om kultur- och fritidsverksamhet inom handelsflottan
Proposition 1975/76:73
Prop. 1975/76:73
Regeringens proposition
1975/76:73
om kultur- och fritidsverksamhet inom handelsflottan
beslutad den 30 oktober 1975.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
OLOF PALME
BENGT NORLING
Propositionens huvudsakliga innehåll
1 propositionen behandlas frågor om den framtida inriktningen och organisationen av välfärdsarbetel inom handelsflottan.
Vidare föreslås en omläggning av finansieringen av välfärdsarbetel. Sålunda avses nuvarande finansieringsordning med särskilda välfärdsavgifter ersättas med en ordning, innebärande atl viss del av de statliga sjöfartsavgifterna disponeras för ändamålet. Möjligheten hålls öppen att senare införa en särskild arbetsgivaravgift som kompletterande finansieringskälla.
För att täcka det driftunderskolt som beräknas uppstå i välfärdsrådets verksamhet innevarande budgetår - i storieksordningen 4 milj. kr. - föreslås i propositionen atl den av redaren betalade delen av nuvarande välfärdsavgift höjs från och med den 1 januari 1976. Propositionen innehåller förslag till härför erforderiig ändring av lagen om avgifter lill välfärdsanordningar för sjöfolk.
Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 73
Prop. 1975/76:73 2
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1948: 495) om avgifter till välfärdsanordningar för sjöfolk
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1948:495) om avgifter till välfärdsanordningar för sjöfolk' dels atl i 4 S ordet "Konungen" skall bytas ut moi "regeringen", dels alt 2S skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 S
Välfärdsavgiften utgör tio öre för Välfärdsavgifien utgör 170 öre för
dag och sjöman under lid då sjöman- dag och sjöman under tid då sjöman
nen varit för utrikes fart påmönstrad nen varit för utrikes fart påmönstrad
å svenskt handelsfartyg. Semester å svenskt handelsfartyg. Semester
som infaller i omedelbar anslutning som infaller i omedelbar anslutning
till avmönstring inräknas i nämnda till avmönstring inräknas i nämnda
tid. Avgiften skall utgivas till hälften lid. Avgiften skall utgivas med 5 öre
av sjömannen och //// hälften av re- av sjömannen och med 165 öre av
dåren. redaren.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.
Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1948:495) om avgifter till välfärdsanordningar för sjöfolk
Härigenom föreskrives alt lagen (1948:495) om avgifter till välfärdsanordningar för sjöfolk skall upphöra atl gälla vid utgången av juni 1976. Föreskrifter för tiden därefter om beräkning och eriäggande av sådan avgift som avses i lagen meddelas av regeringen.
'Senaste lydelse av lagens rubrik 1958:176 'Senaste lydelse 1966:54
Prop. 1975/76:73
Utdrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1975-10-30
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Feldt, Sigurdsen, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén
Föredragande: statsrådet Norling
Proposition om kultur- och fritidsverksamhet inom handelsflottan
1 Inledning
Handelsflottans välfärdsråd inrättades år 1948 med uppgift atl planlägga och samordna välfärdsarbetet för sjöfolk (prop. 1948:174, SLU 1948:2, rskr 1948:428). Till finansieringen av verksamheten utgår enligt lagen (1948:495, ändrad senast 1966:54) om avgifter lill välfärdsanordningar för sjöfolk en särskild välfärdsavgift. Denna uppgår lill visst öretal för dag och sjöman under den tid sjömannen är för utrikes fart påmönstrad svenskt handelsfartyg. Avgiften betalas till hälften av sjömannen och till hälften av redaren. Äv staten har åriigen - från anslaget Avsättning lill handelsflpttans väl-färdsfond under sjätte huvudtiteln - lämnats bidrag till välfärdsarbetet. Bidraget har uppgått lill samma belopp, som har flutit in i avgifter frän sjömän och redare.
De ifrågavarande medlen, som närmast har varit avsedda för den löpande verksamheten, har tillförts en särskild fond - handelsflottans välfärdsfond - som dessutom för utgifter av investeringskaraktär har tillförts särskilda medel, vid två tillfallen över riksstaten och vid ett tillfälle genom överföring av vissa krigsförsäkringsmedel.
Genom den successiva minskningen av antalet ombordanställda har väl-rärdsavgifterna och därmed också det statliga bidraget efterhand minskal. Samtidigt med att antalet ombordanställda har gått ned har kraven på en bättre arbets- och fritidsmiljö för denna arbelstagarkategori kommit att ställa ökade anspråk på välfärdsverksamheten. De successivt minskade intäkterna har därför under senare år inte kunnat täcka kostnaderna för verksamheten, ulan medel för atl täcka underskott i den löpande verksamheten har fött lagas ur välfärdsfonden, som numera är i del närmaste helt förbrukad.
Prop. 1975/76:73 4
Mot bakgrund av bl. a. denna utveckling har det befunnits motiverat atl se över välfärdsrådets verksamhet.
Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade chefen för kommunikationsdepartementet den 16 januari 1975 en sakkunnig' med uppgift all utreda frågan om den framtida organisationen och finansieringen av den verksamhet som bedrivs av handelsflottans världsråd. Utredningsmannen har biträtts av experter bl. a. representerande redarnas och de ombordan-ställdas organisationer.
Utredningsmannen avgav i september 1975 betänkandet (Ds K 1975:7) Kultur och fritidsverksamhet inom handelsflotian. Riktlinjer, organisation och finansiering.
