om export av tjänster från statliga myndigheter och bolag m.m.

Proposition 1980/81:171

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1980/81:171

Regeringens proposition 1980/81:171

om export av tjänster från statliga myndigheter och bolag m. m.;

beslutad den 19 mars 1981.

Regeringen föreslår riksdagen alt antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

STAFFAN BURENSTAM LINDER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas en rad åtgärder för att främja export av tjänster från slalliga myndigheter och bolag. De områden som därvid tas upp är inriklningen av den statliga tjänsteexporten, verksamhetens organisation och arbetsformer samt former för samverkan vid statlig tjänsteexport. Vidare föreslås i propositionen att vissa medel ställs till förfogande för utveckling av tjänsteexport vid statliga myndigheter.

Slutligen föreslås att viss personal inom den statliga exportfrämjande verksamheten skall fä anställas med tidsbegränsning och att Sveriges exportråd ges visst utökat bemyndigande all leda den statliga exportfrämjande verksamheten.

] Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 171

Prop.  1980/81:171 2

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:490) om beslutanderätt för Sveriges

exportråd beträffande handelssekreterare m.m.;

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1975:490) om beslutanderätt för Sveriges exporlråd belräffande handelssekreterare m.m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

!§'

Enligt de närmare föreskrifter regeringen beslutar får Sveriges exportråd

1.    planera och leda handelssekreterarnas verksamhet samt exportfrämjande verksamhet inom utrikesrepresentationen,

2.    besluta rörande handelssekreterares anställnings- och arbetsvillkor, i den mån dessa ej bestäms genom avtal eller beslutanderätten enligt särskilda bestämmelser tillkommer myndighet, dock ej \ frågor om tillsättning av eller skiljande från tjänst, eller om disciplinansvar, åtalsanmälan, avstängning eller läkarundersökning.

3. besluta rörande statliga bidrag till språkutbildning med inriktning på affärsspråk.

1.   genom anvisningar för den allmänna inriktningen planera och leda handelssekreterarnas verksamhet samt exportfrämjande verksamhet inom utrikesrepresentationen,

2.   besluta rörande handelssekreterares anställnings- och arbetsvillkor, i den mån dessa ej bestämmes genom avtal eller beslutanderätten enligt särskilda bestämmelser fillkommer myndighet, dock ej i fråga om tillsältning av eller skiljande från tjänst, läkarundersökning, disciplinär bestraffning, förflyttningsskyldighet eller avstängning från tjänstgöring,

3.   besluta rörande stadiga stipendier till praktikanter hos utrikesrepresentationen, handelssekreterare eller svenska handelskamrar i utlandet,

4.   besluta rörande statliga bidrag till språkutbildning med inriktning på affärsspråk och tdl vidareutbildning i internationell marknadsföring.

Vid utövande av befogenhet som enligt första stycket tillkommer rådet skall rådet i sak tillämpa de föreskrifter som skulle gälla för statlig förvaltningsmyndighet i motsvarande fall.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. 'Senaste lydelse 1979:1076.

Prop. 1980/81:171 3

Förslag till

Lag om  tidsbegränsning  av  anställning  av  marknadssekreterare

m.fl.

Härigenom föreskrivs följande.

Anställning för bestämd tid eller lills vidare längst till viss tidpunkt får ske av

1.    marknadssekreterare som har hemvist i Sverige för tjänstgöring hos handelssekrelerare eller inom ulrikesrepresentalionens exporlfrämjande verksamhel,

2.    praktikanter för tjänstgöring hos handelssekrelerare och svenska handelskamrar i ullandet eller inom utrikesrepresenlationens exportfrämjande verksamhel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

Prop.  1980/81:171                                                                  4

Utdrag
HANDELSDEPARTEMENTET                      PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-03-19

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Burenstam Linder

Proposition om export av tjänster från statliga myndigheter och bolag m. m.

1  Inledning

Under senare år har såväl de statliga affärsverken som vissa andra statliga
myndigheter mött en ökad ufiändsk efterfrågan på konsulttjänster av olika
slag framför allt som etl komplement till leverans av varor. Önskemålen om
sådana tjänster har framförts företrädesvis av utvecklingsländer, men även
av vissa industriländer. Affärsverken har i några fall bildat särskilda
dotterbolag för den utländska konsultverksamheten för att bl. a. åstadkom
ma en effektivare förmedling av tjänsterna i fråga och därmed också ett
bättre utnyttjande av de begränsade resurserna. Swedish Telecoms Interna
tional AB (Swedtel) bildades år 1968 som ett av televerket ägt konsultföre
tag. Inom domänverket bildades år 1973 ett liknande konsultföretag för
uppdrag inom skogsbruks- och skogsindustriområdet, Swedforest Consul
ting AB (Swedforest). Ett tredje konsultföretag, Swedish Power Service AB
(SwedPower), bedriver verksamhet inom energiområdet.       ;

Även vissa myndigheter utanför affärsverkssektorn, däribland Sveriges geologiska undersökning, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, statens vägverk samt statens väg- och trafikinstitut, vilka bl. a. arbetar på uppdragsbasis, har fått förfrågningar från utlandet om konsulttjänster.

Statskonsult AB bedriver genom sitt dotterbolag, Statskonsult International AB, konsultverksamhet utomlands inom områdena administrationsutveckling, projektadministration och utbildning.

Utbildningsområdet är ett annat område inom vilket efterfrågan från utlandet på konsulttjänser eller leknisk assistans i annan form ökar kraftigt. Med hänsyn härfill har bildats beredningen (U 1975:05) för internationellt

Prop. 1980/81:171                                                                   5

tekniskt samarbete och det halvstatliga bolaget Swedec International AB.

Det statliga engagemanget vad gäller konsultverksamhet i utlandet har således utvecklats genom isolerade insatser på enskilda områden.

Mot denna bakgrund har en särskild utredare' tillkallats för att analysera fömtsättningarna för en samverkan av den konsultverksamhet som staten bedriver i utlandet i egen regi eller genom hel- eller delägda bolag och att lämna förslag fill lämpliga åtgärder. En utgångspunkt har därvid varit att åtgärderna skall syfta till att öka exporten av konsulttjänster från de statliga bolagen, affärsverken och myndigheterna.

Utredaren har lämnat sina förslag i betänkandet (SOU 1980:23) Stafiigt kunnande till salu. En sammanfattning av betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende såsom bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av styrelsen för internafionell utveckling (SIDA), beredningen (U 1975:05) för internationellt tekniskt samarbete, postverket, televerket, statens järnvägar (SJ), statens vägverk, luftfartsverket, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), statens arbetsgivarverk, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens livsmedelsverk, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, Sveriges lantbruksuniversitet, statens utsädeskontroll, statens maskinprovningar, patent- och registreringsverket, statens lantmäteriverk, statens industriverk, Sveriges geologiska undersökning, statens vattenfallsverk, domänverket, ambassaden i Addis Abeba, Alger, Belgrad, Canberra, Dar es Salaam, Kuwait, Lagos, Manila, Tunis och Washington, försvarets materielverk, försvarets forskningsanstalt (FOA), civilförsvarsstyrelsen, statens bakteriologiska laboratorium, beredningen (S 1978:03) för internationellt läkemedelssamarbete, statens geotekniska institut, statens trafiksäkerhetsverk, sjöfartsverket, statens väg- och trafikinstitut, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), stafistiska centralbyrån (SCB), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), generaltullstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, styrelsen för teknisk utveckling (STU), statens provningsanstalt, statens skeppsprovningsanstalt, förenade fabriksverken, utvecklingsfonden i Stockholms län och Jönköpings län, Statskonsult AB, Skandinaviska Projektlednings AB, Slandardiseringskommissionen i Sverige, Sveriges exporlråd, Sveriges industriförbund. Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska konsultföreningen. Statsföretagens förhandlingsorganisation. Lantbrukarnas riksförbund. Ingenjörsvetenskapsakademien, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO) och Centralorganisationen SACO/SR.

Svenska arbetsgivareföreningen har bifogat ett yttrande från Svenska handelskammarförbundet, LO från Statsanställdas förbund och UHÄ från tekniska högskolan i Stockholm och Lund, Chalmers tekniska högskola, universitetet i Lund och Göteborg, Umeå högskoleregion samt högskolan i

' Ambassadören Bengt Dennis

Prop. 1980/81:171                                                                    6

Luleå. Televerket anger alt verkets synpunkter har utarbelels gemensamt med ledningen för Swedtel. Domänverket anger all dess yttrande är gemensamt för verket och Swedforest och har tillkommit efter samråd med AB Statens Skogsindustrier (ASSI).

Yttranden har också inkommil från statens jordbruksnämnd, länsstyrelsen i Västerbottens län, utvecklingsfonden i Västerbottens län, Västerbottens handelskammare. Svenska handelskammarförbundet, AB Teleplan och Styrelsen för u-landsforskning (SAREC).

En sammanfattning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Jag har tidigare (prop. 1980/81:100 bil. 14) anmält att det bemyndigande som Sveriges exporlråd har enligl lagen (1975:490) om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande handelssekrelerare m. m. kan komma att behöva justeras. Jag återkommer i det följande till denna fråga.

2 Export av tjänster från statliga myndigheter och bolag 2.1 Allmänt

Utvecklingen under 1970-talet har lett till kraftiga balansbrister i den svenska ekonomin. Underskotten i handels- och bytesbalansen är betydande och den fulla sysselsättningen har inte kunnat upprätthållas. En rad åtgärder krävs för atl komma till rätta med dessa balansproblem, vilka till stor del är av strukturell karaktär.

I en politik som syftar till alt återställa balansen i de svenska betalningarna till och från utlandet har exporten en avgörande betydelse. Huvudansvaret för att den svenska exporten ulvecklas tillfredsställande ligger helt naturligt på företagen. De stathga insatserna för att främja och stimulera svensk export är dock av betydelse. Sådana åtgärder har hittills främst varit inriktade pä näringslivet.

Statliga affärsverk och vissa andra statliga myndigheler har under senare tid mött en ökad utländsk efterfrågan på konsulttjänster av olika slag. Dessa affärsverk och myndigheter har funnit olika former och arbetssätt för sin verksamhet riktad mot utlandet. Det statliga engagemanget har således utvecklats genom isolerade insatser på enskilda områden. En särskild utredare har mol den bakgrunden haft i uppdrag att föreslå åtgärder för att öka exporten av tjänster från i första hand affärsverk och andra statliga myndigheter men också från bolag som staten äger helt eller delvis.

Jag ämnar nu ta upp frågan om export av tjänster från statliga myndigheter och bolag med utgångspunkt i de förslag utredaren har lagt. De områden jag därvid behandlar är inriktningen av den statliga tjänsteexporten, åtgärder för all underlätta export i myndighetsform, verksamhetens organisation och arbetsformer samt former för samverkan vid statlig tjänsteexport. Frågan har anmälts i prop. 1980/81:100 bil. 14 under anslaget B 1. Exportfrämjande

Prop. 1980/81:171                                                                   7

verksamhet. En rad av utredningsförslagen kräver inte riksdagens godkännande för atl kunna genomföras och behandlas endasi i korthet i det följande.

Inledningsvis vill jag framhålla atl ulredningen på ett förtjänstfullt sätt har beskrivit den statliga tjänsteexporten och angivit olika åtgärder för att underlätta och främja en sådan export. I likhel med remissinslanserna kan jag i stort instämma i utredningens resonemang och förslag.

2.2 Verksamhetens inriktning

Utredningen gör följande allmänna bedömning av framtidsutsikterna för den statliga tjänsteexporten, en bedömning som jag delar.

Det finns på marknadssidan utvecklingsmöjligheter för export av tjänster som har sitt ursprung i statliga verk och andra myndigheter i Sverige. Utredningen har funnit en i huvudsak positiv inställning hos myndigheter till atl exportera tjänster i slörre skala och i mer planmässiga former. För många myndigheter är det mindre intressant atl på egen hand bearbeta den internationella marknaden. I den mån dessa engagerar sig i tjänsteexport torde del bli fråga om att utföra tjänster åt SIDA och andra biståndsfinansierade organ eller att fungera som underleverantörer till svenska konsuller och hårdvaruleverantörer. För andra myndigheter kan direktförsäljning till den internationella marknaden erbjuda stora möjligheter.

En statlig tjänsteexport kan ge såväl direkta som indirekta effekter på bytesbalansen. Den direkta effekten erhålls genom försäljning av etl unikt kunnande. Detla kan ske antingen direkt till beställare i andra länder eller genom att den statliga sektorn engagerar sitt systemkunnande i lämplig form som ett komplement till näringslivet. Den indirekta effekten uppnås genom all svenska tjänsteuppdrag i utlandet kan underlätta och röja väg för svensk följdexport från industri- och entreprenadförelag eller från andra konsuller. Detta kan på sikt också leda till en förbättrad sysselsättning i Sverige.

Det bör här framhållas att expori av tjänster från statliga verk och andra myndigheter aldrig i sig kan bli en betydande del av svensk export. Däremol kan försäljning av statliga tjänster i kombinalion med hårdvara, särskilt i form av systemleveranser, ge resultat som är intressanta från bytesbalanssynpunkt. Till detta kommer de nämnda indirekta effekterna, något som ett antal remissinstanser pekar på som de mest betydelsefulla effekterna av statlig tjänsteexport.

Export av tjänster från den statliga sektorn får också effekter för statsförvaltningen som sådan. Effekterna blir störst när myndigheterna själva agerar som exportörer men betydande effekter kan också uppnås när exporten bedrivs genom myndigheterna närstående bolag. En tjänsteexport kan innebära bl. a. vidgade uppgifter för en myndighet, ett mer rafionellt utnyttjande av investeringar i anläggningar o. dyl. och ett inflöde av kunskap

Prop.  1980/81:171                                                                  8

och erfarenheter från andra länder. Vidare kan tjänsteexporten innebära en stimulans för personalen. Jag vill här erinra om nödvändigheten av att personal som skall arbeta med exportverksamhet vid behov ges lämplig utbildning.

Frågan är då vilken inriktning den statliga tjänsteexporten bör ha. Jag har därvid i likhet med utredningen och ett antal remissinstanser som har yllral sig i frågan funnit att övervägande skäl talar för att statsförvaltningen som regel bör spela en aktiv roll som exportör av tjänster. Därigenom förs det statliga kunnandet målmedvetet ut till marknaden. Verksamheten måste också bedrivas långsiktigt och får inle ses som ett sätt atl brygga över eventuella tillfälliga svackor i en myndighets ordinarie verksamhet. En sådan aktiv roll får självfallet aldrig innebära atl tjänsteexporten inkräktar på myndigheternas instruktionsenliga uppgifter.

De tjänster som statliga myndigheter och bolag kan erbjuda ligger främst inom de tekniska områdena men även vissa administrativa tjänster bör kunna säljas, framför allt som ett komplement till Ijänsler av teknisk art. Det är därvid av stor vikt, vilket framhålls av såväl utredningen som flera remissinstanser, att efterfrågan på tjänster fångas upp och en eventuell anpassning sker av utbudet, dvs. att verksamheten är marknadsorienterad. Även om ett bärande inslag i tanken på en statlig tjänsteexport är att denna skall omfatta den sakkunskap som redan finns inom den stafiiga sektorn kräver en framgångsrik affärsverksamhet en medveten marknadsorientering.

Jag förutser att samverkan i exportverksamheten, t. ex. inom ramen för en systemleverans, mellan statliga myndigheter och bolag samt leverantörer av hårdvara kommer att få ökad betydelse i framtiden. Sådana leverantörer kan vara såväl privata som statliga företag. Det betydelsefulla är att tjänsteexportören - lika väl som hårdvaruleverantören - i varje situation finner de för den situationen lämpligaste samarbetsmöjligheterna. En långsiktig bindning mellan statlig tjänsteförsäljning inom ett område och försäljning av varor inom samma område bör emellerfid undvikas. Grunden för en statlig tjänsteexport är just att den statliga sektorns kunnande säljs självständigt, dvs. obundet av hårdvamintressen.

Den statliga tjänsteexporten bör enligt min mening bedrivas med nära anknytning till resursbasen, vilket framhålls av såväl utredningen som ett antal remissinstanser. En sådan anknytning uppnås genom att verksamheten bedrivs inom myndigheten eller i ett bolag i nära anslutning lill myndigheten. Vilken form som är mest rationell får prövas i varje enskilt fall. Frågan om förändrade verksamhetsformer inom statsförvaltningen prövas lämpligen samlal i samband med det ordinarie budgetarbetet. Jag anser i likhet med utredningen och ett antal remissinstanser att efterfrågan på en myndighets tjänster bör ta sig konkreta och varaktiga uttryck innan myndigheten bildar ett särskilt bolag för expori av tjänster. En myndighel bör således enligt min mening kunna bedriva viss tjänsteexport i eget namn genom uppdragsverk-

Prop. 1980/81:171                                                                   9

samhet. Det bör här slås fast att uppdragsverksamhet är en förutsättning för att myndigheler skall kunna bedriva tjänsteexport. För all stimulera exportverksamheten bör fler myndigheter få möjlighel atl bedriva uppdragsverksamhet.

Det är enligt min mening av vikt att en sådan exportverksamhet i viss utsträckning bedrivs skild från myndighetens uppgifter enligt dess instrukfion, framför allt i fråga om redovisning av såväl medel som personal. Utredningens förslag om en kontaktfunktion inom myndigheten för utlandsverksamheten synes därvid vara en lämplig väg.

Utredningen konstaterar atl det varken är möjligt eller lämpligt atl centralt fastlägga vilka marknader och kunder de statliga tjänsteexportörerna bör bearbeta. Jag delar utredningens bedömning att tjänsteexportörerna bör ha stor frihet att välja marknader bland såväl industriländer som utvecklingsländer och statshandelsländer. Del kan i sammanhanget finnas anledning att också framhålla de internationella utvecklingsorganen. Jag vill dessutom erinra om vad jag nyligen har sagt i proposition 1980/81:141 om etl vidgat nordiskt samarbete på det exportfrämjande planet.

I utredningen förs ett resonemang om krav på lönsamhet i verksamheten. Utredningen anför bl.a. att statliga tjänsteexportörer bör prissätta sina tjänster med krav på full kostnadstäckning. För tjänsteexporlerande myndigheler innebär detta att intäkterna från utlandsverksamheten skall täcka åtminstone kostnaderna inkl. kostnader för uppdrag som går med förlust. För verksamhet i bolagsform gäller sedvanliga företagsekonomiska lönsamhelskriterier, dvs. att efter normala principer lämna överskott i verksamheten. Om verksamhelen bedrivs i ett bolag i anslutning till myndigheten bör lönsamhet krävas i bolagets verksamhel men däremot inle i myndighetens utlåning av personal och andra resurser till bolaget. Myndigheten bör dock få ersättning för de särkostnader som är förknippade med utlåningen. Kriterier härför bör beslutas från fall till fall i samband med bolagsbildningen. Jag delar i likhet med etl antal remissinstanser utredningens bedömning i denna fråga. Jag vill samtidigt framhålla att prissättningen av de statliga tjänsterna måste vara sådan att konkurrens med privala företag kan ske på så lika villkor som möjligt.

I syfte att få igång en utlandsverksamhet diskuterar ulredningen ålgärder som ger ekonomisk stimulans till tjänsteexport. En sådan åtgärd är all myndigheter som har inläkter av tjänsteförsäljning till utlandet i huvudsak får disponera dem på egen hand för att täcka kostnaderna inom exportverksamheten. En parallell kan här dras till myndigheler som idag har rätt alt ta uppdrag. Ersättningen för sådana uppdrag disponeras av myndigheten i uppdragsverksamheten. En annan stimulansåtgärd är att myndigheter som lånar ut personal och andra resurser till utlandsverksamma bolag får en schablonersältning från det företag som tar i anspråk resurserna. Jag är i likhet med de remissinstanser som har uttalat sig i frågan positiv till utredningens förslag.

Prop. 1980/81:171                                                                  10

Del kunnande som finns hos de statliga myndigheterna bör enligt utredningen i princip vara tillgängligt för alla svenska företag. Samarbete med privala företag skall inte koncentreras till något eller några företag så atl andrn förelag slängs ute från kunnandet i den slalliga seklorn. De remissinstanser som har tagil upp denna fråga framhåller alt en sådan princip bör gälla. Jag instämmer i ulredningens uppfattning. Jag vill i sammanhanget framhålla vikten av att de statliga tjänsteexportörerna samverkar med andra exportörer där så är lämpligt för svensk expori. Risken för konkurrens med icke statliga exportörer, vilket har påtalats av några remissinstanser, torde vara liten eftersom de slalliga tjänsterna ofta saknar motsvarighet i del privala näringslivet. Statlig tjänsteexport bör, som jag har sagt tidigare, snarare komplettera näringslivets satsningar.

2.3 Åtgärder för att underlätta tjänsteexport i myndighetsform

Jag delar utredningens bedömning att den statliga tjänsteexporten i flertalet fall även i framtiden kommer att bedrivas i myndighetsform. Endast ett mindre antal affärsverk och andra myndigheter kommer att ha en sådan volym på sin export att exporten bör ske genom ett särskilt bolag. Ulredningen ger mot den bakgrunden en rad förslag till åtgärder för all underlätta sådan export från myndigheter utöver de förslag som har lagits upp i avsnitt 2.2. Jag kommer alt närmare redogöra för dessa i det följande.

Ett antal remissinstanser som har uttalat sig i denna fråga ställer sig positiva till de förslag utredningen lägger. Jag kan för min del ansluta mig lill dessa förslag.

Utredningen tar upp frågan om myndighets rätt alt ingå avtal inom landet liksom med utländska företag eller med utländska regeringar. När det gäller rätten att sluta avlal på affärsmässig grund inom landel lorde detta främsl röra myndigheter som bedriver uppdragsverksamhet. Härav följer, anför utredningen, att de kan träffa avtal inom området för uppdragsverksamheten. Beträffande möjligheten att ingå avtal med utländska företag om konsultverksamhet i annat land gäller enligt utredningen följande. Om det inte direkt av myndighetens verksamhel (t. ex. SIDA) följer alt myndigheten också skall verka i utlandet torde, i den mån myndigheten skall åta sig ett mera omfattande utlandsuppdrag, någon form av godkännande krävas. Sådant godkännande ges av regeringen.

