med överlämnande av 1978 års kommittéberättelse

Proposition 1977/78:103

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens skrivelse Skr 1977/78:103

1977/78:103

med överlämnande av 1978 års kommittéberättelse;

beslutad den 29 december 1977.

Regeringen överlämnar till riksdagen enligt bifogade utdrag av regeringsprotokoll, 1978 års kommittéberättelse.

THORBJÖRN FALLDIN

SVEN ROMANUS

1    Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

Skr 1977/78:103                                                        2

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET              PROTOKOLL

Vid      regeringssammanträde 1977-12-29

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Romanus

Skrivelse med överlämnande av 1978 års kommittéberättelse

1 1978 ÅRS KOMMITTÉBERÄTTELSE

Enligt tilläggsbestämmelse 3.6.2 till riksdagsordningen skaU regeringen årligen, samtidigt med budgetpropositionen, lämna riksdagen redogörelse för verksamheten inom de kommittéer som har tUlsatls på grund av regeringens beslut. En sådan redogörelse har utarbetats inom justitiedepartementet. Den är i huvudsak redigerad och upplagd på samma sätt som 1977 års kommittéberättelse. Berättelsen är uppdelad i två volymer, en huvuddel som innehåller personredovisning m. m. (del I) och en del som innehåller kommittédirektiv som meddelats efter det redovisningen i 1977 års kommittéberättelse färdigstäUdes (del II).

Del I bör fogas tUl protokollet i detta ärende som bilaga 1, och del II som bilaga 2.

2 ÖVERSYNEN AV FORMERNA FOR KOMMITTEVERKSAM-HETEN

När jag anmälde 1977 års kommittéberättelse redovisade jag en rad förslag i administrativa frågor som rör kommittéerna. Flera av dessa har genomförts och översynen av kommittéväsendet har fortsatt under år 1977.

Sedan början av år 1977 utges direktiv till kommittéer fortlöpande i en gemensam serie för hela regeringskansliet. Liksom promemorior och betänkanden i Ds- och SOU-serierna sprids direktiven genom LiberFörlag. Direktiv som getts ut i den särskilda serien trycks på nytt en gång om året i del II av kommittéberättelsen. Rutiner för den löpande serien och för omtryck i kommiltéberättelsen har utvecklats och prövats under året.

Statsrådsberedningen, som år 1976 har gett ut en handbok i kommitté-

3 Skr 1977/78:103

arbete (Ds Ju 1976:6), har under år 1977 sett över handboken. En ny utgåva som tillförs avsnitt i administrativa frågor beräknas utkomma under år 1978.

Översynen av kommittéväsendet kommer att fortsätta även under år 1978.

Chefen för budgetdepartementet har meddelat att inom ramen för den fortsatta översynen av kommittéväsendet kommer även frågor om kommitté-personalens anställningsförhållanden m.m. att tas upp.

Som jag framhöll vid anmälan av 1977 års kommittéberättelse har en arbetsgrupp inom regeringskansliet lagt fram förslag om bl. a. registrering av och information om kommittéerna. Gruppen har därvid föreslagit en del ändringar i redigeringen av del I av kommittéberättelsen. 1 syfte att förbättra informationen om kommittéernas verksamhet har gruppen vidsu-e förordat att en särskild funktion knyts tiU budgetdepartementel (departementens organisationsavdelning) och att uppgiften att framställa kommittéberättelsen knyts tUl budgetdepartementel. Fördelen med en sådan ordning är enligt gruppen att registreringen och redovisningen av olika uppgifter om kommittéerna kan samordnas och därmed förenklas.

För egen del anser jag att starka skäl talar för att en informationsfunktion avseende kommittéverksamheten kommer till stånd. Under den fortsatta översynen av denna verksamhet kommer frågan att prövas närmare.

3 HEMSTÄLLAN

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen överlämnar 1978 års kommitléberättelse till riksdagen.

4 REGERINGENS BESLUT

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Skr 1977/78:103

Bilaga 1

Kommittéberättelse 1978

Dell

Kommittéernas

sammansättning

Skr 1977/78:103 6

Redaktionell anm. 1. Två delar

Kommittéberättelsen är uppdelad i två delar.

Del I innehåller uppgifter om kommittéernas sammansättning, adress och telefonnummer, redogörelse för arbetet under den tid berättelsen avser, kostnader samt register.

Direktiv och tilläggsdirektiv utges löpande i en för hela regeringskansliet gemensam serie. Liksom departementspromemorior och betänkanden i SOU-serien sprids de genom LiberFörlag.

Direktiv som getts ut i denna serie trycks på nytt en gång om året i del II. Där anges för varje direktiv omedelbart under rubriken numret i direktivserien.

Del II innehåller direktiv och tilläggsdirektiv som meddelats sedan redovisningen i 1977 års berättelse färdigställdes samt register. De är ordnade departementsvis liksom kommittéerna i del I. Inom departement står de i den ordning de numrerats i direktivserien. Direktiv som inte har redovisats i 1977 års berättelse eUer ingår i 1977 års direktivserie redovisas sist inom resp. departementsavsnitt.

2.       Kommittébeteckning

För varje departement används fr.o.m. år 1971 en löpande nummerserie för
år. Nummerbeteckningen anges med förkortning för departement samt år
tal, kolon och löpnummer och anges inom parentes omedelbart efter ordet
kommitté (motsvarande). Exempel: x-kommiltén (Ju 1976:(X)) och kommit
tén (Ju 1976:00) om- . Beteckningen är avsedd alt användas vid såväl

hänvisningar i löpande text som i kamerala sammanhang.

För kommitté (motsvarande) som tillkommit före år 1971 används som löpnummer det nummer i riksdagsberättelsen under vilket kommittén första gången redovisats.

3.         Rollfördelning inom kommitté

Enligt 2 § kommittéförordningen (1976:119) består en kommitté av ordförande och en eller flera andra ledamöter. Kommitté kan biträdas av bl. a.

7 Skr 1977/78:103

sakkunniga, experter och sekreterare. Kommittéförordningen innehåller föreskrifter om nämnda medverkandes befogenheter.

Denna uppdelning av de medverkande avser kommittéer som har tillkallats efter den 30 april 1976. Beträffande befogenheter för medverkande i äldre kommittéer hänvisas tiU övergångsbestämmelserna till kommittéförordningen.

4. Uppgifter om kommittéer under löpande är

De uppgifter som ingår i berättelsen registreras fortlöpande i ett datorstött informationssökningssystem. Kommittéberättelsen framställs med hjälp av systemet. Under löpande år kan uppgifter om kommittéernas verksamhet er-hällas ur detta system efter hänvändelse tilljustitiedepartementet.

Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju: 1

Justitiedepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1977:3, 5, 6,8,10,18, 26, 27, 36, 38 och 46

Följande kommittéer inom avsnittet fullgör inte, respektive har inte fullgjort egentligt utredningsuppdrag: 2 och 19

1. Integritetsskyddskommittén (Ju 1967:62)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 maj 1966 (se Post-och Inrikes tidn. den 14 juni 1966) och regeringens bemyndigande den 1 september 1977 för all utreda frågor om förstärkt integritetsskydd på personrättens område:

Ordförande: Lännergren, E. Bengt, f. d. justitiekansler

Ledamöter: Bernström, Bonnie L. I., redaktör, ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 december 1976)

Dahlberg, K. Thure, ombudsman, f. d. led. av riksdagen Fahlström, Jan Magnus, redaktör (fr.o.m. den 1 september 1977) Kristensson, Astrid M., landshövding, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 november 1974)

Larfors, E. V. Tage, direktör, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 november 1974)

Litzén, Anders G., hovrättslagman

Wiklund, Svea S. S., fru, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 november 1974)

Expert: Ljungberg, Göran L. D., chefsjurist

Sekreterare: Widebäck, Ulf M., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 februari 1975)

Lokal: Birger Jaris torg 5, 1 tt., tel. 20 31 22 (ordföranden), 20 31 66 (sekreteraren). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1967 års riksdagsberättelse Ju 62.

Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tio sammanträden. Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1978.

Ju:2    Skr 1977/78:103                                            10

2. Samarbetsorganet (Ju 1968:59) för rättsväsendets informationssystem (SARI)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 december 1966 för att bereda frågan om omläggning av rutiner inom rättsväsendet för automatisk databehandling och därmed sammanhängande frågor:

Ordförande: HiUerudh, G. Lars-Olov E., expeditionschef (fr.o.m. den 1 februari 1976)

Ledamöter: Börjesson, Mats R., generaldirektör (fr.o.m. den 3 september 1975) Ekstam, Gunnar E., avdelningschef (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Englund, K. Svante I., överdirektör (t.o.m. den 31 januari 1977) Eriksson, Björn G., departementsråd (fr.o.m. den 1 februari t.o.m. den 14 september 1977)

Fischier, Sven G. O. M., tjf. överdirektör

Magnander, Ebbe E. A., avdelningschef (t.o.m. den 17 maj 1977) Ohlsson, P. T. Ingvar, generaldirektör Persson, Carl J. G., rikspolischef

Petri, Gunnar G. B., departementsråd (fr.o.m. den 15 september 1977) Romander, Holger A. G., riksåklagare Skarvall, Karl-Erik, hovrättspresident (fr.o.m. den 15 december 1976)

Ersättare för ledamot: Arkéus, L. O. Sune, datachef (för Persson) (fr.o.m. den 1 febmari 1977) Bolin, Lars A., avdelningschef (för Fischier) (fr.o.m. den 13 maj 1975) Carlsson, Ulf V., överdirektör (för Persson) (t.o.m. den 31 januari 1977) Elmhammer, Nils E. I., statistikchef (för Ohlsson) Engdahl, K. Anders F., departementssekreterare (för Petri) (fr.o.m. den 15 juni 1976)

Herrlin, S. G. Sigvard, byråchef (för Romander) (t.o.m. den 31 januari 1977)

Wikström, K. Arne, byråchef (för Romander) (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Åhlén, Lars, lagman (för Börjesson) (fr.o.m. den 5 september 1975) Åkesson, Hans C, avdelningsdirektör (för Ekstam) (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Sekreterare: Alpsten, A. Börje, departementsråd

Ordförande i arbetsgrupp eUer kontaktmän: Arkéus, L.O. Sune, datachef, rikspoUsstyrelsen Bolin, Lars A., avdelningschef, kriminalvårdsstyrelsen Carlson, N. Gunnar, avdelningsdirektör, riksåklagaren

11                              Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju:3

Carlsson, Ulf V., överdirektör, DAFA

Elmhammer, Nils E. L, statistikchef, statistiska centralbyrån

Ericsson, Christer T., förste akluarie, försvarsstaben

Frenning, Lars W., bitr. skattedirektör, riksskatteverket

HiUbo, Arne O-, byråchef, riksskatteverket

Miintzing, Lars, avdelningsdirektör, statens naturvårdsverk

Ringström, Björn M., revisionsdirektör, riksrevisionsverket

Sandqvist, Ingrid R. J., byrådirektör, generaltullstyrelsen

Söderlund, A. Göran, avdelningsdirektör, socialstyrelsen

Vallerö, Rolf A. T., förste arkivarie, riksarkivet

Weibo, Björn S., avdelningschef, statens invandrarverk

Wranghult, Hans O., byråchef, rikspoUsstyrelsen

Åhlén, Lars, lagman, domstolsverket

Åkesson, Hans C, avdelningsdirektör, statskontoret

Österlund, Tord H:son, bitr. skattedirektör, riksskatteverket

Lokal: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 763 10 57 (sekreteraren)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Samarbetsorganet har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit nio sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av samarbetsorganets verksamhet. Arbetet har liksom tidigare varit inriktat på ADB-system för brottmålsförfarandet hos polis, åklagare och domstolar samt rutiner för kriminalvårdens myndigheter men också på system för lagstiftningsförfarandet samt rättspraxis, m. m.

Samarbetsorganets verksamhet beräknas pågå under hela år 1978.

3. Vattenlagsutredningen (Ju 1969:58)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 november 1968 för alt se över vattenlagen (se Post- och Inrikes tidn. den 21 december 1%8):

Ordförande: Dyrssen, GöstaP. T., hovrättslagman

Ledamöter: Andersson, Sven G. V., f. d. överinspektör Annevall, Sture, direktör Hult, N. E. Jöran, f. d. överdirektör

Jadestig, Thure R., föreståndare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 11 februari 1974) Sterne, Bengt G., direktör

Ju:3    Skr 1977/78:103                                            12

Experter: Heimburger, H. Peter, byråchef Helmerson, Bo I. H., direktör von Möller, C. G. Peter, hyresråd Sjölander, J. Bertil, överingenjör Thorngren, S. Bertil, docent Wallin, Sten-Erik J., avdelningsdirektör WetterhaU, Sven C. E., byråchef

Sekreterare: Baag0e, N. Peder H., hovrättsråd (t.o.m. den 30 april 1977) Strömberg, Rolf E., hovrättsassessor

Direktiven för utredningen, se 1969 års riksdagsberättelse Ju 58 och 1974 års riksdagsberältelse Ju 18. Tilläggsdirektiv, se 1975 års kommittéberättelse Ju 14.

Utredningen har under tiden november 1976 - april 1977 hållit fem sammanträden.

Utredningen har den 16 juni 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:27) Revision av vattenlagen. Del 4. Förslag tiU ny vattenlag.

Uppdraget är därmed slutfört.

4. Familjelagssakkunniga (Ju 1970:52)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 augusti 1%9 med uppdrag att verkställa utredning angående den familjerättsliga lagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 27 augusti 1969):

Ordförande: KjeUin, Björn T. M., f. d. hovrättspresident

Ledamöter: Hansson, Lilly E., fru, led. av riksdagen (fr.o.m. den 14 februari 1974) Mattson, Lisa, förbundsordförande, led. av riksdagen Olsson, N.  Martin, bankkamrer, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 december 1976)

Romanus, Gabriel, led. av riksdagen Sundberg, Ingrid E., fil. kand., led. av riksdagen Svensson, Evert I., förbundsordförande, led. av riksdagen

Experter: Grabe, A. Gerhard, försäkringsdirektör (fr.o.m. den 11 mars 1974) Magnusson, Staffan E., tf. rättschef (fr.o.m. den 28 januari 1974) Tröst, Jan L. E., docent Wahlström, Bror A., advokat

13                              Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju:5

Witlorp, I. Birgitta, departementssekreterare (fr.o.m. den 28 januari

1974)

Åkesson, Hans O., professor

Sekreterare: Toltie, Lars W., hovrättsråd

Bitr. sekreterare: Ekman, Lena B., hovrättsassessor Engström, Lars-Göran, hovrättsfiskal

Lokal: Riddarhuskajen 1, tel. 10 82 92 (Tottie), 1187 14 (Ekman). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm. Hovrätten över Skåne och Blekinge, Fack, 201 10 Malmö, tel. 040/734 30 (Engström)

Direktiven för de sakkunniga, se 1970 års riksdagsberättelse Ju 52. Tilläggsdirektiv, se 1974 års riksdagsberättelse Ju 21.

De sakkunniga har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tolv sammanträden. Ordföranden och sekreterarna har deltagit i nordiska överläggningar i Köpenhamn och Reykjavik.

De sakkunniga har den 29 juni 1977 avgett delbetänkandet (SOU 1977:37) Underhåll till barn och frånskilda.

De sakkunnigas arbete beräknas pågå under hela år 1978.

5. Massmedieutredningen (Ju 1970:59)

TiUkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 maj 1970 med uppdrag atl utreda frågan om enhetlig reglering i grundlag av yttrandefriheten i massmedier m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 30 maj 1970):

Ordförande: Gustafson, Sven H., bankkamrer, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 8 oktober 1976)

Ledamöter: Carlshamre, Nils O. G., lektor, led. av riksdagen Jonnergård, Gustaf, sakkunnig, f. d. led. av riksdagen Mattson, Lisa, förbundsordförande, led. av riksdagen Svensson, OUe F. S., chefredaktör, led. av riksdagen Wiklund, Bengt O., journalist, led. av riksdagen

Experter: Ekberg, Kari-Henrik, direktör (fr.o.m. den 11 januari 1974) Ekström, Margareta, författare (fr.o.m. den 11 januari 1974) Hansson, K. Gunnar, chefsjurist

Ju:5    Skr 1977/78:103                                              14

Hemlund, Cari Hugo H., förste ombudsman (fr.o.m. den 11 januari 1974)

Kromnow, E. Åke, riksarkivarie (fr.o.m. den 11 juni 1976)

Lindgren, Göran, direktör (fr.o.m. den 28 januari 1974)

Nisser, Carl Wilhelm B. G., chefsjurist (fr.o.m. den 1 januari 1976)

Petrini, Olle, redaktör (fr.o.m. den 11 januari 1974)

Sekreterare: Sandström, PerT. M., rådman

Direktiven för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse Ju 51. Tilläggsdirektiv, se 1975 års kommittéberättelse Ju 20.

Utredningen har den 4 februari 1977 avgett betänkandet (Ds Ju 1976:18) Förslag till lag om tillämpning av vissa bestämmelser i tryckfrihetsförordningen.

Uppdraget är därmed slutfört.

6. Kreditköputredningen (Ju 1971:05)

TilUcallade enligl Kungl. Mai:ts bemyndigande den 4 juni 1971 med uppdrag att verkställa utredning angående den rättsliga regleringen av avbetalningsköp och andra former av konsumlionskredit (se Post- och Inrikes tidn. den 29 juni 1971):

Utredningsman: Westerlind, N. Peter, f. d. justitieråd, ordförande i marknadsdomstolen

Experter: Andréen, Catharina, jur. kand. (fr.o.m. den 2 december 1975 t.o.m. den 3 januari 1977)

Beck-Friis, Jörgen Å. E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 2 december 1975) Cason, Sven Åke, bankdirektör Deullar, Rolf, direktör (fr.o.m. den 4 januari 1977) Hjärpe, KurtL. E., direktör (fr.o.m. den 20 januari 1977) Wallberg, Ursula, byråchef

Sekreterare: Olsson, Ingrid M., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 januari 1976)

Direktiven för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse Ju 53.

Utredningsmannen har under tiden november 1976 - april 1977 håUU två sammanträden med experterna.

Utredningen har den 30 juni 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:24) Näringsidkares avbetalningsköp m.m.

Uppdraget är därmed slutfört.

15                               Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju:7

7. Konkurslagskommittén (Ju 1971:06)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 juni 1971 för översyn av konkurslagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 4 september 1971):

Ordförande: Rydin, Bengt C. K. A., hovrättslagman

Ledamöter: Gabrielsson, A. Edmund B., expeditionschef-rättschef (t.o.m. den 30 september 1977)

Wilhelmsson, Ame E., rådman (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Åvall, Sven K., direktör Öhman, Anders R., advokat

Experter: Asp, K. Åke, hovrättslagman (t.o.m. den 30 september 1977) Eneström, Tord O. C, rådman (t.o.m. den 30 september 1977) Lindström, Christian, docent (fr.o.m. den 5 september 1977) Nilsson, Lars S. E., bitr, kronofogde (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Tjernberg, K. V. Harry, rådman (fr.o.m. den 1 oktober 1977) WUhelmsson, Arne E., rådman (t.o.m. den 30 september 1977) Åkerdahl, Magnus F., hovrättsassessor (fr.o.m. den 5 september 1977)

Sekreterare: Jerrstedt, Lars-Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Åkerdahl, Magnus F., hovrättsassessor (t.o.m. den 14 augusti 1977)

Bitr. sekreterare: Jerrstedt, Lars-Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 oktober 1975 t.o.m. den 16 oktober 1977)

Wiking-Johnsson, I. H. Peter, hovrättsassessor (fr.o.m. den 17 oktober 1977)

Lokal: Birger Jarls torg 5, tel. 20 80 77 (Jerrstedt), 20 75 79 (Wiking-Johnsson). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1972 års riksdagsberättelse Ju 54. Tilläggsdirektiv, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 6.

Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit åtta sammanträden. Vid ett av dessa har företrädare för advokatsamfundet deltagit.

Kommittén har den 29 juU 1977 avgett delbetänkandet (SOU 1977:29) Konkursförvaltning.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1978.

Ju:8    Skr 1977/78:103                                             16

8.1971 års utredning (Ju 1971:08) om behandling av psykiskt avvikande

TUlkaUade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 april 1971 för översyn av påföljdssystemet för psykiskt avvikande lagöverträdare m.m. (se Post- och Inrikes tidn. den 4 juni 1971):

Ordförande: Bexelius, T. Alfred, f. d. justitieombudsman

Ledamöter: Andersson, Lennart F. H., studieombudsman, led. av riksdagen Bergkwist, H. Ulla E., överinspektör Ernulf, T. Gudmund, borgmästare, f. d. led. av riksdagen Hedlund, A. Rune, landstingsråd

Kristensson, Astrid M., landshövding, f. d. led. av riksdagen Sälde, K. A. Henry, avdelningschef

Experter: Cronholm, L. Börje, professor Johanson, Eva A. M., överläkare Lindelius, K. Rolf K., bitr. överläkare

Sekreterare: Meyerson, Anita E., hovrättsassessor

Direktiven för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse Ju 56.

Utredningen har den 11 maj 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:23) Psykiskt störda lagöverträdare. Uppdraget är därmed slutfört.

9. Utredningen (Ju 1972:04) angående ny lagstiftning om befordran med järnväg

TiUkallad enUgt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 maj 1972 för att lägga fram förslag till ny lagstiftning om befordran med järnväg (se Post- och Inrikes tidn. den 9 juni 1972):

Utredningsman: Weidstam, Åke, hovrättsråd

Experter: lacobaeus, Anders G., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 7 mars 1975) Norelius, Per E., järnvägsdirektör (fr.o.m. den 3 november 1977) Torgils, A. Gunnar, lagman

17                             Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju: 11

Lokal: Umeå tingsrätt. Box 138, 90104 Umeå, tel. 090/1182 70 (utredningsmannen)

Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse Ju 50.

Utredningsmannen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tre sammanträden med experterna och ett flertal överläggningar med företrädare för myndigheter och organisationer.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

10. Utredningen (Ju 1972:05) angående inskrivnuig av rätt till luftfartyg m. m.

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juni 1972 för att företa en översyn av reglema om registrering av och inskrivning av rätt till luftfartyg m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 8 juH 1972):

Utredningsman: Rune, Christer L., tf. hovrättslagman

Experter: Gunnarson, E. J. Ingvar, hovrättsassessor Hedqvist, Sven A., avdelningsdirektör Heuman, Jan G. M., lagman

Jantze, Siv I. G., hovrättsråd (fr.o.m. den 11 september 1974) Liljeqvist, Rolf A., kammarrättsråd Nilsson, Bengt G., departementsråd Tömeli, Inga-Britt, bostadsdomare (fr.o.m. den 11 september 1974)

Sekreterare: Dryselius, Harald S., hovrättsassessor (fr.o.m. den 19 juni 1974)

Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberältelse Ju 51.

Utredningen har den 3 febmari 1977 avgett betänkandet (SOU 1976:70) Rätt till luftfartyg m.m. Uppdraget är därmed slutfört.

11. Namnlagsutredningen (Ju 1972:06)

TillkaUad enUgt Kungl. Mai:ts bemyndigande den 5 maj 1972 med uppdrag att verkställa översyn av namnlagen (se Post- och Inrikes tidn. den 14 juU 1972):

Utredningsman: Höglund, Olof A., justitieråd

2   Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 103

Ju: 11     Skr 1977/78:103                                          18

Experter: Dahlsten, Gösta O. L., kyrkoherde (fr.o.m. den 14 februari 1975) Hiljding, Stig G. O., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 12 september 1973) Uggla, Claes A., palenträttsråd (fr.o.m. den 12 september 1973) Ålander, Birgit V., byrådirektör (fr.o.m. den 2 juni 1975)

Sekreterare: Ericsson, Brit-Marie L. B. M., hovrättsråd

Lokal: Birger Jarls torg 5, 1 tr., tel. 20 30 61 (sekreteraren). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberältelse Ju 52.

Utredningsmannen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt tre sammanträden med experterna. Ett nordiskt möte har ägt rum i Stockholm den 9 juni 1977. Utredningens sekreterare har deltagit dels i ett sammanträde den 2 - 5 maj 1977 i Strasbourg med en expertgrupp i Europarådet angående bl. a. makars och barns släktnamn, dels i en konferens den 12 - 14 september 1977 i Aten angående en internationell överenskommelse om tillämpUg lag beträffande namn. I sistnämnda konferens har även experten Hiljding deltagit.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

12. Konsumenttjänstutredningen (Ju 1972:07)

Tillkallad enligl Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juni 1972 för att verkställa utredning angående lagstiftning om konsumentskydd vid privat serviceverksamhet (se Post- och Inrikes tidn. den 15 juli 1972):

Utredningsman: Bernitz, Ulf, professor

Experter: Bergqvist, Hans A., hovrättsråd

Edling,     N.     Axel,    hovrättsassessor,     konsumentombudsmannens ställföreträdare (fr.o.m. den 27 september 1974) Grobgeld, Lennart M., revisionssekreterare (fr.o.m. den 1 aprU 1977) Hellner, Jan E., professor Hillbom, Lars H., civilekonom Holm, A. Ernst Olaf, direktör

Johansson, Hans F. G., bitr. direktör (fr.o.m. den 20 januari 1975) Sleneby, Jan, jur. kand.

Sundberg-Weitman, Brita F., hovrättsråd (fr.o.m. den 27 september 1974) Wallin, Per J., direktör

19                             Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju: 13

Sekreterare: Hertzman, A. Olov, hovrättsassessor

Lokal: Birger Jarls torg 5, 1 tr., tel. 20 49 19 (Hertzman), 20 3174 (Grobgeld). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse Ju 53.

Utredningsmannen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit åtta sammanträden med experterna samt vid fem tUlfällen haft överläggningar med den norska forbmkertjenestekomitén.

Utredningsmannen beräknas avge ett huvudbetänkande under första hälften av år 1978.

Utredningens arbete med återstående delar av uppdraget beräknas pågå under hela år 1978.

13. Utredningen (Ju 1972:12) angående företagsinteckning

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 september 1972 för att verkställa översyn av lagstiftningen om företagsinteckning (se Post- och Inrikes tidn. den 14 oktober 1972):

Utredningsman: Rune, Christer L., tf. hovrättslagman

Experter: Heuman, Jan G. M., lagman

Liljeqvist, Rolf A., kammarrättsråd (fr.o.m. den 1 juli 1974) Löfberg, Karl Axel, kansliråd Norden, Joar, bankdirektör Tömell, Inga-Britt, bostadsdomare Wiberg, G. Lennart E:son, direktör (fr.o.m. den 19 januari 1977)

Sekreterare: Dahlgren, Rolf O., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 juli 1974)

Lokal: Birger Jarls torg 5, 1 tr., tel. 20 50 32 (sekreteraren). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse Ju 58.

Utredningsmannen har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit 16 sammanträden med experterna. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

Ju: 14    Skr 1977/78:103                                           20

14. Produktansvarskommittén (Ju 1973:08)

TUlkaUade enUgt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 december 1972 för utredning angående ersättning för produktskador (se Post- och Inrikes tidn. den 8 januari 1973):

Ordförande: Conrad!, Erland G. F., justitieråd

Ledamöter: Bengtsson, T. BertU, professor Sturkell, Carl-Edvard, lagman

Experter: Ahlström, Iwan, direktör

Dufwa, Bill W., universitetslektor (fr.o.m. den 17 oktober 1975) Göransson, Lars G., direktör (fr.o.m. den 17 april 1974) Heurgren, Sven C. O., generaldirektör (fr.o.m. den 25 mars 1975) Lindstedt, Hans G., direktör

Nöteberg, Rolf M., rådman (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Oldertz, Carl M., bitr. direktör Strömbäck, Erland H. D. D:son, direktör Swarén, Ulla M., byråchef

Sekreterare: Nöteberg, Rolf M., rådman (t.o.m. den 30 september 1977) Olsson, P. L. Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 november 1977)

Lokal: Birger Jarls torg 5, tel. 20 45 72 (sekreteraren). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1974 års riksdagsberättelse Ju 50. Tilläggsdirektiv, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 18.

Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit fyra sammanträden. Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

15. Hemförsäljningskommittén (Ju 1973:10)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 mars 1973 för att verkställa översyn av reglerna om hemförsäljning m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 7 aprU 1973):

Ordförande: Ag, Lars E., generaldirektör

21                             Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju: 16

Ledamöter: Bernitz, Ulf, professor HiUbom, Lars H., civilekonom Schierbeck, Per W., direktör Walldén, G. Rudolf, direktör

Experter: Bergman, S. Christer, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 17 februari 1975 t.o.m. den 30 juni 1977)

Bergqvist, Hans A., hovrättsråd (fr.o.m. den 1 juU 1977) Borg, Per, departementsråd HeUstadius, Jan R., direktör

Holm, A. Ernst Olaf, direktör (fr.o.m. den 17 februari 1975 t.o.m. den 30 juni 1977) Huldt, Jan F., revisionssekreterare (fr.o.m. den 17 februari 1975)

Sekreterare: Swahn, Jan-Olov, hovrättsassessor

Lokal: Birger Jaris torg 5, 1 tr., tel. 20 26 73 (Swahn), 20 26 82 (Huldt). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1974 års riksdagsberättelse Ju 52.

Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tre sammanträden, varav ett femdagarssammanträde med en särskild arbetsgmpp.

Kommittén har den 6 juni 1977 avgett delbetänkandet (SOU 1977:32) Konsumentskydd vid köp av begagnad personbU.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

16. Utredningen (Ju 1973:11) om eventuell reformering av det ekonomiska sanktionssystemet inom straffrätten

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 april 1973 för utredning om eventueU reformering av det ekonomiska sanktionssystemet inom straffrätten:

Utredningsman: Bergström, S. Gunvor M., kansliråd

Lokal: Birger Jaris torg 5,1 ti., tel. 20 73 75. Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberältelse Ju 53.

Ju: 16    Skr 1977/78:103                                          22

Utredningsmannen har under tiden november  1976 - oktober  1977 överlagt med myndigheter som berörs av utredningens arbete. Utredningsmannen beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1978.

17. Utredningen (Ju 1973:17) om utländska övertaganden av svenska företag

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 augusti 1973 (se Post- och Inrikes tidn. den 10 november 1973) och regeringens bemyndigande den 25 november 1976 för att utreda frågan om utiändska överlaganden av svenska företag:

Ordförande: Eckerberg, Per A., landshövding

Ledamöter: Bergqvist, Jan G., pol. mag., led. av riksdagen Engman, Hans O. R., utredningssekreterare Hagdahl, K. Thomas, direktör

Larsson, Matts Bergom, direktör (t.o.m. den 12 januari 1977) Lindencrona, Gustaf C. A., bitr. professor (fr.o.m. den 1 december 1976) Lundin, Bert G., förbundsordförande

Lundqvist, Arne K. O., direktör (fr.o.m. den 13 januari 1977) Olsson, Karl Erik T., lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 december 1976)

Siegbahn, Bo L. G., ambassadör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 december 1976)

Experter: Beckman, Lars K. A. G., departementsråd (fr.o.m. den 27 april 1977) Edling, A. Roland, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 20 augusti 1975) Leander, BoT. I.,departementssekreterare(fr.o.m.den31 januarit.o.m. den 31 oktober 1977)

Lind, Johan A.  L., hovrältslagman, ordförande i arbetsdomstolen (fr.o.m. den 11 januari 1974 t.o.m. den 13 aprU 1977) Olsson, Hans I., departementssekreterare (fr.o.m. den 11 januari 1974 t.o.m. den 30 januari 1977) Sanden, Peter, pol. mag. (fr.o.m den 1 november 1977)

Sekreterare: Frid, Sven Rune, byråchef (fr.o.m. den 1 november 1974) Malmström, Bengt G. V., hovrättsråd (fr.o.m. den 3 januari 1974)

Bitr. sekreterare: Josefsson, Jim L. H., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

23                             Kommittéer: Justhiedepartementet    Ju: 19

Lokal: Birger Jarls torg 5, 1 tt., tel. 20 26 37 (Malmström), 20 25 47 (Josefsson). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse Ju 59.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit sex sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

18.      Utredningen (Ju 1973:20) om personalens arbetsuppgifter vid
kriminalvårdens anstalter

TUlkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1973 med uppdrag att utreda personalens arbetsuppgifter vid kriminalvårdens anstalter (se Post- och Inrikes tidn. den 14 november 1973):

Utredningsman: Alexanderson, R. Birgitta, företags jurist

Experter: Bishop, Norman, byråchef Dahlsjö, Lars A., avdelningsdirektör Holmström, L. Bror, ombudsman Karlsson, K. Harry, anstaUsdirektör Karlström, Vilhelm H., byråchef Selin, Sven, ombudsman

Sekreterare: Nilsson, Bengt-Åke, hovrättsassessor (fr.o.m. den 12 februari 1974)

Lokal: Birger Jarls torg 5, tel. 20 66 38 (sekreteraren). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse Ju 62.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tio sammanträden.

Utredningen har den 16 december 1977 avgett belänkandet (SOU 1977:76) Personalen vid kriminalvårdens anstalter.

Uppdraget är därmed slutfört.

19.      Energirådet (Ju 1974:03)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 december 1973:

Ordförande: Fälldin, N. O. Thorbjöm, statsminister, led. av riksdagen (fr.o.m. den 13 december 1976)

Ju: 19    Skr 1977/78:103                                          24

Ledamöter: Andersson, Torsten Ch., direktör Anér, Kerstin, statssekreterare, led. av riksdagen Bengtsson, Folke L., direktör (fr.o.m. den 1 april 1974) Berg, Folke L. V., direktör Björnström, Björn S., direktör Boalt, Carin M., professor Bodström, T. Lennart, ordförande i TCO Claeson, Tore M., ombudsman, led. av riksdagen Edberg, Rolf F., f .d. landshövding Ekberg, J. Göran, direktör Engqvist, Lars F., förbundsordförande Eskel, Arvid, f. d. landstingsråd Essen, Ingemar, direktör Falk, Hans G., direktör Gerholm, Tor R., bitr. professor Grafström, Erik O. Hj., f.d. generaldirektör Grenander, Nils, direktör Hagson, Carl A., direktör

Hambraeus, S. Birgitta, fil. kand., led. av riksdagen Hambraeus, Gunnar A., professor Holmqvist, Sture L., kommunalråd Kypengren, Sven H., direktör Lantz, A. Benne, direktör Lindahl, Lars O. H., direktör LindeU, Bo G., professor Molin, N. Rune, sekreterare Nilsson, Alde E., direktör

Norland, Sven-Anders, civilingenjör (fr.o.m. den 2 september 1974) Norrby, Jonas V., generaldirektör

Olsson, E. Billy, studierektor (fr.o.m. den 24 oktober 1974) Paulsson, Kurt-Inge, pol. mag. (fr.o.m. den 2 september 1974) Rylander, Nils B., direktör Schierbeck, Per W., direktör Sjunnebo, K. Ivan L., direktör Sundblad, K. Erik, disponent Svensson, S. Erik, förbundsordförande Tobisson, Lars F., partisekreterare (fr.o.m. den 24 april 1974) Tågmark, Sven G., lantbrukare, f.d. led. av riksdagen Waldenby, Torbjörn, direktör Walin, Gösta A., f. d. justitieråd

Weinehall, Lars E. J., förbundsordförande (fr.o.m. den 24 oktober 1974) Wetterberg, Gunnar, studerande Wiberg, Ragne, kanslichef

25                            Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju:20

Expert: Levin, P. Tage, departementsråd (t.o.m. den 14 januari 1977)

Sekreterare: Levin, P. Tage, departementsråd (fr.o.m. den 22 april 1974 t.o.m. den 14 januari 1977) Petersson, S. G. Roland, sekreterare (fr.o.m. den 15 november 1977)

Lokal: Industridepartementet, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 763 21 28 (sekreteraren)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

20. Försäkringsrättskommittén (Ju 1974:09)

Tillkallade enligt Kungl. Mai:ts bemyndigande den 5 april 1974 med uppdrag att göra en översyn av försäkringsavtalslagen m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 24 maj 1974):

Ordförande: Hellner, Jan E., professor

Ledamöter: Ernulf, T. Gudmund, borgmästare, f. d. led. av riksdagen Gustafsson, Stig G., förbundsjurist, f. d. led. av riksdagen Larsson, B. Roland, förbundsordförande Schönmeyr, C. Richard A. C, verkst. direktör Skantz, Anna-Greta, ombudsman, led. av riksdagen

Exjierter: Grabe, A. Gerhard, försäkringsdirektör (fr.o.m. den 25 november 1977) Odelgard, Bengt K. G., avdehiingschef (fr.o.m. den 2 juU 1974 t.o.m. den 23 november 1977)

Persson, R. Kjell-Åke, ombudsman (fr.o.m. den 18 december 1974) Roos, Carl-Martin, professor (fr.o.m. den 2 juU 1974) SandeU, Ame, bitr. direktör (fr.o.m. den 18 december 1974) Skaar, Nils, kommendörkapten (fr.o.m. den 2 juli 1974) Stenberg, Hans O., byråchef (fr.o.m. den 2 juU 1974) Warholm, M. Birgit, departementssekreterare (fr.o.m. den 16 maj 1974 t.o.m. den 23 november 1977)

von WiUebrand, Karin M., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 25 november 1977) Åberg, HUding, direktör (fr.o.m. den 16 maj 1974)

Sekreterare: Carbell, Leif E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 10 december 1976)

Ju: 20   Skr 1977/78:103                                          26

Bitr. sekreterare: Jacobson, Hans, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 15 augusti t.o.m. den 15 december 1977)

Lokal: Birger Jarls torg 5, tel. 20 67 35 (sekreteraren). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1975 års kommittéberättelse Ju 62.

Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit elva sammanträden samt haft flera överläggningar med praktiskt verksamma försäkringsjurister. Företrädare för kommittén har dessutom deltagit i nordiska överläggningar om försäkringsrättsfrågor i Köpenhamn och Oslo.

Kommittén har den 15 december 1977 avgett delbetänkandet (SOU 1977:84) Konsumentförsäkringslag m.m.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1978.

21. Varumärkesutredningen (Ju 1974:10)

Tillkallade enligl Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 april 1974 för att verkställa översyn av varumärkeslagstiftningen m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 24 maj 1974):

Ordförande: Knutsson, P. Anders, justitieråd

Ledamöter: Göransson, Lars G., direktör NittzeH, Gunnar O., direktör

Ström, Turid, avdelningschef, f. d. ers. för led. av riksdagen Uggla, Claes A., patenträttsråd

Experter: Carlman, J. Holger, f. d. patenträttsråd (fr.o.m. den 1 augusti 1974) Holmqvist, Lars J. H., docent Lundberg, Bengt I., byråchef

Norberg, Sven, departementsråd (fr.o.m. den 9 september 1977) Ohlson, Olof S., departementssekreterare (t.o.m. den 8 september 1977)

Sekreterare: Olsson, Agne Henry O., hovrättsassessor

Lokal: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 763 11 06 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 63.

27                             Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju: 23

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tre sammanträden.

Utredningen skall enligt sina direktiv bl. a. följa utvecklingen på vammärkesområdet inom EG där man f.n. söker att skapa ett gemensamt varumärkessystem. Utredningen har funnit det lämpligt att inte slutföra utredningsarbetet nu utan tiUs vidare avvakta den fortsatta utvecklingen av arbetet inom EG.

Utredningens arbete beräknas därför pågå under hela år 1978.

22. Massmediekoncentrationsutredningen (Ju 1974:13)

TilUcallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juni 1974 för att pröva frågan om särskilda regler för kontroll av företagskoncentration inom massmediebranschen (se Post- och Inrikes tidn. den 12 juU 1974):

Ordförande: Öhman, Frank G. H., f. d. regeringsråd (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Ledamöter: Ericson, Sture T., redaktör, led. av riksdagen Hernelius, J. Allan, bankof ullmäktig, led. av riksdagen Hirschfeldt, S. Lennart, chefredaktör Nordin, Sven-Erik, led. av riksdagen Pettersson, N. Lennart, fil. kand., led. av riksdagen Ström, Turid, avdelningschef, f. d. ers. för led. av riksdagen

Sekreterare: Qviström, N. Jörgen, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 juli 1974)

Lokal: Birger Jarls torg 5, 1 tr., tel. 20 35 36 (sekreteraren). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 66.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit åtta sammanträden. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

23. Utredningen (Ju 1974:14) om reklam i videogram (RIV)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juni 1974 för att utreda användningen av reklam i videogram (se Post- och Inrikes tidn. den 12JUU1974):

Ordförande: Hörjel, NUs J., landshövding

Ju: 23    Skr 1977/78:103                                           28

Ledamöter: Andersson, A. Gösta J., skogsbrukare, led. av riksdagen Ström, Turid, avdelningschef, f.d. ers. för led. av riksdagen

Experter: Fagerlind, Östen, direktör (fr.o.m. den 8 april 1975) Knutsson, P. Anders, justitieråd (fr.o.m. den 12 december 1974)

Sekreterare: Stenefeldt, Ulf I., rådman (fr.o.m. den 1 september 1974)

Lokal: Malmö tingsrätt, Box 265, 201 22 Malmö, tel. 040/763 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 67.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 15 sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

24. Ordningsvaktsutredningen (Ju 1974:15)

TillkaUad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 juni 1974 för att utreda frågan om översyn av bestämmelserna om ordningsvakter (se Post-och Inrikes tidn. den 2 augusti 1974):

Utredningsman: Wictorsson, Åke V., planeringschef, led. av riksdagen

Experter: Gunnarsson, Bror E., ombudsman (fr.o.m. den 17 oktober 1974) Göransson, Bengt, direktör (fr.o.m. den 17 oktober 1974) Johannesson, Rune S., byråchef (fr.o.m. den 17 oktober 1974) Johannesson, Sven-Olof (Olle), direktör (fr.o.m. den 17 oktober 1974) SchUl, Åke 1., ombudsman (fr.o.m. den 17 oktober 1974)

Sekreterare: Heino, Martti O., hovrättsassessor (fr.o.m. den 14 oktober 1974)

Bitr. sekreterare: Klang, Björn, polisintendent (fr.o.m. den 26 oktober 1977)

Lokal: Birger Jarls torg 5,1 tr., tel. 20 12 47 (Heino). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm. Polismyndigheten, Box 429, 401 26 Göteborg, tel. 031/80 08 00 (Klang)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 68.

29                             Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju:25

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 14 sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

25. Ungdomsfängelseutredningen (Ju 1974:16)

TillkaUade enhgt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1974 för att utreda frågor i anslutning tUl avskaffande av påföljden ungdomsfängelse (se Post- och Inrikes tidn. den 2 augusti 1974):

Ordförande: Landahl, E. Tore, hovrättspresident

Ledamöter: Jönsson, Eric L., ombudsman, led. av riksdagen Lindquist, Inger G., rådman, led. av riksdagen

Experter: Althar-Cederberg, NUs M., kriminalvårdsdirektör (fr.o.m. den23 augusti 1976)

Bishop, Norman, byråchef (fr.o.m. den 1 november 1975) CoUiander, Per G., tf. byråchef (fr.o.m. den 15 oktober 1974) Håkansson, Sven-Olof H., länsåklagare (fr.o.m. den 15 oktober 1974) Krook, L. E. Thomas, departementssekreterare (fr.o.m. den 4 oktober 1977)

Sekreterare: Alva, Jan A., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 november 1974)

Bitr. sekreterare: Adielsson, Lennart H., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 24 november 1975 t.o.m. den 9 mars 1977) Eriksson, Per-Erik E., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 14 mars 1977)

Lokal: Departementens utredningsavdelning, Citadellsvägen 17, 211 20 Mahnö, tel. 040/749 50 (Alva)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 69.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 15 sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i januari 1978.

Ju: 26    Skr 1977/78:103                                          30

26. Utredningen (Ju 1974:17) angående översyn av häktningsbestämmelsema

TillkaUade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1974 för att utföra översyn av bestämmelsema om de personella tvångsmedlen i straff processen (se Post- och Inrikes tidn. den 3 augusti 1974):

Ordförande: Larsson, Sven A. A., hovrättslagman (t.o.m. den 14 september 1977)

Ledamöter: Mattson, Lisa, förbundsordförande, led. av riksdagen (t.o.m. den 14 september 1977)

Petersson, Hans E., folkskoUärcU-e, led. av riksdagen (t.o.m. den 14 september 1977)

Experter: Bolin, Lars A., avdelningschef (fr.o.m. den 1 januari 1975 t.o.m. den 14 september 1977)

Erlandsson, Bengt H., polismästare (fr.o.m. den 1 januari 1975 t.o.m. den 14 september 1977)

Morath, B. Axel, länsåklagare (fr.o.m. den 6 november 1976 t.o.m. den 14 september 1977)

Nilsson, N. Krister, byrådirektör (t.o.m. den 14 september 1977) Nobel, Peter, advokat (t.o.m. den 14 september 1977)

Sekreterare: Stahre, L. G. Tomas, hovrättsassessor (fr.o.m. den 17 september 1974 t.o.m. den 16 oktober 1977)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 70.

Utredningen har under tiden november 1976 - september 1977 hålUt nio sammanträden.

Utredningen har den 5 september 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:50) Häktning och anhållande.

Uppdraget är därmed slutfört.

27. Brottsskadeutredningen (Ju 1974:18)

TUlkaUade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1974 för att utreda frågan om vidgad ersättning till brottsoffer m. m. (se Post- och InrUces tidn. den 2 augusti 1974):

Ordförande: Romander, Holger A. G., riksåklagare

31                             Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju;28

Ledamöter: Johansson, Sven A.B., pastor, led. av riksdagen Nygren, Arne J., redaktör, led. av riksdagen

Experter: Nilsson, B. R. Edvard, hovrättsassessor (fr.o.m. den 22 oktober 1974) Strömbäck, Eriand H. D. D:son, direktör (fr.o.m. den 22 oktober 1974) Sturkell, Cari-Edvard, lagman (fr.o.m. den 22 oktober 1974)

Sekreterare: Sldenbladh, Karl H., hovrättsassessor (fr.o.m. den 25 september 1974)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 71. Tilläggsdirektiv, se 1976 års kommittéberättelse Ju 53.

Utredningen har under tiden november 1976 - juli 1977 hållit tio sammanträden.

Utredningen har den 1 juli 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:36) Ersättning för brottsskador.

Uppdraget är därmed slutfört.

28. Personvals- och valkretsutredningen (Ju 1974:19)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 september 1974 (se Post- och Inrikes tidn. den 9 november 1974) och regeringens bemyndigande den 25 november 1976 för att utreda frågan om ändrad valkretsindelning och ökat inslag av personval vid val tiU riksdagen:

Ordförande: Åman, O. Valter, f. d. landshövding, f. d. led. av riksdagen

Ledamöter: Eliasson, Björn E. A., lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 december 1976)

Fiskesjö, Bertil A. N., universitetslektor, led. av riksdagen Hammarbäck, E. Rune, organisationssekreterare Håvik, I. Doris H., assistent, led. av riksdagen Johansson, K. Hilding, fU. dr, led. av riksdagen

Nisser, Per-Erik C, lantmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 december 1976) Olsson, E. BiUy, studierektor Wachtmeister, Knut G. N., led. av riksdagen

Experter: Hult, Jan P., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 15 juni 1977) Persson, KeU H., avdelningsdirektör (fr.o.m, den 1 september 1977)

Ju: 28    Skr 1977/78:103                                          32

Sekreterare: Birgersson,     Bengt    Owe,     docent,     föredragande    i    riksdagens konstitutionsutskott (fr.o.m. den 15 november 1974)

Lokal: Riksdagens konstitutionsutskott, 100 12 Stockholm, tel. växel 14 20 20ankn. 12 33 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 72.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tio sammanträden.

Utredningen beräknas vid årsskiftet 1977/78 avge betänkandet (SOU 1977:94) Personval och valkretsindelning.

29. JK-utredm'ngen (Ju 1974:20)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 oktober 1974 för att utreda frågan om justitiekanslems arbetsuppgifter m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 30 november 1974):

Ordförande: af Geijerstam, Sven O., landshövding

Ledamöter: Fiskesjö, Bertil A. N., universitetslektor, led. av riksdagen Mossberg, K. Holger, led. av riksdagen

Experter: Huldén, K. O. Tomas, rådman (fr.o.m. den 11 oktober 1977) Lambe, BengtR., departementsråd (fr.o.m. den 20 januari 1976) Nöteberg, Rolf M., rådman (fr.o.m. den 1 januari 1975 t.o.m. den 27 maj 1977)

Sekreterare: Nilsson, Lars O., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 januari 1975)

Lokal: Birger Jarls torg 5, 1 tr., tel. 20 14 11 (sekreteraren). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Ju 73.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit elva sammanträden. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1978.

33                            Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju: 31

30.1974 års bolagskommitté (Ju 1974:21)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 oktober 1974 (se Post- och Inrikes tidn. den 21 december 1974) samt regeringens bemyndiganden den 25 november och den 9 december 1976 för att utreda frågor om handelsbolag m. m.:

Ordförande: Stark, Hans O., f. d. justitieråd, ordförande i arbetsdomstolen

Ledamöter: Hammarberg, Sven O., ombudsman, f. d. led. av riksdagen Löfgren, N. Sigfrid J., disponent, f. d. led. av riksdagen OUén, R. Joakim, sekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 december 1976)

Olsson, Johan A., fabrikör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 december 1976)

Experter: Eriksson, Bo I., jur. kand. (fr.o.m. den 17 juni 1975) Gustafsson, Kerstin, förbundsjurist (fr.o.m. den 17 juni 1975) Johanson, Lars R., länsråd (fr.o.m. den 10 mars 1975) Lindström, J. Christian, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 10 mars 1975) Norén, Alf-Erik, ombudsman (fr.o.m. den 10 mars 1975) Strand, Åke P. E., revisor (fr.o.m. den 10 mars 1975)

Sekreterare: Pettersson, Per A., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 januari 1975)

Bitr. sekreterare: Zethraeus, Sten Åke, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 1 januari 1975)

Lokal: Riddarhuskajen 1, Stockholm, tel. 10 82 76 (Pettersson). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1975 års kommittéberättelse Ju 74.

Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit nio sammanträden. Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

31. Stiftelseutredningen (Ju 1975:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 20 februari 1975 för översyn av lagstiftningen om stiftelser (se Post- och Inrikes tidn. den 19 aprU 1975):

3   Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 103

Ju: 31    Skr 1977/78:103                                          34

Ordförande: Ulveson, H. N. Ingemar, justitieråd

Ledamöter: Ahrland, Karin M., förste länsassessor, led. av riksdagen von Bahr, Stig V., kammarrättsassessor (fr.o.m. den 20 augusti 1975) Hammarberg, Sven O., ombudsman, f.d. led. av riksdagen Sandberg, Hans A. S., f. d. landstingsdirektör

Experter: Cederlund, Lars-Johan O. B., departementssekreterare (fr.o.m. den 28 september 1977)

Henriz, Gunnar, bankdirektör (fr.o.m. den 20 april 1977) Kleberg, Carl-Johan V. E. M., avdelningsdirektör Nöteberg, Rolf M., rådman (fr.o.m. den 8 december 1976) Steen, Roland, departementssekreterare (fr.o.m. den 9 juli 1976 t.o.m. den 27 september 1977)

Sekreterare: Peterson, Staffan A. A., hovrättsassessor (fr.o.m. den 28 maj 1975)

Lokal: Birger Jarls torg 5, 1 tr., tel. 20 31 09 (sekreteraren). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Ju 57.

Utredningen har under liden november 1976 - oktober 1977 hållit nio sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

32. Småhusköpkommittén (Ju 1975:02)

TiUkallade enligt regeringens bemyndiganden den 6 mars 1975 (se Post-och och Inrikes tidn. den 26 april 1975) och den 25 november 1976 för utredning angående förbättrat konsumentskydd vid förvärv av småhus m.m.:

Ordförande: Tranell, E. Olof B., lagman (fr.o.m. den 22 november 1976)

Ledamöter: Bernitz, Ulf, professor

DaneU, C. Georg V., jur.kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 december 1976)

Gellerman, Kerstin, fru (fr.o.m. den 1 december 1976) Hjalmarsson, H. Yngve J., utredningssekreterare

35                             Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju: 33

Lindkvist, Oskar W., ombudsman, led. av riksdagen Oskarsson, Ingegärd J., fru, led. av riksdagen

Experter: Hörnan, Jan-Erik R., jur. kand. (fr.o.m. den 2 december 1975) Hegardt, Nils A., direktör (fr.o.m. den 9 mars 1976) Lidvall, Johan E., projektsekreterare (fr.o.m. den 2 december 1975) Rimvall, Per O., bankdirektör (fr.o.m. den 9 mars 1976)

Sekreterare: Drangel, Bo F. E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 21 maj 1975)

Lokal: Birger Jarls torg 5, tel. 20 75 58 (sekreteraren). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1976 års kommittéberättelse Ju 58.

Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit sju sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter och organisationer som berörs av kommitténs arbete.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1978.

33. Arrendelagskommittén (Ju 1975:04)

TilUcaUade enligt regeringens bemyndigande den 5 juni 1975 för översyn av vissa delar av arrendelagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 23 juni 1975):

Ordförande: Eckersten, Ivan E., f. d. statssekreterare

Ledamöter: Hedström, T. Uno V. E., hemmansägare, f. d. led. av riksdagen Larsson, L. Thorsten, lantbmkare, led. av riksdagen

Experter: Janvid, B. Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 3 mars 1977) Söderberg, Elmer, agronom (fr.o.m. den 3 mars 1977) Wallin, Alf G., byråchef (fr.o.m. den 1 januari 1976)

Sekreterare: Ohlsson, K. Agneta, hovrättsassessor (fr.o.m. den 4 augusti 1975)

Bitr. sekreterare: Lundgren, C. Bertil, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 september 1977)

Lokal: Departementens utredningsavdelning, Citadellsvägen 17, 211 20 Mabnö, tel. växel 040/749 50 (sekreterama)

Ju: 33    Skr 1977/78:103                                          36

Direktiven för kommittén, se 1976 års kommittéberättelse Ju 60.

Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit 14 sammanträden.

Kommittén planerar att under första kvartalet 1978 avge ett delbetänkande angående arrendeavgifter m.m.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1978.

34. Väktarutbildningsutredningen (Ju 1975:05)

TUlkallad enligt regeringens bemyndigande den 17 aprU 1975 för att utreda frågan om utbildning av väktare (se Post- och Inrikes tidn. den 28 juni 1975):

Särskild utredare: Jansson, Paul G., elektriker, led. av riksdagen

Experter: Arvidsson, Lars-Eric, ingenjör (fr.o.m. den 7 april 1976) Daun, Stig G., personalchef (fr.o.m. den 17 juni 1977) Jacobson, Bengt, undervisningsråd (fr.o.m. den 15 september 1976) Johannesson, Rune S., byråchef (fr.o.m. den 7 aprU 1976) Ljung, Bengt-Ame, ombudsman (fr.o.m. den 7 april 1976) Ogvall, Dan O., rådman (fr.o.m. den 1 maj 1977)

SkaUn, Hans E. C, företagsjurist (fr.o.m. den 7 aprU 1976 t.o.m. den 17 juni 1977)

Wistedt, J. Åke, direktör (fr.o.m. den 7 april 1976) Åslund, Alvar, andre förbundsordförande (fr.o.m. den 7 april 1976)

Sekreterare: Mild, Kerstin E., utredningsledare (fr.o.m. den 13 juni 1977) Ogvall, Dan O., rådman (fr.o.m. den 18 november 1975 t.o.m. den30aprU 1977)

Lokal: Göteborgs AUmänna Skolstyrelse, Box 5236, 402 24 Göteborg, tel. växel 031 /40 93 00 (Mild)

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Ju 61. Tilläggsdirektiv, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 13.

Den särskilde utredaren har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit elva sammanträden med experterna samt haft överläggningar med ordningsvaktsutredningen, olika myndigheter samt organisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första kvartalet 1978.

37                             Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju:36

35. Hyresrättsutredningen (Ju 1975:06)

TUlkaUade enhgt regeringens bemyndiganden den 5 juni 1975 (se Post-och Inrikes tidn. den 17 juU 1975) och den 25 november 1976 för översyn av hyreslagen:

Ordförande: Vängby, Staffan O. S., justitieråd

Ledamöter: Bengtsson, K.-E. Bengt, ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den I december 1976) Berg, Folke L. V., direktör

Hjalmarsson, E. Birgit, kurator, f.d. led. av riksdagen Jansson, Sven I., direktör

Strömberg, Karl-Erik J., skoldirektör, led. av riksdagen Svensson, S. I. R. Erik, förbundsordförande

Experter: Andersson, Hans (Hasse) G., sekreterare (t.o.m. den 10 oktober 1977) Josephsson, Leif E., förbundsjurist (fr.o.m. den 15 september 1975) Könberg, Bo G., (fr.o.m. den 11 oktober 1977) Åsbring, Lars-Göran G., bostadsdomare (fr.o.m. den 15 september 1975)

Sekreterare: Lundeberg, Magnus, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 januari 1978) Svahn, Bertil A., rådman

Lokal: Birger Jaris torg 5, 1 tr., tel. 20 25 41 (Lundeberg). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Ju 62.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt åtta sammanträden, varav ett med företrädare för lokalhyresgäster och fastighetsägare och ett med företrädare för hyresnämnder, fastighetsdomstolar och bostadsdomstolen.

Utredningen beräknas i januari 1978 avge ett delbetänkande om lokalhyresfrågor.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

36. Rättshjälpsutredningen (Ju 1975:07)

TUlkaUade enligt regeringens bemyndigande den 7 maj 1975 för en allmän översyn av rättshjälpssystemet (se Post- och Inrikes tidn. den 8 september 1975):

Ju:36    Skr 1977/78:103                                           38

Ordförande: GuUnäs, S. Ingvar, justitiekansler (t.o.m. den 1 november 1977)

Ledamöter: Bergström, Britta J., universitetslektor, led. av riksdagen (t.o.m. den 1 november 1977)

Larfors, E. V. Tage, direktör, f. d. led. av riksdagen (t.o.m. den 1 november 1977) Spak, Carl-Anton, lagman (t.o.m. den 1 november 1977)

Experter: Joelsson, V. Arnold, kammarrättslagman (fr.o.m. den 5 december 1975 t.o.m. den 1 november 1977)

Lund, Wiggo T., advokat (fr.o.m. den 5 december 1975 t.o.m. den 1 november 1977)

Reuterwall, Lennart S., advokat (fr.o.m. den 5 december 1975 t.o.m. den 1 november 1977)

Sehlstedt, K. Annika M., byrådirektör (fr.o.m. den 5 december 1975 t.o.m. den 1 november 1977)

Sekreterare: Werner, J. Bertil H., byråchef (fr.o.m. den 23 oktober 1975 t.o.m. den 1 november 1977)

Bitr. sekreterare: WalUn, John-Olof A., hovrättsassessor (fr.o.m. den 12 januari 1976 t.o.m. den 31 augusti 1977)

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Ju 63. Tilläggsdirektiv, se 1977 års kommittéberättelse del II Ju 3.

Utredningen har fr.o.m. november 1976 till dess uppdraget slutförts hållit tolv sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter och andra som berörts av utredningens arbete.

Utredningen har den 5 september 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:49) Översyn av rättshjälpssystemel.

Uppdraget är därmed slutfört.

37.1975 års poUsutredning (Ju 1975:08)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 26 juni 1975 för att utreda polisens uppgifter, utbildning och organisation m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 8 september 1975):

Ordförande: Andersson, J. Sven G., utredningssekreterare (t.o.m. den 31 januari 1977) Montgomery, J. Henry A., statssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1977)

39                            Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju: 38

Ledamöter: Blom, S. T. Lennart, borgarråd Gustavsson, Bengt T., ombudsman, led. av riksdagen Nygren, Ame J., redaktör, led. av riksdagen Petersson, Hans E., folkskollärare, led. av riksdagen Polstam, K. Åke S., poliskommissarie, led. av riksdagen Segerström, Ingrid B., borgarråd

Experter: Erlandsson, Bengt H., polismästare (fr.o.m. den 1 oktober 1975) ErUng, E. Harald, polismästare (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Erstam, Sven-Erik F., länspoUschef (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Hjälm, Nils G. O., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 18 mars 1976) Nyqvist, N. Tore, länsöverdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Persson, Carl J. G., rikspolischef (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Tomborg, Curt G. F., departementsråd (fr.o.m. den 20 januari 1977) Welander, Gösta, departementsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Wendin, Sture E. W., förbundsordförande (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Sekreterare: Alpsten, A. Börje, departementsråd

Bitr. sekreterare: Munck, Johan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 mars 1977)

Lokal: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 763 10 57 (Alpsten), 763 10 20 (Munck)

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Ju 64.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt femton sammanträden.

Utredningen har i januari 1977 avgett promemorian (Ds Ju 1977:2) Piketverksamheten i Stockholms polisdistrikt samt i maj 1977 redovisat en enkätundersökning (Ds Ju 1977:9) Enkätundersökning angående polisverksamheten.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

38. Utredningen (Ju 1975:09) om kvinnlig tronföljd

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 18 december 1975 för att utreda frågan om rätt tiU tronen också för kvinnor (se Post- och Inrikes tidn. den 3 januari 1976):

Utredningsman: Lindeli, Ingvar A., f. d. landshövding (fr.o.m. den 18 december 1975)

Ju:38    Skr 1977/78:103                                           40

Sekreterare: Rossipal, Helga K. M., rådman (fr.o.m. den 6 februari 1976)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Ju 1.

Utredningen har den 7 mars 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:5) Kvinnlig tronföljd. Uppdraget är därmed slutfört.

39. Utredningen (Ju 1976:01) om vissa frågor angående mathållningen vid kriminalvårdens anstalter

TilUcaUad enligt regeringens bemyndigande den 18 december 1975 för att utreda vissa frågor angående mathållningen vid kriminalvårdens anstalter (se Post- och Inrikes tidn. den 12 mars 1976):

Utredningsman: Skröder, Per C. C, direktör (fr.o.m. den 3 mars 1976)

Sekreterare: Hansén, Pär G. H., fil. kand. (fr.o.m. den 1 april 1976 t.o.m. den 30 juni

1977)

Lokal: Institutet för storhushållens rationalisering, Birger Jarlsgatan 27, 6tt., 111 45 Stockholm, tel. 11 93 16 (utredningsmannen)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Ju 2.

Utredningsmannen har den 28 juni 1977 avgett betänkandet (Ds Ju 1977:8) Måltidsverksamheten inom kriminalvården.

Utredningsmannen ingår i en av justitiedepartementet inrättad
arbetsgrupp    med      representanter  för      departementet,

kriminalvårdsstyrelsen, berörd personalorganisation och Sveriges Allmänna Restaurang AB (SARA) som skall utreda vissa frågor som berörs i utredningens betänkande.

Utredningsmannen beräknas avsluta sitt arbete under år 1978.

40. Upphovsrättsutredningen (Ju 1976:02)

TillkaUade enligt regeringens bemyndiganden den 4 mars 1976 (se Post-och Inrikes tidn. den 30 mars 1976) och den 24 februari 1977 för översyn av upphovsrättslagstiftningen m.m.:

Ordförande: Hesser, S. C. E. Torwald, justitieråd (fr.o.m. den 21 januari 1977) Sandgren, C. Lennart, generaldirektör (t.o.m. den 20 januari 1977)

41                             Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju: 40

Ledamöter: Gustafsson, Lars, författare (fr.o.m. den 25 februari 1977) Karlsson, K. Gösta, foUthögskolerektor, led. av riksdagen Lindquist, Inger G., rådman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 25 febmari 1977) Palm, N. Sture, redaktör, led. av riksdagen

Experter: Bengtsson, H. Jörgen Y., advokat (t.o.m. den 24 februari 1977) Bergman, Lars, hovrättsassessor (fr.o.m. den 19 april 1977) Ekberg, Karl-Henrik, direktör GehUn, Jan H. M., hovrättsråd Hemlund, Carl-Hugo H., förste ombudsman Holming, Klas J. L., direktör KameU, G. Gunnar W., professor Landquist, Eddie L., direktör Magnusson Sessler, Gun I., förbundsjurist Modig, Jonas E., direktör Nordmark, Hans A., direktör Olsson, Agne Henry O., hovrättsassessor Peyron, Ulf C. C, programjurist Rembe, Rolf D., förbundsdirektör Sanmark, P. Arvid L., rättschef (t.o.m. den 18 aprU 1977) Storm, C. Olof, direktör (fr.o.m. den 23 april 1976) Åkerberg, Yngve, kammarmusiker (fr.o.m. den 25 febmari 1977)

Sekreterare: Berg, L. Christer, hovrättsassessor

Lokal: Birger Jarls torg 5, 1 tr., tel. 20 47 80 (sekreteraren). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Ju 4. TUläggsdirektiv, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 10.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit sju sammanträden. Sammanträden har vidare ägt mm inom särskilda arbetsutskott för frågor rörande fotokopiering och inspelning av radio- och TV-program i undervisningsverksamhet samt rörande fonogram. Därutöver har utredningens ordförande och sekretariat sammanträtt med företrädare för motsvarande utredningar i de övriga hordiska länderna.

Utredningen beräknas att under år 1978 avge ett delbetänkande rörande fotokopiering och inspelning av radio- och TV-program inom undervisningsverksamhet.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

Ju: 41    Skr 1977/78:103                                          42

41. Förmögenhetsbrottsutredningen (Ju 1976:04)

Tillkallade eiUigl regeringens bemyndigande den 25 mars 1976 (se Post-och Inrikes tidn. den 8 maj 1976) och den 27 januari 1977 för att se över lagstiftningen om förmögenhetsbrott:

Ordförande: Skarvall, Karl-Erik, hovrättspresident

Ledamöter: Bergander, Lilly K., fru, led. av riksdagen Polstam, K. Åke S., poliskommissarie, led. av riksdagen Winberg, S. Håkan, hovrättsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 28 januari 1977)

Experter: Jareborg, Nils B., docent Jonsson, Torsten J., länsåklagare

Sekreterare: Hegrelius Jonson, Barbro M., hovrättsassessor

Lokal: Hovrätten för Nedre Norrland, Box 170, 851 03 Sundsvall, tel. växel 060/12 83 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Ju 7. Tilläggsdirektiv, se 1978 års kommittéberättelse del 11 Ju 4.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit sex sammanträden.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

42. Datalagstiftningskommittén (Ju 1976:05) (DALK)

TUlkaUade enligt regeringens bemyndigande den 11 mars 1976 för att göra en översyn av lagstiftningen om personorienterad ADB-information m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 22 maj 1976):

Ordförande: Wijkman, Anders I. S., fil. kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den 19 november 1976)

Ledamöter: Anér, Kerstin, statssekreterare, led. av riksdagen Gustafsson, Stig G., förbundsjurist, f. d. led. av riksdagen Hugosson, Kurt I., byråchef, led. av riksdagen Kindbom, Bengt M. L., sekreterare, led. av riksdagen

43                            Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju:43

Pettersson, Rune V., f. d. led. av riksdagen (t.o.m. den 23 februari 1977) Sundblad, Yngve (fr.o.m. den 24 februari 1977)

Experter: Freese, Jan P. G. H:son, generaldirektör (fr.o.m. den 1 januari 1977) OhUn, Tomas, fil. lic. (fr.o.m. den 18 januari 1977)

Sekreterare: Nilsson, Torbjörn M. E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Bitr. sekreterare: Sjögren, Bengt L. B., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 september 1976)

Lokal: Datainspektionen, Box 12050, 102 22 Stockholm, tel. växel 22 79 80 (sekretariatet)

Direktiven för kommittén, se 1977 års kommitléberättelse del II Ju 5.

Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tolv sammanträden samt haft överläggningar med oUka myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Därutöver har ett antal sammanträden håUits med ordföranden, expertema och sekreterama m. fl. som deltagare.

Kommittén avser att i början av år 1978 sammanställa en offentiig diskussionspromemoria rörande altemativa ändringar och tillägg tiU datalagen (1973:289) som kan böra övervägas närmare.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1978.

43. Utredningen (Ju 1976:06) om kriininalvårdsstyrelsens organisation, m. m.

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 20 maj 1976 för att utreda kriminalvårdsstyrelsens organisation m. m. (se Post- och Inrikes tidn: den 19 juni 1976):

Ordförande: Andersson, J. Sven G., utredningssekreterare (t.o.m. den 31 januari 1977) HiUerudh, G. Lars-Olov E., expeditionschef (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Ledamöter: Bmno, Gösta F., överdirektör Ekstam, Gunnar E., avdelningschef Fischier, Sven G. O. M., tjf. överdirektör Leche, Johan H., departementsråd Lönnberg, C. Gunnar L, avdelningsdirektör Martinsson, Bo N. O., generaldirektör, f. d. led. av riksdagen

Ju: 43    Skr 1977/78:103                                           44

Mattsson, Morgan N., ombudsman Söderman, Elis A., ombudsman

Sekreterare: Karlström, Vilhelm H., byråchef (fr.o.m. den 15 september 1976)

Lokal: Kriminalvårdsstyrelsen, 60180 Norrköping, tel. växel 011/10 82 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Ju 8.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit sju sammanträden. Den tiU utredningen knutna projektgruppen som består av representanter från kriminalvårdsverket och statskontoret har under samma tid haft 25 sammanträden. En ref erensgmpp med representanter för kriminalvårdens regionala och lokala organisation har haft fem sammanti-äden.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

44. Utredningen (Ju 1976:07) om isolering inom kriminalvården

TillkaUade enUgt regeringens bemyndigande den 20 maj 1976 för att utreda frågan om isolering inom kriminalvården (se Post- och Inrikes tidn. den 24 juU 1976):

Ordförande: Nygren, Ame J., redaktör, led. av riksdagen

Ledamöter: Gahrton, Per, redaktör, led. av riksdagen Martinsson, Bo N. O., generaldirektör, f.d. led. av riksdagen Schötl, Lars E., fögderidirektör, led. av riksdagen SeUn, Sven, ombudsman

Experter: Blomquist, Clarence, docent (fr.o.m. den 24 november 1976) Sveri, Knut O., professor (fr.o.m. den 10 december 1976)

Sekreterare: Levén, P. Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 18 oktober 1976)

Lokal: Departementens kommittéer. Box 347, 401 25 Göteborg, tel. växel 031/17 38 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Ju 9.

45                             Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju: 45

Utredningen har under tiden riovehiber 1976 - oktober 1977 håUit sju sammanträden samt besökt fem kriminalvårdsanstalter för överläggningar med anstaltsledning, personal och intagna.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under senare delen av år 1978.

45. Rättighetsskyddsutredningen (Ju 1977:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 20 januari 1977 för att utreda frågan om förstärkt skydd i regeringsformen för de medborgerliga fri- och rättighetema:

Ordförande: Heckscher, Gunnar E., f. d. ambassadör

Ledamöter: Andersson, J. Sven G., utredningssekreterare Björck, Anders P.-A., redaktör, led. av riksdagen Fiskesjö, Bertil A. N., universitetslektor, led. av riksdagen Hammarbacken, Britta K. M., leg. sjuksköterska, led. av riksdagen Kvist, Kenneth, sekreterare Könberg, Bo G., sakkunnig i bostadsdepartementet Lidbom, Carl G., led. av riksdagen

Sakkunnig: Holmberg, Erik G., hovrättslagman

Experter: Eklundh, Claes G. B., rättschef Regner, Göran I. F., hovrättsassessor (fr.o.m. den 5 maj 1977)

Sekreterare: Bergh, Carl Herman, försäkringsdomare (fr.o.m. den 1 mars 1977) Öm, Claes H. G., hovrättsfiskal

Bitr. sekreterare: Hafström, Marie M. G., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 15 juni 1977)

Lokal: Birger Jaris Torg 7, 111 28 Stockholm, tel. 20 90 17 (Bergh), 20 90 38 (Örn), 20 90 74 (Hafström)

Direktiv och tilläggsdirektiv för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 1 och 22.

Utredningen har under tiden febraari; - oktober 1977 hålUt åtta sammanträden. Därjämte har en expertgrupp inom utredningen sammanträtt fyra gånger.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

Ju:46    Skr 1977/78:103                                           46

46. Lagrådsutredningen (Ju 1977:02)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 20 januari 1977 för att utreda frågan om lagrådets ställning och uppgifter:

Särskild utredare: HuU, Bengt V., justitieråd

Sakkunniga: Mannerfelt, Nils O. G., justitieråd Simonsson, Lars B., regeringsråd Welamson, Lars T., justitieråd

Experter: Björne, B. Gunnar, departementsråd (fr.o.m. den 11 febmari 1977) Gregow, P. J. Torkel, hovrättsråd

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 2.

Utredningen har under tiden februari - juni 1977 hållit 35 sammanträden. Utredningen har den 30 juni 1977 avgett betänkandet (Ds Ju 1977:10) Lagrådets ställning och uppgifter. Uppdraget är därmed slutfört.

47.1977 års sexualbrottskommitté (Ju 1977:03)

Tillkallade erdigt regeringens bemyndigande den 3 februari 1977 föratt se över lagstiftningen om sedlighetsbrott:

Ordförande: Nordenson, Ulf K., justitieråd

Ledamöter: André, Gunilla K., fru, led. av rUcsdagen Hjelmström, I. Eva K., tjänsteman, led. av riksdagen Mårtensson, BengtC. L.,pol. mag.

Ström, Turid, avdelningschef, f. d. ers. för led. av riksdagen Svegland, Stina L., skyddskonsulent

Expert: Persson, Leif G. W., kriminolog (fr.o.m. den 7 juni 1977)

Sekreterare: Meyerson, Anita E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 22 febmari 1977)

Lokal: Birger Jarls torg 5, tel. 20 73 10 (sekreteraren). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

47                             Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju: 49

Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 5.

Koofimittén har under tiden februari - oktober 1977 hållit nio sammanträden.

Kommittén har den 2 juni 1977 avgett delbetänkandet (Ds Ju 1977:7) PM med förslag till lag om ändring i brottsbalken.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1978.

48. Spionbrottsutredningen (Ju 1977:04)

TillkaUade enligt regeringens bemyndigande den 27 Januari 1977 för att utreda frågan om vissa straffbestämmelser till skydd för rikets säkerhet:

Ordförande: Holmberg, Cari V., justitieråd

Ledamöter: Hernelius, Allan J., bankof ullmäktig, led. av riksdagen Hilding, Per, chefredaktör

Leijon, Anna Margareta (Anna-Greta) M., led. av riksdagen Nyquist, S. Yngve, länsbostadsdirektör, led. av riksdagen Polstam, K. Åke S., poliskommissarie, led. av riksdagen

Expert: Frånstedt, Olof R., byråchef (fr.o.m. den 24 maj 1977)

Sekreterare: Ahnbladh, Ingrid A. M., hovrättsassessor (fr.o.m. den 12 april 1977)

Lokal: Birger Jarls torg 5, 1 tr., tel. 20 50 23 (sekreteraren). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 3.

Utredningen har under tiden april - oktober 1977 hållit tre sammanträden. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

49. Byggnadspantutredningen (Ju 1977:05)

Tillkallad enligl regeringens bemyndigande den 3 februari 1977 för atl utreda frågoma om överlåtelse och pantsättning av byggnad på annans mark m. m.:

Särskild utredare: Rune, Christer L., tf. hovrättslagman

Ju:49    Skr 1977/78:103                                           48

Sakkunniga: CoreU, Hans A. V., hovrättsassessor DryseUus, Harald S., hovrättsassessor Gregow, P. J. Torkel, hovrättsråd Norden, Joar, bankdirektör

Sekreterare: Ekstedt, OUe U.-E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 maj 1977)

Lokal: Departementens utredningsavdelning, Citadellsvägen 17, 211 20 Mahnö, tel. 040/749 50 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 8.

Utredningen har under tiden maj - oktober 1977 hållit fem sammanträden. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

50. Rättegångsutredningen (Ju 1977:06)

TillkaUade enligt regeringens bemyndigande den 3 febmari 1977 för att göra en översyn av rättegångsförfarandet vid aUmän domstol:

Ordförande: Gullnäs, S. Ingvar, justitiekansler

Ledamöter: Edmark, Kerstin, kontorist Ericsson Köhler, Ella, chefsrådman Laurin, Lars, advokat Persson, Arvid, f. d. kommunalråd Styring, Sten, länsåklagare

Sakkunniga: Wasteson, Lennart, lagman (fr.o.m. den 5 september 1977) Wentz, Nils O., kammarrättspresident (fr.o.m. den 5 september 1977)

Experter: Blomkvist, Curt B., advokat (fr.o.m. den 10 juni 1977) Lindegård, Jan, chefsåklagare (fr.o.m. den 5 september 1977)

Sekreterare: Fitger, Peter, hovrättsassessor

Bitr. sekreterare: Eklycke, S. Lars G., hovrättsassessor (fr.o.m. den 5 september 1977)

Lokal: Riddarhuskajen 1, 1 tr., tel. 11 87 23 (Fitger), 10 82 73 (Eklycke). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

49                            Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju:52

Direktiv     och     tiUäggsdirektiv     för    utredningen,     se 1978    års kommittéberättelse del II Ju 7 och 19.

Utredningen   har   under   tiden   mars   -   oktober   1977   håUit   fem sammanträden. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

51. Utredningen (Ju 1977:07) om ställföreträdare för dödsbo i vissa fall

TiUkallad enligt regeringens bemyndigande den 3 februari 1977 för att utreda frågor om stäUföreträdare för dödsbo i vissa fall m.m.:

Särskild utredare: Hedman, Bengt, hovrättslagman

Sakkunniga: AnnevaU, Sture, direktör (fr.o.m. den 6 april 1977) Burman, Bengt B., överlantmätare (fr.o.m. den 1 april 1977)

Sekreterare: Adebäck, Sten I., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 april 1977)

Lokal: Hovrätten för Nedre Norrland, Box 170, 851 03 SundsvaU, tel. växel 060/12 83 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 9.

Den särskilde utredaren har under tiden juni - oktober 1977 hålUt två sammanträden med de sakkunniga. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

52. Utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt

TilUcallade enligt regeringens bemyndigande den 24 febmari 1977 för att utreda frågan om barns rättsliga stäUning:

Ordförande: Sveme, Tor E., lagman

Ledamöter: Fredrikson, Märta E. B., fru, led. av riksdagen Hedvall, Yvonne M., fil. kand., ers. för led. av riksdagen Sandelius, Kerstin, utredningssekreterare Strand, Lars B., utredningssekreterare West, Maria, ombudsman

4   Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 103

Ju:52    Skr 1977/78:103                                          50

Sakkunniga: von Euler, Rigmor, barnombudsman Gmnewald, Karl R., medicinalråd Jentzsch, Gunnie V., byråföreståndare Krantz, P. Gunnar, direktör Linde, Gunnel, författare Lundgren, Valborg, advokat Melldén, Anna-Lisa, förste skolpsykolog Ottoson, Ivan, byråchef Pripp, Nina M. E., hovrättsassessor Thunved, Anders E., hovrättsassessor

Sekreterare: Röst-Andréasson, E. Barbro, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 april 1977)

Lokal: Birger Jarls torg 5, 1 tr., tel. 20 49 58 (sekreteraren). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 11.

Utredningen har t.o.m. oktober 1977 hållit fyra sammanträden. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

53. Militäransvarskominittén (Ju 1977:09)

TilUcallade enligt regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 för att se över det militära ansvarssystemet m. m.:

Ordförande: Thyresson, Gunnar, f. d. justitieombudsman

Ledamöter: Gustafsson, C. E. Torsten, lantbrukare, led. av riksdagen Hagberg, Helge M. H., led. av riksdagen

Sakkunniga: Allmér, Jan, ombudsman (fr.o.m. den 5 maj 1977) Andersson, Lars G., länsåklagare (fr.o.m. den 5 maj 1977) Asp, K. Åke, hovrättslagman (fr.o.m. den 5 maj 1977) Bjerndell, Jörgen, ombudsman (fr.o.m. den 5 maj 1977) Edström, Rune, ombudsman (fr.o.m. den 5 maj 1977) Ericsson, S. Bo, studerande (fr.o.m. den 5 maj 1977) Skarstedt, Carl-Ivar S., rättschef (fr.o.m. den 5 maj 1977) Wallroth, Bengt, överste (fr.o.m. den 5 maj 1977)

51                            Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju: 54

Expert: Blomberg, E. Gunnar, överstelöjtnant (fr.o.m. den 13 juni 1977)

Sekreterare: Fernqvist, Dan E. L, hovrättsassessor (fr.o.m. den 13 aprU 1977)

Lokal: Birger Jarls torg 5, tel. 20 57 14 (Thyresson), 20 67 49 (Fernqvist). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 12.

Kommittén har under tiden april - oktober 1977 hålUt två sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter och andra som berörs av kommitténs arbete.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1978.

54. Yttrandefrihetsutredningen (Ju 1977:10)

TiUkallade enligt regeringens bemyndigande den 9 juni 1977 för att utreda frågan om en ny yttrandefrihetsgmndlag:

Ordförande: Schöier, Hans E., chefredaktör

Ledamöter: Ehnmark, Anders

Fiskesjö, Bertil A. N., universitetslektor, led. av riksdagen Ljunggren, Anders, förbundsordförande Mattson, Lisa, förbundsordförande, led. av riksdagen Svensson, Olle F. S., chefredaktör, led. av riksdagen Unckel, Per C. G., jur. stud., led. av riksdagen

Sakkunniga: Eklundh, Claes G. B., rättschef Holmberg, Erik G., hovrättslagman Vallinder, Torbjörn, universitetslektor

Sekreterare: Behrman, Carl, rådman

Bitr. sekreterare: Påhlman, Anders T., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 decejnber 1977)

Lokal: Katrineholms tingsrätt. Storgatan 25, 641 00 Katrineholm, tel. 0150/163 30 (Behrman), Birger Jarls torg 5. Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 20 82 32 (Påhlman)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del U Ju 16.

Ju: 54    Skr 1977/78:103                                          52

Utredningen har under tiden juli - oktober 1977 hållit ett sammanträde. Dämtöver har ett sammanträde hållits med ordföranden och de sakkunniga. Utrediungens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

55. Allmänna advokatbyråkommittén (Ju 1977:11) (ABK)

Tillkallade eidigt regeringens bemyndigande den 2 juni 1977 för att se över systemet med allmänna advokatbyråer m. m.:

Ordförande: Petri, Carl Axel H., kammarrättspresident

Ledamöter: Johansson, N. Bertil M., lantbmkare, led. av riksdagen Karlsson, Torsten A., metallarbetare led. av riksdagen Körlof, Bjöm H. B., kanslisekreterare, ers. för led. av riksdagen

Experter: Brandelius, Gunnel, assistent Bäckström, Jan-Åke, avdelningsdirektör Engdahl, K. Anders F., departementssekreterare Fresk, Svante, advokat Hastad, Torgny, bitr. professor Kildén, Gunnar, advokat

Sekreterare: Stenstad, Barbro M., kammarrättsfiskal

Lokal: Göta hovrätt. Box 422, 551 02 Jönköping, tel. växel 036/11 94 30 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 14.

Kommittén har under tiden juni - oktober 1977 hållit två sammanträden och haft överläggningar med företrädare för domstolsverket. Därutöver har ett sammanträde hållits med en särskild arbetsgmpp för frågan om utformningen av en enkät.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1978.

56. Tomträttskommittén (Ju 1977:12)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 16 juni 1977 för att se över bestänmielserna om tomträttsavgäld m. m.:

Ordförande: Scherman, Karl Gustaf, statssekreterare

53                             Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju:57

Ledamöter: Farm, Gunnel, ombudsman, landstingsledamot Göransson, Bengt, kommunahåd Lindkvist, Oskar W., ombudsman, led. av riksdagen Olsson, Karl-Erik T., lantbmkare, led. av riksdagen Persson, S. Erik, universitetslektor Persson, H. Magnus, led. av riksdagen Svegfors, J. Mats A., sekreterare

Sakkunniga: Brunfelter, Ulf, direktör Fridell, G. Ingvar, förbundsordförande Ridderstrand-Linderoth, E. Inger A., stadsjurist Romson, Rolf, direktör Svensson, S. I. R. Erik, förbundsordförande

Experter: Hall, A. Bertil, fastighetsråd Strömberg, Rolf E., hovrättsassessor

Sekreterare: Eliasson, Bengt E., hovrättsassessor

Lokal: Rödbodgatan 8, tel. 22 19 20 ankn. 669 (sekreteraren). Postadress: Bostadsdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 15.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1978.

57. Konsumentköpsutredningen (Ju 1977:13)

TUUcaUad enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1977 med uppdrag att utreda frågor om konsumentköp:

SärskUd utredare: Knutsson, P. Anders, justitieråd (fr.o.m. den 1 september 1977)

Sakkunniga: Broomé, N. G. Bo, tf. departementsråd (fr.o.m. den 27 september 1977) Edling,    N.    Axel,    hovrättsassessor,    konsumentombudsmannens StäUföreträdare (fr.o.m. den 27 september 1977) Fyrberg, Lars Erik, direktör (fr.o.m. den 27 september 1977) HiUbom, Lars H., civilekonom (fr.o.m. den 27 september 1977) Hjahnarsson,  H.  Yngve J.,  utredningssekreterare (fr.o.m. den 27 september 1977) Persson, Gustav E., direktör (fr.o.m. den 27 september 1977)

Ju:57    Skr 1977/78:103                                           54

Sundquist, A. Åke, direktör (fr.o.m. den 27 september 1977) Wiberg, G. Lennart E:son, direktör (fr.o.m. den 27 september 1977)

Expert: CarbeU, Leif E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 27 september 1977)

Sekreterare: Adolfsson, Marianne, revisionssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1977)

Lokal: Birger Jarls torg 5, 1 tr., tel. 20 35 44 (sekreteraren). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 17.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

58. Utredningen (Ju 1977:14) om vissa arvsrättsiiga frågor

TUlkallad enligt regeringens bemyndigande den 24 augusti 1977 med uppdrag att utreda frågor om dödsbodelägares ansvar för avUdens skulder m. m.:

Särskild utredare: Mangård, Nils, hovrättsråd (fr.o.m. den 1 september 1977)

Experter: GiUenius, Leif, advokatfiskal (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Henriques, Bertil, advokat (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Modigh, Pontus, direktör (fr.o.m. den 25 november 1977)

Sekreterare: Melin, P. Torgil H., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Lokal: Birger Jarls torg 5, tel. 20 66 04 (Mangård), 20 46 41 (Melin). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 20.

Utredningen har under oktober 1977 hållit ett sammanträde. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

59. Utredningen (Ju 1977:15) rörande rätten till arbetstagares uppfinningar

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 1 september 1977 med uppdrag att utreda frågor rörande rätten till arbetstagares uppfinningar:

55                            Kommittéer: Justitiedepartementet    Ju: 60

Särskild utredare: Lind, Johan A.  L., hovrättslagman, ordförande i arbetsdomstolen (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Sakkunniga: CarUiammar, Åke, direktör (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Gustafsson, Kerstin, förbundsjurist (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Halén, E. Torsten, avdekiingsdhektör (fr.o.m. den 28 oktober 1977) Karisson, Karl Gustav A., ingenjör (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Ljung, Bengt, avdelningsdhektör (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Nilsson, Ulf, förbundsjurist (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Nyrén, Einar, byrådirektör (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Swan, Brita, krigsråd (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Wallerius, Olof, ingenjör (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Öhman, Bengt, civilingenjör (fr.o.m. den 17 oktober 1977)

Experter: Holmstrand, Anders, hovrättsassessor (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Jacobsson, Måns, hovrättsassessor (fr.o.m. den 28 oktober 1977)

Sekreterare: Tmlsson, Rolf G. K., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Lokal: Departementens utredningsavdelning, Citadellsvägen 17, 211 20 Malmö, tel. 040/749 50

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 21.

Utredningsarbetet har påbörjats i oktober 1977. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

60. Utredningen (Ju 1977:16) om översyn av sjölagen

TUlkaUade enligt regeringens bemyndigande den 1 december 1977 med uppdrag att se över sjölagen:

Ordförande: Blom, K. A. Birgitta, hovrättslagman (fr.o.m. den 5 december 1977)

Ledamöter: Hagberg, Lennart, advokat (fr.o.m. den 5 december 1977) Hedborg, Per Erik, direktör (fr.o.m. den 5 december 1977)

Sekreterare: Hellbacher, Ulf H., hovrättsassessor (fr.o.m. den 5 december 1977)

Lokal: Birger Jarls torg 5, tel. 20 82 32 (sekreteraren). Postadress: Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Ju 23.

UD: I    Skr 1977/78:103                                           56

Utrikesdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommitté avslutat sin verksamhet under är 1977: S

1. Delegationen (UD 1972:02) för utveckling av folkrättens regler om humanitet! krig

TUlkaUade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 juli 1972 för att utveckla foUcrättens regler om humanitet i krig:

Ordförande: Bhx, Hans M., statssekreterare (fr.o.m. den 3 november 1976)

Ledamöter: HeUström, Mats J., fil. kand., led. av riksdagen Lindblad, Hans B., redaktör (fr.o.m. den 3 november 1976) NUsson, Bengt G., departementsråd (fr.o.m. den 3 november 1976) Nordbeck, S. E. Gunnar, statssekreterare (fr.o.m. den 3 november 1976) Skala, Bjöm, kansliråd (fr.o.m. den 8 mars 1977) Skarstedt, Carl-Ivar S., rättschef (fr.o.m. den 25 april 1974) Wulff, Torgil H., kommendör

Experter: Anderberg, Bengt, major (fr.o.m. den 29 augusti 1977) Hjertonsson, Karin, departementssekreterare (fr.o.m. den 20 april 1976) Janzon, Bo, förste forskningsingenjör (fr.o.m. den 16 oktober 1972) Johnson, Bo, kansliråd (fr.o.m. den 16 december 1976) Liljegren, Carl-Henrik S., kansliråd (fr.o.m. den 21 oktober 1975) Prawitz, Jan, laborator

Rosenblad, Esbjöm C. A., ambassadråd (fr.o.m. den 25 april 1974 t.o.m. den 24 oktober 1977)

Rybeck, Bo förste marinläkare (fr.o.m. den 16 oktober 1972) Sandström, Anders G., kansliråd (fr.o.m. den 6 juni 1977)

Sekreterare: Bring, Ove, jur. kand. (fr.o.m. den 20april 1976)

Lokal: Utrikesdepartementet, Box 161 21, 103 23 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för delegationen, se 1973 års riksdagsberättelse UD 5.

57                             Kommittéer: Utrikesdepartementet    UD: 2

Delegationen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit fyra sammanträden. Därutöver har sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp.

Sedan diplomatkonferensen om krigets lagar avslutats i Geneve i juni 1977 har delegationens arbete koncentrerats på förbindelserna inför en planerad vapenkonferens under 1979.

Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

2. BiståndspoUtiska utredningen (UD 1972:03)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 december 1972 för att företa en utredning angående Sveriges utvecklingssamarbete med u-länderna:

Ordförande: Korpås, B. G. Sture, folkhögskolerektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 12 november 1976)

Ledamöter: Andersson, Georg L., rektor, led. av riksdagen Engström, OUe, rektor (fr.o.m. den 16 maj 1977) Gustavsson, Åke E. G., redaktör, led. av riksdagen Johansson, Knut B. M., f. d. förbundsordförande, led. av riksdagen Lewén-Eliasson, Anna Lisa, fm, led. av riksdagen Måbrink, Bertil U., ombudsman, led. av riksdagen Nilsson, Anna-Lisa, handelsträdgårdsmästare, led. av riksdagen Petersson, Per M., hemmansägare, led. av riksdagen Siegbahn, Bo L. G., ambassadör (fr.o.m. den 16 maj 1977) Wirmark, B. David L, fU. mag., ers. förled, av riksdagen

Experter: Michanek, Ernst N., generaldirektör (fr.o.m. den 16 maj 1977) Pahnlund, Thord G., departementsråd (fr.o.m. den 16 maj 1977) Östberg, Brita, byrådirektör (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Sekreterare: Anell, Lars E. R., departementsråd (t.o.m. den 31 maj 1977) Ljunggren, C. Börje, avdehiingsdirektör (fr.o.m. den 1 juni 1977)

Bitr. sekreterare: Ehrenpreis, Dag, avdehiingsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1977) Ljunggren, C. Börje, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juni 1976 t.o.m. den 31 maj 1977)

Lokal: Utrikesdepartementet, Box 161 21, 103 23 Stockholm, tel. växel 763 10 00

UD:2    Skr 1977/78:103                                            58

Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse UD 3. Tilläggsdirektiv, se 1978 års kommittéberättelse del II UD 3.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit c:a 20 sammanträden samt haft ett stort antal överläggmngar med olika myndigheter och organisationer, som berörs av utredningens arbete.

Utredningen har den 21 april 1977 avgett sitt huvudbetänkande (SOU 1977:13-14) Sveriges samarbete med u-länderna.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

3. Nedrustningsdelegationen (UD 1976:01)

TillkaUade enligt regeringens bemyndigande den 26 maj 1976 för att fortlöpande följa utvecklingen på nedrustningsområdet samt utarbeta förslag till Sveriges agerande i olika aktuella nedrustningsfrågor:

Ordförande: Thorsson, Inga M., statssekreterare, led. av riksdagen

Ledamöter: Andersson, Georg L., rektor, led. av riksdagen Blix, HansM., statssekreterare Ericson, Sture T., redaktör, led. av riksdagen Hamilton af Hageby, C. Gustaf H. C, ambassadör Hernelius, J. AUan, bankofuUmäktig, led. av riksdagen (t.o.m. den 27 mars 1977)

Jonäng, Gunnel M., led. av riksdagen Leifland, Leif, kabinettssekreterare (t.o.m. den 1 juni 1977) Liljegren, Carl-Henrik S., kansliråd (t.o.m. den5 juni 1977) Nordbeck, S. E. Gunnar, statssekreterare (fr.o.m. den 13 januari 1977) Sandström, Anders G., kansliråd (fr.o.m. den 6 juni 1977) Sundberg, Ingrid E., fil. kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den 28 mars 1977)

Thyberg, O. Knut, ambassadör (fr.o.m. den 2 juni 1977) Ångström, Rune T., led. av riksdagen

Experter: Blom, E. Göte, kommendör Dahlén, Per Olof (Olle) R., ambassadör Dahlman, S. Ola, laborator Edmar, A. E. Desirée, departementssekreterare Ericsson, Ulf A., nunister Hjertonsson, Karin, depcirtementssekreterare Johnson, Bo F., kansliråd (fr.o.m. den 18 januari 1977) Lind, Johan H., departementssekreterare

59                             Kommittéer: Utrikesdepartementet    UD:4

Lundin, S. Johan, forskningschef

Lubeck, S. A. Lennart, civilingenjör

Norberg, Lars R., förste ambassadsekreterare (fr.o.m. den 13 januari

1977)

Prawitz, Jan, laborator

Reinius, E. A. Ulf, kommendör

Skala, Bjöm, kansliråd (fr.o.m. den 10 oktober 1977)

Strand, Karl-Erik, departementsråd

Sekreterare: Engfeldt, Lars-Göran, departementssekreterare

Bitr. sekreterare: Lundin, Lars-Erik, kanslisekreterare (fr.o.m. den 18 januari 1977)

Lokal: Utrikesdepartementet, Box 161 21, 103 23 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för delegationen, se 1977 års kommittéberättelse del II UD 1.

Delegationen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit fem sammanträden. Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

4. Utredningen (UD 1977:01) om det svenska kultur- och informationsutbytet med utlandet

TUlkaUad enligt regeringens bemyndigande den 17 febmari 1977 för att utreda frågan om det svenska kultur- och informationsutbytet med utlandet:

Ordförande: Arvidsson, Ingrid H., programchef

Sidckunnig: Tallroth, Tore O. F., ambassadör

Experter: Bekeris, Ilmar J., kansUråd Eliasson, Jan K., kansliråd Forsell, L. O. Torbjörn, avdelningsdirektör Gurinder, Jan Olof, departementssekreterare Löfdahl, Göran, direktör

Sekreterare: Ahlander, Dag S., departementssekreterare (fr.o.m. den 12 april 1977) Lidström,   Karl  Gunnar,   departementssekreterare   (fr.o.m.   den   16 maj 1977)

UD: 4    Skr 1977/78:103                                          60

Lindencrona, Birgitta, fil. lic. (fr.o.m. den 1 mars t.o.m. den 15 november 1977)

Lokal: Utrikesdepartementet, Box 16121, 103 23 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II UD 1.

Utredningen har under tiden mars - oktober 1977 hållit nio sammanträden samt haft ett stort antal överläggningar med oUka myndigheter, organisationer och andra, som berörs av utredningens arbete. Gmndmaterial för en kartläggning av Sveriges internationeUa kultur- och informationsutbyte har insamlats genom tre enkäter riktade tiU dels c:a 230 svenska kulturinstitutioner och organisationer, dels Sveriges samtliga lönade utiandsmyndigheter, dels sju svenska ambassader i invandrarnas hemländer. Utredningen har därjämte företagit studiebesök i de nordiska länderna samt i England, Nederländerna och Polen.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

5. Utredningen (UD 1977:02) om Sveriges utvecklingssamarbete på industriområdet

TUlkallad enligt regeringens bemyndigande den 5 maj 1977 med uppdrag att utreda frågan om Sveriges utveckUngssamarbete på industriområdet:

Särskild utredare: Engblom, Göran, ambassadör

Experter: Kalderén, Lars G., rUcsgäldsdirektör Svidén, Ulf, departementssekreterare Wirmark, B, David L, fil. mag., ers. för led. av riksdagen Ådahl, Andreas, professor Öländer, Jan, kansliråd

Medlemmar i ref erensgmpp: Braunerhjelm, Erik, direktör Cars, Hädar, direktör Essen, Ingemar, direktör Fockstedt, Sven, sekreterare Frykholm, Jan, direktör Holmberg, Ame, pol. mag. Karlander, Olof, pol. mag Narfström, A. J. Petter, över ingenjör Säve-Söderbergh, Bengt, utredningssekreterare

61                              Komm ittéer: Utrikesdepartementet    UD: 6

Sekreterare: Westring, Gösta, byråchef

Bitr. sekreterare: Dahl, Mikael, kansUsekreterare Johnsson, Gerd, kanslisekreterare (fr.o.m. den 9 maj 1977)

Lokal: Utrikesdepartementet, Box 161 21, 103 23 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II UD 2.

Den särskilde utredaren har under tiden maj - oktober 1977 håUit tre sammanträden med referensgruppen och fyra sammanträden med expertema. Dämtöver har ett antal sammanträden hålUts i olika arbetsrupper.

Den särskUde utredaren har den 31 oktober 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:77) Sveriges utveckUngssamarbete på industriområdet.

Uppdraget är därmed slutfört.

6. Kommittéen (UD 1977:03) för de svenska förberedelserna Inför FN:s konferens om vetenskap och teknologi för utveckling

TilUcallade enligt regeringens bemyndigande den 26 maj 1977 med uppdrag att svara för de svenska förberedelserna inför FN:s konferens om vetenskap och teknologi för utveckUng:

Ordförande: Ullsten, S. K. Ola, statsråd, led. av riksdagen

Ledamot och sekreterare: Anell, Lars E. R., departementsråd

Ledamöter: Andersson, Curt, sekreterare Anér, Kerstin, statssekreterare, led. av riksdagen Bemer, C. O. Örjan, departementsråd CavalUn, Jens, kanslisekreterare Eliasson, Anna, fil. mag., led. av riksdagen Ericsson, Gösta, avdelningschef Hambraeus, Gunnar A., professor Knutsson, Karl Eric, professor Landberg, Hans W., docent Lindahl-Kiessluig, Kerstin M., professor Martin-Löf, C. Johan E., civiUngenjör MöUer, Birger, universitetslektor

UD: 6   Skr 1977/78:103                                            62

Odhnoff, Jan E., förbundsekonom Rydén, H. Rune O., led. av riksdagen Tandberg, Olle G., fU. lic. Teikmans, André, tekn. dr Wångby, Erik, ombudsman Zachrisson, Bertil J., led. av riksdagen

Bitr. sekreterare: Båge, Lennart, kanslisekreterare

Lokal: Utrikesdepartementet, Box 16121, 103 23 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Kommittén har under tiden juni - oktober 1977 hållit två sammanträden. Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1978.

63                            Kommittéer: Försvarsdepartementet    Fö:l

Försvarsdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1977:2,3,5,7,12 och 13

Följande kommitté inom avsnittet fullgör inte egentligt utredningsuppdrag: 4

1. Försvarets fredsorganisationsutredning (Fö 1968:20)

TUlkaUade eidigt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 februari 1967 för att utreda frågan om vissa ändringar i krigsmaktens fredsorganisation (se Post-och Inrikes tidn. den 9 februari 1967):

Ordförande: Gustafsson, M. Gunnar, generaldirektör, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 januari 1972)

Ledamöter: Björk, Gunnar E., bankkonsulent, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juni 1974)

Gustavsson, Gusti L. A., el-installatör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juni 1974)

Hylländer, K. Gunnar E., köpman, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juni 1974)

Strindberg, Per-Olof J., länsombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juni 1974) Sundström, M. Gudrun, fra, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juni 1974)

Experter: Albrektson, Hans, departementsråd (fr.o.m. den 1 juU 1976) Bergstrand, Per-Erik, överste (fr.o.m. den 15 april 1975 t.o.m. den 31 oktober 1977)

Ekström, E. Bengt A., överste (fr.o.m. den 1 november 1977) Höijer, Gunnar, krigsråd

Knutsson-HaU, Torsten K., organisationsdirektör (fr.o.m. den 21 januari 1972)

Larsson, S. Rune W., överste (fr.o.m. den 1 oktober 1976) Larsson, Sven E., departementsråd

Lugn, P. E. Robert, överste av 1. graden (t.o.m. den 31 mars 1977) Månsson, E. O. Sigvard, överste av 1. graden (fr.o.m. den 16 november 1970)

Fö:l    Skr 1977/78:103                                            64

Persson, Ragnar, överste (fr.o.m. den 1 augusti 1975)

Strand, Karl-Erik, departementsråd (fr.o.m. den 15 februari 1975 t.o.m.

den 30 juni 1977)

Thufvesson, Bengt E., departementsråd (fr.o.m. den 1 november 1972)

Wennerhom, Karl Otto L., departementsråd

Wigardt, Hans G. T., planeringsdirektör (fr.o.m. den 1 december 1975)

Sekreterare: Cederwall, Ulf C, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 december 1975) Lundbergh, Hans P. N. J., överstelöjtnant (fr.o.m. den 1 december 1975)

Lokal: Fredsgatan 2,11152 Stockholm, tel. 1139 35 och 11 42 85 (sekreterarna), 11 88 25 (expeditionen)

Direktiven för utredningen, se 1%8 års riksdagsberättelse Fö 20. Tilläggsdirektiv se 1972 års rUcsdagsberättelse Fö 10,1975 års kommittéberättelse Fö 2 samt 1978 års kommittéberättelse del II Fö 1.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 18 sammanträden samt gjort sex studiebesök och haft överläggningar med olika myndigheter och organisationer som berörs av utredningens arbete. Därutöver har 27 sammanträden hållits med särskilda arbetsgrapper inom utredningen.

Utredningen har den 31 maj 1977 avgett betänkande (Ds Fö 1977:3) del 2: Armén och del av marinen.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

2. Krigsmaktens förvaltningsutbildningsutredning (Fö 1971:01)

TillkaUad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 februari 1971 för att utreda och inkomma med förslag tiU förvaltningsutbildning inom krigsmakten:

Utredningsman: Nihlfors, Folke U., organisationsdirektör, f. d. led. av riksdagen

Experter: Brantberger, Per-Gunnar, överste

Hullberg, Axel Th. A:son, överstelöjtnant (fr.o.m. den 1 april 1976) Knöös, Erik O., kapten Lindberg, R. Greger, överste Magnusson, Lennart C. O., avdelningsdirektör Nyberg, Stig K., studierektor Strömberg, Carl-Axel B., överstelöjtnant (fr.o.m. den 1 februari 1976)

Sekreterare: Dinell, Jan A. C, departementssekreterare

65                             Kommittéer: Försvarsdepartementet    Fö:3

Direktiven för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse Fö 19.

Utredningen har under tiden november 1976 - april 1977 hållit 29 sammanträden.

Utredningen har den 22 december 1976 avgett delbetänkande (Ds Fö 1976:4) Utbildning i naturvård inom försvaret samt den 18 april 1977 avgett delbetänkande (Ds Fö 1977:2) Försvarets förvaltningsutbildning -samordnings- och samverkansfrågor m. m.

Uppdraget är därmed slutfört.

3. Ledningsgruppen (Fö 1971:03) för fortsatt utveckling av försvarets planerings- och programbudgetsystem (PPBG)

TillkaUade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1971 för att framlägga förslag rörande den slutliga utformningen av försvarets nya planerings- och budgeteringssystem samt att leda och samordna det fortsatta utvecklingsarbetet inom förenämnda område:

Ordförande: EhrUng, G. O. Ingvar, departementsråd (fr.o.m. den 1 januari 1975 t.o.m. den 17 oktober 1977)

Ledamöter: Grape, S. Lennart, departementsråd (t.o.m. den 17 oktober 1977) Petri, Gunnar G. B., departementsråd (fr.o.m. den 1 augusti 1974 t.o.m. den 17 oktober 1977)

Experter: Englund, Lars-Erik, överstelöjtnant (t.o.m. den 17 oktober 1977) Strand, Karl-Erik, departementsråd (t.o.m. den 30 juni 1977)

Bitr. sekreterare: Hellman, Sven R., överingenjör (t.o.m. den 17 oktober 1977) Sondén, Jan A., departementssekreterare (t.o.m. den 17 oktober 1977)

Direktiven för ledningsgruppen, se 1972 års riksdagsberättelse Fö 20.

Ledningsgruppen har under tiden november 1976 - juni 1977 hållit ett sammanträde.

Ledningsgmppen har den 9 september 1977 avgett promemorian (Ds Fö 1977:5) Försvarets planerings- och ekonomisystem (FPE) - utveckling och principer.

Uppdraget är därmed slutfört.