Yttranden över betänkandet har avgetls av riksförsäkringsverket, sjöfartsverket, handelsflottans välfärdsråd, statskontoret, riksrevisionsverket, riksskatteverket, statens kulturråd. Svenska Kyrkans Sjömansvårdsstyrelse, Arbetarnas Bildningsförbund/Sjöfolkets Studieavdelning, Göteborgs biblioteksnämnd (Svenska sjömansbiblioleket), Rederiföreningen för mindre fartyg. Svenska Maskinbefälsförbundet, Svenska Sjöfolksförbundet, Sveriges fartygsbefälsförening, Sveriges Radio, Sveriges Redareförening, Sveriges riksidrottsförbund och Stiftelsen Stockholms Sjöfartshotell. Välfärdsrådet har bifogat yttranden av sin Stockholmssektion, Sjöbefälsskolornas Elevorganisation, Stiftelsen Sjöfartsholellet i Sundsvall, Stiftelsen Göteborgs Sjöfartshotell, svenska generalkonsulatet i Antwerpen, Svenska Korporationsidrottsförbundet och televerkets radiodivision.
2 Nuvarande förhållanden
Enligt instruktionen för handelsflottans välfärdsråd (1966:700, ändrad 1969:507 och 1971:518) har rådet till uppgift att planlägga och samordna välfärdsarbetel för sjöfolk. Rådet består av en av regeringen utsedd ordförande, en av sjöfartsverket förordnad ledamot samt sju andra ledamöter, spm regeringen utser särskilt och som skall företräda för välfärdsarbetet intresserade organisationer. För de sistnämnda ledamöterna finns suppleanter till det antal regeringen bestämmer. Rådet innehåller f n. representanter för bl. a. de ombordanställdas fackliga organisationer, Sveriges Redareförening och Svenska Kyrkans Sjömansvårdsstyrelse.
Välfärdsrådet har för sin centrala verksamhet ett kansli i Stockholm med en chef och ytteriigare sex fast anställda tjänstemän. Kamerala ärenden handläggs enligt överenskommelse av sjöfartsverket. Välfärdsrådets lokala verksamhet i hamnar är knuten till av rådet inrättade sektioner, varav del f. n. finns tolv i Sverige och lika många utomlands, samt till niosjöfarishotell,
' Generaldirektören Göran Borggård
Prop. 1975/76:73 5
varav ett utomlands. 1 de svenska sektionernas styrelser ingår representanter för de ombordanställdas fackliga organisationer, olika sjöfartsintressenter och kommunala organ. Utomlands är det vanligt att i sektionsstyrelserna också ingår representanter för svenska konsulat och Svenska Kyrkans Sjömansvårdsstyrelse. För sektionsverksamheten har välfärdsrådet fast anställda tjänstemän, s. k. välfärdssekreterare. På sex platser, varav fyra utomlands, finns personal anställd säsongsvis.
Välfärdsrådets verksamhet innefattar i huvudsak följande aktiviteter:
Stödjande av sjöfarishotellverksamhei, sjöfartsklubbar och fritidsanläggningar
Organisation och ledning av idrott
Anskaffning och distribution av filmer, TV-kassettprogram och ljudband
Prenumeration och distribution av tidningar; inköp och utsändning av pocketböcker.
Dessutom sänds på rådets uppdrag via radio särskilda för handelsflottan avsedda nyhetsprogram fyra gånger per dygn.
Antalet inom handelsflottan aktiva medlemmar i de ombordanställdas organisationer var mer än 20 000 vid utgången av år 1974. Härav utgjorde ca 5 600 utländska medborgare. Antalet fartyg över 300 ton brutto var 621 vid mitten av år 1975.
Sverige har anslutit sig till Internationella Arbetskonferensens (lLO:s) rekommendation år 1970 (nr 138) om sjöfolks välfärd till sjöss och i hamn (prop. 1971:158, SoU 1971:43, rskr 1971:302). Rekommendationen innebär bl. a. alt ell lands välfärdsanläggningar skall fä utnyttjas även av andra länders sjöfolk.
Välfärdsrådets kostnader beräknas budgetåret 1975/76 uppgå till drygt 6,1 milj. kr., varav ca 1,3 milj. kr. för löner m.m., ca 1,2 milj. kr, för bidrag lill sektioner m.fl., ca 1,1 milj. kr. för filmverksamhet och ca 2,2 milj. kr. förTV-kässeltverksamhet, Kostnaderna för filmverksamheten täcks lill största delen genom intäkter från filmuthyrning. TV-kassellprogram distribueras emellertid kostnadsfritt för de ombordanställda. TV-utrustningen på de 216 fartyg som är anslutna lill kassettverksamheten tillhandahålls och bekostas av ett särskilt bolag, som har bildats av rederierna.
Till finansieringen av välfärdsrådets arbete utgår såsom tidigare har nämnts en särskild välfärdsavgift, som till hälften betalas av sjömannen och till hälften av redaren. Avgiften är nu 10 öre per dag och sjöman. Staten lämnar ett bidrag till välfärdsverksamheten, vilket uppgår till samma belopp som avgifterna för sjömän och redare sammantagna. De influtna avgifterna uppgick till ca 520 000 kr. budgetåret 1974/75. Avgifterna tillförs enligt det föregående en fond, handelsflottans välfärdsfond, som dessutom med hänsyn lill utgifter av investeringskaraklär har tillförts särskilda medel över statsbudgeten. Fondens tillgångar uppgick i början av 1970-talet till mer än 10 milj. kr., men har vid utgången av budgetåret 1974/75 gått ned till ca 280 000 kr.
