Regeringens proposition

1990/91:71

om lag om vissa dryckesförpackningar

Prop.

1990/91:71

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 13 december 1990.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Birgitta Dahl

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny lag med föreskrifter om att PET-flaskor som
innehåller konsumtionsfärdig dryck skall få försäljas bara om flaskorna
ingår i ett retursystem.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juni 1991.

1 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 71

Propositionens lagförslag

Förslag till

Lag om vissa dryckesförpackningar

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Med PET-flaska avses i denna lag en flaska som är tillverkad av
polyetylentereftalat.

Prop. 1990/91:71

Hanteringstillstånd

2 § För yrkesmässig överlåtelse av en konsumtionsfärdig dryck på PET-
flaska krävs ett särskilt hanteringstillstånd för den som tappar drycken på
flaska.

Frågor om hanteringstillstånd prövas av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.

3 § För hanteringstillstånd krävs att PET-flaskan ingår i ett retursystem.

4 § En ansökan om hanteringstillstånd skall vara skriftlig. Av ansökan
skall framgå hur retursystemet är avsett att vara utformat samt vilka
åtgärder mot nedskräpning som avses att bli vidtagna.

5 § Ett beslut om hanteringstillstånd skall förenas med de villkor som
behövs med hänsyn till miljön och resurshushållningen.

6 § Ett hanteringstillstånd får begränsas till viss tid.

7 § En PET-flaska, som ingår i ett godkänt retursystem, skall vara för-
sedd med uppgift om detta.

8 § Om det finns särskilda skäl får regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer, i det enskilda fallet meddela undantag från till-
ståndsplikten.

Återkallelse av hanteringstillstånd

9 § Ett tillstånd får återkallas av den som har lämnat tillståndet, om
villkoren i ett tillståndsbeslut i något väsentligt avseende inte har följts.

Tillsyn

10 § Den myndighet som regeringen bestämmer skall utöva tillsyn över
efterlevnaden av denna lag och villkor som har meddelats med stöd av
lagen. Regeringen får överlåta åt kommun att utöva tillsyn.

11 § Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de handlingar och
upplysningar som behövs for tillsynen.

12 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som Prop. 1990/91: 71
behövs i det enskilda fallet för att denna lag och villkor som har meddelats

med stöd av lagen skall efterlevas.

Ett beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite.

13 § För tillsynen enligt denna lag har tillsynsmyndigheten rätt till till-
träde till butikslokaler och andra utrymmen som används för försäljning
av konsumtionsfardig dryck eller för yrkesmässigt mottagande av PET-
flaskor i retursystem.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen.

Avgifter

14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva om avgifter för en myndighets verksamhet enligt denna lag.
Regeringen får överlåta åt kommun att meddela föreskrifter om sådana
avgifter.

Ansvar m. m.

15 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt eller

av oaktsamhet

1. i strid mot 2 § överlåter dryck som är tappad på PET-flaska,

2. underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 11 §.

I ringa fall döms inte till ansvar.

Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte
till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av föreläggandet
eller förbudet.

16 § Föreskrifter om överklagande av en myndighets beslut enligt denna
lag meddelas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1991.

Miljödepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 december 1990

Prop. 1990/91:71

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Eng-
ström, Hjelm-Wallén, S. Andersson, Göransson, Dahl,
R. Carlsson, Hellström, Johansson, G. Andersson, Lönnqvist,
Thalén, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Ås-
brink

Föredragande: statsrådet Dahl

Proposition om lagom vissa dryckesförpackningar

1 Inledning

Inom miljödepartementet upprättades i juni 1990 departementspromemo-
rian (Ds 1990:37) Förslag till lag om återanvändning av vissa dryckesför-
packningar. Promemorian har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels promemorians lagförslag
som bilaga 1, dels en förteckning över remissinstanserna och en samman-
fattning av remissvaren som bilaga 2.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 15 november 1990 att inhämta lagrådets yttran-
de över ett förslag till lag om vissa dryckesförpackningar. Det till lagrådet
remitterade lagförslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga

Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran. Lagrådets yttrande bör
fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4. I förhållande till lagråds-
remissen kommer jag att föreslå några mindre redaktionella ändringar.

2 Allmän motivering

2.1 Allmänna utgångspunkter

Avfallet utgör en allt större belastning på miljön. Ökningen av förpack-
ningar, särskilt engångsförpackningar, har också medfört att mängderna
avfall ökar. 1 ett långsiktigt arbete med att förbättra miljön är det, som
framhölls i 1990 års budgetproposition, nödvändigt att minska avfalls-
mängderna. Av de av riksdagen antagna riktlinjerna (prop. 1989/90:100
bil. 16, JoU16, rskr. 241) framgår, att utgångspunkterna för det fortsatta
arbetet med att minska mängden avfall och avfallets farlighet skall vara
följande: Produktionsmetoderna måste utvecklas med utgångspunkt i
sparsamhet med råvaror och återvinning av använt material. Sparsamhet,

hushållning och återanvändning bör vara grundläggande principer for vårt Prop. 1990/91:71
utnyttjande av naturresurser och inriktningen av vår varuproduktion.
Återanvändning måste därför vara en ledande princip. Varorna måste
vara anpassade till miljöns krav redan från början. Det är producenten
som skall ansvara för att varorna får en miljöanpassad utformning och att
den restprodukt varan lämnar i form av avfall kan tas om hand på ett från
miljö- och resurssynpunkt riktigt sätt.

Mot bakgrund härav beslöt regeringen att tillkalla en särskild utred-
ningsman med uppdrag att utreda och lämna förslag till sådana åtgärder
inom förpackningsområdet som främjar retursystem. Utredningsmannen
har nyligen avlämnat ett delbetänkande (SOU 1990:85) Översyn av skat-
ten på dryckesförpackningar. Jag avser att i min fortsatta redogörelse
återkomma i korthet till utredningsmannens förslag. Förslaget är för när-
varande föremål för remissbehandling.

Ett viktigt steg i arbetet med att minska avfallsmängderna är att ned-
bringa antalet dryckesförpackningar av engångskaraktär. Enligt statens
naturvårdsverk uppgår tomma dryckesförpackningar till ca sju viktprocent
av hushållsavfallet men utgör en betydligt större del av volymen avfall från
hushållen. Detta beror inte minst på den tilltagande användningen av de
synnerligen utrymmeskrävande s. k. PET-flaskorna. Dessa flaskor är en-
gångsförpackningar.

PET är en förkortning för den ifrågavarande plastens kemiska benäm-
ning vilken är polyetylentereftalat. PET-flaskan introducerades i större
skala i Sverige åren 1983 och 1984 i samband med att det påbörjades en
tillverkning inom landet av sådana flaskor. Försäljningen beräknas för
närvarande uppgå till drygt 100 miljoner flaskor per år. Den vanligaste
storleken rymmer 150 cl dryck. För kolsyrade läskedrycker är PET-flas-
kans marknadsandel enligt uppgift i dag drygt 30 % när det gäller volym
försåld dryck. Förpackningen har i huvudsak tagit marknadsandelar från
33 cl returglas och dominerar i dag bland engångsförpackningarna för
läskedrycker.

För att påverka bryggeribranschen i en mera miljövänlig riktning inled-
des under år 1989 överläggningar mellan företrädare för regeringskansliet
och Svenska Bryggareföreningen. Avsikten med överläggningarna var att
bryggerierna självmant skulle gå över till retursystem med återfyllning av
PET-flaskor. I en särskild promemoria, Miljöprojekt — ett ekologiskt
handlingsprogram för Sveriges Bryggerier, presenterade branschen i sep-
tember 1989 en projektplan för introduktion av en returflaska av PET.
Enligt uppgifter från branschen pågår för närvarande en intensiv verksam-
het hos bryggerierna i form av beställningar av erforderlig utrustning som
tappnings- och diskningsutrustning, flaskor och backar, inför introduk-
tionen av en returflaska av PET.

När det gäller den framtida avfallshanteringen kommer de uttjänta
flaskorna så långt som möjligt att återvinnas och användas i andra sam-
manhang t. ex. som beståndsdel i takpapp.

2.2 Engångsflaskor av PET förbjuds

Prop. 1990/91:71

Mitt förslag: Konsumtionsfärdiga drycker får inte efter den 1 juni
1991 försäljas i engångsflaskor av PET.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: De myndigheter som har yttrat sig är till övervägan-
de del positiva, men somliga har framfört synpunkter i fråga om enskildhe-
ter i förslaget bl. a. vad gäller tiden for ikraftträdandet. Statens industri-
verk, statskontoret och näringsfrihetsombudsmannen har dock ställt sig
avvisande till att nu infora ett forbud mot PET-flaskorav engångskaraktär.
De har i stället förespråkat mera generellt verkande styrmedel inom för-
packningsområdet.

Från näringslivets sida har man genomgående ställt sig negativ till ett
förbud mot PET-flaskor av engångstyp under hänvisning till dels att andra
åtgärder kan vidtas för att stimulera retursystem, dels att de miljöproblem
som har knutits till PET-flaskan kraftigt har överdrivits i debatten.

Statens naturvårdsverk hör till dem som har ifrågasatt tidpunkten för
ikraftträdandet av ett generellt förbud mot försäljning av engångsflaskor
av PET. Verket har i likhet med många andra pekat på den serie av
åtgärder som krävs innan ett retursystem är helt genomfört. Enligt na-
turvårdsverket finns det därför skäl att införa förbudet vid en senare
tidpunkt än vad som föreslogs i promemorian.

Skälen för mitt förslag: Tillverkningen av engångsförpackningar av PET
för drycker motsvarar inte de krav som i framtiden måste ställas på
förpackningar eller deras betydelse för hushållningen med energi och re-
surser. Detta konstaterade riksdagen vid behandlingen av förpackningsfrå-
gorna i samband med årets budgetproposition. Riksdagen ställde sig där-
med bakom den inställning som regeringen hade redovisat i propositio-
nen.

