om ett samlat program för skolledarutbildning. (Proposition 1985/86:173)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1985/86:173

om ett samlat program för skolledarutbildning

Prop. 1985/86:173

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har lagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprolokollet den 30 april 1986.

På regeringens vägnar Svante Lundkvist

Bengt Göransson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås elt samlat program för skolledarutbildning saml om statliga insatser i detla utbildningsprogram.

Den nya skolledarutbildningen föresläs omfatta fyra steg: rekryterings-utbildning, introduktionsutbildning, fördjupningsutbildning och kontinuerlig fortbildning.

De olika delarna i skolledarutbildningen skall ha ett gemensamt mål. Staten bör ha ett vissl ansvar för utbildningen som helhel samt etl särskilt ansvar för fördjupningsutbildningen och delar av den kontinueriiga fortbildningen. I övrigi bör kommunerna ha huvudansvaret med stöd av den stafiiga skoladministrationen.

Förslagen i propositionen innebär en omdisponering av de nuvarande kostnaderna för skolledarutbildning, bl.a. genom att det statliga bidraget fill kommunerna för arbetsavlastande åtgärder för skolledarna föreslås upphöra. I stället föreslås etl statligt bidrag till kommunerna för olika insatser i det totala utbildningsprogrammet saml resurser till SÖ och länsskolnämndema för utbildningsinsatser för skolledare.

Den nya ordningen för skolledarutbildning föresläs gälla fn.o. m. budgetåret 1987/88.

1 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 173

Utbildningsdepartementet pp- 1985/86:173

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 april 1986

Närvarande: statsrådet Lundkvist, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, Andersson, Bodslröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande; statsrådet Göransson

Proposition om ett samlat program för skolledarutbildning

1 Inledning

I prop. 1975/76:39 om skolans inre arbete behandlades frågan om utbildning av skolledare. En försöksverksamhet med skolledarutbildning hade redan tidigare inletts. Genom riksdagens beslul i anledning av propositionen infördes en särskild utbildning av alla skolledare i landet. Denna utbildning genomförs av skolöverstyrelsen (SÖ) och har bedrivits i 10 regioner. Under en 1 O-årsperiod har ca 5000 skolledare genomgått utbildningen. Den har i regel organiserats sä att samtliga skolledare i en kommun har utbildats samtidigt. I och med utgången av budgetåret 1986/87 har skolledarutbildningen kommit att omfatta landets samtliga kommuner.

Utredningen om skolans inre arbete (SIA-utredningen) behandlade i sitt huvudbetänkande (SOU 1974:53) bl.a, frågor om rekrytering av skolledare. Utredningen erinrade om vikten av alt skolledarna rekryteras ur olika lärarkategorier samt om att andelen kvinnliga skolledare var mycket ringa. En särskild ulredning med uppgift atl föreslå ålgärder i syfte atl öka andelen kvinnliga skolledare tillsattes och avlämnade år 1980 belänkandet (SOU 1980:19) Fler kvinnor som skolledare, I utredningen förordades bl.a. en särskild rekryleringsutbildning.

I 1985 års budgetproposition (prop. 1984/85:100 bil. 10 s. 49 fO föreslog jag vissa rikllinjer för utbildningsinsatser för skolledare. Därvid angav jag att inriktningen av den framtida skolledarutbildningen borde vara följande:

- etl samlat utbildningsprogram som omfattar fyra delinsalser bör starta: rekryleringsutbildning, introduktionsutbildning, fördjupningsutbildning och kontinuerlig fortbildning

- alla delar av utbildningen skall präglas av en gemensam målsättning

- rekryteringsutbildningen bör särskilt inrikta sig på behovet av fler kvinnliga skolledare och av skolledare som kommer från olika lärarkategorier.

Regeringen anslöt sig lill mina förslag och riksdagen hade inget att erinra (UbU 15, rskr 198). Regeringen uppdrog genom beslul den 30 maj 1985 åt SÖ alt med

beaktande av vad som angetts i budgetpropositionen utforma elt samlat Prop. 1985/86:173 program för skolledarutbildningen. Uppdraget skulle redovisas efler samråd med Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet.

SÖ tillsatte en arbetsgrupp för att ta fram etl underiag för sitt beslut. I arbetsgruppen ingick företrädare för Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet. Arbetsgruppen har också haft kontakter med representanter för skolledarnas fackliga organisationer. Arbetsgruppen lade i september 1985 fram rapporten Framtida skolledarutbildning (SÖ:s rapport R 85:26).

SÖ ställde sig bakom arbetsgruppens förslag och överlämnade med skrivelse den 7 november 1985 detta jämte eget yttrande till regeringen. I del följande kallar jag arbetsgruppens förslag jämte SÖ:s yttrande för SÖ:s förslag. En sammanfatining av SÖ:s förslag bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 1.

SÖ:s förslag har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Jag har samrått med utbildningsministern.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Allmänna utgångspunkter

Den omfattande reforrneringen av skolväsendet liksom samhällsutvecklingen i övrigt har medfört att skolledarens roll har förändrats väsentligt under det senaste årtiondet.

De nya läroplanerna för grundskolan (Lgr 80) och kommunal och statlig utbildning för vuxna (Lvux 82) samt utvecklingen av gymnasieskolan till följd av rikdagsbeslul i anledning av propositionen 1983/84:116 om gymnasieskola i utveckling anger en delvis ändrad syn på styrningen av del allmänna skolväsendet. En ökad målstyrning och ökad lokal frihet att svara för utformningen av verksamheten ersätter den tidigare detaljregleringen. Skolans personal måste därför ha kunskap om målen och kompetens atl realisera dem.

Skolledaren har en nyckelroll i förverkligandet av den nationella skolpolitiken. Skolledaren har det dagliga ansvarel för alt skolverksamheten organiseras på ett sådanl sätt att målen uppfylls. Det pedagogiska ledningsansvaret för skolarbetet år skolledarens primåra uppgift. För atl kunna utöva den måste skolledaren emellertid även ha förmåga att organisera och administrera verksamhelen i skolan. En viktig uppgifl är därvid rollen som arbetsgivarföreträdare.

En skolledaruppgift som har ökat i vikt är ocksä atl kunna se ungdomsskolan som en del i en samlad kommunal verksamhet för barn och ungdom.

Den grundsyn som präglar regeringens politik på skolområdet är alt skapa en skola för alla. Jag har utvecklat denna grundsyn bl.a. i 1985 års budgetproposition. Det synsätt på skolans mål och verksamhetens utform-

tl Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 173

ning som jag därvid redovisat bör ligga till grund också för utformningen av skolledarutbildningen.

Prop. 1985/86:173

2.2 Skolledarutbildningens allmänna inriktning, mål och innehåll

Mitt förslag: Den samlade skolledarutbildningen skall omfatta fyra steg:

1. Rekryteringsutbildning med kommunerna som ansvariga.

2. Introduktionsutbildning, likaså med kommunerna som ansvariga. För båda dessa steg bör den statliga skoladministrationen ge stöd.

3. Fördjupningsutbildning med statligt ansvar.

4. Kontinuerlig fortbildning med såväl kommunerna som staten som ansvariga.

De olika delarna i utbildningen skall sammanfattningsvis ha följande gemensamma mål:

1. Skolledarna måste få goda kunskaper om de samhälleliga målen för skolväsendet, som de kommer till uttryck i de måldokument som riksdag och regering faslställt.

2. Skolledarna skall ges förutsättningar för ett ledarskap som stimulerar en utveckling av verksamheten i skolorna i riktning mot en allt bättre uppfyllelse av målen.

3. Skolledarna skall få god kunskap om de regler och system, såväl statliga som kommunala, som styr verksamheten.

SÖ:s förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna ställer sig samfällt positiva till alt en samlad skolledarutbildning organiserad i fyra steg och med en gemensam målsättning kommer till stånd. Statskontoret menar dock alt det är svårt alt utifrån SÖ:s förslag bedöma rimligheten i den utbildning som föreslås, dels vad gäller omfattningen totalt, dels vad gäller avvägningen tids- och innehållsmässigt mellan introduktions- och fördjupningsutbildning.

Skälen för mitt förslag: Skolledarutbildningens indelning i fyra steg med en gemensam målsättning har, som jag nämnt tidigare, redan behandlats av riksdagen. Det ansågs då naturligt att utbildningen delas upp i olika steg med något olika inriktning inom en samlad ram. Det har vid remissbehandlingen inte framkommit någol som ger anledning alt ändra detta ställningslagande,

SÖ:s förslag ger en god grund för att fastställa skolledarutbildningens allmänna inriktning, mål och innehåll. Genom en uppläggning av skolledarutbildningen i olika steg bör det bli möjligt atl ge skolledarna en kontinuerlig utbildning, där de olika stegen svarar mot de vid olika tidpunkter aktuella behoven hos en skolledare. För att utbildningen skall kunna fungera som en sammanhållen helhel är det nödvändigl alt de olika delarna

präglas av en gemensam grundsyn. Även för de delar där kommunerna i Prop. 1985/86:173

mitt förslag får det direkta genomförandeansvarel menar jag därför att det

är naturligt att SÖ och länsskolnämndema ger vissa allmänna råd om hur

utbildningen kan läggas upp och atl kommunerna också erbjuds stöd i form

av t.ex. utbildningsmaterial för atl genomföra utbildningen. Inte minsl i

förhållande till små kommuner är det viktigt att länsskolnämndema även är

beredda att ge omfattande stöd och ta på sig en samordningsfunktion.

När del gäller de övergripande målen för utbildningen har de allmänt tillstyrkts av remissinstanserna. Delta innebär jämfört med den nuvarande skolledarutbildningen en ökad betoning av behovel av atl ge skolledarna kunskap om de samhälleliga målen för skolväsendets olika delar och skolledarnas ansvar för att bidra till förverkligandet av dessa. Såväl forskning som praktiska erfarenheter från utvecklingsarbete visar den stora betydelse skolledarna har när del gäller all fä lill stånd en utveckling av skolan i den riktning läroplanerna anger. Skolledarna måste genom utbildningen få kunskaper och kompetens för att kunna leva upp lill det ansvar detta innebär.

