om hemspråksndervisning för invnndrarbarn

Proposition 1975/76:118

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1975/76:118 Regeringens proposition

1975/76:118

om hemspråksundervisning för invandrarbarn

beslutad den 18 mars 1976.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade uldrag av regeringsprolokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

LENA HJELM-WALLÉN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås riktlinjer för vilka barn som bör få hemspråksundervisning.

Rält lill hemspråksträning och hemspråksundervisning föreslås för alla de barn i den allmänna förskolan och alla elever i grimdskolan och gymnasieskolan, för vilka elt annat språk än svenska utgör ett levande inslag i deras hemmiljö.

Kommunen föreslås få skyldighet att anordna hemspråksundervisning för varje invandrarbarn eller invandrarelev vilkens föräldrar eller vårdnadshavare begär det. Kommunen skall också vara skyldig alt informera invandrarbarnen och deras föräldrar om möjligheten atl välja undervisning i hemspråket.

Kommunerna föreslås årligen inventera behovet av särskilda åtgärder för invandrarbarnen. På grundval av denna inventering upprättas ett för förskola, grundskola och gymnasieskola gemensamt handlingsprogram för hur kommunens samlade resurser för invandrarbarnens hemspråksundervisning och behov av stödundervisning skall utnyttjas med hänsyn till varje enskilt bams behov.

Elt exlra statligt resurstillskott i form av ett schablonavdrag per barn eller elev och år föreslås släUas tUl kommunernas förfogande. TiUskottet skall utnyttjas flexibelt enligt kommunemas egen bedömning ulan centralt fastställda föreskrifler. Därigenom kan invandrarbamens skiftande behov av slöd för sin språkutveckling tUlgodoses i största möjliga utsträckning.

Insatser i förskolan och på grundskolans låg- och mellanstadium bör prioriteras, då personlighetsutvecklingen hos bamen är beroende av

1   Riksdagen 1975/76.1 saml Nr 118

Prop. 1975/76:118                                                     2

goda kommunikationsfärdigheter. Bamen i dessa åldrar måste få möjligheler att fastiägga och utveckla sitt första språk, hemspråket, för att kunna uppnå en aktiv tvåspråkighet.

Nya kommunalt reglerade tjänster som hemspråkslärare föreslås inrättas. I hemspråkslärarens arbetsuppgifter bör ingå såväl pedagogiskt arbete som socialt konlaklarbele med invandrarbarnen och deras familjer.

SÖ föreslås få i uppdrag alt ularbela förslag tiU en ny gmndulbildning till hemspråkslärare atl anordnas för 500 deltagare, som rekryteras bland invandrarna själva i Sverige. Denna utbildning beräknas starta höstterminen 1977. Fortbildningsprogram för nu verksamma hemspråkslärare föreslås starta sommaren 1976 och pågå t. o. m. sommaren 1978.

För information om reformen föreslås SÖ få särskUda medel.

Totalkostnaderna för alt genomföra den föreslagna verksamheten i förskola, gmndskola och gymnasieskola uppskattas lill ca 70 milj. kr. i 1975 års kostnadsläge. Till dessa kostnader kommer ca 50 milj. kr. till stödundervisning i svenska i gmndskolan och 5,0 milj. kr. i gymnasieskolan, 0,9 milj. kr. för fortbUdning av hemspråkslärare saml 0,5 milj. kr. för särskUd informaiion om föreslagna reformer.

Förslaget om hemspråksundervisning för invandrarbam föreslås träda i kraft fr. o. m. läsåret 1977/78.

Prop. 1975/76:118

Utdrag
UTBILDNINGSDE-                                    PROTOKOLL

PÄRTEMENTET                                         vid regeringssammanträde

1976-03-18

Närvarande: statsministem Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, AspUng, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Feldt, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson.

Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén.

Proposition om hemspråksundervisning för invandrarbam

1    Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande lUlkaUade jag den 20 december 1974 en arbetsgrupp bestående av sex ledamöter för fortsalt utredning av invandrarelevernas utbildningssituation i gmndskolan och gymnasieskolan. Arbetsgruppen antog benämningen invandrargruppen.

Arbetsgmppen har avlämnat betänkandet (Ds U 1975: 13) Förslag om åtgärder för invandrarbarnen i förskola, grundskola och gymnasieskola.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgelts av rikspolisstyrelsen, socialslyrelsen, statskontoret, statistiska centralbyrån (SCB), nämnden för samhällsinformation, universitetskanslersämbetet (UKÄ), skolöverstyrelsen (SÖ) — som överlämnat yttranden från ett antal länsskolnämnder och lärarhögskolan i Stockholm — statens institut för läromedelsinformation, statens kulturråd, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens invandrarverk (SIV), brottsförebyggande rådet (BRA), statens ungdomsråd, länsstyrelserna i Blekinge, Göteborgs och Bohus, Malmöhus, Norrbottens, Stockholms och Västmanlands län, kommunalekonomiska utredningen, utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK), familjesiödsulredningen, sameutredningen, utredningen angående den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet (TRU), Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Centralorganisationen SACO I SR   (SACOjSR),   Tjänstemännens   centralorganisation   (TCO),

' Departementsrådet Carl Tomas Edam, ordförande, undervisningsrådet Lars-Ingemar Karlerö, sekreteraren Randolph Norberg, departementssekreteraren Catharina Rudhe, kanslirådet Billy Thorstenson och byrådirektören Jonas Widgren.

Prop. 1975/76:118 4

Sveriges Finska Lärarförening, Finsk-svenska utbildningsrådet, Sveriges Radio, Riksförbundet Hem och Skola, Sveriges allmänna biblioteksförening, Svenska bokförläggareförenlngen. Föreningen Norden, Esternas representation i Sverige, Estniska kommittén, Lettiska centralrådet, Riksförbundet finska föreningar i Sverige, Finlandssvenskarnas riksförbund. Jugoslaviska riksförbundet. Grekiska riksförbundet, Föreningen Matija Gubec, Riksförbundet för personal vid invandrarbyråer (RIB), Stiftelsen invandrartidningen samt följande kommuner Stockholm, Göteborg, Malmö, Surahammar, Borås, Eskilstuna, Kiruna, Haparanda, Södertälje, Botkyrka, Norrköping, Degerfors, Gislaved, Sundsvall, Umeå, Jönköping, Örebro, Nybro, Karlstad och Täby samf skolstyrelsen i Olof ströms kommun.

Yttranden har även inkommit från Hemspråkslärarna i Södertälje (ej finska), Sveriges Skolkuratorers Förening, Trelleborgs skolstyrelse, In-vandrarlärare i Göteborg, 12 finska hemspråkslärare i Västerås, Tvåspråkiga lärares förening, Kaija Staborg, Skärholmen, Tvåspråkiga lärare i Stockholm, Skolledarkonferensen i Haparanda, Finska lärares lokalavdelning i Göteborg, Lärare i bl. a. polska, tjekiska och italienska i Västerås, Lärare i svenska som främmande språk i Västerås, Göteborgs kommunistiska arbetarkommuns finskspråkiga sektion samt Jugoslaviens kultur- och informationscentrum, Stockholm.

För överblickens och sammanhangets skull berörs i anslutning liU de förslag som tas upp till behandling även vissa förslag som inte fordrar beslut av riksdagen.

2 Gällande bestämmelser och föreliggande förslag till ändrade bestämmelser

Organisation

Förskoleverksamheten regleras av lagen (1973: 1205) om förskoleverksamhet (förskolelagen). Verksamheten har tUl syfte att i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsulveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn som inle uppnått skol-pliklig ålder eller vars skolgång uppskjulits enligt beslämmelsema i skollagen (1962: 319). Förskoleverksamheten ankommer på kommun eller huvudman för sjukhus eller annan institution där bam vistas (1 §). Förskoleverksamheten bedrivs i form av förskola (daghem och deltidsgrupp) samt familjedaghem och annan kompletterande förskoleverksamhet (2 §).

Barn skall anvisas plats i förskola fr. o. m. höstterminen det år då barnet fyller sex år. Sådan förskola skall ofnfatla minst 525 timmar om året. Kan förskola på gmnd av barnens restider eller av andra skäl inte bedrivas i denna omfattning får kommunen dela upp förskolan på två år och den skall då omfatta minst 700 timmar (4 §). Barn som av fysiska.

Prop. 1975/76:118                                                     5

psykiska, sociala, språkliga eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling skall så långt möjligt anvisas plats tidigare om inte barnets behov av slöd tUlgodoses på annat sätt. Kommunen skall genom uppsökande verksamhet ta reda på vilka barn som behöver anvisas sådan plats (5 §).

Kommimen skall genom förskola, familjedaghem eller på annat sätt så långt möjUgt sörja för att de barn som på grund av föräldrarnas förvärvsarbete eUer studier eUer andra skäl behöver omvårdnad får sådan om inle behovet tillgodoses på annat sätt (7 §). Vistas barn på sjukhus, barnhem eller annan anstalt, skall huvudmannen för anstalten sörja för att bamet så långt möjligt får tUlfälle alt delta i verksamhet som motsvarar den som erbjuds i förskola (8 §).

Ledningen av förskoleverksamheten handhas inom varje kommun av barnavårdsnämnden. Kommim får dock beslula att annat kommunalt organ skall svara för ledningen för förskoleverksamheten (9 §). I varje kommun skaU fmnas en av kommunfullmäklige anlagen plan för förskoleverksamheten. I planen skall redovisas behovet av förskolor, familjedaghem och annan kompletterande förskoleverksamhet inom kommunen samt i vUken utsträckning och på vUket sätt behovet skall tillgodoses. Planen skall avse en period av minst fem år (10 §).

Fömtom i förskolelagen finns bestämmelser om kommunernas ansvar för barn och ungdom främst i bamavårdslagen (1960: 97) och skollagen. Kommunernas kompetens enligt denna lagstiftning omfattar både obligatoriska och frivUliga uppgifter.

Enligt bamavårdslagen skall kommun bedriva en aUmänt förebyggande bama- och ungdomsvård (1 §). I varje kommun skall finnas en bama-vårdsnämnd (2 §). Nämnden skall bedriva uppsökande verksamhet. Den skall sålunda göra sig väl förtrogen med barns och ungdoms levnadsförhållanden och särskilt uppmärksamma sådana barn som med hänsyn till kroppslig eller själslig hälsa och utrustning, hem- och familjeförhållanden samt omständigheterna i övrigt kan anses vara särskilt utsatta för risk att utvecklas ogynnsamt. I mån av behov skall nämnden därvid främja anordningar för bättre fritidsförhållanden för barn och ungdomar (3 §). Bamavårdsnämnden bör samarbeta med myndigheter, institutioner, föreningar och andra vilkas verksamhet berör barnavården (9 §).

Barnavårdsnämnden har att utöva tUlsyn över förskole- och frilids-hemsverksamheten (60 §). Med stöd av lagen (1970: 296) om social centralnämnd m. m. får de uppgifter som ankommer på barnavårdsnämnd i StäUet handhas av social centralnämnd om kommunens fullmäklige så beslutar.

Länsstyrelsen utövar inom länet tillsynen över förskoleverksamheten

(12 §).

Den centrala tUlsynen utövas av socialstyrelsen, som har att utfärda vägledande information till kommunema (13 §).

Prop. 1975/76:118                                                     6

Regeringen föreslår i prop. 1975/76: 92 om ulbyggnad av barnomsorgen en ny lagstiftning om barnomsorgen. Denna blir därigenom en lagfäst kommunal uppgift med skyldighet för kommunema att svara för en planmässig ulbyggnad.

Bamomsorgen föreslås omfatta både barn i förskoleåldern och de yngre skolbarnen. Den skall innefatta daghem, deltidsförskola, familjedaghem och fritidshem. Vidare behandlas frågan om en ny utformning av fritidshemmens verksamhet enligt förslag från barnstugeutredningen (SOU 1974: 42).

I § 6 i den föreslagna lagen om bamomsorg (molsvarande § 5 i nu gällande förskolelag), vUken är av ceniral betydelse för invandrarbarnen, har i enlighet med barnomsorgsgmppens förslag (SOU 1975: 87) kommunens skyldighet preciserats i förhållande till gällande bestämmelser. Vad gäller alt erbjuda förskoleplals till barn, som man i den uppsökande verksamheten bedömer vara i behov av sådan, har orden "så långt möjligt" fått ulgå. Genom den föreslagna snabba utbyggnaden av förskolan bör möjlighet fmnas alt erbjuda plats till alla barn med behov av särskilt stöd för sin utveckling. Beträffande skolbam med särskUda behov av stöd och stimulans bör på motsvarande sätt gälla att dessa med förtur skall anvisas plats på fritidshem och att kommunen genom uppsökande verksamhet skall ta reda på behovet av fritidshemsplals.

Paragrafen föreslås således få följande lydelse:

Barn, som av fysiska, psykiska, sociala, språkliga eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling skall anvisas plats i förskola tidigare än som anges i 5 § första stycket eller anvisas plats i fritidshem med förtur, om ej barnets behov av sådant stöd tillgodoses på annat sätt.

Kommunen skall genom uppsökande verksamhet ta reda på vilka barn som behöver anvisas plats i förskola eller fritidshem enligt första stycket.

Motsvarande ändringar föreslås också genom § 9 i lagen om bamomsorg, som i förhållande till § 8 i förskolelagen ändrats till följande:

Vistas barn på sjukhus, barnhem eller annan institution skall huvudmannen sörja för att bamet får tUlfälle att deltaga i verksamhet som motsvarar den som erbjudes i förskola eller fritidshemsverksamhet.

Lagen om barnomsorg föreslås träda i kraft, den 1 januari 1977, då lagen om förskoleverksamhet skall upphöra alt gälla.

Genom beslut den 16 juni 1966 medgav Kungl. Maj:t att statsbidrag enligt bestämmelserna i förordningen (1958: 665) om statsbidrag till driftkostnader för det allmänna skolväsendet fick beräknas för stödundervisning inom det obligatoriska skolväsendet under högst sex veckotimmar per undervisningsgrupp för utländska eller statslösa elever samt svenska elever som intagits från utländska skolor.

Prop. 1975/76:118                                                     7

Med stöd av nämnda beslul utfärdade SÖ den 8 december 1966 ett cirkulär om stödundervisning åt utländska barn i den obligatoriska skolan. Cirkuläret har följande lydelse:

Genom brev den 16 juni 1966 har Kungl. Maj:t medgivk alt statsbidrag enligt beslämmelsema i kungörelsen den 19 december 1958 (nr 665) om statsbidrag till det allmänna skolväsendet må beräknas för stödundervisning inom det obligatoriska skolväsendet under högst sex veckotimmar per undervisningstimme för utländska eller statslösa elever samt svenska barn som intagils från ulländska skolor. Kungl. Maj:t har samtidigt uppdragit åt SÖ alt meddela närmare föreskrifler om sådan stödundervisning.

Med anledning härav meddelar SÖ följande anvisningar.

1.   Anordnandet av stödundervisning för elever som ovan avses ankommer på skolstyrelsen.

2.   Stödundervisningen har tiU mål att bereda elevema bästa möjliga förutsättning för skolgång i svensk skola. Undervisningen bör därför syfta till

—    alt genom en god introduktion, vilken omfattar elementär undervisning i att förstå och tala svenska samt orientering i den nya miljön, underlätta elevens ankomst till skolan,

—    att där så är möjligt genom studiehandledning och med hjälp av studiemateriel på elevens modersmål förhindra att elevens studietid onödigtvis förspUls på grund av hans bristande kunskaper i svenska.

Del fömtsätts vidare,

—   att särskild handledning ges för erforderlig samordning av lärogång
en i visst ämne, t. ex. engelska, i den avlämnande och mottagande
skolan,

—• alt skolans elewårdande åtgärder verkar för elevens goda sociala anpassning i skola och kamratkrets. Information lUl och regelbunden kontakt med hemmet är därför av stor betydelse.

3.   Elever med olika modersmål kan utan olägenhet undervisas ge
mensamt i svenska. Undervisningen bör ges av svensk lärare. Under-
visningsgmppema bör vara små (3—5 elever) och i möjligaste mån
homogena med avseende på ålder och färdighet i svenska.

I kommuner med tillräckligt antal elever av här avsett slag kan det vara lämpligt att för undervisningen i svenska inrätta en permanent språkklinik med en halv eller en hel lärartjänst. Den differentiering av undervisningen med korta, ofla återkommande övningspass, som är önskvärd i detta sammanhang och som kliniken kan erbjuda, kan eljesi vara svår att uppnå i de fall då stödundervisningen i svenska ges av annan lärare än klassläraren.

4.   Stödundervisningen kan även innebära studier på modersmålet un
der ett par veckotunmar med handlednmg av lärare som behärskar ele
vens modersmål och med användande av studiemateriel pä elevens mo
dersmål, vilken godkänts av skolstyrelsen.

Undervisningsgmpperna kan vid denna undervisning vara större och åldersmässigt mer heterogena än vid undervisning, som avses i punkt 3.

Studiemateriel på modersmålet kan utnyttjas av eleven även vid hans självständiga arbete i den vanliga klassen.

Prop. 1975/76:118                                                     8

I det reviderade supplementet beträffande undervisning av invandrarbarn m. fl. (Lgr 69 II: Inv 1973-11-21) har hänsyn tagUs liU den praxis som utvecklats. Följande anvisning gäller:

Elever som kan få stödundervisning.

Alla invandrarbam i gmndskolan som på gmnd av sin härkomst har otillräckliga kunskaper i svenska språket eller på gmnd av olikheter beträffande omfattning och innehåll i sin tidigare skolgång saknar fömtsättningar att på ett tUlfredsställande sätt följa undervisningen i svensk skola har rätt att åtnjuta stödundervisning enligt anvisningama ovan.

Även utlandssvenskars bam som återvänt för att fortsätta sin skolgång i Sverige har rält att få stödundervisning efter dessa anvisningar.

Enligt de allmänna bestämmelsema till timplanema för gmndskolan (Lgr 69) p. 15 och 16 gäller följande för undervisningen i modersmålet (hemspråket).

15.   I kommun med även finskspråkig befolkning får skolstyrelsen
besluta att ämnet finska i följande ordning kan ingå i undervisningen
för elever med finska som modersmål (hemspråk).

Undervisningen i finska får omfatta högst 2 vlr under varje årskurs. Samundervisning skall i möjligaste mån anordnas mellan elever i olika klasser och årskurser.

På låg- och mellanstadiet är fuiska ett kompletterande obligatoriskt ämne som ersätter undervisningen i andra ämnen som rektor beslämmer efler samråd med elevens föräldrar.

På högstadiet är finska ett kompletterande tillvalsämne som ersätter annat tillvalsämne eller obligatoriskt ämne som rektor bestämmer efter samråd med eleven.

16.   I andra minoriteters språk än finska får anordnas undervisning
enligl de gmnder som anges ovan, om behov och fömtsättningar före
ligger enligt skolstyrelsens bedömning.

Belräffande frågan om vilka elever som har rält att välja hemspråksundervisning i gmndskolan ger supplementet Undervisning av invandrarbam m. fl. -2 följande anvisning.

Alla elever i grundskolan som kommer från hem där elt annat språk än svenska nyttjas som umgängesspråk inom familjen kan — om skolstyrelsen medger det — få välja undervisning i hemspråket.

Extra resurser för stödundervisning av invandrarbarn i gymnasieskola utöver skolomas ordinarie resurser för stödundervisning saknades fram till läsåret 1974/75, då särskilda medel för stödåtgärder för invandrarelever i gymnasieskolan tilldelades. Medel har beviljats för läsåret 1975/76 med 1,6 milj. kr.

Medlen fördelas av SÖ lill vederbörande kommuner efter ansökan.

Undervisningen i hemspråk i gymnasieskolan reglei-as av skolförordningens 8 kap. 4 § fjärde stycket, som har följande lydelse:

Elev som har annat språk än svenska som modersmål kan byta ut undervisningen i främmande språk mot undervisning i sitt modersmål.

Prop. 1975/76:118                                                     9

Enligt Kungl. Maj:ts ämbetsskrivelse den 7 april 1972 gäller utbytet av språk i första hand C-språk. Om sådant ej ingår i elevens studiekurs, gäller bytet B-språk, och, om ej heller delta ingår i lärokursen, gäller det engelska.

SÖ har fastställt kursplaner för ett flertal invandrarspråk. Undeirvis-ningsgrupp får bildas om minst 8 elever anmäler intresse.

Eftersom hemspråket för en invandrarelev kan ingå i lärokursen, kan särskild prövning i ämnet avläggas enligt gällande bestämmelser (skolförordningen (1971: 235 9 kap. 61 §), oavsett om gmppundervisning i språket anordnats eller ej.

För specialskolan gäller, läroplanen för grundskolan, Lgr 69, jämte anvisningar som finns utfärdade i supplementet Specialskolan för syn-, hörsel- och talskadade, Lgr 69 ILspsk. Resurser för anordnande av stödundervisning Uksom undervisning i minoritetsspråk finns i denna skolform i samma utsträckning som i grundskolan, Lgr 69 II: Undervisning av invandrarbam m. fl.

Enligt särskolans läroplan kan inom ramen för bestämmelserna om samordnad specialundervisning erbjudas särskilt anpassad undervisning för invandrarelever. Denna undervisning omfattar dels elementär undervisning i svenska språket, dels undervisning på elevens modersmål (hemspråk), dar sådan är möjlig atl anordna.

Den grundläggande svenskträningen ges i regel av svensk lärare men kan också ges av en tvåspråkig lärare som fullständigt behärskar svenskt uttal och språkbmk. För en god språk- och begreppsutveckling anses dock regeln en person—elt språk vara mest gynnsam för eleven.

I stödundervisningen bör enligt läroplanens anvisningar även kunna inrymmas elewårdsuppgifter av speciellt slag, bl. a. kontaktverksamhet mellan skola och hem.

I särskola med många invandrarelever kan behov av ökad stödundervisning föreligga. Länsskolnämnden kan medge utökat antal veckotimmar för samordnad specialundervisning enligt bestämmelser som SÖ meddelal (ASÖ 1968/69: 1) med slöd av 39 § stadgan (1968: 146) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

Personalfrågor

I förskolan arbetar bl. a. förskollärare och barnskötare och ingår i arbetslag med ansvar för verksamheten i förskolan.

Förskollärare och barnskötare har kommunalt reglerade anställningar med lön och Övriga anställningsvillkor fastställda enligt kommunala avlöningsavtal. Tjänst som förskollärare kan vara förenad med rätt till semester eller ferier. Bamskötartjänstema är förenade med rätt till semester. För att kunna förordnas som innehavare av kommunalt reglerad tjänst som förskollärare eller barnskötare krävs inte någon särskild

Prop. 1975/76:118                                                    10

ulbildning, men som regel rekryteras tjänsteinnehavarna bland dem som utbildats för resp. tjänst.

För stödundervisningen i grundskolan anlitas såväl svenska lärare som hemspråkslärare.

Med termen svenska lärare avses här innehavare av tjänster enligt skolförordningen (1971: 235, ändrad senast 1975: 1185) som ordinarie, extra ordinarie eller extra lärare vid gmndskolan eUer gymnasieskolan. I skolförordningen regleras dels de arbetsuppgifter som är förenade med tjänstema, dels de behörighetsvillkor eller krav på viss kompetens som tjänsleinnehavarna skaU uppfylla.

Med termen hemspråkslärare avses här de tvåspråkiga personer, som har anställts för att undervisa i och på minoritetsspråk samt för kurativa uppgifler.

Hittills har stödundervisningen i svenska vanligtvis meddelats av svensk lärare. Endast i de fall, då hemspråkslärare har kvalificerade kunskaper i svenska, har svenskträningen anförtrotls sådan lärare. Det har då i flertalet fall gällt finska lärare med erfarenhet från hemlandet i alt undervisa i svenska som främmande språk.

Svenska lärare har oftast stödundervisningen i svenska ingående som en del i sin tjänst. I kommuner och rektorsområden med många invandrarelever och där tjänsteunderlaget är tillräckligt stort förekommer alt svenska lärare har hela sin Ijänslgöring i form av stödundervisning i svenska. Berörda svenska lärare saknar i allmänhet ulbildning i att undervisa i svenska som främmande språk eller kunskaper om grunddragen i de för svenska förhållanden vanligaste minoritetsspråken. Endast ett begränsat antal lärare har utbildning eller fortbildning i att undervisa i svenska som främmande språk.

Det ankommer på den lärare, som skall meddela stödundervisning i svenska, att samverka med hemspråkslärare och övriga lärare. För varje invandrarelev måsle dessa lärare tillsammans analysera slödundervis-ningsbehoven och framlägga elt individuellt studieprogram.

I skolförordningen finns inga regler om behörighet eller särskUda tjänster för lärare som undervisar invandrarelever eller elever med annat hemspråk än svenska. Den vanligaste anställningsformen för hemspråkslärare är limläraranslällning.

I fråga om lärare som undervisar finskspråkiga elever finns dock vissa beslämmelser, som meddelats genom Kungl. Maj:ts beslut den 17 juni 1970 om behörighet tUl exlra och extra ordinarie folkskollärar-Ijänsl, i vilken ingår skyldighet att undervisa finskspråkiga elever. Löneförmånerna har fastställts genom beslut av statens avialsverk 1970, 1973 och 1975. I beslutet den 17 juni 1970 anges de arbetsuppgifter som en lärare för finskspråkiga elever har. Sådan lärare skall medverka i dels anpassnings- och stödundervisning för finska invandrarelever inom grundskolan, dels hemspråksundervisning i finska enligt läroplanen för

Prop. 1975/76:118                                                    11

grundskolan och elevvårdsarbete bland sådana elever. Behörighetskra ven har angetts vara följande.

a)   avlagd folkskollärarexamen i Finland

b)   erforderliga kunskaper i svenska språket

c)   anställning som lärare i Finland eller Sverige minst 392 dagar efler examen med minst halvtidstjänstgöring under minst 314 dagar.

För den som uppfyller dessa vUlkor samt de för lärare gäUande allmänna behörighetsvillkoren enligt 14 kap. 3 § skolförordningen gäller alt han/hon kan få anställning som extra ordinarie lärare 2 för mellanstadiet i gmndskolan. Inplacering i lönegrad resp. löneklass regleras genom nämnda beslut av statens avtalsverk. Dessa bestämmelser om behörighel, anställningsform och löneförmåner för finska folkskollärare innebär all de, som omfattas av dem, fått större trygghet i anställningen och bättre löneförhållanden än andra hemspråkslärare.

Beslutet kan också sägas ha medfört möjligheter för andra finska lärare än folkskollärare, som kommit till Sverige för att tjänstgöra vid grundskolan, alt få samma förmåner som de finska folkskollärarna. Genom beslut om dispens från kravet på finsk folkskollärarexamen har även några finländare med annan utbildning omfattats av bestämmelserna den 17 juni 1970.

Elt anlal hemspråkslärare för icke-nordiska invandrarelever har ansökt om samma förmåner som de finska folkskollärarna kan få. Regeringen har i ett flertal fall också beviljat andra hemspråkslärare än finska lärare samma löneförmåner som de finska lärarna, men de har inte fått behörighet till tjänst som exlra ordinarie lärare 2 för mellanstadiet.

SÖ äger medge dispens från krav på viss utbUdning för behörighet till lärartjänst i Sverige, om SÖ finner att den ulländska utbildning, som sökanden har, motsvarar de krav på utbUdning som gäller enligt skolförordningen (15 kap. 21 §, 16 kap. 32 §). Med stöd av nämnda bestämmelser kan därför en hemspråkslärare med utländsk examen i vissa fall få behörighet till lärartjänst i Sverige.

På förslag av invandrargmppen har regeringen genom beslut den 20 mars 1975 medgell skolstyrelserna atl utan ledigkungörande ge förlängda förordnanden för läsåret 1975/76 åt de hemspråkslärare, som innehaft förordnanden minst tre läsår.

Eftersom inga generella regler om anställning och behörighet för hemspråkslärare finns, saknas också bestämmelser om tillsättning och meritvärdering.

Resursen för stödundervisning i gymnasieskolan kan användas både för stödundervisning i svenska och i andra ämnen samt för studiehandledning på hemspråket.

Liksom i gmndskolan ges stödundervisningen i svenska i allmänhet av svenska lärare, som kan inräkna undervisningen i sina tjänster. För

Prop. 1975/76:118                                                    12

dessa lärare finns inte några krav på utbildning i att undervisa i svenska som främmande språk.

Stödundervisning i andra ämnen, t. ex. engelska, ges oftast också av svenska lärare.

Siudiehandledning på hemspråket meddelas av hemspråkslärare. Rekryteringen har i allmänhet inriktats på de tvåspråkiga lärare, som tjänstgör i grundskolan. Anställningsformen blir vanligtvis timläraranställ-ning.

3   Invandrargruppen m. fl.

3.1 Utgångspunkter

I prop. 1975: 26 om riktiinjer för invandrar- och minoritetspolitiken, m. m. vilken riksdagen antog år 1975, preciseras de övergripande målen och riktlinjema för den framtida invandrar- och minoriletspolitiken. Målen har formulerats med utgångspunkt i begreppen jämlikhet, valfrihet och samverkan.

Utbildningsområdet har en central plats bland samhällets åtgärder för alt invandrare skall få likvärdiga utvecklingsmöjligheter. Föredragande statsrådet ger i propositionen en redogörelse för de insatser som hittills har gjorts på detta område för såväl de vuxna invandrarna som för deras barn. I fråga om invandrarbarnens utbildningssituation hänvisar föredraganden till att invandrargmppen har fått i uppdrag all konkretisera och utveckla de riktlinjer som invandrarulredningen har angett i sitt huvudbetänkande (SOU 1974: 69) Invandrarna och minoriteterna. Vissa principfrågor behandlas emeUertid i fråga om undervisningen av invandrarbarn. Med hänsyn till den betydelse som hemspråket har för invandrareleverna, bör de i görUgaste mån erbjudas möjlighet att genom åtgärder inom skolväsendets ram bevara och utveckla sin språkliga och kulturella identitet. Vidare behandlar föredraganden under avsnittet om sociala. frågor förskolans betydelse för invandrarbarnen och erinrar om möjligheten för barn med språksvårigheter att få plats i förskolan tidigare än vid sex års ålder.

Invandrargmppen framhåller att synen på invandrarnas språkliga Situation och därmed även på undervisningen av de barn som tillhör språkliga minoriletsgmpper under de senaste årtiondena har undergått väsentliga förändringar. Forskning och praktisk försöksverksamhet har bl. a. bidragit till en i gmnden förändrad syn på språkets roll och betydelse för individens och samhällets utveckling. Tvåspråkighet ansågs tidigare ofta vara en belastning för individen och ett hinder för inlärning av samhällets huvudspråk. Den betraktades närmast som ett övergångskede från • enspråkighet på ett språk till énspråkighet på ett armat språk. Denna syn på den individuella tvåspråkigheten sammankopplad riied en uttalad slrä-

Prop. 1975/76:118 13

van att med befolkningsmajoriteten införliva grupper, som uppfattades som främmande, var tidigare vägledande även för det svenska skolväsendels förhållande tUl elever med annat hemspråk än svenska. Ett av utbildningens främsta mål var att genom en enspråkig svensk undervisning inlemma eleverna i den svenska språk- och befolkningsgemenskapen. Denna undervisning, som helt bortsåg från elevemas modersmål och t. o. m. ibland aktivt motarbetade användningen av det, fick i många fall svåra negativa språkliga, pedagogiska och sociala konsekvenser.

Invandrarulredningen har i sitt huvudbetänkande föreslagit att skolans totala arbete bör anpassas till den nya situation som har uppstått genom invandringen och som en allmän övergripande formulering uttalat, att alla barn har rätt till sitt modersmål. Utredningen anser att skolan måste göra ökade ansträngningar för att erbjuda alla barn möjlighet alt utveckla detta. Denna insikt om tvåspråkighetens problem har som ovan citerats även kommit tUl uttryck i prop. 1975: 26, vilken tillsammans med invandrarutredningens huvudbetänkande utgör utgångspunkten för invandrargruppens arbete.

Invandrargruppen betonar att samhällets resurser på delta område måste utnyttjas utifrån en helhetssyn på invandrarbarnens utvecklbg. Den språkliga ulvecklingen bör prioriteras, eftersom personlighetsutvecklingen hos individen är beroende av goda kommunikationsfärdigheter. Barnet måste få goda möjligheter att fastiägga och utveckla sitt första språk, hemspråket. Först därefter bör en aktiv träning i del nya landets språk sättas in.

Invandrargmppen har i enlighet med givna direktiv behandlat förhållandena för eleverna i gmndskolan och gymnasieskolan. Frågor rörande rainorilelsskolor resp. skolor för samiska barn, nomadskolor, berörs sålunda inte av förslagen. Mot bakgrund av den tidiga språkträningens avgörande betydelse har invandrargruppen ansett det nödvändigt alt också ta upp hemspråksträningen för barn i förskolan. Gruppen har sålunda sökt eftersträva en helhetssyn på invandrarbarnens särskilda behov i fråga om språkträning. Även invandrarbam i särskolan och specialskolan omfattas av gruppens överväganden.

3.2 Avgränsningar och riktlinjer

Hemspråksundervisningen avser att vidmakthålla och utveckla kunskaperna i ett annat språk än svenska som elev i grundskolan eller gymnasieskolan använder i sin dagliga miljö. Undervisningen syftar till att befrämja elevens emotionella och intellektuella utveckling liksom till att ge eleven möjlighet alt leva sig in i och känna samhörighet med föräldrarnas/vårdnadshavarnas kulturella bakgmnd.

Invandrargruppen anser det inte möjUgt eUer ens lämpligt att ställa upp generella regler med krav på att barnet skall besitta viss färdighet i

Prop. 1975/76:118                                                    14

hemspråket för att ha rätt till undervisning i detla språk. Gränsdragningar måste överlåtas tUl en lokal bedömning av skolan, föräldrarna och barnet självt. Däremot bör de invandrarbarn prioriteras, som språkligt sett har sämst utgångsläge.

Invandrargmppen bedömer det inle heUer möjligt att ställa upp generella regler för rält till hemspråkslräning för de utländska barn som adopteras i Sverige. I de fall adoptionen skett i så tidig ålder att barnet språkligt helt försvenskats, bortfaller de motiv för hemspråksträning som tidigare har anförts. Invandrargruppen anser att skolan i sådana fall skall kunna erbjuda viss kontakt med det ursprungliga modersmålet och med kulturen i ursprungslandet, t. ex. genom frilt valt arbete på högstadiet. Om adoptionen skett i en sådan ålder alt barnets kunskaper i modersmålet är fullt levande när del börjar förskolan eller skolan, bör en annan bedömning återigen ske.

Invandrargmppen föreslår därför följande riktlinjer för vilka barn som bör få stödundervisning eUer erbjudas hemspråksträning. Kommunen skall ha skyldighet att anordna stödundervisning för varje invandrarelev som på grund av otillräckliga kunskaper i svenska eller olikheter i omfattning och innehåll i sin tidigare skolgång har svårt alt följa undervisningen i den svenska klass som han är inskriven i. Stödundervisningen skall så långt möjligt ifråga om innehåll och omfattning utformas med hänsyn lill den enskilde elevens behov och förutsättningar.

Reglerna för stödundervisning bör enligt invandrargruppen även fortsättningsvis vara tillämpliga även på infödda svenska elever som på grund av skolgång i utlandet har behov av sådan undervisning.

Kommunen skall också ha skyldighet att anordna hemspråksundervisning för varje invandrarelev, vars föräldrar/vårdnadshavare begär det, samt informera invandrarbarnen och deras föräldrar om möjligheten atl välja undervisning i hemspråket enligt gällande förutsättningar. Rält till hemspråkslräning bör, enligt invandrargruppens uppfattning, alla elever i skolan ha, för vilka elt annat språk än svenska utgör elt levande inslag i deras hemmiljö. Normalt förutsätter detla att föräldrarna/vård-nadshavarna eller minst en förälder/vårdnadshavare har ett annat språk än svenska som modersmål och använder det språket i umgänget med barnet.

På samma sätt kan reglerna om hemspråksträning tUlämpas beträffande barn som tillhör en ursprunglig språklig minoritet i Sverige eller vars familj i en eller flera generationer har bott i Sverige, förutsatt att barnets språkliga miljö motiverar detta.

Invandrargruppen har valt att i sina förslag använda termerna invandrare och invandrarbam i deras vanliga, inte närmare preciserade betydelse. I den mån termerna används i en mera preciserad betydelse anges detta särskUt.

Prop. 1975/76:118 15

3.3 Uppsökande verksamhet ra. m.

Invandrargruppen föreslår att kommunema årligen inventerar behovet av särskUda ålgärder för invandrarbarnen och på gmndval av denna inventering upprättar ett för förskola—grundskola—gymnasieskola gemensamt handlingsprogram för hur kommunens samlade resurser för invandrarbarnens hemspråksträning och behov av stödundervisning skall utnyttjas med hänsyn tUl varje enskilt barns behov. Ca 25 000 barn i åldrarna 4—6 år, 63 000 i åldrarna 7—16 år och ca 7 000 i åldrarna 16—19 år har av invandrargruppen bedömts under år 1975 ha behövt komma i fråga för sådana särskilda insatser.

Som tidigare har nämnts skall kommunen genom uppsökande verksamhet ta reda på vUka bam som av fysiska, psykiska, sociala, språkliga eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling (§ 5 förskolelagen). Plats i förskolan skall därvid kunna erbjudas barn från tidig ålder liksom även andra sociala ålgärder. Invandrargruppen framhåller atl det är angeläget alt den uppsökande verksamheten för barn i förskoleåldern utnyttjas för alt tidigt informera invandrarfamiljerna om hemspråksträningens betydelse och för atl utröna varje invandrarbarns behov av stöd för atl utveckla sitt hemspråk.

Hemspråkslärare bör därvid anlitas för all upprätta kontakt med invandrarföräldrama och diskutera formerna för deras barns språkträning. Hemspråksläraren skall ses som konsiilt i den uppsökande verksamheten. Denne bör således utröna behovet av insalser och ge förslag om vilka språkstödjande åtgärder som kan vara lämpliga. Hemspråksläraren bör också kunna ingå i sådan uppsökande verksamhet som kommunen i övrigt bedriver.

Ställningstagande angående åtgärder i förskola bör göras i förhållande till den bedömning av barnets helhetssituation som görs i den uppsökande verksamheten. Därvid bör även beaktas alt språkträningen i förskolan är avgörande för grundskolans ställningstagande, när det gäller läs- och skrivinlärning.

Vad gäller barn i skolpliktig ålder föreslår invandrargruppen att varje kommun årligen i januari inventerar antalet invandrarelever i grundskolan samt därvid i samarbete med föräldrarna bedömer elevens behov av särskilda stödåtgärder, hans språkfärdighet och därmed behovet av stödundervisning i svenska och på hemspråket. Samtidigt tas anmälningar till hemspråksundervisningen emot. Invandrargmppen betonar all det är viktigt att en person som talar elevens och hans föräldrars hemspråk (hemspråkslärare, tolk) deltar i bedömningen och studieplaneringen. Hänsyn skall tas till elevens totala situation (pedagogisk, social och psykologisk) bl. a. med tanke på elevens möjligheter till fortsatt utbUdning efter grundskolan.

Invandrargruppen framhåller att genom en utvidgad samverkan mel-

Prop. 1975/76:118                                                    16

lan förskola och lågstadium, bör inventeringen och bedömningen av de invandrarbarn som skall skrivas in i årskurs 1 senare under våren underlättas, så atl en för barnet mjuk och välplanerad övergång sker mellan förskola och skola i fråga om slöd och stimulans samt hemspråksträning.

Antalet invandrarelever i gymnasieskolan bör inventeras på motsvarande sätt. Invandrargruppen konstaterar att stödbehoven, för invandrarelever i gymnasieskolan totalt sell har ökat, eftersom allt fler invandrarelever söker till gymnasial ulbildning.

För skolans del, anser invandrargruppen, måsle kommunens totala planering bygga på noggrann inventering inom varje rektorsområde/ skolenhet. Den enskilde invandrarelevens förutsättningar och behov kommer därför att utgöra utgångspunkten inte bara för skolenhetens/ rektorsområdets åtgärdsplanering utan också för hela kommunens totala resurs- och organisationsplanering. Kommunen måste också ges möjligheter att samverka med andra kommuner för att tillfredsställande kunna organisera stödundervisning och hemspråksträning.

En tillförlitlig statistik över invandrarelever i skolan liksom över behov och utnyttjande av resurser för de särskUda undervisningsformer som har skapats för dessa elever är en förutsättning för atl de satsningar som samhället gör på detta område skall kunna användas på bästa sätt. Invandrargmppen bedömer alt en central statistik skulle vara av stort värde och anser atl en sådan framdeles bör insamlas årligen i samarbele mellan SCB, SÖ och Svenska kommunförbundet. Insamlingen av primärmaterial för statistiken bör ske i samband med kommunens årliga inventering i januari av antalet invandrarelever i skolorna. Invandrargruppen anser det också angelägel att en liknande ceniral statistik samlas in över invandrarbarnen i förskoleåldrarna och att den bör sammankopplas med den uppsökande verksamhet som kommunerna är skyldiga att bedriva enligt förskolelagen. Detta bör ske i samarbete mellan SCB, socialstyrelsen och Svenska kommunförbundet. Vidare vore det av stort värde om en intensivsludie av invandrarbarns situation i skolan liksom i förskolan genomfördes. En sådan studie anser invandrargruppen kunna vara av engångskaraktär. Den bör genomföras i samband med att den årliga statistiken insamlas och bearbetas.

3.4 Resursens storlek och användning

Invandrargmppen understryker alt de problem som kännetecknar invandramndervisningen — många språkgrupper, stor geografisk spridning, svårigheter att rekrytera lärare beroende på brist på utbUdade hemspråkslärare och begränsat tjänslgöringsunderlag, brister i läromedelstillgång m. m. — innebär alt det statliga resurstillskott som ställts till kommunernas förfogande måste utnyttjas flexibelt så att skiftande

Prop. 1975/76:118

17

behov kan tillgodoses och ett starkt lokalt inflytande över verksamheten kan medges.

Invandrargruppen anser det vara nödvändigt att det slalliga slöd som införs för kommunens insatser både inom förskolan och ungdomsskolan skall kunna utnyttjas ulan hinder av att olika huvudmän ansvarar för verksamheten lokalt och centralt. Kommunema har då alt avväga behov mot resurstillgång. Gruppen betonar att resurserna måste kunna användas flexibelt ulan centralt fastställda föreskrifter, så att barnens skiftande behov i största möjliga utsträckning kan tillgodoses. Insalser i förskolan och på grundskolans låg- och mellanstadium bör därvid prioriteras. Enligt invandrargmppens bedömning bör en utveckling av samhällets resurser för träning av hemspråket i första hand göras för barn på förskolesladiet. Hemspråksträningen bör därvid ses som en integrerad del av förskolans arbetssätt, vilket syftar till att stödja barnets totala personlighetsulveckling.

