om godkännande av avtal mellan Sverige och Norge angående handeln med jordbruksvaror (Proposition 1980/81:157)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1980/81:157

Regeringens proposition

1980/81:157

om godkännande av avtal mellan Sverige och Norge angående handeln med jordbruksvaror;

beslutad den 19 mars 1981.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ANDERS DAHLGREN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner elt avtal mellan Sverige och Norge angående handeln med jordbruksvaror. Formellt är avtalet ett bilateralt jordbruksavtal inom ramen för den Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA). Avtalet har karaktären av ett ramavtal där de båda regeringarna markerar sin vilja att främja handeln med jordbruksvaror mellan de båda länderna. Inom avtalets ram fömlses upprättandet av kommersiella avtal, främst pä spannmålsområdet. En översynskommitté skall följa handelns utveckling och tillvarata möjligheterna att främja denna.

1 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 157

Prop. 1980/81:157

Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-03-19

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Krönmark, Burenslam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Dahlgren

Proposition om godkännande av avtal mellan Sverige och Norge angående handeln med jordbruksvaror

1 Inledning

Enligt EFTA-konventionens artikel 23; 1 föreligger möjlighet atl sluta bilaterala jordbmksavtal mellan medlemsländerna. Sverige har sedan år 1963 ett sådant avtal med Portugal och sedan år 1979 - inom ramen för frihandelsavtalet EFTA-Spanien - ett liknande även med Spanien. Med tanke på strävandena att åstadkomma ett närmare ekonomiskt samarbete i Norden har det framstått som en brist både i det nordiska samarbetet och i EFTA-samarbetet att vi saknat motsvarande avlal med Norge. Nordens Bondeorganisationers Centralråd (NBC) har år 1964 uttalat sig för ett närmare handelspolitiskt samarbele i Norden på jordbruksområdet. Lantbmkarnas organisationer i resp. länder har följt upp della genom hänvändelser till regeringarna i berörda nordiska länder med önskemål om statliga åtgärder i form av ramavtal på vilkas gmndval kommersiella avtal sedan skulle kunna ingås. År 1978 tillsattes svenska och norska arbetsgmpper för att tillsammans utreda fömlsätlningama för en ökad samhandel avseende jordbmksvaror. Efter utdragna diskussioner rörande vamomfattningen i ett eventuellt avtal inleddes förhandlingar mellan en svensk och en norsk regeringsdelegation i september 1980. Under hösten 1980 kunde man enas om en avtalstext jämte textema i två till avtalet knutna memoranda. Vid ett möte i Stockholm den 4 december 1980 undertecknades avtalet och därtill hörande memoranda av jordbmksministrarna.

Avtalet jämte därtill anslutna memoranda bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende såsom bdaga 1.

Prop. 1980/81:157 3

Avtalet har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till prolokollet som bilaga 2.

Under år 1980 har ett bilateralt jordbruksavtal av samma karaktär ingålts mellan Sverige och Finland. Förslag om godkännande av del svensk-finska avtalet kommer också atl föreläggas riksdagen.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Bakgrund och motiv

Värdet av Sveriges varuutbyte med Norge inom livsmedelsområdet i vid bemärkelse (kapitel 1-24 i Brysselnomenklaturen) har under senare delen av 1970-talet på importsidan varierat mellan 7 % och 9 % av lotalimporten för varuområdet och på exporlsidan legat omkring 15 % av tolalexporten. Sålunda uppgick den svenska lotalimporten pä livsmedelsområdet år 1979 till ca 10300 milj. kr., varav importen från Norge svarade för ca 800 milj. kr. Totalexporten stannade vid ca 3000 milj. kr., varav exporten lill Norge svarade för ett värde av ca 450 milj. kr. Begränsas redovisningen till atl avse de varor som enligl EFTA-konventionen betraktas som jordbruksvaror (bilaga D, del II & III) reduceras handelssiffrorna väsentligl. Inom detta varuområde uppgick den svenska lotalimporten år 1979 lill ca 7300 milj. kr., varav importen från Norge svarade för ca 210 milj. kr. eller ca

3 %. Tolalexporten stannade vid ca 2000 milj. kr., varav exporten lill
Norge svarade för ca 300 milj. kr. eller ca 15 %.

I exporten till Norge har spannmålen iraditionelll ingått som en tung post - ca en tredjedel av exportens värde. År 1979 svarade den för ca 100 milj. kr. Den svenska importen har bl. a. omfattat oljekraftfoder (120 milj. kr.) saml margarin och sojabönoljor, vilka sistnämnda år 1979 svarade för ett värde av 34 milj. kr. vardera.

Importen av ammoniak och kvävehaltiga gödselmedel från Norge uppgick samma år lill ett värde av ca 300 milj. kr.

Jordbruksvarorna är undantagna från frihandeln i EFTA men sammanslutningens syfte är enligt artikel 22:2 att under beaktande av medlemsstaternas jordbmkspolitik underiätta en utveckling av handeln som bereder medlemsstater, vilkas ekonomi i stor ulslräckning är beroende av export av jordbruksvaror, rimlig reciprocilet. I artikel 23; 1 nämns bilaterala jordbruksavtal som en väg att förverkliga deUa syfte. Sverige ingick vid EF-TA;s tillkomst år 1960 eU sådant bilaterah jordbmksavtal med Danmark. Detta avtal upphörde att gälla i och med att Danmark år 1973 lämnade EFTA för att ingå som medlem i den Europeiska Gemenskapen (EG). Dämtöver har Sverige slutit bilaterala jordbmksavtal enligt EFTA;s regler med Portugal år 1963 och med Spanien år 1979.

