om åtgärder för försörjningsberedskapen på skoområdet (Proposition 1976/77:85)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1976/77: 85

Regeringens proposition

1976/77: 85

om åtgärder för försörjningsberedskapen på skoområdet

beslutad den 24 febraari 1977.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för den åtgärd eller det ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

STAFFAN BURENSTAM LINDER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om åtgärder för att trygga försörinings-beredskapen i fråga om skor.

Ett upprätthållande i fredstid av en viss löpande produktion av läderskor bedöms som nödvändig från försöriningsberedskapssynpunkt. En åriig fredsproduktion på ca 2 milj. par bör säkerställas medan en produktion på 2,5 milj. par är önskvärd.

För att kunna bibehålla en aktiv läderskoindustri bedöms en viss omstrukturering av industrin vara nödvändig. Någon hårdhänt sammanslagning av företag bör dock inte ske. Möjligheter bör också föreligga för livskraftiga, fristående företag att självständigt fortsätta sin verksamhet.

För att främja omstraktureringen bör särskilda s. k. skostrakturlån kunna utgå. Lånebeloppet föreslås för budgetåret 1977/78 bli sammanlagt 10 milj. kr.

En modifiering föreslås av de s. k. försöriningsberedskapslånen. För budgetåret 1977/78 beräknas en medelsförbrukning på 10 milj. kr. Vidare beräknas en medelsförbrukning på 5 milj. kr. för utnyttjande av det s. k. offertförfarandet för att trygga den långsiktiga försöriningsberedskapen.öff-ertförfarandet skall kunna avse dels löpande produktion, dels s. k. malpåsekapacitet.

För avskrivningslån till investeringar inom skoindustrin föreslås för budgetåret 1977/78 ett ökat anslag på 10 milj. kr. Ramen för lån till teko-, sko- och garveriindustrier föreslås ökas till 170 milj. kr.

Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 85

Prop. 1976/77:85

Utdrag
HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-02-24

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Burenstam Linder

Proposition om åtgärder för försörjningsberedskapen på skoområdet.

1 Inledning

Det ekonomiska försvarets omfattning och inriktning bestäms i allt väsentligt av vår säkerhetspolitik samt vårt näringslivs struktur i dag och bedömda strakturer i framtiden. De planerings- och andra beredskapsåtgärder som vidtas i fred syftar till att göra det möjligt att vid krig, avspärrning eller annan kris täcka de mest oundgängliga behoven av förnödenheter och tjänster.

Den under efterkrigstiden starkt ökade utrikeshandeln har bidragit till en alltmer utpräglad internationell arbetsfördelning. Denna utveckling har påskyndat strukturomvandlingen inom den svenska industrin och handeln och därmed även ftt konsekvenser för försörjningsberedskapen.

Statsmakterna beslutade år 1972 om åtgärder för att förbättra försöonings-beredskapen på beklädnadsområdet. (Prop. 1972:127, FöU 1972:25, rskr 1972:325)

Under 1975/76 års riksmöte fattade statsmakterna beslut om förstärkta insatser för försöriningsberedskapen på beklädnadsområdet (prop, 1975/ 76:57, NU 1975/76:15, rskr 1975/76:107; prop. 1975/76:206, NU 1975/76:70, rskr 1975/76:415).

Efter 1975/76 års riksmöte har försöriningsberedskapen på beklädnadsområdet behandlats i ytteriigare utredningar och framställningar från skilda intressenter. Jag avser att här i ett sammanhang behandla de förslag som har lagts fram rörande skoområdet. Förslagen och de remissyttranden som har inhämtats presenteras under olika avsnitt i det följande.

Prop.1976/77:85 3

2 Utvecklingen på skoområdet

Den totala svenska konsumtionen av skor ökade under 1960-talet. Därefter har konsumtionen successivt gått ned. Ar 1975 uppgick den till ca 27 milj. par. Under de senaste 10 åren har konsumtionen av skor minskat. Konsumtionen av läderskor har minskat kraftigare än den totala skokonsumtionen. Konsumtionen av träskor har ökat betydligt. Den närmare utvecklingen i fråga om tillförseln av olika skor framgår av följande tabell

Tillförseln av skor 1960-1975 (1000 par)

Skotyp	1960	1965	1970	1971	1972	1973	1974	1975
Läderskor	15 680	18610	17 980	15 660	16410	13 040	12 270	13 590
Textilskor	2810	4 580	3 450	2 570	3 660	3 670	4210	4 600
Gummiskor
inkl, gummi-
stövlar	2 630	2 420	4 250	4 150	3 930	3 240	3 090	3 280
Skor av synte-
tiskt material	450	870	2 150	3 550	3 600	4910	3 920	2 520
Träskor	1300	2 200	1390	1370	1 770	3 550	4 480	3 040
Andra skor	1300	1 700	1380	1290	1 910	1440	200'	30
Totalt	24 170	30 380	30 600	28 590	31280	29 850	28 170	27 060

' Minskningen från år 1973 beror delvis på ändring av varustatistiken.

Den totala svenska i m port en av skor ökade kraftigt under 1950- och 1960-talen. En stagnation har därefter inträffat. För år 1975 uppgick importandelen till 73 % för skor totalt och 75 % för läderskor. Den närmare utvecklingen av importen framgår av följande tabell.

Importen av skor 1960-1975 (1 000 par)

Skolyp	1960	1965	1970	1971	1972	1973	1974	1975
Läderskor	4010	7 570	11660	10 350	11 830	8 860	8 720	10 240
Textilskor	520	3 210	2 600	1900	2 790	2 970	3 590	4 000
Gummiskor
inkl, gummi-
stövlar	460	780	2 290	2 240	2 350	2 450	2 440	2 540
Skor av synte-
tiskt material	410	550	2 100	3 520	3 620	4 920	3 900	2 490
Träskor	160	30	90	150	260	440	740	510
Andra skor	1010	1 330	1380	1370	2000	1530	2001	40
Totalt	6 570	13 470	20 120	19 530	22 850	21 170	19 590	19 820

' Minskningen från år 1973 beror delvis på ändring av varustatistiken.

Prop. 1976/77:85 4

Som framgår av följande tabell kommer importen av skor till allra största delen från EG- och EFTA-områdena. Importen från u-länderna är relativt liten men har ökat kraftigt.

Värdet av skoimporten fördelad på länderområden 1960-1970 och 1975 (milj. kr. löpande priser) samt genomsnittlig årlig förändring av värdet av skopimporten i löpande priser 1960-1975 {%).

				Genomsnittlig årlig
Land/länderområde	1960	1970	1975	förändring 1960-1975
EG	70	188	279	9,7
EFTA	4	79	113	24,0
Statshandelsländer	6	12	12	4,7
U-länder	1	14	54	33,4
Övriga	4	16	45	18,1
Totalt	85	309	503	12,6

Även exporten av skor har ökat snabbt som framgår av följande tabell. Detta gäller främst träskor som svarade för ca 60 % av skoexporten år 1975.

Exporten av skor 1960-1975 (I 000 par)

Skotyp	1960	1965	1970	1971	1972	1973	1974	1975
Läderskor	120	300	750	760	1090	1060	800	680
Textilskor	110	160	150	160	300	510	860	950
Gummiskor
inkl. gummi-
stövlar	290	460	880	730	620	680	570	490
Skor av synte-
tiskt material	10	50	20	40	50	40	50	50
Träskor	30	270	2 760	2 690	4 060	3 640	3 270	3 570
Andra skor	50	130	100	110	120	120	301	10
Totalt	610	1370	4 660	4 490	6 240	6 050	5 580	5 740

1 Minskningen från år 1973 beror delvis på ändringen av varustatistiken.

Den svenska skoproduktionen har minskat bl. a. mot bakgrund av en stagnerande konsumtion och en tidvis snabbt ökande import under 1960-och 1970-talen. Den totala skoproduktionen gick således mellan åren 1960 och 1975 ned med 26 %. Minskningen av läderskoproduktionen var dock mer drastisk och uppgick till drygt 65 %. Samtidigt ökade träskoproduktionen från drygt 1 till över 6 milj. par. Den närmare utvecklingen av produktionen framgår av följande tabell.

Prop. 1976/77:85

Produktion av skor 1960-1975 (1 000 par)

Skotyp	1960	1965	1970	1971	1972	1973	1974	1975
Läderskor	11790	11340	7 070	6 070	5 670	5 240	4 350	4 030
Textilskor	2 400	1 530	1000	830	1 170	1 210	1480	1550
Gummiskor
inkl. gummis-
tövlar	2 460	2 420	2 840	2 640	2 200	1470	1220	1230
Skor av synte-
tiskt material	50	370	70	70	30	30	70	70
Träskor	1 170	2 440	4 060	3910	5 570	6 750	7010	6 100
Andra skor	500	260	100	30	30	30	30	-
Totalt	18 730	18 360	15 140	13 550	14 670	14 730	14 160	12 980

Den minskade produktionen har åtföljts av en minskning av antalet anställda och antal arbetsställen inom skoindustrin. De företag som nu återstår är främst mindre tillverkningsenheter.

3 Nuvarande mål Tör Törsörjningsberedskapen på beklädnadsom
rådet

Riksdagen antog år 1972 de förslag som lades fram i prop. 1972:127 angående åtgärder för försörjningsberedskapen på beklädnadsområdet m. m. Föredragande departementschefen framhöll beträffande försörjnings-uthållig h e t att försöriningen med beklädnadsvaror skall kunna upprätthållas under en så lång avspärmingstid att en inte obetydlig produktion inom landet är nödvändig för en tillfredsställande beredskap. På så sätt behålls handlingsfrihet för framtida ställningstaganden till frågan om uthålligheten inom totalförsvaret. Vidare uttalades att planeringen på beklädnadsområdet tills vidare skulle kunna utgå från de bedömningar och beräkningar som försörjningsberedskapsutredningen gjort av försörjningsstandard sam tillförselbehov och produktionskapacitet.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) har efter år 1972 i beredskapsplaneringen på beklädnadsområdet vid beräkning av behov av produktionskapacitet förutsatt en treårig avspärrning och vid beräkning av beredskaps-lagringsbehovet förutsatt en tvåårig avspärrning.

4 Stöd till skoindustrin

4.1 Åtgärder vidtagna inom landet

Genom de beslut som riksdagen fattade med anledning av prop. 1972:127 infördes av försöriningsberedskapspolitiska skäl ett investeringsstöd för viss teko- och skoindustri. Stödet utgörs av avskrivningslån på tio år för upptill 50 % av investeringar i maskiner och byggnader samt kreditgarantier. Låntagande företag åtar sig å sin sida att upprätthålla viss produktion och

Prop.1976/77:85 6

produktionskapacitet. Fram till utgången av år 1976 hade till skoindustrin sammanlagt beviljats 7,8 milj. kr, i avskrivningslån och 1,9 milj. kr. i kreditgarantier. Totalt hade vid samma tidpunkt till teko-, sko- och läderindustrin beviljats 102,7 milj. kr. i avskrivningslån och 34,5 milj. kr. i lånegarantier.

Vidare skall sådana myndigheter som upphandlar textil- och lädervaror (inkl. skor) vid större upphandlingar samråda med ÖEF i de fall lägsta anbud avser importerad vara och om det finns svensk anbudsgivare. Särskilda medel -s.k. försörjningsberedskapsstöd- har genom senare riksdagsbeslut ställts till ÖEF:s förfogande för att upphandlande myndigheters merkostnader vid upphandling av dyrare svensk vara skall kunna täckas (prop. 1975/76:57, NU 1975/76:15, rskr 1975/76:107), Försöri-ningsberedskapsstödet som för vartdera av budgetåren 1975/76 och 1976/77 uppgår till 10 milj. kr. kan även utgå vid kommunal och landstingskommunal upphandling. Stödet har hittills inte utnyttjats vid upphandling av skor.

Vid årsskiftet 1975-1976 påbörjade ÖEF och statens industriverk (SIND) gemensamt en utredning om alternativa sätt för den svenska läderskoindustrin att så lönsamt som möjligt upprätthålla en från försörjningsberedskapssynpunkt nödvändig skoproduktion.

För att för försöriningsberedskapen väsentlig produktion skall kunna upprätthållas inom landet under den tid denna utredning pågår beslöt riksdagen i juni 1976 efter förslag av regeringen att stöd skall kunna utgå till sådan produktion genom statliga lån grundade på det s, k. offertförfarandet (prop, 1975/76:206, NU 1975/76:70, rskr 1975/76:415), Offertförfarandet innebär att företag på begäran av staten lämnar offert avseende merkostnaderna för att upprätthålla viss produktion. Efter det att avtal slutits mellan företaget och staten utgår ett stöd i form avs. k. villkorliga försörjningsberedskapslån som är ränte- och amorteringsfria. Lånen, för vilka ett anslag på 12 milj, kr. har anvisats budgetåret 1976/77, är i första hand avsedda för skoindustrin. Fram till den 15 februari har 4 milj, kr. lånats ut till företag inom skoindustrin.

Efter förslag av regeringen beslöt riksdagen i december 1976 att staten skall ge Tretorn AB ett försöriningsberedskapslån på högst 8 milj. kr. för att täcka eventuell förlust på företagets produktion av gummistövlar under åren 1977 och 1978 (prop, 1976/77:16, FöU 1976/77:4, rskr 1976/77:31), Dessa medel ingår inte i den tidigare nämnda ramen på 12 milj. kr.

Under 1970-talet har branschfrämjande åtgärder införts för skoindustrin i formavbl, a. exportfrämjandeåtgärder och strukturstöd. För skoområdet har fram till och med budgetåret 1975/76 beviljats ca 4,5 milj, kr. i bidrag. För vardera av budgetåren 1976/77 och 1977/78 utgår 2,5 milj. kr.

Riksdagen beslöt hösten 1975 med anledning av prop. 1975/76:57 om förstärkta strukturinsatser för skoindustrin inom en ram av 1 milj. kr. per budgetår t, o. m. budgetåret 1977/78. Vidare beslöts om förstärkta exportfrämjande åtgärder för sko- och garveriindustrierna inom en ram av likaså 1

Prop.1976/77:85 7

milj. kr. per budgetår t. o, m. budgetåret 1977/78. Medlen tas upp på anslaget B. 8. Strakturåtgärder under fjortonde huvudtiteln.

SIND har föreslagit regeringen att de av riksdagen beslutade medlen för exportfrämjande åtgärder på 1 milj. kr. för budgetåret 1977/78 till viss del får användas för strukturåtgärder efter samråd med Sveriges exportråd.

Regeringen framhåller i 1977 års budgetproposition (prop. 1976/77:100, bil, 17, s. 73-74)att i fråga om användningen av anslaget bör det ankomma på regeringen att fastställa den närmare fördelningen.

4.2 Åtgärder vid gränsen

Regeringen redovisade i prop. 1975/76:57 för riksdagen sin avsikt att begränsa importen i fråga om skor av läder och plast samt gummistövlar. Begränsningen skulle avse importen från alla länder gentemot vilka en begränsning inte redan förelåg.

Med verkan från den 5 november 1975 infördes begränsningarav importen av läderskor, plastskor och gummistövlar från alla länder utom statshandelsländerna genom tres. k, globalkontingenter. För gummistövlar blev den total den 18 mars 1976 genom att tre länder för vilka särskilda begränsningsarrangemang redan tidigare förelegat fördes in under globalkontingenten. Den första fördelningsperioden var 5 november 1975 - 31 december 1976. Ny fördelningsperiod är 1 januari - 31 december 1977.

Globalkontingenternas storlek utgör på årsbasis:
för läderskor 8 965 000 par

för plastskor 3 743 000 par

för gummistövlar 1544 000 par

Kontingenterna för innevarande år är oförändrade jämfört medföregående tolvmånadersnivå.

Införandet av globalkontingenter på skoområdet notifierades inför ikraftträdandet till EG, EFTA, GATT och OECD.

Importen av läder- och plastskor samt gummistövlar från statshandelsländerna begränsas sedan lång tid tillbaka genom särskilda importbegränsningar.

4.3 Åtgärder vidtagna i andra länder

4.3.1 Interna stödåtgärder som riktar sig direkt till skoinduslrin

Norge införde den I januari 1976ett driftsbidrag om 2:00 Nkr/arbetstimme (utgår f. n. med 2,40 Nkr/arbetstimme) för bl. a. beklädnads- (inkl. sko-), möbel-, glas- och fiskkonserveringsindustrierna. Vidare beviljas skoindustrin stöd inom ramen för den s. k. omställningsfondens verksamhet, ömställningsfondens stöd består av 50-procentiga bidrag för bestridande av kostnader i samband med anpassning av exportproduktion, utbildning.

Prop. 1976/77:85 8

etablerings- och driftskostnader i initialskedet för försäljnings- och exportkontor i Norge eller utomlands för grupper av samarbetande företag, utredningar angående omstruktureringsmöjligheter etc. Under år 1976 beviljades skoindustrin anslag för ca I milj. Nkr.

Nederländerna har infört ett särskilt omställnings- och investeringsstöd för skoindustrin, vilket 1970 sysselsatte ca 10 000 personer jämfört med ca 5 000 f. n. Anslag har beviljats för 4,3 milj. gulden (ca 7 milj. kr.) avseende 1976-1977. Stödet täcker 20 % av investeringskostnaderna. Stöd utgår även i samband med undersökningar vad gäller omstruktureringar av företag, utbildning, marknadsföring etc,

I Belgien infördes år 1975 ett stöd om 90 milj. belgiska franc (ca 10 milj. kr.) för omställningsfrämjande åtgärder till skoindustrin. Någon ansökan om stöd har emellertid inte inkommit.

I Storbritannien ges stöd för resekostnader vid deltagande i mässor, dock inte till sådana inom Europa.

4.3.2 Åtgärder vid gränsen

Irland härav EG-kommissionen mdgi vits ta ut högre tullar för skodon med ovanläder enligt följande tablå (tullar i %).

	Tull	Tull	Tull	Tull	Gällande tull
	75-12-31	76-01-01	77-01-01	77-07-01	t, cm, 1977
		enl. ordin.	enl, ordin.	enl, ordin.
		avveckl,-	avveckl,-	avveckl,-
		schema	schema	chema
Storbritannien	10	5	0	0	9
Övr, EG-länder
samt EFTA-län-
der	21,6	10,8	10,8	0	18,5
Övr, tredje län-
der	26,4	17,2	17,2	8	23,5

Från EG:s sida har tullskyddet motiverats med att rådrum behövs för att ge den irländska skoindustrin tid för att planera och genomföra ett omstruktureringsprogram,

Frankrike införde i juli 1976 ett licensövervakningssystem för import av skor från övriga EG-länder, bl, a, för att fö en bättre överblick av importen från Italien. Övervakningssystemet upphörde emellertid vid årsskiftet 1976-1977. I USA har International Trade Commission (ITC) i juni 1977 rekommenderat presidenten att införa s. k. tullkvoter för skoimporten. Förslaget innebär att det under en femårsperiod skulle utgå högre tull (40 % med successiv avveckling till nuvarande 10 %) för skoimport som överstiger 265,5 milj. par/år. Presidenten måste inom 60 dagar ta ställning till ITC:s förslag.

Prop.1976/77:85 9

5 Det ekonomiska försvarets långsiktsplanering

Inom det ekonomiska försvaret bedrivs sedan några år försök med långsiktsplanering. Långsiktsplaneringen omfattar samtliga till det ekonomiska försvaret hänförliga försöriningsområden. Försöksverksamheten med långsiktsplanering har utgjorts av perspektivstudier och programplanering.

Perspektivstudiearbetet har bedrivits i två faser. I fas 1 studerades möjliga utformningar (inriktningar) av det ekonomiska försvaret på 15 års sikt i olika framtida tänkbara konfiiktsituationer. ÖEF inlämnade i oktober 1974 en redovisning av studien till regeringen.

1 fas 2 gjordes en analys av möjligheterna att vid alternativa handlingsvägar för det ekonomiska försvaret under perioden 1977/78-1981/82 uppnå de i perspektivstudiernas fas 1 studerade utformningarna av det ekonomiska försvaret vid 1990-lalets början. Syftet med arbetet i denna fas var alt ett direkt underiag skulle erhållas för statsmakternas inriktning av myndigheternas programplanering i de hänseenden som är av betydelse från totalför-svarssynpunkt. ÖEF inlämnade i oktober 1975 en redovisning av perspektivstudie del 2 till regeringen.

