om förmånlig kreditgivning till u-Iänder

Proposition 1980/81:41

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1980/81:41 Regeringens proposition

1980/81:41

om förmånlig kreditgivning till u-länder;

besJiitad den 16 oktober 1980.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

JAN-ERIK WIKSTRÖM

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att ett system inrättas för förmånlig kreditgivning till vissa u-länder i samband med sådan import av varor och tjänster från Sverige som kan anses ha utvecklingsfrämjande effekter i mottagarlandet. Därmed kan en ökad kreditgivning till u-länder komma till stånd. Beslut om dessa krediter föreslås fattas av exportkreditnämnden (EKN) efter tillstyrkande av utbildningsberedningen. Erforderlig kreditvolym ställs till förfogande genom AB Svensk Exportkredit. Viss mindre utvidgning av EKN:s garantigivning föreslås. Vidare lämnas förslag till ersättningsförfarande vid längre befalningsdröjsmål.

1    Riksdagen 1980/81. 1 .saml Nr 41

Prop. 1980/81:41                                                      2

Utdrag
UTRIKESDEPARTEMENTET                PROTOKOLL

vid regeringssammanträde \980-10-16

Närvarande: statsminister Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam-Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson.

Föredragande: statsrådet Wikström

Proposition om förmånlig kreditgivning till u-länder.

1    Inledning

I Sverige har hittills inte funnits något system för att på ett enkelt sätt kombinera biständsmedel med kommersiell exportkreditfinansiering.

För att utreda frågan om Sverige borde införa ett system med förmånlig kreditgivning till u-länder för finansiering av import från Sverige tillsattes under våren 1979 en interdepartemental arbetsgrupp med representanter för utrikes-, budget-, ekonomi-, handels- och industridepartementen.

Arbetsgruppens rapport "Blandade krediter — förmånlig kreditgivning i samband med svensk export till u-länder" (Ds H 1980:3) som också innehåller en redogörelse för nuvarande förhällanden bör fogas till protokollet som bilaga I.

Rapporten har remissbehandlats. Yttranden har inkommit från styrelsen för internationell utveckling (SIDA), riksrevisionsverket (RRV), kommerskollegium, exportkreditnämnden (EKN), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens industriverk (SIND), bankinspektionen, allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse, fullmäktige i Sveriges riksbank, fullmäktige i riksgäldskontoret, Sveriges exportråd. Internationella Handelskammarens Svenska Nationalkommitté, Sveriges industriförbund. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska bankföreningen - med instämmande av PK-banken, Svenska sparbanksföreningen, AB Svensk Exportkredit (SEK), Svenska byggnadsentreprenörsföreningen. Svenska konsultföreningen, Sveriges varvsindustriförening, Sveriges mekanförbund. Svenska Metallindustriarbetareförbundet, Svenska Företagares Riksförbund, Sveriges Hantverks-

Prop. 1980/81:41                                                                     3

och Industriorganisation - Familjföretagen, Svensk industriförening, Svenska handelskammareförbundet, fonden för industriellt samarbete med u-länder (SWEDFUND), utbildningsberedningen, beredningen för internationellt läkemedelssamarbete, Telecoms International AB (Swedtel), utvecklingsfonden i Stockholms län, utvecklingsfonden i Jönköpings län samt nationalekonomiska institutionen vid Stockholms universitet.

En sammanställning av remissvaren bör fogas till protokollet som bilaga 2.

2   Föredragandens överväganden

2.1 Införande av ett system för förmånlig kreditgivning till u-länder

Långfristiga krediter ingick i betydande omfattning i det svenska utvecklingsbiståndet under 1960-talet. Gävoelementet i dessa krediter uppgick till ca 65%. Vårt bistånd under 1970-talet har huvudsakligen utgått som gåva och användningen har styrts av mottagarlandets prioriteringar. Samtidigt har det svenska biståndet koncentrerats till ett mindre antal länder, tillhörande jordens fattigaste.

Koncentrationen av det svenska biståndet till mycket fattiga u-länder samt det faktum att endast ett fåtal av de s. k. huvudmottagarländerna för svenskt bistånd vid 1970-talets början inom överskådlig framtid kunde förväntas nå en sådan utvecklingsgrad att avveckling av biståndet vore befogad gjorde en övergång från kreditbistånd till gåvobistånd naturlig.

Det svenska biståndet utvecklades därför snabbt mot ett allt mer renodlat gåvobistånd samtidigt som andra länder behöll eller inrättade olika former av kreditgivning på förmånliga villkor. Det ökade utbudet av bilateral förmånlig kreditgivning har bl.a. lett till att u-länder nu allt oftare efterfrågar förmånliga krediter även från Sverige. När det svenska kreditbiståndet avvecklades minskade också möjligheten att avpassa biståndsvillkoren efter olika mottagares specifika förutsättningar.

U-ländernas behov av utländskt kapital har ökat dramatiskt under de senaste åren. Energipriserna har stigit kraftigt. Importen från i-länderna har fördyrats då de rika ländernas exportpriser ökat. U-ländernas export fär det också allt svårare när i-ländernas tillväxt och därmed import dämpas. Samtidigt tar räntor och amorteringar på redan upptagna lån en stor del av u-ländernas exportinkomster i anspråk.

Detta har för u-länderna resulterat i stora och snabbt växande underskott i betalningarna till utlandet. För att klara dessa underskott på kort sikt har många - särskilt rikare - u-länder förlitat sig på kortfristig upplåning. Sådan upplåning utgör inte någon gynnsam grund för utvecklingssträvandena. De fattigare länderna har p.g.a. sin låga kreditvärdighet i mycket liten omfattning kunnat låna pä de internationella kapitalmarkna-

Prop. 1980/81:41                                                      4

derna. U-ländernas samlade behov av långfristig upplåning på mjukare villkor är därför mycket stort.

För att finansiera en fortsatt import av framför allt investeringsvaror har många u-länder hänvisats till exportkrediter från leverantörsländerna.

Flertalet industriländer i OECD-området har under senare år tillgripit olika former av statliga subventioner för att höja den egna exportindustrins konkurrenskraft. Det har t.ex. blivit allt vanligare att u-\änder erbjuds att blanda en traditionell exportkredit med biständsmedel för att göra kreditvillkoren förmånligare och mera konkurrenskraftiga. Köpariänderna har således successivt erbjudits allt förmånligare kreditvillkor, vilket ocksä kommit att påtagligt påverka konkurrensförhållandena i den internationella handeln.

Efter långvariga förhandlingar mellan de viktigaste kreditgivande OECD-länderna nåddes en överenskommelse i början av år 1978 om att begränsa det statliga stödet vid exportkreditgivning, den s. k. consensus-överenskommelsen. De kreditvillkor som angavs som gränsvärden betraktades snart som normgivande, särskilt pä u-landsmarknader. Det blev svårare för företag att konkurrera om de inte kunde erbjuda consensus-villkor.

Den 1 juli 1978 infördes ett system för statsstödd exportkreditfinansiering i Sverige. Det baserades pä längivning frän AB Svensk Exportkredit (SEK) (prop. 1977/78:155, NU 1977/78:73, rskr 1977/78:379). Systemet ansluter till consensus-överenskommelsen och innebär bl.a. att statsstödets omfattning gjorts beroende av mottagarlandets utvecklingsnivå: ju fattigare land, desto större element av statlig subvention.

Inom detta system kan SEK medge kostnadsfri utfästelse om kreditfinansiering till fast ränta, som ligger väsentligt under rådande marknadsränta i Sverige. Räntesatserna är avpassade efter den s. k. consensus-överenskommelsen och varierar beroende pä mottagarland och kredittidens längd. SEK-systemet infördes för en försöksperiod på 3 år.

Arbetsgruppen konstaterar i sin rapport (Ds H 1980:3) att starka u-landspolitiska skäl talar för att Sverige bör införa ett system med förmånlig kreditgivning till u-länder. Det ligger också i landets intresse att med hjälp av sådana krediter ge svensk exportindustri större chans att hävda sig i den internationella kreditkonkurrensen på u-landsmarknader.

Arbetsgruppens förslag baseras pä kreditgivning via AB Svensk Exportkredit (SEK). Genom tillförande av biståndsmedel kan förmänliga kreditvillkor medges, t.ex. i form av säpkt räntesats, förlängd äterbetal-ningstid eller en återbetalningsfri period under kredittidens början. SEK kan inte förväntas bevilja kredit utan att ha tillfredsställande säkerhet. I merparten av fallen torde sädan säkerhet komma att bestå av exportkreditgaranti från exportkreditnämnden (EKN). Gruppens förslag innehåller också en möjlighet för EKN att i enstaka fall acceptera ett ökat risktagande i samband med förmånliga u-landskrediter.

Prop. 1980/81:41                                                                     5

Förmånliga u-landskrediter bör endast utnyttjas för finansiering av sådan import från Sverige som ökar mottagande u-lands betalningsförmåga eller har annan utvecklingsfrämjande effekt. Importen kan t.ex. avse leveranser till industri- och jordbruksprojekt, energiproduktion, mineralutvinning, transport- och kommunikationsväsende eller till investeringar av infrastruktureli typ.

Förslaget om att införa ett system för förmånlig kreditgivning till u-länder välkomnas av flertalet remissinstanser. U-ländernas behov av ökade finansiella resurser liksom den svenska exportindustrins svårigheter att konkurrera när företag från andra länder erbjuder förmänliga kreditvillkor är kända problem. Vissa remissorgan är emellertid tveksamma till ett system för kreditgivning som samtidigt skall försöka tillgodose biständspo-litiska och exportfrämjande mål. Risken är stor, menar man, att en sådan dubbel målsättning kan leda till att ingetdera målet uppfylls på ett ändamålsenligt och ekonomiskt rimligt sätt. Att tillämpa tvä sä olika kriterier på likvärdig grund kan också komma att leda till betydande konflikter och svårigheter vid den praktiska tillämpningen. Nägot av de tvä kriterierna bör därför ges företräde.

Meningarna förefaller delade bland remissinstanserna i fråga om hur stora exporteffekterna blir av subventionerade krediter av den typ utredningen föreslär. Flera remissorgan pekar pä att kostnaden för kreditsub-ventionering kan komma att bli hög i förhållande till den exportökning, som kan väntas. Andra framhåller däremot att de budgetmedel som avsatts inte är tillräckliga för att generera de kreditvolymer som behövs för att uppnå mer betydande exportfrämjande effekter. De flesta anser emellertid att Sverige, trots vissa principiella invändningar, pä kort sikt inte har räd att stå helt vid sidan i en internationell konkurrenssituation där krediter blir allt viktigare.

Flera remissinstanser ifrågasätter sälunda om arbetsgruppens förslag är tillräckligt för att uppnå de industripolitiska och exportfrämjande effekter som gruppen förutsatt.

För min egen del anser jag att redan de biständspolitiska skälen är tillräckliga för att införa ett system med förmånlig kreditgivning till u-länder. Då tänker jag särskilt på att sådana krediter kan ge ett betydande antal u-länder möjlighet att mobilisera ökade resurser för sina utveckling.s-strävanden. Att förmånliga u-landskrediter därutöver kan ha positiva effekter för svensk export ser jag som en ytterligare fördel.

Nödvändigheten av att ställa kraftigt ökade lånevolymer till u-ländernas förfogande har allt oftare understrukits i olika sammanhang under senare tid, exempelvis inom UNCTAD och i Brandt-kommissionens rapport. Med hjälp av begränsade summor biständsmedel kan betydligt större resurser lånas upp på kapitalmarknaden och överföras på mjuka villkor fill u-länder som Sverige vill stödja - resurser som med stor säkerhet annars inte hade kunnat utnyttjas för utvecklingsändamål i denna krets av länder.

Prop. 1980/81:41                                                                     6

Det är, enligt min bedömning, osannolikt att gåvobiståndet till u-länderna kommer att uppgå till sådana belopp att det helt kan tillgodose behovet av utländskt kapital. Andra finansieringskällor behövs för att komplettera det traditionella svenska biståndet.

Genom förmånlig kreditgivning kan en ökad länevolym kanaliseras till u-länder. Återbetalningsvillkoren kan, genom ett tillskott av biståndsmedel, mjukas upp så att lånevillkoren bättre anpassas till landets faktiska långsiktiga återbetalningsförmäga.

Förmånliga u-landskrediter skulle därmed kunna bidra till att undanröja den restriktion som brist pä kapital och utländsk valuta ofta utgör för kampen mot nöd och fattigdom.

Förmånliga u-landskrediter kan också bidra till att öka u-länders möjlighel att uppträda sotn handelspartners gentemot svenska företag. Krediterna kan i sådana fall ge svenska företag möjlighet att konkurrera på nya marknader och därmed också få positiva effekter för svensk export. I mänga u-länder är utrikeshandeln fortfarande beroende av de handelsmönster som etablerades under den koloniala perioden. Ofta önskar dessa länder öka sin handel med Sverige men de är inte tillräckligt attraktiva som marknader och samarbetspartners för svenska företag.

Våra programländer bör inte enbart vara biständsmottagare utan även handelspartners. På grund av sin fattigdom och sin brist på resurser är de i flera fall föga attraktiva partners för utländska företag. I vissa länder är dessutom den politiska och ekonomiska situationen sådan att landets kreditvärdighet anses som myckel låg. Av brist på nödvändigt externt kapital kan därför i dessa länder projekt som är viktiga ur utvecklingssynpunkt och ekonomiskt sunda komma att bli starkt försenade eller till och med utebli.

Förmånliga u-landskrediter kan ge u-länder en reell möjlighet att välja svenska leverantörer. Svenska offerter visar sig ofta konkurrenskraftiga i fråga om pris och kvalitet m.m. men däremot ej på kreditsidan. Förmänliga u-landskrediter skulle i vissa lägen kunna neutralisera förmånliga krediterbjudanden från andra leverantörsländer.

För ett u-land med begränsade finansiella resurser kan kreditkostnaden i många fall vara den avgörande faktorn vid valet mellan alternativa leverantörer. Andra och för projektets framgång avgörande faktorer som pris, kvalitet, leveranssäkerhet, service- och underhällsmöjligheter etc. riskerar att hamna i skymundan. För köpare i u-länder kan det därför vara värdefullt att kreditfaktorn neutraliseras så att större vikt kan läggas vid ovannämnda faktorer.

Förmånliga u-landskrediter kan också fungera som en flexibel övergång från gåvobistånd till andra finansiering.sförmer i samband med avtrappning eller avveckling av gåvobistånd inom svensk u-landspolitik.

Genom sådana krediter utökas också Sveriges möjligheter till ett brett och behovsanpassat utvecklingssamarbete med olika länder. Det är inte

Prop. 1980/81:41                                                      7

alltid självklart att gåvobistånd i alla situationer är den bästa formen av utvecklingssamarbete.

Införandet av en finansieringsform, som medger en flexibel och gradvis övergång frän gåvobistånd till andra former av finansiering, ansluter till den vedertagna svenska uppfattningen att u-länder steg för steg bör länkas in på de villkor som normalt tillämpas i den internationella handeln och det internationella ekonomiska systemet. Den preferensbehandling som fattigare u-länder ges bör successivt minskas med stigande utvecklingsnivå. Dessa tankar var vägledande för den svenska hållningen vid de senaste GATT-förhandlingarna och befästes ytterligare vid riksdagens behandling i december 1979 av prop. 1979/80:24 om de multilaterala handelsförhandlingarna inom ramen för det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) m. m.

Vår strävan att utveckla breda och fördjupade relationer på det ekonomiska området med u-länderna bör även fortsättningsvis baseras på detta synsätt. Vi kommer att pä samma sätt som tidigare koncentrera värt gåvobistånd till de fattigaste u-länderna. Samtidigt måste vår u-landspolitik ocksä syfta till fördjupade och breddade relationer med länder i tredje världen som inte längre tillhör de allra fattigaste. Åven sådana länder kan i vissa fall vara i behov av ett mer aktivt svenskt stöd i sina fortsatta utvecklingsansträngningar. Detta stöd bör emellertid ges på mindre generösa villkor än biståndet till de fattigaste länderna.

Sverige har traditionellt intagit en avvaktande hållning till ekonomiskt samarbete med inslag av biståndsmedel med länder utanför kretsen av programländer som erhåller långsiktigt gåvobistånd. Den sedan 1975 successiva uppbyggnaden av det s. k. bredare samarbetet har dock medfört en vidgning av länderkretsen.

Bredare samarbete är i första hand ett sätt att överföra tekniskt kunnande från Sverige till u-länder och allmänt bredda kontakterna. Erfarenheter av det bredare samarbetet har visat att frågan om förmånlig finansiering vid import från Sverige är ett ständigt återkommande problem. De länder med vilka Sverige önskat etablera ett bredare samarbete får ofta förmånliga krediterbjudanden frän andra länder.

Ett system med förmånliga krediter skulle göra det möjligt att selektivt stödja insatser i olika u-länder även utanför kretsen av programländer på ett sätt som inte innebär långsiktiga åtaganden och som inte kräver omfattande administration och uppföljning.

Vad gäller programländer för svenskt bistånd får emellertid frågan om förmånliga krediter avvägas noga så att krediterna utformas som ett komplement till det traditionella biståndet. Ingående diskussioner bör föregå beslut om t.ex. kreditbelopp och äterbetalningsvillkor. De projekt som finansieras med förmånlig kreditgivning bör också vara sådana, som inte ryms inom det svenska gåvobiståndet, men som ändå är att betrakta som utvecklingsfrämjande och som prioriteras av mottagarlandets regering.

Prop. 1980/81:41                                                      8

Flera programländer har redan nu möjlighet att använda en del av biståndet inom landramen, det s. k. importstödet, för att subventionera kommersiella exportkrediter. Mottagarlandet kan alltsä inom ramen för nuvarande utvecklingssamarbete ta initiativ till att mjuka upp kreditvillkoren och därmed erhålla en större import av varor och tjänster från Sverige än vad som annars skulle vara fallet.

I de fall som hittills förekommit har frågan om användande av biståndsmedel rests från programlandet sida i samband med förhandlingar med den svenske exportören om konkreta affärer. I vissa fall har det då visat sig svårt att frigöra erforderiiga belopp inom landramen, som ofta kan vara helt intecknad för flera år framåt. Andelen importstöd inom landramarna varierar också från land till land. Vissa programländer erhåller inget importstöd alls utan enbart projektinriktat bistånd.

Mot denna bakgrund bör man inte enbart hänvisa programländerna till att utnyttja en del av importstödet inom landramen. Däremot bör denna möjlighet aktualiseras i den dialog som löpande förs mellan representanter för de svenska biständsmyndigheterna och företrädare för enskilda programländer.

Detta bör ägnas särskild uppmärksamhet när det traditionella gåvobiståndet till ett land avvecklas. Gåvoelementet i det svenska biståndet skulle t. ex. med hjälp av förmånliga krediter gradvis kunna minskas under en avvecklingsperiod.

2.2 Länderkrets, produkter och projekt

Arbetsgruppen föreslår att följande länder skall kunna komma i fräga för förmånliga u-landskrediter,

— länder med vilka Sverige bedriver bredare samarbete,

— programländer för svenskt bilateralt bistånd, samt

— andra u-länder vars utvecklingspolitik ligger i linje med de svenska biständspolitiska målsättningarna.

Jag finner denna länderkrets lämplig.

I enlighet med arbetsgruppens förslag anser jag att förmånliga u-landskrediter endast bör kunna användas för att finansiera leveranser frän Sverige. Med den länderkrets jag nyss föreslagit skulle detta i de flesta fall innebära leveranser som annars inte hade kommit till stånd, antingen därför att mottagarlandet saknar finansiella resurser eller därför att krediterbjudanden från andra leverantörsländer normalt är mer fördelaktiga för köpariandet.

De varuslag som i första hand bör komma i fråga är kapitalvaror, konsulttjänster och entreprenadarbeten. Det är också i dessa fall statsstödd exportkreditgivning inom SEK-systemet kan förekomma. Kostnader för transporter och försäkringar, liksom andra specifika kostnadsslag, bör i huvudsak behandlas enligt den praxis EKN tillämpar vid beviljande

Prop. 1980/81:41                                                      9

av exportkreditgaranti. Eventuella avvikelser bör avgöras i samråd med utbildningsberedningen.

Berörda importtransaktioner bör vara av viss storlek. Arbetsgruppen föreslog ett lägsta kreditbelopp på 10 milj. kr. Med tanke på den mindre och medelstora industrins betydelse för u-ländernas utveckling anser jag emellertid att även mindre kreditbelopp bör kunna beviljas i form av förmånliga u-landskrediter. Storleken pä en sådan kredit bör därför normalt ej understiga 5 milj. kr. I samband med konsulttjänster kan dock en lägre beloppsgräns tillämpas. Detta får bedömas frän fall till fall.

I samband med större investeringsprojekt i u-länder kan det bli aktuellt med samfinansieringsarrangemang där en förmånlig kredit från Sverige finansierar endast en del av en affär. Jag kan se fördelar med sådana arrangemang. Möjligheterna till samfinansiering med utvecklingsbanker och fonder liksom med nordiska länder t.ex. i samverkan med Nordiska Investeringsbanken, bör särskilt uppmärksammas.

2.3. Kreditform

Förmänliga krediter till u-länder bör, som arbetsgruppen föreslagit, baseras på kreditgivning från SEK. De bör kunna utgå bäde i form av leverantörs- och köparkrediter.

SEK kan f. n. lämna statsstödd exportkreditfinansiering enligt det s. k. SEK-systemet. Bolaget erhåller inom detta system årsvis och i efterhand ersättning för faktiska kostnader.

Samma teknik bör kunna utnyttjas för att ersätta bolaget för de extra kostnader som tillkommer p.g.a. förmånlig kreditgivning till u-länder. De kostnader som uppstår utöver vad som täcks av SEK-systemet bör avräknas mot biståndsanslaget i form av ett nuvärdesbelopp baserat på 8% diskonteringsränta. Beloppet överförs till statsbudgetens inkomstsida. Därutöver bör avräkningssystemet utformas så att den totala statsfinansiella kostnaden för kreditvillkoren avspeglas i avräkningsbeloppet.

För budgetåret 1980/81 finns 60 milj. kr. avsatta för detta ändamål.

En utvärdering av SEK-systemet pågår f. n. och chefen för industridepartementet har, enligt vad jag erfar, för avsikt att under våren 1981 föreslå regeringen att förelägga riksdagen proposition i denna fråga.

Kostnaderna för förmånliga krediter till u-länder kommer, som jag föreslagit, att belasta såväl SEK-systemet som biståndsanslaget. De eventuella förändringar i SEK-systemet som utvärderingen kan leda till kommer att även genomföras för de förmänliga krediterna. Ändrad subventionerings-grad e.d., i SEK-systemet påverkar därmed den kostnad som belastar biståndsanslaget. Systemet för förmånliga u-landskrediter bör emellertid kunna anpassas till eventuella sådana förändringar.

Prop. 1980/81:41                                                     10

2.4 Garantiordning

I de flesta fall när finansiering i form av förmånliga krediter kan bli aktuell torde den svenske leverantören komma att ansöka om exportkreditgaranti. Jag utgår ifrån att EKN i merparten av fallen kommer att kunna lämna sädan garanti inom ramen för ordinarie garantisystem, dvs. normalgaranti eller s. k. s/u-garanti.

Det kan inträffa att EKN, p. g. a. ett lands låga kredit värdighet, anser sig ej kunna bevilja garanti för en affär som utbildningsberedningen ansett vara lämpad för finansiering med blandad kredit. I enstaka fall bör EKN likväl ha möjlighet att acceptera ett större risktagande än vad som medges inom s/u-garantisystemet vid varje aktuell tidpunkt. Denna möjlighet skall självfallet inte påverka gällande riktlinjer för EKN:s s/u-system eller ändra principerna-för risktagande i övrigt. Det bör ankomma pä EKN att, liksom vid övrig garantigivning, fastställa premiesats och täckningsgrad för dessa garantier.

De premiemedel som inflyter i samband med garantier där ett ökat risktagande har accepterats bör tillföras en särskild s. k. säkerhetsreserv, upprättad inom EKN enligt samma principer som för annan garantigivning. Utbetalningar p. g. a. skadefall pä dessa garantier bör finansieras med medel från säkerhetsreserven. År reserven ej tillräcklig bör, på samma sätt som vid annan garantigivning, tillfälliga dragningar kunna göras på den rörliga kredit som står till förfogande hos Riksgäldskontoret för att förstärka EKN:s likviditet.

Nämnden bör ärligen redovisa säkerhetsreservens storiek tili regeringen. Skulle reserven då visa sig negativ bör EKN ha rätt till viss ersättning. Ersättningen kan utgå för gjorda utbetalningar antingen två år efter respektive obetald fordrans ursprungliga förfallodag eller efter det att multilateral skuldkonsolideringsöverenskommelse ingåtts. Åven räntekostnader för sådana utbetalningar bör ersättas. Denna ersättning till EKN bör belasta anslaget för förmånliga u-landskrediter och utbetalas efter särskild framställning frän EKN.

Betalningar som inflyter frän köpare till EKN, efter det att nämnden gjort utbetalning till garantitagare, bör tillföras säkerhetsreserven. Därmed minskar behovet av eventuella framtida utbetalningar frän biståndsanslaget.

Krediter till länder med läg kreditvärdighet åsättes normalt en högre garantipremie, och/eller lägre täckningsgrad, jämfört med krediter till länder med god kreditvärdighet. Eftersom en hög garantipremie kan anses neutralisera avsikten med den förmänliga krediten anserjag att det i det enskilda fallet kan vara rimligt att ej låta hela premiebeloppet belasta affären. Detta bör kunna aktualiseras vid krediter där EKN accepterat ett högre risktagande och där premien därför satts högre än vid s/u-garanti. I förekommande fall bör detta kunna överenskommas mellan utbildningsberedningen och EKN. Biståndsmedel börda tillföras EKN;s säkerhetsre-

Prop. 1980/81:41                                                     11

serv som ersättning för viss del av den premiekostnad som överstiger vad som normalt skulle ha utgått för en motsvarande s/u-garanti.

2.5. Berednings- och beslutsordning

Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget att handläggning och beredning av ärenden rörande förmånliga u-landskrediter skall föriäggas till befintliga institutioner. De föreslagna institutionerna, EKN och SEK, anses väl lämpade för uppgiften.

Däremot är vissa remissinstanser tveksamma till att beslut om länderval och enskilda krediterbjudandens förmänlighetsgrad förläggs till dessa organ. Beslut som direkt rör utnyttjande av biständsbudgeten bör fattas av ett organ med biståndsinriktning.

Jag finner att ett lämpligt sådant organ är den nyinrättade utbildningsberedningen (prop. 1978/79: 100, bilaga 6) som sedan den I juli 1979 är en självständig myndighet med uppgift att stärka Sveriges förbindelser med enskilda u-länder. Den administrerar huvuddelen av det s. k. bredare samarbetet. Beredningen ansvarar ocksä för utveckling av nya former för samarbete inom nya omräden med de u-länder till vilka det traditionella gåvobiståndet trappas ner eller avvecklas. Beredningens styrelse består av representanter för utrikesdepartementet, social-, budget, utbildnings-, handels- och industridepartementen samt SIDA. När beredningen behandlar frägor om förmänliga u-landskrediter bör den utökas med en representant för EKN.

Jag föreslår att EKN blir beslutande organ för beviljande av förmänliga krediter till u-länder. Nämnden bör emellertid inhämta yttrande frän utbildningsberedningen angående vilka affärer som kan lämpa sig för sädan finansiering. Beredningen yttrar sig över vilka länder som kan erhålla förmänliga krediter och kreditens förmänlighetsgrad med hänsyn till det aktuella projektets bedömda utvecklingsetTekt. Yttrandet om förmänlighetsgrad bör utformas så att det medger flexibilitet och förhandlingsutrymme vad gäller de exakta kreditvillkoren.

Det bör vidare ankomma pä utbildningsberedningen att fastställa hur prioritering av affärer skall göras inom ramen för angivna riktlinjer.

Ansökan om förmånliga u-landskrediter ställs till EKN. Det görs normalt av det intresserade svenska företaget. Om ett ärende initieras från annat håll bör exportörens intresse vara styrkt innan ärendet behandlas. Ansökan bör innehålla sådana uppgifter om affären som regelmässigt lämnas till EKN vid ansökan om s. k. s/u-garanti, med särskilt angivande av de utvecklingsfrämjande aspekterna.

EKN kan även på eget initiativ, eller pä begäran av utbildningsberedningen, ta upp ärenden rörande förmänliga u-landskrediter.

För EKN innebär systemet i huvudsak att en ansökan om förmånlig u-landskredit i vad gäller utvecklingseffekt m.m. behandlas på samma sätt

Prop. 1980/81:41                                                     12

som en ansökan om s/u-garanti. Besked bör således inhämtas av EKN från mottagande lands myndigheter om att den berörda importen är prioriterad och har utvecklingsfrämjande effekter.

EKN:s beslut om utfästelse utgör det formella godkännandet av en förmånlig u-landskredit. Utfästelsen bör behandlas av EKN enligt sedvanliga principer. Den är giltig viss tid, men kan förlängas. Denna ordning ger EKN möjlighet att ta hänsyn till förändringar bl. a. i riskbedömningen som kan ha inträffat efter det att utbildningsberedningens yttrande avgivits. Vid tvekan i samband med ställningstagande till föriängning bör EKN emellertid inhämta yttrande frän utbildningsberedningen.

På samma sätt som vid exportaffärer som avses finansieras med sedvanliga svenska exportkrediter ansöker exportören eller dennes bank om finansiering hos SEK samt om kreditgaranti hos EKN.

En särskild fråga är om statsstödd exportkredit skall beviljas enligt SEK-systemet. Om de krav som uppställs i reglerna för detta system uppfylls bör statsstödd kredit kunna medges, dock med förmånligare villkor än annars.

SEK bereder och behandlar ansökan om kreditfinansiering pä sedvanligt sätt, och avgör bl. a. vilka säkerheter som skali föreligga för att utbetalning skall kunna ske.

Bäde EKN och SEK bör beakta den s. k. consensus-överenskommel-sens särskilda bestämmelser rörande bundna biståndskrediter. Det innebär att förutom räntesats även kredittidens längd, återbetalningarnas fördelning över tiden, förskottets storiek, andelen lokala kostnader m.fl. faktorer kan avvika frän vad som annars tillämpas. Det är därför av värde att EKN samråder med SEK innan beslut fattas i ärenden om förmänliga u-landskrediter.

Avtal om förmånliga u-landskrediter kan om sä anses önskvärt ingås pä regeringsnivå mellan företrädare för Sverige och mottagande land. Officiella överenskommelser kan ha en allmänt goodwill-skapande effekt genom den publicitet de ges i vissa mottagande u-länder. Betydelsen av avtal på regeringsnivå varierar från land till land vilket givetvis bör beaktas på svensk sida. Eventuella regeringsavtal bör vara av övergripande natur och administrativt enkla att tillämpa. De kan ingås antingen separat eller i anslutning till s.k. samarbetsavtal. Den närmare formen får anpassas till de enskilda fallen.

2.6, Statsfinansiell kostnad och kreditvillkor

Den totala statsfinansiella kostnaden för ett system med förmånliga u-landskrediter är svär att uppskatta eftersom den är avhängig av hur SEK:s uppläningskostnad utvecklar sig över tiden. Kreditvillkoren hos enskilda förmånliga krediter har också stor betydelse. Förmånlighetsgraden kan bestå av sänkt räntesats, förlängd äterbetalningstid, återbetalningsfri peri-

Prop. 1980/81:41                                                     13

od vid kredittidens början m. m. När SEK:s upplåningskostnad är hög blir kostnaden för förmånliga krediter större än när upplåningskostnaden är låg. Likaså stiger kostnaden när de förmänliga krediterna innehåller ett högt gåvoelement.

Jag finner det mot denna bakgrund svårt att ge några generella riktlinjer för hur kreditvillkoren bör vara utformade i de enskilda fallen. Hänsyn bör tas till mottagande lands ekonomiska utvecklingsnivå, typ av produkt eller projekt m.fl. faktorer. En riktlinje bör dock vara att högre gåvoelement kan beviljas fattigare eller mindre utvecklade u-länder om omständigheterna i övrigt är likartade.

Gävoelementet i en förmånlig u-landskredit skall uppgå till minst 15%, beräknat enligt DAC:s beräkningsnormer. Vid kreditgivning till fattigare länder bör gåvoelementet ej understiga 25 %.

De exakta kreditvillkoren som kan erbjudas mottagaren får överenskommas mellan EKN, SEK och den svenske exportören.

2.7 Kreditgivningens omfattning

För budgetåret 1980/81 har 60 milj. kr. anslagits för kostnader i samband med förmånliga u-landskrediter. Med en kreditgivning baserad på nuvarande SEK-system kan det totala kreditbeloppet beräknas omfatta mellan 300 och 600 milj. kr. under innevarande budgetär om gåvoelementet i de enskilda fallen ligger mellan 15 och 25%. På årsbasis innebär detta en kreditvolym i storleksordningen 600 till 1200 milj. kr., en betydande ökning av de lån som Sverige f. n. kan ställa till u-ländernas förfogande. Varje biståndskrona genererar 5 till 10 gånger sitt eget värde i kapitalflöde.

När tillstyrkande om förmånlig u-landskredit ges av utbildningsberedningens styrelse befinner sig förhandlingarna mellan exportör och köpare normalt på ett preliminärt stadium. Tillstyrkandet innebär inte något bindande åtagande från statlig sida.

När beslut fattats av EKN att godkänna en förmånlig u-landskredit bör avräkning göras med 100% av kostnaden mot det belopp som finns anslaget.

Inom SEK-systemet avräknas beviljade kreditutfästelser med 25% av sitt belopp mot den ram pä 18000 milj kr. som beviljats av riksdagen. Denna ram gäller fram till den 30 juni 1981. Ett system med förmånliga u-landskrediter skulle enligt detta avräkningsförfarande kunna ge upphov till en ökad belastning av som mest 150 milj. kr. pä SEK;s nuvarande ram. Mot bakgrund av den ringa storleken på detta belopp i jämförelse med den totala ramen anserjag efter samråd med industriministern att någon utökning av SEK:s ram ej behövs för att inrymma kreditgivning i form av förmånliga u-landskrediter.

Prop. 1980/81:41 14

2,8 Ikraftträdande m. m.

Systemet med förmåntig kreditgivning till u-länder bör på försöksbasis kunna träda i kraft så snart riksdagen fattat beslut därom. Det bör utvärderas senast efter två år.

Förslaget innebär att EKN och SEK åläggs vissa nya arbetsuppgifter. För SEK, som inte är myndighet, täcks dessa uppgifter av lagen (1978:403) om beslutanderätt för svenskt kreditaktiebolag i fråga om exportkredit i vissa fall.

Formerna för ersättning till SEK för kostnader i samband med blandade krediter bör reglernas i en uppgörelse mellan staten och bolaget.

Det ankommer pä regeringen att ge erforderliga närmare instruktioner till EKN, SEK och utbildningsberedningen.

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

godkänna de riktlinjer för förmånlig kreditgivning till u-länder som jag förordat i det föregående.

4   Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1980/81:41 15

Bil

HAItDELS-DEPAETEMENTET

BUNDADE KREDITER

- förmårJ.ig kreditgivning i sa.nband med svensk export till u-länder

Rapport av en interdeparterr.ent-al arbetsgrupp

Ds E 1980:3

Prop. 1980/81:41 16

SAMMAKPATTNIHG

Blandade krediter betecknar en viaa typ av förmånlig kreditgivning till mottagare i u-länder. Sådana krediter testar av en blandning av biståndsmedel, eller andra statsmedel och exportkrediter, därav namnet. Blandade krediter är förmånligare för mottagaren än sedvanliga exportkrediter men mindre förmånliga än enbart bistånd. Se används för att finansiera import av varor och tjänster från kreditgiveuide land.

Biståndakrediter med ett s.k. gävoelement pä minst 25? omfattas inte av den intemationella överena-kommelae som ingåtts om begränsning av stataatödd exportkreditgivning, den a.k, oonsensus-överenskom-melsen. Den särbehandlar också bundna biständskrediter ooh blandade krediter med ett gävoelement på mellan 15 och 25?S.

0nder de aenasus åren har blandade krediter börjat erbjudas av allt fler länder. I aamband med statsmakternas behandling av frågan om exportfinanaiering m.m. (prop. 1978/79:155) aviserades en utredning om blandade krediter. 2a interdepartemental arbetsgrupp tillsattes den 1 april 1979 med uppdrag att kartlägga behovet av och utreda förutsättningama för ett införande av svenska blandade krediter. Skulle övervägande skäl tala för sådan kreditgivning hade gruppen att även utarbeta förslag till dess utformning.