Mot denna bakgmnd och med tanke pä övriga avlal som slutits mellan EFTA-medlemmar, bl. a. mellan Finland och Norge, har det framståft som

Prop. 1980/81:157 4

en brist i EFTA-samarbetet alt Sverige inle haft något avtal med något nordiskt land. De under 1970-lalel alltmer framträdande strävandena alt äsladkomma etl närmare ekonomiskl samarbele i Norden har kommit avsaknaden av jordbruksavtal mellan Sverige och andra nordiska länder att framstå som en lucka också i del nordiska samarbetet. De nordiska strävandena för elt ökat samarbele och en ökad samhandel på jordbruksområdet tog sig bl.a. ullryck i etl handelspolitiskt uttalande av Nordens Bondeorganisationers Centralråd (NBC) år 1964. Enligt della uttalande borde eftersträvas all kompletteringsbehovel av jordbruksvaror med förhindrande av dumpingimporl från tredje land alltid i första hand och på lika villkor måtte täckas genom import från de övriga nordiska länderna. Denna tanke har i Sverige följts upp på del nationella planet bl.a. genom att Lantbrukarnas riksförbund (LRF) år 1976 i en hänvändelse till regeringen framförde önskemål om ålgärder för all främja den nordiska handeln. Vad man här särskill hade i åtanke var tillskapandet av bilaterala avtal, inom vilkas ram kommersiella avtal avseende främst spannmål, oljeväxter och socker skulle kunna ingås. På så sätl skulle avtalen enligt förbundets mening kunna bli en bas för all främja handeln med jordbruksvaror och ulgöra en statlig sanktion av en gammal idé, djupt förankrad i de nordiska länderna, nämligen all man skall eftersträva att så långt möjligt täcka kompletteringsbehovel belräffande jordbmksvaror genom import från annat nordiskt land.

Bl.a. mot bakgmnd av dessa impulser har under 1970-lalet ell flertal inilialiv tagils och överläggningar ägt mm mellan Sverige och Norge på tjänstemannanivå i syfte all bana väg för elt bilateralt avtal på jordbruksområdet. Dessa initiativ har tidigare blivit résultatlösa lill följd av de svårigheter som förelegat.

Jordbruksområdet och handeln med jordbruksvaror över gränserna är starkt reglerade i både Sverige och Norge. Möjligheterna att öka varuutbytet begränsas inle minst av hänsynen till de nationella jordbruksregleringarna i de båda länderna. Önskemål om koncessioner, innebärande lättnader i del svenska importskyddel för vissa produkter av inlresse för Norge, har inte ansetts förenliga med den svenska jordbmksregleringen. Sveriges och Norges geografiska läge och naturliga förutsättningar ger ganska likartade produktionsbetingelser. De varor beträffande vilka produktionen i Sverige och Norge kompletterar varandra är därför inte så många. Likväl finns elt klart kompletleringsbehov i fråga om några varor såsom spannmål, socker och fettvaror.

En annan stötesten har varit avtalels varuomfaltning. Från svensk sida har det varit fråga om ell rent jordbmksavtal med inriklning på kompletteringsbehovel av jordbruksvaror medan man från norsk sida önskat atl i etl och samma avtal behandla såväl jordbruksvaror som handeln med fisk och fiskprodukter. Den strikt formella situationen är den alt EFTA-konventionen endast förutser bilaterala avlal omfattande jordbmksvaror även om

Prop. 1980/81:157 5

avsteg från denna regel gjorts i praktiken. Problemen avseende handeln med fisk och fiskprodukter ställer sig väsentligen annorlunda än motsvarande problem på jordbmksområdet. Problemen på fiskvamområdet sammanhänger med resp. lands nationella fiskeripolitik samt bestämmelser, som reglerar rättigheter avseende landning och transitering av fångster m.m. Dämtöver kan behov föreligga alt beakta de mycket omfattande internationella regler som numera gäller för högsjöfisket. Allt detta talar för att fisk och fiskprodukter inte bör ingå i ett jordbmksavtal. Samtidigt har det stått klart alt det också kan föreligga behov av att diskutera handeln med fisk och fiskprodukter mellan Sverige och Norge. Kontakterna på detta område är dock redan nu väl utbyggda, varför behovel av ell särskilt diskussionsfomm inte tett sig särskilt stort.

Genom en svensk-norsk arbelsgmpp utreddes under är 1978 fömlsätlningama för en ökad samhandel med jordbmksprodukter. Diskussionerna kom på norsk önskan att även omfattar handeln med fisk och fiskprodukter. Sedan arbetsgmppen slutfört sitt arbete upptogs nya överläggningar varvid man enades om en avtalskonstmktion, som i princip skilde ut fisk och fiskprodukter från jordbmksavtalet. Avgörande för det svenska jordbmkets produktionsförmåga är tillgången på kvävehaltiga gödselmedel. Under inflytande av bl. a. den ökande faran för avbrott eller stömingar i oljetillförseln från Mellersta Östern tillkom under år 1979 från svensk sida önskemål om att avtalet även skulle kunna läggas till gmnd för diskussioner om införseln av kvävehaltiga gödselmedel.

