om avgränsning av obrutna fjällområden.;beslutad den 6 november 1980.

Proposition 1980/81:71

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1980/81:71

Regeringens proposition 1980/81:71

om avgränsning av obrutna fjällområden

beslutad den 6 november 1980.

Regeringen föreslär riksdagen all antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

GEORG DANELL

Propositionens huvudsakliga innehåll

Med anledning av propositionen 1977/78:31 beslutade riksdagen år 1977 alt 14 omräden i fjällvärlden, s.k. obrutna fjällområden, skall undantas från tyngre exploaleringsföretag. I denna proposition föreslås ändringar av gränserna för de obrutna fjällområdena Sarek-Pite och Kebnekaise.

I    RiLsdagen 1980/81. / .saml. Nr 71

Prop. 1980/81:71                                                                     2

Utdrag
BOSTADSDEPARTEMENTET                     PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-11-06

Närvarande: statsminister Fälldin, ordförande, och statsråden Ullslen. Bohman, Wikslröm, Mogård. Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Johansson, Wirtén, Andersson. Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri. Eliasson.

Föredragande: stalsrådel Danell

Proposition om avgränsning av obrutna fjällområden

1    Inledning

Med anledning av regeringens proposilion 1977/78:31 anlog riksdagen i december 1977 vissa rikilinjer i den fysiska riksplaneringen för s.k. obrulna fjällområden (CU 1977/78:8, rskr 1977/78:99). Rikfiinjerna innebäratt 14 områden i tjällväriden, s. k. obrutna fjällområden, undantas från tyngre exploaleringsföretag.

I enlighel med riksdagens beslul fick länsslyrelserna i Kopparbergs. Jämtlands, Västerbottens och Norrbollens län genom beslut av regeringen i april 1978 uppdrag alt redovisa förslag till närmare avgränsning m. m. av de obrutna fjällområdena. I uppdragen till länsstyrelserna i Väslerbollens och Norrbotlens län ingick också all redovisa olika allernaliv för markanvändningen i vissa av planerade vägdragningar berörda delar av Tärna-Graddisområdet samt Sarek-Pite- och Kebnekaiseområdet. Utgångspunkter för länsstyrelsernas arbete gavs i en promemoria som fogades som bilaga till regeringens beslut. Dessa handlingar bör fogas lill protokollet i detla ärende som bilaga 1.

Länsstyrelserna lämnade de begärda redovisningarna till regeringen i januari 1980. Yttranden över länsslyrelsernas redovisningar har härefter avgells av överbefälhavaren (ÖB), slatens vägverk, statens vatlenfallsverk, riksantikvarieämbetet, lanlbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk, statens planverk, statens industriverk, domänverket, Sveriges geologiska undersökning (SGU), nämnden för statens gruvegendom, Sveriges turistråd, beredningen för samordning av samhällets insatser för rekreafion och lurism. Älvdalens, Härjedalens, Bergs, Åre, Krokoms, Slrömsunds, Vilhelmina, Doroiea, Slommans, Sorsele. Arjeplogs och Jokkmokks kommuner, Cenirala driflledningen (CDL). Sveriges induslri-

Prop. 1980/81:71                                                                     3

förbund, Sveriges skogsägares riksförbund. Svenska nalurskyddsförening-en. Svenska samernas riksförbund. Svenska turistföreningen. Skid- och friluftsfrämjandet. Landsorganisationen i Sverige (LO) samt Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR). Särskilda yttranden har därefter avgetts i juni och augusti 1980 av länsstyrelsen i Norrbottens län och i augusti 1980 av länsstyrelserna i Kopparbergs och Jämtlands län.

Länsstyrelserna och remissinstanserna har vid sidan av behandlingen av avgränsningsfrågor även tagit upp vissa frågor om innebörden av riktlinjerna för markanvändning i obrulna fjällområden. En sammanställning av sådana synpunkler bör fogas lill protokollet i detla ärende som bilaga 2.

Belräffande avgränsningen av det obrulna fjällområdet Tärna-Graddis. vilkel berörs av en planerad väg mellan Norra Fjällnäs och Ammarnäs. uttalade riksdagen vid behandlingen av proposition 1977/78:31 (CU 1977/ 78:8. rskr 1977/78:99) all regeringen bör redovisa underlag för ell riksdagens definiliva beslul så snarl som möjligl. Till prolokollel i detla ärende bör fogas en redogörelse för markanvändningen i anslulning till planerade vägslräckningar i Tärna-Graddisområdel som bilaga 3. I bilagan redovisas även länsstyrelsens i Västerbottens län förslag belräffande den planerade vägen saml remissyttrandena häröver.

När det gäller avgränsningen av de obrutna fjällområdena Sarek-Pile och Kebnekaise uttalade riksdagen att planverkets och naturvårdsverkets förslag till avgränsning. dvs. ulan någon korridor för den befinfiiga vägen upp lill Ritsem, l.v. skall gälla och au riksdagen så snarl som möjligl skall föreliiggas ell samlal förslag vid behandlingen av nyss nämnda proposilion. Till protokollet i della ärende bör fogas en redogörelse för markanvändningen i anslulning till planerade vägslräckningar i Sarek-Pile och Kebnekaise obrulna fjällområden som bilaga 4. I bilagan redovisas även länsstyrelsens i Norrbottens län förslag beträffande avgränsningen av de nämnda tjällområdena och de planerade vägarna saml remissyttrandena häröver.

2    Föredragandens överväganden

2.1 Allmän bakgrund

I de riktlinjer för hushållning med mark och vatten som beslutades av riksdagen år 1972 (proposition 1972:111, CU 1972:35, rskr 1972:348) anges all del år en utomordentligt viklig uppgifi att skydda våra sista orörda fjällområden frän exploatering. Jag nämnde inledningsvis alt slntens planverk och statens naturvårdsverk under år 1975 lämnade ett gemensamt förslag lill närmare avgränsning av dessa områden (slatens naturvårdsverks publikationer 1975: 12). De områden som verken angav och som därvid benämndes obrutna fjällområden har det gemensamt all de saknar vägar som kan utnyUjas för genomfarlslrafik. Mindre vägar som slutar inne i områdena bedömdes däremot inte behöva påverka områdenas

Prop, 1980/81:71                                                                     4

avgränsning. De i 1972 års riksdagsbeslut angivna sju väglösa vildmnrks-omrädena hade alla en yla av minsl lOOOkm" som minsla storlek. Verken valde i sill förslag istället 500km' som minsta storlek. Delta ledde lill att antalet områden ökade till 14.

På grundval av verkens förslag angav regeringen i proposilion 1977/ 78:31 14 områden i Ijällvärlden som bör undantas från tyngre exploate-ringsföretag. Områdena är Rogen. Sylnrna-Helags. Skäckertjäll. Burvattnet. Holagen. Frostviken. Rnnsaren. Arttjällel. Tärna-Graddis. Snrek-Pite, Kebnekaise, Råsto-Tsåktso. Pessinki och Muddus. Regeringen hemställde om riksdagens godkännande av vissa i propositionen förordade preciseringar och kompletteringar lill riktlinjerna för hushållning med mark och vallen i fjällområdet. Bl.a. förordades ntt anläggande av vägnr. val-tenkraflstationer och gruvor saml ett intensivt skogsbruk i princip inte bör komma i fråga inom de aktuella områdena.

Det konstaterades all befintliga rättsliga instrument torde vara tillräckliga för att trygga en markanvändning inom de obrutna Ijällområdenn i enlighel med riktlinjerna. Nägon ny eller förändrad lagstiftning föreslogs således inle. Del förulsnttes att beslutet om rikllinjernn skulle följns upp av bl.a. länsstyrelser och kommuner genom fortsalla åtgärder friimst i form av naturskydd och planläggning.

Avgränsningen av de 14 områdena redovisades i stora drag i propositionen. Den närmare avgränsningen nv områdenn skulle bestnmmns nv regeringen efter förslag av de berörda länsstyrelserna.

Riksdagen godkände i allt väsenfiigt (CU 1977/78:8, rskr 1977/78:99) förslagen i propositionen. 1 fråga om avgränsningen av omrndenn ifrägasat-le riksdagen emellertid förslagen på några punkter. Beträffande Muddus nationalpark, som ligger i låglandet och är bevuxen med barrskog, anförde riksdagen sålunda alt områdets karnklär av nationalpark medför nll skyddsinlressel är lillgodosell och alt området därtor - efter beslut nv regeringen - borde kunna ulgå utnn riksdagens ytterligare hörande.

Beträffande Tärna-Graddisområdel. som berörs av en planerad väg rnkt igenom området mellan Norra Fjällnäs och Ammnrnäs. uttnlnde riksdngen all regeringen bör lämnas önskat tillfälle all ytterligare Ibrbiitlra sitt beslutsunderlag beträffande vägen. Riksdagen förutsatte att regeringen oavsett ställningstagandets innehåll redovisar underlaget för sinn bedömningar för ell riksdagens definiliva beslul sä snart som möjligt.

Områdena Sarek-Pite och Kebneknise berörs bl.n, nv cn befintlig väg mellan Suorvn och Ritsem. Vid tidpunkten för riksdngens beslut i december 1977 planerades en kraftledning frän Sitnsjaure till Norge. Belräftnnde dessa två obrulna fjällområden utlalnde riksdagen bl.n. - med ändring uv förslagel i propositionen - ntt planverkets och naturvårdsverkets försing till avgränsning av omräden t. v. sknll gälln och att riksdngen så snml som möjligt föreläggs ett snnilat försing i dessa frågor.

Prop. 1980/81:71 5

2.2 Vissa frågor beträffande riktlinjerna för markanvändning i obrutna fjällområden

Några remissinstanser anser att innebörden av de riktlinjer som gäller för markanvändningen i de obrutna fjällområdena i vissa avseenden behöver förtydligas. En slor del av de synpunkler som las upp av remissinstanserna har övervägts i samband med tidigare ställningstaganden lill obrulna fjällområden av regering och riksdag.

Sedan riksdagen i december 1977 beslutade om riktlinjerna för de obrutna fjällområdena har riksdagen fattat beslut (prop. 1978/79: 110, JoU 1978/79:30, SkU 1978/79:49, rskr 1978/79:387) om ny skogsvårdslag (1979:429). Vidare har mineralpolitiska utredningen redovisat sitl slutbetänkande (SOU 1980; 12) Mineralpolitik. Della ger mig anledning alt kommenlera riktlinjerna för skogsbruk och prospektering inom de obrulna fjällområdena.

När del gäller skogsbruket inom de obrulna tjällområdena anförde föredraganden i proposition 1977/78:31 (s. 90) bl.a. följande:

"Skogsbruket kan, när del bedrivs i intensiv form, avsevärt förändra både landskapsbilden, floran och faunan inom vidsträckta omräden. Med intensivt skogsbruk menar jag då ett skogsbruk som innefattar kalavverkning, markberedning, gödsling, kemisk bekämpning av vissa trädslag eller inplanlering av för området främmande trädslag. Ett intensivt skogsbruk förutsätter också ett ganska omfattande vägbyggande.

Nuvarande kunskaper om skogsföryngring medger heller inle någol inlensivl skogsbruk inom stora delar av de obrulna fjällområdena. Någol sådant skogsbruk torde därför i regel inle komma i fråga i dessa områden. Inom vissa delar av de föreslagna områdena, där de biologiska förhållandena inle är begränsande, bör emellertid ell visst skogsbruk kunna bedrivas. I anslulning lill ytlergränserna för ell par av områdena, där förhållandena är sådana all skogsälerväxlen inte äventyras, bör avverkning kunna medges i viss ulslräckning i syfle alt säkra råvaruförsörjningen för mindre skogsindustrier som har slor belydelse för sysselsättningen i det norrländska inlandet. Vidare bör markägare, som har hela eller slörre delen av sill skogsinnehav inom områdena, kunna bedriva ett vissl skogsbruk inom området. I dessa fall bör dock sårskild hänsyn las lill önskemålet att bevara områdenas karaktär.

Jag är emellertid inte beredd att förorda all delaljerade rikilinjer belräffande skogsbruk i de obrutna fjällområdena läggs fast nu. En sådan ytterligare reglering bör enligl min mening grundas på mer ingående studier.

De fortsatta studier av fjällvärldens natur som naturvårdsverket genomför torde ge ett väsentligt underlag för överväganden i dessa frägor. En yllerligare reglering av skogsbmkel inom de obrulna fjällområdena bör därför ske successivt i takl med all erforderligt bedömningsunderlag las fram och efter samråd med berörda parter. En sådan reglering torde ingå som en del i naturvårdsverkels och länsslyrelsernas arbete med att skydda tjällområdenas naturvärden."

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, som anser all del råder en belydande oklarhet om innebörden av riktlinjerna för skogsbruk inom de obrulna fjällområdena, menar all den nya skogsvårdslagens beslämmelser

Prop. 1980/81:71                                                                     6

bör vara tillräckliga för att reglera skogsbruket i dessa områden. Liknande synpunkter förs fram av Svenska skogsarbetareförbundel.

Som jag nyss nämnde har en ny skogsvårdslag trätt i krafl efter del att riksdagen fattade beslutet om riktlinjer för de obrutna tjällområdena. Till skillnad från den äldre skogsvårdslagen (1948:237) gäller den nya även statens och kyrkans skogar. Den nya lagen är tillämplig på all skog. Lagen föreskriver krav på fillstånd från skogsvårdsslyrelsen för avverkning eller omläggning av skogsmark lill annat ändamål inom områden med svårföryngrad skog (19§). Större delen av skogsmarken inom de obrulna fjällområdena utgörs av svårföryngrade områden. I samband med att tillstånd lill avverkning m. m. ges kan skogsvårdsslyrelsen beslula om åigärder för som begränsar eller molverkar ölägenheter och irygga ålerväxlen (19S). All slulavverkning som omfattar mer ån 0,5 ha skall anmälas i förväg lill skogsvårdsslyrelsen (17S). Om länssiyrelsen för vissl område har begärt del, överlämnar skogsvårdsstyrelsen sådana anmälningar lill länsstyrelsen. Länsstyrelsen har därvid möjlighel alt. innan nägon avverkning sker, ingripa med slöd av naturvårdslagen. Slutligen bör nämnas all skogsvårdsslyrelsen i den nya skogsvårdslagen ges möjlighet all i särskilda fall föreskriva vilka åigärder som skall vidtas med hänsyn lill naturvårdens intressen (24 S).

Jag förutsätter att de vidare överväganden som angavs i proposilion 1977/78:31 sker inom ramen för tillämpningen av skogsvårdslagen. Mot den bakgrunden finner jag det inte erforderligt att föreslå några yllerligare detaljerade riktlinjer för skogsbruket inom de obrutna fjällområdena. Jag vill härvid erinra om de allmänna ullalanden om förutsällningama för olika lyper av skogsbruk inom dessa områden som dåvarande deparlemenlsche-fen gjorde i sill anförande lill proposilion 1977/78: 31.

Länsslyrelserna i Jämllands, Västerbollens och Norrbotlens län anser alt det är nödvändigt all skogsvägar får byggas i obrulna fjällområden så all del skogsbruk som är förenligt med riktlinjerna kan bedrivas. Länsstyrelsen i Jämllands och Västerbollens län pekar också på risken att berörda myndigheter kan känna sig förhindrade alt lämna statsbidrag lill byggande av skogsvägar inom obrulna fjällområden. Länsslyrelserna förulsätler alt sådana former för bidragsgivning tillskapas som gör det möjligl all betala ut bidrag till byggande av skogsvägar inom obrulna fjällområden, om länsstyrelsen har prövat alt detla är förenligt med riktlinjerna för områdena. Statens naturvärdsverk anser alt riktlinjerna ger uirymme för att bygga skogsvägar endasl i undantagsfall. Avverkningar och transporter av virke bör enligl verket i dessa särskilda fall ske vinlerlid när marken är frusen så all skador på marken undviks.

Enligt de aniagna riktlinjerna bör nya vägar inle få anläggas inom de obrulna tjällområdena. Vissl undanlag har gjorts för vägar som har samband med begränsad exploalering inom ramen för rikfiinjerna. Sådana vägar som slular blinl inom områdena medför enligl proposilion 1977/

Prop. 1980/81:71                                                                     7

78:31 normalt så begränsad omgivningspåverkan alt de inle förändrar karaktären på områdena. Så kan vara fallet med en väg som endasl berör de yttre delarna av ett obrutet fjällområde och som behövs för olika slng av verksamhei som pågår inom området.

Del är angelägel alt de skogsvägar som behövs för skogsbruket inom de obrulna fjällområdena ulformas på sädanl säll all minsla möjliga påverkan på naturen uppslår. Della bör beaklas av skogsvårdsslyrelserna vid deras vägnälsplanering och prövning av slödärenden. Del bör därvid beaktas att skogsvägar är attraktiva för friluftslivet oeh alt därmed ett områdes karaktär riskerar alt påverkas även efter den lid då vägen inte längre behövs för skogsbruket.

