om inriktning av den regionala konsumentpolitiska verksamheten.
Proposition 1978/79:57
Prop. 1978/79:57
Regeringens proposition
1978/79:57
om inriktning av den regionala konsumentpolitiska verksamheten;
beslutat! den 28 december 1978.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoil.
På regeringens viignar
OLA ULLSTEN
HÄDAR CARS
Propositionens huvudsakliga innehåll
1 propositionen föreslås en ändrad inriktning av den statliga regionala konsumenlpoliiiska verksamheten.
Riksdagen beslutade år 1975 all kommunernas medverkan i konsumentpolitiken skulle byggas ul. Kommunerna skulle bl. a. svara för vägledning till enskilda konsumenter och för allmän information. Förslaget om ändrad inriktning av den regionala konsumenlpoliiiska verksamheien skall ses mol denna bakgrund.
Förslaget innebär alt tyngdpunkten i det regionala konsumenlpoliiiska arbetet skall ligga inom områdena uiredning, bevakning och kunskapsförmedling. Även vissa inforniationsuppgifter som samordning av allmän information i länel och anpassning av information till förhållanden inom. länel skall utföras regionalt. Den regionala personalen skall vidare ge stöd lill den kommunala konsumenlpoliiiska verksamheien och i ökad utsträckning delta i arbetet inom länsstyrelsen med frågor som har konsumenipoliiisk anknyining. Fram lill dess kommunerna byggt ul den konsumenlpoliiiska verksamheien skall den regionala personalen även ge vägledning och information till konsumenter som bor i kommunersom ännu inte har inrättat sådan verksamhei.
Den personal som arbetar regionall med konsumentfrågor skall enligt förslaget även i forlsällningen vara inordnad i länsstyrelsernas planeringsavdelningar. Anvisningar för verksamheten skall utfärdas av konsumentverket.
I Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 57
Prop. 1978/79:57 :
Utdrag
HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1978-12-28
Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikström, Friggebo, 'Wirtén, Huss, Rodhe, 'Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondestam
Föredragande: slalsrådet Cars
Proposition om inriktning av den regionala konsumentpolitiska verksamheten
1 Inledning
Konsumentfrågorna har under senare år ägnats ökad uppmärksamhet. Slaismakterna har inom ramen för samhällets konsumentpolitik vidtagit ftera ålgärder som syftar lill all stärka konsumenternas ställning. Den lokala och regionala konsumenlpoliiiska organisationen har behandlats vid ftera lillfällen under 1970-lalel. 1 prop. 1975:40om kommunal konsumenipoliiisk verksamhei m. m. förordades en viisenilig uibyggnad av kommunernas medverkan i konsumempoliiiken. Som liimpliga arbetsuppgifter för den kommunala konsumenlpoliiiska verksamheien nämndes bl. a. vägledning till enskilda konsumenter, allmän information i konsumentfrågor, rapportering lill centrala myndigheter och slöd till konsumentpolitiska aktiviteter i kommunerna. Enligt proposilionen skulle betydande delar av den diiiillsva-rande regionala konsumenlpoliiiska verksamheten, dvs. de till läns.styrel-serna anknutna hemkonsulenternas uppgifter, föras ut i kommunerna. Atl siödja kommunerna i deras konsunieniarbeie skulle vidare främsi bli en uppgift för konsumentverket. Mot den bakgrunden ansåg regeringen alt hcmkonsulenttjänsterna skulle dras in.
1 flera riksdagsmotioner riktades kritik mot förslaget om indragning av hemkonsulenitjänsterna. Samtliga motionärer uttalade tvivel om att en kommunal konsumenipoliiisk verksamhet skulle vara utbyggd inom en snar framlid, och många menade all hemkonsulenlljänslerna borde bibehållas.
Riksdagen underströk vikten av en utbyggnad av den kommunala konsumenlpoliiiska verksamheien och anslöt sig till huvuddragen i propositionen (NU 1975:26, rskr 1975:170). Däremot ansåg riksdagen att det inte
Prop. 1978/79:57 3
fanns underlag för eu beslul om indragning av hemkonsulenlljänslerna i en nära framtid. Samtidigt uttalade sig riksdagen för en anpassning av den regionala organisationen i laki med utvecklingen på det komniunala planei. Riksdagen fann vidare au regeringen borde följa utvecklingen lokalt och regionalt och lägga fram förslag lill sådana organisatoriska förändringar som föranleddes därav.
Våren 1976 behandlade riksdagen fem motioner med förslag oiu atl det regionala ledet i den konsumentpolitiska verksamheten borde beslå och att hemkonsulentorganisationen åtminstone tills vidare borde bibehållas oförändrad. Riksdagen biföll i huvudsak motionsyrkandena och uttalade alt det fanns goda skiil för en konsumenipoliiisk funktion på det regionala planet iiven när den kommunala verksamheten hade blivit fullt utbyggd (NU 1975/ 76:31, rskr 1975/76:178). Riksdagen ansåg också atl frågan om inriktningen av och resurserna för en sådan regional verksamhei borde uiredas så all klarare riktlinjer skapades för en anpassning av den regionala konsument-politiska organisationen lill den kommunala verksamhetens uppbyggnad. Lippdiaget borde anförtros åt en kommiilé med parlameniariski inslag.
Efter bemyndigande den 2 september 1976 lillkallade dåvarande chefen för handelsdepartementet en kommitté' för all uireda frågan om regional konsumenipoliiisk verksamhet (H 1976:04). Kommiiién som antog namnet RKV-utredningen avlämnade i mars 1978 betänkandet (SOU 1978:16) Regional konsumenipoliiisk verksamhei. Beträffande nuvarande förhållanden och utredningens närmare överväganden hänvisas till betänkandet. En sammanfattning av betänkandet bör fogas lill proiokollei i della iirende som bilaga I.
Efter remiss har yllranden över betänkandet avgetts av socialstyrelsen, skolöverstyrelsen (SÖ), statens livsmedelsverk (SLV), statens pris- och kartellnämnd (SPK), konsumentverket, samtliga länsstyrelser, utredningen (Kn 1976:03) om organisationen av länsstyrelsernas planeringsavdelningar och administrativa enheter m. m. (OPAL), Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Botkyrka, Stockholms, Uppsala, Flens, Kalmar, Ängelholms, Helsingborgs, Ystads, Kungsbacka, Göteborgs, Uddevalla, Borås, Arvika, Örebro, Hallsiahammars, Västerås, Gävle, Sandvikens, Härnösands, Örnsköldsviks, Östersunds, Umeå, Vilhelmina och Luleå kommuner. Kooperativa förbundet (KF), Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges hemkonsulenters förening, Konsumentvägledarnas förening, Husmodersförbundei Hem och samhälle. Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Studieförbundet vuxenskolan. Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhei (NBV), Hushållningssällska-
' Generaldirektören Sven Heurgren, ordförande, riksdagsledamöterna Margot Håkansson, Ingegärd Oskarsson, Hans Pettersson och Birgiiia Rydle, ombudsmannen Klas Petersson, avdelningschefen Turid Ström, länsrådet Uno William.sson samt direktören Lars Ägren.
Prop. 1978/79:57 4
pens förbund, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens ceniral-organi.sation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Centerns kvinnoförbund. Folkpartiets kvinnoförbund och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund.
Flera länsstyrelser och kommuner har i sin tur inhämtat och bifogat yuranden från olika håll. Till följd härav föreligger yiiranden även från bl. a. Norrtälje, Solna, Sirängnäs, Kinda, Norrköpings, Kalmar, Emmaboda, Torsås, Nybro, Oskarshamns, Väslerviks, Gotlands, Karlskrona, Kristianstads, Hässleholms, Ystads, Malmö, SialTansiorps, Trelleborgs, Halni.siads, Ulricehamns, Marks, Trollhällans, Lidköpings, Hagfors, Karistads, Hallsbergs, Karlskoga, Kumla, Nora,Söderhamns, Bräckc, Härjedalens, Krokoms, Ragunda, Strömsunds, Umeå, Skellefteå, Vilhelmina, Arieplog, Bodens och Älvsbyns kommuner, Konimunförbundcis länsavdelningar i Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs och Väsierboiicns län, LO-sekiioncn i Gävle, LO-disirikici i mellersta Norrland, Skaraborgs läns TCO-förening, Gävleborgs läns TCO-distrikt, Jämtlands länsTCO-förening,SACO/SR-avdclningen vid länsstyrelsen i Östergötlands liin, Konsum Skaraborg, Storstockholms planeringsnämnd, länsskolnämn-den i Gotlands län, Göteborgsegionens kommunalförbund, liinsbosiads-nämnden i Norrbottens län, Jönköpings lokalavdelning av Hushållslärarnas riksförbund, Gotlands läns hushållningssällskap och Gotlands länsförbund Hem och samhälle.
En sammanfattning av remissyttrandena bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 2.
Här kan även näiiina. att en särskild utredare (Kn 1976:03) med uppdrag att se över organisationen av länsstyrelsernas planeringsavdelningar och adminisiraiiva enheier m. ni. (OP.-XL) i belänkandei (SOU 1978:58) Organisatoriska frågor inom länsstyrelsen har lämnat förslag om bl. a. hemkonsulenternas inplacering vid länsstyrelserna. Denna fråga kommer atl anmälas av chefen för komniundepariemeniei i dennes anmälan lill budgeiproposi-lionen i dag (jfr prop. 1978/79:100 bil. 18).
2. Föredragandens överväganden 2.1 Inledning
Konsumentpolitiken syftar lill atl siödja konsumenterna och förbäiira deras siällning på marknaden. Samhälleis konsumenlpoliiiska verksamhei har successivt byggts ut under en följd av år. På regional nivå kom konsumentverksamheten igång myckel lidigi genom lillskapandei av hemkonsulenikåren. Efter all ha varil underställda olika huvudmän inlemmades hemkonsulenterna år 1970 i länsstyrelserna. F. n. linns del 39 sådana hemkonsulenltjänster i landet.