2.2 Avtalets huvudsakliga innehåll

I avtalels/örjfa punkt markerar de båda regeringarna sin allmänna vilja att främja den normala kommersiella handeln med jordbmksvaror. Denna markering kan ses som en sanktion åt den tidigare nämnda idén att så långt möjligt täcka kompletteringsbehovel av jordbmksprodukter genom import från annat nordiskt land. För alt uppnå della skall parterna, enligl punkt 2, upprätta en särskild översynskommilté, som har till uppgift alt följa utvecklingen av handeln och tillvarata möjligheterna att främja denna. Vissa export- och importinlressen är särskilt nämnda i avtalet, nämligen svenska exportintressen belräffande spannmål och norska beträffande ost samt på importsidan svenskt intresse beträffande ammoniak och kvävehaltiga gödselmedel och norskt beträffande spannmål. Till avtalet är knutna två memoranda numrerade I och II.

Memorandum I definierar avtalets vamomfaltning. Avtalet omfattar i första hand de jordbmksvaror som upptagits i EFTA-konventionens bilaga D. Detla innebär att fisk och marina produkter inle omfattas av avtalet. Men det innebär också att vissa jordbmksvaror utanför bilaga D kan diskuteras inom avtalets ram. Parterna uttalar vidare sitt slöd för ett förnyande av det kommersiella spannmålsavtalet mellan Svensk Spann-

Prop. 1980/81:157 6

målshandel och Statens Kornforrelning. Avtalets komponent av krisavtal inskränker sig till etl omnämnande i memorandum I av att "man från svensk sida särskilt framhållit önskvärdheten av att frågor, som berör handeln med ammoniak och kvävehaltiga gödselmedel blir närmare behandlade" samt att "handeln under normala försörjningsförhållanden och vid eventuella försörjningssvårigheter bör diskuteras".

I memorandum II uttalar parterna att enighet råder om att man också skall främja samhandeln med fisk och fiskprodukter i den utsträckning detta är förenligt med parternas fiskeripolifiska mål och internationella förpliktelser.

Avtalstexten med därtill knutna två memoranda har remissbehandlats. Remissinstanserna är genomgående positiva till avtalet. Flera instanser ser avtalet som en värdefull förstärkning av det nordiska samarbetet och betonar det positiva i att försörjningen med ammoniak och kvävehaltiga gödselmedel dras in i diskussionerna under avtalet. De många kommentarerna bör vara av värde för utformningen av de svenska ställningstagandena i de fortsatta överläggningarna inom avtalets ram.

2.3 Avtalets tillämpning

Avtalets karaktär av ramavtal innebär att dess tillämpning blir beroende av fortsatta överläggningar. Det kan i dag inte fömlses hur stor betydelse och hur mycket konkret innehåll avtalet kommer att få. Erfarenheterna talar för att inga snabba eller spektakulära resultat, som markant avspeglar sig i handelssiffroma, kan förväntas. Jag bedömer emellertid att avtalet kan bli ett viktigt instmment för ett fastare och närmare handelssamarbete och för en effektiv handläggning av uppkommande problem pä berörda vamomräden mellan Sverige och Norge.

Inom ramen för avtalet kommer att tillsättas en översynskommilté med uppgift all följa handelsutvecklingen och tillvarata möjlighelerna atl främja denna. Det blir i denna kommitté, som överläggningarna och förhandlingarna om avtalets konkreta innehåll kommer att föras vidare. Enligl avtalet skall i översynskommitlén även behandlas det svenska intresset av att genom import från Norge säkra försörjningen av ammoniak och kvävehaltiga gödselmedel. Handeln, såväl under normala förhållanden som vid eventuella försörjningssvårigheter, skall diskuleras. Avtalet ger på denna punkt en viktig öppning till elt samarbele mellan Sverige och Norge på elt område som är av avgörande belydelse för jordbruksproduktionens sloriek i krissituationer.

Det framstår som utomordenfiigt värdefullt om under normala förhållanden ett samarbete av långtidskaraklär skulle kunna byggas upp mellan Sverige och Norge på ifrågavarande område. Etl sådanl samarbele skulle kunna utgöra etl viktigt komplement till andra beredskapsätgärder vid eventuella försöijningssvårigheler. Del bör beaklas att ammoniak och

Prop. 1980/81:157 7

kvävehaltiga gödselmedel inte är jordbmksvaror i EFTA:s mening utan räknas som industrivaror. Härav följer att reglerna för industrivaror i EFTA och GATT är tillämpliga. Jag bedömer att denna omständighet inte kommer att medföra några komplikationer i vad avser den typ av åtgärder eller överenskommelser som i detta sammanhang kan bli aktuella mellan Sverige och Norge.

Enligt avtalet fömtses slutligen atl del kommersiella spannmålsavlalet mellan Svensk Spannmålshandel, ekonomisk förening och Statens Korn-forretning skall förnyas. Förhandlingar har i praktiken redan inletts om ett långsiktigt vidareförande av delta arrangemang. Det är min förhoppning atl jordbmksavtalet skall stimulera tillkomsten av kommersiella avtal även beträffande andra vegetabiliska varor.

