Regeringens proposition
1991/92:118

om förenklad statistikreglering

Prop.

1991/92:118

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 26 mars 1992.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Anne Wibble

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag som syftar till att skapa ett enhetligt
regelsystem för den officiella statistiken.

Officiell statistik är defmitionsmässigt sådan statistik som framställs av
myndigheter under regeringen med den närmare avgränsning som
bestäms av regeringen.

Den officiella statistiken används för samhällsplanering, forskning,
allmän information och internationell rapportering. På den officiella
statistiken ställs kraven att den skall vara objektiv och allmänt tillgänglig.
Den skall också framställas och offentliggöras med beaktande av skyddet
för företag och enskilda.

I förslaget samlas regler om vilka som är uppgiftsskyldiga till den
officiella statistiken och vad uppgiftsskyldigheten omfattar.

Uppgiftsskyldiga är näringsidkare, kommuner, kyrkliga kommuner och
landsting. För stiftelser och sammanslutningar, som inte bedriver
näringsverksamhet, föreslås viss uppgiftsskyldighet. Några andra enskilda
än näringsidkare åläggs inte uppgiftsskyldighet.

Uppgiftsskyldigheten för näringsidkare anges i elva punkter och
omfattar bl.a. produktion av varor och tillhandahållande av tjänster,
investeringar, intäkter, kostnader och vinster samt omsättning, tillgångar
och skulder. Kommuner, kyrkliga kommuner och landsting är
uppgiftsskyldiga endast för vissa av dessa uppgifter. För kommuner
tillkommer andra uppgifter av samhällsekonomisk betydelse. För stiftelser

1 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 118

m.fl. är uppgiftsskyldigheten begränsad till antalet anställda, löner och
sysselsättning.

Jämfört med nuvarande förhållanden blir uppgiftsskyldigheten i
huvudsak oförändrad.

I fråga om följderna av ett EES-avtal inom statistikområdet föreligger
inget formellt åliggande för Sverige att samla in uppgifter med
uppgiftsplikt. Däremot torde det inte vara möjligt att rapportera
erforderliga statistikuppgifter med godtagbar kvalitet till EG:s statistiska
kontor, Eurostat, utan att inom vissa områden faktiskt ha uppgiftsskyl-
dighet. En genomgång som mot denna bakgrund gjorts av de rättsregler
som omfattas av EES-avtalet visar att nuvarande omfattning av
uppgiftsskyldigheten för närvarande är tillräcklig.

Det nuvarande uppgiftsskyddet för företag och enskilda stärks genom
ett förslag om förbud mot att sammanföra statistiska uppgifter i syfte att
röja den enskildes identitet. Den som uppsåtligen bryter mot denna regel
döms för olovlig identifiering.

För att effektivisera uppgiftslämnandet och samtidigt skapa klara regler
för uppgiftslämnama införs vite som tvångsmedel. Ett vitesföreläggande
måste dock föregås av en anmaning att fullgöra uppgiftsskyldigheten.
Penningböter kan utdömas för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
lämnar oriktig uppgift eller som inte fullgör sin uppgiftsplikt.

Den föreslagna lagen avses träda i kraft den 1 januari 1993.

Prop. 1991/92:118

Propositionens lagförslag ProP- 1991/92:118

Förslag till

Lag om den officiella statistiken

Härigenom föreskrivs följande.

Tillämpningsområde m.m.

1 § Denna lag tillämpas när statliga myndigheter under regeringen
framställer officiell statistik.

Officiell statistik är sådan statistik för samhällsplanering, forskning,
allmän information och internationell rapportering som en myndighet
framställer enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

2 § Den officiella statistiken skall vara objektiv och allmänt tillgänglig.
Den skall framställas och offentliggöras med beaktande av skyddet för
enskilda.

Uppgiftsskyldighet

Definitioner

3 § Med varor avses i denna lag lösa saker, gas, elektrisk kraft och
vatten. Med tjänst avses i denna lag verksamhet som någon utför själv-
ständigt för en annans räkning. Vid tillämpningen av lagen hänförs till
tjänst upplåtelse av nyttjanderätt till tast och lös egendom.

Näringsidkare

4 § Näringsidkare är skyldiga att för den officiella statistiken lämna upp-
gifter om sin näringsverksamhet i fråga om

1. produktion av varor och tillhandahållande av tjänster,

2. förbrukning av varor och anlitande av tjänster,

3. antalet anställda, löner och sysselsättning,

4. lager- och förrådshållning,

5. investeringar,

6. beställningar, köp, försäljningar och leveranser av varor och
tjänster,

7. priser för varor och tjänster,

8. intäkter, kostnader och vinster,

9. omsättning, tillgångar och skulder,

10. sparande samt kapital-, kredit- och valutaförhållanden,

11. omfattning av upplåtelse av nyttjanderätt.

Att särskild uppgiftsskyldighet föreligger för vissa näringsidkare
framgår av lagen (1992:000) om uppgiftsskyldighet på jordbrukets
område.

Stiftelser m.fl.

5 § Stiftelser och sammanslutningar som inte bedriver näringsverk-
samhet är skyldiga att för den officiella statistiken lämna uppgifter om
antalet anställda, löner och sysselsättning.

Kommuner m.fl.

6 § Utöver vad som följer av andra lagar är kommuner, kyrkliga
kommuner och landsting skyldiga att för den officiella statistiken lämna
uppgifter enligt 4 § 1-6.

Kommuner är dessutom skyldiga att lämna

1. sammandrag av sina räkenskaper såvitt avser kommunala ändamål,

2. andra uppgifter av samhällsekonomisk betydelse.

Gemensamma bestämmelser

7 § Det finns ingen skyldighet att lämna uppgifter enligt 4 § första
stycket eller 5-6 §§ när det förhållande som uppgiften avser är äldre än
tre år.

8 § Uppgifter som avses i 4 § första stycket eller 5-6 §§ skall lämnas till
den myndighet som regeringen bestämmer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall
meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas samt
om sättet och tiden för uppgiftslämnandet.

Uppgiftsskydd

9 § Föreskrifter om sekretess finns i sekretesslagen (1980:100). Det
finns också särskilda regler till skydd för den enskildes personliga
integritet när fråga är om sådant personregister som anges i datalagen
(1973:289).

10 § Uppgifter i den officiella statistiken får inte sammanföras med andra
uppgifter i syfte att utröna enskildas identitet.

Tvångsmedel

11 § Om den som är uppgiftsskyldig enligt 4 § första stycket eller 5 §
inte fullgör uppgiftsskyldighet, får den myndighet som har begärt
uppgiften anmana den uppgiftsskyldige att fullgöra skyldigheten.

En uppgiftsskyldig som inte följer anmaningen får föreläggas att vid
vite fullgöra uppgiftsskyldigheten. Ett sådant föreläggande meddelas av
den myndighet som utfärdat anmaningen enligt första stycket.

12 § Frågor om utdömande av vite som har förelagts enligt 11 § andra
stycket prövas av länsrätten i det län där uppgiftsskyldigheten skall
fullgöras.

Prop. 1991/92:118

13 § Ett beslut enligt denna lag om anmaning eller vitesföreläggande får Prop. 1991/92:118
inte överklagas.

Ansvar m.m.

14 § Till penningböter döms den som inte fullgör uppgiftsskyldighet
enligt 4 § första stycket eller 5 § eller som uppsåtligen eller av oaktsam-
het lämnar oriktig uppgift.

Om ett vitesföreläggande har överträtts, döms inte till ansvar för
gärningar som omfattas av föreläggandet.

Allmänt åtal får väckas endast efter anmälan av den myndighet som har
begärt uppgiften.

15 § Den som uppsåtligen bryter mot 10 § döms för olovlig identifie-
ring till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen inte är belagd
med straff i brottsbalken eller datalagen (1973:289).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993, då kungörelsen (1962:330)
om skyldighet för kommun att avlämna finansstatistiska uppgifter och
kungörelsen (1966:37) om statistiska uppgifter från rörelseidkare och
ägare till flerfamiljshus skall upphöra att gälla. Äldre föreskrifter gäller
dock fortfarande i fråga om uppgifter som har eller skulle ha lämnats
före utgången av år 1992.

Finansdepartementet Prop. 1991/92:118

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 mars 1992

Närvarande: statsminister Bildt, ordförande, samt statsråden

B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, af Ugglas,

Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg,

Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Wibble

Proposition om förenklad statistikreglering

1 Inledning

Regeringen beslöt den 10 december 1987 att göra en samlad regelöversyn
inom statistikområdet. Syftet med denna översyn var att överväga
behovet av lagstiftning samt i möjlig mån minska antalet regler och
förenkla regelsystemet.

En särskild utredare gavs i uppdrag att från formella utgångspunkter
se över föreskrifterna på det statliga statistikområdet och utarbeta ett
förenklat regelsystem för den statliga statistikproduktionen (dir. 1987:53).
Till särskild utredare förordnades överdirektören Per-Erik Nilsson.

Utredningen, som antog namnet statistikregelutredningen (C 1987:03),
har avlämnat betänkandet (SOU 1990:43) Förenklad statistikreglering;
med förslag till lag om den statliga statistikframställningen. Utredningens
sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 3. De lagförslag som
betänkandet innehåller framgår av bilaga 4.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-
serna finns i bilaga 5. En sammanställning av remissyttrandena finns i
bilaga 6.

Med utredningens förslag och remissinstansernas yttranden som grund
tar jag i det följande upp vissa frågor om den statliga statistikfram-
ställnmgen. I avsnitt 2 behandlas de allmänna utgångspunkterna för
statistikframställningen. 1 avsnitt 3 avhandlas frågor om statistikfram-
ställningen i ett internationellt perspektiv och särskilt i förhållande till
avtalet om det europeiska ekonomiska samarbetet (EES). Rättsakter som
berör statistikområdet framgår av bilaga 7. Frågor om lagstiftning om
statlig statistikframställning behandlas i avsnitt 4. Bilaga 2 innehåller det
upprättade lagförslaget, vilket kommenteras i avsnitt 5.

Regeringen beslutade den 5 mars 1992 att inhämta lagrådets yttrande
över lagförslaget. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som
bilaga 1. Jag återkommer till lagrådets yttrande i specialmotiveringen till
det lagrum, 4 § i lagförslaget, som lagrådet lämnat synpunkter på.
Lagrådets granskning har också lett till vissa redaktionella ändringar i
lagtexten.

2 Allmänna utgångspunkter

Den statliga statistiken är en viktig del av den information som skall ge
underlag för medborgarnas, företagens, organisationernas och samhälls-
organens bedömningar av utvecklingen inom olika samhällsområden.
Statistiken är också av stor betydelse sett i ett internationellt perspektiv.
Exempel på detta förhållande är det stora antal rättsakter inom stati-
stikområdet som omfattas av EES-avtalet (se vidare avsnitt 3 och bilaga
6).

Med hänsyn till den vikt som tillmäts den statliga statistiken är det
också av betydelse att regelverket kring den ges en ändamålsenlig
utformning. Det gäller att skapa regler som inger förtroende för den
verksamheten. För att statistiken skall kunna användas som underlag vid
bedömning av utvecklingen i samhället måste användarna kunna utgå från
att statistiken är korrekt och objektiv.

Förtroendet skall också omfatta hanteringen av de uppgifter som
lämnas för att framställa statistiken. De rättsliga skyddsbarriärerna kring
de enskilda uppgifterna spelar här en avgörande roll. Givetvis är det den
enskildes rättmätiga krav att de uppgifter han lämnar skall skyddas. Det
är också ett intresse i sig för den statliga statistikframställningen att
vidmakthålla ett sådant förtroende eftersom det ökar viljan att medverka
i statistiska undersökningar och att lämna fullständiga och korrekta
uppgifter, vilket är avgörande för framställning av en statistik av hög
kvalitet.

Det är också av vikt att en myndighet som samlar in uppgifter från
enskilda fysiska och juridiska personer ser till att belastningen för dessa
blir så liten som möjligt. Bestämmelser i det syftet, vilka gäller generellt
för myndigheternas uppgiftsinhämtande, finns både i verksförordningen
(1987:1100) och i begränsningsförordningen (1987:1347).

Med hänsyn till att uppgiftslämnama inte kan avläsa någon direkt eller
omedelbar nytta med sitt uppgiftslämnande och till att det utgör en direkt
kostnad för den enskilde måste uppgiftslämnandet vara så begränsat som
möjligt. Jag avser därför att föreslå att regeringen i en till den föreslagna
lagen anslutande förordning ger ytterligare föreskrifter som går ut på att
en myndighet skall se till att uppgiftslämnandet inte blir onödigt
betungande. Det kan t.ex. innebära att begäran om uppgifter riktar sig till
så få enskilda som möjligt och att samma enskilda fysiska eller juridiska
personer om möjligt inte blir belastade gång på gång.

Särskilt när det gäller de små och medelstora företagen är det väsent-
ligt att frågan om belastningen att lämna statistikuppgifter noga
uppmärksammas. Regeringen har i propositionen (1991/92:51) om en ny
småföretagspolitik pekat på vikten av att inhämtandet av uppgifter från
denna grupp begränsas så långt som möjligt. Regeringen avser att ge ett
särskilt uppdrag till statistiska centralbyrån (SCB) att lägga fram förslag
med denna inriktning. I arbetet bör bl.a. övervägas hur frekvensen,
tidpunkten och formen för insamlandet av uppgifter skulle kunna
begränsas och förändras för att underlätta uppgiftslämnandet för de små
och medelstora företagen.

Prop. 1991/92:118

När det gäller utformningen av den statliga statistiken pågår en översyn Prop. 1991/92:118
av den statliga statistikens styrning, finansiering och samordning m.m.
(dir. 1990:68) av en särskild utredare. Detta arbete bör enligt direktiven
vara avslutat i sin helhet senast den 30 april 1992.

I en revisionsrapport den 2 april 1990 (dnr 1988:1424) Statlig statistik -
produktion, styrning och roller belyser riksrevisionsverket frågor om
prioriteringar av statistik inom respektive departements område.

De innehållsmässiga frågorna kring statistiken har varit föremål för
olika genomlysningar under årens lopp. Senast genom den s.k. stati-
stikutredningen som lade fram resultatet av sitt arbete i betänkandet (SOU
1983:74) Framtida statlig statistik. Även SCB svarar för sådana
genomgångar med rapporter inför nya treårsperioder av budgetprocessen.
Med hänsyn till att statistiken skall spegla samhällssituationen och
utvecklingen i samhället kan statistiken inte vara statisk. För att man
skall få en användbar statistik måste den kontinuerligt anpassas till
sa mhällsutveckl ingen.

Statistikregelutredningen hade att överväga behovet av lagstiftning samt
i möjlig mån minska antalet regler och förenkla regelsystemet. Det är
främst de formella - rättsliga - frågorna kring den officiella statistiken
som skall behandlas i denna proposition. När det gäller behovet av
lagstiftning och förenkling av regelsystemet belyses dessa frågor i det
följande. I detta sammanhang kan dock nämnas att den föreslagna lagen
och därpå grundad författningsreglering bör leda till att ett antal
otidsenliga regler kan slopas.

3 Internationella frågor

1 ett internationellt perspektiv är den europeiska integrationen i blick-
punkten. I första hand berörs statistiken av konsekvenserna av ett EES-
avtal, men på sikt får också ett medlemskap för Sverige i EG betydelse
för statistiken.

Ett EES-avtal innebär för den statliga statistiken att Sverige skall delta
i uppbyggnaden av ett statistiskt system som ger jämförbar statistik inom
de ekonomiska och sociala områdena och inom miljöområdet i de länder
som omfattas av avtalet. Med 1995 som första referensår skall Sverige
kunna leverera statistiska uppgifter till Eurostat, som är EG:s statistiska
kontor, från åtskilliga statistiska undersökningar. Vilka dessa under-
sökningar är preciseras i ett antal rättsakter som för närvarande gäller för
EG:s medlemsländer och som är uppräknade i en bilaga till EES-avtalet.
Huvuddelen av dessa anges i bilaga 6.

Den genomgång som gjorts av dessa rättsakter visar att de statistiska
undersökningar som redan i dag genomförs i Sverige i huvudsak
motsvarar de krav som ett EES-avtal kommer att ställa. Den anpassning
av statistiken som krävs består av vissa mindre förändringar i de
undersökningar som redan nu löpande genomförs. En förutsättning för att
Sverige skall kunna leva upp till avtalet i dessa delar är alltså snarast en
fortsatt tillgång till sådana statistiska uppgifter som för närvarande hämtas

in. För att uppfylla EES-avtalets bestämmelser angående statistik blir det Prop. 1991/92:118
aktuellt att i svensk rätt inkorporera de rättsakter inom statistikens
område som motsvarar EG-förordningar. Vad gäller de rättsakter som
motsvarar EG-direktiv är form och medel för införlivandet fritt. Däremot
är de resultat som skall uppnås genom direktivet bindande för Sverige
som avtalspart. Om den svenska rätten på statistikområdet inte stämmer
överens med bestämmelserna i de refererade EG-direktiven måste alltså
den svenska rätten ändras.

I Sverige åtnjuter de statistiska uppgifterna ett mycket starkt skydd när
de tas om hand för statlig statistikframställning. Den s.k. statistik-
sekretessen (9 kap. 4 § sekretesslagen; 1980:100) är enligt huvudregeln
absolut. Även vid Eurostat finns en lång erfarenhet av att handskas med
konfidentiella data och en särskild rättsakt finns också som rättesnöre för
dess tjänstemän och som även innehåller bestämmelser om tystnadsplikt
(Council Regulation /EEC/ No 1588/90 of 11 June 1990 on the trans-
mission of data subject to statistical confidentiality to the Statistical
Office of the European Communities).

Sveriges åtagande inom ramen för EES-avtalet innebär, som tidigare
nämnts, att statistiska uppgifter kontinuerligt kommer att översändas till
Eurostat. Denna överföring behöver för närvarande inte i något fall
omfatta uppgifter med namn, personnummer eller andra identitetsbeteck-
ningar. Inte heller får Eurostat använda dessa uppgifter till annat än
statistiska ändamål. Dessa båda begränsningar följer av den nyssnämnda
rättsakten om obehörig insyn.

Förutom den officiella statistiken från Sverige kommer de uppgifter
som skall lämnas till Eurostat till en stor del att bestå av anonymiserade
uppgifter, s.k. avidentifierat material. Sådant material kan under vissa
betingelser vara omfattat av sekretess enligt den s.k. statistiksekretessen
i sekretesslagen (9 kap. 4 §). Statistiksekretessen innehåller för sådant
material en möjlighet till utlämnande efter en skadeprövning. Sveriges
åtagande kan emellertid inte villkoras av en sådan skadeprövning, även
om man allmänt sett kan konstatera att skadeprövningen skulle leda till
att utlämnande kan ske. Avtalet innehåller således ingen klausul som
möjliggör en prövning i enskilda fall för Sveriges eller något annat lands
del.

Enligt 1 kap. 3 § tredje stycket sekretesslagen kan uppgift för vilken
gäller sekretess röjas för utländsk myndighet eller mellanfolklig
organisation, om utlämnandet sker i enlighet med särskild föreskrift
därom i lag eller förordning. 1 enlighet härmed har jag för avsikt att
föreslå att det skall föras in en regel i statistikförordningen som slår fast
att statistiska uppgifter skall lämnas enligt gjorda åtaganden.

Det är knappast möjligt att nu ge en fullständig bild av vad ett
medlemskap i EG kan komma att betyda för den statliga statistiken.
Därmed är också sagt att det kan behövas vissa justeringar i det nu
framlagda förslaget i anledning av ett medlemskap. Med utgångspunkt i
vad som nu är känt, ligger emellertid det förslag som läggs fram väl i
linje med de villkor som kan komma att gälla för Sveriges del.

Sverige deltar aktivt internationellt både i utbyte av statistik och med Prop. 1991/92:118
metodutveckling och annat kunskapsuppbyggande. Även de nomenkla-
turer och klassificeringsnormer som används i Sverige är resultatet av
internationella överenskommelser och rekommendationer, t.ex. av FN.

Sett ur ett historiskt perspektiv har det nordiska samarbetet haft stor
betydelse för Sveriges utveckling av statistiken och för arbetet med att
framställa statistik som är jämförbar länder emellan. Inom ramen för
Nordiska Rådet deltar Sverige i utskottsverksamhet på olika stati-
stikområden och om metodfrågor. Ett samarbete har också inletts med
Estland och de övriga baltiska länderna i syfte att göra det möjligt för
dem att bl.a. framställa internationellt jämförbar statistik.

Det är således inte endast EES-avtalet som gör den statliga statistiken
betydelsefull utanför Sveriges gränser. Utvecklingen mot en ökad
internationalisering har lett fram till ett behov av internationellt jämförbar
statistik. Det är därför också av den anledningen viktigt att skapa ett
förenklat, modernt och adekvat regelsystem för den officiella statistiken.

4 Lagstiftning om statlig statistikframställning

4.1 Behovet av lagstiftning

Mitt förslag: Grundläggande regler om den statliga statistik-
framställningen ges i lag.

Utredningens förslag: Motsvarar i huvudsak mitt (betänkandet
s. 20 f.).

Remissinstanserna: Nästan alla instanser är positiva till en lag om den
statliga statistikframställningen. Generaltullstyrelsen och arbetarskydds-
styrelsen anser dock att lagen med sina få paragrafer är alltför allmänt
hållen och kräver ytterligare preciseringar. Datainspektionen anser att
effekterna av en decentralisering av den statliga statistikframställningen
noga borde belysas av en utredning innan det slutligt avgörs hur stati-
stikproduktionen i framtiden skall bedrivas. Datalagsutredningen anser
att lagstiftningen på statistikområdet bör samordnas med en framtida
datalag. Sveriges fastighetsägareförbund anser att lagstiftningsärendet bör
anstå till dess att en analys gjorts av konsekvenserna av internationali-
seringen på statistikområdet. Statskontoret avstyrker lagförslaget och vill
att utredningens material läggs till grund för en ny utredning som ges
direktiv att lagreglera utifrån ett vidare perspektiv.

Skälen för mitt förslag: Statistikframställning bygger alltid på
individuella uppgifter. De kan vara identifierbara eller avidentifierade
uppgifter om skilda förhållanden som samlas in från fysiska eller
juridiska personer. Uppgifter kan ha samlats in bara för statistiska
ändamål eller för tillsyn eller andra administrativa ändamål.

Föreskrifter om de statistikproducerande myndigheternas Prop. 1991/92:118
uppgiftsinhämtande finns i ett stort antal lagar och andra författningar.
Med 1974 års regeringsform krävs det numera i princip föreskrifter i lag
för att statliga förvaltningsmyndigheter skall kunna kräva in uppgifter
från andra än statliga myndigheter, t.ex. enskilda, företag och
kommuner. I viss utsträckning kan dock riksdagen i lag bemyndiga
regeringen att besluta sådana föreskrifter.

Enligt punkt 6 i övergångsbestämmelserna till regeringsformen har
dock föreskrifter som har beslutats före den 1 januari 1975 fortsatt
giltighet, även om de inte har tillkommit i den ordning som den nya
regeringsformen föreskriver.

En genomgång av de författningar som reglerar uppgiftsinhämfandet för
statistiska ändamål visar att det finns flera regeringsförfattningar som
lever i kraft av den nyss nämnda övergångsbestämmelsen, exempelvis
kungörelsen (1962:330) om skyldighet för kommun att avlämna
finansstatistiska uppgifter samt kungörelsen (1966:37) om statistiska
uppgifter från rörelseidkare och ägare till flerfamiljshus. Detta är en
ordning som får ses som tillfällig. Riksdagens bemyndigande bör därför
inhämtas för att statliga myndigheter skall kunna ålägga enskilda,
kommuner m.fl. att lämna uppgifter för den statliga stati-
stikframställningen.

Föreskrifter om enskildas m.fl. uppgiftsskyldighet för den officiella
statistiken bör så långt det är möjligt samlas i en särskild lag. I en sådan
lag bör också tas in de grundläggande regler som i övrigt skall gälla för
statistikframställningar. Andra föreskrifter bör meddelas av regeringen
och i huvudsak samlas i en statistikförordning.

Uppgiftsskyldigheten inom jordbrukets område regleras för närvarande
i förordningen (1968:111) om uppgifter för lantbruksstatistiken och
lantbrukets företagsregister. Även denna författning fortlever med stöd
av den ifrågavarande övergångsbestämmelsen. Med hänsyn till att den
uppgiftsskyldighet som föreskrivs enligt förordningen inte enbart gäller
statistiska ändamål utan även avser viss administrativ verksamhet har
denna uppgiftsplikt inte förts över till det föreliggande lagförslaget. Ett
särskilt förslag till en ny lag om uppgiftsskyldighet inom jordbrukets
område bereds för närvarande inom regeringskansliet.

4.2 Tillämpningsområdet för en ny lagstiftning

Prop. 1991/92:118

Mitt förslag: Tillämpningsområdet för den nya lagstiftningen bör
vara den statistik som behövs för samhällsplanering, forskning,
allmän information och internationell rapportering. Denna statistik
skall benämnas officiell statistik och preciseras i föreskrifter som
regeringen meddelar.

Utredningens förslag: Lagstiftningen skall tillämpas i verksamhet som
en statlig myndighet bedriver när den själv eller genom annan samlar in
och bearbetar uppgifter i syfte att i statistisk form belysa förhållanden
och utveckling i samhället. I tillämpliga delar skall den också gälla när
underlaget för statistikframställningen utgörs av uppgifter, vilka finns hos
en myndighet för andra ändamål (s. 57). Utredningen har inte ansett att
en definition av begreppet statistik behövs för tillämpningen. Det centrala
begreppet är i stället enligt utredningens uppfattning om syftet är att
"belysa förhållanden och utveckling i samhället". Detta begrepp skall
ställas i relation till den s.k. driftsstatistik som myndigheter för som ett
led i uppföljningen av den egna verksamheten.

Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrar sig i denna del
anser vissa att det behövs en närmare avgränsning av begreppet "statlig
statistikframställning". Posten är t.ex. medveten om att gränsen mellan
vad som är driftsstatistik och vad som är "samhällsstatistik" inte alltid
låter sig bestämmas exakt. Även Skolöverstyrelsen anser att det behövs
ett klargörande, eftersom en stor del av den löpande information, som
SO behöver för sin tillsyn, samlas in av Statistiska centralbyrån. Denna
information är därmed också å priori statistikframställning och omfattas
av det aktuella förslaget. Mycket av den information SÖ och länsskol-
nämndema själva samlar in beskriver också samhällsutvecklingen, såvitt
avser skol- och utbildningsområdet, och publiceras för att bli allmänt
tillgänglig för en intresserad allmänhet. För att underlätta en strikt tilläm-
pning av lagstiftningen är det enligt Skogsstyrelsen önskvärt att begreppet
statistik definieras i lagen. Styrelsen menar att definitionen inte behöver
vara allmängiltig utan endast tillämplig i denna lag. Fiskeristyrelsen
påpekar att definitionen av statlig statistikframställning medför att deras
loggboksverksamhet skulle omfattas av de föreslagna reglerna, vilket
bl.a. skulle medföra betydande tillämpningssvårigheter. Försäkringskasse-
förbundet anser att det finns risk för att en onödigt stor del av den
interna statistiken kommer att fälla inom lagens tillämpningsområde.
Detta skulle innebära ett merarbete för myndigheterna, utan att man för
den skull vinner något av värde för samhället.

Skälen för mitt förslag: Statliga myndigheter framställer statistik för
olika ändamål. Det gäller sådan statistik som tas fram genom samman-
ställning och bearbetning av uppgifter som myndigheterna förfogar över
för att följa upp, bedöma och utvärdera sin egen verksamhet (driftsstati-

stik). Det gäller också sådan statistik som framställs av SCB och vissa
andra myndigheter och som har ett vidare syfte. Denna statistik bygger
på uppgifter som antingen samlas in direkt från de enskilda fysiska eller
juridiska personerna eller som inhämtas genom att man utnyttjar ad-
ministrativa källor. Regeringens förslag är att endast den senare typen av
statistikframställning - den officiella statistiken - skall omfattas av lagen.

Som några remissinstanser framhållit är utredningens förslag till
definition av vad som skall täckas av den nya lagstiftningen tämligen
oprecis. Det kan ge upphov till tolkningsproblem, inte minst när det
gäller avgränsningen mot driftsstatistik. Enligt min uppfattning behövs en
grundläggande statistisk information inom olika samhällsområden för
samhällsplanering, forskning, allmän information och för den inter-
nationella rapporteringen. Förutom att det behövs vissa regler som skall
följas vid framställningen av denna statistik finns det också ett intresse
av att den statistik som kringgärdas av dessa regler intar en särställning
jämfört med annan information inom resp, område. Det är alltså fråga
om den officiella statistiska redovisningen.

Utan att gå in på statistikens innehåll måste konstateras att det ur
många synvinklar innebär stora fördelar att det inom samhällets olika
sektorer framställs statistik baserad på en tydlig författningsreglering. För
planeringsändamål blir statistiken ett väsentligt instrument för myn-
digheter, företag och organisationer att bedöma läge och utveckling inom
sina respektive intresseområden.

För forskningen är den officiella statistiken en viktig källa att hämta
grundläggande information ur. Ofta används sådan statistik också som
jämförelsematerial i olika specialundersökningar.

Officiell statistik som allmän information är av stor betydelse när det
gäller att ge allmänheten en rättvisande bild av läge och utveckling i
samhället och för den allmänna debatten.

Beträffande ändamålet "internationell rapportering" hänvisas till avsnitt
3 om internationella frågor. Här kan dock erinras att att Sverige enligt
EES-avtalet kommer att vara skyldigt att fr.o.m. 1995 lämna statistiskt
material till det gemensamma statistikkontoret för EG, Eurostat.

Utredningens lagförslag innebär att lagen blir tillämplig, om vissa
förutsättningar är uppfyllda. På så vis täcker man in en okänd mängd
statistikframställning, som skall följa bestämda regler. Detta är i och för
sig en framkomlig väg. En annan metod är att peka ut viss stati-
stikframställning och inordna den under de föreslagna reglerna. Jag har
vägt dessa båda metoder mot varandra och har efter beaktande av
remissinstansernas synpunkter gjort den bedömningen att den senare
metoden är mer ändamålsenlig.

Mitt förslag innebär att regeringen skall meddela föreskrifter om vilken
statistik som myndigheter under regeringen skall framställa för samhälls-
planering, forskning, allmän information och internationell rapportering.

Statistikregelutredningen har i sitt lagförslag använt termen "statlig
statistikframställning", något som i princip varje statlig myndighet kan
sägas ägna sig åt som framställer statistik. Framför allt för att betona att
det skall vara fråga om särskild i författning angiven statistik förordar

Prop. 1991/92:118

jag att benämningen skall vara "officiell statistik". Detta rimmar även väl
med tidigare tankar på ett sammanhållet system för Sveriges Officiella
Statistik (SOS). Se exempelvis Kungl. Maj:ts cirkulär (1969:145) till
statsmyndigheterna om publikationsserien Sveriges officiella statistik.

