om godkännande av en överenskommelse mellan Sverige och Tyska Demokratiska Republiken om reglering av förmögenhetsrättsliga frågor (Proposition 1986/87:62)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition

1986/87:62 [

om godkännande av en överenskommelse p

mellan Sverige och Tyska Demokratiska 1986/87:62
Republiken om reglering av
förmögenhetsrättsliga frågor

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 31 oktober 1986.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Sten Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås alt riksdagen godkänner en överenskommelse meUan Sverige och Tyska Demokratiska Republiken (DDR) avsedd att slufiigt reglera ersättningsanspråk beiräffande svensk egendom som efler andra världskriget är föremål för statlig förvallning eller andra tvångsåtgärder i DDR. Enligt överenskommelsen skall regeringen i DDR fill Sveriges regering beiala elt nettobelopp om 70 milj. kr. i ersättning för den svenska egendomen. Detta belopp skall sedan fördelas mellan de svenska rältsägar-na.

1 Riksdagen 1986187. I saml. Nr 62

Utrikesdepartementet Prop-1986/87:62

Utdrag ur protokoU vid regeringssammanträde den 31 oktober 1986

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-WaUén, Peterson, S. Andersson, Bodslröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, HeUström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet S. Andersson

Proposition om godkännande av en överenskommelse mellan Sverige och Tyska Demokratiska Republiken om reglering av förmögenhetsrättsliga frågor

1 Inledning

I och med atl Sverige och Tyska Demokraiiska Republiken (DDR) den 21 december 1972 träffade en överenskommelse om upprättande av diplomatiska förbindelser skapades fömtsättningar för atl la upp den sedan andra världskrigets slut aktueUa frågan om ersäitning för svensk egendom i den del av det f.d. Tyska Rikel som numera molsvaras av DDR. Parterna undertecknade nämligen samlidigt etl protokoll om utvecklandet av deras ömsesidiga förbindelser. I protokollet uttalade de bl. a. all de skuUe inleda förhandlingar om en reglering av förmögenhetsrältsliga frågor. Sådana förhandlingar har därefler förts sedan december 1973. Förhandlingarna har nu avslutats i och med alt en överenskommelse mellan Sverige och DDR om reglering av de förmögenhetsrältsliga frågoma undertecknals den 24 oktober 1986 i Berlin. Överenskommelsen, som är avfattad på svenska och tyska, saml en fill denna hörande skriftväxling bör fogas tUl regeringsprotokollel i detla ärende som bilagor 1 och 2.

2 Bakgrund

Efter del tyska sammanbrottet i maj 1945 befann sig den ufiändska egendomen i den del av Tyska Riket som numera motsvaras av DDR i ett hell oreglerat rättsläge.

Den 10 seplember 1945 genomfördes en jordreform (Bodenreform). Genom denna reform drogs slörre jordegendomar in lill staten. Egendomama styckades och fördelades till lantarbetare utan att någon ersättning lämnades till vare sig inländska eller utländska ägare. Inteckningshavare i sådan egendom fick inte heller någon ersättning.

Den 6 september 1951 ulfärdade DDR en förordning om förvahning och skydd av ufiändsk egendom i DDR (" Verordnung iiber die Verwallung und

den Schulz ausländischen Eigenlums in der DDR"). Förordningen omfat- Prop. 1986/87:62 tade all egendom i DDR, som den 8 maj 1945 lUlhörde ufiändska medborgare eller stod under direkt eller indirekt inflylande av ufiänningar. Genom förordningen fråntogs de ulländska ägarna all möjlighet att förfoga över egendomen, och rättshandlingar företagna av dem beträffande egendomen blev ogiltiga. Ägarna saknade insyn i förvaltningen, och någon redovisningsskyldighet gentemot dem erkändes inte.

Även andra lagar och förordningar av nationaliseringskaraktär drabbade en mindre del av den svenska egendom som det här är fråga om. Anledning saknas emellertid all här redogöra för dessa föreskrtfter.

Genom 1948 års valutareform skrevs aUa gamla konton avseende bankfordringar ned i förhåUandet 10:1. Ansökan om omvärdering av äldre konton skulle ske senast den 30 september 1952. Om någon sådan ansökan inte gjordes, upphörde kontot alt gälla.

I della sammanhang bör påpekas att särskilda regler gäller i fråga om egendom som fillfaUit svenska (och andra utländska) medborgare genom arv eller testamente efler den 8 maj 1945. Här gäller i princip att ägaren själv kan tillsälta och entlediga förvaltare av egendomen. Avkastningen kan sättas in på ett särskilt bankkonto i DDR. Egendomen kan även säljas efler särskUt tillstånd av myndighet i DDR. Möjligheten att förfoga över avkaslning och uppburet belopp vid försäljning är dock begränsad av gällande valulalagsltftning.