Under år 1976 bedrevs programplanering som syftade till alt ta fram handlingsprogram fördel ekonomiska försvarets utveckling för en period av fem år. Programplaner för denna period inlämnades till regeringen i oktober 1976.

Inom regeringskansliet förbereds förslag rörande totalförsvarets utformning för de närmaste fem åren varvid bl. a. perspektivstudierna och programplanerna inom det ekonomiska försvaret kommer att utgöra grund för regeringens ställningslagande.

Enligt chefens för handelsdepartementet anvisningar har ett antal kris- och angreppsfall utnyttjats i det ekonomiska försvarets perspektivstudier och programplanering såsom exempel på sådana miljöer, i vilka del ekonomiska försvaret i framliden bör kunna verka.

De båda för planeringens innehåll mest avgörande fallen kan beskrivas på följande sätt.

Avspärrningen "Dl" innebär all Sverige vid krig i Europa mellan stormakter är neutralt. Under relativt långa perioder före, under och efter kriget är Sverige till en större del av tiden partiellt och till mindre del helt avspärrat med avseende pä fiertalet försöriningsviktiga varor. Under del av förloppet uppstår av olika anledningar störningar i de handelsförbindelser som alltjämt kan upprätthållas. Sverige lär utöver avspärrningens konsekvenser vidkännas andra störningar och påfrestningar av varierande omfattning och varaktighet.

Fallet (med undantag av efterkristiden) avser en tidsperiod på omkring ett år och är indelat i fyra perioder med successivt avlagande import. Under de tre första perioderna uppgår importen till 80, 50 resp. 10 96 av den normala importen. Under den fjärde perioden förekommer inte någon import. Härtill

Prop. 1976/77:85 10

kommer en femte period, en efterkrisperiod, på omkring två år då importen uppgår till i genomsnitt 40 % av normal import. Viss export förekommer under de tidsperioder då också import förutsätts vara möjlig.

Kriget "Al" karaktäriseras av anfall mol norra och södra Sverige i samband med storkrig i Europa. Före angreppet på Sverige inträffar omfattande slörningari utrikeshandeln. Fallet(med undantagavefterkrigstidenjavseren tidsperiod av omkring ett år och är indelat i fyra perioder med successivt avtagande import. I de olika perioderna uppgår importen till 90, 65, 35 resp.

5 9é av normal import. Till fallet hören femte period,en efterkrigsperiod, på
omkring ett år då importen uppgår till 40 % av den normala importen. Viss
export förekommer under de olika tidsperioderna.

De för fallen "Dl" och "Al" angivna uppgifterna om import avser genomsnittsvärden för resp, period. Båda fallen beskriver en utveckling som börjar och slutar i lägen då utrikeshandeln är "normal". Förutsättningarna i fråga om import varierar för olika varor.

Med efterkrigs- och efterkrislid avses den period som böriar omedelbart efter avslutandet av stridshandlingar i Sverige resp. vår omvärld och avslutas vid den tidpunkt då importen i huvudsak har återgått till normal omfattning. Enligt chefens för handelsdepartementet anvisningar för programplaneringen skulle för efterkris- resp. efterkrigstider dvs. den femte och sista av de perioder som fallen har indelats i endast inplaneras administrativa beredskapsåtgärder. Behov har således i programplaneringen inte beräknats av t. ex, beredskapslagring för en efterkris- eller efterkrigstid. ÖEF har fött uppdrag att i samarbete med övriga berörda myndigheter bedriva studier rörande behovet av beredskapsåtgärder för efterkris(krigs-)tid,

1 den programplan som ÖEF i augusti 1976 inlämnade till regeringen angavs som mål för programmet Beklädnad m. m. att civilbefolkningens, försvarsmaktens och övriga myndigheters behov under tre års partiell avspärrning skulle vara dimensionerande för kraven på tillverkningskapacitet, medan motsvarande behov under två år skulle vara dimensionerande för lagringens omfattning, ÖEF framhåller att dessa mål ställts upp mot bakgrund av försöriningsberedskapsutredningens förslag och vad föredragande departementschefen uttalade i prop. 1972:127 om riktlinjer för uthållighet och standard och att dessa mål i stort även motsvarar de krav som kan härledas ur avspärrningsfallet "Dl".

6 Promemorian (Ds H 1976:7) Skor i kristid

Statsmakterna tog genom riksdagsbeslutet år 1972 (FöU 1972:25, rskr 1972:325) i avvaktan på ytteriigare underiag inför 1977 års totalförsvarsbeslut endast preliminär ställning till försöriningsuthålligheten och försörinings-standarden på beklädnadsområdet. 1 syfte att aktualisera beslutsunderiaget inför förnyade ställningstaganden i dessa frågor tillkallade chefen för handelsdepartementet i börian av september 1976 en särskild utredare.

Prop. 1976/77:85 II

Utredareni som antog benämningen Beklädnadsutredningen, överlämnade i december 1976 till chefen för handelsdepartementet promemorian (Ds H 1976:7) Skor i kristid. Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts a v överbefälhavaren (ÖB), försvarets materielverk (FMV), kommerskollegium (KK), konsumentverket, ÖEF, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), SIND, kooperativa förbundet (KF), Sveriges handelsagenters förbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIÖ) i ett med Sveriges skomakarmäs-tarförbund gemensamt yttrande, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Landsorganisationen i Sverige (Lö) samt Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

6.1 Promemorians innehåll i stort

Utredaren redogör inledningsvis för de senaste 15 årens utveckling på skoområdet och för de olika stödåtgärder som främst under 1970-talet satts in för att stödja den inhemska produktionen.

1 prop. 1972:127 angående försörjningsberedskapen pä beklädnadsområdet uttalade föredragande departementschefen rörande försörjningsuthålligheten på beklädnadsområdet följande.

Frågan om uthållighet har enligt min mening hittills inte studerats tillräckligt inom de s, k. miljöstudierna. Jag betonade därför i mina anvisningar den 10 september 1971 till ÖEF vikten av att denna fråga ägnades särskild uppmärksamhet i det fortsatta studiearbetet. Den verksamhet som f. n. bedrivs vid försvarsdepartementet inom ramen för sekretariatet för säkerhetspolitik och långsiktsplanering inom totalförsvaret inkluderar sådana studier av framtida krig och krisers karaktär som erfordras för en analys av försöriningsuthålligheten, Kunskapsunderiaget kommer därför att successivt förbättras. Starka skäl talar emellertid för att man tills vidare bör räkna med att försörjningen med beklädnadsvaror skall kunna upprätthållas under en så lång avspärrningstid att en inte obetydlig produktion inom landet är nödvändig för en tillfredsställande beredskap. På sä sätt behålls handlingsfrihet för framtida ställningstaganden till frågan om uthålligheten inom totalförsvaret.

Beträffande den försörjningsstandard som skall kunna upprätthållas uttalade föredragande departementschefen att beredskapsplanläggningen på beklädnadsområdet tills vidare i huvudsak borde kunna utgå från de bedömningar och beräkningar som försöriningsberedskapsutredningen (Ds H 1972:3) gjort av försörjningsstandard samt tillförselbehov och produktionskapacitet.

Utredaren diskuterar i promemorian (Ds H 1976:7) Skor i kristid frågan om försörjningsuthålligheten på beklädnadsområdet.

Han anser att tillförselbehoven på beklädnadsområdet bör beräknas med utgångspunkt från den typ av kris- och angreppsfall som använts i det ekonomiska försvarets försök med långsiktsplanering.

' Byråchefen Åke Hjalmarsson

Prop. 1976/77:85 12

1 fråga om en efterkrislid, framhåller utredaren, har i enlighet med chefens för handelsdepartementet anvisningar i programplaneringen endast beaktats behoven av planerings- och administrationsresurser.

Han anser att del är rimligt att försöriningsuthålligheten prioriteras i fråga om oumbärliga förnödenheter och att beklädnadsvarorna bör hänföras till dessa. Frågan om efterkris- resp. efterkrigstid skall ingå i bedömningen av lämplig försöriningsuthållighet är särskilt viktig på beklädnadsområdet. På detta område är det nämligen nödvändigt att göra en avvägning mellan i första hand de två åtgärderna beredskapslagring och vidmakthållande av produktionskapacitet. För en kortare kris är det således kostnadsmässigt lämpligt med en relativt större inriktning på beredskapslagring än på bibehållande av produktion, medan förhållandet är det motsatta för en längre kris. Sålunda konstaterar utredaren att om en kortare kris på ca ett är läggs till grund för planeringen blir det ekonomiskt fördelaktigt att satsa enbart på lagring, öm längre kriser förutsätts kunna inträffa är det emellertid förenat med mindre risk att bibehålla en produktionskapacitet än.att enbart satsa på beredskapslagring. För att även belysa konsekvenserna av en mer ambitiös målsättning bör i analysen även en längre period beaktas. Detta kan enligt utredaren lämpligen ske genom att hänsyn tas till i princip hela utsträckningen hos de kris- och angreppsfall som använts vid försöken med långsiktsplanering.

1 sina överväganden har utredaren utgått från krisfallet Dl vilket avser en avspärrningsperiod på ca ett år exklusive efterkristid. Detta fall har visat sig vara dimensionerande för behovet av beredskapsåtgärder på beklädnadsom-rådel i programplaneringen. Härutöver har en efterkristid på två år beaktats. Detta innebär en sammanlagd kristid på tre år.

På beklädnadsområdet bör enligt utredaren med försörjningsstandard i princip avses innehav av kläder och skor och inte inköp. Han har utgått från att alla människor i åldern 15-70 år i en kris bör ha tillgång till minst ett par grövre skor som kan användas utomhus i kallt och fuktigt väder samt ett par gummistövlar. Barn och ungdom i åldern 1-14 år har förutsatts kunna tilldelas ett par grövre lågskor eller kängor varje år och ett par gummistövlar vartannat år. Barn som är 1-2 år gamla bör enligt utredningen få särskild tilldelning av ett par tunnare läderskor varie är, I fråga om barns behov förutsätts dock att behovet det första året skall kunna halveras på grund av det befintliga skoinnehavet vid krisens börian. För personer som är äldre än 70 år har förutsatts en tilldelning av ett par grövre läderskor för en treårig kris. Tilldelningen av arbetsskor inkl. skyddsskor bör vara densamma som under normala förhållanden.

1 fråga om försvarsmaktens behov har utredaren räknat med ett behov av I20 000pjäxor/kängoroch 145 000 grövre lågskor för en treårig kris. Därmed skulle slitaget (ersättningsbehovet) för både inneliggande beredskapsstyrkor och värnpliktsomgångar ersättas.

En väsentligt ökad användning av träskor förutsätts kunna ske. Dessa skall

Prop. 1976/77:85 13

främst ersätta tunnare läderskor. Varje person bör sålunda kunna tilldelas ett par träskor per år. Under ett första krisår har dock tilldelningen beräknats vara hälften så stor.

En särskild tilldelning har beräknats i fråga om grövre lågskor och gummistövlar för personer som i ett krisläge övergår från arbete inomhus till arbete utomhus.

Efter att ha redogjort för resultatet av den garderobsundersökning som utfördes under hösten 1976 redovisar utredaren ett beräknat tillförselbehov av läderskor, gummistövlar och träskor. Beräkningen har utförts mot bakgrund av de av honom redovisade antagandena beträffande försöriningsuthållighet och försöriningsstandard.

Utredaren har som redan nämnts utgått från ett krisfall på tre år. Med de antaganden om k ris i m port som har gjorts i de för programplaneringen anbefallda miljöbeskrivningarna beräknas den genomsnittliga importen under krisfallet på beklädnadsområdet uppgå till 38 % av den normala. För samtliga varuområden uppgår krisimporten till ca 35 % av den normala. Han har även beräknat behov för en ett- respektive tvåårig kris samt för en krisimport av beklädnadsvaror på 28 % och 48 % av fredsimporten.

Utredaren har räknat med att en minskning av de kommersiella lagren bör kunna ske i ett krisläge. Han har utgående från totala lageravalla slag av skor på 14-15 milj, par bedömt att drygt 5 milj. par utgör i sammanhanget godtagbara tyf)er. Härav utgör läderskor knappt 2,4 milj, par. Av dessa 5 resp. 2,4 milj. par beräknas därefter 50 96 alternativt 75 % som tillgång dvs, 2,5-3,8 milj. par skor av alla typer respektive 1,2-1,8 milj. par läderskor.

Enligt utredarens uppfattning bör en allmän tilldelning av grövre lågskor till samtliga vuxna individer undvikas i inledningen av en kris. Strävan bör i stället vara att utnyttja selektiva ransoneringssystem enligt vilka tilldelning endast ges till bristgrupper. Enligt utredaren måste emellertid en viss hänsyn tas till bristerna i ett ransoneringssystem, Fören treårig kris anser han därför det vara rimligt att räkna med att alla skall kunna erhålla minst ett par grövre lågskor. Detta innebär att ett tillägg på ca 1,2 milj. par görs till det beräknade totala behovet av läderskor. I fråga om övriga slag av skodon räknar utredaren inte med att något motsvarande tillägg behöver göras.

Efter att ha tagit hänsyn till krisimport och lageruttag redovisar utredaren det behov som återstår att täcka med inhemsk produktion eller med andra beredskapsåtgärder.

Utredaren konstaterar att om behovet av skor med de förutsättningar som gjorts skall täckas med produktion uppgår behovet av fredstida produktion i fråga om läderskor till 1,3-1,9 milj, par per år. Variationsvidden beror på de olika antaganden som gjorts om lageruttag och krisimport. Ett särskilt tillägg har därvid gjorts av ransoneringstekniska skäl. Den årliga produktionen är f. n. ca 3 milj. par. För gummistövlar har beräknats ett fredstida produktionsbehov på mellan 0,6 och 1,0 milj. par per år. Nuvarande produktion är ca 0,8 milj. par per år.

Prop. 1976/77:85 14

Utredaren har antagit alt en ökad användning av träskor skall kunna ske i en kris. Behovet av produktionskapacitet beräknas till omkring 3,6 milj. par per år. Nuvarande produktion är 3-5 milj. par per år.

Enligt utredaren föreligger det inte några svårare problem från försörjningsberedskapssynpunkt beträffande insatsvaror till skoindustrin. Hit hör förutom läder och hudar detaljer som sulor, klackar, gelänk etc.

Utredaren övergår så till att presentera olika strategier som kan övervägas för att bibehålla en rimlig försörjningsberedskap avseende läderskor. Han framhåller inledningsvis alt den inhemska produktionskapaciteten i fråga om läderskor, gummistövlar och träskor f, n. är tillfredsställande från försöriningsberedskapssynpunkt. Produktionen av träskor bedöms vara så lönsam att någon minskning av produktionskapaciteten inte torde behöva befaras under överskådlig tid.

Beträffande tillverkning av gummistövlar gäller speciella förutsättningar sedan hösten 1976 genom det avtal om upprätthållande av viss produktion och produktionskapacitet för åren 1977 och 1978 som har slutits i oktober 1976 mellan Tretorn AB och staten.

Utredaren konstaterar avslutningsvis att produktionen av läderskor f n. överstiger det av utredningen beräknade behovet, öm emellertid den utveckling som har skett under det senaste decenniet fortsätter kommer produktionskapaciteten även framdeles att minska. Viss tid finns därför enligt honom fören närmare analys av lämpliga metoder med vilka en avsedd försöriningssäkerhet i fråga om läderskor i en avspärrningssituation kan vinnas. Utredaren presenterar översiktligt fem olika strategier som kan övervägas i ett sådant sammanhang. För två av strategierna har presenterats tre skilda handlingsvägar. 1 huvudsak har bortsetts från arbetsmarknads- och regionalpolitiska aspekter. De fem strategierna är:

1. Beredskapslagring centralt.

2. Beredskapslagring hos hushållen.

3. Erforderiig produktionskapacitet hålls i malpåse. Vissa arbetsuppgifter vid skotillverkningen kräver emellertid särskild träning och kunskap. Vapenfria värnpliktiga skulle kunna få utbildning härför.

4. Levande industri kombinerad med kapacitet i malpåse.

Då det inte är troligt att skoindustrin i landet helt skulle upphöra kan ett alternativ vara att kombinera levande industri med kapacitet i malpåse. Den levande industrin skulle kunna få i uppdrag av staten att ha ansvar för underhåll av lokaler och maskiner och utbildning av personal.

Utredaren pekar på tre möjliga handlingsvägar enligt vilka erforderiig baskapacitet och malpåsekapacitet skulle kunna säkerställas. Dessa innebär att utvecklingen får ha sin gång, att förstatligande sker resp. att avtal träffas med privata företag om upprätthållande av produktionskapacitet.

5. Löpande produktion.

Försöriningsberedskapen i fråga om skor kan också säkras genom att en

Prop.1976/77:85 15

löpande produktion av erforderiig omfattning upprätthålls. I huvudsak kan samma handlingsvägar här tänkas som för alternativet med en levande industri kombinerad med en kapacitet i malpåse.

6.2 Remissyttranden

6.2.1 Försörjningsuthållighet

Utredaren har vid sina överväganden rörande tillförsel av skor i en kristid utgått från det miljöunderiagsom använts vid programplaneringen inom det ekonomiska försvaret. ÖÄanserattdettaärett lämpligt tillvägagångssätt men framhåller att vad gäller försvarsmaktens behov av skor bör hänsyn även tas till angreppsfallet A l:s angreppsfas.

Ingen av remissinstansema vänder sig mot utredarens uppfattning att rnåiet för försörjningsuthålligheten bör sättas särskilt högt för beklädnadsområdet och andra oundgängliga försöriningsområden,

ÖEF framhåller att för i synnerhet livsnödvändiga varor som livsmedel, bränslen och beklädnadsvaror har eftersträvats att så långt möjligt uppnå självförsörjning i en kris. Detta innebär enligt ÖEF att de inhemska produktionsresurserna efter en omställningsperiod i allt väsentligt bör kunna täcka behoven, nedskurna till en rimlig standard, ÖEF framhåller att detta alltjämt bör eftersträvas inom dessa försörjningsområden. Denna grundläggande målsättning kan inte uppfyllas om produktion och produktionskapacitet skulle sjunka väsentligt.

Flera remissinstanser anser att en krisperiod på mer än tre år bör bestämma beredskapen på beklädnadsområdet. ÖEF framhåller således att antaganden om krismiljöer med nödvändighet måste innehålla ett visst mått av osäkerhet. Korrigeringar i de vidtagna beredskapsåtgärderna kan enligt ÖEF bl. a. erfordras beroende på förändringar i de säkerhetspolitiska antagandena eller på grund av andra ändringar i planeringsförutsättningarna. Medan det kan vara relativt okomplicerat att göra sådana korrigeringar i fråga om beredskapslagring och vissa andra åtgärder, kan det vara utomordentligt svårt att återskapa en gång nedlagd produktion. Det ställer därför stora krav på förutseende och erforderiig hänsyn måste tas till osäkerhet i planeringsförutsättningarna i valet av produktionsnivå på skoområdet. Den känslighetsanalys som utredningsmannen utfört om krisperiodens längd borde enligt ÖEF därför även ha avsett varianter av det "ursprungliga" fallet D 1 på upp till 63 månader,

Sveriges industriförbund anser att en sammanvägd bedömning av fiera olika fall inkl. krigsfall borde ha lagts till grund för övervägandena.

Enligt Beklädnadsarbetarnas förbunds uppfattning kan det starkt ifrågasättas att räkna med så kort tid som två och tre år för krigs- resp. avspärrningssituationer och återuppbyggnad till normalläge. TCO framför liknande synpunkter. Eftersom utredaren inte behandlat krigssituationen

Prop. 1976/77:85 16

kommer det enligt Beklädnadsarbetarnas förbund inte att finnas beredskap för att tillverka de avsevärda kvantiteter militära skor som behövs i en sådan situation.

6.2.2 Import I en kristid

Utredaren har som redan nämnts i sina överväganden utgått från det i programplaneringen använda förkortade krisfallet D 1 men med tillägg av en efterkristid. För samma period uppgår skoimporten till i genomsnitt 38 96, Utredaren har utfört variationer i fråga om importnivå.