Vad slutligen gäller möjligheten att träffa avlal med företrädare för annat lands regering eller statlig myndighet i annat land anför utredningen all frågan huruvida myndigheten äger ingå sådana avtal eller ej är beroende av om avtalet år av offentligrättslig eller av privaträttslig natur. Avlal av det förstnämnda slaget, dvs. för riket bindande avtal, kan endast ingås mellan stater. I Sverige är det normall regeringen som enligl 10 kap. 1 § regeringsformen (RF) äger träffa sådana avtal. I vissa fall krävs dessulom

Prop. 1980/81:171                                                                 11

riksdagens godkännande. Enligt 10 kap. 3 § RF får dock regeringen uppdra åt förvaltningsmyndighet att ingå internationella överenskommelser, om de ej kräver riksdagens eller ulrikesnämndens medverkan.

Avtal av privaträtlslig natur, dvs. vanliga civilrättsliga avtal som sluts på kommersiella villkor och som lika gärna skulle kunna ingås av en enskild person som av en svensk myndighet, får däremot - enligt utredningen -myndigheten fritt sluta även om avtalsparten är en myndighet i annat land eller företrädare för ett annat land. Den svenska myndigheten agerar därvidlag som vilket privaträttsligt subjekt som helst.

Huruvida ett tilltänkt avtal mellan en svensk myndighel och företrädare för en annan stat är av offentligrättslig eller privaträttslig natur får enligl utredningen avgöras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet, varvid exempelvis omfattningen av avtalet eller dess evenluella politiska innebörd kan göra att del får en offentligrättslig karaktär. I de flesta fall torde de avlal som myndigheter träffar i samband med tjänsteexport inle vara av sådan karaktär att de riskerar att kunna bedömas vara av offentligrältslig natur.

Utredningen behandlar också frågan om myndighets möjligheler att medverka i s. k. joint-ventures med enskilda bolag. Om deltagande i elt joint-venture-projekt leder till bildandet av ett särskilt bolag härför måste regering och riksdag fatta beslut om teckning av aktier på samma sätl som om staten skulle bilda ett helägt bolag. Utredningen anför vidare att om myndighetens ansvar i projektet är klart avgränsat till de tjänster myndigheten själv svarar för torde något hinder mol samarbele med etl enskilt bolag om ett projekt inle föreligga.

Vad utredningen nu har anfört har av remissinstanserna lämnats ulan erinran. För egen del vill jag endast tillägga att jag delar utredningens bedömning i nu berörda frågor om myndighets rätt atl ingå avlal.

Utredningen berör också kort vissa sekretessfrågor av intresse i delta sammanhang. Utredningen erinrar om att enligt 8 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100) sekreless gäller hos myndigheter för uppgifter som avser uppdrag som myndigheterna utför för enskildas räkning om det måsle antas att uppdragen har lämnats under förutsättning atl uppgifterna inle röjs. Enligl 8 kap. 10 § gäller sekreless hos en myndighet för uppgifter om affärs- eller driftförhållanden för en enskild som i annat fall än som bl. a. avses i 8 kap. 9 § har trätt i affärsförbindelse med myndigheten, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Sekretess gäller också hos en myndighel för uppgifter om affärs- eller driflförhållanden för en enskild som har trätt i affärsförbindelse med bolag, förening, samfällighel eller stiftelse, som driver affärsverksamhet och vari det allmänna genom myndigheten utövar etl bestämmande inflytande, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs.

Det sekretesskydd som sekretesslagen således lämnar enskilda som trätt i affärsförbindelse med myndigheter torde enligt utredningen avse inte bara enskilda svenska personer utan även utländska medborgare liksom utländska

Prop.  1980/81:171                                                                 12

myndigheler som inom ramen för en svensk myndighels uppdragsverksamhet har träffat ett rent privaträttsligt kommersiellt avlal med denna myndighet. Slutligen pekar utredningen på att bestämmelserna rörande s. k. utrikessekretess (2 kap.) och sekretess med hänsyn till det allmännas ekonomiska intresse (6 kap.) också kan bli aktuella i samband med myndigheters tjänsteexport.

För min del kan jag ansluta mig till utredningens bedömningar rörande sekretesskyddet till förmån för enskild. Oaktat viss tvekan kan råda rörande i vilken utsträckning sekretesskydd även tillkommer utländsk myndighel i dess egenskap av kund och affärskontrahenl till en svensk myndighel torde dock i de flesta fall av praktisk betydelse i samband med myndighetens tjänsteexport det sekretesskydd som gäller enligt 6 kap. sekretesslagen också ålminstone indirekt leda till skydd även för en utländsk myndighet i dess egenskap av den svenska myndighetens kontrahent i ett affärsmässigt avtalsförhållande. - Jag vill slutligen också erinra om den sekretess som i detla sammanhang kan föranledas av hänsyn till landets försvarsinlressen.

Utredningen föreslår att regeringen utfärdar en förordning med vissa bestämmelser för statlig myndighets affärsdrivande verksamhet i utlandel. Genom en sådan förordning erhåller myndigheterna erforderliga direktiv för atl kunna åta sig mer omfattande uppdrag utomlands samt sluta avtal med företag i annat land. De myndigheter som föreslås omfattas av förordningen tillåts genom denna också att marknadsföra sina tjänster på utlandsmarknaden. De avtal som dessa myndigheter kan komma att ingå med svenska eller utländska kunder om utförande av tjänster bör enligt den föreslagna förordningen slutas på affärsmässiga villkor. Förslaget får stöd av de remissinstanser som har uttalat sig i frågan. Jag finner atl en förordning som den föreslagna både kan skingra en del oklarheter som kan råda om myndigheternas handlingsmöjligheter idag saml underlätta tjänsteexporten från myndigheter och delar därmed utredningens uppfattning. Vid utfärdandet av en sådan förordning får regeringen också la ställning fill vilka myndigheter som skall omfattas av densamma.

En annan fråga utredningen behandlar är bestämmelserna om utrikes förrättning. Utredningen konstaterar att den vanligaste formen för ufiands-tjänstgöring i samband med myndigheternas export av tjänster är utrikes förrättning. Med sådan förrättning avses - som närmare framgår av 1 § 1 mom. utlandsresereglementet (1953:666; omtryckt 1980:765) - tjänstgöring eller uppdrag ulom riket på annat ställe än förrätlningsmannens tjänsteställe, dvs. den ort där den i tjänsten ingående tjänstgöringen huvudsakligen skall fullgöras. 1 de fall myndigheterna kan besluta om utrikes förrättning disponerar de särskilda medel härför. Begränsande föreskrifter för disponeringen finns ofta. Utredningen föreslår atl dessa begränsningar tas bort i fräga om sådana utrikes förrättningar som sker i samband med kommersiella uppdrag så att myndigheterna själva får beslula om utrikes förrättning, förutsatt atl kostnaderna finansieras av utlandsverksamheten.

Prop. 1980/81:171                                                                  13

De statsfinansiella skäl som motiverar begränsningar i fråga om myndigheters möjligheter att företa utrikes resor saknas nämligen för sådan verksamhet som sker med krav på lönsamhet. Jag delar i likhet med de remissinstanser som har uttalat sig utredningens bedömning i denna fråga. Det ankommer på regeringen all beslula i denna fråga.

Ett sätt på vilket en myndighet kan medverka vid statlig tjänsteexport är atl bevilja enskilda statstjänstemän tjänstledighet för tjänstgöring under begränsad tid i annal land eller i ett svenskt företag med verksamhet utomlands. Detta förfarande är relativt vanligt. Regler om sådan tjänstledighet återfinns i cirkuläret (1970:388) om tjänstledighet med C-avdrag, m. m. (omtryckt 1974:1018, ändrad senast 1980:129). Enligl cirkuläret bör myndigheterna vara restriktiva med all bevilja tjänstledighet för atl inneha bl. a. enskild anställning. Detta kan enligt utredningen medföra alt bolag som ägs av en myndighel kan ha problem med atl anlita personal från myndigheten för utlandsuppdrag i den utsträckning som kan behövas. Utredningen anser mol den bakgrunden att det är motiverat atl göra vissa undantag från huvudregeln alt restriktivitet skall iakttas. Vissa kriterier skall därvid vara uppfyllda nämligen att det bör vara fråga om tjänstledighet för tjänstgöring i sådana aktiebolag eller andra juridiska personer som bedriver export av tjänster och i vilka staten har ell väsentligt inlresse.

Ett mindre antal instanser har behandlat denna fråga. Majoriteten av dessa ställer sig positiv till utredningens förslag. Ett par instanser anför att reglerna bör vidgas så långt som möjligt och att möjlighet att utnyttja personal med tjänstledighet från en myndighet bör gälla alla företag och inte begränsas lill sådana där slaten har elt väsentligt intresse.

Föregen del vill jag anföra följande. Grundregeln i fråga om tjänstledighet bör även fortsättningsvis vara att sådan bör beviljas restriktivt. Det är i regel myndigheten som har det slutliga avgörandet utifrån myndighetens egna uppgifter. Del kan emellertid - vilket också anges i cirkuläret - finnas tillfällen då tjänstemannens önskemål om tjänstledighet sammanfaller med allmänna samhällsintressen även om tjänstledigheten skulle innebära en olägenhet för myndigheten. Det bör enligl min mening övervägas i vad mån gmndprincipen om restriktivitet bör utgöra hinder exempelvis för alt bevilja tjänstledighet för verksamhet som syftar till att främja svensk export särskilt om tjänstemannens ordinarie verksamhet och den verksamhet för vilken han begär tjänstledighet ligger inom samma ämnesområde och tjänstledigheten beräknas pågå under begränsad tid. Vad som nu har sagts får övervägas i samband med att regeringen tar ställning till eventuella ändringar i cirkuläret.

Genom hittills förda resonemang har jag redovisat min syn på moliven för och inriklningen av en statlig tjänsteexport samt olika åtgärder för att underlätta tjänsteexport från myndigheter. Som jag tidigare har framfört bör den konkreta organisatoriska utformningen för varje enskild myndighets export- i egen regi eller via bolag-prövas från fall till fall utifrån marknaden

Prop. 1980/81:171                                                                  14

för myndighetens tjänster och myndighetens förutsättningar. Verksamheten bör - då så är lämpligt - byggas upp stegvis. De frågor som jag har behandlat hittills kräver inte var för sig riksdagens ställningstagande, vilkel jag också har anfört inledningsvis. Sammantaget ger emellertid vad jag här har redovisat uttryck för en mer aktiv inställning till möjligheterna atl exportera statligt kunnande ensaml eller tillsammans med hårdvara inom ramen för en systemleverans. Enligl min mening är del angelägel att åtgärder vidtas för atl främja statliga myndigheters och bolags tjänsteexport på det sätt som jag har beskrivit. Riksdagens godkännande bör inhämtas i denna fråga.

Utredningen lar särskilt upp frågan om finansiering av tjänsteexport från myndigheter. Jag har tidigare berört frågan om möjlighet för myndigheler atl disponera intäkter från uppdrag för att täcka kostnaderna inom exportverksamheten. En annan situation uppstår för en myndighet som slår inför valel all inleda en exportverksamhet. Det finns för en sådan myndighet anledning att närmare utreda och överväga förutsättningarna för utlandsverksamheten. Detla kräver resurser. Vidare kan en myndighel som kommit något längre som exportör av ijänsler behöva resurser för marknadsinvesteringar av olika slag. I båda dessa fall är det enligt utredningen oftast olämpligt atl utnyttja myndighetens ordinarie anslag. Sådana insatser bör i stället finansieras över statsbudgeten genom ett särskilt anslag för lån lill utvecklande av tjänsteexport vid statliga myndigheter. Utredningen anför vidare att medel för grundläggande ulredningar o. dyl. bör avskrivas i samband med att de anvisas medan medel för marknadsföringsinsatser bör betraktas som en investering och återbetalas genom exportinkomster. Del totala anslaget föreslås uppgå fill 3 milj. kr. per år.

De remissinstanser som har uttalat sig i denna fråga är positiva till utredningens förslag.

För egen del finner jag all förslaget bör genomföras. Genom ett sådant ekonomiskt stöd ges myndigheten en större möjlighet atl företa grundliga förstudier för atl utröna om tjänsterna har en marknad som bedöms som lönsam. Kostnaderna för grundläggande förstudier och marknadsföringsinsatser redovisas skilda från kostnaderna för den ordinarie verksamheten genom alt särskilda medel lilldelas en myndighel för sådana insatser. 1 likhet med utredningen anser jag atl en marknadsföringsinsats får ses som en investering, varför medel för sådana insatser - till skillnad från grundläggande marknadsstudier-skall återbetalas genom erhållna inkomster. Denna återbetalningsskyldighet bör kunna upphävas i de fall myndigheten inte lyckas i exportansirängningarna. En bedömning får göras från fall till fall utifrån myndighetens totala inkomster av sin export.

Ansökan om slöd liksom efterskänkning av tidigare beviljat stöd bör prövas av regeringen. Det totala beloppets storlek är svårt att fastställa men utredningens förslag om 3 milj. kr. synes enligt min mening ligga på en rimlig nivå. Detta belopp finns beräknat under elfte huvudtiteln, anslaget B 1.

Prop.  1980/81:171                                                                 15

Exportfrämjande verkamhet för budgetåret 1981/82 (prop. 1980/81:100 bil. 14).

Det kan i sammanhanget finnas anledning atl kort nämna en rad andra finansieringsfrågor som en myndighet med uppdragsverksamhet måste lösa. Det gäller frågor som behov av rörelsekapital, disponering av eventuella överskott för framtida verksamhel samt personalplanering m. m. Sådana frågor får lösas från fall till fall i samband med alt en myndighet ges möjlighet att bedriva uppdragsverksamhet.

2.4 Verksamhetens organisation och arbetsformer

Utredningen behandlar en rad åtgärder angående vissa myndigheler och bolng. Det får i enlighet med vad jag har anförl tidigare ankomma på respektive myndighet och bolag all på vanligt sätt finna lämpliga former för sin verksamhel. Regeringens ställningstagande lill myndigheternas och bolagens förslag i dessa frågor tas lämpligen inom ramen för det ordinarie budgetarbetet.

På två områden föreslår utredningen att särskilda bolag bildas för export av tjänster, nämligen på geologiområdet och på lantbruksområdet. Den internationella verksamheten inom geologiområdet bör enligt utredningen drivas i form av ett bolag med nära anknytning till Sveriges geologiska undersökning. De två remissinsianser som har uttalat sig särskill tillstyrker ulredningens förslag. Enligl vad jag har erfarit från chefen för industridepartementet avses denna fråga behandlas i etl senare sammanhang under hösten 1981. Förslaget tas således inte upp här.

Utredningens förslag om etl bolag för export av tjänster på lantbruksområdet omfattar såväl jordbruk, skogsbruk som fiske. Det föreslagna bolaget skall ses som den slalliga lantbrukssektorns instrument för all föra ut det kunnande som finns inom statsförvaltningen till marknaden. Bolaget bör ägas av staten och samarbeta med statliga myndigheler på detla område. Aktiekapitalet föreslås uppgå till 800 000 kr. och vidare föreslås att reservfonden tillförs 160 000 kr.

Det föreslagna bolaget har nära beröringspunkter med andra verksamheter, påpekar ulredningen. Ulredningen för härvid resonemang om etl samarbete med lantbrukskooperafionen inom ramen för etl gemensamt bolag. En integration med lantbrukskooperationens tjänsteexport skulle dock enligt utredningen medföra atl ansvarel för tjänsteexport skulle komma att ligga alllför långt från de statliga jordbruksmyndigheterna. Utredningen förordar i stället etl samarbete mellan del föreslagna bolaget och lantbruks-kooperationen. Etl samarbete bör också övervägas med Swedforest, i vilket domänverket har ett majoriletsintresse, och privata företag.

Utredningens förslag har fått ett blandat mottagande av remissinslanserna. Bland de instanser som lillslyrker förslaget återfinns bl. n. affärsverk och andra statliga myndigheler inom detla område. Några av dessa framhåller att

Prop. 1980/81:171                                                                  16

möjligheterna till samordning med redan existerande tjänsteexportörer på lantbruks- och skogsområdet måste las lill vara. Ell par instanser menar att aktiekapitalet är för lågt satt.

Bland de instanser som uttrycker tveksamhet till förslaget finns bl. a. lantbrukskooperafionen. Dessa instanser menar alt det föreslagna bolaget i viss utsträckning skulle konkurrera med redan befintliga organ och förordar en samordning mellan berörda organ.

Efler samråd med chefen för jordbruksdepariementet vill jag anföra följande. Det finns utvecklingsmöjligheter för expori av tjänster från jordbruksdepartementets verksamhetsområde (jordbruk, skogsbruk, fiske, miljövård m. m.) som bör las lill vara. Del är därvid angeläget all sådana organisatoriska former skapas så att kunnandet inom detta område kan presenteras internationellt. Elt samarbete är önskvärt där så är lämpligl såväl mellan myndigheterna på området som med exempelvis del statliga bolaget på skogsområdet, Swedforest, och med lantbrukskooperationens motsvarighet Swedfarm. Frågan om omfattningen av detta samarbele och om de lämpligaste organisationsformerna härför kräver yllerligare övervägande. Jag är därför inle nu beredd alt föreslå att det bildas ett bolag för export av ijänsler inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde.

Utredningen ger också ett förslag om export av kunnande om verksamhet inom företagskategorin små och medelstora företag från statliga organ och konsultföretag till seklorn mindre och medelstor industri i framför allt utvecklingsländer. Sådana insatser har hittills huvudsakligen förmedlats via utvecklingsorgan. Därutöver finns pä den ställiga sidan främst statens industriverk och de regionala utvecklingsfonderna. Utredningen föreslår alt en försöksverksamhet bedrivs under två år vid ulvecklingsfonden i Stockholms län.

En majoritet av de remissinstanser som har tagit upp denna fråga, däribland utvecklingsfonden i Stockholms län, stödjer förslaget. Hälften av dessa instanser anser emellertid alt verksamheten bör förläggas till Expolaris i Skellefteå. Utvecklingsfonden i Stockholms län förklarar sig beredd atl utföra uppdraget förutsatt att kostnaderna täcks av särskilda anslag. Andra remissinsianser kan inte finna några starka motiv för insatser på detta område och avstyrker således förslaget.

Regeringen avser att våren 1982 förelägga riksdagen en proposition om ålgärder på småföretagsområdet. Därvid avses även vissa frågor om exportfrämjande insatser behandlas. Jag anser efter samråd med chefen för industridepartementet alt utredningens förslag på denna punkt inte bör las upp nu utan i samband med den kommande propositionen om småföretagsfrågor. Jag vill samtidigt erinra om att det finns möjlighet att föra ul kunnande inom della område genom bl. a. samverkansprojekl mellan olika företag.

Prop. 1980/81:171 17

2.5 Samverkan för statlig tjänsteexport

Utredningen pekar på vissa områden där det finns behov av stöd och rådgivning samt olika insatser för att stimulera och få igång samverkan mellan statliga exportörer av tjänster. Enligt utredningens mening skulle en instans som har både internationell kommersiell erfarenhet och kännedom om statsförvaltningens arbetsvillkor kunna hjälpa myndigheter som önskar inlernalionalisera sin verksamhet. Insatserna kan bestå i att tillsammans med myndigheten utreda fömtsättningarna för export. Det direkta marknadsförings- och försäljningsarbetet måste göras av personer som är väl förtrogna med sakområdet. En central instans skulle dock kunna bidra med juridisk och kommersiell kompetens om så önskas. Utredningen anför vidare att det finns ett behov av gemensamt informafionsmaterial om vilka tjänster den statliga seklorn kan erbjuda. En central instans kan också ha till uppgift att ta emot och vidareförmedia information och uppdragsförfrågningar samt få igång ett erfarenhetsutbyte mellan myndigheter. Utredningen anser också att det vore värdefullt om någon kunde representera den statliga sektoms tjänsteutbud vid bl. a. delegationsresor som arrangeras av Sveriges exportråd m.fl. Slutligen pekar utredningen på fördelen med att ha en på förhand utsedd instans som är beredd att ikläda sig rollen som kontraktstecknare för en myndighets räkning.

Den organisation som utredningen bedömer som mest lämplig att centralt svara för stöd, rådgivning och samverkansinsatser för mindre erfama tjänsteexporlörer är Statskonsult Internafional AB (SINTAB). SINTAB skall enligt utredningens förslag erhålla två huvuduppgifter. Den ena är att som hittills bedriva konsultverksamhet inom området administrativ utveckling. Den andra huvuduppgiften föreslås vara att mot betalning utföra serviceuppgifter gentemot övriga statliga tjänsteexportörer. Enligt utredningens bedömning erfordras i ett uppbyggnadsskede ett årligt anslag om 2 milj. kr. för gemensamma uppgifter för den statliga tjänsteexporten.

Utredningsförslaget har fått ett blandat mottagande hos remissinstanserna. Ett antal av de instanser som har behandlat frågan tillstyrker förslaget, bl. a. Statskonsult AB. Två instanser anför att SINTAB kan vara ett lämpligt organ för att i eget namn sälja myndigheters tjänster men statsbidrag bör inte utgå. En annan instans menar att SINTAB inte bör sälja myndigheters tjänster i eget namn.

Några remissinstanser anser att en central instans för rådgivning kan behövas men går inte in på vilken denna instans skall vara.

Ett antal instanser avstyrker utredningens förslag. Som skäl härför anförs bl. a. att det är omotiverat och kostsamt samt att erforderlig samordning kan ske på departemental nivå. Ett par av dessa instanser anser att SINTAB skulle kunna åta sig vissa serviceuppgifter gentemot övrig statlig tjänsteexport men utan särskilt statsanslag. Ytterligare några instanser anför att de föreslagna uppgifterna skulle kunna läggas på Sveriges exportråd.

2 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 171

Prop. 1980/81:171                                                                  18

För egen del vill jag anföra följande. Den statliga exportfrämjande verksamheten kanaliseras främst via Sveriges exporlråd, handelssekrelerare och utrikesförvaltningen. De statliga tjänsteexportörerna bör så långt möjligt och där så är lämpligt ta lill vara de tjänster som den svenska exportfrämjande organisationen kan erbjuda, såväl i Sverige som i utlandet. Export av statliga tjänster bör därvid ske på samma sätt som annan export. Statliga bolag bör behandlas som privata företag vad gäller rättigheter att utnyttja denna organisation och skyldigheter i form av abonnemang i Sveriges exportråd. Detsamma bör gälla för tjänsteexporlerande myndigheter i vad avser att mot sedvanlig avgift kunna la lill vara exportfrämjande tjänster. Det synes dock saknas praktisk möjlighet alt på samma sätt som för företag kunna beräkna en abonnemangsavgift. Därmed erhåller exportrådet ingen intäkt som läcker kostnaderna för den exportservice myndigheterna kan vilja utnyttja. Enligt min mening bör staten lills vidare bidra med etl mindre belopp för atl möjliggöra för myndigheterna att få råd från exportrådet. Detla har beaktats för budgetåret 1981/82 inom ramen för statens stöd lill rådels exportservice till mindre företag (prop. 1980/81:100 bil. 14, anslaget B 1. Exportfrämjande verksamhet).

