om enklare mönstring av sjömän

Proposition 1981/82:74

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition

1981/82:74

om enklare mönstring av sjömän;

beslutad den 17 december 1981.

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÅLLDIN

CLAES ELMSTEDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av mönstringsutredningens principbetänkande Enklare mönstring och bättre regisirering av sjömän föreslås att den nuvarande ordningen på detla område ändras på ett genomgripande sätt.

I propositionen föreslås all den nuvarande formen av mönstring utförd av statligt anställda mönstringsförrällare avskaffas. En del av de kontrollåtgärder de skaU utföra kan avskaffas medan andra kan överföras på rederierna och befälhavarna.

Den bundna sjömansrullan ersätts enligt förslaget av en lösbladsrulla samfidigt som den nuvarande manskapsförteckningen slopas. Vidare förordas alt sjöfartsboken behålls och att den också, i modifierad form, skall kunna utfärdas för ulländska medborgare som tjänstgör i den svenska handelsflottan.

För att bemanningskontrollen skall effektiviseras föresläs att det manuellt förda sjömansregislret blir ADB-baserat. Huvudmannaskapet för registret förutsätts övergå från arbetsmarknadsstyrelsen till sjöfartsverket.

Förslagen medför en rad förenklingar och leder till alt onödig byråkrati tas bort. De medför besparingar för både statsverket och sjöfartsnäringen och innebär samtidigt en väsentligt bättre användning av satsade medel.

1    Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 74

Prop. 1981/82:74

Prop. 1981/82:74                                                                     2

Utdrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-12-17

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullslen, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahriand, Molin

Föredragande: statsrådet Elmstedt

Proposition om enklare mönstring av sjömän

1    Inledning

I april 1979 fillkallades en särskild utredare' med uppdrag all se över lagstiftningen om mönstring och regisirering av sjömän. Utredaren, som antog namnet mönslringsulredningen (K 1979:02), avlämnade i december 1980 principbetänkandet (Ds K 1980:13) Enklare mönstring och bättre registrering av sjömän. Till protokollet i detta ärende bör fogas utredningens sammanfattning av betänkandet som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetls av rikspolisstyrelsen, datainspektionen, socialstyrelsen, statens järnvägar (SJ), sjöfartsverket, handelsflottans kultur- och fritidsråd, handelsflottans pensionsanslalt, statistiska centralbyrån (SCB), statskontoret, riksrevisionsverkel (RRV), riksskatteverket (RSV), generaltullstyrelsen, universitets- och högskoleämbetet (UHÅ), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), ILO-kommittén, Hotell- och restauranganställdas förbund. Svenska maskinbefälsförbundet. Svenska sjöfolksförbundel, Sveriges fiskares riksförbund och Sveriges redareförening.

Riksförsäkringsverket har inte funnii anledning alt yttra sig i ärendet.

Genom utrikesdepartementets försorg har yttranden inkommit från generalkonsulaten i Antwerpen, Hamburg, Marseille och Montreal saml från

' Landshövdingen Astrid Kristensson. Experter: hovrättsassessorn Lennart Alarik, kommunikationsdepartementet, socionomen Böije Kjellstenius, Sveriges redareförening, ombudsmannen Claes Ljungqvist, Sveriges farlygsbefälsförening, förbundsombudsmannen Börie Persson, Svenska sjöfolksförbundet, byrådirektören Lennart Revbom, arbetsmarknadsstyrelsen, direktören Lennart Sjöstedt, Sveriges redareförening, förbundsjuristen Christer Themnér, Svenska maskinbefälsförbundet, och avdelningsdirektören Lars Tygesen, sjöfartsverket.

Prop. 1981/82:74                                                      3

konsulatet i Rotterdam. Vidare har den förutvarande generalkonsuln i Rotterdam yttrat sig.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas tiU protokollet i detta ärende som bilaga 2.

I det följande avser jag all behandla de övergripande frågorna kring mönstring och registrering av sjömän. Del innebär all åtskilliga frågor av detaljkaraktär som utredningen behandlat i principbetänkandet får prövas i anslutning lill beredningen av utredningens slutbetänkande. Delta har nyligen överlämnats till mig och är nu föremål för remissbehandling.

I ärendet har jag samrätt med chefen för utrikesdepartementet och chefen för arbetsmarknadsdepartementet.

2   Föredragandens överväganden

2.1 Bakgrund

Sedan länge finns det i vårt land en särskild lagstiftning om mönstring av sjömän och om sjömansregislrering. Med stöd av den utövas uppsikt över sjömännens Qänstgöringsförhållanden och fartygens bemanning.

Lagstiftningen pä området finns i förordningen (1961:87) om regisirering och mönstring av sjömän (omtryckt 1979:37, ändrad senast 1981:202, mönstringsförordningen).

Enligt gäUande bestämmelser skall mönstring äga rum när en svensk sjöman till- eller frånträder en befattning pä ett svenskt fartyg om 20 lon netto eller mera, om fartyget gär i utrikes fart eller är passagerarfartyg i inrikes fart. I svenska hamnar sker också en form av påmönstring av svenska sjömän på utländska fartyg. Mönstringsplikliga är alla som är sjömän, dvs. är anställda för fartygsarbele och har befattning på fartyget. I samband med utbyte av ett fartygs sjömansmlla, vilket sker ungefär en gång om året, företas s.k. årsmönstring då hela besättningen av- och påmönstras i ell sammanhang.

Mönstring utförs av mönstringsförrällare som inom landet ofta är knutna lill sjömansförmedlingarna och som utomlands vanligen tillhör en svensk utlandsmyndighet. AMS har ansvaret för mönstringsverksamheten inom landet. För mönstring utomlands svarar utrikesdepartementet. Sjöfartsverket utfärdar anvisningar för verksamheten.

Påmönstring består i att mönstringsförrättaren kontrollerar att en tillträdande sjöman är behörig för befattningen ombord och all hinder i övrigt inte möter mol att han Qänstgör på fartyget. Mönstringsförrättaren granskar då främst sjöfarlsboken eller utlännings ID-handling, läkarintyget för sjöfolk, det Qänstgöringsbesked arbetsgivaren skall förse sjömannen med och fartygels sjömansmlla. Mönstringsförrättaren bestyrker anteckningar om tillträdel i sjöfartsboken och i milan och skickar in en kopia av Qänst-

Prop. 1981/82:74                                                      4

göringsbeskedet till sjömansregistret. Mönstring kan ske ombord eller på mönstringsförrällarens Qänsteställe.

Vid avmönstring skall mönstringsförrättaren granska sjöfartsboken, utlännings pass, Qänslgöringsbeskedet och rullan. Han bestyrker anteckningar i sjöfarlsboken och rullan om att Qänstgöringen upphört och sänder in en kopia av Qänslgöringsbeskedet lill sjömansregistret. Mönstringsförrättaren är ocksä ålagd vissa sociala och medlande funktioner som främst är knutna till avmönstringen.

Utöver de angivna åtgärderna är en av mönstringsförrättarens viktigaste funktioner all kontrollera alt fartyget är behörigen bemannat.

Mönstringsförrättaren utfärdar sjöfartsböcker och rullor och verkställer inskrivning i sjömansregislret.

På utländska fartyg är det i stort sett endast svensk sjömans anställningskontrakt som granskas. Dessutom skickas uppgifter till sjömansregislret om alt sjömannen påbörjat Qänstgöring pä det utländska fartyget.

Sjömansregislret lyder under AMS och omfattar i huvudsak sjömän som är anställda på svenska handelsfartyg om minst 20 ton netto. Huvudregisl-ren är ett register över aktiva svenska och ett över aktiva utländska sjömän. Dessutom finns ett register över icke aktiva svenska och ett över icke aktiva ufiändska sjömän. Registren över de aktiva sjömännen grundar sig främst på Qänstgöringsbeskeden och innehåller uppgifter om sjömännen och deras tjänstgöring till sjöss. Registeruppgifterna används av myndigheter och enskilda. Registreringen sker på kort och utförs manuellt.

Påmönstringsförbud kan utfärdas för en sjöman som genom grov miss-skötsamhet under anställning ombord har visat sig olämplig att utöva sjömansyrket. I vissa fall kan en sjöman tilldelas varning. Frågor om påmönstringsförbud eller varning prövas av en särskild nämnd, sjömansnämnden.

Sedan mönstringsförordningen trädde i kraft den 1 juli 1961 har den setts över vid skilda tillfällen. I en rapport är 1966 föreslog statskontoret vissa organisatoriska förändringar beträffande mönstrings verksamheten. Dessa förslag utvecklades vidare av sjömansregisterutredningen i betänkandet Sjömansregistreringen (Stencil K 1968:7). På gmndval av detta inrättades den I juli 1969 det centrala sjömansregistret vid sjömansförmedlingen i Göteborg. Samtidigt upphörde sjömanshusens och sjöfartsstyrelsens registrering av sjömän. Mönstrings verksamheten integrerades med sjömansförmedlingen i den allmänna arbetsförmedlingens lokala organisation. En central sjömansnämnd ersatte de tidigare regionala nämnderna (prop. 1969:58, 2LU 1969:50, rskr 1969:224). Utredningen lämnade även ett principförslag tUl en slutlig organisation, som var avsedd att genomföras när databehandling hade införts vid sjömansskattekontoret och dåvarande system för sjöfolks pensionering ersatts av ett nytt. Trots alt dessa fömtsättningar är uppfyllda har den tänkta förändringen, som innebar att sjö-mansskallekontoret skulle överta registret och föra över det pä magnetband, inte genomförts.

Prop. 1981/82:74                                                      5

År 1970 tillsattes en ny utredning, som enligt sina direkfiv bl. a. hade att undersöka om registrerings- och mönstringsförfarandet helt eller delvis borde avvecklas. Översynsarbetel redovisades i betänkandet (Ds K 1974: II) Mönstring av sjömän. Såvht avsåg mönstringen framhöll utredningen att vissa länder såsom Danmark och Storbritannien hade slopat mönstringen och gått över tiU ett syslem med efterhandskontroll. 1 Danmark ankommer det på befälhavaren att se lill alt en sjöman uppfyller kraven för anställning i avsedd befattning ombord. Eflerhandskontrollen utförs av reseinspektörer. För utredningen föreföll en sådan utveckling också vara den naturliga. Utredningen ansåg dock att det inte förelåg tillräckliga skäl för alt slopa mönstringen. Anledningen härtill var främst att mönstringen behövdes som ett instmment för bemanningskontrollen. Utredningen föreslog dock vissa förenklingar i fråga om mönstringen. Bl.a. skulle mönstringen avskaffas för den inrikes sjöfarten och avmönstringen skulle upphöra. För färjelrafiken skulle medges vissa ytterligare förenklingar i förfarandet. Sjömansrullan skulle inte längre vara bunden ulan föras enligt lösbladssyslem. Bestämmelsema om sjömansregistreringen lämnade utredningen i allt väsentligt orörda. Det konstaterades att behovet av ell sjömansregisler kvarstod och att dess huvudfunktioner borde bibehållas.

Belänkandet har inte föranlett några lagstiftningsåtgärder.

Mönstringsutredningen (K 1979:02) tillkallades sedan flera framställningar gjorts om en förnyad översyn av lagstiftningen. Sålunda hade sjöfartsverket och AMS i en gemensam skrivelse den 12 april 1978 hemställt all regeringen på nytt såg över mönstringen och registreringen av sjöfolk. Vidare hade redarnas och de ombordanställdas organisationer i en gemensam skrivelse den 5 december 1978 hemställt om en översyn av reglerna om påmönstringsförbud och varning.

2.2 Behovet av reformer

Redan efter remissbehandlingen av den gemensamma framställningen från sjöfartsverket och AMS var det tydligt att det inom sjöfartsnäringen fanns ett uttalat önskemål om reformer i fråga om mönstringsverksamheten. Detla framgår också av föredragande departementschefens överväganden i direktiven för utredningen (Dir 1979:10).

Mönstringsförordningen grundar sig på ett utredningsförslag från 1950-talet och har i flera stycken övertagit regler från äldre lagstiftning, varav den närmast föregående var kungörelsen den 9 juni 1939 (nr 306) angående sjömanshusen i riket saml sjömäns på- och avmönstring m. m. I belysning av de stora förändringar som har skett på arbetsmarknaden under de senaste årtiondena och av den utveckling som tekniskt och organisatoriskt har ägt rum inom sjöfarten under samma lid framstår mycket i den nuvarande regleringen som otidsenligt. Redan i direktiven lill

Prop. 1981/82:74                                                      6

1970 ärs uiredning uttalades all utvecklingen inom sjöfartsnäringen krävde förenklingar i mönstrings- och regislreringsförtarandel samt att kritik med fog hade riktals mot del tungrodda mönstringssystemet. Utredningen utgick från alt alla möjligheter skulle tas till vara för att förenkla förfarandet för alla parter och begränsa systemets tillämpning till vad som var oundgängligen nödvändigt. Trots detta kritiserades utredningens förslag från flera håll för att del inte gått fillräckligt långt i vissa avseenden och för långt i andra. Relativt lång lid har nu förflutit sedan förslagen lades fram. Vid kontakter med berörda myndigheter och organisationer har framkommit att förslagen inte längre efterfrågas. I stället har den av AMS och sjöfartsverket ingivna framställningen om en förnyad översyn av mönslringsför-ordningen allmänt tiUslyrkls.

Det föreligger sålunda ett sedan länge känt reformbehov, som tar sig uttryck i önskemål om avbyråkratisering, förenklingar och effektivisering i syfte att utnyttja tillgängliga resurser på bästa möjliga sätl.

Föredragandens synpunkter bekräftas helt av de slutsatser som mönslringsulredningen har i-edovisat i sitt principbetänkande. Utredningen framhåller att förhållandena inom sjöfart.en radikalt har förändrats sedan den nuvarande mönstringslagsfiflningen tillkom i början av 1960-talel. Numera är så gott som samtliga ombordanställda fast anställda av respektive rederi, rederianslällda, och den lidigare mer lösliga anställningsformen fartygsanställning — då sjömannen i allmänhet anställdes för en viss resa -har nästan upphört. Utvecklingen inom rederinäringen i riktning mot färre, stora rederier med fasl personalorganisation har också skapat fömtsättningar för att arbetsgivarna skaU kunna kontrollera all sjömännen uppfyller de krav som ställs på dem i fräga om behörighet, hälsotillstånd etc.

Mönstringsverksamhelen innebär enligt utredningen i stora delar en dubbel kontroll av sjömannen, dvs. en granskning utöver den som mäste utföras av rederiet och i många fall även av sjömansförmedlingen.

Utredningen anser att många av mönstringsförrättarens kontrollåtgärder är otidsenliga. Systemet med mönstringsförrällare karaktäriseras av onödig byråkrati och medför kostnader för sjöfarten och det allmänna som inte slår i rimlig proportion till del som uppnås. Vissa av mönslringsförrättar-nas åtgärder bör kunna slopas medan andra kan övertas av befälhavarna eller rederierna.

Bland de funktioner mönstringsförrätlarna har att fullgöra är bemanningskontrollen enligt utredningens mening den viktigaste. Om mönstringsförrätlarna inte skall finnas kvar måste man skapa nya vägar för bemanningskontroll.

Utredningen anser att sjömansregistret är omodernt och tiUgodoser förhållandevis lågt ställda krav på vad man kan få ul av det. Den nuvarande uppläggningen av registret medger inte alt man använder det för beman-ningskontroller. Registret kräver en förhållandevis stor personalstyrka, som bör kunna minskas om man övergår lill ADB-registrering.

Huvudmannaskapet för mönstringsverksamhelen är i dag delat mellan

Prop. 1981/82:74                                                      7

sjöfartsverket, AMS och utrikesförvaltningen. Utredningen menar all sambandet mellan sjömansförmedling och mönstring har minskat så att AMS huvudmannaskap inte längre framstår som naturligt.

Sammanfattningsvis finner utredningen att genomgripande förändringar nu bör göras i fråga om både mönstringen och registreringen av sjömän.

Utredningen framhåller vidare att del är angelägel alt en reform genomförs så snart som möjligt. AMS har redan nu svårigheter att tillhandahålla kompetenta mönstringsförrällare. Det är vidare en fördel om de besparingar utredningen har föreslagit kan genomföras ulan onödigt dröjsmål. Följaktligen bör riksdagen fatta ett principbeslut om att mönstringen i dess nuvarande form avskaffas och att ett ADB-baserat sjömansregister enligt utredningens modell skall las i bmk. Efter ell sådant beslut kan förberedelserna för den nya ordningen påbörjas omgående. AMS och utrikesdepartementet kan planera avveckhngen av sin mönslringsverksamhet. Sjöfartsverket får bättre möjligheter att genomföra en eventuell omorganisation. Inköp av dalomlmstning kan göras och programmering påbörjas samfidigt som den osäkerhet som i dag råder beträffande mönslringssystemets framfid blir undanröjd.

Utredningens principbetänkande har genomgående mottagits positivt av remissinstanserna. Del råder en allmän enighet om att det finns ett stort behov av genomgripande förändringar i fråga om mönstringsverksamhelen. Remissinstanserna ansluter sig allmänt till utredningens förslag att det nuvarande mönslringsförfarandel genom mönstringsförrällare avskaffas. Åven i övriga mer övergripande frågor - såsom den framlida uppläggningen av mönslringsåtgärder, sjömansmlla, sjöfartsbok, bemanningskonlroll, sjömansregislrering och organisatoriska frågor - har utredningens förslag i allt väsentligt tUlslyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Flera remissinstanser framhåller att en förutsättning för att den nuvarande mönstringsordningen skaU kunna avskaffas är alt den aUt viktigare bemanningskontrollen ändå kan hållas på en fillfredsställande nivå. En gmndläggande fömtsättning för detta är att sjömansregistret blir databaserat i enlighet med utredningens förslag.

Enligt sjöfartsverkets uppfattning bör inte den omständigheten alt inte samtUga frågor i anslutning tUl mönstringen och regisireringen av sjömän tagUs upp i principbetänkandet hindra att ett förslag med huvudgmnderna för den tiUtänkta ordningen föreläggs riksdagen. Enligt AMS är del angeläget att de föreslagna förändringarna kan genomföras snarast möjligt. Ell av skälen härför är alt del under senare lid har blivit allt svårare att engagera personal fill mönstringsuppgifterna.

För egen del får jag anföra följande.

Redan i direktiven för mönslringsulredningen konstaterades att del föreUgger ett sedan länge känl reformbehov, som lar sig uttryck i önskemål om avbyråkrafisering, förenklingar och effekfivisering i syfte all utnytQa tillgängliga resurser på bästa sätt. Dessa uttalanden om reformbehovet har

Prop. 1981/82:74                                                      8

bekräftats genom mönstringsulredningens principbetänkande och av remissutfallet. Reformbehovet har funnits relativt länge, men lidigare har del inte funnits något genomarbetat alternativ till den rådande ordningen. När del nu har presenterats ett sådant ser jag med största tillfredsställelse alt det i utredningen har rått full enighet mellan redarnas, de ombordanställdas och berörda myndigheters representanter om innehållet i principbetänkandet.

Som en följd av mönstringsulredningens verksamhet har det redan företagits vissa åtgärder i förenklande syfte. Efter en framställning från utredningen i september 1980 förelades riksdagen i prop. 1980/81:83 förslag tiU förenklad mönstring på färjor. Förslaget innebar att inlendenturpersonalen på passagerarfartyg med svensk bashamn skulle befrias från skyldigheten att mönstra på och av fartygen. Riksdagen godkände förslaget (TU 1980/81:10, rskr 1980/81: 150, SFS 1981:202-204) och det förenklade för farandet kunde genomföras innan årets färjesäsong startade på allvat'. Eftersom den personalkategori som undantogs från skyldigheten att fortlöpande mönstra på och av fartygen lidigare svarade för nära 30 procent av alla mönstringar har denna delreform inneburit både minskad byråkrati och besparingar för rederinäringen.

Mönstringsutredningen har nyligen avlämnat sill slutbetänkande (Ds K 1981: 10) Enklare mönstring och bättre registrering av sjömän. Del II. Detla innehåUer överväganden i vissa frågor som inte behandlades i principbetänkandet, nämligen rörande hälsoundersökning av sjöfolk, påmönstringsförbud och sjömansnämnden. Betänkandet innehåller vidcire förslag fill de författningsändringar som behövs för all genomföra förslagen i både principbetänkandet och slutbelänkandet.

Som jag nyss har konstaterat råder det en allmän enighet om behovei av en reform beträffande mönstringen och regisireringen av sjömän. Eftersom mönstringsutredningen har avslutat sitt arbete kan det synas naturligt att efter remissbehandlingen av slutbetänkandet förelägga riksdagen alla förslag samtidigt. Jag vill dock fästa uppmärksamheten på utredningens argumentation för att del snarast möjligt fattas ett principbeslut om all mönstringen i dess nuvarande form avskaffas och att sjömansregislret bUr ADB-baserat. Utredningens skäl för en sådan arbetsordning synes övertygande. Eftersom utredningens förslag innefattar stora förändringar för berörda myndigheter är det värdefullt om förberedelserna för den nya ordningen kan påbörjas så snart som möjligt. Som jag ser det blir del på grund av det relativt omfattande författningsarbete som behövs för att genomföra reformen i dess helhet inte möjligt att förelägga riksdagen ell fullständigt förslag i sådan tid att det kan prövas före sommaren 1982. I planeringshänseende kan man således uppnå betydande tidsvinster genom att nu få ett beslut om principerna för den framtida mönstrings- och registreringsverksamheten. Ett sådant beslut underlättar självfallet också det fortsatta arbetet med bl. a. förfaltningsfrågor och anslagsfrågor.

Prop. 1981/82:74                                                      9

I det följande tar jag därför upp huvudlinjerna i de förslag som utredningen har lagt fram i principbetänkandet. Till frågor av mer detaljartad natur som behandlas i belänkandet eller som har tagits upp i remissvaren blir del anledning att återkomma i del kommande förslaget till riksdagen.

2.3      Mönstringsåtgärder

Mönstringsförrätlarna utför i dag en lång rad olika åtgärder, främst i samband med på- och avmönstringar av sjömännen på olika fartyg. Åtgärderna är främst av registrerande och kontrollerande natur.

Som har framgått av det föregående anser utredningen att en del åtgärder kan slopas och att övriga åtgärder kan övertas av andra, främst av rederierna och befälhavarna.

Bland de åtgärder som enligt utredningen kan avskaffas är avmönstringen. De kontroller som behöver göras av de enskilda sjömännens kvalifikationer innan de tillträder befattning på fartyg kan ulföras av befälhavaren eller rederiet. Skyldigheten som mönstringsförrätlarna nu har alt vid av- och påmönstring sända in kopior av Qänstgöringsbeskeden till sjömansregistret kan övertas av rederierna.

Till den befattning som mönstringsförrällare har med sjömansrullan, sjöfartsboken och bemanningskontrollen återkommer jag längre fram.

Remissinstanserna godtar utredningens förslag att mönstringsförrällar-nas funktioner i aktuella hänseenden kan övertas av andra eller helt slopas. Flera instanser framhåller dock att det måste skapas garantier för all rapporteringen till sjömansregislret sker snabbt och undantagslöst. För att missbmk skall motverkas måste de åligganden som redare och befälhavare skaU ha bli straffsanktionerade.

Åven jag finner att mönstringsförrältarnas medverkan i de kontrollåtgärder som skall vidtas före tillträde av en befattning pä fartyg kan undvaras. Huvuddelen av kontrollåtgärderna måste ändock redan nu vidtas av rederiet eller av sjömansförmedlingen och ibland av båda dessa. Det blir alltså ofta fråga.om dubbla kontroller, vilket inte framstår som ändamålsenligt. Dessa kontroUåtgärder bör åläggas redare eller befälhavare och vara straffsanktionerade. Avmönstringen fyller inte längre den sociala funkfion den gjorde tidigare, vilket visas av att avmönstring redan i dag kan ske utan att en mönstringsförrällare är närvarande. Mönstringsförrättarens efterhandsgranskning i fall då sjömannen lämnat fartyget är överflödig. Eftersom del inte heller i övrigt finns vägande skäl för att bibehålla avmönstringen bör denna kunna avskaffas.