Av förpackningsutredningens delbetänkande (SOU 1990:85) framgår
att retursystem är överlägsna engångsförpackningar när det gäller hänsyn
till miljön. Retursystemet ger mindre avfall, mindre nedskräpning, mindre
luftföroreningar och kräver sammantaget mindre energi.

Som jag tidigare har omnämnt har bryggeribranschen genom Svenska
Bryggareföreningen åtagit sig att införa ett system med återfyllningsbara
PET-flaskor för drycker. Sålunda finns nu i prototyp en PET-flaska utfor-
mad att ingå i ett retursystem och avsedd att kunna återfyllas 15 — 20
gånger. Mot bakgrund av den inriktning av den framtida avfallspolitiken
som riksdagen har antagit, framstår det som ändamålsenligt att engångs-
flaskan av PET förbjuds, särskilt som ett för konsumenterna och berörda
arbetstagare godtagbart alternativ är på väg att införas. En ordning som
den föreslagna måste dock av miljöskäl regleras, så att inte en import av
drycker, som är tappade på engångsflaskor av PET, urholkar möjligheten
att få ett fungerande retursystem till stånd.

Skälen för att i lag reglera frågan kan sammanfattas på följande sätt: En
import av varor av engångskaraktär, t. ex. av dryckesförpackningar, på

vilka det inte skulle ställas samma miljökrav som på de inhemska, skulle Prop. 1990/91: 71
enligt vad jag har fått veta, leda till en priskonkurrens, där engångsflaskor-
na skulle kunna vinna prismässiga fördelar. De miljövinster som sålunda
kan åstadkommas genom att svenska bryggerier upphör att tappa dryck på
engångsflaskor av PET kan alltså riskera att försvinna genom att importe-
rade produkter tar över marknadsandelar. Ett sådant resultat är givetvis
oacceptabelt. Ett ytterligare skäl för lagreglering är att ett förbud indirekt
verkar som ett stöd i ett vidare arbete med returförpackningar.

Jag anser att tidpunkten för ikraftträdandet av förbudet mot engångs-
flaskor av PET bör vara den i promemorian föreslagna, nämligen den 1
juni 1991. För att bemöta vissa praktiska igångsättningsproblem bör det
dock om särskilda skäl finns vara möjligt att få dispens från förbudet. Jag
återkommer strax till utformningen av dispensföreskrifter.

2.3 Förslagets praktiska genomförande

Mitt förslag: För försäljning av återanvändbara PET-flaskor krävs
tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm-
mer. Tillstånd får lämnas endast om förpackningen ingår i ett funge-
rande retursystem.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser är positiva till förslaget.
Näringsfrihetsombudsmannen anser dock att det är tillräckligt med ett
anmälningsförfarande.

Skälen för mitt förslag: Flera modeller är möjliga när det gäller att
reglera en övergång till ett retursystem. Som jag nyss nämnde talar starka
skäl för en lagreglering. En sådan reglering får dock inte bli så tungrodd att
den hämmar en från miljö- och resurssynpunkt önskvärd utveckling.

För att säkerställa målsättningarna så som de har kommit till uttryck i
1990 års budgetproposition bör regeringen kunna utöva inflytande över
uppbyggnad och ambitionsnivå när det gäller retursystemet. PET-flaskor
bör därför framöver få säljas endast efter särskilt tillstånd av regeringen. I
samband med att regeringen efter ansökan lämnar tillstånd bör regeringen
i beslutet genom att ange villkor för tillståndet lägga fast ambitionsnivån i
sådana frågor som rör hanteringen av flaskan i olika distributionsled, t. ex.
när det gäller återtagning av försålda flaskor och åtgärder mot nedskräp-
ning.

Ansökan skall göras av den som tappar dryck på flaskan. Tillståndet
knyts alltså till flaskan och dess hantering. Det är den som tappar upp
drycken som i samverkan med detaljhandeln och övriga försäljningsled
skall se till att flaskorna så småningom återgår i systemet. Hur samverkan
mellan näringslivets parter byggs upp får emellertid bli en uppgift för
parterna själva att lösa.

Frågan om returgraden av PET-flaskor har behandlats av riksdagen.
Återtagningsmålet för retursystem för dryckesförpackningar har satts till

90% (prop. 1989/90:100 bil. 16, JoU16, rskr. 241). Det måste ankomma
på näringslivets parter att i handling visa att man är beredda att leva upp till
en returgrad av 90 %. Av villkoren i ett hanteringstillstånd bör framgå vilka
insatser och resurser som företagen skall avsätta för olika miljövårds-
åtgärder som minskad nedskräpning och höjd ambitionsnivå genom kam-
panjer o. d. Samma ambitionsnivå som för aluminiumburken bör gälla, dvs.
1 öre per år och flaska bör avsättas för miljöändamål.

En möjlighet måste finnas att återkalla ett tillstånd att hantera PET-
flaskor som en sanktion gentemot den som inte uppfyller villkoren.

Syftet med regleringen bör alltså vara att säkerställa att all distribution
av PET-flaskor sker inom ramen för retur- och återanvändningssystem.
Den som söker tillstånd skall visa att dessa syften kan tillgodoses inom
ramen för hans distribution. 1 systemet måste ingå att konsumenten åter-
får ett belopp när han återlämnar en PET-flaska, på motsvarande sätt som
för returglas och aluminiumburkar. Beloppet måste vara av den storleken
att konsumenten uppmuntras att återlämna flaskan till detaljhandeln.

Retursystem som det nu beskrivna får inte byggas upp som handelshin-
der för utländska bryggerier som vill sälja sina produkter på den svenska
marknaden. Å andra sidan får miljökraven inte heller sättas lägre för dessa
bryggerier än för svenska bryggerier. En utländsk etablering bör därför
föregås av en ansökan som visar hur retur- och pantsystemet är tänkt att
fungera. Liksom en svensk etablering av returflaskor av PET, kan också en
utländsk etablering ske inom en begränsad region.

Mot bakgrund av hur retursystemet och förbudet mot engångsförpack-
ningar för drycker således bör vara uppbyggt anser jag att det inte förelig-
ger några handelspolitiska hinder mot att införa systemet. Detta gäller
enligt min mening även vid en jämförelse med motsvarande danska sy-
stem som i allt väsentligt har godtagits av EG-domstolen. För en redogö-
relse för det danska systemet hänvisar jag till departementspromemorian.

För att systemet skall fungera är det angeläget att tillsynen sköts på ett
tillfredsställande sätt. 1 första hand bör tillsynen inriktas på tillstånds-
havarna, dvs. ett mindre antal bryggerier. När det gäller den lokala tillsy-
nen är det angeläget att engagera konsumenterna. Miljöskador och bristan-
de resurser berör alla människor på något sätt. Det är därför en gemensam
angelägenhet för medborgarna att lösa miljöfrågor. Mot denna bakgrund
bör det finnas en reell möjlighet för konsumenterna att delta i tillsynen.
Jag anser därför att flaskorna bör märkas så att det framgår att de ingår i
ett fungerande retursystem. Tillsynsbefogenheten bör tilldelas en myndig-
het som både kan fånga in synpunkter från konsumenterna och själv kan ta
kontakt med tillståndshavare. Jag avser att återkomma till regeringen i
fråga om vem som skall vara tillsynsmyndighet.

Det bör vara möjligt att avgiftsbelägga myndigheternas befattning med
den nya lagen.

Prop. 1990/91:71

2.4 Strukturfrågor m. m.

Prop. 1990/91:71

Mitt förslag: Tidsbegränsade dispenser får meddelas från förbudet
mot PET-flaskor för engångsbruk.

Promemorians förslag: Innehåller inte förslag om dispens.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser har pekat på att ett förbud
mot engångsflaskor av PET skulle kunna leda till minskad konkurrens.

Näringsfrihetsombudsmannen, NO, har i denna fråga anfört bl.a.: En
mindre leverantör som anser att det är ekonomiskt omöjligt att själv inve-
stera i diskmaskiner blir sannolikt hänvisad till att samarbeta med något
större etablerat företag och riskerar därmed att hamna i en beroendeställ-
ning till en konkurrent. Ett retursystem med återfyllning skulle göra det
svårare för nya företag att etablera sig på marknaden, eftersom ett retursy-
stem kräver dyra investeringar.

Svenska Bryggareföreningen har anfört att ett förbud mot engångsflaskor
utestänger de mindre resursstarka bryggerierna från närmare 40 % av
marknaden för läskedrycker och vatten. En massiv utslagning av bran-
schens mindre företag, huvudsakligen i glesbygder, kan därför väntas.

Skälen för mitt förslag: Tillverkning och försäljning av läskedrycker och
förpackat vatten bedrivs i Sverige för närvarande under en för konsumen-
terna gynnsam konkurrens. Samtidigt har utvecklingen präglats av en
stigande försäljningsvolym. Bryggerinäringens utveckling under de senaste
decennierna har emellertid lett till en stor koncentration av antalet brygge-
rier. Skulle ytterligare bryggerier försvinna är det, som NO påpekat, risk
att en tillräcklig konkurrens inte länge kan bibehållas.

Frågan om branschens strukturpåverkan genom ett förbud mot engångs-
flaskor av PET har varit föremål för överläggningar mellan företrädare för
regeringskansliet och Svenska Bryggareföreningen. Vid denna diskussion
har Bryggareföreningen under hand åtagit sig att på frivillig väg lösa frågan
tillsammans med sina medlemsföretag. Det förslag som Bryggareförening-
en har presenterat innebär följande: Ett belopp beräknat till mellan två och
tre kronor uttaxeras för varje försåld engångsflaska under en övergångspe-
riod (den 1 juni 1991—den 31 december 1992). Det sålunda insamlade
kapitalet, ca 50 milj.kr., är avsett att oavkortat återgå till företagen som
finansieringsstöd i förhållande till deras marknadsandelar. De mindre
bryggerierna skulle på detta sätt kunna finansiera sina investeringar i
sådana kollektiva anläggningar som behövs för att de skall kunna arbeta
med retursystem för PET. Det allmänna skulle beredas möjlighet att
granska räkenskaperna för finansieringssystemet.