5   Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 103

Fö: 4    Skr 1977/78:103                                           66

4. Militära pensionsåldersdelegationen (Fö 1971:04)

TUlkaUade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 september 1971 med uppgift att till Kungl. Maj: t lämna förslag i frågor som hör samman med genomförandet av höjningen av pensionsåldern för militär personal (se Post- och Inrikes tidn. den 8 november 1971):

Ordförande: Wetterblad, R. Ingmar T., generaldirektör

Ledamöter: Bodin, K. Berndt, föredragande i riksdagens försvarsutskott Bäcklin, Lars R., ombudsman Wiberg, N. OlaR., förste ombudsman Winéus, Bengt G., departementssekreterare

Ersättare för ledamöter: Liedberg, Anders J. B., ombudsman (för Bäcklin) Sandberg, K. G. Ulf, förste ombudsman (för Wiberg)

Experter: Lindahl, Carl-Fredrik H., överstelöjtnant Sjöö, Curt O., överstelöjtnant (fr.o.m. den 1 juli 1975)

Sekreterare: Stålhandske, O. Lennart, överstelöjtnant

Bitr. sekreterare: Otterberg, L. Håkan, kapten

Lokal: Försvarsdepartementets kommittélokaler, Sehlstedtsgatan 9, 115 28 StockhoUn, tel. 62 28 07 (sekreteraren)

Direktiven för delegationen, se 1972 års riksdagsberättelse Fö 21.

Delegationen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tre sammanträden. Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

5.1973 års vapenfriutredning (Fö 1973:01)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 september 1973 för översyn av lagen om vapenfri tjänst och sanktionerna vid vägran att fullgöra värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst:

Ordförande: Holmberg, Cari V., justitieråd

67                             Kommittéer: Försvarsdepartementet    Fö:6

Ledamöter: Andersson, Georg L., rektor, led. av riksdagen

Gustafsson, Stig G., förbundsjurist, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 december 1974)

Möller, S. A. Birger, f. d. led. av riksdagen Norrby, Karl-Eric, lantbmkare, led. av riksdagen Werner, N. Mårten S., kyrkoherde, f.d. led. av riksdagen

Experter: Sjöholm, Eric G. R., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 mars 1974) Suneson, Karl-Henrik A., byrådirektör (fr.o.m. den 15 mars 1974)

Sekreterare: Janson, Bjöm C, hovrättsassessor

Bitr. sekreterare: Holmquist, K. O. Rolf, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 december 1976) Linde, Lars B., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1975)

Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse Fö 14.

Utredningen har under tiden november 1976 - mars 1977 hålUt fem sammanträden.

Utredningen har den 7 mars 1977 avgett betänkande (SOU 1977:7) Rätten tiU vapenfri tjänst.

Uppdraget är därmed slutfört.

6. Försvarsmaktens ledningsutredning (Fö 1974:03) (FLU-74)

TilUcallade enUgt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 september 1974 för att utreda det militära försvarets centrala och högre regionala ledningsorganisation m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 28 september 1974):

Ordförande: Gustafsson, Hans L., f. d. landshövding, f. d. led. av riksdagen

Ledamöter: Glimnér, J. Erik, hemmansägare, led. av riksdagen Gustavsson, Åke E. G., redaktör, led. av riksdagen Göransson, J. OUe, verkmästare, led. av riksdagen Lindblad, Hans B., redaktör, led. av riksdagen Träff, Sven-Olov A., direktör, led. av riksdagen

Experter: Edmén, Lars H., försvarsdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1977) Edström, Lennart N., kanslichef (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Fö:6   Skr 1977/78:103                                             68

Håkansson, L. Arne, överstelöjtnant (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Jarmar, L. Håkan, organisationsdirektör

Levinson, K. Bo, överstelöjtnant (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Olhede, Torleif E., departementssekreterare

Orrö, Sven-Erik O., departementsråd (fr.o.m. den 21 december 1976)

Pahngren, NUs A., överste av 1. graden (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Sagrén, K. Åke, överstelöjtnant (fr.o.m. den 1 februari 1976 t.o.m. den 20

april 1977)

Skoglund, Claes G., generalmajor

Sekreterare: Ludvik, Klaus, orgaiusationsdirektör

Bitr. sekreterare: Blomgren, EvaM., byrådirektör (fr.o.m. den 1 mars 1976) Lundqvist, Sten T:son, byrådirektör (fr.o.m. den 1 febraari 1976)

Lokal: Fredsgatan 2, 111 52 Stockholm, tel. 763 37 80 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Fö 14. Kompletterande direktiv, se 1977 års kommittéberättelse del II Fö 3. Tilläggsdirektiv, se 1978 års kommittéberättelse del II Fö 2.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 16 sammanträden. Vidare har utredningen genomfört ett krigsspel för att få underlag för utredningens överväganden angående försvarsmaktens högre regionala ledning.

Utredningen har under 1977 besökt samtliga militärbefälhavare och civilbefälhavare, landshövdingen i Gävleborgs län och försvarsområdesbefälhavaren i Fo49. Vidare har berörda centrala myndigheter och C El beretts tillfälle att lämna sina synpunkter på indelningen i militär- och civUområden.

Utredningens arbete beräknas pågå hela år 1978.

7.1974 års försvarsutredning (Fö 1974:04)

TilUcallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 oktober 1974 för att utreda totalförsvarets fortsatta utveckling m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 9 november 1974):

Ordförande: Gustafsson, C. E. Torsten, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 28 oktober 1976)

Ledamöter: Bengtsson, Karl F., verkmästare, led. av riksdagen

69                            Kommittéer: Försvarsdepartementet    Fö:8

Gustavsson, Bengt T., ombudsman led. av riksdagen

Göransson, J. OUe, verkmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juU

1975)

Nordbeck, S. E. Gunnar, statssekreterare (fr.o.m. den 28 oktober 1976)

Petersson, Per M., hemmansägare, led. av riksdagen

Theorin, K. Maj Britt M., sekreterare, led. av riksdagen

Experter: Broström, Ulf T. F., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 21 november 1974) Ehrling, G. O. Ingvar, departementsråd (fr.o.m. den 21 november 1974) Eklund, C. Guimar, generallöjtnant (fr.o.m. den 21 november 1974) Grape, S. Lennart, departementsråd (fr.o.m. den 21 november 1974) HeUman, Sven R., överingenjör (fr.o.m. den 21 november 1974) Leifland, Leif, kabinettssekreterare (fr.o.m. den 21 november 1974) Ortö, Sven-Erik O., departementsråd (fr.o.m. den 21 november 1974) Petri, Gunnar G. B., departementsråd (fr.o.m. den 21 november 1974) Thyberg, P. Erik, byråchef (fr.o.m. den 21 november 1974) Tunberger, Johan A., informationssekreterare (fr.o.m. den 11 november 1976) Wigur, J. T. Rolf, överste (fr.o.m. den 21 november 1974)

Huvudsekreterare: Engman, O. Ingemar, departementsråd (fr.o.m. den 1 november 1974)

Sekreterare: Englund, Lars-Erik, överstelöjtnant (fr.o.m. den 21 november 1974) Sagrén, K. Åke, överstelöjtnant (fr.o.m. den 21 november 1974) Sondén, Jan A., departementssekreterare (fr.o.m. den21 november 1974)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Fö 15. Kompletterande direktiv, se 1976 års kommittéberättelse Fö 13.

Utredningen har under tiden november 1976 - februari 1977 hållit 19 sammanträden samt haft överläggningar med oUka myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen har den 25 januari 1977 avgett betänkande (SOU 1977:1) Totalförsvaret 1977-82.

Uppdraget är därmed slutfört.

8. Tjänstereglementsutredningen (Fö 1974:05)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 november 1974 för översyn av tjänstereglementet för krigsmakten (se Post- och Inrikes tidn. den 14 december 1974):

Fö: 8    Skr 1977/78:103                                           70

Ordförande: Skarstedt, Carl-Ivar S., rättschef

Ledamöter: Hårdefelt, S. Börje, rättschef Peyron, Gustaf F. C, generalmajor

Expert: Hultan, Ivan H., personaldirektör (fr.o.m. den 12 april 1976)

Huvudsekreterare: Holmquist, K. O. Rolf, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Sekreterare: Andersson, Jan-Åke L., major Forssberg, E. Olof, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Lokal: Försvarsdepartementet, Regeringsgatan 1-3, Fack, 103 20 Stockhohn, tel. växel 763 10 00 (huvudsekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Fö 14.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit nio sammanträden samt haft överläggningar med särskilt utsedda kontaktmän hos myndigheter och organisationer som berörs av utredningens arbete.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

9. Beredningen (Fö 1975:01) för det fortsatta arbetet om kvinnan i försvaret (BKF)

Tillkallade enUgt regeringens bemyndigande den 27 februari 1975 för det fortsatta arbetet om kvinnan i försvaret (se Post- och Inrikes tidn. den 13 mars 1975):

Ordförande: Frändås, S. G. Berit, adjunkt, f. d. led. av riksdagen

Ledamöter: Aulin, OUe M., försvarsdirektör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 december 1976)

Barke, Christine, vice ordförande i Riksförbundet Sveriges lottakårer Ekelund, Ulla G., tUlsynslärare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 december 1976) Larsson, Carl-Otto, överste

Experter: Ershammar, Mats O. T., konsulent (fr.o.m. den 15 april 1975)

71                            Kommittéer: Försvarsdepartementet    Fö: 10

Granath, Solve O., förste ombudsman (fr.o.m. den 18 april 1975) Hultan, Ivan, personaldirektör (fr.o.m. den 6 maj 1975) MohaU, Carl-Erik, förste ombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1976) Sjöö, Curt O., överstelöjtnant (fr.o.m. den 18 april 1975) Wahlberg, Per V., örlogskapten (fr.o.m. den 10 januari 1977)

Sekreterare: Ershammar, Mats O. T., konsulent (fr.o.m. den 1 febraari 1976)

Lokal: Kommendörsgatan 28, 5 tr., 114 48 Stockholm, tel. 615816 (sekreteraren)

Direktiven för beredningen, se 1976 års kommittéberättelse Fö 15.

Beredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 23 sammanträden samt haft överläggningar med oUka myndigheter som berörs av beredningens arbete.

Beredningen har den 30 juni 1977 avgett delbetänkande (SOU 1977:26) Kvinnan och försvarets yrken.

Beredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

10. Försvarets gymnasieutredning (Fö 1975:02)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 7 maj 1975 för utredning om försvarets gymnasiala utbildning (se Post- och Inrikes tidn. den 31 maj 1975):

Ordförande: Wååg, Nils Erik, byggnadsingenjör, led. av riksdagen

Experter: Elfving, L. Arne R., skolinspektör (fr.o.m. den 17 maj 1976) Hammarström, P. Rickard, studierektor (fr.o.m. den 16 juni 1975) Lundin, Åke E., överstelöjtnant (fr.o.m. den 16 juni 1975) Nicklasson, Stina, skoUnspektör (fr.o.m. den 16 juni 1975) Norenberg, Bertil W., studierektor (fr.o.m. den 16 juni 1975) Nyberg, Stig K., studierektor (fr.o.m. den 16 juni 1975) Palm, Hans G. G., kansliråd (fr.o.m. den 16 juni 1975)

Sekreterare: Holmgren, B. Uno, rektor (fr.o.m. den 1 april 1977) Nystedt, Stig H., tf. avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 maj 1976 t.o.m. den 30 april 1977)

Lokal:    Försvarsdepartementets    kommittélokaler,    Sehlstedtsgatan 9,4tr., 115 28 Stockholm, tel. 60 25 35 (sekreteraren)

Fö: 10    Skr 1977/78:103                                          72

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Fö 16.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tolv sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Dämtöver har fyra sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp inom utredningen för samråd med skolöverstyrelsen.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

11.1975 års skyddsrumsutredning (Fö 1975:03)

TiUkallade enligt regeringens bemyndigande den 18 juni 1975 för att lämna förslag tiU bestämmelser för övergången tUl ändrat skyddsrumssystem (se Post- och Inrikes tidn. den 5 juli 1975):

Ordförande: Gustafsson, M. Gunnar, generaldirektör, f. d. led. av riksdagen

Ledamöter: Welin, E. Gösta, direktör Wiklund, Svea S. S., fm, led. av riksdagen WiUiamsson, Uno E. L, länsråd

Experter: Edmén, Lars H., försvarsdirektör (fr.o.m. den 8 januari 1976) Egnell, S. Jan-Erik, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 8 januari 1976) Janson, Björn C, hovrättsassessor

Krona, Kurt, sektionschef (fr.o.m. den 15 november 1975) Lagerblad, J. Peter, kansliråd (t.o.m. den 16 oktober 1977) Terstad, I. Gösta A., kansliråd

Sekreterare: Tjömeryd, JohnE. E., byråchef

Lokal: Civilförsvarsstyrelsen, Fack, 162 10 Vällingby, tel. 37 26 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Fö 17.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit åtta sammanträden.

Utredningen har den 20 januari 1977 avgett betänkande (Ds Fö 1977:1) Normalkostnad fÖr skyddsrum, lämnat rapport angående kostnads- och besparingseffekter för kommuner vid medverkan i skyddsrumsbyggandet, lämnat förslag tiU ändring i kungörelsen (1969:361) om civilförsvar vid verksanläggningar   och   kungörelsen   (1%9:362)   om   civilförsvar   vid

73                           Kommittéer: Försvarsdepartementet    Fö: 12

militäranläggning  samt  lärrmat  förslag till  principer  för  styrning av skyddsrumsproduktionen. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

12. Utredningen (Fö 1975:04) om inflytande m. m. inom värnpliktsutbildningen

TilUcallade enligt regeringens bemyndigande den 18 juni 1975 för översyn av medbestämmande och inflytande inom utbUdningen i det militära försvaret (se Post- och Inrikes tidn. den 11 juU 1975):

Ordförande: Larsson, Ulf O., f.d. statssekreterare (t.o.m. den 19december 1976)

Ledamöter: Andersson, Uno, sektionsordförande Johansson, O. Mauritz, förste ombudsman Månsson, E. O. Sigvard, överste av 1. graden Sandberg, Ulf K., förste ombudsman Selö, Christer, ombudsman Svensson, Raymond, ombudsman

Referensgrupp för utbildningsfrågor:

Experter: Alexandersson, Anders, värnpliktig (fr.o.m. den 12 april 1976) Andersson, Claes-Göran, major (fr.o.m. den 12 april 1976) Arvidsson, Gunnar, förrådsförman (fr.o.m. den 12aprU 1976) Bjerke, Bertil, konsulent (fr.o.m. den 12 april 1976) Bock, Henry, värnpliktig (fr.o.m. den 12 april 1976) Dahlén, Torsten, kapten (fr.o.m. den 12 april 1976) Gustafson, Ingemar, fanjunkare (fr.o.m. den 12 april 1976) Hjelm, Lars, överstelöjtnant (fr.o.m. den 12 april 1976) Nilsson, Bengt, överstelöjtnant (fr.o.m. den 12 april 1976) Westiing, Nils E., vämpUktig

Sekreterare: Höglund, G. Z. Margrethe, sekreterare (fr.o.m. den 1 november 1975)

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Fö 18. TUläggsdirektiv, se 1977 års kommittéberättelse del II Fö 2.

Genom direktiv (Dir  1977:34)  tUl vämpliktsinflytandekommittén (Fö 1977:01)   har   förordnats   att   denna   utredning   skaU   ersättas   av vämpliktsinflytandekommittén. Uppdraget är därmed slutfört.

Fö: 13    Skr 1977/78:103                                          74

13. Utredm'ngen (Fö 1976:01) om statsbidrag till fritidssysselsättningar för värnpliktiga

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 29 januari 1976 för att utreda frågan om statsbidrag tUl fritidssysselsättningar för vämpliktiga (se Post- och Inrikes tidn. den 14 februari 1976):

Sakkunnig: Olsson, Mats, sparbankskonsulent, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 januari 1976)

Sekreterare: Johansson, Kjell J.-O., kansUsekreterare (fr.o.m. den 15 mars 1976)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Fö 1.

Utredningen har under tiden november 1976 - juni 1977 hållit två sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen har den 30 juni 1977 avgett betänkande (Ds Fö 1977:4) Statsbidrag till värnpliktigas fritidssysselsättningar.

Uppdraget är därmed slutfört.

14. Värnpliktsinflytandekomnuttén (VIK) (Fö 1977:01)

TillkaUade enligt regeringens bemyndigande den 10 mars 1977 för att utreda formerna m. m. för de värnpliktigas medinflytande:

Ordförande: Malmberg, Östen F. G., f. d. stadsjurist

Ledamöter: Björk, Gunnar E., bankkonsulent, led. av riksdagen Olsson, E. Billy, studierektor Selö, Christer, ombudsman Svartberg, Karl-Erik, rektor, led. av riksdagen Unckel, Per C. G., jur. stud., led. av riksdagen

Sakkunniga: Bergqvist, Bo Y., värnpUktig (fr.o.m. den 18 april t.o.m. den 15 maj 1977) BjerndeU, Jörgen H., ombudsman (fr.o.m. den 3 maj 1977) Johansson, O. Mauritz, förste ombudsman (t.o.m. den 2 maj 1977) Lemer, Thomas, vämpUktig (fr.o.m. den 16 maj 1977) Mohall, Carl-Erik, förste ombudsman Petterson, Lars-Olov, ombudsman Sandberg, Ulf K., förste ombudsman

75                           Kommittéer: Försvarsdepartementet    Fö: 15

Svensson, Raymond, ombudsman

Wiklund, Jerry J., värnpliktig (fr.o.m. den 18 aprU 1977)

Experter: Månsson, E. O. Sigvard, överste av 1. graden Sandgren, Gösta, byråintendent (fr.o.m. den 3 oktober 1977)

Huvudsekreterare: Holmquist, K. O. Rolf, hovrättsassessor

Sekreterare: Höglund, G. Z. Margrethe, sekreterare (t.o.m. den 17 aprU 1977)

Bitr. sekreterare: Pantzerhielm, H. Henrik G., kanslisekreterare (fr.o.m. den 9 maj 1977)

Lokal: Fredsgatan 2,3 tr., 11152 Stockholm, tel. 763 1000 (huvudsekreteraren)

Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II Fö 3.

Kommittén har under tiden mars - oktober 1977 hållit fyra sammanträden samt haft överläggningar med myndigheter och andra som berörs av konmiitténs arbete.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1978.

15. Utredningen (Fö 1977:02) rörande datasystemens sårbarhet, sårbarhetskomnuttén (SÅRK)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 28 april 1977 för att utreda frågan om datasystemens sårbarhet och föreslå åtgärder i syfte att minska denna:

Ordförande: Eriksson, B. Allan, kansliråd

Ledamöter: Carlsson, Ulf V., överdirektör Freese, Jan P. G. H:son, generaldirektör Hertz, Olof A., avdelningsdirektör Martin-Löf, C. Johan E., civiUngenjör Tengelin, Ulf E. G., avdelningsdirektör Vinge, Per-Gunnar, direktör

Huvudsekreterare: Wranghult, Hans O., byråchef

Fö: 15    Skr 1977/78:103                                         76

Sekreterare: Siversen, Bengt L, kammarrättsfiskal

Lokal:  Datainspektionen, Box 12050,   112 31  Stockholm, tel.  växel 22 79 80 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II Fö 4.

Kommittén har under tiden juni - oktober 1977 hållit tre sammanträden. Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1978.

16. Fredstandvård-80 (Fö 1977:03)

TilUcaUad enUgt regeringens bemyndigande den 2 juni 1977 med uppdrag att kartlägga formerna för tandvård åt värnpliktiga m. fl. vid överförande av den militära fredstandvården till foUctandvården m. m.:

Särskild utredare: Lindgren, S. Åke, generaUäkare

Experter: Adolfsson, Erik L, ombudsman (fr.o.m. den 2 september 1977) Bergqvist, Bo Y., värnpliktig (fr.o.m. den 2 september 1977) Blomberg,   Carl-Gunnar  V.,  försvarsövertandläkare  (fr.o.m.   den 2 september 1977)

Cronström, J. N. Runo, tandläkare (fr.o.m. den 2 september 1977) Egelstedt, T. A. Ingemar, förste sekreterare (fr.o.m. den 2 september 1977)

Fredriksson, H. Einar, byråchef (fr.o.m. den 2 september 1977) Malmqvist, Jan S. N., tandläkare (fr.o.m. den 2 september 1977) Reuterdahl, Gad, överstelöjtnant (fr.o.m. den 2 september 1977) Rådström, Roger, vämpUktig (fr.o.m. den 2 september 1977) Sjöström, J. Folke, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 2 september 1977) Wintzer, P. U., Stig, sekreterare (fr.o.m. den 2 september 1977)

Sekreterare: Pellbom, Lars Åke, kansUchef

Lokal: Gamla riksdagshuset, ram 1007, Helgeandsholmen, 111 82 St(x;kholm, tel. växel 14 10 00(sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Fö 6.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

77                            Kommittéer: Försvarsdepartementet    Fö: 17

17. Utredningen (Fö 1977:04) om överföring av civilförsvarets ordnings- och bevakningsuppgifter till andra myndigheter

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 26 maj 1977 med uppdrag att utreda frågan om överföring av vissa civilförsvarets ordnings- och bevakningsuppgifter till andra myndigheter:

Särsidld utredare: Almgren, Carl Eric A., general

Experter: Ask, Carl J., överstelöjtnant Hägglund, John E., länsråd Kappelin, Carl-Erik, byråchef Miiller, Ivar, byråchef

Sekreterare: Westin, Christer O. R., överstelöjtnant

Lokal: RikspoUsstyrelsen, Fack, 104 20 Stockholm, tel. växel 769 70 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Fö 5.

Den särskilde utredaren har under tiden juli - oktober 1977 håUit ett sammanträde med expertema samt haft överläggningar med oUka myndigheter som berörs av utredningsuppdraget.

Utredningen berälcnas slutföra sitt arbete under år 1978.

S:l    Skr 1977/78:103                                              78

Socialdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1977:1,3,4,17,19,22 och 28

Följande kommittéer inom avsnittet fullgör inte egentligt utredningsuppdrag: 2 och 11

1. Handikapputredningen (S 1966:38)

TilUcaUade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1965 för att utreda frågan angående omvårdnaden av handikappade (se Post- och Inrikes tidn. den 16 juli 1965):

Ordförande: Skantz, Anna-Greta, ombudsman, led. av riksdagen

Ledamöter: Fors, Åke Hj., kansliråd Gustafsson, Åke G., avdelningschef Jonsson, Elver A. D., postUjon, led. av riksdagen Nilsson, K. Börje, förbundsordförande, led. av riksdagen Åkerlind, Allan J. G., byggnadsarbetare, led. av riksdagen

Experter: Brattgård, Sven-Olof, professor Boman, Lars H., avdelningsdirektör Carlsson, Barbro L., fil. mag. Dalen, Ingrid, departementssekreterare Eriksson, I. Seved, byråchef Gardeström, Linnea, sekreterare Hanson, Göte, bitr. professor Hansson, Nils, direktör Lindqvist, Bengt, direktör Lundström, Karin E., f. d. undervisningsråd Madebrink, Rut, rektor Sundmark, Bo V., avdelningsdirektör Utberg, Rolf F., kanslichef

Sekreterare: Mattsson, Bengt-Olof T., departementssekreterare Nolte, Lennart R. J., anpassningslärare

79                                Kommittéer: Socialdepartementet    S:2

Direktiven för utredningen, se 1966 års riksdagsberättelse S 38. Tilläggsdirektiv, se 1971 års riksdagsberättelse S 13. Kungl. Maj:t har den 25 maj 1973 till utredningen överiämnat riksdagens skrivelse den 9 maj 1973, nr 180, jämte socialutskottets betänkande 1973:12, såvitt avser frågan om flerhandikappades problem, för att prövas av utredningen vid fullgörandet av dess uppdrag.

Utredningens återstående uppdrag har övertagits av omsorgskommittén (S 1977:12). Uppdraget är därmed slutfört.

2. Socialdepartementets sjukvårdsdelegation (S 1966:39)

TillkaUade enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1965 för att som en tiU socialdepartementet knuten delegation följa utbyggnaden av sjukvårdsresurserna i landet och verka för en samordning av sjukvårdsplaneringen:

Ordförande: Larsson, Gerhard, statssekreterare (fr.o.m. den 20 oktober 1976)

Ledamöter: Alsén, Sven, avdelningschef Andersson, J. Gunnar D., överdirektör

Andersson, Johnny, departementsråd (fr.o.m. den 15 maj 1976) Carlsson, G. Rune, förbundsdirektör

Englund, K. Svante L, överdirektör (t.o.m. den 14 november 1977) Ericsson, Bengt G., direktör (t.o.m. den 20 juni 1977) Ericsson, Nils E., ombudsman Eriksson, Evert G., landstingsråd Hansson, Stig F., landstingsråd (t.o.m. den 20 juni 1977) Hedlund, Bengt N. R., kommunalråd (fr.o.m. den 1 november 1976 t.o.m. den 20 juni 1977)

Heideman, Gunnar A., kommunalråd

HiUerdal, N. Olof, bitr. överläkare (fr.o.m. den 6 december 1976) Hjeme, Gunnar, landstingsråd (fr.o.m. den 21 juni 1977) Holmstedt, Igor, landstingsledamot (t.o.m. den 20 juni 1977) Hörnlund, O. Börje, skogsmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 21 juni 1977)

Ihrfors, Carl-Johan, landstingsledamot (fr.o.m. den 21 juni 1977) Johansson, Einar, landstingsledamot (fr.o.m. den 21 juni 1977) Kämek, Ruth I. C, oppositionsråd

Lindahl-Kiessling, Kerstin M., professor (fr.o.m. den 6december 1976) Lindström, AUce M. F., undervisningsråd

S:2    Skr 1977/78:103                                            80

Petersson, Olof H. E., kansliråd (t.o.m. den 14 november 1977)

Rexed, Bror A., generaldirektör

Strand, Karl Erik, departementsråd (fr.o.m. den 15 november 1977)

Söderqvist, Bengt O. A., expeditionschef

Thor, Thorsten, direktör (fr.o.m. den 1 september 1976)

Ward, Kurt K. B., landstingsråd (t.o.m. den 20 juni 1977)

Westerborn, Olle O. A., docent

Zetterström-Lagerwall, Gerd M., direktör

Experter: Bergman, Sven-Eric, avdelningschef (fr.o.m. den 21 juni 1977) Bergstedt, Tord L. H., sjukvårdsdirektör Fredriksson, H. Einar, byråchef Jönsson, E. Gustav, departementsråd Lindgren, S. Åke, generaUäkare Nygren, G. Ingemar, kansliråd Orava, Olavi A. (Olle), byråchef Wennström, K. Gunnar, avdelningschef Wictorson, Karl-Eric A., avdelningschef

Sekreterare: Bratthall, I. Birgitta, departementssekreterare

Lokal: Socialdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Delegationen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit två sammanträden.

Delegationen har bl. a. behandlat oUka frågor angående läkarfördelningsprogrammet och värdpersonalprogram avseende sjuksköterskor och undersköterskor. Delegationen har vidare angett riktiinjer för prioritering av nya byggnadsinvesteringar inom sjukvårdssektom för åren 1978 -1980.

Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

3. Socialutredningen (S 1969:29)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 december 1967 för allmän översyn av den sociala vårdlagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 2 februari 1968):

Ordförande: Andersson, Thure G., f. d. landshövding, f. d. led. av riksdagen

81                                 Kommittéer: Socialdepartementet   S:3

Ledamöter: Ahlgren, Sven H. J., förbundsordförande Albinsson, N. GilUs, landstingsdirektör Andersson, G. Ingemar, byråchef Blomdahl, Bengt O., förbundsordförande Henrikson, Lars G., ombudsman, led. av riksdagen Krantz, P. Gunnar, direktör Larsson, Erik, lantbrukare, led. av riksdagen

Littmarck, Blenda M. V., fröken, ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 december 1976)

Lundblad, Grethe, socialinspektör, led. av riksdagen Mangård, NUs, hovrättsråd Sylvander, Inga M., förbundsordförande Wiklund, S. A. Daniel, avdelningsdirektör, f.d. led. av riksdagen

Experter: Carlson, K. Sören, f. borgarråd

Carlsson, Sven-Gunnar, konsulent (fr.o.m. den 1 januari 1977) Forslund, E. Birger, kansUråd Gisslen, Axel, personaldirektör GrönwaU, Lars O., departementsråd Hedlén, Bengt R., socialdirektör Hedlund, Bengt N. R., kommunalråd Hjelmqvist, Ingvar K. R., kansUråd Holmberg, Sten E., socialdirektör Nelson, Alvar F. A., professor

Norström, Carl C:son, byråchef (fr.o.m. den 1 november 1976) Ottoson, Ivan, byråchef Rigbäck, Berndt G., direktör Stark, K. Birger, socialchef Sverne, Tor E., lagman

Sekreterare: Nasenius, B. Jan V., departementssekreterare Söderberg, Bengt W., socialchef Thunved, Anders E., hovrättsassessor

Bitr. sekreterare: Ritter, Kristin, socionom

Direktiven   för   utredningen,   se 1969   års   riksdagsberätteise   S 29. Tilläggsdirektiv, se 1973 års riksdagsberättelse S 9.

Utredningen har under tiden november 1976 - augusti 1977 hållit 14 sammanträden under sammanlagt 35 dagar. Utredningen har i januari 1977 avgett delbetänkandet (Ds S 1977:2)

6   Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

S:3    Skr 1977/78:103                                              82

Avgifter inom långtidsvården och i augusti 1977 slutbetänkandet (SOU 1977:40) Socialtjänst och socialförsäkringstiUägg samt (SOU  1977:41) Sammanfattning. Uppdraget är därmed slutfört.

4. Sjukvårdskostnadsutredningen (S 1970:32)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 juni 1969 för att utreda vissa frågor rörande sjukvårdskostnader, innefattande dels en samhällsekonomisk analys rörande sjukvårdskostnadernas utveckling, dels en teknisk undersökning rörande verkningar individuellt och kollektivt av nuvarande metoder för sjukvårdskostnadernas finansiering:

Utredningsman: Höök, Erik S. V., professor

Experter: Ericsson, Kjell U., förste sekreterare Lindgren, S. Åke, generalläkare Skogsberg, P. Gösta, f. d. avdelningschef Stenfors, Bo I. L., departementssekreterare Svenonius, Rolf H., ekonomichef

Sekreterare: Hjorth, Lars E. A., departementsråd Utredningen har upphört genom regeringsbeslut den 7 juli 1977.

5. Pensionskommittén (S 1970:40)

TilUcallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1970 för att utreda frågan om pensionsåldern m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 25 juni 1970):

Ordförande: Granqvist, Liss M., president

Ledamöter: Andersson, M. Alvar, lantbrukare, led. av rUcsdagen Bergström, Britta J., universitetslektor, led av riksdagen   (fr.o.m. den 1 november 1976)

Jönsson, Gustav, departementsråd Karlsson, F. Göran, redaktör, led. av riksdagen Nordberg, S. Ivar, ombudsman, led. av riksdagen RegnéU, Carl Göran, fil. dr, f.d. led. av riksdagen

83                                 Kommittéer: Socialdepartementet   S:6

Experter: Alkman, Leif A., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 1 november 1977) Bratthall, Kenneth, tf. försäkringsdomare

Danielson, Gunnar H., generaldirektör (t.o.m. den 31 oktober 1977) Haglund, Sven, tf. avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 oktober 1977) Nilsson, K. F. Lennart, departementsråd Persson, Gustav B., sekreterare

Petri, Carl Axel H., kammarrättspresident (t.o.m. den 31 januari 1977) Svensson, Inge G., direktör

Wilhelmsson, A. Börje, hovrättsråd (fr.o.m. den 1 maj 1977) Ödman, Margot, ombudsman

Sekreterare: Abelson, Lars Göran, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 1 januari 1977) AUcman, Leif A., kammarrättsfiskal (t.o.m. den 31 oktober 1977) Nordborg, Kjerstin M., hovrättsfiskal

Lokal: Departementens utredningsavdelning, Citadellsvägen 17, 211 20 Malmö, tel. 040/782 50 (Abelson)

Direktiven för kommittén, se 1971 års riksdagsberättelse S 34. Tilläggsdirektiv, se 1977 års kommittéberättelse del IIS 1.

Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit 20 sammanträden.

Kommittén har i augusti 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:46) Pensionsfrågor m. m.

Kommitténs återstående arbete, som bl. a. innefattar en översyn av efterlevandepensioneringen, beräknas pågå under hela år 1978.

6. Bamomsorgsgruppen (S 1973:07)

TUlkaUade eidigt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1973 för frågor rörande verksamheten för bam med särskilda behov av stödåtgärder m.m.:

Ordförande: Lundblad, Grethe, socialinspektör, led. av riksdagen

Ledamöter: Baude, Annika M. C, avdelningschef Johansson, Karl-Axel, sekreterare

Johnsson, Ella I., fru, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 januari 1977) Toner, E. Mari-Anne, skolkonsulent (t.o.m. den 14 september 1977) Viklund, Margareta, sekreterare Wahrby, Elsa M., skolkonsulent (fr.o.m. den 15 september 1977)

S:6    Skr 1977/78:103

84

Sakkunniga: Gardeström, Linnea, sekreterare (fr.o.m. den 1 januari 1977) Hedenström, Bengt, studieombudsman (fr.o.m. den 1 januari 1977) Henriksson, E. Sture F., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1977) Klingberg, Karl Erik, konsulent (fr.o.m. den 1 januari 1977) Malmström, Hugo, landstingsledamot (fr.o.m. den 1 januari 1977) Svensson, Sten, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Experter: Lieberg, Laila, förskollärare (fr.o.m. den 15 september 1977) Spörndly, Barbro I., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 september 1977)

Sekretariat: Blom-Nyman, K. Margot, lärare (fr.o.m. den 1 mars 1977) Lauritzen, Sonja, psykolog (fr.o.m. den 1 januari 1976) Söderberg, Per-Olof, sekreterare

Spörndly, Barbro L, departementssekreterare (t.o.m. den 14 september 1977) Sävenstrand, Inger E., sjukvårdslärare

Bitr. sekreterare: Lejdström, Kristina, projektledare

Postadress: Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm, tel. 21 14 01

Tilläggsdirektiv tiU utredningen angående föräldrautbildning, se 1975 års kommittéberättelse S 19.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit åtta sammanträden. Därutöver har utredningen i februari 1977 anordnat en konferens med handikapporganisationerna angående föräldrautbildning. Utredningen deltar vidare aktivt i försöksverksamheter med föräldrautbildning.

Under början av är 1978 kommer utredningen att avge ett delbetänkande angående föräldrautbildning för blivande och nyblivna föräldrar, samt lekotekens organisation.

Utredningens arbete avseende föräldrautbildning beräknas pågå under hela år 1978.

7. Barnmiljöutredningen (S 1973:08)

TilUcaUad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1973 för att undersöka barnens levnadsförhållanden:

Utredningsman: Rexed, Bror A., generaldirektör

85                                Kommittéer: Socialdepartementet    S:8

Sekreterare: Lund, Karin, socionom Witlorp, I. Birgitta, departementssekreterare

Lokal: Socialdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse S 31.

Utredningens    sekretariat    har   under    året    haft   återkommande sammanträden med utredningens ordförande. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1978.

8. Familjestödsutredningen (S 1974:01)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 januari 1974 för att pröva vissa frågor inom föräldraförsäkringen m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 22 januari 1974):

Utredningsman: Odhnoff, Camilla, landshövding

Experter: GrönwaU, Lars O., departementsråd (t.o.m. den 30 juni 1977) Hallberg, Kajsa, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 juU 1977) Hellman, Lars, förbundssekreterare (t.o.m. den 14 september 1977) Johansson, Karl-Axel, sekreterare Jönsson, E. Gustav, departementsråd

Nelander, Sven, utredningssekreterare (fr.o.m. den 15 september 1977) Persson, Gustav B., sekreterare Sjöberg, Margit E., länsarbetsdirektör Svensson, Inge G., direktör

Sekreterare: Kindlund, A. Sören, departementssekreterare

Bitr. sekreterare: Andersson, Britt-Marie, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 5 maj t.o.m. den 15 oktober 1977) Arve-Parés, Birgit E., fil. kand. Etzler, CeciUa E. M., byrådirektör Karlsson, Vanja M., seminarielärare Olin, Patrick, docent (fr.o.m. den 1 juU 1977) Sjöblom, Kerstin, psykolog (fr.o.m. den 1 aprU 1976)

Lokal: Drottningholmsvägen 14, 1 tr., 112 42 Stockholm, tel. 51 84 39 (kansli), 763 10 00 (Kindlund)

S:8    Skr 1977/78:103                                              86

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse S 22.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt 16 sammanträden. Utredningen har bl a. genomfört en intervjuundersökning om erfarenhetema av föräldraförsäkringen och en statistikgenomgång hur föräldraförsäkringen utnyttjats år 1976.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978. Uppdraget, till den del det avser utvärderingen av föräldraförsäkringen, beräknas slutföras i början av år 1978.

9. Medicinalansvarskomnuttén (S 1974:02)

TilUcaUad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 januari 1974 för att utreda vissa ansvarsfrågor m. m. inom hälso- och sjukvården (se Post- och Inrikes tidn. den 25 januari 1974):

Ordförande: Lidbeck, P. Ingmar, regeringsråd

Sakkunniga: Hjem, Bo, verkst. direktör Hjerne, Gunnar, landstingsråd Karlsson, F. Göran, redaktör, led. av riksdagen Larsson, Erik, lantbmkare, led. av riksdagen Wilander, Sven E., landstingsledamot

Experter: Hemer, N. Birger E., överläkare Hultstrand, Lars R., hovrättsassessor Kullberg, Gunni V., förste förbundssekreterare Langton, Börje, byråchef Lundqvist, Lilly M., första skötare Malmqvist, Jan S. N., tandläkare Roos, Kurt H. G., medicinalråd Royen, Sverre N. H., direktör Semer, Uncas, sekreterare (fr.o.m. den 26 febraari 1976)

Sekreterare: Holmquist, Gertrud M. M., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 januari 1977) Prom, Peter F. G., hovrättsassessor Wistrand, Birgitta M., sekreterare

Lokal: Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm, tel. 21 64 43 (Prom), 21 58 99 (Holmquist)

Direktiven för kommittén, se 1975 års kommittéberättelse S 23.

87                                Kommittéer: Socialdepartementet    S: 11

Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tio sammanträden.

Kommittén har i december 1976 avgett delbetänkandet (Ds S 1976:9) Legitimation av psykolog och i oktober 1977 en rapport från en expertgrupp inom kommittén (SOU 1977:66) Patienten i sjukvården - kontakt och information.

Kommittén avser att i början av år 1978 avge sitt huvudbetänkande.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

10. Nykterbetsvårdens erkända och enskilda vårdanstalters personalorganisationsutredning (S 1974:04) (NEPO)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 januari 1974 med uppdrag att företa en översyn av personalorganisationen vid erkända och enskilda vårdanstalter för alkoholmissbrukare:

Utredningsman: Jonsson, Folke, byråchef

Experter: Blixt, Olov, ombudsman Danielsson, Birger, dhektör Nordström, Gösta, byråchef Söderman, EUs A., ombudsman

Sekreterare: Bystedt, Nils, byrådirektör (t.o.m. den 31 augusti 1977) Karlsson, Eva, förste byråsekreterare (fr.o.m. den7aprU 1976 t.o.m. den 16 oktober 1977) Roslönn, Ulf, byrådirektör (fr.o.m. den 10 november 1977)

Lokal: Socialdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit nio sammanträden. Två enkätundersökningar har utförts. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

11. Delegationen (S 1974:05) för social forskning

TUlkaUade enligt Kungl. Maj:ts beslut den 28 juni 1974 för att som en till socialdepartementet knuten delegation ha till uppgift dels att med utgångspunkt i departementets verksamhetsonwåden svara för bedömiung och samordning av pågående och planerade projekt avseende forsknings-

S:ll    Skr 1977/78:103                                              88

och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet inom den sociala sektorn, dels att initiera forsknings- och utvecklingsarbete av betydelse för socialpolitiken:

Ordförande: Larsson, Gerhard, statssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Lindberg, Ingemar, kansUråd (t.o.m. den 30 september 1977)

Ledamöter: Andersson, Göthe, kommunalråd (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Berfvenstam, Ragnar A. G., professor Engström, Ame V., professor, generaldirektör Göransson, G. Bertil, landstingsråd (fr.o.m. den 1 december 1976) Hedberg, J. Anund, kommunalråd (t.o.m. den 30 september 1977) Hedlén, Bengt R., socialdirektör Lindahl, Hedda, landstingsledamot Rehn, L. Gösta, professor Rexed, Bror A., generaldirektör Wiklund, Svea S. S., fru, led. av riksdagen Åström, Lars-Åke E., generaldirektör

Ersättare: Bergman,  Sven-Eric, avdelningschef  (för Lindahl)  (fr.o.m.  den  5 november 1976)

GardeU, Bertil G. T. B., docent (för Engström) (t.o.m. den 31 oktober 1977)

Göransson, G. Bertil, landstingsråd (för Lindberg) Janson, Carl-Gunnar, professor (för Berfvenstam) Järabrink, Hans G., överdirektör (för Åström) (t.o.m. den 31 augusti 1977)

Kjellgren, Eivor, intendent (för Wiklund) (fr.o.m. den 1 aprU 1977) Korpi, F. Walter, professor (för Rehn)

Loven, John T., sektionschef (för Andersson) (fr.o.m. den 13 maj 1976) Magnusson, Nils, departementsråd (för Larsson) Skalin, E. Douglas, sektionschef (för Göransson) Smedmark, Göran G:son, byråchef (för Åström) (fr.o.m. den 1 september 1977)

Stark, K. Birger, socialchef (för Hedlén) Wennström, K. Gunnar, avdelningschef (för Rexed) Åstrand, Göran, kommunaUconsulent (för Wiklund) (t.o.m. den 31 mars 1977)

Experter: Forslund, E. Birger, kansliråd Wallberg, Klas H. S., avdelningschef Wictorson, Karl-Eric, avdelningschef (fr.o.m. den 1 april 1976)

89                               Kommittéer: Socialdepartementet    S:12

Sekreterare: Uggla,G. Inga-LiU,fn. lic.

Bitr. sekreterare: Jonsson, LenaB.,departementssekreterare(fr.o.m. den25oktober 1976)

Lokal: Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Delegationen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit fyra sammanträden.

Delegationen har påbörjat utredningsarbete inom sex områden som inledning på sitt arbete med att initiera forsknings- och utvecklingsarbete av betydelse för socialpoUtiken.

Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

12. Pensionärsundersökningen (S 1974:06)

TilUcaUad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1974 för att göra en undersökning angående åldringsvården m. m.:

Utredningsman: Forslund, E. Birger, kansliråd

Experter: Barenthin, WUli, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1977) Bratthall, I. Birgitta, departementssekreterare Ekberg, Valter, sekreterare

Englund, K. Svante I., överdirektör (t.o.m. den 31 augusti 1977) Larsson, Gustav, f. d. kommunalråd (avliden) Petersson, Kerstin, sekreterare Skalin, E. Douglas, sektionschef Svanborg, Alvar, professor Sälde, K. A. Henry, avdelningschef Widman, Mona G. U-B., socialassistent

Sekreterare: Hedin, Bernt, departementssekreterare Redgert, Jan I. G., avdelningschef

Lokal:   Socialdepartementet,   Fack,   103 20  Stockholm,   tel.   växel 763 10 00

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse S 27.

S:12    Skr 1977/78:103                                            90

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 14 sammanträden.

Utredningen beräknas redovisa huvuddelen av sitt uppdrag i början av år 1978.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1978.

13. Regionsjukvårdsutrednmgen (S 1974:07)

TillkaUad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1974 för att utreda regionsjukvårdens organisation m. m.:

Ordförande: Söderqvist, Bengt O. A., expeditionschef

Sakkunniga: Alsén, Sven, avdelnmgschef Eskel, Arvid, f. d. landstingsråd Göransson, G. Bertil, landstingsråd Olsson, Harald, landstingsledamot (fr.o.m. den 6 oktober 1976)

Experter: Fredlundh, Lars, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 aprU t.o.m. den 25 juni 1977) (avliden) Fredriksson, H. Einar, byråchef Gremner, Kjell, organisationschef Hamberger, Carl-Axel, professor Hjem, Bo G., verkst. direktör Nygren, G. Ingemar, kansliråd

Roos, Kurt H. G., medicinahåd (fr.o.m. den 1 september 1976) Skalin, E. Douglas, sektionschef (fr.o.m. den 1 september 1976) Werkö, Lars, professor Wictorson, Karl-Eric A., avdelningschef

Sekreterare: Bratthall, I. Birgitta, departementssekreterare

Bitr. sekreterare: Olofsson, C. Sigbjöm, aspirant (fr.o.m. den 16 februari 1976)

Lokal:   Socialdepartementet,   Fack,   103 20  Stockholm,   tel.   växel 763 10 00

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 13 sammanträden. Därutöver har sammanträden ägt mm i arbetsgrupper.

91                               Kommittéer: Socialdepartementet    S:14

Genom ett särskilt projekt har analyserats regionsjukvårdens innehåU och avgränsning mot länssjukvården m.m. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

14. Hälsovårdsstadgeutredningen (S 1974:08)

TUlkaUad enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 28 juni 1974 för att göra en översyn av hälsovårdsstadgan:

Ordförande: Sundström, Thorsten, f. borgarråd

Sakkunniga: Andersson, Karl-Gustav, kommunahåd Andersson, Roland I., länshälsovårdskonsulent Johansson, J. Erik, lantbrukare, led. av riksdagen Leuchovius, Karl G. W., led. av riksdagen (fr.o.m. den 10 mars 1977) Rinder, Lennart, medicinalråd Törnquist, Harry E., byggnadsråd Ågren, Lars O. T., avdelningschef

Experter: Eriksson, Sune, avdelningsdirektör HaUbäck, Thore, hälsovårdsdirektör Hultstrand, LarsR., hovrättsassessor Köhl, Olof F. E., rättschef (fr.o.m. den 10 mars 1977) Mollstedt, Bengt O., stadsläkare Petrelius, Torsten, avdelningschef Swarén, Ulla M., byråchef

Sekreterare: Meyer, Lennart S. G., hovrättsassessor

Bitr. sekreterare: Berglund, Bengt I., byrådirektör

Lokal: LUla Nygatan 1,3 tr., 11128 Stockholm. Postadress: Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm, tel. 21 53 39 (Meyer), 21 52 87 (Berglund)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse S 29.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tolv sammanträden. Därjämte har en expertgmpp inom utredningen sammanträtt tolv gånger.

Utredningen berälcnas slutföra sitt arbete under år 1978.

S:15    Skr 1977/78:103                                            92

15. Utredningen (S 1974:09) beträffande sjukvård i livets slutskede

(SLS)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 november 1974 för att utreda vissa frågor beträffande sjukvård i livets slutskede:

Ordförande: Rexed, Bror A., generaldirektör

Sakkunniga: Biörck, C. Gunnar W., professor, led. av riksdagen Einhom, Jerzy, professor Giertz, Gustav B., professor Göransson, G. Bertil, landstingsråd Karlsson, F. Göran, redaktör, led. av riksdagen Kämek, Ruth I. C, oppositionsråd Linder, Lars G., överläkare Zetterström-Lagervall, Gerd M., direktör Willig, Anna, undersköterska

Experter: Carlheim-Gyllensköld, Karin, fil. dr. Feigenberg, Loma, bitr. överläkare Langton, Börje, byråchef

Sekreterare: Björkman, Marie-Louise (Malou) K., fU. kand. Wistrand, Birgitta M-, sekreterare (fr.o.m. den 1 december 1976)

Lokal: Socialstyrelsen, Fack, 106 30 Stockholm, tel. växel 14 06 00

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit sju sammanträden. Dessutom har två större konferenser anordnats beträffande smärtbehandling i terminal vård och över temat Barn och döden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

16. Ledningsgruppen (S 1974:11) för försöksverksamhet inom socialvården

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 december 1974 för försöksverksamhet inom socialvården:

Ordförande: Göransson, G. Bertil, landstingsråd

93                               Kommittéer: Socialdepartementet    S: 16

Ledamöter: Loven, John T., sektionschef Nilsson, Göte, intendent Ottoson, Ivan, byråchef Thorstenson, R. Billy, kansliråd VUlner, Ina, sekreterare

Experter: Holmquist, Lizzie, folkskollärare Lamstedt, A. Ossian G., departementsråd Magnusson, NUs, departementsråd (fr.o.m. den 1 februari 1976) Ording, Jan, byråchef (fr.o.m. den 20 maj 1976) Palm, Margit, kommunalråd Wingqvist, Kay Vilhehn, fil. kand. (fr.o.m. den 2 december 1976)

Bitr. sekreterare: Haeggström, Ingrid M., assistent Lamnevik, Gunilla, sekreterare

Ohlsson, Ann-Margret, landstingssekreterare (fr.o.m. den 1 april 1976 t.o.m. den 31 december 1977)

Lokal: Landstingshuset, Box 1003, 221 02 Lund, tel. 046/15 34 77 och 15 34 85

Ledningsgruppen har till uppgift att bedriva försöksverksamhet inom socialvården, främst barna- och ungdomsvården i syfte att ge praktiska erfarenheter inför förestående reformarbete på grandval av socialutredningens och fosterbarnsutredningens intentioner.

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Ledningsgruppen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit fyra sammanträden. Den referensgmpp med företrädare för de fackliga organisationerna, som knutits till ledningsgmppen, har under samma tid sammanträtt en gång.

Ledningsgruppens försöksverksamhet bedrivs i Skåne och innefattar särskilda projekt i elva kommuner, ändrat utnyttjande av inom regionen befintliga institutioner samt utbildnings- och konferensverksamhet i anslutning härtUI.

En utvärderingsgrupp har i januari 1977 redovisat erfarenheterna av hemma-hos-verksamheten, i augusti 1977 två dehapporter angående verksamheten med stödfamiljer resp. dagcentraler för alkoholmissbrukare och i november 1977 en dehapport om ungdomsvårdsskolorna.

Utvärderingsgmppens slutrapport beräknas föreligga under våren 1978.

Ledningsgmppen beräknas slutföra sitt uppdrag under år 1978.

S:17    Skr 1977/78:103                                            94

17. Arbetsgruppen (S 1975:01) för social information

TUlkaUade enligt regeringens bemyndigande den 20 februari 1975 för att utarbeta samt ombesörja tryckning och distribution i början av år 1976 av en ny upplaga av socialkatalogen:

Ordförande: Korpi, Sture H., tf. byråchef

Ledamöter: Appelgren, J. Åke H., informationssekreterare Björck, Berndt H., informationschef Edström, J. Lennart, informationschef Janzon, Bengt, presschef Norrman, Inger K., informationssekreterare Walander, Håkan L, ombudsman

Experter: Fors, Åke Hj., kansliråd

Lersäther, Anna Margareta (Anna-Greta), lokalkontorsföreståndare Trygve, Jan S., byråchef

Sekreterare: Thunberg, Torsten L, informationssekreterare

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Arbetsgmppen har under året utarbetat och distribuerat socialkatalogen på finska, grekiska, serbokroatiska och engelska språken. Exemplar har distribuerats till invandrarhushåll.

Uppdraget är därmed slutfört.

18. Socialpolitiska samordningsutredningen (S 1975:02)

Tillkallade  enligt regeringens bemyndigande den  18 juni  1975 om samordningsfrågor i det socialpoUtiska bidragssystemet:

Ordförande: Sjöberg, N. Bjöm V., rättschef

Ledamöter: Andersson, Elis G., led. av riksdagen (fr.o.m. den 19 november 1976) Ekberg, Leif, justitieombudsman Håvik, I. Doris H., assistent, led. av riksdagen Karlsson, Helge G., metallarbetare, led. av riksdagen Ringaby, Per-Eric, godsägare, led. av riksdagen Westerberg, Bengt C. G., fil. kand. (fr.o.m. den 19 november 1976)

95                                Kommittéer: Socialdepartementet   S:19

Experter: Björne, B. Gunnar, departementsråd Edvardsson, Einar, byråchef Nasenius, B. Jan V., departementssekreterare Nelander, Sven, utredningssekreterare Nordin, Å. Ingvar, förbundsdirektör Påmd, NUs G., universitetslektor Smedmark, Göran G:son, byråchef Svensson, Inge G., direktör Walander, Håkan I., ombudsman

Sekreterare: Eriksson, C. Ingemar, fil. kand.

Kärrström, Margit, kammarrättsråd (fr.o.m. den 1 februari 1976) Schering, Per E., byrådirektör

Lokal:  Socialdepartementet, Fack,  103 20 Stockholm, tel. 21 58 95 (Eriksson), 21 50 97 (Schermg) och 031/17 38 00 (Kärrström).

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse S 29.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit sju sammanträden. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

19. Sakkunnig (S 1975:03) med uppdrag att utreda vissa frågor rörande kronisk toxicitet

TUlkallad enligt regeringens bemyndigande den 26 juni 1975 för att utreda vissa frågor rörande kronisk toxicitet:

Sakkunnig: Lönngren, Rune, farm. dr

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Statsrådet Troedsson har den 16 november 1977, efter framstälhiing av den sakkunnige, entledigat denne från uppdraget. I den vid regeringssammanträde den 17 november 1977 tilUcallade utredningen om läkemedelskontroll (S 1977:18) kommer bl. a. frågor om toxicitet att behandlas.

S:20    Skr 1977/78:103                                            96

20. Hälso- och sjukvårdsutredningen (S 1975:04)

TUlkallad enligt regeringens bemyndigande den 16 december 1975 för att utreda frågan om ny lagstiftning för hälso- och sjukvården:

Ordförande: Hörnlund, Börje, landstingsråd (fr.o.m. den 1 december 1976)

Sakkunniga: Carlshamre, Nils O. G., lektor, led. av rUcsdagen Fridh, Göte, f.d. statssekreterare (fr.o.m. den 1 december 1976) Göransson, G.B. Bertil, landstingsråd Helst, Hans-Eric, landstingsråd Kämek, Ruth I. C, oppositionsråd Olsson, Gunnar, journalist, led. av riksdagen Petersson, Karl-Anders P., bankkamrer, led. av riksdagen Swartz, Kersti V., fru, led. av riksdagen

Experter: Bergman, Sven-Eric, avdelningschef (fr.o.m. den 22 februari 1977) Bratthall, I. Birgitta, departementssekreterare

Croné, Ulrica, förste vice förbundsordförande (fr.o.m. den 5 april 1976) Ericsson, Bengt, direktör (fr.o.m. den 29 december 1975 t.o.m. den 21 februari 1977)

HiUerdal, N. Olof, bitr. överläkare (fr.o.m. den 1 december 1976) Hjem, Bo, verkst. direktör (fr.o.m. den 29 december 1975) Hultstrand, Lars R., hovrättsassessor (fr.o.m. den 29 december 1975) Marjasin, Sigvard, utredningssekreterare (fr.o.m. den 5 april 1976) Rahm, Håkan, f. d. överdirektör (fr.o.m. den 29 december 1975) Royen, Sverre, direktör (fr.o.m. den 22 febmari 1977) Wennström, K. Gunnar, avdelningschef (fr.o.m. den 29 december 1975)

Sekreterare: Brynolfsson, Gustaf V., avdelningschef (fr.o.m. den 1 november 1977) Semer, Uncas, sekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1976) Ågren, Staffan, tf. landstingsdirektör (fr.o.m. den 1 november 1977)

Lokal: Socialdepartementet, Fack 103 20 Stockholm, tel. 763 10 00

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del 11S 2.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 haft tolv sammanträdesdagar. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

97                               Kommittéer: Socialdepartementet    S:22

21. Planeringsgruppen (S 1976:03) för barnomsorg

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 1 aprU 1976 med uppgift att på grundval av de praktiska erfarenheterna förbättra underlaget för kommunernas utbyggnadsplanering och beräkningar av platsbehovet inom bamomsorgsplanema:

Ordförande: Thorstenson, R. Billy, kansliråd

Ledamöter: Johansson, Karl-Axel, sekreterare Henriksson, E. Sture F., avdelningsdirektör

Experter: Amrén, P. Ragnar, förste byråsekreterare (t.o.m. den 31 juli 1977) Ehnhammer, Nils E. L, statistikchaf Hammarberg, Margareta, departementssekreterare Hardeberg, GuniUa, sekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1977) Jonsson, Bo A., departementssekreterare Westin, Aina V. H., ombudsman

Sekreterare: Torring, Lisbeth, socionom

Bitr. sekreterare: Jönsson, Anne M., joumaUst (fr.o.m. den 1 november 1976 t.o.m. den 30 aprU 1977) Teme, Eva, fil. kand. (fr.o.m. den 24 oktober 1977)

Lokal: Götabergsgatan 9, Box 53038, 40014 Göteborg 53, tel. 031/17 99 50

Direktiven för planeringsgruppen, se 1977 års kommittéberättelse del IIS 4.

Planeringsgrappen har under tiden november 1976-oktober 1977 hållit tio sammanträden.

Gruppens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

22. Utredningen (S 1976:04) om samordning av viss produktion vid statens bakteriologiska laboratorium med AB Kabis verksamhet

TUlkaUad enligt regeringens bemyndigande den 1 juli 1976 med uppdrag att utreda frågan om samordning av viss produktion vid statens bakteriologiska laboratorium med AB Kabis verksamhet:

7   Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

S:22    Skr 1977/78:103                                             98

Ordförande: Lönngren, D. Rune, farm. dr.

Experter: Beckman, Lars E. A., bitr. professor, rektor HåUsten, E. Bertil, planeringsdirektör Kallings, Lars-Olof, professor Karlsson, Bengt, v. verkst. direktör Linnergren, Erik J. G., departementssekreterare Nygren, G. Ingemar, kansliråd Swarén, Ulla M., byråchef Söderholm, Jan, laboratorieingenjör (fr.o.m den 1 september 1976)

Sekreterare: Lindquist, Hans, byrådirektör (fr.o.m. den 14 september 1976)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Utredningen har entledigats genom beslut den 3 oktober 1977 samtidigt som en ny utredning tiUkallats för att utreda vissa frågor om verksamheten vid statens bakteriologiska laboratorium (S 1977:09).

23. Utredningen (S 1976:05) om sjukvården i krig

TUlkaUade enligt regeringens bemyndigande den 30 december 1976 för att utreda frågan om sjukvård i krig:

Ordförande: Petersson, Per M., hemmansägare, led. av riksdagen

Ledamöter: Hansson, Lilly E., fru, led. av riksdagen Litzner, Ragnar, landstingsråd Nilsson, Göte, landstingsledamot Ångström, Rune T., led. av riksdagen

Experter: Börjesson, Börje, driftchef (fr.o.m. den 4 mars 1977) Gyllö, Sture A., avdelningschef Hultstrand, Lars R., hovrättsassessor Lindgren, S. Åke, generalläkare Lundgren, Nils-Gunnar, överstelöjtnant Orrö, Sven-Erik O., departementsråd Persson, Sven-Åke, landstingsdirektör Wennström, K. Gunnar, avdelningschef Wiktorin, Bengt, sektionschef

99                               Kommittéer: Socialdepartementet    S:25

Sekreterare: Skoglund, Caj U., byrådirektör

Lokal: Karolinen/E 338, 651 80 Karlstad, tel. 054/10 30 61 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del IIS 17.

Utredningen   har   under  tiden  februari  -  oktober   1977  hållit  sju sammanträden samt genomfört ett studiebesök. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

24. Prostitutionsutrednmgen (S 1977:01)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 3 februari 1977 för att göra en kartläggning av prostitutionen m. m.:

Särskild utredare: Lindquist, Inger G., rådman, led. av riksdagen

Sakkunniga: Borg, Arne, bitr. socialdirektör Elwien, Folke, polisintendent GrönwaU, Lars O., departementsråd Liljeström, Rita, docent Månsson, Sven-Axel, sociolog Nelin, Anders, polisintendent Persson, Leif, kriminolog Sjöberg, Tage B., departementssekreterare

Sekreterare: Olsson, Hanna, byrådirektör

Lokal:  Socialdepartementet,  Fack,   103 20 Stockholm,  tel.  2119 72 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del IIS 1.

Utredningen har t.o.m. oktober 1977 hållit fem sammanträden och genomfört två studiebesök. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

25. Utredningen (S 1977:02) om sjukvårdens inre organisation

TiUkallade enligt regeringens bemyndigande den 17 februari 1977 för att utreda vissa frågor om sjukvårdens inre organisation:

S:25   Skr 1977/78:103                                           100

Ordförande: Wieslander, K. H. Bengt, regeringsråd

Ledamöter: Ekberg, Sewon, personalchef Göransson, Bertil, landstingsråd Ihre, Thomas, docent

Lundqvist, Marianne, förbundsordförande Marjasin, Sigvard, utredningssekreterare Petterson, Åke, landstingsråd

Experter: Alsén, Sven, avdehiingschef Bratthall, I. Birgitta, departementssekreterare GardeU, BertU G. T. B., docent Gavelin, Wanja, sektionschef Petersson, Birgitta, förste sekreterare

Sekreterare: Boivie, Marianne, sekreterare (fr.o.m. den 2 juni 1977)

Lokal: Socialdepartementet,  Fack,   103 20 Stockholm, tel. 2159 48 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del IIS 2.

Utredningen har t.o.m. oktober 1977 hållit fyra sammanträden. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.    .

26. Tobakskommittén (S 1977:03)

TilUcaUade enligt regeringens bemyndigande den 17 mars 1977 för att utarbeta ett program för arbetet med att nedbringa tobakskonsumtionen och motverka dess skadeverkningar:

Ordförande: HiUerdal, N. Olof, docent

Ledamöter: Andrén, Margareta, led. av riksdagen Hyttring, Jan, landstingsråd Litzner, Ragnar, landstingsråd Mårtensson, A. Iris, studieombudsman, led. av riksdagen

Experter: Nordberg, B. Krister, hovrättsassessor Ramström, Lars, direktör

101                              Kommittéer: Socialdepartementet    S:27

Sevéus, Vallentin, förbundssekreterare Östby, Nils, avdelningsdirektör

Sekreterare: Nordgren, Paul, sekreterare (fr.o.m. den 22 augusti 1977)

Lokal: Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 22 19 20 eller 34 24 20 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del IIS 3.

Komnruttén har t.o.m. oktober 1977 hållit två sammanträden. Konunitténs arbete beräknas pågå under hela år 1978.

27. Utredningen (S 1977:04) om narkotikamissbrukets omfattning

TilUcaUad enligt regeringens bemyndigande den 17 mars 1977 för att göra en kartiäggning av narkotikamissbrakets omfattning:

Särskild utredare: Palm, Böret, justitieråd

Sakkunniga: Bishop, Norman, byråchef Carlsson, Gösta, professor Esbjörnsson, Esbjörn, byråchef Fors, Åke Hj., kansUråd

Inghe, P. Gunnar, professor (fr.o.m. den 1 maj 1977; avliden) Ording, Jan, byråchef

Expert: Hagnell, OUe, professor (fr.o.m. den 15 juni 1977)

Sekreterare: Karlsson, Christer, departementssekreterare Olsson, Orvar, fil. lic. (fr.o.m. den 1 maj 1977)

Bitr. sekreterare: Johansson, Torbjörn, byråassistent (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Olsson, Börje, byråsekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Ritter, Kristin, socionom (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Lokal:   Socialdepartementet,   Fack,   103 20   Stockholm,   tel.   växel 763 10 00 (Christer Karlsson), växel 22 19 20 (Orvar Olsson)

Dhektiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del IIS 4.

Utredningen har t.o.m. oktober 1977 hålUt fem sammanträden. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

S:28    Skr 1977/78:103                                           102

28. Utredningen (S 1977:05) om vissa frågor rörande sjukvården för äldre

TilUcallade enligt regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 med uppdrag att utreda vissa frågor rörande hälso- och sjukvård för äldre:

Ordförande: Englund, K. Svante I., överdirektör

Ledamöter: Bergman, Sven-Eric, avdelningschef Skalin, E. Douglas, sektionschef Svanborg, Alvar, professor Wennström, K. Gunnar, avdelningschef

Experter: HiUerdal, N. Olof, docent Lindgren, Anders, departementssekreterare Petersson, Kerstin, sekreterare (fr.o.m. den 10 oktober 1977)

Sekreterare: Svensson, Lars, planeringschef

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del IIS 8.

Utredningen har t.o.m. oktober 1977 håUit tio sammanträden. Utredningen beräknas avge sitt betänkande omkring årsskiftet 1977/78. Uppdraget är därmed slutfört.

29. Ledningsgruppen (S 1977:06) för narkotikafrågor

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 med uppdrag att föreslå och initiera insatser mot narkotikamissbruket och verka för samordning av insatserna på detta område:

Ordförande: Larsson, Gerhard, statssekreterare

Ledamöter: Carlsson, Rune, förbundsdirektör Eriksson, Lennart, generaltuUdirektör Järdler, Sven A., förbundsdirektör

Martinsson, Bo N. O., generaldirektör, f. d. led. av riksdagen Montgomery, J. Henry A., statssekreterare Orring, Jonas A., generaldirektör Persson, Carl J. G., rikspolischef Rehnberg, K. Bertil, generaldirektör

103                              Kommittéer: Socialdepartementet    S:30

Rexed, Bror A., generaldirektör Romander, Holger A. G., riksåklagare

Sekreterare: Hultstrand, Lars R., hovrättsassessor

Lundborg, Hans, avdelningssekreterare (fr.o.m. den 1 maj 1977) Sannegård, Wilhelm, byrådirektör (fr.o.m. den 1 maj 1977)

Postadress:  Socialdepartementet,  Fack,  103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del IIS 5.

Ledningsgruppen har t.o.m. oktober 1977 hållit fyra sammanträden samt haft överläggningar bl. a. med representanter för oUka organisationer och personalgrupper.

Gruppen räknar med att kunna redovisa sitt arbete i en rapport i början av år 1978.

30. Utredningen (S 1977:07) om bamolycksfall

TillkaUad enligt regeringens bemyndigande den 24 febmari 1977 för att utreda frågan om bamolycksfallén:

Särskild utredare: von Euler, Rigmor, bamombudsman (fr.o.m. den 15 juni 1977)

Sakkunniga: Eek, Karin, skolöverläkare (fr.o.m. den 15 juni 1977) Fraenki, Claes, arkitekt (fr.o.m. den 15 juni 1977) Fredriksson, Ulla M., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 juni 1977) Lindencrona, Hanne, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 juni 1977) Lindquist, Ivonne, byrådirektör (fr.o.m. den 15 juni 1977) Petersson, Owe, chefläkare (fr.o.m. den 15 juni 1977) Ringstedt, Nils A. E., byråchef (fr.o.m. den 15 juni 1977) Sterner, Anna-Lisa, sekreterare (fr.o.m. den 15 juni 1977)

Experter: Berfvenstam, Ragnar A. G., professor (fr.o.m. den 1 november 1977) Johansson, Lars, förste sekreterare (fr.o.m. den 1 november 1977)

Sekreterare: Lundqvist, Lars-Åke, jur. kand. (fr.o.m. den 15 juni 1977)

Lokal: Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 22 19 20 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del IIS 6.

S:30    Skr 1977/78:103                                           104

Utredningen har under tiden september - oktober 1977 håUit två sammanträden. En expertgmpp har därjämte haft två sammanträden. Utrednmgens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

31. Utredningen (S 1977:08) om frågan om kontinuitet i kontakterna mellan patient och läkare i den öppna vården m. m.

Tillkallad enUgt regeringens bemyndigande den 18 maj 1977 med uppdrag att utreda frågan om kontinuitet i kontaktema mellan patient och läkare i den öppna vården m.m.:

Särskild utredare: Hjeme, Gunnar, landstingsråd

Experter: Bergman, Sven-Eric, avdelningschef

Häggmark, Siri, distriktssköterska (fr.o.m. den 12 september 1977) Laurell, Bjöm, överläkare

Lindberg, Ingemar, kansliråd (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Lindgren, Anders, departementssekreterare NorcUander, Nils Brage, överläkare Rådö, E. Göran, bitr. sjukvårdsdirektör Wictorsson, Karl-Eric A., avdelningschef

Sekreterare: Lönnquist, John Gunnar, förste sekreterare

Bitr. sekreterare: Hasselgren, Ann-Mari, sekreterare

Lokal: Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm, tel. 21 53 85 (Lönnquist), 21 60 73 (Hasselgren)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del IIS 9.

Utredningen har t.o.m. oktober 1977 hållit tre sammanträden. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under hösten 1978.

32. Utredningen (S 1977:09) om verksamheten vid statens bakteriologiska laboratorium (SBL)

TUUcaUade enligt regeringens bemyndigande den 18 maj 1977 för att utreda vissa frågor om verksamheten vid statens bakteriologiska laboratorium (SBL):

105                              Kommittéer: Socialdepartementet    S:33

Ordförande: Björkman, Gösta, f. d. generaldirektör (fr.o.m. den 4 oktober 1977)

Ledamöter: Engman, Jan G., avdelningschef (fr.o.m. den 4 oktober 1977) Nicander, Lars, departementssekreterare (fr.o.m. den 4 oktober 1977) Rahm, Håkan, f. d. överdirektör (fr.o.m. den 4 oktober 1977) Rinder K. Lennart, medicinalråd (fr.o.m. den 4 oktober 1977)

Experter: Edstrand, Märta, expeditionsförman (fr.o.m. den 4 oktober 1977) Liljestrand, Åke, professor (fr.o.m. den 10 oktober 1977) Söderholm, Jan, laboratorieingenjör (fr.o.m. den 4 oktober 1977) Bergquist, Robert, docent (fr.o.m. den 4 oktober 1977)

Sekreterare: Lundgren, Dan, byrådirektör (fr.o.m. den 4 oktober 1977)

Lokal: Socialdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 22 19 20 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del IIS 10.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

33. Utredningen (S1977:10) om ADB inom den allmänna försäkringen m. m. (ALLFA)

TUlkaUade enligt regeringens bemyndigande den 30 mars 1977 för att utreda frågor om ADB inom den allmänna försäkringen m. m.:

Ordförande: Kindbom, Bengt M. L., sekreterare, led. av riksdagen

Ledamöter: Lindström, Gunvor, försäkringstjänsteman OUén, Joakim, sekreterare, led. av riksdagen Pettersson, N. Lennart, fil. kand., led. av riksdagen Stephansson, Jan, civUekonom

Sakkunniga: Bergvall, Olof, avdelningschef Engman, Jan G., avdelningschef Osvald, Thomas, byråchef Tengvall, Sven-Erik G., departementssekreterare

Experter: Alexandersson, Stefan, förste byråsekreterare

S:33   Skr 1977/78:103                                           106

Bohman, Sven, direktör Carlman, Synnöve, assistent Holmberg, Stig, direktör Johansson, Börje, ombudsman Lundberg, Bengt T., avdelningsdirektör

Sekreterare: Torpefält, Leif, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 21 juli 1977) Öström, Klasgöran, byrådu-ektör (fr.o.m. den 21 juli 1977)

Lokal: Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 22 19 20

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II S 7.

Utredningen har t.o.m. oktober 1977 hållit tre sammanträden. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

34. Utredningen (S 1977:11) om läkemedelsinformation

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 2 juni 1977 för att se över läkemedelsinformationen till läkama och sjukvården i övrigt samt till allmänheten:

Ordförande: Dahlström, Gunnar, professor

Ledamöter: Eriksson, Bror R., landstingsråd Liljestrand, Åke, professor Nohrlander, Åke, verkst. direktör Olsson, Bo Christer, vice verkst. direktör

Experter: Eckerberg, Ingela, departementssekreterare Lennmarker, Göran, informationssekreterare Strandberg, Inger, avdehiingsdirektör Wintzer, Stig, sekreterare

Sekreterare: Roseli, Sune, bitr. professor (fr.o.m. den 1 september 1977) Westerling, Rune, farm. dr (fr.o.m. den 1 september 1977)

Lokal: Apotekarsocieteten, Wallingatan 26, Box 1136,11181 Stockholm, tel. 24 50 80 (Westeriing), 34 05 60 (Roseli)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del IIS 11.

107                              Kommittéer: Socialdepartementet    S:35

Utredningen har hållit ett sammanträde. Ett antal diskussionsmöten har förberetts med berörda parter. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

35. Omsorgskommittén (S 1977:12)

TiUkallade enligt regeringens bemyndigande den 12 augusti 1977 för att utreda vissa frågor om omsorgerna för psykiskt utvecklingsstörda, psykotiska barn och flerhandikappade:

Ordförande: Andersson, Karl-Olof, landstingsledamot

Ledamöter: Anderson, K. G. Göthe, kommunalråd

Gradin, Anita L, departementssekreterare, led. av riksdagen (t.o.m. den 21 oktober 1977) Hallerby, Nils, landstingsråd

SigneU, E. Sven-Gösta, led. av riksdagen (fr.o.m. den 24 oktober 1977) Swartling, Fredrik, landstingsråd

Sakkunniga: Grunewald, Karl R., medicinalråd GrönwaU, Lars O., departementsråd Wessman, Lennart, särskoleinspektör

Experter: Dahlin, Gunilla, psykolog Everitt, Allan, advokat Johansson, Karl-Axel, sekreterare Linder, Bengt, förste sekreterare Mattsson, Bengt Olof T., departementssekreterare

Sekreterare: Bolander, Lars, socialchef Nolte, Lennart R. J., anpassningslärare Wahlström, Victor, kanslichef

Bitr. sekreterare: Wendel, Maj-Britt, socionom (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Lokal: Socialdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 22 19 20

Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II S 12.

Kommittén   har   under   tiden   augusti   -   oktober   1977   hålUt   två sammanträden. Kommittén beräknas pågå under hela år 1978.

S:36   Skr 1977/78:103                                            108

36. Fluorberedningen (S 1977:13)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 4 augusti 1977 för vissa vissa frågor om användning av fluor i kariesförebyggande syfte:

Ordförande: Larsson, Gerhard, statssekreterare (fr.o.m. den 4 augusti 1977)

Ledamöter: Bengtsson, K.-E. Bengt, ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 4 augusti 1977)

Hjelmström, I Eva K., tjänsteman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 4 augusti 1977)

Karlsson, K. Ove, skogsarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m. den4augusti 1977)

Klingvall, Maj-Inger, utredningsassistent (fr.o.m. den 4 augusti 1977) Wachtmeister, Knut G. N., led. av riksdagen (fr.o.m. den 4 augusti 1977) Östergren, Karin, leg. sjuksköterska (fr.o.m. den 4 augusti 1977)

Sakkunniga: Berglund, Fredrik, professor (fr.o.m. den 4 augusti 1977) HedUn, John W. A., medicinalråd (fr.o.m. den 4 augusti 1977) Holmstedt, Bo R., professor (fr.o.m. den 4 augusti 1977 Torell, Per, tandvårdschef (fr.o.m. den 4 augusti 1977) Winberg, Jan, professor (fr.o.m. den 4 augusti 1977)

Experter: Bruce, Åke, laborator (fr.o.m. den 26 september 1977) Cronström, Runo, tandläkare (fr.o.m. den 8 september 1977)

Sekreterare: Lindgren, Anders, departementssekreterare (fr.o.m. den 4 augusti 1977)

Lokal: Socialdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00.

Beredningen   har   under   tiden   augusti   -   oktober   1977  hållit  två sammanträden. Beredningens arbete berälcnas pågå under hela år 1978.

37. Utredningen (S 1977:14) om huvudmannaskapet för karolinska sjukhuset

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 1 september 1977 med uppdrag att utreda huvudmannaskapet för karolinska sjukhuset och därmed sammanhängande frågor:

109                             Kommittéer: Socialdepartementet    S:38

Särskild utredare: Eskel, Arvid, f. d. landstingsråd (fr.o.m. den 1 september t.o.m. den 14 november 1977) Olsson, Bengt K., landshövding (fr.o.m. den 15 november 1977)

Experter: Bergkvist, NUs L., direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Bergstedt, Tord L. H., sjukvårdsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Skilje, Ivar, finansdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del IIS 13.

38. Beredningsgruppen (S 1977:15) för frågor angående telefon för handikappade, m. m.

TilUcallade enligt regeringens bemyndigande den 7 juli 1977 för att i överensstämmelse med riktUnjerna i prop. 1976/77:87 utarbeta plan för hur olika grupper handikappade skall få tillgång till telefon:

Ordförande: Fors, Åke Hj., kansUråd (fr.o.m. den 3 oktober 1977)

Ledamöter: Gellstedt, Bjöm P. T., departementsråd (fr.o.m. den 3 oktober 1977) Lindström, Jan-Ingvar, förste ingenjör (fr.o.m. den 3 oktober 1977) Silwer, Jan, överingenjör (fr.o.m. den 3 oktober 1977) Strömberg, Hjalmar, departementssekreterare (fr.o.m. den 3 oktober 1977) Winblad, Ulf, sekreterare (fr.o.m. den 3 oktober 1977)

Experter: Mattsson,  Bengt-Olof  T.,  departementssekreterare  (fr.o.m.  den 3 oktober 1977)

Nolte, Lennart R. J., anpassningslärare (fr.o.m. den 3 oktober 1977) Thordin, Bengt, byrådirektör (fr.o.m. den 3 oktober 1977)

Sekreterare: Sundelius, Claes-Göran, departementssekreterare (fr.o.m. den 3 oktober

1977)

Lokal: Kommunikationsdepartementet, Vasagatan 8-10, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Beredningsgrappens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

S:39    Skr 1977/78:103                                           110

39. Kommittén (S 1977:16) för översyn av samhällsstödet till ensamstående föräldrar

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 22 september 1977 för att göra en översyn av samhällsstödet till ensamstående föräldrar:

Ordförande: André, GuniUa K., fru, led. av riksdagen (fr.o.m. den 10 november 1977)

Ledamöter: Forslund,  Bo E., ombudsman, led.  av riksdagen (fr.o.m.  den  10 november 1977)

Heinemann, Kerstin, ombudsman (fr.o.m. den 10 november 1977) Johansson, Ulla, småskollärare (fr.o.m. den 10 november 1977) Åkerlind, Allan J. G., byggnadsarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 10 november 1977)

Lokal: Socialdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 1000

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II S 14.

40. Utredningen (S 1977:17) för översyn av THX-frågan m. m.

Tillkallade enligl regeringens bemyndigande den 29 september 1977 för översyn av THX-frågan m. m.:

Ordförande: Hjern, Bengt K. L., regeringsråd (fr.o.m. den 9 november 1977)

Ledamöter: Einhorn, Jerzy, professor (fr.o.m. den 9 november 1977) Hammarbacken, Britta K. M., leg. sjuksköterska, led. av riksdagen (fr.o.m. den 9 november 1977)

Larsson, Svante, leg. läkare (fr.o.m. den 9 november 1977) Lindahl. Hedda, landstingsledamot (fr.o.m. den 9 november 1977) Littmark,  Blenda M. V., ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 9 november 1977)

Stålberg, Marianne G. E., skolkurator, led. av riksdagen (fr.o.m. den 9 november 1977)

Sekreterare: Johnsson, Lars-Åke, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 december 1977)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del IIS 15.

Ill                                 Kommittéer: Socialdepartementet   S:42

41. Utredningen (S 1977:18) med uppdrag att se över läkemedelskontrollens mål, arbetsuppgifter och finansiering

TiUkallad enligt regeringens bemyndigande den 17 november 1977 för att se över läkemedelskontrollens mål, arbetsuppgifter och finansiering:

Särskild utredare: Bottiger, Lars Erik, professor (fr.o.m. den 17 november 1977)

Sekreterare: Hydén, Elisabeth, byrådirektör (fr.o.m. den 17 november 1977)

42. Beredningsgruppen (S 1977:19) för att förbereda det internationeUa barnåret 1979

TillkaUade enligl regeringens bemyndigande den 13 oktober 1977 för att förbereda det internationella barnåret 1979:

Ordförande: Gustavsson, K. Rune, statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 november 1977)

Vice ordförande: Ullsten, S. K. O. Ola, statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 november 1977)

Ledamöter: Andersson, Karin E., förbundssekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 november 1977)

Anér, Kerstin, fU. dr, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 november 1977) Edam, Carl Tomas H:son, departementsråd (fr.o.m. den 1 november 1977)

Gustavsson, Bengt, förbundsordförande (fr.o.m. den 1 november 1977) Hedvall, Yvonne M., fU. kand., ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 november 1977)

Hellström, Mats J., fil. kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 november 1977)

Landström, Sten-Sture H., direktör (fr.o.m. den 1 november 1977) Michanek, Emst N., generaldirektör (fr.o.m. den 1 november 1977) Nilsson, Anna-Lisa, handelsträdgårdsmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 november 1977)

Nordlander, Nils Brage, landstingsman (fr.o.m. den 1 november 1977) Rexed, Bror A., generaldirektör (fr.o.m. den 1 november 1977) Sjöberg, Gunvor, sekreterare (fr.o.m. den 1 november 1977)

S:42    Skr 1977/78:103                                           112

Thedin, Nils, direktör (fr.o.m. den 1 november 1977) Thorstenson, R. BUly, kansliråd (fr.o.m. den 1 november 1977) Ulvhammar, Birgitta, överdirektör (fr.o.m. den 1 november 1977)

Sekreterare: Fredriksson, Ulla M., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1977)

Lokal: Socialdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för beredningsgruppen, se 1978 års kommittéberättelse del II S16.

113 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet    K: I

Kommunikationsdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1977: 3,4,7,10,13 och 17

Följande kommittéer inom avsnittet fullgör inte egentligt utredningsuppdrag: 1 och 5

1. Trafikpolitiska delegationen (K 1965:38)

TillkaUade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 april 1964, den 24 november 1967 och den 7 september 1971 att ingå i en trafikpolitisk delegation:

Ordförande: Furbäck, Bengt L., statssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1976)

Ledamöter: Björkman, N. G. Folke, redaktör, f. d. led. av riksdagen Ericson, Hans E., förbundsordförande Grafström, Erik O. Hj., f. d. generaldirektör Grebäck, Erik H., agronom, f. d. led. av riksdagen Himmelstrand, Gunnar G. F., direktör Högberg, Mats J. G., ekonomidirektör Kolare, Gustav C. K., f. d. förste förbundsordförande Lindberg, Sven J., ombudsman, led. av riksdagen Mellqvist, Sven A., expeditör, led. av riksdagen Persson, N. Arne, lantbrukare, led. av riksdagen SeUgren, Rolf O. M., transportplaneringschef, led. av riksdagen Sundblad, Lars G., disponent Thorell, K. Ame B., direktör Öhm, J. Bruno, kansliråd

Experter: Kritz, LarsO.,fil.dr Ranhem, Lars H., civiUngenjör Sjöberg, E. Arne, direktör Sjökvist, Stig A. R., ingenjör

Sekreterare: Carlsund, H. Bo H., departementssekreterare Norrbom, N. Claes-Eric, departementsråd

8   Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 103

K:l    Skr 1977/78:103                                             114

Lokal: Kommunikationsdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00, rikssamt. 11 73 34 (Norrbom)

Direktiven för delegationen, se Kungl. Maj:ts beslut den 23 april 1964. TiUäggsdirektiv, se 1972 års riksdagsberättelse K 6.

Med hänsyn tiU bl.a. det pågående arbetet inom den trafikpolitiska utredningen (K 1972:07) ligger arbetet tills vidare nere.

2. Befälsbemanningsutredningen (K 1970:29)

Tillkallad enligt Kungl. Mai:ts bemyndigande den 23 maj 1969 för översyn av behörighetskraven för sjöbefäl (se Post- och Inrikes tidn. den 16 juni 1969):

Utredningsman: Borggård, Göran R., generaldirektör

Experter: Forssblad, N. Douglas, direktör

Grenander, NUs, direktör (fr.o.m. den 1 november 1976) Hadrup, Knut E. H., direktör Hurdén, Ragnar H. G., ombudsman Karlsson, Gunnar B. S., förbundsordförande Wiebe, Stig W. O., direktör

Sekreterare: Palm, Anders K., rådman (fr.o.m. den 25 januari 1977) Sjöstedt, K. Lennart T., hovrättsråd (t.o.m. den 24 januari 1977)

Bitr. sekreterare: Palm, Anders K., rådman (t.o.m. den 24 januari 1977)

Lokal: Kommunikationsdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm, tel. 21 98 63 (Palm)

Direktiven för utredningen, se 1970 års riksdagsberätteise K 29. Tilläggsdirektiv, se 1978 års kommittéberättelse del IIK 7.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit nio sammanträden om tilUiopa tolv dagar samt haft överläggningar med olika myndigheter och organisationer som berörs av utredningens arbete.

Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande i början av år 1978.

115                  Kommittéer: Kommunikationsdepartementet    K:4

3. 1969 års vägutredning (K 1970:35)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 december 1969med uppdrag atl verkställa översyn av lagen om enskilda vägar (se Post- och Inrikes tidn. den 29 december 1969):

Ordförande: Körlof, Voldmar, regeringsråd

Ledamöter: Persson, Fritz J. H., byrådirektör, f. d. led. av riksdagen Pettersson, Karl, fabrikör, f. d. led. av riksdagen Stridsman, Torsten U., ombudsman, led. av riksdagen Svensson, Erik O., kommunalråd

Experter: Andersson, Lage H. E., avdelningsdirektör (fr.o.m. den20 januari 1976) Hagelstam, Stig L., hovrättsassessor Hellström, P. N. Erik, hovrättsassessor Jaensson, Sverker, fastighetsråd Lindström, K. E. Ingemar, avdelningsdirektör Nordell, J. Olof C, trafUcdirektör

Sekreterare: EUasson, Bengt E., hovrättsassessor

Bitr. sekreterare: Borgström, Ove, länslantmätare

Direktiven för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse K 32.

Utredningen har under tiden november 1976 och till dess uppdraget slutförts hållit sju sammanträden.

Utredningen har den 27 maj 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:12) Kommunal och enskild väghållning.

Uppdraget är därmed slutfört.

4. Sjöräddningsutredningen (K 1970:42)

TUlkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 september 1970 för att företa en översyn av sjöräddningens organisation m.m.:

Utredningsman: Lemne, Mats H., landshövding (t.o.m. den 31 juU 1977)

Expert: Hävermark, K. Gunnar J:son, f. d. organisationsdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den 31 juli 1977)

K:4    Skr 1977/78:103                                            116

Sekreterare: Rydstedt, Bo S., hovrättsassessor (t.o.m. den 31 juU 1977)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Utredningens uppdrag har övertagits av kommittén (H 1977:05) för samordning och ledning i fred av övervakningen och räddningstjänsten till sjöss.

Uppdraget är därmed slutfört.

5. Sakkunniga (K 1972:01) för att leda visst utrednings- och utvecklingsarbete i fråga om metoder för märkning av olja i fartyg (UMOF)

Tillkallade enUgl Kungl. Maj;ts bemyndigande den 18 februari 1972 för att leda visst utrednings- och utvecklingsarbete i fråga om metoder för märkning av olja i fartyg:

Ordförande: Steen, Göran A., hovrättslagman

Sakkunniga: Carlbom, Lars E., överingenjör Engdahl, O. Roland, gränschef Fahlin, Per G., avdelningsdirektör

Sekreterare: Agnedal, P.O., fU. lic.

Lokal: Svea hovrätt. Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 23 68 00 (ordföranden). Atomenergi AB, Fack, 61101 Nyköping, tel. växel 0155/800 00 (Agnedal)

Direktiven för kommittén, se 1973 års riksdagsberättelse K 38. Tilläggsdirektiv, se 1977 års kommittéberättelse del IIK 3.

Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tre sammanträden, haft överläggningar med rikspolisen och deltagit i arbetet mellan Östersjöstaterna att få tUl stånd försök med märkning av tankfartyg. Det senare beräknas pågå även 1978. Kommittén har den 17 november 1977 lämnat slutbetänkande beträffande märkning av oljerester i fartyg (Ds K 1977:5).

Kommitténs arbete berälcnas pågå under hela år 1978.

117                  Kommittéer: Kommunikationsdepartementet    K:6

6. Trafikpolitiska utredningen (K 1972:07)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29september 1972 för att utreda vissa trafikpolitiska frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 16 december 1972):

Ordförande: Nelander, OUe M. V., direktör

Vice ordförande: Furbäck, Bengt L., statssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1976)

Ledamöter: Börjesson, Fritz A., lantbrukare, led. av riksdagen Clarkson, Rolf A., direktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 23 december 1976)

Ericson, Hans E., förbundsordförande Larson, Rune, förste ombudsman Lothigius, Carl-Wilhelm, lantbrukare, led. av riksdagen Magnusson, John, konduktör, f. d. led. av riksdagen Mellqvist, Sven A., expeditör, led. av riksdagen Nicklasson, Lars-Erik, förbundsordförande Normark, Hagar, fm, led. av riksdagen

Persson, N.  Arne, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 23 december 1976)

SeUgren, Rolf O. M., transportplaneringschef, led. av riksdagen Östling, Sven, direktör

Experter: Berglund, Å. Erik R., utredningschef

Ericsson, M. Inger-Britt, ekonomidirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976) Hadrap, Knut E. H., direktör (fr.o.m. den 1 januari 1976) Hurdén, Ragnar H. G., ombudsman (fr.o.m. den 1 januari 1976) HåUsten, E. Bertil, planeringsdirektör Johnsson, Jan G., lagman

Källsson, K. A. Jan, direktör (fr.o.m. den 1 januari 1976) Lasson, Knut-Inge L., f. d. överdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976) Nordström, Lars E., bitr. professor (fr.o.m. den 1 januari 1976) Ocklind, Sigurd, intendent (fr.o.m. den 1 januari 1976) Rickard, Bengt O., ekonomidirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976) Rude, Karl R., verkst. direktör (fr.o.m. den 1 januari 1976) Sellstedt, Bol.,fU. dr

Wahlström, Per E., avtalssekreterare (fr.o.m. den 1 januari 1976) Westerberg, Bengt, fil. kand. Wredenfors, H. E. Walter, direktör Åslund, Alvar, andre förbundsordförande (fr.o.m. den 1 januari 1976)

K:6    Skr 1977/78:103                                             118

Sekreterare: Emmark, L. Göran G., avdelningschef

Lokal: Drottninggatan 7-9, 3 tr., 11151 Stockholm, tel. 20 59 51 (sekreteraren) och 20 59 47 (kansli)

Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse K 44. Tilläggsdirektiv, se 1975 års kommittéberättelse K 28.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit sex sammanträden. Därutöver har utredningens experter hållit 20 sammanträden i skilda arbetsgrapper.

Utredningen har den 29 juni 1977 avgett delbetänkandet (Ds K 1977:4) Åtgärder för att främja godstrafiken på Vänern och Mälaren.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

7. Bilarbetstidsutredningen (K 1972:08)

TilUcaUade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 november 1972 för att verkställa översyn av lagstiftningen om arbets- och vilotid i vägtrafik:

Ordförande: Hamdahl, Bengt, regeringsråd

Sakkunniga: Ericson, Hans E., förbundsordförande Jansson, Olov, ombudsman Seger, S. Walter, direktör Thorell, K. Arne B., direktör

Experter: Ekeberg, Lars-Olof, byråchef Falkenmark, Per A., byrådirektör Tiger, Bo S., avdelningsdirektör Unghagen, Harry, polisintendent Weme, Gösta A. K., byråchef

Sekreterare: Isberg, Tord A., rådman

Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse K 45.

Utredningen har den 10 mars 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:2) Bilarbetstid. Uppdraget är därmed slutfört.

119                   Kommittéer: Kommunikationsdepartementet    K:8

8. Fartygsmiljöutredningen (K 1973:04)

TillkaUad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juli 1973 för att utreda frågor som hänger samman med de ombordanställdas arbets- och miljöförhållanden m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 23 augusti 1973, den 10 februari 1975 och den 25 oktober 1975):

Utredningsman: Borggård, Göran R., generaldirektör

Experter: Ahlkvist, Ture W., ombudsman (fr.o.m. den 15 mars 1976) Alarik, Lennart, hovrättsassessor (fr.o.m. den 16 mars 1977) Baecklund, Lars I., direktör Eliasson, Rolf E., skeppsredare

Eriksson, Per A., sjösäkerhetsdirektör (fr.o.m. den 15 mars 1976) Grenander, Nils, direktör GuUberg, Hans E., hovrättsråd Hadrup, Knut E. H., direktör

Hurdén, Ragnar H. G., ombudsman (fr.o.m. den 15 mars 1976) Johansson, Bertil E., ombudsman

Lindskog, Björn E., jur. kand. (fr.o.m. den 25 januari 1977) Rude, Karl R., verkst. direktör

Sjöstedt, K. Lennart T., hovrättsråd (t.o.m. den 15 mars 1977) Stenmark, Bengt-Erik, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1977) Thornström, J. H. Torgny, civilingenjör Wahlström, Per E., avtalssekreterare

af Winklerfelt, Svante G. M., direktör (fr.o.m. den 15 mars 1976 t.o.m. den 24 januari 1977)

Ödman, Svante H. N., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 26 februari 1976 t.o.m. den 31 augusti 1977)

Sekreterare: Grönstedt, Gert T. V., länsassessor (fr.o.m. den 1 september t.o.m. den 15 november 1977) Stenmark, Bengt-Erik, avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 augusti 1977)

Bitr. sekreterare: Grönstedt, Gert T. V., länsassessor (t.o.m. den 31 augusti 1977) Hogebrant, S. Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 september 1977)

Lokal: LUla Nygatan 1, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 763 23 69

Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse K 37. Tilläggsdirektiv, se 1976 års kommittéberättelse K 20 och 1978 års kommittéberättelse del II K 6.

K:8    Skr 1977/78:103                                            120

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit fyra sammanträden. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

9. Trafiksäkerhetsutrednmgen (K 1973:07)

TUlkaUade enligt Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 5 juli och den 21 september 1973 och regeringens bemyndigande den 22 december 1976 för att utreda vissa trafiksäkerhetsfrågor (se Post- och Inrikes tidn. den 25 augusti 1973):

Ordförande: Tjällgren, Per Olov L., generaldirektör

Ledamöter: Annerstedt, Ylva S. V., adjunkt, ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 22 december 1976)

Backman, Gösta B., departementsråd Håkansson, Alfred L., lantbrukare, led. av riksdagen Komstedt, P. L. Wiggo, disponent, led. av riksdagen Magnusson, N. Åke, polismästare (t.o.m. den 24 februari 1977) Nilsson, Elvy I., fra, led. av riksdagen Printz, Å. Lennart, överdirektör (fr.o.m. den 25 februari 1977) Rejdnell, Erik H., kamrer, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 december 1976)

Rosqvist, G. Birger, mästerlots, led. av riksdagen Ryding, Gunvor L, industritjänsteman, f.d. led. av riksdagen Temryd, Carl-Olof, teknisk direktör

Experter: ArnaUd, Bengt L., ingenjör (fr.o.m. den 1 februari 1977) Cronier, Sven S., förbundsjurist (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Douglas, Jacob L., byråchef

Grönstedt, J. Olle, sekreterare (t.o.m. den 30 september 1977) Gummesson, G. Margit K., skolkonsulent (fr.o.m. den 1 januari 1976) Håkansson, K. Ragnar, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juni 1977) Kritz, Lars-Bruno, avdelningsdirektör

Magnusson, A. I. Göran, poHsintendent (fr.o.m. den 2 juni 1976 t.o.m. den 30 september 1977) Martiing, Per-Roland M., poliskommissarie

Mohlin, Hans H., förste akluarie (fr.o.m. den 1 oktober 1974 t.o.m. den 31 mars 1978)

Möller, Lennart, major (t.o.m. den 31 januari 1977) Nilsson, Jan-Erik L., major

121                  Kommittéer: Kommunikationsdepartementet    K: 10

Norberg, Randolph, sekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1976) Oskarsson, K. O. Alf, byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Pettersson, Bengt G., byrådirektör Sohlberg, Lennart, herr (fr.o.m. den 1 februari 1977) Thorson, G. Alvar, f. verkst. direktör

Sekreterare: Roosmark, G. Per-Olov, avdelningsdirektör

Bitr. sekreterare: Rindlöw, Leif G., departementssekreterare Sjöstedt, T. H. Christer, byrådirektör (t.o.m. den 31 mars 1977)

Lokal: Trafiksäkerhetsverket, Svetsarvägen 7, Fack, 171 20 Solna, tel. växel98 13 20

Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse K 40.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt 15 sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Dämtöver har ett antal sammanträden hållits med tre arbetsgrupper för frågor om barnens trafiksäkerhet, motorcyklisters och mopedisters trafiksäkerhet samt väg-och trafikmUjöfrågor.

Utredningen har den 9 februari 1977 avgett delbetänkandet (Ds K 1977:1) Långa fordon och fordonskombinationer.

Uiredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

10. Sakkunnig (K 1975:04) med uppdrag att behandla frågan om huvudmannaskaps- och ägarförhållanden vad avser färjetrafiken mellan Gotland och fastlandet

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 24 april 1975 för att behandla frågan om huvudmannaskaps- och ägarförhållanden vad avser färjetrafiken meUan Gotiand och fastiandet:

Sakkunnig: Sjönander, Bo Jonas, direktör (t.o.m. den 22 september 1977)

Experter: Linghag, Nils, direktör (t.o.m. den 22 september 1977) Nilsson, Knut M., överinspektör (t.o.m. den 22 september 1977)

Direktiven för den sakkunnige, se 1976 års kommittéberättelse K 29.

K: 10    Skr 1977/78:103                                          122

Mellan Rederi AB Gotland och staten genom kommunikationsdepartementet har den 22 september 1977 träffats en överenskommelse rörande koncessionstrafiken mellan Golland och fastiandet. I anledning härav har sakkunniguppdraget upphört.

11.1975 års öresundsdelegation (K 1975:06)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 26 juni 1975 för att utreda frågor om fasta förbindelser över Öresund m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 5 juli 1975):

Ordförande: Hasslev, Nils-Olov F., ambassadör

Ledamöter: Hjelmqwist, Karl-Gustaf H., länsråd Rosqvist, C. Gunnar, trafikdirektör Temryd, Carl-Olof, teknisk direktör Wennerhom, Karl Otto L., departementsråd

Experter: Algers, K. Staffan, byrådirektör (fr.o.m. den 2 februari 1976) Alm, Ove J. G., vägdirektör Asp, Kenneth O. P., avdelningsdirektör Blomberg, A. J. Lennart, gatuchef Frisen, Rune E., byråchef Godlund,Sven A. I., professor

HaUoff, Ulf V. V., byrådirektör (t.o.m. den 28 februari 1977) HåUsten, E. Bertil, planeringsdirektör (fr.o.m. den 1 mars 1977) KäUsbo, H. Arne, stadsbyggnadsdireklör Larsson, G. Nils-Olof, överingenjör Myrenberg, B. Sverker R., överingenjör Widén, Lars R., byrådirektör Winberg, Tage K. V., byråchef

Sekreterare: Lundin, Christer K. O., departementssekreterare

Bitr. sekreterare: Jonasson, Holger L., planeringsdirektör Werner, Sven W., förste vägingenjör

Lokal: Kommunikationsdepartementet, Vasagatan 8-10, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för delegationen, se 1976 års kommittéberättelse K 31.

123                Kommittéer: KommunUcationsdepartementet    K: 12

Delegationen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 18 sammanträden, varav åtta gemensamt med motsvarande danska delegation. Därjämte har ett flertal sammanträden ägt rum med delar av delegationen och med olika expertgrupper.

Delegationen har tiUsammans med den danska delegationen informerat berörda kommuner vid Öresund om utredningsarbetet. Under år 1977 har delegationerna vidare slutfört en rad omfattande undersökningar rörande Öresundsspörsmålen. Sålunda har på grundval av ett av delegationerna framtaget aktuellt basmaterial utarbetats nya prognoser för såväl person-som godstrafiken på alternativa förbindelser över Öresund. Dessutom har slutförts undersökningar för atl ytterligare söka klarlägga vilken inverkan en tunnel på botten av Öresund mellan Helsingör och Helsingborg har på Öresunds marina miljö. Vidare har genomförts en utredning rörande fasta förbindelsers inverkan på bl.a. näringslivets utveckling främst i Skåne och på Själland. Dessutom har slutförts utredningar rörande Öresundsförbindelsemas effekter på fritidsbosättning och friluftsliv samt på markanvändning och miljö i Skåne.

Delegationen beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1978.

12. Sakkunnig (K 1975:07) med uppdrag att utreda vissa säkerhetsfrågor vid användning av truckar

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 26 juni 1975 för att utreda vissa säkerhetsfrågor vid användning av truckar:

Sakkunnig: Lundbergh, Per C, hovrättsråd

Expert: Svensson, Gösta E., ingenjör

Lokal: Koncessionsnämnden för Miljöskydd, Näckströmsgatan2, Fack, 103 80 Stockholm, tel. växel 22 98 10

Direktiven för den sakkunnige, se 1976 års kommittéberättelse K 32.

Den sakkunnige har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit sex sammanträden med experten samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av den sakkunniges arbete.

Den sakkunnige beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

K: 13    Skr 1977/78:103                                          124

13. Stockholmsregionens allmänflygutredning (K 1975:08)

TillkaUad enligt regeringens bemyndigande den 26 juni 1975 för att utreda om den framtida lokaliseringen av allmänflyget i Stockholmsregionen (se Post- och Inrikes tidn. den 12 juli 1975):

Ordförande: Swanstein, StigN. S., generaldirektör (t.o.m. den 31 juU 1977)

Sakkunniga: Ahlberg, Carl-Fredrik J., professor (t.o.m. den 31 juH 1977) Andersson, Hans E. A., chefsinstruktör (t.o.m. den 31 juli 1977) Borg, Claes E., civilingenjör (t.o.m. den 31 juU 1977) Florman, BertiU direktör (t.o.m. den 31 juU 1977) Hansson, P. Inge, kanslichef (t.o.m. den 31 juU 1977) Hällgren, John A., planeringschef (t.o.m. den 31 juU 1977) Johansson, Caj-Aage, trafikdirektör (t.o.m. den 31 juli 1977) Lindskog, J. Lennart, länsråd (t.o.m. den 31 juli 1977) Magni, Tore L., stadsarkitekt (t.o.m. den 31 juli 1977) Nordberg, Anders E., utredningschef (t.o.m. den 31 juli 1977) Oterdahl, Jan A., överste (t.o.m. den 31 juli 1977)

Experter: Annerstedt, Leif S., byrådirektör (fr.o.m. den 15 mars 1976t.o.m.den31 maj 1977)

Sjöberg, Birger L, förste avdelningsingenjör (fr.o.m. den 15 mars 1976 t.o.m. den 31 maj 1977)

Sekreterare: Nilsson, N. Johnny, byrådirektör (t.o.m. den 31 juU 1977)

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse K 33. Tilläggsdirektiv, se 1977 års kommittéberättelse del IIK 9.

Utredningen har under tiden november 1976 - juli 1977 hållit sex sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörts av utredningens arbete. Därutöver har sju sammanträden hållits med konsulter och experter för utarbetande av dispositionsplan för Bromma flygplats samt för genomförande av bullerberäkningar m. m. för Bromma. Arbetet har bedrivits i samråd med Brommautredningen (K 1976:03).

Utredningen har den 16 juni 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:33) Allmänflygplats - Stockholm.

Uppdraget är därmed slutfört.

125                 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet    K: 15

14. Sjömanspensionsutredningen (K 1975:09)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 27 november 1975 för utredning om sjömanspension (se Post- och Inrikes tidn. den 11 december 1975):

Ordförande: Petri, Carl Axel H., kammarrättspresident (fr.o.m. den 1 januari 1976)

Ledamöter: Grenander, Nils, direktör (fr.o.m. den 1 januari 1976) Karlsson, Gunnar B. S., förbundsordförande (fr.o.m. den 1 januari 1976)

Experter: Hävermark, K. Gunnar J:son, f. d. organisationsdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976)

Lindencrona, Gustaf, sjöfartsråd (fr.o.m. den 1 januari 1976) Sjöquist, Hans E., byråchef (fr.o.m. den 1 januari 1976) Vilhelmsson, A. Börje, hovrättsråd (fr.o.m. den 1 januari 1976)

Sekreterare: Hogebrant, S. Göran, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 september 1977) Ödman, Svante H. N., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den 31 augusti 1977)

Lokal: LiUa Nygatan 1, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 763 23 69

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II K 1.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit ett sammanträde. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

15. Utredningen (K 1976:01) om samverkansmöjUgheterna hos vissa affärsverks och myndigheters verkstadsrörelser m. m.

TillkaUad enligt regeringens bemyndigande den 11 december 1975 för att utreda om samverkansmöjligheterna hos vissa affärsverks och myndigheters verkstadsrörelser m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 3 januari 1976):

Sakkunnig: Bmno, Gösta F., överdirektör

Experter: Carlsson, Jan M., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 november 1977) Dahlin, N. Åke S., överingenjör (fr.o.m. den 17 november 1977)

K: 15    Skr 1977/78:103                                          126

Gellstedt, Björn P. T., departementsråd (fr.o.m. den 1 november 1976) Nilsson, W. Bengt G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 25 januari t.o.m. den 31 oktober 1977)

Sekreterare: Formgren, J. Holger, fil. lic. (fr.o.m. den 1 april 1976)

Lokal: Viktoriagatan 3, Box 3057, 400 10 Göteborg, tel. 031/11 21 24 (sekreteraren). Lilla Nygatan I, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 763 23 77 (den sakkunnige)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II K 2. Tilläggsdirektiv, se 1977 års kommittéberättelse del IIK 5.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit åtta sammanträden med experterna samt genom enkäter och intervjuer utfört undersökningar rörande de berörda verkens nuvarande verkstadsproduktion samt forsknings- och utvecklingsverksamhet.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

16. Körkortsutredningen (K 1976:02)

TilUcaUad enligt regeringens bemyndigande den 18 mars 1976 för att utreda vissa körkortsfrågor:

Utredningsman: GuUnäs, S. Ingvar, justitiekansler (fr.o.m. den 30 mars 1976)

Sakkunnig: Nilsson, K. Valter, rättschef (fr.o.m. den 16 juni 1976)

Experter: Hammarlund, Carl-Gunnar, direktör (fr.o.m. den 1 februari 1977) Jotoft, Yngve S., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 16 juni 1976) Molander, Mats O., trafikinspektör (fr.o.m. den 1 februari 1977) Nilsson, H. G. Ola, chefsåklagare (fr.o.m. den 1 februari 1977) Petersson, Jan G., hovrättsassessor (fr.o.m. den 21 februari 1977) Sjöberg, Hans E. L., förste länsassessor (fr.o.m. den 16 juni 1976) Täveby, Gunnar V., poliskommissarie (fr.o.m. den 1 februari 1977) Wranghult, Hans O., byråchef (fr.o.m. den 16 juni 1976) Zeime, Claes A., byråchef (fr.o.m. den 16 juni 1976 t.o.m. den 31 januari 1977)

Sekreterare: Junestad, N. Tony, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 mars 1977) Petersson, Jan G., hovrättsassessor (fr.o.m. den 16 juni 1976 t.o.m. den 20 februari 1977)

127                 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet    K: 17

Wallin, John-Olof A., hovrättsassessor (fr.o.m. den 16 juni 1976)

Lokal: c/o Justitiekanslern, Riddarhuskajen 3, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 10 82 37 (Wallin), 11 87 24 (Junestad)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommitléberättelse del II K 4. Tilläggsdirektiv, se 1977 års kommittéberättelse del II K 6.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit elva sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1978.

