om ändring i förordningen (1940:910) angående yrkesmässig automobiltrafik m.m.

Proposition 1976/77:70

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1976/77: 70

Regeringens proposition

1976/77: 70

om ändring i förordningen (1940:910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.;

beslutad den 24 febraari 1977.

Regeringen föreslår riksdagen atl anlaga del förslag som har upplagils i bifogade utdrag av regeringsprokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

BO TURESSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

De nuvarande begreppen linjetrafik och beslällningstrafik har visal sig leda lill belydande tillämpningssvårigheter när del gäller busslranken. I propositionen föreslås ändrade definitioner, som underiätlar del allmännas strävanden att främja en rationell och sund trafik. De nya reglerna innebär också förenklingar för trafikulövarna och därmed en slörre rättssäkerhet i lillämpningen. Vidare motverkas - lill fördel även för den resande allmänheten - förfaranden som innebär att väsentliga trafiksäkerhetskrav åsidosätts.

1 Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 70

Prop. 1916/11:10 2

Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1940:910) angående yrkesmässig

automobiltrafik m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (1940:910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.

dels att 4 och 5 §§, 7 >; I mom., 8, 11, 12 och 15 S§, 25 S 2 mom. saml 34 5 1 mom. skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i 7 § skall införas ett nytt moment, 4 mom., av nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

Med linjetrafik förstås i denna förordning yrkesmässig trafik för regelbunden befordran av passagerare eller gods å viss vägsträcka eller mellan vissa orter under sådana omsländigheler all bestämmanderätt i fråga om aulomobilens utnyttjande icke tillkommer viss trafikant eller vissa trafikanter gemensaml.

Yrkesmässig trafik, som icke är a/f hänföra UU linjetrafik, benämnes beställningstrafik.

Ingår yrkesmässig trafik, for person-befordran som elt led i en längre transport, skall trafiken bedömas för sig vid prövning av fråga om trafiken är an hänföra Ull linjetrafik eller beslällningstrafik.

Såvitt avser trafik med person- eller lastautomobil förstås i denna förordning

1.    med linjetrafik; yrkesmässig trafik för regelbunden befordran av passagerare eller gods å viss vägsträcka eller mellan vissa orter under sådana omsländigheler alt bestämmanderätt i fråga om aulomobilens ulnyltiande icke tillkommer viss trafikant eller vissa trafikanter gemensamt,

2.    med beslällningstrafik: yrkesmässig trafik som icke är linjetrafik.

SåvUt avser trafik med omnibus. förstås i denna förordning

1. med beslällningstrafik: yrkesmässig trafik för befordran av passagerare eller gods, i vilken omnibus jäm te.föra re tillhandahållas på villkor

'Senaste lydelse 1972:437.

Prop. 1976/77:70

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

all beställaren har dispositlonsrätlen överfördonet och atl ersällningen bestämmes med hänsyn tilf/drdonets utnyttjande och transportens längd och ej för varje passagerare för sig,

2.   med tiirisltraflk: sådan yrkesmässig trafik .för befordran av passagerare eller gods med omnibus som icke är beslällningstrafik. om transporten ingår som elt led i en sammanhängande arrangemang, där huvudsyftet ligger på annat än själva transporten,

3.   med linjetrafik: yrkesmässig trafik som Icke är besiällrUngsirqfik eller turisttrafik.

5S Yrkesmässig trafik må bedrivas endasl efler vederböriigt tillstånd (trafiktillstånd).

Trafiktillstånd skall, såviii ej angår linjetrafik för personbefordran, innefatta föreskrift om del antal aulomobiler och släpfordon, varmed trafiken må bedrivas, samt om den största last eller det högsta antal personer, som må med varje automobil eller släpfordon befordras. Släpfordon, som icke är inrättat för person- eller godsbefordran, må brukas i yrkesmässig trafik utan särskilt tillstånd.

Ansökan om trafiktillslånd eller medgivande till överlåtelse av sådant tillstånd skall göras av den som avser atl driva trafik med stöd av tillståndet. Kan antagas alt trafikförsörjningen inom viss kommun främjas, om beställningstrafiken för personbefordran med personautomobil ulövas av juridisk person, får kommunen göra ansökan om tillstånd för den juridiske personen eller om överlålelse av tillstånd på denne.

Fråga om tillstånd att bedriva linjetrafik å vägsträcka, som är belägen i mer än ett län, eller mellan orter inom skilda län eller om medgivande till överiåtelse av tillstånd till sådan trafik prövas av länsstyrelsen i del län, där längsta delen av vägsträckan är belägen.

Fråga om tillstånd att bedriva turisttrafik eller om medgivande tUl överlålelse av sådani tillstånd prövas av länsstyrelsen i det län där upptagning av passagerare först skall äga rum.

2 Med nuvarande lydelse avses i prop. 1976/77:63 föreslagen lydelse. Senaste lydelse 1972:437.

Prop. 1976/77:70

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Fråga om tillstånd att med personautomobil bedriva beslällningstrafik för personbefordran eller om medgivande lill överiålelse av sådani tillstånd prövas av den trafiknämnd, inom vars verksamhetsområde stationsorten skall föriäggas. I fall som avses i Iredje siyckei andra punklen prövas dock frågan av regeringen.

1 övriga fall prövas fråga om trafiktillstånd eller om medgivande till överlålelse av tillstånd av länsstyrelsen i del län, varest linjetrafik skall äga ram eller stalionsort för beslällningstrafik skall föriäggas.

I fråga om tillstånd som meddelats         I fråga om tillstånd som meddelals

ses den irafiknämnd inom vars verksamhetsområde stalionsorten är förlagd som lillståndsgivande myndighet vid tillämpningen av denna förordning.

av regeringen enligl ./ew/e stycket     av regeringen enligl s/'ä/re siyckei an-

anses den trafiknämnd inom vars verksamhetsområde stationsorten är föriagd som lillståndsgivande myndighet vid lillämpningen av denna förordning.

1 m o m .  Vid ansökan om trafiktillstånd skola fogas handlingar, som äro ägnade att bestyrka den ifrågasatte lillslåndshavarens lämplig-hel såsom utövare av del slag av yrkesmässig trafik, ansökningen avser, ävensom, där fråga ej är om linjetrafik för personbefordran, uppgifi om lyp och antal av de aulomobiler och släpfordon för person- eller godsbefordran, som äro avsedda alt användas i trafiken, med angivande av den slörsla last eller det högsta antal personer, som avses skola med varje automobil eller släpfordon befordras. Vid ansökan av kommun enligt 5 i Iredje siyckei skall fogas den ytterligare uiredning som regeringen bestämmer.

n

I mom. Vid ansökan om trafiktillslånd skola fogas handlingar, som äro ägnade atl bestyrka den ifrågasatte lillslåndshavarens lämplig-hel såsom utövare av del slag av yrkesmässig trafik, ansökningen avser, ävensom, där fråga ej är om linjetrafik för personbefordran, uppgifi om lyp och antal av de automobiler och släpfordon för person- eller godsbefordran, som äro avsedda all användas i trafiken, med angivande av den slörsla last eller del högsla antal personer, som avses skola med varje automobil eller släpfordon befordras. Ar fråga om bestäUningstrafik med omnibus eller turisltrafik skaU även angivas det antal reservfordon som sökanden anser sig behöva för att ersätta fordon som kan komma alt tagas ur trafik på grund av reparation eller annan liknande orsak. Vid ansökan av kommun enligt 5 S tredje

3 Med nuvarande lydelse avses i prop. 1976/77:63 föreslagen lydelse. Senasie lydelse

1972:437.

Prop. 1976/77:70

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

stycket skall fogas den ytteriigare utredning som regeringen bestämmer. 4 mom . Ansökan om tillstånd tiU turisltrafik skaU, utöver vad i 1 mom. angives, Innehålla den redovisning av trafiken som länsstyrelsen finner behövlig.

Över ansökan om tillstånd lill linjetrafik skall länsstyrelse ej mindre höra vederbörande polismyndighet saml Irafikförelag och sammanslutningar av utövare av yrkesmässig automobiltrafik, som beröras av den ifrågasatta trafiken, än även, om förhållandena därtill föranleda, på lämpligt sätt lämna vederbörande vägförvaltning, kommuner och andra, som ärendet kan angå, lillfälle all yttra sig. Avser ansökningen räll lill linjetrafik med omnibus, skall dyliki lillfälle alllid beredas vederbörande kommunala förvaltningsmyndighet.

Över ansökan om tillstånd som avses i 5 S fjärde siyckei skall länsstyrelsen inhämta yttrande av länsstyrelsen i annat län som beröres av den ifrågasatta trafiken.

Is"

Över ansökan om tillstånd till linjetrafik eller turlsllrqpk skall länsstyrelse ej mindre höra vederbörande polismyndighet saml Irafikförelag och sammanslutningar av utövare av yrkesmässig automobiltrafik, som beröras av den ifrågasatta trafiken, än även, om förhållandena därtill föranleda, på lämpligt sätt lämna vederbörande vägförvaltning, kommuner och andra, som ärendet kan angå, tilirdlle all yttra sig. Avser ansökningen rätt lill linjetrafik med omnibus, skall dyliki tillfälle alltid beredas vederbörande kommunala förvaltningsmyndighet.

Över ansökan om tillstånd som avses i 5 S ijärde stycket skall länsstyrelsen inhämta ytirande av länsstyrelsen i annat län som beröres av den ifrågasatta trafiken. Detsamma gäller Ifråga om turisltrafik som berör annat län.

11 ii Utan hinder av vad i 8 och 9 §§ är siadgal må infordrande av yttranden inskränkas eller underiålas, då ansökan avser tillstånd alt uteslutande befordra skolbarn och lärare lill och från skola, all medtaga passagerare vid färd med personautomobil för egen räkning,

•»Senaste lydelse 1969:689.

'Med nuvarande lydelse avses i prop. 1976/77:63 foreslagen lydelse. Senaste lydelse

1965:910.

I* Riksdagen 1976/77. 1 saml. Nr 70

Prop. 1976/77:70                                                      6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

alt med en eljest i linjetrafik insatt alt med en eljesl i linjetrafik insatt
omnibus eller personautomobil lill- omnibus eller personautomobil lill
fälligl ombesörja beslällningstrafik fälligl ombesörja beslällningstrafik
inom visst begränsat område eller å eller turtsiirq/lk inom visst begränsat
viss vägsträcka,                   område eller å viss vägsträcka,

all för en tid av högst sex månader bedriva beslällningstrafik för godsbefordran eller att för samma tid i viss trafik öka antalet automobiler eller insätta släpfordon för person- eller godsbefordran,

att i beslällningstrafik utbyta om- atl i beslällningstrafik eller turlst-
nibus eller personautomobil,    trafik utbyta omnibus eller person-

automobil,

all utbyta lastautomobil eller släpfordon, såvitt därigenom den största sammanlagda last, som enligl gällande trafiktillstånd må medföras å fordonen, icke höjes med mer än femton proceni,

all jämlikt 20 § i linjetrafik för personbefordran medföra högsl femhundra kilogram gods eller i dylik trafik använda släpfordon för godsbefordran, vars maximilast icke överstiger femhundra kilogram, eller

att utföra transporter i fall som sägs i 12 5 andra stycket.

12!;*

Trafiktillstånd må meddelas endasl däresi den ifrågasatta trafiken finnes behövlig saml i övrigi lämplig.

Prövning av trafikens behövlighet skall ej ske i fråga om tillstånd all utföra transporter med lastautomobil, om slörsla last som må befordras med fordonet fastställes lill högsl 4 000 kilogram, och ej heller i fråga om tillstånd att utföra transporter med sådant fordon, försett med fast anordning för speciellt varaslag, som bestämmes av regeringen eller myndighet regeringen förordnar. Behovsprövning skall ej heller äga rum, om ansökan om trafiktillstånd avser

1)    rätt för akiiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening, vars samtliga
delägare eller medlemmar visals ha behov av godstransporter för egen rörelse
och vars huvudsakliga ändamål är atl tillgodose dessa behov, att uteslutande
för delägarnas eller medlemmarnas räkning i beslällningstrafik ulföra dylika
transporter med lastautomobil, vars maximilast ej överstiger 6 500 kilogram,
eller med lastautomobil jämte släpfordon, vilkas sammanlagda maximilast
ej överstiger 8 000 kilogram;

2)    rätt alt, i omedelbart samband med befordran av mjölk på uppsam
lingslinje, transportera fyllnads- och relurgods.

Trafiktillstånd må meddelas alle- Trafiktillstånd må meddelas allenast den, som med hänsyn till er-     nast den, som med hänsyn lill er-

* Med nuvarande lydelse avses i prop. 1976/77:63 föreslagen lydelse. Senaste lydelse 1972:593.

Prop. 1976/77:70

Nuvarande lydelse

farenhet, vederhäftighet och ekonomiska förhållanden saml andra på frågan inverkande omständigheter befinnes lämplig såsom utövare av yrkesmässig trafik. Där fiera sökande finnas, må tidpunkten för ansökans ingivande icke vara avgörande för företräde dem emellan. Avser ansökan tillstånd lill linjetrafik, som kan komma alt konkurrera med annan redan utövad linjetrafik eller med järnvägs-, spårvägs- eller sjötrafik skall, däresi tillstånd anses böra meddelas och förhållandena icke lill annat föranleda, tillståndet lämnas utövaren av dylik trafik, däresi denne ansökt därom och befinnes lämplig. Om kommun, landstingskommun eller kommunalt trafikförelag söker tillstånd till linjetrafik med omnibus och gör sannolikt, att trafikförsörjningen inom orten eller bygden främjas, om ansökningen bifalles, äger kommunen, landstingskommunen eller förelaget företräde framför annan sökande.