Enligt Bryggareföreningen skulle den frivilliga pålagan vara knuten till
en rimlig dispenstid för det berörda bryggeriet. Dispenstiden skulle be-
hövas för en omställning från engångsflaska av PET till ett retursystem
med återfyllning.

Svenska Bryggareföreningen har alltså åtagit sig att för branschens räk-
ning bygga upp ett system som innebär att risken för ytterligare koncentra-

ti Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 71

tion på grund av nya miljökrav minskar. Jag anser att Bryggareföreningens Prop. 1990/91:71
åtagande har många förtjänster.

Jag kan emellertid inte tillstyrka att generella dispenser skall lämnas för
att fortsätta att tappa drycker på engångsflaskor av PET. En dispens måste
grundas på att kedjan av nödvändiga åtgärder för ett fungerande retursys-
tem har brustit på grund av omständigheter utanför företagets kontroll.
Jag föreslår därför att regeringen, eller den myndighet som regeringen
bestämmer, om det finns särskilda skäl får bevilja dispens i det enskilda
fallet. För de mindre bryggerierna bör dock åtgärder inom ramen för
Bryggareföreningens åtagande kunna ligga till grund för en tidsbegränsad
dispens.

Några remissinstanser har pekat på att förbudet borde innefatta andra
plastflaskor än sådana som är tillverkade av PET. Jag har förståelse för en
sådan synpunkt. Det ligger dock i förpackningsutredningens fortsatta arbe-
te att föreslå åtgärder som skall motverka att engångsflaskor av PET ersätts
av någon annan flaska av polymermaterial.

I sammanhanget vill jag framhålla, att förpackningsutredningen i sitt
delbetänkande har föreslagit att skatten på dryckesförpackningar skall
bestämmas till 175 öre för engångsförpackningar som rymmer mer än 0,7
liter. Frågan om skatten på dryckesförpackningar övervägs för närvaran-
de.

3 Upprättat lagförslag

I enlighet med det anförda har inom miljödepartementet upprättats förslag
till lag om vissa dryckesförpackningar. Förslaget har granskats av lagrådet.

4 Specialmotivering

i§

1 paragrafen anges definitionen av PET-flaska. Med PET innefattas även
den ibland använda benämningen PETP.

2§

Som framgår av första stycket är en förutsättning för yrkesmässig överlå-
telse av konsumtionsfärdig dryck på PET-flaska att den som tappar upp
drycken på flaskan har ett hanteringstillstånd. Beteckningen konsumtions-
färdig dryck är hämtat från lagen (1984:355) om skatt på vissa dryckesför-
packningar. Med uttrycket hanteringstillstånd klargörs att tillståndsären-
det skall omfatta en prövning av all den hantering flaskan är föremål för
från det att dryck tappas upp på den till dess flaskan har återgått till
bryggeriet.

Det är enligt andra stycket regeringen eller den myndighet som regering-
en bestämmer som beslutar om hanteringstillstånd. Som framgår av den

allmänna motiveringen är avsikten att tillståndsansökningar skall prövas Prop. 1990/91: 71
av regeringen, åtminstone tills retursystemet är tillfredställande etablerat.

3§

Det är enbart om PET-flaskan ingår i ett retursystem som tillstånd får
lämnas. Retursystemet skall vara uppbyggt så att den som säljer dryck på
PET-flaskor också är beredd att ta emot flaskan i retur från konsumenten.
Inom regionen eller orten där den flaska som avses med en ansökan
kommer att ingå i en yrkesmässig detaljhandel måste finnas ett tillräckligt
antal försäljningsställen som tar emot returflaskor för att det skall anses att
ett fungerande retursystem kommer att finnas.

4§

En ansökan om tillstånd skall vara skriftlig. Av ansökan skall framgå hur
retursystemet i praktiken är uppbyggt och vilket belopp (pant) som detalj-
handeln återbetalar när flaskan återlämnas. I ansökan skall också framgå
vilka åtgärder mot nedskräpning som avses att genomföras. Dessa åtgärder
kan ske i form av särskilda kampanjer antingen i egen regi eller tillsam-
mans med andra som t. ex. stiftelsen Håll Sverige Rent eller Renhållnings-
verks-Föreningen. Sådana kampanjer kan bestå i bidrag till insamling eller
information genom annonser.

5§

I samband med att ett hanteringstillstånd lämnas skall beslutas de villkor
som behövs med hänsyn till miljön och resurshushållningen. Sådana vill-
kor kan t. ex. avse bidrag till åtgärder mot nedskräpning eller andra
miljövårdsinsatser. Villkor kan också avse vilken returgrad av flaskor som
bör uppnås. När det gäller resurshushållningen är det främst sparsamhet
med råvaror och energi som åsyftas. Kapsyler och liknande anordningar
skall därför inte vara tillverkade i material som innebär ett onödigt re-
sursslöseri eller innehålla ämnen som kan försvåra avfallshanteringen.

6§

Av paragrafen framgår att ett tillstånd får tidsbegränsas. Skälen för detta
är att villkoren av hänsyn till miljön och resurshushållningen kan behöva
ändras eller att nya villkor behövs. En tidsbegränsning kan också vara
motiverad av att de lämnade villkoren kan bedömas bli otillräckliga eller
att miljö- eller resursproblem, som inte kan förutses, kan tillkomma. I ett
inledande skede kommer alla tillstånd att vara tidsbegränsade.

7§

En PET-flaska, som ingår i ett godkänt retursystem, skall vara försedd med
uppgift om detta. Uppgiften kan finnas antingen på flaskan eller anbringad
på flaskans etikett. På detta sätt vet både handeln och konsumenterna att
avsikten är att flaskan skall återlämnas.

8§

Om det finns särskilda skäl får enligt paragrafen regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer i det enskilda fallet medge undantag
från tillståndsplikten enligt 2 och 3 §§. Skälen för ett sådant undantag
framgår av den allmänna motiveringen. Ett undantag kan tidsbegränsas.

9§

Ett tillstånd får återkallas av den som har lämnat tillståndet. Förutsätt-
ningen för återkallande är att villkoren i ett tillståndsbeslut i något väsent-
ligt avseende inte har följts. I den utsträckning villkor inte har följts, bör
det givetvis, när det är möjligt, göras försök med att åstadkomma rättelse
på frivillig väg eller med hjälp av lagens tillsynsregler.

10-13 §§

Paragraferna innehåller för produktkontrollagstiftningen sedvanliga till-
synsbestämmelser.

Det är en uppgift för regeringen att utse den myndighet som skall utöva
tillsyn över lagen. Regeringen får överlåta tillsynen åt kommunerna.

14§

Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer att föreskriva om avgifter. Regeringen får
överlåta åt kommunerna att föreskriva om avgifter. Avgifter kan komma i
fråga för beslut om tillstånd eller för tillsynsverksamhet.

15§

Straffskalan motsvarar den i lagen (1982:349) om återvinning av dryckes-
förpackningar av aluminium.

Första punkten avser ett överträdande av förbudet mot överlåtelse.
Andra punkten straffsanktionerar brott mot upplysningsplikten i 11 §.

Enligt andra stycket skall inte dömas till ansvar i ringa fall. En överträ-
delse kan exempelvis avse ett litet antal flaskor eller eljest vara av bagatel-
lartat slag.

Tredje stycket ger uttryck för den allmänna principen att inte ingripa
med straff och vite mot ett och samma förfarande.

16 §

Enligt paragrafen skall regeringen meddela föreskrifter om överklagande
av en myndighets beslut enligt lagen. Om regeringen överlåter rätten att
fatta beslut till en myndighet kommer därvid att framgå hur myndighetens
beslut får överklagas.

Prop. 1990/91:71

5 Hemställan

Prop. 1990/91:71

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att anta förslag till lag om vissa dryckesförpackningar.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Förslag till lag om återanvändning av vissa Pr°P 1990/91:71

dryckesförpackningar Bilaga 1

1 Författningsförslag

Förslag till

Lag om återanvändning av vissa dryckesförpackningar

Härigenom föreskrivs följande

Allmänna bestämmelser

1 § I denna lag avses med

1. dryck: spritdryck, vin, starköl och öl samt lättöl, läskedrycker och

andra alkoholfria drycker,

2. försäljning', varje form av yrkesmässigt tillhandahållande av dryck

mot ersättning,

3. PET-flaska: en flaska som är tillverkad av polyetylentereftalat.

Försäljningstillstånd

2 § PET-flaska som innehåller dryck får försäljas endast efter tillstånd
av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Ett sådant
försäljningstillstånd får lämnas om flaskan omfattas av ett retursystem
som innebär återanvändning av flaskan.

Ett tillstånd får begränsas till viss tid och får förenas med ytterligare
villkor.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
särskilda föreskrifter om försäljningstillstånd.

3 § Ett försäljningstillstånd får återkallas av den som har lämnat tillstån-
det, om tillståndshavaren i något väsentligt avseende har åsidosatt ett
villkor för försäljningstillståndet eller om flaskor som säljs med stöd av
tillståndet inte returneras och återanvänds på avsett sätt.

Tillsyn

4 § Tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter och villkor
som har meddelats med stöd av lagen utövas av den myndighet som
regeringen bestämmer.

5 § Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de handlingar och
upplysningar som behövs för tillsynen.

6 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som
behövs i enskilda fall för att denna lag och föreskrifter och villkor som har
meddelats med stöd av lagen skall efterlevas.

Beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite.

7 § För tillsynen enligt denna lag har tillsynsmyndigheten rätt till tillträ-
de till butikslokaler och andra utrymmen som används för försäljning av
dryck eller för yrkesmässigt mottagande av dryckesförpackningar i retur-
system.