17. Brommautredningen (K 1976:03)

TilUcaUad enligl regeringens bemyndigande den 4 november 1976 för atl överväga förutsättningarna för att i någon form bibehåUa Bromma flygplats (se Post- och Inrikes tidn. den 17 november 1976):

Särskild utredare: Gullnäs, S. Ingvar, justitiekansler (t.o.m. den 31 juli 1977)

Ledamöter i referensgrupp: Clarkson, Rolf A., direktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 april t.o.m. den 31 juU 1977)

Håkansson, Alfred, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 december 1976 t.o.m. den 31 juli 1977)

Lidgard,H.BertUI.,jur.kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 december 1976 t.o.m. den 5 april 1977)

Lindkvist, Oskar W., ombudsman, led. av riksdagen (t.o.m. den 31 juU 1977)

Stensson, S. L. Börje, skolchef, led. av riksdagen (t.o.m. den 31 juU 1977) Östrand, P. Olov (OUe), mätningsföreståndare, led. av riksdagen (t.o.m. den31 juU1977)

Experter: Abrahamsson, Ulf G., civilingenjör (fr.o.m. den 17februarit.o.m.den31 maj 1977)

Jonsson, A. Ingemar G., bitr. länsarkitekt (fr.o.m. den 9 februari t.o.m. den 31 maj 1977)

Sandstedt, S. E. Ronald, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 9 februari t.o.m. den 31 maj 1977)

Sekreterare: Nilsson, N. Johnny, byrådirektör (fr.o.m. den 16 december 1976 t.o.m. den 31 juH 1977)

K: 17    Skr 1977/78:103                                           128

Direktiven för utredaren, se 1977 års kommittéberättelse del IIK 8.

Den särskilde utredaren har under tiden november 1976 - juU 1977 håUil fem sammanträden med den parlamentariskt sammansatta referensgruppen samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörts av utredarens arbete. Sex sammanträden har hållits med flygmaterieltillverkare i Förenta staterna och HoUand. Fyra sammanträden har hållits med luftfarts-, flygsäkerhets- och miljövårdsmyndigheter i Förenta statema. Ett sammanträde har hållits med flygbullerexpertis från Danmark. Därutöver har ett stort antal sammanträden håUits med konsulter och experter rörande bl. a. framtagning av dispositionsplan för Bromma, flygbullerberäkningar och flygbullermätningar vid Bromma samt fastighetsinventering m. m. i flygplatsens omgivningar.

Arbetet har bedrivits i samråd med Stockholmsregionens allmänflygutredning (K 1975:08).

Den särskilde utredaren har den 16 juni 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:34 och 35) Inrikesflygplats - Stockholm.

Uppdraget är därmed slutfört.

18. Utredningen (K 1976:04) om vissa bidrags- och föriattningsfrågor avseende cykeltrafiken

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 28 oktober 1976 för att pröva vissa bidrags- och författningsfrågor avseende cykellraf iken (se Post-och Inrikes tidn. den 25 november 1976):

Särskild utredare: Hammarskjöld, Claes Å. H., länsråd

Sakkunnig: Gustafson, Carl-Erik, f. teknisk direktör

Expert: Ferdinandson, Kaj L., Irafikingenjör (fr.o.m. den 13 december 1976)

Sekreterare: Jäderholm, Bengt A., departementssekreterare (fr.o.m. den 13 december 1976)

Lokal: Kommunikationsdepartementet, Vasagatan 8 - 10, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del IIK 7.

Den särskilde utredaren har under tiden november 1976 - oktober 1977

129                 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet    K: 19

hållit elva sammanträden med den sakkunnige och experten samt haft överläggningar med olika myndigheter och organisationer som berörs av arbetet. Den särskilde utredaren beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

19. SMHI-utredningen (K 1977:01)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 27 januari 1977 för att göra en översyn av Sveriges meteorologiska och hydrologiska instituts verksamhet och organisation:

Särskild utredare: Bruno, Gösta F., överdirektör

Ledamöter i samrådsgrupp: Berggren, K. Roy, byråchef (fr.o.m. den 12 maj 1977) Farholt, Torborg, förste lokalvårdare (fr.o.m. den 12 maj 1977) Holmström, Ingemar, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 12 maj 1977) Larsson, Hans, statsmeteorolog (fr.o.m. den 12 maj 1977) Lönnqvist, Olof, byråchef (fr.o.m. den 12 maj 1977) Olsson, Lars E., byråchef (fr.o.m. den 12 maj 1977) Rosenqyist, Stig, förste statsmeteorolog (fr.o.m. den 12 maj 1977) Stéen, Manfred, ingenjör (fr.o.m. den 12 maj 1977)

Experter: Bolin, Bert R. J., professor (fr.o.m. den 27 september 1977) Häggfeldt, Göran, byrådirektör (fr.o.m. den 27 september 1977) Jonasson, Arne, förste stabsmeteorolog (fr.o.m. den 27 september 1977) Lindgren, I. Lennart, kansliråd (fr.o.m. den 27 september 1977) Sundberg-Falkenmark,   Malin,   avdelningsdirektör   (fr.o.m.   den   27 september 1977)

Svärd, Lars-Göran, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 27 september 1977) Synnerholm, Bo, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 27 september 1977)

Sekreterare: Dreber, Ulf P., departementssekreterare

Lokal: Kommunikationsdepartementet, Vasagatan 8-10, Fack, 103 20 Stockholm, tel. 763 36 44

Direktiv och tilläggsdirektiv, se 1978 års kommittéberättelse del II K 1 och 8.

Den särskUde utredaren har under tiden aprU - oktober 1977 hållit ca 20 sammanträden med dels samrådsgruppen, dels experterna och dels inom sekretariatet.

Den särskilde utredarens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

9   Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

K:20    Skr 1977/78:103                                           130

20. Typbesiktningsutredningen (K 1977:02)

Tillkallad enligl regeringens bemyndigande den 10 mars 1977 för att överväga och föreslå förbättringar i typbesiktningssystemet:

Särskild utredare: Johnsson, Jan G., lagman

Sakkunniga: Eklund, E. Sven-Olof, avdehiingsdirektör (fr.o.m. den 9 maj 1977) GaweU, Jonas, direktör (fr.o.m. den 9 maj 1977) Hibe, Erik G., direktör (fr.o.m. den 9 maj 1977) Holm, A. Ernst, direktör (fr.o.m. den 9 maj 1977) KardeU, J. Arne, hovrättsassessor (fr.o.m. den 22 augusti 1977) Sigfridsson, Sven-Erik I., hovrättsassessor (fr.o.m. den 9 maj 1977) Åslander,   A.   Nils-Olof  (Olle),   avdelningsdirektör   (fr.o.m.   den   9 maj 1977)

Experter: Egebäck, Karl-Erik, projektledare (fr.o.m. den 19 september 1977) Ekberg, K. Gustav, civilingenjör (fr.o.m. den 19 september 1977) Salinger, Gerhard, civilingenjör (fr.o.m. den 19 september 1977) Tejle, Gunnar, civilingenjör (fr.o.m. den 19 september 1977)

Sekreterare: Björklund, Bengt T., hovrättsassessor (fr.o.m. den 9 maj 1977)

Lokal: Departementens kommittéer. Box 347, 401 25 Göteborg, tel. 031/17 38 00

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II K 3.

Den särskilde utredaren har under tiden maj - oktober 1977 hållit fyra sammanträden med de sakkunniga. Vid tre av sammanträdena har också experter deltagit. Dessutom har en särskild arbetsgrupp inom utredningen hållit ett sammanträde.

Den särskilde utredarens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

21. Utredningen (K 1977:03) om huvudmannaskap för driften av Göta kanal

TUlkallad enUgt regeringens bemyndigande den 3 mars 1977 med uppdrag att - i samråd med bl. a. berörda landsting - överväga frågan om huvudmannaskap för driften av Göta kanal och att i anslutning härtill förhandla med berörda intressenter:

131                 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet    K:22

Särskild utredare: von Sydow, Gunnar, landshövding (fr.o.m. den 1 juni 1977)

Sakkunnig: Rickard, Bengt O., ekonomidirektör (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Expert: Ekelund, Hans E. B., byrådirektör (fr.o.m. den 5 juli 1977)

Sekreterare: Lindskog, Hans, länsassessor (fr.o.m. den I juli 1977)

Lokal: Länsstyrelsen i Älvsborgs län. Fack, 462 01 Vänersborg, tel. 0521/700 00

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del IIK 2.

Den särskilde utredaren har under tiden juli - oktober 1977 haft sex överläggningar med representanter för aktieägarna i Göta kanalbolag samt hållit sammanträden med utredningens expert och sakkunnige.

Den särskilde utredaren beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

22. Utredningen (K 1977:04) om vissa containerfrågor

TUlkallad enligt regeringens bemyndigande den 9 juni 1977 med uppdrag att utreda vissa containerfrågor:

Särskild utredare: Wilhehnsson, Börje A., hovrättsråd

Experter: Bergman,   Knut   Gunnar,   departementssekreterare  (fr.o.m.   den  20 september 1977)

Jahnke, A. A. F. Ulrich, sjökapten (fr.o.m. den 20 september 1977) Kjellegård, Bo C, byrådirektör (fr.o.m. den 20 september 1977) Linder, Mats O. H., byrådirektör (fr.o.m. den 20 september 1977) Lindh, N. H. Göran, byråchef (fr.o.m. den 20 september 1977) Rönngren, Bo E., förbundsombudsman (fr.o.m. den 20 september 1977)

Sekreterare: Göransson, E. Magnus, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Lokal: Departementens utredningsavdelning, Citadellsvägen 17, 211 20 Malmö, tel. 040/749 50

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del IIK 4.

K: 22    Skr 1977/78:103                                          132

Den särskilde utredaren har t.o.m. oktober 1977 hållit ett sammanträde med experterna. Den särskilde utredaren beräknas slutföra sitt uppdrag under år 1978.

23. SjöfartspoUtiska utredningen (K 1977:05)

TillkaUad enligt regeringens bemyndigande den 9 juni 1977 med uppdrag att göra en sjöfartspolilisk utredning:

Särskild utredare: Gerentz, Sven, direktör (fr.o.m. den 27 juni 1977)

Sakkunniga: Blennow, Ingemar, direktör (fr.o.m. den 12 september 1977) Grenander, NUs, direktör (fr.o.m. den 12 september 1977) Havik, Folke, direktör (fr.o.m. den 12 september 1977) Johansson, S. K. Lennart, generaldirektör (fr.o.m. den 12 september 1977)

Karlsson, Gunnar B. S., förbundsordförande (fr.o.m. den 12 september 1977)

Patriksson, Folke, skeppsredare (fr.o.m. den 12 september 1977) Rickard, Bengt O., ekonomidirektör (fr.o.m. den 12 september 1977) Rude, Karl R., verkst. direktör (fr.o.m. den 12 september 1977) Wahlström, Per E., avlalssekreterare (fr.o.m. den 12 september 1977) Ödner, E. P. Sture, direktör (fr.o.m. den 12 september 1977)

Experter: Ekström, John E., ekon. lic, (fr.o.m. den 12 september 1977) Forsström, Ingrid, hovrättsassessor (fr.o.m. den 12 september 1977) Francke, Jan, kammarrättsråd (fr.o.m. den 12 september 1977) Jobin, Bengt Å., sekreterare (fr.o.m. den 12 september 1977) Källsson, K. A. Jan, direktör (fr.o.m. den 12 september 1977) Lasson, Knut-Inge L., f. d. överdirektör (fr.o.m. den 12 september 1977) von Oelreich, Cari-Erik H., kommerseråd (fr.o.m. den 12 september 1977)

Olovsson, K. A. Lennart, riksbanksdirektör (fr.o.m. den 12 september 1977)

Tallroth, N. Börje, departementssekreterare (fr.o.m. den 12 september 1977) Voss, Bertil G. P., departementsråd (fr.o.m. den 12 september 1977)

Sekreterare: Hyllengren, Jan, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1977) Renck, Olle, ekon. lic. (fr.o.m. den 12 september 1977)

133                 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet    K: 23

Bitr. sekreterare: Cronberg, Kerstin, byråsekreterare (fr.o.m. den 10 oktober 1977)

Lokal: LUla Nygatan l,Fack, 103 10Stockhohn,tel. 763 23 66(Gerentz), 763 23 64 (Hyllengren), 763 23 63 (Renck), 763 23 67 (Cronberg)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II K 5.

Den särskilde utredaren har t.o.m. oktober 1977 hållit ett sammanträde med de sakkunniga samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av arbetet.

Den särskilde utredarens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

E:l    Skr 1977/78:103                                              134

Ekonomidepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1977:3 och 7

1.1968 års kapitalmarknadsutredning (Fi 1969:59)

TilUcaUade enligt Kungl. Maj:ts och regeringens bemyndiganden den 13 september 1968 och den 11 november 1976 för översyn av kapitalmarknadens struktur och funktionssätt (se Post- och Inrikes tidn. den 16 oktober 1968):

Ordförande: Wickman,  H.  Krister, förutv. minister för utrikes ärendena, f. d. riksbankschef, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 13 november 1973)

Ledamöter: Back, Klas H., försäkringsdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1974) Browaldh, Tore, tekn. dr Höök, Erik S. V., professor Iveroth, C. Axel, direktör

Johansson, Knut B. M., f. d. förbundsordförande, led. av riksdagen Lindblad, Sven J. H., bankdirektör Mehr, Hjalmar L., landshövding Nilstein, Arne H., förbundsdirektör

SjöneU, P. Bengt G., direktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 12 november 1976) Wohlin, Lars M., statssekreterare (fr.o.m. den 12 november 1976)

Experter: Eklöf, Kurt. G.A., riksbanksdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1974) Hedberg, Lars O. O., departementsråd (fr.o.m. den 22 januari 1976 t.o.m. den 8 februari 1977)

Karlsson, Erik L., bitr. riksbanksdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1974) Persson, Lars E. H., hovrättsråd (fr.o.m. den 9 februari 1977) Sjönander, Bo Jonas, direktör (fr.o.m. den 11 aprU 1974)

Sekreterare: Hansson, Lars R., bankokommissarie

Bitr. sekreterare: Sahlén, Anders F., avdelningsdirektör

135                           Kommittéer: Ekonomidepartementet    E:3

Lokal: Sveriges Riksbank, Brunkebergs torg 11, Box 16283, 103 25 Stockholm, tel. växel 22 82 00

Direktiven för utredningen, se 1969 års riksdagsberättelse Fi 59.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit tio sammanträden. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

2. Utredningen (Fi 1970:70) rörande förhållandet mellan bankgiro och postgiro

TUlkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 december 1969 för att utreda förhållandet mellan bankgiro och postgiro (se Post- och Inrikes tidn. den 29 januari 1970):

Utredningsman: Malmgren, Kurt K-G., rättschef

Sekreterare: Persson, G. Bertil, riksbanksdirektör

Lokal: Ekonomidepartementet, Kanslihusannexet, Riddarhustorget 7-9, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (utredningsmannen)

Direktiven för utredningen, se 1971 års rUcsdagsberättelse Fi 56.

Utredningsmannen avvaktar tilläggsdirektiv och beräknar att utredningsarbetet kommer att pågå under år 1978.

3. Utrikeshandelsstatistikutredningen (Fi 1974:06) (USU)

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 oktober 1974 för att företa en översyn av utrikeshandelsstatistiken och därmed sammanhängande frågor (se Post- och Inrikes tidn. den 7 december 1974):

Utredningsman: Rydberg, Karl-Evert H., tf. departementsråd

Experter: Bejbom, Hans O., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 januari 1975) Casselmark, Sven-Eric, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 januari 1975) Jansson, B. E. Gunnar, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 januari 1975) Leuf, NUs Börje, departementsråd (fr.o.m. den 15 januari 1975) Ljungwall, N. E. Folke, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 5 maj 1975) Tistad, Eskil G. D., f. d. tulldirektör (fr.o.m. den 15 januari 1975)

E:3    Skr 1977/78:103                                            136

Sekreterare: Lindblom, Hans I., byrådirektör (t.o.m. den 31 mars 1977)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Fi 43.

Utredningen har under tiden november 1976 - februari 1977 håUit fyra sammanträden samt haft överläggningar med oUka myndigheter, organisationer och andra som berörts av utredningens arbete.

Utredningen har den 29 mars 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:10) Utrikeshandelsstatistiken.

Uppdraget är därmed slutfört.

4. Betahiingsbalansdelegationen (Fi 1975:02)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 oktober 1974 för samordning av betalningsbalansstatistiken (se Post- och Inrikes tidn. den 1 mars 1975):

Ordförande: Wohlin, Lars M., statssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1977) Åberg, Carl Johan, fil. dr, docent, forskare (t.o.m. den 28 februari 1977)

Ledamöter: Hansson, Lars R., bankokommissarie Lönnqvist, Åke S. G., avdelningschef

Ersättare för ledamot: Esaieson, Erik R. A., statistikchef (för Lönnqvist) Franzén, J. Thomas H., avdelningsdirektör (för Hansson)(fr.o.m. den 18 oktober 1977)

Nyström, Lars A., avdelningsdirektör (för Hansson) (fr.o.m. den 19 juni 1975 t.o.m. den 17 oktober 1977) Wahlstedt, Bengt L., departementssekreterare (för Wohlin)

Sekreterare: Svensson, Hans O., byrådirektör (fr.o.m. den 19 juni 1975)

Lokal: Sveriges Riksbank, Box 16283, 103 25 Stockholm, tel. växel 22 82 00 (sekreteraren)

Direktiven för delegationen, se 1976 års kommittéberättelse Fi 36.

Delegationen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tre sammanträden. Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

137                            Kommittéer: Ekonomidepartementet    E:5

5. Utredningen (Fi 1975:03) om löntagarna och kapitaltillväxten

Tillkallade enligt regeringens bemyndiganden den 30 januari 1975 och den 12 maj 1977 för att utreda frågor om löntagarfonder (se Post- och Inrikes tidn. den 8 februari 1975)

Ordförande: Mehr, Hjalmar L., landshövding

Ledamöter: Adelsohn, Ulf, borgarråd (fr.o.m. den 21 september 1977) Bartley, A. Osbome, professor (fr.o.m. den 19 oktober 1977) Edin, Per Olov, utredningschef (fr.o.m. den 19 oktober 1977) Landberg, Maj-Lis H. A., led. av riksdagen Meidner, Rudolf A., fil. dr NUsson, Karl-Erik, bitr. direktör Nilsson, KjeU O. H., metallarbetare, led. av riksdagen Rämgård, Rolf I., köpman, led. av riksdagen

Tham, Carl, statssekreterare, ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 9 februari 1976)

af Ugglas, G. S. Bertil, civilekonom, led. av riksdagen (fr.o.m. den I juU 1977; avliden)

Stefanson, R. Stig S., optikermästare, f.d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Waldenström, Erland, direktör Önnesjö, Karl Erik A., direktör

Experter: Boman, Ragnar Å., civUekonom (fr.o.m. den 1 september 1977) Böök, Sven Åke, föreståndare (fr.o.m. den 14 juU 1977) Dahlsten, Ulf L., byråchef (fr.o.m. den 9 mars 1976) Eidem, Rolf L, civUekonom (fr.o.m. den 1 april 1977) Johansson, Sven-Erik N., professor (fr.o.m. den 9 mars 1976) Kristoffersson, Anders W., fil. kand. (fr.o.m. deri 1 aprU 1977) Låftman, Lennart R., civilekonom (fr.o.m. den 1 december 1977) Marcus, Lars E. P., direktör (fr.o.m. den 5 mars 1976 t.o.m. den 13 juli 1977)

Saläng, B. Stefan, byrådirektör (fr.o.m. den 1 september 1977) Ulfhielm, Monica H. V., utredningssekreterare (fr.o.m. den 27 oktober 1976 t.o.m. den 18 oktober 1977)

Sekreterare: Öhman, Berndt, universitetslektor (fr.o.m. den 1 december 1975)

Bitr. sekreterare: Nordell, J. Olof C, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juni 1975)

E:5    Skr 1977/78:103                                             138

Lokal: Regeringsgatan 19, 1 tt., 11153 Stockholm, tel. 210820 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Fi 37.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tio sammanträden, varav etttvådagarssammanträde. Dämtöver har en särskild referensgrupp angående sambandet mellan löner och vinster hållit fem sammanträden.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

6. Finansieringsbolagskommittén (Fi 1975:08)

TiUkallad enligt regeringens bemyndigande den 25 september 1975 för utredning om finansieringsbolagen m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 19 november 1975):

Ordförande: Eklöf, Kurt G. A., riksbanksdirektör

Sakkunniga: Jansson, Paul G., elektriker, led. av riksdagen Nilsson, N. Yngve, lantbrukare, f. d. led. av riksdagen (avliden) RegnéU, Carl Göran, fU. dr, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 12 januari 1977)

Experter: Hedberg, Lars O. O., departementsråd (fr.o.m. den 15 mars 1976 t.o.m. den 12 januari 1977)

Livijn, Claes-Olof, direktör (fr.o.m. den 15 mars 1976) Persson, Lars E. H., hovrättsråd (fr.o.m. den 12 januari 1977) Telestam, Gösta L., direktör (fr.o.m. den 1 aprU 1976) Ödlund, Lars-Olof, direktör (fr.o.m. den 15 mars 1976)

Sekreterare: Klangby, Lars-Erik, avdelningsdirektör

Bitr. sekreterare: Uggla, J. Magnus, byråsekreterare (fr.o.m. den 15 november 1976)

Lokal: Sveriges Riksbank, Box 16283, 103 25 Stockholm, tel. växel 22 82 00 (sekreteraren och bitr. sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Fi 42.

139                           Kommittéer: Ekonomidepartementet    E:8

Kommittén har under liden november 1976 - oktober 1977 hålUt 16 sammanträden.

Kommittén avger i december 1977 sitt huvudbetänkande (SOU 1977:97) Finansieringsbolag.

Kommittén beräknas slutföra sill arbete under år 1978.

7. Utredningen (E 1976:01) om enkronemyntets metallinnehåll

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 9 december 1976 för att utreda frågan om enkronemyntets metallinnehåll:

Särskild utredare: Lindberg, N. Olof, expeditionschef

Sakkunnig: Ulvfol, Benkt H., myntdirektör

Sekreterare: Lindström, T. B. Olle, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 14 januari 1977)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del IIE 2.

Den särskilde utredaren har under tiden januari - oktober 1977 hållit 16 sammanträden med den sakkunnige och sekreteraren samt gjort sex studiebesök.

Den särskilde utredaren har den 13 oktober 1977 avgett betänkandet (Ds E 1977:1) Metallen i enkronemyntel.

Uppdraget är därmed slutfört.

8. Kommittén (E 1976:02) med uppdrag att utreda frågan om behovet av framtida folk- och bostadsräkningar

TillkaUade enligl regeringens bemyndiganden den 11 november och den 24 mars 1977 för att utreda frågan om behovet av framlida foUc- och bostadsräkni ngar:

Ordförande: Lemne, Mats H., landshövding

Ledamöter: Holm, J. Lennart, generaldirektör (fr.o.m. den 8 februari 1977) Karlsson, Bengt Olof, departementsråd (fr.o.m. den 8 februari 1977) Ruist, Erik H., professor (fr.o.m. den 8 februari 1977) Wallberg, Klas H. S., avdelningschef (fr.o.m. den 8 februari 1977) Ågren, Lars O. T., avdelningschef (fr.o.m. den 13 aprU 1977)

E:8    Skr 1977/78:103                                             140

Experter: Danielsson, Georg, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 29 juni 1977) Grunberger, Jan R., byrådirektör (fr.o.m. den 29 juni 1977) Gustafsson, K. Börje, byrådirektör (fr.o.m. den 29 juni 1977) Landström, L. Ivan, byrådirektör (fr.o.m. den 29 juni 1977)

Sekreterare: Landberg, E., byrådirektör (fr.o.m. den 1 mars 1977)

Bitr. sekreterare: EkwaU, Thomas F. H., byrådirektör (fr.o.m. den 1 maj 1977) Lundström, K. Sixten L., byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Lokal: Fredsgatan 6, 2 tr., 111 52 Stockholm, tel. 21 74 83 eller 21 74 73

Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del IIE 6.

Kommittén har under tiden januari - oktober 1977 hållit tio sammanträden. Kommittén har även haft överläggningar med organisationer, myndigheter och utredningar som berörs av arbetet.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1978.

9. Banklagsutredningen (Fi 1976:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 23 juni 1976 för att göra en översyn av banklagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 20 juli 1976):

Ordförande: Malmgren, Kurt K-G., rättschef

Ledamöter: Danielsson, C. Bertil, bankdirektör Danielsson, Stig A., bankinspektör Eklöf, Kurt G. A., riksbanksdirektör Lindquist, Sven B. E., direktör Svenson, Sven G., direktör Thunholm, Lars-Erik, bankdirektör

Sakkunnig: Thörn, Lars-Olof, avdelningsdirektör

Expert: Bökmark, Jan, hovrättsassessor Dahlheim, Bo 1. G., byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

141                           Kommittéer: Ekonomidepartementet   £;11

Sekreterare: Bredin, Lars A. G., hovrättsassessor (fr.o.m. den 20 april 1977) Hedberg, Lars O. O., departementsråd (t.o.m. den 19 april 1977)

Lokal: Ekonomidepartementet, Kanslihusannexet, Riddarhustorget 7-9, Fack 103 10 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren).

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II E 1.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit åtta sammanträden. Därutöver har tio sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp för frågan rörande bankemas kapitaltäckning.

Utredningen har den 14 febmari 1977 lämnat delförslag till regeringen om provisorisk ändring av kapitaltäckningsreglema för bankinstituten.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

10. Utredningen (E 1977:01) angående statistiska centralbyråns uppgiftsinsamling

TUlkallad enligt regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 för att utreda frågan om statistiska centralbyråns uppgiftsinsamUng:

Särskild utredare: Landberg, E., byrådirektör (fr.o.m. den 25 april 1977)

Experter: Levenius, Gustav B. G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 20 september 1977)

Printz, Bengt-Åke L., organisationsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1977) Sandström, K. Rune, direktör (fr.o.m. den 20 september 1977)

Sekreterare: Hallberg, Dag R., avdehiingsdirektör (fr.o.m. den 19 september 1977)

Lokal: Fredsgatan 6, 2 tr., 111 52Stockholmm,tel.21 74 73eller21 74 83

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del IIE 1.

Utredningen har under tiden maj - oktober 1977 haft överläggningar med organisationer och myndigheter som berörs av utredningens arbete. Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1978.

11. Utredningen (E 1977:02) om lönsparande

TilUcaUad enligt regeringens bemyndigande den 26 maj 1977 med uppdrag att utreda frågan om möjligheter till ökat lönsparande:

E:ll    Skr 1977/78:103                                              142

Särskild utredare: von Sydow, Gunnar, landshövding

Experter: Anclow, Per R., kammarrättsassessor (fr.o.m. den 15 augusti 1977) Dahlberg, Lars C, departementsråd (fr.o.m. den 1 september 1977) Widestrand, Lars O., byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Sekreterare: Atterwall, Göran L., jur. kand. (fr.o.m. den 15 augusti 1977)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del IIE 2.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete vid årsskiftet 1977/78.

12. Kommittén (E 1977:03) med uppdrag att utreda med valutaregleringen sammanhängande spörsmål

TillkaUad enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1977 för atl utreda med valutaregleringen sammanhängande spörsmål:

Ordförande: Wickman,  H.  Krister, förutv.  minister för utrikes ärendena, f. d. riksbankschef, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 september 1977)

Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II E 3.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1978.

13. Utredningen (E 1977:04) angående statistiska centralbyråns framtida behov av utrustning för automatisk databehandling

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 16 juni 1977 för alt utreda statistiska centralbyråns framtida behov av utrustning för automatisk databehandling:

Särskild utredare: Hjalmarsson, S. Åke, byråchef (fr.o.m. den 17 oktober 1977)

Experter: Ärvas, Christer G. T., avdelningschef (fr.o.m. den 24 oktober 1977) Gustavson, J. Krister, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 24 oktober 1977) Lönnberg, K. Åke B., departementssekreterare (fr.o.m. den 24 oktober 1977) Öhman, Ulf R., departementssekreterare (fr.o.m. den 24 oktober 1977)

143                          Kommittéer: Ekonomidepartementet    E:14

Sekreterare: Söderberg, E. Lennart, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 24 oktober 1977)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del IIE 4.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

14. Utredningen (E 1977:05) angående översyn av lagen om försäkringsrörelse m. m.

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 13 oktober 1977 för att se över lagen om försäkringsrörelse m. m.:

Särskild utredare: Lind, Johan A. L., hovrättslagman, ordförande i arbetsdomstolen

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II E 5.

B: I    Skr 1977/78:103                                            144

Budgetdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1977:1, 3,4,6,12,14,16,17, 23 och 25

1. Utredningen (Fi 1959:37) om universitetens egendomsförvaltning

TUlkaUade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 mars 1958 för utredning om universitetens egendomsförvaltning m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 13 mars 1958):

Ordförande: Hörjel, NUs J., landshövding

Ledamöter: Lindblad, Sven J. H., bankdirektör Resare, Bengt C. M., f. d. överdirektör Welinder, P. E. Carsten, professor em.

Experter: Johnsson, Jan G., lagman Uhlin, Karl-Erik, justitieombudsman

Sekreterare: Jacobsson, A. Torvald, avdelningsdirektör

Bitr. sekreterare: Fagerberg, Arne B., hovrättsassessor

Direktiven för utredningen, se 1959 års riksdagsberättelse 1 Fi 37.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit ett sammanträde. En arbetsgrupp inom utredningen har dessutom hållit sju sammanträden.

Utredningen har i december 1977 avgett betänkandet (Ds B 1977:10) Förvaltning av universitetens egendomar.

Uppdraget är därmed slutfört.

2.1969 års punktskatteutredning (Fi 1970:57)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 21 mars 1969 och den 18    juni    1971    för    all    se    över    gällande   bestämmelser    på

145                              Kommittéer: Budget departementet    B:3

punktskatteområdet i de delar som inte nu ses över i annat sammanhang eller som nyligen varit föremål för översyn (se Post- och Inrikes tidn. den 5 juni 1969) samt enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1970 för att behandla frågor rörande beskattning av spelautomater o. d. (se Post- och Inrikes tidn. den 2 oktober 1970):

Ordförande: Edstrand, Karl-Ingmar, departementsråd (fr.o.m. den 12 juli 1976)

Ledamöter: Thulin, Einar E:son, f. d. skattedirektör WadeU, Ulla G. S., skattedirektör (fr.o.m. den 12 juH 1976) Willart, N. Bo, byråchef

Experter: Andersson, Fritz A. R., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 12 juU 1976) Friedner, Lars F. V., byrådirektör (fr.o.m. den 28 september 1977) Olsson, BertU O., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 14 september 1976) Schultz, J. Allan S., f. d. bitr. skattedirektör Sjöstrand, A. Mats T., byrådirektör (fr.o.m. den 14 september 1976)

Sekreterare: Jansson, E. Sören, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 12 juli 1976t.o.m. den 24 april 1977) Lindgren, Per Anders, kammEirrättsfiskal (fr.o.m. den 25 april 1977)

Bitr. sekreterare: Körner, Klas-Håkan (Håkan), tf. kammarrättsassessor (fr.o.m. den 17 oktober 1977)

Lindgren, Per Anders, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 8 november 1976 t.o.m. den 24 april 1977)

Lokal: Gamla riksdagshuset, tel. växel 14 10 00 (ordföranden och sekreteraren). Postadress: Budgetdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 22 sammanträden.

Utredningen har den 17 juni 1977 avgett delbetänkandet (Ds B 1977:3) Omsättningsskatten på motorfordon.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

3. Företagsskatteberedningen (Fi 1970:77)

TillkaUade enligl Kungl. Maj:ts och regeringens bemyndiganden den 29 juni 1970 och den 18 november 1976 för översyn av företagsbeskattningen m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 10 juli 1970):

10   Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 103

B:3    Skr 1977/78:103                                             146

Ordförande: Andersson, M. Alvar, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 november 1976)

Ledamöter: Boström Curt B., kamrer, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juni 1977) Brodén, Sven E., regeringsråd

Dahlström, Gösta E., fil. Uc. (fr.o.m. den 26 april 1977) Helmers, Dag, professor

Israelsson, L. E. Sune, förste ombudsman (fr.o.m. den 12 juni 1976) Johansson, Tage N., assistent, led. av riksdagen Magnusson, A. Tage, disponent, andre vice talman Meidner, Rudolf A., fil. dr (fr.o.m. den 6 oktober 1976 t.o.m. den 25 aprU 1977)

Olsson, Johan A., fabrikör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 november 1976)

Stadling, J. Otto V., hemmansägare, f. d. led, av riksdagen (t.o.m. den 31 maj 1977)

Tistad, EskUG. D.,f.d. tulldireklör (fr.o.m. den9december 1975) Åberg, Carl Johan, fil.dr, docent, forskare (fr.o.m. den 29 november 1976)

Experter: Anclow, Per R., kammarrättsassessor (fr.o.m. den 5 april 1974) Atterwall, Göran L., bankdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1977) von Bahr, Stig V., kammarrättsassessor (fr.o.m. den 27 oktober 1975) Barghoitz, Percy B., fU. kand. (fr.o.m. den 1 december 1976) Colvér, Mals T., byråchef (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Crabo, Sven, direktör (fr.o.m. den 1 september 1975) Jakobsson, Ulf G., planeringschef (fr.o.m. den 26 april 1977) af Klercker, E. Bertil T:son, direktör (fr.o.m. den 5 april 1974) Langborn, Nils E., bitr. skattedirektör Petersson, Carl-Gustaf, länsråd (fr.o.m. den 5 april 1974) Stahl, Ivar, byråassistent

Sundvik, OveR. R., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 1 januari 1977) Thornell, Anders B., länsråd (fr.o.m. den 20 oktober 1975) Walberg, Sten S., generaldirektör (fr.o.m. den 5 april 1974) Werding, Jan A., bankkamrer

Wohlin, Lars M., statssekreterare (fr.o.m. den 1 december 1976 t.o.m. den 25 april 1977)

Expert (i frågor som rör tekniska ändringar av skattebestämmeiserna): Printz, Sven-Olof L., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1976 t.o.m. den 30 juni 1977)

147                              Kommittéer: Budgetdepartementet    B:4

Sekreterare: Colvér, Mats T., byråchef (fr.o.m. den 1 juli 1975 t.o.m. den 30 september 1977) Virin, C. Niclas, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I oktober 1977)

Bitr. sekreterare: de Verdier, Lennart G., tf. regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 1 maj 1976 t.o.m. den 30 april 1977)

Virin, C. Niclas, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 mars 1975 t.o.m. den 30 september 1977)

Direktiven för beredningen, se 1971 års riksdagsberättelse Fi61. Tilläggsdirektiv, se 1975 års kommittéberättelse Fi 18 och 1976 års kommittéberättelse Fi 13 samt 1977 års kommittéberättelse del IIB 5,

Beredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 15 sammanträden. Därutöver har ett flertal sammanträden håUits med två särskUda arbetsgrupper inom beredningen.

Beredningen har den 30 november 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:86) Beskattning av företag samtbilaga 1 -4(S0U 1977:87)Beskattning av företag. Bilagor.

Uppdraget är därmed slutfört.

4. Utredningen (Fi 1971:01) om beskattning av utländska artister

TUlkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 februari 1971 med uppdrag att utreda frågan om regler för beskattning av i utlandet bosatta artister m. fl. (se Post- och Inrikes tidn. den 13 april 1971):

Utredningsman: Edström, KjeU S., överdirektör

Experter: Anclow, Per R., kammarrättsassessor (fr.o.m. den 5 november 1975) Andersén, Börje L., byrådirektör

Johannesson, Sven-Olof (OUe), direktör (fr.o.m. den 1 aprU 1975) Linde, Per Gunnar A. G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 27 september 1976)

Nystedt, Curt L., länsråd Peyron, Ulf C. C, programjurist

Sekreterare: Ström, Ivan S., länsassessor

Direktiven för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse Fi 49.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit nio sammanträden samt haft överläggningar med organisationer och andra som

B:4   Skr 1977/78:103                                              148

berörs av utredningens arbete. Därutöver har sammanträden håUits i särskilda arbetsgrapper.

Utredningen har i december 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:96) Artistavgift.

Uppdraget är därmed slutfört.

5. Mervärdeskatteutredningen (Fi 1971:05)

TilUcaUad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 oktober 1971 med uppdrag att verkställa teknisk översyn av mervärdeskatten (se Post- och Inrikes tidn. den 11 november 1971):

Utredningsman: FridoUn, Hans R., departementsråd

Experter: AUström, B. Greger B:son, bitr. skattedirektör Crabo, Sven, direktör Helmers, Dag, professor Lindstam, Leif E., kammarrättsassessor Mellbin, B. Lennart, byråchef

Sekreterare: Olofsson, L. Göran, avdehiingsdirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1976)

Bitr. sekreterare: SkareU, Gunnar E. A., departementssekreterare

Lokal: Budgetdepartementet, Kanslihusannexet, Riddarhustorget 7-9, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren och bitr. sekreteraren)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 23 sammanträden.

Utredningen har den 25 augusti 1977 avgett delbetänkandet (Ds B 1977:6) Översyn av mervärdeskatten Del III Redovisningsskyldighet m. m.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

6. Livförsäkringsskattekommittén (Fi 1971:07)

Tillkallad enligl Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 10 december 1971, den 28 januari 1972 och den 28 juni 1974 för att se över beskattningen av livförsäkringstagare m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 8 februari 1972):

149                             Kommittéer: Budgetdepartementet    B:7

Ordförande: Ekman, S. Gösta, generaldirektör

Sakkunniga: Engkvist, J. Gunnar V., målarmästare, f. d. led. av riksdagen Hedborg, Anna M., sekreterare (fr.o.m. den 16 oktober 1974) Helmers, Dag, professor (fr.o.m. den 3 juli 1974) Johansson, O. Mauritz, förste ombudsman Lindwall, Lars E., direktör

Lundblad, Grethe, socialinspektör, led. av riksdagen Magnusson, A. Tage, disponent, andre vice talman Schönmeyr, C. Richard A. C, verkst. direktör

Experter: Berglöf, J. Sigvard C. D:son, skattedirektör Edlund, C. Bertil, departementsråd Elmstedt, K. Erik, direktör (fr.o.m. den 3 juli 1974) Huss, K. J. Lennart, regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1974 t.o.m. den 30 september 1977)

Lindberg, Lars G. B., advokatfiskal (fr.o.m. den 1 oktober 1976) Sagnert, Stig E., länsråd Stening, F. Birger, kammarrättsråd von WiUebrand, Karin M., avdelningsdirektör

Sekreterare: Tivéus, Ulf A., byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Direktiven för kommittén, se 1973 års riksdagsberättelse Fi 39. Tilläggsdirektiv, se 1975 års kommittéberättelse Fi 25.

Kommittén har under liden november 1976 - juli 1977 håUit åtta sammanträden. Dessutom har en särskild arbetsgrupp hållit 27 sammanträden.

Kommittén har den 9 augusti 1977 avgett betänkandet (Ds B 1977:4)
Kapitalförsäkring m. m. Inkomst- och förmögenhetsbeskattning av
kapitalförsäkring,   inkomstbeskattning  av      egenföretagares

gruppsjukförsäkring samt av AGS och TFY, arvs- och gåvobeskattning av förvärv på grund av försäkring.

Uppdraget är därmed slutfört.

7.1972 års skatteutredning (Fi 1972:02)

TilUcallade enligt Kungl. Maj:ts och regeringens bemyndiganden den 14 april 1972 och den 18 november 1976 för att se över skattesystemet, m. m. (se Postoch Inrikes tidn. den 19 maj 1972):

B:7    Skr 1977/78:103                                             150

Ordförande: Sjönander, Bo Jonas, direktör (fr.o.m. den 29 november 1976)

Ledamöter: Andersson, M- Alvar, lantbrukare, led. av riksdagen Bartiey, A. Osborne, professor (fr.o.m. den 1 aprU 1974) Bergqvist, G. Holger, civilekonom, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 november 1976)

Björne, B. Gunnar, departementsråd Brandt, Erik R., f. d. ombudsman, f. d. led. av riksdagen Enlund, Eric P., lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29november 1976)

Gadd, P. E. Ame, revisionsdirektör, led. av riksdagen Hedborg, Anna M., sekreterare (fr.o.m. den 29 juni 1974) Hermansson, Carl-Henrik, f. d. chefredaktör, led. av riksdagen Holgerson, Nils H., direktör (fr.o.m. den 26 februari 1975) Hömlund, Gördis K., fm, led. av riksdagen Kristenson, E. Valter, metaUarbetare, led. av riksdagen Lundgren Bo A. M., civUekonom, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 november 1976)

Sundkvist, K. R- Tage, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 november 1976)

Sundström, Olof G., utredningschef (fr.o.m. den 25 maj 1977) Tidefelt, J. Sune, förbundsordförande (t.o.m. den 24 maj 1977) Tobisson, Lars F., partisekreterare (fr.o.m. den 29 november 1976)

Experter: Anclow, Per R., kammarrättsassessor (fr.o.m. den 12 januari 1976) Andersson, Karl Olov, direktör (fr.o.m. den 9 december 1976) Barghoitz, Percy B., fU. kand. (fr.o.m. den 1 december 1976) EcUund, C. Bertil, departementsråd

Fries, Ingmar F., departementssekreterare (fr.o.m. den 21 februari 1977) Garke, Hans B., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 12 augusti 1974) Jakobsson, Ulf G., planeringschef (fr.o.m. den 26 april 1977) Jönsson, E. Gustav, departementsråd Lindstam, Leif E., kammarrättsassessor Persson, E. Annika, kanslisekreterare (fr.o.m. den 14 april 1975) Swartling, Anders J. A., departementsråd (fr.o.m. den 15 februari 1976) Wohlin, Lars M., statssekreterare (fr.o.m. den 1 december 1976 t.o.m. den 25 april 1977)

Åberg, Carl Johan, fil. dr, docent, forskare (fr.o.m. den 16 december 1975)

Expert i frågor som rör viss deklarationsundersökning: Nilsson, J. Ove G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 25 september 1974) Expert i frågor som rör progressiv utgiftsskatt: Lodin, Sven-Olof, professor (fr.o.m. den 21 augusti 1975)

151                             Kommittéer: Budgetdepartementet    Fi:9

Sekreterare: Hulgaard, Bodil C, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 september 1976)

Bitr. sekreterare: Gammer, Gerhard, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 1 mars 1976) Holm, Lars G., tf. kammarrättsassessor (fr.o.m. den 22 november 1976) Nyström, Kerstin, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 15 febraari 1976)

Lokal: L. Nygatan 1, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren och bitr. sekreterarna). Postadress: Budgetdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiv och tilläggsdirektiv för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse Fi 42. Tilläggsdirektiv, se 1974 års riksdagsberättelse Fi 32 och 1975 års kommittéberättelse Fi 27 samt 1977 års kommittéberättelse del IIB 6.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 13 sammanträden.

Utredningen har den 22 april 1977 avgett delbetänkandet (SOU 1977:18) Inflationsskyddad skatteskala.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete vid årsskiftet 1977/78.

8. Utredningen (Fi 1972:06) om underställning av avtal

TillkaUad eiUigt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1972 för att utreda vilka frågor om arbets- och anställningsvilUcor för tjänstemän som skall underställas Kungl. Maj:t och vilka som därutöver skall underställas riksdagens lönedelegation (se Post- och Inrikes tidn. den 10 juli 1972):

Utredningsman: Foyer, Lars O., kanslichef

Lokal: Riksdagens näringsutskott, 100 12 Stockholm, tel. växel 14 20 20

Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse Fi 46.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1978.

9. Utredningen (Fi 1973:01) om säkerhetsåtgärder m. m. i skatteprocessen

TillkaUad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 februari 1973 för att utreda frågan om regler om kvarstad, skingringsförbud m. m. i skatteprocessen (se Post- och Inrikes tidn. den 7 mars 1973):

Fi:9    Skr 1977/78:103                                            152

Ordförande: Nordenadier, Anders, länsåklagare

Sakkunniga: Bergh, Sten, länsråd

Börjesson, Bengt J., kamrer, led. av riksdagen (fr.o.m. den 23 mars 1977; avliden)

Welander, Gösta, departementsråd Westberg, H-O. (Olle), svarvare, led. av riksdagen

Experter: Baekkevold, Ame E., kammarrättsassessor (fr .o .m. den 17 februari 1976) Bjernstad, S. L. Börje, kronofogde Bjömesjö, Sven G., taxeringsrevisor

Gustafsson, K. G. Wilhelm, rektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 23 mars 1977)

Jarenius, J. Christer I., direktör

Johanson, Lars R., länsråd (fr.o.m. den 17 februari 1976) Ljungwall, N. E. Folke, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 17februari 1976) Söderström, Kurt I. W., ingenjör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 23 mars 1977)

Sekreterare: Erling, E. Martin H., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 22 april 1974)

Bitr. sekreterare: Nordahl, Jan-Erik, hovrättsassessor (fr.o.m. den 17 juni 1977)

Lokal: Departementens utredningsavdelning, Citadellsvägen 17, 211 20 Malmö, tel. växel 040/749 50 (sekreteraren), 0480/280 00 (bitr. sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse Fi 40.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 19 sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen avser att i början av år 1978 avge ett tredje delbetänkande.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

10. Sakkunnig (Fi 1973:02) med uppdrag att utreda frågan om förvaltningen av Drottninghohns kungsgård

Tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 maj 1973 för att utreda frågan om förvaltningen av Drottningholms kungsgård (se Post- och Inrikes tidn. den 2 juni 1973):

15 3                           Kommittéer: Budgetdepartementet    Fi: 11

Utredningsman: Lindberg, N. Olof, expeditionschef (fr.o.m. den 20 september 1974)

Sekreterare: SeUvall, L. Göran, kansliråd

Lokal: Budgetdepartementet, Kanslihusannexet, Riddarhustorget 7-9, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för den sakkunnige, se 1974 års riksdagsberättelse Fi 41.

Den sakkunnige har under tiden november 1976 - oktober 1977 bedrivit fortsatt utredningsarbete och haft överläggningar med dem som berörs av utredningsarbetet.

Den sakkunnige beräknas slutföra sill arbete i början av år 1978.

11. Revisions- och rationaliseringsutredningen (Fi 1974:02)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1974 för att utreda frågan om gränsdragningen mellan förvaltningsrevision och rationaliseringsverksamhet inom statsförvaltningen m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 20 juH 1974):

Ordförande: Magnander, Ebbe E. A., avdelningschef (fr.o.m. den 15 december 1976)

Ledamöter: Ehrling, G. O. Ingvar, departementsråd (fr.o.m. den 15 december 1976) Jarmar, L. Håkan, organisationsdirektör (fr.o.m. den 15 december 1976) Palm, Tore, revisionsdirektör (fr.o.m. den 15 december 1976)

Sakkunniga: Edman, Kurt E., tf. krigsråd (fr.o.m. den 25 mars 1977) Löwenmark, J. Örjan T., major (fr.o.m. den 15 december 1976)

Sekreterare: Grufberg, Maj-Britt K., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 december 1976) Nyman, V. Seppo, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 16 maj 1977)

Lokal: Gamla riksdagshuset, tel. växel 14 10 00 (ordföranden). Postadress: Budgetdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för de sakkunniga, se 1975 års kommittéberättelse Fi 39.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit nio sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter inom

Fi:ll    Skr 1977/78:103                                             154

försvaret   som   berörs   av   utredningens   arbete.   Därutöver   har   ell sammanträde hållits med en särskild referensgrupp med representanter för personalorgani salionerna. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

12. Kustövervakningsutredningen (Fi 1974:04)

TiUkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 september 1974 för att utreda vissa frågor rörande samordning m. m. inom den civila övervakningen till sjöss (se Post- och Inrikes tidn. den 7 december 1974):

Utredningsman: Lemne, Mats H., landshövding

Experter: Andersson, Rolf A., ombudsman Häggström, K. Harald V., kusttullmästare Johannesson, Rune S., byråchef (fr.o.m. den 11 maj 1976) Svensson, C. Bertil, avdelningsdirektör

Sekreterare: Rydstedt, Bo S., hovrättsassessor

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Fi 41.

Utredningen har under tiden november 1976 - juni 1977 håUil ett sammanträde.

Statsrådet Mundebo har den 8 september 1977 förklarat att utredningens arbete skaU anses slutfört.

13. Utredningen (Fi 1974:05) angående den statliga personalutbildningens fortsatta inriktning och organisation

TilUcaUad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 september 1974 för att utreda frågan om den statliga personalutbildningens fortsatta inriktning och organisation (se Post- och Inrikes tidn. den 5 november 1974):

Utredningsman: Jeding, LarsG., tf. utbildningschef (fr.o.m. den 11 oktober 1976)

Experter: Andersson, L. Ingemar, ombudsman Asplund, C. Christer, ombudsman

Eriksson, K. Anders, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 9 juni 1975 t.o.m. den 9 januari 1977)

15 5                           Kommittéer: Budgetdepartementet    Fi: 14

Jalling, Hans G. T., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 febmari 1977)

Gothefors, Per L., ombudsman

Lagerström, Ulf Å., departementssekreterare (fr.o.m, den 26 augusti

1976)

von Otter, Casten, fil. dr, universitetslektor (fr.o.m. den 10 febmari 1977)

Sekreterare: Claeson, Bo, kansUsekreterare (fr.o.m. den 11 oktober 1976)

Bitr. sekreterare: Söderström, Lars M., byrådirektör (fr.o.m. den 21 februari 1977)

Lokal: Budgetdepartementet, Kanslihusannexet, Riddarhustorget 7 - 9, Fack, 103 10 Stockholm, växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Fi 42.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit nio sammanträden. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1978.

14. Besparingsutredningen (Fi 1975:01)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 3 januari 1975 för att utreda möjligheterna att göra besparingar inom statsverksamheten (se Postoch Inrikes tidn. den 18 januari 1975):

Ordförande: Eckerberg, Per A., landshövding (t.o.m. den 6 oktober 1976)

Sakkunniga: Berndtson, NUs A., ombudsman, led. av riksdagen Burenstam Linder, H. M. Staffan, statsråd, led. av riksdagen Engström, Odd E. L., utredningssekreterare Karlsson, F. Göran, redaktör, led. av riksdagen Hanson, Per-Olof, borgarråd (fr.o.m. den 9 februari 1976) Kristiansson, N. Axel, lantbrukare, ers. för led. av riksdagen Lewén-Eliasson, Anna Lisa, fru, led. av riksdagen Pettersson, S. Arne, sekreterare, led. av riksdagen

Sekreterare: Fransson, Bo-Gunnar L., tf. avdelningschef (fr.o.m. den 28 april 1975)

Bitr. sekreterare: Annerberg, Rolf G., byrådirektör (fr.o.m. den 15 oktober 1975) Carlsson, Sture E., byrådirektör (fr.o.m. den 1 mars 1976)

Fi:14    Skr 1977/78:103                                          156

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Fi 35.

Statsrådet Mundebo har den 22 april 1977 förklarat att utredningens arbete skall anses slutfört.

15. Skattetilläggsutrednmgen (Fi 1975:06) (SU)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 13 februari 1975 för att utreda frågan om det skatteadministrativa sanktionssystemet (se Post- och Inrikes tidn. den 16 maj 1975):

Ordförande: Widmark, P. Sverker V., kammarrättsråd

Sakkunniga: Sundkvist, K. R. Tage, lantbrukare, led. av riksdagen Westberg, H-O. (Olle), svarvare, led. av riksdagen

Experter: Baekkevold, Ame E., kammarrättsassessor (fr.o.m. den 1 augusti 1975) Burström, Brita A., byråchef (fr.o.m. den 1 augusti 1975) Gustafson, G. Ame, direktör (fr.o.m. den 20 oktober 1975) Johansson, Bo G. H., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1975) Lundholm, Eric L. O., bitr. skattedirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1975) Matsson, Tommy, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1975)

Sekreterare: Werdinius, Claes A., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 1 augusti 1975)

Bitr. sekreterare: Olsson, E. Ragnar, taxeringsintendent (fr.o.m. den 12 september 1977)

Lokal: Gamla riksdagshuset, tel. växel 14 10 00 (sekreteraren). Postadress: Budgetdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Fi 40.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt 20 sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen har den 2 mars 1977 avgett delbetänkandet (SOU 1977:6) Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 1, Eftergift och besvär m.m.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

15 7                           Kommittéer: Budgetdepartementet    Fi: 17

16. Energiskatteutredningen (Fi 1975:07)

TUlkallad eiUigt regeringens bemyndigande den 16 oktober 1975 för att utreda frågan om energibeskattningen (se Post- och Inrikes tidn. den 15 november 1975):

Ordförande: Löfberg, Bertil A. F., landshövding (t.o.m. den 6 oktober 1976)

Sakkunniga: Carlstein, Rune A., stadskassör, led. av riksdagen (fr.o.m. den29oktober 1975)

Fridolin, Hans R., departementsråd (fr.o.m. den 29 oktober 1975) Normark, Hagar, fra, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 oktober 1975) Stjemström, Per Z., lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 29 oktober 1975)

Svensson, Erik O., kommunalråd (fr.o.m. den 29oktober 1975) Virgin, G. Ivar, f. d. andre vice talman (fr.o.m. den 29 oktober 1975) Winander, Bo G., utredningssekreterare (fr.o.m. den 29 oktober 1975)

Experter: Eklund, Erik, direktör (fr.o.m. den I april 1976) Hjorth, Lars E. A., departementsråd (fr.o.m. den 8 januari 1976) ThuUn, Einar E:son, f. d. skattedirektör (fr.o.m. den 8 januari 1976)

Sekreterare: Larén, Charlotte F., departementssekreterare (fr.o.m. den 8 januari t.o.m. den 31 december 1976)

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Fi 41.

Regeringen har den 22 december 1976 beslutat att utredningens uppdrag skall vara avslutat.

17. Utredningen (B 1976:01) om avdrag för gåvor

TillkaUad enUgt regeringens bemyndigande den 30 december 1976 för att pröva frågan om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor tUl ideella och humanitära ändamål:

Särskild utredare: Dahlén, Per Olof (Olle) R., ambassadör

Sakkunnig: Anclow, Per R., kammarrättsassessor

Fi:17    Skr 1977/78:103                                           158

Expert: Johanson, Lars R., länsråd

Sekreterare: HerrUn, Klas G. E., kammarrättsfiskal

Direktiv och tiUäggsdirektiv, se 1978 års kommittéberättelse del II B 4 och 9.

Den särskilde utredaren har under tiden januari - maj 1977 hållit 16 sammanträden med den sakkunnige och experten.

Den särskilde utredaren har den 3 juni 1977 avgett betänkandet (Ds B 1977:2) Avdrag för gåvor.

Uppdraget ar därmed slutfört.

18. Utredningen (Fi 1976:02) om beskattning av tjänstepensioner

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 11 mars 1976 för att utreda vissa frågor angående avdrag vid inkomsttaxering för kostnader för tryggande av anstäUds pensionering, m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 23 mars 1976):

Utredningsman: Wahlgren, E. Göran, regeringsråd

Experter: Berglöf, J. Sigvard C. D:son, skattedirektör Eriksson, Gösta, direktör

Kihiström, Laila K. E., direktör (fr.o.m. den 19 januari 1977) Lindberg, Göran, direktör

Sköllerholm, S. OveJ., hovrättsassessor (fr.o.m. den 22 februari 1977) Thornell, Anders B., länsråd (fr.o.m. den 19 januari 1977) Öhman, Arne J. P., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 19 januari 1977)

Sekreterare: Edling, A. Roland, kammarrättsfiskal

Lokal: Budgetdepartementet, Kanslihusannexet, Riddarhustorget 7-9, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del IIB 3.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 17 sammanträden.

Utredningen har den 29 augusti 1977 avgett delbetänkandet (Ds B 1977:7) Underlag för beräkning av avdrag för premier för pensionsförsäkring.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

159                            Kommittéer: Budgetdepartementet    Fi:19

19. Företagsobeståndskommittén (Fi 1976:03)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 12 februari 1976 för att utreda frågan om samordning av statliga åtgärder vid förelags obestånd (se Post- och Inrikes tidn. den 22 maj 1976):

Ordförande: Westerlind, Erik A., landshövding

Ledamöter: Boström, Curt B., kamrer, led. av riksdagen

Fransson, Ame A. E., kamrer; led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 juni 1977) Fridolfsson, FUip W., fabrikör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 juni 1977)

Löfberg, Karl Axel, kansliråd Wilhelmsson, Arne E., rådman Ängström, Rune T., led. av riksdagen

Sakkunniga: Ekström, Bert O., avdelningschef (fr.o.m. den 15 juni 1976) Jansson, E. Sören, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 15 juni 1976 t.o.m, den 24 april 1977)

Jäderqvist, K. Bertil, kronofogde (fr.o.m. den 1 september 1976) Spendrup, K. Aksel, avdelningschef (fr.o.m. den 30 juni 1977) Åvall, Sven K., direktör (fr.o.m. den 15 juni 1976)

Experter: Björklund, Jan O., planeringsdirektör (fr.o.m. den 9 september 1976) Bovidson, Thure, företagareföreningsdirektör (fr.o.m. den 9 september 1976)

Herrstedt, Henry T. O., länsarbetsdirektör (fr.o.m. den 9 september 1976) Thornell, Anders B., länsråd (fr.o.m. den 9 september 1976)

Sekreterare: Ohlsson, J. Staffan C, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 15 juni 1976)

Bitr. sekreterare: Ottemark, Hans O., byrådirektör (fr.o.m. den 22 augusti 1977)

Lokal: Gamla riksdagshuset, tel. växel 14 10 00 (ledamoten Löfberg, sekreteraren och bitr. sekreteraren). Postadress: Budgetdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1977 års kommittéberättelse del IIB 1.

Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit elva sammanträden   samt   haft   överläggningar   med   oUka   myndigheter,

Fi:19    Skr 1977/78:103                                          160

organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Kommittén har under perioden företagit studieresor till Jämtlands och Malmöhus län. Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1978.

20.1976 års fastighetstaxeringskommitté (Fi 1976:05)

TillkaUade enligt regeringens bemyndigande den 16 september 1976 för att göra en översyn av reglerna för fastighetstaxering (se Post- och Inrikes tidn. den 30 oktober 1976):

Ordförande: Björne, B. Gunnar, departementsråd

Ledamöter: Hall, A. Bertil, fastighetsråd Malmberg, C. Lars E., bitr. skattedirektör Wadell, Ulla G. S., skattedirektör

Sakkunnig: Fredelius, Bo B., kammarrättsråd (fr.o.m. den 10 februari 1977)

Experter: Carlegrim, N. Erik A., professor (fr.o.m. den 10februari 1977) Fries, Ingmar F., departementssekreterare (fr.o.m. den 12 september 1977)

Jönsson, Per Ivan, vatlenrättsråd (fr.o.m. den 10 febmari 1977) NUsson, Nils-Erik, professor, avdelningschef (fr.o.m. den 19 september 1977)

Sekreterare: Widebäck, I. Birgitta, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 6 oktober 1976)

Lokal: Gamla riksdagshuset, tel. växel 1410 00 (sekreteraren). Postadress: Budgetdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1977 års kommittéberättelse del IIB 4.

Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 22 sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Därutöver har ett flertal sammanträden hålUts med särskilda arbetsgrapper inom kommittén.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1978.

161                            Kommittéer: Budgetdepartementet    Fi:21

21.1976 års kommunalekonomiska utredning (Fi 1976:06)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 18 november 1976 för att utreda kommunernas ekonomi:

Ordförande: Johansson, Sven, landstingsråd

Ledamöter: Bergsten, E. Rune, departementsråd Bemdtson, NUs A., ombudsman, led. av riksdagen Boo, Karl G. H., kontr.assistent, led. av riksdagen Carlshamre, Nils O. G., lektor, led. av riksdagen Carlstein, Rune A., stadskassör, led. av riksdagen Gibson, Urban H., f. d. kommunalråd Gustafsson, Hans L, förutv. statsråd, led. av riksdagen Hörlén, S. I. (Inge), f. borgarråd

Johansson, Knut B. M., f. d. förbundsordförande, led. av riksdagen Josef son, Stig A., lantbrukare, led. av riksdagen Karlsson, Olof (OUe) H., lantbrukare, landstingsman Larsson, K. S. Sigvard, direktör, f.d. led. av riksdagen Sundström, M. Gudrun, fm, led. av riksdagen Wallin, S. Jonas, ingenjör Ward, Kurt K. B., landstingsråd

Sakkunniga: BarghoUz, Percy B., fU. kand. (fr.o.m. den 1 december 1976) Carlsson, G. Rune, förbundsdirektör (fr.o.m. den 29 november 1976) Jakobsson, Ulf G-, planeringschef (fr.o.m. den 26 april 1977) Johansson, Karl-Erik, sekreterare (fr.o.m. den 29 november 1976) Klason, Lars Erik, förbundssekreterare (fr.o.m. den 15 februari 1977) Lindström, Harry I., direktör (fr.o.m. den 29 november 1976) Lundequist, Carsten I. G., sekreterare (fr.o.m. den 15 februari 1977) Slunge, G. Walter R., avdehiingschef (fr.o.m. den 29 november 1976) Starkerud, Lars, sekreterare (fr.o.m. den 15 febmari 1977) Werbell, Bror L, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 29 november 1976) Wohlin, Lars M., statssekreterare (fr.o.m. den 1 december 1976 t.o.m. den 25 april 1977)

Åberg, Carl Johan, fil. dr, docent, forskare (fr.o.m. den 29 november 1976)

Experter: Alexandersson, Rune J., sekreterare (fr.o.m. den 3 januari 1977) EcUund, C. BertU, departementsråd (fr.o.m. den 29 november 1976) Hinno, Rein, departementssekreterare (fr.o.m. den 29 november 1976) Hjertqvist, Johan, förste sekreterare (fr.o.m. den 3 januari 1977)

11    Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

Fi:21    Skr 1977/78:103                                           162

Lamnevik, Gunilla, sekreterare (fr.o.m. den 16 februari 1977) Nilsson, Håkan I., sekreterare (fr.o.m. den 3 januari 1977) Norberg, Rolf G. A., finanssekreterare (fr.o.m. den 3 januari 1977) Törnvall, Peder H., regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 13 juni 1977)

Sekreterare: Wetterberg, Ulf G., kansliråd (fr.o.m. den 29 november 1976)

Bitr. sekreterare: Attersved, Björn E. S. O., redovisningskamrer (fr.o.m. den29november 1976 t.o.m. den 30 september 1977)

Berglund, Evy B., kanslisekreterare (fr.o.m. den 29 november 1976 t.o.m. den 31 maj 1977) Norén, Agneta, byrådirektör (fr.o.m. den 29 november 1976)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del IIB 7.

Utredningen har under tiden december 1976 - oktober 1977 hållit 15 sammanträden. Dämtöver har totalt 17 sammanträden hållits med två särskilda arbetsgrupper inom utredningen.

Utredningen har den 20 april 1977 avgett delbetänkandet (SOU 1977:20) Kommunemas ekonomi 1975-1985 samt den 15 augusti 1977 delbetänkandet (SOU 1977:48) Översyn av de specieUa statsbidragen till kommunema.

Utredningen har den 8 december 1977 avgett sitt slutbetänkande (SOU 1977:78) Kommunerna. Utbyggnad - Utjämning - Finansiering samt bilaga 5 och 6 (SOU 1977:79) Skatteutjämning. Beräkningsmetoder samt reslutat för enskilda kommuner.

Uppdraget är därmed slutfört.

22. Förvaltningsutredningen (B 1977:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 december 197.6 för att utreda frågan om bättre metoder för planering och hushållning i statsförvaltningen:

Ordförande: Tarschys, Daniel, docent, led. av riksdagen

Ledamöter: Hanson, Per-Olof, borgarråd Karlsson, F. Göran, redaktör, led. av riksdagen Kristiansson, N. Axel, lantbrukare, ers. för led. av riksdagen Lewén-Eliasson, Anna Lisa, fru, led. av riksdagen Pettersson, S. Arne, sekreterare, led. av riksdagen Träff, Sven-Olov A., direktör, led. av riksdagen

163                            Kommittéer: Budgetdepartementet    Fi:23

Sakkunniga: Andersson, B. Göran, ombudsman Båfält, B. Evert, kansUchef (fr.o.m. den 15 mars 1977) Carlsson, Jan-Olof, bergsingenjör

Camhagen, Göran E. T., departementsråd (fr.o.m. den 15 mars 1977) Olsson, E. Olof, andre förbundsordförande

Experter: Dahlberg, Lars B. L., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 14november 1977) Dahlberg, Lars C, departementsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Engström, Odd E. L., utredningssekreterare (fr.o.m. den 25 mars 1977) Esping, Hans G., revisionsdirektör (fr.o.m. den 22 september 1977) Fallenius, Ann Marie, byrådirektör (fr.o.m. den 1 september 1977) Fransson, Bo-Gunnar L., tf. avdelningschef (fr.o.m. den 25 mars 1977) HiUman, Bo I., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 13 juni 1977) Magnander, Ebbe E. A., avdelningschef (fr.o.m. den 10 februari 1977) Printz, Bengt-Åke L., organisationsdirektör (fr.o.m. den 15 september 1977)

WerbeU, Bror I., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1977) Widebäck, Ulf M., hovrättsassessor (fr.o.m. den 30 augusti 1977)

Sekreterare: Annerberg, Rolf G., byrådirektör (fr.o.m. den 12 april 1977) Carlsson, Sture E., byrådirektör (fr.o.m. den 12 april 1977)

Lokal: Gamla riksdagshuset, tel. växel 14 10 00 (sekreterarna). Postadress: Budgetdepartementel, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del IIB 10.

Utredningen har under tiden januari - oktober 1977 hållit sex sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, utredningar och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

23. Utredningen (B 1977:02) om vissa personaladministrativa informationsbehandlingsfrågor

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 30 december 1976 för att utreda hur behovet av personaladministrativ information som underlag för det personaladministrativa arbetet i statsförvaltningen skall tillgodoses:

Särskild utredare: Hammar, Carl-Filip, avdelningschef

Fi:23    Skr 1977/78:103                                           164

Experter: Hollberg, Bengt I., personalintendent Horneij, Lennart, organisationsdirektör Larsson, GöstaE., personaldirektör Lonaeus, G. Håkan N., departementssekreterare

Sekreterare: Hammarlund, C. Jan R., byrådirektör

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del IIB 11.

Utredningen har under tiden februari - april 1977 hållit nio sammanträden. Utredningen har den 6 maj 1977 avgett betänkandet (Ds B 1977:1) Personaladministrativ informationsbehandUng i statsförvaltningen. Uppdraget är därmed slutfört.

24. Utredningen (B 1977:03) om bokföringen inom jordbruket

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 27 januari 1977 för att utreda frågan om nya regler för bokföringen inom jordbruket:

Särskild utredare: Lundell, Sture V., regeringsråd

Experter: Janvid, B. Staffan, hovrättsassessor NUsson, N. Folke, direktör Roos, Olle, skattedireklör Sundvik, Ove R. R., kammarrättsfiskal

Sekreterare: Ask, David E., kammarrättsfiskal

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del IIB 1.

Den särskilde utredaren har under tiden januari - oktober 1977 hållit åtta sammanträden med experterna.

Den särskilde utredaren har i december 1977 avgett betänkandet (Ds B 1977:08) En ny jordbruksföringslag.

Uppdraget är därmed slutfört.

25. Utredningen (B 1977:04) om vissa organisatoriska frågor med anledning av olika reformer inom arbetsrättens område

TiUkallad enligt regeringens bemyndigande den 14 april 1977 med uppdrag alt utreda vilka olika organisatoriska åtgärder som behövs för atl staten som

165                           Kommittéer: Budgetdepartementet    Fi:26

arbetsgivare skall kunna uppfylla de krav som ställs med anledning av olika reformer inom arbetsrättens område:

Särskild utredare: Rydbo, FoUce, generaldirektör

Sakkunnig: Tjällgren, Per Olov L., generaldirektör

Experter: Cox, Ame J., direktör Ingemarsson, J. Svante, departementsråd Lagerström, Ulf Å., departementssekreterare

Sekreterare: Gustafsson, N. Lennart, avdelningsdirektör

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II B 3.

Den särskilde utredaren har under tiden april - oktober 1977 hållit tio sammanträden med den sakkunnige och experterna samt haft överläggningar med oUka myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

Den särskilde utredaren har den 9 december 1977 avgett betänkandet (Ds B 1977:9) Staten som arbetsgivare. Principförslag till organisation och arbetsformer.

Uppdraget är därmed slutfört.

26. Vägtrafikskatteutredningen (B 1977:05)

TilUcaUad enUgt regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 med uppdrag att göra en teknisk översyn av vägtrafikbeskattningen:

Särskild utredare: Lindstam, Leif E., kammarrättsassessor

Experter: Bornhager, Sven-Åke (Sven) I., förste byråsekreterare Carlson, Å. Lennart, bitr. skattedirektör Eriksson, K. Birger, avdelningsdirektör Guste, Göran L., byrådirektör SkareU, Gunnar E. A., departementssekreterare

Sekreterare: Sjöstrand, A. Mats T., byrådirektör

Lokal:  Riksskatteverket,  Tritonvägen  21,  17194 Solna, tel.  växel 98 15 20 (sekreteraren)

Fi:26    Skr 1977/78:103                                          166

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del IIB 2.

Den särskilde utredaren har under liden maj - oktober 1977 hållit sex sammanträden med experterna. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

27. Stämpelskatteutredningen (B 1977:06)

Tillkallad enligl regeringens bemyndigande den 21 april 1977 med uppdrag att se över reglerna om stämpelskatt och expeditionsavgift samt avgiften för förhandsbesked i taxeringsfrågor:

Särskild utredare: Francke, Jan Å., kammarrättsråd

Experter: Bredin, Lars A. G., hovrättsassessor Hagman, Björn O., byrådirektör Lundholm, Eric L. O., bitr. skattedirektör Rehnström, K. Åke H., hovrättsassessor Åhlén, Lars, lagman

Sekreterare: Tomgren, Håkan E., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 11 juni 1977)

Lokal: Gamla riksdagshuset, tel. växel 14 10 00 (sekreteraren). Postadress: Budgetdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del IIB 5.

Den särskilde utredaren har under liden juni - oktober 1977 hållit fyra sammanträden med expertema samt haft överläggningar med olika myndigheter som berörs av utredningens arbete.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

28. Utredningen (B 1977:07) med uppdrag att utreda frågan om lokalisering av ny verksamhet till Västerbottens län

TillkaUad enligt regeringens bemyndigande den 18 maj 1977 med uppdrag att utreda frågan om lokaUsering av ny verksamhet till Västerbottens län:

Särskild utredare: Ångström, Rune T., led. av riksdagen

167                            Kommittéer: Budgetdepartementet    Fi:29

Sakkunniga: Beckman, Lars E. A., bitr. professor, rektor Carlsson, P. Bertil, kommunalråd Forsell, Harry A., länsråd Lundberg, Henry L., direktör Svensson, Åke G., fil. dr, utbildningsledare

Expert: Pärson, Hanns B. S., direktör (fr.o.m. den 15 augusti 1977)

Sekreterare: van der CapeUen, Constance (Connie) E., civilekonom

Lokal:   Gamla   riksdagshuset,   tel.   växel   14 10 00   (sekreteraren). Postadress: Budgetdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del IIB 6.

Den särskilde utredaren har under tiden juli - oktober 1977 hållit två sammanträden med de sakkunniga. Den särskilde utredaren beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

29. Monopolutredningen (B 1977:08)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 7 juli 1977 med uppdrag atl utreda frågan om särställning för vissa myndigheter och företag vid leveranser till staten:

Särskild utredare: Lindencrona, Gustaf C. A., bitr. professor (fr.o.m. den 1 augusti 1977)

Expert: Bergkvist, Arne B. S., byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Sekreterare: Roman, Rolf-Erik, pol. mag. (fr.o.m. den 15 oktober 1977)

Lokal: Gamla riksdagshuset, tel. växel 14 10 00 (den särskilde utredaren och sekreteraren). Postadress: Budgetdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del IIB 7.

Den särskilde utredaren beräknas dels avge ett delbetänkande i aprU 1978, dels slutföra sitt arbete under samma år.

Fi:30    Skr 1977/78:103                                           168

30. Delegationen (B 1977:09) för företagens uppgiflslämnande m. m.

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1977 för att aktivt verka för att begränsa och underlätta företagens uppgiflslämnande:

Ordförande: Wirsäll, NUs-Erik, verkst. direktör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Ledamöter: Ahrfelt, Bengt, avdelningschef (fr.o.m. den 1 september 1977) Andersson, Bengt I., vice verkst. direktör (fr.o.m. den 1 september 1977) Bergstig, Lars H., informationssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1977)

de Woul, Jan T. J., pol. mag. (fr.o.m. den 1 september 1977) Haglund, Sune K., boktryckare (fr.o.m. den 1 september 1977) Hedberg, Stig E., förbunds jurist (fr.o.m. den 1 september 1977) Myrbeck, Arne K. D., sektionschef (fr.o.m. den 1 september 1977) Radesjö, G. Wivi-Anne, fm, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 september 1977)

Tarschys, N. Daniel, docent, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 september 1977) Wästberg, Greta E., direktör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Expert: Landberg, K. Erik, byrådirektör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Sekreterare:

Delegationens kansli är organiserat i sektorer med utgångspunkt från departementens verksamhetsområden.

Densjö,  K.  A. Sören,  byrådirektör (fr.o.m.  den   13 oktober 1977),

arbetsmarknads- och industridepartementet

Edsta, Björn O., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1  november 1977),

utrikes- och handelsdepartementet

Lemne-Bergman,  Marja E., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 13

oktober 1977), kommun-, bostads-, utbildnings- och socialdepartementet

Lindqvist, A. M. Christina, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 13

oktober      1977),     justitie-,     kommunikations-     och     delar     av

jordbruksdepartementet

Pedersen, Zaid O. B., byrådirektör (fr.o.m. den 13 oktober 1977),

ekonomi- och delar av jordbruksdepartementet (miljöfrågor)

Printz, Bengt-Åke L., organisationsdirektör (fr.o.m. den 1 september

1977), kanslichef

Tollerz,   Kerstin   B.,   byrådirektör  (fr.o.m.   den   5   oktober   1977),

budgetdepartementel

Lokal: Birger Jaris torg 7-9, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 22 36 00 (sekreterama)

169                           Kommittéer: Budgetdepartementet    Fi:30

Direktiven för delegationen, se 1978 års kommittéberättelse del 11B 8.

Delegationen har under tiden september - oktober 1977 hållit ett sammanträde samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av delegationens arbete.

Delegationens arbete beräknas pågå t.o.m. är 1980.

U:l    Skr 1977/78:103                                             170

Utbildningsdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1977: 2, 5,6,7, 8,9,10,13,14,15,17,18,19,20,21,23,25, 26,27,28,29,30,31,32,34,37,39,40,41,44,45,50,51,52,53 och 54 Följande kommittéer inom avsnittet fullgör inte resp. egentligt utredningsuppdrag: 1,3,6,8,9,22,23,24,27,28,29,30,31,32 och 39

1. Lokal- och utrustningsprogramkommittéerna (£ 1965:54) för universitet och högskolor (LUP-kommittéerna)

TillkaUade enUgt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1964 för att utarbeta lokalprogram och utrustningsprogram för universitet och högskolor (se Post- och Inrikes tidn. den 21 juli 1964):

Samarbetsnämnden (E 1965:54:01) för LUP-kommittéerna:

Ordförande: Löwbeer, Hans, universitetskansler

Ledamöter: Almefelt, Paul V., byråchef Beckman, Lars E. A., bitr. professor, rektor Hammar, StigH., universitetsråd Hultin, S. Eriand V., tekn. lic. Konnander, Benkt A. V., överdirektör Lindstrand, Leif, byggnadsråd Lundgren, Georg E. H., professor, rektor Norberg, Dag L., professor Philipson, Lars H. G., civilingenjör Törnquist, Harry E., byggnadsråd Wijkman, E. Gunnar B., universitetsråd

Experter: Abel, Enno, professor Allander, Claes C. G., professor Andersson, A. Owen, tekn. lic.

Angvik, Lennart, läromedelsintendent (fr.o.m. den 1 februari 1977) Arrhenius, N. Erik A., docent EskUsson, Per H., revisionsdirektör

171                         Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U: 1

Fors, Sixten R., f. d. byråchef

Hornwall, Gert H. D., överbibliotekarie (fr.o.m. den 1 februari 1975)

Johansson, Bertil C. Å., förste forskningsingenjör

KjeUén, Bengt I., civilingenjör (fr.o.m. den 1 juli 1975)

Lindquist, B. Rune L., byråchef

Lustig, Gunnar, intendent

Mattsson, Lars G., verkmästare (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Mårtensson, Skotte, universitetslektor

Olsson, R. Lennart, förste forskningsingenjör (t.o.m. den 5 oktober 1977)

Ottosson, N. Sigurd, förste forskningsingenjör (t.o.m. den 20 oktober

1977)

Plato, Nils G. B., yrkesinspektör (fr.o.m. den 6 oktober 1977)

Sanner, Lars-Erik, överbibliotekarie (fr.o.m. den 1 febmari 1975)

Tunebro, B. Torsten J., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 november 1976

t.o.m. den 30 september 1977)

Waller, Tage E., veterinär

Öbrink, Karl Johan, professor

Huvudsekreterare: Moll, Olof G., byråchef (tjänstiedig) Nygren, Jan, kansUchef (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Bitr. sekreterare: Albertsson, E. Birgitta, fil. kand. HaUgren, E. Margaretha, fil. kand. Johnsson, Roland G., avdelningsdirektör Kugelberg, Otto F. R. L, fU. dr (fr.o.m. den 1 april 1975) Ozolins, H. Berit, fil. kand. (fr.o.m. den 1 februari 1977) Persson, Ann C, byrådirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976) SeUers, Pia M., byrådirektör (fr.o.m. den 1 september 1976) Tunebro, B. Torsten J., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Österman, Elsa, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Lokal: Vasagatan 52, Box 45049,104 30 Stockholm, tel. växel 24 85 60

Direktiven för kommittéema, se 1965 års riksdagsberättelse E 54.

Nänmden har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit fem sammanträden.

LUP-kommittén (E 1965:54:02) för Uppsala:

Ordförande: Wijkman, E. Gunnar B., universitetsråd

Ledamöter: Augustsson, Arne, byrådirektör (fr.o.m. den 1 maj 1977)

U:l    Skr 1977/78:103                                              172

Hagquist, Curt E. I., soc. stud. (t.o.m. den 30 juni 1977)

Lindfors, Leif W., byråchef (fr.o.m. den 1 juli 1976)

Ling, Lars, institutionstekniker

Ringborg, S. Erland, byråchef (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Rosén, Nils-Arne, arkitekt (t.o.m. den 30 april 1977)

Rydén, Jan E., avdelningschef

Täckholm, Fredrik, fil. stud. (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Ödman, Mats O., fU. stud. (t.o.m. den 30 juni 1977) Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit sju sammanträden.

L UP-kommittén (B 1965:54:03) för Lund:

Ordförande: Hammar, StigH., universitetsråd

Ledamöter:

Broberg, K. Bertram, professor

Fagerholm, Per Anders L., fil. kand. (t.o.m. den 30 juni 1977)

Frosteli, Anders, jur. stud. (fr.o.m. den I juU 1977)

Hellgren, G. Bertil, maskinist

Juthagen, Leif R., byggnadsråd

Lindfors, Leif W., byråchef (fr.o.m. den 1 juU 1976)

MoU, Olof G., byråchef

Rydén, Jan E., avdelningschef Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålHl nio sammanträden.

LUP-kommittén (E 1965:54:04) för Göteborg:

Ordförande: Lundgren, Georg E. H., professor, rektor

Ledamöter:

Balsvik, Karin, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Henriksson, J. Lars G., fU. kand. (t.o.m. den 30 juni 1977)

Juthagen, Leif R., byggnadsråd

Knape, Anders, fil. stud. (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Lindfors, Leif W., byråchef (fr.o.m. den 1 juU 1976)

Rydén, Jan E., avdelningschef

Rydin, Roland Y., fil. kand.

Sönnerlind, Kerstin I., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 januari t.o.m.

den 30 september 1977)

Thun, K. Ragnar, byråchef

Wemminger, Lars V., förste forskningsingenjör Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit åtta sammanträden.

173                         Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U:l

LUP-kommittén (E 1965:54:05) för Stockholm:

Ordförande: Norberg, Dag L., professor

Ledamöter:

Bergström, K. Sune D., professor, rektor (t.o.m. den 30 juni 1977)

Eklund, K. Ronnie, jur. kand.

Ekman, Stig Rune, forskningsingenjör

Lindfors, Leif W., byråchef (fr.o.m. den 1 juli 1976)

Lindstrand, Leif, byggnadsråd

MoU, Olof G., byråchef

Pemow, Bengt B., professor (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Rasmuson, Anders S. H., professor

Rydén, Jan E., avdelningschef Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit åtta sammanträden.

LUP-kommittén (E 1965:54:06) för Umeå:

Ordförande: Beckman, Lars E. A., bitr. professor, rektor

Ledamöter:

Larsson, Staffan, soc. stud. (fr.o.m. den 1 juli 1976)

Lindfors, Leif W., byråchef (fr.o.m. den 1 juli 1976)

Lindstrand, Leif, byggnadsråd (fr.o.m. den 1 maj 1977)

Nordlander, N. Ame, universitetslektor

Nyman, Lars A., byrådirektör (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Rosén, NUs-Ame, arkitekt (t.o.m. den 30 april 1977)

Rydén, Jan E., avdelningschef Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit fem sammanträden.

LUP-kommittén (E 1965:54:07) för Linköping:

Ordförande: Ahnefelt, Paul V., byråchef

Ledamöter: Balsvik, Karin, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1977) Bengtsson, Bernt-Olof, teknolog (fr.o.m. den 19 januari 1977) Bondeson, Lennart, fil. stud. (t.o.m. den 18 januari 1977) LindeU, Mats G., avdelningsdirektör Lindfors, Leif W., byråchef (fr.o.m. den 1 juU 1976) Olsson, Björn E., förste driftsingenjör Rydén, Jan E., avdelningschef

U:l    Skr 1977/78:103                                             174

Sönnerlind, Kerstin I., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 januari t.o.m.

den 30 september 1977) Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit fem sammanträden.

LUP-utredningen(U 1975:07) har i sitt betänkande (DsU 1977:7) Lokaler och utrustning för högskolan föreslagit att LUP-organisationen skaU upphöra den 30 juni 1978.

2. Dataarkiveringskommittén (U 1968:48)

TilUcallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1967 för alt utreda arkivfrågor för den moderna informationsbehandlingens databärare m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 6 oktober 1967):

Ordförande: Kromnow, E. Åke, riksarkivarie

Ledamöter: Berglund, K. Gustaf, driftschef Frank, S. Torsten, organisationsdirektör Holmberg, Erik G., hovrältslagman

Experter: Ahl, Gunnar A., avdelningsdirektör Fredberg, Birgit A. M., förste arkivarie Grage, Elsa-Britta, fil. lic. Körner, Sten G., landsarkivarie Lagerqvist, Åke, byrådirektör Lidin, Karl-Olof, rådman (fr.o.m. den 1 mars 1976) Sand, Hans, arkivarie (fr.o.m. den 1 december 1975)

Sekreterare: Haverling, Sven G. I., förste arkivarie

Bitr. sekreterare: Brunnberg, R. K. Charlotte, departementssekreterare

Direktiven för kommittén, se 1968 års riksdagsberältelse U 42. Tilläggsdirektiv, se 1973 års riksdagsberättelse U 9.

Kommittén har under tiden november 1976 - februari 1977 hållit tre sammanträden.

Kommittén har den 16 februari 1977 avgett betänkandet (SOU 1976:68) Moderna arkivmedier. Beständighet Förvaring Tillhandahållande.

Uppdraget är därmed slutfört.

175                         Kommittéer: Utbildnmgsdepartementet    U:4

3. Sakkunniga (U 1968:49) för förhandling om avtalsreglering av upphovsrättsliga frågor på undervisningsområdet (AUU-sakkunniga)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1967 med uppgift att förhandla om en avtalsreglering av de upphovrättsliga frågorna på undervisningsområdet:

Ordförande: Hesser, S. C. E. Torwald, justitieråd

Ledamot: Bergström, Svante B., professor

Experter: Ahlström, Bengt, avdelningsdirektör Dahlbom, Bengt S., avdelningsdirektör Eliasson, Per-Erik, statssekreterare Landström, Sten-Sture H., direktör Sandberg, A. Birger, förhandlingsdirektör

Sekreterare: Gruting, Britt M., departementssekreterare

Lokal: Utbildningsdepartementet, Mynttorget 1, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 08/763 10 00 (växel), 763 17 41 (sekreteraren)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

De sakkunnigas arbete har vilat under år 1977 i avvaktan på närmare direktiv. De sakkunnigas arbete beräknas pågå under hela år 1978.

4. Universitetsrestaurangkommittén (U 1970:46)

TillkaUade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 mars 1969 för atl planera och samordna m. m. restaurangverksamheten vid universiteten och högskolorna (se Post- och Inrikes tidn. den 27 mars 1969 och den 29 juli 1972):

Ordförande: Hagbergh, Göran G. E., kanslichef (fr.o.m. den 15 september 1975)

Ledamöter: Almefelt, Paul V., byråchef Brundell, Nils-Erik, direktör Eskilsson, Per H., organisationsdirektör Fors, Sixten R., f. d. byråchef

U:4    Skr 1977/78:103                                            176

Juthagen, Leif R., byggnadsråd

Magnusson, Leif, divisionschef (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Philipson, Lars H. G., civHingenjör

Experter: Holmgren, KjeU, fil. kand. (fr.o.m. den 1 januari t.o.m. den 30 augusti 1977)

Johansson, Sjunne, ombudsman Moberg, Kaj, förste stadsveterinär Söfelde, Karin, socialinspektör

Sekreterare: Heister, Per, mellanstadielärare (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Bitr. sekreterare: Ryberg, Marianne G., byggnadsingenjör (t.o.m. den 30 juni 1977)

Lokal: Drottninggatan7-9. Postadress: Box 16085,103 22 Stockholm, tel. 24 85 60 (växel)

Direktiven för kommittén, se 1970 års riksdagsberättelse U 46. TUläggsdirektiv, se 1973 års riksdagsberättelse U 21.

Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit fem sammanträden saml haft överläggningar med oUka myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete.

Kommittén har den 29 augusti 1977 avgett betänkandet (Ds U 1977:13) Universitetsrestauranger - organisation för planering.

Kommitténs arbetsuppgifter beräknas övergå i permanent organisation fr.o.m. den 1 juU 1978.

5. Organisationskommittén (U 1970:60) för högre musikutbildning (OMUS)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 april 1970 för att utföra fortsatt planeringsarbete för en reform av den högre musikutbildningen:

Ordförande: Tapper, Karl-Herman, rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

Ledamöter: Andersson, Sigfrid A., studiesekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1974) Dominique, Carl-Axel, musikdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1974) Hansson, J. Bertil, kommunalråd (fr.o.m. den 1 oktober 1974) Irving, Dorothy, konsertsångerska (fr.o.m. den 1 oktober 1974) Karlsson, Fritz W. I., studieombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

177                         Kommittéer: UtbUdningsdepartementet    U:4

Experter: Abenius, C. S. Folke, teaterchef

Ahbnark, Gunnar, musikpedagog (fr.o.m. den 5 september 1977) Ahlqvist, Barbro S. M., studierektor (fr.o.m. den 1 oktober 1974) AUdahl, Per Gunnar, lektor (fr.o.m. den 1 juU 1975) Almquist, Helge, fUharmoniker (fr.o.m. den 15 oktober t.o.m. den 31 december 1977)

Andersson, Bernt, musiker (fr.o.m. den 1 maj 1975) Andersson, Sam, musikdirektör Annmo, Erland, rektor (fr.o.m. den 1 maj 1975) Amér, E. Å. Gotthard, kyrkomusUcer

Assarson, Birgit, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1974 t.o.m. den 30 juni 1977)

Bagge, Lars, musikdnektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976) Bark, Jan, tonsättare (fr.o.m. den 1 maj 1975) BeU, Daniel, musikdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Bengtsson, L. Ingmar O., professor

Bengtsson, Per, förste byråsekreterare (t.o.m. den 31 december 1977) Benstorp, Lars, musikdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976) Bergendal, Göran, förste producent (fr.o.m. den 1 december 1974) Bergendahl, Ingela, pianopedagog (fr.o.m. den 1 maj 1975) Berggren, Lennart, lektor (fr.o.m. den 1 maj 1975) Bergqvist, Bo, kapellmästare (fr.o.m. den 15 oktober t.o.m. den 31 december 1977)

Bergström, Anders, musikdirektör (fr.o.m. den 1 maj 1975) Bergström, Johan, rytmiklärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976) Bertolotto, Italo, musikdirektör (fr.o.m. den 1 juU 1975) Bladh, Stephan, musikpedagog (fr.o.m. den 1 maj 1975) Blomqvist, Jan, speciallärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976) Bohlin, Folke, docent (fr.o.m. den 19 december 1974) Bondeman, Anders, kyrkomusiker

Boström, Carl Ivan, folkhögskoUärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976) Brage, Lars, musikdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976) Brodin, Lena, musikdirektör (fr.o.m. den 1 september 1975) BroUn, Lars, konsertmästare (fr.o.m. den 1 oktober 1976) Bucht, Gunnar H., universitetslektor (fr.o.m. den 1 december 1974) Burman, Eskil, rektor

Bäverbäck, Mette, musikdirektör (fr.o.m. den 1 maj 1975) Cederberg, Ingvar, musUcchef (fr.o.m. den 1 mars 1975) CoUdén, Anders, musikstuderande (fr.o.m. den 1 maj 1975) Danielsson, PaUe, musiker (fr.o.m. den 1 oktober 1976) Danielsson, Sten, regionsintendent (fr.o.m. den 5 september 1977) Deak, Csaba, tonsättare Diiring, BertU, musikdirektör (fr.o.m. den 1 december 1974)

12   Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 103

U:4   Skr 1977/78:103                                             178

Ehmvall, Torbjörn, producent (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Ek, Karin, lektor (fr.o.m. den 10 oktober t.o.m. den 31 december 1977)

Eklund, Christer, fU. kand. (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Elliot, Ninnie, sångpedagog (fr.o.m. den 1 december 1975)

Enflo, Hans, byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Engdahl-Tegestam, Eva, musiklärare (fr.o.m. den 1 december 1974)

Engström, Bengt-Olof, sekreterare (fr.o.m. den 1 december 1974)

Engström, Ewa, musiklärare (fr.o.m. den 5 september 1977)

Erdmann, Bengt, fil. mag.

Ericson, Eric, professor (fr.o.m. den 1 september 1975)

Eriksson, Birger, musiklärare (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Eriksson, Gunnar, musikdirektör (fr.o.m. den 1 september 1975)

ErUcsson, NUs-Erik, byrådirektör

Eriksson, B. Sune, direktör

Erlandsson, Henrik, musUcstuderande (fr.o.m. den 5 september 1977)

Emryd, Bengt, fil. kand. (fr.o.m. den 1 mars 1977)

Ewertz, Lars, musikstuderande (fr.o.m. den 5 september 1977)

Falk, Johan, violinpedagog (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

Faxén, Nils-Bertil, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

Ferneborg, Stieg, utbildningsledare (fr.o.m. den I oktober 1974 t.o.m.

den 31 december 1977)

Fjellstedt, Lars, universitetslektor (fr.o.m. den 1 juli 1975)

Forsberg, Curt, musiklärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Fresk, Lars, kammarmusiker (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Fulep, Tibor, violinpedagog (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Gabrielsson, Alf, docent (fr.o.m. den 5 september 1977)

Gabrielsson, H. Ingemar, professor, rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

Genetay, Claude M., violincellist

Glaser, Werner Wolf, tonsättare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Granmar, Jan, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1975)

Grönkvist, Göran, byrådirektör (fr.o.m. den 1 december 1975)

GuUberg, Karin, musiklärare (fr.o.m. den 10 oktober t.o.m. den 31

december 1977)

Gunér, Otto, utbUdningsledare (fr.o.m. den 3 februari 1975)

Göransson, Harald O., musikdirektör (fr.o.m. den 1 juU 1975)

Haeggblom, Birgitta, musiklärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Hagberg, Ame, musikdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

HaU, Lennart, lektor (fr.o.m. den 1 juli 1975)

HaUing, Nils-Olov, kanslichef (fr.o.m. den 1 juU t.o.m den 31 december

1977)

Hause, Greta, rörelsepedagog (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Hedbom, Bengt, studierektor (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Hedvall, Lennart, tonsättare (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Henttu, Jorma, musiklärare (fr.o.m. den 15 oktober t.o.m. den 31

december 1977)

179                        Kommittéer: UtbUdnrngsdepartementet    U:4

Hjerpe, Per-Olof, musikdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Hjorth, Ole, kammarmusiker (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Holecek, Josef, gitarrpedagog

Hohnberg, Peter, musikpedagog (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Holmstrand, Bengt, studierektor (fr.o.m. den 1 december 1975)

Hulphers, Bo, musUcdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Håkansson, Greta, danspedagog

Ingelf, Sten, musikpedagog (fr.o.m. den 1 juU 1975)

Irwing, Dorothy, konsertsångerska

Jacobsson, Esbjöm, musUclärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Janols, Per-Egon, musiklärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Jansson, Bertil, kulturchef (fr.o.m. den 1 december 1974)

Jespersson, Knut, regionmusiker (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Johansson, Olle, musikstuderande (fr.o.m. den 1 febraari 1977)

Johnsson, Per-Olof, gitarrpedagog (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Järvholm, Bertil, studierektor (fr.o.m. den 15 augusti t.o.m. den 31

december 1977)

Karlberg, Rolf, rektor (fr.o.m. den 10 oktober t.o.m. den 31 december

1977)

Karlsson, Fritz W. I., studieombudsman

Karlsson, Majvor, fortbildningskonsulent (fr.o.m. den 1 december 1975)

Karp, Cary, intendent (fr.o.m. den 1 september 1976)

Kaufelt, Eje, kammarmusUcer (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Keiser-Nielsen, Gertmd, rytmiklärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Khan, Lennart, musikkonsulent (fr.o.m. den 1 september 1976)

Kmckenberg, Sven, konserthuschef (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Kullberg, Ingvar, musikdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Kyhlberg, Bengt, musUcbibliotekarie (fr.o.m. den 1 januari 1976)

Köhler, Margareta, lågstadielärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Landfors, Curt, byrådirektör

Larsson, Carl Rune, director musices (fr.o.m. den 1 december 1974)

Larsson, Eva-Katharina, musikdirektör (fr.o.m. den 1 juU 1975)

Larsson, FeUx, studieombudsman (fr.o.m. den 1 februari 1975)

Larsson, Gunnar, museichef (fr.o.m. den 1 september 1976)

Leander, Sven, assessor

Lidner, Torvald, slagverkspedagog (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Liljeholm, Thomas, regionmusiker (fr.o.m. den 1 december 1974)

Lindberg, Siv, musikdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Lindblad, Rune, tonsättare

Luidborg, Per, musikstuderande (fr.o.m. den 1 febraari 1975)

Lindgren, Gunnar, civiUngenjör (fr.o.m. den 1 december 1974)

Lindgren, Kerstin, rytmikpedagog (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Lindgren, Kurt, rektor

Lindholm, Bengt, vioUnbyggare (fr.o.m. den 1 september 1976)

U:4   Skr 1977/78:103                                             180

Lindholm, Inge, musikdirektör (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Lindquist, B. Rune L., byråchef

Ling, Jan H., docent

Linzander, Kerstin, rytmiklärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Loeb, Peter, musiklärare (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Lopez, Daniel, musiklärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Lundgren, StigH. E., direktör (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Lundin, Morgan, musikdhektör (fr.o.m. den 1 december 1974)

Lundqvist, Gun, avdeliungschef (fr.o.m. den 1 juni 1975)

Löfcrantz, Vigo, rektor (fr.o.m. den 15 febraari 1975)

Löfquist, Jan Eskil, studierektor (fr.o.m. den 15 augusti t.o.m. den 31

december 1977)

Lönn, Anders, fU. kand. (fr.o.m. den 15 augusti t.o.m. den 31 december

1977)

Lönnå, KjeU, teckningslärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Malm, Krister, fU. lic. (fr.o.m. den 1 maj 1975)

af Malmborg, Lars, kapellmästare (fr.o.m. den 1 december 1974)

Mahnsjö, Lena, rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Maros, Miklos, tonsättare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Martinsson, Bjöm, lektor (fr.o.m. den 15 oktober t.o.m. den 31 december

1977)

Mattsson, Marianne, musiker (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

MeUnäs, Arne, tonsättare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Mitchell, Red, musiker (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Moberg,  UUa,   studierektor (fr.o.m.  den   15 augusti t.o.m. den 31

december 1977)

MoU, Olof G., byråchef

Morberg, Gösta, musiker (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Måhlén, Brynolf, lektor (fr.o.m. den 5 september 1977)

Mårtensson, Torgerd, musikstuderande (fr.o.m. den 1 juni 1975)

Naumann, Siegfried, professor (fr.o.m, den 1 oktober 197b)

Nerelius, Hans, skoldirektör (fr.o.m. den 1 december 1974)

Nilsson, Anita, musikpedagog (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Nilsson, Gösta, musikdirektör (fr.o.m. den 1 september 1975)

NUsson, Kaj Åke, musiklärare (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Nilsson, Leo, tonsättare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

NUsson, Reinhold, folkskollärare (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Nordgren, Bo, musikdirektör (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Nordlander, Ralf, fortbildningskonsulent (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Nordström, Gert, rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Nordström, Sixten, utbildningsledare (fr.o.m. den 1 juli 1976 t.o.m. den

31 december 1977)

Nordwall, Trygve, musikkonsulent (fr.o.m. den 1 januari 1976)

Nykvist, Bengt, ljudtekniker (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

181                         Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U:4

Nyström, Thomas, musikdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Oberg, Donald, lektor (fr.o.m. den 1 september 1975)

Ohlin, Gösta, sångpedagog (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Olofsson, K. Oscar, skoldirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

Olofsson, Sture, producent (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Olsson, Allan, studerande (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Olsson, Bengt, änmeslärare (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Olsson, Bo Ingvar, musikdhektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

de Oquinena, Barbro, musikdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Pahnqvist, Gunno, musikdirektör (fr.o.m. den 1 december 1974)

Pehrsson, Claes, kammarmusiker (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Persson, Einar, musikdirektör

Persson, Elisabeth, musiklärare (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Petrén-Hansson, Inga, musiklärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Pettersson, Claes-Merithz, klarinettpedagog (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Rabe, FoUce, artistchef (fr.o.m. den 1 december 1974)

Ramsby, Walter, musiklärare (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Rehnborg, Bertil, kulturchef (fr.o.m. den 1 december 1974)

Reimers, Lennart, musikdirektör (fr.o.m. den 1 december 1975)

Riedel, Georg M. L., musiker

Ringmar, R. Torgil, avdelningschef

RoseU, Lars-Erik, musikdirektör (fr.o.m. den 1 juU 1975)

Rudin, Hans-Erik, musikdirektör (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Rydberg, Göran, musikdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Röjas, Jonas, musikledare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Samuelsson, Hans, assistent (fr.o.m. den 1 febmari 1975)

Sandberg, Ralf, musiklärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

SandeU, Ulla, kommunahåd (fr.o.m. den 19 december 1974)

Schele, Märta, musikdirektör

Scherwin, Olle, musikdirektör

SeUergren, Lars, konsertpianist (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

Semklef, Harry T. W., intendent (fr.o.m. den 1 aprU 1974)

Sjögren, Björn, kammarmusiker (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Sjöholm, Monika, artist (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Sjöqvist, Gunnar A. H., rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

Sjöqvist, Gustaf, musikdirektör (fr.o.m. den 15 oktober 1975)

Sjöström, Angelika, rytmiklärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Sjöström, N. Gunnar, rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

Spångberg, Lennart, musikdirektör (fr.o.m. den 1 juni 1975)

Stenström, Harald, musikdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Stintzing, Torgny, musikdirektör (fr.o.m. den 15 oktober t.o.m. den 31

december 1977)

Stoltz, Bjöm, musikstuderande (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Strandberg, Göran, rektor (fr.o.m. den 1 juni 1975)

U:4    Skr 1977/78:103                                             182

Strandsjö, Göte, sångpedagog (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Strömblad, Margareta, musikpedagog (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Sundberg, Johan, docent

Sundin, Bertil, universitetslektor (fr.o.m. den 14 november 1975)

Svensson, Kjell-Åke, förbundssekreterare (fr.o.m. den 15 oktober t.o.m.

den 31 december 1977)

Svensson, Sverker, musiklärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Svärd, Stig, stiidiesekreterare (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Tagg, PhUip, musiklärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Teveborg, Lennart, skohåd

Thalén, Ingrid, särskoleinspektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Thunander, Karl Axel, musikdirektör (fr.o.m. den 1 december 1974)

Thyrenius, Ingegerd, sångpedagog

Thyresson, Maria, musikstuderande (fr.o.m. den 1 febraari 1975)

Tuvesson, Torsten, musiklärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Uggla, Madeleine, musikdirektör (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Wallin, Bengt-Arne, komponist (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Wallner, Bo, professor (fr.o.m. den 1 december 1975)

Wargert, Sigurd, studierektor (fr.o.m. den 15 mars 1975)

Warmboe, Thorieif, förbundsombudsman (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Werner, Odd, avdelningsdirektör

Wessman, Sven A., kantor

Westin, Lars, redaktör (fr.o.m. den 1 december 1974)

Wetterblad, R. Ingmar T., generaldirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

Wiggen, Knut, tonsättare

Widesti-and, Olle, lektor (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

WUdund, Sune, musiklärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Wikmark, Martin, musikdirektör (fr.o.m. den 5 september 1977)

Wistrand, Carl, musikintendent (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Wolff, FeUx, konservator (fr.o.m. den 1 september 1976)

Zetterqvist, Erland, musiklärare (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Åberg, Lennart, musiker (fr.o.m. den 1 december 1974)

Åhslund, Ulf G., musikpedagog (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Åstrand, Hans, akademisekreterare (fr.o.m. den 1 december 1974)

Örback, Lars, musikstuderande (fr.o.m. den 5 september 1977)

Östlund, Pietur, musiker (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Sekreterare: Assarson, Birgit, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juU t.o.m. den 31 december 1977) HaUing, NUs-Olov, kanslichef (t.o.m. den 30 juni 1977)

Bitr. sekreterare: Bergstrand-Wilson,  Kerstin (fr.o.m.  den  10  augusti  t.o.m. den 31 december 1977) Ozolins, H. Berit, fil. kand. (t.o.m. den 30 juni 1977)

183                         Kommittéer: UtbUdningsdepartementet    U:6

Lokal: Svartmangatan 9,2 tt., 11129 Stockhohn, tel. 08/1142 17 (Tapper), 10 18 81 (Bergendahl), 20 97 94 (Bergstrand-WUson), 20 38 18 (sekretariat), 21 58 72 (kansU)

Direktiven för kommittén, se 1971 års rUcsdagsberättelse U 46. TUläggsdirektiv, se 1975 års kommittéberättelse U 22.

Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit åtta sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Därutöver har ett stort antal sammanträden hålUts med särskUda arbetsgrapper med uppgift att ange förslag i fråga om innehåll och metodik i den reformerade musUcutbUdningen. Kommittén har den 25 augusti 1977 avgett förslaget En ny musikutbildning - framställning om anslag för budgetåret 1978/79 för att reformera musikutbildningen i högskolan och den 19 september 1977 delbetänkandet (Ds U 1977:15) Dimensionering och lokalisering av den högre musikutbildningen.

Uppdraget tiU kommittén beräknas vara slutfört den 1 januari 1978.

6. Organisationskommittén (U 1970:62) för högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland

TUUcaUade enUgt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 april 1970 med uppgift att under universitetskanslersämbetet planera för högre teknisk UtbUdning och forskning, som avses komma tiU stånd med anledning av riksdagens beslut över i prop. 1970:88 framlagda förslag. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 27 maj 1971 fungerar kommittén som ledningsorgan för högskolan i Luleå samt som lokal- och utrustningsprogramkommitté för Luleå:

Ordförande: Edström, John Olof, professor

Ledamöter: Fors, Sixten R., f. d. byråchef

Hedberg, E. Torbjörn, universitetslektor (fr.o.m. den 6 november 1975) Henningsson, Lars-Åke, teknolog Lassinantti, I. Ragnar, landshövding, f.d. led. av riksdagen Lundberg, Bengt Å., bitr. professor (fr.o.m. den 6 november 1975) Malmgren, NUs, f. d. kommunahåd Nordström, Lars, professor Paul, Karl-Gustav, professor

Pusch, Roland, professor (fr.o.m. den 6 november 1975) Rosén, Nils-Arne, arkitekt Östlund, Zolo, kansUchef

U:6    Skr 1977/78:103                                             184

Experter: Andersson, Rune, civilingenjör (fr.o.m. den 15 maj 1974) Bylund, B. Erik M., professor Enquist, N. Daniel, avdelningsdirektör Holm, J. Lennart, generaldirektör HäUgren, Åke, byrådirektör (fr.o.m. den 17 maj 1976) Johansson, Karl-Åke, teknolog (fr.o.m. den 13 mars 1974) Lundqvist, Bo Christer, civilingenjör Pettersson, N. Ove, professor Söderberg, Bo K. G., kansUråd Tennberg, Klas, byrådirektör

Sekreterare: Enquist, N. Daniel, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 maj 1974)

Direktiven för kommittén, se 1971 års riksdagsberättelse U 48.

