om kommunal vuxenutbildning

Proposition 1977/78:36

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1977/78:36

Regeringens proposition

1977/78:36

om kommunal vuxenutbildning;

beslutad den 27 oktober 1977.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för den åtgärd eUer det ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

JAN-ERIK WIKSTRÖM

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen behandlar vissa förslag som lagts fram av kommittén för studiestöd åt vuxna (SVUX) i betänkandet (SOU 1975: 59) Utbildning för vuxna och ett förslag från skolöverstyrelsen (SÖ) om linje- och ämneskonstruktion inom kommunal vuxenutbildning.

Med hänsyn till det nu rådande ekonomiska läget, till remissinstansernas ställningstaganden och till behovet av översyn av den kommunala vuxenutbildningen följs inte SVUX' förslag om s. k. garantikurser inom kommunal vuxenutbildning.

I propositionen föreslås en viss förstärkning av skolledarresurserna inom kommunal vuxenutbildning. Vissa medel bör ställas till SÖ:s förfogande för att tilldelas kommuner som har en nystartad kommunal vuxenutbildning eller en med ringa omfattning i förhållande tiU befolkningsunderlaget. Närmare förslag kommer att framläggas i budgetpropositionen 1978.

Under budgetåren 1976/77 och 1977/78 gäller en förordning, som medger att kurser inom kommunal vuxenutbildning i vissa fall får startas med lägre deltagarantal än normalt. Regeringen avser att ersätta denna förordning med permanenta bestämmelser med motsvarande innehåll.

I propositionen föreslås att antalet undervisningstimmar skall minskas med 20 %, om antalet stadigvarande deltagare sjunker från tolv till lägst åtta. Liknande regler föreslås gälla för de kurser som får starta med lägre antal deltagare.

1    Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 36

Prop. 1977/78: 36                                                     2

Propositionen innehåller också förslag om en försöksverksamhet ined etappindelning av kurser på grundval av SÖ:s förslag om linje- och ämneskonstruktion inom kommunal vuxenutbildning. Försöket skall starta höstterminen 1978 och pågå under tre år.

Vidare aviseras i propositionen att regeringen kommer att tiUsätta en särskild kommitté med uppdrag att göra en översyn av den kommunala vuxenutbUdningen, innan definitiv ställning tas till dess organisation, omfattning och närmare utformning i framtiden.

Prop. 1977/78: 36

Utdrag UTBILDNINGSDEPARTEMENTET        ,   PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-10-27

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, oeh statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Asling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmårk, Ullsten, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Wikström

Proposition om kommunal vuxenutbildning

1    Inledning

Med stöd av Kungl. Majtts bemyndigande den 28 juli 1968 tillkallade dåvarande chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Palme, samma år sakkunniga (U 1969: 51) för att utreda frågor om studiefinansiering inom vuxenutbildningen.

De sakkunniga antog benämningen kommittén för studiestöd åt vuxna (SVUX). Den 25 febraari 1972 vidgades SVUX' uppdrag genom tilläggsdirektiv till att också omfatta överväganden om hur de olika formerna av samhällsstödd vuxenutbildning skall stödja öch komplettera varandra. KommUtén har i juli 1974 avlämnat betänkandet (SOU 1974: 62) Studiestöd åt vuxna samt i juni 1975 betänkandet (SOU 1975: 59) UtbUdning för vuxna.

Regeringen har den 29 maj 1975 uppdragit åt skolöverstyrelsen (SÖ) att med beaktande av vad som i propositionen 1975: 9 anförts om behörighetskomplettering inom den kommunala vuxenutbildningens ram utarbeta förslag till studiegång i berörda ämnen.

SÖ har den 2 mars 1977 avlämnat förslag om linje- och ämneskonstruktion inom kommunal vuxenutbUdning.

Efter remiss har yttranden över betänkandet Utbildning > för vuxna avgetts av statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), centrala studiestödsnämnden (CSN), skolöverstyrelsen (SÖ), dåvarande universitetskanslers-,

1 När betänkandet avlämnades:

riksdagsmannen Bengt Wiklund, kanslirådet Johnny Andersson, ombudsmannen Tore Hultqvist, adjunkten Nils Wallmark, direktörsassistenten Margareta Dahlgren, rektorn Thorvald Källstad, studierektorn Herman Holmgren och riksdagsledamoten Karin Söder.

Prop. 1977/78: 36                                                     4

ämbetet (UKÄ), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), utredningen (U 1972: 06) om skolan, staten och kommunerna (SSK), försvarets skolnämnd. Landsorganisationen i Sverige (LO), Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Sveriges Förenade Studentkårer (SFS), Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund (SSKF), Centerns kvinnoförbund (CKF), Moderata samlingspartiets kvinnoförbund (MKF), Handikapporganisationernas centralkommitté (HCK), Arbetarnas bUdningsförbund (ABF), Folkuiiiversitetet,. Frikyrkliga studieförbundet, Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet (NBV), Studiefrämjandet, Studieförbundet Vuxenskolan (Vuxenskolan), Sveriges kyrkliga studieförbund och Tjänstemännens bildningsverksamhet (TBV).

Dessutom har Svenska föreningen för studie- och yrkesvägledning kommit in med synpunkter på betänkandet.

Yttranden över SÖ:s förslag om linje- och ämneskonstruktion inom kommunal vuxenutbildning har avgetts av universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), CSN, AMS, folkbildningsutredningen (U 1975: 19), utredningen (U 1976: 10) om den gymnasiala utbildningen (gymnasieutredningen), LO, SACO/SR, TCO, SAF, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, östra distriktet av samärbétsorganisationen för" Sveriges vuxenstuderande (SOSVUX-östra), Elevförbundet och Folkbildningsförbundet.

Dessutom har yttranden kommit in från Stockholms skoldirektion, elever och lärare vid Fridhemsplans vuxengymnasium, ämneslärarlinjens vuxenpedagogiska grupp vid lärarhögskolan i Stockholm, elevkåren i Norrköpings kommunala vuxenskola, lokalföreningen av Lärarnas Riksförbund vid kommunala vuxenskolan i Norrköping.

SACO/SR har i en skrivelse till SÖ hemställt att SÖ hos regeringen skaffar sig bemyndigande att utfärda föreskrifter, varigenom lärare och skolledare, som vid bifall till föreslagna nya bestämmelser om grundskolekompetens och gymnasieskolekompetens för vuxna . får minskat tjänstgöringsunderlag, kan beredas fortsatt anställning t oförändrad omfattning genom särskilda pedagogiska insatser för den kommunala vuxenutbildningen. SÖ har den 14 juni 1977 överlämnat skrivelsen till regeringen.

Riksdagen har uttalat att det är angeläget att en proposition om förstärkning av den kommunala vuxenutbUdningen på grundval av SVUX' förslag läggs fram för riksdagen hösten 1977 (mot. 1975/76: 883, 1418 och 2090, UbU 1975/76: 23, rskr 1975/76: 281).

I fråga om flera av förslagen fordras inte beslut av riksdagen. För överblickens och sammanhangets skull,berörs dock vissa sådana förslag.

Prop. 1977/78: 36 5

2    Nuvarande organisation

2.1      Läroplaner m. m.

Kommunal vuxenutbildning anordnar ämneskurser på olika nivåer, dels gmndskolekurser, dels gymnasieskolekurser i allmänna ämnen och på försök under budgetåren 1975/76, 1976/77 och. 1977/78 i yrkesfek-niska ämnen samt dels kurser inom särskild yrkesinriktad utbildning. Verksamheten regleras av förordningen (1971: 424) om kommunal och statlig vuxenutbildning (ändrad senast 1977: 550).

Läroplanerna ansluter i sin kursplanedel tUl ungdomsskolans, medan timplanerna är väsentligen annorlunda. Antalet undervisningstimmar i kommunal vuxenutbildning varierar i stort sett mellan 25 och 75 % av antalet undervisningstimmar i motsvarande ämnen i ungdomsskolan. Fr. o. m. den 1 juli 1977 fastställer SÖ antalet timmar i varje ämne i kommunal vuxenutbildning inom vissa ramar (prop. 1976/77: 100 bil. 12, UbU 1976/77: 19, rskr 1976/77: 176).

Kommunal vuxenutbildning finns i två organisatoriska former, dels som utbildning anknuten till skolenhet inom ungdomsskolan, dels som UtbUdning inom särskild skolenhet. UtbUdningen anordnas i form av kurser på både dagtid och kvällstid. Under de senaste åren har antalet dagkurser ökat. Detta är särskUt märkbart på gmndskolenivå.

Den kommunala vuxenutbildningen ger både allmän utbUdning oeh yrkesinriktad utbildning. Endast ett fåtal studerande eftersträvar och fullföljer en fullständig studiekurs, dvs. studier som leder till fullständig grundskole- eller gymnasieskolekompetens. Koneentrationsstudier i enstaka ämnen där eleven läser ett eller ett par ämnen samtidigt är vanligt. När det gäller deltagarnas fördelning över ämnen finns en koncentration till ett fåtal ämnen. I grundskolan dominerar engelska, följt av matematik och svenska. Dessa ämnen svarade höstterminen 1974 för 63 % av antalet deltagare. Även på gymnasieskolans tre- oeh fyraåriga linjer samlade dessa ämnen flest deltagare, tUlsammans dock knappt 40%.

2.2      Gällande bestämmelser

Statsbidrag utgår med 100 % av utgifterna för löner till lärare och skolledare. För kurs som påbörjas inom kommunal vuxenutbildning erhåUs bidrag till lärariöner för högst det antal lektioner kursen enligt föreskriven timplan skall innehålla.

Grundvillkoret för att statsbidrag skaU utgå är att kommunen har underlag för att starta kursen. För det stora flertalet kommuner innebär detta, att antalet stadigvarande deltagare i kursen skall vara minst tolv. För kommun inom allmänna stödområdet gäller att kurs utanför gymnasieort (ort där reguljär treårig linje av gymnasieskolan får anordnas)

Prop. 1977/78: 36                                                     6

får påbörjas om antalet deltagare stadigvarande uppgår till lägst åtta. Särskilda regler gäller för handikappade och intagna på fångvårdsanstalt.

Sjunker antalet deltagare i kurs under fastställt minimiantal skäll länsskolnämnd bestämma om kursen får bibehållas samt om eventuell reduktion av antalet undervisningstimmar. Ny kurs i samnia ämne får påbörjas samtidigt endast om antalet deltagare överstiger 35.

Till de timresurser som ställs till förfogande för den egentliga under visningen i kursen kommer ett på antalet undervisningstimmar beräknat schablontillägg som varierar efter utbildningsnivå och linje. För grundskolekurs utgår schablontillägget med 25 %, för gymnasieskolekurs på tvåårig ekonomisk, social och teknisk linje, på treårig Och på fyraårig, linje med 13 % och för övriga gymnasieskolekurser och särskild yrkesinriktad UtbUdning med 10 % på kursens undervisningstimmar. De medel som erhålls genom schablontiUägget får användas för stödundervisning, studiehandledning, studie- oeh yrkesorientering och vissa kostnader i samband med gmndutbildning (alfabétiseringsundervisning) för vuxna.

För en elev som önskar studera ett ämne i komrhunal vuxenutbUdning som denne tidigare har betyg i från grundskolan, gymnasieskolan eller motsvarande äldre, skolform gäller att eleven bära får tas in i kommunal vuxenutbildning om det inte medför ökade kostnader för statsverket. Undantag görs för elev som behöver läsa ett ämne för att bU behörig för vidare studier. Även om den studerande tas in i utbUdning, får han inte nytt betyg efter avslutad kurs. För att få betyg måste han gå upp i särskild prövning i varje ämne. Det betyg som eleven erhållit vid denna särskilda prövning får inte användas vid urval. I en urvalssituation gäller det första betyget.

För budgetåren 1976/77 och 1977/78 har regeringen medgivit dispens , för att anordna vissa kurser med lägre antal deltagare än normalt. Beslutet innebär bl. a. följande.

Om minst tre deltagare har utbUdningsbidrag eller särskilt vuxenstudiestöd, får kommunerna anordna kurser i alla ämnen om man räknar med att antalet deltagare under hela kursen är minst åtta, i glesbygd fem.

Om minst tre av deltagarna är kvinnor, får kommunerna anordna
kurser med lägst fem deltagare i teknologi och övriga tekniska ämnen
och (om kurserna gäller fackteori eller kombineras .med kurser i fack
teori) i bygg- oeh anläggningsteknik, el-teleteknik, fordonsteknik, pro
cessteknik, träteknik och verkstadsteknik.         ,   .

Grundskolekurser och gymnasieskolekurser- får anordnas i svenska
och engelska med lägst åtta deltagare, i glesbygd fem. För att gmnd
skolekurser skaU få påbörjas krävs dock att minst fem deltagare kom
binerar studierna i svenska eller engelska med minst två andra kurser i
kommunal vuxenutbUdning.                    .   ';     •   ■

Dessutom får, under de två år det är fråga om, varje kommun anord-

Prop. 1977/78: 36 7

na två grundskolekurser med lägst åtta deltagare, i glesbygd lägst fem i vart och ett av ämnena matematik, fysik och kemi. På gymnasieskolenivå får kommunen anordna två kurser enligt samma regler i matematik, fysik, kemi och teknologi.

Med skrivelse den 25 augusti 1977 har SÖ överlämnat en rapport över hur kommunema under budgetåret 1976/77 utnyttjat dessa möjUgheter att i vissa fall starta kurser med lägre deltagarantal än normalt.

Av rapporten framgår bl. a. att förordningen av tidsskäl inte i någon större omfattning kom att påverka kursutbudet inför läsåret 1976/77, varför tillämpningen av förordningen väsentligen skett på redan planerad utbildning. Viss osäkerhet om tolkningen av reglerna tycks också ha rått. Vidare kan svårigheten att i detalj känna till planering av och förändringar i kringliggande kommuners kursutbud ha inverkat negativt på utnyttjandegraden. Endast hälften av landets kommuner utnyttjade dispensmöjligheterna under budgetåret 1976/77, men effekten kan väntas bli större under budgetåret 1977/78.

Antalet startade kurser med lägre deltagarantal var enligt SÖ:s rapport lågt i förhållande till totala antalet pågående kurser. Antalet deltagare i dispenskurserna utgjorde endast 3—4 % av det totala antalet deltagare i nystartade kurser under ett läsår (jämförelsen gäller läsåret 1975/76). De medelstora och stora kommunerna har i största utsträckning kunnat använda sig av dispensmöjligheterna. Antalet startade kurser — med undantag för storstäderna — ökar med kommunens storlek. Andelen startade kurser inom resp. utanför det allmänna stödområdet uppvisar ingen skillnad utom vad gäller de aUra minsta kommunerna, där så gott som samtiiga dispenskurser startats i kommuner inom stödområdet.

Dispensmöjligheternas effekt på det totala antalet deltagare under budgetåret 1976/77 var som framgått begränsad liksöm den önskade geografiska spridningen av möjligheterna till behörighetsgivande studier. I vissa kommuner har betydelsen ändå varit stor. Ämneskurser, bl. a. som sammanhållen utbildning, har kunnat starta där det tidigare inte varit möjligt. På flera orter har kursutbudet planerats och marknadsförts med dispensmöjligheterna i åtanke, varefter antalet deltagare blivit så stort att någon dispens inte behövdes.

2.3 Kvantitativ omfattning

1967 års vuxenutbildningsreform (prop. 1967: 85, SU 1967: 117, rskr 1967: 277) medförde en stark expansion av den kommunala vuxenutbUdningen. F. n. anordnas åtminstone någon kurs i kommunal vuxenutbildning i praktiskt taget alla kommuner. Det betydei: emellertid inte att utbUdningen är väl spridd. Trots den mycket starka utbyggnad som skett är bilden geografiskt splittrad.

SÖ har belyst den kvantitativa omfattningen' och den geografiska

Prop. 1977/78: 36

8

spridningen i en promemoria som redovisas i SVUX' betänkande. I samband med SÖ:s förslag om linje- och ämneskonstruktion inom kommunal vuxenutbildning har en ytterligare bearbetning av statistiken skett.

Antalet kursdeltagare ökade snabbt under åren 1968—1971. Åren 1972—1974 sjönk antalet, främst i grundskolekurserna bl. a. tiU följd av ändrade intagningsbestämmelser. Sedan höstterminen 1974 har deltagarantalet ökat på nytt (se tabell 1). EnUgt en SÖ-undersökning 1976 deltog 59 % i högst fem lektionstimmar per vecka och endast 24 % i minst elva ("heltidsstuderande"). Av dagkursdeltagarna läste 25 % endast ett ämne oeh ytterligare 15 % av dem var deltidsstuderande. Antalet "heltidsstuderande" är således förhåUandevis litet. Av kvällskursdeltagarna hade 87 % heltidsarbete.