Arbetsgruppen har funnit aaledning göra vissa avgränsningar av utredningsuppdraget, Såliinda behandlas endast frågaii om statsstödd kreditgivning till u-länder. Arbetsgruppen har inte sett det som sin uppgift att försöka göra en jämförande utvärdering av andra finansiella arrangemang eller export-

Prop. 1980/81:41 17

främjande åtgärder aom kan tänkas förekomma i samband med export av varor och tjänster till u-länder. Gruppen har heller inte behandlat frågan om förmånlig kreditgivning via multilaterala kanaler utan har helt koncentrerat sig på blandade krediter i ett bilateralt perspektiv.

Arbetsgruppen har valt att definiera begreppet blandad kredit på följande sätt: En blandad kredit är en överföring av finansiella resuraer, i samband med export från kreditgivande land till u-länder,som innehåller Inslag av statsmedel och vars gävoelement uppgår till 13 eller mer, beräknat enligt I)AC:a nozver.

Arbetsgruppen har funnit u-ländemas stora behov av krediter från utlandet väl dokumenterat. Inhemskt sparande räcker i de flesta u-länder inte för att finansiera planerade utvecklingssatsningar. Exportintäkterna är heller inte tillräckliga för att täcka dessa länders utgifter i utländsk valuta. U-läinder finansierar aå gott som all import av investeringsvaror med exportkrediter och pnnan långfristig utländsk upplåning. De lånar även utomlands för andra ändamål, Flertalet u-länder är i dag nettolåntagare och deras utlandsskuld växer. Bet traditionella biståndet Skar inte i tillräckligt snabb takt för att täcka behoven av extern finansiering. I allt fler sammanhang framförs nu krav på nya former för förmånlig finansiering av u-ländemas utvecklingsaats-nlngar. Olika former för ökade överföringar av resurser till u-ländema diskuteras sedan en tid tillbaka 1 intemationella fora.

Sverige möter nu allt oftare önskemål frän u-ländema om att bilateralt bevilja krediter på förmånliga villkor. Programländer ser blandade krediter

2    Riksdagen 1980/81. t saml. Nr 41

Prop. 1980/81:41 18

som ett komplement till det traditionella biatåndet. Inom vårt bredare samarbete med vissa u-länder och även i kontakter med andra u-länder efterfrågas förmånligare krediter för att finansiera ett mer aktivt avenakt deltagande 1 olika utvecklingsprogram.

Våra instrument för att främja u-ländemaa utveckling och värt samarbete med dessa har undan för undan tjgeta  ut. Få finansieringssidan har vi dock inte lika utvecklade system som andra i-länder. Dessa kan erbjuda förmånlig finansiering där återbetalningsvillkoren anpassas efter u-landets utvecklingsgrad. Sverige saknar en sädan mellanform mellan bistånd och sedvanlig exportkreditgivning, låt vara att det s.k. SEZ-systemet medger visst begränsat statsstöd vid refinansiering av exportkrediter.

En invändning som kan reaae mot att biständsmedel används för sådana ändamål är att det minskar utrymmet för obundet gåvobistånd, som i ett globalt perspektiv anses vara den bästa och mest effektiva formen av bistånd. Många u-länder anser sig emellertid i dagsläget mer betjänta av en större kreditvolym på relativt förmånliga villkor än av en mindre finansieringsvolym av gåvonatur.

Arbetsgruppen anser sålunda att starka u-landspoli-tiska motiv talar för en positiv svensk inställning till u-ländemas önskemål om att även Sverige skall ställa krediter på förmånliga villkor till förfogande.

Förutom det biståndspolitiska motivet kan Sverige också ha ett eget intresse av att genom förmånliga krediterbjudanden främja exporten till u-länder.

OECD-området är sedan gammalt den viktigaste marknaden för svensk export. På medellång sikt förutses

Prop. 1980/81:41 19

en tämligen svag allmän efterfrågeutveckling och en låg investeringsbenägenhet i detta område. Svensk industri med desa inriktning på investerings- och insatavaror mäste därför i ökad utsträckning söka sig till marknader med en förväntad högre investeringstakt. Det är en allmän bedömning att sådana marknader finns i u-ländema och att vår exportindustri 1 ökad grad bör inrikta sina ansträngningar på dessa länder.

Med hänsyn till den hårdnande intemationella konkurrensen, som komner till uttryck inte minst inom kreditgivningen, förutsätter en sådan inriktning emellertid att Sverige är berett att acceptera inte blott en volymmässigt ökad kreditgivning till dessa länder, utan ocksä i visaa fall krediter på särskilt förmånliga villkor och ett ökat risktagande.

Leder då inte en uppmjukning av kreditvillkoren vid export till u-länder till att Sverige trappar upp den kreditkonkurrens som vi länge försökt bekämpa?

Sverige är ett litet land med ator utrikeshandel i förhållande till den egna kapitalmarknaden, och har inget att vinna pä att den intemationella kre-ditkonkurrensen trappas upp med hjälp av allt större inslag av statastöd. Ti har emellertid pä kort sikt Inte råd att atå helt utanför i en konkurrenssituation där andra länder använder sig av förmånliga exportkrediter i allt större utsträckning. Detta får emellertid inte innebära att vi därmed slår av på våra ambitioner att försöka begränsa snedvridande effekter pä den intemationella handeln. Somliga hävdar t.o.m att Sveriges möjligheter att påverka

Prop. 1980/81:41 20

andra länder i detta avseende skulle öka om vi får tillgång till egna blandade krediter.

En annan fråga som anmäler sig är om införandet av blandade krediter på sikt kan leda till krav från u-ländema om förmånlig kreditgivning för all import från Sverige. Denna risk bör enligt arbetsgruppen kunna minimeras om svenska blandade krediter utnyttjas selektivt. De bör användas för finansiering av sädan export till u-länder som annars inte bedöms kunna komma till ständ och som kan förväntas leda till framtida ökad efterfrågan på varor och tjänster från Sverige, dvs. underlättar en långsiktigt förbättrad marknadaposition för svensk exportindustri.

Arbetsgruppen har också övervägt om Sverige kan anses ha råd med kostnaden för att skapa sådana förmånligare kreditvillkor som det här är fråga om.

Den ökade belastning på budgeten och på vår utlandsupplåning som erfordras för att medge blandade krediter är relativt blygsam och syftar inte blott till att hjälpa u-ländema utan också till att öka svensk export. En exportökning medför på sikt en förbättrad bytesbalans och troligen också ökade skatteintäkter. Den föregås av ökad produktion och därmed sammanhängande högre sysselsättning. Förenklat uttryckt: den svenska ekonomin kan på sikt stärkas av blandade krediter till förmän för u-länder. Detta förhållande torde ocksä kunna bidra till att stärka förståelsen för att det svenska biståndet vidmakthålls på en hög nivä även under perioder av påfrestningar för den svenska ekonomin.

Prop. 1980/81:41 21

Arbetsgruppen vill i detta sammanhang framhålla att förmånlig kreditgivning till u-länder aldrig kan tänkas lösa mera fundamentala balansproblem för Sverige, Blandade krediter bör i stället ses som ett instrument med ett begränsat användningsområde men med förhållandevis stor genomslagskraft.

Sammanfattningsvis leder således arbetsgruppens överväganden fram till bedömningen att Sverige bör ha möjlighet att 1 vissa fall erbjuda u-länder blandade krediter.

Hut kan då sådana krediter utformas?

Arbetsgruppens förslag gär 1 korthet ut på följande.

Blandade krediter akall endast kunna ges till mottagare i u-länder.

Då biständsmedel delvis används för att finansiera sådana krediter akall de biständspolitiska målsättningarna vara vägledande för valet av u-länder som skall komma 1 fråga för kreditema. Någon en gång för alla given lista på vilka länder detta är finna givetvis inte. Situationen i ett och samma land kan skifta från en period till en annan och göra det mer eller mindre biatåndspolitiakt motiverat att låta blandade krediter utgå till landet i fråga. Bedömningen får göraa från fall till fall. Inom denna ram bör givetvis även en bedömning ur handels-och industripolitisk synpxinkt göras.

En kategori u-länder som bör komna i fråga är de u-länder till vilka det svenska bilaterala utvecklingsbiståndet trappas ned för att ersättas av bredare samarbete samt länder med vilka Sverige redan

Prop. 1980/81:41 22

har eller önskar utveckla ett bredare samarbete. 2n annan kategori u-länder som bör kunna erhålla blandade krediter är programländer för svenskt bistånd. I övrigt bör blandade krediter kunna utgå till u-länder vars utvecklingspolitik är förenlig med målsättningen för svensk biståndspolitik.

Från allmänpolitisk liksom handels- och industripolitisk synpunkt kan skäl anföras för att möjlighet borde finnas att erbjuda blandade krediter till en vidare krets u-länder än som nu beskrivits. Frågan om en eventuell utvidgning av länderkretsen liksom frägan om hur en sädan kreditgivning skall finansieras bör dock fä anstå till dess erfarenheter vunnits av denna kreditform.

Blandade krediter bör utnyttjas för finansiering av sådan import från Sverige aom ökar mottagande u-lands betalningsförmåga eller har annan utvecklingsfrämjande effekt. Importen i fråga bör vara prioriterad av mottagarlandets myndigheter. Affären bör också vara av sådan art att den kan förväntas leda till en framtida ökad efterfrågan av varor och tjänster från Sverige . De vaxualag som i första hand bör komma 1 fråga är kapitalvaror, konsulttjänster och entreprenadarbeten. De enskilda import-transaktionerna bör vara av viss storlek och kre-dltbeloppen bör normalt ej underatiga 10 milj.kr.

Arbetsgruppen har valt mellan olika tekniska lösningar ocb blandningsformer för kreditgivningen. Gruppen förordar ett system som förhållandevis lätt kan inpassas i befintlig organisatorisk struktur och som möjliggör erbjudande av en sammanvägd kredit där en kommersiell och en mjuk del så att säga redan färdlgblandats. Kreditgivningen föreslås ansluta till

Prop. 1980/81:41 23

det 3,k, SEK-systemet ooh ske i form av refinansiering på förmånligare villkor än vid sedvanlig exportkreditgivning. Beslut om blandade krediter föreslås fattas av den s.k. S-TJ-styrelsen i exportkreditnämnden (EKN). AB Svensk Exportkredit (SSK) ges möjlighet att på grundval av EKNzs beslut svara för refinansieringen. Blandade krediter bör när så ansea lämpligt ställas till förfogande inom ramen för regeringsavtal.

De blandade kreditema bör innehålla ett gåvoelement på minst 155« Gåvoelementet bör avpassas dels efter mottagarlandets utvecklingsgrad och dels så att de med krediterbjudandet avsedda syftena uppnås till lägsta kostnad. Blandade krediter till de fattigaste u-ländema bör företrädesvis innehålla ett gåvoelement på 25/é eller mer.

De kreditvillkor som erbjuds u-landet bör baseras på en avvägning av räntesats, äterbetalningstid, kreditens totala löptid, förakottsandel och återbetalningsfri period m.m. med hänsyn till preferenser i mottagarlandet och till berörd exportaffärs särskilda karaktäxistika.

Eftersom blandade krediter kan förväntas få positiva effekter ur bäde biständspolltisk och exportfrämjande synpunkt anser arbetsgruppen det rimiigt att statens kostnad för denna kreditgivning fördelas mellan biståndsanslaget och anslag avsedda för att främja svenskt näringsliv. Sistnämnda del avses täckas inom ramen för SEK-systemet, som förealäa svara för skillnaden mellan faktisk upplänlngsränta och utlåning på s.k, consensus-villkor. Kostnaden för att tillskapa kreditvillkor som är förmånligare än vid sedvanlig exportkreditgivning föresläs täckas av biständsmedel. 1 budgetpropositionen 19SO/61 har

Prop. 1980/81:41                                                                   24

regeringen föreslagit att 60 milj.kr. avsätts på biståndsanalaget för kostnader i samband med blandade krediter. Med den föreslagna kreditkonstruktionen kommer detta belopp, som blir styrande för kreditgivningens storlek, att räcka till en kreditvolym på mellan 310 ooh 645 milj.kr. beroende på hur stort gåvoelement som beviljas i de enskilda fallen.

Arbetsgruppen föreslår ocksä en viss utvidgning av SKNrs s.k. S-U-garantlsyatem 1 samband med särskilt blständspolitlskt motiverad export som finansieras med blandade krediter.

Systemet med blandade krediter förutses träda i kraft så snart statsmaktema fattat beslut därom. Målsättningen bör dock vara att blandade krediter skall kunna beviljas från och med den 1 januari 1981.

Prop. 1980/81:41 25

1 INLEDNING

Exportkreditutredningen konstaterade i betänkandet "Exportkreditfinansiering", Ds H 1978:1, att många större Industriländer läunnade olika former av krediter med inslag av biståndsmedel i syfte att stödja den egna exporten till u-länder. Till följd av den begränsade tid som stod till denna utredning? förfogande kunde omfattningen av sådana s.k. blandade krediter till starkt subventionerade villkor inte klarläggas. Under arbetets gång framkom dock att många svenska exportföretag mött denna form av statsunderstödd kreditkonkurrens under de senaste åren. Mot bakgrund av rådande intemationella konkurrenssituation på exportkreditområdet ansågs det också sannolikt att sådana krediter i ökad utsträckning kunde komna att användas som konkurrensmedel, särskilt om möjlighetema att på andra sätt erbjuda förmänliga kreditvillkor begränsades genom consensus-reglema. Utredningen ansåg det därför amgeläget att ett särskilt utredningsarbete påbörjades för att kartlägga denna form av kreditkonkurrens ytterligare. Vid remissbehandlingen tillstyrkte också SIDA, Sveriges Industriförbund m.fl. fortsatt utredningsarbete i denna fråga. I prop. 1977/78:155 om exportfinansiering m.m. meddelade regeringen sin avsikt att låta genomföra ett särskilt utredningsarbete om blandade krediter.

Utrikesutskottet anslöt sig i betänkandet 1978/79:1 om intemationellt utvecklingssamarbete m.m. till den i SIDA:s remissvar redovisade inställningen att bistånd och kommersiell kreditgivning i princip bör hällas isär, och utgick från att man i utredningsarbetet skulle ta vederbörlig hänsyn till de biständspolitiska målsättningarna. I samma betänkande anförde

Prop. 1980/81:41 26

utskottet emellertid att det knappast fanns anledning för regeringen att totalt avhända sig möjligheten att i framtiden, när särskilda skäl talade för detta, använda biståndsmedel för kreditgivning på mjuka villkor.

En interdepartemental arbetsgrupp tillsattes den 1 april 1979 med uppdrag att kartlägga behovet av och utreda förutsättningarna för ett Införande av svenska blandade krediter. Skulle övervägande skäl tala för sådan kreditgivning hade gruppen att även utarbeta förslag till dess utformning.

Arbetsgruppen har bestått av representanter för utrikes-, ekonomi-, budget-, handels- och industridepartementen. Ordförajide har varit ambassadören Johan Nordenfalk, sekreterare departementssekreteraren Helena ödmark och biträdande sekreterare departementssekreteraren Ragnar Ängeby.

Under utredningsarbetet har s.k. hearings hållits med företrädare för SIDA, Nämnden för fartygskreditgarantier, Hlksgäldskontoret, Exportkreditnäninden, Sveriges Exportråd, Sveriges Industriförbund, TCO, LO, Svenska Bankföreningen, AB Svensk Exportkredit och Svenska Byggnadsentreprenörföreningen. För att fä fram underlag till en kartläggning av förekomsten av blandade krediter från andra länder har arbetsgruppen sänt ut enkäter till ett antal svenska ambassader och biståndskontor (se vidare kapitel 4). Vidare har professor Peter Bohm vid Stockholms universitet försett gruppen med visst material rörande de samhällsekonomiska effektema av blandade krediter.

Prop. 1980/81:41 27

2        VAD MENAS MSD BLANDADE KREDITSK

2.1      Varifrån kommer begrep-pet blandade krediter?

Termen "blandade krediter" är en direkt översättning av franskans "orédits mixtes", som betecknar en särskild typ av kredltgiming som länge förekommit inom ramen för det franska utvecklingsbiståndet.

Frankrike är dock ingalunda enaamt om att ge förmånliga krediter till u-länder. Allt fler i-länder har under de senaste åren börjat erbjuda förmänliga kreditvillkor i samband med export till köpare i u-länder. Denna kreditgivning tycks också ha ökat i omfattning.

Sn fransk blandad kredit består av två komponenter, en biståndskredit från franska finansministeriet och en fransk bankkredit pä kommersiella villkor. Dessa två lån kombineras, blandas, i ett krediterbjudande. De äamnanlagda kreditvillkoren bestäms av kreditvillkoren för de två komponentkreditema. I avtal om blandade krediter stipuleras som regel att krediterna skall finansiera Inköp av viasa angivna varuslag frän Frankrike.

Exempel på en fransk blandad kredit:

-   20 av kreditbeloppet på 19 år, varav 4 åra återbetalningsfri period, till 3,5/ ränta,

-   80 av kreditbeloppet på 10 år till 7.55 ränta.

Franska erbjudanden om blandade krediter har ofta åberopats som jämförelse när u-länder begärt liknande förmånliga krediter frän andra länder.

Prop. 1980/81:41 28

Arbetsgruppen har försökt skaffa sig en bild över de olika former för blandade krediter som förekommer. En närmare redogörelse ges i kapitel 4. Det kan redan här konstateras att olika typer av blandade krediter uppvisar sinsemellan stora skillnader på grund av bl.a, institutionella och politiska olikheter 1 givarländema. Exempelvis ingår blandade krediter 1 de flesta givarländer, men inte i alla, som ett instrument i den bilaterala biståndspolitiken gentemot u-ländema. I vissa länder finna en utvecklad praxis för beviljande av blandade krediter. I andra uppger man sig däremot agera från fall till fall beroende på Icke närmare definierade omständigheter. Den för-aänliga kreditgivningen till u-länder uppvisar också stora olikheter vad gäller t.ex, teknisk konstruktion och finansieringskälla. Även länderinriktning och kreditgivningens syfte varierar.

Gemensamt för alla givarländer är emellertid att blandade krediter är förmånligare för mottagarlandet än sedvanliga exportkrediter, men mindre föraån-llga än finansiering med enbart biståndsmedel. Blandade krediter tycks allmänt förknippas med en låg räntesats (4-6), en läng kredittid (ofta väsentligt över 10 år) och en återbetalningsfri period pä något eller nägra är. De erbjuds som regel för finansiering av Import av specificerade varor och tjänster frän givarlandet.

Även OD det sälunda föreligger vissa gemensamma drag hos de blandade krediter som erbjuds av olika givarländer synes ändå skillnadema sädana att det är svårt att tala om nägon enhetlig tillämpning av begreppet blandade krediter (crdlts mixtes, mlxed credlte).

Prop. 1980/81:41 29

Det bör i sammanhanget ocksä nämnas att det inte varit möjligt att till alla delar göra en fullständig kartläggning av de förmånliga finansieringsformer som förekommer 1 samband med krediterbjudanden till köpare 1 u-länder. Många glvarländer tycks betrakta förmånlig kreditgivning som ett nationellt konkurrensmedel vars effekt skulle minska om utformning och användningsområde bleve kända 1 detalj. Till detta tänkande torde ha bidragit att finansieringsformen understundom kritiserats 1 handelspolitiska sammanhang för att vara en förtäckt form av export-kredltsubventionerlng.

2.2      Vissa intemationellt överenskomna definitioner

Ett par intemationellt överenskomna definitioner är av betydelse för det fortsatta sammanhanget. Det gäller dels OECDts utvecklingskommittés (DAC:s) definition av offentligt utvecklingsbistånd och dess normer för beräkning av det s.k. gävoelementets storlek vid förmånlig kreditgivning. Vidare gäller det den s.k. consensus-överenskommelsen om begränsning av statligt stöd vid exportkreditgivning som innehåller vissa bestännelser om notlfikationapllkt i samband med bundna biständskrediter och blandade krediter.

2.2.1     OECD:s utvecklingskommitté (DAC)

Inom DAC definieras offentligt utvecklingsbistånd (ODA) på följande sätt:

"those flows to developing countries and multilateral institutions provided by official agencies, including state and local governments, or by their executive agencies, each transaction of which meeta the following tests:

Prop. 1980/81:41 30

It is admlnistered with the promotion of the economic development and welfare of developing countries as its main objective, and

it is concessional in character and contains a grant element of at least 25 per cent" 1)

Tissa länder ansluter alg till en vid tolkning av kravet på utvecklingseffekt aom primärt motiv och redovisar alla transaktioner som uppfyller kravet pä 25 gåvoelement som bistånd. Andra länder tolkar detta krav mycket snävt och rapporterar endast vissa transaktioner,

I sanband med kreditgivning och bistånd till u-länder anges ofta den reala resursöverföringen med hjälp av ett procenttal. Detta procenttal som kallas transaktionens gåvoelement framräknas enligt visaa av DAC fastställda normer:

gåvoelement - (a-b)

a

a • kreditens nominella belopp

b » nuvärde av ränta och amorteringar under kreditens hela löptid

Uträkningen av gåvoelementets storlek baseras pä ett antagande on att u-ländema altemativt kan låna upp sanma belopp på den intemationella kapital-m&rknaden till 10 ränta. DAC utgår därför alltid från 105 diskonteringsränta för att uppnå Jämförbarhet mellan olika tranaaktioner. U-ländemas faktiska altemativa upplänlngsränta kan emellertid variera frän tid till annan. Den beror ockaå pä i vilken valuta upplåning sker och tilken typ av län det rör sig om.

ungefärlig översättning: offentliga restirsflöden avsedda för utvecklingsändamål och med ett gåvoelement på minst 25/,

Prop. 1980/81:41 31

Här ett i-lands myndigheter beviljar en kredit på förmånliga villkor till ett u-land uppkommer en uppläningskostnad för 1-landet, Om denna kostnad är högre än vad son notsvaras av 10?t ränta blir i-lan-deta resursuppoffring större än vad som redovisas son kreditens gåvoelenent enligt DAC:s beräknings-normer. Man kan därför tala om ett "faktiskt" gåvoelenent. Detta faktiska gävoelement är av intresse för givarländema vid diskussioner om fömän-11g kreditgivning till u-länder, eftersom det är ett mått på det kreditgivande landets reala resursuppoffring.

Den statistik över biståndsflöden ooh kreditgivning till u-länder som sammanställs av DAC är normgivande på området, men Innehåller ett antal osäkerhetsmoment. Det finns t.ex. möjlighet för enskilda givarländer att genon olika tolkning av anvisningarna för rapportering maximera beloppen under vissa underrubriker. Sälrskllt gäller detta i den grå zonen mellan offentligt utvecklingsbistånd (ODA « official development assistance) och övriga finansiella flöden, fräfflst OOP (other official flows).

Blandade krediter tillhör de typer av finansiella flöden son tycks rapporteras under olika underrubriker. En blandad kredit med ett genomsnittligt gåvoelement på minst 25 kan redovisas på t.ex. följande sätt:

-       hela det nominella kreditbeloppet redovisas son ODA,

-       enbart en del av kreditbeloppet redovisas son ODA,

-       gävoelenentet redovisas som ODA,

-       hela transaktionen redovisas son OOF.

Prop. 1980/81:41 32

Sverige har ännu inte haft anledning ta ställning till hur blandade krediter bör redovisas i DAC-aan-nanhang, men har drivit ett allmänt krav på 50 gåvoelement för att transaktioner skall få redovisas som bistånd.

2.2.2    Consensus-överenskommelsen

En Internationell överenskommelse on riktlinjer för att begränsa statligt stöd vid exportkreditgivning, den s.k. consensus-överenskommelsen, trädde i kraft den 1 april 1978. Samtliga OECD-länder uton Island och Turkiet bar anslutit sig till consensus. överenskommelsen innehåller ett antal riktlinjer för exportkreditfinansiering och garantier 1 samband ned exportkrediter.

Överenskommelsen omfattar alla exportkrediter med en löptid av 2 år eller mer. Biståndskrediter med ett gåvoelement av minst 25 omfattas däremot inte. Consensus-överenskomnelsen innehåller också särskilda bestämmelser för blandade krediter. Den är tillämplig på samtliga varuslag förutom jordbruksprodukter, militärutrustning och sädan export som täcks av andra överenskommelser (fartyg, käm-kraftsverk och narksatellltstationer). Vid kreditgivning till köpare i u-länder får refinansierlngs-räntan enligt riktlinjema inte understiga 7i5/ (vid längre kredittider). Kredittiden får ej överstiga 10 är. Förskottet skall vara minst tyf». iterbetalning skall ske i halvärsvisa lika stora rater.

För att efterlevnaden av riktlinjerna skall kunna kontrolleras finns vissa överenskomna notifikatlons-procedurer. Ansvaret för att Sverige följer

Prop. 1980/81:41 33

consensus-överenskommelsen och dess notlfIkations-procedurer åvilar Exportkreditnämnden (SKN), som även tar emot notifikationer från andra länder.

Blandade krediter betraktas 1 consensus-sammanhang som undergrupp till bundna biståndskrediter, s.k. "tied aid eredits" enligt följande definition:

"Tled aid credit means a credit with a grant element of less than 25 per cent vfaich is prorided for development aid purposes and which is financed either exclusively frön public funds, or, as a mlxed credit, partly from public and partly from private funds. The grant element of each credit Is the measure of concessionallty of an offlclally aupported credit, expressed as a percentage, as defined by the Development Assistance Committée of

the OECD."""-

Gåvoelementet i en blandad kredit definieras som dst vägda genomsnittet av de ingående komponent-kreditemas respektive gävoelement.

Consensus-överenskommelsen innehåller följande för blandade krediter relevanta notiflkatlonaprocedureri

Om gävoelenentet 1 en statligt stödd exportkredit understiger 15? och kreditvillkoren avviker från riktlinjerna skall krediterbjudandet notifleras innan utfästelse får göras gentemot exportör/län-glvande bank eller importör/låntagande bank. Notifiering sker per telex och skall tillställas samtliga övriga consensus-deltagare. Det notifierande landet fär medge utfästelse tidigast 10 dagar efter notifiering. Då är ocksä övriga länder fria att matcha detta krediterbjudande och erbjuda samma kreditvillkor. Vill däremot något land matcha genom att erbjuda kreditvillkor som avviker på annat sätt frän consensus måste detta land göra en egen notiflkation och sedan vänta minat 5 dagar.

'ungefärlig översättning: En bunden biständskredit har mindre än 25 gåvoelement och ges 1 bistånds-syfte. Den finansleras med enbart offentliga medelf eller med en blandning av offentliga och privata medel 1 de fall den ges i fom av en blandad kredit. Gävoelementet definieras enligt DAC:s normer.

3 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 41

Prop. 1980/81:41                                                                   34

Syftet med denna procedur är att ge övriga consen-ausdeltagande kännedom om att ett visst land avser avvika från riktlinjema. De kan då matcha ett förmånligt krediterbjudande och (fömtsatt att egna exportörer aktivt konkurrerar om den aktuella affären)neutrall8ara den konkurrensfördel som det notifierande landet annars skulle ha uppnått.

För krediter med gävoelement i intervallet 15-25?ä gäller enbart att länder i efterhand har att notl-flera de kreditvillkor man erbjudit.

Uppgår gävoelementet till 25/ eller ner räknas krediten son biståndstransaktion och consensus-överenskommelsen är, som tidigare nämnts, ej till-lämplig.

Genom att dra en gräns vid 15 gävoelement ville man vid consensus-äverenskonmelsens tillkomst begränsa de deltagande ländemas möjlighet att använda sig av bundna biståndskrediter och/eller blandade krediter i exportfrämjande syfte. Grundtanken var att on ett visst lägsta gävoelement krävdes för att undvika förhandsnotiflkation skulle sådana krediterbjudanden Innebära en icke försumbar resursuppoffring från givarlandets sida. Biständs-aspekten akulle dämed kunna bevaras. Sverige verkade under consensus-förhandllngama för att denna lägsta gräns i stället skalle sättas-vid 25, efterson vi befarade att nan annars skulle fä se en snabb öicaing  av krediterbjudanden ned strax över 15 gåvoelement i samband med export till u-länder. Ti bar också aktualiserat detta önskenäl vid senare tillfällen då med hänvisning till att blandade krediter har ökat alltmer i omfattning.

2.3     Arbetsgruppens definition av blandade krediter

Son tidigare nämnts har arbetsgruppen inte kunnat

Prop. 1980/81:41 35

finna någon entydig tillämpning av begreppet blandade krediter i andra länders kreditgivning. Generellt används begreppet blandade krediter för att beteckna sådan kreditgivning till u-länder där kreditvillkoren är förmånligare för mottagaren än vid sedvanlig exportkreditgivning men mindre förmånlig än vid biståndsfinansiering. Inom denna generella ram utformas blandade krediter olika i olika länder. Det ter sig därför inte särskilt meningsfullt att försöka definiera blandade krediter med utgångspunkt för hur dessa krediter läggs upp och finansieras 1 andra givarländer.

Arbetsgruppen anser att en definition av blandade krediter bör ta fasta på de aärdrag son tycks vara desamma oberoende av givar- och mottagarland, även om kreditkonstruktionen varierar. Gruppen har också funnit det lämpligt att anknyta till de internationella riktlinjer som finna, i första hand consensus-överenskommelsen och DAC:s normer för beräkning av krediters gåvoelement. Från denna utgängspunkt har arbetsgruppen enats on följande definition:

En blandad kredit är en överföring av finansiella resurser i samband med export från givarlandet till mottagare i ett u-land. Krediten innehåller inslag av statsmedel och dess gåvoelement uppgår till 15 eller mer, beräknat enligt DAC:8 normer,

2,4      Avgränsning av utredningsuppdraget

Den tidigare redovisade consensus-överenskommelsen tillkom i syfte att begränsa kreditgivande länders möjliet att främja export med hjälp av statligt subventionerade krediter. Överenskommelsen är

Prop. 1980/81:41                                                                   36

emellertid så utformad att det statliga stödet vid exportkreditgivning till u-länder i praktiken inte begränsas, förutsatt att det uppgår till viss miniminivå, dvs, att kreditema Innehåller ett visst lägsta gåvoelement. Avsteg från de begränsande bestämmelserna är alltså tillåtna om det rör sig om kreditgivning till u-länder, I enlighet härmed har arbetsgruppen inte ansett sig böra behandla frågan om statssubventionerad kreditgivning till andra länder än just u-länder.

Då riksdagen i beslut den 3 juni 1978 uttalade sig för regeringens förslag att låta närmare utreda frågan on blandade krediter skedde detta 1 sanband ned behandlingen av regeringens förslag on exportkreditfinansiering m.m, (Prop. 1977/78:155, HU 1977/ 78:73, rskr 1977/78:379). Arbetsgruppen har tolkat regeringens och rikadagena ställningstagande sä att arbetsgruppen skulle koncentrera sig på att behandla Just sådan statssubventionerad kreditgivning som kan anses falla inom ramen för begreppet blandade krediter, dvs. inom den grå zon som finns mellan ä ena sidan traditionellt bilateralt bistånd och ä den andra exportkreditgivning pä sedvanliga villkor. Arbetsgruppen har aåledes inte sett det som sin uppgift att försöka göra en jämförande utvärdering av andra finansiella arrangemang eller exportfrämjande åtgärder som kan tänkas förekomma i aamband med export av varor ooh tjänater till u-länder. Följaktligen har gruppen inte heller försökt göra en utförlig inventering av olika instrument inom exempelvis bistånds-, handels-, industri-, Jordbruks- och sjöfartspolitiken som kan resultera i förmånsbehandling av u-länder.

Prop. 1980/81:41 37

Det aagda innebär att arbetsgmppen anser sig ha att ta ställning till om övervägande akäl talar för att sådana poaitiva effekter kan uppnås för berörda u-länder och/eller svensk export genom Införande av ett svenskt system för blandade krediter att särskilda resurser bör ställas till förfogande för ändamålet. Detta utan att man samtidigt gör en genomgripande analys av frågan om angelägenheten av andra tänkbara biståndspolltiaka eller exportfrämjande ätgärder.

Till bilden hör att det i multilaterala sammanhang förs diskussioner om olika mekanismer för att föra över finansiella resurser från överskottaländer till xinderskottsländer inom u-landskretsen och därmed motverka att utvecklingen i dessa u-länder stagnerar. Tvivel har därvid uttryckts om huruvida gåvobiståndet från traditionella givarländer kan komma att öka i nämnvärd grad under de närmaste åren. Olika former för kreditgivning har då i det mer övergripande u-landspolitiska perspektivet framstått som ett intressant altemativ för överföring av resurser till u-ländema i större skala. Dessa frågor diskuterades ingående vid UNCTAD-aötet i Manila 1 maj 1979.

Sverige har deltagit aktivt 1 sökandet efter lämpliga multilaterala instrument för sådana överföringar, inklusive a.k. aamfinansiering mellan multilaterala organ och nationella biståndsorgan eller andra nationella kreditgivare. Med hänsyn till pågående diskussioner i multilaterala fora har arbetsgruppen inte ansett sig behöva närmare behandla frågan om förmånlig kreditgivning till u-länder via multilaterala kanaler utan har helt koncentrerat sig på sädan kreditgivning i ett bilateralt perspektiv.

Prop. 1980/81:41 38

Bilateralt kan förmånlig kreditgivning endast undantagsvis komna till stånd utan statliga insatser från givarlandets sida. Gruppen har därför 1 sitt arbete bortsett från förekomsten av eventuella förmänliga krediter frän helt privata källor.

Understundom förekommer att kreditarrangemang visavi u-länder Innefattar överenskonmelse om att återbetalning till kreditgivare under en viss perlod skall ske medelst varor. Sådana arrangemang kan avse t,ex, leverans av produkter frän en livsmedelsfabrik som levererats pä kredit. Möjligheten till återbetalning av en kredit i denna form kan Ibland uppfattas som en fördel av mottagarlandet, samtidigt son det säljande företaget oftast ser detta son en komplicerande faktor, Inte minst av administrativ art. Fråga har därför uppkommit om arbetsgruppen borde ge begreppet blandade krediter en så vid tolkning att gruppens uppdrag även skulle innefatta arrangemang med återbetalning medelst varor, vilka genom avenaka atatliga aubventioner skalle åsättas för u-ländoma särskilt förmånliga priser. Arbetsgruppen skulle då också ha att överväga lämpliga instrument för att underlätta sådana tr2Lnsaktioner.

Arbetsgruppen anser dock att de frågeställningar som aktualiseras när penningströmmar skall omräknas till varuflöden i princip borde vara likartade vare sig den aktuella krediten givits på förmånliga eller på marknadsmässiga villkor. Gruppen vill dock 1 detta sammanhang peka pä att det ter sig naturligt att det svenska företaget 1 aådana fall samråder med exempelvis SIDA angående möjligheterna

Prop. 1980/81:41 39

för ett sädant organ att begära anbud på produkterna i fråga. Detta akulle kunna bli aktuellt exempelvis on det rör sig om produkter av en typ som äs.-då skall upphandlas i samband med svenska biståndsinsatser till annat u-land.

Prop. 1980/81:41 40

3        U-LÄNDEEJIAS KAPITALIMPORT OCH SKULDSITUATION

U-ländemas betydelse i världsekonomin ökade under 1970-talet, Tillväxttakten var högre för dessa länder än för den industrialiserade delen av världen. Detta avspeglar sig bl,a, i att u-ländemas andel av den samlade världsexporten och av världens industri-prodiiktion ökade under 1970-talet, Deras samlade valutcireserver heir ocksä vuxit påtagligt under perioden. U-ländemas anabbare tillväxttakt förväntas fortsätta ocksä under 1980-talet, enligt prognoaer från bl.a. Världsbanken. Inom u-landsgruppen finns emellertid stora skillnader mellan enskilda, länder. De oljeproducerande u-ländema och de s.k. nya industriländerna har expanderat mycket snabbt under 1970-talet medam klyftan mellan de fattigaste u-ländema och i-landsgruppen snarast hair ökat.

Länder som befinner sig i den inledande fasen av en industrialiseringsprocess kan ofta inte på egen hand generera det sparande och den export som krävs för att finansiera planerade investeringar. Sådana länder behöver importera utländskt kapital. Kapi-talinport för att finansiera uppbyggnaden av ett lands produktionskapacitet och dess exportförmäga är ett normalt drag i utvecklingsprocessen. Inhemska faktorer som befolkningens storlek, desa utbildningsnivå, förekomsten av råvaruresurser m.m. sätter viaaa gränser för hur snabbt industriali-aerlngen kan ske.