Statsmakterna har under 1970-ialei fållat flera beslul som rör riktlinjer för och organisaiion av den konsumenlpoliiiska verksamheten. 1 olika samman-
Prop. 1978/79:57 5
häng har vikten av att konsumentpolitiken ges en lokal förankring framhållits, senasi år 1975 då riksdagen behandlade frågan om kommunal konsumenipoliiisk verksamhet (prop. 1975:40, NU 1975:26. rskr 1975:170). Arbetsuppgifterna förden kommunala konsumentverksamheten börenligt beslutet vara bl. a. vägledning till enskilda konsumenter och allmän information, rapportering till centrala myndigheter och stöd till konsumenlpoliiiska aktiviteter i kommunerna. Verksamheten grundar sig på frivilliga åtaganden från kommunerna, niedan staten främsi genom konsumeniverkei på olika säll bislår kommunema. Några direkta sialsbidrag ulgår inte.
De uppgifter som enligt riksdagen skulle läggas på kommunerna var vid tidpunkten för beslutet huvuduppgifter för länsslyrelsernas hemkonsulenter. Mot den bakgrunden hade regeringen föreslagit alt hemkonsulenlljänslerna skulle dras in. Riksdagen delade inte denna mening utan ansåg all del inte fanns underiag för beslut om indragning av hemkonsulenlljänslerna i en nära framtid. Samtidigt ullalade sig riksdagen för en anpassning av den regionala organisationen i takt med utvecklingen på det kommunala planet. Riksdagen fann vidare att regeringen borde följa utvecklingen lokalt och regionalt och lägga fram förslag till sådana organisatoriska förändringar som föranleddes därav.
Våren 1976 behandlades ånyo frågan om hemkonsulenterna i riksdagen. Riksdagen uttalade därvid alt del fanns goda skäl för en konsumenipoliiisk funktion på del regionala planet även när den komniunala verksaniheten hade blivit fullt utbyggd (NU 1975/76:31, rskr 1975/76:178). Klarare riktlinjer borde enligt riksdagen skapas fören anpassning av den regionala konsument-politiska organisationen till den kommunala verksamhetens uibyggnad.
Med anledning av riksdagsbeslutet tillkallades en kommitté med uppgift att lämna förslag lill verksamhetsinriktning och arbetsuppgifter för en framtida regional konsumenipoliiisk verksamhet. Av vad jag tidigare har anförl framgår alt komniitiéns förslag skulle fogas in i ramen av 1975 års riksdagsbeslut om kommunal konsumenipoliiisk verksamhei. Utredningen som antog namnet RKV-uiredningen, har lämnat sina förslag i betänkandet (SOU 1978:16) Regional konsumentpolitisk verksamhet. Betänkandet har remissbehandlats. Vidare kan här nämnas all år 1976 tillkallades en särskild utredare med uppgift att se över organisationen av länsstyrelsernas planeringsavdelningar och administrativa enheter m. m. Utredaren har lagt fram förslag om bl. a. hemkonsulenternas organisatoriska placering inom länsstyrelserna.
Jag ämnar nu anmäla frågan om inriktningen av den regionala konsument-politiska verksamheten. I fråga om de förslag jag komnier atl lägga fram har jag samrått med chefen för kommundepartemeniet.
Inriktningen av den regionala konsumentverksamheten måste ses i relation lill uppgifter och resurser hos den centrala och lokala konsumenlpoliiiska organisationen. Uppgifterna för den centrala instansen dvs. konsumentverket formulerades senasi år 1976. Till verkets huvuduppgifter hör
Prop. 1978/79:57 6
arbetet med problem som rör konsumenternas köp och användning av varor och tjänster. Viktigt är också arbetet med distributionsfrågor i vilket ingår utbildning i konsumentfrågor samt slöd och uppföljning av den kommunala och regionala verksamheien. Ett iredje huvudområde är verkets allmänna informationsinsatser. De nu nämnda centrala uppgifterna ger en ram för den regionala konsumentverksamheten. Vidare är taklen i utbyggnaden av den kommunala verksamheten av stor belydelse för de framtida regionala arbetsuppgifterna, något som också varil uigångspunki förde riksdagsbeslut som har fallats de senaste åren.
2.2 Utbyggnaden av den kommunala konsumentpolitiska verksamheten
Som jag redan har redovisat är det numera en kommunal angelägenhet atl svara för vägledning lill enskilda konsumenter, allmän information, rapportering av förhållanden av iniresse till centrala myndigheter, remissyttranden och slöd lill konsumenlpoliiiska aktiviteter i kommunema. Riksdagen har uttalat alt kommunernas medverkan i konsumentpolitiken bör komma lill stånd genom frivilliga åtaganden och all statsbidrag inte bör utgå för verksamheten. Del SKall således ankomma på kommunerna själva att besluta om lokala konsumentaklivileier och alt bygga upp verksamheien i den takt de själva finner lämplig.
En uigångspunki för RKV-uiredningens arbete har varil riksdagens beslul år 1975 om utbyggnaden av den kommunala konsumentverksamheten. Beslutet innebär alt vägledningsfunktionen och de allmänna informationsinsatserna skall ftyttas över från regional lill kommunal nivå i takt med att den kommunala verksamheien byggs ut. Utredningen anser del angelägel alt den kommunala verksamheien inom en femårsperiod är så utbyggd att vägledning till enskilda konsumenter samt allmänna informationsinsatser i huvudsak har kunnat föras över från regional till lokal nivå. Utredningen anser alt det ännu har gått för kort tid för au frågan om obligatorisk kommunal konsumentverksamhet skall kunna övervägas. Skulle det emellertid i början av 1980-lalel visa sig alt utbyggnaden inte har gått i den takt som är önskvärd bör enligt en majoritet i utredningen frågan om obligatorisk kommunal konsumentverksamhet prövas av statsmakterna. Tre av utredningens ledamöier har reserverat sig mot della ställningstagande. De menar all kommunerna bör få den lid som erfordras för atl inordna konsumentak-liviieterna i övrig verksamhei. Diskussion om konsumeniverksamhei i ansluining till de åriiga överläggningarna mellan regeringen och kommunförbundet om den kommunala ekonomin anvisas som en väg atl påskynda utbyggnaden av kommunernas konsumentverksamhet.
Praktiskt taget alla de remissinstanser som har yttrat sig om taklen i utbyggnaden av den kommunala konsumenlpoliiiska verksamheien anser det angeläget atl konsumeniorgan inrättas i kommunerna så snart della är möjligl. Omkring hälften av dessa instanser anser det dock olämpligt alt
Prop. 1978/79:57 7
verksamheien görs obligatorisk.
Omkring en fjärdedel av de remissinstanser som har yttrat sig tar klart ställning för utredningsmajoritetens förslag atl frågan om obligatorium bör prövas efter fem år om utbyggnadstakten inie har varil tillfredsställande.
För egen del vill jag inledningsvis betona vikten av att 1975 års riksdagsbeslut om kommunal och regional konsumeniverksamhei fullföljs. Jag anser det angeläget att den framtida konsumentpolitiken får sin tyngd nära de enskilda hushållen. Allteftersom kommunerna bygger ut sin konsumentverksamhet frigörs resurser hos den regionala instansen som därmed kan ta sig an andra arbetsuppgifter. Riskerna för dubbelarbete och gränsdragningsproblem som kan följa med en utdragen övergång kan minskas om utbyggnaden av den lokala verksamheien går snabbi. Liksom utredningen och huvuddelen av remissinstanserna anserjag dock att det inte nu finns skäl alt forcera utbyggnaden av kommunernas konsumentverksamhet genom lagstiftning på området. Jag vill i detla sammanhang påminna om att riksdagen år 1975 ifrågasatte behovet och lämplighelen av speciallagstiftning om obligatorisk kommunal konsumentverksamhet.
Jag vill också erinra om all riksdagen i beslutet år 1975 uttalade att regeringen fortlöpande skulle följa utvecklingen på del lokala planet. Om regeringen vid denna uppföljning finner utbyggnadstakten oacceptabel får erforderliga ålgärder övervägas vid den då aktuella tidpunkten. Mot den bakgrund som jag nu har angivit är jag inte heller beredd alt ta ställning till om ett obligatorium bör övervägas år 1980.
2.3 Den regionala instansens arbetsuppgifter
RKV-utredningen anser atl den framlida regionala konsumentverksamheten bör inriktas på all inom länsstyrelserna svara för konsumentfrågor med anknyining lill konsumentverkets uppgifter. Verksamheien skall på sikl i huvudsak bestå av utredande, bevakande och kunskapsförmedlande uppgifter. Ulredningen preciserar arbetsuppgifterna enligt följande.
Ulredningen anser all innan den kommunala konsumenlpoliiiska verksamheten är fullt utbyggd måste hemkonsulenterna svara för vägledning och allmän information till konsumenter som bor i kommuner som saknar sådan verksamhei. 1 framliden skall dock vägledningen och den allmänna informationen enbart vara kommunala angelägenheler i enlighet med 1975 års riksdagsbeslut. Men vissa informationsuppgifier måsle ftnnas kvar regionalt, bl. a. samordning av allmän information i länet och anpassning av informationsmaterial till förhållandena inom länet. Utredningen berör särskilt kost-och hälsoupplysning och menar att det måsle ankomma på landstingskommunerna all svara för sådan information. Vidare anser ulredningen alt den regionala nivån främsi under uppbyggnadsskedet bör stödja den kommunala verksamheien i olika avseenden.
Allt efter som kommunerna inrättar konsumeniverksamhei kommer
Prop. 1978/79:57 8
resurser att frigöras regionall. Ulredningen föreslår att tyngdpunkten i uppgiftema i framliden skall ligga inom områdena utredning, bevakning och rapportering, dvs. uppgifter som i dag till stor del ankommer på den centrala nivån. De regionala handläggarna bör rapportera konsumentproblem till konsumentverket och bevaka marknaden i länel frän konsumenisynpunki, delta i projektarbete som initieras av konsumentverket sann utföra olika undersökningar inom länet. Ytterligare en framtida prioriterad uppgift skall enligt Ulredningen vara au bisiå konsumeniverkei i dess kontakter med regionalt verksamma utbildningsorganisationer.
Ulredningen anser också atl hemkonsulenternas kunskaper bättre bör tas lill vara inom länsstyrelsen vid behandling av frågor med konsumenipoliiisk anknyining.
En massiv remissopinion stöder utredningens förslag till arbetsuppgifter för den regionala nivån. Enigheten är således stor mellan centrala myndigheter, länsstyrelser, kommuner, arbetstagarorganisationer, intresseorganisationer ni. fl. om atl de resurser för konsumenlpoliiiska uppgifter som enligt riksdagsbeslut skall finnas på regional nivå skall inriktas mol bevakande, utredande och kunskapsförmedlande uppgifier.