Föreslagen lydelse

farenhet, vederhäftighet och ekonomiska förhållanden saml andra på frågan inverkande omsländigheler befinnes lämplig såsom utövare av yrkesmässig trafik. Där flera sökande finnas, må tidpunkten för ansökans ingivande icke vara avgörande för föreiräde dem emellan. Avser ansökan tillstånd till linjetrafik eller turisttrafik, som kan komma atl konkurrera med redan utövad linjetrafik eller med järnvägs-, spårvägs- eller sjötrafik skall, därest tillstånd anses böra meddelas och förhållandena icke till annat föranleda, tillståndet lämnas utövaren av dylik trafik, därest denne ansökt därom och befinnes lämplig. Om kommun, landstingskommun eller kommunalt trafikförelag söker tillstånd till linjetrafik med omnibus och gör sannolikl, all trafikförsörjningen inom orten eller bygden främjas, om ansökningen bifalles, äger kommunen, landstingskommunen eller föreiagei föreiräde framför annan sökande. Tillståndet skall ställas å viss fysisk eller juridisk person samt upptaga de villkor och beslämmelser, som prövas nödiga. Tillstånd till beslällningstrafik i andra fall än som avses i andra stycket 1) må dock meddelas juridisk person allenast om särskilda skäl därtill äro. Däresi förhållandena därtill föranleda, bör lillslåndel begränsas atl omfatta vissa slag av transporter eller viss kortare tid. Belräffande linjetrafik skall, såvida ej särskilda omständigheter lill annat föranleda, föreskrivas, all trafiken skall framgå å viss vägsträcka. Tillstånd till linjetrafik bör i erforderiig utsträckning upplaga föreskrift om skyldighel all driva samlrafik med anslutande järnvägs-, spårvägs- eller sjötrafikförelag saml om sättet för samlrafikens bedrivande. Tillstånd alt medtaga passagerare vid färd med personautomobil för egen räkning må, därest ej särskilda omständigheter annat föranleda, förklaras gälla utan skyldighet all iakttaga bestämmelserna i 23, 25 och 29 55 denna förordning och vad som särskill föreskrivils om lämplighelsbesiktning och träfikkort.

Tillstånd all för en lid av högst sex månader bedriva beställningstrafik för godsbefordran eller atl för samma tid öka antalet aulomobiler i dylik

Prop. 1976/77:70                                                       8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

trafik må, däresi anledning föreligger därtill, förklaras gälla utan skyldighet alt iakttaga bestämmelserna om träfikkort.

15 5

Har transportnämnden bestämt särskill lokalområde, skall underrättelse därom tillställas länsstyrelse som beslutet angår.

Har länsstyrelse meddelat lill- Har länsstyrelse meddelat till
stånd till linjetrafik, skall avskrift av stånd till linjetrafik eller turisltrafik,
beslutet sändas till polismyndighet skall avskrift av beslutet sändas till
som länsstyrelsen finner böra under- polismyndighet som länsstyrelsen
rättas om lillslåndel saml, om tra- finner böra underrättas om tillstån-
fiken berör även annat län, del saml, om trafiken berör även an-
länsstyrelsen i det länet.        nat län, länsstyrelsen i del länet.

Avskrift av beslul, varigenom länsstyrelse meddelat tillstånd lill beslällningstrafik, skall sändas lill polismyndigheten å stalionsorten, och, om del för trafiken angivna lokalområdet är beläget även i annat län, länsstyrelsen i del länet.

Har Irafiknämnd meddelat beslul Har irafiknämnd meddelat beslul
om trafiktillstånd, skall avskrift av om trafiktillstånd, skall avskrift av
beslutet sändas lill länsstyrelsen. Av- beslutet sändas lill länsstyrelsen. Av
skrift av beslut som regeringen med- skrift av beslul som regeringen med-
delatenligtS S/em/estycket tillslälles delatenligtS 5 s/är/É" stycket tillslälles
vederbörande länsstyrelse och trafik- vederbörande länsstyrelse och trafik
nämnd,                                nämnd.

Vad sålunda är stadgat skall äga molsvarande lillämpning i fråga om beslul om ändring i irafiklillslånd. Om kungörande av beslul, varom i denna paragraf sägs, stadgas i 44 5.

25 5 2 mom.' Automobil eller släpfordon må, med de undantag som föranledas av stadgandena i 20 5, icke användas i yrkesmässig trafik, förrän trafiktillståndets innehavare anmält atl fordonet skall användas i trafik enligt tillståndet och, i fråga om fordon som skall användas för personbefordran, överiämnat bevis att fordonet godkänls vid lämplighetsbesiktning.

Anmälan av fordon som skall användas i bestäUningstrafik med omnibus eller 1 turisltrafik får ej innefatta

Med nuvarande lydelse avses i prop. 1976/77:63 föreslagen lydelse. Senaste lydelse

1972:437.

»Senaste lydelse 1974:105.

Prop. 1976/77:70                                                       9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

slörre antal fordon än vad som motsvarar det antal med vilkel trafik .får bedrivas enligt tillståndet saml, 1 förekommande.faU, det antal reservfordon som lillslåndshavaren har uppgivit sig behöva 1 rörelsen. Anmälan skall göras skriftligen och ingivas lill den myndighet som meddelat trafiktillståndet. Avser anmälan registrerat fordon skall uppgifi lämnas om fordonels registreringsnummer. Är fordonet icke registrerat eller är det registrerat men avslälll skall anmälan innehålla sådana uppgifler om fordonels beskaffenhei, som enligl vad därom är stadgat skola införas i bilregistret i fråga om fordon, som är registrerat och icke avslälll.

Utan hinder av vad i första stycket sägs må automobil eller släpfordon i yrkesmässig trafik användas för godsbefordran längst fyra veckor efler den lidpunki fordonet förvärvades.

Myndighet som meddelat trafiktillståndet kan, när anledning därtill föreligger, återkalla godkännande som avses i försia stycket.

34 §

I m o m . Bedriver någon linje- I m o m . Bedriver någon linje-,

eller besiällningstraftk eller uthyr- beställnings- eller turisttraftk eller ul-
ningsrörelse eller transportförmed- hymingsrörelse eller Iransporlför-
ling utan att vara berättigad till dri- medling utan atl vara berättigad lill
vande av sådan trafik eller rörelse, drivande av sådan trafik eller rörelse,
varom fråga är                      varom fråga är,

eller bryter någon mol fdreskrif- eller bryter någon mot föreskrif
terna i 21 eller 22 §,              terna i 21 eller 22 §,

straffes med dagsböter.         straffes med dagsböter.

Är på grand av särskild beslämmelse för viss ort obehörigt utövande av drosktrafik eUer liknande rörelse belagt med ansvar, må ej sådan beslämmelse tillämpas vid ådömande av ansvar för molsvarande förseelse enligl delta moment.

Denna lag iräder i krafl den dag regeringen bestämmer. Förordnande om ikraftträdande får begränsas till vissa av de nya bestämmelserna. Regeringen får meddela de övergångsbestämmelser som behövs.

Prop. 1976/77:70                                                      10

Utdrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-02-24

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och slalsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Anlonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Asling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande: slalsrådet Turesson

Proposition om ändring i förordningen (1940:910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.

1 Inledning

Statens järnvägar (SJ) och Svenska busslrafikförbundel har i framställningar lill regeringen den 15 oklober 1975 resp. den 30 oklober 1975 hemslälll om ålgärder för atl förbättra efterievnaden av de bestämmelser som gäller den yrkesmässiga busstrafiken. SJ har i sin framställning främsl tagit upp frågorna om definitionen av linjetrafikbegreppet och sanktioner för överträdelser av bestämmelserna. Även busstrafikförbundets framställning behandlar definitionsfrågan.

Inom kommunikationsdepartementet har därefler utarbetats promemorian (1976-02-04) Linjetrafikbegreppet m. m. i förordningen (1940:910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. (YTF).

Departementspromemorian och framställningarna har remissbehandlats. Yttranden har avgetls av riksåklagaren, rikspolisstyrelsen, hovrätten över Skåne och Blekinge, postverket, SJ, Iransportnämnden, länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Västernorriands och Norrbottens län. Statsanställdas förbund. Svenska busslrafikförbundel. Svenska kommunförbundet. Svenska landslingsförbundel. Svenska lokallrafikföreningen. Svenska resebyråföreningen och Svenska iransportarbetareförbundet.

2 Nuvarande ordning

Yrkesmässig trafik är enligt 1 § YTF trafik i vilken bil jämte förare tillhandahålls allmänheten mol ersättning för person- eller godsbefordran.

Prop. 1976/77:70                                                      11

Enligl 4 5 YTF förstås med linjetrafik yrkesmässig trafik för regelbunden befordran av passagerare eller gods på viss vägsträcka eller mellan vissa orter under sådana omsländigheler alt bestämmanderätt i fråga om bilens ulnyltiande inte tillkommer viss trafikant eller vissa trafikanter gemensaml. Yrkesmässig trafik som ej är att hänföra lill linjetrafik benämns beslällningstrafik. Ingår yrkesmässig trafik för personbefordran som ell led i en längre transport, skall trafiken bedömas för sig vid prövning av frågan om den är alt hänföra till linjetrafik eller beslällningstrafik.

Tillstånd till linjetrafik eller beslällningstrafik med buss meddelas enligl 5 § YTF av länsstyrelse. Som förulsällning för meddelande av tillstånd lill yrkesmässig personbefordran gäller bl. a. all det skall finnas behov av den trafik för vilken tillstånd söks liksom atl trafiken i övrigi kan anses lämplig. Bakom bestämmelserna om behovsprövningen ligger främsl en strävan alt skydda redan etablerad linjetrafik från konkurrens som kan ha en menlig inverkan på den kollektivtrafik som redan finns när ansökan skall prövas. Intresset av all skydda viss trafik från konkurrens kommer till uttryck bl. a. i 12 S iredje siyckei YTF. Där sägs bl.a. alt om ansökan avser tillstånd till linjetrafik som kan komma all konkurrera med annan redan utövad linjetrafik eller med järnvägs-, spårvägs- eller sjötrafik skall, om tillstånd anses böra meddelas och förhållandena inle föranleder annat, tillståndet lämnas utövaren av sådan trafik, om denne ansökt därom och befinns lämplig.

Vidare gäller enligl 12 5 fjärde siyckei YTF atl trafiktillstånd skall meddelas viss fysisk eller juridisk person saml innehålla de villkor och beslämmelser som behövs. Tillstånd alt bedriva beslällningstrafik får, med vissa undantag i fråga om godstransporter, meddelas juridisk person endast om särskilda skäl föreligger.

Enligl 25 5 2 mom. YTF får fordon inle användas i yrkesmässig trafik förrän lillslåndshavaren hos lillslåndsmyndigheten gjort anmälan all fordonet skall användas i trafik enligl tillståndet. Hinder föreligger inte mot atl anmäla fiera fordon för användning i trafiken än del antal med vilkel trafiken får bedrivas enligl lillslåndel.

Enligl 34 5 I mom. YTF straffas den som bedriver linje- eller beslällningstrafik ulan tillstånd med böter. Delsamma gäller enligl 34 5 3 mom. den som bryter mol bestämmelserna om fordonsanmälan.

I samband med ändringar i YTF, vilka trädde i kraft den 1 oktober 1972, infördes i fråga om den yrkesmässiga laslbilslrafiken ell s. k. bestallaransvar. Har beställningstrafik för godsbefordran bedrivits ulan tillstånd eller i strid mol de bestämmelser som gäller om lokalområde eller mol föreskrift som har meddelals om högsla tillåtna maximilast, döms enligl 34 5 5 mom. den för vars räkning otillåten transport har utförts till böter, om han kände till hindret mol transportens utförande eller inte visar atl han har gjort den undersökning, om sådani hinder förelåg, som skäligen kan begäras av honom.

Prop. 1976/77:70                                                     12

Enligl förordningen (1975:885) om utmärkning av buss i beställningstrafik skall sådan buss när den används i trafiken vara försedd med ell för bussen avsett yrkestrafikmärke som utvisar att tillstånd har meddelals lill trafiken och all bussen har anmälts för användning i trafik enligt tillståndet. Yr-keslrafikmärke lillhandahålls lillslåndshavaren av statens trafiksäkerhets-verk när fordonsanmälan har skett enligl 25 5 2 mom. YTF. Till bestämmelserna om yrkestrafikmärke finns knuten en straffsanktion.

Kungörelsen (1958:368) om undanlag från vissa beslämmelser i förordningen den 25 oktober 1940 (nr 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. (ändrad 1969:692) innehåller bestämmelser som tar sikle på sådan trafik som anordnas av researrangörer. Enligt kungörelsen får beställningstrafik för personbefordran med buss anordnas ulan hinder av all anordnaren saknar be-slällningstrafiklillstånd under förutsättning alt han för trafikens bedrivande anlitar trafikulövare med sådant tillstånd och all han lill vederbörande lill-slåndsmyndighel före trafikens igångsättande ger in skriftlig anmälan därom med uppgifi om den ellerde trafikulövare som han avseratl anlita. Under förulsällning all sådan anmälan har ingivils är anordnaren också befriad från skyldighel att iaktta övriga beslämmelsersom gäller för irafikenenligl YTF eller föreskri fler som har meddelals med stöd av YTF i den mån de har iakttagits av den anlitade trafikulövaren och inte rör taxa eller driflslalislik för trafiken.