Kapitallmport i form av utländska lån leder till skuldsättning gentemot utlandet. Ett land kan inte låna upp obegränsade mängder kapital utomlands eftersom lån måste betalas tillbaka. Landets återbetalningsförmäga är således en begränsande faktor i

Prop. 1980/81:41                                                                   41

utveckllngsproceasen« U-ländemas utlandsskuld har ökat stadigt sedan mitten av 1970-talet, både beloppsmässigt och sett i förhällande till dessa länders samlade bruttonationalprodukt (BNP) eller till deras exportintäkter.

U-ländemas utlandsskuld (utbetalda belopp i mil-.1 årder dollar)'ry

1974 1975 1976 1977 1978

Utlandsskuld      145,6 179,5 216,8 264,4 321,5

Utlandsskuld 1

av exporten        6l?i  795  795  86 102?

Utlandsskuld 1 ?»

av BNP                         17%  17?  1S%      20      ?

Utlandsskuldens andel av BNP hade stigit till 20 för u-ländema som grupp är 1977. Siffran är ett genomsnitt som döljer skillnader nellan olika kategorier u-länder. Ju fattigare n-ländema är déato större tenderar utlandsskuldens andel av BNP att vara. Som jämförelse kan nämnas att motavarande siffra för Sverige var A%  år 1978.

Utlandsskuld 1 ? av BNP för olika kategorier n-länder år 1977

låginkomstländer 26%
lägre medelinkomstländer 23%
högre medelinkomstländer 21%
höginkomstländer                 14%

OPEC-länder                         13%

20%

Tabellerna i detta kapitel är hämtade från Sekretariatet för framtidsstudiers rapport "Län utan gränser'1 Uppgiftema om u-ländemas utlandsskuld täcker alla typer av utlandsupplåning med en löptid över 1 år. Kortfristiga lån som enligt vissa källor uppgår till ca 20% av u-ländemas utlandsskuld är således ej medtagna. Siffrorna anges bmtto, vilket Innebär att hänsyn ej tas till ländemas fordringar på utlandet, som i vissa fall kan vara av betydande storlek.

Prop. 1980/81:41                                                                   42

De allra fattigaste u-ländema behöver satsa stora resurser på utbildning, sjukvård, jordbruk och Infrastruktur. Dessa länder har därför inte samma möjligheter som de mer utvecklade att utnyttja utländska lån för finansiering av .investeringar som kan generera exportinkomster, och därmed bidra till återbetalning av länen. Investeringar i syfte att täcka basbehov finansleras också till stor del med inhemska medel, gåvobistånd eller långfristiga utvecklingslän. Mer utvecklade u-länder kan lättare tillgodogöra sig utländska län för utvecklingsändamål. De har också en bredare ekonomisk bas son ger större utrymme för påfrestningar som kan uppkomna i sanband med återbetalning av länen.

Behov av utländsk finansiering kan tillgodoses med hjälp av lån frän intemationella finansieringsinstitutioner (IMF, Världsbanken och regionala utvecklingsbanker), offentligt utvecklingsbistånd (ODA), exportkrediter eller upplåning på utländska och internationella kapitalmarknader. Pä senare år har u-ländemas sammanlagda utlandsupplåning ökat kraftigt, Santidigt har andelen kapitalmarknadsfinansiering blivit allt större, särskilt efter 1976.

U-ländernaa utlandaakuld (utbetalade belop-p vid 1978

års slut)
Långivare
DAC-ländema	245,9 miljarder dollar
- bistånd (ODA)	(44,5)
- exportkrediter	(ai.4)
- kapitalmarknaden	(120,0)
intemationella organ	40,5
östländer	14,4
OPEC-länder	12,6
andra u-länder	4,1
övrigt	4,0

521,5

Prop. 1980/81:41 43

Som frångår av tabellen hänför sig ca tre fjärdedelar av u-ländemas utlandsskuld till län från DAC-ländeina. Det är således DAC-ländema och det i dessa länder baserade intemationella bankväsendet son under senare är försett u-ländema med nerparten av de finansiella resurser son ställts till förfogande från utlandet.

U-ländemas nöjllet att låna 1 utlandet är beroende av deras kreditvärdighet. Ett lands kredlt-värdiet är ett mått på dess framtida återbetalningsförmäga, såsom den uppfattas av potentiella långivare. Bedömningen av olika länders kreditvär-digfaet baseras pä en awägning mellan ett lands möjlighet att effektivt utnyttja upplånade medel för produktiva ändamål och dess möjlighet att fullgöra återbetalningen av existerande utlandsskuld. Särskilt i ett längre perspektiv kan det finnas stora skillnader nellan olika intressenters bedömning av ett u-lands kreditvärdighet. Långivande och länegaranterande institutioner aom driva på affärsmässig basis har att göra en riskbedömning i ayfte att undvika egna förluster pä grund av betalnings-falllssemang. De tenderar därför att utgå från landets aktuella ekonomiska och politiska situation och att ta hänsyn till dess nuvarande och historiska förmåga att punktligt sköta återbetalningen av tidigare lån. Utvecklingatrender analyseras, men osäkerhet om den framtida utvecklingen gör att det perspektiv som kan anläggas med nödvändighet blir relativt kortsiktigt,

Nägot förenklat kan det sägas vara så att långivare son arbetar på kommersiell basis inte är villiga att utan speciella akäl bevilja län till mottagare

Prop. 1980/81:41 44

i u-ländema som i dagsläget har en stor utlandsskuld även om landets utvecklingspotential pä sikt kan uppfattas som god. Detsamma gäller kommersiella organ som ställer säkerbeter på sådana län. Undantag förekommer under perioder av stark likviditet när man trots riskema beviljar lån för att erhålla avkastning på deponerade medel,

U-ländemas egna bedömningar av den önskvärda vo-lynen utländsk upplåning färgas å andra sidan av de utvecklingsplaner som utarbetats. Man är i vissa u-länder villig att periodvis acceptera en mycket stor utlandsskuld som ett resultat av investeringar 1 prodxiktlonskapacitet och exportpotential, eftersom man anser att landets återbetalningsförmäga sedd pä längre sikt blir väsentligt bättre på grund av den förväntade framtida avkastningen på de gjorda investeringarna.

Sett ur långivarens synpunkt kan risken för förseningar i sanband ned återbetalning av utlandslän vara stor 1 sådana situationer. Förseningar medför emellertid endast mindre förluster för långivaren. Den mer allvarliga risken för helt uteblivna betalningar kan däremot anses ha minskat dä utlandslånen bidragit till en breddning av landets ekonomiska bas.

Denna typ av resonemang där risktagandet i aamband med kreditgivning till u-länder ses i ett längre perspektiv och knyts till landets förmåga att långsiktigt klara av sina problem snarare än till dess aktuella ekonomiska läge kan vara svårt att föra för kreditinstitutioner, eller garantiinstitut, med begränsade fonder oeh krav på affärsmässigt agerande. Resonemanget kan däremot te sig ganska naturligt

Prop. 1980/81:41                                                                   45

för beslutsfattare som har att företräda mer övergripande och långsiktiga synsätt, både i långivande och låntagande land.

Det finna i många u-länder ett betydande antal investeringsmöjligheter med positiva utvecklingseffekter som skulle kunna finansieras med utländska län på rent kommersiella grunder om landets skuldsituation vore mindre tyngande, Möjlighetema att erhålla utländska lån begränsas emellertid av ländemas kreditvärdigjiet. Sådana Investeringar får därför Ibland skjutas på framtiden.

Exportkrediter som beviljas eller garanteras av myndigheter i exportlandet är en finansieringsform som Ökat i betydelse för u-ländema. Uppskattningsvis två tredjedelar av de exportkrediter som beviljats de senaste åren har avsett finansiering av export till u-länder. U-ländemas utlandsskuld till DAC-ländema i form av utbetalda exportkrediter fyrdubb-lades under åren 1970-1978, Samtidigt ökade också u-ländemas kommersiella upplåning på intemationella marknader kraftigt. Från att ha svarat för 17% av u-ländemas sammanlagda utlandsskuld år 1970 ökade denna typ av skulder till 40% är 1978. En fortsatt ökning av kapitalmarknadsuppläningen i samma snabba takt anses emellertid inte möjlig under kommande år. Legala restriktioner har tillkommit som begränsar i första hand de stora privata affärsbankemas utlåning till u-länder. Kommersiell upplåning är också relativt dyr för låntagaren Räntesatserna är höga och löptiderna som regel relativt korta vilket gör att skuldtjänsten pä sådana lån blir hög, Skuldtjänst är benämningen på de amorteringar ooh räntebetalningar som låntagaren har

Prop. 1980/81:41 46

att erlägga under lånets löptid.

Distinktionen mellan upplåning på intemationella marknader och exportkrediter är inte helt entydig. En betydande del av de privata affärsbankernas utlåning till u-länder är projektanknyten eller kopplad till exportaffärer. Dessa läneformer torde därför 1 viss utsträckning vara utbytbara.

Olika bedömare tycks vara ense on att den internationella kapitalnarknaden Inte kan förväntas kunna förse u-ländema ned den långfristigare finansiering som ur ett mer globalt perspektiv vore önskvärd och lämplig för att främja deras utvecklingssträvanden. En fortsatt och kanske ökad exportkreditgivning i statlig regi kan då vara ett ändamålsenligt altemativ. Andra sätt är att öka biståndaflödena eller att utvidga intemationella och regionala finansieringainstitutioners kreditgivnings-kapacitet. Esllgt den nyligen framlagda s.k. Brandt-kommissionens rapport behövs snabba och kraftfulla åtgärder inom flera omräden för att tillgodose u-ländemas behov av extern finansiering under de kommande åren.

De speciella skäl som kan finnas för regeringar i i-länder att medverka till en fortsatt och ökad överföring av finansiella resurser till u-ländema är av mer övergripande natur. De kan vara av bl.a. biständspolltisk eller allmänpolitisk art. Ofta betingas också statliga insatser för att underlätta kreditgivning till u-länder av en önakan att öka den egna exporten. Eftersom u-ländema är kapitalimportörer måste en stor del av deras import kredltflnan-sieras för att kunna komma till stånd. Annan långfristig långivning till u-länder sker huvudsakligen

Prop. 1980/81:41 47

1 form av investeringar. Visaa ekonomiakt starkare u-länder har på senare tid också kunnat emittera obligationslån med lång löptid.

I varje enskild situation är de tillgängliga formema för finansiering förknippade med olika slag av villkor. Exportkrediter kan t.ex. endast utnyttjas i samband med import frän kreditgivande land, Världsbankslån förutsätter son regel upphandling medelst intemationell anbudsinfordran, län från regionala utvecklingabanker är förknippade med säLrskilda upphandlingsföreskrifter osv. ■

U-ländemas stora utlandsskuld i kombination med deras behov av fortsatt kapitalimport gör det troligt att dessa länder i fortsättningen kommer att lägga en avgörande vikt vid finansieringsvillkoren i samband med Import av investeringsvaror för ut-ve cklings ändamål.

Statsstödda exportkrediter tros komma att framstå som alltmer attraktiva pä grund av bl.a. den säkra tillgången pä medel, On politisk osäkerhet och andra destabiliserande faktorer leder till höga räntesatser och till ostadiga växelkurser, kan efterfrågan på exportkrediter komina att öka ytterligare, särskilt om dessa krediter innehåller subventions-inslag.

En jämförelse mellan kostnaden för olika huvudtyper av finansiering 1 samma valuta gex  följande schematiska gradering (mest förmånlig först):

Prop. 1980/81:41 48

1.    gåvobistånd

2.      mjuka biståndskredlter (iDA-lån, regionala bankers mjuka fönster),

3.      härdare utvecklingskrediter (iBRD-län, lån från regionala banker),

4.      exportkrediter till consensus-villkor och statligt garanterade finanskrediter,

5.      upplåning på koimnerslella villkor på nationella och intemationella marknader.

Beroende på kreditvillkoren kan blandade krediter rangeras ln antingen mellan 2 och 3 eller mellan 3 och 4 ovan. Blandade krediter är således en mer attraktiv finansieringsform för låntagaren än t.ex. exportkrediter till sedvanliga villkor eller kommersiell upplåning.

Prop. 1980/81:41 49

4        FÖREKOMSTEN AV BLANDADE KREDITER FRIn AirORA GIVARLÄNDER

Arbetsgruppen har kartlagt utformningen av erbjudanden om blJindade krediter från 16 i-länder - Australien, Belgien, Canada, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Japan, Nederiändema, Norge, Schweiz, Spanien, Storbritannien, USA, Västtyskland och Österrike. Samtliga dessa länder, utom Australien, har mer eller mindre systematiserade former för blandade krediter. Blandade krediter utnyttjas främst i aamband med exportaffärer som anaea vara av stort intresse för det egna landet. I de flesta fall baseras kreditgivningen pä utlåning från nationella exportkreditinstitutioner i kombination med län eller bidrag avsedda för bi-ständsändamål. Några säkra uppgifter om den sammanlagda omfattningen av blandade krediter har inte gått att få fram (se avsnitt 4.-3).

Arbetsgruppen har inte gjort någon undersökning av förmånlig kreditgivning frän statshandelsländer eller frän andra u-länder. Det har dock kunnat konstateras att bl.a. Brasilien i vissa aammanhang har erbjudit mycket förmånliga finansieringsvillkor,

I syfte att samla in material om blandade krediter från andra givarländer har arbetsgruppen hållit s.k. hearings med företrädare för SIDA, Nämnden för fartygskreditgarantier. Riksgäldskontoret, Exportkreditnämnden, Sveriges Exportråd, Sveriges Industriförbund, TCO, LO, Svenska Bankföreningen, AB Svensk Exportkredit och Svenaka Byggnadsentreprenörföreningen. Vidare har enkäter sänts till de svenaka beskiokhingar-na i Bern, Bonn, Bryssel, Canberra, Haag, Helsingfors, Köpenhamn, London, Madrid, Oalo, Ottawa, Paris,

4 Riksdagen 1980/81. I samt. Nr 41

Prop. 1980/81:41 50

Rom, Tokyo, Waahington och Wien samt till viaaa ambassader och biståndskontor 1 u-länder.

Det erhållna materialet har stämts av och ställts samman med uppgifter från andra källor, bl.a. de notifikationer som inkommit till EKN inon ramen för consensus-överenskommelsen.

4.1      Utformning av andra länders system för blandade krediter

Krediter pä förmånliga villkor för finansiering av u-länders upphandling i det egna landet är ingen ny företeelse. Under kolonialtiden finansierade moderländerna en betydande del av exporten av kapitalvaror för investeringaändamål till sina besittningar. Efter självständigheten har dessa ekonomiska band i mångt och mycket bestått. I vissa fall har det legat i det foma moderlandets intresse att bibehålla etablerade handelsmönster. I andra fall har man tillmötesgått politiskt och moraliskt betingade krav på fortsatt bistånd till ekonomiskt svaga f.d. kolonier.

I flera givarländer tycks blandade krediter primärt utnyttjas aom ett sätt att tillförsäkra den egna exportindustrin största möjliga utbyte av de mjuka statalån aom ges i bistånd till u-länder. Genom att kombinera längivning för biständsändamål med kommersiellt betingad långivning uppnås en större sammanlagd kreditvolym, aom ställs till u-landeta förfogande för finanaiering av export frän givarlandet. Hela kreditvolymen, inklusive biståndslånen, kan därmed i praktiken bindas till upphandling i det egna landet, även om blständslänen i och för sig äx formellt obundna. Detta förfarande tycks vara relativt vanligt,

Prop. 1980/81:41                                                                   51

framförallt i Belgien, Frankrike, Italien, Japan, Spanien, Västtyskland, Schweiz och Österrike. I dessa givarländer ses blandade krediter som ett naturligt inslag i den bilaterala biståndspolitiken. Till viss del förklaras detta synsätt kanske av att handelsintressen beaktas även vid utformning av biståndspolitiken i övrigt.

Andra givarländer tycks snarare betrakta blandade krediter son ett effektivt konkurrensmedel vid export till u-länder. I de fall där man i dessa länder anser sig ha ett Intresse av att den egna exportindustrin får leverera vissa varor till ett u-land, och detta u-land också kan komna i fråga för biståndsinsatser, tycks det inte föreligga några principiella hinder mot att bistånd och exportkreditgivning samordnas för att öka den egna konkurrenskraften. Man kan i dessa länder blanda exportkrediter med såväl biständsmedel som andra medel. Detta gäller bl.a. Canada, Danmark, Storbritannien, Nederiändema, Finland och Norge.

USA betraktar blandade krediter uteslutande son ett exportfrämjande medel, Subventionering av förmånlig kreditgivning till u-länder bekostas av Intäkter från det kreditgivande organets övriga verksamhet. Denna typ av intemfinansiering av blandade krediter är endast möjlig för kreditgivande organ med en stor och diveraifierad övrig verksamhet att falla tillbaka pä, som i det här fallet US Export-Import Bank,

Blandade krediter, med gåvoelement i intervallet 15-25%, erbjuds relativt sällan till mottagare i de allra fattigaste u-ländema. Det är i stället de s.k. medellnkomstländema, som koiunlt en bit pä väg 1 sina utvecklingssträvanden, som erbjuds sådana krediter.

Prop. 1980/81:41                                                                   52

4.2      Notifikationer inom ramen för conaensua-överenskommelsen

Consensus trädde 1 kraft den 1 april 1978 (se avsnitt 2.2.2). EKN hade fram t.o.m, utgången av år 1979 registrerat totalt 364 st notifikationer om avsteg frän de överenskomna riktlinjema. Av dessa notifikationer hänförde sig drygt en tredjedel till erbjudanden om förmånliga kreditvillkor med gävoelement pä 15-25%. Här görs ingen skillnad pä om det notifierade erbjudandet givits som svar på att något annat land tidigare erbjudit en blandad kredit, s.k. matchlng, eller om det är det första erbjudande om blandad kredit som förekommer 1 samband med en visa affär.

Det tog vias tid innan notlf ikationsprocedurema kom igång ordentligt i en del länder. I början notifiera-des i viasa fall också bara de övriga deltagare som ansågs vara potentiellt intresserade av en affär, inte alla övriga deltagare. EKN har därför inte mottagit samtliga de notifikationer som faktiskt gjorts. En annan brist är att det inte alltid i notifika-tionema explicit anges om en affär tidigare notlfi-erats av ett annat land. Det kan därför växa svårt att skilja antalet notifikationer från antalet enskilda affärer. Eftersom krediterbjudanden med ett gåvoelement överstigande 15% enbart skall notlfieras i efterhand kan notifiering i vissa fall också dröja mycket länge.

Följande sammanställning har baserats pä notifikationer explicit hänförliga till blandade krediter samt sådana där kredittiden varit 12 är eller mer och/eller räntesatsen understigit consensus. I de senare fallen tycks avsikten aom regel ha varit att

Prop. 1980/81:41

53

försöka matcha kreditkonkurrens 1 form av blandade krediter i samband med kraftverksanläggningar.

dlter )
Notifierande	land	1/4-31/12 .1978	1/1-31/12 i?79	Hela perioden
Västtyskland		8	21	29
Frankrike		10	16	26
USA		7	13	20
Storbritannien		5	6	11
Österrike		1	10	11
Spanien		-	7	7
Japan		-	6	6
Canada		2	2	4
Holland		2	2	4
Norge Sverige*)		1	5	4
		1	3	4
Portugal		1	2	5
Belgien		-	2	2
Danmark		-	2	2
Schweiz		-	2	2
Italien		1	-	1
Nya Zeeland		39	_1_ 96	1 137

Medeltal

2/land

6/land   8/land

x)

12 åra kredittid vid atora kraftverksprojekt

Ovanstående tabell visar att tre givarländer, Västtyskland, Frankrike och USA svarat för mer än hälften av antalet notifierade erbjudanden on blandade krediter (inkl. matchning av sådana krediter).

T)

Några notifikationer har innehållit altemativa krediterbjudanden för samma affär.

Prop. 1980/81:41                                                                   54

Storbritannien och Österrike återfinns i en andra grupp med 11 notifikationer vardera. Av tabellen framgär också att Västtyskland, Frankrike, USA, Österrike, Japan och Spanien notifierat betydligt fler erbjudanden om förmänliga kreditvillkor under år 1979 än under år 1978, Det tycks således i första hand ha varit dessa länder som svarat för den ökade förekomsten av blandade krediter under det aenaate året. Olika uttalanden från företrädare för dessa länder bekräftar ocksä denna bild. De häx nämnda ländema svarar för flertalet av de notifikationer av blandade krediter som gjorts. Övriga länder har endast notifierat enstaka erbjudanden om krediter med 15-25% gävoelement.

Vid hearings framkom att blandade krediter i första hand anaåga förekomma i ajiaband med atörre affärer. Detta bekräftaa av EKN:s notifikationer. Ungefär 70% av registrerade erbjudanden har avsett kreditbelopp överstigande 55 milj.kr. Av 98 sådana erbjudanden avsäg 52 stycken affärer med kreditbelopp på mer än 220 milj.kr.

Antal krediterb.judanden fördelade efter kreditbe-

louuet	s  storlek
KreditbeloT5p				1/4-31/12 1?78	1/1-31/12 1979	Hela perioden
under	3,5 milj		.kr.	1	-	1
11	5,5	ti	ti	2	4	6
IT	11,0	IT	n	1	3	4
n	16,5	ti	n	1	4	5
n	27,5	n	11	4	3	7
n	58,5	n	11	2	4	6
n	55,0	11	If	2	6	8
IT	110,0	n	II	5	16	21
n	220,0	11	If	7	18	25
Över	220,0	n	n	12	40	52
okänt				2	5	7
totalt danden	; antal	erbju-		39	103	142

Prop. 1980/81:41

55

De vanligast förekommande varuslagen är maskinutrustning till industri- och kraftverksanläggningar, fartyg, leveranser till kommunikations- och transportsektorn sant större anläggningsarbeten son hamnar, sjukhus, skolor, flygplatser, bevattningssystem, damnar m.m.

Länder som mottagit erbjudanden om förmånliga kreditvillkor under perioden 1/4 1978 - 31/12 1979

Asien

Afrika

Malaysia 10

Israel 9

Thailand 8

Sydkorea 7

Indien 3

Libanon, Filippinerna 2

Ceylon, Pakistan, Indonesien, Singapore, Jordanien, Hongkong, Taiwan 1

Totalt Asien 48

Egypten 5

Algeriet 4

Tunisien, Elfenbenskusten, Ekvatorialguinea, Zaire 2

Kamerun, Sierra Leone, Madagaskar, Malawi, Ghana, Mo$anbl(iue, Marocko 1

Totalt Afrika 24

Latinanerlka   Brasillen 18

Mexico 7

Ecuador, Argentina 6

Bolivia, Honduras 2

Colonbia, El Salvador, Janalea, Peru, Venezuela, Dominikanska Republiken 1

Totalt Latinanerlka 47

Prop. 1980/81:41 56

Etiropa        Turkiet 7 Cypern 5 Portugal 5 Grekland 2 Polen 1 Totalt Europa 16

Flertalet notifierade erbjudanden on blandade krediter har givits till länder i Latinamerika eller Asien (ca 70% av totala antalet). Brasilien är det enskilda land son nottagit flest erbjudanden, 18 stycken. Det är ocksä Intressant att notera att 18 notifikationer avsett erbjudanden on blandade krediter till länder 1 Europa.

Endast tre svenska programländer har erbjudits blandade krediter under den undersökta perloden, Indien (3 st), Pakistan och M09ambique. Något fler erbjudanden har gått till de länder son omfattas av vårt bredare samarbete. Egypten har fått 5 e:-bjudanden, Algeriet 4 st, Tunisien och Portugal 3 st samt Jamaica och Dominikanska Republiken 1 vardera.

Hut många erbjudanden som accepterats av mottagarlandet eller lett till faktiska affärer framgår ej av notlf ikatlonema.

4.3      Sanunanfattning av intressanta drag i olika länders utformning av blandade krediter

Bland de 16 givarläader som arbet8grupp«a tittat närmare på återfinns de sju stora kolonlalmaktema Belgien, Frankrike, Italien, Nederländerna, Spanien, Storbritannien och Täattyskland, som alla sedan

Prop. 1980/81:41 57

gammalt har system för subventionerad kreditgivning till u-länder. Dessa länders blandade krediter baseras som regel pä en kombination av traditionella blständslän och exportkrediter. Exportkreditdelen ställs till förfogande med hjälp av de institutioner aom normalt finansierar och garanterar sådana krediter 1 de olika ländema. En liknande uppläggning tycks också tillämpas av Damnark, Finland, Japan, Schweiz och Österrike.

Japan har väl utvecklade möjligheter att kombinera förmånliga kreditvillkor med återbetalning 1 varuform. Förmånlighetsgraden hos en sädan transaktion är relativt svår att fastställa på förhand. Kredit-fomen används fränst i samband med finansiering av inveateringar i råvaruutvinning. Krediten återbetalas genom leverans av viss mängd råvara per år i visst antal år. Denna råvara åsätts ett mer eller mindre fast pris aom, beroende på den framtida prisutvecklingen pä råvarumarknaden, kan komma att ligga Över eller under världsmarknadspriset. Japanska myndigheters stora intresse för denna form av kreditavtal är främst betingat av landets briat på egna råvarutillgångar.

Sn annan fom av blandade krediter repreaenteraa av det systen son tillämpas 1 Norge och de s.k. särskilda natchnlngsfonder son finns 1 Dannark och Nederländerna. Även det anerikanska systemet med förmånlig kreditgivning inom ramen för EZIM-bankens verksamhet kan hänföras till denna grupp. Här anslås särskilda medel för uppmjukning av kreditvillkoren 1 samband ned exportaffärer där konkurrensen är härd. Kraven på att konkurrens 1 form av fömånliga krediterbjudanden frän andra länder skall kunna bevisas är

Prop. 1980/81:41 58

olika högt ställda i de olika ländema. Från amerikansk sida är nan nu mycket aggressiv och det tycka räcka med att det finns rimlig anledning anta att något axmat land kan komma att vilja erbjuda förmänliga kreditvillkor för att EXIM-banken skall vara redo att bevilja amerikansk exportindustri förmänliga finansieringsmöjligheter. I Danmark tycks kraven på bevisföring från exportföretagens sida däremot vara relativt högt ställda, Norge har främst utnyttjat sitt system i samband med fartygsexport och nägon direkt bevisning av att konkurrens föreligger tycks ej ha krävts.

En litet annorlunda form av förmånlig finansiering har använts av Canada. Det kanadensiska exportkreditorganet anser det rimligt att kredittidens längd i de enskilda fallen anpassas till exportaffärens art. I samband med export till u-länder samarbetar man med det kanadensiska biståndsorganet som kan finanslera delar av ett exportkontrakt, iterstående del kan sedan finansieras med en exportkredit vars löptid förlängts.

Följande korta sammanfattning gör inte anspråk på att ge en uttömmande beskrivning av förhållandena. Den belyser ändå vissa intressanta drag hos utformningen av blandade krediter frän olika givarländer. Arbetsgruppen reserverar sig för eventuella felaktigheter på grund av ofullständigt återgivna eller inaktuella uppgifter, nen har velat återge sammanfattningen bl.a. mot bakgrund av att aå litet annat material om blandade krediter finns tillgängligt.

Prop. 1980/81:41 59

Australien

Australiens export av kapitalvaror är relativt begränsad. Det offentliga utvecklingsbiståndet ges nästan uteslutande i gåvoform. Det australiensiska näringslivet har föreslagit att ett system för blandade krediter införa. Från officiellt håll synes man f.n. inte beredd att anslå några särskilda medel för detta ändamål.

Belgien

Blandade krediter ställs till förfogande genom två separata avtal aom ingäa samtidigt, ett mellanatat-ligt och ett mellan den privata sektom och representanter för mottagande stat. Dessa två parallella avtal hör inte formellt ihop, Kreditema är bundna till inköp av belgiska produkter och kan antingen kopplaa till ett angivet projekt eller ses som en allmän kreditram för u-landet. Vad gäller Vietnam synes stat och näringsliv även ha förhandlat samtidigt. Detta avtal omfattar både gåvobistånd, atatliga lån och bankkrediter med angivande av den proportionella blandningen för olika ändamål. Det har antytts att Belgien har för avsikt att söka införa detta samlade förhandlingsgrepp även på andra länder.

I 1979 års budget har 5 miljarder BP (ca 450 milj.kr.) anslagits på finansministeriets budget för nya statslån. Statslänen är bundna och löper aom regel med 50 års kredittid varav 10 års anorteringsfri period och 0-2% ränta. Ca 20% av statslånen ges i form av blandads. krediter. Enligt belgiska källor strävar man efter att öka denna andel. Dessa lån används ofta för att finansiera den första betalningen för ett projekt. Den kommersiella delen av en blandad kredit ställs till förfogande från en pool för finansiering av utlandsaffärer, gemensamt ägd av affärsbanker och atatliga kredltinatitut. För utnyttjande av poolen kräva att en kredit godkänts av Creditexport, de belgiska kreditinatit-atlonemas samarbetsorgan. Fördelningen statslån/kommersiell kredit i en blandad kredit är oa 1:5.

Avtal om blandade krediter finna med bl.a. Indonesien, Indien, Pakistan, Elfenbenskusten, Zaire, Angola, Tunisien, Uruguay, Colombia och Vietnan.

Canada

Ett antal projekt har aamfinanaierata av Export

Development Corporation (EDC) och biståndsorganet

Prop. 1980/81:41 60

CIDA. EDC finansierar och försäkrar exportkrediter dels i eget namn och dels för den kanadensiska regeringens räkning (det s.k. Canada Account). EDC finansierade år 1978 50% av all kanadensisk export destinerad till länder utanför Nordamerika. Man arbetar i stor utsträckning med rankredlter son kan ges till alla u-länder vars kreditvärdighet är acceptabel. CIDA-nedel kan komma i fråga för samfinansiering av export till länder som faller Inon rånen för Canadas biståndsverksamhet. Ett projekt kan t.ex. delas upp sä att nio Järnvägsvagnar säljs under EDC-kredlt och den tionde ges son bistånd via CIDA. Efter ett infomellt och nära samarbete mellan företag, banker, EDC och CIDA under förhandlingsstadiet fattas det slutliga beslutet formellt av respektive Instans Inom ramen för dess nomala verksEunhet. Kapitalvaror och tekniska tjänster av kanadensiskt urspmng kan konna 1 fråga för fömånllg finansiering.

Canada-länen finansieras ned medel som ställs till EDC:8 förfogande av regeringen. Nägra avsättningar för att täcka eventuella skadefall på Canada-länen görs ej. För den nomala verksanheten fonderas dock vissa nedel för att upprätthålla bolagets rykte som förstklassig låntagare på den intemationella marknaden. CIDA-medlen utgår som lån eller gåva frän biståndsbudgeten.

Danmark

Systemet med blandade krediter avskaffades vid Sannarks inträds i EG, dä det ansågs stå i strid med EG-bestämmelsema, men har återinförts ned hänvisning till att Frankrike fortsatt använda sig av blandade krediter för att offensivt främja sin export. Biståndsorganet DANXDA förhandlar om statslån för utveckllngsändamäl inom ramen för det danska biståndet. Man Inhämtar handelsministeriets utlåtande om huruvida man där är beredd att mot bak grund av en kommersiell riskbedömning lämna u-landet i fråga exportkreditgaranti. S.k. u-landsgaranti kan ges prenlefrltt. On DANIDA fått positivt besked frän handelsnlnlsterlet Insätts en passus i statsläneavtalet att lånet även kan användas för finansiering i form av blandade krediter. Det är såledss mottagarlandet som slutligt avgör om man vill använda statslånet på detta sätt. Även äldre statslån kan utnyttjas som blandade krediter förutsatt att handelsnlnlsterlet gex u-landet positiv kre-dltrlskvärdering.

För att DANIDA skall länna statslån till ett projekt likson för att handelsministeriet skall kunna lämna

Prop. 1980/81:41                                                                   61

s.k. u-landsgaranti kräva att projektet bedöms ha utvecklingsvärde för mottagarlandet.

Statslånen finasieras över biståndsanslaget. För budgetåret 1979/30 har analagits 125 milj. dollar för nya atatslån. Man syftar till att 25% av ODA årligen akall utgå i form av utbetalningar under atatslån. Vid slutet av 1977 hade Danmark ingått avtal om statslån till ett totalt belopp av 438 milj.dollar med 45 länder.

Mottagande u-länder väljs ut enligt DANIDA:a kriterier. En atatlig myndlet i u-landet är avtalspartner. Statalån kan bl.a. utnyttjas för kapitalvaruin-vesteringar som förbättrar mottagarlandets infrastruktur.

En blandad kredit skall ha ett eammanlagt gåvoelement på minst 25%. Tre kategorier låntagare kan erhålla statslän till olika kreditvillkor:

1)      De minst utvecklade ländema (KUL)1) kan få län på 50 år, varav 10 års amorteringafri period. Gåvoelementet är 90%.

2)      Länder med BJrP/capita understigande 250 dollar kan få lån på 35 år, varav 10 års amorteringafri period. Gåvoelementet är S6%.

3)      Länder med en BKP/capita mellan 250 och 550 dollar kan få län på 25 år, varav 7 åra amorterings-fri period. Gåvoelementet är 76%.

Alla dessa danska statslån är helt räntefria. Lånen är i princip bundna, men de fattigaste ländema kan använda upp till 25% för att finansiera lokala kostnader, I genomsnitt 10% av lånen brukar gå åt för att finansiera transportkostnader.

Danskarna har en begränsad erfarenhet av att utnyttja ja statslån i form av blandade krediter. Visaa bedömare anser att syatemet är för tungrott för att amidigt kunna användaa i kommersiell verksamhet och att det därför är av försumbar betydelse. DANIDA måate äska budgetmedel för statslån, med en omständlig parlamentabehandling aom följd. Lånen är ofta öron-märkta för speciella projekt, och diaponibla medel för andra ändamål finns därför sällan tillgängliga. Danskarna menar ockaå att mottagarlandet sällan har intresse av att minska det koncessionella elementet.

Huvudsakligen länder vars BNP 1970-72 understeg 125 dollar, f.n, 51 at.

Prop. 1980/81:41 62

s.k. u-landsgaranti kräva att projektet bedöms ha utvecklingsvärde för mottagarlandet.

Statslänen finansieras över biståndsanslaget. För budgetåret 1979/80 har anslagits 125 milj. dollar för nya statslån. Man syftar till att 25% av ODA årligen skall utgå i form av utbetalningar under statalån, Tid slutet av 1977 hade Danmark ingått avtal om statslän till ett totalt belopp av 436 milj.dollar med 45 länder.

Mottagande u-länder väljs ut enligt DANIDA:s kriterier. En statlig myndighet 1 u-landet är avtalspartner. Statslån kan bl.a, utnyttjas för kapitalvaruin-vesterlngar som förbättrar mottagarlandets infrastruktur.

En blandad kredit skall ha ett aammanlagrt gåvoelement på minst 25%, Tre kategorier låntagare kan er-hälla statslån till olika kreditvillkor:

1)      LLDC-länder kan få län på 50 år, varav 10 åra anorteringsfri period, Gåvoelemaitet är 90%,

2)      Länder med BNP/capita underatigande 250 dollar kan fä län på 35 år, varav 10 års anorteringsfri period. Gåvoelementet äb: 86%,

3)      Länder med en BNP/capita mellan 250 och 550 dollar kan få län pä 25 är, varav 7 års amorterings-fri period. Gävoelenentet är 76%.

Alla dessa danska statslån är helt räntefria. Lånen är i princip bimdna, nen de fattigaste ländema kan använda upp till 25% för att finansiera lokala kostnader. I gnonsnitt 10% av länen brukar gå åt för att finanslera transportkostnader.

Danskarna har en begränsad erfarenhet av att utnyttja Ja statslän 1 fom av blandade krediter. Vissa be-dönare anaer att systemet är för tungrott för att smidigt kunna användas i kommersiell verksamhet och att det därför är av förs\ifflbar betydelse. DANIDA måste äska budgetmedel för statslån, med en omständlig parlamentsbehandling som följd. Lånen är ofta öron-märkta för speciella projekt, och disponibla medel för andra ändamål finns därför sällan tillgängliga. Danskarna menar också att mottagarlandet sällan har Intresse av att minska det koncessionella elementet,

Prop. 1980/81:41                                                                   63

vilket blir följden om statslån används för finansiering i form av blandade krediter. Näringslivet har visat stort intresse för denna finansieringsform, men man tycker sig på officiellt håll nu märka att entusiasmen svalnat dä företagen sett hur svårt det är att i praktiken förhandla frän en blandad kredit på gällande premisser.

