om effektivare regler för debitering och uppbörd av arbetsgivareavgifter

Proposition 1982/83:60

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1982/83:60

Regeringens proposition

1982/83:60

om efTektivare regler för debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter;

beslutad den 28 oktober 1982.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

STEN ANDERSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om åtgärder för att effektivisera det nuvarande systemet för debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter. Åtgärderna är avsedda att tillämpas i avvaktan på att ett helt nytt system för debiteringen och uppbörden kan införas.

Ett genomförande av de föreslagna åtgärderna beräknas tillföra det allmänna (socialförsäkringsfonderna och staten) ett nettotillskott för åren 1983 och 1984 med ca 500 milj. kr. i ökade avgiftsinkomster och räntevinster genom snabbare avgiftsinbetalning.

Förslaget innebär i korthet följande.

En precisering och en utvidgning görs av arbetsgivarnas uppgiftsskyldighet. Om en ny verksamhet startas, skall arbetsgivaren lämna uppgifter om beräknade löneutgifter under året så snart löneutgifterna har uppgått till 5 000 kr. När en pågående verksamhet utvidgas, skall uppgiftsskyldighet föreligga så snart löneutgifterna har uppgått till ett belopp som med mer än 50 000 kr. överstiger avgiftsunderlaget enligt den preliminära debiteringen. Skyldigheten att anmäla utvidgad verksamhet omfattar dock inte en ökning av löneutgifterna som inträffar under december månad utgiftsåret.

I större utsträckning än vad som nu gäller skall metoden med särskild beräkning av den preliminära avgiften användas. Syftet är att få en bättre överensstämmelse mellan den preliminära avgiften och den slutliga avgiften.

Kontrollen av arbetsgivaravgifterna förbättras. De preliminära avgifterna

1 Riksdagen 1982183. 1 saml. Nr 60

Prop. 1982/83:60                                                      2

skall kontrolleras vid två tillfällen under ulgiftsårel genom samkörningar (datamaskinella sambearbetningar) av arbetsgivarregistret och skattemyndigheternas källskalteregister. Samkörningsförfarandet får också användas för atl kontrollera riktigheten av en anmälan om att arbetsgivarens verksamhet har upphört eller minskat. I fråga om de slutliga avgifterna skall arbetsgivarnas uppgifter om utbetalda löner kontrolleras genom en samkör-ning av arbetsgivarregistret och skaltemyndigheternas register över kontrolluppgifter.

Tiden för debitering av preliminära avgifter förlängs för atl riksförsäkringsverket skall hinna påföra de nya preliminära avgifter som har föranletts av samkörningarna.

Det införs påföljder för de arbetsgivare som underlåter alt lämna föreskrivna uppgifter eller lämnar oriktiga uppgifter.

Några av de åtgärder som föreslås kräver lagändringar. De nya bestämmelserna avses träda i kraft den 1 januari 1983.

Prop. 1982/83:60 3

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter

enligt lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1959:552) om uppbörd av vissa

avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter' dels att 19, 21 och 23 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 34 a §, av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §2 Den preliminära avgiften skall erläggas under ulgiftsårel enligl debitering. Beräknas arbetsgivaravgiften uppgå till högsl ettusen kronor skall preliminär avgift debiteras endast om riksförsäkringsverket finner skäl lill det eller om arbetsgivaren begär det.

Avgiften debiteras i en gemensam post, vilken avrundas till närmast lägre hela krontal, som utan atl öretal uppkommer är jämnt delbart med antalet inbetalningstillfällen.

Den   preliminära   avgiften   skall    Den   preliminära   avgiften   skall

inbetalas med lika belopp senast den inbetalas med lika belopp senast den
18 i envar av månaderna februari, 18 i envar av månaderna februari,
april, juni, augusti, oktober och april, juni, augusti, oktober och
december eller, vid debitering under december. Om den preliminära
utgiftsåret, i de av dessa månader som avgiften debiteras under utgiftsåret
infaller under återstoden av året. men före november månads utgång,

skall  avgiften   inbetalas   med   lika belopp vid de uppbördstillfällen som infaller  under  återstoden  av  året. Debileras avgiften senare ån  nyss sagts, skall den inbetalas senast den 18 februari året efter utgiftsåret. En preliminär debitering får dock inte göras efter den 15 januari året efter utgiftsåret. Även utan debitering får preliminär avgift, för att nå bättre överensstämmelse med den beräknade slutliga avgiften, erläggas under ulgiftsårel eller efter utgången därav.

21 § Påförd preliminär avgift må för vinnande av bättre överensstämmelse med den påräkneliga slutliga avgiften genom jämkning bestämmas att utgå med annat belopp, därest detta över- eller understiger den påförda preliminära avgiften med minst en femtedel av densamma. Jämkning må ske även i annat fall än nyss är sagt, om ändringen av den påförda preliminära avgiften skulle bliva mer betydande eller annan särskild omständighet föreligger.

' Lagen omtryckt 1974:938.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1981:696. 2 Senaste lydelse 1980:314.

Prop. 1982/83:60

Jämkning må icke verkställas efter utgiftsårets utgång med mindre den preliminära avgiften därigenom ned-sättes. Ansökan om sådan jämkning skall av arbetsgivare ingivas före utgången av april månad året näst efter ulgiftsårel.

Jämkning/år inte verkställas efter den 15 januari året efter ulgiftsårel om inte den preliminära avgiften därigenom blir nedsatt. Ansökan om sådan jämkning skall gei in av arbetsgivaren före utgången av april månad året efter ulgiftsårel.

23 §

Arbetsgivare, vilkens löneutgifter för år räknat överstiga eller kunna beräknas komma att överstiga femtusen kronor, är skyldig att snarast till riksförsäkringsverket göra anmälan därom.

En arbetsgivare, som inte har påförts preliminär avgift för utgiftsåret, skall för påförande av sådan avgift lämna uppgift till riksförsäkringsverket om sina beräknade löneutgifter senast vid utgången av månaden efter den då löneutgifterna, räknat från utgifIsårets början, sammanlagt har uppgått till minst 5 000 kronor.

En arbetsgivare, som har påförts preliminär avgift för utgiftsåret, skall lämna uppgift om sina beräknade löneutgifter senast vid utgången av månaden efter den då de faktiska löneutgifterna har uppgått till ett belopp som med mer än 50 000 kronor överstiger det avgiftsunderlag som har tegat till grund för den senaste debiteringen av hans preliminära avgift. Vad som nu har sagts gäller dock inte om detta belopp har uppnåtts efter utgången av november månad utgiftsåret.

Uppgift enligt första och andra styckena lämnas på fastställd blänken.

34 a §

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet till en myndighet lämnar oriktig uppgift om förhållanden, som har betydelse för hans skyldighet att betala preliminär eller slutlig avgift, eller underlåter att lämna föreskriven uppgift av sådant slag, döms till böter, om gärningen ej är belagd med straff i skatlebrollslagen (1971:69).

I ringa fall döms ej tiU ansvar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

Prop. 1982/83:60                                                                     f

Utdrag
SOCIALDEPARTEMENTET                        PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-10-28

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldl, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Rainer, Boström, Bodström, B. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg

Föredragande: statsrådet S. Andersson

Proposition om effektivare regler för debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter

1 Inledning

Den allmänna försäkringen m.m. finansieras, förutom genom statsbidrag, genom avgifter från arbetsgivare och egenföretagare. Riksdagen beslutade år 1981 att reglerna för avgiftsberäkningen skulle förenklas (prop. 1980/ 81:178, SfU 28, rskr 406). De nya bestämmelserna om avgiftsberäkningen finns i lagen (1981:691) om socialavgifter.

Arbetsgivaravgifterna debileras och uppbärs av riksförsäkringsverket. Bestämmelser om debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter ges i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, AVGL. Egenavgifterna debiteras och uppbärs på samma sätt som skatt enligt bestämmelser i uppbördslagen (1953:272).

I enlighet med vad som uttalades i den proposition som låg till grund för riksdagens beslut år 1981 skulle de förenklade reglerna för avgiftsberäkningen göra det möjligt att gå vidare på vägen att införa ett effektivare debiterings- och uppbördssystem för arbetsgivaravgifter. Enligt regeringens bemyndigande tillkallade den dåvarande chefen för socialdepartementet en särskild utredare (S 1981:04)' med uppdrag all se över debiterings- och uppbördssystemet för arbetsgivaravgifter.   .

En huvuduppgift för utredningen är att undersöka möjligheterna att knyta an uppbörden av arbetsgivaravgifterna till de löpande löneutbetalningarna. En annan huvuduppgift för utredningen gäller frågan om en decentralisering av debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifterna från riksförsäkringsverket till de lokala skattemyndigheterna och länsstyrelserna. I samband därmed aktualiseras en samordning av avgifts- och skattesystemen.

' Regeringsrådet G. Björne.

Prop. 1982/83:60                                                                     6

Utredningen, som har antagit namnet socialavgifisutredningen, har i delbetänkandet (Ds S 1982:3) Översyn av debiterings- och uppbördssystemet för arbetsgivaravgifter, föreslagit att vissa brister i nuvarande system skall motverkas genom temporära, mindre omfattande åtgärder. De förslag som har lagts fram föreslås träda i kraft den 1 januari 1983 och är avsedda att tillämpas i avvaktan på atl ett helt nytt system för debiteringen och uppbörden kan införas.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels som bilaga 1 en i betänkandet intagen redogörelse för gällande bestämmelser i socialavgiftssystemet, dels som bilaga 2 utredningens sammanfattning av sitt betänkande.

Betänkandet har remissbehandlats. En inom socialdepartementet upprättad sammanställning över remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Jag behandlar i det följande förslagen i betänkandet.

2 Allmän motivering

2.1 Allmänt om reformbehovet

Systemet för debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter är utformat med sikte på atl arbetsgivaren under utgiftsåret skall betala en preliminär avgift som så nära som möjligt svarar mot de senare slutligt debiterade avgifterna. Det har emellertid visat sig att det ofta brister i överensstämmelse mellan de preliminära och slutliga avgifterna. Uttaget av preliminära avgifter under utgiftsåret har hittills regelmässigt understigit de slutliga avgifterna. Innan jag närmare går in på bristerna i det nuvarande systemet skall jag i korthet redogöra för grunddragen i detta.

Debiteringen och uppbörden av arbetsgivaravgifter sträcker sig över tre år, nämligen ulgiftsårel, debileringsåret och regleringsåret. Arbetsgivaren skall under ulgiftsårel betala en preUminär avgift enligl räkning som utsänds av riksförsäkringsverket. Avgiften fördelas på sex betalningstillfällen. Under debiteringsåret fastställs den slutiiga avgiften. Om den erlagda preliminära avgiften är lägre än den slutliga avgiften, skall arbetsgivaren under regleringsåret betala kvarstående avgift, fördelad på ett eller två betalningstillfällen, beroende på avgiftens storlek. I förekommande fall påförs dessutom särskild avgift För att undvika särskild avgift kan arbetsgivaren senast den 30 april under debiteringsåret göra fyllnadsinbetalningar av preliminär avgift. Överstiger eriagd preliminär avgift den slutliga avgiften, betalas överskjutande belopp jämte ränta tillbaka lill arbetsgivaren.

Den preliminära avgiften för etl visst år beräknar riksförsäkringsverket i regel med ledning av den slutliga avgift som senast debiterades arbetsgivaren. Detta innebär att underlaget för den preliminära avgiften beräknas med ulgångpunkt i de lönesummor som betalades två år före ulgiftsårel. Hänsyn skall dock las till ändringar i de procentsatser som avgifterna utgår

Prop. 1982/83:60                                                                     7

med och till andra ändringar av betydelse i avgiftsbestämmelserna. En uppräkning görs också med hänsyn till den allmänna löneutvecklingen. För att uppnå en bättre överensstämmelse med den beräknade slutliga avgiften kan den preliminära avgiften under vissa förutsättningar sänkas eller höjas genom beslut om jämkning i enskilda fall.

Om arbetsgivaren inle tidigare har påförts någon slutlig avgift, måste den preliminära avgiften fastställas genom särskild beräkning. Delsamma gäller om det kan antas att den slutiiga avgiften för ulgiftsåret kommer alt avvika från den slutliga avgift som har fastställts året före med minsl en femtedel av denna avgift. Dessutom får sårskild beräkning göras om skillnaden mellan annars utgående preliminär avgift och påräknelig slutlig avgift skulle bli mer betydande eller annan särskild omständighet föreligger. Riksförsäkringsverket får anmana en arbetsgivare att lämna uppgifter för beräkning eller jämkning av preliminär avgift. Om uppgifter inte lämnas, får riksförsäkringsverket uppskatta underlaget för den preliminära avgiften.

Här bör det nämnas-att det under de senaste åren har genomförts vissa skärpningar i lagstiftning och kontroll på detta område. Den som företräder en juridisk person Och som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit att betala påförda arbetsgivaravgifter i rätt tid och ordning är enligt bestämmelser som trädde i kraft den 1 juli 1980 solidariskt ansvarig med den juridiska personen för de obetalda avgifterna (prop. 1979/80:128, SfU 16, rskr 299, SFS 1980:314). Procentsatserna för den särskilda avgiften höjdes med verkan från utgiftsåret 1980, vilket innebär att eftersläpande avgiftsinbetalning har blivit en dyr form av kredit för arbetsgivarna (prop. 1980/81:16, SfU 13, rskr 9, SFS 1980:859). En viss kontroll av rimligheten av de debiterade preliminära avgifterna har åren 1980 och 1981 gjorts genom samkörningar (datamaskinella sarnbearbetningar) av källskatteregistret och arbetsgivarregistret. Denna kontroll resulterade i att de preUminära avgifterna höjdes för elt stort antal arbetsgivare.

Reglerna för avgiftsberäkningen har, sorn tidigare nämnts, förenklats genom den nya lagen om socialavgifter. Syftet med den lagen är bl.a. att åstadkomma administrativa lättnader för arbetsgivare och egenföretagare samt för myndigheter. Den nya lagstiftningen torde också indirekt resultera i en förbättrad avgiflsuppbörd. Delta beror på att lagens enhetligare och enklare regler för avgiftsberäkningen, främst slopandet av all arbetstidsredovisning, väsentiigl underlättar riksförsäkringsverkets och de lokala skattemyndigheternas kontrollarbete. De resurser som frigörs kan i stället användas för en mer noggrann kontroll av atl föreskrivna uppgifter lämnas och alt dessa är riktiga.

Följande sammanställning visar storleken av debiterade preliminära avgifter, fyllnadsinbetalningar, debiterade kvarstående avgifter och överskjutande avgifter.

Prop. 1982/83:60

Miljarder kr. (siffrorna är avrundade)

Utgiftsår

1975 1976 1977 1978 1979 1980 1981

Debiterade	Fyllnads-	Debiterade	Överskjutan-
prelimi-	inbetal-	kvar-	de avgifter
nära av-	ningar	stående
gifter		avgifter
25,3	3,2	1,6	0,5
35,3	3,0	2,6	0,6
45,2	3,0	2,8	0,9
49,0	3,1	2.0	, 1,2
53,4	3,0	3,2	0,8
63,5	4,0	1.6	0,9
72,1	3,0

Siffrorna för år 1980 visar effekten av de skärpningar i lagstiftning och kontroll som förut har berörts och som har medfört att - trots ökad total avgiftsvolym - eftersläpningen minskat. Atl fyllnadsinbetalningarna för utgiftsåret 1980 är ca 1,0 miljard kr. högre än utgiftsåret 1979 förklaras således främst av att procentsatserna för den (icke avdragsgilla) särskilda avgiften höjdes med verkan från utgiftsåret 1980. Att debiterade kvarstående avgifter för ulgiftsåret 1980 minskat med ca 1,6 miljarder kr. i förhållande till ulgiftsårel 1979 beror dels på de ökade fyllnadsinbetalningarna, dels på den ordning med samköming av källskatteregistret och arbetsgivarregistret som infördes år 1980. Att fyllnadsinbetalningarna för utgiftsåret 1981 är ca 1,0 miljard kr. lägre än närmast föregående år torde återspegla en förbättrad inbetalning av preliminära avgifter under utgiftsåret, vilket förklaras bl.a. ay de samkörningar som gjordes 1980 och 1981.

Det nuvarande systemet för debiteringen och uppbörden är emellertid fortfarande behäftat med en rad brister. Det är därför nödvändigt att gå vidare med ytterligare åtgärder.

Den grundläggande svagheten i systemet är att de preliminära avgifterna normalt beräknas med utgångspunkt i de lönesummor som betalades två år före utgiftsåret. Trots uppräkningen med hänsyn till den allmänna löneutvecklingen har det i praktiken varit omöjligt alt få överensstämmelse mellan de preliminära avgifterna och de slutliga avgifterna. Följden har blivit att betydande belopp i arbetsgivaravgifter betalas in med upp till två års eftersläpning. Härigenom gör det allmänna (socialförsäkringsfonderna och staten) ränteförluster. Det allmänna har också gjort förluster på grund av att mindre seriösa företagare utnyttjat bristerna i systemet för att komma undan avgifter.

Differensen mellan preliminära och slutliga avgifter medför inte enbart problem för det allmänna ulan också för företagen som många gånger drabbas av likviditelspåfrestningar i samband med att fyllnadsinbetalningar eller inbetalningar av kvarstående avgifter skall göras. Vid obeståndssituationer kan - som företagsobeståndskommittén påpekat i sitt delbetänkande (SOU 1979:91) - betydande avgiftsskulder ha ackumulerats. Det har också i

Prop. 1982/83:60                                                                     9

allt för slor utsträckning förekommit eftersläpningar i avgiftsinbetalningarna på grund av att riksförsäkringsverket inle fått kännedom om nytillkomna arbetsgivare. En arbetsgivare är visserligen skyldig att snarast anmäla till riksförsäkringsverket om hans löneutgifter för år räknat överstiger eller kan komma alt överstiga 5 000 kr. Mot underlåtenhet att lämna föreskriven uppgift finns emellertid inga särskilda påföljdsregler i AVGL. Detta har fått till följd atl många arbetsgivare underlåter atl anmäla nystartad verksamhet.

En annan brist sammanhänger med att en arbetsgivare, som redan är registrerad, inte är skyldig atl göra anmälan lill riksförsäkringsverket när verksamheten utökas. Delta har lett till att arbetsgivare inte under ulgiftsåret anmäler ökade löneutgifter till riksförsäkringsverket. Däremot är anmälningar om minskade löneutgifter vanliga.

Det är vidare enkelt för de arbetsgivare som är registrerade att med felaktiga uppgifter komma ur systemet. Det räcker exempelvis med att arbetsgivaren i arbetsgivaruppgiften anmäler att han inte räknar med atl driva verksamhet under nästkommande år. Med hänsyn till riksförsäkringsverkets bristande kontrollresurser måste arbetsgivarens uppgift i de flesta fall godtas.

De brister som är förknippade med del nuvarande syslemel medför behov av genomgripande förändringar i delta. Dén grundläggande svagheten i systemet är, som förul har berörts, att de preliminära avgifterna beräknas med utgångspunkt i de lönesummor som betalades två år före ulgiftsåret. Etl nytt system bör därför bygga på atl arbetsgivarna varje månad eller varannan månad är skyldiga alt betala avgifter efter en fastställd procentsats av de lönesummor som faktiskt har utbetalats närmast före uppbördslillfällel.