Med anledning av riksdagsbehandlingen av proposilion 1977/78:31 gav regeringen genom tilläggsdirektiv (Dir 1978:25) under år 1978 mineralpoli-liska ulredningen uppdrag att överväga och komma med förslag lill hur riktlinjerna för obrulna fjällområden skall kunna förenas med en från samhällels synpunkl önskvärd nivå på prospekteringsinsatserna. 1 sill sluibetänkande redovisar ulredningen vissa överväganden i denna fråga och föreslär ett statligt finansierat prospekteringsprogram så att en önskvärd nivå på prospekleringen inom de obrulna fjällområdena skall kunna upprätthållas. Ulredningens förslag, som har remissbehandlats. bereds f. n. inom regeringskansliet. Frågan om anslagsfinansierad prospektering i de obrulna fjällområdena bör enligt min mening behandlas i samband med all regeringen lar slällning lill förslagen i ulredningens slulbelänkande.

2.3 Gränsdragning

I proposilion 1977/78:31 angavs all del inom ramen för de avgränsningar som riksdagen i slorl skulle ta slällning lill borde finnas möjlighet för regeringen all göra de mindre justeringar som kan vara befogade med tanke på l.ex. terrangförhållanden, hänsyn lill den bofasta befolkningen eller andra samhällsintressen. Överväganden om ändringar av slörre omfallning förutsattes bli underställda riksdagens prövning. Efler en genomgång av länsstyrelsernas förslag till närmare avgränsning av de obrulna fjällområdena och remissyitrandena häröver bör enligl min mening riksdagens ställningstagande inhämtas endasl lill gränsändringar beträffande områdena Sarek-Pite och Kebnekaise. Jag kommer alt i del följande redovisa överväganden och förslag belräffande gränsdragning även för Tärna-Graddis obrulna fjällområde.

Jag avser alt senare återkomma lill regeringen med förslag lill en närmare avgränsning av de obrutna fjällområdena.

2.3.1 Gränsen Jör Tärna-Graddis

Kommittén för planering av turistanläggningar och friluftsområden (tu-rislkommitlén) föreslog i ell delbelänkande (Ds Jo 1912: A Vindelälvsområ-

Prop. 1980/81:71                                                                     8

del - förslag lill ulvecklingsprogram för rekrealionslivel) all en väg skulle byggas i Västerbollens län mellan Norra Fjällnäs och Ammarnäs så all tillgängligheten lill vildmarksområdet Tärna-Graddis förbättras. Två alternativa vägslräckningar redovisades. Kommittén framhöll all vägbygget skulle skapa sysselsättning och all vägen skulle bli en viklig stimulans för det lokala näringslivet.

I proposition 1977/78:31 uttalades alt beslut om en sådan viig borde föregås av studier av den påverkan på olika intressen som vägen och kring vägen planerade anläggningar kunde ge upphov till. Vidare borde utredas hur del aktuella området skulle kunna utvecklas ulan en sådan väg.

En redovisning av markanvändningen i del område som berörs av de allernafiva vägslräckningarna återfinns i bilaga 3.

Genom invenleringar som har genomförts inom ramen för naturvärds-verkels s. k. fjällulredning har kunskaperna om områdets flora och fauna fördjupats. I planverkets och lantbmksstyrelsens rapport om rennäringen i den kommunala planeringen (rapport 44 del 5) har dessutom redovisats områden som är särskill intressanta för rennäringen.

Omrädel som berörs av de båda vägalternaliven har nv naturvårdsverket klassificerats som riksinlressant för den velenskapliga och kulturella naturvärden. Väslerbollenfjällen har av verkel även klassificerals som riksintresse för friluftslivet. Området ligger hell inom Vindelfjällels nalurieser-val, vilkel i sin lur ingår i del primära rekrealionsomrädet Tärna-Graddis fjällvärld.

Inom områdel mellan Norra Fjällnäs och Ammarnäs finns enligl nalurvärdsverkel en artrik flora i vilken ingår flera hotade eller sällsynta arter. Områdel söder om Ammarnäs är enligl nalurvärdsverkel ell av det tiotal områden i fjällregionen som är särskilt värdefulla med hänsyn lill förekomsten av sällsynta djurarter.

Tärna-Hemavanområdet, som ligger några mil väster om det ifrågavarande områdel för vägutbyggnad, år länels mest utbyggda och besökta turistområde med mycket goda möjligheter till olika former av friluftsliv såväl vinter- som sommarlid. Även Ammarnäsområdel har en läll fillgänglig fjällnatur och goda möjligheter lill friluftsliv. Sommartid är Ammarnäs by bas för flygtrafik i fjällområdet. Byn än ocksä utgångspunkt för flera vandringsleder.

I Ammarnäs by har ca 80 personer av totalt 250 sin försörjning av rennäringen. Enligl planverkets och lantbmksstyrelsens ovan nämnda redovisning av rennäringen i kommunernas planering kommer båda vägalternaliven all direki påverka områden som är av särskild vikl för rennäringen. Båda vägalternaliven berör lill största delen samebyn Ran. Även Umbyns sameby berörs. Områdena används huvudsakligen för vår- och höstbele. Båda vägalternaliven korsar vikliga flyliningsleder. Dessulom berörs vikliga sommarbetes- och kalvningsland.

I del uppdrag som länsstyrelsen i Västerbottens län fick av regeringen i

Prop. 1980/81:71                                                                     9

april 1978 ingick också att redovisa ell material som översiktligt beskriver konsekvenserna för motstående markanvändningsinlressen, om en väg mellan Norra Fjällnäs och Ammarnäs kommer till stånd. Vidare skulle länsstyrelsen belysa hur området skulle kunna utvecklas utan en sådan väg.

Länsstyrelsen anser i sin redovisning till regeringen att det östliga vägal-ternalivet är alt föredra från såväl turistisk synpunkl som naturvårdssynpunkt. Osäkerheten belräffande konsekvenserna för rennäringen gör emellertid alt länsstyrelsen inte vill förorda någol av alternativen. De tekniska förutsättningarna för det östra alternativet är enligt länsstyrelsen inte heller tillräckligt kända.

Länsstyrelsen anser att den akluella vägförbindelsen skulle ha slor belydelse för turismens utveckling, framför allt i Sorsele kommun. Ell principbeslut om utbyggnad av vägen bör därför enligt länssiyrelsen fattas omedelbart för alt sedan följas av utredningar om vägens lämpliga sträckning.

Naturvårdsverket och Sorsele kommun är positiva lill ett principbeslut om att en väg skall byggas. Naturvårdsverket framhåller alt del är angelägel all göra området mera fillgängligt för en bredare allmänhel. En väg bör enligl verkels uppfattning kunna byggas inom del myckel stora Vindel-fjällsområdet ulan all medföra ell så allvariigt ingrepp att områdel inte kan göras lillgängligl för en bredare allmänhel. För all områdels skyddsvården när det gäller djurlivet sä långt som möjligt skall kunna beaktas, bör vägslräckningen enligl verkel ges en östligare dragning än det lidigare nämnda, av turiskommitlén angivna, östra alternativet. Verkel förordar all erforderiiga medel ställs lill länsslyrelsens i Väslerbollens län förfogande för ulredningar som behövs för all man närmare skall kunna ange väg-sträckning. Vidare ärdel enligl verkel önskvärt att länsstyrelsen samtidigt belyser hur området ulan en sädan väg skulle kunna utvecklas för bl.a. turismen.

Svenska naturskyddsföreningen, slatens planverk, lanlbruksstyrelsen. Svenska samernas riksförbund och Friluftsfrämjandet motsätter sig eller är tveksamma till vägen.

Planverket anser alt en vägutbyggnad innebär all synnerligen slora naturvärden offras. Dessutom anser verket att vägen frän samhällsekonomisk synpunkl är mycket tveksam och all den sociala nyttan av vägen kan ifrågasättas. Svenska naturskyddsföreningen framhåller all vågen arealmässigt sannolikt skulle innebära ell myckel stort ingrepp i del obrulna fjällområdet. Svenska samernas riksförbund anser att det inle finns något egentligt behov av alt lägga ned ytterligare medel på att utreda vägbygget eller dess konsekvenser. Förbundet finner all det nu finns ett tillräckligl beslutsunderlag för alt man skall kunna ta klart avstånd från att vägen byggs. Lantbruksstyrelsen framhåller all vägbygget innebär ytterligare intrång i ett område som redan har exploaterats för olika ändamål och all intrånget skulle påverka rennäringen negativt. Domänverket konstaterar alt vägen inte får någon större positiv effekl för skogsnäringen.

Prop. 1980/81:71                                                                    10

För egen del vill jag framhålla följande. En uibyggnad av vägen skulle öka lillgänglighelen lill det aktuella områdel, vilket har slor belydelse för turismen. Anläggningsarbetena skulle innebära ett välbehövligt tillskoll lill sysselsättningen. Det är också troligt all en ulbyggd väg skulle skapa gynnsamma förutsättningar för del lokala näringslivet. Å andra sidan skulle vägen komma alt negativt påverka såväl rennäringens som den velenskapliga naturvårdens intressen.

Med hänsyn till bevarandeinlressena och med hänsyn till att del samhällsekonomiska utrymmet för väginvesteringar i området f. n. år myckel begränsai anserjag inle projektet ha den aktualitet att någon korridor för vägen bör reserveras. Den i proposition 1977/78:31 föreslagna gränsdragningen bör således ligga fasl.

2.3.2 Gränserna för Sarek-Pite och Kebnekaise

I proposition 1977/78:31 förordade regeringen att en vägkorridor från Suorva upp till och med Ritsem skulle lämnas öppen mellan Kebnekaise-och Sarek-Piteområdena. Frågan om vägen lill Ritsem skall öppnas för allmän trafik behövde övervägas yllerligare i anslulning lill den fortsatta planeringen. När del gäller vägens forlsällning från Rilsem lill Silasjaure skall den enligt dom av vattendomstolen läggas ned då anläggningsarbetena i områdel har upphörl. Någon korridor för denna väg borde därför enligl propositionen inle lämnas. Regeringen ullalade sig samlidigl mol en ifrågasall förlängning av Ritsemvägen lill Norge.

Vid behandlingen av propositionen konslalerade civilutskottel (CU 1977/78: 8) alt frågan om avgränsning i form av en vägkorridor måsle göras med utgångspunkt i osäkerhet om vägen Suorva-Ritsem öppnas för allmän trafik och om regeringen lämnar koncession för kraftledning från Ritsem lill Norge saml under den förutsättningen alt vägen Ritsem-Silasjaure skall läggas ned enligt avtal. Enligl utskottet skulle ett beslut i avgränsningsfrå-gan underlättas om samtliga förutsättningar var kända eller om riksdagen, bortsett från koncessionsfrågan, i vart fall kunde ta ställning till dem i ett sammanhang. Utskottet föreslog därför alt riksdagen skulle uttala sig för att planverkets och naturvärdsverkets förslag till avgränsning, dvs. ulan nägon vägkorridor upp lill Ritsem. l.v. skulle gälla och all riksdagen så snarl som möjligt förelades ett samlal förslag i dessa frågor. Detla blev också riksdagens beslul (rskr 1977/78:99).

Stora delar av del område som berörs av de befintliga och planerade viigarna har av statens naturvårdsverk klassificerals som riksinlressanla för den velenskapliga nalurvården. Vägen från Suorva lill Rilsem gär genom Slora Sjöfallets nationalpark. Söder om det reglerade Akkamaga-sinel finns ytterligare nalionalparksområden. Kunskaperna om områdenas värde frän naturvärdssynpunkl har ökal genom naturvårdsverkets fjällulredning. Områdel kring Silasjaure bedöms av naturvårdsverket som speciellt intressant med hånsyn till djurlivet, vegetationen och floran.

Prop. 1980/81:71                                                                    11

Områdel som berörs av den akluella vägslräckningen har av naturvårdsverket klassificerats som riksinlressant också för friluftslivet. Svenska turistföreningen har en fjällslation i Ritsem som är öppen under sommaren. I Vietas har föreningen en anläggning som är öppen hela året. Områdel som helhet utgör ell allraklivl rekreationsområde för såväl befolkningen i Norrbotten som befolkningen i andra delar av landet. Kungsleden korsar området och Ritsem utgör en av utgångspunkterna för vandringar längs Padjelanlaleden.

Rennäringen har särskilt vikliga årelmntmarker kring Rilsemjokk och i området mellan Suorva och Rilsem.

Längs vågen mellan Suorva och Rilsem har dragils en kraflledning på 400kV till Ritsems kraftslalion. Kraftledningen har efter beslul av regeringen den 15 december 1977 förlängts lill Skjomen i Norge.

En redovisning av markanvändningen i området som berörs av de allernafiva vägslräckningarna ålert"inns i bilaga 4.

Länsstyrelsen skulle enligl regeringens uppdrag lill regeringen redovisa ell malerial som översiktligt beskriver konsekvenserna för olika motstående markanvändningsintressen av olika alternativ beträffande vägen mellan Suorva och Silasjaure. I första hand skulle konsekvenserna av följande alternativ beskrivas:

1.    Vägen lill Suorva bibehålls liksom arbetsvägen till Rilsem. Vägen Su-orva-Ritsem öppnas inle för allmän trafik.

2.    Vägen Suorva-Ritsem öppnas för allmän trafik. Arbetsvägen mellan Ritsem och Silasjaure läggs ned när den inle längre behövs för anläggningsarbeten.

3.    Väg anläggs lill Norge via Ritsem och Silasjaure.

Länsstyrelsen skulle också redovisa vilken påverkan på molsiående inlressen som evenlueUa luristutbyggnader i anslutning till en väg kunde ge upphov lill.

Länsstyrelsen har redovisat hur olika markanvändningsinlressen påverkas av de alternativa vägslräckningarna.

Belräffande alternativet all arbetsvägen mellan Suorva och Rilsem bibehålls och all den inle öppnas för allmän trafik framhåller länsstyrelsen alt hitfillsvarande verksamhet vid vägen inle påverkas. Turislnäringen och friluftslivet kan emellertid då inte utvecklas. Friluftslivet begränsas till alt omfatta en relativt liten grupp fjällvandrare och turister som kan utnyttja kollektivtrafiken till Ritsem. Vinlertid kommer skolerlrafik alt förekomma upp lill Rilsem och i omrädel väster om Ritsem.

Alternalivet att slräckan Suorva-Rilsem öppnas för allmän irafik och vägen Rilsem-Silasjaure läggs ned efler anläggningsarbelena medför enligt länsstyrelsen all Rilsem kan byggas ul med l.ex. en turisUmläggning för övernallning och en parkeringsplals för husvagnar. Skolerlrafiken upp lill Rilsem bedöms komma all upphöra nära nog helt. En nedläggning av vägen till Silasjaure kommer all försvära vattenfallsverkets drifts- och underhållsarbeten.

Prop. 1980/81:71                                                                    12

En väg lill Norge via Rilsem och Silasjaure skulle enligl länssiyrelsen innebära all driflen och underhållel av vallenfallsverkets anläggningar i Silasjaure skulle underiältas. Länssiyrelsen anser i sin sammanfattande bedömning alt det saknas tillräckligt beslutsunderlag för att la slällning lill frågan om en väg till Norge genom förlängning av den befintliga arbetsvägen lill Silasjaure. Länssiyrelsen anser alt frågan bör hållas öppen l.v. Någon korridor för en väg till Norge behöver enligt länsstyrelsen inle reserveras f.n. Däremot föreslär länsstyrelsen att en korridor reserveras för vägen lill Rilsem. sejlg.l. Vidare föreslår länssiyrelsen att vägsträckan Ritsem-Silasjaure bibehålls som enskild väg snmt att vägen mellan Suorva och Rilsem öppnas för allmän irafik.

Naturvårdsverket och planverket tillstyrker länsslyrelsens förslag om att en korridor reserveras för vägen lill Ritsem. Svenska samernas riksförbund och Svenska naturskyddsföreningen anser all gränserna för de aktuella obrulna fjällområdena inle skall ändras.

Stålens vatlenfallsverk och Gällivare kommun anser all vägen från Suorva lill Rilsem bör få utnyUjas för allmän trafik med tanke på turistanläggningarna i Rilsem, Naturvårdsverket motsätter sig inte att vägen öppnas för allmän trafik, men framhåller att vägsträckan inte är ulbyggd och anpassad för sådan Irafik. Nalurvärdsverkel förordar all nrbelsvägen bibehålls för vallenfallsverkels behov och alt kollektivtrafik till Rilsem behålls i avvaktan på ett bättre undertag för en bedömning om allmän trafik knn tillåtas på slräckan. Överbefälhavaren (ÖB), planverket, lantbruksstyrelsen. Svenska naturskyddsföreningen och Svenskn samernas riksförbund anser att vägen till Rilsem bör behållas som aibetsväg. Kollektivtrafik bör även fortsättningsvis tillåtas på sträckan.

Direkt avvisande till förslagel om ny mellnnriksväg lill Norge är överbefälhavaren (ÖB), naturvårdsverket, lanlbruksstyrelsen och Svenskn naturskyddsföreningen. Del framgår av remissyttrandena även att Svenska samernas riksförbund och planverket har samma uppfattning. Vägverket anser att det inte finns tillräckligt underlag för att reservera en korridor för en väg till Norge. Gällivare kommun anser i likhet med länsstyrelsen att frägan om väg till Norge t. v. bör hållas öppen. Jokkmokks kommun anser all en sådan väg snarasl bör byggas, bl.a. för all turismen i Jokkmokks kommun skall kunna utvecklas.