Invandrargruppen föreslår i enlighet med sin helhetssyn på invandrarbarnens utveckling följande beräkningsgrund för ett statUgt resurstillskott för kommunernas undervisning av invandrarbarn:

Förskolan:     Hemspråkslräning

Grund-        Hemspråksträning och

skolan:        studiehandledning på

hemspråk

Stödundervisning i svenska

Gymnasie-     Hemspråkslräning och
skolan:        studiehandledning på

hemspråk

Fortsatt möjlighet lUl särskild stödundervisning i svenska

Fortsatt möjlighet att studera hemspråk i stället för B- eller C-språk

O—6 kalendertimmar per vecka och grupp

O—4 veckotimmar per grupp

O—4 veckolimfnar per grupp

O—2 veckotimmar per grupp

5 milj. kr.

2—4 veckolimmar per grupp

De nya bestämmelser som föranleds av gmppens förslag om hemspråks- och stödundervisning för invandrarelever föreslås bli införda i läroplan för grundskolan. Allmänna anvisningar till Timplaner. Detta skulle innebära att Kungl. Maj:ts brev av den 16 juni 1966 upphör att gälla samt att p. 15 i Allmänna anvisningar får nytt innehåll och att p. 16 upphävs.

Information om verksamheten bör utformas av SÖ och socialstyrelsen i samråd.

2   Riksdagenl975/76.1 samlNrllS

Prop. 1975/76:118 18

3.5 Organisation av verksamheten

Förskolan

Invandrargruppen konstaterar att invandrarbarnens rätt att tidigt erhålla ett adekvat utvecklingsstöd synes vara klart definierad i förskolelagen.

Ofta anses språkstödjande åtgärder för invandrarbarn vara en uppgift för främst deltidsförskolan. Det finns emellertid en stor grupp invandrar-föräldrar som har behov av heldagsomsorg för sina barn i form av daghem eller familjedaghem. Daghemsplacering från tidig ålder för invandrarbarn kan innebära att de vistas i svenskspråkig miljö under större delen av den vakna och aktiva tiden av dygnet. Sannolikt är risken för alt bamet inle kommer att ha tillräckliga kunskaper i någotdera språket, blir "halvspråkigt", mest påtagUg för denna grupp invandrarbarn. Invandrargruppen betonar att dessa bams situation måsle särskilt uppmärksammas.

För de invandrarbarn som inte har behov av heldagsomsorg anser invandrargruppen att vistelse i deltidsgrupp bör rekommenderas från fyraårsåldern. Då befinner sig barnet i en språkmässigt viktig utvecklingsperiod samtidigt som dess utforskande av omvärlden vidgas och det alltmer vill la egna initiativ.

Invandrargruppens överväganden och förslag om förskolans organisalion av språkträningen för invandrarbarn förutsätter elt statligt resurstillskott beräknat på genomsnittligt lägst sex bam per förskolegrupp.

Följande alternativ för hemspråksträningen i förskola kan därvid förekomma.

Invandrarbarn som vistas i heltidsförskola, dvs. daghem, föreslås om möjligt sammanföras i enhetliga språkgrupper med hänsyn tagen till geografiska avstånd, så att bamen garanteras språkliga kamratkontakter inom daghemmet. I de fall tvåspråkig förskollärare eller förskollärare med tvåspråkig personal inte finns, bör ambulerande hemspråkslärare gå in som extra resurs i den reguljära verksamheten upp till sex timmar per vecka. Hemspråksträningen bör följa samma mönster som gäller för arbetssättet i förskolan i övrigt och hemspråksläraren skall inlemmas i förskolans arbetslag, t. ex. genom att komma under olika pass av dagen. TillgängUg tid för hemspråkslräning bör fördelas på flera veckodagar, då små barn har dåliga tidsbegrepp och konkret måste uppleva att läraren återkommer med korta uppehåll.

Invandrarbarn över fyra år som vistas i familjedaghem bör enligt invandrargruppens uppfattning få delta i deltidsförskola tillsammans med andra invandrarbarn. Barn under fyra år bör placeras i hem som tillhör den egna språkgruppen, om möjligt tUlsammans med flera andra barn som tillhör samma språkgrupp. Ambulerande hemspråkslärare föreslås ge språklräning i samma omfattning som för barn i daghem.

Prop. 1975/76:118                                                    19

Vare sig barnet börjar i daghem eller i familjedaghem betonar invandrargruppen att hemspråksläraren bör göra särskilda insatser så att föräldrarna känner sig delaktiga och hemmastadda i verksamheten.

Vad gäller deltidsförskolan för fyra- till sexåringar anser invandrargruppen att enspråkig barngmpp ledd av tvåspråkig förskollärare eller förskollärare med tvåspråkig personal är det bästa alternativet för alt utveckla barnets språk. Lämpligt riktmärke bör vara ca tre timmars daglig språkträning.

I andra hand rekommenderar invandrargruppen blandad deltidsgrupp sammansatt så att minst hälften av bamen har samma hemspråk och övriga bam har svenska som hemspråk. Tvåspråkig förskollärare eller förskollärare med tvåspråkig personal bör också i dessa barngrupper ge invandrarbam en hemspråkslräning upp till sex timmar per vecka, fördelat på två tillfäUen.

Invandrargmppen konstaterar att i flertalet fall invandrarbam kommer atl integreras individuellt för viss tid av dagen både i deltids- och hellidsgmpp. Hemspråkslräning upp till sex timmar per vecka bör därvid ges av ambulerande hemspråkslärare, likaledes fördelat på två tillfällen.

Invandrargruppen föreslår att socialstyrelsen och SÖ får i uppdrag all i samråd utforma riktlinjer för hemspråksträningen i förskolan.

Samverkan förskola—grundskola

Invandrargmppen betonar att en viktig förutsättning för att den barncentrerade syn som präglar gruppens förslag skall kunna förverkligas är att dispositionen av det statliga resurstillskottet för språkligt slöd ål invandrarbarnen inordnas i en gemensam planering för förskola och grundskola. En nära samverkan mellan förskola och grundskola blir därför nödvändig. Det är väsentligt atl de olika insatser som gjorts i förskolan får en naturlig uppföljning i grundskolan och alt grundskolan beaktar och följer upp förskolans arbetssätt när det gäUer alt stödja invandrarbarnens sociala och känslomässiga utveckling.

Gruppen anser alt en förutsättning för att elt fruktbart samarbete mellan förskola och grundskola skall komma till stånd är att fasta mtiner skapas vad avser personliga kontakter mellan avlämnande och mottagande lärare, konferenser,. gemensamma studiedagar, studiebesök saml gemensam information till föräldrar.

Om hemspråksläraren kan arbeta nied i den direkta klassrumssituationen lillsammans med klassläraren, som s. k. kompanjonlärare, anser invandrargmppen att inlärningsmiljön mera. skulle, likna den_ som barnen är vana vid i förskolan.

Prop. 1975/76:118                                                    20

Grundskolan

Invandrargruppen understryker, att en bristfällig undervisning av invandrarbarnen kan leda till allvarliga sociala konsekvenser och alt samhället måste vara berett dels att tUlförsäkra skolväsendet resurser för invandrarbamens utbildning, dels att finna vägar att utnyttja resurserna effektivt och flexibelt. Gruppens, strävan har varit alt inom ramen för tillgängliga resurser ge största möjliga hemspråkslräning. Genom olika modeller för skolarbetets organisation ges förulsätlningar att öka tiden för hemspråksträning. Volymen för stödundervisning i svenska föreslås därvid renodlas och kvarstå oförändrad med fyra veckotimmar per grupp samt resurser härför tas ur grundskoleanslaget.

Den totala resursen för insatser i fråga om hemspråksträning för invandrarbarn i grundskolan föreslås böra disponeras så alt det genomsnittliga antalet elever per gmpp blir fyra. Utifrån detta riktmärke kan elevgrupperna ha varierande storlek och vara flexibla. Invandrargruppen anser alt slörre elevgmpper än fyra elever bör eftersträvas och all undervisningen bör kunna centraliseras tiU viss skola eller vissa skolor i de kommuner, där detta är praktiskt genomförbart, för ätt frigöra resurser som ger fler elever möjlighet tiU hemspråksträning och därigenom uppnå största möjliga effekt av den samlade resursen. Om underlag finns för större elevgrupper inom någon språkgrupp, frigörs sålunda resurser för hemspråksträning också för alt tillgodose en enstaka invandrarelevs behov, när underlag för alt erhålla statligt bidrag för alt bilda en elevgrupp inte föreligger. Ytterligare en effekt av detta system är att personalen inte behöver splittra sin tjänstgöring på flera skolor, vilket ger hemspråkslärarna bättre förutsättningar att bli delaktiga i det gemensamma arbetet som utförs i skolan och som är nödvändigt för eleven.

En centralisering av undervisningen måste emellertid alltid prövas ingående med hänsyn till negativa effekter för eleverna, såsom långa resvägar, splittrande av kamrattillhörighet, m. m. Den grundläggande principen är att invandrareleven skall gå kvar i den skola dit han har hänvisats på grund av sina bostadsförhållanden. Elevens behov liksom föräldrarnas önskemål måste stå i centrum vid diskussioner om lokalisering.

Invandrargmppen understryker all deltagande i stödundervisning i svenska och studiehandledning på hemspråket även i fortsättningen bör vara obligatoriskt för de elever i grundskolan som skolan bedömer vara i behov därav. Deltagande i hemspråksträning är däremot enUgt riksdagens beslut (InU 1975: 6, rskr 1975: 160) frivilligt för elevema, men i likhet med övriga tUlval inom grundskolan i regel bindande under läsåret för de elever som gjort valet.

Bland de skolpUktiga barn som grundskolan skall ta emot som nybörjare i årskurs 1 finns många invandrarbarn med bristfällig språkul-

Prop. 1975/76:118                                                    21

veckling. Skolan skall integrera dessa barn i den svenska skolans studiegång och sociala gemenskap bl. a. genom all.anordna stödundervisning, enligl Kungl. Maj:ts beslul av den 16 juni 1966. Denna undervisning är obligatorisk för de elever som skolan bedömt vara i behov därav. Möjligheler att stärka och bevara det egna modersmålet finns också för de elever som bereds möjlighet att deltaga i undervisning i hemspråket enligt statsmakternas beslut år 1968. Problemen är stora både för in-vandrarbamen och för skolan som skall bereda dem bästa möjliga förutsättningar för skolgången. Invandrargruppen förutsätter att förskolelagen och de insatser som gruppen föreslår i förskolan för atl tillgodose invandrarbarnens behov av särskilt slöd och stimulans kommer atl gynnsamt påverka deras situation.

Gruppen understryker vikten av all förskolan tillförs tvåspråkig personal i detta syfte. För närvarande Ugger hela ansvarel på grundskolan att möta behoven hos de invandrarbarn som har språksvårigheter, vilka borde ha tillgodosetts eller eliminerats genom tidigare stödinsatser.

Invandrargruppen anser att även för barn som har haft en relativt gynnsam språksituation i förskolan det är viktigt att koncentrera en relativt stor del av hemspråksundervisningen till lågstadiet och finna former för elt väl fungerande samarbete mellan invandrarbarnets svenska lärare och hemspråksläraren. Gruppen skisserar nio modeller för vardera lågstadiet och mellanstadiet som bygger på att befintliga resurser i form av undervisningstimmar och lärarpersonal förstärks genom att centraliseringsprincipen tillämpas. Lärarresursen utnyttjas därvid effektivt genom att svensklärare och hemspråkslärare arbetar parallellt med var sin undervisningsgrupp eller som kompanjonlärare samtidigt i klassen.

Inom varje årskurs kan eleverna grupperas så att i en eller flera klasser en viss del av eleverna är bam med annat hemspråk än svenska. Klasserna kan även beslå av två minoritetsgrupper. Även i det fallet förstärks undervisningen, enligt invandrargruppens förslag, genom alt antalet veckolimmar för hemspråksundervisning ökar.

Invandrargmppen har övervägt frågan om hemspråkets ställning på gmndskolans högstadium. På grund av tillvalssystemel hålls klasserna ihop i undervisning endast ca en tredjedel äv lektionerna. Den paralleUi-tet som kunnat läggas ut i klasserna på låg- och mellanstadiet är således inte möjlig på högstadiet. Två alternativ ålerslår. Det ena är alt bibehålla det nuvarande systemet med två veckotimmar. Det andra är att hemspråk blir tUlvalsämne jämte språk (tyska, franska), ekonomi, konst och teknik. Språklillvalet skulle alltså ökas med möjlighet att välja undervisning i hemspråk.

Försöksverksamhet rried finska som tUlvalsämne pågår i Norrbottens län och i Botkyrka kommun. Erfarenheterna av försöken omfattar ännu endast tillvalet läsåret 1975/76. Någon utvärdering av' dessa försök föreligger ännu inte. Vidare är lillvalssystemet på högstadiet föremål

Prop. 1975/76:118                                                    22

för diskussion liksom ett reviderat förslag till förändrat språkprogram i gymnasieskolan. Med hänsyn härtiU avstår invandrargruppen från att framlägga speciella förslag till förändring av nuvarande organisation för högstadiets del.

Gymnasieskolan

En förutsätining för att.invandrareleverna skaU kunna följa undervisningen i gymnasieskolan är att de har goda kunskaper i svenska språket. Invandrargmppen konstaterar att nuvarande bestämmelser tar alltför litet hänsyn till de speciella behov som invandrarelever kan ha. Det gäller särskilt de ungdomar som invandrat till Sverige så sent att de stödinsatser, som gjorts för dem, inte fått beräknad genomslagskraft.

I likhet med vad gruppen har föreslagit för grundskolans invandrarelever bör eleverna i gymnasieskolan i princip kunna få träning och studiehandledning på sitt hemspråk samt stödundervisning i svenska.. Invandrargruppen föreslår därför alt möjlighet till hemspråksträning och/eller studiehandledning på hemspråk medges med två veckotimmar, per gmpp i gymnasieskolan. Genomsnittlig gruppstorlek för att erhålla det statliga resurstillskottet bör vara fyra elever. Inom den totala resursramen bör också kunna inrymmas hemspråksträning för invandrarelever i mindre grupper än fyra elever. Denna resurs föreslås ingå i det statsbidrag som invandrargmppen föreslår skall utgå tUl kommunema för hemspråksträning och studiehandledning på hemspråk.

Vidare föreslår invandrargruppen att möjligheten att läsa hemspråk som altemativ till B- eller C-språk eller i stället för engelska skall kvarstå enligt nuvarande regler. Delsamma gäller möjligheten att avlägga särskild prövning i ämnet enligt gällande bestämmelser, oavsett om gmppundervisning som B- eUer C-språk kommit tiU stånd eller inte.

Invandrargmppen anser att invandrarelever också bör ha möjUghet till stödundervisning i svenska i gymnasieskolan. Denna resurs ställs till kommunernas förfogande på samma grunder som det extra statsbidrag som f. n. utgår till stödåtgärder för invandrarelever i gymnasieskolan. Invandrargmppen föreslår ett belopp på 5 milj. kr. för stödundervisning i svenska att fördelas fr. o.m. den 1 juli 1976 av SÖ efler ansökan från kommunema. Invandrareleverna bör dessuiom liksom f. n. ha möjUghet till slöd ur gymnasieskolans ordinarie anslag för stödundervisning.

För att vidga rekryteringen tUl gymnasieskolan bland invandrareleverna förordar invandrargmppen en förberedande verksamhet med korta introduktionskurser i gymnasieskolan för de ungdomar, som inle är förberedda att gå direkt in i det fasta studiesystemet. Sådana kurser bör ha kontinuerUg intagning. Övergång tiU studieväg! gymnasieskolan bör ske kontinuerligt, när så är praktiskt möjligt. Om så visar sig nödvändigt bör undervisningsspråket vara elevens hemspråk, Deltidsstudier bör kunna bedrivas.

Prop. 1975/76:118                                                   23

Invandrargruppen föreslår att försöksverksamhet med sådana introduktionskurser igångsätts och att kompletterande kurser vid behov anordnas på ferietid för invandrarelever i gymnasieskolan. Kurserna bör finnas på ett flertal gymnasieorter och om möjligt anordnas vid gymnasieskola med olika studievägar.

3.6 Invandrarbamens situation i specialskola och särskola

Invandrargruppen avger också vissa synpunkter på möjlighelerna att förbättra invandrarelevernas undervisningssituation i specialskola och särskola. Gmppen anser att dessa synpunkter bör utgöra riktlinjer för ett fortsatt utvecklingsarbete av respektive huvudman.

3.7      Personalfrågor

Personal för hemspråksträning/undervisning

Invandrargruppen framhåller all den bristande tillgången på personal för hemspråksträning i förskolan och för undervisning i och på modersmålet i ungdomsskolan är ett centralt problem när målen för omsorgen om invandrarbarnen i förskolan och invandramndervisningen i grundskolan och gymnasieskolan skall förverkligas. Det råder stor brist på tvåspråkig personal i förskolan. Särskild utbildning till förskollärare och barnskötare av tvåspråkiga personer på de största invandrarspråken finns för närvarande inte. Sådan utbildning tUl förskollärare startar först vårterminen 1977. Flera kommuner har svårigheter alt rekrytera hemspråkslärare till grundskolan och gymnasieskolan på grund av att an-ställnuigsförhållandena varit så gott som oreglerade. Enligt invandrargruppens mening måste dessa problem snarast lösas.

Med utgångspunkt i samsynen på förskola—skola anser invandrargruppen att en personell samverkan mellan verksamheten i förskolan och undervisningen i grundskolan och gymnasieskolan måsle komma till stånd. Den personella samverkan utgör också ofta en förutsättning för att erhålla tiUräckligt tjänsteunderlag. Samma person bör, om möjligt, arbeta i förskolan med hemspråksträning, delta i uppsökande verksamhel samt kunna undervisa i och på hemspråket i grundskola och gymnasieskola. En viss specialisering på olika åldersgrupper bör dock kunna komma till stånd. Denna inriktning bör styra rekryteringen och utbildningen av tvåspråkig personal för förskolan, grundskolan och gymnasieskolan. Invandrargruppen framhåller att endast tvåspråkiga personer har förutsättningar att svara för den hemspråksträning som avses i förslaget.

Invandrargruppen föreslår följaktiigen atl särskilda, kommunalt reglerade tjänster inrättas för hemspråksträning i förskola, grundskola, gymnasieskola och fritidsverksamhet, för medverkan i uppsökande verk-

Prop. 1975/76:118                                                    24

samhet samt för kurativa uppgifler bland invandrarbarnen och deras föräldrar. Tjänsterna föreslås få benämningen hemspråkslärare.

Löne- och anställningsvillkor förulsälter invandrargruppen fastställs i sedvanlig ordning efter förhandlingar.

Till tjänsterna bör rekryteras tvåspråkiga personer företrädesvis bland invandrarna själva. Invandrargruppen anser att det bör ankomma på kommunema alt utifrån egna bedömningar och värderingar av lämpligheten utse innehavare av tjänsterna som hemspråkslärare. Sålunda bör särskilda regler för tillsättning, meritvärdering eller behörighel inte fastställas av statliga myndigheter. Invandrargruppen anger dock följande riktlinjer för urvalet vid tillsättningen av tjänst som hemspråkslärare.

Den personUga lämpligheten är avgörande för insatserna bland invandrareleverna och deras familjer. Del är nödvändigt att hemspråkslära-ren accepteras av och har goda kontakter bland invandrarna själva, eljest kan t. ex. syftet med den uppsökande verksamheten i förskolan helt förfelas. Vidare måste språkfärdigheten värderas högt. Hemspråksläraren måste både ha goda kunskaper i svenska och utmärkt färdighet i och på minoritetsspråket. UlbUdningsbakgmnden måsle tUlmätas stor vikt. Lärarutbildning och lärarerfarenhet bör värderas högt, men även annan ulbildning och yrkeserfarenhet som ger kunskaper som är väsentliga för arbetsuppgifterna kan vara lika värdefulla. Arbetsgruppen finner här inte skäl att ange någon viss utbildningsnivå som minimum.

Erfarenhet från arbete bland barn och ungdom liksom erfarenhet från arbetslivet bör tillmätas stort värde.

Personal för stödundervisning i svenska

Invandrargruppen anser att stödundervisningen i svenska liksom hittills bör anförtros svenska lärare, dvs. lågstadielärare, meUanstadie-lärare eUer lärare i läroämnen med intresse och lämplighet för denna arbetsuppgift. Ingen ändring föreslås av organisationen för denna undervisning. Gruppen framhåller alt det bör kunna krävas att lärare, som meddelar stödundervisning i svenska, har genomgått särskild utbildning för denna uppgift. Det föreligger stort behov av fortbildning i all undervisa i svenska som främmande språk.

Utbildning

Mol bakgrund av de arbetsuppgifter som invandrargruppen angivit för de nya, kommunall reglerade tjänsterna som hemspråkslärare anser arbetsgruppen att särskild ulbildning bör anordnas för de blivande tjänsleinnehavarna.

Gruppen föreslår atl en särskild ettårig grundutbildning anordnas för de tvåspråkiga personer ulan lärarerfarenhet, som vill söka sig till de nya tjänsterna. Behovet av nyrekrytering kan f. n. uppskattas till ca 500

Prop. 1975/76:118                                                   25

hemspråkslärare. Den särskUda grundutbildningen föreslås dimensioneras för 90 studerande och inledas fr. o. m. höstterminen 1976.

Eftersom frågan om gmndulbildnmg av hemspråkslärare inrymmer många praktiska problem föreslår gruppen atl det uppdras åt SÖ att i samråd med socialstyrelsen utforma förslag till utbildningen.

De nu verksamma hemspråkslärarna har framfört önskemål om fortbildning i olika hänseenden. Invandrargmppen anser alt ell forlbild-ningsprogram bör utformas som är anpassat till nu verksamma hemspråkslärares behov, inriktat på de arbetsuppgifter som de i framtiden skaU fylla. Det bör uppdras åt SÖ all i samråd med socialstyrelsen utforma förslag tUl fortbildningskurser.

För de nu verksamma hemspråkslärarna kan förutses behov av olika former av fortbUdningskurser. För hemspråkslärare, som har lärarutbildning eller annan högre ulbildning, föreslås att kortare fortbildningskurser anordnas under sommaren 1976 och följande år. För dem som saknar lärarutbildning eller högre ulbildning bör ett utbildningsprogram komma lill stånd med början sommaren 1976 och fortsätta sommaren 1977. Möjligheten tUl hemstudier i anknytning till den praktiska verksamheten bör undersökas. Denna gmpp av nu verksamma hemspråkslärare kan f. n. uppskattas tUI ca 700 personer. Därefier bör fortbildningsbehovet bedömas på vanligt sätt.

Vidare anser invandrargruppen all särskild fortbildning bör anordnas för tvåspråkig förskolepersonal som ämnar söka sig tUl de nya hemspråkslärartjänsterna. Inriktningen bör vara alt nämnda personal skall kunna tjänstgöra också inom ungdomsskolan.

Behovet av tvåspråkiga personer med lärarutbildning är f. n. myckel stort. Efiersom det torde dröja viss lid innan de av invandrargruppen föreslagna utbildningsinsatserna har full effekt, föreslår gruppen som omedelbar åtgärd alt tvåspråkiga sökande prioriteras vid antagning till lärarutbUdning. Gmppen anser att de myndigheter, som beslutar om antagning tUl lärarutbildning, bör tillse att behöriga sökande med minoritetsspråk som modermål antas inom ramen för den s. k. fria kvoten.

Invandrargmppen finner det vidare angeläget att fortbildningskurser och annan ulbildning i att undervisa i svenska söm främmande språk kommer lill stånd i större omfattning. För att tillvalskurser inom klasslärarutbildningen skall kunna komma till stånd inom en snar framtid, föreslår gruppen att det bör uppdras åt SÖ all undersöka möjlighelerna att anordna sådana tillvalskurser inom klasslärarulbildningen vid flera lärarhögskolor än f. n.

En arbetsgrupp inom SÖ har lagt fram ett förslag som omfattar en fortbildning riktad dels till klass- och ämneslärare, dels till kliniklärare och lärare i förberedelseklasser. Invandrargmppen finner de av SÖ föreslagna kursema otUlräckliga för att möta det behov av fortbildning som föreligger. Gmppen föreslår därför att det bör uppdras ål SÖ att i sam-

Prop. 1975/76:118                                                   26

råd med socialstyrelsen närmare undersöka behovet av fortbUdning och avge förslag till det antal fortbildningskurser som kan anses svara mot behovet.

Därjämte anser invandrargmppen alt kurser bör anordnas i större omfattning än hittills för aU skolpersonal om invandrarnas situation och problem.

3.8 Genomförande

De åtgärder som invandrargmppen föreslår bör enligt gruppens mening generellt träda i kraft den 1 juli 1977. Detta bör ge kommunerna tillräcklig tid för planering. Vissa personalutbildningsålgärder föreslås, som nämnts i avsnitt 3.7, komma tUl stånd före nämnda tidpunkt.

Vad gäller stödundervisningen i svenska i gymnasieskolan föreslår invandrargruppen alt SÖ erhåller sammanlagt 5 mUj. kr. att fr. o. m. den 1 juli 1977 fördelas efter ansökan från kommunema.

3.9 Läromedel

Invandrargmppen finner det angeläget att ålgärder vidtas för att trygga tillgången på läromedel från de olika utvandringsländema för förskolans, grundskolans och gymnasieskolans behov, alt utvecklingsarbete utförs och alt staten tar ansvaret.

Statens insalser föreslås ske på två olika sätt:

dels elt bidrag till kommunerna per barn/elev avsett alt täcka vissa kostnader för inköp m. m. av läromedel i hemspråk eller annan undervisning om ursprungslandet,

dels elt statligt stöd lill en riksinstitulion med uppgift att skaffa fram erforderliga läromedel åt kommunerna samt eventuell service till andra organ i samhället som engagerar invandrare.

Institutionen i fråga bör ansvara för import av lämpligt förskolematerial och av lämpliga läromedel, lagerhållning och distribution av dessa läromedel, viss utveckling och produktion av sådana läromedel för invandrare, som med fördel bör produceras i Sverige, samt viss rådgivning och information om läromedel för invandrare. Frågan om en sådan rikscentral bör bli föremål för överväganden mellan berörda myndigheter och organisationer.

Med hänsyn till de varierande möjligheterna i kommunema att tillgodose förskolans behov av material från ursprungsländerna föreslår invandrargruppen, att folkbiblioteken utnyttjas som kommunal central för distribution till förskolan av behövUgt material, dvs. förskolan lånar material i släUet för alt själva anskaffa och behålla det. Ekonomiskt synes en sådan modell vara mer tillfredsstäUande förutom att varje förskola under den period som den behöver material eventuellt kan ut-

Prop. 1975/76:118                                                   27

nyttja ett mer fullödigt sådant. Genom samarbete biblioteken emeUan kan även invandrarbam tUlhörande särskilt små språkgrupper bättre garanteras tillgång på lämpUgt material.

3.10 Information

Informationen till invandrarna och deras bam om de niöjligheter som den svenska skolan erbjuder har uppvisat brister. Det gäller även informationen inom skolväsendet och tUl berörd personal i skolan. Först under senare år har insatserna fått en mera systematisk prägel.

En gmndläggande förutsättning för att de åtgärder för invandrarbarn i förskolan och ungdomsskolan, om vilka statsmakterna beslutat, skall lyckas är att en fortlöpande informationsverksamhet bedrivs om de beslämmelser som gäller och om hur de kan förverkligas. Det är därvid särskilt viktigt att nå den personal som inom förskolan och ungdomsskolan kommer i kontakt med invandrarbarn och invandrarelever. Invandrargmppen anser alt en vidgad orientering om invandramas bakgmnd och situation och om de särskUda åtgärder som vidtas för dem bör förekomma i förskollärarutbUdningen och i klass- och ämneslärar-utbildningen.

Kommunen har ett ansvar att informera berörda föräldrar om hemspråkets roll för barnets utveckling. Det är vanligt att föräldrar underskattar modersmålets roll i barnets utveckling och utgår från alt språkets användning i familjen är en tillräcklig grund för tvåspråkighet. Mot denna bakgrund är en omfattande information nödvändig, så att inte bara invandrarbamens föräldrar utan även ändra föräldrar och skolans personal i stort får ökad insikt om hur viktigt det är att bamen utnyttjar de möjligheter till undervisning i och på hemspråket som förskolan och ungdomsskolan erbjuder. Genom den av invandrargmppen föreslagna resursen för kurativa insatser bör möjligheter ha skapats för att invandrarföräldrar skall kunna få nödvändig information genom kommunens försorg.

Centralt utarbetat material bör ställas till kommunemas förfogande på olika invandrarspråk för att underlätta informationen. Invandrargruppen föreslår alt det uppdras åt berörda myndigheter att utarbeta ett dyUkt material.

Gruppen anser det viktigt att särskild information lämnas om de ställningstaganden som kan bli följden av dess förslag. Riktlinjerna för hur informationen bör bedrivas bör dras upp av nämnden för samhällsinformation i samråd med SIV, SÖ och socialslyrelsen.

Samarbete med utvandrarländer

För alt imderlätta och förbättra invandrarelevernas undervisningssituation har ett nära samarbete ägt mm under de senaste åren med Fin-

Prop. 1975/76:118                                                   28

land och med Jugoslavien. Formerna för samarbetet har varit olika, men arbetsområdet har i viss mån varit detsamma dvs. det har i slor utsträckning gällt frågor om studieplaner, läromedel och lärarfortbildning samt utbyte av information.

Samarbelel mellan Finland och Sverige har sedan år 1967 skett i det gemensamma organet Finsk-svenska utbildningsrådet. Ulbildningsrådet har — utöver de tidigare nämnda uppgifterna — även medverkat vid rekryteringen av finska lärare lill Sverige samt bl. a. anordnat studieresor i Finland för svenska skolledare.

Samarbetet mellan Jugoslavien och Sverige har sedan år 1972 skett i en samrådsgrupp med representanter från SÖ och motsvarande myndighet i Jugoslavien.

Invandrargruppen har funnil alt nämnda samrådsorgan fyller en viktig uppgift och har givit positiva resultat både för invandrarelevernas utbildningssituation och för kultursamarbetet i övrigt. Gruppen anser att behov föreligger av ett fortsatt och utökat samarbete i fråga om bl. a. läromedelsutveckling och framställning av studieplaner för hemspråksundervisning. Invandrargruppen föreslår att samarbete i- dessa frågor utvecklas mellan skolmyndigheterna i Sverige och de länder som representeras av etl större antal invandrare här.

3.11 Kostnadsberäkningar

Hemspråksträningl undervisning

Enligt SCB:s inventering ligger f. n. andelen invandrarbarn som deltar i hemspråksundervisning i gmndskolan på 29,5 %. Ytterligare 7 % önskade sådan undervisning. Invandrargruppen har utgått från att den föreslagna effektiviseringen av verksamheten, ett ökat medvetande om hemspråksträningens betydelse och en bättre personaltillgång kommer alt innebära att hemspråksträningens omfattning på sikl ökar. Gruppen uppskattar andelen invandrarbam som kommer att utnyttja dessa möjligheler liU ca 40%. Genom den betoning gruppen har lagt på förskole- och lågsladieåldrarna räknar den med atl tyngdpunkten kommer att ligga på dessa stadier. Gruppen har vidare uppskattat atl andelen invandrarelever i förskolan som kommer att begära hemspråkslräning uppgår till ca 50 % av det totala antalet invandrarbarn. Molsvarande andel i gymnasieskolan har uppskattals till ca 25 %. Belräffande gymnasieskolan har särskilda ålgärder för invandrarbarn endast funnits i begränsad utsträckning. Delta har sannolikt medfört en underskattning av de verkliga behoven.

En kostnadsberäkning av invandrargruppens förslag blir med nödvändighet osäker därför

alt förutsättningarna alt sammanföra invandrarbarn med samma
språkbakgrund varierar från kommun till kommun,    . .

Prop. 1975/76:118                                                                 29

att uppgifter om antalet invandrarbarn med behov av hemspråksträning i förskoleåldrarna saknas,

att omfattningen av stödinsatserna varierar med hänsyn till sociala och kulturella bakgmndsfaktorer samt barnets vistelsetid i Sverige samt

att omfattningen av den framtida invandringen till Sverige inle går alt bedöma.

En beräkning av antalet timmar för hemspråksträning i förskola, grundskola och gymnasieskola skulle med ovan angivna antaganden innebära alt sammanlagt ca 39 570 invandrarbarn skulle få möjlighet till hemspråksträning under ca 38 700 timmar, dvs. med ca en timme per vecka och bam/elev.

I medvetande om att löne- och anställningsviUkoren för de tjänster som invandrargmppen föreslår är förhandlingsbara har gruppen som ett räknexempel avseende statens kostnader utgått från att hemspråksläraren i normalfallet bör fullgöra ca 30 timmar i direkt arbete med barn. För atl få en volym för fullgörande av kurativa uppgifter har gruppen i sin beräkning avsatt i genomsnitt två veckotimmar för varje fullt trettiotal timmar. Detta innebär en resurs för kurativa insatser på ca 6 milj. kr. Omfattningen av lärarnas kurativa insatser måste bedömas från fall lill fall. Den av gruppen beräknade volymen skall sålunda inle ses som ett förslag till genereU åtgärd. Vidare har lönekostnadema —- inkl. lönekoslnadspålägg — för denna nya tjänstetyp uppskattats tUl 64 000 kr. per år i 1975 års löneläge. Det statiiga bidraget till personalkostnaderna skulle med detta räkneexempel då utgöra 88,5 milj. kr. Detla belopp motsvarar 2 236 kr. per deltagande invandrarbarn/elev och år. Den av invandrargruppen angivna totalkostnaden skall ses mot bakgrund av alt den beräknade kostnaden för molsvarande undervisning i gmndskolan läsåret 1974/75 uppgick till 40,7 milj. kr. Någon genomsnittskostnad per deltagande elev går ej att beräkna för detla år. Gruppens förslag innebär sålunda en fördubbling av kostnaderna för hemspråkslräningen.

Med den omfattande förstärkning som föreslås beträffande förskolan anser invandrargruppen alt den resurs som f. n. utgår tiU gmndskolan i stort sett är tillräcklig. Som tidigare framgått räknar gruppen också med en viss effektivisering av grundskolans hemspråksträning, vilket innebär att fler invandrarbarn kan komma i åtnjutande av denna träning.

Invandrargruppen anser att ett särskilt förslagsanslag bör tUlkomma för att läcka kostnaderna för hemspråkslräning i förskola, grundskola och gymnasieskola. Det bör uppdras åt SÖ och socialstyrelsen att i samarbete följa verksamheten, lämpligen genom förskoledelegationen.

Stödundervisning i svenska

Invandrargmppen räknar med ett i huvudsak oförändrat resursutnyttjande för stödundervisningen i svenska i grundskolan. Gmppen före-

Prop. 1975/76:118                                                    30

slår alt dessa kostnader belastar grundskoleanslaget. Gruppen har.be-:
räknat denna kostnad tiU ca 49,5 milj. kr.               - '.      .

För stödundervisningen i svenska i gymnasieskolan har.kommunerna hos SÖ begärt medel för läsåret 1975/76 som uppgår tUl ca 7,5 milj. kr., vilket motsvarar ca 1 100 kr. per invandrarelev och år. Det framgår dock inte av ansökningarna i vilken utsträckning gymnasieskolans ordinarie stödundervistung tagils i anspråk även för' invandrarelever. Invandrargruppen föreslår emellertid att SÖ, i enlighet med förslag till anslagsframställningen för budgetåret 1976/77, erhåller ytterligare 3,4 milj. kr., dvs. sammanlagt 5 milj. kr. att fr. o. m. läsåret 1976/77 fördelas efter ansökan från kommunema.

Särskilda åtgärder på skolområdet

Invandrargruppen anser att den del av anslaget för särskilda åtgärder på skolområdet som f. n. används till undervisning för invandrare (prop. 1973: 165, FiU 1973: 40, rskr 1973: 344) bör kunna reduceras genoni invandrargmppens förslag till resursförstärkning. Den del av anslaget, som är att hänföra till elevvård och fritidsverksamhet, bör dock fortfarande utgå. Därvid bör i första hand fritidsverksamhet för invandrarbam prioriteras, efiersom det i gruppens förslag om arbetsuppgifter för hemspråkslärare också ligger sociala och kurativa uppgifter av betydande omfattning. Bidraget tUl invandrarbarn på detta anslag uppgår lill ca 3,9 mUj. kr. innevarande läsår.

Extra skatteutjämningsbidrag

I likhet med vad som gäller i fråga om bidrag tiU kommunemas förskoleverksamhet bör kommun som åsamkas betydande extra kostnader, t. ex. glesbygdskommuner med omfattande skolskjutsar, kunna erhåUa särskUda medel genom extra skatteutjämningsbidrag (prop. 1973: 136 s. 92).

Personalutbildning

Invandrargruppen har i kostnadsberäkningarna för utbildningsåtgärder utgått från dels en ettårig gmndulbildning jämte uppföljning med två fortbUdningskurser om fyra veckor vardera för 90 studerande per år under fem år, dels en fortbildningskurs om fyra veckor för 480 hemspråkslärare med tidigare lärarutbildning och erfarenhet av tjänstgöring i Sverige, dels två på varandra följande sommarkurser om fyra veckor med vissa studier under mellanliggande år för 200 hemspråkslärare ulan tidigare lärarutbildning men med högre utbildning samt viss erfarenhet av tjänstgöring i Sverige.

Den ettåriga grundutbildningen bör, som tidigare framgått, planeras utifrån ett behov på ca 500 lärare. Den bör således kurma genomföras under en femårsperiod med början budgetåret 1976/77. Kursen för hem-

Prop. 1975/76:118                                                   31

språkslärare med tidigare lärarutbUdning bör delas upp på två somrar med 240 deltagare under vardera kursen. Dessa kurser bör genomföras åren 1976 och 1977. Kursen för hemspråkslärare ulan tidigare lärarutbUdning bör påbörjas för 100 lärare sommaren 1976 och avslutas sommaren 1978.

Enligt invandrargruppens beräkningar skulle kostnaderna för tre kurser om vardera 30 deltagare i grundutbUdning uppgå till 1 470 000 kr. i 1975 års löneläge och de efterföljande två fortbildningskurserna till 676 000 kr. per kurs. UtbUdningskostnaden per studerande skulle bli ca 23 800 kr. totalt. Kursen för hemspråkslärare med lärarutbildning skulle med 240 lärare per år innebära en kostnad på 614 000 kr. per år. Kursen för hemspråkslärare utan lärarutbildning skulle med 100 kursplatser per år innebära en kostnad på 265 000 kr. år 1976, 530 000 kr. år 1977 och 265 000 kr. år 1978.

Den uppläggning gruppen förordat för de särskUda utbildningsåtgärder som föranleds av gruppens förslag innebär följande kostnader för de närmast följande budgetåren

1976/77      1977/78      1978/79      1979/80

2 349 tkr.    3 290 tkr.    3 087 tkr.    2 822 tkr.

Fr. o. m. budgetåret 1981/82 erfordras medel endast för grundutbUd-ningens fortbildningskurser, vUka upphör helt fr. o. m. budgetåret 1983/ 84. Därefter bör förnyade överväganden göras om behovet av särskilda insalser i form av grundutbildning och/eller fortbildning.

Läromedel

Invandrargruppen finner det angeläget att invandrarbarnen får behålla en del av det material som de erhåller under hemspråkslräningen på samma sätt som andra elever erhåller vissa centrala läromedel. Delta är särskilt betydelsefullt för invandrarbarnens kontinuerliga lästräning, men erfarenheterna visar också att på så sätt erhållet material sprids i den egna invandrargruppen.

Gruppen förutsätter, att en intim samverkan sker mellan skola och folkbibliotek, när det gäller barn- och ungdomslitteratur på minoritetsspråk, och alt kostnader för denna typ av litteratur ej behöver belasta förskolans eller skolans malerialanslag.

Trots den uppdelning som råder mellan stat och kommun i fråga om läromedelskostnader, dvs. alt kommunema svarar för samtliga kostnader, anser invandrargruppen det nödvändigt atl särskilda insatser för att underlätta materialförsörjningen för hemspråksträningen för invandrarbarn görs på detta område. Denna särskilda insats bör infogas i det schablonbidrag som föreslagits utgå lUl kommunernas hemspråkslräning. Som elt bidrag till materialförsörjningen föreslår gmppen att anslaget ökas med 75 kr. per deltagande elev och år, vilkel med gruppens tidigare redovisade beräkningar över antalet invandrarbarn skulle motsva-

Prop. 1975/76:118                                                    32

ra en årlig kostnad på ca 3,5 milj. kr. Schablonbidraget till kommunerna skuUe sålunda uppgå tiU 2 311 kr. eller avmndat till 2 300 kr, per deltagande invandrarelev och år.

Information om reformen

För information om den föreslagna reformen föreslår invandrargruppen elt anslag på 500 000 kr. under budgetåret 1976/77.

3.12 Expertgruppen för vissa zigenarfrågor

Expertgruppen (In 1970: 28) för vissa zigenarfrågor tillkallades med stöd av bemyndigande den 24 oktober 1974. Gruppen har haft tiU uppgift alt utreda levnadsförhållandena m. m. för utomnordiska zigenare, som har fått uppehållstillstånd, samt att överväga och ta initiativ till åtgärder, som gör det möjligt för dem att få en med övriga invandrare jämförbar slällning i samhället enligt de riktlinjer som gäller för den reglerade invandringen. I den framlagda promemorian Zigenare i Sverige (Ds A 1975: 8) redogör expertgruppen för den sedan år 1971 bedrivna försöksverksamheten bland utomnordiska zigenare och föreslår olika åtgärder inom skilda samhällsområden för såväl organiserat överförda som enskilt invandrade utomnordiska zigenare.

I fråga om förskoleverksamhet för zigenska barn och om undervisning av zigenska elever i grundskolan och gymnasieskolan anför expertgruppen följande. De zigenska barnen liUhör den grupp, som har särskilt behov av tidig placering i förskola, och det är etl krav vid bosättning av zigenska familjer alt kommunen skall kunna ordna dessa barns placering i daghem, deltidsgrupper och fritidshem. Expertgruppen ansluter sig lill invandrarutredningens uppfattning alt språkträning bör förekomma redan i förskolan för att främja aktiv tvåspråkighet. Gruppen är dock medveten om svårigheterna att få lärare i zigenarnas modersmål, romanés. Ett sätt att minska dessa svårigheter kan vara att öppna möjligheler för zigenska ungdomar och vuxna alt engageras i förskolans arbete på hel- eller deltid. Dessa bör då också stimuleras tUl utveckling av modersmålet och utbildning i svenska språket..