3 Tidigare överväganden i fråga om linjetrafikbegreppet

Sedan YTF:s lillkomsl har i olika sammanhang frågan om gränsdragningen mellan linjetrafik och beslällningstrafik behandlals. Del som främsl har vållat gränsdragningsproblem har varit regelbundenhelsrekvisilet och frågan med vilken täthet trafiken skall bedrivas för all rekvisilel skall vara uppfyllt. I prop. 1972:81 med bl. a. förslag lill ändringar i YTF behandlades gränsdragningsfrågan. Dar redovisades den domsiolspraxis som förelåg liksom de överväganden rörande linjetrafikbegreppet som har skett i förarbetena lill YTF. Del uttalades atl genom högsla domstolens praxis har klariagts all mera långväga trafik som sker med ålminstone två dubbelturer varje vecka under en längre tid är alt anse som regelbunden, medan det därmed inte var avgjort om trafik med färre turer bör hänföras till linjetrafik eller ej. Med hänvisning till förarbelena till YTF konstaterades emellertid att det ulan ändring i YTF lorde slå klart atl regelbunden trafik, när del gäller personbefordran, skall anses föreligga om körningen vanligen äger ram på förat tillkännagivna eller eljest för allmänheten kända lider minsl en gång varje kalendervecka under en längre tid. Del ansågs också uppenbart alt smärre avvikelser från regelbundenheten saknar betydelse för bedömningen.

Prop. 1976/77:70 13

4 Framställningarna

Med hänvisning till uttalandena rörande linjetrafikbegreppet i prop. 1972:81 har SJ i sin framställning anfört atl lolkningen av regelbundenhelsrekvisilet har lett till anpassningar hos de bussföretag som saknar de linjelrafiklillslånd som behövs för alt utföra exempelvis veckoslutslrafik. Anpassningen har enligl SJ inneburil att företagen erbjuder resor varannan vecka eller tre veckoslut av fyra, alll under en längre tid. SJ har som sin bestämda uppfattning framhållit all en varaktig trafik som utförs på detla sätt har sådan karaklär av regelbundenhet alt den måsle anses vara likställd med linjetrafik. Enligt SJ kan man också förvänta all två eller fiera bussförelag går samman om trafik i fiera relationer med alternerande vagninsalser så alt inget av de enskilda förelagen ensamt kommer atl trafikera en viss relation med otillåten turtäthet trots alt resultatet ändå blir en faktisk linjetrafik. Mot bakgrand härav har SJ hävdat att en ytteriigare precisering i fråga om gränsdragningen mellan linjetrafik och beslällningstrafik är nödvändig.

Med tanke på de problem definitionen av begreppel linjetrafik vållar bör man enligt SJ överväga alt - i motsats lill vad som gäller nu - definiera begreppel beslällningstrafik och låta all trafik som ej faller under delta begrepp vara linjetrafik. Med beslällningstrafik skulle enligl SJ då förslås yrkesmässig trafik för personbefordran i vilken bil och förare lillhandahålls på villkor all beställaren har dispositionsrätten över fordonet och all ersällningen besläms med hänsyn lill bilens ulnyltiande och transportens längd och ej särskill för varje passagerare. All annan trafik skulle hänföras till linjetrafik.

Med den föreslagna definitionen skulle man enligt SJ undgå de svårigheter som i dag är förknippade med regelbundenhelsrekvisilet och ell kringgående av bestämmelserna om linjetrafik på del sätt som har beskrivits skulle omöjliggöras.

Den föreslagna lösningen skulle - anför SJ - medföra all linjelrafiklillslånd krävs också för enstaka resor med individuell prissättning men några besvärande olägenheter anses inle behöva uppkomma härigenom. SJ föreslår alt man i YTF öppnar möjlighel för undantag från remiss- och kungörelseförfarandena då ansökan avser befordran vid enstaka tillfällen och anledning saknas lill antagande atl trafiken kan komma atl konkurrera med annan redan utövad linjetrafik eller med järnvägs-, spårvägs- eller sjötrafik.

SJ har i sin framställning också tagil upp frågan om sanktioner mot överträdelser av bestämmelserna i YTF och har därvid betonat angelägenheten av att dessa utformas så atl inte - som är fallet med de bötesstraff som utdöms i dag - böterna diskonteras som en i driflkalkylen ingående utgift. Eftersom överträdelserna typiskt sker till främjande av en affärsmässigt driven verksamhel, bör sanktionerna enligt SJ anknytas härtill. Man bör därför överväga all införa sankiionsformen normerade böter, besiämda all ulgå

1** Riksdagen 1976/77. I saml. Nr 70

Prop. 1976/77:70                                                      14

högst med ett belopp motsvarande viss andel av ateranskaffningsvärdet hos del fordon som har brukats vid tillfället för överträdelsen. För fall av allvariiga överträdelser synes enligl SJ därutöver en ren förverkanderegel kunna uppställas.

SJ har slutligen i sin framställning tagit upp länsstyrelsernas roll som övervakande myndigheier i fråga om den yrkesmässiga trafiken. Enligt SJ är uppfattningen om innebörden i skyldigheten enligt 3 5 YTF - enligl vilken bestämmelse del ankommer på länsstyrelsen atl verka för ell ändamålsenligt ordnande av den yrkesmässiga trafiken - varierande från länsstyrelse lill länsstyrelse. SJ anser alt del är uppenbart alt länsstyrelsen i sin egenskap av lillsynsmyndighel bl. a. har all vid misstanke om överträdelser göra anmälan därom hos polis- och åklagarmyndigheter. SJ framhåller alt del är önskvärt alt ålgärder vidlas i syfle atl säkerställa en enhetlig praxis hos länsstyrelserna av beskaffenheten all grundlägga ökad respekt för gällande regler.

Busslrafikförbundel ullalar i sin framställning all oklarheter om innebörden av gällande rättsregler och delvis därav föranledda brisler i fråga om eflerievnadskontroll och rättsliga ingripanden har möjliggjort utveckling av busstrafik i former som utsätter annan etablerad busstrafik för osund konkurrens och som innebär ökade svårigheier för strävandena all förverkliga övergripande trafikpolitiska mål saml risker för busstrafikens anseende, för anställningstryggheten i verksamheten och för trafiksäkerheten.

Förbundei hänvisar lill SJ:s framställning och anför atl syftet med denna väl synes överenssiämma med förbundels uppfattningar. När del gäller definitionsfrågan uttalar förbundei alt linjelrafiken spelar en särskild roll när del gäller fullföljandet av trafikpolitiska målsättningar. För denna trafik bör även fortsättningsvis gälla särskilda regler med speciella krav på bl. a. regularitet, trafikeringsplikl, iransportplikt och taxor. Enligl förbundels uppfattning är det angelägel att linjetrafikbegreppet även fortsättningsvis får representera detla slag av irafikulövning.

5 Promemorian

5.1 Begreppsdefinitionerna

I promemorian anförs inledningsvis all frågan om gränsdragningen mellan linjetrafik och beslällningstrafik på senare lid har aktualiserats på nytt inom busseklorn. Det som nu" liksom lidigare, vållar gränsdragningsproblem är i försia hand regelbundenhelsrekvisilet i linjeirafikdefinilionen. Med redovisning av de i SJ:s framställning angivna Irafikeringsformerna uttalas atl busstrafik på olika håll drivs i former som ligger på gränsen mellan linjetrafik och beslällningstrafik. Trafikulövarna saknar i dessa fall regelmässigt tillstånd lill linjetrafik och hänför sig i sin verksamhel till beslällningslrafik-tillstånd. I en del fall kan givetvis denna ulveckling vara en följd av speciella

Frop. 1976/77:70                                                      15

förhållanden när del gäller Irafikunderiag, tillgängliga resurser o. d. 1 andra fall synes det emellertid vara fråga om avsiktliga försök all kringgå kraven på linjelrafiklillslånd. Härtill kommer sådan öppet annonserad trafik som helt uppenbart bedrivs ulan någon form av tillstånd alls.

Den ulveckling mol ell systematiskt kringgående av bestämmelserna om linjetrafik som kan skönjas ulgör enligt promemorian ett hot mot statsmakternas strävan all försöka åstadkomma en samordning av den långväga busstrafiken. Del grepp om trafiken som man i samarbele med bussbranschen har fåll genom regeringens beslul 1974 och 1975 i fråga om vecko-sluistrafiken riskerar man all föriora, om man inle vidtar ålgärder för att komma lill rätta med sådana förfaranden som de beskrivna.

1 promemorian anförs vidare alt man genom en skärpt övervakning och ett mera medvetet agerande från länsstyrelsernas och åklagarmyndigheternas sida kanske skulle kunna komma ål de mest flagranta fallen av överträdelser. Bevissvårigheler skulle emellertid medföra atl del ändå i belydande omfattning skulle finnas kvar irafikformer som har tillkommit för kringgående av bestämmelserna om linjetrafik. Därtill kommer atl del med lanke på samordningsslrävandena inte är lillfredsslällande atl en trafik som bedrivs vart annat eller vart iredje veckoslut eller tre veckoslut av fyra i sådana relationer där koncessionerad linjetrafik går fram inle är alt bedöma som linjetrafik. Om den får ulföras med beställningstrafiklillslånd saknas möjligheter alt göra de avvägningar mellan olika intressen som behövs för all den reguljära linjelrafiken skall kunna ulvecklas och fylla sina väsentliga samhällsfunktioner. En förutsättning är alltså atl tillståndsmyndigheterna får ell grepp om ifrågavarande mellanformer av trafik.

Enligl promemorian behövs en ny definition av begreppel linjetrafik för all komma lill rälla med missförhållandena. En länkbar lösning - för atl undvika atl trafikulövare försöker kringgå bestämmelserna om linjetrafik genom att via konstlade förfaranden eliminera något av de rekvisil som skall vara uppfyllda - anges vara den av SJ föreslagna, nämligen all man i författningstexten definierar begreppet beställningstrafik och hänför all annan trafik till linjetrafik. Som exempel på en sådan definition anges följande.

Med beställningstraflk avses yrkesmässig trafik för personbefordran i vilken bil och förare tillhandahålles på villkor all beställaren har dispositionsrätten över fordonet och all ersällningen bestämmes med hänsyn lill bilens ulnyltiande och transportens längd och ej för varje passagerare för sig. Yrkesmässig persontrafik som ej är alt hänföra till beslällningstrafik är linjetrafik.

I promemorian framhålls alt en definition av denna typ emellertid innebär atl begreppet linjetrafik fåren vid lillämpning. Förutom den mer eller mindre regelbundna trafik som har beskrivitsovan skulle inom definitionen falla även sådana resor som anordnas för bevistande av olika arrangemang och som i allmänhet inte kan sägas konkurrera med linjelrafiken. Den lyp av trafik som här åsyftas är den man vanligen betecknar som turisltrafik. För all

Prop. 1976/77:70                                                      16

undvika att denna från linjetrafik i egenllig bemärkelse så arlskilda trafik hänförs under linjetrafikbegreppet bör man enligl promemorian skapa elt särskill begrepp för detta slag av trafik. Genom alt införa en ny definition vid sidan av de båda som nu finns vinner man två fördelar. För del första är det ur handläggningssynpunkl enklare all arbeta med ell begrepp som finns definierat i författningstext. Fördel andra kommer begreppet linjetrafik atl vara förbehållet den lyp av trafik som man vanligen förknippar med detla begrepp, nämligen kollektivtrafik som präglas av viss turtäthet, fastställda taxor och luriislor, särskill anordnade hållplatser elc.

Del man vanligen betraktar som turisttrafik kan vara av mycket varierande slag alltifrån sight-seeingturer till gudstiänstresor. 1 promemorian framhålls all en definition av begreppel därför måsle göras så enkel som möjligl. Vad som skiljer turisltrafik från annan busstrafik är bl.a. alt huvudsyftet med trafikarrangemangel inle ligger på själva transporten ulan på elt evenemang av någol slag. Med utgångspunkt i del definilionsförslag som nyss har redovisats föreslås all man såvitt gäller busstrafiken skulle kunna formulera en definitionsparagraf, inkluderande turisltrafikbegreppel, på följande sätt.

Med beslällningstrafik avses yrkesmässig trafik för personbefordran i vilken bil och förare tillhandahålles på villkor all beställaren har dispositionsrätten över fordonet och att ersättningen bestämmes med hänsyn lill bilens ulnyltiande och transportens längd och ej för varje passagerare för sig.

Med turisltrafik avses sådan personbefordran med buss som ej är beslällningstrafik, om transporten ingår som ell led i ett sammanhängande arrangemang, där huvudsyftet ligger på annat än själva transporten.

Yrkesmässig persontrafik som ej är atl hänföra till beslällningstrafik eller turisltrafik är linjetrafik.