De åtgärder som jag i det följande kommer alt föreslå bör principiellt avse skolledare i grundskola, gymnasieskola, kommunal utbildning för vuxna (grundvux och komvux) och särskola. Med skolledare avses här rektorer och studierektorer. När det gäller framför allt fördjupningsutbildning bör också skolledare i specialskolor, sameskolor, siatens skolor för vuxna och folkhögskolor omfattas. Även föi- de övriga delarna av skolledarutbildningen är del önskvärt all skolledarna i de senast nämnda skolformerna får tillgång till molsvarande utbildning. Eftersom mina förslag i dessa delar till stor del bygger på kommunala insatser kan dock inte skolledare i andra skolformer än sådana med kommunal huvudman formellt omfattas. Detla bör dock inte hindra att ocksä skolledare frän andra skolformer får delta efter överenskommelse med kommunerna. I den mån staten genom SÖ och länsskolnämndema medverkar i dessa delar av utbildningen bör utbildningen planeras så att också dessa andra skolformers behov uppmärksammas. Jag avseratt inför 1987 års budgetproposition återkomma till frågan om eventuellt resursbehov inom dessa skolformer för skolledarutbildning.

Med begreppet kommun och skolstyrelse avser jag i förekommande fall även landstingskommun och utbildningsnämnd.

2.3 Utbildningens delar

2.3.1 Rekryteringsutbildningen

Prop. 1985/86:173

Mitt förslag: Kommunerna skall ha ansvarel för en utbildning i syfle att rekrytera skolledare. Den statliga skoladministrationen skall ge visst stöd lill kommunerna. Små kommuner med ringa och sporadiskt förekommande rekrytering skall vid behov kunna vända sig lill länsskolnämnden och där få erforderlig hjälp och stöd. Målet skall vara atl rekrytera människor med en personlig lämplighet för skolle-daryrket. Särskill bör syftet vara atl åsladkomma en könsmässigt jämnare rekrytering och alt främja en rekrytering av lärare med olika utbildningsbakgrund.

SÖ:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med milt förslag. SÖ beskriver rekryteringsiitbildningens tänkta innehåll och arbetsformer, men menar att förslagen i denna del endasl kan vara vägledande för kommunerna efiersom de mäste anpassas till behoven i varje kommun.

Remissinstanserna: Förslaget om ett särskilt rekryteringsprogram under kommunernas ansvar och med stöd frän staten tillstyrks av remissinstanserna. Många remissinstanser menar att rekryteringsprogrammet är synnerligen viktigt och alt del fått för liten uppmärksamhet i SÖ:s förslag. Rekryteringsulbildningens betydelse från jämställdhetssynpunkt markeras kraftigt av flera remissinstanser, säväl länsskolnämnder som en del kommuner, landsting och fortbildningsavdelningar samt Landsorganisationen i Sverige (LO).

I många yttranden betonas behovet av att länsskolnämndema samordnar rekryleringsprogram för flera, särskilt mindre, kommuner för atl åstadkomma en bredare bas för rekrytering av skolledare.

Skälen för mitt förslag: Jag anser all SÖ:s förslag när del gäller rekryteringsutbildningens innehåll och verksamhetsformer i huvudsak kan ligga fill grund för en lokall utarbetad rekryleringsutbildning. Jag vill, i likhet med ett flertal remissinstanser, kraftigt markera rekryteringsutbildningens betydelse när det gäller att få lämpliga skolledare. Det är inte fillfredsställande alt tillsättningen av skolledare har sådana brister som SÖ beskrivit med ringa andel kvinnor, ojämn fördelning mellan olika lärarkategorier och tillsättning med sökande från företrädesvis det egna rektorsområdet eller kommunen. Elt syfte med rekryteringen mäste därför vara bl.a. alt stimulera kvinnor att bli skolledare liksom att åstadkomma en jämnare rekrytering mellan olika lärarkategorier. Jag utgår från att dessa frågor kommer att uppmärksammas i planeringen av rekryteringsutbildningen.

Rekryteringsutbildningen bör ge en klar bild av skolledaryrkels innehåll och de förväntningar som ställs på skolledaren. Inslag av praktikperioder bör anordnas. Dessa kan ge underlag för elt personligt ställningstagande till om en kursdeltagare passar som skolledare. Praklikperioderna bör, liksom den övriga delen av rekryleringsutbildningen, kontinuerligt utvärderas.

Kommunerna bör, i enlighet med SÖ:s förslag, ha huvudansvaret för

rekryleringsutbildningen. För atl man skall få en fasthet i rekryteringsutbildningen är det önskvärt atl kommunerna inventerar sitt rekryteringsbehov pch upprättar en plan för utbildningen. SÖ bör ge vissa allmänna råd och utarbeta visst material för utbildningen som stöd till kommunerna. Länsskolnämndema bör bistå kommunerna vid utbildningens planering, liksom också stimulera till kommunal samverkan när sådan framstår som naturlig.

Jag kommer senare att föreslå att statsbidragen till kommunerna för lokal skolutveckling skall utökas för all ge ökat utrymme för utbildningsinsatser för skolledare. Dessa statsbidrag bör ocksä kunna användas för att täcka vissa kostnader i samband med rekryleringsutbildningen.

Prop. 1985/86:173

2.3.2 Introduktionsutbildningen

Mitt förslag: En skolledare skall genomgå introduktionsutbildning under de närmaste åren efter tillträdet av tjänsten. Utbildningsinsatsen bör genomföras av kommunerna men den statliga skoladministrationen skall erbjuda kommunerna hjälp vid såväl planering som genomförande av utbildningen.

SÖ:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna instämmer i att kommunerna skall ha ansvar för introduktionsutbildningen. Flera av länsskolnämndema anser att länsskolnämndema bör kunna vara samordnare för delar av utbildningen, vilket skulle innebära fördelar framför allt för mindre kommuner. Länsskolnämnden i Stockholms län anser exempelvis att länsskolnämndens egna tjänstemän eller till nämnden knutna experter bör vara handledare. Flera remissinstanser anser alt del statliga stödet till kommunerna måste ökas om kommunerna skall ha ansvar för introduktionsutbildningen.

Skälen för mitt förslag: Introduktionsutbildning är av väsentlig betydelse för all den nya skolledaren skall kunna fungera inom hela sitt arbetsfält. Det är mot den bakgrunden enligt min mening nödvändigt atl introduktionsutbildningen är obligatorisk för skolledaren och atl den startar så tidigt som möjligt under skolledarens tjänstgöringslid. Kommunerna bör därför upprätta en plan för introduktionsutbildning som i tillämpliga delar avpassas till den nya skolledarens individuella utbildningsbehov. Som elt viktigt inslag i utbildningen bör ingå alt den nya skolledaren får tillgång till handledning av en erfaren skolledare.

När det gäller utbildningens innehåll är det naturligt att en tyngdpunkt ligger pä de praktiska och administrativa färdigheter som en skolledare behöver för att kunna fungera som ledare av verksamheten i skolan. Det gäller t.ex. kunskaper om författningar inom skolväsendel och arbetsrättsliga reglers tillämpning. Jämfört med SÖ:s förslag menar jag dock all del är angeläget att markera att det pedagogiska ledarskapet bör tas upp redan i introduktionsutbildningen. Eftersom konkreta, administrativa uppgifter är de som är lättast alt precisera och delegera, kan det falla sig naturligt att den nya skolledaren i första hand ägnar sig åt dessa. Häri ligger en risk atl

den nya skolledaren i sin uppfattning av sin egen yrkesroll låser sig vid de administrativa uppgifterna, samtidigt som denna uppfattning förstärks av omgivningen. Skolledaren kan då senare ha svårt att hävda andra väsentliga uppgifter som l.ex. det pedagogiska ledarskapet.

När det gäller ansvarel för genomförandet av utbildningen är del enligt min mening naturiigt att detta ligger hos kommunerna. Genom elt kommunalt huvudmannaskap ges bl.a. förutsättningar att på etl smidigt sätt anpassa utbildningen till skolledarens dagliga arbete.

I likhet med vad jag föreslagit för rekryteringsutbildningen bör den statliga skoladministrationen ge stöd till kommunerna. Statsbidragen fill kommunerna för lokal skolutveckling bör likaså kunna användas för introduktionsutbildningen.

Prop. 1985/86:173

2.3.3 Fördjupningsutbildningen

Mitt förslag: Staten skall ha ansvar för en fördjupningsutbildning för skolledare.

Fördjupningsulbildningen skall mer metodiskt och fördjupat än tidigare utbildningsdelar innefatta moment som speglar målen för skolledarutbildningen. Utbildningen bör således omfatta följande områden:

O skolväsendets mål och vad som ligger bakom dessa O skolväsendel i ett samhällsperspektiv, olika skolformers framväxt

och villkor O styrinstrumenten för skolväsendet, såsom läroplaner och regelsystem O barns och ungdomars utveckling, vuxenpedagogik O inlärnings- och undervisningsprocessen, lokal skolutveckling och

utvärdering O ledarskap i skolan och andra organisationer O skolledaren som arbetsgivarföreträdare O skolan som en del av samhällets samlade verksamhet för barn och

ungdom

Fördjupningsutbildningen skall omfatta ca 60 utbildningsdagar under en två-treårsperiod och ingå i skolledarens tjänsl.

SÖ skall ha det övergripande ansvaret för fördjupningsutbildningens planering. Utrymme bör dock finnas för lokal anpassning i samråd med berörda kommuner och länsskolnämnder.

Särskilda resurser skall finnas inom SÖ för planering och ledning av utbildningsprogrammet.

Utbildningen skall bedrivas regionalt med stöd av särskilda samrådsgmpper.

En utbildningsledare bör finnas inom varje region med uppgift atl planera och genomföra fördjupningsutbildningen inom regionen samt bistå kommunerna vid deras planering och genomförande av andra delar av det samlade utbildningsprogrammet.

Expertismedel bör finnas inom resp. region att användas lill utbil-darinsatser med tonvikt på fördjupningsprogrammet.

SÖ:s förslag: Överensstämmer till slora delar med milt förslag. Mitt Prop. 1985/86:173 förslag innebär dock en starkare betoning av skolväsendets roll i samhället, kunskaper om inlärningsprocessen och det pedagogiska utvecklingsarbetet.

Beträffande det övergripande planerings- och ledningsansvaret överensstämmer SÖ:s förslag med mitt förslag.