Under åren 1973 och 1974 gjorde SÖ på initiativ av expertgmppen två undersökningar om skolsituationen för zigenska elever i grundskolan. Äv dessa undersökningar framgår bl. a. alt en mycket stor del av zigenska eleverna har stora skolproblem. Skolans kontakter med föräldrarna är bristfälliga eller saknas helt.

För de zigenska barnen har hemspråksundervisning i gmndskolan förekommit i mycket blygsam omfattning, bl. a. beroende på att romanés endast förekommer som talspråk. Expertgmppen föreslår därför alt det försök till muntliga översättningar till romanés av samhällsorienterande läromedel för lågstadiet, som har påbörjats av SÖ, snarast full-

Prop. 1975/76:118                                                   33

följs och prövas. Vidare bör ökade ansträngningar göras för att engagera vuxna zigenare som lärare och lärarassistenter i hemspråksundervisning i romanés.

För zigenska elever — i synnerhet i åldem 13—16 år — bör särskilda anordningar såsom enskild undervisning, individuellt anpassad studiegång, förlängd grundskoleundervisning, arbetslivsorientering m. m. prövas i större utsträckning än hittills. Med hänsyn tiU den starka opinionen inom den zigenska gmppen, kan det enligt expertgmppen vara önskvärt att undervisa zigenska flickor och pojkar i tonåren i skilda grupper.

Expertgruppen förordar alt fortlöpande inventeringar görs för planering av undervisning av zigenska barn i olika åldrar samt alt det bör åvila SÖ att göra sådana inventteringar i samarbete med berörda myndigheler och organ. Expertgmppen föreslår alt en bred försöksverksamhet på olika åldersstadier planeras med en sådan inventering som utgångspunkt.

Expertgruppens förslag har remissbehandlats. Remissinstansernas överväganden och synpunkter har redovisats i prop. 1975/76: 100, bU. 13.

4   Remissyttrandena

Allmänna överväganden - helhetssynen

Ulredningens allmänna överväganden och målet att hos invandrarbarn- och ungdomar utveckla en aktiv tvåspråkighet samt helhetssynen på invandrarbarnens intellektuella, känslomässiga, sociala och språkliga utveckling har vunnit stor anslutning bland remissinsianserna. Följande remissinstanser understryker särskUt invandrargruppens överväganden och synpunkter: socialstyrelsen, SÖ, flertalet länsskolnämnder, SIV, TCO, Sveriges Finska Lärarförening, Finlandssvenskarnas riksförbund. Svenska kommunförbundet, LO, Finsk-svenska utbildningsrådet, Riksförbundet finska föreningar i Sverige, Föreningen Norden, Esternas representation i Sverige, Estniska kommUtén och Grekiska riksförbundet.

Socialstyrelsen beklagar alt utredningsdirektiven inte rnedgett en mer djupgående analys av de sociala problemen. Arbetsgruppens förslag får därför ses som en delutredning som bör följas av ytterligare utredningar av bl. a. invandrarbarnens sociala och psykiska situation i förskolan och skolan samt effekterna av olika slags stödundervisning liksom invandrarelevernas möjligheler att tillgodogöra sig yrkesutbUdning.

SÖ fäster med hänvisning till helhetssynen uppmärksamheten på alt insatserna för ungdomsskolan och vuxenutbUdningen bör kunna samordnas, vilket bl. a. kan bidra till att lokaler, lärare och läromedel utnyttjas bättre. Länsskolnämnden i Östergötlands län konstaterar att invandrargruppen i sina överväganden om invandrarelevemas utbildiiings-

3    Riksdagen 1975176. 1 saml Nr 118

Prop. 1975/76:118                                                   34

situation uppenbarligen ägnat sig mer åt människorna, som direki eller indirekt påverkar denna situation, än åt generella ramar, regler och rutiner för ceniral styrning av den. Detta gruppens arbetssätt bör även färga de synpunkter och överväganden som invandrargmppens förslag ger anledning till. SIV noterar särskilt den starka prioriteringen av åtgärder för förskolan och anser med tanke på att den största andelen invandrare finns i de yngsta årskullarna det vara rikligt att lägga betydande resurser där. TCO konstaterar med tillfredsställelse att invandrargruppen ingående behandlat också förskolebarnens situation, trots atl den enligt sina direktiv enbart haft alt företa en översyn av invandrarbarnens situation i grundskola och gymnasieskola.

Sveriges Finska Lärarförening, Finsk-svenska utbildningsrådet och Riksförbundet finska föreningar i Sverige betonar med hänvisning till grundprinciperna för Sveriges invandrarpolitik alt den språkliga utvecklingen bör prioriteras, alt invandrarbarnen måsle få bättre möjligheler alt fastlägga sill första språk samt att alla barn bör ha räll till sitt modersmål.

Länsstyrelsen i Norrbottens län och sociala centralnämnden i Botkyrka framför vissa kritiska synpunkler på invandrargruppens ställningstagande beträffande hemspråkets betydelse och en aktiv tvåspråkighet. Länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasätter starkt det realistiska i att ha aktiv tvåspråkighet som mål särskilt vad gäller de allmänt låg-preslerande eleverna, om man med aktiv tvåspråkighet menar god förmåga att inte bara läsa och tala utan även att skriva modersmålet. Länsstyrelsen ställer vidare frågan vUket språk individen bäst är betjänt av att behärska och till vilken framtid skolan utbildar sina invandrarelever. Elt liv i Sverige i tävlan på lika vUlkor med infödda svenskar kräver att skolan gör sitt yttersta för alt lära invandrareleverna en acceptabel svenska. Att skolan satsar på ett språk behöver inle betyda alt det andra lämnas utan stöd, men målsätlningen bör vara realistisk. Länsstyrelsen anser atl starka skäl talar för att läs- och skrivinlärningen sker på svenska och att eleverna får elt ordentligt stöd med begreppsförklaringar på hemspråket av en tvåspråkig lärare, som helst bör fungera i klassen samtidigt med den svenska läraren som s. k. kompanjonlärare. Därutöver bör samhället salsa på en rejäl fortbildning av den svenska skolpersonalen för att på längre sikt arbeta fram en gynnsam atmosfär i skolan.

Sociala centralnämnden i Botkyrka framhåller att förskoleåldern är i särklass viktig för en positiv utveckling hos bamet. Med stöd av detla borde särskilda insatser vidtas med hemspråksträningen som inkörsport. Del skulle inte bara röra sig om språklräning ulan samtidigt om kompakta sociala insatser i invandrarfamiljerna. Härigenom skulle också föräldrarna stödjas i sin svåra situation som fostrare för sina bam. Ytterst skulle delta ge förskolebarnen etl bättre stöd inför kommande si-

Prop. 1975/76:118                                                   35

tualioner, närmast inför grundskolan, men också inför hela personlighetsutvecklingen. Sociala centralnämnden konstaterar att invandrargruppen understryker vikten av helhetssynen med citat ur Socialuiredningen, men all gruppen inte har bedömt situationen för dem som inte omfattas av förskolan och skolan.

Avgränsningar och riktlinjer

Invandrargmppens förslag om hemspråksundervisningens syfte, kommunernas skyldighet alt anordna hemspråkträning och stödundervisning och invandrarbamens rätt till hemspråkslräning lämnas utan erinran eller tillstyrks av merparten av remissinstanserna. Detta gäller även gruppens förslag till riktlinjer för vilka barn som bör få slödunder-visning eller erbjudas hemspråksträning samt användningen av termerna invandrare och invandrarbarn i deras vanliga inte närmare preciserade betydelse.

Länsstyrelsen i Blekinge län framför dock vissa kritiska synpunkler på gruppens ställningstaganden vad gäller syftet med stödundervisning och hemspråksträning. Länsstyrelsen framhåller att stödundervisningens syfte rent principiellt inte skiljer sig från den samordnade specialundervisningens. Hemspråksundervisningen däremot har dubbla syften, dels att vidmakthålla och vidareutveckla hemspråket, dels att ge underlag för snabbare framsteg i svenska. Det bör vara föräldrarnas och elevernas ensak, om en kulturell berikning via hemspråket är önskvärd eller ej. Är hemspråksundervisningen däremot nödvändig för att eleven skall kunna lära sig etl annat språk än hemspråket, bör den inte göras frivilUg.

Kritiska till vissa av invandrargruppens formuleringar om elevens rätt till slöd i form av hemspråksundefvishing och stödundervisning är Stockholms skoldirektion, sociala centralnämnden i Sundsvall och länsskolnämnden i Östergötlands /ärt. Positiva är bl.a. Göteborgs och Gislaveds kommuner, Göteborgs allmänna skolstyrelse, SSK samt SCB.

Stockholms skoldirektion påpekar alt formuleringen "bedöms vara nödvändig" i fråga om elevs rätt tUl stöd i form av hemspråksundervisning och stödundervisning i svenska är något oklar och ger vid handen alt det är skolan som skall bedöma behovet. Det gäller för siudiehandledning på hemspråket men inte för hemspråksundervisningen, vilken som hittills måsle vara helt frivUlig.

Sociala centralnämnden i Sundsvall påpekar atl invandrargruppen motsäger sig själv genom att uttala att eleven skall ha rält till hemspråksträning, om denna "bedöms vara nödvändig" för elevens utveckling samt alt många liknande försikliga uttalanden finns som kan leda till — med det godtycke detla ger utrymme för — alt tUlämpningen av de olika bestämmelserna ej blir jämstäUda i landets olika kommuner. Även länsskolnämnden i Östergötlands län påtalar liknande oklarheter vad gäller del kommunala ansvaret och handlingsutrymmet och menar att detla

Prop. 1975/76:118 36

behöver preciseras. Det bör därvid utformas så, att ansvaret helt riktas mot invandrarbarnen, inte mot att uppfylla organisationsbestämmelser.

Göteborgs kommun och allmänna skolstyrelse framhåller att en effektiv undervisning bygger helt på skolans förmåga alt riktigt bedöma elevernas språkfärdighet. Fömtsättningen för elt pedagogiskt program för en särskUd elev bygger på skolans möjligheter atl riktigt kunna diagnosticera elevens språksvårigheter bl. a. med avseende på de speciella skillnaderna mellan elevens hemspråk och svenska. Det är därför anglägel att utvecklingsarbete påbörjas med delta syfte.

Gislaveds kommun betonar atl förslaget om att invandrareleverna skaU ha rättighet tUl undervisning i hemspråk bör genomföras så att denna rättighet tillkommer eleven oavsett vilken kommun han bor i.

Invandrargruppens förslag till riktlinjer för vilka barn som bör ha rätt till hemspråkslräning tillstyrks bl. a. av socialstyrelsen, SCB, TCO, Riksförbundet finska föreningar i Sverige samt Stockholms skoldirektion, som samtliga gör vissa tillägg till gruppens förslag.

Socialstyrelsen påpekar att barn, vilkas föräldrar är invandrare av olika nationalitet, är i stort behov av stödundervisning i svenska. Familjens samtalsspråk blir oftast svenska, men ingen av föräldrarna behärskar språket fullständigt. 5CS framhåller atl en systematisk genomgång av vilka olika gmpper barn som kan vara aktuella måste bedömas som angelägen för förståelse och planering av omfattningen och inriktningen av skolans stödjande insatser. Det skulle ha varit en fördel om en sådan strukturering mera klart redovisats i förslaget.

TCO betonar att barn som lUlhör en familj som i en eller flera generationer bott i Sverige eller en urspmnglig minoritet i landet skall tillerkännas rätten till undervisning på hemspråket. Riksförbundet finska föreningar i Sverige eruirar om. att hemspråket i många familjer är svenska, fastän detta inte är föräldrarnas modersmål. Också i sådana fall bör bamet få delta i hemspråksundervisning om bamet eller föräldrarna så önskar. Rättigheten bör inte begränsas enbart lill första eller andra generationen. Likaså bör de urspmngliga språkliga minoriteterna i landet beaktas.

Stockholms skoldirektion betonar alt i många familjer, där ena föräldern är av svenskt urspmng och den andra är invandrare, svenskan ofta blir det helt dominerande språket. Ett barn i en sådan familj kan av känslomässiga skäl ha stort behov av att kunna båda föräldrarnas språk. Hemspråksundervisningen har för övrigt minst lika stor betydelse för den vuxne som för barnet. Barn från invandrarfamiljer, i vilka kommunikationen sker på två språk, varav intet är svenska, måste likaså få möjlighet tUl hemspråksundervisning i ett av språken eller båda. Därvid måste en ingående analys av elevens situation läggas som gmnd för åtgärderna.

Länsstyrelsen i Norrbottens län och Haparanda kommun är kritiska

Prop. 1975/76:118                                                   37

mot arbetsgruppens användning av termen "invandrarbarn" och anser den bör bytas mot beteckningen "bam med annat hemspråk än svenska", då barn som tillhör en ursprunglig minoritet i Sverige enligt invandrargruppens förslag synes ha rätt till hemspråksträning.

SCB påtalar att den definition, som tillämpades i den av SCB genomförda undersökningen år 1975, att invandrarelev var elev från hem dar båda eller en av föräldrarna/vårdnadshavarna är av utländsk härkomst och har annat modersmål än svenska, i flera avseenden är för vittomfattande. Samtidigt innefattar den t. ex. inte svenska minoritetsgrupper med annat modersmål än svenska. Det är därför angeläget att definitioner, avgränsningar m. m. samordnas i de skilda inventermgar av invand-rarbefolkningen som planeras och genomförs för alt inte försvåra möjligheterna att bedöma förändringar över tiden.

Ett mindre antal remissinstanser är negativa till beteckningarna hemspråksträning och stödundervisning i svenska. Metodiklärarna i finska vid lärarhögskolan i Stockholm, Riksförbundet finska föreningar i Sverige, Finlandssvenskarnas riksförbund. Jugoslaviska riksförbundet. Grekiska riksförbundet samt Göteborgs allmänna skolstyrelse accepterar inle beteckningen "hemspråksträning". I stäUet föreslås undervisning "i hemspråk" alternativt "i minoritetsspråk" eller "i modersmålet". För verksamheten i förskolan föreslår två remissinstanser "lekverksamhet på hemspråket/modersmålet" eUer "modersmålsträning". Föreningen Matija Gubec imderstryker att under mbriken "jugoslaviska språk" vid presentation av invandrarelever används benämningen "serbokroatiska/ kroatoserbiska". Dylika beteckningar skapar förvirring och återspeglar på intet sätt verkligheten. De adekvata benämningama bör vara "serbiska" resp. "kroatiska".

Uppsökande verksamhet m. m.

Invandrargmppens förslag om årlig inventering genom SCB:s försorg av antalet invandrarelever i skolan och av invandrarbarn i förskoleåldem i kommunema och dessutom tillfälliga fördjupningsstudier över invandrarbamens situation i skolan liksom i förskolan har tUlstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. BI. a. SÖ, SCB, Riksförbun-. det finska invandrarföreningar i Sverige, Föreningen Norden och skolstyrelsen i Nybro understryker övervägandena.

SCB är berett att åta sig att också genomföra tillfälliga fördjupnings-studier, fömtsatt att nödvändiga resurser ställs tiU förfogande. Om un-dersökningama läggs utanför SCB, betonas att samråd bör ske med SCB vid planeringen. 5Ö anser det vara av intresse att de uppföljningsundersökningar av grundskoleelever som SCB gör kan omfatta en större grupp invandrarelever. Härigenom skulle man kimna nå säkrare resultat om gymnasieskolbenägenhet, frågor kring förvärvsarbete, könsskUlna-der, osv. och få en återkoppUng tUl insatsema i gmndskolan.

Prop. 1975/76:118 38

Föreningen Norden och Riksförbundet finska invandrarföreningar i Sverige påtalar den bristfälUga stalislik som står till myndighetémäs förfogande, när det gäller att planera det framlida behovet av undervisning i modersmål. Dessa organisationer upprepar sitt i andra sammanhang tidigare framförda förslag om alt uppgifler om modersmålet bör medtagas i de allmänna folk- och bostadsräkningarna.

Skolstyrelsen i Nybro påtalar behovet av att samordna de inventeringar som görs i gemensamma rutiner, så att den föreslagna årliga SCB-undersökningen och kommunens egna inventering av invandrarbarnens situation i januari månad samt rapporteringen till länsskol-nämndema om kommunernas organisation av klassemas och gmp-pernas storlek och sammansättning inom ungdomsskolan sammankopplas.

Förslaget om uppsökande verksamhel inte bara för invandrarbam i förskoleåldem ulan för alla barn och ungdomar lämnas utan erinran eller tillstyrks av remissinstanserna, däribland rikspolisstyrelsen, BRA, LO, Svenska kommunförbundet, sociala centralnämnderna i Stockholm, Göteborg och Gislaved samt skolstyrelsen i Jönköping.

Rikspolisstyrelsen och BRÄ betonar att föräldrarnas utbUdningsbehov bör uppmärksammas i den uppsökande verksamheten. Föräldrarna bör beredas ökad möjUghet till samordnad ulbildning med sina bam i såväl språk som övrigt.

Svenska kommunförbundet betonar alt den uppsökande verksamheten självfallet skulle bli effektivare, om man i ökad uisträckning hade möjlighet att tUl verksamheten knyta personer som behärskar de aktuella invandrarspråken.

Sociala centralnämnden i Stockholm anser det rUcligt alt hemspråkslärarna anförtros en uppsökande verksamhet och "kurativa" uppgifter bland invandrarbarnen och deras familjer. Det understryks' emellertid att hemspråkslärarens insatser får ses som av huvudsakligen förmedlande art. Sociala centralnämnden i Göteborg finner att invandrargruppens förslag stämmer väl överens med erfarenheter från den i Göteborg pågående försöksverksamheten med uppsökande verksamhet för bam med särskilda behov. Sociala centralnämnden i Gislaved redovisar att försök med hemspråksträning för förskolebarn misslyckats därför att man inte insett behovet av uppsökande verksamhet och anför att inventering av behovet av särskilda åtgärder för invandrarbarnen kommer att göras varje år i samband med revidering av förskoleplanen.

TCO, Sveriges Finska Lärarförening och RIB tillstyrker den uppsökande verksamheten men är kritiska mot hemspråkslärarnas funktioner i denna.

Prop. 1975/76:118                                                                 39

Resursernas storlek och utnyttjande

Invandrargruppens förslag om att de statliga resurser som tUldelas för undervisning av invandrarbarn skall kunna användas flexibelt utan centralt fastställda föreskrifter, så alt barnens skiftande behov i slörsla möjliga utsträckning tillgodoses, samt alt insalser i förskolan och på låg- och mellanstadiet bör prioriteras har vunnit allmän anslutning bland remissinstansema. SÖ, Riksförbundet finska föreningar i Sverige samt skoldireklionen och sociala centralnämnden i Stockholm tillstyrker med vissa förbehåll den föreslagna prioriteringen.

SÖ betonar alt även om insatser i förskolan och på gmndskolans låg-och mellanstadium bör prioriteras, vilken uppfattning nästan samtiiga länsskolnämnder delar, all disposilion av resurser måste ulgå från en bedömning av elevens individuella behov. Riksförbundet finska föreningar i Sverige reserverar sig inför en alltför ensidig satsning på förskolan — hur viktig denna än är — och anser att samhäUets resurser för utvecklingen av invandrarbarnens hemspråk, förutom inom förskolan bör läggas på en melodisk träning genom hela ungdomsskolan. Skoldireklionen och sociala centralnämnden i Stockholm tillslyrker prioriteringen av insatserna i förskolan och grundskolans låg- och mellanstadium, men framhåller atl långt ifrån alla invandrarbam kommer till Sverige i de åldrarna. Prioriteringen får inte leda tUl otillräckliga resurser för de elever som invandrar i högre åldrar.

Elt stort antal remissinstanser instämmer generellt i eUer lämnar ulan erinran också invandrargruppens förslag om resurstilldelning för undervisningen, om nya bestämmelser som föranleds av gruppens förslag samt om alt information om verksamheten bör utformas i samråd mellan SÖ och socialslyrelsen.

Socialstyrelsen och sociala centralnämnden i Malmö ansluter sig i princip till den proportionerliga beräkningsgrunden för resursfördelning. Socialstyrelsen framhåller dock alt erfarenheterna av vilka insatser som krävs i förskolan för att ge invandrarbarnen en god språklig utveckling är ringa. Ytterligare resurser för förskolan kan visa sig vara nödvändiga. Sociala centralnämnden i Malmö anser redan nu att hemspråkslräningen i förskolan bör få ta i anspråk ell högre timtal än maximala sex timmar.

Socialstyrelsen, SACO/SR och TCO är kritiska mot resurstilldelningen för stödundervisningen i svenska. SACO/SR anser alt ytterligare förstärkningar måste övervägas, framför alll för stödundervisningen i svenska i gymnasieskolan. TCO påpekar alt den förstärkta skolledarre-surs som nyligen tillförts invandramndervisningen är knuten lill bestämmelserna om stödundervisningen. Om stödundervisningen i svenska i forlsätlningen skall omfatta endast fyra veckotimmar per gmpp, får detta negativa konsekvenser för skoUedarresursen och för möjligheterna all utöka denna stödundervisning. I de fall siudiehandledning och heni-

Prop. 1975/76:118 40

språksundervisning tillsammans ger 0,5 poäng för varje trettontal timmar tillstyrker TCO förslaget.

Ett antal remissinstanser tillstyrker inle resurstiUdelningen ulan begär ökade timtal på olika stadier såsom Sveriges Finska Lärarförening, Riksförbundet finska föreningar i Sverige, Finlandssvenskarnas riksförbund och Finsk-svenska utbildningsrådet, finska delegationen, Jugoslaviska riksförbundet, Jugoslaviens kultur- och informationscentrum samt Grekiska riksförbundet, vilka kräver slörre resurser för undervisningen i modersmålet i grundskolan och gymnasieskolan.

Sveriges Finska Lärarförening föreslår fyra veckotimmar per grupp för hemspråksundervisning på låg- och meUanstadiet, vilka bör ligga ovanpå de tidigare sex veckotimmar, som består av stödundervisning i svenska jämte studiehandledning på hemspråket. Föreningen anser också alt två veckotimmars undervisning i hemspråket inte garanterar att det bibehålls och vidareutvecklas på högstadiet. Fortsatta studier i hemspråket i gymnasieskolan och på högskolenivå försvåras därigenom. Föreningen konstaterar dock med tillfredsställelse att stödundervisningen för invandrare i gymnasieskolan börjat fungera men betonar att timtalet kommer att vara för snävt tiUtaget. Finska föreslås bli B-språk i gymnasieskolan.

Finsk-svenska utbildningsrådet, finska delegationen, understryker starkt behovet av att utveckla finska invandrarbarns undervisning i och på finska språket. För alt uppnå de uppställda målen för utbildning av tvåspråkiga personer i Sverige och för alt undvika halvspråkighet bland finskspråkiga elever bör undervisningen i lågstadiets tre första årskurser ske enbart på finska. Svenska språket kan försiktigt slussas in i årskurs 3 som ett för eleven främmande språk. Delegationen anser alt de finska invandrareleverna i gymnasieskolan bör beredas möjligheter till studier i och på modersmålet specieUt på teoretiska utbildningslinjer i sådana områden där det finns tillräckligt underlag för detta. Jugoslaviska riksförbundet hävdar att de från jämlikhetsprincipen härrörande kraven inle kan anses vara tUlfredsställda med mindre än att invandrarbarns modersmål behandlas som likställt med svenska barns modersmål. Riksförbundet anser atl det finns ämnen på schemat av mindre betydelse för barnets utveckling än modersmålet. Det föreslagna antalet veckotimmar för siudiehandledning på invandrarelevs modersmål anser riksförbundet också vara otillräckligt och föreslår upp till fyra veckolimmars studiehandledning på modersmålet utöver två veckotimmars undervisning i modersmålet. Jugoslaviens kultur- och informationscentrum anser det positivt att införa fler undervisningstimmar och alt införa modersmålet i förskolor och grundskolan. Man tror likväl inte att denna extra undervisning är likvärdig med den undervisning som ges i andra invandrarländer. Dessutom sägs inte något om att undervisningen förbereder eleverna för alt återvända tiU sitt hemland. Likaså har det

Prop. 1975/76:118 41

pedagogiska och uppfostrande inflytandet från hemlandet helt försummats. Grekiska riksförbundet anser att undervisningen i grundskolan måste utökas ytterligare. För undervisning i hemspråket och studiehandledning föreslås en maximal tilldelning av åtta veckotimmar per grupp och för stödundervisning också maximalt åtta veckotimmar per grupp. Föreningen Norden anser att den föreslagna resurstilldelningen för modersmålet utgör en väsentlig förbättring på låg- och mellanstadiet och att förslaget bör förverkligas åtminstone för de stora invandrargruppernas del enligt den modell som ger den enskUde eleven del största antalet undervisningstimmar i modersmålet. Däremot anser föreningen en väsentlig förstärkning av möjligheterna lill undervisning i modersmålet på gmndskolans högstadium och i gymnasieskolan vara ofrånkomlig.

Stockholms skoldirektion, skolstyrelserna i Södertälje och Täby ifrågasätter likaledes den föreslagna resurstiUdelningen.

Stockholms skoldirektion konstaterar att gmppens förslag inte innebär någon resursförstärkning för gmndskolan för en kommun som redan tidigare anordnat invandramndervisning med utnyttjande av maximalt tillgängliga resurser. Skoldireklionen föreslår en maximal resurstilldelning lill gmndskolan för undervisning i hemspråket och studiehandledning på hemspråket om sex veckotimmar per grupp samt för stödundervisning i svenska likaledes sex veckotimmar per gmpp. Skolstyrelsen i Södertälje anser alt den föreslagna resursen för grundskolan ger ett sämre utfall än den nuvarande resurstilldelningen, om inle förskolan byggs ut så att behovet av hemspråksundervisning och studiehandledning på hemspråket minskar samt en centralisering av undervisningen i hemspråket till viss skola eller vissa skolor genomförs. Då den första förutsättningen inte föreligger omedelbart, kan effekten av förskolans hemspråksträning bara uppnås successivt. Därför måste resursen för grundskolan förstärkas under en övergångstid med ca 20—25 % jämfört med den föreslagna för att en oförändrad standard skall kunna bibehållas. Skolstyrelsen i Täby hyser farhågor för att i en kommun, i vilken många språkgrupper finns representerade, resursen blir otillräcklig för udda elever och språkgrupper.

Länsstyrelsen i Slockholms län anser att det bör undersökas om inte bland de ämnen i gmndskolan och gymnasieskolan som kan bytas ut mot hemspråket bör finnas också något annat ämne än språk. Det är av stor betydelse för den framtida tUlgången på tvåspråkiga lärare i dessa ämnen att invandrarspråk läses på gymnasiestadiet, och att eleven inte väljer de "stora" språken framför sitt hemspråk.

Organisation av verksamheten

Invandrargruppens förslag öm språkstödjande ålgärder för invandrarbarn i förskolan, dvs. i daghem, familjedaghem samt i deltidsgmpper,

Prop. 1975/76:118 42

om organisation och arbetssätt lämnas utan erinran eller tillstyrks av så gott som alla remissinstanser, bl. a. av socialstyrelsen, SÖ, länsstyrelserna i Blekinge, Västmanlands, Göteborgs och Bohus och Stockholms län, familjestödsutredningen. Svenska kommunförbundet, LO, TCO, Sveriges Finska Lärarförening, Finsk-svenska utbildningsrådet. Riksförbundet finska föreningar i Sverige saml RIB.

Socialstyrelsen, SÖ och länsstyrelsen i Blekinge län påpekar att invandrarbarn som vistas i daghem och familjedaghem har stort behov av insatser redan från myckel låg ålder, då invandrarbam som vistas hela dagen i en helt svenskspråkig miljö mycket snabbt förlorar sitt eget hemspråk, vUket kan medföra svåra störningar i deras personlighelsut-veckling. Socialstyrelsen ullalar att i daghem bör i första hand eftersträvas tvåspråkig personal och i andra hand ambulerande hemspråkslärare som ofla och så länge som möjligt kan umgås med bamet. SÖ anser att invandrarbams vistelse i dellidsgmpp måste individanpassas och ej enbart åldersanpassas, t. ex. från fyra års ålder.

Länsstyrelsen i Blekinge län betonar att förslaget om atl invandrarbarn bör erbjudas vislelse i deltidsgrupp från fyra års ålder fömtsätter en väl utbyggd bamomsorg i kommunema. Invandrarbarnen bör i största möjUga uisträckning erbjudas hemspråkslräning i särskilda språkförskolor eller förskolegrupper. Om antalet barn inte medger särskild gmpp, bör barnen beredas hemspråksträning enskilt. Länsskolnämnden i Västmanlands län framhåller att de senaste forskningsrönen och praktiska erfarenheterna av träning i hemspråket i enspråkiga grupper har visat att kamratkonflikter härigenom minskar och inlärningen av svenska underlättas. Riskerna för isolering minskar med tiden, eftersom invandrarbarnen i den enspråkiga gruppen uppnår större känslomässig trygghet. Där ett större antal invandrarbarn kan hjälpa och stödja varandra bör farhågorna för isolering ej överdrivas men noga uppmärksammas. Lokal bedömning blir avgörande.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att invandrargruppens förslag för de barn som från tidig ålder placeras i daghem är något oklart. Ambulerande hemspråkslärare för språklräning synes gå dåligt ihop med arbetssättet i förskolan, där de minsta barnen bör ha kontakt med några få personer. Vidare påpekar länsslyrelsen att invandrarfamiljer i många fall anUtar en yngre eller äldre släkting som barnvakt. Barn i sådana familjer torde också behöva det föreslagna stöd och den stimulans som en hemspråkslärare kan ge. Länsstyrelsen i Stockholms län tar upp problemen för de invandrarbam som vistas i enbart svenskspråkiga daghem, där bamet kan bli nästan helt svenskspråkigt och komma att sakna ett gemensamt språk med föräldrama. Länsstyrelsen anser att särskilda åtgärder måste sällas in för atl undvika sådana situationer. Längre daghemsresor för bamet än eljest bör t. ex. tillfäUigtvis kunna godtas för alt få tillgång lill hemspråksträning. Länsstyrelsen finner helt

Prop. 1975/76:118                                                   43

enspråkiga förskolor ligga i linje med den allmänna målsättningen, men påpekar alt så gott som alla barn också lorde ha svenskspråkiga kontakter och att åtminstone någon svenskträning torde vara lämplig även i förskolan.

FamUjestödsutredningen påpekar att frågan om vid vilken ålder hemspråkslräning i förskolan bör påbörjas inte närmare berörts i betänkan-del. Invandrarbarn tillhör de barn som kan vara i behov av särskilt slöd, vUkel gör det sannolikt att antalet invandrarbam under fyra år som får heldagsomsorg kommer alt öka. Utredningen betonar det angelägna i att ge dessa barn möjlighet till hemspråksträning redan före fyra års ålder. Utredningen framhåller att segregation mellan barn från olika språkgrupper inle får skapas i förskolan eller i bostadsområdet genom att barn från samma språkområde samlas under hemspråkslräningen. Vidare påtalas atl frågan om hur svenskundervisningen i förskolan skall samordnas inle har behandlats. Denna fråga har stor betydelse för hur barnomsorgsverksamhelen för invandrarbamen skall organiseras.

Svenska kommunförbundet anser att förslaget om hellidsförskola för invandrarbarn som behöver heldagsomsorg och om deltidsförskola redan från fyra års ålder för övriga invandrarbam bör få gäUa som en allmän målsättning, i all synnerhet som betydande svårigheter kommer att föreligga i många kommuner att ordna en bamomsorg enligt invandrargruppens intentioner. Likaså lorde praktiska svårigheter möta att ge invandrarbam i deltidsförskola hemspråksträning också ferietid. Kommunförbundet utgår från att kommuner som anordnar sådan ferieverksamhet skall ha möjlighet alt använda del statiiga resurstillskottet för att finansiera även denna verksamhet.

LO betonar att vid planering av hemspråksträning för förskolebarn också bör beaktas att vissa kommuner valt alt lösa bamomsorgen genom familjedaghem. TCO föreslår en skärpning av förskolelagen så att det blir en rättighet för barn med särskilda behov — lill vUka invandrarbarnen räknas — att erhålla plats i förskola senast från fyra års ålder. TCO anser det vara ett värdefullt förslag alt, med hänsyn tagen till geografiska avstånd, bam från samma språkgrupp sammanförs i daghem eller deltidsgrupp, då barnen garanteras språkliga kamratkonlakler inom institutionen, förutsatt sammanhållningen inte drivs så långt att invandrarbarnen isoleras från sina svensktalande kamrater. Organisationen är tveksam till atl barn som vistas i familjedaghem också skall delta i deltidsförskola, då alltför många miljöbyten kan hämma barnets utveckling. Huvudregeln måste vara att aUa invandrarbam skall ha rätt lill plats i förskola från fyra års ålder. Under en övergångsperiod kan undantagsvis accepteras en placering i familjedaghem tUlhörande den egna språkgmppen alternativt att flera bam från samma språkgmpp placeras i samma hem. TCO delar uppfattningen att enspråkiga gmpper ledda av tvåspråkig personal ur språkutvecklingssynpunkt synes vara det bästa altemativet.

Prop. 1975/76:118 44

Sveriges Finska Lärarförening, Finsk-svenska utbildningsrådet och Riksförbundet finska föreningar i Sverige anser att förskolan skall kunna tillhandahålla tvåspråkig personal i såväl heltids- som deltidsförskola. Ambulerande hemspråkslärare anses av Sveriges Finska Lärarförening och Riksförbundet finska föreningar i Sverige som en nödlösning under en övergångsperiod. Finsk-svenska utbildningsrådet anser alt undervisningen i förskolan bör ske helt på modersmålet i enspråkiga gmpper och börja i fyraårsåldem. Riksförbundet finska föreningar i Sverige anser likaledes att enspråkiga hemspråksgmpper, ledda av en lärare som enbart talar barnens eget språk, är att rekommendera. RIB anser att hemspråkslräningen i förskolan om möjligt i första hand bör bedrivas i enspråkiga grupper, i andra hand bör ambulerande hemspråkslärare användas, vUka bör besöka förskolan regelbundet och kunna nås av förskolepersonalen även på andra tider.

Etl tiotal remissinstanser kommenterar förslaget för beräkiung av gmppstorlek som underlag för det statliga resurstillskottet eller timtalets fördelning under veckan.

RIB, sociala centralnämnden i Göteborg och Göteborgs allmänna skolstyrelse, Norrköpings kommun och sociala centralnämnden i Sundsvall är kritiska mot invandrargruppens förslag till gruppstorlek om sex barn per grupp för hemspråksträning. Sociala centralnämnden i Göteborg uttalar att normen sex barn endast kan ses som en riktlinje. Norrköpings kommun och sociala centralnämnden i SundsvaU hävdar båda att gruppstorleken i förskolan skall vara densamma som i grundskolan och gymnasieskolan, dvs. fyra per grupp. Båda remissinstanserna uttalar liksom RIB betänkligheter mot att transportera småbarn långa vägar till förskolan.

Länsstyrelsen i Norrbottens län och Haparanda kommun anser det vara en stor brist i invandrargmppens förslag om språkträning i deltidsförskolan att invandrarbarn med högst sex veckotimmars resurs bara får kontakt med hemspråksläraren två dagar i veckan.

Samtliga remissinstanser tillstyrker eUer lämnar utan erinran invandrargruppens förslag och överväganden om samverkan mellan förskola och gmndskola och om alt fasta mtiner bör tillskapas för en sådan samverkan.

Socialstyrelsens nämnd för internationella adoptionsfrågor påtalar att problem med åldersbestämning av utländska adoptivbarn inle uppmärksammals i samband med skolstarten, ej heller alt dessa barn befinner sig på mycket olika utvecklingsnivå i förhållande till sin kronologiska ålder till följd av fysiska och psykiska faktorer i sin tidigare miljö. Nämnden förordar en mer flexibel inställning till tidpunkten för skolstarten och en slörre faktisk integrering mellan förskola-skola utifrån det enskUda barnets situation och bästa. Svenska kommunförbiindet anser det värdefiUlt att invandrargmppen aktualiserat samverkansfrågoma men ifrågasätter

Prop. 1975/76:118                                                   45

om dessa skall lösas isolerat för invandrarbarnen. Skolstyrelsen i Jönköping anser att invandrarbarnens stadieövergång bör behandlas som naturliga bitar i de rutiner som utarbetas för de svenska barnen.

Invandrargmppens förslag om en omfördelad statlig resurs som innebär fyra veckotimmars hemspråksträning och en gruppstorlek omfattande genomsnittligt fyra elever, om en renodlad, oförändrad resurs om fyra veckotimmar för stödundervisning i svenska, om en centralisering av undervisningen så långt lämpligt är med hänsyn tUl den enskUde elevens behov och fömtsättningar, om att dellagande i stödundervisning i svenska och i studiehandledning på hemspråket är obligatoriskt för eleven, medan deltagande i hemspråksträning är frivUligt, lämnas utan erinran eUer tillstyrks av de flesta remissinstanserna.

Den föreslagna genomsnittiiga gruppstorleken som beräkningsgrund för det slalliga resurstillskottet underkänns av Sveriges Finska Lärarförening, Riksförbundet finska föreningar i Sverige, Stockholms skoldirektion, Göteborgs allmänna skolstyrelse, skolstyrelserna i Botkyrka, Karlstad och Täby.

Sveriges Finska Lärarförening hävdar att gruppstorleken fyra är en försämring jämfört med nulägets tre lUl fem. Riksförbundet finska föreningar i Sverige hävdar att en sådan fördelningsprincip kommer all inverka menligt på omhändertagandet av de små gmppema. Stockholms skoldirektion belyser de svårigheter kommunen har att uppnå elt medelvärde av fyra elever per grupp. Den frivUliga hemspråksundervisningen läsåret 1974/75 hade ett medelvärde av 3,5 elever per grupp. I studie-handledning på hemspråket har gmppstorleken understigit tre elever per grupp, vilket har kompenserats av större undervisningsgrupper i stödundervisning i svenska. Göteborgs allmänna skolstyrelse ser ogärna att bestämmelser om stödundervisning, hemspråkslräning och studiehandledning på hemspråket låser medeltalet per grupp till minst fyra. Det skulle bli en klar försämring och gå ut över de mindre språkgruppernas elever, dvs. över dem som behöver det mesta slödet och den största tryggheten. Medeltalet per grupp föreslås bli två elever, dels för stödundervisning i svenska och engelska, dels för siudiehandledning på modersmålet. Skolstyrelsen i Botkyrka framhåller att förslaget innebär alt kommuner med mindre frekventa språk missgynnas och är i behov av högre statsbidrag än det föreslagna. Skolstyrelsen i Karlstad framhåller att del är tveksamt hur situationen blir i de mindre och lågfrekventa kommunema. Det bör därför finnas möjligheter för kommunema att vid behov erhålla en statlig resurs för utbildningsinsatser även för enstaka invandrarelever utan någon form av spärtar. Adoptivbarn av skilda nationaliteter, som oftast är helt ensamma i sin språkgrupp i sin skola har också rätt atl erhålla en fullgod språklig träning. Skolstyrelsen i Täby uttalar att fyra till sex elever per grupp sannolikt är möjligl i slora kommuner med mycket hög procent invandrare. Skolstyrelsen anser att in-

Prop. 1975/76:118                                                                 46

vandrarbarnen inte kan beredas undervisning i hemspråk i samma utsträckning som hittills, i varje fall inte utan betydande kommunala kostnader och olägenheter för invandrarbamen. Den genomsnittliga gruppstorleken i förskolan föreslås vara fem bam samt i gmndskolan och gymnasieskolan tre elever.

Följande remissinstanser framför vissa kritiska synpunkler på den föreslagna centraliseringen av hemspråksundervisningen: länsskolnämnderna i Kronobergs, Blekinge, Älvsborgs, Örebro och Västmanlands län, länsstyrelsen i Blekinge län, Stockholms skoldirektion samt skolstyrelserna i Södertälje, Eskilstuna, Gislaved, Olofström, Malmö och Kiruna.

Länsskolnämnden i Kronobergs län understryker att en kommun myckel noga måste kartlägga för- och nackdelar för eleverna vid en centralisering av undervisningen. Länsskolnämnden i Västmanlands län konstaterar alt frågan om ambulerande lärare eller centralisering får bedömas från fall till fall, Länsskolnämnden i Örebro understryker atl frågan om centralisering måsle avvägas med hänsyn till elevernas behov och olika lokala förutsättningar. Länsskolnämnden i Älvsborgs län finner det vara mindre tUlrådligt att skapa klasser med stort inslag av invandrarbarn, även om detta medför organisatoriska fördelar, och framhåller de uppenbara riskerna för segregation. Länsskolnämnden och länsstyrelsen i Blekinge län samt skolstyrelsen i Olofström är starkt kritiska mot en centralisering. De uttalar att en centralisering skulle utgöra ett markant avsteg från principen att integrera och skapa förståelse mellan barn från olika minoritetsgrupper och svenskar i organisationen av skolarbetet och avstyrker därför bestämt. Skolstyrelserna i Eskilstuna och Södertälje betonar alt centraliseringen kan få betydande ekonomiska konsekvenser för skolskjulsorganisationen och att statliga insalser här kan bli nödvändiga. Skolstyrelsen i Gislaved anser alt invandrareleverna bör gå kvar i sin skola, medan lärama bör resa mellan olika skolor. Invandrarelever bör inte placeras i speciella klasser ulan spridas, så alt koncentration av invandrare undviks. Skolstyrelsen i Malmö framhåller vikten av en bostads- och kamratanknuten skolplacering. Skolstyrelsen i Kiruna anser att en centralisering av invandramndervisningen inom kommunen bör undvikas genom att reglerna om t. ex. gmppstorlek utformas, så att de ger möjlighet lUl flexibUitet, och genom alt lokala förhållanden får väga tungt vid beslul om resursanvändningen. Stockholms skoldirektion anser att en centraliserkig bör ske försl på mellan- och högstadiet. Tanken alt invandrarbarnen utgör en kulturell tUlgång för skolan försvinner, om man utvecklar koncentrationen för långt. Pedagogiska och organisatoriska fördelar kan klart uppnås, men det måsle vara den enskilde elevens bästa som står i centmm. TCO betonar att en cen-IraUsering av invandrarelevemas undervisning måste ske med beaktande av elevens behov och effekten av resursutnyttjandet. Avvägningen mellan olika faktorer bör ankomma på kommunen. En samlad bedömning

Prop. 1975/76:118 47

av elevens behov, föräldramas synpunkler och övriga förhållanden bör ligga lill grund för beslulel. TCO anser likväl att centralt utfärdade riktlinjer bör meddelas.