De kostnader som uppkommer i samband med Sveriges medverkan i den under avtalet fömtsedda översynskommitlén bör täckas från tionde huvudtitelns förslagsanslag Bidrag till vissa internationella organisationer m.m.

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen

att godkänna avtalet mellan Sverige och Norge angående handeln med jordbmksvaror.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1980/81:157

Bilaga I

Avtal mellan Sverige och Norge angående handeln med jordbruksvaror

Avtale mellom Norge og Sverige om handel med jordbruksvarer

Sveriges och Norges regeringar har

i enlighet med målsättningen i, artikel 22 i konventionen av den 4 januari 1960 angående upprättande av den Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA),

med beaktande av bestämmelserna i artikel 23 i EFTA-konventionen,

med beaktande av atl de nordiska jordbmksorganisationerna uttalat sitt intresse för all främja handeln med jordbmksvaror mellan de båda länderna,

överenskommit följande:

1. Parterna förklarar sig beredda alt främja handeln med jordbmksvaror under beaktande av parternas jordbmkspoUtiska mål och intemationella förpliktelser.

2. En särskild översynskommitté skall upprättas med uppgift att följa utvecklingen av handeln med jordbmksvaror och att tillvarataga möjlighelerna att främja denna. Kommittén skall sammanträda när endera parten så begär.

Norges regjering og Sveriges regjering har i overensstemmelse med målsettingen i artik-kel 22 i Konvensjonen av 4. januar 1960 angående opprellelsen av Det Europeiske Fri-händelsförbund (EFTA),

under hensyn til beslemmelserne i artikkel 23 i EFTA-konvensjonen,

under hensyn til al de nordiske jordbmks-organisasjoner har ullall sin interesse for å fremme handelen med jordbruksvarer mellom de to land,

blitt enige om f0lgende;

Artikkel I.

De Kontraherende Parter erkterer seg rede til å fremme handelen med jordbruksvarer i den ulsirekning delte er förenlig med parlenes jordbmkspoliliske målseltinger og in-ternasjonale förpliktelser.

Artikkel 2.

En sasrskilt oversynskomite skal opprettes for å f0lge ulviklingen i handelen med jord-bmksvarer og for å ivareta mulighetene for å fremme denne. Komiteen skal mötes när en av parlene krever det.

3. Den svenska regeringen har noterat norska exportintressen beträffande ost samt det norska intresset alt säkra försörjningen av spannmål genom import från Sverige.

4. Den norska regeringen har noterat svenska exportintressen belräffande spannmål samt det svenska intresset att säkra försöijningen av ammoniak och kvävehaltiga gödselmedel genom import från Norge.

5. Detta avtal skall träda i kraft så snart det ratificerats av båda parter.

I enhghet med moment 2 i artikel 23 i EFTA-konventionen skall avtalet äga giltig-

Artikkel3.

Den svenske regjering har notert norske eksportinteresser vedr0rende ost og de norske interesser for å sikre forsyningen med korn gjennom import fra Sverige.

Artikkel 4.

Den norske regjering har notert svenske eksportinteresser vedr0rende korn og de svenske interesser for å sikre forsyningen med amoniakk og nitrogenholdig gj0dsel gjennom import fra Norge.

Artikkel 5.

Denne avtalen skall tre i kraft så snart den er ratifisert av begge parter.

I samsvar med artikkel 23, paragraf 2 i EFTA-konvensjonen skal avtalen ha gyl-

Prop. 1980/81:157

het lika länge som konventionen gäller för både Sverige och Norge.

Till bekräftelse härav har undertecknade, vederbörligen bemyndigade av sina respektive regeringar, undertecknat detta avtal i Stockholm den 4 december 1980.

Avtalet har upprättats i två exemplar, på svenska och norska språken. Båda texterna äger lika vitsord.

dighet like lenge som konvensjonen er gjel-dende bäde for Norge og Sverige.

Til bekreftelse herav har undertegnende, som er beh0rig bemyndiget av sine regje-ringer, undertegnet denne avtalen. Utferdiget i Stockholm den 4. desember 1980.

Avtalen er utarbeidet i 2 eksemplar i norsk og svensk tekst. Begge tekster har samma gyldighet.

För Sveriges regering Anders Dahlgren

For Norges Regjering Oskar 0ksnes

För Norges regering Oskar 0ksnes

For Sveriges Regjering Anders Dahlgren

Prop. 1980/81:157

Memorandum nr I i anslutning till avtalet mellan Sverige och Norge angående handeln med jordbruksvaror

Memorandum nr. 1 i tilslutning til avtalen mellom Sverige og Norge om handel med jordbruksvarer

Del idag undertecknade avtalet mellan Sverige och Norge angående handeln med jordbruksvaror åberopas.

Parterna är eniga om alt med jordbruksvaror avses i della avtal i första hand de jordbruksvaror som upptagits i EFTA-konventionens bilaga D.

Parterna har vidare funnil del ändamålsenligt atl det kommersiella spannmålsavlalet mellan Svensk Spannmålshandel, Ekonomisk Förening och Statens Kornforretning förnyas och ser del som en fördel atl elt långsiktigt vidareförande av della arrangemang kommer till stånd.

Från svensk sida har man särskilt velal framhålla önskvärdheten av all frågor, som berör handeln med ammoniak och kvävehaltiga gödselmedel, blir närmare behandlade. Bland annat bör handeln under normala försörjningsförhållanden och vid eventuella försörjningssvårigheter diskuleras.