För alt en viss trafik skall hänföras till turisltrafik skall del alltså vara fråga om elt sammanhållet arrangemang, där man ej skall ha möjlighet atl exempelvis lösa biljett bara för själva resan. Vidare får arrangemangsdelen ej vara alltför obetydlig. Alt i författningstext närmare precisera vad som skall gälla i dessa hänseenden torde enligt promemorian vara ogörligt. Det får ankomma på lillslåndsmyndighelerna all från fall lill fall - med utgångspunkt i sökandens redovisning för den tänkta trafiken - avgöra om den kan anses falla under begreppel turisltrafik. För all åstadkomma en-helliga bedömningar och som vägledning för lillämpningen av bestämmelserna om turisltrafik kan behövas anvisningar om vad som skall gälla för atl en viss trafik skall bedömas som turisltrafik. En sådan anvisningsverksamhel skulle enligl promemorian kunna ankomma på elt centralt organ av del slag som trafikpolitiska uiredningen har föresiagii i belänkandet (SOU 1975:66) Trafikpolitik - behov och möjligheter. Del framhålls emellertid all en slrikl avgränsning av begreppel inte är nödvändig, om tillståndsprövningen uiformas på lämpligt sätt så atl lillståndsmyndigheten -länsstyrelsen ~ i varje enskilt fall kan bestämma utformningen av den ifrågasatta trafiken. Finner länsstyrelsen av ansökan framgå alt fråga är om

Prop. 1976/77:70                                                      17

verksamhel som egentligen utgör linjetrafik, kan ansökan prövas med hänsyn härtill. Försök atl kringgå linjelrafikkravet till förfång för den reguljära linjetrafiken kan hindras genom atl ansökan inte bifalls.

1 promemorian anförs all lillståndsmyndigheten i turisltrafiktillståndel närmare bör precisera vad slags trafik tillståndet berättigar lill. Detta förutsätter att sökanden i sin ansökan redovisar uppläggningen av trafiken. Kan sökanden inte delta, bör lillslåndsmyndigheten meddela ett mera generellt utformat tillstånd, som tidsbegränsas. Väljer man en lösning med mera generellt utformade men tidsbegränsade turisttrafiktillstånd i sådana fall som har angivits, kan lillståndsmyndigheten lättare följa upp verksamheten och vidla åtgärder när så behövs. Som exempel på sådana länkbara åtgärder anges ändring av tidigare meddelade villkor eller införande av villkor eller föreskrifter om så behövs med hänsyn till det sätt på vilket lillslåndshavarens trafik har utvecklat sig sedan tillståndet meddelades. Likaså har man enligl promemorian möjlighet all på enklare sätt, utifrån mera allmänna bedömningar av hur lillslåndshavaren har drivit trafiken, avgöra om lillslåndel bör förlängas.

När del gäller övergångsfrågorna framhålls i promemorian alt de föreslagna definitionerna på linje- och beslällningstrafik i myckel slor utsträckning motsvarar de nuvarande definitionernas lillämpning i prakiiken. Del synes därför inte möta hinder alt låta de nya bestämmelserna gälla även lidigare meddelade tillstånd. Därvid måsle dock beakias all de - relalivt få - trafikulövare för vilka situationen ändras bereds skäligt rådrum för ansökan om sådani nytt tillstånd som de kan anse sig behöva. Likaså behövs enligl promemorian viss lid för all ansökningar om tillstånd till turisltrafik skall kunna avgöras. Med hänsyn lill angelägenheten av atl de nya bestämmelserna kan börja lillämpas så snart som möjligl bör dock en kort övergångslid eftersträvas. En period om 6-10 månader bedöms vara tillräcklig.

På något längre sikt förordas i promemorian en omskrivning av äldre tillstånd, så att man (år en mera enhetlig utformning i fråga om innehållet och särskill angivna villkor.

5.2 Fordonsanmälan

1 promemorian påpekas att del enligl YTF inle föreligger hinder mol all anmäla fiera fordon för användning i trafiken än del antal med vilkel trafiken enligl tillståndet får bedrivas. Det framhålls all den gällande ordningen gör det svårl atl konlrollera alt en trafikulövare vid elt visst tillfälle inte använder flera fordon än han är berättigad till. Det förekommer i dag all mindre nogräknade trafikulövare använder hela sin anmälda fordonspark i beslällningstrafik samtidigi trots alt tillståndet endast medger ett begränsal ulnyltiande. Det föreligger därför behov av att införa beslämmelser som hindrar sådana olagliga förfaranden. Huvudregeln bör enligt promemorian utformas så att rätten alt anmäla fordon begränsas till det antal som svarar

Prop. 1976/77:70                                                      18

mol del antal fordon som trafikulövaren har tillstånd alt använda i trafiken, dvs. i enlighet med den princip som brakar uttryckas i orden "en buss, ett tillstånd".

I detla sammanhang behandlas i promemorian frågan om rätt för trafikulövare all sälta in reservfordon vid haveri elc. Med gällande ordning, enligl vilken man får anmäla obegränsat antal fordon, är frågan om reservfordon inte någol problem, eftersom trafikulövaren utan vidare kan ersätta havererat fordon med elt annat fordon som har anmälts för användning i trafiken. Tillämpar man undantagslöst regeln "en buss, ett tillstånd" innebär ell haveri alt trafikulövaren, i vart fall tillfälligtvis, är betagen möjligheten all utnyttia den kapacitet han har räll alt använda enligl tillståndet. Det bör därför enligt promemorian finnas möjlighet även i fortsättningen atl ersätta elt fordon som är ur funktion. Del framhålls emellertid alt reglerna måste uiformas så all man undanröjer möjligheterna all samtidigt använda fiera fordon än tillståndet ger rätt till. Som en länkbar lösning anges följande.

Vid ansökan om trafiktillstånd skall sökanden, på sätt som sker i dag, ange del antal fordon han skall använda i rörelsen. Därutöver skall han ange del antal fordon som han anser sig behöva som reservfordon.

Tillståndsmyndighelen prövar behovet av den sökta trafiken med utgångspunkt i det antal "ordinarie" fordon sökanden har uppgivit. Vidare prövar lillståndsmyndigheten om del föreligger behov av reservfordon och i så fall vilkel antal som kan anses behövas. I lillslåndsbeslutel skall myndigheten sedan ange det antal reservfordon som får finnas i rörelsen. För alt undvika all reservfordonen används i trafiken annat än då så är påkallal, skall yrkestrafikmärken enligl förordningen om utmärkning av buss i beslällningstrafik endast tilldelas trafikulövaren lill det antal som svarar mol del antal bussar som samtidigt får användas i trafik enligt tillståndet. Då reservfordon används i trafiken skall del vara försett med del märke som har tilldelats förden buss som ersälts.

5.3 Övrigt

1 promemorian anförs alt enligt gällande beslämmelser i YTF krävs elt särskill tillstånd all bedriva beslällningstrafik även om man innehar ett linjelrafiklillslånd. Del framhålls atl beställningälrafiken ofla ulgör ell viktigt komplement lill linjelrafiken för de förelag som innehar linjelrafiklillslånd och innebären rationelll utnyttjande av fordonsparken. Enligl promemorian synes del därför naluriigl all beställningstrafiken i första hand omhänderhas av linjelrafikförelagen och atl förelagen får bedriva sådan trafik utan den omgång som ansökan om särskilt tillstånd lill beställningstrafik innebär. I konsekvens härmed skulle innehav av linjetrafiklillslånd även innefatta räll all bedriva turisltrafik. Med hänsyn härtill kan det enligl promemorian övervägas att ulfornTa reglerna så atl tillstånd till linjetrafik medger rätt

Prop. 1976/77:70                                                      19

all utföra även beslällningstrafik och turisltrafik.

1 promemorian tas också frågan om kravet på särskilda skäl föratt juridiska personer skall meddelas tillstånd till beslällningstrafik upp. Hänvisning görs till trafikpolitiska uiredningens förslag all detta krav slopas i fråga om tillstånd till beslällningstrafik för godsbefordran. De argument för ell slopande som uiredningen redovisar i sitt betänkande lorde enligt promemorian äga giltighet även i fråga om tillstånd all bedriva beslällningstrafik med buss.

6 Remissyttrandena

Nästan alla remissinslanser, däribland/josnjez-te/, SJ, samtliga länssiyrelser. Svenska busslrafikförbundel. Svenska landstingsförbundet. Svenska lokaUra-ftkföreiungen och Svenska transportarbetareförbundet har instämt i eller lämnal ulan erinran de uttalanden som gjorts i promemorian om behovel av definilionsändringar. RÄ framhåller att frågan om gränsdragningen mellan linjetrafik och beslällningstrafik har slor trafikpolitisk betydelse. Med hänsyn lill intresset av all den reguljära linjetrafiken kan få ulvecklas ostört på grandval av transportbehov och Irafikresurser inom berörda områden och lill önskvärdheten atl åstadkomma samordning mellan olika kommunikationsnät är del angelägel atl ålgärder vidlas i syfte att förhindra en ulveckling mol ell systematiskt kringgående av bestämmelserna om linjetrafik. Rikspolisstyrelsen uttalar att avsaknaden av entydiga definitioner av busslrafikbegreppen i YTF och de gränsdragningssvårigheler som följer därav vållar problem från övervakningssynpunkt. Länsstyrelsen 1 Malmöhus län framhåller angelägenheten av en översyn av gällande regler för all så långl som möjligt undvika lolkningssvårigheter. Länsstyrelsen ansluler sig lill vad SJ och Svenska busslrafikförbundel har anfört som stöd för sina framställningar. Statsanställdas förbund hänvisar lill atl tillståndsgivning för yrkesmässig trafik är ell av samhällets styrmedel bl. a. för att få till stånd en ulveckling i enlighet med trafikpolitiska ställningstaganden. Förbundei anser del vara av väsentlig betydelse för della styrmedels effektivitet all de i della sammanhang berörda begreppen definieras med största möjliga precision.

Även promemorians förslag till nya definitioner har fåll stöd av del stora flertalet remissorgan, däribland SJ, flertalet länsstyrelser. Statsanställdas.förbund, Svenska landsUngsförbundel och Svenska lokallrafikföreningen. Rikspolisstyrelsen anför atl de föreslagna begreppsdefinitionerna torde kunna bidra till alt molverka den ulveckling mol ett systematiskt kringgående av bestämmelserna om linjetrafik som har pågått under senare år. Svenska busstrqflkforbundet, som också har tillstyrkt förslagen, uttalar all trots de försök till förtydligande av regelbundenhelsrekvisilels innebörd som har gjorts i bl.a. förarbetena till YTF och i rättspraxis, så har inte någon från trafikpolitiska synpunkler tillfredsställande avgränsning av linjetrafikbegreppet kunnat uppnås. Svenska transportarbetareförbundet anför att möj-

Prop. 1976/77:70                                                     20

lighelerna alt kringgå bestämmelserna och bedriva regelbunden veckoslutstrafik ulan de tillstånd som behövs lorde bli betydligt mindre genom de föreslagna definitionerna än f. n. Förbundet framhåller också atl de föreslagna definitionerna tillgodoser de önskemål om en väl fungerande busstrafik som har kommii lill uttryck i bl. a. SJ:s och Svenska busstrafik-förbundets framställningar. Länsstyrelsen 1 Kopparbergs län framhåller alt införande av begreppet turisltrafik får anses nödvändigl, dels för alt undvika atl sådan trafik, som vanligen inle förknippas med linjetrafik, hänförs till linjetrafikbegreppet och dels för atl länsstyrelsen bättre skall kunna konlrollera hur meddelade tillstånd utnyttjas. Svenska resebyråföreningen framför liknande synpunkler och framhåller att skapandet av begreppel turisltrafik väsentligt bidrar lill atl förtydliga begreppen. Del angelägna i atl de föreslagna bestämmelserna tillämpas så snart som möjligl betonas också av fiera remissorgan. Från några håll har synpunkter framförts på detaljer i uiredningens förslag. Så har t. ex. SJ och Statsanställdas förbund hävdat att tillstånd till turisltrafik alltid bör innehålla ett preciserat angivande av det slag av trafik som tillståndet ger rätt all ulföra. Vidare har SJ - liksom bl. a. Svenska busslrafikförbundel och Svenska resebyråföreningen - anfört alt den i promemorian föreslagna benämningen turisltrafik bör bylas ut mot arrangemangstrafik som en lämpligare benämning. Också Svenska transportarbetareförbundet har vänt sig mot ullrycket.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har avstyrkt förslagel om införande av en definition av begreppel turisltrafik med hänvisning bl. a. till de svårigheier som kan uppstå när det gäller att avgöra vad som skall hänföras till denna irafikform. Postverket har intagit en avvaktande hållning till införandel av begreppel turisltrafik under åberopande av atl sådan trafik skulle kunna innebära intrång i den etablerade linjetrafiken.

En tvekande hållning till ändrade definitioner har inlagils av Svenska kommunförbundet.

