om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601)

Proposition 1981/82:225

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1981/82:225 Regeringens proposition

1981/82:225

om ändring i vägtraUkskattelagen (1973:601);

beslutad den 27 maj 1982.

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

ROLF WIRTÉN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om att polisman skall omhänderta ett fordons registreringsskyltar om fordonet används trots att brukandeförbud gäller till följd av en minst två månader gammal skatteskuld på fordonet. Vidare föreslås att en möjlighet att döma till fängelse införs, när ett fordon med brukandeförbud används, trots att det har avskyltats.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1983.

1    Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 225

Prop. 1981/82:225 2

Propositionens lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601)

Härigenom föreskrivs i fråga om vägtrafikskattelagen (1973:601)'

dels att rubriken närmast före 33 § skall lyda "Straffbestämmelser m.m.,"

dels att 1, 17, 30 och 34 §§ samt bilaga 2 och bilaga 3 skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 33 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I §

Vägtrafikskatt utgår till staten enligt denna lag i form av fordonsskatt och kilometerskatt.

Beteckningar som användes i denna lag har samma betydelse som i fordonskungörelsen (1972:595) och i bilregisterkungörelsen (1972:599), om ej annat sägs.

Med bensin och gasol avses i
denna lag de produkter som är
skattepliktiga enligt        lagen

(1961:372) om bensinskatt.

Som ägare av fordon anses den som är eller bör vara upptagen i bilregistret som ägare.

17 § Kilometerskattepliktigt fordon skall vara försett med särskild, godkänd räknare för registrering av fordonets körsträcka och tillhörande anordningar för dess funktion (kilometerräknarapparatur). Apparaturen skall vara plomberad. Kilometerskattepliktig personbil som användes utom riket skall vidare vara försedd med särskilt märke, som visar att fordonet är kilometerskattepliktigt. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får medge undantag från skyldighet att förse personbil med sådant märke.

Regeringen eller myndighet som      Regeringen eller myndighet som

regeringen bestämmer meddelar fö- regeringen bestämmer meddelar fö
reskrifter om godkännande, monie- reskrifter om godkännande, monte
ring, plombering, reparation, kon- ring, plombering, renovering, repa
troll och liknande åtgärd som har ration, kontroll och liknande åtgärd
avseende på kilometerräknarappa- som har avseende på kilometerräk-
ratur samt om märke som avses i narapparatur, beräkning av kör-
första stycket. sträcka på grundval av registre-

ringar i kilometerräknare samt om märke som avses i första stycket.

' Lagen omtryckt 1979: 280.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 869.

Prop. 1981/82:225                                                                  3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får efter ansökan medge att kilometerskattepliktigt fordon inte behöver vara försett med kilometerräknarapparatur.

30                                                  §
I den mån ej annat följer av den- I den mån ej annat följer av den
na lag äger 4, 9, 12-15, 22 och na lag äger 4, 9, 12-15 och 22 §§
49 §§ lagen (1959:92) om förfaran- lagen (1959:92) om förfarandet vid
det vid viss konsumtionsbeskatt- viss konsumtionsbeskattning mot-
ning motsvarande tillämpning i frå- svarande tillämpning i fråga om för
gå om förfarandet enligt denna lag. farandet enligt denna lag. Vad be-
Vad bestämmelserna innehåller om stämmelserna innehåller om dekla-
deklaration gäller i stället uppgift, ration gäller i stället uppgift, som
som skall lämnas enligt särskilda skall lämnas enligt särskilda före
föreskrifter och ligga till grund för skrifter och ligga till grund för på-
påföring eller fastställelse av skatt. föring eller fastställelse av skatt.

Vad i uppbördslagen (1953:272) stadgas om indrivning, avkortning och avskrivning av skatt skall i tillämpliga delar gälla fordonsskatt, kilometerskatt, skattetillägg och förseningsavgift. Vid återbetalning av skatt skall avräknas endast sådan till betalning förfallen fordonsskatt eller kilometerskatt som ej eriagts, restavgift som belöper på sådan skatt samt sådan avgift enligt bilregisterkungörelsen (1972:599) som uppbäres i samband med uppbörd av vägtrafikskatt. I fråga om avräkning av avgifter som nu har sagts äger 23 och 31 §§ motsvarande tillämpning.

Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får äga rum vid indrivning av fordonsskatt, kilometerskatt, restavgift, skattetillägg och förseningsavgift.

33 a §

Brukas ett fordon i strid mot 16 § eller 21 § första stycket 2 och har två månader förflutit från den dag då den skatt som har föranlett bru-kandeförbudet förföll till betalning, skall polisman ta hand om fordonets registreringsskyltar.

Polisman skall ta hand om registreringsskyltarna även på ett avställt fordon, om förutsättningarna för en sådan åtgärd skulle ha förelegat enligt första stycket om fordonet hade varit skattepliktigt.

Den polisman som har tagit hand om fordonets registreringsskyltar får medge att fordonet förs till närmaste lämpliga avlastningsplats eller uppställningsplats.

Senaste lydelse 1981:844.

Prop, 1981/82:225

Nuvarande Ivdelse

Förestagen lydelse

34 §

Brukas fordon i strid mot 16 eller 21 § dömes ägaren till böter.

Brukas ett fordon i strid mot 16 § eller 21 § första stycket 2 sedan fordonets registreringsskyltar har tagits om hand enligt 33 a §, döms ägaren till böter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff döms ägaren till ett avställt fordon som brukas, om fordonets registreringsskyltar har tagits om hand enligt 33 a § och brukandeförbud skulle ha gällt för fordonet enligt 16 § eller 21 § 2 om fordonet hade varit skattepliktigt.

Brukas i annat fall ett fordon i strid mot 16 eller 21 §, döms ägaren till böter.

Visar ägaren att han iakttagit vad som ankommit på honom för att hindra att fordonet brukades är han fri från ansvar.

Nuvarande lydelse

Bilaga 2 till vägtrafikskattelagen (1973:601)

Kilometerskatt

Fordonsslag	Skattevikt, kilogram	Skau, öre	; för 10 kilometer
		grundbelopp	tilläggsbelopp för varje helt hundratal kilo-
			gram över den lägsta viklen i klassen
1 Personbil	0-    900	100	0
	901-	108,5	8,5
2 Buss	0-  1600	119	0
	1601-	119,3	0,3
3 Lastbil	0-  1600	119	0
	1601-	120	1,03
4 Släpvagnar med skattevikt över 3 000 kilogram, som dragés av kilometerskattepliktigt fordon med en hjulaxel	3001-	62	0,55
med två hjulaxlar	3001-11000 IIOOI-	61 97,8	0,46 0,85
med tre eller flera	3001-11000	59	0,36
hjulaxlar	IIOOl-	87,8	0,68

Är kilometerskattepliktig bil inrättad för drift med annat drivmedel än brännolja utgår skatt med 80 procent av angivna belopp.

' Senaste lydelse 1980:679.

Prop. 1981/82:225

Föreslagen lydelse

Bilaga 2 till vägtrafikskattelagen (1973:601)

Kilometerskatt

Fordonsslag	Skatte vikt, kilogram	Skatt, ört	; för 10 kilometer
		grundbelopp	tilläggsbelopp för varje helt hundratal kilogram över den lägsta vikten i klassen
1 Personbil	0-    900 901-	100 108,5	0 8,5
2 Buss	0-  1600 1601-	119 119,3	0 0,3
3 Lastbil	0-  1600 1601-	119 120	0 1,03
4 Släpvagnar med skattevikt över 3000 kilogram, som dragés av kilometerskattepliktigt fordon med en hjulaxel	3001-	62	0,55
med två hjulaxlar	3001-11000 11001-	61 97,8	0,46 0,85
med tre eller flera hjulaxlar	3001-11000 11001-	59 87,8	0,36 0,68

Är kilometerskattepliktig bil inte inrättad för drift med brännolja utgår skatt med 80 procent av angivna belopp.

Nuvarande lydelse

BUaga 3 tUl vägtrafikskattelagen (1973:601)'* Förteckning över kommuner som avses i 12 a §

Värmlands län Torsby

Kopparbergs län Malung Vansbro Älvdalen

Gävleborgs län Ljusdal

Västernorrlands lån

Sollefteå

Ange

Jämtlands län

Berg

B räcke

Härjedalen

Krokom

Ragunda

Strömsund

Åre

Västerbottens lån

Dorotea

Lycksele

Norsjö

Sorsele

" Senaste lydelse 1980: 319.

Prop. 1981/82:225

Storuman

Vilhelmina

Vindeln

Vännäs

Åsele

Norrbottens län

Arjeplog

Arvidsjaur

Gällivare

Haparanda

Jokkmokk

Kalix

Kiruna

Pajala

Älvsbyn

Överkalix

Övertorneå

Föreslagen lydelse

Bilaga 3 tUl vägtrafikskattelagen (1973:601)

Förteckning över kommuner som avses i 12 a §

Värmlands län Torsby

Kopparbergs län Malung Vansbro Älvdalen

Gävleborgs län Ljusdal

Västernorrlands län

Sollefteå

Ange

Jämtlands län

Berg

Bräcke

Häijedalen

Krokom

Ragunda

Strömsund

Åre

Västerbottens län

Bjurholm

Dorotea

Lycksele

Mala

Norsjö

Sorsele

Storuman

Vilhelmina

Vindeln

Vännäs

Åsele

Norrbottens län

Arjeplog

Arvidsjaur

Gällivare

Haparanda

Jokkmokk

Kalix

Kiruna

Pajala

Älvsbyn

Överkalix

Övertorneå

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

Prop. 1981/82:225

Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET                 PROTKOLL

vid regeringssammanträde 1982-02-24

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahriand, Molin

Föredragande: statsrådet Wirtén

Lagrådsremiss med förslag till lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601).

1    Inledning

Vägtrafikskatt utgår enligt vägtrafikskattelagen (1973:601), VSL, i form av fordonsskatt och kilometerskatt. I lagen stadgas att ett skattepliktigt fordon i allmänhet inte får användas om vägtrafikskatt som är förfallen till betalning inte har betalats. Med skattepliktigt fordon avses fordon som är eller bör vara registrerat i bilregistret och inte är avställt. Straffet för brukande av ett fordon, för vilket brukandeförbud gäller, är böter.

Svenska Åkeriförbundet, Svenska Taxiförbundet och Svenska Busstrafikförbundet har i en skrivelse i januari 1978 till regeringen hävdat att brukandeförbudet inte är tillräckligt effektivt.

Skrivelsen överlämnades till vägtrafikskatteutredningen (B 1977:05)'. Utredningen har i ett betänkande (Ds B 1981:8) Översyn av vägtrafikbeskattningen Del 4 Effektivare .brukandeförbud föreslagit åtgärder för att förbättra brukandeförbudets effektivitet. Betänkandet har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels betänkandet, som också innehåller en redogörelse för gällande bestämmelser, som bilaga I, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 2.

Utredningsman departementsrådet Leif Lindstam.

Prop. 1981/82:225 8

2    Föredragandens överväganden

2.1 Allmänna utgångspunkter

Regeln att vägtrafikskatten för ett fordon skall vara betald för att fordonet skall få användas är av gammalt datum. Bestämmelsen har motiverats med att ett fordon inte bör få användas om inte de kostnader ersätts, som trafiken med fordonet förorsakar. Vidare har brukandeförbudet ansetts ha betydelse för att göra skatteuppbörden effektiv.

Det finns omkring 3,8 milj. vägtrafikskattepliktiga fordon i landet. För nästan alla dessa fordon skall fordonsskatt eriäggas, i de fiesta fall en gäng per år. För ca 240000 fordon skall dessutom kilometerskatt erläggas, normalt tre gånger per år.

Under senare år har genomsnittligt omkring 1,8 % av antalet debiteringar för fordonsskatt lett till att skattebeloppet har restförts. Motsvarande siffra för kilometerskatten är omkring 3,5 %.

Siffrorna visar enligt min mening att uppbörden av vägtrafikskatt fungerar tillfredsställande. En bidragande orsak härtill kan naturiigtvis vara brukandeförbudet för fordon, för vilka skatt inte har erlagts. Skälen för förbudet anserjag alltjämt väga tungt och det bör därför finnas kvar.

Emellertid har kritik riktats mot att förbudet inte är tillräckligt effektivt. Svenska Åkeriförbundet, Svenska Taxiförbundet och Svenska Busstrafikförbundet har i den tidigare nämnda skrivelsen framhållit att risken för upptäckt är begränsad och att det dessutom saknas möjlighet att vid upptäckt effektivt förhindra fortsatt användning av fordonet. De lojala yrkestrafikutövarna för enligt förbunden en ojämn kamp på marknaden rned dem som konsekvent undandrar sig sitt kostnadsansvar och därigenom skaffar sig obehöriga konkurrensfördelar.

Enligt uppgifter från trafiksäkerhetsverket hade vid ett visst tillfälle i mars 1981 1,2 % av de skattepliktiga fordonen, eller drygt 43 000 fordon, brukandeförbud till följd av obetald skatt. Drygt 11 000 av dessa fordon var kilometerskattepliktiga. Av uppgifter ur bilregistret kunde konstateras att i vart fall drygt 3000 av dessa 11000 fordon hade använts efter det att brukandeförbudet inträtt.

Enligt uppgifter från rikspolisstyrelsen rapporterades under år 1978 drygt 9000 överträdelser av brukandeförbudet på grund av obetalda vägtrafikskatter och knappt 2500 överträdelser av förbudet att använda oregistrerade eller avställda fordon.

De uppgifter somjag nu har redogjort för visar enligt min mening, vilket utredningen också har funnit, att åtgärder bör vidtas för att göra brukandeförbudet effektivare.

För detta ändamål har utredningen till en början föreslagit att informationen om de gällande bestämmelserna förbättras i olika avseenden. Enligt vad jag har erfarit pågår f. n. arbete härmed. Härigenom bör lindrigare

Prop. 1981/82:225                                                    9

överträdelser av förbudet kunna minska. Någon författningsmässig reglering av detta är inte erforderlig.

Vidare har utredningen föreslagit att bestämmelser införs om att en polisman som påträffar ett fordon med restförd vägtrafikskatt skall förhindra fortsatt användning av fordonet genom att omhänderta dess registreringsskyltar. Utredningen har också föreslagit att fängelse skall ingå i straffskalan för överträdelse av förbudet att använda ett avskyltat fordon. Slutligen har utredningen föreslagit att ett avskyltat fordon som brukas skall kunna tas i beslag och förverkas. Mot det sist nämnda förslaget har såväl principiella som praktiska invändningar riktats från flera remissinstanser. Jag är därför inte beredd att föreslå att det genomförs.

I det följande avser jag att ta upp utredningens övriga förslag till behand-Hng.

2.2 Avskyltning

Utredningen har föreslagit att ett fordons registreringsskyltar skall omhändertas under förutsättning dels att fordonet brukas i strid mot bestämmelserna om brukandeförbud i VSL, dels att den skatt som har föranlett brukandeförbudet har lämnats till indrivning.

Remissinstanserna har genomgående tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran.

För egen del får jag anföra följande. När det gäller fordonsägare som medvetet och konsekvent underlåter att betala vägtrafikskatt behövs förbättrade möjligheter till ett effektivt ingripande. Jag delar utredningens uppfattning att åtgärderna i första hand bör inriktas på polisens verksamhet i samband med kontrollen av fordonen i trafiken.

Utredningens förslag om att avskyltning skall få göras endast om den skatt som förorsakat brukandeförbudet har lämnats till indrivning är motiverat av att ingripandena då kommer att begränsas till de mer allvarliga fallen av överträdelser mot brukandeförbudet. Jag delar utredningens uppfattning att avskyltning skall kunna göras i de allvarligare fallen. Det är dock tveksamt om det är lämpligt att anknyta till indrivningsförfarandet.

Vid indrivning av vägtrafikskatt skall enligt 30 § andra stycket VSL bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272) gälla i tillämpliga delar. Genom denna hänvisning regleras inte frågan om när en obetald skatt skall lämnas till indrivning. Någon annan bestämmelse härom finns inte heller. Enligt vad jag har erfarit kan tiden från skattens förfallodag till dess fordringen lämnas för indrivning variera. Med hänsyn till dessa omständigheter anserjag det mindre lämpligt att som en förutsättning för avskyltning ställa upp kravet att skatten skall ha lämnats till indrivning. Jag delar däremot uppfattningen att avskyltning inte bör tillgripas förrän någon tid har förflutit från skattens förfallodag. Denna tid bör inte sättas kortare än att den skattskyldige bör ha lätt möjlighet att ta del av en påminnelse om

Prop. 1981/82:225                                                   10

skatten. Man bör också ta hänsyn till att det ibland tar viss tid innan en skattebetalning noteras i bilregistret, vilket har betydelse för polisens möjligheter att ur registret ta fram uppgifter om huruvida vägtrafikskatt har betalts eller inte.

Jag har inhämtat att en påminnelse om obetald skatt i allmänhet skickas ut omkring 25 dagar efter förfallodagen. Om tiden sätts till två månader räknat från förfallodagen har därför den skattskyldige normalt fått en påminnelse om skattebetalningen i god tid innan en avskyltning kan komma i fråga. I de flesta fall har fordringen också lämnats till indrivning. Jag föreslår därför att avskyltning skall få ske om två månader har förflutit från förfallodagen för den skatt som har föranlett brukandeförbudet. Jag har inhämtat att bilregistret kommer att anordnas så att polisen direkt kan få svar på frågan om förutsättningar för en avskyltning föreligger. Jag vill i detta sammanhang framhålla att kontrollen av de obeskattade fordonen liksom nu är fallet får göras vid s. k. flygande kontroller och liknande.

Bestämmelsen om avskyltning bör tas in i en ny paragraf, 33 a §, i VSL.

Utredningen har påpekat att en fordonsägare skulle kunna undvika ett ingripande mot ett fordon som i och för sig uppfyller förutsättningarna för avskyltning genom att avställa fordonet. Härigenom upphör nämligen fordonet att vara skattepliktigt och brukandeförbudet enligt VSL gäller inte. För att förhindra ett kringgående av avskyltningsregeln föreslår därför utredningen att även ett avställt fordon skall avskyltas, om det används under förhållanden som för ett motsvarande skattepliktigt fordon skulle ha medfört avskyltning.

Jag delar utredningens uppfattning att en kompletterande bestämmelse om avskyltning av avställda fordon bör införas. Bestämmelsen, som bör tas in som ett andra stycke i den föreslagna 33 a §, bör dock utformas så att en polisman skall omhänderta ett avställt fordons registreringsskyltar om förutsättningarna för en sådan åtgärd skulle ha förelegat om fordonet hade varit skattepliktigt.

I ett tredje stycke i paragrafen bör, som utredningen har föreslagit, anges att den polisman som har omhändertagit ett fordons registreringsskyltar får medge att fordonet förs till lämplig plats för uppställning, lossning av lasten e.d.

2.3 Påföljden vid brukande av ett avskyltat fordon

Utredningen har föreslagit att en möjlighet införs att döma till fängelse om ett fordon med brukandeförbud används trots att det har avskyltats.

Remissinstanserna har med något,undantag ställt sig bakom förslaget.

