om ändring i lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik
Proposition 1990/91:43
Regeringens proposition
1990/91:43
om ändring i lagen (1985:193) om
internationell järnvägstrafik
Prop.
1990/91:43
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 4 oktober 1990.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Laila Freivalds
Propositionens huvudsakliga innehåll
Genom lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik har vissa delar
av 1980 års fördrag om internationell järnvägstrafik (COTIF) införlivats
med svensk rätt. Lagen trädde i kraft den 1 maj 1985. Vid samma tidpunkt
blev fördraget gällande för Sverige.
Ändringar i COTIF kan i vissa hänseenden beslutas av ett revisionsut-
skott inom den internationella organisation, OTIF, som bildades genom
fördraget. Om inte en tredjedel av medlemsstaterna inom en viss tid har
anmält invändning mot beslutet, träder ändringarna i kraft för samtliga
medlemsstater vid en bestämd tidpunkt. En stat som vill undgå att bli
bunden av ändringarna måste säga upp fördraget.
Revisionsutskottet beslöt i december 1989 om ändringar i de bihang till
COTIF som reglerar befordran av resande och resgods resp, av gods.
Riksdagen har godkänt att Sverige inte gör några invändningar mot änd-
ringarna (prop. 1989/90:120, LU40, rskr. 251). Inte heller någon annan
medlemsstat har anmält invändning mot ändringarna. Dessa träder därför
i kraft den 1 januari 1991.
I propositionen föreslås att ändringarna i COTIF införlivas med svensk
rätt.
Vidare föreslås att med stöd av 10 kap. 5 § andra stycket regeringsfor-
men framtida ändringar i fördraget som beslutas av revisionsutskottet
automatiskt skall gälla som svensk rätt.
1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 43
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1985:193) om internationell
järnvägstrafik
Härigenom föreskrivs att 1 — 3 §§ lagen (1985:193) om internationell
järnvägstrafik skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:43
Denna lag tillämpas på sådan in-
ternationell jämvägsbefordran som
avses i det i bilagan intagna fördra-
get den 9 maj 1980 om internatio-
nell järnvägstrafik (COTIF).
I fråga om sådan internationell
jämvägsbefordran av resande som
avses i bihang A till fördraget gäller
bihanget i dess franska lydelse som
svensk lag. Beträffande ansvarighe-
ten för skada vid befordran av re-
sande gäller dock 1 och 2 kap. jäm-
vägstrafiklagen (1985:192) i stället
för motsvarande bestämmelser i bi-
hang A.
I fråga om sådan internationell
jämvägsbefordran av gods som av-
ses i bihangB till fördraget gäller
bihanget, med undantag av bestäm-
melserna i bilagal (RID), i dess
franska lydelse som svensk lag.
Denna lag tillämpas på sådan in-
ternationell jämvägsbefordran som
avses i det i bilaga 1 intagna fördra-
get den 9 maj 1980 om internatio-
nell järnvägstrafik (COTIF).
2§
I fråga om sådan internationell
jämvägsbefordran av resande som
avses i bihang A till fördraget gäller
som svensk lag bihanget i dess frans-
ka lydelse efter den ändring som har
antagits av revisionsutskottet inom
den Mellanstatliga organisationen
för internationell järnvägstrafik
(OTIF) enligt beslutsprotokoll den
21 december 1989. Protokollet är
intaget i bilaga 2 till denna lag. Be-
träffande ansvarigheten för skada
vid befordran av resande gäller
dock 1 och 2 kap. järnvägstrafik-
lagen (1985:192) i stället för mot-
svarande bestämmelser i bihang A.
3§
I fråga om sådan internationell
jämvägsbefordran av gods som av-
ses i bihang B till fördraget gäller
som svensk lag bihanget, med un-
dantag av bestämmelserna i bilaga I
(RID), i dess franska lydelse efter
ändring enligt det beslutsprotokoll
som nämns i 2 §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
Bilagal Prop. 1990/91:43
Översättning
CONVENTION FÖRDRAG
RELATIVE AUX TRANSPORTS OM INTERNATIONELL JÄRN-
1NTERNATIONAL FERROVI- VÄGSTRAFIK (COTIF)
AIRES (COTIF)
Bilaga 1 har samma lydelse som bilagan till SFS 1985:193
Bilaga 2 Prop. 1990/91:43
PROTOCOLE DES DECIS1ONS
adoptées par la Commission de révision au cours de sa premiére session
tenueå Berne, du 14 au 21 décembre 1989
En application des articles 19 et 21 de la Convention relative aux trans-
ports intemationaux ferroviaires (COTIF), signée ä Beme le 9 mai 1980, les
représentants des Etats membres désignés en annexe et dument habilités ä
cet effet se sont réunis au sein de la Commission de révision.
Au terme des discussions qui se sont tenues å Berne du 14 au 21
décembre 1989, au siége de 1’OfTice central des transports intemationaux
ferroviaires, la Commission de révision a arrété les dispositions suivantes:
I. Décisions de modifications de la COTIF relevant de la compétence de
la Commission de révision.
La Commission de révision décide les modifications suivantes:
Article 17 CIV
Le § 3 est supprimé.
Artide 19 CIV
Cet artide a la teneur suivante:
”§ 1 Sauf exception prévue par les tarifs intemationaux, 1’enregistre-
ment des bagages n’a lieu que sur la présentation de billets valables au
moins jusqu’ä la destination des bagages.
Lorsque les tarifs prévoient que des bagages peuvent étre admis au
transport sans présentation de billets, les dispositions des Régles unifor-
mes fixant les droits et obligations du voyageur relatifs å ses bagages
s’appliquent par analogie å 1’expéditeur de bagages.
§ 2 Le chemin de fer se réserve la possibilité d’acheminer les bagages par
un itinéraire différent de celui emprunté par le voyageur.
A la gare de départ, de méme que dans les gares de correspondance ou le
bagage doit étre transbordé, l’acheminement a lieu par le premier train
approprié assurant le transport régulier des bagages.
L’acheminement des bagages ne peut avoir lieu dans les conditions
indiquées ci-dessus que si les formalités exigées au départ ou en cours de
route par les douanes ou d’autres autorités administratives ne s’y opposent
pas.
§ 3 Sauf exception prévue par les tarifs intemationaux, le prix du trans-
port des bagages doit étre payé lors de 1’enregistrement.
§ 4 Les tarifs ou les horaires peuvent exclure ou limiter le transport de
bagages dans certains trams ou certaines catégories de trains ou å destina-
tion et en provenance de certaines gares.
§ 5 Les formalités d’enregistrement des bagages non régies par le présent
artide sont déterminées par les prescriptions en vigueur å la gare chargée
de l’enregistrement.”
Article 20 CIV
Prop. 1990/91:43
Le texte du § 4, sous lettre c), est modifié comme suit:
”c) le jour et l’heure de la remise;”
Artide 25 CIV.
Le texte du § 4 est modifié comme suit:
”§ 4 En cas d’application irréguliére d’un tarif ou d’erreur dans le calcul
ou la perception du prix de transport et d’autres frais, le trop-perQU n’est
restitué par le chemin de fer ou le moins-per?u versé å celui-ci que si la
différence excéde 2 unités de compte par billet ou par bulletin de bagages.”
Artide 38 CIV
Le texte du § 1 lettre a) est modifié comme suit:
”a) si le montant du dommage est prouvé, une indemnité égale ä ce
montant sans qu’elle puisse toutefois excéder 40 unités de compte par
kilogramme manquant de masse brute ou 600 unités de compte par colis;”
Artide 41 CIV
Le texte du § 3 et de 1’alinéa premier du § 4 est modifié comme suit:
”§ 3 ... ne peut excéder 8000 unités de compte ...
§ 4 ... 1’indemnité totale å payer ne peut excéder 7000 unités de comp-
te.”
Artide 43 CIV
Le texte du § 3 est modifié comme suit:
”§ 3 En ce qui concerne les bagages, les intéréts ne sont dus que si
l’indemnité excéde 8 unités de compte par bulletin de bagages.”
fl Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 43
Article 3 CIM
Prop. 1990/91:43
Le texte du § 4 est modifié comme suit:
”§ 4 Lorsque 1’autorité compétente a décidé que:
a) le service sera supprimé ou suspendu en totalité ou en partie,
b) certains envois seront exclus ou admis seulement sous condition,
c) certaines marchandises seront acceptées, en priorité, au transport,
ces mesures doivent étre portées sans délai å la connaissance du public et
des chemins de fer; ceux-ci en informent les chemins de fer des autres Etats
en vue de leur publication.”
Article 11 CIM
Le texte des §§ 1 et 2 est modifié comme suit:
§ 1 ne conceme que le texte allemand
”§ 2 Le traitement conforme au § 1 doit avoir lieu immédiatement apres
la remise au transport de la totalité de la marchandise faisant 1’objet de la
lettre de voiture et, dans la mesure ou les prescriptions en vigueur ä la gare
expéditrice le prévoient, le paiement des frais que 1’expéditeur prend å sa
charge ou le dépöt d’une garantie conformément å 1’article 15, § 7.”
Article 12 CIM
Le § 2 a la teneur suivante:
§ 2 Les chemins de fer fixent le modéle uniforme de la lettre de voiture,
qui doit comporter un duplicata pour 1’expéditeur.
Pour certains trafics, notamment entre pays limitrophes, les chemins de
fer peuvent prescrire, dans les tarifs, 1’emploi d’une lettre de voiture de
modéle simplifié.
Pour certains trafics avec des pays qui n’ont pas adhéré å la présente
Convention, les tarifs peuvent prévoir le recours å une procédure spéci-
ale.”
Article 14 CIM
Le § 8 est supprimé.
Article 19 CIM
Le § 5 a la teneur suivante:
”§ 5 Les dispositions complémentaires ou les tarifs réglent le marquage
des colis par 1’expéditeur.”
Le § 6 est supprimé.
Article 24 CIM
Le § 1 a la teneur suivante:
”§ 1 Sans préjudice du paiement de la différence du prix de transport et
d’une indemnité pour dommage éventuel, le chemin de fer peut percevoir: Prop. 1990/91:43
a) une surtaxe égale å 1 unité de compte par kg de masse brute du colis
entier:
1. en cas de désignation irréguliére, inexacte ou incompléte des matiéres
et objets exclus du transport en vertu du RID;
2. en cas de désignation irréguliére, inexacte ou incompléte des matiéres
et objets admis au transport sous condition en vertu du RID, ou d’inob-
servation de ses conditions.