Flertalet remissinstanser har synpunkter på de från programplaneringen hämtade antagandena om krisimport. Utredaren har förutsatt en krisimport på 3,4-5,9 milj. par för en treårig kris, ÖEF, Skofabrikantföreningen, Sveriges Köpmannaförbund. Beklädnadsarbetarnas förbund och 7C0 anser att importförutsättningarna är alltför optimistiska mot bakgrund av bl. a. att Sverige som neutralt land torde få svårt att i en kris importera skor från militärblocken och att utrikeshandeln i ett krigsdrabbat Europa knappast har återhämtat sig redan två år efter ett krig. Köpmannaförbundet påpekar att det under det andra världskriget inte förekom någon import av skor och att det är svårt att gissa hur en krigssituation skulle te sig som skulle medge någon nämnvärd skoimport. Av denna import anges en viss del kunna avse lättare läderskor, dock ej modeskor, Sveriges indusirlförbund är särskilt tveksamt till importantagandena under inledningsfasen av en avspärrningsperiod. KK betonar att antaganden om importmöjligheterna med hänsyn till alla tänkbara variationer i krisförloppet med nödvändighet får betraktas som osäkra, SIND ifrågasätter om inte importmöjligheterna överskattats och hänvisar till att läderskoindustrin i våra grannländer, med Finland som möjligt undantag är på stark retur. ÖEF räknar för egen del med en krisimport av läderskor på drygt 4 milj. par för en kris på 2,5 år. Häri ingår delvis tunnare läderskor.

6.2.3 Försörjningsstandard

Enligt utredaren bör med försöriningsstandard pä beklädnadsområdet i princip avses innehav av kläder och skor. Han föreslår att alla människor i åldern 15-70 år bör ha tillgång till ett par grövre skor som kan användas utomhus i kallt och fuktigt väder samt ett par gummistövlar.

Flera remissinstanser är kritiska till att inte även kängor/pjäxor ingår i "krisgarderoben" vilket var fallet i FBU:s beräkningar. Ö£/anser således att det inte finns skäl att frångå FBU:s normer i annan mån än att ett "kompletteringsbehov" av kängor/pjäxor på 2 milj, par inte bör ingå i beräkningarna Skofabrikaniföreningen menar att något motiv inte angetts för att sänka försöriningsstandarden på detta sätt. Även Sveriges industriförbund och Beklädnadsarbelarnas förbund anser att ett par stövlar/kängor bör ingå i minimistandarden för innehav. Enligt konsumentverket bör gummistövlar

Prop.1976/77:85 17

ersättas av gummi/läderskor vilka kan användas både i kallt väder med fuktigt väglag och i relativt djup snö.

Utredarens förslag beträffande tilldelning till barn i åldern 1-14 år möter invändningar från några instanser. Således framhåller både SkofabrlkaniJÖ-reningen, Beklädnadsarbelarnas förbund och TCO alt en tilldelning på ett par grövre skor per år och barn är för litet. Enligt båda dessa remissinstanser är det slitage och inte, som utredaren antagit, det förhållandet att barn växer ur skor, som bestämmer barns behov av skor, ÖEFanser alt tilldelningen även under det första året bör vara ett par skor per barn, FMV betonar att effekten för försvarets del av att grovskorna inte ingår i "krisgarderoben" kan bli negativ, genom alt intresset för att tillverka dessa skor inom landet blir lågt. Importmöjligheter ifråga om dessa skor saknas helt enlgit FMV. Enligt konsumentverkets uppfattning bör barn under 4 år förutom ett par grövre lågskor och ett par gummistövlar, varie år även tilldelas ett par fodrade läder-eller plaslstövlar.

FMV och ÖEF anser att de slilagelider för grova lågskor som utredaren räknat med är för optimistiska. Man hänvisardärvid till försök som utförts av FMV. TCO menar att den livslängd på 1,9 år utan reparation som utredningsmannen räknat med för läderskor är alltför optimistisk. En stor del av de grövre skor som importeras är inte tillverkade för att klara ett nordiskt klimat.

Öf/ instämmer i utredarens bedömning att personer i åldrar över 70 år har ett väsentligt lägre skoslitage än yngre personer men ifrågasätter ändå om tilldelningen till denna grupp kan begränsas till ett par grövre skor per individ underen treårsperiod. ÖEFanserdet vidare inte vara rimligt att personersom i sitt arbete tillhandahålls skyddskor skall fö sämre tilldelning av andra skor än befolkningen i övrigt. Enligt ÖEF är det inte heller rimligt att varje individ i princip skall få nya skor först när det sista återstående paret skor är på vägan bli utslitna.

Enligt Sveriges köpmannaförbund har utredaren inte tagit tillräckligt stor hänsyn till alt skor efterfrågas i ett stort antal storieksnummer och vidder. Detta problem med slorleksanpassning blir svårare vid en minskad tillförsel. Förbundet anser därför att det beräknade tillförselbehovet är för litet för att läcka del beräknade konsumtionsbehovet.

Flera remissinstanser tar upp den beräknade tilldelningen till försvarsmakten. Utredaren har beräknat behovet för en beredskapsstyrkas slitage under ett halvt år och värnpliktomgångarnas slitage under tre år. Det totala behovet beräknades till 120 000 pjäxor/kängor och 145 000 grövre lågskor. ÖB, FMV och ÖEF framhåller att dessa behov måste räknas upp betydligt. Enligt ÖB uppgår behovet år 1 av marschpjäxor och gummipjäxor till 375 000 resp. 275 000 par. ÖB framhåller att försvarsmaktens lager av skor måste täcka utrustningsbehovet vid allmän mobilisering och den ersättning som krävs innan tillräckligt utfall av krigsproduktion kan uppnås, öm ett angrepp föregås av en kris måste därför enligt ÖB:s mening produktionen kunna

2 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 85

Prop.1976/77:85 18

ersätta slitaget under krisen. ÖEF pekar vidare på att det i ett a vspärrningsiäge kan bli ett starkt önskemål från försvarsmaktens sida att förbättra utrustningstillgångar och ersättningsreserv inför ett allvarligare krisläge.

Skofabrikant/Öreningen och Sveriges Indusirlförbund förklarar sig ha svårt att förstå hurde selektiva ransoneringssystem utredaren räknat med skall kunna fungera i praktiken. ÖEF, som pekar på ett arbete som pågår inom styrelsen med att utarbeta moderniserade ransoneringssystem på beklädnadsområdei, anseratt i ett läge då Sverige inte befinnersigi krig, boren ransonering kunna utformas efter mer generella normer. Ett selektivt system skulle enligt ÖEF kräva en större byråkratisk apparat än en bensinransonering, ÖEF framhåller att en tidigt insatt restriktiv ransonering skulle leda till snabbt minskad import och därmed skulle ett hot uppstå mot skohandelns fortsatta existens, ÖEF anser att en ransonering inte torde sättas in vid första tecken på en kris. För fall D 1 kan delta dröja fyra, kanske sex månader. Tillgångs- och behovskalkyler bör som utgångspunkt ha den första ransoneringsperiodens börian och inte lidpunkten för första tecknet på en kris. ÖEF anser det inte heller realistiskt att räkna med att en lagerökning av skor i börian av en kris skall kunna ske vilket utredningsmannen enligt ÖEF förutsatt. ÖEF anser Sammanfattningsvis att en grundtilldelning inte kan sättas lägre än ett par skor per individ och ransoneringsperiod. Ransonerings perioden bör helst inte överstiga 1 1/2 år. Allmänheten skall vidare ha tilltro till att myndigheterna skall kunna infria de åtaganden som ransoneringstilldelningen innebär. En ransonering får därför inte alltför mycket bygga på en osäker framlida produktion och en oviss import.

Konsumentverket anser att man inte kan räkna med en optimal slorleksanpassning i tillförseln. Om alla individer skall kunna tilldelas ett par läderskor underen treårig kris måste man därför göra ett större tillägg än de ca 1,2 milj. par som utredaren räknat med, Sveriges köpmannaförbund menar att skoinnehavet är högst varierande mellan olika individer och alt en utjämning härvidlag torde vara omöjlig att genomföra i praktiken.

Utredaren har förutsatt en betydande övergång från tunna läderskor till träskor bör kunna ske i ett krisläge, FMV pekar på att träskor kan bli en mindre attraktiv artikel och att produktionskapaciteten därför kan minska. FMV menardärföratt utredaren bedömt möjligheten att ersätta grova lågskor med träskor alltför positivt. Ö£f delar utredarens uppfattning om en ökad användning av träskor men framhåller alt inte alla människor kan använda träskor, och att användningsmöjligheterna är begränsade under vinterhalvåret. Konsumentverket framhåller att träskor kan vara en olämplig fotbeklädnad för äldre personer och för bam under fem år.

6.2.4 Minskning av de kommersiella lagren

Några remissinstanser behandlar utredarens antaganden rörande möjlig minskning av de kommersiella lagren i en kristid.

Prop. 1976/77:85 19

IndusiriJÖrbundei menar alt storleken av den antagna lageravvecklingen måste betraktas som högst osäker. Beklädnadsarbelarnas förbund ifr&gasäner alt lagret av läderskor kan ha uppgått tiiri4 milj. par vid årsskiftet 1975-1976 mol bakgrund av en årskonsumtion på 21-22 milj. par (inkl. syntet- och träskor). En tillförselmöjlighet på 2/3 av årskonsumtionen beräknar förbundet som osannolik. TCO framför liknande synpunkter.

6.2-5 Behov av produktionskapacliei

Med utgångspunkt i antaganden om krislängd, krisimport och krisexporl, försörjningsstandard och möjlig minskning av de kommersiella lagren har utredaren beräknat ett återstående behov vilket skulle kunna täckas med produktion. För läderskor uppgår detta till 1,3-1,9 milj. par. Nuvarande årsproduktion är ca 3 milj. par. Motsvarande behov av gummistövlar beräknas till 0,6-1,0 milj, par medan årsproduktionen är ca 0,8 milj. par. För träskor är enligt utredaren produktionsbehovet 3,6 milj. par med en årlig produktion på f. n. 3-5 milj. par.

Remissinstanserna har så gott som enbart tagit upp den beräknade nivån lor läderskoproduktionen. Mot bakgrund av de synpunkter som redovisats i det föregående anser ÖB. FMV, ÖEF, Svenska skofabrikaniföreningen, Sveriges Industriförbund, Beklädnadsarbetarnas förbund och TCO att det beräknade behovet av produktionskapacitet är för lågt, ÖEF, Skofabrikant-föreningen, Sveriges industriförbund. Beklädnadsarbetarnas förbund och TCO förordar den av beklädnadsrådet vid ÖEF föreslagna nivån på 2,5-2,7 milj, par per år. ÖB framhåller att den av Svenska skofabrikantföreningen förordade produktionskapaciteten bedöms innebära att försvarets behov av marschpjäxor och gummipjäxor kan tillgodoses. Enligt SlND.s uppfattning finns det vid en årsproduktion understigande 1,5 luilj. par risk för att produktionsenheterna inte uppnår rationell storlek även efter en strukturell koncentration, Sveriges köpmannaförbund anser att om vid en total avspärrning hela importen bortfaller, erfordras ca 3 milj, par som ett lägsta produktionsbehov.

Möjligheterna att upprätthålla en fungerande underieverantörs- och servicefunktion vid olika produktionsnivåer i fråga om läderskor behandlas av fiera remissinstanser. Enligt FMV:s uppfattning torde dessa funktioner inte kunna upprätthållas vid produktionsalternativet 1,3-1,9 milj. par. Liknande synpunter framförs av ÖEF, SHIO genom Sveriges skomakarmäs-larjörbund. Beklädnadsarbetarnas förbund samt TCO. Skofabrikaniföreningen framhåller alt servicen redan nu försämrats och att tillverkningen a v vissa i en sko ingående delar eller för tillverkningen nödvändiga hjälpmedel har lagts ned,

SHIO tar i ett med Sveriges skoinakannästarförbund gemensamt yttrande upp frågan om möjligheterna att underhålla det garderobsbestånd av skor, som finns vid en inträffad krissituation. Man beklagar att utredaren inte tagit

Prop.1976/77:85 20

upp denna fråga och betonar alt ett väl fungerande nät av reparationsverkstäder kan visa sig äga stor uthållighet och obetydlig sårbarhet i en krissituation och på så sätt effektivt bidra till befolkningens försörjning med skor. SHIO och Skomakarmästarförbundet anser alt frågan om utbildning av skomakare bör utredas jämsides med planläggningen av försörjningen med skor och påpekar att överläggningar nyligen inletts med AMS för att klarlägga förutsättningarna för alt genomföra s, k. bristyrkesutbildning för reparations-skomakare.

6.2.6 Olika handlingsvägar

Utredaren konstaterar att med de antaganden som har gjorts i olika hänseenden är den nuvarande produktionen av läderskor, gummistövlar och träskor tillfredsställande, öm den utveckling som har skett under det senaste decenniet i fråga om läderskor fortsätter kommer dock produktionskapaciteten framdeles att minska, I ett avslutande avsnitt i promemorian presenterar utredaren ett antal olika strategier som kan övervägas för att uppnå en avsedd försöriningssäkerhet i fråga om läderskor. De diskuterade strategierna är beredskapslagring centralt, beredskapslagring hos hushållen, produktionskapacitet helt eller delvis i malpåse samt löpande produktion.

Remissinstanserna har synpunkter på de olika strategierna. Alternativen beredskapslagring centralt och beredskapslagring hos hushållen stöds inte av någon instans. Sveriges Indusirlförbund menar dock att en uppmaning till hushållen att öka sitt innehav av grövre skor kan vara värdefull från beredskapssynpunkl.

Även alternativet att helt förlita sig på en produktionskapacitet i malpåse avvisas' av flertalet av de remissinstanser som behandlat frågan. ÖEF framhåller att erfarenheter från andra industriområden visar att detta inte är ett realistiskt alternativ till en levande produktion. Liknande synpunkter framförs av Svenska skofabrikaniföreningen, Beklädnadsarbelarnas förbund och TCO. Sveriges industriförbund anser emellertid att det är svårt att bilda sig en klar uppfattning om delta alternativ är praktiskt genomförbart liksom om de kostnader det medför. Förbundet kan därför inte förorda att planeringen helt baseras på en aktivering av malpåselagda maskiner. Industriförbundet anser dock att alternativet från handelspolitisk synpunkt är alt föredra framför statligt stöd till löpande produktion och att det därför snarast bör utredas. En successiv uppbyggnad av sådan kapacitet bör också ske under de närmaste åren som en komplettering till en löpande produktion.

Remissinstansernas inställning till en kombination av malpåse och levande produktion är mer positiv, SIND anser således att en sådan kombination borde vara den bästa strategin för att säkra tillförseln. Kapaciteten bör i huvudsak tillgodoses genom löpande produktion och malpåseresurserna främst gälla tillverkning av skotyper som blir aktuella i ett krisläge. ÖEF bedömer det önskvärt att på lämpligt sätt kombinera levande produktion med

Prop.1976/77:85 21

maskiner i malpåse bl. a, lor att i ett krisläge kunna tillgodose försvarets speciella krav på kvalitet och utförande, ÖEF anser dock inte alt delta påverkar de beräknade behoven av levande produktion. KK framhåller att handelspolitiska hänsyn kan påverka valet av handlingsväg och medföra att kombinationer av åtgärder inte bör uteslutas. Svenska skofabrikantföreningen anser också alt det kan vara möjligt att vid sidan av en löpande skotillverkning hålla en viss malpåsekapacitet. Den i reserv ställda maskinparken kan då successivt förnyas och viss personal hållas tillgänglig för utbildning. Enligt föreningens uppfattning är en lämplig proportion mellan levande kapacitet och malpåsekapacitet 3:1, Även här föreligger dock risk för att komponenttillverkningen och servicen försvinner ur landet. Beklädnadsarbetarnas förbund och TCO menar att en kombination av levande produktion plus malpåse är en lösning.

Utredaren pekar på möjligheter att utnyttja vapenfria värnpliktiga i en sådan malpåseindustri. ÖB anser att detta är ett lämpligt tillvägagångssätt medan ÖEF, Svenska skofabrikaniföreningen, Beklädnadsarbelarnas förbund och TCO karaktäriserar förslaget som orealistiskt.

Alla remissinstanser som yttrar sig om länkbara strategier för hur försöriningsberedskapen i fråga om läderskor skall säkras under de närmaste åren anser alt en i fred producerande industri måste utgöra basen för beredskapen. Man är också enig om att någon form av statligt stöd erfordras för att läderskoindustrin skall kunna bibehållas. Flertalet remissinstanser har synpunkter på principerna för hur ett sådant stöd till läderskoindustrin skall utformas. /wA" hänvisar till den av bl.a. SIND gjorda bedömningen alt läderskoindustrin även efter en genomgripande omstrukturering inte kan beräknas uppnå och bibehålla en internationell konkurrensförmåga. Målsättningen att slå vakt om viss löpande produktion torde därför förr eller senare aktualisera någon form av interna ekonomiska stödåtgärder. KK betonar vidare att de vidtagna importrestriktionerna har vållat internationella komplikationer och att även interna stödåtgärder kan förorsaka internationella diskussioner. Enligt KK är det därför från handelspolitisk synpunkt värdefullt att omfattande underlag nu tagits fram som borde göra det möjligt att skapa en fast grund för den argumentering som kan bli erforderlig i sådana sammanhang. SIND betonar att den grundläggande förutsättningen för att en läderskoindustri skall kunna bevaras på litet sikt är att statsmakterna nu definitivt fastställer målsättningen kvantiletsmässigt för försöriningsberedskapen samt sättet på vilket denna skall upprätthållas. SIND framhåller vidare att det är nödvändigt att ett stöd utformas så att det inte får negativa handelspolitiska konsekvenser som slår tillbaka på andra industribranscher. Även Sveriges handelsagenters förbund betonar att ett stöd inte bör ske genom ingrepp i den fria handeln genom t. ex. importrestriktioner. Förbundet förordar i stället direkt stöd till löpande produktion inom befintlig privat industri.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser del vara ofrånkomligt att arbets-

Prop.1976/77:85 22

marknads- och regionalpolitiska aspekter måste läggas på frågan om skoindustrins framtid. Länsstyrelsen finner det otillfredsställande alt varken Skor i kristid eller McKinseyulredningen tagit sådana hänsyn och förutsätter all detta sker vid den samlade slutliga bedömningen. AMS framhåller betydelsen av att eventuella beslut som medför en ytterligare minskning av produktionen inom läderskoindustrin utformas med beaktande av de regionala och lokala sysselsältningskonsekvenserna samt möjligheterna att med hjälp av arbetsmarknadspolitiska och andra åtgärder bereda de anställda annat arbete. AMS påpekar att hänsyn även bör tas till läget på arbetsmarknaden då åtgärderna vidtas.

ÖEF påpekar att vid bedömningen av kostnaderna för de av ÖEF och beklädnadsrådet föreslagna åtgärderna i jämförelse med lägre alternativ, de totala samhällsekonomiska kostnaderna bör beaktas.

Enligt KFbör samhälleliga insatser för att säkerställa produktionskapacitet koncentreras till skoinduslrier vars produkter är av intresse ur konsumentsynvinkel, dvs. konsumtionstrenden för produkterna skall vara ökande eller konstant, produktionen skall på sikt kunna rationaliseras och effektiviseras och tillverkningsapparaten skall vara möjlig att ställa om till produkter som är angelägna från försöriningsberedskapssynpunkt. KF förordar därför inte ett generellt stöd utan ett selektivt som uppfyller nämnda villkor. Beklädnadsarbelarnas förbund framför liknande åsikter. Förbundet framhåller att friställningar inte helt torde kunna undvikas vilken lösning som än väljs och vill därför starkt understryka vikten av arbetsmarknadspolitiska insatser så att de som ställs utan arbete får nya sysselsättningar. Enligt TCO kan den av beredskapspoliiiska motiv nödvändiga inhemska skoproduklionen betraktas som en minimiproduktion. Behovet av ett differentierat näringsliv liksom regionalpolitiska sysselsätlningsöverväganden i övrigt måste vara avgörande för den produktionskapacitet som slutligen fastställs för skoindustrin. Både Beklädnadsarbetarnas förbund och TCO framhåller att i dagens situation torde nedläggning vara det samhällsekonomiskt dyraste alternativet.

Flera remissinstanser förordar att en omstrukturering sker av läderskoindustrin enligt beklädnadsrådets förslag efter de av McKinseyulredningen skisserade riktlinjerna. Till dessa instanser hör KF, Sveriges Indusirlförbund och LO. ÖEF framhåller att vissa ändringar kan visa sig nödvändiga vid det praktiska genomförandet av beklädnadsrådels förslag.