Prop. 1975/76:73 6
Förutom av välfärdsrådet bedrivs välfärdsverksamhet inom handelsfiottan huvudsakligen av Svenska Kyrkans Sjömansvårdsstyrelse samt av Svenska sjömansbiblioleket. Sjömansvårdsstyrelsen har sammanlagt 24 sjömanspräster samt annan personal stationerade i 26 hamnar pä olika häll i väriden. Pä stationeringsorierna äger eller förhyr sjömansvårdsstyrelsen anläggningar med läsrum m. m. Man ordnar gudstjänster, samkväm pch sightseeing saml ger möjlighet lill utövande av idrott. Besök görs på fartyg och hos sjöfolk som ligger på sjukhus. Sjömansvårdsstyrelsen biträder välfärdsrådet med bl.a. tidningsdistribution till fartyg och har även egen sådan distribution. Flera av sjömanskyrkorna fungerar som bytescentraler för välfärdsrådets filmer och som förmedlingscentraler för Svenska sjömansbiblioleket. Detta, som är anknutet till Göteborgs kommunala bibliotek, drivs med statliga medel. Böckerna lånas i allmänhet ut några hundra i laget per fartyg via förmedlingscentraler, varav de flesta är sjömanskyrkor.
Välfärdsrådet samarbetar med motsvarande organ i de nordiska grannländerna bl. a. genom årligen återkommande konferenser. Samarbete mellan de skandinaviska länderna på välfärdsområdet har resulterat i tillkomsten av ett sjömanshotell i Antwerpen och en sjöfarisklubb med fritidsanläggning i Manila.
3 Utredningen
3.1 Statligt engagemang i välfärdsarbetet
Del är enligt utredningen av rättviseskäl och från allmän samhällelig synpunkt angelägel atl handelsflottans ombordanställda inte isoleras mer än som yrkets särart nödvändiggör. Det allmänna samhällsintresset all motverka de ombprdanställdas isolering motiverar att staten påtar sig ett primärt ansvar för välfärdsarbetet inom handelsflottan. Del bör därför alltjämt finnas ett statligt välfärdsorgan för handelsflottan.
3.2 Verksamhetens inriktning
Översynen av välfärdsrådets verksamhet har i enlighet med utredningsdirektiven enbart avsett den huvudsakliga inriktningen och omfattningen av rädets fortsatta arbete. En detaljerad genomgång i rationaliseringssyfte av kontorsorganisalion och arbetsrutiner bör dock enligt utredningens mening komma till stånd i en nära framtid.
De allt kortare liggetiderna i hamn för handelsflottans fartyg motiverar en fortsatt förskjutning av välfärdsarbetel mot fritidsverksamheter ombord. Härför fordras bl. a. en effektiv landbaserad och geografiskt spridd välfärdsorganisation, som anpassas till förändringar i handelsflottans besöksfrekvens i skilda hamnar väriden över.
Det måste förbli en viktig uppgift för det statliga välfärdsorganet att fort-
Prop. 1975/76:73 7
löpande bedöma, vilka verksamhetsgrenar som bör bedrivas inom välfärds-arbetet, och att avväga de olika verksamhetsgrenarnas omfattning i förhållande till varandra. Utredningen förutsätter vidare att Svenska Kyrkans arbete för ombordanställda kommer att fortgå i ungefär samma omfattning som nu och att nuvarande nära samverkan skall bestå mellan Svenska Kyrkan och det statliga välfärdsorganet.
De sociala skäl som en gång motiverade tillkomsten av särskilda sjöfartshotell i Sverige med hjälp av statliga bidrag kan inte anses gälla längre. 1 och med förändringarna under de senaste åren i fråga om sjöfolkets anställningsformer, tjänstgöringsperioder och sätt för tillträdande av anställning har behovet av hotell med särskilda, lägre rumspriser för sjöfolk praktiskt taget försvunnit. 1 de flesta fall står arbetsgivaren för rumskpstnaden, när sjöfolk anlitar sådana hotell. Utredningen föreslår att det statliga välfärdsorganet tar initiativ till att de stiftelser, som driver de svenska sjöfarts-hotellen, under en begränsad övergångstid avvecklar den subventionerade uthyrningen av hotellrum till sjöfolk. Avvecklingen bör åtföljas av återbäring av till stiftelserna lämnade statsbidrag. Beträffande del skandinaviska sjöfartsholellet i Antwerpen, som drivs med svenskt ekonomiskt bistånd, föreslår utredningen att välfärdsorganet under en prövotid noga följer utvecklingen i fråga om den utsträckning i vilken hotellet anlitas av självbelalande svenskt sjöfolk och atl man därefter lar ställning till frågan om fortsatt svenskt engagemang i hotellrörelsen.
På grund av fartygens korta liggetider i hamn har sjöfolket inte tillfälle att utnyttja sjöfartsklubbar och idrottsanläggningar i samma utsträckning som förut. Utredningen föreslår all ulnyltjandegraden vid var och en av de av välfärdsrådet stödda sjöfarlsklubbarna och idrottsanläggningarna noggrant studeras under sä lång tid som erfordras för att bedöma behovet av deras fortsatia existens, och all frågan om avveckling därefter prövas.
Enligt utredningens mening bör omfattningen av ljudbands- och filmdistributionen till fartyg ökas något medan TV-kasseitverksamheten, som befinner sig på elt försöksstadium, tills vidare bör fortgå i samma omfattning som f n.