2.4      Sjömansrulla

F. n. har de större fartygen i allmänhet sjömansrulla. Den är en bunden bok som har ett års giUighetstid. I rullan görs fortlöpande anteckningar om

Prop. 1981/82:74                                                     10

på- och avmönstrande sjömän. Fartyg i inrikes trafik, som inte har rulla och på vilka mönstring inte sker, har i stället en s. k. manskapsförteckning. Utredningen föreslår att manskapsförleckningarna slopas och att aUa svenska fartyg utom de minsta skall föra rulla. RuUan bör fortsättningsvis beslå av en pärm med förtryckta uppgifter om fartyget, i vUken man förvarar de ombordvarande sjömännens Qänstgöringsbesked. På så sätt kan man enkelt utläsa vilka som finns ombord i olika befattningar. En lösbladsrullas giltighetstid behöver inte begränsas. Därmed kan man också avvara de s. k. ärsmönstringarna, då hela besättningarna av- och påmönstras i ett sammanhang i samband med att milan byts. Den bundna rullan bör dock enligt utredningen behållas under en övergångstid till dess rutinerna vid del nya sjömansregistret blivit inkörda. Förandel av sjömansmilan och annan befallning med den kräver inte medverkan av mönslrings-förtällare.

Utredningens förslag i fråga om sjömansmilan har i allt väsentligt godtagits eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. SJ ifrågasätter dock nödvändigheten av att sjömansmlla förs och anser att andra former för registrering av den ombordanställda personalen kan vara likvärdig eller bättre.

Ett par remissinstanser förordar att den bundna rullan behålls till dess det nya systemet med rapportering tiU sjömansregislret visat sig fungera tillfredsställande. En annan instans framhåller att övergångstiden bör vara kort, eftersom fartygen under denna måste föra dubbla rullor - en bunden enligt del gamla systemet och en ny med lösbladssyslem.

För egen del viU jag först, med anledning av SJ:s uttalande, beröra frågan om det över huvud laget behövs någon sjömansmlla.

Som utredningen har anfört (s. 56 i principbetänkandet) används mlla i en eller annan form av de flesta sjöfartsnationer. I de flesta länder fordras all befälhavaren för tull- och andra myndigheter uppger vilka personer som är anställda ombord då fartyget anlöper hamn. Som regel lämnar befälhavaren en av honom undertecknad besätlningslista med namnen på de ombordanstäUda. Uppgifterna i listan hämtas från sjömansrullan, som blir del bevismaterial som befälhavaren kan använda vid en kontroll av vilka personer ombord som ingår i besättningen.

Sjömansmlla i en eller annan form är således aUmänl vedertagen i internafionell sjöfart och behövs vid besök i många utländska hamnar. Om man avskaffar milan kommer åtskilliga svenska fartyg att kunna få problem i utländska hamnar. Åven i övrigi har milan vikfiga funkfioner att fyUa. Den bör följaktligen inte avskaffas.

Åven i övrigt kan jag i allt väsentligt biträda utredningens förslag belräffande sjömansrullan. Redan i 1974 års betänkande föreslogs att milan skulle föras enligt lösbladssyslem och alt manskapsförteckningen skulle slopas. Ett system med lösbladsmlla infördes år 1973 i Danmark och det har enligt uppgift fungerat bra. Den bundna milan blir på grund av täta

Prop. 1981/82:74                                                     11

besältningsbylen ofta svåröverskådlig. Eftersom Qänstgöringsbesked ändå måste upprättas blir det fråga om en slags dubbel bokföring av besättningarna. Det framstår därför ändamålsenligt att övergå till ett system med U sbladsmlla i enlighet med utredningens förslag. Det finns då ingen anledning alt behålla manskapsförteckningen.

Jag delar utredningens uppfattning att det kan bli nödvändigt att behålla den bundna milan under en övergångstid. Det är emeUertid inte nödvändigt att nu la ställning i frågan ulan detta kan ske i samband med att de närmare föreskrifterna utformas. Om man under en övergångstid skall arbeta med dubbla rullor, är det självklart att övergångstiden inte får bli längre än som oundgängligen krävs.

2.5 Sjöfartsbok

Utredningen har övervägt om sjöfartsboken bör slopas i samband med alt den nuvarande mönstringen försvinner men funnit att den bör vara kvar, dock något förändrad. Boken utfärdas nu av mönstringsförrättarna. I framtiden kan den utfärdas dels av sjömansregistret, dels av de svenska passmyndigheterna inom och utom landet. Uppgiften att i sjöfartsboken bestyrka sjömannens behörighet kan åläggas sjömansregistret, sjöfartsverkets inspektionsdistrikt, verkels inspektionskonlor i Rotterdam och vissa konsulat.

De löpande anteckningarna i boken om sjömännens Qänstgöringspe-rioder m.m. kan skötas av befälhavarna och rederierna. Boken bör få en ny utformning och i likhet med pass, i vart fall för tiordiska medborgare, ges en giUighetstid på tio år. Sjöfarlsbok bör i framtiden utfärdas för alla som skrivs in i sjömansregislret, alltså även för utländska medborgare. Undantagna från kravet på sjöfartsbok blir bl.a. de som tjänstgör på statsägda fartyg som används till annat än att i allmän trafik transportera gods eller passagerare liksom intendenturpersonal i viss fäQetrafik.

Remissinstanserna delar aUmänt utredningens uppfattning att sjöfartsboken bör behållas. Flera instanser pekar på det värde som boken har som ett dokument i vilket alla för sjömannen väsentliga uppgifter finns samlade. ILO-kommittén ser med filtfredsställelse på alt utredningen förordar all sjöfartsboken bibehåUs. I annal fall skuUe Sverige bli tvunget all säga upp ILO-konvenlionen (nr 108) angående nationella identitetshandlingar för sjömän, vilket vore synnerligen olyckligt.

Rikspolisstyrelsen släUer sig avvisande till förslaget att polisstyrelse skaU vara en av de myndigheter som inom landet skall utfärda sjöfartsbok. Uppgiften all utfärda sjöfartsbok faller inte inom ramen för den huvudsakligen polisiära verksamhel som polismyndigheterna skall ägna sig åt. Uppgiften bör enligt rikspolisstyrelsen i stäUet läggas på sjömansregistret, de kvarvarande sjömansförmedlingarna och evenlueUl även på länsarbetsnämnderna.

Prop. 1981/82:74                                                     12

Sveriges redareförening framhåller att det är särskilt betydelsefullt att sjöfartsbok skaU kunna utfärdas även till andra ombordanställda än svenska medborgare. Därmed kan praktiska problem undvikas vid avlösning av personal i främmande hamnar. Det har vid flera tillfällen inträffat störningar härvidlag, som medfört att sjömannen inte blivit avlöst i tid eller fått sin planerade ledighet förskjuten samtidigt som rederiet har fått vidkännas stora extrakostnader.

Flera remissinstanser har avvisat förslaget alt sjöfartsbok utfärdas för utländska medborgare med hänsyn till de konsekvenser delta skulle få enligt ILO-konvenfionen nr 108. Enligt artikel 5 i konventionen är nämligen den utfärdande staten skyldig att låta innehavaren av sjöfartsboken återvända dit under en period av minst ett år efter utgången av bokens giltighetsfid. Rikspolisstyrelsen anser det inte riktigt att en utlänning, som tvångsvis har avlägsnats från Sverige med förbud alt återvända hit under viss tid, skall ha rätl att resa hit enbart av det skälet att sjöfartsbok har utfärdats här. Om det skulle vara önskvärt all ersätta det nuvarande registreringsbeviset för utlänningar med en bok, skulle i stället en särskild Qänslgöringsbok kunna utfärdas. Det bör då, framhåller rikspolisstyrelsen, klart anges i Qänstgöringsboken att den inte är en sådan handling som anges i ILO-konventionen och att den endast gäller vid anställning hos svensk arbetsgivare och vid hänvändelse till svenska myndigheter.

För egen del anser jag alt sjöfartsboken bör bibehållas. Visseriigen har den numera inte samma betydelse som identitetshandling i och med att de flesta sjömän har pass. I vissa länder kräver myndigheterna dock att det skall finnas sjöfartsbok. När det gäller sjöfartsbokens roll som identitetshandling anser jag det betydelsefullt att Sverige, i likhet med övriga nordiska länder, även i fortsättningen är anslutet fill ILO-konvenfionen nr 108.

Det är enligt min mening för tidigt att nu ta slutlig ställning fill frågan om vem som skall utfärda sjöfartsböcker. Även om det ankommer på regeringen alt beslula i denna fråga vUl jag med anledning av rikspolisstyrelsens yttrande lämna riksdagen upplysningar om hur jag ser på frågan.

En gmndläggande utgångspunkt är att sjöfartsbok måste utfärdas av myndighet. Detla är ett krav i ILO-konvenlionen nr 108 och beror pä alt boken är en nationell idenfitetshandling.

Utredningens förslag att passmyndighet skall utfärda sjöfartsbok är befingat av att antalet sjömansförmedlingar har minskats från 19 till 7. Eftersom sjömännen måste vara personligen närvarande när sjöfartsbok utfärdas blir det på grund av avståndet tU! förmedlingarna mindre lämpligt att föriägga utfärdandet av sjöfartsböckerna enbart till dessa. Efter hela Norrlandskusten finns det t. ex. sjömansförmedling enbart i Sundsvall.

Enligt min mening behöver sjömännen inte ha möjlighet att få sjöfarlsbok utfärdad på alla platser där det finns passmyndighet i landet. Däremot bör de kunna kräva att inte behöva resa alltför långa vägar för att fä sin sjöfartsbok. En möjlig lösning av problemet kan vara ati sjöfartsverket

Prop. 1981/82:74                                                     13

utfärdar sjöfartsbok och att någon myndighet med lämplig regional verksamhet - på 10-15 orter i Sverige - biträder med att lämna ut sjöfartsböckerna och därvid utföra den nödvändiga identitelskontroUen. Altemativt kan kontrollen göras i samband med att ansökningshandlingarna lämnas in, varefter boken får lösas ut på posten.

Jag får således återkomma till regeringen med förslag i denna fråga.

Utom riket torde det räcka om utlandsmyndigheterna i de för svensk sjöfart viktigaste hamnarna anförtros uppgiften att utfärda sjöfartsbok.

Vad härefter angår frågan humvida sjöfartsbok skall kunna utfärdas även för utländska medborgare håller jag med utredningen om att det är praktiskt att ha möjlighet tUl delta. ILO-konvenfionen nr 108 medger ett sådant förfaringssätt. Den kritik som har framförts för alt utredningen inte har beaktat effekten av artikel 5 i konventionen har fog för sig. Utfärdas sjöfartsbok för en utländsk medborgare i enlighet med konventionen har han rält att vistas här under en period av minst ett år efter utgången av sjöfartsbokens gilfighelslid. Del är uppenbart att man med en sådan ordning kan komma i konflikt med utlänningslagstiftningen. För att undvika detta bör, som några remissinstanser har föreslagit, uttryckligen anges att sjöfartsboken för den utländske medborgaren inte är en nationell identitetshandling i enlighet med konvenfion nr 108. Jag kan i detta sammanhang tala om att mönstringsutredningen i sitt slutbetänkande (avsnitt 6.2) har intagit just den ståndpunkten. En följd av förklaringen att sjöfartsboken inte är en nationell idenfitetshandling är att artikel 5 i konventionen inte blir tillämplig. En utländsk medborgare kan således inte med framgång åberopa sjöfartsboken till slöd för en begäran att få vistas i Sverige.

I fråga om sjöfartsboken har jag samrått även med chefen för justitiedepartementet.

2.6 Bemanningskontroll

Myndigheternas bemanningskonlroll bedrivs nu i två former. Dels skall mönstringsförrättarna i samband med mönstring vaka över fartygens bemanning, dels kan sjöfartsverket och vissa utlandsmyndigheter efter företagna inspektioner förbjuda fartyg som inte är bemannade på betryggande sätt att avgå. Båda systemen för bemanningskontroll anses fungera bristfälligt. Om den nuvarande mönstringen avskaffas är det nödvändigt att ett verkligt effektivt system för kontroll av fartygens bemanning skapas.

Utredningen förordar att bemanningskontroller i framliden skall utföras på två sätt. Den ena metoden är ny och består i bemanningskontroll med hjälp av sjömansregistret. Registret bör föras med hjälp av ADB. Det skall innehålla grunduppgifter dels om fartygen, dels om sjömännen. När Qänstgöringsbesked kommer in skall uppgifter om sjömännens Qänstgöringspe-rioder på de olika fartygen löpande malas in i registret. Hos registret skall man ha tillgång lill alla registrerade fartygs minimibesättningsbeslut. Be-

Prop. 1981/82:74                                                     14

inanningskontroller på registret skall göras i samband med inmatning av uppgifterna enligt ett mUande system och dessutom så snart anledning förekommer. Det skaU gå lill så att man på ADB-anläggningens bildskärmar slår fram en förteckning över det akluella fartygels besättning som den rapporteras in till registret. Det skall vara möjligt att få fram besättningen antingen vid innevarande lidpunkt eller vid ett datum viss lid tillbaka. Den registrerade besättningen skall då kunna jämföras med fartygels minimibesättningsbeslut. Bildskärmar bör fömtom på sjömansregistret finnas hos sjöfartsverket, dess sju distriktskonlor och hos inspektionskontoret i Rotterdam. Effektiviteten i metoden blir beroende av hur rapporteringen in tiU registret kommer att fungera.

Den andra metoden är en fortsatt men utökad kontroll från sjöfartsverkets och utlandsmyndigheternas sida direkt ombord på fartygen. I Sverige bör dessa operafiva bemanningskonlroUer ulföras av sjöfartsverkets sju inspektionsdistrikt som tillförs vissa förstärkningar. Utomlands bör kontrollen i oceanfart och inskränkt oceanfart kunna hållas på en tillräckligt hög nivå av de 17 tillsynsmyndigheterna. Vad sedan gäller trafiken i nordsjöfart och stor kustfart kan inspektionskontoret i Rotterdam täcka sitt nuvarande verksamhetsområde som är Engelska kanalen och södra Nordsjön. TiU övriga nordeuropeiska hamnar kan inspektörer från Sverige skickas ut. De operativa bemanningskontrollerna bör givelvis främst sättas in där risken för brott mol bemanningsbestämmelserna bedöms vara störst.

Som ett komplement till myndigheternas bemanningskontroller i sjömansregistret och ombord kan man betrakta skyddsombudens och skyddskommittéernas arbete Uksom också den fackliga verksamheten.

Remissinstanserna tiUstyrker i allt väsenfiigt utredningens förslag när del gäller bemanningskonlrollen. Flera av dem understryker bemannings-kontrollens betydelse och framhåller att det är en förutsättning för ändring av mönslringsreglerna alt mönstringens nuvarande bemanningskontroUe-rande funktion ersätts av både operativa kontroller på fartygen och av en efterhandskonlroll med hjälp av ett ADB-baserat sjömansregister. Synpunkter av denna innebörd har förts fram av sjöfartsverket, statskontoret. Svenska maskinbefälsförbundet. Svenska sjöfolksförbundet och av flera utlandsmyndigheter.

SJ förordar all tyngdpunkten läggs på direkt kontroll ombord på fartygen genom sjöfartsverkets och berörda utlandsmyndigheters försorg. Efterhandskonlroll genom sjömansregistret ifrågasätts starkt av SJ.

Sjöfartsverket anser att bemanningskontroll ombord är mer tillförlitlig än efterhandskonlroll genom sjömansregislret. Bemanningskonlrollen ombord genom tiUsynsmyndighet är dock dyrare än efterhandskontrollen. Eftersom det ändå mäste finnas e« register till vilket sjötider redovisas, blir den tillkommande kostnaden för en vid registret bedriven kontinuerlig bemanningskontroll ganska liten. Anordnandet av en bemanningskontroll

Prop. 1981/82:74                                                     15

bedriven vid sjömansregislret ulgör därför enligt sjöfartsverkets uppfattning en god och ofrånkomlig investering. Enligt AMS kommer kontrollen av den ombordanställda personalen i efterhand vid sjömansregistret inte bara att bli enklare utan även effekfivare då samtliga uppgifter om sjömännen finns på registret.

Jag vill för egen del inledningsvis anknyta till följande uttalande i direktiven för mönstringsutredningen.

Mönstringen tillgodoser i dag ett flertal syften, bland vUka ett av de främsta är bemanningskonlroUen. Denna synes öka i betydelse i takt med att besättningsstorlekarna minskar. Del kan knappast hävdas att bemanningskonlrollen generellt är tUlräckligt effektiv i dag. Huvuddelen av bemanningskontrollen utförs av mönstringsförrällare, och dessa har inte rält att ens vid uppenbara fall av underbemanning ingripa med egna åtgärder.

Utredningen konstaterar för sin del att bemanningskontrollen - som den bedrivs i dag - fungerar förhållandevis bristfälligt. Jag delar utredningens uppfattning och även dess slutsats, att man måste skapa ell effekfivare kontrollsystem, om man i framfiden skall kunna avvara mönstringsförrättarna.

Del finns flera orsaker fill all bemanningskontrollen inte är effekfiv i dag. En orsak är att sjöfartsverket i alltför liten ulslräckning utför bemanningskonlroUer. Regelmässiga sädana kontroller utförs bara vid verkets Rotterdam-kontor. Vid mönslringsförrältningar lorde det vara sällsynt att hela besättningens sammansättning och närvaro kontrolleras. Förrättningarna inskränker sig i allmänhet till granskning av handlingar rörande de sjömän som mönstrar på och av fartygen. Om antalet påmönstrande sjömän är Uka stort som antalet avmönstrande utgår man i allmänhet frän att besättningen är fulltalig.

Åven om mönstringsförrältarnas granskning oftast är ofullständig kan man anta all den regelmässiga tillsyn som de utövar av besältningsskiften har en ålerhåUande effekt och bidrar till att bestämmelserna om fartygs bemanning efterlevs. Likväl förekommer alt fartyg i viss utsträckning framförs utan föreskriven bemanning. Försvinner mönstringsförrättarna ulan all någon annan myndighetskontroll sätts i stället ökar risken för överträdelser av bemanningsreglerna.

Minimibesättningarna pä svenska fartyg är små och beslår av del minsta antal personer med särskilda behörigheter som behövs för att fartyget skall kunna framföras på ett säkert sätt. Genom Sveriges anslutning lUl 1974 ärs internafioneUa konvenfion om säkerheten för människoliv tiU sjöss har vi åtagit oss all se till att våra fartyg är bemannade på betryggande sätl. Reglerna där kompletteras av detaljerade föreskrifter i 1978 års internationella konvention om normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning, STCW-konventionen. Som en följd av den utvidgade hamnslals-kontrollen i bl. a. europeiska och nordamerikanska hamnar får vi räkna

Prop. 1981/82:74                                                     16

med en alltmer intensifierad tillsyn av utländska fartyg i hamnarna. Därvid kommer inte minst besättningarnas kvalifikationer alt granskas för kontroll av alt de uppfyller STCW-konventionens krav. En gmndläggande förutsättning för övervägandena kring bemanningskonlrollen är att vi ser fill att vi kan uppfylla våra förpliktelser enligt konventionerna. Del bör därvid observeras att STCW-konventionen inte har trätt i kraft ännu men att den beräknas göra det kring årsskiftet 1982/83. Redan då ges helt andra fömtsättningar än i dag för alt i detalj kontrollera besättningar på svenska fartyg i utländska hamnar.

Mot bakgrund av vad jag nyss har anfört är det uppenbart att en reformerad mönstringslagslifining måste skapa bättre fömtsättningar för en effektiv bemanningskonlroll än de som råder f. n.

Enligt min mening skapar utredningens förslag goda fömtsättningar för en effektiv bemanningskontroll. Som jag ser del kompletterar de oHka formerna för kontroU varandra på ett nödvändigt sätt. Självfallet är opera-liva kontroller i samband med inspektioner på fartygen den mest effektiva ålgärden. För all dessa skall ges den önskvärda, preventiva effekten bör de företas i större utsträckning än f. n. och inriktas på den kategori fartyg, där man erfarenhetsmässigt vet att överträdelser av bemanningsreglerna förekommer. En fömtsättning för att bemanningskontroller skall kunna göras effektiva är att det finns tillgång lill gällande minimibesättningsbeslut för fartyget. Bemanningskontroller på fältet underlättas självfallet om inspektören snabbi kan få tillgång lill aktuella uppgifter om besättningen och dess behörighet. Det sistnämnda förutsätter en annorlunda registrering än den som finns på sjömansregistret i dag. För bemanningskontrollen krävs bl. a. uppgifter om fartyget som saknas i dag. Aktuella uppgifter i registret kräver andra rutiner för rapportering dit än de som tillämpas i dag. Med ett aktuellt register kan efterhandskontroller av olika slag göras där och i sin tur ge anledning till kontroller pä vissa fartyg.

Den bästa kunskapen om bemanningen på fartygen finns helt naturiigt bland personalen ombord. Det är angelägel att skyddsombud, skyddskommittéer och de ombordanställdas fackliga organisafioner deltar i strävandena att se lill att bemanningsreglerna efterlevs.

Sammanfattningsvis ställer jag mig således bakom utredningens förslag till hur bemanningskonlrollen skall anordnas när den nuvarande mönstringsverksamheten har upphört.

2.7 Registrering

Redan i avsnittet om bemanningskontroll har jag konstaterat att det behövs ett sjömansregisler för att bemanningskontrollen skall kunna göras effektiv. Här skall jag litet utföriigare diskutera uppläggningen av själva registret.

Sjömansregislret, som lyder under AMS och är placerat vid sjömansför-

Prop. 1981/82:74                                                                   17

medlingen i Göteborg, omfattar i huvudsak sjömän som är anställda på svenska handelsfartyg om minsl 20 nettoton. Huvudregislren är ett register över aktiva svenska sjömän och ett över aktiva utländska sjömän. Dessutom finns två register över icke akfiva sjömän. Registren över de aktiva sjömännen gmndar sig främst på Qänstgöringsbeskeden och innehåller uppgifter om sjömännen och deras Qänstgöringstider fill sjöss. Registreringen sker på kort och utförs manuellt.

För att åstadkomma ett effektivare sjömansregister som också ger möjligheter fill bemanningskonlroll föreslår utredningen att registret skall föras med hjälp av en minidator och att även uppgifter om fartyg skall registreras. Statskontoret har biträtt utredningen med en promemoria som behandlar sjömansregislret i framtiden. Någon sammanslagning mellan sjömansregislret och andra myndigheters register vill utredningen inte förorda, Däremot kan de nuvarande akluella och inaktuella registren över svenskar respekfive utlänningar föras samman till ett enda dalaregister. För rapportering till och från registret kan datakommunikation, magnetband och handlingar med posten användas. Skyldigheten att rapportera till- och frånlräde bör åläggas rederierna.

I fråga om regisirering och därmed ocksä bemanningskontroll med hjälp av registret förordar utredningen att aUa svenska passagerarfartyg och alla andra svenska handelsfartyg om minst 20 ton brutto utom vissa statsägda fartyg skall omfattas. Till de registrerings- och rapporteringsskyldiga fartygen skall också föras inhyrda utländska fartyg med svensk besättning. Fiskefartyg och deras besättningar skall undantas. Det bör observeras all ett förenklat rapporteringssystem för intendenturpersonal i viss färjetrafik kommer att tillämpas även i fortsättningen.

Sjöfartsverket har redan ansvaret för bemanningskontrollerna ombord. Utredningen föreslår alt även ansvaret för sjömansregislret läggs hos sjöfartsverket. Arbetsmarknadsstyrelsens huvudmannaskap framstår inte längre som naturligt. Sjömansregistret bör behållas i Göteborg men dess personal kan minskas efter en övergång till ADB-registrering.