Meningarna är delade om en omstrakturering av skoindustrin skall kombineras med alt staten går in i branschen som ägare. Sveriges handelsagenters förbund och Sveriges Industriförbund är negativa till ett statligt ägande på detta område. Handelsagenternas förbund menar att det för det allmänna är enklare och mindre ekonomiskt betungande att stödja den privata industrin än att förstatliga den.

Beklädnadsarbelarnas förbund liksom TCO anser att den enda praktiska lösningen i allt fier företag är ett statligt engagemang. Detta beror enligt dessa remissinstanser på att del inom skobranschen behövs tillskott av kapital och

Prop. 1976/77:85 23

ledarkrafter och att inget förelag kan ställa upp med dessa båda tillgångar. Beklädnadsarbetarnas förbund betonar att skoimportreslriktionerna måste upprätthållas till dess en omstrakturering är genomförd. LO anser alt en lösning i enlighet med McKinseyulredningen innebär ett direkt statligt ägareengagemang. Enligt LO bör ett statligt ägarinträde utformas så att inte dagens ägare får möjlighet att ekonomiskt tjäna på detta.

6.2.7 Tillverkning av gummistövlar och träskor

Utredaren konstaterar att den nuvarande tillverkningen av gummistövlar kan bedömas vara tillräcklig från beredskapssynpunkl och alt särskilda förhållanden numera råder på detta område med anledning av det nyligen ingångna avtalet mellan staten och Tretorn AB om upprätthållande av viss produktion och produktionskapacitet. Av remissinstanserna diskuterar endast ÖEF närmare försöriningsberedskapen på detta område, ÖEF anser att utredaren har beräknat behoven för lågt och den möjliga minskningen av de kommersiella lagren för högt. Enligt ÖEF överensstämmer därför tillförselbehovet från inhemsk produktion med nu befintlig produktionskapacitet för gummistövlar enligt det nämnda avtalet.

KF anser att en levande produktion av gummistövlar är angelägen att bibehålla. Delta gäller särskilt arbetsstövlar och skyddsstövlar medan tillverkning av enklare gummistövlar relativt snabbt kan byggas ut.

1 fråga om tillverkningen av träskor delar ÖEF utredarens uppfattning att några beredskapsåtgärder inte torde behövas. KF menar emellertid liksom FM V all det finns risk för att träskoproduktionen kan komma att minska. KF pekar på faktorer som det höga kostnadsläget i branschen och ev. förändrat mode. Enligt KF bör därför stödåtgärder även avse träskobranschen,

7 1974 års försvarsutredning

1974 års försvarsutredning framhöll i sitt belänkande (SOU 1976:5) Säkerhetspolitik och totalförsvar bl.a, följande.

Försvarsutredningen har kommit till slutsatsen att det för fiertalet försöriningsområden (program) inte är motiverat att i den fredstida planeringen avsätta annat än administrativa resurser fören särskild period efter ett krig, I avspärrningsfallet är det däremot naturligt alt i kravet på uthållighet inkludera den period då handelsförbindelserna återupptas i erforderiig utsträckning. För krigsfallet bör planeringen koncentreras till åtgärder som dels kan anses fylla ett krigsavhållande syfte, dels ökar uthålligheten vid försvar mol angrepp. Som undantag från denna princip bör dock gälla, att befolkningens överievnad även efter ett krig skall säkras, Försvarsulred-ningen anser därför att målet för uthålligheten avseende livsmedel, beklädnadsvaror, bränsle för uppvärmning samt läkemedel och viss sjukvårdsmate-riel jämte de stödfunktioner som erfordras för verksamhet inom dessa områden, t, ex, deras energibehov, bör sättas högre än inom övriga områden.

Prop. 1916/71-.SS 24

Utredningen framhöll vidare:

Det ekonomiska försvarels resursbehov liksom avvägningen mellan olika försöriningsområden bestäms främst av vilka mål som uppställs för uthålligheten. Införandet av kris- och angreppsfall som miljöunderiag för planeringen har ökat möjligheterna till analys av uthållighetsproblemel. Det som i avgörande grad har visat sig dimensionera anspråken på uthållighet är störningarna i utrikeshandeln. De miljöer som beskrivs i angrepps- och krisfallen har visat att dessa störningar kan omfatta en vid skala, från kortvarigt bortfall av enstaka varor till relativt långvarig, total avspärrning. Det framtagna miljöunderiaget lämpar sig väl för att beskriva arten och omfattningen av påfrestningar på ekonomiskt försvar och utgör också en grund för studier för att bedöma behovet av de resurser som erfordras för att klara påfrestningarna. På detta sätt erhålls ett samband mellan mål och resurser. Hur långt ambitionerna bör sträcka sig är en fråga om vilka risker som kan godtas.

1 slutbetänkandet (SOU 1977:1) Totalförsvaret 1977-1982 anförde utredningen i fråga om försöriningsberedskapen på beklädnadsområdet bl. a. följande.

Försöriningen med beklädnad m, m. bör främst genom handels- och produktionsplanläggning, förberedelser för förbrukningsreglering saml beredskapslagring av importvaror tryggas så att motståndsförmågan och samhällets viktigaste funktioner kan vidmakthållas i de lägen då vi helt eller delvis blir hänvisade till egna försörjningsresurser.

Beklädnadsindustrierna bedöms under de närmaste åren komma att möta stora svårigheter till följd av bl. a. den internationella konkurrensen.

Enligt vad utredningen har inhämtat, pågår f. n. inom regeringskansliet en närmare analys av uthållighet och standard inom beklädnadsområdet. Analysen baseras på de av chefen för handelsdepartementet för programplaneringen anvisade kris- och angreppsfallen. En förnyad undersökning av hushållens tillgångar av kläder och skor har genomförts. Statsmakterna bör genom nämnda analys kunna erhålla ett förbättrat underiag för ställningstagande till framtida resursbehov på detta område.

Försvarsutredningen har i sitt första betänkande konstaterat att i kravet på uthållighet bör inkluderas den sk efterkristiden, dvs den period i ett avspärrningsfall då handelsförbindelserna successivt återapptas i erforderlig utsträckning. Utredningen har även ansett att viss försöriningsförmåga avseende livsmedel, beklädnadsvaror, bränsle för uppvärmning, läkemedel m m bör skapas i syfte att säkra befolkningens överievnad under en period efter ett krig, s k efterkrigstid. 1 det ekonomiska försvarets programplaner har i enlighet med anvisningarna endast inplanerats åtgärder av administrativ natur för efterkristid och efterkrigstid. Enligt ett uppdrag från chefen för handelsdepartementet pågår studier inom det ekonomiska försvaret rörande behovet av beredskapsåtgärder för efterkris- och efterkrigstid. Försvarsutredningen anser att det är angelägel alt dessa studier fullföljs och att resultaten härav på lämpligt sätt tas till vara i den fortsatta planeringen.

Prop. 1976/77:85 25

8 Statens industriverks och beklädnadsrådets förslag med anledning av McKinseyutredningens rapport

8.1 Inledning

Vid årsskiftet 1975-1976 inledde SIND och ÖEF gemensamt en utredning om alternativa sätt för den svenska skoinduslrin att så lönsamt som möjligt upprätthålla en från försöriningsberedskapssynpunkt nödvändig produktion. Med anledning härav uppdrog SIND i mars 1976 åt konsultföretaget McKinsey & Co i Köpenhamn att utreda den svenska skoindustrins situation och framtidsutsikter.

Vid ÖEF tillsattes hösten 1975 en samarbetsgmpp för att behandla försöriningsberedskapen med tekovaror och skor. I gruppen som tog benämningen beklädnadsrådet ingår företrädare för berörda branschföreningar, arbetstagarorganisationer samt statliga myndigheter. Beklädnadsrådet har till sig knutit ett antal undergmpper för olika delbranscher, bl. a. en skogrupp. Beklädnadsrådet och dess skograpp har fortlöpande följt och inriktat konsultföretagets utredningsarbete. En slutrapport överiämnades i oktober 1976 till SIND och beklädnadsrådet vid ÖEF.

SIND överiämnade i december 1976 med eget yttrande rapporten till chefen för industridepartementet.

Beklädnadsrådet överiämnade i december 1976 rapporten till ÖEF tillsammans med synpunkter i särskild promemoria. ÖEF överiämnade samma månad rapporten och beklädnadsrådels promemoria till regeringen,

8.2 McKinseyutredningens innehåll i stort

McKinseyulredningen behandlar i rapporten förutsättningarna för att upprätthålla en svensk läderskoindustri med en åriig produktion uppgående till 1,0-1,5 milj. par, 2,2 milj. par och 3,0 milj. par.

Utredningen konstaterar alt läderskoindustrins situation är mycket svår och att framtidsutsikterna inte är ljusa. Anledningen till detta är enligt utredningen främst det stora kostnadshandikappet i förhållande till importerade skor. Ett betydande statligt stöd behövs därför för samtliga undersökta produktionsaliernativ. Stödets omfattning beror dock till väsentlig del på vilka åtgärder som vidtas i övrigt. Utredningen studerade i ett inledande skede kostnaderna för de olika produktionsnivåerna för alternativen att inga förändringar vidtas inom företagen, att enbart interna förändringar vidtas samt alt industrin omstruktureras och därmed förbundna rationaliseringsmöjligheter utnyttjas. Med hänsyn till att omslraktureringsalternativet bedömdes medföra de lägsta kostnaderna inriktades det fortsatta arbetet på att studera detta för olika produktionsnivåer.

Ett bibehållande av en läderskoproduktion på 1,0-1,5 milj. par beräknas för en femårsperiod kosta 40-45 milj. kr. beroende på produktionsinriktning. Antal sysselsatta kan beräknas till 600-700 personer. Detta kan jämföras med

Prop. 1976/77:85 26

nuvarande 2 00C'' sysselsatta. Komponenter och maskiner torde för detta alternativ i stor utsträckning få importeras eftersom den svenska marknaden i många fall blir för liten för en fortsatt inhemsk tillverkning. Utredningen framhåller att detta kan förorsaka problem i ett krisläge om inte ÖEF vidtar särskilda motåtgärder i planeringen.

För produktionsnivån 2,2 milj. par beräknar utredningen ett totalt stödbehov på 66 milj. kr. varav 13 milj. kr. skulle täcka rörelseunderskott. Härtill kommer 15 milj. kr, i engångsinvesteringar. Detta förutsätter att en omstrukturering sker av skoinduslrin i stort innebärande att till "hörnstensföretag" knyta företag med likartad produktionsinriktning. På så sätt bör kostnaderna kunna bli förhållandevis lägre och den inbördes konkurrensen elimineras. Utredningen har strävat efter att minimera omställningsproblemen för de anställda genom att så långt möjligt förutsätta alt produktionen behålls på nuvarande orter. Enligt utredningen medför alternativet med en omstrukturering de lägsta kostnaderna för industrin och möjliggör en förstärkning av ledningen i företagen. Nackdelen med hörn-siensalternativet är alt ca 12 96 av de anställda skulle få sin arbetsplats förnyttad till annan ort. Vidare skulle en nedläggning eller nedskärning komma att inträffa på ftera platser i landet bl. a. Örebro, Kumla, Falkenberg och i Boråsområdet.

Den högsta av utredningen behandlade produktionsnivån är 3,0 milj. par per år dvs. ungefär nuvarande produktion. Ett bibehållande av en sådan produktion skulle medföra ett stödbehov på ca 120 milj. kr. till vilket kommer ca 22 milj. kr. i engångsinvesteringar. De arbetsmarknadsmässiga följerna av detta alternativ blir mindre än för de övriga alternativen. Totalt skulle dock 200-300 arbetstillfällen förloras.

8.3 SIND:s förslag med anledning av McKinseyutredningen

SIND anser att McKinseyutredningen ger en riktig bild av läderskoindustrins läge och framtidsutsikter. Utredningen visar enligt verket att branschen i sin helhet även efter en omstrakturering inte torde kunna uppnå och bibehålla en internationell konkurrensförmåga. SIND menar alt det därför inte finns något strikt industripolitiskt motiv för att bevara en svensk läderskolillverkning. I stället aktualiseras beredskaps- och sysselsältningspo-litiska aspekter. SIND pekar vidare på de regionalpolitiska problem som uppstår vid val av en låg nivå liksom de svårigheter som torde uppstå med branschens infrastmktur dvs. underleverantörer, serviceföretag osv.

Enligt SIND bör en eventuell omstrukturering av läderskoindustrin ledas av en styrgrupp med bl. a. representanter för de centrala myndigheter som handhar det nuvarande stödprogrammet för skoindustrin.

Frågan om ägareförhållandena kommer enligt SIND att aktualiseras vid en omstrukturering. Det bör därför skapas ett särskilt organ eller något existerande organ att i nära anknytning till den föreslagna styrgruppen ta det

Prop.1976/77:85 27

förelagsledande och kommersiella ansvaret för rekonstruktionsarbetet i de delar där ett statligt ägande aktualiseras.

SIND anser att om beslut fattas om långsiktigt statligt driftbidrag till läderskoinduslrin bör härutöver inte utgå särskilt stöd till exportfrämjande insatser till dessa företag. De medel som SIND f n, disponerar för delta syfte bör därför enligt SIND omdisponeras. SIND framhåller att snabba åtgärder måste vidtas för alt inte omfattande företagsnedläggningar skall ske innan man har tagit ställning till mer långsiktiga lösningar, SIND föreslår därför att ramen för försörjningsberedskapslån till skoinduslrin höjs med 8 till 20 milj, kr. Dessutom bör lånen få en klarare karaktär av avskrivningslån,

8.4 Beklädnadsrådets vid ÖEF förslag med anledning av McKinseyutredningen

Beklädnadsrådet anser att alternativet med en tillverkning av 1,0-1,5 milj. par visseriigen framstår som relativt billigast för staten men att följdkostnader tillkommer på grand av att underleverantörs- och servicefunktionerna försämras. Mot bakgrund av de behov av läderskor i en kristid som försöriningsberedskapsutredningen redovisat anser inte heller rådet att produktionsnivån kan accepteras från beredskapssynpunkt. Härtill kommer allvarliga följder för sysselsättningen.

Beklädnadsrådet framhåller att även för alternativen 2,2 och 3,0 milj, par uppstår störningar på arbetsmarknaden.

Från försöriningsberedskapssynpunkt bör enligt rådet produktionen inte tillåtas sjunka under 2,5 milj. par.

Koncentrationen till färre och större produktionsenheter och specialiseringen på vissa produkter anser rådet kunna leda till en rationell och effektiv produktion. Detta bör väga upp nackdelen av minskad inhemsk konkurrens. Det fortlöpande stödet till skoindustrin föreslås baseras på ett s, k. offertför-farande.

Rådet framhåller alt ett statligt ägarengagemang av större eller mindre omfattning kan aktualiseras för att en omstrukturering skall kunna genomföras. Till de av utredningen kalkylerade kostnaderna bör därför läggas kostnader för att lösa ul nuvarande ägare.

För att genomföra en omstrakturering bör enligt beklädnadsrådet bildas en särskild ledningsgrapp med representanter för staten samt berörda arbetslagar- och branschorganisationer. Ledningsgruppens övergripande uppgift skulle vara att ansvara för att omstraktureringen genomförs enligt de av regeringen lämnade direktiven.

Företag som icke kommer att ingå i grapperingarna bör inte få det direkta stöd som ges till förelag inom dessa, öm tillräcklig produktionskapacitet i ett initialskede inte skulle uppnås inom grupperingarna bör dock efter särskild prövning ett försörj ni ngsberedskapsmässigt stöd kunna utgå. Den grupp som ges i uppdrag att leda det eventuella omstruktureringsarbeiei föreslås

Prop.1976/77:85 28

emellertid inte vara bunden beträffande vilka företag som skall ingå i de olika grupperingarna,

1 likhet med SIND föreslår beklädnadsrådet alt ramen för försörjningsberedskapslånen ökar med 8 till 20 milj. kr. Löptiden föreslås dessutom bli förlängd tills omstruktureringen kan beräknas vara genomförd. Rådet föreslår vidare alt ett upphävande av importrestriktionerna avseende skor inte förläggs så i tiden att omstruktureringen försvåras.

Beklädnadsrådet förutsätter all särskilda insatser görs för de personer som skulle komma att avskedas vid en omstrukturering och att delta gäller oavsett på vilken nivå de finns inom företagen.

Kostnaderna för omstrakturering enligt beklädnadsrådets alternativ beräknas till 91 milj. kr,, varav 14 milj, kr. för läckande av beräknade direkta rörelseunderskott. Därutöver beräknar beklädnadsrådet behov av statliga bidrag tor investeringar i nya fabrikslokaler, maskiner m. m. till totalt 22 milj. kr. De totala kostnaderna enligt beklädnadsrådets alternativ uppgår således till 113 milj. kr. Härtill kommer kostnader för att lösa ul nuvarande ägare,

9 Svenska skofabrikantföreningens framställningar

9.1 Skrivelse i maj 1976

Svenska skofabrikantföreningen samt åtta utanförstående skofabriker informerade i skrivelse till regeringen i maj 1976 om skobranschens närmaste framtidsutsikter bl. a. mot bakgrund av den dåvarande regeringens förslag till riksdagen i prop. 1975/76:206, Föreningen bedömde att förslagen i propositionen inte skulle komma att hindra en fortsatt nedläggning av läderskofabriker.

9.2 Skrivelser i december 1976

I två skrivelser till regeringen i december 1976 lämnade skofabrikantföreningen förslag till stöd ät läderskoindustrin.

Föreningen konstaterar alt importrestriktionerna inte haft nämnvärd effekt under år 1976. Ett slopande av restriktionerna bör dock inte ske förrän under år 1978. Såväl myndigheter som företag måste ha minst ett halvt år på sig för att anpassa sig till ett nytt läge efter ett riksdagsbeslut. Av praktiska skäl bör ett upphävande inte ske mitt i en säsong utan vid halv- eller helårsskifte.

Enligt skofabrikaniföreningen bör den inhemska produktionen av läderskor inte tillåtas sjunka under 2,5 - 2,7 milj. par per år. Vid en lägre nivå skulle väsentliga underieverantörs- och servicefunktioner falla bort vilket skulle försämra kvarvarande skotillverkares konkurrenssituation.

Föreningen föreslår att åtgärder för att effektivisera skoindustrin bör göras

Prop.1976/77:85 29

av branschen själv med finansiellt stöd från statens sida. För alt ge branschen incitament att vidta erforderliga åtgärder och för att ge rådrum för åtgärdernas genomförande föreslås att ett generellt produktionsbidrag införs per tillverkad sko. Ett stöd på 5-12 kr. per sko beroende på skotyp skall utgå under en period av två år och beräknas kosta totalt 50 milj. kr. För att ytteriigare främja en cffeklivisering av branschen föreslås alt en stiftelse för skoindustrins utveckling bildas med skofabrikantföreningen och arbetstagarorganisationerna som stiftare. Stiftelsens ändamål skulle vara att initiera och aktivt delta i arbetet med branschens effektivisering. Den skall bl. a. om nödvändigt kunna lösa ul vissa av de nuvarande företagsägarna, finansiera nödvändiga investeringar i nya fabriksbyggnader och maskiner samt bistå vid finansiell rekonstmktion av företag. Enligt skofabrikantföreningen skall i statliga medel behövas 50 milj. kr. varav hälften som direkta bidrag och hälften i form av räntefria avskrivningslån. Stiftelsen skulle också ha till uppgift att lämna förslag till hur det nödvändiga statliga stödet skall utformas efter det tvååriga effekt i viseringsprogrammet.

Då det enligt föreningen är önskvärt att bibehålla del privata ägandet och ansvaret, bör staten genom alt lämna värdesäkringsgaranti för ägarnas egna kapital i företagen söka förmå dessa ägare att kvarstå med sitt kapital.

Stödet föreslås utgå fr. o. m, den 1 juli 1977, Intill dess bör enligt föreningen ramen för försörjningsberedskapslånen ökas väsentligt och ramen från beviljandet få formen av avskrivningslån.

Efter remiss har yttrande över skrivelsen avgelts av ÖB, FMV, KK, konsumentverket, ÖEF, AMS, SIND, KF, Sveriges handelsagenters förbund, SHIO som överlämnat yttrande från Sveriges skomakarmästarför-bund som sitt eget, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, LO saml TCO.