1 likhet med remissinstanserna ansluter jag mig i stort till utredningens förslag om vilka arbetsuppgifter som bör handhas av den regionala instansen och förordar att den regionala verksamheien inriktas i enlighet med della. Uppgifierna på regional nivå kommer således all lill stor del beslå av uppgifter som f n. ankommer på konsumeniverkei men som är väl lämpade all ulföras regionalt. På några punkter vill jag emellertid bl. a. mot bakgrund av vad remissinstanserna anför närmare kommentera utredningsförslaget.
Ett stort antal remissinsianser har synpunkier på gränsdragningen mellan statlig och kommunal verksamhet. Många framhåller atl del är utomordentligt viktigt atl de två nivåernas ansvarsområden klart anges och finner utredningens förslag inte helt entydiga i den delen. Man befarar att detta kan leda till kompeienskonftikter, dubbelarbete och förvirring bland konsumenterna om vart man skall vända sig i olika konsumenlpoliiiska frågor. Remissinstanserna medger dock att gränsdragningsproblemen lill viss del har sin grund i den successiva utbyggnaden av den kommunala verksamheten, vilken ju nödvändiggör au de regionala handläggarna under uppbyggnadsskedet svarar för vissa uppgifter i kommuner som saknar konsumentpolitisk verksamhet. Remissinstanserna anser sålunda atl vissa oklarheter i gränsdragningen får accepteras under de närmaste åren. Flera instanser är dock allmänt oroade för alt gränsdragningsproblem komnier all finnas även på sikl. Bland sådana uppgifter som man befarar inte kommer au bli klart avgränsade märks allmän information, utbildningsfrågor och rapportering av konsumentproblem till ceniral instans. Remissinstanserna har dock inte närmare preciserat hur problemen skall undvikas.
Som jag lidigare har nämnt är inrättande av kommunal konsumentverksamhet ett frivilligt åtagande för kommunerna. Del är oundvikligt alt
Prop. 1978/79:57 9
utbyggnadstakten kommer atl variera såväl inom som mellan regioner. Vid fastställandet av uppgifier för den regionala nivån måsle därför hänsyn tas lill atl under ytterligare en tid de regionala handläggarna lill viss del måste arbeta med frågorsom egentligen är kommunala uppgifter. I delta ligger givetvis en risk för gränsdragningsproblem i det korlare perspektivet. Jag vill framhålla alt den regionala organisationen givetvis bara skall ge vägledning och information till konsumenter i kommuner som ännu inte har inrättat konsumentverksamhet. För övrigi är det hell naturligt att det också i framtiden kommer att finnas en rad beröringspunkter mellan lokala och regionala uppgifier. 1 likhet med utredningen anser jag dock alt de gränsdragningsproblem, som della förhållande kan leda lill, bör lösas i samarbete mellan kommunerna och den regionala instansen. Detta samarbete får byggas upp efter förutsättningarna i varje län.
Jag vill i detta sammanhang peka på att i takt med att den regionala instansen tar sig an de nya uppgifterna är det naturiigt att också överväga effekterna på den centrala organisationen.
När det gäller den inbördes prioriteringen av arbetsuppgifter har huvuddelen av remissinstanserna inga erinringar mol utredningens förslag. Några få remissinstanser, bland vilka märks länsstyrelser och intresseorganisationer, uttalar dock en viss oro för att de regionala handläggarna kommer all åläggas så många bevakningsuppgifter att information och utbildning kommer i andra hand. Dessa remissinsianser anser alt de kunskapsförmedlande uppgifierna är viktiga såväl samhällsekonomiskt som privalekonom-iskt och atl de bör prioriteras i framliden.
Jag delar uppfattningen atl information och utbildning är viktiga medel i det konsumenlpoliiiska arbelei. En avvägning måsle ständigt göras av ansvariga myndigheter när det gäller de åtgärder som riktas direkt mot produktion och distribution och kunskapsförmedlande insatser. Var tyngdpunkten läggs kan givetvis variera över tiden, bl. a. beroende på hur konsumeniproblemen ser ul vid en viss lidpunki. En annan omständighet av betydelse i delta samnianhang är som jag redan har framhållit alt del är angeläget med så klara gränsdragningar som möjligt mellan kommunal, regional och central konsumentverksamhet. Viktiga informationsuppgifier ingår löpande i konsumentverkets arbeie. Vidare är allmän information en av kommunernas huvuduppgifter inom konsumentpolitiken. Delta minskar givetvis behovei av regionala informationsinsatser. På informationssidan bör tyngdpunkten i det regionala arbetet bli exempelvis kampanjer i länet saml atl anpassa material till regionala förhållanden. Utbildningsinsatserna bör in riktas på planering och samordning och inte ta formen av direkl medverkan i undervisning.
När det gäller rapportering till konsumentverket bör den självfallet begränsas till konsumentproblem som är av direkt intresse för verkets arbete.
Information i hälsofrågor härav tradition varit en uppgift för hemkonsu-
1* Riksdagen 1978/79. I samt. Nr 57
Prop. 1978/79:57 10
letiierna. Liksom utredningen och de remissinstanser som har yitrai sig i frågan an.ser jag alt dessa uppgifier primärt hör hemma hos landstingskom-munerna.
2.4 Or);anisation och resurser
Jag har tidigare behandlal relationerna mellan central och regional konsumentpolitisk verksamhet. Den statliga konsunientverksamheien bör liksom hittills regionalt ankomma på länsstyrelserna. Detta har varit en av utgångspunkterna lor RKV-utredningen. Hemkonsulenterna är f n. inordnade i länsslyrelsernas planeringsavdelningar. RKV-uiredningen har inte funnit skäl att frångå denna inplacering. Även jag anser att denna placering av de regionala handläggarna är lämplig.
Chefen förkonimundepartenientet kommer som jag tidigare har redovisat att i dag anmäla vissa organisationsförändringar med anledning av förslag från OP.AL. Jag har i stmiråd med chefen för kommundepartemeniet funnit alt det inte nu finns skäl att ändra placeringen inom planeringsavdelningen av den personal som arbetar med konsumentfrågor.
Jag kommer här att koncentrera mig i huvudsak på frågor som rör styrning av den regionala verksamheien och konsumentfrågornas plats i länsstyrelsernas arbele.
RKV-utredningen har föreslagil all del uttryckligen skall anges i länsstyrelseinstruklionen all det åligger länsstyrelserna alt särskilt la befattning med konsumenlpoliiiska frågor. Jag anser del rikligt att också länsstyrelsernas uppgifter på konsumenlområdel klart anges i länsstyrelseinstruklionen bl. a. därför att RKV-utredningens förslag innebär all konsumentfrågorna inom länsstyrelserna betonas. Det ankommer på regeringen atl besluta i denna fråga.
En särskild fråga i detla sammanhang är den regionala konsumenlpoliiiska instansens knytning tiil konsumeniverkei och verkets möjligheter att la inilialiv lill regional verksamhei.
RKV-utredningen anser alt de uppgifier som kommittén har föreslagit för den regionala instansen innebär en närmare anknyining lill konsumeniverkei än den som f n. gäller. Konsumentverket har sedan år 1975 utfärdat anvisningar för hemkonsulenternas verksamhei. Ulredningen föreslår att sådana anvisningar också i framliden skall vara medel för inriktning och styrning av verksamheten regionall. Remissinstanserna stödjer detta men påtalar vikten av atl olika förhållanden i länen beakias.
För egen del villjag erinra om atl konsumentverket är ceniral förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor och enligt sin instruktion svarar för den regionala verksamheten. Mot den bakgrunden finner jag del naturligt att verket även i fortsättningen uifärdar anvisningar som skall tjäna till ledning för den regionala verksamheten. En fördel med anvisningarna är också all gränsdragningsproblemen till viss del torde kunna minskas genom alt fasta
Prop. 1978/79:57 II
rutiner för bl. a. rapportering till central instans läggs fasl. Det bör också noteras all anvisningarna är ett flexibelt instrument som ger möjligheler lill förändrad inrikining av verksamheien regionall i laki med ändrade konsumenlpoliiiska prioriteringar. Jag vill i sammanhanget betona att den regionala personalen självfallet bör medverka när anvisningarna utarbetas. Det ankommer på regeringen att besluta i de nu berörda frågorna.
RKV-utredningen har bedömt att den regionala konsumentverksamheten på kort sikt kan bedrivas tillfredsställande med oförändrade resurser men att en viss förstärkning är önskvärd i det längre perspektivet. Bland remissinstanserna har främst länsstyrelsen ställt sig bakom en förstärkning medan de som företräder kommunernas intressen lill viss del varit tveksamma till om den regionala nivån över huvud taget bör tillföras ytterligare resurser. Jag delar bedömningen att arbetsuppgifter och resurser balanserar varandra på kort sikt.
3. Hemställan
Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår riksdagen alt
godkänna de riktlinjer för den regionala konsumenlpoliiiska verksamheien som jag har förordat.
4. Beslut
Regeringen ansluter sig lil) föredragandens överväganden och beslutar all genom propositionen föreslå riksdagen alt anta det förslag som föredraganden har lagt fram.
Prop. 1978/79:57 12
Bilaga I
Sammanfattning av RKV-utredningens betänkande (SOU 1978:16)
Regional konsumentpolitisk verksamhet
Bakgrund
Konsumentpolitisk verksamhei i offentlig regi bedrivs i dag lokalt, regionalt och centralt.
Den lokala verksamheien bygger på frivilliga åtaganden av landets kommuner. Vid årsskiftet 1977/78 fanns någon form av kommunal konsumentpolitisk verksamhet i drygt 160 kommuner. 1 62 kommuner leds verksamheten av en konsumeninämnd. I andra kommuner är verksamheien knuten till kommunstyrelsen, sociala centralnämnden, informationsnämnden eller annan nämnd. I 29 kommuner finns för det löpande arbetet en eller ftera heltidsanställda konsumenisekreierare. I övriga kommuner utom Stockholms kommun fullgörs konsumenlsekreterarens arbele av deltidsanställda ijänslemän - ofta med även andra arbetsuppgifter än konsumentfrågor. 1 Siockholm motsvaras konsumenisekreierarna av de kommunalt anställda hemkonsulenterna (ett 30-ial).