Statskontorets promemoria om ett ADB-baserat sjömansregister bör fogas till protokollet i detta ärende som bdaga 3.

Så gott som alla remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran utredningens förslag tiU uppläggning av sjömansregistreringen. Ett par instanser har dock framfört principiella invändningar mot förslaget.

Enligt sjöfartsverket finns del tre grundläggande motiv för ett ADB-baserat sjömansregister. Ett sådant behövs för

1.  redovisningen av sjömännens sjötid, så att man har ett tillförlitligt underiag för utfärdandet av behörighetsbevis,

2.  bemanningskontroU, vilken möjliggörs genom en kontinuerlig redovisning av sjölid,

3.  att del skall finnas möjligheter att följa personalutvecklingen inom sjöfarten, så att man bättre kan bedöma behovet av åtgärder. Registret kan 2    Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 74

Prop. 1981/82:74                                                     18

även användas för bl.a. upplysningar om sjömän liU myndigheter och enskilda och för att säkra mantalsskrivning för sjömän som saknar fast bostad i land.

RSV delar utredningens uppfattning alt sjömansregistret inte bör slås samman med sjömansskattekontorets dalaregister. Däremot torde administrativa fördelar kunna uppnås även för sjömansskatlekontorets del, om sjömansregistret kommer alt föras med hjälp av ADB enligt rikfiinjerna i betänkandet.

UHÅ noterar med tiltfredsställelse alt det föreslagna ADB-baserade sjömansregislret kommer alt innehålla uppgifter om sjömännens utbildning och praktik.

Enligt AMS skall sjömansförmedlingarna utrustas med ADB för förmedlingsarbetet under år 1982. Man borde undersöka om förmedlingarna kan få fillgång till uppgifter om sjömännens seglationstider och behörigheter direkt genom att förmedlingens ADB-anläggning sammankopplas med sjömansregistret.

Dalainspektionen framhåller att det föreslagna personregistret inte synes medföra andra risker för otillbörligt intrång i den personliga integriteten än sådana som kan förebyggas med föreskrifter för registret. Inspekfionen är beredd all meddela sådana föreskrifter.

Konsulatet i Rotterdam är negativt instäUt lill alt sjömansregistret förs över på data och menar att personregister inte bör vara databaserade.

SJ ifrågasätter om det över huvud tagel behöver finnas något sjömansregisler. Vid SJ har sjöfolket aldrig varit registrerade vid sjömansregistret. Några negativa konsekvenser av detta har inte kunnat konstateras. Det är svårt att förstå att just sjöfarten skall behöva stå i någon form av särställning. Inom en mängd yrkesområden krävs behörighet, certifikat, yrkeserfarenhet o.d., till exempel inom sjuk- och hälsovården saml inom el- och svetsarbete. Visserligen behöver sjötid bli ordentligt registrerad men det förekommer liknande krav på att praktik och Qänstgöring redovisas inom andra yrkesområden utan alt det fördenskull behövs register. Det naturliga är att lägga ansvaret för regisireringen av sjötid på rederi och befälhavare.

För egen del får jag anföra följande.

Jag har redan i del föregående konstaterat att det behövs ett väl fungerande sjömansregisler för att bemanningskonlroll skall kunna utföras på ett godtagbart sätl. Med anledning av SJ: s synpunkter vill jag, förutom alt hänvisa lill krav som internationella konventioner ställer på oss, framhålla alt sjöfartsnäringen har fler särdrag än dem jag redan har pekat pä. Ett särdrag är att många svenska fartyg aldrig besöker svenska hamnar. Dessa fartyg har hittills haft en regelbunden kontakt med svenska myndigheter genom ufiandsmyndigheternas mönslringsverksamhet. Försvinner denna och även den i offentlig regi anordnade registreringen av sjömän ökar risken påtagligt för alt sjöfartsverket, som ansvarigt för bemanningen på dessa fartyg, inte skulle kunna följa bemanningsläget på fartygen. Det framstår som oförenligt med våra internationella åtaganden.

Prop. 1981/82:74                                                     19

När del gäller frågan humvida sjömansregistret skall överföras pä data eller inte konstaterar jag alt remissinstanserna allmänt godtagit utredningens förslag. Eftersom det här gäUer att finna en lösning som tillgodoser en rad centrala önskemål noterar jag med tillfredsställelse att alla som är mest berörda av en reform — sjöfartsverket, AMS, redarnas och de ombordanställdas organisationer - ställt sig bakom förslaget lill ny utformning av registret. Självfallet noterar jag också all de statliga myndigheter, som särskilt har att uttala sig om organisatoriska förändringar av detta slag, nämligen datainspektionen, RRV och statskontoret, har tillstyrkt utredningens förslag.

För egen del anser jag att det finns så påtagliga fördelar med ett ADB-baserat sjömansregisler all registret bör läggas om i enlighet med utredningens förslag. Det är för bemanningskontrollens vidkommande ofrånkomligt att ändra registret så att det även blir fartygsrelaterat. Måste registret ändå göras om vore det enligt min mening oriktigt att inte utnytQa de möjligheter till effektivisering som datatekniken tillhandahåller. Genom en omläggning av registret kan personalen reduceras, men trols detta kan man få ut betydligt myckel mer av registret.

Som följd av sjömansregistrets nuvarande uppläggning var det omöjligt all få fram uppgifter om behörighetsläget inom den svenska handelsflottan när statsmakterna hade att ta ställning till dimensioneringen av sjöbefälsutbildningen för några år sedan i samband med att den inordnades i del statliga högskolesystemet. Med ett ADB-register kan man lätt få fram värdefullt stalistikmalerial på delta område. Möjligheten att få fram sådana uppgifter kommer att vara betydelsefull också när det gäller att avveckla del rådande brislmönslringssyslemet Qfr prop. 1978/79:117 s. 51 ff).

Enligt min mening är del oriktigt all nu i detalj gå in på hur registret skall läggas upp. Det behövs ytterligare arbete med alt vidareutveckla utredningens förslag. Om riksdagen ansluter sig till de tankegångar jag redovisat torde del ankomma på sjöfartsverket att svara för utvecklingsarbetet i samråd med berörda myndigheter och organisationer. Jag vill dock betona viklen av att registret inte kompliceras i onödan och att man inte tillför del uppgifter som inte behövs för ändamålet. När det gäller att lägga upp dataregistret torde man kunna spara både tid och pengar genom att inte redan från början sträva efter all registrera all föregående sjötid för aktiva sjömän. I många fall, t.ex. när det gäller äldre befäl som inte kommer att söka nya behörigheler, är det onödigt och i andra fall kan man successivt komplettera bokföringen av sjötiderna i dataregistret när systemet är i gång.

Vad angår registrets omfattning har utredningen föreslagit att alla svenska passagerarfartyg och alla andra svenska handelsfartyg om minst 20 ton bmtto utom vissa statsägda fartyg skall omfattas. Sjöfartsverket har påpekat all antalet passagerarfartyg under 20 lon bmtto är större än utredningen har antagit. Verket förordar att redovisning av sådana till registret kan

Prop. 1981/82:74                                                     20

underlåtas, om fartygen uteslutande sysselsätts i svensk inre fart. Jag ansluter mig tiU sjöfartsverkets uppfattning härvidlag.

Samtliga remissinstanser har godtagit förslaget att huvudmannaskapet för sjötiiansregislret överförs frän AMS till sjöfartsverket. Med den föreslagna inriktningen av verksamheten vid registret finns det enligt min mening inget alternativ till utredningens förslag.

Utredningen har förordat att sjömansregistret även i fortsättningen skall vara lokaliserat till Göteborg och stanna kvar i de nuvarande lokalerna, som bedöms vara lämpliga för ändamålet. Sjöfartsverket menar att det bör överlåtas på verket att besluta om lokaliseringen. Enligt min mening är det för tidigt all nu ta slutlig ställning fill lokaliseringsfrågan. En omständighet som måste beaktas i detla sammanhang är alt del är nödvändigt att det nuvarande arkivet förvaras i nära anslutning lill registret.

2.8 Ekonomiska konsekvenser

I sitt principbetänkande räknade utredningen - under förutsättning att det nuvarande mönstringssystemet slopas och att den operativa bemanningskontrollen utökas med bl.a. två nya inspektörsQänster - med att staten gör en inbesparing på ca 500000 kr. om året. Denna besparing kan användas för att finansiera det nya registret, som i genomsnUt beräknas kräva en merkostnad av omkring 400000 kr. per år. Enligt utredningen kommer rederinäringen att spara minst 400000 kr. om året om mönstringen i dess nuvarande form avskaffas. Det bör påpekas att utredningens uppskattningar bygger på löner och andra kostnader enligt 1979 ärs kostnadsläge.

Sjöfartsverket betonar all statskontorets och utredningens resonemang om besparingar och nytillkommande kostnader av naturliga skäl är översiktligt. För egen del anser verket att investerings- och systemutvecklings-kostnaderna är underskattade. En sammantagen bedömning i nuläget pekar enligt verket på något ökade kostnader för staten.

Även RRV menar att utredningens kostnadsberäkningar kan ifrågasättas. Uppfylls inte antagandel om besparingar motsvarande kostnaden för den heltidsanställda mönstringspersonalen kan den redovisade netlobespa-ringen utebli. På grund av ADB-kostnaderna kan i stället resultatet bli en över statsbudgeten ökad årskostnad på ca 600000 kr. Förslaget antas emellertid medföra besparingar på ca 400000 kr. för sjöfartsnäringen. Nettoresultatet skulle då bli en realekonomisk årlig kostnadsökning med ca 200000 kr.

AMS uppger att del, i och med all antalet sjömansförmedlingar minskar från 19 lill 7, har blivit nödvändigt att anlita särskilda mönstringsförrättare på de orter där sjömansförmedlingarna läggs ner. Dessa mönstringsförrällare drar extra kostnader. Upphör mönstringsverksamheten kommer, utöver tidigare redovisade besparingar, dessa senare tillkomna utgifter på ca

Prop. 1981/82:74                                                    21

75000 kr. att sparas in. Indirekt kommer ytteriigare besparingar all kunna göras genom att det f. n. är svårt att utnytQa personal som skall kunna stå fill förfogande för mönslringsuppgifler pä kontoren eller ombord på fartygen men som under större delen av arbetstiden har andra uppgifter.

I sitt slutbetänkande har utredningen föreslagit ytterligare kostnadsbesparingar, främst genom förslagel alt avskaffa sjömansnämnden. En sammanfattande bedömning av konsekvenserna av utredningens förslag i båda betänkandena har lagils in i avsnitt 7.5. Jag finner det lämpligt all här återge denna sammanfattning.

De ekonomiska beräkningarna kring utredningens förslag blir med nödvändighet osäkra. Detta gäller särskilt förslagen i principbetänkandet. I de beräkningar som gäller sjömansregislret har hänsyn inte kunnat tas till de kostnader av engångskaraktär som uppstår när uppgifter från de nuvarande manuella kortregislren skall föras över lill ADB-registret. Dessa kostnader blir beroende av hur myckel av anteckningarna om lidigare Qänstgö-ringsperioder man anser sig behöva la med i del nya registret. Det bör också observeras att de årliga besparingarna inte slår igenom hell förrän ADB-registret fungerar tillfredsställande.

Enligt utredningens beräkningar kommer förslagen i de båda betänkandena att innebära årliga besparingar och merkostnader för staten enligt följande uppställning.

Besparingar

Den nuvarande mönstringen slopas                I 300000 kr.

Sjömansnämnden slopas                                600000 kr.

Summa besparingar                                   1900 000 kr.

Nya kostnader m.m.

Bortfall av intäkter från den nuvarande

mönstringen                                                300000 kr.

Utökad bemanningskontroll                             500000 kr.

Merkostnad för sjömansregislret                      400000 kr.

Summa nya kostnader                               1 200 000 kr.

Förslagen i de båda betänkandena innebär således att staten sparar netto omkring 700000 kr. varje år. Till delta kommer allmänna administrativa vinster vars ekonomiska värde inte går alt beräkna. Åven rederinäringen gör beaktansvärda besparingar. Någon nämnvärd ekonomisk betydelse för kommuner eller enskilda har inte utredningens förslag.

Ovanslående beräkningar visar att det bör finnas goda ekonomiska fömtsättningar att genomföra samtliga förslag som presenteras i de båda betänkandena. Utredningen är medveten om att besparingar och utgiftsökningar inte kommer alt beröra olika verk på likartat sätl. Således kommer de huvudsakliga besparingarna att göras hos arbetsmarknadsstyrelsen medan de kostnadskrävande åtgärderna åläggs sjöfartsverket. Utredningen fömtsätter att besparingar inom ett verk i detla sammanhang skall kunna användas för att bekosta de ökade utgifter i ett annal verk som blir följden av att utredningens förslag genomförs.

Prop. 1981/82:74                                                     22

Här måste också beaktas alt kostnader inom arbetsmarknadsstyrelsens ansvarsområde finansieras med skattemedel medan huvudparten av sjöfartsverkets kostnader bestrids med avgiftsmedel erlagda av näringen genom sjöfartsavgifter. Den verksamhet som nu föreslås flyttad från arbetsmarknadsstyrelsen lill sjöfartsverket bedömer utredningen vara av ell sådant allmänt inlresse att den, förlagd under sjöfartsverkets ansvar, liksom hittUls skall finansieras med skattemedel.

Utredningen vill slutligen understryka att det inte går att genomföra endast de koslnadsbesparande reformerna och sedan lämna de kostnadskrävande delarna (den utökade direkta bemanningskontrollen och sjömansregislret) ål sidan.

För egen del får jag anföra följande.

Fömtsättningen för en reform på detta område är, liksom i övrigt, all den måste kunna genomföras inom existerande utgiftsramar.

Utredningen har uppgivit att dess förslag innebär alt staten sparar netto omkring 700000 kr. om året. Till detla kommer allmänna administrafiva vinster vars ekonomiska värde inte går alt beräkna. Vidare gör rederinäringen beaktansvärda besparingar.

Utredningen har i principbetänkandet inte kunnat peka på några direkta besparingar vid utlandsmyndigheterna om mönstringsverksamhelen avskaffas. Eftersom det ändå utförs många mönstringar utomlands (22797 mönstringar år 1979) måste bortfallet av arbetsuppgifter leda lill inte helt obetydliga rationaliseringsvinster.

Utredningens förslag innehåller en rad förenklingar. Om de genomförs minskar byråkratin och de använda medlen används på ett bättre sätl än nu. De besparingar som görs reduceras visserligen till större delen av fiUkommande kostnader. Sammantaget medför emellertid den föreslagna reformen så stora fördelar för sjöfartsnäringen och statsverket att den bör genomföras.

Av de olika posterna i utredningens sammanställning över besparingar respektive tillkommande kostnader kan tillförlitligheten inte ifrågasättas för någon annan post än merkostnaden för del ADB-baserade registret. Jag har i det föregående betonat viklen av all registret inte kompliceras i onödan och alt det inte tillförs uppgifter som inte behövs för ändamålet. Tid och pengar kan också sparas om man inte från början för in sjömännens föregående sjötider i registret. Del synes mig också som om det vore möjligt att ha en mindre personalstyrka på registret än vad utredningen har föreslagit. Statskontoret har t. ex. utgått från all det behövs en årsarbetskraft för driften av minidatorn medan utredningen har räknat med två datatekniker på heltid. Enligt min mening bör man allvarligt sträva efter alt finna så enkla och billiga lösningar som möjligt när registret läggs upp. Som framhålls i statskontorets utredning kan det visa sig att en servicebyrålösning är ekonomiskt fördelaktig. Statskontorets uiredning visar enligt min mening alt det finns goda förutsättningar att hålla kostnaderna inom de ramar utredningen har angivit. Del bör dock observeras alt de besparingar

Prop. 1981/82:74                                                     23

som utredningen har redovisat inte slår igenom förrän reformen har genomförts. Dessförinnan måste ADB-registret vara färdigt.

För att reformen skall kunna genomföras blir del således nödvändigt att ta vissa kostnader för ADB-registret innan besparingarna slår hell igenom. Kostnaderna för de investeringar som behövs för utmstning och systemutveckling framgår av bilaga 3. De ulgör 1552000 kr. i 1980 års penningvärde. I kostnadskalkylen har man utgått från att hela investeringen avskrivs på åtta år. Det är bl. a. kostnaden för detta som föranleder att ADB-registret blir dyrare än det nuvarande registret.

Utredningen härför sin del föreslagit alt investeringen i det nya registret delvis finansieras genom de resurser som frigörs vid en avveckling av sjömansnämnden. Som framgått har mönslringsulredningen räknat med en besparing på ca 600000 kr. genom avveckling av nämnden. Jag vill emellertid erinra om att sjöfartsverket i sin anslagsframställning för budgetåret 1982/83 i sill huvudförslag under anslaget E 3. Fartygs verksamhet förordat att sjömansnämnden avvecklas för att därigenom uppnå en tvåprocentig besparing på anslaget. Jag kommer i budgetpropositionen för budgetåret 1982/83 att förorda att den tvåprocentiga besparingen genomförs genom att sjömansnämnden avskaffas. För detta ändamål ber jag alt få återkomma -sedan mönslringsutredningens slutbetänkande har remissbehandlats -med ett förslag till riksdagen om att bestämmelserna om påmönstringsförbud i mönstringsförordningen upphävs och sjömansnämnden avskaffas vid halvårsskiftet 1982. Jag avser lägga fram ett förslag om detla i sådan lid att riksdagen kan beslula i frågan före sommaren 1982.

Jag beräknar investeringskostnaden för systemutveckling och utmstning efter prisuppräkning lill ca 1,8 milj. kr. Jag har för avsikt all återkomma -sedan riksdagen beslutat i principfrågan - när det gäller medel för arbetet med syslemutveckUng och registeruppbyggnad.

Merkostnaden för det nya sjömansregislret beräknas av mönstringsutredningen när del tas i drift uppgå årligen tiU ca 400000 kr. Utredningen grundar då sin kalkyl bl. a. pä en investeringskostnad för registret på ca 1,5 milj. kr. För egen del beräknar jag den årliga merkostnaden efter prisuppräkning av investeringen till ca 450000 kr. Mot delta skall samfidigt stäUas i enlighet med utredningens förslag de årliga besparingar som kan göras inom AMS när det nya mönslringssyslemel har introducerats. Besparingen, genom bortfall av särskilda mönstringsförrättare, beräknas av utredningen fill 1,3 milj. kr. i 1979 års prisnivå. Uppräknat till 1981 års pris- och lönenivå innebär det en besparing på ca 1550000 kr. Med hänsyn tagen också tUl bortfallet av intäkterna frän den nuvarande mönstringen bör ytterligare ca 300000 kr. avräknas den angivna besparingsramen.

I utredningens kalkyl ingår vidare särskilda medel för utökad bemanningskonlroll. Jag har i del föregående ställt mig bakom utredningens förslag lill hur bemanningskonlrollen skall utövas när mönstringsförräl-taraa har upphört med sin verksamhel. I likhet med utredningen anser jag

Prop. 1981/82:74                                                     24

att del då kommer alt behövas en utökad bemanningskontroll på fartygen jämfört med i dag. Utredningen utgår från att det krävs en förstärkning av sjöfartsinspektionen med minst två inspektörsQänster. För eget vidkommande delar jag denna uppfattning. Jag finner del således nödvändigt att det skapas utrymme för en utökad bemanningskontroll på fartygen motsvarande dessa Qänster eller 3 500 arbetstimmar per år. Hur detta utrymme skall skapas är det för fidigt att ta ställning tUl eftersom det torde dröja åtminstone ett par år innan mönstringsförrätlarna upphör med sin verksamhel. Fram lill dess bör man i första hand undersöka om behovei av utökad bemanningskontroll kan tillgodoses genom förändringar i verksamheten vid sjöfartsinspektionen. Jag kan i detta sammanhang nämna att utredningen (K 1979: B) om klassificeringssällskapens verksamhet inom kort kommer att överlämna ett betänkande, i vilket det föreslås all en stor del av den reguljära lUlsynen av klassade fartyg skall ulföras av klassifice-ringssällskapen i stället för av sjöfartsinspektionen. Genomförs detta förslag lorde det skapas utrymme för utökad bemanningskontroll utan att nya resurser behöver tillföras sjöfartsinspektionen.

Beroende på hur den utökade bemanningskontrollen kommer att finansieras kan förslaget om nytt mönslringsförfarande, förutom de positiva aspekter jag fidigare redovisat, också leda till besparingar för staten i storieksordningen 800000 kr.

Vid sidan av det särkoslnadsresonemang som jag hittills fört bör också nämnas alt de baskostnader som finns för sjömansregislret, f.n. inom AMS, kommer att föras över till sjöfartsverket när det nya systemet börjar fillämpas. Kostnaderna för sjömansregislret beräknas för innevarande budgetär uppgå till knappt 2 milj. kr.

Sjöfartsverket har i sitt yttrande tagit upp frågan hur sjömansregistret och bemanningskontrollerna ombord skall finansieras efter en överflyttning av registret till sjöfartsverket. Inom AMS har mönstringsverksamhelen och sjömansregislret ingått i den allmänna arbetsförmedlingen och finansierats över statsbudgeten. Sjöfartsverkets verksamhet skall drivas med ekonomisk inriktning och med i princip full kostnadsläckning som mål. När det gäller det reformerade sjömansregistret lorde rederierna ha en viss nytta av att de finns, eftersom det avlastar dem en del arbete. Å andra sidan måste de sköta en omfattande rapportering till sjömansregislret, vilket medför kostnader av ett slag som inte belastar andra näringsgrenar. Enligt sjöfartsverkets uppfattning bör den verksamhet vid registret som avser annat än bemanningskonlroll hksom f. n. finansieras över statsbudgeten. Denna del bör förslagsvis anses utgöra tre Qärdedelar av registrets verksamhel. Bemanningskontrollen vid registret - som i princip är avsedd att vara en form av konlinueriig kontroll - bör avgiftsbeläggas enligt samma grunder som besiktningar enligt lagen om säkerheten på fartyg. BemanningskontroU genom direktkonlroll, som bör ske huvudsakligen i form av oannonserade inspektioner på fartygen, bör i likhet med vad

Prop. 1981/82:74                                                    25

som gäller för övriga av sjöfartsinspektionen utförda inspektioner inte avgiftsbeläggas.

För egen del finner jag att bemanningskontroll på fartygen enligt gällande sjösäkerhelslagstiflning är en tillsynsförrättning i form av inspektion. För sådana utgår inte några förrältningsavgifter. Sådana bemanningskonlroUer kan därför inte avgiftsbeläggas med mindre man ändrar hela avgiftssystemet.

Vad angår finansieringen av sjömansregistret finner jag till en början att avgifter bör las ul för Qänster som registret utför ål rederierna och sjömännen, t.ex. för begärda stalisfikuppgifter och för sjöQänsluldrag. Sjöfartsverkets förslag alt avgiflsbelägga bemanningskonlrollen vid registret enligt samma grunder som besiktningar av fartyg enligt lagen om säkerheten på fartyg synes mig svårt att genomföra. I motsats tUl fartygsbesiklningar -då en inspektör varit ombord och utfört ett visst besiktningsarbete - är del inte synligt för redaren all hans fartyg med besättning granskals via registret och oftast torde kontrollen inte föranleda några åtgärder för redaren eller fartyget.

Med hänsyn till de principer som gäller för finansieringen av sjöfartsverket vore det naturligt alt ett av verket fört sjömansregister finansieras med hjälp av avgifter, som näringen får betala. Som en jämförelse kan nämnas att andra offenfiiga register, såsom körkortsregistret och bilregistret, är avgiflsfinansierade.