Tabell 1    Antal kursdeltagare i kommunal vuxenutbildning

	Antal kursdeltagare		. '
	Grundskole-	Gymnasie-	Kurser inom	Samtliga
	kurser	skolekurser	särsk. yrkesinriktad utbildning
Ht 1968	18 930	44 375	_	_
Ht 1971	80 600	92 320	67 390	240 300
Ht 1973	65 750	90 840	65 550	222 150
Ht 1974	57 320	85 040	47 250	189 610
Ht 1975	61 160	92 560	60 630'	214 350

' Inklusive 2-äriga yrkesinriktade linjer (8 576).

Tabell 2   Andel deltagare i dagkurser i procent av samtliga kurser

Ämne	Andel deltagare ht 1975 i dagkurser i
	Grundskola	Gymnasieskola
		Treårig eko-	Tvåårig eko-
		nomisk, hu-	nomisk, social
		manistisk, sam	- och teknisk
		hällsveten-	linje
		■ skaplig, natur-
		vetenskaplig
		och teknisk
		linje
Svenska	56	58	57
Engelska	28	32	62
Matematik	54	47	49
Samhällsorienterande	94	61	20
ämnen
Naturorienterande ämnen	82	51	36
Franska/Tyska	27	27	50
Tekniska ämnen	—	46	22
Ekonomiska ämnen	_—	34	71
Övriga ämnen	65	33	50
Samtliga ämnen	50	40	54

Prop. 1977/78: 36                                                                   9

Ämnena svenska, engelska och matematik domineirar bland grundskolekurserna. Samhällsorienterande och naturorienterande ämnen stu-' deras, nästan uteslutande av dem som siktar på fullständig behörighet (i första hand dagstuderandé). Bland kvällskurserna dominerar de tre kommunikationsämnena (svenska, engelska, matematik) (80 %) medan ett fåtal läser samhällsorienterande ämnen (1 %) och naturorienterande ämnen (4 %) (se tabell 3).

De tre ämnena svenska, engelska och matematik dominerar inte lika mycket bland ämneskurserna på gymnasieskolestadiet; De olika ämnenas andel av kurserna är i stort sett lika stor på dag- och kvällstid med två undantag. Samhällsorienterande ämnen har väsentligt större andel på dagtid och främmande språk utom engelska (B-/C-språk) har större andel på kvällstid.

Sannolikt föreligger en spontan efterfrågan på en del ämneskurser, som inte samlar tillräckUgt antal sökande. Detta kan emellertid inte statistiskt beläggas. SÖ genomförde 1973 en enkät, som bl. a. visade, att antalet avvisade sökande är mycket stort i förhåUande till det antal, som kan ges undervisning i önskade ämneskurser, i små kommuner. Det gäller även i vidsträckta kommuner för perifert bosatta människor. Det övervägande antalet kurser anordnas på kommunhuvudorter.

Tabell 3   Kursdeltagarnas fördelning på olika ämnen

Kursdeltagarnas procentuella fördelning på olika ämnen ht 1975

Ämne                           Grundskolekurser    Gymnasieskolekurser

Dagkurser Kvällskurser Dagkurser Kvällskurser

Svenska, engelska matematik 54                  80          40         37

Samhällsorienterande ämnen 21,3              1,2 16,4  6,7

Naturorienterande ämnen       18,7              4,2         9,0         7,7
Främmande språk utom

engelska                                      6             14,6       12,2         25,5

Ekon. ämnen                           —                     —       11,8         11,8

Tekn. ämnen                            —                    —         4,3         6,5

Övriga                                      —                    —         6,3         4,8

Samtliga                                  100               100        100         100

På grund av gällande bestämmelser om lägsta deltagarantal kan i flertalet ämnen kurser anordnas endast på ett begränsat antal orter. Speciellt svårt är det att ordna kurser i naturorienterande ämnen (se tabell .4).

Prop. 1977/78: 36 10

Tabell 4   Antal orter med kurser i olika ämnen

Ort               Skol-  Ämnen

form

Sv   En   Ma "övr" Sh   Hi   Fe   So   Re  Bi    Fy   Ke  Nk Fr   Ty   "övr"
i Gr                        .                            i Gy

Huvudort       Gr                                                        141 230 151  191

"Sekundärort" Gr                                                      31    97    35    38

Huvudort       Gy 104 191 108    —     74    63    86   45    57    30   44   47    47    111  123 126

"Sekundärort" Gy 3   28     6              3  ■ .1     2     1     2   —   ..—   —     2       1     4   10

Gr = grundskola, Gy = gymnasieskola. Sv = syenska, En = engelska, Ma = Matematik, Sh = samhällskunskap, Hi = historia. Fe = företagsekonomi, So = socialkunskap. Re = religionskunskap. Bi = biologi. Fy = fysik, Ke = kemi, Nk = naturkunskap. Fr = franska, Ty = tyska

3    SVUX'betänkande 3.1 Utredningen

3.1.1 Mål för vuxenutbildningen                     ■

SVUX framhåller att vuxenutbUdningen har att ta hänsyn till dels sin speciella roll i samhället, dels till vuxnas krav, förutsättningar och erfarenheter. Bl. a. följande förhållanden gör att vuxenutbildningen skiljer sig från ungdomsutbildningen:

—    Medan ungdomsutbildningen avser inskolning i samhället har vuxenutbildningen till mål att ge vidareutbildning och fortbildning i vid bemärkelse.

—    Den vuxenstuderandes livs-, samhälls- och yrkeserfarenhet kan utnyttjas i utbildningen.

—• Den vuxenstuderande har på grund av yrkeserfarenheter och tidigare studier ofta större möjlighet att avgöra vad han vill och behöver studera.

—    Den vuxenstuderande måste på grund av yrkesarbete och familjeansvar ofta koncentrera sina studier till en relativt kort period, alternativt flera korta perioder på arbets- eUer fritid.

—    Den vuxenstuderande har på grund av tidigare kunskaper och erfarenheter i regel större möjligheter, än den ungdomsstuderande att bestämma studiernas imiehåll, omfattning och form.

SVUX erinrar om att en sammanfattning av målen för vuxenutbUdningen har getts i propositionen om vidgad vuxenutbildning samt studie stöd åt vuxna m. m. (prop. 1975: 23). Där sägs bl. a. att vuxenutbUdningen skaU bidra till de studerandes personlighetsutveckling och förmågan till kritisk analys av den egna situationen och det omgivande samhället. Vuxenutbildningen skall stimulera de studerande till att inom ramen för demokratins arbetsformer medverka till förbättringar på skilda områden. Studiemetoder bör utvecklas som gör det möjligt också för korttidsutbildade att nå dessa mål. En viktig uppgift för vuxenutbild-

Prop. 1977/78: 36 11

ningen är att stärka individens stäUning i arbetslivet, både genom att ge utbildning för nya arbetsuppgifter oeh ge kunskaper för att påverka arbetslivets utveckling. Framväxten av återkommande utbUdning bör underlättas. En huvuduppgift bör vara att tillgodose de korttidsutbildades behov genom överbryggande utbildning.

I det följande redogörs för utredningens rekommendationer om samverkan inom vuxenutbildningen och förslag om ökade resurser till kommunal vuxenutbildning.

3.1.2 Samverkan inom vuxenutbildningen Allmänna överväganden

SVUX återger inledningsvis de former av samverkan som förekommer mellan olika anordnare av vuxenutbildning. Den principieUa utgångspunkten är att alla delar av vuxenutbUdningen bör tas i anspråk för en expansion av överbryggande utbildning.

Det finns enligt SVUX anledning att skapa fömtsättningar för ytterligare studiealternativ, dvs. öka valfriheten för de vuxna. I vissa fall förutsätter detta med nuvarande organisation samverkan mellan de olika anordnarna av vuxenutbildning. Som ett exempel nämner SVUX studiecirkel och kommunal vuxenutbildning. En sådan samverkan kan komma att fungera som inkörsport till mera koncentrerade studier pä deltid eller heltid.

Behov av byggbarhet

SVUX diskuterar behovet av ett system med byggbara delar — dvs. ett system med kurser utformade som på varandra byggande eller alternativa enheter främst utifrån situationen inom kommunal vuxenutbildning. SVUX anser det önskvärt att även andra utbildningsanordnare i någon mån tar hänsyn tUl ett system med byggbara delar inom kommunal vuxenutbildning vid uppläggningen av sina kurser. Under förutsättning av att ett sådant system i kommunal vuxenutbUdning är logiskt och pedagogiskt riktigt utformat borde det inte kännas svårt att inom andra typer av vuxenutbUdning ta sådan hänsyn.

Studieförbunden och folkhögskolorna måste enligt utredningens me
ning även i framtiden få full frihet att utforma sina studiecirklar och
kurser på ett sätt som står i överensstämmelse med vad de själva anser
vara de grundläggande målen för sitt arbete. De läroplaner som gäller
för kommunal vuxenutbildning utgör — även efter en bättre vuxenan
passning — endast ett sätt att erbjuda vuxenutbildning och möjligheter
att skaffa sig kunskaper.        ' ..          •

De metoder, den uppläggning och det ämnesinnehåll som studieförbunden och folkhögskolorna väljer måste enligt utredningen behandlas som likvärdiga. I själva verket måste det förhållandet att andra utbild-i ningsanordnare i olika avseenden erbjuder andra alternativ än kommu-

Prop. 1977/78: 36                                                    12

nal vuxenutbildning betraktas som en väsentiig förutsättning för att vuxenutbildningen skall lyckas med att åstadkomma en-utjämning av utbildningsklyftorna — att aktivera de grupper i samhället som är sämst ställda.

Ett nödvändigt komplement eller möjligen alternativ tUl ett system med byggbara kurser är enligt SVUX en väl fungerande information. Informationen bör ha som mål att sprida kunskaper på sådant sätt att människor kan orientera sig om olika former av vuxenutbUdning. Denna information bör rikta sig till alla. Det behöver emellertid inte innebära att den riktas med samma intensitet till alla grupper. Informationen bör vara anpassad till olika erfarenheter och behov bland skilda grupper.

Information och uppsökande verksainhet

Vuxenutbildningens huvuduppgift är att tiUgodose behoven hos dem med kort och bristfällig utbildning. Eftersom dessa gmpper endast i liten utsträckning deltar i vuxenutbUdning gäller det att finna nya oeh aktiva vägar för att nå ut till dessa grupper med information om deras rätt och möjligheter till studier. Den bästa vägen är enligt SVUX en uppsökande verksamhet av ungefär det slag som kommittén (U 1970: 56) för försöksverksamhet med vuxenutbildning .(FÖVUX) bedrivit (se SVUX' betänkande Studiestöd åt vuxna SOU 1974: 62).

SVUX anser att den uppsökande verksamheten bör samordnas mellan de olika utbildningsanordnarna. SVUX understryker det angelägna i att samverkan söks med de studieförbund som genom sina medlemsorganisationer har anknytning tiU folkrörelser. Därmed ökar förutsättning- ' arna för att de korttidsutbUdade skaU kunna rekryteras tiU kommunal vuxenutbildning.

De olika vuxenutbUdningsanordnarna har skilda förutsättningar att nå de utbildningsmässigt eftersatta grupperna. De rekryteringsresultat och det aktiva deltagandet som FÖVUX' försöksverksamhet uppvisar tyder på att studiecirkeln är en lämplig studieform för korttidsutbUdade. En faktor som gör studiecirkeln särskilt lämplig i detta sammanhang är att människor som är osäkra om sin studieförmåga lättare kan rekryteras till olika typer av fritidsutbUdning än till mer intensiva studier. Starka rättviseskäl talar enligt SVUX för att denna form av vuxenutbUdning ges hög prioritet.

Indirekt studiesocialt stöd

Utredningen diskuterar olika studiestödjande åtgärder som bör utformas i samråd meUan olika vuxenutbUdningsanordnare. Exempel på så- ■ dana åtgärder är barnomsorg, fria läromedel för vuxenstuderande, bättre utrustning av kommunbiblioteken med läromedel för vuxenstuderande. I glesbygder kan av kommunen anordnade kollektiva transporter och direkta resebidrag, undanröja de studiehinder som resekos'tnaderna

Prop. 1977/78: 36                                                    13

innebär. Vidare bör studielokaler planeras in i bostadsområden och i anslutning till arbetsplatser. Samråd om studiestödjande åtgärder av olika slag bör ske inom vuxenutbildningsråden. Enligt SVUX' mening är det i regel på det lokala planet som initiativ tUl åtgärder av det anförda slaget bör tas.

Kommunens ansvar

Enligt SVUX' uppfattning bör kommunens ansvar för vuxenutbUdningen inte begränsas tiU att gälla den egna utbildningsformen. Det bör vidgas till ett övergripande ansvar för att kommuninvånarnas studiebehov tiUgodoses.

3.1.3 Organ för samverkan

Både de som själva söker sig till olika former av vuxenutbildning och de med obestämt studieintresse har behov av att vända sig till,en enda instans som kan ge en samlad bild av de studiemöjligheter som finns inom en kommun.

Skall informationen kunna tillgodose skilda behov måste en informa
tionsservice vara fristående från de olika utbUdningsanordnarna, sam
tidigt som den ger en allsidig och korrekt information. Som exempel på
tänkbar och lämplig fristående instans nämner SVUX en till vuxenut
bildningsrådet eller annan kommunal instans knuten informationscen
tral.                                                                  ,      •

Det lokala vuxenutbildningsrådet kan fungera som forum för samverkan mellan utbildningsanordnarna. Ett vuxenutbildningsråd som i första hand har sammansatts för att kunna fungera som intagningsnämnd för den kommunala vuxenutbUdningen har en aUtför snäv sammansättning för att kunna fungera som ett effektivt samverkansorgan för information och uppsökande verksamhet.

Det är angeläget att utbildningsanordnarna har en överblick över regionens behov av och tiUgång på vuxenutbildning. Länsskolnämnderna, som är regionala organ för det aUmänna skolväsendet, bör enligt utred-, ningens uppfattning ha ansvaret för att denna överblick kommer till stånd. Som regionala planeringsorgan bör länsstyrelserna kunna ge de kommunala vuxenutbildningsråden underlag för deras planering av vuxenutbildningsutbudet.

En vidgad regional samverkan mellan utbildningsanordnarna måste utformas som ett samrådsförfarande utan bindande beslutsfunktioner. I ett samrådsförfarande bör politiskt valda representanter medverka för att därmed få en förankring i de beslutande organen. Vuxenutbildningsnämnderna bör enligt utredningen ha ansvaret för att initiera ett vidgat regionalt samråd. Vuxenutbildningsnämnderna bör i samverkan med länsskolnämnderna minst en gäng per halvår anordna regionala vuxenutbildningskonferenser.   SVUX  rekommenderar   att  vuxenutbildnings-

Prop. 1977/78: 36 14

nämnderna ges resurser för att genomföra sådana konferenser. I in
struktionen för länsskolnämnderna bör också anges att dessa skall bistå
vuxenutbildningsnämnderna i detta arbete.              ■       ' ."

3.1.4 Ökade resurser Allmänna överväganden

Det övergripande målet för komrhunal vuxenutbildning är att erbjuda kompetensgivande utbildning enligt läroplanerna för grundskolans högstadium och gymnasieskolan samt särskild yrkesinriktad utbUdning.-SVUX har inte ansett det vara dess uppgift att ompröva detta mål. Däremot är utredningen av den uppfattningen att särskUda åtgärder måste vidtas för att stimulera förekomsten av ett utbud inom kommunal vuxenutbildning som fränijar utvecklingen mot' en återkommande utbildning på sätt som angivits i prop. (1975: 9) om reformering av högskoleutbildningen m. m. oeh propi (1975: 23) om vidgad vuxenutbildning samt studiestöd till vuxna m. m. SVUX anser därför att den kompetensgivande utbildningen inom korfimunal vuxenutbildning behöver starkt förbättrade resurser.

Utgångspunkten för utredningens förslag orn komrhunal vuxenutbildning är att tUlkommande resurser i första hand bör inriktas på behörighetsgivande UtbUdning för fortsatta studier eller yrkesverksamhet, att kommunal vuxenutbildning bör ha en jämnare geografisk spridning och att den i ökad utsträckning bör anpassas tUl de vuxnas skiftande erfarenheter och behov.

Vuxenanpassning

Ett stort problem för kommunal vuxenutbildning är att kurser vanligen skall läsas in med endast 20—50 % av den lärarhandledning som ges för motsvarande kurser inom ungdomsskolan. En bättre anpassning av kommunal vuxenutbUdning till vuxenstuderandes skiftande behov av undervisning och tid att delta i utbildning tUlgodoses enligt utredningen inte genom en generell ökning av antalet uridervisningstim-mar i de olika ämneskurserna.

I StäUet för en generell ökning av antalet undervisningstimmar bör undervisningens innehåll och utformning bättre anpassas till de vuxnas situation. Det är enligt SVUX' mening inte självklart att vuxna skall läsa alla ämnen eller alla delar av kursen i ett ämne enligt läroplanerna för ungdomsskolan. De vuxnas erfarenheter bör kompletteras med ärh-nesstudier i sådan omifattning att de vuxna erhåller en utbildning som är av samma kvalitet som ungdomsutbUdningen. Utbildningens innehåll-behöver för den skull inte vara identisk.