Med slöd av protokollet den 21 december 1972 om utvecklandet av ömsesidiga förbindelser begärde Sverige i mars 1973 att förhandlingar om reglering av de förmögenhetsrältsliga frågorna skuUe tas upp snarast möjligl. I anslulning härtill införde ulrikesdepartementet i vissa svenska tidningar ett meddelande till svenska medborgare och svenska juridiska personer, vars egendom i DDR ställts under förvaltning eller vars ekonomiska intressen drabbats av andra tvångsåtgärder från DDR:s sida och som på grund därav ansåg sig ha ersättningsanspråk mot DDR. I meddelandet uppmanades de som ansåg sig drabbade atl anmäla sina anspråk till utrikesdepartementets rätlsavdelning. Med anledning av detta meddelande inkom under tiden den 8 mars 1973 — den 4 juli 1974 anmälningar från 281 rältsägare. Många av dem hade redan lidigare anmält sina krav till utrikesdepartementet. Därefter har anmälningar inkommit från ytterligare 70 rältsägare. En del av anmälningarna upptog fordringar av flera slag. Ersättningsanspråken avsåg huvudsakligen fastigheter, förelag, inteckningsfordringar och banktillgodohavanden.

3 Förhandlingarna

Ersättningsförhandlingarna mellan Sverige och DDR inleddes i december 1973. Sammanlagt 19 förhandUngsomgångar har förekommit, den sista i september 1986 i Stockholm.

De första årens förhandlingar ägnades uteslutande ål en noggrann leknisk genomgång av de olika anspråken. Redan vid del första mötet gjorde DDR klart att man endast kunde diskutera anspråk som avsåg egendom i

ti Riksdagen 1986187. 1 saml. Nr 62

svensk ägo den 8 maj 1945 och som förvaltades enligt förordningen den 6 Prop. 1986/87: 62 september 1951. Senare under förhandlingarna har emeUertid också behandlats egendom som kommit i svensk ägo efter den 8 maj 1945 och som är föremål för statlig förvallning eller andra tvångsåtgärder i DDR.

De företa årens förhandlingar ledde inte till några märkbara framsteg. Någon egentlig sakdiskussion av principfrågor förekom inle. Värderingsfrågor d.Kuterades inte heller. I ett försök att bringa frågan ur världen fiamfön:. d från svensk sida önskemål om etl avtal om ersättning med en totalsumma (globalersätlning). DDR visade emellertid då ingel inlresse för en såda.i lösning.

Vid ( e diskussioner i principiella frågor som sedan ägde rum visade del sig atl s.arkl skiljaktiga meningar rådde meUan partema. DDR var inte berett alt beiala ersäitning för egendom som tillhörde svenska dotterbolag med säte i Förbundsrepubliken Tyskland men som hade egendom i DDR; Sverige var inte behörigt att företräda dessa bolag, eftersom de hade sitl säte i Förbundsrepubliken. Enligt DDR kunde dessa bolag endasl företrädas av Förbundsrepubliken (den s.k. sätesteorin). Sverige hävdade atl ett bolags rättsställning skulle bedömas med hänsyn till nationaliteten hos den eller de personer som kontrollerar bolaget och dess verksamhet (den s. k. kontrollteorin). Man borde således se till realiteterna bakom ett bolag, vem som verkligen ägde del, och inle betrakta företagets säle som utslagsgivande. De svenska krav som framförts på gmndval av konlrollleorin hade anmälts av sex svenska moderbolag till förmån för dollerbolag i Förbundsrepubliken, vilka de ägde nära nog fill 100%. (I någol fall var andelen mindre.) Sverige hade dessulom fört fram och också fåll gehör för krav på grundval av konlrollleorin vid reglering av ersällningsfrågor med andra länder, såsom Polen, Tjeckoslovakien och Ungem. Under förhandlingarnas gång vidhöU partema sina principieUa ståndpunkter i denna fråga.

Beträffande jordreformen år 1945 vitsordade DDR all reformen i och för sig innebar nafionalisering, men gjorde gällande att någon ersättning likväl inte skjUe belalas tiU fömivarande ägare, eflersom reformen primärt inte hade 1:1: syfle att nationalisera egendomen utan att reformera formema för förvalli ingen av jorden. Reformen var enligl DDR:s uppfattning oanlasl-bar och ivunde således inle bli föremål för förhandlingar. Sverige hävdade all jordreformen uigjorde elt klart fall av nafionalisering för vilken del förelåg ersättningsskyldighet tUl svenska medborgare enligl folkrättens regler oavsett syftet med lagsttftningen. DDR medgav i slutskedet av förhandlingama alt betala ersäitning avseende två fasfigheter, vilka tagils i anspråk med stöd av jordreformen.

Under förhandlingama framförde DDR även ersättningskrav mol Sverige. Dessa krav avvisades i samtliga faU från svensk sida. Med hänsyn liU att avtalet innebär att DDR:s regering ensidigt tUl Sveriges regering skall beiala etl nollobelopp och alt samtliga frågor därigenom anses reglerade saknas anledning all här redogöra för dessa molkrav.

Såvitt avser värderingen av fastigheterna gjorde DDR gällande atl denna
skulle hänföra sig lill lidpunkten för elt kommande avtal mellan partema
om de förmögenhetsrältsliga frågorna. DDR hävdade vidare att regler i
DDR skuUe vara lillämpliga vid värderingen, eftersom fastighelema var 4

belägna där. DDR framhöll därvid all man inte var beredd att acceptera att Prop. 1986/87: 62 andra värderingsnormer än de som gäUde i DDR skulle ligga till grund för värderingen av fastigheterna. DDR presenterade en värderingsmodell som ledde tUl symboliska värden på fastigheterna.