Beträffande arbetsvägen Ritsem-Silasjaure anser vattentällsverkei alt den i fortsättningen skall hållas slängd men att den sknll kunna användas för tillsyns- och underhållsarbeten vid Silnsjnure. Nnturvärdsverket och Svenska naturskyddsföreningen anser all nrbelsvägen skall läggas ned när arbetena har avslulals. Svenska samernas riksförbund anser att nll nnnan trafik än nyttotrafik bör förbjudas på denna vägslräcka. Lanlbruksstyrelsen kan inle acceptera all vägslräckan öppnas för allmän Irafik,

För egen del vill jag framhålla följande. Riksdagens beslut år 1977 beträffande avgränsningen av områdena Sarek-Pite och Kebnekaise inne-

Prop. 1980/81:71                                                                    13

bär att de båda områdena t. v. binds samman vid den östra gränsen för Stora Sjöfallets nationalpark. Della innebär all såväl Riisemvägen som kraflslalionerna Rilsem och Vielas ingår i obrutna fjällområden. De ingrepp i områdets natur som har skell genom vattenkraftutbyggnad och anläggande av kraftledningar är omfattande. Den väg mellan Suorva oeh Ritsem som har anlagts för arbetena med valtenkraflanläggningarna har kommil all utnyttjas också för andra ändamål, främst för busstrafik. Detta har bidragit till all Ritsemområdel har blivit en baspunkl för fjällturismen. Områdel är lämpligt för della genom sin belägenhet och naturskönhet. En fortsall utveckling av Ritsemområdel som sådan baspunkl bör enligt min mening kunna övervågas i den forlsalta kommunala planeringen under förutsättning att erforderlig hänsyn tas lill främst rennäringens och naturvårdens intressen.

Jag förordar därför i likhet med bl.a. länsstyrelsen i Norrbollens län. sialens nalurvårdsverk och stålens planverk all en vägkorridor upp lill Rilsem lämnas öppen mellan Kebnekaise- och Sarek-Pileområdet. Jag vill betona att della inle innebär ell siällningslagande för all vägsträckan mellan Suorva och Ritsem skall öppnas för allmän trafik. Vägen är inte ulbyggd och anpassad för sådan Irafik. Det är vidare uppenbari att en anpassning av vägen till allmän trafik kan föra med sig krav pä ytterligare åigärder i en rad avseenden. Åtgärderna kan i sin lur innebära icke önskvärda ingrepp i de båda obrulna fjällområdena. Omfallningen av sådana åigärder och deras konsekvenser för Stora Sjöfallets nationalpark behöver klarläggas. Dessulom behöver ställning tas lill frågan om vem som skall svara för koslnaderna för evenlueUa förbältringsålgärder och för del konli-nuerliga underhållet av vägen. Dessa frågor behöver övervägas ylleriigare innan beslut kan fattas om all evenluelll öppna vägen mellan Suorva och Rilsem för allmän Irafik.

Gränsen för vägkorridoren lill Ritsem bör dras så att både vägen och kraftledningen mellan Vielas och Rilsem kommer all ligga utanför de obrulna fjällområdena. Avgränsningen av Stora Sjöfallets nationalpark påverkas inle av den föreslagna ändringen av gränsen för de obrutna fjällområdena. Del bör ankomma på regeringen att beslula om den närmare dragningen av gränsen.

När del gäller vägen mellan Rilsem och Silasjaure har Luleå tingsrätt, vattendomstolen, genom beslul i januari 1978 i valtenmålei angående idriftlagning av Riisems kraftslalion med reglering av Silasjaure inom Gällivare kommun föreskrivii all vägen skall avspärras då anläggningsarbetena vid Silasjaure har slulförls. Länsslyrelsens redovisning av markanvändningen i omrädel och remissinslansernas synpunkler på denna ger enligl min mening inle anledning lill ytterligare överväganden i denna fråga. Någon korridor för denna väg bör således inle avgränsas.

Vad jag nu har sagt innebär också att en förlängning av Ritsemvägen lill Norge inle bör genomföras. De komplellerande studier som har gjorts har

Prop. 1980/81:71

14

Fig I. Obrutna fjällområden

OBRUTNA   FJÄLLOMRÅDEN

obrutit   fjallomräd* (enligt   riksdagens  beslut   med anledning  ov   proposition   1977/78:31) väg

järnväg
länsgrans
kommungräns
•              kommuncentrum

KKOKOM    kommunnamn

före5lagen   gransandnng

Prop. 1980/81:71                                                     15

ytterligare dokumenterat del berörda områdels slora värde från naturvårds- och renskötselsynpunkl.

3    Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen alt

godkänna de av mig förordade gränserna för Sarek-Pite och Kebnekaise obrulna fjällområden.

4    Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslular all genom proposilion föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1980/81:71

16

Bilaga I

BOSTADSDEPARTEMENTET    BESLUT

1978-04-06

Dnr F 180/78

Länsstyrelsen i Kopparbergs län Box 142 79101 FALUN

Länsstyrelsen i Jämtlands län

Fack

83101 ÖSTERSUND

Länsstyrelsen i Västerbottens län 90186 UMEÅ

Länsstyrelsen i Norrbottens län 95186 LULEÅ

Uppdrag att redovisa förslag till närmare avgränsning m. m. av s. k. obrutna fjällområden

Riksdagen har i beslut den 16 september 1977 (CU 1977/78: 8. rskr. 1977/ 78: 99) tagit ställning till regeringens proposition 11977/78: 31) om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vissa s. k. obrulna fjällområden. 1 propositionen anges bl.a. alt det bör uppdras åt berördn länsstyrelser ntl. inom viss lid och efter samråd med kommunerna och de myndigheter, samebyar, företag och enskilda som är direkt berörda, pä ett mer detaljerat kartmaterial lämna regeringen förslag till närmare avgränsning nv områdenn.

Når del gäller avgränsningen nv de obrutna Ijällområdena anförde civilutskottel all regeringen bör lämna ett nytt samlat förslag i fråga om mnrk-användningen i vissa områden som berörs av aktualiserade vägnr. Det gäller dels en väg mellan Norra Fjällnäs och Ammarnäs genoni Tärna-Graddisområdel. dels en väg melinn områdena Sarek-Pite och Kebneknise till Norge, I riksdagsbeslutet anges även ntt regeringen bör ytterlignre utreda frägan om vilka namn de olikn obrutna tjällområdenn bör ges och meddela anvisningar härom samtidigt med beslut om deras närmare avgränsning.

Regeringen uppdrar ål länsstyrelserna i Kopparbergs. Jämtlands. Västerbottens och Norrbottens län att lämna regeringen förslag till närmare avgränsning av de s. k. obrutna tjällområdenn. vilkns omfallning i stort har fastlagts av riksdagen.

Prop. 1980/81:71                                                     17

Regeringen uppdrar ål länsslyrelserna i Västerbottens och Norrbotlens län alt redovisa olika alternativ för markanvändningen i vissa delar av Tärna-Graddisområdel resp. Sarek-Pile- och Kebnekaiseområdet.

Länsstyrelserna bör samråda med statens naturvårdsverk och statens planverk och utnyttja tillgängligt underlagsmaterial hos dessa myndigheter. Samråd bör dessutom ske med övriga berörda myndigheter, kommuner, samebyar, företag och enskilda. Länsstyrelsernas arbete skall redovisas till regeringen senast den Ijanuari 1980.

Redovisningen skall ske i enlighet med vad som anges i en denna dag inom bostadsdepartementet upprättad promemoria som fogas lill delta beslut.

Pä regeringens vägnar Elvy Olsson

Sören Häggroth

2    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 71

Prop. 1980/81:71

PM

1978-04-06

Utgångspunkter för redovisning av förslag till närmare avgränsning m. m. av s. k. obrutna fjällområden

Statsmakternas beslut

Riksdagen fattade i december 1977 beslut (CU 1977/78:8, rskr. 1977/ 78:99) med anledning av regeringens proposition 1977/78: 31 om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vissa s. k. obrulna fjällområden. Enligl vad som anges i proposifionen bör uppdrag ges ål berörda länsslyrelser all inom viss lid och efter samråd med berörda parter på ett mera detaljerat kartmaterial lämna regeringen förslag lill närmare avgränsning av områdena. Regeringen bör enligl riksdagens beslul också låta ytterligare ulreda frågan om namnen på de olika obrulna fjällområdena och meddela anvisningar härom samtidigt med beslut om de obrulna fjällområdenas avgränsning.

Riksdagens beslut innebär också alt regeringen ges tillfälle all ytterligare förbättra sitl beslutsunderlag och redovisa underlaget för sina bedömningar för ett riksdagens definiliva beslul när del gäller en väg mellan Norra Fjällnäs och Ammarnäs genom Tärna-Graddisområdel. Riksdagen har ocksä uttalat sig för alt regeringen förelägger riksdagen ett samlal förslag när del gäller frågan om vägförbindelse lill Norge mellan områdena Sarek-Pite och Kebnekaise.

Avgränsningsfrågor m.m.

Länsslyrelserna skall på den topografiska kartan lämna regeringen förslag lill närmare avgränsning av de s. k. obrutna fjällområden som riksdagen har beslutat om. För området Muddus, vars gränser sammanfaller med gränsen för Muddus nationalpark, behöver avgränsningsförslag inte redovisas. Civilutskottel har ifrågasall om Muddus nationalpark bör föras in under kategorin obrutna fjällområden. Områdets karaktär av nationalpark medför att skyddsintressena kan tillgodoses. Enligl ulskollet bör omrädel kunna, efter regeringens beslämmande, utgå ulan riksdagens ytterligare hörande. Regeringen kommer att ta ställning lill denna fråga i samband med sina ställningstaganden i avgränsningsfrågorna.

De gränser som riksdagen har fastlagt skall gälla som utgångspunkt för avgränsningen av områdena. Dessa gränser överensstämmer med naturvårdsverkets och planverkels förslag lill gränser. Vid remissbehandlingen av naturvårdsverkets och planverkels rapport om obrutna fjällområden framfördes, förutom vissa mer genomgripande förslag till förändringar av områdenas gränser, även vissa förslag lill gränsjusieringar. Enligt regeringens mening var dessa förslag lill gränsjusteringar inte av så ingripande

Prop. 1980/81:71                                                                    19

karaktär all riksdagen borde ta slällning lill dem. Förslagen kommenteras ändå i proposition 1977/78:31 (s. 95-98), särskilt lill ledning för länsstyrelsernas arbete med att utforma förslag till närmare gränsdragning.

Del bör enligl propositionen finnas en möjlighel all inom ramen för de gränsdragningar som riksdagen lägger fasl göra de mindre justeringar av gränserna som kan vara motiverade av t.ex. terrängförhållanden, av hänsyn lill befolkningen på orlen eller med lanke på andra samhällsiniressen.

Del är enligl propositionen (s. 75) inle möjligl all ange generella rikilinjer för hur slora avvikelser från de av riksdagen fasllagda gränserna som bör kunna komma i fråga i samband med arbelel alt upprälla förslag lill delaljavgränsning av de obrulna fjällområdena. Departementschefen förordar emellertid en restriktiv hållning när del gäller sådana avvikelser.

Med hänsyn till alt en restriktiv hållning bör iaktlas när det gäller att avvika frän de av riksdagen fasllagda gränserna bör avvikelser slörre än någon kilometer övervägas endasl i begränsade områden och om det finns starka skäl för dem. Dessa justeringar av gränserna bör kunna innebära såväl utvidgning som inskränkning av de obrulna tjällområdena. I den män inskränkningar av områdena föreslås bör mofiven för gränsdragningen och konsekvenserna härav från bevarandesynpunkl redovisas.

Civilutskollet anförde med anledning av motion 1977/78: 143 all regeringen yllerligare bör ulreda frågan om områdenas benämning saml meddela anvisningar härom samlidigl med beslul om deras exakla avgränsning. Länsslyrelserna bör mot bakgrund härav lämna regeringen förslag lill benämning av vart och ell av de obrulna fjällområdena samlidigl med förslagel lill områdenas närmare avgränsning.

De ulredningar som ulförs av statens naturvårdsverk rörande fjällområdena ger visst underlag för bedömningen av bl.a. behovel av ylleriigare skydd av vissa omräden inom de obrutna (jällomrädena. Länsstyrelserna bör ta del av del ulredningsmalerial som föreligger och som är av iniresse i samband med länsslyrelsernas arbete med avgränsningen av områdena.

Markanvändningen i anslulning lill vissa akiuallserade vägslräckningar i Väslerbollens och Norrbotlens län

Riksdagens beslut med anledning av proposilion 1977/78:31 innebär också alt regeringen ges tillfälle att återkomma med förslag om den eventuella tillkomslen och sträckningen av ivå aklualiserade vägbyggnader i anslutning lill några av de obrulna tjällområdena (CU 1977/78:8. s. 8- 11). Del gäller dels en väg mellan Norra Fjällnäs och Ammarnäs genom Tärna-Graddisområdel, dels en väg frän Suorva fill Norge genom området Kebnekaise.

Ell beslul belräffande vari och ell av dessa aklualiserade vägprojekt måsle bygga på noggranna analyser av projektens konsekvenser för olika markanvändningsinlressen saml för sysselsättning och samhällsekonomi. Kommande ställningstaganden i vägfrågorna förulsälter således komplel-

Prop. 1980/81:71                                                                   20

lerande studier och analyser inom olika områden. Som ett första led i arbelel med all utreda de båda vägprojekten skall berörda länsslyrelser lämna regeringen ett underlag för bedömningen av konsekvenserna av vägprojekten för olika motstående markanvändningsintressen. Vissa utgångspunkter för arbetet ges i de följande områdes visa kommenlnrerna. (En delaljavgränsning av de obrulna fjällområdena under förulsätlning nll nuvarande avgränsning gäller skall emellertid redovisas oberoende nv del resullal de berörda länsstyrelserna redovisar belräffande konsekvenserna av vägprojekten).

Tärna-Graddisområdel berörs av en aktualiserad väg mellan Norra Fjällnäs och Ammarnäs som, om den byggs, skulle dela den södra delen av området i en östlig och en västlig del. Länsstyrelsen i Västerbottens län samt Storumans och Sorsele kommuner har anseti att de områden som berörs av vägen inle bör ingå i det obrulna fjällområdet. Västerbottens läns landsting och Västerbotiens luristtrafikförbund har också ställt sig positiva lill vägen, medan lantbruksnämnden i Västerbollens län och domänverket är tveksamma. Svenska naturskyddsföreningen, dess länsförbund i Västerbotten och lokalkretsen i Sorsele har motsatt sig alt vägen anläggs. Även berörda samebyar och Svenska samernas riksförbund har motsatt sig en ny väg.

Vägprojektet ingår i det program för turistutbyggnnder i Vindelälvsom-rådet som lades fram av den s.k. turislkommittén (Ds Jo 1972:4) sedan riksdagen beslutat att Vindelälven inte skulle byggas ul för elkraftprodiik-tion.

En uibyggnad av vägen skulle enligt departementschefen (prop. 1977/ 78: 31. s. 93) öka tillgängligheten lill det aktuella området, vilket i sin helhet har angetts som primärt rekreationsområde. Utbyggnaden skulle också innebära ett välbehövligt sysselsältningslillskoll. Å andrn sidan skulle vägen komma att påverka såväl rennäringens som naturvårdens och vnnd-ringsturismens intressen. Ett beslut om vägen bör därför enligt propositionen föregås av ett noggrant studium av den påverkan på motstående inlressen som vägens sträckning och kring vägen planerade anläggningar kan ge upphov till. Vidare bör utredas hur del aktuella området skulle kunna utvecklas ulan en sådan väg.

Mol bakgrund härav var regeringen inle beredd all föreslå riksdngen att verkens förslag till avgränsning av det obrutna fjällområdet borde ändras. Den av verken föreslagna gränsdragningen borde gälla i avvaktan på ett bättre beslutsunderlag. Regeringen förklarade sig emellertid beredd all pröva frågan när ett bättre underlagsmaterial förelåg.

Civilutskollet ullalade (CU 1977/78:8. s. 10-11) att regeringen bör ges tillfälle att ytterligare förbättra sitt beslutsunderlag. Vidare fömtsntie utskottet all regeringen oavsell slällningslagandels innehåll redovisar underlagd för sina bedömningar för ell riksdagens definiliva beslut så snarl som möjligl.

Prop. 1980/81:71                                                                   21

Länsstyrelsen i Väslerbollens län bör efler samråd med berörda parter fill regeringen redovisa ett malerial som översikiligl beskriver vilka konsekvenserna blir för molsilående markanvändningsintressen om en väg mellan Norra Fjällnäs och Ammarnäs kommer lill slånd. Konsekvenserna för olika molsiående markanvändningsinlressen av alternativa vägslräckningar skall redovisas i den mån alternativ föreligger. Länsstyrelsen bör också redovisa vilken påverkan på motstående inlressen som olika anläggningar kring en eventuell väg kan ge upphov till. Vidare bör länsstyrelsen belysa hur området skulle kunna utvecklas, bl. a. för lurism, ulan en sädan avsedd väg.