Följande remissinstanser ansluter sig inte till invandrargruppens förslag om att hemspråksundervisningen alltjämt bör vara friviUig för invandrarelev: TCO, Sveriges Finska Lärarförening, Grekiska riksförbundet. Tvåspråkiga lärares förening. Tvåspråkiga lärare i Stockholm, Jugoslaviska riksförbundet och skolstyrelsen i Sundsvall. De hävdar samtliga att deltagande i hemspråkundervisning bör vara obligatoriskt. De fyra förstnämnda anser att viss dispensmöjlighet bör finnas. TCO anser alt en ändring snarast bör ske så alt hemspråket får samma ställning som övriga obligatoriska ämnen. Endasl om särskilda skäl föreligger bör obligatoriet upphävas efter framslällan från invandrarbarnens föräldrar. Jugoslaviska riksförbundet anser atl förslaget om frivillighet att delta i hemspråksundervisningen har lika litet med demokrati eller jämlikhet att göra som ett motsvarande förslag för svenska barn skulle ha. Länsstyrelsen i Västmanlands län påpekar att om man accepterar elt obligatorium för kommunema att anordna hemspråksundervisning, det lägsta anlal elever, som utlöser delta åliggande för kommunerna måsle fixeras. Länsstyrelsen i Norrbottens län släller sig tveksam lill etl obligatorium för eleverna att delta i stödundervisning i svenska och studiehandledning på hemspråket och förordar samma frivUlighet som gäller för hemspråksundervisningen.

De flesla remissinsianserna lämnar ulan erinran eller tillstyrker invandrargruppens förslag att koncentrera en relativt stor del av hemspråksundervisningen lill lågstadiet samt de nio modellförslag för hur elevema kan gmpperas i låg- och mellanstadiet, som bygger på centraliseringsprincipen och på att svensklärare och hemspråkslärare arbetar parallellt eller som kompanjonlärare, saml att engelska förutsätts införas i årskurs 3 i grundskolan.

Bland dem som lillstyrker generellt är socialstyrelsen, SÖ, BRA, Norrköpings kommun, skolstyrelserna i Eskilstuna, Nybro, Malmö och Degerfors.

Socialstyrelsen anser att svårigheter kan finnas att sammanföra elever i de skisserade gmpperna i invandrarglesa kommuner. Möjligheter till elt ökal statsbidrag bör finnas så alt även enstaka invandrarbarn får samma rättigheter och. tillfäUe till hemspråksträning. Socialstyrelsen framhåller alt om de invandrarbarn som har en annan tro befrias från lektionerna i religionsundervisning, ställs veckotimmar till disposition för den stödundervisning och hemspråksundervisning som de har etl stort behov av. SÖ anser alt modellförslagen kan vara utgångspunkter för det lokala utvecklingsarbetet och att de bör prövas. Även anordningar som t. ex. förberedelseklasser för invandrarbarn kan. övervägas. När undervisningen för invandrarbam planeras och genomförs måsle tillgången pä

Prop. 1975/76:118 48

lämpliga lokaler beaktas. BRA understryker alt skoldaghem och andra inslilulioner som bedriver skolundervisning bör få samma möjligheler alt undervisa sina invandrarelever i hemspråk samt ge stödundervisning i svenska och siudiehandledning som skolan i övrigt. I de fall dessa institutioner inle står under kommunalt huvudmannaskap bör samarbete upprättas med kommunen. Norrköpings kommun anser att kommunerna genom de skisserade modellerna har möjlighet alt avskaffa förbe-möj lighet till läsinlärning på hemspråket. Invandrargruppens förslag kommer atl gagna också de svenska barnen, då undervisnngen kan be-redelseklasserna, vUka varit en "nödlösning" för att ge lågstadiebamen drivas i mindre grupper. Kommunen betonar att förslaget innebär en väsentlig omändring av rektorsområdens planering och organisation. Dubbla lokaler och längre resväg fömtsätts, vUket kan innebära icke önskvärda sociala effekter. Det Ugger stort ansvar på skolledning, föräldrar, lärare och elever att förhindra att elewårdsproblemen härigenom ökar. Skolstyrelsen i Malmö kan redovisa goda erfarenheter från försök med tvåspråkig undervisning på lågstadiet. I årskurs 1 i en skola används med framgång i stort sett samma timplan som invandrargruppen redovisar i sin utredning. Skolstyrelsen i Eskilstuna framhåller atl de föreslagna modellerna för årskurs 1 har den fördelen alt eleverna får gå i svensk klass men ändå får den viktigaste undervisningen på sitt modersmål. Eleverna kan i stort sett bilda sammanhållna klasser genom hela grundskolan. Skolstyrelsen påpekar alt gmndmodellen är lokalkrävande. Ett klassrum/klinikrum krävs för varje invandrargrupp i de svenska klasserna. Skolstyrelsen i Degerfors finner limplansmodellerna realistiska och alt de bör ge invandrarelevertia tiUräcklig träning i både hemspråk och svenska. Elever som gått från årskurs 1 i delta system kan sannolikt följa undervisningen på svenska, när de kommer till högstadiet. Skolstyrelsen i Nybro anser att förslagen ligger i linje med SIÄ:s förslag om resursanvändning. Stockholms skoldirektion påpekar att förskjutningar inom befolkningsgrupperna pågår hela liden. Det är därför svårt att planera den föreslagna centraliserade typ av klasser som invandrargruppen skisserar, om man vUl vidmakthåUa en stabUitet i undervisningen. Endast med stor uppmärksamhet driven försöksverksamhet med tvåspråkiga klasser torde ge underlag för slutgiltig bedömning av ulredningens modeller.

Länsstyrelsen i Västmanlands län, Sveriges Finska Lärarförening, Finsk-svenska utbildningsrådet, finska delegationen, Riksförbundet Hem och Skola, Esternas representation i Sverige, Estniska kommittén, Riksförbundet finska föreningar i Sverige, Göteborgs allmänna skolstyrelse och skolstyrelsen i Malmö uttalar sig för speciella invandrarklasser, s. k. förberedelseklasser eller enspråkiga klasser. Den sistnämnda betonar dock vikten av att aktivt verka för en relativt snabb inskolning av invandrareleverna i vanUga klasser, medan Göteborgs allmänna skolsty-

Prop. 1975/76:118                                                                 49

relse uttalar att skolförvaltningen avser att fortsätta med försöken med förberedelseklasser och att de har. gett tillfredsställande resultat. När invandrareleverna i en årskurs i ett rektorsområde överstiger 50 % och har flera hemspråk, är invandrargruppens modeller ej möjliga att tillämpa.

Länsskolnämnden och länsstyrelsen i Blekinge län och skolstyrelsen i Olofström samt Norrköpings och Gislaveds kommuner är kritiska mot enspråkiga invandrarklasser, förberedelseklasser. De tre förstnämnda anser att försiktighet bör iakttas med ytterligare åtgärder all inrätta förberedelseklasser, eftersom någon utvärdering inte har skell. En hemspråkslräning i enspråksklasser under de första åren måste följas upp av särskilda klasser i grundskolan och gymnasieskolan med undervisning på olika hemspråk. Vidare torde undervisning i sin helhet på hemspråket enligt av invandrargmppen skisserad modell med orienteringsämnen och matematik leda till att olika former av jämkad studiegång måste tUlgripas på högstadiet eller, som konsekvens av tidigare åtgärder, att särskilda klasser måste bildas med respektive hemspråk.

Länsskolnämnden i Östergötlands län, länsstyrelsen i Stockholms län, TCO, Riksförbundet finska föreningar i Sverige, Finlandssvenskarnas riksförbund, Göteborgs allmänna skolstyrelse. Surahammars kommun och skolstyrelsen i Eskilstuna ifrågasätter alt engelska som främmande språk införs redan i årskurs 3 för invandrarelever. Länsskolnämnden i Östergötlands län ställer frågan om inte invandrargruppens redovisning av tvåspråkighetens dUemma för de yngsta eleverna innebär att positionen för ämnet engelska på grundskolans lägre stadier bör omprövas och engelskan flyttas tUlbaka tUl årskurs 5. TCO uttalar att möjligheler bör finnas till en tillrättalagd studiegång för de invandrarelever, för vilka införandet av engelska i årskurs 3 komplicerar den allmänna språkutvecklingen eller över huvud taget verkar negativt på möjlighelerna att följa andra viktiga delar av undervisningen. TCO betonar att ett uppskjutande av engelskan t. ex. till årskurs 7 inte får leda till atl möjligheten till fortsatta studier i gymnasieskolan eller därefier försvåras. De hinder som i dag kan finnas inom utbildningsväsendet på denna punkt bör avlägsnas för invandrareleverna. Riksförbundet finska föreningar i Sverige anser att man bör få pröva olika senarelagda tidpunkter för engelskundervisningen. Finlandssvenskarnas riksförbund föreslår alt engelska införs först i årskurs 4. Skolstyrelsen i Eskilstuna ifrågasätter om inte engelskan för invandrarbam generellt borde förläggas till årskurs 4. I varje fall borde ett avgörande kunna ske från fall till fall. Surahammars kommun önskar alt ytterligare utredning görs om undervisningen i engelska och frågar när kunskaperna i hemspråket och i svenska är så stabila att inlärning av ytterligare ett språk kan startas. Göteborgs allmänna skolstyrelse delar denna uppfattning och uttalar att invandrargruppen inte har någon lösning på problemet, varför frågan måste ägnas fortsatt uppmärksamhet.

4    Riksdagen 1975176. 1 saml Nr 118

Prop. 1975/76:118                                                   50

Invandrarbarnens situation i specialskolan och särskolan

Samtliga remissinstanser lämnar utan erinran eller instämmer i invandrargmppens synpunkter om möjUghetema alt förbättra invandrarelevernas undervisningssituation i specialskola och särskola samt att dessa synpunkter bör utgöra riktlinjer för ett fortsatt utvecklingsarbete av resp. huvudman.

Socialstyrelsen anser att särskUda insatser måste göras för att finna och hjälpa invandrarbarn med handikapp och påtalar, att normalbegå-vade invandrarbarn som testats av skolpsykolog i vissa fall inle förstått instmktionema och följaktligen placerats i hjälpklass eller särskola utan egentlig anledning. Riskerna härför bör uppmärksammas. SÖ delar invandrargruppens synpunkter på riktlinjer för fortsatt utvecklingsarbete kring invandrarbamens situation i dessa skolformer. AMS anser det nödvändigt att behovet av ökade resurser för stöd åt elever i specialskolor och särskolor tillgodoses. SIV framhåller att det bör ytterligare utredas vUka insatser för syn- och hörselskadade samt psykiskt utvecklingsstörda invandrarbarn som kan göras inom de olika undervisningsformerna. SIV anser att läromedlen bör förbättras redan nu för de synskadade invandrarbamen samt att hemspråksundervisning och studiehandledning på hemspråket bör ges i enlighet med grundskolans regler.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att invandrargruppen behandlar frågan om bam med handikapp summariskt. I synnerhet de psykiskt utvecklingsstörda barnen blir lätt isolerade från kontakter med hem och samhälle. Länsstyrelsen belönar att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att språket inte i onödan förstärker denna effekt. Landstingsförbundet framhåller att samma förutsättningar bör gälla för den del av förskolan, gymnasieskolan och särskolan som har landstingskommunalt huvudmannaskap. Hemspråkslärarna måste kunna utnyttjas också i landstingens skolor. I varje enskUt fall måsle överenskommelse träffas med primärkommunerna om samordning av resurserna. TCO tillstyrker alt särskolan och specialskolan blir föremål för fortsatt utveckUngsarbele vad gäller invandrarbarnens undervisning. TCO betonar att det är viktigt att dessa skolor tilldelas de resurseir som kan krävas för att undervisa de handikappade barnen. Tillgången på hemspråkslärare bör närmare utredas och utbUdningen förslärkas för de hemspråkslärare som skall tjänstgöra inom resp. handikappgrupp. Sveriges Finska Lärarförening och Finsk-svenska utbildningsrådet, finska .delegationen, framhåller all det finns många finska elever i särskolan och alt det föreligger särskUda behov av tvåspråkiga lärare i specialskolan/särskolan. Det behövs en både elev- och familjekoncentrerad resurs på gmnd av familjernas speciella svårigheter. Riksförbundet finska föreningar i Sverige understryker att de barn som eventuellt är i behov av placering i särskola bör framför alla andra elever få undervisning på sitt eget språk, efiersom den undervisning som skolan erbjuder bör få en uppföljning i

Prop. 1975/76:118 51

hemmet. Haparanda kommun uttalar att det bör föreskrivas som en skyldighet att särskolklasser med invandrarelever i möjligaste mån integreras med skolenheter, där det finns elever med samma språk. En kategori-sering måste undvikas.

Så gott som samtliga remissinstanser lämnar utan erinran eller tillstyrker invandrargmppens övervägande att för närvarande inte lägga fram förslag tUl förändrmg av nuvarande organisation för högstadiets del vad gäller invandrarelevernas situation. Bland dem som instämmer med understrykningar av vissa problem är SÖ, länsskolnämnderna i Västmanlands, Kalmar och Värmlands län, statens ungdomsråd, AMS, SIV, sameutredningen, TCO, Sveriges Finska Lärarförening, Estniska kommittén, Riksförbundet finska föreningar i Sverige, Finlandssvenskarnas riksförbund, Göteborgs, Norrköpings och Surahammars kommuner, skolstyrelserna i Sundsvall och Trelleborg samt lärare i svenska som främmande språk i Västerås.

SÖ anser alt i samband med verkets arbete med utveckling av bl. a. högstadiets undervisning invandrarundervisningen efter hand bör ytterligare analyseras. Prioriteringen på låga åldrar får inte leda tiU all högstadiets invandrarelever under en övergångsperiod inte får den undervisning och hjälp som de eljest skulle ha. Verket tillstyrker förslag om ytterligare insatser för studie- och yrkesorientering för invandrarelever.

Ett flertal länsskolnämnder har uttryckt sin oro över studiesituationen för invandrarelevema på högstadiet, däribland länsskolnämnden i Västmanlands län, som emotser nya överväganden om högstadiets lillvalsor-ganisation. Länsskolnämnderna i Kalmar och Värmlands län menar alt införandet av SIÄ-skolan ger stora möjligheler att garantera invandrarelever erforderlig undervisning i hemspråk på högstadiet. Statens ungdomsråd betonar att en genomförd SIÄ-skola innebär ökade möjligheter att utnyttja aktiviteterna under och efter skoldagen på ett mångsidigt och flexibelt sätt under ledning av tvåspråkiga ledare, t. ex. för stödundervisning och läxhjälp, hemspråksunder\'isning och föreningsverksamhet i olika former. AMS understryker att samverkan mellan arbetsförmedlingen och skolan är nödvändig kring de elever på gmndskolans högstadium och i gymnasieskolan som lämnar skolan för alt söka sig ut i arbetslivet. Det gäller i särskilt hög grad invandrarbarnen som inte sällan har svårigheter på gmnd av bristande språkkunskaper att få en med hänsyn till intresse och utbUdning lämplig anställning. Norrköpings kommun konstaterar att invandrargmppen i sitt förslag inte tillräckligt behandlat syo-problemet för barn med särskUda behov, till vilken gmpp invandrareleven måste räknas. Kommunstyrelsen föreslår att den nuvarande syo-organisalionen förstärks eller omoriganiserås så alt den kommer invandrareleven bättre tUl del än hittiUs.

SIV, sameutredningen', TCO, Sveriges Finska Lärarförening, Estniska kommittén, Riksförbundet finska föreningar i Sverige, Finlandssyens-

Prop. 1975/76:118 52

kärnas riksförbund, Göteborgs och Surahammars kommuner, Trelleborgs skolstyrelse samt Lärare i svenska som främmande språk i Västerås tar upp frågan om hemspråkels ställning som B-språk eller som tUlvalsämne.

SIV anser alt möjlighet att studera invandramas hemspråk som B-språk bör övervägas. Dels skulle invandrarelever som har bristfälliga kunskaper i föräldramas modersmål kunna lära sig detla systematiskt, dels skulle svenska elever ges en chans att bekanta sig med resp. språk och kultur. Same utredningen erinrar om att samiska på försök får vara självständigt tUlvalsämne på grundskolans och sameskolans (nomadskolans) högstadium i Norrbottens län under läsåren 1975/78. TCO anser alt försöksverksamhet bl. a. bör ingående pröva möjligheten atl byta ul något tillvalsämne, t. ex. tyska eller franska, mot hemspråket. Om detla visar sig lämpligt, skuUe hemspråket få en starkare ställning på högstadiet. Riksförbundet finska föreningar i Sverige anser alt möjlighet bör finnas att välja hemspråk som tUlvalsämne saml alt inrätta förberedelseklasser även på högstadiet. Vidare bör samordnad specialundervisning ges på hemspråket. Göteborgs allmänna skolstyrelse anser att försöksverksamheten med hemspråk som tillvalsämne för invandrarelever bör öka. Skolstyrelsen framhåller alt valet av tillvalsämne på högstadiet har med attityder alt göra. Om omgivningen är positiv, blir elevens motivation att välja hemspråket större. Surahammars kommun anser att hemspråket bör jämställas med övriga tillvalsämnen. Skolstyrelsen i Trelleborg finner det tvivelaktigt atl anordna hemspråksundervisning som frilt valt arbete och anser atl det kan vara en god lösning alt göra hemspråket till lillvalsämne. Detta förutsätter emellertid molsvarande reform i gymnasieskolan. Skolstyrelsen i Sundsvall anser att det hade varit värdefullt om ytterligare modeller för hemspråksträning på högstadiet hade utarbetats av invandrargmppen. Skolstyrelsen föreslår att timmar kan tas från samhällsorienterande eller naturorienlerande ämnen för hemspråksundervisningen, om motsvarande avsnitt behandlas på hemspråkslimmarna. Detta skulle kanske stimulera till slörre intresse för studier i gymnasieskolan.

Flertalet remissinstanser lämnar ulan erinran eller tillstyrker generellt invandrargmppens förslag för gymnasieskolans invandramndervisning. Elt tiotal remissinstanser, däribland SÖ, länsskolnämnderna i Östergötlands, Malmöhus och Värmlands län, TCO, Sveriges Finska Lärarförening, Finlandssvenskarnas riksförbund i Sverige, Esternas representation i Sverige, Estniska kommittén, Göteborgs allmänna skolstyrelse, Norrköpings kommun samt skolstyrelserna i Malmö och Täby är kritiska till att gmppstorleken åtta elever föreslås oförändrad vid val av hemspråk som altemativ till B- eller C-språk eller engelska.

SÖ ser i arbetsgruppens förslag en förstärkning och förbättring av invandrarelevernas utbUdningsprogram i gymnasieskolan. Bestämmelsen

Prop. 1975/76:118                                                                 53

om åtta elever för att anordna undervisning i hemspråket som B- eller C-språk bör dock ändras tUl fem elever. Detta är i många fall en av förutsättningarna för alt främja en aktiv tvåspråkighet. De flesta länsskolnämnderna anser att möjlighelerna alt läsa hemspråk som alternativ till B- eller C-språk skall beslå. Länsskolnämnderna i Malmöhus och Värmlands län anser att bestämmelsen om åtta elever är olycklig, då undervisning i så fall bara kan anordnas, där det finns ett myckel högt antal invandrarelever. Skolstyrelsen i Malmö påpekar att Malmö ännu aldrig kunna bilda gmpper för hemspråksundervisning som B- eller C-språk med nuvarande beslämmelse om åtta elever per grupp. Skolstyrelsen förordar generösa dispensbestämmelser eller ännu hellre sänkta delningstal.

Länsskolnämnden i Östergötlands län anser all invandrargruppens motivering för åtta elever per grupp är diskutabel och förordar atl invandrareleverna bör uppmuntras alt studera sitt hemspråk bl. a. genom generösa gmppbeslämmelser. TCO anser del vara ett rällvisekrav att invandrarelever på de högre skolstadierna kompenseras för att resurserna för invandrarundervisningen varit klart otillräckliga. TCO och Norrköpings kommun föreslår att gymnasieskolan tiUdelas en förstärkt resurs vid val av B- eller C-språk så att en grupp får inrättas, om fyra elever har gjort samma språkval medan skolstyrelsen i Täby anser att det bör vara fem elever. Sveriges Finska Lärarförening anser att gmppstorleken skaU vara fem elever, om finska läses som C-språk.

Några remissinstanser bl. a. socialstyrelsen framför andra alternativ.

Socialstyrelsen anser att invandrareleverna t. v. måste ges betydligt generösare stöd t. ex. i form av särskild studiegång, assistentlärare och parallellundervisning på hemspråket, i avvaktan på att en utvärdering görs om effekterna av en större satsning på hemspråksträning i de lägre skolåldrarna nått åsyftad verkan.

De föreslagna inlroduktionskursema för invandrarelever för inträde i gymnasieskolan tiUstyrks bl. a. av UKÄ, SÖ, de flesta länsskolnämnderna, AMS, länsstyrelsen i Blekinge län. Svenska kommunförbundet, TCO, skolstyrelserna i Södertälje, Eskilstuna, Olofström, Malmö och Haparanda.

UKÄ betonar alt inlroduktionskursema kan ha effekter även för andelen invandrarstuderande på högskoleområdet. SÖ framhåller alt sådana kurser kan behövas också för invandrare i kommunal vuxenutbildning. SÖ anser att erfarenhetema av den försöksverksamhet med uppsökande studie- och yrkesorientering som pågår sedan läsåret 1974/75 bör kunna ge underlag för den av invandrargruppen föreslagna försöksverksamheten. Kurserna bör i princip vara ettåriga. Länsstyrelsen och länsskolnämnden i Blekinge län samt skolstyrelsen i Olofslröm betonar att kursema bör stå öppna även för andra ungdomar än invandrare. Likaså biträds förslaget om sommarkurser och framhålls att de erfarenhe-

Prop. 1975/76:118                                                    54

ter som vunnits t. ex. genom statens ungdomsråds försöksverksamhet bland invandrare i Olofslröm bör tillvaratas.' Svenska kommunförbuttdet 'år tveksamt om kommunernas möjligheler alt anordna kompletterande kurser på ferietid. Kommunförbundet utgår från alt staten släller medel till förfogande för att genomföra försöksverksamhet med introduktionskurser. TCO är tveksam till kompletterande kurser på ferietid och förespråkar istället alt stödundervisning, studiehandledning på hemspråket och hemspråksundervisning förstärks under pågående läsår samt att viss anpassning av studiegången genomförs, där så erfordras, utifrån invandrarelevens speciella problem. Vidare efterlyser TCO en försöksverksamhet med stödundervisning i svenska integrerad med undervisning i yrkesteknik för invandrarelever på de yrkesinriktade linjema. Skolstyrelsen i Malmö redovisar goda erfarenheter av yrkesinriktad grundkurs för invandrare. Skolstyrelsen i Eskilstuna anser att introduktions- ocli feriekurser samt lärarfortbildnUigskuirser i invandrarfrågor tUl stor del bör hjälpa till att öka gymnasiebenägenheten bland invandrarelevema. Haparanda kommun framhåller alt den föreslagna kontinuerliga intagningen i gymnasieskolan i samband med introduktionskurser i regel inte är möjlig med nu gällande läroplaner. Vuxenutbildningen skulle bättre kunna tUlgodose önskemålen om kontinuerlig intagning. Kommunen föreslår att invandrare bör kunna få delta i vuxenulbildnihgsgymnasiels skolkurser redan från 16 års ålder. Skolstyrelsen i Södertälfe föreslår att introduktionskurserna blir föremål för ytterligare överväganden samt att den kommunala vuxenutbildningens möjligheter till medverkan bör beaktas. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser däremot att de föreslagna åtgärderna är helt otillräckliga. Introduktionskurserna bör utsträckas till elt eller två år med möjligheter till siudiehandledning på hemspråket i samtliga teoretiska ämnen. Botkyrka kommun förordar ett helt läsårs deltagande i introduktionskurs mellan grundskolan och gymnasieskolan.

Personalfrågor

Invandrargmppens förslag och överväganden om personeU samverkan mellan förskola, gmndskola och gymnasieskola samt alt samma person, hemspråkslärare, om möjligt skall arbeta i förskolan med hemspråkslräning, delta i uppsökande verksamhet för invandrarbarnen och deras farruljer samt undervisa i och på hemspråket i grundskola och gymnasieskola har mötts av blandad kritik av remissinstanserna. Detsamma gäller förslagen om att hemspråkslärarnas tjänster skall vara särskUda, kommunalt reglerade tjänster, om att det skall ankomma på kommunerna att utifrån egna bedömningar och värderingar av lämpligheten utse innehavare av tjänsterna samt om att statliga myridigheter inte bör faststäUa särskUda regler för tillsättning, meritvärdering eller behörighet. Elt stort antal remissinstanser har lämnat förslagen utan erinran eller instämmer utan förbehåll. Således tillstyrks förslaget bl. a.

Prop. 1975/76:118                                                   55

av SÖ, flertalet länsskolnämnder, AMS, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus och Stockholms län, SSK, sameutredningen; Föreningen Matija Gubec, Stockholms, Botkyrka, Borås, Haparanda och Kiruna kommuner samt skolstyrelserna i Sundsvall och Nybro.

SÖ framhåller att hemspråksläramas insatser utgör ett viktigt komplement i det elewårdande arbetet. Då ett stort antal invandrarbam innebär en generellt ökad arbetsbelastning för skolans elevvårdspersonal bör invandrarbamens behov särskilt beaktas vid planering och organisation av elevvården inom en kommun. När kommunala hemspråkslärartjänster inrättas måste också behovet av tvåspråkiga lärare inom kommunal vuxenutbildning beaktas. SärskUt i kommuner med relativt Utet antal invandrare bör även denna undervisning kunna ingå i tjänstgöringsskyldigheten. Länsskolnämnden i Östergötlands län ullalar att den arbetstrygghet som invandrargruppen föreslår för hemspråkslärare genom atl kommunalisera deras tjänster är elt värdefullt stöd.

AMS framhåller atl ökade -insalser måste göras för att hjälpa i synnerhet kvinnorna och ungdomarna. Hemspråkslärarnas insats skulle här kunna bli mycket betydelsefull. Invandrargruppens förslag om kurativa uppgifter tillstyrks därför, men hemspråkslärarna måste få en lämpligt avpassad utbildning härför. Länsstyrelsen i Stockholms län anser alt hemspråksläraren skall tjänstgöra i samtliga skolformer. Ytterligare utredning krävs på vilket sätt huvudmannaförhållandena bör ändras eller om del är möjligt alt tjänstgöra inom hela skolväsendet inom nuvarande organisationsformer. SSK delar, invandrargmppens bedömning att förutsättningar saknas för en mer genereU organisatorisk anordning för hemspråksträning och för de uppgifter som hör dit. Enda möjligheten lorde därför vara att överlåta ansvaret för detta på den lokala skolledningen. På vilken nivå i fråga om skolledning ansvaret bör ligga får bedömas lokalt utifrån kommunens storlek och skiftande förutsättningar. SSK tiUstyrker till följd härav ätt det bör ankomma på kommunen att själv anställa hemspråkslärare. Sameutredningen anser att de särskUda hemspråksljänsterna skulle vara synnerligen lämpliga även' för hemspråksträningen i samiska inom förskola, grundskola 'och gymnasieskola. En samordnad hemspråksundervisning möjliggörs därmed, varav behovet är särskilt stort i de kommuner som saknar särskild sameskola. Det bör uppdras åt SÖ att utforma etl utbildningsprogram i samiska för hemspråkslärarna. Haparanda kommun anser alt hemspråkslärartjänsterna om möjligt bör kommunaliseras, då de lokala förhållandena skiftar starkt på fältet från kommun till kommun. Det skuUe medverka lUl att bättre genomföra de fömtsättningar som fältet uppvisar. Mycket socialt och kurativt kunnande krävs hos tjänsteinnehavaren. Det gör att en ensidig pedagogisk merit bör kompletteras av sådana erfarenheter. En konimunalisering framstår också i delta fall som en fördel för verksamheten. Skolstyrelsen i Sundsvall anser alt

Prop. 1975/76:118                                                   56

gemensamma tjänster i förskola, grundskola och gymnasieskola medför uppenbara fördelar, men torde kräver en reglering av samverkan mellan sociala centralnämnden och skolstyrelsen. Invandrargmppens förslag om behörighels- och merilanvisningar saml anställningsbesläm-melser tillstyrkts helt. Nybro konmiun finner invandrargruppens förslag till åtgärder i personalfrågor realistiska. Dock bör koordinations-frågan för kommunens invandramndervisning bli föremål för utredning.

Följande remissinstanser ansluter sig med något eller några förbehåll till invandrargmppens förslag och överväganden: socialstyrelsen, SIV, Svenska kommunförbundet, LO, Riksförbundet Hem och Skola, Botkyrka, Norrköpings, Karlstads och Täby kommuner.

Socialstyrelsen anser att skillnaderna i arbetssättet inom förskola, grundskola och gymnasieskola är stora. Sannolikt är det nödvändigt alt utbUda hemspråkslärare för tjänstgöring enbart i förskola och grundskola. Endast i undanlagsfall, då elevunderlaget är mycket litet, bör en hemspråkslärare tjänstgöra inom samtliga skolstadier. Vidare är kurativa uppgifter av slor betydelse. För nyinvandrade famUjer kan hemspråksläraren vara den enda person som de kan diskutera sina problem med. Läraren bör därför efter avsliitad utbildning ha god samhäUsorientering, väl känna till de kommunala organen och kunna avgöra vart eleven och hans föräldrar skall hänvisas i olika frågor. SIV framhåller atl de invandrare i Sverige som har lärar- eller annan lämplig utbUdning i första hand bör anlitas för uppgiften som hemspråkslärare och vidareutbildas för den. SIV anser att SÖ och socialstyrelsen måste ges i uppdrag att utarbeta kompetensregler, så att de utbildade lärarna verkligen tiUförsäkras tjänster. Tidigare väl vitsordad verksamhet som hemspråkslärare bör vara en tungt vägande merit. Verket påtalar vidare atl det är oklart hur den centrala planeringen av hemspråksundervisningen är tänkt. Det är nödvändigt med tillgång lill sakkunnig ledning och pedagogisk rådgivning. De kommunala tjänsternas kombinerade karaktär ökar delta behov. Det måste vara en viktig uppgift för SÖ atl tillsammans med socialslyrelsen ansvarar för delta. Svenska kommunförbundet framhåller alt del innebär en osäkerhet vid bedömningen av hem-språkslärartjänstemas lämpliga konstruktion, att gmndutbildningen för hemspråkslärare ännu inle är utformad. Kommunförbundet har inga principiella invändningar mot förslaget om kommunalt reglerade tjänster som hemspråkslärare. Tjänstebenämningen bör prövas i anslutning till alt löne- och anställningsvUlkoren fastställs i den ordning som gäller för kommunala tjänster. Först när det kan bedömas vad grundutbildningen ger för förberedelse kan man ta slällning till om särskilda regler behöver fastställas i fråga om tillsättning, meritvärdering eller behörighet. Sådana eventuella regler bör dock inle fastställas av statUga myndigheter. LO uttrycker en bestämd vilja att det också införs en bestämmelse om att rekrytering av hemspråkslärare skall ske i samråd med in-

Prop. 1975/76:118                                                   57

vandrarorganisationerna. Organisationen anser det tveksamt om en och samma person kan klara så många arbetsuppgifter som invandrargmppen föreslagit skall vila på invandrarläraren. Skolstyrelsen i Botkyrka erinrar om att kommunen redan tillstyrkt SSK:s och SIA:s förslag om en ökad kommunalisering av skolverksamheten. Skolstyrelsen tillstyrker atl hemspråkslärarna överförs i kommunal tjänst men framhåller att detta bör ske i samband med att även övriga lärarkategorier överförs. Överförs endast hemspråkslärarna till kommunal tjänsl, synes risk föreligga för att en del lärare lämnar verksamheten. Särskilda övergångsbestämmelser behövs, varvid de hemspråkslärare som har extra ordinarie tjänst bör erbjudas att kvarstå med oförändrade anställningsvillkor. Norrköpings kommun anser att någon form av kriterium skall uppställas för lämpligheten som lärare inom förskola, grundskola och gymnasieskola. Skolstyrelsen i Karlstad uttalar alt ur skolans synpunkt lorde kommunala Ijänster kunna accepteras med det förbehållet att utförliga rekommendationer och anvisningar ställs till kommunens förfogande för utvalet vid tillsättning av hemspråkslärartjänster. Generella rekommendationer om hemspråkslärarnas arbetsuppgifter bör utarbetas.

Skolstyrelserna i Eskilstuna, Jönköping och Malmö tar inte nu slällning till förslagen om kommunala tjänster. Skolstyrelsen i Malmö anser övertygande motiv inte föreburils för kommunall reglerade hemspråkslärartjänster och att, oavsett om kommunala eller statiigt reglerade tjänster inrättas, det är viktigt alt möjlighet ges att inom statsbidragels ram relativt fritt utforma tjänsternas innehåll. Skolstyrelsen i EskUstuna anser att frågan ännu inle tUlräckligt genomlysts för att man skaU kunna ta ställning och förordar all en lösning utarbetas i det fortsatta arbetet i samråd med berörda fackliga organisationer. Tjänsterna måste struktureras och differentieras på ett bättre sätt än invandrargmppen gjort och knytas till olika stadier. Skolstyrelsen i Jönköping anser alt förslaget om kommunala tjänster innehåller många frågetecken. Kommunen föreslår därför att utformning, innehåll och huvudmannaskap för hemspråkslärartjänsterna ytterligare utreds.

Följande remissinstanser avvisar helt förslagen: Metodiklärarna i finska vid lärarhögskolan i Stockholm, länsskolnämnden och länsstyrelsen i Norrbottens län, SACO/SR, TCO, Sveriges Finska Lärarförening, Finsk-svenska utbildningsrådet, finska delegationen. Föreningen Norden, Riksförbundet finska föreningar i Sverige, Jugoslaviska riksförbundet. Grekiska riksförbundet, Göteborgs allmänna skolstyrelse, skolstyrelserna i Södertälje, Olofström och Umeå, sociala centralnämnden i Sundsvall.

TCO anser det angeläget med personell samverkan meUan förskolan, grundskolan och gymnasieskolan, men framhåller med skärpa att invandrargruppens förslag står i strid med en enhällig läraropinion och. accepterar inte att invandrargruppens förslag föreläggs riksdagen för

Prop. 1975/76:118                                                   58

beslut. Förslaget måste bli föremål för ytterligare utredning. SÖ bör få i uppdrag att utreda frågan om utbildningstidens längd och innehåll och snarast återkomma. TCO förutsätter att berörda personalorganisationer blir representerade i utredningen. Organisationen hävdar att de år 1970 utfärdade bestämmelserna för finska lärare bör ligga lill grund även för övriga hemspråkslärares anställningsförhåUanden. SACO/SR anser bl. a. att två tjänstetyper bör inrättas för hemspråkslärare, den ena för undervisning och därmed förknippade uppgifler saml eventuellt annat arbete i förskolan samt på grundskolans låg- och mellanstadium. Den andra tjänstetypen bör omfatta motsvarande ijpp-gifter på grundskolans högstadium och i gymnasieskolan. I vilken utsträckning annat arbete än undervisningsarbete Och därmed förenade uppgifter kan ligga i tjänsteinnehavarnas skyldigheter bör avvägas efter förhandlingar med arbetsmarknadens parter. Huvudinnehållet i tjänsterna anser SACO/SR bör bli läramppgifter. Det finns därför ingen anledning alt göra dessa tjänster tUl kommunalt reglerade se-mestertjänster. Göteborgs allmänna skolstyrelse anser att de av invandrargmppen uppräknade arbetsuppgifterna är nödvändiga, men all det bör eftersträvas alt konstmera tjänster omfattande tjänstgöring inom förskola—lågstadium eller för mellanstadium, högstadium och/ eller gymnasieskola. Skolstyrelsen anser att hemspråkslärarnas undervisning och tjänslekonstruktion helt skall jämstäUas med övriga lärares vid grundskolan och gymnasieskolan. Fyllnadstjänstgöring vid förskolan bör vara möjlig. Skolstyrelsen i Södertälje föreslår att hemspråkslärarnas tjänster i ungdomsskolan bibehålls i statligt reglerade tjänster samt att möjligheter bör skapas för hemspråkslärare att i tjänsten kunna tjänstgöra i förskolan. Sociala centralnämnden i Sundsvall frågar vem som kan splittra sig på allt det som föreslås ligga i tjänsten samt dessutom kanske mellan olika skolor och föreslår att resurser i stäUel satsas på en kommunalt anställd hemspråkstränare för förskolan samt hemspråkslärare till den övriga skolformen med statligt reglerade tjänster i likhet med övriga lärare.

Nära nog samtiiga remissinstanser lämnar invandrargruppens förslag och överväganden oni personalfrågor vad gäller stödundervisning i svenska för invandrarelever utan erinran. Övriga instämmer med vissa understrykningar, bl. a. SÖ, länsskolnämnden i Östergötlands län, SIV, SACO I SR, Sveriges Finska Lärarförening och Riksförbundet finska föreningar i Sverige.

SÖ anser att gällande bestämmelser bör kunna tUlämpas vid tUlsätt-ning av ijänsl, i vilken ingår skyldighet att meddela stödundervisning i svenska, och att särskild vikt bör kunna tUlmätas genomgången kurs i svenska som främmande språk. Kompletterande anvisningar för meritvärdering torde inte behöva utfärdas. Länsskolnämnden i Östergötlands län uttalar att med dagens lärarutbildning lågstadielärare och lärare i moderna språk sannolikt har de bästa fömtsättningama att handha un-

Prop. 1975/76:118 59

dervisningen i svenska som främmande språk. Särskild fortbildning är emellertid ofrånkomlig för varje lärare som ansvarar för denna undervisning. SIV anser att de lärare som skall undervisa invandrarbam i svenska bör få särskUd utbildnmg i att undervisa i svenska som främmande språk. Omfattande fortbildningsåtgärder och starka informationsinsatser erfordras också för de svenska lärarna. SACO/SR anser att stödundervisning i svenska bör meddelas av för resp. stadium och skolform utbildade lärare. Det är angeläget att dessa lärare genomgått UtbUdning i att undervisa i svenska som främmande språk. Redan verksamma lärare i svenska bör erbjudas sådan kompletteringsutbildning på betald arbetstid. Ämneslärare i svenska, som har genomgått UtbUdning i svenska som främmande språk, bör utan begränsningar få inräkna stödundervisning i svenska på låg- och meUanstadiet i sin tjänst. Sveriges Finska Lärarförening och Riksförbundet finska föreningar i Sverige påpekar att undervisning i svenska som främmande språk även kan anförtros utiändsk lärare med dokumenterad färdighet i svenska, då det fr. o. m. låg- och mellanstadiet är av stor nytta alt kunna ge vissa förklaringar på och översättningar tUl elevens modersmål.

Invandrargruppens förslag om en ettårig grundutbUdning för tvåspråkiga personer utan lärarerfarenhet som vill söka de föreslagna hem-språkslärarljänstema har mötts av delade meningar bland remissinstanserna. Förslaget tillstyrks av socialstyrelsen, SÖ, flertalet länsskolnämnder, AMS, länsstyrelsen i Blekinge län, sameutredningen, LO, Esternas representation i Sverige, Estniska kommittén. Föreningen Matifa Gubec, Stockholms skoldirektion, Degerfors, Norrköpings, Nybro, Borås, Karlstads, Surahammars och Kiruna kommuner.

SÖ tillslyrker de föreslagna utbUdningsålgärderna liksom ulbUdnings-volymen. Tiden för olika kurser bör bestämmas sedan SÖ och socialstyrelsen fastställt utbildningens innehåll. Vidare tillstyrker SÖ atl fortbildning av hemspråkslärare anordnas med början sommaren 1976.

SÖ anser att den särskilda utbildningen av tvåspråkiga förskollärare och den pågående särskilda utbUdningen av låg- och mellanstadielärare med finska som modersmål bör få anordnas även i fortsältningen. De föreslagna utbildningsåtgärderna för hemspråkslärare och lärare i svenska som främmande språk bör samordnas i görligaste mån också med utbildningen av lärare som undervisar vuxna invandrare. Stockholms skoldirektion noterar med tillfredsställelse alt invandrargruppen föreslår en omfattande gmndutbUdning och fortbildning av hemspråkslärare och övriga lärare i invandrarundervisningen. Utbildningen för hemspråkslärare bör i största möjliga utsträckning göras likvärdig med övrig lärarutbildning.

Förslaget om att SÖ i samråd med socialstyrelsen skall utforma förslag till ulbildning tUlstyrks av samtliga remissinstanser eller lämnas utan erinran. Samma gäller de föreslagna fortbildningsåtgärderna. AMS

Prop. 1975/76:118                                                                 60

framhåller att i hemspråklärarnas grundutbildning Och fortbildning måste ingå bl. a. moment om arbetsmarknaden, arbetsmarknadspolitiken allmänt och särskilt arbetsförmedlingens funktion i samhället. Verket föreslår att en representant för AMS bör ingå i den arbetsgmpp som skall utforma hemspråkslärarnas grundutbUdning. Länsstyrelsen i Blekinge län föreslår alt både verksamma och blivande hemspråkslärare bör genomgå en obligatorisk terminsutbUdning med tonvikt på svenskt samhällsliv och kurativa uppgifter. Sameutredningen föreslår alt det bör uppdras åt SÖ att utforma ett utbildningsprogram också för hemspråkslärare i samiska. Svenska kommunförbundet framhåller alt det är nödvändigt att gmndutbildningen för hemspråkslärare får ett kvalitativt innehåll som mosvarar invandrarbarnens behov av en adekvat undervisning i sitt modersmål. Det är angelägel atl tillräckligt utrymme ges för att de blivande hemspråkslärarna kan tiUägna sig kunskaper om förskolans arbetssätt. LO framhåller att studie- och yrkesorientering bör vara ett viktigt inslag i en kommande ulbildning. Sveriges allmänna biblioleksförening betonar att det är angeläget att praktisk bok- och bibliotekskunskap ingår i hemspråkslärarnas ulbildning samt att dessa lärare får god kännedom om bam- och ungdomslitteratur.