Från norsk sida har man särskill framhållit önskvärdheten av atl frågor som berör handeln med ost blir närmare behandlade. Härvid har särskilt understrukils vikten av alt Norge — inom ramen för den generella svenska importregleringen - uppnår sådana exportpriser för ost som marknadsförhållandena kan motivera.

Parterna är eniga om alt dryfta dessa och andra spörsmål i den särskilda översynskommilté som är omnämnd i avtalels punkl 2.

För Sveriges regering Anders Dahlgren

För Norges regering Oskar 0ksnes

Del vises til den avtale mellom Norge og Sverige om handel med jordbruksvarer som ble undertegnet i dag.

De to partene er enige om al jordbruksvarer i denne avtalen i förste rekke skal om-fatle de jordbruksvarer som er opplall i EFTA-konvensjonens bilag D.

Partene finner det videre hensiktsmessig at den kommersielle avtalen om korn mellom Slalens Kornforrelning og Svensk Spannmålshandel fornyes, og ser det som en fordel al en långsiktig forlsellelse av detla arrangement finner sled.

Fra svensk side vil en saerlig framholde 0nskelighelen av at sp0rsmål som ber0rer handelen med amoniakk og nitrogenholdig gj0dsel blir na;rmere behandlel. Bland annet b0r handelen under normale forsyningsfor-hold og ved eventuelle forsyningsvanskelig-heter diskuteres.

Fra norsk side vil en saerlig framholde 0ns-kelighelen av at sp0rsmål som ber0rer handelen med ost blir naermere behandlel. En vil sasrlig framholde belydningen av at Norge, innenfor rammen av den generelle svenske importregulering, oppnår de priser ved ek-sport av ost som markedsforholdene gir gmnnlag for.

Partene er enige om å dr0fte disse og andre sp0rsmäl videre i den sasrskilte oversynskomite som er omlalt i avtalens artikkel 2.

For Norges Regjering Oskar 0ksnes

For Sveriges Regjering Anders Dahlgren

Prop. 1980/81:157

Memorandum nr II i anslutning till avtalet mellan Sverige och Norge angående handeln med jordbruksvaror

Det idag undertecknade avtalet mellan Sverige och Norge angående handeln med jordbmksvaror åberopas.

Delta avtal omfattar inte handeln med fisk och fiskprodukter. Del råder emellertid enighet mellan parterna om atl de också skall främja samhandeln med fisk och fiskprodukter i den utsträckning detla är förenligt med parternas fiskeripolitiska mål och internationella förpliktelser.

Det råder enighet om atl berörda myndigheter i de båda länderna skall sammanträda på anmodan av endera parten för all diskutera eventuella problem i handeln med fisk och fiskprodukter. Sådana diskussioner kan eventuellt äga mm i anslutning lill sammanträden med den särskilda översynskommilté som upprättals inom ramen för jordbruksavtalet.

För Sveriges regering Anders Dahlgren

För Norges regering Oskar 0sknes

Memorandum nr. 11 i tilslutning til avtalen mellom Sverige og Norge om handel med jordbruksvarer

Det vises til den avtalen mellom Norge och Sverige om handel med jordbmksvarer som ble undertegnet i dag.

Denne avtalen omfalter ikke handelen med fisk og fiskevarer. Del er imidlertid enighet mellom partene om at de også skal fremme samhandelen med fisk og fiskevarer i den ulsirekning delte er förenlig med partenes fis-keripolitiske målseltinger og internasjonale förpliktelser.

Del er enighet om al de ber0rte myndigheter i de lo land skal tre sammen pä anmodning fra en av partene for å dr0fle eventuelle pro-blemer i handelen med fisk og fiskevarer. Slike dr0ftelser kan eventuell finne sled i lilknylning til m0ler i den sasrskilte oversynskomite som er opprettet under jordbruksavtalen.

For Norges Regjering Oskar 0ksnes

For Sveriges Regjering Anders Dahlgren

Prop. 1980/81:157 12

Bilaga 2 Remissyttrandena

Avtalstexten har remitterats lill lantbruksslyrelsen, fiskeristyrelsen, statens jordbmksnämnd, kommerskollegium, överstyrelsen för ekonomiskl försvar (ÖEF), statens industriverk (SIND), lantbrukarnas riksförbund (LRF), Sveriges fiskares riksförbund (SFR), Kooperativa förbundet (KF), Sveriges exportråd och Sveriges grossistförbund (SGF). I remissammanställningen har yttranden redovisats under tre huvudrubriker:

1. Del bilaterala jordbmksavtalet.

2. Handeln med ammoniak och kvävehaltiga gödselmedel.'

3. Fisk och fiskprodukter.

1 Det bilaterala jordbruksavtalet

Lantbruksstyrelsen: Lantbmksstyrelsen har inte något all erinra mot den föreslagna texten till avtal.

Statens jordbruksnämnd: Nämnden konslalerar att överläggningar om jordbmksavtal mellan Sverige och Norge har ägt mm vid ett flertal tillfällen under 1970-talet. Något avtal kom dock inte till stånd sedan man från norsk sida ställt krav på lättnader i det svenska importskyddet för vissa produkter av särskilt intresse. Från svensk sida har koncessioner av detta slag ansetts oförenliga med den svenska jorbruksprisregleringen och i stället har eftersträvats mer allmänt utformade s.k. ramavtal.