För egen del instämmer jag i utredningens uppfattning att brukande av ett avskyltat fordon måste anses vara ett avsevärt allvarligare brott än att överträda brukandeförbudet i andra fall. Genom att införa en möjlighet att döma till fängelse när ett avskyltat fordon används, markeras betydelsen av att ett fordon verkligen inte används så länge skatten inte är betald.

Prop. 1981/82:225                                                   11

Jag föreslår således att utredningens förslag i denna del genomförs. Detta kräver ändringar i 34 § VSL. Förslaget bör dock förtydligas när det gäller brukande av ett avställt fordon, så att det klart framgår att fängelse skall kunna följa endast när det är fråga om ett avställt fordon som också är avskyltat. Av systematiska skäl anser jag dessutom att paragrafen bör delas upp i fyra stycken.

2.4 Ikraftträdande

Rikspolisstyrelsen har hemställt att minst sex månader skall förflyta från utfärdandet av den föreslagna lagstiftningen till dess den träder i kraft. Jag delar denna uppfattning. Tidpunkten för ikraftträdandet bör därför bestämmas till den 1 januari 1983.

3   Upprättat lagförslag

I enlighet med det anförda har inom budgetdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601). Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

4   Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över det upprättade lagförslaget.

5   Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1981/82:225                                                   12

Utdrag
LAGRÅDET                                    PROTOKOLL

vid sammanträde 1982-05-03

Närvarande: f.d. justitierådel Petrén, regeringsrådet Delin, justitierådel Bengtsson.

Enligt lagrådet den 16 april 1982 lillhandakommel utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 24 februari 1982 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för budgetdepartementet Wirtén beslutat inhämta lagrådels yttrande över förslag till lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601).

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Åke Rehn-ström.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

34 §

För alt innebörden av straffbestämmelsen i första stycket otvetydigt skall framgå bör stycket lämpligen inledas så:

"Brukas ett fordon i strid mot 16 § eller 21 § första stycket 2 sedan
fordonets registreringsskyltar har tagits om hand  "

Prop. 1981/82:225                                                   13

Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET                PROTOKOLL

vid sammanträde 1982-05-27

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Wirtén, Andersson, Boo, Eliasson, Gustafsson, Elmstedl, Tilländer, Ahriand, Molin

Föredragande: statsrådet Wirtén

Proposition om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601)

1   Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till lag om änd ring i vägtrafikskattelagen (1973:601).

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför atl han godtar lagrådets förslag till lydelse av 34 §. Han anför vidare.

Vad angår tillämpningen av den nya 33 a § vill jag ytteriigare understryka att de uppgifter som den enskilde polismannen behöver för att avgöra om ett fordons registreringsskyltar skall tas om hand, kommer att kunna inhämtas direkt från bilregistret. Några misstag vid tillämpningen av bestämmelsen skall därför inte behöva förekomma. Teoretiskt kan emellertid tänkas att bilregistrets uppgifter av ett eller annat skäl är oriktiga. Om så skulle visa sig vara fallet och registreringsskyltarna till följd härav felaktigt har tagits om hand, skall naturiigtvis dessa i enlighet med vanliga förvaltningsrättsliga principer återställas, varvid några rättsverkningar av omhändertagandet inte uppkommer. Den enskilde bör alltid ha möjlighet att vända sig till polisstyrelsen för att få denna fråga prövad. Avsikten är att frågan om förvaring m. m. av omhändertagna skyltar skall regleras genom verkslällighetsföreskrifter.

2   Vissa andra ändringar i vägtrankskattelagen (1973:601)

Vägtrafikskatteutredningen har i sitt andra delbetänkande (Ds B 1980:13) Slopad fordonsskatt och höjd bensinskatt bl. a. föreslagit vissa ändringar i VSL av närmast redaktionell karaktär. Således har utredningen i förtydligande syfte föreslagit alt i 1 § införs ell nytt stycke, i vilket ensin och gasol definieras genom att en hänvisning görs till skattepliktspfini-lionen i lagen (1961:372) om bensinskatt.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 24 februari 1982.

Prop. 1981/82:225                                                    14

I bilaga 2 till VSL anges bl. a. all kilometerskatt skall utgå med 80% av fullt skattebelopp om en kilometerskattepliktig bil är inrättad för drift med annat drivmedel än brännolja. För att det otvetydigt skall framgå att det endast är fordon som inte alls drivs med brännolja som omfattas av bestämmelsen har utredningen föreslagit atl bestämmelsen utformas så att den gäller kilomelerskallepliktiga bilar som inte är inrättade för drift med brännolja.

Riksskatteverket har i en skrivelse den 22 oktober 1981 hemställt bl. a. att verket får rätt alt meddela föreskrifter om dels renovering av kilometerräknarapparatur, dels beräkning av den i 1 § vägtrafikskatlekungörelsen (1973:776) nämnda omräkningsfaktorn. Enligt verket föreligger behov av föreskrifter på dessa områden och verket föreslår därför att ett sådant bemyndigande ges i 17 § 2 st. VSL.

Vidare har riksskatteverket under hand påpekat att 30 § VSL innehåller en hänvisning till 49 § lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsum-tionsbeskatlning. Sistnämnda paragraf upphörde att gälla vid utgången av år 1980 (SFS 1980:186), varför hänvisningen bör slopas.

De av vägtrafikskatteutredningen och riksskatteverket framförda ändringsförslagen är välmotiverade och bör enligt min mening genomföras.

Slutligen kräver den av regeringen beslutade delningen den 1 januari 1983 av Vännäs och Norsjö kommuner till Vännäs och Bjurholms kommuner resp. Norsjö och Mala kommuner en ändring i förteckningen över kommuner i bilaga 3 till VSL.

De nu genomgångna ändringsförslagen bör träda i kraft den I januari 1983.

3   Övriga frågor

Jag utgår från att nu föreslagna reformer kan genomföras inom ramen för befintliga resurser.

Ändringsförslagen under avsnitt 2 är lagtekniskt okomplicerade. Även i övrigt är dessa förslag sådana alt lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

4   Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta dels det av lagrådet granskade lagförslaget med vidtagen ändring, dels förslaget lill övriga ändringar i vägtrafikskattelagen (1973:601).

5   Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1981/82:225                                              15

Bilaga  1

BUDGETDEPARTEMENTET

ÖVERSYN AV VÄGTRAFIKBESKATTNINGEN

DEL 4

Effektivare brukandeförbud

Betänkande av vägtrafikskatteutredningen

Ds B 1981:8

Prop. 1981/82:225 16

Till Statsrådet och chefen för budgetdepartementet

Den 15 april 1977 tillkallade chefen för budgetdepartementet numera departementsrådet Leif Lindstam att son särskild utredare göra en teknisk översyn av vägtrafikbeskattningen (B 1977:05).

Experter åt utredningen är nu hovrättsassessorn Hans Bengtsson, förste, byråsekreteraren Sven Bornhager, bitr. skattedirekt»ren Lennart Carlson, avdelningsdirektören Birger Eriksson, byrå-■ direktören Göran Guste och departementssekreteraren Gunnar Skarell. Sekreterare är kammarrättsfiskalen Lennart Hamberg oeh byrådirektören Mats Sjöstrand.

Utredningen får härmed överlämna delbetänkandet Översyn av vägtrafikbeskattningen E)el 4 Effektivare brukandeförbud.

Stockholm i maj 1981

Leif Lindstanv'

Lennart Hamberg   Mats Sjöstrand

Prop. 1981/82:225 17

INNEHALL

SAMMANFATTNING PÖRFATTNINGSröRSLAG

1    UTREDNINGENS ARBETE

1.1    Utredningens direktiv och tidigare förslag

1.2    Frågan an ett effektivare brukandeförbud

1.3    Arbetets uppläggning

2    GÄLLANDE BESTÄMMELSER OM VÄGTRAFIKSKATT, M.M.

2.1       Påföring av skatt, m.m.

2.2       Ordinarie uppbörd

2.2.1       Fordonsskatt

2.2.2       Kilometerskatt

2.3       Tillfällig uppbörd

2.4       Indrivning, m.m.

2.5     Brukandeförbud

2.5.1       Fordonsskatt

2.5.2       Kilcmeterskatt 2.5  Kontrollmärkessystemet

3        RÄTTEN TILL INGRIPANDEN ENLIGT VÄGTRAFIKSKATTEIAGEN OCH ANDRA FÖRFATTNINGAR

4        STATISTISKA UPPGIFTER, M.M.

4.1       Debiteringar, påminnelser och restföringar

4.2       Andel fordon med brukandeförbud, m.m.

4.3       Rapporterade överträdelser av brukandeförbudet, m.m.

4.4       Andra uppgifter om otillåtet brukande, m.m.

5    ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

5.1    Behov av åtgärder för att göra brukandeförbudet
effektivare

5.2       Begränsning av åtgärderna till vissa fall

5.3       Åtgärder

5.3.1      Avskyltning

5.3.2            Färd till avlastningsplats eller uppställningsplats

2   Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 225

Prop. 1981/82:225 18

5.3.3      Vissa påföljdsbestämmelser

5.3.4       Samarbete mellan myndigheter, informations- ■ insatser

5.3.5      Vissa registerfrågor, m.m.

6  SPECIAIHTIVERING

Bilaga 1 Skatteperioder och upptördsmånader för vägtrafikskatt

Bilaga 2 Tabeller

Prop. 1981/82:225 19

SAMMANFATTNING

I detta fjärde delbetänkande redovisar vi våra överväganden och förslag om en effektivisering av brukandeförbudet för fordon för vilka vägtrafikskatten inte har erlagts. Bakgrunden till vårt arbete med frågan är den kritik som i olika sammanhang, bl.a. av Svenska åkeriförbundet. Svenska taxiförbundet och Svenska.busstrafikförbundet i en gemensam skrivelse son överlämnats till oss, har riktats mot de nuvarande reglerna och möjligheterna att ingripa mot missbruk.

Enligt gällande regler får ett skattepliktigt fordon inte användas om vägtrafikskatt son förfallit till betalning inte har betalats. Detta gäller dock inte skatt som avser tid före det närmast föregående skatteåret och inte heller skatt som fastställts gencm efterbeskattning och son en tidigare ägare till fordonet är skattskyldig för. Ett brukandeförbud kan upphävas i vissa fall, bl.a. om fordonet säljs vid exekutiv försäljning.

Den sedan länge gällande principen att ett    fordon inte fär användas cm
vägtrafikskatten för det inte har betalats      bör enligt vår mening upprätt
hållas. Några skäl att genomföra ändringar   i grunderna för förbudet finns
enligt vår mening inte.

Det är mycket svårt att ange i vilken utsträckning fordon med brukandeförbud används i trafik. Vid en kontroll av uppgifter i bilregistret har det visats att över 27 % av bl.a. de kilometerskattepliktiga fordonen med o-betald vägtrafikskatt har använts någon gång efter det att brukandeförbudet inträdde. Även vid kontroller på vägen har upptäckts åtskilliga fall av otillåten användning, ofta i yrkesmässig trafik.

Mot bakgrund av vad son nu framkcmmit om användning av fordon med brukandeförbud, har vi funnit att brukandeförbudet bör göras mer effektivt.

Brott mot brukandeförbudsbestämmelserna torde vara vanliga under tiden anedelbart efter det att skatten har förfallit till betalning och i samband med överlåtelser av fordon. För att kaima till rätta med dessa typer av brott not brukandeförbudet föreslår vi att informationen om de gällande bestämmelserna förbättras i olika avseenden. Vi föreslår också bl.a. att man överväger att genanföra regelbundna registerkontroller beträffande fordon son används trots att brukandeförbud gäller för dem.

Prop. 1981/82:225 20

De hittills redovisade åtgärderna torde inte få någon mer betydande effekt i de fall fotdonsägarna mer konsekvent undandrar sig skattebetalning för sina fordon. Detta kan gälla s.k. svartåkare och andra son konsekvent undandrar sig allt betalningsansvar. För dessa svårare fall av överträdelser krävs enligt vår mening åtgärder för att förhindra fortsatt användning av fordonen och, i vissa fall, skärpta straffsanktioner. Dessa strängare ingripanden bör begränsas till de fall då överträdelserna av brukandeförbudet kan antas ske medvetet.

Cti ett fordon används efter det att skatten har restförts, kan man enligt vår mening utgå från att brukandeförbudsbestämmelserna överträds medvetet. En påminnelse an skatteinbetalning har då sänts till fordonsägaren och krav på inbetalning sänds efter restföringen ut av kronofogdemyndigheten. Därvid erinras om att fordonet inte får användas förrän skatten är betald.

I de nu aktuella fallen är det endast vid en poliskontroll på vägen sar, ett effektivt ingripande kan göras. Vi föreslår att bestänmelser införs an att en polisman san påträffar ett fordon med restförd vägtrafikskatt skall förhindra fortsatt användning av fordonet genan att cmhänderta dess registreringsskyltar. Nya skyltar skall sedan inte få lämnas ut förrän brukandeförbudet har upphört. Av praktiska skäl bör polismannen få medge att fordonet efter avskyltningen förs till närmaste lämpliga uppställnings-eller avlastningsplats.

Att använda ett avskyltat fordon i trafik innan brukandeförbudet har hävts, måste bedömas vara ett avsevärt allvarligare brott än överträdelser av brukandeförbudet i övriga fall. I straffskalan bör därför införas fängelse. För att förhindra att ett avskyltat fordon som har använts olovligen används på nytt bör enligt vår mening fordonet kunna tas i beslag och förverkas.

Prop. 1981/82:225

21

FORFATININGSFORSIAG

1 Förslag till

Lag an ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601)

1

Härigenan föreskrivs i fråga om vägtrafikskattelagen (1973:601)

dels att rubriken närmast före 33 § skall lyda "Straffbestänmelser m.m.",

dels att 16, 21 och 34 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 33 a och 34 a §§, av nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

16 § Skattepliktigt fordon får ej brukas, om till betalning förfallen fordonsskatt ej erlagts. Detta gäller ej i fråga an skatt son avser tid före det närmast föregående skatteåret och ej heller i fråga an skatt san åvilar tidigare ägare av fordonet och son fastställts genan beslut cm efterbeskattning enligt 24 §.

Har fordon sålts vid exekutiv försäljning får det brukas av den nye ägaren utan hinder av att fordonsskatt, för vilken tidigare ägare är skattskyldig, inte har erlagts. Föreligger annars särskilda skäl får riksskatteverket medge att visst fordon får brukas utan hinder av första stycket.

Har fordonet sålts vid exekutiv försäljning j_eU£jiar_det_förvJ£at£_ST] 34 a §, får det brukas av den nye ägaren utan hinder av att fordonsskatt, för vilken en tidigare ägare är skattskyldig, inte har erlagts. Föreligger annars särskilda skäl får riksskatteverket medge att fordonet får brukas utan hinder av första stycket.

2.1 § Kilaneterskattepliktigt fordon får ej brukas

1.  cm det inte är försett med kilometerräknarapparatur av godkänt slag som är
plcmberad och godkänd vid besiktning samt fungerar tillfredsställande,

2.  an till betalning förfallen kilometerskatt ej erlagts.

Regeringen eller myndighet son regeringen bestämmer får medge att fordon, utan hinder av första stycket 1, får brukas i avvaktan på reparation eller besiktning av kilometerräknarapparatur.

Lagen omtryckt 1979:290. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:869

Prop. 1981/82:225

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

22

Vad san sägs i första stycket 1 gäller ej i fall som avse; i 17 § tredje stycket.

Vad son sägs i första stycket 2 gäller ej i fråga om skatt som avser tid före det närmast föregående skatte-äret och e heller i fråga cm skatt son åvilar tidigare ägare av fordonet och scm fastställts genom beslut an efterbeskattning enligt 24 eller 25 §. Har fordon sålts vid exekutiv försäljning får det brukas av den nye ägaren utan hinder av att kilometerskatt, för vilken tidigare ägare är skattskyldig, inte har erlagts. Föreligger annars särskilda skäl får riksskatteverket medge att visst fordon får brukas utan hinder av första stycket 2.

Vad som sägs i första stycket 2 gäller inte i fråga an skatt scm avser tid före det närmast föregående skatteåret och inte heller i fråga an skatt scm åvilar &\  tidigare ägare av fordonet och scm har fastställts genan beslut an efterbeskattning enligt 24 eller 25 §. Har fordonet sålts vid exekutiv försal jning_j_elj£r_2iar_det_fön7e£kat£_ai-ligt 34 a §, får det brukas av den nye ägaren utan hinder av att kilcsneter-skatt, för vilken en tidigare ägare är skattskyldig, inte har erlagts. Föreligger annars särskilda skäl får riksskatteverket medge att fordonet får brukas utan hinder av första stycket 2.

33 a §

Brukas ett fordon i strid mot 16 § eller 21 § första stycket 2 och har den skatt san har föranlett brukandeförbudet lämnats till indrivning, skall polisman omhänderta fordonets registreringsskyltar. Detsanma gäller an ett avställt fordon brukas, under förutsättning att brukandeförbud skulle råda för det enligt 16 § eller 21 § första stycket 2 om det var skattepliktigt, och skatten ■ har lämnats till indrivning.

Den polisman som har onhändertagit fordonets registreringsskyltar får medge att det förs till närmaste lämpliga avlastningsplats eller uppställningsplats.

Prop. 1981/82:225 23

Nuvarande lydelse                                     Föreslagen lydelse

34 §
Brukas fordon i strid mot 16 eller 21    Har ett fordons 'registreringsskyltar
§ dones ägaren till böter.                           omhändertagits enligt 33 a § första

stycket, och brukas det i strid mot 16 § eller 21 § första stycket 2, dons ägaren till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma gäller an fordonet är avställt och brukandeförbud skulle råda för det enligt 16 § eller 21 § första stycket 2 om det var skattepliktigt. Brukas i annat fall ett fordon i strid mot 16 eller 21 § döms ägaren till böter.

Visar ägaren att han iakttagit vad som ankcmmit på honan för att hindra att fordonet brukades är han fri från ansvar.

34 a §

Har ett fordons registreringsskyltar omhändertagits enligt 33 a § första stycket, och brukas det i strid mot 16 § eller 21 § första stycket 2, får fordonet förklaras förverkat an det är påkallat för att förebygga brott eller om annars särskilda skäl föreligger. Är fordonet avställt får det förklaras förverkat, cm brukandeförbud skulle råda för det enligt 16 § eller 21 § första stycket 2 om det var skattepliktigt.

Förverkande enligt första stycket får ske oavsett van fordonet tillhör. I stället för fordonet kan dess värde för-klaras förverkat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982

Prop. 1981/82:225 24

2 Förslag till

Förordning om ändring i vägtrafikskattekungörelsen (1973:776)

Härigenom föreskrivs att i vägtrafikskattekungörelsen (1973:776)  skall införas två nya paragrafer, 27 a och 27 b §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                                     Föreslagen lydelse

27 a §

Betalas fordonsskatt eller kilometer-

skatt efter skattais förfallodag, skall bevis om att skatten har betalats medföras vid färd med fordonet. Dgina skyldighet gäller till dess att skattekvitto har erhållits.

27 b §

¥evls~an" poljnBnsmeägrvaride enligt 33 a § andra stycket vägtrafikskattelagen  (1973:601)   skall medföras vid färd med ett fordon vars registreringsskyltar har omhändertagits enligt första stycket nännda paragraf.

Denna forordning träder i kraft den 1 januari 1982.