Vid kontakter som jag har haft med Sveriges redareförening har föreningen starkt motsatt sig all utredningens enhälliga betänkande frångås på det sättet att registret skulle avgiftsfinansieras hell eller delvis. Under sådana förhållanden motsätter föreningen sig bestämt att den föreslagna reformen genomförs. Liknande synpunkter har framförts av Svenska sjöfolksförbundet.

För egen del finner jag att registret i dess föreslagna utformning är en oundgänglig fömtsättning för att reformen skall kunna genomföras. De förändringar i fråga om mönstringen och registreringen av sjömän, som jag har förordat i del föregående, har så stora förtjänster alt de bör genomföras. Fördelarna med den nya ordningen är mest uppenbara för staten och det nya registret är i allt väsenfiigt befingat av offenfiigrättsliga intressen, främst bemanningskonlrollen.

I del ekonomiska läge som sjöfartsnäringen nu befinner sig i ser jag inga möjligheter att pålägga näringen kostnaderna för ett nytt ADB-register. Registret bör följaktligen finansieras med skallemedel. Som jag tidigare har visat ryms kostnaderna härför inom existerande utgiftsramar.

Det vore i och för sig önskvärt all jag kunde lämna besked om en riktpunkt för ikraftträdandet av den föreslagna ordningen. Alltför stor osäkerhet råder emellertid kring frågan när del ADB-baserade sjömansregistret kan vara färdigt för alt jag skall kunna uttala mig med någon säkerhet i denna fråga. Åven om arbetet med registret genomförs skynd-

Prop. 1981/82:74                                                     26

saml synes det knappast möjligt alt helt genomföra den nya ordningen före årsskiftet 1983/84.

3   Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen

all godkänna de rikUinjer för den framfida mönstringen och registreringen av sjömän som jag har förordat i del föregående.

4   Beslut

Regeringen ansluter sig liU föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1981/82:74                                                     27

Bilaga 1

Sammanfattning

Översiktligt om den nuvarande mönstringen och registreringen

Enligt gäUande bestämmelser skall mönstring äga mm när en svensk sjöman till- eUer frånträder en befattning på ett svenskt fartyg om 20 nettoton eller mera, om fartyget går i utrikes fart eller är passagerart'artyg i inrikes fart. I svenska hamnar sker också en form av påmönstring av svenska sjömän på utländska fartyg. Mönstringspliktiga är aUa som är sjömän, dvs. är anställda för fartygsarbele och har befattning på fartyget. I samband med utbyte av ett fartygs sjömansmlla, vilket sker ungefär en gång om året, företas s.k. årsmönstring då hela besättningen av- och påmönstras i ett sammanhang.

Mönstring utförs av mönstringsförrättare som inom landet ofta är knutna fiU sjömansförmedlingarna och som utomlands vanligen fillhör en svensk utlandsmyndighet. Arbetsmarknadsstyrelsen har ansvaret för mönstringsverksamhelen inom landel. För mönstring utomlands svarar utrikesdepartementet. Sjöfartsverket utfärdar anvisningar för verksamheten.

Påmönstring består i att mönstringsförrättaren kontrollerar att en tillträdande sjöman är behörig för befallningen ombord och att hinder i övrigt inte möter mot att han Qänstgör på fartyget. Mönstringsförrättaren granskar dä främst sjöfartsboken eller utlännings ID-handling, läkarintyget för sjöfolk, det Qänstgöringsbesked arbetsgivaren skall förse sjömannen med och fartygets sjömansrulla. Mönstringsförrättaren bestyrker anteckningar om tillträdel i sjöfartsboken och i milan och skickar in en kopia av Qänslgöringsbeskedet lill sjömansregislret. Mönstring kan ske ombord eUer på mönstringsförrättarens Qänsteställe.

Vid avmönstring skall mönstringsförrättaren granska sjöfartsboken, utlännings pass, tjänstgöringsbeskedet och rullan. Han bestyrker anteckningar i sjöfarlsboken och milan om att Qänstgöringen upphört och sänder in en kopia av Qänstgöringsbeskedel till sjömansregislret. Mönstringsförrättaren är också ålagd vissa sociala och medlande funktioner som främst är knutna liU avmönstringen.

Utöver de angivna åtgärderna är en av mönstringsförrättarens viktigaste funktioner att kontroUera att fartyget är behörigen bemannat.

Mönstringsförrättaren utfärdar sjöfartsböcker och mUor och verkställer inskrivning i sjömansregislret.

På utländska fartyg är del i stort sell endast svensk sjömans anstäUnings-kontrakt som granskas. Dessutom skickas uppgifter lill sjömansregislret om att sjömannen påbörjat Qänstgöring på det utländska fartyget.

Sjömansregistret lyder under arbetsmarknadsstyrelsen och omfattar i huvudsak sjömän som är anställda på svenska handelsfartyg om minst 20 nettolon. Huvudregislren är ett register över aktiva svenska och ett över akfiva ufiändska sjömän. Dessutom finns ett register över icke aktiva svenska och ett över icke aktiva utländska sjömän. Registren grundar sig främst på Qänstgöringsbeskeden och innehåller uppgifter om sjömännen och deras anställningsperioder. Registeruppgifterna används av myndigheter och enskilda. Registreringen sker på kort och utförs manuellt.

Prop. 1981/82:74                                                     28

Behovet av reformer

Mönstringen har gamla anor och många av mönstringsförrättarens kontrollåtgärder anses numera otidsenliga. Samtidigt som systemet inte fyller sin funktion på ett tillfredsställande sätt karakteriseras det av besvärande byråkrati och medför kostnader för sjöfarten och det allmänna som inte står i rimlig proportion till det som uppnås. Förenklingar har länge efterlysts. Vissa av mönstringsförrältarnas åtgärder bör kunna slopas. Andra kan övertas av befälhavare eller rederi. Vad gäller bemanningskontrollerna sä har mönstringsförrätlarna inte ens vid uppenbara fall av underbemanning formell rätl att själva stoppa fartygets avgång. De måste vända sig tiU fartygsinspeklionen eller utomlands fill de särskilda tillsynsmyndigheterna. Åven om mönstringsförrältarnas bemanningskontroller har den begränsningen fyller de en så viktig funktion all de inte utan vidare kan avvaras. Skall mönstringen försvinna måste nya vägar för bemanningskontroll skapas.

Sjömansregislret är omodernt med sina ganska otympliga kortregister. Det fyller visseriigen funktionen aft registrera de ombordanställdas sjölider men en önskvärd möjlighet till bemanningskontroll med hjälp av registret saknas. Detta har sin gmnd i registrets uppläggning och i all man inte har erforderliga uppgifter om fartygen och deras minimibesättningsbeslut. Dessutom kan man med nuvarande syslem inte göra särskilt mänga statisfiska beräkningar. Del nuvarande sjömansregislret kräver också en ganska slor personalkader.

Mönstring, sjömansrulla och sjöfartsbok

När det gäller de enskilda sjömännens kvalifikafioner anser utredningen all kontrollen därav inte med nödvändighet måste ulföras av en mönstringsförrällare. Man bör vid fillträdet kunna nöja sig med de kontroller som utförs av befälhavare och rederi. Ansvaret för att en tillträdande sjömans kvalifikationer svarar mot ställda krav bör då åvila dessa. I fall där på gmnd av en internafionell konvention en myndighet måste medverka -exempelvis när del utomlands är mofiverat all göra undantag från kravet på läkarintyg - kan de svenska utlandsmyndigheterna anlitas. Systemet med bristmönstring kommer successivt alt avvecklas fram till den 1 juli 1985. För att motverka missbruk av möjligheten lill bristmönstring bör skyldighet föreskrivas för rederiet att samråda med befälhavaren och, när det gäller maskinpersonal, även med maskinchefen innan bristmönstring sker.

Redan i dag kan avmönstring ske utan att en mönstringsförrättare är närvarande. Mönstringsförtättarens sociala verksamhet saknar numera praktisk betydelse sedan rederianställning blivit det vanliga. De fackliga företrädarna ombord och på rederierna har i stor utsträckning övertagit dessa uppgifter. Avmönstringen bör därför kunna avskaffas.

Utredningen anser att den skyldighet som mönstringsförrätlarna nu har all vid av- och påmönstring sända in kopior av Qänstgöringsbeskeden fill sjömansregislret kan överläs av rederierna. I fräga om svenska sjömäns Qänstgöring på utländska fartyg föreslår utredningen att skyldighet all rapportera till sjömansregistret också skall åvila den svenske redare som hyr in ell utländskt fartyg och helt eUer delvis bemannar det med svensk besättning. Mönstringsförrättarens kontroll av svenska sjömäns anställningskontrakt vid Qänstgöring på utländskt fartyg kan slopas.

Prop. 1981/82:74                                                                   29

F. n. har de större fartygen i allmänhet sjömansmlla, dvs. en bunden bok som har ell års giltighetstid och i vilken anteckningar görs om på- och avmönslrande sjömän. Mindre fartyg, som inte har rulla och på vilka mönstring inte sker, har i stället en s.k. manskapsförleckning. Rulla används enligt internationell praxis. Utredningen föreslår alt manskapsförleckningarna slopas och att alla svenska fartyg utom de allra minsta skall föra mlla. Rullan bör fortsättningsvis bestå av en pärm med förtryckta uppgifter om fartyget, i vilken man förvarar de ombordvarande sjömännens Qänstgöringsbesked. På så sätt kan man enkelt utläsa vilka som finns ombord i olika befattningar. En lösbladsmllas giltighetsfid behöver inte begränsas. Därmed kan också ärsmönstringarna avvaras. Den bundna milan bör dock behållas under en övergångstid tiUs rutinerna vid det nya sjömansregislret blivit inkörda.

Utredningen har övervägt om sjöfartsboken bör slopas i samband med att den nuvarande mönstringen försvinner men funnit all den bör vara kvar, dock något förändrad. Boken utfärdas nu av mönstringsförrätlarna. I framliden kan den utfärdas dels av sjömansregislret, dels av de svenska passmyndigheterna inom och utom landel. Uppgiften att i sjöfartsboken bestyrka sjömannens behörighet kan åläggas sjömansregislret, sjöfartsverkels inspektionsdistrikt, verkels inspektionskonlor i Rotterdam och vissa konsulat.

De löpande anteckningarna i boken om sjömännens Qänslgöringsperio-der m.m. kan skötas av befälhavarna och rederierna. Boken bör få en ny utformning och i likhet rned pass, i vart fall för nordiska medborgare, ges en gUlighelstid på fio år. Sjöfartsbok bör i framtiden utfärdas för alla som skrivs in i sjömansregislret, alltså även för utländska medborgare. Undantagna från kravet pä sjöfartsbok blir bl. a. de som Qänstgör på statsägda fartyg som används lill annat än att i allmän trafik transportera gods eller passagerare liksom intendenturpersonal i viss färjetrafik.

BemanningskontroU

Myndigheternas bemanningskontroll bedrivs nu i två former. Dels skall mönstringsförrättarna i samband med mönstring vaka över fartygens bemanning, dels kan sjöfartsverket och vissa utlandsmyndigheter förbjuda fartyg som inte är bemannade pä betryggande sätt att avgå. Båda systemen för bemanningskontroll anses fungera bristfälligt. Om den nuvarande mönstringen avskaffas är det nödvändigt att ett verkligt effektivt system för kontroll av fartygens bemanning skapas.

Utredningen förordar alt bemanningskonlroUer i framtiden skall utföras på tvä sätt. Den ena metoden är ny och beslår i bemanningskontroll med hjälp av sjömansregislret. Registret bör föras med hjälp av ADB. Del skall innehålla grunduppgifter dels om fartygen, dels om sjömännen. När Qänstgöringsbesked kommer in skall uppgifter om sjömännens Qänstgöringspe-rioder på de olika fartygen löpande malas in i registret. Hos registret skall man ha tillgång lill alla registrerade fartygs minimibesättningsbeslut. Bemanningskontroller på registret skall göras i samband med inmatning av uppgifterna, enligt ett rullande syslem och dessutom så snart anledning förekommer. Del skall gå till så att man på ADB-anläggningens bildskärmar slår fram en förteckning över det aktuella fartygets besättning som den rapporteras in lill registret. Det skall vara möjligt all fä fram besättningen anfingen vid innevarande tidpunkt eller vid ett datum viss tid tiUbaka. Den registrerade besättningen skall då kunna jämföras med fartygets minimibesättningsbeslut. Bildskärmar bör förutom på sjömansregistret finnas hos

Prop. 1981/82:74                                                                   30

sjöfartsverket, dess sju distriktskonlor och hos inspektionskonlorel i Rotterdam. Effektiviteten i metoden blir beroende av hur rapporteringen in till registret kommer att fungera.

Den andra metoden är en fortsall men utökad kontroU frän sjöfartsverkets och utlandsmyndigheternas sida direkt ombord på fartygen. I Sverige bör dessa operativa bemanningskontroller utföras av sjöfartsverkets sju inspektionsdistrikt som tiUförs vissa förstärkningar. Utomlands bör kontrollen i oceanfart och inskränkt oceanfart kunna hållas på en tillräckligt hög nivå av de 17 tillsynsmyndigheterna. Vad sedan gäller trafiken i nordsjöfart och slor kustfart kan inspektionskonlorel i Rotterdam läcka sitt nuvarande verksamhetsområde som är Engelska kanalen och södra Nordsjön. Till övriga nordeuropeiska hamnar kan inspektörer från Sverige skickas ut. De operativa bemanningskontrollerna bör givetvis främst sättas in där risken för brott mot bemanningsbeslämmelserna bedöms vara störst.

Som ett komplement till myndigheternas bemanningskonlroUer i sjömansregislret och ombord kan man betrakta skyddsombudens och skyddskommittéernas arbete liksom också den fackliga verksamheten.

Utredningen föreslår inga skärpta slraff för den befälhavare eller redare som bryter mot bemanningsbestämmelserna men pekar på möjligheten att dra in behörighelen för en försumlig befälhavare. Om inspektören måste göra en förnyad kontroll pä ett fartyg med anledning av konstaterade brister i bemanningen är det rimligt all rederiet får betala kostnaderna för återbesöket.

Fastän en befälhavare fritt kan behöva hävda sin uppfattning i bemanningsfrågor gentemot redaren föreslår utredningen ingen förstärkning av befälhavarens anställnings- och befatlningsskydd.

Registrering

För att åstadkomma ett effektivare sjömansregister som också ger möjligheter till bemanningskonlroll föreslår utredningen all registret skall föras med hjälp av en minidator och alt även uppgifter om fartyg skall registreras. Statskontoret har biträtt utredningen med en promemoria som behandlar sjömansregislret i framtiden, bd. 6. Någon sammanslagning meUan sjömansregistret och andra myndigheters register vill utredningen inte förorda. Däremot kan de nuvarande aktueUa och inaktuella registren över svenskar resp. utlänningar föras samman fill ett enda dalaregister. För rapportering till och från registret kan datakommunikation, magnetband och handlingar med posten användas. Skyldigheten att rapportera lill- och frånlräde bör åläggas rederierna. Ett beslut om ytterligare arbete med alt utveckla ett ADB-baserat sjömansregister bör fattas snarast.

Verksamhetens omfattning

F. n. omfattas alla sjömän ombord på svenska handelsfartyg om minst 20 nettolön av kontrollerande åtgärder i form av mönstring och regisirering. Viss mönslringsverksamhet äger också rum på utländska fartyg. Om mönstringen skall avskaffas behövs ingen avgränsning i fråga om vUka fartyg som skall omfattas av kontrollåtgärder inriktade på de enskilda sjömännen. Del åligger alllid befälhavarna att se till all befattningshavarna fyller villkoren för Qänstgöring ombord.

Bestämmelserna om sjöfartsverkels och tillsynsmyndigheternas bemanningskontroller gäller alla fartyg i svenskt vatten och svenska fartyg ulan-

Prop. 1981/82:74                                                     31

för svenskt vatten med undanlag för örlogsfartyg. Någon annan avgränsning av de fartyg som skall kunna bli föremål för bemanningskonlroUer ombord behövs inte.

I fråga om regisirering och därmed också bemanningskontroll med hjälp av registret förordar utredningen att aUa svenska passagerarfartyg och alla andra svenska handelsfartyg om minst 20 bruttoton utom vissa statsägda fartyg skall omfattas. Till de registrerings- och rapporleringsskyldiga fartygen skall också föras inhyrda utländska fartyg med svensk besättning. Fiskefartyg och deras besättningar skall undantas. Det bör observeras att ett förenklat rapporteringssystem för intendenturpersonal i viss färjelrafik kommer all tillämpas även i fortsättningen.

Organisation

Sjöfartsverket har redan ansvaret för bemanningskontrollema ombord. Utredningen föreslår att även ansvaret för sjömansregislret läggs hos sjöfartsverket. Arbetsmarknadsstyrelsens huvudmannaskap framstår inte längre som naturligt. Sjömansregistret bör behållas i Göteborg men dess personal kan minskas efter en övergång till ADB-registrering.

Ekonomiska konsekvenser

Om del nuvarande mönslringssyslemel slopas och den operativa bemanningskonlrollen utökas på sätt som utredningen skissat gör staten en besparing på ca 500000 kr. om året. Denna besparing kan då användas för all finansiera det nya registret som i genomsnitt beräknas kräva en merkostnad på omkring 400000 kr. om året. Rederinäringen sparar minsl 400000 kr. om året om mönstringen avskaffas. De reformer utredningen föreslår bör innebära ekonomiska vinster och ett smidigt system för kontroU och registrering av farlygsQänstgöring.

Prop. 1981/82:74                                                                   33

Bdaga2

Sammanställning av remissyttrandena

1 Allmänt

Utredningens förslag har fått ett övervägande positivt mottagande under remissbehandlingen. Remissinstanserna tillstyrker sålunda eller lämnar utan erinran utredningens förslag i stort. Vissa instanser har dock invändningar i enskilda frågor.

Sjöfartsverket pekar på del stora värde som ligger i att del i utredningen har rått full enighet mellan redarnas, de ombordanställdas och myndigheternas representanter om innehållet i principbetänkandet. Utredningens förslag medför enligt verket en klar fördel för sjöfarten genom att den byråkrati som är inbyggd i det nuvarande mönstringsförfarandet avskaffas. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) framhåller att utredningen tillkommit efter en gemensam framställning frän AMS och sjöfartsverket. AMS finner att utredningens förslag överensstämmer med vad som sades i hemställan i nämnda skrivelse och delar utredningens förslag till såväl mönstring som registrering av sjömän. Enligt statens järnvägar (SJ) finns det ett klart reformbehov, eftersom nuvarande system med mönstring är både otidsenligt och byråkratiskt. Statskontoret tillstyrker att nuvarande mönstringsordning avskaffas och ersätts med den av utredningen föreslagna. Åven riksrevisionsverket (RRV) ansluter sig till utredningens förslag alt avskaffa mönstringsförfarandet men menar att utredningens antaganden om kostnadsbesparingar kan ifrågasättas. Svenska sjöfolksförbundet understryker utredningens uppfattning om det nuvarande mönslringssystemets brister. Det är otidsenligt, i första hand vad gäller mönstringsförrältarnas kontroUåtgärder. Dessutom sker i dag en dubbelkontroll av de enskilda sjömännens kvalifikationer, innehav av erforderliga handlingar etc, som för alla parter måste anses irriterande och otillfredsställande. Förbundet har sålunda inget alt erinra mot all systemet med mönstringsförrättare avskaffas. Sveriges redareförening välkomnar betänkandet och har med tillfredsställelse konstaterat att utredningen kunnat finna praktiska lösningar på en rad tidigare olösta frågor. Av värde är vidare att en rad kontroller, som nu åvilar mönstringsförrättaren men som i praktiken måste utföras också av redaren eller befälhavaren, fortsättningsvis görs endast av nägon av de sistnämnda. Den ekonomiska besparingen av detla är inte oväsentlig vare sig för samhället eller näringen.

Flera remissinstanser, däribland statskontoret, Svenska maskinbefälsförbundet och Svenska sjöfolksförbundet, framhåller att en fömtsättning för att den nuvarande mönstringsordningen skall kunna avskaffas är att den allt viktigare bemanningskonlrollen ändå kan hållas på en tillfredsställande nivå. Ett första krav är härvidlag enligt sjöfolksförbundet ett databaserat sjömansregister i enlighet med utredningens förslag.

I yttrandena från de svenska utlandsmyndigheterna hälsas mönstrings-systemenls avskaffande som en välkommen ålgärd. Konsulatet i Rotterdam menar dock alt mönstririgen bör vara kvar på de orter utanför Sverige, där sjöfarten och dess organisationer anser dem behövliga inte bara för mönstring ulan även för annan sjöfarlskonsulär verksamhet.

I den grundläggande frågan huruvida mönstring genom mönstringsförrättare bör upphöra utvecklar sjöfartsverket sin uppfattning på följande 3    Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 74

Prop. 1981/82:74                                                     34

sätt: Det ligger en risk i att överlämna kontrollen av sjömannens kvalifikationer och hans formella rätt att Qänstgöra på fartyget till rederier och befälhavare. Sjöfartsverket måste emellertid i denna fråga ändra sin inställningjämfört med verkets yttrande 1975- 01-08 över del förra mönslringsbe-länkandet (Ds K1974:11). Arbetsmarknadsverket anser alt mönstringen utgör ell främmande element i dess verksamhet, redarna talar om onödig byråkrati och det föreligger ett enigt principbetänkande om att mönstringen genom mönstringsförrättare bör avskaffas. Faslän mönstringsförrättarna utfört - och utför - ett gott arbete i flertalet fall, har mönslringssyslemel en del brister som del är svårt att reparera. En av bristerna är att mönstringen i många fall försummas. En annan brist är det merarbete som förorsakas av kravet på alt mönstringsförrällare skall uppsökas eller lill-kallas. En Iredje brist är den organisatoriska uppdelningen mellan utrikesdepartementet, arbetsmarknadsverket och sjöfartsverket. En tillkommande fakior, om man skall bedöma verkningarna av alt mönstringen i nuvarande form avskaffas, är att verket, såsom nedan närmare utvecklas, ifrågasätter hur den avsedda utvidgningen av rapporteringspliklen till att gälla även småfartyg kommer att fungera i praktiken. Del finns emellertid uppenbarligen inga fömtsättningar för alt behålla mönstringen, och sjöfartsverket är inte benäget att från arbetsmarknadsverket ta över ansvaret för en mönstringsorganisalion som liknar den nuvarande. Som nedan framgår, har sjöfartsverket vissa förslag i fråga om rapportering från små fartyg. Sammanfattningsvis tillstyrker sjöfartsverket, att mönstring genom mönstringsförrättare avskaffas. Med den utgångspunkten måste övriga problem lösas eller reduceras så långt som möjligt.

Sveriges fiskares riksförbund de[ar utredningens uppfattning att fiskefartyg och deras besättningar även i fortsättningen skall vara undantagna från mönstring och regisirering.

2 BemanningskontroU m.m.

I ett särskilt avsnitt i sitt yttrande behandlar sjöfartsverket bemanningsfrågornas betydelse och anför: Arbetsmarknadsstyrelsen och sjöfartsverket anförde i den gemensamma framställning 1978-04-12 lill chefen för kommunikationsdepartementet, som ledde lill alt mönstringsutredningen fillsattes: "Det är angeläget att vid den begärda översynen behovet av bemanningskontroll och tillförlitligt underlag för utfärdande av behörighetsbevis beaktas." Dessa båda aspekter är de viktigaste för sjöfartsverket i fräga om den fortsatta mönstrings- och regislreringsverksam-helen, och de har också ingående behandlats av utredningen.

