om fortsatt giltighet av lagen (1977:1094) om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun
Proposition 1980/81:75
Prop. 1980/81:75
Regeringens proposition 1980/81:75
om fortsatt giltighet av lagen (1977:1094) om skafteutjämning i Stockholms läns landstingskommun;
beslutad den 4 december 1980.
Regeringen föreslår riksdagen att anta del förslag som har lagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDIN
KARL BOO
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föresläs all lagen (1977:1094) om skatleutjämning i Stockholms läns landstingskommun skall få fortsatt gillighel lill utgången av år 1984.
1 Riksdagen 1980/81. / saml. Nr 75
Prop. 1980/81:75 2
Förslag till
Lag om fortsatt giltighet av lagen (1977:1094) om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun
Härigenom föreskrivs att lagen (1977:1094) om skalleutjämning i Stockholms läns landstingskommun, som gäller lill utgången av år 1981, skall ha fortsatt giltighet till utgången av är 1984,
Prop. 1980/81:75 :
Utdrag
KOMMUNDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1980-12-04
Närvarande: stalsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullslen, Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Söder, Krönmark, Burenslam Linder, Johansson, Wirlén. Holm, Andersson, Boo, Winberg, Danell, Petri, Eliasson.
Föredragande: statsrådet Boo
Proposition om fortsatt giltighet av lagen (1977:1094) om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun
1 Inledning
Den 1 januari 1978 trädde lagen (1977:1094) om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun i krafl. Lagen ger landstingskommunen befogenhel att lämna bidrag och lån lill kommun inom landstingsområdet, i den mån det behövs för alt främja skatteutjämning mellan kommunerna. Lagen gäller till utgången av är 1981.
Med stöd av regeringens bemyndigande den 10 april 1980 fick en särskild utredare i uppdrag all pröva dels frågan om en mera permanent möjlighel lill inomregional skatteutjämning i Stockholms län, dels frågan om en motsvarande möjlighet bör införas för andra län.
Utredaren' överlämnade i september 1980 promemorian (Ds Kn 1980:7) Fortsatt giltighet av lagen om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun. Promemorian bör fogas lill protokollet i detla ärende som bilaga 1.
Promemorian har remissbehandlats. En inom kommundepartementet upprättad sammanställning av remissyitrandena bör fogas till prolokollel som bilaga 2.
2 Föredragandens överväganden
Lagen om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun trädde i krafl den 1 januari 1978. Orsaken lill all lagen infördes var den svåra ekonomiska situation som hade uppstått för vissa kommuner i Stockholms
' Landshövdingen Johannes Antonsson
Prop. 1980/81:75 4
län. Del fanns belydande skillnader mellan länels kommuner i fräga om skattekraft och utdebitering.
Landstingskommunen har utnyttjat lagens möjligheter lill skatteutjämning under säväl år 1979 som är 1980, Betydande belopp har under dessa är fördelals lill ungefär hälften av kommunerna.
Utredaren har visat all det fortfarande kvarslår slora skillnader i skattekraft och utdebitering mellan kommunema, Enligl hans mening är del angeläget all inomregional skalleutjämning inom Stockholms län blir möjlig även i fortsättningen. Han anser sig emellertid ännu inle ha tillräcklig grund för all föreslå en mera permanent möjlighet lill skatleutjämning mellan länets kommuner. Utredaren begränsar därför sill förslag till alt avse en förlängning av den nuvarande lagen med tre år. Tiden är vald med hänsyn till all landstingskommunen och kommunerna skall fä ell lillräckligl planeringsperspektiv.
Remissinstanserna ansluter sig allmänt lill förslagel all förlänga lagen om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun. Även jag anser att det fortfarande finns ell behov av inomregional skatteutjämning mellan kommunema i Stockholms län. Lagen bör alltsä enligt min mening förlängas.
De flesta remissinstanser tillstyrker utredarens förslag all lagen förlängs med tre år. Ell par kommuner har dock ullalat sig för förlängning under längre lid. En kommun anser att en förlängning med tvä år ger tillräcklig erfarenhet för all en mera permanent ordning skall kunna genomföras. För egen del finner jag utredarens förslag väl avvägt. Jag föreslår alltså att lagen om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun skall ha fortsatt giltighet till utgången av är 1984.
3 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att anla del inom kommundepartemenlel upprätlade förslaget lill lag om forlsall gillighel av lagen (1977:1094) om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun.
4 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar all genom proposilion föreslå riksdagen alt anta det förslag som föredraganden har lagt fram.
Prop. 1980/81:75 5
Bilaga 1
FORTSATT GILTIGHET AV LAGEN OM SKATTEUTJÄMNING I STOCKHOLMS LÄNS LANDSTINGSKOMMUN
Promemoria upprättad av utredningen om inomregional si<;atteutjämning
Ds Kn 1980:7
1* Riksdagen 1980/81. 1 saml Nr 75
Prop. 1980/81:75 6
Till statsrådet och chefen för kommundepartementet
Regeringen bemyndigade den 10 april 1980 chefen för kommundeparlemenlet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag all pröva dels frågan om en mera permanent möjlighet till inomregional skatteutjämning i Stockholms län, dels frågan om en motsvarande möjlighel bör införas för andra län. Med slöd av bemyndigandet tillkallade departementschefen den 21 april 1980 som utredare landshövdingen Johannes Anlonsson.