Polismyndighet skall lämna det biträde som behövs för tillsynen.

Ansvar m. m.

8 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt eller
av oaktsamhet

1. försäljer dryck i en PET-flaska, som inte omfattas av tillstånd enligt
denna lag,

2. underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 5 §.

I ringa fall döms inte till ansvar.

Den som har överträtt vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte till
ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller
förbudet.

9 § Föreskrifter om överklagande av en myndighets beslut enligt denna
lag eller med stöd av ett bemyndigande i lagen beslutas av regeringen.

Prop. 1990/91:71

Bilaga 1

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1991.

Sammanställning av remissyttrandena över
departementspromemorian, Ds 1990:37, med
förslag till lag om återanvändning av vissa
dryckesförpackningar

1 Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av arbetarskyddssty-
relsen, statens livsmedelsverk, statens jordbruksnämnd, statens industri-
verk, statskontoret, riksrevisionsverket, statens pris- och konkurrensverk,
konsumentverket, statens naturvårdsverk, kemikalieinspektionen, statens
energiverk, hovrätten för Övre Norrland, kammarrätten i Jönköping, läns-
styrelserna i Malmöhus län, Göteborgs- och Bohus län och Västerbottens
län, Näringsfrihetsombudsmannen, Svenska Kommunförbundet, Gros-
sistförbundet Svensk Handel, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Indu-
striförbund, Kooperativa förbundet, Tjänstemännens centralorganisation,
Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige, Plast-
och kemikalieleverantörernas förening, Svenska Bryggareföreningen, ICA,
Sveriges Speceri- och Livsmedelshandlares Förening, Malt och läsked-
rycksförbundet, Sveriges Plastförbund, PLM, Sveriges Livsmedelsindust-
riförbund, Pripps och Stiftelsen Håll Sverige Rent.

2 Allmänna synpunkter

Arbetarskyddsstyrelsen: Arbetarskyddsstyrelsen har inga invändningar
mot lagförslaget och delar de allmänna synpunkter som i övrigt läggs på
förpackningar, förpackningsmaterial, återanvändnings- och återvinnings-
system.

Styrelsen förutser inga speciella arbetsmiljörisker i samband med åter-
vinning och återanvändning av PET-flaskmaterial för framställning av
t. ex. fibrer som fyllnadsmaterial i andra produkter.

Statens livsmedelsverk: Eftersom PET-flaskorna skall återanvändas
måste höga krav ställas på materialet så att en från livsmedelshygienisk
synpunkt tillfredsställande rengöring av flaskorna kan ske. Det är också
viktigt att kontrollen utformas så att flaskor som innehåller främmande
föremål eller har innehållit annat än drycker, t. ex. organiska lösningsme-
del, ej återanvänds. Återanvändningen av PET-flaskorna får inte påverka
materialet så att en ökad risk för förorening av den förpackade drycken
föreligger.

Representanter från statens livsmedelsverk har deltagit som rådgivare
vid uppläggningen av laboratorieundersökningar för denna typ av flaska.
Framför allt har detta gällt migrations- och mikrobiologiska tester men
synpunkter har också framförts gällande hanteringen av flaskan. Livsme-
delsverket har fått ta del av resultaten från dessa tester och har för närva-
rande ingen erinran mot att det tänkta retursystemet utvecklas vidare.

Innan slutlig ställning tas till utformning av ett retursystem och således

Prop. 1990/91:71

Bilaga 2

till frågan om tillstånd till försäljning enligt den föreslagna lagen, måste Prop. 1990/91:71
man enligt livsmedelsverket genomföra fullskaleförsök där PET-flaskan Bilaga 2
får cirkulera minst 10 tripper hos konsumenten, varunder systemets säker-
het från livsmedelshygienisk synpunkt undersöks.

Tillståndsprövning enligt 2 §, att försälja dryck i PET-flaska förutsättes i
utredningsförslaget att i första hand knytas till bryggerierna.

Tillsynsmyndighetens rätt till tillträde enligt 7 § bör därför ej begränsas
till butikslokaler och andra utrymmen som används för försäljning eller för
yrkesmässigt mottagande av drycker. Även lokaler där aktuella drycker
tillverkas, förpackas och förvaras bör tillsynsmyndigheten ha tillträde till.

Statens jordbruksnämnd: Statens jordbruksnämnd som handhar frågor i
anledning av lagen (1982:349) om återvinning av dryckesförpackningar av
aluminium ställer sig positiv till förslaget. Jordbruksnämnden vill dock
framh 2ella att förslaget bör kompletteras med ett pantsystem för att
därigenom säkerställa den i förslaget angivna ambitionsnivån i fråga om
återtagning av försålda flaskor.

Statens industriverk: Statens industriverk anser att man inte på ett
övertygande sätt visat att de miljömässiga vinsterna som uppnås med att
införa ett retursystem med återfyllningsbara plastflaskor är så stora att det
motiverar det mycket stora ingrepp som nu föreslås införas med stor
skyndsamhet. Inte heller görs några jämförelser med olika alternativa
lösningar. Exempelvis klargörs inte de samhälleliga vinsterna jämfört med
retursystem för enbart materialåtervinning, dvs. utan återfyllning. I ett
sådant system kan sannolikt bättre förutsättningar skapas för återvinning
av PET-plast även utanför nu aktuella bryggeriområdet.

Konsekvenserna i form av vilka näringspolitiska återverkningar de olika
alternativen ger har inte analyserats i promemorian bortsett från EG-
aspekten.

I promemorian framhålls vikten av att ”ett retursystem med PET-
flaskor inte diskriminerar utländska bryggerier eller försäljare på den
svenska marknaden”. SIND delar denna uppfattning men vill betona att
det är minst lika viktigt att inte skapa konkurrenssnedvridning mellan
svenska företag. Med nu framlagt förslag finns risk för att små svenska
dryckestillverkare utsätts för en sådan gentemot de stora svenska bryggeri-
erna som har välutvecklade distributionssystem.

SIND avvisar förslaget om förbud mot engångsflaskor av PET. SIND
anser att beslut om införandet av nya styrmedel rörande PET-flaskor bör
senareläggas och ingå i ett övergripande ställningstagande till förpack-
ningsområdet. Eftersom departementet nyligen lagt ut ett uppdrag för att
ta fram förslag till styrmedel inom förpackningsområdet är det rimligt att
avvakta ett sådant förslag innan detaljregleringar och förbud införs på ett
delområde. Om man under tiden önskar bromsa användningen av PET-
flaskan finns möjligheter att höja den särskilda punktskatten på dryckes-
förpackningar.

Statskontoret: Statskontoret avstyrker en lag med föreslagen konstruk-
tion av följande skäl. Vissa erfarenheter bl. a. från miljöskyddslagens till-
ämpning visar att individuellt anpassade tillståndssystem med ökande

krav på mätbara villkor och detaljerade kontrollprogram är komplicerade
och tidskrävande att utöva tillsyn över.

Detaljregleringar inom miljöområdet blir allt kostsammare för samhäl-
let att administrera och kontrollera. Dessutom kvarstår otydliga ansvars-
gränser och samordningsproblem mellan miljölagarna och myndigheterna
vilket inverkar negativt på tillsynen och efterlevnaden av lagregler. Före-
liggande lagförslag är ett exempel på en detaljinriktad punktlag byggd på
en tillståndsprövningsprocedur. Lagkonstruktionen liknar miljöskydds-
lagen och förutsätter enligt Statskontorets tolkning omfattande myndig-
hetsprövning och myndighetstillsyn på flera nivåer. Varken administrati-
va eller kostnadsmässiga konsekvenser för samhället av lagförslaget finns
preciserade i promemorian.

Det förefaller inte finnas formella hinder för de centrala miljömyndighe-
terna med föreskriftsrätt enligt miljöskyddslagen, lagen om kemiska pro-
dukter samt renhållningslagen att utarbeta villkor och riktlinjer för hante-
ring av PET-flaskan. Möjligheten att ompröva bryggeribranschens och
förpackningsbranschens nuvarande tillstånd och villkor förefaller också
finnas.

Ekonomiska styrsystem har på senare tid lyfts fram som möjliga att
använda inom miljöområdet (miljöavgiftsutredningen). Statskontoret sak-
nar i promemorian kommentarer om ekonomiska styrmedel, både avgifter
och panter, skulle kunna kombineras med nuvarande regelsystem.

Riksrevisionsverket: RRV avstår från att yttra sig.

Statens pris- och konkurrensverk: SPK har inget principiellt att invända
mot att ett retursystem införs för PET-flaskor. I den mån systemet motive-
ras av miljöskäl är det emellertid viktigt att utreda de total konsekvenserna
på miljön (inkl. t. ex. energiaspekter) av olika förpackningsalternativ. Där-
vid bör beaktas samtliga relevanta kostnader som uppstår i samband med
tillverkning, utnyttjande och deposition av förpackningen.

Enligt SPK:s uppfattning är det vidare angeläget att, vid utformningen
av ett pantsystem för dryckesförpackningar, sträva efter konkurrensneut-
ralitet mellan olika typer av sådana förpackningar. Exempelvis kan det
finnas skäl att göra en översyn av de nuvarande reglerna för förpacknings-
skatt.

Konkurrenssituationen på den svenska marknaden utmärks bl. a. av att
importandelen är liten. Detta är särskilt påtagligt beträffande förpackning-
ar av glas och aluminium, men även när det gäller t. ex. dryckesförpack-
ningar av plast är importandelen liten. Importkonkurrensen är således
svag. Mot denna bakgrund vill SPK peka på riskerna med att införa
nationella särkrav som kan ha konkurrensbegränsande effekter. Detta
framstår som särskilt angeläget med hänsyn till det EES-avtal som enligt
planerna skall träda i kraft den 1 januari 1993.

Konsumentverket: Konsumentverket finner det angeläget med system
som innebär återtagning och återfyllning av dryckesförpackningar och ser
positivt på att PET-flaskor av engångstyp förbjuds.