Den regionala organisationen på konsumenlområdel utgörs av hemkonsulenterna, som är knutna lill länsslyrelsernas planeringsavdelningar. Vid utgången av år 1977 fanns 39 hemkonsulenter vid landels länsstyrelser. Tio län har en hemkonsulent, tretton län har två och ett län (Västerbottens) tre hemkonsulenter.
På ceniral nivå har konsumeniverkei ett övergripande ansvar för konsumentfrågorna. Konsumentverket svarar enligt sin instmklion för den regionala konsumentverksamheten och för kontakter med företrädare för kommunal och annan lokal konsumentverksamhet. Verkei uifärdar härvid anvisningar för inrikining och planering av den regionala verksamheten. Hemkonsulenterna biträder konsumentverket i bl. a. utredningsarbete och utbildningsfrågor. Konsumeniverkei svarar för fortbildningen av konsumentsekreterare och hemkonsulenter.
I maj 1974 tillsattes en arbetsgrupp inom handelsdepartementet med uppdrag all utarbeta förslag i fråga om kommunernas medverkan i konsumentpolitiken. Arbetsgmppen förordade i sill betänkande Kommunal konsumentpolitisk verksamhei - innehåll och organisaiion (stencil H 1974:1) all kommunernas medverkan i konsumentpolitiken skulle byggas ut väsentligt saml all hemkonsulenlljänslerna vid länsstyrelserna skulle dras in. 1 proposition 1975:40 anslöt sig regeringen till arbetsgruppens förslag.
Även riksdagen fann utbyggnaden av den konsumenlpoliiiska verksam-
Prop. 1978/79:57 13
heten inom kommunerna angelägen. Riksdagen ansåg emellertid au en regional konsumentverksamhet behövdes och alt hemkonsulentljänsterna därför inte borde dras in. Riksdagen framhöll alt den regionala organisationen borde anpassas lill en utbyggd kommunal verksamhet.
I samband med behandlingen av ett anial riksdagsmotioner våren 1976 uttalade riksdagen att det fanns goda skäl för en konsumentpolitisk verksamhei på regional nivå även när verksamheien på den kommunala nivån hade blivit fullt utbyggd. Riksdagen ansåg atl frågan om inriktningen av och resurserna för en sådan regional verksamhei borde uiredas så alt klarare riktlinjer skapades för en anpassning av den regionala konsument-politiska organisationen lill den kommunala verksamhetens utbyggnad. Uppdraget borde anförtros en kommitté med pariamentariski inslag.
Det är detta uppdrag som ulredningen angående regional konsumentpolitisk verksamhet (RKV-utredningen) - enligt direktiv av regeringen i september 1976 - nu fullgjort.
Utredningens arbete har i enlighet med statsmakternas intentioner avsett inriktningen av och resurserna för en framlida regional konsumentpolitisk verksamhet. Två viktiga förutsäliningar i utredningens direktiv har varil alt 1975 års riksdagsbeslut om kommunal konsumentpolitisk verksamhei skall beakias och all den regionala verksamheien för framliden bör ges en renodlat konsumentpolitisk inriktning.
Ulredningen har bl. a. genom en enkät lill hemkonsulenterna kartlagt deras verksamhet. En enkät beiräffande kommunal konsumeniverksamhei har lillställis ett slorl antal kommuner. Ett tiotal länsstyrelser har för Ulredningen redovisat i vilken omfattning hemkonsulenterna för närvarande tas i anspråk för länsstyrelsernas verksamhei. Enkäterna har givit nämnda instanser tillfälle atl framföra synpunkter på en framtida konsumentpolitisk verksamhei på regional nivå.
Olika myndigheters och organisationers syn på inriktningen av en framtida regional konsumeniverksamhei har inhämialsgenom hearings. Ulredningen har tagit del av konsumentverkets sammanställningar och material angående central, regional och kommunal konsumentverksamhet.
Utredningens överväganden och förslag
Utredningen anser del angeläget att den kommunala konsumentverksamheten inom en 5-årsperiod är så utbyggd alt vägledning lill enskilda konsumenter samt allmänna informationsin.satser i huvudsak då har kunnat föras över från regional till lokal nivå. Skulle emellertid i början av 1980-talel detla inte visa sig vara fallet bör enligt en majoritet i ulredningen frågan om obligatorisk kommunal konsumentverksamhet bli föremål för statsmakternas prövning.
Enligt statsmakternas ställningstagande 1975 skall en huvuduppgift för den kommunala konsumentverksamheten vara rådgivning till konsumenter
Prop. 1978/79:57 14
i enskilda fall. Verksamheten bör dessulom omfatta bl. a. allmän konsumentinformation och rapportering av konsumeniproblem till centrala organ på konsumenlområdel.
Nu angivna uppgifter för den kommunala verksamheien har emellertid hittills dominerat också många hemkonsulenters arbele regionall.
Starka praktiska skäl talar enligt utredningens mening för atl tyngdpunkten i rådgivningen till enskilda konsumenter föriäggs till kommunerna. Även den allmänna informationen lill konsumenter bör i försia hand förläggas till kommunal nivå. Ulredningen anser därför att hemkonsulenternas nuvarande arbeie med rådgivning lill enskilda konsumenter och allmän konsumentinformation bör föras över från regional till kommunal nivå. Ett sådant överförande ligger väl i linje med riksdagens ställningstaganden beträffande den komniunala verksamheten. Alt hell föra över dessa uppgifter till kommunerna låter sig dock inte göras förrän den kommunala verksamheien blivit fullt utbyggd. Under mellantiden måsle man räkna med all hemkonsulenterna fär las i anspråk för enskild rådgivning och för allmän konsumentinformation i de delar av länel som saknar kommunal konsumentverksamhet. Vad gäller allmän information anser ulredningen lämpligt alt vissa samordnanae uppgifter i fråga om konsumentinformationen inom länel även på längre sikt förläggs lill den regionala nivån. Ulredningen uigår därvid från alt den regionala och den kommunala konsumentverksamheten skall samverka på frivillig bas.
Bland hemkonsulenternas nuvarande arbetsuppgifter ingår också att siödja den kommunala verksamheien, t. ex. vid uppläggningen av rådgivningsar-beiei. Ulredningen finner all denna uppgift bör ligga kvar på den regionala nivån under uppbyggnaden av den kommunala verksamheien.
Med utredningens förslag alt rådgivningen lill enskilda konsumenter och allmäninformationen i huvudsak skall föras över lill den kommunala nivån skapas utrymme för annal arbete regionalt. Enligt utredningens mening bör den kapacitet som frigörs utnyttjas bl. a. för bevakning och utredning av konsumentfrågor på länsnivå.
Konsumeniverkei har under senare lid fåll flera nya och omfattande arbetsuppgifter. De avser bl. a. produktsäkerhet och produktutformning, informationsplikt i reklam och konsumenlkrediter. I arbetet på dessa områden behövs medverkan av befattningshavare på olika håll i landet. Det kan gälla all rapportera problem till konsumentverket eller all della i projekt i verket - t. ex. arbete med riktlinjer för företagens produktutformning eller marknadsföring - eller alt kontrollera atl sådana riktlinjer efterlevs. På konsumenikrediiområdet har statsmakterna nyligen (se prop. 1976/77:123) framhållit all hemkonsulenterna bör kunna medverka i arbetet med alt kontrollera atl konsumentverkets riktlinjer för kreditköp följs av förelagen.
Del kunde invändas att också den kommunala konsumentverksamheten bör rapportera konsumentproblem lill konsumentverket och alt rapportering både lokalt och regionalt kan leda lill dubbelarbete. Ulredningen kan
Prop. 1978/79:57 15
emellertid inte finna annal än alt både den kommunala och den regionala rapporteringen behövs för alt arbetet skall bli så effektivt som möjligl.
Uppgifter som avser kontroll av efterievnaden av verkets riktlinjer och motsvarande skall enligt utredningens mening utföras på regional nivå.
Ell sedan länge använt medel i konsumentpolitiken är utbildning. Flertalet hemkonsulenter har lång och gedigen erfarenhet av undervisning i konsumentfrågor. Utredningen finner det naturiigt att hemkonsulenterna - eller deras motsvarighet i framtiden - också i fortsättningen verksamt bidrar till bälire kunskaper på konsumenlområdel. Konsumentverket har eit omfattande ansvar för utbildningen i konsumentfrågor. I detta arbele bör den regionala verksamheien utgöra en naturlig länk. Man kan regionall bistå konsumeniverkei i dess kontakter med uibildningsorgan, t. ex. när del gäller uppläggning och genomförande av lärares studiedagar eller av studieprogram inom folkbildningsarbetet.
Hemkonsulenterna medverkar i dag i viss utsträckning i arbetet på länsstyrelserna. På sina håll är dock denna medverkan mycket blygsam. Enligt utredningens mening bör hemkonsulenternas sakkunskap bätire tas till vara inom länsstyrelserna vid behandling av frågor med konsumentpolitisk anknytning. Som exempel kan nämnas bistånd vid prövning av ärenden angående stöd lill kommersiell service i glesbygd eller angående tillfällig handel samt vid remissbehandling av frågor inom del konsumenlpoliiiska området.
Utredningens förslag vad gäller arbetsuppgifterna på regional nivå kan sammanfallas så atl verksamheten i framtiden bör omfatta bevakande, utredande och kunskapsförmedlande uppgifter.
Ulredningen understryker i olika sammanhang att det är viktigt atl de statliga och kommunala resurserna på konsumenlområdel utnyttjas rationellt. Delta kräver fortlöpande samverkan mellan konsumentverket saml de regionala och kommunala konsumeniorganen. Bl. a. är det angelägel att de håller varandra underrättade om insatser av belydelse för respektive verksamheter. Utredningen anser atl fasta rutiner för sådant informationsutbyte bör utvecklas.
Del bör ankomma på konsumentverket att från nu angivna utgångspunkter utarbeta närmare anvisningar för den regionala verksamheten.
Med det arbetsområde som utredningen föreslår för de regionala handläggarna på konsumenlområdel är det tveksamt om beieckningen "hemkonsulent" bör användas i fortsättningen. Befattningen synes kunna ges samma beteckning som övriga tjänstemän med motsvarande handläggande uppgifier på länsstyrelserna, med tillägget "handläggare av konsumentfrågor" som en arbetsbeskrivning.
Bland de kvalifikationer som utredningen bedömer önskvärda för atl de regionala handläggarna skall kunna genomföra de föreslagna arbetsuppgift terna märks kunskaper i konsumentekonomi och konsumenträtl saml pedagogisk erfarenhet. Utredningen förutsätter att konsumentverket även i
Prop. 1978/79:57 16
framtiden svarar för vidareutbildningen av de regionala handläggarna.