Samma dag förordnades som sakkunniga i utredningen departementsråden Rune Bergsten och Ingvar Hjelmqvist, direktören Harry Lindström, finansdirektören Ivar Skilje och avdelningschefen Walter Slunge saml som sekreterare civiljägmäslaren Lennart Rydberg.
Utredningen får härmed överlämna promemoria i fråga om fortsatt gillighel av lagen om skatleutjämning i Stockholms läns landstingskommun.
Slockholm den 3 september 1980
Johannes Anlonsson
Lennart Rydberg
Prop. 1980/81:75 7
Innehållsförteckning
1 Inledning ................................................................ ...... 8
2 Bakgrund till gällande bestämmelser ..................... 9
3 Landstingskommunens tillämpning av lagstiftningen 12
3.1 1978 års beslul ............................................... 12
3.2 1979 och 1980 års beslut ............................. 12
4 Kommunalekonomiska förhållanden i Stockholms län 15
4.1 Skattekraft ....:................................... .......... 15
4.2 Utdebitering..................................................... 17
5 Utredningens överväganden och förslag ............... .... 18
Bilaga 1. Lag (1977:1094) om skatteutjämning i Stockholms läns
landstingskommun.
Bilaga 2. Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1977:1094) om
skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun.
Prop. 1980/81:75 8
1. Inledning
1 denna PM behandlas frågan om fortsatt giltighet av lagen (1977:1094) om skatleutjämning i Stockholms läns landstingskommun.
Direktiv för ulredningen (Dir 1980:26) meddelades i beslul vid regeringssammanträdet den 10 april 1980. Departementschefen, statsrådet Boo, anförde bl. a. följande.
Oavsett de överväganden som utredaren kommer att redovisa bör som ett alternativ utarbetas ett förslag lill regler som ger fortsatta möjligheter till inomregional skatteutjämning i Stockholms län.
|
;IV |
Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Delförslag för Stockholms län bör redovisas i början av hösten 1980. Om det blir nödvändigl av utredningstekniska skäl. bör utredaren kunna begränsa delförslagd lill att avse en förlängning av nuvarande lagstiftning i avvaktan på resultatet av det fortsatta utredningsarbetet.
1 skrivelse den 13 augusti 1980 lill kommunministem hemställer Centerpartiet i Stockholms län om besked att den inomregionala skatieutjämningen kan fortsätta hela perioden för långtidsbudgeten. Regeringen har den 21 augusti 1980 beslulal alt överlämna framställningen lill ulredningen om inomregional skatteutjämning.
Prop. 1980/81:75 9
2. Bakgrund till gällande bestämmelser
Olika former för att utjämna den ekonomiska obalansen mellan kommunerna i Stockholms län har diskuterats under lång lid. I mitten av 1970-lalet fick frågan om inomregional skatteutjämning en framskjuten plals i den kommunalekonomiska debatten i Stockholms län och ledde då till olika initiativ.
Med anledning av mot. 1975/76:940 begärde riksdagen den 20 maj 1976 (FiU 1975/76:39, rskr 1975/76:364) att regeringen skulle ge 1976 års skatteuljämningsutredning i uppdrag att skyndsamt pröva möjlighelerna att lagstiftningsvägen skapa förutsättningar för en inomregional skatteutjämning.
Frågan om inomregional skatteutjämning aktualiserades också på andra sätt. Stockholms läns landstings förvaltningsutskott och Stockholms kommunstyrelse hemställde i skrivelser till regeringen den 5 maj 1976 att 1976 års skatteuljämningsutredning skulle få i uppdrag att lägga fram förslag som möjliggör en utjämning av de ekonomiska och sociala villkoren för medborgarna i de olika kommunerna i Stockholms län. Det angavs att förslag borde läggas fram i så god tid att den önskvärda omfördelningen kunde genomföras under år 1977.
Motionen, finansutskottets betänkande samt de båda framställningarna överlämnades lill skatteutjämningsutredningen genom regeringsbeslut den 10 juni 1976.
Cenlerorganisationerna i Stockholms län hemställde i skrivelse den 28 februari 1977 att regeringen måtte vidta provisoriska lagstiftningsåtgärder så all inomregional skatteutjämning kunde införas redan under år 1978.
I skrivelse till regeringen den 18 maj 1977 hemställde Botkyrka, Haninge, Huddinge, Nynäshamns och Tyresö kommuner att regeringen snarast skulle vidta erforderliga åtgärder för att möjliggöra inomregional skatteutjämning. De båda skrivelserna överlämnades genom regeringsbeslut den 10 mars resp den 30 juni 1977 till 1976 års kommunalekonomiska utredning. Denna utredning hade hösten 1976 ersatt bl. a. den ovan nämnda skatteutjämningsutredningen.
Regeringen beslöt vid sammanträde den 3 november 1977 att föreslå en särskild lag om skatleutjämning i Stockholms läns landstingskommun (prop. 1977/78:48). Propositionen lades alltså fram innan 1976 års kommunalekonomiska utredning slutfört sitl arbete.
Riksdagen anlog förslagel (KU 1977/78:21, rskr 1977/78:104) till lag om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun. Lagtexten framgår av bilaga 1.
Landstingskommunen får härigenom lämna bidrag och lån till kommun i landstingskommunen i den mån det är påkallat för att främja skatteutjämning. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1978 och gäller till utgången av år 1981. Den innebär alt landstingskommunen själv bestämmer om inomregio-
Prop. 1980/81:75 10
nal skatteutjämning skall införas och hur den skall ulformas.