Konsumentverket anser inte att termen ”återanvändning” klargör att
flaskan, så långt det är möjligt, skall återfyllas. Återanvändning framstår
som ett vidare begrepp än återfyllning. Termen kan också felaktigt tolkas

Prop. 1990/91: 71

Bilaga 2

som att det för att erhålla försäljningstillstånd är tillräckligt att flaskan
återvinns. Konsumentverket föreslår att termen ”återanvändning” ersätts
med ”återfyllning”. Det bör krävas att flaskans etikett märks med t.ex.
”returflaska för återfyllning”. För närvarande saknas i Sverige bra symbo-
ler för återfyllning av returflaskor. Så snart en sådan symbol framtagits bör
det krävas att den präglas i PET-flaskan.

Tillsyn över efterlevnaden av lag, föreskrifter och villkor utövas enligt
4 § av den myndighet som regeringen bestämmer. Konsumentverket anser
det naturligt att naturvårdsverket anförtros denna uppgift.

Konsumentverket finner det angeläget att ett kommande retursystem för
PET-flaskor är förenat med pant. Enligt verkets mening är det från miljö-
och energisynpunkt viktigt att panten sätts relativt högt, så att konsumen-
terna blir motiverade att återlämna flaskorna.

Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket konstaterar att det finns
uppenbara risker att miljövårdsadministrationen med den valda regle-
ringsmodellen blir sysselsatt med en ärendehandläggning som drar resur-
ser från mer angelägna arbetsuppgifter. Det är trots allt en totalt sett
begränsad avfallsvolym (6000 ton/år) som åtgärden avser att begränsa. Ett
system med generellt tillstånd mot klart angivna villkor samt deklara-
tionsplikt vad gäller retursystemets utfall motsvarande miljöskyddslagens
miljörapporter borde kunna ge eftersträvad effekt till lägre administra-
tionskostnader. Möjligheten finns också att helt arbeta med ekonomiska
styrmedel genom lagen om skatt på dryckesförpackningar. En analys av
olika regleringsmodellers möjligheter härvidlag har inte redovisats i under-
laget.

En annan fråga som inte närmare redovisats i underlaget är vad som bör
gälla beträffande de returflaskor som blivit uttjänta och som måste kasse-
ras. Verket finner det angeläget att ett retursystem innehåller lösningar
härför. Hela den mängd material som går åt för produktionen av returfla-
skor blir ju förr eller senare avfall.

Verket konstaterar slutligen att lagförslaget inte försetts med några över-
gångsbestämmelser. Detta innebär att samtliga PET-flaskor av engångstyp
som finns ute i handeln måste ha sålts slut till 1 juni 1991. Om ett system
med retur-PET-flaskor skall kunna avlösa engångs PET-flaskor måste det-
ta vara i full produktion långt dessförinnan. Med hänsyn till förestående
riksdagsbehandling av lagen, regeringens arbete med förordning och däref-
ter ärendehandläggning i enskilda fall samt utvecklingsarbete och investe-
ringar i övrigt blir detta tidsmässigt knappast generellt möjligt.

Kemikalieinspektionen: Kemikalieinspektionen tillstyrker utredningens
förslag.

Statens energiverk: Statens energiverk anser att remissens innehåll faller
utanför deras kompetensområde och avstår därför från att yttra sig.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen är positiv till det framlagda
förslaget att minimera användningen av engångsförpackningar av typ
PET.

I promemorian är det dock flera saker som är utredda eller beskrivna,
vilket gör det svårt att ta ställning om ett återvinnings- eller återanvänd-
ningssystem är att föredra.

Prop. 1990/91:71

Bilaga 2

Länsstyrelsen anser att man i den föreslagna lagens 2 § bör betona att
försäljningstillstånd endast får lämnas om förpackningen omfattas av ett
retursystem. Vidare bör 5 § förtydligas så att det direkt ur lagrummet
framgår från vem myndigheten har rätt att begära handlingar och upplys-
ningar.

Länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län: Länsstyrelsen har också grans-
kat den föreslagna författningstexten och har följande invändningar. En-
ligt 8 § 1 straffas den som försäljer dryck i en PET-flaska, som inte
omfattas av tillstånd enligt lagen. Bestämmelsen kriminaliserar all försälj-
ning som sker utan tillstånd. All yrkesmässig försäljning omfattas således
av bestämmelsen allt från upptappningen på flaska till försäljning i de-
taljistledet. Enligt länsstyrelsens mening for en sådan ordning for långt och
den beror ytterst på att det inte i 2 § har gjorts klart vem som behöver ett
försäljningstillstånd. Länsstyrelsen utgår ifrån att tillståndsplikten riktar
sig mot den som tillverkar och tappar drycken på flaskan och föreslår att
det klargörs i bestämmelsen vem som behöver tillstånd.

Sammanfattningsvis är länsstyrelsen trots de gjorda invändningarna
positiv till lagförslaget även om det från miljö- och resursskäl varit bättre
om forpackningstypen utgått helt från marknaden.

Länsstyrelsen i Västerbottens län: Länsstyrelsen tillstyrker utredningens
förslag till lag om återanvändning av vissa dryckesförpackningar.

Näringsfrihetsombudsmannen: Detaljhandeln har i olika sammanhang
kritiserat retursystem for dryckesförpackningar eftersom sådana system
leder till extra kostnader i detaljhandeln. Det är därför viktigt att i den
fortsatta beredningen av de aktuella retursystemen också beakta kostnads-
effekterna i handeln. Så vitt kan bedömas borde denna typ av analys
kunna rymmas inom den pågående utredningen om styråtgärder inom
förpackningsområdet (dir. 1990:39).

Av denna anledning och då miljö- och energikonsekvenser av olika
utformningar av retursystem ej redovisats förordar NO i första hand att
statsmakterna avvaktar med att besluta om införande av retursystem for
PET-flaskor tills dessa frågor hunnit utredas.

I fall att beslut om införande av retursystem för PET-flaskor ändå skulle
fattas utgående från det beslutsunderlag som redovisats i promemorian
avstyrker NO det i promemorian framlagda förslaget om ett retursystem
med obligatorisk återanvändning dvs. återfyllning av PET-flaskor. I stället
förordar NO en lösning liknande den som tillämpas i Danmark, dvs. ett
retursystem som innefattar ett anmälningsförfarande men ej något god-
kännandeförfarande och som gör det möjligt att sälja, i PET-flaskor för-
packnad dryck, såväl i returförpackning om förpackningarna återvinns
som i förpackningar avsedda för återfyllning. Denna lösning är från NOs
utgångspunkter att föredra eftersom den inte, till skillnad från ett renodlat
retur- och återanvändningssystem kan förväntas försvåra nyetablering el-
ler snedvrida konkurrensen t. ex. genom diskriminering av mindre tillver-
kare och av import.

Svenska Kommunförbundet: Kommunförbundet anser det positivt att
regeringen vidtar åtgärder for att förbjuda användningen av engångs

Prop. 1990/91:71

Bilaga 2

dryckesförpackningar av polyetylentereftalat (PET) och att i stället en
återanvändbar returflaska av PET-plast införs.

Inte någonstans i promemorian nämns vilken myndighet departementet
har i åtanke som tillsynsmyndighet, vilket enligt Kommunförbundets me-
ning är en svaghet i förslaget.

Grossistförbundet Svensk Handel: Grossistförbundet vill hänvisa till och
instämma i det remissvar som angivits av Plast- och Kemikalieleverantö-
rernas Förening, PKL, och Sveriges Plastförbund.

Köpmannaförbundet: Det är enligt Köpmannaförbundet viktigt att PET-
flaskan tillåts finnas kvar på marknaden. Den planerade återfyllningsbara
PET-flaskan bör på sikt kunna ersätta den engångsflaska, som hittills
använts i Sverige.

Det är ur detaljhandelns synvinkel väsentligt att man omsorgsfullt pröv-
ar en ny flaskas egenskaper vad gäller krympning, sprickbildning etc. Ett
retursystem kräver att flasktyper och storlekar standardiseras. Annars kan
inte handeln hantera flaskorna på en kostnadsnivå som är rimlig. Därför
instämmer Köpmannaförbundet i vad Sveriges Livsmedelshandlareför-
bund framfört i sitt remissyttrande, nämligen att tidsplanen i departe-
mentspromemorian med ikraftträdande den 1 juli 1991 inte är realistisk.

Köpmannaförbundet tillstyrker en successiv introduktion av PET-flas-
kan for återfyllnad i ett retursystem och motsätter sig ett förbud mot
nuvarande PET-flaska innan en ny returflaska helt kan ersätta engångsva-
rianten. När det gäller en framtida reglerings utformning, anser förbundet
det vara lämpligt att koppla tillståndsgivningen till flasktillverkarna och
inte till säljande detaljister. Förbundet förutsätter att detaljhandelns orga-
nisationer ges tillfälle att medverka i den fortsatta utvecklingen av för-
packningar och retursystem.

Sveriges Industriförbund: Industriförbundet ansluter sig till de synpunk-
ter i ärendet som framförs av Svenska Bryggareföreningen och Sveriges
Livsmedelsindustriförbund.

Kooperativa Förbundet: KF tillstyrker att ett system för returnering och
återfyllning av PET-flaskor införs i Sverige under 1991. Om detta inte
lyckas anser KF att engångs PET-flaskor skall förbjudas.

Enligt KFs uppfattning bör i lagförslagets 1 § ordet dryck förtydligas.
Användandet av PET-flaskor för t. ex. mjölk bör av hygieniska skäl uteslu-
tas. Även lämpligheten for alkoholhaltiga drycker bör utredas bättre.

KF förutsätter att ”försäljningstillstånd” för PET-flaskor ges till de
företag som levererar tomma flaskor eller till företag som fyller dessa med
dryck och inte till detaljister eller serveringsställen.

