om att överföra tillverkning och utgivning av mynt till Sveriges riksbank

Proposition 1985/86:4

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1985/86:4

om att överföra tillverkning och utgivning

av mynt till Sveriges riksbank;                 Prop.

1985/86:4

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som lagils upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll den 13 juni 1985.

På regeringens vägnar INGVAR CARLSSON

Kjell-Olof Feldt

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att rätten all läla tillverka och ge ul mynt överförs från regeringen lill Sveriges riksbank. Mynltillverkningen, som myntverket nu svarar för, föreslås ske i aktiebolagsform med riksbanken som huvudman. Förslaget föranleder vissa ändringar i lagen (1970: 1028) om rikets mynt och lagen (1934:437) för Sveriges riksbank.

Frågan om hur överförandel av myntverkets personal, anläggningar, lager m. m. skall regleras kommer alt las upp i annat sammanhang.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1986.

I    Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 4

Prop. 1985/86:4        1    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:1028) om rikets mynt

Härigenom föreskrivs alt i 1 och 4§§ lagen (1970: 1028) om rikets mynt ordel '"regeringen"" skall byias ul mol ""riksbanken"".

Denna lag trader i kraft den 1 juli 1986.

Senaste lydelse av 1 § 1975:170 4§ 1975: 170.

2    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank

Härigenom föreskrivs all I KAP, 2S och IV KAP. 25 § lagen (1934:437) för Sveriges riksbank skall ha nedan angivna lydelse.

Prop. 1985/86:4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 KAP.

Riksbanken, som enligt 9 kap. 13 § regeringsformen ensam liar räll an utgiva sedlar, driver bankrörelse enligt denna lag.

Därjämte må riksbanken å sill sedeliiyckeri idka tiyckerirörelse och vid sitt pappersbruk bedriva papperstillverkning.

Riksbanken må ej deltaga i eller driva annan rörelse än den. som enligl denna lag är rikshanken uttryckligen medgiven.

Riksbanken   driver  bankrörelse enligt denna lag.

/ 9 kap. 13§ regeringsformen finns besläminelser om rikshankens rätt att ge ut sedlar. Bestämmelser om rikshankens räll alt låta tillverka och ge ul inynl finns i lagen (1970:1028) om rikels mynt.

Riksbanken får hedriva tryckerirörelse vid sill sedeltryckeri och papperstillverkning vid siu pappersbruk samt hedriva tillverkning av mynt, medaljer och därmed likartad verksamhet vid sitt myntverk.

Riksbanken får inte delta i eller driva annan rörelse än sådan som är uttryckligen medgiven enligl denna lag.

IV

Riksbanken må förvärva fasligheter, som är som är avsedda för inrymmande av riksbankens kontor saml för iiyckerirörelsen och pap-persiillverkningen.

Därjämte må riksbanken till skyddande av fordran, å offentlig auktion eller fondbörs eller vid exekutiv försäljning inköpa egendom, som är för fordringen utmätt eller pantsatt,  så ock såsom betalning

KAP.

5§=

Riksbanken får förvärva sådana fastigheter som är avsedda för riksbankens kontor, sedeliiyckeri. pappersbruk och myntverk.

För att skydda en fordran får riksbanken

I. på offentlig auktion eller fondbörs eller vid exekutiv försäljning köpa egendom, som är utmätt eller utgör säkerhet för fordringen.

Senaste lydelse 1974:569. Senaste lydelse 1974:569.

Prop. 1985/86:4        Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

för fordran överlaga för fordringen pantsatt eller annan egendom, dock skall sådan egendom åter avyttras, när så prövas lämpligt och, i varje fall, när det kan ske utan förlust.

2. som betalning för fordran överta egendom som utgör säkerhet för fordringen eller annan egendom.

Den egendom som rikshanken har förvärvat enligt andra stycket skall avyttras så snart det lämpligen kan ske och senast när del kan ske utanföijusi.

Denna lag träder i kraft den I juli 1986.

FINANSDEPARTEMENTET

uiarag

PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1985-06-13

Prop. 1985/86:4

Närvarande: statsrådet 1. Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Hjelm-Wallén, Peterson. Andersson, Boström, Bodström, Göransson. Gradin, Dahl. R. Carlsson, Holmberg, Hellström

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om att överföra tillverkning och utgivning av mynt till Sveriges riksbank

1    Inledning

Enligl 9 kap. 13 § regeringsformen (RF) har endasi riksbanken rätt att ge ul sedlar. Bestämmelserom penning- och betalningsväsendet i övrigi meddelas genom lag. Bestämmelser om mynt finns i lagen (1970: 1028) om rikels mynt (mynllagen). Regeringen har enligt denna lag ensam rätt alt låta tillverka och ge ut mynt. Dessa skall vara lagligt betalningsmedel. Föreskrifter om mynts sammansättning, vikt och utförande meddelas av regeringen.

Efter medgivande av regeringen uppdrog chefen för finansdepartementet i december 1983 åt Revisionsbyrån Lundberg & Co AB att göra en översyn av myntverkets organisation m. m. Översynen syftade främst till att utröna om några fördelar kunde vinnas genom alt i en eller annan form samordna mynltillverkningen med sedelframställningen. 1 december 1984 avgav auktoriserade revisorn Lars Lundberg en promemoria angående samordning av mynt- och sedelproduktionen m. m. Promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 2.

Prop. 1985/86: 4        2    Föredragandens överväganden

2.1 Bakgrund

Rätten all ge ul betalningsmedel i Sverige är delad genom att regeringen med stöd av mynllagen ensam har räll atl ge ut mynt och riksbanken enligl RF har utgivningsrätten för sedlar. All del förhåller sig så förklaras av historiska skäl.

Mynltillverkningen

Sedan gammall har rätten all ge ul mynt tillhön kungen (regeringen). Mynten var tidigare värdemätare och skulle ha ett metallinnehåll som någorlunda svarade mol deras nominella värde. 1 1809 års regeringsform fanns en särskild bestämmelse'(79 § 2 mom.) angående mynt. Där föreskrevs att ""Ej må nägon förändring i rikels mynt lill skrot eller korn, det vare sig till förhöjning eller avslag, äga rum ulan riksdagens bifall; Konungens rättighet atl slå mynt dock oförkränki'". Denna beslämmelse har också ansetts innebära all Kungl. Maj:l/regeringen tidigare självständigt avgjorde myntens utseende och prägel. Detta sker numera, efler den nya grundlagen, i den formen atl regeringen med slöd av 4§ myntlagen utfärdar förordningar om myntens sammansättning, vikt och utförande. De nu gällande bestämmelserna i detta avseende finns dels i förordningen (1971:105) om melallinnehäll och siorlek beträffande rikets mynt (omtryckt 1984:333), dels i förordningen (1984:334) om prägel pä rikets mynt. Någon relation mellan myntens namnvärde och metallvärde föreligger numera inte. Vid de tillfällen minnesmynt ges ul anges deras uiformning i den förordning vari regeringen föreskriver att ett visst minnesmynl skall ges ul.

Mynttillverkningen ombesörjs av myntverket, som är central förvaltningsmyndighet för myntväsendet. I mån av resurser fär verket, enligt 2S förordningen (1979:741) med instruktion för myntverket, ge ul medaljer och även utföra andra arbeten (uppdragsverksamhet).

Myntverket har under slutet av )970-talel och början av 1980-talel tillverkat 260—285 miljoner bruksmynl per år. De senaste åren har produktionen minskal lill drygt 200 miljoner per år lill följd av en nedgång i behovet av mynt. Utöver bruksmynten tillverkas vissa år minnesmynl till ell anlal av några hundra lusen och vidare tillkommer uppdragsverksamheten med en årlig försäljning på drygt 6 milj. kr.

Kostnaderna för myntverkets verksamhei bestrids från tre anslag, nämligen förslagsanslagen Myntverket: Förvaltningskostnader och Myntverket: Uppdragsverksamhet saml reservationsanslaget Myntverket: Utrustning. För budgetåret 1985/86 har för förvaltningskostnader anvisats drygt 8,5 milj. kr. Uppdragsverksamheten skall inte belasta statsbudgeten. Etl formellt anslag på I 000 kr. har anvisats. Myntverket disponerar också en

rörlig kredit i riksgäldskontoret intill 500000 kr. Från ulrustningsanslagel       Prop. 1985/86:4

bestrids utgifter för anskaffning och underhåll av mer kostnadskrävande maskiner. För budgetåret 1985/86 har anvisats 335000 kr (prop. 1984/85: 100 bil. 9, FiU 14, rskr 192).

Mynten bokförs lill sitt nominella värde när de färdigställts och lagts i myntverkets lager. Mynten säljs sedan lill riksbanken för del nominella värdet. Genom atl delta värde avsevärt översiiger kostnaden för inköpt material uppkommer etl överskott som redovisas som ""Myntverkets inlevererade överskott" i statsbudgeten. Denna post har under senare år varierat mellan 85 och 230 milj. kr. per år. Riksbanken hämtar mynten hos myntverket och ombesörjer transporten ut till sina region- och kassakonior, varifrån bank- och postkontor hämiar mynten. Riksbanken redovisar sill inneliggande lager av mynt som en tillgång, medan från riksbanken utväxlade mynt inte redovisas i riksbankens bokföring.

Myntverket har ett femtiotal anställda, av vilka åtta är sysselsatta i uppdragsverksamheten. Till följd av den minskade eflert"rågan på mynt har verkel planerat för en neddragning av antalet anställda. Efter förhandlingar med personalorganisationerna har övertalighelen fastställts lill tolv personer. Under budgetåret 1985/86 har beräknats en besparing pä lönekostnadsanslaget motsvarande tre tjänster.

Sedeliillverkningen

Sedlarna var ursprungligen etl slags skuldbevis, inlösbara mot mynt, ulfäi(Jade av riksbanken och dess föregångare. Efler hand har dessa skuldbevis utvecklats lill gängse betalningsmedel. Genom 1809 års regeringsform tillförsäkrades riksens ständer allena räll "alt genom banken utgifva sedlar, som för mynt i riket må erkännas"". Riksbankens ensamrätt all ge ul sedlar framgår numera av 9 kap. 13 § RF. 1 6§ lagen (1934:437) för Sveriges riksbank (riksbankslagen) anges all av riksbanken utgivna sedlar skall utgöra lagligt betalningsmedel. Till skillnad mot mynten redovisas av riksbanken utgivna sedlar i bokföringen som en bankens skuld. Delta återspeglar sedlarnas tidigare funkiion som skuldbevis. De sedlar som ligger i riksbankens lager är med delta betraktelsesätt inte någon tillgäng och redovisas inte heller i balansräkningen. Riksbankens utgifter för tillverkning av nya sedlar bokförs som en löpande omkostnad.

I 2S riksbankslagen anges all riksbanken "mä å sill sedeltryckeri idka tryckerirörelse och vid sill pappersbruk bedriva papperstillverkning'". Riksbanken har sedan 1750-talei drivit elt eget pappersbruk i Tumba, till en början endasi för tillverkning av sedelpapper för bankens sedeltryckeri. Tumba pappersbruk drevs direkl som en riksbankens rörelse med fullmäktige i riksbanken som högsta styrelse. Ar 1963 beslutade riksdagen (BaU 1963:15) på framställning från fullmäktige den 14 februari 1963, atl pappersbruket skulle organiseras som ett av riksbanken ägt aktiebolag. Aktiebolagsformen förordades av fullmäklige eftersom bruket därigenom såväl

Prop. 1985/86:4

med avseende på skattebelastning och annal som möjligheler till smidig och affärsmässig förvaltning och drift, likställdes med andra industriföretag. Driften överfördes emellertid inte omedelbart till aktiebolagsform ulan drevs inom riksbanken fram till och med år 1970.

Sedeltryckeriet var tidigare en särskild avdelning inom riksbanken. Under 1960-ialel aktualiserades behov av omlokalisering och kapaciletsui-byggnad för sedeltryckeriet. Den utredning som då gjordes genom riksbankens fullmäktiges försorg visade alt del mest fördelaktiga alternativet var en flyttning av tryckeriet lill Tumba, varvid samordning kunde ske med pappersbruket. Fullmäklige fann det ur riksbankens och AB Tumba bruks synpunkl självfallel att utgå frän atl iryckerirörelsen skulle bedrivas i bolagels regi. Riksdagen beslutade i enlighel med framställning frän fullmäktige all riksbankens sedeltryckeri skulle föriäggas lill Tumba och all del skulle få ankomma på AB Tumba bruk att vidta de åtgärder som föranleddes därav (BaU 1968:5, rskr 74). Beslutet innebar all tryckningen av sedlar överfördes från en myndighet, riksbanken, lill etl bolag. Detla förhållande berördes inte närmare i propositionen eller vid riksdagsbehandlingen.

1 enlighel med riksdagsbeslutet integrerades pappersbruket och sedeltryckeriet från och med år 1971 i AB Tumba bruk. Bruket har drygt 400 anställda och en årsomsättning på omkring 200 milj. kr., som fördelar sig jämnt mellan pappersbruk och värdelryckeri. Vid pappersbruket produceras, utöver sedelpapper, säkerhelspapper och andra högvärdiga papperskvaliteter. Värdelryckeriei trycker, föruiom sedlar även checkar, ak-tiebrev, pass och penninglöner. Av brukels toialomsätlning härrör en dryg tredjedel från export. Riksbanken köper hela sill sedelbehov frän Tumba bruk. Prissättningen sker pä affärsmässiga grunder. Avtal träffas årsvis avseende hela behovel av sedlar under året. Riksbanken svarar för distributionen av sedlar ul till sina region- och kassakontor och sänder därvid sedlar och mynt i gemensamma transporter.

2.2 Överföring av myntutgivningen till riksbanken

Mitt förslag: Rätten atl låta tillverka och ge ul mynt överförs från regeringen lill riksbanken.

Utredarens förslag: Överensstämmer med mitl förslag.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker atl rätten till tillverkning och utgivning av mynt övert'örs till riksbanken.

Skälen för mitt förslag: Sedlar och mynt är lagliga betalningsmedel, vilket Prop. 1985/86: 4 innebär all den som har betalning all fordra är skyldig atl ta emot betalning i sedlar eller mynt. Båda typerna av betalningsmedel är numera symboliska värdetecken och det finns egentligen ingen annan skillnad mellan dem än all del ena är av papper och används för höga namnvärden och det andra är av metall och används för låga namnvärden. Skillnaderna belräffande t. ex. huvudmannaskap och bokföring av mynt och sedlar förklaras av historiska skäl. vilka i dag inte längre har nägon aktualitet och följaktligen inie kan utgöra motiv för alt bibehålla den nuvarande ordningen. Det har heller inte tillkommit några nya skäl för alt ha utgivningsrätten uppdelad mellan regeringen och riksbanken.

Det förhällandet all mynt och sedlar har samma funktion som betalningsmedel lalar för en gemensam huvudman för tillverkning och utgivning. Därigenom skulle ocksä åstadkommas en önskvärd direkl koppling mellan befogenheter och ansvar i fråga om mynten, liksom redan är fallet beträffande sedlarna. Riksbanken transporterar såväl mynt som sedlar till sina kontor i landet och tillhandahåller där betalningsmedlen. Riksbanken framstår däri'ör gentemot bank- och postkontor och andra kunder som den ansvariga instansen för försörjning av mynt och sedlar men saknar den formella befogenheten alt styra myntproduklionen. Vid mynlbrist riktas krilik försl mol riksbanken, medan vid överskottssituationer främst myntverket drabbas genom ökad lagerhållning. Föruiom att ett gemensamt huvudmannaskap leder till en direkl koppling mellan befogenhei och ansvar, ger del anledning för huvudmannen att noga samordna produktion, lagerhållning och distribution. Ett ytlerligare skäl för etl gemensaml huvudmannaskap är alt det blir en och samma instans som under riksdagen bereder frågor om huruvida en viss valör skall tillverkas i form av mynt eller sedel. Slulligen lorde vissa fördelar kunna vinnas genom ett samui-nyttjande mellan Tumba bruk och myntverket, även om dessa är skilda juridiska personer, av brukets funktioner för marknadsföring och ekonomiadministration.