Det kan i sammanhanget finnas anledning att särskilt peka på de olika branschvisa samverkansgrupper som finns vid exportrådet. Inom ramen för sådana grupper kan myndigheter och förelag finna en naturlig form för samarbete. Det är vidare naturligt att exportrådet som elt led i marknadsföringen av sina och utlandsorganisationens tjänster fångar upp statliga exportörer. Genom sådana olika åtgärder erhålls en bas för fortsatt samarbete mellan staten och näringslivet. Jag vill i sammanhanget erinra om vad som har anförts i proposition 1980/81:141 om ökade exportfrämjande ålgärder.

Del jag nu har anfört leder till slutsatsen att ljän.steexporterande myndigheter och bolag bör ges möjlighet atl ta till vara existerande kanaler för sin export, såväl statligt finansierade som privata företag.

För en rad mindre erfarna tjänsteexporlörer kan del emellertid finnas behov av en annan instans för att få de inledande råd och den hjälp som kan behövas inför ett eventuellt utlandsengagemang. Den av utredningen föreslagna organisationen SINTAB kan spela en roll. SINTAB bör således -vid sidan av den egna konsultverksamheten - kunna tilldelas vissa serviceuppgifter som de myndigheter och bolag som så önskar skall ha möjlighet atl använda. SINTAB bör också kunna förmedla export från statliga tjänsteexportörer. SINTAB bör vidare, i likhet med andra tjänsteexportörer, kunna sälja andra organs tjänster på export i eget namn såvida parterna är överens om detta. Dock bör framhållas att en myndighet eller etl bolag som säljer tjänster i eget namn blir känt på marknaden, vilket underlättar senare affärer.

De uppgifter jag nu har föreslagit för SINTAB innebär att medelsbehovet kan sänkas jämfört med utredningens förslag. De myndigheter/bolag som tar

Prop. 1980/81:171                                                                   19

SINTAB:s tjänster i anspråk skall betala för dessa. Ett mindre statligt stöd ar dock motiverat i ett inledningsskede för att SINTAB skall kunna komplettera sin kompelens och därmed kunna svara för olika serviceuppgifter. Jag bedömer att etl belopp om 0,5 milj. kr. är erforderligt under budgetåret 1981/82. Detta belopp finns beräknal under elfte huvudtiteln anslaget B 1. Exportfrämjande verksamhel för budgetåret 1981/82 (prop. 1980/81:100 bil. 14).

Utredningen ser behov av en central beredning inom regeringskansliet av vissa frågor i anslutning till tjänsteexporten. En av beredningens uppgifter föresläs vara atl främja den statliga tjänsteexporten, en annan alt medverka vid handläggning av ansökningar om lån för utvecklande av tjänsteexport. Den senare frågan har behandlals tidigare. Ulredningen pekar också på behovet av en förstärkning av utrikes- och handelsdepartementens gemensamma organisation (UHD). UHD bör enligl utredningen ges etl sammanhållande ansvar pä delta område.

Förslaget om en central beredning inom regeringskansliet har fått etl blandat mottagande hos de instanser som har tagil upp frågan. Bland dem som tillstyrker förslaget uttalar en instans att beredningen inle får ingripa i Ijänsteexportörernas normala verksamhet. De som avstyrker förslaget anför bl. a. att nödvändig samordning kan ske inom regeringskansliet utan alt samverkan ges en fast institutionell roll.

En central beredning kan visserligen underlätta nödvändig samordning inom regeringskansliet. En sådan samordning bör dock kunna komma till stånd ändå. Jag anser i likhet med utredningen att UHD bör tilldelas en cenlral roll för denna samordning. I delta arbete ligger att finna lämpliga former för framtida satsningar. Det ankommer på regeringen att ta ställning i denna fråga.

Utredningen har endast haft till uppgift atl diskulera statlig ijänsteexport. Del kan också finnas möjlighet lill export från den landstings- och primärkommunala seklorn, vilket ulredningen också nämner. Utredningen anser att dessa förutsättningar bör studeras. Detta förslag tillstyrks av de remissinstanser som har kommenterat förslaget, bl. a. Svenska kommunförbundet och Landslingsförbundet. Enligl vad jag har erfarit har chefen för kommundepartementet haft överläggningar med de båda förbunden om expori från den kommunala sektorn. Fortsatta gemensamma sludier av förutsättningarna för sådan export avses äga rum.

3 Beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m. m.

Regeringen har nyligen (prop. 1980/81:100 bil. 14) lämnat vissa förslag med anledning av en översyn av anställningsvillkoren för utomlands stafionerad personal som är anställd genom beslut av handelssekrelerare. I samband därmed behandlas dessutom anställningsvillkoren för de praktikan-

Prop. 1980/81:171                                                                 20

ter som efter beslut av Sveriges exportråd placeras för tjänstgöring inom utrikesrepresentationen, hos handelssekreterare eller hos svenska handelskamrar i utlandet.

De förslag som läggs fram i propositionen ställer ökade krav på exportrådets ledning av handelssekreteramas verksamhet. Det bemyndigande härtill som Sveriges exportråd har enligt lagen (1975:490) om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m. m. (ändrad senast 1979:1076) kan enligt propositionen därför behöva utvidgas. Jag återkommer nu, efter samråd med chefema för utrikesdepartementet, budgetdepartementet och arbetsmarknadsdepartementet samt statsrådet Johansson, till dessa frågor.

Handelssekreteramas löner och anställningsvillkor regleras genom kollektivavtal. Kontraktsanställning kan också förekomma. Lönerna i kollektivavtal är knutna till lönesystemet för statsanställd personal i allmänhet. Anställningsvillkoren för utsänd personal inom utrikesförvaltningen har utgjort förebild för regleringen av övriga anställningsförmåner för handelssekreterarna.

Personalen hos handelssekreterama anställs genom beslut av vederbörande handelssekreterare. F. n. regleras lön och övriga anställningsvillkor genom individuella anställningsavtal mellan handelssekreteraren och den anställde.

Som jag har anmält tidigare (prop. 1980/81:100 bil. 14) är det angeläget att likartade principer i fråga om anställningsvillkor tillämpas för personal som tjänstgör utomlands vid olika svenska statliga myndigheter och representationer. För flertalet av den hos handelssekreterare anställda personalen bör därför gälla i huvudsak samma villkor som för lokalt anställd personal inom utrikesrepresentationen.

Handelssekreterarna själva rekryteras vanligen från eller nära företagsledningen i svenska företag med exportinriktning. För att flexibilitet och fömyelse i organisationen skall säkerställas begränsas förordnandetiden för handelssekreterama till mellan tre och fem år beroende bl. a. på vilken typ av marknad anställningen avser.

Det föreligger emellertid behov av att hos handelssekreteraren ha tillgång till ytterligare en eller flera personer med aktuell kunskap om svenskt näringsliv som har förvärvats t. ex. i kvalificerad kommersiell befattning på svenskt företag. Dessa kunskaper kan avse de allmänna förhållandena i näringshvet eller de speciella villkoren inom en viss bransch. Sådana personer - s. k. marknadssekreterare - kan beräknas optimalt fylla den uppgift för vilken de har engagerats endast under så lång tid som de har ett aktuellt kunnande inom sitt specialområde. Denna personal, som följaktligen bör ha hemvist i Sverige, bör vidare, i likhet med vad som gäller för handelssekreterare, ha fidsbegränsad anställning, dvs. anställas för bestämd tid eller tills vidare längst till viss tidpunkt. Förordnandefiden för sådana marknadssekreterare med hemvist i Sverige bör vara flexibel och i likhet med

Prop. 1980/81:171                                                                 21

vad som gäller för handelssekrelerarna kunna variera mellan tre och fem år beroende bl. a. på vilken typ av marknad som förordnandet avser. Den här aktuella personalen blir i skattehänseende att betrakta som från Sverige utsänd personal. Det bör ankomma på vederbörande handelssekreterare som arbetsgivare att, efter godkännande av Sveriges exportråd, besluta om anställning av och anställningsförmåner för denna personal. Jag föreslår att bestämmelserna om tidsbegränsning av anställning av denna personal tas in i en särskild lag.

Även för utrikesförvaltningens exportfrämjande verksamhet kan det finnas behov av att anställa personal med aktuell kunskap om svenskt näringshv på samma sätt som handelssekreterare har behov av viss sådan personal. Detta förhållande gäller sådana utlandsmyndigheter som har avgiftsdebitering av kommersiella tjänster. Det bör i dessa fall ankomma på vederbörande utlandsmyndighet som arbetsgivare att, efter godkännande av utrikesdepartementet och Sveriges exportråd, besluta om anställning av och anställningsförmåner för sådana marknadssekreterare. I likhet med vad jag har förordat angående vissa marknadssekreterare hos handelssekreterare bör även nu nämnda marknadssekreterare inom utrikesrepresentationen ha tidsbegränsad anställning.

Vad jag nu har sagt innebär att de skäl som ligger fill gmnd för att anställa handelssekreterare med tidsbegränsning föreligger också för att anställa viss personal hos honom eller inom utrikesrepresentationen på tidsbegränsade förordnanden. Tidsbegränsning av handelssekreteramas anställning sker emellertid med stöd av kollektivavtal. Att reglera tidsbegränsningen av deras anställning på annat sätt är f. n. inte aktuell och följaktligen inte heller att lagstifta i den frågan.

Sveriges exportråd delar årligen ut ett femtiotal statliga stipendier till praktikanter som placeras för tjänstgöring inom utrikesrepresentationen, hos handelssekreterare eller hos svenska handelskamrar i utlandet. Stipendierna är ettåriga och delas ut högst en gång till samma person.

Praktikanter inom utrikesrepresentationen, hos handelssekreterare och hos svenska handelskamrar i utlandel får numera ses som arbetstagare (prop. 1980/81:100 bil. 14). Den bärande idén bakom praktikantverksamheten är alltjämt att svenskar under begränsad tid skall få erfarenhet av svenskt exportarbete i intemationell miljö samt att dessa erfarenheter skall komma svenska företag tillgodo. Det är angeläget att utbildningen kan fortsätta. En fömtsättning härför är att praktikanternas verksamhet även i fortsättningen tidsbegränsas. Anställningsfiden bör även för denna personal vara flexibel och kunna variera mellan ett och två år.

Det bör ankomma på vederbörande handelssekreterare och utlandsmyndighet att som arbetsgivare, efter godkännande av Sveriges exportråd, besluta om anställning av och anställningsförmåner för praktikanter. Det bör vidare ankomma på svensk handelskammare i utlandet att anställa prakfi-kant med utnyttjande av de medel som Sveriges exportråd ställer till

Prop.  1980/81:171                                                                 22

förfogande för exporlfrämjande verksamhel. 1 likhel med vad jag nyss har sagt om anställning med tidsbegränsning av marknadssekrelerare med hemvist i Sverige föreslår jag att bestämmelser om tidsbegränsning av anställning av praktikanter tas in i den föreslagna särskilda lagen.

Det bemyndigande i lag som Sveriges exportråd nu har alt besluta rörande slalliga stipendier blir därför inle längre aktuellt beträffande praktikanter inom utrikesrepresentationen, hos handelssekrelerare eller hos svenska handelskamrar i utlandet. De medel som Sveriges exportråd hittills har disponerat för stipendier till praktikanter avses användas till avlöningsförmåner för denna personal fr. o. m. budgetåret 1981/82.

Även för övrig personal hos handelssekreterare bör gälla all arbetsgivarens beslut om anställning och anställningsförmåner tas först efler godkännande av Sveriges exportråd.

I fråga om överklagande av fillsättning av här berörd personal gäller givelvis vanliga regler.

Den statliga exportfrämjande organisationen har nyligen varil föremål för en översyn (prop. 1979/80:16, NU 1979/80:20, rskr 1979/80:95). Vad jag nu liksom i årets budgetproposition har anfört om anställning av och anställningsvillkor för ulomlands stationerad personal skall ses som ett led i denna översyn. Ändrade marknadsförhållanden ställer höga krav på flexibilitet hos den exportfrämjande organisationen. Organisation och personal måste vara anpassad till dessa förhållanden. Det ankommer redan nu på Sveriges exporlråd alt planera och leda handelssekreterarnas verksamhet samt exportfrämjande verksamhel inom utrikesrepresentationen utifrån en samlad syn på dimensionering och inriktning av hela den statliga exportfrämjande utlandsorganisationen. Denna planering och ledning utövas bl. a. genom att exportrådet anger uppgifter, fördelar resurser och meddelar föreskrifter för verksamheten.

Vad jag nu har sagt om anställnings- och arbetsvillkor för personal med särskilda och aktuella kunskaper om svenskt näringsliv, för prakfikanler liksom för övrig av handelssekreterare anställd personal ställer ökade krav på exportrådets planering och ledning av handelssekreterarnas verksamhet och exportfrämjande verksamhet inom utrikesrepresentafionen. Det innebär också att det bemyndigande härfill som Sveriges exportråd har enligt 1 § lagen (1975:490) om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m. m. behöver utvidgas och anpassas fill nu rådande förhållanden. Delta bör ske så att exportrådets bemyndigande att "genom anvisningar för den allmänna inriktningen" planera och leda verksamheten utsträcks till att överhuvud planera och leda verksamheten.

I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1979/80:100 bil. 14 s. 45, NU 1979/80:34, rskr 1979/80:224) anvisas det stathga bidraget fill vidareutbildning i internationell marknadsföring fortsättningsvis inom ramen för de medel som Sveriges exporlråd disponerar för exportaktioner. Sveriges exportråds användande av dessa medel är enligt min mening inte att anse som

Prop. 1980/81:171                                                                  23

en statlig förvaltningsuppgift och innefattar inte längre myndighetsutövning. Det finns därför inte längre behov av elt i lag fastställt bemyndigande för Sveriges exportråd att besluta rörande vidareutbildning i internalionell marknadsföring. Det nuvarande bemyndigandet härtill föreslås därför utgå.

4 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anförl om planering och ledning av handelssekreterarnas verksamhet samt exportfrämjande verksamhet inom utrikesrepresentafionen, om anställning av praktikanter och om statliga bidrag till vidareutbildning i inlernationell marknadsföring har inom handelsdepartementet upprättats förslag fill lag om ändring i lagen (1975:940) om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m.m. Utöver de däri föreslagna ändringarna såvill avser de olika bemyndigandena i lagens 1 § 1,3 och 4, föreslås samtidigt vissa ändringar i 1 § 2, vilka inte innebär någon ändring i sak utan viss språklig modernisering och en anpassning till den nuvarande lagsfiftningen om offentlig anställning.

Vidare har i enlighet med vad jag har anfört rörande visstidsanställning av viss personal inom den exportfrämjande organisationen inom handelsdepartementet upprättats förslag till lag om fidsbegränsad anställning av marknadssekreterare m.fl.

Med hänsyn till lagförslagens innebörd och begränsade räckvidd samt deras lagtekniskt okomplicerade beskaffenhet anser jag det inte motiverat att höra lagrådet.

5 Hemställan

Med hänvisning fill vad jag har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen att

1.     antaga upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1975:490) om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m. m.,

2.     antaga upprättat förslag fill lag om fidsbegränsning av anställning av marknadssekreterare m. fl.,

3.     godkänna vad jag har anfört om insatser för vidgad export av statliga tjänster,

4.     godkänna vad jag har anförl om stöd för utvecklande av tjänsteexport vid statliga myndigheter,

5.     godkänna vad jag har anförl om Statskonsult International AB.

Prop. 1980/81:171 24

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1980/81:171                                                                 25

Bilaga 1

Sammanfattning

Konsultexportutredningen har haft till uppgift all föreslå ålgärder för att öka exporten av tjänster från i första hand affärsverk och andra statliga myndigheter men också från hel- och delstatliga bolag. Uppdraget har gällt såväl konsulttjänster som andra typer av ijänsler.

Motiv för statlig tjänsteexport

I kapitel 2 diskuteras skälen för atl exportera slalliga ijänsler. Som ulgångspunkt redovisas ett par utvecklingsdrag i den svenska ekonomin, dels underskottel i bytesbalansen och de strukturella problemen i svenskl näringsliv, dels den offentliga sektorns växande roll i det svenska samhället.

Under senare år har underskottet i vår bytesbalans stått i blickfångel för den ekonomisk-politiska diskussionen. För atl återställa den externa balansen har exporten avgörande belydelse. Ätgärder behövs för alt anpassa Sveriges produktionsslruklur till förändringar på den intemationella marknaden. Åsikterna skiftar om hur denna anpassning skall åstadkommas. De studier som gjorts redovisar dock en gemensam och för ijänsteexportörer intressant slutsals, nämligen atl Sveriges fördelar på längre sikl ligger snarare i kunskapsinlensiva produkter än i råvaruinlensiva produkter och snarare i systemlösningar, innehållande kombinationer av mjuk- och hårdvara, än i enskilda komponenter.

Den offentliga sektorn har under de senasle decennierna vuxit krafligl. Utvecklingen beräknas fortgå, om än i långsammare takt än hittills. Den offentliga sektorn, särskilt den slalliga, har vid sidan härav också kommit att spela en kvalitativt mer framträdande roll. Statliga myndigheler har fåll vidgade uppgifter i samhället. Från en traditionellt verkslällande och kontrollerande roll kombinerad med produkfion av allmänna nyttigheler beslår uppgifterna i dag i allt högre grad av att planera, styra och övervaka utvecklingen inom hela samhällssektorer. Statliga myndigheter har därigenom kommit att alltmer få elt överordnal "sekloransvar" inom skilda samhällsseklorer, medan enskilda komponenler i form av ijänsler och varor lillhandahålls av andra, t. ex. kommuner och företag.

De ulvecklingsdrag som här skisserats talar för alt tjänster frän den statliga seklorn kan bli väsentliga inslag i svensk export.

Den statliga sektorn kan ge ell direkl bidrag lill bytesbalansen. Det sker i första hand genom export av statligt kunnande, särskill om detta är unikt i

Prop. 1980/81:171                                                                   26

den maningen iiU del inte finns företrätt nägon annanslans i del svenska samhället. Exporten kan ske på flera säll. Den lörväniade exportökningen från svenskt näringsliv av kunskapsinlensiva produkter och syslcm ställer ökade krav på att den statliga seklorn engncciar sitt syslemkunnande i lämplig form. Genom begränsade insalser, som alt svarn för ulbildning eller lägga upp syslcm för drift och underhäll, kan den slalliga seklorn komplellera näringslivel och bidra till samlade exporteffckicr av betydande omfallning. Statliga ijänsler kan givetvis också exponeras direkt fill beslallare i andra länder.

Export uv simliga tjänster kan också bidra till an ge svensk exportnäring ökad good-will. Det är exempelvis iroligt alt de lolala svenska exporichnn-serna ökar om slalliga organ medverkar i leveranser till u-lnndcr där offentliga myndigheler ofta är beställare. Slalligl deltagande i exporlprojekt kan ibland innebära atl kontrakt erhålls ulan föregående internationellt anbudsförfarande.

Vidare har den statliga seklorns represenlanler ofla möjligheler all få och vidarelörmedln informafion om planerade projekl i elt lidigare skede av en planeringsprocess än som är möjligt för enskilda förelag. Det beror bl.a. pä att många statliga myndigheter och organ har upparbetade och omfattande konlakler med sina syslerorgan i andra länder.

Statliga tjänsleleveranser kan också ge etl indirekt bidrag till bytesbalansen. Del sker genom atl svenska ijansleuppdrag i ullandet kan underiälla och röja vag för svensk följdexport från industri- och enlreprenadföre-tag. Denna s. k. vagröjareffekl är allmänl erkänd såväl inlernalionellt som i Sverige. Del lar sig bl. a. ullryck i atl åtskilliga industriländer subventionerar export av konsulttjänster. Vägröjareffeklen är dock svår alt exaki belägga och den har skiftande slyrka beroende på vilken marknad som bearbelas, i vilka faser av projekien som konsullen varil verksam, osv.

Export av ijänsler från den slalliga sektorn får slutligen också effekter för statsförvaltningen. Effekterna för statsförvaltningen är självfallel slörst när myndigheterna själva agerar som tjänsteexporlörer. Men även när tjänsteexporten bedrivs genom bolag i nära anslutning lill myndigheterna kan belydande effekler för förvaltningen uppnås. Så 1. ex. kan utlandsverksamheten fungera som forum för ledar- och kompetensutveckling för personal som sedan återvänder lill moderorganisalionen i Sverige. Expori av tjänster innebär vidare en vidgning av myndigheternas kommersiellt orienterade verksamhel. Den kompetens som myndigheterna tvingas ulveckla vid kommersiellt arbete i en internationell miljö bör rimligen också få återverkningar pä myndigheternas huvuduppgifter och bidra lill alt höja den administrativa nivån. Tjänsteexport kan också bidra lill ett högre kapacitetsutnyttjande genom alt slora investeringar i instrument och utvecklingsarbete kan ulnylljas mer effektivi. Yllerligare en följdcffekl är atl förvallningen får etl inflöde av kunskaper och erfarenheter från andra länder som på olika säll kan omsättas i Sverige.

Den statliga tjänsteexportens nuvarande omfattning och inriktning

De statliga myndigheternas och de hel- och delslatliga bolagens export av Ijänsler presenteras utförligt i kapitel 3. De statliga myndigheternas och bolagens ullandsengagemang kan beskrivas i följande kalegorier.

Prop. 1980/81:171                                                                 27

□ Planmässiga tjänsteexporlörer. Dessa myndigheler (molsvarande) har Jijort målmedvetna satsningar på expori av tjänster. Ofla aktualiseras frågan om att avskilja exportverksamheten från huvudorganisationen i en separat organisation.

D Sporadiska tjänsteexporlörer. Dessa myndigheler tar på sig enstaka uppdrag utomlands om deras ijänsler eflertrågas. Exportverksamheten är inle planerad och inte heller sker någon aktiv marknadsföring.

D Förfrågningsförmedlare. Dessa myndigheler har en sakkunskap som efterfrågas internalionellt, men myndigheterna engagerar sig inte i uppdrag i egel namn. I stället får anställda tjänstledigt för mer eller mindre fillfälliga uppdrag.