Les dispositions complémentaires peuvent prévoir d’autres modes de
calcul de la surtaxe, notamment une surtaxe forfaitaire pour les wagons de
particuliers vides.
b) une surtaxe égale å 5 unités de compte par 100 kg de masse excédant
la limite de charge, lorsque le wagon a été chargé par 1’expéditeur.”
Le § 2 est supprimé.
Le § 3 devient § 2.
Le § 4 devient § 3.
Le § 5 qui devient le § 4 a la teneur suivante:
”§ 4 Les dispositions complémentaires précisent les cas dans lesquels
aucune surtaxe ne peut étre per^ue.”
Article 27 CIM
Les §§ 2, 3 et 4 ont la teneur suivante:
”§ 2 A défaut d’indication des délais de livraison prévue au § 1, et sous
réserve des paragraphes ci-aprés, les délais de livraison maxima sont les
suivants:
a) pour les wagons complets:
délai d’expédition ...................................... 12heures;
délai de transport, par fraction indivisible de
400 km................................................ 24 heures;
b) pour les envois de détail
délai d’expédition ...................................... 24 heures;
délai de transport, par fraction indivisible de
200 km................................................ 24 heures.
Toutes les distances se rapportent aux distances kilométriques d’appli-
cation des tarifs.
§ 3 Le délai d’expédition n’est compté qu’une fois, quel que soit le
nombre de chemins de fer empruntés. Le délai de transport est calculé sur
la distance totale entre la gare expéditrice et la gare destinataire.
§ 4 Le chemin de fer peut fixer des délais supplémentaires d’une durée
déterminée dans les cas suivants:
a) envois remis au transport ou livrables en dehors des gares;
b) envois empruntant:
1. des lignes dont 1’écartement des rails est différent,
2. la mer ou les voies navigables intérieures,
3. une route s’il n’existe pas de liaison ferroviaire;
c) ...
d) ...”
Le § 6 a la teneur suivante: Prop. 1990/91:43
”§ 6 Le délai de livraison commence ä courir ä minuit apres 1’accepta-
tion au transport de la marchandise.”
Le § 8 a la teneur suivante:
”§ 8 Le délai de livraison est suspendu les dimanches et jours fériés
légaux. Il est suspendu les samedis lorsque dans un Etat, les prescriptions
en vigueur prévoient pour ceux-ci une suspension du délai de livraison en
trafic ferroviaire intérieur.”
Le deuxiéme alinéa du § 9 est supprimé.
Article 29 CIM
Le § 1 a la teneur suivante:
”§ 1 En cas d’application irréguliére du tarif ou d’erreur dans le calcul ou
la perception des frais, le moins-per^u doit étre payé ou le trop-per<;u
restitué.
Le moins-per<;u n’est versé et le trop-per^u n’est restitué que s’ils excé-
dent 8 unités de compte par lettre de voiture. La restitution est effectuée
d’office.
Article 30 CIM
Le texte du § 2 est modifié comme suit:
”§ 2 Ces ordres doivent étre donnés au moyen d'une déclaration, dans la
forme prescrite par le chemin de fer.
Cette déclaration doit étre reproduite et signée par 1’expéditeur sur le
duplicata de la lettre de voiture, qui doit étre présenté au chemin de fer. La
signature peut étre imprimée ou remplacée par le timbre de 1’expéditeur.
Tout ordre donné dans une forme autre que celle prescrite est nul.”
Article 31 CIM
Le texte du § 2 est modifié comme suit:
”§ 2 Ces ordres doivent étre donnés au moyen d’une déclaration, dans la
forme prescrite par le chemin de fer.
Tout ordre donné dans une forme autre que celle prescrite est nul.”
Le texte du § 3, lettre d) est modifié comme suit:
”d) désigné conformément au § 1 c) une personne et que celle-ci a retiré
la lettre de voiture, accepté la marchandise ou fait valoir ses droits confor-
mément å 1’article 28, § 4.”
Article 33 CIM
Le texte du § 4 est modifié comme suit:
”§ 4 Si les instructions de 1’expéditeur modifient la désignation du desti-
nataire ou de la gare destinataire ou sont données ä la gare ou se trouve la
marchandise, 1’expéditeur doit les inscrire sur le duplicata de la lettre de Prop. 1990/91: 43
voiture et présenter celui-ci au chemin de fer.”
Article 34 CIM
Le texte du § 1 est modifié comme suit:
”§ 1 En cas d’empéchement å la livraison de la marchandise, le chemin
de fer doit en prévenir sans délai 1’expéditeur pour lui demander des
instructions.”
Le texte du § 2 est modifié comme suit:
”§ 2 Lorsque l’empéchement å la livraison cesse avant 1’arrivée des
instructions de 1’expéditeur å la gare destinataire, la marchandise est livrée
au destinataire. L 'expéditeur doit en étre avisé sans délai."
Le § 5 est supprimé.
Les §§ 6, 7 et 8 deviennent les §§ 5, 6 et 7.
Article 38 CIM
Le texte du § 2 est complété par un alinéa 2 (nouveau) qui a la teneur
suivante:
”Cette présomption est en outre applicable lorsque le contrat de trans-
port antérieur ä la réexpédition était soumis å une convention internatio-
nale comparable sur le transport intemational ferroviaire direct, et que
celle-ci contient une méme présomption de droit en faveur des envois
expédiés conformément aux Régles uniformes.”
Article 41 CIM
Le texte du § 1, lettres a) et b) est ainsi modifié:
Ӥ1 ...
a) deux pour cent de la masse pour les marchandises liquides ou remises
au transport ä 1’état humide;
b) un pour cent de la masse pour les marchandises séches.”
Le texte du § 4 est modifié comme suit:
Ӥ 4 En cas de perte totale de la marchandise ou en cas de perte de colis, il
n’est fait aucune déduction résultant du déchet de route pour le calcul de
1’indemnité.”
Article 45 CIM
L’alinéa premier a la teneur suivante:
”Lorsque le chemin de fer accorde des conditions particuliéres de trans-
port par des tarifs spéciaux ou exceptionnels comportant une réduction sur
le prix de transport calculé d’aprés les tarifs généraux, il peut limiter
l’indemnité due ä 1’ayant droit en cas de dépassement du délai de livra-
ison, dans la mesure ou une telle limitation est indiquée dans le tarif.”
Article 59 CIM
Prop. 1990/91:43
Les §§ 2 et 3 ont la teneur suivante:
”§ 2 Le chemin de fer expéditeur est responsable du prix de transport et
des autres frais qu’il n’a pas encaissés, alors que 1’expéditeur les avait pris å
sa charge conformément å 1’article 15.
§ 3 Si le chemin de fer destinataire livre la marchandise sans recouvrer
les frais ou autres créances résultant du contrat de transport, il est respon-
sable de ces montants.”
Article 65 CIM
Les §§ 1 et 2 ont la teneur suivante:
”§ 1 Si la situation économique et financiére d’un Etat est de nature å
provoquer de graves difficultés pour 1’application du Titre VI, deux ou
plusieurs autres Etats peuvent, par des accords, déroger aux artides 15, 17
et 30 en décidant, pour le trafic avec 1’Etat en difiiculté, que:
a) les envois au départ de chacun d’eux doivent obligatoirement étre
affranchis par 1’expéditeur jusqu’aux frontiéres de l’Etat en difiiculté, mais
pas au-delå;
b) les envois å destination de chacun d’eux doivent obligatoirement étre
affranchis par 1’expéditeur jusqu’aux frontiéres de l’Etat en difiiculté, mais
pas au-delå;
c) les envois å destination ou au départ de l’Etat en difiiculté ne doivent
étre grevés d’aucun remboursement ni débours, sauf å les admettre dans
les limites de montants déterminés;
d) 1’expéditeur ne peut modifier le contrat de transport en ce qui concer-
ne le pays de destination, l’afffanchissement et le remboursement.
§ 2 Sous les conditions fixées au § i et avec l’autorisation de leurs
Gouvemements, les chemins de fer qui sont en relation avec le chemin de
fer de l’Etat en difiiculté peuvent convenir d’une dérogation aux artides
15, 17, 30 et 31 dans leur trafic réciproque avec le chemin de fer de l’Etat
en difiiculté.
Une telle dérogation est décidée å la majorité des deux tiers des chemins
de fer en relation avec le chemin de fer de l’Etat en difiiculté.”
L’article 65 est complété par un nouveau § 5 qui a la teneur suivante:
”§ 5 Nonobstant les dispositions du présent article, chaque Etat peut
prendre des mesures unilatérales conformément å l’article 3, § 4, lettre
b).”
II. Proposition de modifications de la COTIF relevant de la compétence
de l’Assemblée générale.
La Commission de révision propose å l’Assemblée générale de l’OTIF,
les modifications suivantes:
1 Annexe
10
Annexe au Protocole des décisions Prop. 1990/91:43
LISTE DES ETATS PRESENTS OU REPRESENTES A LA PREMIERE
SESSION DE LA COMMISSION DE REVISION
1. Albanie
2. Allemagne (République fédérale d’)
3. Autriche
4. Belgique
5. Danemark
6. France
7. Gréce
8. Hongrie
9. Irlande
10. Italie
11. Liechtenstein
12. Luxembourg
13. Pays-Bas
14. Pologne
15. République démocratique allemande
16. Royaume-Uni
17. Suéde
18. Suisse
19. Tchécoslovaquie
20. Yougoslavie
11
(Översättning) Prop. 1990/91:43
BESLUTSPROTOKOLL
antaget av revisionsutskottet vid dess första möte den 14 — 21 december
1989 i Bern.
I enlighet med artiklarna 19 och 21 i fördraget om internationell järnvägs-
trafik (COTIF) som slutits i Bern den 9 maj 1980 har representanter för de
medlemsstater som framgår av bilagan sammanträtt i revisionsutskottet.
Sedan överläggningarna, som pågått den 14 — 21 december 1989 i cen-
tralbyråns för internationell järnvägstrafik lokaler i Bern, avslutats, har
revisionsutskottet fattat följande beslut.
1. Beslut om ändringar i COTIF som revisionsutskottet är behörigt att
besluta om.