SVUX anser att SÖ bör få i uppdrag att se över kursplanerna'inom den kommunala vuxenutbildningen med syfte att inom ramen för läro-

Prop. 1977/78: 36                                                    15

planerna byta ut eller ta bort det stoff och de moment som med hänsyn
till vuxenstuderandes erfarenheter oeh behov kan anses vara av mindre
intresse för dem.                                -

Geografisk fördelning                  ..;,,:.                     .  :

Ett annat stort problemsom utredningens förslag avser att komma ■ till rätta med är den geografiska snedfördelningen av kommunal vuxenutbUdning. I områden med ett tUl synes stort utbildningsbehov är den kommunala vuxenutbUdningen av ringa omfattning. Små kommuner har ofta svårigheter att starta kurser äveii i äninen som annars är vanliga. T. o. m. i de största kommunerna finns svårigheter att starta kurser i de mindre frekvenla ämnena på gmnd av svårigheter att rekrytera så mänga deltagare att villkoret för kursstart uppfylls.

Garantikurser                                                          . ■

Syftet med förslagen om ökade resurser för kommunal vuxenutbildning är enligt utredningen att öka möjligheterna att ordna kurser främst ■ i befolkningssvaga områden men också på andra orter där vissa kurser i centrala ämnen inte kunnat komma till stånd, att stärka skolledar-organisationen i vissa kommuner och att öka kommunernas frihet att utnyttja resursema med hänsyn tUl lokala behov.

Utredningen har i sina överväganden kommit fram till att de kommuner som är i störst behov av ytterligare resurser bäst tUlgodoses genom riktade åtgärder. Den grundläggande principen för utredningen har därvid varit att alla vuxna, oavsett bostadsort, skall ha tUlgång tUl kurser i åtminstone ett antal centrala ämnen.

Enligt kommitténs mening bör ett visst minsta antal grundskolekurser oeh yrkesinriktade kurser anordnas i samtiiga kommuner samt ett minsta antal gymnasieskolekurser inom varje gymnasieregion. Ett minimiutbud av sådant slag kan inte erbjudas med nuvarande bestämmelser om lägsta antal kursdeltagare utom i de befolkningsmässigt stora kommunerna. SVUX anser därför, att ett visst begränsat antal kurser i vissa ämnen bör anordnas, om antalet deltagare uppgår till lägst fem.   .

Utredningen anser att kurs bör få anordnas enligt särskUda bestämmelser endast i vissa ämnen. Riksdagen har beslutat att alla, som uppnått 25 års ålder och har minst fyra års yrkeserfarenhet samt har erforderliga kunskaper i engelska, skall vara behöriga att bedriva högre studier. Detta beslut torde enligt SVUX få återverkningar även för behörighetsbestämmelserna för underliggande utbildningsnivåer. Utredningen anser det rimligt att behörighet för gymnasieskolestudier ges motsvarande utformning.' Utredningen konstaterar att för fortsatta studier krävs vissa mer preciserade färdigheter," främst i svenska, engelska och matematik.

Riksdagens beslut om aUmän och särskild behörighet för högre stu-

Prop. 1977/78: 36 16

dier torde enligt utredniiigen få större konsekvenser för den kommunala vuxenutbildningen på gymnasieskolenivå än på grundskolenivå. . Som behörighetsviUkor för högskolestudier har riksdagen uppställt kunskaper och färdigheter i bl. a. svenska och engelska.

Utredningen anser det rimligt att en allmän gymnasieskolebehörighet
för vuxna framdeles kan begränsas vad gäller antalet studerade' ätn-
nen. Utöver färdighetsämnena svenska, engelska och matematik kan ett ■
eller ett par av de naturvetenskapliga ämnena och ett eUer étt par av de
samhällsvetenskapliga ämnena komma i fråga.               '.

Riksdagens beslut om allmän och särskild,behörighet för högre studier kan också få konsekvenser för kurser inom den yrkesinriktade utbildningen. Utredningen anser därför att det är angeläget att den yrkesinriktade utbildningen kan anordnas med ett minimiantal kurser.

Enligt utredningens mening bör den som önskar fuUständig behörighet kunna erhålla sådan inom rimlig tid. SVUX anser det mest ändamålsenligt att StäUa en. resurs i form av ett,högsta antal undervisningstimmar till kommunernas förfogande.

På grundskolenivå bör kurser i svenska, engelska,och matematik erbjudas i sådan omfattning att dessa kan studeras under en period äv tre terminer. Utredningen anser .vidare att två av de treiämnena skall, kunna starta varje termin. Fördelas kurstimmaraa på tre terminer åtgår varje läsår ca 1 000 undervisningstiminar. SVUX föreslår således att grundskolekurser i ämnena svenska, engelska och matematik ornfattande sammanlagt högst 1 000 undervisningstimmar per läsår får anordnas i varje kommun om deltagarantalet uppgår till lägst fem.

På gymnasieskolenivå anser utredningen att kurser bör anordnas med deltagarantal om lägst fem i dels ämnena svenska, engelska och matematik, dels två av ämnena historia, samhällskunskap, socialkunskap, företagsekonomi och religionskunskap dels också två av ämnena biologi, fysik, kemi, naturkunskap och teknologi i sådan omfattning att eri studerande kan fullborda studierna i sju ämnen inorn en period av fyra terminer. SVUX föreslår att inom gymnasieregionen bör högst 1 600 undervisningstimmar varje läsår kunna disponeras för dessa kurser. Utredningen betonar i detta sammanhang angelägenheten av att utbudet av och rekryteringen tiU kurser inom den naturvetenskapliga sektorn förbättras.

Beträffande den yrkesinriktade utbildningen föreslår utredningen att varje kommun får anordna gymnasiéskolekurser med ett deltagarantal om lägst fem i yrkestekniska ärrinen motsvarande s. k. blockämnen, dels' på beklädnadsteknisk, bygg- och anläggningsteknisk, el-teleteknisk, fordonsteknisk, livsmedelsteknisk, processteknisk, träteknisk och verkstadsteknisk linje, dels på distributions- och kontorslinje omfattande sammanlagt högst 600 undervisningstimmar per läsår.

Förutsättningen för att dessa kurser skall få starta nied ett deltagar-

Prop. 1977/78: 36                                                                  17

antal om lägst fem är, enligt utredningen, att de inte redan förekornmer i kommunen resp. gymnasieregionen. ■ Utredningen vill emellertid före' slå vissa undantag som anges i det följande.        .

Det är enligt utredningen väsentligt att den garanterade organisationen i stor utsträckning anordnas som fritids- och deltidsstudier, bl. a. för att göra det möjligt för stora grupper korttidsutbUdade att få del av utbildningen. Samtidigt bör de som önskar genomföra ett mer omfattande studieprogram ges möjlighet härtill. Detta förutsätter i många fall studier även på dagtid. Utredningen anser därför att kurser med lägst fem deltagare bör kunna anordnas i samma ämne på såväl dagtid som kvällstid. De bör dock inte kunna starta samtidigt.

Större delen av kurserna anordnas endast på en ort inom kommunen. Utredningen anser det angeläget att aUa invånare oavsett bostadsort inom kommunen ges reella möjligheter att delta i utbildning. SVUX föreslår därför att mer än en kurs i samma ämne eller ämnesgrupp får anordnas samtidigt enUgt de särskUda bestämmelserna, om Imrsema anordnas på olika orter och om avståndet mellan orterna överstiger nor- , malt pendlingsavstånd. Som lämpUg riktlinje anges att kurser bör kunna anordnas på högstadieorter på minst tre mils avstånd från varandra. Beträffande gymnasieskolekurser bör motsvarande gälla inom en gymnasieregion, även om det är fråga om olika kommuner.

SVUX har den principiella uppfattningen att studerande som påbörjat utbildning skall ha möjlighet att slutföra den. Enligt nuvarande bestämmelser gäUer att om antalet deltagare sjunker under fastställt minimiantal beslutar länsskolnämnden om kursen får bibehållas. SVUX anser att en friare användning av schablontillägget ger den kommunala vuxenutbildningen ökade resurser att slutföra kurser som har påbörjats.

SVUX föreslår därför att en kurs som här påbörjats enligt nuvarande bestämmelser med varaktigt lägst tolv deltagare skall få fortsätta med reducerat antal undervisningstimmar om deltagarantalet går ned till lägst åtta. Timantalet bör reduceras med 20 %. Motsvarande reducering föreslås när deltagarantalet i kurser med varaktigt lägst åtta deltagare går ned till lägst fem deltagare.

Kurs som påbörjas enligt särskilda bestämmelser med lägst fem deltagare bör om antalet deltagare går ned till lägst tre reducera antalet undervisningstimmar med 30 %. Kommun bör få rätt att utnyttja schablontillägget för undervisning under motsvarande antal timmar,; varigenom undervisningen efter lokalt beslut bör kunna fullföljas i önskad omfattning.

Schablontillägg ■        ■  

Behovet av stödundervisning, som ett led i en önskvärd individualisering, såväl som ökade studie- och yrkesvägledningsinsatser i vid bemärkelse kräver enligt utredningen större resurser. Därför föreslås att

2   Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 36

Prop. 1977/78: 36                                                    18

schablontUlägget för både gymnasieskolekurser och kurser inom särskild yrkesinriktad utbUdning höjs från 13 resp. 10 % till 15 %. En höjning av schablontillägget för grundskolekurser är enligt utredningen mindre befogad.

Skolledarresurs

Förslaget om s. k. garanterat kursutbud bör enligt utredningen kompletteras med en organisatorisk förstärkning för att den åsyftade effekten skall kunna uppnås. Utredningen föreslår därför att en skolledarresurs knuten tUl ramen för det garanterade utbudet erbjuds varje kommun. Det högsta tänkbara undervisningsutbudet är, enligt förslaget, totalt för de olika studievägarna 3 200 undervisningstimmar per läsår i en kommun.

Enligt nuvarande bestämmelser ger det en skolledarresurs motsvarande en fjärdedel av en arvoderad studierektor. För att uppnå en bred spridning av kurserna föreslår utredningen att en sådan minimiresurs bör finnas i alla kommuner.

Undervisningslokaler

Beträffande undervisningslokaler framhåller SVUX det nödvändiga i att vuxenutbildningens behov beaktas vid en totalbedömning av en kommuns behov av lokaler för undervisning. SVUX betonar vikten av att i förordningen (1957: 318, omtryckt 1974: 393, ändrad senast 197?: 403) om statsbidrag till byggnadsarbeten inom viss kommunal utbildning, vid sidan av övriga utbildningsformer för vilka statsbidrag till byggnadsarbeten utgår, kommunal vuxenutbildning också införs. Vid prövning av lokalbehov och huvudritningar för skollokaler bör också särskild hänsyn tas till vuxenutbildningens behov och därvid också tUl möjligheterna att ställa lokalerna tUl förfogande för studiecirkelverksamhet. Kommunen bör härutöver kunna få statsbidrag för kostnader för anskaffande av första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel och hörseltck-nisk utrustning.

Kostnader

Utredningen redovisar två skUda beräkningar av de kostnader som förslagen om garantiutbud i grundskole-och gymnasieskolekurser medför.

Utgångspunkten för den första beräkningen är den kommunala vuxen-utbUdningens förbrukning av undervisningstimmar.

Enligt denna beräkning skulle kostnaderna för att garantera samtiiga
kommuner ett utbud på grundskolenivå omfattande minst 1 000 under
visningstimmar uppgå till ca 10-niilj. ki.                          '•

Motsvarande kostnader för ett garanterat utbud igymnasiéregiönefna

Prop. 1977/78: 36                                                    19

omfattande minst 1 600 undervisningstimmar per läsår beräknas tiU ca 5,7 milj. kr.

Utredningens utgångspunkt för det andra beräkningssättet har varit den hittillsvarande förekomsten av de ämnen utredningen vUl garantera i kommunerna.

På grundval av vissa antaganden om hur det garanterade kursutbudet kommer att fördela sig beräknar utredningen den sammanlagda kostnaden för ett garantisystem på gmndskolenivå till ca 8 milj. kr. och på gymnasienivå till ca 11,5 milj. kr.

Utredningen antar att garantiorganisationen avseende grundskole-och gymnasieskolekurserna kommer att utnyttjas till 60 %. Den sammanlagda kostnaden blir därmed för grundskole- och gymnasieskolekurserna enUgt det första beräkningssättet ca 9,5 milj. kr. och enligt det andra ca 11,7 milj. kr.

Kostnaderna för garantikursér inom yrkesinriktad utbUdning beräknas till ca 7 milj. kr.

Enligt utredningens förslag skulle behovet av skolledarresurs uppgå till 75 fjärdedels tjänster och kostnaden för en fjärdedels arvoderad studierektorstjänst uppgå tiU 31 020 kr. (enligt 1975 års löneplan). Utredningen antar att den föreslagna skolledarresursen kommer att användas tiU 60 % och beräknar således den totala kostnaden tUl ea 1,4 milj. kr.

Kostnaden för en höjning av schablonbidraget från 10 till 15 % av timplanerna i den yrkesinriktade utbildningen beräknas til ea 1,2 milj. kr. och från 13 tiU 15 % för gymnasieskolekurserna till 1,3 milj. kr.

3.1.5 Särskilt yttrande

Ledamöterna Thorvald KäUstad och Karin Söder anser att de regionala samordningsfrågorna skulle fått en bättre lösning om vuxenutbild-ningsnämnderna i sin helhet utsågs av landstingen. Härigenom skuUe ett allsidigt sammansatt oeh för befolkningen i regionen representativt organ finnas för nödvändiga initiativ i vuxenutbildningsfrågorna. De anser dock att det är rimligt att SVUX tar nyligen fattade riksdagsbeslut som utgångspunkt för sitt arbete. De har mot denna bakgrund avstått från att reservera sig i denna fråga.

3.2 Remissyttranden

3.2.1 Allmänna överväganden

De flesta remissinstanser har i sina yttranden över SVUX' förslag tagit upp vissa övergripande frågor. Stor enighet råder rörande mälen för den kommunala vuxenutbUdningen. I många remissvar understryks behovet av en ökad samplanering och samverkan inom vuxenutbUdning-

Prop. 1977/78: 36                                                    20

en. Flertalet remissinstanser betonar också vikten av att vuxenutbUdningen tUlförs ökade resurser.

CSN och LO konstaterar att en rad åtgärder på lagstiftningens område, t. ex. lagen om rätt -till ledighet för studier, lagen om facklig förtroendemans ställning samt vidgad behörighet för högskolestudier, bidragit till att öka behovet av och intresset för vuxenutbildning.

LO framhåller att man i många år arbetat för eri vidgad vuxenutbildning med uppsökande verksamhet och studiestöd för korttidsutbildade samt ökat stöd tUl studieeirkelverksamhet och facklig utbildning. LO ser de senaste årens reformer som en framgång för dessa strävanden och understryker att reformarbetet nu måste föras vidare. Enligt LO:s mening behöver resurserna till de nyinrättade studiestöden för vuxriå ökas väsentligt liksom resurserna för studiecirkelverksamhet.

SÖ framhåller att överstyrelsen, i enlighet med de av riksdagen i anslutning tiU regeringens prop. (1975: 9) om reformering av högskole-utbUdningen m. m. beslutade principerna om system med återkommande UtbUdning, tillsatt en särskild grupp méd uppgift att utarbeta riktlinjer för en sådan utveckling.

RRV konstaterar att den i SVUX' betänkande omnämnda arbetsgruppen för gymnasieskolefrågor numera avlämnat en rapport (Ds U 1977: 18), Utbildning m. m. för 16—19-åringar. Arbetsgruppen anser att en samordning mellan gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen och resurserna härtUl bör -utredas i särskild ordning, varvid även arbetsmarknadsutbildningen bör tas med. I avvaktan på ett sådant utredningsarbete och som ett steg i riktning mot ökad samordning av utbildningsutbudet mellan gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning förordar arbetsgruppen att åldersgränsen i den kommunala vuxenutbildningen slopas för ungdom under 18 år som inte går i gymnasieskolan. RRV framhåller att ett genomförande av arbetsgruppens förslag skulle medföra ett vidgat underlag för den kommunala vuxenutbildningen och därmed ökade möjligheter att anordna kurser. RRV förutsätter därför att en samordning kommer till stånd.mellan SVUX' och arbetsgmppens förslag.

SAF understryker vikten av att utredningsarbetet med syfte att lösa frågorna om arbetsfördelningen mellan olika vuxenutbUdningsanordnare genomförs skyndsamt så att samordning och samplanering mellan samhällets olika former av vuxenutbildning i högre utsträckning än f. n. kan ske för att åstadkomma bättre utnyttjande av resurserna.

HCK framhåller att handikappade möter många svårigheter inom vuxenutbildningen. Förbundet hoppas att några av dessa svårigheter skall minska genom det ökade samarbetet mellan utbildningsanordnar-' na  som  SVUX   föreslår.   Förbundet   konstaterar   dock   att  flertalet problem för de handikappade i vuxenutbildning kvarstår olösta.

Flera studieförbund, bl. a: Frikyrkliga studieförbundet, NBV, Studie-

Prop. 1977/78: 36                                                                  21

främjandet och Sveriges kyrkliga studieförbund anser sig inte kunna ta StäUning till SVUX's förslag i avvaktan på folkbildningsutredningen.