Förhandlingama ägnades under många år uteslutande åt tekniska detaljfrågor, och parterna upprepade och vidhöU sina ståndpunkter i de principieUa frågorna.

Efter den tionde förhandlingsomgången, som ägde mm i Siockholm i juni 1981, gjordes elt avbrott i förhandlingarna. Anledningen härtill var atl förhandlingarna varil resultatlösa och att man inte kunde skönja någon lösning. Eftersom arbetet inle ledde framål beslöl man på svensk sida all vid kommande förhandling föra fram liU beloppet preciserade yrkanden beträffande de olika förmögenhetsobjeklen och därigenom etablera en "svensk siffra" som utgångspunkt för konkreia förhandUngar. Därefter företogs inom utrikesdepartementels rättsavdelning en fömyad genomgång av samtliga anspråk. Man bedömde därvid om och i vUken omfattning de anmälda fordringsanspråken borde stödjas i de fortsatta förhandlingarna och försökte samtidigt få fram värden på de olika förmögenhetsobjekten. Vid denna genomgång framkom att en inte obetydlig del av anmälningarna avsåg dels privatförvaltad egendom som inte var föremål för direkta tvångsåtgärder i DDR, dels bistånd med transferering av banktUlgodoha-vanden på s.k. "Devisenausländerkonten", vUka tillkommit efter den 8 maj 1945, t.ex. på gmnd av all någon ärvt medel i DDR. Innestående medel på sådana konton får enligt östtyska valulabestämmelser inle föras ul ur DDR utan endast användas i DDR för särskilda ändamål. Den av räilsägama ingivna dokumentationen i de olika ärendena, särskilt malerialel som stod till förfogande för uppskattning av värdet på de olika förmögenhetsobjekten, visade sig i många fall vara myckel bristfäUig.

Vid värderingen av fastigheterna konstaterades på svensk sida alt man inte kunde acceptera de av DDR fillämpade värderingsreglerna, vilka var anpassade för värdering av egendom som fillhörde medborgare i DDR. En sådan värdering skulle inte på långl när ha återspeglat de verkliga förlustema. På gmnd av de rådande egendomsrättsliga förhållandena i DDR var det inte heller realistiskt att försöka fastställa marknadsvärden på fastigheterna. Det blev därför nödvändigt att finna en annan norm eller beräkningsgrund. Valet kom slutligen att falla på ell taxeringsvärde (s. k. Einheits-wert) som härrörde från liden för ivångsålgärdema och som åsatts av tyskama själva. Det "Einheitswert" som gällde senasl vid den fidpunkt då tvångsåtgärderna vidtogs ansågs molsvara en faslighets värde, om inte särskilda omständigheter föranledde någon annan bedömning. Från detla värde gjordes avdrag för inteckningar som fastighetsägaren uppgetl. I förekommande fall reducerades värdel även med hänsyn lill krigsskador.

Vid värdering av förelag logs som huvudsaklig utgångspunkt elt företags bokförda värde eller dess substansvärde. I flertalet fall skedde värderingen på gmndval av rätlsägaraas ingivna utlåtanden av auktoriserade revisorer.

Här kan inskjutas atl DDR under de senaste åren på sin sida utfört värderingar av de svenska förelag, vilka DDR i princip medgivit att betala

ersäitning för. Värderingama har underställts de svenska rättsägarna. Prop. 1986/87:62 Några av dem har godkänt värderingarna.

Efler uppehåll på nära tre år fortsatte förhandlingarna i april 1984 i Berlin. Sverige framställde då yrkanden med ett bestämi belopp för varie individuell fordran. I vissa fall hade det dock inle varit möjligt att fastställa något värde. I förekommande fall hade avräknats vad en rättsägare fått i utdelning ur den beslagtagna tyska egendomen från den s. k. likvidations-nämnden.

Huvuddelen av de anmälda anspråken var uttryckta i riksmark (RM) eller mark (M). Dessa anspråk hade räknals om fill svenska kronor. Vid den fidpunkt då tvångsåtgärderna vidtogs var kursen i nästan samtliga faU alt 100 M motsvarade 168 kr. (Den 1 januari 1984 var 100 M lika med 300 kr.) Omräkning lill svenska kronor gjordes lill den kurs, som gällde när tvångsåtgärderna vidtogs, eftersom det kunde anses som oskäligt atl till-lämpa en senare förmånligare kurs och på de omräknade beloppen yrka ränla (se i del följande).

Den preliminära summan för de svenska kraven — bortsett från den mindre del som det inte varit möjligt att värdera - uppgick fill ungefar 168 milj. kr. Bland de svenska anspråken intog två krav från vardera STAB (numera Swedish Match) och ESAB en särställning genom kravens storlek. Dessa krav tUlsammans uppgick fill mer än två tredjedelar av det totala svenska kravel.

