representanter för

Prop. 1981/82:200                                                   25

de nordiska radiobolagen. Arbetet bedrevs bl.a. utgående från en utredning som tidigare gjorts av de nordiska radiocheferna ("TV-Radio i Norden").

Vid remissbehandlingen av betänkandet "TV över gränserna" redovisade Statens delegation för rymdverksamhet i Sverige en mer optimistisk syn än de prognoser som redovisats i betänkandet beträffande möjligheterna att utnyttja satellitteknik för överföring av TV- och radioprogram.

Mot bakgmnd av detta remissvar beslöt ministerrådet att skyndsamt göra en möjlighetsstudie beträffande satellitöverföring av nordiska radio-och TV-program. Frågans stora politiska intresse, vilket bl.a. markerats i . ovanstående rekommendafion från Nordiska rådet, gjorde att man lät en speciell s.k. statssekreterargrupp leda detta arbete.

Statssekreterargmppen uppdrog åt Nordiska fonden för industri och teknologi (Nordiska industrifonden) att svara för den tekniska utredningen. Fonden överlät i sin tur åt Rymdbolaget i Sverige att verkställa uppdraget. De rättsliga och programpolitiska aspekterna överläts lill speciella arbetsgmpper direkt under statssekreterargmppen.

Under utredningsarbetet var statssekreterargmppen i kontakt med televerkens s.k. NTRS-gmpp (televerkets gmpp för gemensam planering inför den internationella frekvenskonferensen i februari 1977).

I NTRS-gmppens mandat ingick också att värdera resultaten av konferensen vad angick nordiska intressen samt att i samband med detta utarbeta en exempelsamUng med skisser fill möjliga utveckUngar av ett nordiskt sateUitsystem. I december 1977 presenterades en rapport över detta ämne, den s.k. NTRS B-rapporten.

Dä ministerrådet vid sitt möte i juni 1977 behandlade statssekrelerar-gmppens rapport (NU A 1977:7—9) rådde det enighet om att rapporten skulle remitteras till ett stort antal nationella och nordiska instanser.

I enlighet med ministerrådets beslut bereddes ca. 300 nationeUa och nordiska instanser tillfälle aft yttra sig över betänkandet. Då remissfiden gick ut den 1 november 1977 hade cirka 200 yttranden kommit in. Dessa yttranden sammanställdes i en särskild rapport, "Nordisk radio och television via satellit. Remissammanställning" (NU B 1977:36).

I statssekreterargmppens missivbrev i anslutning till remissammanställningen sägs bl.a. att:

Det övervägande delen av remissinstanserna ger i sina svar, direkt eller indirekt, uttryck för den inställningen att frågan om nordiskt radio- och TV-samarbete via sateUit bör utredas närmare. Mol denna bakgrund föreslår statssekreterargmppen att utredningsarbetet om nordisk radio- och TV-samarbete via satellit bör fortsätta med sikte pä alt utarbeta underlag för slutUgt ställningstagande.

Remissammanställningen överlämnades till ministertådet den 16 januari 1978. Ministerrådet sammanträdde då för första gången i sammansättningen kommunikations-, kultur- och utbildningsministrar.

Man fann (utdrag ur protokoll MR-TV 1/78):

Prop. 1981/82:200                                                   26

"att det finns mänga skäl som talar för fortsatt utredning av frågan om överföring av radio- och TV-program meUan de nordiska länderna via sateUit, men att ministerrådet före ett sådant ställningstagade vill avvakta debatten i frågan vid Nordiska rådets session i febmari 1978."

Inför Nordiska rådets 26:e session i Oslo lämnade Nordiska ministerrådet meddelande den 14 december 1977 och ett lilläggsmeddelande den 16 januari 1978 över rekommendation nr 15/1973 ang. ökat nordiskt TV-samarbete. I det första meddelandet framhåller ministerrådet att ett nordiskt radio- och TV-satellitsamarbete kan realiseras till rimliga kostnader och inom rimlig tid. I tilläggsmeddelandet hänvisas fiU remissammanställningen och tiU ministerrådets ovan refererade beslut av den 16 januari 1978.

I Nordiska rådets kultumtskotts belänkande över dessa tvä meddelanden framhålls bl. a. att:

"Det råder enighet inom kultumtskottet om att det hittills utförda utredningsarbetet måste fortsätta. Den negativa hållningen hos vissa remissinstanser ger inte stöd för tanken att utredningen i delta skede bör avbrytas. Å andra sidan är utskottet också enigt om att det fortsatta utredningsarbetet särskilt måste beakta vissaproblemkonplex."