9.3 Remissyttranden

9.3.1 Generellt produktionssiöd

Svenska skofabrikantföreningen föreslår att ett generellt stöd i form av bidrag per tillverkad sko skall utgå under den tid skoindustrin omstruktureras. Endast 5've/7g<?5A'ö/77?;ö/;Hfl/Ö//).'/7;(y biträder detta förslag. A'/v. ÖEF. SIND. KF, Sveriges industriförbund och Beklädnadsarbetarnas förbund avvisar förslaget. Flertalet av dessa remissinstanser motiverar sin åsikt med att ett generellt stöd skulle fördröja den nödvändiga omstraktureringen av branschen. KK framhåller att om interna stödåtgärder erfordras bör dessa utformas så att man undviker risken för anklagelser om exportsubvenlion. Sveriges handelsagenters förbund betonar att ett stöd inte får bli onödigt kostsamt för det allmänna och alt det bör ges en sådan utformning att det blir en hjälp till självhjälp saml att om en bärkraftig skoindustri skapas, stödet kan tas bort.

Prop. 1976/77:85 30

ÖEF, SIND och Beklädnadsarbelarnas förbund föreslår att nödvändigt stöd under omstruktureringen ges som försöriningsberedskapslån i enlighet med beklädnadsrådets förslag. Enligt detta skall ramen för dessa lån höjas med 8 milj. kr. till 20 milj. kr. per år. Lånen föreslås vidare utformas som avskrivningslån. Sveriges indusirlförbund föreslår också att försöriningsbered-skapslåneformen utnyttjas men hävdar att lånen skall vara tillgängliga för samtliga företag oavsett ekonomisk situation. Förbundet menar att lånen på ett eller annat sätt borde kunna knytas till företagens förädlingsvärde. En höjning av ramen torde behövas. Denna höjning bedöms av förbundet behöva bli särskilt stor, om importregleringen slopas innan omstrukturering hunnit genomföras.

9.3.2 Stiftelse för skolndusirins utveckling

Skofabrikantföreningen föreslår att en stiftelse för skoindustrins utveckling bildas med Skofabrikantföreningen och arbetstagarorganisationerna som stiftare. Stiftelsens ändamål skulle vara att initiera och aktivt delta i arbetet för branschens effektivisering samt utarbeta förslag till hur det statliga stödet till skoindustrin skulle utformas.

Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i frågan föredrar det alternativ som beklädnadsrådet föreslagit. Enligt detta skall i en ledningsgrupp förutom berörda arbetslagar- och branschorganisationer även staten vara representerad. Denna lösning stöds av ÖEF, SIND, Beklädnadsarbelarnas förbund och TCO. Enligt ÖEF bör staten inte avhända sig beslutanderätten för avskrivningslån, SIND anser all staten skall ha ett dominerande inflytande över omstruktureringsverksamheten. Denna verksamhet bör ledas av en styrelse sammansatt av representanter för de myndigheter som handhar nuvarande stödprogram. Sveriges industriförbund föredrar dock skofabrikantföreningens förslag eftersom det enligt förbundet är angeläget att omstraktureringen genomförs på ett sådant sätt alt den inte medför ett statligt ägande,

FMV förordar den form av produktionsstöd som snabbast skapar förutsättningar för en på längre sikt ekonomisk lönsam och produktionsmässigt stabil inhemsk läderskotillverkning i vilken utrymme ges för försörining av försvaret med för dess verksamhet anpassade artiklar såväl i fred som krig, FMV förutsälter att försvarsmaktens synpunkter på inriktningen av produktionen m. m, tillgodoses i beslut som fattas i föreslagen stiftelse - ledningsorganisation för skoindustrins utveckling.

Sveriges handelsagenters förbund föreslår att frågan om inrättande av en stiftelse utreds,

9.3.3 Inriktning av stöd till företagen i en omstrukturerad skoindusirl

Sveriges Industriförbund anser som redan nämnts att en omstrukturering av skoindustrin inte bör leda till statligt ägande. Förbundet menar att den

Prop.1976/77:85 31

nuvarande produktion som upprätthålls bör betraktas som ett åtagande från företagens sida inom ramen för det ekonomiska försvaret. Full ersättning härför bör utgå i vilken således även en skälig avkastning på det egna kapitalet inkluderas, Sveriges handelsagenters förbund uttrycker en förhoppning om att genom en lämplig avvägning av stödet, i förening med den gynnsamma kostnadsutveckling som statsmakterna söker frammana, skall någon värdesäkringsgaranti för erforderiigt privat kapital inte behövas.

KF framhåller att det primära målet för samhällsinsatserna inte bör vara att bevara den privata äganderätten inom skoinduslrin. Syftet bör i stället vara att säkerställa en produktionskapacitet som är önskvärd från beredskapssynpunkt oavsett ägandeformen. Enligt Lö innebär en lösning enligt McKinseyutredningens förslag ett direkt statligt ägarengagemang. Ett framtida statligt ägarinträde bör utformas så alt inte dagens ägare för möjlighet att ekonomiskt tjäna på detta.

10 Övriga frågor

1 en skrivelse till chefen för handelsdepartementet i januari 1977 lämnar Föreningen Skoförsknlngslnsiiiutei bl. a. vissa sympunkter på hur stödåtgärder till skoindustrin bör utformas. Enligt föreningen bör i fråga om kortsiktiga åtgärder väljas bidrag som utgår i procent av leveransvärdel samt utbildningsbidrag. De mer långsiktiga stödåtgärderna bör företrädesvis utformas som en hjälp till självhjälp. Företagen bör enligt föreningen få samma eller ökade möjligheter till lån på goda villkor för förnyelse av lokaler och utrustning. Föreningen framhåller att den räknar med att även i fortsättningen kunna hjälpa företagen att rätt utnyttja de medel som kan komma att ställas till förfogande.

Beklädnadsarbetarnas förbund tar i en skrivelse till chefen för handelsdepartementet i febraari 1977 bl. a. upp detaljhandelns prissäitnlngssysiem med procentpålägg som förbundet anser missgynnar den svenska beklädnadsindustrin,

11 Föredraganden

ll.l Inledning

Tilltron till Sveriges alliansfria politik, syftade till neutralitet vid krig i vår omvärld, förutsätter att Sverige i händelse av konflikt är berett och har förmåga all fullfölja den deklarerade politiken. Försörjningsberedskapen måste vara så utformad att Sveriges möjligheter att bevara och fullfölja sin neutralitet under krig i vårt närområde ter sig trovärdiga. Totalförsvaret måste vidare utformas så att det ter sig avskräckande för den som överväger angrepp mot landet, öm Sverige angrips skall del ekonomiska försvaret verka för att folkförsöriningen i vidaste bemärkelse tryggas. En tillfredsställande

Prop. 1976/77:85 32

försöriningsberedskap är en av förutsättningama för att våra säkerhetspoli-liska mål skall kunna uppnås.

Tre försöriningsområden har sedan länge bedömts vara av särskild betydelse, nämligen områdena energi, livsmedel och beklädnad. Till området beklädnad hör textil- och konfektion saml skor. Jag behandlar nu försörjningsberedskapen i fråga om skor,

Försöriningsberedskapen på skoområdet har kommit att ägnas stor uppmärksamhet främst sedan slutet av 1960-talet. Försörjningsberedskapsutredningen (FBU) behandlade frågan i sitt delbetänkande (Ds H 1972:3) -Klikler och skor - försörjningen i en kristid. FBU jämförde det beräknade lillförselbehovet i en avspärrningssituation med befintlig produktionskapacitet. Det visade sig då att det vid denna tidpunkt generellt sett förelåg en överkapacitet inom skoindustrin i jämförelse med del beräknade lillförselbehovet. Det mindre underskott i produktionskapaciteten av grova lågskor som förelåg ansågs kunna läckas genom omdisponeringar av produktionen. Tillgången på hudar och garverikapacitet bedömdes som tillfredsställande. FBU beräknade att läderskoindustrin under normala förhållanden behövde ha en löpande produktion på omkring 4,5 milj, par om året för att nödvändig tillförsel undei' en kris skulle kunna säkerställas.

Med anledning av FBU:s förslag beslöt statsmakterna (prop, 1972:127, FöU 1972:25, rskr 1972:375) att ränte- och amorteringsfria avskrivningslån skulle kunna lämnas som stöd till investeringar i maskiner och byggnader hos företag som är av betydelse för vår försöriningsberedskap på teko-, sko- och garveriområdena. Vidare beslöts att kreditgarantier skulle kunna utgå vid sädana investeringar. För skoindustrin beslöts dessutom om stöd till samarbetsprojekt och om stöd till kollektiva exportansträngningar.

Till skoindustrin har därefter t, o, m. år 1976 lämnats ränte- och amorteringsfria avskrivningslån på 7,8 milj. kr. Dessa lån har kompletterats med kreditgarantier om 1,9 milj. kr. Intresset från branschen för investeringsstödet har varit begränsat. En anledning härtill kan ha varit läderskoindustrins höga löneintensitet och låga kapitalintensitet.

Detta stöd till investeringar kunde inte hejda en fortsatt nedgång av produktionen av läderskor i Sverige. Den svenska läderskoindustrins löpande produktion underskred således år 1974 det av FBU beräknade produktionsbehovet i fred på 4.5 milj, par per år.

Minskningen av produktionskapaciteten föranledde under hösten 1975 vissa omedelbara åtgärder från statsmakternas sida, I prop. 1975/76:57 med förslag till åtgärder för försörjningsberedskapen på beklädnadsområdet m, m, konstaterade föredragande statsrådet att produktionskapaciteten i fråga om läderskor uppgick till 80 å 90 96 av produktionsbehovet under en treårig avspärrningskris. Denna bedömning gjordes med ledning av underlag som överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) hade lämnat. Det ansågs att en fortsatt nedgång av den svenska produktionskapaciteten av läderskor inte kunde accepteras från försöriningsberedskapssynpunkt. Mot denna

Prop. 1976/77:85 33

bakgrund fattade regeringen beslut om att begränsa importen i fråga om skor av läder och plast. En motsvarande nedgång av produktionen av gummistövlar hade skett. Vid samma tidpunkt beslöt därför regeringen att begränsa importen även av gummistövlar från länder där denna import inte redan var begränsad. Med beslutade åtgärder bedömde regeringen att tid skulle kunna vinnas för att la fram underiag för skoindustrins långsiktiga planering och för statsmakternas åtgärder för att upprätthålla en tillfredsställande svensk försöriningsberedskap på dessa områden.

I prop. 1975/76:57 aktualiserades vidare ett särskilt strukturprogram för skoindustrin. Programmet skulle inriktas på konsultundersökningar. Vid årsskiftet 1975-1976 inledde statens industriverk (SIND) och ÖEF gemensamt en utredning om alternativa sätt för den svenska skoindustrin att så lönsamt som möjligt upprätthålla en från försöriningsberedskapssynpunkt nödvändig skoproduktion. 1 denna utredning medverkade ett konsultföretag. I utredningen har redovisats förutsättningar för att upprätthålla en inhemsk produktion av läderskor av olika omfattning. De produktionsnivåer som därvid har analyserats är.l ,0-1,5 milj. par per år, 2,2 milj. par och 3,0 milj. par per år. I december 1976 överiämnades utredningen jämte beklädnadsrådets vid ÖEF yttrande om detta till regeringen.

De ställningstaganden som statsmakterna år 1972 gjorde i fråga om uthållighet och standard för försöriningsberedskapen på bl. a. skoområdet var preliminära och syftade till att behålla handlingsfrihet i avvaktan på att kunskapsunderlaget successivt skulle komma att förbättras. I börian av september 1976 fick en särskild utredare i uppdrag att utreda frågan om uthållighet och standard på skoområdet. Utredaren överiämnade i december 1976 promemorian (Ds H 1976:7) Skor i kristid. Utredaren har genomfört en förnyad inventering av hushållens tillgångar av skor. Med utgångspunkt i denna har i promemorian beräknats den produktion i fred som behövs för att tillgodose en viss skostandard under kriser av olika längd och med varierande import under kriserna. Det sålunda beräknade behovet av produktion av läderskor i fredstid härav utredaren angetts till mellan 1,3 och 1,9 milj. par per år. Promemorian har remissbehandlals.

11.2 Mål för försörjningsberedskapen pä skoområdet

11.2.1 Inledning

Grundläggande för planeringen inom det ekonomiska försvaret är den försöriningsuthållighet och den försöriningsstandard som man eftersträvar samt omfattningen av den utrikeshandel som förutsätts rimlig under en avspärrningssituation.

För att kunna beräkna det behov som skall tillgodoses med inhemsk produktion måste man även ta hänsyn till möjligheten att minska de kommersiella lagren i ett krisläge. På fiera försöriningsområden är det vidare

3 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 85

Prop. 1976/77:85 34

nödvändigt att ta hänsyn till möjligheterna att ransonera tillgångarna i en kris.

11.2.2 Försöriningsuthållighet

Med försöriningsuthållighet avses den tid under vilken försöriningen med förnödenheter kan fortgå i krislägen. FBU ansåg alt beklädnadsvaror är oundgängligen nödvändiga för försörjningen i ett krisläge och att man vid planeringen av försöriningen med dessa varor inte bör utesluta risken för att en krisperiod kommer att vara minst tre år. I prop. 1972:127 uttalade chefen för handelsdepartementet all enligt hans mening frågan om uthållighet inte hade studerats tillräckligt inom de s. k. miljöstudierna. Denna fråga borde därför ägnas särskild uppmärksamhet. Kunskapsunderiaget förutsattes successivt komma att förbättras. Han ansåg att starka skäl talade för att man tills vidare borde räkna med alt försöriningen med beklädnadsvaror skulle kunna upprätthållas under en så lång avspärrningstid att en inte obetydlig produktion inom landet var nödvändig fören tillfredsställande beredskap. På så sätt skulle handlingsfrihet behållas för framtida ställningstaganden om uthålligheten inom totalförsvaret. Vidare anfördes att beredskapsplanläggningen på området tills vidare borde kunna utgå från de bedömningar och beräkningar som FBU hade gjort.

Dessa uttalanden har av ÖEF tolkats så att beredskapsplaneringen på beklädnadsområdet bör utgå från en treårig avspärrning vid beräkning av produktionskapaciteten. För att beräkna behovet av beredskapslagring har ÖEF utgått från en tvåårig avspärrningstid.

Inom det ekonomiska försvaret bedrivs sedan några år försök med långsiktsplanering. Försöksverksamheten har utgjorts av perspektivstudier och programplanering. Chefen för handelsdepartementet har anvisat kris-och angreppsfall att utnyttjas i planeringen som miljöexempel för alt belysa tänkbara påfrestningar på ekonomiskt försvar i avspärrnings- och krigssituationer. Särskild betydelse har i planeringen tillmätts ett avspärrningsfall och ett krigsfall. Båda omspänner en lid av drygt ett år. Därefter inträder en efterkris- resp. efterkrigstid då utrikeshandel m, m, återgår till normala förhållanden. En återuppbyggnadslid efter ett krig kan ha en omfattning av något eller några år. I den nu genomförda programplaneringen för perioden 1977/78-1981/82 har i enlighet med anvisningarna behovet av åtgärder för efterkris- resp. efterkrigstider endast beräknats i form av planerings- och administrationsåtgärder,

1974 års försvarsutredning ansåg i sitt belänkande (SOU 1976:5) Säkerhels-politik och totalförsvar att - för att säkra befolkningens överievnad efter ett krig - uthålligheten avseende livsmedel, beklädnadsvaror, bränsle för uppvärmning samt läkemedel och viss sjuk vårdsmateriel jämte de stödfunktioner som behövs för verksamhet inom dessa områden t, ex. deras energibehov, bör sältas högre än inom övriga områden.

Prop. 1976/77:85 35

Utredaren anser i promemorian Skor i kristid all det är rimligt att försörjningsuthålligheten omfattar en längre tidsperiod i fråga om de mest oundgängliga förnödenheterna. Beklädnad bör betraktas som en sådan eftersom del här är fråga om varor som behövs för att befolkningen skall kunna överieva. Enligt utredarens mening kan detta beaktas i planeringen genom all till avspärrningsfallet läggs en efterkristid av lämplig omfattning. Han har stannat för att utgå från en kris som motsvarar del avspärrningsfall som använts i planeringen i övrigt men med tillägg för två års efterkrislid. Även kortare avspärrningstider har studerats,

1 sitt yttrande över promemorian anför ÖEF att del inte finns anledning att man i avspärrningsfallet enbart bör undersöka varianter som är kortare än 36 månader, I stället borde varianter sökas inom en spännvidd från 31 till 63 månader. Även Svenska skofabrikaniföreningen och Sveriges industriförbund menar alt det kan inträffa svårare kriser än vad som svarar mot vad som harantagits i betänkandet. Beklädnadsarbetarnas förbund ifrågasätter om det är realistiskt att räkna med så kort tid som två eller tre år för kris- resp. avspärrningssitualioner och återuppbyggnad till normalläge. Överbefälhavaren (ÖB) delar utredarens uppfattning att tillförselbehoven på beklädnadsområdet bör beräknas med utgångspunkt från den typ av kris- och angreppsfall som används i det ekonomiska försvarets långsiktsplanering. ÖB anser dock att använt avspärrningsfall bör kompletteras med en del av ett krigsfall.

I syfte alt behålla handlingsfriheten inför kommande beslut har under senare år försöriningsberedskapen på beklädnadsområdet, skoförsörjningen inbegripen, inriktats på en uthållighet av tre år. I den programplanering som nu har genomförts inom del ekonomiska försvaret har dock kriser av en längd av drygt ett år använts som underiag för planeringen. Åtgärder avseende försöriningen under efterkris- resp. efterkrigstider har inte tillåtits att påverka resursinsatsen. Ett särskilt studieuppdrag har givits ÖEF att utreda behoven under efterkris(krigs)lid. Utredaren föreslår nu att beklädnadsområdet skall prioriteras och förordar att detta skall ske genom alt i planeringen beakta en efterkristid. Den sammantagna avspärrningstiden blir därmed tre år.

Även jag är beredd att ansluta mig till bedömningen att beklädnadsområdet, skoförsöriningen inbegripen, bör hänföras till en kategori av förnödenheter, för vilka det är särskilt viktigt att en viss minimistandard verkligen skall kunna säkerställas i ett krisläge. Det kan därför vara motiverat att i planeringen på detta område arbeta med en förutsättning om en längre uthållighet än på de fiesta andra områden.

Inom handelsdepartementet pågår f n. studier av försöriningsuthållighet och försöriningsstandard på beklädnadsområdet. ÖEF studerar f n. behovet av resurser för efterkris- och efterkrigstid. Jag avser därför att vid ett senare tillfälle föreslå regeringen att lämna förslag till riksdagen om uthållighet på beklädnadsområdet i dess helhet. Beträffande skoområdet anser jag dock att statsmakterna redan nu har ett tillräckligt underlag för att ta ställning till

Prop. 1976/77:85 36

försöriningsuthålligheten för perioden 1977/78-1981/82, Jaganseratt uthålligheten på detta område bör bestämmas med utgångspunkt från en avspärrningssituation på ca ett år följd av en efterkristid av ungefär den längd som har studerats i försöken med långsiktsplanering inom det ekonomiska försvaret.

11.2.3 Försörjningsstandard

Med försöriningsstandard avses den nivå på vilken försöriningen med förnödenheter kan upprätthållas i krislägen. Försörjningsstandard ges ett uttryck som är lämpligt för aktuellt varuområde.

Utredaren konstaterar att skor är en varaktig konsumtionsvara. Standard bör därför i princip uttryckas som innehav av skor och inte som nytillförsel av skor. Med detta synsätt ansluter sig han till FBU:s överväganden.

I likhet med FBU har utredaren ställt samman en s. k. krisgarderob vari ingår det minsta antal av specificerade skor som befolkningen behöver ha. Utredaren anser att i krisgarderoben bör ingå minst ett par grövre skor och ett par gummistövlar. Denna krisgarderob skiljer sig från FBU:s däri att kängor och pjäxor inte bildar en egen grupp. I övrigt är standardförutsättningarna i dessa avseenden desamma. Människorna skall således tillförsäkras innehav av minst ett par grövre skor och ett par gummistövlar. Behovet av fotbeklädnad för kall och fuktig väderiek kan därmed tillgodoses.

Beklädnadsarbetarnas förbund, TCO, Sveriges industriförbund och Svenska skofabrikantföreningen framhåller liksom ÖEF att kängor och pjäxor bör ingå i krisgarderoben. ÖEF anser dock att något särskilt s. k. komplelleringsbehov av sådana skor inte bör beräknas. Begreppet kompletteringsbehov infördes av FBU och avsåg det antal skor som vid inledningen av en kris måste tillföras befolkningen för att samtliga individer skall ha ett innehav som minst uppgår till den fastslagna miniminivån. ÖEF hänvisar till de ändrade förutsättningarna i fråga om utrymningsplanläggningen.