Den svåra ekonomiska situationen för vissa kommuner i Stockholms län var anledningen till att den nya lagen kom lill. Dessa kommuner hade på grund av den snabba expansionen fått svårigheter att finansiera en kommunal service av acceptabel standard. Skillnaderna mellan länets kommuner i fråga om skattekraft och utdebitering var belydande. Särskilda åtgärder hade krävts. Utvecklingen hade lett fram lill alt mer än hälften av det statliga extra skatteutjämningsbidraget för både år 1977 och år 1978 gick till kommuner i Stockholms län. Denna utväg hade måst tillgripas trots alt kommunerna i länet hade den i genomsnitt högsla skattekraften i landet.
Enligt prop. 1977/78:48 var de kommunalekonomiska problemen i Stockholmsområdet så slora att landstingskommunen under begränsad tid borde få möjlighet att lämna lån och bidrag tUl kommunerna i skatteuljäm-ningssyfte. I propositionen framhölls bl. a. alt möjligheten för landstingskommunen att lämna lån och bidrag inle får ändra den gällande ordningen med kommunen och landstingskommunen som tvä Ukställda kommuntyper. Det uttalades dock alt ett skalteutjämningssyslem som endasl innebär att landstingskommunen skjuter till skatteunderlag för all kommunen skall kunna uppnå en viss garanterad skallekraft eller lämnar län med fördelaktiga lånevillkor till en kommun med särskilda ekonomiska problem inte medför några sådana risker.
I propositionen betonades att landstingskorhmunen inle får ställa upp villkor som inskränker den kommunala självstyrelsen medan landstingskommunen däremot naturligtvis kan ställa upp lånevillkor och andra villkor av teknisk natur. Det uttalades vidare all landstingskommunens handlingsfrihet i fråga om skatieutjämningen begränsas av bl. a. den kommunala likställig-helsprincipen.
I ett yttrande till konstitutionsutskottet tillstyrkte finansutskottet (FiU 1977/78:2y) propositionen. Konslitutionsutskoitel instämde i de nyss återgivna uttalandena i propositionen. Utskottet betonade särskill all ett syslem för inomregional skatteutjämning med landstingskommunen som låne- och bidragsgivare inte får utformas så att vare sig låne- eller bidragsgivningen inkräktar på den kommunala självstyrelsen eller på principen om landstingskommun och komun som två jämställda kommuntyper. Lagen om skatleutjämning i Stocholms läns landstingskommun borde enligl utskottet ses som ell provisorium. Riksdagen biföll propositionen.
Frågan om inomregional skatteutjämning berördes också i prop. (1978/ 79:95) om den kommunala ekonomin. Del uttalades att erfarenheterna från den verksamhet som får bedrivas under åren 1978-1981 med stöd av lagen om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun bör avvaktas innan Ställning las lill den inomregionala skatieutjämningen på längre sikl. Vid riksdagsbehandlingen lämnades detla uttalande ulan erinran (FiU 1978/ 79:35).
De bestämmelser om skatleutjämning i Stockholms läns landslingskom-
Prop. 1980/81:75 11
mun som infördes genom 1977 års lag innehåller inle mer än vad som behövs för att landstingskommunen skall få befogenhel alt befatta sig med sådan utjämning. Enligl vad föredraganden anförde i propositionen borde landstinget på egen hand få bestämma hur skatleuljämningssyslemet skulle utformas. Anledning saknades för slalen att närmare reglera delta område eller alt ange bestämda gränser för landstingskommunens räll all engagera sig i skalleutjämningen.
Föredraganden anförde att den inomregionala skalteuljämningen inte borde ersätta den statliga skatieutjämningen utan utgöra ell komplemenl lill denna. Statliga skatteutjämningsbidrag borde utgå oberoende av om landstingskommunen utnyttjar sin befogenhet att vidta skalleutjämnande åtgärder eller ej. Några särskilda beslämmelser i lag om hur den inomregionala skalteuljämningen skall förhålla sig till den statliga behövdes inte. När slallig skatteutjämning förekommer, ligger den enligl föredraganden alllid i , botten. Det blir sedan landstingets sak att avgöra om landstingskommunala skatteutjämningsbidrag dessulom skall ulgå. Effekterna av del statliga skatleuljämningssyslemet i länet blir med andra ord av belydelse för landstingets ställningstagande i frågan om inomregional utjämning.
Prop. 1980/81:75 12
3. Landstingskommunens tillämpning av lagstiftningen
3.1 1978 års beslut
Med stöd av den nya lagen beslöt Stockholms läns landsting den 11 september 1978 om inomregional skatteutjämning från och med år 1979. Vid denna tidpunkt garanterade det statliga skalleuljämningssystemel kommunerna i Stockholms län en skattekraft motsvarande 95 % av rikets medelskattekraft. Detta tal motsvarade då 78 % av medelskaltekraften i länd. Landstingets beslut innebar att vid den inomregionala skatieutjämningen skulle skattekraften utgöra fördelningsgrund och justeras för skillnader i underskott i förvärvskälla, inkomstslmktur och socialhjälpskostnader. Skatteutjämningsnivån skulle för år 1979 vara 86 % av medelskaltekraften i länet räknat före justering med de nyss nämnda faktorerna. Utjämningsbeloppen skuUe utgå i form av bidrag.