Det nu ingångna bilaterala jordbmksavtalet med Norge har karaktären av ramavtal och motsvarar därmed de önskemål som uttalats från svensk sida. Avtalet föreskriver alt én särskild översynskommitté skall upprättas med uppgift att följa utvecklingen av samhandeln med jordbruksvaror och tillvarata möjligheterna att främja denna.

Parterna pekar bl.a. pä ändamålsenligheten i etl förnyande och långsiktigt vidareförande av del kommersiella spannmålsavtalet mellan Svensk Spannmålshandel och Statens Kornforretning. Del kommersiella spannmålsavlalet mellan Svensk Spannmålshandel och Statens Kornforretning som ingicks är 1974 sades upp från norsk sida år 1978 och har därefter inte blivit föremål för förlängning eller omförhandling. Mot bakgmnd av del ömsesidiga intresset hos de båda länderna när det gäller handel med spannmål är enligt nämndens uppfattning ett spannmålsavtal angeläget. Från norsk sida framhålls önskvärdheten av atl frågor som berör handeln med ost närmare behandlas. Härvid underslryks särskilt vikten av att Norge - inom ramen för den generella svenska importregleringen - uppnår sådana exportpriser för ost som marknadsförhållandena kan motivera. Härmed har åsyftats de problem som Norge och andra oslexporterande länder i vissa lägen ställts inför med anledning av det svenska prisstoppet. I och med att delta upphört alt gälla torde nämnda problem ha eliminerats.

Nämnden, som varit aktivt engagerad i utrednings- och förhandlingsarbetet av avtalet, välkomnar detta då det dels ulgör ett bidrag till att förverkliga EFTA-konventionens syften vad gäller handeln med jordbmksprodukter, dels innebär en förstärkning av det nordiska samarbetet när det gäller handeln med jordbmksprodukter. I perioder med mindre stabila förhållanden kan etl avtal vara av värde för de berörda länderna. Även under normala förhållanden är ramavtal av förevarande slag att föredra framför ett avtalslösl tillstånd genom den markering av samarbetet

Prop. 1980/81:157 13

som ell avtal innebär. Tillkomsten av ett mellanstatligt forum för diskussioner av olika frågor rörande handeln med jordbruksvaror bör bidra till en smidig och effektiv handläggning av dylika frågor.

Kommerskollegium: Avtalets syfte att bibehålla och utvidga samhandeln med jordbmksvaror överensstämmer helt med EFTA-konventionens målsättningar när del gäller handeln med sådana varor. Med hänsyn härtill och lill den allmänna reservationen om beaktande av resp. parts internalionella förpliktelser torde den aktuella avtalstexten inle leda till några handelspolitiska komplikationer. Detla gäller även de uttalanden om speciella svenska och norska intressen som gjorts i avtalet och i memorandum. Kollegiet erinrar om EFTA-konventionens artikel 23:1, vilken sladgar att övriga medlemsländer skall underrättas innan avtalet träder i kraft.

Statens industriverk: Statens industriverk anför att verket inte har något att erinra mol avlalel.

Lantbrukarnas riksförbund: Enligt de handelspolitiska rikllinjer som ligger till gmnd för samarbetet mellan bondeorganisationerna i Norden skall dessa verka för all ländernas kompletleringsbehov av jordbruksprodukter i första hand tillgodoses genom import från annal nordiskt land. Detta samarbete fungerar tillfredsställande på animalieområdel, beroende på all lantbmkskooperationen i de nordiska länderna i huvudsak svarar för utrikeshandeln på detla område. På vegetabilieområdet däremol handläggs importen i stor utsträckning av statliga organ. Det är mot den bakgrunden som förbundel genom skrivelse den 3 juni 1976 till jordbmksdepartementet hemställde att departementet vidtar ålgärder för att främja den nordiska handeln med särskilt spannmål, olje växter och socker. Del är således med slor tillfredsställelse som förbundet konstaterar atl förhandlingarna med Norge resulterar i ett bilateralt avlal, som ger möjlighel all ylterligare utveckla det nordiska samarbetet på jordbruksområdet.

I avtalet kommer elt norskt önskemål lill ullryck om export av ost till Sverige. Denna fråga har varit uppe till diskussion vid flera tillfällen under senare år. Förbundet vill gärna inom ramen för Sveriges kompletleringsbehov medverka till att främja importen av ost från Norge.

En särskild kommitté skall tillsättas med uppgift all främja samhandeln på jordbruksområdet mellan parterna. Förbundet anser atl det är synnerligen angeläget att lantbrukskooperafionen är representerad i kommittén, då lantbmkskooperationen i så hög grad kommer att beröras av de åtgärder som vidtas för att samarbetet på detta område skall utvecklas ytterligare.

Kooperativa förbundet erinrar om atl handeln med jordbruksvaror mellan Norge och Sverige under många år har varit relativt begränsad. Alllsedan diskussionerna under 1950-talet om en gemensam nordisk marknad och därpå följande EFTA- och EG-förhandlingar har KF varit positivt inställt och på olika sätl sökt verka för ett ökat handelsutbyte med Norge beträffande jordbmksvaror och livsmedel. Sålunda importerade KF olika hvsmedel under år 1979 för 71 milj. kr. och exporterade för ca 2 milj. kr. till Norge.