Kommittén har slutfört sitt utredningsuppdrag. I egenskap av lokal- och utrustningsprogramkommitté för högskolan i Luleå har kommittén hållit ett sammanträde under tiden november 1976 - juni 1977.

Orgaiusationskommitténs arbete avslutades i och med att den permanenta högskoleorganisationen trädde i kraft den 1 juU 1977.

7. Utredningen (U 1970:63) om skolans inre arbete (SIA)

TUlkaUade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1970 för att utreda frågan rörande åtgärder för elever med särskUda svårigheter i skolan och därmed sammanhängande frågor, bl. a. skolans arbetsmUjö (se Postoch Inrikes tidn. den 15 juU 1970):

Ordförande: Orring, Jonas A., generaldirektör (avUden)

Ledamöter: Beckius, Carin E., kansUchef Larsson, L. Thorsten, lantbmkare, led. av riksdagen Mårtensson, Alvar G. G., telearbetare, f. d. led. av riksdagen Nordstrandh, Ove H., f.d. lektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 19 oktober 1976)

Richardson, N. Gunnar E., docent, led. av riksdagen Svenningsson, S. Levi H., fil. kand.

Experter: Alfredsson, Karl-Erik N., förbundsjurist Andersson, Bengt Hj., skolinspektör Anveden, Per Olov, förbundsordförande

185                         Kommittéer: Utbildnmgsdepartementet    U:7

Axelsson, Alf W., rektor

Bergman, FoUce, skoldirektör

Bergqvist, Bertil, skolinspektör (fr.o.m. den 23 december 1974)

Björk, John G. T., skoldirektör

Dahlquist, Lars, stucUerektor

Danemar, Anton, rektor

Du Rietz, Lars B. Hj., rektor

Edmark, Birger, rektor

Elam, Lars, skolinspektör

Ehrenfreid, Monica, bamavårdslärare

Ericsson, Tord, rektor

Fredin, Curt, foUcbildningskonsulent

Fredriksson, Ella, rektor

GUlström, Åke K., rektor, led. av riksdagen

Granlund, Börje, studerande

Gmnewald, Karl R., medicinalråd

Gustafson, K. G. Jan, lektor

Haga, Ingegerd, ombudsman

HaUberg, Lars, sekreterare

Hansson, Bengt, skoUconsulent

Hansson, Nils H., rektor

Hasselquist, UUa, skolkurator

HeUers, P. A. Hans, förbundsordförande

Henricson, Sven-Eric, undervisningsråd

Hildeberg, Lars, förbundssekreterare

Hälinen, Erkki I., rektor

Jansson, I. A. Gunnar, adjunkt

Javette, Bo, ombudsman

Johannesson, Ingvar, professor

Johansson, Gun, ordförande i Riksförbundet Hem och skola i D-län

Johansson, LiUemor, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 15 januari 1974)

Jonsson, Lars-Eric, rektor

Jönsson, Claes-Göran, speciallärare

Keil, Hans, studerande

Kjellgren, Kjell, tf. byråduektör (fr.o.m. den 23 december 1974)

Klason, Lars Erik, förbundssekreterare (fr.o.m. den 1 febraari 1975)

Krantz, Gösta, styrelseledamot i Riksförbundet Hem och skola

Könberg, Bjöm, rektor (fr.o.m. den 23 december 1974)

Lindgren, Göte, sekreterare

Lindkvist, Gunnar, folkskollärare

Lundberg, Ame, rektor

Löfqvist, Gert E., lektor

Mattson, Ingemar, undervisningsråd

Mattsson, Marly, fritidspedagog

U:7   Skr 1977/78:103                                             186

Norberg, Randolph, sekreterare (fr.o.m. den 23 december 1974)

Nordin, Inga L., seminarielärare

Näslund, Stig, studierektor

Olsson, Elisabeth, småskoUärare

Paulsson, Solveig, rektor

PhiUpson, Leif, avdelningsdirektör

Rönnelid, KjeU, adjunkt

SeUnder, Inge, fil. kand.

Silenstam, Erik, bibliotekarie

Sjögren, Kerstin, sekreterare

Sjöstedt, Karl-Gösta, studierektor

StangvUc, Gunnar, universitetslektor

Stenlund, Francis, bitr. skoldirektör

Sundberg, KjeU, byrådirektör

Svensson, EUa, lektor

Tömblom, Sten, ombudsman

Tömström, Kjell, studierektor

Wahlström, Tommy, civUekonom (fr.o.m. den 1 januari 1974)

Waltersson, Bert, sekreterare

Westrap, C. Richard, bitr. skoldirektör

WUcing, Barbro, avdelningsdirektör

Zetterlund, Sven, skoldirektör

Östlund, Harry, bitr. skoldirektör

Arbetande expert: Du Rietz, Lars B. Hj., rektor

Direktiven för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse U 49.

Utredningen har den 30 juni 1977 överlämnat betänkandet Skolplanering och skolstorlek för vidare bearbetning inom utbildningsdepartementet. Utredningens arbete är därmed slutfört.

8. Uppsala domkyrkas restaureringskommitté (U 1971:09)

TUlkaUade genom Kungl. Maj:ts beslut den 29 januari 1971 med uppgift att dels leda arbetet med Uppsala domkyrkas inre restaurering, dels avge förslag tiU de skyddsarbeten eller andra åtgärder, som är nödvändiga för det fortlöpande underhåUet av domkyrkans yttre, dels i samråd med byggnadsstyrelsen undersöka möjligheterna av och beräkna kostnadema för sådana åtgärder som krävs för att de provisoriska skyddsåtgärderna vid kyrkans huvudingång skall kunna slopas:

Ordförande: Edenman, Ragnar H. L., landshövding, f. d. led. av riksdagen

187                         Kommittéer: UtbUdningsdepartementet    U:9

Ledamöter: BergvaU, Bengt H., avdelningsdirektör Bohm, Erik A., avdelningsdirektör Hovstadius, O. Sigvard., disponent Nilsson, S. Clarence, domprost

Expert: Skoglund, Olof A., byggnadsingenjör

Sekreterare: Skoglund, Olof A., byggnadsingenjör (fr.o.m. den 1 juU 1974) Arkitekt: Pome, G. Åke, arkitekt

Direktiven för kommittén, se 1972 års riksdagsberättelse U 55.

Kommittén har under tiden november 1976 - juni 1977 hålUt två sammanträden.

Kommittén har den 30 juni 1977 tiU kommundepartementet avgett en redogörelse Uppsala domkyrkas restaurering 1971 -1976.

Uppdraget är därmed slutfört.

9. Utredningen (U1971:13) angående den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet

TilUcaUade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 december 1971 för att utreda den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet (se Post- och Inrikes tidn. den 8 febraari 1972):

Ordförande: Hammar, Carl-Filip, avdehiingschef (fr.o.m. den 1 april 1975 t.o.m. den 30 juni 1977) Orehag, N. Lennart H., skoldirektör (fr.o.m. den 1 juH 1977)

Ledamöter: Ag, Lars E., generaldirektör (t.o.m. den 30 juni 1977) Hammar, Carl-FUip, avdelningschef (fr.o.m. den 1 juli 1977) Lundh, Jan-Henrik, direktör (fr.o.m. den 1 juli 1977) Marcus, Lars E. P., direktör (t.o.m. den 30 juni 1977) Perstedt, Ulf E., fortbUdningsledare (t.o.m. den 30 juni 1977)

Experter: Bohlin, Elsa, sekreterare (fr.o.m. den 15 febraari 1974) Eliasson, H. Torsten Y., lektor FUnck, N. Rune I., universitetslektor Fomstedt, Ulf H., avdelningsdirektör

U:9    Skr 1977/78:103                                             188

Hammarberg, Peter, studierektor Hoffman, Margit, redaktör Hultqvist, Tore, ombudsman Johansson, K. Inge, förbundsordförande Larsson, Gösta H. F., sekreterare Larsson, Helmer E., avdelningsdirektör Lindal, Kurt G., utredare Lindblom, Carin, rektor Lundgren, Rolf A., programdirektör Lundgren, StigH. E., direktör Olsson, H. S. Artur, skolråd Persson, Henry A., utbUdningschef Rosengren, BodU, sekreterare Schyl-Bjurman, Gertrud S., fU. lic. Sundqvist, AUan, bitr. studierektor ThorseU, Siv M., avdelningsdirektör Vestlund, A. G. (Gösta), undervisningsråd Warby, Elsa M., skolkonsulent Åkerblom, Dick M., adjunkt Österberg, Olle, lektor

Sekreterare: Pettersson, Sten-Åke E., sekreterare (t.o.m. den 30 juni 1977) Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt sex

sammanträden. Härjämte har sammanträden håUits med utredningens olika

expertgrupper. Utredningen ansvarar för verksamheten  vid produktionsenheten i

Stocksund.   Utredningen upphör i och med tillkomsten av Sveriges

UtbUdningsradio den 1 januari 1978.

10. Forskningsrådsutredningen (U 1972:02)

TilUcaUade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 april 1972 för utredning rörande forskningsråden inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde (se Post- och Inrikes tidn. den 10 juni 1972):

Ordförande: Rosén, Nils Gustav K. G., f. d. universitetskansler

Ledamöter: Ekelund,  UUa G., tUlsynslärare,  led.  av riksdagen (fr.o.m. den 1 maj 1975) Gustafsson, Bengt E., professor

189                       Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U: 11

Gustafsson, Lars L, universitetslektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1

maj 1975)

Ingelstam, Lars E., bitr. professor

Jordan, Kerstin R., redaktör, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1

maj 1975)

Lindahl-KiessUng, Kerstin M., professor

Nordstrandh, Ove H., f.d. lektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1

maj 1975)

Richardson, N. Gunnar E., docent, led. av riksdagen

Segerstedt, Torgny, professor, rektor

Sundgren, E. Roland, ombudsman, led. av riksdagen

Experter: Dyring, Eric, docent (fr.o.m. den 15 mars 1976) Holmbom, Börje, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976)

Sekreterare: Landberg, Hans W., docent

Bitr. sekreterare: Thylander, OUe, byrådirektör (fr.o.m. den 15 juni 1976)

Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse U51. TUläggsdirektiv, se 1975 års kommittéberättelse U 32 samt 1976 års kommittéberättelse U 21.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit elva sammanträden.

Utredningen har den 13 oktober 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:52) Forskningspolitik. TUl betänkandet hör expertbilagoma (SOU 1977:53) Sektorsanknuten forskning och utveckling. Sex fallstudier, (SOU 1977:54) Information om pågående forskning. Registrering av svensk FoU samt (SOU 1977:55) Forskning i kontakt med samhäUet.

Uppdraget är därmed slutfört.

11. Utredningen (U 1972:06) om skolan, staten och kommunerna

(SSK)

TUlkaUade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 september 1972 för att utreda ansvarsfördehiingen meUan stat och kommun i fråga om grundskolan och gynmasieskolan (se Post- och Inrikes tidn. den 22 september 1972):

Ordförande: Edam, Carl Tomas H:son, departementsråd (fr.o.m. den 9 november 1977)

190                                              U:ll    Skr 1977/78:103

Orring, Jonas A., generaldirektör (t.o.m. den 8 november 1977)

Ledamöter: Andersson, Lennart F. H., studieombudsman, led. av riksdagen Edam, Carl Tomas H:son, departementsråd (fr.o.m. den 13 februari 1975) GUlström, Åke K., rektor, led. av rUcsdagen (fr.o.m. den 13 febraari 1975) Göthberg, Kerstin V., fru, led. av riksdagen (fr.o.m. den 13 februari 1975) Karlsson, K. J. Urban, intemationeU sekreterare (fr.o.m. den 13 febmari 1975)

Landström, Sten-Sture H., direktör Lundin, Ulf W., kanslichef (fr.o.m. den 15 oktober 1976) Nyhage, Hans B., rektor, led. av riksdagen (fr.o.m. den 13 febmari 1975) Olsson, A. Maj Britt, fru (fr.o.m. den 13 febmari 1975)

Experter: Andersson, Lennart, bitr. fortbildningsledare (fr.o.m. den 13 januari 1976)

Andersson, Uno, sektionsordförande

Alexandersson, Rune J., sekreterare (fr.o.m. den 12 september 1974) Backman, Sven, sekreterare (fr.o.m. den 10 april 1975) Bergman, Folke, skoldirektör

Björkman, Fredrik, förste länsassessor (fr.o.m. den 14 oktober 1976) Carlsson, Lennart, skoUnspektör

Cornelius, Claes, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 5 april 1974) EkeUus, Wåge, skolsekreterare (fr.o.m. den 26 augusti 1974) Eklund, Karl, intendent (fr.o.m. den 18 mars 1974) Engman, Ove, förste vice förbundsordförande (fr.o.m. den 18 april 1977) Eriksson, HUding, bitr. skoldirektör

Fagerström, Jan Peter, studierektor (fr.o.m. den 29 aprU 1974) Fogelström, Hans, ombudsman (fr.o.m. den 6 maj 1976) Furamark, Ann-Marie, byråchef Grendin, Kurt, undervisningsråd Gårmark, Thore O., direktör Hagman, B. Anders, bitr. avdelningsdirektör Hamber, Hans, undervisningsråd Hedberg, Anders, sekreterare HeUers, P. A. Hans, förbundsordförande HeUzén, Nils, gymnasieinspektör (fr.o.m. den 17 maj 1976) Henrysson, Sten, professor Hjalmarsson, Sven, rektor Holm, Lennart, avdelningsdirektör Holmberg, Bo, bitr. skoldirektör Höglind, Lars O., bitr. skoldirektör

Jacobson, Bengt, undervisningsråd (fr.o.m. den 3 september 1974) Kalin, Göran, förbundsordförande (t.o.m. den 17 april 1977)

191 Kommittéer: Utbildnmgsdepartementet    U:I1

Karlerö, Lars-Ingemar, länsskolinspektör (fr.o.m. den 1 september 1976)

Karlin, Bengt, organisationsdirektör

Karlsson, John-Evert, sekreterare

Karlsson, Åke, förste sekreterare (t.o.m. den 14 juni 1977)

Karlsson, Torsten, sekreterare

Kebbon, Lars, direktör

KeU, Hans, studerande (fr.o.m. den 16 aprU 1975)

Klason, Lars Erik, förbundssekreterare (fr.o.m. den 16 april 1975)

Larsson, Lennart, utbUdningschef

Levén, Sören, byrådirektör

Lindstedt-PUtz, Inga, advokat

Lukkari, Bror, byråchef (fr.o.m. den 1 september 1975)

Lundgren, Ulf, bitr. professor

Lundström, Karin E., f.d. undervisningsråd

Lövgren, Esse, undervisningsråd (fr.o.m. den 1 september 1976)

Marklund, O. Sixten A., skohåd

Mundebo, K. LUlemor, utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1976)

Mårtensson, Stig, förvaltningschef (fr.o.m. den 7 maj 1974)

Nilsson, Gothard, f. d. landstingsdirektör

Nilsson, Jonny, förbundsordförande (fr.o.m. den 16 april 1975)

Olsson, Sven-Robert, sekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1977)

Pabnkvist, Kurt, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 16 april 1975)

Persson, Mårten, fU. mag. (fr.o.m. den 1 januän 1975)

Petersson, Hans, länsskoUnspektör (fr.o.m. den 13 januari 1976)

Reuterswärd, Claes, kanslisekreterare (fr.o.m. den 5 april 1974)

Sahlén, Hans, ombudsman

Stegö, EskU, rektor

Stenhem, Bengt, kamrer (fr.o.m. den 7 maj 1974)

Stetier, EmU, avdelningsdirektör

Sälgström, Leif, adjunkt

Teveborg, Lennart, skolråd (fr.o.m. den 1 september 1975)

Trozell, BertU, skolintendent

Tömqvist, Ingvar B., studierektor (fr.o.m. den 1 september 1976)

Vestlund, A. G. (Gösta), undervisningsråd

Wandén, Stig, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1974)

Wester, Jan, e.o. adjunkt

Wik, Lars, avdelningsdirektör

Sekreterare: Nicklasson, Stina, skoUnspektör (fr.o.m. den 1 september 1975)

Lokal:   Svartmangatan   9,3   ti.,   11129   Stockholm,   tel.   20 9893 (sekreteraren), 20 77 57 (kansU)

Direktiven för utredningen,  se  1973  års  riksdagsberättelse U 55.

U:ll    Skr 1977/78:103                                              192

TiUäggsdirektiv,   se 1975   års   kommittéberättelse   U 36  och 1978   års kommittéberättelse del IIU 14.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt sex sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra kommittéer som berörs av utredningens arbete. Därutöver har ca 30 sammanträden hållits med arbetsgrapper för frågor rörande statsbidrag, fortbildning, statUg skoladministration m. m.

Utredningen överlämnade tUl utbildningsdepartementet enUgt uppdrag i erhållna tiUäggsdirektiv det kartläggningsarbete rörande statsbidragen tiU enskilda och privata skolor, som utförts inom utredningen.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

12. Bibelkonunissionen (U 1972:07)

TUlkaUade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 1 december 1972 för att nyöversätta Nya testamentet (se Post- och Inrikes tidn. den 19 januari 1973):

Ordförande: Rodhe, Birgit, rektor

Ledamöter: Björck, Staffan, professor Forkman, Göran, docent Lindström, Harry, fil. lic.

Ljungberg, Blenda M., adjunkt, f. d. led. av riksdagen Martiing, Carl Henrik, direktor

Mattsson, S. M. Lennart, distrUctsstudieledare, f. d. led. av riksdagen Narrowe, Morton H., rabbin (fr.o.m. den 1 juH 1975) Vallquist, Gunnel, författare

Experter: Ahlberg, Bo, lektor (fr.o.m. den 1 mars 1976 t.o.m. den 31 augusti 1977) Alexanderson, Eva, författare (fr.o.m. den I juli 1974 t.o.m. den 31 augusti 1977)

Andersson, Lars, författare (fr.o.m. den 1 september 1977) André, Gunnel, teol. kand. (fr.o.m. den 1 september 1977) Bagg, Aron, ingenjör (fr.o.m. den 1 mars 1976) Bergsten, Torsten, lektor (fr.o.m. den 1 september 1977) Blomqvist, Jerker, tf. professor (fr.o.m. den 1 juli 1974) Bmndin, Gertrad, fil. mag. (fr.o.m. den 1 mars 1976t.o.m. den 31 augusti 1977)

DewaUly, Leon N. G., teol. dr (fr.o.m. den 1 september 1975) Edman, Stefan, folkhögskoUärare (fr.o.m. den 1 september 1977)

193                       Kommittéer: UtbUdningsdepartementet    U:12

Fabricius, Cajus, professor (t.o.m. den 31 augusti 1977)

Frykstam, Alvar, kyrkoherde (fr.o.m. den 1 mars 1976 t.o.m. den 31

augusti 1977)

GeUerstam, Martin, docent (fr.o.m. den 1 mars 1976)

Gerhardsson, Birger, professor

Gothefors, Ulf, rektor (fr.o.m. den 1 mars 1976 t.o.m. den 31 augusti

1977)

Hammar, Anna Karin, kyrkoadjunkt (fr.o.m. den 1 september 1977)

Hartman, Lars, professor (fr.o.m. den 1 juU 1974)

Hartman, Olov, teol. dr (fr.o.m. den 1 mars 1976)

Hellström, Jan Arvid, docent (fr.o.m. den 1 september 1977)

Hemrin, Sven, teol. lic. (fr.o.m. den 1 september 1977)

Henmark, Kai, författare (fr.o.m. den 1 mars 1976 t.o.m. den 31 augusti

1977)

Hidal, Sten, teol. dr (fr.o.m. den 1 mars 1976)

Hildebrand, Karl-Gustaf, professor (fr.o.m. den 1 mars 1976)

Huldén, Lars, professor (fr.o.m. den 1 september 1977)

Hägglund, Bengt, bitr. professor (fr.o.m. den 1 mars 1976 t.o.m. den 31

augusti 1977)

Dlman, Karl-Johan, docent (fr.o.m. den 1 september 1977)

Johnson, Bo, docent (fr.o.m. den 1 mars 1976)

Johnson, Elsie, teol. lic (fr.o.m. den 1 mars 1976 t.o.m. den 31 augusti

1977)

Julen, Björn, docent (fr.o.m. den I september 1977)

Kieffer, René, docent (fr.o.m. den 1 september 1977)

Linden, Ingemar, docent (fr.o.m. den 1 september 1977)

Lövestam, Evald, bitr. professor (fr.o.m. den 1 mars 1976 t.o.m. den 31

augusti 1977)

Mejbom, Nils, studierektor (fr.o.m. den 1 mars 1976 t.o.m. den 31 augusti

1977)

Mettinger, N. D. Tryggve, docent (fr.o.m. den 1 november 1977)

Molde, F. BertU, professor

Mårtensson, Jean-Erik, pastor (fr.o.m. den 1 september 1977)

NUsson, NUs Gunnar, redaktör (fr.o.m. den 1 juli 1974 t.o.m. den 31

augusti 1977)

Nilsson, Torsten, folkhögskoUärare (fr.o.m. den 1 september 1977)

Nivenius, Olle, biskop (fr.o.m. den I mars 1976)

Norin, Stig, teol. dr (fr.o.m. den 1 september 1977)

Nygren, Åke, talpedagog (fr.o.m. den 1 mars 1976)

Oiingdahl, Göte, lektor (fr.o.m. den 1 mars 1976)

PaUlard, Jean, pater (fr.o.m. den 1 mars 1976)

Petrén, Erik, lektor (fr.o.m. den 1 mars 1976)

Rinkmar-Bengtsson, Gun, adjunkt (fr.o.m. den 1 september 1977)

Rodhe, Sten, lektor

13   Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 103

U:12    Skr 1977/78:103                                           194

Rubinstein, Harry, studierektor (fr.o.m. den 1 mars 1976)

Stolt, Birgit, professor (fr.o.m. den 1 juli 1974)

Sundström, Gun-Britt, författare (fr.o.m. den 1 september 1977)

Söderlind, Ulf, direktor (fr.o.m. den 1 mars 1976 t.o.m. den 31 augusti

1977)

Söderström, Herbert, redaktör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Tengström, Sven, teol. dr (fr.o.m. den 1 september 1977)

Thorin, Ingemar, kyrkoherde (fr.o.m. den 1 mars 1976 t.o.m. den 31

augusti 1977)

Thors, Carl-Eric, professor (fr.o.m. den 1 mars 1976 t.o.m. den 31 augusti

1977)

ToU, C. Christopher, professor (fr.o.m. den 1 november 1977)

Westman, Margareta, docent (fr.o.m. den 1 maj 1976)

Wettéus, Bo, pastor (fr.o.m. den 1 september 1977)

Omberg, Sune, redaktör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Översättningsenheten för Nya testamentet:

Ordförande: Björck, Staffan, professor

Ledamöter: Block, Per H. L., teol. lic. (fr.o.m. den 1 september 1975) Jonason, Olov, översättare Palm, Jonas, professor Riesenfeld, Harald, professor Vennberg, Karl, författare

Översättningsenheten för Gamla testamentet:

Ledamöter:

Albrektson, BertU, professor (fr.o.m. den 1 juh 1975)

Björck, Staffan, professor (fr.o.m. den 1 juli 1975)

Mahnström, Sten, professor (fr.o.m. den 1 juU 1975) Koordinator:

Olsson, Bhger, docent (fr.o.m. den 1 juU 1975)

Experter: Brandt, Krister, pastor (fr.o.m. den 1 juU 1976) Gerleman, J. GUlis H., professor (fr.o.m. den 15 november 1975) Kronholm, B. Tryggve, docent

Ringgren, K. V. Helmer, professor (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Vitestam, N. Gösta, professor (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Sekreterare: Åsberg, Christer, fil. mag.

195                       Kommittéer: UtbUdningsdepartementet    U:13

Bitr. sekreterare: Jonsson, K. E. Johnny, B. D. (Bachelor of Divinity) (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Nilsson, Herbert, departementssekreterare Secher, Jörgen, fil. lic. Wiklander, BertU, fil. mag., teol. kand. (fr.o.m. den 1 november 1975)

Lokal: Åsgränd 1,1/2 ti. ög., 752 35 Uppsala, tel. 018/12 83% (sekreteraren), 018/12 83 95 (kansli)

Direktiven för kommissionen, se 1974 års riksdagsberättelse U 46. Tilläggsdirektiv, se 1976 års kommittéberättelse U 25 samt 1978 års kommittéberätelse del H U 11.

Bibelkommissionen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt sex sammanträden med styrelsen, 13 med översättningsenheten för Nya testamentet samt nio med översättningsenheten för Gamla testamentet.

Kommissionen har den 25 februari 1977 avgett delbetänkandet (Ds U 1977:3) Att översätta apokryfema.

Kommissionens arbete kommer att pågå under hela år 1978.

13. Folkhögskoleutredningen (U 1972:08)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 december 1972 för att utreda foUchögskolans framtida uppgifter (se Post- och InrUces tidn. den 19 januari 1973):

Ordförande: Alemyr, Stig R., folkhögskolerektor, led. av riksdagen

Ledamöter: Bengtsson, Marianne, kurator Hercules, Jan, departementssekreterare Högemark, Karl H., folkhögskolerektor Johansson, Berndt O. L., departementssekreterare LindeU, Carl Gustaf, folkhögskolerektor StåUiammar, Bert E. J., skolinspektör, f. d. led. av riksdagen Vinthagen, Rolf, landstingsråd (fr.o.m. den 1 april 1976) Walldin, Carin, ombudsman

Experter: Bjerlöw, Jan T., hovrättsassessor (fr.o.m. den 18 juni 1975) Göthberg, Bo, folkhögskolinspektör (fr.o.m. den 1 januari 1974) Johansson, Sigurd, foUchögskolerektor (fr.o.m. den 2 juni 1975) Jonsson, Erland, docent Svärd, Stig, studiesekreterare (fr.o.m. den 15 febraari 1974)

U:13    Skr 1977/78:103                                           196

Söderbäck, Helmer, folkhögskolerektor (fr.o.m. den 1 maj 1974) Wadbeck, Wilhelm, revisor

Sekreterare; Johnson, Inez, byrådirektör

Bitr. sekreterare: Kihlén, Margret, foUchögskollärare

Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse U 47.

Utredningen har under tiden november 1976 - mars 1977 hålUt sex sammanträden.

Utredningen har den 24 mars 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:8) FoUchögskolan 2.

Uppdraget är därmed slutfört.

14.1973 års betygsutredning (U 1973:01)

TUlkaUade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 febraari 1973 för att pröva frågan om betygsättningen i grundskola och gymnasieskola (se Post- och Inrikes tidn. den 10 mars 1973):

Ordförande: Sandgren, C. Lennart, generaldirektör

Ledamöter: Elmstedt, Claes Y., lantbrukare, led. av riksdagen Håvik, I. Doris H., assistent, led. av rUcsdagen Hörlén, E. Linnea, adjunkt, led. av riksdagen Jönsson, Hans E., ombudsman, led. av riksdagen Nilsson, H. Christer, socionom, led. av riksdagen Strindberg, Per-Olof J., länsombudsman, led. av riksdagen

Experter: Arvidsson, Olof (OUe), rektor

Berglind, Claes G., yrkesvalslärare (fr.o.m. den 19 augusti 1975) Båvenholm, Siv, redaktör Carlsson, Leif, lektor

Dameli, Eva, studievägledare (fr.o.m. den 27 febmari 1976) Dihlström, Klas, lektor

Elfving, Ame, rektor (fr.o.m. den 30 april 1974) Ellnebrand, Rolf, ombudsman Georén, Sven, ingenjör

GuUberg, Bo, forskningsassistent (fr.o.m. den 30 januari 1975) Henriksson, Jan Olof, skoldirektör (fr.o.m. den 27 februari 1976)

197                        Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U:14

Holm, Lennart, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 27 februari 1976)

Honkanen, Jaakko, syokonsulent (fr.o.m. den 27 februari 1976)

Kastan, Agnes, byrådirektör (fr.o.m. den 30 april 1974)

KjeUberg, Lars, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 30 april 1974)

Klason, Lars Erik, förbundssekreterare

Levén, Sören L., skolkonsulent (fr.o.m. den 27 febraari 1976)

Lindbom, Marcus, studierektor (fr.o.m. den 27 febmari 1976)

Lundahl, Stig, rektor (fr.o.m. den 27 febraari 1976)

Lönnroth, Ann Mari, redaktör

Marklund, J. Sören, yrkesvalslärare (fr.o.m. den 14 oktober 1976)

Mundebo, K. LUlemor, utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1976)

Niléhn, Kerstin U. L., psykolog (fr.o.m. den 27 september 1975)

Nilsson, Rolf, studierektor (fr.o.m. den 27 februari 1976)

Nilsson, Sven, sekreterare

Norborg, Anne Charlotte, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 24 juli

1976)

Nordfors, Lennart, studerande (fr.o.m. den 10 september 1976)

Paul, Lars, ombudsman (fr.o.m. den 12 januari 1976)

Rehman, Ann-Mari, hushållslärare (fr.o.m. den 14 oktober 1976)

ScheHn, Leif Ericsson, fil. mag.

Sjöström, Hans, redaktionschef

Skogqvist, Hans, expert (fr.o.m. den 27 februari 1976)

Stegö, Eskil, rektor (fr.o.m. den 27februari 1976)

Svensson, Anders, rektor

Svensson, Johnny, sekreterare (fr.o.m. den 19 augusti 1975)

Sääf, Birger, rektor (fr.o.m. den 30 april 1974)

Thoursie, Kerstin A., tf. avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 september

1975)

Westerman, Lars, rektor (fr.o.m. den 27 februari 1976)

Westöö, Märta, adjunkt (fr.o.m. den 27 febraari 1976)

Sekreterare: Löfqvist, Gert E., skolinspektör

Bitr. sekreterare: Farm, Gunnel, ombudsman, landstingsledamot (fr.o.m. den 2 mars 1974)

Dhektiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse U 48.

Utredningen har under tiden november 1976 - april 1977 håUit sju sammanträden.

Utredningen har den 13 april 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:9) Betygen i skolan.

Uppdraget är därmed slutfört.

U:15    Skr 1977/78:103                                            198

15. Utlandsskoleutredningen (U 1974:03)

TUlkaUade enligt Kungl. Mai:ts bemyndigande den 31 maj 1974 för utredning rörande svensk undervisning i utlandet (se Post- och Inrikes tidn. den 8 juni 1974):

Ordförande: Alemyr, Stig R., folkhögskolerektor, led. av riksdagen

Ledamöter: Karlsson, K. Gösta, folkhögskolerektor, led. av riksdagen Rönnung, Catarina E. M., led. av riksdagen

Experter: Fältheim, Åke A., f. d. undervisningsråd (fr.o.m. den 1 april 1976) Hallmo, Gunnar, hovrättsråd (fr.o.m. den 16 mars 1977)

Sekreterare: Berggren, Anne Marie, fil. mag. (fr.o.m. den I september 1974t.o.m. den 14 maj 1977)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse U 50.

Utredningen har under tiden november 1976 - maj 1977 hållit 13 sammanträden.

Utredningen har den 11 maj 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:21) Svensk undervisning i utlandet.

Uppdraget är därmed slutfört.

16.1974 års lärarutbildningsutrednmg (U 1974:04) - LUT 74

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 31 maj 1974 för att utreda läraratbildningens mål, struktur och innehåll (se Post- och Inrikes tidn. den 25 juni 1974):

Ordförande: Bosson-Nordbo, Maj, f. d. skolråd

Ledamöter: Dahl, R. Birgitta, led. av riksdsen Gustafsson, Lars I., universitetslektor, led. av riksdagen Hansson, Bertil, kommunalråd

Larsson, Lennart, utbildningschef (fr.o.m. den 1 september 1974) Marcusson, Sten G., utredningssekreterare (fr.o.m. den 8 december 1976) Nordstrandh, Ove H., f.d. lektor, led. av riksdagen

199                       Kommittéer: Utbildningsdepartementet   U:16

Persson, Henry A., utbildningschef (fr.o.m. den 1 september 1974)

Persson, Sten, sekreterare

Rogestam, A. Christina, avdelningschef, led. av riksdagen

Experter: Andersson, Bjöm, adjunkt (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 30 juni 1977) Andersson, Stig, rektor (fr.o.m. den 5 maj t.o.m. den 30 juni 1977) Askling, Berit, lektor (fr.o.m. den 1 juni 1977) Berggren, Lennart, lektor (fr.o.m. den 1 t.o.m. den 16 aprU 1977) Björkman, Jerker, ombudsman (fr.o.m. den 2 januari 1975) Brolin, Hans, lektor (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 30 juni 1977) Bäckström, Maja, undersköterska (fr.o.m. den 5 oktober 1977) Christofferson, Birger, rektor (fr.o.m. den 20 mars 1975) Edholm, Edmund, studierektor (fr.o.m. den 1 september 1976 t.o.m. den 28 februari 1977 och fr.o.m. den 1 aprU t.o.m. den 31 oktober 1977) af Ekenstam, Adolf, lektor (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 30 juni 1977) Eklund, Solveig, fritidspedagog (fr.o.m. den 20 mars 1975) Elam, Lars, skolinspektör (fr.o.m. den 18oktober 1976 t.o.m.den 30 juni 1977)

Fjällhed, Åke, fortbildningsledare (fr.o.m. den 16 augusti 1976) Fogelström, Hans, ombudsman (fr.o.m. den 5 oktober 1977) Fransson-Belohorka, Birgitta, hushållslärare (fr.o.m. den 5 oktober 1977) From, Hans-Sören, studerande (fr.o.m. den 29 april 1975) Gran, Bertil, lektor (fr.o.m. den 20 mars 1975)

Hanstorp, ErUng, studierektor (fr.o.m. den 16 augusti 1976 t.o.m. den 31 maj 1977 och fr.o.m. den 15 augusti 1977)

HeUström, Sten, lektor (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 30 juni 1977) Henricson, Sven-Eric, undervisningsråd (fr.o.m. den 16 auguusti 1976) Hultgren, Lennart, lektor (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 30 juni 1977) Håkansson, Ivar, adjunkt (fr.o.m. den 5 oktober 1977) Jalling, Hans G. T., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 16 augusti 1976) Jansson, Sven, studierektor (fr.o.m. den 16 augusti 1976 t.o.m. den 31 maj 1977 och fr.o.m. den 15 augusti 1977) Javette, Bo, ombudsman (fr.o.m. den 2 januari 1975) Karlsland, Bernt, adjunkt (fr.o.m. den 27 oktober 1975 t.o.m. den 30 juni 1977)

Karlsson, Siv, seminarielärare (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 30 juni 1977) Kristoferson, Tord, lektor (fr.o.m. den 27 oktober 1975 t.o.m. den 30 juni 1977)

Lareke, Carl-Axel, lektor (fr.o.m. den 2 januari 1975) Larsson, Tore, studierektor (fr.o.m. den 24 maj 1976) Lundberg, P. J. Thorsten, rektor (fr.o.m. den 16 augusti 1976 t.o.m. den 31 maj 1977 och fr.o.m. den 15 augusti 1977) Lunde, Ingrid, kanslichef (fr.o.m. den 2 januari 1975)

U:16    Skr 1977/78:103                                           200

Löfqvist, Stig, fortbildningsledare (fr.o.m. den 18 oktober 1976)

Malmberg, Per, lektor (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 30 juni 1977)

Mattsson, Lennart, rektor (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 30 juni 1977)

Mundebo, K. Lillemor, utredningssekreterare (fr.o.m. den 5 oktober

1977)

Nilsson, Ingemar, skoUconsulent (fr.o.m. den 27 oktober 1975 t.o.m.

den 30 juni 1977)

Nilsson, Lars G., utredningssekreterare (fr.o.m. den 2 januari 1975 t.o.m.

den 30 juni 1977)

Nordin, Karl-Anders, lektor (fr.o.m. den 20 mars 1975)

Nordström, Sixten, utbildningsledare (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 30

juni 1977)

Pettersson, Lennart, skolinspektör (fr.o.m. den 27 oktober 1975 t.o.m.

den 30 juni 1977)

Ringborg, Matts, studerande (fr.o.m. den 5 oktober 1977)

Ronnheden, Gunvor, konsulent (fr.o.m. den 16 april t.o.m. den 15

maj 1977)

Rosendahl, Gunnar, studierektor (fr.o.m. den 16 augusti 1976)

Rubenson, KjeU, fil. dr (fr.o.m. den 5 oktober 1977)

SeUergren, Ulf, rektor (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 30 juni 1977)

Skagert, Stig, adjunkt (fr.o.m. den 16 augusti 1976)

Sondér, Ebbe, yrkeslärare (fr.o.m. den 5 oktober 1977)

Stern, Tommy, studierektor (fr.o.m. den 28 aprU 1977)

Svingby, GuniUa, fil. lic. (fr.o.m. den 1 september 1975)

Söderberg, Bo, teckningslärare (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 30 juni 1977)

Sörensen, Christer, lektor (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 30 juni 1977)

Wallgren, Åke, adjunkt (fr.o.m. den 1 oktober t.o.m. den 31 december

1977)

Wallin, Erik, bitr. professor (fr.o.m. den 1 september 1975)

Vikhoff, Brita, mellanstadielärare (fr.o.m. den 27 oktober 1975 t.o.m.

den 30 juni 1977)

Zetterlund, Sven, skoldirektör (fr.o.m. den 29 april 1975)

Åberg, Gertrud, småskoUärare (fr.o.m. den 27 oktober 1975 t.o.m. den 30

juni 1977)

Åkerström, Göran, metodiklärare (fr.o.m. den 27 oktober 1975 t.o.m.

den 30 juni 1977)

Sekreterare: ÖsterUng, A. Olov (Olle), rektor (fr.o.m. den 15 augusti 1974)

Bitr. sekreterare: Atterfors, Kerstin, byrådirektör (fr.o.m. den 15 september 1977) Eklund, Harald, lektor (fr.o.m. den 1 november 1974) Lekander-Isacsson, Gunilla, fil. mag. (fr.o.m. den 1 september 1975 t.o.m. den 9 oktober 1977)

201                        Kommittéer: UtbUdningsdepartementet    U:17

SeUergren, UU, rektor (fr.o.m. den 22 augusti 1977)

Stahle, Gun, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 april 1976)

Temström, Anders, skolkonsulent (fr.o.m. den 15 oktober 1974)

Lokal: Skeppargatan 51, 114 58 Stockholm, tel. 63 68 33 (ÖsterUng), 67 53 81 (Atterfors), 63 68 36 (Eklund), 63 68 37 (SeUergren), 63 26 64 eller 763 17 81 (Stahle), 63 68 35 (Temström), 63 26 18 (kansli)

Direktiven för utrednmgen, se 1975 års kommittéberättelse U 51. Tilläggsdirektiv, se 1976 års kommittéberättelse U 36 och 1978 års kommittéberättelse del IIU 3.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit tolv sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter och andra som berörs av utredningens arbete. Däratöver har hållits tio sammanträden med en särskild arbetsgrupp för frågan om lärarutbildningens innehåll och stmktur, åtta sammanträden med en särskild arbetsgrupp för frågan om lärarutbildningens specialiseringsgrad, sju sammanträden med en särskUd referensgmpp för frågan om återkommande fortbildning och ett sammanträde med en särskild referensgrupp för frågan om utbildning av lärare för gymnasieskolan och vuxenutbildningen.

Utredningen har i januari 1977 publicerat rapporterna (Ds U 1977:1) Stadieindelning och lärarnas specialiseringsgrad och (Ds U 1977:2) Mål för läramtbildning. Några principiella synpunkter, i april 1977 diskussionsskriften LärarutbUdningens specialiseringsgrad samt i december 1977 rapporten (Ds U 1977:21) Läraratbildning - svenska erfarenheter och internationeUa utvecklingslinjer.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

17. Forskarutbildningsutredningen (U 1974:06)

TUlkaUade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 april 1974 för att utreda vissa frågor rörande forskarutbUdningen m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 8 juni 1974):

Ordförande: Gadd, P. E. Ame, revisionsdirektör, led. av riksdagen

Ledamöter: EUasson, Anna B., fil. mag., led. av riksdagen Gradin, Anita I., departementssekreterare, led. av riksdagen Lindahl-Kiessling, Kerstin M., professor Magnusson, David, professor Karlberg, Bengt, docent Lagneborg, Rune, professor

U:17    Skr 1977/78:103                                           202

Experter: Appelgren, Fingal, byrådirektör (fr.o.m. den II september 1976) Dahl, Sonja M., departementssekreterare (fr.o.m. den 12 maj 1975) Egelstedt, T. A. Ingemar, förste sekreterare (fr.o.m. den 14 september 1976)

Ehrnst, Anneka, med.lic. (fr.o.m. den 11 september 1976) von Euler-Chelpin, Curt, professor (fr.o.m. den 11 september 1976) Fransson, Lars, universitetsadjunkt (fr.o.m. den 11 september 1976) Graninger, B. E. Göran, utbUdningsledare (fr.o.m. den 22 augusti 1975) Kim, LiUemor A. B., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 11 september 1976) Kirsebom, Bjarne A., kansUsekreterare (fr.o.m. den 12 maj 1975) Lind, K. Ingemar B., universitetslektor (fr.o.m. den 12 maj 1975) Lindsten, Jan, professor (fr.o.m. den 11 september 1976) Meijer, Hans A. G., professor, rektor (fr.o.m. den 12 maj 1975) Orava, Olavi A. (OUe), byråchef (fr.o.m. den 11 september 1976) Sandqvist-Örnberg, Berit M.-L., kanslichef (fr.o.m. den I april 1977) Uvnäs, Börje, professor (fr.o.m. den 11 september 1976) Wersäll, Jan O., professor (fr.o.m. den 11 september 1976) Widgren, Greger G., departementssekreterare (fr.o.m. den 11 september 1976)

Åkesson, Hans O., professor (fr.o.m. den 11 september 1976) Östberg, Göran, byrådirektör (fr.o.m. den 11 september 1976)

Sekreterare: Franzén, S. Anders, departementssekreterare (fr.o.m. den 19 september 1974)

Bitr. sekreterare: Andersson, B. E. Christer, fil. kand. (fr.o.m. den 28 augusti 1975) Major, Anders P., socionom (fr.o.m. den 1 april 1975 t.o.m. den 31 maj 1977)

Svensson, Roger G. L, forskningssekreterare (fr.o.m. den 14 april 1975) WalUn, Kerstin, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 1 september 1976)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse U 53. TUläggsdirektiv, se 1976 års kommittéberättelse U 37.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 18 sammanträden, varav fyratvådagarssammanträden. Under tiden november 1976 - januari 1977 anordnade utredningen fyra symposier med företrädare för universitet och högskolor, forskningsfinansierande organ samt personal- och studerandeorganisationer.

Utredningen har den 15 november 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:63) Fortsatt högskoleutbildning.

Uppdraget är därmed slutfört.

203                       Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U:18

18. Organisationskommittén (U 1974:07) för riksantikvarieämbetet och vissa museer

TilUcallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 juU 1974 för riksantikvarieämbetet och vissa museer:

Ordförande: Svensson, Gunnar, departementsråd

Ledamöter: Engman, Jan G., avdelningschef Petri, Gunnar G. B., departementsråd

Sakkunnig: Inger, Bjöm J. P. B., rådman (fr.o.m. den 1 febraari 1977)

Experter: Berg, Jonas, förste intendent (fr.o.m. den 15 mars 1976) Bergengren, B. Göran, intendent (fr.o.m. den 15 mars 1976) Biömstad, Margareta, överantUcvarie (fr.o.m. den 7 oktober 1974) Bjurström, Per Gunnar, förste intendent (fr.o.m. den 15 mars 1975) Gozzi, A. Sören, ombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1976) Gyllensvärd, Bo V., museidirektör (fr.o.m. den 15 mars 1975) Hedqvist, Eric H., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 15 mars 1975) Holmquist, Kersti, förste intendent (fr.o.m. den 15 mars 1976) Inger, Bjöm J. P. B., rådman (fr.o.m. den 1 juli 1975 t.o.m. den 31 januari 1977)

Isaksson, P. Olov, museidirektör (fr.o.m. den 7 oktober 1974) Ljungberg, Sven H., byrådirektör (fr.o.m. den 15 mars 1975) Nilsson, Skans Torsten, förste intendent (fr.o.m. den 1 febmari 1977) Norberg, Dag L., professor (fr.o.m. den 7 oktober 1974) Nordenson, Eva V., föreståndare för Kulturhistoriska museet i Lund (fr.o.m. den 15 mars 1975)

Olsson, Anthe, hantverkare (fr.o.m. den 7 oktober 1974) Olsson, Eva H. M., kansliskrivare (fr.o.m. den 15 mars 1976) Oxhammar, Greger E. O., byrådirektör (fr.o.m. den 15 mars 1976) Pålsson, E. Roland, riksantikvarie (fr.o.m. den 7 oktober 1974) Rosander, Göran F. Jeansson, förste intendent (fr.o.m. den 15 mars 1976) von Schantz, Philip, museidirektör (fr.o.m. den 15 mars 1975) Styrenius, Carl-Gustaf Y., museidirektör (fr.o.m. den 7oktober 1974) Trotzig, C. J. Gustaf, förste antikvarie (fr.o.m. den 7 oktober 1974) Zachrisson, K. Sune R., styresman (fr.o.m. den 15 mars 1976)

Sekreterare: Eurenius, Birgitta L, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 mars 1977) Rönström, B. Thomas, departementssekreterare (t.o.m. den 14 mars 1977)

U:18    Skr 1977/78:103                                          204

Bitr. sekreterare: Granewald, Ingelise, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 12 maj 1977) Jonsson, Anita L., departementssekreterare (t.o.m. den 11 maj 1977)

Direktiven för kommittén, se 1975 års kommittéberättelse U 54.

Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit tio sammanträden. Kommittén har den 28 september 1977 avgett betänkandet (Ds U 1977:16) Nordiska museet och i särskUd skrivelse samma dag avgett förslag tiU en gemensam organisation för livmstkammaren. Skoklosters slott och Hallwylska museet. Kommittén har vidare den 25 oktober 1977 avgett en promemoria angående organisation för arkitekturmuseet.

Uppdraget är därmed slutfört.

19. Radioutredningen (U 1974:08)

TUlkaUade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juni 1974 för utredning om radions och televisionens fortsatta utveckling (se Post- och Inrikes tidn. den 19 juli 1974):

Ordförande: Löwbeer, Hans, universitetskansler (fr.o.m. den 1 april 1975)

Ledamöter: Björck, Anders P.-A., redaktör, led. av riksdagen Engman, Barbro B., avdelningsordförande, led. av riksdagen Ferm, Anders, förlagschef

Leander, B. E. Ingemar, folkskollärare, led. av riksdagen Mattsson, KjeU A., led. av riksdagen MoHn, Bjöm A., docent, led. av riksdagen

Experter: Assarson, Per A., rådman (fr.o.m. den 15 november 1974) Boethius, A. V. Monica, direktör (fr.o.m. den 15 november 1974) Byggdal, G. Torsten, sektionschef (fr.o.m. den 15 november 1974) Carlson, John-Sune, producent (fr.o.m. den 20 januari 1975) Dahlberg, Hans, programredaktör (fr.o.m. den 20 januari 1975) Enquist, Per Olov, författare (fr.o.m. den 15 november 1974) Eurenius, Birgitta I., avdehiingsdirektör (fr.o.m. den 15 oktober 1975) Forsell, Torbjörn, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 oktober 1975) Furahagen, Hans F. G., redaktör (fr.o.m. den 15 november 1974) Gerle, Hans E., budgetchef (fr.o.m. den 15 november 1974) Göransson, Bengt, direktör (fr.o.m. den 15 november 1974) Hadenius, Stig G., docent (fr.o.m. den 15 november 1974) Hammar, Carl-Filip, avdelningschef (fr.o.m. den 15 november 1974)

205                        Kommittéer: UtbUdnrngsdepartementet    U:19

Hansson, Oloph A., direktör (fr.o.m. den 1 september 1975)

Hemberg, B. S. Eskil, tonsättare (fr.o.m. den 15 november 1974)

Holmbäck, M. Bure O., utredningschef (fr.o.m. den 15 oktober 1975)

Höijer, Bjöm, avdelningschef (fr.o.m. den 15 november 1974)

Ivre, Ivar G. E., planeringschef (fr.o.m. den 15 november 1974)

Jackert, Clas S:son, organisationsdirektör (fr.o.m. den 15 aprU 1975)

Kampmann, Hack, programredaktör (fr.o.m. den 15 november 1974

t.o.m. den 20 juli 1977)

Kleberg, Carl-Johan V. E.  M., avdelningsdirektör (fr.o.m. den  15

november 1974)

Krantz, Leif, regissör (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Körner, Sten G., landsarkivarie (fr.o.m. den 15 oktober 1975)

Lannegren, Göran S., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 november

1974)

Larsson, P. Härje, informationschef (fr.o.m. den 15 november 1974)

Lång, Carl-Olof A., programråd (fr.o.m. den 15 november 1974)

Mannheimer, Carin B., regissör (fr.o.m. den 15 november 1974)

Nilsson, Olle, chefredaktör (fr.o.m. den 1 september 1975)

Olsson, Agne Henry O., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 november 1975)

Pennlöv, Jan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 10 september 1975)

Sanfridsson, K. I. Arne, driftschef (fr.o.m. den 15 november 1974)

Sjögren, Henrik A. S., informationschef (fr.o.m. den 15 november 1974)

Stenbeck,  I.   Magnus (Manne) G., planeringschef (fr.o.m. den  15

november 1974)

Svensson, Bo E., departementsråd (fr.o.m. den 1 november 1975)

Tjemström, Sune, direktör (fr.o.m. den 15 november 1974)

Westerståhl, H. Jörgen, professor (fr.o.m. den 15 november 1974)

Wärneryd, Karl-Erik, professor (fr.o.m. den 15 november 1974)

Sekreterare: Göransson, Lars O., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 september 1974)

Bitr. sekreterare: Hultén, A. Olof, ekon. lic. (fr.o.m. den 7 oktober 1974) Källqvist, Åke, utredningsledare (fr.o.m. den 15 april 1975) NUsson, S. Lennart, universitetslektor (fr.o.m. den 1 december 1974) Sundkvist, Leif G., civilekonom (fr.o.m. den 15 oktober 1974)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse U 55.

Utredningen har under liden november 1976 - april 1977 hållit elva sammanträden.

Utredningen har den 29 april 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:19) Radio och TV 1978-1985.

Uppdraget är därmed slutfört.

U:20   Skr 1977/78:103                                            206

20. Samarbetskommittén (Ju 1974:11) för långsiktsmotiverad forskning

TUlkaUade enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 7 juni 1974 att ingå i en kommitté för långsiktsmotiverad forskning i anslutning tiU verksamheten inom forskningsråden och motsvarande organ:

Ordförande: Hägerstrand, S. Torsten E., professor

Ledamöter: Bergqvist, Jan G., pol. mag., led. av riksdagen Fehrm, E. Martin, tekn. dr

Tham, Carl G. W., statssekreterare, ers. för led. av riksdagen Thunberg, S. Anne Marie, teol. lic.

Experter: Eriksson, E. Olof, professor

Fröier, Kåre, professor (fr.o.m. den 15 september 1976 t.o.m. den 30 juni 1977)

Hökfelt, Bemt M., professor Ingelstam, Lars E., bitr. professor Johansson, Olle, professor (fr.o.m. den 1 juH 1977) Landberg, Hans W., docent Lönnroth, N. Erik M., professor Oscarsson, Bo S. I., kansUchef Rydberg, H. Jan A., professor Svensson, Nils-Eric, direktör

Huvudsekreterare: Karlqvist, Anders, tekn. lic.

Sekreterare: Öberg, N. Sture, fil- dr

Lokal: Sveavägen 166,14tr., 113 46Stockholm,tel. 08/31 76 62, 32 51 71

Direktiven för kommittén, se 1975 års kommittéberättelse Ju 64.

Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit fyra sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Därutöver har ca 20 sammanträden hålUts med särskilda arbetsgrupper för att förbereda nya projekt på väsentliga forskningsområden.

Kommittén är sedan juli 1977 knuten som en delegation tiU Forskningsrådsnämnden under namnet Delegationen för långsiktsmotiverad forskning.

207                       Kommittéer: UtbUdnrngsdepartementet    U:22

21. Utredningen (U 1975:01) rörande viss klinisk odontologisk verksamhet

TiUkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 december 1974 för att utreda organisationen av den kliniska verksamhet som bedrivs i anslutning till odontologisk utbildning och forskning (se Post- och Inrikes tidn. den 31 januari 1975):

Ordförande: Olsson, Bengt K., landshövding

Ledamöter: Egelstedt, T. A. Ingemar, förste sekreterare Hedlin, John W. A., medicinalråd Hedlund, Bengt N. R., kommunalråd Lundberg, K. Max, professor Rydback, Lennart, överdirektör

Experter: Artbäck, Erland, intendent (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Sjöström, J. Folke, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Wedel, Bengt, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Sekreterare: Strandell, Hans V., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 maj 1975)

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse U 43.

Utredningen har under tiden november 1976 - september 1977 håUit 13 sammanträden.

Utredningen har den 22 september 1977 avgett betänkandet (Ds U 1977:18) Tandvård med odontologisk utbildning och forskning.

Uppdraget är därmed slutfört.

22. Skeppshohnsgruppen (U 1975:03)

TUlkaUade enligt regeringens bemyndigande den 27 februari 1975 för att fortlöpande medverka i den fortsatta planeringen av Skepps- och Kastellholmarna:

Ordförande: Svensson, Gunnar, departementsråd

Ledamöter: Morling, Bertil, departementssekreterare

Norell, Thomas P., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1977) Zetterquist, Urban G., departementssekreterare (t.o.m. den 30 juni 1977)

U:22    Skr 1977/78:103                                            208

Experter: Sjöberg, Svante, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1977) Törnquist, Harry E., byggnadsråd (fr.o.m. den I maj 1976)

Sekreterare: Lönngren, Kerstin, byrådirektör (fr.o.m. den 1 juU 1977) Sjöberg, Svante, departementssekreterare (t.o.m. den 30 juni 1977)

Bitr. sekreterare: DUlner-Thorsson, Monica A. M., departementssekreterare (fr.o.m. den 24 juni 1975)

Lokal: Utbildningsdepartementet, Mynttorget 1, Fack, 10310 Stockholm, tel. 763 10 00 (växel), 763 17 60 (Lönngren), 763 18 66 (DiUner-Thorsson)

Gruppens uppgift är att - med utgångspunkt i vad som anförts i prop. 1974:34 (s. 19) - i samråd med byggnadsstyrelsen och statens förhandlingsnämnd samt i samverkan med berörda kommunala organ fordöpande medverka i den fortsatta planeringen av Skepps- och Kastellholmama.

Några särskilda direktiv däratöver har ej meddelats.

Gmppen har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit ett sammanträde samt haft överläggningar med Stockholms kommun, byggnadsstyrelsen och av gruppens arbete berörda verksamheter.

Grappen beräknar slutföra sitt arbete under år 1978.

23. Centrala organisationskommittén (U 1975:04) för högskolereformen (H 75)

TUUcaUade enUgt regeringens bemyndigande den 29 maj 1975 (se Postoch Inrikes tidn. den 21 juU 1975):

Ordförande: Sandgren, C. Lennart, generaldirektör

Ledamöter: Egardt, Peter A. N., fU. kand. Forsberg, Wilhelm, landstingsråd Gebart-Andersson, Thorborg S., lektor Gustafsson, Lars L, universitetslektor, led. av riksdagen Haldén, J. O. Folke, direktör Landström, Sten-Sture H., direktör Larsson, A. Lenneirt, utbildrungschef Larsson, L. Thorsten, lantbmkare, led av riksdagen Lundgren, Georg E. H., professor, rektor

209                        Kommittéer: UtbUdningsdepartementet    U:24

Löwbeer, Hans, universitetskansler

Marcusson, Sten G., utredningssekreterare (fr.o.m. den I9oktober 1976)

Nilsson, Sven, sekreterare

Sköld, Lars G., överdirektör

Ledamöter  vid behandlingen  av frågor om  centrala  och  regionala myndigheters kansli- och personalorganisation:

Berglund, Erik Å. R., utredningschef (fr.o.m. den 15 juli 1975)

Jalling, Hans G. T., avdelningsdirektör

Löfroth, Inger B., byrådirektör

Experter: Branting, Göran, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976) Brinning, Inger E., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1975) Ehnmark, E. Erik, informationschef (fr.o.m. den 1 januari 1976) Hälleberg, Allan, sekreterare (fr.o.m. den 1 september 1975) Karlsson,  Åke, förste  sekreterare (fr.o.m.  den  1  september 1975) Kirsebom, Bjarne A., kansUsekreterare (fr.o.m. den 1 januari 1976) Olsson, Arne S. T., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976) Sandqvist-Ömberg, Berit M.-L., kansUchef (fr.o.m. den 1 januari 1976) Skoglund, S. Owe, byråchaf (fr.o.m. den 1 januari 1976) Thoursie, Kerstin A., tf. avdehiingsdirektör (fr.o.m. den 25 augusti 1976) Törnqvist, Ingvar B., studierektor (fr.o.m. den 1 september 1975)

Sekreterare: Ringborg, S. Erland, byråchef

Direktiven för kommittén, se 1976 års kommittéberättelse U 46.

Kommittén   har  under   tiden   november  -  december   1976  hållit  två sammanträden och i december 1976 avgett bl. a. förslag tUl förordning om lärare vid stadiga högskoleenheter. Uppdraget är därmed slutfört.

24. Beredningen (U 1975:05) för internationellt utbildningssamarbete

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 15 maj 1975 för försöksverksamhet rörande utbildningssamarbete med vissa utvecklingsländer:

Ordförande: Östlund, Hans-Erik, departementsråd

Ledamöter: Döös, Sten-Olof, avdelningschef (fr.o.m. den 23 juni 1976) Johansson, Bengt A. W., budgetchef (t.o.m. den 31 mars 1977)

14   Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 103

U:24    Skr 1977/78:103                                           210

Johansson, Sven-Olof, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 april t.o.m. den

30 september 1977)

Karlström, LarsG., kansliråd (fr.o.m. den 15 maj 19761.o.m. den 31 mars

1977)

Lönnberg, Åke, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Palmlund, Thord G,, departementsråd (fr.o.m. den 23 juni 1975)

Persson, Bengt Rudolf, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 april

1977)

Rangrost, Johny A. P., departementssekreterare (fr.o.m. den 28 juni 1976

t.o.m. den 31 mars 1977)

af SiUén, Jan, departementsråd (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Sjöström, Leif H. A., kansliråd (t.o.m. den 30 september 1977)

Öhman, Carl-Ivar, kansliråd (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Öländer, Jan, kansliråd (fr.o.m. den 1 april 1977)

Sakkunniga: Bergström, Olof W., avdelningschef (fr.o.m. den 1 t.o.m. den 31 maj 1977)

Granander, Stig, skolkonsulent (fr.o.m. den 1 t.o.m. den 31 maj 1977) Larsson, Gösta H. F., sekreterare (fr.o.m. den 1 t.o.m. den 31 maj 1977) Lind, Åke, ingenjör (fr.o.m. den 1 t.o.m. den 31 maj 1977) Thoursie, Ragnar D. A., byråchef (fr.o.m. den 1 t.o.m. den 31 maj 1977) Torlén, Jan, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 t.o.m. den 31 maj 1977)

Experter: Andersson, Christian, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 januari t.o.m. den 15 februari 1977) Beijer, Rolf, byråchef (fr.o.m. den 1 oktober 1976) Fogelström, Hans, ombudsman (fr.o.m. den 25 mars 1977) Fries, Jöran, bitr. professor (fr.o.m. den 1 januarit.o.m. den 15 februari 1977)

HeUn, BertU, skolkonsulent (fr.o.m. den 7 mars t.o.m. den 16 september 1977)

Holmberg, Johan, forskningsassistent (fr.o.m. den 1 januari t.o.m. den 15 februari 1977)

Jansson, Jan, studierektor (fr.o.m. den 7 mars 1977) Lindberg, Ingemar, kansliråd (fr.o.m. den 20 oktober 1976 t.o.m. den 30 april 1977)

Norén, Sten, jägmästare (fr.o.m. den 1 januari t.o.m. den 15 februari 1977)

Rinneby, Åke, sjukhusingenjör (fr.o.m. den 15 oktober t.o.m. den 31 december 1977)

Stark, Birger, socialchef (fr.o.m. den 20 oktober 1976 t.o.m. den 30 aprU 1977)

211                        Kommittéer: UtbUdningsdepartementet    U:25

Thunström, Gunnar, jägmästare (fr.o.m. den 1 januari t.o.m. den 15

februari 1977)

Wilén, Bo, byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Experter i referensgrupp: Axelsson, Carl-Axel, byråchef (fr.o.m. den 7 mars 1977) Hjelm, Sture, byrådirektör (fr.o.m. den 7 mars 1977) Lindstrand, Leif, byggnadsråd (fr.o.m. den 7 mars 1977) Lundeberg, Christer, undervisningsråd (fr.o.m. den 7 mars 1977) Rydegran, Gunnar, direktör (fr.o.m. den 7 mars 1977) Åshuvud, Olof, direktör (fr.o.m. den 7 mars 1977)

Sekreterare: Karlen, Ingvar, byrådirektör

Bitr. sekreterare: Alton, Finn, byrådirektör

Hökerberg, Annika S. O., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 24 januari 1977)

Lokal: Jakobsgatan 15-17, 2 tr., 11152 Stockholm, tel. 08/119474 (sekreteraren), 08/10 96 71 (bitr. sekreteraren), 08/10 96 48 (kansli)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Beredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit sju sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av beredningens verksamhet. Dämtöver har fyra sammanträden hållits med en särskild referensgrupp i samband med en förprojektering av yrkesutbildningsinstitutioner i Algeriet. Vidare har beredningen skickat ut utredningsgrupper och enskilda experter till Libyen, Egypten och Algeriet för olika utredningsuppdrag. Representanter för beredningen har besökt Algeriet, Libyen, Egypten, Iran och Tunisien.

Beredningens arbete är av försökskaraktär. En väsentlig andel av arbetsuppgifterna kan komma att övertas av det av riksdagen beslutade utbUdningsbolaget som planeras komma tiU stånd under 1978.

25. Biblioteks- och dokumentationssamverkanskommittén (U  1975:06) (BIDOK)

TilUcallade enligt regeringens bemyndigande den 29 maj 1975 för att utreda ett centralt biblioteksorgan m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 11 juU 1975):

Ordförande: Moberg, Sven T., generaldirektör

U:25    Skr 1977/78:103                                           212

Ledamöter: Almefelt, Paul V., byråchef Janson, D. Birgitta, tf. överbibliotekarie Nilsson, Jan A. B., länsbibliotekarie Pettersson, N. Lennart, fil. kand., led. av riksdagen Tell, Bjöm V., överbibhotekarie WUlers, Uno E. W., riksbibUotekarie

Experter: Brynielsson, Harry A. B., civUingenjör (fr.o.m. den 15 februari 1977) Hermanson-Snickars, Folke, tf. bibUoteksråd (fr.o.m. den 1 april 1976) Höglund, Olov, organisationsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1975) Sträng, Arne, länsbibliotekarie (fr.o.m. den 1 febmari 1977) Thomasson, Björn E., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 februari 1977)

Wedel, Bengt, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1975 t.o.m. den 14 febraari 1977)

Sekreterare: Holmbom, Börje, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1975)

Bitr. sekreterare: Alexanderson, Bengt L, förste bibliotekarie (fr.o.m. den 15 febraari 1977) Sträng, Arne, länsbibliotekarie (fr.o.m. den 8 september 1975 t.o.m. den 31 januari 1977)

Direktiven för kommittén, se 1976 års kommittéberättelse U 48.

Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit 15 sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter och organisationer. Därutöver har tio sammanträden hållits med särskilda arbetsgrupper.

Kommittén har gemensamt med SINFDOK-utredningen den 20 oktober 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:71) Vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning.

Uppdraget är därmed slutfört.

26. LUP-utredningen (U 1975:07)

TUUcaUad enligt regeringens bemyndigande den 29 maj 1975 för utredning av LUP-organisationen m. m.:

Utredningsman: Rydback, Lennart, f. d. överdirektör

213                        Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U:27

Experter: Eskilsson, Per H., revisionsdirektör Lindfors, Leif W., byråchef (fr.o.m. den 9 augusti 1976)

Sekreterare: Fomstedt, Ulf H., avdehiingsdirektör (fr.o.m. den 9 augusti 1976)

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse U 49.

Utredningen har under tiden november 1976 - maj 1977 håUit 14 sammanträden samt haft överläggningar med myndigheter, läroanstalter, organisationer och andra som berörts av utredningens arbete.

Utredningen har den 17 juni 1977 avgett betänkandet (Ds U 1977:7) Lokaler och utrustning för högskolan. Organisation och handläggning.

Uppdraget är därmed slutfört.

27. Organisationskommittén (U 1975:08) för Umeå högskoleregion

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 29 maj 1975:

Ordförande: Andersson, Georg L., rektor, led. av riksdagen

Ledamöter:

Back, Pär-Erik, professor

Beckman, Lars E. A., bitr. professor, rektor

Burman, Erik-Gustav, direktör

Edvinsson, Sven-Olov A., läkare

Gunnmo, Alf O., rektor

Gustafsson, Björn H., laboratorieassistent (fr.o.m. den 21 mars 1977)

Hammarsten, Erik M., landstingsråd, f. d. led. av riksdagen

Jonsson, J. Alvar, skoldirektör

Marklund, J. Sören, yrkesvalslärare

Nilsson, Gunnar V., ombudsman

Nordlander, N. Ame, universitetslektor (fr.o.m. den 21 mars 1977)

Nordström, Lars V., professor, rektor

Rydén, O. Evert, skoldirektör

Selander, K. BertU, tekniker (fr.o.m. den 21 mars 1977)

Slottner, Vega (fr.o.m. den 1 juni 1977)

Stigsäter, Kjell J., teknolog (t.o.m. den 14 februari 1977)

Sundin, O. Helge, landstingsman

Åström, R. Sture, studerande (fr.o.m. den 15 februari 1977) Ledamöter vid behandlingen av frågor om den lokala högskoleorganisationen:

Gustafsson, Bjöm H., laboratorieassistent (t.o.m. den 20 mars 1977)

U:27    Skr 1977/78:103                                           214

Nordlander, N. Arne, universitetslektor (t.o.m. den 20 mars 1977) Selander, K. Bertil, tekniker (t.o.m. den 20 mars 1977)

Experter: Bergman, FoUce, skoldirektör (fr.o.m. den 20 januari 1977) Blomqvist, UUa, utbildningsledare (fr.o.m. den 1 juli 1976) Brändström, Dan A., kanslichef (fr.o.m. den 30 april 1976 t.o.m. den 15 januari 1977)

Bylund, Sven-Olov, informationssekreterare (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den 30 juni 1977)

Johnson, J. Gunnar, universitetslektor (fr.o.m. den 16 januari t.o.m. den 30 juni 1977) Roman, Ola, universitetslektor (fr.o.m. den 1 augusti 1976)

Sekreterare: Brändström, Dan A., kanslichef (fr.o.m. den 16 januarit.o.m. den 30 juni 1977) Johnson, J. Gunnar, universitetslektor (t.o.m. den 15 januari 1977)

Bitr. sekreterare: Rönmark, Walter, fU. mag. (fr.o.m. den 1 april t.o.m. den 30 juni 1977)

Direktiven för kommittén, se 1976 års kommittéberättelse U 46.

Kommittén har under tiden november 1976 - juni 1977 hållit sju sammanträden samt kontinuerligt haft överläggningar med myndigheter, organisationer och andra som berörts av kommitténs arbete.

Kommittén har under den aktuella tiden bl.a. beslutat i frågor rörande
lokal institutionell organisation vid högskoleenheterna i Umeå
högskoleregion och utfärdat föreskrifter om interimsstyrelser för dessa
högskoleenheter. Kommittén har vidare fördelat anslag anvisade för
regionstyrelsen i enlighet med prop. 1976/77:59, UbU 1976/77:20, rskr
1976/77:246.    Anslagsframställning    för       regionstyrelsens

verksamhetsområde och yttrande över högskoleenhetemas petita och organisationen av den kommunala högskoleutbildningen har avgivits. Regionkommittén har också yttrat sig över remitterade skrivelser och betänkanden.

Kommittén har i och med utgången av juni 1977 slutfört sitt arbete.

28. Organisationskommittén (U 1975:09) för Uppsala högskoleregion

TillkaUade enligt regeringens bemyndigande den 29 maj 1975:

Ordförande: Gadd, P. E. Arne, revisionsdirektör, led. av riksdagen

215                       Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U:28

Ledamöter: Andersson, Jan-Erik, typograf Björnegård, Gudrun, rektor Franzén, Lars G., verkstadsarbetare Hammarland, L. E. Thore, universitetslektor Hansson, E. Ing-Marie, kommunalråd

Holmquist, Stig A. B., universitetslektor (fr.o.m. den 21 mars 1977) Isberg, Pelle, utbildningschef (fr.o.m. den 1 september 1976) Lie, C. Nils D.H., lektor

Ling, Lars, institutionstekniker (fr.o.m. den 21 mars 1977) Lundh, A. Hans Lennart, rektor Nerdrum-Ullman, Wenche M., rektor Nygren, Sven E. B., fil. stud. (fr.o.m. den22 juni 1976) Segerstedt, Torgny, professor, rektor Stener, P. H. Robert, rektor

Sävborg-Lundgren, Görel, byrådirektör (fr.o.m. den 21 mars 1977) Thun, John-Erik L., universitetslektor Westerlund, Uno, ombudsman Westman, Helny I., landstingsråd WUHamsson, Uno E. I., länsråd (fr.o.m. den 8 december 1975)

Ledamöter     vid     behandlingen     av     frågor     om     den     lokala

högskoleorganisa tionen: Gozzi, A. Sören, ombudsman (t.o.m. den 28 febraari 1977) Holmquist, Stig A. B., universitetsadjunkt (t.o.m. den 20 mars 1977) Ling, Lars, institutionstekniker (t.o.m. den 20 mars 1977)

Sakkunnig: Nyquist, Per-Olof (Ola), docent (fr.o.m. den 24 januari 1977)

Experter: Rathsman, Inger M., byrådirektör (fr.o.m. den 3 november 1975 t.o.m. den 30 juni 1977)

Sävborg-Lundgren, Görel, byrådirektör (fr.o.m. den 1 t.o.m. den 20 mars 1977)

Sekreterare: Hemlin, H. Egon, kanslichef (t.o.m. den 30 juni 1977)

Bitr. sekreterare: Åhlén, Gunnar E. N., byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1975 t.o.m. den 30 juni 1977)

Direktiven för kommittén, se 1976 års kommittéberättelse U 46.

Kommittén  har  under  tiden   november  1976 - juni   1977  håUit sju sammanträden samt haft överläggningar och fordöpande kontakter med

U:28    Skr 1977/78:103                                           216

myndigheter, organisationer och andra som berörts av kommitténs arbete.

Kommittén har under året - som interimistisk styrelse för Uppsala högskoleregion - fattat beslut i skilda frågor avseende högskolans institutioneUa organisation inom regionen samt fördelat medel för högskoleutbildning i form av enstaka kurser och lokala/individuella utbildningslinjer. Kommittén har vidare lämnat förslag och yttranden avseende högskoleutbildningens dimensionering och lokalisering inom regionen.

Kommittén har i och med utgången av juni 1977 slutfört sitt arbete.

29. Organisationskommittén (U 1975:10) för Stockholms högskoieregion

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 29 maj 1975:

Ordförande: Lewén-Eliasson, Anna Lisa, fru, led. av riksdagen

Ledamöter: Bergström, K. Sune D., professor, rektor Blix, Erik O., rektor Carlsson, Eric O. G., kommunalråd

Ekman, Stig-Rune, forskningsingenjör (fr.o.m. den 21 mars 1977) Eriksson, Åke E., intendent (fr.o.m. den 21 mars 1977) Gabrielsson, H. Ingemar, professor, rektor Grabö, Paul E., borgarråd HeUström, Gunnar J., rektor

Hjärpe, Leif, ombudsman (fr.o.m. den 20 november 1976) Hoppe, E. Gunnar, professor, rektor Karleby, Olle, styrelseordförande Lunde, Ingrid, kansUchef Nilsson, Lars G., utredningssekreterare Pettersson, E. Henry, socionom Rasmuson, Anders S. H., professor, rektor Tannenberg, Tord O., pol. stud.

Thornstedt, Hans G., professor (fr.o.m. den 14 september 1976) Tonell, Lennart B., extra universitetslektor (fr.o.m. den 14 mars 1977) Utberg, Rolf F., kanslichef

Waplan, Carl-Axel, teknolog (fr.o.m. den 6 juni 1977) Wigren, Karin (Kajsa) M., rektor

Ledamöter     vid     behandlingen     av     frågor     om     den     lokala högskoleorganisationen:

Ekman, Stig Rune, forskningsingenjör (t.o.m. den 20 mars 1977)

Eriksson, Åke E., intendent (t.o.m. den 20 mars 1977)

217                       Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U:30

Söderholm, Anders E., universitetslektor (t.o.m. den 13 mars 1977)

Experter: Brandt, Björn, bitr. skoldirektör (fr.o.m. den 13 oktober 1976 t.o.m. den 30 juni 1977)

Hedman, Barbro, byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976 t.o.m. den 30 juni 1977)

Lindstedt, Bengt, byrådirektör (fr.o.m. den 14 juni 1976 t.o.m. den 30 juni 1977)

Rådström, Dag, byrådirektör (fr.o.m. den 13 oktober 1976 t.o.m. den 30 juni 1977)

Stenberg, Inga E., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 1 november 1975 t.o.m. den 30 juni 1977)

Thorin, Ove, arbetsledaraspirant (fr.o.m. den 1 mars t.o.m. den 30 juni 1977)

Tottie, Thomas, överbibliotekarie (fr.o.m. den 1 november 1975 t.o.m. den 30 juni 1977) Österlin, Per, rektor (fr.o.m. den 1 februari t.o.m. den 15 mars 1977)

Sekreterare: Berg, C. G. Håkan, kanslichef (fr.o.m. den 1 oktober 1976 t.o.m. den 30 juni 1977)

Bitr. sekreterare: Ahlberg, Birgit, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den 30 juni 1977)

Direktiven för kommittén, se 1976 års kommittéberättelse U 46.

Kommittén har under tiden november 1976 - juni 1977 hållit tio sammanträden. Därutöver har sammanträden håUits med särskilda arbetsgrupper.

Kommittén har under tiden februari - juni 1977 jämväl fungerat som interimistisk regionstyrelse enUgl förordningen 1977-02-10 (UHÄ-FS 1977:8) om interimistiska organ m.m. för högskolan.

Kommittén har i och med utgången av juni 1977 slutfört sitt arbete.

30. Organisationskomnuttén (U 1975:11) för Linköpings högskoleregion

TilUcallade enligt regeringens bemyndigande den 29 maj 1975:

Ordförande: Nilsson, H. Christer, socionom, led. av riksdagen

Ledamöter: Ahn, Lars Å., fil. kand. (fr.o.m. den 22 oktober 1976)

U:30    Skr 1977/78:103                                           218

Anderberg, Olle Y., adjunkt

Eriksson, K. Bertil, expeditionsvakt (fr.o.m. den 21 mars 1977)

Glennow, Yngve G. G., rektor

Graninger, B. E. Göran, utbildningsledare (fr.o.m. den 21 mars 1977)

Gustafsson, G. Ragnar, landstingsråd (fr.o.m. den 3 januari 1977)

Johansson, B. Einar D., landstingsman

Johnson, O. BertU, direktör

Jonsson, Stig G. T., skoldirektör

Landergård, Eva, studerande (fr.o.m. den 9 december 1975)

Lundberg, P. J. Thorsten, rektor

Meijer, Hans A. B., professor, rektor

Platin, Ulla-Britta, utredningssekreterare

Rejving, Per, teknolog (fr.o.m. den 1 juni 1977)

Sjögren, Håkan, universitetslektor

Sjölund, P. John A., rektor

Thyrsson, Ulf T. K., teletekniker

Wahlberg, Leif M., intendent (fr.o.m. den 21 mars 1977)

Ledamöter     vid     behandlingen     av     frågor     om     den     lokala

högskoleorganisationen: Eriksson, K. Bertil, expeditionsvakt (t.o.m. den 20 mars 1977) Graninger, B. E. Göran, utbildningsledare (t.o.m. den 20 mars 1977) Wahlberg, Leif M., intendent (t.o.m. den 20 mars 1977)

Experter: Baude, Hans S:son, överbibliotekarie (fr.o.m. den 7 januari 1976) Henrikson, Ulf T. A., byrådirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den 30 juni 1977)

Norrby, Gunnel K., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 20 september 1976 t.o.m. den 30 juni 1977)

Sandberg, Kjell E. M., byrådirektör (fr.o.m. den 7 januari 1976) Sandqvist-Örnberg, Berit M.-L., kanslichef (fr.o.m. den 30 aprU 1976 t.o.m. den 30 juni 1977)

Sekreterare: Henrikson, Ulf T. A., byrådirektör (fr.o.m. den 1 september 1976 t.o.m. den 30 juni 1977)

Bitr. sekreterare: Karlsson, B. Inga M., sekreterare (fr.o.m. den 15 maj t.o.m. den30 juni 1977)

Mjureke, Jan-Åke, utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 december 1976 t.o.m. den 30 juni 1977)

Direktiven för kommittén, se 1976 års kommittéberättelse U 46.

219                       Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U:31

Kommittén  har under  tiden november   1976 - juni   1977 hålUt  sex sammanträden   samt   haft   överläggningar   med   olika   myndigheter, organisationer och andra som berörts av kommitténs arbete. Därutöver har kommitténs särskilda arbetsgrupper hållit ett antal sammanträden. Kommittén har i och med utgången av juni 1977 slutfört sitt arbete.

31. Organisationskommittén (U 1975:12) för Göteborgs högskoleregion

TilUcaUade enUgt regeringens bemyndigande den 29 maj 1975:

Ordförande: Rogestam, A. Christina, avdelningschef, led. av riksdagen

Ledamöter: Alfvegren, Lars B., rektor

Andeli, Sven BertU, ombudsman (fr.o.m. den 1 mars 1976) Axelsson, Karl-Erik A., lantbrukare Bergermo, Arne H., rektor Gustafsson, Stig A., landstingsråd Hammar, John A., rektor (fr.o.m. den 1 juU 1976) HemUn, Peter W., ekon. stud. Hultén, Bengt E., fU. mag. (fr.o.m. den 21 mars 1977) Hultin, S. Erland V., tekn. lic. Jansson, K. Olof (Olle), kommunalråd Lennander, Bengt, rektor

Lundgren, Georg E. H., professor, rektor (fr.o.m. den 1 september 1976) Noréus, E. Halvard, rektor

Olsson, Claes-Olof, forskningsassistent (fr.o.m. den 21 mars 1977) Olving, Sven, professor, rektor

Oscarson, O. Sigfrid J., verkmästare (fr.o.m. den 21 mars 1977) RoseU, Sten, direktör

Sörenson, Lars-Ingvar, lokförare, led. av riksdagen Widing, S. Lennart, redaktör

Ledamöter  vid behandlingen  av frågor om den lokala högskoleorganisationen:

Hultén, Bengt E., fU. mag.

Olsson, Claes Olof, forskningsassistent

Oscarson, O. Sigfrid J., verkmästare

Experter: Fredrixon, Kurt, byrådirektör (fr.o.m. den 1 maj 1976) Glass, Marianne, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den 9 januari 1977)

U:31    Skr 1977/78:103                                           220

Gustafsson, Åke, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 maj 1976)

HaUing, NUs-Olov, kanslichef (fr.o.m. den 30 april 1976t.o.m.den30juni

1977)

Hogenius, Hans, byrådirektör (fr.o.m. den 1 maj 1976)

Rydin, Roland Y., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 20 januari t.o.m.

den 30 juni 1977)

Sekreterare: Andersson, E. Lennart, universitetslektor (t.o.m. den 30 juni 1977)

Bitr. sekreterare: Enlund, Inger, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 1 januari t.o.m. den 30 juni 1977)

Direktiven för kommittén, se 1976 års kommittéberättelse U 46.

Kommittén har den 30 juni 1977 ingivit förslag och fuUgjort de uppgifter i övrigt som angivits i kommitténs direktiv eller på annat sätt föreskrivits.

Kommittén har under tiden november 1976 - juni 1977 hållit åtta sammanträden samt haft överläggningar med olika utbildningsanstalter, organisationer och andra som berörts av kommitténs arbete.

Kommittén har i och med utgången av juni 1977 slutfört sitt arbete.

32. Organisationskommittén (U 1975:13) för Lund-Malmö högskoleregion

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 29 maj 1975:

Ordförande: Elmstedt, Claes Y., lantbmkare, led. av riksdagen

Ledamöter: Bergendal, Gunnar S., rektor Brinck, K. Inge G., universitetslektor Ekholm, Torsten I., landstingsråd Eriksson, Martin H. V., skoldirektör GÖhlman, Gunnar, ombudsman Hafström, Jonas, jur. kand.

HeUgren, G. BertU, maskinist (fr.o.m. den 21 mars 1977) Isacson, Dan S., rektor Johansson, Sven A. E., professor, rektor Johansson, Tor H., direktör Lind, K. Åke, landstingsman Lövdén, Lars-Erik, studerande

Nordström, Olof A., universitetslektor (fr.o.m. den 21 mars 1977) Olsson, Olle E., forskningsingenjör (fr.o.m. den 21 mars 1977) Persson, L.-Ove L., ombudsman

221                        Kommittéer: UtbUdnrngsdepartementet    U:32

Rausing, Hans A., direktör

Schultz, J. Harry S., skolinspektör

Svensson, S. Allan, redaktör

Waldebrand, Gösta W., kommunråd

Wieslander, Hans J. M., universitetslektor Ledamöter  vid  behandlingen  av frågor om den lokala högskoleorganisationen:

HeUgren, G. Bertil, maskinist

Nordström, Olof A., universitetslektor

Olsson, Olle E., forskningsingenjör

Experter: Ek, Kurt, byråassistent (fr.o.m. den 15 mars 1977) Göransson, Åke, byrådirektör (fr.o.m. den 15 april 1976) Jönsson, Karl-Gustav, byrådirektör (fr.o.m. den 15 april 1976) Linnarson, Håkan, byrådirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976)

Sekreterare: Storm, P. David G., byråchef (t.o.m. den 30 juni 1977)

Bitr. sekreterare: Granegård, Christer, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 15 oktober 1975 t.o.m. den 30 juni 1977)

Hjort, Christer A., byrådirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den 30 juni 1977)

Önnerhag, Ulf, skolsekreterare (fr.o.m. den 1 mars t.o.m. den 30 juni 1977)

Direktiven för komnuttén, se 1976 års kommittéberättelse U 46.

Kommittén har under tiden november 1976 - juni 1977 hållit sju sammanträden samt haft överläggningar och fortlöpande kontakter med myndigheter, organisationer och andra som berörts av kommitténs arbete.

Kommittén har under året - som interimistisk styrelse för Lund/Malmö högskoleregion - fattat beslut i skilda frågor avseende högskolans institutionella organisation inom regionen samt fördelat medel för högskoleutbildning i form av enstaka kurser och lokala/individuella utbUdningslinjer. Kommittén har vidare, som ett led i petitaarbetet för budgetåret 1978/79, lämnat förslag och yttranden avseende högskoleutbildningens dimensionering och lokalisering inom regionen m. m.

Kommittén har i och med utgången av juni 1977 slutfört sitt arbete.

U:33    Skr 1977/78:103                                            222

33. Utredningen (U 1975:14) om studiedokumentation och statistik för högskolan

Tillkallade enligt regeringens bemyndiganden den 29 maj 1975 (se Postoch Inrikes tidn. den 21 juli 1975) och den 13 januari 1977:

Ordförande: Berg, C. G. Håkan, kanslichef

Ledamöter: Bergendal, Gunnar S., rektor Höglund, E. Olov, organisationsdirektör Jos, N. Olof, statistikchef (fr.o.m. den 1 februari 1977) Kuylenstiema, B. Gunvor, avdelningsdirektör (fr.o.m. den24mars 1977) Ringborg, S. Erland, byråchef (fr.o.m. den 9 november 1976) Rydén, Nils, tf. byråchef (fr.o.m. den 24 mars 1977) Sandström, L. Annika, jur. stud. Sanner, Leif H., utbildningsledare Sannerstedt, Lars T. G., universitetsadjunkt Schneider, Werner, driftschef Svanfeldt, Göran H., avdelningsdirektör (t.o.m. den 31 januari 1977)

Experter: Elgqvist-Saltzman, Inga, docent (fr.o.m. den 1 juli 1977) Frisk, K. Åke, utbildningsledare (fr.o.m. den 1 april 1976) Kim, LUlemor A. B., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1977) Lindström, Claes-Göran, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juU 1977) Rodin, J. Anders, byrådirektör (fr.o.m. den 1 aprU 1976) Sånger, J. Stefan, byrådirektör (fr.o.m. den 1 april 1976) StrandeU, Hans V., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1976)

Svanfeldt, Göran H., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1977) Tömqvist, Ingvar B., studierektor (fr.o.m. den 17 januari 1977) Åström, Urban, bitr. utbildningsledare (fr.o.m. den 11 oktober 1976)

Sekreterare: Sävborg-Lundgren, Görel, byrådirektör (fr.o.m. den 8 november 1976)

Bitr. sekreterare: Lindahl, Lars E., folkskoUärare (fr.o.m. den 1 april 1977) Magnusson, Dag, ombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Lokal: Svartmangatan 9, 1 tr., 111 29 Stockhohn, tel. 10 19 65 (Sävborg-Lundgren), 21 43 54 och 10 20 68 (Lindahl), 10 23 41 (kansli)

Direktiven för utredningen,  se  1976 års kommittéberättelse U 56. Tilläggsdirektiv, se 1978 års kommittéberättelse del IIU 5.

223                       Kommittéer: UtbUdnrngsdepartementet    U:35

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit elva sammanträden saml haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Utredningen, som i januari 1977 fick tilläggsdirektiv, har påbörjat en undersökning av behoven på olika håll i samhället av statistik som berör högskolan.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

34. Elektronmusikutredningen (U 1975:15)

TiUkallad enligt regeringens bemyndigande den 26 juni 1975 för utredning om elektronmusikens framtida utveckling i Sverige (se Post- och Inrikes tidn. den 29 september 1975):

Utredningsman: Bucht, Gunnar H., professor

Sekreterare; BroHnson, Per-Erik, fil. kand. (fr.o.m. den 1 juH 1976)

Direktiven för utredmngen, se 1976 års kommittéberättelse U 57.

Utredningen har under tiden november 1976 - maj 1977 hållit fem sammanträden med olika referensgrupper inom elektronmusikområdet samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörts av utredningens arbete. Utredningsmannen har företagit en stucUeresatiU Storbritannien, Frankrike, Västtyskland och Holland.

Utredningen har den 17 juni 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:30) Elektronmusik i Sverige.

Uppdraget är därmed slutfört.

35. Studiestödsutredningen (U 1975:16)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 25 september 1975 för att utreda det studiesociala stödet (se Post- och Inrikes tidn. den 7 oktober 1975):

Ordförande: Andersson, Johnny, departementsråd

Ledamöter: Andersson, Tore, ombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1976) Båhlerud, HUlegert, kassör (fr.o.m. den 22 oktober 1977) Diesen, Ingrid E., fU. mag., led. av riksdagen

Granstedt, Pär E., sekreterare, led. av riksdagen (t.o.m. den 30 september 1977)

U:35    Skr 1977/78:103                                           224

Hansson, S. Olof (Olle), förbundsordförande (fr.o.m. den 27 november

1975 t.o.m. den 21 oktober 1977)

Håvik, I. Doris H., assistent, led. av riksdagen

Lindblad, Göran, odont. kand. (fr.o.m. den 16 september 1976)

Lundin, Ulf W., utredningssekreterare

Mundebo, K. Lillemor, utredningssekreterare (fr.o.m. den 20 oktober

1976)

Odelsparr, Margit E., jur. kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 oktober

1977)

Westerlund, Uno, ombudsman

Wiklund, Bengt O., joumaUst, led. av riksdagen

Öhrsvik, Lena M., kurator, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 augusti 1976)

Experter: Anneli, Johan G., hovrättsassessor (fr.o.m. den 12 december 1975) Dalen, Ingrid, departementssekreterare (fr.o.m. den 3 november 1976) KincUund, A. Sören, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1976)

Rangnitt, F. Harald O., departementsråd (fr.o.m. den 23 april 1976 t.o.m. den 30 juni 1977)

Sibe, Jan, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 december 1976) Svanfeldt, Göran H., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 17 december 1975)

Sekreterare: Lagercrantz, Richard C. H., departementssekreterare

Bitr. sekreterare: Dahlqvist, Lars-Ola, utredningssekreterare (fr.o.m. den 15 januari 1976) Ekholm, Birgitta Maria (Brittmari), byrådirektör (fr.o.m. den 1 december 1975)

Sundström, Björn G., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 1 november 1975) (t.o.m. den 30 november 1977)

Lokal: Svartmangatan 9,1 tr., 11129 Stockholm, tel. 10 18 96 (sekreteraren), 10 24 59 (kansli)

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse U 58. TUläggsdirektiv, se 1977 års kommittéberättelse del IIU 14.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt åtta sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen har den 30 juni 1977 avgett belänkandet (SOU 1977:31) Studiestöd. Alternativa utvecklingslinjer samt en tabellbilaga till betänkandet (Ds U 1977:10).

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

225                        Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U:36

36. Styrelsen (U 1975:17) för sekretariatet för framtidsstudier

TiUkallade enligt regeringens bemyndigande den 16 oktober 1975 med uppgift att leda verksamheten på framtidsstudieområdet (se Post- och Inrikes tidn. den 3 november 1975):

Ordförande: Anér, Kerstin, statssekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 23 oktober 1976)

Ledamöter: Anér, Kerstin, statssekreterare, led. av riksdagen Biörck, C. Gunnar W., professor, led. av riksdagen Dahl, R. Birgitta, led. av riksdagen

Hambréus, S.  Birgitta, fil.kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den 6 december 1976)

Ingelstam, Lars E., bitr. professor Israelsson, Per J., apparatskötare, f. d. led. av riksdagen Tarschys, Daniel, docent, led. av riksdagen (fr.o.m. den 10 december 1976) Thorsson, Inga M., statssekreterare

Experter: Bäckstrand, K. Göran M., departementssekreterare Esping, Hans G., revisionsdirektör (t.o.m. den 30 juni 1977) Gerholm, Tor R., bitr. professor (fr.o.m. den 1 juli 1976) HaUman, Katrin, redaktör (t.o.m. den 14 mars 1977) HoUander, Emst, civUekonom (fr.o.m. den 1 september 1976 t.o.m. den 30 november 1977) Johansson, Ola, pol. mag.

Karlsson, Lars Erik, civilekonom (fr.o.m. den 1 juU 1976 t.o.m. den 30 juni 1977)

Lagergren, Mårten, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juU 1977) Lundh, Lena, sjuksköterska (fr.o.m. den 15 oktober 1977) Lönnroth, Måns, civilingenjör (fr.o.m. den 30 oktober 1975) Ragnarson, Per, producent (fr.o.m. den 1 juli t.o.m. den 15 september 1977)

Sanne, Christer, civUingenjör (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Sohlman, Staffan, departementsråd (t.o.m. den 30 juni 1977) Tägil, Sven O., professor Wentzel, Ann-Kristin, fil. mag. (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Huvudsekreterare: Ingelstam, Lars E., bitr. professor

Lokal: Stora Gråmunkegränd 8. Postadress: Fack, 103 10 Stockholm, tel. 15   Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 103

U:36    Skr 1977/78:103                                           226

08/763 10 00   (växel),   763 37 62   (Ingelstam),   763 37 64   (Bäckstrand), 763 37 65 (kansli)

Direktiven för styrelsen, se 1976 års kommittéberättelse U 59.

Sekretariatet pubUcerar löpande rapporter och arbetsmaterial från symposier och seminarier. Fyra framtidsstudieprojekt avslutas under verksamhetsåret 1977/78: Arbetslivet i framtiden, Sveriges intemationella villkor. Resurser och råvaror, Energi och samhälle. Dessa projekt har publicerat flera delrapporter före de nu väntade slutrapporterna - de egentiiga framtidsstudierna. Två nya projekt är under uppbyggnad: Omsorgen i samhället - en framtidsstudie om vård och vårdbehov - samt Sverige i en ny världsordning.

Styrelsens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

37. Voksenåsenkomnuttén (U 1975:18)

TillkaUade enUgt regeringens bemyndigande den 23 oktober 1975 med uppgift att se över formerna för förvaltningen av Svenskhemmet Voksenåsen:

Ordförande: Berg, CG. Håkan, kansUchef

Ledamöter: Bohlin, Birgitta, departementssekreterare Hasselknippe, Ivar, direktör (fr.o.m. den 2 februari 1976) Thomasson, Björn E., departementssekreterare

Sekreterare: Sköld, Carl G., departementssekreterare

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Kommittén har den 2 juni 1977 till utbildningsdepartementet för kännedom överlämnat berättelse över förvaltningen av Svenskhemmet Voksenåsen under tiden 1 febraari -31 december 1976. Originalet av förvaltningsberättelsen har lämnats till Svensk-norska samarbetsfonden i enlighet med avtal mellan kommittén och fonden, vilket godkänts av regeringen. Förvaltningen av Svenskhemmet handhas nu av Svenskhemmet Voksenåsen A/S.

Kommittén har därmed slutfört sitt uppdrag.

227                        Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U:38

38. Folkbildningsutredningen (U 1975:19)

TUlkaUade enligt regeringens bemyndigande den 30 oktober 1975 för att utreda vissa folkbildningsfrågor m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 29 november 1975):

Ordförande; Gustafsson, Lars L, universitetslektor, led. av riksdagen

Ledamöter: Ahlmark, Lars F., fil. mag., avdelningschef, ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 25 augusti 1977)

Andersson, Nils Erik, studierektor (fr.o.m. den 25 augusti 1977) Andersson, B. Sivert, avdelningsordförande, led. av riksdagen Bengtsson, K. Lennart A., verkmästare, ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 25 augusti 1977) Edelholm, Olof Gunnar (Olle), studierektor Eriksson, Maria Kristina (Maja-Stina), studiekonsulent Frändås, S. G. Berit, adjunkt, f. d. led. av riksdagen Gustavsson, Åke E. G., redaktör, led. av riksdagen Johansson, K. Inge, förbundsordförande Karlsson, K. Gösta, foUchögskolerektor, led. av riksdagen Mundebo, K. LUlemor, utredningssekreterare Nyhage, Hans B., rektor, led. av riksdagen Swedberg, Bo G. R., redaktör (fr.o.m. den 25 augusti 1977)

Experter: Alexandersson, Olle, rektor (fr.o.m. den 3 juni 1976) Andersson, Tore, ombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Andersson, U. Gunnar, folkbUdningskonsulent (fr.o.m. den 1 september 1976)

Andersson, Sven-Gustav, studieombudsman (fr.o.m. den 13 september 1976)

Björkman, Jan, språklärare (fr.o.m. den 25 augusti 1976) BUnke, Maj-Britt, studiesekreterare (fr.o.m. den 3 juni 1976) Book, Hans, studierektor (fr.o.m. den 25 augusti 1976) Ekström, Solweig (fr.o.m. den 1 juU 1977) Engberg, Peter O., sekreterare (fr.o.m. den 6 augusti 1977) Engström, Åke, rektor (fr.o.m. den 1 juU 1977) Garmo, Sune, komminister (fr.o.m. den 25 augusti 1976) HaUenberg, Ingemar, studieinstruktör (fr.o.m. den 1 september 1977) Hög, Alfhild, kanslist (fr.o.m. den 3 juni 1976) Johansson, Bengt, studieombudsman (fr.o.m. den 3 juni 1976) Larsson, Hans, rektor (fr.o.m. den 25 augusti 1976) Lindgren, Seved, studieinstruktör (fr.o.m. den 25 augusti 1976)

U:38    Skr 1977/78:103                                           228

Lyrberg, Bengt, studieombudsman (fr.o.m. den 1 juU 1977)

Nilsson, Åke, sekreterare (fr.o.m. den 3 juni 1976)

Nitzelius, Tor, ombudsman (fr.o.m. den 1 juh 1977)

Norén, Åke, rektor (fr.o.m. den 3 juni 1976)

Ohlsson, Gunnar, skolinspektör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Olsson, Hans Erik, fil. kand. (fr.o.m. den 25 september 1977)

Ottoson, Ulf, rektor (fr.o.m. den 25 augusti 1976)

Persson, Mårten, studierektor (fr.o.m. den 3 juni 1976)

Qvarlander, Eva, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 3 juni 1976)

Sandberg, Jan-Eric, studieombudsman (fr.o.m. den 25 augusti 1976)

Sjögren, Boo, studierektor (fr.o.m. den 25 augusti 1976)

Sjöqvist, Eric G., rektor (fr.o.m. den 1 augusti 1976)

Stellborn, Kurt, studiesekreterare (fr.o.m. den 3 juni 1976)

Sundqvist, AUan, bitr. studierektor (fr.o.m. den 3 juni 1976)

Svanfeldt, Göran H., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 3 juni 1976)

Svensson, Alvar, studiesekreterare (fr.o.m. den 3 juni 1976)

Thoursie, Kerstin A., tf. avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 mars 1977)

Wessman, Lennart, särskoleinspektör (fr.o.m. den 6 september 1976)

Wickberg, Sven, rektor (fr.o.m. den 25 auguasti 1976)

Widén, Åke, intendent (fr.o.m. den 3 juni 1976)

Åkesson, Sigvard, ordförande i TBV (fr.o.m. den 25 augusti 1976)

Sekreterare: Högemark, Kari H., folkhögskolerektor (fr.o.m. den 15 april 1977) Thoursie. Kerstin A., tf. avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 febraari 1976 t.o.m. den 28 februari 1977)

Bitr. sekreterare: Andersson, Gunnar, folkbildningskonsulent (fr.o.m. den 21 december 1977)

Engström, Åke, rektor (fr.o.m. den 11 maj t.o.m. den 30 juni 1977) Möllstam, Bengt L. G., studieombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1976) Westiund, Jan, länsbildningskonsulent (fr.o.m. den 28 juni 1976)

Lokal:Jakobsgatan 15-17, 2 tr., 11152 Stockholm, tel. 1169 41 (Högemark), 21 61 54 (Westlund), 11 69 42 (Möllstam)

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse U 61.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt elva sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Därutöver har två sammanträden hållits med referensgruppen för lokala studier av vuxenstudieverksamheten och tre sammanträden med referensgmppen för ekonomiska undersökningar, enkät m. m.

Utredningen har den 22 maj 1977 avgett en debattskrift (SOU 1977:38)

229                       Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U:40

FoUcbildningen i framtiden och den 17 augusti 1977 en rapport (Ds U 1977:9) Naturvetenskap och folkbildning. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

39. Sakkunnig (U 1975:20) för förhandlingar med Akademien för de fria konsterna

TUlkallad enligt regeringens bemyndigande den 13 november 1975 med uppdrag att föra förhandlingar med Akademien för de fria konstema med anledning av statsmakternas beslut om reformering av högskoleutbildningen m. m.:

Sakkunnig: Reuterswärd, B. Edvard, generaldirektör

Sekreterare: UhUn, J. Åke, avdehiingsdirektör

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Den sakkunnige har under tiden november 1976 - maj 1977 hålUt sex sammanträden med akademiens förhancUingsdelegation. Med skrivelser den 15 december 1976 och den 6 maj 1977 har den sakkunnige avgett rapporter om förhandlingarna.

Uppdraget är därmed slutfört.

40. Massmedieforskningsutredningen (U 1975:22)

TillkaUade enligt regeringens bemyndigande den 11 december 1975 för att utreda frågan om massmedieforskningens organisation (se Post- och Inrikes tidn. den 20 december 1975):

Sakkunnig: Hadenius, Stig G., docent

Experter; Byggdal, G. Torsten, redaktör (fr.o.m. den 1 mars 1976) Gadd, P. E. Arne, revisionsdirektör, led. av riksdagen (fr.o. m. den 1 mars 1976)

Höijer, Björn, fil. dr. (fr.o.m. den 1 mars 1976) Johansson, S. Östen, chefredaktör (fr.o.m. den 1 mars 1976) Kronvall, Kai, fil. dr. (fr.o.m. den 1 september 1976) Landberg, Hans W., docent (fr.o.m. den 1 mars 1976) Larsson, P. Härje, informationschef (fr.o.m. den 1 mars 1976)

U:40    Skr 1977/78:103                                          230

Nilsson, Olle I. K., chefredaktör (fr.o.m. den 1 mars 1976) Westerståhl, H. Jörgen, professor (fr.o.m. den 1 mars 1976)

Sekreterare: Nord, Lars O. S., docent (fr.o.m. den 1 aprU 1976 t.o.m. den 15 april 1977)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del IIU 1.

Utredningen har den 19 januari 1977 avgett en rapport (Ds U 1976:15) Massmedieforskning i Sverige, den 26 januari 1977 överlämnat en särskild bilaga tUl nänmda rapport samt den 18 mars 1977 avgett betänkandet (SOU 1977; 11) Forskning om massmedier.

Uppdraget är därmed slutfört.

41. Utredningen (U 1976:01) angående praktisk-teologisk utbildning

TUlkaUade enligt regeringens bemyndigande den 29 januari 1976 för att utreda frågan om praktisk-teologisk utbildning (se Post- och Inrikes tidn. den 21 februari 1976):

Sakkunnig: Bergman, Jan, professor

Expert: Lindberg, Lars, missionssekreterare

Sekreterare: Koskinen, Lennart, fU. mag., teol. kand. (fr.o.m. den 15 aprU 1976)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del IIU 2.

Utredningen har den 29 mars 1977 avgett betänkandet (Ds U 1977:6) TUlämpad religionsvetenskap - konfessionellt öppen praktisk-teologisk övningstermin.

Uppdraget är därmed slutfört.

42. Byggnadsvårdsutredningen (U 1976:02)

TilUcallade enUgt regeringens bemyndigande den 18 mars 1976 för att avge förslag om formerna för stödåtgärder för vård och bevarande av kulturhistoriskt värdefuU bebyggelse (se Post- och Inrikes tidn. den 3 aprU 1976):

Ordförande: Edenman, Ragnar H. L., landshövding, f.d. led. av riksdagen

231                        Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U:43

Ledamöter: Fraenkel, Ingegärd C. E., studierektor, led. av riksdagen Green, Åke, studieombudsman, led. av riksdagen Ryding, Gunvor I., industritjänsteman, f. d. led. av riksdagen Svanström, K. Ivan H., lantbrukare, led. av riksdagen Svartberg, Karl Erik, rektor, led. av riksdagen Wachtmeister, Hans W. A;son, civil jägmästare, led. av riksdagen

Experter; Gustafsson, K. G. Evald, länsantikvarie (fr.o.m. den 3 maj 1977) von Plåten, Fredrik, planarkitekt (fr.o.m. den 24 mars 1977) Svedberg, Sten-Olof (Olle), universitetslektor (fr.o.m. den 16 september 1977)

Sekreterare: Lindstedt, Gustaf, hovrättsassessor (fr.o.m. den 2 augusti 1976)

Lokal; Svartmangatan 9,4 tr., 11129 Stockholm, tel. 08/10 53 54 (sekreteraren), 21 17 74 (kansli)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del IIU 3.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit nio sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Utredningen har bl. a. genom länsinventeringar i samarbete med riksantikvarieämbetet försökt få en bild av det totala vårdbehovet i landet.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

43. Utredningen (U 1976:04) om läromedelsmarknaden (ULÄ)

TiUkallade enligt regeringens bemyndigande den 13 maj 1976 för att kartlägga läromedelsmarknaden (se Postoch Inrikes tidn. den 4 juni 1976);

Utredningsman: Andersson, N. G. Bertil, kansUchef

Sakkunniga: Björinder, Henry, sektionschef (fr.o.m. den 28 juni 1976) Lövgren, Esse, undervisningsråd (fr.o.m. den 28 juni 1976) Schyl-Bjurman, Gertrud S., fU. Uc. (fr.o.m. den28 juni 1976) Storm, Olof, direktör (fr.o.m. den 28 juni 1976)

Experter; Ahnmé, Eva, seminarielärare (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Altan, Birgitta, speciallärare (fr.o.m. den 25 febraari 1977)

U:43    Skr 1977/78:103 232

Björkman, Jerker, ombudsman (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Gustafsson, Christina, fU. kand. (fr.o.m. den 1 november 1977) HaUén, Håkan, sekreterare (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Håkansson, Ivar, adjunkt (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Höglund, Hans, studierektor (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Johansson, Karl-Axel, sekreterare (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Keil, Hans, studerande (fr.o.m. den 27 oktober 1976) KUng, Eva, tjänsteman (fr.o.m. den 25 febmari 1977) Larsson, Gösta H. F., sekreterare (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Lundgren, Ulf, bitr. professor (fr.o.m. den 25 febraari 1977) Norenltnd, I. Märit, bitr. psykolog (fr.o.m. den 10 oktober 1977) Persson, Per-Ebbe, ombudsman (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Sandberg, N. Börje K., skolkamrer (fr.o.m. den 14 januari 1977) Sondér, Ebbe, yrkeslärare (fr.o.m. den 27 oktober 1976) ThorseU, Lars, bitr. skoldirektör (fr.o.m. den 27 oktober 1976) Thöm, Thomas, studerande (fr.o.m. den 27 oktober 1976 t.o.m. den 13 november 1977) Wingborg, Mats O.A., studerande (fr.o.m. den 14 november 1977)

Sekreterare: Rudhe, Catharina, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1976)

Lokal: Statens institut för läromedelsinformation. Gästrikegatan 12, Postadress: Box 21059, 100 31 Stockholm, tel. växel 08/34 96 85

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del IIU 5.