Man kan beskriva justeringsfaklorerna på följande sätt. Har invånarna i en kommun i medeltal högre avdrag för underskoll i förvärvskälla (främst ränteavdrag för fastigheier) än genomsnittet i länet, minskar landstingskommunens bidrag till kommunen - har invånarna lägre avdrag än genomsnittet, ökar bidraget. Har inkomstlagarna i en kommun i medeltal högre inkomster än genomsnittet i länet, minskar landstingskommunens bidrag till kommunen - är förhållandet det omvända ökar bidraget. Har en kommun högre socialhjälpskostnader per invånare än genomsnittet, ökar landstingskommunens bidrag - är förhållandel det omvända minskar bidraget.
Det med hänsyn till justeringsfaklorerna framräknade tillskottet uttrycks i skattekronor. Bidragsbeloppet beräknas genom att antalel tillskjutna skattekronor multipliceras med kommunens skattesats för årel före bidrags-året. Landstinget beslöt också att kommuner som år 1979 fick inomregionalt skatteutjämningsbidrag skulle kunna få bidrag för att täcka viss del av sina kostnader för hyresförlustlån.
Är 1979 fick 13 av länets 23 kommuner inomregionala skatteutjämningsbidrag av varierande storlek, från drygt 47 milj. kr. (Botkyrka) till 3 milj. kr. (Huddinge). Totalt fördelade landstingskommunen för detla år sådana bidrag med 178,7 milj. kr. För år 1979 utbetalades dessutom bidrag för kostnader för hyresförlustlån med 9.8 milj. kr.
3.2 1979 och 1980 års beslut
Riksdagen beslöt våren 1979 (prop. 1978/79:95, FiU 1978/79:35, rskr 1978/79:335) om en omfattande reformering av del statliga skalteuljämningssyslemet med början år 1980. Den grundgaranti som fillförsäkras kommuner och landstingskommuner enligt den i lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag gjorda inplaceringen i skatlekraflsklasser komplelteras med tillägg eller avdrag på grund av åldersstrukturens inverkan på kostnaderna i kommunerna resp. landstingskommunerna. Dessulom ulgår tillägg lill
Prop. 1980/81:75 13
kommuner med snabb befolkningsminskning. En spärregel garanterar all avdrag för gynnsam åldersstruktur inte får medföra all den tillförsäkrade skattekraften i någol fall kommer alt understiga 100 % av medelskaltekraften när reformen är fullt genomförd. Enligl en annan spärregel får inte heller den tillförsäkrade skattekraften när reformen är fullt genomförd understiga den garanfi som gällde för år 1979, ökad med tre procentenheter.
Del inomregionala skatteutjämningssystemel för år 1980 har anpassats till det reformerade statliga systemet. De regler som Stockholms läns landsting anlog den 3 september 1979 innebär i huvudsak följande. Vid beräkning av inomregionalt skatteutjämningsbidrag skall utgångspunkten vara den statliga grundgarantin. Den av landstingskommunen garanterade skatteutjämningsnivån för år 1980 ökar till 88 % av medelskattekraften i länd. Detta räknat före hänsynslagande till de av landstinget den 11 september 1978 beslutade justeringsfaklorerna (underskott i förvärvskälla, inkomstslmktur och socialhjälpskoslnader). Åldersstruklurfaklorn i det nya statliga skalteuljämningssyslemet inverkar alltså inte på det inomregionala systemet. I sammanhanget beslöt landstinget att kommuner som år 1980 erhåller inomregionalt skatteutjämningsbidrag skulle få bidrag för all täcka viss del av sina koslnader för hyresförlustlån. Landstinget beslöl också att i flerårsbudget 1980-1984 för år 1980 uppföra anslag för den inomregionala skalteuljämningen samt uppdrog ål förvallningsulskollel att utvärdera reformen.
År 1980 får 13 av länets 23 kommuner enligt landstingets beslut inomregionalt skatteutjämningsbidrag av varierande storlek, från drygt 48 milj. kr. (Botkyrka) till 4 milj. kr. (Vallentuna). Totalt fördelar landstingskommunen för detta år sådana bidrag med 193,6 milj. kr. För år 1980 har landstinget dessutom fattat beslut om medel för avskrivning av hyresförlustlån.
Förvaltningsutskottet beslöt på uppdrag av landstinget den 22 januari 1980 att låta utvärdera reformen om inomregional skatteutjämning. Utvärderingen skall ulgå från förutsättningen att inomregional skatleutjämning skall fortsätta efter år 1981. Förvallningsutskoltet förutsätter alltså att riksdagen genom ny lagstiftning medger detta.
Landstingets finanskontor har den 18 juni 1980 genom tjånsteullålande redovisat genomförd utvärdering av reformen om inomregional skatteutjämning. Utvärderingen kommer att behandlas av landstinget under hösten 1980.
Det inomregionala skatteutjämningsbidraget har för åren 1979 och 1980 fördelat sig på de olika kommunerna enligt tabell 3.1.
Prop. 1980/81:75
14
Tabell 3.1 Inomregionalt skatteutjämningsbidrag 1979 och 1980
Kommun
Bidrag 1979 tusen kr.
Bidrag 1980 tusen kr.
Botkyrka
Danderyd
Ekerö
Haninge
Huddinge
Järfälla
Lidingö
Nacka
Norrtälje
Nynäshamn
Sigtuna
Sollentuna
Solna
Stockholm
Sundbyberg
Södertälje
Tyresö
Täby
Upplands-Bro
Upplands-Väsby
Vallentuna
Vaxholm
Värmdö
47 339
33 248 3 020
20 863 5 183
7 532
13 985 12 574
8 870
5 439
6 043
10 320
4 269
48 545
29 238 6 059
19 392
6 864
10154
31577 12 200
7 485 6 545 4 025 6917 4 643
Summa bidrag
178 685
193 644
För landstingskommunen motsvarar bidraget en utdebitering om ca 0,37 kr/skattekrona båda åren.