Dessa problemkomplex ges en närmare beskrivning i kulturutskottets betänkande.

Under själva rådssessionen utgjorde frågan om nordisk radio och televi-son via satellit ett av de dominerande ämnena såväl under generaldebatten som under kulturdebatten. I stort gav debatterna på samma sätt som remissopinionen uttryck för en mycket sammansatt bild, men inställningen till en fortsatt utredning var alltigenom posifiv.

Mot bakgmnd av det tidigare utredningsarbetet och de nya synpunkter som framkom under Nordiska rådets 26:e session beslöt Nordiska ministerrådet den 13 mars 1978 att frågan skulle bli föremål för ytterligare utredning.

Den sålunda beslutade utredningen - Nordsatutredningen — fick i uppdrag att behandla de tekniska och teknisk/ekonomiska, kultur- och programpolitiska, rättsliga samt finansiella frågeställningar som behövde belysas för att de politiska instanserna skulle kunna ta ställning till projektet. Av direktiven framgick även alt utredningen i princip borde inrikta sig på direktöverföring via satellit av samtliga riksomfattande radio- och TV-program i Norden.

Genom en senare precisering av direktiven fick utredningen även i uppdrag att beskriva ett alternafiv med en s.k. redigerad nordisk TV-kanal

Nordsatutredningen presenterade sin huvudrapport i september 1979 (NU A 1979:4). I denna redovisades ett förslag lUl etablering av ett system med direktsändande mndradiosateUiter för spridning av samtliga rikstäckande radio- och TV-program i Norden ("totalaltemativel"). Systemet

Prop. 1981/82:200                                                   27

skulle få en kapacitet för överföring av maximall åtta sateUilkanaler till Östnorden (Danmark, Finland, Norge och Sverige) och fem kanaler fill Västnorden (Island, Färöarna och Grönland). I enlighet med direktiven gavs även en beskrivning av en s.k. redigerad kanal.

Utredningen hade genomfört en gmndlig analys av oUka aspekter på det föreslagna samarbetet. Man förordade att ett principbeslut om etablerandet av ett sateUitsystem skulle fattas av de nationella parlamenten på basis av utredningen. Enligt utredningen skulle det sedan ett sädant beslut fattats vara möjligt att ta systemet i drift successivt mellan sex och älta år senare.

I oktober 1979 beslöt ministerrådet att bereda närmare 400 nordiska och nationella remissinstanser tUlfälle att yttra sig över utredningens slutbetänkande. En sammanställning av remissyttrandena har publicerats som en bilaga tUl Nordiska ministerrådets meddelande till Nordiska rådet om rekommendation nr 15/1973 angående ökal nordiskt TV-samarbete. (Rek. 15/1973, D 1981 SUPPLEMENT)

Den 24 november 1980 överlämnade Nordiska ministerrådet ett ministerrådsforslag om ökat nordiskt radio- och TV-samarbete. Enligt detta förslag borde frågan göras till föremål för förhandlingar mellan de nordiska ländernas regeringar i syfte att frambringa ett slutligt underlag för ett ställningstagande tUl en överenskommelse om nordiskt radio- och TV-samarbete via satellit. FörhandUngarna avsägs bli slutförda före utgången av år 1981.

Vid Nordiska rådets 29: e session rekommenderas Nordiska ministerrådet att till rådets 30:e session 1982 lägga fram konkreta förslag till ökat nordiskt radio- och TV-samarbete samt att i detta syfte uppta förhandlingar och genomföra erforderliga kompletteringar av beslutsunderlaget i enlighet med vad som aviserades i minislerrådsförslaget.

Prop. 1981/82:200                                                   28

Bilaga 2 NORDISKA MINISTERRÅDET Sekretariatet för nordiskt kulturellt samarbete

Nordiska ministerrådets beslut om samarbete inom området för satellitrundradio med mera

Nordiska ministerrådet konstaterar all del mellan regeringarna i Finland, Island, Norge och Sverige råder enighet om att en nordisk spridning av ländernas radio- och televisionsprogram via satellit på ett värdefullt sätt skulle tjäna den nordiska kulturgemenskapen saml öka de etniska och språkliga minoriteternas möjlighet att få del av kullurutbudet och information på deras språk.