Flertalet remissinstanser tar upp frågan om gränsdragning mellan olika vuxenutbUdningsanordnare oeh framhåller vikten av att den fär en tillfredsställande lösning. Remissinstanserna avvaktar här folkbildningsutredningens förslag.

3.2.2 Samverkan inom vuxenutbildningen

Utredningens principieUa resonemang och förslag rörande samverkan mellan skUda utbildningsanordnare tillstyrks i huvudsak av nästan alla remissinstanser.

Byggbart utbildningssystem

AMS tar upp SVUX' förslag öm system med byggbara bitar inom vuxenutbildningen och framhåller att ett utbildningssystem där varje kurs —■ teoretisk eller yrkesinriktad — utgör en egen enhet av flera skäl är värdefullt. Tidsvinst skulle kunna göras genom val av individuellt särskilt användbara kurser, och onödigt tidsspUl i avvaktan på kursstart skuUe undvikas. LO ser också många fördelar i ett sådant system som, enligt organisationens mening, skulle underlätta en återkommande utbildning där även en växling mellan olika studieformer skulle kunna ske. LO understryker dock att en konstruktion med byggstenar inte får äventyra den frihet som är av grundläggande betydelse för folkbildningen.

TCO anser att ett system med byggbara delar är fördelaktigt men förmodligen endast kan fungera på de större orterna medan man på de mindre orterna måste arbeta med mer omfattande, standardiserade kursplaner. SAF framhåller att ett sådant system skulle ge yrkesarbetande större möjUghet att varva studier med arbete.

ABF och Folkuniversitetet är i princip positiva till byggbarheten inom kommunal vuxenutbildning men frarnhåller att ett sådant system ytterligare försvårar avgränsningen till studieförbunden. Frikyrkliga studieförbundet menar att byggbit-systemet riskerar att bli ett administrativt förfaringssätt för att sönderdela redan givna kursplaner i små enheter.

Information och uppsökande verksamhet

CSN konstaterar att kraven på information om olika rättigheter och möjligheter ifråga om vuxenutbildning har ökat och kommer att öka ytterligare. EnUgt CSN krävs det ett långtgående samarbete mellan lokala; regionala och centrala myndigheter för att lösa informationsfrågorna. Som ett exempel på ett sådant samarbete tar CSN i likhet med AMS upp den planeringssamverkan som skett mellan AMS,  CSN,  SÖ,  dåva-

Prop. 1977/78: 36                                                    22

rande UKÄ och de fackliga organisationerna när det gäller information om den nya högskolan.

SÖ framhåller det som angeläget att man i den uppsökande verksamheten bland korttidsutbUdade vuxna inte bara ger information oni kursutbud, arrangörer o. dyl., utan att man också erbjuder personligt anpassad vägledning och information om de möjligheter vuxenutbildningen kan ge i det enskilda fallet. SÖ anser att vuxenutbildningsråd, studie-arrangörer och informationscentraler bör ha tillgång till personal med breda kunskaper om utbildningssamhället, om yrkesval och arbetsmarknad och helst också utbildning i samtalsmetodik och vägledningsteknik. F. n. bedrivs inom SÖ ett projekt. Studie- och yrkesorientering inom vuxenutbUdningen, med syfte att utveckla metoder och modeller för studie- och yrkesvägledning inom vuxenutbildningen oeh att utpröva försöksmodeller med syo-resurs vid kommunalt vuxenutbildningsråd gemensamt för olika arrangörer inom vuxenutbildningen. Erfarenheterna av detta projekt bör enligt SÖ kunna ge bättre underlag för att sakligt bedöma hur den syo-resurs som SVUX föreslår för vuxenutbildningen framdeles skall utformas.

LO tUlstyrker i likhet med många remissinstanser att informationscentraler för vuxenutbildning inrättas i anslutning till vuxenutbildnings-råden. Däremot anser LO inte att vuxenutbildningsråden, informationscentralerna eller den kommunala vuxenutbildningen i egen regi skall genomföra uppsökande verksamhet. Enligt LO skall den uppsökande verksamheten genomföras på arbetsplatserna av de fackliga organisationerna och i bostadsområdena av hyresgästföreningar, bostadsrättsföreningar, handikapporganisationer etc. Härigenom tar man enligt LO tillvara de stora kontaktmöjligheter som folkrörelser och organisationer har.

SSKF tillstyrker i stort utredningens förslag och betonar att man för att nå de korttids- och bristfälligt utbUdade i samhället måste bygga ut den uppsökande verksamheten och ge den tiUräckliga personella och ekonomiska resurser. HCK framhåller att eri utbyggd studie- och yrkesvägledning krävs för att också handikappade skall få verkliga välmöjligheter.

Indirekt studiesocialt stöd

SVUX' synpunkter på förbättringar av det indirekta studiesociala stödet understryks av SACOtSR och HCK. TCO framhåller behovet av AV-hjälpmedel och undervisningsmaterial. TCO delar vidare SVUX' uppfattning att det på sikt bör vara naturligt att studielokaler, byggs in i bostadsområdena och på arbetsplatserna.

Flera remissinstanser bl. a. SACO/SR, TCO, SSKF, CKF och MKF' pekar på att olösta barntillsynsfrågor ofta litgör hinder för vuxna att delta i studier.

Prop. 1977/78: 36                                                    23

Kommunens ansvar

SÖ, TCO, CKF och Vuxenskolan understryker kommunens övergripande ansvar för att kommuninvånarnas studiebehov tillgodoses.

3.2.3   Organ för samverkan

Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker SVUX' förslag om att lägga samordnings- och informationsuppgifter lokalt på vuxenutbildningsråden och regionalt på vuxenutbUdningsnämnderna i samverkan med länsskolnämnderna.

Dåvarande UKÄ anser att de framtida regionsstyrelserna för högskoleutbildning bör beredas möjligheter att delta i de regionala samrådsorgan som kommittén nämner.

CSN framhåUer att vuxenutbildningsnämnderna har en sammansätt-: ning som gör att de är mer representativa för presumtiva vuxenstuderande än vad andra organ kan tänkas vara.

SÖ anser att länsskolnämnderna utgör ett alternativ tiU vuxenutbildningsnämnderna som initiativtagare till ett vidgat regionalt samrådsförfarande. Det är enUgt SÖ uiider alla om.ständigheter önskvärt att i ökad utsträckning till länsskolnämnderna knyta personer med erfarenhet och intresse för vuxenutbildningsfrågor.

AMS ansluter sig tiU utredningens förslag om att lokala vuxenutbildningsråd, utan att h-a obligatorisk karaktär, borde kunna utgöra lämpligt forum för samverkan meUan oUka informatörer. Styrelsen påpekar i detta sammanhang vikten av att arbetsmarknadsverket oeh arbetsmarknadens parter blir företrädda i ökad utsträckning. AMS ställer sig vidare positiv till en informationscentral enligt SVUX' modeU. Förslaget om inrättandet av informationscentral för vuxenutbUdningen stöds också av bl. a. LO, TCO, SAF och CKF. SFS är tveksam till den institutionalisering av samrådsorganen som utredningens förslag innebär.

ABF konstaterar att vuxenutbildniiigsråden i allmänhet inte kommit att spela någon viktigare roll för vuxenutbUdningsarbetet. Det fortsatta samarbetet i vuxenutbildningsråden bör därför enligt ABF:s mening bli beroende av de lösningar på samverkansfrågor som folkbUdningsutred-ningen kan komma att föreslå. ABF avstår därför frän att nu ge några ytterligars synpunkter på SVUX' förslag beträffande den lokala samverkan.

Flertalet övriga bUdningsförbund avstår också från att ta slutlig ställning tUl samverkansfrågan i avvaktan på folkbildningsutredningens förslag.

3.2.4   Kommunal vuxenutbildning

Viixenanpassning

Många remissinstanser stöder SVUX' uppfattning att undervisningens innehåU och utformning bättre bör anpassas till de vuxnas situation.

Prop. 1977/78: 36 24

Frågorna tas upp av bl. a. 5'Ö, SÄCO/SR, TCO, SÄF, Landstingsförbundet, SSKF, MKF oeh Svenska- föreningen för studie- och yrkesvägledning.

SÖ, SACO/SR och SÄF tillstyrker att SÖ får i uppdrag att utveckla läroplaner för kommunal och statlig vuxenutbUdning som tillgodoser kraven på flexibilitet och byggbarhet. TCO delar SVUX' uppfattning att behovet av vuxenpedagogiskt skolade lärare är långt ifrån tillgodosett. En fördjupad cirkelledarutbUdning bör ske i samarbete med studieförbunden och de övriga utbUdningsanordnarna.

Förslag till ökade resurser .                                       •     .

SVUX' förslag om en s. k. garantiorganisation för kommunal vuxenutbildning tillstyrks av statskontoret, SÖ, AMS, SSKF, försvarets skolnämnd, TCO, SAF, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, SFS, CKF, HCK, Vuxenskolan. Även dåvarande UKÄ och SACO/SR tillstyrker men anser att garantiorganisationen bör utvidgas till flera ämnen. Enligt dåvarande UKÄ och SACO/SR-bör samtUga ämnen på gyrri-nasial nivå som kommer att anges som förkunskapsprov i den nya högskolan omfattas av garantiorganisationen. Enligt. SACO/SR bör dessutom ämnen som krävs för behörighet till studier på underliggande nivåer' omfattas. Vidare bör ytterligare ett ämnesblock för gyrnnasieskolan ingå omfattande tyska, franska, spanska och ryska. CSN framhåller att heltidsundervisning kan anordnas på grundval av den föreslagna garantiorganisationen för grundskolan medan det är mera-tveksamt om gymnasieskolekurserna alltid kan arrangeras som heltidsstudier under fyra terminer. CKF beklagar ätt utredningen inte fuUföljt sina förslag om generellt sänkt deltagarantal. SÖ och' SACO/SR framhåller ätt deltagarantalet på längre sikt bör sänkas till lägst åtta. RRV och dåvarande- UKÄ anser att korrespondensundervisning och annan distansundervisning också bör prövas. RRV ifrågasätter om inte kurser som får anordnas riied lägst fem deltagare borde hä reducerat timtal.

LO, SSKF, ABF, Folkuniversitetet, FrikyrkUga studieförbundet, NBV, Studiefrämjandet, Sveriges kyrkliga studieförbund och TBV anser att man med tanke på grärisdragningsproblemeri inte bör ta stäUning förrän folkbildningsutredningen lagt fram sitt förslag. MKF anser att ökat samarbete mellan kommuner och mellan studieförbund oeh kom.munal vuxenutbildning i första hand bör prövas. Att sänka kravet pä minsta antal deltagare är en kostsam och dålig väg. RRV anser att nian bör överväga att anordna studiecirklar inom kommunal vuxenutbUdning.

Remissinstanserna har i aUmänhet inte närmare gått in på SVUX' förslag om nya regler för reducering av timtal. Förslaget tillstyrks av SÖ oeh AMS.

Svenska kommunförbundet anseratt timtalet inte bör reduceras när antalet deltagare sjunker från tolv tiU lägst åtta.- Länsskolnämnden

Prop. 1977/78: 36                                                    25

borde få medge att sådana kurser fortsätter med fullt timtal. MKF anser att timtalet aldrig bör få reduceras vid bortfall av elever. Vuxenskolan framhåller att man inte bör besluta om att deltagarantalet skall få gå ner tUl tre deltagare innan folkbUdningsutredningen har utrett gränsdragningsfrågan. RRV anser att det är svårt att bedöma vad SVUX' förslag innebär för förändringar eftersom länsskolnämnderna riu får medge att en kurs fortsätter om deltagarantalet sjunker och SVUX inte- har redovisat länsskolnämndernas nuvarande praxis.

SVUX' förslag om höjt sehablontillägg för gymnasieskolekurser till
styrks av dåvarande UKA, SÖ, LO och CKF. SÖ anseratt kommunerna
bör få använda det totala timantalet på eft flexiblare sätt. Skolstyrelser
na bör få möjlighet att "efter hörande av kursdeltagarna utöka timanta
let i en kurs för en viss grupp studerande, om man under samma läsår
kan reducera antalet undervisningstimmar för en annan befintiig under
visningsgrupp i motsvarande omfattning".                ,

SACOISR föreslår en höjning av den andel av schablontUlägget som
får användas för inrättande av hel- och deltidstjänster som syo-konsii-
lent.                  :

SÖ, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet och CKF tillstyrker förslaget att en fjärdedel av en arvoderad studierektor bör finnas i alla kommuner. SÖ finner det särskUt angeläget att skolledarresursen i små kommuner förstärks.

4    SÖ:s förslag om linje- och ämneskonstruktion inom kommunal
vuxenutbildning •

4.1 SÖ:s förslag

4.1.1 Anknytning till läroplan för grundskolan och gymnasieskolan

SÖ konstaterar i sitt förslag att sariima ämne. i gymnasieskolan kan ha oUka timtal eller olika kursplan, beroende på inom vUken linje det återfinns. Vuxna tvingas därför välja ämne på viss linje. En kurs på en tvåårig linje kan inte alltid byggas på med motsvarande ämne på en treårig linje utan förlängd studietid.

SÖ framhåller vidare att vuxna i många avseenden skiljer sig från
grund- och gymnasieskolornas elever, vUka befinner sig i ett helt annat
utveckUngsskede och i en annan social.situation än flertalet vuxna..
Det är väsentligt, framhåller SÖ, att undervisningen anknyter till redan
vunna erfarenheter oeh till yrkessituationen. Överbryggande utbildning
är inte att ge samma utbildning som i ungdomsskolan utan att ge kurser
med vuxenanpassat innehåll.    ;,'•.■           -   .

Av ekonomiska och sociala skäl måste'vuxna erbjudas tidsmässigt koncentrerad UtbUdning. Antalet lärarleddä undervisningstimmar i allmänna

Prop. 1977/78: 36                                                    26

ämnen inom kommunal vuxenutbUdning är också väsentligt mindre än i grund- och gymnasieskolorna.

Den procentuella andelen timmar i kommunal vuxenutbildning av timmarna i grund- och gymnasieskolan varierar enligt SÖ:s redovisning i stort sett mellan 25 och 75 %, i flertalet meUan 25 och 50 %.

I en av SÖ genomförd enkät yttrade sig elever oeh lärare om behovet av ändrat timtal. Endast 28 % av eleverna men 63 % av lärarna förordar generellt ett utökat timtal.

4.1.2 Konstruktion av en behörighetsgivande kurs i varje ämne

Som utgångspunkt för SÖ:s förslag ligger konstaterandet att ett ämne dels kan förekomma såväl i grund- som gymnasieskolan, dels kari ha olika omfattning på olika linjer i gymnasieskolan. Därför kan en kurs endast konstmeras genom att ifrågavarande ämne delas upp i etapper. Etapperna skall enligt förslaget bygga på varandra och ingå som delar i en sammanhängande studiegång.

Varje etapp skall leda tiU en viss bestämd kompetensnivå. Med ungdomsskolans terminologi anger SÖ tre nivåer, grundskolans högstadium (etapp I), ettåriga eller tvååriga kurser i gymnasieskolan (etapp II), kurs som förekommer i mer än två årskurser i gymnasieskolan (etapp

iiyiv).

SÖ konstaterar ett behov av förberedande kursetapper (O-etapper) i engelska och matematik samt i svenska med inriktning på studieteknik.

SÖ framhåller vidare att det finns studerande som av olika skäl inte skulle behöva genomgå en fuUständig grundskolekurs (etapp I) för att kunna påbörja en gymnasieskolekurs. Däremot kan de ha behov av en förberedande utbildning. Sådana elever bör erbjudas en särskild gym-nasieförberedande kursetapp på etapp I-nivå. Denna kursetapp skall förbereda för etapp II och inte utgöra en förkrympt, repetitiv grundskolekurs.

För de samhällsorienterande och naturorienterande ämnena föreslår SÖ att sådana förberedande kursetapper konstrueras som integrerade samhällsorienterande resp. naturorienterande kurser.

SÖ understryker vikten av att det inom ramen för resp. etapper ges utrymme för repetitionsavsnitt.

SÖ föreslår slutligen att varje etapp, utom O-etappen, omfattar dels en gemensam grunddel, dels en fördjupningsdel. Kursdeltagarna skall kunna välja ett rimligt antal avgränsade arbetsuppgifter inom fördjupningsdelen.

4.1.3 Konstruktion av kursplaner     -

Flertalet vuxenstuderande kombinerar studier och yrkesverksamhet. SÖ framhåller att studietiden därför måste ha.en rimlig omfattning oeh den sammanlagda kurstiden inte bör förlängas jämfört med nuvarande

Prop. 1977/78: 36                                                    27

förhållande. SÖ föreslår med hänsyn härtill att fördelningen av antalet undervisningstimmar på resp. etapper sker inom ramen för timtalet i den nuvarande omfångsrikaste kursen i ämnet.

I ämnet svenska föreslår SÖ dock en utökning med 25 timmar i etapp II.

