om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift m.m.
Proposition 1978/79:65
Prop. 1978/79:65 Regeringens proposition
1978/79:65
om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift m. m.;
beslutad den 2 november 1978
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll. På regeringens vägnar
OLA ULLSTEN
ROLF WIRTÉN
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att en särskild arbetarskyddsavgift på 0,03 procentenheter skall uttas under år 1979 i enlighet med vad som lidigare anmälts i prop. 1977/78: 101.
1 Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 65
Prop. 1978/79:65 2
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1971:282) om arbelarskyddsavgifi skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §'
För ett vart av åren 1976 och För ell vart av åren 1976, 1977
1977 skall arbetarskyddsavgift utgå och 1979 skall arbetarskyddsavgift
med ytterligare tre hundradels pro- utgå med ytterligare tre hundradels
cent av lönesumman enligt 3 §. procent av lönesumman enligt 3 §.
Förhöjd avgift skall dock ej erläg- Förhöjd avgift skall dock ej eriäg
gas av kommun eller landstings- gas av kommun eller landstings
kommun, kommun.
Genom tilläggsavgiften influtna medel skall föras till en fond benämnd fonden för arbetsmiljöförbättringar, som förvaltas enligt grunder som regeringen fastställer.
Medlen skall enligt särskilda bestämmelser användas för att bekosta ränlelätinader och täcka vissa andra kostnader i samband med statligt kreditslöd för arbelsmiljöförbättringar.
Denna lag träder i kraft den I januari 1979
Senaste lydelse 1975:353
Prop. 1978/79:65 i
Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTÖKOI.I.
vid regeringssammanträde 1978-11-02
Närvarande: Statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikström, Friggebo, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, De Geer, Blix, Cars, Gabriel Romanus, Tham, Bondeslam.
Föredragande: Slalsrådet Wirtén
Inledning
Sedanden 1 september 1975 finns särskilda stimulansätgärder llir arliels-miljöföi bättringar, garanlilån för arbelsmiljöförbättringar. Dessa är i första hand avsedda för mindre och medelstora företag (SFS 1975:632, ändrad 1978:82), Riksdagen beslutade i maj 1975 (prop. 1975:66, SoU 1975: 16, rskr 1975: 191) atl staten fick teckna garanti för län för att finansiera förbättringar av arbetsmiljön i dessti förelag. Garantin avsäg lan om högst lOOOOO kr. per företag. Länen skulle löpa pä sju år med de iva första åren amorieringsfria. För att stimulera föietagen till arbetsmiljöfiirbätiringar beslöts också att staten skulle betala ränian för de iva första åren. Det statliga garantiåtagandel skulle avse totalt 200 milj. kr. under tiden den I september 1975-den 31 december 1976.
Vid utgången av september 1976 hade garantier endasl tecknats för knappt 55 milj. kr. och riksdagen beslutade i december samma år (prop. 1976/77:35, SoU 1976/77:20, rskr 1976/77:70) alt stödet, inom dess tidigare ram av 200 milj, kr., skulle utgå även under är 1977.
I förslag lill tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetårel 1977/78 (prop. 1977/78: 101) föreslog regeringen bl.a. att slödel skulle utgå även under år 1978 och atl ramen skulle utvidgas med ytterligare 100 milj. kr. samt att beloppet per företag skulle höjas till 125000 kr. Riksdagen godkände i mars 1978 förslaget i vad avsåg garanlilån för arbelsmiljöförbättringar (SoU 1977/78:21, rskr 1977/78: 138),
Lånegarantier tecknas sedan den I juli 1978 för statens räkning av de s,k, utvecklingsfonderna i resp, län (SFS 1978: 19). Dessförinnan tecknades de av företagareföreningen i länet. Som villkor för att garanti skall tecknas gäller all lånet avser förbättring av arbetsmiljön i redan befintlig anläggning och atl möjligheter lill annan finansiering saknas. Låneansökan skall ha tillstyrkts av de anställdas företrädare i skyddsfrågor.
De kostnader som följer av garantilånesystemet beslår främsi av riinte-tl Riksdagen 1978/79. 1 saml. Nr 65
Kariong: S, 3, rad 13 Tillägges: (SFS - - - 1978:82).