Finland

De blandade finansieringar aom genomförts syna ha motiverats av att transaktionen i fråga var av stort finländskt exportintresse samtidigt som det rört sig om ett biståndspolitiskt lämpligt u-land.

Finlands Exportkredit AB beslutar om den andel av en blandad kredit som finansieras på kommersiella villkor. Beslut om utnyttjande av biståndsmedel fattas av utrikesministeriets avdelning för utvecklingssamsLrbete i samråd med mottagfande u-land. Blandade krediter kan beviljas till de u-länder som kan komma i fråga för finskt kreditbistånd.

Frankrike

Blandade krediter kan ges för två ändamål, projektfinansiering och betalningsbalansstöd. En blandad kredit består av två komponenter:

1)       ett lån från finansministeriet till landets regering, länevillkor: 20-30 års löptid, 10 åra grace period, ca 3% ränta, gåvoelementet ligger i regel över 50% men bör ej överstiga 85%;

2)       ett kommeraiellt banklän, villkoren ligger då inom conaensua, men regelinässigt precis på gränsvärdena.

Mottagarlandet utnyttjar ofta statslånedelen fcr att finanalera kontantandelen av en affär samt ds lokala kostnadema. Banklånedelen av en blandad kredit uppges uppgå till 2-3 gånger statslänets storlek.

De länder aom kan komma i fråga för blandade krediter är;

i) foma franska kolonierj

2) MSa1)- och MUL-länder,

5) länder som anaea lämpliga av politiska skäl.

Ty

eng. most seriously affacted, pä svenska: de u-länder vilkas ekonomier hade särskilt svåra känningar av oljekrisen 1974 och dess efterverkningar, totalt 45 st.

Prop. 1980/81:41 64

Inför förhandling om en blandad kredit bestäms först statslånets storlek. Förhandlingen gäller sedan dele det privata banklänets storlek (och därmed de genomsnittliga villkoren för den blandade krediten), och dels för vilka ändamål och under vilka restruktioner den blandade krediten fär utnyttjas.

Franska exportörer kan sedan henställa hos finansministeriet (DREE) om att få utnyttja en viss kredit för sin export. DREE efterhör mottagarlandets inställning till att utnyttja en del av krediten för den aktuella affären, varefter man meddelar exportören.

När denne alutit köpeavtal arrangeraa ett banklån för den del av krediten son ej täcks av statslånet.

ir 1977 anslogs 1 859 nilj, francs för ingående av statslån. Sanna år uppgick den franska exporten av kapitalvaror till 70 niljarder francs, varav 5% finansierades under blandade krediter. Export som finansleras med blandade krediter skall omfattas av exportkreditgaxanti frän COFACE, den franska not-svarieten till EKN, Det är inte ovanligt att avtal on blandade krediter ingås med mycket kort varsel.

Italien

År 1977 antogs en ny lag med bestämmelser om bl.a. försäkring och finansiering av exportkrediter och kreditgivning för att främja intemationellt finansiellt och ekonomiskt samarbete, Lagen innebar även en omorganisation av berörda organ och myndigheter.

En interminlsterlell kommitté för ekonomisk politik gentenot utlandet (CIPES) Inrättades bestående av ministrarna för budget och ekonomisk planering, UD, finans, Jord- och skogsbruk, Industri och handel sant utrikeshandel, Konnltts uppgift är att definiera och sanordna de politiska riktlinjema för utrikeshandeln, exportkredltgarantigivningen och exportkreditfinansieringen, det intemationella sanarbetet ned u-länder samt råvaxuförsörjningen och all annan ekononlsk aktivitet där Italien samverkar med andra länder. Man hor ännu så länge en begränsad erfarenhet av hur den nya organlsationen fungerar. Laexten innehåller dock ett antal skrivningar om att man vid affärer av speciellt italienskt intresse, där konkurrensen frän andra länder är hård, har möj-liet att kringgå etablerade rutiner för att fä frän snabba beslut, Hedlo credito Centrale (MC) är det enda statliga organet för refinansiering av långa krediter, Efterson nedel slussas till MC från

Prop. 1980/81:41 65

flera olika budgetanslag för subventionering av olika typer av kreditgivning till utlandet, torde det finnas nöjlleter till flexibilitet i den italienska administrationen on en exportaffär anses vara av tlllräckllgrt stort italienskt Intresse, Ir 1977 uppgick det sammanlagda statliga och privata nettoflödet av exportkrediter till u-länder till 1 580 milj,dollar, varav 62 milj,dollar utgjordes av räntesubventioner.

Japan

Med hjälp av långa utvecklingslän sluter Japan avtal med u-länder om bl.a. utveckling av råvaru-fyndlgheter med Japansk utrustning och teknologi. Länen skall sedan återbetalas med produkter från projektet. Härmed tillförsäkras Japan tillgång till råvaruresurser son nan saknar inon det egna landet santidigt som u-landet får krediter till projekt «oa annars eallgt japansk uppfattning i nånga fall inte skulle ha kommit till stånd. Förmänliga kreditvillkor erbjuds när det sä bedöms lämpligt och när Japan har chans att ta hem ett för japansk ekonomi son helhet bra kontrakt.

Blandade krediter sanfinansleras av blståndsfinan-sieringsorganlsationen Overseas Economic Co-operation Fund (OECF) och Japans Export and Import Bank (Exim-banken). OECF svarar för län med ett gåvoelement överstigande 25% och Exim-banken för övriga lån på mer kommersiella villkor. Åtminstone sex myndigheter är inkopplade vid beslut om blandade krediter: ministeriet för utrikeshandel och industri (MITl), utrikeaministeriet, finansministeriet (MOF), OECF (för länebiständ), Japan Intemational Coopération Agency (JICA för tekniskt bistånd) och Sxlm-banken, Dessa olika organs målsättningar konpronlssas ihop, MITI och MOF anges ofta spela en avgörande roll vid bestän-nlng av bl,a. kreditvillkorens utformning. Japans bistånd budgetfinansleras endaat till en liten del, Reaterande mfidel erhålls genom att regeringen emitterar obligationer och gnom andra länearrangemang, OECF-lånen är formellt obundna och avsedda för finansiering av infrastruktur medan lånen från Exim-banken är leverantörskrediter bundna till Inköp i Japan, Lokala kostnader upp till 15% kan 1 vissa fall finansleras med OECF-nedel,

De blandade kreditema, liksom övrigt Japanskt bistånd, fördelas geografiskt efter principer som utgår från handelspolitiska överväganden.

5    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 41

Prop. 1980/81:41 66

Exlm-bankens leverantörakrediter har 10-11 ära löptid varav 2-3 års anorteringsfri period. Räntan har de senaste åren varierat mellan 6,3% och 7,7%, 0ECF:s lån är mjukare med en löptid pä 20-30 år varav 5-8 ärs amorteringsfri perlod till en ränta på 3,5 - 4,5%. Pä japansk sida förutser man en visa ökning av de blandade kreditema framförallt till nyligen industrialiserade länder i Asien där man känner ett starkt politiskt tryck att fortsätta biståndsgivningen,

Nederiändema

Systemet för blandade krediter aätta igång genon att ett exportföretag gör en ansökan hos utrikesministeriets biståndsavdelning. Exporttransaktionen måste uppgå till minst 5 allj, gulden (ca 12 milj,kr.). En arbetsgrupp med representanter för utrikes- och ekonomiministerlema granskar ansökan. Därefter prövar exportkredltförsäkringainstitutet HCM och finansministeriet om transaktionen kvalificerar för exportkreditförsäkring. Ansökan om blandad kredit granskas utifrån a) biståndskriterier och b) effekter på nederländsk ekonomi, särskilt aya-selsättning.

För år 1979 har 100 milj. gulden (oa 200 milj.kr.) anslagits på biståndsbudgeten för blandade krediter. Resterande belopp består av vanliga exportkrediter från bankväsendet. Den statliga kreditdelen kan endast utgå om projektet kan erhålla NCM-försäk-ring. Finansminiateriets medgivande är därför nödvändig för att en blandad kredit skall kunna komma till ständ, eftersom NCM endast kan föraäkra de politiska riskema om dessa återförsäkras av staten.

Blandade krediter kan ges till i första hand de s.k. koncentrationaländema: Bangladesh, Sudan, Tanzania, Övre Volta, Nordjemen, Egypten, Indien, Kenya, Pakistan, Sri Länka, Colombia, Indonesien och Zambia. Trots att systemet är helt nytt har man i Haag noterat svårigheter att finna ett försäkringsmässigt acceptabelt importland bland dessa ofta mycket fattiga länder. Erbjudanden on blandade krediter kan därför i framtiden komna att riktas till mer utvecklade länder snarare än till de allra fattigaste.

Förutom blandade krediter finns i Nederiändema även sn s.k. natchningsfond. Den infördes för att man med hjälp av räntebidrag skulle kunna utjämna

Prop. 1980/81:41 67

de snedvridande effekter på den intemationella konkurrensen som uppstår när andra länder erbjuder finansiering 1 form av blandade krediter. Matchnings-fonden administreras av en referensgrupp inom ekono-minlnisteriet sannansatt av representanter för gne-raldirektoraten för handel (exportaspekten) och industri (industri- och sysselsättnlngspolltlska aspekter). Chefen för handelsdirektoratet fattar slutligt beslut. Matchningsfonden kan användas om exportföretaget kan bevisa att man är utsatt för konkurrens från atatligt stödda exportkreditvillkor som står i strid med consensus. Rena prisskillnader får inte kompenseras. Stödet akall 1 princip ha en pocitlv effekt på nederländsk sysselsättning.

Medel till natchnlngsfonden anslås i budgreten över "unemployment relief fund". ix 1977 avsattes 50 milj.gulden. Högsta stödbeloppet för räntesubvention äx 5 milj.gulden per transaktion.

Norge

Det norska systemet infördes i slutet av år 197 i avsikt att främja exporten från företag i krisdrabbade branscher, främst inom varvaindustrin. Den export som kan komma i fråga för finansiering med blandade krediter förutsätts bestå av varor och tjänster som främjar den ekonomiska tillväxten i mottagarlandet. Den bör ockaå prioriteras av u-landet i fråga. Denna aspekt bedöms av det norska biståndsorganet NORAD enligt sanna kriterier son tillämpas för garantigivning under det norska "u-gporantisystemet". I ett val mellan projekt av likvärdigt norskt intresse prioriteras i) de fattigaste u-ländema och Norges huvudsamarbetsländer, 2) länder på rimligt avstånd från Norge och 3) länder där förhållandena är lämpade för samarbete med Norge, samtidigt som det i berörda länder bör kunna påvisas finnas potentiella marknader för norskt näringsliv. Om handelsdepartementet tillstyrker finns möjlighet att 1 särskilda fall medge stöd även om NORAD ej anser det motiverat. Vid fartygs-exportaffärer brukar NORAD ej konsulteras.

Det norska systemet administreras av Garanti-Institutet for Eksportkreditt (GIEK). Beslut att tillstyrka finansiering till förmånliga villkor fattas i handelsdepartementet. Vid enstaka stora affärer har regeringen även gått till stortinget med proposition. Systemet finansieras över handelsdepartementets budget. Stödformen kallas räntestödordningen

Prop. 1980/81:41                                                                   68

men förutom räntesubventionering kan även direkta finansiella tillskott ges för att förbättra norska offerter. Under 1977 och 1978 ingicks kontrakt till ett sammanlagt värde av 4 700 milj.Nkr. (varav fartyg 2 900 milj.), Ränteatöd lämnades till ett belopp av 1 067 milj,Nkr, (varav fartyg 972 milj,).

Anslagna belopp som ej utnyttjas under visst är kan överföraa till efterföljande år. Utbetalning av räntestöd görs periodvis under kreditens löptid och belastningen på statsbudgeten sprids därmed över ett flertal budgetår. Systemet är 1 princip öppet för samtliga u-länder, inklusive NIC-länder och oljeproducerande u-länder,

Schweiz

Det schweiziska parlamentet har beviljat ett ramanslag på 200 milj,CHF för "finans- och handelspolitiska åtgärder inon rånen för det intemationl-la utveckllngssanaxbetet" för åren 1979-1981, Av detta är 110 nilj. avsett för blandade krediter. Deaaa nedel blandas i lämpliga proportioner med krediter frän privatbankerna. De privata krediterna förutaes vara täckta av exportkreditgaranti. Andelen statligt respektive privat kapital kan variera med hänsyn till bl.a. mottagarlandets utvecklingsnivå.

Ett antal u-länder (30-40 st.) utses av statsmyndigheterna till potentiella mottagare av blandade krediter. De kriterier som används är: utvecklingsnivå, Inkonst per capita, tillämpad utvecklingspolitik, slculdsättning. Industrialiseringspolitik samt förmåga att absorbera ifrågakommande bistånd. Inom denna ländergrupp öronmärks det tillgängliga beloppet på 110 milj. för insatser i ett mindre antal u-länder. Vid detta senare urval tas hänsyn till förekomaten av för achweiziskt näringaliv intressanta eiportprojekt. Efter en officiell framställan frän ett sådant u-lands regering till de schweiziska nyndighetema förhandlar man fram ett ramavtal på regeringsnivå där kreditvillkoren anges. Detta avtal träder i kraft after note-växllng. Det ankommer sedan på ett konsortium bestående av de ledande affärabankema att utarbeta underlag och förhandla fram enskilda kreditaffärer.

Exenpel på kreditvillkor som beviljades äx 1978: Kreditbelopp 60 milj.CHF, varav 25% bistånd och 75% bankkredit. Räntefri biståndakredit med 15 års löptid vatrav 10 års anorteringsfri period. Baink-medel med 10 års löptid varav 3 ära amorteringsfri perlod till en ränta på 1,625% över räntan på 8-äriga kassaobligationer (då 2,5%).

Prop. 1980/81:41 69

Spanien

De spanska kreditema tycks ha tillkommit pä grund av konkurrens vid kommersiella projekt av särskilt intresse för Spanien.

Spanien har liten erfarenhet av kreditgivning till biståndsmottagaxländer. Fram till år 197 hade endast enstaka regeringskrediter beviljats. Nu finns en interminlsterlell kommission (ICJSU) som kan föreslå eventuella mjuka krediter till vissa u-länder. Beslut fattas av regeringen. En sådan biståndskredit kan sedan kombineras med en komnersiell exportkredit garpnterad av den spanska motsvarigheten till EKN, Under år 1979 erbjöd Spanien ett flertal blandade krediter med gåvoelement pä 15~25%>

Spanien saknar ett centralt biståndsorgan. Landet är Inte heller medlem av 0ECD:8 utvecklingskonmitté DAC,

Storbritannien

Sedan 1977 finns möjlighet att utnyttja 5% av det bilaterala brittiska biståndet för blandade krediter (Aid Trade Contingency Provision, ATCP), Initiativet till enskilda projekt kommer i regel från handels-och industriministeriema som agerar på grundval av förslag från enskilda företag. Beredning sker i samarbete med kredit- och försäkringsorganet ECGD, En natchningasituation utgör ofta utgångspunkt för överväganden on brittisk ATCP-insats. Projekten bereds under tidspress och beslut måste enligt uppgift fram med nägra dagars varsel med hänsyn till matchningsaspekten. Eftersom det äx fråga om utnyttjande av biständsmedel ligger det slutliga avgörandet hos biständsadministrationen. Administrativt och förhandlingsmässigt behandlas ATCP pä sanma sätt som övriga bilaterala biståndsinsatser.

De två huvudkriterierna för att projekt skall kunna kOQuna 1 fräga är att de har ett kommersiellt intresse (uttryckt i sysselsättningstermer och exportvärde) samt att de har positiv betydelse ur utvecklingssynpunkt, I praktiken är det mänga gånger svårt att strikt bedöma om utvecklingskriteriet uppfylls men från brittisk sida försäkrar man sig alltid on att mottagrande land godkänner projektet,

ATCF-nedlen komner från biständsbudgeten. Resterande del av de blandade kreditema utgörs i regel av kommersiella exportkrediter finansierade eller garanterade av ECGD,

Prop. 1980/81:41 70

Kreditvillkoren för ATCP-medlen varierar beroende på u-landets utvecklingsgrad frän såva till kredit med upp till 6% ränta. Också kredittid ooh amorteringsfri period kan skifta med hänsyn till utvecklingsgraden. Efterfrågan på ATCP-resurser har varit ator efter en trög start under år 1978.

USA

EXIM-banken kan matcha blandade krediter som erbjuds från konkurrerande länder. Rekommendation om matchning utfärdas av National Advisory Council (NAC) som äx sammansatt av representanter för EXIM-banken, Federal Réserve, AID, Commerce, State och Treasiiry, Slutligt beslut om kreditvillkoren fattas av banlcens styrelse. Inget formellt budgetanslag finns för att finansiera matchningstransaktioner. Kongressen beslutar om ram för EXIM-bankens totala upplåning. Bankens subventionerade långivning finansieras med dess egna medel. Eventuella önskemål från mottagande u-land om att blanda upp finansieringen med amerikanskt bistånd beaktas ej. En sådan ordning skulle först behöva godkännas av kongressen. Av detta följer dock inte att tanken inte kan sanfinan-siera projekt tillsammans med t.ex. det amerikanska biståndsorganet AID. Banken samarbetar ibland ookså med Världsbanken och regionala utvecklingsbanker.

NAC ooh SXIM-banken har visat sig mer benägna att matcha när det inte finns särskilda historiska, politiska eller kommersiella förbindelser mellan det i-land som erbjuder en blandad kredit och mottagande u-land. Banken hax under senare tid intagit en alltmer offensiv hållning ooh man förutser på anerikansk sida en ökning av antalet fall då matchning kocmer att beviljas. Alla myndigheter representerade i NAC är principiellt emot blandade krediter som anses snedvrida den intemationella konkurrensen. Enligt EXIM-bankens ordförande utgörs 10-15% av den totala mängden exportkrediter i världshandeln av blandade krediter. Inom enskilda branscher har banken och ajnerikanska exportörer intryck av att det kan röra sig om upp till 50%,

Väattyskland

Blandade krediter betraktas som ett av flera legitima sätt att främja export till u-ländema och samtidigt bidra till en nödvändig resursöverföring från rikare till fattigare länder. Blandade krediter kan beviljas för projekt i u-länder som får tysk kapitalhjälp. Kapitalhjälpsprogrammet är en del av det tyska biståndet.

Prop. 1980/81:41                                                                   71

Den tyske exportören utarbetar ett lämpligt projekt. U-landets regering överlämnar en formell ansökan om blandade krediter till tyska myndigheter. Den atatliga utvecklingabanken Kreditanstalt fiir Wiederaufbau (KFW) gör en projektbedömning och kalkylerar kostnadema. Rapporten frän KFW måste sedan godkännas av bistånds- (BMZ) och finansministerierna innan slutligt beslut kan fattas av regeringen. Kapitalhjälpa-andelen beräknas enligt vissa normer. Återstoden lämnas i form av kredit till consensus-villkor antingen av KFW eller av nägon av de kommersiella bankema, altemativt deras sammanslutning för utlandsaffärer, AKA. BMZ är samordnande för affärer som finansieras med blandade krediter.

I den ärliga budgetbehandlingen avgörs vilka länder som kan komma i fråga för kapitalhjälp. Det rör sig om ett 60-tal länder vilka till en del kan variera från år till äx. För 46 blandade krediter fraji t.o.m. utgången av år 1977 hade 1 3OO milj. DM i kapitalhjälp utnyttjats för en uppdragsvolym på totalt ca 3 500 milj. DM. Ytterligare 64 milj. DM anslogs för kapitalhjälp i form av blandade krediter under år 1978.

Kapitalhjälp kan lämnas till fyra kategorier u-länder;

1)      Till MtJL-länder lämnas rena bidrag, som teoretiskt sett skulle kunna användas av berörd regering för att mildra kreditvillkoren på kommersiella lån.

2)      Till MSA-länder lämnas kapitalhjälp med en löptid på 50 år varav 10 års amorteringsfri period till 0,75% ränta.

3)      För övriga u-länder är löptiden 30 år varav 10 års amorteringsfri period till 2% ränta.

4)      De mer utvecklade s.k, tröskelländema kan erhålla kapitalhjälp med en löptid på 20 år varav 5 års anorteringsfri period till 4,5% ränta.

Sn förutsättning för blandade krediter är att den kommersiella krediten är försäkrad hos det atatliga garantiinstitutet Hermea. Denna begränsning gör att vissa u-länder med betalningssvårigheter inte kan komma i fråga för blandade krediter.

Det är i första hand tröskelländema som satsar på projekt som är lämpade för blandade krediter. Som regel utnyttjas blandade krediter i samband med stora

Prop. 1980/81:41                                                                   72

projekt. Man överväger därför att ändra bestämmelserna för att möjliggöra att ett atörre antal projekt i dessa länder kan förverkligas med hjälp av blandade krediter.

Österrike

OsTerreTöhischer Kontrollbank AG (ÖKB), som ägs av 12 österrikiska kreditinstitutioner, kan refinansiera exportkrediter eller ge län till aubventionerad ränta. Medel anslås på finansministeriets budget. Beslut om sådan förmånlig finansiering fattas av ett grenlum bestående av företrädare för finansninlsterlet, näringslivs- och fackliga organisationer, Nationalbanken och ÖKB.

Fömånliga krediter kan beviljas 1 sanband ned export till projekt av särskilt politiskt eller eko-noniskt intresse för Österrike. Biståndsanknytningen avgör hur stort gåvoerement som medges. Exporten avser fränst utrustning till tillverknings- och kraft-industrin i u-länder, t.ex. turbiner och gruvutrust-ning men även Jämvägsutruatning, bevattningsanläggningar och tum-key projekt. En stor del av Öaterrlkea offentliga bistånd till u-länder utgörs av subventionerad kreditgivning.

Prop. 1980/81:41 73

5        STATLIGA INSATSER SOM PÅVERKAR U-LÄNDERNAS IMPORT FRÅN SVERIGE

Sveriges ekonomiska förbindelser med u-ländema har utvecklats snabbt under de två senaste årtiondena. Ett viktigt inslag i dessa förbindelser är solidariteten med u-ländemas utvecklingsaträvanden som satt sin prägel inte bara på vårt utvecklingsbistånd utan också på våra allmänna u-landsrelationer likaom vår ut-rikeapolitlk, Sedam gammalt har Sverige även handelsförbindelser med olika u-länder. Våra ekonomiska relationer med u-ländema ökar i betydelse nu när dessa länder i aamband med aina industrialiserings-strävanden alltmer efterfrågar den typ av varor som produceras av avenskt näringsliv. U-ländema är också viktiga leverantörer av varor som behövs för vår egen ekonomiska utveckling, t.ex, olja, metaller och kemiska råvaror.

Tidvis har hävdats att handel och bistånd inte går att kombinera och att en klar boskillnad därför borde upprätthållas, U-ländemas industrialisering och den fortgående internationaliseringen av världshandeln gör emellertid att en sådan gränsdragning blir allt svårare att upprätthålla. Särskilt u-länder som tillämpar någon form av centralt beslutad utvecklingspolitik, tenderar att betrakta sina relationer med enskilda i-länder i ett helhetsperspektiv. Företrädare för u-länder kan t.ex, vid en officiell kontakt aktualisera ett antal frågor som i Sverige hör hemma dela på olika ställen i den offentliga förvaltningen och dela i näringslivet. När u-ländema på detta sätt betraktar Sverige som en enhet försvårar det möjlighetema för osa att upprätthålla bodelningen mellan handel och biatänd. Ett

Prop. 1980/81:41 74

annat akäl till varför denna bodelning alltmer 1-frågasätts är u-ländemas önskemål on att bli behandlade son likvärdiga parter i den intemationella handeln. Biståndet ses dä som ett instrunent son bör utnyttjas för att överbrygga skillnaden i ekonomisk styrka.

Ett behov av att utvidga och utveckla våra bilaterala förbindelser ned u-ländema pä det ekonomiska området har även konstaterats från svensk aida. Regeringen hax uppmärksammat dessa frågor bl.a. i årets budgetproposition, bilaga 6, under avsnittet bilateral u-landspolltik. Förespråkare för en mer samlad syn på våra relationer med u-ländema talar on en samordnad u-landspolitik som något önskvärt. Andra har sett en risk i att ett mer samordnat agerande pä det ekonomiska området skulle kunna medföra en icke önskvärd aamman-blandnlng mellan biständeta och handelsfrämjandeta målaättningar,

I det bredare samarbetet som inleddes med Algeriet 1975 och som sedan har kommit att omfatta ett antal länder i Afrika och Latinamerika har tankarna pä en samlad syn på våra relationer med u-länder kunnat prövas. Det bredare sanarbetet hax ägt rum med dubbel målsättning, dela att främja u-landeta ekonomiska och sociala utveckling enligt de svenska biständspolitiska målsättningarna, och dels att främja en utveckling av Sveriges relationer med landet i fråga bl.a. på det ekonomiska området. En förutsättning för att stödja en sanarbetsinsata med biständsmedel har varit att det funnits ett önsesidigt intresse bäde i Sverige och 1 sanarbetslandet, sant att insatsen prioriterats av samaxbetBlandet genom att man där avsatt egna resurser för ändanälet.

Prop. 1980/81:41 75

Under de senaste åren har tillskapats ett antal hel-eller halvstatllga organ med ansvar för olika delar av de svenska bilaterala relationerna med u-ländema. I det följande ges en kortfattad presentation av de delar av svenskt bistånd son fränst intresserat svensk exportindustri och de delar av svenskt exportfrämjande son har u-landspolitisk anknytning. Vidare beskriva de u-landspolitiskt orienterade organ son har till uppgift att främja bilateralt samarbete med u-länder inom olika områden.I kapitlet ges också en närmare presentation av de organ som sysslar med statligt stödd exportkreditgivning i sanband ned svensk export till u-länder.

5.1      Det svenska biståndet

Den svenska biståndabudgeten uppgick för budgetåret 1979/80 till 4 416 milj.kr. Ungefär en tredjedel av detta belopp anslogs till multilateralt bistånd och två tredjedelar till bilateralt bistånd. Det samlade svenska biståndet motsvarade det året ca 1% av bruttonationalprodukten (BNP).

5,1,1    Det multilaterala svenaka biatåndet

Det svenska multilaterala biatåndet uppgår till ungefär en tredjedel av det samlade svenska biståndet. Syftet med det multilaterala biatåndet, liksom med det bilaterala, är att bidra till social och ekonomisk utveckling i u-ländema. Det multilaterala biståndet kanaliseras fränst genon FN-systemet och de intemationella utvecklingsbankerna. Det fördelar sig på tekniska och finansiella insatser, FN:s ut-vecklingsprogpram (UNDP) är PN-syatemets centrala finansieringskälla för tekniskt bistånd, FN:s

Prop. 1980/81:41 76

kapitalutvecklingsfond svarar för mindre, snabba Insatser i form av finansiellt gåvobistånd. Världsbanken och Intemationella utvecklingsfonden (IDA) är den viktigaste källan för finansiellt bistånd 1 form av krediter, i IDA:8 fall på mycket förmånliga villkor. De regionala utvecklingsbankerna och -fondema utgör ett betydelsefullt kompletterande inslag för att stödja de regionala utveokllngsansträngnlngar-na 1 Afrika och Asien,

Multilateralt bistånd budgetåret 1979/80 (milj,kr,)

FN:a utvecklingsprogram (UNDP), 397,0

kapitalutvecklingsfond och befolkningsfond

FN:8 barnfond (UNICEF) 110,0

ävTlgfa FN-organ 72,0

Yärldsbanksgruppen (IDA) 413,0

Afrikanska utvecklingsbanken 25,0

Afrikanska utvecklingsfonden 71,8

Asiatiska utvecklingsbanken 1,0

Asiatiska utvecklingsfonden 3Ö,6

Intemationellt livsnedelsblständ 161,0

UKCTAD/GATT:s internationella handela-        8,0 centrun (ITC)

Inportkontoret för u-landsprodukter 3,5

(IMPOD)

övrigt 13,1

1 306,0

Son framgår av tabellen stöder Sverige kreditgivning till u-länder genon bl,a, finansiella bidrag till intemationella ocb regionala banker.

Krediter från dessa banker är i princip bundna till upphandling 1 medlensländema. Utöver ordinarie kreditgivning

Prop. 1980/81:41 77

för utvecklingsändamål kan institutionerna även tillhandahålla finansiering pä särskilt förmånliga villkor via s.k, "mjuka fönster" eller särskilda fonder,

I sammanhanget bör även nännas att Sverige är medlem i In ter-amerikanska utvecklingrsbonken (IDB) samt att det inom Intemationella Valutafonden (IMF) imder senare år har tillskapats nya kreditfacillteter som i praktiken är Inriktade på utlåning till u-länder.

Fömånliga krediter från Intemationella och regionala institutioner beviljas bl.a. för finansiering av kapi tal varuimport 1 samband ned utvecklingaprojekt. Lånebeloppen varierar men begränsas vanligrtvis till 50% av projektkostnadema.

De intemationella och regionala organens upphandling i Sverige är i nånga fall ringa i förhällande till de svenska bidragen. Detta gäller främst FN-org:anen. I viss utsträckning beror det på att de ganla kolonlalmaktema fortfcirande har ett kommersiellt försprång i stora delar av u-världen. Svenska företag torde inte heller ha tillräcklig information on internationella upphandllngsnöjllgeter, I vissa fall saknar de också resurser för att frangångsrlkt kunna bearbeta naxknader 1 u-ländema.

Regeringen och berörda nyndlgheter har därför verkat för att upphandling;sdelegatloner från intemationella och regionala organ besöker Sverigre, Den direkta informationsverksamheten till företagen har ocksä Intensifierats 1 förhoppning on att dessa initiativ skall leda till förbättrade nöjlleter för svenska företag att hävda sig 1 konlcurrensen on intemationellt finansierade projekt 1 u-länder (se vidare avsnitt 5.3.2).

Prop. 1980/81:41

5,1,2    Det bilaterala svenska biståndet

Styrelsen för intemationellt utvecklingssamarbete (sida) bedriver sedan länge ett ingående samarbete ned sådana u-länder son är huvudmottagare för svenskt bilateralt bistånd.

Det svenska biståndet via SIDA utgår som regel i form av gåvor. Under budgetåret 1978/79 utgjordes 99% av SIDA:s totala utbetalningar av gåvobistånd. Detta äx fördelades det landprogrammerade biståndet på 21 huvudnottagarländer (Angola, Bangladesh, Botswana, Cuba, Etiopien, Guinea-Blssau, Indien, Kap Verde, Kenya, Laos, Lesotho, Mo9ambique, Pakistan, Portugal, Somalia, Sri Länka, Swaziland, Tanzania, Tunisien, Vietnam och Zambia) samt en regional utvecklingsbank (Östarikanska utvecklingsbanken) ,

U-ländemas ökade satsning på industriutveckling och modernisering av jordbrukasektom har lett till att det avenska bilaterala biståndet till industrisatsningar ökat kraftigt. Under budgetåret 1978/79 uppgick industribiatändet till 63O milj,kr. eller drygt 25% av SIDA:s biståndsutbetalningar. SIDA lännar finansiellt och tekniskt bistånd till större industriprojekt som pappersbruken Bai Bång i Vietnam och Hufindl 1 Tanzania såväl som till utveckling av småindustri. Bidrag lännas till nationella utvecklingsbanker och liknande institutioner. Projekt- och branschstudier upphandlas från konsultföretag. Program för yrkesutbildning initieras och drivs i SIDAss regi. Vidare kan svenskt bistånd användas för att finansiera utvecklande och framtagande av u-lands-anpasaad teknologi eller forskning på för u-ländema intressanta områden.

Prop. 1980/81:41                                                                   79

Ett omfattande industribistånd kräver industriellt kunnande i givarlandet. SIDA samarbetar därför med statliga och privata företag vid genomförande av olika projekt inom Industrlblständets ram. Tekniskt bistånd inom industrisektorn innebär bl.a. utsändande av experter för tjänstgöring i u-länder. Ett nära samarbete mellan SIDA och svensk industri förbättrar verkets möjligheter att rekrytera erforderlig personal för sådan tjänstgöring. Per den 31 december 1977 fanns totalt 647 personer, son hade rekryterats av SIDA, 1 tjänst antingen som FN-personal eller eon SIDA-anställd personal pä fältet. Av dessa var 143 stycken (22%) privat anställda eller egna företagare före utresan. Siffrorna inkluderar ej korttidsanställd personal.

En del av det svenska biståndet till progranländema ges som s.k, importstöd. Dessa medel är ej avsedda för särskilda utvecklingsprojekt eller progpran som stöds av Sverige, utan för att finansiera u-landets behov av löpande import. Importstödet kan således liknas vid betalningsbalansstöd. Utbetalningar görs efter det att SIDA godkänt de olika importtransaktioner som programlandet önskar finansiera ned svenskt inportstöd. Dessa nedel kan även utnyttjas för vissa betalningar 1 samband ned kommersiella krediter. Under budgetåret 1978/79 uppgick SIDA:8 utbetalningar av inportstöd till ca 600 milj,kr. eller en tredjedel av totala utbetalningar. Importstöd kan bindas till upphandling 1 Sverige.

Det bundna svenska biståndet uppgick för budgetåret 1979/80 till 650 nilj.kr eller 14,8% av biståndsanslagen. Enligt beräkningar gjorda av SIDA

Prop. 1980/81:41 80

utnyttjas ca en tredjedel av de totala blständsan-slagen för upphandling 1 Sverige, Utöver detta kända direkta äterflöde av blständsnedel anser verket att det finns anledning räkna ned att det svenska biståndet, och den svenska u-landapolltiken 1 allmänhet, bidrar till goda förbindelser son gynnar avenak export, framför allt till huvudnottagraxländema. Detta anses till ator del bero på att kontaktema nellan SIDA, de exportfrämjande myndietema och svenskt näringsliv succeosivt utvecklaa samtidigt son nottagarländemas kunskap om det svenska utbudet av varor och tjänster ökar.

5.2      Insatser med u-landspolitisk inriktning

Under de senaste åren hax ett antal nya organ inrättats ned uppgift att främja bilateralt samarbete mellan u-länder och svenska företag och institutioner inom olika avgränsade omräden. Dessa organ samarbetar med länder både inom och utom programlandkretsen. De finansiella resurser som ställts till förfogande är 1 regel rätt små och i huvudsak avsedda för uppbyggnad av en pä längre sikt helt eller delvis självbärande verksamhet. Nedan ges en kort beskrivning av några viktigare organ på detta område. Vidare redogörs för Sveriges hittillsvarande inställning till samarbetsavtal med u-länder utanför biståndssamarbetets ran.

5.2.1    U-landspolltlskt orienterade organ

Fonden för industriellt samarbete med u-länder (SWKi)J!'UN31

Fonden inledde sin verksamhet under år 1979. Den är en atatlig atlftelse med uppgift att fräaja tillkomsten av tillverkande industri i u-länder genon samarbete med statliga, privata och kooperativa partners.

Prop. 1980/81:41 81

Fonden kan förmedla kontakter mellan svensk industri och intreaaenter i u-länder, bidra till finan-aiering av induatriprojekt, medverka i aktieteckning eller genom lån/garantier stödja sådana projekt. Fonden prioriterar små och medelstora projekt 1 första hand 1 de svenska programländerna, men den kan även engagera sig 1 vissa andra länder. Grundkapitalet är 100 nilj.kr. ned rätt för fonden att mot statlig garanti låna ytterligare 300 milj.kr. Grundkapitalet tillförs från biståndsanslaget. I samband med tillskapandet av SWEDFUND gjordes också en revidering av bestämmelsema för exportkreditnämndens Investerlngsgarantlsyatem.

Utbildningaberedningen (Swedish Connission for Technical Coopération. SCTC)

Beredningen, som faller under UD, är sedan september 1979 en självständig myndighet som står till regeringens förfogande för förmedling av kontaktuppgifter, i syfte att stärka Sveriges förbindelser ned enskilda u-länder. Beredningen adninlstrerar huvuddelen av det s,k, bredare sanaxbetet. Den anavarar också för utvecklingen av nya fomer för sanarbete inom nya områden med de u-länder till vilka det traditionella gåvobiståndet trappas ner Och avvecklas. Bredare samarbete kan bedxivas med u-länder utanför programlandakretsen, son Sverige vill utveckla nämare förbindelser med. De bedömningar aom föregår ett bealut om att inleda bredare samarbete baseras på överväganden av bistånds-, handels- och/eller allmänpolitisk art. Hittills har Algeriet, Cuba, Egypten, Dominikanska Republiken, Irak, Janalea, Nigeria, Portugal, Sudan och Tunisien ingått 1 det bredare samaxbetsprogrannet. Beredningens insatser avser fränst kunskapsöverföring och behöver inte begränsas till de fattigaste u-ländema. För budgetåret 1979/80 har avsatts 51 nilj.kr. för i första hand förinvesteringsstudier, institutionssanarbete, kultur- och person utbyte sant utbildningsinsatser inom ramen för det bredare sanarbetet.