I vissa ämnen förordar SÖ ytterligare uppdelning bl. a. i syfte att underlätta samverkan med arbetsmarknadsutbildningen och studieförbundens cirkelverksamhet.

Enligt förslaget skall. etappema utgöra delar av en kurs med därav följande konsekvenser om antalet deltagare nedgår under det föreskrivna. Betyg bör dock ges efter varje avslutad etapp.

4.1.4 Grimdskolekompetens och gymnasiestcolelcompetens

SÖ konstaterar att det övervägande antalet deltagare i grundskolekurser inom kommunal vuxenutbildning är s. k. 25-4:or, dvs. vuxna över 25 år med minst 4 års arbetslivserfarenhet. Kurser i samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga ämnen efterfrågas nästan enbart av den mindre del som siktar mot fullständig grundskolebehörighet. Däremot finns ett betydande antal som studerar de tre kommunikationsämnena svenska, engelska och matematik.

S. k. 25-4:or är behöriga till högskolestudier, men för att erhålla slutbetyg motsvarande fuUständig studiekurs i grundskolan krävs studier i minst tio ämnen.

SÖ föreslår att slutbetyg, gällandesom fullständig grundskolekompetens, skall kunna utfärdas till alla som fullgjort sin skolplikt och har minst fyra års yrkeserfarenhet samt har genomgått etapp I i ämnena svenska, engelska och matematik.

I enlighet med sitt uppdrag har SÖ sökt konstruera en studieväg med en så långt möjligt gemensam timplan. En sådan studieväg bör enligt SÖ leda dels till en nivå som motsvarar allmän gymnasieskolebehörighet (etapp II, i vissa ämnen III), dels tUl en nivå som motsvarar ämnen i tre årskurser (etapp III, i vissa ämnen IV). Ämnen som är obUgatoriska på tvååriga linjer och i en eUer två årskurser på tre- och fyraåriga linjer bör i första hand ingå.

För att erhålla avgångsbetyg motsvarande fullständig studiekurs i gymnasieskolan föreslår SÖ att vuxenstuderande skaU ha betyg i svenska, engelska oeh matematik samt två av fem samhäUsvetenskapliga och två av fem naturvetenskapliga ämnen. Ett av de alternativa fyra ämnena bör kunna utbytas mot ett språk och två ämnen mot samtliga ekonomiska ämnen på två- eller treårig ekonomisk linje eller samtliga tekniska ämnen i en gren på två- eller fyraårig teknisk linje. Avgångsbetyg motsvarande tvåårig linje bör förutsätta genomgången etapp II (i vissa ämnen III) och motsvarande treåriga linje dessutom etapp III/IV i de ämnen dylik förekommer.

Prop.1977/78: 36

28

4.1.5 Förslag till etappindelning

SÖ redovisar inledningsvis sitt projekt Läroplansanpassning och läro
medelsutveckling inom vuxenutbildningsområdet (LIV). Erfarenheterna
från detta projekt har utnyttjats vid konstruktionen av etappuppbyggda'
kurser. Bl. a. framhåUer SÖ att försök med samläsning mellan olika
matematikkurser har gett positiva resultat.           '      - '

Som grund för det nu framlagda förslaget till etappindelning i berörda ämnen ligger förslag tiU kursuppläggning som utarbetats av särskilda arbetsgrupper. Arbetsgrupperna har tillsatts i samarbete med skolstyrelsen i Malmö och efter samråd med skolledare och lärares fackliga förtroendemän.

SÖ redovisar en möjlig etappindelning i berörda ämnen enligt föl
jande sammanställning (tabell 5).            ■    -    .

Tabell 5   Etappindelning för ämnen i kommunal vuxenutbildning

Ämne	Etapp I		Etapp II		Etapp III		Etapp IV
	UT	Slutbetyg   UT    An-		Avgångs-	UT   An-	Avgångs-	UT	An-	Av-    .
			tal	betyg ,	tal	betyg		tal	gångs-
			låi	Linjer '	låi	Linjer		låi	betyg
			Gy		Gy			Gy	Linjer
Svenska	175	GrH	125    2	Ek, So, Te	40    3	EHSNT
Engelska-.'	230	GrH	105    2	Ek', So, Te	■■■70:- 3.	EHSNT
Matematik*	270	GrH	105    2	Ek, So, H	105    3	Te, ES	105	3	NT    .
Samhälls-
kunskap	*	—	80    2	So, NT	.-45 .;3    '	EHS    .
Historia	*	__	40   2	ENT	30   .3	So, HS
Social-
kunskap			70    2	So, EHS
Religions-
kunskap	*	—	35.   1	samtliga
Företags-
ekonomi			50    1	Te, T	150    2	Dk, E Sp	45	2, 3	Ek, E
Biologi	**	—	105    2	So, N
Fysik».'	**	—	80    2	So     .	- 130    3	Te, NT ->
Kemis	**	—	80    2	So, Te	■■ 45    3	Te Ke, NT
Natur-
kunskap			40 :i	. E              .'	■. 65 '2	HS
Natur-
kunskap»			■ 250    2	So	'     ■
Filosofi			35    1	HSN
Psykologi			35    1	EHSN	25    2 .	So
B-språk	160	—	75    1	So, NT	105   3	EHS   ■;'
C-spräk	160	So (2 år)      75   3    '		EHS■-         -
		N(l-	-2 år)   ,
Teknologi			135- 2	Te El, te Ke	75 ' '2	' Te Ma, T
Konstruktion					,    ...,   ,.  ,
maskin			155   2	Te..T(3)., ,"._	.125    2-	T (4)     , ,   .
Produktion
maskin			: .10'5  .1	T(3). -' ;-• ■--.•	■175    2'	Te, t(4)-
Elteknik			45   .1	Te Ma-, T.By, , TKe	■. 45   ,2--	T Ma	■'
Elektronik			120    1    -	TeEIKrVT(3):	80- 1    .	Te El tt, ■, • T El Kr	-45	T	TEltt
Organisk							■''
kemi			70    1	Te	85    1	T

Fotnoter se nästa sida.

Prop. 1977/78: 36

29

Förutom antalet undervisningstimmar anges det antal årskurser söm
ämnet läses i gymnasieskolan. Vidare anges vilken eller vilka etapper,
som bör vara genomgångna för att dels slutbetyg, dels avgångsbetyg på
resp. linjer i gymnasieskolan skall utfärdas.   ■         .

Endast oväsentliga ändringar i gällande kursplaner blir enligt SÖ erforderliga. De i etapper uppbyggda ämneskurserna kan även anpassas till pågående arbete med nya studieplaner för gymnasieskolan. SÖ framställer dock önskemålet att framdeles få pröva möjligheten att konstruera en gemensam grundläggande etapp i de samhäUsorienterande ämnena.

Vissa jämkningar i kursernas timtal har skett så att något ämne kan
få ett större timantal än f. n. i etapp I och ett något mindre timantal
i etapp II eller tvärtom. . ■'

Inom ramen för LIV-projektet har möjligheten att indela ämneskurser i grund- och fördjupningsdelar prövats. SÖ finner erfarenheterna av denna fördelning av kursstoffet goda och bedömer den som möjlig att genomföra i ett förslag med etappindelning i berörda ämnen. SÖ framhåller dock att ett beslut om hur stor del av den totala timresursen, som skall anslås till en fördjupningsdel, bör föregås av praktisk utprovning.

» Etapp II motsv. naturkunskap (So) ' Etapp III bör ev. delas (Te) ' Etapp II motsv. naturkunskap (So) » Jfr biologi, fysik, kemi etapp II

' Etapp II bör delas upp (Te)

= O-etapp (Gr LM) ca 100 UT

' Etapp II bör delas upp (Te)

' Etapp II bör delas upp (Ek)

= Etapp II motsv. naturkunskap (So)

* Integrerad SO-kurs 40 UT som alternativ till gr-kurser. (Krävs ej för slutbetyg eller för gy-studier).

** Integrerad NO-kurs 40 UT som alternativ till gr-kurser. (Krävs ej för slutbetyg eller för gy-studier).

För att erhålla avgångsbetyg, dvs. fullständig gymnasieskolekompetens närmast motsvarande tvåårig linje, krävs följande etapper i ämnena svenska (II), engelska (II), matematik (II) samt i samhällskunskap (II), historia (III), socialkunskap/psykologi (II), religionskunskap (II), företagsekonomi (III), biologi (II), fysik (II), kemi (II), naturkunskap (EHS) (III) eller (So) (II), teknologi (III), B-spräk (II) och C-språk (I).

För att erhålla avgångsbetyg, dvs fullständig kompetens närmast motsvarande treårig linje krävs dessutom följande etapper i ämnena svenska (III), engelska (III), matematik (III eller IV), samhällskunskap (III), företagsekonomi (IV), fysik (III), kemi (III), B-språk (III) och C-språk (II).

Förkortningar
B-och		Lå
C-spräk	= andra resp. tredje främmande språk	Ma
By	= byggteknisk gren	N-
Dk	= tvåårig distributions- och kontors-	NO-kurs
	linje	S
E	= treårig ekonomisk linje	So
Ek	= tvåårig ekonomisk linje	SO-kurs
El	= elteknisk gren	Sp
GrH	= grundskolans högstadium	T
Gr LM	= grundskolans låg- och mellanstadium	i.
Gy	= gymnasieskolan	Te -
H	= treårig humanistisk linje	Tt
Ke	= kemiteknisk gren	UT
Kr	= elkraftteknisk variant

läsår

maskinteknisk gren treårig naturvetenskaplig linje naturorienterande kurs treårig samhällsvetenskaplig linje tvåårig social linje samhällsorienterande kurs ekonomisk-språklig gren fyraårig teknisk linje (siffra inom parentes anger årskurs) tvåårig teknisk linje teleteknisk variant. undervisningstimmar

Prop. 1977/78: 36                                                    30

4.1.6 Konsekvenser av SÖ:s förslag

Avslutningsvis redovisar SÖ tänkbara konsekvenser av de framlagda förslagen.

Ändrade krav på det antal ämnen, som vuxna med yrkeserfarenhet skall studera för att erhåUa slut- eUer avgångsbetyg, kan enligt SÖ medföra betydande tidsvinster. Den som bedriver heltidsstudier med ca 20 tim. per vecka kan nedbringa tiden från fyra terminer tiU två eller något mer för grundskolebehörighet och från fyra till tre för gymnasieskolebehörighet motsvarande tvåårig linje. Efter ytterligare en eller två terminer, beroende på ämnesval, kan behörighet motsvarande treårig linje uppnås. Deltagarna behöver inte välja viss kurs i ämnena från början oeh slipper nuvarande "återvändsgränder" som en rad ämnen på tvååriga linjer innebär för den som senare vill läsa samma ämnen på treåriga linjer.

SÖ framhåller vidare att de etappuppbyggda ämnena underlättar en värvning av arbete oeh studier. Studierna kan successivt byggas på med en etapp i sänder. Möjligheten att kombinera lämpligt sammansatta utbildningar underlättas. En modulindelning av etapperna bör eftersträvas. Hänsyn till vuxnas intressen och behov samt deltagande i planeringen av undervisningen kan underlättas genom att en betydande del av kurstiden i de olika etapperna disponeras för moment, bland vilka deltagarna kan välja.

En nära samordning av vuxenutbildningens allmänna och yrkesinriktade ämnen skulle ytterligare underlättas av en uppdelning i ämnesmoduler enligt den modell som används i vissa ämnen inom LIV-projektet.

Enligt SÖ får det nu framlagda förslaget också betydelse för kursutbudet i kommunerna. Enhetliga ämneskurser ger större elevunderlag och därigenom större möjligheter att anordna kurser i fler ämnen i en rad kommuner utöver de största tätortskommunerna. I ett fåtal folkrika kommuner kan däremot antalet gymnasieskolekurser komma att minska.

SÖ framhåller att en rad andra fördelar också kan vinnas genom enhetliga kurser, t. ex. större möjligheter till kursstart vid flera tiUfällen under året och tiU kurser på såväl dag- som kväUstid.

Kurser kan anordnas för dem som behöver en lugn studiegång likaväl som för dem som vill studera i snabb takt. Även andra organisatoriska förbättringar kan göras, t. ex. en kombination av kvällsundervisning och koncentrationsperioder på heltid. En anpassning till lokala förhållanden, bl. a. lärartillgång, kan lättare ske.

SÖ bedömer det som sannolikt att nedgången i antalet gmndskolekurser i samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga ämnen kommer att fortsätta. Utvecklingen torde enUgt Sö:s mening påskyndas genom föreliggande förslag. Ä andra sidan torde efterfrågan öka på gymnasieskolekurser i dessa ämnen och därmed ett behov av förberedande studier.

Prop. 1977/78: 36                                                    31

För att försöka bedönia verkningarna av förslaget har SÖ undersökt-förhållandena i nio kommuner. Antalet gymnasieskolekurser skulle som mest ha kunnat reduceras med mellan 8 och 9 %. SÖ påpekar att antalet kursdeltagare från höstterminen 1974 tUl höstterminen 1975 ökade med samma procenttal.

Ett bättre anpassat utbud, såväl tidsmässigt som geografiskt blir enligt SÖ med föreliggande förslag möjligt, vilket torde leda till att nedgången även i de folkrikaste kommunerna kommer att bli mindre än räkneexemplet visar, även om antalet deltagare inte skulle fortsätta att öka.

SÖ räknar inte med att det framlagda förslaget skall medföra några ökade kostnader så länge antalet gymnasieskolekurser tillåts öka årligen med högst 10%.

4.1.7 Försöksverksamhet

EnUgt SÖ:s uppfattning bör det överlämnade förslaget prövas under en försöksperiod fr. o. m. vårterminen 1978 t. o. m. höstterminen 1980. SÖ avser att senare inkomma med de förslag som kan föranledas av, försöksverksamheten. SÖ avser också efter samråd med UHÄ närmare överväga i vad mån förslagen medför några meritvärderings- och urvalsproblem och i så fall inkomma med förslag härom.

SÖ hemställer att regeringen bemyndigar SÖ att inbjuda 15 kommuner till försöksverksamhet med linje- och ämnes-konstmktion i huvudsaklig överensstämmelse med bifogade förslag under perioden fr. o. m. vårterminen 1978 t. o. m. höstterminen 1980, att för försöksverksamheten faststäUa högsta antal undervisningstimmar i de olika ämnesetappema i huvudsaklig överensstämmelse med det framlagda förslaget, att påbörja försöksverksamheten vårterminen  1978  i högst  15  kommuner samt att från vårterminen 1979 i begränsad omfattning utvidga verksamheten, ef ter förhandlingar med berörda personalorganisationer, att utfärda sådana bestämmelser att försökskommun, i vUken lärare och/eller skolledare genom försöksverksamheten får minskat tjänsteunderlag, äger disponera sålunda friställda resurser för pedagogiska insatser för den kommunala vuxenutbUdningen i kommunen, att besluta om vilka kommuner som skall delta i försöksverksamheten. SÖ hemställer vidare att regeringen fastställer bestämmelser, i enlighet med redovisade förslag, om gmndskolekompetens, att gälla från höstterminen 1978, och om gymnasieskolekompetens, att gälla från vårterminen 1979.

Förhandling enligt 12 § lägen om medbestämmande i arbetslivet har ägt rum mellan SÖ och SACO/SR och TCO-S. Parterna har därvid enat

Prop. 1977/78: 36                                                    32

sig om lydelsen av den ingivna framställningen och den härvid fogade-promemorian.

4.2 Remissyttranden

4.2.1                                                     Allmänna överväganden  •        ,.
Flertalet remissinstanser instämmer i att det finns ett behov av att

underlätta för vuxenstuderande att erhålla kompetens för högre studier samt att skapa bättre möjligheter till återkommande utbildning. Flertalet anser också att det föreliggande förslaget kan bidra tUl att underlätta vuxenstudier och därmed bredda rekryteringen till sådana studier; De främsta invändningarna gäller problemen med gränsdragningen gentemot studieförbundens studiecirkelverksamhet. Elev- och lärargrupper vid några vuxengymnasier är också kritiska till den förkortade studietid, som man anser blir följden om SÖ:s förslag genomförs.

Några remissinstanser har i sina yttranden lämnat synpunkter på utredningsuppdraget och dess handläggning. Folkbildningsutredningen konstaterar att regeringens uppdrag till SÖ främst avsett;att utarbeta förslag till en behörighetsgivande kurs som skulle tillförsäkra blivande högskolestuderande inom hela landet kompletteringsmöjUgheter inom kommunal vuxenutbildning. Folkbildningsutredningen menar att SÖ genom att till grund för sitt förslag även åberopa de synpunkter på behov av ändrad studiegång inom den kommunala vuxenutbildningen, som framförts dels av SVUX i dess båda betänkanden, dels i SÖ:s egna yttranden över dessa betänkanden, vidgat syftet med förslaget. Enligt folkbildningsutredningen kan den linje- och ämneskonstruktion . som presenteras allvarligt försvåra folkbildningsutredningens arbete att söka finna hållbara principer för en gränsdragning mellan studieförbundens studiecirkelverksamhet och den kommunala vuxenutbUdningen. Liknande synpunkter framförs också av Folkbildningsförbundet.