Prop. 1980/81:75 15
4. Kommunalekonomiska förhållanden i Stockholms län 4.1 Skattekraft
Skattekraften utgör ett vissl mått på en kommuns ekonomiska styrka. I genomsnitt har kommunerna i Stockholms län en hög skattekraft. År 1980 är medelskaltekraften i Stockholms län 128 % av medelskaltekraften i riket. Variationerna mellan de olika kommunerna är dock myckel stora.
Kommunernas skallekraft före tillskotl av skatteunderlag enligl lagen om skatteutjämningsbidrag är för år 1980 i proceni av rikels medelskatlekraft:
|
Danderyd |
160.07 |
|
Solna |
153.83 |
|
Lidingö |
149.46 |
|
Stockholm |
146.39 |
|
Sundbyberg |
134,75 |
|
Järfälla |
126.06 |
|
Nacka |
123,74 |
|
Sollentuna |
122,16 |
|
Täby |
122,02 |
|
Huddinge |
109,72 |
|
Ekerö |
107,99 |
|
Södertälje |
104.12 |
|
Upplands-Väsby |
103.92 |
|
Sigtuna |
103.75 |
|
Värmdö |
101.99 |
|
Nynäshamn |
101.86 |
|
Tyresö |
100,85 |
|
Vaxholm |
95,26 |
|
Botkyrka |
95,01 |
|
Vallentuna |
93,28 |
|
Haninge |
92.50 |
|
Upplands-Bro |
89.97 |
|
Norrtälje |
89.43 |
Skatteutjämningsbidragen (såväl de statliga som de inomregionala) har dock medfört att de svagaste kommunerna har fått sin skattekraft höjd i väsentlig ulslräckning.
I tabell 4.1 nedan redovisas kommunernas relativa skattekraft i förhållande till rikels medelskatlekraft åren 1975, 1978,1979 och 1980 efter tillskott av skatteutjämningsbidrag från staten och för år 1979 och 1980 även från landstingskommunen. Kommunerna har grupperats så all i den övre avdelningen redovisas de kommuner som inle får skatteutjämningsbidrag och i den nedre avdelningen redovisas de kommuner som i någon form för år 1980 uppbär skatteutjämningsbidrag. Det bör anmärkas au för år 1980 får Ekerö statligt skatteutjämningsbidrag men inte inomregionalt medan förhållandel är del motsatta för Huddinge kommun.
Prop. 1980/81:75 16
Tabell 4.1 Egen elier garanterad relativ sitatteliraft för iiommunerna i Stocidioims län
|
Kommun |
Egen eller |
garanterad relativ |
' skattekraft |
|
|
|
1975 |
1978 |
1979 |
1980 |
|
Danderyd |
164,59 |
161,35 |
162.03 |
160,07 |
|
Solna |
152,03 |
159,32 |
154,69 |
153,83 |
|
Lidingö |
160,45 |
154,76 |
151.25 |
149,46 |
|
Stockholm |
154,02 |
145,86 |
145.62 |
146,39 |
|
Sundbyberg |
144,99 |
135,34 |
138,63 |
134,75 |
|
Järfälla |
124,97 |
125,25 |
122,87 |
126,06 |
|
Nacka |
133,11 |
127,22 |
125,40 |
123,74 |
|
Sollentuna |
124,63 |
123,96 |
121,78 |
122,16 |
|
Täby |
126,70 |
121,04 |
119,85 |
122,02 |
|
Botkyrka |
95,26 |
97,07 |
110,74 |
119,05 |
|
Haninge |
97,50 |
95,68 |
111,63 |
117,08 |
|
Tyresö |
104.41 |
100,00 |
109,36 |
116,83 |
|
Norrtälje |
97,13 |
97,24 |
110,83 |
115,90 |
|
Södertälje |
107,23 |
104.91 |
110,39 |
115,65 |
|
Sigtuna |
105,12 |
104,12 |
109,00 |
115,00 |
|
Upplands-Bro |
97,21 |
95,43 |
108,64 |
113,94 |
|
Nynäshamn |
101,91 |
99,77 |
109,74 |
113,67 |
|
Värmdö |
101,80 |
110,65 |
107,33 |
113,53 |
|
Upplands Väsby |
96,16 |
100.53 |
106,89 |
113,03 |
|
Ekerö |
106.58 |
104.16 |
107,26 |
112,50 |
|
Vaxholm |
97,67 |
96.88 |
105.44 |
112,27 |
|
Huddinge |
107,79 |
108,67 |
110,76 |
111,76 |
|
Vallentuna |
95,65 |
95,53 |
105,74 |
110.86 |
|
Skillnad mellan |
|
|
|
|
|
högsta och lägsta |
|
|
|
|
|
talen |
69,33 |
65.92 |
56,59 |
49,21 |
' Kommunens egen eller - om högre - av staten och landstinget garanterad skattekraft relaterad till medelskattekraften i riket.
Prop. 1980/81:75
17
4.2 Utdebitering
Av tabell 4.3 framgår skattesatserna i kommunerna i Stockholms län för åren 1971, 1975, 1978, 1979 och 1980.