Utredningen har inte funnit anledning alt organisatoriskt placera de regionala handläggarna på annat sätt än för närvarande, dvs. vid planeringsavdelningarna inom länsstyrelserna. Vissa ändringar föreslås i länsstyrelseinstruktionen i syfte atl betona konsumentfrågornas vikt inom länsslyrelse-arbelel.
Utredningen förordar atl i de län där två hemkonsulenter är placerade på olika orter inom länet eller där hemkonsulent finns på annan ort än länsstyrelsen tjänsterna förs över lill länsstyrelseorten. Härigenom kan eu bättre samarbete etableras både mellan de regionala handläggarna inbördes och mellan dessa handläggare och länsstyrelsen.
Utredningen anser att genomförandel av de framlida arbetsuppgifterna kommeratt ställa krav på ökade resurser regionall och förordaratt personalen förstärks efter hand. Behovet av större resurser kommer all bli särskilt märkbart i län med en tjänst och ett ston antal kommuner och invånare. Ulredningen finner önskvärt att det på sikt finns åtminstone två handläggare på alla länsstyrelser med undantag av de minsta. Personalbehovet i framtiden bör enligt ulredningen bedömas av konsumentverket i samverkan med länsstyrelserna.
Den nuvarande kapaciteten på regional nivå skulle kunna ökas väsentligt genom förstärkningar av bilrädespersonalen. Hemkonsulenternas möjligheler atl anlita sådan personal är för närvarande mycket begränsade på många länsstyrelser. Utredningen anser angelägel alt del finns minsl en heltidstjänst som biträde åt hemkonsulenterna vid varje länsstyrelse.
Utredningen föreslår atl länsstyrelserna i fortsättningen direkl lilldelas vissa medel för regionala utbildnings- och informationsinsatser på del konsumenlpoliiiska området. Storleken av dessa medel bör prövas i anslutning lill länsslyrelsernas anslagsframställningar.
Prop. 1978/79:57 17
Bilaga 2
Sammanfattning av remissyttrandena
1. Utbyggnaden av den kommunala konsumentpoliliska verksamheten
En övervägande majoritet av de remissinstanser som har yitral sig om takten i utbyggnaden av den kommunala konsumenlpoliiiska verksamheten är ense om att del är angeläget att konsumentorgan inrättas i kommunerna så snart detla är möjligt. Omkring hälften av dessa remissinstanser anser del dock olämpligt alt den kommunala konsumentverksamheien görs obligatorisk nämligen länssiyrclserna i Ösicrgöilands, Kalmar, Goilaiids. Blekinge. Skaraborgs. Värmlands och Örebro lån. Svenska komnninförbundei. Botkyrka. Uppsala, Helsingborgs. Kungsbacka. Göieboigs. Uddevalla. Borås. Hallsiahammars, Väsierds, Gävle, Härnösands. Örnsköldsviks och Umeå kommuner. Sveriges grossistförbund. Husmodersförbundei hem och samhälle. Sveriges indusiiiförhund saml Cenierns kvinnoförbund. Man menar alt kommunerna själva måste prioritera sin verksamhei och avgöra om nya aktiviteter som kommunal konsumentpolitisk verksamhet kan byggas upp inom de snäva ekonomiska ramar som gäller. Diskussioner om konsumeniverksamhei i anslutning till de årliga överiäggningarna om den kommunala ekonomin som förs mellan regeringen och Kommunförbundet bedöms kunna påverka utbyggnaden gynnsamt. Några remissinstanser pekar på atl utbyggnaden kan påskyndas om statliga medel skjuts till.
Konsumeniverkei, länsstyrelserna i Uppsala, Jönköpings och Kristianstads län, Flens, Örebro, Sandvikens, Ösiersunds och Lideå kommuner. Kooperativa förbundel (KF). Konsumeniväglcdarnas förening, Landsorganisaiioncn i Sverige (LO). Tjänsiemännens ceniralorganisation (TCO) samt centralorganisaiionen SACO/SR tillstyrker utredningens förslag att frågan om obligatorisk konsumentpolitisk verksamhei bör prövas av slaismakterna om fem år om verksamheten då inte har blivit fullt utbyggd. Sveriges hemkonsulenicrs förening anser au prövningen bör ske redan efter tre år. Folkpariicis kvinnoförbund uttalar all en tillfredsställande konsumentvägledning skall ha etablerats i vae kommun om fem år. Arbetarnas bildningsförbund (ABF) menar atl lämpliga åtgärder måste vidtas så all en fullsiändig uibyggnad kommer lill siånd senasi år 1980. Huvudargumentel för prövning av eli obligatorium är enligt flertalet av dessa instanser alt en ändamålsenlig arbetsfördelning och samverkan mellan olika nivåer kan åstadkommas först då kommunerna har övertagit direkirådgivningen och huvuddelen av informalionsuppgifterna.
Länssiyrclserna i Siockholms. Södermanlands och Göichurgs och Bohus lan saml Vilhelmina kommun anser atl man nu inte kan ta ställning lill om ett obligatorium bör övervägas om fem år ulan menar all utvecklingen måste avvaktas.
Prop. 1978/79:57 18
2 Arbetsuppgifter för den regionala instansen 2.1 Allmänt
En massiv remissopinion stöder utredningens förslag lill arbetsuppgifter för den regionala nivån. Enigheten är sålunda stor mellan centrala myndigheter, länsstyrelser, kommuner, arbetstagarorganisationer, intresseorganisationer m, fi. om att de resurser för konsumenlpoliiiska uppgifter som enligt riksdagsbeslut skall finnas vid länsstyrelserna skall inriktas mot bevakande, utredande och kunskapsförmedlande uppgifter.
ABF redovisar dock tveksamhet till behovet av en framlida regional förankring av de konsumenlpoliiiska uppgifterna men kan med den ram slatsniakterna fastställt acceptera den huvudsakliga inriktningen av verksamheten.
Några remissinstanser har synpunkter på prioriteringen av de föreslagna uppgifterna. Lånssiyrelserna i Göieborgsoch Bohus. Ålvsborgs. Värmlands saml Kopparbergs län framhåller utbildningen som en väsentlig regional uppgifi. KF menar atl hemkonsulenternas arbeie med utbildning och allmän konsumentinformation, särskilt i form av initiering, samordning och medverkan vid arrangemang ordnade av institutioner, skolor och folkrörelseorganisationer måste ges hög prioritet. Husmodersförbundei Hem och samhälle påpekar alt de regionala handläggarna inte får åläggas så många bevakningsuppgifter all det blir lill men för de nödvändiga och allt mer viktiga informations-, utbildnings- och planeringsuppgifterna. Sveriges .soci-aldemokrailska kvinnoförbund anser atl de samlade statliga och kommunala resurserna på konsumenlområdel utnyttjas bäst, om man sätter de kunskapsförmedlande insatserna främsi på den regionala nivån. Länssiyrelserna i Gävleborgs och Norrbanens län anser all möjlighelerna till regional anpassning av verksamheien måsle sältas i centrum.
Länssiyrelserna i Uppsala. Södermanlands, Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Västmanlands, Kopparbergs, Jämtlands, Västerbonens och Norrbottens län, Kommunförbundei, Landstingsförbundei, Uppsala, Kalmar, Ångelholms, Helsingborgs, Göteborgs, Hallsiahammars, Västerås, Örnsköldsviks, Ösiersunds och Umeå kommuner, Hemkonsuleniernas förening, Konsumenlvägledarnas förening, Husmodersförbundei Hem och samhäUe och SACO/SR betonar viklen av en klar arbetsfördelning mellan slallig och kommunal verksamhei. Flertalet av dessa menar att gränserna mellan olika arbetsområden kommunalt och regionalt inte är helt entydiga i utredningens förslag och befarar därför all detta kan leda lill överlappningar och dubbelarbete. Klara ansvarsgränser anses vara en förutsättning för att de resurser samhället satsar på konsumentpolitik skall kunna utnyttjas rationellt och för atl konsumenterna skall veta vilken instansde skall vända sig lill. Som exempel på områden som inte anses klart avgränsade nämns utbildning och information. Huvuddelen av remissinstanserna som är kritiska mot föreslagen ansvarsfördelning redovisar inte närmare hur gränsdragningsproblemen bör lösas. Följande
Prop. 1978/79:57 19
synpunkier anförs. Kommunförbundei anser att problemet kan lösas genom att myndighetsutövning och därmed sammanhängande verksamhet åläggs den statliga regionala .sektorn medan rådgivnings- och informationsverksamheten bör ligga på den kommunala. Konsumeniväglcdarnas förening anser att oklarheterna i relationerna mellan den regionala och kommunala nivån är en konsekvens av alltför snäva utredningsdirektiv. Föreningen anser del därför angeläget all en översyn görs av den samlade konsumenlpoliiiska verksamheten inom en snar framlid. Föreningen anser vidare alt en överflyttning av samtliga informations- och utbildningsinsatser lill kommunerna ger en klarare ansvarsfördelning. LO avvisar utredningens förslag angående de regionala handläggarnas uppgifier inom områdena bevakning, rapportering och uiredning med hänvisning lill riskerna för dubbelarbete. Konsumeniverkei framhåller att om de regionala arbetsuppgifterna koncentreras till färre områden och samtidigt fördjupas inom dessa kommer en klarare arbetsfördelning mellan ceniral, regional och kommunal nivå alt skapas.
Risken för oklara ansvarsgränser lyfter enligt flera remissinstanser fram kravet på ell utvecklat samarbete och samordning mellan berörda myndigheter på ceniral, regional och lokal nivå. Detla betonas av bl. a. länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Skaraborgs, Värmlands och Väslmanlands lån, Uppsala, Östersunds och Umeå kommuner, SACO/SR, Cenierns kvinnoförbund saml Hemkonsulenternas förening. En samordning mellan konsumeniorgan på olika nivåer anses ge förutsättningar för eit effektivt resursutnyttjande och ett mera likartat och jämnare serviceutbud till de enskilda konsumenterna.
Konsumentverket menar alt den regionala konsumentverksamheten måsle få betydande samordningsuppgifter i anslutning lill verkets samarbete med kommunerna. En viss del av den statliga konsumentverksamhetens service till och kontakter med kommunerna bör således kunna överföras till regional nivå.