Beredningen för intemationellt läkenedelsaamarbete

Denna beredning aorterar under socialdepartementet och har till uppgift att främja samarbete på läkemedelsområdet genom överföring av kunskap och teknologi i samband med export från avenak läkemedelsindustri. Den inriktar sig på verksamheter där

6 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 41

Prop. 1980/81:41 82

u-ländemas myndleter aanverkax i kontrollerande funktion med tillverkande och diatribuerande företag (exempelvis rutiner för läkenedelskontroll). I beredningen Ing representanter för berörda depar-tenent och nyndlgheter aant företrädare för läkemedelsindustrin. Beredningen förfogar inte över egna anslag för finansiering av projekt.

Importkontoret f5r u-landsprodukter (IMPOP) Efter en försöksperiod permanentades IMPOD vid bud-getäxsskiftet 1979/80 som ett statligt organ med uppgift att främja u-ländemas export till Sverige och därigenom bidra till dessa länders utveckling grenom ökade exportintäkter. Verksamheten faller under handelsdeportmentets ansvarsområde och är inriktad på naxlmadainfomation och narknadsföring. Kontoret har en kontakt- ooh uppgiftsfömedlande funktion i sitt sanarbete med exportörer i u-länder och importörer i Sverige, men kan även bidra med finansiella resurser. För budgetåret anslogs 3,5 milj,kr, frän biständsanslagen för IMPOD;s verksamhet.

Swedec Intemational AB

Bolaget inledde ain verksamhet under våren 1979. Det bildades för att handha den direkta försäljning av framför allt utbildningstjänster som tidigare sköttes av utbildningsberedningen. Bolaget, aom är halv-atatligt, kan tillhandahålla tekniakt bistånd mot betalning antingen direkt till betalningsstarka u-länder eller pä uppdrag av organ inom FN-familjen, SIDA, m.fl, Swedöc:s verksamhet kan spänna över hela den tjänstesektor aom offentliga myndieter är ansvariga för.

SVECABE Foundation

Stiftelsen bildades år 1978 med uppgift att främja export av svenskt hälaovåxdskunnande i form av utrustning, tekniskt kunnande eller hela hälsovårdssystem. I stiftelsens styrelse ingär, förutom representanter för ett antal enskilda företag och konsulter även företrädare för social- och han-delsdeportenenten samt Landstingsförbundet och Sveriges Exportråd. För att biträda finns ocksä ett vetenskapligt råd.

Utöver de här beskrivna organen finns ett antal självbärande konsultbolag med u-landsinriktning

Prop. 1980/81:41 83

inon den statllga sektom, Telecons Intemational AB (SVEDTEL) åtar sig alla typer av konsulttjänster inom telekonmnnikatlonsomrädet. Bolaget ägs av Televerket, Donänverket äger ett liknande företag för uppdrag inom skogsbruks- och skogslndustrlomrädst (Swedforest Consulting AB). Swedish Power Industry Service AB (SwedPower) ägs gemensamt av Statens Vattenfallaverk och tre lcke-statllg:a företag med verksamhet inon energiområdet. Bolaget har till uppgift att tillhandahålla tjänster åt utländska kraftföretag.

Regeringen hor också tillsatt en utredning, som närmare granskar olika former för sanverkan vid statlig konsultverksamhet i utlandet, B 1978:03. Syftet med denna utredning är att finna lämpliga fomer för frän-Jande av export av tjänster frän den statliga sektom till köpare bl,a. 1 u-ländema,

5,2.2    Sanarbetsavtal

I ungäoiget mellan olika länder förekonmer olika typer av bilaterala avtal, Sverigre har bilateralt ingått avtal med både i-länder och u-länder - handelsavtal, investerlngrsakyddsavtal, dubbelbeskattningsavtal a,m, Pä blständsomrädet finns bilaterala avtal ned u-länder. Av särskilt intresse 1 sanband med blandade krediter är de s.k. samarbetsavtal som i några fall ingåtts med u-lätader,

Sverige har länge ställt sig granska tveksamt till att ingå samaxbetsavtal 1 olika fomer. Den sveneka handelspolitiken hor fränst Inriktats på en multilateral liberalisering av handeln, med nedtrappning av tullar och andra handelshinder aoa viktiga inslag. Man har frän svensk sida velat undvika steg som kunde aes som en återgång till bllaterallsn.

Prop. 1980/81:41 84

I en departenentspronenoria "ökade insatser för svensk export till u-länder" Ds H 1976:5 behandlades bl.a. frågan on samarbetsavtal. Det ansågs att Sverige borde undvika att ingå allmänt hållna samaxbetsavtal ned u-länder med marknadsekonomi, där regeringama som regel inte kunde påverka beslut on enskilda projekt. I förhållande till u-länder ned starkt centraliserad ekononl och utrikeshandel kunde avtalsfrägan emellertid ställa sig annorlunda. Sverige ingick också i mitten av 1970-talet sanarbetsavtal med ett antal oljeproducerande u-länder.

För närvarande finns samarbeteavtal 1 kraft med sju u-länder: Irak (ekonomiskt och tekniskt samarbete), Indien (ekonomiakt, induatriellt, tekniskt och vetenskapligt aamarbete), Libyen (ekonomiskt och industriellt samarbete), Iran (kommersiellt, industriellt, ekonomiskt och tekniskt sanarbete), Algeriet (ekonomiskt, industriellt, vetenskapligrt och tekniskt samarbete), Egypten (ekonomiskt, industriellt och tekniskt samarbete) samt Nigeria (ekonomiskt, industriellt, vetenskapllgrt och tekniskt sanarbete), dessa avtal behandlas inte frågor rörande finansiering av samarbetet.

Med Mexico finns en överenskommelse om tekniskt och vetenskapligt sanarbete, Förhandllngar pågär on industriellt sanarbete. En överenskonnelse on visst sanaxbete bar också ingåtts med Trinidad och Tobago,

Pä senaxe tid har ifrågasatts on Inte avtalsformen borde utnyttjas mer aktivt i sanarbetet med u-länderna. Enklare former för avtal och avtalsllknonde arrangemang har ocksä förordats. Handelsdepartementet har därför Inlett en översyn av vissa frågor

Prop. 1980/81:41 85

beträffande samarbetsavtal med u-länder. Syftet ned denna översyn är bl.a. att utvärdera erfarenheterna av existerande avtal, pröva frågan om utvidgad användning av avtal samt föreslå framtida svensk inställning.

5.3      Vissa insatser i exportfrämjande syfte

I enllet med Sverigea traditionellt frlhandelsvän-llga Inetällnlng hor regering och riksdag inte funnit det ändamålsenligt att ge nämare riktlinjer för exportfrämjandet 1 vad avser enskilda länder och marknader. Det äligger berörda organ att besluta om verksamhetens nämare inriktning, I vissa avseenden innebär dock de beslut son fattats av regering och riksdag en preferensbehandling av export till u-länder.

På det exportfrämjande området kan i vad avser u-ländema bl.a, följande organ och insatser nämnas,

Sverigea ExDortråd (SE)

Det halvstatliga SE planerar, samordnar och genomför åtgärder för att främja svensk export, sant planeratr och leder de fristående handelskontorens verksainhet och den exportfränjande verksanheten inon utrikesrep-resentatlonen. De sanlade statliga anslagen till SE:s verksanhet uppgick budgetåret 1979/60 till ca II3 milJ.kr. En särskild avdelning har hand on u-ländema.

Information on intemationell upphandling Inon SE finns en särskild enhet med uppgift att san-la ln och vidarefömedla information om Internationella projekt son kan vara av intresse för svenska företag. I första hand gäller det uppgifter on upphandling 8on genomförs eller finansieras av FN:s fackorgan. Världsbanken, de regionala utvecklingsbankema (African Development Bank (ADB) 1 Abidjan, Asian Development Bank (AsDB) i Manila och Interanerlcan Developnent Bank (IDB) i Washington), vissa arabfonder samt UNDP. Uppgifter insamlas via svenska ambassader och handelskontor men också direkt frän intemationella bistånds- och finansieringaorgan. För bevakning av den upphandling som planeras av FN-organen, Världabanken

Prop. 1980/81:41 86

och IDB finns vid den svenska anbassaden i Washlngrton en särskild projektbevaknlngscentral. Huvuddelen av de uppgifter projektbevaknlngscentralen sanlar in sänds till SE för vidare fömedling. Centralen har också 1 växande utsträckning direktkontakt med svenska företag. Bevakningen av de regionala utvecklingsbankerna 1 Manila och Abidjan, via våra ambassader i dessa städer, hax likaså förstärkts.

Anbudskostnadsstöd till konsulter SE administrerar ett statligt stöd till förinvesterings- och förprojakteringsstudier avseende projekt i u-länder. Medel kan utgå till konsultföretag i fom av bidrag till förstudie- och anbudskostnader för projekt av infrastrukturen eller industriell natur. För budgetåret 1979/80 har anslagits ca 2,4 milj,kr. Förstudien eller anbudet bör avse ett specifikt projekt i ett u-land. Högst 50% av självkostnadema får stödjas ned statsmedel. Företagen är skyldiga att återbetala anbudskostnadsstöd för anbud son antas. Under budgetåret 1978/79  inkom samnanlagt 117 ansökningar on konsultstöd, varav 40% avsåg uppdrag inon industrisektorn, fränst gruvindustri och malmhantering sant skogshantering och cellullosaindustrl. Resten fördelade sig ungefär lika på grupperna infrastruktur (vattenförsörjning och avlopp, konnunlkationaanlägg-nlngar m.m.) och övrigt aanhällsbyggande (sjukhus och hälsovård, kartering och stadsplanering m.m.). Ansöknlngfaxnas fördelning på regioner och länder uppvisade en stark koncentratlon till arabländer i Mellanöstern och Nordafrika, följt av Asien (med tyngdpTinkt på Kina) och övriga Afrika.

Stöd till svensk pro.jektexport

Våren 1979 beslutade rikadagen om främjande av export av kompletta ayatem till induatri- och an-läggningfsprojekt (SA-projekt). Till kategorin SA-leveranaer hänföra leveranser av investeringskaraktär som omfattar ner än rena varutransaktloner. Stödet adninistreraa av en nännd inom SE. För budgetåret 1979/80 har analagita 47 milj.kr. varav 30 milj, kr, är avsedda för anbudskostnadsstöd och 17 milj, kr för bidrag till förprojekteringsstudier samt utbildnings- och seminarieverksamhet. Stöd kan utgå till svenska leverantörer som ingår som huvudleverantör eller som leverantör med delat huvudansvar i SA-projekt, Förutsättningen är att minst tvä företag samverkar i projektet.

Prop. 1980/81:41 87

Stöd kan utgå till projekt som är av långsiktigt intresse för svensk industris utveckling och då 1 första hand till:

nya gmpper av sanverkande leverantörer,

leveranser till länder dit projektexport tidigare inte skett 1 nännvärd onfattning,

nya typer av SA-projekt,

projekt son representerar ny teknik eller tillämpning av nya system.

Stödet skall uteslutande gälla projekt av affärsmässig karaktär. Projektet bör i normalfallet ha ett kontraktsvärde aom inte underatiger 15 milj,kr,, men undantag kan göras for projekt av speciellt nyskapande karaktär. Stöd till enskilt projekt får täcka högst hälften av redovisade kostnader.

5.4      Insatser för att underlätta kreditflnan-sierin av svensk export

Exporten av varor och tjänster från Sverige finansleras av exportföretag eller affärsbanker. Dessa kan erhålla statsstödd refinansiering av exportkrediter hos AB Svensk Exportkredit (SEK). De kan också teckna försäkring mot risk för förlust på grund av utebliven betalning 1 sanband med export hos export-kreditnännden (EKN). Även andra orjfan är involverade i finansiering av svensk export, men i mindre skala.

5.4.1    Exportkredltnännden (EKN)

EKN bildades år 1933 tned  uppgift att handlägga ärenden om atatagarantl för täckande av förluat i aamband ned export m.n. Mot premieersättning kan nämnden utfärda försäkring not risk för förluat pä grund av utebliven betalning i aanband ned exportaffärer. Försäkringen avser risk för förlust pä grund av att köparlandet inte kan överföra betalningar till Sverige (politisk risk). Den kan även vidgas till att omfatta

Prop. 1980/81:41                                                                   88

risk för att enskilda importörer inte kan eller vill betala (kommersiell risk). EKN medger ej föraäkring för kommersiell risk annat än 1 kombination ned po-litiak risk.

EKN:8 verksamhet skall bedrivas affaLrsnässigrt. Nänn-den utfärdar dels normalgarantier och dels S-U-garantier på aäxskllt gynnsamna villkor vid export av betydelse för u-ländemas ekonomiska utveckling eller vid export med ett särskilt svenskt saohälla-intresse. Viss preferensbehandling i form av ett större risktagande, än vad son normalt kan accepteras, är möjligt Inom ramen för S-U-garantiaystenet. Detta atörre riaktagande kommer bl.a. till uttryck genon att nämnden i viasa fall kan bevilja S-U-garantl för affärer som annars inte kunnat garanteras alls. För exportörer och långivare äx normal- och S-U-gaxan-tiema i princip likvärdiga.

EKK-gaxantier kan avse försäkring mot:

i) risk för utebliven betalning i sanband med kon-tantaffär eller kreditaffär (leverantörs- och köparkredlt),

2)      risk för otillbörligt utnyttjande av säkerhet, (bond),

3)      risk för förlust på grund av växelkuraförändring,

4)      risk för förlust i sanband med investering,

5)      risk för förlust i sanband med ställd säkerhet (notgaranti).

Större delen av EKN:s verksanhet avaer försäkring mot risker enligt punkt 1. Reglema för denna verksanhet återfinns 1 förordningen (1974:60) on exportkreditgaranti (ändrad 1979:547).

Prop. 1980/81:41                                                                   89

EKN hor av riksdagen bemyndigats att å svenska statens vägnar utfärda garantiförbindelser upp till visst maximalt s.k. ranbelopp. Genon riksdagsbeslut våren 1979 höjdes rånen till 52 000 nilj.kr. varav I3 000 milj.kr. reserverades för S-U-gaxantier. Handela-departenentet har i budgetpropositionen för 1980/81 föreslagit en höjning av ranbeloppet till 62 000 nllj.kr,

Per den 30 Juni 1979 uppgick utestående garantiförbindelser (både normal- och S-U-garantler) avseende risk för utebliven betalning i aamband med export till u-länder till 7 400 milj, kr. eller hälften av totala förbindelser (se tabell). Garantigivningen pä u-länder är således en mycket stor del av EKN:s totala garantigivning. Samtidigt fanns utestående ut-fäatelaer om garanti till u-länder på ett belopp av 25 900 milj.kr. (ca 6o% av totala utfäatelaer). En utfästelse är ett löfte från EKN:8 sida om att utfärda garantiförbindelse om garantitagaxen så önskar när exportaffären kommit till stånd.

	Garantiförbindelser 1979		Garanti-utfästelser
			1979
	(milj.kr.)	%	(milj.kr.) %
Industriländer	3 100	20	8 000     18
Statshandelsländer	4 700	51	9 900     23
U~länder	7 400	49	25 900    59
därav OPEC-länder	(3 000)	20	(13 800)    31
Sumna	15 200	100	43 800    100

Prop. 1980/81:41 90

Exportkredltgaxantler är dels ett sätt för exportören att försäkra aig mot förluat av exportintäkter, men ofta ockaå en viktig förutsättning för att exportören skall kunna medge köparen kredit. En EKN-garanterad fordran betraktas i regel son betydligt säkrare vid exportörens refinansiering av krediten ön en Icke EKN-garanterad fordran, särskilt om köparlandet äx ett u-land och kredittiden läng. EKN beviljar även garanti till banker som beviljar län till köpare så att dessa kan betala exportören kontant (s.k, länglvargaranti).

När EKN försäkrar betalningar i sonband med en kre-dlttranaaktlon omfattar försäkringen förutom kapitalbeloppet även ränta. Det belopp som omfattas av försäkringen kallas högsta förlustbelopp. Som regel äx detta belopp högre än försäljningsbeloppet.

EKN:s försäkring berättigar inte till ersättning av hela högsta förlustbeloppet. Grundtanken är att det i försäkringen skall finnas ett visst självrlskmonent son gör att försäkringstagaren har ett eget ekonomiskt Intresse av att den tilltänkte köpcuren är seriös. Den andel av högsta förlustbeloppet som täcks av försäk ringen äx normalt 90% vid politisk rlek och 65% vid kommersiell risk. Gaxantiproeentsatsen kan sänkas om EKN anser det befogat.

EKN delar in världens länder efter kredltvärdlet i fyra s.k. prenieklaaser. Denna Indelning ses över löpande och länder flyttas nellan olika remleklas-ser i den nån den polltiaka och ekononiska utvecklingen onsee påverka deras kreditvärdighet.

Prop. 1980/81:41

Premien för en EKN-gaxanti ökar med kredittidens längd. Premien varierar även beroende pä importlandets kredltvärdlget och vilka risker som täcks. Den ökar när landets kredltväxdigbet försämras.

Underleveranaer av maskinutrustning och liknande från flertalet västeuropeiska länder samt Japan kan vid export till tredje land onfåttas av föraäkring frän EKN, förutsatt att varoma är avsedda att byggas sanman med kapitalvaror från Sverige. Inköpsvärdet av sädana utländska varor får uppgå till 30% av exportaffärens kontraktavärde. EKN:s motparter i andra länder försäkrar på notsvarande sätt underleveranser från Sverige. Någon liknande generell överenskommelse mellan finansieringsinstitut i olika länder finna emellertid inte.

EKN har även avtal om s.k. samordnade garantier med en del utländska garantiinstitut. Institutet i huvudleverantörens land står då som huvudförsäkra-re gentemot köparen men varje institut försäkrar exporten från det ega landet, Underleveransema kan i sådana fall överstiga 30% av kontraktsvärdet.

5,4.2    £Jxportkreditfinansiering via AB Svensk Exportkredit (SEK)

SEK ägrs till hälften av vardera staten och affärsbankerna. Bolaget bildades år 1962 för att genom kreditgivning medverka vid export av varor och tjänster, Enllgrk riksdagens beslut (prop. 1977/78: 155 bil, 3, NU 1977/78:73, rskr 1977/78:379) får SEK inom ea ram av 10 000 nilj, kr, länna exportkrediter eller utfästelser därom under en föraöka-period från den 1 juni 1978 till den 30 Juni I98I,

Prop. 1980/81:41 92

Löften om statsstödd kredit som ännu inte har accepterats av kundema avräknas mot den bealutade ramen med f,n. 25%.

Inom detta s.k. SEK-system kan förhandautfäatelae om reflneoislerlng till fast ränta medges för leverantörs- och köparkrediter med en löptid på ninet 2 år. SEK replierar pä affärabankema för uppläggning av kreditema. Efter rikadagens beslut 1 december 1976 ingär numera även export av nybyggda fartyg i försöksverksamheten (prop. 1978/79:49, HU 1978/79:14, rskr 1978/79»115).

Reglema för SEK-systenet återfinns i förordningen (1978:404) om exportkreditfInanaiering med statligft stöd m.n, (ändrad 1978:996), Villkoren för kreditema skall stå i övsrensstännelse ned den överenskommelse om riktlinjer för begränsning av statliga stöd till exportkreditgivning som Sverige har biträtt, den s,k. consensus-överenskommelsen, samt med tillämpningen av överenskomnelaen. S£K:8 kostnader vad gäller akill-naden mellan upp- och utlänlngpsräntor sant kuraförluster ersätts av staten. SEK har att Inkomma med framställning om kostnadstäckning för räntedifferenser och eventuella realiserade kursförluster till re-geringen årsvis 1 efterskott.

Av totalranen var den 20 februari 198O sannanlagrt 5 870 milj.kr. utnyttjade. De affärer som äx under behandling visar enligt SEK att ranutnyttjandet kan öka snabbt den närmaste tiden.

SEK hax 1 skrivelse den 8 februari 1980 anhållit on en ökning av totalranen för exportkreditgivning från 10 000 milj.kr. till 18 000 milj.kr. under försöksperioden. I skrivelsen framhålls bl.a. att

Prop. 1980/81:41 93

behovet av refinansiering av statsstödda exportkrediter för fartyg kommer att bli betydllgjt mer omfattande än tidigare bedömningar har pekat pä. Vidare förutses en allmän ökning av behovet av refinansiering av statsstödda exportkrediter utöver det aom förutsattes i det xirsprungliga beslutet.

Köpare i u-länder kan ges en vias förmänabehandling 1 SEK-systemet vad gäller räntesats och kredittid, se nedanstående tabell. Enligt nuvarande riktlinjer kan SEK medge 10 års kredittid vid refinansiering av exportkrediter till relativt fattiga länder, men normalt högst 3,5 års kredittid för krediter till länder i mellankategorin. Statsstödd refinansiering av exportkrediter till i-länder kan enbart beviljas efter särskild pxövnlng och när exportören kunnat styrka att utländsk statsstödd kreditkonkurrens föreligger.

Vid exportkredit till land inon ländergprupp:

Relativt rika     Mellänkategori  Relativt fattiga (fränst i-länder)  (fränst stats-  (främst u-länder) handelsländer)

Kredit i sv,kr,

löptid 2-5 år        8,5% 8% 8%

5 är       8,75% 8,5% 8,25%

Kredit 1 uti.val.

löptid 2-5 år        8% 7,5% 7,5%

5 år       8,25% 8% 7,75%

Son altemativ till statsstödd refinansiering av exportkrediter via SEK kan svenska exportföretag nedges säLx-skilt avdrag före skatt för att utjämna skillnaden mellan utlånlngrsränta och faktisk refinansieringränta. Företag son saknar avdxaganöjllghet kan erhålla notsvarande belopp 1 form av bidrag. EKN avgör om sådant stöd skall beviljas enligt lagen (1978:401) on exportkreditstöd. Vid export till u-länder medges avdrag ned till en utlånlngjsränta pä 7,5% per är. Vid export till andra länder är mlnlniräntan högre.

Prop. 1980/81:41 94

5.4.3           Exportkreditfinansiering via Nordiska In
vesteringabanken (nib)

Enligt sina stadgar kon NIB lämna lån bl.a, för att finansiera export av nordiskt intresse. Exporten bör avse avgränsade exportprojekt och beröra ninst två nordiska länder. Det nordiska intresset tillgodoses t.ex. genom att exportörer från tvä nordiska länder sanarbstar on en exportleverans eller genon att NIB lännar en köparkredlt på villkor att upphandling sker g:enon anbudakohkurrena nellan företag frän minst två nordiska länder.

NIB kan också refinansiera exportkrediter som lämnas av nationella exportkreditinstitut för projekt av nordiskt intresse. Refinansieringslån från NIB utgör då ett altemativ till direkt egen upplåning för berört institut. För svensk del har NIB även möjlighet att omvänt refinansiera egna exportkrediter, som finansierar svensk export, hos SEK. NIB kan därmed komma i åtnjutande av SEK-systemets förmånliga refinansleringsvillkor.

Vissa frågor rörande NIB:a roll i samband med finan- siering av nordisk projektexport övervägs f.n. av utredningen om Nordisk Projektexport,

5.4.4         Finansiering av faxtygsexport till u-länder

U-länder har möjlighet att beatälla fartyg från avenska varv på villkor som är förmånligare än vad som erbjuds köpare i andra länder. Under budgetåret 1978/ 79 avsattes I25 milj.kr. för särskilda subventioner vid fartygaexport till u-länder. I princip kan förmänliga villkor beviljaa vid fartygsexport till aamt liga u-länder, utom till länder som tillämpar bekvän-

Prop. 1980/81:41 95

lietsflagg. Exporten skall avee nybyggda fartyg son beställs före den 1 juli 1980 och levereras före 1981 ärs utgång, I proposition (1979/80:165) on varvspolitiken m.n. son nyligen lännats till riksdagen har regrerlngen föreslagit att beställningar akall kunna göras frän t.o.m. den sista december 1983. Fartygen bör ha en storlek på minst 300 brt. De fömånliga villkoren kan utfomas pä olika sätt nen skall innebära ett gåvoelenent pä ninst 25%, antingen 1 fom av förmånliga kreditvillkor eller i form av en rabatt på kontrakts-prlaet. Denna utformning ansluter till OECD:s särskilda överenskonnelse om betalningsvillkor i samband med far-tygaexport.

För att föraäkra aig om att de exporterade fartygen kommer u-landet till nytta krävs från svensk sida att köparen är ett nationellt företag samt att u-landets regering henatäller hos den svenska regeringen om fömånsbehandllng av affären. Fartygsexport till u-länder pä förmånllgja villkor avaea också omfattas av regeringsavtal.

Ärenden om fartygaexport på fömånliga villkor bereds av Fartygskreditnännden (FKN) son lännar rekommendation on avslag eller tillstyrkande. Beslut on utnyttjande av stödmedel fattas av regeringen efter beredning inon industridepartementet. Riksgäldskontoret beslutar i fråga on garanti för krediter i samband med fartygsexport. On det beviljade gåvoelementet avses lämnas 1 form av kredit pä förmånliga villkor från AB Svensk Exportkredit ersätts SEK vid utbetalningstillfället med nuvärdet av skillnaden mellan den förmånligare faxtygskrediten och de kreditvillkor som annars lämnaa vid export till u-landet i fråga. Hlttllla har inga affärer av-alutate på dessa fömänligaxe kreditvillkor.

Prop. 1980/81:41 96

6        ÖVERVÄGANDEN OM BEHOV AV ETT SYSTEM FÖR BLANDADE KREDITER

Sverige stöder kreditgivning till u-länder genom finansiella bidrag till Intemationella och regionala institutioner som t.ex. Världsbanken (IBRD), Afrikanska utvecklingsbanken (ADB), Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) och Inter-Anerikanska utvecklingsbanken (IDB). Dessa banker beviljar förmånliga krediter bl.a. för finansiering av kapitalvaruimport i samband med utvecklingsprojekt. Kreditema äx bundna till upphandling i medlemsländema. Utöver ordinarie kreditgivning för utveokllngaändamål kan dessa Inatltutioaer även tillhandahålla finansiering på särskilt förmånliga villkor via s.k, "mjuka fönster", eller särskilda fonder. Också inom Internationella Valutafonden (IMF), där Sverige är medlem, har under senare år tillskapats särskilda kreditfacillteter som i praktiken är inriktade pä u-länder.

Det finns stora likheter ««llan blandade krediter och den förmänliga kreditgivningen från intemationella och regionala finansieringsinstitutioner. De blandade kreditema kan sägas vara en bilateral motsvarighet till deasa organs multilaterala kreditgivning, I båda fallen åstadkoms en överföring av finansiella resurser på förmånliga villkor till mottagare i u-länder. Flertalet givarländer förfogar över olika finansiella Instrument för bilaterala resursöverföringar. Detta ger den nöjlighet att variera återbetalningsvillkoren vid kreditgivning till u-länder så att förmånligheten anpassas efter u-landets utvecklingsgrad.

Prop. 1980/81:41 97

Till skillnad frän de flesta andra givarländer saknar Sverige i dag ett bilateralt finansiellt Instrument där förmånligheten i resursöverföringarna kan varieras frän fall till fall. Vårt bilaterala bistånd gfes i huvudaak i form av gåvor. Vår kreditgivning till u-länder sker 1 princip på marknads-nässlga villkor, även on viss räntesänkning kan åstadkommas vid statllgrt stödd refinansiering av exportkrediter. Någon mellanfom nellan gåvobistånd och sedvanlig exportkreditfinansiering finns emellertid Inte.

6.1      Viasa utvecklingstendenser i svenskt bistånd

Sverige började ge offentligt bistånd av större onfattning till enskilda u-länder under första hälften av 1960-talet, Pä den tiden gavs en betydande del av biståndet 1 form av långa krediter på gynnsamma villkor för riktade insatser. Man ville stödja utvecklingsprojekt som var intressanta fränst från biståndasynpunkt nen även för svenska konsulter, entreprenörer och leverantörer. Lån gavs t.ex, till ett kraftverksbygge 1 Turkiet. I Indien stöddes in-dlsk-svenska s.k. joint Teatnrea aed krediter pä 20 år till 2% ränta, Kreditema skulle möjliggöra bättre utnyttjsuide av befintlig produktionsutrustning. Avsikten var att med hjälp av fömånllg kreditgivning underlätta handeln nellan länder ned olika ekononlsk utvecklingsgrad. Den ökade utrikeshandeln skulle ocksä tillföra u-landet tekniskt kunnande och reala resurser aom fränjade dess utveckling.

Successivt ökade sedan gävoelementet 1 det svenska

7 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 41

Prop. 1980/81:41 98

biståndet och kreditgivningen avvecklades. Sverige verkade också på det internationella planet för ett ökat gåvobistånd.

Den intemationella utvecklingen har genom åren påverkat det svenska biståndets inriktning. U-ländema strävar nu i allt atörre utsträckning efter att utveckla sin industriella kapacitet. En industriell utbyggnad kräver tekniskt kunnande i form av såväl utbildning och know-how som kapitalvaruutrust-ning och insatsmaterial. Många u-länder önskar därför ett närmare aamarbete med industriföretag i i-länder. För att från svenskt håll stödja u-ländemas industrialiseringssträvanden har SIDA:3 resurser för förmedling av industribistånd förstärkts kraftigt. Andra åtgärder som inrättandet av Swedfund ooh revideringen av det s.k. investeringsgarantisystemet har tillkommit för att stimulera svenskt näringsliv till ett ökat deltagande i utvecklingssamarbetet med u-länderna. Sverige har också ingått avtal om handels-, industri-och tekniskt/vetenskapligt samarbete med flera u-länier.

I samband med att det traditionella svenska gåvobiståndet till Cuba och Tunisien nu avvecklas har märkts ett behov av nya finansieringsformer vid övergången frän gåvobistånd till kommersiell kreditgivning. Avvecklingen av det traditionella gåvobiståndet har skett med hänvisning till ländemas relativt höga ekonomiska utvecklingsnivå, men den har upplevts som alltför abrupt av mottagarläLndema. De har hävdat att det skulle varit riktigare att gradvis reducera det benefika elementet i resursöverföringarna, I sådana fall dä biståndet till ett land successivt av/ecklas bör det vara möjligt att under en längre period bibehålla ett biståndselement samtidigt som man pä andra sätt främjar samarbetet på olika områden som

Prop. 1980/81:41                                                                   99

t.ex. de kommersiella och industriella områdena. Med hjälp av blandade krediter skulle en sådan gradvis avtrappning av gåvobiståndet kunna åstadkommas på ett tekniskt smidigt sätt. Den goodwill som Sverige åtnjuter på grund av gjorda biståndsinsatser torde då också bättre kunna vidmakthållas och läggfas till grund för ett fortsatt samarbete i andra former.

Det bredare samarbete som Sverige bedriver med ett antal u-länder utanför programlandskretsen syftar bl.a, till överföring av kunskap från Sverige. Förinvesteringsstudier, konsultarbeten, utbildnings-inaataer och inatitutionssamarbete kan finansieras inom denna samarbetsform.

Inom det bredare samarbetet uttrycks ofta önskemål från u-landshåll om fortsatt svenskt engagemang för fullföljande av utvecklingsfrämjande projekt som initierats med svenskt bistånd. Svenska företag framstår i många sammanhang som attraktiva leverantörer och samarbetspartners. Problem uppstår emellertid då u-landet i fräga finner att andra i-länder har möjlighet att erbjuda föimånligare kreditvillkor inom eller utom ramen för det egna biståndsprogrammet. U-landet kan inte förorda upphandling från svenska företag om dessas kredit-erbjudanden är väsentligt dyrare. En effektiv kombination av tekniskt bistånd och finansiella överföringar skulle, enligt arbetsgruppens mening, kunna åstadkommas om vissa sädana projekt kunde fullföljas med hjälp av svensk förmånlig finansiering,

I sammanhanget kan noteras att riksdagen vid behandlingen av 1979/80 års budgetproposition utta-

Prop. 1980/81:41                                                                  100

lade sitt stöd för möjligheten att främja det bilaterala samarbetet med u-länder genom bl.a. samarbetsavtal eller liknande samarbetsarrange-mang. Erfarenheten visar att frågor rörande krediter på mjuka villkor ofta aktualiseras i samband med diskussioner om sådana samarbetaarrangemang.

6,2     U-ländernas krav på ökade resursöverföringar

På det bilaterala planet har förfrågningar om mjuka krediter kommit både från mottagarländer som önskar ett komplement till gåvobiståndet och frän andra u-länder som önskar ett närmare samarbete med Sverige. Vid en rundfrågning som arbetsgruppen gjorde bland ett antal svenska beskickningar i u-länder framkom att många u-länder i dag anser sig mer betjänta av större finansiella resurser till lägre än kommersiell kostnad än av motsvarande resursöverföring i gåvoform. Detta kan förklaras av att man i de flesta u-länder nu satsar på en kapitalkrävande utbyggnad av industri-och jordbrukssektorerna som väntas ge avkastning på sikt.

Parallellt med att enskilda u-länder bilateralt fört fram önskemål om krediter pä förmånliga villkor har u-ländema som grupp i multilaterala sammanhang ställt krav på en ny ekonomisk världsordning. En viktig del i en sådan ordning akulle vara att u-ländema gavs preferensbehandling med hänsyn till deras svagare ekonomiska ställning aå att en rättvisare världshandel kunde komma till stånd. I den s.k, Lima-deklarationen från år 1975 är en av målsättningarna att u-ländema år 2000 skall svara för 25% av världens samlade industriproduktion. Utvecklingen mot detta mäl går emellertid långsamt. Bl.a.

Prop. 1980/81:41 101

mot denna bakgr-ond har mam under senare år allt mer intensivt kommit att diskutera frågan om ökade resursöverföringar till u-ländema.

Olika prognoser tyder på att flödena av gåvobistånd knappast kommer att öka i nägon nämnvärd takt de närmaste åren. Den väg som då står till buds för att få till stånd ökade resursöverföringar till u-ländema är olika former av kreditgivning. Tanken är att ökade resursöverföringar skulle påskynda u-ländemas utveckling. Dessa länder har behov av att importera tekniskt kunnamde, varor och tjänster frän utlandet. Deras köpkraft skulle öka om större finansiella resurser ställdes till förfogande. Om krediter dessutom kunde erhållas på förmånliga villkor skulle en större importvolym kunna beredas plats inom ett begränsat betalningsbalansutrymme. Ett sådant ökat kreditflöde till u-ländema är i första hand tänkt för finansiering av produktiva investeringar, vars avkastning kan bidra till återbetalning av kreditema.

Sverige har deltagit aktivt i diskussionerna om Ökade resursöverföringar. Olika förslag till utformning av sådana överföringar på ett multilateralt plan har lagts fram, men några konkreta åtgärder, utöver vad som förekommer inom ramen för tidigare etablerade institutioners verksamhet, har hittills inte vidtagits.

6. 3      U-ländemaa intresse av mjuka krediter som resursöverföringsmekanism

Några snabba lösningar för hur u-ländemas behov av ökade resursöverföringar skall tillgodoses finns inte i sikte och det multilaterala arbetet fortsätter. Bilateralt finns dock i många i-länder system för förmånlig kreditgivning till u-länder, vid sidan av det rena gåvobiståndet.

Prop. 1980/81:41 102

Arbetsgruppen anser att om Sverige inför ett system för förmånlig kreditgivning till u-länder bör detta rimligen medföra att ökade resurser, om än i Jämförelsevis liten skala, kan förmedlas till mottagare i deaaa länder. Med en begränsad statlig biståndsinsats aom hävatäng kan då kreditatrömmar aom annars akulle aöka sig andxa vägax kanaliseras över till u-ländema. Belopp uppgående till flera gånger biståndsinsatsens storlek skulle alltaå pä detta aätt kunna mobiliseras för att ställas till u-ländemas förfogande.

På grund av den hårda kreditkonlcurrenaen från andra länder akulle de statliga medel som tas i anspråk för blandade krediter med största sannolikhet tillfalla köparen. Det skulle alltså bli fråga om direkta överföringar till u-ländema av resuraer som tillskjuts från statligt håll. Det kan även hävdas att resurstillskottet till u-ländema torde bli större än den faktiska resursuppoffringen från svensk sida eftersom Sverige har en bättre kreditvärdiet än ett genomsnittligt u-land, och därmed en lägre upplåningskostnad.