Revisionsutskottet beslutar om följande ändringar.
Artikel 17 CIV
§ 3 stryks.
Artikel 19 CIV
Denna artikel lyder som följer.
Ӥ 1 Om inte annat anges i de internationella tarifferna sker inskrivning
av resgods endast mot företeende av en biljett som gäller minst till resgod-
sets bestämmelsestation.
Om det i tarifferna medges att resgods tas emot till befordran utan att
biljett företes, har vad som föreskrivs i de enhetliga rättsreglerna om de
resandes rättigheter och skyldigheter i fråga om resgodset motsvarande
tillämpning på avsändaren av resgodset.
§ 2 Järnvägen förbehåller sig rätten att befordra resgodset en annan väg
än den som den resande färdas.
Såväl från den station där inskrivningen äger rum som från en anslut-
ningsstation där resgodset måste lastas om sker befordran med nästa
resgodsförande tåg.
Vad som har sagts ovan om befordran av resgods är tillämpligt endast
om hinder inte möter med hänsyn till de åtgärder som tullmyndigheter
eller andra förvaltningsmyndigheter kräver före eller under befordringen.
§ 3 Om inte annat anges i de internationella tarifferna skall resgodsavgif-
ten erläggas vid inskrivningen.
§ 4 I tarifferna eller tidtabellerna kan anges undantag eller inskränkning-
ar i fråga om befordran av inskrivet resgods med vissa tåg eller tågslag eller
till eller från vissa järnvägsstationer.
§ 5 I den mån inskrivningen av resgods inte är reglerad i denna artikel,
tillämpas vid inskrivningen de bestämmelser som gäller på den station där
inskrivningen äger rum.
12
Artikel 20 CIV
Prop. 1990/91:43
Lydelsen av § 4 c) ändras enligt följande:
”c) dagen och timmen för inlämnandet;”
Artikel25 CIV
Lydelsen av § 4 ändras enligt följande:
”§ 4 Om en tariff har tillämpats oriktigt eller någo* fel har gjorts när en
befordringsavgift eller något annat belopp har beräknats eller uppburits,
skall järnvägen inte betala tillbaka vad som har betalats för mycket eller
kräva vad som har betalats för litet, om skillnaden inte överstiger 2
beräkningsenheter för varje biljett eller resgodsbevis.”
Artikel 38 CIV
Lydelsen av § 1 a) ändras enligt följande:
”a) om skadans storlek är bevisad, en ersättning som motsvarar skadan,
dock högst 40 beräkningsenheter per kilogram av förlusten i bruttovikt
eller 600 beräkningsenheter per kolli;”
Artikel 41 CIV
Lydelsen av § 3 och av § 4 första stycket ändras enligt följande:
”§ 3” ... får inte överstiga 8000 beräkningsenheter...
§ 4 .. Den sammanlagda skadeersättningen skall inte överstiga 7000 be-
räkningsenheter ...”
Artikel43 CIV
Lydelsen av § 3 ändras enligt följande:
”§ 3 I fråga om inskrivet resgods utgår ränta endast om ersättningsbelop-
pet överstiger 8 beräkningsenheter per resgodsbevis.”
13
12 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 43
Artikel 3 CIM
Prop. 1990/91:43
Lydelsen av § 4 ändras enligt följande:
”§ 4 Om en behörig myndighet har föreskrivit att
a) trafiken varaktigt eller tillfälligt skall inställas eller inskränkas,
b) vissa sändningar inte får befordras eller får befordras endast på vissa
villkor,
c) visst gods skall ha företräde till befordran,
skall allmänheten och järnvägarna genast underrättas om detta. Järnvä-
garna skall underrätta järnvägarna i de andra staterna, som i sin tur skall
offentliggöra föreskriften.”
Artikel 11 CIM
Lydelsen av §§ 1 och 2 ändras enligt följande:
”§ 1 Berör endast den tyska texten.
”§ 2 Erkännandet enligt § 1 skall ske omedelbart efter det att allt gods
som fraktsedeln avser har lämnats till befordran och, i den mån det
föreskrivs i de bestämmelser som gäller for avsändningsstationen, avsän-
daren har betalat de belopp som belöper på honom eller har deponerat ett
garantibelopp enligt artikel 15 § 7.”
Artikel 12 CIM
§ 2 lyder som följer:
”§ 2 Järnvägarna skall fastställa fraktsedelsblanketter. De skall omfatta
en dubblett for avsändaren.
För viss trafik, särskilt mellan grannländer, får järnvägarna i tarifferna
föreskriva att en förenklad fraktsedel skall användas.
För viss trafik med länder, som inte har anslutit sig till detta fördrag,
kan tarifferna föreskriva användning av ett särskilt förfarande.”
Artikel 14 CIM
§ 8 stryks.
Artikel 19 CIM
§ 5 lyder som följer:
”§ 5 Tilläggsbestämmelserna eller tarifferna föreskriver hur avsändaren
skall märka kollina.”
§ 6 stryks.
Artikel 24 CIM
§ 1 lyder som följer:
”§ 1 Utan inskränkning i rätten att ta ut fraktskillnad och ersättning for
skada får järnvägen ta ut tilläggsfrakt enligt följande:
14
a) tilläggsfrakt utgår med en beräkningsenhet per kilogram av hela Prop. 1990/91:43
kollits bruttovikt:
1. när en oriktig, otydlig eller ofullständig beskrivning har lämnats av
ämnen och föremål som enligt RID är uteslutna från befordran;
2. när en oriktig, otydlig eller ofullständig beskrivning har lämnats av
ämnen eller föremål som tas emot till befordran på de villkor som anges i
RID, eller när dessa villkor inte har uppfyllts.
Tilläggsbestämmelserna kan ange andra beräkningsgrunder för tilläggs-
frakten, särskilt en schablontilläggsfrakt för tomma privatvagnar.
b) tilläggsfrakt utgår med fem beräkningsenheter per 100 kilogram ut-
över lastgränsen, när vagnen har lastats av avsändaren.”
§ 2 stryks.
§3 blir §2.
§4 blir §3.
§ 5 blir § 4 och lyder som följer:
”§ 4 Tilläggsbestämmelserna preciserar de fall i vilka ingen tilläggsfrakt
får tas ut.”
Artikel 27 CIM
§§ 2, 3 och 4 lyder som följer:
”§ 2 Saknas föreskrifter om sådana leveransfrister som avses i § 1, gäller
följande maximala leveransfrister, om inte annat följer av vad som sägs i
de följande paragraferna:
a) för hela vagnslaster:
expedieringsfrist.......................................
befordringsfrist för varje påbörjad sträcka av
400 km...............................................
b) för styckegodssändningar:
expedieringsfrist.......................................
befordringsfrist för varje påbörjad sträcka av
200 km...............................................
12 timmar,
24 timmar;
24 timmar,
24 timmar.
Samtliga avstånd avser tariffkilometer.
§ 3 Expedieringsfristen räknas endast en gång oavsett antalet järnvägar
som berörs. Befordringsfristen beräknas för hela avståndet mellan avsänd-
ningsstationen och bestämmelsestationen.
§ 4 Järnvägen får fastställa tilläggsfrister av viss bestämd längd i följande
fall:
a) för sändningar som lämnas till befordran eller lämnas ut utanför
stationerna;
b) för sändningar som befordras:
1. över en linje med avvikande spårvidd,
2. över hav eller på inre vattenvägar,
3. på landsväg, om någon järnvägsförbindelse inte finns.
c) ...
d) ...”
§ 6 lyder som följer:
15
”§6 Leveransfristen börjar löpa vid midnatt efter det att godset har Prop. 1990/91:43
tagits emot till befordran.”
§ 8 lyder som följer:
”§ 8 Leveransfristen avbryts på söndagar och helgdagar och dagar som
enligt lag jämställs med helgdagar. Den avbryts på lördagar, när det i de
bestämmelser som gäller i en stat föreskrivs att leveransfristen skall avbry-
tas lördagar i inrikes järnvägstrafik.”
1 § 9 stryks andra stycket.
Artikel 29 CIM
§ 1 lyder som följer:
”§ 1 Om tariffen har tillämpats oriktigt eller något fel har gjorts när
någon avgift har beräknats eller uppburits, skall det för litet erlagda belop-
pet krävas in eller det för mycket erlagda beloppet betalas tillbaka.
Ett för litet betalat belopp skall krävas eller ett för mycket betalat belopp
skall betalas tillbaka endast om beloppet överstiger 8 beräkningsenheter
per fraktsedel. Återbetalningen skall ske utan anfordran.
Artikel 30 CIM
Lydelsen av § 2 ändras enligt följande:
”§ 2 Sådana anvisningar skall meddelas genom en förklaring i den form
som föreskrivs av järnvägen.
Förklaringen skall av avsändaren föras in och undertecknas på fraktse-
delsdubbletten, som skall visas upp för järnvägen. Underskriften kan vara
tryckt eller ersättas av avsändarens stämpel.
En anvisning som har meddelats i någon annan form än som har före-
skrivits är ogiltig.”
Artikel 31 CIM
Lydelsen av § 2 ändras enligt följande:
”§ 2 Sådana anvisningar skall meddelas genom en förklaring i den form
som föreskrivs av järnvägen.
En anvisning som meddelas i någon annan form än vad som har före-
skrivits är ogiltig.”
Lydelsen av § 3 d) ändras enligt följande:
”d) angett en person enligt § 1 c) och denne har övertagit fraktsedeln,
tagit emot godset eller gjort gällande sina rättigheter enligt artikel 28 § 4.”
Artikel 33 CIM
Lydelsen av § 4 ändras enligt följande:
”§ 4 Om avsändarens anvisningar innebär ändring av mottagare eller
bestämmelsestation eller meddelas till den station där godset finns, skall
avsändaren föra in dem i fraktsedelsdubbletten och visa upp denna för
järnvägen.” 16
Artikel 34 CIM
Prop. 1990/91:43
Lydelsen av § 1 ändras enligt följande:
”§ 1 Om det föreligger hinder mot godsets utlämning, skall järnvägen
omedelbart underrätta avsändaren om detta och begära anvisningar av
honom.”
Lydelsen av § 2 ändras enligt följande:
”§ 2 Om hindret för utlämningen upphör innan avsändarens anvisning-
ar har nått bestämmelsestationen, lämnas godset ut till mottagaren. Avsän-
daren skall omedelbart underrättas om detta. "
§ 5 stryks.