Strävan bör vara att samla de närmare föreskrifterna om den officiella
statistiken i en särskild förordning, med anknytning till den föreslagna
lagen. På så sätt kan man åstadkomma flexibilitet genom att anpassa
reglerna till de aktuella behoven.

Den officiella statistiken kommer naturligtvis inte att tillgodose alla
behov av statistik som kan finnas inom de områden som den skall
omfatta. De uppgifter från skilda källor som inhämtats för att framställa
officiell statistik bör därför också kunna användas för framställning av
annan statistik. Detta kan göras för att fylla behov som den officiella
statistiken inte täcker och ske inom ramen för myndighetens
uppdragsverksamhet. En sådan statistik måste givetvis också framställas
med beaktande av skyddet för enskilda, vilket bl.a. kräver att gällande
regler om statistiksekretess för de uppgifter som används vid framställ-
ningen iakttas.

Någon försäljning av personrelaterade uppgifter får givetvis inte
förekomma. Detta säkerställs genom de regler som omger den officiella
statistiken.

Prop. 1991/92:118

4.3 Uppgifter till statistiken

Mitt förslag: Uppgiftsplikten för näringsidkare, kommuner, kyrkliga
kommuner och landsting samt stiftelser som inte bedriver närings-
verksamhet regleras i en lag om den officiella statistiken. Föreskrif-
ter om kommunernas och landstingens uppgiftsskyldighet i fråga om
specialreglerad verksamhet ges dock i den författning som reglerar
respektive verksamhet.

Utredningens förslag: Motsvarar i huvudsak mitt.

Remissinstanserna: Yttranden i denna del rör dels kommunernas
uppgiftslämnande, dels utformningen av uppgiftsskyldigheten.

Socialstyrelsen erinrar om pågående utredningar med anknytning till
uppgiftslämnandet till statistikframställning. Informationsstrukturutred-
ningama för hälso- och sjukvården resp, socialtjänsten kommer relativt
snart att lägga fram förslag till hur informationsförsörjningen bör
struktureras inom respektive område och vilka uppgifter som bör rap-
porteras på central nivå för statlig statistikframställning. I vad mån en
uppgiftslämnarskyldighet därvid föreslås bygga på en frivillig medverkan
eller på lagstadgad skyldighet återstår att se. Skogsstyrelsen anser att
beskrivningen av uppgifter som skall kunna omfattas av uppgiftsskyl-
dighet inte bör vara detaljerad. Den bör till och med kunna göras ännu
grövre än i förslaget. Svenska Fastighetsägareförbundet framhåller att
den omständigheten att förslaget till stora delar bygger på gällande

förordningar och praxis inte kan legitimera det kraftiga intrång i privat
näringsutövning som förslaget möjliggör. Genom lagen ges staten
möjlighet till total insyn i fastighetsägares och andra näringsidkares
verksamhet. Som jämförelse kan t.ex. nämnas att enligt 4 § lagen
(1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållan-
den har uppgiftsskyldigheten begränsats så att den uppgiftsskyldige inte
är tvingad att röja yrkeshemlighet av teknisk natur. Sådana över-
väganden förekommer inte i föreliggande betänkande, vilket är anmärk-
ningsvärt. Enligt förbundets uppfattning erfordras i vart fall en omarbet-
ning av lagförslagets 7 § så att uppgiftskraven preciseras och begränsas
till de konkreta behov av statistik som staten har för sin verksamhet.

Skälen för mitt förslag: Den officiella statistiken baseras på uppgifter
som samlas in från offentliga myndigheter, enskilda individer, närings-
idkare och andra arbetsgivare. Bestämmelser om uppgiftsplikt för
enskilda och kommuner måste enligt 8 kap. 3 och 5 §§ regeringsformen
ges i lag.

Uppgiftsskyldigheten måste ges en ändamålsenlig utformning.
Statistikregelutredningen konstaterade att detaljnivån i den av utredningen
föreslagna uppgiftsskyldigheten är tillräcklig för det krav på precision
som får anses följa av 8 kap. 3 § regeringsformen. Jag kan i princip dela
utredningens uppfattning i denna del. I lagen bör anges de förhållanden
som omfattas av uppgiftsplikt. Det bör sedan ankomma på regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela närmare
föreskrifter om de uppgifter som skall lämnas, liksom om sättet och tiden
för uppgiftslämnandet.

Beträffande uppgiftspliktens omfattning och behovet därav hänvisas till
specialmotiveringen.

En särskild fråga rörande uppgiftsskyldighet för den officiella
statistiken gäller verksamheter som enligt lag bedrivs av kommuner och
landsting. Föreskrifter om uppgiftsskyldighet i sådan verksamhet finns i
dag i den författning som reglerar respektive verksamhet. Enligt min
mening är denna ordning ändamålsenlig och bör behållas även för
framtiden. Även det förhållandet att det här många gånger gäller myck-
et integritetskänslig information som kräver särskilda överväganden, talar
för att dessa frågor tas om hand inom respektive sakområde och att
uppgifter just för de statistiska ändamålen inte regleras i en annan lag.
Det sagda innebär att viss justering gjorts i utredningens lagförslag i
denna del.

Det är självfallet av största vikt att de som omfattas av uppgiftsskyl-
dighet besväras i så liten utsträckning som möjligt. Den som samlar in
uppgifter måste se till att det blir så enkelt och så lite kostnadskrävande
som möjligt för den som avkrävs uppgifter till statistiken. Av de skäl
som anförts inledningsvis har lagförslaget begränsats till vad som i
huvudsak kräver lagform och någon bestämmelse med denna innebörd
motsvarande den som utredningen föreslagit återfinns inte i lagförslaget.
På regeringen bör ankomma att meddela sådana föreskrifter som
säkerställer att inhämtandet av uppgifter sker på detta sätt.

Prop. 1991/92:118

En grundläggande bestämmelse om att enskilda personers integritet och Prop. 1991/92:118
motsvarande skyddsbehov hos företag o.d. skall beaktas bör dock ges i

lag. Denna fråga behandlas i det följande (avsnitt 4.5).

4.4 Uppgiftsskydd, samråd och information

Mitt förslag: Det nuvarande uppgiftsskyddet stärks genom ett
särskilt förbud mot olovlig identifiering.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt med den skillnaden
att jag föreslår att ett antal detalj bestämmelser tas in i förordning i stället
för i lag. Utredningen har också föreslagit en särskild bestämmelse om
samrådsskyldighet med företrädare för dem som berörs av en uppgiftsin-
samling. Vidare har utredningen föreslagit en bestämmelse om informa-
tionsplikt rörande statistikanvändningen vid uppgiftsinsamling för annat
ändamål. Utredningen har också föreslagit en regel om avidentifiering
eller annat döljande av erhållna uppgifter.

Remissinstanserna: Bland remissinstanserna som yttrat sig före-
kommer betydande invändningar mot vissa delar av förslagen.

Generaltullstyrelsen påpekar beträffande samrådsföreskriften att
förordningen (1982:668) om statliga myndigheters inhämtande av
uppgifter från näringsidkare och kommuner (samrådsförordningen) inte
bara omfattar statistikuppgifter utan även andra uppgifter som begärs av
en statlig myndighet. Skolöverstyrelsen tar upp samma fråga och
konstaterar att följden med förslaget blir att det skulle finnas likartade
men inte likalydande bestämmelser i en lag rörande statlig statistikfram-
ställning och i en förordning för statliga myndigheters övriga upp-
giftsinsamlingar. SÖ anser att den nämnda förordningen måste anpassas
efter den nya lagen.

Företagens uppgiftslämnardelegation (FUD) anför med instämmande
av Grossistförbundet, Industriförbundet, Företagarnas Riksorganisation
och Svenska arbetsgivareföreningen att en hänvisning i verksförord-
ningen är tillräcklig för att den föreslagna lagen i tillämpliga delar också
skall gälla sådant uppgiftsinhämtande som inte rör statistik. Samråds-
förordningen (1982:668) skulle därmed kunna upphävas. FUD anför att
det är fullt klart idag att myndigheterna inte i alla delar följer nuvarande
samrådsregler. En lagmarkering om samrådet är därför nödvändig enligt
FUD.

I fråga om utredningens förslag om information påpekar Datainspek-
tionen att inspektionen i tillståndsbeslutet för ett personregister i
datalagens mening regelmässigt meddelar en föreskrift om vilken in-
formation som skall ges till dem som kan komma att registreras.

Riksförsäkringsverket (RFV), och här instämmer Försäkringskasse-
förbundet, framhåller att lagens krav på informationsplikt till uppgiftsläm-
nare, i RFV:s fall de försäkrade, kan innebära att betydande komplet-
teringar blir nödvändiga på ett stort antal av de blanketter som används

i försäkringskassornas verksamhet. Liknande synpunkter framförs också Prop. 1991/92:118
av Riksskatteverket (RSV) och Sveriges Riksbank. Socialstyrelsen
förordar att det vid rutinmässig inhämtning av uppgifter enligt lag eller
liknande bör kunna lämnas information i särskild ordning. En sådan ord-
ning förordas också av Generaltullstyrelsen.

Statskontoret är tveksamt till informationsregelns konstruktion ur legal
synvinkel. Om myndigheten följer bestämmelsen kan den också få
konstiga konsekvenser, exempelvis vid brottsanmälan och i hela
kriminalstatistiken. Därutöver framhålls att om regeln tillämpas formellt
rätt av myndigheterna kan den komma att innebära avsevärda kostnader.

Datainspektionen framhåller beträffande uppgiftsskydd att datalagens
bestämmelser gäller för statistikregister som förs med hjälp av automatisk
databehandling och som innehåller personuppgifter. Den i betänkandet
föreslagna regeln om anonymisering av statistikregister utan dröjsmål,
gäller således enbart för statistikregister som ej utgör personregister i
datalagens mening. Detsamma gäller bestämmelserna i andra stycket om
förbud mot att sammanföra en anonymiserad uppgift med andra upp-
gifter i syfte att återfinna den enskildes identitet.

Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) anser att det skulle medföra
orimliga arbetsinsatser och kostnader om uppgifterna ur de statistiska
registren försvinner och ÖCB därmed måste samla in dem på egen hand.
Riksförsäkringsverket anser att bestämmelsen är överflödig. Bankinspek-
tionen anser att det bl.a. med hänsyn till användarnas behov av statistik
av flera skäl vore olämpligt att direkt låta anonymisera insamlade
uppgifter.

Arbetarskyddsstyrelsen understryker vikten av att bevara material som
kan vara intressant ur forsknings- och utredningssynpunkt på ett för dessa
ändamål så lättillgängligt sätt som möjligt. Riksarkivet påpekar bl.a. att
statistikregister med bibehållna identifieringsmöjligheter i vissa fåll kan
ha ett värde för vetenskaplig forskning genom att möjliggöra s.k. longi-
tudinella studier, även efter det att föreskriven statistik har framställts.
Vidare nämns att det faller inom riksarkivets sektorsansvar att bevaka att
samhällsforskningens materialtillgång, även inom statistikområdet, är till-
räcklig och adekvat.

Sveriges Riksbank anser att regeln om anonymisering är värdefull, men
för riksbankens del förefaller allt för kategorisk med hänsyn till att
riksbanken behöver bevara visst material för skattekontroll. TCO
understryker beträffande anonymiseringskravet i 12 § att personrelaterade
register över tiden (för longitudinella studier) i högsta grad är väsent-
liga och menar att faran för den enskildes integritet uppstår först när man
skall lämna ut individuppgifter.

Skälen för mitt förslag: Det är mycket väsentligt att uppgifter som
används i den officiella statistiken har ett högt skydd. Reglerna i
sekretesslagen (1980:100) med bl.a. bestämmelser om tystnadsplikt och
de regler som finns i datalagen (1973:289) är viktiga delar i skyddet av
dessa uppgifter. Dessa regler gäller av naturliga skäl inte för de
statistiska resultaten i form av tabeller och andra redovisningar. Med
tillgång till flera olika tabeller och annan bakgrundsinformation finns

2 Riksdagen 1991192. 1 samt. Nr 118

risken att någon uppsåtligen försöker avslöja en enskild fysisk eller Prop. 1991/92:118
juridisk person. Jag anser mot denna bakgrund att det finns skäl för
utredningens förslag att införa ett förbud mot olovlig identifiering.

Som datainspektionen påpekar finns det bestämmelser om detta i
datalagen. Det kan emellertid finnas situationer som går utanför
datalagens räckvidd där olovlig identifiering bör förebyggas. För att
säkerställa att skyddet blir heltäckande föreslår jag att det i lagen förs
ett straffsanktionerat förbud mot olovlig identifiering.

Flera remissinstanser är kritiska mot utredningens förslag om anonymi-
sering.

Frågan om hur statistikuppgifterna skall bevaras efter det att statis-
tiken framställts är komplex. Det har också framförts skäl som tyder på
att det kan finnas behov av att behandla olika typer av register på skilda
sätt i detta avseende. Detta leder till att jag i detta lagstiftningsärende inte
är beredd att föreslå en så långtgående regel som utredningens förslag
innebär. Det är, som ett par remissinstanser framhållit, naturligare att
dessa frågor behandlas inom ramen för datalagens och arkivlagens regler,
särskilt som Datalagsutredningen har till uppgift att gå igenom denna
fråga. I ett delbetänkande från denna utredning (SOU 1991:21) Person-
registrering inom arbetslivs-, forsknings- och massmedieområdena
behandlas också registrering för statistikändamål och sådana skyddsåtgär-
der som avidentifiering och kryptering. För att möjliggöra en ökad
användning av kryptering avser datalagsutredningen att återkomma med
förslag till hur registerutdragsskyldigheten skall lösas för sådana register.

Frågan om bevarande, avidentifiering eller kryptering får således
avgöras för varje personregister för sig.

Den av utredningen föreslagna samrådsregeln med dess bestämmelse
om överklagande i utredningsförslaget har mött invändningar från
remissinstanserna. Som framhålls från något håll innebär förslaget en
dubbelreglering eftersom bestämmelser med motsvarande innehåll redan
finns i den nuvarande samrådsförordningen (1982:668). Regleringen av
samrådsskyldigheten bör därför kvarstå i den nuvarande samrådsförord-
ningen. Behov av ändringar i samrådsförordningen och begränsningsför-
ordningen av de skäl som FUD anfört får tas upp i annat sammanhang
bl.a. med hänsyn till hur det framtida förfättningsskyddet för enskilda
kommer att uformas. Likaså får frågan om möjlighet för organisation
som företräder uppgiftslämnama att överklaga ett beslut, vilket också låg
i utredningens förslag, tas upp i annat sammanhang.

Statistikregelutredningen har i sitt lagförslag angett vissa förhållanden
som en myndighet skall upplysa om när den samlar in uppgifter till
statistiken. Förslaget i denna del bygger enligt utredningen på en
yrkesetisk deklaration som Internationella Statistiska Institutet (ISI)
antagit. Enligt min uppfattning är det självklart att den från vilken en
uppgift till den officiella statistiken kommer att begäras skall upplysas om
de förhållanden som är av betydelse i sammanhanget. Det bör emellertid
ankomma på regeringen att meddela närmare föreskrifter om detta.

När en myndighet samlar in uppgifter primärt för annat ändamål än
statistik skall den enligt utredningens förslag lämna information också om

tilltänkt statistisk användning. Jag ansluter mig till den principiella
uppfattningen att information bör lämnas om att uppgifterna skall
användas även för detta ändamål. Utredningens förslag till lagreglering
har emellertid kritiserats av vissa remissinstanser och i synnerhet av dem
som har omfattande kontakter med allmänheten. Jag anser att det finns
visst fog för de kritiska synpunkter som anförs av dessa myndigheter
samtidigt som de motiv som utredningen anfört för att införa en dylik
upplysningsplikt har en betydande tyngd. I sammanhanget bör erinras om
att utredningens förslag till informationsplikt inte är att jämställa med s.k.
informerat samtycke, som i vissa fell är ett villkor för användning av
uppgifter för andra ändamål än det ursprungliga - den primära använd-
ningen.

Min uppfattning är således att uppgiftslämnare i allmänhet bör erhålla
information om alla de ändamål som lämnade uppgifter kommer att
användas till. Information om att uppgifterna även kommer att användas
till den officiella statistiken bör lämnas på den blankett som sänds ut, i
en medföljande broschyr eller något på annat lämpligt sätt. Det bör också
här ankomma på regeringen att meddela föreskrifter om detta.

4.5 Framställningsmetoder och offentliggörande

Prop. 1991/92:118

Mitt förslag: Den officiella statistiken skall vara objektiv och
allmänt tillgänglig. Den skall framställas och offentliggöras med
beaktande av skyddet för enskilda.

Utredningens förslag: Överensstämmer i princip med mitt. Utredarens
förslag innebär dock lagreglering i större utsträckning än som motsvaras
av regeringens förslag.

Remissinstanserna: Bland de remissinstanser som yttrat sig anser
riksförsäkringsverket, med hänvisning till att lagen enligt direktiven bör
utformas så att överreglering undviks, att bestämmelserna i detta avsnitt
strikt sett är överflödiga. Liknande tankegångar framförs av skogsstyrel-
sen, som menar att bestämmelserna väl täcks in av förvaltningslagens
regler. Kravet att all statlig statistik - med undantag av den som skyddas
enligt sekretesslagen - skall offentliggöras är enligt skogsstyrelsen inte
heller rimlig framför allt med hänsyn till att begreppet statistik inte
definierats.

Arbetarskyddsstyrelsen, statistiska centralbyrån och AB Svensk
Bilprovning har invändningar mot bestämmelsen, som innebär att
statistiken skall framställas och offentliggöras "under beaktande av den
enskildes integritet och så att han inte vållas skada eller men”. SCB anser
nämligen att man vid tillämpningen av regeln kan komma i konflikt med
den föreslagna bestämmelsen om publiceringskrav. När det gäller
enskilda individer skyddas de av regeln om statistiksekretess i 9 kap. 4 §
sekretesslagen, som är av grundläggande betydelse för integritetsskyddet.
Den här aktuella bestämmelsen tar sikte på andra integritetsaspekter än

de som omfattas av statistiksekretessen. Enligt SCB:s uppfattning kan den Prop. 1991/92:118
föreslagna regeln få till konsekvens att viktig statistik, bl.a. sådan som
syftar till att belysa sociala förhållanden för utsatta grupper i samhället,
måste undertryckas. Arbetarskyddsstyrelsen hänvisar på motsvarande sätt
till att man via arbetsskadestatistiken kan peka ut ett visst företag, vilket
då inte skulle kunna publiceras.

Skälen för mitt förslag: Den officiella statistiken skall användas för
samhällsplanering, forskning, allmän information och internationell
rapportering. För att kunna användas för dessa ändamål är det ett
grundläggande krav att statistiken håller en hög kvalitet och därmed
också är objektiv. Den måste också vara allmänt tillgänglig för att kunna
tjäna sitt ändamål.

Principen måste vara att den officiella statistiken skall vara tillgänglig
för alla och envar. Det räcker då inte att enbart hänvisa till
offentlighetsprincipen så som den framträder i tryckfrihetsförordningens
regler om allmänna handlingar; det krävs därutöver aktiva åtgärder för
att i lämplig form sprida statistiken till allmänheten. Det bör ankomma
på regeringen att meddela föreskrifter om vilka åtgärder som därvid bör
vidtas.

Av betydelse är också att den officiella statistiken framställs och
offentliggörs på ett sådant sätt att skyddet för enskilda beaktas.

Sekretesslagens bestämmelser ger i och för sig ett starkt skydd för
enskilda när statistik offentliggörs. Beträffande offentliggörandet kan man
emellertid tänka sig situationer där sekretesslagen inte är tillämplig, men
där skyddsintresset aktualiseras och bör ha företräde framför intresset
av offentliggörande. Det är därför viktigt att ha en regel som innebär att
enskildas intressen skall beaktas även i sådana situationer.

Det föreligger också ett behov att bevaka skyddet av den enskildes
integritet under framställningen av statistiken. Utredningen anför att det
inte får förekomma att en intervju genomförs så att den som intervjuas
känner obehag. Jag delar utredningens uppfattning i denna del. Den regel
om att skyddet för den enskilde skall beaktas vid framställning och offen-
tliggörande av den officiella statistiken skall också tillämpas i dessa och
liknande situationer. Denna regel får sålunda ses som ett rättesnöre för
den som framställer statistiken både när det gäller offentliggörande och
vid själva framställningen.

Den särskilda bestämmelse som utredningen har föreslagit om att också
se till att den enskilde inte vållas skada eller men har som framgått mötts
av invändningar. Sekretesslagens regler tillsammans med en sådan
bestämmelse om att skyddet för enskilda skall beaktas torde ge ett
tillräckligt och adekvat skydd.

Utredningens lagförslag innehåller också krav på offentliggörande, om
inte annat följer av sekretesslagen. Denna restriktion har enligt utred-
ningen sin grund i att statistik som t.ex. rör det civila eller militära
försvaret givetvis måste hållas hemlig. Den statistik som det i detta fåll
är fråga om är närmast att betrakta som sådan driftsstatistik som en
myndighet inom totalförsvaret framställer för sin egen planering. Sådan
statistik kommer alltså inte att omfattas av begreppet officiell statistik.

Därmed finns inget behov av den av utredningen föreslagna Prop. 1991/92:118
inskränkningen.

4.6 Överklagande, tvångsmedel och ansvarsbestämmelser

Mitt förslag: Vite införs som tvångsmedel för att förmå en uppgifts-
skyldig att fullgöra sina åligganden. Det skall dock föregås av en
anmaning. Beslut om vitesföreläggande får inte överklagas.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sin uppgifts-
skyldighet eller lämnar oriktiga uppgifter skall kunna fällas till
ansvar, liksom den som uppsåtligen gör en olovlig identifiering.

Utredningens förslag: Överensstämmer i fråga om tvångsmedel och
ansvarsbestämmelser i huvudsak med mitt. Utredningen har därutöver
föreslagit en regel om möjlighet till överklagande av beslut om
uppgi ftssky ldighet.

Remissinstanserna: Några remissinstanser tar upp frågan om
överklagbarhet av ett beslut om uppgiftslämnande. Det tillstyrks av
Lantbrukarnas riksförbund och Svenska fastighetsägareförbundet.
Statistiska centralbyrån önskar en begränsning av möjligheten till
överklagande under det att Företagens uppgiftslämnardelegation vill
utvidga förslaget med en s.k. motregel. Skolöverstyrelsen och Svenska
kommunförbundet tar upp frågan om vitesföreläggande av en kommun.

Skälen för mitt förslag: Den föreslagna uppgiftsplikten måste
naturligtvis följas av vissa ansvarsbestämmelser. Förslaget följer det
mönster som för närvarande finns beträffande uppgiftsskyldighet till
statistiken. Uppgiftsplikten är en nödvändig förutsättning för att erhålla
officiell statistik av hög kvalitet. Därför är det också viktigt att de
begärda uppgifterna lämnas i tid för att kunna innefattas i den
undersökning som uppgifterna skall ingå i. För att tillgodose detta syfte
föreslår jag, i likhet med utredningen, att vite införs som ett tvångs-
medel. Förslaget innebär att den myndighet som genomför en
undersökning skall kunna utfärda ett vitesföreläggande som en yttersta
åtgärd för att få in uppgifter som saknas. Till skillnad från utredningens
förslag anser jag att ett vitesföreläggande skall föregås av en anmaning
att lämna uppgifterna. Ytterligare synpunkter på detta lämnas i special-
motiveringen.

Till den föreslagna uppgiftsplikten och det föreslagna förbudet mot
olovlig identifiering måste naturligtvis också kopplas vissa ansvarsbestäm-
melser. Dessa frågor behandlas närmare i specialmotiveringen till 14 och
15 §§ lagförslaget.

Min bedömning är att förslaget om tvångsmedel och ansvar inte
kommer att medföra några beaktansvärda kostnadskonsekvenser. Dels är
förändringarna jämfört med nuvarande förhållanden begränsade, dels bör
- som förut har framhållits - vitesförläggande endast användas som en
yttersta åtgärd. Allt talar för att antalet ärenden om utdömande av vite i

länsrätten kommer att bli mycket ringa. Erfarenheterna visar också att det Prop. 1991/92:118
mycket sällan förekommer att oriktiga uppgifter lämnas. Detsamma får
antas i fråga om förfaranden som är att hänföra till olovlig identifiering.

Det finns därför anledning att anta att mål om ansvar för brott mot den
föreslagna bestämmelsen kommer att förekomma ytterst sparsamt.

5 Upprättat lagförslag

1 enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats
förslag till lag om den officiella statistiken.

Förslaget har granskats av lagrådet.

6 Specialmotivering

Tillämpningsområde m.m.

1 § Denna lag tillämpas när statliga myndigheter under regeringen
framställer officiell statistik.

Jag får här inledningsvis hänvisa till vad som sägs i avsnitt 4 om
lagstiftningen på statistikområdet och särskilt till avsnitt 4.2 om
tillämpningsområdet för en ny lagstiftning.

I 1 § första stycket anges när den föreslagna lagen skall tillämpas.
Lagen skall gälla när en myndighet själv samlar in och bearbetar
uppgifter för den officiella statistiken. Samma sak skall gälla när annan -
myndighet eller enskild - fullgör uppgiften åt den ansvariga myn-
digheten. Med hänsyn till att det i regeringens föreskrifter kommer att
framgå vilken statistik som skall klassificeras som officiell statistik
uppstår rimligen inga problem med att fastställa lagens tillämpningsom-
råde.

I 1 § andra stycket anges vad som är officiell statistik. Det är sådan
statistik för de angivna ändamålen som en myndighet framställer enligt
föreskrifter som regeringen meddelar. Dessa föreskrifter är således
avsedda att ange vilken statistik som skall vara den officiella statistiken
och därmed omfattas av lagens regler. Det är exempelvis endast för
sådan statistik som uppgiftsskyldigheten i 4-6 §§ får tillämpas.

2 § Den officiella statistiken skall vara objektiv och allmänt tillgänglig.
Den skall framställas och offentliggöras med beaktande av skyddet för
enskilda.

I 2 § ställs kravet att den officiella statistiken skall vara objektiv.
Kravet på objektivitet innebär att statistiken inte får påverkas av
ovidkommande faktorer och inte utformas för att tjäna vissa syften.
Vidare skall sådana statistiska metoder användas som garanterar att
statistiken inte kan ifrågasättas ur sådana synvinklar. Därför måste också

de förfaranden som tillämpas kunna hållas tillgängliga för kritisk Prop. 1991/92:118
granskning. Därmed uppfylls kraven på tillförlitlighet.

Ett annat krav på den officiella statistiken är att den skall vara allmänt
tillgänglig. Med detta förstås att den skall offentliggöras på sådant sätt
att den är enkelt åtkomlig för de krav som statistiken skall tillgodose. För
att uppfylla detta ändamål kan det i vissa fall fordras av myndigheterna
att statistiken tillhandahålls i olika former för att både näringslivet
effektivt skall kunna utnyttja den officiella statistiken som underlag i
verksamheten och att varje medborgare skall kunna finna vad han söker
utan större omgång. Det kan t.ex. innebära att en myndighet håller
statistiken tillgänglig via terminaler för företag, organisationer och andra
myndigheter samt på bibliotek och att statistiken finns tillgänglig i
publikationer som ordnas i serier för att underlätta överblickbarheten.

Både i fråga om objektivitetskravet och kravet på allmän tillgänglighet
har jag för avsikt att föreslå att regeringen meddelar närmare föreskrifter
för myndigheterna. Av avsnitt 4.5 framgår min allmänna syn på dessa
frågor.

Ytterligare krav på den officiella statistiken är att den skall framställas
och offentliggöras med beaktande av skyddet för enskilda. Detta uttryck
skall ges en tämligen vid innebörd och samtidigt vara utgångspunkt för
de föreskrifter som jag har för avsikt att föreslå att regeringen meddelar
för den närmare tillämpningen. Begreppet "skyddet för den enskilde" är
avsett att täcka både enskilda fysiska personers behov av integritetsskydd
och företags m.fl. behov av skydd.

Innebörden är vidare att olika andra föreskrifter som har att göra med
hänsynen till den personliga integriteten och hänsynen till företagens
m.fl. skyddsbehov, skall tillämpas av den myndighet som framställer
statistiken. Det gäller sådana föreskrifter som avser information till
uppgiftslämnare till statistiken och information om de regler som gäller
för samråd och uppgiftsskydd.

Uppgiftsskyldighet

Definitioner

3 § Med varor avses i denna lag lösa saker, gas, elektrisk kraft och
vatten. Med tjänst avses i denna lag verksamhet som någon utför
självständigt för en annans räkning. Vid tillämpningen av lagen hänförs
till tjänst upplåtelse av nyttjanderätt till fast och lös egendom.

Den inledande paragrafen under denna rubrik innehåller en definition
av begreppen varor och tjänst. Definitionerna ansluter till gängse
avgränsnmg av begreppen och förenklar uppräkningen av de uppgifter
som skall lämnas enligt 4 §.

Näringsidkare Prop. 1991/92:118

4 § Näringsidkare är skyldiga att för den officiella statistiken lämna
uppgifter om sin näringsverksamhet i fråga om

1. produktion av varor och tillhandahållande av tjänster,

2. förbrukning av varor och anlitande av

tjänster,

3. antalet anställda, löner och sysselsättning,

4. lager- och förrådshållning,

5. investeringar,

6. beställningar, köp, försäljningar och

leveranser av varor och tjänster,

7. priser för varor och tjänster,

8. intäkter, kostnader och vinster,

9. omsättning, tillgångar och skulder,

10. sparande samt kapital-, kredit- och valutaförhållanden,

11. omfattning av upplåtelse av nyttjanderätt.

Att särskild uppgiftsskyldighet föreligger för vissa näringsidkare
framgår av lagen (1992:000) om uppgiftsskyldighet på jordbrukets
område.

I paragrafen anges de som huvudsakligen är uppgiftsskyldiga samt
uppgiftsskyldighetens omfattning. Bestämningen av uppgiftsskyldiga
motsvarar i sak utredningens förslag. Dock har vissa förenklingar gjorts.
Det föreslagna uttrycket bör kunna ersätta den något mer omfattande
uppräkning som finns i utredningens förslag i denna del, utan att någon
ändring sker i sak.

Den officiella statistiken bygger på uppgifter som hämtas från olika
källor. Den övervägande delen av uppgifterna hämtas från statliga
register. Många uppgifter hämtas in från allmänheten genom
undersökningar där uppgiftsskyldighet inte föreligger. Ett undantag
härifrån är folk- och bostadsräkningarna som har brukat genomföras vart
femte år och för vilka uppgiftsplikt föreligger enligt särskild lagstiftning.
De uppgifter som inte kan erhållas på dessa sätt och som inte heller
inhämtas med uppgiftsskyldighet i annan lag, men som behövs för den
officiella statistiken, är de som nu föreslås bli omfattade av uppgiftsplikt.