I gruppen planmässiga tjänsteexporlörer ingår Ire myndigheter som säljer Ijänsler i myndighetsform, nämligen förenade fabriksverken (FFV), statens lantmäteriverk (LMV) och statens skeppsprovningsanslalt (SSPA). FFV:s tjänsteexport beslår i huvudsak av underhåll av motorer och apparater till flygplan. Underhållet ulförs vid FFV:s anläggningar i Sverige. LMV agerar ulomlands under beteckningen SwedSurvey. Bland de tjänster som kan erbjudas återfinns grundläggande karlläggningar på riks- och regionnivå, rådgivning lill syslerinsiitulioner i u-ländcr och medverkan i projekiinriklade uppdrag, exempelvis i samband med jordreformer. SSPA utför provningar och undersökningar inom området skeppsteknik, sjöfart samt övrig havsteknik, i huvudsak vid egna anläggningar.

Till de planmässiga tjänsteexportörerna hör också några bolag som huvudsakligen säljer myndighetskunnande i nära anslutning lill resp. myndighel. Bolagen har en kärna av fasl anslällda och lånar för olika projekt in personal från i första hand modermyndighelerna. Del gäller Swedish Telecoms Internafional AB (Swedlel) som är ell helägl dotterbolag till televerket, Swedforest Consulting AB (Swedforest) i vilkel domänverket har ett majoritetsintresse och Swedish Power Service AB (SwedPower) som är valtenfallsverket närstående.

Swedlel är del största av de tre bolagen, bildat 1968. Bolaget åtar sig alla typer av konsulttjänster inom telekommunikationsområdet. Verksamheten är koncentrerad lill ulvecklingsländer. Som ägare av Swedforesl står vid sidan av domänverket AB Statens Skogsindustrier. Swedforesl som bildades 1973 hade sin urspmngliga kunskapsbas inom skogsbruksområdet men har bl. a. genom förvärv av ell dotterbolag, vidgat sitt register och åtar sig nu även uppdrag inom skogsinduslriområdel. Bolaget har under senare år också satsat på bl.a. integrerad landsbygdsutveckling. Swedforesl har främsl haft uppdrag i u-länder, men förelagel säljer också vissa tjänster i Sverige. SwedPower ägs lill 55 % av valtenfallsverket och i övrigl av ell kraflförelag och två konsultbolag. SwedPower började sin verksamhel 1977. Bolaget skall i första hand tillhandahålla experter lill ulländska kraflföretag för tjänstgöring under begränsad tid och förmedla praktisk ulbildning vid svenska företag av personal som är anställd vid utländska företag.

Till de planmässiga ijänsteexportörer som varit av inlresse för utredningen hör ocksä andra företag och institutioner som antingen säljer tjänster med betydande inslag av förvaltningskunnande eller levererar tjänster

Prop.  1980/81:171                                                                 28

som brukar kombineras med sådant kunnande eller på annat sätl har anknytning lill förvaltningen. Hit hör t. ex. Slalskonsull International AB, Telub AB, BS-Konsull AB med dess dotterförelag Skandinaviska Projektlednings AB, Siudsvik Energiteknik AB, Slandardiseringskommissionen i Sverige, Swedec Inlernalional AB, AB ID-kort, Inslilulel för Vatten- och Luftvårdsforskning och IVL-Konsult AB, Swecare Foundation samt läkemedelsberedningen.

De sporadiska tjänsteexportörerna är affärsverk eller myndigheter med uppdragsverksamhet. Därmed har de möjlighel att disponera inläkter. I gruppen ingår 15 -20 myndigheler som är sinsemellan olika både vad gäller typ av tjänster som erbjuds, verksamhetens omfallning, marknadsulsikler och ambitioner för den framlida ullandsverksamhelen. Gemensaml för dem är atl de hittills salsal små resurser och ringa aktivitet på utlandsverksamhet. En stor del av myndigheterna ligger inom kommunikationsdepartementets område.

Förfrågningsförmedlurna skiljer sig från de sporadiska tjänsteexportörerna genom att de inle ålar sig utlandsuppdrag i eget namn. Därmed kan de inle heller sägas vara aktörer på den internationella marknaden. Det slora flertalet myndigheler hör lill denna kategori. Främst gäller det hell anslagsfinansierade myndigheler, men i gruppen återfinns också affärsverk och myndigheler med uppdragsfinansierad verksamhet.

De allmänna dragen i den slalliga tjänsteexporten kan beskrivas på följande sätt.

Beträffande tjänsteexportens omfattning kan konstateras att av de myndigheler som har möjlighet atl sälja tjänster - dvs. etl drygl 80-lal myndigheter med uppdragsverksamhet saml affärsverk - har var fjärde eller sammanlagl 20 myndigheler uppgivit att de hade intäkter av uppdrag i utlandet under budgetåret 1977/78. Intäkterna uppgick lill sammanlagl närmare 42 milj. kr. med en slark koncentration till de planmässiga tjänsteexportörerna FFV, SSPA och LMV. De konsultbolag som arbetar i nära anslutning till myndigheler (Swedlel, Swedforest och SwedPower) hade för det verksamhetsår som började 1978 en samlad export på 64 milj. kr. med en kraftig dominans för Swedtel. Exportuppgifierna för övriga hel-och delstatliga bolag är svårare att exakt ange, men utredningen har uppskattat deras expori lill 27 milj. kr. under 1978.

Detla innebär all den samlade tjänsteexporten från statliga myndigheter och företag m. m. under 1978 uppgick till ca 133 milj. kr. Av denna försäljningsvolym svarade myndigheter och bolag med nära knytning till myndigheter för ca 106 milj. kr.

De statliga tjänsterna har ingen klar och entydig profil. De hänför sig dock i första hand till tekniska områden. Tjänster av administrativ och förvaltningsmässig natur är inte lika vanliga. En orsak är att det på tekniska områdena finns etl mer direkl samband mellan tjänsleexport och efterföljande leveranser av varor och ulrustning från svensk industri.

Tjänsteexporten i myndighetsform, den ena huvudgruppen, har i allt väsenlligt bestått av uppdrag som hell har kunnat ulföras i Sverige. För myndigheterna har det till stor del varil fråga om alt - på samma sätt som för en svensk kund - utnyttja den egna produktionsapparaten i form av laboratorier, mätulruslning, m.m. Del har alliså varil fråga om en "hem-

Prop.  1980/81:171

29

mabaserad" export. Närmare 95% (39 milj. kr.) av myndigheternas tjänsteexport under 1978 bestod av sådana tjänster. Den andra huvudgmppen, tjänsteexport från statliga bolag, består i högre grad av komplexa fiänsler som i varje enskilt fall måsle anpassas till en ufiändsk beställares krav och fömtsättningar. De utförs till stor del ulomlands hos brukarna.

Även de som köper och finansierar de statliga tjänsterna kan indelas i två huvudgmpper. I den ena huvudgmppen finns kunder i industriländer, som med egna medel köper underhålls- och servicetjänster, provningstjänsler, m.m., dvs., den lyp av tjänster som lill slor del levereras av myndigheterna själva. Dessa tjänster köps av både företag och statliga myndigheter.

Den andra huvudgmppen består av kunder i framför allt utvecklingsländer, som beställer kvalificerade rådgivningstjänster av leknisk eller administrativ nalur. Kunderna är ofta ministerier och slalliga myndigheter. Vissa mottagariänder kan på egen hand finansiera uppdragen - det gäller de s. k. nya industristaterna (NICs - Newly Industrialising Countries) och OPEC-länder, dvs. oljeexporterande länder. I andra länder finansieras insatsema med ett omfattande utvecklingsbistånd. Tyngdpunkten för denna typ av statlig tjänsteexport ligger i Mellanöstern och Afrika. 1 de aktuella länderna kan engelska användas som arbetsspråk. Bristande språkkunskaper torde vara en av orsakema till den ringa tjänsteexporten till fransk-, spansk- och portugisisktalande länder. Även det svenska biståndets inriktning på vissa länder har styrt de statliga tjänsteexportörernas marknadsval och arbete i övrigt. Så t.ex. vägde biståndsargument tungt vid besluten om att bilda Swedlel och SwedPower. Tjänsteexporten består fortfarande till väsentlig del av uppdrag som finansieras med svenska bilaterala bisiåndsmedel: Swedtel, Swedforesl och SwedPower har närmare 40% av sin omsättning i sådana uppdrag.

Utredningen kompletterar sin karakteristik av den hittillsvarande tjänsteexporten med alt redovisa myndigheternas planer för framtiden. De intressantaste myndigheterna i della sammanhang är de som har en outnyttjad potential av kunskap och resurser som är av intresse för marknaden dvs. de sporadiska exportörerna och förfrågningsförmedlarna. I vissa fall finns klara indikationer på att dessa har en betydande internationell marknad. De är intresserade av att under vissa förutsättningar engagera sig i en mer planmässig tjänsteexport. Ett uttryck för myndigheternas inlresse är atl några av dem i samarbele med konsullexporlulredningen närmare undersökl fömlsällningama för försäljning av tjänster till utlandel. Statens järnvägar (SJ), vägverket, luftfartsverket och patentverket har genomfört sådana studier. Större projekt har behandlal Sveriges geologiska undersökning, lantbmkssektom (i samarbete med framför allt Sveriges lantbruksuniversitet men också andra myndigheter inom sektorn) samt sektorn mindre och medelstor industri, där representanter för bl.a. slalens industriverk och Utvecklingsfonden i Stockholms län har medverkat. Andra aklivi intresserade myndigheter är t.ex. flygtekniska försöksanstalten, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, statens väg- och trafik-institut, slalens geotekniska institut, statistiska centralbyrån och civilförsvarsstyrelsen.

Fömtom direkl tjänsteexport med utlandsanknytning ägnar sig myndig-

Prop.  1980/81:171                                                                  30

heterna också åt andra aktiviteter som kan befrämja tjänsteexporten:

□    Många myndigheter deltar i internalionelll samarbele inom fackområdet. Genom detta samarbete kan svenska representanter knyta värdefulla kontakter m. m.

□    Under årens lopp har åtskilliga statstjänstemän skaffat sig internationella erfarenheter genom arbele i biståndsverksamhet i internalionella organ och i ulvecklingsländer eller genom tjänstgöring i utlandsverksamma konsult- och tillverkningsföretag.

D Vissa statliga organ är engagerade i utbildnings- och slipendiaiverksam-het som innebär att svenskar får möjlighel alt vistas i andra länder eller atl personer från andra länder får vistas i Sverige under viss lid. Ell sädani inlemationelll utbyte kan på sikt förväntas öka intresset för de tjänster och varor som Sverige kan exportera.

Marknads- och konkiirrensförut sätt ningar

Den inlernalioneHa efterfrågan på konsulttjänster ökar, konstateras i kapitel 4. Den typ av tjänster som efterfrågas och som slalliga tjänsteexportörer har möjlighet att ulföra kan i korthet karakteriseras på följande säll:

n Planering och reglering av hela samhällssektorer, t.ex. kommunikationer, utbildningsväsende, socialförsäkringar.

D Projektidenlifiering och förstudier rörande konkrela ulvecklingsprojekl inom den offentliga sektorn, t. ex. vägar och sjukhus.

n Planering och införande av system inom olika fackområden av typ meteorologi- och hydrologiijänster, viss mineralprospektering. folkbokföring, bil- och körkorlsregister, civilförsvar, m.m.

D Planering och genomförande av grundutbildning, tillämpad utbildning och forskning.

D Drift och underhåll av anläggningar inom den offentliga seklorn, exempelvis kommunikationssystem och sjukvårdssystem.

n Uppbyggnad av offentliga institutioner för planering, förvallning och konlroll, s.k. institulionsuppbyggnad.

Ulan all i delalj bedöma marknadsulsikterna för enskilda ijänsler gör ulredningen en allmän genomgång av fömlsätlningama för statlig tjänsteexport på olika delmarknader.

Offentliga och privata organ i i-länder är och förväntas förbli vikliga kunder för vissa provningsljänster, underhållstjänster och liknande. En mer målmedveten ullandssalsning från myndighelernas sida bör kunna leda till avsevärl ökade exporlvolymer. Däremot synes förulsältningarna för alt sälja komplexa tjänster i form av utredningsuppdrag o.d. vara sämre.

Offenlliga organ i vissa u-länder bedöms utgöra en betydelsefull och allt viktigare marknad för ijänsler från statliga myndigheler och bolag. Det gäller särskill NIC-länderna. OPEC-staierna där dock konkurrensen hårdnar och vissa andra s. k. medelinkomslländer.

Prop. 1980/81:171                                                                 31

SIDA och det utvecklingsbistånd som SIDA administrerar har som framgått haft en viktig roll för framväxten av den slalliga ijnnsleexporten. Svenskn exportörer har goda förutsättningar all konkurrera om uppdrag inom ramen för del svenska biståndet. SIDA:s upphandling av svenska konsulttjänster uppgick budgeiårel 1978/79 till 126 milj. kr. Flera faklorer talar för all konsulter kommer alt anlitas i ökad ulslräckning i biståndsarbetet i framliden och för all SIDA även framgent har en myckel cenlral plals som köpare och förmedlare av tjänster från statliga myndigheter och bolag.

Av iivriga svenska hislåndsjinunsierade ingun ;ir utbildningsberedningen av slörst intresse i delta sammanhang. De typer av insatser som beredningen administrerar nr till slor del sndnna som kan utföras av offentliga institutioner. Det gäller såväl utbildningsinsatser som institutions-samarbete saml i viss utsträckning förinvesteringsstudier. Beredningen kan också spela en roll som förmedlare av tjänster från den slalliga seklorn i Sverige genom all den ofta finns företrädd vid de moicn som hälls inom ramen för Sveriges samarbelsavial med vissa länder. I\)nden för industriellt samarbele med u-lander (Swedfund) köper c\tcrna tjänster i betydligt mindre utsträckning än ulbildningsberedningen men kan väntas vara intresserad av tjänster fiån vissa hel- och delstalliga organ på industriområdet.

Svenska konsultföretag kan spela en viklig roll för de statliga Ijänsieex-porlörerna, t. ex. genom atl anlita statliga organ som underkonsulter eller som samarbetspartners på utlandsmarknaden. En enkät lill de tekniska konsultföretagen visar all samarbetet hittills har varil ringa men omfattat nyckelområden där den statliga samarbclspartncin haft unik kompetens. De lekniska konsultföretagen är positiva lill all även i forisallningen sam-arbela med slalliga ijänsleexporlörer. Konsulierna bedömer atl elt samarbele kan ge flera positiva effekler.

När svenska entreprenad- och tiliverkningsföreiag har anlitat tjänster från den statliga sektorn har del hittills skelt i tämligen oorganiserade former. Förelagen har i många fall varit hänvisade lill all enskilda specialister tagil Ijänslledigi för atl delta i företagens expurlprojeki. När exporten i allt högre grad utgörs av större, sammunsnlta leveranser där varor och tjänster blandas, blir dock medverkan av slalligl kunnande särskilt angelägel. Nämnden för Svensk Projeklexport bör kunna fungera stödjande och stimulerande för alt få de statliga myndigheterna att engagera sitt kunnande och sin kapacilet i enlighel med förelagens önskemål.

FN-orgunen anlitar konsuller inom ramen för det lekniska bistånd som ges lill utvecklingsländer. FN:s utvecklingsprogram. UNDP. ar FN-systemets samordnade organ för del lekniska biståndet och har en budget som ungefär molsvarar SIDA:s anslag. FN:s bislånd sker lill stor del med hjälp av enskilda experter, även om del finns tecken som lyder på ell ökal uinylljande av konsuller. Alt Sverige är en av de slörre bidragsgivarna fill såväl UNDP som andra FN-fonder avspeglas inle i FN-organens upphandling av varor och ijänsler i Sverige. Man är emellertid från både FN-organens och svensk sida angelägen om att öka Sveriges andel av den lotala upphandlingen via FN-systemet. Utgångsläget för svenska företag som önskar sälja varor och tjänster till FN-organen bör följaktligen vara

Prop.  1980/81:171                                                                  32

gynnsamt. Trols detta kommer den del av F-"N-organens upphandling som kan falla på Sverige alt bli volymmässigt tämligen lilen även framöver. Men FN-uppdrag är intressanla genom all de ofta är det förslå slegel i förverkligandel av större projekt och därför kan röja väg för senare försäljning av svenska Ijänsler och varor.

Den upphandling som görs direkl av eller med län från Världsbanken och de regionulu utvecklingsbankerna (Interamerikanska ulvecklingsban-ken, Asiafiska uivecklingsbanken och Afrikanska utvecklingsbanken) gäller i huvudsak kapiialtunga projekt där svenska statliga tjänsteexporlörer har svårt atl hävda sig. Vissa undantag finns dock. Så t.ex. lorde utsikterna vara relativt goda atl konkurrera om konsultuppdrag som finansieras av Afrikanska utvecklingsbanken. Utvecklingsbankerna disponerar i allmänhet medel för tekniskt bistånd lill låntagarna. Dessa medel bör kunna generera en efterfrågan som slalliga Ijänsteexportörer har förulsällningar att lillgodose.

Ulredningens slulsais av genomgången är all den huvudsakliga marknaden för de Ijänsler som statliga ijänsteexportörer kan erbjuda lorde ligga hos offenlliga förvaltningar i u-länderna, även om upphandling och finansiering i många fall handhas av andra inslanser.

Konkurrensförhållandena på den internationella marknaden skiftar. Den del av marknaden som är lättast tillgänglig är givetvis den svenska bilaterala biståndsverksamheten saml den efterfrågan som kanaliseras via svenska exportföretag. För den del av marknaden i övrigt som är öppen för svenska tjänsteexporlörer är den internalionella konkurrensen vanligtvis myckel hård. Referenser, konsortiebildningar, ekonomisk och kulturell n...het, pris, finansiering och teknisk kvalitet än några av de faklorer som pä\erkar konkurrenslaget. På flera av dessa punkter har svenska konsuller konkurrenshandikapp. Del konkurrensmedel som irols dessa nackdelar har gett exportframgångar har varit kvalitet, helst manifeslerad i referensanläggningar. En hög kvalitet på de uppdrag som genomförs torde även i fortsättningen bli del konkurrensmedel som svenska konsulter - vare sig de är statliga eller icke statliga - i första hand måsle förlila sig på.

Statlig tjänsteexport i andra länder

Kunnande i den slalliga förvallningen används i exportsammanhang i flera länder. I kapitel 5 redogörs för förhållandena i Västtyskland. Frankrike, Nederländerna, Irland. Danmark, Norge och Finland.

I de studerade länderna arbetar man enligl endera av två modeller. Den första modellen, som valls i Frankrike och Irland och föreslås i Finland, innebär alt de statliga organen på egen hand eller i samarbele med exportindustrin aktivt för ut sitt kunnande lill marknaden. Den andra modellen -mer eller mindre utpräglad i Västtyskland. Nederländerna, Norge och Danmark - beslår i all de statliga myndigheterna ställer resurser lill exportföretagens förfogande. Däremol uppträder de i allmänhet inle själva som självständiga exportaktörer.

Den bilaterala biståndsverksamheten är en viktig avnämare i samlliga

Prop. 1980/81:171                                                                 33

länder. I några länder tycks det tekniska biståndet i realiielen vara bundet lill leveranser från inhemska konsuller.

I samlliga de studerade länderna framhålls såväl de slalliga som de privala konsulternas roll som vägröjare för annan export. I vissa länder (t. ex. Västtyskland och Frankrike) binds ofla tjänsleleveranser och efterföljande export av varor och utrustning samman, medan konsulterna i andra länder arbetar på en mer oberoende basis i förhållande till hårdvaru-leveranlörerna.

1 de fall då statliga myndigheter eller hel- eller delslatliga bolag själva fungerar som exportaktörer och arbetar på en utländsk marknad drivs verksamheten i de olika länderna oftast med krav på lönsamhel. I de fall ställiga myndigheler endast ställer resurser till exportföretagens förfogande sker della däremol utan krav på lönsamhet för myndigheternas del. Oftast får de dock täckning för sina direkta koslnader.

Förutsättningar för den framtida verksamheten

Kapitel 6 inleds med en diskussion om villkoren för den statliga Ijänsleex-porlen i framtiden.

De statliga myndigheterna har i allt väsenfiigt sina uppgifter inom landets gränser och arbetar i många fall på icke marknadsmässiga villkor. Av detla följer alt man - trots den sakkunskap som finns - får räkna med belydande brister i de kompetensmässiga förutsättningarna för tjänsteexport. På ell generellt plan kan man peka på följande väsentliga svagheter:

D bristande internationell erfarenhel

n olillräcklig kommersiell inriktning

D outvecklad "enlreprenöranda"

D otillräckliga språkkunskaper

En framkomstväg för alt råda bot på problemen är organiserade utbildnings- och förberedelseinsatser av olika slag. I dag saknas emellertid ell ulbildningsulbud som helt kan tillgodose de krav som slälls och som är tillräckligt flexibelt och lätt tillgängligt. En särskild ulredning, u-landsul-bildningsutredningen (Dir. 1979: 53), har lill uppgift att föreslå åtgärder för en förbättrad förberedelseutbildning inför u-landstjänsl. Utredningen förutses utmynna i förslag till utbildningsinsatser som bl. a. vänder sig fill konsulter och andra Ijänsteexportörer.

För all tillägna sig nödvändiga internationella erfarenheler och kommersiella kunskaper är man emellertid, vid sidan av uibildningsinsalser, i slor ulslräckning hänvisad till att steg för steg lära av egna framgångar och misslyckanden. Del kan innebära atl oerfarna ijänsteexportörer inledningsvis ägnar sig ål underleveranser lill svenska förelag som agerar på utlandsmarknaden, för atl efter hand börja agera mer självständigt på marknaden. En annan möjlighet är atl utifrån knyla personer med kommersiell iniernalionell erfarenhel lill en ijänsleexporlerande myndighel eller ell ijänsteexporterande bolag eller atl i en eller annan form samarbeta med redan etablerade exportörer.

Fömtsättningarna för tjänsleexport begränsas också av villka resurser myndigheterna kan avvara för denna verksamhet. Det är svårt atl i objek-3 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 171

Prop.  1980/81:171                                                                 34

liva lermcr klarlägga huruvida myndighelerna har fillgänglig kapacilel för sådan verksamhel. Vissa myndigheler med lill synes begränsad kapacitet kan bedöma tjänsteexport som en så intressant verksamhet. I. ex. för all fä till stånd ledarutveckling eller ökade exporiiniäkter. all de gör en avvägning som ger ijänsleexporten möjligheler all ulvecklas. Andra myndigheler kan i en liknande avvägningssituation komma lill en annan slutsats. Om efterfrågan ökar och verksamhelen växer, kommer dock de disponibla resurserna förr eller senare all bli otillräckliga och ytterligare resurser måsle tillföras. För atl möjliggöra en sådan tillväxt är del angelägel all myndigheterna få frihet alt i smidiga former knyta personal och andra resurser till sig utifrån i den takt som verksamhetens ekonomi tillåter.