Socialavgifisutredningen har, som tidigare berörts, i uppdrag att lägga fram förslag om ett nytt system för debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter. I avvaktan på atl ett nytt system kan införas föreslår utredningen i delbetänkandet alt vissa brister i nuvarande system motverkas genom temporära, mindre ingripande åtgärder. Utredningen föreslår sålunda atl kontrollen av de preliminära och slutliga avgifterna förbättras. Vidare läggs förslag fram om ändrade regler för arbetsgivarnas uppgiftsskyldighel och om påföljder i de fall uppgiftsskyldighelen åsidosätts. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1983. Ett nytt system för debiteringen och uppbörden kommer alt behandlas i ett betänkande som utredningen avser alt lämna under år 1983. Enligt utredningens bedömning kan ett nytt system träda i tillämpning tidigast år 1985. Detta hänger samman med all det nya avgiftssystemet måste föregås av en genomgripande omläggning av de administrativa rutinerna och en noggrann information till arbetsgivarna. De föreslagna åtgärderna i delbetänkandel avser därför i första hand åren 1983 och 1984.

Socialavgiftsutredningens förslag får i sina huvuddrag ett positivt mottagande av det helt övervägande antalet remissinstanser. De brister i del

Prop. 1982/83:60                                                                    10

nuvarande systemet som redovisas i belänkandet är enligt flera remissinstanser så allvarliga att del, i avvaktan på att elt nytt system kan införas, är nödvändigt att redan nu ytterligare effektivisera debiteringen och uppbörden i del nuvarande systemet.

Flera remissinstanser har dock invändningar mol delar av förslagel. Utgångspunkten i den kritik som framförs i dessa delar är bl.a. att av resursskäl endast de verkligt angelägna åtgärderna bör las fram. Tre remissinstanser, nämligen dalainspektionen, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och SHIO-Familjeföretagen, kan från olika utgångspunkter inte tillstyrka huvuddragen i utredningens förslag. Datainspektionens yttrande behandlar jag i avsnittet om kontroll av arbetsgivaravgifterna. SAF och SHIO-Familjeföretagen, vilka inte har något att erinra mot försöken att förbättra och effektivisera avgiftsuppbörden, avstyrker de föreslagna författningsändringarna med hänsyn till att dessa får en tidsmässigt mycket begränsad användning. Enligt dessa remissinstanser bör arbetet i stället inriktas på att snarast införa ett nytt avgiftssystem.

För egen del vill jag understryka angelägenheten av att genom temporära åtgärder omedelbart begränsa bristerna i det nuvarande avgiftssystemet och därmed minska det allmännas förluster till följd av eftersläpande avgiftsinbetalningar och bortfall av avgifter. Jag anser i likhet med flertalet remissinstanser atl socialavgiflsulredningens förslag i sina huvuddrag är väl ägnade att fylla syftet all effektivisera debiteringen och uppbörden. Förslaget torde också, som framhållits av kammarrätten i Slockholm, ligga i linje med en kommande mer långsiktig reform, vilket är av betydelse för de tillämpande myndigheterna.

Jag övergår härefter till att närmare behandla de olika huvudpunkterna i socialavgiflsulredningens förslag.

2.2 Arbetsgivarnas uppgiftsskyldighet

Nuvarande ordning

En arbetsgivare är enligl 23 § AVGL skyldig att snarast anmäla lill riksförsäkringsverket om hans löneutgifter för år räknat överstiger eller kan beräknas komma att överstiga 5 000 kr. Uppgiftsskyldigheten är begränsad till en upplysning om att löneutgifterna för ulgiftsåret kommer eller kan beräknas komma att uppgå till mer än nämnda belopp. Någon skyldighet för arbetsgivaren all redan i anmälan ange hur stora löneutgifterna kan beräknas bli totalt finns sålunda inte. En skyldighet atl lämna sådana uppgifter får han bara om riksförsäkringsverket enligl 22 § AVGL anmanar honom lill del för all den preliminära avgiften skall kunna beräknas så noga som möjligt.

I praktiken lämnar emellertid de flesta arbetsgivarna erforderliga uppgifter för beräkning av den preliminära avgiften redan i samband med att anmälan görs enligt 23 § AVGL. Detta beror på ätt arbetsgivarna vanligen använder den anmälningsblankett som riksförsäkringsverket tillhandahåller

Prop. 1982/83:60                                                                    11

och som ger plats för arbetsgivaren att också ange storleken av de beräknade löneutgifterna. Blanketten är avsedd att användas både när arbetsgivaren gör anmälan för första gången och när han ansökerom ändring (jämkning) av en tidigare bestämd preliminär avgift.

Riksförsäkringsverket får kännedom om beräknade lönesummor för nytillkomna arbetsgivare på flera sätt. Det normala sättet är, som förut nämnts, att arbetsgivaren redan i sin anmälan anger hur stora löneutgifter han beräknar atl få under ulgiftsårel. Upplysning om alt en arbetsgivare är skyldig alt betala preliminär avgift kan verket också få genom all en arbetsgivare lämnar föreskriven arbetsgivaruppgift enligt 5 § AVGL för ett tidigare utgiftsår. Av betydelse för verkels möjligheter att påföra arbetsgivarna preliminära avgifter är vidare den kontrollverksamhet som utövas av verket, länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna.

Socialavgiftsutredningen

Utredningens förslag innebär att det i AVGL införs entydiga bestämmelser om under vilka förutsättningar och inom vilken tid en arbetsgivare är skyldig all lämna riksförsäkringsverket uppgifter om sina löneutgifter för debitering av preliminär avgift. Denna uppgiftsskyldighel avses ge verket information dels för alt verket skall kunna påföra preliminär avgift för en arbetsgivare som inte tidigare är registrerad i avgiftssystemet, dels för atl en redan registrerad arbetsgivares preliminära avgift skall kunna jämkas uppåt då hans löneutgifter kan beräknas ha ökat så myckel att han för utgiftsåret bör betala en större avgift än som debiterats förut.

Utredningen föreslår att en tidigare oregistrerad arbetsgivare som kan konstatera atl hans löneiitgifter kommit alt uppgå till minsl 3 000 kr. skall vara skyldig att göra anmälan om detta till riksförsäkringsverket och samtidigt uppge hur stora löneutgifter han beräknar atl få under utgiftsårel. Delta gränsbelopp för anmälningsskyldigheten har valls bl.a. med tanke på att skapa överensstämmelse med andra bestämmelser om gränsbelopp i AVGL. Anmälan skall göras senast under månaden efter den då löneutgifterna kom alt uppgå lill minsl 3 000 kr.

Utredningen föreslår vidare att en registrerad arbetsgivare som kan konstatera atl hans löneutgifter har ökat med mer än en femtedel av del avgiftsunderlag som legat till grund vid den senaste debiteringen av hans preliminära avgift skall vara skyldig all lämna uppgift om detta till riksförsäkringsverket och samlidigt uppge hur stora löneutgifter han beräknar alt få under ulgiftsåret. Av praktiska skäl bör dock uppgiftsskyldigheten enligl utredningen inle omfatta en ökning av löneutgifterna som inträffar under december månad utgiftsårel. Någon ändrad preliminär avgiftsdebitering för löneökning under denna månad hinns nämligen knappast med. Arbetsgivaren skall vara skyldig att lämna uppgifterna senast under månaden efter den då löneutgiften ökat på angivet sätt.

Prop. 1982/83:60                                                                    12

Remissinstanserna

De flesta remissinstanserna lämnar utredningens förslag i denna del utan erinran. Några remissinstanser tar dock upp frågor om gränsbelopp för uppgiftsskyldigheten.

Riksförsäkringsverket, riksskatteverket och länsstyrelsen i Stockholms län anser alt gränsen för en nybliven arbetsgivares anmälningsskyldighet bör vara kvar vid 5 000 kr. Enligt riksskatteverkets mening är det mer angeläget att utnyttja befintliga resurser för en förbättring av överensstämmelsen mellan preliminära och slutiiga avgifter för större arbetsgivare. Riksförsäkringsverket föreslår att man - i stället för att sänka beloppsgränsen för anmälningsskyldigheten - höjer gränserna för obligatorisk påföring av preliminär avgift och för debitering av särskild avgift, exempelvis från 1 000 kr. till 2 000 kr. respektive från 100 kr. till 200 kr.

I fråga om uppgiftsskyldigheten för en arbetsgivare, vars verksamhet utvidgas, föreslår länsstyrelserna i Malmöhus län och Väslernorrlands län alt femtedelsregeln kompletteras med en nedre beloppsgräns. Länsstyrelsen i Malmöhus län föreslår gränsbeloppet 50 000 kr. Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller atl del inle kan anses meningsfullt att lägga ned arbete på särskild beräkning för arbetsgivare där femledelsregeln beloppsmässigt ger små förändringar.

Riksskatteverket och länsstyrelsen i Stockholms län anser att femtedelsregeln bör kompletteras med en övre beloppsgräns för större arbetsgivare. Innebörden skulle vara all om ökningen av löneutgifterna överstiger ett visst högre belopp så skulle anmälningsskyldighet inträda även om ökningen inte motsvarar en femtedel av avgiftsunderlaget enligt den preliminära debiteringen. Riksskatteverket påpekar all de största arbetsgivarna har lönesummor på 2-3 miljarder kr. Dessa arbetsgivare kan således öka sina löneutgifter med flera hundra miljoner kr. ulan att vara skyldiga att anmäla detta enligl femledelsregeln. Visserligen kan ökningar i denna storleksordning enligt verket upptäckas vid de samkörningar som föreslås av utredningen, men detta medför förseningar och betydande likviditetseffekter och ränteförluster.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län föreslår att del på räkningen för preliminär avgift anges vid vilken lönesumma uppgiftsskyldighet för utvidgad verksamhel inträder.

Överväganden

Jag anser del vara angelägel att nytillkomna arbetsgivare så snart som möjligl debiteras preliminär avgift. Nuvarande föreskrifter ger alltför stort utrymme för förhalningar av uppgiftslämnandet. Klara och entydiga regler om anmälningsskyldigheten för nyblivna arbetsgivare bör därför införas i AVGL.

Prop. 1982/83:60                                                                    13

Frågan är dä till vilket krontal gränsbeloppet för anmälningsskyldigheten bör bestämmas. För egen del anser jag alt del i nuvarande läge, när man kan förutse införandet av ell helt nytt system inom kort lid, inle finns tillräcklig anledning att ändra på det hittillsvarande gränsbeloppet för anmälningsskyldigheten, 5 000 kr.

Riksförsäkringsverket har tagit upp frågan om en höjning av beloppsgränserna för debitering av preliminär avgift och för uttagande av särskild avgift. Avsikten härmed är att nämnda beloppsgränser skall anpassas lill beloppsgränsen för anmälningsskyldighet. Den arbetsgivare som inte har någon anmälningsskyldighet och som betalar hela arbetsgivaravgiften i form av kvarstående avgift skulle därmed inte som nu riskera att behöva betala någon särskild avgift.

Det lägsta beloppet för uttagande av särskild avgift är f.n. 100 kr. På skattesidan motsvaras den särskilda avgiften av kvarskatleavgiften, vars nedre beloppsgräns är 50 kr. Den kommande samordningen av avgifts- och skattereglerna talar mol atl nu höja gränsbeloppet för den särskilda avgiften och därigenom öka skillnaden. Det finns enligt min mening inle heller skäl att höja gränsbeloppet för debitering av preliminär avgift.

Jag övergår härefter till frågan om uppgiftsskyldighelen för utvidgad verksamhet.

Som utredningen framhållit är det angeläget att en arbetsgivare blir skyldig att underrätta riksförsäkringsverket när hans löneutgifter börjar öka och därför kommer alt leda lill en kanske långt slörre avgift än som tidigare har förutsatts. Den av utredningen föreslagna regeln innebär all avgifisskyldighelen aktualiseras så snart löneutgifterna under det löpande utgiftsårel faktiskt har ökat med mer än en femtedel av det avgiftsunderlag på vilket preliminär avgift beräknats, dvs. den beräknade lönesumman för hela året. Härvid bortses dock från de fall när gränsen överskrids först efter utgången av november månad.

Några remissinstanser har tagit upp frågan om den av utredningen föreslagna regeln med andelstal bör kombineras med beloppsgränser. En nedre beloppsgräns får den innebörden att uppgiftsskyldighel, även om den procentuella ökningen är större än en femtedel, inle föreligger om ökningen av löneutgifterna är mindre än del angivna gränsbeloppet. En övre beloppsgräns får den innebörden att uppgiftsskyldighet, oavsett den procentuella ökningens storlek, alltid föreligger om ökningen av löneutgifterna är större än del angivna gränsbeloppet.

Av främst resursskäl bör enligl min mening myndigheternas hantering av ärenden om ändrad preliminärdebilering lill följd av utvidgad verksamhet inriktas på de ärenden där del är fråga om slörre belopp. Delta talar för att en nedre beloppsgräns byggs in i regeln om skyldighet att anmäla utvidgad verksamhet. Jag anser det av länsstyrelsen i Malmöhus län föreslagna beloppet, 50 000 kr., vara väl avvägt. Med en sådan beloppsregel kan man samlidigt undvara en regel om all ökningen skall översliga viss andel av

Prop.  1982/83:60                                                                   14

tidigare beräknat avgiftsunderlag. Arbetsgivaren skall således göra anmälan om utvidgad verksamhet så snart löneutgifterna med mer än 50 000 kr. överstiger avgiftsunderlaget enligt den preliminära debiteringen. Uppgiftsskyldigheten skall fullgöras senast under månaden efter den då denna gräns passerats: Som utredningen föreslagit skall uppgiftsskyldighelen inte omfatta den ökning av löneutgifterna som kan inträffa under december månad utgiftsårel.

Denna utformning av regeln innebär i förhållande till utredningens förslag en snabbare och strängare uppgiftsskyldighel i de fall där utvidgningen av verksamheten medför beloppsmässigt större ändringar.

Riksförsäkringsverket bör, som länsstyrelsen i Skaraborgs län föreslagit, på räkningen på preliminär avgift upplysa arbetsgivaren om vid vilken lönesumma uppgiftsskyldighet för utvidgad verksamhet inträder.

Jag förordar således atl det i AVGL införs bestämmelser om arbetsgivarnas uppgiftsskyldighet i enlighet med vad jag här har anfört.

2.3 Särskild beräkning av preliminär avgift

Nuvarande ordning

Den s.k. schablonmetoden används i allmänhet för beräkning av den preliminära avgiften. Denna metod innebär att den preliminära avgiften för etl utgiftsår beräknas med utgångspunkt i den slutliga avgift som senast debiterades arbetsgivaren.

En annan metod kan också användas för beräkning av den preliminära avgiften, nämligen metoden med särskild beräkning. Del gäller till en början då slutlig avgift inte har påförts arbetsgivaren föregående år. Den preliminära avgiften skall då bestämmas till belopp, som kan beräknas så nära som möjligt komma att motsvara den sluthga avgiften. Särskild beräkning av preliminär avgift skall även göras då det kan antas att den slutliga avgiften för ulgiftsåret kommer att avvika från den slutliga avgift som debiterats under närmast föregående år med minst en femtedel av sistnämnda avgift. Särskild beräkning får också ske om skillnaden mellan annars utgående preliminär avgift och påräknelig slutiig avgift skulle bli mer betydande eller annan särskild omständighet föreligger.

För arbetsgivarna innebär metoden med särskild beräkning att de kan anmodas av riksförsäkringsverket eller den lokala skattemyndigheten att lämna upplysningar om utgivna eller beräknade lönesummor.

Socialavgiftsutredningen

Utredningen konstaterar alt en särskild beräkning av den preliminära avgiften regelmässigt leder till bättre överensstämmelse med dén slutliga avgiften än en schablonmässig beräkning på grundval av senast påförda

Prop. 1982/83:60                                                                    15

slutliga avgift. Det är därför enligt utredningens mening angeläget all metoden med särskild beräkning lillämpas i så stor utsträckning som möjligl. Av resursskäl kan del likväl endast bli fråga om att utöka metodens användning i elt begränsat antal fall och då endast beträffande arbetsgivare med etl stort antal anställda. Vid urvalet kan enligt utredningen två grupper arbetsgivare komma i fråga. Del gäller dels arbetsgivare som gjort stora fyllnadsinbetalningar, dels arbetsgivare som debiterats höga kvarstående avgifter. Utredningen bedömer del som lämpligt atl ca 200 arbetsgivare årligen väljs ut för särskild beräkning av den preliminära avgiften. Den särskilda beräkningen bör ske i samband med årsdebiteringen av preliminär avgift.

Utredningen föreslår sålunda alt metoden med särskild beräkning av den preliminära avgiften används i ökad omfattning.

Remissinstanserna

Utredningens förslag har tillstyrkts eller lämnals ulan erinran av de flesta remissinslanserna. Landstingsförbundet har dock invändningar mol förslaget. Det krav på insändande av preliminär arbetsgivaruppgift som förenas med metoden för särskild beräkning innebär enligt förbundet för landslingens del elt omfattande arbete och följaktligen stora kostnader. Förbundet föreslår därför atl ett enklare uppgiftslämnande får användas.

Riksskatteverket anser att den särskilda beräkningen bör göras någol senare än vad utredningen föreslagit.

Överväganden

I likhet med utredningen anser jag att metoden med särskild beräkning regelmässigt leder till bättre överensstämmelse mellan den preliminära och slutliga avgiften än metoden med schablonmässig beräkning. Metoden med särskild beräkning bördärför komma till ökad användning.

För alt riksförsäkringsverket skall kunna göra en särskild beräkning av den preliminära avgiften är det ofrånkomligt att arbetsgivaren måste lämna upplysningar om utgivna eller beräknade lönesummor. Detta uppgiftslämnande får enligt min mening godtas med hänsyn till angelägenheten av en korrekt preliminär debitering. Självfallet bör arbetsgivaren endast åläggas alt lämna de uppgifter som behövs för atl en riktig preliminär avgift skall kunna beräknas.

I detta sammanhang vill jag framhålla önskvärdheten av all arbetsgivarna på ett tidigt stadium lämnar uppgifter i de fall en utvidgning sker av verksamheten. På blanketten för den arbetsgivaruppgift som skall lämnas varje år finns utrymme att lämna upplysningar om planerade eller redan inträffade förändringar i verksamheten. Om denna möjlighel utnyttjas fullt

Prop. 1982/83:60                                                                    16

ut, minskar behovet av särskill uppgiftslämnande påföljande ulgiflsår för beräkning av den preliminära avgiften.

Jag ansluler mig således till utredningens förslag att metoden för särskild beräkning av den preliminära avgiften bör komma till ökad användning. De tillämpande myndigheterna får ta ställning till i vilken utsträckning de kan ta denna metod i anspråk. Vid detta ställningstagande får hänsyn tas lill bl.a. tillgängliga resurser i kontrollarbetet.

Vad jag här har anfört föranleder inte ändring i AVGL eller annan lag.

2.4 Kontroll av arbetsgivaravgifterna

2.4.1 Allmänt om kontrollförfarandet Nuvarande ordning

Sedan den 1 januari 1980 tillämpas en enhetlig ordning för inbetalning av skatt enligt uppbördslagen. Denna ordning innebär bl.a. att redovisning av källskatten skall ske på företagsnivå med användande av arbetsgivarens person- eller organisationsnummer som identitetsbeteckning. Tidigare kunde varje arbetsgivare i stort sett själv bestämma om han skulle lämna redovisning för innehållen skatt under ett för hela företaget gällande redovisningsnummer eller göra en fördelning under särskilda redovisningsnummer för t. ex. olika verksamheter eller skilda regioner.

Den nya ordningen innebär atl man fått överensstämmelse med den ordning som lillämpas vid arbetsgivarnas redovisning av arbetsgivaravgifter. I prop. 1978/79:161 angavs en sådan överensstämmelse vara önskvärd med tanke på registerföring och möjligheterna att göra kontrollerande jämförelser mellan arbetsgivarnas redovisning av käUskatter och arbetsgivaravgifter.