Att överföra rätten att ge ul mynt till riksbanken förutsätter vissa författningsändringar. Ett alternativ är att sammanföra bestämmelserna om mynt- och sedelutgivning i riksbankslagen och alt samtidigt upphäva myntlagen. Härvid skulle också övergångsbestämmelserna till myntlagen behöva revideras. Eftersom de författningar som reglerar riksbankens verksamhet f. n. ses över av slatsskuldspolitiska kommittén (Fi 1983:07), anser jag emellertid alt ändringarna i riksbankslagen nu bör begränsas lill de som är nödvändiga för all genomföra reformen. Jag förordar därför alt myntutgiv-ningsrälien överförs lill riksbanken genom atl ordet "regeringen" byts ut mot "riksbanken" i I och 4§§ myntlagen. Härigenom ges riksbanken ensam rätt dels atl låta tillverka och ge ut mynt, dels att meddela föreskrifter om mynts sammansättning, vikt och utförande. Vidare krävs en ändring i 2 § riksbankslagen av innebörd att riksbanken utöver den nu angivna

Prop. 1985/86:4

verksamheten också får ge ut mynt samt tillverka medaljer och utföra andra arbeten, i likhel med vad myntverket nu enligt sin instruktion kan göra. Samtidigt bör språket i paragrafen moderniseras.

Del ankommer pä slatsskuldspolitiska kommittén att överväga om bestämmelser om tillverkning och utgivning av mynt skall föras in i riksbankslagen.

Vad som anförts i remissyttranden om demonelarisering av vissa mynt - dvs. atl mynten inte längre skall vara giltiga som betalningsmedel - och ytterligare ändring i riksbankslagen bör lämpligen las upp i sambnnd med den allmänna översyn av lagstiftningen om riksbanken som kommer au ske med utgångspunkt i slatsskuldspolitiska kommitténs förslag.

10

2.3 Juridisk form för mynttillverkiiingen

Mitt förslag: Mynltillverkningen skall bedrivas i aktiebolagsform under riksbanken.

Utredarens förslag: Överensstämmer med mitl förslag. Remissinstanserna: Alla inslanser utom TCO lillsiyrker eller har ingel all erinra mot aktiebolagsform.

Riksbanken anför alt det är så väsentligt atl kunna bedriva produktionen i den smidiga aktiebolagsformen alt riksbanken uppställer detta som ell krav för atl över huvud laget överta ansvaret för myntväsendet.

VCO anser atl bäde sedel- och mynttillveikningen är sådan allmännyttig verksamhei med monopolställning att staten har etl särskill behov av att kuiiiia styra verksamheten. TCO förordar däiför all möjlighelerna utreds att ha myntverket som dottermyndighei lill eller avdelning inom riksbanken.

Skälen för mitt förslag: Av.izörande (ör milt förslag om aktiebolagsform är alt mynt- och sedelproduklioneii hör h.ii samma formella relationer lill riksbanken och all ertarenheterna av att diiva st-cleliillverkningen i bolag samstämmigt är myckel positiva. Del kan tiJirrör inlc komma i IVåga atl formen för sedeltillverkningen skall ändras. Vidare k:ni verksamheten vid myntverket i stor uisträckning jämställas med ell indusiriföreiags verksamhet. Därför bör strävan ocksä vara all mäta resulialet pä elt likarlat sätl. Också av delta skäl är del en fördel all mynttillverkningen bedrivs i aktiebolagsform. Till detla kommer atl bolagsformen ger slörre möjligheter till förändringar av verksamheten och en aktivare marknadsföring. Samarbetet mellan sedeltryckeri och myntverk underlättas.

Slalen har självfallet etl behov av alt kunna styra sedel- och myntproduktionen. Den ändrade form för styrning av myntproduklionen som mitt förslag innebär har redan fungerat under 15 är då del gäller sedelproduk-

tionen. Styrningen sker genom riksdagen, som dels beslutar om erforderliga lagar, dels utser riksbanksfullmäktige, utom dess ordförande och suppleanten för denne som ulses av regeringen, dels granskar riksbankens verksamhet. AB Tumba bruk är elt av riksbanken helägt bolag vars styrelse utses av fullmäklige genom dess ombud pä bolagsstämman. De anspråk på möjligheler till statlig styrning som rimligen kan slällas är därigenom enligt min mening uppfyllda. Erfarenheterna är ocksä positiva. Styrningen av mynltillverkningen avses alt ske pä i princip samma säll. Del bör emellertid överlåtas ål fullmäklige all närmare beslämma hur denna tillverkning skall inordnas under riksbanken, dvs. om verksamheten skall drivas i ell särskill bolag, föras in i AB Tumba bruk eller om nägon annan konstruktion skall väljas. Av den föreslagna tidpunkten för ikraftträdandel av lagändringarna följer au mynttillverkningen bör bedrivas i aktiebolagsform från och med den 1 juli 1986.

Prop. 1985/86:4

2.4 Riksbankens rätt att förvärva fastigheter

Mitt förslag: Riksbanken ges rätt alt förvärva faslighet avsedd för mynl-och medaljlillverkning.

Utredaren och remissinstanserna har inte berört denna fråga.

Skälen för mitt förslag: Även om jag här har förutsatt all mynttillverkningen skall ske i aktiebolagsform kan ett resultat av del fortsatta arbelel alt förbereda överförandet av myntväsendet lill riksbanken (se vidare avsnilt 2.5) bli atl del bedöms mesl ändamålsenligt atl riksbanken förvärvar den faslighel myntverket nu disponerar i Eskilstuna. För all möjliggöra delta krävs en ändring av 25 S första stycket riksbankslagen. Enligt denna bestämmelse fär riksbanken nu endast förvärva fasligheter för inrymmande av sina kontor saml för iryckerirörelsen och papperstillverkningen. Förslaget till ändring framläggs nu så atl beslul i denna del kan fallas av riksdagen under hösten dvs. innan regeringen föreslär hur myntväsendet i praktiken skall överiöras lill riksbanken. Därigenom underlättas de fortsatta förberedelserna för överförandet. Vad jag nu har föreslagil utesluter inte att riksbanken eller del bolag som skall svara för mynltillverkningen i slällel hyr lokalerna om en sådan lösning skulle visa sig lämpligare,

Möjlighelerna alt samordna de rent tekniska funklionerna i sedelfram-slällning och mynltillverkning är uppenbarligen begränsade. Den faslighet i vilken myntverket nu bedriver sin verksamhei, har särskilt ulformals för verkels behov i samband med alt myndigheten omlokaliserades till Eskilstuna år 1974. För de lekniska funktionerna disponerar verket därför nu ändamålsenliga lokaler och maskiner. Av bl. a. dessa skäl förutsätter jag för min del atl tillverkningen av mynt även fortsättningsvis skall vara kvar i Eskilstuna.

I samband med den nu föreslagna ändringen i första stycket bör språket i paragrafens andra stycke moderniseras.

Prop. 1985/86:4   2.5 Övriga frågor

De nu redovisade förslagen till lagändringar skapar endast de legala förutsätlningarna för riksbanken att ge ut mynt. En rad frågor återstår att behandla dä det gäller överförandet av myntverkels personal, utrustning m. m. Dessa frågor kommer nu atl beredas i första hand i samverkan mellan riksbanken och myntverket.

3    Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår riksdagen dels alt anla inom finansdepartementet upprättade förslag till

1.    lag om ändring i lagen (1970: 1028) om rikets mynt,

2.    lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank, dels atl

3. besluta all tillverkningen av mynt m. m. från och med den 1 juli
1986 skall bedrivas i aktiebolagsform enligt de av mig förordade
riktlinjerna.

4    Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden lagl fram.

12

Bilagal       Prop. 1985/86:4

REVISIONSBYRÅN LUNDBERG * CO AB Auktoru«rid* riTliortr

• •

'iir;,:"'" ,;;v-i"rtT

198i|-12-19

P M

ANGÅENDE  SAMORDNING MYNT-  OCH SEDELPRODUKTION  M.M.

13

Prop. 1985/86:4    översyn  av  mynttillverkningen

INNEHÅLL

0.        Sammanfattning

1.        Inledning

2.        Uppdraget  och dess  utförande

Bakgrundsbeskrivningar

3.1         Regler   for  mynt-  och   sedelproduktion   (här utesluten

3.2         Myntverket

3.3         Aktiebolaget  Tumba  Bruk

3.4         Planering  och  distribution  av mynt

3.5         Internationell  utblick

Problemställningar

4.1       Begränsad samordning mellan sedlar och mynt

4.2       Minskat behov av mynt

Åtgärdsförslag

5.1      Gemensam huvudman för mynt- och sedelproduktion

5.2      Anpassning av myntverkets resurser

Aamärlmlng: Vissa av bilagorna har här uteslutits. De som meö är 1-4 samt 7:1 och 3,

14

0.         Sammanfattning                                                                   Pl"Op. 1985/86:4

Riksbanken   svarar   för  den  övervägande   delen  av  rutinerna för  planering,   lagerhållning  och  distribution av betalningsmedel.   För  produktionen  av  sedlar  anlitas  AB  Tumba Bruk   och   för  produktionen  av mynt   anlitas  myntverket. Formellt  är  riksbanken huvudman  endast  för   sedlarna,   eftersom myntverket  är en  myndighet.

Utredningen  har   syftat  till  att  undersöka  fördelar och nackdelar  med  en  ökad  samordning  mellan  betalningsmedlen sedlar  och  mynt.   Därvid har  beaktats   förväntade   förändringar i  myntvalörer  och  myntefterfrågan.

Utredningen  har  väsentligen  genomförts  under hösten   1984. Omfattande  biträde  har  erhållits   från  myntverket,   AB Tumba Bruk  och   riksbanken.   Även  myntverkets  revisionskontor,   riksbankens  revisionsavdelning  och  myntverkets   fackliga organisationer,   lokalt  och  centralt,   har   lämnat bidrag.

Utredningens   resultat  är  att en  ökad   samordning kan betraktas   som nödvändig.   Samordningsfördelarna  finns  dock   i en  ökad  samordning  av betalningsmedlen  via  riksbanken och inte  genom direkt   samordning  mellan   produktionsenheterna. Sålunda   föreslås  att  myntverket  underordnas  riksbanken  som huvudman.   Härigenom uppnås  gemensamt  beslutsfattande  och verkställande   i   frågor  om val  mellan   sedlar  och  mynt.   Vidare uppnås en  direkt  koppling mellan  befogenhet att vidtaga åtgärder  och  ansvar   för  dessa  konsekvenser  även  för  mynthanteringen   -   i   likhet  med  vad   som  gäller   för  närvarande beträffande   sedelhanteringen.

En   inordning  under   riksbanken  kräver  att  myntverket övergår   till  aktiebolagsformen.   Några  nackdelar  med övergången, som gör   inordningen  under  riksbanken  olämplig,   föreligger ej.   Tvärtom kan  med myntverkets  verksamhet  och  inriktning, bl  a  används   25%   av resurserna   för  uppdragsverksamheten, aktiebolagsformen   innebära   fördelar.

\5

PrOD 1985/86'4   Ekonomiska beräkningar med hänsynstagande till övergången till aktiebolag, vikande efterfrågan m m visar att myntverket i aktiebolagsformen kan erhålla en ekonomiskt sund uppbyggnad. Med kapitaltillskott i storleksordningen 20 mkr erhåller myntverket - om föreslagen prissättning är acceptabel - en ekonomi som möjliggör självfinansierade investeringar och utrymme för utveckling av uppdragsverksamheten. Beräkningarna visar att införande av 10-kronan och/eller expansion av uppdragsverksamheten till stor del kan kompensera minskningen i personalbehov som den vikande efterfrågar pä bruksmynt medför.

överförandet till riksbanken innebär att statsverkets "inkomst från myntningen" upphör fr o m budgetåret 19-85/86. Den beräknade inkomsten frän budgetåret 1984/85 minskas dessutom med ca 50 mkr p g a övergången (väsentligen nedskrivning av myntlager). Detta inkomstbortfall kompenseras av de ökade intäkterna hos riksbanken, där mynten föreslås hanteras på samma sätt som sedlar.

Utredningens förslag medför behov av utredning om utgivningsrätt m m i lagstiftningen om mynt.

1984-11-25

Prop. 1985/86:4

Promemoria  angående  översyn  av mynttillverkningen

1.      Inledning

Sedlar och mynt svarar endast för ca 1% av den värdemässiga betalningsförmedlingen, medan elektronikens andel anses överstiga 80%. Mätt i antal betalningstransaktioner är dock förhållandet för närvarande nästan det omvända. Sedlar och mynt svarar säledes för merparten av den rutinmässiga hanteringskostnaden för betalningsförmedlingen, eftersom det är transaktionernas antal som i första hand påverkar kostnaden - inte transaktionsbeloppens storlek.

Myntströmmarna kan - principiellt och schematiskt -åskådliggöras med följande bild.

MYNTVERKET

<y

RIKSBANKEN

PV

BANKER/POST

-

BANKER/POST

V

AFFXRER m m

iM

ry

AUTOMATFÖRETAG (Tele, parkering m m)

H

KUNDER

Riksdagen 1985/86. I .saml. Nr 4

Prop. 1985/86:4

Bilden (hämtad från riksbankens utredning hösten 1983 beträffande raynthanteringen) beskriver myntens kretslopp: Dels kretsloppet mellan affärer m m och kunder, dels mellan banker/post, affärer m m, kunder och automatföretag m m, dels mellan riksbankskontor och banker/ post.

Nettotillskotten till kretsloppen från myntverket har under de senaste 10 åren legat i storleksordningen 175-290 miljoner mynt per år. Beroende på valörmixen har motsvarande nominella värden varierat från 100-275 miljoner kronor. Anskaffningskostnaden för tillskottsmynten har varierat mellan 35 och 70 miljoner kronor (kostnaderna exkl. material har uppgått till 5-9 miljoner kronor, dvs 10-15% av självkostnaden).

Kretsloppen för sedlar är principiellt likartade myntens med undantag för automatföretagens roll och det faktum att sedlarnas livslängd endast är en bråkdel av myntens (1-2 år jämfört med 25 år). Ärligt nettotillskott i antal sedlar och nominella värden av sedlar frän Tumba Bruk AB, som tillverkar sedlarna, är väsentligt större än för mynt. Självkostnaden per sedel är dock i regel väsentligt lägre än motsvarande kostnad för mynt, varför skillnaden i totala kostnader härigenom minskar.

Myntens användning har under de senaste 35 åren tappat i förhållande till sedlarna vad gäller högsta valör. Att mynten skulle tappa ytterligare i detta avseende förefaller ej troligt.

I betalningsförmedling väl insatta personer anser att den elektroniska betalningsförmedlingens utveckling endast får en begränsad effekt pä behovet av mynt som betalningsmedel. Även om de ökande kostnaderna per kontant betalningstransaktion verkar för ökad användning av elek-

troniska betalkort anses utvecklingen ej bli så snabb       Prop. 1985/86" 4 och omvälvande som ibland framförts. Det bör dock påpekas att bedömningsunderlagen är bristfälliga. Ett stort behov av utredningar avseende elektronikens inverkan på behovet av mynt (och även sedlar) föreligger.

Av ovanstående framgår att mynten utgör en väsentlig del av betalningsförmedlingen och att kostnaderna förknippade med myntframställningen är väsentliga. Detta förväntas gälla under överskådlig tid oberoende av säväl förskjutningar mellan sedlar och mynt som av ytterligare och snabbare framsteg mot det "kontantlbsa" samhället. Möjligheter att öka effektiviteten och måluppfyllelsen i myntframställning och -hantering är härför väsentliga frågor att beakta.

Riksdagen beslöt våren 1983 att mynthanteringen skulle ses över. Uppdraget utfördes av riksbanken i samverkan med bl a myntverket. I rapporten daterad 1983-12-12 lämnas förslag till förbättrat mynthanteringssystem, bl a kommenteras förpackningsfrågan, möjligheterna till lokal clearing (utanför riksbanken), avgiftsbelagd riksbanksservice, rayntplanering och arbetsmiljöfrågor. För närvarande pågår vidarebearbetningar och försöksverksamhet beträffande rapportens förslag.

I januari 1984 uppdrogs till undertecknad att utföra en översyn av mynttillverkningen avseende ekonomiska och organisatoriska frågor.

19

Prop. 1985/86'4    -  Uppdrag, utförande och rapportering

Uppdraget, som redovisas i bilaga 1, innefattade följande punkter.