Otr.tryckt  1979:396

Prop. 1981/82:225

3 Förslag till

25

Förordning om ändring i bilregisterkungörelsm (1972:599)

Härigenom föreskrivs att 19, 21, 24, 27 och 29 §§ bilregisterkungörelsen (1972: 599) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Ett registrerat fordon får, om annat inte följer av 27 § eller 40 § andra stycket, brukas endast om det är försett med registreringsskylt. På bil, traktor, motorredskap, terrängvagn, släpfordon och terrängsläp används skylt som avses i 18 § första stycket a eller b. På motorcykel och teträngskoter används skylt som avses i 18 § första stycket c.

19 §

Ett registrerat fordon fär, om annat inte följer av 27 § eller 40 § andra stycket denna kungörelse eller av 33 a § andra stycket vägtrafikskattelagen (1973:601), brukas endast om det är försett med registreringsskylt. På bil, traktor, notorredskap, terrängvagn, släpfordon och terrängsläp används skylt som avses i 18 § första stycket a eller b. På notor-cykel och terrängskoter används skylt som avses i 18 § första stycket c.

Registreringsskylt skall vara anbringad på bil såväl framtill som baktill, på traktor, motorredskap och terrängnctorfordcn framtill samt på motorcykel, släpfordon och terrängsläp baktill. Skylt framtill skall vara väl synlig framifrån och skylt baktill väl synlig bakifrån.

Om det medför avsevärd olägenhet att föra skyltai framtill på traktor, motor-redskap eller terrängskoter eller baktill på släpfordon, som dragés av traktor eller motorredskap, får den anbringas på annan utifrån väl synlig plats.

21 § Om en registreringsskylt har förstörts eller förkommit eller undergått sådan förändring att den inte länpligai kan användas eller har givits in till länsstyrelse enligt 34 § andra stycket är fordonets ägare efter skriftlig ansökan berättigad att erhålla en duplett av skylten. I fall som avses i 24 § får ansökan även göras av fordonets förare.

Kungörelsen omtryckt 1979:640.

Prop. 1981/82:225

Nuvarande lydelse

26

Föreslagen lydelse

Dupletter av registreringsskyltar får inte lännas ut för ett fordcn om brukandeförbud råder för det enligt 16 § eller 21 § första stycket 2 vägtrafikskattelagen (1973:601). Är fordonet avställt får dupletter inte länt-nas ut om sådant brukandeförbud skulle råda för det om det var skattepliktigt enligt vägtrafikskattelagen.

Har ett fordons registreringsskyltar omhändertagits enligt 33 a § första stycket vägtrafikskattelagen, lännas utan särskild ansökan dupletter av registreringsskyltarna ut till fordonets ägare när hinder däremot inte längre föreligger enligt andra stycket. Är fordonet avställt skall dup-letter dock läimas ut endast efter

ansökan enligt första stycket.

24 §

Föreligger omständighet som avses i 21 § tillhandahåller polisnyndighet provisorisk registreringsskylt, om ansökan samtidigt göres om duplett av registreringsskylten. Pör provisorisk registreringsskylt skall hos polisnyndigheten deponeras femtio kronor. Deponerat belopp betalas tillbaka om skylten återställes inom två veckor från utlännandet. I annat fall tillfaller beloppet staten.

Föreligger omständighet som avses-i 21 § första stycket tillhandahåller polisnyndighet  provisorisk registreringsskylt, om ansökan samtidigt görs om ai du5>lett av registreringsskylten. För varje provisorisk registreringsskylt skall hos polisnyndig-heten deponeras femtio kronor. Deponerat belopp betalas tillbaka om skyltan återställs inom två veckor från det att den har lännats ut. I annat fall tillfaller beloppet staten.

Provisoriska registreringsskyltar får inte läimas ut för ett fordon om bru-

Prop. 1981/82:225

Nuvarande lydelse

27

Föreslagen lydelse

kandeförbud råder för det enligt 16 § eller 21 § första stycket 2 vägtrafikskattelagen (1973:601). Är fordonet avställt får provisoriska re-gistreringsskyltar inte lännas ut om sådant brukandeförbud skulle råda för det om det var skattepliktigt enligt vägtrafikskattelagen.

Har ett fordons registreringsskyltar omhändertagits enligt 33 a § första stycket vägtrafikskattelagen, tillhandahåller polisnyndighet provisoriska registreringsskyltar när hinder däremot inte längre föreligcier enligt andra stycket. Därvid tillänpas bestämmelserna i första stycket om deposition av visst belopp. Är fordo-net avställt får provisoriska registreringsskyltar aidast lännas ut om ansökan samtidigt görs om dupletter av registreringsskyltarna.

Kan registreringsskylt _ej_ användas på grund av förhållande som avses i 21 §, får fordonet brukas för färd kortaste länpliga väg till lokal där provisorisk registreringsskylt kan lännas ut.

27 §

Kan an registreringsskylt inte användas på grund av förhållande som avses i 21 § första stycket, eller föreligger omständighet som avses i 21 § tredje stycket, får fordonet brukas för färd kortaste länpliga väg till lokal där s provisorisk registreringsskylt kan lännas ut.

Fordon som försetts med provisorisk registreringsskylt får framföras med sådan skylt till dess duplett av registreringsskylt tillhandahållits.

I fråga om provisorisk registreringsskylt äger 20 § notsvarande tillämpning.

Prop. 1981/82:225

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

28

29 § Utfärdande av kontrollmärke för ett fordon prövas av trafiksäkerhetsverket i sanband med att fordonsskatt enligt vägtrafikskattelagen (1973:601) påförs för fordonet. Prövningen skall ske inom de femton första dagarna av den kalender-nénad under vilken fordonsskatten förfaller till betalning. Om det vid er, sådan kontirollbesiktning som avses i 75, 76, 78 eller 79 § fordonskungörelsen (1972:595) har meddelats föreläggande om ny besiktning eller om någon av de i 28 § första stycket angivna förutsättningarna inte är uppfyllda, kan prövningen ske även efter det att fordonet eller apparaturen godkänts vid besiktning eller förutsättningen uppfyllts.

I fall som avses i 17 § första stycket andra punkten vägtrafikskattekungörelsen (1973:776) prövar länsstyrelsen utfärdande av kontrollmärke i sanband med frågan om upphörande av avställning.

I fall som avses i 17 § första stycket andra punkten vägtrafikskattekungörelsen (1973:776) prövar länsstyrelsen utfärdande av kontrollmärke i sanband med frågan om att avställ-ningen skall upphöra. Länsstyrelsen prövar utfärdande av kontrollmärke även när enligt uppgifter i registret brukandeförbud enligt 16 § eller 21 § första stycket 2 vägtrafikskattelagen (1973:601) inte längre föreligger för ett fordan vars registreringsskyltar har omhändertagits enligt 33 a § första stycket den lagen.

Utfärdande av kontrollmärke för fordon som inte är skattepliktiga anligt vägtrafikskattelagen och som inte skall kontrollbesiktigas enligt 75 eller 76 § fordonskungörelsen prövas av trafiksäkerhetsverket. Prövningen skall ske inom de femton första dagarna av den kalendermånad som motsvaras av sista siffran i fordonets registreringsnummer enligt följande tabell.

Sista siffra i reg.nr

Prövning av utfärdande av kontrollmärke

Sista siffra i reg.nr

Prövning av utfärdande av kontrollmärke

1	april	6
2	ma]	7
3	3uni	8
4	augusti	9
5	augusti	0

novenber

decenber

januari

februari

mars

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1982.

Prop. 1981/82:225 29

1       UTREDNINGENS ARBETE

1.1         Utredningens direktiv och tidigare förslag

Utredningen skall enligt sina direktiv (Dir 1977:44) göra en teknisk översyn av vägtrafikbeskattningens olika delar. Enligt tilläggsdirektiv i februari 1979 (Dir 1979:9) har vi i särskilt uppdrag att utvärdera kilometerbeskattningen och att värdera alternativa beskattningsformer. Vi har också i enlighet med tilläggsdirektiv i juni 1980 (Dir 1980:51) utrett frågan cm elfordonens beskattning.

Våra överväganden och förslag hittills har redovisats i tre delbetänkanden. Översyn av vägtrafikbeskattningen Del 1 Kilometerskatt (Ds B 1978:5), scm avlämnades i juli 1978, Del 2 Slopad fordonsskatt och höjd bensinskatt (Ds B 1980:13), avlämnat i oktober 1980 och Del 3 Beskattningen av eldrivna fordon (Ds B 1981:4), avlämnat i mars 1981.

1.2         Frågan cm ett effektivare brukandeförbud

Svenska åkeriförbundet. Svenska taxiförbundet och Svenska busstrafikförbundet hemställde i en skrivelse till regeringen i januari 1978 cm en översyn av reglerna om brukandeförbud för fordon till följd av obetald vägtrafikskatt. Skrivelsen har överlämnats till utredningen för att tas under övervägande vid utredningsuppdragets fullgörande.

I skrivelsen anför förbunden bl.a. att det förekommer att mindre nogräknade fordonsägare inte respekterar ett brukandeförbud son inträtt till följd av att vägtrafikskatt inte har betalats. Risken för upptäckt är enligt förbunden begränsad. Dessutom saknas möjlighet att vid upptäckt effektivt förhindra fortsatt användning av fordonet. Förbunden anför vidare följande.

Nuvarande långsamma system för lagföring och indrivning av skatt avskräcker uppenbarligen inte mindre noggranna fordonsägare, scm satt i system att driva trafik bl.a. utan att erlägga föreskrivna skatter.

De lojala yrkestirafikutövarna för på marknaden en ojämn kanp med dem san konsekvent undandrar sig sitt kostnadsansvar och därigenom skaffar sig obehöriga och skadliga konkurrensfördelar.

Vi hemställer med hänvisning till det anförda cm en översyn, så att den begränsade verkningsgraden, san utmärker nuvarande sanktionssystem, ökas. Brukningsförbudet i VSL § 16 och 21 måste göras effektivt. Icke obetydliga skattebelopp torde stå att vinna för stat:sverket, cm obeskattade fordon på

Prop. 1981/82:225 30

ett effektivt sätt kunde tas ur trafik, inte minst genan att beröra transporter skulle kaima att överföras till fordonsägare, som lojalt uppfyller sina skyldigheter.

Vi har funnit skäl att ta upp frågan cm en effektivisering av reglerna cm brukandeförbud separat och redovisar nu våra överväganden och förslag i denna del. I detta sanmanhang tar vi dock inte upp frågan an eventuella brukandeförbud för utländska fordon som används i Sverige trots att föreskrivna skatter inte har erlagts. Vi avser att i vårt fortsatta arbete behandla beskattningen av de utländska fordonen.

1.3      Arbetets uppläggning

Under arbetet har vi inhämtat uppgifter från bl,a. rikspolisstyrelsen (RPS) och trafiksäkerhetsverket (TSV).

I januari 1981 tillsatte kommunikationsministern tre arbetsgrupper med uppdrag att behandla frågor cm  s.k. svartåkning incm godstrafiksektorn. Vi har haft kontakter med den arbetsgrupp scm haft till uppgift att lämna förslag till åtgärder för en effektivisering av kontrollen på väg och att se över sanktionsfråaan.

Prop. 1981/82:225 31

2       GÄLLANDE BESTÄMMELSER CM VÄGTRAFIKSKATT, M.M.

I det följande lämnas en redogörelse för vissa av författningsbestänmel-serna i fråga cm vägtrafikskatt. I huvudsak inriktas redogörelsen på förfarandet vid uppbörd och indrivning. Förfarandet beskrivs relativt detaljerat med hänsyn till utformningen av de åtgärder vi föreslår i kapitel 5. Närmare redogörelser för övriga delar av vägtrafikskattelagstiftningen finns i våra delbetänkanden Översyn av vägtrafikbeskattningen Del 1 Kilometerskatt (Ds B 1978:5) och Del 2 Slopad fordonsskatt och höjd bensinskatt (Ds B 1980:13) .

I avsnitt 2.6 behandlas kortfattat reglerna cm kontrollmärke.

2.1          Påföring av skatt, m.m.

Bestämmelser cm vägtrafikskatt finns bl.a. i vägtrafikskattelagen (1973: 601, omtryckt 1979:280, ändrad senast 1980:679), VSL, och i vägtrafikskattekungörelsen (1973:776, omtryckt 1979:396, ändrad senast 1980:764), VSK.

Vägtrafikskatt påförs enligt 22 § VSL genom automatisk databehandling och på grundval av uppgiifter i bilregistret utan att beslut meddelas av be-skattningsmyndighetén (länsstyrelsen).' TSV påför skatten för beskattningsmyndighetens räkning och verkställer uppbörd av skatten (10 § VSK).

2.2          Ordinarie uppbörd

2.2.1    Fordonsskatt

Oppbördsmånaden för ordinarie uppbörd av fordonsskatt bestäms för varje fordon av slutsiffran i fordonets registreringsnummer. För fordon med en fordonsskatt san inte överstiger 1 500 kr. för helt år, görs ordinarie uppbörd en gång per år. För fordon med högre årlig skatt görs tre ordinarie uppbörder per år; Varje sådan uppbörd avser en skatteperiod om fyra månader och är en tredjedel av skatten för hela skatteåret. Ordinarie uppbörd görs för fordon scm är skattepliktigt vid ingången av uppbördsmånaden (9 § första stycket och 12 § första stycket VSL, 13 § första stycket VSK).

Fordonsskatt erläggs i förskott, dvs. före ingången av det skatteår eller den skatteperiod som skatten avser (12 § tredje stycket VSL). Undantag från

Prop. 1981/82:225 32

detta gäller vid uppbörd för skatteperiod som börjar i augusti. Uppbörden görs då först i augusti, eftersom juli månad inte är ordinarie uppbördsmånad för någon vägtrafikskatt (4 § VSK). Av bilaga 1 framgår vilka skatteår, skatteperioder och uppbördsmånader som gäller för fordon med olika slutsiffror i registreringsnumret.

Skattskyldig vid ordinarie uppbörd av fordonsskatt är den san vid ingången av uppbördsmånaden är eller bör vara upptagen i bilregistret san ägare till ett fordon (1 § tredje stycket, 7 och 14 §§ VSL). TSV sänder därvid vanligen ut skattekvitto under postförskott. Kravet skall sändas ut senast den 15 i uppbördsmånaden (20 § VSK). Postförskottsförsändelsen skall lösas före utgången av uppbördsmånaden (21 § första stycket VSK). Försändelsen får också lösas högst 10 dagar senare, under förutsättning att restavgift erläggs samtidigt (21a § VSK). Skall kontrollmärke utfärdas för fordonet, sänds detta ut tillsammans med skattekvittot. Om kontrollmärke däremot inte skall lämnas ut för fordonet, och cm fordonet inte är kilometerskattepliktigt, har riksskatteverket (RSV) medgett att TSV sänder en avi med ett inbetalningskort till den skattskyldige (RSV:s författningssamling RSFS 1981:8).

En generell möjlighet att erlägga skatten genan girering från person- eller postgirokonto har också medgivits (24 § VSK och RSV:s anvisningar RSV Ip 1973:10, s. 27). Den skattskyldige skall då använda inbetalningskortet för postförskott scm gireringshandling. Skattekvittot och ev. kontrollmärke översänds i lösbrev till den skattskyldige när betalningen har bokförts på postgirot.

I vissa fall kan skatten få erläggas genan insättning på ett särskilt postgirokonto. Detta kan, efter anvisning från länsstyrelsen, ske an en fordonsägare av någon anledning inte har erhållit postförskottsförsändelsen i tid (22 § VSK och RSV Ip 1973:10, s. 27). Skatten anses erlagd den dag inbetalningen görs på postanstalt eller när en försändelse med girerings-handlingar avlämnas för postbefordran till postgirot (26 § första stycket VSK) .

Postverket skall enligt 23 § VSK snarast nöjligt redovisa inlösta postförskottsförsändelser till TSV. De inlöstia avierna avläses maskinellt och redovisas till TSV via magnetband. Redovisningen till TSV har normalt skett tredje dagen efter inbetalningen. Bilregistret kan vara uppdaterat 7-8

Prop. 1981/82:225 33

(senast 10) dagar efter betalningen.

2.2.2      Kilometerskatt

Kilometerskatt utgår i efterhand för skatteperioder (18 § tredje stycket VSL). Skatteåret är indelat i tre skatteperioder. Samma uppbördsmånader gäller för uppbörd av kilcmeterskatt som för uppbörd av fordonsskatt (4 § VSK). Skatteår och skatteperioder för ett fordon är således beroende av slutsiffran i fordonets registreringsnuranver (se bilaga 1).

Sista månaden i varje skatteperiod kallas avstänplingsmånad. Senast vid utgången av denna månad skall fordonsägaren lämna uppgift för beräkning av kilometerskatt för perioden. Sådan uppgift lämnas genan att ett särskilt stämpelkort stänplas i fordonets kilometerräknare och sänds in till TSV. Uppgift skall lämnas under förutsättning att fordonet har varit kilometerskattepliktigt någon gång mellan föregående avstänpling och ingången av avstämplingsmånaden (5 § VSK). I sådana fall skall ordinarie uppbörd ske (12 § andra stycket VSK).

Bestänmelserna otri vem sotn är skattskyldig vid ordinarie ufpbörd, när och hiir krav på skatten skall sändas ut samt när och hur skatten skall erläggas överensstämmer med vad scm gäller i fråga om fordonsskatt. Trots att reglerna och tidpunkterna för ordinarie uppbörd av fordonsskatt och kilcmeterskatt är gemensamma, görs f.n. inte någon gemensam uppbörd (12 § tredje stycket VSK och RSFS 1980:65).

2.3        Tillfällig uppbörd

Tillfällig uppbörd av fordonsskatt görs i fråga om fordon för vilket skatteplikt inträder efter ingången av uppbördsmånaden och för fordon för vilket skatt skall utgå med högre belopp än tidigare på grund av ändrad beskaffenhet hos fordonet eller ändrat användningssätt (14 § VSK). Tillfällig uppbörd av kilometerskatt görs när ett fordon upphört att vara kilaneterskattepliktigt av annan anledning än avställning (15 § VSK).

Fordonsskatt son skall erläggas vid tillfällig uppbörd förfaller till betalning när skatteplikten inträder (17 § VSK) och postförskottsförsändelse skall lösas inom 15 dagar därefter (21 § andra stycket VSK). Förklarar fordonsägaren i samband med att avställningen upphör för ett fordon att han

3 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 225

Prop. 1981/82:225 34

önskar ta det i bruk omedelbart, förfaller skatten dock till betalning först 15 dagar efter det att avställningen har upphört (17 § första stycket andra meningen VSK). I detta fall skall postförskottet lösas inom 15 dagar efter skattepliktens inträde (21 § andra stycket VSK).

Vid tillfällig uppbörd av fordonsskatt för fordon för vilket högre skatt skall utgå förfaller skatten till betalning .15 dagar efter utgången av den månad under vilken registreringsbesiktning till följd av ändringen skett eller senast skulle ha skett eller 15 dagar efter utgången av den månad under vilken användningssättet ändrades (18 § VSK och RSV Ip 1973:10, s. 26). Postförskottet skall lösas senast på förfallodagen (21 § andra stycket VSK).