Med hänsyn lill den långa tid som förflutil efter det att DDR övertagit den svenska egendomen yrkades dröjsmålsränta med sex procent, fast årlig ränta, från den ungefärliga tidpunkt då tvångsåtgärderna vidtogs till tidpunkten för betalningen. Eftersom ränian, beräknad på delta säll, uppgick fill ca 200 milj. kr., omfattade del preliminära svenska kravel ungefar 368 milj. kr.

I anslulning liU de ålempptagna förhandlingarna återkallade Sverige en del av de framförda anspråken. I vissa fall var det fråga om anspråk, som efler en närmare granskning visal sig inte vila på folkrätlshg gmnd, t. ex. privalförvaltade fastigheter som inte träffats av några tvångsåtgärder i DDR utan vilka fastighetsägarna enligt uppgift av DDR fortfarande kunde förfoga över. Vidare undanlogs de lidigare nämnda "Devisenausländerkonten". Som framgår av skriftväxlingen, bilaga 2, kommer Sverige och DDR, efter del atl avtalet om reglering av de förmögenhetsrältsliga frågoma trätt i krafl, all uppta förhandlingar om överförande av bankmedel mellan ländema. Vissa anspråk, gmndade på jordreformen år 1945, hade anmälts av sökande som inte var svenska medborgare vid tidpunkten för nafionaliseringen. Också i dessa faU återkaUades anspråken. I princip återkallades även krav avseende bankkonton vilka inte omvärderats efler valutareformen år 1948.1 andra fall återkallades krav som inte styrkts och som det mot DDR:s bestridande inle varit meningsfullt att vidhålla.

Från DDR:s sida framfördes ålskilliga invändningar mol de svenska
yrkandena. De principieUa ståndpunkterna vidhöUs, värderingsmetoderna
kunde inte godtas och vissa framförda krav var över huvud tagel inte
ersällningsgiUa. Ränleyrkandel avvisades bestämi med moliveringen all
del saknade hävd i folkrätten. 6

Förhandlingarna fortsatte därefter i november 1984 samt i maj och i Prop. 1986/87: 62 december 1985. Positionerna var fortfarande låsta och någon utsikt lill snar lösning kunde inte skönjas.

Vid en förhandlingsomgång i april 1986 tog förhandlingarna emellertid en ny vändning. Parterna förklarade sig beredda atl i en positiv anda söka finna lösningar som snabbt skuUe leda fram till en överenskommelse. Från svensk sida hävdades alt partema inte längre borde fördjupa sig i enskilda yrkanden eller i principiella frågor. Partemas instäUning i de principiella frågorna var ju sedan länge känd, och ingen av dem var villig all ge avkaU på sin ståndpunkt. Förhandlingarna borde i stället inriktas på en uppgörelse kring en globalsumma. DDR gjorde först gällande alt det var nödvändigt alt partema enades om vilka anspråk som skulle omfattas av överenskommelsen. Parterna var emellertid överens om att del var den svenska regeringens sak att fördela ersättningen mellan räilsägama, och vid senare förhandlingar kom man också fram till alt lösningen låg i all bestämma ersättningen som en globalsumma.

En betydelsefull faktor för den svenska hållningen i förhandlingarnas slulskede var instäUningen hos de båda största anspråkshavarna. Vid underhandskontakter mellan den svenska förhandlingsddegafionen och förelrädare för Swedish Match och ESAB under våren 1986 förklarade bolagen nämligen att de var beredda atl sätta ned sina anspråk högst avsevärt vid fördelningen av ersättningsbeloppet. En föruisättning var dock dels att Swedish Match och ESAB verkligen fick ersättning i enlighet med sina justerade krav, dels att etl avtal kom till slånd inom rimlig tid.

4 Överenskommelsen

Enligt överenskommelsen förbinder sig DDR:s regering all till Sveriges regering betala ett globalbelopp om 70 milj. svenska kr. avseende svensk förmögenhel som är föremål för stafiig förvallning eller andra ålgärder från DDR:s sida. En fömtsättning för ersättningsskyldigheten är atl de förmögenhetsrättsliga anspråken tillkom de svenska rättsägarna den 8 maj 1945 och tillkommer dem vid den fidpunkt då avtalet undertecknas. För fördelningen av beloppel meUan de svenska intressentema svarar Sveriges regering. Genom överenskommelsen regleras också förmögenhetsrättsliga anspråk, som tillkommer DDR och som hänför sig fill den ovannämnda förmögenheten (artiklarna 1 och 2).

I artikel 3 sägs atl avlalet inte gäUer svensk egendom som uppstått på DDR:s territorium efter den 8 maj 1945 och som förvaltas på civUrättshg grund. Som fidigare nämnls (avsnill 3) har förhandlingarna avseit även egendom som kommit i svensk ägo efter den 8 maj 1945 och är föremål för statlig förvaltning eUer andra tvångsåtgärder i DDR. Innebörden i artikeln är alltså att även denna egendom omfattas av ersättningsbeloppet.

Med medborgare i Sverige och i DDR avses enligt avtalet personer som vid fidpunkten för undertecknandet av avtalet enligl lagstiftningen i Sverige resp. DDR innehar dess medborgarskap (artikel 4).