Riksförsäkringsverket utvecklade redan år 1980 i samarbete med riksskatteverket en metod för datamaskinella kontroller av den preUminära avgiftsdebiteringen mot källskatteregistret. Förfarandet bygger på en samköming (sambearbetning) av källskatteregislret och arbetsgivarregistret. En sådan samköming gjordes år 1980 och ytterligare samkörningar gjordes år 1981. Jag skall här i korthet redogöra för dessa samkörningar.

Källskatteregislret, som är en del av det centrala skatteregislrel, innehåller bl.a. uppgifter från arbetsgivarnas uppbördsdeklarationer om utbetalda lönesummor och gjorda skatteavdrag. I riksförsäkringsverkets register över arbetsgivarna (arbetsgivarregistret) registreras bl.a. arbetsgivarnas avgiftsunderlag saml debiterade och inbetalda avgifter. Genom att de båda dataregistren samkörs kan avgiftsunderlagen för de debiterade preliminära avgifterna jämföras med de lönesummor på vilka skatteavdrag för preliminär skatt har gjorts.

Samkörningarna resulterade i all de preliminära avgifterna höjdes för ett

Prop. 1982/83:60                                                                    17

stort antal arbetsgivare. För utgiftsårel 1980 höjdes de preliminära avgifterna för ca 3 100 arbetsgivare med sammanlagt ca 1,5 miljarder kr. För utgiftsårel 1981 höjdes de preliminära avgifterna för ca 19 300 arbetsgivare med sammanlagt ca 1,8 miljarder kr. Av sistnämnda belopp hänförde sig ca 0,4 miljarder kr. lill arbetsgivare som inte tidigare påförts någon preliminär avgift.

Socialavgiftsutredningen

Utredningen föreslår alt förfarandet med samköming för kontroll av de preliminära avgifterna används i ökad omfattning. I samband därmed föreslås förlängning av tiden för den preliminära debiteringen och inrättandet av ell sjunde uppbördstillfälle för att riksförsäkringsverket skall hinna påföra alla de nya preliminära avgifter som föranletls av samkörningarna. Elt samkörningsförfarande föreslås också för alt kontrollera riktigheten av en anmälan om atl arbetsgivarens verksamhet har upphört eller minskat. Utredningen föreslår vidare atl de slutliga avgifterna skall kontrolleras genom en samköming av arbetsgivarregistret och skattemyndigheternas register över kontrolluppgifter. Slutligen föreslås atl de olika kontrollåtgärderna skall samordnas genom att ett särskilt register upprättas.

Den närmare innebörden av utredningens förslag behandlas i samband med redogörelsen för de olika kontrollåtgärderna.

Remissinstanserna

Av remissinstanserna tar datainspektionen, statskontoret och kammarrätten i Stockholm upp integritetsfrågor som föranleds av de föreslagna sambearbelningarna av dataregistren.

Datainspektionen kan, som tidigare har nämnts, inte tillstyrka utredningens förslag. Genom sarnbearbetningar mellan myndigheters register sker enligt datainspektionen en sammansmältning av myndigheters verksamhetsområden och verksamhetsutövning som gör del allt svårare för den enskilde atl förstå eller förutse var den ena myndighetens ansvarsområde slutar och en annan myndighets börjar. Datainspektionen vill särskilt framhålla att del inte är de åsyftade effekterna med sambearbetningarna som inte kan accepteras, ulan det föreslagna arbetssättet.

Kammarrätten i Stockholm framhåller att en avvägning måste ske mellan rättssäkerhetshänsyn och andra aspekter, exempelvis intresset av att samhället inte undandras betydande penningbelopp. Varsamhet är härvid på sin plats i syfte atl förebygga att även de laglydiga samhällsmedlemmarna känner sin integritet hotad. I förevarande fall är fråga om register som har upprättats på grundval av dels upplysningar som lämnas till taxeringsmyndigheterna till ledning för den årliga taxeringen, dels uppgifter som avges till riksförsäkringsverket för  fastställande av arbetsgivaravgift.  Syftet med

2 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 60

Prop. 1982/83:60                                                                    18

uppgiftsinsamlandet är enligt kammarrätten så ensartat och de aktuella uppgifterna av sådan karaklär att kammarrätten vid en avvägning av de motstående intressena finner sig kunna tillstyrka en samköming av register liksom upprättandet av ett samordningsregister, allt i enlighet med vad som har förordals av utredningen.

Statskontoret biträder förslagel men förutsälter alt samkörningarna kompletteras med särskilda åtgärder för att garantera säkerheten i rutinerna och möta riskerna för otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet. Sålunda bör enligt statskontoret lämnas särskilda upplysningar i blanketter och broschyrer om att kontroller sker mellan arbetsgivaravgifts- och skattesystemen och om hur kontrollerna utförs. Statskontoret anser vidare alt de föreslagna samkörningarna är av sådan art att de bör beslutas av regeringen, exempelvis genom ett tillägg i 4 § skalieregisterförordningen (1980:556). Medgivandet bör enligt statskontoret inte vara generellt ulan innehålla närmare föreskrifter om bl.a. de uppgifter som får lämnas till riksförsäkringsverket och om ändamålet med uppgiftslämnandet.

Överväganden

För egen del vill jag anföra följande.

Under de senaste åren har användningen av ADB ökat på avgifts- och skatteområdena. Denna utveckling har gjort det möjligt att effektivisera kontrollen. Samtidigt har utnyttjandet av ADB ställt krav på skydd mol otiUbörUgt intrång i den personliga integriteten.

Arbetsgivarregistret, källskatteregistret och kontrolluppgiftsregistret är ADB-register. Av dessa ingår källskatteregislret och kontrolluppgiftsregistret i det centrala skatleregistret.

I skalteregisterlagen (1980:343) ges bestämmelser om det centrala skatteregistret. Utlämnande på ADB-medium av uppgifter ur registret för annat ändamål än beskattning får enligt 11 § ske lill annan myndighet endast om detta följer av lag eller förordning eller regeringen har medgivit det. För uppgifter som inte är sekretesskyddade kan regeringen bemyndiga datainspektionen att lämna sådant medgivande. I fråga om utlämnande för beskattning ankommer det på den utiämnande myndigheten att la ställning, i den mån statsmakterna inte har beslutat om uppgiftslämnandet (prop. 1979/80:146 s.48). Enligt skatteregisterlagen avses med beskattning bl.a. bestämmande av arbetsgivaravgift.

Enligt datalagen (1973:289) krävs vidare antingen beslut av riksdagen eller regeringen eller, i vissa fall, ett tillstånd av dalainspektionen för att den mottagande myndigheten skall få inrätta ett personregister på ADB-medium. Sådant beslut eller tillstånd är en förutsättning för de samkörningar och det samordningsregister som här har föreslagits.

Den avvägning som måste göras mellan integriletshänsyn och intresset av informationsutbyte genom samköming diskuterades vid tillkomsten av

Prop. 1982/83:60                                                                    19

skatleregisteriagen (prop. 1979/80:146 s. 26 och 27). I fråga om utbyte av uppgifter mellan myndigheter och verksamhetsgrenar inom skatteområdet var utgångspunkten att utiämnande skall ske om uppgifterna behövs för verksamheten. Detta gällde även i fråga om uppgiftsutbyte mellan de vanliga skallemyndigheterna och t. ex. lullmyndighelerna som administrerar bl. a.' mervärdeskatt vid införsel. Den omständigheten alt verksamheten på skatteområdet är uppdelad på flera myndigheter och organisatoriska enheter borde enligl föredraganden inte lägga hinder i vägen för elt uppgiftsulbyle som behövs för att verksamheten skall kunna bedrivas på ett rationellt sätt. Vidare framhölls atl man i den nya taxeringsorganisationen i högre grad än tidigare avsåg atl granska flera olika skatter och avgifter vid samma tillfälle. Vad gällde utbyte av uppgifter i övrigt mellan skatteområdet och annat verksamhetsområde var utgångspunkten en annan. De enskilda medborgarna borde normall kunna utgå från att uppgifter av känslig natur som lämnas för viss verksamhet inle används också för annan verksamhet. Mot dessa hänsyn fick vägas dels att informationsutbyte mellan myndigheter kan minska den enskildes uppgiftslämnande och statsförvaltningens kostnader, dels alt sådant utbyte kan möjHggöra angelägna kontroller. Vid den inlresseawägning som således måste ske bör man inle tillåta uppgiftsutbyte i andra fall än då intresset av utlämnandet klart bedöms väga över risken för otillbörligt integritetsinlrång. Därvid måste man beakta bl. a. hur pass nära de ifrågavarande verksamhetsområdena ligger varandra, i vilken mån uppgifterna är sekretesskyddade hos den mottagande myndigheten samt om del finns möjligheter atl i förväg underrätta de enskilda om informationsutbytet.

När del gäller arbetsgivaravgifterna vill jag erinra om den samverkan som sker i fråga om debitering och uppbörd av avgifter. Riksförsäkringsverket har huvudansvaret för debitering och uppbörd av avgifterna. Fr.o.m. år 1975 har ADB-verksamheten i fråga om debitering och uppbörd av avgifterna förts över till riksskatteverket och länsstyrelserna. Till grund för avgiflsde-biteringen ligger arbetsgivaruppgiften, som skall lämnas in till den lokala skattemyndigheten. Efter viss kontroll, bl.a. en jämförelse med de kontrolluppgifter som arbetsgivaren lämnat, sänds uppgiften till länsstyrelsen för dalaregistrering. Därefter översänds uppgiften till riksförsäkringsverket. Avgiftsärendena handläggs således både av riksförsäkringsverket och skaltemyndigheterna.

Jag vill också framhålla alt uppgiftslämnandet är likartat när det gäller arbetsgivarnas skyldigheter all betala in avgifter och käUskatter. I båda fallen är arbetsgivarna skyldiga att göra inbetalningar till det allmänna som svarar mot storleken av utbetalda löner.

Mot bakgrund av del anförda anser jag att man bör kunna godta samkörningar som kontrollmetod vid bestämmandet av socialavgifter. Med hänsyn till vikten av att det allmänna inte undandras betydande penningbelopp gör jag för egen del den avvägningen att förfarandet med samkörningar

Prop. 1982/83:60                                                                    20

bör användas i ökad omfattning.

Med undantag av förslagel om förlängning av tiden för den preliminära debiteringen och införande av etl sjunde uppbördslillfälle förutsätter mina överväganden inte någol ställningstagande från riksdagen, men med hänsyn lill den centrala roll som kontrollåtgärderna har för effektiviseringen av avgifisuppbörden vill jag i delta sammanhang även informera om de olika kontrollförfaranden som enligl min mening bör införas. Därefter ålerkommer jag till frågan om erforderliga författningsändringar eller andra åtgärder (avsnin 2.4.6).

I dessa frågor har jag samrått med cheferna för justitie- och budgeidepartementen.

2.4.2 Kontroll av de preliminära avgifterna och införandet av ett sjunde uppbördstillfälle

Nuvarande ordning

För uppbörden av de preliminära avgifterna under utgiftsåret finns sex uppbördstillfällen med senasie betalningsdag den 18 i envar av månaderna februari, april, juni, augusti, oktober och december. Om riksförsäkringsverket beräknar preliminär avgift under del löpande ulgiftsårel, skall den preUminära avgiften eriligt 19 § AVGL betalas in med lika belopp vid de uppbördstillfällen som infaller under återstoden av året.

Erfarenheterna från de samkörningar som har gjorts visar alt det har varit svårt att hinna debitera alla arbetsgivare nya avgifter före utgiftsårets utgång i de fall avgifterna befunnits vara för låga.

Socialavgiftsutredningen

Utredningen föreslår, som förut har nämnts, att förfarandet med samkörningar används i ökad omfattning. Kontrollen skall ske genom samköming av arbetsgivarregistret och källskatteregistret två gånger om året. Den första samkörningen skall göras under tiden februari-mars och den andra under tiden juni-augusti och avse arbetsgivare som har löneutgifter som uppgår till minst 3 000 kr. för år.

Utredningen föreslår vidare alt en ny arbetsgivare som är juridisk person och som inte hunnit få ett organisationsnummer skall tilldelas ett tillfälligt registreringsnummer för debitering av avgiften. Ansökan om sådant tillfälligt registreringsnummer skall göras av riksförsäkringsverket hos länsstyrelsen i det län inom vilket arbetsgivaren driver verksamhet.

Enligt utredningens bedömning behöver tiden för debitering av preliminär avgift förlängas för alt riksförsäkringsverket skaU hinna debitera nya avgifter för alla de arbetsgivare, vilkas avgifter visat sig vara för låga. Utredningen föreslår sålunda att preliminär avgift skall få debiteras till mitten av januari

Prop. 1982/83:60                                                                    21

året efter ulgiftsåret och att med anledning därav ett sjunde uppbördstillfälle inrättas. Detta skall sammanfalla med det ordinarie uppbördslillfällel i februari månad för löpande utgiftsår.

Remissinstanserna

Flertalet remissinstanser, bl.a. riksförsäkringsverket, har tillstyrkt förslaget om inrättandet av etl sjunde uppbördstillfälle. Erfarenheten av de konlrollaktioner som företagits visar enligl verkel atl det varit svårl alt före ulgiflsårets utgång hinna påföra de nya preliminära avgifter som föranletls av kontrollen. Anledningen härtill är atl kontrollen - om den skall göras i form av en någorlunda tillförlitlig jämförelse mellan löneunderlaget för källskat-terna och avgiftsunderlaget för de preliminära avgifterna för samma år- inte kunnat företas förrän relativt sent på året, då åtminstone två, men helst tre, källskalteuppbörder är registrerade. Verkel påpekar vidare att en höjning av den preliminära avgiften oftast måste föregås av skriftväxling med arbetsgivaren.

När del gäller tidpunkterna för samkörningarna anser riksskatteverket att dessa bör läggas någol senare än vad utredningen har föreslagit.

Länsstyrelsen i Malmöhus län. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och SHIO-Familjeföretagen har avstyrkt förslaget om införandet av ett sjunde uppbördstillfälle. Länsstyrelsen framhåller all risken för felaktigheter är stor i de fall arbetsgivaren i februari månad skall göra dels en inbetalning av kvarstående avgift för tidigare utgiftsår, dels en inbetalning av preliminär avgift för året före utgiftsåret, dels en inbetalning av preliminär avgift för utgiftsårel. LRF anser alt tillräckliga skäl inte anförts för att belasta arbetsgivare och uppbördsmyndigheter med ytterligare en uppbördsperiod. Den föreslagna tidpunkten är dessutom enligt LRF illa vald med tanke på den arbetsbelastning som berörda arbetsgivare är utsatta för i början på året. Därtill kommer enligt LRF att den ekonomiska vinsten för det allmänna kan bedömas som relativt liten, eftersom det, med hänsyn lill tiden för fyllnadsinbetalningar, normall handlar om ca två månaders tidigareläggning av betalningen.

Även Svenska kommunförbundet har haft erinringar mot förslaget i denna del. Erfarenheterna från de samkörningar som hittills har gjorts visar enligt kommunförbundet att den korta tiden mellan besked om nya preliminära avgifter och inbetalningen av dessa medför stora svårigheter för kommunernas likviditetsplanering. Kommunförbundet anser del vara önskvärt atl kommunerna kan erhålla besked om nya preliminära avgifter senast under december månad.

Prop. 1982/83:60                                                                    22

Överväganden

Jag har, som framgått av det föregående, gjort den bedömningen att förfarandet med samkörningar bör användas i ökad omfattning. Som utredningen föreslagit bör samköming av arbetsgivarregistret och källskatteregistret för kontroll av de preliminära avgifterna företas vid två tillfällen under ulgiftsårel. Vid bedömningen av de urvalsmetoder som bör tillämpas och de tidpunkter som är lämpliga för samkörningarna får hänsyn tas bl.a. lill tidigare erfarenheter av kontrollerna och till befintliga resurser i kontrollarbetet. De tillämpande myndigheterna får ta ställning till den närmare utformningen av samkörningarna.

Något sjunde uppbördslillfälle finns inte på skatteområdet. Detta talar mot atl man, i avvaktan på en kommande samordning av avgiftssystemet och skattesystemet, på avgiftsområdet inför ett nytt uppbördstillfälle som sammanfaller med andra uppbördstillfällen. Därtill kommer en risk för felaktigheter genom sammanblandning av olika avgifter som förfaller till betalning samma dag. Dessa hänsyn får vägas mot intresset av all det allmänna inle åsamkas betydande ränteförluster till följd av senarelagda inbetalningar. Självfallet bör i förekommande fall nya höjda avgifter debiteras så snart det är möjligt. Ernellertid bör beaktas alt arbetsgivaren vid ifrågasatt höjning av den preliminära avgiften kan behöva viss tid för atl komma in med upplysningar i ärendet. Det kan befaras att riksförsäkringsverket efter den andra samkörningen under ulgiftsåret med nuvarande tidsgräns får svårt atl hinna debilera nya avgifter för alla de arbetsgivare, vilkas preliminära avgifter visat sig vara för låga.

För egen del gör jag den avvägningen att liden för den preliminära debiteringen bör förlängas i enlighet med utredningens förslag. Det bör vidare införas ett sjunde uppbördstillfälle med senaste betalningsdag den 18 februari året efter utgiftsåret.

2.4.3 Kontroll med anledning av att avgiftsunderlaget för preliminär avgift satts ned

Nuvarande ordning

Den preliminära avgiften kan under vissa förulsättningar sänkas eller höjas genom beslul om jämkning i enskilda fall. Som regel får jämkning ske endast om skillnaden mellan den preliminära avgiften och den beräknade slutliga avgiften utgör minst en femtedel av den preliminära avgiftens belopp. Jämkning får dock göras även i andra fall om ändringen av den preliminära avgiften skulle bli mera betydande eller annan särskild omständighet föreligger.

Är 1980 behandlade riksförsäkringsverket ca 56 000 jämkningsansökningar, varav flertalet gällde sänkning av debiterade preliminära avgifter. Det

Prop. 1982/83:60                                                                   23

helt övervägande antalet ansökningar om jämkning lämnas i början av utgiftsåret kort tid efter del att arbetsgivaren fått räkning på den preliminära avgiften.

Socialavgiftsutredningen

Riksförsäkringsverket har enligt utredningen inle tillräckliga möjligheter att kontrollera de uppgifter som en arbetsgivare lämnar i samband med en anmälan att verksamheten har ändrats eller kommer att ändras. Detta förhållande utnyttjas av en del arbetsgivare genom atl orikliga uppgifter lämnas som underlag för den preliminära avgiftsdebileringen. Resultatet blir att arbetsgivaren debiteras för låg preliminär avgift eller undgår att debiteras avgift. I den mån avgiftsundandragandet upptäcks visar det sig ofta att arbetsgivaren är på obestånd när krav på kvarstående eller tillkommande avgifter så småningom aktualiseras.

Utredningen hänvisar till att kvarstående avgifter under utgiflsåren 1975-1979 restfördes till ett sammanlagt belopp om 1 709 milj. kr. Av de reslförda avgifterna kan enligt utredningen uppskattningsvis tio procent hänföras till sådant avgiftsundandragande som nyss nämnts.

Del nu redovisade avgiftsundandragandet kan enligt utredningen i viss utsträckning upptäckas vid samkörningar för kontroll av de preliminära avgifterna. Ytterligare åtgärder behövs dock enligl utredningen, bl.a. för alt ingripandet skall kunna ske tillräckligt snabbt.