Kilcmeterskatt som skall erläggas vid tillfällig uppbörd förfaller till betalning när fordonet upphör att vara kilometerskattepliktigt (17 § andra stycket VSK) och postförskottsförsändelse skall lösas inom 15 dagar från förfallodagen (21 § andra stycket VSK).

2.4      Indrivning, m.m.

Cm vägtrafikskatt san förfallit till betalning inte har betalats, sänder TSV ut en påminnelse till den skattskyldige tillsanmans med ett inbetalningskort. Det debiterade beloppet har då räknats upp med restavgiften på 4 % (30 § andra stycket VSL jämförd med 58 § första stycket uppbördslagen, 1953:272). Påminnelserna sänds vid ordinarie uppbörd ut omkring den 25:e i månaden efter den under vilken skatten har förfallit till betalning.

Betalas inte skatten trots påminnelsen, restförs den ankring den 25:e i månaden efter den då påminnelsen sändes ut. Fordonsägaren meddelas inte särskilt cm att restföring har skett. Restföringen noteras i bilregistret och indrivningshandlingar sänds till länsstyrelsen (jämför 28 § VSK). Länsstyrelsen sänder därefter indrivningshandlingarna till kronofogdemyndigheten. Betalningsanmaning och inbetalningskort är färdigutskrivna redan av TSV. Pör några län, där det s.k. REX-systemet har införts, framställer TSV i stället för vanliga indrivningshandlingar magnetband med motsvarande uppgifter.

När kronofogdemyndigheten har drivit in det restförda skattebeloppet sänds ett meddelande till länsstyrelsen om fullbetald skatt (där REX-systemet är

Prop. 1981/82:225 35

i funktion via magnetband till TSV). Bilregistret uppdateras och skattekvitto (och kontrollmärke) sänds ut.

2.5       Brukandeförbud

2.5.1     Fordonsskatt

Enligt bestänmelserna i 16 § VSL får ett skattepliktigt fordon inte brukas, cm fordonsskatt som har förfallit till betalning inte har betalats. Detta gäller dock inte skatt san avser tid före det nännast föregående skatteåret. För t.ex. ett fordon med slutsiffran C i registreringsnumret (skatteår april-mars) gäller således från ingången av april 1981 inte längre brukandeförbud om endast skatten för skatteåret 1979-1980 (san förföll till betalning i mars 1979) eller tidigare år fortfarande är obetald.

Brukandeförbud gäller inte för ett fordon an den obetalda skatten har fastställts genan efterbeskattning enligt 24 § VSL och en tidigare ägare till fordonet är skyldig att erlägga den.

Cm ett fordon har sålts vid en exekutiv försäljning, får det brukas av den nye ägaren även om fordonsskatt som en tidigare ägare är skattskyldig för, inte har erlagts.

Finns det särskilda skäl till det får RSV medge undantag från brukandeförbudet. Denna bestämmelse avses tillänpas främst i samband med konkurser i de fall konkursboet fortsätter konkursgäldenärens verksamhet under viss tid och när konkursboet överlåter fordon till annan ägare samt när en skattskyldig träffat avtal med kronofogdemyndigheten om avbetalning av en restförd skatteskuld (se Ds B 1978:5 Översyn av vägtrafikbeskattningen Del 1 Kilcmeterskatt, s. 128-130 och prop. 1978/79:94, s. 14-16).

Cta ett fordon brukas i strid not bestämmelserna i 16 § VSL, döms fordonsägaren till böter. Detsamma gäller annan förare av fordonet än ägaren, an han känt till hindret för brukandet. Om fordonsägaren visar att han iakttagit vad san ankommer på honom för att hindra att fordonet brukades, är han dock fri från ansvar (34 och 36 §§ VSL, se också vissa inskränkningar i sistnämnda paragraf). Om någon annan än ägaren utan lov använder ett fordon för vilket brukandeförbud gäller, döms han till böter i ägarens, ställe (35 § VSL). Detta gäller också för den som innehar ett fordon med

Prop. 1981/82:225 36

nyttjanderätt och har rätt att bestämma an förare av fordonet eller anlitar annan förare än den ägaren har utsett. Pör fordon som tillhör eller brukas av juridiska personer finns i 38 § VSL särskilt angivet vem straffansvaret drabbar.

2.5.2      Kilaneterskatt

I 21 § VSL stadgas att ett kilometerskattepliktigt fordon inte får brukas cm det inte är försett med kilometerräknarapparatur av godkänt slag son är plcmberad och godkänd vid besiktning samt fungerar tillfredsställande, eller cm kilometerskatt scm har förfallit till betalning inte har erlagts.

För brukandeförbud p.g.a. obetald skatt gäller samma inskränkningar som i fråga cm obetald fordonsskatt, dvs. förbudet gäller inte cm skatten avser tid före det närmast föregående skatteåret (dock blir tidsgränserna inte gemensamma, eftersom skatteåren för fordonsskatt och kilcmeterskatt inte . överensstämmer). Brukandeförbudet gäller inte heller om den obetalda skatten har fastställts genom beslut om efterbeskattning enligt 24 eller 25 S VSL och en tidigare ägare till fordonet är skyldig att erlägga den.

Bestämmelserna cm upphävande av ett brukandeförbud är identiska för fordonsskatt och kilcmeterskatt; Detsamma gäller straffbestämmelserna för brott not brukandeförbudsbestämmelserna.

2.6        Kontrollmärkessystemet

Polisens övervakning av att brukandeförbudet inte överträds är i första hand beroende av kontrollmärkessystemet. För att kontrollmärke skall utfärdas krävs nämligen bl.a. att förbud att bruka fordonet inte gäller enligt 16 eller 21 § VSL (28 § bilregisterkungörelsen, 1972:599, omtryckt 1979:640, ändrad senast 1981:68, BRK) . Utfärdande av kontrollmärke prövas i samband med att fordonsskatt påförs (29 § BRK). Vid fordonsskatteuppbörden sänds kontrollraärket tillsammans med skattekvittot under postförskott. Märket lämnas inte ut om inte fordonsskatten och registerhållningsavgiften betalas.

Eftersom kilometerskatt och fordonsskatt f.n. inte debiteras gemensamt utvisar ett giltigt kontrollmärke inte med säkerhet att brukandeförbud inte råder för fordonet på grund av att kilometerskatten inte har betalats.

Prop. 1981/82:225 37

Den kilometerskatt scm förfaller till betalning vid utgången av uppbördsmånaden för fordonsskatt behöver inte betalas för att kontrollmärke skall lämnas ut. När fordonsskatt debiteras en gång per år, dvs. när skatten är högst 1 500 kr. per år, kan giltigt kontrollmärke finnas trots att fordonet haft brukandeförbud på grund av obetald kilometerskatt under upp till ett helt år I fråga om kilometerskattepliktiga fordon är kontrollmärket därför inte ett lika bra hjälpmedel för kontrollen av att ett brukandeförbud inte överträds som det är för övriga fordon.

Prop. 1981/82:225 38

3        RÄTTEN TILL INGRIPANDEN ENLIGT VÄGTRAFIKSKATTELAGEN OCH ANDRA FÖRFATTNINGAR

Av redogörelsen för gällande bestämmelser har frångått att brukandeförbud - med vissa undantag - råder för ett fordon när vägtrafikskatt inte har betalats för det. Överträds förbudet kan fordonsägaren och föraren bötfallas.

Påträffas ett fordon i trafik trots att brukandeförbud råder för det på grund av obetald vägtrafikskatt rapporteras förseelsen och ett straffföreläggande meddelas så småningom. Påföljden bestäms vanligen till omkring 15 dagsböter. Den polispersonal scm upptäckt att brukandeförbudet överträtts vidtar dock normalt ingen annan åtgärd än att rapportera överträdelsen. Det oskattade fordonet kan således kcnma att köras från platsen utan att något ingripande sker, trots att brukande av fordonet inte är tillåtet. Polispersonalen anser sig rrarmalt inte kunna med tvångsåtgärder förhindra att färden fortsätter.

Enligt polisinstruktionen (1972:511) skall polisman bl.a. förebygga brott och hindra att den allmänna ordningen och säkerheten störs genan brott. Redan denna bestänrielse skulle kunna tänkas innebära en befogenhet för polisman att hindra fortsatt färd med ett oskattat fordon. Ehiellertid är polisen tveksam till möjligheten att stoppa fordon enbart med stöd av de allmänna reglerna i polisinstruktionen. Det anses att bestänmelserna måste tolkas med försiktighet och att de endast undantagsvis får tas till intäkt för mer konkreta tvångsåtgärder, eftersom dessa bör framgå av uttryckliga författningsbestämmelser.

Mot denna bakgrund har också i en rad författningar inom vägtrafikens område tagits in uttryckliga bestämmelser san innebär en skyldighet för polismännen att i vissa fall hindra fortsatt färd med ett fordon.

I vägtrafikkungörelsen (1972:603) föreskrivs således att cm ett fordon framförs i strid not kungörelsen eller en föreskrift son meddelats med stöd av den, skall polisman hindra fort:satt färd son inte kan ske utan påtaglig fara för trafiksäkerheten eller annan väsentlig olägenhet (168 § första stycket).

Detta ger polisman nöjlighet och skyldighet att hindra fortatt färd exempel-

Prop, 1981/82:225 39

vis om föraren på grund av sjukdom eller påverkan av alkoholdrycker inte kan föra fordonet på ett betryggande sätt, om fordonet är olänpligt lastat, om det kan förorsaka skador på vägbanan eller om körningen är onödig och störande vid bostadsbebyggelse.

I andra stycket i den nämnda paragrafen i vägtrafikkungörelsen lämnas särskilda föreskrifter cm ingripande not fordon med överlast.

Motsvarande bestämmelser finns även i 114 § fordonskungörelsen (1972:595), 93 § BRK och 79 § terrängtrafikkungörelsen (1972:594).

Med stöd av bestämmelsen i fordonskungörelsen skall således polisman hindra fortsatt färd som inte kan ske utan påtaglig fara för trafiksäkerheten eller annan väsentlig olägenhet av den anledningen att fordonets beskaffenhet eller utrustning inte är i föreskrivet skick. Samma bestänmelse i BRK innetär nöjlighet att hindra färd med ett fordon som inte är försett med registreringsskylt eller kontrollmärke, allt under förutsättning att detta kan anses innebära väsentlig olägenhet. Principiellt synes under samma förutsättning färd med ett avställt fordon kunna hindras.

Även i körkort:slagen (1977:477) finns ett likalydande stadgande (38 §), vilket innebär att fortsatt färd kan hindras an en förare t.ex. inte har körkort för det slag av fordon han framför.

Slutligen finns i 17 § kungörelsen (1972:602) om arbetstid vid vägtransport en bestämmelse enligt vilken polisman skall hindra fortsatt färd scm inte kan ske utan påtaglig fara för trafiksäkerheten, cm en förare brutit mot vissa i kungörelsen meddelade föreskrifter an arbetstidens längd och an pauser under arbetet. Föraren skall enligt kungörelsen föra arbetstidsbok, där arbetstider och pauser antecknas. Boken skall medföras under färd och på begäran visas upp för polisman.

Det kan noteras att det i yrkestrafiklagen (1979:559) inte finns någon bestänmelse scm ger polisman rätt att hindra fortsatt färd om trafiktillstånd saknas vid utövande av trafik scm kräver sådant tillstånd.

De nu beskrivna reglerna i vägtrafikförfattningarna om att hindra fortsatt färd har i första hand tillkcrmit för att ge polisen och allmänheten klarhet i vilka ingrepp som kan vidtas. Även när dessa regler infördes dis-

Prop. 1981/82:225 40

kuterades om de egentligen var nödvändiga eftersom polisens allmänna befogenheter gav visst stöd för ingripanden i de angivna fallen. Det har dock ansetts (se bl.a. prop. 1951:30 s. 130 med förslag till ny vägtrafikförordning) att de särskilda bestämmelserna i vägtrafikförfattningarna kan utgöra en erinran om föreskrifterna i gällande polisinstruktion och en garanti för polismannens befogenheter att vidta nödvändiga åtgärder.

Några bestämmelser om hur hindrandet av fortsatt färd praktiskt skall genomföras finns inte i vägtrafikförfattningarna. Åtgärderna får ske med beaktande av de allmänna begränsningsreglerna i polisinstruktionen. Strängare medel än förhållandena kräver får inte användas och våld får inte tillgripas förrän uppgiften inte kan lösas på annat sätt.

cm en förare saknar körkort eller är påverkad av alkoholdrycker kan hans fortsatta färd med ett fordon hindras genan att polismannen tar hand an fordonets nycklar tills vidare. Är fordonet behäftat med något fel san innebär uppenbar fara för trafiksäkerheten meddelas körförbud för fordonet och det förses med ett körförbudsmärke. Fordonet får då i princip inte användas förrän det har reparerats och besiktigats. Cm fordonet framförs med överlast tillses att viss del av lasten lossas innan färden fortisätter. I vissa fall förekaimer istället att färden tillåts fortsätta men särskilda föreskrifter ges om färdhastighet m.m.

Prop. 1981/82:225 41

4       STATISTISKA UPPGIFTER M.M.

Med hjälp av statistiska uppgifter från RPS och statistiska centralbyrån (SCB), samt vissa uppgifter som TSV tagit fram särskilt för vår räkning, skall vi i det följande försöka belysa bl.a. i vilken utsträckning oskattade fordon används i trafik. De uppgifter som vi redovisar indikerar att antalet brott mot bestämmelserna är betydande.

4.1     Debiteringar, påminnelser och restföringar

Antalet debiteringar vid ordinarie och tillfällig uppbörd av fordonsskatt har under åren 1977-1980 varit mellan 4,65 och 4,86 miljoner per år. Av dessa har mellan 151 000 och 157 000 per år - motsvarande 3,1-3,3 % av antalet debiteringar - lett till betalningspåminnelser. Clnkring 60 % av de debiteringar för vilka påminnelser sänts ut har senare restförts.

Pör kiloneterskattens del har antalet debiteringar på grundval av uppgifter på avlämnade stänpelkort under åren 1977-1980 varit mellan 745 000 och 906 000 per år och antalet skönsmässiga debiteringar mellan 23 000 och 27 000 per år. Av samtliga debiteringar har varje år 38 000 - 43 000 -motsvarande 4,4-4,9 % - lett till betalningspåminnelser. Cmkring 70 % av dessa debiteringar har senare restförts.

1 tabell 1 i bilaga 2 finns närmare uppgifter cm antal debiteringar, påminnelser och restföringar, m.m.

Antalet skattedebiteringar minskade under år 1980 jämfört med föregående år. Detta var en följd av den minskning av antalet skatteperioder från fyra till tre per år, san genomfördes successivt under året.

San framgått ovan, är andelen påminnelser och restföringar högre för kilo-meterskatten än för fordonsskatten. Detta kan bero på de kontrollmärkes-och uppbördsrutiner son tillänpas. San framgått av avsnitt 2.6 kan ett fordon ha ett giltigt kontrollmärke trots att kilcmeterskatten inte är betald. Detta kan innebära att en fordonsägare inte alltid uppfattar det san lika nödvändigt att betala kilcmeterskatten scm fordonsskatten.

Uppgifter om antalet påminnelser och restföringar ger inte någon bild av för hur många fordon brukandeförbud inträder varje år. För det första kan

Prop. 1981/82:225 42

brukandeförbud ha gällt för ett fordon under viss tid, trots att någon påminnelse inte sänts ut. Skatten har då visserligen betalats för sent, men i sådan tid att betalningen hunnit noteras i registret innan någon påminnelse upprättats. För det andra kan flera påmirunelser och restföringar under ett år avse samma fordon. Antalet fordon för vilka brukandeförbud inträder måste emellertid vara betydande. Utan tvekan används också en del av dem i trafik. Vi kommer i avsnitt 4.4 att redogöra för vad som framkommit om användningen av kilcmeterskattepliktiga fordon med brukandeförbud.

4.2      Andel fordon med brukandeförbud, m.m.

Från TSV har vi fått vissa uppgifter om bl.a. hur många fordon som den 7 mars 1981 hade brukandeförbud på grund av att skatt inte hade betalats.

Av de registrerade, inte avställda, fordonen hade 43 552 eller 1,2 % brukandeförbud på grund av obetald skatt. Pör 26 940 eller drygt 60 % av dessa fanns restförd skatt.

Andelen fordon med brukandeförbud varierade dels mellan kilometerskattepliktiga och inte kilcmeterskattepliktiga fordon, dels mellan olika fordonsslag .

Pör de kilcmeterskattepliktiga fordonen gällde att i genansnitt 3,0 % hade brukandeförbud på grund av obetald skatt. 67 % av dessa hade restförd skatt. Störst var andelen fordon med brukandeförbud på grund av att skatt inte betalats bland de kilcmeterskattepliktiga personbilarna - 3,9 % - och minst bland bussarna - 0,7 %. Av samtliga kilometerskattepliktiga personbilar hade 2,7 % restförd skatt, not 0,4 % för bussarna.

För andra än kilcmeterskattepliktiga fordon gällde att i genomsnitt 1,0 % hade brukandeförbud på grund av obetald skatt. Av dessa hade 60 % restförd skatt. Den lägsta andelen fordon med brukandeförbud på grund av att skatt inte betalats var 0,9 % och gällde för personbilar och traktorer, medan den högsta var 5,5 % och redovisades för motorcyklar. Andelen fordon med restförd skatt varierade mellan 0,5 och-3,6 % av totala antalet fordon.

Närmare uppgifter cm registrerade, ej avställda fordon med brukandeförbud, restförd skatt m.m,, redovisas i tabell 2 i bilaga 2.

Prop. 1981/82:225 43

förbud '. För 148 av dessa hade förbudet upphävts efter beslut av RSV,

I de redovisade uppgifterna cm antal fordon med obetald och restförd skatt har hänsyn tagits till att ett brukandeförbud i vissa fall upphävs automatiskt eller efter beslut av RSV (se avsnitt 2.5.1 och 2.5.2). Därvid har det antagandet fått göras att samtliga fordon för vilka förbudet upphävts belastas av en restförd skatt och att de inte är avställda. Vid kontrolltillfället den 7 mars 1981 var 373 fordon untantagna från brukandeförbud '. För 148 av dessa hade förbudet medan det i 171 fall upphävts automatiskt.

För avställda fordon var andelen fordon med obetald vägtrafikskatt 2,4 % (6,8 % för fordon som är kilometerskattepliktiga när de inte är avställda och 2,0 % för övriga fordon). Närmare uppgifter om detta finns i tabell 3 i bilaga 2.

För de kilcmeterskattepliktiga fordonens del kan skatteskulden ha olika sammansättning. För 71 % av de kilcmeterskattepliktiga personbilarna med brukandeförbud berodde förbudet enbart på att kilcmeterskatt inte betalats, medan det för 22 % av fordonen berodde på att såväl fordonsskatt scm kilometerskatt var obetald och för 7 % på att enbart fordonsskatt var obetald. De kilometerskattepliktiga lastbilarna med brukandeförbud hade i 57 % av fallen enbart obetald kilometerskatt och i 31 % såväl obetald fordonsskatt som obetald kilometerskatt. Närmare uppgifter cm sammansättningen av skatteskulderna finns i tabell 4 i bilaga 2.