1 likhet med FBU har utredaren förutsatt att skor skall tillföras i sådan omfattning att alla skall ha ett innehav av grövre skor och gummistövlar som är minst lika stort som krisgarderoben. När det sista paret skor håller på att slitas ut fören individ skall i princip ett par nya skor finnas tillgängligt. 1 sitt remissyttrande anser ÖEF att den av utredaren använda beräkningsmetoden innebär en sänkning av standarden jämfört med FBU. Med hänsyn till bl. a. ransoneringsiekniska skäl avstyrker ÖEF denna standard.

Jag anser för egen del att en viss tillförsel av kängor och pjäxor till civilbefolkningen bör kunna tillgodoses utöver de behov av arbetskängor o. d. som utredaren har räknat med. Sådana förhållanden i en kristid som försämrade kommunikationer och minskade möjligheter att upprätthålla en tillfredsställande snöröjning måste enligt min mening beaktas i delta sammanhang. Jag kan emellertid inte dela vissa remissinstansers åsikt att befolkningen generellt skulle garanteras ett par kängor/pjäxor. Eftersom

Prop. 1976/77:85 37

drygt 40 % av befolkningen i åldern 15-70 år i dag inte har några sådana skodon i garderoben skulle detta innebära en jämfört med normala förhållanden betydande standardhöjning.

Utredaren har använt en viss metod för att beräkna tillförselbehov med utgångspunkt i det individuella innehavet av skor. ÖEF menar att den av utredaren använda beräkningsmetoden innebär en sänkning av standarden jämfört med FBU. Jag kan för egen del inte finna att utredarens metod principiellt avviker från den melod som FBU har använt.

11.2-4 Utrikeshandel

FBU förutsatte alt avspärrningen under en treårsperiod i fråga om skor skulle vara total. I de miljöexempel som ligger till grund för av regeringen anbefallda perspeklivstuder och programplanering ingår förutsättningar i fråga om import i de olika kris- och angreppsfallen. Dessa förutsättningar har använts i den nu genomförda programplaneringen inom del ekonomiska försvaret. Utredaren har i enlighet med miljöexemplen för avspärrningsfallet räknat med en vägd genomsnittlig import på 38 % av den normala skoimporten under en treårig avspärrningskris. Variationer har gjorts varvid beräkningar även utförts för 28 96 resp. 48 % av normal import. Detta motsvarar en krisimport på 1,1-1,9 milj. par skor. Han har vidare förutsatt en viss export av skor under första delen av en treårig avspärrningssituation.

Svenska skofabrikantföreningen anser att den förutsatta krisimporten är orealistisk. Beklädnadsarbelarförbundel, TCO och Sveriges industriförbund anför likartade synpunkter. I sill remissyttrande anför ÖEF all imporlanta-gandet för efterkrisperioden är diskutabelt. Jag noterar dock att ÖEF i sina beräkningar har förutsatt en krisimport på ca 1,7 milj. par läderskor per år. Häri kan enligt ÖEF delvis även ingå lättare skor.

Mer än 80 % av förbrukningen av skor, exkl. träskor, tillgodoses med import från andra länder. Detta handelsmönster svarar mot en internationell arbetsfördelning. Det ligger i både exporterande och importerande länders intresse alt så långt möjligt vidmakthålla detta utbyte även under perioder då störningar i tillverkning och utrikeshandel kan förekomma. Fören avspärrningssituation av lång varaktighet är det enligt min mening inte rimligt alt förutsätta annat än att en viss import skall kunna upprätthållas på detta område. Jag vill emellertid framhålla-i likhet med fiera remissinstanser-att varje beräkning av möjlig krisimport självfallet innehåller ett mått av osäkerhet. Den betydande minskningen av skotillförseln och den relativt omfattande importen i en kris, som utredaren har räknat med och som överensstämmer med beräkningsgrunderna för ekonomiskt försvar i övrigt, innebär all behovet av produktionskapacitet är relativt känsligt för förändringar i antaganden om krisimport.

Prop. 1976/77:85 38

11.2-5 Lageravveckling

I likhet med FBU förutsälter utredaren att en del av lillförselbehovet av skor kan tillgodoses genom avveckling av en del av de kommersiella lagren. FBU förutsatte att en lagerminskning för detaljhandeln, partihandeln och industrin med 50, 70 resp. 60 96 var möjlig. Den genomsnittliga lagerminskningen förutsattes bli 54 96.

Utredaren anser att omfattningen av den lageravveckling som kan visa sig möjlig vid en kris är svårbedömbar. Ett visst samband torde för övrigt föreligga mellan svårighetsgraden hos en kris och möjlig lageravveckling. Utredaren har ansett att lageravveckling med 50 till 75 96 läcker ptt realistiskt intervall. Detta motsvarar 1,2-1,8 milj. par läderskor.

Av ÖEF:s remissyttrande framgår all verket för sin del räknar med en lageravveckling på ca 3,0 milj. par läderskor varav dock en del är lättare skor.

11.2.6 Ransonerlngssysiem

De beräkningar som utredaren gjort av behovet av tillförsel av skor utgår från att människor skall kunna få ett par nya grövre skor resp. stövlar när det sista paret håller på att slitas ut. Med hänsyn till att barn och ungdom snarare växer ur än sliter ul skor, har han räknat med att dessa åldersgrupper skall kunna få minst ett par grövre skor om året. Därvid framkommer lillförselbehovet om man har ett ransoneringssystem som kan styra tilldelningen exakt efter behovet. Enligt utredaren måste man emellertid rörutsätta att brister i ett ransoneringssystem på beklädnadsområdet inte medger en exakt tilldelning. För att alla människor.oavsett om behov föreliggereller inte, skall kunna fö minst ett par grövre läderskor under en treårsperiod räknas i promemorian Skor i kristid behovet av tillförsel upp med ca 1,2 milj. par fören treårsperiod. Som följd härav har behovet av produktionskapacitet uttryckt som produktion i ett skift per år räknats upp med drygt 0,2 milj. par per år.

1 sitt remissyttrande anser ÖEF att de beräknade tillförselbehoven för civilbefolkningen är orealistiskt låga även om hänsyn las till den extra tilldelningen på ca 1,2 milj. par som skulle göra det möjligt för hela befolkningen att under en treårig kris fö minst ett par skor. En så låg produktionskapacitet förutsätter enligt ÖEF selektiva ransoneringssystem enligt vilka tilldelning endast ges till brislgrupper. ÖEF menar att detta skulle kräva en omfattande byråkratisk apparat. 1 ett läge där landet inte befinner sig i krig bör en ransonering kunna genomföras efter mer generella normer. Svenska skofabrikaniföreningen och Sveriges industriförbund har svårt alt se hur behovsanpassade, selekliva ransoneringssystem skall kunna fungera i praktiken. Sveriges köpmannaförbund framför liknande synpunkter och framhåller att kravet på storleksanpassning kan bli svårt alt tillgodose vid en låg tillförsel.

Prop.1976/77:85 39

För egen del anser jag att ransoneringssystemen självföllel bör vara effektiva och så utformade att de med kort varsel kan tas i bruk. Brister i ransoneringssyslemets effektivitet medför under fredsförhållanden högre kostnader för försörjningsberedskapen på skoområdel än som annars vore nödvändigt. För att minska kravet på effektivitet i ransoneringssystemen och därmed graden av selektivitel, har utredaren räknat upp behovet av produktionskapacitet. Enligt min mening är det önskvärt att i ransoneringssystem på detta område ha vissa selektiva inslag. Den enkät som utredaren har låtit utföra visar att en stor del av befolkningen torde klara sig relativt lång tid innan ett egentligt behov av tillskott uppstår. Det förhållandet alt få människor behöver nya skor under den första tiden bör beaktas vid utformningen av ransoneringssystemen. Del skulle vidare kunna diskuteras om individ eller familj bör vara den enhet som tilldelas en viss ranson. Det är emellertid enligt min mening uppenbart all möjligheten alt uppnå en långtgående selektivitel i ett ransoneringssystem är begränsade. För att bättre ta hänsyn till dessa ransoneringstekniska svårigheter anser jag att man måste räkna med ett något större tillägg till det totala lillförselbehovet än vad utredaren har gjort.

11.2.7 Olika säii all upprätthålla en försörjningsberedskap ifråga om skor

Utredaren har utgått från alt varje människa skall ha tillgång till ett visst minsta antal par skor. Denna standard får inte underskridas. Med utgångspunkt i hushållens bedömning av hur länge befintliga skor håller beräknas den tillförsel som behövs för att innehavet under avspärrningskrisen inte skall understiga minimistandarden. Denna beräkningsmetod har använts för personer i åldrarna 15-70 år. Yngre personersnarare växer ur än sliter ut skor. För denna grupp har därför en förenklad teknik använts. Av enkättekniska skäl har även för personer äldre än 70 år en förenklad beräkningsmetod använts. Särskilda beräkningar har gjorts i fråga om behovet av arbetsskor och skor för försvarsmakten. Behovet av tillförsel tillgodoses med lageravveckling och import varefter framkommer en restpost som skall läckas på ett eller annat sätt.

Utredaren har i promemorian Skor i kristid behandlat ett antal olika metoder med vilka en försöriningsberedskap pä läderskoområdei kan upprätthållas som läcker denna restpost. De olika strategier som behandlas är följande: beredskapslagring, frivillig lagring hos hushållen, produktionskapacitet endast i malpåse, löpande produktion kombinerad med malpåselagd kapacitet samt enbart löpande produktion. Utredaren anser att valet mellan olika strategier bör ske med beaktande av de kostnader för försörjningsberedskapen en viss strategi medför, den försörjningssäkerhet i en kris som metoden ger och de externa effekter som kan föreligga. Av avgörande betydelse i valet är, enligt utredaren, den bedömning man gör av den svenska läderskoindustrins framtida marknadsförutsättningar. Utredaren anser att det

Prop. 1976/77:85 40

finns skäl att välja lösningar som ger handlingsfrihet att efter hand besluta sig för de metoder med vilka man avser upprätthålla en rimlig försörjningsberedskap på skoområdet.

Av de remissinstanser som har yttrat sig i saken avvisar samtliga beredskapslagring som en rimlig melod att nå en tillfredsställande försöriningsberedskap på skoområdet. De höga kostnaderna anförs som motiv för detta ställningstagande. Metoden med lagring i hushållen anses ge alltför ojämna eller osäkra resultat för att man skall våga använda den. Sveriges industriförbund menar dock att en uppmaning till hushållen all öka sill skoinnehav kan vara värdefull från försöriningsberedskapssynpunkt. Flertalet remissinstanser anser att det inte är realistiskt att bygga försöriningsberedskapen på skoområdet på en induslrikapacitet som under normala förhållanden helt ligger i malpåse.

Remissinstanserna har en helt annan syn på möjligheten alt kombinera en löpande produktion med en viss kapacitet som hålls i malpåse. Samtliga de instanser som har yttrat sig i frågan, nämligen ÖB, FMV, ÖEF, KK, SIND, Svenska skofabrikantföreningen. Beklädnadsarbetarnas förbund och TCO anser all metoden är tänkbar. SIND finner sålunda att en kombination av löpande produktion och malpåseresurser borde vara den bästa strategin för att säkra tillförseln. KK framhåller att handelspolitiska hänsyn kan leda till att en kombination av åtgärder inte bör uteslutas. Den av utredaren framförda idén alt ge vapenfria tjänsleplikliga utbildning och övning i skotillverkning anser ÖB vara lämplig. ÖEF, Skofabrikantföreningen, Beklädnadsarbelarnas förbund och TCO avvisar däremot förslaget.

Flertalet remissinstanser anser all ett vidmakthållande av löpande produktion är den bästa metoden att uppnå önskad försöriningsberedskap pä skoområdet.

Beträffande olika metoder att vidmakthålla en rimlig försöriningsberedskap på skoområdet vill jag anföra följande,

1 fråga om statlig beredskapslagring av skor har utredaren gjort överslagsvisa kostnadsberäkningar. Vidare har anmälts problem att omsätta ett lager av denna storiek, 1 likhet med remissinstanserna vill jag framhålla att jag anser all det f. n. varken är ekonomiskt rimligt eller praktiskt möjligt att bygga försörjningsberedskapen på central lagring,

öm hushållen kunde öka sitt innehav av skor skulle detta naturiigtvis förbättra försöriningsberedskapen. 1 vilken utsträckning hushållen skulle efterkomma en uppmaning från staten att öka skoinnehavet är emellertid osäkert. Jag vill inte underlåta att framhålla all lagring i hushållen utöver normal garderobsreserv i vissa situationer kan vara ett komplement till andra metoder. 1 likhet med remissinstanserna anser jag emellertid att metoden ger alltför ojämna och osäkra resultat för alt man i större utsträckning skall våga bygga den framtida skoförsörjningen i kristid på den.

I stället för att vidmakthålla en löpande produktion kan man enligt utredaren välja att hålla en kapacitet i malpåse som kan producera det antal

Prop. 1976/77:85 41

läderskor som behövs. För att tillverka skor behövs yrkeskunnig arbetskraft, lokaler, maskiner, läder och en del andra insalsvaror. Samtliga dessa produktionsfaktorer måste vara tillgängliga i ett krisläge för att försöriningsberedskapen skall kunna baseras på en aktivering av en malpåsekapacilet. Flertalet remissinstanser som har behandlat olika alternativ anser att detla är orealistiskt. Sveriges industriförbund har i huvudsak samma synsätt men anser att alternativet från handelspolitisk synpunkt är att föredra framför statligt stöd till löpande produktion och framhåller att det därför snarast bör utredas.

Jag anser all frågan om lokaler, maskiner och material för en malpåselagd industri bör vara möjlig att lösa. Tillverkning av skor har emellertid i inte oväsentlig omfattning inslag av hantverk. För många uppgifter inom skoindustrin krävs ett avsevärt yrkeskunnande. Det stora problemet blir alltså hur en skoindustri i malpåse skall kunna få yrkeskunnig personal när produktionen måste sättas i gång. Om man inte haren aktiv skoindustri anser jag att det blir svårt att utbilda personal för alla de yrkesspecialiteter som ingår i skotillverkning. Utan en aktiv skoindustri skulle på sikt dessutom uppkomma problem alt rekrytera yrkeskunniga lärare. Jag anser därför inte att del är en praktisk framkomlig väg att bygga försöriningsberedskapen på skoområdet på en industri som helt ligger i malpåse.

I likhet med KK, ÖEF, Svenska skofabrikantföreningen, Beklädnadsarbelarnas förbund och TCO anser jag däremot att en industri i malpåse kombinerad med en levande industri är en tänkbar möjlighet. Om skoföretag läggs ned bör staten helt eller delvis kunna överta maskinerna. Underhållet av dessa maskiner och viss utbildning av personal bör kunna ske genom den aktiva industrins försorg. Dessa tjänster skall då kunna köpas av staten och innebära en ekonomiskt motiverad bisyssla för dessa företag.

I likhet med remissinstanserna anser jag att ett vidmakthållande av löpande produktion självfallet är den bästa metoden alt uppnå önskad försöriningsberedskap på skoområdel. Det kan emellertid bli nödvändigt att kombinera den löpande produktionen med en viss produktionskapacitet i malpåse. Med utgångspunkt från den fortsatta utvecklingen får på sikt bestämmas den mer preciserade avvägningen mellan löpande produktion och malpåsekapacitet.

Sveriges hantverks- och induslriorganisaiion betonar i ett med Sveriges skomakarmäslarförbund gemensamt yttrande värdet av alt i ett krisläge ha tillgång till ett väl fungerande nät av reparationsverkstäder för skor. Frågan om utbildning av skomakare bör därför utredas jämsides med planläggningen av försörjningen med skor.

Enligt min meningar en god tillgång på reparationsverkstäder ett värdefullt komplement till en löpande produktion. Denna fråga bör därför ägnas stor uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet.

Prop. 1976/77:85 42

11.2.8 Behovet av fredstida produktionskapacliei

Som jag nyss anfört bör försörjningsberedskapen upprätthållas genom att vi i fredstid bibehåller en aktiv skoindusiri eventuellt kombinerad med en produktionskapacitet i malpåse. Utredaren har i sina beräkningar utgått från en fredsproduktion som sker i ett skift och som under ell första krisår förutsätts kunna övergå till två skift. Det på detla sätt av utredaren beräknade behovet av en löpande produktion i fred uppgår till 1,3-1,9 milj. par läderskor per år.

Försvarets materielverk, ÖEF, Beklädnadsarbetarnas förbund, TCO och Svenska skofabrikantföreningen ingår i det till ÖEF knutna beklädnadsrådet. De ansluter sig till beklädnadsrådets uppfattning att den svenska läderskoindustrins produktion av beredskapsskäl inte bör tillåtas underskrida 2,5 milj, par per år. Även ÖB och Sveriges industriförbund anser att en sådan produktionsnivå är lämplig. Enligt Sveriges köpmannaförbund behövs vid en total avspärrning 3 milj. par som lägsta produktionskapacitet. Övriga remissinstanser uttalar sig inte i denna fråga.

Flera remissinstanser anser att den av utredaren angivna produktionen på 1,3-1,9 milj. par läderskor per år skulle medföra stor risk för att ett fungerande underleverantörs- och servicesystem inte skulle kunna upprätthållas. Enligt min mening är det inte uteslutet att en viss försämring härvidlag kan inträffa vid en minskad svensk produktion. En sådan utveckling skulle vara till nackdel för försörjningsberedskapen. Del bör emellertid enligt min mening i betydande utsträckning vara möjligt att i särskild ordning lösa de beredskaps-mässiga problemen med insalsvaror och service. Jag förutsälter att ÖEF i den fortsatta planeringen ägnar denna fråga nödvändig uppmärksamhet.

1 den av utredaren använda beräkningsmetoden ingår uttryckliga förutsättningar i fråga om innehav, slitage och behov av skor. Förenklingar måste göras i detta sammanhang. Vidare måste antaganden göras om möjlig lageravveckling, import och resultat av skiftgång i skoinduslrin. Det är självklart att många av antagandena kan diskuteras. Knappast på någon punkt kan man använda förutsättningar mot vilka invändningar inte i något avseende kan riktas. Remissyttrandena belyser väl de problem som föreligger på delta område. De svårigheter som finns att på alla punkter finna oomtvislade förutsättningar minskar emellertid inte behovet av väl strukturerade beräkningsmetoder. Den melod utredaren använt svarar enligt min mening väl mot tankarna i det planeringssystem som numera används inom det ekonomiska försvaret. Genom de variationer som utredaren gjort av förutsättningar m. m. täcks ett brett fält av tänkbara kriser.

Jag kan således i princip ansluta mig till den uppläggning av analysen som utredaren har använt. Jag har i det föregående redovisat min inställning till vissa av de antaganden han har gjort. Jag finner inte anledning att härutöver ta ställning till enskildheter i de förutsättningar han har använt och de synpunkter som remissinstanserna fört fram. Med utgångspunkt i de resultat

Prop. 1976/77:85 43

som presenterats i promemorian Skor i kristid och de synpunkter som har framkommit vid remissbehandlingen anser jag att det nu finns en god grund för att ange de krav på skoproduktion i landet som försörjningsberedskapen kan anses ställa.

Enligt min mening bör försörjningsberedskapen kunna tillgodoses vid en årlig produktion om ca 2 milj. par. Detta är en produktionsnivå som bör säkerställas. Med hänsyn till de osäkerheter i beräkningsförutsättningarna och del värdefulla i att upprätthålla ett underieverantörs- och servicesystem av tillräcklig omfattning kan det vara lämpligt att ha en säkerhetsmarginal på detta för försöriningsberedskapen centrala område. Jag vill därför förorda att strävan bör vara att upprätthålla en produktion på 2,5 milj, par per år. Denna nivå överensstämmer med den av beklädnadsrådet förordade. För nivån talar även det förhållandet alt skoindustrin är och kan förväntas fortsätta att vara spridd regionalt och att många skoföretag har mycket stor betydelse för de orterdärdeärbelägna. Jag vill erinra om att den nuvarande produktionsnivån är ca 3 milj. par och att differensen mellan denna nivå och 2,5 milj. par framstår som ett nödvändigt bufferiutrymme i samband med de omsiruk-tureringsäigärder jag förordar i det följande. Jag vill också framhålla att i vilken utsträckning en produktion av 2,5 milj. par läderskor skall kunna upprätthållas i stor utsträckning beror bl. a. på de stalsfinansiella kostnader detta kan medföra.