Utredningen föreslår att del preliminära avgiftsunderlaget kontrolleras för arbetsgivare som fått den preliminära avgiften jämkad och för. vilka den preliminära avgiften blivit bestämd genom särskild beräkning. Kontrollen skall utföras genom samkörningar av arbetsgivarregistret och källskatteregistret till den del det förstnämnda registret innehåller uppgifter om jämkat avgiftsunderlag eller underlag som fastställts genom särskild beräkning av, den preliminära avgiften. Samkörningarna skall utföras efter varje källskat-teuppbörd under utgiftsåret. De urvalsmetoder som skall lillämpas bör enligl utredningen bestämmas med hänsyn till bl.a. befintliga resurser. Enligl utredningen torde antalet arbetsgivare som berörs av detta samkörningsförfarande inte komma att överstiga 2 000.

Remissinstanserna

Riksskatteverket ifrågasätter om det är lämpligt att avsätta en del av de knappa resurserna för alt utveckla en särskild rutin enligt utredningens intentioner. Riksförsäkringsverket anser att förslaget bör få lägsta prioritet.

Prop. 1982/83:60                                                                    24

Överväganden

Jag anser i likhet med utredningen att behov finns att ingripa mot det påtalade avgiftsundandragandet. Som utredningen påpekat kan denna typ av avgiftsundandragande, om än inte lika tidigt, upptäckas vid de samkörningar som avses äga rum för kontroll av de preliminära avgifterna. Det kan ifrågasättas om en särskild kontroll av nedjämkade och särskilt beräknade avgifter behöver ske så ofta som efter varje källskatteuppbörd. Jag vill emellertid för egen del lämna frågan öppen om det särskilda kontrollförfarandet bör utnyttjas. De tillämpande myndigheterna får, efter en bedömning av tillgängliga resurser, ta ställning till om skäl finns att använda det särskilda kontrollförfarandet.

2.4.4 Kontroll av de slutliga avgifterna

Nuvarande ordning

Några samkörningar av arbetsgivarregistret och annat register för kontroll av de slutiiga avgifterna har hittills inte företagits.

Socialavgiftsutredningen

Enligt utredningens bedömning är det önskvärt att införa en metod varigenom de slutliga avgifterna stäms av mot ett underlag som gör del möjligl atl kontrollera dem. Med hänsyn till att myndigheternas personal inte torde räcka till för en utökad manuell kontroll - och någon egentlig ökning av granskningspersonalen inte lämpligen bör ske under tiden fram till dess ett nytt avgiftssystem skall börja tillämpas - anser utredningen att samkörningsförfarandet bör väljas.-

Utredningen redovisar två olika metoder som kan komma till användning. Den ena innebär att arbetsgivarregistret samkörs med källskatteregistret och den andra att arbetsgivarregistret samkörs med kontrolluppgiftsregistrel.

Utredningen anser att en samköming av arbetsgivarregistret med kontrolluppgiftsregistret är den bästa metoden eftersom den innebär en jämförelse av lönesummorna i arbetsgivaruppgifterna med lönesummorna i kontrolluppgifterna och alltså av två underlag som i princip skall överensstämma. En så fin avstämning får man inte genom en samköming med källskatteregistret. Med hänsyn härtill och då merkostnaderna för en samköming med kontrolluppgiftsregistret bedöms vara små i jämförelse med det förväntade resultatet anser utredningen att man bör välja en samköming av kontrolluppgiftsregistret och arbetsgivarregistret.

Utredningen föreslår sålunda att de slutliga avgifterna kontrolleras genom en samköming av arbetsgivarregistret och kontrolluppgiftsregistrel. Jämförelsen bör omfatta samtliga arbetsgivare som i kontrolluppgift redovisat löneutgifter, inklusive naturaförmåner, med mer än 500 kr. Kontrollen bör

Prop. 1982/83:60                                                                   25

ske andra året efter utgiftsåret vid den tidpunkt som är mest lämplig med hänsyn lill tillgänglig personal och maskintid.

Remissinstanserna

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att samkörningen bör ske redan under våren efter utgiftsårel. Även länsstyrelserna i Malmöhus och Västernorrlands län samt Föreningen Sveriges fögderitjänstemän anser atl samkörningen bör ske under första året efter ulgiftsåret.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län ifrågasätter behovet av denna samkör-ning.

Överväganden

Jag anser i likhet med utredningen och flertalet remissinstanser att de slutliga arbetsgivaravgifterna bör kontrolleras genom en samköming av arbetsgivarregistret och konlrolluppgiftsregistret. Vid bedömningen av lämplig tidpunkt för samkörningen får hänsyn las till bl. a. tillgängliga resurser i kontrollarbetet. De tillämpande myndigheterna får ta slällning lill den närmare utformningen av samkörningen.

Jag förordar således att de slutliga arbetsgivaravgifterna kontrolleras genom etl samkörningsförfarande i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag.

2.4.5 Samordning av kontrollåtgärderna Socialavgifisutredningen

Redan de samkörningar som företagits under åren 1980 och 1981 visar enligl utredningen att åtgärder som vidtas i anledning av samkörningar bör samordnas med debiteringsförfarandet i övrigt. Det har enligl utredningen förekommit all arbetsgivare vilkas preliminära avgifter höjts omedelbart därefter begärt jämkning och därigenom fått avgifterna sänkta. Detta har kunnat ske därför att riksförsäkringsverket enligt utredningen f.n. inte har uppgifter om vilka avgifter som har höjts lill följd av företagna samkörningar tillgängliga när ansökningar om jämkning prövas. En ökad användning av samkörningsförfarandet ställer därför enligt utredningen krav på en samordning och registrering av de olika kontrollåtgärderna.

Utredningen föreslår att de kontrollåtgärder som utredningen förordat i del föregående skall samordnas genom atl etl särskill register upprättas. Detta samordningsregister skall föras datamaskinellt. Under varje samkör-ning skall registret automatiskt tillföras uppgifter om de arbetsgivare som väljs ut för avgiftskontroll och av vilken anledning urvalet gjorts. Vidare skall riksförsäkringsverket efter varje avslutat kontrollärende markera resultatet

Prop. 1982/83:60                                                                    26

av kontrollen i samordningsregistret. Slutligen skall vid varje samköming också undersökas om de arbetsgivare som väljs ut redan finns upptagna i registret. Om så är fallet skall där lagrade uppgifter överföras till de arbetskort som framställs vid samkörningen.

Remissinstanserna

Riksförsäkringsverket upplyser all det redan i dagens läge finns elt enkelt register som syftar till att upptäcka om en arbetsgivare fastnar i kontrollen flera gånger. Om kontrollerna byggs ut på det sätt utredningen föreslagit måste enligt verket även detta register byggas ut för att förhindra alt arbetsgivare uppmanas att lämna uppgifter flera gånger under året. Om etl ADB-mässigt fört register över de olika kontroUaktionerna skall upprättas är enligt verket en resursfråga. Det är enligt verket tänkbart atl ett register kan framställas på en något lägre nivå än den utredningen föreslagit.

Datainspektionen påpekar att del av utredningen föreslagna samordningsregistret är att anse som ett personregister i datalagens mening och kräver en ansökan lill datainspektionen i vanlig ordning.

Överväganden

Jag anser i likhet med utredningen och riksförsäkringsverket att de åtgärder som kontrollerna aktualiserar bör samordnas. Ställning till frågan om ett särskilt samordningsregister på ADB-medium behöver inrättas eller om ett register av annat slag är att föredra bör tas av riksförsäkringsverket i samband med att riktlinjerna dras upp för den närmare utformningen av samkörningarna.

Jag förordar således atl de kontrollåtgärder som har föreslagits i det föregående samordnas i enlighet med vad jag här har anfört.

2.4.6 Erforderliga författningsändringar och andra åtgärder

Förslagel om förlängning av tiden för den preliminära debiteringen och införandel av ett sjunde uppbördstillfälle föranleder som jag tidigare angivit ändring i AVGL.

Förslagen i övrigt, som rör kontrollförfarandet, kräver inte några lagändringar. Jag har för avsikt att senare föreslå regeringen all fatta de beslut som erfordras för den utvidgade kontrollen.

Som statskontoret framhållit bör information lämnas i blanketter och broschyrer om att uppgifter kan lämnas från skatteregislren för kontroll av arbetsgivaravgifter.

Prop. 1982/83:60 27

2.5 Påföljder m.m.

Nuvarande ordning

I AVGL finns regler om avgiftstillägg och förseningsavgift.

Reglerna om avgiftstillägg är tillämpliga då en arbetsgivare lämnat oriktig uppgift i arbetsgivaruppgiften eller annat skriftligt meddelande som ligger till grund för beräkning av avgiftsunderlaget för den slutliga avgiften. De avser däremot inte fall då en arbetsgivare lämnar oriktig uppgift om sina löneutgifter i anmälan om nystartad eller utökad verksamhet och inle heller då en arbetsgivare underlåter atl anmäla nystartad eller utökad verksamhel.

Reglerna om förseningsavgift gäller endast det fallet atl en arbetsgivare underlåter atl inom föreskriven tid avlämna arbetsgivaruppgift. De tillämpas inte då arbetsgivare underlåter att inom föreskriven tid anmäla nystartad eller utökad verksamhet.

För de nu angivna fallen finns inte heller någon straffrätlslig påföljd i AVGL.

En straffrättslig påföljd enligt AVGL föreskrivs endasi i fråga om skyldighet att vid arbetsgivaruppgift foga ett exemplar av uppgift som avses i 3 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, dvs. en kontrolluppgift för beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Enligt 34 § kan arbetsgivare vid uppsåtiig eller grov oaklsam Underlätelse dömas till böter. I ringa fall skall dock arbetsgivaren inte dömas till ansvar.

Skattebrottslagen (1971:69) gäller enligt 1 § även i fråga om arbetsgivaravgifter enligt lagen om socialavgifter. De centrala brotten i skaltebroltslagen är skattebedrägeri och vårdslös skalleuppgift.

Skattebrottslagen har tillämpning pä avgiftsområdet i fråga om en arbetsgivares skyldighet enligt 5 § AVGL att lämna uppgift (arbetsgivaruppgift) lill ledning för beräkning av avgiftsunderlaget. Om arbetsgivaren underlåter att fullgöra sin skyldighet i detta hänseende, kan han dömas för skattebedrägeri eller vårdslös skatteuppgift.

Skattebrott begångna av arbetsgivare inom avgiftssystemet anmäls sällan till åtal. När det sker, är del huvudsakligen fråga om brott som upptäcks vid s. k. integrerade revisioner som omfaltar flera slags skatter och avgifter och som utförs av personal vid länsstyrelsen eller den lokala skaltemyndigheten. Den anmälan som då görs omfaltar även brott begångna av arbetsgivaren inom inkomslskattesyslemel och mervärdeskattesystemel. Skattebrott som begåtts endast inom avgiftssystemet anmäls till ålal av riksförsäkringsverket. Det finns dock inte någon i författning föreskriven skyldighet för verket alt anmäla skattebrott till ålal.

Prop. 1982/83:60                                                                    28

Socialavgiftsutredningen

Utredningen konstaterar att arbetsgivarnas skyldigheter inom avgiftssystemet endast delvis är förenade med påföljder. Bl.a. finns ingen administrativ påföljd vid underlåten anmälan av nystartad verksamhet eller av utvidgad verksamhet. Inle heller är någon sådan påföljd förenad med alt någon lämnar oriktiga uppgifter i en preliminär arbetsgivaruppgift som riksförsäkringsverket infordrar eller i en ansökan om jämkning av preliminär avgift som arbetsgivaren självmant ger in. I vilken mån skaltebrottslagen är tillämplig i dessa fall synes tveksamt. I vart fall torde lagen enligt utredningen hittills knappast ha tillämpats i sådana fall.

Angivna förhållanden har enligt utredningen utnyttjats av vissa arbetsgivare. Vid en samköming av källskatteregislret och arbetsgivarregistret år 1981 upptäcktes ca 7 500 arbetsgivare som underlåtit anmälan till riksförsäkringsverket. Detta antal bör jämföras med del genomsniltiiga antalet nyregistrerade arbetsgivare under senare år som är ca 40 000. Resultatet innebär att ca 15 % av de arbetsgivare som är skyldiga atl anmäla ny verksamhet underlåter del.

Utredningen diskuterar två slags påföljdssystem som f.n. finns på det fiskala området. Det ena mnefattar adminislrativa avgifter som är avsedda att tillämpas i fall där förseelsen inte kan anses vara alltför allvarlig men som i stället skall träffa flertalet som gör sig skyldiga till förseelsen. Exempel härpå är skattetilläggen enligt taxeringslagen (1956:623) m.fl. författningar. Skattetilläggen infördes med verkan fr.o.m. år 1971. Avgiftstilläggen enligl AVGL, vilka infördes år 1972 för vissa fall av oriktig uppgift från arbetsgivare, är av liknande art. Dessa påföljder handhas av skatte- och avgiftsmyndighelerna och förvaltningsdomstolarna. Det andra slaget av påföljder hänförs till straffrätten och är avsett för ett mindre antal fall av mera allvarlig art (straffrättsligapåföljder). Hit räknas främst påföljder enligt skaltebrottslagen och de kompletterande straffbestämmelser som finns i vissa skatte- och avgiflsförfattningar. Dessa påföljder förutsätter åtal och lagföring vid allmän domstol.

Utredningen framhåller atl införandel av adminislrativa avgifter pä olika områden erfarenhetsmässigt medfört en påtaglig förbättring i fråga om fullgörandet av de skyldigheter som påföljderna anknyter till. Utredningen har den principiella uppfattningen atl avgiftspåföljder av administrativ natur bör komma lill ökad användning inom systemet för socialavgifter. Med hänsyn bl.a. till att frågan kommer att tas upp i ett större sammanhang av skatletilläggsutredningen (Fi 1975:06) avstår dock socialavgifisutredningen från att nu lägga fram ett eget förslag.

I fråga om de straffrättsliga påföljderna framhåller utredningen all en utvidgad tillämpning av skaltebrottslagen inom systemet för arbetsgivaravgifter förutsälter ingående överväganden. Dessa bör lämpligen göras i samband med den översyn av straffbestämmelserna på de olika uppbördsområdena som f.n. görs inom brottsförebyggande rådet. Utredningen tar nu

Prop.  1982/83:60                                                                   29

upp endasi frågan om behovet av en straffrätlslig bestämmelse i AVGL. Enligt utredningen behövs en sådan straffbestämmelse för all ge eftertryck åt arbetsgivarens skyldighet att anmäla nystartad eller utvidgad verksamhet.

Utredningen föreslår all i AVGL införs en bestämmelse om bötesstraff för arbetsgivare som uppsåtligen eller av grov oaklsamhet till myndighet lämnar oriktig uppgift om förhållande, som har betydelse för hans skyldighet att erlägga arbetsgivaravgift eller preliminär avgift eller underlåter alt lämna föreskriven uppgift av sådant slag. Bestämmelsen bör enligt utredningen tas in i en ny 34 a § i AVGL.

Utredningen föreslår vidare att ordningen för anmälan till åtal regleras efter mönster av vad som redan tillämpas inom beskattningsområdet. Enligt utredningen bör riksförsäkringsverket åläggas skyldighet atl anmäla sådana förfaranden inom avgiftssystemet som kan misslänkas böra föranleda straffpåföljd. Det bör vidare åligga den lokala skattemyndigheten och sjömansskallekonloret alt lämna upplysningar som kan ha betydelse för anmälningsskyldigheten. Föreskrifter i dessa hänseenden kan enligt utredningen ges av regeringen i administrativ ordning. Den nu föreslagna anmälningsskyldigheten avses inle påverka den möjlighel lill anmälan som f.n. finns för skattechef.

Remissinstanserna

Flertalet remissinslanser tillstyrker utredningens förslag. Landsorganisationen i Sverige (LO) delar utredningens uppfattning all administrativa avgifter medför en påtaglig förbättring i frågan om fullgörande av de skyldigheter avgifterna anknyter till. LO anser, lill skillnad från utredningen, att administrativa avgifter omgående bör komma till ökad användning. Utöver den av utredningen föreslagna kriminaliseringen av vissa förfaranden anser LO att utebliven betalning av arbetsgivaravgift skall kriminaliseras i likhet med vad som gäller för innehållen källskatt enligt uppbördslagen.

Riksförsäkringsverket avstyrker utredningens förslag i denna del. Enligl verkel skulle elt genomförande av förslaget ställa så stora krav på avgiflsbyråns personal i fråga om att bedöma om rekvisilen uppsåt och grov oaktsamhet är uppfyllda att en relativt kostsam utbildningsinsats skulle bli erforderlig.

LRF anser alt man inte bör föregripa det pågående utredningsarbetet om administrativa och straffrättsliga påföljder genom atl införa en särbestämmelse om bötesstraff i AVGL. Vidare ifrågasätter LRF om bestämmelsen kan få sådan praktisk betydelse att del finns skäl alt för någol enstaka år lagstifta i frågan. Kooperativa förbundet ifrågasätter det lämpliga i alt föregripa den översyn som sker inom det brottsförebyggande rådet.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser alt del bör ankomma på länsstyrelsernas uppbördsenheter alt anmäla sådana förfaranden inom avgiftssystemet som kan misstänkas föranleda straffpåföljd.

Prop. 1982/83:60                                                                    30

Överväganden

Jag delar utredningens principiella uppfattning atl administrativa avgifter bör komma till ökad användning inom systemet för socialavgifter. En sådan ordning Ugger helt inom ramen för de principer som riksdagen nyUgen har slagit fast när del gäller användningen av sanktionsavgifter (se prop. 1981/82:142, JuU 53). Elt införande av nya administrativa avgifter kräver, med hänsyn lill det stora antalet avgiftspåföringar som kan bU aktuella, förberedelselid hos myndigheterna för utbildning samt för utarbetande av arbetsrutiner och blanketter. Som framgått av den tidigare redogörelsen behandlar skatletilläggsutredningen frågan om administrativa avgifter inom hela skatte- och avgiftsområdet. Utredningen beräknas inom kort slutföra sitt arbete. Mol bakgrund härav bör förslag inte nu läggas om en särreglering inom avgiftsområdet.

Jag delar den uppfattning som förts fram av LO att det bör införas straffrättsliga påföljder för utebliven betalning av arbetsgivaravgifter. Frågan om en sådan lagstiftning övervägs emeUertid även den i annan ordning.

Det förslag till straffbestämmelse som utredningen har lagl fram syftar till att ge eftertryck åt arbetsgivarnas skyldigheter att anmäla nystartad eller mönster av vad som nu gäller enligl 79 § uppbördslagen. En bestämmelse av denna innebörd torde komma att behövas även i ett nytt avgiftssystem. Jag anser i likhet med utredningen alt det finns ett behov av päföljdsbestämmelsen även för liden till dess det nya avgiftssystemet kan börja tillämpas.

I fråga om åtalsanmälan anser jag att riksförsäkringsverket, som har huvudansvaret för debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter, även bör ha skyldighet alt anmäla sådana förfaranden som kan misstänkas föranleda straffpåföljd. Ordningen för åtalsanmälan bör regleras i enlighet med utredningens förslag. Föreskrifter i dessa hänseenden kan ges av regeringen i administrativ ordning. Som utredningen framhållit bör den föreslagna anmälningsskyldigheten inte påverka den möjlighet till anmälan som f.n. finns för skattechef.

2.6 Intäkter och kostnader m.m.

Socialavgifisutredningen

Utredningen har angett beräknade effekter i fråga om kostnader och intäkter av de åtgärder utredningen föreslagit. Utredningen framhåller att en del av beräkningarna - särskill i fråga om intäkterna - måste bygga på uppskattningar och därför rymmer en betydande osäkerhet. Beräkningarna grundas på att de föreslagna åtgärderna genomförs fr .o .m'. den 1 januari 1983 och att ett helt nytt system börjar tillämpas den 1 januari 1985.