För det enskilda u-landet består nettoresTirstill-skottet, i en situation med konkurrerande erbjudanden on fömånliga krediter, av skillnaden i gåvoelenent nellan den svenska kredit aon erbjuds vid inport frän Sverige och den altemativa kredit som kan erhållas vid import från ett annat leverantörsland. Konkurrerande givarländer kan emellertid förmodas erbjuda icke ianspråktagna kreditbelopp för förmånlig finansiering av andxa, för svensk exportindustri mindre intressanta, tranaaktioner. Det är därför arbetsgruppens uppfattning att svenska blandade krediter skulle innebära ett icke obetydligt

Prop. 1980/81:41 103

nettotillskott av finansiella resurser för u-ländema aom grupp. Storleken på detta reaTiratillakott beror emellertid pä om den kreditvolym som ställa till förfogande från Sverige ersätter andxa lika förmånliga krediter, krediter pä marknadanässiga villkor eller i sin helhet innebär ett nettotill-akott.

En invändning aon kan resas är att kreditgivning son sädan, även on äterbetalningsvillkoren är för-nånliga leder till att u-ländemas utlandsskuld ökar. Den är redan nu besvärande stor i många fall. Gåvobistånd har inte denna effekt. Arbetsgruppen äx väl medveten om att mjuka krediter inte alltid är ett lämpligt instrument för resursöverföringar. Det bör emellertid betonas att praktiskt taget alla u-länder är beroende av kapitalimport för sin industrialisering. På senare år har u-ländema lånat upp allt större belopp på den intemationella kapitalmarknaden. Även deras efterfrågan på exportkrediter har ökat, Kapitallmport på fömånliga villkor resulterar i en mindre belastning på betalningsbalansen jämfört med sedvanliga exportkrediter och annan kommersiell upplåning.

Kreditvillkorens utformning avgör hur betungande en stor skuldvolym i realiteten är för ett visst u-land. Stora lån med lång återbetalningstid kan i vissa fall t,o.m, förbättra ett u-lands betalningsförmåga. Så är fallet om t,ex, den förlängda kredittiden reflekterar den faktiska caah-flow-altuation u-landet har att räkna med vid en investering med lång intjänandetid, t,ex, en processindustri. Om anläggningen producerar för export eller ersätter import ökar den landets tillgäng på utländsk valuta.

Prop. 1980/81:41 104

Av det sagda framgår att det i många fall finns en lättförståelig efterfrågan på krediter till förmånliga villkor frän u-ländemas sida. Arbetsgruppen anser att det finns starka u-landspoll-tiska motiv för Sverige att inta en positiv instäl-ning till sådana önskemål.

6.4     Finns ett eget avenskt intresse av att öka kreditgivningen till u-ländema?

Har Sverige då något egentligt eget intresse av att tillmötesgå u-ländemas önskemål om krediter på förmånligare villkor än vad som för närvarande kan erbjudas? Ooh vilka effekter kan en sädan kreditgivning tänkas få på den traditionella handeln?

Det primära egna intresse som anförts under utredningsarbetet är en önskan att öka vår export. Bn ökning av exporten till u-länder skulle kunna underlättas genom subventionerade krediter.

Rent allmänt medför subventionering att konkurrens-förhållandena snedvrids, vilket i sin tur leder till ineffektiv resursallokering. Subventionsinsatser i exportfrämjande syfte är därför inte alltid önskvärda ur atatsmaktemas aynpunkt. Det är emellertid ett centralt mål för den ekonomiska politiken i nuvarande läge att uppnå bättre jämvikt i bytesbalansen, i första hand genom en ökning av vår export - "oljenotan mäste betalas",

OECD-området är den viktigaste marknaden för svensk export. På medellång sikt förutses en tämligen svag allmän efterfrägeutveckllng och en låg investerings-

Prop. 1980/81:41                                                                  105

benägenhet i detta område. Svensk industri ned dess inriktning på investerings- och insatsvaror måste därför i ökad utsträckning söka sig till marknader med en förväntad högre inveateringstakt. Det är en allmän bedömning att aådana marknader finns i u-ländema och att vär exportindustri därför i ökad grad bör inrikta sina ansträngningar på dessa länder. Bland annat gäller det för Sverige att föraöka uppnå en hygglig marknadsandel på visaa strategiska produkt- och tjänsteområden inom de mer investeringsexpansiva u-ländema. En tidig marknada-etablerlng kan här vara viktig för den framtida handeln.

Det är också viktigt för Sverige, med vär betydande export av konjunkturkänsliga investeringsvaror, att sträva efter en utjämning av efterfråge-fluktuationema genom att t.ex, exportera till marknader med sinaemellaoi oaynkroniaerad utveckling, U-ländema följer inte alltid samma konjunkturcykler som i-ländema. Deras investeringsprogram ingår till stor del i långsiktiga utvecklingsplaner son beslutas på nationell nivå. Ofta är valet av investeringstidpunkt i dessa länder mer beroende av tillgängen på finansieringsnedel än av konjunkturens förlopp. Finansieringsfrågorna äx av stor betydelse för on ett exportland lyckas etablera sig på en intressant u-landsnarknad.

Många u-länder ainatränger sina ekonomiska resurser hårt under ett uppbyggnadsskede för att få till stånd en så anabb ekonomiak utveckling aom möjligt.

Prop. 1980/81:41 106

Intäktema från den egna exporten räcker då inte till för att finanaiera importen och ländema är under denna period beroende av kapitallmport. Situationen var densamma i Sverige och flera andra i-länder för inte alltför länge sedan,

Konkuxrensen på u-landsnarknadema är 1 nuvarande konjunkturläge mycket hård. Andra exportländer erbjuder ofta förmånliga krediter för att främja sin export. En ökad svensk export av främst investeringsvaror till marknader i u-länder torde därför föirut-sätta att Sverige är berett att acceptera dels en volyn mässigt ökad kreditgivning till dessa länder och dels den ökade risk som en sädan större utlåning innebär, I visaa fall torde ockaå förmånliga kreditvillkor vara nödvändiga.

Kreditvillkoren är särskilt betydelsefulla vid konkurrens om projekt som kan fungera aon referensanläggningar på u-landsmarknadema. Exportörer förutsattes ofta kunna hänvisa till befintliga anlägg-ningair inon en viss region för att komma i fråga vid intemationell upphandling.

Konkurrerande i-länder som utnyttjaLr förmånliga krediterbjudanden för att främja exporten till f,d, kolonier inon det egna språkområdet kan skaffa sig en mycket staxk maxknadsställning. De kan också dxa fördel av att tekniska normer och bestänmelser likson administrativa rutiner ofta är likartade. Ett u-landa beroendeförhållande till företag i moderlandet föratärks ytterligare genom de attraktiva förmånliga krediter aom nu erbjuds.

Prop. 1980/81:41                                                                  107

För att förbättra svensk exportinduatria möjligheter att konkurrera på aådana marknader vore det en fördel om åtminstone kreditkonkurrensen kunde neutraliseras. Svenska blandade krediter skulle således i viasa fall kunna vara ett effektivt medel för att bryta andxa länders dominerande ställning på enskilda u-laindsmarknader. Arbetsgruppen vill framhålla att ett ökat risktagande 1 samband ned ökad kreditgivning till u-länder kan underlätta offensiva satsningar på framtida marknader och framtida produkter, vilket också bör ligga 1 Sverigea eget intresse.

6.5      Risken för Ökad och spridd intemationell kre di tkonkurrens

Leder dä Inte en uppmjukning av kreditvillkoren vid export till u-länder till att Sverige trappar upp den kreditkonkurrena som vi länge försökt bekämpa?

Den s.k, consensus-överenskommelsens bestämmelser om förmånlig kreditgivning till u-länder är utformade så att överenskommelsen i praktiken saknar begränsande effekt vad gäller bundna biständskrediter och blandade krediter. Detta hax lett till att allt fler länder erbjuder krediter med ett gåvoelement straii över 15?= vid konkurrens om export till u-länder. En krauftig ökning av denna typ av kreditgivning har kunnat konstateras sedan consensus-överenskommelsen trädde i kraft den 1 april 1978. I dag använder sig flertalet (Norge, Canada, Frankrike, Japan, USA, öaterrike, Schweiz, Väat-tyakland, Belgien, Nederiändema, Finland, Danmark, Italien, Spanien och Storbritannien) av de 22 con-sensusdeltagande ländema av olika foxmer av krediter på förmånliga villkor för att finanslera sin export till u-länder.

Prop. 1980/81:41 108

Sverige är ett litet land med en ator utrikeshandel i förhållande till den egna kapitalmarknaden. Vi måste låna utomlands för att finansiera exportkreditgivning i större skala, Sverige har inget att vinna på att den intemationella kreditkonkurrensen trappas upp med hjälp av allt större inslag av statsstöd. Samtidigt har vi emellertid pä kort sikt inte räd att ställa oss helt utanför i en konkurrenssituation där andra länder använder sig av förmånliga exportkrediter i allt större utsträckning. Sett i ett längre perspektiv är det svårt att bedöma hur länge denna konkurrenssituation på kreditområdet komner att bestå.

Det har sagts att om Sverige ställer blandade krediter till förfogande för finansiering av export till u-länder kommer dessa länder att kräva sädan förmånlig finansiering av all import frän Sverige, U-länder som inte erbjudits blandade krediter skulle ockaå komma att kräva förmånliga kreditvillkor. Snart skulle trycket bil sä starkt att det inte längjre vore. möjligt, för Sverige att exportera till u-länder utan förmånliga finansieringserbjudanden.

Arbetsgruppen betraktar dessa fairhägor aom överdrivna. Svenska blandade krediter bör utnyttjas selektivt och endast komma till användning när det, utöver biständspolitiska överväganden, bedöms som särskilt angeläget att stärka svensk exportindustris marknadsposition på en eller flera u-lamdsmarknader eller för lansering av nya svenska produkter. Den förmånliga kreditgivningen bör alltsä utnyttjas för finansiering av sådan u-landslmport som annars inte bedöma kunna konna till stånd och som kan förväntas leda till framtida ökad efterfrågan på varor och tjänster från Sverige, Om blaindade krediter reserveras

Prop. 1980/81:41                                                    109

för sådan export till u-länder torde man minimera risken för negativa effekter på den traditionella hamdeln.

Blandade krediter bör alltså inriktas på att underlätta marknadsinvesteringar som är till nytta för svensk exportindustri. Det kan här påminnas om att svenska exportföretag regelmässigt bedömer olika marknaders potentiella intresse i förhållande till kostnadema för att få en viss order. Marknadsinvesteringar gjorda av enskilda företag kan ibland förväntas medföra fördelar också för övrig svensk exportindustri, men sådana positiva effekter brukatr naturligt nog inte beaktas vid de enskilda företagens beslut.

Även om Sverige genom att införa blandade krediter deltar mer aktivt i den intemationella kreditkon-kuxrensen, innebär detta inte att vi skall slå av på våra ambitioner att försöka begränsa snedvridande effekter på den intemationella handeln. Somliga hävdar t,o,m, att Sveriges möjligheter att påverka andra länder i detta avseende skulle öka om vi får tillgäng till egna blandade krediter, Sverige bör därför fortsätta verka för en åtstramning av consensus-överenskommelsens bestämmelser om bundna biständskrediter ooh blandade krediter. Vid diskussioner med andra länder bör vi sträva efter en höjning av deasa krediters gävoelement så att en viss gränsdragning mellan biständskrediter och sedvanlig exportkreditgivning kan upprätthållas.

d.d         Har Sverige råd att erb,iuda u-länder

mjuka krediter?

En viktig fråga är naturligtvis om det kan anses

Prop. 1980/81:41                                                                  110

ekonomiskt riktigt av Sverige att tillmötesgå u-länders önskemål om krediter på förmånligare villkor än vad vi för närvarainde erbjuder. Har Sverige råd ned koatnaden för aådana förmånligare kreditvillkor? Har vi tillgång till erforderliga kreditbelopp?

Tillgången på lånemedel blir beroende pä den ekonomiska politik som förs och det upplånlngsutrynme som återstår efter det att Sveriges övriga upplåning genomförts. Under senaxe hälften av 1970-talet har Sverige lånat i storleksordningen 10-15 miljarder kxonox ärligen utomlands utan att vår goda kredit-värdighet försämrats. Om den svenska bytesbad.ansen förbättras ökar utrymmet för upplåning för t,ex. kreditgivning till u-länder. En försämrad bytesbalans leder sannolikt till ett mindre upplånings-utrymme för andra ändamål än bytesbalanafinansiering. Ett införande av blandade krediter skulle emellertid röra aig om så relativt begränsade belopp att ökningen av behovet av finanaieringrsmedel från de intemationella kapitalmarlcnadema knappast skulle utgöra något hinder.

Som framgått tidigare anser airbetsgruppen att en utvidgning av aubventionema på exportkreditområdet frän industripolitisk och exportfrämjande aynpunkt endast kan motiveras i fråga om projekt som åtminstone långsiktigt innebär en marknadsinvestering. Den budgetbelastning som uppkommer till följd av blandade krediter kan hänföras till en ökad exportvolym. Det finns aåledes ett lättförklarat och entydigt samband mellan åtgärd och effekt. Detta

Prop. 1980/81:41                                                                  111

direkta samband torde positivt påverka viljam att avsätta medel för ändamålet. En exportökning leder till förbättrad byteabalans. Den föregås också av ökad prodtiktion och därmed aaunmanhängainde högre aysaelsättning. Förenklat uttryckt; den svenaka ekonomin kan atärkas av åtgärder som vidtas till förmån för u-länder. Detta förhållande torde också kunna bidra till att stärka förståelsen för att det svenska biståndet vidnakthälles pä en hög nivå även under perioder av påfrestningar på den avenska ekonomin.

Gruppen vill avalutnlngavis framhålla att fömånllg kreditgivning till u-länder aldrig kan tänkas lösa mera fundamentala externa balansproblem för Sveriges del - dä mäate växelkuraförändringar och/ eller andxa, mera omfattauide, generella ekonomiak-politiska åtgärder sättas in. Blandade krediter bör i stället aea son ett instrument med mer begränsat användningsområde. Dess syfte från exportfrämjande synvinkel är att göra det möjligt för svensk industri att konkurrera effektivt on vissa intressanta exportaffärer sä att Sverige ej utestängs från viktiga marknader i u-länder. De marginella insatser det kan bli frägan om kan få stor genomslagskraft särskilt vad gäller nya marknader, nya produkter och/eller referensanläggningar.

6.7      Slutsats

Det finna ett starkt intresse och ett lättförståeligt behov av krediter på förmånliga villkor från u-ländemas sida. Blandade krediter bedöms ockaå kunna få poaitiva effekter för svensk export till u-landsnarknadema. Arbetsgruppens överväganden leder

Prop. 1980/81:41 112

därför fram till alutsatsen att Sverige bör ha möjlighet att erbjuda förmånliga krediter för finansiering av visa export till u-länder aom annars inte bedöma kunna konna till stånd.

I följande avsnitt presenteras arbetsgruppens förslag till konkret utformning av ett systen för svenska blandade krediter till u-länder.

Prop. 1980/81:41 113

7        FÖRSLAG TILL SYSTEM FÖR BLANDADE KREDITER

7.1.     Förslagets huvuddrag

Son framgått av föregäende kapitel anser arbetegruppen att Sverige bör ha möjliet att erbjuda blandade krediter för att underlätta finansiering av viss svensk export till u-länder som annars inte bedöms kunna komna till ständ. Gruppen har därför utarbetat förslag till utformning av ett systen för kreditgivning på njuka villkor. Dessa svenaka mjuka krediter kallaa i fortsättningen blandade krediter, vilket anknyter till den benämning som används för liknande kreditgivning från andra länder.

Arbetsgruppen har strävat efter att konstruera ett enhetligt och relativt enkelt system för kreditgivning, vilket skall kunna användaa för alla blandade krediter oberoende av mottagarland, vaxualag eller syfte med kreditema. Systemet bör vara flexibelt sä att volymen blandade krediter utan atörre olägenhet kan varieras frän år till äx. Arbetsgruppen hax också sett en fördel i att försöka utnyttja befintliga institutioner för att adnlnlstrera denna kreditgivning. Förslaget gär i korthet ut pä följande.

Blandade krediter föreslås kunna ges till u-länder för att finamslera visa import frän Sverige som annars inte bedöms kunna komma till stånd. Importen bör avse produkter eller projekt son fränjar u-landets betalnlngsfömåga, eller har annan utvecklingsfrämjande effekt. Den bör också kunna förväntas leda till en framtida ökad efterfrågan på vaxor och tjänster frän Sverige. Blandade krediter bör, när så anses länpligt, ställas till förfogande inon rånen för regeringsavtal.

8 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 41

Prop. 1980/81:41 114

Arbetsgruppen föreslår att en reflnansieringsnöj-lighet tillakapaa där kreditvillkoren, genom tillskott av statamedel, blir förmånligare än vid sedvanlig refinainsiering av exportkrediter. Eftersom blandade krediter förutses ha positiva effekter både från biständspolltisk och exportfrämjande synpunkt anser arbetsgruppen det rimligt att statens kostnad för denna kreditgivning fördelas mellan bi-ständsamslaget och anslag avsedda att främja svenskt näxingaliv. Bealut on blandade krediter förealäa fattas av exportkreditnämnden (EKN). AB Svensk Exportkredit (sek) ges möjlighet att på grundval av EKN:8 beslut Bvaxa för refinansieringen.

Vidare förealäa en utvidgning av EKN:s s.k, S-U-garantiglvnlng i samband med särskilt biståndspolitiskt motiverad export som finansieras med blandade krediter.

I det följande presenteras arbetagruppena förslag till utformning av svenska blandade krediter. Först redogörs för i vilka aammanhang dessa krediter föreslås kunna utnyttjas. Förslag till kriterier för val av mottagarländer och för val av projekt och produkter lämnaa. Därefter framlägga föralag till kreditemas tekniska konstruktion och administration. Vidare diskuteras möjliga kreditvillkor, de statsfinansiella kostnadema och kreditgivningena omfattning. Föralag gea också till gaxantiordning,

7.2      Länderkrets

Blandade krediter skall endast kunna ges till u-länder. Arbetsgruppen har inte funnit någfon internationellt vedertagen indelning av u-länder aom

Prop. 1980/81:41 115

ansetts helt lämplig för att definiera vilka u-län-

■\\ der som kan erhålla svenska blaindade krediter, ''

Dä biståndsmedel delvis används för att finamslera aådana krediter akall de biståndspolitiska mälaätt-nlngama växa vägledande för valet av u-länder som skall komna i fråga för kreditema. Någon en gång för alla given lista pä vilka länder detta är finns givetvis inte. Situationen i ett och sanna land kan skifta från en period till en arman och göra det ner eller nindre biståndspolitiakt notlverat att låta blandade krediter utgä till landet i fråga. Bedön-nlsgen får göraa frän fall till fall. Inon denna ran bör givetvis även en bedömning xir handels- och Industripolitisk synpunkt göraa.

En kategori u-länder som bör komma i fråga är de u-länder till vilka det svenaka bilaterala utveck-lingabiständet trappas ned för att ersättas av bre-daure samarbete aant länder med vilka Sverige redan hair eller önakau: utveckla ett bredare aamaxbete. Flertalet av dessa samaxbetsländer har  behov av kapltallmpoxt för sin fortsatta utveckling. Här bör dock göras undantag för OPEC-länder med hög likviditet.

En annan kategori u-länder son bör kanna erhålla blandade krediter är progranländer för avenakt bistånd. Dessa har 1 flera fall redan i dag möjliat att utnyttja bistånd inon landramama, t.ex. inportstöd, för finansiering av inport frän Sverige. De lånar även upp utländskt kapital för att finanslera sin ekononiska och industriella utveckling.

'Exenpel på sådana Indelningar är DAC:a indelning av u-länder efter inkonst/capita, FN-systeneta olika länderkategorler, de regionala utvecklingsbankernas länderkretsar n.fl.

Prop. 1980/81:41                                                                  116

itskllllga av den har enellertld på grund av sin ekononiska situation rlng kreditvärdlget och har därför svårt att erhålla krediter på normala kommersiella villkor.

I övrigt bör blandade krediter kunna utgå till u-länder vars utvecklingspolitik är förenlig med målsättningen för avenak blatåndapolltlk. Härmed ökax möjlletema till bilateralt aamarbete på andra områden som t.ex. överförande av tekniskt kunnande pä kommersiell basis.

Från allmänpolitisk liksom handels- och industripolitisk aynpunkt kan skäl anföras för att möjlighet borde finnas att erbjuda blaindade krediter till en vidare krets u-länder än som nu beskrivits. Frågan om en eventuell utvidgning av länderkretsen likson frägan on hur en aådan kreditgivning skall finain-aieraa bör dock fä anatå till dess erfarenheter vunnits av denna kreditform.

7.3      Produkter och projekt

Blamdade krediter förealäa utnyttjaa för finansiering av sådan inport frän Sverige aom ökar mottagande u-lemda betalningsförmåga eller har emnan utvecklingsfrämjande effekt. Importen kan t.ex. avse leveranser till industri- och Jordbruksprojekt, energiproduktion, mineralutvinning, transport- och kommunikationaväsende, eller till investeringar av infrastrukturen typ. Den bör vara prioriterad av mottagarlandets myndigheter.

Prop. 1980/81:41                                                                  117

De vatruslag som i första hand bör komma i fråga är kapitalvaror, konsulttjänster och entreprenadarbeten. Kostnader för transporter och försäkringar, likson amdra specifika kostnadsslag, bör i huvudaak behandlas enligt den praxia EKN tillänpair vid beviljande av exportkreditgarauiti för aktuella varualag. En atörre andel lokala kostnader än normalt bör leunna kreditfinansieras näx det rör sig on blandade krediter. Förskottets storlek bör ockaå kunna variera från fall till fall.

Berörda inporttransaktioner bör vara av vias storlek. Kreditbeloppet bör 1 det enskilda fallet nor aalt ej understiga 10 nllj.kr. Blandade krediter bör kunna utnyttjas för finansiering av enskilda affärer, eller son rankredlter avsedda för exenpelvis finansiering av utveckling av en viss sektor av nottagarlandets näringsliv.

Inport som avses finansieras med blamdade krediter bör, förutom utvecklingsfrämjande effekt i mottagarlandet, även ha positiv betydelse för u-ländemas framtida import från Sverige. Som diskuterata i föregående kapitel bör Importen aåledea ha aär-aklld betydelse för framtida avenska leveranser av liknande produkter eller till liJcnande projekt, eller för annan frantida svensk export till det aktuella u-lamdet.

Svenska blandade krediter bör finamslera varor och tjänater av svenakt ursprung. Utländska delleveranser bör normalt inte flnamsleras på detta sätt, såvida de inte är av avgörande betydelse för den svenska leveransen. I aanband med större investeringsprojekt i u-länder kan det bli aktuellt med

Prop. 1980/81:41

samfinansieringsarrangemang där en mjuk kredit från Sverige finansierar endast en del av en affär. Arbetsgruppen kan se fördelair med aådana aanfinan-alerlngaarrangenaing förutaatt att den avenaka kreditdelen preaenteraa aon avensk för nottagaxlandet och inte försvinner i ett större paiket. Dannark, Finland och Norge hax redan möjligfhet att lämna krediter på fömånliga villkor för finansiering av export till u-länder, On även Sverige får tillgång till blandade krediter torde nöjlletema öka att i vissa fall erbjuda förmånliga krediter på samnordisk basis,

Häx bör erinras on risken för att krav pä fömånliga kreditvillkor sprids till den traditionella hamdeln. Vid beslut on blandade krediter bör denna spridningsrisk beaktas. Eventuella negativa effekter torde begränsas om blandade krediter utnyttjas för finansiering av sädam export till u-länder som annaxa inte bedöms kunna komma till stånd,

I den mån volymen amsökningar om blamdads krediter nödvändiggör en prioritering inom ramen för här angivna kriterier får det ankomma på beslutamde organ att fastställa principer för ett aådant prioriteringsförfarande. En aådam prioritering bör självfallet dock inte verka diskriminerande för de fattigare u-ländema,

7.4     Kreditfom och organisation

Blandade krediter är en finanaleringsfom son kon-blnerar bistånd, eller andxa statsmedel, med kreditgivning på marknadsmässiga villkor. Ett givet belopp kan ställas till mottagande u-lands förfogande på tvä principiellt något olika aätt:

Prop. 1980/81:41                                                                  119

- hela beloppet kan erbjudaa son kredit på förmånliga villkor,

atörre delen av beloppet kan erbjudaa som kredit på marknadamäsaigpa villkor i kombination med en gåva på reaterande belopp..

Svenska blamdade krediter är avaedda aom en mellanform mellan traditionellt gåvobistånd och aedvanllg exportkreditfinansiering. Arbetagruppen förordar därför att hela det belopp som ställs till u-landeta förfogande 1 form av blandade krediter gea i form av kredit pä fömånliga villkor.

En blandning av konnersiell kreditgivning och gåvobelopp är, enligt gruppens nening, mindre lämplig även av det skälet att u-ländema dä skulle kunna fä intryck av att Sverige intagit en avvisande hållning till önskemålen om krediter på förmånliga villkor.

Förmånliga krediter utformas olika i olika givarländer. Ibland erbjuds två separata krediter, en på kommersiella villkor och en på njuka villkor, som tillsaimmana uppgår till det önakade kreditbeloppet (traditionell blamdad kredit), I andra fall rör det sig om en enda kredit där en kommeraiell del och en mjuk del så att säga redan färdlgblandats,

Arbetsgjruppen har eftersträvat en för svenskt vidkommande enkel, lättbegriplig och lätthanterlig konstruktion. Det synes dä liggra närmast till hands att välja modellen med en enda kredit, vilken rin-llgen bör bli enklare att adnlnlstrera än tvä.

Prop. 1980/81:41 120

Arbetsgruppen har också velat amknyta denna förmånliga kreditgivning till befintlig orgamisatorisk struktur pä det finansieringstekniska området. Två altemativa konstruktioner synes närmast komma i fråga, nämligen:

finanakrediter modellerade efter de regeringakrediter aom under 1970-talets andra hälft lännata till Portugal och Turkiet,

en vidareutveckling av det avenska syatemet för exportkredltglvn.ing.

I det förata fallet akulle Rlksgäldakontoret an-avaora för upplåning av erforderlig kreditvolym. Riksbanken skulle vara utbetalande och inkasserande organ och skulle tillsammans ned SIDA svara för administration av kreditema. Statsbudgeten skulle belastas med skillnaden mellan den ränta som betalades av läntagande land ooh den schablonränta Riksgäldskontoret betingade eig för utlåning till staten. Den svenska regeringen, genom ekonomidepartementet, skulle stå som kreditgivare gentenot mottagande land.

Arbetsgruppen anaer att kreditgivning enligt den aenare modellen är att föredra. De institrutioner aom då beröra är fränst EKN aom försäkratr exportkrediter till utlandet ocb, SEK son refinansierar sådana krediter. Nödvändig konpetens för bedömning av köpares och säljares solvens, mottagamde lands kredltväxdighet, finansieringsvillkorens äverens-atämmelse med nationell och intemationell praxis etc. finns inom dessa institutioner och kan utnyttjas. De blandade kreditema kan också pä ett smidigt sätt inordnas 1 befintliga adnlniatrativa rutiner.

Prop. 1980/81:41                                                                  121

Härlgenon kan den tlllkonnamde adnlniatrativa hanteringen vid införandet av avenska blandade krediter ninlneras. Både EKN och SEK är väl kända av avenakt näxingsllv och svensk förvaltning. De är även intemationellt inarbetade.

Ett nära saunarbete har utvecklats mellan EKN och SEK vid den löpande handläggningen av olika export-kredltäxenden. Huvuddelen av SEK:s statsstödda re-flnamslering av exportkrediter avser transaktioner som föraäkrata av EKN. Sedan drygt tiotalet år hax EKN också vänt sig till SIDA för bedömning av ut-veckllngsfränjande effekter vid vias export till u-länder. För att erhålla beslutsunderlag till det relativt nyligen införda S-U-garantisystenet hax nämnden tagit kontakt ned industxiverket för bedön-nlng av samhällsekonomiska och industripolitiska effekter i samband med vissa exporttransaktioner. Vidaire är Sveriges Exportråd företrätt i nämndens styrelse.

EKN föreslås vara beredande och beslutande organ i ärenden om blamdade krediter. Vid beredningen bör beaktas utvecklingsfrämjamde, industripolitiaka ooh exportfränjamde effekter. Arbetsgruppen anser att denna beredning bör kunna ske pä liknande sätt som vid ärenden on S-U-gjaranti. Blandade krediter bör kanna lämnas inon ramen för regeringsavtal mellan Sverige och mottagande u-land. Frågan om sådant avtsJ. bör beredas i kanslihuset parallellt med att EKN tau: ställning till själva kreditärendet.

Arbetsgruppen föreslär att beslut om blandade krediter fattas av EKN:s S-U-styrelse. Nämndens beslut

Prop. 1980/81:41 122

bör ej kunna överklagas. Berörda departement, liksom SIDA, finns företrädda i denna styrelse där de statliga representanterna äx  i majoritet. Styrelsebehandlingen bör främst avse länderval, utvecklingafrämjande och exportfränjamde effekt aant den blandade kredltena gåvoelement. Nämnden bör i aitt bealut specificera kreditbelopp, löptid, refinan-sierlngsränta, amorteringstid m.m. fn-ngn beelut om beviljamde av blandad kredit kan träda i kraft skall från mottagamde u-lands regering ha erhållits besked om att det ändamål för vilket krediten beviljaa är prioriterat och betraktas som utvecklingsfränJamde. Det bör ankonna på EKN att avgöra on betadnlngs-och/eller tramsfereringsgaramtl skall krävas i det enskilda fallet. EKN bör också ansvaxa för att notifiering av blandade krediter sker i enliet med consensus-överenskonnelsens bestämmelser.

Själva refinansieringsoperatlonen föreslås ombesörjas av SEK, Arbetsgruppen anser att SEK bör ges möjlighet att erbjuda refinansiering till de villkor son angivits av EKN. Bolaget bör därför konpenseras för skillnaden mellan uppburen ränta och anorterlng och faktisk uppläningskostnad. Refinansieringen föreslås ske i amslutning till den försöksverksan-het med statsstödd exportkreditgivning son beslöts av riksdagen i maj 1978. Affärsbankernas roll föresläs bli densamma son inon detta SEK-systen. (När-naxe beskrivning av SEK-aystenet finna i kapitel 5,) Blandade krediter bör kunna erbjudaa både 1 svenska kronor och 1 utländsk valuta enll sanma prliw ciper som gäller för SEK-ayatemet.

Eeflnanalerlng 1 SEK på mjuka villkor förutsätter att EKlf-garantl eller annan tillfredsställande

Prop. 1980/81:41 123

säkerhet föreligger.

Ett införande av blandade krediter atäller krav på ökad kreditvolym inom SEK-syatemet. I vilken mån den befintliga ramen för atatsstödd refinansiering i SEK behöver utvidgas på grund av detta får prövas 1 annat samnamhang.

Administrationen av de blandade kreditema ställer amspråk på något utökade personella och andra resuraer hoa såväl EKN aon SEK. Det bör ankonna på reapektive organs styrelse att fastställa omfattningen av denna resursförstärkning. Kostnadema för förstärkningen inom EKN bör kunna täckas av nämndens prenielntäkter. SEK:s administrativa kostnader bör kunna täckas genom ett räntepåslag på samma aätt aom enligt SEK-systemet. Liksom i SEK-systemet bör vidaxe löftesproviaion tas ut.

7.5      Regeringsavtal

Som nämnts i föregående avsnitt kan det många gånger amsea lämpligt att lämna blandade krediter inom ramen för en officiell överenakommelse på regeringsnivå mellan Sverige och mottagande u-land. En sådan överenskommelse kan ingås sepaorat eller son del av ett mer omfattande samarbetsavtal. Den närmare formen får ampassas till det enskilda fallat. Eventuella regeringsavtal bör växa av mer övergripande natur och administrativt enkla att hamtera.

Iven 1 fall då regeringsavtal ingäa bör ett aepaxat finansieringsavtal slutas mellan kreditgivande och mottagamde part. I detta avtal amges de detaljerade kreditvillkoren.

Prop. 1980/81:41                                                                  124

Slutande av avtal om blandade krediter synes ha en aClmänt good-willskapamde effekt genom den publicitet det ofta ges i mottagande u-länder. Det tycks dock spela olika ator roll i olika u-länder om avtalen ingås på regeringsnivå eller ej. Denna skillnad mellan olika u-länder bör givetvis beaktaa från svensk sida.

7.6      Kreditvillkor

Arbetagruppen anser att de blandade kreditema bör innehålla ett gåvoelenent på minst 15% såsom det definieras av OECD;s utvecklingakomnitté (DAC). Vidaxe bör en awägning ske så att ä ena sidan gävoelenentet anpassas efter nottagarlandets utvecklingsgrad och ä andxa sidan gåvoelementet avpassas så att de med krediterbjudandet avsedda syftena uppnås till lägsta möjliga kostnad. Blandade krediter till de fattigaste u-ländema bör företrädesvis innehålla ett gåvoelement på 25% eller ner.

DAC baserar formeln för franräknande av en kredits gåvoelement på en altemativ schabloniserad lånekostnad för u-länder på 10%. Det faktiska gävoelenentet hoa en avensk blandad kredit konner således att skilja sig från det gävoelement som framkommer enligt DAC:a beräkningsnormer om SEK:a uppläningskostnad inte är exakt 10%. On upplåningskostnaden är högre kommer det faktiska gåvoelementet att vara större än det gåvoelement som framkommer enligt DAC-formeln. Sannolikheten för att SEK:a uppläningskostnad aedd i ett längre perapektiv kommer att över- eller underakrida 10%-nlvån är omöjlig att förutae. Under den närmaste framtiden torde den dock ligga över denna nivå. Med uppläningskostnad

Prop. 1980/81:41 125

förstås här den sammanlagda kostnaden för bäde ränte- och växelkuradifferenser vid SEK:3 ut- och upplåning i olika valutor.

Arbetsgruppen anaer vidaxe att de kreditvillkor soffl erbjuds u-landet bör baseras pä en awägning nellan räntesats, återbetalningstid, kreditens totala löptid, förakottsamdel, återbetalningafri period n.m. Denna awägning bör göraa frän fall till fall med hänsyn till preferenser i mrfttagar-landet och under beaktande av berörd exportaffärs särskilda kaxaktärlstlka.

I vissa fall kan mottagaren fästa stor vikt vid en längre kredittid, t.ex. med hänsyn till den planerade investeringens beräknade kassaflöde. Detsamma kam gälla om mottagairlandets tillgång pä utländsk valuta förväntas bli knapp under kreditperioden.

Vissa ytterligare synpunkter på kreditvillkorens utformning hax lämnats i avsnitt 7.5 "Produkter och projekt".

7.7      Fördelning av atatafinansiell kostnad

Svenska blandade krediter har poaitiva effekter både från biatändapolltisk och från exportfrämjande synpunkt. Arbetsgpruppen finner det därför rimligt att statena koatnad för denna kreditgivning fördelas mellan berörda huvudtitlar pä statsbudgeten.

I arbetsgruppens förslag till konatruktlon av blandade krediter gea SEK möjlighet att medge refinansiering på mjukaure villkor än Inom SEK-systemet.

Prop. 1980/81:41                                                                  126

Detta system tillämpas f.n. under en försöksperiod och kan komma att ändras. Enligt arbetsgruppens uppfattning kan den föreslagna konstruktionen av blandade krediter bibehållas så länge grundtanken i SEK-syateraet kvarstår, nämligen att SEK kan länma förhandsutfästelae om refinamsiering till fast ränta.

Statens kostnad för en blandad kredit kam sägaa sönderfalla i två delar. En första del består av koatnaden för den räntesänkning som kan beviljaa inom SEK-aystemet, En andra del tillkonner på grund av att kreditvillkoren ytterligare mjukas upp. Sistnämnda koatnad kallas fortsättningavis "den tillkommande kostnaden" för blandade krediter. Arbetsgruppen föreslår att den första delen finansieras på aamma sätt och över aamma anslag aom motsvarande kostnad inom SEK-aystemet. Den tillkommande kostnaden bör finansieraa med biståndsmedel.