Det är endast en mindre del av uppgifterna till den officiella statistiken
som behöver hämtas in med uppgiftsplikt. Lagförslaget innebär att
omfattningen av uppgiftsplikten i förhållande till dagsläget i huvudsak
är oförändrad. Genom lagförslagets inriktning och genom de åtgärder
som planeras blir likväl de sammantagna effekterna av förslaget att
belastningen på uppgiftslämnama kommer att minska.

Den officiella statistik som kommer att baseras på uppgifter som
inhämtas med uppgiftsplikt avser i huvudsak den ekonomiska statistiken.
Den skall utgöra underlag för den ekonomiska politiken, innefattande
penning- och valutapolitik, näringspolitik, transportpolitik, energipolitik,
sysselsättningspolitik, lönepolitik m.m. Syftet med den ekonomiska
statistiken är att tillgodose behoven av sådan information hos politiker
och andra beslutsfattare, företagare och marknadsaktörer, opinionsbil-
dare, forskare och allmänhet om den svenska ekonomins läge och
utveckling. Det är i första hand de ekonomiska faktorerna i national-
räkenskaper och finansräkenskaper som står i fokus. Ars- och kvartalsvis

statistik utgör både underlag för nationalräkenskaperna och fristående Prop. 1991/92:118
informationskällor för de slutliga användarna. Korttidsstatistik är
indikatorer för utvecklingen av viktiga ekonomisk-politiska förhållanden.

De huvudfrågor statistiken skall besvara rör det aktuella läget för
bedömningen av bl.a. balansbrister av olika slag och som ligger till
grund för prognoser och för beslut. Vidare gäller det frågor om hur
utvecklingen har varit, på kort och lång sikt, totalt och på olika områden
och för olika branscher. När det gäller de mer näringslivsinriktade
frågorna avser de utvecklingen av produktion, kostnadsstruktur,
konkurrenskraft, lönsamhet samt soliditet och likviditet, med nyföreta-
gande och internationalisering som speciella intresseområden.

De uppgifter som behövs för dessa ändamål avser produktion och
förbrukning av varor och tillhandahållande och anlitande av tjänster,
investeringar, intäkter, kostnader och vinster, ersättning, tillgångar och
skulder, sparande samt kapital-, kredit- och valutaförhållanden.

De enskilda undersökningar som kommer att kunna bygga på dessa
uppgifter är sådan statistik som orderstatistik för industri- och varuhan-
del, statistik om industrins struktur och produktionsförhållanden, statistik
baserad på investeringsenkäter, finansstatistik för företag, balansstatistik
och resultatstatistik för företag, statistik över företagens utländska
tillgångar och skulder och statistik om nyetablerade företag. Vidare kan
vissa index framställas på basis av enskilda undersökningar. Det kan
exempelvis gälla det index för byggmaskiner som beräknas för närva-
rande.

1 den nu gällande förordningen (1966:37) om statistiska uppgifter från
rörelseidkare och ägare till flerfamiljshus anges att skyldigheten att lämna
uppgifter under viss period eller vid viss tidpunkt gäller i fråga om
produktion av varor och tillhandahållande av tjänster, förbrukning av
varor och anlitande av tjänster och investeringar. Dessutom föreligger
uppgiftsskyldighet under de två senast förflutna räkenskapsåren eller del
av denna tid i fråga om intäkter, kostnader och vinster, omsättning,
tillgångar och skulder samt sådant förhållande som fordras för
upprättande av statistik över inkomstfördelning, sparande samt kapital-,
kredit- och valutaförhållanden. Skyldighet föreligger också att lämna
uppgifter under löpande år som fordras för upprättande av kvartalsstati-
stik över likviditet, kvartalsstatistik över utländska fordringar och skulder
samt halvårsstatistik över rörelseöverskott och omsättning.

Beställningar, köp, försäljningar och leveranser av varor och tjänster
mäts traditionellt statistiskt på basis av underlag från företagen. Korttids-
statistiken grundad på dessa uppgifter ger här indikatorer av betydelse för
den ekonomiska politiken i dess helhet.

I den nu gällande förordningen, som nyss nämnts, anges uppgiftsskyl-
digheten på samma sätt som i förslaget (p. 6).

Priser på varor och tjänster är basen för prisindexar och används direkt
för den ekonomiska politiken och för omräkning av värden i löpande
priser till värden i fasta priser. Centrala index är här kostnadsprisindex
(KPI) och byggnadsprisindex. Ett annat index som beräknas för
närvarande är prisindex i producent- och importleden.

I den nuvarande förordningen anges uppgiftsplikten med "priser som Prop. 1991/92:118
fordras för pristals- och volymberäkningen".

Uppgifter om lager- och förrådshållning är viktiga underlag för
näringspolitiken och den ekonomiska politiken. Lagerstatistiken för
industrin är viktig i detta sammanhang, liksom statistik över lager inom
servicenäringarna. Även i detta fall motsvarar beskrivningen i lagför-
slaget (p. 4) den som finns i nu gällande förordning.

Statistik som Sverige skall framställa inom ramen för ett EES-avtal är
exempelvis konjunkturstatistik inom industri och hantverk, samordnade
statistiska undersökningar av industri och hantverk, konjunkturstatistik för
bygg- och anläggningsverksamhet och harmonisering av beräkning av
bruttonationalinkomst till marknadspriser. Se vidare bilaga 6 (punkt 1-
6).

Utrikeshandelsstatistiken ingår givetvis i underlaget för den ekonomiska
politiken och för näringspolitiken. Med hänsyn till bl.a. integrationen
med EG är detta ett område som får allt större vikt. Huvuddelen av
grundmaterialet för denna statistik utgörs av tulldeklarationerna, men de
kompletteringar som görs idag genom att uppgifter hämtas in direkt från
företagen behövs även i fortsättningen.

Ett antal rättsakter inom EG är här relevanta. Se vidare bilaga 6 (punkt
7-13). Samtliga rättsakter på detta område är relevanta så länge som det
finns gränskontroller mellan EG-och EFTA-ländema.

Uppgiftsplikten för tjänst behövs bl.a. också för den samfärdselstatistik
som framställs idag och som kommer att utgöra basen för den officiella
statistiken på transportområdet. Denna statistik omfattar bl.a. bestånd,
ankomst och avgångar av transportmedel, fasta anläggningar som har
samband med samfärdsel, personal sysselsatt inom samfärdselsektom,
transportprestationer och deras värde, kostnader för transporter,
kostnader hos enheter för transportprestationer samt investeringar i
transportsektorn. Till detta område hör även sjöfartsstatistiken. En
undersökning som här kan komma att genomföras med uppgiftsplikt är
statistik om rederi verksamhet.

I den nuvarande förordningen anges i 4 § att redare av fartyg med en
bruttodräktighet av minst 20 registerton och förhyrare av sådant fartyg
är skyldig att lämna de uppgifter om rörelsen under de två senast
förflutna kalenderåren eller del av denna tid som fordras för upprättande
av statistik över sjöfart. Enligt 5 § är den som driver hamn, lastageplats
eller kanal eller annan vattentrafikled skyldig att lämna uppgifter om
trafik och uppbörd av avgifter under de två senast förflutna kalenderåren
eller del av denna tid.

Inom ramen för EES-avtalet finns exempelvis rättsakter om rapporte-
ring om varutransporter på järnväg och på landsväg. Se vidare bilaga 6
(punkt 14-16).

En omfattande statistik som för närvarande framställs om antalet
anställda, löner och sysselsättning är den företagsbaserade sysselsätt-
ningsstatistiken fördelad på kön, ålder, yrke och arbetad tid. Det kan i
sammanhanget nämnas att de mdividbaserade arbetskraftsundersök-
ningama (AKU) bygger på frivillig medverkan.

Uppgifter om anställda, löner och sysselsättning syftar till att statistiskt
belysa förhållanden på arbetsmarknaden. Denna statistik kan bl.a. avse
arbetstider och lönebildningen. Uppgifterna ger också underlag för
beräkning av arbetskostnadsindex.

I den nuvarande förordningen gäller uppgiftsskyldigheten uppgifter som
"lön och sysselsättning m.m. beträffande anställda".

Genom EES-avtalet och i än högre grad vid ett medlemsskap i EG
kommer statistik inom arbetsmarknaden att utgöra ett centralt instrument
för samhällsorganen och parterna på arbetsmarknaden. Ett förslag till en
rättsakt om arbetskraftsundersökningar behandlas för närvarande inom
EG.

Statistikregelutredningen har föreslagit att uppgiftsskyldighet skulle
föreligga för uppgifter om "arbets- och miljöförhållanden". När det gäller
arbetsmiljön anser jag att den uppgiftsskyldighet som för närvarande
finns för arbetsgivare att lämna uppgifter till informationssystemet om
arbetsskador (ISA) i samband med anmälan av arbetsskada tillgodoser
behovet av uppgifter till den officiella statistiken. Jag tar därför inte upp
denna uppgiftsskyldighet i lagförslaget.

Officiell statistik om boende, byggande och bebyggelse skall belysa
bl.a. bostadsbyggandet och rivning samt funktionsomvandling av
bostäder, omfattning av reparationer, ombyggnader och tillbyggnader
(ROT) av bostäder samt byggkostnaderna och deras utveckling.
Bebyggelse belyses bl.a. i fråga om bostadsbeståndets sammansättning
och utnyttjande, kostnader och intäkter inom fastighetsförvaltning samt
energianvändning inom byggnadsbeståndet. Uppgiftsplikten gäller här
exempelvis uppgifter för statistik om produktion m.m. inom
byggnadssektorn och för statistik om intäkter, kostnader och energi för
flerbostadshus. Statistik om bostäder och hyror kan avse även uthyrning,
dvs. ge statistik om beståndet av outhyrda bostäder.

Den uppgiftsplikt som för närvarande gäller för ägare till flerfamiljshus
enligt kungörelsen (1966:37) om statistiska uppgifter från rörelseidkare
och ägare till flerfamiljshus är avsedd att täckas i lagförslaget genom att
i 3 § till tjänst hänförs upplåtelse av nyttjanderätt till fast och lös
egendom. Vidare tar p. 11 upp skyldigheten att lämna uppgifter om
omfattningen av upplåtelsen. I den nu gällande förordningen sägs i 5 §
att ägare till flerfamiljshus är skyldig att lämna sådana uppgifter om
fastighetens ekonomiska förhållanden under de två senast förflutna
kalenderåren eller del av denna tid som fordras för statistik över
fastigheter.

Av EG:s rättsakter är på detta område en som avser samordnad
konjunkturstatistik för bygg- och anläggningsverksamhet av betydelse.

Som nämnts i avsnitt 4.1 kommer lagen om den officiella statistiken
inte att omfatta uppgiftsplikt för lantbruksstatistiken, vilket innebär att
uppgiftsskyldigheten i den nuvarande förordningen (1968:111) om
uppgifter för lantbruksstatistiken och lantbrukets företagsregister flyttas
till en särskild lag. I egenskap av näringsidkare kommer dock jordbru-
kare att omfattas av uppgiftsskyldighet enligt den nu föreslagna lagen

Prop. 1991/92:118

inom vissa områden. Det gäller exempelvis för uppgifter till statistik om Prop. 1991/92:118
lantbruksekonomi, fiske och vattenbruk.

Enligt vad som framgått av föregående stycke avses uppgiftsskyl-
digheten för näringsidkare inom jordbrukets område i huvudsak bli
reglerad i en särskild lag. Eftersom denna uppgiftsskyldighet kommer att
omfatta uppgifter till den officiella statistiken har på lagrådets inrådan en
upplysning om detta förhållande tagits in i 4 § andra stycket. Näringsid-
kare får härigenom en fullständig information om omfattningen av
uppgiftsskyldigheten till den officiella statistiken.

Inom jordbruksområdet (inklusive skogsbruk och fiske) finns ett större
antal rättsakter angivna i EES-avtalet. Några av dessa berör dock inte
den uppgiftsplikt som föreslås i denna lag (se vidare bilaga 6).

Stiftelser m.fl.

5 § Stiftelser och sammanslutningar som inte bedriver näringsverksamhet
är skyldiga att för den officiella statistiken lämna uppgifter om antalet
anställda, löner och sysselsättning.

Jag har tagit upp utredningens förslag om en viss begränsad
uppgiftsskyldighet för stiftelser och andra sammanslutningar som inte
bedriver näringsverksamhet. Med dessa uppgifter blir det möjligt att få
en heltäckande arbetsmarknadsstatistik avseende antal anställda, löner och
sysselsättning. Här hänvisas också till vad som sagts under 4 § i
specialmotiveringen om dessa uppgifter.

Kommuner m.fl.

6 § Utöver vad som följer av andra lagar är kommuner, kyrkliga
kommuner och landsting skyldiga att för den officiella statistiken lämna
uppgifter enligt 4 § 1-6.

Kommuner är dessutom skyldiga att lämna

1. sammandrag av sina räkenskaper såvitt avser kommunala ändamål,

2. andra uppgifter av samhällsekonomisk betydelse.

Av förslaget till 6 § första stycket framgår att uppgiftsskyldigheten för
kommuner, kyrkliga kommuner och landsting har begränsats till vissa
uppgifter som överlag gäller för näringsidkare enligt 4 §. För kommuner
tillkommer i stället vissa uppgifter som idag samlas in enligt kungörelsen
(1962:330) om skyldighet för kommun att avlämna finansstatistiska
uppgifter, vilket innebär att ingen förändring av nuvarande förhållanden
föreslås. Beskrivningen av uppgiftsskyldighetens omfattning i kungörelsen
motsvaras därmed i sak av den nu föreslagna. Enligt den nuvarande
bestämmelsen åläggs det kommun att till statistiska centralbyrån avlämna
dels sammandrag för näst föregående kalenderår av kommunens
räkenskaper i vad de avser kommunala ändamål, dels ock, efter
anmaning, sådana uppgifter av ekonomisk natur som erfordras för
samhällsekonomisk analys.

Förslaget innebär att uppgiftsskyldighet inte föreskrivs för uppgifter
inom verksamheter som avses med bl.a. socialtjänstlagen (1980:620)
samt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), vilket utredningen föreslagit.

Min uppfattning är att uppgiftsskyldighet till den officiella statistiken Prop. 1991/92:118
inom de nämnda områdena bör regleras i de författningar som rör verk-
samheterna. Detta inte minst mot bakgrund av att integritetsaspektema
rörande sådana uppgifter är mycket viktiga och därmed bör behandlas i
sitt sammanhang. Därvid bör även frågor om uppgiftslämnande för den
officiella statistiken tas upp.

Gemensamma bestämmelser

7 § Det finns ingen skyldighet att lämna uppgifter enligt 4 § första
stycket eller 5-6 §§ när det förhållande som uppgiften avser är äldre än
tre år.

I förslaget till 7 § begränsas uppgiftsskyldigheten på så sätt att denna
inte gäller när det förhållande som uppgiften avser är äldre än tre år.
Statistikregelutredningen hade också denna bestämmelse i sitt förslag.
Jag delar utredningens uppfattning att denna tidsgräns är en rimlig
avvägning mellan de uppgiftsskyldigas möjligheter att utan alltför stor
omgång och kostnad ta fram de uppgifter som efterfrågas och stati-
stikproducentens behov av att få fullständigt statistiskt underlag.

I nu gällande förordningar som avser uppgiftsplikt för statistiska
ändamål finns i vissa fall en tidsgräns på högst två år, vilket framgått av
specialmotiveringen till 4 och 6 §§. Enligt min uppfattning torde det inte
föreligga någon anledning att frångå dessa gränser i de berörda
undersökningarna. Den allmänna inriktningen att uppgiftslämnama skall
besväras så lite som möjligt innebär givetvis också att behov av
efterforskningar bakåt i tiden för att få fram begärda uppgifter skall vara
begränsat.

8 § Uppgifter som avses i 4 § första stycket eller 5-6 §§ skall lämnas till
den myndighet som regeringen bestämmer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall
meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas samt
om sättet och tiden för uppgiftslämnandet.

Uppgiftsskyldigheten skall fullgöras gentemot den myndighet som
regeringen bestämmer. Närmare föreskrifter om de uppgifter som skall
lämnas meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer. Detta framgår av förslaget till 8 §. Avsikten är att uppgift-
erna ifråga skall lämnas till SCB och att verket får meddela närmare
föreskrifter om detta. Regeringen utgår i denna del från dagsläget. Det
innebär att förändringar i systemet för den officiella statistiken också kan
medföra att även andra myndigheter än SCB skall kunna svara för
uppgiftsinsamling till denna statistik. Föreskrifterna får då anpassas till
sådana ändrade förhållanden.

Enligt 8 § andra stycket skall närmare föreskrifter meddelas om de
uppgifter som skall lämnas samt om sättet och tiden för
uppgiftslämnandet. Jag vill, när det gäller föreskrifter om sättet för
uppgiftslämnandet, framhålla att det är angeläget att ansvarig myndighet,
i syfte att underlätta för uppgiftslämnama och även för att minska sina
egna kostnader, tar tillvara de möjligheter som modem teknik erbjuder.

Uppgiftsskydd Prop. 1991/92:118

Denna paragraf innehåller en hänvisning till de två lagar som är av
grundläggande betydelse för uppgiftsskyddet. För sekretesslagens del är
den s.k. statistiksekretessen (9 kap. 4 §) generellt tillämplig på uppgifter
som lämnas för den officiella statistiken.

Även statistikregelutredningen ansåg det motiverat att i lagform
påminna om det regelverk som finns till skydd för den enskilde och
erinrade om att denna teknik används i lagen (1989:329) om en folk- och
bostadsräkning år 1990.

10 § Uppgifter i den officiella statistiken får inte sammanföras med
andra uppgifter i syfte att utröna enskildas identitet.

Som angetts i avsnitt 4.4 om uppgiftsskydd, samråd och information har
jag i denna del gjort vissa avsteg från utredningens förslag. Det förslag
som jag tar upp under denna rubrik är ett förbud mot att sammanföra
anonymiserade uppgifter i syfte att återfinna en enskilds identitet. Med
enskild förstås även här både fysiska och juridiska personer.

Erfarenheten visar att det i några enstaka fall gjorts försök att bryta
igenom anonymiteten och att detta kunnat leda till att en identitet
avslöjas. Därför är det motiverat med ett sådant förbud som föreslås i

10 §. Till denna förbudsregel är kopplad en straffbestämmelse i 15 §.

Någon särskild bestämmelse om s.k. anonymisering finns inte. Det är
emellertid mycket angeläget att åstadkomma bästa möjliga skydd för de
uppgifter som lämnas för statistiken. Avidentifiering och kryptering är
åtgärder som stärker den enskildes skydd. En strävan skall alltså vara att
tillämpa dessa skyddsmetoder som komplement till de övriga skyddsåt-
gärder som normalt tillämpas på statistikområdet.

Tvångsmedel

Anmaning och vite

En uppgiftsskyldig som inte följer anmaningen får föreläggas att vid
vite fullgöra uppgiftsskyldigheten. Ett sådant föreläggande meddelas av
den myndighet som utfärdat anmaningen.

Nu gällande förordningar som innehåller bestämmelser om uppgiftsplikt
för statistiken har i flertalet fall böter som påföljd om uppgiftsplikten
inte fullgörs. Jag delar utredningens uppfattning att vitesförfarande är
lämpligare som tvångsmedel i dylika fall.

När det gäller att få in statistiska uppgifter från enskilda, dvs. de som
anges i 4 § första stycket och 5 § i lagförslaget, bör vitesförfarande tas

till bara som en yttersta åtgärd och naturligvis endast i sådana fall där Prop. 1991/92:118
uppgiften har betydelse för den statistiska kvaliteten på undersökningen.

För att säkerställa att den uppgiftspliktige är fullt på det klara med vad
som gäller för honom skall ett vitesföreläggande enligt 18 § första stycket
föregås av en anmaning.

12 § Frågor om utdömande av vite som har förelagts enligt 11 § andra
stycket prövas av länsrätten i det län där uppgiftsskyldigheten skall
fullgöras.

Prövning av frågor om utdömande av vite bör enligt min uppfattning
ske av länsrätten i det län där den verksamhet bedrivs som föranleder
uppgiftsskyldigheten. Enligt 8 § ankommer det på regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter
om detta.

13 § Ett beslut enligt denna lag om anmaning eller vitesföreläggande får
inte överklagas.

Jag anser inte att det finns behov av att kunna överklaga ett beslut om
anmaning eller vitesföreläggande. I stället finns möjligheten att överklaga
ett beslut om utdömande av vitet. På så sätt är rättssäkerheten för den
enskilde tryggad. En motsvarande reglering har gällt vid de två senaste
folk- och bostadsräkningarna, utan att några kända negativa konsek-
venser uppstått för den enskilde.

Ansvar m.m.

14 § Till penningböter döms den som inte fullgör uppgiftsskyldighet
enligt 4 § första stycket eller 5 § eller som uppsåtligen eller av oaktsam-
het lämnar oriktig uppgift.

Om ett vitesföreläggande har överträtts, döms inte till ansvar för
gärningar som omfattas av föreläggandet.

Allmänt åtal får väckas endast efter anmälan av den myndighet som har
begärt uppgiften.

14 § motsvarar i sak den ansvarsbestämmelse som finns i den nu gällande
kungörelsen (1966:37) om statistiska uppgifter från rörelseidkare och
ägare till flerfamiljshus. Införandet av penningböter har skett nyligen
genom en lag om ändring i nyssnämnda kungörelse (SFS 1991:291).
Enligt 25 kap. 3 § brottsbalken skall penningböter bestämmas till lägst
etthundra kronor och högst tvåtusen kronor. Någon ändring i ansvarsbe-
stämmelserna vid överförande till den föreslagna lagen har inte ansetts
motiverad.

Trots att vitesförfarandet skall användas för att förmå uppgiftspliktiga
att fullgöra sin skyldighet är det nödvändigt att också ha ansvarsbestäm-
melser för dem som underlåter att fullgöra sin uppgiftsskyldighet.
Ansvarsbestämmelserna bör vara desamma för underlåtenhet att fullgö-
ra uppgiftsskyldighet som för oriktigt uppgiftslämnande. För en fråge-
blankett som endast besvarats delvis bör det kunna utkrävas ansvar på
samma sätt som för en oriktig uppgift. Vitesförfarande bör som regel

endast tillämpas i sådana situationer när en blankett överhuvud taget inte Prop. 1991/92:118
lämnats in.

15 § Den som uppsåtligen bryter mot 10 § döms för olovlig identifiering
till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen inte är belagd med
straff i brottsbalken eller datalagen (1973:289).

Beträffande ansvar för olovlig identifiering hänvisas till kommentaren
under 10 §. Jag har, till skillnad från utredningen, inte ansett att försök
eller förberedelse till olovlig identifiering skall vara straffbart. Vidare är
att märka att straffbestämmelsen är subsidiär inte bara i förhållande till
brottsbalken utan även till datalagen.

7 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget till lag
om den officiella statistiken.

8 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredra-
ganden lagt fram.

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-03-19

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Hans-
Gunnar Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1992 har
regeringen på hemställan av statsrådet Wibble beslutat inhämta lagrådets
yttrande över förslag till lag om den officiella statistiken.

Vidare har regeringen enligt protokoll vid regeringssammanträde den
12 mars 1992 på hemställan av statsrådet Olsson beslutat inhämta
lagrådets yttrande över förslag till lag om uppgiftsskyldighet på
jordbrukets område.

Förslagen har inför lagrådet föredragits, förslaget till lag om den
officiella statistiken av chefsjuristen Per Samuelson och förslaget till lag
om uppgiftsskyldighet på jordbrukets område av hovrättsassessorn Eva
Ekström.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

I det protokoll, enligt vilket förslaget till lag om den officiella
statistiken remitteras till lagrådet, anförs att lagen inte kommer att
omfatta lantbruksstatistiken, vilket innebär att nuvarande bestämmelser
i detta ämne flyttas till den föreslagna lagen om uppgiftsskyldighet på
jordbrukets område. I egenskap av näringsidkare, heter det i fortsätt-
ningen, kommer dock jordbrukare att omfattas av uppgiftsskyldighet
enligt lagen om den officiella statistiken inom vissa områden. Detta
gäller, sägs det, exempelvis för uppgifter till statistik om lant-
bruksekonomi, fiske och vattenbruk. Även andra näringsidkare än
jordbrukare, som är uppgiftsskyldiga enligt lagen om uppgiftsskyldighet
på jordbrukets område, torde bli uppgiftsskyldiga enligt lagen om den
officiella statistiken.

Uppgiftsskyldigheten för näringsidkare på jordbrukets område kommer
i huvudsak att följa av den särskilda lagen härom. Enligt vad som
upplysts vid föredragningen inför lagrådet är avsikten att regeringen skall
utfärda föreskrifter om att uppgifter som inhämtats med stöd av den lagen
även skall komma till användning för den officiella statistiken såsom
denna definierats i 1 § andra stycket lagen om den officiella statistiken.
De båda lagarna bör innehålla en erinran härom. För detta ändamål bör
i 4 § lagen om den officiella statistiken införas ett nytt andra stycke som
lyder: "Att särskild uppgiftsskyldighet föreligger för vissa näringsidkare
framgår av lagen (1992:00) om uppgiftsskyldighet på jordbrukets
område". Till 5 § lagen om uppgiftsskyldighet på jordbrukets område bör
fogas ett andra stycke av följande lydelse: "Används insamlade uppgifter
för framställning av officiell statistik gäller, med undantag för
uppgiftsskyldigheten, lagen (1992:00) om den officiella statistiken."

Beträffande 8 § förslaget till lag om uppgiftsskyldighet på jordbrukets
område har för lagrådet upplysts att endast statens jordbruksverk avses
utöva den kontrollverksamhet som paragrafen handlar om. Paragrafen bör

3 Riksdagen 7997/92. 7 saml. Nr 118

Prop. 1991/92:118

Bilaga 1

avfattas i enlighet härmed. Vidare bör till paragrafens andra stycke fogas
en bestämmelse om att jordbruksverket inte med stöd av denna lag har
rätt till tillträde till bostäder.

I förslaget till lag om uppgiftsskyldighet på jordbrukets område finns
en övergångsbestämmelse om att äldre föreskrifter fortfarande gäller i
fråga om uppgifter som har eller skulle ha lämnats före utgången av år
1992. En motsvarande bestämmelse bör införas i lagen om den officiella
statistiken.

Härutöver bör vissa formella justeringar vidtas i de båda lagförslagen.
I övrigt föranleder dessa inte några erinringar från lagrådets sida.

Prop. 1991/92:118

Bilaga 1

Lagrådsremissens lagförslag ProP- 1991/92:118

Bilaga 2

Förslag till

Lag om den officiella statistiken

Härigenom föreskrivs följande.

Tillämpningsområde m.m.

1 § Denna lag tillämpas när statliga myndigheter under regeringen
framställer officiell statistik.

2 § Den officiella statistiken skall vara objektiv och allmänt tillgänglig.
Den skall framställas och offentliggöras med beaktande av skyddet för
den enskilde.

Uppgiftsskyldighet

Definitioner

3 § Med varor avses i denna lag lösa saker, gas, elektrisk kraft och
vatten. Med tjänst avses i denna lag också verksamhet som någon utför
självständigt för en annans räkning. Vid tillämpningen av lagen hänförs
till tjänst upplåtelse av nyttjanderätt till fast och lös egendom.

Näringsidkare

4 § Näringsidkare är skyldiga att för den officiella statistiken lämna upp-
gifter om sin näringsverksamhet i fråga om

1. produktion av varor och tillhandahållande av tjänster,

2. förbrukning av varor och anlitande av tjänster,

3. antalet anställda, löner och sysselsättning,

4. lager- och förrådshållning,

5. investeringar,

6. beställningar, köp, försäljningar och leveranser av varor och
tjänster,

7. priser för varor och tjänster,

8. intäkter, kostnader och vinster,

9. omsättning, tillgångar och skulder,

10. sparande samt kapital-, kredit- och valutaförhållanden,

11. omfattning av upplåtelse av nyttjanderätt.

Stiftelser m.fl.

5 § Stiftelser och andra sammanslutningar som inte bedriver
näringsverksamhet är skyldiga att för den officiella statistiken lämna
uppgifter om antalet anställda, löner och sysselsättning.

Komtnunerm.fi. Prop. 1991/92:118

Bilaga 2

6 § Utöver vad som följer av andra lagar är kommuner, kyrkliga
kommuner och landsting skyldiga att för den officiella statistiken lämna
uppgifter om de förhållanden som anges i 4 § 1-6.

Kommuner är dessutom skyldiga att lämna

1. sammandrag av sina räkenskaper såvitt avser kommunala ändamål,

2. andra uppgifter av samhällsekonomisk betydelse.

Gemensamma bestämmelser

7 § Det finns ingen skyldighet att lämna uppgifter enligt 4-6 §§ när det
förhållande som uppgiften avser är äldre än tre år.

8 § Uppgifter som avses i 4-6 §§ skall lämnas till den myndighet som
regeringen bestämmer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas samt
om sättet och tiden för uppgiftslämnandet.

Uppgiftsskydd

10 § Uppgifter i den officiella statistiken får inte sammanföras med andra
uppgifter i syfte att utröna enskildas identitet.

Tvångsmedel

Anmaning och vite

11 § Om en särskild näringsidkare eller en stiftelse eller sammanslutning
som avsess i 5 § inte fullgör sin uppgiftsskyldighet, får den myndighet
som har begärt uppgiften anmana den uppgiftsskyldige att fullgöra sin
skyldighet.

En uppgiftsskyldig som inte följer anmaningen får föreläggas att vid
vite fullgöra sin uppgiftsskyldighet. Ett sådant föreläggande meddelas av
den myndighet som utfärdat anmaningen enligt första stycket.

12 § Frågor om utdömande av vite som har förelagts enligt 11 § andra
stycket prövas av länsrätten i det län där uppgiftsskyldigheten skall
fullgöras.

Överklagande

13 § Ett beslut enligt denna lag om anmaning eller vitesföreläggande får
inte överklagas.

Ansvar m.m

14 § Till penningböter döms en enskild näringsidkare eller en stiftelse
eller sammanslutning som avses i 5 § som

1. inte fullgör sin uppgiftsskyldighet enligt denna lag eller

2. uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift.

Om ett vitesföreläggande har överträtts, döms inte till ansvar för
gärningar som omfattas av föreläggandet.

Allmänt åtal får väckas endast efter anmälan av den myndighet som har
begärt uppgiften.

15 § Den som uppsåtligen bryter mot föreskriften i 10 § döms för
olovlig identifiering till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen
inte är belagd med straff i brottsbalken eller datalagen (1973:289).

Prop. 1991/92:118

Bilaga 2

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993, då kungörelsen (1962:330)
om skyldighet för kommun att avlämna fmansstatistiska uppgifter och
kungörelsen (1966:37) om statistiska uppgifter från rörelseidkare och
ägare till flerfamiljshus skall upphöra att gälla.