Samordning av mynttillverkningen med sedelframställningen

Samordnad administration och långsiktig produktionsplanering i sedel- och mynttillverkningen

Sedel- och mynttillverkningen under en huvudman

Problemen med anledning av ev. vikande myntefterfrågan

Mynttillverkningen i annan juridisk form

Inordning av mynttillverkningen i Tumba Bruk AB

Beaktande av ändringar i myntserien enligt myntverkets framställning

Uppdraget har utförts huvudsakligen under perioderna mars, juni och september 1984. Sven-Erik Nilsson, ekonomiansvarig myntverket, har ägnat väsentlig tid till framtagning av ekonomiskt bedömningsunderlag för utredningens räkning. Vidare har Bengt Ulvfot, Ake Gustavsson och Bengt Mossberg med medhjälpare och myntverkets fackliga företrädare. Stig Nisell, Håkan Eriksson, Reinert Eriksson och Bo Malmqvist samt revisionschefen vid riksbanken, Tommy Blomberg, lämnat värdefulla synpunkter under utredningens gång. Olle Hawor, chef för revisionskontoret vid kammarkollegiet, har varit behjälplig med att utreda vissa redovisningsmässiga frågeställningar. Slutligen kan nämnas att utredningsarbetet löpande följts av Tomas Tetzell, finansdepartementet, vilken även varit behjälplig med viss informationsframtagning och synpunkter.

20

3.2     Myntverket                                                            Piop. 1985/86:4

3.2.1   Organisation

Enligt myntverkets instruktion skall under myntdirektören finnas tre enheter, nämligen en för administrativa ärenden, en för tillverkning av mynt och medaljer och en för materialkontroll. Av bilaga 2 framgår myntverkets organisationsplan. I sammanhanget är intressant att observera att försäljning eller marknadsföring (eller uppdragsverksamheten) ej givits särskild plats i organisationen. Myntverkets olika verksamhetsgrenar (uppdragsverksamheten och myntframställningen) återspeglas ej heller i organisationen.

Administrativt utnyttjas de statliga standardsystemen för löner (SLÖR) och redovisning (System S), vilka är integrerade med riksredovisningen. Datorbaserade rutiner i övrigt (lagerredovisning, kalkylsystem etc) utnyttjas ej.

3.2.2   Verksamheten

Myntverket  bedriver   sin  verksamhet   i  hyrda   lokaler   i Eskilstuna   sedan   10   år.   Lokalerna  är  anpassade   till  myntframställning   och  omfattar  ca   3.350   m     kontor  samt   lager-och   tillverkningslokaler.   Fastigheten   ligger  relativt centralt och  kan   tänkas  ha  ett  marknadsvärde   i   storleksordningen  8-10   mkr.   Hyreskostnaden   1983/84   uppgick   till 1.333'  (bruttohyran   från  byggnadsstyrelsen).

Som  framgår  av  bilaga  2   var  per   1   juli   1984   51   personer anställda  pä  myntverket   (antalet  årsarbetare  för   1983/34 utgjorde   50,7   stycken).   Av personalstyrkan  avser  8   stycken (ca   16%)   administration,   3   stycken   (ca   6%)   kontroll  av

Prop 1985/86:4    inköpt material samt 39 stycken (ca 76%) tillverkning (inkl. efterbehandling) av mynt och medaljer. På sistnämnda enhet svarar medalj till verkningen etc för C3i  23% av sysselsättningen.

Myntverkets raynttillverkning utgår frän inköpta halvfabrikat, varför produktionen huvudsakligen avser prägling av halvfabrikaten (de 3 k rondellerna) och efter-bearbetening i form av räkning och kontroll. Präglingen är beroende av en verkstad för framställning av präglingsverktyg och dylikt. För medaljtillverkningen utgör grovarbetet kanske den väsentligaste avdelningen.

Råvaran (halvfabrikaten) upphandlas från ett fåtal svenska och utländska leverantörer. Svensk leverantör svarar för ca två tredjedalar av rondellerna.

Tillverkade mynt levereras till riksbanken. Detta gäller till 100% bruksmynten och även i allt väsentligt de sam-larmynt (minnesmynt) som ibland framställs. Utleveranserna sker på initiativ av riksbanken, som hämtar med transportbil när man anser det lämpligt (med viss framförhållning ) .

Medaljerna distribueras genom ca 10.000 stycken postförskott per år. Kundregistret omfattar omkring 16.000 kunder, varav ca 1.000 kunder 1 utlandet. Dock svarar de 15 största kunderna för nästan 40% av försäljningen av medaljer och samlarset.

3.2.3  Ekonomi

Mynttillverkningen är anslagsfinansierad, vilket innebär att årliga anslag erhälles frän statsverket för kapacitetsutgifterna (inkl. personal) för myntframställningen. I gengäld skall myntverkets ärliga inkomst av myntningen

22

inlevereras   till   statsverket.   Denna   inkomst  utgör   skill-         Prop. 1985/86:4

nåden  mellan  1  ena   sidan  nominella  värdet  av de  mynt  som inlägges   i  myntverkets   lager  och  ä  andra   sidan  utgifterna för  materialanskaffningen.   Myntverkets   inbetalningar   för mynten  erhålles  dock   från   riksbanken   först efter  leverans.   Sven  försäljningen   till   riksbanken   sker  till  nominella  värden. Mynttillverkningens  "bokslut"  utgörs  av en anslagsredovisning beträffande  kapacitetskostnaderna (redovisning  mot  anslag)   och   inlevererat  överskott   (redovisning  mot   inkomsttitel) ,   en avräkning  av överskottet mot  statsverkets checkräkning   samt en  balansräkning.

För  att  beskriva  mynttillverkningens  resultatstruktur  redovisas   i  bilaga   3:1   en   tä.nkt  resultaträkning  för  räkenskapsåret   1984/8 5  ir.ed  utgå.".gspur.kt  från  anslagsframställningen   för   1935/86.   Aret   1934/35  enligt  anslagsframställningen   innebär  att  ca  35%   av  såväl  .laskinell   so.m personell   kapacitet  utnyttjas   (kapacitetsberäkningarna  bygger på   åren   1978-1981   som basår;   se   vidare   avsnitt   4   nedan).

Som  framgår  av  bilaga   3:1   medför  en   försäljning  till  nominella  värden   (Alt.O)   ett   onornalt överskott   (även om man  tar  hänsyn  till  avsaknaden  av  kapitalkostnader  och avskrivningar).   Under  de   senaste   fem  åren  har ca   700  mkr inlevererats   till  statsverket med  utgå.igspunkt   från  resultaträkningar  enligt Alt.O.   överskottet  är  av   förklarliga skäl   extremt  beroe.-.de  av  vilka  valörer  som   tillverkas. Mer  normala  resultaträkningar  redovisas   som  alternativ A-C.   Intressant  att  notera   är  att den  direkta materialkostnaden  utgör mer  än   80%   av .myntens   självkostnad.   Detta medför  att  verksanheten   resultatmässigt   sett   är   förhållandevis   "okänslig"   för  begränsade  volyrasvängningar   (denna   fräga diskuteras  utförligare   i   avsnitt  4.2   nedan).

Uppdragsverksamheten  belyses   i  bilaga   3:2  genom en  resultaträkning  för  räkenskapsåret   1983/84.   Som  framgår  utgör

23

Prop. 1985/86:4   kapacitetskostnaderna  ca   33%  av  självkostnaden.   Under

de   senaste   5   åren  har  uppdragsverksamhetens  omsättning varit   relativt   stabil.   Omsättningen  avser   väsentligen medaljer  av  olika   slag  -  belöningsmedaljer,   egna  utgåvor och  övriga   medaljer,   t  ex  Nobelstiftelsens.

Myntverkets  balansräkning  per  30   juni   1984   redovisas   i bilaga   3:3.   Tillgångarna  avser uppdragsverksamheten  med undantag  av  varulagret,   som med ca   52  mkr  avser myntproduktionen.   Som  tidigare  nämnts  beräknas   statsverkets   inkomst  av  myntningen  utifrån  nominella  värden  på  mynt   levererade   till  myntverkets  eget  färdigvarulager.   Detta medför  att   lagervärdet   i   förhållande  till  gängse  redovisnings-  och  värderingsprinciper  per   30   juni   1984  övervärderats   (uppskrivits)   med ca  20  mkr.   Föregående  bokslut var  uppskrivningen  ca   50   mkr.   Så  vitt  vi   förstått är  dock uppskrivningarna  ej   lagstridiga   i en  anslagsfinansierad myndighet  -  ett  motsvarande  förfarande   i  verksamhet,   för vilken  bokföringslagen  gäller,   vore  klart   lagstridig. Vidare  kan  noteras  att  kundfordringar  avseende  myntproduktionen   saknas.

Bland  tillgångarna  saknas  även belopp  motsvarande  myntverkets  maskiner  och   inventarier.   Anledningen  härtill  är att utrustningen  anskaffats genom erhållna  anslag och härigenom  "avskrivits"   direkt.   Verksamheten  belastas  vare sig  avskrivningar   eller  kapitalkostnader   avseende  utnyttjad utrustning.   Historisk  anskaffningskostnad   för  utrustning  anskaffad   från  och  med  1973  utgör  ca  5.200  kkr.   Om avskrivning   skett  med   10%  per  år  skulle  bokförda värdet idag  röra   sig  om   1.760  kkr.   Utrustningens   äteranskaff-ningsvärde  beräknat  med hjälp av maskinindex  kan uppskattas   till  ca   13.000   kkr.   Avskrivningarna   skulle uppgå   till 300-350   kkr,   beräknade  utifrån historisk  anskaffningskostnad  och   450-500   kkr  utifrån  äteranskaffningsvärdet.

Skulderna   avser  huvudsakligen myntproduktionen.   Som synes

24

av balansräkningen  är  varulagret   finansierat  via  av-          Prop.1985/86:4

räkningen med  statsverket.   Finansieringsbehovet beror pä  att  myntverket  ärligen   levererar  hela  myntproduktionens "överskott"    (   inkl.   lageruppskrivningama) till   statsverket  och  har  säledes   ingen  möjlighet   till   självfinansiering.   Detta har  däremot  uppdragsverksamhet,   vars   intjänade  kapitalbelopp  äterfinns  i balansräkningen.   Uppdragsverksamhetens  kapital  är   för  närvarande   större  än omsättningen  och  verksamheten helt  självfinansierad. Uppdragsverksamheten  belastas  kapitalkostnad,   medan  myntproduktionen ej   belastas  med nägra   finansiella  kostnader.

Bilaga   3:4   belyser   i   sammandrag utvecklingen  av myntverkets  verksamhet  de   senaste   12  åren.

25

Prop.1985/86:4   3.3   ab Tumba Bruk

AB Tumba Bruk bildades är 1755 och är ett av Sveriges Riksbank helägt dotterbolag. Från år 1971 är riksbankens sedeltryckeri integrerat i företaget.

Vid pappersbruket tillverkas sedelpapper och säkerhetspapper, broschyrpapper, arkivpapper, postpapper m fl finpapperskvaliteter. Vid tryckeriet framställs värdetryck såsom sedlar, pass, aktier, obligationer, checkar, lotter m m.

Under perioden 1974-1984 har antalet anställda personer ökat från 240 till 400. Omsättningen har under motsvarande period ökat från ca 80 mkr till ca 180 mkr. Bilaga 4:1 innehåller en sammanställning, som belyser bolagets siffermässiga utveckling under åren 1979-1983. Den ekonomiska utvecklingen måste betraktas som god.

AB Tumba Bruk ägs till 100% av Sveriges riksbank. Bolaget har haft två investeringsperioder - en i början av 1970-talet, då pappersbruket tillbyggdes och nu senast under 1980, då en ny rotationspress installerades i värdetryckeriet. Enligt 1983 års årsredovisning förutser man nu ökade investeringar på marknadssidan. I årsredovisningen ställs i utsikt att bolagets strävan efter affärsmässighet och avkastning på investerade resurser skall komma huvudmannen Sveriges riksbank tillgodo i form av utdelning pä satsat kapital.

Av bolagets omsättning representeras ungefär hälften av papper och hälften av värdetryck. Av pappersbrukets omsättning svarar sedelpapper och säkerhetspapper för 60-65% av omsättningen.

Av totalomsättningen gick under 1983 47% pä export, varav sedelpapperet svarade för över 70%. Sedelpapperet mark-

26

nadsförs  pä   länder  utanför  Skandinavien   i  samarbete  med     Prop. 1985/86: 4

engelska   Portals  Limited  -  världens   ledande   leverantör

av  sedelpapper.   Samarbetet   innebär   att  AB Tumba  Bruk  när

ut  på  världsmarknaden  utan en  alltför   tung egen  organls-

tion.

För  marknadsföring  av  sedlar  och  annat värdetryck har man ett   samarbete  med  det engelska   företaget Bradbury, Wilkinson  P.L.C.   Samarbetet bedrivs   till viss del  genom ett gemensamt  dotterbolag,   Bradbury-Tumba AB.   Bradbury  är ett  väletablerat  sedeltryckeri.   Samarbetet med Bradbury ledde   för   1983   till  en exportandel   för  värdetryckeriet  av 36%.

Sveriges  riksbank  köper  årligen   sitt   sedelbehov  frän AB  Tumba  Bruk.   Upphandlingen  sker  enligt  affärsmässiga grunder.   Förutom de   årliga beställningarna  lämnar  riksbanken   treårsprognoser  beträffande  behovet  av  sedlar.   Samarbetet  mellan  AB  Tumba  Bruk  och   riksbanken  fungerar  enligt   samstämmiga  uppgifter  väl.

En  skiss  av AB  Tumba  Bruks  organisation  återfinns   i  bilaga 4:2.   Som  framgår  av denna  är  den  grundläggande  verksamheten  uppdelad   i  pappersbruket,   värdetryckeriet,   försäljningsavdelning  och   adrainistrationsavdelning.   Vid   sidan  av dessa   finns  diverse   stabs-  och   servicefunktioner.   Försäljningsavdelningen  omfattar  mer  än   10     personer  och  är   i   sin tur  uppdelad   i   tre  enheter,   nämligen   försäljning   säkerhetspapper  och   tryck,   försäljning  civilpapper  och  order fakturering  och  spedition.   Administrationsavdelningen handhar  ekonomi,   personal  och   inköp.   Ekonomifunktionen  är väl   datoriserad.

27

Prop. 1985/86:4     3.4       planering  och   distribution  av mynt

Under  utredningens  gång  har   åtgärder  vidtagits   för  att kartlägga den  kort-   och   långsiktiga  produktionsplaneringen av  mynt.   Dock  har  ej   fullständig klarhet erhållits  beträffande  tillämpade   rutiner.   Detta kan  förklaras  av  att   till-lämpade  rutiner ej   är   formaliserade  och att  planeringsfunktionerna  ej   är   särskilt utvecklade.

Uppenbart är  att  planering  av produktion,   transporter  och lagerhållning  av mynt  är  problematisk.  Med  anledning  av de enorma myntströmmarna  ute   i  näringslivet kan  mycket  små relativa   förändringar   fä   stora konsekvenser   för  myntproduktionen etc   i  absoluta   tal.   I  utredningsrapporten   "mynthantering   i  Sverige   -   förslag  till  principlösning", 1983-12-12   (Dnr  83-052-002)   föreslås ett  särskilt  projekt för  myntplanering.   Behovet  av ökade   insatser  pä  detta  område   styrks  av denna  utrednings  resultat.

Under  åren   1978-1980   har  dock  av praktiska   skäl  på   sätt och  vis   inte   nägon  planering behövts.   Myntverket  har  producerat  så mycket  man  kunnat.   Efterfrågan  har   varit   större än  utbudet.   De  kortsiktiga   frågeställningarna  har  varit vilka  myntvalörer   som  borde   tillverkas   först.   Myntverket har   i  princip  argumenterat  för  att  reservera  produktionskapacitet   för   produktion   av  minnesmynt  och   för  uppdragsverksamheten .

Distribution   av  mynt   från  myntverket  till   riksbankskontoren sker  med  riksbankens  egna  bilar  och administreras  av  riksbankens  transportavdelning.   Man   försöker,   sä   långt  möjligt, köra mynten  direkt   frän  Eskilstuna  till  aktuella  riksbankskontor.   Ofta  mellanlagras  dock  mynten  vid  huvudkontoret. Mynten   transporteras   antingen   tillsammans  med   sedlar eller i   särskilda mynttransporter.   Vid avhämtning  av  mynt   från myntverkets   lager  erhåller  myntverket ofta  anmärkningsvärt korta  varsel.   Detta  har  under  perioder  av  "myntbrist"   för-

28

orsakat en del problem och medfört en del omställningar i    Prop. 1985/86:4 produktionsapparaten.

Med hänsyn till att de tekniska kraven på distribution avseende sedlar och mynt är olika bl a ur säkerhetssynvinkel, skulle möjligen en större del av "myntspeditionen" kunna ombesörjas direkt från myntverket i Eskilstuna. I ovannämnda riksbanksutredning beträffande mynthanteringen i Sverige omnämns möjligheterna att utnyttja myntverkets lokaler i Eskilstuna i större utsträckning i distributionen.