De åtgärder till stöd för skoindustrin som jag föreslår i del följande bör leda till förbättrade förutsättningar att bedriva en lönsam läderskolillverkning inom landet. Om produktionen av läderskor trots detta fortsätter alt minska kan det bli nödvändigt att komplettera den löpande produktionen med en produktionskapacitet i malpåse.

11.2.9 Övriga frågor

Även behovet av gummistövlar och träskor i en avspärrningssituation har beräknats av utredaren. Del behov av gummistövlar som har beräknats täcks av den produktionskapacitet som Tretorn AB har utföst sig att mot ersättning hålla under åren 1977 och 1978. Behovet av träskor täcks av den produktionskapacitet som kan bedömas finnas inom landet under överskådlig tid.

Utredaren har vid beräkningen av lillförselbehovet av skor till försvarsmakten beaktat det genom slitage uppkommande ersätlningsbehovet i en situation med förstärkt försvarsberedskap. Däremot har i promemorian inte räknats med tillförsel för att fylla eventuella brister i försvarsmaktens utrustnings- och ersätlningsbehov.

1 sitt remissyttrande framhåller ÖEF att det med stor sannolikhet kommer att bli ett starkt önskemål från försvarsmaktens sida att en avspärrningssituation förbättra ulrustningslillgång och ersättningsreserv av skor som en

Prop. 1976/77:85 44

beredskap för ett allvariigare krisläge. ÖB och FMV anser att utredaren har underskattat behovet av tillförsel av pjäxor för försvarsmakten.

Jag har inhämtat att de av ÖB redovisade uppgifterna om behov av kängor/ pjäxor enbart avser den tilldelning som behövs för att ersätta inneliggande beredskapsstyrkors och värnpliktsomgångars efter hand utslitna skor. Några behov för att täcka eventuella brister i utgångslägel vad avser ulrustnings-och första ersätlningsbehov har således inte medräknats. Försvarsmaktens förrådshållning i fråga om dessa skor kommer således i princip att vara densamma vid slutet som vid början av en kris om beredskapsstyrkornas och värnpliktomgångarnas slitage av skor kontinueriigt har ersatts. Jag anser att de behov ÖB har redovisat i fråga om skor skall kunna tillgodoses. Utredaren har i sina beräkningar beaktat dessa behov. Beredskapen inför ett eventuellt krigsfall kommer därmed inte att försämras under en avspärrningssituation,

11.3 Stöd till skoindustrin

11.3.1 Inledning

Särskilt stöd till skoindustrin har av försöriningsberedskapsmässiga skäl utgått sedan december 1972. Detta stöd har främst haft formen av avskrivningslån för investeringar i maskiner och byggnader. Syftet har varit alt främja investeringar som kan bidra till en rationell skoindustri som har förutsättningar att på vissa områden kunna konkurrera med utländska förelag. Som jag redan nämnt har intresset för detta stöd varit begränsat. En anledning härtill kan ha varit att skotillverkning är en arbetsintensiv produktionsform. Ränte- och amorteringsfria avskrivningslån till investeringar har lämnats för 7,8 milj. kr. underdefyraårslödformen funnits. Under denna tid uppgick investeringarna inom skobranschen till sammanlagt 56 milj. kr. Under närmast föregående fyraårsperiod uppgick investeringarna till endast 19 milj. kr.

Under intryck av en sjunkande inhemsk skoproduktion beslöt regeringen alt fr. o. m. november 1975 införa en begränsning av importen i fråga om skor av läder och plast saml gummistövlar. Begränsningsnivåerna baserades på importen under åren 1972, 1973 och 1974. Till följd av att skokonsumtionen utvecklats svagt under år 1976 fick de valda begränsningsnivåerna till följd alt skorestriktionerna inte synes ha lämnat avsett stöd till svensk skoindusiri.

Fr, o, m, budgetåret 1973/74 främjas sko- och garveriindustriernas utveckling genom stöd till samarbetsprojekl och bidrag till kollektiva exporlan-strängningar. Exporlstödetstärktesefter förslag i prop. 1975/76:57. Samtidigt förstärktes strukturåtgärderna för skoindustrin. Dessa är i huvudsak inriktade på konsullundersökningar. Vidare ingår sirukturgarantier i form av borgen för lån vid fusioner, förelagsförvärv och liknande strukturella omställningar.

Prop. 1976/77:85 45

Efter förslag i prop. 1975/76:206 godkände riksdagen (NU 1975/76:70, rskr 1975/76:415) bl. a. ett stöd som syftade till att under ett utrednings- och förhandlingsskede behålla oundgänglig produktion inom landet. Formen för delta stöd var statliga lån grundade på offerlförfarande, s. k. villkorliga försöriningsberedskapslån. Stödformen har emellertid hittills bara utnyttjats av ett skoföretag.

Vid årsskiftet 1975-1976 inledde SIND och ÖEF ett gemensamt arbete med en utredning om alternativa sätt för den svenska skoindustrin att så lönsamt som möjligt upprätthålla en från försöriningsberedskapssynpunkt nödvändig skoproduktion. Med anledning härav uppdrog SIND inom ramen för strukturprogrammet för skoinduslrin i mars 1976 åt ett konsultföretag att utreda den svenska läderskoindustrins situation och framtidsutsikter. Inom det till ÖEF knutna beklädnadsrådet inrättades en särskild skogrupp som hade till uppgift att hålla kontakt med och nära följa utredningsarbetet. I oktober 1976 överiämnade konsultföretaget en slutrapport vilken SIND med egna synpunkter överiämnade till regeringen. Beklädnadsrådel har granskat och bearbetat utredningsmaterialet och har redovisat sina synpunkter och förslag. Dessa har av ÖEF överiämnats till regeringen.

Som tidigare har nämnts anser beklädnadsrådet alt den svenska läderskoindustrin bör omstruktureras kring ett antal s. k. hörnstensförelag. 1 princip skall varie hörnstensförelag och de till detta knutna förelagen ha ett tillverkningsprogram som skiljer sig från övriga grupperingars. Härigenom erhålls enligt beklädnadsrådet en mer specialiserad och slagkraftig industri.

Kostnaderna för en omstrukturerad industri med en produktionsnivå av 2,5 milj. parper år beräknas till 113 milj. kr. under en femårsperiod. Härav utgörs 14 milj. kr. av direkt rörelsennderslöd, 77 milj. kr. av kapitalkostnader och 22 milj. kr. av investeringar i nya fabrikslokaler, maskiner m, m. Till dessa 113 milj. kr. kommer kostnader för att lösa ul nuvarande ägare. Vidare föreslås att ramen för de s. k, villkoriiga försöriningsberedskapslånen höjs från 12 till 20 milj. kr. och att löptiden förlängs till dess omstruktureringen är genomförd. Lånen föreslås fö formen av avskrivningslån.

Enligt beklädnadsrådet bör en särskild ledningsgrupp bildas som ges ansvar och tillräckliga befogenheter att svara för omstruktureringen. Erforderliga medel bör ställas till förfogande för gruppens verksamhet.

De företag som vid omstruktureringen lämnas utanför grupperingarna föreslås få möjlighet alt erhålla statligt stöd om så bedöms erforderligt från försöriningsberedskapssynpunkt.

Beklädnadsrådet anser vidare att del är angelägel att importregleringen upphör vid en sådan tidpunkt att omstraktureringen inte försvåras.

Vidare framförs att staten skall vara beredd att ta på sig ett ägaransvar i den utsträckning som krävs för att den föreslagna omstruktureringen skall kunna genomföras.

Prop. 1976/77:85 46

SIND framhöll vid överlämnandet av McKinseyutredningen bl. a. att det från strikt industripolitisk synpunkt inte finns skäl att bevara en svensk läderskoindustri eftersom branschen även efter en omstrukturering inte torde kunna uppnå och bibehålla en internationell konkurrensförmåga. 1 stället aktualiseras försörjningsberedskaps-, sysselsättnings- men även regionalpolitiska aspekter. SIND föreslår alt en styrgrupp bildas för att leda en eventuell omstrukturering, 1 gruppen bör bl. a. ingå representanter för de centrala myndigheter som handhar det nuvarande stödprogrammet för skoindustrin,

11-3-2 Upprätthållande av en tillräcklig löpande skoprodukllon

Som tidigare nämnts bör enligt min meningen produktion på ca 2 milj, par läderskor per år säkerställas. En produktion på 2,5 milj. par är av de skäl som jag har nämnt emellertid önskvärd.

I den företagsekonomiska utredningen som låg till grund för beklädnadsrådets förslag ansågs på denna nivå produktionen böra ske i grupperingar kring s, k, hörnstensföretag. Dessa företag avsågs väljas ul med hänsyn till sina förhållandevis goda framlidsutsikter i olika avseenden. Olika lösningsalternativ diskuterades som skiljde sig åt beträffande graden av omställning. Ett alternativ innebar att företagen fortsätter att bedriva sin verksamhet som hittills. Ett annat innebar att åtgärder vidtas internt inom företagen för att höja effektiviteten. Ett tredje alternativ innebar att hela industrin omstruktureras och därmed förbundna rationaliseringsmöjligheter utnyttjas.

Beklädnadsrådel förordar det tredje alternativet innebärande en omstrukturering av hela industrin, I sina remissyttranden har även bl.a. Sveriges industriförbund, SIND, Beklädnadsarbelarnas förbund och TCO förordat en sådan omstrukturering.

För att en produktion på den angivna nivån skall kunna upprätthållas anser jag att olika åtgärder bör vidtas. En sådan åtgärd är alt staten medverkar till att skoindustrin får en lämpligare struktur. En annan är att staten ger fortsatt stöd till produktivitelshöjande investeringar. Staten bör vidare kunna förklara sig beredd att teckna avtal med företag om upprätthållande av en viss produktion och produktionskapacitet.

En omstrukturering av skoindustrin bör i sina huvuddrag kunna ske efter de riktlinjer som beklädnadsrådet har föreslagit. Branschen domineras i dag av små företag. En omstrukturering och sammanläggning till större enheter bör därför kunna ge vissa stordriftsfördelar i produktionen, bättre ekonomi i materialförbrukningen och lägre försäljningskostnader. Dessutom ger sammanslagningar ökade möjligheter alt inom branschen nyrekrytera skickliga företagsledare.

Samtidigt vill jag dock framhålla att jag anser att det finns en överdriven tilltro till sammanslagningarnas positiva effekter och möjligheter. Tidigare erfarenheter från just skoindustrin visar att stora företag inte nödvändigtvis

Prop.1976/77:85 47

har bättre förutsättningar att leva vidare än små. Detta sammanhänger med att det inom skoinduslrin i större utsträckning än pä många andra håll torde vara nödvändigt att företagsledningen kan utnyttja en nära kontakt med marknad, formgivning och produklionsförutsättningar. Detla förutsätter ofla mindre förelag med flexibel ledning. En total sammanläggning av alla företag i en eller fiera större grupper kan därför visa sig mindre ändamålsenlig och jag vill inte utesluta alt försörjningsberedskapen också kan stödja sig på vissa företag som inte deltar i en sammanläggning. En omstrukturering för därför inte ske efter i förväg helt låsta modeller utan bör praktiskt växa fram på frivillighetens grund.

Jag vill i detta sammanhang också betona att omstruktureringen bör ske i samarbete med berörda förelags fackliga organisationer.

Mot bakgrund av vad jag har anfört om värdet av decentraliserat beslutsfattande inom skoindustrin kan jag inte se att några väsentliga fördelar skulle stå alt vinna med att staten gick in som företagare på detta område. Erfarenheterna talar i varje fall inte för att några marknadsmässiga vinster skulle göras därmed. Statens roll bör i stället vara all stimulera till en önskvärd omstrukturering och effektivitetshöjning hos skoindustrin.

De remissinstanser som har tagit upp frågan hur en omstrukturering bör gå till har föreslagit att något slag av grupp bör bildas för att leda och samordna omstruktureringen. Beklädnadsrådet har föreslagit att en ledningsgrupp bildas och att i denna skall ingå företrädare för staten samt arbetslagar- och branschorganisationer. Ledningsgruppen skulle ansvara för att omstruktureringen genomförs enligt de direktiv och inom de ramar som statsmakterna kan komma att lämna. 1 gruppen bör ingå en person med huvudsaklig uppgift all svara för del praktiska genomförandet.

Svenska skofabrikaniföreningen har föreslagit alt en stiftelse bör bildas med uppgifl att initiera och aktivt delta i arbetet för branschens effektivisering saml utarbeta förslag till hur det statliga stödet till skoinduslrin skall utformas efter en omstrukturering. Stiftelsen skulle ha skofabrikantföreningen och arbetstagarorganisationerna som stiftare och förfoga över statliga medel,

SIND anser att staten bör ha ett dominerande infiytande inom omstruktureringsverksamheten. Denna verksamhet bör ledas av en styrelse sammansatt av företrädare för de myndigheter som handhar nuvarande stödprogram.

Jag kan i huvudsak ansluta mig till det förslag som beklädnadsrådet har fört fram. Del innebär att en särskild delegallon bör bildas som skall ha till uppgift alt leda och samordna omstruktureringen och effektiviseringen av skoindustrin. 1 delegationen bör bl, a, ingå företrädare för staten samt företrädare för arbetslagar- och branschorganisationer. I delegationen bör vidare ingå någon person som har det verkställande ansvaret för ledningen av omstruktureringen. Delegationen bör självfallet samråda med ÖEF, SIND och AMS. Delegationen bör i enlighet med vad jag tidigare har sagt i huvudsak ha avslutat arbetet vid utgången av år 1978.

Prop.1976/77:85 48

För att effektivt kunna medverka till en omstrukturering föreslår jag att delegationen skall kunna förhandla med skoföretag om de olika stöd som jag föreslår i det följande. ÖEF bör dock ha ansvaret för alt teckna slutliga avtal om stöd med företagen.

Kostnader för delegationens verksamhet som jag beräknar till 1,0 milj. kr. för budgetåret 1977/78 bör bestridas från reservationsanslaget A 2. Kommittéer m. m. under elfte huvudtiteln. Jag återkommer till detta i det följande vid min anmälan av anslagsfrågor.

En omstrukturering bör genomföras så snabbt som möjligt. Naturligtvis kan det finnas eller uppkomma problem som inte låter sig lösas omedelbart. Del är därför svårt att ange exakt hur lång tid en omstrukturering kan ta. Jag räknardockmedaltden i huvudsak bör kunna vara genomförd före utgången av år 1978.

Omstrukturerings fasen

Under omstruktureringsfasen kan del visa sig att den önskade omstruktureringen endast kan ske genom vissa ändrade ägarförhållanden. En möjlighet är då att ett företags egen personal övertar förelagets verksamhet. En annan är att andra företag eller företagare övertar denna verksamhet. Möjligheterna att överta skoföretag är dock begränsade pä grund av all branschen präglas av bristande kapitalresurser. Del finns vidare en viss allmän tvekan till utökade engagemang i branschen.

För alt göra det möjligt för lämpliga företag, företagare eller anställda alt förvärva skoföretag eller delar av förelag, t. ex, en viss produktlinje, föreslår jag alt ett särskilt skosirukturtån skall kunna utgå. Lånet bör kunna utgå med högst 75 96 av köpeskillingen. En egen kapitalinsats på minst 25 % skall således behövas. För att vara berättigat till lån skall förvärvaren - utöver att möta de krav som måste ställas på förvärvets strukturfrämjande effekt och köpeskillingens rimlighet - också åta sig att garantera viss produktion och produktionskapacitet för en viss lidsperiod. Skostrukturlån bör vara ränte-och amorteringsfria och skrivas av årligen under avtalsperioden under förutsättning av all förelaget uppfyller sina åtaganden.

Avkastnings- och substansvärdet hos företag inom den svenska läderskoinduslrin torde vara begränsat. Del sammanlagda kapitalbehovet för alt i samband med en omstrukturering av skoindustrin förvärva vissa företag bör inte vara särskilt stort. Jag vill betona alt det inte är frågan om att allmänt lösa ut de nuvarande ägarna. En noggrann värdering och analys av omständigheterna kommer givetvis att göras när det blir aktuellt att lämna skostruk-turiån. Medelsbehovet för nämnda lån för budgetåret 1977/78 beräknar jag överslagsvis till 10 milj. kr. Beloppet bör tas upp på fonden för låneunderstöd under ett nytt anslag benämnt Skostrukturiån. Jag återkommer till detta i del följande vid min anmälan av anslagsfrågor.

Prop.1976/77:85 49

Det bör ankomma på delegationen alt vid behov förhandla om skostrukturiån. ÖEF bör ha ansvaret för att på förslag av delegationen teckna slutligt avtal.

Som jag tidigare har framhållit fäster jag särskilt avseende vid alt en omstrukturering kan genomföras på frivillig basis. De företag som inte anser att fördelar kan vinnas med all de ingår i en större företagsbildning bör inte i konkurrenshänseende lida skada av detta. Jag vill därför redan i detta sammanhang framhålla att dessa företag även sedan ett antal nya förelag bildals genom sammanläggningar, inte bör uteslutas från de stödformer som i framtiden kan föreligga försvensk skoindusiri. Sådana företag kan emellertid inte räkna med större stöd än om de hade gått in i samarbete med andra företag.

Svenska skofabrikantföreningen har föreslagit att staten skall lämna värdesäkringsgaranti för ägarnas egna kapital i skoföretagen i syfte att förmå dessa att kvarstå med sitt kapital. Jag kan inte finna annat än att företagande allmänt sett bör vara förenat med visst risktagande. Jag vill dessutom framhålla att mina förslag om bibehållande av en skoproduktion av viss omfattning inom landet på sikt bör medföra att rikstagandet vid skotillverkning inte kommer att vara större än inom andra sektorer av svensk industri. Jag är därför inte beredd att godta detta förslag.

Stödåtgärder för att upprätthålla försörjningsberedskapsviktig produktion under omstruktureringsfasen

Innan strukturomvandlande insatser hinner genomföras kommer som jag redan har antytt, viss tid att gå. Det kan inte uteslutas att skoföretag under denna lid råkar i svårigheter som kan leda till en avveckling. För att undvika detta kan under förestående förhandlings- och struktureringsskede visst stöd behöva utgå till skoindustrin. Svenska skofabrikantföreningen har förordat att ett sådant stöd utgår i form av ett driftbidrag per producerad sko. I sina remissyttranden över förslaget har kommerskollegium, ÖEF, KF, Sveriges industriförbund, Beklädnadsarbelarnas förbund och TCO avvisat en sådan lösning, 1 stället förordas selektiva insatser. SIND framhåller att del föreslagna generella stödet kan fördröja en nödvändig omstrukturering och gynna förelag som anlitar underieverantörer.

1 likhet med del stora flertalet av remissinstanserna kan jag inte biträda förslaget med ett generellt produktionsbidrag. Jag vill i stället erinra om redan nu befintliga s. k. försörjningsberedskapstån- Denna låneform inrättades genom beslut av riksdagen våren 1976. Avsikten var att främst skoföretag med ekonomiska svårigheter skulle kunna fö erhålla lån för att överbrygga den lidsperiod under vilken skolndusirins framtida struktur och omfattning var föremål för utredning. Jag anser att de hittillsvarande erfarenheterna av s. k. villkoriiga försöriningsberedskapslån talar för vissa tekniska ändringar i låneformen. Ett av skälen till att dessa lån inte har utnyttjats i större omfattning är att de endast i vissa fall kan skrivas av. Ett annat viktigt skäl är

4 Riksdagen 1976/77- I saml. Nr 85

Prop. 1976/77:85 50

att företag som erhåller ett sådant lån måste föra upp detla som skuld i balansräkningen. Detta leder till en försämrad soliditet för företagel. Jag föreslår därför att försöriningsberedskapslån för här avsett ändamål nu skall kunna beviljas och utformas på följande sätt.