Utredningsmannen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit elva sammanträden med de sakkunniga samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Därutöver har 21 sammanträden håUits med särskilda expertgrupper.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

44. Utredningen (U 1976:06) om stöd till de fria trossamfundens teologiska seminarier m. m.

TilUcallade enligt regeringens bemyndigande den 26 maj 1976 för att utreda frågan om statiigt stöd till de fria trossamfundens teologiska seminarier, bl. a. möjlighetema tUl samordning med motsvarande statUga högskoleutbildning (se Post- och Inrikes tidn. den 24 juli 1976):

Ordförande: Kälvemark, Torsten, avdelningsdirektör

233                       Kommktéer: Utbildningsdepartementet    U:45

Ledamöter; Engström, OUe, rektor Tergel, Alf, e. universitetslektor

Sekreterare: Säfström, Birgittha, studievägledare (fr.o.m. den 7 juli 1976)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II U 7. TUläggsdirektiv, se 1977 års kommittéberättelse del IIU 16.

Utredningen har under tiden november 1976 - mars 1977 hålUt nio sammanträden.

Utredningen har den 29 mars 1977 avgett betänkandet (Ds U 1977:5) De fria teologiska seminarierna.

Uppdraget är därmed slutfört.

45. Organisationskonunittén (U 1976:07) för forskningsråden

TilUcallade enligt regeringens bemyndigande den 26 maj 1976 för att förbereda den nya forskningsrådsorganisationen (se Post- och Inrikes tidn. den 24 juU 1976):

Ordförande; Stiemstedt, K. Jan T., expeditionschef

Ledamöter: Fagerström, KjeU, pol. mag. Frenne, Anders, ombudsman

Gadd, P. E. Ame, revisionsdirektör, led. av riksdagen Gustafsson, Bengt E., professor Ingelstam, Lars E., bitr. professor Landberg, Hans W., docent Lindahl-KiessUng, Kerstin M., professor Meijer, Hans A. G., professor, rektor Poppius, Hans D., byråchef Richardsson, N. Gunnar E., docent Säve-Söderbergh, Torgny, professor

Sakkunniga: Bmhn-Möller, Åke, kansUchef Dahl, Sonja M., departementssekreterare

Experter: Bolin, Bert R. J., professor (fr.o.m. den 1 oktober 1976) Edvardson, Kay E., docent (fr.o.m. den 1 oktober 1976) Holmstrand, Anders, hovrättsassessor (fr.o.m. den 27 maj 1977)

U:45    Skr 1977/78:103                                           234

Isberg, Magnus, fil. dr (fr.o.m. den 3 september 1976) Kälvemark, Torsten, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976) Sanmark, P. Arvid L., rättschef (fr.o.m. den 3 september 1976t.o.m. den 26 maj 1977)

Sekreterare; Lindroth,    Annica   M.,   departementssekreterare   (fr.o.m.   den   13 september 1976)

Direktiven för kommittén, se 1977 års kommitléberättelse del IIU 8.

Kommittén har under tiden november 1976 - juni 1977 hållit sju sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, forskningsråden och andra som berörts av kommitténs arbete.

Kommittén har den 7 mars 1977 överlämnat förslag till kanshorganisation för forskningsråden och forskningsrådsnämnden och den 6 juli 1977 förslag tiU förordning med bestämmelser om val av ledamöter i forskningsråden inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde jämte motivering.

Uppdraget är därmed slutfört.

46. Förhandlare (U 1976:08) för förhandlingar om utformningen av en utställningsersättning inom det statUga området

Tillsatt enligt regeringens bemyndigande den 23 juni 1976 för att föra förhandlingar om utformningen av en utställningsersättning inom det statiiga området:

Förhandlare; Hammar, Carl-Filip, avdelningschef

Experter: Beskow, Ulla-Britta, assistent (fr.o.m. den 10 maj 1977) Bjurström, Per Gunnar, förste intendent (fr.o.m. den 25 maj 1977) Cariman, Ingrid, byrådirektör (fr.o.m. den 7 september 1976) Pennlöv, Jan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 7 september 1976) von Schantz, PhiUp, museidirektör (fr.o.m. den 7 september 1976) Westin, Gunnar, direktör (fr.o.m. den 7 september 1976)

Sekreterare: GriJting, Britt M., departementssekreterare (fr.o.m. den 7 september 1976)

Lokal: UtbUdningsdepartementet, Mynttorget 1, Fack, 103 10 Stockhohn, tel. växel 763 10 00, direktval 763 17 41 (sekreteraren)

Direktiven, se 1977 års kommittéberättelse del IIU 9.

235                        Kommittéer: UtbUdnrngsdepartementet    U:47

Den särskilde förhandlaren har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 13 sammanträden med experterna. Dessutom har vid åtta tillfällen hållits särskilda överläggningar med företrädare för intressen, som berörs av uppdraget.

Den särskilde förhandlaren beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

47. Gymnasieutredningen (U 1976:10)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 5 augusti 1976 för att göra en översyn av den gymnasiala utbildningen (se Post- och Inrikes tidn. den 17 augusti 1976):

Ordförande: Sköld, Lars G., överdirektör

Ledamöter; Alemyr, StigR., folkhögskolerektor, led. av riksdagen Beckius, Carin E., kansUchef (t.o.m. den 19 januari 1977) Brandgård, Evert, informationschef (t.o.m. den 31 augusti 1977) Engqvist, Lars F., förbundsordförande (t.o.m. den 20 oktober 1977) Fogelström, Hans, ombudsman

Gren, Arne, kommunalråd (fr.o.m. den 21 oktober 1977) Grunewald, Björn, civilekonom

Hjelm-Wallén, Lena B., adjunkt, led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 januari 1977)

Mundebo, K. LUlemor, utredningssekreterare Paul, Lars, ombudsman (fr.o.m. den 1 september 1977) Rogestam, A. Christina, avdelningschef, led. av riksdagen StåUiammar, Bert E. J., skoUnspektör, f. d. led. av riksdagen Sundberg, Ingrid E., fU. kand., led. av riksdagen

Sakkunniga: Arndt, NUs, studierektor HeUström, E. Emil, länsarbetsdirektör Hälleberg, AUan, sekreterare Kalin, Göran, förbundsordförande Nilsson, Johimy, förbundsordförande Nilsson, Lars G., utredningssekreterare Nilsson, Matts G., bitr. avdelningschef Ringborg, S. Erland, byråchef (fr.o.m. den 1 januari 1977) Teveborg, Lennart, skolråd

Experter: Beckman, Anita, studierektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Berggren, Sören V., utbildningsintendent (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

U;47    Skr 1977/78:103                                           236

Björkman, Jerker, ombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Boldt, Göran B. L., förbundssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Brändström, Dan A., kanslichef (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Dahlander, Gunnar, rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Dahllöf, Urban S., professor (fr.o.m. den 9 juni 1977)

Ejerhed, Anders G., civilingenjör (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Eklund, Svea I., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Fredriksson, Bert, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Fredriksson, Ingrid, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober

1977)

Göranson, Ulf G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 maj 1977)

Hektor, Carl-Magnus, civilingenjör (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

HeUgren, Kristina, studerande (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Holmkvist-Svensson, Ruth L, studiesekreterare (fr.o.m. den 1 oktober

1977)

Javette, Bo Å., ombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Johnsson, Inga, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Jonshagen, Ingrid C. Karlsdotter, byråchef (fr.o.m. den 9 juni 1977)

Jonsson, Ingela, studerande (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Jorg, Johann M., ingenjör (fr.o.m. den 10 oktober 1977)

Jos, N. Olof, statistikchef (fr.o.m. den 9 juni 1977)

Lagerström, Martin, studerande (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Larsson, Hans, ombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Lind, Siv I., byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Lindström, Alice M. F., undervisningsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Lindström, Lars E., ombudsman (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Ljungqvist, Björn U. T., sekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Lundeberg, Christer N. S., undervisningsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Magnusson, Göran, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober

1976)

Malmenstedt, Curt O.,  ombudsman (fr.o.m.  den   1  oktober  1977)

Marklund, Inger, tf. avdelningsdirektör (fr.o.m. den 9 juni 1977)

Murray, U. Mac, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Nerdmm-Ullman, Wenche, rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Rosén, Tommy B., sekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Rosengren, BodU C, fil. mag. (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Schelin, Leif Ericsson, fil. mag. (fr.o.m. den 1 september 1977)

Schöldström, Ulf C. W. S., utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober

1977)

Stridh, Ame, utbildningschef (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Ström, Gunnar O. F., professor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Svanfeldt, Göran H., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 9 juni 1977)

Söderström, Göran, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Thelin, Bengt A., undervisningsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

237                       Kommittéer: UtbUdningsdepartementet    U:48

Waern, Karl-Gustav, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Vikman, Sven, tekn. Uc. (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Örne, Ingegerd, sekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Sekreterare: Furumark, Ann-Marie, byråchef (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Lokal: Vasagatan 36, 3 tt"., 11120 Stockholm, tel. 08/ 119102 (sekreteraren), 11 50 81 (kansli)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del IIU 11. TUläggsdirektiv, se 1978 års kommittéberättelse del IIU 1.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit åtta sammanträden samt haft överläggningar med oUka myndigheter, kommittéer och andra som berörs av utredningens arbete.

Därutöver har två sammanträden hållits med en särskild referensgrupp för frågor rörande statistik, forskning och undersökningar. Vidare har sammanlagt tre sammanträden hållits med särskUda arbetsgrupper för teknisk utbildning, administrativ och ekonomisk utbUdning samt vårdutbildning och övrig socialt inriktad utbUdning.

Utredningens arbete berälcnas pågå under hela år 1978.

48. Svenska delegationen av finsk-svenska utbildningsrådet (U 1976:11)

TUlkaUade enligt regeringens bemyndigande den 9 september 1976 för att ingå i den svenska delegationen av finsk-svenska utbildningsrådet (se Postoch Inrikes tidn. den 14 oktober 1976):

Ordförande: Stiemstedt, K. Jan T., expeditionschef

Ledamöter: Baude, AnnikaM. C, avdelningschef Ebbeson, Ulf, byrådirektör Norberg, Randolph, sekreterare Teveborg, Lennart, skohåd

Sakkunniga: Lundgren, Staffan, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 12 november 1976) Vrethammar, Harald, undervisningsråd Åstedt, Inga-Britta, byrådirektör

Expert: Mahnqvist, Stig, byrådirektör (fr.o.m. den 10 maj 1977)

U:48    Skr 1977/78:103                                           238

Sekreterare: Kenttä, Matti, skolkonsulent

Lokal: Skolöverstyrelsen, byrå SI, 106 42 Stockholm, tel. växel 14 06 60 (Kenttä)

Direktiven för delegationen, se 1977 års kommittéberättelse del IIU 12.

Finsk-svenska utbildningsrådet har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tre sammanträden. Svenska delegationen av utbildningsrådet har hållit planeringsöverläggningar i anslutning tiU sammanträdena.

Utbildningsrådet har avgett ett yttrande om hemspråkslärarnas grundutbildning tiU utbildningsdepartementet samt ett antal förslag om åtgärder på utbildningsområdet tiU berörda nationella myndigheter.

Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

49.      Arbetsgruppen (U 1976:12) för vissa frågor rörande De blindas
förenings biblioteksverksamhet

TUlkaUade enligl regeringens bemyndigande den 14 oktober 1976 för att utreda vissa frågor rörande De blindas förenings bibUoteksverksamhet:

Ordförande; Svensson, Gunnarr, departementsråd

Ledamöter: BöhUn, Birgitta, departementssekreterare Engman, Jan G., avdelningschef Lindqvist, Bengt, förbundsordförande

Sekreterare: Gurinder, Jan-Olof, departementssekreterare

Lokal: Utbildningsdepartementet, Mynttorget 1, Fack, 10310 Stockholm, tel. växel 08/763 10 00, direktval 763 17 57 (sekreteraren)

Direktiven för arbetsgruppen, se 1977 års kommittéberättelse del IIU13. Arbetsgruppen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit elva sammanträden. Arbetsgruppen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

50.      Svenskt medlemsorgan (U 1976:13) för DÅSA

TUlkaUade enligt regeringens bemyndigande den 28 oktober 1976 för att övergångsvis vara svenskt medlemsorgan för Intemationella institutet för tUlämpad systemanalys (International Institute for Applied Systems Analysis, HASA):

239                       Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U;50

Ordförande: Jennergren, Carl Gustav, avdelningschef

Ledamöter: BoUn, Bert R. J., professor Ericsson, Ulf, överingenjör Hambraeus, Gunnar A., professor Häggroth, Sören, fil. dr Ingelstam, Lars A., bitr. professor Nilsson, Jan, byråchef Ohlsson, Lennart Å., docent

Renborg, Ulf B:son, professor (adjungerad fr.o.m. mars 1977) Wennerberg, Sigfrid B., verkst. ledamot Wickman, Frans E., professor Åström, Karl-Johan, professor

Sakkunnig: Sköld, Carl G., departementssekreterare

Sekreterare: Karlqvist, Anders, tekn. lic.

Lokal: Sveavägen 166, 14 tr., 113 46 Stockholm, tel. 08/32 5171 (sekreteraren), 08/31 76 62 (kansli)

Direktiven för medlemsorganet, se 1977 års kommittéberättelse del IIU 15.

Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt fyra sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete.

HASA arbetar inom fyra olika forskningsfält och med två oUka program (energi samt food and agriculture), som skär tvärs över forskningsfälten. Dessutom planeras utgivning av.en nomografiserie och en handbok inom området systemanalys.

För att främja decentraliserade kontakter mellan HASA och kommittén har inom kommittén utsetts ansvariga för de oUka nämnda aktivitetema vid HASA.

För att sprida kännedom om II AS A och den svenska kommittén utges ett informationsblad kallat IIASA-nytt.

Sammanlagt ett tjugotal svenska forskare har deltagit i av HASA arrangerade konferenser.

En svensk forskare har under året på halvtid varit anställd vid HASA.

Kontakterna med HASA har lett till att för närvarande ett par samarbetsprojekt håUer på att planeras. Diskussioner om anställning av svenska forskare vid HASA pågår.

Kommittén är sedan juh 1977 knuten som en delegation tiU Forskningsrådsnämnden.

U:51    Skr 1977/78:103                                           240

51.      Kommittén (U 1976:14) för att förbereda det svenska deltagandet
i Unescos konferens om miljövårdsutbildning år 1977

TilUcallade enligt regeringens bemyndigande den 28 oktober 1976 med uppgift att förbereda det svenska deltagandet i Unescos konferens om miljövårdsutbildning år 1977:

Ordförande: Wijkman, Anders I. S., fil. kand., led. av riksdagen

Ledamöter: Göthberg, Bo, foUchögskoleinspektör Karlsson, Hans-Jörgen, skolkonsulent Lindgren, I. Lennart, kansliråd

Palme, Thomas O. V., departementssekreterare (t.o.m. den 31 augusti 1977)

Persson, Eric R., studierektor Sköld, Carl G., departementssekreterare

Svensson, Ulf, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1977) Thorslund, BengtC. F., avdehiingsdirektör Zettersten, N. Gunnar, avdelningsdirektör

Experter: Ejerhed, Anders G., civilingenjör (fr.o.m. den 24 mars 1977) Emmelin, Lars, universitetsadjunkt (fr.o.m. den 15 december 1976) von Hofsten, Ann, fU. kand. (fr.o.m. den 15 december 1976)

Sekreterare: Bergman, Erland C. A., departementssekreterare

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tio sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörts av kommitténs arbete.

Komnuttén har den 28 september 1977 avgett rapporten (Ds U 1977:17) Miljövårdsutbildning i Sverige. Nuläge och förslag samt den 18 november 1977 överlämnat den svenska delegationens rapport från Unescos konferens om miljövårdsutbildning i Tbilisi, Sovjetunionen den 14 - 26 oktober 1977.

Uppdraget är därmed slutfört.

52.      Organisationskommittén (U 1976:16) för bildandet m. m. av
Sveriges Utbildningsradio aktiebolag

TUlkaUade enligt regeringens bemyndigande den 15december 1976 för att förbereda bildandet m. m. av Sveriges Utbildningsradio aktiebolag:

241                        Kommittéer; UtbUdnrngsdepartementet    U; 53

Ordförande: Orehag, N. LennartH., skoldirektör (t.o.m. den 30 juni 1977)

Ledamöter: Axelsson, Karl-Erik A., lantbmkare Gestrelius, Kurt E. G., lektor Ohlsson, Gunnar, skoUnspektör Prior, Erna, rektor

Sakkunniga: Allebeck, Sten-Sture, bitr. enhetschef Arenbro, Ewa M., fU. kand. Barenthin, WiUi, departementssekreterare

Ek, Marianne, utbildningsledare (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 30 juni 1977)

Fleisher, Fred, producent Frey, Christer, forskningsledare Hammar, Carl-FUip, avdelningschef Lundh, Jan-Henrik, direktör Lunning, Lars G. H., hovrättsassessor Modig, Jan-Otto, bitr. radiochef Pennlöv, Jan, hovrättsassessor

Ronne-Björkqvist, Ingrid, barnläkare (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 30 juni 1977)

Sekreterare: Pettersson, Sten-Åke E., sekreterare (t.o.m. den 30 juni 1977)

Bitr. sekreterare: Lindal, Kurt G., utredare (t.o.m. den 30 juni 1977)

Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II U 15.

Kommittén har under tiden december 1976 - juni 1977 hållit 15 sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörts av kommitténs arbete. I enlighet med direktiven har kommittén successivt överlänmat sina förslag till regeringen.

Uppdraget är därmed slutfört.

53. Utredningen (U 1977:01) om skyldighet att leverera pliktexemplar av tryckt svensk skrift m. m.

TUlkallad enligt regeringens bemyndigande den 15 december 1976 för att utreda frågan om skyldighet att leverera pliktexemplar av tryckt svensk slcrift m. m.:

16   Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

U:53    Skr 1977/78:103                                           242

Utredare: Wennergren, C. Bertil O., regeringsråd

Expert: Wesslén, Siw V., bibhotekarie (fr.o.m. den 1 mars 1977)

Sekreterare;

Tottie, Thomas, överbibliotekarie

Utredningen har under tiden januari - augusti 1977 håUit 13 sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörts av utredningens arbete. En delutredning angående s. k. småtryck har utarbetats av bibliotekarie Wesslén som tjänstgjort som expert under tiden mars - maj 1977.

Den särskilde utredaren har den 31 augusti 1977 avgett betänkandet (Ds U 1977:12) PUktexempIar av skrift.

Uppdraget är därmed slutfört.

54. Litteraturstödsutredningen (U 1977:02)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 17 februari 1977 för att göra en översyn av det statiiga litteraturstödet:

Utredare: Holmström, Bengt, stadsbibUotekarie

Ledamöter i referensgrupp: Brattström, Inger, författarinna (fr.o.m. den 16 mars 1977) Mossberg, Arne, bokförläggare (fr.o.m. den 16 mars 1977) Rydsjö, Kerstin, bibhotekarie (fr.o.m. den 16 mars 1977)

Experter i referensgrupp: Curman, Peter, författare Gumpert, Jan, direktör Hedin, Benkt Erik, författare Josephson, Carl Olof, direktör Modig, Jonas, direktör Monié-Nordin, Karin, redaktör Thorell, Elisabet, bitr. bibliotekschef

Sekreterare; Johansson, Hans Olof, fil. kand.

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del IIU 4.

Den särskilde utredaren har under tiden februari t.o.m. juU 1977 hålUt sex sammanträden med experterna och tre sammanträden med ledamöterna i ovannämnda referensgrupper.

243                       Kommittéer: Utbildningsdepartementet    U:56

Den särskUde utredaren har den 7 september 1977 avgett betänkandet (Ds U 1977:14) Statiigt litteraturstöd. Uppdraget är därmed slutfört.

55. Kommittén (U 1977:03) med uppgift att öka andelen kvinnor på skolledande befattningar

TilUcallade enligt regeringens bemyndigande den 20 januari 1977 med uppgift att genom olika initiativ öka andelen kvinnor på skolledande befattningar:

Ordförande: Du Rietz, Lars B. Hj., rektor

Ledamöter: Hammarlund, Olof, förbundsordförande Jurén, Ing-Britt, fU. Uc, Lindstedt, Lars, lönedirektör Nilsson, Asta, sekreterare Sönnerlind, Ame, skolråd Vestin, F. E. Margareta, undervisningsråd (t.o.m. den 31 december 1977)

Experter: Ekholm, Mats, docent (fr.o.m. den 1 november 1977) Heriin, Helena N,. fU. Uc. (fr.o.m. den 15 december 1977) Stegö, EskU, rektor (fr.o.m. den 1 november 1977) Vestin, Margareta, undervisningsråd (fr.o.m. den 1 januari 1978)

Sekreterare: Berggren, Anne Marie, fil. mag.

Lokal: Svartmangatan 9, 4 tr., 111 29 Stockholm, tel. 08/11 75 73 och 763 17 63 (Berggren), 21 17 74 (kansli)

Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II U 2.

Utredningen   har  under   tiden   januari  -  oktober   1977   hållit   två sammanträden. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

56. Lärartjänstutredningen (U 1977:04)

TUlkaUade enligt regeringens bemyndigande den 14 aprU 1977 för att utreda vissa tjänsteorganisatoriska frågor inom högskolan m. m.;

U:56    Skr 1977/78:103                                           244

Ordförande: Nyquist, Per-Olof (Ola), jur. dr

Ledamöter; Elmstedt, Claes Y., lantbrukare, led. av riksdagen Grudevall, Lennart, sektionschef Johansson, Birgitta, metallarbetare, led. av riksdagen Lindahl-Kiessling, Kerstin M., professor (t.o.m. den 30 september 1977) Löfström, J. Henric, sekreterare Marcusson, Sten G., utredningssekreterare Nilsson, Sven, sekreterare

Ruin, Olof K., professor (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Rydén, Rune O., fil. lic, led. av riksdagen Sundgren, E. Roland, ombudsman, led. av riksdagen Ulvhammar, Birgitta, tf. överdirektör Åkerstedt, Jonas, ombudsman

Sakkunniga: Egardt, Peter A. N., fil. kand.

Lindqvist, Ingvar F., professor (fr.o.m. den 25 april 1977) Sandberg, A. Birger, förhandlingsdirektör

Experter; Andersson, BertU, bitr. sjukvårdsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Appelberg, Göte, universitetslektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Bengmark, Stig, professor (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Berg, Clary, lärare (fr.o.m. den 1 december 1977) Bergendal, Gunnar S., rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Björkstrand, Ulf, assistent (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Björnegård, Gudrun, rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Brandberg, Anders, lektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Brinck, K. Inge G., universitetslektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Broman, Lennart, universitetslektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Bruhn, L. Gunnila, studierektor (fr.o.m. den 26 maj t.o.m. den 31 augusti 1977)

Carlsson, BertU, universitetslektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Carlsson, Börje, universitetslektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Corneliusson, Roy, ADB-lärare (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Djärv, Sigbritt, vårdlärare (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Edwardsson, Roland, utbUdningsledare (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Eklund, Margareta, rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Ericsson, Ulla Bella, sekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977) FaUc, Stig, docent (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Forslind, Bo, universitetslektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Gustafsson, Gunnel, lektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

245                       Kommittéer; UtbUdningsdepartementet    U:56

Gottsén, Bertil, konstnär (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

HaU, Lennart, lektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Helmfrid, Staffan, professor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

HiUert, Mats, professor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Hjortås, Bernt Olof, studierektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Holmqvist, Olle, lektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Hudner, Tor, rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Hastad, Torgny, bitr. professor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Häggquist, Harald, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Johansson, Gerd, studieledare (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Johansson, Sven Ove, universitetslektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Josjö, Siv, rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Krause, Urban, docent (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Lareke, Cari Axel, lektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Lindahl-Kiessling, Kerstin M., professor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Lindborg, Carin C, byrådirektör (fr.o.m. den 26 maj t.o.m. den 21

augusti 1977)

Lindgren, Kristin, studierektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Månsson, Lennart, lektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Nordlander, Göte, universitetslektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Nordström, Olof A., universitetslektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Nordström, Sixten, utbildningsledare (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Norin, Brage, assistent (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Nässlin, Berit, lektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Oden, Birgitta, professor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Ohné, Margareta, universitetslektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Oldgren, Abiel, lektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Olsson, Ingrid M., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 juli 1977 t.o.m. den 30

juni 1978)

Orava, Olavi A. (OUe), byråchef (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Palmqvist, Lars, studierektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Paulsson, Christer, universitetslektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Persson, Gunnar, studierektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Raunio, Gerhard, universitetslektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Reinhold, Sune, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 23 september 1977

t.o.m. den 30 juni 1978)

Rylander, Kerstin, adjunkt (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Sandström, Jan, professor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Schattauer, Wolfgang, lektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

SchöU, Britt-Marie, regissör (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

SeUn, Eva, universitetslektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Serrander, Ove, studierektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Stenfors, Bo I. L., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Streimer, Ingemar, lektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

U:56    Skr 1977/78;103                                          246

Svennttson, Marianne E., studierektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Söderlind, Ove, studierektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Tergel, Alf, e. universitetslektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Tröst, Jan L. E., docent (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Törnqvist, Ingvar B., studierektor (fr.o.m. den 26 maj t.o.m. den 31

december 1977)

Wallin, Karin, lektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Widgren, Greger G., departementssekreterare (fr.o.m. den 26 maj t.o.m.

den 31 december 1977)

Ziefelt, Inger, rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Åberg, Bengt, universitetslektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Åhman, Gustav, statsagronom (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Östberg, Gertrud, rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Östling, Berit, rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Sekreterare: Kirsebom, Bjarne A., kanslisekreterare

Bitr. sekreterare: Brahn, L. Gunnila, studierektor (fr.o.m. den 1 september 1977 t.o.m. den 30 juni 1978)

Köhler, Karl Johan, fil. mag. (fr.o.m. den 1 oktober 1977 t.o.m. den 30 juni 1978)

Lindborg, Carin, byrådirektör (fr.o.m. den 22 augusti 1977 t.o.m. den 30 juni 1978)

Major, Anders P., socionom (fr.o.m. den 1 juni t.o.m. den 31 augusti 1977)

Lokal; Stora Nygatan 33, 1 tt., 11127 Stockholm, tel. 20 69 84 (Kirsebom), 20 71 83 (Brahn), 20 70 82 (Lindborg). 046/12 41 00 (Reinhold), 20 33 05 (kansli)

[)irektiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II U 6.

Utredningen har under tiden maj - oktober 1977 hållit två sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Därutöver har ett sammanträde hållits med var och en av utredningens fem regionala referensgrupper och ett sammanträde med en referensgrupp för läkarlärarfrågor.

Utredningen har vidare utformat och distribuerat en enkät rörande lärarnas arbetsuppgifter m. m. tiU samtliga institutioner och läroanstalter inom den statiiga och den kommunala högskolan, med undantag för institutioner för lakar- och tandläkarutbildning.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

247                       Kommittéer: UtbUdningsdepartementet    U:58

57. Videogramutredningen (U 1977:05)

TiUkaUade enligt regeringens bemyndigande den 21 aprU 1977 med uppdrag att utreda frågan om samhällets insatser på videogramområdet:

Ordförande; Sundman, Per Olof, författare, led. av riksdagen

Ledamöter: Björck, Anders P.-A., redaktör, led. av riksdagen Bladh, Lennart W., yrkesvalslärare, led. av riksdagen Ingelstam, Margareta, producent Ström, Gunnar, partisekreterare

Experter; Bergman, Lars, hovrättsassessor (fr.o.m. den 26 oktober 1977) Elmhom, Kerstin M., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 september 1977 t.o.m. den 30 juni 1978)

Hederström, C. Christer, byrådirektör (fr.o.m. den 6 oktober 1977) Liljeros, K. E. LUlemor, fil. kand.,med. kand. (fr.o.m.den 15september 1977)

Olsson, Agne Henry, hovrättsassessor (fr.o.m. den 3 juni 1977) Svanberg, Lars, redaktör (fr.o.m. den 3 juni 1977)

Sekreterare: Svärd, Stig, studiesekreterare

Bitr. sekreterare: Hallenberg, Ingemar, studieinstraktör (fr.o.m. den 1 november t.o.m. den 31 december 1977) Lindencrona, Birgitta, fil. lic. (fr.o.m. den 16 november 1977)

Lokal: Västerlånggatan 46, 2 tr. Postadress: Utbildningsdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 20 74 18 (Svärd), 20 74 68 (kansli)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II U 7.

Utredningen   har   under   tiden   juni   -   oktober   1977   hållit   fyra sammanträden. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

58. Utredningen (U 1977:06) om vissa vårdutbildningar inom högskolan (VÅRD 77)

TilUcallade enligt regeringens bemyndigande den 9 juni 1977 för att utreda frågan om vissa vårdutbUdningar inom högskolan:

U:58    Skr 1977/78:103                                           248

Ordförande: Levin, Bert L., statssekreterare

Ledamöter: HiUerdal, N. Olof, docent Holgersson, Leif H., ombudsman Hörnlund, O. Börje, skogsmästare, led. av riksdagen Jansson, Per-Olof, leg. sjuksköterska Javette, Bo, ombudsman Kämek, Rut, oppositionsråd Larsson, Karl G., sekreterare Lindström, AUce M. F., undervisningsråd Sköld, Lars G., överdirektör Svennilson, Marianne E., studierektor

Sakkunniga: Bratthall, I. Birgitta, departementssekreterare Ekholm, Lars V., kansliråd Rådö, E. Göran, bitr. sjukvårdsdirektör

Experter: Areblad, Ann Marie, ombudsman (fr.o.m. den 20 september 1977) Berg, Marianne, skolkonsulent (fr.o.m. den 20 september 1977) Björkman, Jerker, ombudsman (fr.o.m. den 20 september 1977) Furumark, Ann Marie, byråchef (fr.o.m. den 20 september 1977) Gullström, Estrid, byrådirektör (fr.o.m. den 20 september 1977) Helmbring, Anita, arbetsterapeut (fr.o.m. den 20 september 1977) Hesslebom, Olle K. A., ombudsman (fr.o.m. den 20 september 1977) Holmkvist-Svensson,  Rut, förste studiesekreterare (fr.o.m. den 20 september 1977)

Johansson, Helfrid, skolkonsulent (fr.o.m. den 20 september 1977) Jungqvist, Anna-Brita, sekreterare (fr.o.m. den 20 september 1977) Klässbo, Maria, studerande (fr.o.m. den 20 september 1977) Kälvemark, Torsten, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 20 september 1977) Lindmark, Christer, byrådirektör (fr.o.m. den 29 augusti 1977) Löfsiröm, J. Henric, sekreterare (fr.o.m. den 20 september 1977) Nilsson, Berndt, sekreterare (fr.o.m. den 20 september 1977) Nyström, L. Ingrid, sekreterare (fr.o.m. den 15 augusti 1977) Olausson, Britt, rektor (fr.o.m. den 20 september 1977) Orava, Olavi A. (Olle), byråchef (fr.o.m. den 20 september 1977) Palm, Anita, förste förbundssekreterare (fr.o.m. den 20 september 1977) Persson, Kerstin, skoUconsulent (fr.o.m. den 20 september 1977) Rangrost,   Johny   A.   P.,  departementssekreterare   (fr.o.m.   den  19 september 1977) Rosén, Tommy, sekreterare (fr.o.m. den 20 september 1977)

249                       Kommittéer; UtbUdnrngsdepartementet    U:59

Schulze, Jacob, leg. sjuksköterska (fr.o.m. den 20 september 1977) Skalin, Douglas, sektionschef (fr.o.m. den 20 september 1977) Slarck, Linnea, vårdlärare (fr.o.m. den 20 september 1977) Ståhlklo, Maj, undersköterska (fr.o.m. den 20 september 1977) Sundelin, Dick, sekreterare (fr.o.m. den 20 september 1977) Svensson, Björn, vårdlärare (fr.o.m. den 20 september 1977) VaravUc, Eva, undersköterska (fr.o.m. den 20 september 1977) Weitner, Sonja E., vårdlärare (fr.o.m. den 1 augusti 1977) Wetterström, Rolf, ombudsman (fr.o.m. den 20 september 1977) Wåhlén, Kerstin, studerande (fr.o.m. den 20 september 1977) Åström, Ame, docent (fr.o.m. den 20 september 1977)

Sekreterare: Nilsson, Matts G., bitr. avdelningschef

Bitr. sekreterare: Eliason, S. Olof, byrådirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1977) Hellung-Strohl, Eva M., studiesekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1977)

Lokal: Vasagatan 36, 3 tr., 111 20 Stockholm, tel. 21 28 51 (NUsson), 20 95 34 (Eliason), 21 07 44 (HeUung-Strohl), 21 13 80 (kansU)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II U 9.

Utredningen har under tiden juU - oktober 1977 hålUt fyra sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Därutöver har vardera två sammanträden hållits i utredningens fyra särskUda arbetsgrupper.

Utredningen har för avsikt att vid årsskiftet 1977/78 avge ett delbetänkande om praktikfrågoma i vårdutbildningen.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

59. Utredningen (U 1977:07) om museijämvägsföreningar

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 9 juni 1977 med uppdrag att utreda frågan om stöd tUl museijämvägsföreningama:

Särskild utredare: Jonsson, Elver A. D., postiljon, led. av riksdagen

Expert: Berg, Hans E., departementssekreterare (fr.o.m. den 21 oktober 1977)

Sekreterare: Freden, Sven, avdelningsdirektör

U:59    Skr 1977/78:103 250

Lokal: Rönnhagsvägen 11, 582 70 Linköping, tel. 013/11 52 00, 15 67 17 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del IIU 8.

Utredaren har under tiden september - oktober 1977 hållit fyra sammanträden med bl. a. representanter för riksantikvarieämbetet och kulturrådet.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

60. Utredningen (U 1977:08) om visningsersättning

TilUcaUad enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1977 med uppgift att klarlägga möjlighetema att konstruera ett system som ger bildkonstnärema ersättning för att verk som inte längre är i upphovsmannens ägo visas offentligt;

Särskild utredare: Reuterswärd, B. Edvard, generaldirektör (fr.o.m. den 6 september 1977)

Expert: Hedfeldt, Erik, f. d. justitieråd (fr.o.m. den 6 september 1977)

Sekreterare: Bergman, Lars, hovrättsassessor (fr.o.m. den 6 september 1977)

Bitr. sekreterare: Gruting, Britt, departementssekreterare (fr.o.m. den 6 september 1977)

Lokal: Utbildningsdepartementet, Mynttorget 1, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 763 10 00 (växel), 763 18 32 (Bergman), 763 17 41 (Griiting)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II U 10.

Utredningen   har   under   september   och   oktober   1977   hålUt   två sammanträden med företrädare för intressen, som berörs av uppdraget. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

61. Uppslagsverkskonunlttén (U 1977:09)

TilUcaUade enligt regeringens bemyndigande den 13 oktober 1977 med uppdrag att utreda frågan om utgiviung av svenskt uppslagsverk:

Ordförande: TyneU, Lars, riksbibliotekarie (fr.o.m. den 13 oktober 1977)

251                       Kommittéer; UtbUdningsdepartementet   U; 62

Ledamöter: Barenthin, WUli, departementssekreterare (fr.o.m. den 13 oktober 1977) Furhammar, Brita, bibliotekarie (fr.o.m. den 13 oktober 1977) Jacobson Widding, Anita, professor (fr.o.m. den 13 oktober 1977) Lannegren, Göran S., departementssekreterare (fr.o.m. den 13 oktober 1977)

Peterson, Kjell, bokförläggare (fr.o.m. den 13 oktober 1977) Sandqvist, Inga-Britta, förste arkivarie (fr.o.m. den 13 oktober 1977

Sekreterare: Sundkvist, Leif G., civilekonom (fr.o.m. den 13 oktober 1977)

Lokal; Storkyrkobrinken 2-4. Postadress: UtbUdningsdepartementet, Fack 103 10 Stockhohn, Tel. växel 08/763 10 00

Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del IIU 12.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela året 1978.

62. Arbetsgruppen (U 1977:10) för samefrågor

TillkaUade enligt regeringens bemyndigande den 29 september 1977:

Ordförande: Wikström, Jan-Erik, statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 oktober

1977)

Vice ordförande: Svensson, Gunnar, departementsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Ledamöter: Isacsson, Bert, kansUråd (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Strömgren, Bo E., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Söderström, Bengt H. T;son, kansUråd (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Thorstenson, R. Billy, kansliråd (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Tomborg, Curt G. F., departementsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Zetterberg, Leif, sekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Öster, Karl-Olov, departementsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Sekreterare; Englund-Ghai, Karin, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Lokal: UtbUdningsdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 08/763 10 00, direktval 763 17 61 (sekreteraren)

Särskilda dhektiv har ej meddelats.

Arbetsgmppens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

U:63    Skr 1977/78:103                                            252

63 Obligatorieberedningen (U 1977:11)

TiUkallad erUigt regeringens bemyndigande den 17 november 1977 med uppdrag att bereda vissa frågor rörande obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutning:

Särskild utredare: Östergren, A. Bertil, direktör (fr.o.m. den 17 november 1977)

Lokal; Stora Nygatan 33, 2 tr., 11127 Stockholm, tel. 08/20 88 59 (Östergren), 20 88 49. Beredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

Dhektiven, se 1978 års kommittéberättelse del IIU 13.

253                          Kommittéer: Jordbruksdepartementet   Jo:l

Jordbruksdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1977:4,9,14,15 och 16

Följande kommittéer inom avsnitt fullgör inte egentligt utredningsuppdrag: 1 och 17

1. Lokal- och utnistningsprogramkommittén (Jo 1966:31) för jordbrukets högskolor

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 juni 1%5 för att utarbeta lokalprogram och utrustningsprogram för lantbrukshögskolan, skogshögskolan och veterinärhögskolan (fr.o.m. den 1 januari 1977 Sveriges lantbruksuniversitet) (se Post- och Inrikes tidn. den 23 juni 1965);

Ordförande; Törnquist, Harry E., byggnadsråd

Ledamöter; Berenvik, Ove, vet. stud. (fr.o.m. den 20 september 1977) Hansen, Hans-Jörgen, professor, föreståndare (fr.o.m. den 1 januari 1975)

Hjehn, K. G. Lennart, professor, rektor Lindfors, Leif W., byråchef (fr.o.m. den 1 juU 1976) Mellström, Claes B., skog. stud. (fr.o.m. den 1 maj 1975) Oscarsson, Görel B. A., tf. byråchef (fr.o.m. den 1 november 1976) Rydén, Jan E., avdelningschef Schmiterlöw, Carl G., professor

von Segebaden, Gustaf, bitr. professor (fr.o.m. den 7 december 1976) Söderman, S. Olof, ingenjör

Expert: Eriksson, Harald, avdelningsföreståndare

Sekreterare: Ehrengren, K. Lennart, tf. avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 november 1976)

Bitr. sekreterare: Forssman, Åke V., avdelningsdirektör Olsson, J. Malte, kansliråd

Jo: I    Skr 1977/78:103                                           254

Lokal: Centrala förvaltningen för Sveriges lantbruksuniversitet, 750 07 Uppsala 7, tel. växel 018/10 20 00 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se 1966 års riksdagsberättelse Jo 31. TUläggsdirektiv, se kungl. brev den 30 juni 1967.

Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit fyra sammanträden. Däratöver har överläggningar förts med institutioner och andra som berörs av kommitténs arbete.

Kommittén har under samma tidsperiod framlagt lokalprogram för nybyggnad av kalv- och ungnötsstall samt maskinförvaringsutrymmen på Öjebyn och mikrobiologiska institutionsbyggnaden på Ultuna. Utrastningsprogram har lagts fram för bl. a. växtskyddet m. m. i Ahiarp och växtskyddscentrum på Ultuna.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1978.

2. Naturvårdskommittén (Jo 1970:28)

TilUcallade enUgt Kungl. Maj;ts bemyndigande den 6 febmari 1970 för översyn av naturvårdslagen (se Post- och Inrikes tidn. den 6 mars 1970):

Ordförande: Karlsson, F, Göran, redaktör, led. av riksdagen

Ledamöter: Grebäck, Erik H., agronom, f. d. led. av riksdagen Hjorth, Nils T., förrådsförvaltare, led. av riksdagen Lothigius, Carl-WUhelm, lantbrukare, led. av riksdagen Ludvigsson, Ingrid M., fru, led. av riksdagen Lönnqvist, Ulf R., f. d. statssekreterare Wirtén, Rolf G- S., foUcskollärare, led. av riksdagen

Experter: Damgren, H. G. Fredrik, departementsråd (fr.o.m. den 14 januari 1976) Frisen, Rune E., byråchef (fr.o.m. den 1 aprU 1977) Holm, J. Lennart, generaldirektör

Knutsson, Gert 0.1., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Lindskog, J. Lennart, länsråd

Wenker, Stig-Eric, hovrättsråd (t.o.m. den 31 mars 1977) Öster, Karl Olov, departementsråd (fr.o.m. den 14 januari 1976)

Sekreterare: KardeU, J. Ame, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 april 1977)

Bitr. sekreterare: Linden, Anders G. B., statsgeolog (fr.o.m. den 17 oktober 1977)

255                          Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Jo; 3

Pettersson, Roland H., förste byråinspektör (fr.o.m. den 18 aprU 1977) Sandler, Hans E., lantmätare (fr.o.m. den 1 mars 1975)

Lokal;    Jordbruksdepartementet,    Jakobsgatan    26,    Fack,    103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven  för   kommittén,   se   1971   års  riksdagsberättelse  Jo 21. Tilläggsdirektiv, se riksdagsberättelse 1973 Jo 12 samt 1974 Jo 10.

Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt fyra sammanträden. Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

3. Utredningen (Jo 1971:08) om kostnaderna för miljövården

TUlkaUade enligt Kungl. Maj;ts bemyndigande den 29 oktober 1971 för utredning rörande kostnaderna för miljövården (se Post- och Inrikes tidn. den 25 november 1971);

Ordförande; Paulsson, G. Valfrid V., generaldirektör

Ledamöter: Bergqvist, Jan G., pol. mag., led. av riksdagen Norrby, J. Sören, byggnadsingenjör, f. d. led. av riksdagen Pettersson, N. Lennart, fil. kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den 11 juni 1974)

Rosqvist, G. Birger, mästerlots, led. av riksdagen Sundberg, Ingrid E., fU. kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 januari 1975) Åkerfeldt, Sven Eric, lantbrukare, led. av riksdagen

Experter: Ahlgren, NUs U., planeringschef (fr.o.m. den 1 december 1974) Grafström, Erik O. Hj., f. d. generaldirektör Helmerson, Bo 1. H., cUrektör Johansson, Bengt A. W., budgetchef Lönnqvist, Ulf R., f. d. statssekreterare

Lövgren, Torsten H., departementssekreterare (fr.o.m. den 23 augusti 1975)

Moreau, Jan-Erik, utredningssekreterare NUsson, Olof, överdirektör Olerud, Eric Hj., sekreterare Svensson, Kjell R., tf. departementsråd

Jo:3    Skr 1977/78:103 256

Sekreterare: Ovegård, Lars O., byråchef (fr.o.m. den 1 december 1974)

Bitr. sekreterare; Almgren, A. Richard, civUingenjör Edwinson, Vanja A. M., departementssekreterare Hannerz, R. Christer, socionom (fr.o.m. den 1 december 1974) Olsson, Inger M-A., byrådirektör

Lokal: Statens naturvårdsverk, Smidesvägen 5, Fack, 171 20 Solna, tel. växel 98 18 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1972 års riksdagsberättelse Jo 28.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit åtta sammanträden. Dämtöver har tre sammanträden håUits med en särskild arbetsgrupp för frågor om industrins miljövårdskostnader.

Utredningen har den 8 december 1976 avgett promemorian Miljöskyddet inom industrin - en analys med utgångspunkt i massa- och pappersindustrin, samt den 21 januari 1977 rapporten (Ds Jo 1977:1) Kostnader för omhändertagande av hushållsavfall m.m.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

4.1972 års jordbruksutrednmg (Jo 1972:04)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 juni 1972 för att utreda vissa frågor inom jordbrukspolitiken (se Post- och Imikes tidn. den 4 juh 1972):

Ordförande: Widén, K. A. Ingvar, generaldirektör

Ledamöter: Eliasson, Rolf A. E., lantmästare, f. d. led. av riksdagen Enlund, Eric P., lantbrakare, led. av riksdagen Israelsson, Per J., apparatskötare, f. d. led. av riksdagen Kristiansson, N. Axel, lantbrukare, ers. för led. av riksdagen Lindberg, Marta S., försäkringskassetjänsteman, f. d. led. av riksdagen Persson, Sven G. F., lantarbetare, f. d. led. av riksdagen Rask, Karl A., fabrikör, f. d. led. av riksdagen Wictorsson, Åke V., planeringschef, led. av riksdagen

Experter: Borg, Sune S. B., byråchef Brangmo, K. Walter, direktör Cederberg, Thomas O., direktör

257                         Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Jo:5

Elm, Torsten J. W., avdelningschef

HiUbom, Lars H., civilekonom

Hulting, K. R. Georg, f. d. byråchef

Jansson, N. Ewald, f. d. förbundsordförande

Johannesson, Erik, direktör

Knutsson, P. Gösta, byråchef

Kristenson, Arne, byråchef

Larson, Sten E., byråchef (fr.o.m. den 5 april 1974)

Lindberger, Lars, överdirektör

Lindman, Karl S. S., f. d. byråchef

Lindström, Ingvar A., generaldirektör

Nilsson, Olof, överdirektör

Nilsson, N. Thorsten G., lantbrakare (fr.o.m. den 1 juli 1974)

Ohlsson, K. Börje, lantbruksdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1974)

Olsson, Bengt M., avdelningschef

Renborg, Ulf B:son, professor (fr.o.m. den 1 juU 1974)

Svärdström, Karl-Fredrik, f. d. professor (fr.o.m. den 5 april 1974)

Swedborg, Erik H., direktör (fr.o.m. den 5 april 1974)

Säkk, Karl, byråchef

Tiberg, Lennart F., direktör

Huvudsekreterare: Lindström, Ingvar A., generaldirektör

Bitr. sekreterare; Ingemansson, Jan H. I., lantbrakskonsulent (fr.o.m. den 1 juU 1974) Lindqvist, S.-O. Lennart, byrådhektör (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Ågren, Carl-Henrik, avdehiingsdirektör

Direktiven  för utredningen,  se  1973  års  riksdagsberättelse  Jo 27. TUläggsdirektiv, se 1975 års kommittéberättelse Jo 16.

Utredningen har den 24 mars 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:17) Översyn av jordbmkspolitUcen. Uppdraget är därmed slutfört.

5. Förhandlingsgruppen (Jo 1973:03) för renskötselanläggningar

(FFR)

TilUcaUad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 febraari 1973 för att förhandla med samebyarna om renskötselanläggm'ngar m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 9 mars 1973):

Ordförande; Persson, Sven G. F., lantarbetare, f. d. led. av riksdagen

17   Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 103

Jo:5    Skr 1977/78:103                                           258

Sakkunniga: Bäämhielm, G. Mauritz, hovrättsråd Landahl, O. Sixten H., f. d. lantbruksdirektör

Experter: Bohman, Bengt A. H., länsråd

Ekblad, Cari E. A., byrådirektör (fr.o.m. den 1 juli 1976) Lundberg, J. Iwan, avdelningsdirektör Lundvall, A. Göran, avdelningsdirektör Lithander, Per H., avdelningsdirektör Stenberg, Bruno, renägare Stenberg, Nikolaus, renägare Åhrén, Anders, renägare

Sekreterare: Ekendahl, Bengt G. M.,tf. avdelningsdirektör

Lokal: Lantbruksstyrelsen, VaUgatan 6, 551 83 Jönköping, tel. växel 036/16 94 20 (sekreteraren)

Direktiven för förhancUingsgruppen, se 1974 års riksdagsberättelse Jo 22.

Förhandlingsgruppen har under tiden november 1976 - oktober 1977 förhandlat med 15 samebyar samt haft överläggningar med olika parter som berörs av gruppens arbete.

Förhandlingsgruppen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

6. Genbankutredningen (Jo 1973:04)

TUUcaUad enUgt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 februari 1973 för att utreda frågan om bevarande av genetiskt material (se Post- och Inrikes tidn. den 9 mars 1973):

Sakkunnig; Ehrenberg, Carin M. S. H., docent (fr.o.m. den 5 september 1975)

Experter; GuUberg, H. Urban, fil. Uc. (fr.o.m. den 28 febraari 1975) Junback, Carl Gunnar, departementssekreterare (fr.o.m. den 28 febraari 1975)

Krutzsch, A. Peter M., byrådirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976) Nilsson, Karl-Erik, skogschef (fr.o.m. den 1 juli 1976)

Lokal: Jordbraksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse Jo 23.

259                          Kommittéer; Jordbruksdepartementet    Jo: 7

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit nio sammanträden. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

7.1973 års skogsutredning (Jo 1973:06)

TUlkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 september 1973 för att utreda vissa frågor inom skogspoUtiken (se Post- och Inrikes tidn. den 6 oktober 1973);

Ordförande: Lyberg, Bengt, landshövding

Sakkunniga: Brännström, Roland J., verkmästare, led. av riksdagen Hedström, Bo S., generaldirektör Hjorth, Ragnar, f. d. byråchef

Jansson, Sven E., lantbrakare (fr.o.m. den 20 november 1976) Nilsson, NUs-Erik, professor, avdelningschef

Experter: Bäckström, Sixten, förbundsordförande Carlsson, T. E. Roine, förbundsordförande Esping, F. Lars-Erik, avdelningschef (fr.o.m. den 17 april 1975) Köhl, Olof F. E., rättschef (fr.o.m. den 1 febraari 1976) Rydbo, Folke, generaldirektör (fr.o.m. den 1 aprU 1974) Rydh, Olof G. G., departementssekreterare (fr.o.m. den 8 juU 1975) Sjunnesson, Lars H. O., direktör (fr.o.m. den 26 mars 1976) Sundberg, Carl Gustaf, skogsdirektör (fr.o.m. den 1 april 1974) ToU, J. Magnus, lantmästare

Huvudsekreterare: Holmgren, Anders F., jägmästare (fr.o.m. den 1 febraari 1976)

Bitr. sekreterare: Jacobson, S. E. Olof, forskarassistent Petterson, Hans H. J. A., hovrättsassessor (fr.o.m. den 8 mars 1976)

Lokal: Jordbraksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren och bitr. sekreterare)

Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse Jo 25.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 15 sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Därutöver har

Jo;7    Skr 1977/78:103                                           260

nio sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp för frågor om produktionspåverkande faktorer i skogsbruket. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

8.1973 års fiskevattensutredning (Jo 1973:07)

Tillkallad enUgt Kungl. Maj ;ts bemyndigande den 9 november 1973 för att utreda fiskelagstiftningen m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 8 december 1973);

Ordförande: Wictorsson, Åke V., planeringschef, led. av riksdagen

Sakkunniga: Andersson, L. Arne, lantbrakare, led. av riksdagen Johansson, Tyra A. S., kontorist, led. av riksdagen Lindberg, Sven J., ombudsman, led. av riksdagen Moreli, Roland, direktör

Pettersson, A. Georg, ombudsman, led. av riksdagen Rydén, N. Rune G., köpman, f. d. led. av riksdagen

Experter: Dyhre, A. Gunnar, hovrättsråd (fr.o.m. den 1 september 1974) Ericson, E. Gerhard H., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 december 1974)

Grebäck, Erik H., agronom, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 aprU 1974)

Johansson, Bertil E., ombudsman

Johansson, Stig E., överdirektör (fr.o.m. den 1 december 1974) Kihiström, Bengt G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 december 1974) Puke, Carl G. M., f. d. fiskeriintendent (fr.o.m. den 1 december 1974) Runnström, Hans K. L., kanslichef (fr.o.m. den 1 april 1974) Silow, C. Ivan H., tf. byråchef (fr.o.m. den 1 december 1974) Trotzig, C. Fredrik J., avdehiingschef (fr.o.m. den 1 maj 1977) Wenker, Stig-Eric, hovrättsråd (fr.o.m. den 1 april 1974) WUcman, L. Åke, avdehiingsdirektör (fr.o.m. den 1 december 1974)

Sekreterare: Wendt, Curt A. G., byråchef (fr.o.m. den 5 februari 1974)

Bitr. sekreterare; Edlund, S. Lisbeth, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 1 aprU 1975) Johansson, Curt B. R., byrådirektör (fr.o.m. den 1 november 1976)

Lokal: Fiskeristyrelsen, Otterhällegatan 12, Fack, 403 10 Göteborg, tel. växel 031/17 63 80 (sekreteraren)

261                         Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Jo: 10

Direktiven för utredningen, se 1974 års riksdagsberättelse Jo 26. TilläggscUrektiv, se 1978 års kommittéberättelse del II Jo 9.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit nio sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen har den 30 juni 1977 avgett rapporten (Ds Jo 1977:3) Svenskamas fiskevanor.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

9. Emåutredningen 1974 (Jo 1974:02)

TiUkallad enligt Kungl. Mai:ts bemyndigande den 5 aprU 1974 för att undersöka möjUgheterna att begränsa översvämningarna i Emån:

Utredningsman: WetterhaU, Sven C. E., byråchef

Experter: Alvelid, Sven R. E., lantbmksdirektör (fr.o.m. den 1 april 1975) Andersson, K. Göran, naturvårdsdirektör Sjöborg, N. Elvir, f. d. lantbruksdirektör

Sprinchorn, K. Göran, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 8 oktober 1974) Svensson, Sven Åke, naturvårdsdirektör Walhn, Sten-Erik J., avdelningsdirektör

Sekreterare: Petersson, Bengt-Eve A., byrådirektör

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Jo 24.

Utredningen har den 13 maj 1977 avgett betänkandet (Ds Jo 1977:2) Översvämningsskydd i Emån samt i december 1977 rapporten (Ds Jo 1977:9) Erfarenheter från vårflödet i Emån 1977.

Uppdraget är därmed slutfört.

10. Skogsadministrativa utredningen (Jo 1974:03)

TillkaUad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 april 1974 för att utreda den statliga administrationen på skogsbmkets område (se Post- och Inrikes tidn. den 25 maj 1974):

Ordförande: Hedström, Bo S., generaldirektör

Jo: 10   Skr 1977/78:103                                          262

Sakkunniga: Hedström, T. Uno V. E., hemmansägare, f. d. led. av riksdagen Norrby, Karl-Eric, lantbrukare, led. av riksdagen

Experter; Agebro, Albin S., förbundssekreterare (fr.o.m. den 8 april 1976) Andersson, Gösta R., skogsvårdskonsulent (fr.o.m. den 7 september 1974)

FaUc, Eric G. R., byråchef (fr.o.m. den 7 september 1974) Hammarlund, F. Gösta E., länsjägmästare (fr.o.m. den 8 april 1976) Lindgren, K. Erik, organisationsdirektör (fr.o.m. den 2 april 1975) Nilsson, Nils-Erik, professor, avdelningschef (fr.o.m. den 2 april 1975)

Sekreterare: Holmgren, Anders F., jägmästare

Lokal: Jordbruksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Jo 25.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit sju sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

11. Jordförvärvsutredningen (Jo 1974:07)

TUlkaUad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1974 för att se över jordförvärvslagstiftningen (se Post- och Inrikes tidn. den 11 juli 1974):

Ordförande; Widén, K. A. Ingvar, generalcUrektör

Sakkunniga: Johansson, Gunnar A., häradsdomare, led. av riksdagen Johansson, N. FUip, lantbrukare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 11 febraari 1977)

Johnsson, John E., ombudsman, led. av riksdagen Larsson, K. Einar A., lantbrakare, led. av riksdagen Lindberg, Sven J., ombudsman, led. av riksdagen Ludvigsson, Ingrid M., fm, led. av riksdagen Stjeraa, G. Henry, lantbrukare

263                        Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Jo; 12

Experter: Agebro, Albin S., förbundssekreterare (fr.o.m. den 7 september 1974) Andreasson, A. Osvald, utredningssekreterare (fr.o.m. den 7 september 1974)

Gunsell, Tor A., överingenjör (fr.o.m. den 7 september 1974) Henriksson, Rune L, departementsråd (fr.o.m. den 4 aprU 1975) Jansson, Harald, fastighetsdirektör (fr.o.m. den 7 september 1974) Johansson, S. Arne H., länsjägmästare (fr.o.m. den 7 september 1974) Köhl, Olof F. E., rättschef (fr.o.m. den 1 febmari 1976) Lindh, Birger V., ombudsman (fr.o.m. den 1 november 1976) Lindström, Ingvar A., generaldirektör (fr.o.m. den 7 september 1974) Millgård, E. Olof (Olle), teknisk direktör (fr.o.m. den 7 september 1974) Nilsson, N. Thorsten G., lantbrakare (fr.o.m. den 7 september 1974) Romson, Rolf, direktör (fr.o.m. den 7 september 1974) Wessén, Vilhelm, direktör (fr.o.m. den 7 september 1974) Åkerman, N. Håkan, f. d. överdirektör (fr.o.m. den 7 september 1974)

Sekreterare: Warensjö, J. A. Folke, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 februari 1976)

Bitt. sekreterare: Holmgren, Gunnar, hovrättsassessor (fr.o.m. den 14 oktober 1974)

Lokal:   Jordbruksdepartementet,   Jakobsgatan    26,    Fack,    103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (bitt. sekreteraren)

Direktiven för utredningen,  se 1975 års kommittéberättelse Jo 29. TiUäggsdirektiv, se 1978 års kommittéberättelse del II Jo 10.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit nio sammanträden. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

12.1974 års trädgårdsnäringsutrednmg (Jo 1974:09)

TUlkaUad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 september 1974 för att utreda trädgårdsnäringen (se Post- och Inrikes tidn. den 5 oktober 1974);

Ordförande: Henriksson, Rune L, departementsråd

Sakkunniga: Bergqvist, Jan G., pol. mag., led. av riksdagen Björk, Villiam E., kommunalråd, f. d. led. av riksdagen Carlström, A. Valdo, direktör, f. d. led. av riksdagen Nilsson, Anna-Lisa, handelsträdgårdsmästare, led. av riksdagen

Jo: 12    Skr 1977/78:103                                        264

Experter: Carlsson, C. Mårten, professor (fr.o.m. den 1 juli 1977) Gustafsson, N. Henry, avdelningschef (fr.o.m. den 19 oktober 1974) Moberg, C. E. Ragnar, direktör (fr.o.m. den 19 oktober 1974) Nyström, Holger R. B., direktör (fr.o.m. den 19 oktober 1974) Svensson, S. Börje F., förbundsordförande (fr.o.m. den 19 oktober 1974)

Sekreterare: Gradin, Lars-Erik, byrådirektör (fr.o.m. den 16 januari 1976)

Bitr. sekreterare; de Maré, Stefan S., departementssekreterare (fr.o.m. den 14 september 1976) Liden, B. Carl Johan, departementssekreterare (fr.o.m. den 27 maj 1976)

Lokal: Lantbruksstyrelsen, Vallgatan 6, 551 83 Jönköping, tel. växel 036/16 94 20 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse Jo 31.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 15 sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

13. Utredningen (Jo 1975:06) om vissa frågor inom växtförädlingsverksamheten

TillkaUad enligt regeringens bemyndigande den 9 oktober 1975 för utredning om vissa frågor inom växtförädlings verksamheten:

Sakkunnig: Gustafsson, Åke C. T., f. d. professor

Experter; Boberg, L. Håkan, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1976) Ekström, E. Sören, departementsråd Gustafsson, N. Henry, avdelningschef Junback, Carl Gunnar, departementssekreterare

Sekreterare; Denward, C. M. Thore, statshortonom (t.o.m. den 31 maj 1977) NUsson, H. Anders, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juni 1977)

Bitr. sekreterare: Nilsson, H. Anders, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 januari t.o.m. den 31 maj 1977)

265                         Kommhtéer: Jordbruksdepartementet    Jo; 14

Lokal: Jordbruksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Jo 23.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit tolv sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1978.

14. Fiskerikommittén (Jo 1975:07)

TilUcaUad enUgt regeringens bemyndigande den 27 november 1975 för att utreda fiskets kort- och långsiktiga problem;

Ordförande: Lönnqvist, Ulf R., f. d. statssekreterare

Sakkunniga: Hannerz, D. G. Lennart, överdirektör Hedin, Carl Eric, kapten, f. d. led. av riksdagen Johansson, Bengt A. W., budgetchef (t.o.m. den 22 september 1977) Lindström, Ingvar A., generaldirektör (t.o.m. den 30 april 1977) Mattsson, Thure J. E., ombudsman Säkk, Karl, byråchef Verständig, Sigmund, byråchef

Åberg, Ch. Georg, fiskeriombudsman, led. av riksdagen Öster, Karl Olov, departementsråd (fr.o.m. den 1 maj 1977)

Experter: Johansson, BertU E., ombudsman Nilsson, Kaj A. W., fiskare

Sekreterare: Berglund, Sven-Olof, departementssekreterare

Bitr. sekreterare: Sten, S. Roland, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 26 mars 1976)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tolv sammanträden.

Kommittén har den 26 september 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:74) Fiskerinäringen i framtiden.

Uppdraget är därmed slutfört.

Jo; 15    Skr 1977/78:103                                         266

15. Utredningen (Jo 1976:01) om registrering av fritidsbåtar

TUlkallad enligt regeringens bemyndigande den 18 december 1975 för att utreda frågan om registrering av fritidsbåtar (se Post- och Inrikes tidn. den 19 februari 1976):

Särskild utredare; Schelin, Bengt A. E., direktör

Experter; Alpsten, A. Börje, departementsråd

Nyman, Kjell, departementssekreterare (fr.o.m. den 7 maj 1976) Sjöstedt, K. Lennart T., hovrättsråd Trotzig, C. Fredrik J., avdehiingschef

Sekreterare; Hörberg, Olof Hj., f. d. överingenjör

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Jo 1.

Utrednmgen har den 14 juni 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:25) Båtliv 2 Registerfrågan. Uppdraget är därmed slutfört.

16. Energi- och miljökonunittén (Jo 1976:02)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 5 febraari 1976 för att utreda frågan om hälso- och miljöeffekter av energiutnyttjande (se Postoch Inrikes tidn. den 19 februari 1976):

Ordförande: Moberg, Sven T., generaldirektör

Sakkunniga: Bergman, PerR., direktör, led. av riksdagen Clarkson, Rolf A., direktör, led. av riksdagen Forslund, Bo E., ombudsman, led. av riksdjen Karlehagen, Sigvard H., leg. läkare, f. d. led. av riksdagen Ohlin, T. M. Maja, skolkanslist, f. d. led. av riksdagen Orring, Ulla B., nämndeman

Experter: Friberg, Lars T., professor (fr.o.m. den 1 juli 1976) Hagerman, Yngve B., överingenjör (fr.o.m. den 1 juU 1976) LindeU, Bo G., professor (fr.o.m. den 1 juH 1976)

267                        Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Jo: 17

Molin, Olof E. O., departementssekreterare (fr.o.m. den 7 december

1976)

Rinder, K. Lennart, medicinahåd (fr.o.m. den 1 juU 1976)

Sekreterare: Högberg, Lars G., laborator, (fr.o.m. den 25 februari 1976)

Bitr. sekreterare: Assarsson, Bo S. G., civilingenjör (fr.o.m. den 25 febraari 1976) Strangert, Per-Olof, överingenjör (fr.o.m. den 1 mars 1977)

Direktiven för kommittén, se 1977 års kommittéberättelse del II Jo 3.

Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 19 sammanträden.

Kommittén har den 30 september 1977 avgett slutbetänkandet (SOU 1977:67) Energi, Hälsa, Miljö. Det tekniskt-vetenskapliga underlaget tiU kommitténs slutbetänkande redovisas i underlagsrapporterna (SOU 1977:68) Energi, Hälsa, Miljö; Hälso- och miljöverkningar vid användning av fossila bränslen, (SOU 1977:69) Energi, Hälsa, Miljö: Hälso- och mUjöverkningar vid användning av kärnkraft och (SOU 1977:70) Energi, Hälsa, Miljö: Arbetsmiljö vid energiproduktion.

Däratöver har kommittén pubUcerat ytterligare ett antal underlagsrapporter och bakgrundsdokument som förtecknas i slutbetänkandet.

Uppdraget är därmed slutfört.

17. Kommittén för de svenska förberedelserna inför FN:s vattenkonferens (Jo 1976:03)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 12 febmari 1976 för att svara för de svenska förberedelserna inför FN;s vattenkonferens (se Postoch Inrikes tidn. den 20 mars 1976):

Ordförande:                                               v

Dahlgren, P. Anders B., statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 5 november 1976)

Ledamöter; Berggren, K. Roy, byråchef Bemer, C. O. Örjan, departementsråd Céwe, Tord G., departementssekreterare Elmer, Bjöm Å., departementssekreterare Gustafsson, Yngve H., professor Hanson, Ame G. H., avdelningschef

Jo: 17    Skr 1977/78:103                                         268

Ingvar-Svensson, Inger, fru, led. av riksdagen

Karlsson, Rune A., sekreterare

Lindahl, Torkel R. N., segelmakare, led. av riksdagen

Lundblad, Grethe, socialinspektör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 21

januari 1977)

Lönnqvist, Ulf R., f. d. statssekreterare

Magnusson, Gunnar, civiUngenjör (fr.o.m. den 27 maj 1976)

Nordberg, Lars O., statsgeolog

Pettersson, N. Lennart, fil. kand., led. av riksdagen (t.o.m. den 20 januari

1977)

af Ugglas, M. Margareta, civUekonom, led. av riksdagen

Sekreterare: Sundberg-Falkenmark, Malin, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 mars 1976)

Hagard, John H.M., departementssekreterare (fr.o.m. den 8 oktober 1976) Lindgren, I. Lennart, departementsråd

Lokal: Jordbruksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockhohn, tel. växel 08/763 10 00.

Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit tre sammanträden.

Delar av kommittén ingick i den svenska delegationen tUl FN:s Vattenkonferens som genomfördes under tiden 14 - 25 mars 1977 i Mar del Platå, Argentina. En svensk nationalrapport har utarbetats liksom en informationsbroschyr. För kommittén återstår visst uppföljningsarbete efter konferensen.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

18. Utredningen (Jo 1976:04) om den regionala laboratorieverksamheten

TUlkallad enligt regeringens bemyndigande den 29 december 1975 för att utreda frågan om den regionala laboratorieverksamheten inom livsmedelshygien, veterinärmedicinsk cUagnostik, mUjövård och närbelägna områden (se Post- och Inrikes tidn. den 20 febraari 1976):

Särskild utredare: Odhnoff, Camilla, landshövding

Experter: Ehn, Bengt, veterinärråd Ekedahl, N. A. Gunnar, laborator Junback, Carl Gunnar, departementssekreterare

269                         Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Jo: 19

Skjönberg, P. Guldbrand, byrådirektör Tammelin, Lars-Erik, avdelningschef Ågren, Lars O. T., avdelningschef

Sekreterare: Hoel, Christer O., departementssekreterare

Bitr. sekreterare: Brunsberg, Karin D. M., byrådirektör

Lokal: Jordbraksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Jo 2.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt sex sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

19. Utredningen (Jo 1976:05) om översyn av skördeskadeskyddet

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 4 mars 1976 för att se över skördeskadeskyddet inom jordbruket (se Post- och Inrikes tidn. den 22 maj 1976):

Ordförande: Jansson, N. Ewald, f. d. förbundsordföranc'i

Sakkunniga: Andersson, L. Arne, lantbrukare, led. av riksdagen Bladh, Lennart W., yrkesvalslärare, led. av rUcsdagen Hallenius, G. Ingemar, lantbrukare, led. av riksdagen Strömberg, K. Håkan, metallarbetare, led. av riksdagen

Experter; Friberg, B. Torsten, avdehiingschef

Johnsson, Bertil Å. H., statsagronom (fr.o.m. den 7 oktober 1977) Larsson, FoUce K. E., lantbrukare Liden, B. Carl Johan, departementssekreterare Medin, Knut H., avdelningschef Nilsson, N. Folke, direktör (fr.o.m. den 7 oktober 1977) Nilsson, N. Robert, civilekonom (fr.o.m. den 1 februari 1977) Nilsson, Olof, överdirektör Sandqvist, B. Eje G., avdelningsdirektör

Jo; 19    Skr 1977/78:103                                         270

Sekreterare: Jeppsson, O. Gunnar, lantbruksdirektör

Bitr. sekreterare; Hagströmer, Erik J. J. A., statskonsulent

Lokal: Lantbmksnämnden i Stockholms län, Hannebergsgatan 33, Box 1030,171 21 Solna 1, tel. växel 08/83 53 20

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Jo 4.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit elva sammanträden samt haft överläggningar med myndigheter och orgarusationer dels i Norge, dels på olika platser i Sverige. Därutöver har sammanträden håUits i tre särskilda arbetsgrupper med början i september 1977.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

20. Utredningen (Jo 1976:06) om översyn av miljöskyddslagstiftningen

TUlkallad enligt regeringens bemyndigande den 18 mars 1976 för att göra en översyn av miljöskyddslagstiftningen (se Post- och InrUces tidn. den 22 maj 1976):

Ordförande: Petri, Carl Axel H., kammarrättspresident (fr.o.m. den 21 december 1976)

Sakkunniga: Adolfsson, Tage V. A., företagare, led. av riksdagen Håkansson, Per Olof, byggnadsingenjör, led. av riksdagen Larsson, Lars-Åke G., ombudsman, led. av riksdagen Lindahl, Torkel R. N., segelmakare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 november 1976)

Mattsson, Kjell A., led. av riksdagen Theorin, K. Maj Britt M., sekreterare, led. av riksdagen

Experter: Beckman, Lars K. A. G., departementsråd Damgren, H. G. Frechik, departementsråd Helmerson, Bo I. H., direktör Olerad, Eric Hj., sekreterare Persson, Göran A., avdelningschef Svärd, Stig Olof, vattenrättsdomare

271                         Kommittéer; Jordbruksdepartementet    Jo: 22

Sekreterare: Änder, C. Peter E., hovrättsassessor

Bitr. sekreterare: Dahllöf, Lars, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 1 december 1977)

Lokal;    Jordbruksdepartementet,    Jakobsgatan   26,    Fack,    103 10 Stockhohn, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren).

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Jo 8.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit åtta sammanträden. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

21. Utredningen (Jo 1976:08) om karantänsverksamheten för djur

TillkaUad enligt regeringens bemyndigande den 23 juni 1976 för att utreda frågan om karantänsverksamheten för djur (se Post- och Inrikes tidn. den 3 augusti 1976):

Särskild utredare: Andersson, Lennart F. H., studieombudsman, led. av rUcsdagen

Sakkunniga: Björk, Jimmy, sekreterare Nordblom, Bengt S. J., veterinärråd

Sekreterare; Oskarsson, Sven E., byrådirektör

Lokal; Lantbruksstyrelsen, Vallgatan 6, Fack, 551 83 Jönköping, tel. växel 036/16 94 20 (sekreteraren).

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Jo 6.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tolv sammanträden samt haft överiäggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

22. Utredningen (Jo 1976:09) om f jällägenheter

TUlkaUade enligt regeringens bemyndigande den 23 juni 1976 för att utreda frågan efter viUca riktUnjer användningen och förvaltningen skall ske av staten tillhöriga lägenheter, som är belägna ovanför odlingsgränsen eUer

Jo: 22    Skr 1977/78:103                                         272

på renbetesfjällen i Jämtlands län (se Post- och Inrikes tidn. den 3 augusti 1976):

Ordförande: Hedström, T. Uno V. E., hemmansägare, f. d. led. av riksdagen

Ledamöter: Landahl, O. Sixten H., f. d. lantbruksdirektör Nisser, Carl Wilhelm B. G., chefsjurist

Sakkunniga; BohUn, E. Jörgen, förbundsjurist (fr.o.m. den 13 januari 1977) Lövgren, Lars Göran, förbundsjurist (fr.o.m. den 26 mars 1977)

Expert: Agerberg, Nils, lantbruksdirektör (fr.o.m. den 26 mars 1977)

Sekreterare: Nisser, Carl WUhelm B. G., chefsjurist (fr.o.m. den 14 september 1976 t.o.m. den 14 maj 1977) Wikman, L. Åke, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 maj 1977)

Lokal; Jordbruksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 10 Stockhohn, tel. växel 08/22 19 20 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Jo 7.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt 26 sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

23. Utredningen (Jo 1976:10) om ändrad reglering av Hjälmaren

TUlkaUad enligt regeringen bemyndigande den 21 oktober 1976 för att utreda ändrad reglering av Hjälmaren:

SärskUd utredare: Larsson, Erik, lantbmkare, led. av rUcsdagen

Sakkunnig; WetterhaU, Sven C. E., byråchef

Experter: Andersson, Ingvar H. D., lantbraksmgenjör Axelsson, K. A. Thorsten, civUingenjör Beckman, Lars K. A. G., departementsråd

273                        Kommittéer; Jordbruksdepartementet    Jo: 24

Petersson, Bengt-Eve A., byrådirektör (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Sprinchorn, K. Göran, avdelningsdirektör

Sekreterare: Ericsson, Mats Y., hovrättsassessor (fr.o.m. den 11 januari 1977)

Lokal: Jordbruksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Jo 8.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tolv sammanträden samt haft överläggningar med länsstyrelser, kommuner, regleringsintressenter samt andra som berörs av utredningens arbete. Utredningen har dessutom gjort vissa studiebesök.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

24. Utredningen (Jo 1976:11) om utbyggd avbytarservice inom Jordbruket

TUUcaUad enligt regeringens bemyndigande den 4 november 1976 för att utreda frågan om avbytarservice inom jordbruket:

Särskild utredare: Jonasson, J. E. Bertil, lantbrukare, led. av riksdagen

Sakkunniga: Fringel, Viggo B., direktör Larsson, Ingemar, förbundssekreterare Nilsson, N. Thorsten, lantbrakare

Experter; Bräsch, Erik O., byråchef Liden, B. Carl Johan, departementssekreterare Trygve, Jan S., byråchef Winblad, Karl-Erik, byrådirektör

Sekreterare; Siverbo, Hans G., lantbrakskonsulent

Bitr. sekreterare: Nilsson, Eskil, agronom

Lokal; Lantbraksnämnden i Stockholms län, Hannebergsgatan 33, Box 1030,171 21 Solna 1, tel. växel 08/83 53 20 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Jo 11. 18   Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 103

Jo:24    Skr 1977/78:103                                         274

Den särskilde utredaren har under tiden januari - oktober 1977 håUit sju sammanträden med de sakkunniga och expertema. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

25. Renhållningskommittén (Jo 1977:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 20 januari 1977 för att göra en översyn av renhållningslagstiftningen:

Ordförande: Eliasson, Per-Erik, statssekreterare

Ledamöter: Ericsson, Lars Eric, utredningssekreterare Fager, Henny V., studiekonsulent HeUgren, Gertrud E., fru Leuchovius, Karl G. W., led. av riksdagen Torwald, G. A. Rune, utredningssekreterare, led. av riksdagen

Sakkunniga: Hultstrand, Lars R., hovrättsassessor Köhl, Olof F. E., rättschef Litzell, S. Christer, hälsovårdschef Ågren, Lars O. T., avdelningschef

Expert: Nihlgård, Bengt S., docent (fr.o.m. den 17 maj 1977)

Sekreterare: Melin, P. Torgil H., hovrättsassessor

Lokal: Birger Jarls torg 5, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 08/20 46 41 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II Jo 1.

Kommittén har under tiden febraari - oktober 1977 hålUt nio sammanträden samt haft överläggningar med representanter för olika kommuner och andra som berörs av kommitténs arbete.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1978.

26. Djursjukhusutredningen (Jo 1977:02)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 17 febmari 1977 för att se över finansieringen av djursjukhusen m.m.:

275                        Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Jo;27

Ordförande: Björkman, K. Gösta, f. d. generaldirektör

Sakkunniga: Björk, Jimmy, sekreterare Junback, Carl Gunnar, departementssekreterare Wohhner, H. Lennart, avdehiingsdirektör

Experter: Fredricson, Karl Gustav, direktör (fr.o.m. den 20 september 1977) Ganting, Gösta E., f. d. överveterinär (fr.o.m. den 20 september 1977) Lagerblad, Bertil, regionchef (t.o.m. den 19 september 1977) Persson, Folke, docent

Sekreterare: Kolk, Raimond, avdelningsdirektör

Lokal: Statens livsmedelsverk, Hamnesplanaden 5, Box 622, 751 26 Uppsala, tel. växel 018/15 22 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Jo 2.

Utredningen har under tiden mars - oktober 1977 hålUt tre sammanträden. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

27. Utredningen (Jo 1977:03) om vissa utbildningsfrågor på veterinärmedicinens område (VU 77)

TillkaUad enUgt regeringens bemyndigande den 10 mars  1977 med uppdrag att se över vissa utbildningsfrågor på veterinärmedicinens område:

Särskild utredare: Åkerman, N. Håkan, f. d. överdirektör

Experter: Adler, Hans V., byråchef Berenvik, Ove, veterinärmedicine kandidat Gozzi, A. Sören, ombudsman Kuylenstjema, C. Göran J., direktör Larsson, Ingemar, förbundssekreterare Månsson, Ingmar M., professor NUsson, N. A. Sigvard, avdelningsdirektör Nordblom, Bengt S. J., veterinärråd Sefastsson, Sigurd T.-B., byråchef

Sekreterare: Andersson, Bernt S. G., avdelningsdirektör

Jo: 27   Skr 1977/78:103                                         276

Bitr. sekreterare: Gustafsson, Thomas B., kansUsekreterare (fr.o.m. den 1 augusti t.o.m. den 17 november 1977)

Lokal; Jordbruksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. 08/22 19 20 (utredaren)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Jo 3.

Den särskilde utredaren har under tiden september - oktober 1977 hållit två sammanträden med expertema. Däratöver har två sammanträden hålUts med en särskUd arbetsgrupp för utformandet av ett enkätformulår samt ett sammanträde med en särskild arbetsgmpp för frågan om djurvårdareutbUdningen.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

28. Beredningen (Jo 1977:04) för översyn av vissa jakt- och viltvårdsfrågor

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 för att göra en översyn av vissa jakt- och viltvårdsfrågor:

Ordförande: Ekström, E. Sören, departementsråd

Ledamöter: Hermansson, NUs T., kanslichef Pettersson, Jan-Olof, byråchef

Ledamöter i referensgrupp: Andersson, Elis G., led. av riksdagen Dahlén, BertU V., avdelningschef, led. av riksdagen Lindberg, Sven J., ombudsman, led. av riksdagen Lindqvist, Bemt O. S., förbundsjurist Sundberg, Hans F., byggnandsinspektör

Expert: Holmgren, Gunnar, hovrättsassessor

Sekreterare; Pettersson, Hans H. J. A., hovrättsassessor

Bitr. sekreterare: Sjöberg, Tommie W., kanslisekreterare

Lokal:   Jordbruksdepartementet,   Jakobsgatan    26,    Fack,    103 20 Stockholm, tel. växel 08/763 10 00 (sekreteraren (Kh bitr. sekreteraren)

277                         Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Jo: 29

Direktiven för beredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Jo 4.

Beredningen har under tiden mars - oktober 1977 håUit 16 sammanträden, varav åtta med referensgruppen. Därvid har även överläggningar hållits med myndigheter, organisationer och andra, som berörs av beredningens arbete.

Beredningen har i juni avgett delbetänkandet (Ds Jo 1977:4) Vårjakt efter sjöfågel.

Beredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

29. Utredningen (Jo 1977:05) för förhandling om nya avtal rörande forskning och utvecklingsverksamhet på de Jordbrukstekniska och skogstekniska områdena samt rörande skogsträdsförädling och skogsgiklsling m. m.

TUlkaUade enUgt regeringens bemyndigande den 24 mars 1977 för att för statens räkning förhandla och - under f örbehåU av regeruigens godkännande - träffa nya avtal med Stiftelsen Svensk jordbmksteknisk forskning om den fortsatta gemensamma finansieringen av forsknings- CKh utveckUngsverksamheten på det jordbmkstekniska området, med Stiftelsen Skogsteknisk FoU om den fortsatta gemensamma finansieringen av forskning och utveckUngsverksamhet på det skogstekniska området och med Stiftelsen Skogsförbättring om den fortsatta gemensamma finansieringen av forsknings- och utvecklingsverksamheten rörande skogsträdsförädling (Kh skogsgödsling m. m.:

Ordförande: Kronvall, R. Stellan, departementssekreterare

Ledamöter: Boberg, L. Håkan, departementssekreterare Emgren, Birgit, avdelningsdirektör

Sakkunniga; Holmgren, Anders F., jägmästare Liden, Carl Johan, departementssekreterare

Sekreterare: Edwinson, Vanja A. M., departementssekreterare

Lokal: Jordbruksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockhohn, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Jo;29    Skr 1977/78;103 278

Utredningen har under tiden juni - oktober 1977 hållit åtta sammanträden samt haft överläggningar med representanter för Stiftelsen Svensk jordbruksteknisk forskning. Stiftelsen Skogsteknisk forskning och Stiftelsen Skogsförbättring.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

30. Komnuttén (Jo 1977:06) för vattenplanering

Tillkallade enUgt regeringens bemyndigande den 30 mars 1977 för att utreda frågan om vattenplanering:

Ordförande; Gustafsson, G. Einar, landshövding

Ledamöter: Nilsson, Per-Axel E., avdelningschef, led. av riksdagen Rosén, Bo G. F., redaktör

Sakkunniga: Céwe, Tord G., departementssekreterare Ericsson, Gunnar, sekreterare WetterhaU, Sven C. E., byråchef

Experter:

Ahlgren, Nils U., planeringschef

Berggren, Erik J. R., länsråd (fr.o.m. den 1 december 1977)

Berggren, K. Roy, byråchef (fr.o.m. den 9 september 1977)

Knutsson, Gert O. I., avdelningsdirektör (fr.o.m. den9 september 1977)

Sundberg-FaUcenmark, Malin F. S., avdehiingsdirektör (fr.o.m. den 9

september 1977)

WalUn, Sten-Erik J., avdehiingsdirektör (fr.o.m. den 9 september 1977)

Wendt, Curt A. G., byråchef (fr.o.m. den 9 september 1977)

Wiberg, N. Lennart, tf. byråchef (fr.o.m. den 9 september 1977)

Sekreterare: Berggren, Erik J. R., länsråd (t.o.m. den 30 november 1977) Lettevall, Ulf G. S., byrådirektör (fr.o.m. den 1 december 1977)

Bitr. sekreterare; HägerhäU, BertU G., departementssekreterare

Lokal: Länsstyrelsen i Kronobergs län, 351 86 Växjö, tel. 0470/20 000 (sekreteraren)

Duektiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II Jo 5.

Kommittén har under tiden juni - oktober 1977 hålUtfyra sammanträden.

279                        Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Jo:32

I   september företog  kommittén  en studieresa tUl  vattenstyrelsen i Helsingfors. Kommittén har i oktober besökt länsstyrelsema i Skaraborgs och Malmöhus län for att studera försöksområden för vattenplanering. Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1978.

31. Utredningen (Jo 1977:07) om förutsättningarna för olympiska vinterspel i Sverige år 1984

Tillkallad enligt regeringens bemyncUgande den 2 juni 1977 med uppdrag att utreda fömtsättningama för ett svenskt arrangemang av 1984 års olympiska vinterspel:

Särskild utredare: Rämgård, Rolf L, led. av riksdagen

Experter: Bengtsson, Bo A., verkst. direktör Ekström, E. Sören, departementsråd Lyberg, Wolf S., avdelningsdirektör

Sekreterare: Nyman, Kjell, departementssekreterare

Bitt. sekreterare: Widell, Jan-Åke, budgetkamrer

Lokal: Jordbruksdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 08/763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Jo 6.

Den särskilde utredaren har under liden juni - oktober 1977 håUit fyra sammanträden med experterna samt haft överläggningar med de berörda kommunema och olika myndigheter som berörs av eventuella olympiska spel. Den särskilde utredaren har under oktober 1977 avgett betänkandet (Ds Jo 1977:8) Fömtsättningama för Vinter-OS i Sverige 1984.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

32. Utredningen (Jo 1977:08) om luftvårdsproblem på grund av bilavgaser

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 5 maj 1977 för att utreda frågor om luftvårdsproblem på grund av bUavgaser;

Ordförande: Svensson, S. Göte, ambassadör

Jo; 32    Skr 1977/78:103                                         280

Ledamöter: Flyborg, Berit, fru Häggström, Nils, docent

Johansson, N. BertU M., lantbrukare, led. av riksdagen Lorentzon, Sven Eric, lantbrukare, led. av riksdagen Marcusson, Eric R., ombudsman, led. av riksdagen Niblaeus, Kerstin S. E., civilingenjör

Sakkunniga; KardeU, J. Ame, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 november 1977) Sigfridsson, Sven-Erik L, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 november 1977)

Åslander,   A.   NUs-Olof  (Olle),   avdelningsdirektör  (fr.o.m.   den   1 november 1977)

Sekreterare: Högberg, Lars G., laborator

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Jo 7.

Utredningens arbete beräknas på under hela år 1978.

281                             Kommittéer: Handelsdepartementet   H; 1

Handelsdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1977:7 och 9

1. Patentpolicykommittén (H 1969:10)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 december 1%7 för utredning om vissa spörsmål rörande patentverket (se Post- och Inrikes tidn. den 22 januari 1968);

Ordförande; Borggård, Göran R., generaldirektör

Ledamöter; Bergling, NUs B. V., direktör Ekstam, Gunnar E., avdehiingschef Körner, F. Lennart, direktör Larfeldt, Nils J., ingenjör Wallerius, Olof, ingenjör

Experter: Jonson, Lars, expeditionschef-rättschef Lewin, Saul, avdelningschef Persson, R. Eskil, rådman Uggla, Claes A., patenträttsråd

Sekreterare: Tömroth, N. Lennarth, patenträttsråd

Bitr. sekreterare: Jacobsson, Måns, hovrättsassessor Tersmeden, G. Erik, hovrättsassessor (fr.o.m. den 14 januari 1974)

Lokal: Patent- och registreringsverket. Valhallavägen 136, Box 5055, 102 42 Stockholm, tel. växel 22 55 40

Direktiven för utredningen, se 1969 års riksdagsberättelse H10. TUläggsdirektiv I-III, se 1975 års kommittéberättelse H 1. TUläggsdirektiv IV, se 1978 års kommittéberättelse del IIH 6.

Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 inte hålUt något sammanträde.

H:l    Skr 1977/78; 103                                             282

Kommitténs fortsatta arbete har varit beroende på statsmakternas ställningstagande tiU de förslag som framlades i kommitténs under 1976 avgivna betänkande (SOU 1976; 24-25).

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete efter tilläggsdirektiv IV under år 1978.

2.1972 års lotteriutredning (H 1972:03)

TUlkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 april 1972 med uppdrag att utreda regleringen av lotteriverksamheten (se Post- och Inrikes tidn. den 9 juni 1972):

Ordförande: Heurgren, Sven C. O., generaldirektör (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Sakkunniga: Andersson, Sven G., frisörmästare, led. av riksdagen Bergérus, K. Holger E., direktör

NUsson, K. Börje, förbundsordförande, led. av riksdagen Nordberg, S. Ivar, ombudsman, led. av riksdagen Norrby, Karl-Eric, lantbrukare, led. av riksdagen Pahn, Jan, kanslichef (fr.o.m. den 1 juni 1977) Regardt, BertU, organisationschef (fr.o.m. den 28 november 1977) Rosén, S. Åke, förste länsassessor

Experter: Ankers, Mikael, departementssekreterare Bergqvist, Hans A., hovrättsråd Ekström, Ulf, civilekonom (fr.o.m. den 21 mars 1977) Tancred, Bengt, rådman (fr.o.m. den 15 februari 1977)

Sekreterare: Stenström, Sture B., hovrättsassessor

Bitr. sekreterju-e: Andersson-Tronbacke, Bror, fil. och pol. mag. (fr.o.m. den 1 december 1976)

Plym Forshell, Kerstin, informationssekreterare (fr.o.m. den 15 mars 1977)

Lokal: Lilla Nygatan 4, Itr., 11128 Stockholm, tel. 763 19 65 (sekreteraren), 739 01 00 (ordf öranden)

Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse H 10.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit åtta sammanträden. Utredningen beräknas slutföra sit arbete under år 1978.

283                            Kommittéer: Handelsdepartementet   H;4

3. Hotell- och restaurangutredningen (H 1974:01)

TUlkaUade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 febmari 1974 för att utreda frågan om nuläge och utvecklingstendenser m. m. inom hotell-och restaurangbranschen:

Ordförande; Heurgren, Sven C. O., generaldirektör

Sakkunniga; Gradin, Anita I., departementssekreterare, led. av riksdagen HeUström, G. F. Ingemar, direktör Neymark, Marit H. E., f. d. avdelningschef Nyström, Sigvard E. V., förbundsordförande Stjemström, Per Z., lantbrukare, led. av riksdagen Wärme, Ulf B., ombudsman Örtengren, Jan Henrik, direktör

Experter: Granberg, Otto, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 januari 1976) Gustavsson, S. A. Göran, civilingenjör Herland, Erik, byrådirektör (fr.o.m. 5 september 1974)

Sekreterare: Mindus-Widén, Lena, civilekonom (fr.o.m. den 1 september 1974)

Bitr. sekreterare: Nilsson, Tor-Björn, pol. mag. (fr.o.m. den 1 augusti 1975 t.o.m. den 7 augusti 1977)

Lokal: Rosenbad 2, tel. 763 10 00. Postadress: Handelsdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm

Direktiven för uttedningen, se 1975 års kommittéberättelse H 11.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit åtta sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter och organisationer som berörs av utredningens arbete.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första delen av år 1978.

4. Skrotbandelsutredningen (H 1974:04)

TillkaUad enUgt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1974 för översyn av skrothandelsförordningen:

Utredningsman: Öhman, Frank G. H., f. d. regeringsråd

H;4    Skr 1977/78:103                                            284

Sekreterare: Sundström, Kerstin M., hovrättsassessor (fr.o. m. den 10 september 1974)

Lokal: Fredsgatan 9, tel. 21 14 45 (sekreteraren). Postadress: Handelsdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse H 14.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt 17 sammanträden samt haft överläggningar med företrädare för myndigheter, organisationer och branschföretag som berörs av utredningens arbete. Härav har sju skett i anslutning tiU besök vid anläggningar och industrier.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

5. Konkurrensutredningen (H 1974:05)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 september 1974 för utredning rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen (se Post- och InrUces tidn. den 8 oktober 1974):

Ordförande: Jonson, Lars, expeditionschef-rättschef

Ledamöter: Mattsson, Kjell A., led. av riksdagen Nyquist, Per-Olof (Ola), jur. dr, f. d. led. av riksdagen Radesjö, G. Wivi-Anne, fra, led. av rUcsdagen Ulander, Lars G., ombudsman, ers. för led. av riksdagen Wachtmeister, Knut G. N., led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Experter; Bemilz, Ulf, professor (fr.o.m. den 15 april 1975) Cars, Hans Christian, fil. dr (fr.o.m. den 1 januari 1977) HaUman, L. Åke G., avdehiingschef (fr.o.m. den 15 april 1975) Holgersson, Jörgen, hovrättsassessor (fr.o.m. den 8 november 1976) Oden, Nils, pol. mag. (fr.o.m. den 1 januari 1977) Sahlin, Eric, byråchef (fr.o.m. den 28 oktober 1974) Steen, Roland, departementssekreterare (fr.o.m. den 11 augusti 1976)

Sekreterare; Cederblad, Cari Olof, byråchef

Bitr. sekreterare: Sandström, Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 8 november 1976)

Lokal: Rosenbad 2,5 tr., tel. växel 763 10 (X). Postadress: Handelsdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm

285                             Kommittéer; Handelsdepartementet    H;6

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse H 15.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit elva sammanträden, varav fem med en referensgrapp med företrädare för berörda organisationer. Därutöver har sju sammanträden hållits med en särskild arbetsgrapp för lagtekniska frågor.

Utredningen har den 7 september 1977 avgett delbetänkande (SOU 1977:51) om fusioner och förvärv i svenskt näringsliv 1969-73-en faUstudie.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete vid årsskiftet 1977/78.

6. Städbranschutredningen (H 1975:02)

TillkaUade enUgt regeringens bemyndigande den 27 febraari 1975 för utredning av städbranschen:

Ordförande; Björnström, Björn S., direktör

Ledamöter; Lundgren, Rakel, utbUdningsassistent (fr.o.m. den 1 januari 1977) Näslund, Bengt Erik, direktör (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Sakkunniga; Ingvar-Svensson, Inger, fm, led. av riksdagen Jerhammar, Gunnar, direktör (fr.o.m. den 1 juh 1977) Landberg, Maj-Lis H. A., led. av riksdagen Lundqvist, Åke, kommundirektör

Mannerstråle, Nils-Gustaf, direktör (t.o.m. den 30 juni 1977) Nilsson, Karl-Henry, ombudsman

Nykvist, Ann-Christin, departementssekreterare (fr.o.m. den 7 februari 1977)

Sahlén, Evert, ombudsman Trogen, Göran, direktör (fr.o.m. den 7 februari 1977)

Expert: Sandström, Thore, ingenjör (fr.o.m. den 1 januari 1976)

Sekreterare: Ståhlberg, Karin, byrådirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976)

Bitr. sekreterare: Heide, Agneta, assistent (fr.o.m. den 8 oktober 1976)

Lokal;    Fredsgatan   9,   tel.    2187 84   (sekreteraren).   Postadress; Handelsdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse H 14.

H:6    Skr 1977/78:103                                             286

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit två sammanträden. Tre statistiska undersökningar avseende målgrupperna städare, städentreprenadföretag samt andra företag har påbörjats.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

7.1975 års affärstidskommitté (H 1975:05)

TillkaUade enligt regeringens bemyndigande den 5 juni 1975 med uppdrag att utreda frågor rörande affärstidema;

Ordförande; Englund, Åke, generaldirektör

Ledamöter: Svensson, Sten I., informationschef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 15 januari 1977) Wahlberg, E. Marianne, avdelningschef (fr.o.m. den 15 januari 1977)

Sakkunniga; Börjesson, Fritz A., lantbrakare, led. av riksdagen Gradin, Anita, departementssekreterare, led. av riksdagen Granlund, Karl-Åke, förbundsordförande Johansson, Sven, direktör Romanus, Gabriel, led. av riksdagen Sandell, UUa, kommunahåd Sundewall, Bengt, direktör

Experter: Bergqvist, Olof, hovrättsassessor (fr.o.m. den 4 maj 1976) Dedorson, Gunnar, direktör MeUn, Bertil, direktör Samuelsson, Erland, direktör Skarp, Arne, direktör Tellinger, Gotte, direktör

Sekreterare: HaUman, L. Åke G., avdelningschef

Bitr. sekreterare: Jargenius, Carl-Johan, byrådirektör (fr.o.m. den 21 augusti 1975)

Lokal: Statens pris- och kartellnänmd, tel. växel 14 20 80. Postadress; Box 1611,111 86 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1976 års kommittéberättelse H 17.

Kommittén har under tiden november 1976 - juU 1977 hålUt 14 sammanträden.

287                            Kommittéer; Handelsdepartementet    H; 8

Kommittén har den 31 oktober 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:72) Affärstidema. Uppdraget är därmed slutfört.

8. Prisregleringskommittén (H 1975:06)

TUlkaUade enligt regeringens bemyndigande den 24 juli 1975, ändrat genom regeringens bemyndigande den 15 december 1976, för utvärdering av prispolitiken;

Ordförande: Lemne, Mats H., landshövding (fr.o.m. den 20 januari 1977)

Ledamöter: Dahmén, Erik V. H., professor (fr.o.m. den 20 januari 1977) Johansson, Bengt A. W., budgetchef (fr.o.m. den 20 januari 1977) Lundgren, NUs, fil. dr (fr.o.m. den 20 januari 1977)

Sakkunniga: Jonung, Lars, bitr. professor (fr.o.m. den 20 aprU 1977) Lindström, BertU, ekon. lic. (fr.o.m. den 31 januari 1977) NUsson, AUan, f. d. direktör (fr.o.m. den 20 januari 1977) Åberg, Carl Johan, planeringchef (t.o.m. den 19 januari 1977)

Experter: Borg, Per, departementsråd

Dahlsten, Ulf L., byråchef (fr.o.m. den 23 december 1975) HaUman, L. Åke G., avdehiingschef HaUström, Torbjörn, civUekonom (fr.o.m. den 20aprU 1977) Herin, Jan, fil. lic. (fr.o.m. den 24 januari 1977)

Nordlund, Roland, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 17 januari t.o.m. den 30 april 1977) Sandström, Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 12 april 1976)

Sekreterare: Göranson, Lennart, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 20 april 1977) HaUström, Torbjörn, civilekonom (t.o.m. den 19 april 1977)

Bitr. sekreterare: Thomaeus, Barbro, byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1976)

Lokal: Malmtorgsgatan 5, tel. 08/2184 51 Postadress: Handelsdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm

Direktiven för den sakkunnige, se 1976 års kommittéberättelse H 18. Direktiven för kommittén, med ändring av tidigare direktiv, se 1978 års kommittéberättelse del IIH 9.

H;8    Skr 1977/78;103                                            288

Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit elva sammanträden. Inom ramen för den särskilda översyn av prisregleringen på baslivsmedel, som kommittén genomför, har därutöver sammanlagt 31 sammanträden hållits med tiU översynen knutna referensgrapper för myndighets- och konsumentfrågor, kött- och charkfrågor, mejerifrågor samt handelsfrågor.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

9. Utredningen (H 1976:01) om insamlingar

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 4 mars 1976 för att göra en kartläggning av insamlingsverksamheten och överväga behovet av samhälleliga åtgärder på området:

Utredningsman: Bergstrand, Sten-Erik, expeditionschef-rättschef (fr.o.m. den 1 juli 1976)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del IIH 2.

Utredningsmannen har i december 1977 avgett ett betänkande. Uppdraget är därmed slutfört.

10. Reklamationsutredningen (H 1976:02)

TilUcaUade enUgt regeringens bemyndigande den 25 mars 1976 för att göra en översyn av reklamationsförfarandet i konsumenttvister m. m.:

Ordförande: Magnusson, Staffan E., tf. rättschef

Ledamöter: Ekdahl, BertU, hovrättsassessor Ekström, Allan, rådman (fr.o.m. den 1 januari 1977) Elmer, Anders, jur. kand. LundvaU, Leif K. G., byråchef Tengelin, Sten, jur. dr.

Experter: Ankers, Mikael, departementssekreterare Ström-Htun, Berit, byrådirektör (fr.o.m. den 25 mars 1977) Sundewall, Bengt, direktör (fr.o.m. den 24 januari 1977) Tiselius, Per Erik, byrådhektör (fr.o.m. den 25 mars 1977)

Sekreterare: Duker, Jan-Peter, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 19 maj 1976)

289                           Kommittéer; Handelsdepartementet   H; 11

Lokal; Göta hovrätt, tel. växel 036/119430. Postadress: Box 422, 551 02 Jönköping 1 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del IIH 4.

Uttedningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tolv sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

11. Insynsutredningen (H 1976:03)

TilUcaUade enligt regeringens bemyndiganden den 1 april 1976 och den 13 januari 1977 för att utreda frågan om insyn i företagens marknads- och produktplanering m. m.:

Ordförande: Englund, Åke, generaldirektör

Ledamöter: Ahlström, Iwan, direktör

Andersson, Stina, försäkringstjänsteman, ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 januari 1977)

Bergek, Per Henrik, utredningssekreterare (t.o.m. den 31 januari 1977) Bohman, Clas, direktör Landberg, Maj-Lis, led. av riksdagen Malmström, Stig, sekreterare (fr.o.m. den 1 febraari 1977) Ringstedt, Nils A. E., byråchef

Wennerfors, Alf, informationschef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 20 januari 1977) Wästberg, Olle, utredningssekreterare, ers. för led. av riksdagen

Experter: Borg, Per, departementsråd

Hallman, L. Åke G., avdelningschef (t.o.m. den 31 maj 1977) Odelgard, Bengt K. G., avdelningschef Sandström, Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 25 augusti 1976)

Sekreterare; Sköldefors, Walter G., byråchef

Bitr. sekreterare; Andersson, Sven-Gunnar, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 1 juni 1977)

Lokal: Statens pris- och karteUnämnd, tel. växel 14 20 80. Postadress: Box 1611,111 86 Stockholm

19   Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

H:ll    Skr 1977/78:103                                             290

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II H 1. Tilläggsdirektiv, se 1978 års kommittéberättelse del IIH 1.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit sju sammanträden samt haft överläggningar med företag som berörs av utredningens arbete.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

12. Kommittén (H 1976:04) för utredning om regional konsumentpolitisk verksamhet

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 2 september 1976 för att göra en utredning om regional konsumentpolitisk verksamhet:

Ordförande: Heurgren, Sven C. O., generaldirektör

Ledamöter: Håkansson, Margot 1., skolsköterska, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Oskarsson, Ingegärd J., fru, led. av riksdagen Petersson, Klas, ombudsman Pettersson, Hans, kranmaskinist, led. av riksdagen Rydle, M. Birgitta, ämneslärare, ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Ström, Turid, avdelningschef, f. d. ers. för led. av riksdagen Williamsson, Uno E. I., länsråd Ågren, Lars O. T., avdehiingschef

Sakkunniga: Gustafsson, Ulla, hemkonsulent Johanson, Inge, direktör (fr.o.m. den 7 februari 1977) Noreén, Stefan, kanslisekreterare (t.o.m. den 30 juni 1977) Nykvist, Ann-Christin, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1977) Peterson, Carl-Gunnar P., departementsråd Tengelin, Sten, jur. dr (fr.o.m. den 7 februari 1977) Tidbeck, Åke, konsumentsekreterare

Experter; Plym ForsheU, Kerstin, informationssekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1977) Sundberg, Ingrid, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Sekreterare: Ousbäck, Margareta, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 13 december 1976)

291                            Kommittéer: Handelsdepartementet    H:I3

Lokal: Fredsgatan 9, tel. 08/2159 70 (sekreteraren). Postadress: Handelsdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1977 års kommittéberättelse del IIH 6.

Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit sex sammanträden. Vid två av dessa har utredningen haft hearings med företrädare för olika myndigheter och organisationer. Vidare har hemkonsulenterna, ett antal kommuner och ett antal länsstyrelser beretts tillfälle att lämna synpunkter på den framtida regionala konsumentverksamheten.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete i början av år 1978.

13. Exportfinansieringskommittén (H 1977:01)

TilUcallade enligt regeringens bemyndigande den 13 januari 1977 för att utreda frågor i samband med exportfinansieringen:

Ordförande; Ramel, Stig, direktör

Ledamöter: Bouveng, Carl-Johan, direktör Kronbladh, Gunnar, direktör Lendenius, Lars-Gunnar, utredningssekreterare Lindahl, Gösta, direktör Olofsson, Lennart, bankdirektör Olsson, Jan, utredningssekreterare Svedberg, Karl-Erik, direktör (fr.o.m. den 1 april 1977) Wallén, Axel, hovrättsråd

Sakkunniga: Frykholm, Jan, direktör Johansson, Bengt A. W., budgetchef

Sjöström, Leif H. A., kansliråd (t.o.m. den 30 september 1977) Sohlman, Ragnar, departementsråd Öhman, Carl Ivar, departementssekreterare (fr.o.m. den 17 oktober 1977)

Experter; Cederlund, Lars Johan O. B., departementssekreterare (fr.o.m. den 17 oktober 1977)

Evander, Lars P., bankdirektör (fr.o.m. den 2 maj 1977) Hallsénius, Jörgen, bitr. direktör (fr.o.m. den 22 augusti 1977) Ljungdahl, L. Gunnar, bankdirektör (fr.o.m. den 2 maj 1977)

Sekreterare: Ringblom, Erland, pol. mag. (fr.o.m. den 1 aprU 1977)

H:13    Skr 1977/78:103                                          292

Bitr. sekreterare: de Neergaard, Claes, civilekonom (fr.o.m. den 8 augusti 1977)

Lokal: Handelsdepartementet, Rosenbad 2,5 tr.. Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del IIH 2.

Kommittén har under tiden april - oktober 1977 håUit tre sammanträden samt haft fyra överläggningar med ohka myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Därutöver har ett sammanträde hålUts med respektive sekretariat för industribiståndsutredningen och kapitalmarknadsutredningen.

Kommittén avser att avge ett betänkande i december 1977.

Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under första halvåret 1978.

14. Delegationen (H 1977:02) för ledning och samordning av en omstrukturering och effektivisering av skoindustrin

TUlkaUade enligt regeringens bemyndigande den 28 april 1977;

Ordförande: af Trolle, Ulf, professor

Ledamöter: Lagnell, Gunnar, direktör Persson, ErUng, direktör Persson, Karl-Erik, förbundsordförande Rehnqvist, Gösta, direktör

Ersättare: Högmark, Christina (för Karl-Erik Persson)

Expert: ÖhrUng, Anders, avdelningsdirektör

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Delegationen har under tiden maj - oktober 1977 hålUt sju protokollförda sammanträden samt överlagt och samrått med företag, myndigheter, organisationer, kreditinstitut och andra som berörs av delegationens arbete.

Under perioden har delegationen besökt samtliga läderskotiUverkare med fler än fem anställda.

Delegationen har den 15 september 1977 avgett delrapporten PM med lägesrapport m. m. angående skoindustrin.

Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

293                           Kommittéer: Handelsdepartementet   H:16

15. Utredningen (H 1977:03) om utjämning av regionala och lokala prisskillnader på eldningsolja och bensin

TilUcaUad enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1977 med uppdrag att utreda frågan om utjämning av de prisskiUnader på eldningsolja och bensin som följer av det nu tillämpade systemet med orts- och zonlillägg:

Särskild utredare: Edstrand, Karl-Ingmar, departementsråd

Sakkunniga: Camhagen, Göran E. T., departementsråd (fr.o.m. den 19 september 1977)

HaUsten, Lars T., departementssekreterare (fr.o.m. den 19 september 1977)

Jönestedt, Bo, direktör (fr.o.m. den 19 september 1977) Norrbom, N. Claes-Erik, departementsråd (fr.o.m. den 19 september 1977)

Nykvist,   Ann-Christin,   departementssekreterare   (fr.o.m.   den   19 september 1977)

Seger, S. Walter, direktör (fr.o.m. den 19 september 1977) Sköldefors, Walter, byråchef (fr.o.m. den 19 september 1977)

Expert: Carlson, Å. Lennart, bitr. skattedirektör (fr.o.m. den 7 november 1977)

Sekreterare: Lindgren, Per Anders, kammarrättsfiskal

Lokal: Gamla riksdagshuset, tel. växel 14 10 00 (utredaren och sekreteraren). Postadress; Handelsdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm.