SÄCO/SR finner det beklagligt att elever, lärare och skoUedare inom skolformen knappast alls beretts tillfälle att komma med synpunkter.på förslagets utformning.

LO framhåller att den kommunala vuxenutbildningen måste förändras med utgångspunkt dels från folkbildningsutredningens förslag, dels med hänsyn till den inom UHÄ pågående översynen av den s. k. särskilda behörigheten till de olika högskolelinjerna. ■     ■       ,     .

SOSVUX-östra liksom elevgrupper vid vuxengymnasier är starkt kri-" tiska tiU den korta remisstiden och tiU att utredningsmannen under utredningens gång inte tagit elev-och lärarkontakter.

4.2.2   Konstruktion av e n behörighetsgivande kurs i varje ämne

De remissinstanser som tagit upp SÖ:s förslag om konstruktion ay en behörighetsgivande kurs i 'varje ämne är i stort sett positiva tiU för-

Prop. 1977/78: 36                                                    33

slaget. AMS ansluter sig till utredningens förslag liksom CSN. Gymnasieutredningen framhåller att den föreslagna kurskonstruktionen innebär större enhetlighet i jämförelse med ungdomsskolans läroplaner. Utan att ta ställning till förslagets enskildheter finner gymnasieutredningen att en sådan konstruktion av kursutbudet ligger väl i linje med den strävan att åstadkomma bredd oeh innehållslig gemenskap i den gymnasiala utbildningen som kommer tiU uttryck i kommittédirektiven. SACO/SR menar att den nuvarande linjesplittringen i kursutbudet försvårar kursstart i små kommuner. Ett enhetUgare utbud kan därför enligt SACO/SR tjäna syftet att förbättra möjlighetema tUl kompetens-inriktade studier. De förväntade effekterna får emellertid inte överdrivas. Samläsning mellan linjer och grenar i olika ämnen har länge bedrivits inom den kommunala vuxenutbildningen. SACO/SR anser att anvisnmgar som uppmuntrar lokala initiativ till samläsning kanske på ett smidigare sätt skulle ge bättre effekt än det föreliggande förslaget.

4.2.3 Konstruktion av kursplaner

Folkbildningsutredningen anser att om studieintensiteten mätt i kurslängd och timtal per vecka, sänks väsentligt, vilket kan bli följden av SÖ:s förslag, får verksamheten inom den kommunala vuxenutbildningen en struktur som nära överensstämmer med vad som organisatoriskt kännetecknar studieförbundens utbud av cirklar.

SACO/SR konstaterar att förslaget innehåller några tinitalsförstärk-ningar. Förstärkningen av svenskämnet från 140 tUl 165 timmar firmer SACO/SR välkommen och sedan länge efterfrågad av elever och lärare. SACO/SR anser att timförstärkningar är önskvärda i många ämnen, inte minst om samläsning skall tillämpas. I detta sammanhang uttrycker SACO/SR sin förvåning över utredningens timtalsresonemang och slutsatsen att en majoritet av lärare anser att antalet undervisningstimmar behöver utökas medan en majoritet av kursdeltagarna har en motsatt uppfattning. Framställningen bör här enligt SACO/SR kompletteras med upplysningen att 1 (en) % av kursdeltagarna i den refererade undersökningen ansåg att antalet undervisningstimmar kunde minskas.

SOSVUX-östra anser att förslagets etappindelning är ett utmärkt tillfälle att ta bort betygen.

UHÄ framhåller vikten av att vuxenutbUdning ges de av CSN fastställda studiestödspoängen oavsett om antalet lärartimmar är kraftigt reducerat genom t. ex. samläsning eller upplagd som korrespondensundervisning.

CSN tUlstyrker förslaget men framhåller att det kan ha konsekvenser för beräkningen av studiestödspoäng öch därmed rätten till studiestöd. CSN är beredd att tillsammans med SÖ utarbeta ett system som är anpassat till de ändrade förutsättningarna.

3   Riksdagen 1977/78.1 sami Nr 36

Prop. 1977/78: 36                                                                  34

4.2.4 Grundskolekompetens och gymnasieskolekompetens

UHÄ och CSN är positiva till att vuxna skall kunna erhålla gymnasieskolekompetens på färre antal ämnen. UHÄ vill emellertid öka möjligheterna att läsa naturvetenskapliga ämnen och vill att avgångsbetyg motsvarande fullständig studiekurs skall kunna erhållas av elever som läst svenska, engelska, matematik, biologi, fysik och kemi samt ett samhällsvetenskapligt ämne.

AMS är positiv tiU en förkortad studietid för grundskole- och gym-. nasieskolekompetens, men framhåller att utredningen inte tagit upp frågan om kvotgruppsplacering av elever med den nya kompetensen. Styrelsen finner det angeläget att denna fråga utreds och löses. FolkbUdningsutredningen påpekar att den syn som legat till grund för förslaget om ändrad grundskolekompetens för vuxna överensstämmer med uppfattningen inom folkbildningsutredningen att frågan om formeU grundskolekompetens för vuxna behöver aktualiseras. Utredningen hänvisar vidare tiU sin debattpromemoria (SOU 1977: 38). Gynmasieutred-nlrigen tar inte ställning tUl om det är påkallat att nu införa nya bestämmelser om fullständig grundskole- och gymnasieskolekompetens för vuxna med yrkeserfarenhet.

LO ifrågasätter, med hänsyn till att behovet av fullständig grundskolekompetens är mycket begränsat och att behörighetsreglerna vid högskolestudier förändrats, om det är nödvändigt att nu införa ett nytt kompetensbegrepp. Under försöksverksamheten bör i stället behoven av grundskolekompetens särskilt studeras i förhållande till fortsatta studier och de krav som ställs i arbetslivet. Enligt SACO t SR vore det mycket olyckligt att införa en särskild vuxengrund kompetens på de svaga grunder som utredningen anför. SACO/SR menar att kortutbilda-de vuxnas möjligheter till rejäl överbryggande utbildning härigenom allvarligt kan försämras. SAF anser inte att formell grundskolekompetens för vuxna har någon praktisk betydelse medari däremot faktiska kunskaper i flera ämnen kan vara en väsentiig och nödvändig grund för vidare studier och deltagande i samhällsdebatten.

Även för studerande som har fyllt 25 år och har fyra års yrkeserfarenhet och har allmän behörighet för högskolestudier måste enligt SAF betydelsen av formell gymnasieskolekompetens ha minskat kraftigt. Behoven av faktiska kunskaper kvarstår, dock kan studierna inriktas på ämnen som är väsentliga för den studerandes studiemål. SAF har ingenting att erinra mot SÖ:s förslag om grundskole- och gymnasieskolekompetens men vill starkt understryka att de vuxenstuderande måste få tillgång till ingående information om kompetensernas betydelse'

Stockholms skoldirektion tar upp frågan om meritvärdet för den föreslagna kompetensen och förutsätter att de studerande får detaljerad information i god tid före studiestarten.

Prop. 1977/78: 36                                                                  35

Lärar- och elevgrupper vid flera vuxenutbildningsgymnasier är starkt kritiska till förslagen om behörighet. Bl. a. menar man att målen för vuxenutbildningen, dvs. att minska klyftan mellan äldre med förhållandevis kort utbildning och yngre med längre utbildning, allvarligt äventyras av det framlagda förslaget. Man är också kritisk till att frågan om studiestöd för studier utöver de obligatoriska ämnena inte är utredd.

4.2.5 Förslag till etappindelning

Förslaget till etappindelning tillstyrks av bl. a. UHÄ, CSN, gymnasieutredningen, TCO och SAF. SOSVUX-östra finner tanken god, liksom förslaget om grundkurs med fördjupningsdelar, men har invändningar mot nedskärningen av ämnen och timmar.

SACO/SR ser fördelar i de föreslagna etappuppbyggda kurserna men påpekar också att förslaget i nuläget inrymmer en rad frågetecken och komplikationer. Bl. a. menar SACO/SR, förutsätter etappuppbyggda kurser avirappningsregler. Antalet undervisningstimmar får inte reduceras därför att elevantalet går ned.

EnUgt SACO/SR leder också de föreslagna timtalen i utredningens tabelluppställning till nedskärningar av antalet undervisningstimmar för elever på vissa linjer. Ett etappsystem som skall fungera i ett system med återkommande utbildning erfordrar, anser SACO/SR, en noggrann bestämning av de olika etappernas innehåll. Detta mycket omfattande arbete återstår enligt SACO/SR. SACO/SR tar vidare upp elevsociala nackdelar. I stället för en trygg social gruppgemenskap kan verksamheten få drag av utbildningsfabrikens löpande band. Liknande elevsociala synpunkter framförs också från elevgrupper vid vuxenutbildningsgymnasier.

Stockholms skoldirektion är tveksam till förslaget och framhåller bl. a. att de pedagogiska konsekvenserna av etappindelningen borde utredas ytterligare.

Folkbildningsförbiindet understryker att den föreslagna indelningen i etapper innebär att den kommunala vuxenutbUdnmgen kommer ett stort steg närmare studieförbundens arbetsformer. Om ämnesetapperna dessutom skall delas upp i moduler, vilket SÖ anser önskvärt, är fältet enligt Folkbildningsförbundet sannoUkt helt upprivet.

AMS påpekar att vid beskrivningen av etappsystemet i utredningsförslaget behandlas inte frågan om allmän resp. särskild kurs. Till flera utbUdningar inom grundskolans kompetensområde krävs särskild kurs. AMS förutsätter att de studerande inom ramen för etappsystemet kan läsa in särskild kurs.

SÄF framhåller särskiU betydelsen av att integrerade samhälls- och naturorienterande kurser kan erbjudas vuxenstuderande. Som grund och inledning skulle dessa kurser vara värdefulla för dem som avser att bedriva vidare studier inom de samhällsvetenskapliga och naturvetenskap-

Prop. 1977/78: 36                                                    36

liga områdena utan att ha tillräckliga grundkunskaper. Även UHÄ tar upp värdet av de föreslagna orienteringskurserna i samhälls- och naturorienterande ämnen. AMS menar att det är värdefullt att vuxenstuderande ges möjlighet till sådana orienterande studier som kan ge den enskilde bättre förutsättningar att följa samhällsfrågorna. Styrelsen framhåller också att det är angeläget att de naturvetenskapliga ämnena generellt får en starkare ställning både med tanke på utvecklingen på arbetsmarknaden och på den under senare år minskade tUlströmningen av antalet studerande till högre teknisk och naturvetenskaplig utbildning.

4.2.6   Studie- och yrkesorientering

Flera remissinstanser bl. a. UHÄ, AMS, LO, TCO och SAF tar upp betydelsen av en Ökad satsning på studie- och yrkesorientering för vuxenstuderande. UHÄ framhåller t. ex. att det är väsentligt att de vuxenstuderande förbereds för studierna genom dels inledande avsnitt med studieteknik, dels en väl fungerande studie- och yrkesvägledning såväl före som i anslutning till studierna. AMS understryker att en kraftigt utvidgad studie- och yrkesorientering kan bli ett effektivt stöd för dem som har svag studiebakgmnd och dålig självtiUit. LO anser att man redan i försöksverksamheten bör tUlföra de aktuella kommunerna förstärkta resurser för studie- och yrkesorientering.

4.2.7   Försöksverksamhet

Den av SÖ föreslagna försöksverksamheten tillstyrks i den form SÖ föreslagit av gyninasieutredningen, LO, TCO, SAF och Svenska kommunförbundet. Den avstyrks av folkbildningsutredningen, SACO/SR och Folkbildningsförbundet. Folkbildningsutredningen anför att SÖ:s förslag initierar förändringar som enligt folkbildningsutredningens mening skulle skapa en rad ytterligare problem i gränsdragningen mellan studieförbunden och den kommunala vuxenutbildningen. SACO/SR anser inte att en försöksverksamhet grundad på förslaget i den föreliggande utformningen bör komma till stånd. Om regeringen ändå fattar beslut om försöksverksamhet bör denna enligt SACO/SR:s mening begränsas till maximalt 15 kommuner. Den bör också i förhållande tili SÖ:s förslag vara bättre definierad och ske under förutsättning att inga timreduktioner sker för de olika ämnena i kommunal vuxenutbildning och att lärarnas tjänstgöringsunderlag under försöken säkras. Folk-bildningsförbundet vill inte att SÖ:s förslag om försöksverksamhet bifalles, men framhåller att om en förändring ändå genomförs innan utredningen lagt fram sina förslag, försöksverksamheten bör begränsas till det gymnasiala stadiet och till fem kommuner.

Prop. 1977/78: 36 37

5   Föredraganden 5.1 Inledning

Under senare år har en rad reformer genomförts på vuxenutbildningens område. Vikten av att överbrygga utbildningsklyftan mellan generationerna och ge en ny utbildningschans åt dem som under ungdomsåren saknade möjligheter tUl studier har understrukits i olika sammanhang. För att aktivt kunna ta del i samhälls- och arbetsliv behöver individen kunskaper och träning i att använda dem.

Kommittén för studiestöd åt vuxna (SVUX) har enligt sina direktiv haft i uppdrag att utreda frågan om hur olika former av samhällsstödd vuxenutbildning skall stödja och komplettera varandra samt frågor rörande det statliga stödet tUl olika former av vuxenutbildning. I sitt betänkande Utbildning för vuxna (SOU 1975: 59) lägger SVUX fram en rad förslag om förändringar och resursförstärkningar inom kommunal vuxenutbildning. Delvis på grundval av de tankegångar som förs fram i SVUX' betänkande har skolöverstyrelsen (SÖ) lagt fram ett förslag om linje- och ämneskonstruktion inom kommunal vuxenutbildning.

I motionerna 1975/76: 883, 1418 och 2090 i anslutning till prop. 1975/76: 100 bil. 10 aktualiserades vissa av SVUX' förslag om kommunal vuxenutbildning. Utbildningsutskottet framhöll att det var angeläget att SVUX' förslag bereddes skyndsamt och att målet för beredningsarbetet borde vara att en proposition om förstärkning av den kommunala vuxenutbildningen på grundval av SVUX' förslag lades fram för riksdagen hösten 1977 (UbU 1975/76: 23). Riksdagen beslöt i enlighet med utbUdningsutskottets förslag (rskr 1975/76: 281).

Jag kommer inledningsvis att ta upp frågor som rör mål för och inriktning av vuxenutbildningen för att senare komma in på de mer detaljerade förslag som lämnats av SVUX och SÖ.

Bland de reformer som på senare år genomförts på vuxenutbildningens område kan nämnas ett förbättrat studiestöd för vuxna. Särskilt statsbidrag utgår till sådan uppsökande verksamhet som äger rum på arbetsplatser för att stimulera till studier. För att söka nå kort-utbildade grupper som inte kan nås via arbetsplatserna, bedrivs försök med uppsökande verksamhet i bostadsområden.

Bland andra remissinstanser konstaterar centrala studiestödsnämnden (CSN) och Landsorganisationen i Sverige (LO) i sina yttranden över SVUX' betänkande att en rad åtgärder på lagstiftningens område har bidragit till att öka behovet av och intresset för vuxenutbildning. Som exempel på nya regler som haft denna verkan kan nämnas lagen om arbetstagares rätt till ledighet för utbUdning, lagen om facklig förtroendemans ställning och de nya reglerna om vidgad behörighet för högskolestudier. I likhet med LO ser jag dessa reformer som en fram-

4    Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 36

Prop. 1977/78: 36                                                    38

gång för strävandena att vidga vuxenutbildningen och instämmer i att reformarbetet måste föras vidare.

Jag vUl vidare erinra om det förslag till nytt statsbidragssystem för folkhögskolan som regeringen redovisade i prop. 1976/77: 55. Riksdagen godkände förslagen (UbU 1976/77:30, rskr 1976/77:318). Förslagen innebar en rad förbättringar av folkhögskolans möjligheter att erbjuda vuxna utbUdning.

Jag erinrar också om att det i direktiven tUl den sittande folkbildningsutredningen (U 1975: 19) bl. a. konstateras att det finns behov dels av att få en klarare gräns mellan framför allt studieförbundens verksamhet och kommunal vuxenutbildning, dels av att finna former för samverkan på villkor som båda parter kan godta. I sin debattskrift (SOU 1977: 38) Folkbildningen i framtiden redovisar utredningen bl. a. frågor om gränsdragning och samverkan.

Enligt direktiven för utredningen (U 1976: 10) om den gymnasiala utbildningen skall förutsättningarna för ett närmare samarbete mellan gymnasieskola, kommunal vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning undersökas samtidigt som man bibehåller dessa utbildningars mål. En helhetssyn på utbUdningarna på den gymnasiala nivån eftersträvas i direktiven varvid skarpa gränser av pedagogisk och administrativ art i görligaste mån reduceras.

Den kommunala vuxenutbUdningen fick sin nuvarande utformning genom beslut av statsmakterna 1967 (prop. 1967: 85, SU 1967: 117, rskr 1967: 277). Den ersatte då de kvällsgymnasier som drevs av kommuner och studieförbund. Verksamheten regleras av förordningen (1971:424) om kommunal och statlig vuxenutbildning (ändrad senast 1977: 550).