S. 3, rad 33 Stär: 197.V 3.59 :«: Rattad till; 1978: 19.
Prop. l«>7S/79:6. 4
nch ;idMiinisiiaiuiiiskosiii:idci samt kostnader för infrianden av ställda gaianiiei. F()i atl finansiera verksamheien inom den första ramen om 200 milj. kl. togs for aren 1976 och 1977 ul en särskild avgift om 0,03 procent-cnhclcr enligt lagen (1971: 282) om arbetarskyddsavgift (paragrafen införd 195:353). Medlen fördes till fonden för arbelsmiljöförbättringar. Stal, komnuin och landstingskommun är undantagna från garanlisystemet. Staten har dock beUilat avgift för ändamålet. För atl läcka de kostnader som skulle följa av att ramen utvidgades med 100 milj. kr. anförde föredraganden i piop. I977/7H: 101 all han senare ämnade föreslå riksdagen atl en särskild arbetarskydds:ivgift om 0,03 procenlenheler skall las ul även för är I97'J, enligt de leglei" som gällde för åren 1976 och 1977.
Siaicns mdusiiivcik (SIND). som har tillsynen över verksamheien, har fortlöpande rapporterat utfiillei. Vid utgången av september månad i år h.idc uaiaiiiici icckntils om ca 245 milj. kr., fördelat påknäppt 3 900 företag med iippsktiiliiingsvis 55 000 anställda. Vid samma tidpunkt fanns hos ulvccklingsfoiidciiia 300 inneliggande ansökningar om sammanlagt 22 milj. kl. Den htnsvisa loidelningen av beviljade resp. avslagna och inneliggande ansökningai per den 30 september 1978 redovisas i följande labell.
lordelning [>ii lan: 1 sept. iy75-.3() sepl. 197S (belopp i I(KK)-tal kr.)
I iin Hcviljadi.' anscikningtii Avslagna ansökningar Inneliggande ansök-
ningar per den
30 sept. 1978
Antal Belopp Anlai Belopp Anial Belopp
|
AU |
2.50 |
15 287 |
66 |
4 423 |
34 |
2 699 |
|
t.' |
97 |
6 597 |
20 |
1.364 |
4 |
179 |
|
D |
117 |
7 646 |
20 |
1757 |
6 |
535 |
|
K. |
233 |
15 083 |
16 |
1 152 |
22 |
1518 |
|
r |
202 |
13 365 |
29 |
1800 |
23 |
1504 |
|
G |
122 |
8077 |
10 |
740 |
11 |
841 |
|
H |
I5K |
10 926 |
27 |
2 223 |
6 |
610 |
|
1 |
16 |
1008 |
__ |
— |
1 |
35 |
|
K |
113 |
7 670 |
12 |
950 |
3 |
298 |
|
L |
184 |
11 305 |
42 |
2 751 |
9 |
686 |
|
M |
250 |
14918 |
62 |
3 529 |
21 |
1340 |
|
N |
192 |
11761 |
31 |
2 476 |
24 |
1705 |
|
f) |
439 |
25 869 |
16 |
723 |
42 |
2 832 |
|
P |
220 |
14 099 |
54 |
3 449 |
24 |
1988 |
|
R |
190 |
11 675 |
19 |
1049 |
18 |
1 108 |
|
S |
151 |
7 673 |
28 |
1999 |
5 |
186 |
|
1 |
135 |
8604 |
13 |
741 |
10 |
652 |
|
LI |
67 |
3 973 |
23 |
1674 |
3 |
375 |
|
W |
112 |
6 852 |
17 |
851 |
3 |
238 |
|
X |
134 |
8 205 |
5 |
450 |
14 |
1280 |
|
Y |
65 |
4 205 |
21 |
1308 |
7 |
525 |
|
Z |
55 |
3 651 |
II |
835 |
4 |
269 |
|
AC |
26X |
18661 |
10 |
611 |
4 |
309 |
|
BD |
109 |
7459 |
28 |
2 122 |
4 |
295 |
|
Totalt |
.3H79 |
244 570 |
5K0 |
38 977 |
302 |
22 007 |
Gal aniiläncn bc-gränsas inte till viss bransch. Tillverkningsindustrin har dock dominerat och svarar för 557i. av de beviljade ansökningarna under
Prop. 1978/79:65 5
perioden den I september 1975-den 30 juni 1978. Reparations-, tvätteri-och annan serviceverksamhet svarar för 14%, byggnadsverksamhet för 11%, varuhandel, restaurang- och hotellverksamhet för 10% och övriga näringsgrenar sammantaget för 10%.
Ålgärderna avser huvudsakligen förbättring av ventilation och luftrening, 40%, saml förbättring av personalrum och sanitära förhållanden, 25%.