§§ 6, 7 och 8 blir §§5,6 och 7.
Artikel 38 CIM
§ 2 kompletteras med ett nytt andra stycke som lyder som följer:
”Ett sådant antagande gäller vidare, när befordringsavtalet före nyin-
lämningen omfattades av en annan jämförbar internationell överenskom-
melse om genomgående internationell jämvägsbefordran och denna inne-
håller ett likadant antagande till förmån för försändelser som det som
gäller enligt de enhetliga rättsföreskrifterna.”
Artikel 41 CIM
Lydelsen av § 1 a) och b) ändras enligt följande:
Ӥ1 ...
a) två procent av vikten för flytande varor eller för gods som har lämnats
in för befordran i fuktigt tillstånd;
b) en procent av vikten för torra godsslag.”
Lydelsen av § 4 ändras enligt följande:
”§ 4 Om godset har gått helt förlorat eller enskilda kollin har gått
förlorade skall inget avdrag göras för svinn när ersättningen skall beräk-
nas.”
Artikel45 CIM
Första stycket lyder som följer:
”När järnvägen medger särskilda befordringsvillkor genom special- eller
undantagstariffer som innebär en nedsättning av den frakt som följer av de
allmänna tarifferna, får järnvägen begränsa den ersättning som tillkommer
den skadelidande vid överskridande av leveransfristen i den mån en sådan
begränsning anges i tariffen.”
Artikel 59 CIM
§§ 2 och 3 lyder som följer:
”§ 2 Avsändningsjärnvägen svarar för befordringsavgifter och andra
17
kostnader, som den inte har tagit ut av avsändaren, om denne enligt artikel Prop. 1990/91:43
15 har åtagit sig att stå för dem.
§ 3 Om bestämmelsejärnvägen lämnar ut godset utan att ta upp betal-
ning för avgifter eller andra fordringar som grundas på befordringsavtalet,
svarar den för dessa belopp.”
Artikel 65 CIM
§§ 1 och 2 lyder som följer:
”1 § Om det ekonomiska och finansiella läget i en stat medför allvarliga
svårigheter att tillämpa avdelning VI, får två eller flera andra stater kom-
ma överens om avvikelser från artiklarna 15, 17 och 30 genom att för
trafiken med den stat som befinner sig i svårigheter bestämma
a) att för försändelser från var och en av dessa stater kostnaderna till
gränsen till den stat som befinner sig i svårigheter men inte längre skall
vara betalda av avsändaren;
b) att för försändelser till var och en av dessa stater kostnaderna till
gränsen till den stat som befinner sig i svårigheter men inte längre skall
vara betalda av avsändaren;
c) att försändelser till och från den stat som befinner sig i svårigheter
varken får beläggas med efterkrav eller belastas med förskott, eller att
efterkrav eller förskott får tillåtas endast intill vissa belopp;
d) att avsändaren inte får ändra befordringsavtalet i fråga om bestäm-
melselandet, fraktbetalningen eller efterkravet.
§ 2 Under de förutsättningar som anges i § 1 och med sina regeringars
bemyndiganden kan de järnvägar, som står i förbindelse med järnvägen i
den stat som befinner sig i svårigheter, komma överens om att i sin
ömsesidiga trafik med denna järnväg avvika från artiklarna 15, 17, 30 och
31.
En sådan avvikelse skall beslutas med en majoritet om två tredjedelar av
de järnvägar som står i förbindelse med järnvägen i den stat som befinner
sig i svårigheter.”
Artikeln 65 kompletteras med en ny § 5 som lyder som följer:
”§ 5 Oaktat bestämmelserna i denna artikel kan varje stat tillgripa
ensidiga åtgärder med stöd av artikel 3 § 4 b).”
II. Förslag till ändringar av COTIF som faller under generalförsamling-
ens kompetens.
Revisionsutskottet föreslår generalförsamlingen av OTIF följande änd-
ringar:
1 bilaga
18
Bilaga till beslutsprotokoll Prop. 1990/91:43
Förteckning över de stater som varit närvarande eller representerats vid
revisionsutskottets första möte
1. Albanien
2. Förbundsrepubliken Tyskland
3. Österrike
4. Belgien
5. Danmark
6. Frankrike
7. Grekland
8. Ungern
9. Irland
10. Italien
11. Liechtenstein
12. Luxemburg
13. Nederländerna
14. Polen
15. Tyska Demokratiska Republiken
16. Storbritannien
17. Sverige
18. Schweiz
19. Tjeckoslovakien
20. Jugoslavien
19
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1985:193) om internationell
järnvägstrafik
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1985:193) om internationell järn-
vägstrafik skall införas en ny paragraf, 3 a §, av följande lydelse.
3a§
Om revisionsutskottet inom
OTIF har beslutat om en ändring i
bihang A eller bihang B till fördraget
som blir bindande för Sverige, skall
ändringen gälla här i riket från och
med den dag då ändringen träder i
kraft enligt fördraget.
Prop. 1990/91:43
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Lagen gäller endast sådana
ändringar som revisionsutskottet har beslutat efter ikraftträdandet.
20
Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 oktober 1990.
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Eng-
ström, Hjelm-Wallén, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström,
Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds,
Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink
Föredragande: statsrådet Freivalds
Proposition om ändring i lagen (1985:193) om
internationell järnvägstrafik
1 Inledning
Internationell jämvägsbefordran regleras i 1980 års fördrag om internatio-
nell järnvägstrafik (Convention relative aux transports intemationaux fer-
roviaires, COTIF), som trädde i kraft den 1 maj 1985. Genom detta
fördrag bildades en ny organisation, Mellanstatliga organisationen för
internationell järnvägstrafik (1’Organisation intergouvemementale pour
les transports intemationaux ferroviaires, OTIF) med säte i Bern. Till
COTIF hör ett protokoll om privilegier och immunitet för OTIF samt två
bihang, bihang A med enhetliga rättsregler för avtal om internationell
jämvägsbefordran av resande och resgods (CIV) och bihang B med enhetli-
ga rättsregler för avtal om internationell jämvägsbefordran av gods (CIM).
Ett trettiotal stater, däribland Sverige, har tillträtt fördraget.
Genom lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik har de delar
av fördraget som innehåller materiella bestämmelser införlivats med
svensk rätt. Detta har skett genom föreskrifter om att bihang A och bihang
B i deras franska lydelse skall tillämpas som svensk lag. Beträffande
ansvarigheten för skada vid befordran av resande gäller dock 1 och 2 kap.
järnvägstrafiklagen (1985:192) i stället för motsvarande bestämmelser i
bihang A. Vidare har vid införlivandet av bihang B undantagits dess bilaga
I, reglementet om internationell jämvägsbefordran av farligt gods (RID).
Den nu nämnda lagstiftningen trädde i kraft den 1 maj 1985.
Ändringar i fördraget kan i vissa hänseenden beslutas av revisionsut-
skottet inom OTIF. Om inte en tredjedel av medlemsstaterna inom en viss
tid har anmält invändning mot beslutet, träder ändringarna i kraft för
samtliga medlemsstater vid en bestämd tidpunkt, nämligen första dagen i
tolfte månaden efter det att organisationens sekretariat (centralbyrån)
lämnade underrättelse om ändringarna. En stat som vill undgå att bli
bunden av ändringarna måste säga upp fördraget.
Våren 1989 inleddes ett arbete med att revidera COTIF. Som ett led i
revisionsarbetet höll OTIF:s revisionsutskott ett möte i Bern den 14 — 21
Prop. 1990/91:43
21
december 1989. Vid detta möte beslöt utskottet om vissa ändringar i CIV Prop. 1990/91:43
och CIM. Centralbyrån underrättade i en skrivelse av den 18 januari 1990
medlemsstaterna om beslutet. Vidare avgav revisionsutskottet förslag till
OTIF:s generalförsamling om ändringar i själva fördraget och i centrala
civilrättsliga bestämmelser i CIV och CIM.
I prop. 1989/90:120 om ändring i 1980 års fördrag om internationell
järnvägstrafik (COTIF) föreslog regeringen riksdagen att godkänna att
Sverige inte skulle anmäla några invändningar mot de ändringar i bihang-
en till 1980 års fördrag om internationell järnvägstrafik som beslutats vid
mötet den 14 — 21 december 1989 med revisionsutskottet. Riksdagen biföll
förslaget i propositionen (1989/90:LU40, rskr. 251).
Inte heller någon annan medlemsstat har inom föreskriven tid anmält
invändning mot beslutet. Ändringarna träder därför i kraft för samtliga
medlemsstater den 1 januari 1991. Jag avser att nu ta upp de lagändringar
som beslutet föranleder.
Som jag framhöll i prop. 1989/90:120 är den beslutsordning som jag har
funnit bör tillämpas i detta ärende ganska tungrodd. Riksdagen har alltså
först tagit ställning till om Sverige bör anmäla invändning mot det nu
aktuella beslutet (se 10 kap. 2 och 4 §§ regeringsformen, RF). Sedan
förutsättningarna för att beslutet skall träda i kraft numera inträtt, har
riksdagen att i detta ärende pröva frågan om att med svensk rätt införliva
de ändringar som riksdagen redan har godtagit i sak.
För situationer av detta slag har 10 kap. 5 § andra stycket RF fått sin
nuvarande utformning (jfr prop. 1984/85:61). Enligt denna bestämmelse
får riksdagen beträffande en internationell överenskommelse som införli-
vats med svensk rätt genom inkorporering föreskriva att framtida ändring-
ar i överenskommelsen automatiskt skall gälla här i riket. En sådan förtida
inkorporering får bara avse ändringar av begränsad omfattning.
Enligt min mening finns det anledning att i fortsättningen undvika den
omgång som den nuvarande beslutsordningen medför. Jag kommer därför
i detta sammanhang att lägga fram förslag om att framtida ändringar i
COTIF som har beslutats av revisionsutskottet automatiskt skall få
genomslag i svensk rätt.
Att det finns ett behov av ett sådant förenklat förfarande för ändring av
COTIF understryks av att revisionsutskottet vid ett andra möte i Bern den
28 — 31 maj 1990 bl. a. beslutat om vissa ytterligare ändringar i bihangen
till fördraget. Centralbyrån har i en skrivelse den 21 juni 1990 underrättat
medlemsstaterna om beslutet.