Litteraturförsörjning till de ombordanställda hos handelsflottan ombesörjs från tvä håll, nämligen både från välfärdsrådet och Svenska sjömansbiblioteket. De båda organen bör tillsammans utreda om det inte är mera rationellt atl sjömansbiblioteket övertar hela litteraiurförsörjningen,
3.3 Personalfrågor
För att åstadkomma bättre kontakt mellan del statliga välfärdsorganets centrala kansli och det lokalt av organets sektioner och andra bedrivna välfärdsarbetel föreslås alt två tjänster inrättas för resande välfärdssekreterare. I likhet med motsvarande personal hos Statens velferdsråd for handelsflåien i Norge bör de resande välfärdssekrelerarna dessutom arbeta med infor-
Prop. 1975/76:73 8
mation om välfärdsverksamhet i samband med sjöfolksulbildning och ombord på fartyg i hamn, med ledning och stimulerande av motipnsidrolt i land och ombord samt med koniaktbesök hos rederier m. m.
Förverkligande av förslagen om utökad film- och ljudbandsverksamhet samt om intensifierad kontakt mellan välfärdsorganels kansli och det lokala välfärdsarbetet motiverar dessutom förstärkning av kansliet.
3.4 Välfärdsorganets organisationsform och benämning
Utredningen finner övervägande skäl tala för att det statliga välfärdsorganet förblir ett organ av verkstyp med en styrelse innehållande representanter för berörda parter inom handelsflottan. Eftersom ordet välfärd bär en i ifrågavarande sammanhang ålderdpmlig prägel och på många håll inom handelsflottan anses mindre lämpligt, föreslås att organets namn ändras till handelsflottans kultur- och fritidsråd.
Systemet med sektioner för lokal och regional samordning och ledning av välfärdsarbete har fungerat tillfredsställande och bör bibehållas. Möjligheten av att knyta sektionen i Stockholm direkt lill det centrala kansliet bör dock övervägas.
3.5 Verksamhetetens finansiering
Enligt utredningens mening är det naturligt all sjöfartsnäringen själv svarar för de kostnader som är förenade med den fortsatta välfärdsverksamheten. Denna är inriktad på de anställda först och främst i den svenska handelsflottan och dem i utländska rederiers fartyg, som besöker svenska hamnar. Det kan synas naturiigt atl redare, vilkas anställda kommer i åtnjutande av välfärdsarrangemangen, deltar i bestridandel av de därmed förenade kostnaderna.
I ett antal sjöfartsländer t. ex, Norge och Förbundsrepubliken Tyskland har välfärdsarbetels finansiering utvecklat sig ungefär som i Sverige, dvs. såväl arbetsgivare som arbetstagare deltar i finansieringen. Även tillskott av statsmedel förekommer. 1 bl.a. Norge har emellertid finansieringsprinciperna ställts under diskussion. Ätt man även utomlands fortfarande till-lämpar system, som bl.a. innebär att de ombordanställda medverkar i finansieringen av välfärdsverksamheten, kan enligt utredningens mening inte vara något hinder för atl nu överväga en reformering av den gällande ordningen.
Utredningen menar att eftersom välfärdsverksamheten också kommer anställda på utländska fartyg tillgodo, bör man välja en metod enligt vilken såväl svensk sjöfart som utländska rederier vilka seglar på svenska hamnar deltar i finansieringen av kostnaderna. Utvägen att helt täcka kostnaderna genom en arbetsgivaravgift enbart för svenska redare framstår därför som
Prop. 1975/76:73 9
mindre lämplig och saknar stöd hos såväl arbetsgivare- som arbelstaga-reorganisationerna inom näringen.
Mot denna bakgrund har utredningen funnil övervägande skäl tala för en lösning, som innebär att välfärdskostnaderna i första hand läcks genom alt man lar i anspråk en andel av de statliga sjöfartsavgiflerna, vilka måste höjas av detta skäl. Dessa avgifter betalas av samtliga rederier spm trafikerar svenska hamnar.
Neltoutgifterna för välfärdsverksamheten under budgetåret 1976/77 kan uppskattas till ca 6,5 milj. kr. Härtill bör komma en post för successiv uppbyggnad av en fond, lämpligen benämnd handelsflottans kultur- och frilidsfond, såsom ersättning för den numera i det närmaste helt förbrukade välfärdsfonden. Behovet av en sådan fond betingas dels av atl konjunkturberoende nedgångar hos den finansieringskälla som skall finansiera välfärdsverksamheten kan inträffa, medan verksamhetens kostnader lill mycket stor del kan betraktas som fasta, dels av att det även i framtiden kan uppstå behov av förhållandevis stora utgifter av engångsnatur, vilka hellre bör bestridas av fondmedel än genom tillfälliga avgiftshöjningar. Det synes lämpligt att uppbyggnadsbidraget till fonden under de närmaste åren begränsas till ca 500 000 kr. per år. Uppbyggnaden bör fortgå till dess att fonden nått lämplig storlek, förslagsvis motsvarande rädets ärliga löpande utgifter. Äv de statliga sjöfartsavgiflerna bör därför tas i anspråk 7 milj. kr. för budgetåret 1976/77. Den del av inkomsterna av sjöfartsavgiflerna som skall användas för välfardsändamål inom handelsflottan torde böra bestämmas till att utgå som en procentuell andel av inkomsterna och inte till ett visst belopp. Delta bör vara administrativt fördelaktigt, eftersom allmänna kostnadsförändringar som kan föranleda justering av sjöfartsavgiflerna kan antas göra sig gällande i ungefär samma omfattning inom båda de områden - välfärdsarbetet och sjöfartsverkets verksamhet - på vilka inkomsterna av dessa avgifter skall utnyttjas. Förändring av ett fastställt procenttal lorde därigenom komma att erfordras mera sällan. Om man utgår från nuvarande fyravgifter, innebär det nämnda att dessa skulle behöva höjas med ca 7 % för finansiering av välfärdsverksamheten.