Sammanfattning av betänkandet

Uppgiften har varit att utarbeta ett förenklat regelsystem för den statliga
statistikframställningen och att pröva behovet av en särskild lag på
området. Det konstateras inledningsvis i betänkandet att det i begreppet
förenkling ligger inte bara att minska antalet författningsbestämmelser
utan även och kanske framför allt att skapa ett överblickbart och även i
övrigt lättillgängligt system.

Den skyldighet att lämna uppgifter som åvilar vissa enskilda ( = fysiska
och juridiska personer) finns idag föreskriven i författningar av lägre
valör än lag. Detta är inte i överensstämmelse med regeringsformen (RF)
men har kunnat "överleva" till följd av en bestämmelse i RF:s
övergångsreglering. För att uppgiftsplikten fullt ut skall kunna inordnas
i det konstitutionella systemet, måste den tas in i lag. Den lag som
utredningsarbetet alltså under alla förhållanden måste resultera i har
emellertid - trots direktiven - getts ett bredare omfång än som varit
konstitutionellt nödvändigt. Motivet för detta "avsteg" har varit
önskvärdheten att skapa en lag som ger såväl enskilda som myndigheter
en klar och i princip heltäckande bild av vilka regler och normer som
gäller för den statliga statistikframställningen.

Uppdraget och regelsystemet analyseras i betänkandets två inledande
avsnitt. I avsnitt 3 förs en diskussion kring begreppet statistik. Avsnittet
har en allmänt informativ karaktär; något försök att definiera begreppet
görs inte. I avsnitt 4 behandlas inledningsvis de olika slag av uppgifter
som den statliga statistikframställningen bygger på. Därefter konstateras
att en väsentlig förutsättning för framställningen är att den framställande
myndigheten kan få tillgång till även sekretessbelagda uppgifter som finns
hos andra myndigheter. Av det skälet och för att trygga ett kontinuerligt
flöde av också öppet material föreslås att uppgiftslämnande
myndigheterna emellan författningsregleras (undervisning 4.2).

I en särskild underavdelning (4.3) tas frågan om uppgiftsskyldighetens
omfattning upp, dvs. vem som är skyldig att lämna uppgift och om vad.
Några förändringar av betydelse i materiellt hänseende föreslås inte; i
förhållande till nuläget innebär förslaget närmast en redaktionell
överarbetning och koncentration. Det förutsätts att de regelbundet
återkommande folk- och bostadsräkningarna - de enda sammanhang i
vilka enskilda fysiska personer åläggs lämna uppgifter - även i fort-
sättningen skall regleras i särskild ordning. Dessa personer finns alltså
inte med i uppräkningen av de uppgiftsskyldiga.

Arten och omfattningen av den information som skall ges till uppgifts-
lämnama behandlas i det följande underavsnittet (4.4). Där diskuteras
också innehåll och omfattning av det samråd som i princip skall föregå
varje uppgiftsinsamling. I det sammanhanget föreslås bl.a. att organisa-
tion som företräder uppgiftslämnama skall kunna överklaga myndighets
beslut om en uppgiftsinsamling som skall genomföras under uppgiftsplikt.
I anslutning till samrådsförfarandet diskuteras principerna för
offentliggörande av den statliga statistiken. Det görs till en skyldighet

Prop. 1991/92:118

Bilaga 3

för myndigheterna att - om inte sekretesslagen lägger hinder i vägen -
offentliggöra den statistik de framställt.

Anonymisering och förbud mot återidentifiering, dvs. skyddet mot att
det avslöjas till vem vissa uppgifter är att hänföra, behandlas i ett särskilt
underavsnitt (4.5). Analysen mynnar ut i förslagen dels att i princip alla
ADB-baserade register skall anonymiseras utan dröjsmål sedan statistiken
framställts, dels att det införs ett uttryckligt, straffsanktionerat förbud mot
att sammanföra en anonymiserad uppgift med andra uppgifter i syfte att
återfinna en enskilds identitet.

I två särskilda avsnitt (4.6 och 4.7) diskuteras den s.k. uppdrags-
verksamheten och EG-anpassningen. När det gäller uppdragsverksam-
heten konstateras att den formellt sett fäller utanför lagens tillämpnings-
område när den sker för kommuners eller enskildas räkning, men det slås
samtidigt fast att en statlig myndighet bör iaktta de normer som gäller i
den "vanliga" verksamheten även när myndigheten agerar på den öppna
marknaden; de författningar som reglerar den statliga statistikframställ-
ningen bör därför i tillämpliga delar följas i uppdragsverksamheten. När
det gäller EG-anpassningen blir slutsatsen att ett genomförande av
förslagen i betänkandet inte kan förutses vålla några svårigheter.

I avsnitten 5 och 6 redogörs översiktligt och i informativt syfte för
regleringen i några med Sverige jämförliga länder resp, för SCB:s roll
nu och i framtiden i den statliga statistikframställningen.

Den lag om den statliga statistikframställningen som föreslås
kommenteras i specialmotiveringen. Till betänkandet är fogat ett utkast
till statistikförordning med motiv.

Prop. 1991/92:118

Bilaga 3

Utredningens lagförslag ProP- 1991/92:118

Bilaga 4

Förslag till

Lag om den statliga statistikframställningen

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § I denna lag ges regler för den verksamhet som en statlig myndighet
bedriver när den själv eller genom annan samlar in och bearbetar upp-
gifter i syftet att i statistisk form belysa förhållanden och utveckling i
samhället (Statlig statistikframställning). Lagen gäller också i tillämpliga
delar när underlaget för statistikframställningen utgörs eller avses utgöras
av uppgifter som samlats in eller förvaras hos myndigheten själv eller
annan myndighet för andra ändamål än en sådan framställning.

Lagens bestämmelser gäller även när den som har att svara för annan
statlig förvaltningsuppgift än sådan som avses i första stycket framställer
statlig statistik.

2 § Föreskrifter om sekretess finns i sekretesslagen (1980:100). Det
finns också särskilda regler till skydd för den enskildes personliga
integritet när fråga är om sådant personregister som avses i datalagen
(1973:289).

Central förvaltningsmyndighet

3 § Regeringen utser en central förvaltningsmyndighet för den statliga
statistikframställningen och meddelar de närmare bestämmelser som
behövs för myndighetens verksamhet.

Uppgifter för statistikframställningen

4 § När en myndighet vänder sig till en enskild och begär att få en
uppgift för statistiska ändamål, bestämmer den enskilde själv om upp-
giften skall lämnas eller inte, om inte skyldighet att lämna uppgiften
föreskrivs i denna eller annan lag.

5 § En myndighet som samlar in uppgifter skall se till att dessa inte är
fler eller avser annat än som behövs för det ändamål som statistik-
framställningen skall tillgodose. Uppgiftslämnandet skall även i övrigt
underlättas och förbilligas så mycket som möjligt för den enskilde.

För sådan uppgiftsinsamling som sker genom att en myndighet för
statistikframställning till en annan myndighet lämnar över uppgifter som
den förvarar eller annars disponerar över finns särskilda bestämmelser.

6 § Skyldiga att, i de hänseenden och med de begränsningar som anges

i 7 §, för statistikframställning lämna uppgifter om sin verksamhet till
myndighet som regeringen bestämmer är

-kommuner, landstingskommuner och kyrkliga kommuner, Prop. 1991/92:118

- aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar, Bilaga 4

- annan som bedriver näringsverksamhet,

- stiftelser och andra sammanslutningar,

- den som äger en fastighet med fler än två bostäder eller med en eller
flera lokaler.

7 § Skyldigheten att lämna uppgifter enligt 6 § gäller, med de begräns-
ningar som följer av tredje och fjärde styckena, uppgifter om finansiella
och ekonomiska transaktioner och förhållanden, arbets- och miljöförhål-
landen, utbildning, forskning och utveckling, handel, priser, lagerhåll-
ning, fastigheter, byggnader och lägenheter.

Kommuner och landstingskommuner är dessutom skyldiga att lämna
uppgifter om skolväsendet, pensioner och bostadsbidrag och om insatser
enligt socialtjänstlagen (1980:620), lagen (1980:621) med särskilda
bestämmelser om vård av unga, hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
samt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fåll.

Stiftelser och andra sammanslutningar som inte driver rörelse är
skyldiga att lämna uppgifter endast om anställdas arbets- och avlönings-
förhållanden.

Skyldigheten att lämna uppgifter om verksamheten föreligger inte när
det förhållande som uppgiften avser är äldre än tre år eller när den
samlas in på uppdrag av någon annan än en statlig myndighet.

8 § Den myndighet som regeringen utsett enligt 6 § bestämmer när och
på vilket sätt uppgiftsskyldigheten enligt 7 § skall fullgöras.

Samråd

9 § Innan en myndighet beslutar att samla in uppgifter för den statliga
statistikframställningen, skall den samråda med den eller de organisa-
tioner som inrättats för att företräda eller armars företräder dem som
berörs. Samråd får dock underlåtas om det är uppenbart att det inte
behövs. Samrådet skall avse uppgiftsinsamlingens syfte, uppläggning och
omfattning.

Samråd skall också ske om organisation som avses i första stycket
begär det.

Information

10 § När en myndighet samlar in uppgifter för den statliga statistik-
framställningen, skall den från vilken en uppgift begärs samtidigt
upplysas om

ändamålet med uppgiftsinsamlingen,

av vem eller på vems uppdrag som insamlingen sker,

de sekretess- och säkerhetsbestämmelser som gäller till skydd för
enskilda,

vad som gäller om uppgifternas bevarande,

samråd enligt 9 §, Prop. 1991/92:118

beslut och rättigheter enligt datalagen (1973:289), Bilaga 4

andra omständigheter kring insamling, användning och offentlig-

görande som kan vara av betydelse i sammanhanget.

Ar den från vilken uppgiften begärs inte skyldig att lämna uppgiften,
skall upplysning lämnas om att medverkan är frivillig. Är han skyldig att
lämna uppgiften skall han upplysas om såväl varför skyldighet föreligger
som de påföljder som kan komma i fråga om skyldigheten inte iakttas.

11 § När en myndighet samlar in uppgifter från enskilda som ett led i
den egna verksamheten och avsikten är att uppgifterna helt eller delvis
skall användas även för statistik, skall myndigheten, utöver de upplys-
ningar som annars kan anses behövliga, också upplysa den enskilde om
i vilken utsträckning uppgifterna kan komma att användas för statistik.

Uppgiftsskydd

12 § Från uppgifter som har erhållits för den statliga statistikframställ-
ningen och som finns på upptagning för automatisk databehandling skall
utan dröjsmål efter det att statistiken har framställts namn och varje
arman beteckning som kan identifiera den enskilde avlägsnas eller döljas
(anonymisering), om inte annat är särskilt föreskrivet.

En anonymiserad uppgift får inte sammanföras med andra uppgifter i
syfte att återfinna den enskildes identitet.

13 § Regeringen meddelar de ytterligare föreskrifter, som kan behövas
för att förhindra att de uppgifter som lämnas eller annars används för den
statliga statistikframställningen görs tillgängliga för obehöriga.

Framställningsmetoder och offentliggörande

14 § Statlig statistik skall framställas med metoder som med hänsyn till
dess syfte, tillgängliga resurser och andra omständigheter ger så till-
förlitligt resultat som möjligt samtidigt som avsedda förhållanden belyses
och feltolkning motverkas.

15 § Statlig statistik skall offentliggöras om inte annat följer av
sekretesslagen (1980:100). Offentliggörandet skall ske så att syftet med
statistiken tillgodoses.

16 § Statlig statistik skall framställas och offentliggöras under beaktande
av den enskildes integritet och så att han inte vålla skada eller men.

Överklagande

17 § En organisation som avses i 9 § får överklaga ett beslut som
innebär att någon åläggs att lämna uppgifter avseende en verksamhet som
nämns i 7 § första stycket. En enskild får överklaga ett sådant beslut

endast i samband med talan mot beslut varigenom vite föreläggs för att
uppgiftsskyldigheten skall fullgöras eller förelagt vite utdöms därför att
uppgiftsskyldigheten inte har fullgjorts.

Överklagande som avses i första stycket första meningen prövas av
kammarrätten i Stockholm som första instans.

Tvångsmedel

18 § Lämnas inte en begärd uppgift som omfattas av uppgiftsskyldighet
enligt 7 § på det sätt och inom den tid som föreskrivits, får på begäran
av myndighet som avses i 8 § den uppgiftsskyldige föreläggas vite. Ett
sådant föreläggande utfärdas av länsstyrelsen i det län där uppgifts-
skyldigheten skall fullgöras.

Frågor om utdömande av förelagt vite skall på begäran av myndighet
som sägs i första stycket prövas av länsrätten i det län där uppgifts-
skyldigheten skall fullgöras.

Straffbestämmelser

19 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift
döms till böter om uppgiftsskyldighet föreligger enligt 7 §. Allmänt åtal
får väckas endast efter anmälan av den myndighet som avses i 8 §.

Den som bryter mot 12 § andra stycket döms för olovlig identifiering
till böter eller fängelse i högst ett år, om inte gärningen är belagd med
straff i brottsbalken.

För försök eller förberedelse till brott som avses i andra stycket döms
till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Skulle brottet, om det hade full-
bordats, ha varit att anse som ringa, får dock inte dömas till ansvar enligt
vad som nu sagts.

Prop. 1991/92:118

Bilaga 4

Denna lag träder i kraft den

Förteckning över remissinstanserna ProP- 1991/92:118

Bilaga 5
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av följande
remissinstanser:

Kriminalvårdsstyrelsen, Datainspektionen (DI), Datalagsutredningen (Ju
1989:02), Kommerskollegium, Överstyrelsen för civil beredskap,Riksför-
säkringsverket, Socialstyrelsen, Televerket, Vägverket, Postverket,
Tullverket, Bankinspektionen, Riksskatteverket, Konjunkturinstitutet,
Skolöverstyrelsen, Riksarkivet, Lantbruksstyrelsen, Statens jordbruks-
nämnd, Skogsstyrelsen, Fiskeristyrelsen, Arbetarskyddsstyrelsen, Statens
energiverk, Statistiska centralbyrån, Statskontoret, Riksrevisionsverket,
Statens pris- och konkurrensverk, FoB 90-kommissionen (C 1990:01),
Riksbanken, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Försäk-
ringskasseförbundet, Grossistförbundet, Sveriges industriförbund,
Småföretagens Riksorganisation, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF),
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska Arbetsgivare-
föreningen (SAF), Förbundet för jurister, samhällsvetare och ekonomer
(JUSEK), AB Svensk bilprovning, Företagens uppgiftslämnardelegation,
Svenska fastighetsägareförbundet, Sveriges lantbruksuniversitet.

Grossistförbundet, Sveriges industriförbund, Småföretagens Riks-
organisation och Svenska Arbetsgivareföreningen instämmer i det
yttrande som Företagens uppgiftslämnardelegation avgett.

Följande instanser har också beretts tillfälle att yttra sig, men avstått:

Trafiksäkerhetsverket, Försäkringsinspektionen, Sjöfartsverket, Tran-
sportrådet, Universitets- och högskoleämbetet, Arbetsmarknadsstyrelsen,
Plan- och bostadsverket, Centralnämnden för fastighetsdata, Patent- och
registreringsverket, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Länsstyrel-
sen i Norrbottens län, Rikspolisstyrelsen, Statens löne- och pensionsverk,
Konsumentverket, Statens naturvårdsverk, Sveriges akademikers central-
organisation (SACO).

Remissynpunkterna på lagförslaget ProP- 1991/92:118

Bilaga 6

Remissammanställning av yttranden över betänkandet (SOU 1990:43)
Förenklad statistikreglering. Med förslag till lag om den statliga
statistikframställningen.

1 Remissynpunkterna på lagförslaget

1.1 Allmänt

Flertalet remissinstanser är positiva till en lag om den statliga
statistikframställningen. Generaltullstyrelsen och Arbetarskyddsstyrelsen
anser dock att lagen med sina fåtal paragrafer är alltför allmänt hållen
och kräver ytterligare preciseringar. Datainspektionen anser att effekterna
av en decentralisering av den statliga statistikframställningen noga borde
belysas av en utredning innan det slutligt avgörs hur statistikproduktionen
i framtiden skall bedrivas. Datalagsutredningen anser att lagstiftningen på
statistikområdet bör samordnas med en framtida datalag. Sveriges
fastighetsägareförbund anser att lagstiftningsärendet bör anstå till dess att
en analys gjorts av konsekvenserna av internationaliseringen på
statistikområdet. Statskontoret avstyrker lagförslaget och vill att
utredningens material läggs till grund för en ny utredning som ges
direktiv att lagreglera utifrån ett vidare perspektiv.

Positiva remissinstanser:

Kriminalvårdsstyrelsen instämmer med utredningen att statistikområdet
bör förenklas och regleras i en sammanfattande lag.

Kommerskollegium ser det som positivt att antalet författningar på
området minskas och istället ersätts med ett överblickbart och
lättillgängligt författningssystem.

Överstyrelsen för civil beredskap instämmer i huvudsak i utredarens
förslag.

Riksförsäkringsverket anser som statistikproducent att det vore bra att få
de regler som styr den offentliga statistikproduktionen samlade i ett och
samma regelverk. Riksförsäkringsverket har därför inga principiella
invändningar mot det framtagna förslaget till lag för den statliga
statistikframställningen.

Socialstyrelsen har i huvudsak inga invändningar mot utredarens förslag
till lag om den statliga statistikframställningen och tillstyrker med vissa
synpunkter och kommentarer detta förslag.

Televerket ser inga hinder för en förenklad statistikreglering och
tillstyrker därmed utredarens förslag till lag om den statliga statistik-
framställningen.

Prop. 1991/92:118
Posten tillstyrker förslaget om en ny lag för den statliga Bilaga 6
statistikframställningen.

Bankinspektionen tillstyrker införandet av en ny lag om den statliga
statistikframställningen och anför vidare:

För att inte någon tvekan skall uppstå om vilka rättigheter och
skyldigheter som råder vid statlig uppgiftsinsamling anser
bankinspektionen att det är mycket viktigt att den statliga
statistikframställningen vilar på en formell grund som bl.a. tillför-
säkrar uppgiftslämnama ett fullgott sekretesskydd och ger
uppgiftsinhämtama formellt stöd för insamling av statistik. Den
föreslagna lagen om den statliga statistikframställningen kommer här
att fylla en viktig funktion.

Riksskatteverket har i princip ingenting att erinra mot de nya
författningsbestämmelser på det statliga statistikområdet som utredningen
föreslår. Det är en avgjord fördel för både enskilda och myndigheter att
reglerna om den statliga statistikframställningen blir överskådliga och
lättillgängliga.

Konjunkturinstitutet instämmer med utredarens grundsyn och anser att de
regler som föreslås är konsekventa, välmotiverade och ändamålsenliga.
Med några mindre ändringar och förtydliganden får institutet förorda att
de föreslagna ändringarna genomförs.

Skolöverstyrelsen ser det som positivt att förslag nu läggs fram om en lag
om den statliga statistikframställningen, som reglerar bl.a. kommuners
skyldighet att lämna uppgifter inom utbildningsområdet. SÖ har
emellertid invändningar mot vissa förslag i betänkandet.

Riksarkivet har intet att invända mot förslaget att reglera den statliga
statistikframställningen i särskild lag.

Lantbruksstyrelsen har i sak inga erinringar emot vad som i betänkandet
föreslås och anförs vad gäller lag om förenklade regler för den statliga
statistikproduktionen.

Statens jordbruksnämnd har inget att erinra mot förslaget.

Skogsstyrelsen hälsar den översyn av föreskrifterna på det statliga
statistikområdet som nu skett med tillfredsställelse och anför vidare:

Som framgår av direktiven syftar översynen bl.a. till en förenkling av
regelsystemet. Utredningsförslagen ger, om de genomförs, en viss
sådan förenkling genom att ett antal författningar kan upphävas. Det
största värdet ligger emellertid i den tydlighet både för enskilda och
för myndigheter som ett nytt regelsystem - med en lag om den statliga

statistikframställningen som viktigaste element - kan skapa. Prop. 1991/92:118

Skogsstyrelsen är i huvudsak positiv till lagförslaget. Bilaga 6

Fiskeristyrelsen finner det utmärkt att de formella bristerna i det
grundläggande författningsstödet för den statliga statistikframställningen
undanröjs och att ett stort antal svårtillgängliga författningar ersätts av en
enda lag. Styrelsen anser dock att lagförslaget är behäftat med vissa
oklarheter vad gäller lagens tillämpningsområde.

Statens energiverk delar utredarens uppfattning om att en förenkling av
reglerna skapar större möjlighet till överblick och tillgänglighet i systemet
och anför vidare:

Flera enheter inom verket använder sig av statistiska uppgifter i det
dagliga arbetet. Det är därför viktigt att statistiken i möjligaste mån är
tillförlitlig. Verket bedömer att ett förenklat regelverk underlättar
processen för att lämna uppgifter och därmed även ökar uppgifternas
tillförlitlighet.

Statistiska centralbyrån anför:

SCB välkomnar förslaget till lagreglering av den statliga
statistikproduktionen som bl.a. tillgodoser de krav som regeringsformen
(RF) ställer med avseende på regleringen av uppgiftsskyldigheten till
den officiella statistiken.

Statistikregelutredningen understryker även det frivilliga
uppgiftslämnandets betydelse och framhåller att statistiken är ett viktigt
element i det informationssystem som skall bära upp den politiska
processen.

SCB föreslår därför att riksdagen i samband med att lagen antas
uttalar att uppgiftslämnandet till den officiella statistiken, vare sig det
är en lagstadgad skyldighet eller bygger på frivillig grund, fyller en
mycket viktig funktion för att tillgodose angelägna informationsbehov
i samhället och att detta inte minst gäller allmänhetens behov av
information om olika samhällsförhållanden.

Utredningens förslag till statistiklag och tillhörande statistikförordning
ger enligt SCBs uppfattning en god överblick över de särskilda för-
fattningsreglerna på statistikområdet och innebär också en väsentlig
förenkling av det nuvarande regelsystemet.

Statens pris- och konkurrensverk som utgår från att de uppgifter som
publiceras i verkets rapporter inte omfattas av lagförslaget i betänkandet,
har ingen erinran mot utredningens förslag.

FoB 90-kotnmissionen tillstyrker förslaget till lag om den statliga
statistikframställningen och anför vidare följande:

Den föreslagna statistiklagen blir till stora delar tillämplig även för
verkställigheten av folk- och bostadsräkningar och kompletterar de
särskilda lagarna om dessa. Kommissionen har mot bakgrunden härav
inriktat sin granskning av förslaget på frågor om insamling,
bearbetning och bevarande av uppgifter för statistikframställning och

härvid jämfört statistiklagen med lagen (1989:329, ändr. 1989:908) om Prop. 1991/92:118
en folk- och bostadsräkning år 1990 (FoB-lagen). Härvid har Bilaga 6
konstaterats att de båda lagarna i innehåll och innebörd i allt väsentligt
överensstämmer eller är likartade med varandra och tillgodoser samma
syften.

Riksbanken finner många av de regler för statistikframställning, som
lämnas i förslagen till förenklad statistikreglering, välmotiverade. De
iakttas väsentligen redan nu av riksbanken. På några punkter har
emellertid befunnits att ändringar/förtydliganden bör göras.

Svenska kommunförbundet ansluter sig till att ett förenklat regelsystem
för den statliga statistikhanteringen genomförs.

Landstingsförbundet anser det tillfredsställande att ett förenklat
regelsystem för den statliga statistikframställningen har utarbetats.

Försäkringskasseförbundet framhåller att det är lovvärt att, som
utredningen föreslår, samla regelsystemet för den statliga
statistikframställningen i en särskild lag. Detta kommer att innebära en
förenkling jämfört med dagens situation, då regler om den statliga
statistikverksamheten finns spridda i ett antal olika författningar.

Lantbrukarnas riksförbund kan i huvudsak tillstyrka utredningens förslag
till lag om den statliga statistikframställningen.

Tjänstemännens centralorganisation tillstyrker i stort förslaget till lag om

den statliga statistikframställningen och anför:

TCO vill emellertid samtidigt understryka att statistikens kvalitet är
avgörande för användbarheten. Möjligheterna att få en hög kvalitet i
statistiken är beroende av att man enbart söker uppgifter som är
nödvändiga och där uppgiftslämnaren ser den klara nyttan av att
uppgifterna ställs samman i en offentlig statistik.

Förbundet för jurister, samhällsvetare och ekonomer (SACO-föreningen
vid SCB) instämmer i huvudsak i utredningens bedömningar och
tillstyrker förslaget med en samlad statistiklag.

AB Svensk bilprovning anser det värdefullt att det lagförslag som
utredningen presenterat fått en vidare omfattning än vad som skisserats
i direktiven till utredningen och anför:

Det framlagda förslaget ger inte blott myndigheter utan även enskilda
en klar bild av vilka regler och normer som skall gälla för den statliga
statistikframställningen. I princip tillstyrks därför det framlagda
förslaget, men vissa synpunkter framförs som bör beaktas vid en
framtida tillämpning av en eventuell lagstiftning.

Företagens uppgiftslämnardelegation tillstyrker statistikregelutredningens
förslag till lag om den statliga statistikframställningen. Från
uppgiftslämnarsynpunkt och för att minska den belastning företagen har
av uppgiftslämnande är det väsentligt att regleringen snarast genomförs.

Sveriges fastighetsägareförbund anser att förslaget till lag om den statliga
statistikframställningen har den fördelen att lagstiftningen därmed blir
överblickbar och lättillgänglig för den som vill ta del av vilka regler som
föreslås gälla för den statliga statistikframställningen. Nu gällande
förordningar har tillkommit vid olika tidpunkter utan att någon tycks ha
haft en klar överblick över dess samlade konsekvenser. Det är positivt
att det nu ges möjlighet att överblicka omfattningen av bl.a. de tvingande
krav på uppgiftslämnama som lagstiftningen ställer.

Remissinstanser som i huvudsak är positiva till förslaget, men som
har vissa andra synpunkter på ansvarsfördelningen och
organisationen m.m. för den statliga statistikproduktionen:

Datainspektionen:

Inledningsvis vill DI slå fast att det är ett starkt samhällsintresse att det
kan framställas statistik av hög kvalitet. Denna verksamhet utgör ett
betydelsefullt bidrag till samhällsplaneringen och ger värdefull
information om många sektorer i samhället. Samtidigt står det
emellertid klart att statistikframställningen måste ske i sådana former
att skyddet för den enskildes personliga integritet inte åsidosätts. Ett
gott integritetsskydd torde för övrigt också vara en förutsättning för att
skapa det förtroende hos uppgiftslämnama som är nödvändigt för att
statistiken skall kunna hålla en jämn och hög kvalitet.

Förslaget till reglering av den statliga statistikframställningen är inte
avsett att innebära någon förändring i den nu gällande
uppgiftsskyldigheten från olika samhällsområden. Det utgör enbart en
sammanställning av befintliga regler av skilda valörer. Förslaget
åskådliggör emellertid på ett mycket tydligt sätt vilka enorma
informationsmängder som strömmar till statistiska centralbyrån (SCB)
från alla delar av vårt samhälle. Det står också klart att redan
nuvarande bestämmelser innebär omfattande genombrott av det skydd
som i sekretesslagstiftningen ges för skilda slag av personuppgifter, låt
vara att uppgifterna även hos statistikproducenterna är skyddade av en
stark sekretess. SCB får tillgång till individrelaterad information från
så gott som samtliga områden inom den offentliga sektorn. Det rör sig
här ofta om uppgifter av mycket integritetskänslig art. Detta
förhållande väcker naturligtvis betänkligheter från integritetssynpunkt.

DI vill emellertid i detta sammanhang samtidigt understryka att
inspektionen inte har någon grund för att rikta kritik mot SCBs sätt att
hantera känsliga uppgifter. Tvärtom måste såväl kunskaperna om
sekretesslagens och datalagens bestämmelser som medvetenheten om
säkerhetsfrågor anses vara mycket väl utvecklade inom SCB.

När en enskild person lämnar uppgifter om sig till en myndighet har
han eller hon oftast ingen anledning att anta att uppgifterna - utöver
det ändamål för vilket de lämnades - skall vidarebefordras till en
central myndighet för framställning av statistik. Även om
statistikproduktionen i och för sig behövs i samhället bör därför ändå

4 Riksdagen 1991/92. t sand. Nr 118

Prop. 1991/92:118

Bilaga 6

frågan ställas om produktionen skall bedrivas i de nuvarande formerna Prop. 1991/92:118
och om den måste ha den omfattning som idag är fallet eller om man Bilaga 6
bör söka nya vägar.

Riksrevisionsverket (RRV) har nyligen lagt fram en revisionsrapport
"Statlig statistik - produktion, styrning och roller" (Dnr 1988:1424).
Syftet med rapporten har varit att granska effektiviteten i den statliga
statistikproduktionen, dvs. relationen mellan de effekter eller resultat
en myndighet uppnått med sina prestationer och uppoffringarna för
verksamheten. I rapporten konstateras att den statliga statistik-
produktionen är centraliserad med SCB som huvudproducent. Denna
centralisering genomfördes i början av 1960-talet, då stora delar av den
statliga statistikproduktionen överfördes till SCB. Det sägs vidare i
rapporten att flera utredningar därefter pekat på svårigheterna för en
central statistikproducent att utveckla och anpassa statistiken till
användarnas krav och anspråk. Utvecklingen på ADB-området har
dessutom skapat helt nya förutsättningar för myndigheterna att ta fram
egen statistik. Därmed har också svårigheterna ökat för SCB att
överblicka och samordna den statliga statistikproduktionen. Samman-
fattningsvis konstaterar RRV i sin rapport att den nuvarande arbets-
och ansvarsfördelningen i det statliga systemet för statistik bör
förändras i riktning mot decentralisering.

Genom en decentralisering uppnår man - enligt RRV - en bättre
avvägning mellan nytta och kostnad för statistik, vilket leder till dels
ett effektivare resursutnyttjande, dels en mer användaranpassad
statistik. Det sistnämnda åstadkoms genom att ansvaret för statistiken
på ett naturligt sätt kopplas till användningen av den. RRVs slutsats
är att en ytterligare decentralisering av ansvaret för den statliga
statistiken bör föregås av en utredning för att klargöra SCBs framtida
roll vad avser statistikproduktionen. Chefen för civildepartementet har
i budgetpropositionen (prop. 1989/90:100, bil. 15) aviserat en översyn
av den statliga statistikens styrning och samordning.

Från integritetssynpunkt är en decentralisering av statistikproduk-
tionen önskvärd, i vart fäll när den berör känsliga uppgifter. (Jämför
Dis rapport den 28 september 1989 angående granskningen av rikspo-
lisstyrelsens personregister samt framställningen samma dag till
regeringen om författningsreglering av dessa register.) Det är av stor
betydelse för medborgarnas tilltro till myndigheterna att de kan lita på
att känsliga uppgifter som de lämnar i förtroende, t.ex. till läkare eller
tjänstemän inom socialtjänsten, inte i identifierbar form lämnas vidare
till andra myndigheter för framställning av statistik. En decentralisering
av statistikproduktionen rimmar också bättre med den grundläggande
regleringen i sekretesslagen.