KF anser också att i lagens tillämpningsföreskrifter måste PET-flaskor-
nas storlek, form etc. definieras för att möjliggöra ett rationellt hanterings-
och retursystem.

KF betonar att särskilt de kontamineringsrisker som kan uppstå i syste-
met beaktas. Tillsynsmyndigheten bör vara densamma som tillståndshava-
ren.

KF förutsätter att de extra kostnader t. ex. för hanteringsutrymmen, som
ett retursystem innebär för handeln, skall belasta tillståndshavaren.

Prop. 1990/91:71

Bilaga 2

Tjänstemännens centralorganisation: TCO avstår från att yttra sig i ovan Prop. 1990/91:71
rubricerade ärende. Bilaga 2

Centralorganisationen SACO/SR: SACO avstår från eget yttrande. Re-
missvar från medlemsförbundet Agrifack översändes.

Agrifack: Agrifack har, med hänsyn till miljöfrågornas stora betydelse, i
princip inte något att erinra mot det framlagda förslaget. Lagförslagets
detaljer avstår Agrifack från att yttra sig över.

Landsorganisationen: LO delar uppfattningen att ett retursystem for
PET-flaskor bör byggas upp. Det är enligt LOs mening angeläget att inte
det nya systemet i plast konkurrerar viktmässigt med ett glassystem.

LO ser också positivt på den lägre belastningen av kommunernas av-
fallsdeponier. LO ser positivt på den vidare återvinningsmöjlighet som de
förbrukade returflaskorna får. LO tror också att nedskräpningen i naturen
kan komma att minska kraftigt till följd av det nya retursystemet.

LO anser det viktigt att ett svenskt retursystem med PET-flaskor inte
diskriminerar utländska intressen eller en ev framtida utländsk etablering
på den svenska marknaden. De krav man bör ställa ifråga om PET-flaskan
skall heller inte sättas lägre for utländska drycker jämfört med svenska.

Skulle återtagningsgraden efter ett bestämt antal år inte ha nått 90
procent förutsätter LO att antingen verksamheten upphör eller åtgärder
sätts in för att nå återtagningsgraden.

Sammantaget är enligt vår menings PET-flaskan ett fullgott alternativ
vid ett utbyggt retursystem.

Sveriges Plastförbund och Plast- och kemikalieleverantörernas för-
ening: Om detta förslag tycker SPF och PKL inte. Skälen härtill är följan-
de. Det är, sett utifrån en helhetssyn, synnerligen tveksamt om de föreslag-
na åtgärderna över huvudtaget har någon positiv effekt från miljösyn-
punkt. Det föreligger idag många studier som visar att återanvändning
icke är bättre än väl fungerande återvinningssystem.

Från departementets sida har också nyligen tillsatts en utredning, som
skall studera bl. a. styrmedel för att påverka inriktningen av mer miljövän-
liga förpackningar. Att nu bryta ut ett enskilt förpackningsmaterial och
föreslå särbehandling av detta anser SPF och PKL mycket olämpligt och
det kommer att orsaka konkurrenssnedvridning och betydande admini-
strativa kostnader. För SPF och PKL verkar förslaget snarare vara baserat
på den något onyanserade diskussion som forts i media rörande PET-
flaskor och ambitionen att framstå som politiskt handlingskraftig genom
att producera ett eller annat exotiskt förbud. Här förefaller betydelsen av
att skaffa politiska poäng gå före miljöhänsyn och rationellt miljöförbätt-
rande åtgärder. Detta anser

SPF och PKL mycket beklagligt och hemställer att förslaget icke sätts
ikraft.

Svenska Bryggareföreningen: I jordbruksutskottets utlåtande (JoU
1989/90:16) framgår: ”Enligt den tidsplan som branschen presenterat
skall systemet med återfyllningsbara flaskor successivt införas under år
1991 och därmed bör engångsförpackningarna kunna avvecklas senast den
1 juni 1991.

Bryggeriföreningen vill med kraft påpeka att en allvarlig missuppfatt-

ning måste ha ägt rum och att vi från bryggeriernas sida aldrig talat om en
annan tidsplan än den av oss själva framförda.

Om promemorians förslag på denna punkt effektueras kommer brygge-
rierna inte att kunna klara marknadens efterfrågan på läskedrycker och
vatten under sommaren 1991 och upp till ett år därefter. Kapaciteten i
befintliga system för returglasflaskor och aluminiumburkar är otillräcklig.
Således skulle vi kunna vänta oss en kraftigt ökad import av läskedrycker
och vatten i diverse olika typer av engångsemballage för att kompensera
kapacitetsbristen i Sverige.

Lika allvarliga är konsekvenserna för branschstrukturen. De mindre
resursstarka bryggerierna, vilka kräver en längre omställningstid, kommer
att under lång tid utestängas från närmare 40 procent av marknaden för
läskedrycker och vatten. En massiv utslagning av branschens mindre före-
tag, huvudsakligen med glesbygdsplacering, kan därför väntas.

Det är endast realistiskt att klara en delintroduktion av den nya returfla-
skan av PET till den 1 juni 1991 för visst produktsortiment eller för viss
del av landet. Därför är en övergångsperiod helt ofrånkomlig.

Den kortast tänkbara övergångsperioden - utan att produktkvalitet
eller konsumentsäkerhet riskeras — är ett stopp för tappning av ej avgifts-
belagd engångsflaska den 1 juli 1992.

Ett förbud mot försäljning av engångsflaskor är enligt föreningens upp-
fattning mindre attraktivt och samma syfte kan uppnås genom att rätten
till försäljning belastas med en lämplig avgift.

Samtidigt som en tillverkare ansöker om att få tillstånd för ett retursys-
tem med återfyllbara flaskor, bör möjligheten finnas för den tillstånds-
beviljande myndigheten att, efter prövning, för speciella ändamål tillåta
försäljning av engångsförpackningar, dock på ett sådant sätt att retursyste-
met inte hotas.

Ett sådant system är att föredra med hänsyn till internationell anpass-
ning av miljölagstiftningen och utifrån handelspolitiska överväganden.
Möjligheten för tillståndsmyndigheten att även lämna tillstånd för en
engångsflaska skapar också utrymme för att tillmötesgå speciella konsu-
mentönskemål och skapar en av myndigheten kontrollerad flexibilitet
inför den snabba utvecklingen av polymermaterial. En förpackningsavgift
på engångsflaskor skulle vidare kunna användas för att i lämplig

form påskynda införandet av returflaskor och undvika strukturkon-
sekvenser.

Om engångsflaskan skulle avgiftsbeläggas också under den av föreningen
yrkade övergångsperioden, så vill föreningen att den avgiften återgår till
Svenska B rygga refören ingen. Därmed kan retursystemet till en del finansi-
eras och strukturkonsekvenserna i branschen mildras.

Med hänvisning till punkt 1 i lagförslaget vill föreningen betona, att
lagen bör omfatta alla drycker i flytande form, som erbjuds konsumenten.
Föreningen vill också påpeka, att PET eller RETP är ett alldeles för snävt
begrepp. Definitionen bör omfatta alla flaskor i polymermaterial.

Vad gäller punkten 2 anser föreningen att ett tillståndsförfarande är ett
både enkelt och praktiskt förfaringssätt och att försäljningstillståndet före-
trädesvis bör sökas av tillverkaren (bryggerierna) eller importören. Vid

Prop. 1990/91: 71

Bilaga 2

denna prövning är det viktigt att de befintliga retursystemen skyddas från
inblandning av passande men sämre flaskor. Detta minskar systemets
effektivitet, försämrar ekonomin och ökar miljöpåverkan.

Bryggareföreningen yrkar också på att beredas tillfälle att avge ett ex-
pertutlåtande vid tillståndsprövning av nya flaskor så att de befintliga
retursystemens effektivitet ej äventyras.

ICA: Utöver de synpunkter som framförs i yttrande från Sveriges Livs-
medelshandlareförbund (SSLF), vilka ICA i sin helhet delar, bör konkur-
rensaspekterna särskilt uppmärksammas. I den aktuella debatten om
matpriserna efterlyses ständigt ökad konkurrens på olika marknader, så att
en effektiv prispress upprätthålls. När det gäller dryckesmarknaden inne-
bar introduktion av engångsförpackningar ökade möjligheter även för små
bryggerier att via partihandeln sälja sina varor över större geografiska
områden. Likaledes underlättades import. Två viktiga faktorer på en
marknad där koncentrationen bland svenska producenter är osedvanligt
hör. Den allra sista tiden har koncentrationen ökat ytterligare genom
sammanslagningen av Procordia och Provendor.

Sveriges Speceri- och Livsmedelshandlares Förening: Ur livsmedelsde-
taljhandelns och konsumentens synvinkel, är det viktigt att PET-flaskan,
som är en bra dryckesförpackning, får finnas kvar på marknaden. För-
eningen har funnit att den planerade återfyllningsbara PET-förpackningen
bör kunna bli en bra ersättare för den engångs-PET-flaska som finns på
den svenska marknaden.

Ett retursystem förutsätter dock en långt gången standardisering av
flasktyper och storlekar. Detta för att hanteringskostnaderna är ”färdig”
med tanke på kontaminationsrisker, krympning, sprickbildning o. d., in-
nan den släpps ut på marknaden. Föreningen anser därför att den tidsplan
som målas upp i promemorian, för införande av totalt orealistisk och på
tok för snävt tilltagen.

Föreningen kan acceptera — och tror att det är nödvändigt — en
succesiv introduktion av flergångs-PET och retursystem — men förening-
en kan inte acceptera ett förbud mot nuvarande PET-förpackning förrän
den nya PET-returflaskan kan ersätta engångsflaskan. Föreningen tror
också att ett tidigt förbud mot PET-engångsflaskan på ett synnerligen
olyckligt sätt skulle sätta den nuvarande konkurrenssituationen inom den
svenska bryggerinärningen ur spel.