Utredningen föreslär att det nya finansieringssättet införs den 1 juli 1976 och att samtidigt lagen om avgifter lill välfärdsanordningar för sjöfolk upphör att gälla.
Under vissa förhållanden kan en finansiering av välfärdsverksamheten som helt grundar sig på statliga sjöfartsavgifter behöva kompletteras. Kostnadsutvecklingen och oförutsedda investeringsbehov kan ställa krav pä en särskild finansieringskälla. 1 en sådan förändrad situation kan det befinnas lämpligt alt fördela finansieringsbördan mellan de statliga sjöfartsavgifterna och en mer renodlad arbetsgivaravgift. För delta ändamål framlägger utredningen ett subsidiärt förslag till komplettering av finansieringen över en arbetsgivaravgift, som tar sikte enbart på svenska redare. Avgiften föreslås utgå som ett av regeringen fastställt procenttal av vad redaren sammanlagt
Prop. 1975/76:73 10
under året utgivit i lön till ombordanställda i form av pengar och vissa naturaförmåner. Om behov av en sådan avgift uppslår, bör för reglering av densamma en särskild lag utfärdas, lag om avgift till främjande av kultur-och fritidsverksamhet inom handelsflottan. Utredningen lägger fram förslag till utformningen av en sådan lag.
Fonden för kultur- och fritidsverksamhet inom handelsflottan bör tillföras den nuvarande välfärdsfondens återstående behållning samt medel som kan komma att återbäras till statsverket vid avveckling av sådan välfärdsanläggning som inrättats med stöd av statsbidrag.
Med den omfattning av välfärdsverksamheten under budgetåret 1975/76 som förutsatts i prop. 1975:1 beräknas underskottet i verksamheten till 4 milj. kr. Utredningen har funnil övervägande skäl tala för att underskottet täcks med medel som tillskjuts av redarna. Den administrativt enklaste vägen atl tillföra verksamheten ytteriigare medel synes vara att höja välfärdsavgifien under övergångstiden fram till dess atl del nya finansierings-, systemet träder i kraft. Den del av välfärdsavgiften som utges av redarna föreslås därför höjd till 165 öre för dag och sjöman från och med den I januari 1976. Härför krävs ändring av 2 S i lagen om avgifter lill välfärdsanordningar för sjöfolk. Förslag härtill framläggs av utredningen. Det förutsätts all del statliga bidraget skall utgå med samma belopp som hittills. Det bör alltså uppgå till dubbelt så mycket som inflyter i välfärdsavgifter från sjömännen,
4 Remissyttrandena
Utredningens förslag till huvudsakliga riktlinjer för det fortsatta välfärdsarbetet tillstyrks av handelsfloiians vältärdsråd, sjö-fansverket, riksrevisionsverket. statskontoret. Rederiföreningen för mindre fartyg. Sveriges läriygsbefälsförening. Sveriges Redareförening och Svenska Kyrkans Sjömansvårdsstyrelse.
Svenska Sjöfblksförbundei har inte heller någon erinran mot förslagen till riktlinjer utom på följande tre punkter. Således bör filmdislributionen ske ulan kostnad för sjöfolket, varvid kostnaden bör antingen påföras redarna eller läckas genom en höjning av fyravgifterna utöver vad utredningen har föreslagit. Utbudet av tidningar bör ökas och tidningsdistributionen effektiviseras. All bokdistribution till fartygen bör övertas av del statliga välfärdsorganet, Sjöfolksförbundet ställer sig bakom-utredningens förslag lill avveckling av nuvarande form av statligt engagemang i sjöfartshotell men anser att det bör ersättas av en möjlighet att få åtnjuta hoiellrabalt för sjöfolk som är anmälda som arbetssökande vid någon av arbetsförmedlingarna i Göteborg, Stockholm eller Malmö. Skälet härtill är atl det fortfarande under någon tid kommer att finnas sjöfolk, företrädesvis bland de äldre, som saknar egen bostad.
Svenska MaskinbeJålsförbundet anser att de sociala skäl som motiverade
Prop. 1975/76:73 11
tillkomsten av sjöfartsholell i Sverige fortfarande gäller, eftersom det alltjämt finns sjöfolk utan egen bostad. Vidare påpekar maskinbefälsförbundet att samtliga välfärdsanläggningar bör omfattas av den föreslagna undersökningen om deras existensberättigande. I övrigt ansluter sig förbundet till utredningens förslag om riktlinjer för välfärdsverksamheten.