Vad gäller utbetalning av statena ersättning till SBK för den tillkommande koatnaden finns olika möjligheter. Man kan låta hela denna kostnad belasta statabudgeten det år en kredit beviljaa, Altemativt kan koatnaden fördelaa jämnt över kreditena löptid, Arbetagruppen anser det lämpligt att hela den tillkommande koatnaden finansieras ned medel som atällta till förfogande för det budgetär då bealut om kreditutfäatelse fattas. Kreditgivningen begränsas därmed automatiskt av storleken på de belopp som budgeterats för ändanälet.

Erforderliga budgetmedel bör reserveras när EKN fattat beslut om blamdad kredit. Utbetalning till SEK föreslås ske i form av ett nuvärdesbelopp som

Prop. 1980/81:41                                                                  127

atälla till bolagets förfogande när kredittiden börjar löpa. Nuvärdesbeloppet bör baseras på 10% diskonteringsränta. Kredittidens startp\inkt bör för detta ändaunäl definieras enligt de regler aom tillänpaa av EKN. Om utbetalning av kreditbelopp akett innan kredittiden börjat löpa (\inder byggnadatiden) skall SEK:s sedvanliga refinansierings-räntor gälla fram till startpunkten.

För att kunna tillämpa detta avräkningsförfarande krävs att den tillkommande kostnaden för blandade krediter kan beräknas på förhand. Arbetsgruppen föreslår att man utgår från de för u-ländema förmånligaste villkor som vid en visa tidpunkt kam beviljas för refinanaiering av exportkrediter inom SEK-systemet. För närvarande är dessa villkor 10 års kredittid till 8,25% ränta för län i svenska kronor. En sådaui kredit har 5,7% gåvoelement. Gea krediten i atället i utländsk valuta är motsvarande räntesats 7,75% och gåvoelementet 7,6%.

Skillnaden mellan den blandade kreditens gåvoelement och det gåvoelement som kam uppnås vid förmånligast möjliga refinansiering inom SEK-aystemet utgör den tillkommande kostnaden för blandade krediter. Eftersom arbetsgruppen föreslår att gåvoelementet för en blamdad kredit akall beräknas enligt DAC;a normer blir den tillkommande koatnaden, vid ett givet gåvoelement, konataint vid oförändrade gränsvärden i SEK-systemet. Den föräindras alltså inte om kredittiden förlängs eller om en amorteringsfri period beviljas.

Den tillkommande kostnaden är enbart beroende av gåvoelementets storlek. Kostnadsfördelningen är

Prop. 1980/81:41                                                                  128

enkel att fastställa. Vid 15% gåvoelement blir den biatåndsfinansierade kostnaden 9,5% av kreditbeloppet om krediten ges i svenska kronor och 7,4% om den ges i utländsk valuta. Vid 25% gåvoelement blir den biståndsfinansierade delen 19,5% resp. 17,4% (ae bilaga i).

Kostnaden inom ramen för SEK-systemet kommer att variera beroende på SEK:3 upplänlngsränta. Om upplåningsräntan är exakt 10% uppkommer inga kostnadsökningar för SEK-systemet vid förlängd löptid eller aunorteringsfri period. Om upplåningsräntan ligger under 10% minskar SEK-systemets kostnad, medan bi-atåndakostnaden förblir konstant. Arbetsgruppen anser emellertid att den kostnad som belastar biståndsanslaget ej bör få överstiga den faktiska gåvoandelen hos en blandad kredit (se avsnitt 2.2.1).

För att ge en indikation på hur statens sammanlagda kostnad fördelar sig mellan SEK-systemet och biståndsanslaget har arbetsgruppen räknat fram kostnadsfördelningen vid nägra olika kombinationer kreditvillkor. Det viaar sig då att SEK-systemet kommer att finansiera 2}% av nuvärdet av statens kostnad för en blamdad kredit, om SEK:s upplänlngsränta är 10% och kreditens gåvoelement är 25%, ökar upplåningsräntan ökar också SEK-systemets totala kostnader och därmed dess andel. Se vidare bilaga 1.

7.8      Omfattning och finansiering av svenska blandade krediter

I regeringens budgetförslag för budgetåret 1980/81 har anvisats 60 nllj.kr. pä tredje huvudtiteln Tinder anslaget C 2 Bilateralt utvecklingssamarbete för

Prop. 1980/81:41                                                                  129

finansiering av kostnader i samband med blandade krediter. Detta belopp skall täcka den tlllkommamde kostnad, utöver finansiering inom SEK-syatemet, för vilken redogjorts i föregående avsnitt.

Hur stor total kreditvolym som med utgångspiinkt frän detta belopp kan komma att beviljas 1 form av blandade krediter beror på vilka kreditvillkor som medges i de enskilda fallen.

Kreditvillkoren är av betydelse eftersom ett högre gåvoelement innebär att en atörre del av de medel aom budgeterata särskilt för blamdade krediter då utnyttjas för varje enskild kredit jämfört med vad som akulle varit fallet vid ett läge gåvoelement. Ju högre gåvoelement som medges i det enskilda fallet desto mindre total kreditvolym kan beviljas i form av blandade krediter. Är gåvoelementet 15% räcker 60 milj.kr. till en kreditvolym pä 645 nllj.kr. Vid 25% gåvoelement kam en kreditvolym på ca 310 milj.kr. beviljas med hjälp av sanma belopp.

Lämplig verksamhetsvolym och amslagabehov för kommande budgetår bör övervägas i det sedvanliga budgetarbetet. Arbetsgruppen föreslår att medel därvid anvisas för kreditgivning i minst motsvaramde omfattning som för budgetåret 1980/81.

En aärskild faktor att beakta i sammanhanget är att de beslut aom fattas av EKN och SEK avaer förhamda-utfästelser om refinansiering pä visaa kreditvillkor. Det är emellertid inte troligt att alla aådana utfäatelaer konner att tas 1 amspråk efterson alla affärsförhandlingar inte kan förväntas leda fram

9 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr41

Prop. 1980/81:41 130

till leverana. Planeringa- och projekteringstiden för investeringair i u-länder är ofta lång. Iblamd kan det röra sig on åtskilliga är. Under sådama onständlgheter kan det hända att nottagaxlandet t.ex. ändxar det planerade projektets inriktning eller utfornning aå att avenaka leverantörer inte längre är aktuella. Mottagaxlandet kam också senareläggs en planerad investering på obestämd tid.

Arbetsgruppen anser därför att utfästelser on finansiering i fom av blandade krediter bör vara tidsbegränsade. Glltietetiden för löften om blandade krediter bör överensatänna med giltighetstiden för utfästelser om EKN-garamti för saunna transaktioner. Utfästelser om blandade krediter bör ockaå kunna förlängas på aaunna aätt som utfästelser om garamti,

Alla utfästelser om blandade krediter kan, som nämnts, inte föinräntas resultera i att kreditbeloppen verkligen utnyttjaa. Beträffande exportkreditgarantier utgår EKN f,n, från att 40% av beviljade utfästelser avaer affärer som blir av, Garantiutfästelser avräknas därför bara med 40% av sitt belopp mot den ram för garantigivning som statsmakterna fastställt. För kreditgivning inon SEK-aystemet tillänpaa en motsvarande avräkningsprocent på 25%,

Blandade Icredlter är betydligt förmånligare för mottagaren än erbjudanden on exportkrediter på sedvam-llga villkor. Arbetsgruppen anaer därför att avräk-ningaprocenten för blandade krediter bör vara högre än för kreditgivning inom SEK-systemet eller vid EO:s garantigivning. Under en inledningsperiod kan det vara motiverat att inte bevilja löften on en större volym blandade krediter än vad aon verkligen kan finan-sieras ned budgeterade medel. Näx erfairenhet vunnits

Prop. 1980/81:41 131

av i vilken utsträckning sådana utfästelser utnyttjas får avgöraa om avräkning med 100% bör bibehållas eller om en lägre procentsats kam fastställas.

7,9      Garantiordning

För att blandad kredit akall kunna utgä erfordras att EKN-garanti eller annan tillfredsställande säkerhet föreligger. Arbetsgriappen utgår från att EKN 1 merparten av fallen skall kunna lämna garanti inom ramen för ordinarie garantisystem dvs, normal-gaxamti eller S-U-gairanti,

On nämnden inte anser sig kunna medge S-U-garamti inon ordinarie systen och det rör sig om särskilt biständapolitlskt motiverad export som avses finansieras med blandade krediter, bör nöjlighet finnas att ändå överväga aådan garanti. Ett tillägg till det bemyndigande som nämnden erhållit genom prop, 1978/79:201 krävs för att den i dessa fall skall ha möjlighet att acceptera ett ökat risktagande. En sådan möjlighet skall självfallet inte påverka gällande riktlinjer för S-U-systemet eller ändra principema för risktagandet i övrigt.

Arbetsgruppen anaer att den aärskilt biatåndspolitiakt motiverade garantigivning som kan föranledas aw blandade krediter bör kunna rymmas inom den ram för högsta betalningaansvar aon anvisats av riksdag och regering för EKN:a S-U-ayaten. Enligt gruppena nening.torde det endast bli aktuellt att nedge ett fåtal sådana gsan-tier imder varje budgetår. Det bör ankomma på EKN att fastställa premiesats och täckningsgrad för dessa garantier.

Premiemedel för särskilt biatåndspolitiakt motiverad

Prop. 1980/81:41 132

garantigivning i samband med blamdade krediter bör tillföras en särskild s.k. säkerhetsreserv, upprättad inom EKN enligt aamma principer aom för annan garantigivning. Utbetalningar på grund av skadefall på dessa garantier bör finansieras med medel från säkerhetsreserven. Är reserven ej tillräcklig bör, på aamma aätt som vid annan garantigivning, tillfälliga dragningar kunna göras på den rörliga kredit som står till förfogande hos Riksgäldskontoret.

Nämnden bör årligen redovisa säkerhetsreservens storlek till regeringen. Skulle reserven då visa sig negativ bör EKN ha rätt till viss ersättning. Ersättning kan utgå för gjorda utbetalningar antingen 2 år efter respektive obetald fordrans förfallodag eller efter det att multilateral skuldkonsoliderlngsöver-enskommelse ingåtts. Även räntekostnader för sådana utbetalningar bör ersättas. Denna ersättning till EKN bör utbetalas från biståndsanslaget. Någon svårighet att budgetera beloppets storlek bör ej uppstå eftersom det rör sig om ersättning i efterhand.

Betalningar som inflyter från köpare till EKN, efter det att nämnden gjort utbetalning till garantitagare, bör tillföras säkerhetsreserven. Därmed minskar behovet av framtida utbetalningar från biståndsanslaget.

7.10     Schematisk översikt över gången hos ett

ärende enligt arbetsgruppens förslag till konstruktion av svenska blandade krediter

Ett svenskt exportföretag preliminärförhandlar med en köpare i ett u-land. Båda parter är intresserade av fortsatta diskussioner om en konkret affär.

Prop. 1980/81:41 133

1)   Exportören ansöker hos EKN om mjuka kreditvill
kor och exportkreditgaranti. Samtidigt ansöks
hoa SEK om kreditutfästelae,

2)   EKN bereder kreditärendet med beaktande av ut-
Tecklingsfrämjande, industripolitisk och export-
främjamde effekt. Besked inhämtas från mottagar
landets regering om att man där prioriterar den
aktuella affären och att den har en utvecklings
främjande effekt. Garantiärendet bereds av EKN

i vamlig ordning.

I förekommande fall bereds frågan om regeringsavtal parallellt inom kanslihuset.

3)   Nämndens S-U-styrelae beslutar om bifall eller
avslag av ansökan i vad avser mjuka kreditvill
kor respektive exportkreditgaranti. Nämndens be
slut kan ej överklagas. Erforderliga budgetmedel
reserveras.

Styrelaebehandlingen avseende mjuka kreditvillkor koncentreras på länderval, utvecklingaeffekter, exportfrämjamde effekt och gåvoelementets storlek. EKN utfärdar utfästelse om garanti och om förmånliga kreditvillkor.

4)      Sedam SEK för sin del berett ärendet tau: dess styrelse, ned EKN-beslutet som grund, ställning till utfästelse om refinansiering på förmånliga kreditvillkor.

5)      Den svenska regeringen tar om aå erfordras ställning till om ett övergripande avtal med erbjudande on den föreslagna krediten skall ingäa med

Prop. 1980/81:41 1.34

regeringen i mottagande u-land. Regeringaavtal ingås.

6)       Förhandlingar mellan köpare och säljare slutförs,

7)       Plnansieringsavtal ingås mellan kreditgivare och mottagare.

8)       Kreditbeloppet utbetalas av SEK som då av budgetmedel erhåller ersättning med nuvärdet av den tillkommande kostnaden för den blandade krediten.

7.11     Ikraftträdande, författningsändringar m.m.

Arbetsgruppen anser att blamdade krediter bör kunna beviljas så snart under budgetåret 1980/81 som det med hänsyn till riksdagsbehandling ooh adminiatrativa förberedelaer är möjligt. Målsättningen bör vara att ayatemet akall kunna tillämpas fr.o.m. den 1 jamuari 1981,

Under de närmaste åren bör en löpande utvärdering av ayatemet för blandade krediter ake i aamband med det årliga budgetarbetet inom regeringskansliet.

Arbetsgruppens föralag innebär att EKS och SEK ålägga delvia nya uppgifter, vilket torde kräva viaaa författnings ändringar.

Den närmare utformningen av de föreslagna reglema för blamdade krediter och för gsrantlglvning i samband med aådana krediter bör enligt arbetsgruppens

Prop. 1980/81:41                                                                  135

mening ake i förordning. Vidare torde instruktionen (1965:660) för exportkreditnämnden behöva ändras.

De nya uppgifter aom SEK erhåller enligt arbetagruppena föralag innebär ett tillägg till, men inte nödvändigtvis en utvidgning av, de förvaltningsuppgifter rörande stataatödd exportkreditgivning, son bolaget anförtrotts med atöd av lagen (1978:403) om bealutanderätt för avenakt kredltaiktiebolag i fråga om exportkredit i viaaa fall. Bäde de hittillavarande och de nya uppgiftema innebär myndighetautövning. Enligt 11 kap. 6 § regeringsformen kräva det stöd i lag för att överlämna förvaltningsuppgift som innebär myndighetsutövning till annan än nyndighet. Det bör därför öveirvägas om utformningen av ovannämnda lag täcker SSK:a nya uppgifter. En mer detaljerad reglering av SEK:s nya uppgifter kan lämpligen ske i förordningsform.

Vidare bör uppgörelse träffas mellam staten och SEK om formerna för ersättning till bolaget för kostnader i samband med blandade krediter.

Prop. 1980/81:41 136

Bilaga 1

Statens kostnad för svenska blandade krediter -räkneexempel

Arbetegruppen har räknat fram nägra exempel som belyser atatena koatnad för blamdade krediter. Beräkningarna baaeras pä det förslag till utformning av kreditgivningen son redogjorts för i kapitel 7.

Blandade krediter antas i exenplen ges i svenska kronor. Efterson blandade krediter föreslås delvis bekostas ned ett nuvärdesbelopp son belastar bl-ståndsamslaget det är beslut fattas, har den kostnad son faller på SEK-systenet ocksä nuvärdesberäk-nats för att möjliggöra en jämförelse. Diskonterings-räntan är 10%. SEK:a upplåningakoatnad beatåx av ränta sant växelkurskostnad, i de fall sådan uppstår.

Beräkningarna avser i samtliga fall ett kreditbelopp på 100 nllj.kr. SEK-systenet utnyttjas för att refinansiera den blandade krediten till 8,25% faat ränta vid en löptid på 10 år. Resterande kostnad finansieras ned nedel frän biståndsamslaget. Vid längre kredittider förblir den sålunda framräknade biständakostnaden konatemt.

Nedanstående tabeller baseras pä sex olika uppsättningar kreditvillkor. Tre av dem illustrerar: ca 15% gåvoelenent (framräknat enligt DAC:s normer). De övriga tre illustrerar ca 25% gåvoelement. De exemplifierade kreditvillkoren hax  valts för att belysa förmånlig kreditgivning med tonvikt lagd på sänkt räntesats, förlängd äterbetalningstid eller

Prop. 1980/81:41                                                                  137

en återbetalningsfri period imder kredittidens första år. Återbetalning i lika stora halvårsvisa rater har antagits.

Följande uppsättningar kreditvillkor har jämförts:

Gåvoelement ca 15%                   Gåvoelement ca 25%

onvikjt £å_sänkt_rän_tea_ts

10 års kredittid        10 åra kredittid

5,81% ränta                        3,18% ränta

onvik £å_f£rl.äng;d t£reialnln£sii

20 åra kredittid        20 åra kredittid

7,16% ränta                        5,43% ränta

onvikjt £å_en terbe_talnin£s£r_i £e£id_i_b£rj_an

15 års kredittid, varav  I5 åra kredtitidvarav

5 återbetalningsfria år  5 återbetalningsfria år

7,36% ränta                        5,75% ränta

I följande tre tabeller illustreras dels den sammanlagda statliga kostnaden för blandade krediter med de exemplifierade kreditvillkoren, och dels fördelningen av denna kostnad mellan biståndsanslaget och SEK-systemet. Beloppen i tabellerna är nuvärdesbelopp i nllj.kr.

Prop. 1980/81:41

138

Tabell 1

Bxenuel på statens kostnad för blandade krediter on tonvikten lagts på sänkt räntesats

15% gåvoelenent milj.

25% gävoelement milj.

SEK:s uppläningskostnad

			kr.	%	kr, '	$
8%1)	bistånd	anedel:	9,3	126	19,5	111
	SEK-sys	temet;	+1.9	+ 26	+ 1,9	+11
9%	11		9,3	83	19,3	91
			1.9	17	1.9	9
10%	11		9,3	62	19,3	77
			5,7	38	5.7	25
11%	11		9,5	49	19,3	67
			9.5	51	9.5	?
12%	TT		9,3	41	19,3	59
			1?,?	59	1?,5	41

Tabell 2

Exemnel på statens kostnad för blandade krediter om tonvikten läggs vid förlängd återbetalningstid

SEK:8 uppläningskostnad

15% gåvo-		25% gåvo-
element		element
milj.		milj.
kr.   %		kr.   %
8%0	biståndsmedel;		9,5	558	19,5	155
	SEK-eyatenet		+6,7	+258	+6,7	+53
9%0	IT		9,3	106	19,3	103
			+0,5	+é	+0.5	+3
10%	II		9,3	62	19,5	77
			5.7	38	5,7	23
11%	11		9,3	44	19,3	62
			11,9	56	11,9	53
12%	11		9,5	54	19,3	51
			18,2	66	18.2	4?

1) Den kostnad aom belaatar biståndsanslaget bör ej få överstiga den faktiska gåvoandelen hos en blamdad kredit

Prop. 1980/81:41                                                    139

Tabell  5

Exenpel på	statens	kostnad för blandade		krediter
om tonvikt	en läggs	på ätt	srbetalningsfri	period
SEK:s upplånings-kostnad			15% gåvoelement nilj, kr,   %	25% gåvoelement nilj, kr.   %
8% 1)	biständsmedel: SEK-svatemet:		9,3  274 +5.9  174	19,5  144 +5,9  +44
9%	11		9,3  101 +0.1   +1	19,3  101 +0.1   +1
10%	11		9,3   62 5.7   38	19,3   77 5.7   23
11%	11		9,5   45 11.5   55	19,3   63 11.5   37
12%	H		9,5   55 17,2  65	19,3   53 17,2  47

Son framgår av tabellerna ökax SEK-systemets kostnad när SEK:s upplåningsränta stiger. Den koatnad aon finamsieraa ned biståndsnedel påverkaa därenot inte av vaurlationer i uppläningakoatnaden.

Tabellerna 1-3 anger de kostnader son uppstår vid en kreditvolym pä 100 milj,kr. Med utgångspunkt från deaaa exempel kam man aåledes räkna fram hur atort belopp aon behöver tas i amspråk frän biatändaam-slaget för att finanslera en viss kreditvolym.

Exempel: En blandad kredit på 100 milj.kr. ned 25% gåvoelenent kostar 19,5 nllj.kr. i biståndsmedel. Är kreditvolymen 200 nllj.kr. kostar den 58,6 nllj.kr. osv.

Onvänt räcker 60 nllj.kr. i biståndamedel till en kreditvolyn på 3II milj.kr, om gävoelementet är 25%, Är gävoelenentet 15% räcker sanma belopp i stället till en kreditvolyn på 645 milj,kr.

t) Den kostnad som belastar blståndsanalaget bör ej få överstiga den faktiska gåvoandelen hoa en blandad kredit.

Prop. 1980/81:41                                                                  140

Bilaga 2

Sammanställning av remissvar

Efter remiss har yttranden över arbetsgruppens rapport avgivits av styrelsen för internationell utveckling (SIDA), riksrevisionsverket (RRV), kommerskollegium (KK). exportkreditnämnden (EKN), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens industriverk (SIND), bankinspektionen, allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse, fullmäktige i Sveriges riksbank, fullmäktige i riksgäldskontoret, Sveriges exportråd. Internationella Handelskammarens Svenska Nationalkommitté, Sveriges industriförbund. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska bankföreningen - med instämmande av PKbanken, Svenska sparbanksföreningen, AB Svensk Exportkredit (SEK), Svenska byggnadsentreprenörföreningen. Svenska konsultföreningen. Sveriges varvsindustriförening, Sveriges mekanförbund. Svenska Metallindustriarbetareförbundet, Svenska Företagares Riksförbund, Sveriges Hantverks- och Industriorganisation - Familjeföretagen, Svensk industri-förening, Svenska handelskammareförbundet, fonden för industriellt samarbete med u-länder (Swedfund), utbildningsberedningen, beredningen för internationellt läkemedelssamarbete, Telecoms International AB (Swedtel), utvecklingsfonden i Stockholms län, utvecklingsfonden i Jönköpings län samt nationalekonomiska institutionen vid Stockholms universitet.

Allmänna synpunkter

Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) förordar en modell där blandade krediter ges inom två system. Ett med syfte att öka det finansiella flödet till Sveriges programländer och ett för att subventionera exportkrediter i sådana fall dä svenska företag riskerar att förlora exportorder p. g. a. att konkurrentföretag från andra länder kan erbjuda förmånligare krediter.

Alternativt föreslår SIDA att en del av det belopp som anslås för blandade krediter reserveras för krediter till de allra fattigaste och kommersiellt minst intressanta länderna, eller att klarare direktiv formuleras för ländervalet. SIDA anser att blandade krediter som innehåller biståndsmedel i princip enbart bör ges till programländer och länder med vilka Sverige bedriver ett bredare samarbete.

SIDA framhåller vidare att blandade krediter bör kunna utgöra en viktig del av samarbetet med länder där biståndet håller på att avvecklas.

I en reservation mot styrelsens yttrande anförs att yttrandet borde ha utformats som ett otvetydigt stöd till utredningens förslag. Det är en felsyn att betrakta blandade krediter så att de antingen måste vara enbart bi-ståndsmässiga, och alltså utan kommersiellt intresse för Sverige, eller enbart kommersiella, och i det fallet utan utvecklingseffekter som kan överensstämma med biståndspolitiska mål. Givetvis kan båda effekterna föreligga samtidigt.

Riksrevisionsverkel (RRV) har inget att anföra.

Kommerskollegium (KK) understryker vikten av att man i olika internationella sammanhang med kraft verkar för att överläggningar tas upp i frägan om exportkreditstödjande åtgärder för att därigenom uppnå en förbättrad efterlevnad av de internationella regler som redan finns på området.

Det bör vidare uppmärksammas att consensus-överenskommelsen inte

Prop. 1980/81:41                                                                  141

står i överensstämmelse med de grundläggande principerna för GATT:s subventionskod, vare sig allmänt eller ifråga om exportsubventioner. Genom en särskild undantagsbestämmelse har emellertid överenskommelsens existens de facto accepterats.

Den tänkta konstruktionen av de blandade krediterna inrymmer, enligt KK, en målkonflikt: å ena sidan skall de biståndspolitiska målsättningarna hävdas vid ländervalet vilket innebär en tonvikt på de fattigare u-länderna, å den andra skall man främja de svenska företagens intresse av att etablera export till intressanta u-landsmarknader, särskilt sådana med förväntad högre investeringstakt än OECD-området. Dessa marknader torde främst finnas hos de bättre lottade u-länderna och inte i de fattigastes krets.

Kollegiet är starkt medvetet om att andra stater tillämpar exportsubventioner av berört slag särskilt till vissa länder och marknader. Detta förhållande gör det svårt att motsätta sig att även svenska staten medverkar med exportsubventioner. Därmed är inte sagt att den internationella ordning som nu råder till följd av consensus-överenskommelsen är tillfredsställande ur svensk synpunkt.

Kollegiet erinrar om den debatt i internationella fora som f. n. förs rörande "graduation" när det gäller handelspolitiska förmåner för u-länder och som särskilt aktualiserats i samband med den pågående översynen av det generella tullpreferenssystemet (GSP) till förmån för u-länderna. Med "graduation" menas att särbehandlingen anpassas till respektive u-lands utvecklingsnivå. Detta kan ta sig uttryck på två sätt, dels genom "phasing in", dvs. att u-länderna med ökad utvecklingsnivå påtar sig ökade förpliktelser, dels genom "phasing out", dvs. att de mest utvecklade och bäst ställda u-länderna förlorar sin status som förmånsbehandlade länder. I denna debatt har förmärkts ett betydande intresse från i-ländernas sida att utveckla bl.a. GSP i denna riktning samtidigt som man är medveten om svårigheterna att i praktiken genomföra "graduation" bl.a. av politiska skäl, och svårigheterna att uppställa tillräckligt objektiva kriterier.

Det kan finnas anledning att anlägga ett analogt betraktelsesätt ifråga om biståndsandelarna inom ramen för blandade krediter enligt consensus-överenskommelsen. KK undrar om man inte måste enas om en lista på de länder som skall kunna komma i fråga för olika u-landspolitiskt motiverade åtgärder. Risk kan annars uppstå att samma u-land bedöms olika beroende på om ansökan gäller investeringsgaranti, bidrag från Swedfund eller blandad kredit.

Kollegiet vill till skillnad från arbetsgruppen inte underskatta risken av att förekomsten av ett svenskt system med blandade krediter på sikt leder till att ett växande antal u-länder kommer att kräva sådana krediter för all import från Sverige.

Exportkreditnämnden (EKN) noterar att det är särskilt vanligt att i-länder erbjuder blandade krediter till sina forna kolonier. Att Sverige inför ett system för blandade krediter kan möjligen utgöra en påtryckning på andra länder när det gäller att skapa en klarare gränsdragning mellan vad som i internationella sammanhang betraktas som renodlat bistånd i motsats till bistånd där det exportfrämjande intresset är klart framträdande och där statssubventionen lätt medför en snedvridande effekt från kommersiell konkurrenssynpunkt. Blandade krediter skulle då förhoppningsvis komma att användas huvudsakligen i rent biståndssyfte och innehålla ett gåvoelement av minst 25%.

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) anser samhälleliga åtgärder som syftar till en långsiktig förstärkning av industrins konkurrenskraft vara angeläg-

Prop. 1980/81:41                                                    142

na. Frågan om den tekniska utformningen av tex blandade krediter anses dock falla utanför AMS:s ansvarsområde.

Statens industriverk (SIND) pekar på risken för ineffektivitet och snedvridning såväl från biståndssynpunkt som med hänsyn till industripolitiska intressen om man som arbetsgruppen försöker uppnå två mål samtidigt. För det enskilda u-landet bör tilldelade biståndsmedel ge störst effekt om aktuella varor köps där priset är lägst, med eller utan subvention från levererande land. Verket beskriver tre typer av situationer när samhällsekonomiska argument talar för en subventionering av exportaffärer. För stora projekt med högt risktagande där företagen i vissa fall inte kan bära de risker som borde tas med hänsyn till sannolika eller möjliga marknadsvinster för berört företag eller andra svenska företag (långsiktig marknads-effekt). När företaget befinner sig i en tillfällig svacka och projektets företagsekonomiska kalkyl inte rätt avspeglar den berörda arbetskraftens alternativkostnad (sysselsättningseffekt). Vid verksamheter och projekt som representerar ett mycket högt teknologiskt och kompetensmässigt innehåll.

Bankinspektionen har inget att erinra mot förslaget om blandade krediter. Man anser det sannolikt att en säkerhetsprövning efter samma grunder som beträffande SEK-kredit i allmänhet kommer att ge vid handen att EKN-garanti som regel erfordras. I enlighet med SEK-systemet bör SEK vid sin kreditprövning m m i görligaste mån repliera på affärsbankerna.

Allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse har beslutat avstä från att avge nägot yttrande.

Fullmäktige i Sveriges riksbank anser att en omfattande subventionering av exportkrediter innebär stora risker för en felaktig allokering av våra produktionsresurser.

Genom kraftig subventionering av viss export till u-länderna erhålls en stark stimulans för att avlänka resurser för export till sådana länder utan nägon avvägning mot resursernas värde i en alternativ användning.

En annan generell risk som följer av det aktuella förslaget är att u-länderna kan komma att resa krav på förmånlig kreditgivning för en växande del av importen från Sverige.

Vid en selektiv prövning av olika exportprojekt måste det avgörande vara den vanskliga bedömningen av de mera långsiktiga effekterna på importlandets utveckling och på framtida svensk export pä normala villkor.

Fullmäktige framhåller att det finns bistånds- och exportmässiga skäl för att förverkliga arbetsgruppens förslag. Det står vidare klart att det förhållandet att flertalet andra industriländer använder sig av någon form av blandade krediter måste tillmätas betydande vikt vid bedömningen av om Sverige bör ha möjlighet att ge krediter av detta slag.

Riksgäldskonlorels fullmäktige, som tagit ställning endast i de avseenden som berör fullmäktige, har inget att erinra mot att ett system för blandade krediter inrättas i huvudsak enligt arbetsgruppens förslag.

Sveriges industriförbund finner det mycket tillfredsställande att ett förslag till blandade krediter utarbetats men anser det vara alltför restriktivt utformat. Förbundet vill särskilt understryka de problem som uppstått inom ramen för det bredare samarbetet med vissa u-länder. I flera fall har de svenska företagen inte kunnat erbjuda tillräckligt attraktiva kreditvillkor och därför inte kunnat utnyttja det försteg som varit ett av målen för det bredare samarbetet. Detta problem skulle kunna lösas med blandade krediter.

Prop. 1980/81:41                                                                  143

Förbundet understryker att Sverige på kort sikt inte har råd att ställa sig helt utanför i en konkurrenssituation där andra länder använder sig av förmånliga exportkrediter i allt större utsträckning.

Sveriges exportråd instämmer i allt väsentligt i vad Sveriges industriförbund anfört i sitt yttrande.

InternationeUa Handelskammarens Svenska Nationalkommitté ansluter sig till de synpunkter som framförts av Sveriges industriförbund i detta ärende.

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) tillstyrker arbetsgruppens förslag men framhåller att Sverige pä exportkreditomrädet bör verka för att exportkrediter som konkurrensmedel får så begränsad betydelse som möjligt. Endast i de fall då det kan konstateras att svensk exportindustri möter stora problem i den internationella konkurrensen på grund av utländska subventionssystem bör Sverige kunna anpassa villkoren för exportkreditgivning sä att de överensstämmer med dem konkurrentländerna erbjuder. Statliga subventionssystem bör ses som tillfälliga lösningar i avvaktan på att internationella överenskommelser syftande till en minskning av subventionerna pä exportkrediter kommer till ständ.

Enligt TCO:s uppfattning bör biståndspolitiken ges en sådan inriktning att den andel av biståndet som ges en bunden karaktär blir så läg som möjligt. Det obundna biståndet ökar frän u-landssynpunkt värdet av de finansiella resurser som erhålls,

TCO förutsätter att möjligheterna till blandade krediter prövas selektivt och att de biståndspolitiska hänsynen tilldelas avgörande vikt vid beslut om blandad exportkreditgivning.

Centralorganisationen SACO/SR menar ä andra sidan att sä länge u-länderna inte själva byggt upp en kompetens att planera och administrera ett helt obundet bistånd bör Sverige i större omfattning än tidigare inrikta det bilaterala biståndet på stöd i form av svenska utbildare, tekniker och produkter. Blandade krediter medför att mottagariandets möjligheter till ekonomisk och social utveckling ökar.

SACO/SR delar rapportens åsikt att Sverige inte har råd att stå utanför systemet med blandade krediter. Denna form av exportfrämjande åtgärder bör dock användas selektivt.

SACO/SR anser att blandade krediter leder till positiva effekter från bäde biständspolltisk och exportfrämjande synpunkt och ställer sig därför bakom rapportens bedömning att Sverige ska ha möjligheter att erbjuda u-länderna blandade krediter.

Landsorganisationen i Sverige (LO) anser det rent allmänt olyckligt att söka konstruera system som skall tillgodose både biständspolitiska och exportfrämjande mål.

LO förslår istället att tvä skilda system för blandade krediter införs. Ett system inom biståndets ram och ett för att tillgodose handelspolitiska motiv.

Med avseende på väsentliga förhällanden, som vilka länder som ska kunna erhålla blandade krediter och vilka projekt som ska kunna komma ifråga för sådan finansering, skiljer sig tillämpningen i praktiken starkt beroende pä om det är det biständspolitiska eller det exportfrämjande mälet som ska uppfyllas. I det senare fallet blir det i första hand de u-länder som arbetsgruppen benämner "de mer investeringsexpansiva" som ska erbjudas blandade krediter, länder som i mycket ringa omfattning överensstämmer med de u-länder som kommer i fråga om urvalet sker utifrän biständspolitiska mål. Då bör också de projekttyper prioriteras som på sikt

Prop. 1980/81:41                                                                  144

kan leda till en svensk exportexpansion. Prioriteringen av projekt blir sannolikt en helt annan om de biståndspolitiska övervägandena sätts i förgrunden.

Enligt LOs mening är den tilltagande användningen av mjuka krediter som konkurrensmedel olycklig. Sverige bör aktivt verka för internationella avtal som begränsar och pä sikt eliminerar denna konkurrens. Dessa avtal bör också påverka de blandade krediter som finansieras med biståndsmedel; exempelvis på så sätt att bindningen till upphandling i kreditgivarian-det upphör.

LO anser dock sannolikheten för att sädana begränsningar kommer till ständ inom den närmaste framtiden som liten.

Svenska arbetsgivareföreningen hänvisar till Sveriges industriförbunds yttrande.

Svenska bankföreningen understryker vikten av att systemet för blandade krediter utformas som en del av det samlade exportfinansieringssystemet, införes för en begränsad prövotid och underkastas en löpande utvärdering.

Post- och Kreditbanken (PK-banken) delar de synpunkter som framförs i Svenska bankföreningens yttrande.

AB Svensk Exportkredit (SE!K) tillstyrker att ett system för blandade krediter enligt utredningens förslag införs. SEK utgär från att en samlad utvärdering av exportfrämjande åtgärder, som torde vara aktuell i en nära framtid, även kommer att omfatta systemet med blandade krediter.

Svenska byggnadsentreprenörjöreningen ansluter sig till de ställningstaganden som gjorts inom Sveriges industriförbund och åberopar förbundets yttrande som sitt eget.

Svenska konsultföreningen hälsar med tillfredsställelse arbetsgruppens ■förslag och tillstyrker det i allt väsentligt.

Sveriges Varvsindustriförening instämmer allmänt i de synpunkter som framförts av Sveriges industriförbund. Föreningen anser det positivt att stöd till utvecklingsländer skall kunna utgå även vid försäljning av nya produkter som varven kan komma att producera inom ramen för sin ändrade produktionsinriktning.

Sveriges mekanförbund ansluter sig helt till vad som framförts i remiss-svaret från Sveriges industriförbund.

Svenska MelalUndustriarbetareförbundet pekar pä svårigheter i samband med att en rad olika myndigheter under senare tid har inrättats för olika former av kontakter med u-länder. En samordning bör komma till ständ.

Under 80-talet är det ett nationellt intresse för Sverige att utöka sin exportandel pä u-landsmarknaderna. U-länderna bör ocksä ha intresse av att få kontakt med svensk industri för att kunna köpa de investeringsvaror och den teknologi som är intressant för deras nationella utveckling. Här finns alltså gemensamma intressen mellan Sverige och u-länderna.

En svensk u-landspolitik mäste utgå från att ett gemensamt intresse finns av utökade kommersiella kontakter, men också att en klar boskillnad måste göras mellan vad som är biståndspolitiskt motiverat och vad som motiveras av svenska exportintressen.