Ministerrådet konstaterar vidare att en nordisk programspridning via satellit även skulle ge invånarna möjlighet att välja ett programutbud av större omfattning och slörre bredd samt genom en ökad samverkan mellan mndradioföretagen skapa förutsättningar för programverksamhet som det enskilda landet inte har möjlighel lill.

Vidare konstaterat ministerrådet att Nordiska rådet vid 30:e sessionen 1982 rekommenderat regeringarna i Finland, Island, Norge och Sverige aft uppta förhandlingar i syfte att träffa avlal om den fortsatta utvecklingen av ett radio- och telesamarbele baserat på överföring via ett satellitsystem. Nordiska rådet förutsätter att utvecklingen av samarbetet sker inom ramen för Helsingforsavtalel saml att en eventuell realisering av ett radio- och TV- samt telesamarbele via satellit underställs Nordiska rådets session.

Danmarks regering har tillkännagett alt man inle avser deltaga i förberedelserna för att etablera ett nordiskt satellitsamarbete, men att man från dansk sida under vissa omständigheter kan komma att överväga att förhandla om ett eventuellt danskt deltagande i programverksamheten.

Ministerrådet beslutar mot denna bakgrund all med deltagande av de finländska, isländska, norska och svenska regeringarna inleda en studiefas som led i utvecklingen av ett radio- och TV- samt telesamarbele baserat på överföring via ett satellitsystem. Beslut om samarbetets fortsättning efter studiefasen fattas genom att särskilt avlal ingås efter att Nordiska rådet getts tillfälle att på nytt behandla ärendet.

Ministerrådet fastställer följande riktlinjer för studiefasen:

1    Systemets omfattning

Studiefasen skall skapa underlag för att ett avtal skall kunna ingås mellan Finland, Island, Norge och Sverige angående en stegvis uppbygg-

Prop. 1981/82:200                                                   29

nad av eft satellitsystem för utsändning av radio- och TV-program saml för överföring av sådana andra teletjänster för vilka det bedöms lämpligt. I avtalstexten skall samarbetets omfattning preciseras och i övrigt anges de olika fömtsättningarna som skall gälla.

Studiefasens arbete skall, med beaktande av Nordiska rådels rekommendationer och de kultur-, media- och industripolitiska mäl som angetts i utredningsrapporten "Nordisk radio och TV via satellit" samt i den senare tillkomna industripolitiska rapporten, förbereda beslut om uppbyggnad av systemet.

1 ett inledande skede kan ett programutbyte omfattande tvä eller tre TV-kanaler bli aktueUt. Dessa kanaler bör utnyttjas så att varje lands programföretag ges sändningsutrymme enligt en fastställd plan.

I ett senare skede bör samarbetet ta sikte på överföring av en TV-kanal fill det östnordiska täckningsområdet från varje deltagande land. Det fömt-säter härvid att de östnordiska länderna upplåter kanalutrymme till sändning av isländska TV-program till Östnorden.

Under studiefasen behandlas närmare kanalkapaciteten för programsändningarna till Island.

Under utvecklingen och uppbyggnaden av systemet skall det även fortlöpande prövas för vilka andra teletjänster än radio- och TV-överföring systemet bör utformas.

Systemet bör utformas så alt möjligheterna bibehålles alt senare efter särskilt beslut bygga ut samarbetet lill att omfatta alla de TV-kanaler som deltagarländerna fått sig anvisade enligt den internationella frekvensplanen.

2   Tekniska förutsättningar

Till gmnd för studiefasens arbete ligger de speciella frekvensmässiga arrangemang som antogs vid Internationella Teleunionens världsadministrativa radiokonferens (WARC) 1977, samt att överföringarna i övrigt sker enligt de villkor som fastställs i ITU-konventionen och del därtill anslutna radioreglementet.

Under studiefasen bör bl. a. följande frågor belysas:

-    Sändarrörseffekt för Öst- och Västnorden

-    Systemets kapacitet för radio- och TV-sändningar

-    SändningskapacUet för andra teletjänster

-    Riktlinjer för upphandling m.m.

-    Uppskjutningsfarkost

Inom ramen för studiefasen skall en teknisk och ekonomisk definition av satellitsystemet genomföras i sådana termer och sådan detaljeringsgrad alt beslut om upphandling och etablering av systemet kan träffas pä grundval härav.