Områdena Sarek-PUe och Kebnekaise berörs dels av en befintlig arbels-väg mellan Suorva, Ritsem och Silasjaure. dels av en föreslagen förlängning av vägen frän Siljisjaure lill Norge. Vägslräckan mellan Suorva och Rilsem, som har anlagts för arbeten med vallenkraftanläggningar, har kommil alt ulnytljas även för andra ändamål, främst genom den busstrafik som upprätthålls. Härigenom har Ritsemområdel kommit all bli en utgångspunkt för fjällturism. Departementschefen ansåg (prop. 1977/78:31, s. 94). all en fortsatt utveckling av Ritsemområdel i denna riklning borde kunna övervägas i den fortsatta planeringen. Mot bakgrund härav tog regeringen ställning för att en vägkorridor till och med Rilsem borde lämnas öppen mellan Kebnekaiseområdet och Sarek-Pileomrädel. Delta innebar emellertid inle ett siällningslagande för all vägslräckan mellan Suorva och Rilsem skall öppnas för allmän trafik.

När det gäller vägen mellan Rilsem och Silasjaure skall den enligl gällande överenskommelse läggas ned då anläggningsarbelena vid Silasjaure har upphörl. Någon korridor för denna väg borde således enligl regeringen inle lämnas öppen. Som en följd härav föreslog regeringen även alt en förlängning av Ritsemvägen till Norge inte borde genomföras.

Civilulskoltet anförde (CU 1977/78:8, s. 11) all bedömningen av frågan om avgränsningen i form av en vägkorridor måsle göras med ulgångspunkl i osäkerhet om vägen Suorva-Ritsem öppnas för allmän Irafik och om regeringen lämnar koncession för kraflledning frän Rilsem lill Norge samt under den fömlsäuningen all vägen Rilsem-Silasjaure skall läggas ner.

Till della fick enligl ulskollet läggas all den i propositionen förordade korridoren upp till Ritsem ligger inom Slora Sjöfallels nationalpark. Ell beslul i avgränsningsfrågan skulle enligl utskottets mening underlättas om samtliga förulsällningar var kända eller om riksdagen, borisell från frågan om koncession för kraftledning till Norge, i vart fall kunde la slällning lill dem i ett sammanhang. Utskolld föreslog därför, och riksdagen samtyckle därtill, all verkens förslag lill avgränsning, dvs. ulan någon korridor upp lill Rilsem, t. v. skall gälla och all riksdagen så snarl som möjligt föreläggs ett samlat förslag i dessa frågor.

Regeringen beslöl den 15 december 1977 att ge statens vattenfalls verk tillstånd att framdraga en högspänningsledning (400 kV) från Rilsem lill norska gränsen.

Prop. 1980/81:71                                                     22

Länsstyrelsen i Norrbollens län bör lill regeringen redovisa ell malerial som översikiligl beskriver konsekvenserna för olika molsiående markanvändningsinlressen av olika allernaliv när del gäller vägförbindelser i det aktuella områdel. I första hand bör konsekvenserna av följande allernaliv beskrivas:

1.   Vägen lill Suorva bibehålls liksom arbdsvägen lill Ritsem. Vägen Suorva-Ritsem öppnas inle för allmän trafik.

2.   Vägen Suorva-Ritsem öppnas för allmän trafik. Arbetsvägen mellan Rilsem och Silasjaure läggs ned när den inle längre behövs för anläggningsarbeten.

3.   Väg anläggs till Norge via Rilsem och Silasjaure.

Redovisningen av konsekvenserna för olika markanvändningsinlressen av dessa alternativ bör skilja mellan de konsekvenser som åstadkoms om en vinterväg resp. en väg för sommarbruk anläggs. Länsstyrelsen bör också redovisa vilken påverkan pä motstående inlressen som eventuella turislbyggnader i anslulning lill en eveniuell väg kan ge upphov lill. Härvid bör beaklas vad deparlemenlschefen anför i proposilion 1977/78:31, (s. 94) om all evenlueUa luristbyggnader bör förläggas i anslulning lill redan påverkade områden.

Prop. 1980/81:71 23

Bilaga 2

Sammanställning av synpunkter från länsstyrelserna och remissinstanserna beträffande innebörden av riktlinjerna för markanvändning i obrutna fjällområden

1    Allmänna synpunkter

Länsstyrelsen I Västerbotiens län anser att osäkerheten om innebörden av riktlinjerna har ökal efter del all riksdagen fattade beslul om rikilinjer för obrulna fjällområden.

Även statens vattenfaUsverk anser all del brisler i fråga om all entydigt definiera vad som är lung exploalering och vilka krav som skall uppfyllas för all dt område skall anses obrutet. Beslutet au förklara ell område för obrutet innebär enligt verket inle en definitiv avvägning mellan exploaterings- och bevarandeinlressen ulan medför endast en uppfordran lill särskilt hänsynstagande vid den prövning rörande tillkomslen av en verksamhet, som ändå skall genomföras enligt byggnadslagstiftningen eller enligl särskild lag. Med hänsyn till den allsidiga och noggranna prövning som numera regelmässigt underkastas all tyngre exploaleringsverksamhd både i planeringssammanhang och eljest ifrågasätter verket om inslilulel obrutna fjällområden fyller någol självständigt ändamål.

Domänverket anser all det är bällre om områdena begränsas hårdare med strängare regler för markanvändningen än all slora områden skapas med oklara riktlinjer och ständiga konfliklrisker mellan bevarandeinlressen och näringsliv.

Storumans kommun hänvisar till länsslyrelsens i Västerbottens län yllrande belräffande den rådande osäkerheten om vilka restriktioner som skall gälla inom de obrutna fjällområdena. I likhei med länssiyrelsen vill kommunen understryka att gränsdragningen skall ses som en gräns lill ledning för myndigheters ställningstaganden och inle en gräns som riklar sig mol allmänhdens upplrädande. Avgränsningen av obrulna fjällområden får inte innebära att naturtillgångar inom gränslinjen såsom skog, vattenkraft och mineraler i fortsättningen ej kan utvinnas när så bedöms angelägel.

Arjeplogs kommun påpekar alt innebörden av begreppet obrutet fjällområde är oklar. Kommunen har haft och har fortfarande den uppfattningen att lung exploatering i form av gruvbrytning, vattenkraftutbyggnad, vägbyggnad, skogshantering m.m. ej ulan regeringens särskilda lillslånd får förekomma inom de obrulna fjällområdena. Denna uppfattning har kommil till uttryck i den kommunala behandlingen av de obrutna fjällområdena. Kommunen har i sin behandling av avgränsningsförslagen uttryckt sin uppfattning alt pågående och nära föreslående exploateringar skall lämnas

Prop. 1980/81:71                                                                   24

ulanför tjällområdena. Som exempel härpå nämns Laisvnllgruvan. en pinnerad turistsatsning i Gauto-Adolfström. den nyligen reglerade sjön Riebnes. Munkeområdet med intensiv gmvprospeklering samt områdel norr Vuolvojaure för skogsbruket.

Enligt statens naturvårdsverk hårde utvecklade argumenten beträffande riktlinjernas innebörd i allt väsenlligl vid upprepade tillfällen förts fram till regering och riksdag vid den behandling av ärendet som föregick riksdags-besluld om obrulna fjällområden i december 1977. Regering och riksdag har således enligl verkel lagit den hänsyn lill dessa argument och invändningar som bedömts rimlig i sammanhanget. Under de drygt två år som gäll har enligl verkel knappasl någol väsenlligl nyll inlräffat som skulle kunna motivera all riktlinjerna logs upp till förnyad diskussion. Verkel har därför i sitt yttrande koncentrerat sig på den utredning som regeringen beställt av länsslyrelserna beträffande områdenas närmare avgränsning samt vägfrågorna. Även Svenska naltirskyddsförenlngen anser alt del saknas anledning att la upp frägan om riktlinjernas innebörd till förnyad prövning.

2    Skogsbruk

Länsstyrelsen i Jämtlands län pekar på risken att beslutande myndigheter kan känna sig förhindrade att fortsättningsvis meddela bidrag lill byggande av skogsbilvägar inom obrutna fjällområden. Möjligheterna att ta lill vara skogsråvaran skulle då enligt länsstyrelsen gå förlorad, även om ullaget kunnal ske med bevarande av områdets karaktär. Länsstyrelsen i Jämllands län framhåller vidare all många av de frågor som lagils upp i remissvaren över länsslyrelsens avgränsningsförslag redan hnr varil föremål för ullalanden i proposilion 1977/78:31. Del gäller bl.a. önskemål från skogsbrukets företrädare om justering av gränsen för alt möjliggöra ett utnyttjande av skogsråvara från produktiv skogsmark inom de obrutna fjällområdena. Länsstyrelsen har i dessa fall bedömt det olämpligt alt förorda en inskränkning av de föreslagna områdena med tanke på önskemålet att förhindra andra former av exploalering. Länssiyrelsen förulsätler emellertid all ell vissl skogsbruk anpassal lill nalurvårdens krav kan komma all bedrivas inom de berörda områdena ulan alt områdenas karnklär påverkas. Förutsällningama härför bör kunna belysas i nalurvårdsan-passade skogsbruksplaner e .d.

Även länsstyrelsen I Västerbottens län anser del vara olyckligl om riktlinjerna för markanvändning i obrulna fjällområden medför all berörda myndighder anser sig förhindrade all lämna bidrag lill skogsbilvägar inom de obrulna fjällområdena. Möjlighelerna all ta ut skogsråvara i de obrutna fjällområdena skulle dä gå förlorad även om skogsbruket i och för sig skulle vara tillålel. Fortsall skogsbruk måsle enligl länssiyrelsen även

Prop. 1980/81:71                                                                   25

fortsätlningsvis få bedrivas på molsvarande säll som idag. Samråd med länsstyrelsen sker idag regelmässigt i denna lyp av ärenden, varför ytterligare reglering enligt länsstyrelsen inte kan anses erforderiig.

Lånsstyrelsen i Norrbotlens län anser att ett utnyttjande av skogsråvaran inle i sig påverkar områdenas karaktär av obrulel fjällområde. Däremol kan moderna brukningsmdoder i vissa fall påverka områdenas karaktär. Vissa vägar som erfordras för att ta vara på skogsråvaran bör enligl länsstyrelsen få anläggas eftersom de kan hänföras lill s. k. blindvägar och är begränsade till dt speciellt näringslivsinlresse. Samråd bör ske med länssiyrelsen redan under planeringsstadiet. Länsstyrelsen får dä avgöra om vägen är förenlig med syflel med det obrulna fjällområdet.   .

Rent allmänt anför skogsstyrelsen all den har förståelse för all vissa arealer produktiv skogsmark bör kunna ingå i obrulna fjällområden. Skogsstyrelsen delar de synpunkter som framförts av några länsslyrelser att skogsbruk i viss utsträckning bör kunna bedrivas inom obrutna fjällområden efler särskill hänsynstagande lill områdenas speciella karaktär. För markägare med hela eller slor del av sitt skogsinnehav inom obrulna Qäll-områden är det enligl slyrelsen hell nödvändigl all få forlsälla med sill traditionella skogsbruk. Vidare anser skogsstyrelsen att enstaka skogsbilvägar som slular blinl inne i områdena bör kunna få byggas efler länsstyrelsens prövning. Ovanslående synsäll på möjligheterna all kunna bedriva skogsbruk inom områdena sammanfaller enligt slyrelsen med deparle-menlschefens uttalande i proposition 1977/78: 31.

Skogsstyrelsen erinrar vidare om all den sammanlagda arealen produktiv skogsmark inom de obrutna fjällområdena endasl omfaliar några procent av områdenas totala areal, alt dessa arealer dessulom ligger periferi i de obrulna fjällområdena, all vid avverkning av fjällnära skog särskilda krav föreligger i gällande skogsvårdslag belräffande avverkning och åter-beskogning, numera gällande för all skogsmark, saml all skogsbruket även i fortsäliningen kommer alt bedrivas relativi extensivl i dessa områden.

Om skogsbruket inom berörda områden skulle drabbas av belydande restriktioner ulöver skogsvårdslagens krav, vill skogsvåi-dsstyrdsen i Västerbottens län fäsla uppmärksamhelen på att ersättningskrav kan aktualiseras.

Skogsvårdsslyrelsen i Norrbottens län anser att vägar som slular blinl inom de obrulna fjällområdena och som betjänar näringsliv som pågår där bör tillålas byggas. Skogsvårdsstyrelsen betonar, all eftersom de obrutna ijällområdena ligger inom områdel för svårföryngrad skog, det därmed föreligger krav på lillslånd från skogsvårdsslyrelsen för all få utföra slulavverkning eller avverkning för omläggning av skogsmark. I samband med tillståndsgivningen kan då skogsvårdsslyrelsen ge föreskrifter om lämpliga avverkningsmetoder och ange vilka krav på anläggning av ny skog som måste uppfyllas.

Statens nalurvårdsverk  anser alt  riktlinjerna för  markanvändning  i

Prop. 1980/81:71                                                                   26

obrutna fjällområden knappasl ger uirymme för att anlägga skogsbilväg annat än i någol enstaka undantagsfall. Avverkningar och transporter i dessa särskilda fall bör således ske när marken är tjälad för all undvika skador pä mark m. m.

Slatens planverk erinrar om all den begränsade skogsmark som finns inom de obrutna fjällområdena ligger ovanför den av domänverket dragna biologiska och ekonomiska gränsen för skogsbruket, den s.k. skogsodlingsgränsen. Verket anser alt skogsbruk ovanför denna gräns i de obrulna fjällområdena bör bedrivas med slor försiktighet. I de områden i anslulning till ytlergränserna där förhållandena är sådana all skogsälerväxlen inle äventyras, bör avverkning kunna medges i viss ulslräckning i syfte all säkra råvaruförsörjningen för mindre lokala skogsindustrier. Vidare bör enskilda markägare, som har hela eller slörre delen av sitl skogsinnehav inom områdena, kunna bedriva ett vissl skogsbruk där.

Domänverkels förvaltning i Östersund har full förståelse för att de obrutna fjällområdena åven kommer alt omfatta vissa arealer produktiv skogsmark. Förvaltningen anser också all det bör vara möjligt all bedriva ett rationellt skogsbruk inom dessa områden om tiUräckliga hänsyn tas till bl. a. naturvårdens och rennäringens inlressen. Skogsbruket torde i samarbele med berörda myndigheter och intressegrupper kunna planera och genomföra skogliga åtgärder inom akluella områden på sådant sätt att skogsbruket inle kommer i konflikt med syflel med de obrulna fjällområdena.

Under förutsättning all länsstyrelsens i Norrbollens län regionala uttolkning av riktlinjerna för markanvändning accepteras behöver utläggningen av de obrulna fjällområdena enligl domänverkets förvaltning i Luleåregionen inle innebära att skogsbruket förhindras i någon slörre ulslräckning. Skulle dock icke denna tolkning accepteras måste kravet stå kvar på detaljjusteringar och noggrannare gränsdragning än vad nu använd karlskala medger.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund anser att det råder betydande oklarhet om innebörden i begreppet obrutna fjällområden, bl.a. vad gäller konsekvenserna för skogsbruket av riktlinjerna för markanvändningen. Skogsbruket måsle enligl riksförbundet få bedrivas enligl samma regler som gäller i dag och all ingen yllerligare reglering är erforderlig. Av säväl råvaru- som sysselsällningsskäl är del viktigt alt man också i de fjällnära områdena kan bedriva ell aktivt, men lill rådande produktionsbetingelser anpassal, skogsbruk.

Svenska skogsarbetareförbundel har funnit all de föreslagna gränsdragningarna kommer alt innebära en belydande reducering av arbelslillfällena inom de berörda områdena. Förbundet anför vidare all bortfallet av arbetstillfällen inte enbarl berör de ijällnära kommmuner som direkt får känning av en gränsdragning i enlighel med framlagt förslag. Hela Norrlandsregionen får känning av de beslul som fallas belräffande obrulna fjällområ-

Prop. 1980/81:71                                                                   27

den. Del bör enligl förbundet även las med i beräkningen, all servicearbelen m. m. påverkas av en neddragning av arbelena i skogen och i skogsin-duslrin. Skogsarbelareförbundet föreslår all del framlagda förslagel om gränsdragning rörande obrulna fjällområden inte används som underlag för någon lagsliflning. I den nya skogsvårdslagen har frågan om nalurvårds-hänsyn vid skogsavverkningar gells ökad lyngd. Förbundd anser all delta bör vara fillfyllest för all tillgodose de krav som framförts av naturvårdsverket och från skilda instanser inom fritidssektorn.