Regeringen beslöt den 13 september 1990 att inhämta lagrådets yttrande
över de lagförslag som utarbetats i ärendet. De till lagrådet remitterade
förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1 och 2 .
Lagrådet har den 25 september 1990 yttrat sig över lagförslagen. Yttran-
det bör fogas till protokollet som bilaga 3 .
Jag redovisar lagrådets synpunkter närmare i samband med den allmän-
na motiveringen (avsnitt 2.2). Jag vill också redan nu säga att jag godtar
lagrådets förslag till ändringar beträffande utformningen av 2 och 3 §§ i
lagen om internationell järnvägstrafik.
22
2 Allmän motivering
2.1 Införlivande av ändringarna i COTIF
Mitt förslag: De ändringar av CIV och CIM som har beslutats av
revisionsutskottet vid dess möte den 14 — 21 december 1989 införli-
vas med svensk rätt.
Skälen för mitt förslag: Till största delen är de beslutade ändringarna i
CIV och CIM av redaktionell natur. Bland ändringarna i sak kan nämnas
att vissa ansvarighets- och beloppsgränser har höjts, bl. a. för att tillgodose
transportkundemas intressen. Vidare har begreppet ilgods slopats och i
anslutning till detta har vissa anpassningar gjorts beträffande leveransfris-
terna. En del justeringar har företagits i syfte att minska skillnaderna
mellan CIM och de föreskrifter rörande godsbefordran som gäller för de
östeuropeiska järnvägarna, inklusive Sovjetunionens. Slutligen har man i
CIM närmare preciserat möjligheterna för staterna att utfarda vissa in-
skränkande föreskrifter, om det ekonomiska eller finansiella läget i någon
stat skulle medföra stora svårigheter att upprätthålla sedvanliga ekonomis-
ka förbindelser mellan järnvägar i olika stater.
En närmare redogörelse för de viktigare ändringarna i CIV och CIM
finns i prop. 1989/90:120 s. 3 ff.
Sverige har i enlighet med riksdagens godkännande inte anmält några
invändningar mot ändringarna. Inte heller någon annan medlemsstat har
inom föreskriven tid anmält någon invändning mot revisionsutskottets
beslut. Ändringarna träder därför i kraft för samtliga medlemsstater den 1
januari 1991.
Riksdagen har alltså i sak redan godtagit de aktuella ändringarna. Dessa
skall nu införlivas med svensk rätt. De befordringsrättsliga bestämmelser
som finns i bihangen till COTIF har införlivats i svensk rätt genom
inkorporation. Detta innebär att den autentiska konventionstexten i dess
franska lydelse har gjorts direkt gällande i Sverige och skall tillämpas av de
svenska myndigheterna. Som ett hjälpmedel vid sidan av den autentiska
texten har också publicerats en översättning av överenskommelsen till
svenska. Det nu aktuella revisionsprotokollet jämte en svensk översättning
bör alltså fogas som en bilaga till lagen om internationell järnvägstrafik.
Ändringarna föranleder också vissa ändringar i 1 — 3 §§ i denna lag.
2.2 Förenklat förfarande för ändring av COTIF
Mitt förslag: I lagen om internationell järnvägstrafik införs en be-
stämmelse att ändringar i bihangen till COTIF som har beslutats av
revisionsutskottet automatiskt skall gälla här i riket.
Skälen för mitt förslag: En internationell överenskommelse antas och
ändras traditionellt vid en diplomatisk konferens (jfr 1969 års Wien-
Prop. 1990/91:43
23
konvention om traktaträtten, art. 9 och 39). För att en sålunda antagen Prop. 1990/91:43
överenskommelse eller beslutad ändring skall bli bindande för en stat
fordras normalt dessutom att en särskild viljeförklaring (ratifikation eller
motsvarande) avges av statens regering. För Sveriges del måste riksdagen
ofta godkänna överenskommelsen eller ändringen (10 kap. 2 och 4 §§ RF).
Vissa internationella överenskommelser innehåller emellertid föreskrif-
ter om ett förenklat ändringsförfarande. Som framgått av vad jag tidigare
anfört är detta fallet i fråga om COTIF. Ändringar i COTIF kan nämligen
antas genom majoritetsbeslut av de fördragsslutande staterna. Detta med-
för vissa problem för Sveriges del när det gäller sättet att med svensk rätt
införliva de ändringar som beslutas enligt det förenklade förfarandet.
Ändringar av COTIF kan beslutas på olika sätt. Viktigare ändringar
beslutas av OTIF:s generalförsamling, medan beslut om ändringar i mind-
re centrala bestämmelser kan fattas av två särskilda utskott inom OTIF,
nämligen revisionsutskottet och fackutskottet för befordran av farligt
gods.
Generalförsamlingen består av medlemsstaternas företrädare (art. 6 §
1). Generalförsamlingen är behörig att besluta i frågor som inte skall
behandlas av något av de särskilda utskotten. För beslut om ändringar i
fördraget krävs två tredjedels majoritet (art. 6 § 5). Ändringar som har
beslutats av generalförsamlingen skall tas upp i ett protokoll. Protokollet
skall ratificeras eller på annat sätt godkännas av medlemsstaterna. För att
beslutet skall träda i kraft krävs att det har ratificerats eller godkänts av
mer än två tredjedelar av medlemsstaterna. Beslutet träder därefter i kraft
vid den tidpunkt som generalförsamlingen bestämmer. De i fördragets
bihang upptagna bestämmelserna upphör då att gälla för trafik med och
mellan de medlemsstater som inte har deponerat ratifikations-, godtagan-
de- eller godkännandeinstrument beträffande ändringen. En medlemsstat
som inte vill underkasta sig en ändring utesluts alltså formellt inte ur
organisationen men kommer i praktiken att ställas utanför samarbetet.
Denna verkan kan dock hävas genom att beslutet i efterhand biträds (art.
20).
Revisionsutskottet och fackutskottet för befordran av farligt gods består
av medlemsstaternas företrädare (art. 8 § 1). Revisionsutskottet är behö-
rigt att besluta om ändringar i ett stort antal bestämmelser i CIV (bihang
A) och CIM (bihang B) samt i bilagorna II, III och IV till CIM (art. 19 § 3).
På fackutskottet ankommer att besluta om ändringar i reglementet om
internationell jämvägsbefordran av farligt gods (RID), som utgör bilaga I
till CIM (art. 19 § 4). Revisionsutskottet är beslutsmässigt när majoriteten
av medlemsstaterna är företrädda. Fackutskottet är beslutsmässigt när en
tredjedel av medlemsstaterna är företrädda. Vaije medlemsstat har en
röst. Ett förslag är antaget om antalet ja-röster dels utgör minst en tredjedel
av antalet medlemsstater som är företrädda vid omröstningen, dels över-
stiger antalet nej-röster (art. 8 §§ 4 och 5).
När något av utskotten har beslutat om en ändring i fördraget, skall
centralbyrån underrätta medlemsstaterna om beslutet. Om minst en tred-
jedel av medlemsstaterna har till centralbyrån anmält invändning mot
beslutet inom fyra månader från det att underrättelsen lämnades, förfaller
24
ändringsbeslutet. I annat fall träder ändringarna i kraft for samtliga med- Prop. 1990/91:43
lemsstater första dagen i tolfte månaden efter den månad under vilken
centralbyrån lämnade underrättelsen om ändringarna. En stat som vill
undgå att bli bunden av ändringarna måste säga upp fördraget. Om en stat
som har anmält invändning mot ändringarna inom fyramånadersfristen
säger upp fördraget inom viss tid, träder ändringarna i kraft först när den
statens uppsägning får verkan (art. 21).
Enligt 10 kap. 1 § RF ingås överenskommelser med andra stater av
regeringen. Regeringen får dock inte ingå en internationell överenskom-
melse som är bindande för Sverige utan att riksdagen har godkänt den,
bl. a. om överenskommelsen förutsätter att lag ändras eller upphävs eller
att ny lag stiftas (10 kap. 2 § RF).
Större delen av bestämmelserna i de båda bihangen till COTIF rör
förhållandet mellan enskilda. De måste därför införlivas med svensk rätt
genom lag (8 kap. 2 § RF). Ändringar i fördraget kräver alltså för närvaran-
de i betydande utsträckning riksdagens godkännande. Detta medför en
beslutsordning som är ganska tungrodd och som ibland kan innebära att
det kan bli svårt att hinna med riksdagsbehandling av ändringarna.
Det är just för situationer av detta slag som 10 kap. 5 § andra stycket RF
har fått sin nuvarande utformning (se prop. 1984/85:61 s. 22 ff.). Enligt
denna bestämmelse får riksdagen i samband med att en internationell
överenskommelse införlivas med svensk rätt genom inkorporering före-
skriva att framtida ändringar i överenskommelsen automatiskt skall gälla
här i riket. En sådan förtida inkorporering får bara avse ändringar av
begränsad omfattning. Riksdagens beslut skall fattas i samma ordning som
vid stiftande av grundlag. Det innebär bl. a. att det krävs två likalydande
beslut med mellanliggande riksdagsval (se 8 kap. 15 § RF). Kan ett beslut i
sådan ordning inte avvaktas, får riksdagen i stället fatta beslut genast men
då krävs kvalificerad majoritet. Denna skall bestå av minst fem sjättedelar
av de röstande och minst tre fjärdedelar av riksdagens ledamöter.
Som jag förutskickade i prop. 1989/90:120 finns det enligt min mening
anledning att närmare överväga om en sådan ordning som avses i 10 kap.
5 § andra stycket RF bör utnyttjas för införlivande av framtida ändringar i
COTIF.
Lagen om internationell järnvägstrafik ersatte bl. a. kungörelsen
(1974:748) om internationell järnvägstransport. Enligt denna kungörelse
skulle CIV och CIM jämte tilläggsprotokoll och bilagor gälla i Sverige.