Elt fålal remissinslanser har motsatt sig ell genomförande av de föreslagna definilionsändringarna. RA anför att del rent allmänt kan sägas atl del alllid föreligger svårigheter vid försök atl genom detaljerade beslämmelser försöka åstadkomma mera preciserade definitioner. Varje nytillkommen beslämmelse innebär enligl RÅ all en viss kategori faller ulanför del ifrågasatta begreppel och alt samtidigt nya möjligheter skapas för dem som vill undandra sig tillämpningen av bestämmelserna alt i någol avseende ge trafiken en karaktär som gör all den inte inbegrips under definitionen. Enligl RÄ bör linjelrafikbegreppels regelbundenhelsrekvisil bibehållas men förtydligas i författningstexten så alt där anges all trafik är all anse som regelbunden i de fall körningarna varje månad eller kvartal överstiger ell vissl lämpligt bestämi antal. Hovrätten över Skåne och Blekinge har förklarat sig inte ha blivit alldeles övertygad om behovel av en total omarbetning av definitionerna. Genom införandet av nya definitioner lorde, enligl hovrätten, med all sannolikhet nya gränsdragningsproblem komma all uppslå. Hovrätten

Prop. 1976/77:70                                                      21

framhåller all - om en ändring av definitionerna anses böra ske - del är angeläget att gränsdragningen mellan linjetrafik och övrig yrkesmässig trafik görs så otvetydig alt tveksamhet om linjelrafiklillslånd krävs för en viss trafik inte behöveruppstä hos researrangörer eller busstrafikföretagare. Enligt hovrätten framstår det därför som önskvärt att begreppet linjetrafik definieras positivt och så klart och otvetydigt som möjligl. Länsstyrelsen I Malmöhus län har, i likhei med RÅ, förordat en uttrycklig definition av begreppel linjetrafik innehållande en precisering av regelbundenhelsrekvisilet.

Några remissinstanser har i anslutning till sina yttranden över defini-lionsförslagen lagil upp frågan om trafikutövarebegreppet. RA har - med hänvisning till högsta domstolens praxis och vissa avgöranden av regeringen i ärenden rörande besvär över beslut i fråga om linjetrafiktillstånd - gjort gällande atl innebörden av trafikutövarebegreppet i YTF f. n. är oklar. Det framstår därför enligt RÅ som angeläget all berörda frågor snarasi blir föremål för närmare överväganden. SJ har framhållit all del är lämpligt atl trafikutövarebegreppet preciseras, om de föreslagna ändringarna i YTF genomförs. SJ uttalar som sin uppfattning atl trafikutövarebegreppet principiellt bör förankras i tillhandahållandet av fordon och personal. Liknande synpunkler har framförts av Svenska busslrafikförbundel. Svenska lokallrafikföreningen och Svenska iransportarbetareförbundet.

Samtliga remissinslanser har godtagit eller lämnat ulan erinran de förslag som har lagts fram i promemorian om ändrade regler för fordonsanmälan.

Länsstyrelserna i Uppsala och Kopparbergs län liksom Svenska busstrafikförbundet ifrågasätter dock om någon begränsning av rätlen att anmäla reservfordon behövs med hänsyn till de regler som har föreslagits i fråga om tilldelningen och användningen av yrkestrafikmärke.

Flertalet remissinslanser har uttryckt tveksamhet i fråga om riktigheten av de överväganden som gjorts i promemorian i fråga om linjetrafikutövares rätt att ulan särskill tillstånd driva beställnings-trafik. Som skäl härför har bl. a. åberopats risken för atl trafikutövare som far tillstånd att driva linjetrafik, även om denna är helt obetydlig, skulle få rätt att driva beställnings- eller turisltrafik av obegränsad omfattning, vilkel skulle innebära en trafikavledning från de ursprungligen etablerade linjelrafikförelagen i fråga om beställningskörningar.

Samlliga remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utan erinran det förslag som har lagts fram i promemorian om att slopa kravet på särskilda skäl för meddelande av  tillstånd   till   juridiska   personer.

Endasl ett fålal remissinslanser har yttrat sig över de förslag som SJ och Svenska busslrafikförbundel lagl fram i fråga om straffsanktionerna. Statsanställdas förbund har tillstyrkt SJ:s förslag om införande av ett system med normerade" böter. Länsstyrelsen i Norrbottens län, som har framhållit att sanktionerna bör vara av samma typ för busstrafiken som för övrig yrkesmässig trafik, anser inte alt normerade böter är en lämplig

Prop. 1976/77:70                                                     22

sanklionsform. Vidare har länsstyrelsen intagit en ivekande hållning till förslagel alt införa s. k. beställareansvar.

7 Föredraganden

7.1 Begreppsdefinitionerna

Bestämmelser som reglerar bl. a. den yrkesmässiga busstrafiken finns i förordningen( 1940:910)ahgående yrkesmässig automobiltrafik m. m. (ändrad senasi 1974:105)(YTF). Med yrkesmässig trafik förslås enligl I 5 YTF trafik i vilken biljämie förare tillhandahållsallmänhelenmolersättning för person-eller godsbefordran.

Enligl 4 5 är linjetrafik sådan yrkesmässig trafik för regelbunden befordran av passagerare eller gods som sker på viss vägsträcka eller mellan vissa orter under sådana omsländigheter all bestämmanderätt i fråga om bilens utnyttjande inle tillkommer viss trafikant eller vissa trafikanter gemensamt. Yrkesmässig trafik som inle är linjetrafik ulgör beslällningstrafik. Ingår yrkesmässig trafik för personbefordran som ett led i en längre transport, skall trafiken bedömas för sig vid prövning av frågan om den är alt hänföra lill linjetrafik eller beslällningstrafik.

Tillstånd till linjetrafik-eller beställningstrafik med buss meddelas enligl 5 5 av länsstyrelse. Sådant tillstånd utgören förutsättning föratt yrkesmässig trafik skall få utövas. Enligl kungörelsen (1958:368) om undanlag från vissa beslämmelser i förordningen den 25 oktober 1940 (nr 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m.m. (ändrad 1969:692) får dock beslällningstrafik för personbefordran med buss - ulan hinder av all anordnaren saknar beställ-ningslrafiklillslånd-anordnas under förutsättning att han för trafikens bedrivande anlitar trafikulövare med sådant tillstånd och atl han till vederbörande tillståndsmyndighel före trafikens igångsättande ger in skriftlig anmälan därom med uppgift om den eller de trafikulövare som han avser atl anlita.

Som förutsättning för meddelande av tillstånd lill yrkesmässig personbefordran gäller enligl 12 5 bl.a. att del skall finnas behov av den trafik för vilken tillstånd söks liksom att trafiken i övrigi kan anses lämplig. Behovsprövningen är ett uttryck för det särskilda skydd som måste beredas den redan etablerade linjetrafiken för att den skall kunna fullgöra sina väsentliga samhällsuppgifter. 1 I2 5finns också vissa beslämmelser om företrädesrätt för redan etablerade linjelrafikförelag eller företag som driver järnvägs-, spårvägs- eller sjötrafik eller kommunala rättssubjekt när det gäller tillstånd lill linjetrafik.

YTF har sedan sin tillkomst ändrats flera gånger i syfle atl anpassa lagstiftningen till den ulveckling som efterhand har skell inom transportsektorn bl. a. genom uppkomsten av nya trafikformer. Olika frågor rörande bl. a. den yrkesmässiga busstrafiken och linjetrafikbegreppet logs upp i prop. 1972:81 med förslag lill vissa ändringar i YTF. 1 propositionen slogs fasl all den s. k. veckoslulslrafiken som dittills bedrivits med tillstånd till

Prop. 1976/77:70                                                      23

beslällningstrafik var atl anse som linjetrafik och därför rätteligen skulle bedrivas med stöd av linjetrafiklillslånd. Regeringen har därefler pröval ett storl antal besvärsärenden som har gällt ansökningar om linjelrafiklillslånd från trafikulövare som lidigare har drivit veckoslutstrafik med stöd av endast tillstånd lill beslällningstrafik. Genom olika beslut av regeringen har uppnåtts alt den övervägande delen av veckoslulslrafiken har kunnal samordnas inom ramen för slörre sammanslutningar av trafikulövare och all den trafik för vilken meddelats tillstånd drivs under lillfredsslällande former.

Del kan emellertid konstateras all del alUjämt kvarstår vissa problem inom busstrafiksektorn. Det förekommer sålunda all trafik drivs under former som slår i strid mot bestämmelserna i YTF och statsmakternas strävanden atl främja rationell drifl och sunda konkurrensbetingelser inom busstrafiken. Missförhållandena beror i slor utsträckning på de svårigheter som finns när det gäller gränsdragningen mellan begreppen linjetrafik och beslällningstrafik i YTF. Problemet är inle hell nytt men det har under senare lid gjort sig gällande med alll slörre styrka. Det som främsl har vållat gränsdragningsproblem har varit regelbundenhelsrekvisilet och frågan med vilken täthet trafiken skall bedrivas för atl rekvisitet skall vara uppfyllt. I prop. 1972:81 behandlades gränsdragningsfrågan. Med hänvisning till förarbelena lill YTF konstaterades att del ulan författningsändring torde stå klart alt regelbunden trafik, när det gäller personbefordran, skall anses föreligga om körningen vanligen äger ram på förut tillkännagivna eller eljesl för allmänheten kända lider minst en gång varje kalendervecka under en längre lid.

Statens järnvägar (SJ) har i framställning lill kommunikationsdepartementet framhållit all del under senare lid har visal sig all mindre nogräknade trafikulövare genom olika konstlade förfaranden försöker kringgå kravet på linjetrafiklillslånd. Della sker bl. a. genom alt företag med tillstånd till beställningstrafik erbjuder resor varannan vecka eller tre veckoslut av fyra, alll under en längre tid. Vidare förekommer atl två eller flera bussförelag går samman om trafik i flera relationer med alternerande vagninsalser så atl inget av de enskilda förelagen ensamt kommer atl trafikera en viss relation med otillåten turtäthet trots all resultatet ändå blir en faktisk linjetrafik. Mot bakgrund härav har SJ hävdat att en ytteriigare precisering i fråga om gränsdragningen mellan linjetrafik och beslällningstrafik är nödvändig.

SJ förordar en lösning som bl. a. innebär atl begreppel beslällningstrafik definieras först och att annan trafik - ulan hänsyn till regelbundenhetskriteriet - hänförs till linjetrafik.

Svenska busstrafikförbundet har med hänvisning lill SJ:s framställning i skrivelse till kommunikationsdepartementet anfört atl syflet med framställningen väl synes överensstämma med förbundets uppfattningar. När del gäller definitionsfrågan uttalar förbundei bl. a. alt det är angeläget all linjetrafikbegreppet även fortsättningsvis får representera del slag av tra-

Prop. 1976/77:70                                                     24

fikulövning som kännetecknas av bl. a. regularitet, trafikeringsplikl, taxor etc.

SJ :s och busstrafikförbundets framställningar ulgörgrunden för promemori-an( 1976-02-04)Linjetrafikbegreppet m. m.iförordningen(1940:910)angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.(YTF)som har utarbetats inom kommunikationsdepartementet. 1 promemorian ulvecklas närmare de problem som är förknippade med de nuvarande begreppsdefinitionerna. Med redovisning av de i SJ:s framställning angivna missförhållandena uttalas alt del behövs en ny definition av begreppet linjetrafik. En tänkbar lösning-föratt undvika att trafikulövare försöker kringgå bestämmelserna om linjetrafik genom att via konstlade förfaranden eliminera något av de rekvisil som skall vara uppfylldaanges därvid vara den av SJ föreslagna.

1 promemorian framhålls all en definition av den typ som SJ har föreslagit innebär att begreppel linjetrafik får en vid tillämpning. Förutom den mer eller mindre regelbundna trafik som har beskrivits tidigare skulle inom definitionen falla även sådana resor som anordnas för bevistande av olika arrangemang och som i allmänhet inte kan sägas konkurrera med linjetrafiken. Den lyp av trafik som här åsyflas är den man vanligen betecknar som turisltrafik. För all undvika atl denna från linjetrafik i egentlig bemärkelse så artskilda verksamhet hänförs till linjetrafik bör man enligt promemorian skapa elt särskilt trafikbegrepp.

Närdet gäller övergångsfrågorna framhålls i promemorian att de föreslagna definitionerna på linje- och beslällningstrafik i myckel stor utsträckning motsvarar de nuvarande definitionernas tillämpning i praktiken. Det synes därför inte möta hinder atl låla de nya bestämmelsema gälla även tidigare meddelade tillstånd.

Promemorian och framställningarna har remissbehandlats.

Nästan alla remissorgan - rikspolisstyrelsen, SJ, flertalet länsstyrelser. Statsanställdas förbund, Svenska busstrafikförbundet. Svenska landstingsförbundet och Svenska transporlarbelareförbundel - har tillslyrkl eller godtagit de i promemorian föreslagna definitionerna och i fiera fall har man understrakit vikten av en snar reform. 1 några fall har dock anförts synpunkter i detaljfrågor. Så har t. ex. SJ och vissa andra remissinstanser framhållit alt tillstånd till turisltrafik alllid bör innehålla ell preciserat angivande av del slag av trafik som tillståndet ger rätt all ulföra.

SJ - liksom bl. a. Svenska busslrafikförbundel - har hävdat alt den i promemorian föreslagna benämningen turisltrafik bör bylas ul mot arrangemangstrafik som lämpligare beteckning. Också Svenska transportarbetareförbundet har vänt sig moi uttrycket turisltrafik.

Länsstyrelsen i Östergötlands län avstyrker införandel av en definition av begreppel turisltrafik med hänvisning bl. a. till de svårigheier som kan uppslå när del gäller att avgöra vad som skall hänföras till denna trafikform. Postverket har intagit en avvaktande hållning lill införandet av begreppel turisltrafik under åberopande av atl sådan trafik skulle kunna innebära intrång i den etablerade linjelrafiken.