En ytterligare faktor av betydelse för ijänsleexporten är hur gränserna dras gentemot andra verksamheter i myndighelerna.

Verksamheler som klart ligger vid sidan av ijänsleexporten är de akfiviteter som vissa myndigheler har utomlands som en del av sina instruktionsenliga uppgifter. För vissa aktiviteter - exempelvis forsknings- och utvecklingssamarbete, utbyle av stipendiater och erfarenhetsutbyte - är gränsdragningen inle lika klar. En prövning måsle då göras i varje enskilt fall med hänsyn tagen lill del inlernalioneHa klimatet för atl kommersialisera tjänsleulbylei inom området i fråga. Viss försiktighet bör iakttas med all kommersialisera denna lyp av tjänster.

En annan verksamhet som ligger vid sidan av statlig tjänsteexport är enskilda slalsljänsiemäns engagemang i inlernationell bislåndsverksam-het. Slatsmaklerna har i en förordning slälll sig positiva till denna lyp av insalser.

En cenlral gränsdragningsfråga gäller den roll ijänsleexporten kan få tillåtas spela i förhållande till myndigheternas ordinarie uppgifter. Avväg-ningsproblcm kan uppslå och risker för att utlandsverksamheten inkräktar på myndighetsuppgifterna. Utredningen anser all vid en avvägning mellan olika intressen måsle varje verksledning priorilera de uppgifter som regering och riksdag specifikt ålagt myndigheten.

Ulredningen gör följande allmänna bedömning av framtidsutsikterna för den statliga tjänsteexporten.

På marknadssidan finns en potential för tjänster som har sill ursprung i slalliga verk och myndigheler i Sverige. Trots all vissa marknader är stängda för svenska leverantörer om inle bislåndsfinansiering kan erbjudas eller av politiska, mililärstrategiska eller andra skäl. finns en stor internationell marknad som fungerar på kommersiella villkor och som är intressant för oss. Slulsalsen blir att exporten av statliga tjänster kan ökas. på vissa områden i snabb lakl.

På ulbudssidan finns hos myndighelerna en i huvudsak positiv inställning lill all exportera ijänsler i slörre skala och i mer planmässiga former. Detla är en nödvändig förutsättning för alt en salsning på uilandsmarkna-den skall bli framgångsrik. Till bilden bör dock fogas de kompelens- och kapacileisproblem som beskriviis.

Delta innebär sammanlaget atl för många statliga myndigheter är del ointressant atl på egen hand bearbeta den internafionella marknaden. Framför allt kommer de atl finna det olönsamt. I den mån de över huvud tagel engagerar sig i ijänsieexport lorde del bli fråga om all utföra ijänsler

Prop. 1980/81:171                                                                  35

ål SIDA och andra biståndsfinansierade organ eiler alt fungera som underleverantörer till svenska konsuller och hårdvaruexpoilörer. For vissa myndigheler bjuder direklförsäljning lill den iniernationelln marknaden stora möjligheler. Del är dock osäkert hur många statliga ijänstexportorer som kan bli lika framgångsrika som Swedtel. som i dag är Sveriges näst största konsult på den internalionella marknaden. Antagligen är det fråga om några få. I gruppen närmasl under. dvs. de myndigheler som har goda men inle lika goda marknadsförulsatiningar. kan kanske en handfull myndigheler nå en volymmässigt intressant försäljning.

Exporten av tjänster från slalliga verk och myndigheler kan aldrig i sig bli en belydande del av svensk export. Däremol kan försäljning av statliga tjänster i kombination med hårdvara, särskill i form av systemleveranser, ge resullal som är intressanta ur bytesbalanssynpunkt.

Verksamhetens inriktning

Vilken inriklning bör då den slalliga tjänsteexporten ha? Utredningen renodlar två alternativa huvudslralegier. Enligl den ena spelar den slalliga sektorn en passiv roll utan atl själv vara aktör på exportmarknaden. Initiativet för exporten läggs helt på företagen. I den mån de behöver utnyttja den statliga seklorns kompelens för att möta marknadens önskemål, har de möjlighel atl låna in personal från myndigheterna för avgränsade uppgifter eller engagera myndigheternas resurser på annat sätt. Den andra huvudsiralegin innebär atl statsförvaltningen får en aktiv roll som exporlförsäljare av tjänster. Det statliga kunnandet förs målmedvetet ut till marknaden. Kunderna kan vara organ i andra länder men också svenska industriförelag och konsulter, SIDA. m.fl. Verksamheten bedrivs inom ramen för myndighelerna eller i särskilda för ändamålet bildade bolag. Olika former av samarbete med industriföretag och konsulter är tänkbara. Ulredningen har funnil övervägande skäl för all statsförvaltningen som huvudlinje bör fylla en aktiv roll som exportförsäljare av tjänster. Flera skäl redovisas för all denna inriklning bör ge de mest positiva effekterna på bytesbalansen.

Ulredningen anger några huvuddrag i en slraiegi för akliv ijänsteexpori.

Verksamhelen bör vara marknadsorienterad. Ell bärande inslag i affärsidén för den ställiga ijänsleexporten är visserligen all den så långt möjligt skall bygga på de resurser och den sakkunskap som redan finns i den slalliga sektorn. Men del innebär inle all den skall bestå nv ell direkl överförande av svenska system lill ulländska kunder. Framgångsrik affärsverksamhet kräver en medveten marknadsorientering. Det innebär bl.a. all resurser måsle avsällas för all bevaka och bearbeta marknaden.

Verksamhelen bör bedrivas med nära anknytning till resursbasen. Det kan innebära en verksamhel bedriven i myndighelsform eller, om den sker i bolagsform, i nära anslulning till myndighelerna. Däremol kan den nära anknytningen svårligen uppnås inom ramen för en centraliserad organisation för statlig tjänsteexport. Den nära anknytningen ger möjligheter fill etl fruktbärande växelspel mellan utlandsakliviieierna och de ordinarie myndighetsuppgifterna. Därigenom skapas bl.a. förutsättningar för att bygga

Prop. 1980/81:171                                                                  36

in de incitament för myndigheterna och deras anslällda som är nödvändiga för atl tjänsteexporten skall bli framgångsrik.

Verksamhelen bör vara flexibel. Den existerande och polenfiella marknaden för de ijänsler som den slalliga seklorn kan erbjuda är mångfacel-lerad. Åven på ulbudssidan är bilden splittrad. Vad som krävs är därför beredskap och resurser atl från olika såväl statliga som icke statliga organ snabbi kunna kombinera ell tjänsteutbud som i varje enskilt fall möter uppdragsgivarnas önskemål.

Tjänsteexportörerna bör få stöd och rådgivning i sin verksamhel. Dessulom behöver myndighelerna och bolagen stimulans lill samverkan i syfte all skära ned koslnader och la till vara erfarenheter från varandra.

Utredningen anger några rikllinjer i en strategi med dessa allmänna grundelement.

Vad beträffar vilka marknader och kunder som de slalliga tjänsteexportörerna bör välja all bearbeta konstaterar ulredningen all della varken är möjligt eller lämpligl alt cenlrall fasllägga. Tjänsleexporiörerna bör således ha stor frihet uti välja marknader. 1 princip skall Ijänsleexporten kunna avse både i-länder och u-länder. Vid sill val av marknader bör dock såväl myndigheter som bolag agera på etl säll som inte strider mot svenska utrikespolitiska intressen.

Utredningen konslalerar att den statliga sektorn agerar som ijänsteexportörer i olika skepnader. Tre huvudgrupper kan urskiljas, nämligen

n myndigheler som för ul sitt kunnande lill marknaden via särskilda för ändamålei inrättade bolag.

D myndigheter som i egel namn säljer tjänster,

D myndigheter som ställer resurser till förfogande men inle i egen kapacilel engagerar sig i uppdrag.

De olika modellerna har både för- och nackdelar. Del förfaringssätt som innebär att myndighelerna ställer resurser till förfogande genom t.ex. tjänslledigheter har dock avgörande svagheter ur flera aspekter för alla inblandade parter. Ulredningen anser därför att statliga myndigheter an-lingen bör sälja tjänster i eget namn eller via bolag i anslutning till myndigheterna. Däremol bör myndighelerna, i enlighet med gällande bestämmelser på området, vara återhållsamma med att bevilja tjänstledighet för anställning i enskild eller kommunal tjänst.

Valel av verksamhetsform för den statliga tjänsteexporten kan enligl utredningens mening begränsas till två huvudalternativ, nämligen aktiebolagsformen och myndighelsformen. En genomgång av innebörden av alternativen visar att myndighelsformen inle är lämpad för kommersiell utlandsverksamhet. Utredningens slutsats är därför atl aktiebolag.sformen hör väljas när utlandsverksamheten bedöms kunna få viss omfattning och kunna bedrivas kontinuerligt och planmässigt

Enligt utredningens direktiv skall den statliga tjänsteexporten drivas med krav på lönsamhet. Utredningen anser att statliga ijänsteexportörer bör prissälta sina tjänster med krav på lönsamhet totalt sett. För myndigheler som ägnar sig åt tjänsteexport bör lönsamhetskravet innebära att intäkterna från utlandsverksamheten dels täcker marknadsföringskostnader, lönekostnader, offertkostnader, förlustuppdrag och andra rörliga

Prop. 1980/81:171                                                                 37

kostnader, dels ger ett bidrag till täckandet av de fasta kostnaderna i myndighetens verksamhet. Om verksamheten bedrivs i bolagsform bör sedvanliga företagsekonomiska lönsamhelskriterier tillämpas.

När lönsamhetskravet skall uppfyllas i praktiken behövs ylterligare några preciseringar. För verksamhet som bedrivs i bolag i anslutning lill myndighelerna, anser utredningen alt lönsamhet bör krävas i bolagens arbele på marknaden men däremot inte i myndighelernas utlåning av personal och andra resurser lill bolagen. För denna utlåning bör myndigheterna dock få täckning för de särkostnader som är förknippade med utlåningen. När uppdragsmyndigheter bedriver tjänsteexport i myndighelsform är del moliveral att göra en redovisningsmässig bodelning mellan ullandsverksamhelen och den inhemska verksamheten. En sådan bodelning bör även övervägas av de affärsverk som inom affärsverksramen driver utlandsverksamhet i slörre omfattning.

I syfte att få igång mer omfattande utlandsverksamhet diskuterar utredningen åtgärder som ger ekonomisk stimulans tdl tjänsteexport. Enligt utredningens mening bör myndigheter som har intäkter av tjänsteförsäljning till ufiandel i huvudsak få disponera dem på egen hand. Närmare föreskrifter får meddelas av regeringen. Myndigheter som lånar ut personal och andra resurser fill utlandsverksamma bolag föreslås få en schablonersättning från det företag som tar i anspråk resursema. Avgiften bör täcka både myndigheternas extrakostnader för att avvara personal och ge visst ekonomiskt incitament till dem. Ersättningen, som förslagsvis kan uppgå till 1000-2000 kr. per personmånad, skall erläggas även av icke myndighelsanknutna företag.

En fråga som aktualiseras när statliga myndigheter skall engagera sina resurser i en exportverksamhet är huruvida myndigheterna skall ge alla konsuller, tillverkningsföretag m.fl. tillfälle att utnyttja den statliga sektorns resurser eller om dessa resurser skall förbehållas endast vissa intressenter inom ramen för elt långtgående samarbele. Utredningens gmndin-slällning är atl kunnandet i de slutliga myndigheterna i princip bör vara tillgängligt för alla svensku företag. Denna huvudregel innebär all slalliga myndigheter inte bör samarbeta med någon eller några privata intressenter på etl sådant sätl all andra förelag och organ därigenom systematiskt utesluts från kunnandet i den statliga sektorn.

Med utgångspunkt i de principer som etablerats på den internalionella konsultmarknaden diskuleras ingående vilka affärsprinciper som bör vara vägledande för den statliga Ijänsleexporten. Två huvudalternativ prövas. Det ena, elt s.k. tjänsteallernativ, innebär försäljning av ijänsler i en verksamhet som inte är knuten till hårdvamintressen. Det andra alternativet, ett s.k. systemalternativ, innebär alt tjänster och varor säljs som system inom ramen för ett fasl och långsiktigt samarbele mellan varu- och tjänsteproducenter. Utredningens samlade bedömning av de båda alternativens för- och nackdelar är atl den statliga sektorns know-how f. n. i allmänhet bäst utnyttjas i det s. k. ijänsteallernativet. Man bör alltså i första hand inrikta sig på atl sälja av hårdvaruintressen obundna tjänster, vilket innebär atl långsikliga bindningar mellan statlig tjänsleförsäljning inom ett område och försäljning av t. ex. varor inom samma område bör undvikas.

Prop. 1980/81:171                                                                  38

Ägandet uv bolag som enbart säljer ijänsler kan utformas pä olika sätt. Om den statliga sektorns know-how är kärnan i verksamhelen, är del rimligl all stålen har ett avgörande inflytande över bolaget. I de fäll den statliga seklorn bara representeiar en del av etl inlepreral kunskapsområde, finns goda skäl för att även andra huvudmän än slalen slår som ägare. Någon av inlressenterna bör ha etl dominerande ägarinflytande för all verksamhelen skall kunna drivas effektivi. Flera skäl - värdet av officiell prägel på u-landsmarknaderna m.m.- kan tala för all ägardominansen bör ligga hos slalen. Däremot ar ulredningen mycket tveksam lill atl slalen delar ägandel med andra, om skälei för all la in andra delägare är all knyta internationell kommersiell erfarenhel till etl bolag. Den eftersökta kompetensen finns nämligen ofta i förelag som är polenfiella konkurrenler och som kan hämma företagels utveckling om de får ägarinflytande. Risken finns också atl vissa privata intressenter får ett faktiskt monopol på den statliga sektorns kunnande inom ell visst område. Behovet av internationell kommersiell kompetens på företagsledningsnivå tillgodoses enligt utredningens mening bäsl genom en medveten personalrekrylering och slyrelserepresenlation ulan inbyggd ägarkonfiikl.

1 ett bolag eller liknande som är inriktat på försäljning av system eller paket, innehållande mjukvara från bl.a. den ställiga sektorn och hårdvara från annat håll, är del naturligt all ägandet är delat mellan huvudintressenterna. I en sådan verksamhel bör finnas klara gränser för bolagels och huvudmännens verksamhelsomräden. Vidare bör verksamheleii arrangeras på ell sådanl säll all den slalliga resursbasen aktiveras.

Genom atl de statliga myndighelerna och bolagen på egen hand akliverar sig som Ijänsleexporlörer och aklivi marknadsför sina ijänsler uppnås enligl ulredningens mening de gynnsammasle resullalen för den samlade svenska exporlen, bl. a. genom all de då kan dra vinning av de konkurrensfördelar som en slallig organisafion har på vissa exportmarknader. Risken för konkurrens med icke slalliga exportörer är lilen. eftersom de statliga tjänsterna ofta saknar motsvarigheter i Sverige. Ambitionen för de slalliga Ijänsleexporlörerna bör dock inte vara ett konkurrera utan all samverka med andra exportörer, där så är lämpligl för svensk export.

Åtgärder för alt underlätta tjänsteexport i myndighetsform

Trols bolagsformens klara fördelar finns flera skäl som talar för all tjänsteexport även framgent kommer att bedrivas i myndighetsform i många fall. I kapitel 7 diskuleras och ges förslag lill hur administrativa, juridiska och andra problem i myndigheternas utlandsverksamhet skall lösas.

För vissa av de frågor som aktualiseras vid myndigheters expori av tjänster föreslår utredningen att regeringen utfärdar en förordning med vissa bestämmelser jör statlig myndighets affarsdrivande verksamhet i utlandet. Förordningen som återfinns i bilaga I lill betänkandel, föreslås gälla vissa, särskill angivna myndigheter. Genom förordningen erhåller myndighelerna de direktiv som ger dem rätt ati åla sig mer omfattande uppdrag utomlands.

Dessa myndigheler uppmanas att akfivt marknadsföra sina tjänster för utlandsmarknaden. De avtal som de ingiir med svenska eller utländska

Prop. 1980/81:171                                                                  39

kunder om utförandet av tjänster bör slutas på affärsmässiga villkor, enligl föriailningsförslaget.

En myndighet som har sålunda rätt atl träffa avlal i ullandet lorde också i allmänhel få iräffa avlal med företrädare för regering eller slallig myndighel i annal land. Förutsättningen är dock all överenskommelsen är av privaträtlslig nalur, dvs. ett vanligt civilrättsligt avtal som sluts på kommersiella villkor och som lika gärna skulle kunna ingås av en enskild person som av den svenska myndigheten. Myndigheten agerar då inle i första hand som företrädare för staten utan som vilket privalrätlsligi rättssubjekt som helst. En överenskommelse som är av offentligrältslig karaktär och avser "Tör riket bindande internationell överenskommelse" skall däremot ingås av regeringen, i vissa fall efter atl riksdagens godkännande har inhämlals. 1 regel torde det inle vålla några slörre problem all avgöra om ell avlal är av offenlligrälislig eller privaträtlslig natur. I förslagel lill förordning anges all myndighel skall underrätta utrikesdepartementet eller svensk beskickningschef i land där myndigheten utför uppdrag, om fråga uppkommer som kan vara av betydelse för Sveriges förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation.

Med hänsyn lill de speciella villkor som gäller vid myndighelers kommersiella verksamhet i utlandel föreslås särskilda regler för försäkring av egendom som tillhör slaten.

I vissa fall kan en myndighet behöva stationera personal utomlands för fullgörandet av etl uppdrag. Eftersom del är angeläget all beslut om stationering och om villkoren för tjänstgöringen kan ske snabbi och i smidiga former har i den sisla paragrafen i förfallningsförslaget getts möjlighel för myndighelerna all beslula om atl ijänslemän får slalioneras på ort ulom landel i samband med ell uppdrag.

Utredningen anger drygt 20 myndigheter som föreslås omfattas av den akluella förordningen.

Förutom de frågor som föreslås bli reglerade i förordningen, behandlar utredningen även vissa andra frågor som berör exporten av tjänster i myndighelsform.

1 fråga om myndigheters möjligheler all medverka i s. k. joint ventures med enskilda bolag konsialeras all en myndighel har räll lill della, om myndighelens ansvar i samarbetet är klarl avgränsal lill de ijänsler myndigheten själv svarar för och det inte är fråga om en bolagsbildning. 1 annal fall krävs godkännande av regering och riksdag.

På samma sätt som myndighelerna har rätt all sekretesshelägga handlingar i sin uppdragsverksamhel för enskilda, lorde de ha rätt atl göra del i uppdrag som avser ufiändska medborgare. Även en ulländsk myndighel som ingår etl affärsavlal med en svensk myndighel lorde, enligt ulredningens mening, kunna omfattas av dessa sekretessbestämmelser, såvida avtalet är av privaträtlslig natur.

Den vanligaste formen för ullandsljänslgöring i samband med myndighelernas export av tjänster är utrikes förrättning. 1 de fall myndighelerna kan besluta om utrikes förräUning disponerar de särskilda medel för ändamålet. Oftast finns begränsande föreskrifter i regleringsbreven. Ulredningen anser att inskränkningarna bör tas bort. Myndighelerna bör få rätt an

Prop. 1980/81:171                                                                  40

besluta om utrikes förrällning, förutsatt atl kostnaderna finansieras av intäkter från utlandsverksamheten.

Ulredningen tar också upp frågan om i vilken utsträckning som statsanställd personal bör medges tjänstledighet med C-avdrag (fullt avdrag på lönen) för tjänstgöring i aktiebolag eller hos andra juridiska personer som bedriver export av tjänster. Huvudregeln är att återhållsamhet bör iakttas i fråga om alt bevilja ijänsfiedighel för innehav av enskild eller kommunal anställning. Från denna huvudregel görs undantag, bl.a. för ledighet för anställning i Swedec Inlernalional AB och Statskonsult Inlernational AB. Utredningen anser att en preferensbehandling är motiverad även i andra fall, när följande kriterier är uppfyllda. Del bör vara fråga om aktiebolag eller andra juridiska personer som bedriver export av tjänster och i vilka staten har ett väsenlligt inlresse. Bestämmelserna i cirkuläret om tjänstledighet med C-avdrag. m. m. bör ändras i enlighel härmed.

Statliga myndigheter som bedriver kommersiell utlandsverksamhet får enligt gällande skallebestämmelser betydande konkurrensnackdelar jämförl med t.ex. aktiebolag med molsvarande verksamhel. Ulredningen föreslår dock ingen ändring av skattebestämmelserna. Om del blir aktuellt för en myndighel att exportera tjänster som medför alt personal måsle vistas utomlands i minst etl år bör i stället ålgärder vidlas som innebär att exporten kan ske i bolagsform.

Finansieringen av ijänsteexpori i myndighelsform kan i vissa fall vålla problem. Olika problem analyseras och förslag redovisas över vilka anslagstekniska och redovisningsmässiga ålgärder som bör vidlas i olika situationer. För del fall myndigheterna behöver ytterligare resurser ulöver normall budgeterade anslagsmedel är det oftast olämpligt atl utnyttja enbarl en myndighels ordinarie anslag. Sådana insatser bör enligt ulredningens mening i stället finansieras genom elt särskilt anslag för utvecklandet av tjänsteexport vid statliga myndigheler. Anslaget bör utbetalas i form av lån till myndigheterna på villkor som blir beroende av hur resurserna skall användas. Anslaget föreslås, i ell inledningsskede när verksamhelen byggs upp, uppgå till 3 milj. kr. per år.

Verksamhetens organisation och arbetsformer

Kapitel 8 inleds med en allmän diskussion om var i den statliga sektorn som det finns anledning att förslärka exportinsatserna. Diskussionen förs med utgångspunkl i hur efterfrågeslrukturen och uibudsslmkturen ser ul för olika typer av tjänster.

Ålgärder avseende vissa myndigheter och bolag

Utredningen diskuterar konkreta åtgärder inom avgränsade områden. Några av de redan etablerade bolag som arbetar med anknytning lill statsförvaltningen behandlas.

Vad gäller Swedtel noterar utredningen att företagets verksamhet har varit framgångsrik hittills och att företaget bedöms ha goda möjligheter alt

Prop. 1980/81:171                                                                 41

hävda sig även framöver. Förslag om långtgående förändringar är knappasi motiverade.