DDR förbinder sig att till Sveriges Riksbank beiala ersättningsbeloppet i

två lika stora delbetalningar. Den försia delbetalningen skall ske senast tre Prop. 1986/87: 62 månader och den andra senast nio månader efter det att avtalet trätt i kraft (artikel 5).

Genom överenskommelsen är alla meUan de avtalsslutande partema oreglerade förmögenhetsrältsUga anspråk slutgiltigt reglerade. Eflersom globalsumman är avsedd atl slutligt reglera ersättningsfrågan har partema förbundit sig atl genlemol varandra inte framstäUa anspråk som omfattas av överenskommelsen eller atl siödja sådana anspråk på något sätl (artikel 6).

Anspråk avseende förmögenhel som omfattas av avtalet och som efter det alt avtalet trätt i krafl reses av en tredje stal mot DDR skall vidarebefordras till Sverige. På molsvarande sätt skall anspråk som reses av en tredje stal mol Sverige vidarebefordras till DDR (artikel 7).

5 Föredraganden

Det avtal som jag nu har redogjort för är avsett atl slutligt reglera vissa förmögenhetsrältsliga anspråk meUan Sverige och DDR. De svenska ersättningsanspråken har uppstått på gmnd av atl svensk egendom i den del av f. d. Tyska Riket som nu motsvaras av DDR efter andra väridskriget ställts under stafiig förvallning eller blivit föremål för andra tvångsåtgärder i DDR. Ersättningsfrågan har således länge väntat på en lösning. Förhandlingar har förts meUan Sverige och DDR alltsedan december 1973. Del är därför med stor tUtfredsställelse somjag konstaterar att det varit möjligt att nu uppnå en överenskommelse i saken.

Ersätlningsavtalel innebär i korthet atl DDR:s regering tiU Sveriges regering skall betala en globalsumma om 70 mUj. svenska kr. Betalningen skall verkstäUas genom två lika stora delbetalningar, tre resp. nio månader efter del atl avtalet trätt i kraft. Ersättningen skall täcka svenska anspråk som avser förmögenhet som är föremål för statlig förvaltning eller andra tvångsåtgärder från DDR:s sida under fömtsättning att det rör sig om anspråk som var svenska den 8 maj 1945 och som aUtjämt var svenska när avtalel undertecknades den 24 oktober 1986. Ersättningsbeloppet skaU fördelas av Sveriges regering och dispositionen av detta är således uteslutande en svensk angelägenhet.

Genom avlalet har uppnålls en reglering av en komplicerad fråga där parterna - vUket inte är ovanligt vid ersättningsförhandlingar av detta slag - har haft vitt skilda utgångspunkter. Uppfattningarna har gått isär inte bara i fråga om principema för ersättningsskyldigheten utan också rörande värderingsmetoder och enskUdheter i framförda krav. Det resultat som nu föreligger får enligt min mening med hänsyn tUl omständighetema anses tiltfredsstäUande. Ell ytteriigare uppskov med ersättningsfrågan för nya förhandlingsomgångar skuUe knappast ha ökat utsiktema för en gynnsammare uppgörelse. Jag föreslår därför att regeringen förelägger riksdagen avtalel för godkännande.

Om riksdagen godkänner avtalet, bör regeringen tiUsätta en särskUd nämnd med uppgtft att upprätta och tiU regeringen inkomma med förslag

till fördelning av medlen mellan de svenska räilsägama. Till ordförande i Prop. 1986/87: 62 nämnden bör utses en person med hög juridisk kompelens. Jag avser atl senare åierkomma i denna fråga till regeringen men vill redan nu redovisa hur jag ser på vissa frågor med anknytning lill fördelningsarbelel.

Vid fördelningen bör hänsyn givelvis tas tUl de resullal som uppnålls under förhandlingama. Av globalersältningens natur och avtalets konsimktion följer atl nämnden har frihei att föreslå ersättning för anspråk som Sverige franrfört och vidhåUit, även om DDR bestritt ersättningsskyldighet för dem. Ersättning bör således betalas t.ex. för de anspråk som framförts på gmndval av den s. k. kontrollteorin. Swedish Match och ESAB, vilka nedsatt sina yrkanden avsevärt för all underlätta en uppgörelse, bör som en utgångspunkt erhåUa ersättning i enlighet med de yrkanden som de under hand fört fram fill den svenska förhandlingsddegafionen. Vidare bör de rättsägare som godkänt de av DDR gjorda värderingama av företag i princip erhåUa ersättning med de belopp som de har godtagit. Som fidigare nämnts (avsnitt 4) bör ersällning belalas också för egendom som kommii i svensk ägo efler den 8 maj 1945 och som är föremål för tvångsåtgärder i DDR. Jag fömlsälter vidare att nämnden i sitt förslag till regeringen rörande fördelning av medlen kommer att ta särskild hänsyn till rättsägare med små anspråk.

6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag att regeringen föreslår riksdagen atl godkänna överenskommelsen mellan Sverige och Tyska Demokratiska Republiken om reglering av förmögenhetsrältsliga frågor.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen atl anla del förslag som föredraganden har lagt fram.