Då det inte finns underlag för alt ange, hur många sjöolyckor som skulle inträffa om ingen bemanningskonlroll funnes i dag, är det svårt att objektivt bedöma behovet av en bemanningskonlroll fömtsätlningslöst, fristående från de förpliktelser Sverige har påtagit sig genom internationella överenskommelser. Den bemanningskontroll som i dag bedrivs genom mönstringsförrättarna inom och utom Sverige och genom sjöfartsinspektionen leder varje år till ell antal nylQandeförbud på gmnd av underbemanning. En genomgäng av de senaste årens sjöolyckor med svenska fartyg bevisar inte, att någon slor procent av olyckorna är direkt hänförlig till kvanlitafiv eller kvalitativ underbemanning. Det är lättare att ange, i hur många fall sjöfartsverkels säkerhelssektion i samband med utredning av sjöolyckor har anmärkt på alt bemanningsbrister har förekommit på fartyg som råkat

Prop. 1981/82:74                                                     35

ut för en sjöolycka. En snabb genomgång, utan anspråk på fullständig exakthet, har givit följande resultat:

fartyg (utom fiskefartyg) högst 500 brt: belräffande 189 utredda olyckor åren 1977-1978 förekom bemanningsanmärkningar i 14 fall = 7,5 %;

fartyg (utom fiskefartyg) över 500 brt: belräffande 248 utredda olyckor åren 1977-1978 förekom bemanningsanmärkningar i 7 fall = 2,8 %.

Dessa tal hänför sig till en tid då behörighelssituationen i handelsflottan lill följd av lågkonjunkturen bör ha varit bättre än förut.

Del är sannolikt att bemanningsbrisler, åtminstone indirekt, påverkar olycksstafisliken i ganska många fall. Sjöfartsverket instämmer i vad chefen för kommunikationsdepartementet anförde i propositionen (1980/81:29) om godkännande av IMCO-konventionen om sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning: "Trots hög teknisk standard på fartygen fortsätter det att hända allvarliga fartygsolyckor över hela världen, och olyckorna visar tyvärr ingen tendens att minska. I sjöfartskretsar är det allmänt bekant att det är felaktiga mänskliga beteenden som ligger bakom ett stort antal olyckor. Bland dessa mänskliga faktorer finner man dåligt sjömanskap eller bristfällig utbildning och ofta bådadera." Åven IMCO: s generalsekreterare gjorde uttalanden med liknande innebörd i samband med firandet av världssjöfartens dag på hösten 1980.

Sjöfartsverket känner fill ett för närvarande aklueUt fall, där vederbörande försäkringsförelag har vägrat att betala ul försäkringsersättning efter en sjöolycka, med hänvisning lill alt fartyget var underbemannat.

Sammanfattningsvis anser sjöfartsverket att en effektiv bemanningskontroll har slor betydelse, och all den, utöver vad som framkommit ovan, utgör ett anständighetskrav av sociala hänsyn till de ombordanställda.

I fråga om bemanningskontrollen förordar SJ att tyngdpunkten läggs på direkt kontroll ombord genom sjöfartsverkets och berörda utlandsmyndigheters försorg. Efterhandskonlroll genom sjömansregistret ifrågasätts starkt.

Sjöfartsverket: Utredningen anför: "Att bestämmelserna om fartygs bemanning efterlevs är så viktigt all systemet med mönstringsförrättare inte får avskaffas fill priset av försämrad bemanningskontroU." Sjöfartsverket har samma inställning. Verket instämmer också i uttalandet att om mönstringsförrätlarna försvinner, ell effekfivare syslem i stället bör eftersträvas. Enligt verkets uppfattning bör verksamheten läggas upp sä, att registreringen av sjölid blir hundraprocentigt effektiv för stora personalgrupper där den behövs, medan bemanningskonlroUen måste vara fillräckligt effektiv.

I fråga om de utlandsmyndigheter under UD vilka förordnats att vara tillsynsmyndigheter enligt säkerhetslagen, anser verket alt deras hjälp bör UtnytQas även i fräga om bemanningskontroller.

Utredningen förordar, att bemanningskontrollen i framtiden bedrivs dels som en efterhandskontroll vid sjömansregislret, dels som bemanningskonlroll ombord på fartygen. Medverkan frän ombordvarande bör enligt förslagel kunna komplettera myndigheternas insatser. Sjöfartsverket tillstyrker dessa huvudprinciper och tillfogar följande förslag. Lagstiftningen bör ändras så all det klart framgår, att sjömansmllan skall hållas fillgänglig för skyddsombud och skyddskommitté (se även nedan vid 4.3.4), och att fördröjning av rapporteringen straffbeläggs särskilt. I fråga om småfartyg kommer det IroUgen alt uppslå särskilda problem med rapporteringen. Denna fråga berörs närmare i del följande. Verket bedömer, att bemanningskontroU ombord är mer tillförlitlig än efterhaiidskontroll genom sjö-

Prop. 1981/82:74                                                                   36

mansregistret. Bemanningskontrollen ombord genom tillsynsmyndighet är dock dyrare än efterhandskontrollen, och eftersom vi ändå måste ha ett register till vilket sjölider redovisas, blir den tillkommande kostnaden för en vid registret bedriven kontinuerlig bemanningskontroll ganska liten. Anordnandet av en bemanningskontroll bedriven vid sjömansregistret ulgör därför enligt verkets uppfattning en god och ofrånkomlig investering.

Statskontoret: En förutsättning för att nuvarande mönstringsordning skall kunna avskaffas är all den allt viktigare bemanningskonlrollen ändå kan hållas på en tillfredsställande nivå. Detta kan enligt utredningen ske genom en effekfivare sjömansregistrering och genom en intensivare direkt bemanningskonlroll av sjöfartsinspektionen och svensk utlandsmyndighet.

Statskontoret tillstyrker att bemanningskontrollen ges den föreslagna inriktningen. Huvudmannaskapet för bemanningskontrollen bör odelat åvila sjöfartsverket, vilket också innebär att huvudmannaskapet för sjömansregistreringen överförs från arbetsmarknadsverket till sjöfartsverket.

Del största behovet av skärpt direkt bemanningskontroll torde enligt statskontoret finnas på fartyg i utomeuropeiska farvatten. Därför bör den direkta bemanningskontrollen också innefatta att sjöfartsinspektionen stickprovsvis gör inspektioner på fartyg i dessa farvatten. En sådan kompletterande åtgärd för bemanningskontroll torde inte minst ha god preventiv effekt mot att dessa fartyg drivs underbemannade.

Det är inte nödvändigt att avdela särskilda reseinspektörer för sådant arbete, ulan det bör kunna utgöra ett naturligt inslag i fartygsinspektörernas ordinarie verksamhet. Man bör närmare pröva om distriktskontorens ökade insatser inom bemanningskontrollen kan rymmas inom nuvarande verksamhelsramar.

Högskolan i Kalmar framhåller att bemanningskontrollen synes få en liUfredsslällande lösning genom de föreslagna åtgärderna. Samma uppfattning redovisar högskolan i Sundsvall/Härnösand.

Enligt AMS kommer kontrollen av den ombordanställda personalen i efterhand vid sjömansregislret inte bara att bli enklare utan även effektivare då samtliga uppgifter om sjömännen finns på registret.

Hotell- och Restaurangatiställdas förbund: Vad vi kan finna, föreligger ett allmänt behov av modernisering och anpassning av de rutiner, som används beträffande mönstring och registrering av sjömän. Nu gällande tillämpning förefaller både ineffektiv och omständlig, vilket vi i likhet med utredningen ser del angeläget att råda bot på. Emellertid gäller det att garantier ges beträffande nya rutiner, att önskvärda kontrollåtgärder blir så effekfiva som möjligt. Härvid måste uppmärksammas tillfredsställande rapportering av förändringar i bemanning, insändande av sjöQänstutdrag m.m. Enligt utredningen bör kravet vara att registret skall kunna återge bemanningen på ell fartyg högst en vecka tillbaka i tiden. Det förefaller oss dock ej vara fillräckligt utan målet för registret i detta fall bör vara högst tre dagar. Vi finner ej heller kontrollen av bemanningen tillfredsställande. I stället för föreslagen ordning förordar vi att mönstringsförrättaren får formella befogenheter alt stoppa fartyg som uppenbart är underbemannade.

Svenska maskinbefälsförbundet: I likhet med företrädarna för de ombordanställdas organisationer i utredningen biträder förbundet betänkandet. Förbundet vill dock framhålla att en förutsättning för en ändring av mönstringsreglerna är att mönstringens nuvarande bemanningskontroUe-rande funktion ersätts med dels effektiva operativa kontroller av sjöfarts-

Prop. 1981/82:74                                                                   37

verkets inspektionsdistrikt dels efterhandskontroller med hjälp av ett ADB-baserat sjömansregister, allt i enlighet med utredningens förslag. Det är av särskild vikt att sjöfartsverkets operativa bemanningskontroller utökas. Hittills har sådana kontroller varit sparsamt förekommande, enligt uppgift beroende på bristande resurser. Det är därför nödvändigt att sjöfartsverket tillförs ökade resurser samtidigt som bemanningskontrollerna fär en ökad prioritering.

Svenska sjöfolksförbundet: Att nuvarande system med mönstringsförrättare avskaffas finns inget alt erinra mol. Ett oeftergivligt krav är dock att garantier ges på annat sätl för att kontrollåtgärder skall bli så effektiva som möjligt. Ett första krav är härvidlag ett databaserat sjömansregister i enUghet med utredningens förslag. För att delta skall fungera fillfredsställande krävs alt rapporteringen av förändringar i bemanning, insändande av sjöQänsluldrag etc. är hundraprocenfig. Enligt utredningen bör kravet vara att registret skall kunna återge bemanningen på ett fartyg som den var sammansatt högst en vecka lUlbaka i tiden. Detla menar förbundet ej vara tillräckligt utan målet för registret i detta fall bör vara högst tre dagar.

Kontroll av bemanning är i dag ej fillfredsställande. Inte ens vid uppenbara fall av underbemanning har mönstringsförrättaren formeU rätl att stoppa fartyget ulan måste han vända sig lill fartygsinspektionen. Fortsättningsvis lorde bemanningskontrollema bli väl sä effektiva som lidigare genom att dels sjömansregistret i efterhand kontrollerar bemanningens sammansättning och kvalifikationer dels genom operativa bemanningskontroller av sjöfartsverkets inspektionsdistrikt. Här måste dock understrykas all inspektionsdistrikten måste ha utökade personella resurser.

Generalkonsulatet i Antwerpen: Vad beträffar bemanningskontrollen utom riket synes inte det nuvarande mönstringsförfarandet vara det rationellaste sättet att komma ål del slags fartyg där brister erfarenhetsmässigt bmkar finnas. Hos en utlandsmyndighet som delta generalkonsulat bmkar mönslringsförrätlningar begäras av fartyg i Qärrfart, som många gånger har mer än tillräcklig bemanning. Fartyg i vilka det enligt utredningen förekommer brister i bemanningen finner däremot oftast inte anledning alt vända sig tUl utlandsmyndighet, som kan befaras utöva någon slags kontroll. I fall av uppsåtlig underbemanning är det föga sannolikt alt de på eget initiativ skulle träda i kontakt med lönad utlandsmyndighet om det kan undvikas. En aktivare bemanningskontroll än den som förutsätts äga mm inom del nuvarande mönslringsförfarandels ram lorde därför vara mera ändamålsenlig.

Generalkonsulatet i Hamburg: Två vikliga moment i denna verksamhet är bemanningskontrollen och kontrollen av att behörig personal finns ombord. Utredningen har enligt generalkonsulatet föreslagit radikala principlösningar i dessa avseenden. Verksamheten kommer enligt förslaget att regleras av fasta mtiner och kontrollarbetet kommer att utföras mera fackmässigl frän Sverige av för ändamålet utbildad personal. Enligt generalkonsulatets uppfattning har utredningen lagt fram ett praktiskt förslag. Lägger man därtill alt ekonomiska besparingar tydligen kan göras genom förslagets realiserande, förefaller det vara en fördel om den nya ordningen kan genomföras så snart som möjligt.

Förutvarande generalkonsuln i Rotterdam: Den stora frågan som utredningen gång på gång återkommer till direkt eller indirekt är hur och med vad man skall ersätta de olika kontrollfunkfioner som nu utövas av mön-slringsmyndighelerna. De består av dels de så att säga mindre kontrolluppgifterna avseende enskild person som tUl exempel påmönstringsförbud.

Prop. 1981/82:74                                                     38

behörighet, giltigt läkarintyg och anställningstillslånd i vissa faU samt dels den stora uppgiften all kontrollera besättningens storlek och sammansättning.

Den väg som utredningen föreslår är alt kontroUen av den enskilda personen (sjömannen) läggs i första hand på fartygels befälhavare och i sista hand på sjömansregislret. Min personliga erfarenhet är att det är i första hand befälhavaren som bör kontrolleras. Det förekommer ju ibland att en befälhavare försöker dölja att det föreligger påmönslringshinder av ett eUer annal slag för en man som skall påmönslra. Den bakomliggande orsaken till sådana "försök" från en befälhavares sida är ofta påtryckningar från rederiet. Dessa kan exempelvis la formen av att man påminner om alt fartyget måste hålla en fastställd avgångstid då man annars riskerar förlora ett ingånget charteravtal osv. Den relafivt nya bestämmelsen om s. k. resebeslut och befälhavarebeslul bör emellertid betydligt minska antalet fall då man kan tänka sig all en befälhavare utsätts för påtryckningar från rederiet för att fylla en vakans ombord. Utredningen verkar ocksä vara väl medveten om den känsliga ställning som en befälhavare kan komma att befinna sig i då han dels är rederiets representant och dels har uppgift enligt författning att utöva kontroU över besättningens storlek och behörighet.

De andra kontrollorgan som utredningen föreslår är dels sjöfartsinspek-fionen med resande inspektörer och dels de utlandsmyndigheter som är liUsynsmyndigheter. Tanken synes vara att dessa båda organ skall utöva kontroll framför allt efter anmodan från sjömansregistret efter all man där med dalans hjälp har fått misstanke om att en brist i bemanningen föreligger. Med ett väl fungerande dataregister och ell väl fungerande rapportsys-lem om på- och avmönstringar torde detla kunna fungera bra och varje allvarlig brist som kan påverka ell fartygs sjövärdighet lorde snabbt kunna avslöjas. Det sägs också i utredningen alt de utlandsmyndigheter som är tillsynsmyndigheter bör kunna hålla kontroUen på fartyg i oceanfart på fillräckligt hög nivå. Här vill jag bara fillägga att en bemanningskonlroll på ett oceangående fartyg kan vara en besvärlig sak och det finns egentligen bara ett säkert sätt alt ulföra den riktigt nämligen alt ställa upp besättningen på däck och räkna dem. En sädan ålgärd företages naturligtvis endast om mycket starka skäl föreligger alt misstänka underbemanning såsom till exempel efter anmälan av nägon ombordvarande ansvarig person.

Generalkonsulatet i Marseille: Dä jag sedan flera är tUlbaka såväl skriftligen som vid samtal med oUka av frågan berörda som min synpunkt angivit alt mönslringsförfarandel i dess nuvarande omfattning borde, och då helst snarast, ersättas med från befälhavarna lämnade uppgifter tiU ett databaserat register ansluter jag mig hell fiU utredningens förslag. I sammanhanget vill jag inte underlåta framföra att jag håller del för troligt att del föreslagna systemet kommer alt visa sig vida överlägset del nuvarande i exakthet och möjligheter lUl bemanningskonlroll och behörighelskon-troll, speciellt i jämförelse med de mönstringar som i dag utförs vid de mönstringsberättigade olönade konsulalen.

Vad beträffar övriga kontrollåtgärder anser SJ att skyddsombudens och skyddskommittéernas roll bör betonas starkare, ev. yllerligare förstärkas.

ILO-kommittén: Ett avskaffande av mönstringssystemet får - som utredningen framhåller - även konsekvenser för fillämpningen av konventionen (nr 73) angående läkarundersökning av sjömän, antagen år 1946 (sid. 47). Utredningens förslag att ufiandsmyndighelerna skall

Prop. 1981/82:74                                                     39

överta mönstringsförrältarnas roll får anses tillfredsställande för tillämpningen av konventionen.

GeneraltuUstyrelsen: Tullmyndigheternas åligganden enligt de nuvarande mönstringsbestämmelserna framgår av 41 och 42 8§ mönstringsförordningen (1961:87). Enligt dessa bestämmelser får svenskt handelsfartyg inte tullklareras för avgång till utrikes ort utan all giltig sjömansrulla finns ombord. För att ett utländskt handelsfartyg skall få avgå krävs antingen att del styrks att ingen svensk sjöman finns anställd ombord eller, om så är fallet, att mönslringsbevis som avses i 36 8 mönslringsförordningen företes avseende de pä fartyget anstäUda svenska sjömännen.

Enligt förslagen i betänkandet skall bl.a. organisationen av mönstringsförrättare och mönstringen i dess nuvarande form avskaffas. De åtgärder av mönstringsförrättare som ej kan slopas skall övertagas av andra parter, såsom rederi/befälhavare, sjöfartsinspektionen, sjömansregislret och passmyndigheterna.

Bland de åtgärder som skaU slopas är kontrollåtgärderna beträffande svenska sjömän på utländska fartyg. Tullverkels kontrollverksamhet enligt 42 8 mönstringsförordningen skulle därmed upphöra. Generaltullstyrelsen tillstyrker detta förslag.

Svenska maskinbefälsförbundet: Förbundet vill framhålla att ansvaret för kontrollen att sjöman innehar giltigt läkarintyg, formell behörighei för befattningen m. m. i och för sig kan övertas av redaren/arbetsgivaren. För alt förhindra missbruk måste emellerfid ansvaret vara straffsanktionerat. Vid bristmönstring av sjöman är del nödvändigt att förordna om ell obligatoriskt samrådsfört'arande med befälhavaren och, när det gäller maskinpersonal, maskinchefen. Del ligger i sakens natur att rederiet mäste acceptera befälhavarens eller maskinchefens bedömning om lämpligheten av en bristmönstring i det enskilda fallet.

3 Sjömansrulla

SJ tfrågasätler nödvändigheten av all sjömansmlla förs och anser att andra former för registrering av den ombordanstäUda personalen kan vara Ukvärdiga eller bättre.

Högskolan i Sundsvall/Härnösand: Vi biträder förslagel alt --- den bundna sjömansmllan ersätts av en rulla med lösbladssyslem. Vi förslår utredningens tveksamhet inför rulla med lösbladssyslem p. g. a. behovei av att i efterhand i rullan kunna kontrollera uppgifter om Qänstgöring när Qänstgöringsbeskeden varit ofullständiga. Förslagel att lösa delta problem genom att behåUa den bundna milan till dess det föreslagna nya systemet med rapportering till sjömansregislret fungerar tillfredsställande biträds.

En ytterligare garanti för alt få ett så heltäckande kontrollsystem som möjligt är enligt Svenska sjöfolksförbundet att behälla den i dag befinfiiga milan, i vart faU under en övergångsperiod.

Sveriges redareförening: Utredningen föreslår att den bundna milan bör behållas under en övergångsfid tills rutinerna vid det nya sjömansregislret blivit inkörda. Föreningen vill betona angelägenheten av en kort övergångslid eftersom fartygen under övergångstiden måste föra två rullor, en bunden enligt det gamla systemet och en ny med lösbladssyslem.

Förutvarande generalkonsuln i Rotterdam: Det av utredningen föreslagna systemet med en lösbladsmlla med ett exemplar av Qänstgöringsbeskedel för varje ombordanställd insatt i rullan som skall vara giltig så länge fartyget seglar under svensk flagg är utmärkt. Att vid manskapsbyten

Prop. 1981/82:74                                                    40

skifta ut Qänstgöringsbeskeden i lösbladsmllan och insända därför avsett exemplar till sjömansregistret kan givetvis ske utan att någon mönstringsförrättare behöver medverka.

4 Sjöfartsbok

Rikspolisstyrelsen (RPS): RPS anser i likhet med utredningen afi sjöfartsboken bör behållas. Till utredningens förslag att polisstyrelsen skall vara utfärdande myndighet inom landet ställer sig emellerfid RPS avvisande. I regeringens proposition Polisens uppgifter, utbildning och organisation m.m. (prop. 1980/81: 13) anför föredragande departementschefen bl. a. att del är "viktigt att de skilda aktiviteter som ryms under begreppet polisens serviceverksamhet får en rimlig avgränsning gentemot den verksamhet som bedrivs av andra organ i samhället". Polisens huvuduppgifter anges vara att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Vidare anförs att "sådana aktiviteter som inte alls eller endast i mindre mån har samband med de centrala polisuppgiflerna eller kräver en organisation som är fristående frän övrig polisverksamhet bör emellertid inte utan starka skäl ankomma på polisen".

RPS framhöll i sitt remissyttrande över det betänkande som föregick propositionen att polismyndighelsärenden skulle inskränka sig lill sådana där främst ordnings- och säkerhetsfrågor spelar en avgörande roll.

RPS anser att uppgiften att utfärda sjöfartsbok inte faller inom ramen för den huvudsakliga polisiära verksamheten. Förslaget att polisstyrelsen skall vara utfärdande myndighet avstyrks därför. Uppgiften bör i stället läggas på sjömansregislret och de kvarvarande sjömansförmedlingarna. Om olägenheterna för den enskilde sjömannen att uppsöka någon av dessa myndigheter skulle bli alltför stora, synes länsarbetsnämnderna, som ju i likhet med sjömansförmedlingarna är underordnade arbetsmarknadsverket, kunna vara utfärdande myndigheter.

I fråga om utfärdande av sjöfartsbok för utlänningar anför RPS: Som utredningen nämner föreligger enligt ILO-konvenfionen nr 108 inte skyldighet för medlemsstat alt utfärda sjöfartsbok för annan än medborgare i del egna landel. Konventionen lämnar emellertid utrymme all utfärda sjöfartsbok för varje annan sjöman, som antingen är anställd pä fartyg registrerat i landet eller inskriven vid arbetsförmedling där.

Enligt konvenfionen är det utfärdande landet skyldigt att låla innehavaren återvända dit under en period av minst ett år efter utgången av sjöfartsbokens giltighetstid. En utlänning kan tvångsvis avlägsnas från Sverige med förbud att återvända hit under viss tid. Att denne enbart av det skälet att sjöfartsbok har utfärdals här skall ha rält att resa hit kan inte vara riktigt.

En sjöfartsbok är i första hand en nationell identitetshandling som under vissa fömtsättningar Qänar samma ändamål som ett vanligt pass. Det är därför orimligt all svenska myndigheter skall utfärda en sådan handling till annan än svensk medborgare. RPS motsätter sig således att sjöfartsbok utfärdas till utlänning.

Om det ändå anses önskvärt att ersätta del nuvarande registreringsbeviset för utlänningar, skulle i stället en särskild Qänslgöringsbok kunna utfärdas av sjömansregislret i enlighet med förslaget i betänkandet Mönstring av sjömän (Ds K 1974:11). Det bör därvid klart anges i Qänstgöringsboken att denna inte är en sådan handling som anges i den tidigare omnämnda ILO-konvenlionen och alt den endast gäller vid anställning hos

Prop. 1981/82:74                                                                   41

svensk arbetsgivare och vid hänvändelse till svenska myndigheter. Tjänstgöringsboken skulle bli ett hjälpmedel ur såväl anställnings- som kontroll-synpunkt och fömtom att utgöra ett bevis för att utlänningen är registrerad hos sjömansregistret skulle den fungera som arbetsbok.

SJ: Det synes lämpligt att sjöfarlsboken bibehålls så som utredningen föreslär. Speciellt värdefull skulle denna bli i ett läge med slopat sjömansregisler, främst som underlag för beräkningar o. dyl. i behörighels- och ev. även pensionsfrågor.

På SJ fäijor är för närvarande sjöfartsbok inte något obligatorium för de anställda. Delta innebär inte någon nackdel för rederiet, men för enskild anställd som slutar vid SJ kan det vara till fördel att ha även sjötid vid SJ med i sjöfartsboken. Generellt har SJ intet alt erinra mot det föreslagna utökandet av obligatoriet vad gäller sjöfartsbok. Under vissa högtrafikpe-rioder kan del bli aktuellt alt anställa personal för speciella uppgifter ombord, exempelvis för rengöring. Det fömtsätts att sådan "extra" personal icke skall behöva inneha sjöfartsbok utan kan jämställas med sådan intendenturpersonal, som ej behöver sjöfartsbok.