Äv övriga remissinstanser har några uttalat sig i frågor gällande enskilda verksamhetsgrenar inom välfärdsarbetet. Sålunda framhåller statens kulturråd vikten ay atl kvalitativa synpunkter starkt beaktas vid distributionen av filmer, ljudband, TV-kassetler och litteratur samt av att självverksamhet bl.a. i form av studier stimuleras på det kulturella området. .Arbetarnas Bildningsförbund/Sjöfolkets Siudleavdelning önskar att ell direkt samarbete tas upp mellan studieavdelningen och välfärdsorganet beträffande den kulturella verksamheten. Göteborgs biblioteksnämnd anför att Svenska sjömans-biblioteket bör svara för all bokdistribution lill handelsflottans ombordanställda. Sveriges riksidroiisförbund betonar den stora betydelsen av idrott som aktiv frilidssysselsällning. De särskilda idrottsanläggningarna för sjöfolk bör inte avvecklas. Den ringa utnyttjandegraden kan bero pä bristande information och ledarbrist. Svenska Korporalionsidrotisförbundei anser däremot all det statliga välfärdsorganet inte bör ha egna idrottsanläggningar. Behovet av utrymme för idrott bör kunna tillgodoses vid kommunala anläggningar. Korporationsidrottsförbundet erbjuder sig att på flera sätt bistå välfärdsorganet i motionsidroltsverksamheien. Stiftelsen Göteborgs Sjöfartsholell anser att det för arbetslösa sjömän alltjämt finns behov av billiga hotellrum men att detla behov sannolikt bäst kan tillgodoses inte genom särskilda sjöfartsholell ulan genom att bidrag lämnas till täckande av rumskostnaden i andra, valfria hotell. Vid denna lösning bör nuvarande stiftelser för sjöfartshotell finnas kvar och avkastningen av stiftelsekapitalet användas för sådan subvenlionering. Stiftelsen Sjöfartsholellet i Sundsvall delar utredningens uppfattning att sjöfartshotell numera inte behövs och har för avsikt att upplösa sin stiftelse. Sjöbefälsskolornas Elevorganisation finner ett successivt avvecklande av sjöfartshotellen vara realistiskt och anser atl det är en uppgift närmast för sociala myndigheter att ordna bostäder åt sjöfolk utan fast egen bostad. Stiftelsen Stockholms Sjöfartsholell avvisar förslaget om en generell avveckling av stödet åt sjöfarisholellen i Sverige,
Utredningens förslag om förstärkning av välfärdsorganets personal med två resande välfärdssekrelerare tillstyrks av handelsflottans välfdrd<:råd. sjöfartsverket, statskontoret. Rederiföreningen för mindre fartyg. Svenska Kyrkans Sjömansvårdsstyrelse, Svenska Maskinbefälsförbundet. Sveriges fartygsbefälsförening och Sveriges Redareförening samt lämnas utan erinran av Svenska Sjöfolksförbundet. Välfärdsrådet, sjöfartsverket och fartygs-befälsföreningen påpekar dock alt de resande sekreterarnas arbete bör ha karaktären av försöksverksamhet.
Förslaget om förstärkning av välfärdsorganels centrala kansli med en tjänsteman tillstyrks av handelsjlottans vältärdsråd. Rederiföreningen för
Prop. 1975/76:73 12
mindre fartyg. Svenska Kyrkans Sjömansvårdsstyrelse, Svenska Maskinbefäls-förbundet och Sveriges Redareförening samt lämnas utan erinran av Svenska Sjöfolksförbundet. Enligt sjöfartsverkets och Sverigesfariygsbefälsförenings uppfattning bör ställningstagande lill frågan om en sådan förstärkning anslå i avvaktan pä resultatet av den föreslagna översynen av kansliets inre organisation och arbetsrutiner. Statskontoret tillstyrker denna översyn och förklarar sig berett medverka därvid.
Till utredriingens förslag om välfärdsorganets organisationsform och benämning ansluter sig det stora flertalet remissinstanser.
Statens kulturråd och Svenska KorporatlonsidrotisfÖrbundei vill bli representerade i välfärdsorganels styrelse.
1 fråga om sektionen i Stockholm anser Svenska Maskinbefälsförbundet att den bör förbli fristående från del centrala kansliet. En upplösning av sektionsstyrelsen skulle medföra att för verksamheten betydelsefulla kontakter förlorades. Stockholmssektionens styrelse förordar alt en förnyad intern utredning görs om den framtida verksamheten i Slockholm.
Förslaget tillfinansieringssätt tillstyrks av handelsflottans välfärdsråd. Svenska Maskinbefälsförbundet. Svenska Sjöfolksförbundet. Sveriges fartygsbefälsförening och Sveriges Redareförening. Sjöfartsverket anför att finansiering medelst höjda fyravgifter i och för sig kan vara en praktisk lösning. Skälen för statens engagemang i välfärdsarbetel kunde emellertid motivera att ett visst statligt bidrag över budgeten utgick till verksamheten även i fortsättningen. Verket vill dock inte motsätta sig utredningens förslag i denna del. Statskontoret och Rederiföreningen för mindre fårtyg framhåller att behov inte bör finnas av en arbetsgivaravgift såsom kompletterande finansieringskälla utöver fyravgifterna. Riksrevisionsverket anser att möjligheten borde ha utretts att tillämpa det gällande finansieringssystemet även i framtiden men med ändrade relationer mellan kostnadsansvaret för sjömän, redare och staten. Därtill kunde tänkas avgiftsdiffereniiering mellan olika slags sjöfart i syfte all nå preslationsrelaterade avgifter. Finansiering via en fond bör helst undvikas av principiella skäl. Den av utredningen föreslagna formen för finansiering av verksamheten under budgetåret 1975/76 lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser utom av riksrevisionsverket, sorn menar atl frågan om del väntade driflunderskoitet om möjligt bör lösas med ett anslag, som läcks av framtida avgifter, och av Rederiföreningen Jör mindre fartyg, som anser alt driflunderskotlel bör läckas direkt över statsbudgeten.
5 Föredraganden
Handelsflottans välfärdsråd planlägger och samordnar välfärdsarbetet för sjöfolk. Rådet, som är en statlig myndighet, består av bl. a, representanter lör arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer inom handelsflottan.
Prop. 1975/76:73 13
Välfärdsrådets verksamhet innefattar bl, a. stöd åt sjöfarishotellverksamhei, sjöfartsklubbar och fritidsanläggningar samt anskaffning och distribution till fartygen av filmer, TV-kassettprogram, ljudband, tidningar och böcker, allt i syfte atl motverka den isolering, som arbetet ombord på fartyg kan medföra.