Utredningen har beräknat höjningen av de preliminära avgifterna under

Prop. 1982/83:60                                                                    31

utgiftsårel till sammanlagt ca 1 800 milj. kr. Därigenom beräknar utredningen alt det allmänna tillförs en årlig räntevinst med ca 180 milj. kr. genom tidigarelagda inbetalningar. Dessutom beräknas intäkterna av höjda slutliga arbetsgivaravgifter uppgå till ca 80 milj kr. årligen.

I en sammanfattande kostnads- och intäktskalkyl uppskattas de av utredningen föreslagna åtgärderna tillföra det allmänna ett nettotillskott för åren 1983-1985 på totalt ca 565 milj. kr. genom ökade slutliga avgifter och genom räntevinster till följd av tidigarelagda inbetalningar. I fråga om de intäkter och kostnader som utredningen beräknat för de olika åtgärderna hänvisas till betänkandet (Ds S 1982:3);

Remissinstanserna

Några remissinstanser, bl.a. riksrevisionsverket, anser atl kostnaderna för de lokala skattemyndigheternas handläggning av de föreslagna kontrollerna borde ha beaktats. Statskontoret framhåller atl utredningens kalkyler bör följas upp och eventuella avvikelser redovisas och analyseras. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) anför all det finns anledning alt se över såväl utredningens kalkyler över de beräknade intäkterna som de resurser som erfordras för att utredningens förslag skall kunna genomföras.

Riksförsäkringsverket anser det vara ett oeftergivligt krav för ett genomförande av utredningens förslag alt riksskatteverket får möjlighet ätt modifiera nuvarande ADB-system och utarbeta nya system. Riksförsäkringsverket anser för verkets egen del att förslagen kan genomföras endast under förutsättning att verkets avgiftsbyrå kan disponera erforderliga personalresurser.

Riksskatteverket bedömer för verkels egen del resursbehovet för alt genomföra de åtgärder som verket tillstyrkt till två manår för systemering och programmering. För detta arbete måste enligl verket erhållas särskilda medel.

Flera andra remissinstanser har berört resursfrågor för de tillämpande myndigheterna.

Överväganden

Jag anser för egen del atl de beräkningar som utredningen gjort över kostnader och intäkter i huvudsak kan ligga till grund för en bedömning av de föreslagna åtgärdernas effekter. Som utredningen framhåller rymmer beräkningarna en betydande osäkerhet till följd av att dessa, särskill i fråga om intäkterna, måste bygga på uppskattningar. De ändringar i förhållande till utredningens förslag som jag har förordat i det föregående påverkar självfallet kostnader och intäkter som direkt hänför sig till berörda delar av förslaget men torde inte i någon slörre utsträckning påverka totalulfallet.

Prop. 1982/83:60                                                                    32

Frågan om resursbehovet för de tillämpande myndigheterna får bedömas i anslutning lill pågående budgetprövning: Jag anser ätt lagändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1983.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom socialdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.

Denna lag är av den karaktär att den faller inom området för lagrådets granskning enligt 2 kap. 1 § regeringsformen. De föreslagna ändringarna rör emellertid mindre ingripande åtgärder som är avsedda atl lillämpas i avvaktan på att ell helt nytt syslem för debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter kan införas. Den nuvarande lagen har inte granskats av lagrådet. Med hänsyn härtill anser jag att lagrådets hörande kan underlåtas i detta ärende.

4 Specialmotivering

AVGL präglas av elt ålderdomligt språk. En språklig översyn av lagen bör lämpligen göras i samband med införandel av ett helt nytt system för debiteringen och uppbörden. Den nuvarande lagtexten har nu reviderats språkligt endasi på de punkter där materiella ändringar har föranlett det.

19 §

I denna paragraf finns bestämmelser om debitering av den preliminära avgiften. Den skall debiteras i en gemensam post och fördelas på sex uppbördstillfällen. Om det sker debitering under utgiftsåret, skall avgiften fördelas på de uppbördslillfällen som infaller under återstoden av året. Det sista uppbördstillfället under utgiftsårel är december månad med senasie betalningsdag den 18. Den preliminära avgiften måste enligt nuvarande ordning i praktiken ha debiterats senast i november utgiftsåret, eftersom arbetsgivaren bör få räkningen på avgiften viss tid före senaste betalningsdag.

Som framgår av den allmänna motiveringen föreslås att liden för preliminär debitering förlängs lill den 15 januari året efter utgiftsåret och att ett sjunde uppbördstillfälle inrättas. Av praktiska skäl sammanfaller del sjunde uppbördslillfällel med del första uppbördslillfällel för ulgiftsåret närmast efter del år som avgiften avser. Det nya uppbördslillfällel är avsett atl användas endast om debitering sker efter november månads utgång utgiftsårel.

Prop. 1982/83:60                                                                    33

Att liden för den preliminära debiteringen förlängs till den 15 januari året efter utgiftsårel får även ses mot bakgrund av ändringarna i 21 och 23 §§. En anmälan om nystartad eller utvidgad verksamhet kan i vissa fall komma alt inges kort före utgiftsårets utgång. I sådana fall behöver riksförsäkringsverket ha viss lid för att hinna debitera nya eller höjda avgifter.

Utredningen har prövat i vilken mån etl sjunde uppbördstillfälle bör påverka bestämmelsen i 24 a § AVGL om beräkning av ränta på överskjutande avgift. I tredje stycket nämnda paragraf föreskrivs att sådan ränla skall beräknas för en lid av fjorton månader. På inte debiterad preliminär avgift som betalats efter den 18 december under utgiftsåret utgår dock ränta för en beräknad lid av åtta månader. Utredningen har gjort den bedömningen alt 24 a § AVGL inle behöver ändras.

Kammarrätten i Stockholm anser alt 24 a § AVGL bör ändras så all ränta utgår för en lid av åtta månader på preliminär avgift som efter debitering har erlagts vid det sjunde uppbördstillfället.

För egen del vill jag erinra om att riksförsäkringsverket måste göra en särskild utredning innan verket debiterar preliminär avgift till del sjunde uppbördstillfället. Den beräkning av avgiften som då gjorts torde vara så tillförUtiig atl det inle finns något alt invända mot alt- i de fall överskjutande avgift undantagsvis uppkommer - tillgodoräkna arbetsgivaren ränta för en tid av fjorton månader. Jag anser därför i likhet med utredningen att det inte behövs någon ändring av 24 a § AVGL.

21 §

Ändringen i andra stycket föranleds av att en höjning av den preliminära avgiften skall kunna ske lill den 15 januari året efter utgiftsåret.

23 §

Första stycket behandlar en nybliven arbetsgivares uppgiflsskyldighet. Som framgår av den allmänna motiveringen bör klara och entydiga bestämmelser införas om en sådan skyldighet. Det föreslås sålunda att en oregistrerad arbetsgivare skall lämna uppgifter lill riksförsäkringsverket om sina beräknade löneutgifter då hans löneutgifter räknat från årels början, sammanlagt har uppgått till minst 5 000 kr.

Det nya andra stycket behandlar uppgiftsskyldighelen för utvidgad verksamhet. Bestämmelsen har konstruerats så all anmälningsskyldighet inträder när de fakliska löneutgifterna med mer än 50 000 kr. överskrider avgiftsunderlaget enligt den preliminära debiteringen. I praktiken är ett andelstal inbyggt i denna regel, eftersom uppgiftsskyldigheten inte omfattar de lönesummor som utbetalats i december månad utgiftsårel.

Uppgiftsskyldigheten enligt första eller andra stycket skall fullgöras senast vid utgången av månaden efter den då gränsbeloppet passerats.

3 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 60

Prop. 1982/83:60                                                     34

I det nya tredje stycket ges föreskrifter om sättet för fullgörandet av denna skyldighet.

34 a §

Som framgår av den allmänna motiveringen föreslås en ny påföljdsbestämmelse bli införd i AVGL. Bestämmelsen är avsedd att sanktionera arbetsgivarens skyldighet att anmäla nystartad eller utvidgad verksamhet. Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att fullgöra sin skyldighet i dessa hänseenden kan enligt den föreslagna bestämmelsen dömas till böter. Bestämmelsen blir dock inte aktuell om gärningen är belagd med straff i skaltebrottslagen. I ringa fall skall inle dömas till ansvar.

Bestämmelsen har i avbidan på socialavgiftsutredningens slutiiga förslag utformats efter mönster av vad som nu gäller enligt 79 § uppbördslagen.

Av 2 kap. 10 § regeringsformen följer att bestämmelsen kan tillämpas endasi i fråga om gärningar som har begåtts efter ikraftträdandet.

5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att antaga förslaget till lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga del förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1982/83:60 35

Bilaga 1

Socialavgiftsutredningens redogörelse för gällande bestämmelser i socialavgiftssystemet (Ds S 1982:3)

3 Nuvarande ordning i huvuddrag 3.1 Socialavgiftssystemet 3.1.1 Inledning

Den allmänna försäkringen m. m. finansieras genom avgifter från arbetsgivare (arbetsgivaravgifter) och avgifter från dem som är försäkrade enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning (egenavgifter). Även staten och kommunerna bidrar till finansieringen. Bestämmelser om arbetsgivaravgifter och egenavgifter finns främst i lagen (1981:691) om socialavgifter. Arbetsgivaravgifterna debileras och uppbärs enligl lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, AVGL. Avgifterna beräknas och debiteras av riksförsäkringsverket, RFV. Egenavgifterna debiteras och uppbärs som skatt enligt bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) UBL. Lokal skattemyndighet debilerar avgift i samband med debiteringen av preliminär B-skatt. Även den slutliga debiteringen ombesörjs av lokal skattemyndighet.

De arbetsgivaravgifter som slaten skall betala beräknas och redovisas enligt föreskrifterna i kungörelsen (1969:412) om uppbörd av vissa arbetsgivaravgifter från staten.

De avgifter och procentsatser som gäller för år 1982 framgår av följande uppställning.

Avgiftsslag                                               Arbets-          Egenav-

givar-            gift

avgift

10,50	10,50
8,45	8,45
9,40	9,40
0,50	0,50
2,20	2,20
0,60	0,60
0,80	-
0,155	-
0,25	-
0,20	-
0,80	-

Sjukförsäkringsavgift

Folkpensionsavgift

Tilläggspensionsavgift

Delpensionsavgift

Barnomsorgsavgift

Arbetsskadeavgift'

Arbetsmarknadsavgift

Arbetarskyddsavgift

Vuxenutbildningsavgift

Lönegarantiavgift

Sjömanspensionsavgift

' Staten betalar inte arbetsskadeavgift.

 Eriäggs endast för sjömansskattepliktig personal.

Prop. 1982/83:60 36

3.1.2 Arbetsgivaravgifter

3.1.2.1 Debitering och uppbörd Allmänt

Förfarandet vid debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter är likartat det som gäller för debitering och uppbörd av preliminär B-skatt. Sålunda förekommer debitering av preliminär avgift, av slutlig avgift och av tillkommande avgift. Förfarandet bygger på att preliminär avgift utgår under det kalenderår, under vilket lön utbetalas, och att slutlig avgift fastställs på grundval av en redovisning som arbetsgivaren lämnar efter årets utgång (arbetsgivaruppgift, AU).

Förfarandet sträcker sig över tre år, utgiftsåret, debiteringsåret och regleringsåret. Utgiftsåret är det år för vilket avgiftsunderlag skall bestämmas och preliminär avgift erläggas. Debiteringsåret är året näst efter utgiftsåret. Under detta år fastställs slutlig avgift. Regleringsåret är andra året efter utgiftsårel.

år 1 - utgiftsåret       år 2 - debiteringsåret       år 3 - regleringsåret

18/2         18/6     18/10                                                   18/2

25/1      18/4      18/8     18/12    31/1      30/4            15/1      18/4

\        \        \        \        \     \        \               I        \ \ \        \        \        \

prel    6 st uppbördsterminer      AU       fyllnads-        slutl       kvarst

deb                                                        inbetalning    deb        avg

återbet av överskjutande avg

Arbetsgivares anmälningsskyldighet, preliminär avgift

Arbetsgivare är skyldig att snarast anmäla till RFV om löneutgifterna överstiger, eller kan beräknas komma att överstiga 5 000 kr. Samma anmälningsskyldighet gäller för arbetsgivare med pågående verksamhet som utvidgas.

Arbetsgivare betalar under utgiftsåret preliminär avgift i avräkning på slutlig avgift. Avgiften beräknas och debiteras av RFV.

Den preliminära avgiften kan beräknas antingen enligt en schablonmelod eller enligt särskild beräkning.

Schablonberäkningen förutsätter att arbetsgivaren har debiterats slutlig avgift under året före det år preliminär avgift skall betalas. Den preliminära avgiften beräknas i så fall med ledning av den arbetsgivaruppgift som ligger till grund för debiteringen av den slutliga avgiften. Denna uppgift avser ulgiftsåret två år tillbaka i tiden. Vid bestämmandet av den preliminära avgiften skall hänsyn tas till ändringar i de procentsatser för avgifternas beräkning som kan ha ägt rum och andra ändringar av betydelse. Hänsyn skall också tas till mera betydande ändringar av avgiftsunderlaget som kan

Prop. 1982/83:60                                                                    37

antas komma atl ske till följd av den allmänna löneutvecklingen. Regeringen beslutar årligen i detta hänseende.

Har slutlig avgift inte påförts arbetsgivaren året före del år då den preliminära avgiften skall betalas skall särskild beräkning av den preliminära avgiften göras. I dessa fall skall avgiften beräknas lill belopp som så nära som möjligt kan komma att motsvara den slutiiga avgiften.

Särskild beräkning av preliminär avgift skall också göras om det kan antas atl den slutliga avgiften för utgiftsårel kommer att avvika från den slutiiga avgift som fastställts året före med minsten femtedel av denna avgift. Särskild beräkning kan även ske om skillnaden mellan annars utgående preliminär avgift och påräknelig slutlig avgift skulle bli mer betydande eller annan särskild omständighet föreligger.

RFV får anmana en arbetsgivare att lämna uppgifter för beräkning av den preliminära avgiften. Lämnas inte begärda uppgifter, får den preliminära avgiften uppskattas efter vad som finnes skäligt med hänsyn till föreliggande omständigheter såsom verksamhetens art och omfattning.

Debiterad preliminär avgift kan jämkas till lägre eller högre belopp om den därigenom kan komma att bättre motsvara den beräknade slutliga avgiften. Som regel får jämkning dock inte ske om inle skillnaden mellan den preliminära och den slutliga avgiften utgör minst en femtedel av den preliminära avgiftens belopp. Jämkning kan dock göras även i andra fall om ändringen av den preliminära avgiften skulle bli mera betydande eller annan särskild omständighet föreligger.

RFV debiterar arbetsgivaren den preliminära avgiften i en gemensam post. Avgiften skall betalas in med lika belopp senast den 18 i envar av årets månader med jämnt ordningsnummer som infaller efter debileringen och fram till årets slut. Fyllnadsinbetalning av preliminär avgift får ske intill den 30 april året efter ulgiftsåret.

Arbetsgivaruppgift och fastställande av avgiftsunderlag

Arbetsgivare, som under ett år utgett lön till någon hos honom anställd arbetstagare med minst 500 kr. skall, före utgången av januari månad året därpå, utan anmaning lämna arbetsgivaruppgift. Uppgiften skall avlämnas i två exemplar till den lokala skattemyndigheten.

Arbetsgivaruppgift skall dessutom lämnas av var och en som under utgiftsåret utgett ersättning om minst 500 kr., dels för arbete som någon -icke rörelseidkare - utfört ulan alt vara anställd (uppdragstagare) dels för arbete som någon som bedriver yrkesmässig förvärvsverksamhet (rörelseidkare) utfört och överenskommelse träffats mellan parterna om att ersättningen skall likställas med anställningsinkomst s. k. likställighetsavtal.

Arbetsgivaruppgift lämnas enligt två alternativ, ett för arbetsgivare med högsl tio anställda och etl för arbetsgivare med mer än tio anställda.

Har arbetsgivaruppgift inte avlämnats eller kan, på grund av brister i sådan

Prop. 1982/83:60                                                                    38

uppgift, avgiftsunderlag inte tillföriitligen beräknas, uppskattas avgiftsunderlaget av RFV efter vad med hänsyn till föreliggande omständigheter såsom verksamhetens art och omfattning finnes skäligt.

Har i arbetsgivaruppgift lämnats oriktigt meddelande och har detta föranlett att avgiftsunderlag inte blivit bestämt eller blivit bestämt till för lågt belopp, bestämmer RFV det avgiftsunderlag som undandragils. Detta sker emellertid inte om vad som undandragits är att anse som ringa.

Beräkning av avgiftsunderlag

Arbetsgivaravgift beräknas på summan av kontantlöner och naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil som arbetsgivare utgett under året till anställda. Delsamma gäller ersättning till uppdragstagare för vilka inkomsten inte utgör inkomst av rörelse eller jordbruk eller om parterna överenskommit att ersättningen skall anses som anställningsinkomst.

Det belopp (avgiftsunderlag) på vilket arbetsgivaravgifter skall beräknas överensstämmer inte helt med arbetsgivarens totala lönekostnader. Vid bestämmande av avgiftsunderlag skall sålunda bortses från ersätlning till en anställd som under året inle uppgått till 500 kr. Vidare skall bortses från ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fylll 65 år och från ersätlning till arbetstagare vid sjukdom eller föräldraledighet i de fall arbetsgivaren betalar sjuklön och erhåller motsvarande belopp från försäkringskassan, s. k. arbelsgivarinträde. I avgiftsunderlaget skall inte heller ingå ersätlning som motsvarar kostnader i arbetet som arbetstagaren haft att täcka med ersättningen, s. k. kostnadsavdrag.

Slutlig avgift

Sedan RFV under senare delen av debileringsårel bestämt avgiftsunderlag beräknas den arbetsgivaravgift som skall debiteras arbetsgivaren i form av slutlig avgift. RFV ansvarar för beräkningen och debiteringen som utförs maskinellt. Räkning på slutlig avgift sänds ul till arbetsgivaren senast den 15 januari andra året efter utgiftsårel.

Slutlig avgift debiteras på särskild räkning. Från den slutliga avgiften dras det belopp som arbetsgivaren debiterats som preliminär avgift och fyllnads-inbetalda belopp. Vad som återstår att betala utgör kvarstående avgift. Skulle den preliminära avgiften översliga den slutliga avgiften betalas överskottet tillbaka till arbetsgivaren.

Kvarstående, överskjutande och tillkommande avgift

Avgiftsbelopp som återstår alt betala sedan preliminär avgift avräknats från slutlig avgift (kvarstående avgift) skall betalas med lika belopp senast den 18 i vardera av månaderna februari och april under andra året efter

Prop. 1982/83:60                                                                    39

utgiftsårel. Kvarstående avgift om högst 500 kr., skall dock betalas i februari. Kvarstående avgift under 25 kr. påförs inte.

På kvarstående avgift skall arbetsgivaren betala särskild avgift. Den särskilda avgiften beräknas efter varierande procentsats beroende på den kvarstående avgiftens storlek. Särskild avgift under 100 kr. påförs inte. Den särskilda avgiften framgår av följande tabell.

Kvarstående          0-999        1 000-5 099    5 100-30 099  30 100-

avgift

Särskild                  O %           10 %         12 %         15 %

avgift

Överstiger erlagd preliminär avgift den slutiiga avgiften skall RFV ombesörja återbetalning av den överskjutande avgiften jämte ränta.

Höjning av debitering sedan den årliga debiteringen avslutats medför att tillkommande avgift skall beräknas. På tiUkommande avgift skall arbetsgivare erlägga respilränia.