En aspekt på det nämnda samarbetet är det regionala organets stöd och service ål den kommunala verksaniheten. Länsstyrelsen i Jönköpings län anför all stödet lill kommunerna i konsumenlpoliiiska frågor under senare har år varil en angelägen uppgift men att eti bestående samarbete bör komma till stånd även sedan verksamheten har blivit fullt utbyggd. Denna uppfattning delas av bl. a. länsstyrelserna i Malmöhus, Skaraborgs, Kopparbergs och Västernorrlands län, Örebro, Arvika, Gävle. Sandvikens. Östersunds. Umeå och Luleå kommuner. Hemkonsuleniernas förening, ABF och Hushållningssällskapens förbund. Uppgifterna kan avse planläggning av kampanjer, anpassning av material lill regionala förhållanden etc.
Länssiyrelsen i Skaraborgs län pekar på atl utredningen ej behandlar en decentralisering av arbetsuppgifter från konsumentverket. Länsstyrelsen anser atl decentraliseringsutredningen borde, utreda om inte uppgifter med fördel skulle kunna ftytias från central till regional nivå i syfte atl förslärka problemuppfångningen från lokal nivå och stärka konsumentverkets möjlig-
Prop. 1978/79:57 20
heter till problemorienierade insatser. Enligi länsstyrelsens mening är det angeläget au den regionala konsumeniverksamheien i siörre ulsiräckning än lor närvarande ges möjligheler au arbeta med samordningsuppgifter i anslutning lill konsumentverkets samarbete med kommunerna.
Kommunförbundei å sin sida anser all kommunerna i det längre perspektivet genom samverkan själva skall kunna samordna gemensamma aktiviteter i en region. Så länge konsumentverksamheien inte är fullt utbyggd bör dock den regionala statliga nivån svara för samordningen av allmänna informationsinsatser i länei.
Länssiyrelsen i Värmlandslän anser liksom ulredningen atl en viktig uppgift för den regionala instansen bör vara alt samordna kontakterna med massmedia och spridning av information i övrigi. Samordningsuppgifter i anslutning till information och upplysning nämns också av Gävle kommun och Hemkonsuleniernas Jörening. Också Umeå kommun finner det naturligt alt, som ulredningen föreslår hemkonsulenterna och de kommunala konsu-mentvägledarna i fortsättningen skall samarbeta när del gäller inforniaiion och rådgivning. Hemkonsulenternas uppgift bör då vara samordnande på regional nivå samt stödjande och rådgivande lill de enskilda kommunerna.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att samordning angående bevakning, rapportering och uiredning bör handhas regionalt. Även KF anser alt de föreslagna bevaknings- och utredningsuppgifterna bör utföras i nära samverkan med den kommunala verksamheien, vars närhei lill konsumen-lerna, lokala marknader och organisaiioner, torde göra den väl ägnad för sådana uppgifter.
HushåUningssällskapens förbund framhåller önskvärdheten av att det etableras ett aktivt samarbete mellan samhällets konsumenlpoliiiska organ, främst på den regionala och kommunala nivån, och hushållningssällskapens hemkonsulenter (hushållskonsulenter) och hushållsnämnder. 1 hushållningssällskapen finns samlad erfarenhet, kunnighet och administrativa resurser, när det gäller landsbygdens speciella problem och förhållanden. Samarbetet ärenligt förbundet synnerligen angeläget med hänsyn lill au de befattningshavare som har uppgiften som "konsumenisekreierare" eller motsvarande i kommunerna i många fall saknar praktisk erfarenhet från dessa verksamhetsfält.
Flertalet av de remissinsianser som yttrat sig om samarbetet anser det vikligl alt del sker på frivillig basis och atl samtliga berörda parter kan ta inilialiv till samverkan samt att samarbetet utvecklas efter de speciella förutsäliningar som råder i varje län.
Ulredningen har föreslagil alt konsumeniverkei skall utfärda anvisningar för den regionala instansen. De remissinstanser som yttrat sig i denna del stödjer utredningens förslag. Bl. a. länsstyrelserna I Kalmar. Malmöhus samt Göieboigs och Bohus lön. Kalmar kommun och Folkpartiets kvinnoförbund anser au anvisningarna torde få stor betydelse för samordningen mellan olika
Prop. 1978/79:57 21
nivåer. Ösiersunds konimun anser atl det klart måsle framgå av anvisningarna hur samordningsfrågor och informationsutbyte skall regleras mellan olika nivåer. I remissvaren markeras dock att anvisningarna måste utarbetas i nära samarbete med öcn regionala personalen så all bl. a. länsspecifika förhållanden kan beakias. Länssiyrelsen i Jönköpings län menar all den huvudinriktning som de konsumenlpoliiiska uppgifterna regionalt komnier alt få föruisäiier en ingående samverkan där länsslyrelsernas roll som regionalt sektorsorgan för konsumentverket blir betydligt mer uttalad än tidigare. Länsstyrelsen anserdet därför mycket angeläget att verksamheten läggs upp i .samråd mellan konsumentverket och länsstyrelserna. Liknande synpunkier anförs av Uinsslvrclscrna i Södermanlands, Ösicrgöilands, Blekinge, Värmlands, Örebro. Gävleborgs, Väsiernorrlands och Norrboiiciis län, Hemkonsuleniernas jörening och SACO/SR. Husmodersförbundei Hem och samhälle ifrågasiilier om inte samtliga berörda ämbetsverk bör medverka vid utarbe-landci av anvisningarna och om dessa inte bör fastställas av komnuindepar-lemeniet.
Länssiyrelsen i Väsierboiicns lån betonar atl de centrala verkens funktion endasl är rådgivande i förhållande till länsstyrelsen. Länsstyrelsen biträder därför inte utredningens förslag, att den regionala konsumenlpoliiiska verksamheten skall ledas av konsumentverket.
2.2 Bevakning, rapportering och utredning
Som lidigare har redovisats släller sig en stor majoritet av remissinstanserna posiliva till alt bevakning, rapportering och utredning blir viktiga framtida uppgifter för den regionala konsumentpolitiska instansen. Sålunda har konsumeniverkei, SÖ. SLV, siaiens pris- och karicllnämnd (SPK). samiliga länsslyrclser. 0P.4L. Kommunförbundet, landsiingsjörhundel. samtliga kommuner blandremissinsianserna. KF. Hemkimsuleniernas förening. Konsumeniväglcdarnas lörening, Husmodersförbundei Hem och samhälle, Siudicförbundei vuxenskolan. NBV. Hushållningssällskapens förbund. TCO. SACO/SR. Cenierns k\'innoförbund och Folkpariieis h-innoförbund inga erinringar mol förslaget till arbetsuppgifter.
LO har ställt sig tveksam lill förslaget med hänvisning till de gränsdragningsproblem som kan uppstå. Socialdemokraiiska kvinnolörbundei ställer sig inte avvisande lill denna lyp av uppgifter regionalt men menar alt utbildningsverksamheten måste prioriteras. ,4BF anser atl bevakning och rapportering samt utredningar är exempel på arbetsuppgifter som är tänkbara frivilliga samarbetsuppgifter mellan konsumeniverkei och kommunerna i länet. Möjligen kan här den regionala verksamheien fylla en samordningsfunktion.
En fråga som särskilt har nämnls av vissa remissinsianser är den regionala organisationens arbete i anslutning lill konsumentverkets riktlinjer. Flertalet som yttrar sig anser det rimligt att de regionala handläggarna biiräder
Prop. 1978/79:57 22
konsumentverket. Bl. a. länssirelsen i Väsierbonens län ifrågasälier dock om inte denna uppgift hell bör ligga på konsumentverket. Vidare om inte rapportering av konsumentproblem till centrala myndigheteri första hand bör ligga på det kommunala organei. Härnösands komniun menar atl bevakning av att konsumentverkets riktlinjer efterlevs måste smidigare kunna genomföras av den kommunala verksaniheten.
2.3 Utbildning
Remissinstanserna anser i likhet med utredningen att utbildningsfrågorna är viktiga uppgifter regionalt. Koiisumeniverkei framhåller behovet av intensifierade utbildningsinsatser. Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller att ett sedan länge använt medel i konsumentpolitiken är utbildning. Konsumentverket har ansvar för utbildning i konsumentfrågor. Länsstyrelsen anser all utbildning kommer au få en ökad belydelse i den fortsatta konsummentpoliiiska verksaniheten och att det är väsentligt för konsumentverket all ha en regional bas för spridning av information. Utbildningsinsatserna skall enligt länsstyrelsen i försia hand riktas lill vidareförmedlare men även lill föreningar och organisationer på regional nivå. Också länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Väsiernorrlands, Väsierbonens och Norrbollens län, Uppsala, Ösiersunds och Umeå kommuner, Hemkonsuleniernas jörening saml SACOISR anför liknande synpunkter.
Hemkonsulenternas förening framhåller att den regionala verksamheten bör uigöra en effektiv länk mellan konsumentverket och regionalt verksamma organ exempelvis länsskolnämnder, studieförbund, folkhögskolor och högskolor. Inom den regionala verksamheien kan därmed i samarbete med konsumentverket eller självständigt anordnas längre eller kortare kurser för lärare och vidareförmedlare. Föreningen menar vidare alt det bör vara väsentligt för konsunieniverket och andra centrala verk all det finns en regional bas för spridning av information i olika konsumentfrågor. Del är också angeläget all sprida kännedom om del informationsmaterial och om de läromedel som dessa verk producerar. Utbildningsinsatserna bör också enligi hemkonsulentföreningen kunna omfatta specialistmedverkan i konsument-ekonomiska frågor.
Konsunientutbildning och fortbildning av lärare samt landstingens utbildningsverksamhet omkring kosl-, närings- och hälsoupplysning är enligt ABF exempel på utbildningsbehov där hemkonsulenlrnas kunskaper på området kan tillvaratas.
5()(7(7//«?;oAra/«AaAT/>7«o/ö//);wrt'p/anser alt hemkonsulenterna bör kunna medverka i upplysningskampanjer, studieverksamhet, lokala utställningar och vid fortbildning för lärare, vara resurspersoner även för de lokala konsumenisekreierarna och olika organisationer. De bör alliså jobba mer indirekt än de lidigare gjori. Hemkonsulenternas sakkunskap bör också enligi
Prop. 1978/79:57 23
förbundet las lillvara av konsumentverket när man gör kunskapsförmedlande maienal som syftar till lokal aktivitet och debatt.