Dessutom föreskrevs att sådana ändringar i fördragen som skulle anses
antagna enligt fördragen skulle lända till efterrättelse här i landet från den
dag då ändringen trädde i kraft enligt fördraget. Grundlagsenligheten av
denna konstruktion sattes emellertid i fråga (se prop. 1984/85:61 s. 22 f.). I
prop. 1984/85:33 med förslag till lag om internationell järnvägstrafik
m. m. diskuterades frågan om det var möjligt att i denna lag ta upp en
bestämmelse av motsvarande innehåll, dvs. att riksdagen ”i förväg” skulle
godkänna vissa av de ändringar som kunde komma att beslutas i enlighet
med regleringen i COTIF. Föredragande statsrådet ansåg emellertid att
övervägande skäl talade för att 10 kap. 5 § RF enligt den då gällande
25
lydelsen inte var tillämplig på det ändringsförfarande som föreskrivs i Prop. 1990/91:43
COTIF (se prop. s. 199 — 202). Den ifrågavarande bestämmelsen i RF har
emellertid senare ändrats (se SFS 1985:865, jfr prop. 1984/85:61). Med
nuvarande avfattning av 10 kap. 5 § andra stycket RF föreligger i princip
inget hinder mot en sådan förtida inkorporering av ändringar i COTIF.
Vad först gäller ändringsbeslut som fattas av OTIF:s generalförsamling
måste som jag nyss nämnt sådana beslut ratificeras eller godkännas av mer
än två tredjedelar av medlemsstaterna innan de träder i kraft. Ett sådant
förfarande tar erfarenhetsmässigt något eller några år. Det finns därför
enligt min mening anledning att utgå från att det i fråga om sådana
ändringar inte kommer att medföra några större svårigheter att låta riksda-
gen ta ställning till ändringarna i den mån dessa kräver lagstiftning.
I fråga om de ändringar som beslutas av utskotten gäller emellertid
betydligt kortare tidsfrister. Det kan då ibland vara svårt att i tid infria
förpliktelsen att överföra en beslutad ändring till svensk rätt.
Fackutskottet är bara behörigt att besluta om ändringar i bilaga I till
bihang B. Denna bilaga innehåller reglementet om internationell jämvägs-
befordran av farligt gods (RID). Reglementet omfattar i huvudsak före-
skrifter av teknisk natur. Denna reglering är i sin helhet av sådant slag att
den faller inom regeringens normgivningskompetens. RID har införlivats
med svensk rätt genom förordningen (1982:923) om transport av farligt
gods (20 § första stycket i dess lydelse enligt SFS 1985:768). Enligt 20 §
andra stycket i denna förordning (i dess lydelse enligt SFS 1986:609) får
statens räddningsverk föreskriva att sådana ändringar i RID som enligt
artikel 19 § 4 i fördraget skall anses antagna skall gälla för RID-transpor-
terna. För dessa fall har alltså ett förfarande kommit till användning som
motsvarar det som 10 kap. 5 § andra stycket RF öppnar möjlighet till.
Revisionsutskottet är behörigt att ändra ett stort antal civilrättsliga
bestämmelser i bihangen och i bilagorna till bihang B med undantag av
RID. Utskottets behörighet omfattar bl. a. bestämmelser om järnvägarnas
och transportkundernas rättigheter och skyldigheter mot varandra. Enligt
8 kap. 2 § RF måste frågor av detta slag regleras i lag. Ändringar som rör
sådana frågor måste därför godkännas av riksdagen. Därvid kan det upp-
komma problem till följd av de korta tidsfristerna. Dessa problem kan
undvikas genom att riksdagen med stöd av 10 kap. 5 § andra stycket RF ”i
förväg” godkänner de ändringar som i framtiden kan komma att beslutas i
enlighet med regleringen i COTIF. En sådan ordning skulle också ha den
fördelen att riksdagen inte behöver belastas med att ta ställning till änd-
ringar som är av mindre betydelse.
De ändringar som revisionsutskottet har beslutat om vid sina möten i
december 1989 och i maj 1990 och det ganska omständliga förfarande som
krävs för att införliva dessa ändringar i svensk rätt visar enligt min mening
att det finns ett klart behov av att i lagen om internationell järnvägstrafik
införa en bestämmelse om att framtida ändringar som beslutas av revi-
sionsutskottet skall gälla som svensk lag utan särskilt beslut av riksdagen i
varje särskilt fall. För detta talar också att den omgång som det nuvarande
förfarandet innebär enligt min mening inte står i rimlig proportion till
resultatet, eftersom möjligheten att undgå en folkrättslig förpliktelse att
26
införliva ändringarna med svensk rätt är ytterst begränsad. En stat som vill
undgå att bli bunden av ändringarna måste ju säga upp fördraget.
För att det skall vara möjligt att med stöd av 10 kap. 5 § andra stycket
RF ”i förväg” inkorporera ändringar som får beslutas av revisionsutskot-
tet krävs emellertid också att dessa ändringar genomgående är att beteckna
som ändringar av begränsad omfattning . Det skall alltså vara fråga om
avgränsade ändringar vars allmänna karaktär kan förutses då inkorpore-
ringsbeslutet fattas (se prop. 1984/85:61 s. 24 f.).
I avsikt att utröna om de ändringar som fördragsenligt får beslutas av
revisionsutskottet tillgodoser RF:s krav på att ändringarna skall vara av
begränsad omfattning har lagrådet undersökt utskottets kompetens genom
att granska de bestämmelser i bihang A och bihang B som enligt art. 19 § 3
i COTIF kan ändras genom beslut av utskottet.
Vid denna genomgång har lagrådet funnit att det knappast låter sig göra
att utan varje reservation fastslå att revisionsutskottet aldrig skulle kunna
komma att besluta om sådana ändringar vars omfattning kan ifrågasättas
med utgångspunkt i det av RF uppställda kravet. Lagrådet framhåller att
åtskilliga av de berörda bestämmelserna visserligen gäller frågor av rent
praktisk natur, beträffande vilka förutsebara framtida ändringar närmast
blir av redaktionell eller trivial karaktär. Ändringar av andra bestämmel-
ser kan emellertid enligt lagrådets mening komma att få beaktansvärd
materiell betydelse, beroende på vilken ändring som görs.
Enligt lagrådet måste det beaktas att COTIF med bihang utgör ett väl
utbyggt regelverk som omfattas av åtskilliga länder med vilka Sverige
också i andra hänseenden av intresse i sammanhanget har en hel del
gemensamt. Vidare har en enskild, ansluten stat i praktiken ett mycket
begränsat handlingsutrymme om en ändring görs som för det landet fram-
står som mindre lämplig. Att ändringar som rimligen kan förväntas bli
beslutade av revisionsutskottet och därtill bli bindande för Sverige över
huvud taget skulle materiellt bli av så ingripande natur att deras överens-
stämmelse med RF:s krav skulle med fog kunna ifrågasättas synes enligt
lagrådet för övrigt osannolikt. Lagrådet anser att det dessutom knappast är
ändamålsenligt att beträffande innehållet i enskilda paragrafer i bihangen
sätta ytterligare gränser för vad som skall få ändras med verkan att änd-
ringen automatiskt blir gällande som svensk rätt.
I betraktande av det sagda har lagrådet från praktiska utgångspunkter
funnit att den allmänna karaktären på framtida ändringar av bihangen till
COTIF som nu kan förutses blir på ett ändamålsenligt sätt avgränsade
genom den utformning förslaget i remissen fått och att erforderliga förut-
sättningar därför föreligger för att riksdagen skall kunna förordna rörande
framtida ändringar av bihangen i enlighet med remissförslaget.
Jag instämmer helt i lagrådets bedömning beträffande karaktären av de
ändringar som revisionsutskottet kan väntas komma att besluta om. De
ändringsbeslut som revisionsutskottet fattade vid sitt möte i december
1989 ger för övrigt enligt min mening ett visst stöd åt denna uppfattning.
Skulle det mot förmodan inträffa att revisionsutskottet skulle besluta om
genomgripande och för Sverige oacceptabla ändringar återstår som ett
yttersta korrektiv att riksdagen ingriper med lagstiftning och att Sverige får
lämna konventionssamarbetet.
Prop. 1990/91:43
27
Som jag nämnt inledningsvis har revisionsutskottet vid sitt möte i maj Prop. 1990/91:43
1990 fattat beslut om vissa ytterligare ändringar utöver de som nu omfat-
tas av lagförslaget. Frågan om Sverige skall göra någon invändning mot
dessa ändringar måste således prövas av riksdagen. Regeringen har i en
proposition på min föredragning den 13 september 1990 beslutat att
föreslå riksdagen att godkänna att Sverige inte anmäler några invändning-
ar mot ändringarna (prop. 1990/91:12). Skulle härefter förutsättningarna
för ikraftträdande av ändringarna inträffa, har riksdagen att på nytt ta
ställning till motsvarande ändringar i lagen (1985:193) om internationell
järnvägstrafik.
Nu angivna förhållanden kan tala för att det vore praktiskt att riksdagen
— med de krav på kvalificerad majoritet som anges i 10 kap. 5 § RF —
redan nu fattar beslut om att ”i förväg” inkorporera framtida ändringar i
COTIF. Jag anser emellertid att ett sådant beslut inte är så brådskande att
det finns anledning att frångå den beslutsordning som normalt skall tilläm-
pas vid denna typ av lagstiftning, dvs. genom två likalydande riksdagsbe-
slut med mellanliggande riksdagsval (8 kap. 15 § RF).
Jag vill framhålla att det förhållandet att ändringar automatiskt blir
gällande som svensk rätt inte befriar regeringen från skyldigheten att på
vederbörligt sätt tillkännage den nya lydelsen av de bestämmelser som
skall gälla som svensk rätt (8 kap. 19 § RF). Eftersom bihang A och bihang
B till COTIF med undantag för bilaga I till CIM (RID) har publicerats i
SFS, skall också de ändringar som beslutas av revisionsutskottet kungöras
i denna författningssamling, se 14 § lagen (1976:633) om kungörande av
lagar och andra författningar.
3 Upprättade lagförslag
I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats två
förslag till lag om ändring i lagen (1985:193) om internationell järnvägs-
trafik. Det första lagförslaget innehåller de lagändringar som föranleds av
ändringarna i bihangen till COTIF. I det andra lagförslaget har tagits in
den bestämmelse som har berörts i föregående avsnitt om införlivande av
framtida ändringar i COTIF. Denna uppdelning på två lagförslag motive-
ras av den särskilda beslutsordning som gäller for riksdagens behandling
av lagförslag nummer två.