Mot bakgrund av RRVs revisionsrapport och med hänsyn till
integritetsaspektema anser DI att också effekterna av en
decentralisering av den statliga statistikframställningen noga borde
belysas av en utredning innan det slutligt avgörs hur statistik-
produktionen i framtiden skall bedrivas.

Enligt Dis uppfattning bör det emellertid genom utredningsarbetet
skapas förutsättningar för att gedigna kunskaper om statistikframställ-
ning, sekretesskydd och säkerhetsfrågor som finns hos SCB även
framgent kan ha möjlighet att finnas kvar där. Dessa resurser kommer
nämligen att behövas för framställning av allmän statistik och kanske
också för statistik som är gemensam för flera myndigheter samt för
samordning och utveckling av den decentraliserade statistiken.

Den decentralisering av delar av statistikproduktionen som inspek- Prop. 1991/92:118
tionen sålunda förordar har sin grund i principiella utgångspunkter och Bilaga 6
skulle enligt Dis uppfattning innebära önskvärd förstärkning av
integritetsskyddet i samhället.

DI kan i detta sammanhang inte heller underlåta att peka på den
omständigheten att även SCBs uppdragsverksamhet kan uppfattas som
en försvagning av integritetsskyddet. I sin uppdragsverksamhet kan
SCB nämligen använda personuppgifter, som andra myndigheter varit
skyldiga att lämna för framställning av viss offentlig statistik. Detta
innebär att personuppgifterna används för helt andra ändamål än de
ändamål för vilka uppgifterna en gång samlades in av myndigheterna
och de statistikändamål för vilka myndigheterna ursprungligen lämnade
uppgifterna vidare till SCB. Även SCBs uppdragsverksamhet borde
mot denna bakgrund bli föremål för överväganden inom den utredning
som har förutskickats.

Den nu föreslagna lagen behandlar uppgiftsinhämtande till en
myndighet för statistikändamål alldeles oavsett om denna myndighet
är SCB eller någon annan myndighet. Detta innebär att man genom
den föreslagna lagen och den anslutande förordningen åstadkommer en
klar och heltäckande bild av vilka regler och normer som gäller för
den statliga statistikframställningen. Om statistikproduktionen i
framtiden kommer att decentraliseras kan förordningen också göras
tillämplig på andra myndigheter än dem som nu omfattas av förslaget.
Med hänsyn till detta och till att man genom den föreslagna lagen
uppnår en konstitutionellt riktig ordning tillstyrker DI förslaget.

Det är av vikt att framhålla att datalagens regler gäller för samtliga
statistikregister som är att anse som personregister enligt datalagen.
Enligt 2 § sista stycket datalagen (1973:289) förstås med inrättande av
personregister även insamling av uppgifter som skall ingå i registret.
Detta innebär att en myndighet som skall producera statistik med hjälp
av automatisk databehandling är skyldig att ansöka om tillstånd hos DI
och avvakta att sådant tillstånd meddelas, innan myndigheten från
annan myndighet börjar samla in de personuppgifter som skall utgöra
underlag för statistikframställningen. DI skall i tillståndsärenden alltid
bedöma om risk för otillbörligt intrång i den personliga integriteten
kan undvikas genom föreskrifter av olika slag. Om detta inte är möjligt
kan tillstånd inte meddelas.

Vägverket anser att betänkandets förslag är väl utformade givet att det
statistiska arbetet på det statliga området skall bedrivas i hittillsvarande
centraliserade former. Vägverket erinrar dock om att riksrevisionsverket
föreslagit en utredning av "ett mer decentraliserat ansvar för den statliga
statistikens inriktning och innehåll". En sådan utredning kan ge anledning
omarbeta förslagen i betänkandet.

Tullverket anser att det ligger i sakens natur att en lag med ett fåtal
paragrafer har svårt att vara heltäckande när det gäller så vitt skilda
system som används vid den statliga statistikframställningen och anser att
det hade varit värdefullt om utredaren diskuterat utrikeshandelsstatistiken
villkor mer ingående med verket.

Riksrevisionsverket ser positivt på en förenkling av regelsystemet för den
statliga statistikproduktionen och anför:

Prop. 1991/92:118
RRV har i en rapport, Statlig statistik - produktion, styrning och roller Bilaga 6
(Dnr 1988:1424), påvisat omfattande stymingsproblem samt problem
avseende arbets- och ansvarsfördelningen mellan SCB och andra
intressenter i det statistiska systemet. RRV har i rapporten bl.a.
uppmärksammat svårigheter för en central statistikproducent att ta fram
användaranpassad statistik samt bristande incitament till omprövning av
statistiken. Vidare konstaterar RRV, liksom utredningen, att
förutsättningarna för myndigheterna att själva producera statistik har
ökat genom ADB-utvecklingen.

RRV framhåller i rapporten att effektivitetsproblemen i den statliga
statistikproduktionen bäst löses genom en förändrad arbets- och
ansvarsfördelning mellan SCB och övriga statliga myndigheter i
riktning mot ökad decentralisering av ansvaret för statistikens inriktning
och innehåll. I rapporten föreslås att en sådan förändring föregås av en
särskild utredning, där bl.a. SCBs framtida roll klargörs.

Remissinstanser som inte tar ställning:

Arbetarskyddsstyrelsen säger generellt att det presenterade förslaget är
så allmänt hållet att effekterna för arbetarskyddsstyrelsens del är
beroende av innehållet i de tillämpningsföreskrifter som skall komma i
anslutning till lagen.

Datalagsutredningen påpekar att statistikregelutredningens betänkande
behandlar vissa frågor som utredningen avser att redovisa i en andra
etapp av sitt utredningsarbete. Detta arbete har helt nyligen påbörjats.
Enligt utredningens mening är det därför nu för tidigt att ta någon
bestämd ställning till det lagförslag som förs fram i statistikregelutred-
ningens betänkande, även med beaktande av att personregistrering synes
fälla utanför den föreslagna lagens tilllämpningsområde.

Remissinstanser som avstyrker förslaget:

Statskontoret konstaterar att uppdraget har varit av juridisk-teknisk art.
Därför har frågor om samordning, ansvarsfördelning, organisation,
styrning m.m. inte varit föremål för prövning. Statskontoret anför vidare:

Statlig statistik kan emellertid komma att produceras i större omfattning
av andra än SCB. Den kommunala produktionen kan komma att få en
större omfattning än för närvarande. I den rådande för-
valtningsstrukturen betonas de centrala myndigheternas roll som
ansvariga för uppföljning och utvärdering.

I lagens inledande bestämmelser ges en definition av statlig
statistikframställning. Där utsägs att lagen äger giltighet när - "en
statlig myndighet” -"själv eller genom annan samlar in och bearbetar
uppgifter i syfte att i statistisk form belysa förhållanden och utveckling
i samhället." I specialmotiveringen framträder en möjlighet att "annan"
kan vara exempelvis en kommun som svarar för det faktiska
genomförandet, inklusive eventuell statistikframställning, dock att den
statliga myndigheten har kvar ansvaret för att lagens bestämmelser
iakttas vid framställningen (subdelegation). Frågan är om detta skapar
en klar och i princip heltäckande bild för enskilda och myndigheter.

Enligt statskontorets uppfattning hade det naturligt om utredningen Prop. 1991/92:118
också hade kunnat behandla och föreslå en reglering av den kommunala Bilaga 6
statistikframställningen. Det hade också varit av intresse att få denna
statistikproduktion belyst. Mycket av grunddata, som bearbetas i den
statliga produktionen, är från den kommunala nivån, de stora
kommunerna är själva producenter av egen statistik. I ett längre per-
spektiv kan statistikframställning ske på lägre nivå än vid statliga
myndigheter. Den ADB-tekniska utvecklingen och decentraliseringen
av verksamhet talar för att detta är en realistisk utveckling.

Enligt vår mening kan det inte vara riktigt att reglera
statistikproduktionen utan att beakta förändringar i
statistikproduktionens organisation och vad därmed sammanhänger.
Produktion, oavsett vad som produceras, måste ses i sitt sammanhang
och kan inte endast betraktas ur juridisk-teknisk synvinkel. Enligt
statskontorets uppfattning är det angeläget att en utredning tillsätts som
också kan beakta och föreslå en reglering utifrån ett sådant
helhetsperspektiv.

Vi avstyrker lagförslaget och statistikförordningen. Enligt statskon-
torets uppfattning bör statistikregelutredningens material läggas till
grund för en utredning som ges i direktiv att lagreglera utifrån ett
vidare perspektiv på dessa viktiga frågor.

Sveriges fastighetsägareförbund motsätter sig att lagförslaget genomförs

i sin nuvarande utformning och anför:

Betänkandet omfattar den lagstiftning som skett från 1966 och framåt
men har inte tillräckligt beaktat den framtida utvecklingen. Den snabba
internationaliseringen med helt andra informationsintressenter än de vi
är vana vid idag gör det svårt att bedöma det framtida behovet och
konsekvenserna av lagförslaget. Innan ett så allvarligt steg tas som att
göra förslaget till lag krävs därför enligt förbundets uppfattning en
ingående analys av framtida konsekvenser.

Den omständigheten att förslaget till stora delar bygger på gällande
förordningar och praxis kan inte heller legitimera det kraftiga intrång
i privat näringsutövning som förslaget möjliggör. Genom lagen ges
staten möjlighet till total insyn i fastighetsägares och andra
näringsidkares verksamhet. Som jämförelse kan t.ex. nämnas att enligt
4 § lag (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrens-
förhållanden har uppgiftsskyldigheten begränsats så att uppgiftsskyldig
inte är tvingad att röja yrkeshemlighet av teknisk natur. Sådana
överväganden förekommer inte i föreliggande betänkande, vilket är
anmärkningsvärt. Enligt förbundets uppfattning erfordras i vart fall en
omarbetning av lagförslagets 7 § så att uppgiftskraven preciseras och
begränsas till de konkreta behov av statistik som staten har för sin
verksamhet.

1.2 Lagens tillämpningsområde m.m (1 §) Prop. 1991/92:118

Bilaga 6

Av de remissinstanser som yttrat sig i denna del är det endast en, SCB,
som uttryckligen tillstyrker förslaget. Några remissinstanser anser att det
behövs en närmare avgränsning av begreppet "statlig statistik-
framställning". Övriga som har yttrat sig har framfört synpunkter med
utgångspunkt från deras egen verksamhet. En remissinstans,
Statskontoret, anser att det hade varit naturligt att också behandla den
kommunala statistikframställningen.

Särskilda synpunkter:

Kommerskollegium framför följande:

Enligt 1 § skall lagen inte bara gälla statlig myndighet som samlar in
och bearbetar uppgifter i syfte att i statistisk form belysa förhållanden
och utveckling i samhället utan även arman statlig myndighet som inom
dessa områden framställer statistik. Huruvida kommerskollegium som
central förvaltningsmyndighet med huvudinriktning på utrikeshandel
och handelspolitik berörs av lagens bestämmelser synes oklart. I
kollegiets verksamhet utgör bearbetningar och sammanställningar av
utrikeshandelsstatistik och övrig ekonomisk statistik ett inte oväsentligt
inslag. Kollegiets tolkning är emellertid att denna verksamhet fäller
utanför denna lags tillämpning.

Socialstyrelsen anför följande:

Lagen avser primärt statlig statistikframställning men gäller i vissa
delar även statistikframställning som baseras på uppgifter som samlats
in för andra ändamål än sådan framställning. Även om ett vällovligt
syfte är att på ett enhetligt sätt reglera statistikframställning, oavsett typ
av underlagsmaterial, utgår styrelsen ifrån att detta inte får hindra att
erforderlig statistik utarbetas på material som tidigare insamlats för
andra ändamål. Det finns numera en klar strävan att integrera
insamling av uppgifter för bl.a. statistikändamål i den löpande
verksamheten vid olika enheter/funktioner.

Fiskeristyrelsen bedömer att loggboksverksamheten redan i den interna
hanteringen hos styrelsen innebär ett insamlande av uppgifter i syfte att
i statistisk form belysa förhållanden och utveckling i samhället.

Fiskeristyrelsen anför vidare:

Den föreslagna lagen blir således tillämplig i denna verksamhet.
Lagens bestämmelser om samråd, information, framställningsmetoder
och offentliggörande får inte anses föranleda att några svårigheter
uppkommer.

Övriga regler, i synnerhet de som gäller insamlande av uppgifter för
statistikframställningen, synes dock antingen inte alls vara tjänliga för
verksamheten eller medföra betydande tillämpningssvårigheter.

Statistiska centralbyrån tillstyrker 1 § och anför: Prop. 1991/92:118

Bilaga 6

Enligt 1 § skall statistiklagen tillämpas generellt i sådan verksamhet
som olika statliga myndigheter bedriver i syfte att i statistisk form
belysa förhållanden och utveckling i samhället. SCB anser att det är
lämpligt ur likformighetssynpunkt att reglerna gäller generellt för de
olika statistikproducerande myndigheterna och det framgår av
specialmotiveringen till 1 § att även de organ som är att jämställa med
statliga myndigheter skall tillämpa statistiklagen.

Utredningen för en diskussion kring begreppet statistik i avsnitt 3 av
betänkandet men något försök att definiera begreppet gör utredningen
inte. SCB anser inte heller att någon absolut avgränsning av begreppet
erfordras för tillämpningen av de föreslagna författningsreglerna.

AB Svensk bilprovning anför följande:

Av specialmotiveringen till 1 § framgår att lagen skall tilllämpas inte
enbart av statliga myndigheter utan även av varje inrättning eller
institution som utövar statlig förvaltningsuppgift på statsmakternas
uppdrag. Detta innebär att den verksamhet som bedrivs av ASB i
aktiebolagsform omfattas av lagen.

Som riksprovplats för fordon med bl.a. ansvar för den periodiska
fordonskontrollen är vi av våra föreskrivande myndigheter (främst TSV
och SNV) ålagda erfarenhetsåterföring från vår verksamhet. Denna
erferenhetsåterföring sker självfallet på olika sätt, bl.a. genom
statistiska redovisningar av vår besiktningsverksamhet. Den viktigaste
statistikredovisningen sker i en årlig publikation, "Bilens svaga
punkter”. Av denna publikation kan man utläsa resultaten av
kontrollbesiktningen för olika bilmodeller och modellår.

I 16 § i det framlagda förslaget sägs att "statlig statistik skall
framställas och offentliggöras under beaktande av den enskildes
integritet och så att han inte vållas skada eller men". Av vår statistik
kan man utläsa att ett visst bilmärke av en viss årgång är mer
felbemängt än andra. Detta kan självfallet av biltillverkare som har
höga anmärkningsfrekvenser uppfattas som negativt.

Remissinstanser som förordar större klarhet:

Postverket är medvetet om att gränsen mellan vad som är driftstatistik
och vad som är "samhällsstatistik" inte alltid låter sig bestämmas exakt.
Med tanke på den verksamhet Posten bedriver skulle ett förtydligande här
vara av stort värde.

Skogsstyrelsen anser att det för att underlätta en strikt tillämpning av
lagstiftningen är önskvärt att begreppet statistik definieras i lagen.
Definitionen behöver inte vara allmängiltig utan endast tillämplig i denna
lag.

Försäkringskasseförbundet an fö r:

Vid försäkringskassorna framställs mycket statistik. En mycket stor del
av denna är dock att betrakta som det utredningen kallar för driftssta-

tistik, dvs intern statistik för uppföljning, styrning och planering av
verksamheten. Denna typ av statistik kan väntas öka betydligt med
hänsyn till utvecklingen på ADB-området och ökade krav från statsmak-
terna om uppföljning, utvärdering och resultatanalys av socialförsäkrings-
verksamheten.

Frågan är då i vilken utsträckning denna interna statistik faller inom
lagens tillämpningsområde genom att den även kan anses "belysa
förhållanden och utveckling i samhället". Utredningen avstår från att
göra en närmare precisering av detta uttryck. Mot bakgrund härav och
då det i specialmotiveringen till 1 § förespråkas en extensiv tolkning
av lagen, finns risk för att en onödigt stor del av den interna statistiken
kommer att fälla inom lagens tillämpningsområde. Detta skulle
innebära ett merarbete för myndigheterna, utan att man för den skull
vinner något av värde för samhället. FKF förordar att uttrycket
"förhållanden och utveckling i samhället" ges ett precisare och inte
onödigt vidsträckt innehåll.

1.3 Hänvisningen till sekretesslagen och datalagen (2 §)

Av de tre remissinstanser som yttrat sig om detta förslag tillstyrks
det av två och avstyrks av en remissinstans.

Riksförsäkringsverket erinrar om att lagen enligt direktiven bör utformas
så att överreglering undviks. Om detta strikt skall beaktas är 2 § exempel
på detta. Denna paragraf är en direkt hänvisning till sekretess- och
datalagen och förefaller därför onödig då dessa lagar efter lagförslagets
eventuella införande skall vara intakta.

Konjunkturinstitutet konstaterar att för den statistik som institutet
framställer är bl.a. den föreslagna bestämmelsen om sekretess (2 §) av
central betydelse och tillstyrker förslaget på denna punkt.

Statistiska centralbyrån konstaterar att reglerna i sekretess- och datalagen
har en central roll i samband med den statliga statistikproduktionen och
SCB anser därför att det är väl motiverat med den erinran om dessa
regler som 2 § innebär.

1.4 Central förvaltningsmyndighet (3 §)

De remissinstanser som har yttrat sig i denna del tillstyrker förslaget.

Socialstyrelsen konstaterar att regeringen enligt 3 § skall utse en central
förvaltningsmyndighet för den statliga statistikframställningen. I förslaget
till statistikförordning preciseras denna till att vara SCB, vilket styrelsen
inte har något att invända emot.

Skolöverstyrelsen instämmer i att det skall finnas en central
förvaltningsmyndighet för den statliga statistikframställningen och anför
vidare:

Prop. 1991/92:118

Bilaga 6

I vilken omfattning SCB skall ha hand om myndigheternas Prop. 1991/92:118
statistikproduktion tas inte upp i denna utredning. Inom skolområdet Bilaga 6
innebär den ökade datoriseringen hos skolor, kommuner,

länsskolnämnder och SO förutsättningar för ett direkt utbyte av
information mellan de olika nivåerna. Detta kan också komma att
påverka hur bearbetningen av informationen till publicerbar statistik
organiseras.

Lantbruksstyrelsen tillstyrker utredningens förslag att även
fortsättningsvis SCB har samordningsansvaret för den statliga
statistikproduktionen.

Statistiska centralbyrån anser att bestämmelsen om den centrala
förvaltningsmyndigheten på statistikområdet har en naturlig plats i
statistiklagen bl.a. med hänsyn till den förstärkta samordnings- och
samrådsfunktion som utredningen förutser att denna myndighet kommer
att få i framtiden (se särskilt s 49 i betänkandet).

1.5 Uppgiftsskyldighet m.m. (4-8 §)

Remissinstanserna har i denna del framfört synpunkter dels på
kommunernas uppgiftsskyldighet, dels i övrigt på utformningen och
omfattningen av den föreslagna uppgiftsskyldigheten.

Synpunkter på kommunernas uppgiftslämnandet

Datainspektionen anför följande:

Enligt andra stycket i paragrafen (7 §) skall kommuner och
landstingskommuner vara skyldiga att lämna uppgifter bl.a. om insatser
enligt socialtjänstlagen (1980:620). Denna bestämmelse innebär att det
kan föreligga en skyldighet för en kommun att för statistiska ändamål
lämna ut i princip alla uppgifter som en vårdsökande lämnat vid sina
kontakter med kommunen. I betänkandet sägs på denna punkt (s. 70)
att uppgiftslämnandet innebär ett status quo och att de bestämmelser
som i befintliga författningar reglerar detta uppgiftslämnande kan
upphävas. DI ifrågasätter om detta är en riktig beskrivning av läget,
när det gäller uppgifter från socialtjänsten.

I den reglering som gäller idag, d.v.s. 63 § socialtjänstlagen, stadgas
visserligen en skyldighet för socialnämnden att lämna ut uppgifter till
SCB. Denna skyldighet begränsas dock i så motto att utlämnandet skall
ske "för angelägna statistiska ändamål" enligt vad regeringen närmare
föreskriver. I förordningen (1981:1370) om skyldighet för
socialnämnderna att lämna statistiska uppgifter föreskrivs i vilka
avseenden en sådan skyldighet föreligger. I förarbetena till
socialtjänstlagen (prop. 1979/80:1) utvecklas närmare vilka principer
som skall vara vägledande för detta uppgiftslämnande. Mot denna
bakgrund anser DI inte att den restriktivitet som i viss mån gäller
uppgiftslämnandet idag kommer att råda i framtiden om förslaget
genomförs. Påståendet om status quo kan därför ifrågasättas.

DI har inte närmare undersökt om detsamma kan sägas vara fallet
beträffande uppgiftsskyldigheten från de andra i paragrafen angivna
verksamhetsområdena.

Socialstyrelsen anför:

Prop. 1991/92:118

Bilaga 6

I 5 § anges att "en myndighet som samlar in uppgifter skall se till att
dessa inte är fler eller avser annat än som behövs för det ändamål som
statistikframställningen skall tillgodose". Utredaren avser uppenbarligen
här uppgifter som samlas in för statistikframställning, men
formuleringen ger inte den begränsningen. Socialstyrelsen samlar in
t.ex. uppgifter för tillsyn, forskning och statistik. Varje enskilt syfte
motiverar och styr sitt behov av uppgifter och sammantaget avgränsar
detta mängden av insamlade uppgifter. Texten bör kompletteras med
en avgränsning till statistikframställning.

I 7 § redovisas ett antal lagar som reglerar kommuners och
landstingskommuners uppgiftslämnarskyldighet. I listan saknas lagen
om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. (19-
85:568). Däremot innehåller hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
ingen skyldighet att lämna uppgifter för statistikframställning.

I justitiedepartementets promemoria Sekretess inom och mellan
myndigheter på vårdområdet (Ds 1990:11) relaterar utredaren bl.a.
frågan om uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården som den togs
upp i propositionen om följdlagstiftningen och frågan om en särskild
lag för uppgiftsskyldigheter. I promemorian föreslås en särskild lag om
viss uppgiftslämnarskyldighet inom hälso- och sjukvårdens område.
Enligt detta förslag föreskrivs att "en landstingskommun eller en
kommun, enligt vad regeringen närmare föreskriver, skall lämna
uppgifter från hälso- och sjukvården eller annan sådan verksamhet som
avses i 7 kap 1 § första stycket sekretesslagen (1980:100) till
socialstyrelsen för forskning eller framställning av statistik på
området". Socialstyrelsen tillstyrkte i sitt remissvar förslaget med ett
påpekande om att ett förtydligande bör göras i 2 § socialstyrelsens
instruktion om att styrelsen även svarar för statistikverksamhet. Det
förslaget innebär ingen ändring i styrelsens befintliga möjligheter att
inhämta för styrelsen nödvändig information till följd av styrelsens
ställning som tillsynsmyndighet och vad som följer av särskilda
bestämmelser, t.ex. 2 § allmänna läkarinstruktionen (1963:341).

Inom socialsektorn pågår två viktiga utredningar med anknytning till
detta ärende. Informationsstrukturutredningama för hälso- och
sjukvården resp socialtjänsten kommer relativt snart att lägga fram
förslag till hur informationsförsörjningen bör struktureras inom
respektive område och vilka uppgifter som bör rapporteras till central
nivå för statlig statistikframställning. I vad mån en
uppgiftslämnarskyldighet därvid föreslås bygga på en frivillig
medverkan eller på en lagstadgad skyldighet återstår att se."

Svenska kommunförbundet anser att den föreslagna lagen i vissa stycken
skulle kunna medföra en utökad uppgiftslämnarplikt för kommunerna.
Förbundet vill bestämt framhålla att detta inte får bli följden av den
föreslagna lagen. Detta gäller exempelvis inom skolväsendet som för
närvarande är föremål för förändring. Kommunerna är redan idag hårt
ansträngda vad gäller lämnande av statistikuppgifter till myndigheter och
organisationer.

Övriga synpunkter:

Datalagsutredningen framhåller:

Prop. 1991/92:118

Bilaga 6

En eventuell lagstiftning på statistikområdet bör - för att undvika
dubblering eller att vissa områden blir oreglerade - samordnas med
innehållet i en framtida datalag. Utredningen vill här särskilt peka på
att uppgiftsskyldigheten föreslås gälla också forskning samt att frågan
om anonymisering särskilt regleras i lagförslaget (12-13 §). Dessa
frågor kräver överväganden där utgångspunkten bör vara gemensam för
integritetsskyddet vid personregistrering och det uppgiftsskydd som
omfattas av lagförslaget. Datalagsutredningen kommer för sin del att
beakta vad statistikregelutredningen redovisat i det remitterade
betänkandet.

Vägverket anser att uppräkningen av verksamhetsområden i lagförslagets
7 § bör kompletteras med "transporter".

Posten anför följande:

Under utredningsarbetets gång har SCB aktualiserat frågan om
inhämtande av uppgifter till en utökad arbetsmarknadsstatistik. Den
nuvarande årliga lönestatistiken skulle utökas till "kortperiodisk"
lönestatistik över hela arbetsmarknaden.

Posten har förståelse för behovet av att utöka den nuvarande årliga
lönestatistiken till "kortperiodisk” lönestatistik över hela
arbetsmarknaden. Dock anser Posten att skälen till en sådan utökning
måste vara starka. Kostnaden för att producera denna typ av statistik
är betydande p.g.a. den stora detaljeringsnivån och mängden av
uppgifter som infordras. Posten ifrågasätter också om inte vissa
variabler, t.ex. om utbildning måste inhämtas vid varje uppgiftstillfalle.

Posten anser vidare det vara utomordentligt viktigt att infordrandet
av uppgifter sker med stor restriktivitet, eftersom ett sådant arbete
förorsakar de olika uppgiftslämnama stora kostnader.

Tullverket anför:

Beskrivningen av de konstitutionella kraven på föreskrifter om
uppgiftsskyldighet (i sammanfattningen och i avsnitt 2) inte är helt
korrekt, i varje fall inte vad gäller uppgiftslämnandet för statistiska
ändamål i samband med import och export. Bestämmelsen i
regeringsformen 8:3 innebär inte att uppgiftsplikten måste tas in i lag.
Som framgår av RF 8:7 får riksdagen bemyndiga regeringen att
meddela föreskrifter i vissa angivna ämnen, utan hinder av 8:3. Därvid
kan riksdagen dessutom medge att regeringen i sin tur överlåter åt
förvaltningsmyndighet att meddela föreskrifter i sådant ämne (RF
8:11). Till de sålunda delegeringsbara delarna av det s.k. primära
lagområdet hör bl.a. föreskrifter om in- och utförsel av varor. Detta
har av både regering och riksdag tolkats så att även föreskrifter om
uppgiftsskyldighet för statistiska ändamål i samband med import och
export får delegeras. Se 45 § tullagen (1987:1065). Lagrådet hade vid
granskningen av denna paragraf i prop. 1986/87:166 inget att anmärka
från konstitutionell synpunkt. Åtskilliga andra ämnen som nämns i RF

8:7 torde vara sådana att även föreskrifter om uppgiftsplikt i samband
därmed kan omfattas av delegeringen.

Slutsatsen blir att uppgiftsskyldigheten inte måste "tas in i" lag eller
"framgå av" lag (spec.motiv till 4 § i lagförslaget), men väl måste ha
stöd i lag. Detta bör påverka formuleringen av 4 § i den föreslagna
lagen.

Vidare anför Tullverket beträffande 4 §:

Lokutionen "myndighet vänder sig till en enskild" stämmer inte alls in
på det uppgiftslämnande som sker vid import och export.
Formuleringen leder tanken till folk- och bostadsräkningar och andra
enkäter som vissa myndigheter sänder ut. Tullverket "vänder sig" inte
till importörer och exportörer och begär uppgifter. Uppgifterna skall
lämnas utan anmodan enligt gällande föreskrifter i samband med att
varor anmäls till tullklarering.

Förslag till lydelse:

När en myndighet av en enskild begär att få en uppgift för
statistiska ändamål, -, om inte skyldighet att lämna uppgiften
föreskrivs i denna eller annan lag eller i övrigt med stöd av lag.

77// 5 §

I anslutning till import och export av varor samlas in uppgifter för
uppbörds-, kontroll- och statistikändamål. I många fall används en och
samma uppgift för olika ändamål. Någon statistikuppgift samlas i första
hand in som en direkt följd av konventionen om förenkling av
formaliteterna vid handeln med varor och behövs i princip inte för att
tillgodose ändamålet med statistikframställningen. Konventionen har
slutits mellan EG och de olika Efta-ländema.

77// 6 §

De flesta enskilda (som kan vara fysiska eller juridiska personer) som
f.n. lämnar uppgifter till tullen för statistiska ändamål bedriver närings-
verksamhet och omfattas därför av lagen. Emellertid krävs statistiska
uppgifter vid import och export av varor oavsett om importören eller
exportören är näringsidkare eller ej. Även privatpersoner som inte
bedriver näringsverksamhet är alltså f.n. skyldiga att lämna uppgifter
för statistiska ändamål om de inför eller utför varor (med vissa
undantag beroende på varornas värde och vissa andra omständigheter
kring införseln eller utförseln). Dessa skulle emellertid inte omfattas av
den föreslagna lagen.

77// 8 §

Bestämmelsen innebär att SCB skall bestämma om när och på vilket
sätt uppgiftsskyldighet till tullverket skall fullgöras i samband med
import och export. Detta förefaller mycket opraktiskt, såvida inte SCB
kort och gott föreskriver att uppgiftsskyldigheten skall fullgöras till
tullmyndigheterna i enlighet med gällande tullförfattningar. Det finns
inga överväganden i betänkandet om att uppgifterna för
utrikeshandelsstatistiken skall insamlas på annat sätt än som sker för

Prop. 1991/92:118

Bilaga 6

närvarande. Det bör därför rimligen inte komma i fråga annat än att
generaltullstyrelsen skall meddela de föreskrifter som behövs, utöver
lag och förordning, om när och hur uppgifterna skall lämnas till
tullmyndigheterna.

Konjunkturinstitutet konstaterar att utredningsförslaget innebär viss
utökning av kretsen av dem som är skyldiga att lämna uppgifter som
underlag för statlig statistikframställning (6 §). Denna utökning framstår
som välmotiverad. Vad gäller den skrivelse från SCB rörande kort-
periodisk lönestatistik, som nämns i specialmotiveringen, vill institutet
dock understryka att uppgiftslämnandets omfattning måste bedömas med
hänsyn till vad som framhålls i 5 §.

Skolöverstyrelsen anför:

1 § 6 räknas de, som är skyldiga att lämna uppgifter, upp. Där finns
de uppgiftslämnare med som SO har anledning att begära uppgifter
från, nämligen kommuner, landstingskommuner samt stiftelser och
andra sammanslutningar.