I samband med anslagsframställningarna gör myntverket prognoser över behovet av nya mynt med hjälp av statistik avseende be loppsmässig förändring i utelöpande mynt per valör samt uppgifter om lager i riksbanken och myntverket. Med hjälp av dessa historiska uppgifter uppskattas framtiden. Prognosen översänds norraalt till riksbanken för yttrande och används därefter i myntverkets ekonomiska planering .

Riksbankens lager av mynt ligger normalt i storleksordningen 150 mkr. Detta belopp motsvaras antalsmässigt av ca 125 miljoner stycken mynt. Myntverkets lager i början av 1984 uppgick till ca 43 mkr i nominella värden, vilket belopp motsvarade ungefär 75 miljoner stycken mynt. Totalt sett motsvarar lagren således ungefär 200 miljoner stycken mynt, vilket är ungefär en knapp årsproduktion hos myntverket. Under sommaren och hösten 1984 har den totala lagerhållningen ökat till ca 275 miljoner stycken mynt.

I anslutning till en redogörelse beträffande planering och distribution av mynt bör framhållas att det rimligtvis är riksbanken som har största möjligheterna att förutse säväl kort- som långsiktiga svängningar i myntbehovet. Riksbanken svarar för distributionskedjan och kontakterna med konsumenterna. Eventuella negativa konsekvenser av osäkra prognoser och produktionsplaner får dock tagas av myntverket.

29

Prop. 1985/86:4 Sven om givetvis en god samordning mellan riksbanken och myntverket underlättar och minimerar dessa negativa konsekvenser bör en direkt koppling mellan befogenheter och ansvar göras. En sådan koppling finns beträffande sedelproduktionen.

■ >

30

3.5    Internationell utblick i myntverksrapporten                             Prop. 1985/86:4

Mynthanteringen i Norge handhas av Norges bank. Norges bank är enligt lag skyldig att tillhandahålla mynt. Myntverket, den Konglige Mynt, tillhör Norges bank sedan 1962. Verket ligger i Kongsberg ca 10 mil från Oslo, där Norges bank har huvudkontor. Den Konglige Mynt har 75 anställda, varav 50 arbetar med tillverkning av rondeller. Viss mängd färdiga rondeller köps dock frän Tyskland. Man har en kapacitet att prägla ca 130 miljoner mynt om året.

I Finland distribueras mynten av Finlands bank via de underlydande kassorna. Finlands myntverk lämnar sin produktion till myntkassan. Myntverket har en präglingskapacitet på ca 100 miljoner mynt per år. Egen tillverkning sker av ca 20% av rondellbehovet. Myntverket i Finland sorterar under finansministeriet.

Danmarks nationalbank har huvudkontor i Köpenhamn. Inom huvudkontoret svarar myntkassan för all mynthantering. Myntverket, den Konglige MjSnt, ingår i nationalbanken. Myntverket ligger ca 2 mil från Köpenhamn. Verket har egen tillverkning av rondeller.

Internationellt är vanligast att såväl tillverkning av rondeller, prägling som utgivningsrätt är placerad under regeringarna eller motsvarande. Beträffande sedlar är det dock vanligast att tryck och utgivningsrätt sorterar under riksbankerna eller motsvarande.

Nästan samtliga industrialiserade länder har eget myntverk. Dock förekommer viss export, framförallt från England, Kanada, Tyskland och Frankrike. Enligt uppgifter från 1979 tillverkade Royal Mint i England ca 20 miljoner mynt för Botswana, ca 11 miljoner för Gambia, 53 miljoner för Jamaica, 105 miljoner för Marocko, 14 miljoner för Tanzania och 12 miljoner för Förenade Arabemiraten. Frankrikes mynt-

31

Prop. 1985/86:4   verk  exporterade  ca  41   miljoner  mynt  till  Västafrika,   40

miljoner   till  Madagaskar  och   33   .niljoner   till  Mali.   Tyskland  exporterade   90  .Tiiljoner  mynt   till   Algeriet  och  60 miljoner   till  Vietnam.   Kanadas  myntverk  exporterade   140 miljoner  mynt   till  Bangladesh  och   15  miljoner  till  Syrien. Redogörelsen   illustrerar  den   typ  av   internationell  handel med myntprägling  som  förekommer.

Frän  tillgänglig  internationell  statistik har  i bilaga  5:1 sammanställts  uppgifter  beträffande  producerade  bruksmynt åren   1979   och   1982.   Av bilagan   framgår  högsta och  lägsta producerade  myntvalör   respektive   år   samt den andel  av  respektive   års  produktion   som valören  utgör.   Av de  medtagna 17   länderna  har  Sverige  en  av  de   fem  lägsta  högvalörerna (högsta   valör  i  myntserien).   Samtliga   länder utom Schweiz har en   lägsta  myntvalör   som är   lägre  än   10  öre.   I bilagan har  även  beräknats  totalt  antal   producerade  mynt  per   innevånare   för   åren   1979  och   1982.   Sverige   ligger  relativt högt  på  denna   skala,   men  väsentligt   lägre  än USA.   I  bilaga 5:2  redovisas   för  samma   länder  genomsnittsvärdet per  producerat  mynt   för  åren   1979  och   1982.   Ar   1979   låg  Sverige på  den  nedre   delen  av  skalan  och   1982   i  mitten.

I bilaga 5:3 redovisas några uppgifter beträffande produktionen  av minnesmynt  åren   1979  och   1982.

För   att  belysa  den   internationella  utvecklingen har   i  bilaga   5:4   intagits  detaljerade  uppgifter  beträffande  ett  antal   länders   bruksmyntvalörer   1979   och   1982   med  uppgift   om antal   som  producerats.   Intressant  att  notera  är  att  av   17 länder   redovisar  9   länder  en  minskad  produktionen   mellan åren  och  8   en  ökad produktion.

Av den internationella utblicken kan dragas slutsatsen att relativt etablerade affärsförbindelser finns för export av mynt.   Vidare  kan  noteras  att   internationellt produceras

32

fortfarande många låga myntvalörer och att Sverige torde     PrOp. 1985/86:4 vara ett av de länder i världen som har den kortaste myntserien, mätt i antal valörer. I övrigt gäller för Sverige inte några särskilt anmärkningsvärda förhållanden jämfört med andra länder.

33 3   Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 4

Prop.1985/86:4    4.     Problemställningar

4.1    Begränsad samordning sedlar och mynt

En utgångspunkt för detta avsnitt är att i denna utredning berörda frågeställningar ligger inom det övergripande målet avseende en effektiv betalningsmedelshantering. I vilken män som betalningsmedlen bör utgöras av sedlar elle mynt är säledes en underordnad fråga och kan bedömas utifrån tekniska, kostnadsmässiga och användarmässiga förhållanden. A'/vikelser från fullständig samordning bör därför särskilt kunna motiveras.

Den kanske väsentligaste skillnaden mellan mynthanteringer å ena sidan och sedelhanteringen å andra sidan är riksbankens roll. Som nämnts ovan i avsnittet om AB Tumba Bruk är relationen mellan riksbanken (beställaren) och AB Tumbj Bruk (leverantören) affärsmässig. Beställaren har ansvaret för lämpliga leveransvillkor och att han beställer rätt pr dukter  i förhållande till sitt behov. Leverantören har ansvaret för att leverera specificerade produkter på utsat tid. Den part som inte uppfyller sina åtaganden fär själv bära konsekvenserna. Som framgår av avsnitt 3:4 ovan är re lationen mellan myntverket och riksbanken inte lika klar i praktiken, vare sig beträffande befogenheter eller ansvar. En motsvarande relation som för sedlar skulle verka för en effektivare planering avseende produktion,- distribution och lagerhållning, såväl hos riksbanken som hos myn verket. Den affärsmässiga relationen kompletteras av riksbankens ägaransvar i AB Tumba Bruk. Min uppfattning är att relationen mellan riksbanken och AB Tumba Bruk gynnar såväl affärsmässighet som samordning.

Vid övergängen från 5-kronorssedel till 5-kronorsmynt illustrerades bl a vissa konsekvenser av den begränsade samordningen mellan sedlar å ena sidan och mynt å andra sidan

34

Den långa övergångsperioden uppfattas av många som nega-    Prop. 1985/86:4 tiv. En gemensara beslutsfattare avseende val av mynt eller sedel för en betalningsmedelsvalör skulle framtvinga specifikt beslut i frågan. I den pågående diskussionen om in förande av 10-kronorsmynt i stället för 10-kronorssedel har av olika anledningar myntets tekniska utformning kommit att diskuteras innan något beslut ora övergång tagits. Det är också möjligt att tidpunkten för upphörande med 5-öres-och 25-öresmynt bättre hade anpassats till ett införande av 10-kronorsmyntet och slopande av 10-kronorssedeln om säväl de övergripande ekonomiska ansvaret och beslutsfattandet varit gemensamt.

En ytterligare skillnad mellan sedlar och mynt är att de ekonomiskt behandlas olika. Sedlarna förvärvas av riksbanken från AB Tumba Bruk till framförhandlat pris. Riksbanken kostnadsför inköpet och noterar sedan utlämnade sedlar som en skuld till allmänheten. Mynten däremot, förvärvas av riksbanken från myntverket till nominellt värde. Inköpet bokförs dock som en tillgäng och belastar således inte riksbankens resultat. De övervinster som uppstår hos myntverket på grund av den stora skillnaden mellan myntens tillverkningskostnad och nominella värde behandlas som reell vinst och levereras in till statsverket. Visserligen återkommer endast en mindre andel av mynten (antaganden om 30-40% har gjorts), men dels borde inte nägon intäkt tagas upp förrän mynten utlämnats till allmänheten (vinsten uppstår inte vid produktionen och lagerhållningen), dels borde i varje fall vinsten senareläggas i förhållande till utlämnandet till allmänheten. Exempel pä konsekvensen av beaktande av de "fiktiva" vinsterna är att inlösningen av 5-öres- och 25-öresmynt beräknas återtaga 50-100 mkr av tidigare redovisade vinster.

Vad gäller samordning mellan sedlar och mynt har särskilt penetrerats olika omräden, såsom produktion, administration och marknadsföring. Beträffande produktionen kan konstateras

35

Prop. 1985/86:4    att några särskilda samordningsfördelar knappast kan konstateras på grund av de skilda tillverkningsprocesserna. Vad gäller administrationen skulle möjligen en sammanslagning av ekonomiadministrationerna för AB Tu.mba Bruk och myntverket kunna innebära vissa personella besparingar, men dessa är dels osäkra och dels i sammanhanget marginella. Den värdefulla konsekvensen av en samordning skulle kunna vara tillgängen till mera utarbetade, främst datorbaserade administrativa system. Med hänsyn till fördelarna av närhet mellan ekonomiadministration och övriga funktioner i företaget är min bedömning att en sammanslagning ej är motiverad. Vid en omläggning av myntverkets ekonomiadministrativa system eller datorisering av åtminstone vissa delar, bör genom saraarbete i andra former erfarenheterna och kunskaperna hos AB Tumba Bruk kunna tillvaratagas.

En fråga som särskilt penetrerats är möjligheterna till ökad samordning beträffande marknadsföring etc. Tanken har härvid varit att AB Tumba Bruks erfarenhet från utlandsförsäljning etc skulle kunna utnyttjas av myntverket. Det låg bl a nära till hands att anta att AB Tumba Bruks kontakter vid försäljning av sedlar också skulle kunna vara myntkunder. Sådana förhållanden torde finnas på sina häll, men är inte alltid givna. Vidare råder för närvarande en stor överkapacitet i världens rayntproduktion, varför möjligheterna att tränga in på marknaden är små för myntverket. Beträffande myntverkets uppdragsverksamhet torde en annan typ av marknadsföring och försäljning än vad AB Tumba Bruk har erfarenhet av vara aktuell. Slutsatsen från bedömningen av möjligheterna till marknadsmässig samordning är att vissa möjligheter kan finnas pä sikt, men att några kortsiktiga samordningsfördelar av väsentlig betydelse inte torde finnas.

Sammanfattningsvis kan beträffande problemställningen om begränsad samordning mellan sedlar och mynt sägas att det är framförallt..samordningen via riksbanken som ger samordningsfördelarna.

36

4.2    Minskat behov av mynt                                                           Prop.1985/86:4

Som tidigare nämnts ökade behovet av mynt, frä.mst 1-kro-norsmynt, kraftigt till och med 1980. Detta berodde troligen pä en rad samverkande faktorer, som t ex ökat antal automater och myntatergivare, silverprisets höga nivä (nedsmältning av mynt) och myntverkets låga tillverkningskapacitet före 1974. Från 1981 har behovet av nya mynt minskat undan för undan. Detta beror troligtvis ocksä på flera samverkande faktorer, som t ex att enarmade banditer förbjöds, bankernas privatgiro, bensinbolagens betalkort och sedelautomater samt mänadskort på bussar etc. Säväl svenska som internationella bedömare synes eniga om att efterfrågan pä mynt har minskat och kommer att minska ännu mer.

Av bilaga 6 framgår utvecklingen vad gäller myntutväxling, mynttillverkning och myntlager. Som synes har tillverkningen bibehållits i stort sett konstant, samtidigt som efter-från på mynt minskat (utväxlingen) , varigenom myntlagren ökat kraftigt. Detta innebär att produktionsbehovet framöver ytterligare minskas genom att lagren dä kan och bör tappas av. En ytterligare faktor som verkar i samma riktning, är den rationalisering och effektivisering av myntcirkulationen som diskuteras i riksbankens promemoria ".Mynthantering i Sverige - förslag till principlösning".

Konsekvenserna av olika antagna produktionsvolymer redovisas nedan i punkt 5.2.

37

Prop. 1985/86:4    5.    Atgärdsförslag

5.1.1  Gemensam huvudman för mynt- och sedelproduktion

Av diskussionen i tidigare delar av rapporten, i första hand avsnitt 4:1, är det enligt min uppfattning uppenbart att övervägande skäl talar för att riksbanken erhåller både befogenheter till åtgärder och ansvar för konsekvenser för mynthantertngen på samma sätt som för sedelhanteringen.

De organisatoriska lösningar som dä står till buds är

att myntverkets verksamhet förs in som en avdelning i riksbanken och att AB Tumba Bruks sedeltryckeri avskiljs frän bolaget och förs in i samma avdelning i riksbanken,

att myntverkets verksamhet inordnas 1 samma juridiska person som sedeltryckeriet eller som underordnad juridisk person till AB Tumba Bruk,

att myntverket underordnas riksbanken på samma sätt som för närvarande AB Tumba Bruk.

Det första alternativet är enligt min uppfattning inte aktuellt, ef tersom relationen mellan riksbanken och AB Tumba Bruk fungerar utomordentligt. Det andra alternativet är inte heller, enligt min uppfattning, lämpligt. Anledningen till detta är att den väsentliga samordningen kan uppnås mellan myntverket och riksbanken och inte mellan myntverket och AB Tumba Bruk. En inordning direkt under AB Tumba Bruk skulle ocksä kunna innebära att den naturliga konkurrensen mellan sedlar och mynt inte bibehålles. Valen mellan betalningsmedelsform bör ligga pä beställaren och inte på leverantören.

Det tredje alternativet är därför, enligt min uppfattning, att föredraga. Detta förutsätter dock att myntverkets verk-

38

samhet införs i aktiebolagets juridiska form. Härigenom     Prop.1985/86:4 uppnås en likartad relation mellan riksbanken och myntverket som mellan riksbanken och AB Tumba Bruk. I vilken mån som riksbanken internt skall avdela en enhet för betalningsmedelshantering, ligger inte inom denna utrednings ram att bedöma. Om dock hanteringen av tvä separata aktiebolag antas kräva särskild administration, vilket dock enligt min bedömning inte bör vara fallet, kan aktiebolagen myntverket och AB Tumba Bruk inordnas under ett gemensamt moderaktiebolag. I detta skulle dä betalningsmedelshanteringen administreras. Detta bolag torde även ha en marknad, eventuellt även en internationell sådan, för konsultationer beträffande betalningsmedel, planering och hantering. En fräga som då bör behandlas i en sädan enhet är det långsiktiga behovet av betalningsmedlen sedlar och mynt i förhållande till elektroniska betalningsmedel. Jag lämnar dock frågan om myntverkets direkta eller indirekta inordning i riksbanken till vidare utredning inom riksbanken.