Bl. a. följande remissinstanser redovisar betänkligheter mot förslaget om ettårig gmndulbildning och avstyrker det: UKÄ, metodiklärarna i finska vid lärarhögskolan i Stockholm, statens kulturråd, SIV, länsstyrelsen i Norrbottens län, SACO/SR, TCO, Sveriges Finska Lärarförening, Finsk-svenska utbildningsrådet, finska delegationen, Föreningen Norden, Riksförbundet finska föreningar i Sverige, Finlandssvenskarnas riksförbund. Grekiska riksförbundet, Eskilstuna, Göteborgs, Jönköpings och Haparanda kommuner samt sociala centralnämnden i Sundsvall.

UKÄ hävdar att invandrargruppen inle tUlräckligt beaktat vare sig hemspråksläramas behov av teoretiska studier i hemspråk, dvs. kunskaper om språket ifråga, eller de möjligheter inom universitetsområdet som kan utnyttjas i utbildningen. Den gmpp som får i uppdrag atl planera UtbUdningen föreslås utökas med företrädare för universitetsområdet. Gruppen bör också få ta ställning till om den föreslagna lidsramen ger möjlighet till erforderliga teoretiska hemspråksstudier. Statens kulturråd finner den föreslagna utbildningstiden anmärkningsvärt kört dels jämförd med molsvarande ulbildning för svenska lärare, dels med tanke på de skiftande krav som ställs på hemspråksläraren. Speciellt med tanke på de lärare som kommer från länder där biblioteksväsendet inte är utbyggt är det viktigt méd en gedigen ulbildning i bibliotekskunskap i undervisningen för hemspråkslärare. SIV framhåller att ämnesleoretiska kunskaper är av stor vikt, särskilt vid studiehandledning i gymnasieskolan. SIV ifrågasätter om en person utan ämnesteoretisk utbildnuig över huvud taget har möjlighet att klara en sådan uppgift. Den föreslagna utbildningen är kort och kan knappast ge faktisk kompelens för under-

Prop. 1975/76:118                                                                 61

visning på aUa stadier. Den kan accepteras endast under en övergångslid i syfte att snabbt få fram lärare. En tvåårig utbildning kan möjligen ge kompetens för den avsedda tjänstetypen. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser likaledes den föreslagna utbildningstiden för kort. Tiden bör fastställas på grundval av en närmare analys av innehållet i utbildningen. Länsslyrelsen aktualiserar ett tidigare utbildningsförslag, klasslärarutbildning med finskt tillval kompletterad med fortbildningskurser, och anser alt en liknande utbildning också bör komma till stånd för samisktalande klasslärare. Invandrargruppens förslag om kraftiga satsningar på förskolan med ulbildning äv tvåspråkiga förskollärare bör däremot snarast igångsättas. SACO/SR anser sig inle kunna ta slällning liU om den föreslagna ettåriga utbildningen för hemspråkslärare har godtagbar kvalitet och godtagbart omfång. Utbildningstidens längd måste i hög grad vara avhängig den tidigare utbildning som hemspråksläraren har. Organisationen föreslår att SÖ får ett förutsättningslöst uppdrag att överväga UtbUdningen av hemspråkslärare. TCO anser likaledes att SÖ bör få i uppdrag alt utreda frågan om utbildningstidens längd och innehåll och snarast återkomma i frågan. Organisationen fömtsätter alt berörda personalorganisationer blir representerade i utredningen. TCO påtalar att många invandrare saknar ekonomiska fömtsättningar för en längre tids studier. De ekonomiska villkoren i samband med läramtbUdningen bör därför närmare utredas.

Sveriges Finska Lärarförening, Finsk-svenska utbildningsrådet, finska sektionen, Föreningen Norden, Riksförbundet finska föreningar i Sverige, Finlandssvenskarnas riksförbund. Jugoslaviska riksförbundet och Grekiska riksförbundet anser alt utbildningstiden är för kort. Flertalet hävdar atl lärare som undervisar invandrarbam i modersmålet måste ha en utbildning som motsvarar svenska lärares. Grekiska riksförbundet anser att gmndutbildningen bör omfatta minst två år med viss tjänstgöring mellan de båda åren. Gymnasieutbildning i hemlandet bör vara lägsta inträdeskrav. Hemspråkslärare utan tidigare lärarutbildning men med annan högre utbUdning och lärarerfarenhet bör ulbUdas under minst sex månader. Jugoslaviska riksförbundet finner förslaget om hemspråkslärarutbildning inte tillförsäkra erforderlig kunskaps-och pedagogisk nivå hos blivande lärare i invandrarelevs modersmål och i hemlandsrealia (historia, geografi och samhällskunskap). Lärare i ocli/eller på invandrarelevs modersmål, som saknar föreskriven ulbildning, bör ges möjlighet att under två terminer på betald tid vidareut-bUda sig i ämnet. Göteborgs kommun uttalar alt utbUdningsförslaget är otillfredsställande och får ses som en temporär lösning under eri övergångsperiod. Målet måste vara att hemspråkslärama skall vara lika utbildade som molsvarande gmpp svenska lärare. En viktig del i utbildningen saknas, nämligen vidareutbildningen i det egna modersmålet. Skolstyrelserna i Eskilstuna och Haparanda samt sociala centralnämnden

Prop. 1975/76:118                                                   62

i Sundsvall vänder sig också mot utbUdningstidens längd: Jönköpings kommun föreslår alt hemspråkslärartjänslernas utformning, innehåll och huvudmannaskap ytterligare utreds.

SamtUga remissinstanser lämnar utan erinran eUer tUlstyrker invandrargmppens förslag att del bör uppdras åt SÖ att undersöka möjligheterna att anordna tillvalskurser i svenska som främmande språk inom klasslärarutbildningen vid flera lärarhögskolor än f. n. Detsamma gäller förslaget att SÖ i samråd med socialstyrelsen närmare skall undersöka det faktiska behovet av fortbildningskurser.

Bland dem som tillstyrker förslagen är UKÄ, SÖ, TCO, Föreningen Norden och Göteborgs allmänna skolstyrelse.

UKÄ erinrar bl. a. om att en särskild fortbildningskurs för svensklärare (5 poäng) och en yrkesinriktad kurs i svenska för invandramndervisning (20 poäng) finns vid flera universitet. Erfarenheterna från dessa kurser bör tillvaratas och vidareutvecklas. De lämpar sig väl för ett samarbete mellan universitet och lärarhögskolor. SÖ tillstyrker principiellt invandrargruppens förslag om att tillvalskurser i svenska som främmande språk anordnas vid flera lärarhögskolor än hittUls. Efter utvärdering av nuvarande tillvalskurs återkommer SÖ med förslag till åtgärder. Om sådan fortbUdning skall ske på tjänstetid måste därmed sammanhängande problem lösas. TCO anser alt frågan om lärarutbildning i svenska som främmande språk bör närmare utredas. En strävan bör därvid vara att kartlägga inom vilka undervisningsområden särskUd kompetens i att undervisa i svenska som främmande språk skall fömtsättas. Föreningen Norden framhåller att det är av största vikt för invandrarbarnens sociala situation i skolan att undervisningen om deras språkliga, kulturella och sociala bakgrund kraftigt förstärks för de svenska eleverna, vilket kräver att dessa .moment medtas i utbUdningen av svenska lärare. Göteborgs aUmänna skolstyrelse understryker att invandrarkunskap bör ingå i utbildningen på samtiiga linjer vid lärarhögskolorna och på förskoleseminarierna då många blivande lärare väntas komma i kontakt med invandrarproblem. Vidare bör under sommarkurser, veckoslulskurser och studiedagar både attitydfrågor och praktisk metodik för undervisning av invandrarelever behandlas.

De flesta remissinsianserna framför inga erinringar vad gäller personalfrågor i övrigi. De remissinstanser som anför synpunkter gör det främst vad gäller skoUedarinsatsema vid en förstärkning av föreslagen omfattning av hemspråksundervisningen.

Socialstyrelsen, SACO/SR, Sveriges Finska Lärarförening och Göteborgs allmänna skolstyrelse påpekar att elevvården inte har behandlats i tillräcklig uisträckning av invandrargmppen. Elewårdspersonalen vet alltför litet om invandrarelevernas bakgrund och speciella problem. Socialstyrelsen anser att läkare, sjuksköterskor, psykologer och kuratorer behöver fortbildning i invandrarfrågor. Vidare behövs invandrarkonsu-lenler i invandrartäta kommuner.

Prop. 1975/76:118                                                   63

Genomförande

Invandrargruppens förslag om alt reformerna för undervisningen av invandrarbam skall träda i kraft den 1 juli 1977 samt att vissa utbild- . ningsåtgärder skall vidtas redan under år 1976 lämnas utan erinran eller tillstyrks av så gott som samtliga remissinstanser.

SÖ bl. a, tiUstyrker att fortbildgningsinsatser görs redan sommaren 1976, medan den föreslagna grundutbUdningen för hemspråkslärare bör starta först vårterminen 1977. SÖ anser vidare alt övergångsförslag som rör lärares anstäUning bör ytterligare övervägas.

Tveksamma till den föreslagna tidpunkten för genomförandet är sociala centralnämnden i Botkyrka och familjenämnden i Borås. Sociala centralnämnden i Botkyrka anser att invandrargruppens förslag är myckel positiva, välmotiverade ålgärder och alt det är nödvändigt att genomföra dessa med hänsyn till den situation som invandrarbamen och deras familjer befinner sig i. De föreslagna åtgärderna saknar emellertid praktisk förankring, i synnerhet i kommuner med stort antal invandrarbarn, vad gäller alt sätta igång åtgärdema i relation till behovet av utbUdade lärare. Familjenämnden i Borås ifrågasätter om det kommer att finnas personeUa resurser för alt förverkliga invandrargruppens olika, förslag redan vid den föreslagna tidpunkten.

Kritiska till invandrargruppens förslag till övergångsanordningar är Finsk-svenska utbildningsrådet och Riksförbundet finska föreningar i Sverige. Finsk-svenska utbildningsrådet anser att invandrargmppens övergångsförslag avseende lärare bör ytterligare övervägas. Om Kungl. Maj:ts beslul den 17 juni 1970 om behörighet till extra och extra ordinarie folkskollärartjänst, i vUken ingår skyldighet all undervisa finskspråkiga elever, upphävs med utgången av juni 1976 kan det få olyckliga konsekvenser för de finskspråkiga eleverna. Ulbildningsrådet menar att lärarbehovel bör tryggas för höstterminen 1976 genom samma slags re-kryleringsförfarande som rådet initierat och deltagit i sedan 1968. Atl nu ändra grunderna skulle i praktiken betyda alt många finska invandrarbarn skulle bli utan lärare hösten 1976. En förutsättning för en ny rekrytering är atl den ovannämnda bestämmelsen från 1970 får gälla åtminstone för läraranställning läsåret 1976/77. Riksförbundet finska föreningar i Sverige anser att den praktiska lärarutbildning på ämneslärarlinjen vid lärarhögskolan i Stockholm, som ämneslärarkandidater med finska i sin ämneskombination har kunnai genomgå sedan vårterminen 1966, bör kvarstå och att intagningen till utbUdningen bör utökas. Dessa lärare bör utan inskränkningar i sina löne- eller andra anställningsförmåner även i fortsättningen få inräkna i sin tjänst undervisning i ämnet finska, siudiehandledning på finska samt undervisning i svenska som främmande språk, om svenska ingår i deras ämneskombination. Riksförbundet motsätter sig också att bestämmelsema den 17 juni 1970,om anställningsförhållanden för lärare som undervisar finska elever upphävs. MöjUghetema att rekrytera lärare från Finland bör kvarstå.

Prop. 1975/76:118 64

Läromedel

Övervägande antalet remissinstanser lämnar invandrargruppens olika förslag och överväganden ulan erinran eller lillstyrker dem i sin helhet.

Bland de remissinstanser som tillstyrker förslaget om en rikscentral för läromedel är socialstyrelsen, SÖ, statens institut för läromedelsinformation, SIV, TCO, Sveriges allmänna biblioteksförening, Svenska bokförläggareförenlngen, Esternas representation i Sverige, Estniska kommittén. Riksförbundet finska föreningar i Sverige samt flertalet kommuner.

Statens institut för läromedelsinformation framhåller atl frågan om en rikscentral för läromedel åt invandrare snarast måste bli föremål för överväganden samt att den är av den övergripande karaktären att det bör föranleda regeringen atl la ansvar för alt den utreds. Länsskolnämnden i Stockholms län avslyrker rikscentralen som etl särskilt organ och föreslår alt den ingår i den verksamhet som bedrivs av statens institut för läromedelsinformalion. Även TRU uttrycker sin tvekan inför alt inrätta ytterligare organ på läromedelsområdet. I första hand bör undersökas, om inle någon befintlig institution kan påla sig uppgiften. Följande remissinstanser tUlstyrker principiellt förslaget om ett schablonbidrag till kommunerna per bam och år för läromedelsanskaffning: socialstyrelsen, SÖ, statens institut för läromedelsinformation, sameutredningen, TCO, Sveriges aUmänna biblioteksförening. Svenska bok-föiläggareföreningen, Stockholms skoldirektion, Norrköpings kommun samt skolstyrelserna i Malmö, Surahammar, Jönköping och Nybro. Övriga remissinstanser lämnar förslaget utan erinran.

Statens institut för läromedelsinformation förutser att schablonbidraget kommer atl stimulera läromedelsproducenterna alt i slörre utsträckning än hittUls uppmärksamma behoven av elementarläromedel för hemspråksundervisningen. Sameutredningen betonar det stora behovet av läromedel för den samiska undervisningen odi all det kan finnas skäl alt överväga ett särskilt statsbidrag för läromedelskostnader i anslutning till sameundervisningen. Sveriges allmänna biblioteksförening ifrågasätter om den föreslagna summan är tillräcklig med hänsyn till behovet inle bara av läromedel utan även av litteratur för fördjupning och upplevelse. Svenska bokförläggareföreningen finner generellt invandrargmppens förslag om läromedelsfrågoma för invandrarbarnen vara åtgärder som kan verka i den riktning som föreningen bedömt angelägen och riktig. Stockholms skoldirektion anser det viktigt alt läromedelsfrågorna ägnas den största uppmärksamhet under det fortsatta utvecklingsarbetet inom invandramndervisningen. Invandrargmppens synpunkter kan därvid läggas till grund för arbetet. Skolstyrelsen i Malmö anser alt ett hundraprocentigt statsbidrag till kommunerna för läromedel vore mest rättvist med.tanke,på den ojämna fördelningen av invandrareleverna mellan kommunerna. Det torde vara lämpligt att hithörande

Prop. 1975/76:118                                                   65

frågor också handlades av statens institut för läromedelsinformalion. Skolstyrelsen föreslår att statsbidrag bör utgå även för kompletterande läromedel, fördjupningsUltératur och skönlitteratur och tillföras skolbiblioteken. Viklen av att läromedel underkastas någon form av objektivitetsgranskning understryks. Skolstyrelsen i Nybro anser att åtminstone i elt uppbyggnadsskede det är nödvändigt atl ge kommunerna föreslaget stöd för läromedelsanskaffning tUl invandrarelever. I etl senare skede kunde schablonavdraget för läromedelsanskaffande ställas lill den föreslagna riksinslilutionens förfogande, varefter kommunerna kostnadsfritt kunde rekvirera erforderUga läromedel från denna riksinstitulion.

Elt fåtal remissinstanser behandlar invandrargmppens förslag alt folkbiblioteken skall utnyttjas som kommunal ceniral för distribution av behörigt material tUl förskolan. TiU dessa remissinstanser hör socialstyrelsen, statens kulturråd, Sveriges allmänna biblioteksförening, Göteborgs, Haparanda och Kiruna kommuner saml kulturnämnden i Botkyrka, vilka tillstyrker arbetsgmppens förslag. Övriga remissinstanser lämnar förslaget utan erinran.

Socialstyrelsen finner förslaget lämpligt under förutsättning att biblioteken kan tillgodose förskolans behov av material på olika invandrarspråk. I annat fall bör den föreslagna rikscentralen för läromedel även fylla denna funktion för att tillgodose förskolebarnens behov av sagolitteratur, tidskrifter för bam, bild- och filmmaterial, musik m. m. Statens kulturråd betonar att ansvaret för biblioteksverksamheten bland invandrarelevema i första hand måste ligga på skolbibliotekarien, men alt folkbiblioteken med sin mera differentierade personal har betydligt större möjligheter än skolbiblioteken ätt kontinuerligt handha litteraturinköp och planering. Detta vore eri uppenbar diskriminering av den grupp bam som har störst behov av elt varierat biblioteksulbud i skolan, förskolan och i folkbiblioteket. En fömtsättning för en rimlig litteratur-försörjning för invandrarbamen är att riktiinjer för mediabeståndets uppbyggnad utformas också för skolbiblioteken. Sveriges allmänna biblioteksförening anser att läromedel i traditionell mening i alltför hög grad har dominerat invandrargruppens överväganden öch resonemang. Frågor om upplevelseläsning nämns i förbigående. Föreningen tUlstyrker försla get att skolan samarbetar med folkbiblioteken och utnyttjar deras resurser. Dessa resurser är dock i många fall ansträngda, varför det är nödvändigt att skolan tillförs ökade resurser for Ulteraturinköp, främst inom hemspråkslitteraturen, Konimuhernas centrala skolbibliotek eller läromedelscentral bör ha eri samordningsfunktion, så atl resurserna utnyttjas rationellt och överblick skapas över kommunens möjligheter alt göra litteratur tillgänglig på de skolor och för de elever som bäst behöver den. Göteborgs kommun påpekar att det kommunala folkbibliotekels roll när det gäller invandrarbamens hemspråksträning borde ha utvecklats i väsentligt högre grad. Haparanda kommun hävdar att böcker,

5    Riksdagen 1975176.1 saml Nr 118

Prop. 1975/76:118                                                                  66

och läsning är av så stor betydelse för invandrarbarnen, att en inskränkning av förslaget att omfatta enbart läromedel begränsar möjligheterna för invandrarbarnens sociala utveckling och identitetsbildning, söm på allt sätt påskyndas förutom de direkta sociala kontakter som skapas just av böcker och läsning. Kulturnämnden i Botkyrka anser del vara en angelägen uppgift för folkbiblioteket att tillhandahålla material tUl förskolan liksoni biblioteksservice över huvud taget till förskolan. Kulturnämnden anser att ett sådant samarbele bör regleras i ett avtal mellan förskolans huvudman och kulturnämnden.

TRU och Sveriges Radio betonar etermediernas möjligheter att göra insatser för invandrarbarnen. TRU framhåller att SR/UTB genom olika samverkansorgan på rundradioområdet har kontakter och programut-byle med olika radioföretag, framförallt med Finlands rundradio. I det fall ett framtida utbildningsprogramföretag i enlighet med TRU-kommilténs förslag får egen sändningsrätl i etern, kommer möjligheterna alt samverkan med olika utländska rundradioföretag att väsentiigt öka. TRU framhåller atl sagor, musik, dramatiseringar på hemspråket samt material för särskild hemspråks- och svenskträning behövs. Eftersom invandrarbarn är ojämnt spridda över landet bör lokalradion vara intressant för distributionen. Vidare har barn som av olika skäl är språkligt handikappade stort behov av tryckt material som förberedelse och uppföljning till program. Det kan övervägas om det inle är lämpligt alt dels söka producera tryckt material på invandrarspråk, dels ulgå från befintlig litteratur i biblioteken vid planering av tv- och radioproduktion. 5ve-riges Radio anser att det kan vara ändamålsenligt alt bidra till hemspråksundervisningen i ett antal språk med ljud- och/eller bildprogram som kan förslärka den lokalt bedrivna hemspråkslräningen. Det kan gälla upplevelseprogram som i ljud och kanske bUd förmedlar miljö, stämningar, kultur från de berörda länderna. Också den svenska miljön, där invandrarbarnen nu lever bör skUdras på delta sätt. I annat fall finns risk atl hemspråket inte får sin förankring i invandrarbarnens dagliga verklighet i Sverige. Stiftelsen invandrartidningen framhåller atl invandrartidningen är en resurs som borde kunna användas i hemspråks-undervisningen på grundskolan och i gymnasieskolan. Den bör komma med i läromedelsförteckningar över hemspråksläromedel.

Information

Samtliga remissinstanser lämnar ulan erinran eller tillstyrker invandrargmppens överväganden och förslag om informationsinsatser om invandrarfrågor tUl personal i förskola och skola och om vidgad orientering och invandrarkunskap i aU lärarutbildning. Bland dem som tillstyrker övervägandena är länsskolnämnderna, SIV, länsstyrelsen i Blekinge län, TCO, sociala centralnämnden i Sundsvall, Riksförbundet finska föreningar i Sverige och RIB.

Prop. 1975/76:118                                                   67

SIV framhåller att information om invandrarundervisningen till kommunens förtroendevalda, till förskola, skola, skoUednuig, svenska lärare och övrig personal är av grundläggande betydelse. Det behövs en kontinuerlig diskussion bland svenska lärare, andra befattningshavare och den svenska allmänheten för alt dessa skall förslå, vilken betydelse undervisning i och på hemspråket har för invandrarelevens känslomässiga och intellektuella utveckling och för elevens framgång i skolarbetet. Sociala centralnämnden i Sundsvall anser alt alltför litet satsas på information och ulbildning för de beslutande och för dem som arbetar inom förskole- och skolområdet, när det gäller kunskap om invandrarpolitikens mål och invandrarnas situation. Riksförbundet finska föreningar i Sverige anser det särskilt viktigt att skolöverstyrelsen tar ansvaret för informationsverksamheten och föreslår att återkommande obligatoriska studiedagar anordnas på skolorna i invandrarfrågor, så att informationen inte blir beroende av varieiande lokala initiativ. TCO framhåller att det är väsentligt alt informaiion om invandrarbarnens särskilda utbildningssituation ges till all berörd skolpersonal och atl lärama i sin grundutbildning bibringas mera kunskaper om de problem som sammanhänger med invandrarbarnens skolgång i Sverige.

Invandrargruppens förslag och överväganden om informationsinsatser för invandrarbarnens föräldrar om hemspråkets betydelse för barnens utveckling tUlstyrks likaledes av samtiiga remissinstanser eUer lämrias ulan erinran. Tillstyrker gör bl. a. rikspolisstyrelsen, nämnden för samhällsinformation, AMS, SIV, länsstyrelsen i Blekinge län, BRA, LO samt Riksförbundet Hem och Skola.

RikspoUsstyrelsen betonar vikten av att invandrarbarnen och deras föräldrar i olika undervisningssituationer bereds möjlighet till en naturlig kontakt med vårt lands polisväsende, dels för att få inforrriation om vårt lands rättsväsende, lager och förordningar, dels för personlig kontakt med representanter för polisen. Detta är så mycket mer väsentligt som åtskUUga invandrare haft kontakt med polisen i länder med annat styrelseskick än i Sverige och därför kanske bibringats en felaktig uppfattning om poUsens roll i elt samhälle som vårt. Nämnden för samhällsinformation understryker att möjligheter ges att komplettera den av invandrargruppen föreslagna informationen till föräldrama genom budskap i andra kanaler. Invandrarfamiljerna bör fortlöpande ges information via flera kanaler om utbildningsmöjligheter i ungdomsskolan, då åtgärderna i den föreslagna reformen har en sådan karaktär att målgrupperna kommer att behöva informationen vid återkommande tUlfällen. AMS framhåller alt verket beslutat att i beredskapsarbetets form stödja ålgärder för alt förbättra informationen till invandrarfamiljerna om ar-belsmarknadsförhållandena och arbetsförmedlingens service. Här skulle hemspråkslärarna kunna göra en värdefull informationsinsats. SIV anser att kommunens information till invandrarna om hemspråkslräningen är

Prop. 1975/76:118                                                   68

en förutsättning för att den föreslagna reformen skaU lyckas. Här kan, fömtom hemspråkslärarna, invandrarnas egna organisationer och tidningar samt Hem och Skolaföreningar få slor betydelse. Länsstyrelsen i Blekinge län betonar viklen av en ökad information till invandrarföräldrar om nyttan och nödvändigheten av daghemsverksamhet. Det är också angeläget alt den ökade informationen till invandrarna om den svenska skolan omfattar också vuxenutbUdningen. BRÄ, LO och Riksförbundet Hem och Skola framhåller vikten av information om invandrarbamens situation till de svenska barnen. BRÅ anser atl svenska bam bör informeras om invandrarverksamhetemas syfte, innehåll och utformning och i mån av intresse och möjlighet medges att delta i hemspråksundervisning och fritidsaktiviteter med speciell inriktning på invandrarbarnens hemlandskullur. LO framhåller alt hemspråkslärama också bör kunna användas för information i skolan om invandrarbamens hemland och dess kultur för att därigenom skapa större förståelse hos svenska barn för andra länders kultur och tradition. Riksförbundet Hem och Skola anser att den stora allmänheten inte ulan vidare torde vara införstådd med den betydelse som hemspråket har för invandrarnas och särskUt invandrarbarnens bekymmersfria anpassning tUl det svenska samhällel. Det bör åligga aUa att skapa en positiv attityd till invandrarbarnens hemspråksträning. Framför allt bör skolan vara uppmärksam på att inle negativa attityder till hemspråksundervisningen skapas bland invandrarbarnens kamrater, lärare osv. på gmnd av de extra åtgärder som måste vidtas.

Förslaget att centralt utarbetat informationsmaterial skall ställas till kommunernas förfogande och alt särskild information skall genomföras med anledning av eventuell reform av invandramndervisnuigen lämnas utan erinran eller tillstyrks av samtliga remissinstanser, däribland Landstingsförbundet, Göteborgs allmänna skolstyrelse samt skolstyrelserna i Eskilstuna och Nybro.

Landstingsförbundet framhåller att landstingen måste få tUlgång till centralt utarbetat informationsmaterial, som bör vara översatt tiU invandrarspråken samt att det finns skäl alt pröva på vilket sätt skolhuvud-männen också skall engageras i arbetet att dra upp riktiinjerna för denna information. Göteborgs allmänna skolstyrelse ser gäma att material utarbetas centralt både på svenska och olika hemspråk. Stor vikt bör läggas vid språket när den skriftliga bearbetningen av informationen sker. Skolstyrelsen i Eskilstuna ställer frågan om det inte vore lämpligt att samma organ som handhar läromedel även tog hand om informationsmaterialet i samarbete med folkbiblioteken. Skolstyrelsen i Nybro anser det viktigt att lokalt informationsmaterial framställs i samverkan meUan hemspråkslärare och skolledning, men centralt utarbetat material med överingripande information om skola/samhälle skulle utgöra ett välbehövligt komplement för de enskilda kommunema.

Prop. 1975/76:118                                                   69

Kostnadsberäkningar

Övervägande antalet remissinstanser lämnar invandrargruppens kostnadsberäkningar och därmed sammanhängande överväganden och förslag utan erinran.

Bl. a. följande remissinstanser godkänner principiellt invandrargmppens överväganden samt helt eller delvis gjorda kostnadsberäkningar: SÖ, länsskolnämnderna i Södermanlands och Östergötlands län, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, kommunalekonomiska utredningen, SSK, Stockholms skoldirektion, skolstyrelserna i Eskilstuna, Norrköpings, Surahammars och Kiruna kommuner, familjenämnden i Borås, samt sociala Centralnämnden i Botkyrka.

SÖ understryker de stora svårigheter som hittills förelegat alt beräkna kostnaderna för grundskolans slöd- och hemspråksundervisning. Några osäkerhetsfaktorer kommer sannoUkt att kvarstå även framdeles, såsom in- och utvandringens växlingar i Sverige, omfattningen av behovet av stödundervisning saml benägenheten att vilja delta i den frivilliga hemspråksundervisningen. SÖ fäster uppmärksamheten på ytterUgare en del kostnadskrävande insatser som en följd av utredningens åtgärder. SÖ finner kostnadsberäkningarna för utbildning och fortbildning av hemspråkslärare för låga.

Kommunalekonomiska utredningen anser att det föreslagna statsbidraget är en förenkling och rationalisering av nu existerande bidrag. Genom att samla medlen lUl hemspråksträningen i ett bidrag i stäUet för tre olika kan kommunerna lättare planera sin verksamhet och på ett mer flexibelt och effektivt sätt utnyttja sina resurser. SSK tillstyrker det föreslagna statiiga schablonavdraget om 2 300 kr per elev för hemspråkslräning men fömtser att beloppet redan inom kort behöver räknas upp. Utredningen finner liksom SÖ en uppräkning av den totala kostnaden behövlig, eftersom vissa kostnadskrävande insatser inte medtagits, t. ex. behovet av tvåspråkig elewårdspersonal, speciell konsulentmedverkan samt andra personalförslärkningar inom kommunerna liksom inom den statliga förvaltningen. Stockholms skoldirektion finner del schablonmässiga statsbidragets konstmktion nära överensstämma med nuvarande statsbidrag till syo-konsulenler och anser att det bör kunna tillstyrkas. Behovet av lärarresurser är emellertid slörre än invandrargruppen beräknat, varför det föreslagna beloppet, 2 300 kr, måste anses för lågt beräknat. Skoldireklionen förutsätter att bidragsbeloppet fortlöpande anpassas till utvecklingen ifråga om löner och andra personalkostnader som arbetsgivaren har att bestrida. Skolstyrelsen i Eskilstuna hävdar att schablonbeloppet bör indexregleras. Norrköpings kommun anser atl elt schablonbidrag om 2 311 kr per elev är ett i och för sig positivt förslag, men att den centralisering som kan bli aktueU för hemspråksundervisningen kan föra med sig ökade kostnader för kommunerna, då skolskjutsar kan behövas i större omfattning än för närva-

Prop. 1975/76:118                                                    70

rande. Kommunen föreslår att även dessa kostnader inräknas i schablonbidraget och att dessutom antalet förskolebarn i såväl dellidsgmpp som daghemsavdelning inräknas. Sociala centralnämnden i Botkyrka anser att med föreslagen konstruktion för statsbidraget detta ger ganska god kostnadstäckning för själva hemspråksundervisningen inklusive material/läromedel. Dock tillkommer administrationskostnader och skjuts-kostnader för bamen. 25 % av statsbidraget får betraktas som sådana kostnader. Härigenom blir bidragsbeloppet för praktisk hemspråksundervisning mindre och bör således höjas för att uppnå de av invandrargmppen tänkta målsättningama. Skolstyrelsen i Jönköping anser det, angeläget att sådana regler för statsbidrag utformas att staten i princip svarar för lärarlöner och merkostnader för läromedel, medan kommunerna svarar för övriga kostnader.

Kritiska på vissa punkter är följande remissinstanser: länsskolnämnderna i Västmanlands och Blekinge län, länsstyrelserna i Stockholms och Västmanlands län. Riksförbundet finska föreningar i Sverige, sociala centralnämnden och skolstyrelsen i Sundsvall och Sveriges Skolkuratorers Föreiung.

Länsskolnämnden i Blekinge län och Skolstyrelsen i Olof ström anser att invandrargruppens förslag att särskUda medel för åtgärder på skolområdet (SÅS) inte skall tilldelas kommuner med invandrare för undervisningsåtgärder ulan endast för elevvård och fritidsverksamhet medför betydande resursförsämringar. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att förslaget om statsbidrag med schablonbelopp för invandrarelev kan medföra att kommuner som har uivandrare från ett fåtal länder kommer i fördelaktigare läge än kommuner med heterogent sammansatta in-vandrargmpper, kanske bosalla på olika orter i kommunen. De senare kan få svårt att organisera undervisningen på sådant sätt att det föreslagna bidraget ger tUlräcklig täckning. Länsstyrelsen i Västmanlands län påtalar likaledes att kommuner som har relativt få invandrarbam från många olika språkgmpper kommer i ett sämre ekonomiskt läge än andra kommuner. Riksförbundet finska föreningar i Sverige anser att invandrargruppens förslag innebär en minskning av nuvarande knappa resurser och att undervisning i hemspråk bör jämställas med undervisningen i vilket annat skolämne som helst. Följaktligen bör kostnadema härför bestridas ur det allmänna driftbidraget som hittiUs. Sociala centralnämnden i Sundsvall finner det föreslagna schablonbeloppet vara för litet liksom stödel lill personalutbildning och information. Nämnden anser i likhet med EskUstuna kommun att bidraget bör göras värdebestän-digt. Skolstyrelsen i Sundsvall anser att fördubblingen av det staliga stödet tUl kommunerna för invandramndervisningen torde få betraktas som villkor för att föreslagna förbättringar skall komma till stånd. Sveriges skolkuratorers förening påpekar inkonsekvensen i att statsbidrag utgår lill hemspråksläramas kurativa uppgifter för fyra veckotimmar,

Prop. 1975/76:118                                                   71

speciellt då tjänsteinnehavaren saknar ulbildning för dessa arbetsuppgifter och inte heller föreslås få adekvat utbUdning. Samtidigt utgår inle statsbidrag lill dessa arbetsuppgifter, då de utförs av en i kommunen anställd kurator som har ulbildning för detla. Föreningen finner detta särskilt anmärkningsvärt, då sex milj. kr. i statsbidrag satsas på dessa kura-' liva timmar.

Göteborgs aUmänna skolstyrelse och skolstyrelsen i Södertälje avstyrker schablonbidraget och anser alt hemspråkslärama skall ha statligt reglerade tjänster. Göteborgs allmänna skolstyrelse framhåller atl om det av skolförvaltningen avstyrkta bidraget genomförs, det bör vara indexreglerat saml ulgå även för del av termin. Vidare är det nödvändigt alt särskilt statsbidrag ulgår för kommunemas ökade lokalkostnader för undervisningen av invandrarelever.. Skolstyrelsen anser vidare all läromedelsbidraget bör vara 100 kr. per elev. Skolstyrelsen i Södertälje anser all nuvarande regelsystem för resurstUldelning bör bibehållas. Skolstyrelsen finner däremot 75 kr per elev för läromedelskostnader väl motiverat.

Svenska kommunförbundet anser att kostnaderna för' verksamheten både i initialskedet och för framtiden bör åvUa staten. Kommunförbundet har inte kunnat utröna humvida beloppet 2 300 kr innebär full kompensation till kommunerna. Det framräknade schablonbeloppet måsle uppjusieras till den nivå som kommer att gälla budgetåret 1977/78 och därefter bl. a. bero av löneförhandlingama för personalgmppen ifråga. Förbundet hemställer alt ersättningsfrågan för de därefter följande budgetåren får bli föremål för särskilda överläggningar mellan staten och Kommunförbundet, varvid vunna erfarenheter bör kunna beaktas. Vidare bör de exlra lokaler som krävs för invandrarelevernas undervisning inräknas vid den statliga lokalbehovsprövningen. I de fall exlra lokaler måste förhyras speciellt för denna undervisning bör staten ge kommunerna kompensation för hyreskostnaderna. Slutiigen bör kommunerna få tUlgodoräkna skoUedarpoäng för totala limantalet för stödundervisning och hemspråksträning, då de administrativa insatserna för organisationen av denna undervisning är betydande. TCO understryker alt, eftersom hemspråksundervisningen alltjämt föreslås vara frivillig, gjorda beräkningar vilar på ytterst osäker grund. Det är svårl att bedäma om det föreslagna schablonbeloppet är realistiskt, i synnerhet som hemspråkslärartjänsterna ännu inte lönsatts i avtal. TCO påpekar alt det också är vissa svårigheter i ett sådant statsbidragssystem på grund av de stora variationema ifråga om invandring och utvandring i vissa kommuner, som kan ske under ett läsår. Kommunen måsle vara försäkrad om att tilläggsanslag så snarl som möjligl kommer att utbetalas vid en oväntat snabb ökning av antalet invandrarbarn.

Prop. 1975/76:118 72

5    Föredraganden 5.1 Inledning

I propositionen (1975: 25) om riktiinjer för invandrar- och minoritets-politiken m. m. preciserade föredraganden de övergripande målen och riktlinjema för den framlida invandrar- och minoritelspolitiken. Målen sammanfattas i orden jämlikhet, valfrihet och samverkan. Föredraganden anförde bl. a.: Jämlikhetsmålet innebär elt fortsatt arbete för atl invandrama skall få samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter som befolkningen i övrigt. Målet innebär vidare alt alla grupper i samhället skall ha likvärdiga möjligheter att bibehålla och utveckla sUt modersmål och att utöva kulturverksamhet. Invandrar- och minoritelspolitiken bör därför syfta till att ge medlemmar av språkliga minoriletsgmpper möjlighet att inom ramen för en intressegemenskap, som omfattar hela det svenska samhället, ge uttryck för en egen språklig och kulturell identitet.

Valfrihelsmålet innebär enligt föredraganden att medlemmar av språkliga minoriteter skall kunna välja i vilken grad de vUl uppgå i en svensk kulturell identitet och i vilken grad de vill bibehålla och utveckla den urspmngliga identiteten. Åtgärder för alt bevara kontakten med ur-spmngslandels kultur underlättar även valet meUan att stanna i Sverige eller återvända och återanpassas i urspmngslandet.

Om samverkansmålet anförde föredraganden i förut nämnda proposition att en ömsesidig och omfattande samverkan bör komma tUl stånd mellan invandrar- och minoritetsgmpperna och majoritetsbefolkningen. Målet inbegriper ömsesidig tolerans och solidaritet mellan invandrama och den inhemska befolkningen. Elt förverkligande av samverkansmålet förutsätter bl. a. att invandrarna ges slörre möjligheter alt aktivt delta i det politiska livet i Sverige, alt de ges vidgade möjligheter lUl kulturell egenverksamhel och atl invandringens positiva kulturella effekter uppmärksammas i ökad utsträckning.

Riksdagen har på förslag av regeringen beslutat anta de mål och riktlinjer som föredraganden anfört i propositionen (InU 1975: 6, rskr 1975: 160).

Enligt min mening intar utbildningen en central plats bland samhällets åtgärder för atl invandrama skall finna sig lill rätta här i landel och få en tillfredssiällande social och kulturell service.

Enligt skolornas rapportering fanns våren 1975 inom grundskolan, gymnasieskolan, vid privatskolor, särskolor och specialskolor totalt 71 100 invandrarelever. Äv dessa gick 62 800 i gmndskolan och 6 800 i gymnasieskolan. Av alla invandrarelever i grundskolan har 28 200 (45 %) finska som hemspråk. Ungefär var femte invandrarelev (19 %) i gmndskolan har svenska som huvudsakligt hemspråk. Den Iredje stora invandrargmppen i grundskolan är de av jugoslavisk härkomst, som är fördelade på åtta hemspråk. Bland invandrarelever som går i gymnasie-

Prop. 1975/76:118                                                   73

skolan har en tredjedel (33 %) finska som hemspråk. Nära en fjärdedel (ca 23 %) av invandrarelevema i gymnasieskolan har svenska som hemspråk. Det kan noteras alt bland invandrarelever med grekiska, spanska och turkiska som hemspråk är andelen flickor markant lägre än 50 % i gymnasieskolan.

I och med att statsmakterna år 1975 har antagit de övergripande målen för den svenska invandrar- och minoritelspolitiken ställs större krav på samhällets insatser inom utbildningsområdet för alt begreppen jämlik-hel, valfrihet och samverkan skall få en reell innebörd för invandrarbarnen. Deras antal är stort och många invandrarbarn befinner sig i en svår situation vad gäller språklig och kulturell identitet.

Jämlikhetsmålet betyder att invandrarnas bam bör få rätt lill samma utvecklingsmöjligheter som svenska bam och ungdomar och alt invand-rarfamUjerna bör erbjudas samma stöd och komplement till familjens miljö och fostran för sina bam som de svenska famUjerna i form av förskola, grundskola, gymnasieskola, fritidshem och allmän fritidsverksamhet. Invandrarbamen har därvid behov av särskilt stöd och stimulans. Det betyder att en förstärkt beredskap måste finnas för att möjliggöra alt de kan utveckla sina inneboende fömtsättningar. Samhället måste motverka att invandrarbamens personlighetsutveckling undergrävs genom att majorUelsbefolkningen stäUer sig oförstående för eUer förgriper sig på invandrarbamets språkutveckling och på kulturella drag och kännetecken som bamet tillägnat sig av sina föräldrar.

Språket är elt av de viktigaste instrumenten för individen för atl ge uttryck åt sig själv, sina idéer och handlingar. De invandrarbarn som har en svagt utvecklad språklig förmåga både i fråga om hemspråk och in-vandrarlandets språk löper slor risk att bli en ekonomiskt och socialt svagare grupp i jämförelse med sina kamrater. Ulbildningspoliliskt betyder detta att samhället aktivt bör främja invandrarbarnens möjlighet att utveckla sitt modersmål och behärska det väl både känslomässigt, socialt och begreppsmässigl. Ansträngningar bör därför göras både inom förskolan och skolan för alt erbjuda invandrarbarn faktisk möjlighet alt utveckla sitt modersmål.

Samhällets insatser för alt invandrarbarnen skall kunna bevara och utveckla sitt hemspråk är också en förutsättning för att det andra övergripande målet för vår invandrar- och minoritetspolitik, valfrihetsmålet, skall kunna förverkligas. Ger inle samhället invandrarbarnen möjlighet atl parallellt utveckla sitt hemspråk och del svenska språket, blir valfriheten endast skenbar. Det är i själva verket en fömtsättning för att de själva skall kunna välja i vilken grad de skall bibehålla sin ursprungliga språkliga och kulturella identitet och i vilken grad de skall uppgå i en svensk kulturell identitet. Får barnet tillfälle att väl stabilisera och utveckla sitt hemspråk, innan det lär sig svenska språket, kommer det att senare utveckla en tvåspråkighet som kan ge en tillhörighet i två kulturer.

Prop. 1975/76:118                                                    74

Invandrarbarnen, som genom förskolan och skolan växer in i det svenska samhället snabbare än föräldrarna, behöver medveten hjälp att kunna känna sig stolla över och berikade av atl liUhöra två kulturer. Ges inte denna hjälp i barnens olika dagliga miljöer löper många invandrarbarn risk alt råka i mer eller mindre allvarliga lojalitetskonflikter. Det krävs således en mera komplicerad träning och inlärning och elt överbryggande känslomässigt slöd från förskolan, fritidsverksamheten och skolan för alt invandrarbarnen skall kunna tillgodogöra sig mötet mellan två kulturer och två språk liksom mellan normer som ofta står i konflikt med varandra. Invandrarbamen behöver elt insiktsfullt stöd för att bearbeta de språkliga, känslomässiga och sociala problem som uppstår och för att få en språklig och kulturell beredskap atl välja tillhörighet i del ena eller del andra kulturmönstret eller i båda.