Med tanke på de båda ländernas nalurliga fömtsättningar för produktion av olika jordbmksvaror och andra livsmedel ser KF med stor tillfredsställelse på det framlagda förslaget till överenskommelse atl främja handeln med jordbmksvaror. På svensk sida har härvid noterats norska exportintressen beträffande ost och ett intresse av att säkra försörjningen av spannmål genom import från Sverige. Bland svenska exportintressen nämns spannmål. Hämtöver finns intresse av svensk export av nötkött och fläsk men även andra produkter kan bli aktuella vilkel illustreras av den

Prop. 1980/81:157 14

ibland omfattande gränshandeln när världsmarknadspriserna på t. ex. socker varit höga.

KF tillstyrker det föreliggande bilaterala jordbmksavtalet mellan Sverige och Norge och uttrycker förhoppningen atl det kommer alt på ett verksamt sätl bidra fill en ökad handel med jordbmksvaror och andra livsmedel mellan de båda länderna.

Sveriges exportråd har inte något att erinra mot utformningen av avtalet.

Sveriges grossistförbund: Förbundet anför att del ej har några erinringar mol den träffade överenskommelsen, men vill framhålla viklen av att den svenska regeringen noterat ett norskt intresse för ostexport lill Sverige.

2 Handeln med ammoniak och kvävehaltiga gödselmedel

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar: Slyrelsen anför atl planeringen inom det ekonomiska försvaret syflar till alt prioriterade behov i kriser och krig skall tillgodoses med hög säkerhet på en viss lägsta slandardnivå. Dessa åtgärder skall garantera individens och samhällets överievnad även i svåra försörjningskriser.

En god försörjningsberedskap säkerställs genom att flera samverkande åtgärder förbereds och/eller genomförs. Produktion inom landet medför därvidlag den största tryggheten i försörjningen. I den mån insatsvaror för sådan produktion normalt importeras, måste emellertid beredskapslagring tillgripas för all säkerheten i försörjningen fortfarande skall vara hög.

ÖEF anser att det för oundgängliga produkter inte bara kan antas atl behovet kan tillgodoses genom krisimporl. En krisimport skall snarast ses som en möjlighet atl hålla en högre standard än överlevnadsnivån.

Livsmedelssektorn tillhör den del av folkförsörjningen som främst bör prioriteras inom försörjningsberedskapen. Tillgången på livsmedel i ett hårt krisläge är av sådan utomordentiig betydelse att tillförseln — dvs. främst den svenska produktionen - måste tillgodoses med mycket hög säkerhet därför atl konsekvenserna av etl bortfall direkl påverkar överiev-nadsmöjligheterna. Tillgången på livsmedel från inhemskt jordbruk är avhängigt av tillgången på gödselmedel framför allt sådana innehållande kväve. Del är ej tillräckligt med fillgång på areal för t.ex. spannmålsproduktion om inte tillgången på produktionsfaktorer som gödselmedel och bekämpningsmedel är säkrade.

Det kan således enligt ÖEF inle accepteras atl vi beträffande ammoniak till avgörande del gör oss beroende av import i etl krisläge.

F. n. sker ammoniakproduklion på två ställen i Sverige. Nedläggningen vid ena (Kvarntorp) har påböijats. Om ammoniakproduktionen i Kvarntorp upphör och ingen alternativ produktion kommer igång därstädes innebär detta att anläggningen måste skrotas. Ett malpäsealternativ har undersökts av ÖEF men befunnits för kostsamt. En beredskapslagring för kortare tid skulle tekniskt vara möjlig men oerhört kostsam.

ÖEF har i promemoria under hand lill regeringen anmält försörjningssituationen vad gäller ammoniak och konsekvenserna av en nedläggning av Kvarntorp. Slutsatsen för överstyrelsens del är att fortsatt produktion vid Kvarntorp i och för sig krävs men atl nuvarande ekonomiska ramar inte möjliggör ett stöd i tillräcklig omfattning till produktionen i Kvarntorp.

I rubricerade avtal mellan Sverige och Norge görs inga utfästelser om leveranser av ammoniak och/eller kvävegödselmedel. Norge kan f. n. inte exportera någon ammoniak på gmnd av eget behov för sin stora gödselmedelsproduktion. Efter landning av gasbensin från de nya norska oljefälten

Prop. 1980/81:157 15

kan möjligen ytterligare produktionskapacitet komma alt tillskapas i Norge men inte förrän i slutet av 1980-lalet.

Av färdiga kvävegödselmedel exporterar Norge till Sverige kalksalpeler, som omräknat till ammoniak motsvarade ca 75000 ton (1979). Detta år importerades dessulom från Norge NPK-gödselmedel motsvarande drygt 30000 ton ammoniak. Supra avser dock atl fr.o.m. i år utöka sin NPK-produktion för att kunna täcka hela svenska behovel. Detta innebär i sin tur ökad ammoniakimport.

Inhemsk produktion - om råvara kan påräknas — torde utan jämförelse vara del säkraste. Således kan ammoniak, som är absolut nödvändig för produktion av sprängämnen och ammunition, i en krissituation bli betraktad som strategisk och bli belagd med exportförbud.