SÖ föreslår 21 fasta utbildartjänsler att ingå i en regional utbildningsorganisation knuten till SÖ. Dämtöver föreslås rörliga resurser motsvarande 7 tjänster. Utbildarna föreslås ingå i elt regionalt ulbildarlag, där SÖ utser en utbildningsledare i vatje lag.

Remissinstanserna: Förslagels grundtanke att staten skall ange mål och innehåll i fördjupningsutbildningen för alt en likvärdig standard skall garanteras, tillstyrks allmänt av remissinstanserna. Inslaget av siudier av ledarskap i andra organisationer uppmärksammas som positivt av bl.a. länsskolnämndema i Kronobergs och Jämtlands län samt LO. Kritik mot delar av fördjupningsulbildningen anförs från statens arbetsgivarverk (SAV), statens institut för personalutveckling (SIPU), länsskolnämnden i Stockholms län och Västerviks kommun. Innehållet bör enligt dessa remissinstanser göras mer verksamhelsinriktat.

Tiden för fördjupningsutbildningen anses överlag vara väl avvägd. Några instanser, bl.a. Stockholms kommun, anser att den sammanlagda tiden för introduktions- och fördjupningsutbildning kan kortas ner.

Beträffande organisationen av utbildningen tillstyrks de två centralt placerade ledningstjänslerna allmänt. De flesta remissinstanserna är negativa till den uppbyggnad av utbildningsorganisation som SÖ föreslår. Tanken atl SÖ via en fasl utbildarstab skall ha ansvar för genomförandet av fördjupningsutbildningen avvisas av UHÄ, statskontoret, RRV och SIPU. Länsskolnämndema uppvisar i huvudsak samma reaktion. De anser överlag att andelen fasta tjänster på SÖ skall minskas kraftigt och motsvarande resurser i stället läggas på länsskolnämndema. UHÄ, flera länsskolnämnder m.fl. remissinstanser förordar samarbete med högskolan. Svenska kommunförbundel anser att mot ett system av fasta tjänster talar att en framlida utbildningsorganisation måste anpassas till de kvantitativa behoven liksom lill de ekonomiska realiteterna. Flera av kommunerna, t.ex. Danderyd, Slockholm, Sölvesborg och Kiruna, tillstyrker SÖ:s förslag. Även Landstingsförbundet och Skolledarförbundet tillstyrker förslaget.

Skälen för mitt förslag:

Ansvar för ulbUdningen

Staten fastställer de övergripande målen för skolväsendets olika delar. Det är då naturligt att staten också har ett ansvar för att skolledarna har de kunskaper och den förmåga som erfordras för att lokalt bidra till förverkligandet av dessa mål. För att den likvärdighet över landet och den kvalitet, som jag menar är nödvändig för fördjupningsutbildningen av skolledare, skall garanteras, är det enligt min mening naluriigl att den statliga skoladministrationen får huvudansvaret för utbildningen. Självklart är del än-

dock önskvärt att utrymme ges för regional och lokal anpassning av utbild- Prop. 1985/86:173

ningen enligt önskemål från dels kommuner och länsskolnämnder, dels

kursdeltagarna. Möjlighet till viss sådan anpassning bör finnas såväl när

del gäller former för och omfattning av utbildningen, som när det gäller

innehåll.

Innehåll

Fördjupningsutbildningen skall ge förutsättningar för en utveckling av skolan i enlighet med läroplanernas mål. Skolledarna bör i ökad utsträckning bli professionella i bemärkelsen all deras ledning av verksamheten grundas pä kunskaper och insikter om såväl skolans mål och bakgrunden till dessa, som hur undervisningsprocessen fungerar från framför allt elevernas synpunkl. Skolledarna måste vidare få kunskap om ledningsfunktionen som sådan och hur den ter sig från lärares, övriga anställdas, elevers och föräldrars synpunkl. Inom ramen för utbildningen bör skolledarna också få fördjupade insikter i hur skolan resp. vuxenutbildningen fungerar i ett bredare kommunalt och samhälleligt sammanhang.

Det är enligt min mening önskvärt att utbildningen genomförs på ett sådant sätt att deltagarna kommer i kontakt med personer med olika infallsvinklar i berörda frågor. Det kan gälla såväl mer erfarna skolledare som forskare, personer från den statliga skoladministrationen och kommunala politiker och tjänstemän. För vissa moment kan det ocksä vara lämpligl att anlita personer som arbetar med t, ex. ledningsfrågor utanför skolområdet. Det är samtidigt enligt min mening nödvändigt alt utbildningens innehåll har en klar förankring i skolan som organisation, detta för att deltagarna verkligen skall uppleva utbildningen som praktiskt användbar och relevant.

Flera remissinstanser har uppmärksammat atl den nuvarande skolledarutbildningen har, enligt SÖ:s egna bedömningar, haft liten genomslagskraft i form av utveckling av skolan. Inte minst för fördjupningsutbildningen, som är den mest omfattande delen av den totala skolledarutbildningen, är det av största betydelse atl hela tiden ha syftet all utveckla skolan i läroplanens anda i åtanke. Del är därför nödvändigt alt särskilt betona sådana moment under fördjupningsulbildningen som är av betydelse för skolledarnas förmåga att praktiskt använda kunskaperna från utbildningen i det egna arbetet.

Tid för genomförandet och arbetsmetoder

Fördjupningsutbildningen av skolledare bör bedrivas med stark förankring
i deltagarnas eget vardagsarbete. Det är redan av detta skäl önskvärt att
utbildningen sträcker sig över en sådan lid alt kursdeltagarnas insatser i
det pedagogiska utvecklingsarbetet på den egna skolan kan ge synliga
resultat. Utbildningen får inte heller ta så slor del av skolledarens tid atl
det kommer i konflikt med övrigi arbete pä skolan. Detta talar för att
utbildningen bör sträcka sig över en period av två till tre år. När det gäller
utbildningens omfattning är enligt min mening SÖ:s förslag väl avvägt. En 10

total utbildningstid av i storleksordningen 60 dagar är enligt min mening Prop. 19,85/86:173 nödvändig för atl man skall kunna uppnå de mål för skplledarutbildningen som jag har föreslagit. Jag föreslår vidare i likhet med SÖ alt utbildningstiden fördelas på olika inslag i form av kurstid, hemarbetstid och praktik. När det gäller fördelningen mellan de olika inslagen, liksom ocksä den totala omfattningen, bör dock finnas en viss frihet att anpassa omfattningen till behoven i de olika regionerna. SÖ:s förslag i dessa avseenden bör således endast utgöra en riktpunkt.

En förutsättning för genomförandet av utbildningen är att deltagarna under utbildningstiden kan få tillgång till kompetenta handledare. Den handledning som krävs kan beslå av stöd både i form av individuell handledning och mer projektinriklad grupphandledning. Handledaren kan vara en erfaren skolledare eller någon annan som bedöms ha erforderlig kompetens. För små kommuner med få länkbara handledare bör handledaren kunna komma från en annan kommun eller från t.ex, länsskolnämnden. För det pedagogiska utvecklingsarbetet måsle det vara elt krav att handledaren själv har pedagogisk erfarenhet. Handledaren bör normalt inte rekryteras från den egna skolan.

Studiebesök i andra organisationer ån skolan för studium av ledarskap kan vara värdefulla. Även siudier av ledarskap i andra skolor kan ge värdefulla insikter om det egna ledarskapet.

Organisation

Fördjupningsutbildningen bör enligt min mening ha en allmän inriktning
och ett innehåll som garanterar en nationell likvärdighet i utbildningen. Av
det skälet menar jag alt det behövs en central ledningsfunktion. En sådan
behövs också för atl material för utbildningen skall kunna utarbetas på ett
rationellt sätt. Av dessa skäl behöver SÖ resurser för planering och led
ning. Jag återkommer senare till hur slora dessa resurser bör vara. Till SÖ
bör också knytas en samrådsgrupp med representanter för de båda kom
munförbunden, högskolan, länsskolnämnder saml fackliga organisationer.
SÖ beräknar alt antalet tillkommande deltagare i utbildningen kommer
att uppgå lill mellan ca 200 och 300 per är. Detta innebär alt antalet
deltagare per län i de flesta fall kommer atl bli så litet att det inte skulle bli
rationellt atl bedriva utbildningen länsvis. Från ulbildningssynpunkt är det
inte heller mofiverat atl förlägga utbildningen centralt. I enlighet med SÖ:s
förslag bör utbildningen därför genomföras på regional nivå. Indelningen i
regioner bör göras så att resekostnaderna inom regionen blir så låga som
möjligt, alt andelen deltagare inom de olika regionerna fördelar sig jämnt
och att utbildningen i regionen får ett hanterbart deltagarantal. Ju färte ■
regioner, desto högre blir resekostnaderna utslagna per deltagare och
utbildare och desto mindre direkt hjälp till kommunerna kan utbildningsle
darna erbjuda. Samtidigt är det önskvärt att i den mån delta är möjligt
ansluta lill någon befintlig regionindelning inom utbildningsområdet. Den
regionindelning som med tanke på det sakliga sambandet med skolledarut
bildningen ligger närmast till hands att tänka sig är den indelning som gäller
för högskolan och därmed även för skolväsendels fortbildning. Denna 11

n Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 173

indelning är dock inte helt idealisk för skolledarutbildningen eftersom Prop. 1985/86:173 antalet deltagare i så fall skulle bli ojämnt fördelad mellan regionerna. En översyn av fortbildningens organisation pågår f.n, inom utbildningsdepartementet. Jag är därför inte nu beredd all fastslå en viss regionindélning. Det bör ankomma på regeringen, eller den myndighei som regeringen bestämmer, alt efter ytterligare överväganden i denna fråga besluta om indelningen i regioner.