I sammanhanget har bedömts om aktiebolaget myntverket skulle kunna erhålla samma fördelar av en samordning av rävarutill-verkning och prägling som AB Tumba Bruk (papperstillverkning och sedeltryckeri). Med hänsyn till den begränsade, sä vitt kan bedömas för närvarande, utländska marknaden synes inga direkta fördelar finnas att vinna. Frågan bör dock diskuteras med den svenske leverantören av halvfabrikat (rondeller) .

39

Prop. 1985/86:4      5.1.2     Val  av   juridisk   form

I  och  med  alternativet  med en  ökad  samordning  av mynt-  och  sedelproduktionen  genom  myntproduktionens inordning  under  riksbanken  behöver  valet  av   juridisk form egentligen   inte   särskilt  diskuteras.   Det  enda praktiska alternativet är att  bedriva  myntproduktionen och  därmed  förenlig  verksamhet   i  ett  aktiebolag,   dvs pä  motsvarande   sätt  som  sedelproduktionen   för  närvarande bedrivs.   För  fullständighetens   skull  diskuteras  dock nedan   för- och  nackdelar beträffande olika   juridiska former   från  allmänna  utgångspunkter.

Som myndighet  räknas  central   förvaltningsmyndighet,   uppdragsmyndighet  och  affärsverk.   Myntverket  är  en  central förvaltningsmyndighet,   varför  karaktäristika   för  en   sädan  beskrivits  ovan   i   samband  med  beskrivningen  av myntverket och  dess  verksamhet.   Affärsverken  har   större   frihet  än  andra myndigheter   i  ekonomiskt  avseende.   De  har ett  individuellt   specificerat  avkastningskrav.   De   är avgiftsfinansierade  och  har  rätt  att  använda   löpande   inkomster   för  bestridande  av driftsutgifter.   Staten  svarar dock   för kapitalförsörjningen.   Egen  upplåning  är   inte tilläten  för myndigheter.   För  att   täcka  varierande  behov av rörelsekapital   har  affärsverken  en  rörlig  kredit   i riksgäldskontoret.   För  att  täcka   finansiella  behov  kan även   särskilda   investeringsanslag  över   statsbudgeten ställas   till   förfogande  på  längre   sikt.   Ränta   skall   alltid  erläggas.   Affärsverk  har  dock  begränsade   möjligheter att behålla  vinstmedel.   Även  beträffande   inrättande  och tillsättande  av   tjänster  har  affärsverken   i   allmänhet något   större   frihet  än  övriga  myndigheter.   För  närvarande finns  sju  affärsverk.   Det yngsta   (Luftfartsverket)   tillkom  1945.   Affärsverksformen  betraktas  numera   inte   som ett  aktuellt  alternativ vid  bildande  av  statliga  myndigheter  eller bolag.

En  s k  uppdragsmyndighet är  ett  mellanting  mellan central förvaltningsmyndighet och affärsverk.   Uppdragsmyndigheten

40

har i regel större ekonomisk handlingsfrihet än den                        Prop. 1985/86:4

centrala förvaltningsmyndigheten, men mindre än affärsverken. En uppdragsmyndighet kan använda sina löpande inkomster för bestridande av driftsutgifter på samma sätt som affärsverken. Det är dock vanligt att delar av verksamheten anslagsfinansieras. Jämfört med affärsverken har oftast uppdragsmyndigheten mindre ekonomisk frihet avseende investeringar, där oftast regeringens medgivande krävs i varje särskilt fall. I sammanhanget bör dock nämnas att instruktionen för varje enskild uppdragsmyndighet kan anpassas till speciella krav och omständigheter. Friheten att låta en uppdragsmyndighet arbeta under "affär sverksliknande" former är därför stor.

Myndighetsformen innebär att beslut angående verksamhetens inriktning och omfattning centraliseras till regering och riksdag. Skäl som därför kan anföras för att en verksamhet skall bedrivas i myndighetsform är att staten har ett särskilt behov av styrning av verksamheten eller att verksamheten inte är ekonomiskt självständig. Sven högt ställda säkerhetskrav på verksamheten kan motivera myndighetsformen. Ett grundläggande skäl för att välja myndighetsform är naturligtvis att någon form av myndighetsutövning skall utföras. Ytterligare skäl är ex:vis monopolställning, försvarsberedskap, sysselsättningspolitik eller regionalpolitik.

Ett grundläggande motiv för att statlig verksamhet bedrivs i aktiebolagsform är att verksamheten är en affärsverksamhet och att dennas resultat är av intresse. Om detta är fallet och inte klara motiv för val av myndighetsform föreligger är aktiebolag den naturliga associationsformen. Ett argument är vidare att verksamhet, som bedrivs med samma syfte och metoder som i relaterad verksamhet, bör ske i samma associationsform. Allmänt kan konstateras att aktiebolagsformen ger större ansvar för enheten att själv bestämma i olika frågor. Detta gäller kanske framförallt beträffande långsiktiga beslut, där

41

Prop.1985/86:4    resultatet varierar över åren. Sådana beslut berör ofta investeringar och finansieringen av dessa.

Som exempel pä skillnader mellan myndighetsformen och aktiebolagsformen kan vidare nämnas att aktiebolagsformen ger större möjlighet att företa snabba förändringar av organisationen. Huvuddragen i en myndighets organisation fastställs av regering och riksdag. Vidare innebär myndighetsformen att omplaceringar av högre befattningshavare ofta medför större organisationsändringar, som beslutas av riksdagen. En myndighet är oftast bunden till de statliga villkoren för avlöningsförmåner och anställningsförhållanden.

En viktig fråga vid överväganden om bolagsform är de ekonomiska möjligheterna för verksamheten. En förutsättning för bolagsformen är att verksamheten på sikt ger tillfredsställande avkastning.

Enligt min uppfattning talar inte ovan angivna förhållanden entydigt för eller emot myndighetsformen eller aktiebolagsformen. Det faktum att myntverkets produktion av mynt bör uppnä mål formulerade i ekonomiska termer och att för närvarande ca 25% av de personella resurserna är sysselsatta inom uppdragsverksamheten, vilken är affärsmässigt betingad, talar för aktiebolagsformen. Ett tungt vägande skäl för bolagsformen är även att sedelproduktionen sker i aktiebolagsform. Några direkta skäl för att myndighetsutövning i egentlig mening i större utsträckning skulle vara kopplad till myntproduktion än till sedelproduktion har jag inte funnit.

En genomgäng av för- och nackdelar med olika verksamhetsformer talar för att den verksamhetsform bör väljas som mest gynnar samordnincjen mellan produktion och planering av sedlar och mynt, dvs samordning av ansvar och befogenheter mellan myntverket och riksmtftt.

banken

42

5.2   Anpassning av myntverkets resurser                                      Prop. 1985/86:4

Vid de följande ekonomiska beräkningarna har utgätts från åren 1978-1980, dä myntverkets resurser utnyttjades i lämplig utsträckning. Dessa år producerades ca 280 miljoner mynt, maskinparken sysselsattes ungefär 22.500 timmar och personalen utgjorde 53 personer med den uppdelning som framgår av bilaga 3-

Med dessa förutsättningar har i bilaga 7 beräknats resultaträkningar, likviditetsbudgets och balansräkningar för åren 1985/86 - 1988/89. Syftet med beräkningarna i bilaga 7 är att finna en lämplig prissättningsmodell ur myntverkets synvinkel. Av bilaga 7 framgår att med de förutsättningar som anges i bilaga 7:1 blir den totala omsättningen ca 62 mkr och resultatet före avskrivningar ca 3 mkr. (Se bilaga 7:2). Om bolaget 1 ingångsläget ges en balansräkning som överensstämmer med balansräkningen för 1 juli 1985 enligt bilaga 7:4 erhälles ett resultat före skatt pä något över 2 mkr. Dessa förutsättningar innebär även att om anslagsframställningens volymer tillverkas för 1984/85 kommer inkomsten från myntningen att i samband med övergängen (på budgetåret 1984/85) minska med 40-50 mkr för anpassning av varulager etc till god redovisningssed. Dessutom kommer den beräknade inkomsten från myntningen att minskas med återlösta 5- och 25-öringar, som inkommit före budgetårsskiftet. För äter-lösen som sker därefter antas att riksbanken erhåller särskild kompensation, om sä anses behövligt. Till myntverkets nya förutsättningar hör även att, som framgår av bilaga 7:4, det givits ett kapital pä 20 mkr (uppdelat i aktiekapital, reservfond och aktieägartillskott via resultaträkningen). Vidare ges en extern kredit, som täcker ytterligare finansieringsbehov av främst övertaget varulager. Tanken är säledes att det nya aktiebolaget övertar tillgångar och skulder enligt ovan frän myndigheten per den 30 juni 1985.

43

Prop. 1985/86:4    Bilaga 7 bygger på en prissättning enligt följande:

15% pålägg på summan av direkt lön och direkt material. (Med direkt lön förstås de personalkostnader som i bilaga 1 betecknas med R). Om i stället pålägget sätts till 20% blir resultatet enligt samma förutsättningar som i bilaga 7 i övrigt före skatt 4,9 mkr för 1985/86, 4,5 mkr för 1986/87, 5,2 mkr för 1987/88 och 6,0 mkr för 1988/89. Resultatet innebär bl a att verksamheten de två senaste ärt blir självfinansierad. Utan att försämra den ställningen kan under perioden investeringar i storleksordningen 20 mkr göras. Om pålägget sätts till 25% blir resultaten för motsvarande år 7,5, 7,5, 8,7 resp. 10,1 mkr.

I bilaga 9 redovisas kapacitetsutnyttjande, resultaträkningar, likviditetsbudgets och balansräkningar med förutsättningar i enlighet med bilaga 7 med det undantag att volymerna för bruksmynt och minnesmynt har anpassats till anslagsframställningen för 1985/86 (alternativet exkl. 10-kronan). Som framgår av 9:2 sjunker kapacitetsutnyttjandet både för maskinparken och den rörliga personalen, under 80% det första räkenskapsåret och därefter till under 70%. Detta innebär, som framgår av bilaga 9:3, att behovet av rörlig arbetskraft minskar med 6-8 personer. Dessutom kan antas att även en minskning av den gemensamma personalen är befogad vid en sådan stor kapacitetsned-gäng. Enligt bilaga 9:3 blir resultatet enligt de givna förutsättningarna i storleksordningen 3-5 mkr. Detta innebär att utrymme för investeringar i överkapacitet och andra satstningar finns. De förhållandevis små resultatmässiga effekterna av överkapaciteten förklaras av kapacitetskostnadernas låga andel av verksamhetens totala kostnader. Som framgår av bilagorna 9:4 och 9:5 blir likviditet och finansiell ställning tillfredsställande.

I bilaga 10 har intagits motsvarande beräkningar enligt samma förutsättningar med undantag av att volymen nu an-

44

passats till anslagsframställningen 1985/86 inkl. 10-       Prop,1985/86:4 kronan. Som framgår av bilaga 10:2 ligger då kapacitetsutnyttjandet högt under hela perioden utom 1988/89. Med prissättning enligt lägsta alternativet (pålägg 15%) blir resultat före skatt mellan 6-10% av omsättningen. Som framgår av bilaga 10:4 finns väsentligt utrymme för egenfinansierade investeringar. Avkastningen på eget kapital enligt bilaga 10:5 blir acceptabel.

För att balansera volymantagandena enligt alternativ 1 och 2 (bilagorna 9 och 10) har ett pessimistiskt alternativ intagits i bilaga 11. I dessa beräkningar har prissättningen höjts till att motsvara ett pålägg pä 20%. Volymerna  har hållits ordentligt lågt. Nägon produktion av 10-kronan har ej medtagits. Som framgår av bilaga 11:2 halveras då kapacitetsutnyttjandet. Detta innebär att personalbehovet för rörlig personal minskar med ca 13-14 personer samt att även behovet av gemensara personal minskar väsentligt. I samband med mer detaljerad utredning om åtgärder för att expandera kompletterande verksamheter, dvs uppdragsverksamheten, bör ytterligare beräkningar i enlighet med alternativen 1, 2 och 3 utföras. Beräkningsmodellen är datoriserad och kräver små insatser för nya alternativ.

Beräkningarna ovan visar enligt min uppfattning att om priserna enligt bilaga 8 är konkurrenskraftiga, vilket dock varit svart att få en uppfattning om i samband med utredningen, finns möjligheter att bedriva en ekonomiskt sund verksamhet. Om 10-kronan tages i bruk innebär beräkningarna vidare att relativt begränsade personella nedskärningar kan bli aktuella. Under utredningsarbetet har även framkommit förhållanden som talar för att uppdragsverksamheten kan expanderas. Jag anser att inordningen under riksbanken och övergången till aktiebolagsformen gynnar detta.

45

Prop. 1985/86:4 Underbilaga 1

utdrag ur Finansdepartementets PM

ÖVERSYN AV MYNTTILLVERKNINGEN

Ansvaret för penningutgivningen i Sverige är delat genom att regeringen med stöd av myntlagstiftningen ensam har rätt att utge mynt och att riksbanken enligt riksbankslagen skall utge sedlar. Detta förhållande har sin historiska förklaring. Vad gäller användningen av sedlar och mynt är numera den enda skillnaden att sedlar används för höga namnvärden och mynt för låga naranvärden.

Den svenska sedeltillverkningen sker vid AB Tumba Bruk, som är ett av Sveriges riksbank helägt aktiebolag. Vid bolagets pappersbruk tillverkas sedelpapper m fl finpapperskvaliteter. Vid bolagets tryckeri framställs utom sedlar annat värdetryck som pass, aktier och obligationer. Bolaget har ca 400 anställda.

Mynttillverkningen i Sverige sker vid myntverket i Eskilstuna. Myntverket är en central förvaltningsmöjlighet. Förutom mynt ger verket ut medaljer och utför andra arbeten mot ersättning (självfinansierad uppdragsverksamhet). Myntverket förestås av en myntdirektör och har drygt 50 anställda, av vilka ca tio arbetar inom uppdragsverkasmheten

Riksbanken tillväxlar sig mynten för det nominella värdet. Sedlarnas köper riksbanken av AB Tumba Bruk för ett pris som beräknas med utgångspunkt i tillverkningskostnaderna. Riksbanken distribuerar sedan såväl sedlar som mynt över landet och lagrar vid sina kontor icke cirkulerande sedlar och mynt. Själva utväxlingen till allmänheten av mynten sköts av riksbanken på samma sätt som vad gäller sedlarna.

Regeringen avser nu att göra en översyn av verksamheten i myntverket i Eskilstuna. Undersökningen syftar till att utröna om några fördelar kan vinnas genom att i en eller

46

annan form samordna mynttillverkningen med sedelfram-       Prop.1985/86:4

ställningen.

Utredningen bör främst syfta till att klarlägga vilka fördelar som kan vinnas genom att samordna administration och långsiktig produktionsplanering. Möjligheterna att samordna de rent tekniska funktionerna i sedelframställning och mynttillverkning är uppenbarligen begränsade. För de tekniska funktionerna disponerar myntverket ändamålsenliga lokaler och maskiner i Eskilstuna. Härtill kommer att arbetsmarknadsskäl talar för att bibehålla produktionen i Eskilstuna. En utgångspunkt för utredningen bör alltså vara att den produktionstekniska delen av myntverkets verksamhet inte skall flyttas.

Särskilt vid förändringar i sedel- eller myntserien är det nödvändigt att noggrann samplanering sker av såväl produktion som distribution och lagring. Indragning av ett mynt eller utgivande av ett nytt mynt eller sedel ställer nämligen mycket stora krav pä riksbankens distributions- och lagringskapacitet. Produktion av ett nytt mynt liksom indragning av mynt mäste alltså tidsmässigt anpassas till riksbankens möjligheter att i distributions- och lagrings-leden ta hand om de nya respektive de indragna mynten.

Utredningen bör bl a belysa vilka fördelar som kan vinnas genom att sammanföra sedel- och mynttillverkningen under en huvudman.

Behovet av nya mynt ökade kraftigt till och med 1980. Detta innebar att myntverkets produktionskapacitet helt togs i anspråk. Denna trend synes nu ha brutits. Mycket talar för att myntproduktionen i stället kan komma att framdeles minskas. Utredningen bör uppmärksamma detta förhällande och bilda sig en uppfattning om de problem som kan uppkomma med anledning härav.

47

Prop. 1985/86:4    Eftersom sedel- och mynttillverkningen ombesörjs av ett

aktiebolag resp. en central förvaltningsmyndighet böt utredningen även pröva om en samordning skulle underlättas av om mynttillverkningen bedrevs i annan juridisk form, t ex av en uppdragsmyndighet eller av ett aktiebolag. Ocksä alternativet att inordna mynttillverkningen i aktiebolaget Tumba Bruk bör prövas.