Förbundet anser det rimligt att svensk exportindustri ges möjlighet att konkurrera på något så när lika villkor jämfört med andra länders exportindustri på växande u-landsmarknader, och förordar däiför att ett system med blandade krediter införs, dock inte med den begränsning av mottagarländer som utredningen föreslagit. Eftersom dessa krediter i första hand

Prop. 1980/81:41                                                                  145

ges för att stimulera svensk export, bör de finansieras på samma sätt som övriga exportsubventioner, dvs. över handelsdepartementets huvudtitel.

Samtidigt vill förbundet emellertid framhålla att effekterna av blandade krediter som exportfrämjande medel noggrant måste studeras och jämföras med andra exportfrämjande åtgärder. För att blandade krediter ska kunna leda till väsentlig ökning av exporten krävs att ett avsevärt större belopp än de föreslagna 60 miljoner kronorna avsätts.

En bedömning mäste göras av krediternas närings- och handelspolitiska effekter för Sverige, liksom deras, effekter i u-länderna. Då resurserna för blandade krediter kommer att vara mindre än efterfrågan är det nödvändigt att sätta upp stränga kriterier för prioriteringen.

Svenska Företagares Riksförbund tillstyrker införandet av blandade krediter, men instämmer i den kritik över det framlagda utredningsförslaget som framförts i Sveriges industriförbunds yttrande.

Sveriges Hantverks- och Industriorganisation — Familjeföretagen tillstyrker att ett system för blandade krediter införs, och delar de synpunkter som framförts i yttrandet frän Sveriges industriförbund.

Svensk induslriförening anser att ett system med blandade krediter är välmotiverat. Det är också hög tid att ett sådant system införs, både ur u-ländernas synpunkt och för att svensk exportindustri skall kunna få möjlighet att utveckla marknadsandelar i olika u-länder. Med sin inriktning mot alltmer sofistikerad industriteknik och produkter grundade på avancerad teknik och know-how måste svensk export i ökande grad söka sig till marknader, vilka i brist pä egna resurser mäste köpa investeringsvaror och högt utvecklad industriteknik. Sädana marknader finns och utvecklas snabbt i u-länderna. Detta förhållande är enligt föreningens uppfattning det starkaste skälet för ett omgående införande av systemet med blandade krediter även i värt land.

Svenska handelskammareförbundet ser ingen anledning att motsätta sig en ökad samordning mellan svenskt bistånd och exportfrämjande åtgärder. Förbundet vill understryka exportens betydelse för vårt bistånd. 1 takt med att svensk export förlorar marknadsandelar minskar våra möjligheter att bistå u-länderna. Blandade krediter ger pä en och samma gäng en god hjälp till u-länderna och stöd till svensk exportindustri.

Svenska sparbanksföreningen tillstyrker arbetsgruppens förslag.

Fonden för industriellt samarbete med u-länder (Swedfund) päpekar att de finansiella villkoren för de föreslagna blandade krediterna är mjukare än de villkor fonden tillämpar vid sin egen långivning till projekt. Men i gengäld är fondens lån inte bundna till upphandling i Sverige. En blandad kredit kan därför vara av stort värde även för Swedfunds verksamhet och utnyttjas för delfinansiering av projekt som stöds av fonden.

Flera, inbördes oberoende statliga organ, har pä senare tid getts i uppdrag att administrera biståndsanknuten verksamhet mot bakgrund av i .stort sett likalydande men tämligen generella direktiv. Därvid föreligger en uppenbar risk för motstridiga beslut i ärenden där ett enhetligt och konsekvent uppträdande från svensk sida är nödvändigt. Det ankommer därför på regeringen att se till att verksamheten samordnas mellan organ med närbesläktad verksamhet så att ett sädant uppträdande säkerställs.

Att tillämpa två kriterier (utvecklingseffekt resp. exporteffekt), med sä olika målsättning, på likvärdig grund synes kunna leda till betydande svårigheter och även konflikter vid den praktiska tillämpningen. Något av de föreslagna kriterierna bör därför vara överordnat det andra.

För Swedfunds egen del konstateras att användningen av blandade

10    Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 41

Prop. 1980/81:41                                                    146

krediter i av fonden stödda projekt skulle underiättas om utvecklingseffekten får vara det överordnade kriteriet.

Enligt utbildningsberedningens uppfattning bör de blandade krediterna ses som ett led i ett system för att utveckla Sveriges förbindelser med utvecklingsländerna. Systemet synes naturligt kunna utformas i glidande skala från renodlat och obundet gåvobistånd till de allra fattigaste länderna till renodlat kommersiellt utbyte med de rikare länderna. I denna skala kommer såväl det bredare samarbetet och Swedfunds verksamhet som de nu föreslagna blandade krediterna in som mellanformer.

Med hänsyn till de begränsade medel som stär till förfogande anser beredningen det rimligt att under ett initialskede begränsa utnyttjandet av de blandade krediterna till ett lO-tal länder.

Inom ramen för det bredare samarbetet finansieras bl. a. förinvesteringsstudier. I den mån sådana studier visar ett positivt resultat är det i hög grad önskvärt att projekten även kan genomföras i samarbete med svenska företag. I detta perspektiv kan blandade krediter spela en väsentlig roll.

Telecoms International AB (Swedlel) har ofta fått framställningar om svenska krediter i samband med förhandlingar om uppdrag men har icke hitintills haft möjlighet erbjuda sädana pä acceptabla villkor. För Swedtel är därför förslaget om svenska krediter på mjuka villkor till utvecklingsländerna synnerligen välkommet. Det skulle göra det möjligt att mer aktivt arbeta enligt den målsättning som angavs i regeringspropositionen vid Swedtels tillkomst.

När det gäller organisationen av kreditgivningen bör en optimal del av de administrativa processerna förläggas till de bägge parter mellan vilka avtalet om leverans av tjänster och "know-how" träffats (exempelvis teleförvaltningen i u-landet och Swedtel).

Utvecklingsfonden i Stockholms län refererar till erfarenheter frän konsultuppdrag åt SIDA och Swedfund som bl. a. visar på det ökande intresse för utveckling av mindre och medelstora industrier som idag finns både hos de nationella planeringsinstanserna i u-länderna och bland de internationella utvecklings- och biståndsorganen. Denna satsning från u-ländernas sida kan öppna en ny marknad för småindustrin i Sverige. Den intressanta marknaden på sikt torde vara export av system. Leveranserna består då av maskiner, annan tillverkningsutrustning och komponenter, men också av kunnande i samband med planering, utbildning och företagsledning under inledningsfasen. Att kunna erbjuda för kunden förmånliga kreditvillkor är ett viktigt konkurrensmedel vid denna typ av exportaffärer. Det av arbetsgruppen föreslagna systemet för blandade krediter utgör därför ett välkommet medel för satsning på systemexport av detta slag.

Vtveckling.sfonden i Jönköpings län understryker behovet av konkurrenskraftiga krediter vid export till u-landsmarknader. Den konstruktion som föresläs bör kunna fungera väl.

Nationalekonomiska institutionen vid Stockholms Universitet år kritisk till motiveringarna för arbetsgruppens förslag. Blandade krediter är inte en optimal form av bistånd för mottagarlandet. Det är en form av bundet bistånd och liksom alla biståndsformer bättre för u-landet än inget bistånd alls, men generellt sett sämre än ett lika stort obundet bistånd.

Om andra exportländer med små tillfälliga subventioner motar bort Sverige frän u-landsmarknader som vi annars under läng tid, utan subventioner och i övrigt vinstgivande kunnat exportera till, ligger självfallet en neutralisering av kreditkonkurrensen i Sveriges intresse. I detta liksom i andra fall då utländska åtgärder berör oss negativt måste en utvärdering

Prop. 1980/81:41                                                                  147

göras för att utröna om motåtgärder lönar sig och vilken form de i så fall skall ges.

Institutionen anser inte att arbetsgruppen presterat tillräckliga skäl för att ett system med blandade krediter skulle vara vare sig biståndspolitiskt eller handelspolitiskt motiverat att införa i Sverige.

Länderkrets

SIDA anser att mjuka krediter bör kunna spela en roll som komplement till gåvobiståndet till de fattigaste u-länderna och noterar att flera av mottagarländerna för svenskt bistånd har efterfrågat denna typ av krediter.

Mottagarländerna skulle kunna använda en del av biståndet inom landramen för att subventionera en kommersiell kredit. Ett sådant system skulle kunna ge utrymme för väsentligt ökade finansiella resurser till programländerna. Krediternas storlek ett givet är skulle bero pä hur stor andel av beloppet inom landramen som man överenskommer med Sverige om att utnyttja för detta ändamål, samt på tillgängen på kommersiella krediter i Sverige. Krediterna skulle beredas av SIDA i samråd med EKN. EKNs uppgift skulle gälla den kommersiella riskbedömningen. Subventionselementet skulle tas frän importstödskomponenten i respektive programlands ram.

Ett annat system skulle ha exportfrämjande motiv och finansieras frän exportfrämjande anslag. De skulle användas för s. k. matchning av förmänliga krediterbjudanden frän konkurrerande länder. Nägra begränsningar av länderkretsen skulle här ej behövas.

EKN år medveten om svårigheten att mera preciserat ange de u-länder till vilka blandade krediter skall kunna lämnas. I sammanhanget bör emellertid beaktas avvägningen av det gävoelement som skall tillämpas i de olika fallen.

Principiellt skulle begränsningen av blandade krediter ländermässigt kunna ske enligt två huvudlinjer. I det ena fallet skulle stödet lämnas till i första hand programländerna med hänsyn till starka biständspolitiska skäl för export som annars sannolikt inte skulle komma till stånd. Gåvoelementet skulle då uppgå till minst 25 %. I det andra fallet skulle stödet lämnas till andra u-länder, företrädesvis sädana med vilka ett bredare svenskt samarbete är aktuellt, och därvid användas framför allt i lägen där exporten på grund av utländsk konkurrens beträffande ränte- och kreditvillkoren annars sannolikt inte skulle komma till stånd. Gävoelementets storlek skulle i detta fall variera frän 15% och uppåt beroende på vad de utländska konkurrenterna erbjuder. Pä detta sätt skulle såväl begränsning som flexibilitet i länderurvalet för blandade krediter kunna uppnäs. Samtidigt skulle en sådan uppläggning också motverka eventuell kritik mot att Sverige inför ett system med blandade krediter och därigenom ökar kreditkonkurrensen.

Under vissa betingelser kan det enligt SIND finnas skäl för viss subventionering av exportprojekt. Dessa samhällsekonomiska motiv är emellertid giltiga oberoende av om marknaden är ett u-iand. Blandade krediter som subventionsform borde som en bland flera kunna aktualiseras för alla projekt där EKN:s s. k. s/u-garantisystem tillämpas. 1 annat fall uppkommer en snedvridning av projektvalet inom systemet. Verket anser därför att blandade krediter bör riktas mot en vidare krets länder än vad som föreslagits och att de bör finansieras utanför biståndsramarna.

Sveriges industriförbund förutsätter att länderkretskriteriet inte ges en så restriktiv tolkning att majoriteten av u-länderna utesluts frän det svens-

Prop. 1980/81:41                                                    148

ka systemet för blandade krediter. Det bör finnas ett betydande antal u-länder vars utvecklingspolitik är förenlig med målsättningen för svensk biståndspolitik. Förbundet anser dock att ett svenskt system för blandade krediter i princip bör avse samtliga u-länder. Endast genom ett sädant generellt system kan den eftersträvade exportfrämjande effekten uppnås och de svenska företagen fä möjlighet att konkurrera på lika villkor på u-landsmarknaderna. Förbundet anser att exportfrämjande synpunkter bör tillmätas en avgörande betydelse vid ländervalet. Man finner det angeläget att frågan om en vidare länderkrets snarast behandlas så att systemet redan frän böljan fåren så vid omfattning som möjligt. Med tanke på att blandade krediter endast delvis skall finansieras med biståndsmedel har förbundet svårt att förstå varför enbart biständspolitiska kriterier fått fälla utslag vid bestämmandet av länderkretsen.

Förbundet erinrar om att de ur exportsynpunkt mest intressanta u-landsmarkanderna inte finns i de fattigaste u-länderna utan snarare i sådana länder vars utveckling avancerat rätt längt, t.ex. flera av de länder som är föremål för bredare samarbete. Det är viktigt att detta beaktas vid ländervalet sä att en så stor exportfrämjande effekt som möjligt kan uppnås inom tillgängliga finansiella ramar.

LO anser att det enda sättet att utröna vilket intresse programländerna i själva verket har för blandade krediter är att finansiera subventionselementen i krediten ur mottagarländernas landramar. Om ett system med blandade krediter inom biståndet utformas så att mottagarländerna får bestämma omfattningen av utnyttjandet genom att det avräknas mot landramen och projekten utvärderas utifrån vilka utvecklingseffekter de har, ser LO inga skäl att motsätta sig blandade krediter.

I samarbetet med u-länder med vilka det traditionella biståndssamarbetet är under avveckling bör ocksä möjligheter finnas att använda blandade krediter. Denna subventionering bör under en tidsbegränsad period kunna finansieras över biståndsanslaget.

Enligt LO kan det finnas ett intresse från svensk sida att utveckla ett fördjupat samarbete med vissa u-länder i huvudsakligt syfte att stödja dessa länders utvecklingsansträngningar men exempelvis ländernas inkomstnivå är för hög för att de ska kunna bli programländer och erhålla traditionellt bistånd. LO vill inte utesluta att blandade krediter ska kunna användas som ett medel bland flera inom ramen för samarbetsavtal mellan Sverige och ett begränsat antal sädana u-länder.

LO förordar också att ett tidsbegränsat system med blandade krediter införs som möjliggör för svensk exportindustri att i dessa avseenden konkurrera på likartade villkor som de viktigaste konkurrentländerna. Systemet bör utformas så att Sverige inte kan anses skärpa kreditkonkurrensen. En lämplig utgängspunkt bör vara de s. k. matchningssystem som finns i vissa andra OECD-länder.

Avgörande om blandade krediter ska ges bör i dessa fall vara förekomsten av kreditkonkurrens pä den aktuella marknaden samt värdet på sikt av det aktuella projektet för svensk export och sysselsättning.

Denna typ av blandade krediter bör i dagsläget enligt LO finansieras över handelsdepartementets huvudtitel och administreras av EKN och SEK i enlighet med arbetsgruppens förslag.

Svenska bankföreningen päpekar att de i betänkandet föreslagna principerna för länderurvalet ter sig orimligt snäva och riskerar att onödigtvis beskära systemets exportfrämjande effekter. Föreningen ifrågasätter om inte alla u-länder borde inkluderas. Frågan om en utvidgning av länderkret-

Prop. 1980/81:41                                                                  149

sen bör behandlas redan vid införandet av systemet och inte ytterligare uppskjutas.

SEK finner den länderbegränsning som utredningen valt lämplig i ett inledande skede. SEK vill dock betona det angelägna i att en utvidgning senare prövas. Om systemet i alltför hög grad vrids mot de fattigaste länderna kommer systemets syfte att förfelas. Förutsättningarna att samordna bistånds- och exportfrämjande intressen är mindre i dessa länder än i andra u-länder anser SEK.

Enligt ulbildningsberedningens uppfattning bör de blandade krediterna vad avser programländerna i första hand vara lämpliga för länder där biståndet håller på att avvecklas eller där det finns andra speciella skäl för biståndet. Övriga programländer bör - om de så önskar - kunna medges möjlighet att omvandla en del av landramen till gåvodelen i en blandad kredit. Beredningen vill dock understryka att det är projektets utformning och utvecklingspotential som bör vara avgörande för om en blandad kredit skall anses lämplig, och att detta således bör vara överordnat landfördelningen.

Beredningen för internationellt läkemedelssamarbete förutsätter en generös tolkning av arbetsgruppens förslag om vilka u-länder som skall kunna få del av blandade krediter. WHOs deklaration från 1978 om "Health for all by the year 2000" och de olika programaktiviteter som syftar till uppnåendet av detta mäl talar också för att export av svenskt kunnande pä hälso- och sjukvårdsområdet inklusive läkemedelssektorn kan vara till gagn för ett stort antal u-länder.

Berednings- och beslutsordning

SIDA förordar att verkets kunnande tas tillvara på ett mer genomgripande sätt än vad utredningen föreslår. Man föreslär ett direkt samarbete mellan EKN och SIDA, t.ex. med hjälp av ett sekretariat bestående av tjänstemän från båda myndigheterna.

I övrigt anser SIDA att blandade krediter bör ges inom ramen för avtal på officiell nivå. Regeringen bör besluta vilken subventionsgrad som är tillämplig för varje land.

KK anser att distinktionen mellan exportkredit och bistånd organisatoriskt bör avspegla sig sä att EKN ej utses till beredande och beslutande organ i ärenden om blandade krediter. Det förefaller värt att närmare studera det holländska förfarandet där en ansökan granskas av en arbetsgrupp med representanter för relevanta ministerier och myndigheter.

Beslut om vilka länder som bör omfattas av systemet bör lämpligen fattas av statsmakterna.

Kollegiet anser vidare det angeläget med en precisering av under vilka förutsättningar regeringsavtal kan komma ifråga. Det bör självfallet undvikas att man på företagsnivå i god tro ställer regeringsavtal i utsikt med vissa u-länder som sedermera inte accepteras pä svensk sida.

EKN finner den föreslagna besluts- och beredningsordningen praktisk. Administrationen av ett system med blandade krediter kommer givetvis att ställa ökade krav pä EKN:s personella resurser. Nämnden kan på nuvarande stadium inte närmare uttala sig om behovet av personalförstärkningar. Med hänsyn till de begränsade resurser som staten tills vidare avser ställa till förfogande för blandade krediter är det nödvändigt med bestämda kriterier för att undvika meningslösa ansökningar och omfattande administrativt arbete.

För att tillgodose såväl det utvecklingsfrämjande intresset för mottagar-

Prop. 1980/81:41                                                                  150

landet som det industripolitiska exportfrämjande intresset för Sverige bör en uppdelning av de resurser som står till förfogande för blandade krediter på relativt små affärer undvikas.

Då löfte om blandade krediter lämnas i regeringsavtal mellan Sverige och ett u-land, förutsätter EKN att löftet får en sädan utformning att svårigheter inte uppkommer för nämnden vid tillämpningen av de principiella riktlinjerna för denna kreditgivning.

SEK har inga invändningar mot förslagets administrativa utformning och den roll som SEK getts. Bolaget är berett att medverka till en administrativ utformning av systemet i linje med utredningens förslag.

Svenska MelalUndustriarbetareförbundet förordar att regeringen avsätter ramar för de u-länder man speciellt vill subventionera exporten till, och att regeringen i stället för EKN handlägger kreditgivningen.

Förbundet anser att om mottagarländer i stället för sedvanligt import-stöd vill använda en del av dessa resurser till blandade krediter, sä bör denna möjlighet finnas. I dessa fall bör således den s. k. tillkommande kostnaden finansieras över biständsbudgeten, medan den övriga delen utgörs av normala SEK-krediter. Beslut bör i dessa fall fattas av UD/ SIDA.

Vad gäller organisationen av systemet är utbildningsberedningen beredd medverka speciellt vad gäller de länder som omfattas av det bredare samarbetet.

Produkter och projekt

Ingen undre gräns bör anges för kreditbeloppets storlek, eftersom positiva utvecklingseffekter kan uppnäs även i mindre projekt anser SIDA.

EKN anser att besked från mottagarlandet om att en viss affär är prioriterad och betraktas som utvecklingsfrämjande bör föreligga redan dä EKN:s beslut fattas, eftersom dessa uppgifter är väsentliga för ärendets avgörande. En strävan bör vara att söka upprätthälla kravet pä normalt förskott om 15 % för att därigenom få belägg för att mottagariandet seriöst engagerar sig i affären.

Sveriges industriförbund anser att den undre gränsen för kreditbeloppets storlek bör sättas till I milj. kr., så att även de mindre och medelstora företagens behov av exportstöd tillgodoses. EKN:s s.k. 30%-regel bör fä tillämpas, dvs. 30% utländska delleveranser bör få ingå i export som finansieras med blandade krediter.

Ur exportfrämjande synpunkt är det angeläget att hålla nere gävoelementet sä att det tillgängliga anslaget räcker till en så stor kreditvolym och därmed exportvolym som möjligt. A andra sidan fär man givetvis inte sätta gävoelementet så lågt att krediterbjudandet inte blir konkurrenskraftigt. Gävoelementets ram bör sättas av EKN, medan avvägningen inom denna ram mellan räntesubvention, äterbetalningsfrist och amorteringstid bör kunna överenskommas direkt mellan köpare och säljare.

Svenska bankföreningen föreslår att beslutskriterierna vid blandade krediter, liksom principerna för länderval granskas ytterligare och görs mer operationella och lämpliga som beslutsunderlag, så att beslut kan fattas med rimlig konsistens och tidsutdräkt.

Svenska konsultföreningen anser att den undre beloppsgräns på 10 milj. kr. som föreslagits är ett mycket högt belopp när det gäller export av konsulttjänster. Man föreslår i stället 2 milj. kr. Alternativt kan gränsen för konsulttjänster sättas till 20% av det belopp som föreslås för kapitalvaru-och entreprenadexport.

Prop. 1980/81:41                                                                  151

Sveriges Hantverks- och Industriorganisation — Familjeföretagen anser att den undre beloppsgränsen för kreditbeloppets storlek bör sättas vid 200000 kronor, om nägon beloppsgräns överhuvudtaget bör anges. Med utredningens förslag på 10 milj. kr. kommer de mindre och medelstora företagen att bli helt utestängda från möjligheten att utnyttja blandade krediter.

Begränsningen till kreditbelopp överstigande 10 milj. kr. ter sig tveksamt mot bakgrund av att positiva utvecklingseffekter ofta kan uppnås även i mindre projekt framhåller SWEDFUND. Den svenska leveransen kan många gånger komma att utgöras av delinsatser i större projekt där finansiering kan fås även från andra källor. Sett mot bakgrund av det svenska intresset kan också framhållas att flera mindre insatser ger bredare kontaktytor gentemot landet än vad en större punktinsats normalt gör. En mer bestående effekt kan sålunda uppnås.

Eftersom systemet föreslås bli administrerat inom i huvudsak existerande rutiner och institutioner ser fonden inte heller de administrativa skälen som tillräckligt starka för den rekommenderade gränsen utan föreslär att samma minimigränser tillämpas för de blandade krediterna som gäller för de subventionerade exportkrediterna (300000 kr.).

Även enligt utbildningsberedningens uppfattning är den föreslagna mini-minivän om 10 milj. kr. väl hög. Det kan komma mindre projekt som kan vara värda att stödja. Beredningen förordar således att minimibeloppet sänks.

Swedtel framhåller att för konsulttjänster inom teleområdet är arbetsin-sat.ser av storleksordningen 10 personer under ett är eller 5 personer under två år synnerligen vanliga. Ett minimibelopp pä 5 milj. kr. vore därför mer tillämpligt.

Även beredningen för internationellt läkemedelssamarbete anser att minimibeloppet på 10 milj. kr. är för högt. Projekt till en lägre kostnad kan ha stor betydelse för säväl u-landet som för svensk exports möjligheter att komma in på marknaden. Detta gäller inte minst hälso- och sjukvårdsområdet inklusive läkemedelssektorn. Beredningen förordar en nedre gräns pä 3 milj. kr.

Utvecklingsfonden i Stockholms län föreslår att den nedre beloppsgränsen för kreditbeloppets storlek sätts betydligt lägre än 10 milj. kr. eller att den helt slopas. Annars kan flertalet exportprojekt inom smäindustrisek-torn utestängas.

Det vore önskvärt att finansieringsformen kunde utnyttjas även för beloppsmässigt mindre projekt, förslagsvis ned till I mkr., då detta sannolikt skulle få en stor positiv effekt på den mindre industrins exportsatsningar, anför utvecklingsfonden i Jönköpings län.

Garantiordning

KK konstaterar att de mjukare villkor som gäller för EKN:s s/u-garanti-er innebär avsteg från de försäkringsmässiga principerna. Arbetsgruppen utgår från att EKN i merparten av fallen med blandade krediter skall kunna lämna garanti inom ramen för ordinarie garantisystem, dvs. normalgaranti eller s/u-garanti. Om EKN inte anser sig kunna medge s/u-garanti och det rör sig om särskilt biståndspolitiskt motiverad export föreslår utredningen att EKN ges bemyndigande att acceptera ett ökat risktagande. Dä detta synes innebära ett ytteriigare ökat risktagande utan motsvarande reservuppbyggnad kan kollegiet ej tillstyrka arbetsgruppens förslag pä denna punkt.

Prop. 1980/81:41                                                    152

Det är centralt att EKN:s roll som försäkringsinstitut bibehålls. I det praktiska förfarandet i samband med blandade krediter är det EKN:s uppgift att lämna garantioffert. Till den del som risken är större än vad som är vanligt vid nu förekommande garantigivning till u-länder bör premien täckas av biståndsdelen i den blandade krediten. Härigenom bör det bli möjligt för EKN att bygga upp en erforderlig premiereserv för denna typ av garantier.

EKN anser att när det gäller blandade krediter som huvudsakligen skulle komma ifråga med hänsyn till utländsk statsstödd konkurrens torde förutsättningar att i vanlig ordning medge s/u-garanti böra föreligga.

Då blandade krediter skulle lämnas i första hand med hänsyn till den utvecklingsfrämjande effekten för mottagarlandet, kan en sädan kredit i vissa lägen måhända anses motiverad även om s/u-garanti enligt nuvarande riktlinjer inte kan medges med hänsyn till att sannolikheten för en betydande statlig förlust är större än sannolikheten för att en sådan förlust inte uppstår.

Även i dessa fall skulle enligt förslaget s/u-garantier kunna meddelas. EKN understryker emellertid att redan de vanliga s/u-garantierna genom sin natur innebär mycket stora risker. Med hänsyn härtill och i syfte att tillgodose direktiven enligt EKN:s instruktion om att begränsa statens risk för förlust bör de fall dä gränserna för risktagandet enligt nu gällande riktlinjer får överskridas inskränkas till rena undantagsfall. Sådan garantigivning bör inte fä överstiga viss del - förslagsvis 10% - av den totala s/u-garantigivningen.

EKN har ingen erinran mot det ersättningsförfarande som föreslås av arbetsgruppen under förutsättning att belastningen pä den röriiga krediten inte blir av sådan omfattning att EKN:s övriga verksamhet påverkas negativt.

Sveriges industriförbund anser det långt i frän självklart att EKN i merparten av fallen skall kunna bevilja garanti inom ramen för ordinarie garantisystem. Förbundet anser det nödvändigt att EKN-garantier avseende blandade krediter får ges under en för ändamålet fastställd särskild garantiram vid sidan av nuvarande garantisystem. Detta skulle ge EKN möjlighet att tillämpa för företagen rimliga premier, täckningsgrader och karenstider vid denna garantigivning. Förbundet anser det självklart att premierna för garantier avseende affärer som finansieras med blandade krediter inte får sättas sä högt. respektive täckningsgraden sä lågt, att exportföretagen inte kan utnyttja dessa krediter. Om normala EKN-pre-mier, täckningsgrader och karenstider skulle tillämpas skulle resultatet sannolikt i stor utsträckning bli att u-länderna fick erlägga relativt högre priser för export finansierad med blandade krediter. Minimikravet bör därför vara att företagens kostnader och risker inte blir större än vid en motsvarande affär på normala villkor. Man kan t. ex. höja täckningsgraden för en blandad kredit till 100% när den för affären normala kredittiden löper ut, ta ut EKN-premie endast för denna period samt tillämpa normal karenstid. I likhet med vissa andra konkurrentländer kan också övervägas att inte ta ut någon premie alls. något som skulle öka kreditens verkliga gävoelement eftersom kostnaden för premien alltid ytterst fär bäras av köparen/låntagaren.

Svenska bankföreningen anser att det bör övervägas om inte EKN bör ges en särskild garantiram att utnyttja för affärer som finansieras med blandade krediter. Bankföreningen vill pä denna punkt ocksä förorda att man ytterligare överväger huruvida premienivå och täckningsgrad för des-

Prop. 1980/81:41                                                    153

sa transaktioner skall vara desamma som inom ordinarie garantisystem. I så fall kommer en betydände del av gåvoelement att återtas i form av premier till EKN. Även avräkningsprocenten för utfästelser behöver ytterligare övervägas.

SEK förutsätter att tillfredsställande säkerhet för utlåningen kan ges på vanligt sätt. Beträffande de ländergrupper det här rör sig om, och för så länga lån som det sannolikt kommer att bli, kan säkerhetsfrågan bli problematisk. SEK förutsätter att dessa frågor avgöres innan systemet startas.

Swedfund konstaterar att arbetsgruppens förslag innebär att exportkreditnämndens garanti inte kommer att täcka hela kreditbeloppet. En mindre del, 10-25%, av risken ligger kvar hos leverantören under hela kredittidens längd. Vid större affärer kan denna del innebära betydande belopp i kronor räknat, vilket päverkar leverantörens lånemöjligheter negativt. Fonden anser att EKN bör bemyndigas acceptera högre täckningsgrad i samband med blandade krediter än vid annan garantigivning.

Vidare anser fonden att frågan om EKNs garantiavgift bör uppmärksammas. Enligt gällande principer förfaller garantiavgiften för hela kreditperioden vid tillfället dä garantin utfärdas. Enligt dessa principer torde en garantiavgift komma att uppgå till i storleksordningen 6-8% av kreditens kapitalbelopp för de ekonomiskt svagare länderna. Normalt är det köparen som i slutändan får tvingas betala detta, antingen som en direkt avgift eller inkluderat i varans pris eller övriga kostnader.

Swedfund anser det inte önskvärt att statliga åtgärder som vidtas för att förbilliga u-landskrediter motverkas av att andra statliga kostnader för samma krediter ökar.

Slatsfinansiell kostnad och kreditgivningens omfattning

KK framhåller att det är väsentligt att kunna urskilja vad som i en blandad kredit är subventionerade räntevillkor inom ramen för SEK-systemet och vad som är bistånd.

Den samhällsekonomiska nyttan av systemet bör stå i proportion till kostnaderna.

Enligt bankinspektionen blir av allt att döma medelsåtgången för blandade krediter marginell i förhållande till SEKrs totala upplåningsbehov. Inspektionen utgår frän att beräkningen av medelsbehovet förenas med överväganden om den kapitalbas som skall ge SEK den erforderliga upp-läningsrätten. Den ersättning SEK erhåller från staten bör täcka inte bara differensen mellan upplånings- och uflåningsränta utan naturligtvis även administrationskostnader, erforderliga avsättningar samt kostnader för hällande av baskapital.

Fullmäktige i Sveriges riksbank finner det vidare angeläget att man innan beslut eventuellt fattas om blandade krediter ser över de av arbetsgruppen föreslagna reglerna för fördelningen av de reella kostnaderna.

De räkneexempel som ingär i betänkandet indikerar att de kostnader som faller på SEK-systemet kan bli betydande genom att de ökar mycket snabbt då SEKs upplänlngsränta stiger.

Enligt fullmäktiges mening kan det ifrågasättas om en sädan kostnadsfördelning är rimlig för en kreditgivning som till väsentlig del är att se som en biständspolltisk insats. Det är i själva verket här fråga om krediter som enligt de angivna förutsättningarna inte alls skulle ha getts inom det existerande SEK-systemet.

Fullmäktige utgår från att systemet med blandade krediter till en början införs för en försöksperiod. Med hänsyn till bl. a. Sveriges upplåningsläge i

Prop. 1980/81:41                                                                  154

stort bör enligt fullmäktiges mening en noggrann utvärdering av systemet göras. En sådan utvärdering bör ske inom ramen för en samlad prövning av de arrangemang för exportsubventionering som införts under senare år.

Sveriges industriförbund utgår från att regeringen föreslår en utökad ram för SEK-systemet mot bakgrund av att de blandade krediterna förutsätts medföra en exportökning, som man knappast hade kunnat ta hänsyn till när SEK:s ram fastställdes.

Förbundet förutsätter att anslaget för blandade krediter för budgetåret 1981/82 sätts till ätminstone 120 milj. kr. vilket skulle kunna räcka till en kredit volym på ca 1 000 milj. kr. En kreditvolym på i storleksordningen 500 milj. kr. per budgetår kommer att vara klart otillräcklig och inte få någon större betydelse för svensk export till u-länderna, eftersom många för svensk industri intressanta projekt i dessa länder vart och ett idag fordrar krediter pä 400-500 milj. kr.

Förbundet anser, med hänsyn till föreliggande eriarenheter av projektförsäljning till u-länder, att en avräkningsprocent pä 35% är realistisk. Merparten av offererade projekt kommer inte att komma till stånd. EKN bör ges en ram för tre är i taget, inte minst med tanke pä att det i mänga fall torde komma att dröja något är innan EKN vet om en beviljad utfästelse kommer att utnyttjas.-

Svenska bankföreningen anser att en satsning på ett system för blandade krediter för kommande budgetär bör göras betydligt större än den nu föreslagna för att bli verkningsfull. Det aktuella beloppet tål ingen jämförelse med de summor som inom industripolitiken anslås för sysselsättningsfrämjande åtgärder.

Den kreditram som det s. k. SEK-systemet för exportfinansiering arbetar med bör höjas. Användningen av blandade krediter riskerar annars att få konsekvensen att begränsa möjligheterna till exportkreditfinansiering inom ramen för ordinarie system.

SEK menar att man måste utgå ifrån att vissa affärer där blandade krediter offererats inte blir av eller starkt fördröjs. Mot bakgrund av den mycket begränsade ram som anvisats i årets budgetproposition synes det lämpligt att använda ett system liknande det SEK och EKN nu arbetar med och enbart räkna av en del — förslagsvis 60% - av de offererade krediterna på den budgeterade ramen.

Övriga synpunkter

EKN kan inte finna det motiverat att vid blandade krediter göra avsteg frän consensus-överenskommelsens regler att inte kreditfinansiera lokala kostnader till högre belopp än förskottets andel.

När det gäller finansiering av lokala kostnader anser SEK att nuvarande regler, varvid lokala kostnader högst kan uppgå till kontantandelen, i princip bör tillämpas även vid blandade krediter.

Normalt bör ocksä efter inledande amorteringsfri period rak halvårsvis amortering tillämpas.

1 utredningen föreslås att om utbetalning av kreditbelopp skett innan kredittiden börjat löpa, skall SEK:s sedvanliga refinansieringsräntor gälla fram till startpunkten. Utredningens förslag byggde på uppfattningen att räntesubventionen före kreditens startpunkt, dvs. under byggnadstiden, inte inräknas i gåvoelementet. Kontakter med OECD:s sekretariat för "consensus-gruppen" ger emellertid vid handen att räntesubventioner under byggnadstiden kan inräknas i gåvoelementet. Mot bakgrund av dessa ändrade förutsättningar förefaller det rimligt att låta samma ränta gälla under byggnadstid och senare.

Prop. 1980/81:41                                                                  L55

Sveriges industriförbund anser def absolut nödvändigt att den förmån-liga räntan får gälla redan från tidpunkten för kreditens utbetalning från SEK, oberoende av från vilken tidpunkt EKN beräknar kredittidens start.

FuUmäktige i Sveriges riksbank anser att det bör övervägas att ställa relativt höga krav pä svensk förädlingsandel vid blandade krediter, t.ex. 70%.

Mot bakgrund av den stora statliga upplåningen vill fullmäktige i riksgäldskontorel framhålla att utbetalningar till SEK av subventionsbeloppen inte bör ske på ett sådant sätt att SEK:s likviditetssituation genom detta mera märkbart förbättras, och SEK:s upplåningsbehov därigenom minskar.

Prop. 1980/81:41                                                   156

Innehållsförteckning

Propositionen    ................................................................       1

Propositionens huvudsakliga innehåll   .....................      I

1   Inledning    ..................................................... ... 2

2   Föredragandens överväganden    .........................     3

2.1    Införande av ett system för förmånlig kreditgivning till u-länder      3

2.2    Länderkrets, produkter och projekt    ............... ... 8

2.3    Kreditform   ...........................    .............          9

2.4   Garantiordning   ......................................... 10

2.5    Berednings- och beslutsordning   .................... ... II

2.6    Statsfinansiell kostnad och kreditvillkor   ...........    12

2.7   Kreditgivningens omfattning   ..................................    13

2.8   Ikraftträdande m. m..................................................    14

3   Hemställan   ................................................... 14

4   Beslut   ..........................................................    14

Bilaga I omtryck av Ds H 1980:3 Blandade krediter   .. .. 15

Bilaga 2 Remisssammanställning   ........................... 140

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980