Tabell 4.3 Siiattesalser i Stockholms läns kommuner år 1971, 1975, 1978, 1979 och (980
|
Kommun |
1971 |
1975 |
1978 |
1979 |
1980 |
|
Botkyrka |
13,64 |
15,30 |
16,50 |
16.50 |
16.50 |
|
Danderyd |
10,10 |
10,10 |
10.60 |
10.60 |
10,60 |
|
Ekerö |
11.25 |
12,75 |
14.50 |
14.50 |
15.00 |
|
Haninge |
14,25 |
15,50 |
15.50 |
15.50 |
15.50 |
|
Huddinge |
12,68 |
13,55 |
16.35 |
16,35 |
16,35 |
|
Järfälla |
12.95 |
13,00 |
14.60 |
14.60 |
14,60 |
|
Lidingö |
11,09 |
11,65 |
11.65 |
11.65 |
11.65 |
|
Nacka |
12,20 |
13.80 |
15.00 |
15.00 |
15.00 |
|
Norrtälje |
14,13 |
15.00 |
15.34 |
15,25 |
15.25 |
|
Nynäshamn |
13,04 |
13.00 |
15,25 |
15.00 |
15.50 |
|
Sigtuna |
13.00 |
13,90 |
15.95 |
15,95 |
16,55 |
|
Sollentuna |
13,05 |
14,15 |
15.15 |
15.15 |
15.15 |
|
Solna |
11,10 |
11.10 |
11.10 |
11.10 |
12.90 |
|
Stockholm |
13,00 |
13,50 |
13.50 |
13.50 |
13.50 |
|
Sundbyberg |
11,75 |
14,05 |
14.80 |
14.80 |
14.80 |
|
Södertälje |
13,70 |
14,70 |
15.00 |
15.45 |
15.45 |
|
Tyresö |
14.40 |
14,90 |
15.90 |
15.90 |
15,90 |
|
Täby |
12.25 |
12.25 |
12.25 |
12.25 |
12.25 |
|
Upplands-Bro |
14.10 |
15.10 |
16.00 |
16,00 |
16.00 |
|
Upplands-Väsby |
12,50 |
13.50 |
15.00 |
15,00 |
15.00 |
|
Vallentuna |
13,60 |
13.60 |
14.60 |
14,60 |
14.60 |
|
Vaxholm |
13.91 |
15.20 |
15.70 |
15,70 |
15.70 |
|
Värmdö |
12.59 |
13.00 |
16.00 |
16,00 |
16.00 |
|
Vanationsbredd |
4.30 |
5,40 |
5.90 |
5,90 |
5.95 |
Kommunerna i Stockholms län har under perioden 1975 till och med 1980 i genomsnitt höjt utdebiteringen med ca 0,55 kr./skattekrona. Av denna höjning belöper sig 46 öre på perioden 1975-1978, medan resterande 9 öre faller på åren 1979 och 1980.
Vardera åren 1979 och 1980 erhöll 13 av länets 23 kommuner inomregionalt skatteutjämningsbidrag. Med utgångspunkt från denna gruppering, i bidrags- resp icke bidragskommuner, kan konstateras att bidragskommunerna under perioden 1975 till och med 1978 höjde utdebiteringen med i medeltal 1,24 kr./skattekrona mot 0,22 kr./skattekrona för de kommuner som inle uppbar bidrag. Från år 1978 till och med år 1980 höjde däremol bidragskommunerna sin genomsnittliga skattesats med endast 0,05 kr./ skattekrona, medan motsvarande höjning för icke- bidragskommunerna var 0,10 kr./skattekrona.
Enskilda kommuner avviker markant från genomsnittet. I gruppen bidragskommuner finns fyra kommuner som under perioden 1975-1978 höjt utdebiteringen med mer än 2 kr./skattekrona, samtidigt som en kommun inle
Prop. 1980/81:75 18
alls höjde utdebiteringen. Bland de kommuner som icke erhållit bidrag har den högsta höjningen varit 1,75, medan majoriteten höjt med mindre än 1 kr./skattekrona. Från och med år 1978 är bilden delvis annorlunda genom all icke- bidragskommunerna har höjt utdebiteringen något merän bidragskommunerna. Del förtjänar att påpekas, att perioden endast omfattar två år och att skillnaderna är små.
5. Utredningens överväganden och förslag
Lagen om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun kom till för alt ge landstingskommunen möjlighel alt medverka till en utjämning av den slora ekonomiska obalansen mellan kommunerna i länet. Landstingskommunen har utnyttjat denna möjlighet för såväl år 1979 som år 1980.
Sedan lagstiftningen om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun infördes har det statliga skalteuljämningssyslemet reformerats. Reformen har medfört en ökning av den statliga garantin i länet, vilket tillför de kommuner som har låg skattekraft belydande belopp.
I propositionen om den kommunala ekonomin (prop. 1978/79:95) beräknades att då det statliga skalteuljämningssyslemet är fullt genomfört kommer kommunerna i Stockholms län all tillföras skatteutjämningsbidrag (exklusive exlra skatteutjämningsbidrag) om 271 milj. kr. jämfört med 46 milj. kr. år 1979. De statliga skatteutjämningsbidragen utgår till hell dominerande del lill samma kommuner som erhåller inomregionala skatteutjämningsbidrag. Därutöver har vissa kommuner erhållil exlra skatteutjämningsbidrag.