I utredningen bör beaktas de ändringar i myntserien som kan komma att göras i anledning av myntverkets framställning till regeringen.

48

Underbilaga 2        Prop. 1985/86: 4

MYNTVERKET

Organisationsplan  per   1984-07-01   enligt  anslagsframställning   1985/86

Antal   tjänster/anställda  =   51

Uppdelningen   i  G,   R och U  har  gjorts   i  samband med utredningen

Myntdirektör
G = 1              1

1 Mynt- och medalj tillverkning 0=7,   R=23,  U=9£J9
—	Prägling G=l,   R=7
	Räknir.g och kontroll G=1,  R=9, U=3
	Medaljtillverkning U=4
	Verktyg och underhåll G=4,   R=4,  U=1   9
	Transporter och förråd G=1,   R=3               1

Materialkontroll
G=2,  R=1   3

Administration =6, U=2

£8

Personal

Kassa och bokföring

Sekretariat och kontxirsservice

G = fasta eller halvfasta resursbehov, dvs resursbehovet förväntas ej variera med volymförändringar i myntframställningen (inom vissa ramar) .

R = rörliga resursbehov, d v s en ökning eller minskning i tillverkningsvolymen (antal eller vikt) förväntas direkt öka eller minska behovet av antal anställda.

U = resursbehov (fast eller rörligt) avseende uppdragsverksamheten.

4    Rik.sd<igen 1985/86. I saml. Nr 4

49

Prop. 1985/86:4 Underbilaga 3:1

MYNTVERKET

Sammanfattad  balansräkning   1984-06-30   (kkr)

Tillgångar

Kassa  och  bank*                                      4.876

Kundfordringar                                               97

övriga   fordringar                                         146

Varulager''                                               54.636

59.755

Skulder

Leverantörskulder                                          781

övriga   skulder                                             398

Avräkning   statsverket                             51.541

52.720
!S§Eital                                                      7.035

1)

Behållning  hos   riksgäldskontoret   (rörlig  kredit)

2)

I   beloppet  ingår   färdigvarulager  av mynt  värderade till   nominella  värden pä  ca   40.000  kkr.   Anskaffningskostnaden  är  ca  20.000  kkr   lägre.   Om  lagervärdet   justeras  härför  blir  det ca  35  mkr,   varigenom balansomslutningen  minskar  till  ca   40   mkr.   Per   1983-06-30   var "övervärderingen"  ca  50.000  kkr.

50

Underbilaga 3:1        Prop. 1985/86:4

MYNTVERKET

Resultaträkning för 1984/85 med utgångspunkt från anslagsframställningen 1985/86 (sid. 16), dvs exkl. uppdragsverksamheten.

(mkr)

Alt.O

Alt.A

Alt.B

Alt.C

Intäkter

Bruksmynt (nom. värden)   192 Minnesmynt (nom. värden)   30

Materialkostnad

222

105

35

75

Bruksmynt .Minnesmynt

Kapacitetskostnader

Löner inkl. soc.

Lokalkostnader

övrigt

50 15

5,3 1,6 2,1

65

65

65

65

Överskott exkl. uppdrags
verksamheten                                     148

31

11

Alt. A, B och C

Om intäkterna istället beräknas utifrån ett pålägg på direkt material på 50% för bruksmynt och 100% för minnesmynt blir omsättningen 105 mkr och resultatet 31 mkr. Pålägg uppgående till 25% resp. 50% ger en omsättning pä 85 mkr och resultat före skatt på 11 mkr. Pålägg med totalt 15% av materialkostnaden ger en vinst på 1 mkr.

51

Prop. 1985/86:4 Underbilaga 3:2

MYNTVERKET

Resultaträkning,   uppdragsverksamheten   1983/84   (kkr)

Intakter

Medaljer m m 4.047

övrigt och samlarmynt 1.417        5.464

Material
Personal
Övrigt	(nettointäkt)
överskott	2)

Kostnader

3.221

1 .200

581

1 .624

52

Beloppet inkluderar ränteintäkter pä 500 kkr, uppvärdering medaljmaterial 372 kkr samt övriga kostnader 291 kkr.

2)

överskottet   belastas  med  kalkylmässig   ränta   statskapital på   965  kkr.

Underbilaga 3:3       Prop. 1985/86:4

MYNTVERKET

Sammanfattad  balansräkning   1984-06-30   (kkr)

Tillgångar

4.	.876
	97
	146
54,	.636
59,	.755

Kassa  och  bank Kundfordringar

övriga  fordringar

1 2)

Varulager

Skulder

(Leverantörskulder  781"")                            O

Övriga  skulder                                           393

Avräkning  statsverket                           51.541

51.939

K§Bit§i                                                     7.816

1)

Behållning hos riksgäldskontoret (rörlig kredit för uppdragsverksamheten).

2)

I beloppet ingår färdigvarulager av mynt värderade till nominella värden pä ca 40.000 kkr. Anskaffningskostnaden är ca 20.000 kkr lägre. Om lagervärdet justeras härför blir det ca 35 mkr, varigenom balansomslutningen minskar till ca 40 mkr. Per 1983-06-30 var "övervärderingen" ca 50.000 kkr.

3)

Leverantörskulder avs. myntproduktionen ej medtagna i bokslutet.

53 5    Riksdagen 1985/86. 1 .saml. Nr 4

Prop. 1985/86:4

Underbilaga 3:4

S<3   ö:

(D    tN   (N (S   O   -

CO  o  -!

in  *H   O

2 X

S 2 i

:5 8

SS

ff. si

5-S

.5     -3 - * ►-       4  > >

»A    CD'

<z>   tn

-T oC;

iE   i

'I 111

	-    K\	-»
CO	( o	ff-.	cCI	S   CN
"N»			>%
K\			KV
03			<o	M3    -
	■o   (7\	ir»
r\	p*  o	m	»	■er    kA
<D			o?	O
■			'S,	-7    03
r-i			(N
«D			(O	VO
	to  r\
c><	0   O	r*	r>«	R 3
o			<n
■			•v	-1    tM
03			(O	*      ,
	O*	(s
	SO	03		O   04
03			(D	CT\
V.			•s.	VO    K\
s			s	lA
	-   f»>	•a
3	NO     O	»O	3	P 5
N			V.
(T\			C?v
r»			r*	\o —<
	r   CO	»f\
9\	«% o	•O	Os	lA   .-1
r.			r-	<D    -7
'			•».	t-    1
00			Ol
r*				»A
	•<3  CM	>o
CO	iTl    o"	»r\	<X}	C    03
r			r*	r-   .T
'v			'-.	»A    CN
			i
r%			r-	»A    —t
	-t    -O	r
p	iTi   O	lA	r	Ai    CD
rx			r-	»A   f*.
v.				r«    fA
o
r*			?:	Cm     *■
	■o ca	'a
vo	-i" d	fcf\	vo	pv     \o
r-			r-	CO    03
'v			■»	•a
»n			in
r			r	fM      *
	CM   r	(?.
ir\	-»      -H	»A	.A
r-
				(h
■w			<J
			r-	ci '
		«A
	H       -3
		r
-» r	1"    O		1	s
»			f
r-			r-	1
	-H    fS	r\
r	kT c	»	K\	0\
				s
P			O*	1
			a:
	11		Ul
			I
1	SS		5   n	.-
	ii 1		1   1	II
	S5		s a	»i*  *J
v			<     **	«i   a
o»	" » i		a:     <A a.     ? a.    r 3	11 lä

3	lA    O)	lA
V
K
O)
»A	NO   03	<7
<o	<9	»A
(N
CO
(N	(h O}
<o	■q-	lA
-
CO
03	S "	S
3	:s "	R
-s.
(A
r
c	—t   O	ff»
	»A	rf
■>w
«
CD	(N*    lA	p
fv	lA	lA
'
r*
r-
p	l>*    lA	P
r	lA	»A
v.
"O
rv
o	CN    lA	(N
r	lA   «	u
f
lA	lA
r	lA    —	lA
'a
r*
.3	CN   Ia	CN
r	y>	lA
v.
rA
r-
»A	CN  7	<N
P».	»A   «-	rf\
■s.
CM
P*
	£
5	& V
	?l
M	-i a
Ä i   5	il
<      52»	F    M
Z      w	2 ?s
O
S   »
	■u  'n  "n
oc	c     o.   .43
UJ       c a.    <	fSS

54

Underbilaga 4:1        Prop. 198.5/86:4

AB Tumba  Bruk

SaitiTianställning belysande bolagets utveckling under åren 1979 -  1983.

1979

1981

1982

1983

1980

Utveckling
Ctnsättning		107.481	118.640	135.816	133.904	181.507
Antal anställda		392	415	416	392	385
jrets nettoinvesteringar		26.627	16.644	9.176	5.895	13.563
Resultat och lönsamhet
Vinst före extraordinära
poster,dispositioner och ;	skatt	9.359	9.289	11.776	9.896	19.029
Vinst i procent av onsättningen		8,7	7,8	8,7	7,4	10,5
Avkastningsgrad på justerat	eget
kapital vid utgången av året   (%)     24,0			22,8	27,6	22,6	39,9
Avkastningsgrad på justerat	totalt
kapital vid utgången av året   (%)     11,4			10,7	13,2	9,4	19,2
Finansiell balans
Rörelsekapital		26.405	30.214	38.064	41.348	51.547
Soliditet		0,28	0,28	0,31	0,25	0,33
Ställning
Varulager		19.084	26.309	29.388	39.479	29.334
Anläggningstillgångar		104.007	107.019	97.281	90.331	71'681
Kortfristiga skulder		16.914	19.493	18.455	53.647	27.581
.långfristiga skulder		75.377	77.774	68.282	65.672	60.319
Obeskattade reserver		11.450	13.920	16.536	17.472	21.361
Eget kapital		33.847	34.467	35.255	35.996	36.977

55

Prop. 1985/86:4

Underbilaga 4:

56

AB  Tumba  Bruk

En  organisatorisk  skiss

		Styrelse
		VD
Pappersbruk	Värdetryckeri		Försälj -ning	Administration

Dessutom  finns  organisatoriskt  särskilda  enheter  för  olika stabs-  och  servicefunktioner,   så  som  kontrollchef,   utveckling  processteknik,   vattenmärkesgravyr,   utveckling  elektronik.

Underbilaga 7:1   Prop. 1985/86: 4

MYNTVERKET

Frisbestämningsal ternativ *   15% (utgångspunkt åren 1978 - 1980 100% kaoac 1. tetsutny tt3ande)

Förutsättningar

-  Volymer:                                 Mynt: Under åren 1985/86 - 1988/89 totalt

280 miljoner bruksmynt respektive år.

Uppdragsverksamheten: Oförändrad volym med 50% materialkostnad, 20% personalkostnad och 10% övriga kostnader.

Försäljningspris:        Pålägg 15% på direkt material och lön

tillverkning ((DM + DL) x 1,15).

Timkostnad:                          68,21 kr inkl. sociala avgifter etc.

Lagerhållning:                        50% av nästa års volymer

Räntor:                                 "Checkräkning" 15% och långfristig upp-

låning 1 3%

Investeringar:                        Under åren 1985/86 - 1988/89 investeras

500, 1.000, 500 och 400 kkr resp. år

Avskrivningar:                       Maskiner & inventarier 15%

Utgångsbalans:                      Kapitaltillskott (aktiekapital etc)

på 20 mkr samt extern finansiering med c: a 23 för att finansiera maskinpark (4 mkr) och lager (39 mkr)

Utdelning:                              Ingen de fyra första åren

57

Prop. 1985/86:4

Underbilaga 8

MYNTVERKET

Försalinlngspriser

Valör

Pålägg

	15%	20%	25%
10:-	0,96/st	1,00/st	1,04/st
5:-	1,08/st	1,13/st	1,18/st
1:-	0,37/st	0,38/st	0,40/st
0:50	0,24/st	0,25/st	0,26/st
0:25	0,12/st	0,13/st	0,14/st
0:10	0,08/st	0,09/st	0,10/st
0:05	0,11/st	0,12/st	0,13/:St
Minnesmynt 200:-	57,55/st	60,05/st	62,55/st

58

Bilaga 2        Prop. 1985/86:4

Sammanställning av remissyttranden över promemorior angående:

1.   Samordning mynt- och sedelproduktion, m. m. 1984-12-19

2.   Utgivning av sedlar och mynt 1984-12-21

Efter remiss har följande instanser avgett yttranden över promemoriorna: bankinspektionen, myntverket, statskontoret, riksrevisionsverket, kammarkollegiet, statens arbetsgivarverk, fullmäktige i Sveriges riksbank. Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen. Sveriges föreningsbankers förbund. Post- och Kreditbanken, PK-banken, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Statsanställdas förbund och AB Tumba bruk.

Remissammanställningen är disponerad pä följande sätt:

1.    Gemensam huvudman för sedel- och myntutgivningen

2.    Juridisk form för mynttillverkningen

3.    Lagstiftningsfrågor

4.    Genomförande av ändrat huvudmannaskap för myntutgivningen Samtliga remissinstanser ansluter sig till förslaget att riksbanken skall

vara huvudman för både sedlar och mynt. Förslaget att mynttillverkningen skall bedrivas i aktiebolagsform tillstyrks eller lämnas utan erinran av alla instanser utom TCO, som anser att regeringen bör utreda om myntverket kan bli dottermyndighet till eller avdelning inom riksbanken, varigenom statens behov av styrning av verksamheten skulle tillgodoses bättre.

Den andra promemorian innehåller en redogörelse för gällande bestämmelser för utgivningen av sedlar och mynt. Innehållet återfinns i propositionen underrubriken "2.1 Bakgrund".

1    Gemensam huvudman för sedel- och myntutgivningen

1.1     Bankinspektionen

Utifrån de synpunkter som bankinspektionen har att anlägga har inspektionen inget att invända mot förslaget att mynttillverkningen samordnas med sedelframställningen under riksbankens ansvar och att myntverket i samband därmed övergår frän att vara central förvaltningsmyndighet till att bli aktiebolag.

1.2     Myntverket

Myntverket vill först erinra om att den 1873 införda guldmyntfoten formellt avskaffades 1972 och att den i praktiken satts ur spel flera decennier tidigare. Då sålunda varken sedlar eller vad som i tidigare lagstiftning benämnts skiljemynt är inlösbara i mynt med metalliskt egenvärde har för

59

Prop. 1985/86: 4 det praktiska betalningsväsendet skillnaden mellan sedlar och mynt eliminerats. Kvar står dock två formellt viktiga skillnader, den ena att sedlar ges ut av riksbanken och mynt av regeringen och den andra att mynten bokföres som en tillgång enligt deras namnvärde så fort de färdigställts och således innan de via riksbanken utväxlats till allmänheten.

Det finns enligt myntverkets uppfattning ingen anledning att fortsättningsvis upprätthålla de formella skillnaderna mellan sedlar och mynt och verket anser därför att rätten och skyldigheten att utge betalningsmedel i form av säväl sedlar som mynt bör åvila en enda instans.

Då myntverket ser det som uteslutet att tillskapa något nytt organ för utgivning av penningmedel och då myntverket som ett regeringens organ inte heller kan tänkas överta riksbankens sedelutgivning återstår såsom den enda och dessutom naturliga lösningen att riksbanken övertar myntutgivningen och att denna i alla avseenden hanteras pä samma sätt som utgivningen av sedlar.

Att överföra myntningsrätten från regeringen till riksbanken anser myntverket vara en grundläggande fråga. Ett beslut i den riktningen innebär att myntverkets roll som central förvaltningsmyndighet för myntfrågor upphör och att riksbanken får motsvarande ansvar och arbetsområde. Riksbanken har då också att på ett eller annat sätt tillverka eller låta tillverka de mynt som banken vill ställa till allmänhetens förfogande.

1 PM samordning utsäges att några vinster genom en teknisk samordning av produktionen av mynt och sedlar inte synes möjlig med hänsyn till de skilda arterna av tillverkning. Myntverket delar den uppfattningen. Däremot framhålles i PM att mycket är att vinna på en bättre och långsiktigare planering av myntbehovet.

Med det, som myntverket ser det, under senare år goda och förtroendefulla samarbetet mellan riksbanken och myntverket tror sig verket ha fått tillgång till allt väsentligt av värde för bedömning av det framtida myntbehovet. Verket tror således inte att ett överförande av myntningsrätten till riksbanken skulle i sig på något avgörande sätt underlätta planeringen. Det är däremot av stor vikt att resurserna av mynttillverkningen kan anpassas till det aktuella behovet på ett smidigare sätt än vad som är möjligt vid myntverket som förvaltningsmyndighet.