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommUtéberättelse del IIH 3.

Utredningen har under tiden juU - oktober 1977 hållit två sammanträden. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

16. Sydafrikakommittén (H 1977:04)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 7 juli 1977 för att utreda frågan om förbudsåtgärder från svensk sida med avseende på kapitalexport tUl Sydafrika och Namibia i samband med svenska investeringar där:

Ordförande: HeUner, Eskil M., regeringsråd

H:16    Skr 1977/78:103 294

Ledamöter: Kristensson, Astrid M., landshövding, f. d. led. av riksdagen Lidbom, Carl G., förutv. statsråd, led. av riksdagen Wirmark, B. David J., fil. mag., ers. för led. av riksdagen Örjes, J. Rolf L., informationschef, ers. för L   av riksdagen

Sakkunniga: Berg, Helge, direktör (fr.o.m. den 12 september 1977) Bouveng, Carl-Johan, direktör (fr.o.m. den 12 september 1977) Ländin, Sigvard H., ombudsman (fr.o.m. den 12 september 1977) Säwe-Söderbergh,    Bengt,    utredningssekreterare   (fr.o.m.    den    12 september 1977) Wikström, Lester, litteratursekreterare (fr.o.m. den 12 september 1977)

Experter; Bemer, C. O. Örjan, departementsråd (fr.o.m. den 12 september 1977) Leander, Bo T. I., departementssekreterare (fr.o.m. den 12 september t.o.m. den 31 oktober 1977)

Nyström, Lars A., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 22 september 1977) Persson, Lars E. H., hovrättsråd (fr.o.m. den 22 september 1977) Sanden, Peter, pol.mag. (fr.o.m. den 1 november 1977) Svensson, BoE., departementsråd (fr.o.m. den 12 september 1977) Öländer, Jan A., kansUråd (fr.o.m. den 22 september 1977)

Sekreterare: Magnusson, Åke, forskningssekreterare

Bitr. sekreterare: Malmborg, Gudrun, kansUst (fr.o.m. den 22 augusti 1977) Normark, G. Anita M., sekreterare (fr.o.m. den 14 november 1977)

Lokal: Regeringsgatan 19, Itr., tel. 21 64 02 (sekreteraren). Postadress: Handelsdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del IIH 5.

Kommittén   har   under   tiden   augusti   -   oktober   1977   hållit   två sammanträden. Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under våren 1978.

17. Konunittén (H 1977:05) om samordning och ledning i fred av övervakningen och räddningstjänsten till sjöss

TUlkaUade enligt regeringens bemyndigande den 7 juli 1977 med uppdrag att utreda frågor rörande samordning och ledning i fred av övervakningen och räddningstjänsten tiU sjöss:

295                           Kommittéer: Handelsdepartementet   H:18

Ordförande: Nilsson, Per-Erik, hovrättspresident

Ledamöter: Aulin, OUe, överstelöjtnant, bitr. försvarsdirektör, led. av riksdagen Johnsson, Rune S. G., ombudsman, led. av riksdagen Rosqvist, G. Birger, mästerlots, led. av riksdagen Wikström, Margot, socionom Åberg, Ch. Georg, fiskeriombudsman, led. av riksdagen

Sakkunniga: Blom, E. Göte, kommendör (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Bäcklin, Lars R., ombudsman (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Engdahl, O. Roland, gränschef (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Jäderholm, Bengt, departementssekreterare (fr.o.m. den 17 oktober 1977)

Leuf, Nils Börje, departementsråd (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Reslow, Kjell, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Sondén, Jan A., kansUråd (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Waldau, Ulf, avdelningschef (fr.o.m. den 17 oktober 1977)

Experter: Trotzig, C. Fredrik J., avdelningschef (fr.o.m. den 1 december 1977)

Sekreterare: Rydstedt, Bo S., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 augusti 1977)

Lokal; Fredsgatan 9, tel. 21 17 48 (sekreteraren). Postadress; Handelsdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm

Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del IIH 4.

Kommittén har under tiden september - oktober 1977 hållit ett sammanträde. Därutöver har två sammanträden håUits med en särskild arbetsgrapp.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1978.

18. Utredningen (H 1977:06) för begränsning av företagens verksamhet i Sydafrika

TUlkallad enligt regeringens bemyndigande den 27 oktober 1977.

Särskild utredare; Åman, O. Valter, f. d. landshövding, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 27 oktober 1977)

H:18    Skr 1977/78:103 296

Sekreterare; Hagard, John H. M., departementssekreterare (fr.o.m. den 27 oktober 1977)

Lokal; Utrikesdepartementet, Gustav Adolfs torg 1, Box 16121,103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II H 7.

19. Utredningen (H 1977:07) för översyn av resegarantilagen

TUUcaUad enUgt regeringens bemyndigande den 3 november 1977 med uppdrag att se över resegarantUagen:

Särskild utredare; Odelgard, Bengt K. G., avdelningschef (fr.o.m. den 18 november 1977)

Sekreterare: Sandström, Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 18 november 1977)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del IIH 8.

Lokal: Rosenbad 2, 5 tr., tel. växel 763 10 00 (sekreteraren). Postadress: Handelsdepartementet, Fack, 103 20 Stockholm

297 Kommittéer; Arbetsmarknadsdepartementet    A:l

Arbetsmarknadsdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1977:7, 8,9 och 10

Följande kommittéer inom avsnittet fullgör inte resp. har inte fullgjort egentligt utredningsuppdrag: 1,7 och 12

1. Expertgruppen (In 1968:14) för utrednmgsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor

TUlkaUade enhgt Kungl. Maj;ts bemyndigande den 20 januari 1%7 för att i anslutning tiU sysselsättningsberedningens verksamhet ta initiativ tiU och biträda beredningen vid uppläggning av utredningsverksamhet i frågor rörande arbetsmarknadspolitikens verkningar:

Ordförande; Canarp, Curt S. T., byråchef (fr.o.m. den 1 juni 1975)

Ledamöter; Bäckström, O. Anders, sekreterare (fr.o.m. den 26 april 1977) Carlsson, G. Ame V., departementsråd (fr.o.m. den 1 juni 1975) Marcusson, Sten G., utredningssekreterare (fr.o.m. den 28oktober 1975) Niklasson, Ö. O. Harald, universitetslektor Rehn, L. Gösta, professor (fr.o.m. den 1 augusti 1974) Rydén, Jan E., avdelningschef

Starkerud, Lars I., ombudsman (fr.o.m. den 16november 1976 t.o.m. den 25 april 1977)

Sundström, Olof G., utredningschef (t.o.m. den 31 juli 1977) Westermark, J. Gunnar, direktör (fr.o.m. den 1 januari 1975) Wretborn, Christer, utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1977)

Experter; Dahlberg, L. Åke, avdelningsdirektör Wadensjö, Eskil W., forskarassistent

Sekreterare; Johannesson, Jan G., byrådirektör (fr.o.m. den 1 september 1976) Persson-Tanimura, Inga, forskarassistent (fr.o.m. den 1 september 1976)

Bitr. sekreterare; Björklund, Anders C. T., forskningsassistent (fr.o.m. den 1 november 1977)

A:l    Skr 1977/78:103                                             298

Lokal; Malmtorgsgatan 5,2 tr., 11151 Stockholm, tel. 112186 (sekreteraren)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Expertgruppen för utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor (EFA) har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit sju sammanträden. Expertgmppen har arbetat enligt de riktiinjer man 1976 lade fram i sitt förslag till arbetsmarknadspolitiskt forskningsprogram. F. n. pågår sammanställningen av en rapport innehållande analys och slutsatser kring resultaten från de forskningsprojekt som initierats efter betänkandet (SOU 1974:29) Att utvärdera arbetsmarknadspolitik. Jämsides sker ett kontinuerUgt arbete med att initiera och samordna nya forskningsprojekt.

Den planerade rapporten kommer bl. a. att omfatta redovisningar av forskningsprojekten; En uppföljning av undersökningen rörande effekterna av geografiska rörUghetsstimulanser, En samhällsekonomisk utvärdering av en lokaliseringssatsnings arbetsmarknadspolitiska effekter, Studier kring indirekt sysselsättningsskapande medel, Ekonomisk analys av integrerad arbetsmarknadspolitik samt Studier kring arbetslöshet och arbetssökande.

Expertgmppens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

2. Sysselsättningsutredningen (A 1974:02)

TUlkaUade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 mars 1974 för att utreda frågan om den långsiktiga sysselsättningspoUtiken (se Post- och Inrikes tidn. den 26 mars 1974):

Ordförande: Sandberg, Lars G., f. d. förbundsordförande

Ledamöter: Beckius, Carin E., kanslichef Carlsson, G. Rune, förbundsdirektör Edin, Per-Olof, utredningschef Eriksson, B. Sune, direktör Faxén, Karl-Olof, docent

Fransson, Arne A. E., kamrer, led. av riksdagen (fr.o.m. den4maj 1977) HeUström, Mats J., fU. kand., led. av riksdagen Höralund, Börje O., landstingsråd (fr.o.m. den 16 november 1976) Meidner, Rudolf A., fU. dr

Pettersson, S. Ame, sekreterare, led. av riksdagen Rehn, L. Gösta, professor Rehnberg, K. BertU, generaldirektör Sandebring, Hans E., direktörsassistent

299                   Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    A;2

Svensson, Jöm, planeringsdirektör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17

mars 1976)

Svensson, Sten L., informationschef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 4

maj 1977)

af Ugglas, G. S. BertU, civilekonom, led. av riksdagen (t.o.m. den 19

maj 1977)

af Ugglas, M. Margareta, civUekonom, led. av riksdagen (fr.o.m. den 18

maj 1977)

Winther, S. I. Eva, led. av riksdagen (fr.o.m. den 16 november 1976)

Östlund, John O., pol. mag.

Experter: Askestig, H. Bertil S., departementssekreterare (fr.o.m. den 25 febmari 1975) Boldt, Göran B. L., förbundssekreterare (fr.o.m. den 1 juU 1976 t.o.m. den 1 oktober 1977)

Brandgård, P. B. Evert, informationschef (fr.o.m. den 1 januari t.o.m. den 1 oktober 1977)

Broms, Jan T. R., bitr. direktör (fr.o.m. den 24 september 1974) Dahl, Gerd B., fru (fr.o.m. den 24 september 1974) Dahlberg, Lars C, departementsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Daimar, Margot, fra (fr.o.m. den 24 september 1974) Danielsson, Georg, statistikchef (fr.o.m. den 20 december 1974) Eriksson, Bjöm G., departementsråd

Eriksson, Lars A. I., ombudsman (fr.o.m. den 7 september 1976 t.o.m. den 30 juni 1977)

Ettarp, Lars G., departementsråd (fr.o.m. den 20 september 1977) Farm, Ante T., tekn. lic. (fr.o.m. den 10 april 1975) Fogelström, Hans, ombudsman (fr.o.m. den 10 november 1976 t.o.m. den 1 november 1977)

Fridh, K. Göte, f. d. statssekreterare (fr.o.m. den 29 mars 1977) Grunewald, Björn M., civilekonom (fr.o.m. den 1 augusti 1976) Göransson, G. Bertil, landstingsråd (fr.o.m. den 24 september 1974) Hansson, Stig G. E., agronom (fr.o.m. den 24 september 1974) Henriksson, Runa M., fm (fr.o.m. den 15 oktober 1974) Hjelmqvist, Ingvar K. R., kansliråd (fr.o.m. den 24 september 1974) Ivarsson, Anna-Lisa, fra (fr.o.m. den 24 september 1974) Jacobson, Bengt, undervisningsråd (fr.o.m. den 25 februari 1975) Javette, Bo, ombudsman (fr.o.m. den 1 juU 1976 t.o.m. den 1 oktober 1977)

Johansson, Inga-Britt B., fra (fr.o.m. den 24 september 1974) Jonsson, Olof E., sekreterare (fr.o.m. den 1 november 1977) Jönsson, Ruth V., fra (fr.o.m. den 24 september 1974) Kahlin, Tage H. G., direktör (fr.o.m. den 24 september 1974) Karlsdotter-Jonshagen, Ingrid C, byråchef (fr.o.m. den 26 april 1977)

A:2   Skr 1977/78:103                                             300

Kolk, Jaan, utredningssekreterare (fr.o.m. den 16 november 1976 t.o.m.

den 30 juni 1977)

Larsson, E. Åke, jur. dr (fr.o.m. den 24 september 1974)

Leimar, A. Tord M., avdehiingsdirektör (fr.o.m. den 24 september 1974

t.o.m. den 25 aprU 1977)

Lennartsson, FoUce, utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 juU 1977)

Lindblad, GuUan B. K., utredningsassistent (fr.o.m. den 15 oktober 1974)

Lindström, Lars E., ombudsman (fr.o.m. den 1 juh 1976 t.o.m. den 1

oktober 1977)

LindvaU, Karl-Erik, andre förbundsordförande (fr.o.m. den 15 oktober

1974)

Ljung, Lars U., utredningssekreterare (fr.o.m. den 24 september 1974)

Lundquist, G. Jan-Eric, förste inspektör (fr.o.m. den 1 mars 1975)

Löfström, J. Henric, sekreterare (fr.o.m. den 1 juU 1976 t.o.m. den 1

oktober 1977)

Magnusson, Leif R., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 20 december 1974)

Malm, Stig N.-Å., bitr. avtalssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1976 t.o.m.

den 1 oktober 1977)

Möller, I. CeciUa, utbildningssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1976 t.o.m.

den 1 oktober 1977)

Neuman, Gun E., jur. kand. (fr.o.m. den 1 juli 1976 t.o.m. den 1 oktober

1977)

Nilsson, Alf G., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Nilsson, Bengt A., ombudsman (fr.o.m. den 1 juU 1976 t.o.m. den 1

oktober 1977)

Nilsson, J. Ove G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1976)

NUsson, Thora I.-L., statistikchef (fr.o.m. den 20 december 1974)

Nyberg, Jan-Eric, departementsråd (fr.o.m. den 19 november 1976)

Nygren-Söderberg, LaUa E., verkst. direktör (fr.o.m. den 15 oktober

1974)

Ockborn, Alf G., sekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1976t.o.m. den 1 oktober

1977)

Ohlsson, Lennart Å., docent (fr.o.m. den 26 jipril 1977)

Paul, Lars A., ombudsman (fr.o.m. den 27 januari 1976)

Persson, Lena A-M., laboratoriebiträde (fr,o.m. den 15 oktober 1974)

Pettersson, Erik B., generaldirektör (fr.o.m. den 24 september 1974)

Platin, UUa-Britta, utredningssekreterare (fr.o.m. den 24 september 1974)

Ruigholm, Bosse I. K., kansUråd (fr.o.m. den 24 september 1974)

Schelin, Leif Ericsson, fU. mag. (fr.o.m. den 1 juh 1976 t.o.m. den 1

oktober 1977)

Slunge, G. Walter R., avdelningschef (fr.o.m. den 24 september 1974)

Spendrup, K. Aksel, avdehimgschef (fr.o.m. den 24 september 1974)

Staf, Karl-Rune, ingenjör (fr.o.m. den 1 juli 1976 t.o.m. den 1 oktober

1977)

301                    Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet   A; 2

Strandberg, I. Margit, avdelningsdirektör (fr.o.m. den20december 1974)

Sundström, Olof G., utredningschef (fr.o.m. den 15 oktober 1974)

Svensson, E. Anders G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juli 1976

t.o.m. den 1 oktober 1977)

Söderberg, Bo K.G., kansliråd (fr.o.m. den 24 februari 1976)

Tallskog, Leif V. I., byrådirektör (fr.o.m. den 10 november 1976)

Thufvesson, Bengt E., departementsråd (fr.o.m. den 24 september 1974)

Westerberg, Ulf L., ombudsman (fr.o.m. den 1 juU 1977)

Wilén, S. Kristina (Kerstin), förskollärare (fr.o.m. den 24 september

1974)

Winther, S. I. Eva, sjuksköterska (fr.o.m. den 24 september 1974)

Åberg, Carl-Johan, planeringschef (fr.o.m. den 14 januari 1975)

Ågren, Lars O. T., avdelningschef (fr.o.m. den 24 september 1974)

Östlund, Hans-Erik, departementsråd (fr.o.m. den 24 september 1974)

Sekreterare; Persson, Gustav B., sekreterare (fr.o.m. den 1 juU 1974)

Bitr. sekreterare; Andersson, Kerstin G. M., fU. kand. (fr.o.m. den 17 januari 1977) Bemheudsson, K. Göte, byrådirektör (fr.o.m. den 1 juli 1974) Bystedt, Ulla K., soc. stud. (fr.o.m. den 1 juU 1976) CarUng, Jan L., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 november 1974) Ericsson, Britta M., departementssekreterare (fr.o.m. den 24 september 1974 t.o.m. den 16 januari 1977)

Eriksson, K. Ame, tf. förste byråsekreterare (fr.o.m. den 1 september 1976)

Fogelström, Hans, ombudsman (fr.o.m. den 1 april 1976 t.o.m. den 1 november 1977)

Guteland, Gösta A., fil. lic. (fr.o.m. den 1 juU 1974) Johansson, D. Marianne, byrådirektör (fr.o.m. den 18 oktober 1976) Nilsson, Alf G., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juU 1976 t.o.m. den 30 juni 1977)

Normark, G. Anita M., sekreterare (fr.o.m. den 1 april 1976 t.o.m. den 1 oktober 1977)

Qvarfort, Anne-Marie, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 23 maj 1977) Stångberg, OUe H., departementssekreterare (fr.o.m. den 11 febmari 1975)

Svensson, Leif Å., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1974) Tånneryd, S. AUan S., civilingenjör (fr.o.m. den 1 febraari 1977)

Lokal; Drottninggatan 20,3 tr., 111 51 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Duektiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse A17. TUläggsdirektiv, se 1977 års kommittéberättelse del II A 4 och 1978 års kommittéberättelse del IIA 1.

A:2    Skr 1977/78:103                                             302

Uttedningen har den 17 december 1975 avgett ett delbetänkande (SOU 1975:90) Arbete åt alla.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 13 sammanträden. Utredningen har även arbetat i åtta olika arbetsgrupper. Tio sammanträden har hållits med arbetsmarknadspolitiska gruppen, fem med finansieringsgrappen, fem med näringspolitiska grappen, sju med planeringsgruppen, åtta med praktikgruppen, sex med regionalpolitiska grappen, åtta med statistik- och prognosgruppen samt fem sammanträden med utbildningsgruppen. Praktikgmppen har tUl utredningen överlänmat rapporten Praktik - Del av utbildning. Den har därmed avslutat sitt arbete.

Utredningen bedriver försöksverksamhet med bl. a. inplacering av arbetshandikappade inom statiig, kommunal och privat sektor, arbetsmarknadsutbildning för äldre arbetslösa, kommunal sysselsättningsplanering i fem kommuner, landstingskommunal sysselsättningsplanering i ett län, regionalt inriktad näringspolitik i Kopparbergs län samt försök med kollektivtrafik m. m. för arbetsresor i Örebro län.

Utöver denna försöksverksamhet har utredningen för att få underlag för överväganden och förslag i del- och slutbetänkandena tagit initiativ tiU ett antal forsknmgsprojekt avseende energi och sysselsättning, kommunala variationer i förtidspensioneringen, sysselsättningen för kvinnor, strömmama ut och in i arbetskraften, faktisk och önskad arbetstid, arbetsmUjö och hälsa samt finansieringsströmmar i offentlig sektor. Utvärderingen av projekten har i huvudsak lagts på olUca från utredningen fristående institutioner och forskare vilka kommer att länrna rapporter tiU utredningen.

En rapport om skyddat arbete har under augusti 1977 presenterats för utredningen och publicerats (SOU 1977:49) Skyddad verkstad -halvskyddad verksamhet.

Utredningen har den 30 juni 1977 erhålUt tilläggsdirektiv angående arkivarbetets framtida utformning och inriktning.

Utredningen har den 18 maj 1977 tiU arbetsmarknadsdepartementet överlämnat dels promemoria över försöksverksamheten med intensifierad arbetsförmedling, utarbetad av projektgruppen inom utredningen, dels arbetsmarknadsstyrelsens rapport, dels den utvärdering som institutet för social forskning gjort av försöksverksamheten.

Den 11 oktober 1977 överlämnades tiU arbetsmarknadsdepartementet praktikgrappens ovan nämnda rapport Praktik - Del av utbildning. I anslutning härtiU lämnade utredningen förslag till åtgärder för att förbättra berörda ungdomsgruppers situation på arbetsmarknaden baserade på erfarenheterna från försöksverksamheten med intensifierad arbetsförmedling för ungdom och arbete.

Under tiden den 17 - 21 oktober har studieresa företagits tUl Norge av ordföranden i utredningens utbildningsgrupp jämte representanter för

303                   Kommittéer; Arbetsmarknadsdepartementet    A;4

utredningen och sekretariatet.

I början av år 1978 kommer utredningen att avge delbetänkandet Arbete åt handikappade.

Utredningen beräknar lämna slutbetänkande under senare delen av år 1978.

3. Lagerstödsutredningen (A 1974:07)

TUlkaUade enligt Kungl. Maj;ts bemyndigande den 31 maj 1974 för utvärdering av stödet tUl lagerinvesteringar (se Post- och Inrikes tidn. den 7 juni 1974):

Ordförande: HeUström, Mats J., fil. kand, led av riksdagen

Ledamöter: Spenchup, K. Aksel, avdelningschef Pettersson, Bengt A. G., avdehiingschef

Experter: Bertmar, Lars M. I., civilekonom (fr.o.m. den 15 oktober 1974) Dahlerus, Bo H. C, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 april 1975) Nordin, Maj B., forsknmgsassistent (fr.o.m. den 1 november 1976t.o.m. den 21 augusti 1977) Öhman, Christer, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juni 1975)

Sekreterare: Reuterswärd, Anders P. E., departementssekreterare (fr.o.m. den 16 augusti 1974)

Lokal: Arbetsmarknadsdepartementet, Mynttorget 2, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse A 22.

Utredningen har under tiden den 1 november 1976 - den 31 oktober 1977 hållit nio sammanträden samt gjort vissa studiebesök. Utredningen kommer att lägga fram sitt slutbetänkande i början av år 1978.

Uppdraget kommer därmed att vara slutfört.

4.1974 års utredning (A 1974:08) om en allmän arbetslöshetsförsäkring

TilUcaUade enligt Kungl. Maj;ts bemyndigande den 7 juni 1974 för att utreda frågan om allmän arbetslöshetsförsäkring m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 24 juni 1974);

A;4    Skr 1977/78:103                                            304

Ordförande: Magnusson, Erik, f. d. förbundsordförande (fr.o.m. den 10 december 1976)

Ledamöter: Bodström, T. Lennart, ordförande i TCO Bäck, Karl-Axel, ombudsman Ekinge, Bernt A., ombudsman, led. av riksdagen Elmstedt, Claes Y., lantbrakare, led. av riksdagen Johansson, Erik V., arbetsförmecUingsföreståndare, led. av riksdagen Ludvigsson, Ingrid M., fra, led. av riksdagen

Marcusson, Sten G., utredningssekreterare (fr.o. m. den 28 oktober 1975) Olsson, Sune, f. d. led. av riksdagen Petersson, Olof H. E., kansliråd Svensson, Inge G., direktör Tobisson, Lars F., partisekreterare Walander, Håkan L, ombudsman

Experter; AUcman, Leif A., kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 10 oktober 1977) BratthaU, Kenneth, tf. försäkringsdomare (t.o.m. den 8 oktober 1977) Cosmo, O. Ingemar, försäkringsdomare (fr.o.m. den 8 oktober 1974) Edvardsson, P. Einar, byråchef (fr.o.m. den 17 mars 1976) Erici, Bemt H., byråchef (fr.o.m. den 8 oktober 1974) Jansson, Stig L., hovrättsassessor (fr.o.m. den 16 november 1976) WadeU, Ulla G. S., skattedirektör

Sekreterare: Bengtson, Sven F., byråchef

Bitr. sekreterare: Baecklund, B.Göran, informationssekreterare (fr.o.m. den 1 febraari 1976 t.o.m. den 7 mars 1977)

Granberg, Birgitta M. V., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 1 januari 1976)

Harriman-Hembom, Anita C, byrådirektör (fr.o.m. den 8 oktober 1974) Nitare, J. Gideon H., byrådirektör (fr.o.m. den 1 maj 1975)

Lokal: Munkbron 11, 3 tr. Postadress: Arbetsmarknadsdepartementet, Fack, 103 10 Stockhohn, tel. 11 66 51 (sekreteraren)

Dhektiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse A 23.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt 14 sammanträden.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under första kvartalet 1978.

305                    Kommittéer; Arbetsmarknadsdepartementet   A;5

5. Delegationen för arbetstidsfrågor (A 1974:09)

TilUcaUade enligt Kungl. Maj;ts bemyndigande den 20 juni 1974 för vissa uppgifter inom arbetstidsområdet;

Ordförande: Eliasson, E. Ingemar, statssekreterare (fr.o.m. den 26 oktober 1976)

Sakkunniga: Ahlvarsson, Lars I., direktör (fr.o.m. den 17 december 1976 t.o.m. den 9 november 1977)

Andrén, A. Gunnar, förhancUingsdirektör

Hagman, B. Anders, bitr. avdelningschef (fr.o.m. den 10 november 1977) Håkansson, P. Harald, ombudsman (fr.o.m. den 26 oktober 1976) Högberg, K. Gunnar, dhektör Karlsson, H. K. Göran, ombudsman Nelander, Sven, utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 december 1976)

Suppleanter: Andersson, Tryggve E., sektionschef (för Björkman t.o.m. den 31 mars 1976)

Bengtsson, C. Ola, sektionschef (fr.o.m. den 10 november 1977) Göransson, Bo O. F., sekreterare (för Björkman fr.o.m. den 1 aprU 1976 t.o.m. den 9 november 1977)

Hedin, C. Thomas, ombudsman (för Järvstrand fr.o.m. den 9 december 1975)

NUsson, A. Erik, lönedirektör (för Andrén) Sandberg, K. Bertil, ombudsman (för Axelsson) Tydén, Christian F., direktör (för Högberg) Westin, Aina V. H., ombudsman (för Karlsson)

Experter; GardeU, BertU G. T. B., docent (fr.o.m. den 1 januari t.o.m. den 31 december 1977)

Gehlin, Jan E., forskningsassistent (fr.o.m. den 1 januari t.o.m. den 31 december 1977)

Holm, Stefan, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 septem.ber t.o.m. den 31 december 1977)

Lidbeck, Åse, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 aprU 1977) Magnusson, S., forskningsassistent (fr.o.m. den I januari t.o.m. den 31 december 1977)

Sekreterare: Hagberg Anne-Charlotte, kansUsekreterare (fr.o.m. den 1 april 1977) Lidbeck, Åse, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1976 t.o.m. den 31 mars 1977)

20   Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 103

A: 5    Skr 1977/78:103                                            306

Bitr. sekreterare: Hagberg, Anne-Charlotte, kansUsekreterare (fr.o.m. den 1 januarit.o.m. den31 mars 1977) Kvarfordt, Eva B., fil. kand. (fr.o.m. den 1 juli 1976)

Lokal: Arbetsmarknadsdepartementet, Mynttorget 2, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för delegationen, se 1975 års kommittéberättelse A 24.

Delegationen har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit fyra sammanträden. Däratöver har tre sammanträden hållits med en arbetsgrupp inom delegationen. Delegationen har den 9 november 1977 avgett promemorian (Ds A 1977:7) Deltidsarbetets utveckling.

Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

6. Utredningen (A 1974:10) av arbetskraftsförhållandena inom jordbruks- och trädgårdsnäringen

TilUcallade enligt Kungl. Mai:ts bemyndigande den 13 september 1974 för utredning av arbetskraftsförhållandena inom jordbruks- och trädgårdsnäringen (se Post- och Inrikes tidn. den 21 september 1974):

Ordförande: Andersson, J. Gunnar D., överdirektör

Ledamöter: Skoglösa, ErUng T., agronom (fr.o.m den 19 febraari 1976) Svensson, Börje, förbundsordförande Experter;

Grenestedt, E. Lennart N., departementsråd (fr.o.m. den 22 juni 1976) Gårdstedt, H. Birger, skolråd (fr.o.m. den 14 januari 1975) Johansson, H. S. Kenneth, ombudsman (fr.o.m. den 22 juni 1976) Knutsson, P. Gösta, byråchef (fr.o.m. den 14 januari 1975) Wessén, VUhelm, direktör (fr.o.m. den 28 november 1974)

Sekreterare: Jönsson, J. Ove, f. d. byråchef (fr.o.m. den 16 november 1974)

Bitr. sekreterare: Rudsberg, Seija H., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 18 april t.o.m. den 31 augusti 1977)

Lokal;  Arbetsmarknadsdepartementet,  Fack,   103 10 Stockholm,   tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse A 25.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 14

307                   Kommittéer; Arbetsmarknadsdepartementet   A:8

sammanträden.  Överläggningar har ägt mm med myndigheter, andra utredningar och organisationer inom verksamhetsområdet. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete vid årsskiftet 1977/1978.

7. Referensgruppen (A 1974:11) för glesbygdsfrågor

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 november 1974 för att biträda vid arbetet med glesbygdsfrågor (se Post- och Inrikes tidn. den 23 november 1974):

Ordförande: Petersson, Olof H. E., kansliråd

Ledamöter; Berglund, Frida J., skolsköterska, led. av riksdagen Jonasson, J. E. Bertil, lantbrukare, led. av riksdagen Turesson, Bo, statsråd, led. av riksdagen Westberg, Olof (OUe) R., rektor, f. d. led. av riksdagen Ågren, Lars O. T., avdelningschef Åkerlund, Hans E., byråchef

Sekreterare: Rangrost, Johny A. P., departementssekreterare

Lokal: Arbetsmarknadsdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 08/763 10 00 (ordföranden och sekreteraren)

Direktiven för referensgrappen, se 1975 års koriimittéberättelse A 26.

Referensgmppen har genom beslut i regeringssammanträde den 17 februari 1977 ersatts med delegationen (I 1977:02) för glesbygdsfrågor.

Direktiven för delegationen, se 1978 års kommittéberättelse del II 13.

8. Utredm'ngen (A 1975:01) om företagsutbildningen

TillkaUade enligt regeringens bemyndigande den 27 febraari 1975 för att utreda frågor om utbildning i företag (se Post- och Inrikes tidn. den 22 mars 1975);

Ordförande; Rehnberg, K. Bertil, generaldirektör

Sakkunniga: Berglund, Frida J., skolsköterska, led. av riksdagen Petersson, Karl Anders P., bankkamrer, led. av riksdagen

A;8   Skr 1977/78:103                                              308

Experter: Berggren, Sören V., utbildningsinlendent (fr.o.m. den 5 november 1975) Brandgård, Evert, informationschef Christiani, F.-O. Gunnar, ombudsman Engfors, Gösta S., förste sekreterare (fr.o.m. den 7 maj 1976) Fogelström, Siv E., ombudsman Landqvist-Westh, Inga-Lill, ombudsman

Larsson, Hans F. L., ombudsman (fr.o.m. den 5 november 1975) Lindström, Lars E., ombudsman (fr.o.m. den 5 november 1975) Murray, U. Mac, departementssekreterare Persson, A. Henry, ombudsman Rask, Lars G., civiUngenjör Ringholm, Bosse I. K., kansliråd

Sahlén, G. Anna-Stina P., ombudsman (fr.o.m. den 5 november 1975) Tapper, Gunilla M., ombudsman Wärn, Bo H., sektionschef

Sekreterare: Gussing, N. Ragnar J., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 8 oktober 1975)

Bitr. sekreterare: Eliasson, Kerstin E., fU. kand. (fr.o.m. den 1 december 1975) Rangrost, Johny A. P., departementssekreterare

Thellman-Gustafson, Birgitta, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 21 febraari t.o.m. den 22 april 1977)

Lokal:        Mahntorgsgatan     5,3        tr.        Postadress:

Arbetsmarknadsdepartementet,     11151     Stockholm,     tel.     112186 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse A 20.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit 15 sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete.

Utredningen beräknar att överlämna sitt betänkande i december 1977. Uppdraget är därmed slutfört.

9. Utredningen (A 1975:02) om näringshjälp m. m.

TilUcaUad enligt regeringens bemyndigande den 7 oktober 1975 för utredning om näringshjälp m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 20 september 1975):

Utredningsman: Jansson, N. Ewald, f. d. förbundsordförande

309                  Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet   A: 10

Experter: Lundqvist, J. Erling, ingenjör Petrén, Finn H., sekretariatschef

Sekreterare: Rågfeldt, B. Gunnar, byrådirektör

Lokal: Mynttorget 2. Postadress: Arbetsmarknadsdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse A 21.

Utredningen har under tiden november 1976 - juni 1977 håUit tolv sammanträden. Utredningsmannen har den 30 juni 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:22) Arbete med näringshjälp.

Uppdraget är därmed slutfört.

10. Utredningen (A 1975:03) om företagareföreningarna

TUlkaUade enligt regeringens bemyndigande den 3 oktober 1975 för att utreda företagareföreningamas ställning och roll inom den närings- CKh regionalpolitiska organisationen m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 22 november 1975):

Ordförande: Frithiofson, Karl A. F., landshövding

Ledamöter: Andersson, Sven G., frisörmästare, led. av riksdagen Ericsson, Paul L., landstingsråd Fridolfsson, FiUp W., fabrikör, led. av riksdagen Hjalmarsson, E. Birgit, kurator, f. d. led. av riksdagen Olsson, Johan A., fabrikör, led. av riksdagen Rask, Karl A., fabrikör, f. d. led. av riksdagen

Experter: Freden, Erland, direktör (fr.o.m. den 28 april 1976) Lindeberg, Per Erik, hovrättsassessor (fr.o.m. den 27 januari 1976) Lindström, J. Christian, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 augusti 1976) Stångberg, OUe H., departementssekreterare (fr.o.m. den 27 januari 1976)

Sekreterare: Söderberg, Bo K. G., kansliråd

Bitr. sekreterare: Häggmark, Lars A., byrådirektör Strömgren, Bo E., departementssekreterare (fr.o.m. den 4 juni 1976)

A:10    Skr 1977/78:103                                           310

Lokal: Storkyrkobrinken 13, Postadress: Arbetsmarknadsdepartementet,   Fack,   103 10   Stockholm,   tel.   växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II A 2. TiUäggsdirektiv, se 1977 års kommittéberättelse del IIA 6.

Utredningen har under tiden november 1976 - januari 1977 hållit sju sammanträden.

Utredningen har den 10 mars 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:3) Utbyggd regional näringspolitik.

Uppdraget är därmed slutfört.

11. Utlänningslagkonunittén (A 1975:04)

TUUcaUade enligt regeringens bemyndigande den 23 oktober 1975 för att företa en översyn av utiänningslagstiftningen (se Postoch Inrikes tidn. den 3 november 1975):

Ordförande: Petri, Carl Axel H., kammarrättspresident (fr.o.m. den 21 maj 1976)

Ledamöter: Beiming, Ragne, ombudsman (fr.o.m. den 1 juli 1977) Gustafsson, Kerstin, förbundsjurist (fr.o.m. den 22 juni 1976) Göransson, J. OUe, verkmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 22 juni 1976)

Hauser, Urs W., sekreterare (fr.o.m. den 22 juni 1976 t.o.m, den 30 juni 1977) Werenfels-Röttorp, Monica S., sekreterare (fr.o.m. den 22 juni 1976)

Sakkunniga: Esbjömson, Esbjöm, byråchef (fr.o.m. den 22 juni 1976) Wahlström, Stina M., departementsråd (fr.o.m. den 22 juni 1976) Wikrén, R. O. Gerhard, hovrättsassessor (fr.o.m. den 22 juni 1976) Öberg, N. P. Kjell, generaldirektör (fr.o.m. den 22 juni 1976)

Sekreterare; Isacsson, Karin, byråchef (fr.o.m. den 21 maj 1976)

Bitr. sekreterare: Cronstedt, Nane M., tf. kammarrättsassessor (fr.o.m. den 1 september 1976)

Lokal: Malmtorgsgatan 5, 3tr. Postadress: Arbetsmarknadsdepartementet,      Fack,      103 10     Stockholm     eUer Mahntorgsgatan 5, 3 tr., 111 51 Stockholm, tel. 11 25 74 (sekreteraren)

311                  Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    A; 12

Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del IIA 3.

Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit elva sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete.

Kommittén har den 29 april 1977 avgett delbetänkandet (SOU 1977:28) Kortare väntetider i utiänningsärenden.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1978.

12. Expertgruppen (A 1975:05) för invandringsforskning (EIFO)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 18 december 1975 för att fastställa forskningsbehov i frågor rörande in- och utvandring m. m.:

Ordförande: Rehn, L. Gösta, professor

Ledamöter: Beiming, Ragne, ombudsman (fr.o.m. den 7 april 1977) Haavio-MannUa, Elina, professor Hauser, Urs W., sekreterare (t.o.m. den 7 april 1977) Himmelstrand, J. Ulf L, professor Landin, Palle J., länsarbetsdirektör Lövgren, Esse T. C, undervisningsråd Myrdal, Hans Göran, direktör Nord, Lars O. S., docent Riike-Dravina, Velta T., professor

Stenberg, Tage U., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 30 mars 1977) Wallberg, Klas H. S., avdelningschef Wahlström, Stina M., departementsråd Öberg, N. P. Kjell, generaldirektör

Sekreterare: Widgren, Jonas O., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 maj 1977)

Bitr. sekreterare: Landén, C. G. Ragnar, byrådirektör (fr.o.m. den 1 mars 1976) Reinans, Sven, byrådirektör (fr.o.m. den 1 mars 1976)

Lokal: Arbetsmarknadsdepartementet, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Expertgruppen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit fyra sammanträden. Expertgruppens arbete bedrivs i enlighet med den arbetsplan som fastställdes år 1976. Expertgruppen har under år 1977

A:12    Skr 1977/78:103                                           312

redovisat resultaten av ett forskningsprojekt om invandramas kommunala rösträtt samt tagit initiativ tiU ett projekt om assyrierinvandringen. I enlighet med ett särskilt uppdrag den 13 september 1976 utreder expertgruppen frågan om statistik över befolkningens språktillhörighet. Expertgruppen fick den 17 maj 1977 i uppdrag att undersöka invandrarungdomarnas situation på arbetsmarknaden. Planering pågår av forskningsprojekt om den utomnordiska invandringens struktur och om invandringens långsiktseffekter. Expertgmppens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

13. Utredningen (A 1976:01) om företagshälsovården och den yrkesmedicinska verksamheten

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 26 februari 1976 för att utreda vissa frågor om företagshälsovård och yrkesmedicin (se Post- och Inrikes tidn. den 6 mars 1976);

Ordförande: Danielson, Gunnar H., generaldirektör

Ledamöter: Bartiey, A. Osborne, professor (fr.o.m. den 26 april t.o.m. den 31 oktober 1977)

Bengtsson, K. E. Bengt, ombudsman, led. av riksdagen Breidensjö, Monica, ombudsman

Hesslebom, Olle K. A., ombudsman (fr.o.m. den 1 november 1977) KjeUstrand, Leif, ombudsman Lindström, Gunnar, direktör

Ronne-Björkqvist, Ingrid, barnläkare (fr.o.m. den 26 april 1977) Rydén, H. Rune O., fil. lic, led. av riksdagen (fr.o.m. den 26 aprU 1977) WUander, Sven E., landstingsråd Östrand, P. Olov (Olle), mätningsföreståndare, led. av riksdagen

Experter; Bartiey, A. Osborne, professor (t.o.m. den 25 april 1977) Bolinder, S. Erik G., med. Uc. Bratthall, I. Bhgitta, departementssekreterare Gerhardsson, Gideon, professor

Glaas, Sten-Ove, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 19 maj 1976) GuUberg, Hans E., hovrättsråd (fr.o.m. den 3 maj 1976) Kvarnström, Sven K., leg. läkare (fr.o.m. den 26 april 1977) Lindström, Jöns A., departementssekreterare Lundgren, NUs, professor Magnusson, Egon S. L, yrkeshygieniker

313                  Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    A:14

Masreliez, NUs G., med. lic.

NereU, Gunnar H. T., leg. läkare (fr.o.m. den 3 maj 1976)

Näslund, Per Olof A., sektionschef

Pettersson, Birgitta, förste sekreterare (fr.o.m. den 3 maj 1976)

Teljstedt, Håkan, skyddschef (fr.o.m. den 26 april 1977)

Wennström, K. Gunnar, avdelningschef

Ydreborg-Westberg, Berit, leg. sjuksköterska (fr.o.m. den26aprU 1977)

Sekreterare: Midunger, H. Torbjörn, personalintendent (fr.o.m. den 1 maj 1977) Wessman, Yvonne B.-M., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 maj 1977)

Bitr. sekreterare: Båsk, Inga-LiU, forskningsassistent (fr.o.m. den 1 juni 1976) Hildeland, Erling K. I., avdelningsdhektör (fr.o.m. den 1 juli 1976)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del IIA 3.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit sex sammanträden samt haft överläggningar med oUka myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Dämtöver har en särskild arbetsgrapp inom utredningen arbetat med frågan om behov av mät- och analystekniska resurser inom företagshälsovården.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

14. Nya arbetsrättskommittén (A 1976:02)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 10 juni 1976 för att utreda vissa frågor på det arbetsrättsliga området (se Post- och Inrikes tidn. den 17 juni 1976):

Ordförande: Nilsson, Åke, f. d. förbundsordförande

Ledamöter: Andersson, Kerstin V., led. av riksdagen Ekeberg, Per Olof, förbundsjurist Fagerlund, Bengt O. H., assistent, led. av riksdagen Gustafsson, Stig G., förbundsjurist, f. d. led. av riksdagen Jonsson, Elver A. D., postiljon, led. av riksdagen Nilsson, Jan-Ivan N., led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 december 1976) Nordlander, K. Åke, direktör Persson, Kurt I., departementsråd Westerberg, Lars G. I., andre ordförande i LO Winberg, S. Håkan, hovrättsråd, led. av riksdagen

A: 14    Skr 1977/78:103                                          314

Sakkunniga: Ahlvarsson, Lars I., direktör Bäckström, N. Birger, direktör von Feilitzen, Styrbjörn O. R., direktör Forstadius, Erik L. W., direktör (fr.o.m. den 15 september 1976)

Experter; Bergqvist, Olof, hovrättsassessor Ettarp, Lars G., departementsråd (fr.o.m. den 15 februari 1977) Johansson, Bengt K. Å., kansUchef (t.o.m. den 14 februari 1977) Lunning, Lars G. H., hovrättsassessor

Sekreterare; Eriksson, LarsG., hovrättsassessor

Lokal: Mahntorgsgatan 5, 3 ti., 111 51 Stockhohn, tel. 10 62 78,11 10 93

Direktiven för kommittén, se 1977 års kommittéberättelse del IIA 5.

Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt 25 sammanträden.

Kommittén har den 26 oktober 1977 avgett delbetänkande (Ds A 1977:4) FackUga förtroendemän, möten på betald arbetstid och arbetslivsforskning.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1978.

15. Organisationskommittén (A 1976:03) för centrum för arbetslivsfrågor

TUUcaUade enligt regeringens bemyndigande den 9 september 1976 för att förbereda tillkomsten av centrum för arbetslivsfrågor:

Ordförande: Johansson, Bengt K. Å., departementsråd

Ledamöter: Ahlvarsson, Lars L, direktör Hagman, B. Anders, bitr. avdelningsdirektör Haldén, J. O. Folke, direktör Jonasson, Sven G. J., utredningschef Kirsebom, Bjarne A., kanslisekreterare Lidbom, Tore E., ombudsman Oscarsson, Bo S. I., kanslichef Persson, Kurt-Inge, departementsråd Pettersson, H. W., psykolog

Expert: Ribbing, Erling G., avdelningsdirektör

Sekreterare: von Otter, Casten, fil. dr, universitetslektor

315                   Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    A: 16

Bitr. sekreterare: Öhman, Per L, fil. stud.

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Organisationskommittén avgav i november 1976 sin huvudrapport (Ds A 1976:8) avseende riktimjer för verksamheten vid centrum för arbetslivsfrågor.

Kommitténs uppdrag avslutades den 30 december 1976 i och med att centrets styrelse förordnades av regeringen.

16. Kommittén (Ju 1976:08) för att utreda frågor om Jämställdhet mellan män och kvinnor, m. m.

Tillkallade enUgt regeringens bemyndigande den 12 augusti 1976 för att utreda frågor om jämstäUdhet mellan män och kvinnor, m. m.:

Ordförande: Andersson, Karin E., förbundssekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 november 1976)

Vice ordförande: Ahrland, Karin M., förste länsassessor led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 november 1976)

Ledamöter: Bergström, N. Hans I., sakkunnig (fr.o.m. den 30 november 1976) Leijon, A. M. M. (Anna-greta), fömtv. statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 november 1976) Marklund, Eivor 1., led. av riksdagen Sundgren, E. Roland, ombudsman, led. av riksdagen af Ugglas, M. Margareta, civilekonom, led. av riksdagen (fr.o.m. den 30 november 1976)

Sakkunnig: Hedvall, Barbro C, förbundssekreterare (fr.o.m. den 21 januari 1977)

Experter; Bondestam, Anitha I., expeditionschef (fr.o.m. den 21 januari 1977) van der CapeUen, Conny E., civilekonom (fr.o.m. den 21 januari t.o.m. den 8 september 1977)

Ihrmark, Astrid K. M., byrådirektör (t.o.m. den 8 september 1977) Larsson, Gösta E., personaldirektör (fr.o.m. den 9 september 1977) Lunning, Lars G. H., hovrättsassessor (fr.o.m. den 21 januari 1977) Sundberg-Weitman, Brita F., hovrättsråd (fr.o.m. den 15 juni 1977)

Experter i referensgrupp (s.k. stora delegationen):

A:16    Skr 1977/78:103                                           316

Ordförande: Ahlmark, Per A., statsråd (fr.o.m. den 17 november 1976)

Förste vice ordförande: Mogård, Britt E. T., statsråd (fr.o.m. den 17 november 1976) Andre vice ordförande: Olsson, Elvy E., statsråd (fr.o.m. den 17

november 1976)

Övriga experter: Beirtley, A. Osborne, professor Bodström, T. Lennart, förbundsordförande

Branting, C. M. Charlotte, förbundsordförande (fr.o.m.den 1 september 1977)

Brännström, Gurli (GuUan), riksförbundsordförande Carlsson, G. Rune, förbundsdhektör

Edner, T. Margareta, andre vice ordförande (fr.o.m. den 1 november 1977)

Fraenkel, Ingegärd C, studierektor, led. av riksdagen (t.o.m. den 31 augusti 1977)

Fredgardh, K. Sonja L, redaktör Giesecke, Curt-Steffan, verkst. direktör JärcUer, Sven A., direktör

Kakossaios, Mira, forsknmgsassistent (fr.o.m. den 24 febraari 1977) Kistner, Inger P. M., förbundsordförande Löwbeer, Hans, universitetskansler Mattson, Lisa, förbundsordförande, led. av riksdagen Nilsson, Gunnar E., led. av riksdagen

Orring, Jonas A., generaldirektör (t.o.m. den 8 november 1977; avliden) Pahnaer-Johansson, S. G. Eva, förbundsordförande Rehnberg, BertU K., generaldirektör Rexed, Bror A., generaldirektör

Rosenblad, Urban S., generaldirektör (fr.o.m. den 22 januari 1977) Uggla, Karl-Lennart, generaldirektör (t.o.m. den 21 januari 1977) Wistrand, Birgitta, förbundsordförande

Ersättare för expert: Anchén, A. Gunnar, förhancUingsdirektör (för Uggla) (t.o.m. den 21 januari 1977)

Baude, Annika M. C, avdelningschef (för Rexed) Bergström, Olof W., avdelningschef (för Rehnberg) Dahlgren, Elsa B., byrådirektör (för Kistner) Edner, T. Margaretha, andre vice ordförande (för Mogård) Eriksson, B. Sune, direktör (för Järdler) (t.o.m. den 22 februari 1977) ForseUus, Hans F., direktör (för Järdler) (fr.o.m. den 23 febraari 1977) Gradin, Anita L. led. av rUcsdagen (för Mattson) Hedvall, Yvonne M., fil. kand., ers. för led. av riksdagen (för Edner)

317                  Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    A: 16

(fr.o.m. den 1 november 1977)

Jonasson, Sven G. J., utredningschef (för Bodström)

Jonäng, Gunnel M., led. av riksdagen (för Fredgardh)

Lundequist, Carsten I. G., sekreterare (för Bartiey)

Lindahl-Kiessling, Kerstin M., professor (för Löwbeer)

Linde, I. Gertie, farm. kand. (för Brännström)

Orring, UUa B., vice förbundsordförande (för Branting) (fr.o.m. den I

september 1977)

Raicevic, Erica, hemspråkslärare (för Kakossaios) (fr.o.m. den 24

febraari 1977)

Royen, Sverre N. H., direktör (för Carlsson)

Rugfelt, K. E. Lennart, direktör (för Giesecke)

Westin, Aina V. H., ombudsman (för Nilsson)

Westin, F. E. Margareta, undervisningsråd (för Orring)

Wahlberg, E. Marianne, avdelningschef (för Fraenkel) (t.o.m. den 31

augusti 1977)

Waldén, G. Louise, redaktör (för Palmaer-Johansson)

Voss-Schrader, Ulla A., fra (för Wisttand)

Sekreterare: Kjellberg, Bo A., sekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1975 t.o.m. den 12 juni 1977)

Sundberg-Weitman, Brita F., hovrättsråd (fr.o.m. den 21 januari 1977) TUlförs, Lars T. L., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1977)

Bitr. sekreterare; Amrén, P. Ragnar, bitr. socialchef (fr.o.m. den 31 mars t.o.m. den 31 juli 1977)

Beckérus, I. Margareta, joumaUst (fr.o.m. den 18 april 1977) Dreber, I Agneta, förste revisor (fr.o.m. den 1 november 1977) Hardeberg, GuniUa L, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 1 maj 1977) Lundberg, D. Bergliot, ombudsman (fr.o.m. den 1 januari 1976) NUsson, I. Helena, fil. kand. (fr.o.m. den 21 januari t.o.m. (den 30 november 1977) Tängdén, Erik L., förste akluarie (fr.o.m. den 1 november 1977)

Övriga referensgrupper:

Experter: Andersson, Ingrid G. M., lantbrukare (fr.o.m. den 12 mars 1973) Budd, S. M. Birgitta, metaUarbetare (fr.o.m. den 12 mars 1973) Börjeson, Peter, metaUarbetare (fr.o.m. den 15 september 1977) Dimos-Asplund, Antigone, jur. kand. (fr.o.m. den 15 september 1977) Elmberg, HenrUc B. C, leg. sjukskötare (fr.o.m. den 15 september 1977) Ericsson, Ulf E., förskoUärare (fr.o.m. den 15 september 1977)

A: 16    Skr 1977/78:103                                          318

Folestad, Ruth E., sjuksköterska (fr.o.m. den 12 mars 1973) Frendahl, E. Maj-Britt, telefonist (fr.o.m. den 12 mars 1973) Fromm, H. Irene, informationschef (fr.o.m. den 12 mars 1973) Gunnarsson, A. Gunvor, förskollärare (fr.o.m. den 15 september 1977) Jönsson, Ruth V., fabrUcsarbetare (fr.o.m. den 12 mars 1973) Kuyumcu, EijaH. T., fU. kand. (fr.o.m. den 15 september 1977) Larsson, Anna M., docent (fr.o.m. den 12 mars 1973) Lindgren, Aina G., hemarbetande (fr.o.m. den 12 mars 1973) Melin, K. Lennart, departementssekreterare (fr.o.m. den 15 september 1977)

platin, Ulla Britta, utredningssekreterare (fr.o.m. den 12 mars 1973) Samuelsson, Elvy L., sömmerska (fr.o.m. den 12 mars 1973) Ljubica, Stefan, montör (fr.o.m. den 15 september 1977) Törngren, Mats W., redaktör (fr.o.m. den 15 september 1977) Vidheden, LUian B.-M., hemarbetande (fr.o.m. den 12 mars 1973) Wikman, Edith C, studiesekreterare (fr.o.m. den 12 mars 1973)

Lokal: Stora Gråmunkegränd 8, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se 1977 års kommittéberättelse del II Ju 10. Tilläggsdirektiv, se 1977 års kommittéberättelse del IIA 7.

Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit tio sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Därutöver har två sammanträden hållits med stora delegationen och tre sammanträden med särskUda referensgrupper.

Kommittén har i februari 1976 avgett betänkande (SOU 1976:71) Roller i omvandUng.

Kommittéens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

17. Översyn (A 1977:01) av anställningslagstiftningen

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 19 december 1977 för att göra en översyn av anställningsskyddslagstiftningen m. m.

Ordförande: Ryman, Sven-Hugo G., utbildningschef (fr.o.m. den 19 december 1977)

Ledamöter: Ahlvarsson, Lars 1., direktör (fr.o.m. den 19 december 1977) Bergström, Olof W., avdelningschef (fr.o.m. den 19 december 1977) Elmstedt, K. Erik, direktör (fr.o.m. den 19 december 1977) Gustafsson, Kerstin M., förbunds jurist (fr.o.m. den 19 december 1977)

319                  Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet   A: 17

Karlsson, H. K. Göran, ombudsman (fr.o.m. den 19 december 1977) Lidbom, Carl G., led. av riksdagen (fr.o.m. den 19 december 1977) Olsson, H. Å. Lennart, utredningsledare (fr.o.m. den 19 december 1977) Rindborg, Stig A. J., advokat (fr.o.m. den 19 december 1977) Stridsman, Torsten U., led. av riksdagen (fr.o.m. den 19 december 1977) Ulander, Lars G., led. av riksdagen (fr.o.m. den 19 december 1977) Zethraeus, Sten, jur. kand. (fr.o.m. den 19 december 1977) Åberg, C. Anders, utredningssekreterare (fr.o.m. den 19 december 1977)

Sakkunniga: Bäckström, N. Birger, dhektör (fr.o.m. den 19 december 1977) Elmer, Anders, jur. kand. (fr.o.m. den 19 december 1977) Nordin, Jan, jur. kand. (fr.o.m. den 19 december 1977) Unga, Nils J., utredningssekreterare (fr.o.m. den 19 december 1977) Wistrand, Anders W. H., lönedirektör (fr.o.m. den 19 december 1977)

Experter; Bergqvist, Olof, hovrättsassessor (fr.o.m. den 19 december 1977) Carlsson, Svante S., hovrättsassessor (fr.o.m den 19 december 1977)

Direktiven för utredningen se 1978 års kommittéberättelse, del IIA 2.

B:l    Skr 1977/78:103                                              320

Bostadsdepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1977:5 och 8

Följande kommittéer inom avsnittet fullgör inte egentligt utredningsuppdrag: 1,2,3,5,6 och 7

1. Låneunderlagsgruppen (In 1966:27)

TUlkaUade enligt Kungl. Maj:ts beslut den 29 oktober 1964 för att inom inrikesdepartementet biträda med utredning rörande förhåUandet mellan låneunderlag och pantvärde för bostadslån samt däremot svarande produktionskostnader;

Ordförande: Andersson, Sven Åke V., länsbostadsdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976)

Ledamöter: BiUström, P. O. Frithiof, statistikchef

Ivarsson, I. Holger, överingenjör (fr.o.m. den 12 november 1975) Karlberg, Bjöm A., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juni 1977) Mildner, Erwin A., fil. lic.

Nilsson, Kerstin E., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den 31 maj 1977)

ThuneU, Sten H. A., ombudsman (fr.o.m. den 12 november 1975) Zetterquist, Urban G., departementssekreterare (fr.o.m. den9november 1976)

Experter: Högberg, Bemt L., ingenjör (fr.o.m. den 1 januari 1975) Jargin, Ingvar, ingenjör

Ledstedt, K. Gösta I., ingenjör (fr.o.m. den 9 november 1976) Linden, Yngve T., byråchef Lindh, Åke H., andre förbundsordförande Mongård, Erik E., ingenjör Stahre, N. Gunnar, avdelningsdhektör (fr.o.m. den 12 november 1975)

Sekreterare: Rosberg, K. Gustav A., avdelningsdirektör

Lokal: Statistiska centralbyrån. Avdelningen för areell statistik, Enheten

321                            Kommittéer: Bostadsdepartementet    Bo: 3

för bostäder och fastigheter. Karlavägen 100,102 50 Stockholm, tel. växel 14 05 60 (sekreteraren)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Arbetsgmppen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit sju sammanträden. Arbetsgruppen beräknas fortsätta sitt arbete under år 1978.

2. Delegationen (In 1%7:30) för bostadsfinansiering

TillkaUade enUgt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 september 1966 med uppgift att bereda och avge förslag avseende vissa spörsmål och ärenden som äger samband med bostadsbyggandets finansiering:

Ordförande: Scherman, Karl Gustaf, statssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1976)

Ledamöter: Andersson, J. Gunnar D., överdirektör Elison, Magnus L., byråchef

Karlsson, Erik L., bitt. riksbanksdirektör (fr.o.m. den 11 febraari 1976) Wohlin, Lars M., statssekreterare (fr.o.m. den 3 december 1976)

Sekreterare: JussU, Sune K., departementsråd

Bitr. sekreterare: GrundwaU, K. Ricard, departementssekreterare Karayel, Eva, assistent (fr.o.m. den 1 juU 1977)

Lokal: Bostadsdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för delegationen, se 1%7 års riksdagsberättelse In 30.

Delegationen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tolv sammanträden samt kontinuerUgt haft överläggningar med kreditinstituten i olika frågor om kreditförsörjningen tiU bostadsbyggandet.

Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

3. Rådgivande expertgruppen (C 1970:24) för fysisk riksplanering

TillkaUad enUgt Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 9 oktober 1969 och den 26 oktober 1973 för att såsom rådgivande expertgrupp i den omfattning departementschefen bestämmer biträda vid den pågående utrednings- och försöksverksamheten bettäffande fysisk riksplanering:

2]   Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 103

Bo; 3    Skr 1977/78:103                                           322

Ordförande: Holm, J. Lennart, generaldirektör

Sakkunniga: Ahlberg, Carl-Fredrik J., professor Biömstad, Margareta, överantikvarie Björk, Sven E. J., professor

Bräsch, Erik, byråchef (fr.o.m. den I september 1975) Esping, F. Lars-Erik, avdelningschef FaUc, Erik G. R., byråchef (fr.o.m. den 1 september 1975) Fladvad, J. Arne, direktör

Helmfrid, Staffan, professor (fr.o.m. den 1 september 1975) Johansson, Östen B., byråchef Kragh, Börje R. V., professor Matsson, Sven-Ame, överlantmätare Wendt, Curt A. G., byråchef (fr.o.m. den 8 december 1976) Ågren, Lars O. T., avdelningschef

Sekretariat:   Bostadsdepartementets   enhet   för   fysisk   liksplanering. Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockhohn, tel. 763 10 00

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Expertgruppen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt fyra sammanträden. Expertgruppens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

4. Utredningen (C 1972:01) rörande nuljöproblem m. m. i vissa industriområden

TUlkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 februari 1972 för att utreda särskilda problem i samband med utbyggnad av vissa stora industrianläggningar (se Post- och Inrikes tidn. den 13 mars 1972):

Ordförande; Spendrup, K. Aksel, avdelningschef (fr.o.m. den 7 november 1975)

Sakkunniga; Daglund, Sven B., ombudsman (fr.o.m. den 13 november 1975) Eriksson, B. Sune, direktör Jönsson, N. Börje, förste förbundsordförande Kahlin, Tage H. G., direktör Nilsson, K£irl-Erik, bitr. direktör Svensson, Kjell R., tf. departetementsråd

Experter; Ahlgren, NilsU., planeringschef (fr.o.m. den7 november 1975) Heimburger, H. Peter, byråchef (fr.o.m. den 7 november 1975)

323                            Kommittéer: Bostadsdepartementet    Bo: 6

Sekreterare: Myhlback, Lennart, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 april 1976)

Bitr. sekreterare: Brandel, Magnus, socionom (fr.o.m. den 1 april 1976)

Lokal: Linnégatan 7, 114 47 Stockholm, tel. 67 53 36 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1973 års riksdagsberättelse C 12.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit nio sammanträden. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

5.         Rådgivande expertgruppen (B 1974:02) för översyn av
byggnadslagstiftningen

TUUcaUad enUgt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 31 maj 1974 för att såsom rådgivande expertgrupp i den omfattning som departementschefen bestämmer biträda vid det fortsatta arbetet inom departementet med översyn av byggnadslagstiftningen:

Ordförande: Netzén, K. Gösta, f. d. landshövcUng, f. d. led. av riksdagen

Sakkunniga; Bergegren, Astrid, kontorist, f. d. led. av riksdagen Bouvin, J. Åke, rättschef Holm, J. Lennart, generaldirektör Hörlén, S. Ingemar (Inge), borgarråd Lauritz, L. Yngve, kommunstyrelséordförande Lidgard, H. Bertil L, jur. kand., led. av riksdagen Nilsson, Jan-Ivan N., led. av riksdagen Tobé, Erik L, f. d. överlantmätare, f. d. led. av riksdagen

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Expertgrappens arbete har upphört genom beslut den 31 maj 1977.

6.         Expertgruppen (B 1974:06) för forskning om fysisk planering och
bebyggelse

TUUcaUade enligt Kungl. Maj;ts bemyndigande den 20 december 1974 för forskning om fysisk planering och bebyggelse (se Post- och Inrikes tidn. den 3 februari 1975):

Ordförande: Olsson, Rune I., departementsråd

Bo: 6    Skr 1977/78:103                                          324

Ledamöter: Agius, Roland H., kommunalråd Antoni, Nils A. T., professor Boalt, Carin M., professor Borelius, M. Anna B., överingenjör

Damgren, H. G. Fredrik, departementsråd (t.o.m. den 31 oktober 1977) Eriksson, E. Olof, professor Heimbijrger, H. Peter, byråchef Karlsson, Bengt Olof, departementsråd Lindgren, Lennart, kansliråd (fr.o.m. den 1 november 1977) Svensson, Nils-Eric, direktör Thufvesson, Bengt E., departementsråd Tömqvist, Gunnar E., professor Welin, E. Gösta, direktör

Sekreterare; Häggroth, R. Sören, förste byråsekreterare

Lokal; Bostadsdepartementet, Jakobsgatan 26, Fack, 103 20 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Direktiven för expertgruppen, se 1976 års kommittéberättelse B 13. Expertgruppen har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit fyra sammanträden. Därutöver har sammanträden hållits inom särskilda arbetsgrapper. Expertgruppens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

7. Bostadssociala delegationen (B 1975:01)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 3 april 1975 för beredning av frågor angående särskilda åtgärder i vissa bostadsområden med uthyrningssvårigheter (se Post- och Inrikes tidn. den 12 april 1975):

Ordförande: Gahrton, Per, redaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 2 december 1976)

Ledamöter; Bergqvist, G. Holger, kommunalråd, led. av riksdagen (t.o.m. den 30 juni 1977)

BiUing, Knut, sekreterare (fr.o.m. den 20 maj 1977) Dalen, Ingrid K., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1977) Elgfelt, Göran, kommunalråd (t.o.m. den 19 maj 1977) Eliasson, Anna B., fil. mag., led. av riksdagen (fr.o.m. den 18 januari 1977) Gålmark, Gunnel, kurator (fr.o.m. den 1 juli 1977)

325                            Kommhtéer: Bostadsdepartementet    Bo: 7

Jinnegård, O. Eskil A., kommunalråd

Knutson, Göthe K. L., andreredaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 20

maj 1977)

Magnusson, K. E. Görem, kommunalråd

Persson, John-Olof, borgarråd

Samuelsson, Ingvar A. V., kommunahåd

Yngvesson, Nils H., kommunalråd (t.o.m. den 17 januari 1977)

Årlin, Ingrid S., t.f. departementsråd (t.o.m. den 30 juni 1977)

Experter; Andersson, Bjöm J., socionom (fr.o.m. den 1 september 1977) Andersson, Pia, famUjeterapeut (fr.o.m. den 1 mars 1977) Boberg, Leif E., organisationschef (fr.o.m. den 20 febmari 1976) Carlsson, Sten-Göran, ombudsman (fr.o.m. den 1 november 1976) Daun, Åke, docent (fr.o.m den 1 juni 1977) Eckerdal, A. Ingmar, skolinspektör (fr.o.m. den 22 maj 1975) EkUnd, Kent, t.f. forskningssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1976 t.o.m. den 31 december 1977)

HaUberg, Bengt O. L., ombudsman (fr.o.m. den 22 maj 1975) Hallqvist, Ulrika, fritidsledare (fr.o.m. den 15 september 1976) Hedberg, G. Christer, ombudsman (fr.o.m. den 1 december 1976 t.o.m. den 29 september 1977)

HoUmann, Sture L., ombudsman (fr.o.m. den 22 maj 1975) Holm, Tommy, assistent (fr.o.m. den 15 november 1976) Jansson, Sven I., direktör (fr.o.m. den 22 maj 1975) Jonsson, Bo, assistent (fr.o.m. den 1 oktober 1976 t.o.m. den4 december 1977)

Jönsson, Ulf G., sektionschef (fr.o.m. den 1 september 1976t.o.m. den 28 febmari 1977)

Kanmert, Ulf V. O., assistent (fr.o.m. den 15 november 1976) Loven, John T., sektionschef (fr.o.m. den22 maj 1975t.o.m. den31mars 1977)

Nordström, Jan R., lärare (fr.o.m. den 18 augusti 1976 t.o.m. den 30 september 1977)

Pettersson, Bert-Ove G., andre förbundsordförande (fr.o.m. den 22 maj 1975)

Rudebeck, Karin L., utredningssekreterare (fr.o.m. den 15 november 1976 t.o.m. den 15 januari 1977)

Zughaft, Wolf M., socionom (fr.o.m. den 1 december 1976 t.o.m. den 23 september 1977) Wittstrand, Arne E., arkitekt (fr.o.m. den 22 augusti 1977)

Sekreterare: Werenfels-Röttorp, Monica S., sekreterare (fr.o.m. den 17 januari 1977)

Bo:7    Skr 1977/78:103                                            326

Bitr. sekreterare: Jonsson, Bo, assistent (fr.o.m. den 5 december 1977)

Lokal; Linnégatan 7, 114 47 Stockholm, tel. 67 57 53 (sekreteraren)

Direktiven för delegationen, se 1976 års kommittéberättelse B 14.

Delegationen har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit sju sammanträden samt besökt flera kommuner och bostadsområden.

Dessutom har fem sammankomster hållits med delegationens anställda projektsekreterare och ett seminarium genomförts med projektsekreterare och projektledare.

Delegationen beräknas slutföra sitt arbete under 1978.

8. Gatukostnadsutredningen (B 1975:02)

TUlkallad enligt regeringens bemyndigande den 15 maj 1975 för att utreda nytt avgiftssystem för kommunalt gatubyggande m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 7 juni 1975):

Utredningsman: Åmark, Sven O. F., departementsråd (fr.o.m. den 24 maj 1975)

Experter: Blomberg, Lars A., gatuchef (fr.o.m. den 1 maj 1977) Dahlberg, Helge B., sekreterare (fr.o.m. den 1 mars 1977) Eliasson, Bengt E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 aprU 1977) Johansson, N. Gunnar, förste ingenjör (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Lineli, B. Anders L., stadsingenjör (fr.o.m. den 1 maj 1977) Nordell, J. Olof C, trafikdirektör (fr.o.m. den 1 november 1975) Norekrans, Sven E., överingenjör (fr.o.m. den 1 maj 1977) Persson, N. Ingvar, sekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Direktiv för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse B15. TUläggsdirektiv, se 1978 års kommittéberättelse del II Bo 1.

Den särskilde utredaren har under tiden november 1976- september 1977 hållit fem sammanträden med expertema.

Den särskilde utredaren har den 27 september 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:65) Kommunernas gatuhållning.

Uppdraget är därmed slutfört.

327                             Kommittéer: Industridepartementet    1:1

Industridepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1977: 5,8,9,10,11,12,15,17 och 23

Följande kommittéer inom avsnittet fullgör inte egentligt utredningsuppdrag: 1,2,4,6,7,18,21 och 22

1. Expertgruppen (In 1967:24) för regional utredningsverksamhet

(ERU)

TUlkaUade enligt Kungl. Mai:ts bemyndiganden den 30 juni 1965 cKh den 18 januari 1974 samt regeringens bemyndigande den 2 juni 1977 för att i anslutning tiU lokaliseringsberedningens verksamhet dels biträda vid uppläggning av den regionala utredningsverksamheten, särskilt i vad avser uppgiftsfördelning samt metodologisk samordning och utveckling, dels biträda forskningsberednuigen med att samla informationer om och föreslå kcxirdinering av forskningsverksamheten samt definiera forskningsbehov i lokaUseringsf rågor:

Ordförande: Ohlsson, P. T. Ingvar, generaldirektör

Ledamöter; Back, Pär-Erik, professor (fr.o.m. den 5 juli 1976) Canarp, Curt S. T., byråchef Holm, J. Lennart, generaldirektör Hägerstrand, S. Torsten E., professor Jakobsson, Ulf G., planeringschef (fr.o.m. den 26 april 1977) Karlsson, Bengt Olof, departementsråd (fr.o.m. den 1 juli 1974t.o.m. den 25 april 1977)

Kolk, Jaan, utredningssekreterare (fr.o.m. den 5 juli 1976 t.o.m. den 30 maj 1977)

Lennartsson, Folke V., utredningssekreterare (fr.o.m. den 31 maj 1977) Ljung, Lars U., utredningssekreterare Rehn, L. Gösta, professor (fr.o.m. den 1 juli 1974) Thufvesson, Bengt E., departementsråd

Experter; Andersson, Åke E., docent Asplund, Ture E. G., disponent (fr.o.m. den 11 maj 1976)

1:1    Skr 1977/78:103                                            328

Bentzel, Ragnar H., professor (fr.o.m. den 11 maj 1976)

Bylund, B. Erik M., professor

Bäck, Lars E. L, tf. planeringsdirektör (fr.o.m. den 28 oktober 1975)

Edström, N. Anders T., tf. professor (fr.o.m. den 11 maj 1976)

Elsässer, Bjöm A., universitetslektor (fr.o.m. den 11 maj 1976)

Godlund, Sven A. L, professor

Hedberg, K. Anders, planeringsdirektör (fr.o.m. den 28 oktober 1975)

Helmfrid, Staffan, professor (fr.o.m. den 11 maj 1976)

Inghe, P. Gurmar, professor em. (fr.o.m. den 11 maj 1976)

Isaksson, NUs-Ivar, bitt. professor (fr.o.m. den 28 oktober 1975)

Johansson, B. Östen, byråchef (fr.o.m. den 28 oktober 1975)

Landin, Palle J., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 11 maj 1976)

Larsson, B. Gunnar, samhällsplanerare (fr.o.m. den 11 maj 1976)

von Malmborg, C. Göran A. F., professor (fr.o.m. den 4 mars 1975)

Olsson, Rune I., departementsråd

Oscarsson, Gösta H., departementssekreterare (fr.o.m. den 4 mars 1975)

Petrini, Frank S. D., professor (fr.o.m. den 4 mars 1975)

Puu, Tönu, professor (fr.o.m. den 11 maj 1976)

Ramström, Dick O., professor (fr.o.m. den 11 maj 1976)

Rubenowitz, Sigvard, professor (fr.o.m. den 11 maj 1976)

Rubin, Nils A., direktör (fr.o.m. den 11 maj 1976)

Rundblad, Bengt G., docent

Tömqvist, Gunnar E., professor

Wirén, Erik T., bitr. professor (fr.o.m. den 3 mars 1975)

Wohlin, Lars M., statssekreterare (fr.o.m. den 11 maj 1976)

Åkerman, Sune M. R., docent (fr.o.m. den 11 maj 1976)

Öberg, N. Sture, fU. dr (fr.o.m. den 4 mars 1975)

Öström, KjeU V., planeringsdirektör (fr.o.m. den 11 maj 1976)

Sekreterare; Guteland, Gösta A., fil. lic.

Bitr. sekreterare:

Felländer, Ingela K., fil. kand.

Grahm, Leif, fil. kand. (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Jenstav, Monica, fU. kand. (fr.o.m. den 15 oktober 1976 t.o.m. den 30

aprU 1977)

Lidström, P. Ivar, pol. mag. (fr.o.m. den 1 juli 1974)

Ohlsson, Lennart, docent (fr.o.m. den 1 november 1974)

Persson, Annie V., pol. mag. (fr.o.m. den 1 juli 1974) Bitr. sekreterare vad avser projektet Stålverk 80:

Erixon, Bo, fU. kand. (fr.o.m. den 1 juli 1977) Bitr, sekreterare vad avser projektet offentliga sektoms omfattning och utveckling:

Herlitz, Ulla, fil. kand. (fr.o.m. den 1 juU 1977)

329                              Kommittéer: Industridepartementet    1:2

Bitr. sekreterare vad avser projektet regionemas specialisering och internationeUa beroende: Lindberg, BertU, fil. kand. (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Lokal: Brunkebergstorg 2,8 tr. Postadress: Industridepartementet, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 763 10 00 (sekreteraren)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Expertgmppen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit sju sammanträden. Expertgmppen arbetar för närvarande med ett forskningsprogram som omfattar ortsbundna bosättningsvillkor, den offentiiga sektoms roll i regionala utvecklingsförlopp, de regionala straktursambandens betydelse samt analyser av utveckUngen inom Luleåregionen. Sistnämnda analyser skall ha genomförts under detta budgetår. Dessutom pågår uppföljning av den regionala stödverksamheten. Under år 1977 har vidare samarbetet med forskare, planerare och fackliga representanter vidgats och bedrivs framöver i delvis nya former.

Expertgrappens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

2. Sveriges intemationella byggnadskommitté (In 1970:34)

TUlkaUade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1970 med huvudsaklig uppgift att främja internationellt ekonomiskt, industrieUt och tekniskt-vetenskapligt samarbete inom områdena för byggnadsindustri och byggnadsmaterialindustri, främst då det gäller bostadsbyggande:

Ordförande; Cederwall, Gustav F. E., landshövding

Ledamöter: Antoni, Nils A. T., professor Bergvall, K. Lennart, arkitekt Bemhard, Harry B., överingenjör

Brink, Stig H. E., expeditionschef (fr.o.m. den 1 maj 1976) Ek, C. Olof, direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Eriksson, Olof E., professor Essunger, N. Gunnar R., överingenjör Johnson, Arne L, professor Karlen, F. Ingvar G. D., direktör Liljefors, B. Anders, byggnadsråd Lindström, S. Olle, direktör (fr.o.m. den 1 april 1974) Myrlöv, Åke E., direktör

Näverfelt, Ame S., verkst. direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Olsson, Esbjörn, utredningschef Orlando, A. N. Henning, arkitekt Persson, Rolf, direktör (fr.o.m. den 7 december 1976)

1:2    Skr 1977/78:103                                            330

Sekreterare: Bouveng, Richard E. F., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 februari 1975)

Lokal: Statens industriverk. Gamla riksdagshuset, Box 16315, 103 26 Stockhohn, tel. 14 10 00 (sekreteraren)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Inom ramen för ingångna samarbetsöverenskommelser med Förenta staterna. Japan, Polen, Sovjetunionen och Ungern har representanter för kommittén deltagit i överläggningar i Sverige och utomlands med företrädare för vederbörande lands bostads- och byggnadsmyndigheter m. fl. organ.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1978.

3. Mineralpolitiska utredningen (11974:02)

TUlkaUade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 mars 1974 för att utreda den långsiktiga hushålbiingen med minerahesurser (se Post- och Inrikes tidn. den 26 aprU 1974) och regeringens bemyndigande den 10 mars 1977:

Ordförande: Frithiofson, Kari A. F., landshövding (fr.o.m. den 17 april 1974)

Ledamöter: Ekeväm, Gunnar, generaldirektör (fr.o.m. den 17 april 1974) Glimnér, J. Erik, hemmansägare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 april 1974)

Johansson, Sven, verkst. direktör (fr.o.m. den 10 mars 1977) Lorentzon, B. Gustav L., ombudsman, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 aprU 1974)

Neyman, Thorsten L., bergsingenjör (fr.o.m. den 17 aprU 1974) NUsson, Tore U., predikant, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 aprU 1974) Nygren, Ame J., redaktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 april 1974) Näslund, John, förbundsordförande (fr.o.m. den 10 mars 1977) Palm, Åke, verkst. direktör (fr.o.m. den 10 mars 1977) Ribrant, Gunnar C. H., departementsråd (fr.o.m. den 17 april 1974) Strömberg, Karl-Erik J., skoldirektör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 april 1974) Sundström, M. Gudrun, fru, led. av riksdagen (fr.o.m. den 17 aprU 1974)

Experter: Ahngren, E. E. Gunnar, professor (fr.o.m. den 1 december 1974) Anell, Kerstin, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1977) Arvidsson, Sven, byrådirektör (fr.o.m. den 1 september 1974)

3 31                             Kommittéer: Industridepartementet    1:3

Bergdahl, Tommy K., direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

BjörUng, K. Gotthard E., professor (fr.o.m. den 1 april 1975)

Blomkvist, N. Magnus, direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

Boman, Jan E., direktör (fr.o.m. den 15 juni 1974)

Börresen, Tom B., direktör (fr.o.m. den 23 oktober 1974)

Femheden, Göthe A. S., direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

Forssberg, K. S. Eric, professor (fr.o.m. den I december 1974)

HaU, Bo A., tekn. Uc. (fr.o.m. den 1 juli 1975)

Hallgren, Ulf, förste statsgeolog (fr.o.m. den 1 november 1977)

HoUander, Emst E., civilekonom (fr.o.m. den 15 oktober 1976)

Hubner, Helmuth, chefsgeolog (fr.o.m. den 19 augusti 1974)

Kautsky, Gunnar F. H., fil. dr (fr.o.m. den 19 augusti 1974)

Lidström, Lars J., tekn. dr. (fr.o.m. den 1 december 1975)

Ljung, Sigvard, fil. dr (fr.o.m. den 1 november 1977)

Ljunggren, Sven E., överingenjör (fr.o.m. den 19 augusti 1974 t.o.m. den

31 oktober 1977)

Norén, NUs-Erik, fil. dr (fr.o.m. den 19 augusti 1974)

Parak, Tibor, docent (fr.o.m. den 1 november 1977)

Parasnis, Dattratray S., professor (fr.o.m. den 1 december 1974)

Roigart, Lennart, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november

1977)

Shaikh, Naz Ahmed, avdehiingsdirektör (fr.o.m. den 19 augusti 1974)

Skantze, Hugo, direktör (fr.o.m. den 23 oktober 1974)

Svensson, Sven H., fil. kand. (fr.o.m. den 23 oktober 1974)

VineU, Lars G., docent (fr.o.m. den 23 oktober 1974)

Walhnan, Folke V., överingenjör (fr.o.m. den 19 augusti 1974)

Wredenfors, H. E. Walter, direktör (fr.o.m. den 1 oktober 1974)

Östensson, Olle, kanslisekreterare (fr.o.m. den 1 maj 1974)

Sekreterare: Sundström,   S.   Åke   A.,   departementssekreterare   (fr.o.m.   den   1 september 1974)

Bitr. sekreterare: Anell, Kerstin, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1974 t.o.m. den 31 oktober 1977)

NUsson, Dan S., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 16 april 1977 t.o.m. den 30 juni 1978)

Lokal:   Industridepartementet,   Storkyrkobrinken   7,   Fack,   103 10 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse 125.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit tio sammanträden   samt   haft   överläggningar   med   oUka   myndigheter.

1:3    Skr 1977/78:103                                             332

organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Därutöver har ett stort antal sammanträden hålUts med särskilda arbetsgrupper.

Utredningen har i november 1977 avgett delbetänkandet (SOU 1977:75) Industrimineral.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

4. Energisparkonunittén (11974:05)

TUlkaUade enUgt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 oktober 1974 för att samordna och stödja myndigheternas informationsinsatser och vid behov planera och genomföra egna informationsåtgärder i energibesparande syfte (se Post- och Inrikes tidn. den 12 november 1974 och den 8 juli 1975):

Ordförande: Grafsttöm, Erik O. Hj., f. d. generaldirektör (fr.o.m. den 1 november 1974)

Vice ordförande: Gradin, Rolf U., civilingenjör (fr.o.m. den 1 september 1975 t.o.m. den 31 augusti 1977)

Ledamöter: Carlsson, T. E. Roine, förbundsordförande (fr.o.m. den 1 november 1974)

Engerstam, Claes M., utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1974)

Francke, Per E. S., redaktör (fr.o.m. den 1 november 1974) Gustafsson, NUs-Eric, småbrakare, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 november 1974)

Helmerson, Bo I. H., direktör (fr.o.m. den 1 november 1974) Holmqvist, Leif G., ombudsman (fr.o.m. den 1 juli 1976) Hugosson, Kurt I., byråchef, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 november 1974)

Nilsson, Kjell O. H., metallarbetare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 november 1974)

Norrby, J. Sören, byrådhektör, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 november 1974)

Skantz, Anna-Greta, ombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 november 1974)

Westholm, Carl-Johan, fil. dr (fr.o.m. den 1 januari 1977) Wångby, Erik, ombudsman (fr.o.m. den 29 oktober 1975)

Experter; Ahlgren, Torsten V., stenhuggare (fr.o.m. den 21 oktober 1977) Bjamemo, Åke, byråsekreterare (fr.o.m. den 1 september 1977)

333                             Kommittéer: Industridepartementet    1:4

Björck, Berndt H., informationschef (fr.o.m. den 1 november 1974)

Blom, Hugo, sekreterare (fr.o.m. den 14 juni 1977)

Blomberg, Kari-Erik G., byrådirektör (fr.o.m. den 2 juni 1977)

Bäckstrand, Magnus H., civilekonom (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Carlsson, Bengt E., byggnadsingenjör (fr.o.m. den 21 oktober 1977)

Feuk, Yngve L., redaktör (fr.o.m. den 1 juni 1977)

Finney, F. Peter A., byrådhektör (fr.o.m. den 11 maj 1977)

FrantzeU, A. Magnus, direktör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Frigren, Suzanne M., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september

1975)

Hagson, Carl A., direktör (fr.o.m. den 1 januari 1976)

Hammarqvist, Stefan S. E., sekreterare (fr.o.m. den 1 december 1974)

Hemborg, Bo E. Y., kansliråd (fr.o.m. den 1 februari 1976)

Henriksson, Sven Åke, ehnontör (fr.o.m. den 21 oktober 1977)

Heurgren, Sven C. O., generaldirektör (fr.o.m. den 8 oktober 1976)

Holm, J. Lennart, generaldirektör (fr.o.m. den 1 november 1974)

Holmsttöm, Nina, jur. kand. (fr.o.m. den 2 juni 1977)

Håkansson, Stig J., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1977)

HäUbom, Sven-Gösta, direktör (fr.o.m. den 11 maj 1977)

Johansson, Evert K., förrådsman (fr.o.m. den 21 oktober 1977)

Kempe, Bengt H., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 2 juni 1977)

af Klintberg, Rolf H. F.,du'ektör (fr.o.m. den 1 november 1974t.o.m. den

30 juni 1977)

Lagrell, Lars-Åke, idrottschef (fr.o.m. den 14 juni 1977)

Leijon, Lars, direktör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Löfgren, Torsten Hj., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november

1975)

Magnusson, Egon S. 1., yrkeshygieniker (fr.o.m. den 2 juni 1977)

Magnusson, Torsten E., postUjon (fr.o.m. den 21 oktober 1977)

NeUevad, Per, fU. kand. (fr.o.m. den 1 september 1977)

Nordsttöm, K. Sören, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 december 1974)

Olsson, K. Åke, överingenjör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Persson, Alve S., ingenjör (fr.o.m. den 21 oktober 1977)

Persson, Gunnar, sekreterare (fr.o.m. den 2 juni 1977)

Persson, NUs Elis, verkmästare (fr.o.m. den 21 oktober 1977)

Peterson, S.-G. Roland, sekreterare (fr.o.m. den 1 november 1976)

Pettersson, Eric B., generaldirektör (fr.o.m. den 1 november 1974)

Randers, Jan E., civUingenjör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Rengholt, Ulf, verkst. direktör (fr.o.m. den I september 1977)

Rosberg, Klas R., civiUngenjör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Sandström, Björn, byrådirektör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Schierbeck, Per W., direktör (fr.o.m. den 1 december 1974)

Seger, E. Walter, dhektör (fr.o.m. den 1 juli 1977)

Steme, Bengt G., direktör (fr.o.m. den 1 november 1974)

1:4    Skr 1977/78:103                                            334

Strand, Karl-Erik, departementsråd (fr.o.m. den 1 december 1974) Strömbäck, Åke, byrådirektör (fr.o.m. den 14 juni 1977) Stålebrant, Rolf, civilingenjör (fr.o.m. den 1 december 1974) Svensson, Gösta E., mgenjör (fr.o.m. den 1 september 1977) Svensson, Sven-Erik, assistent (fr.o.m. den 21 oktober 1977) Swärd, Åke E., elverksföreståndare (fr.o.m. den 21 oktober 1977) Waem, Per Axel, byrådirektör (fr.o.m. den 4 september 1975) Wiberg, Ragne, kanslichef (fr.o.m. den 1 mars 1976) Åkesson, Karl-Gunnar, lantbruksbittäde (fr.o.m. den 21 oktober 1977)

Huvudsekreterare: Karlsson, Ulf G., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1975)

Sekreterare: Gomitzka, Gunnar V., civUingenjör (fr.o.m. den 1 november 1974 t.o.m. den 31 december 1975)

Bitr. sekreterare: Byman, Disa K. G., redaktör (fr.o.m. den 1 november 1974) Fumbo, Jan-Eric, fil. stud. (fr.o.m. den 17 januari 1977) Leijon, Jan E., ingenjör (fr.o.m. den 1 april 1976) Linder, Hans O., byrådirektör (fr.o.m. den 15 september 1977) Petersson, B. I. Lennart, kamrer (fr.o.m. den 9 maj 1977)

Lokal: Kungsgatan 56,2 tt, 111 22 Stockholm, tel. 24 07 20

Direktiven för kommittén, se 1975 års kommittéberättelse 128. Tilläggsdirektiv, se 1976 års kommittéberättelse 118.

Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit tio sammanträden samt haft löpande överläggmngar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete.

Dämtöver har 30 sammanträden håUits med särskilda arbetsgrupper som tUlsatts av kommittén. Dessutom har kommittén haft referensgrupper med representanter för myndigheter och organisationer i samband med utarbetande av informationsmaterial.

Kommittén har bedrivit utåtriktad informationsverksamhet via annonsering, utomhusreklam, radio och TV-spots samt via utstälhiingar. I samverkan med TRU har en programserie - Det goda huset - sänts i radio och TV. Kommittén har i anslutning tUl programmen utarbetat en broschyr med samma namn som vänder sig främst tiU småhusägare. Broschyrer och handböcker har utarbetats även för kommuner och landsting, hushållen och skolelever. I en skrift med namnet EnergihushåUning kommer kommittén att några gånger per år informera om aktuella frågor inom energihushållningsområdet.

Kommittén har i enlighet med regeringens uppdrag den 16 oktober 1975

335                               Kommhtéer: Industridepartementet   1:5

avgett två rapporter angående energiförbrukningens utveckling den 20 december 1976 och den 29 juni 1977.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1978.

5. STU-kommittén a 1974:06)

TilUcallade enUgt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 november 1974 för att utreda styrelsens för teknisk utveckling organisation och verksamhetsformer (se Post- och Inrikes tidn. den 23 november 1974);

Ordförande: Holm, J. Lennart, generaldirektör (fr.o.m. den 18 november 1974 t.o.m. den 25 september 1977)

Ledamöter: Almryd, Hans G. B., rektor (fr.o.m. den 18 november 1974 t.o.m. den 25 september 1977)

Andersson, Sven G., frisörmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 18 november 1974 t.o.m. den 25 september 1977)

Göransson, J. OUe, verkmästare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 18 november 1974 t.o.m. den 25 september 1977)

Ljung, Lars U., utredningssekreterare (fr.o.m. den 18 november 1974 t.o.m. den 25 september 1977)

Pettersson, Eric B., generaldirektör (fr.o.m. den 18 november 1974 t.o.m. den 25 september 1977)

Pettersson, N. Lennart, fil. kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den 18 november 1974 t.o.m. den 25 september 1977)

Petzäll, Ingvar A., direktör (fr.o.m. den 18 november 1974 t.o.m. den 25 september 1977)

Siegbahn, Bo L. G., ambassadör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 18 november 1974 t.o.m. den 25 september 1977)

SjöneU, P. Bengt G., direktör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 18 november 1974 t.o.m. den 25 september 1977)

Ström, Turid, avdelningschef, f. d. ers. för led. av riksdagen (fr.o.m. den 18 november 1974 t.o.m. den 25 september 1977)

Experter: Båveryd, S. J. Lennart, civilingenjör (fr.o.m. den 18 november 1974 t.o.m. den 25 september 1977)

Carlsson, Jan Olof, bergsingenjör (fr.o.m. den 1 november 1975 t.o.m. den 25 september 1977)

Haeffner, Erik A., tekn. lic. (fr.o.m. den 18 november 1974 t.o.m. den25 september 1977)

Jamess, Dag B. J., direktör (fr.o.m. den 1 januari 1975 t.o.m. den 25 september 1977)

1:5    Skr 1977/78:103 336

Rasmuson, Anders S. H., professor (fr.o.m. den 18 november 1974 t.o.m.

den 25 september 1977)

Sidenbladh,   Thomas   P.,   departementssekreterare   (fr.o.m.   den   1

september 1975 t.o.m. den 25 september 1977)

Tomner, J. Sigvard A., generaldirektör (fr.o.m. den 18 november 1974

t.o.m. den 25 september 1977

WedeU, N. Gunnar, direktör (fr.o.m. den 18november 1974 t.o.m. den25

september 1977)

Åberg, C. Anders, civiUngenjör (fr.o.m. den 18 november 1974 t.o.m. den

25 september 1977)

Ågren, Lars O. T., direktör (fr.o.m. den 18 november 1974 t.o.m. den 25

september 1977)

Sekreterare: Brenner, Rune E., byrådirektör (fr.o.m. den 7 januari 1975 t.o.m. den 16 oktober 1977)

Bitr. sekreterare; Håkansson, B. Staffan H., byrådirektör (fr.o.m. den 14 januari 1975 t.o.m. den 16 oktober 1977)

Larsson, Rolf, byrådkektör (fr.o.m. den 1 september 1976 t.o.m. den 30 september 1977)

Direktiven för kommittén, se 1975 års kommittéberättelse I 29.

Kommittén har under tiden november 1976 - september 1977 hållit åtta sammanträden samt haft överläggningar med oUka myndigheter, organisationer och andra som berörts av kommitténs arbete. Kommittén har vidare hålUt två konferenser med de statliga organ som i sin verksamhet på industripolitikens område har beröringspunkter med styrelsen för teknisk utveckUng.

Kommittén har den 26 september 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:64) STU:s stöd till teknisk forskning och innovation.

Uppdraget är därmed slutfört.

6. Företagsdemokratirådet (11975:01)

TUUcaUade enligt regeringens bemyndigande den 6 mars 1975 för att följa företagsdemokratifrågorna inom de statliga aktiebolagen (se Post- och Inrikes tidn. den 12 april 1975):

Ordförande; Åsling, NUs G., statsråd, led. av riksdagen (fr.o.m. den 8 oktober 1976)

Ledamöter: Lind, F. Olof, direktör (t.o.m. den 30 maj 1977)

337                             Kommittéer: Industridepartementet    1:7

Nilsson, Gunnar E., ordförande i LO, led. av riksdagen

Seregard, B. Ingvar V., ordförande i PTK

Thurhagen, E. Ruben, verkst. direktör (fr.o.m. den 31 maj 1977)

Experter: Andersson, Alf Å. H., fil. kand.

Leander, BoT. I., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juH 1976 t.o.m. den 31 oktober 1977)

Öhman, Carl Ivar, kansUråd (fr.o.m. den 15 september t.o.m. den 31 december 1977)

Sekreterare; Brodén, E. Bertil, socionom

Lokal: Industridepartementet, Storkyrkobrinken 7, Fack, 10310 Stockhohn, tel. 763 22 00 (sekreteraren)

Direktiven för rådet, se 1976 års kommittéberättelse I 20.

Företagsdemokratirådet har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt ett sammanträde samt haft överläggningar med organisationer och andra som berörs av rådets arbete.

Ledamöter av rådet har under oktober 1977 deltagit i en resa till Japan och Förenta staterna för studier av data- och industtirobotteknikens inverkan på medinflytande, arbetsmUjö, produktivitet och sysselsättning.

Rådets arbete beräknas pågå under hela år 1978.

7. Delegationen (11975:02) för energiforsknuig

TillkaUade enligt regeringens bemyndigande den 12 juni 1975 för övergripande analys av FoU-insatser på energiområdet och för uppföljning av dem (se Post- och Inrikes tidn. den 5 juli 1975);

Ordförande: Hörmander, H. Olof, direktör (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Ledamöter: Anér, Kerstin, statssekreterare, led. av riksdagen (t.o.m. den 31 januari 1977)

Granstedt, Par E., sekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Helmerson, Bo I. H., direktör (t.o.m. den 31 januari 1977) Kristoferson, Lars A., forskningsassistent (fr.o.m. den 1 febmari 1977) Nyström, Lennart, sekreterare (t.o.m. den 31 januari 1977) Pettersson, N. Lennart, {il. kand., led. av riksdagen Redbrant, Lars-Göran, pol. mag. (fr.o.m. den 1 febmari 1977) SjöneU, P. Bengt G., direktör, led. av rUcsdagen (t.o.m. den 31 januari 1977)

22   Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 103

1:7    Skr 1977/78:103                                             338

Thorsson, Inga M., statssekreterare, led. av riksdagen (t.o.m. den 31

januari 1977)

Unckel, Per C. G., jur. stud.,led. av riksdagen (fr.o.m. den lOmars 1977)

Wijkman, Anders I. S., fil. kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den 23 april

1976 t.o.m. den 9 mars 1977)

Wångby, Erik, ombudsman (t.o.m. den 31 januari 1977)

Wååg, Nils Erik, byggnadsingenjör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 23 april

1976)

Verkställande ledamot: Wennerberg, Sigfrid B., civilingenjör

Sakkunniga: Dahlström, Gösta E., ekonom (fr.o.m. den 1 maj 1977) Lundqvist, Dick O. R., fU. Uc. (fr.o.m. den 1 maj 1977) Wångby, Erik, ombudsman (fr.o.m. den 1 maj 1977)

Experter; Appelgren, L. Göran S., kanslidirektör (fr.o.m. den 15 augusti 1975) Bemhard, Carl-Gustaf, professor (fr.o.m. den 1 december 1975 t.o.m. den 31 mars 1977)

Bolin, Bert R. J., professor (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Carhng, Alf G., docent (fr.o.m. den 1 juli 1975) Danielsson, NUs Gustaf F., byråchef (fr.o.m. den 15 augusti 1975) E(Un, Karl-Axel, avdelningsdirektör (fr.o.m. den I september 1975) Elfwing, H. Ingemar, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 21 november 1977) Elmquist, Eva C. E., fU. kand. (fr.o.m. den 1 mars 1977) Eriksson, Karl-Erik E., professor (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Eriksson, Olof E., professor (fr.o.m. den 15 augusti 1975) Faugert, Sven J. E., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Frigren, Suzanne M., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 augusti 1975)

Hambraeus, Gunnar A., professor (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Höjeberg, Mats O., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 november 1977) Johanson, Bo C, departementssekreterare (fr.o.m. den 20 oktober 1975) Karlqvist, Anders, tekn. lic. (fr.o.m. den 23 april 1976) Leman, E. Gunnar V., civiUngenjör (fr.o.m. den 22 mars 1976) Luthman, Gösta, direktör (fr.o.m. den 15 augusti 1975) Lubeck, S. A., Lennart, civiUngenjör (fr.o.m. den 1 februari 1977) Persson, Göran A,, avdelningschef (fr.o.m. den 15 augusti 1975) Pettersson, Eric B., generaldirektör (fr.o.m. den 15 augusti 1975 t.o.m. den 31 oktober 1977)

Rasmuson, Anders S. H., professor (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Rey, Lars H., verkst. ledamot (fr.o.m. den 15 augusti 1975) Schutt, Torgny S. R., laborator (fr.o.m. den 1 december 1975)

339                              Kommittéer: Industridepartementet    1:7

Tomner, J. Sigvard A., generaldirektör (fr.o.m. den l5 augusti 1975 t.o.m. den 31 oktober 1977)

Ulvönäs, E. R. Staffan, överingenjör (fr.o.m. den 1 november 1977) Wickman, Frans E., professor (fr.o.m. den 1 aprU 1977)

Sekreterare: Josefsson, J. Thomas, civilingenjör (fr.o.m. den 20 oktober 1975)

Bitr. sekreterare: Ellwerth, Lena B., civilekonom (fr.o.m. den 1 januari 1977) Hiigard, P. Åke, bibhotekarie (fr.o.m. den 28 juni 1976)

Lokal: Sveavägen 9-11,111 57 Stockholm, tel. växel 763 10 00

Direktiven för delegationen, se 1976 års kommittéberättelse 121. TUläggsdirektiv, se 1977 års kommittéberättelse del II I 2 samt 1978 års kommittéberättelse del H11.

Delegationen för energiforskning (DFE) har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 15 sammanträden. Delegationen och dess sekretariat har också haft särskilda överläggningar med de för energiprogrammets olika delar ansvariga programorganen och representanter för andra myndigheter och organisationer med anknytning tiU energiforskning. Delegationen fungerar vidare som expertgrupp tiU energikommissionen. Slutligen medverkar delegationen i samarbetet inom Intemational Energy Agency (lEA).

Delegationen har den 28 september 1977 avgett betänkandet Energi -program för forskning, utveckling och demonstration, EFUD 78 (SOU 1977:56). De olika programorganens programplaner, vilka ligger tUl gmnd för betänkandet, utgör bilagorna A - F (SOU 1977:57-62). Delegationen har också den 20 oktober 1977 avgett promemorian Organisation för det statiiga energiforskningsprogrammet - erfarenheter och synpunkter.

Ett förslag tiU plan för studier av informationsförsörjningen inom energiområdet, som på delegationens uppdrag har utarbetats av statskontoret, överlämnades den 12 september 1977.

Inom ramen för sin uppgift att följa den intemationella utvecklingen har delegationen låtit sammanställa en rapport (Ds 11977:6) Forskning, utveckling och demonstration inom energiområdet - en global översikt 1977, DFE-rapport nr 4, som är en uppdatering av DFE-rapport nr 1 från 1976.

Delegationen har vidare under år 1977 utgivit följande rapporter:

Energibärarnas betydelse för den långsiktiga energipolitiska handUngsfriheten (DFE-rapport nr 3)

EFA-2000. Energiförsörjningsaltemativ för Sverige år 2000 - En studie av några gränsfall som underlag för bedömning av FoU-behov på energiområdet. Huvudrapport och bilagor (DFE-rapportema 5 och 6)

Miljö- och hälsoeffekter av tekniska energisystem i normal drift (DFE-rapport nr 7)

1:7    Skr 1977/78:103                                            340

Det nuvarande energiforskningsprogrammet löper ut den 30 juni 1978. Delegationens arbete för tiden härefter är beroende av statsmakternas beslut.

8. SINFDOK-utredningen (11975:04)

TUlkaUade enligt regeringens bemyndigande den 26 juni 1975 för utredning rörande organisation av verksamheten inom området teknisk och vetenskaplig information och dokumentation (se Post- och Inrikes tidn. den 12 juli 1975):

Utredningsman: Brynielsson, Harry A. B., civUingenjör (fr.o.m. den 1 februari t.o.m. den 31 december 1977)

Pettersson, N. Lennart, fU. kand., led. av riksdagen (fr.o.m. den I juU 1975 t.o.m. den 31 januari 1977)

Experter: Bagge, Peter, konsult (fr.o.m. den 15 juni t.o.m. den 31 augusti 1976) Holmborn, Börje, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 februari t.o.m. den 31 december 1977)

Håkansson, Hans E. V., verkst. ledamot (fr.o.m. den 1 jiUi 1975 t.o.m. den 31 december 1977)

Lindström, J. Christian, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 september 1975 t.o.m. den 31 december 1977)

Martin-Löf, C. Johan E., civilingenjör (fr.o.m. den 1 november 1975 t.o.m. den 31 december 1977)

Sekreterare; Berg, NUs G., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 juni 1976 t.o.m. den 31 december 1977)

Gustavson, Krister, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 15 juni 1976 t.o.m. den 31 dec:ember 1977)

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse 123.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit 15 sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter och organisationer. Studiebesök har gjorts i Canada, Frankrike, Storbritannien och Förenta statema.

Utredningen har i skrivelse den 15 juni 1977 behandlat företagareföreningarnas roll vid förmedling av teknisk information tiU mindre och medelstora företag m. m. Underlag för utredningens förslag har varit bl. a. statens industriveks promemoria (SIND-PM 1976:1) Informationstjänster till industrin.

Huvuddelen av utredningens  arbete har utförts i samarbete med

341                              Kommittéer; Industridepartementet    1:9

biblioteks- och dokumentationssamverkanskomniittén (U 1975:06). De båda utredningama har den 20 oktober 1977 avgett det gemensamma betänkandet       (SOU        1977:71)       Vetenskaplig       och       teknisk informationsförsörjning. Uppdraget är därmed slutfört.

9. Studsviksutredningen d 1975:05)

TUlkaUade enligt regeringens bemyndigande den 18 september 1975 för utredning om verksamheten vid AB Atomenergi (se Post- och Inrikes tidn. den 4 oktober 1975);

Ordförande: Lemne, Mats H., landshövding (fr.o.m. den 1 november 1975 t.o.m. den 20 april 1977)

Ledamöter: Hambraeus, Gunnar A., professor (fr.o.m. den 1 november 1975 t.o.m. den 20 april 1977)

Landqvist, Nils D., direktör (fr.o.m. den 1 november 1975 t.o.m. den 20 aprU 1977)

Experter: Aler, Bo A. A., direktör (fr.o.m. den 1 november 1975 t.o.m. den 20aprfl 1977)

Lébeck, S. A. Lennart, civilingenjör (fr.o.m. den 1 november 1975 t.o.m. den 20 april 1977)

Rey, Lars H., verkst. ledamot (fr.o.m. den 1 november 1975 t.o.m. den20 april 1977)

Rundquist, Gerhard I. A., departementsråd (fr.o.m. den 1 november 1975 t.o.m. den 20 april 1977)

Svansson, Lennart A., civUingenjör (fr.o.m. den 1 november 1975 t.o.m. den 20 april 1977)

Bitr. sekreterare: Bengtsson, Hertha, kanslisekreterare (fr.o.m. den 15 febraari 1976 t.o.m. den 1 maj 1977)

Johanson, Bo C, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1975 t.o.m. den 1 maj 1977)

Lindh, Gösta, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1976 t.o.m. den 1 maj 1977)

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse I 24.

Utredningen har under tiden november 1976 - mars 1977 hållit tre sammanträden.

1:9    Skr 1977/78:103                                             342

Utredningen   har   den   14   mars    1977   lämnat   en   rapport   till industridepartementet. Uppdraget är därmed slutfört.

10. Organisationskonunittén (11975:06) för havsresursfrågor

TilUcallade enligt regeringens bemyndigande den 25 september 1975 för utredning om inrättande av ett organ för havsresursfrågor (se Post- och Inrikes tidn. den 30 oktober 1975):

Ordförande: Edenman, Ragnar H. L., landshövding, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 11 november 1975 t.o.m. den 30 juni 1977)

Ledamöter: Engqvist, Lars F., förbundsordförande (fr.o.m. den 11 november 1975 t.o.m. den 30 juni 1977)

Johansson, Tyra A. S., fru, led. av riksdagen (fr.o.m. den 11 november 1975 t.o.m. den 30 juni 1977)

Torwald, G. A. Rune, utredningssekreterare, led. av riksdagen (fr.o.m. den 11 november 1975 t.o.m. den 30 juni 1977)

Åberg, Ch. Georg, fiskeriombudsman, led. av riksdagen (fr.o.m. den 11 november 1975 t.o.m. den 30 juni 1977)

Sekreterare: Sjöberg, Svante, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den 31 juli 1977)

Bitr. sekreterare: Noreland, Lena M., byrådirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den 31 juU 1977)

Direktiven för kommittén, se 1976 års kommittéberättelse I 25.

Kommittén har under tiden november 1976 - juni 1977 hållit fem sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörts av kommitténs arbete.

Kommittén har den 30 juni 1977 avgett betänkandet (Ds I 1977:5) Samordning av havsresursverksamheten.

Uppdraget är därmed slutfört.

11. Byggkoncentrationsutrednlngen (11975:07)

TilUcallade enligt regeringens bemyndigande den 9 oktober och den 13 november     1975     för     utredning     om     vissa     frågor     rörande

343                            Kommittéer: Industridepartementet    1:11

byggnadsmaterialindustrin (se Post- och Inrikes tidn. den 30 oktober 1975):

Ordförande: Cederwall, Gustav F. E., landshövding (fr.o.m. den 13 november 1975 t.o.m. den 31 augusti 1977)

Ledamöter; Ehrner, Bo, direktör (fr.o.m. den 13 november 1975 t.o.m. den 31 augusti 1977)

Gadd, P. E. Arne, revisionsdirektör, led. av riksdagen (fr.o.m. den 13 november 1975 t.o.m. den 31 augusti 1977)

KäUenius, Sten I. R., direktör, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 augusti 1976 t.o.m. den 31 augusti 1977)

Odhnoff, Jan E., förbundsekonom (fr.o.m. den 13 november 1975 t.o.m. den31 augusti 1977)

RegnéU, Cari Göran, bankdirektör, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 13 november 1975 t.o.m. den 31 augusti 1977)

Whinberg, F. R. Bertil, förbundsordförande (fr.o.m. den 13 november 1975 t.o.m. den 31 augusti 1977)

Experter; HaUman, L. Åke G., avdehiingschef (fr.o.m. den 1 december 1975 t.o.m. den 31 augusti 1977)

Jonson, Lars E., expeditionschef-rättschef (fr.o.m. den 15 januari 1976 t.o.m. den 31 augusti 1977)

Nilsson, W. Bengt G., avdehiingsdirektör (fr.o.m. den 1 december 1975 t.o.m. den 31 augusti 1977)

Sköllerholm, S. Ove J., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 november 1976 t.o.m. den 31 augusti 1977)

Öh, E. Tage, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 december 1975 t.o.m. den 31 augusti 1977)

Sekreterare: StareU, Lars, byrådirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den 31 augusti 1977)

Bitr. sekreterare: Lundell, G. Per-Inge, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 1 april 1976 t.o.m. den 31 augusti 1977)

Direktiven för uttedningen, se 1976 års kommittéberättelse I 26.