I § 7 anges inom vilka områden uppgiftsskyldighet föreligger. I
första stycket anges utbildning som ett sådant område. 1 andra stycket
anges att kommuner och landstingskommuner dessutom är skyldiga att
lämna uppgifter om skolväsendet. SO är mycket frågande till inne-
börden av denna skrivning. Begreppsmässigt borde skolväsendet täckas
in av begreppet utbildning. "Dessutom” i andra stycket föreläller därför
ologiskt.

I tredje stycket, § 7, begränsas uppgiftsplikten för stiftelser och andra
sammanslutningar som inte driver rörelse till uppgifter om anställdas
arbets- och avlöningsförhållanden. SO är angelägen om en fullständig
skol- och vuxenutbildningsstatistik. Det är därför viktigt att skolor med
annan huvudman än stat eller kommun men under statlig tillsyn liksom
studieförbunden har samma skyldighet att lämna de nödvändiga upp-
gifterna för uppföljning och utvärdering, planering etc. som skolor
med kommun eller landsting som huvudman. Uppgiftsplikten för
sådana stiftelser eller sammanslutningar, som bedriver utbildningsverk-
samhet under statlig tillsyn, måste således vidgas till att omfatta också
utbildningsområdet.

; fjärde stycket, § 7, begränsas uppgiftsplikten till uppgifter som inte
är äldre än tre år. SO finner denna begränsning rimlig med hänsyn till
uppgiftslämnarbördan. För resultatanalyser finns det oftast behov av att
gå längre tillbaka än tre år - för arbetet med fördjupad anslagsfram-
ställning har direktiven varit att en femårsperiod skall belysas. I detta
arbete kan det säkert komma fram behov av uppgifter som inte förut-
setts tidigare och önskemål om uppgiftsinsamling för förhållanden
längre tillbaka i tiden än tre år. Det är emellertid orimligt att begära
att uppgiftslämnare skall vara tvingade att lämna uppgifter från kanske
arkiverat material - det är rimligare att begära sådan framförhållning
hos myndigheterna som treårsgränsen förutsätter.

SO anser liksom utredningen det rimligt att uppgiftsplikten inte kan
gälla prognosuppgifter.

Skogsstyrelsen framhåller att utredaren i 7 § valt att använda en
förhållandevis grov indelning vid beskrivningen av uppgifter som skall

Prop. 1991/92:118

Bilaga 6

kunna omfattas av uppgiftsskyldighet. Utredningens motiv är att beskriv-
ningen annars skulle bli alltför utförlig. Det är också skogsstyrelsens
uppfattning att indelningen inte bör vara detaljerad. Den bör till och med
kunna göras ännu grövre än i förslaget. Skogsstyrelsen anser dessutom
att beskrivningen behöver kompletteras med ett område som kan
benämnas "naturresurser", dvs mark, vatten, skog etc.

Fiskeristyrelsen anför:

I 4 § lagförslaget anges att lämnandet av uppgifter för statistiska
ändamål är frivilligt om inte skyldighet föreskrivits i den föreslagna
lagen eller i annan lag. Begreppet "statistiska ändamål" är inte
definierat men det får antas att paragrafen blir tillämplig på loggboks-
verksamheten eftersom de insamlade uppgifterna inte i första hand är
avsedda att utgöra underlag för beslut som rör de enskilda uppgifts-
lämnama. En jämförelse av 4 § med 6, 7 och 8 § i lagförslaget och
med 1 § i föreslagen statistikförordning visar dock att lagen tar sikte
på den verksamhet som bedrivs av SCB. Skyldighet att lämna uppgifter
avses gälla gentemot SCB och SCB får föreskriva om när och på vilket
sätt uppgiftsskyldighet skall fullgöras. Fiskeristyrelsen finner att denna
ordning inte lämpligen bör tillämpas på loggboksverksamheten utan
förutsätter att, för den händelse bemyndigandet i 33 § fiskeriförord-
ningen inte befinns utgöra tillräcklig grund för styrelsens kungörelse
om fiskeloggbok, förtydligande sker av regeringens delegationsbemyn-
digande i 33 § fiskelagen. Förtydligandet bör, för undvikande av
kollisioner mellan bestämmelser i den föreslagna lagen och i fiskeri-
styrelsens kungörelse, eventuellt innefatta föreskrifter om i vilken
utsträckning statistikframställningslagen skall tillämpas i fiskeri-
styrelsens verksamhet. Fiskeristyrelsen utgår dock tills vidare från att
regeringen vid utformningen av nämnda delegationsbestämmelse i
fiskeriförordningen beaktade regeringsformens krav och att laglig grund
således redan idag finns för infordrandet av loggboksstatistiken.

Arbetarskyddsstyrelsen anför:

Innehållet i de särskilda bestämmelser som anges i paragrafens (5 §)
sista stycke är av största betydelse för arbetarskyddsstyrelsens
möjlighet att erhålla sådana uppgifter som behövs för att ta fram
den statistik som är nödvändig för verksamheten, t.ex. statistik kring
arbetsskador. Överlämnandet av uppgifter mellan myndigheter skall
regleras närmare i en statistikförordning, varför betydelsen av
lagförslaget liksom vad gäller 3 § måste diskuteras i relation till denna,
(se vidare nedan i avsnittet om statistikförordningen.)

Enligt utredningen (andra stycket s. 31) krävs inte något
författningsstöd för överlämnande av uppgifter mellan myndigheter i
de fall sekretesslagen tillåter detta. Denna författningsreglering är
således avsedd för den situation att sekretessbelagda uppgifter skall
överlämnas mellan myndigheter (tredje stycket s. 31). Det är önskvärt
att denna bedömning tydligt återges i en kommande lagtext.

Prop. 1991/92:118

Bilaga 6

6§

Utredningen noterar att Folk- och bostadsräkningarna är det enda
tillfälle då uppgiftsskyldighet för rent statistiska ändamål åläggs
enskilda privatpersoner.

FoB har hittills grundats på en separat lagstiftning och utredningen
antar att så kommer att ske också i fortsättningen (s. 32). Arbetar-
skyddsstyrelsen delar uppfattningen att det är önskvärt att FoB också
i fortsättningen bygger på en separat lagstiftning. Arbetarskydds-
styrelsen vill i detta sammanhang påpeka betydelsen av att möjligheten
till samkömingar inte begränsas i framtiden, se nedan kommentaren till
12 §.

Arbetarskyddsstyrelsen förutsätter att den krets av uppgiftslämnare
som anges i paragrafen innefattar alla arbetsgivare även egna företagare
utan anställda. En sådan insamling av bl.a. sysselsättningsuppgifter från
hela arbetsmarknaden är nödvändig för att täcka de behov som
arbetarskyddstyrelsen m.fl. har.

Angående till vem uppgiftsskyldigheten skall fullgöras se även
kommentar till 1 § i utkastet till statistikförordning.

7§

I § 7 anges vilken typ av uppgifter som uppgiftslämnama enligt 6 §
kan åläggas att lämna. Bland de nämnda uppgifterna ingår "arbets- och
miljöförhållanden". I specialmotiveringen anges att detta kan avse
arbetsmiljö. Ett annat område som anges är den företagsbaserade
sysselsättningsstatistiken.

För arbetarskyddsstyrelsens bedömning av arbetsskadestatistiken
behövs inte bara uppgifter om antalet anställda vid enskilda företag
(vilket kan erhållas idag), utan också uppgift om hur dessa fördelar sig
på kön, ålder, yrke och arbetad tid. Sådana uppgifter behövs för att
göra korrekta utvärderingar av arbetsskaderisken vid enskilda arbets-
ställen, t.ex. för att avgöra om arbetsskadefrekvensen vid arbetsstället
är högre än vad som kan förväntas, utifrån den genomsnittliga situa-
tionen i riket eller inom den aktuella branschen. Det bör också noteras
att uträkning av de av arbetsmiljökorhmissionen föreslagna differen-
tierade arbetsmiljöavgiftema kommer att kräva tillgång till sådana data
om enskilda arbetsställen.

Det är således av största vikt att den föreslagna lagen lämnar
möjlighet till insamling av sådana detaljerade uppgifter om personal-
sammansättningen vid enskilda arbetsställen (dvs hur de anställda
fördelar sig på kön, ålder, yrke och arbetad tid).

Statistiska centralbyrån anför:

SCB tillstyrker regeln i 4 § om frivilligt uppgiftslämnande men föreslår
ett förtydligande som innebär att formuleringen "föreskrivs i" i slutet
av paragrafen byts ut mot "följer av".

Skälet till SCBs ändringsförslag är att statistiklagen förutsätter
ytterligare föreskrifter om uppgiftsskyldighet i SCBs författnings-
samling (SCB-FS).

Det får enligt SCBs uppfattning inte glömmas bort att om inte upp-
giftsskyldighet följer av bestämmelse i lag så är det den enskilde själv
som skall bestämma om uppgifter skall lämnas eller inte. 4 § erinrar
om detta och fyller därmed enligt SCBs uppfattning en viktig

Prop. 1991/92:118

Bilaga 6

pedagogisk funktion, bl.a. med hänsyn till att fysiska personer, dvs
enskilda individer, inte omfattas av uppgiftsskyldighet enligt den
föreslagna lagen (se s. 36 i betänkandet).

När det gäller användningen av begreppet "enskild" anser SCB att
det för att underlätta läsförståelsen bör framgå klart av författnings-
texten ifall därmed åsyftas juridiska personer eller enskilda individer.

SCB tillstyrker 5 §. Regeln som ger uttryck för den s.k. proportiona-
litetsprincipen understryker behovet av avvägningar och hänsyn till
uppgiftslämnamas intressen. Regeln innebär enligt specialmotiveringen
ingen förändring av vad som f.n. gäller (se s. 63).

SCB tillstyrker 6 §. SCB anser att kretsen uppgiftsskyldiga fått en
ändamålsenlig utformning.

För att få en så god och heltäckande arbetsmarknadsstatistik som
möjligt anser SCB att det är naturligt att alla arbetsgivare är skyldiga
att lämna uppgifter som underlag för denna statistik (se 7 § 3:e
stycket). Detta motsvarar också vad SCB framhållit i en skrivelse till
utredningen.

Som en konsekvens härav har uppgiftslämnarkretsen i förhållande till
vad som gäller enligt den nuvarande förordningen (1966:37) om stati-
stiska uppgifter från rörelseidkare och ägare till flerfamiljshus utvidgats
till att också omfatta stiftelser och andra sammanslutningar.

SCB anser att 7 § 2:a stycket bör kompletteras med följande
uppgifter:

- produktion, transporter och energi

- produktionskapital

- arbetsförhållanden och arbetsmiljö

- naturresurser och miljöförhållanden

SCB föreslår också att 7 § 2:a stycket kompletteras med uppgifter om
biblioteksväsendet och därmed skulle innehålla tillägget". .uppgifter om
skol- och biblioteksväsendet..".

SCB förutsätter att utformningen av 7 § med avseende på precise-
ringskravet och från formella juridiska utgångspunkter i övrigt
uppfyller utredningens målsättning att inte göra någon förändring i den
nuvarande uppgiftspliktens materiella omfattning. Se särskilt avsnitt
4.3 i betänkandet.

Det krävs enligt SCBs uppfattning med hänsyn till reglerna i RF 8
kap 3 och 5 § att uppgiftsskyldighetens omfattning enligt 7 § får en så
fullständig och tydlig reglering som möjligt.

Det är således från formella utgångspunkter mycket viktigt att
uppgifter som ligger till grund för angelägen statistik och som det
åligger SCB att ta fram kommer att täckas in av denna paragraf.

SCB är tveksam till om 8 § från formella utgångspunkter är förenlig
med delegeringsreglema i 8 kap regeringsformen (RF) och förordar att
paragrafen bör utgå av denna anledning. 13 § i förordningsutkastet bör
innehålla en uttrycklig delegeringsregel beträffande föreskrifter om
uppgiftsskyldighet.

Enligt SCBs uppfattning ger paragrafen som syftar på myndighets
normbeslut anledning till frågor i två avseenden dels beträffande
eventuella hinder mot s.k. direktdelegering p.g.a. RF 8 kap 11 § och
dels beträffande riksdagens möjligheter att delegera normgivnings-
kompetens när det gäller uppgiftsskyldighet (jfr RF 8 kap 7-10 §). SCB
anser mot denna bakgrund att paragrafen bör utgå.

Prop. 1991/92:118

Bilaga 6

SCB anser att 13 § i statistikförordningen uttryckligen bör ange att
SCB får meddela sådana tillämpningsförskrifter som avses i RF 8 kap
13 § angående uppgiftsskyldighet. Föreskrifter av detta slag utfärdas
regelmässigt i verkets författningssamling (SCB-FS).

FoB 90-kommissionen anför:

Statistiklagen blir med de angivna formuleringarna till stora delar även
tillämplig på folk- och bostadsräkningar. Utredningen förutsätter
emellertid att framtida folk- och bostadsräkningar liksom hittills även
kommer att regleras genom särskilda lagar. Bestämmelser i dessa
kommer härigenom att innebära utvidgningar eller inskränkningar i
förhållande till bestämmelserna i statistiklagen.

Ett sådant förhållande som särskilt framhålls av utredningen är att
statistiklagen inte tar med enskilda privatpersoner bland dem som lagen
anger som uppgiftsskyldiga (7 §). Det är enligt utredningen endast vid
folk- och bostadsräkningar som fysiska personer (enskilda individer)
åläggs skyldighet att medverka. Utredningen synes härvid ha bortsett
från den uppgiftsskyldighet som åligger fysiska personer som bedriver
näringsverksamhet eller äger fastighet med fler än två bostäder eller
med en eller flera lokaler. Det kan röra sig om ett antal i storleks-
ordningen ett par hundra tusen personer.

Riksbanken anför:

Enligt 5 § i lagförslaget skall "en myndighet som samlar in uppgifter
... se till att dessa inte är fler eller avser annat än som behövs för det
ändamål som statistikframställningen skall tillgodose". Häremot kan
inget invändas, förutsatt att uppgifterna insamlas enbart för statistik-
ändamål. Men insamlas de för tillsyn eller kontroll måste de uppenbar-
ligen avse också dessa ändamål. Lagtexten bör på denna punkt förtyd-
ligas så att den begränsas till att reglera de fäll då information insamlas
för enbart statistiksyften.

Förscikringskasseförbundet (Stockholms läns allmänna försäkringskassa)
påpekar:

I lagtexten till § 5 talas om "förbilligas". Såvitt vi vet förekommer inte
detta ord i svenska språket och bör därför bytas ut. Vi anser vidare att
lagtext skall skrivas med rak ordföljd. Detta påpekande gäller också för
§6.

Beträffande § 7 vill vi påpeka att lagen (1980:621) numera heter
(1990:52) samt att konsekvensen enligt sista stycket torde bli att SCB
inte kan åta sig uppdrag från andra än statliga myndigheter - om man
inte tror sig om att kunna få in "frivilliga” svar.

Sveriges lantbruksuniversitet anser med hänvisning till tidigare utredning
att det kan vara lämpligt att överväga frågan om ett starkare förlättnings-
mässigt stöd för riksskogstaxeringen i samband med att den statliga
statistikframställningen nu skall regleras. Universitetet har också den
uppfattningen att det intrång som riksskogstaxeringen gör är så mar-
ginellt, att någon ersättning till berörda markägare inte kan komma i
fråga.

Prop. 1991/92:118

Bilaga 6

5 Riksdagen 1991/92. 1 sand. Nr 118

1.6 Samråd och information (9-11 §)

Prop. 1991/92:118

Bilaga 6

Flera remissinstanser har invändningar mot vissa delar av förslagen.
Generaltullstyrelsen och Skolöverstyrelsen har formella invändningar mot
samrådsregeln. Datainspektionen, SCB och Företagens uppgiftslämnar-
delegation m.fl. vill ha ändringar i sak beträffande samrådet.

Riksförsäkringsverket, Försäkringskasseförbundet, Riksskatteverket,
Sveriges Riksbank, Socialstyrelsen och Generaltullstyrelsen är kritiska till
informationsplikten när statistiken är det sekundära ändamålet. Detta
gäller även för Statskontoret som dessutom är tveksam till regelns
konstruktion ur legal synvinkel.

Synpunkter på samrådet:

Kriminalvårdsstyrelsen anför:

Kriminalvårdsstyrelsen har inga möjligheter att samråda med klienter
eller klientorganisationer då registeruppgifterna är reglerade i lag.

Information till klienter om att uppgifter från register och behand-
lingsjournaler kommer att bearbetas för statistiska ändamål kan endast
lämnas på allmänt sätt.

Kriminalvårdsstyrelsen föreslår därför att 9, 10 och 11 § i lagför-
slaget inte skall gälla registerinformation vid kriminalvårdsstyrelsen
eller statistik som produceras inom verket med registret eller behand-
lingsjournal som bas.

Socialstyrelsen konstaterar att samrådsregeln (9 §) torde överensstämma
med nu gällande lag finns och har därför inga erinringar mot förslaget.

Tullverket anför:

Den s.k. samrådsförordningen (1982:668) omfattar inte bara statistik-
uppgifter utan även andra uppgifter som begärs av statlig myndighet.
Den nu föreslagna lagtexten omfattar således endast en del av statens
uppgiftsinsamling.

Som tidigare nämnts används de uppgifter som insamlas i samband
med import och export av varor inte bara för statistiska ändamål utan
exempelvis även för uppbördsändamål. Det synes inte rationellt att en
och samma uppgift måste förhandlas med en och samma organisation
utifrån två olika författningar med olika omfattning.

Skolöverstyrelsen anför:

Paragraferna (9 - 10 §) är likartade de bestämmelser som finns i
förordningen om statliga myndigheters inhämtande av uppgifter från
näringsidkare och kommuner, § 3 och 4. Enligt förteckningen, bilaga
5 i betänkandet, kommer denna förordning inte att upphöra. Det skulle
då finnas likartade men inte likalydande bestämmelser i en lag rörande
statlig statistikframställning och i en förordning för statliga
myndigheters övriga uppgiftsinsamlingar. SO anser, som också berörts
ovan, att den nämnda förordningen måste anpassas efter den nya lagen.

Skogsstyrelsen anför:

Prop. 1991/92:118

Bilaga 6

Skogsstyrelsen ställer sig bakom förslaget om ett i princip obligatoriskt
samråd. Det är viktigt att - som utredningen föreslår - samrådet även
omfattar informationen till uppgiftslämnama. En oklarhet finns dock i
lagförslaget. Skogsstyrelsen tolkar förslaget som att varje organisation
som kan anses företräda uppgiftslämnama - alla eller en del av dem -
skall ges tillfälle till samråd. Detta är svårt att genomföra och samrådet
skulle bli mycket dyrbart.

Statistiska centralbyrån anför:

SCB tillstyrker i princip 9 § men anser att samrådsskyldigheten, liksom
för närvarande, bör hänföra sig till nya eller förändrade uppgiftskrav.
SCB föreslår också förtydliganden i två avseenden som innebär dels att
samrådet inte skall omfatta statistikens syfte och dels att det bör anges
med vem samrådet skall ske.

Samrådet enligt den nuvarande samrådsförordningen (1982:668) med
företrädare för uppgiftslämnarorganisationerna har enligt SCBs upp-
fattning fungerat bra. Genom samrådsförfarandet tillförs också stati-
stiken värdefull sakkunskap på uppgiftslämnarområdet. SCB vill i
sammanhanget förorda att samrådsförordningen även fortsättningsvis
skall gälla för de övriga myndigheter som nu tillämpar denna. SCB gör
detta med anledning av vad som sägs i utredningen om att föra över
samrådsförordningens bestämmelser till verksförordningen (se bilaga
4 i betänkandet).

SCB anser att det behövs ett förtydligande i lagtexten till 9 § som
innebär att samrådet skall avse organisation som företräder de
kategorier uppgiftslämnare som anges i 6 §. De samrådsorganisationer
som avses bör också enligt SCBs uppfattning kvalificeras på visst sätt,
bl.a. så att oklarheter beträffande behörigheten att företräda uppgifts-
lämnarna undviks. SCB utgår ifrån att reglerna utformas så att det
framgår att samrådet även i framtiden kommer att ske med sådana
etablerade organisationer som hittills företrätt uppgiftslämnama, dvs
Företagens uppgiftslämnardelegation (FUD), Svenska kommun-
förbundet, Landstingsförbundet samt Svenska pastoratsförbundet.

Enligt specialmotiveringen till 9 § motsvarar bestämmelsen

innehållsmässigt den nuvarande samrådsförordningen. Lagtexten ger
emellertid intryck av att varje beslut om uppgiftsinsamling också när
inga förändringar är avsedda skulle omfattas av 9 §. SCB anser därför
att det bör göras klart i lagtexten att samrådsskyldigheten endast skall
gälla nya eller förändrade uppgiftskrav.

SCB anser även att det krävs förtydligande i lagtexten när det gäller
samråd om syftet med en uppgiftsinsamling; därmed kan enligt SCBs
uppfattning inte avses samråd om statistikens syfte vilket som regel
framgår av de beslut som fattats av statsmakterna genom riksdagsbeslut
eller på annat sätt. Samrådet bör enligt SCBs uppfattning avse en
undersökningsuppläggning och omfattning med utgångspunkt från syftet
med statistiken. Lagtexten bör utformas i enlighet härmed.

Riksbanken anför:

Prop. 1991/92:118

Bilaga 6

Det i lagförslaget uppställda kravet på samråd innan uppgifter insamlas
för statistikframställning (9 §) iakttas redan nu genom att riksbanken
före insamling av uppgifter söker kontakt med och samråder med den
organisation som företräder uppgiftslämnama.

Svenska kommunförbundet anför:

Det är positivt att samrådsförfarandet nu blir lagreglerat och att det blir
en viss skärpning av reglerna för samrådsförfarandet.

Samrådsförfarandet är av mycket stor betydelse för att kommunerna
inte skall drabbas av uppgiftslämnande som är dåligt anpassat till
kommunens förutsättningar eller som av olika orsaker är onödigt, t.ex.
på grund av att uppgifterna redan finns. Det är därför av stor betydelse
att samrådsskyldigheten efterlevs.

Det vore bra om det för de statliga myndigheterna utarbetades
rekommendationer om hur samråd skall fungera, där rutiner för samråd
närmare beskrivs. Detta skulle underlätta kontakterna med de statliga
myndigheterna i framtiden och förbundet skulle slippa onödiga
konflikter.

Då förbundet under åren har behandlat samrådsärenden har det i
många fäll varit mycket knappt om tid för att fullgöra ett meningsfullt
samråd. Många ärenden kräver bl.a. att samrådet föregås av
kommunkontakter. Det är därför av särskild vikt att tidsaspekten även
beaktas så att organisation som företräder uppgiftslämnare ges den tid
som ärendet kräver.

Landstingsförbundet instämmer i den sistnämnda tidsaspekten och
understryker mot bakgrund av hittillsvarande erfarenheter vikten av att
myndigheten ger de berörda organisationerna rimlig tid att ta ställning till
presenterade förslag.

Företagens uppgiftslämnardelegation anför:

Vad avser regeln om samrådsplikt med FUD kan framhållas, såsom
utredaren har gjort, att en hänvisning i verksförordningen är tillräcklig
för att den föreslagna lagen i tillämpliga delar också skall gälla sådant
uppgi ftsinhämtande som inte är statistik. Samrådsförordningen
(1982:668) skulle därmed kunna upphöra. Förfarandereglema i denna
kan överflyttas till statistikförordningen. Alla förfaranderegler för
myndigheterna skulle då samlas under en gemensam författningsmassa.
Det är fullt klart idag att myndigheterna inte i alla delar följer
nuvarande samrådsregler. En lagmarkering om samrådet är därför
nödvändig.

Synpunkter på informationsplikten:

Rikförsäkringsverket anför:

Beträffande lagens krav på informationsplikt till uppgiftslämnare, i
RFVs fåll de försäkrade, kan det innebära att betydande
kompletteringar blir nödvändiga på ett stort antal av de blanketter som

används i försäkringskassornas verksamhet. Detta med anledning av att
stora delar av RF Vs statistik bygger på just sådana uppgifter som i
första hand inhämtats för försäkringskassornas ärendehandläggning,
dvs administrativa uppgifter.

Socialstyrelsen anför:

Den information som skall lämnas till uppgiftslämnama vid
insamlingstillfallet kan givetvis endast bygga på då gällande
förhållanden och kända avsikter. Med enskild torde avses såväl
enskilda som företag. Vid rutinmässig inhämtning av uppgifter enligt
lag eller liknande bör informationen kunna lämnas i särskild ordning.

Tullverket framhåller angående informationsplikten att generaltullstyrelsen
på lämpligt sätt, t.ex. i olika informationsbroschyrer, kan ge de
upplysningar som här nämns. Det får dock anses uteslutet att tullverket
i blankett eller på motsvarande sätt ger de upplysningar som föreskrivs
i denna paragraf vid varje insamlingstillfalle.

Riksskatteverket anför:

De nya bestämmelserna om statlig statistikframställning ska äga
giltighet i tillämpliga delar även på uppgifter från enskild som ingivits
till annan myndighet än statistikmyndigheten och för annat ändamål än
statistik om uppgifterna i fråga (genom överlämnande till statisti-
kmyndigheten) kommer att utgöra underlag för statistik (1 § l:a stycket
andra meningen i lagförslaget). Såvitt gäller RSV (skatteförvaltningen)
kommer således t.ex. vissa uppgifter i deklarationerna att i princip
omfattas av den föreslagna bestämmelsen eftersom sådana uppgifter
även utgör underlag till statistik.

Bestämmelsen om giltighet i tillämpliga delar i 1 § kan dock enligt
verkets bedömning inte anses innebära att reglerna om information i

10 § skulle kunna bli tillämpliga på uppgifter som enskilda lämnar till
skatteförvaltningen för annat ändamål än statistik. Däremot innehåller

11 § bestämmelser om upplysningsskyldighet som kommer att gälla för
bl.a. RSV:s verksamhet. I den mån förslaget betyder en i förhållande
till dagsläget utökad upplysningsskyldighet kan detta innebära behov av
ett stort antal nya eller ändrade blanketter eller broschyrer vilket
kommer att kräva tid för omställning. RSV vill också understryka att
det i betydande utsträckning saknas möjlighet att på blanketter få plats
med information.

Skogsstyrelsen konstaterar att förslaget i 11 § innebär ett krav på
information till uppgiftslämnama om "i vilken utsträckning'' uppgifter
insamlade för t.ex. administrativa och tillsynsändamål skall användas för
statistikframställning. Vid insamlandet är det oftast omöjligt att förutsäga
detta. Skogsstyrelsen anser att det är tillräckligt att informera om att
uppgifterna kan komma att användas för statistik.

Prop. 1991/92:118

Bilaga 6

6 Riksdagen 1991192. 1 sand. Nr 118

Arbetarskyddssyrelsen anför:

Prop. 1991/92:118

Bilaga 6

Enligt specialmotiveringen ställer paragrafen (11 §) krav på
myndigheterna att i förväg undersöka om s.k. sekundäranvändning kan
bli aktuell. Arbetarskyddsstyrelsen finner att denna regel är rimlig, men
att det bör understrykas att det rör sig om en plikt att överväga detta
och att ändringar i planerna när det gäller användningen av insamlade
uppgifter inte nödvändigtvis behöver betraktas som ett "fel" (4:e
stycket s. 75). Vilken förändring i behovet av statistik som kan komma
att ske i en framtid är givetvis inte alltid möjligt att förutse.

Statistiska centralbyrån anför:

SCB tillstyrker 10 §.

Regeln om informationsskyldighet i 10 § är baserad på principen om
informerat samtycke och är av grundläggande betydelse för ett
förtroendefullt förhållande till uppgiftslämnama. Enligt SCBs
uppfattning klargör utredningen i motivuttalanden på ett tydligt och
instruktivt sätt de principer som ligger till grund för informationsregeln
i 10 § (se avsnitt 4.4.2). SCB anser att informationsregeln med hänsyn
till dessa principer har stor betydelse såväl vid frivilligt uppgifts-
lämnande som i samband med lagstadgad uppgiftsskyldighet.

SCB tillstyrker 11 §.

SCB är positiv till regeln som innebär upplysningsskyldighet i samband
med administrativ verksamhet när det gäller statistiska användningar av
uppgifter som lämnas i dessa sammanhang. Regeln som har en rent
upplysande funktion bör kunna stärka medvetenheten och förståelsen
bland allmänheten för statistikens roll i samhället.

Statskontoret anför:

I lagens 11 § ges myndigheten en skyldighet att upplysa den enskilda
om i vilken utsträckning uppgifterna kan komma att användas för
statistik. I specialmotiveringen anges att regeln endast tar sikte på den
situationen att en myndighet med hjälp av en blankett samlar in upp-
gifter från en enskild. Om upplysning inte har givits, anges i special-
motiveringen, att myndigheten ”handlat felaktigt, men detta utgör inte
ett legalt hinder för uppgifternas användning för statistik”. Några
övergångsregler ges inte i lagförslaget, mer än att bestämmelsen inte
har någon retroaktiv räckvidd. Om myndighet endast utgår från lagen
och inte från specialmotiveringen innebär detta att en stor del av de
blanketter som myndigheterna använder sig av bör göras om. I annat
fall har bestämmelsen ingen räckvidd och är då enligt vår uppfattning
obehövlig. Om myndigheten följer bestämmelsen kan den också få
konstiga konsekvenser, exempelvis vid brottsanmälan och i hela
kriminalstatistiken. Enskild som anmäler brott skall upplysas på
blanketten att uppgifterna kan komma att användas för statistik. På
samma sätt bör, logiskt sett, den som är intagen på kriminalvårdsanstalt
upplysas om att lämnade uppgifter kan komma att användas för
eventuell statistik. Vi menar också att regeln formellt rätt tillämpad av
myndigheterna kan komma att innebära avsevärda kostnader.

FoB 90-kommissionen anför:

Prop. 1991/92:118

Bilaga 6

Kommissionen delar helt den av utredningen anförda uppfattningen att
det, såväl när uppgiftslämnandet är frivilligt som när det är ålagt, är
viktigt och nödvändigt att motivera uppgiftslämnaren genom en fyllig
information.

Den föreslagna upplysningsplikten i ovan angivna avseenden till
uppgiftslämnare motsvaras helt av bestämmelser i FoB 90-lagen. Den
upplysningsplikt om ytterligare förhållanden som föreskrivs avseende
uppdragsgivare m.m. är inte aktuell för folk- och bostadsräkningar som
regleras i särskilda lagar.