Sjöfartsverket: Sjöfartsverket tiUstyrker förslaget om sjöfartsbok för utlänningar. Sjöfartsbok för utlänningar synes vara tänkt som ett obligatorium. Detta medför i och för sig en ökad byråkrati. I fråga om utländsk intendenturpersonal anser verket, att sjöfartsbok skall behöva utfärdas endast om det begärs av den anställde själv eller rederiet. I fråga om däcks-, maskin- och radiopersonal anser verket det vara värdefullt att sjöliden finns samlad i en sjöfartsbok. Sjöfartsboken är lämplig som del "existing documenl", där behörighelen för vaklgående däcksmanskap skall kunna styrkas enligt föreskrift i STCW-konventionen, regel II/6 paragraf 4 (som alternativ till en särskild behörighetshandling). För vaklgående maskinmanskap rekommenderas i resolution 9 paragraf 4, all behörighelen styrks i ett "existing documenl" (som alternativ till en särskild behörighetshandling). Sjöfartsverket tiUstyrker att i fräga om ufiänningar sjöfartsboken blir obligatorisk för däcks-, maskin- och radiopersonal.

Hittills har sjöfartsboken ansetts giltig så länge som den utgör bevis om att sjömannen är inskriven i sjömansregistret. Om man anger att den är giltig i t. ex. tio år, fastän sjömannen inte längre har det folkbokföringsmäs-siga skyddet av inskrivning i sjömansregistret, bör man precisera i vilket avseende boken är gilfig, t. ex. som identitetshandling eller genom att nya Qänstgöringsperioder fär föras in.

Högskolan i SundsvaWHärnösand: Förslagel att bibehålla sjöfartsboken men i en annan form än den nuvarande synes väl underbyggt och tillstyrks i sin helhet.

ILO-kommUtén: Utredningen diskuterar inledningsvis i avsnitt 3.8 huruvida sjöfartsboken över huvud taget skall vara kvar. ILO-kommittén vill för sin del erinra om den av Sverige ratificerade ILO-konventionen (nr 108) angående nationella identitetshandlingar för sjömän, anlagen år 1958 (prop. 1959:78). Ett eventuellt beslul att inte bibehålla sjöfartsboken skulle innebära all konventionen måste sägas upp av Sverige. Värdet av internationella konventioner bmkar särskUl framhåUas i fråga om verksamheter som är internationella, l.ex. sjöfarten. Konventionen i fråga har ratificerats av 39 stater, däribland samtliga nordiska, och en uppsägning av konventionen vore därför synnerligen olycklig. Kommitién ser därför med fillfredsställelse att utredningen förordar bibehållande av sjöfartsboken.

Utredningens förslag synes vara förenliga med konventionen nr 108.

Prop. 1981/82:74                                                     42

Kommitién delar sålunda utredningens uppfattning att bestämmelsen i art. 3 enligt vilken sjöfartsboken skall förvaras hos sjömannen inte lorde hindra att boken per post sänds till sjömansregislret för komplettering när sjömannen befinner sig i land.

Kommittén noterar utredningens förslag att viss personal skall befrias från skyldighel att inneha sjöfartsbok. Konventionen medger inga undantag beträffande medlemsstats skyldighet att utfärda sjöfarlsbok (art. 1 och 2) och kommitién vUl därför understryka utredningens förslag att sjöfartsbok skall kunna utfärdas till sädan personal på den anställdes begäran.

Med anledning av utredningens förslag på sid. 64 i betänkandet att även utlänningar bör förses med sjöfartsbok vill kommillén dra uppmärksamheten till en bestämmelse i konventionen som utredningen inte berört i betänkandet. Enligt konvenfionens artikel 5 skall nämligen sjöman, som innehar giltig identitetshandUng (= sjöfartsbok), äga rätt att återvända till den stal, som ulfärdal handlingen. Denna rätl består under minst ett år efter utgången av i handlingen angiven lid. (Originaltexten till artikel 5 lyder: "Any seafarer who holds a vaUd seafarer's identUy documenl issued by the compelent aulhorily of a territory for which this Convention is in force shall be readmitted to that territory. 2. The seafarer shall be so readmitted during a period of al least one year after any date of expiry indicated in the said document".) Detla krav enligt konventionen måste studeras i förhållande till gällande invandringsregler och andra bestämmelser som gäller för utländska sjömäns anställning och vistelse i landet.

Hotell- och Restauranganställdas förbund: Frågan om sjöfartsbokens fortsatta tillämpning kan betraktas utifrån många olika aspekter. Det förefaller oss emellertid såsom angeläget att bibehålla denna sedan lång tid tillbaka viktiga dokumentation, vari alla för sjömän väsentliga uppgifter skall vara samlade.

Svenska sjöfolksförbundet: Förbundet anser att sjöfarlsboken skall behållas. Sjöfarlsboken har varil och bör fortsättningsvis också vara det dokument i vilket alla för sjömannen väsentliga uppgifter skall vara samlade.

Sveriges redareförening: Förslagel alt ge sjöfartsboken en ny och mera ändamålsenlig utformning är mycket positivt. Särskilt betydelsefullt är förslagel om att sjöfartsbok skall kunna utfärdas även till andra ombordanställda än svenska medborgare. Därmed kan praktiska problem vid avlösning av personal i främmande hamnar undvikas. Det har vid flera tillfällen inträffat störningar härvidlag vilka för den enskilde medfört att vederbörande inte blivit avlöst i tid eller fått sin planerade ledighet förskjuten samtidigt som rederiet fåll vidkännas stora extrakostnader.

Förutvarande generalkonsuln i Rotterdam: Till utredningens förslag om att den nuvarande sjöfartsboken skall få ny utformning och ges en giltighetstid på tio år saml all den skall kunna utfärdas av bland annat svenska passmyndigheter utom riket stäUer jag mig lite frågande. Nuvarande giltighetstid för sjöfartsböcker är obegränsad eller upphör efter en viss tid om innehavaren ej längre utövar sjömansyrket. Denna sistnämnda bestämmelse skaU enligt utredningen fortfarande vara i kraft varför i praktiken endast aktiva sjömän som stannar i yrket kommer att beröras av åliggandet att förnya sjöfartsboken vart tionde år. En motsägelse synes också föreligga här. Kan man ge en identitetshandling tio års giltighetstid om den genom andra bestämmelser kan bU ogiltig "any time" under denna tidsperiod? Varje gång en sådan handling framvisas som slöd för en persons idenfitet och yrke borde alltså giltigheten kontrolleras med sjöfartsregistrel.

Prop. 1981/82:74                                                    43

Dä inskrivning av en sjöman i samband med utfärdande av sjöfartsbok trots allt skiljer sig från utfärdande av vanliga pass skulle jag vilja föreslå en begränsning i detta avseende tiU att gälla endast de myndigheter utomlands som nu utfärdar sjöfartsböcker.

Förslaget om alt även utländska sjömän inskrivna i del svenska sjömans-registret skall förses med sjöfartsbok av samma typ som för svenska sjömän (förmodar jag) synes icke bäras upp av tillräckligt starka skäl. Frågan är om inte någon form av del nuvarande registreringsbeviset om all sjömannen i fråga är registrerad i det svenska sjömansregistret torde vara att föredraga framför sjöfartsbok. Artikel 5 i ILO-konventionen No. 108, 1958, som föreskriver rätl för innehavare av identitetshandling utfärdad för sjöman att återvända lill utfärdande stats territorium bör väl observeras i den män del kan strida mot andra svenska bestämmelser.

Om förslagel om utfärdande av sjöfartsböcker även för utländska sjömän realiseras bör det kanske antecknas i boken att innehavaren ej är svensk medborgare. Risk kanske annars föreligger för eventuellt missbruk av sjöfartsboken i vissa situationer då innehavaren anhåller om hjälp eller bistånd hos svenska eller utländska myndigheter eller institutioner. Såsom anställd på ett svenskt fartyg har ju sjömannen, svensk eller utlänning, ändå genom lag och kollektivavtal ell fillräckligt skydd i socialt hänseende.

Generalkonsulatet i Marseille: Min huvudsakliga invändning mol det i betänkandet framförda förslaget gäller utfärdandet av sjöfartsböcker för utländska sjömän. Då del inte är ovanligt all svenska sjömän begagnar sina sjöfartsböcker som pass bör evenlueU sjöfartsbok för utländsk sjöman -jag anser givetvis alt det är värdefuUl afi för den utländske sjömannen ha officiella anteckningar om anställningstider m.m. - få en sådan utformning, att det klart framgår all handlingen ej är att betrakta som pass eller annan legifimationshandling ulan endast är en bok för inskrivning av uppgifter rörande vederbörandes Qänstgöringstider och kvalifikationer.

5 Registrering

Datainspektionen: Enligt 2 8 första stycket datalagen (1973:289) får personregister inte inrättas eller föras utan liUständ av datainspektionen. Första stycket nämnda paragraf gäller emellertid inte i fråga om personregister vars inrättande beslutas av regeringen eller riksdagen. Före sådant beslul av statsmakterna skall emellertid yttrande inhämtas från datainspektionen enhgt 2 8 andra stycket datalagen.

På den dokumentation som nu förebragls synes det av utredningen föreslagna personregistret inte medföra andra risker för olillbörligt intrång i den personliga integriteten än sådana som kan förebyggas med föreskrifter för registret. Datainspektionen är beredd alt meddela sådana föreskrifter vid ansökan om tUlslånd eller vid den anmälan som skall inges av registeransvarig myndighet efter statsmakternas beslul om inrättande av registret. Vilka föreskrifter del kommer all finnas behov av, fömtom de obligatoriska föreskrifterna om registrets ändamål och innehåll, kan inspektionen inte nu ange närmare.

Datainspektionen utgår ifrån att statsmakterna inväntar utredningens slutbetänkande innan slufiigt ställningstagande tas lill registret. 1 det yttrande som datainspektionen fömtsätter sig få lUlfälle att avge över detta slutbetänkande torde större möjligheter finnas alt precisera vilka föreskrifter enligt datalagen som inspektionen finner nödvändiga.

Prop. 1981/82:74                                                     44

På det material som redovisats tillstyrker datainspektionen således utredningens förslag om fortsatt arbete med inrättande av ett sjömansregister.

Som inspektionen lidigare under hand påpekat är det från integriletssyn-punkl viktigt att utredningen i sitt fortsatta arbete tar fasta på bl. a. följande

-     om utdrag ur registret kommer att kunna göras på så sätt alt arbetsgivare kan grunda beslut om anställning på vad där finns antecknat bör den registrerade automatiskt få kopia av registerinnehållet Qfr 11 8 kreditupplysningslagen (1973:1173)

-     om registret skall innehålla känsliga avstängnings- och hälsovårdsuppgifter bör garantier finnas för att dessa inte sprids på ett otillbörligt sätt

-     rutiner måste finnas sä att registrerad kan erhålla underrättelse enligt 10 8 datalagen

- sjömansnämndens avstängningsregisler (datainspektionens dnr 1944-74)
bör upphöra om dess ändamål kan fullgöras genom sjömansregislret.
SJ föreslår ytterligare utredning om slopande av sjömansregislret. redu
cering av dess arbetsuppgifter eller sammanläggning med sjömansskattere
gistret och tillägger:

Föreslagen registrering ifrågasätts. Vid SJ har sjöfolket aldrig varit inordnade registrering vid sjömansregislret. Några negativa konsekvenser härav har inte blivit påtalade och lorde inte kunna konstateras. Vid en sedan 1973 inchartrad färja "Svealand", med samma fart och fraktuppgifter som SJ: s egna färjor har hela fiden mönstring och registrering vid sjömansregistret tillämpats. På syskonfärjan "Götaland", som ägs av SJ, är personalen — till synes ulan nackdelar - undantagna från dessa procedurer. En jämförelse visar att "Svealand" drabbas av onödigt krångel och byråkrati.

Skall sjömansregislret bibehållas synes det vettigt och naturligt att huvudmannaskapet flyttas till sjöfartsverket såsom föreslås.

Sjöfartsverket: Sjöfartsverket instämmer i att ell sjömansregisler skall finnas och att det skall föras med hjälp av ADB. Sammanfattningsvis är verkets huvudmotiv för ett ADB-baserat sjömansregister:

a)  redovisningen av sjömännens sjötid, vilket utgör ell tillförlitligt underlag för utfärdande av behörighetsbevis,

b) bemanningskontrollen, vilken möjliggörs genom en kontinuerlig redovisning av sjötid,

c)  möjligheten att följa personalutvecklingen inom sjöfarten, för att man bättre skall kunna bedöma behovet av åtgärder av olika slag.

Dessutom finns det andra motiv (d-e), beträffande vilka man på skilda håU kan ha olika uppfattningar om motivens styrka. Det kan konstateras alt sjömansregistret har nedannämnda funktioner (a, d, e) i dag, men på vissa hålla ifrågasätts det kanske om inte dessa funktioner kan lillgodoses pä annal sätt. Dessa frågor om motivens styrka är emellertid ointressanta för huvudfrågan, om ett ADB-baserat sjömansregister skaU finnas, eftersom de tre ovannämnda huvudmotiven är avgörande.

a) Ang. redovisning av sjömännens sjötid. Om del frågas, varför inte sjömännen själva kan vid ansökan om behörighetsbevis styrka sin sjölid med intyg från nuvarande och tidigare arbetsgivare, kan följande anföras.

Verket godtar sådana intyg i fråga om Qänst på fiskefartyg och utländska fartyg. Tillförlitligheten i verkets underlag för behörighelsgivningen ökas emellertid, om rapportering av sjötider sker kontinuerligt. Detta förfarande underlättar för både den sökande och verket vid handläggning av ett behörighetsärende.

Prop. 1981/82:74                                                    45

I många andra fall där det fordras en viss behörighet för att fä en anställning, är det vanligt att del bara finns ell fåtal stora arbetsgivare, l.ex. försvarsmakten, sjukvården, skolväsendet, flyget. Dessa torde ha goda möjligheter att även i efterhand, om så erfordras, förse en anställd med intyg om Qänstgöringen. Om en sjöman skulle bli av med de handlingar som styrker hans sjötid, och rederier, där han Qänstgjort, dessutom inte längre existerar, skulle delta kunna få svåra följder för honom i yrkesutövningen.

Om del slutligen frågas huruvida en konlinueriig rapportering av sjötid behövs för sjömän som redan uppnått den behörighet som de slutgiltigt önskar uppnå, vill verket peka på tre omständigheter.

Den ena är att när 1978 års STCW-konvention träder i kraft skall alla behörighetsbevis ''revalideras" vart femte är av sjöfartsverket (se konvenfionens regler 11/5 och II1/5). Ett sätl för en sjöman att fä sitt behörighetsbevis förnyat eller förlängt är alt styrka att han Qänstgjort till sjöss under minsl ett år de senaste fem åren.

Den andra är den stora genomströmningen i sjömansyrket. Verket till-låter sig här alt citera en uppgift ur Sveriges redareförening-Hermods kurshäfte "Sjöpersonal" (1979): "Man saknar tillförlitliga beräkningar av personalomsättningen i handelsflottan. Den genomsnittliga Qänstgöringstiden för manskap har tidigare uppskattats till högst fyra år men har minskat något på senare tid. Många i manskapsbefaltning skaffar sig dock fortsatt utbildning. De som genomgår sjöbefälsutbildning rekryteras huvudsakligen frän dessa grupper. Den genomsnittliga anställningstiden för befäl beräknas fill cirka sju år." Del förhållandet att sjöfolket i genomsnitt stannar så kort tid i yrket medför, att en fortsalt registrering av sjötiden ger ett ökat meritvärde för en stor del av de ombordanställda. Den sökandes sjötid tillmäts också stor betydelse vid prövningen av dispensärenden.

Den tredje omständigheten är att en kontinuerlig redovisning av sjötiden behövs för bemanningskontrollen.

b)  Ang. bemanningskontrollen. Utredningen har vall att förkasta
en lösning med ell manuellt register som innebär alt bemanningskonlrollen
bygger på all Qänstgöringsbeskeden förvaras under fartygsnamn. Fördelen
med en sådan lösning skulle eventuellt vara, att man skulle undvika kost
naden för en dataanläggning. EmeUertid måste man beakta att fördelen
med en bemanningskontroll vid sjömansregistret är att ambifionsnivån för
direktkontroller ombord kan sällas lägre. Möjligheten fill undersökningar
av personalsituationen i handelsflottan förstärks också, om dataregislre-
ring införs. Verket instämmer därför i utredningens slutsats att den regist
rerade besättningen skall finnas lillgänglig på dala. Sjöfartsverket bör få
fullmakt att undersöka och bestämma om formerna för rapportering, så all
bästa möjliga flexibilitet uppnås.

Utredningen har påtalat vissa svagheter som naturiigen måste vidlåda en bemanningskonlroll via sjömansregislret. Det fordras aUtså att kontrollen hos sjömansregistret kompletteras med goda möjligheter att verkställa kontroller direkt ombord pä fartygen. Utredningen har anfört att bemanningskontrollerna ombord bör göras dels efter ell i förväg uppgjort system, dels som stickprov. Verket fillstyrker detta.

c)  Ang. möjligheten att följa personalutvecklingen inom
sjöfarten. Se ovan under a).

d)  Adressupplysningar m.m. Den i bilaga 7 till betänkandet re
dovisade statistiken över antal förfrågningar om sjömän hos sjömansregist
ret under februari månad 1980 (veckorna 6-9) visar, att registret fyller ett

Prop. 1981/82:74                                                     46

verkligt behov när del gäUer alt ge upplysningar om sjömans adress (169 st.), om behörighet och sjötid (490 st.) men även om andra förhållanden (1160 st.). Av förteckningen över vilka som frågat framgår också, att upplysningar begärts både för Qänsteändamål och privata ändamål. Det är troligt alt hänvändelserna till sjömansregislret i många fall har gällt frågor som vederbörande rederier själva hade kunnat svara på i egenskap av arbetsgivare. I den delen kan registrets funktion ses som en avlastning för rederierna av arbetsuppgifter, som i fråga om landverksamhet normalt skulle ankomma på arbetsgivaren.

e) Bevarande av sjömannens mantalsskrivning m.m. Åtminstone lidigare, då rederianslällning av manskap inte förekom och en del sjömän saknade fast bostad i land, innebar inskrivningen i sjömansregislret en nödvändig garanti för att sjömannen inte gick miste om de förmåner, som var förbundna med mantalsskrivning i Sverige. Enligt 27 8 folkbokföringsförordningen får den som är inskriven i sjömansregislret ej bokföras under mbrik utan känt hemvist. Endast svenska medborgare inskrivs i dag i sjömansregistret. Även värnpliktsmyndigheterna har inlresse av vilka som är inskrivna i registret, med hänsyn fill reglerna om uppskov med värnpliktsQänstgöring.

Sjöfartsverket kan inte ange vilken bärighet de här nämnda argumenten för ett sjömansregisler har numera. Genom avlösningssyslemen med relativt täta besök i Sverige lorde sjöfolkels behov av ett särskUl skydd för de samhälleliga förmånerna genom inskrivning i sjömansregistret ha minskat. Ovan har anförts att frågan ej är intressant för bedömningen av huvudfrågan, om ett sjömansregisler skall finnas. Då registret ändå måste finnas av de vid a-c anförda huvudskälen, bör reglerna om skydd genom inskrivningen i sjömansregistret givetvis finnas kvar, för att ingen som nu är skyddad skaU gå miste om skyddet. Då behöver frågan om bärigheten av de i detta moment e angivna mofiven inte närmare undersökas.

Vidare tillstyrker sjöfartsverket utredningens förslag om den huvudsakliga uppläggningen av registret och förutsätter all det skall ankomma på verket alt, med beaklande av gällande datalagstiftning, bestämma hur registret skall läggas upp. Utredningens förslag att aUa svenska passagerarfartyg och alla andra svenska handelsfartyg om minst 20 lon bmtto skall las in i det nya registret kommer — enligt undersökningar som sjöfartsverket utfört - all leda tUl att väsenfiigt fler fartyg än utredningen räknat med kommer med i registret. Det för enligt sjöfartsverkels mening för långt. Sjöfartsverket föreslår i släUel att rapportering lill sjömansregistret skaU ske beträffande i princip alla handelsfartyg om minst 20 ton bmtto saml dessutom beträffande sådana passagerarfartyg under 20 lon bmtto som sysselsätts i mer vidsträckt fart än svensk inre fart. Förslaget all huvudmannaskapet för sjömansregislret övergår från AMS till sjöfartsverket tUlstyrks av sjöfartsverket, som anser alt det bör ankomma på verket all fatta beslut om lokaliseringen av registret.

Statistiska centralbyrån (SCB) framhåller all ett lämpligt utformat, datorbaserat sjömansregister skulle kunna tillhandahålla uppgifter av intresse för SCB. Av särskilt inlresse är uppgifter om antal arbetsfimmar och lönesumman inom sjöfartsnäringen. Ur SCB: s synpunkt vore del önskvärt alt lönesummor kommer att ingå i sjömansregislret. Då del föreslagna sjömansregistret, vid sidan av sin huvudsakliga uppgift att möjliggöra ett enklare mönslringsförfarande, är tänkt att även medge uttag av administrativa uppgifter för statisfiska ändamål, är del ett önskemål från SCB - som

Prop. 1981/82:74                                                     47

potentiellt viktig användare av detta material - att samråd sker med SCB i fråga om uppläggning och programmering av registret.

Statskontoret: Statskontoret biträder förslagel att nuvarande manuella sjömansregistrering ersätts av ett ADB-baserat registreringssystem utformat i enlighet med de priciper som utredningen föreslår. Registret kan med fördel också fortsättningsvis vara förlagt till dess nuvarande lokaler i Göteborg.

Riksskatteverket (RSV): Betänkandet berör i vissa delar sjömansskatlekontorets verksamhet. I dessa delar har de sakkunniga under utredningsarbetets gång haft konlinueriig kontakt med kontoret. De synpunkier som framförts i belänkandet delas av RSV. I likhet med mönslringsulredningen anser sålunda RSV att någon sammanslagning av sjömansregistret med sjömansskatlekontorets register inte bör ske. Däremot lorde administrativa fördelar vara att vinna även för sjömansskatlekontorets del om sjömansregislret kommer att föras med hjälp av ADB enligt riktlinjerna i betänkandet.

Generaltullstyrelsen: Inom tullverket pågår för närvarande försöksverksamhet med förenklat klareringsförfarande för fartyg. Tullverket söker bl.a. efter möjligheter alt förenkla uppgiftsinsamlandet vid fartygs ankomst och avgång. I detta sammanhang är utredningens förslag att inrätta ett ADB-baserat sjömansregister av visst intresse. Till registret skall vara kopplade terminaler bl. a. i sjöfartsverkets sju inspektionsdistrikt och verkels cenlralförvaltning i Norrköping. Ur registret skall bl. a. kunna hämtas uppgift om visst fartygs aktuella besättning. Detla bör ge anledning överväga befälhavarnas s'kyldighet enligt 20 8 utlänningsförordningen all avlämna besällningslistor vid inresa såvitt avser svenska fartyg. Dessa besättningslistor avlämnas till tullmyndigheten som vidarebefordrar dem lill polismyndigheten. Motsvarande uppgifter synes emellertid polisen kunna få direkt om även polismyndigheterna anslöts liU del föreslagna sjömansregislret.

Universitets- och högskoleämbetet (UHÅ): UHÅ noterar med tillfredsställelse att det föreslagna ADB-baserade sjömansregislret kommer alt innehålla uppgifter om vederbörandes tidigare utbildning och praktik.