Ett tillståndsförfarande beträffande PET-flergångsförpackningar tror
föreningen är bra om det kopplas till tillverkaren av förpackningen. I detta
sammanhang kan det vara på sin plats att påpeka att handelns organisatio-
ner bör ges tillfälle att medverka i frågor som rör förpackningsutveckling.

Malt- och Läskedrycksförbundet: Malt- och Läskedrycksförbundet yrkar
därför att, om departementets förslag genomförs, åtgärder vidtas för att
anlägga en central diskanläggning där alla bryggerier kan leverera förore-
nade flaskor och köpa diskade. En anläggning av detta slag förläggs lämpli-
gast till tillverkaren av PET-flaskor. Genom en sådan lösning tillgodoses
både grundläggande miljöhänsyn och kravet på konkurrensneutralitet.

Den tidsplan som anges i förslaget innebär att engångsflaskorna skall
avvecklas senast den 1 juni 1991. Malt- och läskedrycksförbundet hävdar

Prop. 1990/91:71

Bilaga 2

att det t.o.m. tekniskt är omöjligt att genomföra en förändring av detta slag
på denna korta tid. Med tanke på de mindre bryggeriernas utsatta situa-
tion krävs dessutom en rimlig tidsperiod för anpassning till de nya regler-
na. Förbundet yrkar därför att avvecklingsperioden av PET-engångsflas-
kan förlängs till ett försäljningsstopp den 31 december 1992. Vidare bör
mindre bryggerier efter inviduell prövning kunna beviljas dispens från
kravet i lagförslagets § 2, dvs. att flaskorna skall ingå i ett retursystem,
under ytterligare ett år.

Lagförslaget innebär ett förbud mot försäljning av PET-flaskor av
engångskaraktär. Förbundet menar att

en avgift vore ett effektivare sätt att anpassa marknaden till de nya
kraven. En avgift, som betalas av leverantören, innebär en kornkurrens-
nackdel och fungerar därför som en drivkraft för att anpassa sig till ett
retursystem. Samtidigt ges på detta sätt en möjlighet för drabbade företag
att klara en nödvändig övergångsperiod.

PLM: PLM är positiva till och har bidragit till att förverkliga regering-
ens intentioner genom att utveckla en återfyllningsbar PET-flaska, möjlig
att föra ut på marknaden 1/6 1991.

Det är med andra ord ur allmän konkurrenssynpunkt viktigt att man
inte genom ett förbud stänger möjligheten för förekomsten av en engångs-
PET på den svenska marknaden. Givetvis skall denna kunna återsamlas
för material- eller annan resursåtervinning i likhet med det system som
används för aluminiumburkar.

Sveriges Livsmedelsindustriförbund: Utöver vad Svenska Bryggareföre-
ningen framfört i sitt yttrande vill Sveriges Livsmedelsindustriförbund
anföra följande. Införandet av ett retursystem för PET-flaskor kan bli ett
konkurrens- och etableringshinder för små och medelstora läskedryckspro-
ducerande företag. Retursystemet kräver nämligen en investering i en
diskanläggning, som beräknas uppgå till minst 10 milj.kr. Detta är en
investering som de nu producerade små och medelstora företagen har svårt
att genomföra. Samtliga producerande företag bör därför garanterat kunna
utnyttja diskanläggningarna. Ersättningen för utnyttjande av denna tjänst
bör sättas på en sådan nivå att marknadstillträde möjliggörs.

Stiftelsen Håll Sverige Rent: Stiftelsen Håll Sverige Rent föreslår att i
villkoren för ett kommande retursystem för PET-flaskor föreskrivs att 4
öre per tappning skall gå till åtgärder mot nedskräpning och andra närlig-
gande miljövårdsåtgärder med den inriktning som i proposition
1989/90:100, bilaga 16, redovisas för returburken av aluminium.

3 Lagtekniska synpunkter

Hovrätten for övre Norrland: 1 § Definitionen av dryck förefaller onödig
med hänsyn till att därmed avses allt som rimligen kan saluföras som
dryck.

2 § I paragrafen anges bl. a. att försäljningstillstånd får lämnas om flas-
kan omfattas av ett retursystem som innebär återanvändning av flaskan.
Däremot sägs inte något om att det åligger sökanden att redogöra för den

Prop. 1990/91:71

Bilaga 2

tilltänkta distributionen och därvid klarlägga retur- och återanvändnings-
funktionerna. Att detta är avsikten framgår emellertid av specialmotive-
ringen. Inte heller anges på vilken nivå i distributionskedjan det bör
ankomma att göra ansökan. Promemorieförfattarna synes förutsätta att nu
nämnda förhållanden kommer att framgå av särskilda föreskrifter som
utfärdas med stöd av paragrafens tredje stycke. Att några sådana föreskrif-
ter kommer att meddelas förefaller inte självklart. Vidare anser hovrätten
att så pass grundläggande intentioner från lagstiftarens sida som det här är
frågan om bör framgå direkt av lagen. Vad som i nu berörda avseende
angivits i specialmotiveringen bör därför inarbetas under 2 §. Detta bör
kunna ske utan att lagtexten blir nämnvärt tyngre än i förslaget.

3 § En återkallelse av ett försäljningstillstånd är uppenbarligen avsedd
att kunna användas som en sanktion. Bestämmelser bör därför föras in
under rubriken Ansvar m.m. Detta framstår som än angelägnare mot
bakgrund av vad hovrätten i det följande säger om ansvarsregleringen.

8 § En utgångspunkt för all ansvarsreglering bör enligt hovrättens upp-
fattning vara att undvika onödig kriminalisering. Det är vidare angeläget
att i en ansvarsreglering inte tillgripa strängare sanktioner än sådana som
rimligen kan komma att tillämpas. Ett motsatt förfarande torde inte vara
ägnat att på sikt upprätthålla respekten för regleringen. Mot denna bak-
grund ställer sig hovrätten tveksam till om fängelse bör ingå i straffskalan
för ifrågavarande typer av överträdelser. Ekonomiska sanktioner torde här
vara lika effektiva instrument som fängelse. Det faktum att förslagets
straffskala motsvarar den som finns i lagen (1982:349) om återvinning av
vissa dryckesförpackningar av aluminium förändrar inte denna bedöm-
ning. Det bör observeras att det vid allvarliga överträdelser också bör vara
möjligt att tillgripa företagsbot, vilket inte var möjligt då den sistnämnda
lagen infördes. Hovrätten ifrågasätter också lämpligheten av att en under-
låtenhet att efterkomma tillsynsmyndighetens begäran att få tillgång till
handlingar och upplysningar skall kunna medföra straff. Visserligen är det
så att böter eller fängelse kan följa för brott mot upplysningsplikten enligt
miljöskyddslagen (1969:387) och lagen (1975:426) om kemiska produk-
ter. I dessa fall rör det sig dock om miljö- och hälsovårdsintressen som är
betydligt angelägnare än de som förevarande lagförslag skall värna om.
Det är därför tveksamt om nyssnämnda lagar

bör tjäna som mönster beträffande lämpliga sanktioner vid brott mot
upplysningsplikten enligt den föreslagna lagen. Enligt hovrättens mening
bör möjligheterna att vitesförlägga och återkalla ett försäljningstillstånd
vara tillräckligt starka medel för att säkerställa att tillsynsmyndigheterna
får tillgång till erfoderliga uppgifter. Dessa sanktionsformer kan få känn-
bara ekonomiska följder för en tillståndhavare varför det till och med är
möjligt att de skulle vara effektivare än straff. Om denna uppfattning
godtas, bör bestämmelsen om återkallande av försäljningstillstånd justeras
till att avse även det fallet att en tillståndshavare inte efterkommer en
begäran från tillsynsmyndigheten enligt 5 §. Bestämmelsen bör vidare,
som ovan framhållits, föras in under rubriken Ansvar m. m.

Kammarätten i Jönköping: I promemorian (s. 15) övervägs att i lagtext ge
de föreskrifter som behövs, när det gäller försäljningen av drycker i retur-

Prop. 1990/91:71

Bilaga 2

flaskor. Kammarrätten finner på de skäl som angivits att ett tillståndssys-
tem med tillsyn över enskilda foretag är bättre än ett system med förutbe-
stämda föreskrifter. Det noteras dock att enligt 2 § tredje stycket behövs
föreskrifter, som huvudsakligen berör förfarandet.

En annan fråga som dock kan ställas i detta sammanhang är om det
behövs regler for tillstånd och tillsyn for ett retursystem av PET-flaskor.
Det behövs synbarligen inte for ett retursystem med 33 cl-flaskor av glas. I
promemorian har angivits som skäl att regeringen därigenom kan säker-
ställa ambitionsnivån i fråga om återtagning av försålda förpackningar. —
I lag (1982:349) om återvinning av dryckesförpackningar av aluminium
finns i 1 § bestämmelser om att återvinning skall främjas genom ett pant-
system och i 2 och 3 §§ bestämmelser om tillstånd och villkor samt före-
skrifter om avgift vid import. Ett företag — AB Svenska Returpack — har
regeringens tillstånd att driva ett återvinningssystem for aluminium-
burkar. — Den principiella skillnaden mellan hanteringen av aluminium-
burkar och PET-flaskor är att burkarna återvinns och flaskorna skall
återanvändas. Det kan ifrågasättas om denna skillnad motiverar ett helt
tillsynssystem. De miljömässiga kraven skulle kunna tillgodoses genom
förbud mot sådana förpackningar som inte kan återanvändas och genom
ekonomiska styrmedel. Tillsyn över förpackningarnas hygieniska förhål-
landen skulle dessutom kunna ske genom livsmedelslagstiftningens be-
stämmelser. — När det gäller dryckesförpackningar av glas har returglasen
en väsentlig andel. För de glasförpackningar, som inte återanvänds, finns
ett återvinningssystem, som torde fungera utan en komplicerad tillstånds-
och tillsynsadministration. Beträffande plastförpackningar finns ännu inte
något motsvarande återvinningssystem. Det kan dock noteras att plastbac-
karna for glasflaskor ingår i bryggerinäringens återanvändningssystem.