Scm framgått av uppgifterna i detta avsnitt gäller brukandeförbud på grund av obetald skatt för en större andel av de kilcmeterskattepliktiga fordonen än för övriga fordon. I fråga an de kilcmeterskattepliktiga personbilarna med brukandeförbud består skatteskulden i högre grad än vad scm gäller för andra fordonsslag av enbart kilcmeterskatt. Dessa förhållanden antyder -likson sagts i avsnitt 4.1 - att de nuvarande kontrollmärkes- och uppbördsrutinerna påverkar betalningsviljan i fråga an kilometerskatt. Främst gäller detta för kilaneterskattepliktiga personbilar, för vilka kontrollmärke utfärdas endast en gång per år. För de flesta kilcmeterskattepliktiga lastbilarna tas fordonsskatt ut för skatteperiod, varför kontirollmärke utfärdas tre gånger per år. Endast under en skatteperiod kan därför - scm en följd

1/ 202 av fordonen för vilka förbudet upphävts var kilcmeterskattepliktiga (38 personbilar, 114 lastbilar och 50 släpvagnar) medan 171 var enbart fordonsskattepliktiga (126 personbilar, 11 lastbilar, 25 släpvagnar, 5 traktorer och 4 notorcyklar).

Prop. 1981/82:225 44

av särdebiteringen av skatterna - en sådan lastbil ha ett giltigt kontrollmärke trots att kilcmeterskatten för den närmast föregående skatteperioden är obetald.

4.3      RaoDorterade överträdelser av brukandeförbudet, m.m.

RPS för viss statistik över rapporterade förseelser not bl.a. brukandeförbudet. Enligt uppgifter ur denna statistik lämnades exenpelvis under år 1978 sammanlagt 9 082 rapporter an användning av oskattade fordon och 2 484 rapporter an användning av avställda eller oregistrerade fordon.

Antalet rapporterade överträdelser av brukandeförbudsbestämmelserna ökade markant när kontrollmärket infördes. Även senare har emellertid antalet rapporterade överträdelser ökat. Det är enligt vad vi inhämtat från RPS inte möjligt att avgöra cm denna ökning beror på förbättrad övervakning eller på att antalet överträdelser faktiskt har ökat.

Närmare uppgifter cm antalet rapporterade förseelser finns i tabell 5 i bilaga 2.

Från SCB har vi fått vissa uppgifter cm antalet lagföringar till följd av överträdelser av brukandeförbudet. Uppgifterna innefattar vissa meddelade åtalsunderlåtelser, godkända strafförelägganden och domar i tingsrätt. För år 1978 var antalet sådana fall sammanlagt 4 502 och för år 1979 sanman-lagt 4 726. Den helt övervägande delen av dessa - 4 134 resp. 4 362 -gällde sådana fall som avses i 34 § VSL, dvs. där fordonsägaren straffas.

I tabell 6 i bilaga 2 finns ytterligare uppgifter cm antalet lagföringar.

Antalet lagföringar är mindre än hälften av antalet rapporterade övertirä-delser. Detta kan till en del förklaras av att ägaren/föraren också har gjort sig skyldig till annan brottslighet och att åklagaren därför har beslutat att inte föra talan beträffande överträdelsen av brukandeförbudet, eftersom detta skulle sakna betydelse för påföljden (20 kap, 7 § punkt 2 rättegångsbalken). Till en del kan skillnaden också förklaras av att en lagföring kan avse flera förseelser scm en och samma person har gjort sig skyldig till under en viss tid.

Prop. 1981/82:225 45

4.4      Andra uppgifter cm otillåtet brukande, m.m.

I samband med den tidigare nämnda registerkontrollen den 7 mars 1981, undersöktes bl.a. hur många av fordonen med brukandeförbud scm hade giltig trafikförsäkring. Detta visade sig gälla för inte mindre än 74 % av de kilaneterskattepliktiga fordonen och 52 % av övriga fordon med brukandeförbud. Mer detaljerade uppgifter finns i tabell 2 i bilaga 2.

Det kan synas anmärkningsvärt att det finns giltig trafikförsäkring för en så stor andel av fordonen med brukandeförbud. Även om det kan ta viss tid innan en avanmälan av en försäkring noteras i registret, förefaller det troligt att en stor del av fordonen med giltig trafikförsäkring används i trafik trots brukandeförbudet. Man kan dock inte på grundval av de nu redovisade uppgifterna dra några slutsatiser an för hur många fordon detta gäller.

För kilcmeterskattepliktiga fordon lämnas körlängdsuppgifter in i olika sanmanhang. Det gäller förutan vid ordinarie avstänpling t.ex. vid gräns-passering och vid kontrollbesiktning. Används ett fordon trots att det är belagt med brukandeförbud, kan det således redan av registeruppgifter frångå att fordonet har brukats olovligen. TSV har tagit fram uppgifter om hur många fordon scm dokumenterat har använts trots brukandeförbudet. Uppgifterna avser kilometerskattepliktiga fordon och avställda fordon för vilka det finns obetald skatt för innevarande eller närmast föregående skatteår och som är kilometerskattepliktiga när de inte är avställda. Av uppgifterna frångår bl.a. att för över 27 % av de angivna fordonen finns i registret dokumenterad körsträcka efter det att brukandeförbudet inträdde eller skatten förföll till betalning. Uppgifterna redovisas detaljerat i tabell 7 i bilaga 2. Det bör observeras att uppgifterna även gäller vissa avställda fordon, vilka kan antas användas i mindre utsträckning än de skattepliktiga fordonen.

De antalsuppgifter scm redovisats av TSV har tagits fram så att endast sådan användning son tveklöst skett efter det att brukandeförbudet inträdde har beaktats. Således har ordinarie avstänplingar beaktats endast cm de avsett perioder som börjat efter det att den skatt som medfört brukandeförbudet har restförts. Cm även tidigare ordinarie avstänplingar beaktats, skulle det finnas en nöjlighet att uppgiften avsåg endast körning under tid före det att brukandeförbudet inträdde. Annan konstaterad användning

Prop. 1981/82:225 46

(t.ex. avstänplingar vid gränspassering) har däremot beaktats för hela tiden efter det att förbudet inträdde.

Den använda kontrollmetoden medför således att endast säkert belagd användning under tid då brukandeförbud har gällt har beaktats. Givetvis ger kontrollen inte något mått på den totala otillåtna användningen. Den visar däremot vilket minsta antal fordon som vid åtminstone något tillfälle använts trots brukandeförbudet.

Prop. 1981/82:225 47

5       ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

Regler om förbud att bruka ett fordon när fordonsskatten inte har betalats fanns redan i 1922 års automobilskatteförordning och överfördes 1974 med vissa justeringar till 16 § VSL. Motsvarande bestänmelser infördes samtidigt i 21 § VSL beträffande fordon för vilka kilcmeterskatten inte har betalats. Brukandeförbudet motiveras bl.a. av att ett fordon inte bör få användas cm inte de kostnader som förorsakas av trafiken med det ersätts. Brukandeförbudet är också av betydelse för att göra ska.tteuppbör-den effektivare.

Enligt vår mening bör principen an att vägtrafikskatten skall vara betald för att ett fordon skall få användas upprätthållas. I vårt första delbetänkande (Ds B 1978:5, s. 127 - 132) föreslog vi vissa begränsningar i de då gällande brukandeförbudsbestämmelserna. Förslagen ledde också till lagstiftning (prop. 1978/79:94, SkU 45, rskr 298, SFS 1979:278). Vi har inte nu funnit skäl att föreslå ytterligare generella begränsningar i reglerna an brukandeförbud.

I vissa - mycket sällan förekommande - fall kan de nuvarande bestämmelserna dock leda till att brukandeförbud inträder trotis att detta enligt vår mening knappast är befogat. Det gäller när skatt har påförts med för lågt belopp därför att en uppgift i registret varit felaktig till följd av ett myndighetsfel. Har fordonet i ett sådant fall övergått till ny ägare innan rätt skatt har fastställts genan beslut enligt 23 § andra stycket VSL och betalar inte den tidigare ägaren den tillkommande skatten incm den tid som be-skattningsrayndigheten bestämmer, inträder brukandeförbud för fordonet. Den felaktiga registeruppgiften är i dessa fall ofta en felaktig skattvikt eller cmräkningsfaktör.

Enligt vår mening är det i de nu angivna fallen inte skäligt att ett brukandeförbud träffar fordonet i den nye ägarens hand. I dessa fall bör sådana särskilda skäl föreligga att brukandeförbudet bör hävas enligt 16 § andra stycket och 21 § fjärde stycket VSL. Någon ändring av gällande bestämmelser erfordras därför inte.

5.1     Behov av åtgärder för att göra brukandeförbudet effektivare

Av uppgifterna i kapitel 4 har framgått att skatten i ett stort antal fall

Prop. 1981/82:225 48

inte betalas i rätt tid. Det är inte möjligt att ange i vilken utsträckning fordonen används innan skatten betalas och brukandeförbudet därmed upphör. De uppgifter cm användningen av främst kilcmeterskattepliktiga fordon med brukandeförbud på grund av obetalda skatter scm vi har redovisat tidigare visar dock att situationen är otillfredsställande. Att redan en registerkontroll visar att minst 27 % av dessa fordon har använts efter det att förbudet inträdde är anmärkningsvärt.

Enligt vår mening visar dessa förhållanden att åtgärder måste vidtas för att förbättra brukandeförbudets effektivitet.

I åtskilliga fall betalas skatten en kortare tid efter förfallodagen. Det är ett rimligt antagande att brott not brukandeförbudsbestämmelserna är vanliga i dessa fall. I ganska stor omfattning betalas skatten innan en påmianelse har skickats ut. I andra fall betalas den först efter påminnelse eller sedan fordonet har stoppats av polis.

Överträdelser av brukandeförbudet torde också vara vanliga i samband med överlåtelser av fordon. Brukandeförbudet gäller ju normalt för den nye ägaren oavsett att det är en tidigare ägare san är skyldig att betala skatten. Från Stockholms åklagardistrikt har också uppgetts att den nye ägaren ofta säger sig inte ha känt till förbudet.

För att komma till rätta med de nu redovisade formerna av brott not brukandeförbudsbestämmelserna fordras enligt vår mening vissa administrativa åtgärder. Informationen an de gällande bestämmelserna bör förbättras. F.n. lämnas exenpelvis inga upplysningar cm brukandeförbudsbestämmelserna på påminnelseavierna. Vi återkanmer i avsnitt 5.3.4 till frågan om en förbättrad information.

En annan administrativ åtgärd som enligt vår mening bör övervägas är en regelbunden registerkontroll av den typ som har beskrivits i avsnitt 4.4. Det är inte tillfredsställande att den information om brott not brukandeförbudsbestämmelserna san finns i registret inte används. Vi återkommer till även detta i avsnitt 5.3.4,

San påpekats i kapitel 4 torde kontrollmärkesrutinerna i viss utsträckning påverka betalningsviljan för kilometerskatt negativt. En förbättring på denna punkt kan enligt vår mening uppnås cm fordonsskatten och kilemeter-

Prop. 1981/82:225 49

skatten debiteras samtidigt. Denna fråga övervägs f.n. av RSV och TSV. Vidare bör övervägas att utfärda kontrollmärke för varje skatteperiod även när det gäller sådana kilaneterskattepliktiga fordon för vilka fordonsskatt debiteras för ett helt skatteår. Vi avser att ta upp denna fråga i vårt fortsatta arbete.

Enligt vår mening ger de hittills behandlade fallen av överträdelser av brukandeförbudet inte anledning att nu överväga skärpta straffsanktioner e.d.

De ovan nämnda åtgärderna torde inte få någon större effekt i de fall fordonsägarna mer konsekvent undandrar sig att betala skatterna för sina fordon. Ibland saknar dessa fordonsägare trafikförsäkring för sina fordon och betalar inte heller inkomstskatt, arbetsgivaravgifter eller mervärdeskatt. Härigenom uppnår en fordonsägare som bedriver yrkesmässig trafik mycket stora konkurrensfördelar gentenot en seriös åkare scm betalar sina skatter och avgifter. Vinsterna av det olagliga förfarandet är oftast väsentligt större än de sanktioner - höter - scm används. Dessutom är det ofta svårt att nå den ansvarige med ett straffprocessuellt förfarande och indrivningen av eventuellt utdömda böter kan möta hinder av olika slag. Upptäcks fordonet återigen oskattat i trafiken leder detta till nya böter scm inte be- . talas. Framför allt för att komma till rätta med dessa fall av mer konsekvent skatteundandragande krävs enligt vår mening åtgärder som mer effektivt kan förhindra en fortsatt användning av ett oskattat fordon.

Eftersan den san fullt avsiktligt låter bli att" betala sin vägtrafikskatt ofta inte heller fullgör sina andra skyldigheter - t.ex. beträffande trafikförsäkringen och kontrollbesiktningen - kommer ett effektivt ingripande not oskattade fordon att ha positiva effekter på efterlevnaden av reglerna även på dessa områden.

På senare tid har ett par olika metoder prövats för att kcrima till rätta med försumliga fordonsägare. Stockholms kommun har undersökt entreprenörers skatteförhållanden innan något uppdrag har lämnats och inte anlitat den som t.ex. har skatteskulder för indrivning. Vidare har personal från kronofogdemyndigheterna medverkat i anslutning till bortforsling av felparkerade bilar och vid poliskontroller. Cm en fordonsägare har haft någon skatteskuld för indrivning har kronofogdenyndigheten då direkt kunnat utmäta gäldenärens fordon.

4 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 225

Prop. 1981/82:225 50

Enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter får en gäldenärs egendom tas i anspråk för att säkerställa betalning av en fordran på bl.a. skatt.

De mojligheter scm nu har angetts att ingripa mot försumliga skattebetalare är, även cm de inte särskilt är inriktade på vägtrafikskatt, av betydelse för sådan skatt. Samtidigt är det klart att dessa nöjligheter inte är tillräckliga. Någon nöjlighet att utmäta eller betalningssäkra ett fordon finns inte cm det ägs av någon annan än den skattskyldige, t.ex. av en avbetalningssäljare, ett .leasingföretag eller en ny ägare. Kontrollen av entreprenörer kan naturligen kcmma i fråga endast cm uppdragsgivaren själv väljer att utföra en sådan kontroll och den kan inte omfatta den som inte uppträder som entreprenör.

Vi anser därför att förbättrade nöjligheter att ingripa mot försumliga vägtrafikskattebetalare behövs vid sidan av redan tillänpade metoder och för användning när dessa inte är tillräckliga.

Ett effektivt ingripande torde kunna ske bara vid en poliskontroll på vägen. Visserligen står endast begränsade resurser till förfogande för sådana kontroller. Det har dock visat sig att när särskilda resurser har avsatts för kontroll av t.ex. den tunga trafiken, har ett stort antal överträdelser upptäckts. Vid en kontiroll av viss last±iilstrafik som genanfördes i Stockholm under hösten 1980 kontrollerades 257 lastbilar. Av dessa användes 50 trots att vägtrafikskatt var obetald. 16 av dessa lastbilar användes trots att vägtrafikskatt hade restförts. Vi anser att möjligheten till ett effektivt ingripande mot att sådana oskattade fordon används skulle kunna få en betydande preventiv effekt.

Det kan (se kapitel 3) diskuteras an inte redan polisens allmänna befogenheter att ingripa mot brott borde räcka till i förevarande sammanhang. FJnellertid ger dessa allmänna befogenheter otillräcklig vägledning för polisen an hur ett ingripande praktiskt skall genomföras. I vart fall är det klart att polisen för närvarande inte vidtar sådana åtgärder att de som avser att sätta sig över gällande regler effektivt hindras därifrån. Vi anser därför att det erfordras särskilda bestämmelser san reglerar polisens befogenheter att hindra fortsatt färd med oskattade fordon. Sådana regler skulle också för fordonsägarna klargöra vilka ingrepp som kan företas.

Prop. 1981/82:225 51

5.2      Begränsning av åtgärderna till vissa fall

Son framgått av avsnitt 5.1, anser vi att nya regler behövs för att brukandeförbudet skall bli effektivare. Reglerna bör i första hand inriktas på fall där det kan antas att brukandeförbudet överträds systematiskt och fullt avsiktligt.

Det är som vi tidigare har framhållit särskilt viktigt att man kan hindra fordonsägare att i yrkesmässig trafik eller annars för förvärvsverksamhet använda oskattade fordon. Att begränsa åtgärderna till fordon i yrkesmässig trafik och notsvarande är dock mindre länpligt. Även vid allvarligare överträdelser av brukandeförbudet i andra fall bör ett ingripande kunna göras.

Vi har även övervägt att begränsa ingripandena till de fall då skatteskulden uppgår till ett visst minsta belopp. Sådana regler skulle kunna bli enkla att tillänpa. Cm begränsningen skall ha någon betydelse får beloppet dock sättas så högt att fordon med låga skattesater - bl.a. personbilar -i praktiken inte kanmsr att omfattas av reglerna. Med hänsyn till att även personbilar används för yrkesmässig trafik och till betydelsen av att upprätthålla respekten för brukandeförbudet bör detta inte accepteras.

Vi anser att en begränsning till de allvarligare fallen i stället bör göras på det sättet att åtgärderna får vidtas först viss tid efter skattens förfallodag. Om den skatt scm föranleder brukandeförbudet har förfallit till betalning mycket kort tid innan ett fordon stoppas i trafik kan det antas att överträdelsen av förbudet ofta inte sker medvetet. Vidare gäller att det i dessa fall ofta kan vara svårt att vid en kontroll ute på vägen avgöra an skatten är betald eller inte. Scm har framgått av kapitel 2 tar det viss tid innan en skattebetalning hinner noteras i bilregistret. Cm en fordonsägare har girerat skattebeloppet strax före förfallodagen kan han under de första dagarna efter förfallodagen ha svårt att omedelbart styrka skattebetalningen.

Dessa skäl talar för att de effektivare åtgärderna vid överträdelser av brukandeförbudet bör sättas in först sedan viss tid har förflutit från skattens förfallodag. För att med stor säkerhet endast träffa fallen av avsiktligt missbruk bör enligt vår mening avvaktas att skatten restförs. Detta tar scm framgått av avsnitt 2.4 inte fullt två månader efter skattens förfallodag vid ordinarie uppbörd. Dessförinnan har den skattskyldige - ca 25 dagar efter

Prop. 1981/82:225 52

förfallodagen - påmints cm skatten. I dessa fall kan överträdelser av brukandeförbudet mycket sällan skyllas på bristande kännedan om att skatten i är förfallen till betalning och att brukandeförbud gäller. I något fall kan det vara fråga om att en ny ägare till fordonet använder det ovetande cm brukandeförbudet. Gencm den förbättrade information som vi behandlar närmare i avsnitt 5.3.4 kcniner en sådan ovetskap att undanröjas. Man kan därför utgå från att brukandeförbudet avsiktligt överträds när ett fordon eunvänds efter det att skatten har restförts. Restföringen noteras i bilregistret och frångår direkt av de uppgifter polisen norraalt tar fram vid kontroll av fordon. Ett ytterligare skäl att vidta effektivare åtgärder mot överträdelser av brukandeförbudet sedan skatt har restförts är att åtgärderna då - scm vi senare skall föreslå - kan kaipletteras med åtgärder av kronofogdemyndighet.