Inom varje region bör finnas en utbildningsledare med uppgifl alt i försia hand planera och genomföra fördjupningsulbildningen inom regionen. Därutöver bör utbildningsledaren också kunna ha vissa uppgifter når det gäller att ta initiativ och bistå länsskolnämnder och kommuner med andra delar av det samlade skolledarutbildningsprogrammet. Utbildningsledaren bör knytas till nägon av länsskolnämndema inom regionen. Denna nämnd bör svara för administrativ service till utbildningsledaren. Jag utgår från alt SÖ beaktar delta vid fördelningen av anslagel B 2. Länsskolnämndema. Utbildningsledaren bör, för att kunna ha aktuell skolerfarenhet, förordnas för högst sex år. För samordning och samråd med länsskolnämnder och kommuner inom regionen bör en särskild samrådsgrupp finnas inom varje region. 1 gruppen bör. utöver företrädare för länsskolnämnder och kommuner, ocksä ingå företrädare för berörda fackliga huvudorganisationer. Det är. som flera remissinstanser påpekat, viktigt att inom ramen för fördjupningsutbildningen utnyttja den kompetens som finns inom högskolan när det gäller skolutveckling och skolledning. Det kan ocksä finnas skäl lill samordning med skolväsendels fortbildning i övrigi. Av dessa skäl bör i samfädsgruppen också ingå företrädare för högskolan. Samrådsgruppen bör ulses av SÖ.

När det gäller resurserna för själva utbildningen ärjag för min del inte beredd att följa SÖ:s förslag alt binda upp huvuddelen av resurserna i fasta tjänster. I stället förordar jag att resurserna anvisas som experimedel för att'den mångfald i utbildningen som jag har förordat i det föregående skall främjas. Som experter bör kunna förordnas personer som har lämpliga kunskaper och erfarenheter för alt tjäna utbildningens syften. De bör normalt inte arbeta hellid med skolledarutbildningen. Man bör skapa en utbildarorganisalion som är flexibel och som inte bygger på en fast stab av utbildare,

SÖ bör fördela resurserna mellan regionerna, eftersom behoven kan skifta något beroende på antalet skolledare i utbildning vid varje lidpunkt. Resurserna bör också användas till att läcka direkta kurskostnader för deltagarna.

Jag kommer senare alt föreslå att kommunerna skall få utökade bidrag till lokal skolutveckling för kommunala kostnader för det totala skolledarutbildningsprogrammet. Dessa bidrag bör bl.a. användas för atl täcka resekostnader i samband med fördjupningsutbildningen saml lill kostnader för vikarieinsatser i de fall sådana anses erforderliga. Jag kommer också atl föreslå vissa resurser att användas för att förstärka länsskolnämndernas medverkan i det samlade utbildningsprogrammet. Utöver de resurser som således särskilt avsätts för utbildning av skolledare utgår jag dock från att

länsskolnämnder och kommuner liksom hittills skall utnyttja sina ordinarie resurser för utbildningsinsatser för skolledare.

Prop. 1985/86:173

2.3.4 Kontinuerlig fortbildning

Mitt förslag: Skolledarna bör ulöver de nu föreslagna utbildningsinsatserna få en kontinuerlig fortbildning. Ansvaret för atl en sådan ges bör åvila både staten och kommunerna.

SÖ:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna är övervägande positiva till de fortbildningsinsatser som föreslås. Flera remissinstanser, bl.a. SIPU och TCO, betonar alt fortbildningsinsatserna bör inlemmas i skolans och kommunens, övriga personalfortbildning. Större kommuner bör själva kunna bedriva fortbildningen, menar bl,a, Slockholms kommun.

Skälen för mitt förslag: För att skolledaren skall kunna fullgöra ansvaret atl leda sin skolas utveckling är det nödvändigt alt skolledaren får möjlighet lill en kontinuerlig personlig och kunskapsmässig utveckling. Myckel av denna utveckling kommer naturiigtvis till stånd i det dagliga arbetet genom atl en ökad säkerhel och professionalism i arbetet successivt utvecklas. Som en naturlig del av arbetet måste också ingå att följa utvecklingen inom skolområdet på såväl nationell som kommunal nivå när det gäller alt la del av beslut som påverkar skolväsendet. Likaså bör det vara naturligt för en skolledare all följa den pedagogiska utvecklingen genom att ta del av resultaten av forskning och utvecklingsarbete.

Även om en slor del av ansvarel för en sådan fortlöpande kompetensutveckling således faller på den enskilde skolledaren, måste enligt min mening skolledarna också ges en kontinuerlig fortbildning i mer organiserade former.

Ett ansvar för sådan fortbildning åvilar naturiigen kommunerna som arbetsgivare för skolledarna. I likhet med andra kommunala befattningshavare med ledningsuppgifter bör således skolledarna ges fortbildning för att kunna leda den verksamhet de har ansvaret för.

Lika självklart är del emellertid enligt min mening att också staten har ett ansvar för skolledarnas kontinuerliga fortbildning. Riksdag och regering har det övergripande ansvaret för skolväsendets mål och utveckling och fastställer t.ex. läroplaner. Genom SÖ har staten också det samlade ansvaret för pedagogisk utveckling och central utvärdering. Det är därför naturligt att den statliga skoladministrationen har ett ansvar för att hälla landets skolledare informerade om utvecklingen inom skolområdet. För SÖ:s del bör detta, utöver mer generella riktlinjer för skolledarutbildningen, i försia hand ske genom utarbetande av skriftlig information som vänder sig direkt till skolledare. Jag vill här särskilt understryka betydelsen av information från SÖ om bakgrunden till och innehållet i propositioner och riksdagsbeslut av relevans för skolväsendet. Del är också önskvärt all

l.ex, de rapporter om resultaten av forskning och utvecklingsarbete, som Prop. 1985/86:173 SÖ ger ut, utformas med skolledare som en viktig målgrupp.

För statens del bör länsskolnämndema svara för huvuddelen av den direkta fortbildningen. Jag ser del som en väsenllig och naturlig del av länsskolnämndernas arbetsuppgifter att svara för en sådan kontinuerlig fortbildning av skolledarna i resp. län. Många länsskolnämnder bedriver redan i dag verksamhei i delta syfte. Genom regelbundna samlingar av skolledarna i länet informerar länsskolnämnden om nyheier på skolområdet och ger deltagarna tillfälle till erfarenhetsutbyte över kommungränserna. Jag ser såväl denna information som erfarenhetsutbytet med andra skolledare som väsentligt.

Innehållet i och formerna för en kontinuerlig fortbildning, sådan som jag nu har föreslagit, bör avgöras regionalt och lokalt. Del är därvid angelägel atl länsskolnämndema och kommunerna samräder om former och innehåll. För länsskolnämndernas del kan t.ex. särskilda utbildningsdagar vara elt sätt atl bedriva fortbildning. Inte minst för gymnasieskolan och den kommunala utbildningen för vuxna kan del också behövas fortbildning av skolledare över länsgränserna när det l.ex, gäller förändringar av mer specialiserade delar av kursutbudet.

Inom kommunen kan utbildningen organiseras på olika sätt. Delvis kan den med fördel anordnas tillsammans med personal från andra kommunala förvaltningar när del gäller l.ex. allmänna ledarskapsfrågor, ekonomiska frågor eller frågor om samarbete mellan olika förvaltningar, t. ex. skola och barnomsorg. En annan metod kan vara atl skolledarna i kommunen får tillfälle att med jämna mellanrum tillsammans diskutera aktuella skolfrågor. Det kan även finnas skäl att i viss utsträckning samordna skolledarnas fortbildning med den som anordnas för skolans personal i övrigt.

För att ge ekonomiskt utrymme för bl.a. en sådan kontinuerlig fortbildning som jag nu har föreslagit kommer jag senare atl föreslå dels atl varje lånsskolnämnd skall få disponera vissa utökade resurser för utbildningsinsatser för skolledare, dels atl kommunerna skall få generellt utökade anslag till lokal skolutveckling. Når det gäller fortbildning som staten genom t.ex, länsskolnämndema anordnar bör det vara kommunens sak att svara för eventuella resekosinadsersältningar och traktamenten, medan staten svarar för själva utbildningskostnaderna.

Jag ser det som önskvärt alt också högskolan tar etl visst ansvar för fortbildning av skolledare. Som jag nämnt är del viktigt att forskare och lärare från högskolan medverkar i den särskilda fördjupningsutbildningen. Jag utgår ocksä från att de kommer att utnyttjas inom den kontinuerliga fortbildning som jag nu har skisserat.

Utöver dessa insatser kan det dock finnas behov av en möjlighel för
skolledare alt teoretiskt och praktiskt studera skolledningsfrågor på en
djupare nivå. Här bör högskolan kunna spela en viktig roll genom att
erbjuda kurser. Som exempel på en sådan verksamhet villjag peka på den
högre skoladminislraliva utbildning om 80 poäng som bedrivs vid högsko
lan i Örebro. Även om enbart etl mindre antal skolledare kan förväntas
göra den extra personliga satsning som sådana studier innebär, ser jag det
ändock som värdefullt all detta slag av utbildning finns. Som en effekt kan 14

den också på sikt väntas leda lill en vidgad forskning om skolledningsfrä-gor, vilket jag ser som värdefullt. Utbildningsministern avser alt inför 1987 års budgetproposition återkomma i denna fråga.

Prop. 1985/86:173

2.4 Genomförandefrågor

Mitt förslag: Den nya skolledarutbildningen skall starta budgetåret 1987/88. Det statliga bidraget till kommunerna för arbetsavlastande åtgärder för skolledare bör upphöra vid utgången av budgetåret 1986/87. I stället bör införas ett bidrag till kommunerna för insatser i del totala utbildningsprogrammet. Särskilda medel bör också utgå lill länsskolnämndema för medverkan i skolledarutbildningen. SÖ bör tillföras medel för den centrala ledningsfunktionen. Särskilda verksamhetsmedel för utbildningsorganisationen bör också beräknas.

SÖ:s förslag: SÖ föreslår, i likhet med mitt förslag, alt den nya skolledarutbildningen startar budgetåret 1987/88. SÖ föreslår också atl det statliga bidraget till kommunerna för arbetsavlastande åtgärder skall upphöra. Dessa medel föreslås i stället dels tillföras kommunerna för att stimulera igångsättandet av del samlade utbildningsprogrammet, dels tillföras den föreslagna statliga utbildarorganisafionen.

Remissinstanserna: Remissinstanserna instämmer i att den nya skolledarutbildningen bör starta sä snart som möjligt.

Borttagandet av bidrag fill kommunerna för arbetsavlastande ålgärder tillstyrks i princip av bl.a. Kiruna kommun, Sölvesborgs kommun och Landstingsförbundet. Del övervägande flertalet remissinstanser som uttalar sig i denna fråga, är tveksamma inför att bidraget helt skall upphöra. Bl.a. pekar UHÄ och flera av länsskolnämndema på riskerna för alt skolledamtbildningen kan komma att ta alltför stor del i anspråk av medlen för fortbildning. Flera remissinstanser hävdar alt ersättning till kommunerna måste beräknas även för vikariekoslnader.