Det Iredje övergripande målet, samverkansmålet, innebär att en ömsesidig och omfattande samverkan bör komma till stånd mellan invandrar- och minoritetsgrupperna och den inhemska befolkningen. Samverkansmålet inbegriper också ömsesidig tolerans och solidaritet dem emellan. Detta mål svarar mot en ökad insikt om vikten av att intressegemenskapen mellan invandrar- och mmoritelsgmpperna samt den övriga befolkningen kommer tiU uttryck i olika sammanhang.

Samverkansmålet berör både indirekt och direkt i särskild bemärkelse invandrarbarnen. Många invandrarfamiljer lever ganska isolerade. De saknar ofta nära kontakter både med arbetskamrater och med släktingar och vänner i sin nya sociala miljö. De vuxnas totala relation till sin omgivning är annorlunda och denna olikhet förmedlas till bamen. Förskolan och skolan har här en central uppgift i att försöka överbrygga främlingsskapet och nå en öppen kontakt med invandrarföräldrama. För invandrarbamen är synliga samarbetsmönster mellan föräldrar och andra vuxna i de olika miljöer, där bamet vistas, särskilt betydelsefulla. För-äldramedverkan kan vara avgörande för behållningen av invandrarbarnets förskolevistelse och skolgång i känslomässigt, språkligt och kulturellt hänseende. Förskolevistelsen och skolgången kan bli uppbyggande för både bamen och föräldrama, om de omfattar ett pedagogiskt program som ger möjligheter till ett stöd för tvåspråkighet bland invandrarbarn och verkar för alt majoritetskulturens barn erkänner och får respekt för kulturell egenart. Invandrarbamen måste tidigt få känna att föräldrakulturen inle bara respekteras utan också värdesätts. Förskolan och skolan bör därför i större utsträckning än f. n. försöka använda inslag av invandrarbarnets och invandrarföräldramas kulturbakgmnd i verksamheten. Samtidigt berikas de svenska baraens och vuxnas tillvaro genom de ytterligare erfarenheter och kunskaper som invandrarbamen och deras föräldrar tUlför arbetet.

Invandrarföräldrar släller sig ofta frågande inför och ibland avvisande till vad de upplever som svenskt barnuppfostringsmönster och

Prop. 1975/76:118                                                   75

därmed också till ulformningen av den svenska förskolan och skolan. De behöver få uttrycka sina synpunkter och värderingar och på ett begripligt sätt få information om vår förskolas och skolas mål och meloder och de värderingar som dessa bygger på. Invandrarföräldrar bör få möjlighet att tillsammans med personalen diskutera problemen med alt införlivas i det svenska samhället och de för barnen delvis oundvikliga lojalitetskonfliktema. De bör få möjlighet alt träffa andra invandrarföräldrar, utbyta erfarenheter och ge varandra slöd i den ofla svåra anpassningsprocessen.

Riktmärken för att förverkliga de för samhällets invandrar- och mi-noritelspoUlik uppställda övergripande målen utgör de överväganden och synpunkler som har förts fram i samband med ställningstaganden till förslag från invandramtredningen (SOU 1974: 69, prop. 1975: 26, InU 1975: 6, rskr 1975: 160). Riktiinjer för omsorgen om invandrarbam i förskoleåldrama har fastställts. i samband med stäUningstaganden till förslag från 1968 års barnslugeutredning (SOU 1972: 26 och 27, prop. 1973: 136, SoU 1973: 30, rskr 1973: 372). Ytteriigare förslag tUl riktlinjer för omsorg om de yngre skolbarnen och för bam med särskilda behov av slöd och stimulans har efter förslag från 1968 års bamstugeul-redning och från barnomsorgsgmppen och efler hörande av remissinstanserna framlagts för riksdagen (SOU 1974: 42 resp. SOU 1975: 87, prop. 1975/76: 92). Likaledes har förslag tUl riktlinjer för skolans inre arbete och för skolans omsorg om bamen under frilid lagts fram för riksdagen efler förslag från SIA-ulredningen och 1968 års bamstugeutredning och efter hörande av remissinstansema. (SOU 1974: 53 resp. 1974: 42, prop. 1975/76: 39). Den samhällssyn på barns utveckling och behov och del pedagogiska program som där uttrycks gäller i aUa delar invandrarbarnen.

De förslag som jag efler samråd med chefen för socialdepartementet och statsrådet Leijon lägger fram i det följande är därför att se som en vidareutveckling av vissa frågor som är av central betydelse för just invandrarbamen och invandramngdomama samt för dem som berörs av den speciella verksamheten för invandrarbam i förskolan och skolan. Förslagen bildar en helhet tillsammans med förslagen i propositionen om ulbyggnad av bamomsorgen och propositionen om skolans inre arbele.

Arbetsgruppen (U 1975: 02) för fortsatt utredning om invandrarelevernas utbildningssituation i grundskolan och gymnasieskolan, invandrargruppen, har på gmndval av invandrarutredningens förslag och av de direktiv, som regeringen på mitt förslag gett gruppen, i betänkandet (DsU 1975: 13) Förslag om åtgärder för invandrarbarnen i förskola, grundskola och gymnasieskola övervägt vissa centrala problemområden, när det gäller att skapa en gynnsam utbUdningssiluation för invandrarbarnen och invandrarungdomarna. Invandrargruppen har därvid liksom

Prop. 1975/76:118                                                    76

tidigare nämnda utredningar arbetat utifrån en helhetssyn på barnens behov och utveckling och på de personella och materiella resurser och prioriteringar som är nödvändiga ur invandrarbarnens och invandrarungdomarnas synpunkt för att skapa förutsättningar för ett gynnsamt utvecklingsmönster och gynnsamma utvecklingsbetingelser.

För att kommunerna skall kunna upprätthålla helheten, sett både tUl barnens, den berörda personalens och de olika kommunala organens behov och utvecklingsmöjligheter, har invandrargruppen förespråkat att den statliga regleringen bör begränsas så mycket som möjligt när det gäller de statliga resurser som föreslås för verksamheten. Härigenom erhåller kommunerna också en stor handlingsfrihet.

De reniissinstanser som yttrat sig om denna invandrargmppens principiella utgångspunkt, bl. a. ett anlal invandrarorganisalioner, sluter all-, mänt upp bakom principen att helhetssynen skall upprätthåUas. Jag anser i likhet med invandrargruppen att samhällets slöd för invandrarbarnens och invandrarungdomarnas språkutveckling inte får ses som etl isolerat pedagogiskt och metodiskt problem som går att lösa enbart genom alt tillföra undervisningen ökade resurser.

Insatserna bör i stället samordnas med samhällets övriga stödåtgärr der för invandrarfamiljerna på de familje-, kultur-, boende- och socialpolitiska områdena.  De förutsätter ett nära samarbele mellan olika kommunala organ. Insatserna måste också kunna anpassas till det en- . skilda barnets och den unga människans behov och totala situation.

Jag delar följaktiigen i allt väsentligt invandrargmppens helhetssyn. Dess överväganden utgör enligt min mening en god grund att bygga en integrerad verksamhet på för invandrarbarnen och deras föräldrar, för personalen i förskola och skola samt för de i kommunen politiskt ansvariga nämnderna och organen.

Invandrargruppen har också behandlat förskolebarnens situation. Detta har fallit sig naturligt med hänsyn till den helhetssyn som arbetsr gruppen konsekvent har försökt alt genomföra i sina överväganden och förslag. Forskningen om språkulveckUng och tvåspråkighet hos barn har visal atl samhällets stöd behöver sällas in i organiserad form betydligt tidigare än f. n. Detla beror främst på att invandrarbamet kontinuerligt behöver utveckla hemspråket, dvs. det språk som används i hemmet och som skiljer sig från omgivningens. Förutsättningarna alt lära sig svenska och andra främmande språk är beroende av invandrarbarnets förmåga att behärska hemspråket. För alt bamels inneboende förutsättningar skall kunna utvecklas under den fortsatta skolgången krävs likaså goda kommunikationsfärdigheter. Särskilda insatser för invandrarbamens intellektuella, känslomässiga, sociala och språkliga utveckling är därför nödvändiga även i åldrarna före skolåldern, om beslående resultat skall kunna uppnås. Invandrarbam måste således tidigt beredas tillfälle att genom förskolevislelse i olika former få tillgång

Prop. 1975/76:118                                                   77

till hemspråkslräning som en integrerad del i förskolans pedagogiska program. Invandrargruppen bedömer delta så angeläget alt den föreslår att en utveckling av samhällets resurser för träning av hemspråket i första hand bör göras i förskolan.

Reniissinslanserna instämmer i dessa invandrargruppens överväganden kring förskolans funktioner för invandrarbarn i förskoleåldern och finner det rikligt att betydande resurser satsas på förskolebamen och förskolan.

Jag delar invandrargruppens och remissinstansernas syn. Undersökningar som har förelagils i andra invandrarländer har påvisat hemspråkets avgörande roll. Den forskning och försöksverksamhet som bedrivs inom förskoleområdet här i landet styrker dessa antaganden och har visat alt en tidigt insatt träning i hemspråket för invandrarbarn är av stort värde. Mina förslag i det följande omfatiar därför också den allmänna förskolan för sexåringar. I dessa frågor har jag samrått särskilt med chefen för socialdepartementet.

Invandrargmppen har kritiserats för att den inte inom ramen för sin helhetssyn tillräckligt har beaktat invandrarbarnens och invandrarungdomarnas frilidssituation och på vilket sätt samhällel kan medverka till att göra fritiden mera meningsfull för dem. I likhet med bl. a. brottsförebyggande rådet (BRA) och statens ungdomsråd anser jag fritidsverksamheten vara en viktig del av samhällets samlade resurser för invandrarbarnen. Som jag tidigare anfört är invandrargruppens förslag all se som en del av en helhel, som de bildar tillsammans med propositionerna om utbyggnad av barnomsorgen och om skolans inre arbele. 1 dessa båda propositioner behandlas fritidsverksamheten för barn och ungdomar integrerat med fritidshemmens resp. skolans inre arbete. Särskild vikt läggs vid åtgärder för barn och ungdomar nied behov av särskilt stöd och stimulans. 1968 års barnslugeutredning har dessuiom i elt särskilt betänkande (SOU 1975: 94) lagt fram förslag tiU ålgärdsprogram vad gäller lov- och sommarverksamheter för barn och ungdomar. Betäri-kandet remissbehandlas f. n.

Jag anser inte att invandrarbarnens frilidssituation bör behandlas separat. Självfallet upphör inte det behov av hemspråksträning och sociala kontakter som invandrarbam och deras familjer hår då skölåiet avslutas. Från språklräningssynpunkt torde det vara olyckligt, om inle invandrarbarn ges möjligheler att delta i hemspråksträning även då skolan har ferier. Denna träning kan ske i friare former än under skolarbetet t. ex. genom en fritidsverksamhet av det slag som bl. a. Stockholms kommun erbjudit invandrarbarn sommartid. Samma behov anser jag också kan finnas för invandrarbarn i den allmänna förskolan.

Föreningslivet och invandramas egna organisationer bör stimuleras till ökade insalser under terminstid och ferietid i olika föreningsleddå verksamheter. Invandrarbarri och invandrarungdomar samt svenska barn

Prop. 1975/76:118                                                    78

och ungdomar bör så långt möjligt integreras i dessa. Försöksverksamhet med denna inriktning bedrivs redan på initiativ från socialstyrelsen och statens ungdomsråd. Därifrån kan erfarenheter dras för det fortsatta utvecklingsarbetet. Om förslagen om den samlade skoldagen och den allmänna fritidsverksamheten förverkligas, ökar också möjlighelerna för eleverna att komma i kontakt med samhällets kultur- och fritidsutbud, där också föreningslivet i kommunen spelar stor roll. En integrerad fritidsverksamhet är en viktig faktor för att vi skall kunna sikta mot det övergripande målet om samverkan, tolerans och solidaritet med invandrarna och deras barn.

I mina förslag innefattar jag också de överväganden om zigenska barn och ungdomar som framförts av expertgmppen (In 1970: 28) för vissa zigenarfrågor i promemorian Zigenare i Sverige (Ds A 1975: 8).

I anslutning till mina förslag i det följande berör jag för överblickens och sammanhangets skull även vissa förslag, som inle fordrar beslul av riksdagen.

5.2 Avgränsningar och riktlinjer

Invandrargruppen slår fast följande syfte med hemspråksundervisningen. Hemspråksundervisningen avser att vidmakthåUa och utveckla kunskapema i ett annat språk än svenska som bamet i förskolan, grundskolan eller gymnasieskolan använder i sin dagliga miljö. Under-, visningen syftar till att främja barnets emotionella och intellektuella utveckling liksom till atl ge barnet möjlighet alt leva sig in i och känna samhörighet med föräldrarnas/vårdnadshavarnas kulturella bakgrund.

Remissinstanserna instämmer i eller lämnar dessa synpunkter utan erinran. Endast länsstyrelsen och länsskolnämnden i Blekinge län samt skolstyrelsen i Olofslröm släller sig kritiska. Nämnda remissinstanser framhåller att hemspråksundervisningen har dubbla syften, dels att vidmakthålla och vidareutveckla hemspråket, dels att ge underlag för snabbare framsteg i svenska, och kopplar det senare syftet tUl elt krav på obligatorium för invandrarbarnen att delta i hemspråksundervisning.

För egen del ansluter jag mig tUl invandrargruppens synpunkter i, dessa avseenden. Deltagande i hemspråksundervisning skall vara fri- ■ villigt, och omfattningen av åtgärderna skall vara beroende av bamens och föräldrarnas önskemål härom. Denna princip,är redan fastslagen genom riksdagens beslut med anledning; av regeringens proposition om riktlinjer för invandrar- och minoriletspolitiken m. m. Obligatorisk hemspråksundervisning skuUe vara oförenlig med valfrihetsmålet. Viktigare än ett obligatorium för barnen är, enUgt min mening, atl fastställa ett obligatorium för kommunerna all erbjuda invandrarbarnen en organiserad hemspråksundervisning i- den allmänna förskolan och i skolan, i de fall barn och föräldrar så önskar, samt all genom informaiion

Prop. 1975/76:118                                                   79

och uppsökande verksamhet nå alla invandrarföräldrar med delta erbjudande. Kommun bör inte vara skyldig att erbjuda hemspråksundervisning för grupp med färre anlal barn är fyra, om stora svårigheter föreligger och lärare inte firms liUgänglig utan stora extra kostnader t, ex. på grund av långa och tidsödande resor.

Invandrargruppen har föreslagU atl kommunen skall ha skyldighel att anordna hemspråksundervisning för varje invandrarbarn, vars föräldrar/vårdnadshavare begär del, och alt informera invandrarbarnen och deras föräldrar om möjligheten enligt gällande förutsättningar.

Rätt till hemspråksundervisning bör, enligt invandrargruppen, tillkomma alla barn och ungdomar för vilka etl annal språk än svenska utgör ett levande inslag i deras hemmiljö. Normalt förutsätter detla att föräld-rama/vårdnadshavama eUer minst en förälder/vårdnadshavare har elt annat språk än svenska som sitt modersmål och använder det språket i sitt umgänge med barnet. På samma sätt kan reglerna om hemspråksundervisning tillämpas på barn som tillhör en ursprunglig språklig minoritet i Sverige eller vars familj i en eller flera generationer har bott i Sverige, förutsatt atl barnets språkliga miljö kräver delta.

Invandrargruppen anser det inle möjligt eller ens lämpligt att ställa upp generella regler med krav på att barnet skall besitta viss färdighet i hemspråket för att ha rätt tiU undervisning i detta. Gränsdragningen måsle överlåtas lill en lokal bedömning där skolan, föräldrarna och barnet självt får medverka. Därvid bör de invandrarbarn prioriteras, som språkligt setl har sämst utgångsläge.

Enligt invandrargruppens mening är det inte heller möjligt alt ställa upp generella regler för rätl till hemspråksundervisning för de utiändska barn som adopteras i Sverige. I de faU adoptionen skett i så tidig ålder, alt barnet språkligt helt försvenskats, bortfaller de motiv för hemspråks-undervisning som tidigare anförts. Om adoptionen skett i sådan ålder, att barnets kunskaper i modersmålet är fullt levande, när det börjar förskolan eller skolan, anser invandrargruppen alt bedömningen bör kunna bli en annan. Inte heller i detta fall anser invandrargruppen att det är möjligt att ställa upp generella regler.

Merparten av remissinstanserna instämmer i de föreslagna riktlinjerna för vilka barn som bör erbjudas hemspråksundervisning eller lämnar förslaget utan erinran. Några remissinstanser gör vissa förlydliganden av invandrargruppens förslag. Riksförbundet finska föreningar i Sverige erinrar om att hemspråket i många familjer är svenska, faslän det inte är föräldrarnas modersmål. Även i sådana fall bör barnel få delta i hemspråksundervisning, om barnet eller föräldrama så önskar. Stockholms skoldirektion påpekar att barn från familjer, där den ena föräldern är av svenskt ursprung och den andre invandrare och där svenskan ofta blir det helt dominerande språket, av känslomässiga skäl kan ha stort behov av att kunna båda föräldrarnas språk. Detsamma gäller

Prop. 1975/76:118                                                    80

barn från invandrarfamiljer, i vilka kommunikationen sker på två språk, varav intet är svenska.

Flera remissinstanser betonar att bam till naturaliserade föräldrar i andra eller följande generationer, som upprätthåUer urspmngsspråket i hemmet, samt barn som tillhör en ursprunglig språklig minoritet i landet, bör inbegripas bland dem som har rätt till hemspråksundervisning.

Jag finner att invandrargruppens avgränsning av rätten till hemspråksundervisning väl täcker in också de barn som dessa remissinstanser och expertgruppen för vissa zigenarfrågor framhåller bör ha rält härtill. Jag delar statens invandrarverks (SIV) uppfattning att dét är det enskUda barnets/den enskilda elevens behov som måste vara avgörande för stödinsatserna vid varje tiUfälle. Varje bedömning av behovet av hemspråks-undervisning måste således ulgå från det enskilda bamels utveckUng och sociala, känslomässiga samt intellektuella behov äv stimulans att utveckla och vidmakthålla hemspråket. Bamels och föräldrarnas önskemål och bedömningar måste därvid alltid slå i förgrunden.

Denna principiella syn gäller självfallet fullt ut också för adoptivbarn och deras rätt till hemspråksundervisning. I åtskilliga fall torde det komma att röra sig om behov av allmänt stöd, vari hemspråksundervisningen är en viktig del under en övergångsperiod, då adoptivbarnet efter sin ankomst till Sverige skall introduceras i förskolan eller skolan.

Jag avser att i annat sammanhang föreslå regeringen att information utarbetas som vägledning för koriimunema i de fall, då tveksamhet kan råda om tillämpningen av de föreslagna riktlinjerna.

I anslutning till denna fråga vill jag också ta upp statistiska centralbyråns (SCB) påpekande alt termen invandrarbarn/elev i flera avseenden är för vittomfattande och samtidigt för snäv, då den t. ex. inte innefattar svenska minoritetsgrupper med annat modersmål än svenska: Vidare anser länsstyrelsen i Norrbottens län och Haparanda kommun ' att termen invandrarbarn bör bytas mot beteckningen "barri med annat hemspråk än svenska" för att täcka in barn som tillhör ursprunglig språklig minoritet i Sverige. Jag delar uppfattningen att det är angeläget alt definitioner, avgränsningar m. m. är entydiga och att de soni SCB framhåller samordnas t. ex. i de skilda inventeringar av invandrarbé-folkningen som planeras och genomförs. Genom de-riktlinjer som jag förordar torde entydighet kunna nås, liksom det klart torde framgå ätt även de ursprungliga språkliga minoriteternas barn i Sverige omfattas av rätten lill hemspråksundervisning. Jag finner det angeläget att bl. a. socialstyrelsen, skolöverstyrelsen (SÖ), SCB samt SIV samordnar sin terminologi. Därför avser jag atl i annat sammanhang föreslå att det uppdras åt berörda myndigheter att företa denna samordriing. I föreliggande förslag använder jag liksom invandrargruppen termerna invandrare, invandrarbarn och invandramrigdomar i deras'vanliga, inle närmare preciserade betydelse.

Prop. 1975/76:118                                                   81

Ett antal remissinstanser är i anslutning till frågan om riktlinjer för vilka elever som skall ha rätt tiU hemspråksundervisning negativa tiU den av invandrargruppen använda beteckningen hemspråksträning. De föreslår i stället alt begreppet hemspråkundervisning används, alternativt undervisning i modersmålet eller i minoritetsspråk. Jag delar nämnda remissinstansers uppfattning att beteckningen hemspråkslräning inte bör användas generellt. I motsats till invandrargruppen föreslår jag därför att begreppet hemspråksträning förbehålls verksamheten i förskolan. I denna avses inle en regelrätt undervisning för berörda åldersgrupper ulan en allsidig stimulans av barnets känslomässiga, sociala och intellek-tueUa utveckling, vari hemspråksträningen naturligt kommer in. När det gäller grundskolan och gymnasieskolan finner jag det angeläget med elt så enhetligt språkbruk som möjligt. Jag finner därvid begreppet hemspråksundervisning vara det tUlämpliga.

Vad gäller benämningen hemspråk i stället för modersmål eller minoritetsspråk finner jag denna term väl överensstämma med fömt föreslagna riktlinjer. Det är fråga om träning/undervisning i det språk som utgör ett levande inslag i barnets hemmiljö. Barnets utveckling och sociala, känslomässiga och intenektuella behov av att knyta an till hemmiljön och föräldrarnas/vårdnadshavarnas språk och kulturella bakgrund skall vara det avgörande kriteriet för rätt till hemspråksträning /undervisning. Jag anser följaktUgen att invandrargruppens benämning hemspråk bör användas.

Det andra området för vilket förslag till riktlinjer dragits upp av invandrargmppen är stödundervisningen för invandrarelever. Invandrargruppen föreslår att kommunen skall ha skyldighet att anordna stödundervisning för varje invandrarelev som på grund av otillräckliga kunskaper i svenska eller olikheter i omfattning och innehåU i sin tidigare skolgång har svårt alt följa undervisningen i den svenska klass som han/hon är inskriven i. Stödundervisningen skall så långt möjligt i fråga om innehåll och omfattning utformas med hänsyn till den enskilda elevens behov och förutsättningar. Reglerna för stödundervisnmg är tillämpliga även på infödda svenska elever som på gmnd av skolgång i utiandet har behov av sådan undervisning.

Remissinstanserna tillstyrker eUer lämnar invandrargmppens förslag till riktlinjer för stödundervisning för invandrarelever utan erinran. Socialstyrelsen framhåller att barn, vilkas föräldrar är invandrare av olika nationaliteter, är i stort behov av stödundervisning i svenska. Familjens samtalsspråk blir oftast svenska, men ingen av föräldrarna behärskar språket fullständigt.

Jag finner de föreslagna riktlinjerna för stödundervisning ändamålsenliga och ansluter mig liU dem. Riktlinjerna är så vida, att även de barn som socialslyrelsen framhåller ha behov av stödundervisning i svenska kan tillgodoses.

6    Riksdagen 1975176.1 saml Nr 118

Prop. 1975/76:118                                                    82

Jag erinrar om alt det är skolan som har att avgöra vUka barn/elever som har behov av stödundervisning samt all dellagande är obligatoriskt för eleven.

5.3 Uppsökande verksamhet, planering, m. ra.

Invandrargruppen föreslår att kommunerna årligen inventerar behovet av särskilda åtgärder för invandrarbarnen och på gmndval av denna inventering upprättar ett för förskola, grundskola och gymnasieskola gemensamt handlingsprogram för hur kommunens samlade resurser för invandrarbarnens hemspråksundervisning och stödundervisning skall utnyttjas med hänsyn till varje enskilt barns behov. Därvid framhåller invandrargruppen att det är angeläget atl den i förskolelagen (1973: 1205) angivna uppsökande verksamheten för barn i förskoleåldern utnyttjas för alt tidigt informera invandrarfamiljerna om hemspråksundervisningens betydelse och för att utröna invandrarbarns behov av stöd för atl utveckla sitt hemspråk.

För aUa invandrarbarn i skolpliktig ålder föreslår invandrargruppen att kommunen på motsvarande sätt årligen i januari månad inventerar behovet av olika stödinsatser i grundskolan samt av stödundervisning i svenska och hemspråksundervisning. Invandrarelever i gymnasieskolan bör på samma sätt bli föremål för uppsökande verksamhel vid denna inventering. Samtidigt bör anmälningar lill hemspråksundervisning las emot.

Invandrargruppen betonar att hemspråkslärare bör anlitas för att upprätta kontakt med invandrarföräldrama och diskutera formema för deras barns språkundervisning. Hemspråksläraren bör ses som konsult i den uppsökande verksamheten för förskolebarnen. Han/hon bör också delta i kontakten med grundskole- och gymnasieskolelevernas föräldrar, i bedömningen av varje enskUd elevs behov och i studieplaneringen.

För skolans del anser invandrargruppen att kommunens totala planering måsle bygga på noggrann inventering inom varje rektorsområde/ skolenhet. Den enskilda, invandrarelevens förutsättningar och behov kommer därför alt utgöra utgångspunkten inte bara för skolenhetens/ rektorsområdets åtgärdsplanering på kortare och längre sikt utan också för hela kommunens totala resurs- och organisationsplanering. Kommunen måste också ges möjligheter atl samverka med andra kommuner för alt tillfredsställande kunna organisera stödundervisning och hemspråksundervisning.

Invandrargruppens förslag om uppsökande verksamhet för invandrarbarn och invandrarungdomar har genomgående tillstyrkts av remissinstanserna. Några få är kritiska lill förslagen om hemspråkslärarens roll och funktion i sammanhanget. TUl dessa hör.Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges Finska Lärarförening och Riksförbun-

Prop. 1975/76:118                                                    83

det för personal vid invandrarbyråer. Svenska kommunförbundet däremot betonar att den uppsökande verksamheten skulle bli effektivare, om personer som behärskar de aktuella invandrarspråken i ökad utsträckning kunde knytas till verksamheten. Sociala centralnämnden i Stockholm anser det likaledes riktigt alt hemspråkslärarna anförtros en uppsökande verksamhet och understryker atl deras "kurativa" insalser får ses som huvudsakligen av förmedlande art. Sociala centralnämnden i Göteborg finner att invandrargruppens förslag stämmer väl överens med erfarenheter från i kommunen pågående försöksverksamhet för barn med särskUda behov.

För egen del ansluter jag mig lill förslaget att den uppsökande verksamheten och inventeringen bör genomföras årligen av grundskolan och gymnasieskolan liksom den genomförs i förskolan. Jag vill framhålla vikten av en helhetssyn som lar sig uttryck i en samplanering och samorganisalion mellan de olika ansvariga kommunala organen och nämnderna och i vissa fall också över kommungränserna, för att denna verksamhet skall få önskad effekt för invandrarbarnens del. I detla sammanhang erinrar jag om atl kommunerna genom den framlagda prop. 1975/76: 92 om ulbyggnad av barnomsorgen bli ålagda en uppsökande verksamhel också för barn i de yngre skolåldrarna, vilka av fysiska, psykiska, sociala eller språkliga skäl behöver särskUt stöd för sin utveckling och som bör anvisas plats i fritidshem, samt att upprätta en plan för barnomsorgen i kommunen. I propositionen om skolans inre arbete (avsnitt 3.5) har jag själv behandlat frågan om den kommunala planeringen för den allmänna fritidsverksamheten och skolans roll i denna. I de olika inventeringar, som kan komma att ske av sociala centralnämnden liksom av skolstyrelsen och övriga nämnder bör, enligt min mening, elt direkt samarbete kunna ske. Barnomsorgsgruppen har i betänkandet (SOU 1975: 87) Samverkan i barnomsorgen utarbetat modeller för den uppsökande verksamheten bland barn i förskoleåldrarna. Remissbehandlingen av belänkandet har nyligen avslutals. Dessa modeller lorde kunna tas som utgångspunkt för ett samarbete mellan berörda nämnder och organ.

Jag avser att i annat sammanhang föreslå alt SÖ och socialstyrelsen får i uppdrag att i nära samarbete med Svenska kommunförbundet utarbeta vägledande informaiion och exempel på planeringsmodeller för en uppsökande verksamhet också bland invandrarbam och invandrarungdomar i grundskola och gymnasieskola.

Invandrargruppen har i samband med den uppsökande verksamheten för invandrarbarn också påtalat behovet av en årlig inventering för hela landet genoni SCB:s försorg av det totala antalet invandrarbarn i förskolan och skolan. Likaså föreslår mvandrargruppen att tiUfäUiga fördjupade undersökningar utförs av invandrarbarnens situation i förskola och skola. Remissinstansema instämmer i dessa invandrargruppens förslag. Jag avser att återkomma till dessa frågor i annal sammanhang.

Prop. 1975/76:118

84

5.4 Resursens storlek och användning

Invandrargruppen föreslår alt de statliga resurser som tiUdelas kommunerna för undervisning av invandrarbarn skall kunna användas flexibelt utan centraU fastställda föreskrifter, så att barnens skiftande behov i största möjliga ulslräckning tUlgodoses med hänsynstagande lill de lokala förutsättningar som föreUgger.

I enlighet med sin helhetssyn på invandrarbarnens utveckling föreslår invandrargmppen följande beräkningsgrund för ett statiigt resurstillskott för kommunens undervisning för invandrarbarn:

O—6 kalendertimmari per grupp O—4 veckotimmar per grupp

Förskolan:   Hemspråkslräning

Grund-     Hemspråksunder-

skolan;        visning och studiehandledning på hemspråk

0—4 veckotimmar per grupp

Stödundervisning i svenska

O—2 veckolimmar per grupp

Gymnasie-   Hemspråksundervis-

skolan:     ning och studiehand-

5 milj kr.

ledning på hemspråk Fortsatt möjlighet till särskild stödundervisning i svenska

2—4 veckotimmar per grupp

Fortsatt möjlighet att studera hemspråk i stället för B- eller C-språk

» Timmar om 60 minuter.

För förskolan föreslås en genomsnittlig gruppstorlek om sex barn. För grundskolan och gymnasieskolan föreslås en genomsnittiig gruppstorlek om fyra elever.

I förhållande till nuvarande resurser och beräkningsgmnder för dessa innebär invandrargmppens förslag alt den allmänna förskolan, som tidigare inte innefattats i de särskilda resursinsatserna för hemspråksundervisning, inräknas i den totala resursramen för åtgärder för invandrarbamens språkutveckling.

För grundskolan innebär förslaget en omfördelning och renodlUig av de befintliga resurserna för stödundervisning i svenska och för studie-handledning på hemspråket om sammanlagt sex veckotimmar och för hemspråksundervisning om sammanlagt två veckolimmar per gmpp. Därvid blir beräkningsgmnden för stödundervisningen i svenska fyra

Prop. 1975/76:118                                                   85

veckotimmar per grupp. Sludiehandledningen på hemspråket och undervisning i hemspråket sammanförs till fyra veckotimmar per gmpp.

Gymnasieskolan tUlförs genom förslaget nya resurser, varvid beräk-ningsgmndema ändras. Dels föreslår invandrargmppen ett resurstillskott på två veckotimmar per gmpp för studiehandledning på hemspråket och undervisning i hemspråket, dels föreslås att möjUghetema till särskild stödundervisning i svenska ökas genom ett ökat statsbidrag härför om sammanlagt 5 mUj. kr. Tidigare möjUgheter alt studera hemspråket i stället för B- eller C-språk föreslås kvarstå.

Invandrargmppen understryker, att avsikten är att kommunerna skall förfoga över det statliga resurstillskottet i enlighet med de bedömningar som görs lokalt om var insatserna bäst behöver utnyttjas. Den av gruppen angivna fördelningen uttrycker inte en värdering, av hur stor del av resurstUlskottet, som bör faUa inom resp. verksamhetsområde. Något regelsystem för resursanvändningen fömtsätts inte komma till stånd, vilket gruppen anser ligga i linje med övriga decentraliseringssträvanden på skolområdet. Enligt invandrargruppens mening bör insatser för invandrarbam i förskolan och på grundskolans låg- och mellanstadium prioriteras. Den probleminventering och analys av nuvarande verksamhet, som invandrargmppen gjort, visar att invandrarbarnets personlighetsutveckling och språkliga utveckling måste stimuleras genom ökade insatser både i förskolan och ungdomsskolan. Satsningen på invandrarbam i förskoleåldrama, som enligt förskolelagen hör tiU de bam som har särskilda behov av slöd och stimulans, är nödvändig för att barnet skall ges möjligheter att fastlägga och utveckla sitt första språk, hemspråket, som grund för en aktiv tvåspråkighet.

Elt stort anlal remissinstanser instämmer i invandrargruppens förslag om beräkningsgrund för resurstilldelning för undervisningen och om prioritering av de yngsta bamen, om nya bestämmelser som föranleds av gruppens förslag samt om alt inforination om verksamheten bör utformas i samråd mellan SÖ och socialstyrelsen.

Vad gäller beräkningsgrunden för det statliga resurstUlskottet för förskolan påpekar socialstyrelsen att erfarenhetema av vilka insatser som krävs i förskolan för alt ge invandrarbarnen en god språklig utveckUng är ringa. Ytterligare resurser kan visa sig nödvändiga. Sociala centralnämnden i Malmö instämmer också generellt i utredningens förslag men anser att förskolan redan när den föreslagna reformen träder i kraft bör få la i anspråk ett högre timtal än föreslagna genomsnittliga maximala sex timmar per grupp. Några remissinstanser framhåller i likhet med SÖ att all disposilion av resurser måsle utgå från en bedömning av elevens individueUa behov eller, såsom skoldireklionen och sociala centralnämnden i Slockholm framhåller, att prioriteringen inle får leda tUl otillräckliga resurser för de elever som invandrar i högre åldrar. Riksförbundet finska föreningar i Sverige reserverar sig inför

Prop. 1975/76:118                                                    86

en alltför ensidig satsning på förskolan och anser alt samhällets resurser bör läggas på en melodisk träning av hemspråket genom hela ungdomsskolan.

Jag anser, i likhet med invandrargmppen, atl det är viktigt att kommunema i sin strävan att vidareutveckla stödet till invandrarbamen tilldelas en statlig lotalresurs, som inte binds till etl visst stadium. Den tUldelade resursen måsle kunna användas flexibelt och sättas in, där det största stödbehovet bedöms föreligga. En lokal bedömning kan bäst avgöra detta.

Jag finner också, liksom invandrargruppen, att statsbidraget till hemspråksundervisning inte kan begränsas till att enbart omfatta invandrarbarn i gmndskolan och gymnasieskolan. De yngsta bamens behov av atl befästa och utveckla sitt första språk, hemspråket, måste tillgodoses, om målet aktiv tvåspråkighet skall kunna förverkligas och barnen skall kunna få en gynnsam personlighetsulveckling. Denna strävan bör ta sig klart uttryck i det statliga bidraget tUl kommunerna.

Jag finner det vidare ändamålsenligt ätt utgå från vissa schabloner som beräkningsgrund för statsbidraget. Jag anser att dessa schabloner torde kunna vara lill stöd för kommunernas beräkning av de totala re-surstillgångama.

Jag har vid mina överväganden emeUertid funnit alt vissa förändringar bör vidtas i beräkningsgrundema för schablonerna i förhållande till invandrargmppens förslag. För den allmänna förskolan föreslår jag en gruppstorlek om fyra barn och fyra kalendertimmar som beräkningsgmnd. Jag tillslyrker förslagel om gmndskolan med dess renodlade resurser för stödundervisning i svenska resp. hemspråksundervisning. För gymnasieskolan föreslår jag etl utökat beräkningsunderlag för hemspråksundervisning med en veckotimme i förhållande till invandrargruppens schablon, så att totalt tre veckolimmar utgör beräkningsgmnden per grupp om fyra elever. Jag har tidigare i prop. 1975/76: 100 (bU. 10) tillstyrkt invandrargruppens förslag till en resurs om sammarilagt 5 milj. kr. för särskUd stödundervisning i svenska.

För förskolan gäller att en kraftig allmän höjning av driftbidragen till kommunernas barnomsorgsverksamhet föreslås i regeringens prop. 1975/76: 92 om ulbyggnad av barnomsorgen, varvid beaktats behovet av exlra insatser för förskolebam med behov av särskUda stödåtgärder. Utöver dessa insatser har jag bedömt det nödvändigt att stimulera kommunema tUl ytterligare ansträngningar atl tillgodose invandrarbarnens speciella behov av slöd för sin språkutveckling. Jag har därför funnit det angeläget att tillföra den allmänna förskolan nya resurser härför, då den probleminvenlering och analys som invandrargmppen gjort visar att det är avgörande för invandrarbarnens personlighetsutveckling att få möjligheter att fastlägga och utveckla sitt första språk, hemspråket. En kraftig satsning på den allmänna förskolan och på grundsko-

Prop. 1975/76:118                                                   87

lans lågstadium bör kunna ge bestående resultat högre upp i skolåldrarna.

I likhel med Svenska kommunförbundet finner jag emellertid att betydande svårigheter kommer att föreligga i många kommuner att ordna barnomsorgen i enlighet med invandrargruppens intentioner. Den ulbildning av tvåspråkiga förskollärare, som SÖ föreslagil, kan under förutsättning av riksdagens godkännande av prop. 1975/76: 89 igångsättas vårterminen 1977. En utbUdning av hemspråkslärare kan starta tidigast höstterminen 1977. Övriga kortare utbildningar till barnskötare och medhjälpare i förskolan måsle utökas, så all andelen tvåspråkig personal ökar. T. v. finner jag det därför i praktiken vara nödvändigt atl prioritera bland åldersgrupperna i förskolan i fråga om de statliga insatsernas fördelning för hemspråksträning.

Jag föreslår därför alt det extra statliga resurstillskottet styrs lill sexåringarna i daghemmen, familjedaghemmen och dellidsgrupperna som alla omfattas av den allmänna förskolan. Eftersom bristen på hemspråkslärare genomgående är stor i förskolan, grundskolan och gymnasieskolan och kommunerna genom de föreslagna riktlinjerna blir skyldiga atl anordna hemspråksträning/-undervisning för invandrarbarn och invandrarungdomar överlag, måste enligt min mening de barn i förskoleåldern prioriteras, som står närmast i tur all börja grundskolan.

Jag viU framhålla atl, även om den av mig förordade resursinsatsen nu styrs till sexåringarna, hemspråkslräningen i förskolan kommer atl byggas ut successivt i takt med de finansiella förutsättningarna. Jag avser därför att vid en senare tidpunkt återkomma med förnyade överväganden vad gäller bidrag lill invandrarbarnens hemspråksträning i förskolan.

Med den konstruktion av statsbidraget som jag här har förordat finns det enligt min mening inle fog för de av ell anlal remissinstanser framförda farhågorna att de äldre invandrarbarnen och invandrarungdomarna skulle ges ett sämre utgångsläge i förhållande till förskolebarnen och de yngre skolbarnen. Som jag inledningsvis har betonat är den enskilda elevens behov och utveckling det centrala vid en avvägning av resursfördelningen. Varje kommun har all själv, efler gjord inventering och uppsökande verksamhel, prioritera var de angelägnaste insatserna skall göras.

För grundskolan och gymnasieskolan gäller att samhäUet redan nu satsar betydande belopp på den för invandrarbarnen tUlrällalagda undervisningen. SCB:s statistiska material visar alt satsningen inom grundskolan och gymnasieskolan på stöd- och hemspråksundervisning samt anpassningsåtgärder med särskUda medel torde uppgå till 100 milj. kr. Av invandrarbarnen i grundskolan deltar 29,5 % i hemspråksundervisning. Det framgår också av invandrargruppens rapport att befintliga resurser ej till fullo utnyttjats av kommunerna för hemspråksundervis-

Prop. 1975/76:118                                                    88

ning och stödundervisning. Som möjliga anledningar lill utebliven undervisning har antytts brist på lärare och läromedel samt schematekniska och andra organisatoriska svårigheter.

Invandrargruppen föreslår som principiell utgångspunkt att del genomsnittliga antalet elever per grupp i hemspråksundervisning skall vara fyra. Utifrån delta riktmärke kan elevgrupperna ha växlande storlek. De flesta remissinsianserna tillstyrker denna allmänna princip. Elt mindre antal underkänner principen och anser att det genomsnittliga elevantalet per grupp bör sättas lägre. Stockholms skoldirektion uppger att medelvärdet varit 3,5 elever per gmpp. Allmänna skolstyrelsen i Göteborg föreslår all två elever per grupp blir medeltalet för stödundervisning i svenska och engelska samt för studiehandledning på modersmålet. Skolstyrelsen i Täby föreslår tre elever per grupp för hemspråksundervisning. Skolstyrelserna i Botkyrka, Täby och Karlstad anser atl kommuner med mindre frekventa invandrarspråk missgynnas och är i behov av en statlig resurs även för enstaka invandrarbarn.

För egen del vUl jag anföra följande. För grundskolan har i kommunerna allmänt räknats med en genomsnittlig gruppstorlek om fyra elever. Delta genomsnitt torde kunna fungera som schablon också i fortsättningen. Väsentiigare är all bidraget bör utnyttjas mera effektivt, vUkel jag återkommer till.

I dag ges utrymme dels för siudiehandledning på hemspråket inom slödundervisningsresursen, dels för två veckotimmars frivUlig hemspråksundervisning per gmpp i gmndskolan. Del bör här understrykas att det är frivilligt för kommunerna atl anordna nämnda former av hemspråksundervisning. Jag finner det värdefullt alt söka skapa förutsättningar för att öka denna tid och atl inom ramen för tillgängliga resurser ge största möjliga hemspråksträning tUl alla invandrarelever som behöver och önskar det. Invandrargruppens förslag tiU organisationsmodeller för grundskolans låg- och mellanstadium bygger utifrån genomsnUtlig resurstilldelning för hemspråksundervisning och stödundervisning i svenska på principen om ett effektivt resursutnyttjande, på samarbele över rektors-områdes-/skolenhetsgränserna samt på ett sammanförande av hemspråksundervisningen till viss skola/vissa skolor av eleverna för att ge tillräckligt underlag för alt bUda förberedelseklasser eller hemspråksgmpper inom den svenska klassens ram.

Jag anser den föreslagna resurstUldelningen för hemspråksundervisning och studiehandledning på hemspråket vara väl ägnad att tillgodose behovet av hemspråksundervisning i, grundskolan. Den betyder i praktiken vid en effektiv och rationeU planering en kraftig volymmässig och innehållsmässig förbättring för det stora antal invandrarelever 1 grundskolan som behöver slöd för sin språkutveckling.