Dock föreslås alt Swedtel bör vara oförhindrat att arbeta i andra länder än ulvecklingsländer. Del allmänna lönsamhetsmål, som ulredningen föreslagit, bör gälla även Swedtel och ersätta del snävare avkaslningsmål som Swedtel hittills haft som en följd av förelagels lolkning av förarbelena lill riksdagens beslul om Swedlels bildande.

Ulredningen föreslår vidare atl Swedlel breddar sitt utbud och kompletterar det med tjänster inom postområdet. Post- och televäsendel är i flertalel länder, i molsats till Sverige, samordnade i en och samma organisation. Från sina motparter i ministerier och myndigheter, som alltså ofla har ansvarel för både lele- och postfrågor, har Swedlel allt som oflasl fåll förfrågningar om alt göra insalser på postområdet men inte kunnal la sådana uppdrag, eftersom man saknar erfarenheler av posthanlering. Inom poslverkel är man posifiv lill elt närmare samarbete och diskussioner har inletts mellan parlerna om formerna för försäljning av posttjänster inom ramen för Swedlels verksamhet.

Swedforest satsade under de första åren på tillväxt framför lönsamhet och har nu en konsultverksamhet som är väl etablerad på marknaden. Den snabba expansionen har emellertid också lett lill finansiella och lönsam-helsmässiga problem. Dessutom har företagel under senare år blivil alltmer beroende av en enda kund, SIDA, men strävar medvetet efler att vidga kundkretsen. Dessa problem bör enligt ulredningens mening föranleda Swedforesl att under medverkan av företagels huvudmän mer ingående pröva förelagets framtida verksamhel. Prövningen bör avse förelagets affärsidé vad gäller verksamhetsinriktningen, marknadsförutsättningarna, den resurs- och kunskapsmässiga anknytningen till ägarna domänverkel och AB Slatéfis skogsindustrier, m. m. Som en följd därav bör också andra frågor aktualiseras, t.ex. behovet av kapital för den framtida verksamheten.

SwedPowers verksamhet har utvecklats långsamt sedan starten. Det har sketl i enlighet med styrelsens önskemål och bl. a. som en följd av svårigheterna atl rekrytera personal till uppdragen från Vattenfall och övriga delägare. Någon aktiv marknadsbearbelning har inle sketl och bolaget har saknat egen verkslällande ledning. Inom företagets styrelse bedömer man nu möjligheterna till expansion av verksamhelen under de närmasle åren som relativt gynnsamma.

Ulredningen efterlyser snara ålgärder i syfte all stärka SwedPower och att skapa förutsättningar för en mer expansiv utveckling i framtiden. Utredningen ser därför med slor lillfredsslällelse alt styrelsen nu beslulal all rekrylera en egen verkställande direktör för bolaget. Men även andra åtgärder kan behöva vidtas och då inom ramen för en samlad strategi för SwedPowers fortsatta verksamhel. 1 styrelsens arbete på en sådan strategi bör bl.a. behovel av resursförstärkning i form av kapilal och personal prövas, liksom möjligheterna att underlätta rekrytering av personal från Vallenfall.

Utredningen tar också upp frågan om ägarstrukturen i SwedPower. Utredningen har inga principiella invändningar mot att kraftföretaget Sydkraft står som delägare till SwedPower vid sidan av Vattenfall. Atl konsult-

Prop. 1980/81:171                                                                  42

förelagen VBB AB och Bergman & Co AB (BECO) är delägare inbjuder dock till problem. Det faktum all de båda konsultbolagen och Vallenfall har en kompelens som delvis överlappar varandra och alt BECO och VBB agerar bäde på egen hand och genom SwedPower ger upphov lill konfiikter. Vid en mera expansiv utveckling riskerar problemen all förstoras. Ulredningens slulsats är atl samverkan mellan Vattenfall och Sydkraft å den ena sidan och svenska konsullförelag å den andra är av värde i utlandsverksamheten. SwedPower bör dock finna andra former än delägarskap för samarbetet med BECO, VBB och andra konsultförelag.

Swedec International har fungerat under relativt kort tid. Utredningen anser det dock motiverat atl beröra två frågor.

Den ena gäller förelagels verksamhetsinriktning. Swedec har ett myckel vittomfattande mandal som innebär all förelagel i princip kan komma all konkurrera med samlliga slalliga ijänsleexporlörer. För att tjänstcexpor-len från den slalliga sektorn skall få önskad slagkraft är del enligt ulredningens mening angelägel all söka undvika kompelenskonflikler och onödig konkurrens mellan hel- och delslalliga organ. Ulredningen anser att Swedec bör koncentrera sin verksamhet och välja en handlingslinje som inle leder till konkurrens med export som med fördel kan bedrivas på annat håll.

Den andra frågan gäller Swedecs anknytning tiil den offentliga utbildningsseklorn. I fråga om utbildningstjänster bör Swedec kunna bli del organ som den offenlliga utbildningssektorn huvudsakligen använder för försäljning av tjänster till utlandel. För alt så skall bli fallet bör Swedec sträva efler atl fördjupa samarbetet med denna seklor på både den statliga och kommunala sidan. Detta kan åstadkommas genom en kombinalion av ålgärder — t.ex. delägarskap, styrelsepresentation, personalrekrylering. m. m. — och bör innebära atl Swedec i sina uppdrag får ökade möjligheler all ulnyllja resurser och kompelens i den slalliga och kommunala ulbild-ningsseklorn.

I ulredningens direktiv läggs särskild tonvikt vid affärsverkens internafionellt inriktade konsultverksamhet. Flera av affärsverken är redan engagerade i sädan verksamhet eller förväntas bli del som en följd av utredningens förslag. Ett par av dem - SJ och luftfarlsverkel - har hittills inle engageral sig lika målmedvetet i tjänsteexporlerande verksamhel.

SJ har i samråd med utredningen utrett formerna för SJ:s medverkan i konsultverksamhet i utlandet. Enligt SJ:s bedömning har verket på vissa områden en kunskap som bör vara mycket gångbar internationellt. Del är dock svårt att få en fullständig och korrekt bild av den internationella marknaden för järn vägstjänsler. Utredningen föreslåratt SJ, i avvaktan på resultaten av en nu pågående organisationsöversyn, omgående vidtar vissa, mindre långtgående åtgärder för att stärka den internationellt inriktade uppdragsverksamheten. I första hand bör en funktion inrättas inom SJ med uppgift att vara kontaktpunkt gentemot beställarna och alt samordna denna verksamhel internt inom SJ.

Åven luftfartsverket har undersökt förutsättningarna för alt i mer planmässiga former sälja tjänster till ullandel. Den internationella marknaden för luftfartsverkets tjänster tecknas som växande. Konkrel har del tagit sig uttryck i alt verket under senare år fått ett ökande anlal förtrågningar om

Prop. 1980/81:171                                                                  43

uppdrag i internationella projekl. Verkets slora problem är alt resurserna är hårt ansträngda och all verkel jämfört med andra affärsverk är mindre och därför har mer begränsade resurser att falla tillbaka på. Ulredningen inslämmer därför i bedömningen alt utlandsverksamheten bör byggas ut steg för sleg. Som ett första steg bör luftfartsverket internt samla ansvarel och tillskapa resurser för handläggning och uppbyggnad av utlandsverksamheten. Längre fram bör förutsättningarna finnas atl rekrytera ytterligare personal, som kan finansieras av utlandsverksamheten. Då bör även frågan om bolagsbildning, eventuellt i .samarbete med närliggande slatliga och icke-statliga organisationer, aktualiseras.

Inom statsförvaltningen i övrigt, vid sidan av affärsverken, har utredningen inte haft praktiska möjligheter atl sludera alla de myndigheter och delsektorer där tjänsleexport kan bli framgångsrik. Inom de områden där ulredningen har lålil genomföra sludier lämnas följande förslag.

Sveriges geologiska undersökning (SGU) har sluderals i elt projekt som presenleras i bilaga 2. Ulredningen delar de bedömningar som framförs, all geo-området är ett av de områden där del finns en etablerad internationell marknad för tjänster som väl lämpar sig för del statliga, svenska utbudet. SGU har specialislkompelens alt tillfredsställa efterfrågan inom segment av denna marknad. Den internationella verksamheten förväntas få gynnsamma effekter för SGU.

Den internalionella verksamhelen bör enligt utredningens mening bedrivas i bolagsform för att bli effektiv. Beslul om bolagsbildning bör därför fallas. Bolaget bör lämpligen beslå av en liten kärna av fast anställd personal som för de olika uppdragen lånar in personal från i första hand SGU och även i övrigt utnyttjar SGU:s resurser pä laboratoriesidan m. m. Bolaget bör vara helstatligt och ägarskapcl kan utövas av industridepartementet. Bolagets aktiekapital föreslås inledningsvis uppgå lill 200000 kr. Vidare föreslås all förelagel från början tillförs 40000 kr. för reservfonden.

Som chef för bolaget bör rekryteras en kommersiellt erfaren person med inlernationell erfarenhet från geo-området. I syfte all klarlägga på vilket sätt det nybildade bolagels tjänster kan utnyttjas inom ramen för biståndet bör överläggningar med SIDA initieras.

1 bilaga 3 redovisas elt projekl om expori av tjänster från den ställiga luntbrukssektorn (jordbruk, skogsbruk, fiske saml miljövård). Svenskl statligt engagemang i lantbruksulveckling ulomlands har hittills i alli väsentligl varil knutet lill SIDA:s verksamhel, främsl inom ramen för SIDA:s samarbelsavial med Sveriges lanlbmksuniversilei (SLU), som med biståndsmedel driver en u-landsavdelning med ell 25-lal anslällda.

Den lyp av Ijänsler som de slatliga myndighelerna kan erbjuda gäller lill slor del uppbyggande av system och organisationer inom den offenlliga sektorn. Även specialistkunskaper kan tillhandahållas inom områden som t. ex. skog, växtproduklion och husdjur. Den primära marknaden för dessa tjänster är stater som bygger upp sin lantbruksseklor. Avlal kan ingås med dessa eller med 1. ex. svenska lillverknings- och konsullförelag. SIDA och programländerna blir dock även fortsättningsvis huvudsakligt avsättningsområde och viktigaste kundkategori.

Utredningen delar projektgruppens bedömning, all elt förelag med den angivna verksamhetsinriktningen har goda förutsättningar atl bli fram-

Prop. 1980/81:171                                                                  44

gångsrikt. En bolagsbildning bör därför komma till stånd. I bolagets sortiment bör även fisketjänster ingå. Konsultbolaget skall ses som den statliga lanlbrukssektorns instrument för att föra ul del kunnande som finns inom statsförvaltningen lill marknaden. Personal till företagets uppdrag förutsätts till stor del lånas in från dessa myndigheter.

Vad gäller företagets dimensionering bör i inledningsskedet rekryteras en ansvarig för företagel och eventuellt ytteriigare någon samt erforderlig bilrädespersonal. Eftersom förelagels verksamhel förutses spänna över ett flertal myndigheters kompetensområde bör ägandet av företaget ligga på departementsnivå. Ulredningen ser klara fördelar i att verksamhelen geografiskt placeras i nära anslulning till SLU. Företagets aktiekapital föreslås uppgå till 800000 kr, och vidare föreslås atl reservfonden redan från början filiförs 160000 kr.

Del föreslagna bolagel har nära beröringspunkter med andra verksamheler. Olika former av samverkan med lanlbmkskooperationens intemationellt inriktade verksamhet bör övervägas. Även med Swedforest boren samverkan ske.

En av ulredningen tillsatt arbetsgrupp har undersökt fömtsättningarna för planmässig export av tjänster till sektorn mindre och medelstor industri från statliga organ och konsultföretag. Projektet redovisas i bilaga 4 till belänkandet.

Den internationella efterfrågan på konsulttjänster inom sektorn mindre och medelstor industri kommer främst från u-länder, kanalierad huvudsakligen via utvecklingsorgan. Arbetsgruppen bedömer den samlade svenska konsultexporten inom detta område lill ca 25 — 30 personår med möjligheler att inom fem till tio år nå en tredubblad volym med rätl organiserat utbud.

Resurserna på utbudssidan är emellertid splittrade i dag. I den slalliga och sialsfinansierade sektorn finns främsl statens industriverk och de regionala utvecklingsfonderna. Utvecklingsfonden i Slockholms län har ett samarbelsavial med SIDA om vissa begränsade leveranser av konsulttjänster. Dessa organ samt de ofta mindre konsultföretag som arbetar inom den nämnda sektorn bedöms genom inbördes samverkan kunna erbjuda attraktiva tjänster på en rad delområden. Arbetsgmppens förslag innebär att en organiserad samverkan sker under en försöksperiod.

Den ekonomiska kalkyl som förslaget bygger på är enligt utredningens mening bräcklig. Det finns dock förutsättningar att förbättra ekonomin genom höjda debiteringsnivåer. Utredningen tillstyrker därför en försöksverksamhet som föreslås pågå i två år. Den bör bedrivas i en särskild resultatenhet vid Utvecklingsfonden i Stockholms län inom ramen för ett uppdragsavtal med industrideparlementet. Som ansvarig för försöksverksamheten bör rekryteras en utpräglat marknadsinriklad konsult samt därutöver ytterligare en å två personer. En rådgivande nämnd med representanter för huvudintressenterna föreslås följa verksamheten. För att finansiera försöksverksamheten behövs dels 450000 kr. för att täcka beräknade underskott, dels 350000 kr. för finansiering av rörelsekapitalet. Efter försöksperioden bör verksamheten utvärderas.

Vägverket konstaterar i sin studie av förutsättningarna för tjänsteexport alt i Sverige finns en bred, verklighetsanpassad kunskap i olika frågor med

Prop. 1980/81:171                                                                 45

anknytning till vägsektorn. Denna kunskap bör i samverkan med enskilda och slatliga företag med framgång kunna föras ut på utländska marknader. Vägverkets bedömning är att verket själv! eller via utlåning av personal lorde ha möjligheler all under de närmasle åren erbjuda konsult- och experttjänster i ökad omfallning. Utredningen föreslår all även vägverket internt samordnar sina resurser för atl åstadkomma en intensifierad och systematiserad utlandsverksamhet. Denna särskilda funktion bör vara verkets kontaktpunkt genlemol marknaden och också ha ansvarel för den interna samordningen. Med tanke på vägverkels ledande ställning inom vägsektorn är del naturligt atl funktionen även ansvarar för alt ulveckla samarbetet med övriga statliga organisationer inom vägområdet, t. ex. statens väg- och trafikinstilut, statens trafiksäkerhelsverk och statens geotekniska inslilui.

Patent- och registreringsverket (PRV) utför sedan länge, och på senare år i slarkl ökad omfattning, uppdragsgranskning för svenska kunder. En motsvarande efterfrågan bedöms finnas även utomlands. På gmnd av ett minskat antal inkommande patentansökningar har man möjlighet att väsentligt öka uppdragsverksamheten. PRV:s problem på den intemationella marknaden är att man anser det mindre lämpligt all i ell inledningsskede aktivt bjuda ul tjänster i egel namn. Det intemationella patentsamarbetet är känsligt för störningar och en marknadsföring i eget namn skulle kunna skada PRV:s relationer till den övriga patenlvärlden. Utredningen ser övervägande skäl för att PRV:s uppdragsverksamhet för utländska kunder t.v. bör bedrivas inom ramen för PRV. Verkets marknadsföringsproblem bör kunna lösas, exempelvis genom Statskonsult Intemational som föreslås få ansvaret för vissa gemensamma funktioner för den statliga tjänsteexporten.

Synpunkter från ullandsverksamma fillverknings-, entreprenad- och konsultföretag pekar på att flera myndigheter än de som berörts bör inrätta en kontaktfunktion för utlandsverksamheten. Uppgiftema för en sådan funktion bör vara:

n atl fungera som "ingångskanal" lill myndigheterna för företag och

andra som önskar anlita deras tjänster, D att internt inom myndigheterna se till all frågor om medverkan i

ullandsuppdrag hanteras smidigt och effektivt.

Myndigheter som har en viss omfattning på sin tjänsteexport eller som planerar att ulveckla denna, dvs. de sporadiska tjänsteexportörema, föreslås avdela någon eller några personer för dessa uppgifter.

Samverkan för statlig tjänsteexport

En särskild instans bör enligt utredningens mening få ansvaret för vissa gemensamma uppgifter i syfte all stärka den statliga tjänsteexporten. Inom följande områden ser utredningen behov av stöd och rådgivning:

D Myndighelema behöver ha tillgång till "en starlkonsult att hyra", som kan utreda deras fömtsättningar att sälja tjänster utomlands och även ge råd i förvallningsjuridiska, administrativa och kommersiella frågor.

Prop.  1980/81:171                                                                 46

D För den direkla försäljningsverksamhelen behöver de mindre erfarna tjänsteexportörerna ha tillgång till juridisk och kommersiell sakkunskap. En rådgivande instans bör själv kunna fillhandahålla viss expertis och kunna hänvisa till utomstående experter.

Insatser för att stimulera och få igång samverkan mellan tjänsteexportörema behövs inom följande områden:

D Etl gemensaml informationsmaterial om vilka tjänster som den slalliga seklorn kan erbjuda bör utarbetas och komplettera det malerial som olika Ijänsteexportörer framställer på egen hand.

D I syfte att öka leveranserna till FN-organen och lill projekl som finansieras av utvecklingsbankerna bör dessa organ aktivt bearbetas, liksom de länder där projekten skalt utföras. Genom samverkan kan kostnaderna hållas nere och bevakningen bli mer konlinueriig.

n Vid svenska sälj- och delegationsresor lill olika länder är del värdefullt om någon kan representera den statliga seklorns tjänsteutbud.

n Den särskilda instansen bör ha lill uppgift att la emol och vidareför-medla uppdragsförfrågningar som annars riskerar att inte tas till vara.

n Vid tjänsteexport inom vissa områden är det värdefullt om del finns en
på förhand utsedd instans som/är beredd atl ikläda sig rollen som
kontraktstecknare.             '             /

D Erfarenhetsutbytet mellan de statliga tjänsteexportörerna bör förstärkas och svstematiseras.

Ulredningen underslryker all de föreslagna rådgivnings- och samverkans-Ijänslerna i första hand vänder sig lill de mindre eriärna tjänsleexporiörerna. Uinytljandel av ijänsierna skall bygga på frivillighei.

Utredningen diskuterar olika länkbara lösningar till hur uppgifterna skall organiseras. Övervägande skäl lalar för att de bör samlas i en enda organisation i stället för att spridas på flera. Vidare bör inrättandet av en ny organisation undvikas. Uppgifterna bör läggas i en miljö där kommersielll tänkande och internationella erfarenheter, helst grundade i operativt arbele i fäll, kan prägla arbetet. Det är också värdefullt om där finns kunskap om statsförvaltningen och dess sätt att arbeta.

Den organisation som i princip bäsl svarar mot de ställda kraven är Statskonsultgruppen och dess internationellt inriktade organisation, Sinis-konsull Inlernalional AB (SINTAB).

Utredningens förslag innebär att SINTAB får två huvuduppgifter, dels all som hittills exportera tjänster inom området administrativ utveckling och i det avseendet bl.a. fungera som Siaiskonsultgmppens kanal för konsullverksamhel utanför Norden, dels att svara för de föreslagna gemensamma uppgifterna. Del är en fördel om dessa båda huvuduppgifter kan utföras i så nära anslutning till varandra atl personalen kan alternera mellan dem.

SINTAB;s ena huvuduppgift - alt bedriva konsultverksamhet inom området administrativ utveckling — förutsätts drivas på marknadsmässiga villkor. Detsamma gäller de kontrakt som företaget kan komma att teckna på uppdrag av eller i samverkan med myndigheter och bolag. Åven i den

Prop. 1980/81:171                                                                 47

andra huvuduppgiften - att utföra serviceuppgifter gentemot övriga statliga Ijänsteexportörer - bör tjänsterna tillhandahållas mot ersättning. Vissa uppgifter är emellertid av sådan karaktär att det inte är vare sig möjligt eller lämpligt att debitera för dem. Del kan gälla sammanställning av gemensamt informationsmaterial, fortlöpande stöd- och rådgivningsinsatser, arrangerade av seminarier för erfarenhetsutbyte, m. m.

1 verksamhetens uppbyggnadsskede är en mer omfattande anslagsfinansiering motiverad än vad som senare bör eftersträvas. Enligt ulredningens bedömning erfordras ett årligt anslag för gemensamma uppgifter för den statliga tjänsteexporten om 2 milj. kr. Anslaget bör disponeras för beställning inom ramen för del avtal som tecknas mellan staten och SINTAB.

Förutom de uppgifter SINTAB föreslås fä ser ulredningen behov av en cenlral beredning av vissa frågor i anslulning lill tjänsteexporten. En uppgift bör vara att främja den statliga tjänsteexporten i enlighel med statsmakternas intentioner. En annan uppgift bör vara atl medverka vid handläggningen av ansökningar om de lån för utvecklandet av tjänsteexport vid slatliga myndigheter, som utredningen föreslagil. Yllerligare en uppgift bör vara att följa ulvecklingen i fråga om kalkylerings- och prissäll-ningsprinciper saml mtiner för ekonomisk redovisning och verka för all behövlig enhetlighet uppnås på dessa områden.

För handhavandet av dessa uppgifter föreslår utredningen all en beredning för slutlig tjänsteexport inrättas. Beredningen bör vara knuten till regeringskansliet och bestå av representanter för de departement som har underlydande myndigheler som ägnar sig åt ijänsteexpori i slörre omfattning saml budgetdepartementet och utrikesdepartementet. Till beredningen bör knytas företrädare för Sveriges Exportråd, SIDA och ulbildningsberedningen. Beredningen föreslås inte få några egna kansliresurser utan i administrativa frågor falla tillbaka på det departement som blir närmasl ansvarigt för den slatliga Ijänsleexporten.

De uppgifter och den organisation som föreslagits för SINTAB och för beredningen för statlig Ijänsteexport bör ha formen av eT\ försök.sverksum-hei. Denna föreslås pågå i fyra år och därefter utvärderas.