Prop. 1976/77:70                                                     25

En Ivekande hållning lill ändrade definitioner har intagits av Svenska kommunförbundet.

Riksåklagaren (RÅ), hovrätten över Skåne och Blekinge och länsstyrelsen i Malmöhus län har avstyrkt förslaget all införa nya definitioner. Enligt RÅ bör linjelrafikbegreppels regelbundenhelsrekvisil bibehållas men förtydligas i författningstexten så all där anges all trafik är alt anse som regelbunden i de fall körningarna varje månad eller kvartal överstiger elt vissl lämpligt bestämi antal. Även länsstyrelsen i Malmöhus län har förordal en precisering av regelbundenhelsrekvisilet. Hovrätten har förklarat sig inte ha blivit alldeles övertygad om beliovet av en lolal omarbetning av definitionerna. Om en ändring anses böra ske bör enligl hovrätten begreppet linjetrafik definieras positivt.

Jag delar uppfattningen atl de definitioner som gäller i fråga om den yrkesmässiga busstrafiken behöver preciseras. Reformen synes angelägen såväl med hänsyn till trafikulövarna och den resande allmänheten som ur allmän synpunkl. Det som hittills främst har vållat problem har varit det krav på regelbundenhet som begreppel linjetrafik inrymmer. I promemorian har dessa problem belysts närmare och de där redovisade bedömningarna av förslagen har biträtts av del slora flertalet remissorgan. Vissa av dem, däribland hovrätten över Skåne och Blekinge, har emellertid vänt sig mot all linjetrafikbegreppet inte skulledefinieras posi ti vt i författningstexten. Föregen del anser jag del inte vara så väsentligt all man uttryckligen definierar detla begrepp. I tillstånd till linjetrafik anges nämligen regelmässigt tillståndels närmare omfattning. I lillslåndel finns inlaget uppgifler om linjesträckningar och orter mellan vilka trafiken får bedrivas liksom, i förekommande fall, föreskrifler om upplagning. Man för alltså-lill skillnad från vad som gälleri fråga om beslällningstrafik-genom precisering i tillståndet klara och entydiga uppgifterom den trafik som kan utföras i del enskilda fallet.

De förslag till nya definitioner som an visas innebär att man kommer ifrån de gränsdragningsproblem som nu har nämnts samtidigi som man förhindrar att kraven på linjetrafiktillslånd kringgås. De farhågor som har framförts från något håll vid remissbehandlingen om all det föreslagna turisttrafikbegreppel skulle kunna leda till tolkningsproblem delarjag inte. Föratt säkraatt turisllra-fiken i de enskilda fallen bedrivs inom ramen för meddelade tillstånd är del nödvändigl atl lillståndsmyndighelen-liksom när det gäller tillstånd till linjetrafik-närmare preciserar vad slags trafik som tillståndet berättigar till. Denna möjlighel all från fall lill fall ange vad som avses med turisltrafik är i själva verket en av de påtagliga fördelarna med de föreslagna definitionerna. Härigenom undviker man att man för avgränsningen av dessa, ofla svårbeslämda, trafik-formersom hänförs lill turisltrafik behöver litaenbart t ill en förfallningsmässig definition, som med nödvändighet måsle hållas mera allmän. Gränsdragningen mellan turisltrafik och linjetrafik kommer på del sättet alt ske vid tillståndsprövningen dåen behovsprövning börgöras med hänsyn till linjetrafikens krav i enlighet med vad jag förordar i del följande.

Prop. 1976/77:70                                                     26

När del gäller beslällningslrafiken däremot är det inte möjligl att i tillståndet göra några närmare preciseringar med hänsyn till alt delta slag av trafik tillgodoser så mångskiftande slag av irafikbehov. Detta förhållande gördel nödvändigl all i författningstexten uttryckligen definiera begreppet beslällningstrafik. Bakgrunden lill det förda resonemanget är synpunkten all vad som för den enskilde trafikulövaren är mest angeläget alt få preciserat är den trafikeringsräll soni följer med ett sådani tillstånd som han själv innehar. Della lillgodoses i fråga om linje- eller turisltrafik genom själva lillslåndel och i fråga om beslällningstrafik i förfatiningstexien.

Genom ändring av definitionerna på säll som har föreslagils i promemorian hindrar man all mindre nogräknade trafikulövare kringgår de krav som gäller för bedrivandet av en laglig yrkesmässig trafik. Dessa trafikulövare innebär i dag ofla en säkerhetsrisk, eftersom de i sin trafik inle sällan åsidosätter bl. a. de regler som gäller om arbetstid och vilotid och fordons hastighet. Vidare underiåier de ofla atl ha fordonen skattade och försäkrade. Härigenom utsätts de seriöst arbetande förelagen för en osund konkurrens samtidigt som konsumenlernas iniressen av säkra och tillförlitliga transporter molverkas. Del lorde också slå klart all man med de föreslagna definitionerna uppnår en större rättstrygghet för trafikulövarna genom all avgränsningen mellan de olika irafikslagen klargörs på ell bättre sätt - i författningen och i de individuella lillslåndsbeslulen - än vad som sker i dag. Vidare kommer tillslåndsmyndighelernas och de övervakande myndigheternas arbete atl underiättas.

Mol bakgrund av del nu anförda förordarjag att de förslag lill nya definitioner som har lagts fram i promemorian genomförs.

Detla innebär atl med beslällningstrafik bör avses yrkesmässig trafik för personbefordran i vilken bil och förare lillhandahålls på villkor att beställaren har dispositionsrätten över fordonet och atl ersällningen besläms med hänsyn lill bilens utnyttjande och transportens längd och inle för varje passagerare för sig. Som turisltrafik bör beiecknas sådan personbefordran med buss som inte är beslällningstrafik, om iransporten ingår som ell led i ett sammanhängande arrangemang, där huvudsyflel ligger på annat än själva Iransporten. Till linjetrafik bör hänföras sådan trafik som inle är beställningstrafik eller turisltrafik.

Vad jag nu harsagt innebär ocksåatljaggodlarden i promemorian föreslagna benämningen turisltrafik som en lämplig beteckning på del slag av trafik som åsyflas. Till undvikande av missförstånd vill jag peka på all begreppel turisltrafik i vissa internationella väglransportavial har en delvis annan innebörd än den som jag nyss har redovisai. Jag anser emellertid inle delta utgöra något hinder mot atl använda ullryckel turisltrafik för sådana former av inrikes busstrafik som jag tidigare har nämnt.

Jag inslämmer i vad som har anförts i promemorian om den närmare inriktningen av prövningen av ansökningar om lurisllrafiklillslånd. För an en viss trafik skall hänföras till turisltrafik skall del vara fråga om elt sam-

Prop. 1976/77:70                                                     27

manhållel arrangemang, där man - i sådana fall där arrangemangsdelen är förknippad med någon kosinad - inle har möjlighet atl exempelvis lösa biljett bara för själva resan. Vidare får arrangemangsdelen inle vara alltför obetydlig. 1 turisltrafiktillståndel bör lillslåndsmyndigheten närmare precisera vad slags trafik tillståndet berättigar lill. Detta föratsätter atl sökanden i sin ansökan redovisar uppläggningen av trafiken. Jag kommer i del följande att utveckla hur turisllrafiken i de enskilda fallen skall kunna preciseras i nu berörda avseende.

Vid prövning av ansökan om tillstånd till turisltrafik får beakias i vad mån den tilltänkta trafiken kan komma atl inkräkta på linjelrafiken. Behovel • av turisltrafik lorde inte sällan i prakiiken kunna lillgodoses inom ramen för linjetrafiken. Så kan ske genom atl linjelrafikförelag erbjuder kombinerade researrangemang, som innebär rabatter för den resande allmänheten. För all undvika alt turisllrafiken kommer atl medföra en icke önskvärd konkurrens geniemoi etablerade linjelrafikförelag bör gälla att tillstånd till turisltrafik får meddelas endasl om den ifrågasatta trafiken är behövlig och i övrigi lämplig. Vidare bör föreskrivas atl om ansökan avser tillstånd till turisttrafik som kan komma alt konkurrera med redan utövad linjetrafik eller med järnvägs-, spårvägs- eller sjötrafik skall, om tillstånd anses böra meddelas och förhållandena inte föranleder till annat, tillståndet lämnas den som redan utövar sådan trafik om han har ansökt om tillstånd till turisltrafik och kan anses lämplig atl utöva den. Om det behövs för atl undvika sådan konkurrens bör lillslåndsmyndigheten också få möjlighet atl föreskriva begränsningar eller andra villkor för luristlrafiken.

1 ell övergångsskede kan del inte uteslutas atl vissa avvägningsproblem kan uppslå. Jag syflar då bl. a. på fall där en trafikutövare har byggt upp en trafik, som är alt anse som turisltrafik och som drivs i fasta och ur lämplighetssynpunkl acceptabla former men som i och för sig skulle kunna tillgodoses i form av linjetrafik. 1 sådana fall där luristlrafikutövaren före den nya lagstiftningens ikraftträdande kan anses ha genom egna insaiser skapat underiagel för trafiken synes del skäligt all han meddelas del lillslåfid lill turisttrafik som behövs för all han skall kunna fortsätta sin verksamhel i den tidigare omfattningen. En föratsättning för detla är självfallet atl turisllrafiken inte kan bedömas ha en menlig inverkan på linjetrafik som likaså har etablerats före den nya lagstiftningen.

Vad jag har sagl i del föregående innebär all prövningen av behovel av en sökt turisltrafik bör ha samma inriklning som när del gäller prövningen av ansökan om en viss bestäUningstrafik. I della ligger också all man bör beakla den etablerade linjetrafikens berättigade krav på all tillgodogöra sig beställnings- eller turistlrafikuppdragen som elt värdefulll ekonomiskl komplement tiil linjelrafiken. I bedömningen - liksom när del är fråga om tillstånd lill beställningstrafik - skall man emellertid inte slrikl formellt se på antalet redan befintliga tillstånd av samma slag. Det är viktigt att man beaktar sådana omständigheter som alt en innehavare av tillstånd till såväl

Prop. 1976/77:70                                                     28

linjetrafik som beställnings- och turisltrafik inle alllid har den fordonska-pacilel som krävs för all vid elt visst tillfälle kunna tillgodose ett behov av exempelvis turisttrafik, eftersom fordonsparken helt har tagits i anspråk för linjetrafiken och beslällningslrafiken. Vidare kan förhållandena vara sådana all tillstånd visserligen finns som omfattar trafik av del slag som ansökan avser, men alt della tillstånd utnyttjas i myckel liten omfattning för sådan verksamhel.

Jag har tidigare framhållit värdet av att man har möjlighel alt genom preciseringar i tillståndet ange ramen för del. Jag vill också undersiryka viklen av preciseringen när del gäller atl skydda linjetrafiken mot olämplig konkurrens. Ju slörre risken är för all en viss turisltrafik kan komma att konkurrera med linjetrafiken desto väsentligare är del att preciseringen blir uttömmande.

När man talar om turisltrafik kan man urskilja vissa typer av resor som kan hänföras under detta begrepp. En grupp är den trafik som kan betecknas som mndlursresor eller sight-seeingturer. Syftet med dessa resor är all ge människor lillfälle att bese olika platser och byggnader som kan vara av särskill kulturellt inlresse såsom slott, kyrkor, fornminnen, nalurminnen elc. Härunder faller också de sedvanliga siadsrundlurerna. För denna trafik gäller vanligen atl del inte skulle vara praktiskt möjligt atl ordna den inom ramen för den egentliga linjetrafiken. Härav följer all en trafik av typ rand-tursresor regelmässigt inte innebär någon konkurrens gentemot linjetrafiken. Behovel av all precisera trafiken i lurisllrafiklillståndel blir i flertalet av dessa fall därför inte så stort. Del blir beroende på hur trafiken läggs upp i det enskilda fallet. Oftasi torde preciseringen kunna inskränka sig till att ange resratten med föreskrift om atl upplagning resp. avlämning av passagerare endast får ske på viss bestämd ort eller närmare angiven plats liksom atl biljett endasl får säljas för hela resan inkluderande visningsdelen i arrangemanget.

En annan huvudgrupp inom luristlrafikområdel är den där busspassagerarna befordras till en plats för all delta i ett vissl arrangemang och för att sedan återföras med bussen lill utgångspunkten. Som exempel på delta slag av turisltrafik kan nämnas resor till museer, gudstiänsler, djurparker elc. När det gäller prövningen av ansökningar om tillstånd atl ulföra sådana resor kan situationen i vissa fall vara sådan alt man inte behöver slälla kraven på del ekonomiska värdet av arrangemanget i förhållande till resan i dess helhet alltför högt. Del kan finnas andra omständigheter som gör all den sökta trafiken inte kommer atl innebära konkurrens gentemot den egentliga linjelrafiken. Del kan röra sig om resor som vänder sig lill speciella irafikanlkategorier exempelvis pensionärer eller handikappade som kan göra anspråk på en högre servicegrad än den som linjelrafiken kan erbjuda. Jag tänker här bl. a. på all dessa irafikanlkategorier har slörre behov av dörr-lill-dörrtransporter än andra liksom av bekvämlighet och t. o. m. hjälp vid förfiyttning. 1 sådana fall kan en lämplig precisering vara ett angivande av

Prop. 1976/77:70                                                     29

vilka kategorier trafiken vänder sig till och hur upphämlning och avlämning skall ske. För all förhindra förfaranden som kan få en menlig inverkan på linjetrafiken kan emellertid också behövas en precisering som innebär alt fram- och återresa skall ske i anslutning lill tiderna för arrangemanget och all kosinaden för arrangemangsdelen, i den mån någon sådan kostnad över huvud taget finns, ingår som någol odelbart i det totala priset. I en del fall kan del vara fråga om resor i relationer där det saknas underiag för linjetrafik i egenllig mening men där behov och underiag finns för resor med ell klart avgränsat syfte. 1 sådana fall kan preciseringen i tillståndet inriktas på dels den relation i vilken trafiken skall ske, dels det angivna syftet. I andra situationer kan det finnas anledning att tillåta etablering av turisltrafik även i sådana relationer där linjetrafik redan finns. Det kan då gälla t. ex. tealerresor där trafikens tidslägen och den starka inriktningen på själva arrangemanget gör alt trafikbehovel inte lämpligen kan tillgodoses genom linjetrafiken.