4 Specialmotivering
Lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik
(lagförslag 1)
1 § Denna lag tillämpas på sådan internationell jämvägsbefordran som
avses i det i bilaga 1 intagna fördraget den 9 maj 1980 om internationell
järnvägstrafik (COTIF).
Ändringen i paragrafen föranleds av att ytterligare en bilaga, nämligen
28
beslutsprotokollet från revisionsutskottets möte den 14 — 21 december Prop. 1990/91:43
1989 jämte en svensk översättning av detta, fogas till lagen.
2 § / fråga om sådan internationell jämvägsbefordran av resande som
avses i bihang A till fördraget gäller som svensk lag bihanget i dess franska
lydelse efter den ändring som har antagits av revisionsutskottet inom den
Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF) en-
ligt beslutsprotokoll den 21 december 1989. Protokollet är intaget i bilaga 2
till denna lag. Beträffande ansvarigheten för skada vid befordran av resan-
de gäller dock 1 och 2 kap. jämvägstrafiklagen (1985:192) i stället för
motsvarande bestämmelser i bihang A.
Genom denna paragraf har redan i gällande rätt bihang A till COTIF, de
enhetliga rättsreglerna för avtal om internationell befordran av resande
och resgods (CIV), införlivats med svensk rätt. Undantag från tillämplig-
heten av bihang A har dock i 2 § gjorts i fråga om järnvägens ansvarighet
för skada vid befordran av resande.
Enligt art. 3 § 1 i CIV ges staterna möjlighet att göra undantag från
tillämpligheten av detta fördrag i fråga om reglerna om järnvägens ansva-
righet i fall då resande dödas eller skadas. En medlemsstat kan sålunda
förbehålla sig rätten att inte tillämpa samtliga dessa regler på sina egna
medborgare och utlänningar med hemvist i den staten, när skadefallet har
inträffat vid internationell befordran inom den staten. Sverige har i sam-
band med ratificeringen av COTIF gjort ett sådant förbehåll. I fråga om
ansvarigheten för skada vid befordran av resande gäller alltså 1 och 2 kap.
jämvägstrafiklagen i stället för motsvarande bestämmelser i CIV. Denna
reglering finns främst i art. 26 — 33 och 42 — 47. Föreskrifter om reklama-
tion och preskription finns i art. 53 — 55.
Genom de nya meningarna införlivas med svensk rätt de ändringar i
CIV som revisionsutskottet inom OTIF har beslutat vid sitt möte den 14 —
21 december 1989. En redogörelse för de viktigare av dessa ändringar finns
i prop. 1989/90:120 s. 3 ff. Eftersom ingen av OTIF:s medlemsstater har
anmält invändning mot ändringarna i fördraget, träder dessa i kraft för
samtliga medlemsstater den 1 januari 1991. Paragrafen har utformats
enligt lagrådets förslag.
Som lagrådet har framhållit eliminerar inte heller den nu föreslagna
avfattningen av paragrafen i förening med den nya 3 a § risken för framti-
da missförstånd om vilka delar av fördraget som skall tillämpas. Således
kan senare ändringar i fördraget av någon av de i förevarande lagstiftnings-
ärende aktuella artiklarna medföra att lagen ger till synes motstridiga
besked om vad som utgör gällande rätt. Detta förhållande får uppmärk-
sammas när lydelsen av framtida ändringar av fördraget som automatiskt
införlivas med svensk rätt skall tillkännages i Sverige.
3 § I fråga om sådan internationell jämvägsbefordran av gods som avses i
bihang B till fördraget gäller som svensk lag bihanget, med undantag av
bestämmelserna i bilaga I (RID), i dess franska lydelse efter ändring enligt
det beslutsprotokoll som nämns i 2 §.
29
Genom denna paragraf har redan i gällande rätt bihang B till COTIF, de Prop. 1990/91:43
enhetliga rättsreglerna för avtal om internationell jämvägsbefordran av
gods (CIM) jämte bilagor, införlivats med svensk rätt. Från tillämplighe-
ten av bihang B har i 3 § gjorts undantag från bilaga I till CIM, reglementet
om internationell jämvägsbefordran av farligt gods (RID). Detta regle-
mente omfattar i huvudsak föreskrifter av teknisk natur och har införlivats
med svensk rätt genom förordningen (1982:923) om transport av farligt
gods (20 § första stycket).
Genom den nya lydelsen införlivas med svensk rätt de ändringar i CIM
som har beslutats av revisionsutskottet vid mötet i december 1989. Para-
grafen har avfattats i enlighet med lagrådets förslag.
Ikraftträdandebestämmelsen
De av revisionsutskottet beslutade ändringarna i bihangen till COTIF
träder i kraft för medlemsstaterna den 1 januari 1991. Vid samma tid-
punkt bör alltså ändringarna i 1 — 3 §§ lagen om internationell järnvägstra-
fik träda i kraft.
Lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik
(lagförslag 2)
3 a § Om revisionsutskottet inom OTIF har beslutat om en ändring i
bihang A eller bihang B till fördraget som blir bindande för Sverige, skall
ändringen gälla här i riket från och med den dag då ändringen träder i kraft
enligt fördraget.
Paragrafen som är ny har utförligt behandlats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.2). Här skall bara framhållas följande. Av de bestämmelser i CIV
som enligt vad jag berört under specialmotiveringen till 2 § har undanta-
gits från införlivandet med svensk rätt har revisionsutskottet behörighet
att besluta om ändringar i art. 30 och 31, art. 43 § 1 och art. 49 § 1.1 art. 30
finns bestämmelser om ersättningens form och begränsning vid dödsfall
eller annan personskada. Det maximala ersättningsbeloppet är i dessa fall
70000 SDR (ca 560000 kr.) per resande. Art. 31 behandlar begränsning av
ersättningen vid förlust av föremål eller sakskada. Järnvägens ansvarighet
är i dessa fall maximerad till 700 SDR (ca 5 600 kr.) per resande. Art. 43
behandlar frågor om ränta på ersättning. Enligt § 1 utgår sådan ränta med
fem procent per år. I art. 49 § 1 regleras mot vilka järnvägar anspråk utom
rätta kan framställas med anledning av järnvägens ansvar vid personbe-
fordran. I fråga om art. 30 och 31 är revisionsutskottet endast behörigt att
besluta om höjningar av de maximala ersättningsbeloppen. Någon mot-
svarande begränsning av revisionsutskottets behörighet gäller inte i fråga
om art. 43 § 1 och art. 49 § 1.
Ändringar i de nu behandlade artiklarna blir alltså inte automatiskt
bindande för Sverige. Däremot kan en sådan ändring föranleda förslag om
ändring i jämvägstrafiklagen. Det gäller exempelvis en höjning av begräns- 30
ningsbeloppet för förlust av föremål eller sakskada i art. 31. Enligt 8§ Prop. 1990/91:43
jämvägstrafiklagen gäller nämligen en motsvarande bestämmelse om
maximering av ersättningen för sakskada till 700 SDR vid internationell
befordran i Sverige, om den resande varken är svensk medborgare eller har
sitt hemvist i Sverige. Frågan om en sådan ändring får då behandlas på
sedvanligt sätt.
Som jag tidigare nämnt fordras riksdagens godkännande av en interna-
tionell överenskommelse endast om överenskommelsen påkallar någon
riksdagens åtgärd, t. ex. att lag ändras. Den nya paragrafen innebär att
riksdagen i förväg beslutar om att i svensk rätt införliva framtida ändring-
ar i bihangen till COTIF. Sådana ändringar som blir bindande för Sverige
kommer därigenom att gälla som svensk rätt utan att lagen (1985:193) om
internationell järnvägstrafik behöver ändras. Med hänsyn härtill behöver
regeringen inte vända sig till riksdagen för ett ställningstagande till om
Sverige skall göra invändning mot sådana beslut om ändringar i bihangen
till COTIF som revisionsutskottet fattar i framtiden.
Ikraftträdandebestämmelsen
Med hänsyn till den ordning som gäller för riksdagens beslut med anled-
ning av detta lagförslag bör ändringen träda i kraft den 1 januari 1992.
Bestämmelsen i 3 a § tar endast sikte på sådana beslut som revisionsut-
skottet kan komma att fatta efter ikraftträdandet.
5 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta
1. förslaget till lag om ändring i lagen (1985:193) om internationell
järnvägstrafik (lagförslag 1)
1. förslaget till lag om ändring i lagen (1985:193) om internationell
järnvägstrafik (lagförslag 2).
6 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
har lagt fram.
31
Lagrådsremissens lagförslag Prop. 1990/91:43
Bilaga 1
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1985:193) om internationell
järnvägstrafik
Härigenom föreskrivs att 1 — 3 §§ lagen (1985:193) om internationell
järnvägstrafik skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Denna lag tillämpas på sådan in-
ternationell jämvägsbefordran som
avses i det i bilagan intagna fördra-
get den 9 maj 1980 om internatio-
nell järnvägstrafik (COTIF).
I fråga om sådan internationell
jämvägsbefordran av resande som
avses i bihang A till fördraget gäller
bihanget i dess franska lydelse som
svensk lag. Beträffande ansvarighe-
ten för skada vid befordran av re-
sande gäller dock 1 och 2 kap. jäm-
vägstrafiklagen (1985:192) i stället
för motsvarande bestämmelser i bi-
hang A.
I fråga om sådan internationell
jämvägsbefordran av gods som av-
ses i bihang B till fördraget gäller
bihanget, med undantag av bestäm-
melserna i bilagal (RID), i dess
franska lydelse som svensk lag.
Föreslagen lydelse
Denna lag tillämpas på sådan in-
ternationell jämvägsbefordran som
avses i det i bilaga 1 intagna fördra-
get den 9 maj 1980 om internatio-
nell järnvägstrafik (COTIF).
§
I fråga om sådan internationell
jämvägsbefordran av resande som
avses i bihang A till fördraget gäller
bihanget i dess franska lydelse som
svensk lag. Artikel 19, artikel 20 §
4, artikel 25 § 4, artikel 38 § 1, arti-
kel 41 §§ 3 och 4 och artikel 43 § 3 i
de enhetliga rättsreglerna för avtal
om internationell järnvägsbeförd-
ran av resande och resgods (CIV)
skall därvid tillämpas i sin lydelse
enligt det beslutsprotokoll som har
antagits av revisionsutskottet inom
den Mellanstatliga organisationen
för internationell järnvägstrafik
(OTIF) den 21 december 1989 och
som är intaget i bilaga 2 till denna
lag. I enlighet med samma besluts-
protokoll gäller inte längre artikel
17 § 3 i CIV. Beträffande ansvarig-
heten för skada vid befordran av
resande gäller dock 1 och 2 kap.
jämvägstrafiklagen (1985:192) i
stället för motsvarande bestämmel-
ser i bihang A.