Vi föreslår därför att särskilda åtgärder sätts in mot fordon som framförs i trafiken trots att fordran på vägtrafikskatt för fordonet har lämnats till indrivning. Att de särskilda åtgärderna inte skall vidtas förrän restföring har skett får givetvis inte ses som ett uttryck för att överträdelser av brukandeförbudet i andra fall inte längre skall motverkas. Nuvarande påföljder skall alltjämt tillänpas i alla fall när brukandeförbudet överträds.

Om brukandeförbud råder för ett fordon och den skatt son föranleder brukandeförbudet har lämnats till indrivning skall de effektivare åtgärderna i princip alltid användas. Åtgärderna skall, i likhet med vad som nu gäller enligt de i kapitel 3 nämnda vägtrafikförfattningarna, obligatoriskt vidtas när förutsättningarna är uppfyllda.

5.3      Åtgärder

Åtgärderna mot de fordon som anges i föregående avsnitt bör utformas så att goda nöjligheter skapas för att brukandeförbudet i fortsättningen koraner att respekteras. Vi har övervägt att föreslå en särskild avgift efter mönster av överlastavgiften (SFS 1972:435). Eftersom åtgärderna för att effektivisera brukandeförbudet i första hand konmer att inriktas på s.k. svartåkare och andra scm är svåra att nå med vanliga indrivningsåtgärder finns emellertid skäl att anta att en avgift endast skulle läggas till beloppet av obetalda skatter, böter och överlastavgifter. Ett sådant system skulle därför knappast bli effektivt.

Prop. 1981/82:225 53

Ett direkt hindrande av 'fortsatt användning av fordonet är enligt vår mening en mer effektiv åtgärd för att upprätthålla respekten för brukandeförbudet. Till dess att skatten har betalats bör fordonet inte kunna användas. När ett fordon stoppas vid en kontroll på vägen bör därför omedelbart vidtas effektiva åtgärder för att förhindra fortsatt missbruk. Huvudprincipen bör vara att polisman skall hindra fortsatt användning av sådana oskattade fordon som här är i fråga. En sådan bestämmelse skulle motsvara de i kapitel 3 beskrivna stadgandena i olika vägtnafikförfattningar om polismans skyldighet att hindra fortsatt färd i vissa fall.

Att införa en bestänmelse enbart cm att polisman i vissa fall skall hindra fortsatt färd med fordon med restförd skatt anser vi dock inte vara tillräckligt. Cm inte ett särskilt förfarande anvisas kocimer praktiska problem att uppkomna vid ingripandena. Bl.a. kan det bli tveksamt om vilka åtgärder som skall vidtas med ett fordon san har stoppats ute på vägen. Det kan utan en särskild reglering också vara svårt att avväga hur länge åtgärderna skall bestå. Särskilda problem kan uppkomma om det är någon annan än fordonets ägare som använder fordonet, cm fordonet är köpt på avbetalning med åter-taganderätt för säljaren osv. Cm ett särskilt förfarande inte anvisas kan följden därför bli att tillräckligt effektiva ingripanden uteblir i många fall. Från rättssäkerhetssynpunkt är det också av värde att uttryckliga bestänmelser ges om hur ingripandena skall gå till.

Scm nämnts i kapitel 3 finns i vägtrafikförfattningarna inte några bestämmelser cm på vilket sätt fortsatt färd skall hindras. Detta synes inte vålla några större bekymmer vid tillänpningen. Enligt vår mening motiverar emellertid de särskilda förhållandena vid ingripanden not fordon med obetald vägtrafikskatt att särskilda regler införs cm förfarandet m.m.

Förfarandet bör san tidigare har nämnts utformas så att det oskattade fordonet kcmmer att tas ur trafik till dess att skatterna har betalats. I övrigt bör hanteringen bli så enkel san möjligt för polisen och andra inblandade myndigheter. Även de praktiska problem som kan uppkomma för en fordonsägare scm hindras att använda sitt fordon måste i viss utsträckning beaktas. Mot bakgrund av dessa krav på förfarandet har vi funnit det mest länpligt att införa ett system där polisen på vägen kan avlägsna registreringsskyltarna på ett oskattat fordon. Ett sådant förfarande tillänpas för närvarande i flera länder, bl.a. i Norge och i Daamark. Vidare bör nöjlighet finnas att döma till fängelse om ett fordon brukas trots att det har avskyltats. En

Prop. 1981/82:225 54

nöjlighet bör också öppnas att förverka ett fordon scm används trots att det har avskyltats.

5.3.1      Avskyltning

Ccn ett fordon används trots att brukandeförbud råder för det på grund av att vägtrafikskatt inte har betalats, och om skatten har restförts, skall polisman för att hindra fortsatt användning av fordonet avlägsna dess registreringsskyltar. Avskyltningen skall göras omedelbart sedan fordonet har påträffats i trafik.

Snarast efter det att ett fordon har avskyltats bör detta noteras i bilregistret. Uppgiften bör av polisen tillföras registret så att detta direkt-uppdateras, dvs. så att uppgiften onedelbart finns tillgänglig. Sådana registreringar gör polisen f,n. beträffande efterlysta fordon.

De omhändertagna registreringsskyltarna bör i princip förstöras. Detta kan antingen utföras av polisen, eller också kan skyltarna sändas in till länsstyrelsen. Cm fordonsägaren betalar in skatten omedelbart efter avskyltningen bör dock polisen vara oförhindrad att återlämna skyltarna. Detta förutsätter att skyltarna efter omhändertagandet har lämnats in. på en polisstation och att fordonsägaren där företer bevis cm att den skatt som föranleder brukandeförbudet har betalats. Skyltarna bör därför kunna ligga kvar någon dag på polisstationen innan de förstörs eller sänds till länsstyrelse.

Vissa invändningar kan resas not att ett fordons registreringsskyltar tas bort på det sätt scm här har angetts. Det är i och för sig önskvärt att ett fordon alltid är försett med registreringsskyltar så att det lätt kan identifieras. Saknas registreringsskyltar kan identifiering endast ske med ledning av fordonets chassinummer. Vi har därför övervägt om endast den ena av registreringsskyltarna skall tas bort när fordonet är försett med två skyltar. Detta skulle emellertid inte kunna tillänpas för fordon med endast en skylt (notorcyklar, släpvagnar, traktorer m.fl.). Det skulle också i viss mån minska möjligheterna att upptäcka ett avskyltat fordon ute i trafiken. Ingen registreringsskylt bör därför lämnas kvar på ett avskyltat fordon.

Vi har också övervägt nöjligheten att förse ett avskyltat fordon med provi-

Prop. 1981/82:225 55

soriska (gula) registreringsskyltar. Sådana kan nu lämnas ut av polismyndighet bl.a. om en registreringsskylt har förstörts eller förkcmmit. Utlämnande av sådana provisoriska skyltar vid avskyltning av ett fordon ute på vägen skulle innebära vissa praktiska problem. Viktigare är emellertid att utlämnande av provisoriska skyltar för ett avskyltat fordon skulle försvåra kontrollen av att fordonet inte används. Vi vill därför inte förorda ett sådant system. Däremot kan, cm så visar sig erforderligt, övervägas att förse fordonet med någon särskild utmärkning. Denna kan utformas på notsvarande sätt som ett körförbudsmärke enligt 95 § fordonskungörelsen (1972:595). Vi lämnar dock inte nu något förslag om en sådan särskild utmärkning av avskyltade fordon.

Av tidigare (avsnitt 4.3) lämnade uppgifter frångår att antalet upptäckta fall av överträdelser av brukandeförbudet vid obetalda skatter är knappt 10 000 om året. Hur många av dessa fall som avser fordon för vilka skatten har restförts är inte känt. De föreslagna åtgärderna bör leda till att antalet överträdelser av detta slag minskar kraftigt. Förbättrad information till fordonsägarna bör verka i sanma riktning, se vidare avsnitt 5.3.4. Antalet fall där avskyltning får tillgripas bör därför blir relativt litet.

När den skatt scm har föranlett brukandeförbudet har betalats skall anteckningen i bilregistret an brukandeförbud och avskyltning tas bort eller neutraliseras. Ägaren skall då också vara berättigad att få ut duplettskyltar för fordonet. Duplettskyltarna bör, cm fordonet inte är avställt, sändas till fordonsägaren utan att någon särskild ansökan görs. Eftersom det normalt går tre arbetsdagar efter beställningen innan de nya skyltarna kan erhållas bör provisoriska registreringsskyltar kunna lämnas ut av polismyndighet.

För ägaren till ett avskyltat fordon innebär förfarandet, an inte skatten omedelbart kan betalas och registreringsskyltarna återfås, att avgift för duplettskyltar måste betalas. Avgiften är för närvarande 77 kr. för bil och 40 kr. för andra fordon. Cm fordonsägaren sedan skatten har betalats men innan duplettskyltar erhålls skaffar provisoriska skyltar är avgiften för dessa 28 kr. per styck. Därtill skall för varje provisorisk skylt deponeras 50 kr. hos polismyndigheten. Detta belcpp återbetalas cm skylten återlämnas incm viss tid. I övrigt medför avskyltningen inte några kostnader eller andra direkta konsekvenser för fordonsägaren eftersom förbudet att bruka fordonet gäller oavsett avskyltningen.

Prop. 1981/82:225 56

5.3.2      Färd till avlastningsplats eller uppställningsplats

Scm tidigare har beskrivits bör förfarandet inriktas på att fortsatt användning av det oskattade fordonet hindras, I princip bör därför ett avskyltat fordon inte tillåtas köra från den platis där det stoppas. Om fordonet ändå måste flyttas skulle det få bärgas.

Ett fordon tx)rde ofta inte kunna lämnas på den plats där avskyltningen har gjorts. Fordonet får givetvis inte uppställas så att trafikfara kan uppkccrma. Det kan ofta vara svårt att finna en länplig uppställningsplats. Om skatten inte betalas, kan fotdonet också behöva stå kvar på platsen en längre tid. Har fordonet last scm inte kan vara kvar på det tills vidare (levande djur, kylvaror, m.m.) kan särskilda problem uppstå om färden avbrytis direkt. Förfarandet skulle i sådana fall kunna leda till avsevärda ekonomiska förluster för fordonsägaren eller annan. Om avskyltningen sker på en plats där inga andra kcranunikationsmedel finns tillgängliga måste särskilda åtgärder vidtas för att förare och passagerare skall kunna fortsätta. För att avskyltningen inte skall leda till orimliga konsekvenser i fall scm de nu nämnda bör det finnas en möjlighet att köra ett fordon från den plats där avskyltningen har skett. Polisman bör därför cm så erfordras kunna medge att färden fortsätts en kortare sträcka.

Medgivande att föra fordonet från platsen bör således om särskilda skäl inte talar däremot ges om fordonet inte lämpligen kan ställas upp där det har stannats. Medgivandet skall omfatta körning till närmaste länpliga plats för lossning av lasten eller för uppställning av fordonet. Tillstånd bör inte ges att fortsätta färden till den ursprungliga destinationsorten om denna är avlägsen. Det kan nämnas att en liknande bestänmelse f.n. finns i 18 § kungörelsen (1974:681) om internationella vägtransporter.

Bevis om polismans medgivande att föra det avskyltade fordonet från platsen bör lämnas på en särskild blankett. Där bör anges till vilken plats fordonet skall föras, att fordonet skall föras kortast nöjliga väg till denna plats och att färden skall ha avslutats ett angivet klockslag. Beviset skall medföras under den fortsatta färden och kunna visas upp vid kontroll.

Prop. 1981/82:225 57

5.3.3      Vissa påföljdsbestäramelser

De föreslagna åtgärderna vid vissa allvarligare överträdelser av brukandeförbudet bör få till följd att respekten■för brukandeförbudet avsevärt förbättras. Cm avskyltning har fått tillgripas är det meningen att det avskyltade fordonet inte skall kunna tas i bruk förrän skatten har betalats. Det finns enligt vår mening heller inte anledning att befara att avskyltade fordon i någon större utisträckning karnier att användas i trafik. Risken för upptäckt torde vara stor an fordonet framförs utan skyltar. Avskyltade fordon blir nämligen lätta att upptäcka vid polisens trafikövervakning. Cm övervakningsresurserna inte är tillräckliga överallt kan det dock inte uteslutas att avskyltade fordon någon gång konmer att användas i trafiken.

Man kan heller inte bortse från nöjligheten att ett avskyltat fordon förses med falska registreringsskyltar. Registreringsskyltar kan t.ex. tillgripas från något annat fordon. Används falska skyltar är givetvis upptäcktsrisken betydligt mindre än om fordonet används helt utan skyltar. Upptäcks förfarandet torde den skyldige kunna dömas till ansvar för mär-kesförfalsknihg enligt bestänmelserna i 14 kap. 7 § brottsbalken. Det kan emellertid också tänkas förekaima att en fordonsägare redan före avskyltningen har skaffat sig en uppsättning duplett:skyltar, trots att de ursprungliga registreringsskyltarna funnits i behåll. För närvarande kan duplettskyltar erhållas även om brukandeförbud råder för fordonet på grund av obetalda skatter. Denna möjlighet bör enligt vår mening tas bort. Därigenom kan riskerna för missbruk av duplettskyltar minskas.

Även om det inte finns anledning att tro att risken är stor för att ett avskyltat fordon kan korma att användas i trafik anser vi att särskilda och effektiva påföljder måste finnas att tillgå cm så ändå skulle ske. Straffpåföljden vid användande av ett avskyltat fordon bör vara avsevärt strängare än den scm nu tillänpas vid överträdelser av brukandeförbudet. Att använda ett avskyltat fordon måste nämligen bedömas vara avsevärt allvarligare än att överträda brukandeförbudet i andra fall. tejlighet bör därför finnas att döma till fängelsestraff cm ett fordon med brukandeförbud används trotis att det har avskyltats. Därigenom inskärps betydelsen av att avskyltningen innebär att fordonet definitivt skall tas ur trafik till dess att skatten är betald.

Prop. 1981/82:225 58

Förutan en kraftigare straffpåföljd bör emellertid enligt vår mening övervägas att införa nöjligheter att ta cmhand ett avskyltat fordon om det trots avskyltningen används i trafik. Detta kan nämligen visa sig vara en nödvändig åtgärd för att förhindra att ett oskattat fordon används. Vad som nännast kcmmer i fråga är att ta ett avskyltat fordon i beslag och förverka det cm det används i trafik.

Vid 1968 års ändringar i brottsbalkens allmänna förverkanderegler lämnades (se prop. 1968:79 s. 58 f) vissa allmänna riktlinjer för användningen av förverkandebestämmelser i specialstraffrätten. Enligt riktlinjerna bör en viss restriktivitet iakttas med införande av förverkanderegler i lagstiftningen. I olika sanmanhang har man därför senare också avstått från att införa nya förverkandebestänmelser.

Restriktivitet skall framför allt iakttas i fråga cm förverkande i för-nögenhetsreducerande och bestraffande syfte. För sådana ändamål bör i första hand undersökas cm inte straffskalorna kan utformas så att en länplig påföljd erhålls, även an straffpåföljderna i flera fall kan behöva komplet--teras med förverkandesanktioner. Möjlighet att förverka fordon i fömögen-hetsreducerande och bestraffande syfte finns dock exenpelvis enligt 30 § lagen (1938:74) om rätt till jakt. Denna förverkandenöjlighet infördes 1973.

Möjligheterna att ta i beslag och förverka ett fordon som används trots att det har avskyltats bör emellertid inte införas för att förstärka straffpåföljden. Förfarandet syftar"i stället till att när så erfordras definitivt förhindra att fordonet även i fortsättningen kcmmer att användas olovligen.' Eftersom användningen av ett oskattat och avskyltat fordon i sig är ett brott kan regler cm förverkande av ett sådant fordon närmast jämföras med förverkandereglerna i 36 kap. 2 § första stycket brottsbalken. Enligt dessa regler kan egendom vars användande utgör brott enligt brottsbalken, eller med vilken annars har tagits befattning som utgör sådant brott, förklaras förverkad. På sanma sätt som anges i brottsbalksbestämmelsen bör förverkande kunna ske cm det är påkallat till förebyggande av brott eller cm annars särskilda skäl föreligger.

Möjlighet bör finnas att, liksan enligt motsvarande brottsbalksbestämmelser, i stället för fordonet förklara dess värde förverkat. Därigenom ges bl.a. nöjlighet att, om det skulle vara obilligt att förverka fordonet i sin helhet, förverka en del av dess värde. I enlighet med vad san uttalats i de

Prop. 1981/82:225 59

tidigare nämnda riktlinjerna bör förverkandepåföljden vara fakultativ. Domstol bör således få nöjlighet att underlåta förverkande av billighetshänsyn.

Införs en bestämmelse scm ger nöjlighet att förverka ett avskyltat fordon san har använts olovligen kan fordonet tas i beslag av polisman eller annan. Detta följer av bestämmelserna i 27 kap. rättegångsbalken. Det kan antas att den skattskyldige därefter ofta är villig att betala den skatt scm förorsakar brukandeförbud för fordonet. Om skatten betalas bör det enligt vår mening vanligen inte'längre finnas skäl att förverka fordonet. Ett förverkande är ju då inte längre nödvändigt för att förhindra fortsatt otillåten användning av fordonet. Föreligger inte längre skäl till förverkande på den grunden att skatten till fullo har betalats kan beslaget hävas.

I fråga an hos vem förverkande av fordon kan ske gäller, cm inget annat stadgas, bestämmelserna i 36 kap. 4 § brottsbalken. Dessa innebär, med vissa undantag, att förverkande inte kcun ske om fordonet inte tillhör gär-nirgsmannen. Ägaren till ett fordon är enligt huvudregeln i nuvarande 34 § första stycket VSL ansvarig an brukandeförbudet överträds, även cm fordonet framförs av annan person. Fordonsägaren bör på samma sätt ansvara för olovligt brukande av ett avskyltat fordon. Förverkande (hos ägaren) skall således vanligen kunna ske även om en annan person har framfört fordonet.

I fråga om fordon som innehas med nyttjanderätt och med rätt att bestämma om förare av fordonet ansvarar innehavaren i ägarens ställe för överträdelser av brukandeförbudet (35 § VSL). För fordon, som har sålts på avbetalning med återtaganderätt för säljaren, är köparen skattskyldig och ansvarig för överträdelser av brukandeförbudet. En hyresman är på samma sätt skattskyldig och ansvarig cm han.:har hyrt fordonet för en period om minst ett år (leasingfordon). I dessa fall kan enligt bestämmelserna i 36 kap. 4 § brottsbalken något förverkande av fordonet inte ske hos ägaren, bortsett från fall där ägaren har medverkat vid brottet eller där han beretts vinning därav. Däremot kan det vara möjligt att förverka avbetalningsköparens rättigheter till fordonet enligt avbetalningskontraktet (jfr. Beckman m.fl. Brottsbalken III, 2 uppl., s. 393).