Kommunal vuxenutbildning anordnas f. n. i praktiskt taget alla kommuner. En regional obalans i kursutbudet kan dock konstateras. Omfattningen av den kommunala vuxenutbildningen skiftar från någon enstaka kurs i många små kommuner till ett relativt rikhaltigt utbud i storstäderna och större tätorter. Särskilt i mindre kommuner är det svårt att med nu gällande bestämmelser om lägsta deltagarantal anordna kurser. Även i de största kommunerna kan det vara svårt att starta kurser i ämnen som inte så många vill läsa.

Enligt min uppfattning bör målet vara att alla vuxna, oberoende av bostadsort, skall ha tillgång tUl kurser inom kommunal vuxenutbUdning i ämnen som krävs för att bli behörig att antas tUl högskoleutbildning. Vidare måste möjligheter finnas för aUa vuxna att få förberedande utbildning på grundskolenivå. För att uppnå detta mål måste man komma tUl rätta med den regionala obalansen i kursutbudet. Möjligheterna att ordna kurser, främst i befolkningssvaga områden, men också på andra orter där vissa kurser i centrala ämnen inte kan startas måste ökas. Detta bör kunna ske genom att kommuner på vissa

Prop. 1977/78: 36                                                    39

vUlkor får möjlighet att starta kurser med lägre deltagarantal. Man måste därvid också söka åstadkomma en organisation av och ett innehåll i studierna som gör det möjligt för de vuxna att få just den utbUdning de behöver och vid den tidpunkt som passar dem. Den kommunala vuxenutbildningens nuvarande organisation leder ofta till att undervisning i samma ämne erbjuds på olika linjer. Det resulterar i att undervisningsgrupperna blir små. Det är önskvärt att en förändring och förenkling av organisationen kommer tUl stånd.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att den kommunala vuxenutbildningen har expanderat starkt sedan starten 1968. Under denna tid har en hel del förändringar i verksamheten vidtagits på grundval av erfarenheter man efterhand vunnit. Undersökningar och utvärderingar har gjorts på olika delområden, bl. a. av SÖ.

Mot bakgrund av det här anförda anser jag det angeläget att genom en särskUd utredning samla in och utvärdera hittills gjorda erfarenheter av den kommunala vuxenutbildningen. Självfallet bör en sådan utredning arbeta i nära kontakt med gymnasieutredningen och folkbUdningsutredningen. Jag återkommer senare till frågan om utredningens sammansättning och uppdrag.

Med hänsyn tUl behovet av en mer samlad översyn av den kommunala vuxenutbUdningen och de sittande utredningarnas arbete är jag inte nu beredd att ta ställning tUl mer än en mycket begränsad del av de förslag till förändringar inom vuxenutbildningen som föreslås av SVUX och SÖ.

Jag övergår nu till att behandla SVUX' betänkande och föreslå en begränsad reformverksamhet med hänsyn till vissa av SVUX' förslag.

5.2 Samverkan inom vuxenutbildningen

SVUX tar i sitt betänkande upp frågor som rör samverkan inom vuxenutbUdnmgen.

SVUX' principiella utgångspunkt är att alla delar av vuxenutbildningen bör tas i anspråk för en expansion av överbryggande utbUdning. Man vill öka valfriheten för de vuxna och finner att detta med nuvarande organisation i vissa fall förutsätter samverkan mellan de olika vuxenutbUdningsanordnarna och en förbättrad information.

SVUX tar först upp behovet av att satsa på information och uppsökande verksamhet för att nå den mest angelägna målgruppen, vuxna med kort och bristfällig utbildning. Flertalet remissinstanser tar också upp informationsfrågan och delar SVUX' uppfattning om vikten av en väl fungerande information och rådgivning.

Målet för denna bör vara att sprida kunskaper på ett sådant sätt att varje människa kan orientera sig om olika former av vuxenutbildning och i det rikhaltiga utbudet finna den utbildning oeh studieform som

Prop. 1977/78: 36                                                    40

passar honom bäst. Informationen bör vara anpassad tUl olika erfarenheter och behov inom skUda grupper. Det är självfallet lättare att med utbildningsinformation nå dem som redan har viss utbUdning och som själva är öppna för de möjligheter som finns och aktivt söker kunskap. Men för att nå också de studieovana och dem som har kort och bristfällig utbildning krävs effektivare information. SVUX anser att den bästa metoden att försöka nå den sist nämnda gruppen är en uppsökande verksamhet enligt den modell som har utarbetats av kommittén för försöksverksamhet med vuxenutbildning (FÖVUX). Jag vUl i detta sammanhang betona vikten av en nära samverkan kring uppsökande verksamhet meUan alla vuxenutbUdningsanordnare.

Jag fömtsätter att såväl kommuner som andra vuxenutbUdningsanordnare inom kommunen känner ett gemensamt behov av och ansvar för en vidgad samverkan i avsikt att erbjuda kommuninvånarna ett så rikhaltigt utbildningsutbud som möjligt. Flertalet remissinstanser betonar också i sina remissvar att en vidgad samverkan, både lokalt och regionalt, mellan utbildningsanordnare är en viktig förutsättning för att man skall kunna överblicka behovet av och tillgången till vuxenutbildning och för att de utbildningssökande skall kunna få en så allsidig och korrekt information som möjligt om existerande utbildningsmöjligheter. Jag delar denna uppfattning.

5.3 Organ för samverkan

SVUX föreslår också att det skall finnas organ för samverkan mellan de olika vuxenutbUdningsanordnarna. SÖ framhåller i sitt remiss-svar att det är väsentligt att skolstyrelsen, som är det närmast ansvariga organet inom kommunen, tar initiativ tUl diskussioner med företrädare för olika utbildningsanordnare om hur stödet till vuxenutbildningen bör utformas. Flera andra remissinstanser, bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), ansluter sig till utredningens övervägande om att lokala vuxenutbildningsråd, dock utan att ha obligatorisk karaktär, bör kunna utgöra ett lämpligt forum för samverkan mellan olika informatörer. Även LO och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) anser att vuxenutbUdningsråden bör kunna fylla en viktig funktion för det ömsesidiga informationsutbytet mellan de olika intressenterna inom vuxenutbildningsområdet och för att ta samordningsinitiativ i olika frägor. Däremot anser inte LO att vuxenutbildningsråden eller den kommunala vuxenutbildningen i egen regi skall genomföra projekt med uppsökande verksamhet. Studieförbunden tar också upp samverkans-frågorna men är tveksamma till om något organ bör åläggas ett särskilt ansvar i sammanhanget. Man anser att mer långsiktiga lösningar måste bli avhängiga av folkbildningsutredningens arbete.

Jag är inte beredd att förorda någon bestämd lösning på samverkans-

Prop. 1977/78: 36                                                    41

frågorna utan anser att dessa bör kunna lösas genom ett frivilligt och inte formaliserat samrådsförfarande. Med hänsyn till denna principiella instäUning är jag inte heller beredd att biträda SVUX' förslag om särskilda resurser för regelbundna regionala vuxenutbildningskonferenser, anordnade av vuxenutbUdningsnämnderna; i samverkan med länsskolnämnderna.

5.4 Kommunal vuxenutbildning

SVUX framlägger vidare förslag om ökade resurser för den kommunala vuxenutbUdningen. Syftet med förslagen är att stimulera ett utbud inom kommunal vuxenutbildning som ökar möjlighetema till återkommande utbUdning. SVUX anför också att de nya resurser som kan komma att tUlföras kommunal vuxenutbildning i första hand bör tas i anspråk för att främja utbildning som ger både formell och reell kompetens för fortsatta studier eller för yrkesverksamhet samt för att komma till rätta med den geografiska snedfördelningen inom vuxenutbildningen. Jag delar uppfattningen att detta normalt bör vara fallet.

5.4.1 Vuxenanpassning

Ett problem för vuxenutbildningen som SVUX tar upp är att man har att följa samma läroplaner som ungdomsskolan, medan tiden för lärarhandledning är kraftigt reducerad i förhållande till motsvarande kurser i ungdomsskolan. En generell ökning av undervisningstiden i kommunal vuxenutbUdning är enligt SVUX ingen lämplig lösning på detta problem. Hänsyn måste bl. a. tas tUl att de vuxenstuderande på gmnd av yrkesarbete och familjeansvar ofta måste koncentrera studiema till en relativt kort period eller studera på fritid vid sidan av yrkesarbete, ibland med oregelbunden arbetstid. .

En rad remissinstanser tar upp frågan orn undervisningens vuxenanpassning. I likhet med dessa delar jag SVUX' uppfattning att undervisningens innehåll och utformning bör anpassas bättre till de vuxnas situation. Det är inte självklart att vuxna skall behöva läsa alla ämnen eller alla delar av kursen i ett ämne enligt läroplanerna för ungdomsskolan. De vuxnas erfarenheter bör tas tUl vara och endast kompletteras i en sådan omfattning att de vuxna får en utbildning av samma kvalitet som ungdomsutbUdningen. UtbUdningens innehåll behöver däremot inte vara identiskt.

Jag viU här erinra om att enligt direktiven för utredningen om den gymnasiala utbUdningen organisation, arbetssätt och innehåll i gymnasieskolan skall omprövas. En förändring enligt de direktiven innebär att gymnasieskolan i högre grad än f. n. också utgår från att vuxna deltar i utbildningen och att denna ges eni utformning i enlighet härmed.

Prop. 1977/78: 36                                                    42

5.4.2 Garantikiirssystem

För att söka komma tUl rätta med den geografiska snedfördelningen och därmed sammanhängande problem inom kommimala ■vuxenutbildningen föreslår SVUX riktade åtgärder i form av ett system med garantikurser. Kurser i centrala ämnen inom grund- och gymnasieskola skall i viss garanterad omfattning få anordnas med färre kursdeltagare än f. n.

SVUX' förslag om garantikurser har mottagits positivt av flertalet remissinstanser. Dessa bedömer det vara väsentligt att resursema tUl kommunal vuxenutbildning ökas på ett sådant sätt att kurser i centrala ämnen blir tUlgängliga för fler -vuxna. Det har emeUertid också i remissvaren framkommit argument för att inte genomföra några mer genomgripande förändringar förrän folkbildningsutredningen har avslutat sitt arbete.

Nedsättning av undervisningsskyldighelen för skolledare i kommunal vuxenutbUdning beräknas i enlighet med bestämmelser i skolförordningen (1971: 235) och förordningen (1971: 424) om kommunal och statlig vuxenutbildning på grundval av det beräknade antalet lektioner. SVUX konstaterar att förslaget om ett garanterat kursutbud bör kompletteras med en organisatorisk förstärkning. Syftet är att möjliggöra en bättre planering av kursutbudet. Utredningen föreslår att en skolledarresurs knuten till det garanterade kursutbudet erbjuds varje kommun. Enligt nuvarande bestämmelser innebär det en skoUedarresurs motsvarande en fjärdedel av en arvoderäd studierektor.

I remissvaren framhåller t. ex. LO, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund (SSKF), Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Folkuniversitetet, Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet (NBV), Studiefrämjandet, Sveriges kyrkliga studieförbund och Tjänstemännens bildningsverksamhet (TBV) att gränsdragningsproblemen mellan i första hand den kommunala vuxenutbildningen och den friviUiga bUdningsverksam-heten bör lösas innan man tar ställning till det av SVUX framlagda garantikurssystemet.

Med hänsyn till det nu rådande ekonomiska läget, till remissinstansernas ställningstaganden och till det behov av översyn av den kommunala vuxenutbildningen som jag nyss har redovisat, är jag inte beredd att föreslå att SVUX' förslag om en basorganisation (garantikurser och skolledarresurser) skall genomföras.

I likhet med SÖ, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet och Centerns kvinnoförbund anser jag det dock nödvändigt med en viss förstärkning av skolledarresursen. Härigenom kan man uppnå en jämnare geografisk spridning av kommunal vuxenutbildning och också få större förutsättningar att etablera samverkan med studieförbund och andra vuxenutbUdningsanordnare i kommunen. En möjlighet är givetvis alt i enlighet med SVUX' förslag tiUdela alla kommuner en garan-

Prop. 1977/78: 36                                                    43

terad basresurs för skolledare inom kommunal vuxenutbildning. En annan möjUghet är att stäUa vissa medel tUl SÖ:s förfogande för att tilldelas kommuner som har en nystartad kommunal vuxenutbildning eller en med ringa omfattning i förhållande tiU befolkningsunderlaget. För egen del ansluter jag mig tUl den senare uppfattningen och har för avsikt att återkomma tUl frågan i budgetpropositionen 1978.

Kurser får normalt startas inom den kommunala vuxenutbildningen om deltagarantalet beräknas varaktigt uppgå tUl lägst tolv, i glesbygd åtta. Regeringen har för budgetåren 1976/77 och 1977/78 medgivit att kurser med lägre deltagarantal än normalt får startas i följande fyra fall.

För det första får kommunema om minst tre deltagare har utbildningsbidrag eller särskilt vuxenstudiestöd, anordna kurser i alla ämnen om man räknar med att antalet deltagare under hela kursen är minst åtta, i glesbygd fem.

För det andra får kommunerna om minst tre av deltagama är kvinnor, anordna kurser med lägst fem deltagare i teknologi och övriga tekniska ämnen och (om kurserna gäller fackteori eller kombineras med kurser i fackteori) i bygg- och anläggningsteknik, el-teleteknik, fordonsteknik, processteknik, träteknik och verkstadsteknik.

För det tredje får kommunema anordna grundskolekurser och gymnasieskolekurser i svenska och engelska med lägst åtta deltagare, i glesbygd fem. För att grundskolekurser skall få påbörjas krävs dock att minst fem deltagare kombinerar studierna i svenska eller engelska med minst två andra kurser i kommunal vuxenutbildning.

För det fjärde får, under de två år det är fråga om, varje kommun anordna två grundskolekurser med lägst åtta deltagare, i glesbygd lägst fem, i vart och ett av ämnena matematik, fysik och kemi. På gymnasieskolenivå får kommunen anordna två kurser enligt samma regler i matematik, fysUc, kemi och teknologi.

Den sålunda medgivna verksamheten med lägre deltagarantal är av försökskaraktär. SÖ har avgett en rapport om vilka sådana kurser som har anordnats i olika kommuner under budgetåret 1976/77. Av rapporten framgår att den väntade effekten inte till fullo har uppnåtts under detta budgetår. Det beror bl. a. på att många kommuner inte hann ändra sin planering av kursutbudet. Viss osäkerhet om hur nyss angivna regler skulle tolkas tycks också ha rått. Likaså kan svårigheten att i detalj känna tUl närliggande kommuners planering av och förändringar i kursutbud ha inverkat negativt. I vissa kommuner har dispensmöjligheterna ändå haft stor betydelse. Ämneskurser, bl. a. som sammanhållen utbildning, har kunnat startas där detta inte tidigare har varit möjligt. På flera orter har kursutbudet planerats och erbjudits med dessa bestämmelser i åtanke. Antalet deltagare har emeUertid därefter blivit så stort att bestämmelserna inte har behövt utnyttjas.

Prop. 1977/78: 36                                                                  44

Trots den begränsade' användningen under budgetåret 1976/77 anser jag att försöket har utfallit positivt och att de tidsbegränsade bestämmelserna fr. o. m. den 1 juU 1978 bör ersättas av permanenta bestämmelser med motsvarande innehåll. Med utgångspunkt i de erfarenheter som har vunnits bör de dock förenklas och på vissa punkter kompletteras. Det ankommer på regeringen att meddela de föreskrifter härom som behövs.

Utvecklingen av den kommunala vuxenutbildningen under de närmast kommande åren bör följas och utvärderas av den av mig föreslagna kommittén. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt utvecklingen vad gäller geografisk spridning av kursutbudet.

Utöver det antal undervisningstimmar som medges för varje kurs utgår statsbidrag till kommunal vuxenutbildning i form av ett sehablon-tUlägg, som får användas för stödundervisning, studiehandledning och studie- och yrkesorientering. SVUX föreslår en höjning av schablontillägget för både gymnasieskolekurser och särskild yrkesinriktad utbUdning från 13% resp. 10% till 15%. Förslag om viss höjning av schablontillägget framförs också av SÖ i petita för budgetåret 1978/79. Jag är inte nu beredd att föreslå någon höjning av schablontillägget.