Det torde kunna förutsättas att om riksbankens ansvar för myntförsörjningen även kommer att omfatta mynttillverkningen, banken kommer att söka finna vägar för bättre prognoser av myntbehovet och former för att bedöma behov av produktion och lager av mynt.

60

1.3 Statskontoret                                                                             Prop. 1985/86:4

Statskontoret har inte anledning till erinran mot det i promemorian 1984-12-19 angående samordning av mynt- och sedelproduktion m. m. framlagda förslaget om att myntverket organiseras som ett aktiebolag och underordnas riksbanken som huvudman.

1.4      Kammarkollegiet

Kammarkollegiet har inget att erinra mot förslagen i promemoriorna.

1.5       Statens arbetsgivarverk

SAV tar inte ställning till lämpligheten av myntverkets övergång till annan huvudman eller till aktiebolagsform.

SAV vill endast konstatera att en överföring till annan huvudman och/ eller bolagsform innebär att myntverket inte längre kommer att tillhöra SAV:s förhandlingsområde. 1 övrigt har SAV ingenting att anföra i ärendet.

1.6      Fullmäktige i Sveriges riksbank

Såväl sedlar som mynt är i lag angivna såsom lagliga betalningsmedel -6§ lagen (1934:437) för Sveriges riksbank och 1§ lagen (1970: 1028) om rikets mynt — vilket innebär att den som har att fordra betalning är skyldig att mottaga betalning i sedlar eller mynt. Båda typerna av betalningsmedel är numera symboliska värdetecken och det finns egentligen ingen annan skillnad dem emellan än att det ena är av papper och används för höga namnvärden och det andra av metall för låga namnvärden.

Av historiska skäl är dock huvudmannaskapet för utgivningen och reglerna kring denna helt olika för sedlar och mynt.

Samtidigt som sålunda äldre förhållanden dröjer kvar i de grundläggande reglerna om sedlar och mynt, har deras likställighet i den praktiska användningen medfört att riksbankens hantering av sedlar och mynt egentligen är densamma för båda typerna av betalningsmedel med de skillnader som föranledes av olika material och olika värden. Liksom riksbanken övertar sedeltryckeriets hela produktion av svenska sedlar så övertas myntverkets hela produktion av mynt. Riksbanken distribuerar med samma transporter sedlar och mynt till sina kontor och mottager där från allmänheten återströmmande sedlar och mynt som räknas, sorteras och återutströmmar.

61

6    Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 4

Prop. 1985/86:4       Grundtanken i utredningsmannens förslag kan sägas vara att landets

betalningsmedelsförsörjning kräver en samordning av sedel- och myntplaneringen och att samme huvudman därför bör ha ansvaret för båda dessa typer av betalningsmedel. Utredningsmannen föreslår därför att riksbanken på samma sätt som när det gäller sedelhanteringen skall ges befogenhet att styra mynthanteringen och bära ansvaret härför.

Fullmäktige instämmer i utredningsmannens principförslag. Det är sedan länge inkonsekvent att riksbanken å ena sidan övertar myntverkets hela produktion, distribuerar denna över landet och tillhandahåller mynten vid sina kontor samt därigenom för avnämarna framstår såsom den för myntförsörjningen ansvariga instansen men å andra sidan inte har någon formell befogenhet att styra omfattningen och sammansättningen av myntproduktionen. Visserligen skall medges att de praktiska svårigheterna på grund härav kan till väsentlig del övervinnas genom nära samarbete mellan riksbank och myntverk och den närmast oefterrättliga situation som synes ha rått vid tidpunkten för fullmäktiges framställning 1953 är sedan länge övervunnen. Men det är ändå i grunden otillfredsställande att kopplingen mellan efterfrågan och produktion i en central samhällelig försörjnings-funktion skall vara beroende av personliga kontakter mellan berörda tjänstemän och inte kunna grundas på formell befogenhet och därmed förenat ansvar.

Härtill kommer två olika omständigheter som under en näraliggande framtid gör det mera angeläget att knyta ansvaret för myntväsendet till riksbanken.

Tidigare har under åtskilliga år rått myntbrist. Riksbank och myntverk har då kunnat förenas i en strävan att öka produktionen och få resurser härtill. För de närmaste åren förutses nu minskat behov av mynt. Detta kommer att i flera avseenden skapa svårigheter i lagerhållning och produktion och accentuerar kravet på att riksbanken som har kontakten med avnämarna och håller de stora myntlagren också har befogenhet att styra produktionen. För det andra må understrykas angelägenheten av gemensam huvudman för sedel- och myntväsendet dä samhället övergår från sedel till mynt i en valör. Inför en eventuell övergång till 10-kronorsmynt kan det därför vara viktigt att planeringen samlas pä ett ställe.

Fullmäktige ansluter sig med det sagda till förslaget att ansvaret för myntväsendet överföres till riksbanken och kommenterar i det följande nägra aspekter på en sådan överföring.

1.7 Svenska bankföreningen (med instämmande från PK-banken, Post- och Kreditbanken)

Bankerna anskaffar traditionellt huvuddelen av i rörelsen erforderliga sedel- och mynttillskott från riksbanken. Detta har i huvudsak fungerat mycket bra. Tidvis har emellertid besvärande brister pä olika myntvalörer

62

uppstått inom olika landsområden. Sådana brister har varit svåra och        Prop. 1985/86:4 tidskrävande att avhjälpa. Bankföreningen anser att landets myntförsörjning torde bli än mera effektivt tillgodosedd om ansvaret för säväl distribution som produktion lades hos en och samma huvudman. Bankföreningen förordar därför en sådan samordning.

1.8 Svenska sparbanksföreningen

Sparbanksföreningen har inget att invända mot att myntutgivningen förändras och att detta sker på sätt som föreslås i promemorian. Föreningen utgår därvid ifrån att en förändrad myntuigivning inte leder till försämrad service eller på annat sätt får negativa konsekvenser för bankernas verksamhet.

1.9 Sveriges föreningsbankers förbund

Eftersom riksbanken svarar för penningmedelsförsörjningen i landet synes det naturligt atl även tillverkningen av såväl sedlar som mynt står under riksbankens ansvar. SFF biträder därför förslaget att inordna Myntverket och därmed myntproduktionen i riksbanken.

1.10    Tjänstemännens centralorganisation

TCO delar uppfattningen om att fördelar kan vinnas med en ökad samordning mellan betalningsmedlen sedlar och mynt via riksbanken. Det är enligt vår uppfattning rationellt att sedel- och mynttillverkning sker under samma huvudman. Vi instämmer därför i förslaget om att Riksbanken blir huvudman för myntverket. Erfarenheterna från sedelproduktionen har visat att en bra samordning mellan produktion och behov går att uppnå om ansvaret delas mellan producent och beställare.

1.11    Statsanställdas förbund

Statsanställdas Förbund anser att en samordning av betalningsmedelshanteringen, med Riksbanken som huvudman, är en rationell ordning. En huvudman (Riksbanken) skulle underlätta säväl val mellan sedel eller mynt som tidpunkter för förändringar av t. ex. myntvalörer.

Samordningsfördelarna föreligger främst genom möjligheterna till en ökad samordning via Riksbanken. Förbundet anser också att vissa samordningsfördelar uppstår genom en sammanslagning av de olika produktionsenheterna (Tumba Bruk och Myntverket).

63

Prop. 1985/86:4        1.12 AB Tumba bruk

Sammanfattningsvis ser vi klara fördelar om mynt- och sedelutgivning får en gemensam huvudman, bl. a. vid avvägning mellan mynt och sedlar som betalningsmedel.

2   Juridisk form för mynttillverkningen

2.1 Myntverket

Även om myntverket anser att det egentligen är riksbankens sak att avgöra på vad sätt man vill skaffa fram erforderliga mynt bör man givetvis utgå från att det i Sverige redan finns ett modernt myntverk som det finns allt skäl till att utnyttja i framtiden såväl personellt som maskinellt. En lösning är att myntverket omvandlas till att helt bli en uppdragsmyndighet under finansdepartementet som till självkostnadspris levererar färdiga mynt till riksbanken. En annan lösning är att myntverket blir en del av riksbanken och en tredje lösning är att myntverket får samma formella status som AB Tumba Bruk, dvs. ett av riksbanken helägt aktiebolag med varianterna att utgöra ett separat bolag, att ingå i AB Tumba Bruk eller att vara ett separat bolag ägt av AB Tumba Bruk.

Det är viktigt att i detta sammanhang beakta att kostnaderna för mynttillverkningen endast till ca 20% uppstår i myntverket och att 80% utgöres av kostnader för inköpta halvfabrikat, För halvfabrikatens del är i stort sett hälften metallkostnader och hälften bearbetning hos underleverantörerna. Detta innebär att förändringar av bearbetningskostnaderna inom myntverket har förhållandevis ringa effekt pä den totala kostnaden och att kostnaderna för inköp av halvfabrikat liksom för lagerhållning har avgörande inverkan pä den sammanlagda kostnaden. Upphandlingen av halvfabrikat sker nästan undantagslöst som sluten anbudsupphandling enligt upphandlingsförordningen vars motiv ju är att uppnå affärsmässighet. Det kan dock inte uteslutas att förhandlingar efter anbudsöppningen vid åtminstone några enstaka tillfällen skulle ha kunnat medföra ännu något lägre priser. Det bör också framhållas att den i halvfabrikatkostnaden ingående metalldelen, dvs. ungefär hälften, knappast låter sig påverkas av förhandlingar utan styrs av priserna på den internationella metallmarknaden, i första hand London Metal Exchange.

När myntverket vid planerandet av den nya anläggningen i Eskilstuna, färdig 1974, föreslog att präglingsfärdiga myntrondeller skulle inköpas från i branschen etablerade underleverantörer var detta grundat pä i huvudsak två skäl. Det första var att den statliga verksformen inte är särskilt väl lämpad för industriell drift och att det redan fanns väl etablerade underie-verantörer både inom och utom landet med ett betydligt kunnande inom myntomrädet. Det andra skälet var att halvfabrikattillverkningen fordrar

64

mycket stora investeringar för smält- och valsverk m.m. och att utrust-         Prop. 1985/86:4

ningen kunde bli otillräcklig eller inte utnyttjbar vid större förändringar i produktionsvolymen eller vid övergång till andra myntlegeringar. Det kan här påpekas att myntverket vid utnyttjandet av hela sin präglingskapacitet förbrukar endast någon procent av den svenska halvfabrikatleverantörens smält- och valsningskapacitet.

Det ovan anförda antyder att valet av juridisk form för mynttillverkningen, om riksbanken övertar utgivningen, inte är alldeles självklar. A ena sidan bör industriell verksamhet så långt som möjligt drivas i normala företagsformer för att undvika den betydande tröghet i anpassning av personella och maskinella resurser som vidlåder statsförvaltningen. I fråga om mynttillverkningen är ju detta genomfört till 80%. Man kan också säga att den slutgiltiga processen i myntframställningen dvs. präglingen med tillhörande verktygsförsörjning bör ske under någon form av tjänstemannaansvar. A andra sidan anskaffar ju riksbanken sina sedlar från ett aktiebolag även om detta är helägt av riksbanken. Myntverket kan givetvis inte bedöma om detta är ett för riksbanken ändamålsenligt förfarande men förutsätter att så är fallet.

Från sin utgångspunkt bedömer myntverket att såväl sedeltryckningen (inte papperstillverkningen) som myntpräglingen borde kunna ske inom riksbankens egen förvaltning under förutsättning av att anpassning till aktuella kapacitetsbehov kan ske på ett snabbare sätt än vad som gäller för förvaltningsmyndigheterna under regeringen.

Som tidigare anförts torde emellertid frågan om mynttillverkningens juridiska form vara en fråga för riksbanken att ta ställning till. Om banken finner att mynttillverkningen bör bedrivas under former som liknar de som gäller för sedelframställningen är myntverket inte övertygat om att ett separat aktiebolag för myntprägling, helägt direkt av riksbanken, är den bästa lösningen. Ett administrativt samgående med AB Tumba Bruk, fastän som en särskild resultatenhet, är troligen att föredra. Myntverket saknar emellertid tillräckliga kunskaper om riksbankens och AB Tumba Bruks organisation för att med bestämdhet kunna uttala sig i denna fråga. Efter ett grundläggande beslut om att riksbanken skall överta ansvaret för myntväsendet bör riksbanken utreda och fatta beslut om den lämpligaste arbetsformen för myntframställningen och myntverket är givetvis både berett och angeläget om att medverka i en sädan utredning.

2.2 Riksrevisionsverket

RRV har inga principiella invändningar mot att myntverket övergår till aktiebolagsformen men konstaterar att det årliga nettoinkomstbortfallet pä statsbudgeten inte kompenseras automatiskt genom en i motsvarande mån ökad inleverans av överskottsmedel från riksbanken. Riksbanken torde tillgodogöra sig vinst från en mynttillverkning m. m. som bedrivs av ett aktiebolag med riksbanken som ägare.

65

Prop. 1985/86: 4    Om aktiebolagsformen väljs förutsätter RRV att de ekonomiska förhål-

landena i samband med övergången till bolagsform regleras i ett avtal mellan staten och riksbanken och att affärsmässiga principer tillämpas vid övertagandet. Härvid bör enligt RRVs mening kostnaderna för bolagsbildningen åvila riksbanken (bl. a. tillskott av ägarkapital).

2.3 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Efter att ha föreslagit att myntproduktionen inordnas under riksbanken diskuterar utredningsmannen olika juridiska former härför. Hans resonemang sammanfattas i meningen: "Det enda praktiska alternativet är att bedriva myntproduktionen och därmed förenlig verksamhet i ett aktiebolag, dvs. på motsvarande sätt som sedelproduktionen för närvarande bedrivs." Fullmäktige instämmer häri. Betydelsen av att vid övertagande av ansvaret för myntväsendet kunna bedriva produktionen i den smidiga aktiebolagsformen är för fullmäktige sä väsentlig att fullmäktige vill uppställa detta som ett krav för att riksbanken över huvud taget skall överta ansvaret för myntväsendet. Fullmäktige förutsätter därtill att frågan om den juridiska formen skjutes fram i en direkt hemställan till riksdagen i blivande proposition så att ett uttryckligt beslut härom kommer att fattas av riksdagen.

Hur ett aktiebolag för myntverket sedan inordnas under riksbanken är av underordnad betydelse. I anledning av att utredningsmannen diskuterar olika alternativ härför och också uttalar viss preferens vill emellertid fullmäktige utan slutligt ställningstagande framhålla följande.

Myntproduktion är en tillverkningsprocess som är artfrämmande för den industriella verksamhet som hittills bedrivits inom riksbankssfären. Den är därtill lokaliserad på annan ort än pappersbruk och sedeltryckeri. Myntproduktionen måste därför under alla förhållanden ges en betydande självständighet. Samtidigt är angeläget att den administrativa apparaten göres så enkel som möjligt. Sammantaget kan detta tala för att myntproduktionen infogas i nuvarande AB Tumba bruk, som redan i dag har tvä artskilda och särredovisade verksamhetsgrenar, nämligen papperstillverkning och tryckeriverksamhet, men ges stor självständighet under sin platschef. Utredningsmannens invändning mot en lösning att den naturliga konkurrensen mellan sedlar och mynt inte bibehålles finner fullmäktige ej bärande.

Om myntproduktionen sålunda skall bedrivas som en enhet inom AB Tumba bruk eller eventuellt i ett dotterbolag till nämnda bolag kan också överlåtelsen till riksbanken arrangeras mycket enkelt genom att riksbanken genom en nyemission tillför AB Tumba bruk kapital och detta bolag därefter direkt köper myntverket av staten.

Frågan om hur myntverket i aktiebolagsform lämpligen inordnas i riksbanken synes ej erfordra särskilt riksdagsbeslut och bör därför kunna, såsom utredningsmannen också framhåller, vidare utredas inom riksbanken. 66

2.4 Svenska bankföreningen (med instämmande från PK-banken, Post-och Prop. 1985/86:4

Kreditbanken)

Vid valet av organisationsform för den samordnade sedel- och myntproduktionen och -distributionen vill bankföreningen slutligen framhålla önskvärdheten av att man väljer en sädan form som ger snabba och effektiva beslutsvägar för densamma.

2.5 Sveriges föreningsbankers förbund

SFF har inga synpunkter pä val av organisationsform för myntproduktionen.