Högskolan i Kalmar: Del förefaller ändamålsenligt att avveckla det manuella sjömansregislret och i stället övergå till ett ADB-baserat register. Härigenom kan en effektiv och mindre personalkrävande bemanningskontroll erhållas. Utredningens förslag att alla svenska passagerarfartyg och aUa andra svenska handelsfartyg om minst 20 bruttoton skall las in i registret tillstyrks liksom förslaget afi fillämpa bruttoton i stället för nettolön.

Högskolan i SundsvaU/IIärnösand: Sjömansregistret måste effektiviseras om den föreslagna bemanningskontrollen skall fungera och utredningens förslag lill lösning i delta avseende fillstyrks. Enligt vår mening bör ADB-anläggning vara programmerad pä så sätl att larm ges när minimibe-sättningen underskrids.

AMS: En fråga som styrelsen vill la upp i samband med alt registret skall läggas om till ADB är kontakterna mellan registret och sjömansförmed-Ungen. Vid sjömansförmedlingarna planeras ADB-utrustning för förmedlingsarbetet vara införd under första halvåret 1982. Då således både registret och förmedlingarna kommer att ha ADB-utrustning borde frågan prövas om sjömansförmedlingarna kunde få tillgång till uppgifterna om sjömännens seglafionslider och behörigheter direkt genom möjligheter att sammankoppla förmedlingens ADB-anläggning med registret. Om en sä-

Prop. 1981/82:74                                                                   48

dan möjlighet öppnades skuUe först och främst ell stort antal telefonsamtal kunna inbesparas. Vidare skulle förmedlingsarbetet kunna förenklas då de arbetssökande inte längre skulle behöva sända förmedlingarna uppgifter om tidigare fartyg. Åven för sjösäkerheten skulle en sådan sammankopp-Ung kunna få en positiv effekt då det skulle bli både lättare och säkrare för sjömansförmedlingen att bedöma de arbetssökandes behörighei.

Sveriges redareförening: Registret bör med sin föreslagna utformning möjliggöra ett slopande av kravet på sjöQänsluldrag i samband med t. ex. ansökan om behörighet för viss befattning. En sökandes praktikbakgrund kan ju, i den mån han inte Qänstgjort i utländska fartyg, avläsas direkt på bildskärm. Önskar den sökande åberopa Qänstgöring i utländska fartyg får han bifoga särskild handling för att styrka Qänstgöringstiden där.

Generalkonsulatet i Montreal: Sjömansregislret torde kunna ADB-ba-seras omgående i avvaktan på att reformen träder i kraft.

Konsulatet i Rotterdam: Utredningen har inte för konsulatet i Rotterdam bevisat att införande av ADB-system vid sjömansregislret ställer sig biUigare för staten och sjöfarten. Byråkratien överflyttas från alt vara uppdelad på redare-fartyg/konsulat lill endast redare/fartyg. I stället för nuvarande Qänstgöringsbesked föreslås två rapportformulär lill sjömansregistret. De kostnader som redovisas upp och ned i utredningen är marginella i jämförelse med belopp och kostnader som sjöfarten normall rör sig med.

Del är ägnat att förvåna all sjöfarten och kanske framför allt sjöfolket med sina organisationer vill medverka lill alt tillskapa yllerligare ett ADB-register för sjömansregistrering. Enligt sid. 89 ff. i utredningen existerar redan förutom sjömansskatteregislrel ytterligare fem-sex register som registrerar sjömän. Det finns två fartygsregister - varför? Trenden borde vara all avveckla dataregister i stället för att späda pä och upprätta nya. Gärna dataregister på tekniska, monetära och andra områden men icke, repeterar icke, personregister.

Genom införande av ADB-system, lösbladsmlla eller annan rulla med obegränsad giltighet, medverkar de som så eventuellt beslutar att det kommer att saknas fortsättning på det sjöfartskulturella arkiv som finns vid sjömansförmedlingen/regislrel i Göteborg. Det vilar ett tungt ansvar på dem som medverkar lill att avbryta detla kulturella arv på sjöfartens område.

6 Ekonomiska konsekvenser

SJ: Skulle en utvidgad utredning kunna påvisa att ytterligare rationaliseringar vad gäller sjömansregistret kan vara möjliga, skulle detta givetvis leda till ytterligare direkta och indirekta besparingar.

Sjöfartsverket: Slalskonlorel har i sin utredning om ett ADB-baserat sjömansregister (bilaga 6 i betänkandet) framhållit att resonemanget om besparingar och kostnader av naturliga skäl är översiktligt. Sjöfartsverket viU betona detla och anser för sin dej alt investerings- och syslemulveck-lingskostnaderna är underskattade i utredningen. I likhet med statskontoret vill sjöfartsverket även understryka alt kostnaderna för överföring av nuvarande uppgifter från de manuella kortregistren till ADB-registret över huvud taget ej medräknats i kalkylen.

Utredningen har (avsnitt 5.2) ställt sig tveksam till om några fördelar kan vinnas på en sammanslagning av sjömansregislret och sjöfartsverkels far-

Prop. 1981/82:74                                                    49

tygsregister. Verket anser emellertid att sjömansregistrets organisation och funktion inte kan ses isolerat frän verket i övrigt. Med sjöfartsverket som huvudman för registret måste en viss utveckling ske även inom verkets nuvarande organisation och av övriga tillämpade rapporteringsrutiner. En närmare samordning med sjöfartsverkets fartygsregister måste också komma lill stånd. De fartygsdata som föreslås ingå i sjömansregistret finns redan nu i verkets fartygsregister. Vid utvecklingen av de båda registren är det väsentligt att beröringspunkterna noga belyses.

Utredningens förslag innebär för sjöfartsverkets del ökade kostnader om 500000 kr. per år för direkt bemanningskonlroll ombord genom inspektörer. AMS kostnader för registret är i dag cirka 1,8 miljoner kr/år. Utredningen har räknat med en fördyring om cirka 400000 kr. Om därtill läggs blankettkostnader, får man fram en kostnad av ca 2,3 milj. kr. för det nya sjömansregislret. Som framhållits ovan torde sistnämnda siffra innebära en underskattning. Därtill skall läggas vissa engångskostnader, bl.a. ovan nämnda för överföring av uppgifter till ADB-registret.

.Sjöfartsverket anser sig härovan vid 6.1 ha påvisat, all antalet nytillkommande fartyg, som enligt utredningens förslag blir rapporteringsskyldiga fill sjömansregislret, i stället för cirka 100 blir över 500. Verket har också anfört alt det måste ske direktkontroller av bemanningen, åtminstone på sådana fartyg, som skall ha beslut om minimibesättning. I de över 500 fartygen ingår cirka 300 sådana som skall ha beslut om minimibesättning (de som undantas från minimibesättning är de cirka 222 bogser- och bärgningsfartygen). Därav utgörs cirka halva antalet av passagerarfartyg under 20 brt. Om dessa undantas från rapporteringsskyldighet såsom verket föreslagit, kommer behovet av direktkontroll pä dessa fartyg i varje fall inte alt minskas, jämfört med om rapporteringsskyldighet förelåg. Verket hävdar därför, all kravet på två nya inspektörsQänster för direktkontroll ombord av bemanningen utgör ett absolut minimikrav. Kostnaderna för bemanningskontroll vid sjömansregistret och ombord bör jämföras med kostnaderna för dels de beräknade åtta heltidsanställda för mönstringar inom Sverige (betänkandet sid. 115), dels den odefinierade arbetsstyrka som år 1979 utförde 22797 mönstringar utomlands (belänkandet bilaga 3:1).

De totala effekterna av förslagen har utredningen beräknat till en nettobesparing för staten om 100000 kr. och för sjöfartsnäringens del om åtminstone 400000 kr. Dä är att märka, att summan 400000 kr. endast avser rederiernas direkta utlägg i form av mönstringsavgifter och reseersättningar till mönstringsförrättarna. Rederiernas besparingar i fråga om den egna personalen vid ett avskaffande av nuvarande mönstringssystem har inte kunnat anges.

Vad gäller den redovisade besparingen för staten framgår av resonemanget ovan, att en bedömning i nuläget snarare pekar på något ökade kostnader för staten.

Finansiering. Utredningen har icke närmare diskuterat finansieringen av sjömansregislret och direktkonlroUen ombord efter en överflyttning av registret till sjöfartsverket. Inom AMS har mönstringsverksamhelen och sjömansregistret ingått i den allmännna arbetsförmedlingen och finansierats över statsbudgeten.

Sjöfartsverkets verksamhet skall enligt statsmakternas givna rikfiinjer drivas med ekonomisk inriktning och med i princip full kostnadstäckning som mål. Detta gäller sålunda även programmet fartygsverksamhet som innefattar främst den statliga fartygstillsynen, skeppsmätningsverksamhe-

4   Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 74

Prop. 1981/82:74                                                     50

ten, del förebyggande skyddet av miljön mot utsläpp m.m. frän fartyg, åtgärder till de ombordvarandes skydd mol ohälsa och olycksfall i arbetet samt sjömansnämndens verksamhel.

Sjömansregislrels verksamhet finansieras i dag, som ovan nämnts, helt över statsbudgeten. Vad som tillkommer enligt utredningens förslag är bemanningskontrollen. Den hittillsvarande verksamheten för registrering av sjötider och för kontakter med myndigheter och enskilda består. Rederierna torde ha en viss nytta av att sjömansregistret finns, eftersom delta avlastar dem en del arbete. Å andra sidan måste de sköta en omfattande rapportering tiU sjömansregislret, vilket är en kostnad som det i flertalet andra näringsgrenar inte finns någon motsvarighet till. Verket har ovan vid 5.1 visat, att sjöfarten i fråga om behovet av ett statligt register intar en säi"släUning i förhållande tiU många andra näringsgrenar. Registreringen av sjötider utgör framför allt en service åt sjöfolket.

Den verksamhet vid registret som avser annal än bemanningskontroU bör, bland annat av nyssnämnda skäl, liksom för närvarande finansieras över statsbudgeten.

En följdfråga blir då hur stor andel av registrets verksamhet som avser annat än bemanningskonlroll. Del är ju bemanningskontrollen som föranleder omorganisationen av registret. De hittillsvarande och de beräknade nya kostnaderna förhåUer sig lUI varandra som 1,8 till 2,3 miljoner kr. Verket har ingen utredning i denna fråga men föreslår, att tre Qärdeddar av registrets verksamhet skall anses gäUa annat än bemanningskontroU. Det kan röra sig om cirka 1,8 miljoner kr.

De kostnader som efter en omläggning åsamkas sjöfartsverket (2,8 milj. kr. enUgt utredningens beräkningssätt) kan fördelas enligt följande.

Milj. kr.
bemanningskonlroll - genom direktkonlroll                     0,5

bemanningskontroll - genom registret                          0,5

övriga regislerkoslnader                                            J_j8

Summa                                                                  2,8

Både den bemanningskonlroll som sker ombord och den som utförs vid registret kan vara dels systemafisk, dels föranledd av ovänlat uppstående behov. Verket anser, att i budgetsammanhang följande förenklade resonemang kan föras, eftersom det totalt sell lorde ge godtagbara proportioner mellan två finansieringsformer: bemanningskontrollen genom direktkontroll - som bör ske huvudsakligen i form av oannonserade inspektioner -bör i likhet med vad som gäller för övriga av sjöfartsinspektionen utförda inspektioner ej avgiftsbeläggas. Bemanningskontrollen genom registret -som i princip är avsedd att kunna vara en form av kontinuerlig kontroll -bör avgiftsbeläggas enligt samma gmnder som besiktningar enligt lagen om säkerheten på fartyg.

AMS nuvarande kostnader för mönstring och registrering. Enligt det ovanstående förefaller det naturligt, att de medel som nu filldelats arbetsmarknadsverket för finansiering av mönstrings- och registreringsverksamheten, förs över till sjöfartsverket i den mån de behövs för överförandet av verksamheten. En sammanställning visar, att arbetsmarknadsverket skulle slippa ifrån följande kostnader (dock att alla utgiftsslagen inte avser ett och samma år):

Prop. 1981/82:74                                                     51

Sjömansregislret                                                1 794 500

Mönstringsverksamheten inom Sverige

(betänkandet sid. 115)                                       1 327 000

Blanketter                                                         123000

3244500

Avgår: uteblivna intäkter i arbetsmarknadsverkets
verksamhet (betänkandet sid. 116, 155000 4- 35000)     -190000

3054500

En del av den angivna summan ulgör s. k. lönebidrag.

RRV: Utredningen uppger att kostnaderna kommer att minska med drygt 1 300000 kr. om nuvarande mönstringsförfarande avvecklas. Samtidigt faller emellertid intäkter motsvarande ca 300000 kr. bort. Om den i kalkylen beräknade minskningen av personalen motsvarande drygt 700000 kr. inte kommer att resultera i en för statsverket reell personalminskning kommer besparingarna endast att uppgå till ca 270000 kr.

När det gäller bemanningskontrollen ansluter sig RRV till utredningens krav på att denna måste förbättras och håller för troligt att detla kan åstadkommas genom de av utredningen föreslagna åtgärderna. RRV vill dock påtala den framlagda kalkylens känslighet för ökade systemkoslnader och obeaktade omläggningskostnader.

Den sammantagna ekonomiska effekten av utredningens förslag kan, om utredningens anlaganden om för statsverket reeUa tidsbesparingar motsvarande den heltidsanställda personalen inte uppfylls, på kort eller medellång sikt innebära alt den av utredningen redovisade netlobesparing-en uteblir. På gmnd av ADB-kostnaderna kan i stället resultatet bli en över statsbudgeten ökad årskostnad på ca 600000 kr.

Förslagel antas emellertid medföra besparingar på ca 400000 kr. för sjöfartsnäringen. Nelloresultalel skulle då bli en realekonomisk årlig kostnadsökning med ca 200000 kr.

RRV förutsätter dock att bemanningskonlrollen, som den föreslagils av utredningen, kan genomföras inom ramen för existerande resurser. Sjöfartsverket, som av utredningen har föreslagits tiU huvudman för bemanningskontrollen, kan genom avskaffandet av mönslringsförfarandel friställa resurser som kan tiUföras bemanningskonlrollen.

AMS: Beträffande de ekonomiska konsekvenserna för staten får arbetsmarknadsstyrelsen meddela alt då nu sjömansförmedlingarna i år minskar från 19 till 7 måste mönstringsverksamhelen på de orter där sjömansförmedlingarna läggs ner fullgöras av särskilda mönstringsförrättare som dels har ett särskilt arvode varje månad, dels har extra ersättning även för mönstring under ordinarie arbetstid, vilket innebär att utöver tidigare redovisade besparingar kommer även dessa senare tillkomna utgifter alt kunna sparas in (ca 75000 kr./år). Indirekt kommer ytterligare besparingar att kunna göras genom all del för närvarande är svårt att effektivt utnytQa personal som skall kunna slå till förfogande för mönslringsuppgifler på kontoren eller ombord på fartygen men som under största delen av arbetstiden har andra uppgifter. Med anledning härav är det styrelsens förhoppning att föreslagna förändringar kan genomföras snarast möjligt. Ett ytterligare skäl härför är alt det under senare fid har blivit allt svårare alt engagera personal fill mönstringsuppgifterna.

Prop. 1981/82:74 52

7 Övriga frågor

Sjöfartsverket: Genomförande av en reform. Utredningen påpekar i kapitel I, att arbetet med författningsförslag har förlagts till senare lidpunkt, emedan det nu remitterade betänkandet endast behandlar principerna för mönstring och registrering av sjömän och en del därmed sammanhängande frågor. Enligt sjöfartsverkets uppfattning bör den omständigheten, att endast principerna behandlats, inte hindra att en proposition i ämnet framläggs för riksdagen. Utredningen har till motivering av sina ställningstaganden angivit, hur man tänkt att olika detaljfrågor skall kunna lösas, om de nya principerna införs. Eftersom det i genomförandeskedel kan uppstå frågor som inte tidigare förulselts, hävdar verket att riksdagsbehandlingen av principbetänkandet bör vara bindande i det fortsatta arbetet i fråga om huvudgrunderna men inte i fråga om detaljer. Ett liknande arbetssätt förutsattes i proposition 1960:124 när den nuvarande mönstringsförordningen tillkom.

Handelsflottans pensionsanstalt (HPA): Sedan den 1 juli 1972 gäller att sjömanspension till sjömän i regel beräknas efter den fid under vilken sjömansskatt erlagts. Detta innebär att fr.o.m. den I januari 1973 för svenskar och fr. o. m. den 1 januari 1974 för utlänningar uppgifter om tid vamnder sjöman varil pämönslrad fartyg saknar betydelse i pensioneringsavseende. Ur de synpunkier som direktionen har att beakta skulle därför föreslaget slopande av nuvarande mönslringsförfarande sakna betydelse.

Enligt övergångsbestämmelserna till Kungl. Maj:ts kungörelse (1972:412) om sjömanspension gäller emellertid att vid beräknande av en sjömans pensionsrält också skall beaktas anställningstid, som fullgjorts före den 1 januari 1973 resp. den I januari 1974. Härvid gäller tidigare meddelade föreskrifter om pensionsgrundande anställningsfid. Delta innebär att i flertalet pensionsärenden en sjömans pensionsrätt i hög grad beror av hur lång fid han före nämnda tidpunkter varil påmönstrad svenskt fartyg i utrikes fart, mönslringstid.

Uppgift om en sjömans mönstringstid erhålls frän sjömansregistret. Eftersom det härvid är fråga om mönslringstid för minst sju år sedan men oftast väsentligt äldre tid finns grundmaterialet samlat i sjömansregislrels arkiv. Åven om sjömansregistret numera upprättat sjöQänstutdrag avseende mönstringstid före de nämnda tidpunkterna för flertalet av de sjömän som kan komma i fråga för erhållande av pension frän handelsflottans pensionsanslalt, förekommer någon gång att dessa sjöQänstutdrag visar sig vara ofullständiga och måste kompletteras med ledning av arkiverade handlingar.

Innebörden av nu angivna förhållanden är att det för pensionsanstalten och naturligtvis ytterst för berörda sjömän är av stor betydelse att sjömansregislrels arkivhandlingar förvaras så att de är lätt åtkomliga och kan UtnytQas för framtagande av betydelsefulla uppgifter.

Mönslringsulredningen har inte föreslagit någon annan ändring beträffande sjömansregistrets arkiv än att huvudmannaskapet skulle överflyttas från arbetsmarknadsverket till sjöfartsverket. Under förutsättning att sjöfartsverket vid överlagande av ansvaret för registret tillser alt för arkivvården finns kompetent personal, skulle därför utredningens förslag i denna del inte medföra någon olägenhet i pensionsanslaltens verksamhet.

Reglerna om sjömäns pensionsrätt är mycket komplicerade. Pensionens storlek är bl. a. beroende av vid vilken ålder en sjöman söker pension. För den enskilde sjömannen är det ofta synnerligen svårt alt bedöma huruvida

Prop. 1981/82:74                                                    53

han har någon pensionsrält och när han bör göra ansökan om pension från handelsflottans pensionsanslalt. Åven om pensionsanslalten självfallet pä olika sätt biträder sjömannen i dessa avseenden, är likväl särskilt betydelsefull den hjälp sjömännen lämnas av sjömansregistret och av mönstringsförrättare. Mönstringsförrättarnas medverkan som rådgivare i pensionsfrågor för sjömän är emellertid enligt pensionsanslaltens uppfattning inte av sådan betydelse alt den kan tillmätas någon avgörande betydelse i fråga om mönslringsförfarandels slopande. Det bör emellertid framhållas all om mönstringsförrättarna dras in, betydelsen av sjömansregistrets service ål sjömän i pensionsfrågor ökar i motsvarande mån. Enligt pensionsanslaltens mening är väsentligt att denna sjömansregislrels betydelsefulla funktion beaktas vid utformningen av en ny organisation för registret under en ny huvudman.

Sammanfattningsvis vill direktionen för handelsflottans pensionsanstalt uttala, all de av mönslringsulredningen i dess principbetänkande skisserade förslagen inte påverkar anstaltens verksamhet under fömtsättning dock all sjömansregislrels arkiv behålls intakt och kan utnytQa arkivet för aktualiserade undersökningar samt vid behov biträda sjömän i frågor om ansökan om pension från pensionsanstalten.

Prop. 1981/82:74 55

Bilada 3

Doium                                                      Voi   bcttckniog

1980-05-05               Dnr 648/79-5

t') dul..n. Er b.''«ckn.ne

Mönstringsutredningen

..D3-baserat s.jonansregjster

Mönstringsutredningen hemställde i december 1979 om statskontorets hjälp med att utreda frågan om ett ADB-baserat sjömansregister. Bifogade promemoria är resultatet av detta utredningsarbete.

Statskontoret har endast haft möjlighet att avsätta begränsade resurser för detta utredningsarbete. Resultatet visar ändå att ett ADB-baserat sjömansregister är ett realistiskt förslag. Fortsatt utredningsarbete bör ha uppbyggnaden av ett sådant register som huvudinriktning.

I detta ärende har avdelningschefen Trotzig beslutat. Närvarande vid den slutliga handläggningen var i övrigt byrådirektören Lindgren, föredragande.

Enligt statskontorets beslut

Bengt Lindgren

Prop. 1981/82:74 56

ADB-BASERAT SJÖMANSREGISTER

In n ehå 11L' f ö r t e c kn i n J

1                               Inlednin;?                                                sid  1

2                               Sjö.T.ansregistrets nuvarande  sid  1 uppbyggn id och fuiiKtion

3                               Alternativa utforinningar av      sid  2 sjömansregistret

4                               Ett översiktligt förslag till         sid  4 systemlösning för ADB-baserat sjöma.nsregister

4.1                        Samordning raed andra register sid C

4.2                        Systemförslag                                         sid  5

5               Kostn[ider och besparingar                       sid  S

6               Slutsatser                                                sid  9

Bilaga    Kostnader för utrustning, utveckling och drift av ADB-baserat sjömansregister

Prop. 1981/82:74

57

1

Inledning

Mönsterutredningen tillsattes 1979 för att se över lagstiftningen om r.önstring och registrering av sjö.nSn. I direktiven ingick bl a itt undersöka fördelarna ■....-■■i   =tt lägga över sjömansregistret på ADB, och i december 1979 hemställde utredning'-'n om statskontorets bistånd att utbreda denna fråga.

Statskontoret använder nedanstående modell för system-utvecklingsprojekt

Initiering.

Utredning   -

;onstrukti( n— Drift   och

Iförvaltnint

Varje ruta illustrerar en arbetsfas som avslutas med beslut om

-    att fortsätta arbetet med nästa fas

-    att göra om tidigare arbete

-    att avbryta

Denna PM motsvarar initieringsfasens resultat och avses alltså att ligga till grund för beslut om och hur det fortsatta arbetet skall bedrivas.

1  direktiven till mönstringsutredningen framhålls vikten av
att utöver nuvarande användningsområden även kunna använda
sjömansregistret som ett effektivt instrument i bemannings
kontrollen . Detta har varit utgångspunkten för utredningsar
betet om ett ADB-baserat sjömansregister.

2                     Sjömansreistrets nuvarande uppbyggnad och funktion

Grunden för sjömansregistret är mönstringsförordningens krav att svensk sjöman sor; är anställd pä svenskt handelsfartyg på 20 registerton eller mera skall vara inskriven i ett särskilt register, sjömansregistret.  Sjömansregistret ligger i Göteborg och lyder direkt under arbetsmarknadsstyrelsen (AHS). Hos registret finns 16 personer anställda, varav 7 arkivarbetare .

Sjöraansregistret består av fyra delregister

-    register      över   aktuella svenska sjömän

-    register      över   inaktuella svenska sjö.-.iän

-    register      över   aktuella utländska sjömän

-    register      över   inaktuella utländska sjömän

Sjömän som under föregående kalenderår ej varit till sjöss överförs till inaktuellt register. När sjömän som finns i inaktuella registret går till sjöss igen överförs de till aktuellt register. Rc;~isterkorten kallas sjötjänstoversikter och iitger sorterad;, i   :j':rr-.onrjumi;in:rordninj (ident itetc;nu.'ji.'iic.r-.ordnin- for utliindkA .. j..:iin ;. ::j':t j'irictöv'rri:ikt inneh:'ill'rr-

5 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 74

Prop. 1981/82:74

58

bl a uppgifter om namn, adress, utbildning, behörighet samt om sjömannens resor.