Anstånd med betalning av påfört avgiftsbelopp kan i vissa fall medges av RFV. '

,3.1.2.2 Påföljder

Bestämmelser om påföljder för arbetsgivare som inte fullgör sina skyldigheter i fråga om arbetsgivaruppgift finns i skaltebrottslagen (1971:69) och i AVGL.

Enligl skattebrottslagen kan den som till ledning för RVF:s beslut i fråga om avgift uppsåtligen avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder alt avgift påförs med för lågt belopp eller tillgodoräknas med för högt belopp dömas till fängelse. Samma påföljd kan ådömas den som med avsikt atl avgift skall påföras med för lågt belopp, underlåter att lämna arbetsgivaruppgift och därigenom föranleder att ett för lågt belopp påförs honom eller den han företräder. Den som lill ledning för avgiftsbeslut av grov oaktsamhel avger handling med oriklig uppgift och därigenom föranleder fara för att avgift påförs med för lågt belopp eUer tillgodoräknas med för högt belopp kan om gärningen rör betydande belopp dömas lill böter eller fängelse.

Enligl AVGL skall en arbetsgivare, som i arbetsgivaruppgift eller annat skriftligt meddelande till ledning för beräkning av avgiftsunderlag lämnat uppgift som befinnes oriktig, påföras avgiftstillägg med 20 procent av den arbetsgivaravgift, som inte skulle ha påförts om den oriktiga uppgiften godtagits. Avgiftstillägg skall också påföras, då man genom uppskattning frångår en arbetsgivaruppgift. Della gäller även för det fall avgiftsunderlag helt bestäms genom uppskattning. Beslut om sådant avgiftstillägg skall

Prop. 1982/83:60                                                                   40

undanröjas av myndigheten, om arbetsgivaruppgift lämnas senast inom tre veckor från den dag arbetsgivaren tagit del av beslutet.

Avgiftstillägg påförs inle om arbetsgivare frivilligt rättar oriktig uppgift och inte heller om avvikelse innebär rättelse av uppenbar felräkning eller misskrivning.

Arbetsgivare, som är skyldig atl utan anmaning lämna arbetsgivaruppgift men som inte lämnar uppgiften inom föreskriven tid, påförs förseningsavgift med fem procent av den fastställda slutliga eller tillkommande avgiften. Högsta förseningsavgift är 300 kr. Om arbetsgivaren har anrnanats att lämna uppgift och inte efterkommit anmaningen, utgår dubbel förseningsavgift med lägst 100 och högsl 600 kr.

Avgiftstillägg och förseningsavgift kan efterges om felaktigheten eller underlåtenheten kan anses ursäktlig på grund av arbetsgivarens ålder, sjukdom, bristande erfarenhel eller därmed jämförbart förhållande. Detsamma kan gälla om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig på grund av den orikliga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet. Eftergift kan också medges om det belopp som kunde ha undanhållits är alt anse som ringa.

Avgift som inte betalas inom föreskriven tid skall av RFV anmälas för indrivning. På ej inbetalt belopp skall beräknas restavgift med fyra öre per krona. I fråga om restavgift, indrivning och redovisning av restförd avgift, avkortning och avskrivning av avgift saml upprättande av balanslängd gäller bestämmelser i UBL och föreskrifter till denna lag.

Om särskilda skäl föreligger kan arbetsgivare efter ansökan hos RFV bli befriad från restavgift eller få den nedsatt.

3.1.2.3 Rättelse och besvär.

Enligt AVGL har en arbetsgivare, som påförts arbetsgivaravgift obehörigen, möjUghel att söka rättelse hos RFV. Ansökan härom skall ske inom ett år efter det arbetsgivaren erhållit vederbörlig räkning.

Över andra beslut av RFV kan i regel besvär anföras hos kammarrätten i Stockholm med regeringsrätten som slutinstans.

3.1.3 Egenavgifter

Den som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning (egenföretagare) betalar egenavgifter för finansiering av socialförsäkringarna. Egenavgifterna utgörs av sjukförsäkringsavgift, folkpensionsavgift, tilläggspensionsavgift, delpensionsavgifi, barnomsorgsavgift saml arbelsskadeavgifl.

Egenavgifterna debiteras och uppbärs på samma säll som skatt enligt UBL. Det innebär att avgifterna beräknas preliminärt av lokal skattemyndighet för att ingå i den preliminära debiteringen av B-skatt. Den slutliga

Prop. 1982/83:60                                                                   41

avräkningen sker även genom skaltemyndighetens försorg samtidigt med den slutliga skatten.

3.2 Källskattesystemet

3.2.1   Inledning

För de direkta skatterna gäller ett system med källskatt. Löntagare betalar A-skatt och övriga skallskyldiga B-skatl. A-skatt beräknas och dras av från inkomsterna redan då dessa förvärvas. Källskatten är preliminär och betalas i avräkning på den slutliga skatten som bestäms på grundval av taxering. Reglema om källbeskattningen har utformats i syfte all den preliminära skallen så långt möjligl skall överensstämma med den slutliga skatten.

Systemet med källskatteuppbörd omfattar stallig inkomslskall och förmögenhetsskatt, kommunal inkomstskall, egenavgifler enligl lagen om socialavgifter samt därutöver ett antal särskilda skatter och avgifter.

Uppbörden av direkt skatt regleras i UBL och uppbördskungörelsen (1967:626) UK. Vissa kompletterande bestämmelser finns i skilda författningar.

Systemet för debitering och uppbörd av direkt skatt bygger liksom socialavgiftssystemet på tidsperioder om tre år. Under det första året, inkomståret, uppbärs inkomst och betalas preliminär skall, i regel genom att arbetsgivaren gör skatteavdrag. Under det andra året, taxeringsåret, fastställs skatteunderlaget efter en granskning av de skattskyldigas självdeklarationer varefter den slutliga skatten beräknas. Under det sista året betalas kvarstående skatt.

3.2.2   Preliminär A-skatt

Preliminär A-skatt betalas enligt huvudregeln för sådan inkomst av tjänst som helt eller delvis utgår i pengar och som hänför sig till den skattskyldiges huvudsakliga arbetsanställning eller annars utgör hans huvudsakliga inkomst av tjänst. Preliminär A-skatt utgår i flertalet fall enligt skattetabell. Då särskilda skäl finns får lokal skaltemyndighet föreskriva all preliminär A-skatt skall utgå även för annan inkomst.

Preliminär A-skalt enligt skattetabell utgår vid varje tillfälle då inkomst uppbärs med det belopp som i vederbörlig tabell i tillämplig kolumn anges för det inkomstbelopp och den tidsperiod som det är fråga om.

Sedan skattsedel på preliminär A-skalt har utfärdals får genom jämkning föreskrivas ändrade grunder för uttagande av den preliminära skatten om bättre överensstämmelse mellan den preliminära och den motsvarande slutliga skatten därigenom kan antagas uppkomma. Beslut om jämkning meddelas av den lokala skaltemyndigheten.

Vid utbetalning av kontant belopp som för arbetslagaren är sådan inkomst

Prop. 1982/83:60                                                                    42

av tjänst för vilken preliminär A-skatt skall utgå skall arbetsgivaren göra skatteavdrag. Skatt som innehållits genom skatteavdrag skall betalas genom insättning på skattepostgirokonto hos länsstyrelsen. Betalning kan göras på posten eller på bank. Postverket redovisar inbetald skatt till länsstyrelsen.

Arbetsgivare som har gjort skalleavdrag skall utan anmaning lämna uppbördsdeklaration om detta lill länsstyrelsen. Sådan deklaration skall lämnas senast den 18 i den uppbördsmånad som infaller närmast efter utgången av den månad under vilken skatteavdraget gjordes. Uppbördsdeklaration skall innehålla, förutom identitetsuppgifter, dels summan av de belopp som har dragils av för skatt saml fördelning av denna summa på preliminär A-skatt och kvarstående skall, dels summan av de lönebelopp på vilka skatteavdrag för preliminär A-skall har beräknats och dels den redovisningsperiod som avses.

Uppbördsdeklarationerna kontrolleras genom avstämriing mot de kontrolluppgifter arbetsgivare skall avlämna enligt 37 § taxeringslagen (1956:623) TL. Sådan kontrolluppgift skall enligt huvudregeln lämnas av arbetsgivare som utgivit ersättning för arbete till belopp av 100 kr. eller mera. Uppgiften skall lämnas för varje anställd senast den 31 januari året efter inkomståret. På kontrolluppgiften skall anges det belopp som innehållits genom skatteavdrag. Varje arbetstagare tiUgodoräknas A-skatt med det belopp som framgår av kontrolluppgifterna.

De av arbetsgivarna gjorda skatteavdragen kontrolleras genom att den sammanlagda skatt som redovisats på uppbördsdeklarationerna jämförs med summan av den skatt arbetsgivaren angivit på de anställdas kontrolluppgifter.

3.2.3 Preliminär B-skatt

Preliminär B-skatl skall enligl huvudregeln utgå med belopp motsvarande den slutliga skatt som påförts den skattskyldige året före inkomståret. Har den skatlskyldige inte påförts slutlig skatt enligt den årliga taxeringen året före inkomståret men kan han antagas bli påförd sådan skatt enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret skall preliminär B-skatt beräknas med ledning av preliminär laxering. Preliminär B-skalt skall också beräknas med ledning av preliminär taxering om del med sannolikhet kan antagas att vid årUg taxering året efter inkomståret till statlig eller kommunal inkomstskatt taxerad inkomst kommer att avvika från motsvarande inkomst vid den årliga taxeringen året före inkomståret med minst en femtedel av sistnämnda inkomst, dock minst 2 000 kr. Preliminär B-skatl får beräknas på grundval av preliminär laxering även i annat fall än som nu sagts om särskilda omständigheter föranleder det.

Preliminär taxering åsätts med ledning av preliminär självdeklaration. Sådan taxering får dock åsättas även med stöd av annan uppgift eller upplysning.

Prop. 1982/83:60                                                                    43

Preliminär B-skalt debileras i en gemensam post. Skatten betalas enligt huvudregeln med lika stora belopp senast den 18 i var och en av uppbördsmånaderna under uppbördsåret.

Sedan skattsedel på preliminär B-skatl utfärdats fär skatten jämkas genom beslut av den lokala skattemyndigheten.

3.2.4    Rättelse och besvär

Har slutlig, kvarstående eller tillkommande skatt debiterats med för högt belopp eller överskjutande preliminär skatt tillgodoräknats med för lågt belopp eller föreligger annan felaktighet till den skatlskyldiges nackdel i hans skattsedel äger den lokala skattemyndighet som utfärdat skallsedeln vidta rättelse.

Mot lokal skattemyndighets beslut får talan i regel föras genom besvär till länsrätt. Över vissa beslul som huvudsakligen rör den preliminära skatten skall dock besvär anföras hos länsstyrelsen.

Mot vissa av länsstyrelsens beslut får talan inte föras. Övriga beslut av länsstyrelsen kan överklagas till kammarrätten. Även länsrätts beslut överklagas till kammarrätt.

3.2.5   Påföljder

I skattebrottslagen och UBL finns bestämmelser om straffrättsliga påföljder för dem som inte fullgör skyldigheter i källskattesystemet.

I skattebrottslagen sägs att den som uppsåtligen underlåter alt till uppbördsmyndighet avge redovisningshandling för skall eller avgift som innehållits för annan eller lämnar sådan handling med oriktig uppgift kan dömas för oredlig uppbördsredovisning till fängelse i högst elt år. En förutsättning är härvid att underiåtenheten eller oriktigheten föranlett fara för att innehållen skatt eller avgift med orätt belopp påförs den uppgiftsskyldige eller tillgodoräknas annan. Är brotlet ringa kan dömas för bristande uppbördsredovisning till böter. Vid grov oaktsamhet kan i stället dömas för vårdslös uppbördsredovisning till böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall döms dock inte lill ansvar.

I UBL föreskrivs ansvar för underlåtenhet att inbetala innehållen skatt. Sålunda kan arbetsgivare dömas till böter om underlåtenheten är uppsåtlig eller grovt oaklsam. Uppgår den oredovisade skatten lill betydande belopp eller föreligger annan försvårande omständighet kan påföljden bli fängelse i högst ett år. I ringa fall döms inte lill ansvar. Har en arbetsgivare helt underlåtit att göra skatteavdrag kan han ådömas böter vid uppsåt eller grov oaktsamhet.

UBL innehåller också påföljder som bestäms i administraliv ordning.

En skattskyldig som underlåter att betala skatt i föreskriven lid och ordning påförs restavgift med fyra öre för varje hel krona av det obetalda

Prop. 1982/83:60                                                     44

skattebeloppet. Restavgift påförs även arbetsgivare som gjort skatteavdrag men försummat alt betala skatten.

Vid underlåtenhet att betala innehållen skatt blir arbetsgivare vidare skyldig att betala tilläggsavgift. Avgiften utgör fyra procent av skattebeloppet. Tilläggsavgift utgår för varje påbörjad period av sex månader - med undantag av den första - från utgången av den uppbördsmånad under vilken skatten rätteligen skulle ha redovisats och lill dess beloppet betalas eller fastställs till betalning av den lokala skattemyndigheten.

Arbetsgivare som inte lämnar uppbördsdeklaration i rätt tid påförs förseningsavgift med 100 kr. Den som anmanats att lämna deklaration men inte efterkommit anmaningen skall påföras dubbel förseningsavgift.

Prop. 1982/83:60 45

Bilaga 2

Socialavgiftsutredningens sammanfattning av sitt förslag (Ds S 1982:3)

Sammanfattning

Socialavgifstulredningen har i. uppdrag atl se över debilerings- och uppbördssystemel för arbetsgivaravgifter. Översynen har samband med den förenkling av reglerna för beräkning av avgiftsunderlaget som genomförts med verkan fr. o. m. år 1982.

Det nuvarande debiterings- och uppbördssystemel har en rad brister. Bl. a. har de hittills gällande reglerna för beräkningen av avgiftsunderlaget gjort del i praktiken omöjligt all få överensstämmelse mellan de preliminära avgifterna och de slutliga avgifterna. Följden har blivit att betydande belopp betalas in med upp lill två års eftersläpning. Mot den bakgrunden skall utredningen undersöka möjligheterna att knyta an uppbörden av arbetsgivarnas preliminära socialavgifter till de lönesummor som redovisas i samband med källskatteredovisningen eller på annat sätt till de löpande löneutbetalningarna. En annan uppgift för utredningen är atl utreda frågan om decentraliseringen av debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifterna från riksförsäkringsverket (RFV) till länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna. Utredningen skall i detta hänseende ta upp till förnyat övervägande vissa frågor som behandlats i den s. k. DEMA-utredningens rapport 1978.

Ett nytt system för debitering och uppbörd av socialavgifter kan enligt utredningens bedömning börja tillämpas först 1985. Utredningen har emellertid funnit atl vissa brister i nuvarande avgiftssystem kan minskas påtagligt genom relativt enkla och begränsade åtgärder. Det gäller främst omfattningen av arbetsgivarnas uppgiftsskyldighet och kontrollen av de preliminära och slutliga arbetsgivaravgifterna. Utredningen anser att dessa förbättringar bör genomföras snarast och utan att det nya systemet avvaktas. Utredningens förslag i detta hänseende som sålunda i första hand avser åren 1983 och 1984 redovisas i della delbetänkande.

F. n. gäller enligl lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter (AVGL) all en arbetsgivare är skyldig att anmäla till RFV om hans löneutgifter för år räknat överstiger eller kan beräknas komma att överstiga 5 000 kr. En uppgiftsskyldighel av denna innebörd ger inle RFV det underlag som behövs för att verkel skall kunna påföra preliminära avgifter enligt vad som sägs i AVGL. Utredningen föreslår därför en utvidgning och en precisering av uppgiftsskyldighelen. En arbetsgivare skall, när ny verksamhet startats, vara skyldig att lämna uppgift

Prop. 1982/83:60                                                                    46

om sina beräknade löneutgifter under utgiftsårel så snart löneutgifterna uppgått till 3 000 kr. När pågående verksamhel utvidgats skall uppgiftsskyldighet föreligga så snart löneutgifterna faktiskt ökat med mer än en femtedel av del avgiftsunderlag på vilket preliminär avgift beräknats.

AVGL innehåller i stort selt inte några bestämmelser om påföljder för en arbetsgivare som underlåter att fullgöra föreskriven anmälningsskyldighet eller lämnar oriktig uppgift i handling som skall ligga till grund för beräkning av preliminär avgift. Huruvida skattebrottslagen är tillämplig i dessa fall är tveksamt. Avsaknaden av påföljder i dessa hänseenden är enligt utredningen en svaghet i avgiftssystemet. I belänkandet föreslås därför atl arbetsgivarnas uppgiftsskyldighel förenas med påföljder för de fall arbetsgivaren underlåter alt lämna föreskrivna uppgifter eller lämnar orikliga uppgifter. Utredningen förordar alt en särskild påföljdsbestämmelse införs i AVGL. Däremot läggs inte fram förslag om ökad användning av administrativa avgifter eller av skaltebroltslagens påföljdsregler inom systemet för socialavgifter, eftersom frågor härom utreds i annat sammanhang.

När det gäller kontrollåtgärder erinras i betänkandet om att RFV under utgiftsåren 1980 och 1981 kontrollerade de preliminära avgifterna genom alt jämföra underlaget för dessa avgifter med arbetsgivarnas uppgifter om lönesummor som redovisas i uppbördsdeklarationerna inom källskattesystemet. Jämförelserna gjordes genom alt källskatteregistret och arbetsgivarregistret samkördes. Samkörningsförfarandet visade sig vara en effektiv kontrollmetod. Utredningen anser alt metoden bör användas också i fortsättningen och i ökad omfattning.

Utredningen föreslår att de preliminära arbetsgivaravgifterna skall kontrolleras vid två samkörningar under ulgiftsårel. Den första avses äga rum i februari-mars och den andra i juni-augusti. Vid samkörningarna skall kontrolleras att arbetsgivarna fullgjort sin uppgiftsskyldighel i fråga om nystartad och utvidgad verksamhet. Dessutom skall undersökas om skäl finns atl jämka den preliminära avgiften för sådana arbetsgivare vilkas löneutgifter ökat men inle så myckel att arbetsgivarna varit skyldiga atl lämna uppgift härom.

Erfarenheterna från de samkörningar som hittills har gjorts visar atl RFV har haft svårt att före utgiftsårels utgång hinna påföra de nya preliminära avgifter som föranletts av samkörningarna. Utredningen föreslår därför atl RFV skall få besluta om höjning av preliminär avgift fram till mitten av januari året efter utgiftsårel. I samband därmed föreslås att ell sjunde uppbördslillfälle införs.

I fråga om de slutliga arbetsgivaravgifterna sker f. n. inle någon rutinmässig kontroll av att de motsvarar arbetsgivarnas fakliska lönesummor. Utredningen anser del angelägel att del skapas möjlighet atl göra en sådan avstämning. Härvid kan enligt utredningen skallemyndigheternas kontrolluppgiflsregister användas. I betänkandet föreslås alt de slutliga arbetsgivaravgifterna kontrolleras genom en samköming av arbetsgivarregi-

Prop.  1982/83:60                                                                  47

stret och kontrolluppgiftsregistret. Samkörningen skall göras under andra året efter ulgiftsåret.

Preliminär arbetsgivaravgift för visst år beräknas normall enligt en schablonmelod på grundval av den slutliga avgift som debiterats arbetsgivaren under föregående år. RFV får i vissa fall i stället göra en särskild beräkning av den preliminära avgiften. Denna metod används när verket har tillgång lill mer aktuella löneuppgifler än de uppgifter på vilka den slutliga avgiften grundats.