När det gäller skyldigheten att vid insamling av uppgifter för annan
administrativ verksamhet upplysa om att uppgifterna kan komma att
även användas för statistik framhåller utredningen att detta kan stöta på
olika problem av praktisk natur - det kan bl.a. vara svårt att på förhand
någorlunda heltäckande upplysa om en framtida statistisk användning.
Kommissionen vill här peka på att i folk- och bostadsräkningarna
hämtas uppgifter från ett stort antal administrativa register, som också
kan variera från gång till gång. Användningen av uppgifterna
tillgodoser härvid i en del fall flera av folk- och bostadsräkningarnas
skiftande ändamål. En upplysning om att de aktuella administrativa
uppgifterna kan komma att användas i folk- och bostadsräkningar måste
då av praktiska skäl bli mycket allmän och summarisk. Den kan dock
kompletteras av den information om uppgifter ur olika administrativa
register som lämnas i samband med genomförandet av folk- och
bostadsräkningarna och mera direkt fäster uppmärksamheten på att
uppgifter som lämnas för administrativa ändamål även får en statistisk
användning.

Riksbanken anför:

Enligt 10 § lagförslaget skall en myndighet vid uppgiftsinsamling inte
bara upplysa om ändamålet härmed utan även lämna uppgiftslämnama
information om t.ex. "vad som gäller om uppgifternas bevarande” och
om "beslut och rättigheter enligt datalagen". Detta är, enligt full-
mäktiges uppfattning, i många fall alltför kategoriskt. Underlaget för
riksbankens betalningsbalansstatistik är t.ex. den betalningsförmedlande
bankens blankett, varigenom en betalande lämnar betalningsuppdraget
till banken. Det ter sig inte rimligt att denna starkt förenklade
bankblankett skulle belastas med all den information som lagförslaget
förutsätter. En möjlighet till förenkling härvidlag bör, enligt full-
mäktige, medges i lagen.

Försäkringskasseförbundet anför:

I 11 § regleras möjligheterna till "sekundär" uppgiftsinsamling för
myndigheterna. Bl.a. skall den enskilde upplysas om i vilken
utsträckning de uppgifter som han eller hon lämnar kan komma att
användas för statistik.

Försäkringskassans och riksförsäkringsverkets statistikmaterial bygger
i huvudsak på uppgifter försäkrade lämnar i samband med ett aktuellt
ersättningsärende, ansökan eller liknande. Såsom regeln i 11 § är
utformad skulle försäkringskassorna nästan varje gång en ansökan eller

anmälan görs behöva upplysa om att uppgifterna kommer eller kan
komma att användas för olika statistiska sammanställningar.

För försäkringskassornas del skulle detta innebära att i stort sett vaije
socialförsäkringsblankett skulle förses med denna information. Detta är
givetvis praktiskt möjligt, men FKF vill ifrågasätta om det merarbete
för myndigheterna med förfrågningar m.m., som informationsplikten
skulle innebära, verkligen motsvaras av nytta för den enskilde. I
dagens samhälle är människor vana vid att uppgifter används för
statistiska sammanställningar av olika slag och det kan knappast hävdas
att denna statistik kränker den enskildes integritet.

Enligt förslaget saknar också den enskilde möjlighet att få en rättslig
prövning av huruvida myndigheten har uppfyllt sin informationsplikt
eller ej.

Med hänvisning till ovanstående anser FKF att lagförslaget i denna
fråga bör bli föremål för närmare överväganden.

Övriga synpunkter:

Datainspektionen anför:

När uppgifter skall insamlas till ett personregister i datalagens mening
meddelar DI i tillståndsbeslutet regelmässigt en föreskrift om vilken
information som skall ges till dem som kan komma att registreras. Den
nu föreslagna bestämmelsen bör därför inte innefatta en uttrycklig
skyldighet att informera om beslut och rättigheter enligt datalagen.

DI tillstyrker förslaget om en informationsskyldighet även i det fäll
avsikten inte är att inrätta ett personregister i datalagens mening.

1.7 Uppgiftsskydd (12-13 §)

De remissinstanser som yttrat sig i denna del har främst berört frågan om
anonymisering. Förslaget tillstyrks bl.a. av FoB 90-kommissionen och
försäkringskasseförbundet. Andra instanser har dock invändningar. Det
gäller t.ex Överstyrelsen för civil beredskap, Fiskeristyrelsen,
Arbetarskyddsstyrelsen och Sveriges Riksbank som är kritiska till
förslaget med hänsyn till de effekter detta skulle få för deras respektive
verksamheter. Riksarkivet tar upp behovet av samhällsforskningens
materialtillgång och SCB anser att överföring till arkivmyndighet bör
vara ett med anonymisering likvärdigt uppgiftsskydd.

Kriminalvårdsstyrelsen anför:

För närvarande sker ingen kryptering av uppgifterna vid framställning
av statistikuttag ur registren utan uppgifterna förses med löpnummer
och kodnyckeln förvaras på annan enhet på myndigheten. Ett nytt
klientadministrativt system som skall ersätta det nuvarande systemet
planeras och i samband med det föreslås att statistikuttag ur systemet
ska vara krypterat. Vissa enheter på myndigheten behöver ha tillgång
till krypteringsnyckeln, dock ej statistikfunktionen. Krypteringsnyckeln
kan därför inte förvaras på annan neutral myndighet.

Prop. 1991/92:118

Bilaga 6

Datainspektionen anför följande beträffande 12 §: Prop. 1991/92:1 18

Bilaga 6

I denna paragraf stadgas att uppgifter som samlats in för den statliga
statistikframställningen utan dröjsmål sedan statistiken framställts skall
anonymiseras, om inte annat är särskilt föreskrivet. Förbehållet "om
inte annat särskilt är föreskrivet" syftar till bestämmelser i den av
riksdagen nyligen beslutade arkivlagen (1990:782).

DI får här återigen peka på att datalagens bestämmelser gäller för
statistikregister som förs med hjälp av automatisk databehandling och
som innehåller personuppgifter. För sådana register kan DI komma att,
efter samråd med riksarkivet, meddela föreskrifter om att
statistikregister skall utgallras efter en viss tid. Den i betänkandet
föreslagna regeln om anonymisering av statistikregister utan dröjsmål,
gäller således enbart för statistikregister som ej utgör personregister i
datalagens mening.

Detsamma gäller bestämmelsen i andra stycket om förbud mot att
sammanföra en anonymiserad uppgift med andra uppgifter i syfte att
återfinna den enskildes identitet. DI ifrågasätter om inte bestämmelsen
fått en lite för vid utformning. I specialmotiveringen till den sägs att
användningen av en krypteringsnyckel inte skall fella under paragra-
fens ordalydelse. Ett användningssätt för krypteringsnyckeln är att göra
det möjligt att påföra tilläggsinformation om en registrerad vid ett annat
tillfälle än då de ursprungliga uppgifterna registrerades. För att kunna
göra detta måste den enskilde kunna identifieras. Användandet av
krypteringsnyckeln görs då i syfte att återfinna bestämda identiteter,
dvs. just för det ändamål den inte enligt paragrafens lydelse får
användas. Sådant krypteringsförfarande har betydelse också för
manuella register och register som inte regleras av datalagen. DI
föreslår att stadgandet formuleras om så att detta förfarande inte
hindras.

Datalagsutredningen anser, såsom tidigare nämnts, att en eventuell
lagstiftning på statistikområdet bör samordnas med innehållet i en
framtida datalag och framhåller vidare följande:

Utredningen vill här särskilt peka på att uppgiftsskyldigheten föreslås
gälla också för forskning samt att frågan om anonymisering särskilt
regleras i lagförslaget (12-13 §). Dessa frågor kräver överväganden där
utgångspunkten bör vara gemensam för integritetsskyddet vid
personregistrering och det uppgiftsskydd som omfattas av lagförslaget.
Datalagsutredningen kommer för sin del att beakta vad
statistikregelutredningen redovisat i det remitterade betänkandet.

Överstyrelsen för civil beredskap anför:

För att kunna planera inför och genomföra beredskapsåtgärder (t.ex.
ransoneringar/regleringar) i kriser/krig måste ÖCB bl.a. ha tillgång till
s.k. primäruppgifter från företagen (t.ex. vad gäller produktion,
förbrukning, lagerhållning etc.). Företagen är idag skyldiga (enligt lag
1982:1004) att lämna sådana uppgifter till ÖCB. Om uppgifterna
försvinner ur de statistiska registren måste ÖCB samla in dem på egen
hand, vilket skulle medföra orimliga arbetsinsatser och kostnader.

Av det skälet bör ÖCB även i framtiden ha möjlighet att som nu Prop. 1991/92:118

utnyttja vissa befintliga statistiska register för att inhämta önskade Bilaga 6

primäruppgifter.

Slutligen kan påpekas att uppgiftslämnama till de för ÖCB aktuella
registren, t.ex. SCBs årliga publikation "Industri 19..", är informerade
om att ÖCB får ta del av de lämnade uppgifterna.

Riksförsäkringsverket har i sin genomgång av paragrafer som är exempel
på överflödig lagstiftning tagit upp både 12 och 13 §§ och anför följande:

Tolfte paragrafen behandlar anonymisering och refererar till
lagförslagets § 2 som refererar till sekretesslagen. I special motiveringen
till § 13 skriver utredaren att "Denna bestämmelse är i och för sig inte
nödvändig, eftersom regeringen har den normgivningskompetens som
åsyftas redan på grund av regeringsformen.

Socialstyrelsen anför:

Enligt 12 § innebär anonymisering att enskilds identitet avlägsnas eller
döljs. Förslaget medför att anonymiserad uppgift inte får sammanföras
med andra uppgifter i syfte att återfinna den enskildes identitet.
Förslaget bör dock utvidgas till att även täcka fall då uppgiften redan
är anonym och försök görs till bakvägsidentifiering av enskild person.

Bankinspektionen anför:

Bankinspektionen producerar idag inte någon form av statistik utan
uppdrar åt Statistiska centralbyrån att göra sammanställningar för den
officiella kreditmarknadsstatistiken. Den i lagen om den statliga
statistikframställningen föreslagna 12 § gällande anonymisering av
uppgifter skulle för Statistiska centralbyrån innebära en rad
inskränkningar i den nuvarande statistikproduktionen. Som exempel kan
bl.a. nämnas att bankinspektionen och Statistiska centralbyrån träffat
överenskommelse med vissa institut om att publicera enskilda uppgifter
rörande dessa. Detta gäller t.ex. bankernas månatliga balansstatistik
och den årliga balans- och resultatstatistiken. Dessa uppgifter
publiceras som en tidsserie dvs. med uppgifter avseende flera tids-
perioder. En direkt anonymisering av insamlat material skulle i princip
omöjliggöra produktion och publicering av dessa uppgifter.

Bankinspektionen kan vidare peka på ett annat område där
anonymisering av , uppgifter skulle försämra kvaliteten på
kreditmarknadsstatistiken. Eftersom instituten på kreditmarknaden
förändras genom nyetableringar, fusioner, nedläggningar m.m. är det
viktigt att de i statistiken ingående instituten är identifierbara så att
relevanta grupper av institut kan konstrueras för att uppnå jämförbarhet
i statistiken mellan perioder. En sådan bearbetning skulle också
omöjliggöras om användaruppgifter anonymiseras.

Bankinspektionen invänder sålunda mot den i lagen om den statliga
statistikframställningen föreslagna 12 § gällande anonymisering av
uppgifter som upptagits för automatisk databehandling. För att behålla
kvalitén på kreditmarknadsstatistiken och för att tillgodose användarnas
behov av statistik (ofta uppgiftslämnama själva) vore det av flera skäl
olämpligt att direkt låta anonymisera insamlade uppgifter. Enligt
bankinspektionens uppfattning bör det därför, samtidigt som den nu

föreslagna lagen träder i kraft, i en särskild författning föreskrivas att Prop. 1991/92:118
kreditmarknadsstatistiken inte omfattas av 12 §. Bilaga 6

Konjunkturinstitutet delar uppfattningen att regler såsom om
anonymisering och förbud mot återidentifiering utgör ett viktigt
komplement till det legala skyddet i sekretesslagen och datalagen.
Konjunkturinstitutet anför vidare:

Det är emellertid samtidigt av stor vikt att krav på anonymisering inte
utformas så att de omöjliggör longitudinella studier och utnyttjande av
långa tidsserier för forskningsändamål.

Institutet vill därför understryka vikten av att uttrycket "utan dröjsmål
efter det att statistiken har framställts” i 12 § inte ges en så snäv tolk-
ning att effektiv användning av paneldata förhindras. Dessutom bör
överlämnande till arkivmyndighet kunna betraktas som ett fullvärdigt
alternativ till anonymisering, sett från skyddssynpunkt.

Riksarkivet anför:

Riksarkivet har intet att invända mot förslaget att reglera den statliga
statistikframställningen i särskild lag. Riksarkivets synpunkter och
invändningar inskränker sig till utformningen av 12 § förslaget till
särskild lag om den statliga statistikframställningen.

I 12 § ges möjlighet att antingen avlägsna uppgifter som kan
identifiera den enskilde eller att dölja uppgifterna. Båda alternativen
har fått den gemensamma beteckningen anonymisering. Det senare
alternativet innebär kryptering, en metod som möjliggör ett återska-
pande av identitetema (sid 40).

Det förra alternativet är mer vagt till sin innebörd. Riksarkivet utgår
emellertid från att lagen skall erbjuda likvärdiga alternativ och att
termen avlägsna därför innebär att uppgifterna avlägsnas ur
upptagningen för automatisk databehandling, men behålls på annat slag
av medium, exempelvis COM. I annat fall skulle utredningen ha använt
den gängse legala termen gallring, jfr 10 § arkivlagen (1990:782) och
prop. 1989/90:72, särskild bil 1 avsnitt 3.5. Ett klarläggande på denna
punkt behövs i specialmotiveringen till den kommande lagen.

Anonymisering genom alternativt döljande resp avlägsnande skall
vidtas, "om inte annat är särskilt föreskrivet". Här torde åsyftas
föreskrifter som datainspektionen utfärdat med stöd av datalagen. Om
emellertid termen avlägsna används synonymt med gallra, kan
bestämmelsen även åsyfta särskilda gallringsbeslut som fattats av
riksarkivet med stöd av allmänna arkivstadgan, efter den 1 juli 1991
med stöd av arkivlagen. Om så är fallet, bör lagen på denna punkt
kompletteras med verkställighetsföreskrifter som ger riksarkivet
möjlighet att bevaka pågående statlig statistikproduktion och mandat att
vid behov utfärda särskilda gallringsbeslut. Det kan här nämnas, att
arkivlagen som reglerar gallring hos statliga myndigheter och som via
verkställighetsföreskrifter avses ge riksarkivet mandat att besluta
gallring i likhet med nu gällande förfarande, endast gäller om inte

avvikande bestämmelser om gallring finns i annan lag eller förord- Prop. 1991/92:118
ning. Det är angeläget att påpeka att statistikregister med bibehållna Bilaga 6
identifieringsmöjligheter i vissa fall kan ha ett värde för vetenskaplig
forskning genom att möjliggöra s.k. longitudinella studier, även efter
det att föreskriven statistik har framställts. Det faller inom riksarkivets
sektoransvar att bevaka att samhällsforskningens materialtillgång, även
inom statistikområdet, är tillräcklig och adekvat.

Fiskeristyrelsen anför:

Det får antas att bestämmelsen om uppgiftsskydd i 12 § lagförslaget
inte är avsedd att tillämpas på den typ av personregister för
driftsstatistik som fiskeristyrelsens databaserade loggboksregister på
längre sikt och i andra hand utgör. Det är dock redan vid insamlandet
klart att de uppgifter som tillförs registret skall ligga till grund för den
statliga statistikframställningen. Med hänvisning till vad som tidigare
sagts om begreppet statlig statistikframställning och om lagens
tillämplighet i aktuella avseenden även hos den insamlande, synes
fiskeristyrelsen inte kunna bortse från anonymiseringsplikten i nämnda
paragraf. Det är dock uteslutet att genomföra en sådan anonymisering
i loggboksregistret. Uppgifterna i registret behöver nämligen också
under lång tid finnas tillgängliga för kontroll av enskildas fiske i
samband med prövning av låne- och bidragsansökningar. Registret är
för övrigt skyddat mot offentlighet enligt reglerna i 9 kap 4 §
sekretesslagen.

Arbetarskyddsstyrelsen anför:

Arbetarskyddsstyrelsen ansvarar för ett register över anmälda
arbetsskador - Informationssystemet om arbetsskador (ISA). Detta
register utnyttjas dels som ett administrativt register, dvs i verkets
uppföljning och tillsynsarbete och dels för framställning av statlig
statistik. I den rena tillsynsverksamheten krävs att uppgifter om
enskilda fall finns tillgängliga under en avsevärd period efter den
inkomna anmälan. Även för den rena statistikframställningen krävs
identifierbara uppgifter för att t.ex. kunna komplettera den ursprungliga
arbetsskadeanmälan med uppgift om längden på sjukledigheten med
anledning av arbetsskadan, som i många fall inte är avslutad förrän
flera år efter skadans inträffande och anmälan.

Eftersom ISA-registret har flera andra syften än som bas för
framtagning av statlig statistik, t.ex. underlag för tillsynsverksamhet
och forsknings- och utredningsverksamhet, förutsätter arbetarskyddssty-
relsen att denna paragraf inte berör ISA-registret.

Det är också av stor vikt att det finns möjlighet till samkömingar
mellan ISA och exempelvis dödsorsaksregister, folk- och
bostadsräkningar och patientstatistik.

Arbetarskyddsstyrelsen vill generellt understryka vikten av att
möjligheter att skapa viktiga register för riskidentifiering genom
samköming mellan olika register över hälsoeffekter och register med
uppgifter om möjliga orsaker, exempelvis yrke (FoB), inte förhindras
i framtiden. Då resultatet av en skadlig påverkan i många fall kan dröja
åratal i vissa fall tiotals år är det således av största vikt att möjligheten
till samkömingar en längre tid efter insamling av data inte omöjlig-

göres. Det förtjänar också att påpekas att den diskussion om risker för
intrång i den personliga integriteten som förts sällan gällt den typ av
samkörda register som utnyttjas för identifiering av tidigare okända
hälsorisker eller uppföljning av åtgärder som satts in mot kända
hälsorisker.

Själva analysen av sådana register kan i allmänhet ske med
avidentifierade personuppgifter. Som exempel kan nämnas den stora
användning av ett avidentifierat Cancermiljöregister (samköming
mellan socialstyrelsens cancerregister och SCBs folk- och bostads-
räkningar) som kommit till stånd. Vid analys av sådana register kan det
emellertid uppkomma frågeställningar som gör det önskvärt att i
fördjupad forskning och utredning följa upp enskilda individer. En
anonymisering av grundregistren skulle omöjliggöra eller avsevärt
försvåra sådan uppföljning.

Det är utomordentligt angeläget att lagförslaget inte förhindrar
riskidentifiering. Det kan exempelvis gälla uppföljning av effekterna av
lösningsmedelsexponering, belastningsskador, eller att studera inverkan
av arbetsmiljön på cancerincidensen och incidensen av hjärt- och
kärlsjukdomar. Det är således önskvärt att exempelvis sådana register
över hälsoeffekter som nämnts i l:a stycket på sid. 1 ASS yttrande
(effektregister) undantas från kravet på anonymisering, dvs förbehållet
"om inte annat särskilt är föreskrivet” bör avse att omfatta även dessa
register och nödvändiga bakgrundsregister (för närvarande framför allt
folk- och bostadsräkningarna). Om detta inte är möjligt vill arbe-
tarskyddsstyrelsen starkt betona vikten av att åtminstone kunna bevara
dessa i krypterad form, vilket visserligen skulle försvåra användningen
av registren för riskidentifiering, men förhoppningsvis inte omöjliggöra
ett sådant utnyttjande.

Intresset av att bevara insamlade material för framtida forskning
berörs i kommentaren till paragrafen. Att placera (omhänderta) sådant
material hos en arkivmyndighet minskar tillgängligheten för framtida
forskning. Arbetarskyddstyrelsen vill starkt understryka vikten av att
bevara material som kan vara intressant ur forsknings- och utred-
ningssynpunkt på ett för dessa ändamål så lättillgängligt sätt som
möjligt.

Statistiska centralbyrån anför:

SCB anser att regeln i 12 § l:a stycket beträffande anonymisering av
statistiska material behöver kompletteras med en möjlighet att över-
lämna uppgifter till arkivmyndighet som ett likvärdigt uppgiftsskydd.

SCB tillstyrker förbudet mot återidentifiering. Med hänsyn till
regelns karaktär föreslås att den tas in i en särskild paragraf.

SCB anser att både avidentifiering och skyddskryptering är metoder
som är ägnade att åstadkomma ett starkt uppgiftsskydd. När ett
material skall anonymiseras är det endera av dessa två åtgärder som
skall vidtas.

Avidentifiering innebär en oåterkallelig åtgärd och hänsyn måste tas
till de olika bevarandeintressena innan en sådan åtgärd vidtas. Vissa
statistiska material som t.ex. har stort värde för framtida forskning bör
således arkiveras i enlighet med gällande arkivbestämmelser (prop.
1989/90:72 med förslag till ny arkivlag). Detsamma gäller för s.k.
longitudinella studier och överhuvud taget för statistik som bygger på
långa tidsstudier bl.a. inom företagsstatistiken.

7 Riksdagen 1991192. 1 samt. Nr 118

Prop. 1991/92:118

Bilaga 6

Skyddskryptering är i stort sett ett lika effektivt skydd som Prop. 1991/92:118
avidentifiering, men har den fördelen att nya uppgifter kan föras på de Bilaga 6
krypterade uppgifterna för samma individ. De nackdelar som nämnts
i föregående stycke med avidentifiering finns alltså inte här. Försöks-
verksamhet pågår med denna metod (jfr SCBs kommentar till 13 § i
lagen), vilket innebär att det f.n. inte kan avgöras i vilken mån
metoden blir användbar i den reguljära statistikframställningen.

Mot bakgrund av vad som ovan sagts anser SCB att det är mycket
angeläget att överlämnande till arkivmyndighet anges som ett alternativ
till anonymisering i 12 § l:a stycket. Därigenom tillgodoses såväl de
intressen som en anonymisering avser att skydda som de aktuella
bevaringsbehoven. SCB tilllämpar för närvarande detta förfarande på
olika undersökningar och en avidentifierad kopia kan samtidigt behållas
för fortsatta statistiska bearbetningar.

Ett uttryckligt lagstöd i 12 § för överlämnande av uppgifter till
arkivmyndighet i skyddssyfte och som alternativ till anonymisering
innebär att både skyddsintressena och statistikproduktionens intressen
tillgodoses.

Förbudet mot återidentifiering är enligt SCBs uppfattning ett viktigt
legalt komplement till det redan nu starka dataskyddet vid SCB.
Förbudet syftar på vissa speciella förfaranden som endast delvis torde
omfattas av nu gällande straffbestämmelser i bl.a. datalagen. SCB
anser bl.a. med hänsyn till att det införs en ny typ av brott att stadgan-
det bör tas in i en särskild paragraf i statistiklagen.

13 §

SCB tillstyrker 13 §.

Regeln syftar på bestämmelser om sekretess och säkerhet och i utkastet
till statistikförordning (9 §) föreslås en regel om användning av
skyddskryptering på statistikområdet.

Som framgår av motiven till statistikförordning pågår f.n. en försöks-
verksamhet med skyddskryptering vid SCB. Resultatet av försöksverk-
samheten skall redovisas till regeringen senast vid utgången av år 1991.

FoB 90-komniissionen anför följande:

För de uppgifter som förekommer i folk- och bostadsräkningarna har
statsmakterna ansett det vara av särskilt intresse att de bevaras i
identifierbar form för framtida forskning. I enlighet härmed, och också
i överensstämmelse med utredningens förslag, föreskrivs i FoB 90-
lagen att det av statistiska centralbyrån upprättade registret över folk-
och bostadsräkningen så snart som det inte behövs för framställning
av den anslagsfinansierade statistiken skall överlämnas till riksarkivet
för förvaring.

Som framgår av motivuttalande i propositionen (1989/90:1) om
ändring i FoB 90-lagen regleras en utlämning av registret då av
datalagen. Det innebär att Statistiska centralbyrån, en forskare eller
annan mottagare måste ha licens och tillstånd av datainspektionen.
Inspektionen kan därvid meddela de föreskrifter som behövs för att
förebygga risk för otillbörligt intrång i den personliga integriteten.

Kommissionen finner det tillfredsställande att det relativt omfattande
integritetsskydd som gäller för uppgifterna i folk- och bostadsräkningen
även tillämpas för uppgifter för annan statistik. I enlighet med

utredningens förslag bör dock anonymisering genom avidentifiering Prop. 1991/92:118
eller kryptering vara huvudregeln. Bilaga 6

Riksbanken konstaterar att den föreslagna regeln i 12 § l:a stycket
lagfäster den statliga statistikproducentens skyldighet att skydda dem som
avses med uppgifterna genom anonymisering. Riksbanken anför vidare:

Det är värdefullt att så sker och såsom framhålles i specialmotiveringen
till denna regel kan med rätta ett sådant uppgiftsskydd ses som "en
hörnsten i regelbygget kring den statliga statistiken".

Genom att regelns giltighet begränsas till "uppgifter som har erhållits
för den statliga statistikframställningen" ger den samtidigt det nödvän-
diga utrymmet för att bevara identifierbarheten för sådana uppgifter
som inhämtas för en myndighets tillsyn, låt vara att dessa även kan
utgöra underlag för statistikframställning.

Men även med denna av lagtexten givna begränsning kan regeln i
vart fäll för riksbankens del förefalla alltför kategorisk. När riksbanken
med stöd av lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet
m.m. inhämtar uppgifter för betalningsstatistiken måste de uppgifter
som avser av juridiska personer verkställda och mottagna betalningar
bevaras identifierbara. Skälet härför är att de uppgifter som inhämtas
med stöd av denna lag skall också underlätta skattekontroll. Och
eftersom uppgifter beträffande juridiska personer, i motsats till vad som
gäller fysiska personer, icke insändes till skattemyndigheterna, blir det
riksbanken som har att svara för att dessa uppgifter bevaras och vid
behov kan ställas till skattemyndigheternas förfogande. Möjligen kan
sägas att eftersom betalningslagen uttryckligen tjänar också skattekon-
trollsyftet, det måste anses vara "särskilt föreskrivet" att riksbankens
uppgifter rörande juridiska personer måste bevaras identifierbara.
Regeln får då en rimlig innebörd för just detta fall. Något hinder mot
att avidentifera de uppgifter som med stöd av betalningslagen inhämtas
beträffande fysiska personer föreligger däremot ej. Dessa uppgifter kan
och bör anonymiseras utan dröjsmål så snart de ej längre behövs för
statistikändamål.

Allmänt sett förtjänar emellertid framhållas att kravet på att för
statistik inhämtade uppgifter skall anonymiseras "utan dröjsmål" bör
ges en rimlig, flexibel tolkning. Fortlöpande avstämningar för enskilda
uppgiftslämnare kan vara en angelägen metod för att upprätthålla
statistikens kvalitet. Riksbanken behöver t.ex. kunna identifiera den
som gjort en valutatransaktion, t.ex. en direktinvestering, för att kunna
begära för statistiken nödvändiga uppgifter t.ex. om återinvesterade
vinster. Detta gäller främst juridiska personer. Även andra statistiska
undersökningar kan på motsvarande sätt behöva bygga på kunskap om
individuella aktörers transaktioner. Det sagda bör dock ej utesluta att
den föreslagna regeln behålles i den föreslagna lydelsen. Men det är
viktigt att då också hänsynstaganden till statistikkvalitet tillätes
framträda i motivskrivningen och inte enbart integritetsintresset.
Därigenom blir möjligt att tolka regeln "utan dröjsmål" med beaktande
av och sammanvägning av båda dessa intressen.

Försäkringskasseförbundet vill särskilt tillstyrka förslaget om
anonymisering av uppgifter, även om detta inte torde gälla
försäkringskassorna. Särskilda regler gäller för försäkringskassornas
registerhållning.

Tjänstemännens centralorganisation anför:

Prop. 1991/92:118

Bilaga 6

TCO vill understryka beträffande anonymiseringskravet i 12 § att
personrelaterade register över tiden (för longitudinella studier) i högsta
grad är väsentliga. TCO anser att det är viktigt att utrymme ges för att
möjliggöra dessa studier över olika samband och dess effekter på
grupper av individer. TCO anser att det är viktigt att skilja på olika
typer av dataregister som forskningsregister i motsats till administrativa
register. Denna skillnad är viktig när det gäller att bedöma den
enskildes integritetsskydd. Faran för den enskildes integritet uppstår
först när man skall lämna ut individuppgifter. TCOs slutsats blir
således att lagen måste lämna utrymme för att tillåta personrelaterade
register så att det blir möjligt att göra studier över tiden av grupper av
individer.

1.8 Framställningsmetoder och offentliggörande (14 -16 §)

Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig över betänkandet i dessa
delar. Riksförsäkringsverket och Skogsstyrelsen anser att vissa av de
föreslagna reglerna är överflödiga. Arbetarskyddsstyrelsen, SCB och AB
Svensk Bilprovning har invändningar mot utformningen av regeln om
hänsynstagandet till den enskilde vid offentliggörande av statistiken
(16 §). Denna regel tillstyrks dock av FoB 90-kommissionen.

Kritiska synpunkter:

Riksförsäkringsverket har i sitt remissyttrande, såsom tidigare angivits,
pekat ut ett antal paragrafer som exempel där lagstiftning verkar vara
överflödig. I detta avsnitt anges att 14 och 16 § är sådana exempel och
att de snarast torde höra hemma i den statistikförordning som fogas till
denna lag.

För 14 § del förordas att etikregler borde ingå i författningar av lägre
valör än lag, då brott mot eller avsteg från regler av detta slag knappast
kan sanktioneras som sådana. För 16 § del ställs frågan varför man skall
lagstifta utöver offentlighetsprincipen om offentliggörande när det enligt
utredarens specialmotivering varken är lämpligt eller ens möjligt att
närmare ange hur omfattande spridningen av statistiska produkter av
skilda slag skall vara.

Skogsstyrelsen anser att 14 och 16 § inte behövs eftersom de torde täckas
in av förvaltningslagen och anför beträffande 15 §:

Kravet på att all statlig statistik - med undantag av den som skyddas
enligt sekretesslagen skall offentliggöras är inte rimlig framför allt
med hänsyn till att begreppet statistik inte definierats. Bestämmelsen
torde heller inte behövas. Det ligger i förvaltningslagens bestämmelser
att de statliga myndigheterna skall vara effektiva. I en effektiv
statistikframställning är offentliggörande en naturlig del under
förutsättning att statistiken uppfyller uppsatta kvalitetskrav.

Arbetarskyddsstyrelsen anför beträffande 16 §:

I special motiveringen sägs att resultaten av statistik i vissa fall kan
uppfattas som känsliga eller riskabla och att formuleringen i paragrafen
skall innebära att det inte är uteslutande från den enskildes uppfattning
som bedömningen skall göras. Formuleringen av paragrafen är svår att
förstå, man kan notera att det står ett "och" före sista bisatsen.
Arbetarskyddsstyrelsen anser att detta avvägningsproblem borde
förtydligas.