Jag viU i detta sammanhang erinra om atl invandrarbarnens behov av särskilt stöd i undervisningen dessuiom kan tillgodoses genom den för-

Prop. 1975/76:118                                                   89

stärkningsresurs om 0,585 veckotimmar per elev i grundskolan som jag förordat skall utgå enligt propositionen om skolans inre arbete (avsnitt 5.2 och 5.3). Denna bygger likaledes på en behovsorienlerad, fri resursfördelning inom den enskilda kommunens olika rektorsområden. Utgångspunkten för resurstUldelningen bör vara rektorsområdets totala arbetssituation, som kan påverkas av sådana faktorer som den sociala miljön i området, antalet elever på olika stadier, antalet invandrarelever och personalomsättningen. Det ankommer här på kommunerna själva alt bedöma vilket beslutsunderlag som är nödvändigt för resursfördelningen. Några cenirala direktiv för hur delta stöd skall se ut bör inte utfärdas.

Jag vill slutligen ta upp frågan om beräkningen av skolledningens dimensionering i gmndskolan. F. n. ges varje fullt 13-tal veckotimmar stödundervisning 0,5 poäng. TCO anför kritik mot att det renodlade resurstinitalel för stödundervisning i svenska får negativa konsekvenser för skolledartesursen, emedan denna är knuten tUl bestämmelsema om stödundervisning. Under fömtsättning att stödundervisning i svenska, studiehandledning och hemspråksundervisning samtliga ger poäng för skoUedarresursen tUlstyrker TCO förslaget. Jag har i propositionen om skolans inre arbete (avsnitt 5.4) förordat att varje basresurs på grundskolan skaU ge 1,5 poäng, vUket medför en utökning av antalet skolledare. Det föreslagna nya systemet för skolledningens dimensionering innebär totalt en förstärkning av skoUedarresursen i grundskolan. Dels minskas skolledamas undervisningsskyldighet, dels ökar antalet skolledare på gmnd av det nya systemet för beräkning av kommunens skol-poäng. Den av invandrargruppen föreslagna renodlade resursen för stödundervisning i svenska för invandrarelever i gmndskolan medför således i praktiken inle generella negativa konsekvenser för skoUedartesur-sen, då denna kommer att byggas upp på elt annorlunda sätt för grundskolan. Att införa ett nytt system med tillgodoräknande av poäng för avgränsade uppgifter anser jag inte rimligt. Däremot förordar jag att de skolledartjänster som inrättats med stöd av nu gällande bestämmelser skall finnas kvar. Jag finner således TCO:s synpunkter tillgodosedda i detta avseende.

Invandrargruppen har i sin nulägesbeskrivning konstaterat att stödbehoven för invandrarelever i gymnasieskolan totalt har ökat, efiersom allt fler invandrarelever söker in i gymnasiala skolor. De resurser som hittills har ställts tUl gymnasieskolans förfogande är därför otillräckliga, om invandrarelevernas stödbehov skall kunna tillgodoses.

På grand av remissinstansernas kritik bl. a. mot tidigare begränsade möjligheter för elevema att upprätthålla hemspråket i gymnasieskolan enbart genom utbyte av B- eller C-språk eller engelska, har jag funnit det angeläget att förorda en slörre satsning som beräkningsgrund för kommunernas insalser i gymnasieskolan än invandrargruppen föreslagit.

Prop. 1975/76:118                                                    90

Jag förordar elt statligt bidrag för en satsning på tre veckotimmar per grupp för hemspråksundervisning i stället för av invandrargruppen föreslagna två veckotimmar per gmpp. Därutöver bör möjligheten kvarstå atl byta ut undervisningen i elt främmande språk mot undervisning i hemspråket. Till delta komnier det av mig i prop. 1975/76: 100 (bil. 10) förordade slalliga resurslillskollet om 5 milj. kr. för stödundervisning i svenska för invandrarelever i gymnasieskolan.

Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR) har anfört all den föreslagna resurstilldelningen för stödundervisning i svenska är otillräcklig. Jag vill erinra om atl invandrarelever i gymnasieskolan utöver det statliga resurstillskottet om 5 milj. kr. har möjlighet lill slöd ur gymnasieskolans ordinarie anslag för stödundervisning. Jag erinrar dessutom om alt erfarenhetema av den pågående verksamheten med stödundervisning för invandrarelever i gymnasieskolan är begränsade. Arbetet härmed kom i de flesta kommuner i gång försl fr. o. m. vårterminen 1975. Enligl min mening är del således för tidigt att dra någon sådan slutsats som SACO/SR gör av den föreslagna resurstiUdelningen för slödunder-visning i svenska. Jag förutsätter att SÖ efler sin utvärdering av försöksverksamheten återkommer i denna fråga.

Jag finner således även gymnasieelevernas behov väl tillgodosett genom föreliggande förslag lUl resurstilldelning. Denna kan tUlgodose också de elever, som invandrat vid så sen tidpunkt, alt de inte fått del av stödet för invandrarbamen i grandskolan, liksom dem som invandrat i högstadieåldrarna och för vilka insatsema på högstadiet salts in så sent atl de inle har fått avsedd effekt. För dessa ungdomar i gymnasieskolan krävs framför allt en utbyggd stödundervisning i svenska och siudiehandledning på hemspråket, liksom introduktionskurser före de egentliga gymnasiestudierna. I invandrartäta kommuner medger resurserna även att s. k. förberedelseklasser eller enspråkiga gmpper inom den svenska klassens ram med enspråkig undervisning kan organiseras.

Med hänvisning till ovan anförda kring resursens storlek och användning förordar jag således alt invandrargruppens samlade förslag till statsbidragels storlek och fördelning läggs till gmnd för regeringens och riksdagens beslut med följande undantag. Den genomsnittliga gruppstorleken bör även i förskolan vara fyra barn och veckotimla-let för sådan gmpp högst fyra. I förskolan är endast sexåringama, som omfattas av den allmänna förskolan, berättigade till hemspråkslräning. För gymnasieskolan bör hemspråksundervisningen omfatta genomsnittligt högst Ire veckolimmar per grupp om fyra elever, dvs. en veckotimme mer än de av invandrargruppen föreslagna. Jag avser atl i annat sammanhang föreslå regeringen att det uppdras åt SÖ att i samarbete med socialstyrelsen och Svenska kommunförbundet utarbeta information om verksamheten till vägledning för kommunerna, skolpersonalen, invandrarföräldrama och eleverna på olika skolstadier.

Prop. 1975/76:118 91

5.5 Organisation av verksamheten

Förskolan

Invandrargruppens förslag om språkstödjande ålgärder för invandrarbarn i förskoleåldem, i daghem, deltidsgmpper och familjedaghem, har vunnit mycket stor anslutning bland remissinstanserna. Bl. a. socialstyrelsen, SÖ och länsstyrelsen i Blekinge län påpekar all invandrarbarn som vistas i daghem och familjedaghem har stort behov av insatser redan från mycket låg ålder. Invandrarbarn, som vistas hela da-en i en helt svenskspråkig miljö, förlorar mycket snabbt sitt eget hemspråk, vilkel kan medföra svåra störningar i deras personlighetsulveckling. Svenska kommunförbundet anser att förslaget om heltidsförskola för invandrarbarn och deltidsförskola redan från fyra års ålder för övriga invandrarbarn bör få gälla som en allmän målsättning, i all synnerhet som betydande svårigheter kommer atl föreligga i många kommuner att ordna bamomsorgen enligt invandrargmppens intentioner. Länsstyrelsen i Blekinge län betoriar likaledes all förslaget om att invandrarbarn bör erbjudas vistelse i deltidsgrupp från fyra års ålder förutsätter en väl utbyggd bamomsorg. TCO föreslår en skärpning av förskolelagen, så att del blir en rättighet för barn med särskilda behov — dit invandrarbarnen räknas — att erhålla plats i förskola senast från fyra års ålder. Endasl undantagsvis under en övergångsperiod accepterar TCO att invandrarbarn placeras i familjedaghem och då i hem från samma språkgrupp.

Sveriges Finska Lärarförening, Finsk-svenska utbildningsrådet. Riksförbundet finska föreningar i Sverige, Riksförbundet för personal vid invandrarbyråer, TCO, länsstyrelserna i Stockholms, Blekinge, Göteborgs och Bohus län samt länsskolnämnden i Västmanlands län förordar att enspråkiga grupper bUdas i daghem och deltidsgmpper med tvåspråkig personal, fömtsatt att sammanhåUningen inte drivs så långt att invandrarbarnen isoleras från sina svensktalande kamrater. I andra hand bör ett system med ambulerande hemspråkslärare tillämpas.

Efter samråd med chefen för socialdepartementet ansluter jag mig till invandrargmppens förslag om språkträning för invandrarbarn i daghem och deltidsgmpper. I propositionen om ulbyggnad av barnomsorgen föreslås en lagregel, i vUken kommunerna åläggs skyldighet att genoni en planmässig utbyggnad svara för omsorgen i daghem, fritidshem och familjedaghem för barn med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar. Som familjesiödsulredningen påpekar i sitt remissvar kommer därmed antalet invandrarbam, som från tidig ålder vistas i daghem, att öka och därmed också trycket på att tiUgodose dessa bams behov av stimulans för sin utveckling mol en aktiv tvåspråkighet. Hemspråks-träningen i heltidsförskolan kan, som invandrargruppen understryker, inte avskiljas som elt särskUt undervisningsmoment. Det är i stället

Prop. 1975/76:118                                                    92

fråga om en integrerad del av förskolans arbetssätt, som går ut på att stödja den totala personlighetsutvecklingen.

Genom att jag beräknar den genomsnittUga gmppstorleken till fyra barn per grupp möjliggörs i invandrartäta kommuner enspråkiga deltidsgmpper för sexåringama i den allmänna förskolan, i dé fall föräldrar, personal och ansvarigt kommunalt organ finner en sådan organisalion lämplig, samt enspråkiga sexårsgmpper i daghemmen under motsvarande tid. I mera invandrarglesa kommuner kan även enstaka förskolebam genom den lägre gmppstorleken få hemspråksträning integrerad i deltidsförskolan eUer daghemmet under dagliga pass. Jag anser att invandrarbamen måste få täta kontakter med hemspråksläraren, om möjligt varje veckodag som förskolan pågår.

Jag understryker i likhet med invandrargmppen det angelägna i alt till heltidsförskolan knyta tvåspråkig personal. Denna personal är, som remissinstanserna framhåller, speciellt viktig för att tUlgodose de srriå bamens behov, när de börjar utveckla sitt egentiiga tal. En kraftig satsning måste då ske på att utbilda tvåspråkiga personer för tjänstgöring i daghemsverksamheten.

Genom den i propositionen om utbyggnad av barnomsorgen föreslagna skärpningen av kommunemas skyldighet atl anvisa plats i förskola för barn med behov av särskUt stöd för sin utveckling, dit många invandrarbarn enligl lagens definition hör, torde antalet invandrarbarn under sex års ålder öka även i deltidsförskolan. Även för dessa barns behov krävs ett ökat antal tvåspråkiga förskollärare.

Jag förordar följaktiigen alt av mig föreslagna organisatoriska åtgärder godkännes. Jag avser alt i annat sammanhang föreslå regeringen att socialslyrelsen får i uppdrag alt i samråd med SÖ utforma riktlinjer för hemspråkslräning i den allmänna förskolan och i daghemmen. De synpunkler som redovisats av barnomsorgsgruppen i betänkandet Samverkan i bamomsorgen samt remissyttrandena däröver bör beaktas i delta arbete. Detla uppdrag bör kunna ingå som en del i det arbete med Arbetsplan nr 4 för förskolan, som avser invandrarbarnen, vilkel socialstyrelsen beräknar ha slutfört lill hösten 1976.

Grundskolan

Invandrargruppen betonar att det är angeläget atl invandrarbarnens situation vid övergången från förskola lill grundskola blir föremål för särskild uppmärksamhet. Nära samverkan meUan förskola och grundskola blir därför nödvändig. Jag delar Svenska kommunförbundets och skolstyrelsens i Jönköping åsikt alt invandrarbarnens stadieövergångar bör behandlas som naturliga delar i de mtiner som utarbetas för samverkan kring barns övergång från förskolan tiU gmndskolan i aUmänhet och att särskilda rutiner inte bör tUlskapas enbart för invandrarbamen. I denna fråga hänvisar jag lUl propositionen om skolans inre arbele

Prop. 1975/76:118                                                   93

(avsnitt 2.3). Regeringen framhåller där att det bör ankomma på kommunema alt lillsammans med berörda personalkategorier bestämma hur delta samarbete bör utformas. Jag anser det vara av slor vikt att förskolans och skolans personal får möjlighet till viss gemensam fortbildning i invandrarfrågor. Det är nödvändigt att de oUka insatser som gjorts i förskolan får en naturlig uppföljning i gmndskolan och att gmndskolan följer upp förskolans arbetssätt.

Erfarenheterna under de gångna åren har visat det nödvändiga i att varje kommun behandlas som en enhet för sig för att fastställa kommunens totala lärarveckotimmar för stöd- resp. hemspråksundervisning och fördelningen av denna resurs på olika grupper. I kommuner med många invandrarelever har det varit möjligt att tUlgodose också enstaka elevers behov i ett rektorsområde med elt visst hemspråk genom att andra undervisningsgrupper gjorts slörre än beräkningsgrunden och genom alt lärarlimmarna i hemspråk inte strikt fördelals efler underlaget per språk.

Invandrargruppen föreslår som principiell utgångspunkt att det genomsnittliga antalet elever per grupp i hemspråksundervisning skall vara fyra. Utifrån detta riktmärke kan elevgrupperna ha växlande storlek. Jag anser i likhet med invandrargruppen och flertalet remissinstanser alt störte elevgmpper än fyra elever bör eftersträvas. Undervisningen för invandrarelever bör kunna föras samman tUl viss skola/vissa skolor i de kommuner, där detta är praktiskt genomförbart. Detta bör göras för alt frigöra resurser, som ger fler elever möjlighet lill hemspråksundervisning, och därigenom uppnå största möjUga effekt av den samlade statiiga resursen. F.n. deltar enligt SCB:s undersökningar endast 29,5 % av invandrarbarnen i gmndskolan i hemspråksundervisningen. Deras antal bör kunna öka genom en effektivare uppsökande verksamhet och information om kommunens skyldighet att anordna hemspråksundervisning och stödundervisning i svenska samt om målen för den svenska invandrarpolitiken. Det kan då även i en del kommuner med elt Utet antal invandrarelever bli praktiskt genomförbart alt organisera undervisning i hemspråket. I propositionen om skolans inre arbete (avsnitt 2.3), där jag behandlat frågan om elev- och personalgrupperingar, framhålls bl. a. .att det är en fördel om skolan, såsom i dag sker, ger elever i olika åldrar tillfälle att arbeta och vara tillsammans. Denna princip torde kunna tillämpas för invandrarelever med samma hemspråk med positiva effekter för elevema vad gäller sociala och känslomässiga relationer och allmän språkutveckling.

Frågan om den genomsnittliga gmppstorleken är direkt kopplad tUl invandrargmppens principiella förslag alt hemspråksundervisningen bör kunna föras samman tiU viss skola/vissa skolor i kommunen. Elt sådant sammanförande kan bedömas utifrån olika utgångspunkter. Flera länsskolnämnder och skolstyrelser framför vissa betänkligheter mot princi-

Prop. 1975/76:118                                                   94

pen. Länsskolnämnderna i Kronobergs, Västmanlands och Örebro län anser att kommunen mycket noga måste kartlägga för- och nackdelar för elevema vid etl sammanförande av hemspråksundervisningen. En organisalion med ambulerande lärare eller sammanförd undervisning får avvägas från fall lill fall med hänsyn lill elevernas behov och olika lokala förutsättningar. Detta har också framhållits av invandrargruppen. Slockholms skoldirektion påpekar, att tanken att invandrarbarnen utgör en kulturell tillgång för skolan försvinner, om man utvecklar koncentrationen för långt.

De farhågor för en ökad segration, som t. ex. länsskolnämnden i Älvsborgs län anför, motsägs av erfarenheterna från försöksverksamhel med enspråkiga förberedelseklasser i åtskilliga kommuner med många invandrarelever. Inrättandet av förberedelseklasser är alltid en följd av central planering inom kommunen med hela eller del av kommunen som upptagningsområde. Erfarenheterna hUtUls visar på vissa sociala vinster. Eleverna känner trygghet i språkligt homogena grupper. Enligt min mening får man inle bortse från den sociala isolering, som kan bli följden om invandrarelever sammanförs tUl viss skola/vissa skolor. Denna isolering torde emellertid kunna överbryggas genom de verksamheter som den föreslagna samlade skoldagen kommer atl rymma.

Jag vill understryka att frågan om ett sammanförande av hemspråksundervisningen till viss skola/vissa skolor eller inte måsle diskuteras med beaktande av en rad faktorer. Elevens behov måsle självfallet alllid stå i förgrunden liksom föräldrarnas synpunkter. Sammanfattningsvis måsle frågan om en koncentration av hemspråksundervisningen till viss skola/vissa skolor bedömas med hänsyn till elevernas geografiska, språkliga och åldersmässiga spridning, kommunens lotalresurs, lärartillgång och läromedelslillgång samt till schemalekniska problem. Beaktas här angivna faktorer, bör hemspråksundervisningen kunna-organiseras enligt invandrargruppens förslag.

Vad gäller låg- och mellanstadiet anser invandrargmppen alt, även för barn som haft en relalivi gynnsam språksituation i förskolan, del är viktigt att koncentrera en relativt stor del av hemspråksundervisningen till. lågstadiet. Det är likaså viktigt alt finna former för elt väl fungerande samarbele mellan invandrarbarnels svenska lärare och hemspråksläraren. Invandrargruppen har därför skisserat nio modellförslag för hur eleverna kan grupperas i låg- och mellanstadiet. Förslagen utgår från principen alt sammanföra hemspråksundervisningen till viss skola/vissa skolor och från alt svensklärare och hemspråkslärare arbetar parallellt eller tillsammans i klassen som kompanjonlärare.

De flesta remissinsianserna tiUstyrker generellt förslagen. Jag instämmer i vad SÖ anför om att modellförslagen kan vara utgångspunkter för det lokala utvecklingsarbetet och atl de bör prövas. Skolstyrelsen i Malmö redovisar bl.a. goda erfarenheter från försök med tvåspråkig

Prop. 1975/76:118                                                   95

undervisning på lågstadiet och har i årskurs 1 prövat i stort sett samma timplan som invandrargruppen skisserat. Jag delar också skolstyrelsens i Eskilstuna synpunkt, alt de föreslagna modellerna för årskurs 1 har den fördelen alt eleverna får gå i svensk klass men ändå får den viktigaste undervisningen på sitt modersmål. Eleverna kan i stort sett bilda sammanhållna klasser genom hela grundskolan. Även anordningar som förberedelseklasser kan, såsom SÖ framhåller, övervägas inom ramen för invandrargruppens modellförslag. Länsstyrelsen i Västmanlands län, Sveriges Finska Lärarförening, Finsk-svenska ulbildningsrådet, finska delegationen, Riksförbundet Hem och Skola, Esternas representation i Sverige, Estniska kommittén, Riksförbundet finska föreningar i Sverige, Göteborgs allmänna skolstyrelse och skolstyrelsen i Malmö uttalar sig för speciella invandrarklasser, s. k. förberedelseklasser eUer enspråkiga klasser. Skolstyrelsen i Malmö betonar dock viklen av alt aktivt verka för en relativt snabb inskolning av invandrareleverna i vanliga klasser. Länsskolnämnden och länsstyrelsen i Blekinge län, Norrköpings och Gislaveds kommuner och skolstyrelsen i Olofström är kritiska mot enspråksklasser. De först nämnda anser att undervisning i sin helhet på hemspråket, med orienteringsämnen och matematik, torde leda till att olika former av jämkad studiegång måsle tillgripas på högstadiet eller alt särskilda klasser måsle bildas med resp. hemspråk.

Jag anser för egen del alt det måsle vara kommunerna obetaget att i samråd med de lokala inyandrarorganisalionerna, invandrarföräldrama och invandrareleverna organisera undervisningen enligt den modell som är bäst ägnad all tillgodose elevernas allsidiga utveckling och studiesituation. Genom den flexibililet som möjliggörs, om riksdagen bifaller förslagen i propositionen om skolans inre arbete, vad gäller möjlighet lill lokala studiegångar, arbetsenheter, olika undervisningsgmpper samt till att upprätthålla arbetslagsprincipen ges rika möjligheter till lokala variationer. I detta sammanhang är förberedelseklasser och enspråkiga klasser en modell.

Invandrargruppen föreslår att hemspråksundervisningen alltjämt skall vara frivillig för eleverna, medan deltagande i stödundervisning i svenska och studiehandledning på hemspråket är obligatoriskt. Detla förslag accepteras inle av TCO, Sveriges Finska Lärarförening, Grekiska riksförbundet. Jugoslaviska riksförbundet, skolstyrelsen i Sundsvall, Tvåspråkiga lärares förening och Tvåspråkiga lärare i Stockholm. Nämnda remissinstanser hävdar att hemspråksundervisning skall vara obligatorisk för invandrarelever. Länsslyrelsen i Norrbottens län släller sig å sin sida tveksam lill ett obligatorium för eleverna att.delta i slödunder-visning i svenska och siudiehandledning på hemspråket.

Jag erinrar här om att riksdagen i anledning av prop. 1975: 26 (avsnitt 6.7) beslutat att deltagande i hemspråksundervisning skall vara

Prop. 1975/76:118                                                    96

frivilligt (InU 1975: 6, rskr 1975: 160). Föredragande statsrådet anför där.

Jag hyser viss förståelse för dem som förordar att hemspråksundervisningen bör vara obligatorisk för eleven. Som jag tidigare har framhållit är väl befästa kunskaper i modersmålet ofta avgörande för många invandrarbarns senare skolgång. Detta är emellertid inle alllid fallet. Erfarenheterna visar nämligen att många invandrarelever vid skolstarten har betydligt bättre kunskaper i svenska än i hemspråket. Många barn har t. o. m. så bristfälliga kunskaper i hemspråket att det kan ifrågasättas om inle hemspråket för dem är ett främmande språk. I sådana fall är det tveksamt om elt obligatorium för eleven skulle vara meningsfullt. Enligt min mening bör deltagande i hemspråksundervisning vara frivilligt och omfattningen av åtgärderna beroende av de berörda barnens och föräldrarnas önskemål härom. Skolan och berörda myndigheter bör dock på etl aktivt sätt sprida upplysning om möjlighelerna till undervisning i ursprungslandets språk och kultur. Barnet bör så långt som möjligt kunna få undervisning i sitt hemspråk när barnet och hans föräldrar finner det påkallat.

Jag finner inte skäl alt förorda någon ändring av riksdagens beslut i frågan.

Etl tiotal remissinstanser ifrågasätter i samband med modellförslagen invandrargruppens stäUningstagande att engelska alltjämt införs som främmande språk i årskurs 3 för invandrarelever. Länsskolnämnden i Östergötlands län ställer frågan om inte invandrargruppens redovisning av tvåspråkighetens dilemma för de yngsta invandrareleverna innebär alt ämnets slällning på grundskolans lägre stadier borde omprövas och engelskan flyttas tillbaka till årskurs 5. TCO anser att det bör finnas möjlighet till en tillrättalagd studiegång för de elever, som genom engelskan får sin allmänna språkutveckling komplicerad, samtidigt som ett uppskjutande av ämnet t. ex. till årskurs 7 inte får leda till att möjligheten till fortsatta studier i gymnasieskolan och därefter försvåras. Riksförbundet finska föreningar i Sverige anser att mari bör pröva olika senarelagda lidpunkter för engelskundervisningen. Finlandssvenskarnas riksförbund och skolstyrelsen i Eskilstuna föreslår alt engelskan införs i årskurs 4. Allmänna skolstyrelsen i Göteborg uttalar att, efiersom invandrargruppen inte presenterar någon lösning på problemet med engelskans slällning, frågan måste ägnas fortsalt uppmärksamhet.

Jag är inte beredd att föreslå någon förändring av engelskans ställning i årskurs 3 i grundskolan utan förordar att en tUlrältalagd studiegång tillämpas för de elever, vilkas studiesituation kompliceras genom att ett andra främmande språk införs redan i årskurs 3. Jag avser att i annat sammanhang föreslå att regeringen uppdrar åt SÖ alt kartlägga problemet och redovisa vilka åtgärder som kan vidtas för alt underlätta engelskstudierna för invandrareleverna.

Försöksverksamheter med finska och samiska som tUlvalsänmen pågår i Norrbottens län och med finska som tUlvalsämne i Botkyrka kom-

Prop. 1975/76:118 97

mun. De omfattar ännu bara tillvalet läsåret 1975/76. Någon utvärdering föreligger således inte av dessa försök. Vidare är lillvalssystemet på högstadiet föremål för diskussion, liksom etl reviderat förslag tUl förändrat språkprogram i gymnasieskolan.

Flertalet remissinstanser finner det därför riktigt att invandrargruppen inte har tagit ställning för en förändring av nuvarande ordning. De anser genomgående att hemspråket bör kunna bli tillvalsämne. Göteborgs kommun hävdar bl. a. alt försöksverksamheten med hemspråk som lillvalsämne för invandrareleverna bör öka. SIV föreslår all möjlighet att studera invandrarspråk som tillvalsämne både för invandrarelever och svenska elever bör övervägas.

Jag är inle beredd alt förorda en separat lösning av frågan om språktillvalet på högstadiet för invandrarelevema. Jag har i propositionen om skolans inre arbete (avsnitt 2.6) förordat atl SÖ erhåller i uppdrag all företa en samlad läroplansöversyn av högstadiet. Denna skulle då också omfatta språklUlvalet för invandrarelever. Möjligheten att erbjuda hemspråk som alternativ lill franska och tyska bör övervägas i detta sammanhang.

Gymnasieskolan

Invandrargruppen har föreslagit alt även invandrarelever i gymnasieskolan i princip bör kunna få undervisning i sitt hemspråk och studiehandledning på detta. De föreslås också kunna få stödundervisning i svenska. Gruppen föreslår att för hemspråksundervisning och studie-handledning på hemspråket tUlämpas en organisation med en genomsnittlig gruppstorlek om fyra elever. Inom den lolala resursen för hemspråksundervisning bör också på samma sätt som i grundskolan hemspråksundervisning kunna organiseras i mindre gmpper än de föreslagna genomsnittliga.

Flertalet remissinstanser instämmer i invandrargruppens principiella förslag tUl organisalion av grupperna. Jag förordar följaktiigen att den av invandrargruppen föreslagna organisationen för hemspråksundervisning i gymnasieskolan genomförs.

Invandrargruppen föreslår vidare all möjligheten all läsa hemspråk som alternativ till B- eller C-språk eller engelska skall kvarstå enligt nuvarande regler. Detsamma gäller möjligheten alt avlägga särskild prövning i hemspråket enligt gällande beslämmelser, oavsett om gruppundervisning som B- eller C-språk kommit lill stånd eller inle. Flertalet remissinstanser tillstyrker också detta förslag. Ell tiotal är kritiska mol alt gruppstorleken åtta elever föreslås oförändrad vid tillval av hemspråk. SÖ och Sveriges Finska Lärarförening anser atl gmppstorleken bör ändras tUl fem. TCO och Norrköpings kommun föreslår att den bör vara fyra. Skolstyrelsen i Malmö framhåller alt Malmö ännu aldrig kunnat bilda gmpper för hemspråksundervisning som B- eller C-språk med

7    Riksdagen 1975176.1 saml Nr 118

Prop. 1975/76:118                                                   98

nuvarande bestämmelser om åtta elever per gmpp. Socialstyrelsen anser att invandrareleverna måste ges betydligt generösare stöd tills vidare i avvaktan på atl en utvärdering görs om effekterna av en större satsning på hemspråkslräning i de lägre skolåldrarna nått åsyftad verkan. Finsksvenska utbildningsrådet, finska delegationen och Riksförbundet finska föreningar i Sverige anser all de finska invandrareleverna borde beredas möjlighet till gymnasiestudier i och på modersmålet, organiserade i tvåspråkiga klasser och i rent finska skolor.

Jag anser i likhet med socialslyrelsen alt invandrareleverna t. v. måste ges elt starkare stöd vad gäller t. ex. särskUd studiegång, olika elevvårdande insatser och parallellundervisning på hemspråket. Jag är dock inte beredd att föreslå några genomgripande förändringar i fråga om gymnasieskolans organisalion för invandrareleverna. Jag har i annat sammanhang aviserat atl en utredning bör tillsältas om gymnasieskolans framlida organisalion bl. a. enligt principen om återkommande utbildning. Jag anser att invandrarelevernas situation bör beaktas i detta sammanhang. Vidare har gymnasieskolegruppen i en rapport (Ds U 1975: 18) Utbildning m. m. för 16—19-åringar föreslagit ålgärder för atl följa ungdomar i nämnda åldersgrupp. För att bättre anpassa gymnasieskolans ulbildning till ungdomars önskemål och förutsättningar föreslås, vid sidan av den vanliga gymnasieutbUdningen, ell system med kortare yrkesinriktade kurser. Belänkandet remissbehandlas f. n.

Som jag tidigare har anfört (5.4.) bör möjligheten att byta ul B- eller C-språk eller engelska mot hemspråket t. v. behållas. Därvid är informationen till invandrareleverna inför övergången lill gymnasieskolan av största betydelse liksom alt skolan intar en positiv attityd lill hemspråksundervisningen och stimulerar elevema all välja denna möjlighet att fördjupa kunskaperna i det egna hemspråket. Däremot anser jag mig inte kunna förorda av SÖ m. fl. föreslagna generella sänkning av gruppstorleken från åtta till fem eller fyra elever. De ytterligare resurser, som en generell sänkning av gruppstorleken till t. ex. hälften skulle kräva är betydande. Jag förordar därför alt gruppstorleken kvarstår oförändrad i awaktan på en utvärdering av vad del av mig förordade statiiga resurstillskottet kan innebära på gymnasial nivå för invandrareleverna.

Invandrargmppens förslag lill extra statsbidrag för stödundervisning i svenska i gymnasieskolan på samma grunder som det exlra statsbidrag som f. n. utgår lill stödåtgärder för invandrarelever tillstyrks generellt av remissinstanserna. Invandrargruppen föreslår elt belopp på 5 mUj. kr. att fördelas fr. o. m. den 1 juli 1976 av SÖ efter ansökan från kommunerna. Jag har i prop. 1975/76: 100 (bil. 10) förordat att det exlra resurstillskottet om 5 mUj. kr. för stödundervisning i svenska fastställs all ulgå från den 1 juli 1976 all fördelas bland de kommuner som ansöker härom hos SÖ. Dessutom bör invandrareleverna liksom nu ha

Prop. 1975/76:118                                                   99

möjlighet lill slöd ur gymnasieskolans ordinarie anslag för slödunder-visning.

För all vidga rekryteringen av invandrarungdomar lill gymnasieskolan förordar invandrargruppen en förberedande verksamhet med korta introduktionskurser i gymnasieskolan för de ungdomar som inle är förberedda alt gå direkt in i det fasta studiesystemel. Sådana kurser föreslås ha kontinuerlig intagning. Övergång till studieväg i gymnasieskolan bör Ukaledes ske kontinuerligt, när så är praktiskt möjligt. Om det visar sig nödvändigt bör undervisningsspråket vara elevens hemspråk. Deitidsstudier bör kunna bedrivas. Invandrargruppen föreslår atl försöksverksamhet med sådana introduktionskurser igångsätts och alt kompletterande kurser vid behov anordnas på ferietid på flertalet gymna-sieorler och, om möjligt, anordnas vid gymnasieskola med oUka studievägar.

SÖ och Botkyrka kommun föreslår all kurserna i princip bör v?,ra etl år. Länsslyrelsen i Norrbottens län anser alt de bör utsträckas till elt eller två år. Jag anser för egen del alt introduktionskurserna under läsåret bör omfatta lägst 20 veckor i likhet med de 20-veckors yrkesinriktade grundkurser för invandrarungdomar som fullgjort skolplikten och är i åldrarna 16—20 år, vilka bedrivs i tre kommuner, däribland Malmö. Maximalt bör de omfatta 40 veckor, dvs. två terminer. Jag delar invandrargruppens uppfattning atl konlinueriig intagning till kurserna liksoni övergång lill gymnasieskolan bör kunna tillämpas. Kurserna bör omfatta svenska som främmande språk, samhällskunskap, fackterminologi, studie- och yrkesorientering (syo) och praktisk yrkesorientering i och utanför skolan. Eleverna bör dessutom kunna välja ämne, där behov av kompletterande undervisning föreligger, som är av vikt för atl de skall kunna bedriva studierna i gymnasieskolan. Undervisningen bör såvitt möjligl kunna genomföras också på elevens hemspråk inom de ramar som avsatts för gymnasieskolan.

Jag avser att i annat sammanhang föreslå regeringen att SÖ utifrån dessa riktiinjer får i uppdrag att utforma ramtiniplaner för och innehåll i introduktionskurser av växlande längd inom ovan angivna minimi-resp. maximiramar samt för kompletterande sommarkurser. Sådana kurser bör snarast och senast fr. o. m. vårterminen 1977 försöksvis anordnas i etl antal kommuner.

Avslutningsvis vill jag i likhet med länsskolnämnden i Östergötiands län framhåUa att invandrargmppen inte behandlat frågan om en utvärdering av förskolans och skolans stödinsatser för invandrarbarnens språkutveckling. Jag hänvisar här till de förslag till utvärdering jag förordat i propositionen om skolans inre arbele. Inom denna utvärdering bör invandrarbarnens situation utgöra en väsentiig del.

Prop. 1975/76:118 100

5.6       Invandrarbarnens situation i specialskolan och särskolan

Invandrargruppen har avgett vissa synpunkter på möjlighelerna alt förbättra invandrarelevernas undervisningssituation i specialskola och särskola, trots alt detla inte legat inom ramen för utredningens direktiv. Invandrargmppen anser likväl all dessa synpunkter bör utgöra riktlinjer för ett fortsalt utvecklingsarbete av resp. huvudman.

Samtliga remissinstanser som lagit upp frågan instämmer i gruppens' överväganden. Finsk-svenska ulbUdningsrådet framhåller att det finns många finska elever i särskolan och alt del föreligger särskilda behov av tvåspråkiga lärare i specialskolan/särskolan. Del behövs en både elev-och familjekoncentrerad resurs på grund av familjernas specieUa svårigheter.

Efter samråd med chefen för socialdepartementet avser jag all i annat sammanhang återkomma lill regeringen i fråga om de insatser som kan behöva göras för all invandrarbarnen i specialskolan och särskolan skall kunna ges bättre möjligheter all erhålla träning och undervisning i sitt hemspråk utifrån sina förutsättningar och speciella behov.

5.7       Personalfrågor

När målen för verksamheterna för invandrarbarnen i förskola, gmndskola och gymnasieskola skall förverkligas är den bristande tillgången på personal för hemspråkslräning i förskolan och för hemspråksundervisning i ungdomsskolan ett centralt problem. Del råder slor brist på tvåspråkig personal i förskolan. Utbildning lill förskollärare och barnskötare på de slörsla invandrarspråken finns f. n. inle. Jag har i prop. 1975/76: 89 om lärarutbildningens dimensionering och lokalisering m. m. föreslagit all sådan ulbildning lill förskollärare skall starta vårterminen 1977 för 90 studerande. Flera kommuner har svårigheter att rekrytera hemspråkslärare tUl grundskolan och gymnasieskolan, därför alt anställningsförhåUandena är nära nog hell oreglerade med undanlag för de finska folkskollärarnas, vilkas anställning reglerats genom beslämmelser av den 17 juni 1970. Rekryteringen av hemspråkslärare har hittills skell bland invandrarna själva eller, för de finska lärarnas del, genom Finsk-svenska utbildningsrådels medverkan.

Invandrargruppen förespråkar att en personell samverkan och en ökad integrering på alla plan mellan förskole-, fritids- och skolsektorerna i kommunen bör komma liU stånd i arbetet för invandrarbarnen. En sådan personell samverkan utgör också ofla en förutsättning för att erhålla tillräckligt tjänsteunderlag. Även om det kanske inte alltid är möjligt för en och samma person att arbeta över hela detla fält, utan en viss specialisering på olika åldersgrupper bör ske, anser invandrargruppen alt hinder inte bör uppställas för en sådan lösning. Således bör

Prop. 1975/76:118                                                                101

både ur barnens, hemspråkslärarens och kommunens synpunkt en flexibel modell för tjänsteorganisation sökas, som ger möjlighet till etl breddat tjänsteunderlag. Denna inriktning anser invandrargruppen bör styra rekryteringen och utbildningen av tvåspråkig personal för förskolan, grundskolan och gymnasieskolan.

Invandrargruppen understryker också atl endast tvåspråkiga personer har förutsättningar alt svara för den hemspråksundervisning som avses i dess förslag och all dessa personer bör sökas bland invandrarna själva i Sverige.

För all lösa de problem som finns i fråga om organisationen av tjänster för hemspråkslräning i förskolan och hemspråksundervisning i ungdomsskolan anser invandrargruppen alt det är nödvändigt alt inrätta särskilda, kommunall reglerade tjänster som hemspråkslärare med kommunerna som huvudmän. Till kommunernas kostnader bör statsbidrag ulgå. Genom en sådan fast organisation med kommunalt reglerade tjänster anser invandrargruppen att den nuvarande oklarheten kring anställningsförhållandena kan bringas till en lösning så alt tjänsleinnehavarna får trygghet i anställningen samlidigl som de kommunala huvudmännen kan sätta in de personella resurserna, där de bedöms bäst behövas.

I hemspråkslärarens arbetsuppgifter bör, enligl invandrargruppens förslag, kunna ingå atl medverka i uppsökande verksamhel, arbeta med hemspråkslränUig inom förskolan samt med hemspråksundervisning i grundskolan och/eller gymnasieskolan. I likhet med annan pedagogisk personal bör vidare hemspråkslärare delta i skolans konferenser, studiedagar, föräldrakonlakter samt övriga sammanträden och möten liksom medverka vid inskrivning av elever, vid prövningar och tillsyn av elever samt i friluftsverksamheten i skolan. Ytterligare föreslås, liksom f. n. sker, hemspråkslärare fullgöra sociala kontaktuppgifter bland invandrarbamen och -ungdomarna och deras familjer. Bl. a. bör hemspråksläraren därvid uppmärksamma invandrarkvinnornas utbildningsbehov och förmedla kontakter för dessa och för andra, sociala hjälpbehov med ansvariga kommunala organ. Invandrargmppen förutsätter alt löne- och ansläUrungsvillkoren för dessa hemspråkslärartjänster blir faststäUda i vanlig ordning efter förhandligar.

Elt flertal remissinstanser understryker behovet av en personell samordning mellan förskolan och ungdomsskolan och samordning av insatserna i en uppsökande verksamhel. SÖ och socialslyrelsen anser att hemspråkslärarnas kurativa insalser utgör elt viktigt komplement i det elevvårdande arbetet. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) framhåller alt de skulle bli mycket betydelsefulla för att hjälpa invandrarkvinnorna och invandrarungdomarna. Slockholms och Göteborgs kommuner betonar likaledes de vikliga sociala konlaklinsalser som hemspråkslärarna utför redan i dag och tillslyrker förslaget om en personell samverkan.

Prop. 1975/76:118                                                  102

När det gäller förslaget om sladieövergripande Ijänstgöring för hemspråkslärare är remissinstanserna splittrade. TCO anser del t. ex. angeläget med en personell samverkan men ansluter sig inte tUl förslaget i övrigt. SACO/SR hävdar alt två tjänstetyper bör inrättas för hemspråkslärare, den ena för förskolan och låg- och mellanstadiet och den andra för högstadiet och gymnasieskolan. Huvudinnehållet i tjänsterna bör vara läramppgifter, medan andra arbetsuppgifter bör avvägas efter förhandlingar. Göteborgs allmänna skolstyrelse betonar all tjänstgöringen bör omfatta förskola—lågstadium resp. mellanstadium—högstadium och/eller gymnasieskola. Sociala centralnämnden i Sundsvall anser atl hemspråkslränare bör finnas för förskolan och hemspråkslärare för övriga skolformer, medan skolstyrelsen därstädes finner att den sladieövergripande tjänstgöringen medför uppenbara fördelar. SÖ anser att också ijänslgöring i kommunal vuxenutbildning för invandrare bör kunna påläggas hemspråksläraren.

För egen del anser jag liksom invandrargruppen att inga formella hinder bör föreligga för samma personer alt tjänstgöra inom förskolan och samtliga skolstadier. Det torde emellertid sällan behövas, då de orter, där också gymnasieskola finns, i regel kan förutsättas ha ett så stort antal invandrarbarn och invandrarungdomar atl underlaget för tjänstgöringen måsle delas upp på flera hemspråkslärare.

Av praktiska skäl torde en viss specialisering av hemspråkslärarnas Ijänslgöring på olika åldersgrupper vara lämpUg såsom också invandrargmppen påpekar. Jag förordar liksom SACO/SR atl denna specialisering sker så alt förskolan och gmndskolans låg- och mellanstadium bildar en helhet för hemspråksläramas tjänstgöring och högstadiet saml gymnasieskolan utgör en annan. Härigenom blir det möjligt för ett invandrarbarn att ha samma hemspråkslärare i förskolan och under de tidigare gmndskoleåren. Detta är viktigt för barnens känslomässiga och sociala utveckling under de år, då kontinuitet och fasta vuxenkontakter är som mest väsentliga för barn, samtidigt som de alltmer frigör sig från de vuxna. Fasta vuxenkontakter är särskUt nödvändiga för invandrarbarnen som jämsides med sin frigörelseprocess från de vuxna skall finna sin tvåspråkiga identitet.

Med de skilda fömtsättningar som föreUgger i kommunerna för tjänsteunderlag för hemspråkslärartjänster finner jag atl några generella regler för tjänstgöringens förläggning till visst stadium inte kan uppställas. Det måste ankomma på den enskUda kommunen att avväga vilka sladieövergripande tjänstgöringsförhållanden för resp. hemspråkslärare som är mest ändamålsenUg.

Vad gäller hemspråkslärarnas arbetsuppgifter har en del remissinstanser funnit dem vara alltför omfattande. Ett antal remissinstanser har också reagerat mot alt hemspråksläraren skall fullgöra sociala kontaktuppgifter. Jag vill understryka att många av de arbetsuppgifter som

Prop. 1975/76:118                                                  103

invandrargruppen föreslår skall fullgöras av hemspråkslärarna redan i dag ingår i lärares tjänstgörUig. Kontaktuppgifter t. ex. i förhållande till elevernas hem betonas i allt lärararbete.