3    Prospektering och mineralbrytning

Länsstyrelsen i Jämllands län anser del angelägel all samhällel kontinuerligt följer ulvecklingen och genom lämpliga åigärder åsladkommer en forlsall hög nivå på prospekleringsverksamhelen i fjällen. Även länssiyrelsen I Västerbottens län framhåller viklen av all forlsall och fördjupad geologisk karlläggning och prospektering av länets fjällområden kommer lill stånd.

Enligt länsstyrelsen i Nin-rbottens län går ulvecklingen inom gruvbrytningen numera mol alt gruvor öppnas ulan alt nya samhällen i anslutning till gruvan byggs upp. För brytning av s.k. industriella mineraler och bergarter är småskalig verksamhet vanligt förekommande såväl i u-länder som i USA. Nya brylningsmdoder och modern teknik medför också att ingreppens omfattning kan begränsas. 1 ett längre tidsperspektiv kommer därför gruvbrytningen enligt länsstyrelsen all mindre påverka karaktären av obrutet fjällområde än exempelvis utbyggnader för kraftproduktion. Vägar som behövs för brytningen kommer nästan undantagslöst att få karaktären av tillfälliga blindvägar som begränsas till ett speciellt närings-intresse.

Länsstyrelsen har lidigare påpekat att delar av Laisvallsgruvans brytningsområde ligger innanför avgränsningen av Tärna-Graddis obrutna fjällområde. Dä riksdagen trols della faslslälll gränsen och gruvområdet inle genom en gränsjuslering enligl de givna direktiven kan läggas utanför bör della enligl länssiyrelsen tolkas sä att gruvor i sig inle nödvändigtvis måste leda lill gränsändringar. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör även den typ av vägar som enbarl hänför sig lill gruvan kunna ingå i obrulel fjällområde. Detta innebär alt gruvdrift normall lorde komma all prövas av regeringen och endasl i undanlagsfall skall behöva prövas av riksdagen och då föranleda en ändring av gränsen för obrulel fjällområde.

Statens planverk päpekar all prospekleringen bör ske pä ell sådant säll att skador pä naturen undvikes och att den så långt möjligl bör styras lill områden i vars närhet en uppbyggd infrastruktur finns dvs. i allmänhel inte till områden på långt avstånd från vägar och bebyggelse. Med anledning av synpunkterna från länsstyrelsen i Norrbollens län erinrar planverket om

Prop. 1980/81:71                                                                   28

alt enligl riktlinjerna för markanvändning i obrulna fjällområden bör gruvdrift tillåtas inkräkta på skyddet nv de obrulna fjällområdena endasl om myckel starka samhällsintressen talar för della. Med hänsyn härtill anser planverket att omräden inom vilka brytning sker eller där brytningslill-stånd finns ej bör ingå i de obrulna fjällen. Planverket anser del självklart all pågående gruvbrytningar skall få fortgå. Del är enligl verkets mening också rimligl all från de obrulna fjällområdena undania områden i anslulning lill pågående gruvbrytningar där starka prospekteringsiniressen finns. Enligl planverkels bedömning bör kraftfulla prospekteringsinsatser i första hand riktas mol områdena ulanför de obrulna tjällområdena.

Statens industriverk och bergmästaren i södra disiriktet frumhåller att del i samband med gmvbrylning krävs prövning i sä många insianser och enligl så många lagar - gruvlagen, byggnadslagen, miljöskyddslagen, fornminneslagen elc. - all riktlinjerna för markanvändning i obrutna fjällområden inle ulgör någol ökal skydd för olika bevarandeinlressen. Däremot kan förutsättningarna för landets framtida gruvindustri försämras, och därmed försämras även landets råvaruförsörjning, sysselsättningen i glesbygderna och handelsbalansen.

En förbättrad reglering och samordning nv de olikn intressena skulle enligl hergmiistaren i norra distriktet kunna erhållas om mnn ulgår från alt nalurvårdsiniressd till skillnad från mineralutvinningsinlressd är känt eller relativi enkelt kan karlläggas för de olika områdena. En uppdelning borde kunna ske så all del klarlägges vnr gruvbrytning kan accepteras och med vilka restrikfioner prospektering får ske inom de olika områdena. Denna uppdelning skulle enligt bergmästaren kunna följas upp med en utökning av antalel nationalparker och nnlurreserval för de mest skyddsvärda objekten. Inom övriga områden, som förutsattes utgöra den större andelen, skulle prospektering och eveniuell gruvbrytning få ske enligt regler som i huvudsak överensstämmer med vad som gäller ulnnför obrutna tjällområden.

Sveriges geologiska undersökning (SGU) understryker nödvändigheten av alt exploateringsmöjligheterna i de obrulna fjällomrädenn på eit hell annat sätt utreds och klarläggs. 1 annat fall kommer förslaget till obrutna fjällområden alt få samma effekl som dt lolalt prospekteringsförbud.

Sveriges indiisiriförbund understryker vikten av all prospektering och gruvbrytning inom obrutna tjällområden inte omgärdas med sådana restriktioner och påläggs sädana kostnader för olikn utredningar m.m., att den i praktiken blir möjlig endast i extrema fall.

4    Vattenkraftutbyggnad

Enligt länsstyrelsen i Norrbottens län bör regleringsmagasin inle i sig anses motverka grundsyftet med avgränsningen av obrutna Ijällområden.

Prop. 1980/81:71                                                                   29

Avgörande för om åtgärden skall anses vara hänföriig lill tung exploalering eller inle bör enligt länsstyrelsen vara dels ingreppets omfattning och dels i vilken omfattning vägar, kraftledningar, dammar m. m. bedöms medföra en uppdelning av området eller en förändring av områdets vildmarkskarak-lär.

Cenirala driftledningen (CDL) anser alt på samma sätt som man accepterar fjällområden såsom obrulna med inslag av vattenkraftutbyggnad, bör nya utbyggnader med motsvarande tyngd kunna godtagas inom övriga föreslagna områden utan alt dessa blir att betrakta som icke längre obrutna. Riktlinjerna för utbyggnad av vallenkraftanläggningar i obrutna fjällområden bör enligt CDL få en utformning som överensstämmer med de riktlinjer som gäller för gmvbrylning. Delta skulle innebära att intresset all bevara de obrulna områdena kan fä vika och all markundersökningar för vattenkraftutbyggnader även fortsättningsvis får förekomma inom obrutna Qällomräden. En sådan utformning av riktlinjerna framstår enligt CDL som lika angelägen från samhällelig synpunkl som när del gäller gruvbrytningsintresset, icke minsl i nuvarande energiförsörjningssilua-lion.

5    Kraftledningar

Statens vattenfaUsverk vill mol bakgrund av byggandet av kraftledningen mellan Ritsem och Skjomen i Norge framhålla all del framdeles kan bli nödvändigl att bygga ytteriigare kraftledningar över gränsen till Norge.

6    Försvar

Överbefälhavaren (ÖB) understryker alt nya vägar i berörda områden endast bör tillåtas om myckel starka samhälleliga krav föreligger och om resultatet från en allsidigt utförd utredning ulgör underlag för riksdagens eller regeringens beslul. Försvarets medverkan i en sådan beslutsprocess är enligl överbefälhavaren självklar och de militära önskemålen måste få utgöra vikliga utgångspunkter.

7    Bebyggelse

Bebyggelse för turism som utvecklas ulan anknytning lill väg styckar enligt länsstyrelsen i Norrbottens län inte upp områdena pä det säll som avgränsningen ytterst vill motverka. Sådan bebyggelse strider enligl länsstyrelsen ej mot syftet med de obrulna fjällområdena. Försiktighet bör dock iaktlas och tillkomsten av ytteriigare anläggningar ske försl efler planmässiga överväganden.

Prop. 1980/81:71                                                                   30

Belräffande de inre områdena, de s. k vildmarkskärnorna, är del enligt länsstyrelsen inte möjligl all inom Norrbottens Qällområde helt avslå från viss bebyggelse längs del statliga ledsyslemd. Bl.a. måsle vandringsleds-stugor uppföras pä vissa platser eftersom fjällsäkerheten annars eflersälls. Vildmarkskärnorna är inle heller geografiskl avgränsade. Lednälel är i dag i huvudsak markerat men stugor och vindskydd saknas på från säkerhetssynpunkt väsentliga lägen. Belräffande övernallningsslugor för verksamhet inom området bör enligl länssiyrelsen eftersträvas all begränsa antalet stugor genom en samverkan i uinylljandel mellan olika intressenler.

Upprustning och nyanläggning av vandringsleder och moltagningsan-ordningar bör enligl länsstyrelsen i Norrbollens län syfta till all skapa ell sammanhängande och differenlierat ledsystem som tillåter dl flexibelt utnyttjande, dvs. som tillgodoser önskemålen från flera kategorier vandrare.

Tillkomsten av nya leder liksom en avsevärd kapacitetsökning av äldre leder bör enligt länsstyrelsen i Norrbollens län föregås av översiktlig planläggning. Vid lokalisering och utformning av ledsystem och mollag-ningsanordningar bör speciell hänsyn las lill bevarandeinlressen. rensköl-selinlressen och fjällandskapds särskilda naturförhållanden.

Vid etablering av anläggningar för fisket bör enligl länsstyrelsen i Norrbollens län eftersträvas en förläggning lill från bevarandesynpunkl och med hänsyn lill rennäringen mindre känsliga områden. Ell samordnat utnylljande bör eftersträvas så all antalet anläggningar begränsas. Särskilda anläggningar som erfordras för alt utnyttja fjällområdets fisktillgångar bör i största utsträckning ägas av allmän huvudman. Detta bör dock inte hindra att fiskevårdssammanslulning, sameby, luristfördag, yrkesfiskare, husbehovsfiskare eller andra som utnyttjar anläggningarna svarar för vård och skötsel.

Rennäringens behov av byggnader och anläggningar bör enligl länsstyrelsen i Norrbottens län dokumenteras för varje sameby i översiktlig planläggning. Ddaljlokalisering av bebyggelse bör föregås av samråd med naturvårds- och andra berörda myndighder. Ulvecklingen av bebyggelsen inom sameläger och visten bör närmare klarläggas i den kommunala översiktsplaneringen. Ny bebyggelse bör i största ulslräckning föregås av ddaljplanläggning.

8    Vägar och järnvägar

Enligt länsstyrelsen I Norrbottens län har man under arbetets gång frångått kravet på att vägar skall ligga ulanför obrulel fjällområde. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör man göra viss åtskillnad mellan olika lyper av s.k. blindvägar. Slörre vägar, som betjänar dt flertal olika intressen.

Prop. 1980/81:71                                                                   31

bör enligt länsstyrelsen läggas utanför obrutet fjällområde medan vågar som i första hand betjänar ell iniresse kan ingå.

Vägar som betjänar näringsliv (t.ex. rennäring, fiske, skogsbruk m. m.) och fasl bebyggelse bör enligl länssiyrelsen i Norrbollens län även i framliden kunna byggas. Samråd bör dock ske med länsstyrelsen redan under planeringsstadiet både beträffande sådana vägar och vägar som byggs in mol obrulel fjällområde. Belräffande nya genomgående vägar bör frågan hänskjutas till regeringen.

9   Renskötsel och fiske

Länsstyrelsen i Norrbotlens län anser all förulsätlningar för all näringarna skall få fortgå måste vara all anläggningar (vägar, andra kommunikationsanläggningar, bebyggelse, kraftledningar osv.) som behövs för alt kunna bedriva näringarna under tidsenliga former måsle få tillskapas även inom obrutna fjällområden.

Prop. 1980/81:71 32

Bilaga 3

Markanvändningen i anslutning till planerad väg i Tärna-Graddis-området i Västerbottens län, länsstyrelsens bedömning av de alternativa vägslräckningarna samt remissyttrandena häröver

1    Bakgrund

Inom länsstyrelsen i Västerbotiens län väcktes i slutel av 1960-lalel frågan om en vägförbindelse mellan Norra Fjällnäs och Ammarnäs. Även kommittén för planering av lurislanläggningar och friluftsområden (lurisl-kommillén) föreslog i ett delbelänkande (Ds Jo 1972:4. Vindelälvsområdd - förslag lill utvecklingsprogram för rekrealionslivel) alt en väg skulle byggas mellan Norra Fjällnäs och Ammarnäs. En väg skulle enligt turist-kommittén sammanbinda ivå turistområden och två älvdalar av olika karaktär med varandra. Under utbyggnadstiden skulle vägen ge ett värdefullt tillskott lill sysselsättningen för ortsbefolkningen. Efter utbyggnadsliden skulle vägen kunna bli en viklig stimulans för det lokala näringslivet i områdel. Däremol skulle enligt turislkommittén rennäringens inlressen skadas av tillkomsten av vägen.

I början på 1970-lalel utredde vidare länsstyrelsen och nalurvärdsverkel frågan om avsättande av delar av den berörda fjällvärlden som naturreservat. Ulredningen redovisades år 1973 i rapporten Vindel-Laistjällens vildmarksområde. Av den nalurvärdesbedömning som utredningen redovisar framgår all området har betydande naturvärden, vilket i övrigt redovisats av verket redan 1969.

Vägfrågan fick en omfatiande behandling i utredningen. Med hänsyn till målsättningen att göra området mer lättillgängligt förordades således all en väg byggs enligl antingen ett västligt eller ell östligl allernaliv. 1 länsslyrelsens i Väslerbollens län resolufion den 25 febmari 1974 om inrällandd av del 480000 ha stora Vindelfjällsreservald nämns i övrigl. bland åtgärderna för aU tillgodose syftet med reservalel, all fjällvägen snarasl bör komma lill utförande.

Frågan om den planerade vägen mellan Norra Fjällnäs och Ammarnäs behandlas i proposition 1977/78: 31. En uibyggnad av den föreslagna vägen skulle, enligl deparlemenlschefen, öka tillgängligheten till del akluella områdel, vilkel i sin helhel har angdls som primärl rekreaiionsområde. Anläggningsarbetena skulle också innebära ell välbehövligi sysselsåll-ningstillskoll. Å andra sidan skulle vägen komma att påverka såväl rennäringens som nalurvårdens och vandringslurismens inlressen. Ett beslul om vägen, borde enligl deparlemenlschefen. därför föregås av ell noggranl studium av den påverkan på molsiående inlressen som vägens slräckning och kring vägen planerade anläggningar kan komma alt ge upphov till.

Prop. 1980/81:71                                                                   33

Vidare borde utredas hur det aktuella området skulle kunna utvecklas ulan en sådan väg. Departementschefen förordade - och fick regeringens godkännande av - att den av naturvårdsverket och planverket i rapporten Obmtna fjällområden (SNV publikation 1975: 12) föreslagna gränsdragningen får gälla i avvaktan på ett bättre beslutsunderlag.

Utbyggnad av vägen mellan Norra Fjällnäs och Ammarnäs förutsätter en sådan omprövning av områdenas gränser som bör underställas riksdagen. Departementschefen förklarade sig beredd att överväga en sådan omprövning när dt bättre underlagsmaterial föreligger.

I samband med riksdagsbehandlingen av proposition 1977/78: 31 anförde civilutskottet (CU 1977/78:9), att vägen mellan Norra Fjällnäs och Ammarnäs studerats i olika sammanhang och att den ingår i det särskilda program för luristutbyggnaden i Vindelälvsområdd som lagts fram. Utskottet ansåg att regeringen skulle lämnas önskat tillfälle att ytteriigare förbättra sitt beslutsunderlag. Utskottet förutsatte att regeringen oavsett ställningstagandets innehåll skulle redovisa underlaget för sina bedömningar för ett riksdagens definiliva beslul sä snarl som möjligl.

Riksdagen hade inga erinringar mol civilulskollels förslag (rskr 1977/ 78:99).

Den 6 april 1978 gav regeringen uppdrag lill länsslyrelserna i Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län alt redovisa förslag till närmare avgränsning m. m. av de obrutna fjällområdena. Vidare gav regeringen i uppdrag ål lånsstyrelsen i Västerbottens län all redovisa olika allernaliv för markanvändningen i de delar av Tärna-Graddisområdel som berörs av den planerade vägen mellan Norra Fjällnäs och Ammarnäs, se bilaga 1.

2   Alternativa sträckningar av fjällvägen mellan Norra Fjällnäs och
Ammarnäs

Turislkommittén presenterade två alternativa sträckningar av vägen mellan Norra Fjällnäs och Ammarnäs. Dessa alternativa sträckningar, här benämnda västra resp. östra alternativet, beskrivs kortfallat i del följande. Sefig. 2.

Västra alternativet

Sträckningen går från Ammarnäs på norra sidan av Tjullräsken genom Ånkardalen lill sjön Biellojaure. Våglängden har beräknals lill ca 55 km. Ånkardalen upptas av ell nätverk av småmyrar, vatten och björkskogsklädda höjdryggar. På vatlendelarna mellan Tjullräsken och Ånkardalen ligger en vidslräckl myr, Slormyre.

Det västra vägalternativet löper huvudsakligen genom tjällbjörkskogs-bältel. Endast en mindre del i väster skulle ligga på kalfjällsnivå.