2.6 Tjänstemännens centralorganisation

När det gäller frågan om i vilken juridisk form mynttillverkningen skall bedrivas anser TCO att bäde sedel- och mynttillverkning är en sådan allmännyttig verksamhet med monopolställning, att staten har ett särskilt behov av styrning av verksamheten. Det är allmänhetens behov som styr sedel- och myntproduktionen. Vinstkravet kan ej vara ett primärt intresse.

Regeringen bör därför ytterligare utreda om myntverket kan bli "dottermyndighet" till riksbanken eller möjligen som framförs i promemorian -att myntverkets verksamhet förs in som en avdelning i riksbanken med placering i Eskilstuna och att AB Tumba Bruks sedeltryckeri avskiljs från bolaget och också blir en avdelning i riksbanken - i likhet med den Konglige Mynt i Danmark.

Den uppdragsverksamhet som i dag är ca 25 procent av resurserna kan drivas och utvecklas lika bra i myndighetsform.

Vi instämmer i den uppfattning som framförs i promemorian angående olämpligheten i det andra alternativet om atgärdsförslag och organisatorisk lösning.

Om riksdagen beslutar enligt vad som förordas i promemorian att inordna myntverket under riksbanken på samma sätt som AB Tumba Bruk, med andra ord att myntverket blir ett av riksbanken helägt dotterbolag, vill TCO peka på vad verksledningskommittén har formulerat angående en "koncerntanke" vad avser affärsverkens verksamhet. Motsvarande synsätt bör kunna gälla inom områdena sedel- och myntproduktion. Organisationsförändringar bör således ha sin utgångspunkt i koncernbegreppet och utformas på ett sådant sätt att samordning av verksamheterna uppnås vad gäller styrning m. m.

TCO förutsätter att all personal vid myntverket erbjuds anställning i den nya verksamhetsformen.

67

Prop. 1985/86:4        2.7 Statsanställdas förbund

Myntverket är i dag, till följd av ett riksdagsbeslut, lokaliserat till Eskilstuna. Statsanställdas Förbund anser att oavsett vilken organisationsform som väljes för framtiden bör lokaliseringen av myntproduktionen bibehållas på denna ort.

Flera olika förslag till organisationsform kan övervägas för en framtida myntproduktionsenhet. Förbundet vill dock särskilt understryka vissa grundläggande faktorer som förbundet anser väsentliga för valet av organisationsform.

- Enbart produktion av mynt är ej tillräckligt utan ytterligare produktions
volymer måste tillföras Myntverket om antalet sysselsättningstillfällen
ska kunna bibehållas.

-     Myntverket präglar mynten medan stansning och kantrullning görs av råämnesleverantören. För att öka den egna produktionsvolymen kan eventuellt ytterligare led i tillverkningskedjan från råämne till färdigt mynt behöva överföras till Myntverket.

-     Myntverket har i dag en lagerhållning av mynt som är alldeles för stor. Den upptar lagerutrymme som skulle kunna användas till annat. Vid eventuell övergäng till annan organisationsform och sedvanlig beräkning av lagervärde måste detta förhällande regleras.

Mot bakgrund av ovanstående anser Statsanställdas Förbund att Myntverket bör övergå till en egen enhet, för produktion av mynt, inordnad under Tumba Bruk AB.

Motiven för förbundets ställningstagande är främst att samorganisering med Tumba Bruk kan tillföra Myntverket ytterligare arbetsuppgifter och att samtidigt vissa samordningsvinster uppnås. Förbundet anser att utredarens förslag om att ett särskilt bolag för myntproduktion skall bildas, innebär att företagsenheten blir alltför liten och därmed mycket sårbar för även smärre produktionsförändringar. En utbrytning av sedeltryckeriet frän Tumba Bruk och en samtidig samorganisering med mynttillverkningen till en särskild enhet inom Riksbanken skulle, enligt förbundets uppfattning, innebära minskade förutsättningar för Tumba Bruks AB lyckosamma arbete på exportmarknaden, vilket i sin tur skulle kunna leda till minskade sysselsättningstillfällen vid Tumba Bruk.

2.8 AB Tumba bruk

Utredningen redovisar tre olika organisatoriska lösningar:

-     att Myntverkets verksamhet förs in som en avdelning i Riksbanken och att AB Tumba Bruks sedeltryckeri avskiljs från bolaget och förs in i samma avdelning i Riksbanken,

-     att Myntverkets verksamhet inordnas i samma juridiska person som sedeltryckeriet eller som underordnad juridisk person till AB Tumba Bruk,

68

- att Myntverket underordnas Riksbanken pä samma sätt som för närva-        Prop. 1985/86: 4

rande AB Tumba Bruk.

Tumba Bruk delar i hög grad utredarens uppfattning att det första alternativet kan avföras ur diskussionen. Värdetryckeriet inom Tumba Bruk säljer idag ca 60% av sin produktion pä öppna marknaden, varav ca hälften på export, och exportandelen kommer i framtiden att öka ytterligare.

Utredaren förordar för sin del att Myntverket organiseras som aktiebolag direkt under Riksbanken, bl. a. med den motiveringen att det vore önskvärt att bibehålla en konkurrens mellan mynt och sedlar. Detta är ett argument som vi inte kan förstå.

I och med att Riksbanken blir huvudman och ensam ansvarig för mynt-och sedelutgivningen skapas alla förutsättningar för en sakligt grundad bedömning av den optimala fördelningen mellan de tvä betalningsmedlen mynt/sedlar. 1 avvägningen mellan dessa betalningsmedel får hänsyn tas till skillnader i produktionskostnader, livslängd och hanteringskostnader inom Riksbanken och samhällsekonomin i övrigt, liksom även till allmänhetens preferenser.

Väsentligt för en effektiv produktion såväl i Tumba som i Myntverket är vidare att planerings- och omställningstiden blir tillräckligt lång.

Tumba Bruk finner för sin del att utredarens mellanalternativ, dvs. att Myntverket samordnas i samma juridiska person som Tumba Bruk, erbjuder den bästa lösningen. Vi delar exempelvis utredarens uppfattning att ett moderbolag för administration av Myntverket och Tumba Bruk är helt onödigt. Enligt vår uppfattning skulle Myntverkets verksamhet kunna administreras inom ramen för vår nuvarande organisation. Myntverkets lokalisering i Eskilstuna anser vi inte medföra några väsentliga komplikationer.

1 anslutning till detta vill vi också uttrycka som vår uppfattning att Tumba Bruks erfarenheter av marknadsföring skulle kunna bli till nytta även för Myntverket. Vid Tumba Bruks kontakter med och besök hos potentiella köpare av sedlar vore det ofta av värde att även kunna diskutera mynt. Vidare anser vi det inte uteslutet att Tumba Bruks erfarenheter av marknadsföring kan vara av intresse vid försäljning av medaljer och motsvarande.

Våra egna odelat positiva erfarenheter av att arbeta i aktiebolagsform gör det naturligt för oss att ansluta oss till utredarens förslag om aktiebolagsform även för Myntverket, och om sä befinnes önskvärt i anslutning till AB Tumba Bruk.

69

Prop. 1985/86:4        3   Lagstiftningsfrågor

3.1 Bankinspektionen

Inspektionen har inte heller funnit några invändningar mot att myntens namnvärden liksom sedlarnas valörer såsom hittills anges i lag samt att bestämmelser rörande myntens metallinnehåll och utformning beslutas av riksbanksfullmäktige. Därvid räknar inspektionen med att sedvanligt remissförfarande föregår förändringar av vikt för berörda parter, säsom banker, automattillverkare och handelns organisationer.

3.2 Myntverket

I samband med de nödvändiga förändringarna i lagstiftningen om mynt anser myntverket det lämpligt att genomföra en demonelarisering av vissa mynt, präglade enligt 1873 års lagstiftning. Det rör sig om samtliga guldmynt som har ett guldvärde i dag som är ca 35 ggr namnvärdet. Vidare rör det sig om 5- och 2-kronorsmynt enligt 1873 års lag vilka i praktiken är helt försvunna.

3.3 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Vad först gäller riksbankens övertagande av myntproduktionen må erinras om att i 2 § riksbankslagen stadgas dels i andra stycket att riksbanken får "å sitt sedeltryckeri idka tryckerirörelse och vid sitt pappersbruk bedriva papperstillverkning" dels i sista stycket att riksbanken ej får "deltaga i eller driva annan rörelse än den, som enligt denna lag är riksbanken uttryckligen medgiven". Riksbankens övertagande av myntproduktionen, lät vara i aktiebolagsform, synes därmed förutsätta att 2§ andra stycket riksbankslagen utvidgas att omfatta även tillverkning av mynt och medaljer.

Vad härefter gäller själva myntutgivningsrätten är att observera den konstitutionella skillnad som vid utgivningen finns mellan sedlar och mynt. 1 9 kap. 13 § regeringsformen stadgas sålunda att "endast riksbanken har rätt att utgiva sedlar". I andra punkten av samma paragraf tillägges att "bestämmelser om penning- och betalningsväsendet meddelas i övrigi genom lag". Myntväsendet är sålunda inte genom grundlagen knutet till regeringen på motsvarande sätt som sedelutgivningen till riksbanken och kan därför överföras till riksbanken utan grundlagsändring. Den underliggande tanken i den avsedda reformen att sedlar och mynt är likvärdiga betalningsmedel för vilka lika regler skall gälla bör emellertid på sikt föranleda sådan ändring av 9 kap. 13 § regeringsformen att riksbanken däri ges ensamrätt att utgiva såväl sedlar som mynt. Tillsvidare förutsattes emellertid att endast riksbankslagen och myntlagen ändras. Därvid bör i

70

enhetlighetens intresse eftersträvas att reglerna om sedlar och mynt så        Prop. 1985/86:4

långt som möjligt parallelliseras. Detta talar för att myntlagen upphävs och

erforderliga bestämmelser om mynt inarbetas i riksbankslagen. Denna lag

är för närvarande föremål för omarbetning och förslag till ny riksbankslag

kommer att framläggas at statsskuldspolitiska kommittén. Med den tidplan

som förutses för myntväsendets överförande till riksbanken kan emellertid

kommitténs förslag ej avvaktas. Nödvändiga förändringar måste göras

inom den nuvarande riksbankslagens ram.

Hur ändringarna i riksbankslagen skall utformas får närmare övervägas. Såsom utgångspunkt för det fortsatta arbetet vill emellertid fullmäktige föreslå att III kap. riksbankslagen som reglerar sedelutgivningen omarbetas lill att avse utgivningen av säväl sedlar som mynt. Detta bör innebära att i en inledande paragraf i kapitlet utsäges dels att riksbanken ensam har rätt att låta tillverka och utge mynt, dels att av riksbanken utgivna sedlar och mynt skall vara lagligt betalningsmedel. Bestämmelsen om riksbankens ensamrätt att utge mynt förutsattes senare överförd till regeringsformen. I övrigt torde i kapitlet få intas de bestämmelser från myntlagen som bör bestå.

I samband med atl lagbestämmelserna om sedlar och mynt sålunda omarbetas kan vara anledning ta upp vissa andra lagfrågor inom detta område även om de ej direkt samband med myntningens överförande lill riksbanken. Tillfället bör sålunda begagnas till att upphäva bestämmelserna i 10 § riksbankslagen om den supplementära sedeltäckningen, vilka i dag saknar belydelse. Vidare kan förtjäna övervägas att genom övergångsbestämmelser demonetarisera vissa äldre mynt.

3.4 Svenska sparbanksföreningen

I den andra promemorian förekommer en översikt över reglerna rörande utgivningsrätten för sedlar och mynt och en redovisning av vilka lagändringar som torde bli erforderliga om mynttillverkningen samordnas med sedelframställningen under riksbanken.

Sparbanksföreningen har ingel att erinra mot de föreslagna lagtekniska lösningar som diskuteras i nyssberörda promemoria,

4    Genomförande av ändrat huvudmannaskap för myntutgivningen

4.1 Myntverket

Sedan frågan om myntverkets framlida organisation nu tagits upp är det angeläget att beslut härom fattas sä snart erforderligt beslutsunderlag föreligger. Vidare bör beslutet genomföras sä snart sig göra låter eftersom del dels syfiar till en för det allmänna förbättrad verksamhet dels tiden fram till beslutet och den följande förändringen kan komma att präglas av

71

Prop. 1985/86:4 en känsla av osäkerhet hos myntverkets personal. Med utgångspunkt i remisstidens utgång utgår myntverket från att regeringen avser att förelägga riksdagen proposition i ärendet före riksdagsarbetets slut våren 1985.

Under förutsättning av att regeringen kommer att föreslå att myntverket upphör som myndighet torde följande tidsplan i stort sett kunna följas.

1985-03-        Regeringen tillsätter arbetsgrupp för bearbetning av i

promemoriorna inte belysta frågor.

1985-05-        Regeringen avger proposition till riksdagen.

1985-05-06-   Övertalighetsförklaring enligt TRÄS.

1985-10-11-    Riksdagsbeslut  om  lagändringar och  huvudman  för

produktionen av mynt. Huvudmannen börjar förbereda övertagandet.

1986-02-        Personalplan för den  nya  verksamhetsformen  fast-

ställes. Förhandlingar med PO påbörjas.

1986-04-        Formell uppsägning av myntverkets personal. Högst 6

månaders uppsägningstid.

Rekrytering (återanställning) i den nya verksamhetsformen.

1986-07-01     Myntutgivningen övertas av Sveriges Riksbank.

Tillverkningen övergår i ny verksamhetsform. Myntverket böljar avvecklas som myndighet.

1986-12-31     Myntverket upphör.

Till ovannämnda tidsplan kan sägas att det är synnerligen angeläget att tillämpningsbesluten med anledning av riksdagens ställningstagande fattas utan dröjsmål och att den nya företagsledningen tillsättes i början av 1986. Det är åtskilliga stora frågor som måste vara lösta i god tid före den I juli 1986, exempelvis personalplan, anställningsavtal och (åter)anställning av myntverkets nuvarande personal i den mån de så önskar, avtal om övertagande eller uthyrning av myntverksbyggnaden, övertagande av maskinell utrustning m. m., m. m.

Eftersom myntverket utgår från att i huvudsak samma personer kommer att vara anställda före och efter bytet av ägare kommer övergången att medföra en mycket stor arbetsbelastning för i första hand företagsledningen som dels skall avveckla myntverket och dels införa rutiner och administrativa system för icke statlig verksamhet så atl dessa fungerar 1986-07-01. Samtidigt måste riksbanken ha förberett sig att övertaga den rena myndighetsutövningen vid myntverket och riksbanken måste ocksä ha avtalat med det nya företaget om leveranser och priser för den närmaste tiden efter årsskiftet.

72

4.2 Fullmäktige i Sveriges riksbank                                      Prop. 1985/86:4

Promemorians förslag om myntverkets överförande lill riksbanken är elt principförslag och vad fullmäktige ovan tagit ställning till är just principlösningen, vartill fogats ovanstående kommentarer till grundläggande legala och ekonomiska frågor. Hur ett överförande av myntverket närmare skall genomföras diskuteras ej i promemorian och ej heller har utredningsmannen gått in på värderingen av myntverket, lät vara att han i några räkneexempel belyser möjligheterna att driva myntverkets verksamhet på elt ekonomiskt bärkraftigt säll. Anledning saknas därmed alt i ett remissyttrande gå in mera i detalj på genomförandefrägorna eller atl överhuvudtaget ge sig in på värderingsfrågor. Det bör dock understrykas atl om förslaget anses böra föras vidare, ett betydande arbete härmed återstår. Att riksbanken mäste dras in i detta arbete slår klart redan med hänsyn därtill att riksbanken såsom köpare uppenbarligen har anledning diskutera priset. Men för en smidig övergäng är viktigt att riksbanken på ett tidigt stadium får vara med och påverka även detaljlösningar av olika praktiska frågor vid reformens genomförande. Fullmäktige förutsätter alltså alt vilken form som än väljes för fortsatt utredningsarbete, riksbanken beredes tillfälle medverka i detta.

4.3 Statsanställdas förbund

En förändrad organisation av mynt- och sedelproduktionen förutsätter alt förhandlingar upptages med berörda huvudorganisationer om de avtal som skulle gälla för de anställda inom den nya organisationen och vilka övergångsbestämmelser som blir nödvändiga. Statsanställdas Förbund vill framhålla angelägenheten av att sådana förhandlingar igångsattes i god tid så att ett accepterat förslag föreligger innan organisationsförändringen blir en realitet.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985                                                                                                                       73