Utredningen har under tiden november 1976 - juli 1977 hållit tio sammanträden samt haft överiäggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörts av utredningens arbete.

Utredningen har den 17 augusti 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:43) Koncentrationstendenser inom byggnadsmaterialindustrin.

Uppdraget är därmed slutfört.

1:12    Skr 1977/78:103                                           344

12.1975 års LKAB-NJA utredning (11975:08)

TUlkaUade enligt regeringens bemyndigande den 30 oktober 1975 för att utreda om samordning meUan Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB) och Norrbottens järnverk AB (NJA) (se Post- och Inrikes tidn. den 8 november 1975):

Ordförande: Löfberg, BertU A. F., landshövding (fr. o.m. den 14 november 1975 t.o.m. den 12 maj 1977)

Ledamöter: Orrenius, Jan E. A., direktör (fr.o.m. den 14 november 1975 t.o.m. den 12 maj 1977)

Sundberg, L. Nore, civUekonom (fr.o.m. den 14 november 1975 t.o.m. den 12 maj 1977)

Expert: Edin, L. Åke, sekreterare (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den den 12 maj 1977)

Sekreterare: Westin, Olle, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den 1 juni 1977)

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse I 27.

Utredningen har under tiden november 1976 - april 1977 hålUt sju sammanträden. Därutöver har ett sammanträde hållits med en särskUd referensgrapp.

Utredningen har den 21 april 1977 avgett betänkandet (Ds I 1977:4) Samordning av LKAB och NJA.

Uppdraget är därmed slutfört.

13. Läkemedelsindustridelegationen (11975:09)

TilUcaUade enligt regeringens bemyndigande den 25 september 1975 för samordning av svensk läkemedelsindustti (se Post- och Inrikes tidn. den 11 november 1975):

Ordförande: Olsson, Bengt K., landshövding (fr.o.m. den 31 januari 1977)

Ledamöter; Eklund, Lennart S. G., ombudsman (fr.o.m. den 24 november 1975) Larsson, Gerhard, statssekreterare (fr.o.m. den 25 januari 1977)

345 Kommittéer; Industridepartementet   1:14

Lennholm, B. Gunnar O., förbundsdirektör (fr.o.m. den 24 november

1975)

Linnergren,   Erik  J.   G.,  departementssekreterare  (fr.o.m.  den  24

november 1975)

Lönngren, D. Rune, farm. dr (fr.o.m. den 24 november 19751.o.m. den 14

november 1977)

Persson, Carl J. G., rikspoUschef (fr.o.m. den 24 november 1975)

Ryné, S. OUe, direktör (fr.o.m. den 24 november 1975)

Vegis, Peter, fil. mag. (fr.o.m. den 24 november 1975)

Virding, Gösta A., verkst. direktör (fr.o.m. den 24 november 1975)

Ward, Kurt K. B., landstingsråd (fr.o.m. den 24 november 1975)

Wegerfelt, Karl Arne, direktör (fr.o.m. den 24 november 1975)

Werin, Gun, ingenjör (fr.o.m. den 24 november 1975)

Ålander, Nils-Erik (fr.o.m. den 24 november 1975)

Expert: Gustafsson, Karl-Erik, docent (fr.o.m. den 1 januari 1976)

Sekreterare: Swarén, Ulla M., byråchef (fr.o.m. den 24 november 1975)

Bitt. sekreterare: Abramowicz, Isak, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 juni 1976) Sténson, Britt-Marie, jur. kand. (fr.o.m. den 1 november 1976)

Lokal; Munkbron 11,111 28 Stockholm, tel. 24 64 75 (Swarén), 763 22 66 (Abramowicz), 11 66 54 (Sténson) eUer 11 67 23

Direktiven för delegationen, se 1976 års kommittéberättelse 128.

Delegationen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit två sammanträden samt haft överläggningar med företrädare förde fem största läkemedelsföretagen samt med vissa myndigheter och organisationer som kan beröras av delegationens arbete.

Delegationens arbete berälcnas pågå under hela år 1978.

14. Utredningen (11975:10) om vissa frågor vid avveckling av gruvdrift i Adakfältet

TilUcaUade enUgt regeringens bemyndigande den 27 november 1975 för att utreda vissa frågor vid avveckling av gruvdrift i Adakfältet:

Ordförande: Lyberg, Bengt, landshövding

Ledamöter: Larsson, E. Åke, jur. dr

1:14    Skr 1977/78:103                                          346

Neyman, Thorsten L., bergsingenjör Widmark, Roland, direktör

Experter: Berglund, Karl-Ymer, kommunalråd Forslund, Bo G., mätningstekniker Gustavsson, Sven Anders, övermontör Lundström, Fritz E., gravarbetare Spendrup, K. Aksel, avdelningschef Söderberg, Bo K. G., kansliråd

Sekreterare: Carlson, T. Eilert, byrådirektör (fr.o.m. den 1 december 1977) Öquist, Berndt E., tf. byråchef (t.o.m. den 30 november 1977)

Lokal; Länsstyrelsen i Västerbottens län, 901 86 Umeå, tel. 090/12 40 86

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse 129.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit två sammanträden. Utrednmgen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

15. Utredningen (11976:01) för samordning av de statsägda varven

TUlkaUade enligt regeringens bemyndigande den 6 maj 1976 för att göra en översyn rörande den statUga varvsgruppens framtida organisatoriska struktur och därvid beakta de samordningsvinster som bör kunna uppnås;

Ordförande: Andrén, Sven G., verkst. direktör

Ledamöter: Holster, Lars-Inge, verkst. direktör Laurin, Hans, verkst. direktör Linnergren, Erik J. G., departementssekreterare Ramfors, Bo, direktör Tengroth, Bengt T., direktör Trogen, Ingvar, verkst. direktör Åberg, Lars, direktör

Experter: Henningsson, K. Gustav H., snickare (fr.o.m. den 15 oktober 1976) Pettersen, Oddvar A., ingenjör (fr.o.m. den 15 oktober 1976) Österberg, Gunnar R., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1976)

347                           Kommittéer: Industridepartementet   1:16

Sekreterare: Hemmingsson, Sten, civUekonom (fr.o.m. den 1 september 1976 t.o.m. den 28 februari 1977)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II11.

Utredningen har under tiden november 1976 - februari 1977 hållit två sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörts av utredningens arbete.

Utredningen har den 14 febraari 1977 avgett betänkande, som överlämnades till analysgruppen för vissa varvsfrågor för att ingå i dess rapport (Ds 11977:1).

Uppdraget är därmed slutfört.

16. Redovisningsutredningen (11976:02)

TUlkaUade enligt regeringens bemyndigande den 17 juni 1976 för att göra en utredning om förbättrad insyn i de statliga företagen (se Post- och Inrikes tidn. den 28 september 1976):

Ordförande; Moberg, Sven T., generaldirektör

Ledamöter: Svensson, Olle F. S., chefredaktör, led. av riksdagen Tarschys, N. Daniel, docent, led. av riksdagen

Sakkunnig: Sonesson, Birger A. T., auktoriserad revisor (fr.o.m. den 13 december 1976)

Experter: Edsta, Björn O., byrådirektör (fr.o.m. den 13 december 1976) Sjöström, Leif H. A., kansliråd (fr.o.m. den 1 november 1976 t.o.m. den 30 september 1977)

Sekreterare: Stålfors, V. Margaretha, departementssekreterare

Bitr. sekreterare; NUsson, Peter O.H., ekon.stud. (fr.o.m. den 1 december 1977)

Bitr. sekreterare: Nilsson, Peter O. H., ekon. stud. (fr.o.m. den 1 december 1977)

Lokal: Industridepartementet, Storkyrkobrinken 7, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 763 10 00

1:16    Skr 1977/78; 103                                           348

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II13.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit åtta sammanträden samt haft överläggningar med olika organisationer och företrädare för statliga företag som berörs av utredningens arbete.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

17. Billingenutredningen (11976:03)

TiUkaUade enligt regeringens bemyndigande den 8 juli 1976 för att göra en utredning om altemativ för den ekonomiska utvecklingen i BiUingenområdet (se Post- och Inrikes tidn. den 28 september 1976):

Ordförande: Netzén, K. Gösta, f. d. landshövding, f. d. led. av riksdagen (t.o.m. den

30    september 1977)

Ledamöter: Frithiofson, Karl A. F., landshövding (t.o.m. den 31 augusti 1977) Gustafsson, G. Einar, landshövcUng (t.o.m. den 31 augusti 1977)

Sakkunniga: Andersson, Erik, kommunalråd (fr.o.m. den 9 september 1976t.o.m. den

31    augusti 1977)

Eliasson, Rolf A. E., lantmästare, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 9

september 1976 t.o.m. den 31 augusti 1977)

Fridebäck, Carl-Eric, kommunalråd (fr.o.m. den9 september 1976t.o.m.

den 31 augusti 1977)

Lindberg, Carl, kommunalråd (fr.o.m. den 9 september 1976 t.o.m. den

31 augusti 1977)

Persson, Gunnar, tågmästare (fr.o.m. den 9 september 1976t.o.m. den 31

augusti 1977)

Experter: Ekeväm, Gunnar, generaldirektör (fr.o.m. den 9 september 1976 t.o.m. den 31 augusti 1977)

Löfgren, Torsten H., departementssekreterare (fr.o.m. den9 september 1976 t.o.m. den 14 september 1977)

Moding, A. PhiUp V., planeringsdirektör (fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 31 augusti 1977)

Zetterberg, Evert, sekreterare (fr.o.m. den 9 september 1976 t.o.m. den 31 augusti 1977)

Sekreterare: Cederlund, Lars Johan O. B.,departementssekreterare(fr.o.m. den 1 maj t.o.m. den 30 september 1977)

349                            Kommittéer: Industridepartementet   1:18

Moding, A. PhUip V., planeringsdirektör (fr.o.m. den 1 september 1976 t.o.m. den 30 april 1977)

Bitr. sekreterare: Cederlund, Lars Johan O. B., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 september 1976 t.o.m. den 30 april 1977)

Fransson, Hans G. V., byrådirektör (fr.o.m. den 1 september 1976 t.o.m. den 30 september 1977)

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II14.

Uttedningen har under tiden november 1976 - augusti 1977 håUit nio sammanträden.

Uttedningen har den 18 augusti 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:47) BiUingen - 4 exempel.

Uppdraget är därmed slutfört.

18. Norrbottendelegationen (11976:04)

TillkaUade enUgt regeringens bemyndigande den 2 december 1976 för att länrna förslag tiU och initiera åtgärder för att öka sysselsättningen i Norrbottens län (se Post- och Inrikes tidn. den 13 december 1976):

Ordförande: Lassinantti, Ragnar I., landshövding

Ledamöter: Andersson, Gösta, ombudsman Boström, Curt B., kamrer, led. av riksdagen Pettersson, Göte J., adjunkt

Petersson, Per M., hemmansägare, led. av riksdagen Stridsman, Torsten U., ombudsman, led. av riksdagen Wahlström, Björn M., verkst. direktör

Sakkunniga: Andersson, J. Gunnar D., överdirektör (fr.o.m. den 10 januari 1977) Backlund, Lars P., länsråd (fr.o.m. den 10 januari 1977) Engström, Odd E. L., departementsråd (fr.o.m. den 10 januari t.o.m. den 28 febraari 1977)

Eriksson, Björn G., departementsråd (fr.o.m. den 1 mars 1977) Hjehnqvist, Ingvar K. R., kansUråd (fr.o.m. den 10 januari 1977) Larsson, E. Åke, jur. dr (fr.o.m. den 18 april 1977) Neergaard, Erik A., expeditionschef-rättschef (fr.o.m. den 10 januari 1977)

Ribrant, Gunnar C. H., departementsråd (fr.o.m. den 10 januari t.o.m. den 17 april 1977)

1:18    Skr 1977/78:103                                           350

Experter: Brändström, Bengt H., överiantmätare (fr.o.m. den 10 januari 1977) Eriksson, A. E. Ingemar, länsjägmästare (fr.o.m. den 10 januari 1977) Freden, Erland, direktör (fr.o.m. den 10 januari 1977) HaUsten, Lars T., departementssekreterare (fr.o.m. den 10 januari 1977) Hammarstedt, H. Bertil, direktör (fr.o.m. den 10 januari 1977) Hansén, Bengt-Olof D. V., lantbruksdirektör (fr.o.m. den 10 januari 1977)

Henriksson, Rune I., departementsråd (fr.o.m. den 10 januari 1977) Johansson, N. Mårten, planeringschef (fr.o.m. den 10 januari 1977) KahUn, Tage H. G., direktör (fr.o.m. den 10 januari 1977) Levin, P. Tage, departementsråd (fr.o.m. den 10 januari 1977) Modig, Stig, bitr. länsarbetsdirektör (fr.o.m. den 25 januari 1977) Nordström, Lars V., professor, rektor (fr.o.m. den 10 januari 1977) Nyström, S. Åke, direktör (fr.o.m. den 10 januari 1977) Sääf, K. Å. Henry, direktör (fr.o.m. den 10 januari 1977) Öström, KjeU V., planeringsdhektör (fr.o.m. den 10 januari 1977)

Sekreterare: Näsvall, Bjöm G., departementssekreterare (fr.o.m. den 10 januari 1977)

Bitr. sekreterare: Andersson, FoUce W. L., departementssekreterare (fr.o.m. den 10 januari 1977)

Edström, Jan-Olof, sekreterare (fr.o.m. den 1 december 1977) Hedström, A. Jan-Olof, bitr. överlantmätare (fr.o.m. den 10 januari 1977) Jacobson, Roger, byrådirektör (fr.o.m. den 1 augusti t.o.m. den 30 november 1977)

Lindmark, S. Sture, byrådirektör (fr.o.m. den 10 januari 1977, avliden den 14 september 1977)

Lokal: Länsstyrelsen i Norrbottens län, 951 86 Luleå, tel. 0920/960 00.

Dhektiven för delegationen, se 1977 års kommittéberättelse del II15.

Norrbottendelegationen har under tiden december 1976 - oktober 1977 hålUt åtta sammanträden samt haft överiäggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av delegationens arbete. Därutöver har sammanträden hålUts i till delegationen knutna arbetsgrapper enligt följande. Arbetsgruppen för industrifrågor har hållit elva sammanträden, arbetsgruppen för jord- och skogsbruksfrågor tre sammanträden och arbetsgruppen för näringslivsservice fem sammanträden.

Delegationen har under den angivna tidsperioden successivt franUagt ett stort antal förslag tiU myndigheter och departement om åtgärder för att främja sysselsättningen i Norrbottens län.

Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

351                            Kommittéer: Industridepartementet    1:19

19. Energikommissionen (11976:05)

TUlkaUade enligt regeringens bemyndigande den 22 december 1976 för att utarbeta alternativa förslag till energipolitikens utformning för tiden fram tiUårl990:

Ordförande; Rainer, A. Ove, generaldirektör

Ledamöter: Bergman, Bjöm, förbundssekreterare Curry-Lindahl, Kai, professor Dahl, R. Birgitta, led. av riksdagen Eidem, Ingmar, tekn. dr Engqvist, Lars F., förbundsordförande Hambraeus, S. Birgitta, fU. kand., led. av riksdagen Hörmander, H. Olof, direktör (tillika ordförande i expertgmpp rörande forskning och utveckling)

KjeUström, Bjöm O. J., docent (tUUka ordförande i expertgrupp rörande säkerhet och mfljö) Kågeson, Per O. R., författare Landell, F. E. Nils-Erik, bitr. överläkare SjöneU, P. Bengt G., dhektör, led. av riksdagen Tham, Carl C. W., statssekreterare, ers. för led. av riksdagen Westerberg, Ulf, ombudsman Wijkman, Anders I. S., fU. kand., led. av riksdagen

Sakkunniga: Agfors, O. Gunnar, verkst. direktör (med uppgift att vara ordförande i expertgmpp rörande energjtillförsel) (t.o.m. den 9 februari 1977) Boman, Per-Olof, direktör (med uppgift att vara ordförande i expertgrupp rörande energihushållning)

Fridolin, Hans R., departementsråd med uppgift att vara ordförande i expertgrupp rörande styrmedel) (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Lind, Carl-Erik, byråchef (med uppgift att vara ordförande i expertgrupp rörande energitiUförsel) (fr.o.m. den 10 febraari 1977) Wästlund, Jan, universitetslektor (fr.o.m. den 17 oktober 1977) Örtendahl, Per Anders, statssekreterare (med uppgift att vara ordförande i expertgrupp rörande styrmedel) (t.o.m. den 16 oktober 1977)

Experter: Abrahamson, Dean E., professor (fr.o.m. den 1 augusti 1977) Feuk, Yngve L., redaktör (fr.o.m. den 1 juni 1977) Hemborg, Bo E. Y., kansliråd (fr.o.m. den 1 februari 1977) Höjeberg, Mats O., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 februari 1977) Lind, H. Johan, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1977)

1:19    Skr 1977/78:103                                           352

Experter vad avser säkerhet och miljö: Ahlström, Per-Eric, överingenjör (fr.o.m. den 1 februari 1977) Arrhenius, Erik, docent (fr.o.m. den 1 februari 1977) Eckered, Thomas, överingenjör (fr.o.m. den 1 februari 1977) Johansson, Thomas B., docent (fr.o.m. den 1 februari 1977) Lindau, Lars, byråchef (fr.o.m. den 1 febmari 1977) Lindeberg, Sten W., fU. dr (fr.o.m. den 1 februari t.o.m. den 31 augusti 1977)

Norberg, Lars A., överingenjör (fr.o.rn. den 15 november 1977) Snihs, Jan Olof, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 februari 1977) Tengberg, Bo, ombudsman (fr.o.m. den 1 februari 1977) Westermark, Torbjöm, professor (fr.o.m. den 1 febraari 1977)

Experter vad avser energitillförsel: Agfors, O. Gunnar, verkst. direktör (fr.o.m. den 10 februari 1977) Björgerd, Anders, teknisk direktör (fr.o.m. den 1 febraari 1977) Bolin, Bert R. J., professor (fr.o.m. den 1 februari 1977) Danielson, Nils-Gustaf F., byråchef (fr.o.m. den 1 febraari 1977) Lindgren, Claes, verkst. direktör (fr.o.m. den 1 februari 1977) Lindström, L. O. Olle B., professor (fr.o.m. den 1 februari t.o.m. den 30 juni 1977)

Nordström, Bengt, planeringsdirektör (fr.o.m. den 1 febraari 1977) Rey, Lars H., verkst. ledamot (fr.o.m. den 1 februari 1977) Ståhl, Ingemar O. L., professor (fr.o.m. den 1 febraari 1977) Waldenby, Torbjörn, verkst. direktör (fr.o.m. den 1 februari 1977) Wångby, Erik, ombudsman (fr.o.m. den 1 febraari 1977)

Experter vad avser energihushållning: Dahlström, Gösta E., fil. lic. (fr.o.m. den 1 april 1977) Holme, K. Gunnar, överingenjör (fr.o.m. den 1 febraari 1977) Höglund, B. Ingemar, professor (fr.o.m. den 1 februari 1977) Karlsson, Bengt Olof, kansUråd (fr.o.m. den 1 februari 1977) Karlsson, Ulf G., departementssekreterare (fr.o.m. den 1 febraari 1977) Norrbom, N. Claes-Eric, departementsråd (fr.o.m. den 1 febmari 1977) Nyström, Lennart, sekreterare (fr.o.m. den 1 februari t.o.m. den 31 mars 1977)

Peterson, K. Folke, professor (fr.o.m. den 1 maj 1977) Westiin, E. Ame, avdehiingschef (fr.o.m. den 1 febraari 1977)

Experter vad avser styrmedel: Ahlenius, Inga-Britt M. S., departementssekreterare (fr.o.m. den 17 oktober 1977)

Bergendahl, Göran H., professor (fr.o.m. den 1 februari 1977) CarUng, Alf G., docent (fr.o.m. den 1 febraari 1977)

353                            Kommittéer: Industridepartementet    1:19

Carisson, Bo, ekon. dr (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Fridolin, Hans R., departementsråd (fr.o.m. den 1 februari t.o.m. den 16

oktober 1977)

HaUman, L. Åke G., avdelningschef (fr.o.m. den 15 mars 1977)

Hjalmarsson, Lennart, universitetslektor (fr.o.m. den 1 november 1977)

Jonsson, K. Christer, förbundsekonom (fr.o.m. den 15 mars 1977)

Lalander, N. Sven O. A., driftdirektör (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Lönnroth, Måns, civilingenjör (fr.o.m. den 1 juni 1977)

Mattsson, Bengt E. C.-G., universitetslektor (fr.o.m. den 1 november

1977)

Winander, Bo G., utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Huvudsekreterare: Söder, K. Gunnar, statssekreterare (t.o.m. den 31 juli 1977) Örtendahl, Per Anders, statssekreterare (fr.o.m. den 1 augusti 1977)

Sekreterare: Hjorth, Lars E. A., departementsråd

Bitr. sekreterare: Assarsson, Bo S. G., civilingenjör

Backman, Gunnel, sekreterare (fr.o.m. den 7 februari 1977) Bäckstrand, Magnus H., civilekonom Djerf, Olof, departementssekreterare Forsman, Sonja, assistent (fr.o.m. den 1 aprU 1977) Frigren, Suzanne M., departementssekreterare Granström, L. A. Torbjöm, civilingenjör

Hjalmarsson, Lennart, tf. universitetslektor (fr.o.m. den 15 februari t.o.m. den 31 oktober 1977) Johanson, Bo C, departementssekreterare

Lantz, Kjell-Åke, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1977) Larén, Charlotte F., departementssekreterare Lundin, Anders, forskningsingenjör (fr.o.m. den 1 november 1977) Mattsson, Anita B. K. A., assistent (fr.o.m. den 1 februari 1977) Neuman, N. Håkan, byrådirektör Tombrock, Gun M., kanslisekreterare

Wästlund, Jan, universitetslektor (fr.o.m. den 1 febraari t.o.m. den 16 oktober 1977)

Lokaler:   Industridepartementet,   Storkyrkobrinken 7,  Fack,   103 10 Stockhohn, tel. växel 763 10 00, Karlbergsvägen 77, tel. 30 20 57 (expertgrappen för säkerhet och miljö),

Birger Jarls torg 7, tel. 20 78 50 (expertgrappen för energitiUförsel), 20 33 26 (expertgruppen för energihushåUning),

Box   2178,   403 13   Göteborg,   tel.   031/1188 36 (expertgruppen för styrmedel)

23   Riksdagen 1977/78. 1 samt. Nr 103

1:19   Skr 1977/78:103                                           354

Direktiven för kommissionen, se 1978 års kommittéberättelse del II18.

Kommissionen har under tiden januari - oktober 1977 hålUt 18 sammanträden. Dämtöver har sammanträden hållits i till kommissionen knutna expertgrupper enligt följande. Expertgruppen för säkerhet och miljö har hållit 22 sammanträden, expertgruppen för energitillförsel 21 sammanträden, expertgruppen för energihushållning 14 sammanträden och expertgrappen för styrmedel 13 sammanträden. Dessutom har kommissionen och expertgrupperna haft överläggningar med oUka myndigheter, organisationer, utredningar och andra som berörs av kommissionens arbete.

Delegationen (I 1975:02) för energiforskning fungerar som kommissionens expertgrupp vad avser forskning och utveckling, se 17.

Kommissionens ledamöter har i oktober 1977 företagit studieresa tiU Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland och Nederländerna för att studera hantering av produktion och hushållningsåtgärder inom energiområdet m.m. Däratöver har ledamöter m. f 1. i kommissionen besökt Finland och Danmark för att studera torvhantering och kolkraftverk resp. experimenthus och vindkraft m. m. Företrädare för energikommissionen har dessutom deltagit i bl. a. den tionde världsenergikonferensen i Istambul i september 1977.

Expertgrappen för säkerhet och miljö har i oktober till kommissionen överlämnat en preliminär rapport MUjöeffekter och risker vid utnyttjande av energi. De första avsnitten av expertgrappens för energitiUförsel preliminära rapport Energitillförsel redovisades för kommissionen i juni 1977. Ytterligare avsnitt har redovisats i september och oktober 1977. De båda gruppernas rapporter avses senare komma ut i Ds-serien. Expertgrappen för energihushållning har i oktober till kommissionen överlämnat sin huvudrapport (Ds I 1977:11) Energihushållning samt fyra sektorrapporter (Ds I 1977:12-14) avseende industri-. Iransport-, bebyggelse- och övrigsektorn. Styrmedelsgruppen har överlänmat huvudrapporten (Ds 11977:15) Styrmedel för en framtida energihushållning jämte tre bilagedelar (Ds 11977:16-18).

Utöver presskonferenser i anslutning tUl offentiiggörande av expertgruppsrapporter m. m. har kommissionen den 3 november 1977 arrangerat ett journalistseminarium i Jönköping för att informera massmedia på lokal nivå om verksamheten inom kommissionen. Ett diskussionsmöte rörande expertgruppernas material och kommisionens arbete har också anordnats den 17 november 1977 med inbjudna från vissa myndigheter, organisationer, massmedia m. fl.

Kommissionen beräknas överlämna sitt huvudbetänkande i mars 1978 och slutföra sitt arbete i juni 1978.

355 Kommittéer:Industridepartementet    1:21

20. Kooperationsutredningen (11977:01)

TilUcaUade enligt regeringens bemyndigande den 10 febraari 1977 för att utreda frågan om kooperationen och dess roll i samhället;

Ordförande: Eliasson, Lars M., f. d. landshövding, f. d. led. av riksdagen

Ledamöter: Alsén, Hans O., ombudsman, led. av riksdagen Gustafson, Sven H., bankkamrer, f. d. led. av riksdagen Nilsson, Anna-Lisa, handelsträdgårdsmästare, led. av riksdagen af Ugglas, M. Margaretha, civilekonom, led. av riksdagen Kuylenstjema, K. Göran J., direktör LundevaU, Owe N. A., direktör Marcus, Lars E. P., direktör Tågmark, Sven G., lantbrakare, f. d. led. av riksdagen

Experter: Corell, Hans A. V., hovrättsassessor (fr.o.m.. den 7 juni t.o.m. den 31 oktober 1977)

Forsström, Jan E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 november 1977) Reinius, Ulla B., civilekonom (fr.o.m. den 16 maj 1977)

Sekreterare: Öh, E. Tage, departementssekreterare

Lokal:   Drottninggatan   6,2   tr.,   11151   Stockholm,   tel.   2166 31 (sekreteraren)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II12.

Utredningen har under tiden maj - oktober 1977 hållit fyra sammanttäden. Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

21. Delegationen (11977:02) för glesbygdsfrågor

TillkaUade eidigt regeringens bemyndigande den 17 februari 1977 för att bereda, samordna och intensifiera regeringens glesbygdsinsatser:

Ordförande: Petersson, Olof H. E., kansUråd

Ledamöter: Berglund, Frida J., skolsköterska, led. av riksdagen Brännström, Inger A., organisationsassistent Dahlberg, Rolf L., yrkesvalslärare, led. av riksdagen Jansson, Lars, byråchef

1:21    Skr 1977/78:103                                          356

Jonasson, J. E. Bertil, lantbrakare, led. av riksdagen Lindberg, Jan-Erik, kanslichef Weslberg, Olof (Olle), rektor

Experter: Ettarp, Lars G., departementsråd (fr.o.m. den 1 september 1977) Hammarberg, Mairgareta, departementssekreterare Hansson, Stig G. E., agronom (fr.o.m. den 1 september 1977) Stålberg, P. Lennart, kanslisekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Sekreterare: Carlson, T. Eilert, byrådirektör (fr.o.m. den 14aprU 1977)

Lokal: Länsstyrelsen i Västerbottens län, 901 86 Umeå, tel. 090/12 40 86

Direktiven för delegationen, se 1978 års kommittéberättelse del II13.

Delegationen har under tiden mars - oktober 1977 hållit fem sammanträden samt haft överläggningar med oUka myndigheter, organisationer och andra som berörs av delegationens arbete. Därutöver har delegationen företagit en studieresa till Dalarna, Värmland och Dalsland varvid överläggningar håUits med ett antal glesbygdskommuner.

Delegationen har den 14 september 1977 avgett förslag tUl åtgärder för att främja bygdeturism.

Delegationens arbete berälcnas pågå under hela år 1978.

22. Delegationen (11977:03) med uppgift att behandla sysselsättningsproblemen i Göteborgsregionen

TilUcallade enligt regeringens bemyndigande den 12 maj 1977 med uppdrag att behancUa sysselsättningsproblemen i Göteborgsregionen samt att tiU delegationen knyta en arbetsgmpp (med högst nio ledamöter) med uppgift att behandla de akuta sysselsättningsfrågorna i Göteborgsregionen:

Ordförande i delegation och arbetsgrupp: Huss, Erik, landshövding

Ledamöter i delegationen: Adiels, Arne, kommunalråd Franzén, Ivar, kommunstyrelseordförande Holmberg, Yngve, landshövding Hulterström, Sven Å., kommunalråd Ström, Lennart, kommunalråd von Sydow, Gunnar, landshövding

Ledamot i delegation och arbetsgrupp: Thorén, Rune, socionom

357                            Kommittéer; Industridepartementet    1:23

Ledamöter i arbetsgrupp: Axell, Göran, ombudsman Blomqvist, Egon, länsarbetsdirektör Hansen, Åge, ombudsman

Hultin, S. Eriand V., tekn. lic. (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Mannheimer, Sören, förbundsjurist Norling, Åke, kommunalråd

Olsson, Sten G., stiftssekreterare (t.o.m. den 30 september 1977) SiUén, Bo S. A., direktör Tengroth, Bengt T., dhektör

Experter i arbetsgrapp: Gunnarson, Ame V., direktör (fr.o.m. den 1 augusti 1977) Gustavsson, Ulf H., civilingenjör (fr.o.m. den 1 augusti 1977)

Sekreterare i delegation: Sigfridson, C. A. Richard, planeringsdirektör (fr.o.m. den 1 juni 1977)

Bitr. sekreterare i delegation: Björneld, Lars G., byrådirektör (fr.o.m. den 1 juni 1977) Carlsson, Carl-Gustaf E,, planeringsdirektör (fr.o.m. den 1 juni 1977) Jonsson, Karl-Erik, kanslichef (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Larsson, Claes, byrådirektör (fr.o.m. den 1 september 1977)

Sekreterare i arbetsgrapp: Wictor, Karl-Erik, byrådirektör (fr.o.m. den 1 juni 1977)

Lokal: Länsstyrelsen, Fack, 403 10 Göteborg, tel. 031/60 58 04 (sekreteraren, delegationen), 031/801620 (sekreteraren, arbetsgruppen)

Direktiven för delegationen, se 1978 års kommittéberättelse del II14.

Delegationen har under tiden juni - oktober 1977 håUit tre sammanträden.

Delegationens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

Arbetsgruppen inom delegationen har under tiden juni - oktober 1977 hålUt fem sammanträden. Arbetsgruppen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

23. Utredmngen (11977:04) om begränsning av användningen av el för uppvärmningsändamål

TUlkaUad enligt regeringens bemyndigande den 2 juni 1977 med uppdrag att utreda frågan om begränsning av användningen av el för uppvärnmingsändamål:

Särskild utredare: Svahn, Hans, rättschef (fr.o.m. den 1 juni 1977)

1:23    Skr 1977/78:103                                           358

Sakkunniga: Granström, Torbjörn, civUingenjör (fr.o.m. den 1 juni 1977) Johansson, Sune, överingenjör (fr.o.m. den 20 juni 1977) Lilja, Jan, direktör (fr.o.m. den20juiu 1977) Lindeberg, Per Erik, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 juni 1977) Ljung, Harald, byrådirektör (fr.o.m. den 1 juni 1977) Lundmark, Rolf, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 juni 1977) Norell, Torsten, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 juni 1977) Olsson, Åke, övermgenjör (fr.o.m. den 20 juni 1977) Randers, Jan, civiUngenjör (fr.o.m. den 20 juni 1977) Stålebrant, Rolf E., civilingenjör (fr.o.m. den 20 juni 1977)

Sekreterare: Laurén, Staffan, hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 juni 1977)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II15.

Den särskilde utredaren har under tiden juni - november 1977 hållit tio sammanträden med de sakkunniga. Därutöver har tre sammanträden hållits med en särskild arbetsgmpp.

Den särskilde utredaren har den 6 december 1977 avgett betänkandet (Ds 11977:9) Restriktioner för uppvärmning med ehadiatorer.

Uppdraget är därmed slutfört.

24. Hemslöjdsutredningen (11977:05)

TilUcaUad enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1977 med uppdrag att göra en översyn av gällande riktlinjer för det statiiga stödet till hemslöjden:

SärskUd utredare: Eliasson, Anna B., fil. mag., led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 oktober

1977)

Experter: Hansson, Erik, spinnrocksmakare (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Johansson, Greta K., rektor (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Strömgren, Bo E., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Sundblad, Brita A., förste hemslöjdskonsulent (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Sekreterare: Åhlén, Catharina M. L, studiesekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Lokal: Jakobsgatan 15-17,2tt., 111 52 Stockholm, tel. 11 59 23.

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II17.

359                            Kommittéer: Industridepartementet    1:26

25. Utredningen (11977:06) om de internationella investeringarnas näringspolitiska effekter

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 30 juni 1977 med uppdrag att utreda frågan om de internationella investeringamas näringspolitiska effekter:

Ordförande: Pettersson, Eric B., generaldirektör (fr.o.m. den 7 november 1977)

Ledamöter: Björkegren, Carl-Erik, direktör (fr.o.m. den 7 november 1977) Hjalmarsson, Lennart, direktör (fr.o.m. den 7 november 1977) Holm, Torsten, kanslichef (fr.o.m. den 7 november 1977) Karlander, Olof, pol. mag. (fr.o.m. den 7 november 1977) Ljung, Lars U., utredningssekreterare (fr.o.m. den 7 november 1977) Rydin, Bo Göran, direktör (fr.o.m. den 7 november 1977)

Experter: CarUng, Alf G., docent (fr.o.m. den 7 november 1977) Sanden, Peter, fil. kand. (fr.o.m. den 7 november 1977)

Huvudsekreterare; Vahlne, Jan-Erik, ekon. dr (fr.o.m. den 1 december 1977)

Lokal; Gamla Riksdagshuset Box 16315,103 26 Stockholm, tel. 14 10 00.

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II16.

26. Utredningen (11977:07) om statsföretags verksamhetsinriktning och mål

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 1 december 1977 med uppdrag att utreda frågan om statsföretags verksamhetsinriktning och mål m. m.:

Särskild utredare: Söder, K. Gunnar, statssekreterare (fr.o.m. den 1 januari 1978)

Kn:l    Skr 1977/78:103                                           360

Kommundepartementet

Inom detta avsnitt har följande kommittéer avslutat sin verksamhet under år 1977:3,7 och 12

Följande kommitté inom avsnittet fullgör inte egentligt utredningsuppdrag: 1

1. Riksnänmden (K 1%8:57) för kommunal beredskap

TilUcaUade enligt Kungl. Maj;ts beslut den 9 juni 1967 för att handlägga vissa centrala samordningsuppgifter rörande den kommunala beredskapsplanläggningen;

Ordförande: Gustafsson, N. Gunnar, generaldirektör, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 juU 1975 t.o.m. den 30 juni 1978)

Vice ordförande: Lundberg, Sten G. J., generaldirektör (t.o.m. den 30 juni 1978)

Ledamöter: Krona, Kurt, sektionschef (t.o.m. den 30 juni 1978) Nyqvist, N. Tore, länsöverdirektör (t.o.m. den 30 juni 1978) Tengroth, Karl-Erik, direktör (t.o.m. den 30 juni 1977) Wiktorin, Bengt, sektionschef (fr.o.m. den 1 juU 1976 t.o.m. den 30 juni 1978)

Experter: Bengtsson, Gunnar G., försvarsdirektör (fr.o.m. den 6 oktober 1976) Gustafsson, Ulf C, sekreterare (fr.o.m. den 6 oktober 1976) Lindquist, Ulf W. E., hovrättsråd (fr.o.m. den 7 september 1974) Norderheim, Paul A. M., försvarsdirektör (fr.o.m. den 6 oktober 1976)

Sekreterare: FaUcehed, Sven A. L., avdelningsdirektör

Kansli: Civilförsvarsstyrelsen, Jämtlandsgatan 97, Fack, 162 10 Vällingby, tel. 37 26 00

Direktiven för nämnden, se 1968 års riksdagsberättelse K 57.

Riksnämnden för kommunal beredskap har under tiden november 1976 -oktober 1977 hållit åtta sammanträden samt haft ett flertal överläggningar

361                          Kommittéer; Kommundepartementet    Kn:2

med olika centrala fackmyndigheter, kommunförbunden och andra som berörs av den kommunala och landstingskommunala beredskapsplanläggningen.

Arbetet med nya anvisningar för såväl den kommunala som landstingskommunala beredskapsplanläggningen har i aUt väsentUgt kunnat genomföras.

Nämndens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

2. 1968 års kyrkohandbokskonunitté (U 1%9:44)

TillkaUade enUgt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 mars 1968 för att inom utbildningsdepartementet biträda med revidering av Den svenska kyrkohandboken och övriga kyrkans böcker i den mån de kan beröras av en handboksrevision;

Ordförande: Askmark, K. F. Ragnar, biskop

Ledamöter: Andrén, Åke, professor EdwaU, Pehr A. R., kontraktsprost Göransson, Harald O., musikdirektör HaUqvist, Britt G., författare

Experter: Ahrén, Per-Olov A., domprost (fr.o.m. den 1 januari 1975) Alm, Kerstin, fil. kand. (fr.o.m. den 1 mars 1977) Andersson, Torsten N., prost Bohlin, Folke, docent Eckerdal, Lars H., docent Erneholm, Berndt I., expeditionschef Gerhardsson, Birger, professor Godvik, Hans, kyrkoherde (fr.o.m. den 1 mars 1977) Göransson, C. Göran N., stiftssekreterare Helander, Sven A. B., lektor (fr.o.m. den 3 januari 1977) Holte, K. Ragnar, professor

Ingebrand, Sven G., biskop (fr.o.m. den 3 januari 1977) Larsson, Edvin, professor (fr.o.m. den 7 mars 1977) Ljungdahl, Olle, domkyrkoorganist Molde, F. Bertil, professor Nilsson, Torsten, musikdirektör

Persson, Per ErUc, professor (fr.o.m. den 1 oktober 1976) SetterUnd, Bo A. L, poet (fr.o.m. den 3 januari 1977) Simonsson, TordL. W., kyrkoherde

Kn:2    Skr 1977/78:103                                            362

Stensson, S. Lars-Gösta, prost (fr.o.m. den 7 mars 1977)

Sekreterare: Eckerdal, Lars H., docent (fr.o.m. den 1 januari 1975)

Bitr. sekreterare: Aldén, Lars O. T., pastoratsadjunkt

Lokal: Lantmannavägen 1, 222 38 Lund, tel. 046/14 85 11, 13 82 94

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit fem sammanträden, gjort två studieresor samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete. Därutöver har tre sammanträden hållits med en särskild arbetsgrupp för frågan om evangeliebokens revision.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1978.

3. Utredningen (C 1970:29) om den kommunala demokratin

TilUcallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 mars 1970 för atl göra en översyn av den kommunala demokratin (se Post- och Inrikes tidn. den 21 maj 1970 och den 6 maj 1972):

Ordförande: Lewén-EUasson, Anna Lisa, fru, led. av riksdagen

Ledamöter: Blomdahl, Bengt O., förbundsordförande Boo, Karl G. H., kontr. assistent, led. av riksdagen Elmstedt, Claes Y., lantbrukare, led. av riksdagen Gustafsson, F. Agne S., universitetslektor Hörberg, NUs A., socionom, led. av riksdagen Hörnlund, Gördis K., fru, led. av riksdagen Johansson, K. Hilding, fil. dr, led. av riksdagen Åstrand, Göran, kommunalkonsulent

Sakkunnig; Bergqvist, Sven-Runo, departementsråd (fr.o.m. den 1 januari 1976)

Experter med uppgift att medverka dels vid behandlingen av frågor rörande de anställdas inflytande i kommuner och landstingskommuner, dels när ordföranden i övrigt bestämmer det: Eriksson, B. Sune, direktör (fr.o.m. den 31 januari 1976) Hesslebom, Olle K. A., ombudsman (fr.o.m. den 31 januari 1976) Lindh, K. Rolf Y., ombudsman (fr.o.m. den 31 januari 1976)

363                         Kommittéer: Kommundepartementet    Kn:4

Sahlsten, K. Lennart, informationschef (fr.o.m. den 1 mars 1976) Schön, Åke, förste sekreterare (fr.o.m. den 1 juU 1976)

Sekreterare: Pettersson, Göran K., byråchef (fr.o.m. den 1 januari 1976 t.o.m. den 23 september 1977)

Bitr. sekreterare: Lewensjö, Åke R., departementssekreterare (fr.o.m. den l5oktober 1975 t.o.m. den 30 september 1977)

Lokal: Munkbron 11, 2 tr. Postadress; Kommundepartementet, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 11 27 38, 20 76 39, 20 18 75

Direktiven för utredningen, se 1971 års riksdagsberättelse C 20. Tilläggsdirektiv, se 1973 års riksdagsberättelse C 10.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt fjorton sammanttäden.

Utredningen har den 3 augusti 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:39) Företagsdemokrati i kommuner och landstingskommuner.

Uppdraget är därmed slutfört.

4.1969 års psahnkommitté (U 1970:47)

Tillkallade enUgt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 mars 1969 för att inom utbildningsdepartementet biträda med utarbetande av ett tiUägg till Den svenska psahnboken, avseende både psalmtexter och psalmmelodier, att prövas och brukas i svenska kyrkan intUl dess en allmän revision av Den svenska psalmboken företagits. Kommittén har den 12 februari 1976 fått regeringens uppdrag att framlägga förslag till revision av 1937 års psalmbok och 1939 års koralbok. Vidare fick kommittén uppdrag att, under beaktande av vad 1975 års kyrkomöte anfört, dels under år 1976 färdigställa och tiU regeringen inkomma med förslag tiU en första del av tilläggtUlpsalmboken, dels utarbeta förslag till en andra del av tillägg till psalmboken. Båda delarna av tillägget skuUe avse såväl psalmtexter som psalmmelodier.

Ordförande: Björkman, Ulf L., kontraktsprost

Ledamöter: Belfrage, H. Esbjöm G., docent Bexell, Göran, teol. dr (fr.o.m. den 21 september 1977) Frostenson, Anders, f. d. kyrkoherde Gerhardsson, Birgit, fU. mag. (fr.o.m. den 12 februari 1976) Göransson, Harald O., musikdirektör

Nisser, Per Olof, utbildningssekreterare (t.o.m. den 20 september 1977) Åberg, Jan Håkan, domkyrkoorganist (fr.o.m. den 12 febmari 1976)

Kn;4    Skr 1977/78:103                                           364

Experter: Boden, Anna-Brita, sekreterare

Ekenberg, Anders, teol. kand. (fr.o.m. den 1 september 1976) Erneholm, Bemdt I., expeditionschef Erséus, L. G. Torgny, musikdirektör

Forsberg, P. Roland, musikdirektör (fr.o.m. den 18 mars 1976) Hartman, Olov, teol. dr

Nisser, Per-Olof, utbildningssekreterare (fr.o.m. den 21 september 1977) Sörenson, Torsten N., tonsättare

Sekreterare; Erneholm, Berndt I., expeditionschef

Bitr. sekreterare: Bexell, Göran, teol. dr (t.o.m. den 20 september 1977) Boden, Anna-Brita, sekreterare

Lokal;   Jordbruksdepartementet,   Jakobsgatan   26,   Fack,    103 20 Stockholm, tel. 10 19 46,763 34 80 (Erneholm)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 håUit åtta sammanträden. Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1978.

5. Sakkunniga (C 1973:05) för översyn av brandförsvarsutbildningen m. m.

TUUcaUade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 oktober 1973 för översyn av brandförsvarsutbildningen m. m. (se Post- och Inrikes tidn. den 8 november 1973):

Ordförande: Holmqvist, Sture L., fastighetschef

Ledamöter: Gustafsson, K. G. Allan, led. av riksdagen Nilsson, E. Ame, brandmästare

Sakkunniga: Anderberg, Carl-Gustav B., direktör (fr.o.m. den 14 mars 1974) Bucht, Sven F. V., departementsråd (fr.o.m. den 14 mars 1974) DomvaU, E. Göte, byrådirektör (fr.o.m. den 8 november 1974) Hultqvist, Swen E. H., överdhektör (fr.o.m. den 14mars 1974) Knutsson, A. Ingemar, brandchef (fr.o.m. den 14 mars 1974) Lundin, Hans-ErUc V., ombudsman (fr.o.m. den 14 mars 1974)

365                          Kommittéer: Kommundepartementet    Kn:6

Renning, Torsten, utbildningschef (fr.o.m. den 8 november 1974) Stavréus, Sven O. A., sektionschef (fr.o.m. den 14mars 1974)

Sekreterare: Bergkvist, Ulf G. V., vice brandchef (fr.o.m. den 1 januari 1977)

Lokal; Västra Vägen 32,582 28 Linköping, tel. 013/13 88 40

Direktiven för de sakkunniga, se 1974 års riksdagsberättelse C 19.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt elva sammanttäden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av utredningens arbete. Däratöver har ett flertal sammanträden hållits med arbetsgrupper inom utredningen.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

6. ADB-beredningsgruppen (C 1973:06)

Tillkallade enligt Kungl. Maj;ts beslut den 2 november 1973 för att behandla frågor om utveckling och utnyttjande av automatisk databehandUng (ADB) med anknytning tiU samhäUsplaneringen inom länsstyrelserna m. m.;

Ordförande: Thufvesson, Bengt E., departementsråd (fr.o.m. den 17 oktober 1976)

Ledamöter; Bolin, Åke E. J., avdelningsdirektör Henricsson, Ulf I. R., kanslichef (fr.o.m. den 4 april 1977) HäUman, S. Håkan, departementssekreterare (fr.o.m. den 4 april 1977) Lindskog, J. Lennart, länsråd

Lonaeus, G. Håkan N., departementssekreterare (fr.o.m. den 4 aprU 1977)

Lundmark, E. Gunnar, kanslichef

Olsson, Rune L, departementsråd (t.o.m. den 8 september 1977) Ridal, Håkan, länsarkitekt Sandberg, Sture A., planeringsdirektör

Sundström, Monica E., departementsråd (t.o.m. den 4 april 1977) Söderström, Bengt H. T;son, kansUråd (fr.o.m. den 8 september 1977)

Sakkunniga; Björk, Jimmy, sekreterare (fr.o.m. den 4 april 1977) Rönnblom, Kurt R., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 4 aprU 1977)

Experter; Chambert, Henrik B., arkitekt (fr.o.m. den 25 september 1974) Holm, Stefan, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1974

Kn:6    Skr 1977/78:103                                           366

t.o.m. den 31 augusti 1977)

Kennedy, Bodil M., extra tjänsteman (fr.o.m. den4aprUl.o.m. den6 juni

1977)

KjeUin, G. Taro, byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Printz, Bengt-Åke L., organisationsdirektör (fr.o.m. den 14 januari 1976

t.o.m. den 30 september 1977)

Rosborg, Charlotte, arkitekt (fr.o.m. den 20 januari 1975 t.o.m. den 30

juni 1977)

Sjöberg, Arne, byråchef (fr.o.m. den22 mars 1976 t.o.m. den4 april 1977)

Stålberg, P. Lennart, kanslisekreterare (fr.o.m. den 4 april 1977)

Sekreterare: Hansson, Göran, kansUsekreterare (fr.o.m. den 22 mars 1976)

Lokal: Industtidepartementet, Storkyrkobrinken 7, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 763 23 01

Direktiven för beredningsgruppen, se 1975 års kommittéberättelse Knl3.

Beredningsgruppen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit elva sammanträden samt haft överläggningar med oUka myndigheter och organisationer.

Beredningsgmppen har i januari 1977 avgett betänkandet (Ds Kn 1976:7) ADB i den regionala samhällsplaneringen.

Beredningsgruppens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

7. Kronofogdemyndighetsutredningen (Kn 1974:03)

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 8 november 1974 för översyn av distriktsindelning, arbets- och personalorganisation m. m. inom exekutionsväsendet:

Ordförande: Moberg, Sven T., generaldirektör

Ledamöter; Normark, Hagar, fra, led. av riksdagen Schötl, Lars E., fögderidirektör, led. av riksdagen Svanström, K. Ivan H., lantbrakare, led. av riksdagen

Sakkunniga: Frenning, Lars W., bitr. skattedirektör (fr.o.m. den20december 1974) Grufberg, A. Lennart, t.f. byråchef (fr.o.m. den 1 oktober 1975) Hellners, E. Trygve, departementsråd (fr.o.m. den 20 december 1974) Printz, Bengt-Åke L., organisationsdirektör (fr.o.m. den 20 december 1974)

367                         Kommittéer: Kommundepartementet    Kn;8

Runestedt, Gösta R., kronokommissarie (fr.o.m. den 20 december 1974) Sjöberg, Leif H., länsråd (fr.o.m. den 1 december 1975) Steffner, Bengt G., kronofogde (fr.o.m. den 20 december 1974) Toraborg, Curt G. F., departementsråd (fr.o.m. den 20 december 1974)

Sekreterare: Jensen, Birger, organisationsdirektör (fr.o.m. den 5 maj 1975) Törnkvist, Olof S., kronofogde (fr.o.m. den 20 december 1974)

Lokal; Munkbron 17, 1 tr. Postadress: Kommundepartementet, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 763 19 49

Direktiven för uttedningen, se 1975 års kommittéberättelse Kn 16.

Utredningen har under tiden november 1976 - juni 1977 hålUt tio sammanträden.

Utredningen har den 11 augusti 1977 avgett betänkandet (SOU 1977:42) Kronofogdemyndighetema.

Uppdraget är därmed slutfört.

8. Indelningslagskommittén (Kn 1974:04)

TUlkaUade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 september 1974 för översyn av lagen om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning (se Post- och Inrikes tidn. den 19 oktober 1974):

Ordförande: Nordlund, Stig F., regeringsråd

Ledamöter: Andersson, Kerstin G., folkskoUärare, led. av riksdagen Hansson, E. Ing-Marie, kommunalråd Jadestig, Thure R., föreståndare, led. av riksdagen Karlsson, K. Ove, skogsarbetare, led. av riksdagen Leuchovius, Karl G. W., led. av riksdagen Westberg, Olof (Olle), rektor, f. d. led. av riksdagen

Sakkunniga: Arfvidson, Agnar, f. d. kammarråd (fr.o.m. den 12 maj 1975) Dahlberg, Helge, sektionschef (fr.o.m. den 12 maj 1975) Kaijser, Fritz, bitr. professor (fr.o.m. den 12 maj 1975)

Sekreterare; TömvaU, Peder H., regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 7 oktober 1974)

Bitr. sekreterare: Hermanson, K. Gunnar L., byrådirektör (fr.o.m. den 1 oktober 1975)

Kn:8    Skr 1977/78:103                                          368

Lokal: Kommundepartementet, Mynttorget 2, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 763 13 91

Direktiven för kommittén, se 1975 års kommittéberättelse Kn 17.

Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit nio sammanträden. Kommittén beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

9. Utredningen (U 1974:10) om andlig vård

Tillkallade enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 juU 1974 för utredning rörande den andliga vården vid sjukhusen och vid kriminalvårdens anstalter (se Post- och Inrikes tidn. den 3 augusti 1974):

Ordförande: Gustafsson, M. Gunnar, generaldirektör, f. d. led. av riksdagen

Ledamöter; Aglert, Per Arne, pastor Danielson, Åke, kriminalvårdsdirektör Farm, Hilding G. E. A., f. d. landstingsråd Grape, Karl Gunnar, domprost Göransson, G. Bertil, oppositionsråd Jacobsson, Ulla, bitr. professor

Experter; Croné, Ulrica, förste vice ordförande i Svensk sjuksköterskeförening (fr.o.m. den 19 februari 1976)

Holmgren, Majvor, undersköterska (fr.o.m. den 19 februari 1976) Wistedt, Börje, överläkare (fr.o.m. den 19 febmari 1976)

Sekreterare: Göransson, C. Göran N., stiftssekreterare (fr.o.m. den 12 december 1974)

Bitr. sekreterare: Lindegård, Karin A. M., teol. kand. (fr.o.m. den 28 mars 1977)

Lokal: Domkapitlet i Lund, Kraftstorg 12, Fack, 221 01 Lund, tel. växel 046/13 50 50 (sekreteraren), 08/37 26 00 (ordföranden)

Direktiven för utredningen, se 1975 års kommittéberättelse U 57.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hålUt två sammanträden. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

369                        Kommittéer: Kommundepartementet    Kn;10

10. Decentraliseringsutredningen (Kn 1975:01)

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 13 mars 1975 för att utreda frågan om ökad decentralisering inom förvaltningen:

Ordförande: Eliasson, Lars M., f. d. landshövding, f. d. led. av riksdagen(fr.o.m. den 20 januari 1977) Sandgren, C. Lennart, generaldirektör (t.o.m. den 19 januari 1977)

Ledamöter: Henricsson, Sven R., förste järnvägsexpeditör Nordin, Sven-Erik, led. av riksdagen (fr.o.m. den 1 januari 1977) Persson, John-Olof, borgarråd Ringaby, Per-Eric, godsägare, led. av riksdagen UUenhag, Jörgen U., fil. dr, led. av riksdagen Westman, Henly I., landstingsråd Wictorsson, åke V., planeringschef, led. av riksdagen

Sakkunniga: Berggren, Erik G. C, kansliråd (fr.o.m. den 12 november 1977) Bjering, Per A., länsråd (fr.o.m. den 12 november 1977) Elfving, Jack O. H., ombudsman (fr.o.m. den 12 november 1977) Lundgren, H. Lennart, avdelningsdirektör (fr.o.m. den 11 november 1977)

Experter: Asplund, C. Christer, ombudsman (fr.o.m. den 19 augusti 1975 t.o.m. den 11 november 1977)

Fröjd, S. Arne, länsråd (fr.o.m. den 1 april 1975) Granholm, Arne B., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 januari 1976) Gustavsson,   Ola,  byråchef (fr.o.m.  den  1  maj 1975 t.o.m. den  11 november 1977)

Larsson, E. Åke, jur. dr (fr.o.m. den 1 maj 1975 t.o.m. den 11 november 1977) Lundmark, E. Gunnar, kanslichef (fr.o.m. den 1 aprU 1975)

Väggruppen: Brandborn, Jan E., vägdirektör (fr.o.m. den 20november 1975 t.o.m. den 11 november 1977)

Brynell, P. Ulf T., gatudirektör (fr.o.m. den 1 januari t.o.m. den 11 november 1977)

Persson, N. Ingvar, sekreterare (fr.o.m. den 20 november 1975 t.o.m. den 11 november 1977)

24   Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

Kn:10    Skr 1977/78:103                                         370

Sjölin, Nils A., länsråd (fr.o.m. den 20 november 1975)

Temryd, Carl-Olof, teknisk direktör (fr.o.m. den 15 juni 1976 t.o.m. den

11 november 1977)

Arbetsmarknadspolitiska gruppen: Bergström, Olof W., avdelningschef (fr.o.m. den 20 november 1975 t.o.m. den 11 november 1977)

Etsare, Åke, G. E., länsråd (fr.o.m. den 20 november 1975 t.o.m. den 11 november 1977)

Högvall, E. Gunnar, administrativ direktör (fr.o.m. den 20 november 1975 t.o.m. den 11 november 1977) Olsson, Magnus F. E., f. d. länsarbetsdirektör (fr.o.m. den20 november

1975 t.o.m. den 11 november 1977)

Miljövårdsgruppen: Esping, F. Lars-Erik, avdelningschef (fr.o.m. den 1 februari 1976) Hallbäck, N. Thore, direktör (fr.o.m. den 1 febmari 1976) Johansson, E. Allan, länsråd (fr.o.m. den 1 februari 1976) Karlsson, H. Karl-Göran, naturvårdsdirektör (fr.o.m. den 25 mars 1977) Persson, Göran A., avdelningschef (fr.o.m. den 1 februari 1976)

Soc/a/a grappen; Aldoson, Lars O., socialchef (fr.o.m. den 12 november 1977) Axelsson, A. Åke, sektionschef (fr.o.m. den 1 juli 1976) Berleen, E. Göran, sekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1976 t.o.m. den 11 november 1977)

Hömqvist, Sten-Åke S., borgarrådssekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1976) Jonsson, Åke G., sekreterare (fr.o.m. den 12 november 1977) Landström, R. Tori E., sekreterare (fr.o.m. den 1 juli 1976 t.o.m. den 6 september 1977)

Wallström, Bemt R. V., sekreterare (fr.o.m. den 1 juU 1976 t.o.m. den6 september 1977) Öberg, Bernt, sekreterare (fr.o.m. den 7 september 1977)

Trafikregleringsgruppen: Granström, Folke T. G., stadsombudsman (fr.o.m. den 18 augusti 1976) Johansson, Lars-Olof, byrådirektör (fr.o.m. den 18 augusti 1976 t.o.m. den 11 november 1977)

Kraft, K. Arne I., byrådirektör (fr.o.m. den 18 augusti 19761.o.m. den 11 november 1977) Svensson, Sven-Erik W., förste byråsekreterare (fr.o.m. den 18 augusti

1976 t.o.m. den 11 november 1977)

Sekreterare: Frid, Sven Rune, byråchef (fr.o.m. den 11 april 1975)

371                        Kommittéer: Kommundepartementet    Kn: 11

Lokal: Munkbron 11. Postadress: Fack, 103 10Stockholm, tel. Il 21 74 el. 054/15 00 40

Direktiven för utredningen, se 1976 års kommittéberättelse Kn 12.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit sju sammanträden samt haft överläggningar med myndigheter och organisationer som berörs av utredningens arbete. Dessutom har sammanträden hållits inom arbetsgrupper för olika verksamhetsområden.

Utredmngen har den 17 december 1976 avgett delbetänkandet (Ds Kn 1977:1) DecentraHsering av beslut om investeringsfonder för konjunkturutjämning, den 13 maj 1977 delbetänkandena (Ds Kn 1977:2) Samordnad regional vägplanering och (Ds Kn 1977:4) Decentralisering av beslut inom naturvården samt den 6 oktober 1977 del betänkandet (Ds Kn 1977:6) Decentralisering av beslut om hälso- och sjukvårdens byggnadsinvesteringar.

Som en bilaga till delbetänkandet Samordnad regional vägplanering har statskontoret i rapporten (Ds Kn 1977:3) Vägplanering redovisat en kartläggning av vägplaneringens aktuella organisation.

Decentraliseringsutredningen avser att i början av år 1978 framlägga ett principbetänkande.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

11. Fögderiutredningen (Kn 1975:02)

Tillkallade enligl regeringens bemyndigande den 18december 1975 föratt utreda frågan om lokal skattemyndighets organisatoriska ställning inom skatteförvaltningen:

Ordförande: Rönquist, Karl-Axel, länsråd (t.o.m. den 20 april 1977) Tornborg, Curt G. F., departementsråd (fr.o.m. den 10 maj 1977)

Ledamöter: Hallenius, G. Ingemar, lantbrukare, led. av riksdagen Olsson, Mats, sparbankskonsulent, f. d. led. av riksdagen

Sakkunniga: Björne, B. Gunnar, departementsråd (fr.o.m. den 2 februari 1976) Knape, J. Olof B., länsråd (fr.o.m. den 21 juni 1977) Ljungholm, Kurt A., avdelningschef (fr.o.m. den 2 februari 1976) Nilsson, Karl-Johan, skattedirektör (fr.o.m. den 2 februari 1976) Nordström, K. Olof W., f. d. lånsråd (fr.o.m. den 2 februari 1976 t.o.m. den 16 juni 1977)

Norén, Bill S., förste fögderisekreterare (fr.o.m. den 10 februari 1976) Printz, Bengt-Åke L., organisationsdirektör (fr.o.m. den 2 februari 1976 t.o.m. den 30 september 1977)

Kn:ll    Skr 1977/78:103                                           372

Tornborg, Curt G. F., departementsråd (fr.o.m. den 2 februari 1976

t.o.m. den 9 maj 1977)

Vester, G. Torbjörn, fögderidirektör (fr.o.m. den 2 februari 1976)

Expert: Johansson, Hans 1., organisationsdirektör (fr.o.m. den 20 oktober 1977)

Sekreterare: Backrot, Hans E. G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 1 mars 1977) Tegnhed, Lars A., bitr. skattedirektör (fr.o.m. den 2 februari 1976 t.o.m. den 13 september 1977)

Lokal: Riksskatteverket, 171 94 Solna, tel. växel 98 15 20

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Kn 1.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit fyra sammanträden samt haft överläggningar med olika myndigheter och utredningar som berörs av utredningens arbete.

Utredningen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

12. Arbetsgruppen (Kn 1976:01) för översyn av kontakterna mellan medborgare och samhällsorgan

TUlkaUade enligt regeringens bemyndigande den 19 augusti 1976 för att göra en översyn av kontaktema mellan medborgare och samhällsorgan (se Post- och Inrikes tidn, den 13 september 1976):

Ordförande: Ericsson, Lars Eric, utredningssekreterare (t.o.m. den 9 oktober 1976)

Ledamöter: Eriksson, B. Sune, direktör Forsebäck. M. Lennart S., ombudsman Könberg, Bo G., sakkunnig i bostadsdepartementet Nilsson, Lars-Gunnar, utredningssekreterare Nordin, Å. Ingvar, förbundsdirektör Sandebring, Hans E., direklörsassistenl Wikstrand, Rolf A. I., avdelningschef Öhrsvik, Lena M., kurator, led. av riksdagen

Sakkunniga:                                            |

Pedersson, T. Svante, departementssekreterare Peterson, Carl-Gunnar P., departementsråd Sundström, Monica E., departementsråd

Sekreterare: Åkerstedt, Carl T. M., departementssekreterare

373                        Kommittéer: Kommundepartementet    Kn:14

Direktiven för arbetsgruppen, se 1977 års kommittéberättelse del II Kn 2.

Arbetsgmppen har sedan oktober 1976 ej håUit något sammanträde. Arbetsgruppens ledamöter, sakkunniga och sekreterare har entledigats den 7 februari 1977. Därmed har arbetsgruppens uppdrag upphört.

13.      Utredningen (Kn 1976:03) om organisationen av länsstyrelsernas
planeringsavdelniiar och administrativa enheter m.m.

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 2 september 1976 för att göra en översyn av organisationen av länsstyrelsernas planeringsavdelningar och administrativa enheter m. m.:

Ordförande: Lyberg, Bengt, landshövding

Sakkunniga: Almquist, L. Sture B., byrådirektör Eriksson, Bengt G. S., förste byråsekreterare Henricsson, Ulf I. R., kanslichef Jarinesson, G. Geron, byråchef Noriing, E. Gunnar E., länsråd Printz, Bengt-Åke L., organisationsdirektör Rydberg, Lars O., länsråd Tomborg, Curt G. F., departementsråd Wigren, John E., länsråd Öberg, Hans, bilförare

Sekreterare: Närkhammar, Kjell M. A., avdelningsdirektör

Lokal: Tegelbacken4. Postadress: Kommundepartemenlet, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 21 29 51, 21 29 69, 781 70 70

Direktiven för utredningen, se 1977 års kommittéberättelse del II Kn 4.

Utredningen har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit sju sammanträden.

Utredningen har i avvaktan på resultatet av bl. a. länsdemokratikommitténs (Kn 1976:04) arbete begränsat sitt eget arbete till organisationsöversynen av länsslyrelsemas administrativa enheter.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

14.      Länsdemokratikommittén (Kn 1976:04)

TUlkaUade enligt regeringens bemyndigande den 2 december 1976 för att utreda frågan om vidgad lansdemokrali:

Kn:14    Skr 1977/78:103                                          374

Ordförande: Gustafsson, C. E. Torsten, lantbrukare, led. av riksdagen

Ledamöter: Albinsson, N. Gillis, landstingsdirektör Hulterström, Sven Å., kommunalråd (t.o.m. den 16 juni 1977) Johansson, K. Hilding, fil. dr, led. av riksdagen Johansson, Sven, landstingsråd

Lundberg, Ame H. R., kommunfullmäktiges ordförande (fr.o.m. den 1 augusti 1977)

Mattsson, KjeU A., led. av riksdagen Eriksson, Gunnel, kommunalråd Stålberg, Marianne G. E., skolkurator, led. av riksdagen Ågren, N. Gunnar S., leg. läkare

Sakkunniga: Hultquist, P. Ove L, sekreterare Hägglund, John E., länsråd

Klason, Lars Erik, förbundssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1977) Lundberg, Lars-Olof, sekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1977) Norling, E. Gunnar E., länsråd (fr.o.m. den 1 februari 1977) Palm, Elisabeth, kammarrättsråd Tornborg, Curt G. F., departementsråd

Experter: Damgren, H. G. Fredrik, departementsråd (fr.o.m. den 1 februari 1977) Lindskog, J. Lennart, länsråd (fr.o.m. den 1 augusti 1977) Norrbom, N. Claes-Eric, departementsråd (fr.o.m. den 1 februari 1977) Olsson, Rune L, departementsråd (fr.o.m. den 1 februari 1977) Sillen, BoS. A., direktör (fr.o.m. den 1 september 1977) Thufvesson, Bengt E., departementsråd (fr.o.m. den I februari 1977)

Huvudsekreterare: Waldenström, Hans G. W., föredragande (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Sekreterare: HäUman, S. Håkan, departementssekreterare (fr.o.m. den 1 februari 1977)

Lokal: Riksdagens konstitutionsutskott, 100 12 Stockholm, tel. växel 14 20 20

Kommittén har under tiden febraari - oktober 1977 hållit nio sammanträden, varav ett i samband med studiebesök i Norge.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1978.

375                        Kommittéer: Kommundepartementet    Kn:15

15. Byråkratiutredningen (Kn 1976:05)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 22 december 1976 för att göra en översyn av kontakterna mellan medborgare och samhällsorgan:

Ordförande: Rogestam, A. Christina, avdelningschef, led. av riksdagen

Ledamöter: Andersson, E. Axel, ombudsman, led. av riksdagen Hagel, Rolf, elektriker, led. av riksdagen

Hammarbacken, Britta K. M., leg. sjuksköterska, led. av riksdagen Henstrand, Kjell-Åke, landstingsråd Nilsson, R. Kerstin, folkhögskoUärare, led. av riksdagen Palm, R. Elisabeth, kammarrättsråd Rindborg, Stig A. J., advokat Öhrsvik, Lena M., kurator, led. av riksdagen

Sakkunniga: Berglind, Stig K., informationssekreterare Eriksson, B. Sune, direktör Falkenberg, Eva, förbundsjurist

Farm, Ingemar, utredningssekreterare (fr.o.m. den 1 november 1977) Groll, Lennart E. O., aUmänhetens pressombudsman Nilsson, Lars-Gunnar, utredningssekreterare (t.o.m. den 1 oktober 1977) Nordin, Å. Ingvar, förbundsdirektör Peterson, Carl-Gunnar P., departementsråd SahUn, Jan E. A., förste sekreterare Sandebring, Hans E., direktörsassistent Stjemberg, E. Gustaf T., fU. kand.

Experter: Lindgren, A. Birgitta, tf. forskningsassistent (fr.o.m. den 21 november 1977)

Lundahl, Per C. I., fil. mag. Molde, F. Bertil, professor Sterzel, Fredrik A. C, statssekreterare Sundström, Monica E., departementsråd

Huvudsekreterare: Björnberg, Kjell E., hovrättsassessor (fr.o.m. den 1 maj 1977)

Bitr. sekreterare: Hasselrot, P. Erik, kammaråklagare (fr.o.m. den 1 maj 1977) Paulsson, E. Ingvar, kammarrättsfiskal (fr.o.m. den 11 maj 1977) Qvarlander, Eva, förste byråsekreterare (fr.o.m. den 1 maj 1977)

Kn:15    Skr 1977/78:103                                         376

Lokal: Kommundepartementet, Mynttorget 2, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 763 13 47 (Hasselrot), 763 13 75 (Paulsson), 763 13 45 (Qvarlander), 031/17 38 00 (Björnberg)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Kn 7.

Kommittén har under tiden mars - oktober 1977 hållit fem sammanträden. Därutöver har 13 sammanträden hålUts med två särskUda arbetsgrupper, den ena för frågor om ändringar i författningsbestämmelser m. m., den andra för frågor om information om samhällsorganens verksamhet m. m.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1978.

16. Statskontrollkommittén (Kn 1976:06)

TiUkallade enligt regeringens bemyndigande den 22 december 1976 för att utreda frågan om minskad statskontroll över kommunema och landstingskommunerna:

Ordförande: Norling, S. Åke, kommunalråd

Ledamöter: Agius, Roland H., kommunalråd

Branting, C. M. Charlotte, mellanstadielärare (fr.o.m. den 28 mars 1977) Lekberg, E. E. Olov, landstingsman Neergaard, Erik A., expeditionschef-rättschef Thyreen, NUs F. G., länsråd (fr.o.m. den 8 mars 1977) Ånstrand, Claes F., kommunalråd

Sakkunniga: Ericsson, Kjell U., förste sekreterare Fröjd, S. Arne, länsråd Jonsson, Göte K., direktör Peterson, Carl-Gunnar P., departementsråd

Experter: Jonsson, Bo A., departementssekreterare (fr.o.m. den 15 april 1977) Nordbeck, Lennart V., kammarrättsråd (fr.o.m. den 15 april 1977)

Sekreterare: Lewensjö, Åke R., departementssekreterare (fr.o.m. den 21 april 1977) Persson, N. Ingvar, sekreterare (fr.o.m. den 1 september t.o.m. den 31 december 1977)

Lokal: Kommundepartementet, Mynttorget 2, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 763 13 95

Kommittén har under tiden mars - oktober 1977 håUit tolv sammanträden.

377                        Kommittéer: Kommundepartementet    Kn:18

Vidare har kommittén haft överläggningar med ett antal kommuner, landstingskommuner, länsstyrelser och centrala statliga myndigheter.

Kommittén avser att under december 1977 avge delbetänkanden om underställning av lån och borgen och om underställnuig av brandordning samt en rapport om forskning rörande statskontroll av kommunerna och landstingskommunema.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1978.

17. Kyrkoberedskapskommittén (U 1976:09)

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 22 juli 1976 med uppdrag att verkställa fortsatt utredning samt planläggning av själavården och övriga kyrkliga beredskapsfrågor vid krig eller krigsfara (se Post- och Inrikes tidn. den 31 juli 1976):

Ordförande: Eliasson, Lars, f. d. landshövding, f. d. led. av riksdagen (t.o.m. den 15 september 1977) Svensson, Torsten V., departementsråd (fr.o.m. den 15 september 1977)

Ledamöter: Carlzon, Lars, pastor primarius Hedberg, Gösta, missionsföreståndare Nilsson, Per-Olof, förbundsdirektör Olsson, Sten G., stiftssekreterare Smith, Jan, pastor

Sekreterare: Lenhammar, Harry K. W., docent (fr.o.m. den 19 augusti 1977)

Lokal: Sturegatan 24, 4 tr., 114 36 Stockholm, tel. 63 76 12 (ordföranden), 67 44 04 (sekreteraren)

Direktiven för kommittén, se 1977 års kommittéberättelse del II U 10.

Kommittén har under tiden november 1976 - oktober 1977 hållit två sammanträden. Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1978.

18. Kyrkoministerns stat-kyrka grupp (U 1976:15)

Tillkallade eiUigt regeringens bemyndigande den 17 april 1975 för överläggningar med företrädare för svenska kyrkan om det framtida förhållandet stat - kyrka:

Kn:18    Skr 1977/78:103                                          378

Ordförande: Sterzel, Fredrik A. C, statssekreterare (fr.o.m. den 20 november 1976)

Ledamöter: Andersson, Hans A. T., sekreterare (fr.o.m. den 18 oktober 1977) Edling, Nils P. J., avdelningschef (fr.o.m. den 18 oktober 1977) Ericsson, K. Georg V., regeringsråd (fr.o.m. den 18 oktober 1977) Hallman, Eric R., överdirektör (fr.o.m. den 18 oktober 1977) Lundgren, A. Carl-Eric, förbundssekreterare, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 18 oktober 1977)

MueUer, Jöran P, regeringsråd (t.o.m. den 17 oktober 1977) Rangnitt, F. Harald O., departementsråd Svensson, Torsten V., departementsråd (t.o.m. den 17 oktober 1977)

Experter åt staten; Anderson, Hans A. T., sekreterare (t.o.m. den 17 oktober 1977) Edling, Nils P. J., avdelningschef (t.o.m. den 17 oktober 1977) Ericsson, K. Georg V., regeringsråd (t.o.m. den 17 oktober 1977) Hagberg, A. Bertil, tf. byråchef

HaUman, Eric R., överdirektör (t.o.m. den 17oktober 1977) Hammarbäck, Sven Arne G., avdelningsdirektör (fr.o.m. den 18 april 1977)

Kalles, Lars-Erik, departementssekreterare (t.o.m. den 17 oktober 1977) Lundgren, A. Carl-Erik, förbundssekreterare, f. d. led. av riksdagen/ Löven, Bo C, hovrättsassessor (fr.o.m. den 24 januari 1977) Magnusson, Gunnar K. O., avdelningsdirektör NordUng, Lotty A., hovrättsfiskal (fr.o.m. den 24 januari 1977) Pursche, C. Werner, landsarkivarie (fr.o.m. den 28 juni 1977) SellvaU, L. Göran, kansliråd (fr.o.m. den 2 augusti 1977) Thyblad, Tom F. F. T:son, rådman Wernlund, Slig A., kammarrättsråd (fr.o.m. den 1 juni 1977)

Experter åt kyrkan: Lidin, Karl-Olof, rådman Stolt, Lennart, tf. departementsråd (fr.o.m. den 16 april 1977)

Sekreterare åt kyrkan: Johansson, B. Sture, hovrättsfiskal

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Under överiäggningarna har överenskommits atl det gemensamma arbetet skall bedrivas i en särskild samrådsgrapp i vilken ingår företrädare för staten, å ena sidan, samt ärkebiskopen och en av honom tUlsatt arbetsgrupp med företrädare för biskopsmötet. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Rikskommittén för stiftsting och Riksförbundet kyrkans ungdom, å den andra. Vidare har överenskommits

379                        Kommittéer: Kommundepartementet    Kn:18

att fyra särskilda arbetsutskott skall behandla olika delområden inom arbetet med stat-kyrka frågan.

Samrådsgruppen (U 1976:15:01): Staten:

Sterzel, Fredrik

MueUer, Jöran

Rangnitt, Harald

Svensson, Torsten Kyrkan:

Sundby,C. OlofW.

Öberg, J. Gustav

Petrén, B. A. Sture (avliden)

Nivenius, C. Olle B.

Palmqvist, P. O. Arne

Nilsson, Per-Olof V.

Hamilton, Carl G. H.

Glimelius, NilsS.

Lyttkens, Carl Henrik

Åberg, Nils-Erik

Stolt, B. Å. Lennart

Begravningsutskottet (U 1976:15:02) Staten:

Sterzel, FredrUc

Lundgren, Carl-Erik

Rangnitt, Harald

Kalles, Lars-Erik

Nordling, Lotty Kyrkan:

GHmeUus, Nils

Wallin, A. E. Göte

Kommunema:

Anderson, Hans

Ekonomiutskottet (U 1976:15:03) Staten:

Sterzel, Fredrik

Hallman, Eric

Rangnitt, Harald

Kalles, Lars-Erik

Hammarbäck, Sven Kyrkan:

NUsson, P.-O.

Kn:18   Skr 1977/78:103                                          380

Åberg, Nils-Erik Öberg, Gustav

Egendomsutskottet (U 1976:15:04) Staten:

Sterzel, Fredrik

Edling, Nils

Rangnitt, Harald

Löven, Bo Kyrkan:

GUmelius, Nils

Stolt, Lennart

Utskottet angående kyrkans framtida ställning - övergångsfrågor och

erforderlig lagstiftning (SÖL) (U1976:15:05)

Staten:

Sterzel, Fredrik

Ericsson, Georg

Rangnitt, Harald

Löven, Bo

Nordling, Lotty Kyrkan:

Hamilton, Carl

Nilsson, P.-O.

Palmqvist, Arne

Statens kansli: Kommundepartementet, Mynttorget 2, Fack, 103 10 Stockhohn, tel. växel08/763 10 00,763 13 35 (Rangnitt), 763 13 36 (Löven), 763 13 31 (Hammarbäck), 763 13 34 (Kalles), 763 13 33 (Nordling)

Kyrkans kansli: Kommundepartementet, Storkyrkobrinken 4, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 763 19 10 (Stolt). Domkapitlet, Box 29, 721 03 Västerås, tel. 021/13 23 24 (Johansson)

Under tiden november 1976 - oktober 1977 har hållits tre sammanträden med samrådsgruppen och sammanlagt 44 sammanträden med de olika arbetsutskotten.

Stat-kyrka gruppen beräknas slutföra sitt arbete under år 1978.

19. Länsdomstolskonunittén (Kn 1977:01)

TilUcaUade enligt regeringens bemyndigande den 27 januari 1977 för att utteda frågan om länsdomstolarnas organisatoriska ställning, målområde m. m.:

Ordförande: Sterzel, Fredrik A. C, statssekreterare

381                        Kommittéer: Kommundepartementet    Kn:20

Ledamöter: Lindquist, Inger G., rådman, led. av riksdagen Sandlund, Maj-Britt L., länsråd

Sakkunniga: Carlbom, Olof F., länsassessor Eriksson, Kjell E., direktör

Gustafsson, Stig G., förbundsjurist, f. d. ers. förled, av riksdagen Lundborg, L. Åke, kansliråd Palm, R. Elisabeth, kammarrättsråd

Sekreterare; Carlbom, Olof F., länsassessor

Bitr. sekreterare: Paulsson, E. Ingvar, kammarrättsfiskal

Lokal: Kommundepartementet, Mynttorget 2, Fack, 103 10 Stockholm, tel. 763 13 85 (Carlbom)

Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II Kn 1.

Länsdomstolskommittén har under tiden januari - oktober 1977 hålUt 16 sammanttäden samt haft överläggningar med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av kommitténs arbete.

Kommittén avser att under senare delen av år 1977 avge ett delbetänkande.

Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1978.

20. Ordningsstadgeutredningen (Kn 1977:02)

TillkaUad enligt regeringens bemyndigande den 27 januari 1977 för att göra en översyn av allmänna ordningsstadgan:

Särskild utredare; Neergaard, Erik A., expeditionschef-rättschef

Sakkunniga: Andersson, P. Gustaf, polisöverintendent Ericson, E. Gerhard H., avdelningsdirektör Palmcrantz, Hans U., revisionssekreterare Romson, Rolf, direktör Svensson, Bo E., departementsråd

Sekreterare: Bjurman, C. G. Ulf, hovrättsassessor

Lokal: Kommundepartementet, Mynttorget 2, Fack, 103 10 Stockholm, tel. växel 763 14 12 (Bjurman)

Kn:20    Skr 1977/78:103                                          382

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del 11 Kn 2.

Utredningen har under tiden mars - oktober 1977 hållit sex sammanträden samt haft överläggningar med företrädare för organisationer som berörs av utredningens arbete.

Utredningen överväger alt under början av år 1978 avge ett delbetänkande angående avgift för polisbevakning m. m.

Utredningens arbete beräknas pågå under hela år 1978.

21.1977 års oljeskyddskommitté (Kn 1977:03)

TillkaUade enligt regeringens bemyndigande den 16 juni 1977 för att undersöka i vad mån oljeutvinning i större skala i Nordsjön och erfarenheterna från oljeutflödet i april 1977 vid borrplaltformen Bravo på Ekofiskfältet bör föranleda ändring av de riktlinjer som nu gäller för den svenska beredskapen för bekämpning av miljöfarliga utsläpp till havs samt i kustvattnen, Vänern och Mälaren:

Ordförande: Huss, Erik J., landshövding

Ledamöter: Bergander, Lilly K., led. av riksdagen Håkansson, Per Olof, byggnadsingenjör, led. av riksdagen Luthman, Gösta F., direktör Schötl, Lars E., fögderidirektör, led. av riksdagen Torwald, G. A. Rune, utredningssekreterare, led. av riksdagen Åberg, Ch. Georg, fiskeriombudsman, led. av riksdagen

Sakkunniga: Bucht, Sven F. V., departementsråd Engdahl, O. Roland, gränschef Stjemberg, E. Gustaf T., fil. kand.

Sekreterare: Måre, Mats O., förste länsnotarie

Lokal: Länsstyrelsen, Fack, 403 10 Göteborg, tel. 031/60 58 73 eller 60 57 83 (Måre)

Särskilda direktiv har ej meddelats.

Kommittén har under tiden juU - oktober 1977 hållit två sammanträden. Kommitténs arbete beräknas pågå under hela år 1978.

383                        Kommittéer: Kommundepartementet    Kn:23

22. Utredningen (Kn 1977:04) om översyn av lagen om församlingsstyrelse

Tillkallad enligt regeringens bemyndigande den 12 maj 1977 med uppdrag atl göra en översyn av lagen om församlingsstyrelse:

Särskild utredare: Stolt, Lennart, tf. departementsråd

Sekreterare: Johansson, B. Sture, hovrättsfiskal (fr.o.m. den 1 september 1977)

Lokal: Länsstyrelsen, 721 86 Västerås, tel. 021/13 23 24

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Kn 5.

Utredningen har under tiden juni - oktober 1977 inlett kontakter med organisationer som berörs av utredningens arbete. Utredningen beräknas slutföra sitt arbete vid halvårsskiftet 1978.

23. Kommittén (Kn 1977:05) för översyn av kommunalbesvärsprocessen m. m.

Tillkallade enligt regeringens bemyndigande den 2 juni 1977 med uppdrag att göra en översyn av kommunalbesvärsprocessen m. m.:

Ordförande: Hamdahl, Bengt, regeringsråd (fr.o.m. den 18 november 1977)

Ledamöter: Sterzel, Fredrik A. C, statssekreterare (fr.o.m. den 18 november 1977) Törnvall, Peder H., regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 18 november

1977)

Sakkunniga: Riberdahl, Curt S., sektionschef (fr.o.m. den 18 november 1977) SahHn, Jan E. A., förste sekreterare (fr.o.m. den 18 november 1977)

Sekreterare: Börjeson, Sven, regeringsrättssekreterare (fr.o.m. den 24 november

1977)

Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del II Kn 3.

Kn:24    Skr 1977/78:103                                         384

24. Utredningen (Kn 1977:06) för översyn av den särskilda organisationen av kommunalförvaltningen i Stockholm

TUlkaUad enUgt regeruigens bemyndigande den 30 juni 1977 med uppdrag att göra en översyn av den särskilda organisationen av kommunalförvaltningen i Stockholm.

Särskild utredare: Ericsson, K. Georg V., regeringsråd (fr.o.m. den 1 oktober 1977)

Sakkunniga: Calmfors, S. Hans, stadssekreterare (fr.o.m. den 1 oktober 1977) Ridderstrand-Linderoth, E. Inger A., stadsjurist (fr.o.m. den 1 oktober

1977)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Kn 4.

25. Kommittén (Kn 1977:07) för fortsatt utredning av vissa kommunaldemokratiska frågor

TiUkallad enUgt regeringens bemyndigande den 4 augusti 1977.

Ordförande: Lindencrona, Fredrik W. K., verkst. direktör (fr.o.m. den 18 november

1977)

Ledamöter: Andersson, Leif, överförmyndare (fr.o.m. den 18 november 1977) Ericsson, Lars Eric, utredningssekreterare (fr.o.m. den 18 november 1977)

Jonnergård, Gustaf, sakkunnig, f. d. led. av riksdagen (fr.o.m. den 18 november 1977)

Jonsson, S. D. Anita, kommunalråd (fr.o.m. den 18 november 1977) Zachrisson, Rune E., överförmyndare (fr.o.m. den 18 november 1977) Åstrand, Göran, kommunalkonsulent (fr.o.m. den 18 november 1977)

Sakkunniga: Anderson, Hans A. T., sekreterare (fr.o.m. den 1 december 1977) Domargård, Tord V., sekreterare (fr.o.m. den 1 december 1977) Jonsson, Olof E., sekreterare (fr.o.m. den 1 december 1977) Karlsson, H. Urban, förste sekreterare (fr.o.m. den 1 december 1977) Lindquist, Ulf W. E., hovrättsråd (fr.o.m. den 1 december 1977)

Sakkunnig med undan tag a v frågor som gäller kommunindelningsreformens verkningar: Bergqvist, Sven-Runo, departementsråd (fr.o.m. den 1 december 1977)

385                         Kommittéer: Kommundepartementet    Kn:25

Sakkunnig för frågor som gäller kommunindelningsref ormens verkningar: Peterson, Carl-Gunnar P., departementsråd (fr.o.m. den 1 december 1977)

Direktiven för utredningen, se 1978 års kommittéberättelse del II Kn 6.

25   Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 103

Skr 1977/78:103

386

Under bilaga

KOMMITTÉKOSTNADER

JUSTITIEDEPARTEMENTET

1

Kommitténs benämning

Kommitténs ru i berättelsen

Utgifter (i tusentals kronor)

t. o.m.       1976-07-01-1977-06-30

1976-06-30

Lön m. m.'

Dagarvoden'

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1977

Vattenlagsutredningen (Ju 1969:58)

Massmedieutredningen (Ju 1970:59)

Kreditköputredningen (Ju 1971:05)

1971 års utredning (Ju 1971:08) om betiandling av psykiskt avvikande

Utredningen (Ju 1972:05) ang. inskrivning av rätt till luftfartyg m. m.

Utredningen (Ju 1973:20) om personalens arbetsuppgifter vid kriminalvärdens anstalter

Utredningen (Ju 1974:17) ang. översyn av häktningsbestämmelserna

Brottsskadeutredningen (Ju 1974:18)

Riittshjälpsutredningen (Ju 1975:07)

Utredningen (Ju 1975:09) om kvinnlig tronföljd

Lagrädsutredningen (Ju 1977:02)

Summa

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av 1978

Integritetsskyddskommittén (Ju 1967 :62) Samarbetsorganet (Ju 1968:59) för rättsväsendets

jnformation.ssystem (SARI) Familjelagssakkunniga (Ju 1970:52) Konkurslagskommittén (Ju 1971:06) Utredningen (Ju 1972:04) ang. ny lagstiftning om befordran med järnväg Namnlagsutredningen (Ju 1972:06) Konsumenttjänstutredningen (Ju 1972:07) Utredningen (Ju 1972:12) ang. företagsinteckning Produktansvarskommittén (Ju 1973:08) Hemförsäljningskommittén (Ju 1973:10) Utredningen (Ju 1973:11) om eventuell reformering av det ekonomiska sanktionssystemet inom straffrätten Utredningen (Ju 1973:17) om utländska övertaganden

av svenska företag Energirådet (Ju 1974:03) Försäkringsrättskommittén (Ju 1974:09) Varumärkesutredningen (Ju 1974:10) Massmcdiekoncentrationsutredningen (Ju 1974:13) Utredningen (Ju 1974:14) om reklam i videogram (RIV)

1978:   3 5 6	2 501,6 1 744,2 1 082,6	331,6 40,9 116,9	62,8 54,9 26,6
8	907,5	124,7	84,3
10	705,5	91,1	21,3
18	424,9	142,6	20.8
26 27 36 38 46	280,0 239,3 75,8 0,1	128,6 139,4 283.6 91,5	47,2 28,8 54,3 ./. 10,3

390,7

7 961,5        1 490,9

1 388,0

197,9

40,4

37,8 79,3 45,9

14,0 25.8 52,2 10,1 9,1 59,3

11,4

38,1

58,4 59,7 25,7

33,2

1978:   1

2	7 291,7	4,6
4	2 405,3	435,3
7	1 308,7	304,3
9	580,7	139,2
11	280,1	150,4
12	832,9	199,2
13	333,7	171,0
14	393,6	-
15	654,1	288,4
16	462,0	150,4
17	576,7	299,5
19	-	-
20	298,4	145,2
21	191,4	1,1
22	263,8	135,8

141,5

23

279,5

387

Kommittékostnader: Justitiedepartementet

10

11

12

13

14

Reser-      Tryck-sättning    ning

Konsul-    Övriga ad-     Bidrag till      Summa tationer   ministrativa   myndighet, kostnader      institution

1977-07-01-12-31

Verkställda        Beräknade

utgifter'     utgifter

07-01-      11-01-

10-31       12-31

Beräknad totalkostnad t. o. m. 1977-12-31 (summa .iv kolumnerna 3,11, 12 och 13)

3 008,2 1 856,1 1 260,5

1 212,3

861,2

727,2

648,8

493,3

622,0

94,1

94,7

10 878,4

40,0 9,4

16,8 13,8 1,4	0,2	1,5	0,1 0,8
12,8	-	-	~
3,5	38,5	-	1,1
IV,1	-	-	3,1
56,4 2,0 36,6	19,2	28,3 17,8	1,4 0,1
60,4	57,9	47,6	6,6
4,9	15,2	_	0,9
4,5 35,8 14,0	14.4	936,3 17,0	1,7 0,2
7,3	-	-	-
10,9 15,4 4,1 3,0	19,3 0,1	-	0,2 1,1
1,1	-	35,7	-
1,5	-	1,6	-
19,9 11,5 0,8	-	-	0,1 0,3
24,7	_	_	0,1

411,5 111,9 144,9	95,1 33,0
221,8	83,0
155,5	0,2
183,6	78,7
261,9 170,2 392,3 100.5	97,5 83,8 153,9 ./. 6,5 94,7

713,4

49,4

2 154,1

259,3

99,8

25,0

1 772,1

999,3 567,6 364,2	256,3 230,1 162,4	120,0 62,7 41,3	8 667,3 3 265,7 1 876,6
160,5 176,2 262,5 197,6 32,5 350,8	61,8 64,7 137,2 90,8 11,8 155,4	24,0 25,0 45,0 24,6 17,2 50,7	827,0 546,0 1 277,6 646,7 455,1 1 211,0
198,6	60,5	21,2	742,3
340,7	152,0	45,0	1 114,4
223,6 72,3 162,6	104,9 21,0 54,3	34,1 5,0 22,0	661,0 289,7 502,7

199,5

54,5

2,1

535,6

Skr 1977/78:103

388

Ordningsvaktsutredningen (Ju 1974:15) Ungdomsfängelseutredningen (Ju 1974:16) Personvals- och valkretsutredningen (Ju 1974:19) JK-utredningen (Ju 1974:20)

1974   års bolagskommitté (Ju 1974:21) Stifielseutredningen (Ju 1975:01) Småhusköpkommittén (Ju 1975:02) Arrendelagskommittén (Ju 1975:04) Väktarutbildningsutredningen (Ju 1975:05) Hyresrättsutredningen (Ju 1975:06)

1975   års polisutredning (Ju 1975:08) Utredningen (Ju 1976:01) om vissa frågorang. mathållningen vid kriminalvårdens anstalter

Upphovsrättsutredningen (Ju 1976:02) Förmögenhetsbrottsutredningen (Ju 1976:04) Datalagstiftningskommittén (Ju 1976:05) (DALK) Utredningen (Ju 1976:06) om kriminalvårdsstyrelsens

organisation m. m. Utredningen (Ju 1976:07) om isolering inom kriminalvården Rättighetsskyddsutredningen (Ju 1977:01) 1977 års sexualbrottskommitté (Ju 1977:03) Spionbrottsutredningen (Ju 1977:04) Byggnadspantutredningen (Ju 1977:05) Rättegängsutredningen (Ju 1977:06) Utredningen (Ju 1977:07) om ställföreträdare för

dödsbo i vissa fall m. m. Utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt Militäransvarskommittén (Ju 1977:09) Yttrandefrihetsutredningen (Ju 1977:10) Allmänna advokatbyräkommittén (Ju 1977:11) (ABK) Tomträttskommittén (Ju 1977:12) Konsumentköpsutredningen (Ju 1977:13) Utredningen (Ju 1977:14) om vissa arvsrättsliga frågor Utredningen (Ju 11977:15) rörande rätten till arbetstagares uppfinningar

Summa

24	229,8	136,0	31,3
25	342,6	147,0	50,0
28	201,6	33,5	10,4
29	207,5	200,3	30,9
30	235,4	137,9	43,7
31	215,6	146,0	30,5
32	135,6	140,3	26,2
33	144,8	140,6	37,9
34	85,4	113,7	21,8
35	129,2	127,6	12,7
37	108,4	162,4	63,3
39	17,8	69,2	16,0
40	39,2	136,0	30,2
41	-	98,3	7,4
42	-	337,2	28,9
43	-	165,8	15,7
44	-	93,2	5,4
45	-	103,5	16,9
47	-	37,9	_
48	-	29,0	-
49	-	53,9	2,5
50	-	48,1	3,0
51	_	_	_
52	-	32,9	-
53	-	17,5	4,4
54	-	_	_
55	_	_	_
56	_	_	_
57	_	_	_
58	_	_	_

59

1 089,5

19 633,5       5 471,6

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av 1977

Köplagsutredningen (Ju 1963:51)

Åtalsrättskommittén (Ju 1970:63)

Sexualbrottsutredningen (Ju 1972:01)

Delegationen (Ju 1973:03) för jämställdhet mellan män och kvinnor'

Frivårdens storstadsutredning (Ju 1973:12)

Utredningen (Ju 1973; 13) om arbetsbelastningen i tingsrätterna

Uttedningen (Ju 1974:01) om anonymitetsskydd vid beslag och husrannsakan

Fastighetsdatakommittén (Ju 1974:06)

Bostadsförvaltningsutredningen (Ju 1974:12)

Tystnadspltktskommittén (Ju 1975:03)

Expertorgan (Ju 1976:03) pä bokförings- och redovisningsområdet

Summa

1977:

1 9 13	1 526,2 884,5 525,8	175,9 37,0	34,7 28,2 2,2
19 23	3 246,1 436,4	283,1 0,1	21,3
24	79,1	-	11,5
27 29 32 44	248,6 1 329,7 270,7 224,8	109,3 0,3	25,2 69,1 39,5 5,7
53	-	10,5	12,9
	8 771,9	616,2	250,3

389 Kommittékostnader: Justitiedepartementet

6          7          8           9              10             11            12             13             14

1,1	_	_	_
56,7	-	—	0,3
24,8	-	10,4	1,4
4,2	-	—	-
12,7	-	_	_
4,9	-	370,4	0,1
5,8	-	—	0,2
30,2	_	_	_
18,6	-	_	_
1,4	29,1	3,0	0,4
16,9	-	-	0,1
9,8	_	36,2	2,9
15,9	-	—	0,9
3,9	-	—	0,7
1,4	-	29,1	23,6
17,9	-	-	-
9,6	_	_	_
2,3	-	_	0,1
2,2	-	_	—
0,2	-	—	_
1,4	-	—	_
5,7	—	—	-
2,2	-	-	-
2,2	—	_	_

411,4      78,1        1439,7      35,3

168,4	53,9	25,0	477,1
254,0	103,4	28,0	728,0
80,5	60,8	20,3	363,2
235,4	82,8	20,0	545,7
194,3	81,6	28,9	540,2
551,9	220,4	25,9	1 013,8
172,5	54,9	18,9	381,9
208,7	98,8	168,7	621,0
154,1	43,6	30,0	313,1
174,2	62,2	22,0	387,6
242,7	58,1	25,0	434,2
134,1	6,8	_	158,7
183,0	89,0	31,5	342,7
110,3	53,6	19,5	183,4
420,2	337,6	112,5	870,3
199,4	106,6	35,0	341,0
108,2	58,8	22,0	189,0
122,8	211,2	74,5	408,5
40,1	115,5	48,3	203,9
29,2	55,0	22,0	106,2
57,8	84,8	20,7	163,3
56,8	97,5	37,0	191,3
_	50,1	18,1	68,2
35,1	55,4	24,0	114,5
24,1	91,3	31,8	147,2
-	36,6	40,0	76,6
-	47,9	43,7	91,6
-	29,9	22,0	5i;9
-	26,3	23,2	49,5
-	43,9	41,4	85,3
-	12,1	27,7	39,8
525,6	4 247,9	1 672,5	34 079,5

2,5 1,9	78,2 84,6
22,3 0,9	59,1
0,2	-
16,3 2,2 0,2	24,0 93,8

-                  -                -          291,3               -               -       1817,5

-                  -                -          151,7               -               -      1 036,2

-                  -                -              2,2               -               -         528,0

22,9   11,2          50,0          469,9               -               -      3 716,0

-                  -                -              1,0               -               -         437,4

-                  -                -            11,7               -               -           90,8

-                  -  - 49,2          -                 - 297,8 42,0          16,7                -      347,2    -           -           1 676.9

-                  -                -            42,0               -               -         312,7

-                  -                -              5,9               -               -         230,7

-             -                 -   -               -            23,4               -               -           23,4

46,5       339,7            64,9 27,9 50,0              1 395,5               -              _      lo 167,4

Skr 1977/78:103

390

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1975/77 för sakkunniga biträden inom departementet m. m.

Sakkunniga i nordiskt lagstiftningssamarbete m. m. Arbetsgrupp 1 och 2 för fortsatt översyn av kommittéväsendet (Ju 1976:A) Diverse myndigheter Diverse personer Gemensamma kostnader Utestående reseförskott

Summa

52,3	1,2	3,1
59,9	16,2	2,4
-	2,1 283,6	-

303,1

5,5

212,2

' 1 beloppet ingår lönekostnadspålägg.

' Hyreskostnaderna för kommittéer ävensom vissa andra icke närmare beräknade lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt sjukvårdskostnader (ca 5,4 milj. kr för samtliga departement) bestrids från anslaget Gemensamma ändamål för departementet

' Utredningsuppdraget har överlämnats till kommittén (Ju 1976:08) för att utreda frågor om jämställdhet mellan män och kvinnor, m. m. Se redogörelse under arbetsmarknadsdepartementet

391 Kommittékostnader: Justitiedepartementet

6          7           8           9              10            II              12            13             14

4,8	1,2	19,4    273,3
4,8	1,2	19,4    273,3

4,3

18,6

348,2          348,2

2,1

577,5

4,8

348,2 955,5

Skr 1977/78:103

392

UTRIKESDEPARTEMENTET

1

Kommitténs benämning

Utgifter (i tusentals kronor)

Kommitténs

nr i be-      t.o.m.        1976-07-01-1977-06-30

rättelsen       1976-06-30

Lön m. m.'

Dagarvoden'

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1977

Utredningen (UD 1977:02) om Sveriges utvecklingssamarbete på industriområdet'

Summa

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av 1978

Delegationen (UD 1972:02) för utveckling av folkrättens regler om humanitet i krig

Biståndspolitiska utredningen (UD 1972:03)'

Nedrustningsdelegationen (UD 1976:01)

Utredningen (UD 1977:01) om det svenska kultur-och informationsutbytet med utlandet

Kommittén (UD 1977:03) för de svenska förberedelserna inför FN: s konferens om vetenskap och teknologi för utveckling'

Summa

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1976/77 för sakkunniga biträden inom departementet

1978:5

:1	285,0	97,4	7,4
2	632,3	192,6	44,3
3	-	-	9,5

2,3

90,1

63,5

380,1

917,3

Beredningen för studiestöd och humanitärt bistånd till afrikanska flyktingar och nationella befrielserörelser Svenska UNICEF-kommittén Brådskande utredningar på nedrustningsområdet

Summa

45,2 4,9

50,1

' I beloppet ingår lönekostnadspålägg

' Hyreskostnaderna för kommittéer ävensom vissa andra icke närmare beräknade lokal- och expenskostnader

(städning, telefon m. m.) samt sjukvårdskostnader ca 5,4 milj. kr för samtliga departement) bestrids frän anslaget

Gemensamma ändamål för departementen

' Kostnaderna bestrids av andra medel än kommittéanslaget

393

Kommittékostnader: Utrikesdepartementet

10

11

12

13

14

1977-07-01-12-31

Reser-      Tryck-     Konsul-    Övriga ad-      Bidrag till                 Summa'        Verkställda      Beräknade

sättning    ning tationer    ministrativa   myndighet,     utgifter'   utgifter

kostnader      institution,          07-01-     11-01-

m. m.                         10-3P      12-31

Beräknad totalkostnad t. o. m. 1977-12-31 (summa av kolumnerna 3, 11, 12 och 13)

67,3 67,3

30,0 30,0

97,3 97,3

8,6 1,3

156,3

11,6 0,1

104,8	21,6	10,0	421,4
413,4	128,5	80,0	1 254,2
10,8	6,0	3,0	19,8

80,0

92,5

330,3

157,8

9,9

156,3

11,7

621,5

3,1 317,0

20,0 193,0

23,1 2 048,8

1,1 1,1

45,0 45,0

46,3

4,9

45,0

96,2

Skr 1977/78:103

394

FÖRSVARSDEPARTEMENTET

1

Kommitténs benämning

Kommitténs ru i berättelsen

Utgifter (i tusentals kronor)

t.o.m.        1976-07-01-1977-06-30

1976-06-30

Lön

m. m.

Dagarvoden'

1977:

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1977

Krigsmaktens förvaltningsutbildningsutredning (Fö

1971:01) Ledningsgruppen (Fö 1971:03) för fortsatt utveckling

av försvarets planerings- och programbudgetsystem

(PPBG)

1973  års vapenfriutredning (Fö 1973:01)

1974  års försvarsutredning (Fö 1974:04) Utredningen (Fö 1975:04) om inflytande m. m; inom

värnpliktsutbildningen Utredningen (Fö 1976:01) om statsbidrag till fritidssysselsättningar för värnpliktiga

Summa

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av 1978

försvarels fredsorganisationsutredning (Fö 1968:20) Militära pensionsåldersdelegationen (Fö 1971:04) Försvarsmaktens ledningsutredning (Fö 1974:03) Tjänstereglementsutredningen (Fö 1974:05) Beredningen (Fö 1975:01) för det fortsatia arbclet om

kvinnan i försvaret (BKF) Försvarets gymnasieutredning (Fö 1975:02)

1975     års skyddsrumsutredning (Fö 1975:03)
Vämpliktsinflytandekommittén (VIK) (Fö 1977:01)
Utredningen (Fö 1977:02) rörande datasystemens sår
barhet. Sårbarhetskommittén (SÄRK)

Fredstandvård-80 (Fö 1977:03)

Utredningen (Fö 1977:04) om överföring av civilförsvarets ordnings- och bevakningsuppgiftcr till andra myndigheter

Summa

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av 1977

1972 års värnpliktsutredning (Fö 1972:01) 1974 års underrättelseutredning (Fö 1974:01)

Summa

64,0

36,8

1978:

1978:  2        1 226,2

3 5 7	868,9 164,5 1 265,7	48,3 238,5	142,6 113,4
12	68,9	49,9	23,9
13	0,5	-	16,1
	3 594,7	400,7	332,8
1 4 6 8	2 563,9 403,0 830,2 89,7	308,9 60,8 360,2 72,6	134,3 7,3 128,6 43,0
9 10 11 14	117,2 62,5 56,6	116,6 208,0 2,7	80,3 29,2 65,0
15 16		11,1	-

17

4 123,1

487,7

1 140,9

5 7	1 480,6 682,2	38,8 0,2	13,6
	2 162,8	39,0	13,6

395

Kommittékostnader: Försvarsdepartementet

10

11

12

13

14

1977-07-01-12-31

Reser-      Tryck-      Konsul-    Övriga ad-      Bidrag till                    Summa'        Verkställda        Beräknade

sättning    ning   tationer    ministrativa   myndighet,          utgifter'     utgifter

kostnader      institution              07-01-      11-01-

m. m.                       10-31       12-31

Beräknad totalkostnad t. o. m. 1977-12-31 (summa av kolumnerna 3, 11, 12 och 13)

12,9

29,1

142,8

0,6

1 369,6

5,8 0,8

6,6

24,1 49,6	53,4 60,7	4,8	2,4 0,8 11,7
4,0	-	0,3	4,2
8,8	-	-	0,4
99,4	114,1	5,1	48,6
49,2 64,5 2,9	0,5 76,1	4,6 8,0	20,8 15,0 25,3 0,9
39,1 15,8 3,7	-	30,0	3,3 28,7 0,1

94,1

175,2      76,6       42,6

6,9 6,9

2,4 269,2 478,7	7,3	_	871,3 433,7 1 751,7
82,3	0,5	-	151,7
25,3	6,5	-	32,3
1 000,7	14,9	-	4 610,3
518,3 83,1 662,7 119,4	154,9 30,4 225,8 71,5	95.0 12,0 90,0 18,0	3 332,1 528,5 1 808,7 298,6
269,3 281,7 68,8 2,7	118,2 97,0 1,2 33,5	20,0 55,0 4,0 30,0	524,7 496,2 130,6 66,2
11,1	38,8 50,7	60,0 35,0	98,8 96,8
_	0,2	12,0	12,2
2 017,1	822,2	431,0	7 393,4
65,1 1,0	-	-	1 545,7 683,2

66,1

2 228,9

Skr 1977/78:103                                                                                396

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1976/77 för sakkunniga biträden inom departementet m. m.

Diverse myndigheter                                                                       88,7                 -

Diverse firmor                                                                                       _

Diverse personer                                                                           227,1         130,0

Gemensamma kostnader                                                                   3,8             7,4

Utestående reseförskott                                                                       -                 -

Summa                                       319,6          137,4

' 1 beloppet ingår lönekostnadspålägg.