Sammanfattningsvis anser således överslyrelsen att tillgången till ammoniak och/eller kvävegödselmedel är av avgörande betydelse för att klara överlevnad under en hård kris. Försörjningen i ett krisläge hotas av planerad nedläggning vid ett av produktionsställena i Sverige. Etl handelsavtal med Norge ulgör ell vikligl komplement lill andra beredskapsätgärder som i första hand skall säkerställa överlevnadsbehovel. I sådana lägen som brukar betecknas som fredskriser kan avtalet vara särskill värdefullt. Åtgärder av aktuellt slag — att i handelsavtal som berör försörjningsberedskapen på viktiga områden ge uttryck för resp. lands preferenser om handelsutbyte i en allvarlig kris - är av stor belydelse för försörjningsberedskapen, men ger inte samma säkerhet som inhemsk produktion.

Överstyrelsen har dessutom lämnat vissa uppgifter om Sveriges minimibehov av ammoniak och kvävehaltiga gödselmedel vid produklionsom-ställning inom jordbruket.

Statens jordbruksnämnd: Nämnden hänvisar lill atl på senare lid frågoma orn livsmedelsförsörjningen under kris uppmärksammats i olika sammanhang. Sveriges höga importberoende av olika insalsvaror - däribland kväve i olika former - och dessas avgörande betydelse för jordbruksproduktionens storlek har därvid kommit i blickpunklen. Genom att avtalet med Norge uttrycker ömsesidiga önskemål om säkrad försörjning av vissa varor - för svensk del centrala insatsvaror (kväve) för jordbruksproduktionen och för norsk del spannmål — bör avtalet kunna utgöra en värdefull utgångspunkt för närmare åtgärder i syfte alt förbällra livsmedelsförsörjningen för de båda länderna i vissa krislägen.

KommerskoUegium: Kollegiet anser det angeläget erinra om alt ammoniak och kvävehaltiga gödselmedel inte är jordbmksvaror enligt EFTA:s och GATT:s definition och att därför EFTA-konventionens liksom GATT:s regler avseende industrivaror i allmänhet gäller för dessa varor.

Lantbrukarnas riksförbund: LRF anför atl förbundel betraktar del som etl positivt element att avtalet med Norge eventuellt kan leda till alt försörjningen med ammoniak och kvävehaltiga gödselmedel förbättras. Detla inle minst mot bakgrund av att risk föreligger för nedläggning av tillverkningen av ammoniak i Sverige. Förbundel anser atl de fortsatta diskussionerna i detta ärende bör föras under medverkan av Svenska Lantmännens Riksförbund, som bl.a. har till uppgift alt lillgodose de svenska lantbrukarnas behov av dessa produkter.

Kooperativa förbundet: KF konstaterar att avtalet mellan Sverige och Norge har en beredskapspolitisk betydelse eftersom de båda länderna vid en avspärrning kommer all få knapphet på olika jordbruksvaror. För Sveriges del är här försörjningen av ammoniak och kvävehaltiga gödselmedel av central betydelse och några problem härvidlag torde vid sådant

Prop. 1980/81:157 16

avspärtningsläge inte behöva uppkomma även om en situation, där länderna indras i etl eventuellt krig, kan bli mera komplicerad.

3 Fisk och flskprodukter

Av remissinstanserna är det endast fiskeristyrelsen och Sveriges fiskares riksförbund, som berört den hänvisning till fisk och fiskprodukter som återfinns i Memorandum II.

Fiskeristyrelsen: Styrelsen framhåller att möjligheterna fill avsättning av färska och frysta sill- och torskprodukter är avgörande för den svenska fiskerinäringens ekonomi. Vart efter som konkurrensen skärpts på europamarknaden genom ökad lillförsel av fisk från Kanada, Färöarna och Island har hemmamarknaden blivit allt betydelsefullare för det svenska fisket. Det är därför av största betydelse alt avtal om import av fisk och fiskpro-dukler lill Sverige föregås av utredning om konsekvensema för den egna näringens del. Däremot anser styrelsen inte att en koppling bör göras mellan handeln med fisk och fiskprodukter och tilldelning av fiskekvoter.

Sveriges fiskares riksförbund: Förbundet konstaterar att Sverige under är 1979 exporterade fisk och skaldjur saml fisk och skaldjurskonserver till Norge till ett värde av 23 milj. kr., medan importen från Norge under samma år uppgick till 313 milj. kr.

Enligt SCB:s preliminära uppgifter för är 1979 var värdet av alla svenska landningar delta år drygt 414 milj. kr.

Del svenska fisket har en besvärlig konkurrenssituafion genlemol det norska, som är kraftigt subventionerat.

Förbundet anser att det inte är förenligt med Sveriges fiskeripolitiska mål att del svenska fisket skall konkurrera med en import på så olika villkor. Sverige har kvoter, som medger en avsevärd utökning av fisket avseende flera av de fiskslag som idag importeras. En sådan utökning medför atl vi i betydligt slörre omfattning själva kan försörja den inhemska marknaden med fiskprodukter. En utveckling mot delta hindras till viss del av konkurrensen med subventionerade importerade fiskprodukter. Förbundel utgår ifrån alt, om diskussioner skall föras med den norska regeringen, det svenska yrkesfisket dä mer i detalj ges möjlighet att framföra sina synpunkler.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981