Del statliga skalteuljämningssyslemet ger fullt utbyggt kommunerna i länet en gmndgaranii som molsvarar 106 % av rikets medelskatlekraft. Grundgarantin kompletteras med tillägg eller avdrag på grund av åldersstrukturen i respektive kommuner. Avdragen får dock aldrig bli så slora all den totala garantin understiger 100 % av medelskaltekraften. Den får inte heller understiga den för år 1979 garanterade skattekraften ökad med tre procentenheter. Medelskaltekraften i Stockholms län är dock betydligt högre än rikets medelskatlekraft. År 1980 var medelskaltekraften i Stockholms län således 128 % av medelskaltekraften i riket.
För exempelvis Botkyrka kommun ligger den statliga garantinivån för år 1980 på 105 % av rikels medelskatlekraft vilket motsvarar 292,12 skattekronor/invånare. Del bör dock anmärkas all den statliga skatteutjämningsreformen ännu inte är fullt genomförd. Om den varil hell genomförd hade Botkyrkas garanti varil 111 %, molsvarande 308,81 skattekronor/invånare. Medelskaltekraften i länet är 355,06 skattekronor/invånare. Danderyds kommun har den högsla skattekraften med 445,33 skallekronor/invånare.
Slora skillnader i skattekraft kvarstår följaktligen även sedan det nya statliga skatteutjämningssystemel har börjal tillämpas och redan detta faklum lalar för att det bör finnas fortsatta möjligheter lill inomregional skalleutjämning.
Prop. 1980/81:75 19
Skillnaderna i utdebitering mellan länds kommuner är fortfarande mycket slora. Del nya statliga skalteuljämningssyslemet och den inomregionala skatieutjämningen har inle inneburit all de belydande skillnaderna nämnvärt kunnat reduceras. Däremot har kommuner med svagare skattekraft i slort sett kunnal hålla oförändrad utdebitering.
I prop. (1977/78:48) om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun uttalas alt erfarenheterna från försöksverksamhelen i Stockholms län bör kunna ligga lill grund för överväganden om en mera permanent möjlighet till inomregional skatteutjämning i della län. I prop. (1978/79:95) om den kommunala ekonomin uttalades också att erfarenheterna från den verksamhet som får bedrivas under åren 1978-1981 med stöd av lagen om skalleutjämning i Stockholms läns landstingskommun bör avvaktas innan ställning las lill den inomregionala skalteuljämningen på längre sikl.
Ulredningen anser del angelägel alt möjliggöra forlsall inomregional skatleutjämning inom Stockholms län men har ännu inle tillräcklig grund för all lämna förslag om en mera permanent möjlighet bör införas. Del delförslag som nu läggs fram måste därför begränsas till en förlängning av nuvarande lagstiftning i avvaktan på resultatet av del fortsatta utredningsarbetet.
För att ge landstingskommunen och kommunerna lillräckligl planerings-perspektiv föreslär utredningen att den gällande lagstiftningen om skatleutjämning i Stockholms läns landstingskommun förlängs med tre år.
Ulredningen föreslår därför att det föreskrivs att lagen (1977:1094) om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun skall äga fortsatt giltighet lill utgången av år 1984. Förslag lill lag härom redovisas i bilaga 2.
Prop. 1980/81:75 20
Bilaga 1
Lag (1977:1094)
om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun
utfärdad den 19 december 1977
Enligl riksdagens beslul föreskrives följande.
Stockholms läns landstingskommun får lämna bidrag och lån lill kommun inom landstingskommunen, i den mån det är påkallat för all främja skatteutjämning.
Denna lag Iräder i krafl den 1 januari 1978 och gäller till utgången av år
1981.
Prop. 1980/81:75 2J
Bilaga 2
Förslag till
Lag om fortsatt giltighet av lagen (1977:1094) om
skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun
Härigenom föreskrivs aU lagen (1977:1094) om skalleutjämning i Stockholms läns landstingskommun, som gäller lill utgången av år 1981, skall äga fortsatt giltighet till utgången av år 1984.
Prop. 1980/81:75 22
Bilaga 2
Sammanställning av remissyttranden över promemorian (Ds Kn 1980:7) Fortsatt giltighet ay lagen om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun
Efter remiss har yllranden över promemorian avgelts av länsstyrelsen i Stockholms län, Stockholms läns landstingskommun. Botkyrka, Hanjnge, Järfälla, Lidingö, Norrtälje, Nynäshamns, Sigtuna, Solna, Stockholms, Sundbybergs, Södertälje, Tyresö, Upplands-Bro, Upplands-Väsby, Vallentuna, Vaxholms och Värmdö kommuner saml Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet.
Flera remissinslanser delar ulredningens uppfattning all mycket talar för all del bör finnas fortsatta möjligheter till inomregional skalleutjämning med hänsyn lill att slora skillnader i ekonomiska förulsätlningar kvarstår även sedan det reformerade statliga skatleuljämningssyslemet har börjal lillämpas. Länssiyrelsen i Stockhohns län. Landstingsförbundet, Sigtuna kommun och Sundbybergs kommun delar denna bedömning. Botkyrka kommun anser det nödvändigl att behålla skalteuljämningen. Med de grundläggande ekonomiska och sociala skillnader som råder i regionen finns det enligt kommunen inle någol annat allernaliv lill den inomregionala utjämningen än ell upphörande av den kommunala självstyrelsen. Nynäshamns kommun framhåller all det alltjämt råder en obalans mellan kommunerna i Stockholms län. Kommunen anför att utan skatieutjämningen skulle spännvidden mellan dessa kommuner ha ökat yllerligare. Södertälje kommun understryker kraftigt vikten av all lagen om skatteutjämning får fortsalt gillighel, eftersom denna lag i hög grad molverkar en ökad skillnad i utdebitering mellan länels kommuner.