En särskild beräkning av den preliminära avgiften leder regelmässigt lill bättre överensstämmelse med den slutliga avgiften än en schablonmässig beräkning på grundval av senast påförda slutliga avgift. Utredningen anser därför att metoden med särskild beräkning av den preliminära avgiften bör användas i ökad omfattning. Utredningen föreslår att RFV genom ett särskill datamaskinellt förfarande väljer ut elt antal arbetsgivare beträffande vilka den preliminära avgiften sannolikt bör beräknas särskilt. Urvalet bör ske bland de arbetsgivare som föregående år gjort anmärkningsvärt stora fyllnadsinbetalningar av preliminär avgift eller som fått stora kvarstående avgifter.

Det är vanligt atl arbetsgivare anmäler lill RFV atl deras verksamhel har minskal i omfattning eller kommer att minska. RFV saknar f. n. resurser att kontrollera riktigheten av sådana anmälningar. Detta utnyttjas av vissa arbetsgivare som genom att lämna oriktiga uppgifter i dessa hänseenden orsakar för låg debitering av preliminär avgift.

Utredningen anser att etl samkörningsförfarande bör användas också för alt upptäcka nu angivet missbruk. Det kan ske genom att arbetsgivarregistret till de delar det innehåller uppgifter om jämkat avgiftsunderlag eller underlag som fastställts vid särskild beräkning av den preliminära avgiften samkörs med källskatteregistret. Samkörningarna bör ske efter varje källskatteuppbörd under utgiftsårel.

I betänkandet föreslås slutligen att de kontrollåtgärder som utredningen anser böra utföras skall samordnas genom alt ett särskilt register upprättas. Detta samordningsregister skall föras datamaskinellt.

Utredningen beräknar att de föreslagna åtgärderna kommer atl tillföra det allmänna etl nettotillskott för åren 1983-1985 på totalt ca 565 milj. kr. De nya bestämmelser som förordas i betänkandet föreslås träda i kraft den 1 januari 1983.

Prop. 1982/83:60                                                                    48

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttranden över socialavgiftsutredningens delbetänkande (Ds S 1982:3) Översyn av debiterings- och uppbördssystemet för arbetsgivaravgifter

Efter remiss har yttranden över delbetänkandet avgelts av riksförsäkringsverket, datainspektionen, kammarrätten i Slockholm, statskontoret, riksrevisionsverkel, riksskatteverket, länsstyrelsen i Stockholms län, länsstyrelsen i Malmöhus län, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, länsstyrelsen i Skaraborgs län, länsstyrelsen i Väslernorrlands län, länsstyrelsen i Västerbottens län. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), SHIO-Familjeföretagen, Kooperativa förbundet samt Sveriges köpmannaförbund. Dessutom har yttrande inkommit från Föreningen Sveriges Fögderitjänstemän.

Länsstyrelserna har bifogat yttranden som de har inhämtat från lokala skattemyndigheter. En länsstyrelse har dessutom inhämtat yttrande från en kronofogdemyndighet.

1 Allmänt

Socialavgiftsutredningens förslag får i sina huvuddrag ett positivt mottagande av det helt övervägande antalet remissinstanser. De brister med nuvarande ordning som redovisas i belänkandet är enligt flera remissinslanser så allvarliga att det, i a-waktan på att etl nytt avgiftssystem kan införas, är nödvändigt att effektivisera debiteringen och uppbörden i det nuvarande systemet. Flera av de tillstyrkande remissinstanserna har dock invändningar mot delar av utredningens förslag. Utgångspunkten i den kritik som framförs i dessa delar är bl. a. att av resursskäl endast de verkligt angelägna åtgärderna bör tas fram.

Kammarrätten i Stockholm framhåller alt utredningens förslag torde ligga i linje med en kommande mer långsiktig reform, vilket är värdefullt med hänsyn lill dem som skall tillämpa lagkomplexen.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att genomförandet av förslagen bör kunna ske snabbare än vad utredningen föreslår.

Sveriges köpmannaförbund anser det vara beklagligt alt utredningens huvuduppgift, nämligen framläggande av förslag om etl helt nytt system för debileringen och uppbörden fr.o.m. år 1983, inte kunnat lösas av utredningen. I princip stöder dock köpmannaförbundet utredningens nu framlagda förslag och framhåller vikten av atl de genomförs snarast möjligt.

Prop. 1982/83:60                                                                   49

Tre remissinstanser, nämligen datainspektionen, SAF och SHIO-Familjeföretagen, kan från olika utgångspunkter inte tillstyrka huvuddragen i utredningens förslag. I fråga om datainspektionens inställning hänvisas till avsnitt 4 i det följande.

SAF, som inte har något att erinra mot försöken all förbättra och effektivisera avgiftsuppbörden, anser atl de föreslagna författningsändringarna är tämligen onödiga och obefogade. Tidsmässigt får de enligt SAF en mycket begränsad användning och har av detta skäl en myckel begränsad effekt. I stället bör arbetet inriktas på alt snarast införa ett nytt avgiftssystem. SAF anser vidare alt omläggningen till ett samordnat skatte- och avgiftssystem skulle ha kunnat genomföras till 1983 i enlighet med de givna utredningsdirektiven. Med hänsyn till all dessa möjligheter försuttits vill SAF att erforderliga åtgärder vidtas för atl det nya systemet skall kunna lillämpas fr.o.m. år 1984.

SHIO-Familjeföretagen anför i huvudsak samma synpunkter som SAF.

Statskontoret däremot ifrågasätter om det är möjligt atl fullt ut genomföra ett helt nytt system och en ny decentraliserad organisation för debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter redan år 1985. Statskontoret framhåller särskilt svårigheterna atl i ett sammanhang lösa bemanningsfrågorna, dvs. omfördelningen av arbetsuppgifter och personal från riksförsäkringsverket lill de lokala skattemyndigheterna. Dessutom krävs god tid för arbetsgivarna atl anpassa sina syslem och rutiner till elt nytt system, sedan beslul om detta fattats.

Remissinslanserna har - utöver för vad nu har redovisats - tagit upp frågor som rör del fortsatta u tredni ngsarbe tet. Det bör nämnas alt socialavgiftsutredningen har fått del av de synpunkter som har framförts i detta hänseende.

2 Arbetsgivarnas uppgiftsskyldighet

De flesta remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag i denna del. Några remissinstanser tar dock upp frågor om främst gränsbelopp för uppgiftsskyldigheten.

Riksförsäkringsverket, riksskatteverket och länsstyrelsen i Stockholms län anser att gränsen för en nybliven arbetsgivares anmälningsskyldighet bör vara kvar vid 5 000 kr. Länsstyrelsen framhåller atl del inte är i denna grupp som de stora pengarna finns. Enligt riksskatteverkets mening är det angelägnare att utnyttja befintliga resurser för en förbättring av överensstämmelsen mellan preliminära och slutliga avgifter för större arbetsgivare.

Riksförsäkringsverket föreslår att man - i stället för atl sänka beloppsgränsen för anmälningsskyldigheten - höjer gränserna för obligatorisk påföring av preliminär avgift och för debitering av särskild avgift, exempelvis från 1 000 kr. lill 2 000 kr. respektive från 100 kr. till 200 kr.

4 Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 60

Prop. 1982/83:60                                                                    50

I fråga om a n mä I ni n gssky I di ghe len för utvidgad verksamhel anser riksförsäkringsverket det med nuvarande lydelse av 23 § AVGL ligga i sakens natur att arbetsgivaren skall anmäla storleken av sina förväntade löneutgifter. Så sker också i övervägande antalet fall. Verket har dock inte något att erinra mot utredningens förslag lill förtydligad lydelse av 23 § AVGL.

Länsstyrelsen i Malmöhus län och länsstyrelsen i Västernorrlands län anser atl femtedelsregeln bör kompletteras med en nedre beloppsgräns. Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller atl det inte kan anses meningsfullt att lägga ned arbete på särskild beräkning för arbetsgivare där femtedelsregeln beloppsmässigt ger små förändringar. Länsstyrelsen i Malmöhus län föreslår 50 000 som lämplig nedre beloppsgräns.

Riksskatteverket och länsstyrelsen i Stockholms län anser att femtedelsregeln bör kompletteras med en övre beloppsgräns för slörre arbetsgivare. Riksskatteverket påpekar alt de största arbetsgivarna har lönesummor på 2-3 miljarder kr. Dessa arbetsgivare kan således öka sina löneutgifter med flera hundra miljoner kr. utan atl vara skyldiga alt anmäla delta enligl femtedelsregeln. Visserligen kan ökningar i denna storleksordning enligt verket upptäckas vid de samkörningar som föreslås av utredningen, men delta medför förseningar och betydande likviditets- och ränteeffekler.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län föreslår atl man på räkningen för preliminär avgift anger vid vilken lönesumma uppgiflsskyldighet för utvidgad verksamhel inträder.

3 Särskild beräkning av preliminär avgift

Utredningens förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de flesta remissinstanserna.

Landstingsförbundet har dock invändningar mot förslaget. Del krav på insändande av preUminär arbetsgivaruppgift som förenas med metoden för särskild beräkning innebär enligt förbundet för landslingens del elt omfattande arbete och följaktligen stora kostnader. Förbundet föreslår därför att metoden för särskild beräkning förenas med en enklare form av uppgiftslämnande.

Riksskatteverket anser att den särskilda beräkningen bör göras något senare än vad utredningen har föreslagit. För det första kan man enligl verket anta att prognosen för årets löneutbetalningar blir bättre ju senare den görs. Om man alltför tidigt gör en särskild beräkning av avgiften blir risken slor atl man senare tvingas medge jämkning. En fyllnadsinbetalning eller kvarstående avgift kan bero på svårigheter atl rätt beräkna löneutgifterna lika väl som ett medvetet utnyttjande av krediten. För det andra bör man enligl verket sträva efter att samordna de skilda momenten i kontrollarbetet. Båda dessa synpunkter talar för alt man i syslemel för jämförelse mellan lönesummorna i uppbördsdeklarationerna och de preliminära avgifterna

Prop.  1982/83:60                                                                   51

lägger in "stora fyllnadsinbetalningar" och "stora kvarstående avgifter" som urvalskriterier. Härigenom kommer information om källskatteredovisningen att finnas tiU hands vid handläggningen av ärendena om särskild beräkning.

4 Kontroll av arbetsgivaravgifterna 4.1 Allmänt om kontrollförfarandet

De flesta remissinstanserna tillstyrker alt elt utökat samkörningsförfarande (sambearbetning av dataregister) skall få användas för kontroll av arbetsgivaravgifterna. Av remissinstanserna tar datainspektionen, kammarrätten i Stockholm och statskontoret upp integritelsfrågor till följd av de samkörningar som utredningen föreslår. Som har nämnts tidigare kan datainspektionen inte tillstyrka utredningens förslag.

Datainspektionen framhåller bl.a. alt det i sambearbetningen mellan myndigheternas register sker en sammansmältning av myndigheters verksamhetsområden och verksamhelsutövning som gör det allt svårare för den enskilde att förstå eller förutse var den ena myndighetens verksamhetsområde slutar och en annan myndighets börjar. Datainspektionen uttalar vidare följande.

Datainspektionen får inledningsvis anföra, att det får anses vara självfallet att uppgifterna om såväl de preliminära utdebiteringarna av arbetsgivaravgifter som de slutliga avgifterna skall vara så korrekta som möjligt liksom att del i övrigt bör finnas möjlighet alt kontrollera de uppgifter som arbetsgivare är skyldiga att lämna enligt AVGL. Av detta torde därför följa att någon form av efterberäkning och kontroll måste ske för att de preliminära och slutliga avgiftsuttagen skall bli så rikliga som möjligt.

De föreslagna sambearbetningarna mellan riksförsäkringsverkets och riksskatteverkets respektive länsstyrelsernas register föreslås ske vid riksskatteverket och länsstyrelsen i Uppsala bl.a. av ekonomiska skäl.

Datainspektionen finner atl delta resonemang är alltför teknikorienterat. Att detta är en fara har vitsordals i andra sammanhang. Trots alla påståenden om att datorn skall vara ett hjälpmedel tycks maskinerna, systemet och registret hamna i centrum och verkligheten får anpassa sig därefter.

Arbetsgivaravgiften bör troligen för närvarande betraktas som en avgift och inte en skatt trots att skaltebrottslagen gäller i vissa avseenden i fråga om arbetsgivaravgifter enligt lagen om socialavgifter (1981:691). Arbetsgivaravgiftens beräknande och debitering ingår i riksförsäkringsverkets verksamhetsområde.

Centrala skatteregistret saml de regionala skatteregistren regleras genom skatleregisteriagen (1980:343) i vilken bestämmelser finns om bl.a. utiämnande på ADB-medium till en annan myndighet av uppgifter från registret.

Den bedömning som bör göras från integritetssynpunkt i samband med beslut om utlämnande, diskuteras i förarbetena till lagstiftningen (prop. 1979/80:146 s. 26 f). Föredragande statsrådet framhåller därvid bl.a. att del är naturligt att ha skilda betraktelsesätt beroende på om uppgiftsutbylet

Prop. 1982/83:60                                                                    52

avses ske inom skatteområdet eller mellan skatteområdet och annat verksamhetsområde, samt att utgångspunkten i fråga om utbyte av uppgifter mellan myndigheter inom skatteområdet bör vara atl utlämnande skall ske om uppgifterna behövs för verksamheten.

Av skatteregisterlagen framgår för vilka ändamål skatteregistren skall användas samt vilka myndigheter som förfogar över registren. I skalieregisterförordningen framgår till vilka andra myndigheter uppgifter får lämnas ut på ADB-medium från registren. Uppräkningen får anses vara fullständig.

För att de föreslagna sambearbetningarna skall kunna genomföras krävs således särskilt förordnande från regeringen för att riksförsäkringsverket skall få ta del av vissa uppgifter i skalleregistren. Problem kommer troligen att uppstå vad gäller åtminstone kontrolluppgifterna som är sekretesskyddade. Även beträffande källskalleuppgiflerna (kontroll av de preliminära avgifterna) synes emellertid vissa problem uppstå eftersom dessa uppgifter ej är fastställda ulan endast att betrakta som skattemyndigheternas arbetsmaterial. Vid sådant förhållande existerar inle några allmänna handlingar -upptagningar på ADB - som kan utlämnas. Som en konsekvens av ovanstående anser datainspektionen det inle vara lämpligt att som utredningen föreslår - med anledning av alt riksförsäkringsverkets personal ej är tillräckligt slor - flytta över arbetsuppgifter från riksförsäkringsverket lill länsstyrelsernas skatteavdelningar och lokala skattemyndigheter. Det kan heller inte anses lämpligt alt ärenden överlämnas lill skaltemyndighet så snart riksförsäkringsverkets personal upptäcker oegentligheter i uppgifterna. En klar avgränsning mellan respektive myndigheters verksamhetsomliå-den måste finnas bl.a. med hänsyn till det ansvar som myndigheterna har för sina ADB-register. Inte minst krävs detta från inlegritelssynpunkl för atl uppgiftslämnande arbetsgivare skall veta vilken myndighet som ansvarar för skattläggning respektive avgiflsberäkning. I annat fall bör detta regleras i författning.

Dalainspektionen vill särskilt framhålla att det inte är de åsyftade effekterna med sambearbelningarna som inte kan accepteras, utan det föreslagna arbetssättet. Helt klart skall arbetsgivare som är skyldiga betala arbetsgivaravgift göra detta på underlag av korrekt lämnade uppgifter. Socialavgiftsutredningens uppdrag innehåller som en huvuduppgift att utreda frågan om decentralisering av debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifterna från riksförsäkringsverket till de lokala skattemyndigheterna och länsstyrelserna. Enligt dalainspektionens mening vore denna lösning den mest fördelaktiga. Om arbetsgivaravgiften införlivades i skattesystemet och därmed ingår i skattemyndigheternas ordinarie uppbördsverksamhel, ingår de föreslagna sambearbetningarna i de ADB-rutiner som får anses vara naluriiga för det skalteadministraliva arbetet. Detta för med sig atl några sambearbetningar i datalagens mening ej behöver bli aktuella. Detta måste också från de registrerades synpunkt betraktas som mer tillfredsställande än alt ibland bli uppmanad av riksförsäkringsverket och ibland av skattemyndighet att lämna kompletterande uppgifter, i etl ärende - som för den regislerade måste uppfattas som ett och samma ärende - nämligen alt betala arbetsgivaravgift.

Kammarrätten i Stockholm framhåller att en avvägning måste ske mellan rättssäkerhetshänsyn och andra aspekter, exempelvis intresset av atl samhället inte undandras betydande penningbelopp. Varsamhet är härvid på sin plats i syfte alt förebygga atl även de laglydiga samhällsmedlemmarna

Prop. 1982/83:60                                                                   53

känner sin integritet hotad. I förevarande fall är fråga om register som har upprättats på grundval av dels upplysningar som lämnas till taxeringsmyndigheterna lill ledning för den årliga taxeringen, dels uppgifter som avges lill riksförsäkringsverket för fastställande av arbetsgivaravgift. Syftet med uppgiftsinsamlandet är så ensartat och de aktuella uppgifterna är av sådan karaktär alt kammarrätten vid en avvägning av de motstående intressena finner sig kunna tillstyrka en samköming av register liksom upprättandet av etl samordningsregister, allt i enlighet med vad som har förordats av utredningen.

Statskontoret biträder utredningens förslag men förutsätter att samkörningarna kompletteras med särskilda åtgärder för alt garantera säkerheten i rutinerna och möta riskerna för otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet. Sålunda bör enligt statskontoret lämnas särskilda upplysningar i blanketter och broschyrer att kontroller sker mellan arbetsgivaravgifts- och skattesystemen och om hur kontrollerna utförs. Statskontoret anser vidare att de föreslagna samkörningarna är av sådan art att de bör beslutas av regeringen, exempelvis genom ett tillägg i 4§ skalieregisterförordningen (1980:666). Medgivandet bör enligt statskontoret inte vara generellt utan innehålla närmare föreskrifter om bl.a. de uppgifter som får lämnas till riksförsäkringsverket och om ändamålet med uppgiftslämnandet.

4.2 Kontroll av de preliminära avgifterna och införandet av ett sjunde uppbördstillfälle

I fråga om samkörningsförfarande förkonlroll av de preliminära avgifterna påpekar TCO och länsstyrelsen i Skaraborgs län atl många uppbördsdeklarationer saknar uppgift orn lönesumman. För att samkörningarna skall ge förväntat resultat bör enligt dessa remissinstanser de lokala skattemyndigheterna i förekommande fall komplettera uppbördsdeklarationerna med uppgift om lönesumman. Enligt länsstyrelsen visar en översiktlig genomgång av länels uppbördsdeklarationer att lönesumma saknas i 15 procent av deklarationerna vid varje uppbörd.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller vidare att källskatteregistret och arbetsgivarregistret företer vissa olikheter och atl jämförelsen mellan registren därför måste ske med största försiktighet.

Riksskatteverket förordar en viss förskjutning i tiden av samkörningarna, trots del enligl verket angelägna intresset av alt så tidigt som möjligt debilera en riktig preliminär avgift. Verket uttalar därvid följande.