Publiceringen av arbetsskadestatistik i form av antal arbetsskador
skulle kunna innebära att ett enskilt företag lider skada. Vidare, för att
få ett korrekt mått på arbetsskadesituationen vid ett speciellt företag
behövs, förutom uppgift om det antal fall som inträffat också uppgift
om antalet anställda eller arbetad tid vid företaget. Skall siffror på
arbetsskadefrekvensen för olika företag bli någorlunda jämförbara krävs
också kunskap om köns och åldersfördelning bland de anställda,
eftersom detta påverkar arbetsskadesituationen. Vid bedömningen av
arbetsskadesituationen är det således viktigt att även kunna utnyttja
sådan kompletterande information som ej primärt insamlats för detta
syfte.

Arbetarskyddsstyrelsen instämmer med och vill stryka under sista
delen i specialmotiveringen till paragrafen. Frågan om insamling och
redovisning av statlig statistik måste ibland bedömas utifrån ett bredare
perspektiv än den enskildes integritet. Vad gäller arbetsmiljöfrågor är
ofta allmännyttan av större betydelse.

Statistiska centralbyrån avstyrker 16 § och anför följande:

När det gäller enskilda individer skyddas de av regeln om
statistiksekretess i 9 kap. 4 § sekretesslagen som är av grundläggande
betydelse för integritetsskyddet. 16 § syftar på andra integritetsaspekter
än de som omfattas av statistiksekretessen. Enligt SCBs uppfattning kan
den föreslagna regeln i 16 § få till konsekvens att viktig statistik, bl.a.
sådan som saftar till att belysa sociala förhållanden för utsatta grupper
i samhället, måste undertryckas. (Jämför särskilt sid. 81 i
specialmotiveringen till 16 §). Regeln skulle därmed enligt SCBs
uppfattning komma i klar konflikt med publiceringskravet enligt 15 §.

AB Svensk bilprovning har lämnat synpunkter på 16 § vilka redovisas
under avsnitt 2.2 Lagens tillämpningsområde.

Övriga synpunkter:

Socialstyrelsen anför:

Socialstyrelsen delar utredarens uppfattning att statlig statistik skall
offentliggöras så att syftet med statistiken tillgodoses. Detta är givetvis
inte detsamma som att all statistik skall publiceras. Statlig statistik skall
så långt möjligt vara åtkomlig och lättillgänglig. Om offentliggörandet
bör ske i form av databaser, publikationer eller annan
informationsservice får bedömas från fall till fall. Dock bör informa-
tion om existerande statlig statistik finnas centralt tillgänglig, t.ex. hos
SCB.

Prop. 1991/92:118

Bilaga 6

Skolöverstyrelsen konstaterar beträffande 15 § att det självfallet är rimligt Prop. 1991/92:118
att all insamlad information, som har ett allmänt intresse, offentliggörs Bilaga 6
på lämpligt sätt.

Statistiska centralbyrån tillstyrker 14 och 15 § och anför:

SCB anser att 14 § är väl motiverad med hänsyn till det grundläggande
kravet på statistiken att denna skall vara korrekt. Bestämmelsen ger
uttryck för principer som kan synas självklara men genom att dessa
regleras i lagen framgår det tydligt att det är fråga om ett åliggande i
tjänsten. SCB anser vidare att publiceringskravet enligt 15 § tillgodoser
viktiga demokratiska samhällsintressen som gör det i hög grad
motiverat att bestämmelsen tas in i lagen. Givetvis kan de närmare
formerna för publiceringen inte detalj regleras i lagen med hänsyn till
de skiftande publiceringsbehov som gör sig gällande ifråga om olika
statistikprodukter.

FoB 90-kommissionen konstaterar att syftet med 16 § är att hos dem
som i en eller annan funktion medverkar vid framställning eller
redovisning av statistik inpräntas att de måste respektera den enskildes
integritet. Denna bestämmelse blir tillämplig även för folk- och
bostadsräkningar och skall beaktas vid bl.a. utformning av
frågeblanketter, kontakter med uppgiftslämnare och offentliggörande av
statistiken.

Förbundet för jurister, samhällsvetare och ekonomer (SACO-föreningen
vid SCB) anför följande beträffande 14 §:

Det är bra att lagen ställer krav på metodutformningen. Egentligen
borde nog kraven vara ännu starkare, särskilt med tanke på den
skenbara lätthet med vilken driftsstatistik ofta framställs. Det krävs
kvalificerad specialistkompetens för att göra tillförlitlig statistik.
Metodansvaret måste därför grundas på sådan kompetens. Utbudet av
sådan kompetens är tyvärr svag.

75 §:

Kravet på offentliggörande enligt 15 § är kanske alltför absolut. Det
saknas en diskussion om kopplingen mellan kvalitet och
offentliggörande. Om undermålig statistik inte är statistik är problemet
löst, men så enkelt är det nog inte. Stora bortfall kan t.ex. leda till att
resultaten med all rätt inte offentliggörs.

1.9 Överklagande, tvångsmedel och straffbestämmelser
(17-19 §)

Endast en mindre del av remissinstanserna, yttrar sig över utredningens
förslag under detta avsnitt. I första hand gäller synpunkterna
invändningar på enskilda punkter. Svenska kommunförbundet anser
exempelvis att det inte är befogat med vite som tvångsmedel för
kommunernas uppgiftslämnade. Statistiska centralbyrån och Företagens
uppgiftslämnardelegation har skilda invändningar i sak mot förslaget om

överklagbarhet av beslut om uppgiftsskyldighet (17 §). Förslaget i Prop. 1991/92:118
sistnämnda del tillstyrks dock av Lantbrukarnas riksförbund och Svenska Bilaga 6
fastighetsägareförbundet.

Tullverket framhåller:

Vites- och straffbestämmelserna i 18 och 19 § måste samordnas bättre
med motsvarande bestämmelser i tullagen och tullförordningen
(1987:1114), så att det inte sker en dubbelreglering med delvis mot-
stridiga bestämmelser.

Tullmyndighet får enligt 97 § tullagen förelägga vite när viss angiven
uppgiftsskyldighet till tullverket har eftersatts. Det är fråga om både
uppgifter som lämnas för "administrativa" ändamål (underlag för
tulltaxering) och om uppgifter för statistiska ändamål vid import.
Befogenheten att förelägga vite i dessa fall bör även fortsättningsvis
tillkomma enbart tullmyndigheterna och inte ges även till
länsstyrelserna.

Frågor om utdömande av vite prövas i ovannämnda fall enligt 97 §
tullagen av generaltullstyrelsen, inte av länsrätten. Ett överflyttande av
den befogenheten till länsrätten är möjligen plausibelt, men bör inte ske
utan ett noggrant övervägande av för- och nackdelar. En annan
avvikande regel i 97 § tullagen är att vitet är maximerat till 5 000
kronor, medan en övre gräns saknas i lagförslagets 18 §.

Straffbestämmelserna i 19 § kolliderar med 71 § l:a stycket 13:e
tullförordningen, som straffbelägger bl.a. lämnandet av oriktiga
statistiska uppgifter till tullverket. Brottet kallas tull förseelse.

Allmänt åtal för tullförseelse får enligt 73 § tullförordningen väckas
endast efter medgivande av tullmyndighet. Frågan om åtalslov i dessa
fall bör även framgent ankomma på tullmyndigheten och inte flyttas till
SCB eller tillkomma även SCB. Vidare noteras den skillnaden att
tullförordningen, till skillnad från 19 § lagförslaget, straffbelägger inte
enbart oriktigt uppgiftslämnande utan även underlåtenhet att lämna
någon uppgift. Det sistnämnda har av utredaren inte ansetts kräva
någon särskild påföljd (utöver möjligheten att förelägga och utdöma
vite).

Skolöverstyrelsen anför:

Rätten att överklaga beslut om insamling av uppgifter i 17 § begränsas
utan närmare motivering till det som omfattas i 7 §, l:a stycket. På
grund av oklarheterna i 7 § om vad som innefattas i ordet utbildning
är det oklart om kommunernas och landstingskommunernas
organisationer har rätt att överklaga beslut om uppgiftsinsamling
rörande skola och vuxenutbildning.

Fiskeristyrelsen påpekar att i Fiskeristyrelsens kungörelse om
fiskeloggbok hänvisas till ansvarsbestämmelser i fiskeriförordningen och
noterar att några tvångsmedel som dem i 18 § lagförslaget har styrelsen
inte till sitt förfogande.

Arbetarskyddsstyrelsen anför följande beträffande 17 §:

Enligt specialmotiveringen skall ett eventuellt överklagande inte
automatiskt innebära att ett insamlande av uppgifter måste avbrytas.

Detta är väsentligt. Det bör också tilläggas att det inte heller Prop. 1991/92:118
automatiskt skall innebära att ett påbörjande av insamling förhindras, Bilaga 6

vilket klart bör framgå av lagtexten.

Statistiska centralbyrån tillstyrker principiellt 17 § men anser bl.a. mot
bakgrund av det samråd som skall ske enligt 9 § att besvärsprövningen
bör begränsas till en ren laglighetsprövning. Statistiska centralbyrån anför
vidare:

Enligt 9 § skall beslut som innebär uppgiftsskyldighet för enskild
föregås av ett samråd med organisation som företräder
uppgiftslämnama. SCB har i kommentaren till 9 § framhållit att det
samråd som ägt rum enligt den nuvarande samrådsförordningen
fungerat bra och enligt SCBs uppfattning tillvaratas uppgiftslämnamas
intressen på ett effektivt sätt genom detta förfarande.

SCB anser därför att rättssäkerhetsintressena i stor utsträckning
tillgodoses genom samrådsförfarandet som ofta innebär ingående
diskussioner och bedömningar tillsammans med företrädare för upp-
giftslämnamas organisationer innan beslut fattas av SCB. SCB anser att
det ändå kan finnas fog för att samrådsregeln kompletteras med en
besvärsregel som ger möjlighet till en formell rättslig prövning av ett
beslut som innebär uppgiftsskyldighet. - För närvarande har enskilda
dock möjlighet att överklaga ett sådant beslut till domstol i samband
med utdömande av böter eller vite. En allmän besvärsrätt till
regeringen finns även enligt 30 § verksförordningen.

När det gäller frågor som samrådsförfarandet vanligen brukar avse
exempelvis fastställande av urvalsstorlek och undersökningsperiodicitet
anser SCB att samrådsregeln i 9 § bör vara en tillfredsställande garanti
för att de olika uppgiftslämnarintressena blir beaktade.
Lämplighetsfrågor av detta slag bör därför enligt SCBs uppfattning inte
omfattas av besvärsprövningen enligt 17 §. Denna prövning bör inte
heller omfatta statistikens syfte av samma skäl som anförts under 9 §
beträffande samrådsförfarandet.

SCB anser att besvärsrätten bör begränsas till lagligheten av ett beslut
om uppgiftsskyldighet, vilket också utredningen främst tycks ha åsyftat.
I special motiveringen till 17 § åberopar utredningen således artikel 6
i Europakonventionen som har till syfte att möjliggöra en
domstolsprövning i de fall ett myndighetsbeslut strider mot någon rätts-
regel; jämför lagen (1988:205) om rättsprövning. I dessa fall upphävs
det felaktiga beslutet och ärendet återförvisas till myndigheten för ny
handläggning.

SCB anser att en sådan utformning av besvärsrätten som verket
föreslår tillsammans med samrådsförfarandet enligt 9 § och

besvärsrätten för enskilda enligt 17 § l:a stycket 2:a punkten väl skulle
ti 1 lgodose rättssäkerhetsintressena.

Statistiska centralbyrån tillstyrker 18 § och anför vidare:

SCB är positiv till utredningens förslag om att avskaffa böter som
påföljd vid uteblivet uppgiftslämnande eftersom SCB inte anser att det
här är fråga om ett straffvärt beteende. Det intresse som reglerna skall
tillgodose avser uteslutande att uppgiftslämnandet fullgörs och något
bestraffningsintres.se föreligger självfallet inte.

Statistiska centralbyråns kommentar till straffbestämmelsen enligt 19 § Prop. 1991/92:118
för olovlig identifiering har redovisats bland synpunkterna på 12 §. Bilaga 6

FoB 90-kommissionen anför:

När det gäller enskildas rätt till överklagande anför utredningen att det
endast i mycket sällsynta undantagsfall blir aktuellt att ålägga enskild
fysisk person uppgiftsskyldighet. Där det blir aktuellt förutsätts att
skyldigheten regleras i särskild ordning som när det gäller folk- och
bostadsräkningar.

Bl.a. mot bakgrunden härav och med hänvisning till erfarenheterna
från tidigare samråd om uppgiftsinsamling anser utredningen att antalet
överklaganden kommer att bli mycket begränsat och att arbetsbördan
för kammarrätten i Stockholm, som närmast kommer att beröras, inte
kommer att öka nämnvärt.

Som tidigare nämnts synes utredningen ha bortsett från
uppgiftsskyldighet som enligt statistiklagen ankommer på enskilda
fysiska personer som näringsidkare och fastighetsägare. Antalet härav
kan vara i storleksordningen ett par hundra tusen personer. Detta
förhållande kan eventuellt leda till en annan bedömning av antalet
överklaganden än utredningen har gjort.

Svenska kommunförbundet anser när det gäller förslaget om tvångsmedel
det inte befogat med ett vitesföreläggande mot kommunerna för att
garantera uppgiftslämnande.

Lantbrukarnas Riksförbund tillstyrker att möjligheten skapas att
organisationer skall ges rätt att hos kammarrätten i Stockholm överklaga
en uppgiftsinsamling under uppgiftsplikt (17 §).

Företagens uppgiftslämnardelegation anför:

I fråga om rätten att överklaga en uppgiftsinsamling (en viktig och
avgörande rättsregel som skydd för företagen) önskar FUD peka på
behovet av en s.k. motregel. En motregel är nödvändig för att
kammarrätten skall kunna göra en korrekt intresseavvägning för
tillämpningen av den generella och starkt normativa uppgiftsplikten i
7 § förslaget. I vissa fall skall det nämligen vara möjligt att den
enskildes intresse av att ej lämna uppgifter tar över det allmännas
statistikintresse. Lagregeln skulle kunna föras in i 7 § och ha ett
innehåll med innebörden att den enskildes intresse väger tyngre än det
allmännas behov av att få in uppgiften.

Svenska fastighetsägareförbundet anser att det är ett steg i rätt riktning
att organisation som företräder uppgiftslämnama skall kunna överklaga
myndighetsbeslut om en uppgiftsinsamling som skall genomföras under
uppgiftsplikt. Även de medlemmar som direkt berörs av uppgiftsplikten
bör givetvis få överklaga sådant beslut anser förbundet.

2 Remissynpunkterna på förordningsutkastet ProP- 1991/92:118

Bilaga 6
Synpunkter på förordningsutkastet har lämnats i principiella avseenden,
men också i vissa detaljfrågor, bl.a. i form av korrigeringar av bilagan
till förordningen. De senare redovisas inte i förevarande samman-
ställning.

Datainspektionen nämner att det i ingressen till bilagan till statistik-
förordningen sägs att uppgifterna i förekommande fall får lämnas på
medium för automatisk databehandling. Datainspektionen redogör häref-
ter för rättsläget i berört avseende samt Dis praxis i anslutning därtill.
Med denna utgångspunkt anser DI att frågan om utlämnande av person-
uppgifter på medium för automatisk databehandling inte bör regleras i
förordningen. Om det finns behov av att i förordningen reglera inhäm-
tande av andra uppgifter, bör personuppgifter uttryckligen undantas i
bestämmelsen.

Kommerskollegium påpekar beträffande SCBs arbetsuppgifter att kollegiet
förutsätter att kommerskollegium får behålla sina nuvarande
arbetsuppgifter att tillhandahålla statistik till olika internationella
organisationer. Om texten inbjuder till oklarheter i detta avseende bör
den enligt kollegiets uppfattning tydliggöras. Ett klarläggande behövs
också enligt kollegiet i 4 § om samråd med SCB i detta avseende.
Slutligen tar kollegiet upp frågan om offentliggörande av statistiken
(12 §) och föreslår, mot bakgrund av redovisade förhållanden, att frågan
om ändrad arbets och ansvarsfördelning för utrikeshandelsstatistiken
utreds i enlighet med riktlinjer som framförts av RRV i rapporten 1990-
04-09 "Statlig statistik - produktion, styrning och roller".

Vägverket, Tullverket, Arbetarskyddsstyrelsen, Statskontoret och
Riksrevisionsverket tar också upp frågan om ändrad arbets- och
ansvarsfördelning för statistiken i sina yttranden.

Socialstyrelsen har inget att erinra mot att SCB i förordningen utses till
central förvaltningsmyndighet för den statliga statistikframställningen.
Beträffande förslaget om skyddskryptering (9 §) konstaterar Social-
styrelsen att denna i sig alltid ger ett ökat skydd för uppgifterna. Behovet
av en sådan extra skyddsåtgärd måste dock enligt Socialstyrelsen vägas
in i bedömningen av hur rutinerna och säkerheten påverkas av åter-
kommande dekryptering och rekryptering av exempelvis register-
uppgifter.

Postverket har den uppfattningen att det av förordningen klarare bör
framgå att SCB skall ha rollen som samordnare inom statistikområdet,
inte bara med avseende på statistik som samlas in enligt förordningen,
utan även som sammanhållande intressent för metoddiskussioner inom
urvals och prognostekniken samt övriga gemensamma spörsmål inom
statistikområdet.

Prop. 1991/92:118
Lantbruksstyrelsen och Riksrevisionsverket betonar också betydelsen av Bilaga 6
SCBs samordningsroll.

Bankinspektionen utgår ifrån att de krav på samråd och samordning med
SCB som föreslås i statistikförordningen redan idag torde vara
tillgodosedda inom ramen för det fortlöpande arbetet i styrgruppen för
kapitalmarknadsstatistik.

Skogsstyrelsen förmodar att SCBs samordnande, rådgivande och även
granskande roll gentemot andra myndigheter kommer att öka. Styrelsen
väcker i sammanhanget förslaget att det vid SCB inrättas en särskild
funktion för granskning av andra myndigheters statistikframställning,
alltså ett slags "statistikens riksrevision". Beträffande 12 § nämner
skogsstyrelsen att styrelsen svarar för utgivningen av Skogsstatistisk
årsbok som ingår i Sveriges officiella statistik. Denna ordning bör enligt
skogsstyrelsen kvarstå och förordningstexten ändras i enlighet härmed.

Arbetarskyddsstyrelsen anför:

Den statliga statistikens oiganisation och rollfördelningen mellan olika
myndigheter på detta område anges ligga utanför ramarna för
utredning. Det är emellertid klart att dessa frågor påverkas av de
författningsmässiga ramarna som lämnas i utredningens förslag. Av
speciell betydelse är därvid hur en eventuell statistikförordning kommer
att se ut, och vilka ramar denna lämnar för tolkningen av olika
myndigheters roller. Aven paragraferna i utkastet till statistikförordning
är till största delen allmänt hållna. Paragraf 13 i utkastet innebär att
SCB inom de ramar som i övrigt ges av förordningen har möjlighet att
föreskriva de regler arbetarskyddsverket har att rätta sig efter på
området, även i sådana fall där dessa inte överensstämmer med den
inriktning som arbetarskyddsstyrelsen finner mest lämplig.
Arbetarskyddsstyrelsen kan inte acceptera en sådan ordning. Styrelsen
är också tveksam till den föreslagna formuleringen på
samrådsparagrafema (4-6 §§). Speciellt ter sig 5 § problematisk, de
som kan tänkas utnyttja den statistik som produceras är ju en mycket
omfattande krets, som dessutom till stora delar är okänd.

Rollfördelningen vad gäller framställningen av statlig statistik borde
ha diskuterats närmare. Arbetarskyddsstyrelsen anser att den sektorspe-
cifika statistiken bör handhas av den myndighet som är ansvarig för det
aktuella sakområdet och att en viktig funktion för SCB är att producera
de bakgrundsdata och basfakta som behövs för den sektorspecifika
statistiken. Att den sektorspecifika statistiken skall handhas av den
sakansvariga myndigheten är också det resultat som riksrevisionsverket
kommit fram till.

Arbetarskyddsstyrelsen har vid några tillfallen upplevt svårigheter att
få tillgång till uppgifter som finns lagrade på SCB och som bedömts
som nödvändiga, antingen som bakgrundsdata vid analyserna av vår
egen statistik eller där arbetarskyddsstyrelsen velat göra en självständig
analys av sådana uppgifter som finns lagrade hos SCB. I dessa fall
har det således funnits en motsättning mellan SCBs och
arbetarskyddsstyrelsens intressen. Dessa frågor borde klaras ut som en

bakgrund till en statistikförordning. Rollfördelningen mellan olika Prop. 1991/92:118
myndigheter diskuteras också i samband med synpunkterna på några Bilaga 6
specifika paragrafer nedan.

Det nuvarande förslaget till statistikförordning ger enligt
arbetarskyddsstyrelsen en alltför dominerande roll åt SCB i den statliga
statistikproduktionen. Utkastet till förordning bör omarbetas radikalt,
detta bör ske i samverkan med olika berörda myndigheter. Enligt
utredningens uppdrag kan hälso- och sjukvårdsstatistiken eventuellt
behöva särbehandlas. Särbehandling bör också tillämpas vad gäller
vissa delar av arbetsmiljöstatistiken. Nedan följer kommentarer till
några av de föreslagna paragraferna som direkt ansluter till
kommentarer till lagförslaget. Dessa kommentarer bör närmast ses som
exempel på problem som följer av skrivningen i utkastet.

Arbetarskyddstyrelsens nämnda kommentarer är inte medtagna i denna
sammanfattning.

Statistiska centralbyrån föreslår bl.a. vissa kompletteringar i bilagan.
SCB anser också att det behövs en tydligare vägledning hur statistiklagen
skall tillämpas i myndighetens uppdragsverksamhet (jfr 8 § i utkastet).

Riksbanken påpekar att förslaget till statistikförordning inte kommer att
gälla riksbanken i egenskap av myndighet under riksdagen. Syftet med
4 § i förslaget tillgodoses emellertid redan av Riksbanken genom det
löpande samarbete som nu förekommer mellan myndigheterna.

Försäkringskasseförbundet erinrar om att det finns bestämmelser om
uppgiftslämnande för statistiska ändamål myndigheterna emellan i
statistikförordningen. Beträffande försäkringskassorna föreslås att
kassorna skall vara skyldiga att lämna uppgifter till Riksförsäkringsverket
om de långa sjukfallen. FKF anser denna reglering onödig. Redan i sin
egenskap av tillsynsmyndighet och anslagsframställande myndighet har
verket rätt att fordra ifrågavarande uppgifter från kassorna, i den mån
uppgifterna inte kan erhållas genom Riksförsäkringsverkets ADB-
avdelning.

EG:s rättsakter på statistikområdet ProP- 1991/92:118

Bilaga 7

Vissa rättsakter som Sverige skall tillämpa inom ramen för ett EES-avtal

och som berör statistikområdet:

1. 89/130/EEC, EURATOM Council Directive of 13 February 1989 on
the harmonization of gross national product at market prices.

2. 64/475/EEC Council Directive of 30 July 1964 conceming coordinated
annual surveys of investment in industry.

3. 72/211/EEC Council Directive of 30 May 1972 conceming
coordinated statistics on business cycle in industry and small craft
Industries.

4. 72/221/EEC Council Directive of 6 June 1972 conceming coordinated
annual inquiry into industrial activity.

5. 78/166/EEC Council Directive of 13 February 1978 conceming
coordinated statistics on the business cycle in building and civil
engineering.

6. 90/377/EEC Council Directive of 29 June 1990 conceming a
Community procedure to improve the transparency of gas and electricity
prices charged to industrial end-users.

7. R 1736/75 Council Regulation of 24 June 1975 on extemal trade
statistics of the Community and statistics of trade between Member States
(ändrad genom R 2845/77, R 3396/84, R 3367/87, R 3678/87, R
1629/88, R 200/83 och R 2954/85).

8. R 91/91 Commission Regulation of 15 January on the updating of the
country nomenclature for the extemal trade statistics of the Community
and the statistics of trade between Member States.

9. R 518/79 Commission Regulation of 19 March 1979 for recording
exports of complete industrial plant in the extemal trade statistics of the
Community and statistics of trade between Member States (ändrad genom
R 3521/87).

10. R 546/77 Commission Regulation of the 16 March 1977 on the
statistical procedures in respect of the Community's extemal trade
(ändrad genom R 3678/87).

11. R 3522/87 Commission Regulation of 24 November 1987 on the Prop. 1991/92:118
recording of the mode of transport in the statistics of trade between Bilaga 7
Member States.

12. R 3345/80 Commission Regulation of 23 December 1980 on the
recording of the country of consignment in the extemal trade statistics of
the Community and statistics between Member States.

13. R 455/88 Commission Regulation of 18 February 1988 on the
statistical threshold in the extemal trade statistics of the Community and
the statistics of trade between Member States.

14. 78/546/EEC Council Directive of 12 June 1978 on statistical retums
in respect of carriage of goods by road, as part of regional statistics
(ändrad genom 89/462/EEC).

15. 80/1119/EEC Council Directive of 17 November 1980 on statistical
retums in respect of carriage of goods by inland waterways, as part of
regional statistics.

16. 80/1177/EEC Council Directive of 4 December 1980 on statistical
retums in respect of carriage of goods by railways, as part of regional
statistics.

17. R 571/88 Council Regulation of 29 February 1988 on the
organization of Community surveys on the structure of agricultural
holdings between 1988 and 1997 (modifierad genom R 807/89).

18. 377/85/EEC Commission Decision of 7 June 1985 establishing a
Community typology for agricultural holding.

19. 651/89/EEC Commission Decision of 26 October 1989 relating to
the definitions of the characteristics and to the list of agricultural pro-
ducts for the surveys on the structure of agricultural holdings during the
period 1988 to 1997.

20. 652/89/EEC Commission Decision of 26 October 1989 establishing,
för the surveys on the structure of agricultural holdings between 1988
and 1997, deadlines for the communication of survey results to the
Statistical Office of the European Communities.

21. 653/89/EEC Commission Decision of 26 October 1989 establishing,
for the surveys on the structure of agricultural holdings between 1988
and 1997, a Community programme of tables to be stored in the Tabular
Data Bank (BDT) of the Eurofarm system.

22. R 837/90 Council Regulation of 26 March 1990 conceming statistical
information to be supplied by Member States on cereals production.

23. 280/72/EEC Council Directive of 31 July 1972 on the statistical
surveys to be made by Member States on milk and milk products
(modifierad genom 358/73/EEC, 320/78/EEC och 81/86/EEC).

24. 356/72/EEC Commission Decision of 18 October 1972 laying down
implementing provisions for the statistical surveys on milk and milk
products (ändrad genom 180/86/EEC).

25. R 1991 Council Regulation on monthly statistics conceming landings,
quantity and value of fish.

Prop. 1991/92:118

Bilaga 7

Innehåll

Prop. 1991/92:118

Propositionens huvudsakliga innehåll................ 1

Propositionens lagförslag....................... 3

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

den 26 mars 1992............................ 6

1 Inledning.............................. 6

2 Allmänna utgångspunkter.................... 7

3 Internationella frågor...................... 8

4 Lagstiftning om statlig statistikframställning........ 10

4.1 Behovet av lagstiftning.................. 10

4.2 Tillämpningsområdet för en ny lagstiftning...... 12

4.3 Uppgifter till statistiken.................. 14

4.4 Uppgiftsskydd, samråd och information........ 16

4.5 Framställningsmetoder och offentliggörande...... 19

4.6 Överklagande, tvångsmedel och ansvarsbestämmelser 21

5 Upprättat lagförslag....................... 22

6 Specialmotivering........................ 22

7 Hemställan............................. 32

8 Beslut................................ 32

Bilaga 1 Lagrådets yttrande..................... 33

Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag................ 35

Bilaga 3 Sammanfattning av betänkandet............. 38

Bilaga 4 Utredningens lagförslag.................. 40

Bilaga 5 Förteckning över remissinstanserna........... 44

Bilaga 6 Remissynpunkterna på lagförslaget............ 45

Bilaga 7 EG:s rättsakter på statistikområdet............ 89

gotab 41127, Stockholm 1992

om förenklad statistikreglering

Regeringens proposition1991/92:118

om förenklad statistikreglering

Prop.

1991/92:118

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionens lagförslag ProP- 1991/92:118

Förslag till

Lag om den officiella statistiken

Tillämpningsområde m.m.

Uppgiftsskyldighet

Uppgiftsskydd

Tvångsmedel

Ansvar m.m.

Finansdepartementet Prop. 1991/92:118

Proposition om förenklad statistikreglering

1 Inledning

2 Allmänna utgångspunkter

3 Internationella frågor

4 Lagstiftning om statlig statistikframställning

4.1 Behovet av lagstiftning

4.2 Tillämpningsområdet för en ny lagstiftning

4.3 Uppgifter till statistiken

4.4 Uppgiftsskydd, samråd och information

4.5 Framställningsmetoder och offentliggörande

4.6 Överklagande, tvångsmedel och ansvarsbestämmelser

5 Upprättat lagförslag

6 Specialmotivering

Tillämpningsområde m.m.

Uppgiftsskyldighet

Tvångsmedel

Ansvar m.m.

7 Hemställan

8 Beslut

Lagrådet

Lagrådsremissens lagförslag ProP- 1991/92:118

Förslag till

Lag om den officiella statistiken

Tillämpningsområde m.m.

Uppgiftsskyldighet

Uppgiftsskydd

Tvångsmedel

Överklagande

Ansvar m.m

Sammanfattning av betänkandet

Utredningens lagförslag ProP- 1991/92:118

Förslag till

Lag om den statliga statistikframställningen

Inledande bestämmelser

Central förvaltningsmyndighet

Uppgifter för statistikframställningen

Samråd

Information

Uppgiftsskydd

Framställningsmetoder och offentliggörande

Överklagande

Tvångsmedel

Straffbestämmelser

Förteckning över remissinstanserna ProP- 1991/92:118

Remissynpunkterna på lagförslaget ProP- 1991/92:118

1 Remissynpunkterna på lagförslaget

1.1 Allmänt

Positiva remissinstanser:

Remissinstanser som inte tar ställning:

Remissinstanser som avstyrker förslaget:

1.2 Lagens tillämpningsområde m.m (1 §) Prop. 1991/92:118

Särskilda synpunkter:

Remissinstanser som förordar större klarhet:

1.3 Hänvisningen till sekretesslagen och datalagen (2 §)

1.4 Central förvaltningsmyndighet (3 §)

1.5 Uppgiftsskyldighet m.m. (4-8 §)

Synpunkter på kommunernas uppgiftslämnandet

Övriga synpunkter:

1.6 Samråd och information (9-11 §)

Synpunkter på samrådet:

Synpunkter på informationsplikten:

1.7 Uppgiftsskydd (12-13 §)

1.8 Framställningsmetoder och offentliggörande (14 -16 §)

Kritiska synpunkter:

Övriga synpunkter:

Regeringens proposition
1991/92:118

1.9 Överklagande, tvångsmedel och straffbestämmelser
(17-19 §)