Remissinstanserna stöder tanken pä att kommunerna skall få ett statligt bidrag för att kunna ta ett ansvar för de delar av utbildningen, som främst åvilar kommunerna. Behovel av samordning med övrig personalutbildning markeras i remissvaren och i en betydande del av dessa betonas också behovel av samordning inom kommunerna med övrig chefsutbildning.

Länsskolnämndema har samfällt efterlyst ekonomiskt stöd för att kunna utöka sina insatser i det samlade utbildningsprogrammet.

Skälen för och kommentarer till mitt förslag: Mitt förslag innebär att den nya skolledarutbildningen skall starta budgetåret 1987/88. Det finns därför inte anledning atl nu redovisa elt detaljerat budgetförslag. Jag återkommer i denna fråga inför nästa års budgetproposifion. Jag vill dock redan nu fastslå principerna för kostnadsfördelningen mellan staten å ena sidan och kommunen å andra sidan. För att skapa förutsättningar för planeringen av den nya skolledamtbildningen anser jag det också nödvändigt atl ange

bl.a. den ungefärliga storleken av de medel som bör ställas till förfogande Prop. 1985/86:173 pä central, regional resp. lokal nivå.

Enligt min mening bör del statliga bidraget till kommunerna för arbetsavlastande åtgärder för skolledare upphöra. I stället bör bidragen till kommunerna för lokal skolutveckling utökas och även avse bidrag till kommunerna för kostnader i samband med del samlade utbildningsprogrammet för skolledare.

Jag ser det som önskvärt atl stödet till kommunerna för skolledarutbildning utgår så schabloniserat som möjligt. På så sätt underlättas såväl del statliga som det kommunala hanterandet av bidraget, samtidigt som kommunerna kan få en ökad frihei att disponera bidragen.

Jag har beräknat att ett tillskott på sammanlagt ca 10 milj. kr. bör fördelas till lokal skolutveckling i resp. grundskolan, gymnasieskolan, kommunal utbildning för vuxna och särskolan. Den närmare fördelningen återkommer jag till inför nästa års budgetproposition. Det blir därmed kommunernas sak att slå för dellagarnas kostnader i samband med skolledamtbildningen och i förekommande fall även vikariekostnader.

Länsskolnämndema bör för sin medverkan i utbildningen tillföras särskilda medel. Jag har därvid räknat med att ca 2,4 milj. kr. bör ställas till nämndernas förfogande. Medlen bör beräknas under anslaget B 3. Länsskolnämndernas utvecklingsstöd.

Anslaget B 1. Skolöverstyrelsen bör tillföras ca I milj. kr. för den centrala ledningsfunktionen, bl.a. två centralt placerade utbildningsledare. Inom anslaget B 8. Fortbildning m.m, bör merparten av de statliga kostnaderna för genomförandet av skolledarutbildningen beräknas. Under detta anslag bör beräknas medel för bl,a, den regionala organisationen, handledare för fördjupningsulbildningen och internatkosfnader, samt produktion av utbildningsmaterial. Jag har beräknat ca 10 milj. kr. för dessa ändamål.

2.5 Vissa övergångsfrågor

I den nuvarande skolledarutbildningen har i princip samtliga skolledare i en kommun samtidigt deltagit i utbildningen. Utbildningen har inte enbart riktat sig till nyförordnade skolledare ulan till samtliga skolledare utan hänsyn till tjänstgöringstidens längd. När samtliga skolledare i en kommun passerat utbildningen har kommunen inte fått fler utbildningsplatser även om nya skolledare anställts i kommunen. Bland de skolledare som härigenom inte genomgått utbildningen varierar tjänstgöringstidens längd från något är ända upp till tio år. Del är önskvärt att också dessa skolledare erbjuds utbildning. Det bör ankomma pä SÖ all så längt möjligt se till alt de successivt slussas in i det nya skolledarutbildningsprogrammet. Enligt min mening bör därvid de skolledare som har den kortaste tjänstgöringstiden som skolledare prioriteras. För de skolledare som har en omfattande erfarenhet av skolledartjänstgöring bör en avkortad fördjupningsutbildning kunna anordnas inom de ekonomiska ramar som ställs till förfogande för

skolledarutbildningen,

3 Hemställan Prop. 1985/86:173

Med åberopande av vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen alt

1. godkänna de principer för skolledarutbildningens uppläggning och anordnande som jag har förordat,

2. godkänna atl utbildningen får starta fr.o.m. budgetåret 1987/88,

3. godkänna atl del statliga bidraget lill kommunerna för arbetsavlastande ålgärder i samband med skolledarutbildningen upphör i och med budgetåret 1986/87,

4. godkänna vad jag har förordat om utökningen av bidragen till kommunerna för lokal skolutveckling.

5. godkänna vad jag har förordat om atl länsskolnämndema tillförs särskilda medel för sin medverkan i utbildningen,

6. godkänna vad jag har förordat om att SÖ tillförs medel för den centrala utbildningsledningen samt särskilda verksamhetsmedel.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Bilagal Prop. 1985/86:173

Sammanfattning av SÖ:s förslag till samlat program för utbildning av skolledare

1 Inledning

Regeringen uppdrog genom beslul den 30 maj 1985 åt skolöverstyrelsen att utforma ett samlat program för skolledarutbildning. Samråd skulle ske med Svenska kommunförbundet och Landslingsförbundet.

Utgångspunkten skulle vara den i budgetpropositionen 1984/85:100 angivna. Detla innebar:

Innehåll och strukturering skulle följa den som angells i propositionen. Centralt var atl alla delar i utbildningen skulle präglas av en gemensam målsättning. Programmet skulle omfatta fyra delar:

1 Rekryleringsutbildning - ett kommunalt ansvar med stöd från den statliga skoladministrationen.

2 Introduktionsutbildning - främsl kommunalt ansvar med stöd från den statliga skoladministrationen.

3 Fördjupningsutbildning - främsl elt statligt ansvar.

4 Kontinuerlig fortbildning - främst etl kommunall men även vissl statligt ansvar.

Med begreppet skolledare skulle avses: rektorer och studierektorer vid grundskola, folkhögskola, särskola, kommunal vuxenutbildning, sameskola samt specialskola.

Med begreppet kommun och skolstyrelse skulle i förekommande fall även landstingskommun och utbildningsnämnd avses.

2 Skolans styrning

Genom de senaste årens förändringar av skolans styrsystem, från en central styrning till en ökad målstyrning, har mer av ansvarel för skolan lagls på kommunal nivå. Samtidigt har kraven på en likvärdig skola i hela landet och en likvärdig nationell utbildningspolitik betonats i olika sammanhang. För att den nationella skolpolitikens mål skall kunna nås, måste ledningen för den lokala skolverksamheten agera samlat och enhetligt. Genomförandeansvaret vilar på rektor inom ramen för de rikllinjer som lagls fasl av staten och skolstyrelsen. Rektor har en klar chefsuppgift och rektor och biträdande skolledare är vidare ansvariga gentemot eleverna. Skolledarna måste verka så atl man på skolan beaktar elevernas mening när arbetet planeras och genomförs. De skall ge tyngd åt elevernas meningar och underlätta ett demokratiskt arbetssätt.

3 Skolledningsfunktionen Prop. 1985/86:173

Fr,o,m, budgetåret 1986/87 får kommunerna ett samlat statsbidrag för skolledning. Utformningen av skolledarorganisationen skall anpassas till lokala behov och fömtsättningar. Skolledarna måste kunna översälta centralt och lokalt fastställda mål för verksamhelen till konkret verksamhet. Skolledningen måste kraftfullt hävda samhällets krav på atl skolans inre arbete skall kännetecknas av demokratiska livsformer.

Skolledaren måste i praktisk handling kunna uttrycka den humanistiska anda som präglar samhället och dess intentioner med skolan. Skolledaren skall också inbjuda lill reaktioner på sitl eget ledarbeteende och undersöka hur detta påverkar skolans verksamhet.

Skolledaren måste verka inom två funktionsområden, dels verkställa samhällets intentioner genom alt administrera och organisera skolans verksamhet och dels fungera som aktiv organisalionsledare.

4 Skolledningens utvecklingsbehov

Skolledare upplever sig nu i hög grad upptagna av vardagsadministration och serviceuppgifter. De upplever sig ha litet inflytande i pedagogiska och psykosociala frågor. Skolledaryrket har på många håll blivit en byråkrati-serad servicefunktion i stället för ell pedagogiskt ledarskap.

Krav på skolledningen är nu att den måsle tillägna sig ett ekonomiskt och resursfilosofiskt tänkande. Den måste kunna upprätta realistiska infly-landeplaner.

När det gäller utvecklingsbehov visar överväganden att det pedagogiska ledarskapet måste prioriteras. Skolledarna behöver öka sina kunskaper om den psykosociala miljön och om relationer. De behöver också öka kunskapen om demokratiska arbetsprocesser. De behöver kunna vidareutveckla samarbetet mellan de vuxna på skolan och föra in en ny tradition på skolorna av kritisk granskning och värdering, inte bara av elevernas ulan ocksä av de vuxnas arbete.

5 Ett samlat utbildningsprogram

5.1 Mål

Som angetts i propositionen skall alla delar av utbildningen präglas av en gemensam målsättning. Målen har i propositionen angetts i tre punkter:

1. Kunskaper om samhällets mål för skolan.

2. Förutsättningar för etl aktivt pedagogiskt ledarskap.

3. Kunskap om de kommunala och statliga regler och system som styr skolan.

Utbildningen skall enligt förslaget ha en tydlig karaktär av ledarutbild
ning, 19

5.2-5.3 Deltagargrupper och innehåll Prop. 1985/86:173

Rekryleringsuibildningen är avsedd för dem som visar inlresse för skolledaryrket. Kommunen organiserar olika studieakliviieler. SÖ ger stöd i form av studiecirkelprogram etc.

InlroduklionstitbUdningen genomförs under skolledarnas två första tjänstgöringsår. Staten bör ställa visst utbildningsmaterial till förfogande, bidra lill koslnader för handledare saml svara för utbildning av dessa.