Försöriningsberedskapslån skall kunna lämnas förelag som bedöms ha en roll alt spela för försörjningsberedskapen i den framtida skoindustrin. Lånets storiek bör fastställas på grundval av en av företaget lämnad offert avseende kostnaderna för att under en avtalad period, dock längst t.o.m. den 31 december 1978, upprätthålla en viss överenskommen produktion och produktionskapacitet. Lånet bör vara räntefritt. Jag anser i likhet med beklädnadsrådet och flertalet remissinstanser alt försöriningsberedskapslån bör kunna skrivas av om låntagande företag uppfyller åtaganden om viss produktion och produktionskapacitet. Lånet bör utbetalas för högst ett år i taget och så att lånetiden kan anpassas till företagens bokslutsperioder. Om företaget har uppfyllt sitt åtagande enligt avtal sker avskrivning i samband med bokslut. Storieken av det lån som kan utgå till företag för bestämmas från försöriningsberedskapsmässiga och företagsekonomiska utgångspunkter. Dessutom måste hänsyn givetvis tas till andra samhälleliga stödåtgärder som företag generellt sett kan komma i åtnjutande av.

Som jag redan har nämnt förordar jag att försöriningsberedskapslån skall kunna utgå till företag som bedöms ha en roll att spela i den framtida skoindustrin. Detta skall dock inte behöva innebära att företag måste delta i en kommande sammanläggning för att erhålla lån. Krav måste dock uppställas på att delegationen bedömer alt företagel har förutsättningar att på längre sikt kunna självständigt bedriva en lönsam produktion. Staten bör ges full insyn i de företagsekonomiska förhållanden inom förelag till vilka försöriningsberedskapslån utgått. Normalt bör ett avtal föregås av en undersökning av företaget i dessa hänseenden.

Det bör ankomma på delegationen att vid behov förhandla med företag om försöriningsberedskapslån. ÖEF bör ha ansvaret för alt på förslag av delegationen teckna slutligt avtal med respektive företag. För försöriningsberedskapslån beräknar jag för budgetåret 1977/78 10 milj. kr. Beloppet bör tas upp på fonden för låneunderstöd under investeringsanslaget Försöriningsberedskapslån. Jag återkommer till detta i det följande vid min anmälan av anslagsfrågor. Den form av försöriningsberedskapslån som har lämnats under innevarande budgetår till företag inom skoindustrin bör inte längre komma till användning.

Fortsätlningsfas

Enligt min mening bör de åtgärder som här föreslås för att främja en omstrukturering medföra att nya företagsgrupperingar kan böria bildas redan efter en relativt kort tid.

Prop. 1976/77:85 51

Som jag redan har framhållit bedömer jag att ledningsgruppens arbete med omstrukturering av skoindustrin i huvudsak bör vara avslutad vid utgången av år 1978.

Även om en omstrukturerad skoindustri bör få en förbättrad lönsamhet kan man inte utesluta att även nybildade företagsgrupper inte kommer att helt kunna uppnå full kostnadstäckning. I sådana fall kan ett utnyttjande av det s. k. offertförfarandet aktualiseras. Detta innebär att företagsgruppen lämnar offert till staten avseende merkostnaden för att i beredskapssyfte upprätthålla viss löpande produktion och produktionskapacitet för en viss lidsperiod och att staten efter analys och förhandlingar träffar avtal med företaget om att köpa denna beredskapstjänst av företaget.

Offertförfarandet bör vidare kunna användas då företag åtar sig att underhålla sådan maskinutrustning som lagts i malpåse eller svara för utbildning av personal som i ett krisläge avses handha den malpåselagda utrustningen. De företag som utför dessa tjänster för statens räkning får på så sätt en biinkomst som kan vara betydelsefull för företagens ekonomi.

Delegationen bör vid behov fö förhandla om de nu nämnda på offerter grundade avtalen med företagen. ÖEF bör ha ansvaret för att efter förslag av ledningsgruppen teckna slutligt avtal med respektive företag. För budgetåret 1977/78 beräknar jag 5 milj. kr. på det under fonden för låneunderstöd upptagna investeringsanslaget Försöriningsberedskapslån. Jag återkommer till detta i det följande vid min anmälan av anslagsfrågor, öm det redan under budgetåret 1977/78 visar sig att särskilda medel behövs för att staten skall kunna inköpa sådan maskinkapacitet som skall läggas i malpåse återkommer jag i särskild ordning till denna fråga.

I olika sammanhang har förslag lagts fram om statligt stöd till behovet av rörelsekapital inom skoindustrin. Motivet har i regel varit att säsongfluktua-tionerna leder till att ett stort kapital periodvis behöver bindas i lager av färdiga varor. Den omstrukturering och sammanläggning av företag som nu föreslås genomföras kan leda till att med tiden ett ökat behov av rörelsekapital uppkommer. Jag vill emellertid framhålla att syftet med en omstrukturering är att skoindustrin på sikt skall kunna uppnå en rimlig lönsamhet. Om statsmakterna beslutar sig för att uttala att en viss löpande produktion skall upprätthållas torde företagarrisken komma att minska. I avvaktan på erfarenheter av omstruktureringens effekter är jag inte beredd att lämna något särskilt förslag i denna del. Finansieringen av det ökade behovet av rörelsekapital bör enligt min mening tillgodoses genom normala kommersiella lån.

Investeringsstöd

Investeringsaktiviteten har under lång tid varit låg inom skoindustrin. Både ifråga om maskiner och byggnader finns i dag ett stor utrymme för produktivitetsökande investeringar. I en skrivelse till chefen för handelsde-

Prop. 1976/77:85 52

partementet i januari 1977 framhåller Föreningen Skoforskningsinslilutel bl. a. att skoföretagen även i fortsättningen bör få samma eller ökade möjligheter till lån för förnyelse av utrustning och maskiner. Jag anser för egen del att det finns anledning att dels i många fall söka kombinera en omstrukturering med investeringar, dels att främja investeringar hos företag som inte önskar ingå i de nya grupperingarna.

Regeringen har i prop, 1976/77:100 föreslagit riksdagen att till lån till teko-, sko- och garveriindusrier anvisa ett investeringsanslag av 5 milj. kr.

Mot bakgrund av vad jag tidigare har anfört beräknar jag ytterligare 10 milj. kr. i investeringsmedel för budgetåret 1977/78. Jag förordar att ramen för avskrivningslån utökas med 10 milj. kr. till sammanlagt 170 milj, kr. Ramen för statlig kredigaranli bör utvidgas till 50 96 av rambeloppet, dvs. med 5 milj, kr. till sammanlagt 85 milj. kr.

Det bör ankomma på den i det föregående föreslagna delegationen alt under omställningstiden vid behov förhandla med skoföretag om ränte- och amorteringsfria avskrivningslån, ÖEF bör på förslag av delegationen teckna slutligt avtal med respektive förelag. Jag återkommer till detta vid min anmälan av anslagsfrågor.

Investeringsstöd i form av ränte- och amorteringsfria avskrivningslån har hittills inte lämnats företag som tillverkar träskor. Träskor kan på sikt bli av stor betydelse för försöriningsberedskapen på skoområdet. Jag anser inte att hinder i och för sig bör föreligga för att investeringsstöd utges till förelag med tillverkning av träskor. Jag vill dock avvakta utvecklingen under omstruk-lureringsperioden innan jag tar ställning till denna fråga.

Övrigt

Riksdagen beslöt hösten 1975 med anledning av regeringens förslag till åtgärder för försöriningsberedskapen på beklädnadsområdei m. m. (Prop. 1975/76:57,NU1975/76:15,rskr 1975/76:107) om förstärkta strukturinsatser för skoindustrin inomen ram av 1 milj. kr. per år t. o. m. budgetåret 1977/78. Vidare beslöts förstärkta exportfrämjande åtgärder för sko- och garveriindustrierna inom en ram av likaså 1 milj, kr. per budgetår t. o, m. budgetåret 1977/78.

SIND föreslår att de av riksdagen beslutade medlen för exportfrämjande åtgärder på 1 milj. kr. för budgetåret 1977/78 till viss del för användas för strukturåtgärder efter samråd med Sveriges exportråd.

I 1977 års budgetproposition beräknar chefen för industridepartementet (prop. 1976/77:100,bil. 17) i enlighet med de av riksdagen antagna riktlinjerna 2 milj. kr. för särskilda strukturåtgärder för skoindustrin och för exportfrämjande åtgärder i fråga om sko- och garveriindustrierna under budgetåret 1977/ 78. Chefen för industridepartementet anför i fråga om användningen av dessa medel att del bör ankomma på regeringen att fastställa den närmare fördelningen av dessa medel.

Prop. 1976/77:85 53

Jag avser att i samråd med chefen för industridepartementet senare lämna förslag till regeringen om användningen av medlen.

11.4 Upphävande av importrestriktioner för skor

Gentemot statshandelsländer har sedan länge importen av skodon begränsats. Den 5 november 1975 infördes därutöver globalkoniingenter för all övrig import av skor och gummistövlar.

Genomförs de förslag till stödåtgärder jag tidigare har redogjort för bör emellertid ej längre föreligga ett behov av delta mera allmänna importskydd av den svenska skoindustrin.

Under förutsättning av att riksdagen godkänner de föreslagna åtgärderna kommer jag därför alt föreslå regeringen att med verkan från den 1 juli innevarande år vidta åtgärder i syfte alt liberalisera denna import genom att avskaffa globalkontingenlen för skor, I fråga om gummistövlar kommer jag att föreslå att globalkontingenten i sin nuvarande omfattning avskaffas vid årets slut.

11.5 Detaljhandelns prissättningsmetod

Beklädnadsarbetarnas förbund har i skrivelse till regeringen den 2 februari 1977 tagit upp frågan om detaljhandelns prissättningsmetod. Frågan berördes också i proposition 1975/76:206 med förslag till åtgärder för beklädnadsindustrin, där föredraganden bl. a. konstaterade att en omläggning från procentuella pålägg till en prissättning med kronors- och örespålägg skulle för den svenska beklädnadsindustrin innebära att de svenska produkterna får ett gynnsammare utgångsläge i konkurrensen med den prisbilliga importen.

Statens pris- och kartellnämnd (SPK) undersöker två gånger per år detaljhandelns prissättning på beklädnadsvaror. Av dessa undersökningar framgår bl. a, att de procentuella påläggen på de dyrare svenska varorna i genomsnitt är något lägre men de faktiska påläggen i kronor och ören räknat högre än på andra produkter. Redan i inköpsledet befintliga prisskillnader mellan inhemska och importerade varor förstärks således i konsumentpriserna genom detaljhandelns prissättningsprinciper.

I inköp dyrare produkter drar uppenbariigen högre försäljningskostnader, t. ex, genom större räniebelastning och lägre omsättningshastighet på lagret. Alt tillämpa i kronor och ören räknat identiska pålägg på svenska och utländska produkter vore därför en orealistisk princip. 1 vad mån prissätl-ningsmeioderna, trots att man håller lägre procentuella pålägg på svenska varor, innebär att konsumentpriserna på dessa varor är högre än vad som är kostnadsmässigt motiverat bör däremot analyseras. Det är angeläget att SPK granskar dessa förhållanden och därmed ger underlag för bedömningar av hur prissättningen fungerar och av i vilken mån ytteriigare sänkningar av procentpåläggen på svenska produkter är motiverade.

Prop. 1976/77:85 54

Enligt min mening skulle en mer differentierad prissättning inom detaljhandeln kunna utgöra ett värdefullt stöd för den svenska beklädnadsindustrin. Jag vill också framhålla att långt drivna schabloner i form av stela procentpåslag kan innebära att handeln ej utnyttjar affärsmässiga möjligheter. Samtidigt måste man vara medveten om att det finns en gräns för hur långt man kan omfördela påläggen mellan utländska och svenska produkter utan att detta får vissa negativa verkningar för såväl näringsidkare som konsumenter. En risk är att mer serviceinriktade närhetsbutiker med kvaliletssoriiment får försämrad lönsamhet, vilket skulle försvåra försäljningen av svenska kvalitetsvaror. Ökade pålägg på de som regel billigare utländska varorna medför också vissa uppenbara nackdelar för låginkomsttagare.

Min förhoppning är att man genom frivilliga åtaganden från branschens sida skall kunna komma fram till en rimlig lösning i denna fråga. Möjlighetema att genom prisreglering av traditionellt slag ingripa mot prissättningen på beklädnadsområdet är mycket begränsade på grund av det snabbt skiftande varusortimentet. Jag vill dock erinra om att den s. k. prisutredningen, som i första hand har till uppgift att utvärdera den under senare år förda prispolitiken, har möjlighet att komma med förslag till eventuella förbättringar av det nuvarande systemet för prisövervakning och prisreglering.

12. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen dels ger riksdagen tillkänna vad jag har anfört om försöriningsberedskapen m. m. på skoområdet.

dels föreslår riksdagen att godkänna de åtgärder för försöriningsberedskapen på skoområdet som jag har förordat.

13. Anslagsfrågor för budgetåret 1977/78

DRIFTBUDGETEN

ELFTE HUVUDTITELN

A. Handelsdepartementet

A.2 Kommittéer m. m. Jag har i det föregående föreslagit vissa åtgärder för försöriningsberedskapen på skoområdet. För kostnader i samband med den föreslagna delegationen som skall ha

Prop. 1976/77:85 55

till uppgift alt leda och samordna omstruktureringen och effektiviseringen av skoindustrin beräknar jag för budgetåret 1977/78 1,0 milj. kr. Jag förordar alt förevarande anslag får belastas med dessa kostnader.

Med hänvisning till vad jag har anfört i del föregående hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till reservationsanslaget Kommittéer m. m. för budgetåret \911/1% utöver tidigare anvisat belopp anvisa 1 000 000 kr.

F. Ekonomiskt försvar

F 1. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar Under denna rubrik har regeringen i prop. 1976/77:100 (bil. 14, s. 64) föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet för budgetåret 1977/78 beräkna ett förslagsanslag av 131 256 000 kr, I samma prop. och bilaga (s. 65) har regeringen föreslagit riksdagen att till Lån till teko-, sko- och garveriindustrier anvisa ett investeringsanslag av 5 milj. kr.

Jag kommer inom kort att lämna förslag om det ekonomiska försvarets inriktning för perioden 1977/78-1981/82. Medel kommer därvid att för budgetåret 1977/78 beräknas bl.a. för programmet Beklädnad m.m. Jag vill emellertid redan nu förorda att medel anvisas för åtgärder för försörjningsberedskapen på skoområdet och anhåller att få ta upp denna fråga.

Under investeringsanslaget V:7 Lån till teko-, sko- och garveriindustrier kommer jag, som jag har anfört i det föregående, att föreslå att ett investeringsanslag av ytteriigare 10 milj. kr. anvisas för budgetåret 1977/78. 1 anslutning till delta föreslår jag att ramen för avtal om statlig kreditgaranti för lån till teko-,- sko- och garveriindustrier ökas till 85 milj. kr.

Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att medge att avtal om statlig kreditgaranti för lån till teko-, sko-och garveriindustrier får ingås inom en ram av sammanlagt 85 000 000 kr.

KAPITALBUDGETEN

V FONDEN FÖR LÅNEUNDERSTÖD

V:7 Lån till teko-, sko- och garveriindustrier Regeringen har i prop. 1976/77:100 (bil, 14, s. 65) föreslagit riksdagen att under denna rubrik för budgetåret 1977/78 anvisa ett investeringsanslag av 5 milj. kr. Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående behöver ytteriigare 10 milj, kr. tillföras anslaget. Med anledning härav hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Lån till teko-, sko- och gai-veriindusirier för budgetåret 1977/78 utöver i prop. 1976/77:100 bil. 14 föreslaget inves-

Prop.1976/77:85

teringsanslag anvisa ytterligare 10 000 000 kr. 2. medge att avtal om avskrivningslån till teko-, sko- och garveriindustrier får ingås inom en sammanlagd ram av 170 000 000 kr.

V:9 Försörjningsberedskapslån

1976/77 1977/78

Anslag Förslag

14 000 000' 11 000 000

Anslagsberäkning (i 1 000-tal kr.)

Medelstillgång

Beräknad medelsförbrukning

Anslag	1976/77	14 000'	1976/77	8 000
Förslag	1977/78	11000	1977/78 Beräknad behållning 1978-06-30	17 000 0
Summa		25 000		25 000

Varav 2 milj. kr. har anvisats på tilläggsbudget I

Riksdagen bemyndigade i december 1976 regeringen att träffa avtal med Tretorn AB om säkerställande av för försöriningsberedskapen viktig produktion och produktionskapacitet i fråga om gummistövlar. För budgetåret 1976/77 beviljades fördetta ändamål ett försörjningsberedskapslån av 2 milj, kr. För budgetåret 1977/78 beräknar jag 4 milj, kr.

Med hänvisning härtill och till vad jag har föreslagit i det föregående angående försörjningsberedskapslån m. m. för skoindustrin hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

alt till Försörfningsberedskapslån för budgetåret 1977/78 anvisa ett investeringsanslag av 11 000 000 kr.

V: 10 Skostrukturlån

Nytt anslag (förslag) 10 000 000

Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående angående skostrukturlån hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Skostrukturlån för budgetåret 1977/78 anvisa ett invesle-ringsanslag av 10 000 000 kr.

Prop. 1976/77:85 57

14. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen alt antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1976/77:85 58

Innehåll

Proposition...................................................... ..... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll....... .......... ..... 1

Utdrag protokoll vid regeringssammanträde den 24 februari 1977 2

1. Inledning...................................................... ..... 2

2. Utvecklingen på skoområdet............................. ..... 3

3. Nuvarande mål för försörjningsberedskapen på beklädnadsområdet 5

4. Stöd till skoindustrin.......................................... .. 5

4.1 Åtgärder vidtagna inom landet..................... 5

4.2 Åtgärder vid gränsen................................. 7

4.3 Åtgärder vidtagna i andra läner................... ..... 7

4.3.1 Interna stödåtgärder som riktar sig direkt till skoindustrin 7

4.3.2 Åtgärder vid gränsen.......................... ..... 8

5. Det ekonomiska försvarels långsiktsplanering..;.... 9

6. Promemorian (Ds H 1976:7) Skor i kristid............ 10

6.1 Promemorians innehåll i stort....................... 11

6.2 Remissyttranden....................................... 15

6.2.1 Försörjningsuthållighet........................ 15

6.2.2 Import i en kristid............................... 16

6.2.3 Försörjningsstandard.......................... 16

6.2.4 Minskning av de kommersiella lagren...... ..... 18

6.2.5 Behov av produktionskapacitet............. ..... 19

6.2.6 Olika handlingsvägar........................... ..... 20

6.2.7 Tillverkning av gummistövlar och träskor. ..... 23

7. 1974 års försvarsutredning.............................. ..... 23

8. Statens industriverks och beklädnadsrådets förslag med anledning

av McKinseyutredningens rapport...................... ..... 25

8.1 Inledning................................................. ..... 25

8.2 McKinseyutredningens innehåll i stort ........ ..... 25

8.3 SIND:s förslag med anledning av McKinseyutredningen . 26

8.4 Beklädnadsrådets vid ÖEF förslag med anledning av McKinseyulredningen 27

9. Svenska skofabrikantföreningens framställningar.. ..... 28

9.1 Skrivelse i maj 1976................................... ..... 28

9.2 Skrivelser i december 1976......................... ..... 28

9.3 Remissyttranden....................................... ..... 29

9.3.1 Generellt produktionsstöd.................... ..... 29

9.3.2 Stiftelse för skoindustrins utveckling...... 30

9.3.3 Inriktning av stöd till företagen i en omstrukturerad skoindustri 30

10.Övriga frågor............................................... ..... 31

11. Föredraganden............................................ ..... 31

Prop. 1976/77:85 59

11.1............................................................ Inledning 31

11.2............................................................ Mål för försörjningsberedskapen på skoområdet 33

11.2.1 Inledning.......................................... .... 33

11.2.2 Försörjningsulhållighel ...................... .... 34

11.2.3 Försöriningsstandard........................... 36

11.2.4 Utrikeshandel.................................... 37

11.2.5 Lageravveckling................................. .... 38

11.2.6 Ransoneringssyslem ........................... .... 38

11.2.7 Olika sätt att upprätthålla en försörjningsberedskap i

fråga om skor.................................... 39

11.2.8 Behovet av fredtida produktionskapacitet 42

11.2.9 Övriga frågor..................................... 43

11.3............................................................ Stöd till skoindustrin 44

11.3.1 Inledning.......................................... 44

11.3.2 Upprätthållande av en tillräcklig lönande skoproduktion 46

11.4 Upphävande av importrestriktionen för skor.... .... 53

11.5 Detaljhandelns prissättningsmetod............... .... 53

12. Hemställan................................................. 54

13.Anslagsfrågor för budgetåret 1977/78.............. .... 54

M.Beslut......................................................... 57