§
I fråga om sådan internationell
jämvägsbefordran av gods som av-
ses i bihang B till fördraget gäller
bihanget, med undantag av bestäm-
melserna i bilaga I (RID), i dess
franska lydelse som svensk lag.
Artikel 3 § 4, artikel 11 § 2, arti-
kel 12 § 2, artikel 19 § 5, artikel 24,
32
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse Prop. 1990/91:43 artikel 27 §§ 2— 4, 6, 8 och 9, artikel Bilaga 1 2 och 5—7, artikel 38 § 2, artikel 41 §§ 1 och 4, artikel 45, artikel 59 §§ 2 och 3 och artikel 65 §§ 1 och 2 i de enhetliga rättsreglerna för av- |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
33
Bilagal Prop. 1990/91:43
Översättning Bilaga 1
CONVENTION FÖRDRAG
RELATIVE AUX TRANSPORTS OM INTERNATIONELL JÄRN-
INTERNATIONAL FERROVI- VÄGSTRAFIK (COTIF)
AIRES (COTIF)
Bilaga 1 har samma lydelse som bilagan till SFS 1985:193
34
Bilaga 2 Prop. 1990/91:43
-------- Bilaga 1
PROTOCOLE DES DECISIONS
adoptées par la Commission de révision au cours de sa premiére session
tenue å Berne, du 14 au 21 décembre 1989
Bilaga 2 har samma lydelse som bilaga 2 till lagförslag 1.
35
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1985:193) om internationell
järnvägstrafik
Prop. 1990/91:43
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1985:193) om internationell järn-
vägstrafik skall inforas en ny paragraf, 3 a § , av följande lydelse.
3a§
Om revisionsutskottet inom
OTIF har beslutat om en för Sverige
bindande ändring i bihangA eller
bihang B till fördraget, skall änd-
ringen gälla här i riket från och med
den dag då ändringen träder i kraft
enligt fördraget.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Lagen gäller endast sådana
ändringar som revisionsutskottet har beslutat efter ikraftträdandet.
36
Lagrådet
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1990-09-25
Närvarande: f. d. regeringsrådet Eskil Hellner, regeringsrådet Stig von
Bahr, justitierådet Hans-Gunnar Solerud.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 13 september 1990 har
regeringen på hemställan av statsrådet Laila Freivalds beslutat inhämta
lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1985:193) om
internationell järnvägstrafik.
Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Fredrik von
Arnold.
Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:
Allmänna synpunkter
Lagrådsremissen tar i första rummet sikte på ändringar av lagen
(1985:193) om internationell järnvägstrafik som föranleds av att bihangen
A och B till fördraget om sådan trafik (COTIF), vilka genom lagen införli-
vats med svensk rätt, ändrats i vissa hänseenden till följd av beslut som
redan fattats av revisionsutskottet inom den internationella organisation
som bildats genom fördraget.
Samtidigt föreslås emellertid i en ny paragraf, 3 a §, att med stöd av
bestämmelsen i 10 kap. 5 § andra stycket regeringsformen vissa framtida
ändringar av de nämnda två bihangen, vilka innehåller enhetliga rättsreg-
ler för avtal om internationell jämvägsbefordran dels av resande och
resgods (CIV, bihang A), dels av gods (CIM, bihang B), automatiskt skall
gälla som svensk rätt.
Enligt bestämmelsen i regeringsformen får riksdagen genom beslut i viss
ordning föreskriva att en framtida, för riket bindande ändring i en interna-
tionell överenskommelse, vilken enligt lagföreskrift gäller som svensk rätt,
skall gälla här i riket. En förutsättning är emellertid att beslutet avser
endast ändring av begränsad omfattning.
Till grund för förslaget i remissprotokollet ligger bl. a. uppfattningen att
det förenklade ändringsförfarande som föreskrivs i COTIF och som är av
intresse här skapar sådana situationer vid framtida ändringar för vilka 10
kap. 5 § andra stycket regeringsformen i själva verket tillkommit. Lagrådet
delar denna uppfattning.
Den i regeringsformen angivna förutsättningen att ändringen skall vara
av begränsad omfattning skall enligt det remitterade förslaget vara för
handen genom att den automatiska inkorporeringen endast skall gälla
sådana ändringar som fördragsenligt får beslutas av revisionsutskottet. I
avsikt att utröna om den sålunda utformade begränsningen tillgodoser
regeringsformens krav har lagrådet undersökt utskottets kompetens genom
att granska de bestämmelser i bihangen A och B som är i fråga och som
enligt art. 19 § 3 i COTIF kan ändras genom beslut av utskottet.
Prop. 1990/91:43
Bilaga 3
37
Vid denna genomgång har lagrådet funnit att det knappast låter sig göra Prop. 1990/91: 43
att utan varje reservation fastslå att revisionsutskottet aldrig skulle kunna Bilaga 3
komma att besluta om sådana ändringar vars omfattning kan ifrågasättas
med utgångspunkt i det av regeringsformen uppställda kravet. Åtskilliga
av de berörda bestämmelserna gäller visserligen frågor av rent praktisk
natur, beträffande vilka förutsebara framtida ändringar närmast blir av
redaktionell eller trivial karaktär. Ändringar av andra bestämmelser kan
emellertid komma att få beaktansvärd materiell betydelse, beroende på
vilken ändring som görs.
Enligt lagrådet måste beaktas att COTIF med bihang utgör ett väl
utbyggt regelverk som omfattas av åtskilliga länder med vilka Sverige
också i andra hänseenden av intresse i sammanhanget har en hel del
gemensamt. Vidare har en enskild ansluten stat i praktiken ett mycket
begränsat handlingsutrymme om en ändring görs som för det landet fram-
står som mindre lämplig (jfr prop. 1984/85:61 s. 21). Att ändringar som
rimligen kan förväntas bli beslutade av revisionsutskottet och därtill bli
bindande för Sverige över huvud taget skulle materiellt bli av så ingripan-
de natur att deras överensstämmelse med regeringsformens krav skulle
med fog kunna ifrågasättas synes för övrigt osannolikt. Det är dessutom i
de flesta fall knappast ändamålsenligt att beträffande innehållet i enskilda
paragrafer i bihangen sätta ytterligare gränser för vad som skall få ändras
med verkan att ändringen automatiskt blir gällande som svensk rätt.
I betraktande av det sagda finner lagrådet från praktiska utgångspunkter
att den allmänna karaktären på framtida ändringar av bihangen A och B
till COTIF, som nu kan förutses, blir på ett ändamålsenligt sätt avgränsade
genom den utformning förslaget i remissen fått och att erforderliga förut-
sättningar därför föreligger för att riksdagen skall kunna förordna rörande
framtida ändringar av bihangen i enlighet med remissförslaget. Lagrådet
godtar den föreslagna 3 a §. Mot denna bakgrund har lagrådet granskat de
föreslagna ändringarna i 2 och 3 §§.
2och3§§
I remissprotokollet föreslås att de av revisionsutskottet den 21 december
1989 beslutade ändringarna i bihang A och bihang B skall införlivas med
svensk rätt. Införlivandet föreslås lagtekniskt ske på det sättet att de av
bihangens artiklar och paragrafer som blivit föremål för ändringar räknas
upp och förklaras skola tillämpas i sin lydelse enligt det av revisionsutskot-
tet antagna beslutsprotokollet. Protokollet avses därvid fogas som en bila-
ga 2 till lagen.
Lagrådet har inte något att erinra mot att de av revisionsutskottet
beslutade ändringarna införlivas med svensk lag.
Den valda tekniken synes dock — i förening med den nya 3 a § — kunna
föranleda tillämpningssvårigheter. Lagrådet åsyftar den situationen att en
av revisionsutskottet i framtiden beslutad ändring i fördraget automatiskt
skall gälla som svensk lag. Avser en sådan ändring någon av de i förevaran-
de lagstiftningsärende uppräknade artiklarna eller paragraferna kan lagen
komma att ge till synes motstridiga besked om vilken lydelse av fördraget 38
som utgör gällande rätt.
Den nu beskrivna motsättningen mellan vad som i 2 och 3 §§ förklaras
vara svensk lag å ena sidan och å andra sidan lydelsen efter ändringar som
på grund av 3 a § skall gälla här i riket synes bli något mindre om de
direkta hänvisningana i 2 och 3 §§ till uppräknade artiklar och paragrafer
utgår. I 2 och 3 §§ bör sålunda enligt lagrådets mening inte anges mer än att
bihangen ändrats enligt det av revisionsutskottet antagna beslutsprotokol-
let. Mot denna bakgrund förordar lagrådet att 2 och 3 §§ ges följande
lydelse:
2§
”1 fråga om sådan internationell jämvägsbefordran av resande som avses i
bihang A till fördraget gäller som svensk lag bihanget i dess franska lydelse
efter den ändring som antagits av revisionsutskottet inom den Mellanstat-
liga organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF) enligt be-
slutsprotokoll den 21 december 1989. Protokollet är intaget i bilaga 2 till
denna lag. Beträffande ansvarigheten för skada vid befordran av resande
gäller dock 1 och 2 kap. jämvägstrafiklagen (1985:192) i stället för motsva-
rande bestämmelser i bihang A.
3§
”1 fråga om sådan internationell jämvägsbefordran av gods som avses i
bihang B till fördraget gäller som svensk lag bihanget, med undantag av
bestämmelserna i bilaga I (RID), i dess franska lydelse efter ändring enligt
det beslutsprotokoll som nämns i 2 §.”
I tydlighetens intresse må framhållas att den av lagrådet förordade
justeringen av lagtexten inte helt eliminerar risken för framtida missför-
stånd om gällande lydelse av fördraget. Det är därför angeläget att den nu
beskrivna problematiken uppmärksammas när lydelsen av framtida auto-
matiska ändringar av fördraget skall tillkännages i Sverige.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990
Prop. 1990/91:43
Bilaga 3
39