Det förs också hjälpregister. Ett register innehåller perso,-i-avier frän länsstyrelsen över sjömännen i de aktuella registren. Ett annat register innehåller sjömans nann och pfrrson-nur.mer. Det är sorterat i alfabetisk ordning på efterna;_n och fungerar som referensregister när man vill få fram personnummer med hjälp av efternamn.

Information för uppdatering av sjöraansregistret kommer från olika källor. Inskrivningshandlingarna då en sjöman skrivs in i registret är en sådan källa. Förändringar i adress, civilstånd m m aviseras frän respektive länsstyrelse. Tjänst-göringsbesked från arbetsgivare eller befälhavare skickas till registret när sjöman dels påbörjar dels avslutar resa. Tjänstgöringsbeskedet innehåller information om fartyg, rederi, tillträdes-ort och -datum, fränträdes-ort och -datum, befattning samt huvudsakligt fartområde under resan. För utländska sjömän fungerar det också som inskrivningshandling. Sjömansregistret mottar också sjömansrullor och manskapsförteckningar som bl a används för att kontrollera uppgifterna i sjömansregistret.

Sjömansregistret aviserar i sin tur skattemyndigheterna om Inskrivningar i registret sant om de sjömän som överförts till inaktuellt register. Det ger också upplysningar till enskilda, myndigheter och organisationer samt utfärdar sjötjänstutdrag. Detta redovisar sa.mmainlagd sjötid och används dels vid ansökan om pension hos handelsflottans pensionsanstalt (HPA) dels för bl a ansökan om inträde vid sjöbefälsskola och vid sökande av behörighet.

1979 innehöll  registret över aktuella svenska sjömän 9       00

personer och registret över aktuella utländska sjömän 4       459

personer, dvs totalt 13 859 personer. Ca 2 5OO personer     skrivis
in i de aktuella registren under ett år.

3

Altemtivi utformningar av sjömansregistret

För att kunna göra en bedömning av för- ooh nackdelar med ett ADB-baserat sjöraansregister bör vissa jämförelser göras mot ett manuellt fört sjöraansregister. Nedanstående figur kan vara en utgångspunkt för sådana jämförelser

Sjöman |

Av intreL;se '.iv dels infoiT.iation om respektive komponent dels infoimation ojn ;-..iinband i;iell.in komponenter för att kunna söka sig fram till önskad information.

Ora sjömannen vill nan ha information -om namn, adress, nationalitet, utbildning, behörighet, hälsotillstånd n m. Om fartyget vill .Tan veta namn, i.torlek, r.askinstyrka, farto:.-;råde ::. n; . Om

Prop. 1981/82:74 59

rederi är det främst adressuppgifter som är intressant.

Komponenten resa knyter ihop en viss sjöman med ett visst fartyg. Här vill man ha uppgifter om tillträdes-datum och -ort, frånträdes-datum, -ort och -orsak, befattning under resan samt huvudsakligt farto:::råde. De sjö.r-.än ccm en visa tidpunkt är på resa på c-::.;'ia fartyg utgör det fartygets besättning.

Saraband sora är av intresse är anställningsförhållande raellan sjöman och rederi sr.rat ägarförhållandena mellan rederi och fartyg.

nr bemanningskontrollen är det primära att utifrån fartyg få fram dess aktuella besättning. Denna information används för att undersöka om kraven pä minimibesättning är uppfyllda samt vid orabordkontroll omm inrapporterad besättning stämmer med den faktiska besättningen. Om missförhållanden upptäcks är det önskvärt att kunna gå bakåt i tiden för att få fram besättningsläget vid olika tidpunkter samt till- och fränträden som gjorts efter viss tidpunkt. Vidare är det önskvärt vid sådana tillfällen att undersöka om rederiet har andra fartyg och i sä fall besättningsläget på dessa.

I sin nuvarande utformning medger inte sjömansregistret att man för ett visst fartyg kan ta fram dess besättning. Ett sätt att manuellt lösa detta vore att förvara sjötjänstöversikterna per fartyg och inte i personnun.merordning som f n. Detta skulle dock kräva ytterligare ett referensregister som talar om pä vilket fartyg en viss sjöman tjänstgör eftersom behovet att komma åt sjöman  via personnummer kvarstår exempelvis  i samband med aviseringar från länsstyrelsen.

Åtkomst till fartyg och sjömän via rederi skulle kräva ytterligare referensregister, men sådan åtkomst har ganska underordnad betydels* och motiverar inte sådana manuella register.

Ansvarig för bemanningskontrollen är sjöfartsverket. Den sköts av verkets bemanningssektion och inspektionsdistrikt. En viktig fråga är hur enkelt och snabbt önskad information kan överföras. Ett ADB-baserat register raed terminalåtkorast medger att berörd tjänsteman själv snabbt kan ta fram önskade uppgifter. Dessa uppgifter kan fås fram i "dialog" med datorn, dvs svar frän datorn ger upphov till nya frågor som ger nya svar frän datorn etc tills den som frågar är nöjd. Vid ett manuellt fört register får önskad information anges per brev eller telefon och informationen överförs sedan tillbaka per brev eller telefon. Att ta fram uppgifter ora aktuell besättning för ett fartyg ur ett manuellt register och sa.mmanställa är inte gjort i en handvändning. Det kan vidare noteras att ora man för sjötjänstöversikterna fartygsvis inte har möjlig--het att fä fram besättningsläget för viss tidpunkt bakåt, eftersom man inte vet vilka sjömän som lärimat fartyget efter denna tidpunkt och nu tjänstgör på andra fartyg.

Ett ..D";-baserat register .-edger att inf or:;,at ionsutbyte :ned

Prop. 1981/82:74 , 60

Sammanfattningsvis kräva för att nuvarande manuella sjömans-register skall kunna fungera stim instrument i bemanningskontrollen, att åtkomst till besättning kan ske via fartyg. Detta kräver ytterligare ett manuellt register. I jämförelse med ett ADB-baserat registor blir åtkomst till önskad infor:iia-tion långsannare och o:nö tänd I igare och endast det .iktuella beGätt.''iing3läset kan tas fram.

4                Ett översiktligt förslag till systemlösning för

ADB-baser.it sjömansregister

4.1        Samordning med andra register

I direktiven till mönstringsutredningen anförs att det är naturligt att sjöfartsverket övertar huvudmannaskapet för sjömansregistret från AMS. Enligt uppgii". har mönstrings-utredningen i sitt arbete inte heller kommit till någon annan ståndpunkt. I ADB-propositlonen (prop 1978/79:121) framhålls att ADB bör ses sora ett hjälpmedel och att ansvaret för dess användning normalt bör knytas till den myndighet i vars verksamhet ADB används. Det gäller systerautveck]ingsarbetet, utformningen av systemlösningar, datordriftens bedrivande etc. För ett ADB-baserat sjömansregister faller därför ansvaret pä sjöfartsverket i första hand och detta förhällande utgör utgångspunkten vid en diskussion av samordningsfrågorna.

Sjömansskattekontoret i Göteborg har ett ADB-baserat sjöraans-skatteregister. Arbete har påbörjats med att utarbeta en kravspecifikation för konvertering till modernare datorutrustning. Att integrera sjömansregistret med detta register skulle innebära ett komplicerat och utdraget utvecklingsarbete samt även svårigheter vid planering, underhåll och drift av det färdiga systemet. Sjöraansskattefrågor hör i första hand ihop med övriga skatte- och folkbokföringsfrågor och inte med frågor oro bemanning och sjösäkerhet. Samordning kan lämpligen ske genora aviseringar med magnetband exempelvis då sjömän skrivs in isjöraansregistret (behandlas närmare under 4.2). Ett ADB-baserat sjömtnsregister ger vidare bättre möjligheter än i dag att ge sjöminsskattekontoret upplysningar om var en viss sjöman befinner sig dä sjö.mansskattekontoret söker kontakt med denne. Pä sikt kan övervägas om inte sjömansskattekontoret bör kunna ansluta en egen terminal.

Stockholms tingsrätt har ett ADB-baserat sjöfartsregister för att registrera inteckningar i fartyg. Sjömansnämnden i Göteborg har ett ADB-baserat register på DAFä om sjömän med påmönstringsförbud. Mönstringsutredningen komraer att i sitt fortsatta utredningsarbete ta upp frågan om sjö.iiänsnä.T„nden längre behövs. Dessa tvä register synes inte föranleda några aärskilda samordningsåtgärder.

:"jöfart£verkct har ett fartygsregister som körs på DAFA och som framför allt används för fakturering av sjöfartsavgifter och påminnelser ora besiktning. En samordning raed ett ADB-baserat sjömansregister skulle kunna vara att för sjöraansregistret göra uttag på magnetband från sjöfartsregistret. I såda.na uttag skulle inte ingå onödiga tekniska uopgifter och inte heller fartyg under 20 registerton.'

Prop. 1981/82:74

61

4.2

Systemförslag

Med utgångspunkt från redovisade förutsättningar lämnas här ett förslag till hur ett ADB-system för sjömansregistret skall kunna utformas.

textskärmsterminal

överföring via telenätet

magnetband

dokument eller handling

mottagare/avsändare av information

De inringade siffrorna hänvisar till förklarande text längre fram.

Det ADB-baserade registret innehåller uppgifter om

-   s j ö män

-   fartyg

-.rederier

-  resor

och ersätter de nuvarande fyra delregistren särat även registret med personavier och referensregistret. Att en sjöm.an inte varit till sjöss föregående kalenderår visas av en markering i sjömannens datapost - någon överföring till inatkuellt register behövs ej. I början av varje är görs en körning där alla sjömän gås igenom och om sjömannnen varit till sjöss föregående kalenderår. Ora sä inte är fallet markeras sjömannens datapost.

Prop. 1981/82:74

62

1	/>'\
c  C
O    Qi	oo
•H    4J	J-i  c •-<
4J	CO  .H   .-1
QJ    U	4J  c  o
eu 4J	3   «   ti
(0   ca	«   B   C
C   -H	<U   dl   o
M  T)	« J3 J

U4
(fl	C
00	.   01
c	•p M
	0)   u
f       1	ti]
'-'       \	t-t   I4H
'-'        \	0)
:nj       \	CO   c VI
	4J    <u  £
C   «
CO -H	(0   c
S •>-'	»4-1   .p-(        •
1 "     J	:o    M  EQ
C3    4J          /	*t-i:cO  O
	w  C cn

00
CO
u
u -o :o  4J   \ >«    3     \
"   \
00   CO          \
CO  i:      \	•>
U ,1-,	:n)
0)   u           I
•o ;o       /	:o <
c -1     /	•r-lOu,
= «    /	cn X

OJ

- c

ti   o

(U   .r

CO   0)   to

■ox;»

r-l    OO-H

.1.!  -o   CO

01   c   00

c >> n

u a o

rA	verket, ons- en
ofl]             .P4	CO   -H    iJ
P.   c	4J    4J
o c	U   M   'r
U.   ÖO (fl	tu  <u  u
(fl 0(0    Q	U-l    (X JJ
>  n  <u	:0   03   (0
ko  M-i  43	CO  *H  T)

	kl
	UJ
	4J
	0)
1	J=
01	OO
u	•H
U	■O
CO	c
J>!	>%
W	B

Q H

Prop. 1981/82:74 63

Sjöfartsverkets bemanningsaektion och inspektionsdistrikten (inkl inspektionskontoret i Rotterdam) anslutas med textskärmsterminaler som till sig har lokala skrivare anslutna för att kunna skriva ut intressant information.

Pä sjöraansregistret finns ocksä lokala textskärmsterrainaler för dataregistroring och for att kunna ge svar på frågor.

Siffrorna nedan hänför sig till siffrorna på figuren över aystemflodet.

1.  Detta motsvarar den avisering som idag sker med personavi
er. Man bör sträva till att få aviseringen direkt från riks
skatteverket ich inte från varje länsstyrelse.

2.   Här är det viktigt att få in uppgifterna snabbt till registret. De större rederierna använder telex eller automatisk  telex (MARITEX) för att kommunicera med fartygen om frän- och tillträdande besättningsmän. Om dessa meddelanden utformas sä att det innehåller erforderliga uppgifter skulle kopior kunna skickas in till sjömansregistret. I andra fall kan post användas om det inte tar längre tid än säg 4-5 dagar, överföring pä datamedia är tänkbart då det är frågan ora byte av större delar av besättning. Denna fråga behöver dock utredas närmare liksom telex direkt till sjömansregistret.

3.   En gemensam blankett för svenska och utländska sjömän bör kunna användas. .Änringsuppgifter som inte komraer till sjömansregistret på annat sätt bör kunna anges på samma blankett. Om exempelvis sjöman övergått till annat rederi markeras i blanketthuvudet att det rör sig om. ändring och namnet på det nya rederiet fylls sedan i.

npp.5iftema om resa och grunduppgifterna inregistreras pä sjömansregistret med terminal.

4.   Det förefaller lämpligt att när sjöfartsverket utfärdar behörighetsbevis man i samband raed detta registrerar dessa uppgifter direkt med terminal.

5.   I saraband med att sjöfartsregistret uppdateras överförs erforderliga uppgifter till magnetband som sedan används för att uppdatera sjöraansregistrets fartygsuppgifter.

6.   När bemanningskontroll  görs på fartyg bör någon form av återkoppling göras till registret. Det kan dels vara uppgifter av mer operativ karaktär som exempelvis att en brist i bemanningen skall rätt.as till vid nästa hamnanlöp och som sedan kan kontrolleras av ett .annat inspektionsdistrikt ora villkoret uppl"yllto, dels uppgifter för att ta fram saramanställningar för planering och priori teri.Tg av fra.T.tida be.Tianningskontroll.

I detta sammanhang bör övervägas om resultatet vid kontroll av utländsk., fartyg skall registreras. Här finns inte minimibesättningsbeslut att tillgå utan bemanningskontrollen baseras pä effekterna jä. sjösäkerheten i mer allmän mening.

7.  Skattemyndigheterna aviseras om sjömän son inskrivits i
registret samt om de sjömän som ej varit till sjöss före-

Prop. 1981/82:74 64

gående kalenderår med magnetband. Strävan bör vara att avisera direkt till riksskatteverket och inte till varje länsstyrelse .

8.   Här skall raan kunna få fram aktuellt besättningsläge men även besättningsläget b.?.kät i tiden liksom till- och från-träden. Man skall ocksä kujina få fram rederiets andra fartyg. Diskussion har förts om minimibesättningsbesluten skall föras in i registret. Varje sådant beslut har en omfattande notapparat och det mest praktiska verkar vara att varje inspektionsdistrikt fär kopior pä besluten och noterna. Dessa kan sedan förvaras i pärmar och tas fram och jämföras mot terminalens besättningsuppgifter.

9.   Ett A.DB-baserat sjömansregister ger större sökmöjligheter' än för närvarande. Om man idag söker uppgifter om sjöman raed ett vanligt efternamn som exempelvis Johansson kan det kräva en genomgäng av många referenskort. Ett ADB-baserat register medger ytterligare sökvillkor som ålder, fartyg, befattning, senaste tillträdesort, rederi m m förutom dagens möjligheter raed personnummer och namn.

10.  De flesta uppgifterna kan man få ut direkt, men förhållanden som att sjötid pä färjor tillgodoräknas till hälften i praktikhänseende gör att manuell komplettering krävs.

11.  Genom att använda sig av ett databassystem  för lagring och hantering av data ges goda möjligheter att ta fram olika sammanställningar oc)i statistik både för önskemål som finns idag och framtida önLikemäl.

5               Kostnader och besparingar

Som påpekades i avsnitt 1 baseras Övervägandena pä ett sjö-raansregister sora utöver nuvarande funktioner även fungerar som ett effektivt instrument i bemanningskontrollen.

I bilagan finns närmare uppgifter om de direkta kostnadema för utrustning, utveckling och drift av ett ADB-baserat sjöraansregister. Kostnadsberäkningarna baseras på att registret körs på en  minidator, raen detta bör ej tolkas som att en servicebyrålösning ej kan visa sig fördelaktig.

Enligt bilagan blir investeringen ca 1,5 mkr och de ärliga driftkostnaderna drygt 0,5 mkr. Om investeringen fördelas på 8 år med kalkylräntan 10  blir den ärliga kostnaden drygt 0,8 mkr.

Dessa kostnader bör ställas mot de inbesparingar sora kan göras i relation till ett manuellt fört sjömansregister med de funktioner sora beskrivs i avsnitt 3. Ett ADB-baserat sjöm.ansregis-ter medger utrymme för personalinbesparingar, men det är inte här möjligt att bedöma i vilken takt och utsträckning dessa inbesparingar faktiskt kan utnyttjas.

l) Databassystem är j.rogram som underlättar strukturering, lagri.ng och åtkomst av data i jämförelse med traditionell datahantering. D.ataba3.';ystem medger också ökad säkerhet och att data ej dubboll;t,;r;ir; j flera filer.

Prop. 1981/82:74 65

En inbesparing med 4 årskrafter torde vara helt möjligt med hänsyn till att sä stor del av den manuella register-hanteringen bortfaller. Eftersom det tillkommer 1 årsarbetskraft för datordriften ger det en nettoinbesparing pä 3 årsarbetskrafter som med samma antagande om personalkostnader i bilagan motsvarar ca 0,36 rakr. I kalkylen över driftkostnaderna för ett ADB-baserat sjömansregister svarar teleav-gifterna för en betydande del, 25 j Även raed ett manuellt baserat register skulle det krävas omfattande telefonkontakter mellan registret å ena sidan ooh inspektionsdistrikten och bemanningssektionen å andra sidan för att få fram önskade besättningsuppgifter. Om man antar att teleavgifterna är lika stora i båda alternativen skulle det krävas för att alternativen skall "gä jämnt upp" att det manuella alternativet kräver ytterligare 5-4 personer jämfört med idag för att uppfylla bemanningskontrollens krav. Dessa krav innebär aktuell besättning för viss fartyg och olika sammanställningar bör bemanningskontroll och detta leder i sin tur till ytterligare minst ett manuellt register. Det torde säkert krävas minst 3 -4 personer för att uppfylla detta.

Resonemanget ovan ora besparingar och kostnader ovan är av naturliga skal översiktligt, men ur kostnadssjTipunkt kan inte hävdas att ett ADB-baserat register är sämre än ett manuellt. Ett ADB-baserat register ger också fördelar som inte nås med ett manuellt register.

En fråga som inte hunnit utredas närmare är hur uppgifter ur nuvarande manuella register bör överföras till ett ADB-baserat register; Det torde vara lämpligast att göra ett uttag pä magnetband fi'ån riksskatteverket över personer som är S- och U-märkta, dvs  de är markerade att de finns i sjömansregistret. ADB-registret byggs sedan upp utifrån detta magnetband och uppgifter om resor, sjötid m m matas sedan in med terminal av personal på sjömansregistret. Kostr naderna för detta fär närmare studeras i ett eventuellt fortsatt utredningsarbete.

6                Slutsatser

Statskontoret anser att hittillsvarande utredningsarbete visar att ett ADB-baserat sjömansregister som förutom nuvarande funktioner också används i benanningskontrollen är ett realistiskt förslag. Fortsatt utredningaarbete bör därför bedrivas med inriktningen att bygga upp ett sådant ADB-baserat register.

Prop. 1981/82:74 66

Kostnader för utrustning, utveckling och drift av
ADB-baserat sjömansregister___________________

I.nvesteringar                                                          tkr

Dat_o£ut_rustning m m

1 CPU inkl operativsystem                                         48O

1 konsol Primärminne 256 Kb

1   minikasettenhet för laddning av systemprogram

2   skivminnesenheter a 30 Ml»

1   bandstation

2   teckenskrivare I80 tecken/sekund med tangentbord för att kunna användas för programutveckling ocksä

1 kommunikationsenhet för anslutning av lokala och externa terminaler

Systemprogramvara som kompilatorer.editor,        70 formulärhanterare, sorteringsprogram m m

Relationsdatabssystem                                                50

Tull, frakt och installationsavgifter                                70

Andra invest£rin£ar

1 klimatenhet                                                            10

Lås, inredning, belysning, eljobb m ra                          20

4 terminalbord pä sjömansregistret                             10

Prop. 1981/82:74 67

erminaler                                                                                        Tki

10 buffrade textskärmsterminaler å 15 tkr        240 0':h 9 lokala skrivare ä 10 tkr, dvs 2 på bemanningssektionen (bara 1 skrivare) och 1 på varje distrikt och på inspektionskontoret i Rotterdam eller 8 st.

4 textskärmsterminaler pä sjömansregistret        40

å 10 tkr eftersom de ej behöver vara

buffrade

Da t_ak_o mraun i_k a t ion_

Gruppnummer med 7 linjer eftersom det är                                      4

osannolikt att alla 10 terminaler ringer upp saratidigt. Uppringda förbindelser raed 1 200 b/s överföringshastighet antas.

Anslutningsavgifter för 17 modem                                                  33

(10 för terminalerna + 7 för gruppnumret) Anslutningsavgifter för de 10 telefoner som behövs för de uppringda förbindelserna.

Sy s_t £mu t v e c_k l_i ng

Detta avser etapperna utredning och konstruktion  470 enl statskontorets projektmodell. En groy uppskattning är att det krävs 15 manmänader statlig personal ooh 10 manmånader konsulter. För statlig personal räknas med 10 tkr/månad (inkl ca 40  lönekostnadspålägg) ooh för konsulter  32 tkr/månad (motsvarar ca 200 kr/tim)

Resor                                                                        20

Utbildning av berörd personal samt personal       jq som skall delta i utredningsarbetet

Prop. 1981/82:74 68

Här har vidare antagits att datorutrustningen kan utnyttjas för programutveckling och test, varför det ej blir kostnader för maskintid.

tkr

Summa investeringar        1 552

Drift

1 årsarbetskraft för driften av minidatorn.      120 Här ingår arbetsuppgifter som start och stängning av systemet, montering av magnetband och skivpackar, byte av papper, köming av satsvisa program, kontakter med televerk och leveratörer vid fel m m. Arbetet bör fördelas på två personer med hänsyn till semester och sjukdom.

Förbrukning av papper etc                                         15

Service på datorutrustning. Här har antagits    115 15 i"  per år av investering i maskinvara och terminaler

Systemunderhäll. Här har antagits' 15/5 per är     70 för etapperna utredning och konstruktion

Ärliga avgifter för modem, telefoner och                     75

gruppnummer

Det är svårt att uppskatta hur mycket de        .|c externa terminalerna kommer att utnyttjas. Här antas 1 timma per dag och 200 dagar per är. För inspektionsdistrikten utanför Göteborg och bemanningssektionen räkas med avgiften 108 öre/min och 350 öre/min för Rotterdam (Göteborg kan man bortse ifrån eftersom det är lokalsamtal)

Prop. 1981/82:74 69

tkr

Summa drift                             540

Om man fördelar investeringen per år enligt annuitetsmetoden ooh antar livslängden till 8 är med kalkylräntan 10 'fi  och inget restvärde blir annuiteten 290 tkr.

Årlig driftkostnad plus annuitet blir då 830 tkr.

Det är alltid svårt att beräkna systemutvecklingskostnader och det finns därför anledning att se hur känsligt resultatet är för ändringar i systemutveoklingskostnadema. Om man antar att systerautvecklingskostnaderna blir 50  större än beräknat, dvs  ca 705 tkr i stället för 470 tkr och att systemunderhållet fortfarande är 15  årligen av denna kostnadjSå ökar annuiteten till 355 'tkr och driftkostnaderna till 575 tkr.

Summan av driftkostnad och annuitet blir då 910 tkr, dvs en ökning med nästan 10 5 från 850 tkr.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981