3  Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 71

Prop. 1980/81:71 34

Östra alternativet

Sträckningen går från Ammarnäs över Rosavareplalän lill sjön Översl-juklan och därifrån lill sjön Biellojaure. Vägens längd har beräknats Ull ca 58 km. Del östra alternativet löper genom en mer mosaikartad terräng. Vägen skulle passera sjön Översljuktan och löpa vidare västerut genom en starkt markerad dalgång med branta sidor och med en rad små sjöar nere i dalen. Relativt slora delar av sträckningen skulle gå över kalfjäll. Vägens högsta punkt skulle ligga omkring 900 möh. I anslutning till den planerade vägen finns läll tillgängliga fjällplalåer och goda fiskevallen.

Turislkommittén konstaterade i sin utvärdering av de båda allernaliven, att från vägleknisk synpunkt det västra alternafivet var att föredra framför det östra. Kommittén ansåg emellertid alt det inle var möjligl att på då tillgängligt material göra någon noggrannare teknisk/ekonomisk jämförelse av de båda alternativen. Efler de kontakter som skett med samebyarna i områdel gjorde kommittén bedömningen att från samfälld rennäringssyn-punkl dd östra aliernalivd, som berör en mindre bdningsareal och följer gränsen mellan två samebyar, skulle innebära ell någol mindre intrång än det västra alternativet. Från naturvärdssynpunkl var enligl turislkommittén det östra alternativet att föredra. Kommittén pekade slutligen på behovel av bällre underlag rörande konsekvenserna av de båda vägslräckningarna innan slutlig ställning kunde las lill alternativen.

3   Nuvarande och framtida utnyttjande av området som berörs av vägalternaliven

3.1 Naturvård

Området mellan Norra Fjällnäs och Ammarnäs, som av statens nalurvårdsverk har klassificerals som riksinlressant för den vetenskapliga och kulturella naturvården men även för del rörliga friluftslivet, ulgör en del av Vindelfjällens nalurreserval. Del ingår samlidigl som en del i del än större, primära rekreationsområdet Tärna-Graddis.

Kunskaperna om områdels naturvärden har sedan lång tid varil förhållandevis goda. Enligl vad naturvårdsverket anför så har, genom de inventeringar som genomförts inom ramen för verkets ännu ej publicerade fjällulredning. under senare lid kunskaperna om bl. a. områdets fauna och flora fått en avsevärt mer detaljerad belysning, som bekräftar att Tärna-Vindelfjällsområdel har betydande faunavärden.

Uppgifterna från nalurvårdsverkels ännu ej publicerade fjällulredning visar all områdel mellan Norra Fjällnäs och Ammarnäs är regelbundel tillhåll för flera hotade arter. Inom områdel finns således arter som jaktfalk, kungsörn, tjällgås, järv och björn.

Från faunislisk synpunkt särskill värdefulla delområden är Tärnasjöns

Prop. 1980/81:71

35

fl;?. 2, Område som berörs uv planerad väg mellan Norra Fjällnäs oeh Ammarnäs

UJ	1— —)	E o
<	1—
p	LO

Prop. 1980/81:71                                                     36

södra del, Ånkardalen, Tjullräskdalen, områdel vid Buorgukejaure saml området vid norra Översljuktan.

Inom fjällkedjan har enligt naturvårdsverket preliminärt urskiljts dl 30-tal områden av särskill iniresse för djurlivet. Enligl naturvårdsverkels bedömningar utgör detta område ell av landels 9- 10 viktigaste fjällområden för hotade arter.

Även om området utnyttjas inlensivl för rennäringen har del myckel av vildmarkskaraktär, vilket år av slor betydelse för faunan.

Vad floran beträffar hyser området inga exklusivt sällsynta arter. Men det finns några omräden som har påtagliga kvaliteter från botanisk synpunkl.

Inom fjällområdet finns även vissa geomorfologiska intressanta områden.

Naturvårdsverket anger att speciellt belydande naturvärden har områdena vid Tärnasjöns södra del, Ånkardalen, Buorgukejaure och norra Översljuktan.

Del västra vägalternativet berör främst naturvärdena i Ånkardalen och indirekl även Tärnasjön och Buorgukejaure. Del östra vägalternativel berör naturvärdena vid Översljuktan och indirekl även Buorgukejaure.

Vägalternaliven får olika effekter på området i dess helhel. Del västra alternativet innebär all dl slörre område i sydost skiljs från det obrutna fjällområdet än vad som blir följden av del östra alternalivet.

3.2      Kulturminnesvård

Ammarnäs by rymmer kulturhistoriska miljöer av riksintresse. Inga av dessa miljöer kommer alt direkt beröras av någotdera av de planerade vägalternaliven.

3.3      Turism och friluftsliv

Väslerbollenfjällen har av naturvårdsverket klassificierats som riksintressanta för friluftslivet. Området som berörs av de planerade vägalternaliven ulgör dessutom en del av det primära rekreationsområdet i Tärna-Graddis fjällvärid. År 1974 bildades Vindelfjällens nalurreserval och de diskuterade vägalternaliven ligger, frånsett en mindre del av det östra alternalivel, inom reservatet. Vindelfjällens naturreservat är landets största reservat, 480000 ha, dvs. avsevärt slörre än Sarek och Padjelanta nationalparker tillsammans.

Tärnaby-Hemavanområdel är länels mesl ulbyggda och frekvenierade turistområde. Området har myckel goda möjligheter lill olika former av friluftsliv såväl vinter- som sommarlid. Goda möjligheter finns till både utförsåkning och längdåkning på skidor. Områdel har ett förhållandevis väl utbyggt skidliflsyslem och ytterligare utbyggnad planeras inom en 5-års-

Prop. 1980/81:71                                                                   37

period. I området finns närvandringsleder med anknytning lill fjärrvand-ringsleder norrut. Möjligheter till fritidsfiske finns i flera olika typer av vatten.

Ammarnäsområdel är uppbyggt kring den genuina fjällbyn Ammarnäs. Många av byns invånare är samer och byn utgör centrum för en livlig rennäring. Områdel har en lättillgänglig fjällnatur och goda möjligheter till friluftsliv. Ammarnäsområdel har omtyckta fiskevatten och är en populär vintersportorl med slalombacke och skidlift. Sommartid år byn flygbas för sjöflygplan — taxi och linjetrafik. Byn är vidare ulgångspukl för flera vandringsleder med bl. a. ett relativt omfattande nät av närvandringsleder.

I turistkommitléns delbetänkande (Ds Jo 1972:4 Vindelälvsområdd -förslag till utvecklingsprogram för rekreationslivet) anges alt Tärna-Grad-disfjällen, som bl. a. omfattar Vindelälvens och Laisälvens upprinningsom-råden, har utmärkta förutsättningar för fjällvandring, skidåkning och fiske. Kommittén lade fram förslag som avsåg att underlätta för turister att uppleva fjällvärldens kvaliteter i anslutning till Tärna-Graddisfjällen. Med hänsyn till behovet alt avlasta trycket pä de känsliga områdena vid Sarek och Padjelanta fann kommittén det angeläget alt åtgärder vidlogs för att avsevärt öka Tärna-Graddisfjällens allraklivilel. Enligt kommitténs mening är Hemavan den ort i områdel som har de bäsla förutsällningama alt utvecklas till en allsidigt utrustad turistort med olika möjligheter lill aktivitet såväl sommar- som vinlertid. I Tärnaby, som är servicecenlrum i TärnaQällen, föreslog kommiltén en begränsad utbyggnad av bäddkapaciteten under en 10-årsperiod. Kommitténs förslag belräffande Ammarnäs hade sin tyngdpunkt i ortens roll som utgångspunkt för fjällvandringar och säte för forskningsaktiviteter kring den oreglerade Vindelälven.

F.n. finns huvuddelen av bäddkapaciteten i områdel i enskilt ägda fritidshus. I Tärnaby-Hemavanområdel återfinns ca 2/3 av bäddarna i privatägda fritidshus. För de närmaste åren finns planer på en ökning av bäddkapaciteten i olika lyper av uthyrningsanläggningar med 20-30%. I en rapport från Västerbottens länsturistnämnd Turismen och turislnäringen i Västerbottens län 1979 påpekas att antalet gästnätter på hotell och i stugbyar i fjällregionen i länet ökade mycket starkt i början av 1970-talet. Sedan mitten av decenniet har emellertid en stagnation inträtt och även en viss tillbakagång kunnat konstateras.

Turistkommittén ansåg att vandringsledssystemd var av grundläggande betydelse för att turismen skulle kunna utvecklas i områdel.

I en rapport från statens naturvårdsverk Förslag lill ledsyslem i fjällvärden under statligt huvudamannaskap, utgiven 1977, påpekas all med hänsyn till att området mellan norra och södra fjällområdet i Västerbottens län avskärs av vägar, vattenregleringar m. m. har verket inte bedömt en genomgående led i länet som attraktiv.

Prop. 1980/81:71                                                     38

3.4 Skogsbruk

Områdel ligger ovanför gränsen för svårföryngrad skog. Del östra aliernalivd löper vid Ammarnäs genom barrskog, men då områdel ligger nära barrskogsgränsen lorde del sakna intresse för det ekonomiska skogsbruket. I övrigl berörs endast björkskogsområden.

3.5 Rennäring

I Ammarnäs by har ca 80 personer av tolall ca 250 sin försörjning av rennäringen.

Båda vägalternaliven berör Råns och Umbyns samebyar.

Enligl planverkels och lanlbruksslyrelsens redovisning i rapport 44 del 5 Rennäringen i kommunernas planering kommer båda vägallernaliven alt ligga inom områden som är av särskild vikl för rennäringen.

Områdena används huvudsakligen för vår- och höstbele. Områdena norr om Tjullräsken har även belydelse som sommarbdesland. För Umbyn är området mellan Överstjuklan och Biellojaure kalvningsland. Båda vägallernaliven korsar vikliga flyliningsleder. Väster om Ammarnäs finns del enda möjliga vadslället över Tjulån vid flyttning från Ammarfjällen. Ett par kilometer öster om den östra vägslräckningen finns Råns samebys renslakteri.

Båda vägallernaliven berör samebyarnas kalvningsland.

3.6 Vattenkraft

1 betänkandet (SOU 1976:28) Vattenkraft och miljö 3 redovisas förslag till utbyggnad som berör sjöarna Biellojaure och Översljuktan. Genom riksdagens ställningstagande lill proposition 1977/78:57 om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och Norrland (CU 1977/78:9, rskr 1977/78:100) undantas dessa sjöar från uibyggnad. Om projektet ändå skulle genomföras skulle redovisad dämning (20 m) av Biellojaure medföra behov av en viss omdragning av vägen i det västra alternativet. För det östra alternalivet lorde den redovisade dämningen (9 m) av Överstjuklan inle ha någon inverkan på föreslagen dragning av vägen.

3.7 Mineral

För de områden som berörs av de båda vägalternaliven finns inga kända förekomster av malmer och mineral som skulle vara av iniresse för brytning. Kännedomen om de geologiska förhållandena är dock ofullständig.

Prop. 1980/81:71 39

4 Länsstyrelsens i Västerbottens län bedömning av de alternativa vägsträck-ningarna

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att det östliga aliernalivd är all föredra från turistisk synpunkt, dä vägen i detla alternativ leds genom ett särpräglat fjällområde med öppna fjällhedar och en serie omväxlande fjällsjöar. Även naturvårdsskäl talar enligt länsstyrelsen för det östra alternalivel.

Konsekvenserna för renskötseln av de båda vägslräckningarna är enligt länsstyrelsen ej klarlagda, varför länsstyrelsen f. n. inle vill förorda någol av alternativen. Likaså är de tekniska fömtsättningarna beträffande östra alternalivel ej så studerade all underlag för en säker bedömning finns i delta avseende. Slutligt förord för något allernaliv måste enligl länsstyrelsen anstå tills dess all nödvändiga ulredningar har genomförls.

Länsstyrelsen har i samråd med länsluristnämnden gjort en bedömning av de turistiska effekterna av en vägförbindelse mellan Ammarnäs och Norra Fjällnäs. F.n. beräknas omsätiningen från kommersiella anläggningar, fritidshus och boende hos släkt och vänner lolall lill ca 35 milj. kr per år. Med en mulliplikalor på 1,2 skulle den från turismen hånförliga omsätiningen i de berörda kommunerna motsvara ca 42 milj. kr. En ökning av omsättningen till följd av den planerade vågen mellan Ammarnäs och Norra Fjällnäs uppskattas på grundval av hittillsvarande erfarenheter till ca 20 %, vilket motsvarar en omsättningsökning av ca 8 milj. kr. Omräknas dessa tal till sysselsättningslillfällen skulle teoretiskt ca 50 nya årsarbets-tillfällen bli följden av denna ökade omsättning.

Under vägens utbyggnadsskede, som uppskattats till ca 5 år, lorde enligl länsstyrelsen i genomsnitt erfordras en arbetsstyrka av ca 50 man per år. Som sysselsätlningsobjekt skulle vägen enligt länsstyrelsen vara av stor belydelse för de berörda kommunerna.

Som underlag för en bedömning av de båda vägslräckningarna hänvisar länsstyrelsen lill sina lidigare yllranden i vägfrågan.

I yttrandet daterat den 18 oktober 1972 över Vindelälvsområdd - förslag till ulvecklingsprogram för rekrealionslivel (Ds Jo 1972:4) framförde länsstyrelsen följande:

"Den föreslagna fjällvägen mellan Tärnaområdel och Ammarnäs är en primär fräga för utvecklingsprogrammet som motiverats starkt i ulredningen. Länsstyrelsen finner all denna vägförbindelse är en viklig förutsättning för att åstadkomma en fungerande luristregion för området i sin helhet. För utvecklingen av Ammarnäsområdel är förslagel av grundläggande belydelse. Vägslräckan ulgör en så viklig del i programmet att om den ej kommer lill ulförande lorde del bli nödvändigl all ompröva utredningsförslaget i sin helhel."

På Kungl. Maj:ls uppdrag upprättade länsstyrelsen dl ålgärdsprogram för Vindelälvsomådet. I delta program som slutredovisades den 26 januari 1976 ingick fjällvägen som en viklig del.

Prop. 1980/81:71                                                                   40

Sammanfattningsvis anser länsstyrelsen alt en direkt vägförbindelse mellan Ammarnäs och Norra Fjällnäs skulle ha slor betydelse för turismen, framför allt i Sorsele kommun. Turisltillslrömningen skulle öka och därigenom antalel sysselsatta inom denna näringsgren. Möjlighelen att färdas l.ex. Umeälvens dalgång upp och Vindelälvens dalgång ner bedöms öka områdels altraklionskrafl betydligt. I del primåra rekreationsområdet ulgör Ammarnäs, Tärnaby och Hemavan de viktigaste baspunkterna för turismen. Med hänsyn till del primära rekrealionsomrädds forlsälla utveckling är del enligl länssiyrelsen angelägel alt dessa baspunkler byggs upp. I ett sådant mönster ulgör fjällvägen en våsenllig del som sammanbindningslänk mellan basorlerna.

Länssiyrelsen anser all ell principbeslut om uibyggnad av vägen måsle fattas redan nu. Vilket av de båda allernaliven som bör komma lill utförande får enligl länsstyrelsen avgöras efler del all de omnämnda ulredningar-na utförts. Beslut om medel för dessa ulredningar bör därför fattas samtidigt som beslul las i vägfrågan.

5 Remissyttranden med anledning av länsstyrelsens i Västerbottens län redovisning av vägfrågan

Statens naturvårdsverk framhåller alt redan i slutet av 1960-talel. när det första förslaget om naturreservat väcktes, hade verkel omfattande kunskaper om Vindelfjällsområdds faunistiska värden. Verkels fjällulredning har bekräftat riktigheten av dessa. 1 synnerhet för områdel Översljuktan — Biellojaure har skyddsvärdena dock visat sig vara mer betydande än som tidigare var känt. En väg bör dock enligl verkets uppfattning kunna byggas inom del myckel slora Vindelfjällsområdet ulan all behöva medföra ell så allvarligl ingrepp all verkningarna, vägda mol önskemåld all göra omrädel mer fillgängligt för en bredare allmänhet, ulgör hinder mot vägbygget.

Naturvårdsverket framhåller vidare all om områdels faunistiska skyddsvärden skall så långl som möjligl beaklas, bör vägslräckningen ges en östligare dragning än del hitlills diskuterade östra alternativet. Förslagsvis bör dt alternativ från Kraddsele (ca 20 km öster Ammarnäs) via södra Översljuktan (Viktoriakapelld) lill Blå vägen närmare studeras vägtek-niskl, ekonomiskt etc. och med hänsyn lill inverkan på naturförhållandena och renskölseln.

Naturvårdsverket finner del alltså angeläget att förutsättningarna för och konsekvenserna av olika alternativa sträckningar allsidigt redovisas innan slullig ställning las i vägfrågan. Verket tillstyrker all erforderliga medel ställs lill länsslyrelsens förfogande för ylleriigare ulredningar, som behövs för val av vägallernativ. Vidare är del enligl verkel önskvärt alt länsstyrelsen i detla sanimanhang i enlighel med regeringens uppdrag även belyser hur områdel ulan en sådan väg skulle kunna ulvecklas bl.a. för lurism. Naturvårdsverket förutsätter all de kunskaperom områdets natur.