I sådana fall, där trafiken kan ske inom ramen för befintlig linjetrafik i fråga om såväl tidsläge och relation som servicenivå, lorde del inle finnas uirymme för turisltrafik. I anslulning härtill vill jag erinra om de researrangemang med särskilda rabatter som olika linjelrafikförelag kan tillhandahålla.

Många beröringspunkter med den trafik som jag nu har angett har resor som anordnas till olika idrottsevenemang. Behovel av sådana resor kan i många fall lillgodoses inom ramen för redan befintlig linjetrafik. I andra fall kan del emellertid vara naturiigare att denna trafik sker inom ramen för turisltrafik med hänsyn till att tidslägen, relationer elc. är sådana atl resbehovet inle lämpligen kan lillgodoses genom linjetrafikens försorg. Även här är det viktigt att man preciserar tillståndet genom att meddela föreskrifter om trafikens närmare anknytning till visst eller vissa arrangemang, atl biljetter för resa och arrangemang inte skall kunna lösas separal, all arrangemangsdelens värde skall överväga i förhållande lill värdel av själva transporten etc. Del kan vara lämpligt alt i lillslåndel ange exempelvis atl del ger räll atl under en viss angiven tidsperiod ulföra resor till fotbollsmatcher i vilka elt vissl klubblag dellar.

Uiöver de lyper av turisltrafik som jag nu har beskrivit finns även fall där busstrafiken spelar en förhållandevis liten roll och ingår som en mindre del av ell slörre researrangemang. Jag syflar på den trafik i vilken exempelvis den som köpt en chartertesa till ell främmande land befordras med buss lill hamn eller flygplats för vidare färd med annat transportmedel. Regelmässigt är del fråga om ell transportbehov som utan svårighet kan lillgodoses genom vanlig linjetrafik för vilken del är en självklar uppgift atl ombesörja de transporter på väg eller järnväg som allmänheten behöver för alt fä anknylning lill ell annat transportmedel, t. ex. båt eller fiyg. Jag vill här hänvisa lill riksdagens ställningstaganden år 1972 (prop. 1972:81, TU 13, rskr 232). Undantagsvis kan det dock te sig naturiigare atl hänföra trafiken till tu-

Prop. 1976/77:70                                                     30

risllrafik exempelvis med lanke på alt del inte finns någol annai trafik-underlag än del som skapas av det särskilda researrangemanget. Vidare kan del vara fråga om irafikanlkategorier, exempelvis rörelsehindrade, som har berättigade anspråk på en högre servicegrad än vad linjetrafiken kan erbjuda. 1 de fall del nu är fråga om är del viktigt all luristtrafiktillslåndel preciseras med avseende på platser eller områden för upplagning av passagerarna liksom att man i tillståndet klart slår fasl bussresans anknylning lill researrangemanget i dess helhet.

Genom alt precisera turisltrafiklillstånden på del sätt som jag har redovisai bör man i allmänhet kunna åstadkomma en klar avgränsning av den verksamhet som får drivas inom ramen för lillslåndel. Som jag har antytt tidigare kan det emellertid uppstå fall där del inte går atl göra en så klar och entydig precisering. Man kan också komma i den silualionen alt lämpligheten av en viss turisltrafik, trots preciseringar, kan vara Iveksam med hänsyn till befintlig linjetrafik. 1 sådana fall bör lillslåndsmyndigheten ha möjlighet all meddela ett tillstånd, som tidsbegränsas. Väljer man en lösning med tidsbegränsade turistlrafiktillsiånd, kan lillståndsmyndigheten lättare följa upp verksamheten och vidla ålgärder när så behövs. Som exempel på sådana åtgärder kan nämnas ändring av tidigare meddelade villkor eller införande av villkor eller föreskrifler med hänsyn till del sätt på vilket lillslåndshavarens trafik utvecklat sig sedan tillståndet meddelades. Likaså har man möjlighel att på enklare sätt, utifrån mera allmänna bedömningar av hur lillslåndshavaren drivit trafiken, avgöra om tillståndet bör förlängas. Vid omprövningen skall givetvis också föras in i bilden den utveckling som linjelrafiken har undergått.

Som flera remissorgan har framhållit bör ell alternativ med tidsbegränsade tillstånd utnyttjas med försiklighel och komma lill användning mera undanlagsvis. Del är angelägel all tiden för sådana begränsade tillstånd hålls kort och normall inle överstiger ell år.

Liksom i fråga om bestäUningstrafik bör i tillstånd tili turisltrafik anges del högsla antal fordon varmed trafiken får bedrivas och det högsta antal passagerare som får befordras med varje fordon.

Som länsstyrelsen i Jönköpings län har påpekai blir en konsekvens av de föreslagna definitionerna atl även anropsstyrd busstrafik och olika former av områdesanknuten kompletterande trafik hänförs lill linjetrafik. Länsstyrelsen anser all della är till fördel. Jag delar denna uppfattning med hänsyn lill atl trafiken i fråga utgör en utbyggnad av den traditionella linjetrafiken. I fall som de nu angivna kan preciseringen av tillståndet till viss vägsträcka, som komplement lill huvudregeln i 12 5 YTF, i stället gälla trafik inom vissl område. Även i fall som de nu angivna bör preciseringen av tillståndet enligl huvudregeln i 12 5 gälla vissa vägar eller vägslräckor inom del område som kommer i fråga.

Som har framgått lidigare skall sådan yrkesmässig trafik för personbefordran, som ingår som elt led i en längre transport, bedömas för sig vid

Prop. 1976/77:70                                                     31

prövning av frågan om en viss trafik är all hänföra lill linjetrafik eller beställningstrafik. Bestämmelsen infördes enligt förslag i 1972 års proposition och har i praktiken tillämpning endast på busstrafik. En ändring av definitionerna på del sätt jag har föreslagit i del föregående innebär alt en föreskrift i angivna hänseende inte längre är påkallad.

Införande av begreppel turisltrafik aktualiserar en forumfråga. När det gäller tillstånd lill beslällningstrafik prövas frågan om tillstånd av länsstyrelsen i del län där stationsorten är belägen. Anledning saknas atl göra bestämmelserna om stalionsort tillämpliga på turisllrafiken. En länkbar lösning är alt frågan om tillstånd lill turisltrafik prövas av länsstyrelsen i del län, där sökanden är kyrkobokförd eller, i fråga om juridisk person, där styrelsen har sill säte eller förvaltningen drivs. Denna lösning har emellertid den nackdelen atl prövningen i många fall kommer atl göras av länsstyrelsen i ell län som inle alls berörs av den sökta trafiken, eftersom turisllrafiken ofla inle har utgångspunkt i den ort där trafikulövaren har sitl hemvisl. För att möjliggöra en effektiv prövning av trafikens behövlighel och lämplighet förordarjag därför atl foramregeln utformas så alt fråga om tillstånd lill turisltrafik skall prövas av länsstyrelsen i det län där utgångspunkten för resan är belägen, dvs. där passagerare först las upp. I de fall även annat län berörs skall länsstyrelsen där höras i ärendet innan beslut fattas. Med all annat län berörs avses då självfallet inle del förhållandel all transporten endasl passerar genom länet utan främst atl passagerare skall las upp även där.

Vad belräffar övergångsfrågorna delar jag den uppfattning som har framförts i promemorian alt de föreslagna definitionerna på linje- och beställningstrafik i slor utsträckning motsvarar de nuvarande definitionernas lilllämpning i praktiken. Del torde därför inte möta hinder att låta de nya bestämmelserna tillämpas även på tidigare meddelade tillstånd. Därvid måste dock beakias atl de - relativt få - trafikulövare för vilka situationen ändras bereds skäligt rådrum för ansökan om sådani nytt tillstånd som de kan anse sig behöva. Likaså behövs viss tid för alt ansökningar om tillstånd till turisltrafik skall kunna avgöras. Med hänsyn lill angelägenheten av alt de nya bestämmelserna kan börja tillämpas så snart som möjligt - någol som också har undersirukils vid remissbehandlingen - bör dock en korl övergångstid eftersträvas.

Vad som har sagts i det föregående har lagil sikle på den yrkesmässiga busstrafiken. De problem som de nuvarande definitionerna av trafikbegreppen vållar har inte gjort sig gällande beträffande lastbils- eller laxitrafiken, där linjetrafikbegreppet har ringa betydelse. De definitionersom i dag finns i 4 5 YTF bör därför alUjämt gälla för lastbils- och laxitrafiken.

Införande av de definitioner som jag här har förordat påkallar ändring i 4, 5, 7, 8, 11, 12 och 15 55 samt 34 5 1 mom. YTF.

Några remissinslanser har i anslulning till sina yttranden över definitionsförslagen lagil upp frågan om trafikutövarebegreppet.  RÅ

Prop. 1976/77:70                                                     32

har - med hänvisning lill högsta domstolens praxis och vissa avgöranden av regeringen i ärenden rörande besvär över beslul i fråga om linjetrafiklillslånd - gjorl gällande atl innebörden av trafikutövarebegreppet i YTF r n. är oklar. Det framstår därför enligt RÅ som angelägel alt berörda frågor snarasi blir föremål för närmare överväganden. SJ har framhållit att del är lämpligt atl trafikutövarebegreppet preciseras, om de föreslagna ändringama i YTF genomförs. SJ uttalar som sin uppfattning alt trafikutövarebegreppet principiellt bör förankras i tillhandahållandet av fordon och personal. Liknande synpunkter har framförts av Svenska busslrafikförbundel. Svenska lokallrafikföreningen och Svenska transportarbetareförbundet.

Jag delar uppfattningen atl det kan finnas anledning alt förfallningsmäs-sigt närmare precisera innebörden av trafikutövarebegreppet. Jag finner del emellertid inle möjligt alt ta upp frågan i detla sammanhang, eftersom en sådan precisering nödvändigtvis måsle komma att omfatta alla former av yrkesmässig trafik och inle endasl den yrkesmässiga busstrafiken.

Jag vill emellertid något beröra trafikutövarebegreppet och den innebörd del har i dag. När man lalar om begreppel trafikulövare har man all skilja mellan vem som i del enskilda fallet skall anses vara trafikulövare och vem som - med hänsyn till de olika i YTF angivna kraven - kan meddelas Irafiklillslånd. I de fall som RÅ har åberopat har högsla domstolen haft all la slällning lill den förstnämnda frågan, medan regeringen prövat den senare frågeställningen. I den mån trafikutövarebegreppet har varit aktuellt i besvärsärenden har regeringen gjort samma bedömningar som har kommii till uttryck i högsla domstolens praxis.

1 anslulning till del anförda vill jag också kommenlera ett problem som länsstyrelsen i Östergötlands län har redovisai rörande tillämpningen av de föreslagna nya definitionerna. Länsstyrelsen anger det fall all en researrangör anlitar ett bussförelag för transport av ell antal personer lill ell besiämt resmål. Länsstyrelsen framhåller all denna trafik enligt departementspromemorian är atl betrakta som beslällningstrafik - och della oavsett om samme researrangör återkommer vecka efler vecka med resor lill samma mål - medan däremot samma resor lorde få betraktas som linjetrafik om de i stället arrangeras av bussföretaget.

För atl rätt förslå den situation som länsstyrelsen har beskrivit bör man hålla klart atl yrkesmässig trafik kan bedrivas i fiera led. 1 det anförda exemplet ulgör bussföretagets verksamhel i förhållande till researrangören beslällningstrafik medan resebyrån i förhållande till de enskilda resenärerna driver linjetrafik eller möjligen turisltrafik, beroende på omständigheterna i del enskilda fallet. 1 fall som det beskrivna torde emellertid sambandei mellan parterna ofla vara så intimt alt de båda kan anses som trafikulövare i fråga om linjetrafiken.

Som jag tidigare har nämnt är den som anordnar beslällningstrafik med buss, dvs. researrangör, befriad från lillslåndskrav under bl. a. den förutsättningen atl han anlitar trafikulövare som har beställningslrafiktillstånd

Prop. 1976/77:70                                                     33

och anmäler den tilltänkta trafiken till vedeibörande länsstyrelse. Då den trafik, som enligt vad jag har föresiagii i fortsättningen kommeratt benämnas turisltrafik, i dag till övervägande delen bedrivs med stöd av tillstånd lill beslällningstrafik, bör undanlaget från tillståndskrav i fråga om researrangörer även omfatta turisttrafiken. Den som anordnar turisltrafik bör således kunna göra detta ulan all själv inneha trafiktillstånd under föratsättning all han för sin verksamhet anlitar trafikulövare som har tillstånd till turisttrafik som omfattar del researrangemang som arrangören erbjuder. Jag avser alt senare för regeringen lägga fram förslag lill ändring i 1958 års kungörelse av denna innebörd.