Stockholms kommun delar ulredningens mening all en fortsättning av den inomregionala skalteuljämningen är nödvändig eftersom den statliga skatteutjämningen inle ger ell tillräckligl slöd till ekonomiskt eftersatta kommuner. Men kommunen understryker samtidigt att den inomregionala skalteuljämningen inle är en ersättning för en slallig sådan.
Norrtälje kommun framhåller all den inomregionala skalleuljämningen ulgör ett nödvändigl komplemenl lill del statliga skatteutjämningssystemel, om kommunerna inom Stockholms län skall kunna fä en någorlunda likvärdig standard och om skillnaderna i utdebitering och ekonomiska betingelser i övrigt inte skall fortsätta att öka i framliden. Upplands-Bro kommun - som har vissa synpunkter på tillämpningen av den nuvarande lagstiftningen - framför liknande synpunkter. Tyresö kommun understryker att del är angelägel alt principen om skatteutjämning mellan länets kommuner snarast omsätts i en praktisk konstruktion av varaktig karaktär, Värmdö kommun tillstyrker lagförslaget och uttalar i det sammanhanget all en förlängd giltighetslid av lagen är absolut nödvändig. Även Solna och
Prop. 1980/81:75 23
Upplands-Väsby kommuner tillstyrker förslaget om förlängning av lagstiftningen. Vallentuna kommun anser att en lag som medger regionala skalleutjämningar bör utformas sä all utjämningen inte alltför kraftigt avviker från de regler som gäller för slallig skatteutjämning. Järfälla kommun tillstyrker ocksä förslaget men anför vissa synpunkter på tillämpningen av den nuvarande lagstiftningen. Vaxholms kommun som år positiv lill ett fortsall utjämningssystem utvecklar också synpunkter på tillämpningen av nuvarande syslem.
Svenska kommuiiförbiindet anser i likhet med utredningen att det ännu är för tidigt all utvärdera den pä försök bedrivna inomregionala skalleuljämningen i Stockholms läns landstingskommun. Den nu gällande lagen har tillämpats under åren 1979 och 1980 och erfarenheterna av systemet är därför begränsade.
Stockholms läns landstingskommun delar denna bedömning. Enligt landstingskommunen är del ännu för tidigt all ullala sig om den inomregionala skatteutjämningens effekter på den kommunala ekonomin. För detla behövs en längre lids försöksverksamhet än den som hitlills har pågått. En förnyad utvärdering bör äga rum under våren 1982, vilkel blir möjligt med den föreslagna förlängningen av lagstiftningen.
Även länsstyrelsen i Stockholms län anser all mera lid behövs för alt la slullig slällning lill frågan om inomregional skatteutjämning. Den utvärdering som avses ligga till grund för ell permanent beslut får visa om de medel som kommunerna har fått genom skalleutjämningen har utjämnat de ekonomiska villkoren för berörda kommuner.
Nästan alla remissinslanser tillstyrker utredningens förslag att gällande lagstiftning förlängs med tre år för all ge landstingskommunen och kommunerna ett tillräckligt planeringsperspektiv. Sundbybergs kommun anser dock att en förlängning till utgången av år 1983 är tillräcklig för att en mera permanent ordning skall kunna genomföras. Haninge kommun framhåller alt tre är är ett hell otillräckligt planeringsperspekliv med hänsyn till den grundläggande belydelse som det inomregionala skalleuljämnings-bidragel har för kommunen. Kommunen föreslår därför all den aktuella lagens gillighel förlängs l.v,, dvs. ulan nägon bestämd tidsbegränsning. Även Upplands-Bro kominun föreslår fortsatt gillighel av lagen efter utgången av är 1984. Nynäshamns kommun tillstyrker all lagens gillighel förlängs till i första hand år 1984, Därefter bör enligt kommunen en mera permanent lagsliflning införas.
Lidingö kominun delar uppfattningen, att del finns moliv för fortsatta insalser lill slöd ål vissa ekonomiskt särskill hårt ansträngda kommuner i länet. Kommunen tillstyrker en fortsalt giltighet av lagen om skalleutjämning. Kommunen ger dock ullryck för uppfallningen, alt ell låneslöd är att föredra framför en bidragsgivning, eftersom del bl. a. finns slora svårigheter att på längre sikl överblicka kommunernas och landstingets ekonomiska utveckling. I sammanhanget framhåller kommunen all det är en brist i
Prop. 1980/81:75 24
ulredningens promemoria att skalteutjämningssystemels konsekvenser på längre sikt inte har utretts närmare. Kommunen anser del angelägel alt det i del forlsatla utredningsarbetet närmare analyseras vilka för- och nackdelar som är förknippade med bidragsgivning resp. låneslöd.
I reservationer lill yttrandena från länsstyrelsen i Stockholms län. Stockholms läns landstingskommun. Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet föreslår företrädare för moderata samlingspartiet att lagen förlängs endast under ett år med hänvisning till all yllerligare en ireärsperiod inle behövs för en utvärdering av den inomregionala skalteuljämningens konsekvenser. Det är enligt reservanterna angeläget att syslemet behålls 'ytterligare ett år för all man skall kunna utvärdera konsekvenserna för säväl bidragsberättigade som icke bidragsberättigade kommuner. Reservanterna framhåller bl. a. all frågan om en utjämning av skattekraft mellan kommunerna principiellt sett är en slallig angelägenhet.
GOTAB (S.Sftll Suukhclm I9S(I