För sin verksamhet har välfärdsrådet dels elt centralt kansli i Stockholm, dels personal stationerad i hamnar i Sverige och utomlands. Den lokala verksamheten är vanligen knuten till särskilda sektioner med - för sektionerna i Sverige - representanter för de ombordanställdas fackliga organisationer, olika andra sjöfartsintressenter och kommunala organ. Utomlands brukar sektionsstyrelserna innefatta representanter för svenska konsulat och Svenska Kyrkans Sjömansvårdsstyrelse. Antalet av välfärdsrådet stödda sjöfartshotell är f n. nio, varav ett skandinaviskt utomlands. De svenska sjöfartshotellen drivs av stiftelser.
Till finansieringen av välfärdsrådets verksamhet utgår enligt lagen (1948:495 med senare ändringar) om avgifter lill välfärdsanordningar för sjöfolk en särskild välfärdsavgift, som uppgår till visst örelal för dag och sjöman under den lid sjömannen är för utrikes fart påmönslrad svenskt handelsfartyg. Avgiften betalas till hälften av sjömannen och lill hälften av redaren. Av staten lämnas åriigen från anslaget Avsättning till handelsflottans välfärdsfond under sjätte huvudtiteln bidrag lill välfärdsarbetet. Bidraget uppgår lill samma belopp, som inflyter från sjömän och redare, Väl-ftirdsavgifterna och det statliga bidraget tillförs handelsflottans välfärdsfond, som dessutom vid några lillfällen har tillförts särskilda statliga medel för utgifter av investeringskaraklär.
Antalet ombordanställda har efter hand gått ned. Därmed har ock.så väl-färdsavgifterna och det statliga bidraget till välfärdsarbetet minskat. Samtidigt har - bl.a. genom utvecklingen i samhället i övrigt - kraven växt pä välfärdsarbetels kvalitet och omfattning. De minskade intäkterna har därför under senare år inte kunnat täcka kostnaderna för verksamheten. Medel för atl läcka underskott i den löpande verksamheten har fått tas ur välfärdsfonden, som nu är i det närmaste helt förbrukad. Dessa omständigheter samt del förhållandet, alt ändrade arbetsbetingelser för sjöfolket har gett anledning all överväga förändringar i riktlinjerna för välfärdsarbetet, har - som jag framhöll i prop. 1975:1 - motiverat tillkallandet av en utredningsman för översyn av inriktning, organisation och finansiering av den verksamhet, som bedrivs av handelsfiottans välfärdsråd, 1 betänkandet (Ds K 1975:7) Kultur och fritidsverksamhet inom handelsflottan har utredningsmannen redovisat resultatet av sitt arbete,
1 betänkandet föreslås att det statliga välfärdsorganet för handelsflottan skall förbli en myndighet av verkstyp.
1 fråga om välfärdsarbetels framtida inriktning föreslår utredningsmannen att stöd åt sjöfarishotellverksamhei bör upphöra och att de nuvarande svenska sjöfartshotellen bör avvecklas och uppburna statsbidrag återbäras, 1 sam-
Prop. 1975/76:73 14
manhangel konstateras, all de sociala skäl som en gång motiverade atl hotellen inrättades inte längre finns. Fartygens liggelid i hamn har blivit allt kortare, och i laki därmed har sjömännens möjlighet minskal att utnyttja för dem avsedda särskilda fritidsanläggningar. Utredningsmannen föreslår vidare, alt de av välfärdsrådet stödda fritidsanläggningarnas utnyttjandegrad ingående studeras under en prövotid, varefter för var och en frågan om eventuell avveckling bör prövas. Film- och ljudbandsdistributionen till fartygen bör något ökas. Välfärdsrådet och Svenska sjömansbiblioteket i Göteborg bör tillsammans utreda om del inte är mest rationellt att all lit-leralurförsörjning till de ombordanställda tas om hand av sjömansbiblioleket.
Utredningsmannen föreslåratt välfärdsorganels personalorganisation utökas med en tjänst knuten till det centrala kansliet och - efter norsk förebild - med två befattningar för resande välfärdssekrelerare. Namnet handelsflottans välfärdsråd bör ändras till handelsflottans kultur- och fritidsråd, som bättre än den nuvarande benämningen motsvarar verksamhetens innehåll.
Med få undanlag har remissinstanserna godtagit förslagen om den huvudsakliga inriktningen av det fortsatta välfärdsarbetet.
Utredningsmannen föreslår att verksamheten fr.o.m. den I juli 1976 finansieras genom att en andel av de statliga sjöfartsavgiflerna las i anspråk för ändamålet och tillförs välfärdsfonden, som i fortsättningen bör benämnas handelsfiottans kultur- och fritidsfond. Lagen om avgifter till välfärdsanordningar för sjöfolk föresläs i enlighet härmed upphöra att gälla med utgången av juni 1976, Om den föreslagna andelen av sjöfartsavgifterna framdeles av särskilda skäl skulle komma att visa sig otillräcklig för välfärdsarbetels finansiering, förutsätter utredningen att en särskild arbetsgivaravgift kan införas såsom kompletterande finansieringskälla.
För täckande av det driftunderskott i välfärdsrådets verksamhet som beräknas uppstå för budgetåret 1975/76 föreslår utredningen, att den på redarna ankommande delen av nuvarande välfärdsavgift höjs från 5 öre till 165 öre för dag och sjöman med verkan fr.o.m. den 1 januari 1976.