I proposition 1977/78: 101 anförde föredraganden alt verksamheien med dessa garanlilån borde utvärderas under år 1978 för att ge underlag för bedömningar om behovet av framtida stimulansåtgärder i syfte atl förbättra arbetsmiljön.
SIND har sålunda på regeringens uppdrag sökt utvärdera effekterna av verksamheien. Verkei framhåller i sin rapport atl utvärderingens omfattning fick begränsas p.g.a. tidsskäl och atl den därför inte kan göra anspråk på alt ge en hell representativ bild av låneformens effekter. Utvärderingen bör därför närmast ses som en översiktlig undersökning.
Undersökningen omfattar 240 förelag. Varje utvecklingsfond har, med utgångspunkt från ett frågeformulär, intervjuat företagsledning och skyddsombud i tio slumpmässigt utvalda företag som respektive fond beviljat arbetsmiljögarantilån. I de fall där yrkesinspektionen eller annan tillsynsmyndighet har haft kontakt med företagel, har även dessa besvarat vissa frågor.
I det följande redovisas de huvudsakliga resultaten av undersökningen.
Skyddsombuden anser sig vara initiativtagare till åtgärden i fråga i 47% av fallen, och att företagsledningen varit initiativtagare i 42% av fallen. Företagsledningen däremot anser att initiativet i 74% av fallen kommit från ledningen och att initiativet i 16% av fallen kommit från skyddsombuden. Båda parter anser att tillsynsmyndigheten varit initiativtagare till åtgärden i fråga i ca 10% av fallen.
Företagsledningen har i 39% av fallen fått impuls till denna finansieringsform genom länets utvecklingsfond och genom direktulsänd broschyr i 22% av fallen. Skyddsombudens främsta informationskälla har varit facklig information (21 % av fallen) samt massmedia (15% av fallen) och direktulsänd broschyr (12% av fallen).
Mer än hälften (55 %) av företagsledarna anser att investeringen i fråga hade genomförts även utan finansiering med hjälp av garantilånen. Däremot anser 75% av de tillfrågade alt investeringen i fråga kunnat tidigareläggas lack vare låneformen.
Cirka 40% av företagsledarna och skyddsombuden anser atl del fortfarande finns lika angelägna åtgärder kvar att genomföra i företagel, som de som finansierats med hjälp av arbetsmiljögarantilån.
Företagen som ingick i undersökningen hade i genomsnitt 23 anställda och hade beviljats arbetsmiljögarantilån med i genomsnitt 66000 kr. per förelag.
Prop. 1978/79:65 6
I samband med undersökningen sammanställdes också vilka anledningar som legat till grund för beslut om avslag på inlämnade ansökningar. (Sammanlagt har ca 12% av behandlade ansökningar, ca 550, lett till avslagsbeslut.) 34% av avslagsbesluten grundas på alt ålgärderna i realiteten inte avsåg rena arbelsmiljöförbättringar. 1 24% av fallen hade det sökande förelaget bankmässig säkerhet och kunde därmed inte beviljas arbetsmiljögarantilån. Företagets ekonomiska ställning och lönsamhet var alltför svag i 18% av de ansökningar som tett till avslagsbeslut.
Föredraganden
Det är nu drygt tre år sedan systemet med garantilån för arbelsmiljöförbättringar infördes för mindre och medelstora företag (prop. 1975: 66, SoU 1975: 16, rskr 1975: 191). Möjligheten att på detla säU komma till rätta med brister i arbetsmiljön har utnyttjats av drygt 3 800 företag. Totalt har under perioden den I september 1975-den 30 september 1978 garantier tecknats för nästan 245 milj. kr. Garantilånen har bidragit till att förbättra arbetsmiljön för många tusen anställda i de mindre och medelstora företagen.
Statens industriverk (SIND) har på regeringens uppdrag gjort en utvärdering av verksamheien med garantilån för arbetsmiljöförbättringar. Syftet med utvärderingen har varit atl ge ett bätire underlag för en bedömning av behovei av framtida stimulansåtgärder för arbetsmiljöförbättringar. Utvärderingen kan enligt verket inte göra anspråk på att ge en helt representativ bild av låneformens effekter utan den bör närmast ses som en översiktlig undersökning. Företagsledning och skyddsombud i 240 av företag som beviljats garanlilån har bl.a. intervjuals om vem som varit initiativtagare till att investeringen i fråga kommit till stånd, om det fortfarande finns lika angelägna arbetsmiljöinvesleringar kvar att genomföra i företagen, saml om låneformens betydelse för åtgärdernas genomförande.