Utöver vanligen förekommande läramppgifter föreslås att hemspråkslärare skall fullgöra olika elevvårdande uppgifler, av vilka en del ingår i det vidgade sociala ansvar som åvilar alla lärare. Vissa elevvårdande uppgifler blir emellertid mer uttalade för alt invandrarbarnens behov skall kunna tillgodoses, liksom de kan vara för andra grupper av barn med behov av särskUl stöd. Del gäller framför alll de uppgifter som invandrargmppen benämnt kurativa. Jag anser emellertid inte uttrycket kuraliv vara väl valt. Hemspråkslärarens viktiga roll i den uppsökande verksamheten för invandrarbarnen och deras familjer är främst av förmedlande art. Det handlar således inle om kurativa uppgifler i den betydelse som läroplanssupplementet om skolans elevvård avser för den speciellt elevvårdande personalen. Jag förordar därför att beteckningen socialt kontaktarbete tiUämpas för det fördjupade samarbele och de kontakter som hemspråksläraren har att bygga upp med invandrarbarnen och deras familjer.

Förslaget att inrätta kommunalt reglerade hemspråkslärarljänster har fått ell splittrat mottagande bland remissinstanserna. Bland de kritiska lill förslaget märks SACO/SR, TCO, de flesla invandrarorganisationer-na, skolstyrelsema i Göteborg, Södertälje och Olofström samt sociala centralnämnden i Sundsvall. TCO framhåller med skärpa att förslaget om kommunalt reglerade tjänster står i strid med en enhällig läraropinion och accepterar inte alt invandrargruppens förslag föreläggs riksdagen för beslut. Göteborgs allmänna skolstyrelse anser att tjänste-konstmktionen för hemspråkslärarna bör likställas med övriga lärares i grundskolan och gymnasieskolan. Samma sak hävdar de invandrarorganisalioner som yttrat sig. Positiva till förslaget är bl. a. SÖ, flertalet länsskolnämnder, AMS, SSK, Stockholms, Borås, Kiruna, Haparanda och Botkyrka kommuner samt skolstyrelserna i Sundsvall och Nybro.

För egen del anser jag atl det noga måsle övervägas vilka Ijänsle-konslmklioner som kan svara mot de funktioner som hemspråkslärare skall fylla och hur den personella samverkan mellan de olika sladiema skall kunna underlättas formellt och reellt. Invandrargmppen har därvid funnil att den tjänslekonstruktion som tUl innehåll och utformning bäst svarar mol de pedagogiska och sociala uppgifter som en hemspråkslärare skall fullgöra är densamma som redan tUlämpas inom det kommunala anslällningsområdet för t. ex. förskollärare. Jag delar denna uppfattning och förordar invandrargmppens förslag utifrån en helhels-syn på barns och ungdomars behov, utifrån hemspråkslärarnas nuvarande och framtida situation saml utvecklingen mot ett mera decentraliserat beslutsfattande.

Ser nian till nuvarande hemspråkslärares anställnings- och tjänslgö-

Prop. 1975/76:118 104

ringsförhållanden är alt märka all de flesta hemspråkslärare som tjänstgör inom grundskolan eller gymnasieskolan har tiniläraranställning. Endast finska folkskollärare och vissa andra finska lärare har statligt reglerade Ijänster av speciellt slag genom bestämmelser meddelade den 17 juni 1970. Regleringen av de finska folkskollärarnas ansfällnings-förhållanden gäller dock enbart för grundskolan. Jag kan inle dela Riksförbundet finska föreningars i Sverige synpunkter att ett genomförande av invandrargrappens förslag ger kommunema fullmakt alt tillsätta personer ulan några som helst angivna kvalifikationer för att sköta det ansvarsfyllda och krävande arbetet bland invandrarbarn. Jag finner förslagel vara viktigt både för de barn och ungdomar, som deltar i hemspråksundervisningen, och för de lärare som meddelar hemspråksundervisningen samt för kommunerna själva. Genom kommunalt reglerade ijänster kan hemspråkslärare användas flexibelt. Därmed tryggas också anställningen för dessa.

Ett accepterande av vissa remissinstansers förslag till skilda tjänstekonstruktioner för förskoleområdet och skolområdet skulle innebära att olika statsbidragssystem måste tUlämpas för samma pedagogiska verksamhet för invandrarbam i förskolan å ena sidan och för invandrarbarn och invandrarungdomar i grundskolan och gymnasieskolan å den andra. Tjänstgöringen över stadiegränsema skulle behöva regleras i olika centralt utformade beslämmelser beroende på var vederbörande hemspråkslärare räknades ha sin huvudanslällning. Detla skulle medföra betydande olägenheter både för de anställda och för stat och kommun. Det skulle innebära en därtill icke önskvärd detaljreglering som klart motverkar den av remissinsianserna i övrigt tillstyrkta flexibla resursanvändningen. Allt detta skuUe ytterst gå ut över möjUghetema alt göra slödet för invandrarbarnen mera effektivt och på både kort och lång sikt hämma barnens och ungdomarnas utveckling.

Jag delar invandrargruppens principiella uppfattning alt centralt utarbetade bestämmelser skulle motverka syftet med gruppens förslag om den kommunala handlingsfriheten. Jag anser därför att kommunerna utifrån egna bedömningar och värderingar av lämpligheten skall utse innehavare av hemspråkslärartjänsl.

Utifrån ovan gjorda ställningstaganden tiUbakavisar jag krav på att centrall utfärdade regler skall fastställas av statliga myndigheter för tillsättning, meritvärdering och behörighet för hemspråkslärarljänster. Om den statliga regleringen av tjänsterna, som de finska folkskollärarna omfattas av genom beslut av den 17 juni 1970, skulle omfatta alla in-vandrarlärare, vUket TCO har krävt, skulle mer än hälften av nu verksamma lärare ställas utanför. Vissa fördelar skulle kunna vinnas för en del av de icke-nordiska hemspråkslärarna, men samtidigt skulle, såsoni invandrargruppen framhåller, alla de som inte har reguljär lärarutbild-

Prop. 1975/76:118                                                                105

ning falla utanför trygghetsramen genom alt särskUda regler om behörighet ingår i den statliga regleringen av tjänsterna.

Statliga regler för tillsättning av saml meritvärdering och behörighet för de föreslagna kommunalt reglerade hemspråkslärartjänsterna skall inte ges, eftersom delta ankommer på kommunerna. Emellertid vill jag för sammanhangets skull ange följande allmänna riktlinjer för vad kommunerna enligt min mening lämpligen bör beakla i fråga om hemspråkslärartjänsterna.

Invandrargmppen har angivit inriktningen av de kvaliteter hos den blivande hemspråksläraren som är önskvärda, utifrån dess analys av vad hemspråkslärarens kommande verksamhetsfält innebär. Dessa riktlinjer anger alt den personliga lämpligheten är avgörande för insatserna bland invandrarbarnen och invandrarungdomarna och deras familjer. Det är nödvändigt atl hemspråksläraren accepteras av och har goda kontakter bland invandrarna själva, eljesi kan t. ex. syftel med den uppsökande verksamheten i bl. a. förskolan hell förfelas. Vidare måsle språkfärdigheten värderas högt. Hemspråksläraren måste både ha goda kunskaper i svenska språket och utmärkt färdighet i och på jminoritels-språket. Utbildningsbakgrunden måste tillmätas stor vikt. Lärarutbildning och -erfarenhet bör värderas högt, men även annan utbildning och yrkeserfarenhet som ger kunskaper som är väsentliga för arbetsuppgifterna kan vara lika värdefulla. Invandrargruppen finner här inte skäl alt ange någon viss utbildningsnivå som minimum. Erfarenhet från arbete med barn och ungdom liksom erfarenhet från arbetslivet bör tillmätas stort värde.

Om dessa riktlinjer följs, bör enligt min mening de hemspråkslärare, som kommunerna utifrån egna bedömningar och värderingar av lämpligheten kommer alt anställa, äga sådana personliga kvaliteter, erfarenr heter och kunskaper all de utvecklar förmågan till god kontakt med barnen och ungdomarna och deras familjer.

Jag förordar för egen del alt kommunall reglerade hemspråkslärarljänster inrättas för den av mig föreslagna verksamheten. Centrala statliga regler för tillsättning, meritvärdering och behörighet samt anvisningar för urval vid tillsättande av tjänst som hemspråkslärare bör inte utfärdas.

Invandrargruppen föreslår att en särskild ettårig grundutbildning anordnas för de tvåspråkiga personer utan lärarerfarenhet, som vill söka sig till de nya hemspråkslärartjänsterna. Behovet av nyrekrytering uppskattas av invandrargruppen till ca 500 hemspråkslärare. Den särskilda grundutbildningen föreslås dimensioneras för 90 studerande och inledas fr. o. m. höstterminen 1976. Eftersom frågan om grundutbildnmg av hemspråkslärare rymmer många praktiska problem, föreslår invandrargmppen atl det uppdras åt SÖ atl i samråd med socialstyrelsen utforma förslag till utbildningen.

8    Riksdagen 1975/76. 1 saml Nr 118

Prop. 1975/76:118                                                   106

Ett betydande antal remissinstanser redovisar betänkligheter mot invandrargruppens förslag. Bland dessa återfinns universitetskanslersämbetet (UKÄ), SIV, SACO/SR och TCO, Sveriges Finska Lärarförening, Finsk-svenska ulbUdningsrådet, finska delegationen, Riksförbundet finska föreningar i Sverige, Finlandssvenskarnas riksförbund i Sverige, Grekiska riksförbundet samt elt anlal kommuner. Jag avser därför med utgångspunkt i invandrargmppens förslag ätt i annat sammanhang föreslå regeringen att SÖ erhåller i uppdrag alt utforma fö;rslag till hem-språksläraratbildning. Detta bör redovisas så alt elt förslag om utbildningen kan behandlas i budgetarbetet för budgetåret 1977/78.

SÖ och ett anlal invandrarorganisalioner framhåller i sina remissvar alt den särskUda utbUdningen av tvåspråkiga förskollärare, som föresläs starta vårterminen 1977 för 90 studerande (prop. 1975/76: 89), samt den särskilda utbildning av klasslärare med finska som modersmål, som inletts vårterminen 1975 i Stockholm och höstterminen samma år i Göteborg, bör få anordnas även i fortsättningen. Jag delar denna uppfattning och förordar alt nämnda utbildning t. v. anordnas. Vad gäller den särskilda förskoUärarulbildningen finner jag det angeläget atl dess dimensionering vid behov ökas och alt SÖ i samråd med socialstyrelsen och invandrarorganisationema nära följer denna fråga i samband med att ansökningarna lUl den första intagningen sker.

Jag föreslår däremot ingen ökad intagning t. v. på den särskUda klass-lärarulbUdningen för studerande med finska som modersmål. Det bör ankomma på SÖ alt bevaka denna fråga i samband med sin utvärdering av denna verksamhel och därefier återkomma i frågan.

Jag vill understryka att det torde dröja viss tid innan de av invandrargruppen föreslagna utbildningsåtgärdema får full effekt. Jag förordar, i enlighet med gruppens förslag, alt tvåspråkiga, sökande prioriteras vid antagning till lärarutbUdning. Det ankommer på antagningsmyndigheten alt inom ramen för gäUande bestämmelser uppmärksamma all behöriga sökande med minoritetsspråk som modersmål erhåller företräde vid an-lagning till förskollärär- och klassläramtbildning.

De nu verksamma hemspråkslärarna har framfört önskemål om fortbUdning i olika hänseenderi. Remissinsianserna har understmkit detta behov. Invandrargmppen anser att ett fortbildningsprogram bör utformas, som är anpassat till nu verksamma hemspråkslärares behov, inriktat på de arbetsuppgifter som de i framtiden skall fylla. För hemspråkslärare, som har lärarutbUdning eller annan högre utbildning, föreslår invandrargruppen att kortare fortbUdningskurser anordnas under sommaren 1976 och följande år.' För dem, som saknar lärartUbUdning eller högre UtbUdning, bör enligt invandrargruppens förslag ett utbildningsprogram komma tUl stånd med början sommaren 1976 och fortsätta sommaren 1977. Möjligheter tiU hemstudier i anknytning till den praktiska verksamheten bör undersökas. Denna grupp nu verksamma herri-'

Prop. 1975/76:118                                                  107

språkslärare kan f. n. uppskattas till ca 700 personer. Därefier bör fortbildningsbehovet behandlas på vanligt sätt. Jag instämmer med remissinstansema att fortbildningsbehovet är stort och att de av invandrargruppen föreslagna åtgärderna är ändamålsenliga. Jag har därför i propositionen om skolans inre arbete behandlat frågan om fortbildning av lärare och även beräknat medel för denna fortbildning.

Invandrargruppen har också påpekat behovet av särskild fortbildning för tvåspråkig förskolepersonal som ämnar söka sig tUl de nya hem-språkslärartjänslema. Jag kommer att i annat sammanhang föreslå regeringen alt uppdrag ges till socialstyrelsen och SÖ att i samarbete utifrån de speciella föratsättningar som gäller för förskoleområdet utarbeta förslag till elt särskilt fortbUdningsprogram för bamskötare och förskollärare, som vill söka sig tUl de föreslagna hemspråkslärartjänsterna, samt att återkomma i:denna fråga samtidigt med att SÖ framlägger förslag tiU innehåll och utbUdning i en gmndutbUdning för hemspråkslärare.

Jag förordar alt, liksoni för förskoUäramlbUdning och klassläramtbildning, vid antagning till gymnasieskolans vårdlinje, grenen för bama-och ungdomsvård, samt till specialkurser för utbUdning äv barnskötare för verksamhet i den kommunala bamomsorgen, behöriga sökande med muiorilelsspråk som modersmål erhåller företräde. Detta kan ske inom ramen för s. k. fri kvot. Vidare är det angeläget atl sökande med minoritetsspråk stimuleras genom arbelsmarknadsutbUdningen att genomgå bamskölamlbUdning. Jag kommer således i annat sammanhang att föreslå regeringen alt SÖ, socialstyrelsen och AMS erhåller i uppdrag atl utarbeta förslag till kvoteringsregler för de tvåspråkiga personer som vill genomgå bamskötaratbildning.

Vad gäller stödundervisningen i svenska anser invandrargruppen alt denna liksom hittUls bör anförtros svenska lärare, dvs. lågstadielärare, meUanstadielärare eller lärare i läroämnen med intresse och lämplighet för denna arbetsuppgift. Invandrargruppen föreslår ingen förändring av organisationen för denna undervisning. Vidare föreslår gmppen att det bör kunna krävas att lärare, som meddelar stödundervisnmg i svenska, har genomgått särskild utbildning för denna uppgift. Dessa invandiar-gruppens förslag och överväganden lämnas utan erinran av nära nog samtliga remissinstanser. SIV och SACO/SR anser att det är angeläget att de lärare som skall undervisa invandrarbarn i svenska har genomgått UtbUdning i alt undervisa i svenska som främmande språk.. Länsskolnämnden i Östergötland betonar att med dagens lärarutbildning lågstadielärare och lärare i moderna språk sannolUct har de bästa fömtsättningarna att handha undervisningen i svenska som främmande språk.

Jag är för egen del inle beredd att förorda en skärpnmg av beslämmelsema om vilka lärare som skall anses äga behörighet att handha stödundervisningen i svenska för invandrarbarn. Jag ansluter mig därför

Prop. 1975/76:118                                                  108

i den delen till invandrargmppens överväganden att denna undervisning liksom hittills bör anförtros svenska lärare, dvs. låg- och mellanstadielärare samt ämneslärare med svenska och/eller moderna språk i sin ämneskombination. Det är angeläget alt ta tillvara det intresse som finns bland de svenska lärama att handha denna undervisning och att inte genom skärpta krav om genomgången kurs i alt undervisa i svenska som främmande språk,, såsom SIV och SACO/SR förordar, undandra" undervisningen befintliga lärarresurser. Jag ansluter mig därför lill SÖ:s uttalande atl gällande bestämmelser bör kunna tUlämpas vid tUlsältning av tjänsl, i vilken ingår skyldighet att meddela stödundervisning i svenska, och att särskUd vikt bör kunna tiUmälas genomgången kurs i svenska som främmande språk utan all kompletterande anvisningar för meritvärdering behöver utfärdas.

Jag finner det vidare angeläget att fortbUdningskurser och annan utbildning i alt undervisa i svenska som främmande språk kommer tUl stånd i slörre omfattning. MöjUghetema att anordna tillvalskurser i alt undervisa i svenska som främmande språk inom klassläraratbUdningen • vid flera lärarhögskolor än f. n. bör undersökas. I detla sammanhang bör erfarenhetema från de kurser i svenska för invandranindervisning som pågår vid flera universitet kunria tUlvaratas och vidareutvecklas.

Det är viktigt att lärarkandidaterna erhåller tUlräcklig information om saml generellt uppmärksammas på de behov som föreligger av lärare för stödundervisning i svenska för invandrarbarn och ungdomar. Jag instämmer också med Göteborgs allmänna skolstyrelse som understryker att då många blivande lärare väntas komma i kontakt med invandrarproblem, invandrarkunskap bör ingå i utbildningen på samtliga linjer vid lärarhögskolorna och på förskoleseminarierna. Jag har i direktiven till 1974 års läramtbildnmgsutredriing framhållit, alt de sakkunniga bör ägna särskild uppmärksamhet ål denna fråga.

Del ankommer på SÖ alt fortlöpande kartlägga vilka behov av särskild fortbildning liksom reguljär fortbUdning som föreligger bland berörda lärargrupper.

Socialstyrelsen, SACO/SR, Sveriges Finska Lärarförening och Göte-, borgs allmänna skolstyrelse har framhållit all elevvårdspersonälens fortbildningsbehov inte behandlats i tillräcklig ulslräckning. Jag är av den åsikten alt i den satsning på fortbildning som jag förordar i propositionen om skolans inre arbele bör kunna rymmas också fortbildning om invandrarelevernas situation och problem för all skolpersonal som en integrerad del av skolans inre arbete.

5.8 Läromedel

Invandrargmppen finner det angeläget att åtgärder vidtas för att trygga tillgången på läromedel från de olika utvandringsländema för förskolans, gmndskolans och gymnasieskolans behov, alt utvecklingsar-

Prop. 1975/76:118                                                  109

bete utförs och att staten tar ansvarel härför. De flesta remissinstanserna, däribland socialstjTclsen, SÖ, statens institut för läromedelsinformalion, SIV, LO, TCO, Sveriges allmänna biblioteksförening. Svenska bokförläggareföreningen samt ett anlal kommuner och invandrarorganisalioner, instämmer i dessa invandrargruppens överväganden. Bl. a. litteratur på hemspråket är av stort värde för bam på alla skolstadier. Böcker som beskriver livet och kulturen i hemlandet kan bidra till att medvelandegöra och lösa de konflikter elevema upplever i majoritets-och minoritetskulturens världar.

Invandrargruppen föreslår att statens insatser sker på två olika sätt,

dels i form av elt bidrag till kommunerna per bam/elev avsett att läcka vissa kostnader för inköp m. m. av läromedel i hemspråk eller annan undervisning om ursprungslandet,

dels i form av etl statligt stöd tiU en riksinstilution med uppgift att skaffa fram erforderliga läromedel åt kommunerna samt eventuell service till andra organ i samhället som engagerar invandrare.

Statens institut för läromedelsinformation framhåller att frågan om en sådan rikscentral för läromedel åt invandrare snarasl måste bli föremål för överväganden samt alt frågan är av den övergripande karaktären, att det bör föranleda regeringen att ta ansvar för alt den utreds. TRU uttrycker däremot sin tvekan inför att inrätta ytterligare organ på läromedelsområdet och anser alt det bör undersökas, om inle någon befintlig institution kan påta sig uppgiften. Länsskolnämnden i Stockholms län delar denna uppfattning och avslyrker den föreslagna rikscentralen som ett särskilt organ. Länsskolnämnden föreslår alt den ingår i den verksamhet som bedrivs av siatens institut för läromedelsinformation.

För egen del anser jag alt anskaffandet av läromedel inom hemspråksundervisningen, liksom inom skolväsendet i övrigt, är en kommunal angelägenhet. De statliga myndighetema, främsl SÖ, socialslyrelsen och siatens institut för läromedelsinformation bör kunna medverka med rådgivning, när det gäller läromedel i hemspråksundervisning.

Med hänsyn lill de varierande behoven i kommunerna alt tiUgodose invandrarbamen i förskolan med kulturella material från ursprungsländerna föreslår invandrargruppen att folkbiblioteken utnyttjas som kommunal central för distribution tUl förskolan av behövligt material, dvs. förskolan lånar material i stället för alt själv anskaffa och behålla det. Invandrargruppen framhåller att en sådan modell ekonomiskt synes vara mer tillfredsställande, fömtom att varje förskola under den period den behöver ett visst material då kan utnyttja ett mer fullödigt sådant. Genom samarbete biblioteken emellan kan även invandrarbarn tillhörande invandrarminorUeterna bättre garanteras tillgång på lämpligt material.

De remissinstanser som har tagit upp denna fråga tUlstyrker invandrargrappens överväganden. För egen del finner jag del angeläget att

Prop. 1975/76:118                                                   110

kommunerna uppmärksammar de möjligheler till samarbete mellan hemspråksundervisningen och folkbiblioteken samt skolbiblioteken, som föreligger.

Med hänvisning till av riksdagen fattade beslut (prop. 1975:20, KrU 1975: 12, rskr 1975: 201) om nya former för bidrag tiU lokal biblioteksverksamhet är jag emellertid inle beredd att i detta sammanhang ta upp frågan om en samordning av skolbiblioteket med kommunemas allmänna bibliotek.

I fråga om etermediernas möjligheler att distribuera program och material för invandrarbarnens hemspråkslräning och känslomässiga, sociala och kulturella upplevelser av urspmngslandet hänvisar jag till prop. 1975/76: 110 om radio och television i utbUdningsväsendet, vUken behandlar också invandrarbarnens situation i samband med förslagen kring förskoleverksamheten.

5.9 Information

En fömtsättning för att de insatser som slatsmaktema beslutar om skall bli till gagn för invandrarbamen i förskolan och ungdomsskolan är, att en fortlöpande informationsverksamhet. tUl invandrarfamiljema och alla som berörs av verksamheten bedrivs om de bestämmelser som gäller och hur de kan förverkligas. Jag betonar i likhet med invandrargruppen och vissa remissinstanser att information om invandramndervisningen och UtbUdning i invandrarfrågor för kommunens förtroendevalda och för dem som arbetar inom förskolan Och skolan är väsentlig för hur framgångsrik verksamheten för invandrarbamen skall kunna bli. Som jag tidigare har framhålUt bör också en vidgad orientering om invandrarnas bakgrund och situation och om de särskUda åtgärder som vidtas för dem ingå i utbUdningarna för dem som studerar med sikte på att arbeta inom förskolan eller skolan.

Jag har i tidigare avsnitt tagit upp frågan om uppsökande verksamhet för invandrarbarn och om kontakten med invandrarföräldrama. Genom den av invandrargruppen föreslagna socialt kontaktskapande funktionen i hemspråkslärarens arbele bör möjUgheter kunna skapas för att invandrarföräldrar skaU kunna få nödvändig information genom korrimuriernås försorg. Jag understryker liksom nämnden för samhällsinformation alt möjligheter också ges alt komplettera den av invandrargruppen föreslagna informationen från hemspråkslärama' lill invandrarfariiiljerna genom information via andra kanaler, samt genom invandrarnas egna organisationer och tidningar och genom Hem och Skola-föreningar. Viktigt är också alt information ges i skolan via hemspråkslärama lill de svenska bamen om invandrarbamens hemland och dess kultur, något som SÖ starkt betonar.

Invandrargmppen föreslår att centralt utarbetat material bör ställas

Prop. 1975/76:118                                                  111

till kommunemas förfogande på olika invandrarspråk för att underlätta informationen och att det bör uppdras åt berörda myndigheter att utarbeta ett dylikt material. Samtiiga remissinstanser tillslyrker att så sker och framhåUer värdet av ett sådant centralt material som komplement till det som kommunerna själva arbetar fram. Det bör uppdras åt socialstyrelsen och SÖ tillsammans med SIV och företrädare för kommunförbunden alt utarbeta ett centralt informationsmaterial.

Invandrargruppen har också föreslagit alt särskild informaiion skall lämnas om de ställningstaganden för invandrarbarnens undervisning som kan bli följden av dess överväganden. Jag finner det angeläget att en sådan särskild information om riksdagens ställningstaganden delges kommunertia och de organ, som kommer i kontakt med invandrare, personalen i förskolan och ungdomsskolan, invandrarnas egna organisationer samt invandrarfamiljema direki. SÖ bör därför erhåUa i uppdrag atl dra upp riktlinjerna för denna särskUda informaiion i samråd med nämnden för samhällsinformation, SIV och socialstyrelsen.

Jag har i prop. 1975/76: 100 (bU. 10 s. 192) under anslaget Dl Skolöverstyrelsen beräknat sammanlagt 1 milj. kr. för information om föreliggande förslag saml om förslagen i prop. 1975/76: 39 om skolans inre arbete.

Samarbete med utvandrarländer

Invandrargruppen har redogjort för det utbildningssamarbete som nu förekommer med Finland och Jugoslavien. Samarbetet och utbytet av information, som sker i Finsk-svenska ulbUdningsrådet och i den svenskjugoslaviska samarbelsgruppen, har av invandrargmppen bedömts ge positiva resultat för invandrarelevernas utbildningssituation och för kulturutbytet i övrigt. Gruppen har därför föreslagit alt utbildningssamarbetet med resp. länder bör fortsätta och även utvidgas liU andra länder, som representeras av större grupper av invandrare i Sverige, t. ex. i de former som samarbeiet nu sker med Jugoslavien. Invandrargmppens förslag har i denna del lämnats ulan erinran av remissinsianserna.

Jag finner för egen del att samarbetet i båda de nämnda samarbetsorganen varit värdefullt. Finsk-svenska utbildningsrådet, som nu verkat i snart ett decennium, har bl. a. tagU initiativ lill förbättringar av hemspråksundervisning, lärarrekrylering och fortbUdning. Samrådsgruppen med Jugoslavien har arbetat i fyra år och har gett upphov lill bl. a. studieplaner för hemspråksundervisningen.

Jag anser i likhet med invandrargruppen att utbildningssamarbetet bör fortsätta och vidareutvecklas, så att samarbete även kan upprättas med andra länder, som här representeras av ett större antal invandrare. I vilka former samarbetet skall äga rum bör dock, enligt min mening,, avgöras från fall till fall efler överenskommelse mellan berörda länder och Sverige.

Prop. 1975/76:118                                                                112

5.10 Kostnadsberäkningar

Invandrargruppen bedömer i sina kostnadsberäkningar att ca 40 % av invandrarbarnen i grundskolan kommer att utnyttja sin rält tiU h e m-språksundervisning. Ändelen invandrarbam i förskolan som kommer att begära hemspråkslräning beräknas utgöra 50 % av del totala antalet invandrarbarn. Motsvarande andel i gymnasieskolan har uppskattats till ca 25 %.

Det statliga bidraget för att läcka personalkostnaderna för hemspråksundervisningen beräknar invandrargruppen med utgångspunkt i ett räkneexempel med en lärartjänst om 30 timmar i direki arbele med barn, varav två timmar per vecka avsätts för socialt kontaklarbete, till totalt 88,5 milj. kr. i 1975 års löneläge. Delta belopp motsvarar en kostnad av 2 236 kr. per deltagande invandrarbarn/-elev per år. I schablonbidraget bör enligt gruppens mening inräknas ett belopp om 75 kr. per deltagande elev och år för alt underlätta läromedelsförsörjningen för hemspråksundervisningen.

Schablonbidraget tiU kommunerna skulle således med invandrargruppens förslag uppgå till 2 311 kr. eller avrundat lill 2 300 kr. per deltagande invandrarbarn och år.

Den angivna totalkostnaden innebär en fördubbling i jämförelse med kostnadema för motsvarande hemspråksundervisning i grundskolan år 1974/75, vilka uppgick lill 40,7 milj. kr.

Invandrargruppen anser atl ett särskUt förslagsanslag bör tillkomma för alt täcka kostnaderna för hemspråkslräningen i förskola och hemspråksundervisningen i grundskola och gymnasieskola. Gruppen föreslår att SÖ och socialslyrelsen bör få i uppdrag alt i samarbete' följa verksamheten, lämpligen genom förskoledelegationen.

Invandrargruppen räknar med ett i huvudsak oförändrat resursutnyttjande för stödundervisning i svenska i grundskolan. Gruppen beräknar kostnaderna härför lill ca 49,5 milj. kr. och föreslår all de liksom i. n. belastar gmndskoleanslagél.

För stödundervisning för invandrarelever i gymnasieskolan föreslår invandrargruppen att SÖ för 1976/77 erhåller sammanlagt 5,0 milj. kr. att fr. o. m. 1976/77 fördelas efter ansökan från kommunerna.

Invandrargruppen anser att den del av anslaget för särskUda ålgärder på skolområdet, som f. n. används till undervisning för invandrare, bör kunna reduceras genom invandrargruppens förslag lUl resursförstärkning. Den del av anslaget som är all hänföra lill elevvård och fritidsverksamhet bör dock fortfarande utgå. Därvid bör, enligt invandrargruppens överväganden, i första hand fritidsverksamhet för invandrarbam prioriteras, eftersom i de föreslagna arbetsuppgifterna för hemspråkslärare också ligger socialt kontaktarbele av betydande omfattning.

Prop. 1975/76:118                                                                113

Bidraget till invandrarbarn inom detta anslag uppgår enligt gruppen läsåret 1975/76 till ca 3,9 milj. kr.

Invandrargruppen föreslår alt särskilda informationsinsatser om riksdagens ställningstagande till gruppens förslag genomförs. Dessa informationsinsatser har kostnadsberäknats till 0,5 milj. kr. och föreslås av gruppen genomföras budgetåret 1976/77.

För fortbUdningsinsatser beräknar gruppen en fortbildningskurs under två somrar för hemspråkslärare med tidigare läramlbildning för 240 lärare per år tiU en kostnad på 614 000 kr. per år. Kurserna föreslås genomföras somrarna 1976 och 1977. Fortbildningskurs för hemspråkslärare ulan lärarutbildning med etl anlal av 100 lärare per år under tre somrar föreslås anordnas fr. o. m. sommaren 1976. Sådan kurs beräknas kosta 265 000 kr. år 1976, 530 000 kr. år 1977 och 265 000 kr. år 1978.

De flesta remissinsianserna som yttrat sig över kostnadsberäkningama tillstyrker det schablonmässiga statsbidragets konstmktion. Ell anlal remissinstanser framhåller dock all schablonbeloppet måsle anses för lågt räknat och föratsätter atl bidragsbeloppet fortlöpande anpassas till ulvecklingen i fråga om löner och andra personalkostnader, som arbetsgivaren har att bestrida.

För egen del förordar jag att ett statligt bidrag bör utgå fr. o. m. budgetåret 1977/78 för att läcka kostnader i samband med de särskilda insatser för invandrarbamen som jag i del föregående har föreslagit. Vid samma tidpunkt bör bidrag till hemspråksundervisning i grundskolan enligt förordningen (1958:665, omtryckt 1973: 356, ändrad senast 1975: 888) om statsbidrag till driftskostnader till det allmänna skolväsendet upphöra all gälla. Liksom utredningen och flertalet remissinstanser anser jag alt det statliga bidraget bör utgå i form av en schablon lill kommunerna. Antalet schablonbidrag blir beroende av det anlal invandrarbarn som deltar i hemspråkslräning i den allmänna förskolan för sexåringar samt hemspråksundervisning i grundskola och gymnasieskola. Vid mina beräkningar av de statiiga kostnaderna för delta bidrag till kommunerna har jag utgått från att andelen invandrarbarn som kommer all delta i verksamheten motsvarar den av gruppen uppskattade. Som beräkningsgrund för den del som avser den allmänna förskolan för sexåringar bör emellertid gälla fyra limmar per vecka i grupp om fyra barn. Jag har använt samma beräkningsgrund vad gäller grundskolan. För gymnasieskolans del har jag, som tidigare har framgått, utgått från tre veckotimmar i gmpp om fyra elever. Detta betyder att totalt ca 30 000 limmar per vecka kan ställas till förfogande för hemspråksundervisning.

Med hänsyn tiU kostnader både för personal och läromedel har invandrargruppen utifrån olika beräkningar föreslagit ett schablonbidrag på 2 300 kr. per deltagande' invandrarbarn och år. Gruppens beräk-

Prop. 1975/76:118                                                  114

ningar grundades bl. a. på löneläget 1975 och då gällande lönekosmads-pålägg.

Jag finner storleksordningen på det föreslagna bidraget i huvudsak väl avvägt. Med hänsyn till löneutveckling m. m. bör det föreslagna schablonbeloppet emellertid årligen justeras. Jag är därför inte.nu beredd att exakt ange beloppets storlek utan avser alt inför budgetåret 1977/78 återkomma till regeringen med förslag- härom. Riksdagen bör då få möjUghet att la ställning tUl den närmare utformningen av statsbidragssystemet. Kommunema bör dock kunna planera verksamheten med utgångspunkt i ett schablonbelopp per elev, enligt vad jag tidigare anfört.

I vissa områden kan det visa sig att kommuner behöver samverka för att lämpligen kunna erbjuda invandrarbarn den verksamhet som eftersträvas. Om en samverkan mellan kommuner på så sätt kommer till stånd, bör den kommun, som ansvarar för verksamheten, direkt från staten uppbära det bidrag som annars sktdle ha tiUfallit annan kommun, Vederbörande kommuner bör därefter överenskomma om kostnadsfördelningen.

Kostnaderna för den av mig nu föreslagna verksamheten kan med de förändringar i invandrargruppens beräkningsgmnder som jag har angett uppskattas till ca 70 milj. kr. TUl detta belopp kommer andra insatser, t. ex. i form av stödundervisning i svenska, vars kostnader enligt arbetsgruppen uppskattas tUl ca 50 milj. kr. Mina förslag innebär en ny satsning på verksamhet i förskola och gymnasieskola. Jag vill erinra om att kostnadema för studiehandledning på hemspråk och stödundervisning i svenska i gmndskolan under loppet av flera år har beräknats till 21 milj. kr. Kostnaderna för undervisning i hemspråk och studiehandledning på hemspråk har uppskattats till ca 40 milj. kr. Trots detta utnyttjas inte alla möjligheter alt ge invandrareleverna ett särskilt stöd. Med mina förslag i det föregående om kommunernas skyldighet att anordna hemspråksundervisning, om reglerade löne- och anställningsförhållanden och satsning på utbildrung, som jag i det föregående förordat, bör insatserna för invandrarbarnen i denna skolform väsentligen kunna ökas.

Till de angivna kostnaderna kommer även de av mig i andra sammanhang föreslagna nya insatserna om stöd för invandrarbarn. Jag vill här peka på de medel för stödundervisning för invandrarelever i gymnasieskolan med 3,4 milj. kr. som jag förordat för läsåret 1976/77 (prop. 1975/76: 100, bil. 10) och fortbUdning av hemspråkslärare med 0,9 milj. kr. (prop. 1975/76: 39). Jag vill också erinra om alt jag har föreslagit särskilda informationsinsatser i samband med genomförandet av mina här framlagda förslag.

Beträffande användningen av anslaget Särskilda åtgärder på skolområdet vill jag erinra om alt jag i propositionen om skolans inre arbete

Prop. 1975/76:118                                                  115

in. m. har föreslagit att anslaget fr. o. m. läsåret 1978/79 skall ingå i den av mig föreslagna s. k. förstärkningsresursen. Jag finner därför inte skäl alt nu föreslå någon ändring i de bestämmelser som reglerar, användningen av detta anslag.

5.11 Genomförande

Invandrargmppen föreslår alt reformerna för undervisningen av invandrarbam generellt skall träda i kraft den 1 juli 1977. Vissa personalutbildningsåtgärder föreslås vidtas redan under år 1976 (prop. 1975/76: 39). Stödundervisningen i svenska i gymnasieskolan bör kunna utvidgas redan fr, o, m. den 1 juli 1976 (prop. 1975/76: 100, bil. 10).

Liksom remissinstanserna ansluter jag mig tiU förslaget om tidpunkten för reformernas ikraftträdande för invandrarbarnens undervisning. Jag förordar följaktiigen alt de genomförs från den 1 juli 1977. Fortbildning dels för hemspråkslärare med läramlbUdning, dels för dem som saknar sådan utbUdning, för vilken jag har äskat medel i propositionen om skolans inre arbete, har jag förordat skall påbörjas den 1 juU 1976.

I lUchet med SÖ finner jag att tidpunkten för att igångsätta en gmndulbildning för hemspråkslärare måste senareläggas. Utifrån i avsnitt 5.7 föreslagna uppdrag till SÖ alt utarbeta förslag om en sådan utbildning anser jag att en gmndulbildning till hemspråkslärare kan påbörjas först höstterminen 1977.

Familjenämnden i Borås och sociala centralnämnden i Botkyrka uttalar farhågor att bristen på tvåspråkig personal kommer att utgöra ett hinder för att genomföra reformen för invandrarbamens undervisning redan den 1 juli 1977. Jag instämmer i alt bristen på hemspråkslärare är en försvårande faktor,-när det gäller att samtidigt över hela landet genomföra reformen i alla delar. Likväl anser jag att en övergång till det av invandrargruppen föreslagna statsbidragssystemet och till en tUlämpning av de förordade riktlinjema för verksamheten bör ske så snabbt som möjligt med hänsyn tUl berörda bam och ungdomar samt lärarpersonal. Jag bedömer all kommunerna ges tillräckligt lång planeruigstid för att kunna organisera verksamheten efter de ändrade förutsättningarna. Genom intensifierade kontakter med invandrarorganisationema, och i vissa fall invandrarnas ursprungsland, torde ytterligare lärare kunna rekryteras. Genom att en tryggad, kommunalt reglerad anställning som hemspråkslärare kan erbjudas fr. o. m. den 1 juli 1977 bör detta underlättas.

Invandrargruppens förslag till övergångsanordningar vad gäller de finska förskolläramas anställningsförhållanden, reglerade enligt bestämmelser den 17 juni 1970, har mötts av stark kritik från Finsk-svenska UlbUdningsrådet och Riksförbundet finska föreningar i Sverige. Finsksvenska UlbUdningsrådet varnar för de olyckliga konsekvenser som ett

Prop. 1975/76:118                                                  116

upphävande av bestämmelsema redan med utgången av juni 1976 kan få. Ätt nu ändra grunderna skuUe i praktiken betyda alt många finska invandrarbam skulle bli utan lärare hösten 1976. Jag delar utbildnings-rådets farhågor och anser i likhet med detta, all nämnda beslämmelse av den 17 juni 1970 bör gälla t. o. m. utgången av juni månad 1977. Därefter bör en övergång ske tUl del nya systemet med kommunalt reglerade tjänster. Jag ansluter mig tUl riksförbundets och invandrargruppens uppfattning att de lärare som erhållit extra ordinarie tjänster vid grundskolan bör få behålla dessa, så länge organisatoriskt underlag föreUgger. MöjUghet bör dock finns för dem som så önskar alt övergå lill kommunalt reglerad tjänst fr. o. m. dén 1 juli 1977.

Riksförbundet har tidigare i skrivelse den 11 maj 1974 också föreslagit alt den änmesteoretiska behörigheten skall förändras, så alt det skulle krävas 60-poängs utbildning i finska för inträde till ämneslärarlinje vid lärarhögskola. SÖ har i ämbetsskrivelse den 7 januari 1976 avstyrkt detta förslag. Jag finner i likhet med SÖ ej skäl att höja kraven bl.a. med motiveringen att den nya normalstudieplanen för grandkurs AB 1 i finskugriska språk (inriktning på finska) resp. finska förutsätter förkunskaper, som dokumenterats genom skolbetyg och/eller diagnostiska prov. SÖ anser därför att en genomgången grundkurs med dessa förkunskapskrav bör ge bättre språkfärdighet för den som ämnar bli lärare. Vidare är antalet lärartjänster med finska som undervisningsämne ytterst få. Då läraren har utbUdning i tre ämnen, har han också möjlighet att erhålla tjänsl i tvåämneskombinationer, vilket gör att det blir lättare atl få tjänst. Lärare har därför oftast sin Ijänsl i de övriga två ämnena med finska som stödämne.

Jag finner ej heller skäl alt öka intagningen av lärarkandidater, då det hittills inte funnits tiUräckligt med sökande lUl utbUdningen vid lärarhögskola. F. n. utbildas ett fåtal lärare per termin (3—5 st.).

6   Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen atl

1.  godkänna de riktiinjer för hemspråkslräning i förskola och hemspråksundervisning i grundskola och gymnasieskola som jag har förordal i det föregående,

2.  godkänna de grunder för bidrag till kommunernas hemspråksundervisning som jag har förordat.

7  Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagl fram.

Prop. 1975/76:118                                                  117

Innehållsförteckning

Propositionen...................................................... ... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll........................ ... 1

1    Inledning   ...................................................... ... 3

2    Gällande bestämmelser och föreliggande förslag lill ändrade bestämmelser              4

3    Invandrargmppen .............................................    12

3.1       Utgångspunkter   ........................................ .. 12

3.2       Avgränsningar och riktiinjer............................    13

3.3       Uppsökande verksamhet...............................    15

3.4       Resursens storlek och användning...................    16

3.5       Organisation av verksamheten ...................... .. 18

3.6       Invandrarbarnens situation i specialskola och särskola ....  23

3.7       Personalfrågor   .......................................... .. 23

3.8       Genomförande ............................................ .. 26

3.9       Läromedel.................................................. .. 26

3.10    Information................................................ .. 27

3.11    Kostnadsberäkningar  ..................................    28

3.12    Expertgmppen för vissa zigenarfrågor..............    32

4    Remissyttranden   .............................................   33

5    Föredraganden   ...............................................   72

5.1       Inledning   .................................................   72

5.2       Avgränsningar och riktUnjer........................... .. 78

5.3       Uppsökande verksamhet, planering, m. m......... .. 82

5.4       Resursens storlek och användning  ................. .. 84

5.5       Organisation av verksamheten ...................... .. 91

5.6       Invandrarbarnens situation i specialskolan och särskolan . .         100

5.7       Personalfrågor  ........................................... 100

5.8       Läromedel    .............................................. 109

5.9       Information   .............................................. 110

5.10    Kostnadsberäkningar ................................... 112

5.11    Genomförande............................................. 115

6    Hemställan....................................................... 116

7    Beslut............................................................. 116

NORSTEDTS TRYCKERI    STOCKHOLM  1976 760208