Prop. 1981/82:200                                                   30

Studiefasen bör bedrivas så all man tar lill vara de erfarenheter och den kompetens som vunnits genom arbetet att utveckla andra satellitprojekt, särskilt Tele-X.

I arbetet bör del vidare klarläggas i vilken mån man kan tillgodogöra sig Tele-X-satelliten i ett inledande skede.

Om alternativa tekniska lösningar är tänkbara för systemets uppbyggnad skall i ett tidigt skede till ministerrådet redovisas förslag till inriktning av studiefasen i defta avseende.

3   Programmässiga förutsättningar

Under studiefasen bör det utarbetas alternativa förslag till hur programutbudet skall sammanställas i systemet.

Utgångspunkten för studiefasens programmässiga beredningsarbete skall vara att TV-kanalerna som är fillgängliga under inledningsskedet utnyttjas sä all varje lands rundradioföretag tilldelas sändningsutrymme enligt en fastställd plan.

Översättningstjänsten i del utvidgade radio- och TV-samarbetet inriktas under eft uppbyggnadsskede på att nå en ambitionsnivå som innebär att ca 40 procent av de egna producerade TV-programmen från Island, Norge och Sverige översätts till finska. En lika stor del av TV-programmen producerade i Finland och Island översätts lill norska eller svenska. Denna ambitionsnivå bör dock höjas så myckel som möjUgl mot bakgrund av de erfarenheter som förvärvas under uppbyggnadsskedet. Vidare förutsätts att norska och svenska program i möjligaste utsträckning förses med text (komprimeras) på respektive språk.

I beredningen av programsamarbetet beaktas möjligheten av att Danmark kan överväga att deltaga i de programmässiga delarna av samarbetet.

4   Juridiska förutsättningar

Studiefasens arbete bör utgå från att de stater som ingår avtal om satellitsamarbete kommer att godta ett radio- och TV-program som med hjälp av systemet överförs från någon av de övriga staterna, kan mottas på deras territorium.

Vidare bör man utgå från alt staterna åtar sig att avslå frän att med hjälp av systemet överföra reklarprogram till de övriga staterna, med mindre parterna överenskommer om annat.

Den för överföringen av radio- och televisionsprogram nödvändiga rättsliga regleringen i övrigt sker på gmndval av de förslag som framlagts av utredningen om nordisk radio och television via satellit och efter särskilda avtal.

Prop. 1981/82:200                                                   31

5    Organisatoriska förutsättningar

Studiefasens arbete bedrivs inom ramen för den nordiska samarbetsöverenskommelsen av år 1962 (Helsingforsavtalel). Nordiska ministerrådet fattar de politiska beslut på nordisk nivå som behövs samt ingår del avlal som nämnts i inledningen till riktlinjerna.

Det tekniska, ekonomiska, industripoliliska och programmässiga beredningsarbetet under studiefasen fömtsätts bli ombesörjd genom ell projektsamarbete mellan berörda departement, de nordiska leleverkan och rundradioföretagen. Var och en av samarbetsparterna avgör vilka av dessa nafionella organ som bör medverka i beredningsarbetet.

Ministerrådet utser en ämbetsmannakommitté för nordiskt radio- och TV-samarbete bestående av en representant frän varje berört departement. Ämbetsmannakommittén förbereder ministerrådets arbete och svarar för den sammanhållande ledningen av beredningsarbetet under sludiefasen.

TUl att bistå ministerrådet och ämbetsmannakommittén inrättas en sekretariatsfunktion med placering i anknytning till Sekretariatet för nordiskt kulturellt samarbete i Köpenhamn. Ämbetsmannakommittén beslutar senare i detalj hur sekretariatsfunktionen handhas.

I den organisatoriska uppbyggnaden ingär del även en ledningsgmpp för
det tekniska/ekonomiska respreklive del programmässiga projektsamarbe
tet saml en funktion för beredning av juridiska frågor. <,

6   Ekonomiska förutsättningar samt tidsramar

Ministerrådet avser ställa nödvändiga medel lill förfogande för genomförande av studiefasen. Arbetet under studiefasen bedrivs inom en ram på 55 milj. skr. (1982 års prisnivå). I delta belopp ingår kostnader för sädant projektsamarbete mellan berörda departement, teleförvaltningar och rundradioföretag, som inte täcks inom de egna budgetramarna saml sekretariatsomkoslnader.