Skolöverstyrelsen (SÖ) anser atl när handläggarna av den regionala konsumentpoliliska verksaniheten får sina uppgifter fastlagda är det angeläget att det ges tillräckligt utrymme för uppgifterna inom utbildningsområdei. Såväl skolans soiu vuxenutbildningens behandling av konsumentfrågor måste intensifieras i takt med att konsumenternas situation på dagens varumarknad blir alltmer komplicerad. En angelägen uppgifi förde regionala handläggarna blir därvid enligt SÖ atl sammanställa och sprida inforniaiion lii) lärare, handledare inom studieförbund, organisationer och föreningar m. fl. om sin verksamhet och den medverkan de kan lämna i olika utbildningssammanhang. SÖ framhåller atl de flesta lärare för närvarande saknar konsumentkunskap i sin grundutbildning. För atl de skall kunna behandla konsumentfrågor i sin undervisning på ett sakligt och ändamålsenligt sätt krävs dels lämpliga hjälpmedel, dels fortbildning. Hemkonsulenierna har hiuills uig)ort en viktig resurs i denna verksamhet, dels som kontakt mellan del centrala organet konsumentverket och de regionalt verksamma uibildningsorganen, t. ex. länsskolnämnder, folkhögskolor och studieförbund, dels genom direkt medverkan i studiedagar för lärare och vid utbildning av vidareinformatörer i studieförbunden.
NBV anser atl hemkonsulenternas erfarenhet också i framtiden bör las till vara vid uppläggningen av vissa av organisationernas utbildningsaktiviieter. För studieförbunden och deras medlemsorganisationer bör det enligt NBV vara möjligl alt också i fortsättningen utnyttja hemkonsulenter vid undervisning på kurser. Det kan till exempel gälla utbildning av handledare för studiecirklar inom konsumenlområdel. Hittills har hemkonsulenterna också undantagsvis medverkat som fackmän vid enskilda studiecirklar. Som sådana fackmän lorde de kommunala konsumentvägledarna i fortsättningen böra få utnyiijas, men hemkonsulenterna bör enligt NBV inte vara förhindrade att i mån av lid medverka i studiecirklar.
Hemkonsulenterna bör enligt Folkpariieis kvinnoförbund ha ansvar för kontakterna med uibildningsorganen på länsnivå, såsom länsskolnämnd, folkhögskolor och studieförbund. Kvinnoförbundet vill speciellt trycka på samarbetet med länsskolnämnderna, som har ansvar för lärarnas fortbildning. På del viset skulle man få garantier för att den allt mer livsnödvändiga konsumentinformationen når morgondagens konsumenter - skolbarnen. Också studieförbunden har enligt kvinnoförbundet en viktig funktion i saninianhanget, då deras studieform innebär en uppsökande verksamhet, som är så viktig i det här sammanhanget.
fhisniDdersförbiindei Hem och samhälle anser det viktigt alt utbildningen i konsumentfrågor förbättras inom skolans alla stadier, varför förbundet understryker atl hemkonsulenierna, som är vana pedagoger och informatörer, handhar planering och genomförande av studiedagar för lärarna och vid utbildning av studieförbunds och organisalioners vidareinformatörer.
Prop. 1978/79:57 24
Förbundel anser det rationellt att fortbildningen av lärare i konsumentfrågor bedrivs på regionall plan.
Till skillnad från ulredningen föreslår konsumentvägledarnas förening en överflyttning av aila utbildnings- och informationsinsalser lill den lokala verksamheien. Ansvarsfördelningen blir därmed klarare. Om information lill skolklasser skall ske lokalt bör övrig kontakt med skola och lärare ske med den lokala verksamheten.
Kommunförbundei ifrågasätter om det inte är en skolväsendets uppgifi att se till så atl konsumentfrågor kommer in i undervisningen på olika stadier och all lärar- och ämneskonsuleniresurser anskaffas.
Uppsala konimun anser all del bör stå den som anordnar utbildningen friu all kontakta regional eller kommunal organisation.
Härnösands kommun pekar på atl den utbildning i konsumenlpoliiiska frågor för lärare som i dag handhas av länsskolnämnderna, i många fall har anordnats av konsuiuentverket direkl och anser all del ärönskväri atl så sker i fortsättningen också. Utbildning av de kommunala viigledarna bör även i fortsättningen handhas av konsumentverket.
Några remissinsianser lar upp utbildning av förtroendevalda i kommunerna, sålunda säger Härnösands kommun att kommunförbundei bör vara ansvarigt för utbildning av politiker i konsunieninämnder och utskott. Utbildningen kan ske i samarbete med de olika bildningsförbunden.
ABF anser au konsumeniverkei bör svara för experthjälp samt service vid uppbyggnaden av verksaniheten. ABF vill slå fasl att det bör vara de politiska organisationerna och dess studieförbund som skall onihänderha utbildningen för de förtroendevalda i konsumeniverksamhei.
Örnsköldsviks kommun anser atl i den lokala utbildningen av konsumentvägledarna är medverkan av hemkonsulenter en lämplig uppgift, liksom vid utbildning för förtroendevalda och genomförande av kurser i studieförbundens regi.
Siudicförbundei vuxenskolan anger all förbundels distriktsorganisaiion har hand om utbildningen av cirkelledare och andra funktionärer. Vid kurser i konsumentfrågor har i de flesta fall hemkonsulenterna anlitats som sakkunniga och som föreläsare. Studieförbundet framhåller att man i framliden vill medverka vid utbildning av kommunala konsumentnämndsledamöier. Denna utbildning kommer också att handhas av disiriktsorganisalionerna och i samarbete med hemkonsulenterna.
TCO betonar vikten av all utbildning och introduktion av konsument-sekreterare och andra grupper även i fortsättningen bedrivs på regional nivå. Också Borås kommun poängterar vikten av all de regionala handläggarna hjälper lill i utbildningen av konsumenisekreierare.
Hushållningssällskapens Jörbiind anser all fortbildningen av de lokala konsumentvägledarna så långi möjligt bör handhas av de regionala hemkonsulenierna. Förhållandena mellan olika län varierar ofta och del är därför värdefullt med en stark lokal och regional förankring av denna fortbildning.
Prop. 1978/79:57 25
2.4 Vägledning till enskilda konsumenter och allmän information
Ell stort antal remissinstanser ullalar sitt stöd för 1975 års riksdagsbeslut att vägledning till enskilda konsumenter och allmän information i konsumentfrågor bör vara en kommunal angelägenhet. De remissinstanser som yttrat sig om rådgivning lili enskilda konsumenter och information är dock positiva till att den regionala instansen under uppbyggnadsskedet stöder de kommuner som då ännu inte har inrättat konsumentpolitisk verksamhei. Sålunda hör konsumeniverkei, länssiyrclserna i Kalmar, Malmöhus, Göieboigs och Bohus. Skaraborgs och Värmlands län, Arvika, Uddevalla. Väsierds, Sandvikens. Ösiersunds och Vilhelmina kommuner. Nykierhcisrörelscns lands-förbund och Konsumeniväglcdarnas förening lill dem som uttalat sig för bistånd från den regionala instansen med rådgivning under den tid kommunerna bygger upp sin konsumenlpoliiiska verksamhet.
Länssiyrelsen i Gävleborgs lån påtalar dock i detta sammanhang alt så länge direktrådgivning i någon omfattning finns kvar på regional nivå kommer övriga arbetsuppgifter att drabbas både kvantitativt och kvalitativt.
Länsstyrelsen i Gollands län menarall de speciella förhållandena i länet talar för atl det är mest praktiskt att den regionala konsumentverksamheten också svarar för de konsumentuppgifter som är kommunala.
Indusiriförbundei menar all effekiiviietsvinsler kan erhållas om huvudmannaskapet även för direktrådgivning i vissa fall ligger hos länsstyrelserna.
Nykierheisrörelsens bildningsverksamhei (NBV) anser all ansvarei för den allmänna informationens uppläggning också i fortsättningen skall ligga på det regionala planet. Hemkonsulenterna kan ha hand om uppläggning, framställning av material m. m., medan det kommunala organei kan medverka vid själva informationsakliviteten inom sin kommun.
Länsstyrelsen i Norrbottens län anser del väsentligt att konsumentverkets ambilionsnivå för hemkonsulenterna inte vidgas i den omfattning all arbeissilualionen blir olidlig och missgynnar konsumenterna, efiersom bevakningsuppgifterna kvarstår i sin helhet under uppbyggnadsskedet.
Ett problem som enligt Kommunförbundet kommer alt öka när hemkonsulenternas direkia rådgivning lill konsumenter upphör är brislen på samhällelig rådgivnings- och informationsverksamhet inom områdena kosl, textilier, bostad och familjeekonomi. Förbundel anför följande. Konsumentpolitiken i Sverige har under de senaste åren lätt en inrikining ål del konsumenijuridiska hållet. Det har medfört en osäkerhet om vilken utbildning de kommunala konsumentvägledarna bör ha. De personer som har anställts i kommunerna har i allmänhet en bakgrund som allmänutredare och informatörer utan någon specialutbildning på de nämnda områdena. Kommunförbundei anser därför atl man, i samband med alt arbetsfördelningen mellan den kommunala och den regionala nivån klargörs, bör la ställning till hur informationen lill konsumenterna skall ske inom de nämnda
Prop. 1978/79:57 26
områdena. I det sammanhanget måsle de kommunala konsumentvägledarnas kvalifikationer och konsumentverkets möjligheter att lämna vägle-darna experthjälp och utbildning uppmärksammas.
2.5 Uppgifter inom länsstyrelsen
Remissinstanserna är positiva till att den konsumenlpoliiiska sakkunskapen vid länsstyrelserna i siörre utsträckning än för närvarande engageras i frågor med konsumentpolitisk anknyining vid länsstyrelsen. Konsumentverket, länssiyrelserna i Kronobergs, Kalmar. Blekinge. Krisliansiads. Malmöhus, Ålvsborgs, Örebro, Väslmanlands, Kopparbergs, Väsiernorriands och Väsierbonens lån, TCO samt Hemkonsuleniernas förening stöder sålunda uttryckligen att dessa uppgifter i avseende på de konsumentpoliliska aspekterna betonas i länssiyrelsearbeiei. Konsumeniverkei menar att delta kan ske på områden som länsplanering, översiktlig bebyggelseplanering, irafikförsörj-ningsplanering, varuförsörjningsplanering och slöd lill kommersiell service. Lånsslyrelsen i Malmöhus län anser alt detta uttryckligen bör anges i arbetsordningen. Lånsslyrelsen i Blekinge län anser alt den sakkunskap som de regionala konsumenthandläggarna besitter inom informationsområdet bör utnyttjas inom hela planeringsavdelningens verksamhetsområde. Länsstyrelsen menar all de t. ex. har kunskaper om och erfarenheter av utställnings-verksamhet samt dessulom att de har väl etablerade kanaler för atl nå ut med information.