7.2 Fordonsanmälan

Enligl 25 5 2 mom. YTF får fordon inte användas i yrkesmässig trafik förrän lillslåndshavaren hos lillståndsmyndigheten har anmält atl fordonet skall användas i trafik enligt tillståndet. Hinder föreligger inte mol all anmäla flera fordon än del antal med vilkel trafiken får bedrivas enligl tillståndet.

Enligt förordningen (1975:885) om utmärkning av buss i beslällningstrafik skall sådan buss när den används i trafiken vara försedd med elt för bussen avsett yrkestrafikmärke som ulvisar all tillstånd har meddelats till trafiken och all bussen har anmälts för användning i trafik enligt tillståndet.

För alt hindra förfaranden som innebär all busslrafikulövare använder hela sin anmälda fordonspark i beslällningstrafik samtidigt trots all tillståndet endasl medger ell begränsal utnyttjande föreslås i promemorian atl möjligheterna att anmäla fordon för användning enligl elt meddelat trafiktillstånd begränsas. Enligl promemorian bör bestämmelserna utformas så all rällen all anmäla fordon inskränks lill del antal som svarar mol antalet fordon som lillslåndel ger räll atl använda i trafiken. Därutöver bör det finnas möjlighet för trafikutövare att sätta in reservfordon vid haveri e. d. För all bibehålla denna möjlighet men ändå undanröja möjligheterna all samtidigt använda flera fordon än lillslåndel ger räll lill föreslås i promemorian all sökande av trafiktillstånd - uiöver det antal fordon som han avser alt använda i rörelsen - skall ange det antal fordon som han anser sig behöva som reservfordon. I sill beslul skall tillståndsmyndighelen efter prövning av behovel ange - förutom antalet ordinarie fordon - del antal reservfordon som får finnas i rörelsen. För atl undvika atl reserv fordonen används i trafiken annat än då så är påkallat, föreslås atl yrkeslrafi k märken enligt förordningen om utmärkning av buss i beställningstrafik endasl tilldelas trafikulövaren lill det antal som svarar mot del antal bussar som samtidigi får användas i trafik enligt tillståndet. 1 promemorian föreslås vidare atl reservfordon, då det används i trafiken, skall vara försett med del märke som har tilldelats den buss som ersätts.

Samtliga remissinslanser har godtagit eller lämnat ulan erinran promemorians förslag i dessa delar. Några länsstyrelser liksom Svenska busslra-

Prop. 1976/77:70                                                     34

fikförbundel ifrågasätter dock om någon begränsning av rällen alt anmäla reservfordon behövs med hänsyn till de regler som har föreslagils i fråga om tilldelningen och användningen av yrkeslrafikmärke.

Jag delar uppfattningen all den nuvarande ordningen belräffande fordonsanmälan enligt YTF är otillfredsställande. Den försvårar i hög grad möjligheterna atl molverka förfaranden som innebär atl fier fordon används i trafiken än som är medgivet enligt lämnade tillstånd. Det i promemorian framlagda förslaget om ändring av bestämmelserna om fordonsanmälan synes väl ägnat all rätta lill de missförhållanden som har redovisats i promemorian samtidigt som trafikulövarna tillförsäkras möjlighel all sälla in reservfordon då så är påkallal. Mol bakgrand härav vill jag förorda all bestämmelserna om fordonsanmälan i YTF utformas på det sätt som har föreslagits i promemorian. När del gäller rätten atl anmäla reservfordon anser jag atl de förordade nya reglerna för tilldelning och användning av yrkeslrafikmärken medför all någon särskild behovsprövning i fråga om reservfordon inte är påkallad. De nya reglerna torde komma all innebära all antalet fordonsanmälningar begränsas till vad som i de flesla fall fär anses vafa rimligl med hänsyn till lillslåndel och behovel av reservfordon. Anmälan av fler fordon än som omfattas av lillslåndel - bortsett från sådana som skall ulgöra reservfordon - kommer inte att godtas av länsstyrelsen. Skulle en lillståndshavare lill länsstyrelsen anmäla ett anmärkningsvärt stort antal reservfordon kan della ulgöra en indikation på alt lillslåndshavaren kommer att bedriva en trafik som inle står i överensstämmelse med lillslåndel. Det bör i sådana fall ge länsstyrelsen anledning atl närmare granska lillslåndshavarens verksamhel från laglighelssynpunkl.

Enligt min mening finns det inleskäl atl behandla frågan om anmälan av fordon för användning i luristtrafik annoriunda än när del gäller fordon i beställningstrafik, varför bestämmelserna bör omfatta båda dessa irafikformer.

Genomförande av de förslag som jag här har förordal påkallar ändringar 17 5 1 mom. och 25 5 2 mom. YTF.

Jag avser all senare för regeringen lägga fram förslag lill de ändringar i förordningen om utmärkning av buss i beslällningstrafik som behövs, om riksdagen bifaller de nu behandlade förslagen.

7.3 Övrigt

Enligl gällande bestämmelser i YTF krävs ett särskill tillstånd att bedriva beslällningstrafik även för den som innehar linjelrafiklillslånd. Enligl promemorian ulgör beslällningslrafiken ofta elt viktigt komplement till linjelrafiken och del synes därför naturiigl att beslällningslrafiken i försia hand omhänderhas av linjelrafikförelagen och atl detta kan ske ulan atl man kräver all företaget skall ha elt särskill tillstånd till beslällningstrafik. Enligt promemorian kan övervägas att utforma bestämmelsema i YTF så alt tillstånd till linjetrafik medger rätt att utföra även bestäUningstrafik och turisltrafik.

Prop. 1976/77:70                                                     35

Flertalet remissinslanser har uttryckt tveksamhet i fråga om de överväganden som har gjorts i promemorian i denna del. Som skäl härför har bl. a. åberopats risken för all trafikulövare, som får tillstånd atl driva linjetrafik även om denna är helt obetydlig, skulle kunna driva beslällnings-eller luristtrafik av obegränsad omfattning.

Jag kan dela de farhågor som har framförts av remissinstanserna. Det kan nämnas atl lillslåndsmyndighelerna vid prövningen av ärenden om beslällningstrafik med bussoftalämnaransökningarna ulan bifall med hänvisning till atl beslällningslrafiken i försia hand bör omhänderhas av de linjelrafikförelag som finns inom del område ansökan berör och som under ärendets remissbehandling har förklarat sig ha kapacitet atl utföra den ifrågavarande trafiken. Della är också en praxis som regeringen har följt när besvär har anförts mot länsstyrelsernas beslul. Man kan alltså konstatera all linjelrafikförelagens berättigade iniressen i slorutsträckning tillvaratas inom ramen för tillståndsprövningen enligl YTF. Jag förordar inle någon ändring av nuvarande regler.

Enligt 12 5 YTF för beställningstrafiklillslånd enligl huvudregeln meddelas juridisk  person  endasl om särskilda skäl föreligger.

I promemorian hänvisas lill trafikpolitiska utredningens betänkande, där förslag läggs fram om slopande av kravet på särskilda skäl i fråga om tillstånd till beslällningstrafik för godsbefordran. De argument för ett slopande som uiredningen redovisar i sitt belänkande torde enligl promemorian äga giltighet även i fråga om tillstånd all bedriva beslällningstrafik med buss.

Samlliga remissinstanser har tillstyrkt eller lämnal ulan erinran utredningens förslag atl slopa kravei på särskilda skäl för alt tillstånd skall kunna meddelas juridisk person atl bedriva beslällningstrafik med buss.

För egen del anser jag att myckel lalar för alt busslrafikulövare bör fritt få beslämma i vilken form han anser del lämpligast all bedriva sin rörelse. Som har framgått av del lidigare har också trafikpolitiska utredningen, såvitt avser laslbilslrafiken, lagl fram förslag i frågan. Uiredningens betänkande är f n. under beredning i kommunikationsdepartementet. Ett slopande av kravei på särskilda skäl nödvändiggör också att man löser bl.a. frågorna om lämplighetsprövningens inriktning när det gäller tillståndsgivningen i fråga om juridiska personer och ansvaret för trafikutövningen. Dessa frågor är gemensamma för alla slag av yrkesmässig beslällningstrafik och måste lösas i ett sammanhang. Jag avser därför all senare la upp dessa frågor till gemensam behandling.

7.4 Straffsanktionerna

Förseelser mol bestämmelserna i YTF straffas enligt 34 5 med böter. Såvitt gäller yrkesmässig lastbilslrafik kan enligl 34 5 5 mom. den som för Iransportuppdrag anlitar någon som bl. a. saknar trafiktillstånd dömas lill böter, om han kände lill hindret mol transportens utförande eller inte visar att han har gjort den undersökning, om sådani hinder förelåg, som skäligen kan begäras av honom.

Prop. 1976/77:70                                                     36

SJ betonar i sin framställning angelägenheten av atl sanktionerna mol överträdelser av de beslämmelser som gäller för den yrkesmässiga busstrafiken skärps. SJ anser alt man bör överväga all införa sanktionsformen normerade böter för sådana överträdelser. För fall av allvarliga - framför alll systematiskt begångna - överträdelser bör enligt SJ en förverkanderegel kunna införas.

Svenska busstrafikförbundets framställning innehåller en hemställan om all s. k. beställareansvar införs för den som för beställningslrafikuppdrag anlitar trafikulövare som saknar tillstånd.

Endast elt fålal remissinslanser har behandlat sanklionsfrågan. Statsanställdas förbund har tillstyrkt SJ:s förslag om införande av ell syslem med normerade böter. Svenska busslrafikförbundel har anfört att sådana förändringar av sanklionsbestämmelserna bör vidlas att respekten för beslämmelsernas efterievnad kan vidmakthållas. Liknande synpunkter har framförts av Svenska transportarbetareförbundet.

För egen del bilräder jag uppfattningen all det är viktigt atl de olika bestämmelser som gäller för den yrkesmässiga busstrafiken efterievs. Della gäller emellertid generellt i fråga om alla former av yrkesmässig trafik. Den översyn av bestämmelserna som kan vara påkallad bördärför göras i elt sammanhang.

Jag vill också framhålla nödvändigheten och viklen av alt kontrollen över den yrkesmässiga busstrafiken ulövas på ett effektivt säll. En intensifierad övervakning är nödvändig och della gäller inle endast polisens insatser ulan i kanske än högre grad i fråga om ålgärder från lillståndsmyn-dighetemas, dvs. länsstyrelsernas, sida. Länsstyrelsema har, som jag har redovisat lidigare, enligt 3 5 YTF elt ansvar för trafikens ändamålsenliga ordnande. Häri ligger bl. a. alt del ankommer på länsstyrelserna atl gripa in i fall där trafiken bedrivs i strid mol gällande beslämmelser. Det är viktigt - inle minsl från förebyggande synpunkl - att länsstyrelserna i betydligl högre grad än i dag tillämpar bestämmelserna i YTF om varning och återkallelse, när överträdelser kommer till deras kännedom, liksom all man lill polisen rapporterar ifrågasatta överträdelser.

8 Ikraftträdande m. m.

I och för sig är det angelägel alt den föreslagna reformen iräder i krafl så snart som möjligl. Del är emellertid också angelägel atl lillräcklig information lämnas och atl länsstyrelserna ges lid atl förbereda reformen. Del synes därför lämpligt all ikraftträdandet får beslämmas av regeringen, på vilken det även bör få ankomma all meddela de övergångsbeslämmelser som behövs.

Slutligen vill jag erinra om atl regeringen, på föredragning av chefen för justitiedepartementet, den 27 januari 1977 har beslulal all genom proposition lill riksdagen avge förslag lill lag om kungörande av mål och ärenden hos myndighet m. ra. (prop. 1976/77:63). Propositionen innehåller även vissa förslag till ändringar i YTF.

Prop. 1976/77:70 37

9 HemstäUan

Med hänvisning till vad jag nu haranfört hemställerjag att regeringen föreslår riksdagen

atl antaga inom kommunikalionsdepariemenlel upprättat förslag lill lag om ändring i förordningen (1940:910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.

10 Beslut

Regeringen ansluler sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen atl antaga del förslag som föredraganden har lagl fram.

Prop. 1976/77:70 38

Innehåll

Proposiiionen..................................................... ...... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... ...... 1

Lagförslag  ......................................................        2

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 24 februari 1977       10

1      Inledning.....................................................      10

2      Nuvarande ordning .......................................      10

3      Tidigare överväganden i fråga om linjetrafikbegreppet          12

4      Framställningarna   .......................................      13

5      Promemorian  ..............................................      14

5.1   Begreppsdefinitionerna.................................      14

5.2   Fordonsanmälan    .....................................      17

5.3   Övrigi    ...................................................      18

6      Remissyttrandena   .......................................      19

7      Föredraganden  ...........................................      22

7.1      Begreppsdefinitionerna ..............................      22

7.2      Fordonsanmälan  ......................................      33

7.3      Övrigt   ..................................................      34

7.4      Straffsanktionerna ....................................      35

8      Ikraftträdande m. m.......................................      36

9      Hemställan  .................................................      37

10   Beslul   .....................................................      37