Kurs inom kommunal vuxenutbildning får påbörjas om antalet elever beräknas uppgå till lägst tolv. Regeringen har, som jag nyss har redovisat, medgivit vissa undantag från dessa bestämmelser. Om antalet elever går ner under tolv, skall frågan om kursens bibehållande underställas länsskolnämnden. SVUX föreslår att antalet undervisningstimmar skall minskas med 20 % om antalet stadigvarande deltagare minskar från tolv till lägst åtta, samt att kommunen skall ha rätt att använda schablontillägget för att ersätta minskningen av antalet undervisnings-timmar i den omfattning som bedöms nödvändigt. Utredningen föreslår liknande regler för de kurser som får starta med lägre antal elever. Jag anser det lämpligt att antalet undervisningstimmar fr. o. m. den 1 juli 1978 minskas på det sätt som utredningen föreslår. Jag är dock inte beredd att biträda utredningens förslag att minskningen av antalet undervisningstimmar skall få ersättas med timmar från schablontillägget. Schablontillägget bör däremot som nu användas för stödundervisning. Sjunker antalet stadigvarande elever ytterligare bör länsskolnämnderna vara restriktiva i sin bedömning av om kursen skall få fortsätta eller ej. Jag vUl särskilt erinra om den möjlighet eleverna har att slutföra sin utbildning genom statens skolor för vuxna i Härnösand och Norrköping.

5.4.3 Undervisningslokaler m.m.

SVUX anser att statsbidrag tUl byggnadsarbeten för undervisningslokaler i den kommunala vuxenutbildningen skall utgå enligt samma. regler som gäller för det allmänna skolväsendet. Likaledes anser ut-

Prop. 1977/78: 36                                                    45

redningen att det skall utgå statsbidrag för kostnader för att anskaffa första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel öch hörselteknisk utrustning. Utredningen har inte kostnadsberäknat förslagen. En av förutsättningarna när kommunal vuxenutbildning startades var att ungdomsskolans lokaler, materiel osv. skulle utnyttjas för vuxenutbildningens behov. Jag anser att detta fortfarande är en viktig förutsättning för den kommunala vuxenutbildningen. Jag är därför inte beredd att förorda utredningens förslag om att särskilda statsbidrag skall utgå till byggnadsarbeten och första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel och hörselteknisk utrustning.

Jag vUl också i sammanhanget erinra om att gymnasieutredningen enligt sina direktiv skall överväga samverkan mellan gymnasieskolan, kommunal vuxenutbUdning och arbetsmarknadsutbildning för att få till stånd ett bättre utnyttjande av resurser som personal, lokaler och utrustning.

5.5 SÖ:s förslag om linje- och ämneskonstruktion

Jag övergår nu tUl att behandla vissa frågor som rör organisationen och fördelningen av kursinnehållet i kurser inom konimunal vuxenutbildning.

5.5.1 Etappinddning

SÖ fick år 1975 regeringens uppdrag att, med beaktande av vad som anförts om behörighetskomplettering inom den kommunala vuxenutbildningens ram i prop. 1975:9 om reformering av högskoleutbUd-ningen m. m., utarbeta förslag till studiegång i berörda ämnen. SÖ har nu avlämnat ett förslag till linje- och ämneskonstruktion inom kommunal vuxenutbildning. Vissa av SVUX' tankegångar om ett system med kurser som utformas som på varandra byggande eller alternativa enheter har också bearbetats och vidareutvecklats i SÖ:s förslag.

SÖ konstaterar att samma ämne i gymnasieskolan kan ha olika timtal eller olika kursplan, beroende på inom vilken linje det återfinns. De studerande tvingas därför välja ämne på viss linje. En kurs i ett ämne på en tvåårig linje kan inte alltid byggas på med motsvarande ämne på en treårig linje utan att studietiden förlängs. SÖ framhåller att det är väsentligt att undervisningen anknyter till de vuxenstuderandes erfarenheter. Överbryggande utbildning är inte att ge samma utbildning som ungdomsskolan ger utan att erbjuda kurser med vuxenanpassat innehåll.

Förslaget innebär att olika kurser i samma ämne enligt läroplanerna för grundskolans högstadium och gymnasieskolans olika linjer samordnas tUl en kurs genom att ämnet delas upp i etapper. Etapperna i resp. ämne skall bygga på varandra och ingå som delar i en samman-

Prop. 1977/78: 36                                                                  46

hängande studiegång. Varje del skall leda till en viss bestämd kompetensnivå, varvid etapp I skall motsvara grundskolans högstadium, etapp II ettåriga eller tvååriga kurser (studiegångar) i gymnasieskolan och etapp III resp. IV kurs (studiegång) som förekommer i mer än två årskurser i gymnasieskolan.

SÖ anser att det föreligger ett behov av förberedande kursetapper (O-etapper) i engelska, matematik och svenska med inriktning på studieteknik. Enligt SÖ;5 uppfattning finns det också studerande som av olika skäl inte skulle behöva genomgå fullständig grundskolekurs för att kunna påbörja gymnasieskolekurs. Däremot kan de ha behov av förberedande utbildning. För dessa elever föreslår SÖ en särskild gymnasieförbe-redande kurs på etapp I-nivå. Integrerade samhäUsorienterande och naturorienterande kurser föreslås också som förberedande kursetapper. Varje etapp föreslås omfatta dels en gemensam grunddel, dels en fördjupningsdel.

Med hänsyn till att flertalet vuxenstuderande kombinerar studier och yrkesverksamhet framhåller SÖ att den sammanlagda kurstiden i det föreslagna systemet inte bör förlängas jämfört med nuvarande förhållande. SÖ föreslår därför att antalet undervisningstimmar på resp. etapper fördelas inom ramen för timtalet i den nu längsta kursen i ämnet. I ämnet svenska föreslår SÖ dock en ökning med 25 timmar i etapp II. I vissa ämnen förordar SÖ ytterligare uppdelning i mindre enheter, s. k. moduler, bl. a. i syfte att underlätta samverkan med arbetsmarknadsutbildningen och studieförbundens cirkelverksamhet.

Enligt förslaget skall etapperna tillsammans utgöra en kurs. Detta innebär att om antalet deltagare går ner under det föreskrivna skall de bestämmelser och föreskrifter som gäller för kurser i övrigt till-lämpas också inom etappsystemet. SÖ föreslår dock att betyg skall ges efter varje avslutad etapp.

SÖ redovisar detaljerat hur en etappindelning av berörda ämnen skall kunna göras. Vidare anger SÖ vUken eller vUka etapper som bör vara genomgångna för att slutbetyg resp. avgångsbetyg från olika linjer skall kunna utfärdas. Endast oväsentliga ändringar i kursplanerna behövs enligt SÖ.

Enligt SÖ:s uppfattning bör förslaget prövas under en treårig försöksperiod fr. o. m. vårterminen 1978 i högst 15 kommuner. Fr. o. m. vårterminen  1979 föreslås att försöksverksamheten utvidgas något.

Flertalet remissinstanser tillstyrker en försöksverksamhet enligt SÖ:s förslag. Gymnasieutredningen framhåller t. ex. att en indelning i etapper gör det möjligt för individen att växla mellan studier och arbete och att planera sina studier i överblickbara steg, vilket överensstämmer väl med utvecklingen mot återkommande utbildning. Enligt utredningens mening bör en indelning i etapper i princip kunna underlätta en samverkan mellan gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Även TCO

Prop. 1977/78: 36                                                    47

anser att etappindelningen innebär en bättre anpassning av den kommunala vuxenutbildningen tUl ett system med återkommande utbUdning. FolkbUdningsförbundet anser dock att den föreslagna indelningen i etapper innebär att den kommunala vuxenutbildningen kommer ett stort steg närmare studieförbundens arbetsformer. SärskUt negativ är Folkbildningsförbundet till SÖ:s förslag om uppdelning av etapperna. Även folkbildningsutredningen framför liknande synpunkter.

I likhet med flertalet remissinstanser anser jag det värdefullt med en försöksverksamhet med etappindelning enligt SÖ:s förslag med beaktande av de synpunkter jag anför i det följande.

För att ge lid tUl förberedelser bör försöksperioden inledas först höstterminen 1978. I likhet med SÖ anser jag att försöket bör vara treårigt. Högst 15 kommuner med olika storlek och stmktur bör få delta i försöket. Det ankommer pä regeringen att meddela bestämmelser för försöksverksamheten. Regeringen bör vidare, efter förslag från SÖ, besluta vilka kommuner som skall delta. Försöksverksamheten bör inte föranleda nägon utökad tUldelning av undervisningstimmar för de aktuella budgetåren.

SÖ bör få rätt att fastställa högsta antal lektioner i de olika etapperna i huvudsaklig överensstämmelse med det framlagda förslaget. SÖ bör pröva om ytterligare ämnen på de tekniska linjerna kan anordnas enligt de föreslagna principerna, varigenom ökade möjligheter till teknisk utbildning kan erbjudas. Jag tiUstyrker SÖ:s förslag om att utöka antalet undervisningstimmar i ämnet svenska med 25.

Framför allt med hänsyn till de synpunkter som anförs av bl. a. folkbildningsutredningen vil! jag däremot inte förorda förberedande etapper i engelska, svenska och matematik (s. k. O-etapper). Inte heller förordar jag att s. k. särskilda gymnasieförberedande etapper, avsedda för studerande som inte behöver genomgå fuUständig grundskolekurs, får ingå i försöksverksamheten. I dessa avseenden anser jag det väsentligt att avvakta en lösning på gränsdragningsproblemen gentemot folkbildningsverksamheten. De elever som inte behöver genomgå en fuUständig grundskoiekurs som förberedelse tUl gymnasieskolestudier i ämnet kan i vissa ämnen med nuvarande regler placeras in i en redan pågående grundskolekurs på den nivå där eleven har förutsättningar att följa kursen. Schablontillägget kan utnyttjas för att ge erforderlig stödundervisning i anslulning till studierna på gymnasieskolenivå. Inom ramen för resp. etapper bör dessutom finnas utrymme för repetitionsavsnitt.

Jag delar SÖ;s uppfattning att varje etapp bör omfatta dels en gemensam grunddel, dels en fördjupningsdel. Jag vill särskilt framhålla att hela etappen skall utgöra en odelbar kurs. SÖ föreslår att etapperna i ett ämne tiUsammans skall utgöra en kurs. I motsats till SÖ anser jag att varje etapp bör betraktas som en ny kurs.

Betyg ges inom kommunal vuxenutbildning efter varje avslutad kurs.

Prop. 1977/78: 36                                                    48

Om varje etapp betraktas som en kurs, följer därav att betyg bör ges efter varje avslutad etapp. Betyg från sådana kurser (ämnesetapper) bör i enlighet med SÖ:s förslag kunna ingå i slutbetyg och avgångsbetyg från olika linjer.

Jag anser att det är väsentligt att så småningom komma fram till en lämplig organisatorisk modell för den samverkan SÖ förordar med arbetsmarknadsutbildningen och studieförbundens cirkelverksamhet. Det ligger dock delvis inom ramen för folkbildningsutredningens uppgifter att överväga denna fråga, vilket också påpekas i utredningens remissvar. Även gymnasieutredningen har att pröva frågor om samverkan mellan kommunal vuxenutbildning och andra utbildningsanordnare. Jag är därför inte beredd att föreslå att etapper får modulindelas utöver den pedagogiskt motiverade indelningen i grunddel och fördjupningsdel.

5.5.2   Grundskolekompetens och gyninasieskolekompetens

SÖ:s förslag omfattar också överväganden om behovet av slutbetyg resp. avgångsbetyg bland vuxna över 25 år med minst fyra års arbetslivserfarenhet. För denna kategori, föreslås dels en särskild grundskolekompetens omfattande endast ämnena svenska, engelska och matematik, dels en särskUd gymnasieskolekompetens omfattande, förutom dessa tre kommunikationsämnen, två av fem samhällsvetenskapliga ämnen och två av fem naturvetenskapliga. Möjlighet att byta ut vissa ämnen föreslås dessutom. Avgångsbetyg från tvåårig linje skulle förutsätta genomgång av etapp II och från treårig linje dessutom etapp III/IV i resp. ämnen.

En rad remissinstanser ställer sig tveksamma härtill. AMS är positiv till en förkortad studietid men framhåller att utredningen inte har tagit upp frågan om meritvärdering och kvotgruppsplacering av elever med den nya kompetensen. LO anser att behovet av fullständig grundskolekompetens för vuxna är mycket begränsat och framhåller att de nya behörighetsreglerna vid högskolestudier onödiggör en särskild gymnasieskolekompetens. Liknande synpunkter framförs av bl. a. Centralorganisationen SACO/SR och Svenska arbetsgivareföreningen (SAF). Från lärar- och elevgrupper har kritik framförts mot förslaget, vars konsekvenser anses ofullständigt belysta.

Jag delar remissinstansernas tveksamhet om behovet av att nu införa speciella kompetensrcgler för vuxna på grund- och gymnasieskolenivå. Jag är således inte beredd att biträda SÖ:s förslag i denna del.

5.5.3   Ny utredning

Avslutningsvis vill jag erinra om vad jag tidigare har anfört om behovet av en översyn av den kommunala vuxenutbildningen, innan definitiv ställning tas tUl dess organisation, omfattning och närmare

Prop. 1977/78: 36                                                    49

utformning i framtiden. Jag avser därför att senare föreslå regeringen att tiUsätta en särskUd kommhté för översyn av den kommunala vuxenutbildningens uppgifter i förhållande till de mål som har fastställts av riksdagen. Kommittén bör ha en parlamentarisk förankring och rymma erfarenheter av kommunal vuxenutbildning. Kommittén bör samla in och värdera de erfarenheter som har nåtts sedan den kommunala vuxenutbildningens början. Den bör också följa och utvärdera effekterna av de av regeringen meddelade bestämmelserna om att kurs får starta med lägre deltagarantal än normalt. Vidare bör kommittén följa försöksverksamheten med den linje- och ämneskonstruktion, som jag har förordat. En av kommitténs uppgifter bör vara att främja en bättre tillgänglighet av kompetensinriktade studier, t. ex. genom en jämnare geografisk spridning av den kommunala vuxenutbildningens utbud och möjligheter att genomföra kurser. Kommittén om den kommunala vuxenutbUdningen kommer även att åläggas att överväga frägor som berörs av andra utredningar. Den bör därför samråda méd bl. a. gymnasieutredningen och folkbUdningsutredningen.

6    Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

dds bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i det föregående om kommunal vuxenutbildning

dds föreslår riksdagen att godkänna de riktlinjer för försöksverksamhet med etappindelning av olika kurser i samma ämne enligt läroplanerna för grundskolans högstadium och gymnasieskolan.

7    Beslut

Regeringen ansluter sig tUl föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1977/78: 36 50

Innehåll

1    Inledning.........................................................      3

2    Nuvarande organisation .....................................      5

2.1    Läroplaner m. m............................................      5

2.2    Gällande bestämmelser ..................................      5

2.3    Kvantitativ omfattning...................................      7

3 SVUX' betänkande.............................................    10

3.1                                                                  Utredningen                 10

3.1.1    Mål för vuxenutbUdningen........................    10

3.1.2    Samverkan inom vuxenutbildningen............    11

3.1.3    Organ för samverkan...............................    13

3.1.4    Ökade resurser...................................... .. 14

3.1.5    Särskilt yttrande.................................... .. 19

3.2                                                                  Remissyttranden           19

3.2.1    Allmänna överväganden...........................    19

3.2.2    Samverkan inom vuxenutbUdningen............    21

3.2.3    Organ för samverkan............................... .. 23

3.2.4    Kommunal vuxenutbildning ....................... .. 23

4.................................................................... SÖ:s förslag om linje- och ämneskonstruktion inom kommunal
vuxenutbildning................................................. .. 25

4.1 SÖ:s förslag   ............................................. .. 25

4.1.1     Anknytning till läroplan för grundskolan och gymnasieskolan                 25

4.1.2     Konstruktion  av en behörighetsgivande  kurs i varje ämne                  26

4.1.3     Konstruktion av kursplaner ...................... .. 26

4.1.4     Grundskolekompetens och gymnasieskolekompetens .. 27

4.1.5     Förslag tiU etappindelning........................ .. 28

4.1.6     Konsekvenser av SÖ:s förslag ..................    30

4.1.7     Försöksverksamhet................................. .. 31

4.2 Remissyttranden........................................... .. 32

4.2.1    Allmänna överväganden...........................    32

4.2.2    Konstruktion  av en behörighetsgivande  kurs i  varje ämne                  32

4.2.3    Konstruktion av kursplaner ......................    33

4.2.4    Grundskolekompetens och gymnasieskolekompetens . . 34

4.2.5    Förslag tUl etappindelning........................    35

4.2.6    Studie- och yrkesorientering..................... .. 36

4.2.7    Försöksverksamhet................................. .. 36

5 Föredraganden   ............................................... .. 37

5.1    Inledning    ................................................. .. 37

5.2    Samverkan inom vuxenutbildningen  ................. .. 39

5.3    Organ för samverkan  ...................................    40

5.4    Kommunal vuxenutbildning.............................. .. 41

5.4.1    Vuxenanpassning ................................... .. 41

5.4.2    Garantikurssystem   ............................... .. 42

5.4.3    Undervisningslokaler m. m........................ .. 44

5.5                                                                  SÖ:s förslag om linje- oeh ämneskonstruktion           45

5.5.1    Etappindelning.......................................    45

5.5.2    Grundskolekompetens och gymnasieskolekompetens . . 48

5.5.3    Ny utredning  ........................................ .. 48

6    Hemställan....................................................... .. 49

7    Beslut .............................................................    49

NORSTEDTS TRYCKERI    STOCKHOLM   1977  770361