De gemensamma resurser som utredningen föreslagil förbättrar möjligheterna alt föra fram del slalliga ijänsleulbudet och möta den efterfrågan som kommer fram i samband med blandkommissionsmöten i anslulning lill Sveriges samarbetsavtal med vissa länder, i samband med regeringsbesök, vid departementens utlandskontakter, osv. För att samarbelsavial. kom-missionsmölen, m.m. skall kunna bli effekfiva inslmmenl för såväl privala som offenlliga vam- och ijänsteexportörer lorde emellertid också krävas en förstärkning uv hundläggningen i regeringskansliet för denna typ av frågor. Dels bör den för utrikes- och handelsdepartementen gemensamma handelspolitiska organisationen UHD få en personalförslärkning som kan avdelas för handläggning av kommersiella frågor i samband med samar-betsavlalen o.d. Dels bör rikllinjer fastställas för handläggningen mellan departementen av denna typ av förfrågningar. UHD bör fä etl sammanhållande ansvar och informeras om alla förfrågningar av detta slag och vid behov kunna medverka vid handläggningen av dem.

Eftersom de statliga tjänsterna har en sådan karaktär all de ofla efterfrågas via officiella kanaler, bör svenska beskickningar och handelskontor ute

Prop. 1980/81:171                                                                  48

i världen ha särskilda förutsättningar att hanlera denna lyp av ärenden. De statliga tjänsteexportörerna bör lill fullo ulnyllja de tjänster som del svenska exportfrämjandet kan erbjuda, i första hand genom Sveriges Exportråd och fältorganisationen ute i världen. Enligt ulredningens mening bör myndigheter som ägnar sig åt export inom myndighelsramen i princip likställas med andra exportörer när del gäller skyldigheter genlemol den exportfrämjande verksamhelen och rättigheter alt ulnyllja denna. För att så skall bli fallet föreslår utredningen all vissa ändringar och preciseringar görs av gällande bestämmelser för den exporlfrämjande verksamheten.

Övriga frågor

På vissa områden där statliga myndigheter och tjänsteexporlerande bolag verkar finns en betydande del av kunnandet och resurserna i landstingen och kommunerna. Del gäller främst utbildningsväsendet och sjukvården. Efterfrågan från utvecklingsländer på insatser inom dessa områden ökar. En förutsältning för alt vi på svensk sida i störte omfattning skall kunna möte denna efterfrågan lorde vara atl landstingen och kommunerna engagerar sina resurser för ändamålet. I dagsläget är dock detta förknippat med vissa problem. I syfte att skapa beredskap för att effektivare kunna möta utländska förfrågningar föreslår utredningen en närmare undersökning av förutsättningarnu för tjänsteexport från den landstings- och primärkommunala sektorn. Del bör ankomma på staten och företrädare för kommunema och landslingen att svara för atl en sådan undersökning genomförs.

Ulredningen behandlar också redovisningen uv SlDA:s personalbistånd. Denna har förändrats så lill vida atl kostnaderna för skatter och sociala avgifler för de kontraktsanställda (personer som är anställda i utvecklingsarbete minst ett år) inte längre belastar det mottagande landets landram utan i stället belastar en för det landprogrammerade biståndet gemensam anslagspost. Förändringen är orsakad av atl kostnaderna för svensk kontraktsanslälld personal i det SIDA-administrerade biståndet har stigit markant under senare år och syftar till all göra de svenska personal-biståndsinsatserna ekonomiskt mer attraktiva för mottagarländerna.

Ulredningen påpekar att denna förändring dock också innebär problem och bl. a. leder lill all elt biståndsmotlagarlands kostnader för kontraktsanslälld personal blir relativt sett mindre än för konsulter. De införda redovisningsbestämmelserna försämrar därmed konsulternas möjligheter att hävda sig i konkurrensen om uppdrag inom personalbiståndet. De bör ersättas av regler som är konkurrensneutrala.

Kostnader och finansiering

De sammantagna utgifterna för genomförandet av utredningens förslag uppgår budgetåret 1981/82 lill ca 6,6 milj. kr.

Utredningen diskuterar finansieringen av de framlagda förslagen mot bakgmnd av regeringens direktiv att utgångspunkten för samtliga kommit-

Prop. 1980/81:171 49

teer skall vara all deras förslag kan genomföras inom ramen för oförändrade resurser ellergenom omprioriteringar inom ulredningsområdet.

Eftersom den slalliga ijänsleexporten skall ske med krav på företagsekonomisk lönsamhet, kan de föreslagna merutgifterna enligt utredningens mening ses som en investering som motiveras av de framlida intäklsöver-skotlen. Om det slatsfinansiella lägel emellertid bedöms vara sådanl all en avvägning mot andra närliggande områden måste ske, ter det sig naturligt all de ålgärder som ulredningen föreslagit vägs mol andra ålgärder inom exporlfrämjandeområdet.

4 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 171

Prop. 1980/81:171                                                                 50

Bilaga 2

Sammanfattning av remissyttrandena

Konsultexportutredningen har varit föremål för en bred remiss. Totalt har 77 svar kommit in. Ett stort antal instanser har begränsat sina synpunkter till endast sådana frågor remissinstansen anser sig direkt berörd av.

En stor del av remissinstanserna - bl. a. SIDA, Sveriges exportråd, Sveriges industriförbund, luftfartsverket, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), skogsstyrelsen, Sveriges lantbruksuniversitet, patent- och registreringsverket, statens trafiksäkerhelsverk, statens meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), styrelsen för teknisk utveckling (STU), domänverket, beredningen för internationellt tekniskt samarbete, statens järnvägar (SJ), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Statskonsult AB, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO) - ansluter sig till huvuddragen i utredningens förslag eller lämnar förslagen utan erinran.

Förutsättningar för statlig tjänsteexport

De marknadsmässiga förulsältningarna för att sälja statliga tjänster på export behandlas av elt antal remissinstanser. Svenska beskickningar i ufiandel som har avgett remissvar (ambassaden i Addis Abeba, Alger, Canberra, Dar es Salaam, Kuwait, Manila, Tunis och Washington) bedömer genomgående de allmänna marknadsförutsättningarna som goda. Några av dem framhåller samtidigt att konkurrensen är härd och atl det är ett stort steg för t. ex. en statlig myndighet att etablera sig som exportör av tjänster. Till en viss försiktighet i bedömningen av exportmöjligheterna manar också bl. a. SIDA, beredningen för internationellt tekniskt samarbele, Sveriges exportråd, Sveriges industriförbund och Ingenjörsvetenskapsakademien, vilket framgår av det följande. Samtidigt framhålls att del i vissa lägen innebär stora konkurrensfördelar att kunna uppträda på marknaden som en stathg organisation.

SIDA anför att den statliga tjänsteexportens betydelse för bytesbalansen är svår att bedöma fill den del den kan bli finansierad av biståndsmedel. Sådana medel skulle kanske - alternativt till köp av statliga tjänster - ändå ha använts till att köpa varor eller tjänster på den privata marknaden i Sverige. SIDA:s erfarenhet leder till en något försiktigare bedömning av utsikterna fill indirekta effekter på bytesbalansen (s.k. vägröjareffekter) av statlig tjänsteexport än vad utredningen gör. Den allmänna positiva inställning biståndet skapar har enligt SIDA effekter på handelsutbytet som liknar vägröjareffekter men sambandet mellan enskilda konsultinsatser och enskilda kommersiellt finansierade affärer förefaller inte vara särskilt starkt. Det är således inte helt klarl att en viss konsulfinsats leder till en viss affär. SIDA

Prop. 1980/81:171                                                                 51

påtalar även att steget är stort från att fungera som statlig myndighet till att hävda sig i konkurrens på en marknad. Tillämpningen av de statliga upphandlingsreglerna medför att statliga myndigheter och organ inte kan påräkna uppdrag från SIDA annal än när det är ekonomiskt motiverat från mottagarlandets synpunkt. SIDA är således inte benägen att ta ansvar för omfattningen av statliga tjänsteexporlerande bolags uppdrag. Beredningen för internationellt tekniskt samarbete uttalar också att viss försiktighet bör iakttas när vägröjareffekterna bedöms. Konsultarbetet skall enligt beredningen genomföras objektivt och inte skräddarsys för viss entreprenör. Upphandhngen av genomförandet av ett visst projekt är också ofta beroende av vilka finansieringsmöjligheter som kan erbjudas.

Sveriges exportråd vill inledningsvis särskilt stryka under hur svårt det är att rent kommersiellt exportera konsulttjänster utan samband med leverans av hårdvara. En betydande del av denna export till u-länder finansieras med biståndsmedel. Många u-länder har därigenom fått möjlighet att upphandla konsulttjänster utan kostnad eller till icke affärsmässiga villkor. Man måste enligt exportrådet utgå från att många u-länder väntar sig all erhålla svenska stafiiga konsulttjänster på lika förmånliga villkor. SIDA kommer också i framfiden att vara en viktig kund för denna export men rådet anser att utredningen är alltför optimisfisk när det gäller möjligheterna att sälja statligt kunnande till projekt som finansieras av internafionella biståndsorgan. Enligt rådets uppfattning borde utredningen kraftigare ha betonat att den framtida kommersiella exporten av statliga tjänster måste bedrivas i mycket nära samarbete med svenska exportörer av kapitalvaror, konsulter och entreprenadföretag av vilka många har en väl utbyggd internationell försäljningsorganisation. Rådet anför slutligen att medverkan av statligt kunnande är särskilt angeläget vid s.k. systemleveranser. Sveriges industriförbund och Lantbrukarnas riksförbund framför liknande synpunkter.

Statens bakteriologiska laboratorium pekar för sin del på betydelsen av kombinationen hälsovård/vacciner som med fördel borde kunna utnyttjas, särskilt vid u-landsbistånd.

Enligt RRV bör alla möjligheter tas till vara för att främja statlig tjänsteexport. Utredningen synes dock enhgt RRV ha överskattat den betydelse som en ökad sådan export skulle kunna få under överskådlig tid. De indirekta effekterna bör emellertid kunna tillmätas större betydelse. Andra instanser utöver de nu nämnda som framhåller de indirekta effekterna och/eller direkta effekterna av statlig tjänsteexport är Sveriges lantbmksuniversitet, statens industriverk, statens vattenfallsverk, försvarets forskningsanstalt, styrelsen för teknisk utveckling, Skandinaviska Projektlednings AB, statsföretagens förhandlingsorganisation (SFO), Ingenjörsvetenskapsakademien, Svenska kommunförbundet, TCO och LO.

Flera av de myndigheter som har skaffat sig viss utlandserfarenhet bedömer att efterfrågan inom deras respekfive områden är stor eller myckel stor. Det gäller t. ex. statens vägverk, lantmäteriverket, luftfartsverket.

Prop. 1980/81:171                                                                 52

patent- och registreringsverket, statens geologiska undersökning (SGU), SMHI och statistiska centralbyrån (SCB). Möjligheterna att tillmötesgå den efterfrågan som finns bedöms som relativt goda av vissa myndigheter. I några fall poängteras dock att de tillgängliga resurserna inte ger utrymme för kommersiella utlandsaktiviteler (statens naturvårdsverk, sjöfartsverket, tullverket och trafiksäkerhetsverket). Om en utlandsverksamhet skall komma till stånd krävs enligt dessa instanser särskilda resurser.

Beträffande tjänsternas karaktär menar statskontoret att avgörande för en framgångsrik export är efterfrågan hos kunderna samt förmågan hos statliga myndigheter och bolag i Sverige att fånga upp och anpassa de tjänster man erbjuder. Stora krav ställs på en väl fungerande organisation för att föra fram det statliga tjänsteutbudet och fånga upp den efterfråga som kommer fram i olika typer av utlandskontakter. Statskontoret och RRV delar utredningens uppfattning att statsförvaltningens fördelar ligger inom det tekniska kunnandet. Inom detta område finns det enligt RRV ett naturligt samband mellan tjänteexport och efterföljande vamexport. Administrafiva tjänster är svåra att sälja till andra länder men vissa sådana tjänster bör enligt RRV och statskontoret kunna säljas. Andra instanser som pekar på de tekniska områdena såsom särskilt lämpliga för export är bl.a. beredningen för internationellt tekniskt samarbete, ambassaden i Alger och i Tunis, SMHI, Svenska konsultföreningen, SFO och Landstingsförbundet. Beredningen anser att en viss försiktighet bör iakttas vid bedömningen av efterfrågan av statliga tjänster på kommersiell basis men att de tekniska grenarna inom statsförvaltningen kan antas vara intressanta. Från universitets- och högskoleämbetets sida uttalas att det inom många områden inom högskolan finns ett kunnande som på flera sätt skulle kunna få en roll i exportsammanhang.

Verksamhetens inriktning

Den föreslagna strategin för aktiv tjänsteexport tillstyrks av flertalet remissinstanser eller lämnas utan erinran. SIDA befarar dock att den statliga tjänsteexporten även med en aktiv strategi kommer att möta större svårigheter än utredningen tycks förutse. Televerket delar ocksä utredningens uppfattning men framhåller samtidigt att den syn om att tjänsteexport till stor del kommer att bestå av uppdrag finansierade med biståndsmedel inte rimmar med denna uppfattning. Statskontoret anser att statsförvaltningen bör ges en aktiv roll. Risken för konkurrens mellan biståndspolitiska och kommersiella intressen samt mellan myndighetens primära uppgifter och en eventuell tjänsteexport framhålls samtidigt av statskontoret. SFO delar utredningens inställning om aktiv roll som exportförsäljare.

Svenska konsultföreningen och Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) förordar att de statliga myndigheterna ges en passiv roll då det gäller den egna exporten. Konsultföreningen betonar att statliga myndigheter och företag inte skall konkurrera med privata konsultföretag utan i stället

Prop.  1980/81:171                                                                 53

samverka, särskilt vid export till u-länder. Konsultföreningen tillägger all initiativet till samverkan mellan myndigheter och privata konsultföretag bör ligga på företagen.

Att tjänsteexportörer skall ha frihet att välja marknader tillstyrks eller lämnas utan erinran av så gott som samtliga remissinstanser. SIDA instämmer i utredningens krav på lyhördhet för utrikespolitiska intressen vid val av marknader. Enligt beredningen för internationellt tekniskt samarbete och SMHI bör exporten koncentreras till dels rikare u-länder, dels sådana som har tillgång till svenskt bistånd. RRV pekar på offentliga organ i u-länder som mottagare av statlig tjänsteexport. Statistiska centralbyrån (SCB) menar att exportörerna skall vara fria att välja marknad såväl bland i-som u-länder. Statens trafiksäkerhetsverk anför alt en enskild myndighet inte har möjlighet att med utgångspunkt i vad som är förenligt med svenska utrikespolifiska intressen välja marknader. Som vägledning föreslår verket att regeringen fastställer en lista på de länder som anses vara olämpliga, alternativt en lista på lämpliga länder.

SIDA delar utredningens syn på del bilaterala biståndets roll vid statlig Ijänsteexport dvs. att exporten till väsentlig del består av uppdrag som finansieras med svenska bilaterala biståndsmedel. SIDA hade gärna sett att u-ländernas behov hade betonats starkare i utredningen. SCB anser att relationen mellan tjänsteexport och bistånd kan behöva klarläggas ytterligare.

Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) förespråkar en akfiv rekrytering av svensk personal till internationella organ vilket skulle kunna vara positivt för tjänsteexporten. STU pekar på betydelsen av den föreslagna utökade bevakningen av olika internafionella organ genom tjänstemän i organisafionerna. Domänverket å sin sida tar avstånd från ett sådant synsätt. Internationella tjänstemän får inte utöva den påverkan och ha den insyn som utredningen nämner.

Flertalet instanser har uttalat sig positivt om verksamhetens anknytning till resursbasen samt instämt i att verksamheten skall kunna bedrivas i både myndighetsform och bolagsform.

Den nära anknytningen till resursbasen torde enligt SIDA vara en förutsättning för det engagemeng från statsförvaltningens sida som krävs för framgång. Valmöjligheten mellan att arbeta i myndighetsform och i bolagsform är värdefull. SIDA förordar att efterfrågan på myndigheters tjänster bör ta sig konkreta och varaktiga uttryck innan dessa myndigheter bildar särskilda bolag för export av konsulttjänster. Enligt beredningen för internafionellt tekniskt samarbete bör en bred efterfrågan vara påvisad innan speciella konsultbolag bildas, varvid framför allt de tekniska grenarna av den statliga förvaltningen kan antas vara intressanta. För övriga områden anser beredningen att tjänsteexport bör kunna ske i myndighetsform och att sådan export bör underlättas. Postverket framhåller i sitt svar att verket genom samarbetsavtalet med Swedtel beträffande postverkets egna tjänster aulo-

Prop. 1980/81:171                                                                  54

matiskt uppnår fördelarna med att driva tjänsteexport i bolagsform. Domänverket instämmer också i utredningens slulsats att bolagsformen är den naturliga så snart ambifionen finns att göra en seriös satsning på detta område. Luftfartsverket anser att för att tjänsteexporten skall bli framgångsrik erfordras ett aktivt och marknadsorienterat uppträdande och att verksamhelen bedrivs nära resusbasen. Genom exempel från sin egen erfarenhel framhåller SCB vikten av att en myndighet i ett inledningsskede av exportverksamhei etablerar samarbete med redan existerande statliga bolag. Så snart exportverksamheten nått en viss nivå och genomförs planenligt bör enligl SCB bolagsformen väljas och möjligheter ges till en aktiv marknadsföring.

SFO delar utredningens uppfattning att statlig tjänsteexport bör bedrivas med nära anknytning till resursbasen och att statliga myndigheter bör sälja tjänster i eget namn eller via särskilda bolag. Arbelarskyddsstyrelsen föredrar för sin del myndighetsformen.

Kritik mot atl exportera tjänster i myndighetsform framförs av IVA och RRV. IVA anser att i de fall då fömtsättningar finns för stathg tjänsteexport detta måste ske genom bolag ekonomiskt skilda från myndigheterna. IVA anför att alltför stor del av myndigheternas intäkter inte får användas för att täcka eventuella underskott i verksamheten. Detta talar enligt IVA för bolagsform för de myndigheter som bedriver tjänsteexport i eget namnn. De statliga myndigheterna skall inte själva bedriva tjänsteexport.

RRV förordar att all kommersiell tjänsteexport skall ske i bolagsform. Verksamhel i myndighelsform bör reserveras för samhällsfunktioner. Att låta myndigheter bedriva kommersiell tjänsteexport anser RRV inte förenligt med de syften för vilka myndighetsformen är avsedd. Denna form är inte lämplig för verksamhet som innebär ett kommersiellt risktagande. Verket anser att en sammanblandning av renodlad myndighetsverksamhet och kommersiell verksamhet inte är acceptabel från redovisnings- och revisionssynpunkt. RRV avstyrker således utredningens förslag om att i vissa fall låta myndigheterna själva agera som tjänsteexportörer.

Med de erfarenheter som hittills vunnits av arbetet inom beredningen för internafionellt läkemedelssamarbete vill beredningen framhålla att det kan finnas behov av även andra organisationsalternativ än myndighets- respektive aktiebolagsform. Beredningen anser att aktiebolagsformen torde vara direkt olämplig för ett tjänsteexportsamarbete mellan t.ex. den svenska kontrollmyndigheten på läkemedelsområdet eller statens bakteriologiska laboratorium å ena sidan och svenska läkemedelsföretag å den andra. Med hänsyn till den vikt många u-länder fäster vid att samarbete bör ske med en statlig part på den svenska sidan kan en beredning som organisationsform vara ett alternativ.

Svenska konsultföreningen anser att utredningens förslag om nya stathga bolag inte bör genomföras.

Frågan om företagsekonomisk lönsamhet i verksamheten har tagits upp av

Prop. 1980/81:171                                                   55

flera instanser och tillstyrks eller lämnas utan erinran. Televerket stödjer utredningens förslag atl lönsamhet bör krävas i bolagens arbele på marknaden men däremot inte i myndigheternas utlåning av personal och andra resurser till bolagen. Styrelsen för teknisk utveckling (STU) framhåller lönsamhel som utgångspunkten för statlig tjänsteexport. Beredningen för internationellt läkemedelssamarbete vill för sin del betona vikten av att lönsamhetskriteriet ses i ett vidare perspekfiv. Beredningen menar att även om den svenska myndighetens egna utlandsinsatser inte sker på affärsmässiga villkor kan slutresultatet ändå bli lönsamt sett från en samlad svensk synpunkt. Detta har också uppmärksammats av utredningen anför beredningen.

SMHI, SFO och lantmäteriverket delar också utredningens syn på lönsamhetskraven. SMHI menar dock att det är svårt för en uppdragsmyndighet att prismässigt konkurrera i de fall andra myndigheler vid försäljning av tjänster tillämpar andra principer än full kostnadstäckning. För att kunna avsätta medel för framtida marknadsföring och produktanpassning vill SMHI understryka vikten av att tjänster får säljas med visst vinstpåslag. SCB är inne på en liknande tanke då SCB anför att det är nödvändigt att prissättningen görs så att produkter som efterfrågas även ger kostnadstäckning för misstag som inte helt kan undvikas.

Statens vattenfallsverk framhåller att verksamheten bör vila på kommersiella grunder. Detsamma gör ambassaden i Alger. Sveriges industriförbund understryker att försäljning av statligt kunnande måste ske på samma konkurrensvillkor som dem som gäller för privata konsult- och tillverkningsföretag. Lönsamhetskravet måste således uppehållas strikt.

Remissinstanserna tillstyrker i allt väsenfiigt föreslagna åtgärder för att ge myndigheterna ekonomisk stimulans till tjänsteexport. Instanser som ambassaden i Tunis, arbelarskyddsstyrelsen och Landstingsförbundet tar särskilt upp frågan om disponering av intäkter från tjänsteförsäljning. Dessa delar uppfattningen att myndigheter med sådana intäkter i huvudsak skall få disponera dem på egen hand. SIDA finner det riktigt att den föreslagna schablonavgiften till en myndighet som beviljar tjänstledighet inte skall erläggas av SIDA utan enbart av bolag. Detta är också utredningens förslag. SIDA menar vidare att frågan behöver övervägas ytterligare. Skogsstyrelsen vill peka på vikten av att fullständig ekonomisk goltgörelse utgår till den myndighet som tjänstgör som resursbas. Domänverket påpekar för sin del att rekommendation om schablonavgift inte bör ges en sådan strikt formulering att uppdrag med låg ersättning men av annan anledning hög angelägenhetsgrad faller utom räckhåll för bolagen. Konsultföreningen anser att det företag som engagerar en person skall vara skyldigt att till den statliga myndigheten erlägga de indirekta kostnader som följer med tjänsten och som kvarstår även sedan tjänstemannen beviljats tjänstledighet med C-avdrag.