Det kan dock enligt vår mening finnas skäl att, i fråga cm förverkande av

Prop. 1981/82:225 60

ett fordon scm har brukandeförbud och har använts trots avskyltning, utöka nöjligheterna att förverka fordonet hos annan än gärningsmannen. Brukandeförbudet för ett fordon är vanligen inte beroende av vem son är skyldig att betala den skatt som förorsakar förbudet. Cm en leasinginnehavare inte har betalat vägtrafikskatt för ett fordon, gäller brukandeförbudet även gentenot fordonsägaren. Denne måste cm han önskar disponera, över fordonet se till att skatterna betalas. Har fordonet köpts på avbetalning med återtaganderätt för säljaren, gäller brukandeförbudet även cm fordonet återtas. Det kan därför enligt vår mening inte resas några principiella invändningar mot-att ett förverkande av fordonet eller en del av dess värde kan ske i sådana fall. Vi föreslår därför att förverkandebes-tänmelsen utformas så att förverkande kan ske oavsett ägareförhållandena. Däremot bör som tidigare nämnts ett beslag kunna hävas och förverkande underlåtas an skatten betalas. Skulle skatten inte betalas och förverkande ske bör detta kunna begränsas till en länplig del av fordonets värde.

Straffansvaret för brukande av avskyltade fordon bor i princip vila på hyresmannen i fall scm avses i 35 § VSL och vid leasing, "och på köparen vid avbetalningsköp. Enligt vad san förut nämnts bör straffskalan inkludera fängelse.

Ett fordon som har  förverkats enligt de föreslagna bestänmelserna tillfaller staten (36 kap. 12 § brottsbalken). I lagen (1974:1066) an förfarande med förverkad egendon och hittegods m.m. föreskrivs att förverkad egendom i princip skall försäljas. Närmare bestämmelser cm förfarandet vid försäljningen meddelas i lagen. Ett förverkande innebär inte att de skatteskulder som hänför sig till fordonet faller bort. Förbud att bruka fordonet skulle, cm inget annat stadgas, gälla även efter förverkandet till dess att skatterna har betalats. Detta skulle kunna medföra svårigheter att sälja ett fordon som har förverkats. På sanma sätt som nu gäller vid exekutiv försäljning av fordon tör därför ett fordon som har förverkats få användas utan hinder av att fordonsskatt eller kilcmeterskatt san en tidigare ägare är skattskyldig för inte har betalats. Detta fordrar vissa tillägg i 16 och 21 §§ VSL.

5.3.4      Samarbete mellan myndigheter, informationsinsatser

Problemen med överträdelser av brukandeförbudet vid obetalda vägtrafikskatter skulle kunna minska cm indrivningen av skatterna kunde göras effektivare. Ett sätt att förbättra indrivningen skulle vara att utmätning omedelbart

Prop. 1981/82:225 61

kunde ske av ett fordon med restförd skatt. Personal från kronofogdenyndigheten skulle kunna delta i poliskontroller eller också skulle polisen angående underrätta kronofogdemyndigheten cm att ett fordon med restförd skatt hade stoppats. Bnellertid torde kronofogdemyndigheterna för närvarande ytterst sällan ha resurser att medverka på detta sätt. Ingripandena torde för övrigt också få begränsas till vissa tider och platser. Indrivningsåtgärder av detta slag kan därför knappast komma till allmän användning, vilket inte hindrar att de bör användas när det är möjligt.

När ett fordon har avskyltats bör kronofogdemyndigheten utan dröjsmål underrättas cm var fordonet har uppställts eller vart det har förts. Cm polisman har medgett att fordonet förs till en viss plats bör en kcpia av beviset om detta medgivande sändas till vederbörande kronofogdenyndig-het. Uppgift cm rätt kronofogdemyndighet kan erhållas ur bilregistret. Åtgärder bör då kunna vidtas på den plats där fordonet finns. Det bör dock anmärkas att utmätning av de fordon det är fråga an ofta inte kan ske. Scm vi tidigare har framhållit kan skatteskulden åvila någon annan än fordonets ägare, t.ex. en avbetalningsköpare, en hyrestagare eller en föregående ägare till fordonet. I vissa fall kan gäldenären ha gjort upp med kronofogdenyndigheten an en avbetalningsplan för skatterna.

Vi har i avsnitt 4.4 och i tabell 7 i bilaga 2 redovisat resultaten av en kontroll av lämnade körlängdsuppgifter för kilcmeterskattepliktiga m.fl. fordon med obetald vägtrafikskatt. Av kontrollen framgår att åtminstone 27 % av fordonen vid undersökningstillfället hade använts trots att skatten inte var betald.

Redan av de uppgifter san nu finns i bilregistret kan således konstateras att vissa fordon används trots brukandeförbud. Dessa registeruppgifter utnyttjas nu inte. Enligt vår mening borde kontroller regelmässigt kunna göras av sådana registeruppgifter scm kan visa om ett fordon används olovligen. Förfarandet bör kunna utformas så att TSV lämnar uppgifter till länsstyrelserna om fordon för vilka körlängdsuppgifter inkommer trots att de har brukandeförbud. Länsstyrelserna bör sedan undersöka dessa fall och vidta de åtgärder san kan erfordras, t.ex. föranstalta om revision eller anmäla förhållandet för åtal. Det får anses ankomma på TSV och RSV att utforma rutiner för dessa kontroller.

Prop. 1981/82:225                                                   62

För att påskynda skattebetalningarna och för att förbättra respekten för brukandeförbudet vid obetalda vägtrafikskatter anser vi att informationen till fordonsägarna behöver förbättras. Detta blir särskilt angeläget cm avskyltning m.m, kan följa om brukandeförbudet inte respekteras.

För närvarande utsänds scm tidigare nämnts (avsnitt 2.4) en påminnelse cm skatten inte betalas. Vid ordinarie uppbörd görs detta ca 25 dagar efter skattens förfallodag. Denna påminnelse innehåller ingen information cm att brukandeförbud råder för fordonet till dess att skatten har betalats. Vi anser att påminnelsen bör karpletteras med sådan information, san också bör omfatta uppgifter cm vilka påföljder och ingripanden som kan komma i fråga vid överträdelser av brukandeförbudet. Enligt vad vi har erfarit karmer en sådan information incm kort att börja lämnas. Om skatten ändå inte betalas kör derma information enligt vår mening förnyas med jämna mellanrum, lämpligen var tredje månad. I inget fall behöver dock information om brukandeförbud m.m. sändas ut an fordonet har avställts.

Överträdelser av brukandeförbudet torde vara vanliga i samband med ägarbyten (se avsnitt 5.1). Vi påpekade i vårt första delbetänkande (Ds B 1978:5) att ett särskilt meddelande därför bör sändas till den som förvärvar ett fordon med brukandeförbud. Några sådana rutiner har ännu inte hunnit införas. Om de här föreslagna åtgärderna med avskyltning m.m. av vissa oskattade fordon skall användas är det av stor vikt att ny ägare till ett fordon med brukandeförbud snabbt informeras cm brukandeförbudet och gällande bestänmelser i anknytning därtill.

I inledningen av detta kapitel har redogjorts för vissa fall när vägtrafikskatt fastställs gencm beslut enligt 23 § andra stycket VSL. Fastställs skatt enligt denna bestämmelse inträder brukandeförbud för fordonet cm eventuellt tillkanmande skatt inte betalas i rätt tid. Cm en tidigare ägare är skattskyldig får den person som äger fordonet vid fastställelsen för närvarande inte omedelbart reda på att brukandeförbud råder. Ett särskilt meddelande bör därför enligt vår mening sändas ut till ägaren när brukandeförbud inträder i de här angivna fallen. Ägaren kan sedan ansöka hos P!SV cm att brukandeförbudet skall hävas.

Vi anser att TSV och RSV bör utarbeta en rutin för utsändning av den information san här beskrivits.

Prop. 1981/82:225 63

5.3.5      Vissa registerfrågor m.m.

Cm effektivare åtgärder vid överträdelser av brukandeförbudet införs är det viktigt att tillse att polispersonalen får lättillgängliga och korrekta uppgifter ur bilregistret cm skattebetalningar m.m. Polisen har nu tillgång till vissa standardfrågor till registret. För att få fram tillräckliga uppgifter för att kontrollera an brukandeförbud råder utnyttjas nu oftast mer än en frågetyp. Uppgifterna ur registret lämnas i förkortad form. För att rätt tyda de lämnade uppgifterna krävs därför god vana att arbeta med registret. Det skulle vara önskvärt om nödvändiga uppgifter kunde tas fram på ett enklare sätt och i sådan form att missförstånd inte kan uppkomma.

Vid de kontakter vi haft med polispersonal har framförts att det skulle vara önskvärt cm det direkt av polisens standardfråga till registret (den s.k. QP-frågan) i klartext framgick de uppgifter san behövs för övervakningen. Vi föreslår att registerrutinerna ses över så att polispersonalens behov av lättillgänglig information ur registret tillgodoses.

I avsnitt 2 har relativt utförligt redogjorts för betalningsrutiner m.m. för vägtrafikskatten. Av redogörelsen frångår att det tar viss tid innan en skattebetalning hinner noteras i registret. Fördröjningen varierar bl.a. med betalningssättet. Betalas vägtrafikskatt strax före förfallodagen, eller efter förfallodagen, kan därför i vissa fall uppgifterna i registret utvisa att brukandeförbud råder för ett fordon trots att skatten har betalats. Detta förhållande kan försvåra polisens kontroll av att brukandeförbudet inte åsidosätts.

De här nämnda problemen är särskilt vanliga de första dagarna efter förfallodagen vid ordinarie uppbörd av vägtrafikskatt. Många fordonsägare betalar nämligen skatten någon av de sista dagarna i uppbördsmånaden, och betalningen hinner då inte noteras i registret förrän några dagar in i nästa månad. Har skatteinbetalningen skett genom girering dröjer det också några dagar innan fordonsägaren får sitt skattekvitto och kontrollmärke. Dessa betalningar i omedelbar anslutning till skattens förfallodag torde dock alltid ha hunnit noteras i registret högst 10 dagar efter förfallodagen. Cm effektivare åtgärder not överträdelser av brukandeförbudet skall sättas in först när restföring hunnit ske, dvs. tidigast ca 55 dagar efter förfallo-

Prop. 1981/82:225 64

dagen, korrmer dessa skattebetalningar i anslutning till förfallodagen inte att vålla några kontrollproblem.

Däremot kan det förekomma att en fordonsägare (förare) som använder ett fordon med brukandeförbud och restförd skatt vid en poliskontroll invänder att han strax innan har betalat skatten men att detta inte har hunnit noteras i registret. Enligt uppgifter från polisen är det för närvarande inte ovanligt att sådana invändningar görs, med rätt eller orätt. Vid skattebetalningar san görs långt efter förfallodagen kan kontrollmärke inte erhållas omedelbart vid betalningen. Fordonsägaren har heller inte skyldighet att vid färd medföra något bevis om att skatten har betalats. Polisen har därför vid invändningar från fordonsägare cm att skatten nyss har betalats svårt att bedöma cm invändningarna kan vara riktiga eller inte.

Om beslut skall kunna fattas onedelbart ute på vägen cm avskyltning av ett oskattat fordon eller beslag av ett avskyltat fordon är det givetvis viktigt att tvivel inte kan uppkomna om skatten har betalats eller inte. Problem i detta avseende kan uppstå endast i de fall en fordonsägare påstår att skatten nyligen har betalats och att betalningen har skett efter skattens förfallodag. Vi anser därför att det bör föreskrivas en skyldighet att vid färd medföra ett bevis cm att skatten har betalats, or. betalningen har skett efter skattens förfallodag. Denna skyldighet bör gälla till dess att betalningen har hunnit noteras i bilregistret.

Prop. 1981/82:225 65

6       SPECIAIMOrrVERING

I det följande lämnas en specialnotivering till vissa av de föreslagna författningsändringarna. Vissa ändringar, son kotnmenterat:s på annat ställe i betänkandet eller san inte har ansetts kräva särskilda kommentarer, har utelämnats.

1       Lag om ändring i vägtrafikskattelagen

16 och 21 §§

I paragraferna föreslås undantag från brukandeförbudet för fordon med o-betald vägtrafikskatt cm fordonet har förverkats. Motiveringen härför framgår av avsnitt 5.3.3.

33a §

I paragrafens första stycke anges förutsättningarna för att ett fordons registreringsskyltar skall omhändertas. Omhändertagande skall ske cm brukandeförbud gäller på grund av att fordonsskatt eller kilometerskatt inte har betalats. Sådant brukandeförbud gäller enligt 16 och 21 §§ inte cm skatten avser tid före det närmast föregående skatteåret och inte heller i fråga om skatt scm åvilar en tidigare ägare av fordonet och som har fastställts genom beslut om efterbeskattning. Har ett fordon försålts på exekutiv auktion gäller inte brukandeförbudet på grund av att sådana skatter scm en tidigare ägare är skattskyldig för inte har betalats. Brukandeförbudet kan också annars cm särskilda skäl föreligger hävas genan beslut av RSV. Notering cm sådana beslut görs i bilregistret.

En ytterligare förutsättning för att avskyltning skall få ske är att den skatt som har förorsakat brukandeförbudet har restförts. Därigenom avses ingripandena kunna begränsas till- mer allvarliga fall av överträdelser av brukandeförbudet. Restföring av vägtrafikskatt sker enligt reglerna i uppbördslagen (1953:272), scm enligt 30 § andra stycket VSL i tillänpliga delar gäller vägtrafikskatterna. Uppgift cm att restföring har skett noteras i bilregistiret.

Fordon som är avställda är inte skattepliktiga enligt VSL (2 § första stycket), Brukandeförbud gäller inte för ett avställt fordon enligt reglerna i VSL. An-

5 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 225

Prop. 1981/82:225 66

vänds fordonet medför detta i stället straffpåföljd enligt 87 § BRK (bortsett från vissa speciella fall där det är tillåtet att använda- ett avställt fordon, se 37 § BRK). Används ett avställt fordon olovligen bör avskyltning kunna ske cm vägtrafikskatt har restförts för fordonet och cm brukandeförbud skulle råda för det cm det var skattepliktigt. I annat fall skulle en. fordonsägare genan att avställa ett fordon med brukandeförbud enligt 'VSL kunna använda fordonet utan risk för avskyltning.

I avsnitt 5.3.1 beskrivs de åtgärder son bör vidtas med registreringskyltarna för det avskyltade fordonet.

I paragrafens andra stycke anges att den polisman scm har omhändertagit fordonets registireringsskyltar i vissa fall kan medge att det förs till en uppställningsplats e.d. De närmare förutsättningarna härför beskrivs i avsnitt 5.3.2, Bortsett från denna användning får fordonet naturligtvis inte användas förrän skatten har betalats eller brukandeförbudet annars har upphört.

34 §

I paragrafen föreslås införd en nöjlighet att döma till fängelse i de fall då ett avskyltat fordon används olovligen. Motiveringen härför frångår av avsnitt 5.3,3,

34a §

1 paragrafen föreslås en nöjlighet att förverka ett fordon scm har använtis
trots att det har avskyltats. Denna förverkandebestämmelse innebär också
att beslagsbestänmelserna i 27 kap, rättegångsbalken blir tillänpliga. En
närmare motivering till bestämmelserna finns i avsnitt 5.3.3.

2               Förordning om ändring i vägtrafikskattekungörelsen

27b §

I paragrafen föreslås att en skyldighet införs att medföra bevis om att skatt har betalats om betalningen gjorts efter skattens förfallodag. En sådan skyldighet bör gälla till dess att skattebetalningen har noterats i bilregistret. F.n. utfärdas inte skattekvitto i alla de fall då ett

Prop. 1981/82:225 67

brukandeförbud upphävs genan en inbetalning. Detta bör enligt vår mening ske, varför vissa smärre ändringar bör göras i TSV:s rutiner. Cm skattekvitto alltid utfärdas-, kan länpligen stadgas att skyldigheten att medföra bevis cm betalningen gäller till dess att skattekvitto har erhållits.

3       Förslag till förordning om ändring i bilreqisterkungörelsen

21 §

I det föreslagna andra stycket införs en inskränkning i nöjligheten att erhålla duplettskyltar. Bl.a. för att undvika att sådana skyltar anskaffas för att användas om fordonet skulle komma att avskyltas bör duplettiskyltar inte lämnas ut an brukandeförbud råder för ett fordon på grund av obetalda skatter. Cm fordonet är avställt bör heller inte duplettskyltar lämnas ut cm det finns obetald vägtrafikskatt som skulle ha föranlett brukandeförbud om fordonet hade varit skattepliktigt.

Tredje stycket avser fall där ett fordon har blivit avs'K:i'ltat. När hinder not att bruka ett avskyltat fordon inte längre föreligger skall duplettskyltar lämnas ut utan några särskilda åtgärder från ägarens sida. Är fordonet avställt bör dock duplettskyltar lämnas ut först efter särskild ansökan, efterson det utgår avgift för skyltarna och det kan finnas fall där ägaren inte mer önskar ta det avställda fordonet i trafik. I vissa fall blir det onödigt att lämna ut duplettskyltar. De ursprungliga registreringsskyltarna kan återlämnas om de inte har hunnit förstöras när skatten har betalats och fordonet åter får användas.

24 §

I andra stycket föreslås vissa begränsningar i möjligheterna att lämna ut provisoriska registreringsskyltar. Begränsningarna är desamma san enligt det föreslagna andra stycket till 21 §, och motiveras på samma sätt san enligt detta förslag. Begränsningarna innebär att polismyndigheten inte får lämna ut provisoriska registreringsskyltar utan att ha kontirollerat om brukandeförbud m.m. föreligger. Kontrollen får göras genom uppgifterna i bilregistret.

Tredje stycket avser fall då ett fordon har blivit avskyltat. När förutsättningar föreligger för att lämna ut duplettskyltar för det avskyltade

Prop, 1981/82:225 68

fordonet skall även provisoriska registreringsskyltar kunna lämnas ut på begäran därom. Att förutsättningarna är uppfyllda får kontrolleras i bilregistret. Eftersom det tar en viss tid innan skattebetalningen hinner noteras i registret bör emellertid provisoriska registreringsskyltar lämnas ut om fordonsägaren på annat sätt kan visa att skatten har betalats och att fordonet återigen får brukas. Kan fordonsägaren visa ett kvitto varav framgår att skatten är betald, bör skyltar lämnas ut.

Prop. 1981/82:225

69

Bilaaa 1

Skatteår, skatteperioder och uppbördsmånader för vägtrafikskatt

Skatteår, skatteperioder och uppbördsmånader för visst fordon bestäms efter slutsiffran i fordonets registreringsnummer enligt följande uppställning.