Introduktionsutbildningen skall ge dellagarna en översiktlig orientering inom samtliga ämnesområden som ingår i den samlade introduktions- och fördjupningsutbildningen.

Fördjupningsulbildningen skall lägga tyngdpunkten på ledarskap och utveckling och därvid genom olika tillämpningsakliviieler fördjupa kunnandet om skolans mål, inre demokrati, sociala relationer och i alt vara administrativ ledare och arbetsgivarföreträdare.

Fonbildningsprogrammei skall fördjupa skolledarnas kunskaper och färdigheter i atl bedriva utvecklingsarbete, att utvärdera och i personalledning.

Den tid som skolledarna använder för sitt deltagande i utbildningsprogrammet bör planeras in som en del av arbetet i tjänsten.

5.4 Utbildningsstrategier och pedagogiska överväganden

Förslagen till utbildningsinsatser bygger på följande utgångspunkter: Del samlade utbildningsprogrammet bygger på etl gradvis inlärande av

det nya yrket, med direkta yrkeseri"arenheter till grund för inlärningen.

Vuxna förulsälls lära på ett reflekterande sätt. Inlärningen skall la fasta på

konkreta och nära delar av den vuxnes liv. Den vuxne gör sina lärdomar

tillsammans med sina arbetskamrater. Den framtida skolledarutbildningen behöver därför:

—baseras på erfarenhetslärande, där del egna agerandet i yrket dominerar som underlag för inlärning,

—ske kontinuerligt under en längre tidsperiod,

—försiggå under hemperioder avbrutna av gemensamma utbildningsdagar,

- genomföras av kvalificerade utbildare, vilka stödjer skolledarna genom att ställa krav och genom alt återkommande följa dem i deras direkta yrkesutövande,

- involvera utbildningsdeltagarnas skolledarkollegor i relevanta ulbild-ningsavsnitt och

- ingå i den egna arbelsplaneringen och tjänsten.

6 Utbildningsprogrammets delar Prop. 1985/86:173

6.1 Rekryteringsprogram

Skolstyrelsen bör definiera vilka befallningar man anser vara ledarbefatt-ningar inom skolväsendel, vilka kvaliteter man bör kräva av dem som får befattningarna, samt hur många ledare man behöver rekrytera under den närmaste femårsperioden, Interkommunal samverkan är önskvärd för alt bredda sökandeunderlaget.

6.2 Introduktionsprogram

Endast 16% av kommunerna har f.n. introduktionsprogram för sina skolledare. Introduktionsutbildningen bör vara individuellt avpassad.

Skolstyrelsen och skolchefen bör ansvara för programmet. Handledare bör anlitas. Handledarna bör ha det sammanhållande ansvaret genom alt samordna gemensamma utbildningsinsatser för hela utbildningsgruppen och genom individuella handledningssamlal på skolledarens arbetsplats.

6.3 Fördjupningsutbildning

Skolledarna skall få insikt i vad som ligger bakom skolans centrala'mål. Studierna skall även ge kunskaper om ledarskap i allmänhet och särskill i offentliga institutioner. Skolledarna skall lära sig hur utvecklingsprojekt bedrivs och hur människor reagerar.

Under fördjupningsulbildningen deltar skolledaren i 30 dagars kurssammandragningar, 15 enskilda utbildningsdagar och 15 dagars studier av ledare i andra organisationer. Utbildningen skall planeras in som en del av arbetet i tjänsten.

6.4 Kontinuerlig fortbildning

En samordning av de statliga och kommunala fortbildningsinsatserna mäste ske.

7 Organisation

7.1 Dimensionering

Till 1980-lalels slut finns behov av utbildning för ca 200 nya skolledare årligen. Under början av 1990-lalel kommer behov att finnas av utbildning för 300 nya skolledare årligen. När platser finns beräknas skolledare som nu inte genomgått den gamla skolledarutbildningen att kunna beredas utbildningsplats.

7.2 Ansvarsfördelning Prop. 1985/86:173

Tendensen i ansvarsfördelningen är att staten tar huvudansvaret för den fördjupande utbildningen och kommunerna för introducerande och fortbildande aktiviteter.

7.3 Den statliga utbildningsorganisationen

I dag finns en särskild organisation för skolledarutbildningen inom den statliga skoladministrationen.

. Ansvarel för det samlade utbildningsprogrammet delas av staten, kommunerna och landstingen. SÖ bör planera och genomföra fördjupningsutbildningen och tillsammans med länsskolnämndema ge kommunerna del av sitt kunnande vid planering och genomförande av andra delar av utbildningsprogrammet.

Länsskolnämndema förutsätts aktivt medverka i fördjupningsutbildningen,

SÖ föreslås fä utbildarresurser i form av fasta tjänster och expertmedel. Det behövs en utbildare för 30 deltagare, vilket innebär 30 nya tjänster, 23 av dessa bör vara centralt och regionalt verksamma utbildare medan rörliga expertresurser motsvaras av 7 tjänster, Hämtöver bör tvä assistent-tjänster filiföras den centrala ledningen,

Länsskolnämndema förutsätts medverka i utbildningen i samma omfattning som f, n, samt ställa nödvändiga kansliresurser fill förfogande.

Utbildarna föreslås ingå i regionala ulbildarlag med en av SÖ ulsedd utbildningsledare som sammanhållande.

7.4 Den kommunala utbildningsorganisationen

De enskilda skolstyrelserna har ansvarel för att rekryterings-, introduktions- och fortbildningsprogram organiseras och genomförs. Skolstyrelsen skall besluta om inriktning, omfattning, organisation och ekonomiska ramar. Utbildningsbehov skall kartläggas och utbildningsplaner upprättas.

Kommunerna skall få stöd från Svenska kommunförbundets länsavdelningar, samt från Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet centralt. Samverkansorgan för forlbildningsaktiviteter är länsavdelningarna och länsskolnämndema. Statsbidrag bör utgå för genomförande av introduktionsutbildning.

7.5 Samrådsförfarande

SÖ skall besluta om hur samråd skall ske om skolledarutbildning, efter samråd med länsskolnämndema. Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet.

8 Ekonomi Prop. 1985/86:173

8.1 Nuvarande kostnader

Statliga koslnader för budgetåret 1986/87:

Verksamhetsmedel, inom reservationsanslaget B 8, Fort
bildning m.m. 9 Mkr
Verksamhetsmedlen täcker kostnaderna för

utbildningens organisation, ulbildarlöner samt

deltagares och utbildares resor, traktamenten

och internatkostnader.

Medel för arbetsavlastande åtgärder

- enligt avtal motsvarar dessa medel 10% av skol
ledarnas tjänstgöring ___ 14 Mkr

23 Mkr Kommunala kostnader;

Inom kommunala anslag eller via statsbidraget för lokal skolutveckling svarar kommunerna för kostnader i samband med kommunalt anordnande av olika utbildnings- och fortbildningsinsatser.

8.2 Kostnadsförslag

Statliga kostnader: Stöd till kommunerna för att förstärka del

samlade utbildningsprogrammet 6,5 Mkr

Medel för fördjupningsprogrammets genomförande,
kostnader för produktion av utbildningsmaterial saml
handledamlbildning inför introduktionsutbildningen 16,5 Mkr

23 Mkr Kommunala kostnader: Eventuella kostnader för skolledarvikarier.

9 Övergången till en ny organisation

Den samlade skolledamtbildningen föreslås införas fr.o.m. budgetåret 1987/88.

Skolledare, som ej är nytillsalta men ännu ej gått skolledamtbildning, bör successivt slussas in i utbildningsprogrammet, SÖ har ansvar för att även dessa skolledare får utbildning. För denna kategori (ca 800 skolledare) kan det bli aktuellt med en något förkortad fördjupningsutbildning av ekonomiska skäl.

10 Sammanfattning av reservation

med anledning av SÖ:s förslag lill samlat program för skolledarutbildning.

Det föreslagna utbildningsprogrammet är elt ambitiöst och innehållsrikt förslag, men det bör kompletteras vad gäller avsnittet om rekryteringsutbildning,

SÖ drar upp mycket generella och översikfliga rikfiinjer för innehållet i 23

rekryleringsutbildningen. Efiersom denna utbildning är etl av de viktigaste Prop. 1985/86:173 instrumenten för att stimulera fler kvinnor alt söka tjänsl som skolledare borde man ha haft ett mer utarbetat program. Likaså borde en del av de tillgängliga medlen riktats till just denna utbildning som ett incitament för kommunerna atl satsa på den.

Förslaget till en sårskild utbildningsavdelning, knuten till SÖ, med 25 fasta tjänster, samt medel motsvarande ytteriigare sju, biträds inte, Detla skulle strida mot ambitionen att skära ned SÖ:s organisation,

SÖ bör i stället undersöka samarbetsmöjligheterna med lärarhögskolorna, saml hälla möjligheten öppen att använda professionella ledarutbil-dare.

Slockholm den 7 oktober 1985

Ylva Annerstedl (fp)

Bilaga 2 Prop. 1985/86:173

Sammanställning av remissyttranden över SÖ:s förslag till samlat program för utbildning av skolledare, Framtida skolledarutbildning (R 85:26).

Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över rapporten Framlida skolledarutbildning (R 85: 26) avgivits av universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), statens arbetsgivarverk (SAV) och statens institut för personalutveckling (SIPU), samtliga länsskolnämnder utom Gotlands län, kommunerna i Danderyd, Stockholm, Södertälje, Linköping, Jönköping, Västervik, Sölvesborg, Kristianstad, Malmö, Göteborg, Örebro, Gävle, Sandviken, Haparanda och Kiruna, landstingskommunerna i Slockholms län, Kristianstads län och Jämtlands län, fortbildningsavdelningarna i Stockholms, Uppsala, Linköpings, Lund/Malmö, Göteborgs och Umeås högskoleregioner. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Svenska kommunförbundel, Landslingsförbundet och Skolledarförbundet.

UHÄ har bifogat yttranden från universiteten i Linköping, Lund, Göteborg och Umeå saml högskolorna i Falun/Borlänge och Kristianstad.