De remissinstanser som har yttrat sig i frågan, bl. a. Sveriges industriförbund, Sveriges exportråd. Skandinaviska Projektlednings AB och Svenska

Prop. 1980/81:171                                                                   56

konsultföreningen framhåller att samtliga företag skall ha rätt att utnyttja kunnandet i de statliga myndigheterna. Konsultföreningen anför att myndigheterna bör iaktta fullkomlig neutralitet och låta statliga och privata bolag konkurrera på lika villkor i de fall en konkurrenssituation uppstår. Civilförsvarsstyrelsen instämmer men anser det inte rimligt att kräva atl statliga myndigheter och bolag förutsättningslöst skall åta sig att leverera tjänster till ett företag. En prioritering måste ske utifrån affärsmässiga principer.

Utredningens förslag om att försäljningen av tjänster skall vara obunden från hårdvaruintressen - det s. k. tjänstealternaiivet - delas av de remissinstanser som har uttalat sig bl. a. Sveriges exportråd, ambassaden i Tunis, televerket och civilförsvarsstyrelsen. Exportrådet anför vidare att denna princip sedan många år varil vägledande för de privata svenska konsultföretag som är verksamma utomlands varför den också bör fillämpas vid statlig konsultexport. Myndigheter och statliga bolag bör dock liksom privata konsultföretag kunna medverka som underleverantörer vid systemleveranser som sammanhålls av hårdvamleverantörer. De statliga tjänsteexportörerna bör, anför exportrådet, inte konkurrera utan samverka med andra exportörer där så är lämpligt för svensk export. Civilförsvarsstyrelsen menar att tjäntealternativet ger möjlighet att agera både på den rena tjänstemarknaden och inom ramen för enskilda system-projekt. Enligt ambassadens i Kuwait erfarenhet är bindningen mellan tjänsteexport och varuexport inom ramen för en paketlösning en verklighet bland de konkurrenter svenska företag möter på utlandsmarknaderna.

Att de statliga tjänsteexportörerna bör samverka med andra exportörer där så är lämpligt för svensk export tillstyrks av remissinstanserna, vilket har framkommit av det tidigare. Generaltullstyrelsen pekar dock på ett problem i sammanhanget. Styrelsen har för sin del inte ansett det vara förenligt med kraven på att myndigheten skall vara ojävig atl direkt medverka i företagens marknadsföring.

Åtgärder för att underlätta tjänsteexport i myndighetsform

Ett antal remissinstanser uttalar sig positivt om utredningens förslag till åtgärder för att underlätta tjänsteexport i myndighetsform. Ett mindre antal instanser berör de olika delförslagen.

Statens arbetsgivarverk nämner att en översyn pågår av statens utlands-lönenämnds funktion och verksamhetsområde. Statens våg- och trafikinsfitut delar utredningens synpunkter på utrikes förrättning, dvs. att begränsningar mjukas upp så att myndighet kan besluta om utrikes förrättning förutsatt att kostnaderna finansieras av intäkterna från utlandsverksamheten. Lantmäteriverket anser att utlandsreglementets regler måste göras mer gynnsamma och att försäkringsfrågorna bör ses över. Civilförsvarsstyrelsen menar att myndigheterna fritt bör kunna besluta om utrikes förrättning

Prop. 1980/81:171                                                                 57

förutsatt alt kostnaderna täcks av inläkter från utlandsverksamheten.

Utredningens förslag att möjligheterna atl bevilja enskilda tjänstemän tjänstledighet med C-avdrag bör vidgas om tjänstledigheten avser verksamhet i bolag som bedriver export av tjänster i vilka staten har ett väsentligl intresse tillstyrks eller lämnas utan erinran av bl. a. SIDA, statens vattenfallsverk, RRV, SMHI och Statskonsult AB. SIDA noterar att den föreslagna restriktiviteten med att bevilja enskilda tjänstemän tjänstledighet för uppdrag utomlands inte avser biståndet. SIDA förutsätter att myndigheterna varken direkt eller indirekt försvårar dess möjlighet att rekrytera enskilda individer inom staten för individuell anställning inom biståndsverksamheten. Statens vattenfallsverk stödjer förslag om förenkling av det cirkulär som reglerar tjänstledighet. Beredningen för internationellt tekniskt samarbete anser att reglerna för tjänstledighet för u-landsuppdrag bör vidgas så långt som är möjligt. Även konsultföreningen och industriförbundet vill vidga utformningen så atl möjlighet att utnyttja personal med tjänstledighet bör gälla alla företag och inte begränsas fill sådana där staten har ett väsentligt intresse. Dessa anser således att alla företag bör få samma behandling.

Bland de instanser som uttalar sig positivt om förordningen med vissa bestämmelser för statlig myndighets affärsdrivande verksamhet återfinns SIDA, statens vägverk, luftfartsverket, statskontoret, ambassaden i Dar es Salaam, försvarets forskningsanstalt (FOA), SCB och statens skeppsprovningsanstalt. SIDA föreslår atl ett tillägg görs så att förordningen skall vara fillämplig förutom på de särskilt uppräknade myndigheterna även på myndigheter som SIDA anmodar utföra uppdrag som finansieras med svenska biståndsmedel. Ambassaden i Dar es Salaam för fram en liknande synpunkt. Statskontoret ifrågasätter om inte en restriktion bör införas i förordningen med innebörd att affärsdrivande verksamhet i ufiandel skall ske med beaktande av myndighetens uppgift enligt instruktion och andra föreskrifter.

Tveksamhet mot förordningen framförs endast av patent- och registreringsverket (PRV) som ifrågasätter behovet och lämpligheten av att genom generella bestämmelser reglera en myndighets affärsmässiga verksamhet. Naturligare vore att reglera sådana frågor för varje myndighet för sig, t.ex. genom regleringsbrev.

Den förteckning över myndigheter som förordningen föreslås bli tillämplig på behandlas av några instanser. Generaltullstyrelsen anför att styrelsen inte i nuvarande läge bör omfattas av förordningen eftersom styrelsen med nuvarande resurser inte kan möta de krav på växande engagemang som förordningen ställer. Förenade fabriksverken anser att den inte behöver omfattas då möjligheter till ufiandsverksamhet redan är tillgodosedda i nuvarande verksamhetsförutsättningar. Enligt statskontoret kan även administrativa tjänster säljas varför statskontoret och RRV bör kunna omfattas av förordningen. FOA anser för sin del att FOA bör tas med i förordningen.

Prop. 1980/81:171                                                    58

Statens vattenfallsverk, som omnämns i förslaget till förordning, tolkar detta sä att utredningen förutsätter att vattenfall förutom genom SwedPower också skall bedriva tjänsteexport i myndighetsform. Vattenfall har inget att erinra mot detta.

Frågan om skattebestämmelser berörs endast av SIDA och ambassaden i Dar es Salaam vilka anser att offentliganställda i utlandstjänst bör befrias från skatt och i möjligaste mån sociala avgifter. Utan sådan avlastning torde myndigheternas anbud ej bli konkurrenskraftiga. Metoden inom biståndet att bokföra skatter och sociala avgifler på en särskild anslagspost är inte öppen för statliga myndigheter som i eget namn säljer tjänster utanför biståndet. Mot bakgrund bl.a. av att nybildade statliga konsultföretag inte skall bli beroende av SIDA avstyrker SIDA förslaget att skatter och sociala avgifter för statliga konsultexportföretag belastar anslaget Bilateralt utvecklingssamarbete anslagsposten Vissa landprogramkoslnader. Dels åtnjuter bolagens anställda skattefrihet enligt eltårsregeln (kommunalskattelagen 54 § h), dels måste bolagen enligl SIDA för sin överlevnad lära sig att konkurrera på kommersiella villkor utanför biståndet. Lantmäteriverket tillstyrker förslaget om att nuvarande regler om redovisningen inom SIDA av kostnaderna för skatter och sociala avgifter ses över.

Förslag om särskill statsanslag för tjänsteexportens utvecklande tillstyrks eller lämnas utan erinran av bl. a. televerket, PRV, SMHI och SCB. RRV anför att om tjänsteexporten bedrivs endast i bolagsform bortfaller behovet av ett sådant särskilt statsanslag.

Verksamhetens organisation och arbetsformer

Flertalet remissinstanser har inte behandlat dessa frågor.

Bland de instanser som särskilt uttalar stöd för utredningsförslagen beträffande de existerande statliga bolagen för tjänsteexport återfinns SIDA, beredningen för internationellt tekniskt samarbete, ambassaden i Kuwait och IVA. Vad gäller Swedtel konstaterar postverket och televerket att ett avtal har träffats mellan de två parterna om en breddning av Swedlels tjänster till att också omfatta postala tjänster. Samarbetet har lett till ett antal förfrågningar om konkreta konsultinsatser inom postverkets verksamhetsområde.

Domänverket anser att den bild utredningen tecknar av Swedforest som ett företag utan möjlighet att bemästra sina egna problem kan verket inte dela. Ansvaret att bemästra problemen ligger på bolagets ledning och en översyn pågår av bolagets verkamhet.

Statens vattenfallsverk menar att samverkan i form av att två konsultföretag ingår som delägare i 5H'erf/'otver- vilket har krifiserats av utredningen -har varit en nödvändig förutsättning för den hittillsvarande verksamheten. För att undvika eventuella awägningsproblem kan ledningsfunktionen i SwedPower förstärkas. Denna fråga övervägs av bolaget.

Prop. 1980/81:171                                                                 59

Enligt televerket är det angelägel att Swedec Inlernational AB:s verksamhet inte bör omfatta sådan export som med fördel kan bedrivas på annat håll.

Statens järnvägar anför att utredningsförslaget om former för medverkan i konsultverksamhet i ufiandel för SJ beaktas av SJ. Luftfartsverket delar utredningens bedömning om en succesiv uppbyggnad av konsultexportverksamheten inom luftfartsverket. De synpunkter som framförts om patent- och registeringsverkels verksamhet delas i huvudsak av patentverket. Verket är dock tveksamt till att låta SINTAB som ombud för palentverket marknadsföra verkets tjänster utomlands i eget namn.

Sveriges geologiska undersökning (SGU) liksom IVA tillstyrker förslaget om ett särskilt bolag för export inom geologiområdet. Elt arbele angående en internationalisering av den uppdragsfinansierade verksamheten pågår i enlighet med statsmakternas beslut.

Förslaget om att bilda ett särskilt bolag för export av tjänster från lantbrukssektorn har fått ett blandat mottagande bland remissinstanserna. SIDA, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, Sveriges lantbruksuniversilet (SLU), domänverket, SFO, IVA och statens jordbruksnämnd återfinns bland dem som tillstyrker förslaget. Vissa myndigheter på lantbruksområdet framhåller dock att de f. n. kan avvara endast mycket begränsade resurser för en exportverksamhet.

SIDA, som är en vikfig intressent i sin roll som beställare och förmedlare av uppdrag till det föreslagna bolaget, tillstyrker att arbetet drivs vidare på det stegvisa sätt som utredningen föreslår och att möjligheterna fill samordning med redan existerande tjänsteexportörer pä lantbmksområdet tas fill vara. Skogsstyrelsen anför att arbetet med bolagsbildning bör ske i nära anslutning till prövningen av Swedforests framlida verksamhet. Det föreslagna akfiekapitalel synes enligt skogsstyrelsen vara alltför lågt. Lantbmksuniversiletet bedömer också att akfiekapitalel är för lågt och att det bör prövas om inte näringslivet kan medverka finansiellt i bolaget. SLU anför vidare att huvudsyftet med bolaget skall vara att tillhandahålla paketlösningar. Etablerandet av bolaget får inte hindra eller försvåra möjligheterna för ett direkt samarbete mellan olika stafiiga organ. SLU understryker också vikten av att bolaget inom ramen för det marknadsmässiga utrymmet ges mycket stor flexibilitet beträffande lönesättning och anställningsvillkor för inhyrd personal och även förmåner till respektive medverkande insfitutioner, myndigheter och företag.

Domänverket har föga att erinra mot förslaget men anser att det nya företaget inte bör erbjuda tjänster inom skogsnäringens område utan i stället etablerar samarbete med Swedforest. Verkel vill bestämt avråda från att bilda ett enda företag på den slatliga lantbruksseklorn. SFO ställer sig något tveksam till lösningen av ägarfrågan beträffande detta bolag och menar att det är väsentligt att de myndigheter som ska bidra med personella resurser också är delägare.

Prop.  1980/81:171                                                                 60

Beredningen för internationeni tekniskt samarbete liksom Sveriges exportråd, Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och Sveriges industriförbund uttrycker tveksamhet rörande bolag på lantbruksområdet med hänsyn till att det redan finns flera företag/organ som arbetar inom denna sektor. Som exempel nämns Swedfarm och SAPP inom Sveriges exportråd. Del föreslagna bolaget skulle i viss utsträckning konkurrera med redan befintliga organ. En samverkan mellan dessa olika organ kan vara att föredra och slaten bör i stället verka för en ökad samordning mellan berörda organ och inle företa en ålgärd som ytteriigare splittrar detta område.

Enligt statens utsädeskontroll kan ett samordnande konsultorgan vara till nytta men ifrågasätter om det föreslagna konsultbolaget skall kunna baseras på endast en ansvarig i kombinalion med inhyrda tjänster.

Fiskeristyrelsen anför atl den inte tagit definitiv ställning lill utredningens förslag. Om bolaget kommer till stånd finner styrelsen att fiskefrågorna i enlighet med utredningsförslaget bör koncentreras till en egen avdelning i nära lokal anslutning till styrelsen.

Även förslaget beträffande småföretagssektorn har fått ett blandat mottagande. Förslaget stöds av SIDA, statens industriverk och utvecklingsfonden i Stockhoms län medan Sveriges exportråd och Sveriges industriförbund avstyrker förslaget.

Industriverket är berett att medverka till en försöksverksamhet för atl närmare utröna om det finns marknadsmässiga förutsättningar för en sådan verksamhet under förutsältning att utvecklingsfondens övriga verksamhet inte påverkas. Utvecklingsfonden i Stockhoms län poängterar vikten av att andra fonder, industriverket, exportrådet m.fl. intressenter engageras i verksamheten inom ramen för en referensgmpp. Arbetet under försöksperioden bör ske som ett statsfinansierat uppdrag med begränsat risktagande för "entreprenören". Fonden förklarar sig mot denna bakgrund beredd att utföra uppdraget på begäran av regeringen förutsatt att kostnaderna täcks av särskilda anslag.

Länsstyrelsen i Västerbottens län, utvecklingsfonden i detta län samt Västerbottens handelskammare tillstyrker verksamheten som sådan men anser att den bör förläggas till Skellefteå och knytas fill den likartade verksamhet som Expolaris där håller på att bygga upp.

Exportrådet och industriförbundet kan inte finna att några exportfrämjande småindustripolitiska mofiv föreligger för det föreslagna konsultbolaget och ser ingen anledning att inom utveckHngsfonderna bygga upp en kapacitet för exportservice avseende utvecklingsländer. Bislåndspolifiska skäl kan motivera att Sverige gör vissa ytterligare insatser på småindustriområdet i u-länder men detta får bekostas av biståndsmedel.

Statens vägverk delar utredningens uppfattning om lämpligheten av att inrätta en särskild funktion inom verket med uppgift att svara för konsultfrågor. Statens väg- och trafikinstitut tar upp frågan om samverkan inom  väg-  och  trafiksektorn.   Förslaget  att  i  myndigheter  inrätta  en

Prop. 1980/81:171                                                                 61

kontaktfunktion för tjänsteexport i etl inledningsskede stöds av postverket, luftfartsverket, SMHI och SCB.

Samverkan för statlig tjänsteexport

Ett anlal instanser pekar på betydelsen av rådgivning och central samverkan men har olika meningar om formerna för sådan verksamhet samt behovet av stödinsatser. Flera instanser ger sitt slällningstagande utan närmare kommentarer.

Riksrevisionsverket (RRV), patent- och registreringsverket (PRV), luftfartsverket, lantmäteriverket, SMHI, generaltullstyrelsen, styrelsen för teknisk utveckling (STU), Statskonsult AB, ambassaden i Alger och Kuwait, Skandinaviska Projektlednings AB, IVA och Landstingsförbundet återfinns bland de instanser som delar utredningens förslag beträffande Statskonsult International AB (SINTAB). Statskonsult är berett att stödja förslaget på grundval av de motiv utredningen angivit. RRV menar att SINTAB kan vara ett lämpligt organ för att i eget namn ombesörja marknadsföring och försäljning av myndigheters tjänster. Organisafionen bör, enligt RRV, inte i någon utsträckning vara anslagsfinansierad.

STU anför atl det är av vikt att ett eventuellt avtal mellan slaten och SINTAB utformas så att SINTAB kan uppfylla ställda krav. PRV menar att SINTAB kan utgöra ett värdefullt stöd ät myndigheterna vid tjänsteexport men uttalar viss tveksamhet inför att SINTAB skall sälja i eget namn. Luftfartsverket framhåller att försiktighet måste iakttas så att inte myndigheternas initiativ försvåras av SINTAB eller att SINTAB blir en hindrande mellanhand. Enligt IVA bör SINTAB filldelas de föreslagna uppgifterna men inte erhålla särskill statsanslag härför.

Civilförsvarsstyrelsen, statens skeppsprovningsanstalt och slalens väg- och trafikinstilut stödjer förslag om ett centralt organ för rådgivning. Styrelsen kan dock inte uttala sig om huruvida SINTAB är del lämpligaste organet.

SIDA, beredningen för internationellt tekniskt samarbele, televerket, statskontoret, ambassaden i Tunis, Sveriges industriförbund. Svenska konsultföreningen och TCO återfinns bland de instanser som avstyrker ulredningens förslag. SINTAB kan enligt industriförbundet åta sig vissa serviceuppgifter gentemot övrig statlig tjänsteexport men bör inte filldelas en samordnande roll och inte heller några statsanslag. SIDA anför att man inte finner utredningsförslaget helt övertygande. Frågan torde kräva ytterligare överväganden. Beredningen för internationellt tekniskt samarbete anser att SINTAB skulle kunna utveckla sin kompetens till att ge råd till myndigheter som avser att starta konsultföretag. Däremot menar beredningen all erforderlig samordning i frågor om statlig tjänsteexport kan - om den behövs - ske på departemental nivå eller vid en myndighet. Televerket finner förslaget om samordning och representant för övriga tjänsteexporlerande

Prop.  1980/81:171                                                                 62

företag både omotiverat och kostsamt. Berörda myndigheter kan enligt statskontoret utbyta erfarenheter genom informella kontakter. Med den linje Svenska konsultföreningen föreslår för ijänsteexport finns inget behov av samordnande uppgifter. Nödvändig sakkunskap finns inom de privata konsultföretagen.

Ambassaden i Tunis och slalens skeppsprovningsanstalt anför att de föreslagna uppgifterna skulle kunna läggas på Sveriges exportråd. TCO är av samma uppfattning men anser att exportrådet f. n. har fel organisation och inrikting för detta.

Sveriges exportråd tar också upp frågan om rådets roll i den statliga tjänsteexporten. Exportrådet anför därvid att rådet liksom utredningen finner det rimligt att myndigheter som ägnar sig åt export inom myndighetsramen i princip likställs med andra exportörer när del gäller rättigheter att utnyttja denna organisation och skyldigheter gentemot den exportfrämjande verksamheten, såsom krav på abonnemang hos rådet.

Några remissinstanser som SIDA, RRV, IVA och luftfartsverket avstyrker förslaget om en central beredning inom regeringskansliel. En nödvändig samordning på departemental nivå bör kunna åstadkommas utan att sådan samverkan ges en fast organisatorisk form. Motsvarande fördelar torde enligt luftfartsverket kunna uppnås genom att de statliga exporlfrämjande och samordnande resurserna inom regeringskansliet koncentreras fill den för utrikes- och handelsdepartementen gemensamma handelspolifiska organisationen.

Utredningsförslaget tillstyrks av bl. a. televerket, statskontoret, SMHI, generaltullstyrelsen, STU, Statskonsult AB, Sveriges exportråd och Svenska konsultföreningen. Enligt televerket är en beredning motiverad under förutsättning att den inte ingriper i de tjänsteexporlerande företagens normala verksamhet. Likaså är en förstärkning av regeringskansliet för tjänsteexporlfrågor nödvändig. På sikt bör enligt STU beredningen förläggas till ett befintligt organ.

Den föreslagna beredningen bör enligt statskontoret efter tre år utvärdera utvecklingen av den statliga tjänsteexporten och då pröva behovet av särskilda stödinsatser. RRV, Skandinaviska Projektlednings AB och IVA menar att en försöksperiod om fem år kan vara lämplig med hänsyn till dels den tid som bör förflyta för att effekterna av verksamheten skall kunna bedömas, dels den tid som behövs för utvärderingen. STU delar utredningens förslag om en fyraårig försöksverksamhet.

Förutom televerket och luftfartsverket tar Sveriges industriförbund upp frågan om en förstärkning av regeringskansliet för statliga tjänsleexportfrå-gor. Industriförbundet förutsätter därvid alt sådana instruktioner utfärdas till utrikes- och handelsdepartementen och beskickningarna att varje misstanke om diskriminering mot privata företag undanröjs.

Förslagen om att studera förutsättningarna att exportera från landstings-och primärkommunala seklorn tillstyrks av statskot\toret, RRV, läkemedels-

Prop. 1980/81:171                                                   63

beredningen, STU, IVA, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, LO och ambassaden i Kuwait. Kommunförbundet finner det troligt att en marknad finns för export av förvaltnings/adminislrationskunskap, vilken kan få betydelse för att på sikt underlätta teknisk konsult- och entreprenadexport.

Prop. 1980/81:171 64

Innehåll

Propositionen..................................................................         1

Propositionens huvudsakliga innehåll.............................. ....... 1

Förslag till lag om ändring i lagen (1975:490) om beslutanderätt för

Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m.m.........          2

Förslag till lag om tidsbegränsning av anställning av marknadssekre
terare m.fl........................................................................         3

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1981     4

1.    Inledning...................................................................         4

2.    Export av tjänster från statliga myndigheter och bolag                6

2.1          Allmänt............................................................. ....... 6

2.2          Verksamhetens inriktning................................. ....... 7

2.3          Åtgärder för alt underlätta tjänsteexport i myndighetsform                It)

2.4          Verksamhetens organisation och arbetsformer       15

2.5          Samverkan för statlig tjänsleexport................. ..... 17

3.         Beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m.m                        19

4.         Upprättade lagförslag............................................... ..... 23

5.         Hemställan................................................................ ..... 23

6.         Beslut........................................................................ ..... 24

Bilagor

1.         Sammanfattning av (SOU 1980:23) Statligt kunnande till salu. Betänkande av konsultexportutredningen                                                                                      25

2.         Sammanfattning av remissyttrandena...................... ..... 50

GOTAB  Stockholm 1981