Avtal

mellan Konungariket Sveriges regering och Tyska Demokratiska Republikens regering om reglering av förmögenhetsrättsliga frågor

Konungariket Sveriges regering och Tyska Demokratiska Republikens regering,

ledda av en önskan att lämna ett bidrag till en ytterligare utveckling av förbindelserna meUan Konungariket Sverige och Tyska Demokrafiska Republiken,

på gmndval av protokollet mellan Kungliga svenska regeringen och Tyska Demokratiska Republikens regering om utvecklandet av deras ömsesidiga förbindelser av den 21 december 1972,

som strävar efler atl reglera alla mellan de båda partema oreglerade förmögenhetsrätts-liga frågor,

har överenskommit följande:

Prop. 1986/87:62 Bilaga 1

Abkommen

zwischen der Regierung des Königreiches Schweden und der Regierung der Deutschen Demokratischen Republik zur Re-gelung vermögensrechtlicher Fragen

Die Regiemng des Königreiches Schweden und die Regiemng der Deutschen Demokratischen Republik,

geleitet von dem Wunsch, einen Beitrag zur weiteren Enlwicklung der Beziehungen zwischen dem Königreich Schweden und der Deutschen Demokratischen RepubUk zu leisten,

auf der Grundlage des Protokolls zwischen der Königlich Schwedischen Regiemng und der Regiemng der Deutschen Demokratischen RepubUk iiber die Enlwicklung ihrer ge-genseiligen Beziehungen vom 21. Dezember 1972,

in dem Bestreben, alle zwischen beiden Seiten offenen vermögensrechtlichen Fragen zu regeln,

haben folgendes vereinbart:

Artikel 1

1. Tyska Demokratiska Republikens regering betalar lill Konungariket Sveriges regering ett nettobelopp om sjuttio miljoner (70000000) svenska kronor såsom ersäitning för de i artikel 2 omnämnda förmögenhets-rättsliga anspråken.

2. För fördelningen av detla belopp svarar Konungariket Sveriges regering.

Artikel 1

1. Die Regiemng der Deutschen Demokra
tischen Republik zahll an die Regiemng des
Königreiches Schweden eine Netlosumme
von siebzig MUUonen (70000000) Schwe
dische Krönen zur Abgellung der in Artikel 2
genannten schwedischen vermögensrechfii-
chen Anspruche.

2. Die VerteUung dieser Summe fäUt in die
Zusländigkeil der Regiemng des König
reiches Schweden.

Artikel 2

Genom delta avtal regleras:

I. förmögenhetsrättsliga anspråk som fillkommer Konungariket Sverige saml svenska medborgare och svenska juridiska personer och som avser förmögenhel som är föremål för statlig förvallning eller andra åtgärder från Tyska Demokratiska Republikens sida, under fömtsättning att de förmögenhetsrätts-

Artikel 2 Durch dieses Abkommen werden geregdl: 1. Vermögensrechtliche Anspruche, die dem Königreich Schweden, schwedischen Slaatsbiirgem und schwedischen jurisfischen Personen zuslehen und die sich auf Vermögen beziehen, das Gegensland staallicher Verwallung öder anderer Massnahmen von seiten der Deutschen Demokratischen Repu-

Prop. 1986/87: 62

liga anspråken tillkom dem den 8 maj 1945 och tiUkommer dem vid tidpunkten för undertecknandet av detta avtal.

2. förmögenhetsrältsliga anspråk som lillkommer Tyska Demokratiska Republiken samt Tyska Demokratiska Republikens medborgare och juridiska personer och som hänför sig liU den i punkl 1 nämnda förmögenheten.

blik ist, unter der Vorausselzung, dass die vermögensrechtUchen Anspruche ihnen am 8. Mai 1945 zustanden und zum Zeilpunkl der Unterzeichnung dieses Abkommens zuslehen.

2. Vermögensrechtliche Anspriiche, die der Deutschen Demokratischen RepubUk sowie Slaatsbiirgem und juristischen Personen der Deutschen Demokratischen Republik zuslehen und die sich auf das in Absatz 1 genannte Vermögen beziehen.

Artikd 3

Delta avtal gäller inte för förmögenhel som uppstått för Konungariket Sverige samt svenska medborgare och juridiska personer på Tyska Demokratiska Republikens territorium efter den 8 maj 1945 och som förvaltas på civilrättslig gmnd.

Artikel 3

Dieses Abkommen gUt nicht fur Vermögen, das nach dem 8. Mai 1945 fiir das Königreich Schweden, schwedische Staaisburger und schwedische juristische Personen auf dem Gebiet der Deutschen Demokratischen Republik entslanden isl und auf zivilrechl-licher Grundlage verwaltel wird.

Artikel 4

1. Med medborgare i Konungariket Sveri
ge enligt detta avtal avses personer som vid
fidpunkten för undertecknandet av delta av
tal enligt lagstiftningen i Konungariket Sveri
ge innehar dess medborgarskap.