Slut-	Skatteår/	Fordonsskatt	Kilcmeterskatt	Upptörds-
siffra	skatteperioder			månad
1	skatteår:	maj-april	april-mars	april
	skatteperioder:	maj-augusti	decenber-mars	april
		september-december	april-juni	augusti
		januari-april	juli-november	december
2	skatteår:	juni-maj	maj-april	maj
	skatteperioder:	juni-september	januari-april	maj
		oktober-januari	maj-augusti	september
		februari-maj	september-december	januari
3	skatteår:	juli-juni	juni-maj	juni
	skatteperioder:	juli-oktober	februari-maj	juni
		november-februari	juni-september	oktober
		mars-juni	oktober-januari	februari
4	skatteår:	september-augusti	juli-juni	augusti
	skatteperioder:	september-december	april-juni	augusti
		januari-april	juli-novenber	december
		maj-augusti	december-mars	april
5	skatteår:	ok tober-september	september-augusti	september
	skatteperioder:	oktober-januari	maj-augusti	september
		februari-maj	september-december	januari
		juni-september	januari-april	maj
6	skatteår:	december-november	november-ok tober	november
	skatteperioder:	december-mars	juli-oktnber	november
		april-juli	november-februari	mars
		augusti-november	mars-juni	augusti
7	skatteår:	j anuar i-december	december-november	december
	skatteperioder:	januari-april	juli-november	december
		maj-augusti	december-mars	april
		september-december	april-juni	augusti
8	skatteår:	februar i-j anuar i	j anuar i-december	januari
	skatteperioder:	februari-maj	september-december	januari
		juni-september	januari-april	maj
		oktober-januari	maj-augusti	september

6 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 225

Prop. 1981/82:225

70

Slut-	Skatteår/	Fordonsskatt	Kilometerskatt	Uppbörds-
siffra	skatteperioder			månad
9	skatteår:	mars-februari	februari-januari	februari
	skatteperioder:	mars-juni juli-oktober november-februari	oktober-januari februari-maj j uni-september	februari juni oktober
0	skatteår:	april-mars	mars-februari	mars
	skatteperioder:	april-juli augusti-november december-mars	november-februari mars-juni juli-oktober	mars augusti november

Sista månaden i varje skatteperiod för kilcmeterskatt betecknas avstänplingsmånad.

Prop. 1981/82:225

71 Bilaga 2

Tabell 1   Antal debiteringar, påminnelser och restföringar avseeride vägtrafikskatt åren 1977 - 1980.

Fordonsskatt
Ar	Antal debiteringar (ordinarie och tillfällig				uppbörd)	Påminnelser antal   %		Ftestföringar antal  %
1977	4 650	000				151 000	,2	89	000	1,9
1978	4 715	000				156 000	3,3	88	000	1,9
1979	4 858	000				152 000	3,1	88	000	1,8
1980	4 833	000				157 000	3,2	91	000	1,9
Kilcmeterskatt
Ar	Anta], debiteringar på grundval av uppgift på avlämnade stänpelkort		Antal skönsmässiga debiteringar			Påminnelser antal   % av totala antalet debite-rinaar		Restför antal		ingar % av totala antalet debiteringar
1977	870	000	27	000		40 000	4,5	30	000	3,3
1978	906	000	25	000		43 000	4,6	30	000	3,2
1979	889	000	27	000		40 000	4,4	30	000	3,3
1980	745	000	23	000		38 000	4,9	26	000	3,4

Prop. 1981/82:225

72

Tabell 2   Antal fordon för vilka brukandeförbud på grund av obetald vägtrafikskatt gällde den 7 mars 1981 , m.m.

1	2		3			4			5
Pordonsslag	Antal	regi-	Fordon med			Fordon med			Fordon med brukan-|
	strerade ej		brukandeför-			restförd			deförbud		p.g.a. o-
	avställda		bud p.g		.a.	skatt			betald skatt scm
	fordon		obetald		skatt				hade giltig tra-
									fikförsäkring
			antal		%	antal		% av	antal %		av
								anta-		anta-
								let i		let i
								koluran		kolumn
								2		3
A. Kilcmeterskattepliktiga			fordor	1 384	3,9	2	995	2,7	3	211	' 73
Personbil	112	791	4
Lastbil	89	244	2	385	2,7	1	453	1,6	1	818	76
Buss	11	836		87	0,7		44	0,4		69_2,	'b)
Släpvagn	25	203		387	1,5		225	0,9
Summa för A.	239	074	7	243	3,0	4	717	2,0	5	098	743>
B. Andra fordo	n 2 753	102	25	977	0,9	15	530	0,6	13	005	50
Personbil
Motorcykel	14	609		805	5,5		519	3,6		335	42
Lastbil	90	550	1	265	1,4		826	0,9		680	54
Buss	1	038		17	1,6		11	1,1		9	53
Traktor klass
I och reg.
motorredskap	4	799		41	0,9		25	0,5		29	71
Traktor
klass II	294	007	2	646	0,9	1	635	0,6	1	"!2)	69_3,
Släpvagn	372	150	5	558	1,5	3	677	1,0
Sunina för B.	3 530	255	36	309	1,0	22	223	0,6	15	893	52)
., ..
Sunma A + B	3 769	329	43	552	1,2	26	940	0,7	20	991-	56)

1)     Vid kontiroUen bortsågs från debiteringar som förföll till betalning vid utgången av februari 1981, eftersom alla betalningar enligt denna debitering ännu inte införts i registret.

2)     Släpvagnar omfattas inte av trafikförsäkringsplikten.

3)     Beräknat på summan av antalet i kolumn 3 minus antalet släpvagnar.

Prop. 1981/82:225

73

Tabell 3   Antal fordon som var avställda den 7 mars 1981   och för vilka till betalnirg förfallen vägtrafikskatt för tid notsvarande innevarande och närmast föregående skatteår inte hade betalats.

Pordonsslag	Antal avställda fordon (exkl. förreg.)	DHrav med 1-ni betalning förfallen vägtrafikskatt san inte erlagts
		antal	%
A. Pordon son är	kilometerskattepliktiga		8,3
när de inte är	avställda	1 952
Personbil	23 390
Lastbil	28 590	1 946	6,8
Buss	1 777	62	3,5
Släpvagn	9 508	334	3,5
Summa för A	63 265	4 294	6,8
B. Övriga fordon	474 936	10 799	2,3
Personbil
Motorcykel	87 463	694	0,8
lastbil	24 328	593	2,4
Buss	545	13	2,4
Traktor klass I och reg. motorredskap	897	15	1,7
Traktor klass II	24 745	221	0,9
Släpvagn	34 849	626	1,8
Summa för B.	647 763	12 961	2,0
Summa A-+-B	711 028	17 255	2,4

1)

Vid kontrollen bortsågs från debiteringar scm förföll till betalning vid utgången av februari 1981, eftersom alla betalningar enligt denna debitering ännu inte införts i registret.

Prop. 1981/82:225                                                                 74

Tabell 4   Skatteskuldens sanmansättnirg för vissa fordon

Fordonsslag		Skatteskuldens art					Antal fordon
	Såväl fordonsskatt som kilcmeterskatt antal fordon        %		Enbart fordonsskatt ant.a1 fordon   %		Enbart kilcmeterskatt antal fordon     %		med obetald skatt
A. Kilcmeterskattepliktiga		fordon
Personbil	955	22	319	7	3 110	71	4 384
Lastbil	733	31	289	12	1 363	57	2 385
Buss	13	15	14	16	60	69	87
Släpvagn	116	30	65	17	206	53_	:  387
Summa för A	1 817	25	687	10	4 739	65	7 243
b; Avställda	fordan, scm är kiloneterskatteoliktiga				när de inte	är avställda
Personbil	434	22	195	10	1 323	68	1 952
lastbil	575	30	273	14	1 098	56	1 946
Buss	11	18	15	24	36	58	62
Släpvagn	128	38	61	18	145	44	334
Summa för B	1 148	27	544	13	2 602	60	4 294

Prop. 1981/82:225 75

Tabell 5 Rapporterade överträdelser not brukandeförbud på grund av obetald vägtrafikskatt och mot förbudet att använda oregistrerade eller avställda fordon

Ar	Antal rapporter cm användning av fordon med brukandeförbud p.g.a. obetald skatt		Antal rapporter cm användning av oregistrerade eller avstäl).-da fordon                |
1970		2 159		3 668
1971		2 715		3 423
1972		2 962		3 193
1973		4 144		3 437
1974		7 396		2 500
1975		8 083		■ 2 125
1976		8 052		.2 379
1977		9 484		2 351
1978		9 082		2 484

'Till följd av ändrade statistikrutiner finns inte motsvarande uppgifter för åren 1979 och 1980.

'fabell 6  Antal lagföringar till följd av överträdelser av brukandeförbudet på grund av obetald skatt under åren 1974-1979

N. Lagrum Är   \	1) 34 § VSl'' (ägaren)	II    2) 35 § VSL' (nyttjanderättshavare)		III 36 § VSL'' (förare)
1974	1 391  (3)		1	133
1975	3 404  (64)		-	270
1976	3 336 (126)		4	263
1977	3 455 (210)		5'	296
1978	4 134 (270)		6	362
1979	4 362 (233)		9	355

1)  Siffror incm parentes anger det antal fall där det särskilt noterats att brottet avser 21 § första stycket 2 VSL - dvs. när kilometerskatt inte betalats.

2)  Fallen i kolumn II (person som utan lov brukat annans fordon) och III (förare som känt till hindret för fordonets brukande) kan redan ha blivit inräknade i kolumn I, nämligen cm i strafföreläggandet/domen även hänvisats till VSL § 34. Hänvisas till två lagrum görs nämligen notering på båda ställena.

Prop. 1981/82:225

76

Tabell 7 Av registeruppgifter dokumenterad användning av fordon med brukandeförbud på grund av obetald vägtrafikskatt  . Kontrollen gjordes den 7 mars 1981 och avsåg kilometerskattepliktiga fordon och fordon som är kilometerskattepliktiga när de inte är avställda (exkl. förregistrerade),

Fordonsslag	Antal fordon i registuret (exkl. förreg.)	Fordon, med obetald skatt		Pordon med i registret dokumenterad körsträcka efter det att skatten förfallit till betalning
		antal	%	antal	% av antal et fordon med obetald skatt
Personbil	136 181	6 336	4-7	1 679	26,5
Lastbil	117 834	4 331	■3,7	1 206	27,8
Buss	13 613	149	1,1	26	17,4
Släpvagn	34 711	721	2,1	213	29,5
Summa	302 339	11 537	3,8	3 124	27,1

)

Beträffande vilka uppgifter scm loeaktats vid kontrollen, se s. 35.

Prop. 1981/82:225                                                                 77

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttrandena över vägtrafik-skatteutredningens betänkande (Ds B 1981:8) Översyn av vägtrafikbeskattningen Del 4 Effektivare brukandeförbud

1    Remissinstanserna

Yttranden över betänkandet har avgetts av riksåklagaren (RA), hovrätten för Nedre Norrland, kammarrätten i Sundsvalt, rikspolisstyrelsen (RPS), brottsförebyggande rådet (BRÅ), traflksäkerhetsverket (TSV), transportrådet (TPR), riksskatteverket (RSV), generaltullstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms län, Jönköpings län, Kristianstads län, Göteborgs och Bohus län, Västmanlands län och Norrbottens län. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Svenska busstraflkförbundet. Svenska taxiförbundet och Svenska åkeriförbundet.

Dessutom har RÅ överlämnat yttranden av överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardistrikt samt cheferna för länsåklagarmyndigheterna i Malmöhus lån och Kopparbergs län. Vidare har länsstyrelsen i Jönköpings län bifogat ett yttrande av länspolischefen i länet, som i sin tur har åberopat ett yttrande av länstrafikgruppen i Jönköpings polisdistrikt. Slutligen har LO översänt ett yttrande av Svenska transportarbetareförbundet.

2   Avskyltning m. m.

Utredningens förslag om avskyltning av fordon som används i trafiken trots restförd vägtrafikskatt, har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser utom länsstyrelsen i Kristianstads län och åklagarmyndigheten i Malmö åklagardistrikt. Enligt länsstyrelsens förmenande skulle systemet medföra ett icke obetydligt merarbete för polisen på bekostnad av det normala trafiksäkerhetsarbetet.

När det gäller detaljerna och delförslagen i anslutning till den föreslagna avskyltningen har följande påpekanden gjorts.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län menar att åtgärderna bör kunna sättas in före restföringen av skatten.

TSV anser att befogenheten att omhänderta ett fordons registreringsskyltar bör tillkomma, förutom polisman, även bilinspektör och de s.k. VTK-inspektörerna och yrkesinspektörerna hos yrkesinspektionen.

Kammarrätten i Sundsvall har betonat att lagtexten bör utformas så att avskyltningen skall göras omedelbart sedan ett fordon påträffats i trafik.

Prop. 1981/82:225                                                   78

möjligen genom att det som en förutsättning för avskyltning anges att ett fordon "framförs" i strid mot brukandeförbud.

Den föreslagna skyldigheten att medföra bevis om att skatteinbetalning har skett, om betalningen har gjorts efter förfallodagen, bör enligt RÅ och överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt på något vis förenas med en sanktionsbestämmelse för att inte bli verkningslös.

Enligt RSV, kammarrätten i Sundsvall och länsstyrelsen i Stockholms län bör avskyltade fordon utmärkas på lämpligt sätt.

Vad gäller förslaget att skyltarna skall förstöras har RSV betonat att, för att få en likformig tillämpning, en viss tid för skyltarnas kvariiggande bör bestämmas, förslagsvis tre arbetsdagar. RPS, hovrätten för Nedre Norrland och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län menar däremot att en bättre ordning vore att skyltarna behölls en längre tid än vad utredningen har föreslagit — länsstyrelsen har föreslagit en månad - och lämnades tillbaka till fordonsägaren, om denne visade att han hade betalt skatten.

RPS har motsatt sig förslaget att provisoriska registreringsskyltar skall lämnas ut av polisen i avvaktan på att fordonsägaren skall erhålla duplettskyltar. RSV anser inte att ett avskyltat fordon skall få användas för att hos polisen hämta provisoriska registreringsskyltar då skatten har blivit betald.

RPS har beräknat tiden för att ta fram en lämplig blankett för medgivande av färd till lämplig uppställnings- eller avlastningsplats och för att meddela anvisningar till sex månader. RPS vill därför att detta tidsutrymme lämnas innan lagstiftnigen träder i kraft.

3   Fängelse

Utredningens förslag att fängelse skall införas i straffskalan om ett avskyltat fordon används innan brukandeförbudet har hävts, har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de flesta remissinstanserna. Till undantagen hör länsstyrelsen i Kristianstads län, som har redovisat en allmänt negativ inställning till utredningförslaget, och åklagarmyndigheten i Malmö åklagardistrikt, som har ansett att straffskärpningen med nuvarande kriminalpolitiska strömningar och därmed sammanhängande syn på fängelsestraffets betydelse kan bli obsolet.

Hovrätten för Nedre Norrland har tillstyrkt att brukande av avskyltat fordon skall kunna bestraffas med fängelse men avstyrkt att fängelse skall kunna följa även när fråga är om avställt fordon som inte har avskyltats.

4    Förverkande

Även när det gäller förverkande av avskyltat fordon som används olovligen, har de flesta remissinstanserna tillstyrkt förslaget eller lämnat det

Prop. 1981/82:225                                                   79

utan erinran. Länsstyrelsen i Kristianstads lån utgör även i denna fråga ett undantag. Vidare är RÅ och vissa åklagarmyndigheter negativa till förslaget. Från dessa myndigheter har framförts bl. a. följande.

RÅ: Frågan om förverkande av fordon som ett medel att avhålla från fortsatt brottslighet bör övervägas i ett större sammanhang och inte behandlas enbart avseende området för vägtrafikskattelagstiftningen. Ej heller finner jag skäl att på förevarande rättsområde frångå de riktlinjer som lämnades i samband med 1968 års ändringar i brottsbalkens allmänna förverkanderegler och som innebär att en viss restriktivitet bör iakttas med införande av förverkanderegler på specialstraffrättens område.

Överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt: Förslaget om möjligheten att förverka fordon avstyrker jag. Jag finner det alltför drastiskt. Det torde även uppstå stora svårigheter att enhetligt tillämpa bestämmelsen p.g.a. de aktuella fordonens mycket skilda värden. Förslaget att förverkande får ske oavsett vem fordonet tillhör kan knappast komma att omfattas av det allmänna rättsmedvetandet.

Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt: Jag befarar också att ett resursödande utredningsarbete i fråga om särskilda skäl för förverkande föreligger samt en större kostnad för staten i att ta hand om dåliga fordon än vad en ökad inbetalning av skatt kommer att ge.

Åklagarmyndigheten i Malmö åklagardistrikt: För fordon där nuvarande ägare är betalningsansvarig för den restförda skatten, bör ett utmätningsförfarande vara avsevärt enklare. Vidare kan för polismyndigheterna uppstå problem av såväl praktisk som ekonomisk natur vid förvaringen av beslagtagna fordon, i avbidan på beslut i förverkandefrågan. Möjligheter till värdeförverkande är med hänsyn till det uttalade syftet med förverkandet oklart. - — — Till detta bör, vid upprepade förseelser, införas en förverkandemöjlighet, som dock bör göras vidare än den utredningen förordar.

Hovrätten för Nedre Norrland har motsatt sig att en möjlighet till beslag och förverkande införs när det gäller avställt fordon sorn inte har avskyltats. Vidare har hovrätten förklarat sig icke kunna biträda utredningens uppfattning att förverkande skall kunna drabba fordonsägare som inte tillhör den i 36 kap. 4 § brottsbalken angivna personkretsen. I övrigt har hovrätten inte gjort någon invändning mot utredningsförslaget i denna del.

Även kammarrätten i Sundsvall, som inte heller har motsatt sig att förverkanderegler införs, avstyrker att för er ande skall få ske oberoende av ägarförhållandena.

5   Administrativa åtgärder

Utredningens förslag till åtgärder av administrativ karaktär - förbättrad information om bestämmelserna om brukandeförbund, regelbundna registerkontroller, samtidig uppbörd av kilometerskatt och fordonsskatt, underrättelse till kronofogden om vart avskyltade fordon har förts, översyn av

Prop. 1981/82:225                                                   80

registerrutinerna - har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser. TSV har dock påpekat att en del åtgärder redan är vidtagna eller avses bli vidtagna inom kort.

Prop. 1981/82:225 81

Bilaga 3

Förslag till

Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601)

Härigenom föreskrivs i fråga om vägtrafikskattelagen (1973:601)'

dels att rubriken närmast före 33 § skall lyda "Straffbestämmelser m.m.",

dels att 34 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 33 a § , av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33 a §

Brukas ett fordon i strid mot 16 § eller 21 § första stycket 2 och har två månader förflutit från den dag då den skatt som har föranlett brukandeförbudet förföll till betalning, skall polisman ta hand om fordonets registreringsskyltar.

Polisman skall ta hand om registreringsskyltarna även på ett avställt fordon, om förutsättningarna för en sådan åtgärd skulle ha förelegat enligt första stycket om fordonet hade varit skattepliktigt.

Den polisman som har tagit hand om fordonets registreringsskyltar får medge att fordonet förs till närmaste lämpliga avlastningsplats eller uppställningsplats.

34 §
Brukas fordon i strid mot 16 eller Brukas ett fordon i strid mot 16 §

21 § dömes ägaren till böter. eller 21 § första stycket 2. och har

fordonets registreringsskyltar tagits om hand enligt 33 a §, döms ägaren till böter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff döms ägaren till ett avstållt fordon som brukas, om fordonets registreringsskyltar har tagits om hand enligt 33 a § och brukandeförbud skulle ha gällt för fordonet enligt 16 § eller 21 § 2

Lagen omtryckt 1979:280.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 869.

Prop. 1981/82:225                                                   82

om fordonet hade varit skattepliktigt.

Brukas i annat fall ett fordon i strid mot 16 eller 21 §. döms ägaren till böter.

Visar ägaren att han iakttagit vad som ankommit på honom för att hindra att fordonet brukades är han fri från ansvar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982