Yttranden har dessutorh kommit från Riksförbundei Hem och Skola (RHS), Nortboltens länsavdelning av Svenska kommunförbundet, kommunerna i Skellefteå, Norrtälje, Surahammar, Hässleholm, Växjö och Bromölla, Lunds skolstyrelse. Olofströms skolor. Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation (RIO), Svenska förbundet för specialpedagogik och rektorsämbetena för högskolorna i Örebro och Umeå.

Därutöver har synpunkter lämnats från lokala skolledarorganisationer, skolledarutbildare och enskilda skolledare.

1 Allmänt

Remissinstanserna anser det positivt att en permanent skolledarutbildning nu kommer lill stånd och de är över lag positiva till förslagets allmänna inriktning och innehåll.

Riksrevisionsverket (RRV) instämmer i rapportens utgångspunkter och
särskilt vad gäller inriktningen i vissa förslag. RRV har trots delta svårt att
ta ställning till förslagen som sådana, vilket sammanhänger med att dessa,
enligt RRV, ej sätts in i ett vidare sammanhang. "Det framgår således ej av
rapporten", anför RRV, "hur statsmakternas och den statliga skoladmi-
nistrationens behov av att kunna påverka skolutvecklingen kan komma att
beröras av förslagen ". 25

Svenska kommunjörbundel finner det viktigt med snara långsiktiga ut- Prop. 1985/86:173 bildningsstrategier för den pedagogiska ledningsfunktionen inom skolans verksamhet.

2 Skolledningsfunktionen

Kapitel 3 i rapporten

Synen pä skolan som en professionell organisation där del erfordras etl reellt ledarskap, delas av remissinstanserna.

Universitets- och högskoleämbetel (UHÄ) påpekar alt utredningen förtjänstfullt har analyserat skolledarfunklionen. Man framhåller bl.a, att skolledningen utövas i samarbete med övrig personal och pä ett sådant sätt alt skilda ledamppgifter fördelas efler kompetens och inlresse hos de berörda befattningshavarna. "Del förefaller oss ologiskt", menar UHÄ, "att en personalgrupp - skolledarna - då bryts ut ur något som kunde •fungera som ett samlat program för skolans ledningsfunktioner".

Arbetsgivarfunktionen och de kunskaper som behövs för alt fullgöra den har fått alltför lilel utrymme menar statens arbetsgivarverk (SA V).

Flera länsskolnämnder vill, mot bakgrund av analysen av skolledningsfunktionen, kraftigare betona skolledningens pedagogiska roll. Bl.a, konstaterar länsskolnämnden i Kristianstads län att skolledningens administrativa och ekonomiska funktioner under senare år skjulils fram på bekostnad av den pedagogiska.

3 Skolledningens utvecklingsbehov

Kapitel 4 i rapporten

Rapportens beskrivning av skolledningens utvecklingsbehov delas av remissinstanserna. Enligt de instanser som yttrat sig om detta avsnitt är det angelägel med en förändring av attityderna till skolledaryrket, så atl det från att uppfattas vara ett serviceyrke, skall framstå som etl chefsskap. Skolledarens uppgifter i ett målstyrt skolsystem kräver mer och delvis andra kunskaper anser bl.a. länsskolnämnden i Örebro län.

4 Ett samlat utbildningsprogram

Kapitel 5 i rapporten

Remissinstanserna ställer sig samfällt positiva till den allmänna inriktning,
del innehåll och de arbetsformer som presenteras i förslaget. Man är
överens om vikten av ett samlat utbildningsprogram enligt de riktlinjer som
anges i förslaget och det markeras också av många remissinstanser att det
är angeläget att det samlade utbildningsprogrammet snarast kommer till
stånd, 26

Söderiälje kommun anser att programmet bör omfatta också skolledare i Prop. 1985/86:173 kommunal musikskola.

Statskontoret saknar i rapporten en samlad redovisning av den nuvarande skolledarutbildningen och en utvärdering av denna. Statskontoret anser sig därför ha svårt att bedöma rimligheten i den utbildning som föreslås, både vad gäller avvägningen tids- och innehållsmässigt mellan introduktions- och fördjupningsulbildning och därmed också avvägningen mellan kommunens och statens ansvar för skolledarnas utbildning.

Borttagande av bidrag för arbetsavlastande åtgärder

SÖ föreslår atl den framlida skolledarutbildningen skall ingå i den egna arbetsplaneringen och tjänsten. De flesta av remissinstanserna har inte berört denna fråga.

Några remissinstanser stöder aktivt förslaget i denna del, t.ex. Kiruna kommun och Sölvesborgs kommun.

UHÄ pekar på att om vikariekostnader för skolledarna skall belasta anslagel för lokal skolutveckling, vilket ligger i SÖ:s förslag, så kommer skolledamtbildningen att ta en oproportionerligt stor andel av skolpersonalens fortbildningsmedel. SAV och statskontoret framför liknande synpunkter. Länsskolnämnden i Stockholms län anser att en indragning av resurser för arbetsavlastning kommer ält vara till förfång för utbildningen, eftersom det av renl praktiska skäl minskar skolledarnas möjligheter att aktivt kunna arbeta med utvecklingsarbete av inlärnings- och prakfikka-raklär under utbildningstiden. Stat och kommun kan på ett helt annat sätt kräva aktiv medverkan i utbildningens alla delar om arbetstagarna (skolledarna) erhåller rimlig arbetsavlastning under utbildningstiden. Länsskolnämnden i Skaraborgs län framhåller atl det pä grund av rådande arbetsbelastning bland skolledarna är risk för att andra arbetsuppgifter tränger undan arbetet med utbildningen. Söderiälje kommun ifrågasätter liksom bl.a. slaiskontorel, Malmö kommun, Göteborgs kommun, Norrtälje kommun, Stockholms läns landsting och TCO det lämpliga i att under vissa perioder reducera skolledningen i den omfattning det här är fråga om. Man menar att ersättning för vikariekostnader måste utgå till kommunerna. TCO och Skolledarförbundet anser alt kommunerna bör beakta deltagande i skolledarutbildningen vid dimensionering av skolledartjänsterna lokall.

InnehåU

Beträffande utbildningens målsättning och innehåll instämmer remissin
stanserna samfällt i stora delar av det skisserade innehållet. Man finner
förslaget överiag väl avvägt. SAV menar alt arbetsgivarfunktionen och de
kunskaper som behövs för att fullgöra den fått ett för litet utrymme i den
nya utbildningen. Bristande kunskaper om arbetsrätt, avtal och författ
ningar kan vara ett skäl till ätt skolledartollen byråkratiserats, anser SAV.
Etl antal remissinstanser anser dock att vissa utbildningsmoment bör få en
större tyngd i utbildningen. Länsskolnämnden i Stockholms län anser att
skolans roll som ulbildningspolitiskt inslmment, utvecklingsarbete och 27

utvecklingsstrategier och härtill kopplad praktisk projektledning bör få Prop. 1985/86:173 större utrymme i utbildningen. Länsskolnämnden efterlyser alt utbildningen får en mer pedagogisk/organisatorisk inriktning än del lagda förslaget. Liknande synpunkter framförs av bl.a. länsskolnämndema i Jönköpings, Kristianstads och Örebro län. Länsskolnämnden i Blekinge län önskar ökad kunskap om läroplansteori och läroplanskunskap. En radikal omarbetning av innehållet föreslås av Västerviks kommun. Denna omarbetning skall göras i riktning mol verksamheten i stället för mol relationer, roller osv.

Riksförbundet Hemoch Skola (RHS) yrkar atl kontakten och samverkan med hemmen fär en mer framträdande roll i den kommmande skolledarutbildningen. Svenska förbundet för specialpedagogik anser att en diskussion om specialpedagogik mäste in i utbildningen.

5 Utbildningsprogrammets delar

Kapitel 6 i rapporten

Utbildningsprogrammets uppdelning i rekryleringsutbildning, introduk-fionsutbildning, fördjupningsulbildning och kontinuerlig fortbildning tillstyrks allmänt av remissinstanserna.

5.1 Rekryteringsprogram

Kapitel 6.1 i rapporten

Förslagets beskrivning av ett särskilt rekryteringsprogram under kommunernas ansvar och med stöd frän staten tillstyrks av remissinstanserna.

Elt stort anlal remissinstanser har synpunkter på rekryteringsprogrammet. Dessa synpunkter går alla ut på atl rekryteringsprogrammet är mycket viktigt och atl del fått alllför liten uppmärksamhet i SÖ:s förslag. Sandvikens kommun menar att kommunerna måste få stöd från SÖ när det gäller exempel på verksamheter och uppläggningsformer. Flera instanser anser atl den låga andelen av kvinnliga skolledare samt den ojämna fördelningen på lärarkategorier, bör åtgärdas via rekryteringsprogrammets organisation och inriktning,

I mänga remissvar betonas vikten av kommunal samverkan med länsskolnämndema som samordnare av programmet, bl, a. för alt åstadkomma en bredare rekryteringsbas, Länsskolnämndema i Kristianstads, Hallands, Skaraborgs, Västmanlands, Väslernorrlands och Västerbottens län pekar särskill på denna möjlighet.

Södertälje kommun vill fästa uppmärksamheten vid rekryteringsulbild-ningsåtgärder för att intressera fiera kvinnor för skolledarskap. Även LO, liksom SACO/SR, har särskill uppmärksammat rekryleringsutbildningen ur jämställdhelssynpunkt.

LO menar ocksä atl man bör bredda rekryteringen till alt omfatta ledare
som är verksamma inom näringsliv och förvaltning. Även Kristianstads 28

läns landsting anser att en strävan bör vara alt nå även andra än lärare att Prop. 1985/86:173 söka chefs/arbetsledartjänster inom skolans område.

5.2 Introduktionsprogram för nya skolledare

Kapitel 6.2 i rapporten

Remissinstanserna instämmer i atl introduktionsutbildningen för nytillsalta skolledare skall ske på kommunalt ansvar. Flera av länsskolnämnder-na pekar på alt länsskolnämndema kan vara samordnare av sådan utbildning, vilket skulle innebära stora fördelar för de små kommunerna. Länsskolnämnden i Slockholms län anser att de handledare som föreslås bör vara länsskolnämndens egna tjänstemän eller lill nämnden knutna experter och att innehållet i utbildningen dä kan integreras med nämndens eget utvecklingsprogram.