Det är förvisso angeläget att flesta möjliga plastförpackningar åter-
används. Det är sannolikt att ett retursystem i inledningsskedet blir effek-
tivare med ett tillstånds- och förbudssystem på sätt som föreslås i prome-
morian. Kammarrätten har därför inte någon erinran mot att regler skapas
på sätt som föreslås.

Kammarrätten granskar därefter lagförslaget och kommenterar det en-
ligt följande.

1 § I specialmotiveringen till 1 § anges att de olika dryckerna skall
förstås i den betydelse, som har angivits i lagen (1977:292) om tillverkning
av drycker, m. m. På något sätt bör klargöras huruvida sådana alkoholfria
drycker som frukt- och bärsafter (tulltaxenr 20.09) liksom mjölkprodukter
skall ingå. Choklad, kaffe och te torde, som angivna i nämnda lag, inräk-
nas som alkoholfria drycker.

2 § Det råder oklarhet om vem som skall söka tillstånd. Av promemo-
rian (s 18) framgår att tillstånd söks av det företag i en distributionskedja
som har bäst förutsättningar att etablera ett fungerande retur- och åter-
användningssystem, dvs. i allmänhet dryckesproducenter eller importörer.

Såvitt kan förestås är det den dryckesproducent, som skall återfylla
flaskan, som söker tillstånd. Detaljisten måste för att kunna gå fri från
ansvar enligt 8 § förvissa sig om att tillstånd lämnats.

Vid prövning av en ansökan om försäljningstillstånd är det i första hand

Prop. 1990/91:71

Bilaga 2

det föreslagna retursystemet som skall bedömas. Därvid skall prövas om
den föreslagna flaskan exempelvis är ändamålsenlig for återtagning, åter-
fyllning och slutlig återvinning.

Det är väsentligt att godkända PET-flaskor skall kunna användas av
mindre bryggerier och importörer på samma sätt som 33 cl returglas
används generellt inom bryggerinäringen. Det bör därför vara önskvärt att
näringslivets överenskommelse innehåller sådan bestämmelser att de små
företagen i detta avseende inte upplever konkurrenshinder. Om ett brygge-
ri köper en flaska från ett förpackningsföretag och söker tillstånd för denna
flaska och ett med denna flaska knutet retursystem, kan då ett annat
bryggeri utan tillstånd sälja sina drycker i samma flaska.

Frågan är om hur tillstånd skall sökas för ett generellt verkande retursys-
tem. Frågan om vem som skall söka tillstånd bör således förtydligas i
lagen.

Som villkor enligt andra stycket bör regelmässigt ställas hur flaskan
slutligt skall återvinnas.

I tredje stycket anges att regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer får meddela särskilda föreskrifter om försäljningstillstånd. I
promemorian anges som enda exempel på en sådan föreskrift att den kan
gälla vilka uppgifter, som skall framgå av en ansökan. För en ansökans
innehåll och förfarandet vid prövningen av en ansökan kan miljöskydds-
lagstiftningen stå som förebild. I 13 § miljöskyddslagen finns detaljerade
bestämmelser om vad en ansökan skall innehålla. Promemorian ger inte
besked om vad som bör krävas av en ansökan, vilket är en brist.

3 § Ett försäljningstillstånd får enligt förslaget återkallas på två grunder.
Den andra grunden gäller om flaskor inte returneras och återanvänds på
avsett sätt. Vad som avses med avsett sätt bör framgå av lag eller förord-
ning och måste vara känt för sökanden vid tillståndsgivningen. Om så inte
är fallet vore en bestämmelse som motsvarar 23 § första stycket 3. miljö-
skyddslagen att förorda. Om osäkerheten om framtiden är för stor bör
tidsbegränsade tillstånd lämnas.

4 —7§ Föreslagna tillsynsregler gäller såväl tillståndshavare som de-
taljister. På någon plats i lagtexten borde detaljistens förpliktelser tas in.
Bland annat bör detaljist som säljer PET-flaska vara skyldig att ta emot
returflaska f. v. b. till återanvändare.

Föreslagna tillsynsregler motsvarar vad som gäller i lagen (1985:426)
om kemiska produkter med vissa förenklingar. Miljöskyddslagen innehål-
ler väsentligt fler tillsynsbestämmelser bland annat om vilka myndigheter
som skall utöva tillsynen. I promemorian saknas besked om vilket centralt
ämbetsverk som skall handha tillståndsgivning och tillsyn och om det skall
behövas en regional organisation för tillsynen, jämför 24 § i förslag till ny
tobakslag (SOU 1990:29). Utöver osäkerheten om detta har kammarrät-
ten ingen erinran mot förslaget i dessa delar.

8 § Den som bryter mot villkor, som har meddelats med stöd av lagen,
kan inte straffas. Om exempel ett villkor är knutet till ett retursystem och
tillståndshavaren bryter mot villkoret finns som motmedel föreläggande
och förbud samt återkallelse av tillstånd. I såväl milj 2vskyddslagen som i
lagen om kemiska produkter är åtsidosättande av villkor straffbelagt. I

Prop. 1990/91:71

Bilaga 2

promemorian borde ha utvecklats varför denna skillnad uppställts. Efter-
som promemorian dock endast kortfattat har beskrivit vilka villkor som
kan komma i fråga, kan kammarrätten inte ta ställning till om det behövs
en ansvarsbestämmelse, som går längre än som föreslagits.

En tillståndshavare kan inte straffas för att ett retursystem inte fungerar
dvs. om det brister hos detaljister eller mellanhänder. Det kan ifrågasättas
om inte en detaljist borde kunna straffas även för ett ej fungerande retur-
system.

9 § Lagrådet har i några fall uttalat att erforderliga besvärsbestämmelser
bör ha sin plats i samma författning där de grundläggande bestämmelserna
ges (prop. 1984/85:118 s. 69, som gällde lagen orr. kemiska produkter, och
prop. 1987/88:93 s. 77, som gällde ny djurskyddslag). Visserligen uttalade
föredragande statsrådet i prop till lagen om kemiska produkter (s. 73) att
det både var förenligt med grundlagens krav och praktiskt lämpligt att de
besvärsbestämmelser, som har anknytning till den nya lagen, meddelas av
regeringen. I djurskyddslagen däremot infördes på lagrådets inrådan en
besvärsbestämmelse.

Den från rättssäkerhetssynpunkt viktiga regleringen angående besvärs-
ordningen bör enligt kammarrättens bestämda uppfattning intagas i lag
och inte förvisas till en förordning, jfr prop. 1987/88:93 s. 77.

Kammarrätten utgår från att en tillståndsansökan, som avslagits av ett
centralt ämbetsverk, skall kunna överprövas av regeringen. Andra beslut
bör om de gäller rättstillämpning i enskilt fall, exempelvis utdömande av
vite, överprövas av förvaltningsdomstol vare sig ärendet öppnats hos
miljö- och hälsoskyddsnämnd, länsstyrelse eller centralt ämbetsverk.

Prop. 1990/91:71

Bilaga 2

Det remitterade lagförslaget Pr°P-1990/91:71

Bilaga 3

Förslag till

Lag om vissa dryckesförpackningar

Inledande bestämmelser

1 § Med PET-flaska avses i denna lag en flaska som är tillverkad av
polyetylentereftalat.

Hanteringstillstånd

2 § För yrkesmässig överlåtelse av en konsumtionsfärdig dryck på PET-
flaskor krävs ett särskilt hanteringstillstånd för den som tappar drycken på
flaska.

Frågor om hanteringstillstånd prövas av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.

3 § För hanteringstillstånd krävs att PET-flaskan ingår i ett retursystem.

5 § 1 samband med att ett hanteringstillstånd lämnas skall de villkor
beslutas som behövs med hänsyn till miljön och resurshushållningen.

6 § Ett hanteringstillstånd får begränsas till viss tid.

7 § En PET-flaska skall vara försedd med uppgift om att den omfattas av
ett godkänt retursystem.

8 § Om det finns särskilda skäl får regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer, i det enskilda fallet meddela undantag från till-
ståndsplikten.

Återkallelse av hanteringstillstånd

9 § Ett tillstånd får återkallas av den som har lämnat tillståndet, om
villkoren i ett tillståndsbeslut i något väsentligt avseende inte har följts.

Tillsyn

11 § Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de handlingar och
upplysningar som behövs för tillsynen.

12 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som
behövs i det enskilda fallet för att denna lag och villkor som har meddelats
med stöd av lagen skall efterlevas.

Ett beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite. Prop. 1990/91:71

Bilaga 3

13 § För tillsynen enligt denna lag har tillsynsmyndigheten rätt till till-
träde till butikslokaler och andra utrymmen som används for försäljning
av konsumtionsfärdig dryck eller for yrkesmässigt mottagande av PET-
flaskor i retursystem.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen.

Avgifter

14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva om avgifter för en myndighets verksamhet enligt denna lag.
Regeringen får överlåta åt kommunerna att meddela föreskrifter om såda-
na avgifter.

Ansvar m. m.

15 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt eller

av oaktsamhet

1. försäljer dryck i PET-flaska som inte omfattas av hanteringstillstånd
enligt denna lag,

2. underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 11 §.

I ringa fall döms inte till ansvar.

Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte
till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av föreläggandet
eller förbudet.

16 § Föreskrifter om överklagande av en myndighets beslut enligt denna
lag meddelas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1991.

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1990-11-22

Prop. 1990/91:71

Bilaga 4

Närvarande: f. d. regeringsrådet Bengt O. Hamdahl, regeringsrådet Bertil
Werner, justitierådet Ulf Gad.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 15 november 1990 har re-
geringen på hemställan av statsrådet Dahl beslutat inhämta lagrådets ytt-
rande över förslag till lag om vissa dryckesförpackningar.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Stefan Ru-
benson.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990