Jag kan för egen del i allt väsentligt ansluta mig till förslagen om den fortsatta inriktningen och organisationen av välfärdsverksamhelen. Jag anser således i likhet med utredningsmannen och de flesta remissinstanserna, att stödet ål sjöfarisholellen bör - efter prövning i varje särskilt fall - avvecklas med hänsyn till den allmänna utveckling som skett sedan denna stödform tillkom. När det gäller sjöfolksförbundets synpunkter på behovet av goda och billiga övernattningsrum - som jag i och för sig finner beaktansvärda - anser jag att denna fråga vid behov får övervägas i annat sammanhang i samband med den successiva avvecklingen av stödet.
Jag anser vidare att frågan om Svenska sjömansbibliotekeis övertagande av litteraturPörsörjningen till de ombordanställda snarast bör prövas av välfärdsorganet och sjömansbiblioteket.
Liksom fiertalet av de remissinstanser som har berört frågan om de av
Prop. 1975/76:73 15
välfärdsrådet stödda fritidsanläggningarna ansluter jag mig till utredningsmannens förslag om atl anläggningarnas utnyttjandegrad bör närmare undersökas i samarbete mellan välfärdsorganet och idrottens organisationer och att man i anslutning härtill i varje särskilt fall prövar om tillräckliga skiil finns för att bibehålla resp. anläggning. Jag vill sammanhanget hänvisa till de möjligheter som de kommunala idrottsanläggningarna kan erbjuda. Beträffande den framtida motionsidroltsverksamheien vill jag särskilt peka på idrottsorganisationernas beredvillighet att bistå välfärdsorganet.
Vad gäller de förslag som utredningsmannen har framfört om bl, a. förstärkning av den till verksamheten knutna personalen saml om viss utvidgning av ljudbands- och filmdistributionen får behovet härav senare prövas inom ramen för de resurser som står till verksamhetens förfogande och med hänsyn till de rationaliseringsmöjligheter som erbjuder sig.
Jag ansluter mig till utredningsmannens förslag, att det statliga välfärdsorganet även i fortsättningen skall vara en myndighet av verksiyp men atl namnet handelsflottans välfärdsråd ändras till handelsflottans kultur-och fritidsråd. Som framgår av det föregående har utredningsmannens överväganden varit inriktade på riktlinjerna i stort för verksamheten saml på de ekonomiska förutsättningarna för denna. De har däremot inte avsett rådels interna organisation. Denna bör göras till föremål för en särskild översyn, och jag avser att ta initiativ till en sådan.
Jag övergår nu till frågan om finansieringen av välfärdsverksamheten.
Förslaget om framtida finansiering av välfärdsverksamheten via en handelsflottans kultur- och fritidsfond, som tillförs en andel av de statliga sjöfartsavgifterna, har tillstyrkts av fiertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan. Även om vissa invändningar- som bl. a. riksrevisionsverket påpekat - kan riktas mot förslaget kan jag ansluta mig till uppfattningen atl del är rimligt att kostnaderna för välfärdsarbetet i första hand bestrids av redare, som trafikerar svenska farvatten. Jag ansluter mig till utredningens förslag i denna del. Omläggningen bör som har föreslagils ske den 1 juli 1976. Samtidigt bör lagen om avgifter till välfärdsanordningar för sjöfolk upphävas. Till den nuvarande lagen ansluter kungörelsen (1961:89) angående välfärdsavgifter. 1 denna finns bestämmelser om beräkning och eriäggande av sådana avgifter. Kungörelsen bör upphävas samtidigt med lagen. Det kan emellertid inte uteslutas att det även efter den 1 juli 1976 kan finnas behov av föreskrifter för beräkning och eriäggande av välfärdsavgifter som har utgålt enligt lagen. Sådana föreskrifter bör få meddelas av regeringen. En föreskrift om detta bör tas in i lagen om upphävande.
Omläggningen innebär att uttaget genom de statliga sjöfartsavgifterna - som hittills enbart avsetts täcka kostnader inom sjöfartsverket - för detta ändamål måste höjas med ett belopp motsvarande ca 7 "n av de nuvarande fyravgifterna.
Prop. 1975/76:73 16
Som utredningsmannen har framhållit kan del framöver visa sig att en finansiering med enbart sjöfartsavgifter inte förslär. Detla kan följa såväl av ulgiftsanspråken i fråga om den verksamhet som traditionellt finansieras genom dessa avgifter som av utvecklingen såvitt avser välfärdsverksamheten. Med hänsyn härtill bör möjligheten hållas öppen att också införa en särskild arbetsgivaravgift. Utredningsmannen har lagt fram förslag till lag om en sådan avgift.
Förslaget att det driftunderskott i storleksordningen 4 milj. kr, som beräknas uppstå i välfärdsrådets verksamhet budgetåret 1975/76 skall täckas genom höjning av redarnas del av nuvarande välfärdsavgift har lämnats utan erinran eller tillstyrkts av flertalet remissinstanser, bl. a. Sveriges Redareförening. Jag förordar att lagen om avgifter till välfärdsanordningar för sjöfolk ändras i enlighet med utredningsmannens förslag.
6 Hemställan
Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår riksdagen att
1. antaga förslaget till lag om ändring i lagen (1948:495) om avgifter till välfärdsanordningar för sjöfolk,
2. antaga förslaget till lag om upphävande av lagen (1948:495) om avgifter till välfärdsanordningar för sjöfolk,
3. godkänna de av mig förordade allmänna riktlinjerna för den framlida inriktningen, organisationen och finansieringen av kultur- och fritidsverksamheten inom handelsflottan.
7 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.
GOTAB 75 101965 .Stockholm 1975