Prop. 1980/81:71                                                     41

som fjällutredningen hittills resulterat i, beaktas i den fortsatta behandlingen av vägfrågan.

Slatens planverk anser att nägot principbeslut om den aktuella vägen ej bör tas med utgångspunkt från det redovisade materialet. Verkel anser att en uibyggnad av vägen innebär en uppoffring av synnerligen slora naturvärden. Dessutom är vägen från samhällsekonomisk synpunkl mycket tveksam och den sociala nyttan kan enligl verket ifrågasättas.

Domänverkets förvaltning i Umeåregionen framhåller all vägen inle torde fä någon större positiv effekt för verkets skogliga verksamhei.

Storumans kommun lar ej slällning i den akluella vägfrågan.

Sorsele kommun instämmer i länsslyrelsens yllrande lill regeringen.

Svenska naturskyddsföreningen framhåller att arealmässigt skulle sannolikt den planerade vägen innebära ell myckel slorl ingrepp i del obrulna fjällområdet. Naturskyddsföreningen motsätter sig bestämt denna våg. Hela den sydöstra delen av området skulle skäras av och därigenom skulle den obrutna förbindelsen mellan högfjällen i väster och lågfjällen i öster allvarligl störas. Enligt naturskyddsföreningen är bevarandet av de obrulna fjällområdena en fräga av inlernalionell belydelse. Planerade ingrepp bör därför ses i relation lill delta. Enligt föreningens åsikt måsle de redovisade motiven till vägen anses väga läll i ett internationellt perspektiv. Inle heller från regional synpunkl lorde motiven väga särskilt lungl. Varaktig sysselsättning måste skapas på andra sätt. Tillfälliga tillskott borde kunna åstadkommas genom t. ex. förbättring av befintliga vägar. Föreningen kan inte acceptera att oersättlig natur offras för all skapa kortvarig sysselsättning. Om tillstånd ges all bygga vägen finns enligl naturskyddsföreningen stor risk för att liknande projekt aktualiseras på andra håll. Delta kan så småningom leda lill ett flerial nord-sydliga förbindelser genom tidigare obrulna områden, en utveckling som vore ytterst olycklig både från naturvärdssynpunkl och för friluftslivet.

Svenska samernas riksförbund konstaterar all länsstyrelsen föreslår att dl principbeslut om byggande nu skall fattas samtidigt som länsstyrelsen konstaterar all ell beslutsunderlag egentligen saknas. Eftersom del enligl förbundet inom länsstyrelsen har gjorts en översiktlig utredning av skadeverkningarna finns det inte längre någol egenlligi behov av all lägga ned ytterligare pengar pä att utreda vare sig vägfördagd eller dess skadeverkningar. Förbundet finner all det nu finns ell lillräckligl beslulsunderiag för all klarl la avstånd frän ett byggande av vägen Ammarnäs - Norra Fjällnäs.

Friluftsfrämjandet hänvisar till yllrande från dess distriktsförbund i Västerbotten som avstyrker byggandet av vägen Ammarnäs - Norra Fjällnäs. Motivet är att samernas och friluftsfolkds intressen ska respekteras.

4    Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 71

Prop. 1980/81:71 42

Bilaga 4

Markanvändningen i anslutning till befintlig och planerad väg i områdena Sarek-Pite och Kebnekaise i Norrbottens län, länsstyrelsens bedömning av de alternativa vägsträckningarna samt remissyttrandena häröver

1    Bakgrund

Områdena Sarek-Pite och Kebnekaise berörs dels av en befintlig arbets-väg mellan Suorva, Rilsem och Silasjaure, dels av en föreslagen förlängning av vägen från Silasjaure till Norge, sefig. 3.

Allmän väg går fram lill Suorva. Från Suorva forlsäller vägen lill Rilsem. Vägen är här enskild och till nästan hela sin sträckning belägen inom Stora Sjöfallels nationalpark. En avstängningsbom vid Vietasjokk markerar slutpunkten för allmän väg. Vägslräckan mellan Suorva och Ritsem, som har anlagts för arbeien med vatlenkraftanläggningar, har kommil att ulnytljas även för andra ändamål, främsi genom den kollektivtrafik som upprälihålls. Härigenom har Rilsemområdd kommit all bli en utgångspunkt för fjällturism.

Mellan Ritsem och Silasjaure har anlagts en väg för all underlälta arbelel med vattenkraftanläggningarna. Vägen skall enligt dom av vallendomstolen bara utnyttjas i samband med anläggningsarbeten. Även samerna har tillträde lill vägen. Efler byggnadstidens slut skall vägen enligl dom av vattendomstolen slängas av så all den inte kan utnyttjas för obehörig Irafik.

Slatens nalurvårdsverk och sialens planverk föreslog i rapporten Obrutna fjällområden (SNV publikation 1975:12) alt områdena Sarek-Pile och Kebnekaise skulle bindas samman vid den östra gränsen för Slora Sjöfallels nationalpark, varvid såväl Riisemvägen som kraflslalionerna Rilsem och Vielas skulle komma all ingå i de obrulna fjällområdena.

Frägan om avgränsning av områdena Sarek-Pile och Kebnekaise behandlas i proposition 1977/78:31. Enligt propositionen innebar den av verken föreslagna gränsdragningen mellan Kebnekaise- och Sarek-Piteområdena vissa avsteg från de principer som i övrigl hade lillämpais vid avgränsningen av obrulna fjällområden. Ä andra sidan ansågs verkens förslag väl mofiverat med lanke pä all del berörda omrädel upp till Ritsem ingår i Slora Sjöfallels nationalpark, vilkel innebär all lyngre exploalering enligl redan gällande beslämmelser kan ske försl efler riksdagens medgivande. Deparlemenlschefen ansåg emellerfid all de faktiska förhällandena på platsen borde tillmätas slörre vikl än den rådande regleringen av markanvändningen inom områdel. De ingrepp i områdets nalur som har skell och sker genom valtenkraflulbyggnad är omfallande. Vidare har Rilsem-

Prop. 1980/81:71

43

//#SKJOMEN	VIETAS	-RITSEM Väg Kraftledning
	+ + +	Riksgräns
	.•.•.•.-.•.•.•.	Aretruntmarker
y/.-l      V • -ixi- -   • • V    x \W • • • >t v............ .Sv     "    >w • • •  '    -/ SJTA-S   pÄ-.-.-.    > • •••••••• *"s          * * N.   *\r       V ,••••••••••• .         • •x      r T • X v ,...•••••••• 'V.     * 'X    1 'V '      X   1 ...•••'        •••• »Xv    ''}   l'\''        \   1 .......               . *->   l*T**       Vk	T    v!v!v!v -A	för  rennäring
....                   ......          .%    1.1..         r- «••«                  ...••••         .\\.w..        \         . ...                 ......••       ..\\.\. .           \ ....                .................. 'XX \' '        " . .v     >v. • »pv............. IV 1 v» If        ''ff''P(AUTÅ-	• • • •%   0	• • • • • • • • • * • •
C\             ::/f'.-tJAURE     ::      1 .«■•••••••••• —       \*s R.«• • •		? * * «• • • • » * • • • • \ • • • W* •••------.' '.'::w.'.SAr/S-
	SUORVA  W	SSJAURE
'.v _     0                10      ................................... 20km V.W      1                    I                    1	• •                              < • • • • «•• ••••••••	lWIETÄS

Fig. 3. Område som herörs av hefintlig väg Vietiis-Riisem-Sila.sjaiire oeli planerad väg från Sila.sjaiire lill Norge

Prop. 1980/81:71                                                                   44

områdel kommit all i viss ulslräckning bli en ulgångspunkl för fjälllurism. Områdel har också obeslridliga förulsällningar för della genom sin belägenhet och sin naturskönhet. En fortsatt utveckling av Ritsemområdel i denna riklning borde enligl departementschefens mening kunna övervägas i den forlsälla planeringen.

Deparlemenlschefen förordade och regeringen godkände förslagel all en vägkorridor upp lill och med Rilsem lämnas öppen mellan Kebnekaiseom-rådet och Sarek-Pileomrädd. Delta innebar emellertid inte ell siällningslagande för alt vägslräckan mellan Suorva och Rilsem skall öppnas för allmän Irafik.

Någon korridor för vägen mellan Rilsem och Sitnsjaure borde därför enligt regeringen inle lämnas. En förlängning av Riisemvägen till Norge borde enligl regeringen inle genomföras.

Vid behandlingen av proposilion 1977/78:31 anförde civilulskoUd (CU 1977/78:8) all frågan om avgränsningen i form av en vägkorridor måsle göras med ulgångspunkl i osäkerhet om vägen Suorva-Ritsem öppnas för allmän Irafik och om regeringen lämnar koncession för kraftledning från Rilsem lill Norge saml under den förulsällningen nll vägen Ritsem-Silasjaure skall läggas ned enligt avlal. Till detta fick enligt utskottet läggas alt den i propositionen förordade korridoren upp till Ritsem ligger inom Stora Sjöfallels nationalpark. Ett beslul i avgränsningsfrågan skulle enligt utskoltels mening underlättas om samtliga förutsättningar var kända eller om riksdagen, bortsett från koncessionsfrågan, i vart fall kunde ta ställning lill dem i ell sammanhang. Utskottet föreslog därför all riksdagen uttalade sig för all verkens förslag, dvs. utan någon korridor upp till Rilsem. t. v. fick gälla och all riksdagen så snart som möjligt förelades ett samlnt förslag i dessa frägor. Della blev även riksdagens beslul (rskr 1977/78:99).

Regeringen beslöl den 15 december 1977 att ge statens vatlenfallsverk lillslånd all framdraga en högspänningsledning (400 kV) från Ritsem till norska gränsen.

I samband med all regeringen i april 1978 uppdrog ål länsstyrelsernn i Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbollens län all lämna regeringen förslag till närmare avgränsning av de s.k. obrulna tjällområdena fick länsstyrelsen i Norrbottens län även i uppdrag att redovisa olika allernaliv för markanvändningen i områdena Sarek-Pile och Kebnekaise. se bilaga I.

Prop. 1980/81:71 45

2    Nuvarande och framtida utnyttjande av området som berörs av vägsträckningarna

2.1     Naturvård

Slora delar av området som berörs av vägarna har av statens naturvårdsverk klassificerats som riksintressanl för den velenskapliga nalurvården.

Området ligger inom eller i omedelbar anslutning till Stora Sjöfallets nationalpark, som har tillkommit i syfle all bevara ell högnordiskt fjäll-landskap i dess naturtiga tillstånd. Sjaunja fågelskyddsområde är beläget norr orn nationalparken. Söder om Akkajaure vidtar ylleriigare nalionalparksområden.

Inom naturvårdsverket har upprättals en promemoria som redovisar naturvårdens intressen inom del område som berörs av befintliga och planerade vågar. Redovisningen bygger på de kartläggningar som gjorts inom naturvärdsverkets s. k. fjällulredning. Promemorian har bifogals verkels yllrande över länsslyrelsernas förslag till närmare avgränsning av de obrutna fjällområdena.

Områdets faunistiska skyddsvärden har bedömts som ett led i fjällutredningens inventering av hotade djurarter. Denna inventering har lett fram till att 29 s. k. faunaområden i fjällregionen har avgränsats och värderats. Faunaområdena har placerats i tre klasser där klass I innebär högsta skyddsvärde, klass II högt skyddsvärde och klass III oklart skyddsvärde.

Området vid Sitasjaure (från norska gränsen i norr lill Autajaure och vidare till norska gränsen i väster) har genom denna värdering hamnat i skyddsklass II.

Om man jämför skyddsvärdena mellan de faunaområden som har likartade naturförhållanden som Sitasjaureområdd framgår all endasl Padjelanta och Vindelfjällen hyser flera hotade arter.

Del berörda områdels flora och vegetation har under senare år blivit känd genom arbeten vid Botaniska institutionen vid Stockholms universitet. Den pågående vegdationskarlläggningen i området har också bidragit med ny information om de botaniska värdena. Den södra delen av områdel har en rik vegetation och flora vilkel enligt naturvårdsverket har sitt givna värde från naturvårdssynpunkt. Vegetationen vid Autajaure har få motsvarigheter i de svenska fjällen. Även de spridda lokalerna med kalkrika rishedar är skyddsvärda.

De geomorfologiska skyddsvärdena är främst av lokal och regional betydelse.

2.2      Turism och friluftsliv

Området har av statens naturvårdsverk klassificerals som riksintressant för friluftslivet.

Prop. 1980/81:71                                                                   46

I Rilsemjokk har Svenska lurislföreningen en fjällslation som år öppen under sommaren. Den innehåller 10 rum med 40 bäddar. Turistföreningen har även en anläggning i Vidas som är öppen hela årel. Anläggningen har 13 rum med totalt 60 bäddplalser. Området som helhel ulgör ell allraklivl rekreaiionsområde för säväl lokalbefolkningen som för befolkningen i andra delar av landel. Kungsleden korsar omrädel och Ritsem ulgör en av utgångspunkterna för vandringar längs Padjelanlaleden.

Länsstyrelsen i Norrbotlens län har i en. rapport till regeringen i april 1980 redovisat planerade projekl för lurism och friluftsliv inom del akluella områdel för åren 1980-1985. Av redovisningen framgår all Gällivare kommun har planer på luristutbyggnader i Vietas och Ritsem. Ulbyggnadspla-nerna är enligl länssiyrelsen myckel preliminära.

2.3 Rennäring

Området kring de aktuella vägarna används av Sörkailums sameby. I en rapporl från lanlbruksslyrelsen och planverket om rennäringen i kommunernas planering (rapport 44, del 5) redovisas alt rennäringen har särskill vikliga årdrunlmarker kring Rilsemjokk och i området mellan Teusadalen och vägen mellan Suorva och Rilsem.

2.4 Skogsbruk

Områdena kring vägslräckningarna Suorva-Rilsem-Silasjaure ligger ovanför skogsodlingsgränsen och i alll väsenlligl ovanför barrskogsgränsen.

2.5 Vattenkraft

I anslulning lill vägarna finns de slora regleringsmagasinen Akkajaure, Salisjaure och Sitasjaure. Vidare berörs sjöarna Autajaure och Teusajaure av valtenkraflanläggningarna. Vid Lermejaure norrom Vielas kraftstation är skisserat ett pumpkraftverk med en effekl av 1000 MW. Anläggningen förutsätter ingrepp i hillills opåverkade vatten i dt område av relalivl högl skyddsvärde.

2.6 Kraftledningar

Till stor del längs vägen mellan Suorva och Ritsem har dragits en kraftledning (400 kV) till Ritsems kraftslalion. Kraftledningen har förlängts från Rilsem till Skjomen i Norge.

Prop. 1980/81:71                                                                   47

2.7 Mineralbrytning

Inga gmvrättighder finns redovisade i området kring de akluella vägarna.

3    Länsstyrelsens i Norrbottens län bedömning av de alternativa vägsträckningarna

Länsstyrelsen i Norrbotlens län har i sin redovisning av konsekvenserna för olika markanvändningsintressen av de olika vägsträckningarna utgått från de alternativ som anges i regeringens uppdrag. Vidare har länsstyrelsen gjort en särskild redovisning av hur naturvårdens och rennäringens intressen påverkas av de alternativa vägslräckningarna,

Enligl det första alternativet behålls vägen till Suorva liksom arbetsvägen lill Rilsem. Vägen Sourva-Rilsem öppnas inte för allmän irafik.

Behov av dispenser för all utnyttja vägen finns enligl länsstyrelsen för polis, fjällräddning, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, länsstyrelsen, domänverket, kommuner, vattenfall. Svenska turistföreningen, fjällflygel, rennäring, försvar m.fl.

All verksamhei i Rilseni kommer enligt länsstyrelsen all fungera ulom lurislnäringen och del röriiga friluftslivet. Friluftslivet begränsas till att omfatta en liten grupp fjållvandrare utökad med en kategori turister som kan nyttja bussen till Ritsem. Vintertid kommer skotertrafik att förekomma lill Ritsem och i områdel väsler om Rilsem.

Enligt del andra alternalivet öppnas vägen Suorva-Rilsem för allmän Irafik. Arbetsvägen mellan Rilsem och Silasjaure läggs ned när den inle längre behövs för anläggningsarbeten,

Inga dispenser behövs enligl länsstyrelsen för tillträde lill vägen.

Driflen av Ritsemområdel och en ulbyggd turistanläggning för övernattning och husvagnsuppslällning blir enligt länsstyrelsen möjlig. Skotertrafiken upp till Ritsem upphör nära nog hell genom alt bilvägen är öppen för allmän trafik. En nedläggning av vägen Ritsem-Silasjaure kommer alt försvåra vattenfallsverkets drifts- och underhållsarbeten inom området.

Enligl del iredje alternalivel anläggs väg fill Norge via Rilsem och Sitasjaure.

Tillströmningen av turister till Ritsemområdel bedöms öka i detta alternativ.

En utbyggd turistanläggning blir möjlig att anlägga även i detla alternativ. Drift och underhåll av vattenfallsverkets anläggningar underiältas.