2.6 Kostfrågor
Socialstyrelsens nämnd Jör hälsoupplysning (H-nämnden), SL V, konsumeniverkei, Konsumenlvägledarnas jörening och landsiingsförbundei anser liksom utredningen alt hälsoupplysning och därmed sammanhängande frågor är en landstingskommunal angelägenhet. H-nämnden anser del vidare nödvändigi med en kompletterande information angående kostens betydelse liksom frågor om hushållning i allmänhet. SLV framhåller au vid den närmare utformningen av konsumentverksamhetens bevakande, utredande och kunskapsförmedlande uppgifier bör även livsmedelsverkels sektor beaktas.
3. Organisatoriska frågor m. m.
Länssiyrelserna i Uppsala, Ösicrgöilands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Göieboigs och Bohus, Ålvsborgs. Värmlands. Örebro och Norrbollens län vill avvakta förslaget från OPAL och lar därför inte ställning lill den närmare inplaceringen inom länsstyrelsen.
Huvuddelen av de remissinsianser som har yttrat sig om organisationen
Prop. 1978/79:57 27
regionalt anser att de konsumentpoliliska uppgifterna liksom f n. bör vara inordnade i länsstyrelsens planeringsavdelning.
Bland de som yttrat sig går upplänningarna isär om placeringen av den regionala personalen inom planeringsavdelningen. Länsstyrelserna i Malmöhus. Väslmanlands. Kopparbergs och Gävleborgs län saml Örnsköldsviks kommun anser atl hemkonsulenternas nuvarande placering direkt under planeringskansliet är mest ändamålsenlig. Bl. a. länsstyrelserna i Väslmanlands och Jämilands län anför att del finns ell nära saniband mellan priskonioren och den regionala konsumentverksamheien. Man menar att det kan finnas skäl all låta dessa funktioner ingå i någon befintlig enhet eller i en ny fristående enhet. Andra uttalar sig föratt konsument verksamheten ensam bör organiseras i en egen enhet. OPAL och några länsstyrelser förordar en inordning i den regionalekonomiska enheten. Cenierns kvinnoförbund anser att huvudmannaskapet förden regionala konsumentpoliliska verksamheien bör föras över lill landstingen.
Endast ett fatal remissinstanser har yttrat sig om den geografiska placeringen av de regionala handläggarna. Bland dem som uttalat sig för utredningens förslag atl personalen bör placeras i residensorten märks konsumeniverkei, länsstyrelsen 1 Östergötlands län, Uddevalla komniun. Hemkonsulenternas förening och SACO/SR. Länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Göteborgs och Bohus saml Ålvsborgs län, landsiingsförbundei och Hushållningssällskapens förbund menar alt varje länsstyrelse själv bör få besluta om placeringen.
Utredningens förslag all del ullryckligen skall anges i länssiyrelseinsimk-lionen alt länsstyrelsen har ett ansvar för regionala konsumentfrågor har moiiagils posilivi av remissinstanserna. Bl. a. konsumentverket, länsstyrelserna I Uppsala, Östeigöilands, Jönköpings, Kronobergs, Ålvsborgs, Skaraboigs, Väslmanlands, Kopparbergs, Väsiernorrlands, Väsierbonens och Norrbollens län framhåller särskilt en sådan instruktions ändring.
4 Resurser
En majoritet av de remissinsianser som har yttrat sig i resursfrågan anser liksom ulredningen atl den regionala nivån bör förstärkas personellt och tilldelas medel för information, resor m. m. Av dem som har behandlal resurstilldelningen anser konsumeniverkei, i slorl seil samiliga länsstyrelser, Hemkonsuleniernas jörening, Husmodersförbundei Hem och samhälle, TCO, SACO/SR och Cenierns kvinnoförbund behovet av två handläggare och ytterligare biirädespersonal vid varje länsstyrelse klart dokumenterat. Flera framhåller att en förstärkning av bilrädespersonalen är särskilt angelägen.
Några instanser tar upp specifika förhållanden i del egna länel. Bl. a. framhåller länssiyrelsen i Gollands lån au ytterligare en tjänst skulle möjliggöra en effektivare arbetsfördelning gentemot kommunen.
Länsstyrelserna upplever vidare ingen konflikt i att den regionala nivån
Prop. 1978/79:57 28
förstärks i eti läge då den kommunala verksamheten förväntas bli utbyggd. Länssiyrelsen i Väsierboiicns län som f n. har tre hemkonsulenter anser det mindre lämpligt au minska antalet handläggare i länet. Länsstyrelsen anser att man i stallet borde överväga atl placera en av tjänsterna i Västerbottens inland. Siockholms kommun anser att förslaget om två handläggare av konsumentfrågor på regional nivå synes vara en klar underdimensionering för Stockholms län. Om denna funktion skall ligga på länsplanet bör den dimensioneras efter befolkningsunderlaget. För att kunna uppnå samma statliga service för Stockholms konimun bör det sålunda flnnas tillgång till betydligt fler handläggare på länsnivå. Lånsstyrelsen i Göieboigs och Bohus län uppfattar resursförstärkningen som en decentralisering från konsumentverket till länsstyrelserna och menar att förändringen därför lorde kunna genomföras med begränsade koslnadsökningar totalt för samhället.
När det gäller tidpunkten för resursförstärkningen anser bl. a. länssiyrelserna i Jönköpings och Kronobergs län och Hemkonsuleniernas förening atl förstärkningen bör göras snarast möjligt. Bl. a. länssiyrelsen I Södermanlands län och LO anser å sin sida au resursbehovet får bedömas årligen i anslutning till del löpande budgetarbetet.
Kommunförbundei och några kommuner anser alt en förstärkning av samhällsresurserna för konsumeniverksamhei bör ske lokalt och man avstyrker på denna grund förslaget om en utökning av resurserna regionalt.
1 fråga om särskilda medel regionalt för utbildning och information tillstyrker konsumenrverkci, de länsstyrelser som yiirai sig och Hemkonsuleniernas Jörening all sådana ryms under länsstyrelsernas egna anslag för expenser. Konsumentverket framhåller att de medel verket tilldelar länsstyrelserna bör ha samband med speciella, oftast centrala aktiviteter. Verket anser atl för atl dessa medel skall kunna samordnas och användas rationellt bör de disponeras av konsumentverket.
5 Kompetensfrågor m. m.
De remissinstanser som har yttrat sig om de regionala handläggarnas kvalifikationer, nämligen socialsiyrelsen, SÖ, konsumentverket, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Kalmar, Krisilansiad, Värmlands, Väslmanlands, Gävleborgs och Väsierbonens tån, TCO, SACO/SR och Cenierns kvinnoförbund tillstyrker i princip utredningens förslag au den regionala personalen bör ha en bred kompetens och alt de juridiska kunskaperna inte får överbetonas. Lånsstyrelsen 1 Siockholms län anser alt samverkan mellan central och regional instans löper risk att bli ensidig och uriunnad om den bara avser de juridiska aspekterna av konsumentverksamheten. Flera remissinstanser bl. a. socialsiyrelsen, länssiyrelserna i Siockholms och Gävleborgs län, Hemkonsuleniernas jörening och NBV anser alt handläggarna bör ha god hushållsekonomisk utbildning. 5Ö framhåller kravel på pedagogisk erfaren-
Prop. 1978/79:57 29
het. Några framhåller att man i län med två handläggare med fördel kan välja olika utbildningsbakgrund.
Flera remissinsianser betonar vikten av att hemkonsulenterna erbjuds såväl grund-som vidareutbildning föran kunna växa in i de nya uppgifterna. Länsstyrelsernas organisaiionsnämnd och konsumentverket nämns som tänkbara utbildningsansvariga. Konsiinicnrverkei anför att del är naturligt atl verket också i framtiden svarar för utbildningen av såväl handläggare som biträden som regionalt arbetar med konsumentfrågor. Flera remissinstanser framhåller vidare vikten av au bitriidespersonalcn ges möjligheter att lorkovra sig i konsumentfrågor.
Endast ett tiolal remissinstanser har yttrat sig angående bcniininingen av hemkonsulenierna i framtiden. Deras åsikter går isär. Konsumeniverkei, länssiyrclserna I Kronobergs, Kalmar, Krisilansiad och Kopparbergs lån, Ysiads, Hallsiahammars och Västerås kommu ner samt S,4C0/SR anser det rimligt att beteckningen ändras eftersoni uppgifterna har föriindrats radikalt sedan namnet myntades. Länssiyrclserna i Stockholms, Ålvsborgs, Värmlands och Väsiernorrlands lån sami Hushållningssällskapens förbund anser del ligga ett värde i att behålla ett väl inarbetat namn. Hemkonsuleniernas jörening anser att man i nuvarande läge inte kan ta ställning i namnfrågan.
Några länsstyrelser har kommenterat förslagei om all samråd bör ske med konsumentverket vid tjänsiettillsätiningar och därvid framhållit alt tillsättning av tjänst måste betraktas som länsstyrelsens angelägenhet. Konsumeniverkei å sin sida framhåller att det är angeläget att tillsättning av tjänster sker i samråd med verket.
Prop. 1978/79:57 30
Innehåll
Propositionen.................................................... 1
Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... ..... 1
Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 28 december 2
1978
1 Inledning..................................................... 2
2 Föredragandens överväganden........................ ...... 4
2.1 Inledning.............................................. 4
2.2 Utbyggnaden av den kommunala konsumentpoliliska verksamheten 6
2.3 Den regionala instansens arbetsuppgifter.... 7
2.4 Organisation och resurser........................ 10
3 Hemställan................................................... 11
4 Beslut............................................................................... II
Bilagor
1 Sammanfattning av RKV-utredningens betänkande 12
2 Samnianfatining av remissyttrandena................ .... [7