2. Med medborgare i Tyska Demokratiska
Republiken enligl detta avtal avses personer
som vid lidpunklen för undertecknandet av
detta avtal enligl lagsttftningen i Tyska De
mokrafiska RepubUken innehar dess med
borgarskap.

Artikel 4

1. Staaisburger des Königreiches Schweden im Sinne dieses Abkommens sind Personen, die zum Zeilpunkl der Unterzeichnung dieses Abkommens nach den Rechtsvorschriflen des Königreiches Schweden dessen Staatsbiirgerschaft besitzen.

2. Staaisburger der Deutschen Demokratischen Republik im Sinne dieses Abkommens sind Personen, die zum Zeilpunkl der Unterzeichnung dieses Abkommens, nach den Rechtsvorschrtften der Deutschen Demokratischen Republik deren Staatsbiirgerschaft besitzen.

Artikel 5

Tyska Demokratiska Republiken kommer mol bakgmnd av del slora exportöverskolt som Tyska Demokraiiska Republiken hafl i utrikeshandeln med Konungariket Sverige under de senasle åren att betala det i artikel 1 punkl 1 nämnda nettobeloppet i två lika slora rater tUl Sveriges Riksbank: den försia ralen förfaller inom tre (3) månader, den andra ralen inom nio (9) månader efler del alt delta avtal trätt i krafl.

Artikel 5

Die Deutsche Demokratische Republik wird die in Artikel 1 Absatz 1 genannte Netlosumme in Anbelracht der hohen Export-uberschiisse, die die Deutsche Demokratische Republik im Aussenhandd mit dem Königreich Schweden in den letzten Jahren erzielt hal, in zwei gleichen Ralen an die Schwedische Reichsbank wie folgt zahlen: die ersie Rale wird innerhalb von drei (3) Mo-naten, die zweite Råte innerhalb von neun (9) Monaten nach Inkrafttreten dieses Abkommens fällig.

Prop. 1986/87:62

Artikel 6

1. Med detta avtal är alla mellan de avtalsslutande parterna oreglerade förmögenhetsrättsliga anspråk slutgiltigt reglerade.

2. Ingen av de avtalsslulande parterna kommer atl resa anspråk som regleras genom detta avtal gentemoi den andra avtalsslulande parten eller all stödja sådana anspråk på något sätl.

Artikel 6

1. Mit diesem Abkommen sind alle zwischen den Abkommenspartnem offenen vermögensrechtlichen Anspruche endgiillig ge-regeli.

2. Keiner der Abkommenspartner wird Anspruche, die durch das vorliegende Abkommen geregell sind, gegeniiber dem anderen Abkommenspartner mehr erheben öder in irgendeiner Art untersiulzen.

Artikel 7

1. Anspråk avseende den i artikel 2 punkt

1 nämnda förmögenheten som efter atl detta
avtal trätt i kraft av en tredje stat reses mot
Tyska Demokratiska Republiken skall vida
rebefordras tUl Konungariket Sverige.

2. Anspråk avseende den i artikel 2 punkl

2 nämnda förmögenheten som efier att detta
avtal trätt i kraft av en tredje slal reses mol
Konungariket Sverige skaU vidarebefordras
fill Tyska Demokratiska Republiken.

Ariikd 7

1. Anspruche in bezug auf das in Artikel 2 Absatz 1 genannte Vermögen, die nach Inkrafttreten dieses Abkommens von Dritlstaa-ten gegeniiber der Deutschen Demokratischen Republik erhoben werden, sind dem Königreich Schweden zuzuleiten.

2. Anspriiche in bezug auf das in Artikel 2 Absatz 2 genannte Vermögen, die nach Inkrafttreten dieses Abkommens von Drillslaa-ten gegenuber dem Königreich Schweden erhoben werden, sind der Deutschen Demokratischen RepubUk zuzuleiten.

Artikel 8

Detta avtal skall bekräftas respektive ratificeras i enlighet med Konungariket Sveriges respektive Tyska Demokratiska Republikens nafionella lagsliftning och träder i kraft på dagen för utväxlingen av bekräftelse- respekfive ratifikafionsinstmmenten som äger mm i Stockholm.

Artikd 8

Dieses Abkommen bedarf der Bestätigung beziehungsweise der Ralifikafion entsprechend den innerstaalUchen Rechtsvorschrtften des Königreiches Schweden beziehungsweise der Deutschen Demokratischen Republik und trill am Tag des Auslausches der Bestätigungs- beziehungsweise der Ralifika-tionsurkunden in Kraft, der in Stockholm statlfindet.

Utfärdai i Beriin den 24 oktober 1986 i två original, vart och ell på svenska och tyska språken, varvid båda texter äger lika vitsord.

Ausgefertigl in Beriin am 24. Oktober 1986 in zwei Originalen, jedes in schwedischer und deulscher Sprache, wobei beide Texle gleichermassen giilfig sind.

Prop. 1986/87:62

För Konungariket Sveriges regering

Fiir die Regiemng des Königreiches Schweden

Hans Corell

För Tyska Demokratiska Republikens regering

Fiir die Regiemng der Deutschen Demokratischen Republik

S. Supranowltz

Bilaga 2 Prop. 1986/87:62 Vorsitzender der Regierungsddegation der Deutschen Demokratischen RepubUk

Vorsitzenden der Regiemngsddegalion des Königreiches Schweden

Beriin, den 24. Oktober 1986

Sehr geehrter Herr Vorsitzender!