I en särskild promemoria som upprällals inom lanlbmksnämndens rennäringsavdelning och fogats till länsstyrelsens redovisning görs en bedömning av inverkan på rennäringen vid olika alternativa vägslräckningar.

Vid det första alternalivel, dvs. vägen lill Suorva bibehålls liksom ar-

Prop. 1980/81:71                                                                   48

bdsvågen till Rilsem, berörs enligl lantbruksnämnden endasl Sörkailums sameby. Några negativa effekter utöver de som hitlills har uppkommil genom befintliga vägar inom områdel bedöms inle komnia all uppslå. De positiva effeklerna av vägen mellan Suorva och Rilsem kvarslår under förulsällning alt vägen till Rilsem som hillills får nyttjas av de renskötande samerna.

Del andra alternalivel, dvs. vägen Suorva-Rilsem öppnas för allmän Irafik och arbetsvägen mellan Rilsem och Silasjaure läggs ned när den inle längre behövs för anläggningsarbeten, kan enligl lantbruksnämnden innebära alt de negativa konsekvenserna för rennäringen i förhållande lill det första alternativel kan öka. Antalet personer som kan komma till Rilsem ökar, vilkel innebär ökade risker för störningar för rennäringen.

Det tredje alternativet, som innebär all väg anläggs lill Norge via Ritsem och Silasjaure. berör enligl lantbruksnämnden Sörkailums. Mellanbyns och Norrkailums samebyar.

För Sörkailums del skulle en väg innebära all byns belesområde mellan Rilsem och Autajaure skärs av. Kring Autajaure ligger ell myckel viktigl värbeies- och kalvningsland. Kalvmärkning ulförs sommarlid bl.a. i ell gärde slrax väsler om Aulajaure i närhden av den nuvarande anläggningsvägen Rilsem-Aulajaure-Silasjaure.

I Mellanbyns sameby nylljas områdel närmasl ulloppei från Sitasjaure vid drivning av renar lill och från sommarbdeslanden på västra sidan av Sitasjaure. Flyttningarna kan försvåras av vägtrafiken och olika slag av verksamhei i vägens omgivningar.

För Norrkaitum skulle väg över till Norge innebära förlust nv mycket värdefullt sommarbdesland på östra sidan av Sitasjaure. I synnerhet under perioder med stort antal renar har området slor belydelse för renskölseln i samebyn. Om man enbart tar hånsyn lill den mark som skulle tas i anspråk för vägområdet, kan betesförlusten enligt lantbruksnämnden betecknas som måttlig. När del gäller väg i öppna, skoglösa fjällområden förefaller dd emellerfid enligt lantbruksnämnden erfarenhetsmässigt som om vägen även fär en inverkan inom en zon kring vägen med varierande bredd, som inle kan nylljas för planmässig belning på grund av all renarna drar sig från vägområdet.

Enligt lantbruksnämnden är vägen inle i någol av allernaliven av betydelse för renslaklen. Denna sker nämligen vid anläggningar vid Salisjaure (Sörkaitum), i Harrå (Mellanbyn) och i Nikkaluokla (Norrkaitum).

Åigärder i form av utförande av anläggningar för alt underlätta renskölseln och motverka ölägenheter av vägen kan enligl lantbruksnämnden inte nu föreslås. Däremot kan åtgärder såsom reglering av snöskoterlrafiken under viss tid och inom vissa områden, parkeringsförbud o.d. bidra till all minska störningar i renskölseln.

Länsstyrelsen konstaterar all dt öppnande av vägen för allmän Irafik upp lill Rilsem är posifiv även för rennäringen.Belräffande en föriängning

Prop. 1980/81:71                                                     49

av vägen över till Norge kommer enligt länsstyrelsen de direki berörda samebyarna på kort sikt att drabbas av slora ölägenheter genom den omställning av bl.a. renskötselförloppet som krävs när vägområdet inle längre kan nytijas på samma sätt som f. n. Erfarenheterna från andra delar av gällområdet där vägsyslemd byggts ut i betydligt större omfattning än vad som nu diskuteras inom Ritsem-Sitasjaureområdet har emellerfid enligt länsstyrelsen visat att nya vägar haft såväl positiva som negativa effekter för rennäringen. Vilka av dessa effekter som överväger blir beroende av möjligheter och intresse att anpassa verksamheten lill de nya förutsättningarna. På längre sikt bedömer länsstyrelsen all en anpassning av renskötselarbetet till en väg över till Norge är möjlig utan all rennäringens omfattning och lönsamhet skall behöva minska.

Även om visst material om naturvårdens intressen finns framtaget för delar av omrädel anser länsstyrelsen all underiagsmateriald inle medger att en utförlig bedömning av konsekvenserna av en väg för nalurvården genomförs. Utföriigare invenleringar behövs. Den direkta påverkan av vägen på landskapsbilden har redan sketl. Möjligheter alt återställa områdel i ett opåverkat skick finns enligt länsstyrelsen inle. Floran inom vägområdet bedöms på sikl bli utsatt för visst slitage. 1 synnerhet gäller detta om trafiken främsi får karaktären av fritidstrafik. Omfattningen av en sådan påverkan kan emellertid enligt länsstyrelsen inle anges. Förekomsten av känsligare växtarter och skyddsvärda lokaler är idag inle klart dokumenterad. Faunan inom omrädel torde enligt länsstyrelsen redan idag ha anpassal sig lill att väg finns inom områdel. Även om vägen öppnas för allmän Irafik till Rilsem lorde trafiken, jämfört med den Irafik som förekommit i samband med vattenkraftutbyggnaden, snarare minska än öka. Direkta irafikskador på vilt lorde därför inle bli slörre än f. n. Såvitt länsstyrelsen idag kan bedöma finns inom vägområdet inga särskilt skyddsvärda arter eller vililokaler som skulle lida specielll av att vägen öppnas för allmän trafik. Vissa miljöeffekter som buller, föroreningar m. m. kommer alt bestå men knappast öka. Hur della inverkar på nationalparkens framtida värde som fritidsmiljö och som referensområde för forskare kan länsstyrelsen f. n. inle ullala sig om. För alt göra sädana bedömningar borde särskilda undersökningar ha utförls såväl före, under som efter utbyggnadsliden.

För friluftslivet innebär enligt länsstyrelsen ett öppnande av vägen mellan Suorva och Rilsem för allmän Irafik all denna del av fjällområdet öppnas för bredare befolkningsgrupper än idag. Länsstyrelsen anser all värdet av detta bör tillmätas stor belydelse. Delta särskilt som ytteriigare ingrepp utöver de som redan gjorts inte behöver tillkomma. Restriktioner inom idag orörda områden är också lättare all acceptera för lokalbefolkningen om redan gjorda investeringar i form av exempelvis vägar för viss verksamhei även kan få nyttjas för friluflsändamål. Länsstyrelsen förutsätter, att om vägen öppnas för allmän trafik, kan såväl Irafik som vistande

Prop. 1980/81:71                                                                   50

inom området styras genom användning av befintliga lagar och förordningar, exempelvis naturvårdslag och lerrängkörningslag.

I en sammanfattande bedömning anför länsstyrelsen följande.

Länsstyrelsen har tidigare inle tagit slällning varken/«/• en mellanriks-väg lill Norge genom förlängning av befintlig väg från Sitasjaure eller mot en sädan väg. Dd saknas enligt länsstyrelsen tillräckligt beslutsunderlag för ett sådant ställningslagande. Länsstyrelsen anser därför all beslut nwi en föriängning av den befintliga vägen inte heller kan fallas f. n. ulan frågan bör t. v. hållas öppen.

Länsstyrelsen anser vidare alt vägslräckan Rilsem-Silasjaure bör bibehållas som enskild väg. Vägen mellan Suorva och Rilsem bör enligl länssiyrelsen öppnas för allmän Irafik.

Länsstyrelsen föreslår slutligen att en korridor lämnas i de obrutna fjällområdena för vägen mellan Suorva och Rilsem.

4    Remissyttranden med anledning av länsstyrelsens i Norrbottens län redovisning av vägfrågan

Överbefälhavaren (ÖB) anser alt allmän trafik bör medges fram till Suorva. På vägslräckan mellan Suorva och Ritsem bör kollektiv irafik och sådan Irafik som erfordras för näringsliv m.m. medges. Däremot anser överbefälhavaren all breddning av nuvarande väg inte bör medges. Vidare bör ingen utbyggnad ske mot norska gränsen.

Belräffande den föreslagna vägen till Norge via Rilsem och Sitasjaure anser vägverket all lillräckligl underlag ej finns för alt reservera en korridor för vägen.

Statens vattenfaUsverk anser att vägen från Suorva lill Rilsem bör övertagas för allmän trafik i den utsträckning som erfordras för att betjäna de anordningar för bålförbindelser över Akkajaure, som numera är flytlade till Rilsem, och de lurislanordningar som i övrigl iordningsslällls eller planeras där. Vägen Rilsem-Silasjaure skall enligl dom av vatlendomslo-len i princip hållas stängd, men bör enligt verkel finnas kvar för alt möjliggöra fortlöpande tillsyns- och underhållsarbeten vid regleringsanläggningarna i Siiasjaures utlopp.

Statens naturvårdsverk framhåller belräffande en ny mellanriksväg i de norra fjällområdena all erfarenheter beträffande Graddisvägens och den under byggnad varande Kiruna-Narviksvägens konsekvenser för rennäring, naturvård, vandringslurism m. m. ännu inte har vunnits. Därför är del enligl verkel olämpligl all aktualisera frågan om ylleriigare en mellanriksväg i de norra fjälllraklerna. Mol en sädan väg genom Ritsem-Sitasjaureområdet talar också de tidigare redovisade, nya kunskaperna om naturvärdena i detla område.

Belräffande vägslräckan Suorva-Rilsem molsäller sig verket inle i och

Prop. 1980/81:71                                                     51

för sig alt den öppnas för allmän trafik men vill framhälla att vägen utmed denna sträcka f.n. inle är ulbyggd och anpassad för sådan irafik. Det är enligt verket uppenbart att en anpassning av vägen lill allmän Irafik kan föra med sig krav på ylleriigare åtgärder i en rad avseenden. Bl.a. behöver omfallningen av dessa åigärder och deras konsekvenser för nationalparken i form av ytterligare ingrepp klariäggas. Vidare måste man la slällning lill vem som skall svara för koslnaderna för den erforderliga ombyggnaden och för underhållel av vägen forlsätlningsvis. Verkel bedömer del som omöjligt att inom ramen för tillgängliga medel för förvaltningen av nationalparker, reservat m. m. svara för kostnaderna för en sädan ombyggnad och kontinuerlig drift av vägen.

När del gäller avgränsningar av de obrulna fjällområdena föreslär naturvårdsverket alt delar av Suorva-magasind bör ulgå ur Sarek-Piles och Kebnekaise obrutna fjällområden varvid magasinets övre dämningsgräns lämpligen kan bilda gräns för de obrutna fjällområdena i forisätiningen. Ett undantag föreslås från denna regel, nämligen utmed magasinels norra strand mellan Suorva och Ritsem. Undantaget beror på att det åven är angelägel att i möjligaste mån undvika långa vägsträckor inom obrutna fjällområden. Allmänna vägen frän nalionalparksgränsen i ösler upp lill Vielas saml arbetsvägen Suorva-Ritsem bör därför enligt verket ulgå ur Kebnekaise obrutna fjällområde. Lämpligen kan kraftledningen norr om vägen ulgöra gräns, vilkel betyder att terrängen mellan vägen och sjöstranden (av Langas, Kårljejaure och Suorvamagasinel) också ulgår ur det obrulna områdel. Vid Ritjemjåkka - tillika nationalparksgråns i väster -föreslås gränsen för det obrutna området följa nationalparksgränsen ner till stranden av Suorvamagasinel och följa delta fortsättningsvis, så som förordats ovan.

Stålens planverk konstaterar att den av regeringen begärda redovisningen av effeklerna av en luristutbyggnad utmed de diskuterade vägallernaliven ej har presenterats. Planverket kommenterar vidare den bedömning länssiyrelsen gjort angående skolerlrafiken. De gjorda bedömningarna kan enligl planverket i och för sig stämma, men länsstyrelsen har valt alt endasl redovisa skotertrafikens förändringar utmed den befintliga vägsträckan. De väsentliga frågorna borde enligt verkel istället vara vid vilket vägallernativ som skotertrafiken orsakar minst ölägenheter på naturen och vid vilket alternativ som minst omland påverkas. Planverket vill dessulom påminna om den pågående utbyggnaden av Narviksvägen in i en så gott som obruten fjällvärld. Verkel förordar all vägen mellan Suorva och Rilsem behålls som arbelsväg på vilken endasl kollektivtrafik kan lillåtas.

När det gäller avgränsningen av de obrutna fjällområdena framhåller planverket all med hänsyn till den befintliga arbetsvägen och dd slora ingrepp i naturen som sjöregleringarna av Akkajaure och Langas inneburit kan naturen i området ej anses obruten. Verket har därför ingel all erinra mol all områdel upp lill Ritsem som berörs av Stora Sjöfallets nationalpark

Prop. 1980/81:71                                                                   52

ulgår ur det obrulna fjällområdet under förutsättning att nationalparksför-ordnandel ligger kvar. Områdels västra del bortom Rilsem som ej berörs av nationalparken bör däremol ingå i del obrutna fjällområdet.

Gällivare kommun framhåller alt oberoende av vilken ståndpunkt man slutligen kommer all ta till en genomgående väg lill Norge bör områdel utefter Riisemvägen undantas från obrulel fjällområde. Kommunen tillstyrker länsstyrelsens förslag att vägen mellan Suorva och Ritsem skall vara allmän väg och vägen mellan Ritsem och Sitasjaure skall bibehållas som enskild väg och all möjligheterna all föriänga vägen över lill Norge längs den befintliga kraftledningen hålls öppen.

Jokkmokks kommun anser att väg snarasl bör byggas från Rilsem lill anslulning med väg vid norska gränsen, bl.a. för all öka turismen i Jokkmokk.

När dd gäller frågan om vägen till Rilsem och dess eventuella fortsättning lill Norge anser Svenska naltirskyddsjöreningen dels att sträckan Sourva-Rilsem även fortsätlningsvis endasl skall vara tillgänglig för kollekliv Irafik, dels att sträckan Ritsem-Silasjaure bör läggas ned, dels alt någon föriängning av vägen till Norge under inga omständigheter bör bli aktuell. Någon korridor bör enligl naturskyddsföreningen inte lämnas mellan områdena Sarek-Pile och Kebnekaise.

Svenska samernas riksförbund anser att arbetsvägen Suorva-Ritsem inle bör öppnas för allmän Irafik med hänsyn lill rennäringens intressen. Förbundet anser vidare att gränsen för det obrutna fjällområdet mellan Sarek-Pite och Kebnekaise skall bibehållas.

Lanlbruksstyrelsen kan inte acceptera en utbyggnad av allmän väg via Rilsem till Norge liksom inle heller alt vägen mellan Ritsem och Silasjaure öppnas för allmän trafik. Slyrelsen förordar vidare all vägen Suorva-Rilsem hålls öppen endasl för kollekliv trafik.

Prop. 1980/81:71 53

Innehåll

Propositionen    ................................................................      1

Propositionens huvudsakliga innehåll   ............................ .... I

Utdrag av protokollet vid regeringssammanträde den 6 november

1980   ........................................................................... .... 2

1   Inledning    ....................................................................       2

2   Föredragandens överväganden    .................................       3

2.1   Allmän bakgrund   ....................................................      3

2.2   Vissa frågor beträffande  riktlinjerna för markanvändning  i obrutna fjällområden                            5

2.3   Gränsdragning   .......................................................      7

2.3.1    Gränsen för Tärna-Graddis   ............................ .... 7

2.3.2    Gränserna för Sarek-Pile och Kebnekaise   ...... .. 10

3   Hemställan   ..................................................................    15

4   Beslul   ........................................................................... .. 15

Bilagor

1   Uppdrag all redovisa förslag lill närmare avgränsning m. m. av s. k. obrutna fjällområden                16

2   Sammanställning av synpunkler från länsslyrelserna och remissinstanserna beträffande innebörden av riktlinjerna för markanvändning i obrulna fjällområden   .................     23

3   Markanvändning i anslulning lill planerad väg i Tärna-Graddisom-rådet i Västerbottens län, länsslyrelsens bedömning av de alternativa vägsträckningarna saml remissyttrandena häröver                    32

4   Markanvändning i anslutning lill befintlig och planerad väg i områdena Sarek-Pite och Kebnekaise i Norrbotlens län, länsslyrelsens bedömning av de alternativa vägsträckningarna samt remissyttrandena häröver             42

Figurer

Fig. I Obrutna Ijällområden    ...........................................      14

Fig. 2 Område som berörs av planerad väg mellan Norra Fjällnäs och

Ammarnäs ................................................................      35

Fig. 3 Område som berörs av befintlig väg Vidas-Rilsem-Sitasjaure

och planerad väg från Silasjaure lill Norge  ..............      43

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980