Handledaruppgiflen har särskilt kommenterats av flera remissinstanser. Det bedöms av dessa positivt och nödvändigl med handledning som en del av utbildningen. Flera remissinstanser, bl.a. foribildningsavdelningen i Uppsala högskoleregion, menar också att det bör vara självklart med statliga insatser, framför allt med tanke på de små kommunerna. Staten skall ha ett ansvar för utbildning och handledning av handledarna. Flera remissinstanser, bl.a. Kristianstads kommun, pekar dock pä att det bör vara en självklarhet att ha rutiner för handledning av nytillträdande skolledare och för vikarier, och att utarbetandet av sådana rutiner åvilar den centrala kommunala förvaltningen.

5.3 Fördjupningsutbildning

Kapitel 6.3 i rapporten

Förslagets grundtanke att staten skall ange mål, riktning och innehåll i fördjupningsutbildningen för atl en likvärdig standard skall garanteras tillstyrks av remissinstanserna. Länsskolnämndema i Kronobergs och Jämtlands län, finner alt inslaget av studier av ledarskap i andra organisationer är positivt, LO menar atl man bör pröva möjligheterna att ge skolledarna tjänstledighet utan lön för att under minsl ell år arbeta inom näringsliv, förvaltning eller vård, Södertälje kommun föreslår atl förslaget senare kompletteras med servicematerial fill kommunerna som stöd vid genomförandet av den kommunala delen av programmet.

Flera remissinstanser har fäst sig vid uppgiften i SÖ:s rapport, atl man av hittillsvarande skolledarutbildning inte har kunnat utläsa några störte förändringar i skolutvecklingen lokalt.

Flera remissinstanser, bl.a. länsskolnämnden i Slockholms län, SAV och SIPU, pekar särskilt på denna omständighet och menar att utbildningen delvis skall ges ett annat innehåll. Västerviks kommun anför kritik mot fördjupningsutbildningen och anser att den behöver omarbetas vad gäller innehåll, uppläggning och organisation.

Den föreslagna tiden för fördjupningsutbildningen med en utsträckning
över tre år, vinner gehör hos remissinstanserna med några avvikelser. Den 29

gängse uppfattningen är att tiden är väl avvägd mot bakgmnd av förslagets Prop. 1985/86:173 utgångspunkter när det gäller pedagogiska överväganden. Några remissinstanser, hl.'a. fortbildningsavdelningen i Linköpings högskoleregion och Slockholms kommun anser att liden för utbildningen är för lång.

5.4 Kontinuerlig fortbildning

KapUel 6.4 i rapporten

Remissinstanserna är övervägande posifiva till de fortbildningsinsatser som föreslås. Flera betonar att fortbildningsinsatser bör inlemmas i skolans och kommunens övriga personalfortbildning. Det är angeläget menar bl.a. SIPU och 7"CO alt fortbildningen sker gemensamt för skolledare och övrig personal som arbetar i skolan.

Högskolans utbud bör beaktas när del gäller fortbildning anser bl.a. länsskolnämndema i Stockholms och Uppsala län, saml foribildningsavdelningen i Uppsala högskoleregion. Slockholms kommun menar att att störte kommuner själva kan driva fortbildningen med medverkan från statliga myndigheter medan mindre kommuner kan anlita länsskolnämndema i högre utsträckning.

6 Organisation

Kapitel 7 i rapporten

6.1 Dimensionering

Kapitel 7.1 i rapporten

Remissinstanserna har i regel inget att invända mot de beräkningar som ligger som underlag för dimensionering av skolledamtbildningen. Länsskolnämnden i Örebro län, Kristianstads läns landsting och TCO anser att beräkningarna är för låga med hänsyn lill att även annan ledningspersonal är den föreslagna bör omfattas av utbildningen, Södertälje kommun påpekar att även musikskolans skolledare bör omfattas.

6.2 Ansvarsfördelning

Kapitel 7.2 i rapporten

I huvudsak råder enighet bland remissinstanserna om huvudtankarna vad gäller ansvarsfördelning: Staten tar huvudansvaret för den fördjupande utbildningen och kommunerna för olika introducerande och fortbildande aktiviteter.

6.3 Den statliga utbildningsorganisationen Prop. 1985/86:173

KapUel 7.3 i rapporten

Remissinstanserna är inte eniga när det gäller förslagel till uppbyggnad av den statliga utbildningsorganisationen.

De centrala myndigheter som yttrat sig om organisafionen, UHÄ, statskontoret, RRV och SIPU ställer sig posifiva till att planering och inriktning av fördjupningsutbildningen bestäms av SÖ, medan man ställer sig avvisande lill att SÖ handhar genomförandet med den dimensionering av fast utbildarstab som föreslås. UHÄ anser att den analys som utredningen gjort pekar fram mot andra organisatoriska lösningar än den föreslagna. Man finner del förvånande att utredningen varken diskuterat högskolans möjligheter att medverka i utbildningen eller sökt ta till vara de många erfarenheter som finns inom högskolan, då del gäller utbildning av skolledare. Statskontoret anser atl förslagel om all SÖ skall svara för del praktiska genomförandet strider mot ambitionen att banta den centrala skoladministrationen och koncentrera dess verksamhet mol mer övergripande uppgifter. '

RRV menar att fördelar och nackdelar med olika utbildare borde ha utvecklals i rapporten. RRV anser vidare atl ställningstagandet att den statliga skoladministrationen borde ha ansvaret för och genomföra utbildningen inte automatiskt innebär etl inrättande av fasta tjänster vid SÖ. En utvärdering av den statliga skoladministrationen måsle göras.

Länsskolnämndema uppvisar i huvudsak en enhetlig reaktion på SÖ:s förslag når del gäller organisation. Man motsätter sig allmänt att SÖ skulle tillföras etl så stort antal fasta tjänster som föreslås,

Länsskolnämndema tillstyrker allmänt alt den centrala planeringen och ledningen åvilar SÖ. Länsskolnämnden i Jönköpdngs län anser att även ansvaret för att planera utbildningen bör ligga hos länsskolnämndema med stöd av en särskild central utbildningsorganisafion ingående i den statliga skoladministrationen. Länsskolnämnden i Kronobergs län anser all den centrala ledningen på SÖ bör utökas något utöver de två fasta tjänster som föreslagits, I övrigt går länsskolnämndernas remissvar ul på alt antalet fasta tjänster inrymda i SÖ:s organisation bör minskas för atl i stället läggas ul till länsskolnämndema. Förslag till hur många tjänster som skall ligga på SÖ respektive nämnderna varierar från länsskolnämnden i Kalmar län som föreslår alt 28 tjänster tilldelas nämnderna, till länsskolnämnden i Uppsala län som föreslår att en halv extra tjänsl tilldelas varje lånsskolnämnd. Flera länsskolnämnder förordar atl utbildarna skall få visstidsan-ställningar.

Länsskolnämndema fömtsätter i regel en samverkan med kommunerna. Länsskolnämnden i Stockholms län föreslår att för ell mindre anlal slora kommuner kan genomförandeansvarel överlämnas till kommunen. Flera länsskolnämnder föreslår atl samverkan i vissa delar bör ske även med högskolan. Särskilda påpekanden om detta gör länsskolnämndema i Upplands, Södermanlands, Örebro, Kronobergs, Kopparbergs och Västernorrlands län.

En regional samordning förordas av flera nämnder. 31

Länsskolnämnden i Slockholms län anser alt länel ensamt kan bilda en Prop. 1985/86:173 region, eftersom det har en femtedel av skolverksamheten i riket.

Av de kommuner som reagerat på förslaget angående den statliga utbildningsorganisationen tillstyrks detta av Danderyds kommun, Stockholms kommun, Sölvesborgs kommun och Kiruna kommun, medan förslaget avvisas av kommunerna i Malmö, Väslervik, Gävle och Sandviken. Danderyds kommun framhåller all man bör öka utnyttjandet av universitet och lärarhögskolor. Sölvesborgs kommun framhåller vikten av en regional samrådsgrupp. Man anser alt ansvariga utbildare kan anställas pä SÖ, men alt elt nära samarbete och resursutnyttjande skall ske med länsskolnämndernas personalresurser.

Svenska kommunförbundet anser att mot ett syslem med fasta tjänster talar att en framtida utbildningsorganisation måsle anpassas till de kvantitativa behoven liksom till de ekonomiska realiteterna. Landstingsförbundet tillstyrker organisationen i princip, men bedömer att 3 tjänster bör föras över från den fasta utbildarorganisationen till den rörliga expertresursen.

Landstingsförbundet betonar vikten av samråd och samarbete med skolhuvudmännen, särskilt vad avser fördjupningsutbildningen och man menar också att dessa skall medverka i genomförandel av vissa utbildningsmoment.

SkoUedarförbundet tillstyrker SÖ:s förslag.

7 Ekonomi

Kapitel 8 i rapporten

Remissinstansernas ställningstagande till kostnadsberäkningarna i förslaget är avhängigt deras ställningstagande i frågan om organisalion. Om remissinstansernas ställningstagande lill alt bidraget för arbetsavlastande ätgärder föreslås upphöra har redogjorts pä s. 27. Statskontoret menar att det saknas bedömningar av kommunernas kostnader för det samlade utbildningsprogrammet; kostnader som statskontoret bedömer kommer alt öka, "Enligt vår mening krävs att annal och bättre underiag för att statsmakterna och kommuner skall kunna bedöma kostnader för programmet och realismen i etl genomförande av delta".

De länsskolnämnder som uttalar sig om ekonomi önskar resurser överförda till nämnderna. Stockholms kommun menar mot bakgmnd av sitt förslag om minskning av tiden för utbildningen att sparade medel bör tillföras kommunerna att användas för kommunala insatser för skolledarutbildningen. Flera kommuner markerar att del föreslagna statliga stödet till kommunerna är otillräckligt.

Fortbildningsavdelningarna anser att en del av de medel som föreslås gå till utbildarorganisafionen under SÖ, skall fördelas mellan fortbildningsavdelningar och kommuner för deras utökade utgifter.

8 övergången till en ny organisation Prop. 1985/86:173

KapUel 9 i rapporten

Samtliga remissinstanser som uttalat sig om tidpunkt för övergäng till en ny organisation menar atl det är angelägel alt denna sker så snart som möjligt, dvs. budgetåret 1987/88.