En ny samköming har utförts under juni månad 1982 varvid lönebeloppen i uppbördsdeklarationerna avseende tiden 1 januari 1981 - 28 februari 1982 jämfördes med avgiftsunderlaget för preliminära avgifter för 1982. Med tillämpning av statistiska beräkningar gjordes därefter en prognos av 1982 års totala lönesumma på ett mera omfattande historiskt material än vid tidigare jämförelser.  Ännu har inte svaren från tillskrivna arbetsgivare hunnit

Prop. 1982/83:60                                                                    54

komma in i så stor utsträckning att resultatet av den mera utvecklade metoden kan bedömas. Utredningens idéer har således genomförts såtillvida att förra årels samtliga uppbörder medräknats. I motsats till vad utredningen föreslagit har också årets första källskatteuppbörd invänlats. Detta fördröjer kontrollen en avgiftsuppbörd men ger å andra sidan den fördelen atl man får med en uppbörd på det kontrollerade året, vilket bör vara av väsentlig betydelse för kvaliteten. Dessutom får man med sådana arbetsgivare som startat verksamhet i början av året.

Genom att något senarelägga den första jämförelsekörningen vinner man också den fördelen att den stora anhopningen av jämkningsärenden vid årets början hunnit avslutas. Av de först utsända räkningarna på preliminär avgift (ca 180 000) jämkas 20-25 % under februari - mars. Härefter är del alltså i högre grad arbetsgivarnas egna uppgifter som ligger till grund för den preliminära avgiften. En arbetsgivare som strävar efter att erhålla en riktig preliminär debitering undgår därför kontrollen.

I konsekvens med atl den första samkörningen läggs något senare bör även den andra samkörningen senareläggas. Under 1982 avser verket att göra den andra jämförelsen i början av september och då ha uppbördsdeklarationerna avseende tiden 1 mars - 30 juni 1982 som ytterligare jämförelsematerial. Kvaliteten i prognosen bör rimligtvis därmed förbättras i hög grad. Genom att man tar hänsyn till uppbörderna under en tid av 18 månader elimineras sådana felaktigheter som tidigare uppstått genom alt någon enstaka onormalt stor uppbörd fått alltför slor genomslagskraft.

Riksskatteverket framhåller vidare atl förslaget med tillfälligt registreringsnummer är värdefullt och kan ses som ett steg mot kommande samordning mellan skatte- och avgiftssystemen.

Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län bör samma tillfälliga registreringsnummer användas både i källskatteredovisningen och avgiftsredovisningen.

Flertalet remissinstanser, bl.a. riksförsäkringsverket, har tillstyrkt förslaget om införandet av ett sjunde uppbördstillfälle. Erfarenheterna av de kontrollaktioner som företagits visar enligt verket all del varit svårt att före utgiftsårets utgång hinna påföra de nya preliminära avgifter som föranletts av kontrollen. Anledningen härtill är atl kontrollen -om den skall göras i form av en någorlunda tillförlitlig jämförelse mellan löneunderlaget för källskatterna och avgiftsunderlaget för de preliminära avgifterna för samma år - inte kunnat företas förrän relativt sent på året, då åtminstone två, men helst tre, källskalteuppbörder är registrerade. Verket påpekar vidare att en höjning av den preliminära avgiften oftast måste föregås av skriftväxling mellan arbetsgivaren och i vissa fall av utfärdande av beslut i ärendet. Slutligen påpekar verket alt befintliga datamaskinella program måste hinna ändras före utgången av oktober 1982 om etl nytt sjunde uppbördstillfälle skall kunna genomföras redan i februari 1983.

Kammarrätten i Stockholm anser all 24 a § AVGL bör ändras så att ränta utgår för en tid av åtta månader på preliminär avgift som efter debitering har erlagts vid del sjunde uppbördslillfällel. Därmed skulle enligl kammarrätten önskvärd överensstämmelse nås med det fallet alt arbetsgivaren - utan atl preliminär avgift har debiterats - erlägger sådan avgift efter den 18 december utgiftsåret.

Prop. 1982/83:60                                                                    55

Lånsstyrelsen i Malmöhus län, LRF och SHIO-Familjeföretagen avstyrker förslagel om införaiidel av elt sjunde uppbördstillfälle.

Länsstyrelsen framhåller att risken för felaktigheter är slor i de fall arbetsgivaren i februari månad skall göra dels en inbetalning av kvarstående avgift för tidigare utgiftsår, dels en inbetalning av preliminär avgift för året före utgiftsårel, dels en inbetalning av preliminär avgift för utgiftsårel.

LRF anser att tillräckliga skäl inte anförts för atl belasta arbetsgivare och uppbördsmyndigheler med yllerligare en uppbördsperiod. Den föreslagna tidpunkten är enligt LRF illa vald med tanke på den arbetsbelastning som berörda personer är utsatta för i början på året. Därtill kommer enligl LRF atl den ekonomiska vinsten för det allmänna kan bedömas som relativt liten, eftersom del, men hänsyn till tiden för fyllnadsinbetalningar, normalt handlar om ca två månaders tidigareläggning av betalningen.

SHIO-Familjeföretagen anför som stöd för avstyrkandet i huvudsak samma synpunkter som LRF.

Även Svenska kommunförbundet har erinringar mot förslaget om införandet av ett sjunde uppbördstillfälle. Erfarenheterna från de samkörningar som hittills har gjorts visar enligt kommunförbundet att den korta tiden mellan besked om nya preliminära avgifter och inbetalningen av dessa medför stora svårigheter för kommunernas likvidilelsplanering. Kommunförbundet anser del vara önskvärt atl kommunerna kan erhålla besked om nya preliminära avgifter senast under december månad.

4.3 Kontroll med anledning av att avgiftsunderlaget har satts ned

Utredningens förslag i denna del kommenteras av endast några remissinstanser.

Riksförsäkringsverket framhåller all berörda fall under alla omständigheter blir uppenbarade i samband med av utredningen föreslagna samkörningar i februari - mars respektive juni - augusti. Förslagel om fortlöpande kontroll av nedjämkade avgifter innebär således endast atl felaktigheter kan komma atl upptäckas någol tidigare än eljest. Enligt verket bör förslaget därför få lägsta prioritet. Verket upplyser alt det i stället övervägts att föreslå en tredje samköming av arbetsgivarregistret och källskatteregistret efter fjärde källskalteuppbörden.

Riksskatteverket ifrågasätter likaledes om det är lämpligt att avsätta en del av de knappa resurserna för all utveckla en särskild rutin enligt utredningens intentioner för alt upptäcka berörda fall något tidigare.

Några lokala skattetnyndigheter har i de yttranden som bifogats av länsstyrelserna tillstyrkt utredningens förslag i denna del.

Prop. 1982/83:60 56

4.4 Kontroll av de slutliga avgifterna

Flertalet remissinstanser tillslyrker utredningens förslag atl de slutliga avgifterna skall kontrolleras genom en samköming av arbetsgivarregistret och kontrolluppgiftsregistrel.

Länsstyrelsen i Stockholms län, som hänvisar till elt inhämtat yttrande från lokala skattemyndigheten i Stockholm, föreslår alt arbetsgivaruppgifterna skall förregistreras under februari - mars och sedan ligga till grund för samköming med arbetsgivarregistret. En samköming skulle då kunna ske redan under våren efter utgiftsåret. Det föreslagna tillvägagångssättet innebär enligt länsstyrelsen förutom en maskinell avstämning av arbetsgivaruppgifterna även elt maskinellt anmaningsförfarande. Härigenom skulle resurser kunna frigöras som kan sättas in på betydligt meningsfullare arbeten såsom en djupare kontroll och revision av arbetsgivarnas käUskatter och avgifter.

Även lånsstyrelsen i Malmöhus län, länsstyrelsen i Västerbottens län och Föreningen Sveriges Fögderitjänslemän anser atl samkörningen bör ske redan under första året efter utgiftsåret.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län ifrågasätter behovet av samköming för kontroll av de slutliga avgifterna med hänsyn till att denna kontroll i dagslägel sker hos de lokala skattemyndigheternas arbetsgrupper och till bristerna i jämförelseunderlagel mellan arbetsgivarregistret och kontrolluppgiftsregistrel.

4.5 Samordning av kontrollåtgärderna

Datainspektionen påpekar alt det av utredningen föreslagna samordningsregistret är att anse som etl personregister i datalagens mening och kräver en ansökan lill datainspektionen i vanlig ordning.

Riksförsäkringsverket upplyser atl del redan i dagens läge finns elt enkelt register som syftar lill alt upptäcka om en arbetsgivare fastnar i kontrollen flera gånger. Om kontrollerna byggs ut på det sätt utredningen föreslagit måste enUgt verket även delta register byggas ul för att förhindra att arbetsgivare uppmanas att lämna uppgifter flera gånger under året. Någon form av sådan kontroll måste finnas. Frågan om att inrätta ett ADB-mässigt fört register över de olika kontroUaktionerna är enligt verket en resursfråga. Det är enligt verket tänkbart all etl register kan framställas på en någol lägre nivå än den utredningen föreslagit.

Även några andra remissinstanser, bl.a. riksrevisionsverket, framhåller angelägenheten av alt man genom ett samordningsregister undviker att kontrollera samma arbetsgivare flera gånger under elt år.

Prop. 1982/83:60 57

5 Påföljder m.m.

Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag.

LO delar utredningens uppfattning all införande av administrativa avgifter medför en påtaglig förbättring i fråga om fullgörande av de skyldigheter som avgifterna anknyter till. LO anser dock, till skillnad från utredningen, att en administraliv avgift bör införas omgående. LO tillstyrker den föreslagna kriminaliseringen av vissa förfaranden. Utöver den föreslagna kriminaliseringen anser dock LO atl utebliven betalning av arbetsgivaravgift skall kriminaliseras i likhet med som gäller för avdragna käUskatter enligt uppbördslagen.

Riksförsäkringsverket avslyrker utredningens förslag i denna del. Enligt verket skulle etl genomförande av förslaget ställa så stora krav på avgiftsbyråns personal i fråga om bedömning av rekvisilen uppsåt och grov oaktsamhet att en relativt kostsam utbildningsinslats skulle bli erforder-

lig-

LRF anser atl man inle bör föregripa det pågående utredningsarbetet om administrativa och slaffrätlsliga påföljder genom atl införa en särbestämmelse om bötesstraff i AVGL. Vidare ifrågasätter LRF om bestämmelsen kan få sådan praktisk betydelse all del finns skäl att för någol enstaka år lagstifta i frågan.

Kooperativa förbimdet ifrågasätter det lämpliga i att föregripa den översyn som sker inom det brottsförebyggande rådet.

Kammarrätten i Stockholm behandlar den av utredningen föreslagna övergångsbestämmelsen till 34 a § A V G L som innebär atl bestämmelsen lillämpas i fråga om gärning som har begåtts efter ikraftträdandet. Enligt kammarrätten är den särskilda övergångsföreskriften överflödig med hänsyn till innehållet i 2 kap. 10 § regeringsformen.

I fråga om åtalsanmälan anser länsstyrelsen i Stockholms län att det bör ankomma på länsstyrelsernas uppbördsenheler att anmäla sådna förfaranden inom avgiftssystemet som kan misstänkas föranleda straffpåföljd. Länsstyrelsen har redan rutiner för anmälan till åtal såvitt gäller uppbördsbrott och skattebrott avseende uppbörd av källskatt. Vikliga samordnings- och rationaliseringsvinster skulle enligl länsstyrelsen kunna uppnås om den nuvarande åtalsunderrällelseskyldigheten för källskatt utökades för lokala skattemyndigheten att även omfatta åtal avseende arbetsgivaruppgifler. Många länsstyrelser har redan i dag börjat all kombinera åtalsanmälan för underlåtenhet att betala in källskatt med en anmälan om underlåtenhet att avlämna arbetsgivaruppgift enligt 2-5 §§ skattebrottslagen.

Prop.  1982/83:60 58

6 Intäkter och kostnader m.m.

Riksförsäkringsverket anser det vara ett oeftergivligt krav för alt utredningens förslag skall kunna genomföras att riksskatteverket får möjlighet att modifiera nuvarande ADB-system och utarbeta nya syslem.

Riksförsäkringsverket anser för verkets egen del att förslagen torde kunna genomföras endast under förulsällning alt verkets avgiftsbyrå kan disponera erforderliga personalresurser.

I fråga om samkörningsförfarandet för kontroll av de slutliga avgifterna har riksförsäkringsverket inle någon erinran mot utredningens bedömning atl inhämtandet av nya arbetsgivaruppgifler - utspritt på samtliga lokala skattemyndigheter- bör kunna ulföras av den personal som frigörs på grund av de enklare avgiftsreglerna.

Riksskatteverket bedömer för verkets egen del resursbehovet för att genomföra de åtgärder som verket tillstyrkt lill två manår för systemering och programmering. För della arbete måste enligt verkel erhållas särskilda medel. Verket framhåller vidare följande.

Genomförandet av del utökade ADB-stödel bör inriktas på en samkör-ning i februari - mars 1983 mellan kontrolluppgifter och arbetsgivaruppgifler avseende inkomståret/utgiflsåret 1982. Utvecklingsarbetet härför är det mest resurskrävande av de föreslagna åtgärderna och delta arbete måste inledas i september eller senast oktober 1982. Slutligt beslut huruvida detta vidgade ADB-slöd skall utvecklas, måste därför tas myckel snart.

En första körning av elt förbättrat system för jämförelsen mellan uppbördsdeklarationer och prelimifiära avgiftsunderlag bör ske i maj 1983.

Riksskatteverket förutsätter atl den sjunde uppbörden av preliminär avgift genomförs första gången i februari 1984 avseende 1983 års preliminära avgift. Ett tidigare införande skulle kräva färdiga systemändringar redan i november 1982, vilket med hänsyn till arbetsläget inte är möjligt. För atl verkel skall kunna ulföra de föreslagna systemändringarna till här angivna tidpunkter måste erforderliga medel ställas till verkets förfogande.

Riksskatteverket finner de föreslagna kortsiktiga förbättringarna av nuvarande ADB-stödet både rationella och angelägna men vill samtidigt understryka alt det är viktigare att de till 1985 aviserade förändringarna genomförs i tid. Utvecklingsarbetet inom verket av 1985 års syslem måste påbörjas 1983 om ADB-stödet 1985 skall fungera tillfredsställande.

Kammarrätten i Stockholm uttrycker sin tveksamhet när det gäller riksförsäkringsverkets möjligheter all ulan avsevärt ökade resurser uppfylla de vidgade uppgifter som ett genomförande av reformen skulle medföra för verkets del.

Statskontoret framhåller följande i fråga om utredningens kalkyler.

Kostnaderna för den föreslagna kontrollverksamheten blir enligt utredningens bedömning begränsade. I utredningens betänkande redovisas inte heller några detaljerade förslag till systemändringar. Statskontoret har mot

Prop. 1982/83:60                                                                    59

denna bakgrund inte närmare kunnat bedöma de redovisade kostnadsuppskattningarna. Med detta förbehåll har statskontoret dock inte någon anledning atl ifrågasätta uppskattningarna.

De intäkter som utredningen beräknat baseras inte direkt på någon genomarbetad prognos om framtida utveckUng av lönekostnaderna för förelag och myndigheter. Den avstannade sysselsättningsökningen inom den offentliga sektorn och en förväntad stagnerande utveckling av lönekostnaderna innebär enligt statskontorets uppfattning osäkerhetsfaktorer. Ytterligare en osäkerhetsfaktor är möjligheterna alt lill statskassan inkassera de belopp som debiterats. Erfarenheterna inom skatteområdet visar atl det finns stora svårigheter att realisera vinsterna av ökade kontrollinsatser.

Trots alt intäkterna av de föreslagna rutinerna sålunda kan ha överskattats av utredningen är del uppenbart att rutinerna bör medföra betydande intäkter för del allmänna. För att vinna erfarenheter inför framtiden bör dock utredningens kalkyler särskilt följas upp och eventuella avvikelser redovisas och analyseras.

Riksrevisionsverket kan inle på grundval av det i utredningen presenterade underlaget bedöma utredningens beräkningar om netlolillskoltels storlek. Verket anser emellertid atl kostnaderna för de lokala skattemyndigheternas handläggning av de föreslagna kontrollerna borde ha beaktats av utredningen.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller - i fråga om åtgärder som förutsätts bli vidtagna av de lokala skallemyndigheterna - att de lokala skattemyndigheternas resurser är begränsade och atl lägel troligen kommer att försämras ytterligare under de närmaste åren.

rCO anser atl det finns anledning all se över de kalkyler som presenteras i betänkandet. Detta gäller såväl de beräknade intäkterna som de resurser som erfordras för att förslaget skall kunna genomföras. De förenklingar som anges beröra lokala skattemyndigheter är enligl TCOs mening felaktigt beräknade. Det rör sig endast om marginella resurser som frigörs i och med socialavgiflslagens förenklade regler om avgiflsberäkning. Den föreslagna samkörningen av uppgifter för kontroll av avgiftens storlek måste för alt ge väntat resultat innebära atl lokal skattemyndighet kompletterar uppbördsdeklarationerna med uppgift om lönesumman, vilket idag saknas på många deklarationer. .Myndigheterna har för närvarande enligt TCO inte resurser att på detta sätt komplettera deklarationerna.

SACO/SR anser att det för atl riksförsäkringsverkets del fordras en rejäl personalförslärkning för all verket skall kunna genomföra de föreslagna åtgärderna. Enligl SACO/SR bör 12 tjänster omfördelas inom verkets avgiftsbyrå och de 15 vakanta tjänsterna återbesättas.

Föreningen Sveriges Fögderitjänstemän framhåller, i fråga om medverkan av de lokala skattemyndigheternas revisionspersonal, atl en sådan medverkan självfallet är både möjlig och önskvärd. Föreningen vill dock understryka att den rådande resurssitualionen inom skatteförvaltningen nödvändiggör en fortlöpande prövning av vilka kontrollinsatser som skall göras. Önskemål om avgiftsrevisioner måste därför ställas mot andra angelägna revisionsbe-

Prop. 1982/83:60                                                                    60

hov. Det är därför enligt föreningen inte realistiskt atl ulgå från att alla de föreslagna revisionsobjekten blir föremål för åtgärd.

Flera remissinstanser, bl.a. riksrevisionsverket, framhåller atl de utökade uppgiftsskyldigheterna ställer stora krav på informationsinsatser lill de avgifisskyldiga från riksförsäkringsverkets sida.

Prop.  1982/83:60 61

Innehåll

Propositionen   ...............................................................        1

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................        1

Lagförslag   ....................................................................        3

Protokoll från regeringssammanträde 1982-10-28.........        5

1          Inledning .................................................................        5

2          Allmän motivering..................................................... ...... 6

2.1          Allmänt om reformbehovet   ............................        6

2.2          Arbetsgivarnas uppgiftsskyldighel .................. .... 10

2.3          Särskild beräkning av preliminär avgift   ..........      14

2.4          Kontroll av arbetsgivaravgifterna   ..................      16

2.4.1          Allmänt om konlrollförfarandel...............      16

2.4.2          Kontroll av de preliminära avgifterna och införandel av elt sjunde uppbördstillfälle               20

2.4.3          Kontroll med anledning av att avgiftsunderlaget

för preliminär avgift salts ned   ............. .... 22

2.4.4          Kontroll av de slutliga avgifterna   ........ .... 24

2.4.5          Samordning av kontrollåtgärderna   ..... .... 25

2.4.6          Erforderliga   författningsändringar   och   andra åtgärder                 26

2.5          Påföljder m.m...................................................      27

2.6          Intäkter och kostnader m.m............................. .... 30

3          Upprättade lagförslag  ............................................ .... 32

4          Specialmolivering......................................................      32

5          Hemställan   ............................................................      34

6          Beslut....................................................................... .... 34

Bilagor

1.         Redogörelse för gällande bestämmelser i socialavgiftssyslemet   35

2.         Sammanfattning av delbetänkandel (Ds S 1982:3) Översyn av debiterings- och uppbördssystemet för arbetsgivaravgifter   ...                                                   45

3.         Sammanslällning av remissyttranden   ....................      48