Studiefasens kostnader fördelas på deltagarländerna med tillämpning av en fördelningsnyckel. Denna konslmeras efter samma principer som den generella nordiska fördelningsnyckels, med vilken kostnaderna för övrigt nordiskt samarbete fördelas.

Det förutsätter, bl. a. med hänsyn till Nordiska rådet, alt en regelbunden rapportering om det tekniska och programmässiga beredningsarbetets framåtskridande sker till Nordiska ministerrådet. Mellanrapporter skall vara ministerrådet tillhanda senast den 1.11.1982 och den 1.11.1983. Studiefasens arbete skall vara avslutat inom två är. Slutrapportering förutsätts ske senast den 1.4.1984.

Prop. 1981/82:200

32 BUaga3

Nordiska ministerrådets förslag till Nordiska ministerrådets kulturbudget för verksamhetsåret 1983 (1000-tal danska kr.).

Verksamhetsområde

1982 Anslag

1983 Förslag

UtbUdning

Nordens folkliga akademi

Nordiskt skolsamarbete

Nordiskt vuxenutbildningssamarbete

Nordisk Joumalistkurs

Nordiska institutet för samhällsplanering

Nordiskt språk- och informationscentrum

Nordiska högskolan för hushållsvetenskap

Bidrag till nordisk federation för medicinsk undervisning

Bidrag till Nordisk kursverksamhet på utbildningsområdet

Forskning

Nordiskt kollegium för marinbiologi

Nordiska institutet för teoretisk atomfysik

Nordiska institutet för folkdiktning

Nordiska institutet för sjörätt

Nordiska geoexkursioner till Island

Nordiskt kollegium för ekologi

Centralinstitutet för nordisk asienforskning

Nordiskt kollegium för fysisk oceanografi

Nordiska samarbetskommittén för arktisk medicinsk forskning

Nordiska samarbetskommittén för intemationell politik

Nordiskt samarbetsorgan för vetenskaplig information - NORDINFO

Nordiska forskarkurser

(delpost)forskarstipendier

(delpost)fors karsymposier

Nordiskt vulkanologiskt institut

Nordiska samarbetskommittén för accelerator-baserad forskning

Nordisk dokumentationscentral för masskommunikationsforskning - NORDICOM

Nordiskt språksekretariat

Nordiskt forskningspolitiskt råd

Bidrag till nordiska sommaruniversitetet

Bidrag till Nordiska samfundet för Ladn-amerikaforskning

Allmänkulturell verksamhet

Nordens Hus i Reykjavik Nordiskt teatersamarbete

(delpost) gästspelsutbyte och

(delpost) vidareutbildning

(delpost) bidrag till Nordiska amatör

teaterrådet Nordiska rådets litteraturpris Nordiska rådels musikpris' Nordiskt musiksamarbete - NOMUS Nordiskt samiskt institut

4155	15749
3 673	3 753
1398	1496
413	442
869	950
4702	4870
1080	1277
-	754

495

540

1525

1748

33052	39508
787	909
9201	10491
980	1 180
1471	1676
315	425
587	622
2860	3 163
910	1042
848	1001
971	1007
3431	4023
3219	3 509
990	1079
796	868
2546	2748
450	482
485	640
700	806
-	2 200
1214	1332
291	305
20337	26102
2652	3 141
1416	3144
1256
322	345
174	268
160	0
1800	1926
3961	4787

Utdelas vartannat år.

Prop. 1981/82:200 33

Verksamhetsområde                                           1982      1983

Anslag      Förslag

Nordiskt folkrörelsesamarbete

1991	2 370
1283	1398
330	500
1400	1526
2 380	2779
305	327
400	3 023
324	380
183	188
7529	8684
8300	7960
9000	9630
92373	107519
3 500	5 500
95873	113019

(delpost) ungdomssamarbete

(delpost) folkbildningssamarbete

(delpost) idrottssamarbete Stöd till översättning av grannlandslitteratur Nordiskt konstcentrum Nordiska filmkurser Nordens Hus på Färöarna Bidrag till Nordiska konstförbundet Bidrag till Nordiska författarkurser'

Sekretariatet för nordiskt kultureUt samarbete

Ministerrådets dlspositionsrnedel

Nordiska kulturfonden

Delsumma

Lönereserv

Summa

■ Medel för uppförande av Nordens Hus på Färöarna anvisas under anslaget G 6 Bilateralt nordiskt kultursamarbete. ■* Anordnas vartannat år.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982