Jag delar SIND:s uppfattning atl utvärderingen bör betraktas som en översiktlig undersökning. Det kan därmed enligt min mening inte utgöra en tillräcklig grund för ett beslut om arbetsmiljögaranlilånens fortsatta existens. Jag vill ändå redovisa några av de resultat som har framkommit.
På frågan om arbetsmiljöinvesteringarna skulle ha genomförts utan finansiering via arbetsmiljögarantilån, svarade mer än hälften av företagsledarna ja. Av de tillfrågade företagen anser dock 75% aU deras arbetsmiljöinvesteringar har kunnat tidigareläggas med hjälp av lånen. Undersökningen tyder på att merparten av de investeringar som genomförts med hjälp av garantilånen ändå skulle ha genomförts förr eller senare. Lånen synes således främst ha inneburil atl de berörda investeringarna lidigarelagts.
Undersökningen visar vidare att skyddsombuden spelat en viktig roll när det gällt att ta initiativ till arbetsmiljöinvesteringar. Av de tillfrågade
Prop. 1978/79:65 7
skyddsombuden anser 47% all de själva varit initiativtagare lill investeringen i fråga, och att företagsledningen varit del i 42 % av fallen. Företagsledningen å sin sida anser all skyddsombuden varil initiativtagare i 16% av fallen och företagsledningen själv i 74% av fallen. Båda parter är eniga om atl tillsynsmyndighet genom föreläggande varil den som lagit initiativ till den genomförda investeringen i 10% av fallen. Det faktum atl skyddsombuden anser sig vara initiativtagare i nära hälften av fallen visar enligt min mening atl de anställda genom sina företrädare i skyddsfrågor fåll ökad möjlighet aU påverka arbetsmiljö, vilket också var ell av syftena när arbetsmiljögaranlilånen infördes.
SIND har i samband med aU resultaten av utvärderingen överiämnades till regeringen även bifogat synpunkter på låneformen från verket och tio utvecklingsfonder.
Från SIND framhålls att erfarenheten visar att miljöförbättringar vanligtvis genomförs i samband med effektivitets- och produktionsslimule-rande investeringar. Stimulansinslagen i arbetsmiljögaranlilånen är enligt verket tämligen begränsade varför låneformen i sig knappast lockar fram miljösatsningar som inte har även andra motiv och som förr eller senare ändå skulle kommit till stånd. Antalet lån är slorl samtidigt som det genomsnittliga lånebeloppet är lågt. Detta medför en betydande administrativ hantering. Det kan enligt verkels mening ifrågasättas om denna står i rimlig proportion till effekten av insatserna. Enligt verkels mening bör finansieringen av arbetsmiljöinvesteringar kunna lösas inom ramen för nuvarande system för industrigarantilån och rörelselån från utvecklingsfonderna. Enligt vad jag erfarit kommer Lö i skrivelse lill regeringen framföra liknande synpunkter beträffande finansieringen av arbelsmiljöförbättringar i de små och medelstora företagen. LO kommer vidare föreslå atl verksamheten med garantilån för arbelsmiljöförbättringar inte skall förlängas efter 1978 års utgång.
Från utvecklingsfonderna framhålls dock all erfarenheterna av arbetsmiljögaranlilånen är goda. Följaktligen anser nio av de tio fonderna atl det finns skäl att förlänga tiden för systemets giltighet. Även Sveriges hantverks- och industriorganisation - Familjeföretagen anser atl arbetsmiljögaranlilånen fungerat väl, men att ett osäkerhetsmoment ligger i atl det är fråga om en temporär lagstiftning. Organisationen hardärför i skrivelse till regeringen hemställt att låneformen borde permanentas.
Av vad jag nu anfört framgår att meningarna om låneformen är delade. Jag är därför inte beredd att förorda en ytteriigare föriängning av verksamheten.
Arbelsmiljöproblem återfinns på många olika arbetsställen vare sig de är stora eller små, har privata eller offentliga huvudmän. Del finns därför enligt min mening principiellt ingen anledning atl särskilt prioritera vissa typer av företag. Om problemen i de små och medelstora företagen är så stora eller deras ekonomiska läge så ansträngt atl de anställda i dessa
Prop. 1978/79: 65 8
företag löper risken atl få en sämre arbetsmiljö än sina kolleger på andra typer av arbetsplatser kan dock finnas skäl lill en annan bedömning. Jag har därför för avsikt atl senare inhämta regeringens bemyndigande atl lillsätla en uiredning med uppgift att bl.a. se över de små och medelstora förelagens möjligheler all inom ramen för befintliga kreditmöjligheter klara av sina arbetsmiljöinvesleringar.