Während der zwischen Regiemngsdelegationen der Deutschen Demokratischen Republik und des Königreiches Schweden gefiihrten Verhand-lungen uber den Abschluss eines Abkommens zur Regdung vermögensrechtlicher Fragen wurde Ubereinstimmung uber folgendes erzielt:

Die zuständigen Slellen der Deutschen Demokratischen RepubUk und des Königreiches Schweden werden nach Inkrafttreten des obengenannten Abkommens Verhandlungen uber die Regelung des nichtkommerzieUen Zahlungsverkehrs zwischen der Deutschen Demokratischen Republik und dem Königreich Schweden aufnehmen.

Ich bitte Sie, Herr Vorsitzender, zu bestäligen, dass der Inhalt dieses Schreibens die erzielte tjbereinkunft richtig wiedergibi.

Genehmigen Sie, Herr Vorsitzender, den Ausdmck meiner vorziiglichen Hochachtung.

S. Supranowltz

Ordförande i Tyska Demokratiska Republikens regeringsdelegation

Prop. 1986/87: 62

Till Ordföranden i Konungariket Sveriges regeringsdelegation

Beriin den 24 oktober 1986

Ärade Herr Ordförande!

Under de förhandlingar som förts mellan regeringsddegafioner från Tyska Demokratiska Republiken och Konungariket Sverige om atl sluta etl avtal om reglering av förmögenhetsrältsliga frågor har överenskommelse träffats om följande:

Vederbörande myndigheler i Tyska Demokraiiska Republiken och i Konungariket Sverige kommer, efter alt ovannämnda avtal trätt i kraft, att upplaga förhandlingar om reglering av de icke-kommersiella betalningarna mellan Tyska Demokratiska Republiken och Konungariket Sverige.

Jag ber Er, Herr Ordförande, att bekräfta atl innehållet i denna skrivelse rätt återger den träff'ade överenskommelsen.

Jag ber Er, Herr Ordförande, att mottaga försäkran om min utmärkta högaktning.

S. Supranowltz

Vorsitzender der Regierungsddegation Prop. 1986/87:62

des Königreiches Schweden

Vorsitzenden der Regiemngsdelegafion der Deutschen Demokratischen Republik

Beriin, den 24. Oklober 1986

Sehr geehrter Herr Vorsitzender!

Ich habe die Ehre, den Empfang Ihres Schreibens vom heuligen Tage, das folgenden Wortlaut hal, zu bestäligen:

,,Während der zwischen Regiemngsdelegationen der Deutschen Demokratischen Republik und des Königreiches Schweden gefuhrten Verhandlungen iiber den Abschluss eines Abkommens zur Regelung vermögensrechtlicher Fragen wurde tJbereinstimmung iiber folgendes erzielt:

Die zuständigen Stellen der Deutschen Demokrafischen RepubUk und des Königreiches Schweden werden nach Inkrafttreten des obengenannten Abkommens Verhandlungen iiber die Regelung des nichtkommerzieUen Zahlungsverkehrs zwischen der Deutschen Demokrafischen Republik und dem Königreich Schweden aufnehmen.

Ich bitte Sie, Herr Vorsitzender, zu bestäligen, das der Inhalt dieses Schreibens die erzielte tjbereinkunft richtig wiedergibi."

Ich bestätige Ihnen, Herr Vorsitzender, dass der Inhalt Ihres Schreibens die erzielte Ubereinkunft richtig wiedergibi.

Genehmigen Sie, Herr Vorsitzender, den Ausdruck meiner vorzuglichen Hochachtung.

Hans Corell

Ordförande i Konungariket Prop. 1986/87:62

Sveriges regeringsdelegation

Till Ordföranden i Tyska Demokraiiska Republikens regeringsddegafion

Beriin den 24 oklober 1986

Ärade Herr Ordförande!

Jag har äran erkänna mottagandel av Er skrivelse av denna dag, som har följande lydelse:

"Under de förhandlingar som förts meUan regeringsddegafioner från Tyska Demokraiiska Republiken och Konungariket Sverige om att sluta ett avtal om reglering av förmögenhetsrältsliga frågor har överenskommelse träffats om följande:

Vederbörande myndigheter i Tyska Demokratiska Republiken och i Konungariket Sverige kommer, efter atl ovannämnda avtal trätt i kraft, alt upptaga förhandlingar om reglering av de icke-kommersiella betalningarna mellan Tyska Demokratiska Republiken och Konungariket Sverige.

Jag ber Er, Herr Ordförande, atl bekräfta att innehållet i denna skrivelse räll återger den träffade överenskommelsen."

Jag bekräftar. Herr Ordförande, atl innehållet i Er skrivelse riktigt återger den träffade överenskommelsen.

Jag ber Er, Herr Ordförande, att mottaga försäkran om min utmärkta högaktning.

Hans CoreU

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 17