Jag vill i delta sammanhang framhålla atl kostnader för all förbättra arbetsmiljön måste ingå som en naturiig del av företagens produktionskostnader. Del bör därför belalas av produktionen. Della har vid flera lillfällen slagits fast av riksdagen, bl.a. i samband med behandlingen av förslaget lill arbetsmiljölag (prop. 1976/77: 149, SoU 1977/78: I, rskr 1977/ 78: 18). SocialuiskoUet anslöt sig i sitt betänkande också till föredragandens uppfattning atl samhället inte bör avlasta arbetsgivarna deras ansvar för arbetsmiljön.
Jag övergår nu till atl behandla vissa frågor om finansiering m. m. av den redan beslutade verksamheten med arbetsmiljögarantilån. I tilläggsbudget Il till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 (prop. 1977/78: 101, SoU 1977/ 78:21, rskr 1977/78: 138) behandlades bl.a. frågan om förlängning av systemet med arbetsmiljögarantilån. 1 propositionen anförde dåvarande chefen för arbetsmarknadsdepartementet att de kostnader i form av räntebefrielse, garantiinfrianden, administration m. m. som skulle uppstå under år 1978 enligt gjorda beräkningar förskottsvis skulle kunna täckas av de medel som fanns innestående på fonden för arbelsmiljöförbättringar. För tiden därefter framhöll han emellertid atl fonden måste tillföras nya medel och föreslog atl en särskild arbetsgivaravgift på 0,03 procentenheter skulle las ut för år 1979 enligt samma regler som gällde för åren 1976 och 1977. Han anförde vidare att detta krävde ändring i lagen (1971:282) om arbelarskyddsavgifi och all han hade för avsikt atl senare återkomma i denna fråga. Med anledning härav förordar jag atl lagen ändras i enlighet med förslaget.
Utvecklingsfonden i Östergötlands län har i skrivelse till statens industriverk bl. a. anhållit om atl verkei skall föreslå regeringen alt amorteringstiden för arbetsmiljögaranlilånen skall föriängas från sju till tio år. Med anledning härav har SIND inkommii med en skrivelse till regeringen. I skrivelsen föreslår verket alt utvecklingsfonderna lämnas möjlighet, om alt synnerliga skäl föreligger, medge företag som beviljats arbetsmiljögarantilån föriängning av amorteringstiden med sammanlagt högst tre år. Verkei anser atl denna ändring bör genomföras, även om låneformen inte förlängs och påpekar atl de investeringar som finansierats med lånen inte syfiar till atl förbättra det ekonomiska utfallet av företagens verksamhet. Därmed ökas inte heller amorteringsförmågan på sätt som normalt sker vid företagsekonomiskt betingade investeringar. Enligt industriverket är det troligt att lågkonjunkturen under de senaste åren får återverkningar på amorteringsförmågan i många av de företag som beviljats arbetsmiljöga-
Prop. 1978/79:65 9
ranlilån. Vidare erinrar verkei om all mera fiexibla regler beträffande amorteringsförhållandena för industrigarantilån och rörelselån genom regional utvecklingsfond har trätt i krafl den I juli 1978.
Jag har förståelse för de synpunkier som framförs av statens industriverk beiräffande amorleringsförmågan hos de förelag som beviljats arbetsmiljögarantilån. Efiersom vi ännu inte vet om amorteringsproblem kommer atl uppstå i dessa företag är jag dock inte beredd all nu föreslå en föriängning av amorteringstiden för lånen. Jag förordar därför all regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande atl få besluta om ändring av lånens amorteringstid, om del visar sig att amoteringsproblemen blir betydande för företagen.
Med hänvisning lill vad jag nu har anföll hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen all:
1. aniaga förslag till lag om ändring i lugen (1971: 282) om arbelarskyddsavgifi m. m.,
2. bemyndiga regeringen att, om den finner det påkallat, ändra de regler som gäller amorteringsvillkoren för garantilån för arbelsmiljöförbättringar under de förutsättningar jag angett i det föregående.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen alt antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.