' Hyreskostnaderna för kommittéer ävensom vissa andra icke närmare beräknade lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt sjukvårdskostnader (ca 5,4 milj. kr för samtliga departement) bestrids frän anslaget Gemensamma ändamål för departementen

397 Kommittékostnader: Försvarsdepartementet

6 7 8 9 10 11 12 13 14

102,2	-
5,2	-
367,3	122,9
61,5	145,4
-	2,0

13,5              _ _              _               _

- 5,2

10,2              - -              -               -

13,5               - 34,0 2,8

37,2              - 39,2 2,8               -                      536,2          270,3

Skr 1977/78:103

398

SOCIALDEPARTEMENTET

1

Kommitténs benämning

Kommitténs nr i berättelsen

Utgifter (i tusentals kronor)

t.o.m.        1976-07-01-1977-06-30

1976-06-30

Lön m. m.'

Dagarvoden'

43.6 198,8

44,7

20,9

2,3

13 144,3        1 055,0

289,4

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1977

1978:   1	2 664,4	96,6
3	6 104,2	743,9
4	867,5	186,0
17	3 508,2	7,6

Handikapputredningen (S 1966:38)

Socialutredningcn (S 1969:29)

Sjukvärdskostnadsutredningen (S 1970:32)

Arbetsgruppen (S 1975:01) för social information

Sakkunnig (S 1975:03) med uppdrag atl utreda vissa
frågor rörande kronisk toxicitet                             19

Utredningen (S 1976:04) om samordning av viss pro
duktion vid statens bakteriologiska laboratorium
med AB Kabis verksamhet                                    22

Utredningen (S 1977:05) om vissa frågor rörande sjuk
vården för äldre                                                  28

Summa

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av 1977

2	2 190,3	211,1	67,0
5	1691,4	333,2	84,0
6	702,8	470,8	51,3
7	1 066,1	7,4	11,6
8	1 160,6	463,6	39,8
9	625,1	266,7	94,7
10	289,2	117,5	43,7
11	297,9	306,0	88,1
12	1814,4	456,8	52,0
13	340,8	270,6	74,3
14	1 723,0	246,8	34,2
15	351,6	249,8	10,5
16	330,3	252,1	27,3
18	265,6	316,6	62,7
20	7,6	161,2	32,2
21	28.4	131,0	27,9
23	_	-	19,2
24	-	-	-
25		_	_
26	-	-	-
27	_	9,2	_
29	-	33,3	1,9
30	_	_	-

Socialdepartementets sjukvårdsdelegation (S 1966:39)       1978:

Pensionskommittén (S 1970:40)

Barnomsorgsgruppen (S 1973:07)

Barnmiljöutredningen (S 1973:08)

Familjestödsutredningen (S 1974:01)

Medicinalansvarskommittén (S 1974:02)

Nykterhetsvårdens erkända och enskilda vårdanstalters personalorganisationsutredning (S 1974:04) (NEPO)

Delegationen (S 1974:05) för social forskning

Pensionärsundersökningen (S 1974:06)

Regionsjukvårdsutredningen (S 1974:07)

Hälsovårdsstadgeutredningen (S 1974:08)

Utredningen (S 1974:09) beträffande sjukvård i livets slutskede (SLS)

Ledningsgruppen (S 1974:11) för försöksverksamhet inom socialvården

Socialpoliti.ska samordningsutredningen (S 1975:02)

Hälso- och sjukvårdsutredningen (S 1975:04)

Planeringsgruppen för barnomsorg (S 1976:03)

Utredningen (S 1976:05) om sjukvården i krig

Prostitutionsutredningen (S 1977:01)

Utredningen (S 1977:02) om sjukvårdens inre organisation

Tobakskommittén (S 1977:03)

Utredningen (S 1977:04) om narkotikamissbrukets omfattning

Ledningsgruppen (S 1977:06) för narkotikafrågor

Utredningen (S 1977:07) om barnolycksfall

Utredningen (S 1977:08) om frågan om kontinuitet i
kontakterna mellan patient och läkare i den öppna
värden m.m.                                                        31

Utredningen (S 1977:09) om verksamheten vid statens
bakteriologiska laboratorium (SBL)                        32

Utredningen (S 1977:10) om den allmänna försäkringens
ADB-system (ALLFA)                                            33

399

Konmuttékostnader: Socialdepartementet

6	7	8	9	10	11	12	13	14
								Beräknad totalkostnad t. 0. m. 1977-12-31 (summa av kolumnerna 3, 11, 12 och 13)
						1977-07-01-	-12-31
Reser-sättning	Tryckning	Konsultationer	Övriga administrativa kostnader	Bidrag till myndighet, institution m. m.	Summa	Verkställda utgifter' 07-01-10-31	Beräknade utgifter 11-01-12-31

22,9

112,9

4,9

1,0

212,4 1,3

933,9     155,0

2,0 0,7

428,3

337,5 1 057,6

190,9 1 570,5

23.8

470,5

39,8

16,5

79,8 9,4 5,0

3 025,7 7 712,1 1 107,6 5 100,2

431,0

0,4

142,1       1 147,6

2,7	—
29,9	10,6
64,7	10,0
-	47,9
11,9	10,0
12,0	—
25,5	1,6
21,8	—
38,8	-
143,0	—
35,5	—
1,2	-
72,9	_
19,9	—
33,6	—
17,7	—
5,2	—
1,3	—

1,0

1,1

8,2 163,2

-	0,5
11,4	28,1
—	20,1
26,2	3,6
—	3,4
_	1,0
-	0,7
28,2	0,3
40,9	6,3
-	0,9

1,7

1,6

0,4

-	4,9
11,7	13,7
3,9	0,4
0,9	0,1

0,3

0,1

138,0

23,6	-	-	23,6
8,2	80,8	40,0	129,0
3 188,3	631,4	1 342,0	14 072,5
280,8 458,2 636,3 87,0 555,1 376,8	86,4 259,0 223,6 6,8 263,3 108,3	50,0 40,0 92,0 25,0 110,0 130,0	2 607,5 2 448,6 1 654,7 1       184,9 2    089,0 1 240,2
189,3 416,6 576,1 535,1 317,4	45,7 179,3 174,4 156,1 142,2	20,0 85,0 80,0 110,0 62,0	544,2 978,8 2 644,9 1       142,0 2       244,6
402,8	103,6	78,0	936,0
352,7 399,2 231,9 272,0 28,7 2,3	108,4 149,5 71,7 87,1 54,5 53,7	30,0 85,0 110,0 90,0 44,0 30,0	821,4 899,3 421,2 477,5 127,2 86,0
-	33,5 15,8	40,0 12,0	73,5 27,8
10,5 36,4	40,9 73,7 41,1	85,0 130.0 30,0	136,4 240,1 71,1
-	41,0	58,0	99,0
-	-	28,0	28,0
_	80,0	132,0	212,0

Skr 1977/78:103                                                                               400

Utredningen (S 1977:11) om läkemedelsinformation 34              -             -

Omsorgskommittén (S 1977:12)                              35              -             -

Fluorberedningen (S 1977:13)                                 36              -             -

Utredningen (S 1977:14) om huvudmannaskapet för
karolinska sjukhuset                                            37              -             -                 -

Beredningsgruppen (S 1977:15) för frågor angående
telefon för handikappade m. m,                            38              -             -                 -

Samhällsstödet till ensamstående föräldrar m. m.
(5 1977:16)                                                         39              -             -

Utredningen (S 1977:17) för översyn av THX-frågan
m.m.                                                                  40               -             -                 -

Utredningen (S 1977:18) med uppdrag att se över läke
medelskontrollens mål, arbetsuppgifter och finansiering            41           -                 -    -

Beredningsgruppen (S 1977:19) för alt förbereda det in
ternationella barnåret 1979                                  42               -             -                 -

Summa 12 885,1        4 303,7 822,4

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av 1977

1968 års barnstugeutredning (S 1969:31)         1976:   4     5 449,9        32,2

Sakkunnig (S 1974:10) för utredning av vissa frågor
rörande utbildning av läkare med utländsk examen               26              29,2            -    -

Yrkesskadeförsäkringskommiltén(S 1971:01)    1977:06       1540,8        40,8            59,7

Utredningen (S 1974:03) angående översyn av besvärs-
organisationen inom socialförsäkringen m. m.        11          359,8        25,3            28,8

Arbetsgruppen (S 1975:05) för behandling av vissa
frågor i anledning av betänkande om föräldraför
säkringen                                                            23           56,6            -                 -

Utredningsman (S 1976:01) med uppdrag att utreda
samverkan mellan sjukvårdshuvudmännen och han
dikappinstitutet m. m.                                          24           14,8        22,5            23,3

Beredningsgruppen (S 1976:02) för frågor avseende
alkoholpolitiken                                                   25           40,6          3,2            85,1

Summa 7 491,7 124,0 196,9

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1976/77 för sakkunniga biträden inom socialdepartementet m. m.

Nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande (NUU)                    506,7          112,1

Statens handikappråd                                                                       605,0            27,3

Diverse myndiglietcr                                                                                -                 -

Diverse personer                                                                                58,7            13,8

Gemensamma kostnader                                                                      1,7              9,6

Utestående reseförskott                                                                           -                 -

Summa 1 172,1 162,8

' I beloppet ingår lönekostnadspålägg.

' Hyreskostnaderna för kommittéer ävensom vissa andra icke närmare beräknade lokal- och expenskostnader (städning, telefon m.m.) samt sjukvårdskostnader (ca 5,4 milj. kr för samtliga departement) bestrids från anslaget Gemensamma ändamål för departementen

401 Kommittékostnader: Socialdepartementet

6           7          8          9               10            11             12            13             14

13,9          18,0            31,9

52,5         100,0          152,5

0,8            6,0             6,8

-                           -         -           -                 -               -           2,0            5,0             7,0

-                           -         -           -                 -               -               -          20,0           20,0

-             -         -           -                 -               -               -          40,0           40,0

538,7 81,1 195,2 86,1 138,0 6 165,2 2 666,8 1975,0 23 694,1

0,2                     -              32,4      -              -        5 482,3

48,5	0,4 38,1	-	—
9,5	35,7	-	-
9,8	2,2	16,3	-
-	-	0,6	-
7,9	34,7	-	-
75,7	111,1	16,9	0,2

-                 0,4          -              -             29,6

187,1              -              -         1727,9

99,3              -              -           459,1

28.3           6,5             -             91,4

46.4             -              -             61,2

130,9              -              -           171,5

524,8           6,5              -        8 023,0

38,5         0,2    13,0      27,2                -        697,7

32,2     147,8      1,7      66,8             6,7        887,5

-          -           -      3 449,0     3 449,0

-              -         -           -                -          72 5

1,3            -         -      91,4                -       104,'o

10,0            -         -           -                -          10,0

82,0 148.0 14,7 185,4 3 455,7 5 220,7

26   Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

Skr 1977/78:103

402

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

1

Kommitténs benämning

Kommitténs nr i berättelsen

Utgifter (i tusentals kronor)

t.o.m.        1976-07-01-1977-06-30

1976-06-30

Dagarvoden'

Lön m. m.

1978:

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1977

1969 års vägutredning (K 1970:35)

Sjöräddningsutredningen (K 1970:42)

Bilarbetstidsutredningen (K 1972:08)

Sakkunnig (K 1975:04) med uppdrag att behandla frågan om huvudmannaskaps- och ägareförhållanden vad avser färjetrafiken mellan Gotland och fastlandet

Stockholmsregionens allmänflygutredning (K 1975:08)

Brommautredningen (K 1976:03)

Summa

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av 1978

Trafikpolitiska delegationen (K 1965:38) Befälsbemanningsutredningen (K 1970:29) Sakkunniga (K 1972:01) för att leda visst utrednings- och ulvecklingsarbclc i fråga om metoder för märkning av olja i fartyg (UMOF)' Trafikpolitiska utredningen (K 1972:07) Fartygsmiljöutredningen (K 1973:04) Trafiksäkerhetsutredningen (K 1973:07) 1975 års Öresundsdelegation (K 1975:06) Sakkunnig (K 1975:07) med uppdrag att utreda vissa

säkerhetsfrågor vid användning av truckar Sjömanspensionsutredningen (K 1975:09) Utredningen (K 1976:01) om samverkansmöjligheterna hos vissa affärsverks och myndigheters verkstadsrörelser m. m. Körkortsutredningen (K 1976:02) Utredningen (K 1976:04) om vissa bidrags- och förfalt-

ningsfrågor avseende cykeltrafiken SMHI-utredningen (K 1977:01) Typbesiktningsutredningen (K 1977:02) Utredningen (K 1977:03) om huvudmannaskap för

driften av Göta kanal Utredningen (K 1977:04) angående vissa container-frågor Sjöfartspohtiska utredningen (K 1977:05)

Summa

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av 1977

Trafikbullerutrcdningen (K 1970:33)

Utredningen (K 1970:45) om samordning av lotsningen

i Göteborgsområdet m. m. Flaggutredningen (K 1973:01) Utredningen (1974:01) avseende regionalt gällande

generella Irafikrabatter Trafiknämnd.suiredningen (K 1974:03)

Summa

633,7 358,9 751,7

34,6

4,3

48,9

187,0 13,8 11,9

10 13 17

9,0

114,4

40,8

252,0

2,5 87,9

107,2 6,4

326.3

1978:

56,8

8,3

87,7

89,5

103,6

188,2

6,8 41,4

23,2 25,6

3,9

1 834,7

1	294,0	-
2	831,2	55,5
5	287.5	_
6	2 025,7	371,5
8	361,4	96,9
9	1 086,7	298,6
11	959,7	322,8
12	11,4	_
14	78,1	124,7
15	36,8	133,7
16	-	127,9
18	_	_
19	-	23,8
20	-	20,8
21	-	-
22	_	_
23	-	-

1 576,2

635,0

5 972,5

4,7

1977:   3        3571,2

7 11	166,0 331,9	0,5 29,8	25,7
15 16	1 054,9 198,5	78,8 0,1	32,0 12,5
	5 322,5	109,2	74,9

403

Kommittékostnader: Kommunikationsdepartementet

10

11

12

13

14

Reser-      Tryck-      Konsul-    Övriga ad-     Bidrag till      Summa'
sättning   ning    tationer   ministrativa   myndighet,

kostnader      institution m. m.

1977-07-01-12-31

Verkställda        Beräknade

utgifter'     utgifter

07-01-      11-01-

10-31       12-31

Beräknad totalkostnad t. o. m. 1977-12-31 (summa av kolumnerna 3,11, 12 och 13)

0,1

1,5

16,4

0,1 14,0

36,5 64,4

135,3 553,2

130,5 88,4

704,9      22,7

42,5

46,6        0,7

2,1 24,0 18,3 19,9 23,9	13,5	241,8 279,8 2 687,2	9,8 6,7 0,4 25,6
0,2 8,4	-	-	7,5
12,3 23,4	-	26,1 13,2	5,6
5,2 0,4 0,5	-	—	-

258,2 18,1 167,2	92,2 2,4 12,1	-	984,1 379,4 931,0
9,0 393,5 678,8	111,8 566,7	-	11,5 593,2 1 245,5
1 524,8	785,2	-	4 144,7
202,1	0,8 97,7	14,0	294,8 1 145,0
252,2 493,0 211,4 715,8 3 347,7	20,7 234,3 68,0 122,1 216,6	40,0 110,0 19,5 250,0 300,0	600,4 2 863,0 660,3 2 174,6 4 824,0
7,0 182,0	2,2 47,0	4,0 18,0	24,6 325,1
195,3 195,7	141,3 83,9	61,0 55,0	434,4 334,6
9,1 24,2 21,3	5,2 6,2 55,8	10,0 20,0 34,0	24,3 50,4 111,1
-	1,0	20,0	21,0
-	42,5 53,1	30,3 125,0	72,8 178,1

281,1

13,5       3 294,7      56,3

5 856,8

1 198,4

1 110,8

14 138,5

1,6

6,3

3 577,5

5,8

30,0 0,5

37,9

42,0 46,4

88,4

0,2

1,5	0,6 23,4
1,5	24,2

0,5 103,5

189,3 36,5

336,1

166,5 435,4

1 244,2 235,0

5 658,6

Skr 1977/78:103

404

Kostnader från kommittéanslagel under budgetåret 1976/77 för sakkunniga biträden inom departementet

Diverse personer Gemensamma kostnader Utestående reseförskott

Summa

150,4 72,3

222,7

Sakkunniga i nordiskt lagstiftningsarbete m. m.

Svenska sakkunniga (K 1967:37) inom Nordi.sk kommitté för trafiksäkerhetsforskning (NKT)

Nordisk kommitté (K 1967:38) för transportokonomisk forskning (NKTF)

Nordiskt trafiksäkerhetsräd (K 1971:02) (NTR)

Nordisk ämbetsmannakommitté (K 1971:04) för trans-portfrägor (NÄT)

Svenska sakkunniga (K 1971:05) inom Nordisk kommitté för vägtrafiklagstiftning (NKV)

Nordisk bilteknisk kommitté (K 1975:03) (NBK)

Summa

1,5

30,0

175,6

405,3 201,7	18,6 47,2	16,9 12,4
168,5	./.2,0	67,5
99,2 9,5	-	4,3 1,4

65,3

132,5

1 059,8

' 1 beloppet ingår lönckostnadspålägg.

' Hyreskostnaderna för kommittéer ävensom vissa andra icke närmare beräknade lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) saml sjukvårdskostnader (ca 5,4 milj. kr för samtliga departement) bestrids frän anslaget Gemensamma ändamål för departementen

' Kostnaderna bestrids av jordbruksdepartementet med 65,3 tkr 1976/77 samt 6,9 tkr 1977/78. Kostnaderna bestrids av kommundepartementet med 113,3 tkr 1976/77 samt 6,9 tkr 1977/78.

405 Kommittékostnader: Konmiuniliationsdepartementet

6          7          8           9              10            11            12            13            14

0,2        -              -           -           -            150,6         56,8              -        207,4

-          -              -     10,8           -              83,1       170,0              -         253,1

5,2         -              -           -           -                5,2           3,0              -             8,2

5,4        -              -     10,8           -            238,9       229,8              -         468,7

21,6

19,8	-	-	0,7
10,2 27,8	0,9 5,4	38,6	2,3
34,5	-	./.4,1	10,1
U,9 7,9	-	-	-

112,1     6,3        34,5       13,1    21,6

52,0          11,6         10,0         249,2

70,5 131,4	30,2 29,8	22,2 10,0	528,2 372,9
106,0	51,4	10,0	335,9
16,2 9,3	3,4 1,5	-	118,8 20,3
385,4	127,9	52,2	1 625,3

Skr 1977/78; 103

406

Ekonomidepartementet

1

Kommitténs benämning

Kommitténs nr i berättelsen

Utgifter (i tusentals kronor)

t.o.m.        1976-07-01-1977-06-30

1976-06-30

Lön m. m.'

Dagarvoden'

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1977

Utrikeshandelsstalistikulredningen (Fi 1974:06) Utredningen om enkronemynlets metallinnehåll (E 1976:01)

Summa

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av 1978

1968 års kapitalmarknadsutredning (Fi 1969:59)

Utredningen (Fi 1970:70) rörande förhållandet mellan bankgiro och postgiro

Betalningsbalansdelegationen (Fi 1975:02)

Utredningen (Fi 1975:03) om löntagarna och kapitaltillväxten

Finansieringsbolagskommittén (Fi 1975:08)

Kommitté med uppdrag atl utreda frågan om behovet av framtida folk-och bostadsräkningar (E 1976:02)

Banklagsutredningen (Fi 1976:04)

Utredningen (E 1977:01) angående statistiska centralbyråns uppgiftssamling

Utredningen (E 1977:02) om lönsparande

Kommittén med uppdrag att utreda med valutaregleringen sammanhängande spörsmål (E 1977:03)

Statistiska centralbyråns framtida behov av utrustning för automatisk databehandling (E 1977:04)

Utredningen (E 1977:05) angående översyn av lagen om försäkringsrörelse m. m.

Summa

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av 1977

Fondbörsutredningen (Fi 1967:32)

Summa

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1976/77 för sakkunniga biträden inom departementet m. m.

1975 års långtidsutredning (Fi 1975 :A) Gemensamma kostnader Utestående reseförskolt

Summa

219,3

71,9

34,5

11,7 46,2

219,3

71,9

1978:   3 7

583,7

35,5

82,1

1978:  8

2 4	35,4 7,8	~~	1,7
5 6	119,7 8,9	318,6	51,4 41,5
8 9	-	37,0	7,6 17,6

10 11

12

13

14

755,5

389,1

201,9

1 319,3 1 319,3

679,8

11,6

679,8

11,6

35,6 35,6

' I beloppet ingår lönekostnadspälägg

' Hyreskostnaderna för kommittéer ävensom vissa andra icke närmare beräknade lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt sjukvårdskostnader (ca 5,4 milj. kr för samtliga departement) bestrids frän anslaget Gemensamma ändamål för departementen

407

Kommittékostnader: Ekonomidepartementet

10

11

12

13

14

Reser-      Tryck-     Konsul-    Övriga ad-      Bidrag till      Summa'
sättning    ning   tationer   ministrativa   myndighet,

kostnader      institution m. m.

1977-07-01-12-31

Beräknad to-- talkoslnad t. o. m.

------------------------  1977-12-31

Verkställda   Beräknade     (summa av
utgifter'        utgifter   kolumnerna

07-01-       11-01-       2, 11, 12 och

10-31        12-31        13)

11,7

5,8

2,1 7,9

26,9

26,9 11,7

150,8

13,8 164,6

0,6 14,4

370,1

14,4 384,5

3,1

0,9

119,6

49,5

14,3

767,1

21,3 13,0

7,7

606,2

3,3

5,3 0,5

1,7	~	0,3	35,4 9,8
1 000,8 54,5	250,5 28,6	110,0 52,2	1 481,0 144,2
57,6 18,1	118,0 36,8	49,3 10,0	224,9 64.9
-	10,8 28,0	13,8 34,2	24,6 62,2

6,4

30,0

36,4

45,1

606,2       10,0

1 252,3

528,6

314,1

2 850,5

4,7        42,4       1,8

4,7 42,4 1,8

84,5 84,5

1 403,8 1 403,8

91,9

253,5

253,5 91,9

0,1

0,1

357,1        29,4

1,5 1,1

357,1 32,0

Skr 1977/78:103

408

BUDGETDEPARTEMENTET

Xommitténs benämning

Kommitténs nr i berättelsen

Utgifter (i tusentals kronor)

t. o.m.       1976-07-01-1977-06-30

1976-06-30

Lön m. m.'

Dagarvoden'

2 2 5 7 8	296,1 145,2 2 216,9	217.1 132,2 516,9	49,8 39,7 124,1
9	987,3	127,9	75,2
10 11	1,6 43,2	85,7	7,4 8,5
13 15	273,6 193,5	50,3 151,1	54,7 91,7
18 19 20 22 26 27	3,3	293,6 77,2 52,5 9,4	56,8 32,6 41,1 1,7
28 29	-	-	-

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1977

1 3

4 6

12 14 16 17 21

23 24

Utredningen (Fi 1959:37) om universitetens egendoms
förvaltning                                                    1978:

Företagsskatteberedningen (Fi 1970:77)

Utredningen (Fi 1971:01) om beskattning av utländ.ska artister

Livförsäkringsskattekommittén (Fi 1971:07)

Kustövervakningsutredningen (Fi 1974:04)

Besparingsutredningen (Fi 1975:01)

Energiskatteutredningen (Fi 1975:07)

Utredningen (B 1976:01) om avdrag för gåvor

1976 åts kommunalekonomiska utredning (Fi 1976:06)

Utredningen (B 1977:02) om vissa personaladministrativa informationsbehandlingsfrågor

Utredningen (B 1977:03) om bokföringen inom jordbruket

25

Utredningen (B 1977:04) om vissa organisatoriska frågor med anledning av olika reformer inom arbetsrättens område

Summa

1978:

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av år 1978

1969 års punktskatteutredning (Fi 1970:57)

Mervärdeskatteutredningen (Fi 1971:05)

1972 års skatteutredning (Fi 1972:02)

Utredningen (Fi 1972:06) om underställning av avtal

Utredningen (Fi 1973:01) om säkerhetsåtgärder m. m. i skatteprocessen

Sakkunnig (Fi 1973:02) med uppdrag att utreda frågan om förvaltningen av Drottningholms kungsgärd

Revisions- och rationaliseringsutredningen (Fi 1974:02)

Utredningen (Fi 1974:05) angående den statliga personalutbildningens fortsatta inriktning och organisation

Skattetilläggsutrcdningen (Fi 1975:06)

Utredningen (Fi 1976:02) om beskattning av tjänstepensioner

Företagsobeståndskommittén (Fi 1976:03)

1976 års fastighetstaxeringskommitté (Fi 1976:05)

Förvaltningsutredningen (B 1977:01)

Vägtrafikskatteutredningen (B 1977:05)

Stämpelskatteutredningcn (B 1977:06)

Utredningen (B 1977:07) med uppdrag att utreda frågan om lokalisering av ny verksamhet till Västerbottens län

Monopolutredningen (B 1977:08)

Delegationen (B 1977:09) för företagens uppgiflslämnan
de m.m.                                                               30

Summa

657,2

130,5 183,9

52,7 189,2

62,1

378,3 28,9

90,1 2 009,9

453,7

1 239,1

183,4

252,9

45,1

4 274,2        1 682,8

4 160,7        1 713,9

210,7

52,2 85,9 11,0 27,8 18,0 21,8 17,1

11,6

456,1

583,3

409

Kommittékostnader: Budgetdepartementet

10

11

12

13

14

Reser-      Tryck-      Konsul-    Övriga ad-      Bidrag till      Summa'
sättning    ning   tationer   ministrativa   myndighet,

kostnader      institution m. m.

1977-07-01-12-31

Verkställda        Beräknade

utgifter'     utgifter

07-01-      11-01-

10-31        12-.T1

Beräknad totalkostnad t. o. m. 1977-12-31 (summa av kolumnerna 3, 11, 12 och 1

2,1	-	-	-
60,9	22,2	153,2	1,8
10,3 2,3 2,3 1,9	21,9	3,3	0,8 2,8 0,2
32,1	37,1	9,6	2,8
2,5	-	-	1,4

138,9

2,1 1 106,0

183,5 280,1

66,0 244,0 224,4

21,8 477,0

44,4

0,8 400,8

59,1 80,3 11,8

383,1 7,0 9,3

56,0 364,0

54,0

202,0

3,5

149,0 3 880,7

750,3

1 599,5

261,2

496,9

269,5

21,8

1 062,1

51,4 12,8

114,4      81,2       166,1   9,8

138,9

2 649,3

57,7 1 009,9

54,6 734,1

112,3 8 667,5

0,7	0,4	-	—
9,0	-	-	3,9
45,2	50,9	1,6	16,0

4,6

60,5

-	-	-	1,2
5,4 17,9	43,7 71,3	17,7	0,1
53,0 0,1 1,6	-	0,8	0,6 1,7

193,4        166,3  20,1       28,1

268,0 184,8

754,7

268,2

7,4 95,4

171,9 332,0

57,4 380,9 118,4

56,6

9,4

2 705,1

20,4

77,9

281,8

132,3

11,4 66,0

64,3 87,4

33,3 169,6

79,6 172,8

20,7

48,2

43,4 11,7

109,5 1 430,3

32,5 24,3 99,0 10,0

95,4

26,5

67.5 49,7

10,0 87,9 131,2 136,0 34,5 22,0

28,3 55,3

181,1 1 091,2

617,0

432,2

3 352,4

10,0

1 483,2

20,4 231,1

577,3 662,6

104,0 638,4 329,2 365,4 55,2 79,6

71,7 67,0

290,6 9 387,3

Skr 1977/78:103                                                                               410

1                                                                  2               3              4                   5

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av 1977

3	1 188,2	24,8	-
5	2 299,5	86,9	32,3
7	1 109,9	32,3	11,9
10	2 299,9	61,5	13,5
13	2 407,8	245,3	46,6
16	872,2	0,3	-
19	667,4	5,8	6,2
27	125,6	127,5	35,8
28	1,1	-	40,8

Byggnadsindexkommittén (Fi 1968:43)             1977:

Delegationen (Fi 1970:67) för förvaltningsdemokrati Hemvistsakkunniga (Fi 1970:71) Datasamordningskommittén (Fi 1971:03) Kommunalekonomiska utredningen (Fi 1971:08) Bostadsskattekommitlén (Fi 1972:08) Varusmugglingsutredningen (Fi 1973:04) 1976 års skatteutjämningsutredning (Fi 1975:09) Tidskriftsutredningen (Fi 1976:01)

Summa                      10 971,6      584,4          187,1

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1976/77 för sakkunniga biträden inom departementet m. m.

Diverse personer                                                                                   -                 _

Gemensamma kostnader                                                                        -                 -

Utestående reseförskott                                                                          -                 -

Summa                                             —               -

' 1 beloppet ingår lönekostnadspålägg.

' Hyreskostnaderna för kommittéer ävensom vissa andra icke närmare beräknade lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt sjukvårdskostnader (ca 5,4 milj. kr för samtliga departement) bestrids frän anslaget Gemensamma ändamål för departementen

411 Kommittékostnader; Budgetdepartementet

6           7           8          9               10             11            12             13            14

—	32,8	-	-
2,3	99,5	9,5	0,3
6,3	75,5	—	-
0,3	85,2	2,5	0,2
6,4	145,7	8,7	2,5
-	6,9	-	-
—	33,0	-	-
7,3	-	—	-
2,5	22,7	39,6	0,5
25,1	501,3	60,3	3,5

57,6            -               -        1 245,8

230,8            -               -        2 530,3

126,0            -               -        1 235,9

163,2            -               -        2 463,1

455,2            -               -        2 863,0

-                   7,2         -               -           879,4

45,0            -               -           712,4

170,6            -               -           296,2

20,0                126,1       -               -           127,2

20,0             1 381,7       -               -      12 353,3

-           -            -        -                 -                  -           3,3

-              -             -        -                 -                  -         77,3
34,4         _            _        _                _             34,4         35,5

34,4         _            _        _                -             34,4       116,1

Skr 1977/78:103

412

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET

1

Kommitténs benämning

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1977

Dataarkiveringskommittén (U 1968:48)

Organisationskommittén (U 1970:60) för högre musikutbildning (OMUS)

Organisationskommittén (U 1970:62) för högre teknisk utbildning och forskning i övre Norrland

Utredningen (U 1970:63) om skolans inre arbete (SIA)

Uppsala domkyrkas restaureringskommitté (U 1971:09)

Utredningen (U 1971:13) angående den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet

Ämbetsmannakommittén (U 1971:14) för nordiskt kulturellt samarbete*

Forskningsrådsutredningen (U 1972:02)

Folkhögskoleutredningen (U 1972:08)

1973 års betygsutredning (U 1973:01)

Utlandsskoleutredningen (U 1974:03)

Forskarutbildningsutredningen (U 1974:06)

Organisationskommittén (U 1974:07) för rik.santi-kvarieämbetet och vissa museer

Radioutredningen (U 1974:08)

Samarbetskommittén (Ju 1974:11) för långsiktsmotiverad forskning'

Utredningen (U 1975:01) rörande viss klinisk odontologisk verksamhet

Centrala organisationskommittén (U 1975:04) för högskolereformen (H 75)

Biblioteks- och dokumentationssamverkanskommittén (U 1975:06) (BIDOK)

LUP-utredningen (U 1975:07)

Organisationskommittén (U 1975:08) för Umeå högskoleregion

Organisationskommittén (U 1975:09) för Uppsala högskoleregion

Organisationskommittén (U 1975:10) för Stockholms högskoleregion

Organisationskommittén (U 1975:11) för Linköpings högskoleregion

Organisationskommittén (U 1975:12) för Göteborgs högskoleregion

Organisationskommittén (U 1975:13) för Lund-Malmö högskoleregion

Elektronmusikutredningen (U 1975:15)

Voksenåsenkommittén (U 1975:18)

Sakkunnig (U 1975:20) för förhandlingar med Akademien för de fria konsterna

Massmedieforskningsutredningen (U 1975:22)

Utredningen (U 1976:01) angående praktisk-teologisk utbildning

Utredningen (U 1976:06) om stöd till de fria trossamfundens teologiska seminarier m. m.

Organisationskommittén (U 1976:07) för forskningsråden

Kommitténs	Utgifter (i tusentals kronor)
nr i be-	t. o. m. 1976-06-30	1976-07-01-1977-06-30
		Lön m. m.'	Dagar-voden'
1978:   2	1 592,8	86,7	78,8
5	4 108,6	871,3	176,5
6 7	2 139,3 7 174,6	50.1 86,2	18,1 10,7

56,0

30,5

1 458,2

975:31 978:10 13 14 15 17	211,3 1 380,6 1 705,1 807,4 237,9 888,3	22,6 307,0 266,6 145,4 186,4 622,4	9,2 48,1 52,9 49,2 49,5 75,7
18 19	254,1 1 554,5	121,2 573,9	9,3 100.2
20	-	-	-
21	110,0	13,3	20,2
23	717,6	375,3	63,9
25 26	175.1 59,3	227,2 110,0	35,0 18,9
27	255,9	351,1	69,4
28	350,2	361,4	56.9
29	402,6	670,5	108,6
30	254,6	319,2	68,8
31	321,4	392,4	100,0
32 34 37	417,4 1,3 23,1	451,8 77,8	118,1 3,2 8,4
39 40	4,7 148,6	5,8 269,2	9,8 27,6
41	0,1	98,8	3,6
44	-	21,3	19,4
45	-	58,0	40,2

413

Konunittékostnader: Utbildningsdepartementet

10

11

12

13

14

Reser-     Tryck-      Konsul-   Övriga ad-      Bidrag till
sättning   ning   tationer    ministrativa   myndighet,

kostnader      institution m. m.

1977-07-01-12-31

Beräknad totalkostnad t. o. m.

----------------------------- ———     1977-12-31

Summa'    Verkställda    Beräknade    (summa av

utgifter'        utgifter   kolumnerna

07-01-       11-01-      3, 11,12 och

10-31        12-31        13)

16,5	74,2	-	0,1
248,1	98,7	3,6	76,1

6,6

0,5

256,3

1 474,3

68,2 104,0

472,5 91,5

250,0

1 849,1

6 305,4

2 299,0

7 278,6

86,5

67,4

612,1

28,1 10,6 20,8 32,6 20,2 96,3	39,1 239,4	38,0 4,2 13,2 4,7 2,8	1,5 -0,8 1,5 1,1 8,3
24,3 33,0	3,1 144,6	10,9	0,4
35,1	-	-	0,2
47,8	30,3	7,4	1,3
62,1 13,5	-	2,2	0,9
97,7	-	3,7	37,5
26,7	1,6	7,7	22,6
11,3	-	46,2	2,3
29,9	-	11,7	2,8
51,0	1,1	14,8	57,3
74,7 9,0 7,0	13,7	16,5 4,9 4,1	21,3 0,3
0,1 31,3	51,7	0,8	3,9
5,5	-	3,1	1,8
2,7	0,1	1,6	0,1

16,4

10,0

59,9 405,2 382,8 481,3 261,9 805,5	14,4 132,4 5,3 2,3 42,4 208,8	35,0 25,0	285,6 1       953,2 2    093,2 1 291,0 542,2 1 927,6
157,9 863,0	21,1 140,2	5,5 40,0	438,6 2 597,7
68,8	20,0	12,0	210,8
526,0	5 8,9	-	1 302,5
326,5 143,3	132,7 17,4	55,6	689,9 220,0
559,4	55,0	-	870,3
476,9	36,9	-	864,0
855,3	58,1	-	1 316,0
432,4	32,3	-	719,3
616,6	17,6	-	955,6
696,1 95,2 19,5	43,9 32,2 10,0	-	1 157,4 128,7 5 2,6
15,7 394,5	6,5	-	20,4 549,6
112,8	6,2	-	119,1
45,2	-	-	45,2

Skr 1977/78:103                                                                               414

1             ~~                                                 2               3              4                   5

Svenskt medlem.sorgan(U 1976:13) för HASA   1978:50            -             -

Kommittén (U 1976:14) för att förbereda det sven.ska
deltagandet i Unescos konferens om miljövårdsutbild
ning år 1977                                                       51

Organisationskommittén (U 1976:16) för bildandet
m. m. av Sveriges utbildningsradio aktiebolag       52              -         258,0              32,3

Utredningen (U 1977:01) om skyldighet att leverera
pliktexemplar av tryckt svensk skrift m. m.           53               -          46,8                2,7

Litteraturstödsutredningen (U 1977:02)                    54              -         133,1                 -

Summa                     26 754,6       7 636,8      1515,7

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av 1978

Lokal- och utrustningsprogramkommittécrna (E 1965:

54) för universitet och högskolor (LUP-kommittéerna)   1978:   1 9 506,0 885,2                    193,5
Sakkunniga (U 1968:49) för förhandling om avtalsrcg-
lering av upphovsrättsliga frågor pä undervisningsom
rådet (AUU-sakkunniga)                                      3                     -                    -
Universitetsrestaurangkommittén(U 1970:46)        4           2 749,8   177,8                      19,3
Utredningen (U 1972:06) om .skolan, staten och kom
munerna (SSK)                                                  11          4 709,4    571,6                    62,9
Bibelkommissionen (U 1972:07)                          12                    -   1347,6                    96,9
1974 års lärarutbildningsutredning (1974:04)-LUT 74 16           1586,9 1323,8                    143,6
Skeppsholmsgruppen(U 1975:03)                      22                  3,3       -                      4,4
Beredningen (U 1975:051 för internationellt utbild
ningssamarbete                                                 24             265,6    332,6                    44,2
Utredningen (U 1975:14) om studiedokumentation och

statistik för högskolan (STUDOK)                                    33 184,5             257,4 32,2
Studiestödsutredningen (U 1975:16)                                35 239,2            500,1 103,2
Styrelsen (U 1975:17) för sekretariatet för framtids
studier'                                                                      36 2 560,5             910,7 43,2
Folkbildningsutrcdningen(U 1975:19)                               38 135,5             738,6 89,5
Byggnadsvårdsutredningen (U 1976:02)                                 42 -              110,0 5,5
Utredningen (U 1976:04) om läromedelsmarknaden

(ULÄ)                                                              43                     -   264,1                      22,5
Förhandlare (U 1976:08) för förhandlingar om utform
ningen av en utställningsersättning inom det statliga

området                                                        46                     -      -                          -

Gymna.sieutredningen(U 1976:10)                     47                     -   311,9                      22,9
Svenska delegationen av finsk-svenska utbildningsrådct

(U 1976:11)                                                     48                     -                    -
Arbetsgruppen (U 1976:12) förvissa frågor rörande

De blindas förenings biblioteksverksamhet        49                    -                    -

Utredningen (U 1977:03) om kvinnliga skolledare 55                      -                  -

Lärartjänstutredningen (U 1977:04)                   56                     -   19,2                        1,9

Videogramutredningen (U 1977:05)                   57                     -                  19,0
Utredningen (U 1977:06) om vissa vårdutbildningar

inom högskolan - VÄRD 77                              58                    -       -                         -

Utredningen (U 1977:07) om museijärnvägsföreningar 59                    -             -

Utredningen (U 1977:08) om visningsersättning   60                    -                    -

Uppslagsverkskommittén (U 1977:09)                 61                    -                    -

Arbetsgruppen (U 1977:10) för samefrågor        62                     -                    -

ObligatoriebcredningeniU 1977:11)                    63                     -                    -

Summa                     21940,7  7 769,6                  885,7

415 Kommittékostnader: Utbildningsdepartementet

6              7               8               9                    10                  11           12         13         14

-           -              -              -                     -                      -       13,5           -          13,5

11,4	-	-	0,6
40.2	-	4,4	4,0
3,3	0,2 16,9	2,3	0,6
1 150,2	760,6	209,9	248,1

12,0        22,4          18,0        52,4

338,9        43,8               -       382,7

53,0        49,0              ~       102,0

152,9        90,3               -       243,2

26,4          11547,7 1962,2        441,1     40 705,6

149,6       -        12,0      54,4               -         1294,7       596,1        270,0               11666,8

11,9       -       -4,3       28,7          -23,9

43,9	—	24,7	18,8
63.2	14,4	0,2	94,4
79,3	30,5	89,7	84,9

36,5        0,5       -21,9 12,4

32,3 22,7	-	391,3	0,9 5,5
23,6 180,4 2,7	1,7 0,3	2,2 92,7 0,1	24,5 12,4 1,0
17,1	0,2	12,0	17,2
3,4	0,9	2,8	3,6
13,9	0,2	-	-
0,7 0,1	-	-	0,2

0,1

209,5	54,1	2,0 43,0	2,0 3 056,4
721,9 1 616,7 1851,8 4,4	689,8 586,1 479,0 48,4	260,0 302,0 347,4 26,0	6 381,1 2 504,8 4 265,1 82,1
404,3	214,9	132,0	1 016,8
322,8 1 022,8	126,8 327,3	74,0 91,5	708,1 1 680,8
I 005,9 1 113,6 119,6	386,8 89,1	260,0 25,0	3 566,4 1 895,9 233,7

333,1      246.3        230,0          809,4

i45,5	25,7 326,1	13,0 242,0	38,7 913,6
14,1	29,8	13,0	56,9
0,9 21,2 19,1	59,5 153,8 59,0	15,0 32,2 40,0 97,1	15,0 92,6 215,0 175,2
-	205,8 15,0	135,0 16,0 8,0	340,8 31,0 8,0

781,3      48,7       601,5        359,0 -23,9 10 421,9       4 719,4 2 674,2 39 756,2

Skr 1977/78:103

416

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av 1977

1965 års musei- och utställningssakkunniga (E 1966:
52)                                                               1977:   2

Konstnärsutbildningssakkunniga (U 1968:52)              5

Kommittén (U 1970:56) för försöksverksamhet med
vuxenutbildning                                             1976:13

19 :20 21 22 23

Sakkunnig (U 1971:11) för att utarbeta förslag till restaureringen av Vadstena klosterkyrka

1973  års expertgrupp för konstutbildning (U 1973:05)     1977 Tidningsfilmningskommittén (U 1973:07) Dansarutredningen (U 1973:09)

1974  års skolhälsovård.sutredning (U 1974:01) Arbetsgrupp (U 1974:09) för beredande av vissa frågor

rörande samarbetet mellan staten och Hermods kor-
resp. institut                                                  1976:40
Riksinternatutredningen (U 1975:21)                1977:50
Kulturtidskriftsutredningen (U 1976:03)                    54
Organisationskommittén (U 1976:05) för konstnärs
nämnden                                                               56

Summa

Kostnader frän kommittéanslaget under budgetaret 1976/77 för sakkunniga biträden inom departementet

2 439,8 1 196,3

5 003,7

102,1 601,3 503,8 475,6 572,6

39,0 98,1

11 032,3

3,7

61,0

1,0

94,0

16,5

122,2

23 2

321,6

5,2 6,9

6,4 46,2

28,8

4,4 13,8

120,5

Svenska utiescorådets arbetsutskott

Barnfilmrådet

Framtidsstudieprojektet Energi och samhälle

Utredningen (UD 1977:01) om det svenska kultur-och

informationsutbytet med utlandet Forskningsrådsnämnden Utestående reseförskott Diverse personer Gemensamma kostnader Diverse myndigheter Diverse firmor

Summa

140,5 36,2 883,2	7,7 11,5 136,8	65,3 15,2 373,7
-	3,8 5,5	-
-	356,7 22,5	36,6
-	3,7	_

548,2

490,8

1 059,9

Ang. Utredningen (U 1974:10) om andlig värd

Ang. Kyrkoministerns stat-kyrka-grupp (U 1976:15)

Ang. Svenska kyrkans representanter vid överläggningar med staten om det framtida förhållandet mellan statkyrka

Ang. Utredningen (U 1976:09) samt planläggning av själavården och övriga kyrkliga beredskapsfrågor vid krig eller krigsfara. Se redogörelse under kommundepartementet, kostnaderna bestrids av utbildningsdepartementet

' 1 beloppet ingår lönekostnadspålägg

' Hyreskostnaderna för kommittéer ävensom vissa andra icke närmare beräknade lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt sjukvårdskostnader (ca 5,4 milj. kr för samtliga departement) bestrids från anslaget Gemensamma ändamål för departementen

' Kostnaderna har bestridits med andra medel än utbildningsdepartementets kommittéanslag " Nordisk kommitté som fr. o. m. år 1975 ej redovisas i berättelsens kommittéavsnitt ' Kostnaderna bestrids fr. o. m. 1977-07-01 frän anslaget Framtidsstudier (D 44)

417 Kommittékostnader: Utbildningsdepartementet

6           7          8          9               10            11             12            13            14

1,4	38,5 14,8	-	0,2
10,8 1,5 4,3	7,1 0,7 48,5 58,3	36,5	0,1 0,7 11,7 0,5 1,5
2,2	12,3	0,3	0,7 0,8
0,5	0,1	-	-
20,7	180,3	36,8	16,2

43,7 23,3	—
3,7	-
150,1 14,2 166,9 51,5 186,9	-
20,9 14,5 137,8	39,9
32,6	-
846,1	39,9

2 483,5 1 219,6

5 007,4

150,0         150,1          -               -            252,2

615,5 670,7 527,1 759,5

59,9 112,6

177,7

32,6
150,0 846,1 39,9 11918,3

18,0      -          -         1,7

2,8       -          -           -

33,7        0,7  90,1     19,7          274,1

0,4           _ _           0,2

26,0           - -              -

14,3           _ _              -

0,7            -      -    514,7

60,9         -          2 597,0

- -176,4 -              -

95,9-175,7 151,0 536,3             2871,1

92,7	40,1
29,5	18,0
928,8	206,4
3,8	16,4
6,1	11,2
26,0	26,7
271,7	79,4
536,9	154,6
2 661,6	782,0
-190,2	54,0
4 366,9	1 388,8

27   Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 103

Skr 1977/78:103

418

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

1

Kommitténs benämning

Kommitténs nr i berättelsen

Utgifter (i tusentals kronor)

t.o.m.           1977-07-01-1977-06-30
1976-06-30    ------

Lön

m. m.'

Dagarvoden '

1978:  4

9

14

15 16

1978:

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under år 1977

1972     års jordbruksutredning (Jo 1972:04)
Emåutredningen (Jo 1974:02)
Fiskerikommittén (Jo 1975:07)

Utredningen (Jo 1976:01) om registrering av fritidsbåtar Energi- och miljökommittén (Jo 1976:02)

Summa

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av år 1978

Lokal- och utrustningsprogramkommittén (Jo 1966: 31) for jordbrukets högskolor

Naturvårdskommittén (Jo 1970:28)

Utredningen (Jo 1971:08) rörande kostnaderna för miljövården

Förhandlingsgruppen (Jo 1973:03) för renskötselanläggningar

Genbankutredningen (Jo 1973:04)

1973     års skogsutredning (Jo 1973:06)

1973  års fiskevattensutredning (Jo 1973:07) Skogsadministrativa utredningen (Jo 1974:03) Jordförvärvsutredningen (Jo 1974:07)

1974  års trädgårdsnäringsutredning (Jo 1974:09) Utredningen (Jo 1975:06) om vis.sa frågor inom växt-

förädlingsverksamhetcn

Kommittén (Jo 1976:03) för de svenska förberedelserna inför FN:s vattenKonferens

Utredningen (Jo 1976:04) om den regionala laboratorieverksamheten

Utredningen (Jo 1976:05) om översyn av skördeskadeskyddet

Utredningen (Jo 1976:06) om översyn av miljölagstiftningen

Utredningen (Jo 1976:08) om karantänsverksamheten för djur

Utredningen (Jo 1976:09) om (jällägenheter

Utredningen (Jo 1976:10) om ändrad reglering av Hjälmaren

Utredningen (Jo 1976:11) om utbyggd avbytarservice inom jordbruket

Renhållningskommittén (Jo 1977:01)

Djursjukhusutredningen (Jo 1977:02)

Utredningen (Jo 1977:03) om vissa utbildningsfrågor pä veterinärmedicinens område

Beredningen (Jo 1977:04) för översyn av vissa jakt-och viltvårdsfrågor

237,2 18,2

199,8 40,6

54,4

26,0 49,5

370,3

2 198,7

219,4

5,9

62.6 198,4

516,4

28,1 29,5

2 481,6

1 2	552,1 1 050,5	104,9	57,2 37,1
3	1 406,9	336,9	73,9
5 6 7 8 10	371,8 296,2 1 466,2 830,9 209,6	1,2 377,3 336,0 73,0	73,9 30,6 81,9 76,2 47,4
11 12	269,2 144,8	73,4 47,1	66,4 64,9
13	85,8	123,3	19,0
17	28,4	125,0	22,9
18	3,7	56,8	22,3
19	-	72,8	49,1
20	-	94,2	17,9
21 22		0,7	18,3 8,9
23		-	15,1
24 25 26		-	16,5 6,9
27		-	-
78		_

419

Kommittékostnader: Jordbruksdepartementet

6	7	8	9	10	11	12	13	14
								Beräknad totalkostnad t. 0. m. 1977-12-31 (.summa av kolumnerna 3, 11, 12 och 13)
						1977-07-01-	-12-31
Reser-sättning	Tryckning	Konsultationer	Övriga administrativa kostnader	Bidrag till myndighet, institution m. m.	Summa'	VerkstäUda utgifter' 07-01-10-31	Beräknade utgifter 11-01-12-31

79,0       115,7
26,5       0,3

10,5

4,6 91,7

212,3       116,0

0,1 0,2

0,7

0,3

458,0

2,6 4,0

8,0 65,0

532,0        6,9

./.1,6

300,0 298,4

630,9

86,1

522,9

103,8 708,6

2 052,3

66,8

29,2

114,3

94,6 125,4

430,3

18,0

280,0 298,0

2 896,4 334,7 661,1

226,5 1 143,5

5 262,2

0,1

2,0 1,1	~	—	0,3
12,8	42,7	15,7	2,9
59,7 14,0 21,1 52,5 30,6 24,6 41,3	1,2 2,4	0,2 377,0 97,5 0,8 6,7	1,3 54,1 0,1 0,4
40,7	-	8,0	1,2
2,8	81,9	28,9	10,2
26,5	-	5,7	-
9,2	0,1	-	-
3,5	-	-	0,4
10,4 12,5	-	-	0,1
6,5	-	0,3	2,7
1,5 5,4 1,3	-	-	0,1

2,3

./.0,1

25,0

59,2	11,0	12,0	634,3
143,4	97,4	49,4	1 340,7
484,8	57,9	81,1	2 030,7
137,5	42.6	21,0	572,9
44,6	26,0	5,0	371,8
911,4	596,3	267,3	3 241.2
589,6	167,0	106,2	1 693,7
151,0	43,2	34,0	437,8
165,3	45,4	90,5	570,4
160,4	67,0	52,0	424,2
192,2	30,4	17,9	326,3
271,7	34,8	18,0	352,9
111,3	48,9	30,6	194,5
131,2	86,0	46,9	264,1
116,0	82,8	42,0	240,8
28,7	6,4	5,5	40,6
22,2	80,3	20,0	122,5
24,6	36,5	74,5	135,6
18,1	34,4	16,8	69,3
12,3	45,2	44,3	101,8
1.3	13,4	18,5	33.2
-	42,7	19,0	61,7
2,4	42,4	11,4	56,2

Skr 1977/78:103                                                                               420

Utredningen (Jo 1977:05) för förhandling om nya avtal

rörande forskning och utvecklingsverksamhet pä de

jordbrukstekniska och skogstekniska områdena samt

rörande skogsträdsförädling och skogsgödsling m. m.                             29               -     -

Kommittén (Jo 1977:06) för vattenplanering             30                             -                 -

Utredningen (Jo 1977:07) om förutsättningarna för

olympiska vinterspel i Sverige 1984                       31                                             9,6

Utredningen (Jo 1977:08) om luftvårdsproblem på

grund av bilavgaser                                             32

Summa 6 716,1 1 822,6 816,0

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången

av år 1977

Jaktmarksutredningen (Jo 1968:31)                  1975:   1        1320,9      5,2              0,6

Organisationskommittén (Jo 1974:06) för beredningen
av vissa frågor om den framtida organisationen av
växtskyddsverksamheten 1977:12 184,1 - 14,4

Västerdalälvsutredningen (Jo 1975:01)                     15       421,2          50,5            45,8

Fiskeadministrativa utredningen (Jo 1970:25)    1976:   3     529,0             -               2,1

Utredningen (Jo 1975:02) om omhändertagande av
sjukhusavfall                                                1977:16        67,5             -             53,4

Utredningen (Jo 1975:03) om åtgärder för att mot
verka de negativa effekterna av svavelutsläpp       17         56,4             -                 -

Sakkunniga (Jo 1975:05) med uppdrag att förhandla
om inrättande av ett företag för behandling av mil
jöfarligt avfall                                               1975:22         7,9

Summa 2 587,0 55,7 116,3

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1976/77 för sakkunniga biträden inom departementet m. m.

Miljövårdsberedningen                                                                       140,4           23,5

Miljödatanämnden                                                                           1 263,2           64,9

Diverse myndigheter m. m.

Gemensamma kostnader Utestående reseförskott

Summa 1 403,6 88,4

' I beloppet ingår lönekostnadspålägg.

' Hyreskostnaderna för kommittéer ävensom vissa andra icke närmare beräknade lokal- och expenskostnader (Städning, telefon m. m.) samt sjukvårdskostnader (ca 5,4 milj. kr för samtliga departement) bestrids från anslaget Gemensamma ändamål för departementen

Ang. Sakkunniga (K 1972:01) för att leda visst utrednings- och utvecklingsarbete i fråga om metoder för märkning av olja i fartyg är jordbruksdepartementets andel (65,3 tkr 1976/77 samt 6,9 tkr 1977/78) se redogörelse till kommunikationsdepartementet.

421 Kommittékostnader: Jordbrulcsdepartementet

6 7 8 9 10 11 12 13 14

382,3       128,3 540,8      73,9      24,9

-~	0,1 17,5	12,6	0,1 30,1
9,6	44,1	12,0	65,7
-	-	54,1	54,1
3 788,8	1 799,7	1 162,6	13 467,2

-           -              -         -             -               5,8           0,1              -     1 326,8

1,7          -             -         -             -             16,1         56,1              -        256,3

18,6      3,5       64,1     8,3             -           190,8               -              -        612,0

-           -              -         -             -               2,1               -              -        531,1

4,6     27,7       17,9         -             -           103,6               -              -        171,1

-         2,6            -         -             -               2,6        ./.0,2              -          58,8

-               - -             -         -             -               2,7               -         10,6
24,9         33,8  82,0     8,3             -           321,0         58,7              -     2 966,7

4,1         -             -       1,7

65,7        109,9       3 426,0    144,5

2,6

11,0 1,9

85,3        109,9       3 426,0     146,2

./.100,0	169,7 4 974,2
102,5	105,1
8,9	19,9 1,9
11,4	5 270,8

Skr 1977/78: 103

422

HANDELSDEPARTEMENTET

1

Kommitténs benämning

Kommitténs nr i berättelsen

Utgifter (i tusentals kronor)

t.o.m.        1976-07-01-1977-06-30

1976-06-30

Dagai-voden'

Lön m. m.'

1 761,8

64,5 94,6

24,6 183,7

3 346,0

381,9

24,4 117,5

24,9 40,8

207,6

247,5 203,7

178,1 30,4

659,7

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1977

1978:  7	70,8	1.4	86,8
9	-	165,6	19,6
	70,8	167,0	106,4
1978:   1	753,9	2,3	71,0
2	1 045,5	318,1	37,0
3	479,7	166,6	51,8
4	451,7	343,5	2,9
5	408,8	316,1	63,1
6	91,6	143,0	17,5
8	114,7	125,2	32,2
10	0,1	111,2	33,1
11	-	161,8	55,0
12	_	46,8	18,3
13	_	27,2	—
14	-	-	-
15	_	_	_
16	_	_	_
i)         17	-	-	-

Affärstidsutredningen (H 1975:05) Utredning (H 1976:01) om insamlingar

Summa

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av 1978

Patentpolicykommittén (H 1969:10)

1972 års lotteriutredning (H 1972:03)

Hotell-och restaurangutredningen (H 1974:01)

Skrotbandelsutredningen (H 1974:04)

Konkurrensutredningen (H 1974:05)

Städbranschutredningen (H 1975:02)

Utvärdering av prispolitiken (H 1975:06)

Reklamationsutredningen (H 1976:02)

Insynsutredningen (H 1976:03)

Utredning (H 1976:04) om regional konsumentpolitisk

verksamhet Exportfinansicringsutredningen (H 1977:01) Skodelegationen (H 1977:02) Utredning (H 1977:03) om utjämning av regionala och

lokala prisskillnader pä eldningsolja och bensin Sydafrikautredningen (H 1977:04) Övervakningen och räddningstjänsten till sjöss (H 1977:05)

Summa

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av 1977

Tobak-ochalkoholreklamutrcdmngen(H 1974:06)  1977:  7

Oljelagringskommittén (H 1975:03)                           9

Översyn av överstyrelsen för ekonomiskt försvar orga
nisation m.m.(H 1975:04)                                        10
Organisationskommitté för konsumentverket (H 1975:07) 13

Summa

423

Kommittékostnader: Handelsdepartementet

6	7	8	9	10	11	12	13	14
								Beräknad totalkostnad t. 0. m. 1977-12-31 (summa av kolumnerna 3,11, 12 och 13)
						1977-07-01-	-12-31
Reser-sättning	Tryck-nmg	Konsultationer	Övriga administrativa kostnader	Bidrag till myndighet, institution m. m.	Summa'	VerkstäUda utgifter' 07-01-10-31	Beräknade utgifter 11-01 -12-31
19,0	-	4,8	0,9 9,7	-	112,9 194,9	22,8 70,3	54,0 33,6	260,5 298,8
19,0	—	4,8	10,6	—	307,8	93,1	87,6	559,3
1,2 7,9 0,7 19,0 2,6 10,1 21,9 3,7	218,9 40,2	2,1 68,5 0,8	5,0 5,1 1,8 3,9 2,4 0,7 2,3 1,4	100,0	292,2 401,5 233,5 348,9 502,1 234,0 168,2 168,5 222,7	192,4 89,0 134,3 215,9 100,7 97,0 79,2 94,0	126,0 101,3 35,4 65,3 59,8 121,4 46,1 37,4 39,4	1 172,1 1 740,7 837,6 1 000,2 1 186,6 547,7 426,0 285,2 356,1
3,6 4,5	-	-	1,1	-	69,8 27,2 4,5	55,7 131,4 123,2	30,1 61,6 70,0	155,6 220,2 197,7
-	-	-	-	-	-	110,4 45,3 35,2	50,7 73,4 26,9	161,1 118,7 62,1
75,2	259,1	71,4	23,7	100,0	2 673,1	1 503,7	944,8	8 467,6
9,6 12,9	39,7 20,8	0,1 0,6	0,7 8,3	-	139,0 254,7	-	-	386,5 458,4
1,6 0,1	13,4	0,6 2,9	3,4	-	68.5 43,8	-	-	246,6 74,2

24,2

73,9        4,2

12,4

506,0

1 165,7

Skr 1977/78:103                                                                               424

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1976/77 för sakkunniga biträden inom departementet m. m.

Diverse personer                                                                 -          155,7           10,1

Gemensamma kostnader                                                     -             5,1               —

Utestående reseförskott                                                     -

Summa 160,8 10,1

' 1 beloppet ingår lönekostnadspälägg

' Hyreskostnader för kommittéer ävensom vissa andra icke närmare beräknade lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt sjukvårdskostnader (ca 5,4 milj. kr för samtliga departement) bestrids från anslaget Gemensamma ändamål för departementen

425 Kommittékostnader: Handelsdepartementet

6 7 8 9 10 11 12 13 14

-              8,3            -    -                 -         174,1         79,6

92,2      1,7                 -           99,0         24,1

3,7 3,7 0,2

3,7              8,3       92,2 1,7 - 276,8 103,9

Skr 1911/18:103

426

ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET

1

Kommitténs benämning

Kommitténs ni i berättelsen

Utgifter (i tusentals kronor)

t.o.m.        1976-07-01-1977-06-30

1976-06-30

Dagarvoden'

Lön

m. m.'

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under år 1977

Referensgruppen' (A 1974:11) för glesbygdsfrågor Utredningen (A 1975:02) om näringshjälp m. m. Utredningen (A 1975:03) om företagareföreningarna Utredningen (A 1975:01) om företagsutbildningen

Summa

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av år 1978

Expertgruppen' (In 1967:24) för regional utredning,s-verksamhet

Expertgruppen (In 1968:14) för utrcdning.sverksamhet i arbetsmarknadsfrågor

Sysselsättningsutredningen (A 1974:02)

Lagerstödsutredningen (A 1974:07)

1974 års utredning (A 1974:08) om en allmän arbetslöshetsförsäkring

Delegationen (A 1974:09) för arbetstidsfrågor

Utredningen (A 1974:10) om arbetskraftsförhållanden inom jordbruks- och trädgårdsnäringen

Utlänningslagkommittén (A 1975:04)

Expertgruppen (A 1975:05) för invandringsforskning

Utredningen (A 1976:01) om företagshälsovården och den yrkesmedicinska verksamheten

Nya arbetsrättskommittén (A 1976:02)

Kommittén (Ju 1976:08) för att utreda frågor om jämställdhet mellan män och kvinnor, m. m.

Kommittén (A 1977:01) för översyn av anställningsskyddslagstiftningen

Summa

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången

av år 1977

Expertgruppen (In 1970:28) för vissa zigenaxfrågor Arbetsmiljöutredningen (S 1970:35) Yrkesskadestatistikutredningcn (S 1972:04) Utredningen (A 1974:04) om den yrkesinriktade rehabiliteringen Organisationskommittén (A 1976:03) för centrum för arbetslivsfrägor

Summa

1978:   7	3,7	0,7	_
9	85,7	99,0	42,2
10	71,5	39,2	107,2
8	140,4	176,2	61,9

301,3

211,3

1978:

315,1

1 2 3	988,7 2 762,5 138,0	87,8 1 093,7 83,8	48,3 139,3 52,5
4 5	905,8 362,7	429,8 117,1	79,8 34,9
6 11 12	123,1 57,5	70,0 246,3 135,5	16,3 57,2 18,2
13 14	7,3	75,0 145,0	67,7 48,7

32,3

16

17

541,9

595,2

5 345,6

1977:

3 025,9

3 4 5	1653,6 1 995,0 364,2	0,3 312,2 2,8	1,4 119,9 1,8
7	336,2	11,5	3,6
;0	-	-	29,7
	4 349,0	326,8	156,4

427

Kommittékostnader: Arbetsmarluiadsdepartementet

10

11

12

13

14

Reser-      Tryck-      Konsul-    Övriga ad-     Bidrag till      Summa
sättning    ning   tationer   ministrativa   myndighet,

kostnader      institution m. m.

1977-07-01-12-31

Verkställda        Beräknade

utgifter     utgifter

07-01-      11-01-

10-31*     12-31

Beräknad totalkostnad t. o. m. 1977-12-31 (summa av. kolumnerna 3,11, 12 och 13)

7,1 24,5 71,4	14,3 81,1	784,7	1.8 3,7
03,0	95,4	784,7	5,5

15,0

150,1

252,0

1 097,9

1515,0

30,0

59,5 89,5

38,8 38,8

18,7

265,8

323,5

1 336,6

1 944,6

643,2

14,0

216,4

5,6

17,2 7,7

12,3

30,8

8,9

18,7 6,8

41,4

71,7

26,5

12,4

0,2 51,6 58,0	1,1 67,8
9,4 0,6	2,6
1,4 5,7	0,3
1,3	2,2
0,6 1,0	0,6 0,3

0,6

14,6

92,5

151,4 761,3 199,9	96,4 859,5 17,9	58,8 356,2 46,0	1 295,3 5 739,5 401,8
538,8 232,0	240,9 80,6	91,2 11,0	1 776,7 686,3
223,1 340,3 192,6	55,7 158,9 70,5	9,0 53,8 26,2	410,9 553,0 346,8
162,6 201,8	129,5 101,0	78,6 64,0	378,0 366,8

465,1

278,6

1 386,9

379,8       110,6       230,4

90,6

92,5

4 647,0

2 276,0

1 073,4

17 867,0

0,6 2.8

2,8 60,7       501,0

3,2

35,6

66,7       536,6 3,4

33,6 52,2

5,1

1051,2

1,0

53,9

63,3 1 174,5

1658,7

3 046,2

365,2

390,1

63,3 5 523,2

Skr 1977/78:103                                                                                428

Diverse firmor                                                                       -                -                -

Diverse personer                                                                   -          372,1             4,6

Gemensamma kostnader                                                                    16,6           15,9

Utestående reseförskott                                                          -                -               —

Summa - 388,7 20,5

' Uppgifterna har under året förts över till delegationen (I 1977:02) för glesbygdsfrågor, industridepartementet ' Överförd till industridepartementet under år 1977 3 I beloppet ingår lönekostnadspålägg

* Hyreskostnaderna för kommittéer ävensom vissa andra icke närmare beräknade lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt sjukvårdskostnader (ca 5,4 milj. kr för samtliga departement) bestrids från anslaget Gemensamma ändamål för departementen

429 Kommittékostnader: Arbetsmarknadsdepartementet

6 7 8 9        10       11       12       13       14

1,7	_
376,7	134,4	(67,2)
341,9	75,2	(37,6)
4,9	6,8	(3,4)

- - 1,7     -

4,2 - 2,9 302,3

4,9 - -     -

9.1 - 4,6 302,3       -       725,2     216.4    (108.2)

Skr 1977/78:103

430

BOSTADSDEPARTEMENTET

1

Kommitténs benämning

Kommitténs nr i berättelsen

Utgifter (i tusentals kronor)

t.o.m.           1976-07-01-1977-06-30
1976-06-30    —----

Lön m. m.

Dagarvoden'

1977:5

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1977

Rådgivande expertgruppen (B 1974:02) för översyn av

byggnadslagstiftningen Gatukostnadsutredningen (B 1975:02)

Summa

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av 1978

Låneunderlagsgruppen (In 1966:27) Delegationen (In 1967:30) för bostadsfinansiering Rådgivande expertgruppen (C 1970:24) för fysisk

riksplanering Utredningen (C 1972:01) rörande miljöproblem m. m.

i vissa industriområden Expertgruppen (B 1974:06) för forskning om fysisk

planering och bebyggelse Bostadssociala delegationen (B 1975:01)

Summa

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av 1977

Utredningen (C 1973:01) för vissa uppgifter avseende allmänna kartläggningen

Utredningen (B 1974:01) rörande vattenkraftutbyggnader i nona Norrland

Byggadministrationsutredningen (B 1974:04)

Kommittén (B 1974:05) för de .svenska förberedelserna för FN: s konferens om bostads- och bebyggelsemiljö (HABIT AT)

Summa

Kostnader frän kommittéanslaget under budgetåret 1976/77 för sakkunniga biträden inom departementet m. m.

Diverse myndigheter Gemensamma kostnader Utestående reseförskott

Summa

1978:5 8	69,8 278,6	223,9	15,0
	348,4	223,9	15,0
1978:1 2	1 801,2 737,1	66,3	41,7 34,6
3	1 190,7	-	5,2
4	1 565,2	335,1	37,5
6 7	197,1 241,5	130,8 710,5	20,0 24,4

1 242,7

163,4

5 732,8

15,3	-	12,5
1 032,9 587,8	114,0 7,5	44,2
858,3	84,0	3,1
2 494,3	205,5	59,8

' I beloppet ingår lönekostnadspålägg

' Hyreskostnaderna för kommittéer ävensom vissa andra icke närmare beräknade lokal- och expenskostnader (städning, telefon m. m.) samt sjukvårdskostnader (ca 5,4 milj. kr för samtliga departement) bestrids från anslaget Gemensamma ändamål för departementen

431

Kommittékostnader: Bostadsdeparteme

6	7	8	9	10	11	12	13	14
								Beräknad totalkostnad t. 0. m. 1977-12-31 (summa av kolumnerna 3,11, 12 och 13)
						1977-07-01-	-12-31
Reser-sättning	Tryckning	Konsultationer	Övriga administrativa kostnader	Bidrag till myndighet, institution m. m.	Summa	Verkställda utgifter' 07-01-10-31	Beräknade utgifter 11-01-12-31

2,2 2,0

16,8

0,6 9,7

2 000,3

0,8 0,9

1,7

1,8

76,3

40,3 57,4

175,8       4,2

0,2 0,2

41,9

189,7

122,0 0,5

354,1        27,1

33,0 33,0

0,8 240.0	156,6	25,9	70,6 701,1
240,8	156,6	25,9	771,7
149,9 34,6	47,0 12,2	15,0 6,5	2013,1 790,4
7,0	-	24,2	1 221,9
657,6	126,9	45,2	2 394,9
348,7 802,5	180,3 376,2	105,0 162,3	831,1 1 582,5

742.6

358,2

8 833,9

0,9

13,4

8,4     56,6 1,9	3,1	3,0 1,7	-	229,3 11,1
4,7    108,6	1,9	11,6	75,0	288,9
15,9    165,2	5,0	16,3	75,0	542,7

13,3

13,3

28,7

1 275,5 598,9

1 147,2 3 050,3

1,9 1.9

1,9 1,9

100,0

6,2

106,2

Skr 1911/18: 103

432

INDUSTRIDEPARTEMENTET

1

Kommitténs benämning

Kommitténs nr i berättelsen

Utgifter (i tusentals kronor)

t.o.m.        1976-07-01-1977-06-30

1976-06-30

Lön

m. m.

Dagarvoden'

1 211,1

1 069,5

322,3

954,3

9 368,0

112,6

21 537,4        4 157,7

691,3

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under år 1977

5	694,3	364,8	76,1
8	139,7	275,7	52,1
9	179,0	23,4	35,6
10	59,2	112,0	29,8
11	74,1	116,0	47,1
12	64,8	-	28,6
15			15.0
17	-	177,6	38,0

STU-kommittén (I 1974:06)                              1978:

SINFDOK-utredningen (I 1975:04)

Studsviksutredningen (I 1975:05)

Organisationskommittén (I 1975:06) för havsresursfrägor

Byggkoncentrationsutrednlngen (I 1975:07)

1975 års LKAB-NJA-utredning (1 1975:08)

Utredningen (I 1976:01) för samordning av de statsägda varven

Billingenutredningen (1 1976:03)

23

Utredningen (I 1977:04) om begränsning av användningen av el för uppvärmningsändamäl

Summa

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av år 1978

1978:   1

Expertgruppen (In 1967:24) för regional utredningsverksamhet'

	152,7	9,8	7,8
3	1 117,3	446,1	88,3
4	9 719,6	530,5	74,1
6	117,1	69,4	10,6
7	921,3	1 191,1	117,8
13	113,6	330,7	101,1
14	27,8	0,5	26,9
16		33,0	30,3
18		47,3	56,1
19		457,4	58,4
20		49,8	2,9
21		37,8	4,4
7")
24

Sveriges internationella byggnadskommitté (In 1970; 34)

Mineralpolitiska utredningen (1 1974:02)

Energisparkommittén (1 1974:05)

Företagsdemokratirådet (I 1975:01)

Delegationen (1 1975:02) för energiforskning

Läkemedelsindustridelegationen (I 1975 :09)

Utredningen (1 1975 :10) om vissa frågor vid avveckling av gruvdrift i Adakfältet

Redovisningsutredningen (I 1976:02)

Norrbottendelcgationen (I 1976:04)

Energikommissionen (I 1976:05)

Kooperationsutredningen (I 1977:01)

Delegationen (I 1977:02) för glesbygdsfrägor

Delegationen (I 1977:03) med uppgift att behandla sysselsättningsproblemen i Göteborgsregionen

Hemslöjdsutredningen (I 1977:05)

Utredningen (I 1977:06) om de internationella inve
steringarnas näringspolitiska effekter                     25

Utredning (I 1977:07) om Statsföretags verksamhets
inriktning och mål                                                 26

Summa

433

Kommittékostnader: Industridepartementet

6	7	8	9	10	11	12	13	14
								Beräknad to-
								talkostnad t. 0. m.
						1977-07-01-	-12-31
								1977-12-31
Reser-	Tryck	Konsul-	Övriga ad-	Bidrag tUl	Summa'	Verkställda	Beräknade	(summa av
sättning	ning	tationer	ministrativa	myndighet,		utgifter'	utgifter	kolumnerna
			kostnader	institution m. m.		07-01 -10-31	11-01 -12-31	3, 11, 12 och 13)
1,0		119,3	2,5		563,7	161,6	48.1	1 467,7
29,8	—	36,8	10,6	50,0	455,0	160,5	100,0	855,2
7,2	7,2	283,3	21,9	_	378,6	0,3	-	557,9
5,7	-	—	3,5	-	151,0	33,8	-	244,0
17,1	-	29,1	9,2	-	218,5	115,6	-	408,2
17,1	-	87,7	-	-	133,4	-	-	198,2
8,6		26,4			50,0	_	_	50,0
111,9		236,0	18,7		582,2	249,4 9,0	5,7 59,2	837,3 68,2
198,4	7,2	818,6	66,4	50,0	2 532,4	730,2	213,0	4 686,7

161,3

434,6

11,3

994,8

2 668,9

1 104,2

536,2

13 677,3

21,3	0,4	4,2	1,0	-	44,5	5,6	12,5	215,3
42,7	—	16,3	6,4	-	599,8	262,1	110,0	2 089,2
16,4	176,6	3 385,1	410,8	658,5	5 252,0	649,1	2 500,0	18 120,7
16.3	4,6	32.7	2,0	-	135,6	229,9	120,0	602,6
47,7	22,2	412.5	171,3	40,0	2 002,6	881,8	650,0	4 455,7
18,6	-	39,7	10,7	-	500,8	100,9	32,4	747,7
6,5	_	15,9	—	_	49,8	12,8	10,0	100,4
			4,1		67,4	7,0	45,0	119,4
55,3	-	9,8	0,3	-	168,8	208,0	343,2	720,0
107,7	0,8	1 057.2	218,6		1 900,1	5 237,5	3 900,0	11 037,6
0,4	-	-	10,7	-	63,8	108,7	65,0	237,5
6,2					48,4	75,7	48,2 31,9 0,7	172,3 31,9 0,7

500,4    204,6  5 408,0     847,2

I 693,3

13 502,5

8 883,3       8 405,1

52 328,3

28   Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

Skr 1977/78:103

434

Kommittéer som avslutat sin verksamhet före ingången av år 1977

14

17

3

4

5

Energiprogramkommittén (I 1973:06)              1976:

Varvskreditutredningen (1 1974:03)

Verkstadsindustridelegationcn (I 1971:03)        1977:

Petroindustriutredningen (I 1972:04) Utredningen (I 1972:08) om radioaktivt avfall Delegationen (I 1973:01) för informationssystemet

företag-samhälle                                                   6

Teknikupphandlingskommittcn (I 1973:05)                8

Forsknmgsavgift.skommittén (I 1974:01)                  9

Utredningen (1 1975 :03) om kommunal energiplanering   15

Summa

1 669,3 571,3 310,4

1 094,0

3  352,4

4  299,0 101,6 719,9 140,2

12 258,1

1,9 4,1 6,3 0,9

1,0

88,3 59,4

161,9

11,9

29,2

41,5

9,8

31,5

31,8

35,9

191,6

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1976/77 för sakkunniga biträden inom departementet

Näringspolitiska rådet (I 1969; A)

Dispensnämnden (I 1973: A) för arbetstagarrepresenta-tion

Byggbranschrådet (I 1973:B)

Skogsbranschrådet (1 1973:C)

Svensk delegation (I 1974: A) att ingå i svensk-finsk samarbetsgrupp för främjande av ekonomiskt samarbete mellan Sverige och Finland

Stålbranschrådet (I 1974:B)

1975 års varvskommission (I 1975: A)

Programrådet (I 1975 :B) för radioaktivt avfall

Svensk delegation (I 1976: A) att ingå i svensk-norsk kommitté för energi- och industrisamarbete

Delegationen (I 1976:B) för information.ssystemet företag—samhälle

Nämnden (I I976:C) för styrelserepresentationsfrågor

Analysgruppen (I 1976 :D) för undersökning av vissa varvsfrågor

Regionalpolitiska rådet (1 1977:A)

Teko-branschrädet (I 1977:B)

Bilindustriutredningen (1 1977 :C)

Diverse myndigheter m.m.

Diver,se firmor

Diverse personer

Gemensamma kostnader

Utestående reseförskott

Summa

6,3

27,8

59,8 277,4 534,2	129,5 108,3	1.7 10,5 14,3
28,5 110,3 277,0 0,7	357,0	5,6 39,3 2,2
1,0	-	20,3
-	392,7	53,2 11,7
	153,1	16,9

10,4

92,8

1 397,6

6 622,5

' 1 beloppet ingår lönekostnadspälägg

' Hyreskostnaderna för kommittéer ävensom vissa andra icke närmare beräknade lokal- och expenskostnader

(städning, telefon m. m.) samt sjukvårdskostnader (ca 5,4 milj. kr för samtliga departement) bestrids från ansla-

Kostnaderna bestrids av ;

get Gemensamma ändamål för departementen
..................         arbetsmarknad,sdepartemcntet med 2 668,9 tkr 1976/77 samt ./. 70,8 tkr 1977/78

435

Kommittékostnader: Industridepartementet

10

11

12

13

14

1,4
5,7
-	45,5		-
5,7	94,8		0,3
7,3	160,6	808,7	-0,7
3,7	26,3	1 003,8	0,6
	45,7	—	-
1,2	41,6		0,6
9,4	34,2	3,1	-
14,4	448,7	1 815,6	0,8

1,4

7,6

61,5

136,3

1 018,3

1 045,2

77,2 163,5 142,0

2 653,0

91,5

91,5

1 762,2 578,9 371,9

1 230,3

4  370,7

5  344,2 178,8 883,4 282,2

15 002,6

6,3

0,4 4,2	215,6 1 263,9	0,8 1,5
15,2 36,1      67,: 39,3	2            637,2	3,7
28,5	-	3,7
15,2	516,3	10,2 0,1
76,4	290,0	16,5

1,7
356,8	84,3
1 392,2
20,8
1 140,5	251,1
39.3
2,2
52,5	17,0
987,6	486,9
11,8	16,2

552,9

821,9

172,9

0,6

32,0

2,5    129,6

0.4

122,0

51,5

1002,5    857,7        11170,7   1072,9 2 565,2

821,9	50,0
305,0	79,1
103,8	39.7
154,4	42,5
51,5	68,5
24 689,1	10 840,3

Skr 1977/78:103

436

KOMMUNDEPARTEMENTET

1

Kommitténs benämning

Kommitténs nr i berättelsen

Utgifter (i tusentals kronor)

t. o. m.           1976-07-01-1977-06-30
1976-06-30--------------------- —

Lön

m. m.'

Dagarvoden'

Kommittéer som avslutat sin verksamhet under 1977

Utredningen (C 1970:29) om den kommunala demokratin Kronofogdemyndighetsutredningen (Kn 1974:03) Arbetsgruppen (Kn 1976:01) för översyn av kontakterna mellan medborgare och samhällsorgan

Summa

Kommittéer som fortsätter sin verksamhet vid ingången av 1978

Riksnämnden (K 1968:57) för kommunal beredskap

1968  års kyrkohandbokskommitté (U 1969:44)

1969  åis psalmkommitté (U 1970:47)' Sakkunniga (C 1973:05) för översyn av brandförsvarsutbildningen m. m.

ADB-beredningsgruppen (C 1973:06)

Indelningslagskommittén (Kn 1974:04)

Utredningen (U 1974:10) om andlig vård*

Decentraliseringsutredningen (Kn 1975:01)

Fögderiutredningen (Kn 1975:02)

Utredningen (Kn 1976:03) om organisationen av länsstyrelsernas planeringsavdelningar och administrativa enheter

Länsdemokratikommittén (Kn 1976:04)

Byräkratiutredningen (Kn 1976:05)

Statskontrollkommittén (Kn 1976:06)

Kyrkoberedskapskommittén (U 1976:09)"

Kyrkoministerns stat-kyrka grupp (U 1976:15)*

Länsdomstolskommittén (Kn 1977:01)

Ordningsstadgeutredningen (Kn 1977:02)

1977 års oljeskyddskommitté (Kn 1977:03)

Utredningen (Kn 1977:04) om översyn av lagen om församlingsstyrelse

Kommittén (Kn 1977:05) för översyn av kommunalbesvärsprocessen

Särskild utredare (Kn 1977:06) med uppdrag att göra en översyn av den särskilda organisationen av kommunalförvaltningen i Stockholm

Kommittén (Kn 1977:07) för fortsatt utredning av vissa kommunaldemokratiska frågor

Summa

1978:   3 7	3 029,3 279,0	347,6 129,6	25,8 38,7
12	-	-	8,6
	3 308,3	477,2	73,1
1978:   1 2 4	430,7 1 356,7 556,0	3,1 123,0 39,5	46,9 33,9 64,0
5 6 8 9 10 11	74,0 222,8 60,0 37,4 548,8 11,5	30,9 90,4 75,7 1,3 402,5 131,8	27,2 77,8 42,4 17,6 98,0 49,3
13 14	-	-	19,7
15 16 17	-	55,9	3,2 12,3
18 19 20 21	621,2	768,5 37,1 49,1	85,7 4,5

22 23

24 25

1 808,8

582,5

3 919,1

437

Kommittékostnader: Kommundepartementet

6	7	8	9	10	11	12	13	14
								Beräknad to-
								talkostnad t. o. m.
						1977-07-01	-12-31
								1977-12-31 (summa av
Reser-	Tryck-	Konsul-	Övriga ad-	Bidrag till	Summa'	Verkställda	Beräknade
sättning	ning	tationer	ministrativa	myndighet,		utgifter'	utgifter	kolumnerna
			kostnader	institution m. m.		07-01-10-31	11-01-12-31	3, 11,12 och 13)
34,7			3,6	28,0	439,7	243,2		3 712,2
11,3	-	-	4,6	-	184,2	89,9	-	553,1
0,6	-	-	-	-	9,2	-	-	9,2
49,6	—	—	8,2	28,0	633,1	333,1	—	4 274,5
14,8					64.8	16,4	4,0	515,9
68,6	-	-	10,3	-	235,8	70,4	2,0	1 664,9
55,1	190,2	-	6,2	-	355,0	49,4	45,0	1 005,4
23,1	_	_	_	_	81,2	47,5	17,0	219,7
20,0	-	86,4	2,9	15,0	292,5	78,8	30,0	624,1
7,3	-	-	0,1	-	125,5	39,9	18,9	244,3
9,9	-	-	0,2	-	29,0	0,8	14,1	81,3
49,9	0,4	16,3	6,7	-	573,8	201,1	108,3	1 432,0
8.5	-	—	-	—	189,6	44,3	40,0	285,4
7,4					27,1	14,5	31,0	72,6
4,5	-	-	—	—	4,5	52,9	77,1	134,5
6,3	-	-	0,4	-	65,8	174,1	156,8	396,7
7,5	-	-	0,1	-	19,9	60,5	28,9	109,3
—	0,3	-	—	-	0,3	42,9	57,8	101,0
66,2	-	19,8	2,0	24,0	966,2	486,2	250,0	2 323,6
11.3	-	-	-	-	52,9	73,0	57,2	183,1
1,6	-	-	_	-	50,7	48,8	27,9	127,4
-	-	-	-	-	-	-	30,4	30,4

0,4

5,0

5,4

362,0        190,9       122,5       28,9

39,0

3 134,6

1501,9     1001,4

9 557,0

Skr 1977/78:103                                                                               438

Kommitté som avslutat sin verksamhet före ingången av 1977

Göteborgsutredningen (In 1963:49)                   1975:   1     139,4

Summa                        139,4

Kostnader från kommittéanslaget under budgetåret 1976/77 för sakkunniga biträden inom departementet ni. m.

Ersättning till utredningsmän i indelningsfrågor                          -               -                -

Referensgruppen för folkrörelsefrågor                                    0,8              -                -

Utestående reseförskott                                                          -               -                -

Summa                           0,8              -                -

Ang. Sakkunniga (K 1972:01) för att leda visst utrednings- och utvecklingsarbete i fråga om metoder för märkning av olja i fartyg är kommundepartementets andel 113,3 tkr 1976/77 samt 6,9 tkr 1977/78, se redogörelse till kommunikationsdepartementet.

' I beloppet ingår lönekostnadspålägg

' Hyreskostnaderna för kommittéer ävensom vissa andra icke närmare beräknade lokal- och expenskostnader (Städning, telefon m. m.) samt sjukvårdskostnader (ca 5,4 milj. kr  för samtliga departement) bestrids från anslaget Gemensamma ändamål för departementen ' Kostnaderna har bestridits med förskott ur kyrkofonden * Kostnaderna bestrids av utbildningsdepartementet t. o. m. utgången av budgetåret 1911 /I

439

Kommittékostnader: Kommundepartementet

10

11

12

13

14

1,0 1,0

0,3 0,3

1,3 1,3

0,3 0,3 2,6

3,2

0,9 0,9

0,3 1,2 2,6

4,1

11,2 11,2

0,3

2,0

13,8

16,1

Skr 1977/78:103

440

Betänkanden utkomna från trycket under år 1977

Statens offentliga utredningar 1977

Kronologisk förteckning

1.	Totalförsvaret 1977-82, Fö,	48.
T	Bilarbetstid, K,
■i'.	Utbyggd regional näringspolitik. A,	49,
4.	Sjukvärdsavfall, Jo,	50,
5.	Kvinnlig tronföljd. Ju,	51,
6.	Översyn    av    det    skatteadministrativa
	sanktionssystemet 1, B,	52,
7.	Rätlen till vapenfri tjänst. Fö,	53,
8.	Folkhögskolan 2, U,
9.	Betygen i skolan, U,	54,
10.	Utrikeshandelsstatistiken, E,
n.	Forskning om massmedier, U,	55,
12.	Kommunal och enskild väghållning. K,
13.	Sveriges   samarbete   med   u-länderna, Ud, Sveriges samarbete med u-länderna. Bi-	56.
14,		57,
	lagor, Ud,
15,	Handelsstålsindustrin inför 1980-talet, 1.	58.
16,	Handelsstålsindustrin   inför    1980-talet,
	Bilagor, 1,	59,
17,	Översyn av jordbrukspolitiken. Jo,
18,	Inflationsskyddad skatteskala. B,	60,
19.	Radio och tv 1978-1985, U,
20.	Kommutiernas ekonomi 1975-1985, B,	61,
21.	Svensk undervisning i utlandet, U,
22.	Arbete rpeå näringshjälp. A,	62,
23.	Psykiskt störda lagöverträdare. Ju,
24.	Näringsidkares    avbetalningsköp   m,m.	63,
	Ju,	64,
23.	Båtliv 2, Registerfrågan, Jo,
26.	Kvinnan och försvaretsyrken. Fö,	65,
27.	Revision av vattenlagen. Del 4. Förslag till ny vattenlag. Ju.	66,
28.	Kortare väntetider i utlänningsärenden.	67,
	A,	68,
29.	Konkursförvaltning, Ju,
30.	Elektronmusik i Sverige. U,
31,	Studiestöd, U,	69.
32.	Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil. Ju,
33.	Allmänflygplats-Stockholm, K,	70,
34.	Inrikesflygplats-Stockholm, K,
35.	Inrikesflygplats-Stockholm, Bilagor, K,	71,
36,	Ersättning för brottsskador. Ju,
37,	Underhåll till barn och frånskilda. Ju,	72,
38,	Folkbildningen i framtiden, U,	73,
39,	Företagsdemokrati    i    kommuner   och
	landstingskommuner, Kn,	74,
40,	Socialtjänst och socialförsäkringstiUägg,	75,
	S,	76,
41,	Socialtjänst och socialförsäkringstiUägg,
	Sammanfattning, S,	77,
42,	Kronofogdemyndigheterna. Kn.
43,	Koncentrationstendenser    inom    byggnadsmaterialindustrin. I.	78,
44,	Skyddad verkstad — halvskyddad verk-	79,
	samhet. A.	80.
45,	Information vid kriser. H.
46,	Pensionsfrågor m.m. S.	81,
47,	Billingen. I.

Översyn  av  de  speciella statsbidragen till kommunerna. B, Översyn av rättshjälpssystemet. Ju, Häktning och anhållande. Ju, Fusioner och förvärv i svenskt näringsliv 1969-73, H. Forskningspolitik, U, Sektorsanknuten forskning och utveckling. Expertbilaga 1, U, Information   om   pågående   forskning. Expertbilaga 2. U,

Forskning i kontakt med samhället, Ex,pertbilaga 3, U,

Energi  —  program  för forskning,   utveckling, demonstration. I, Energi  —  program  för forskning,  utveckling, demonstration. Bilaga A, I, Energi  —  program  för forskning,   utveckling, demonstration. Bilaga B, I, Energi  —  program  för forskning,  utveckling, demonstration. Bilaga C, I, Energi  —  program  för forskning,  utveckling, demonstration. Bilaga D, I, Energi  —  program  för forskning,  utveckling, demonstration. Bilaga E. I, Energi  —  program  för  forskning,  utveckling, demonstration. Bilaga F, I, Fortsatt högskoleutbildning, U, STUs stöd till teknisk forskning och innovation, I,

Kommunernas gatuhållning, Bo, Patienten i  sjukvården — kontakt och information, S, Energi, hälsa, miljö. Jo, Energi, hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar   vid   användning   av   fossila bränslen. Jo,

Energi, hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar vid användning av kärnkraft. Jo,

Energi, hälsa, miljö: Arbetsmiljö vid energiproduktion. Jo,

Vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning, U, Affärstiderna, H,

U-landsinformation och internationell solidaritet, Ud,

Fiskerinäringen i framtiden. Jo, Industrimineral, 1,

Personalen vid kriminalvårdens anstalter. Ju,

Sveriges utvecklingssamarbete på industriområdet. Ud.

Kommunerna. Utbyggnad — Utjämning — Finansiering. B. Skatteutjämning. B,

Länsdomstolarna, Ställning och organisation, Kn,

Vårdpersonal, Utbildning och attityder, S,

441                                                        Skr 1977/78:103

82,  Atl dö på sjukhus, S,

83,  Tillsynsdom, Ju,

84,  Konsumentförsäkringslag, Ju,

85,  Paitenter, S,

86,  Beskattning av företag. B,

87,  Beskattning av företag. Bilagor, B,

88,  Förtidspensionering, Två forskningsrapporter, A.

89,  Betingat arbetsföra. A.

90,  Anställning av arbetshandikappade i stat och kommun. A.

91,  Översyn av skattesystemet. B,

92,  Utbildning   i   förelag,   kommuner  och landsting. A,

93,  Ny jordförvärvslag. Jo,

94,  Personval och valkretsindelning. Ju,

95,  Måste insamlare kontrolleras? H,

96,  Artistavgift, B,

97,  Finansieringsbolag, E,

98,  Pensionär 75, Huvudresultat, S,

99,  Pensionär 75. Bilaga A, S,

100,      Pensionär 75, Bilaga B. S,

Skr 1977/78:103

442

Statens offentliga utredningar 1977

Systematisk förteckning

Siffrorna inom klämmer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

Justitiedepartementet

Kvinnlig tronföljd, [5] Psykiskt störda lagöverträdare, [23] Näringsidkares avbetalningsköp m.m, [24] Revision av vattenlagen. Del 4, Förslag till

ny vattenlag, [27] Konkursförvaltning, [29] Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil, [32] Ersättning för broltsskador, [36] Underhåll till barn och frånskilda. [37] Översyn av rättshjälpssystemet. [49] Häktning och anhållande. [50] Personalen   vid   kriminalvårdens   anstalter.

[76] Tillsynsdom. [83] Konsumentförsäkringslag, [84] Personval och valkretsindelning, [94]

Utrikesdepartementet

Biståndspolitiska utredningen, 1, Sveriges samarbete med u-länderna, [13] 2, Sveriges samarbete med u-länderna. Bilagor, [14]

U-landsinformation och internationell solidaritet, [73]

Sveriges utvecklingssamarbete på indusiri-området, [77]

Försvarsdepartementet

Totalförsvaret 1977-82, [1] Rätten till vapenfri tjänst. [7] Kvinnan och försvarets yrken. [26]

Socialdepartementet

Socialutredningen. I. Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. [40] 2. Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. Sammanfattning. [41]

Pensionsfrågor mm [46]

Patienten i sjukvården — kontakt och information. [66]

Utredningen rörande vissa frågor beträffande sjukvård i livets slutskede. I. Vårdpersonal, Utbildning och attityder, [81] 2, Att dö på sjukhus, [82] 3, Patienter, [85]

Pensionärsundersökningen, 1, Pensionär 75, Huvudresultat, [98] 2, Pensionär 75, Bilaga A, [99] 3, Pensionär 75, Bilaga B, [100]

Kommunilialionsdepartementet

Bilarbetstid, [2]

Kommunal och enskild väghållning, [12]

Allmänflygplats-Stockholm, [33]

Brommautredningen, 1, Inrikesflyg-

plats-Stockholm, [34] 2, Inrikesflygplats-Stockholm, Bilagor, [35]

Ekonomidepartementet

Utrikeshandelsstatistiken, [10] Finansieringsbolag, [97]

Budgetdepartementet

Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 1, [6]

Inflationsskyddad skatteskala, [18]

Kommunernas ekonomi 1975-1985, [20]

Översyn av de speciella statsbidragen till kommunerna, [48]

1976 års kommunalekonomiska utredning. I, Kommunerna, Ut,byggnad — Utjämning — Finansiering, [78] 2, Skatteutjämning. [79]

Företagsskatteberedningen, 1, Beskattning av företag,   [86] 2, Beskattning av före-

., tag. Bilagor. [87]

Översyn av skattesystemet. [91]

Artistavgift. [96]

Utbildningsdepartementet

Folkhögskolan 2. [8]

Betygen i skolan. [9]

Forskning om massmedier. [11]

Radio och tv 1978-1985. [19]

Svensk undervisning i utlandet. [21]

Elektronmusik i Sverige, [30]

Studiestöd, [31]

Folkbildningen i framtiden. [38]

Forskningsrådsutredningen. 1. Forskningspolitik, [52] 2. Sektorsanknuten forskning och utveckling. Expertbilaga I, [53] 3, Information om pågående forskning. Expertbilaga 2, [54] 4, Forskning i kontakt med samhället. Expertbilaga 3, [55]

Fortsatt högskoleutbildning, [63]

Vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning, [71]

Jordbruksdepartementet

Sjukvårdsavfall, [4]

Översyn av jordbrukspolitiken. [17]

Båtliv 2, Registerfrågan, [25]

Energi- och miljökommittén, 1, Energi, hälsa, miljö, [67] 2, Energi, hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar vid användning av fossila bränslen, [68] 3, Energi, hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar vid användning av kärnkraft, [69] 4, Energi, hälsa, miljö: Arbetsmiljö vid energiproduktion, [70]

Fiskerinäringen i framtiden, [74]

Ny jordförvärvslag, [93]

Handelsdepartementet

Information vid kriser. [45]

Fusioner  och  förvärv  i  svenskt näringsliv

1969-73. [51] Affärstiderna. [72] Måste insamlare kontrolleras? [95]

443                                                        Skr 1977/78:103

Arbetsmarknadsdepartementet

Utbyggd regional näringspolitik. [3]

Arbetet med näringshjälp. [22]

Kortare väntetider i utlänningsärenden. [28]

Sysselsättningsutredningen. I. Skyddad verkstad — halvskyddad verksamhet. [44] 2. Förtidspensionering. Två forskningsrapporter. [88] 3. Betingat arbetsföra. [89] 4. Anställning av arbetshandikappade i stat och kommun. [90]

Utbildning i företag, kommuner och landsting, [92]

Bostadsdepartementet

Kommunernas gatuhållning, [65]

Industridepartementet

Handelsstålsutredningen. 1. Handelsstålindustrin inför 1980-talel. [15] 2. Handelsstålsindustrin inför 1980-talet, Bilagor, [16]

Koncentrationstendenser inom byggnadsitia-terialindustrin, [43]

Billingen, [47]

Delegationen för energiforskning. 1. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. [56] 2, Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga A, [57] 3, Energi — program för forskning, utveckling. demonstration. Bilaga B, ÄZN58] 4. Energi — program för forsuning. utveckling, demonstration. Bilaga C, [59] 5, Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga D, [60] 6, Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga E, [61] 7, Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga F, [62]

STUs stöd till teknisk forskning och innovation, [64]

Vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning, [71]

Industrimineral, [75]

Kommundepartementet

Företagsdemokrati i kommuner och landstingskommuner, [39]

Kronofogdemyndigheterna, [42]

Länsdomstolarna, Ställning och organisation. [80]

Skr 1977/78:103

444

Betänkanden avgivna av kommittéer, som redovisas i kommittéberättelsen, eller upprättade inom departement (Ds-serie) som publicerats sedan redovisningen 1 1977 års kommittéberättelse

(Inom klämmer anges det nummer i kommittéberättelsen, under vilket vederbörande kommitté redovisas)

Justitiedepartementet 1976

17, Följdlagstiftning till en ny föreningslag

18, Förslag till lag om tillämpning av vissa bestämmelser i tryckfrihetsförordningen [5]

1977

1.  Ny sekretesslagstiftning

2.  Pikelverksamheten i Stockholms polisdistrikt [37]

3.  PM med förslag till passlag

4.  PM om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet

5.  Summarisk process

6.  Utkast till konvention om sjötransport av gods

7.  PM med förslag till lag om ändring i brottsbalken [47]

8.  Måltidsverksamheten inom kriminalvården [39]

9.  Enkätundersökning angående polisverksamheten [37]

10. Betänkandet Lagrådets ställning och uppgifter [46]

11. Handlingssekretess och tystnadsplikt. Förslag till ny sekretesslag

12. Uppföljande översyn av fastighetsbildningslagstiftningen

Försvarsdepartementet 1976

4. Utbildning i  naturvård inom  försvaret

[2] 1977

1.  Normalkostnad för skyddsrum [II]

2.  Försvarets förvaltningsutbildning — samordniitgs- ogh samverkansfrågor m.m. [2]

3.  Armén och del av marinen del 2 [1]

4.  Statsbidrag till värnpliktigas fritidssysselsättningar [13]

5.  Försvarets planerings- och ekonomisystem (FPE) — utveckling och principer [3]

Socialdepartementet 1976

9. Legitimation av psykolog 1977

1.  Beredningsgruppen för frågor avseende alkoholpolitiken

2.  Avgifter inom långtidsvården [3]

3.  Sjukförsäkringens ersättningsregler vid företagshälsovård

4.  Stödet vid sjukdom för deltagare i arbetsmarknadsutbildning m. fl,

5.  Rapport till nordiska socialpolitiska ministermötet i Ronneby 1977

6.  Erfarenheter av handikappersättningen

7.  Vidgad rätt till ledighet för vård av barn m, m.

Kommunikationsdeparteinentet

1977

1,  Långa fordon och fordonskombinationer [9]

2,  Statens haverikommission — Förslag till ulredningsorgan för allvarligare luftfartsolyckor

3,  Ny yrkestrafiklagstiftning

4,  Åtgärder för alt främja godslrafiken på Vänern och Mälaren [6]

5,  Parlikelmärkning av oljerester i tankfartyg [5]

Ekonomidepartementet

1977

I, Metallen i enkronemyntet [7]

Budgetdepartementet 1977

1,  Betänkandet Personaladministrativ informationsbehandling — i statsförvaltningen [23]

2,  Betänkandet Avdrag för gåvor [17]

3,  Betänkandet Omsättningsskatten på motorfordon [2]

4,  Betänkandet Kapitalförsäkring m,m. Inkomst- och förmögenhetsbeskattning av kapitalförsäkring, inkomstbeskattning av egenföretagares gruppsjukförsäkring samt av AGS och TFY, arvs- och gävo-beskattning av förvärv på grund av försäkring [6]

5,  PM Förvaltningsdemokrati, delegationen för förvaltningsdemokrati (DEFF) 1969-1976

6,  Betänkandet Översyn av mervärdeskatten del 111 Redovisningsskyldighet m,m, [5]

7,  Betänkandet Underlag för beräkning av avdrag för premier för pensionsförsäkring [18]

8,  Betänkandet En ny jordbruksföriDgslag [24]

9,  Betankandet Staten som arbetsvare. Principförslag till organisation och arbetsformer (25)

Utbildningsdepartementet

1977

1.  Stadieindelning och lärarnas specialise-Hngsgrad [16]

2.  Mål för lärarutbildning. Några principiella synpunkter [16]

3.  Att översätta apokryfema [12]

4.  Finansiering och debitering av dator-service inom den nya högskolan. Arbetsgruppen för finansierings- och debiteringsfrågor

5.  De fria teologiska seminarierna [44]

6.  Tillämpad religionsvetenskap. Konfessionellt öppen praktiskt-teologisk övningstermin [41]

7.  Lokaler och utrustning för högskolan. Organisation och handläggning [26]

445

Skr 1977/78:103

8.   Förslag till nytt statsbidragssystem för del allmänna skolväsendet. Förslag med anledning av riksdagens beslut om skolans inre arbete m. m. Kjell Johansson/Wåge Ekelius

9.   Naturvetenskap och folkbildning [38]

10.                  Studiestöd.     Alternativa        utveck
lingslinjer. Tabellbilaga till studiestöds
utredningens betänkande SOU 1977:31
[35]

11,   —

12,   Pliktexemplar av skrift [53]

13.     Universitetsrestauranger — organisation
för planering [4]

14,   Statligt litteraturstöd [54]

15,   Dimensionering och lokalisering av den högre musikutbildningen [5]

16,   Nordiska museet [ 18]

17,   Miljövårdsutbildning i Sverige. Nuläge och förslag [51]

18.   Tandvård med odontologisk utbildning och forskning [21]

19.   Föreningsledare i skolan. Förslag till lag om rätt till ledighet för vissa förenings-uppdrag. Kjell Johansson/Ingrid Olsson

20.   Medinflytande i skolan. Förslag med anledning av riksdagens beslut om skolans inre arbete m. m. Anders Arfwedson

21.   Lärarutbildning — Svenska erfarenheter och internationella utvecklingslinjer [16]

Jordbruksdepartementet

1977

1.       Kostnader för omhändertagande av hus
hållsavfall m. m. [3]

2.   Översvämningsskydd i Emån [9]

3.   Svenskarnas fiskevanor [18]

4.   Vårjakt efter sjöfågel [28]

5.   Uppfödning av försöksdjur i Åker och Sollefteå

6.   Förläggning av djurhållningen  för produktion av normalblod och normalserum

7.   Översyn av utsädeskontrollen

8.   Förutsättningarna för vinter-OS i Sverige 1984 [31]

9.   Erfarenheter från vårflödet i Emån 1977 Pl

Bostadsdepartementet

1977 1. Förbättrad   avfallshantering   i   befintlig bebyggelse

Industridepartementet

1977

1.   Rapport med överväganden och förslag (heinl. enl. §21, 16). Sammanfattning av rapport

2.   Norskt-svenskt energi- och industrisamarbete

3. 1977 års specialstålutredning (3 delar)

4.   Samordning av LKAB och NJA [12]

5.   Samordning av havsresursverksamheten [10]

6.   Forskning, utveckling och demonstration inom energiområdet — en global översikt 1977 [8]

7.   Officiell provning av el-, vatten- och värmemätare

8.   Råvaror och råvarupoUtik — underlag för svenska bedömninEar

9.   Restriktioner för uppvärmning med elradiatorer [23]

10.  Energihushållning [19]

11.  Energibesparingar inom industrisektorn 1191

12.  Energibesparingar inom transportsektorn (191

13.  -

14.  Energibesparingar inom övrigsektom [19]

15.  Styrmedel för en framtida energihushållning 119]

16.  Styrmedel för en framtida energihushållning. Bilagedel 1 till huvudrapport (Ds I 1977:15)119]

17.  Styrmedel för en framtida energihushållning. Bilagedel 2 till huvudrapport (Ds I 1977:15)119)

18.  Styrmedel för en framtida energihushållning. Bilagedel 3 till huvudrapport (Ds 1 1977:15)[19]

19.  Varvsindustrins tietydelse för övrig svensk industri

Arbetsmarknadsdepartementet 1976

8, Riktlinjer för verksamheten vid centrum

för arbetslivsfrågor [15] 1977

1,   PM med förslag rörande särskilt avvecklingsstöd för teko- och skoindustrin

2,   PM ang, förhållandet mellan medbestämmandelagen och viss annan lagstiftning

3,   PM med förslag till åtgärder för att minska arbetsdomstolens arbetsbörda

4,   Delbetänkandet Fackliga förtroendemän, möten på betald arbetstid och arbetslivsforskning [14]

5,   PM ang, ändringar i lagen om arbetstid m, m, i husligt arbete

6,   Tektusk redogörelse m.m. för vissa studier utförda pä uppdrag av utredningen om företagsutbildningen (UFU)

7,   PM ang. deltidsarbetets utveckling

8,   PM med förslag rörande nytt statsbidragssystem för koirununala beredskapsarbeten

Kommundepartementet

1976

7. ADB   i   den   regionala   samhällsplaneringen [6] 1977

1,   Decentralisering av beslut om investeringsfonder för konjunkturutjämning [10]

2,   Samordnad regional vägplanering [10]

3,   Vägplanering

4,   Decentralisering av beslut inom naturvården [10]

5,   Försöksverksamheten med närvarorätt 1973-76 (bilaga till SOU 1977:39)

6,   Decentralisering av beslut om hälso-och sjukvårdens byggnadsinvesteringar [10]

Handebdepartementet 1977

1.   Kläder i kristid

2.   Införande av sonmiartid

3.   Vissa ändringar i lagen om tillfällig handel

Skr 1977/78:103

446

Nordisk utredningsscrie (Nu) 1977 Kronologisk förteckning

A 1977

1,  Nordisk spräksekretariat

2,  STINA, slutrapport. Allmän del

3,  STINA, slutrapport. Teknisk del. text

4,  STINA. slutrapport. Teknisk del, bilagor

5,  Nordiskt tjänslemannautbyte

6,  Arbetsmarknadspolitiken i de nordiska länderna under konjunkturnedgången 1975-76

7,  Nordisk radio och television via satellit, Statssekreterargruppens slutbetänkande

7,  F, Pohjoismaisten radio- ja televisio-ohjelmien satellittilähetykset

8,  Nordisk radio och television via satellit. Bilagor till den tekniska delrapporten

9,  Nordisk radio och television via satellit. Bilagor till den rättsliga delrapporten

10, Godstrafiken i Trondheimsleden

11, Läkemedel och trafiken

12, STINA II

13, Tiltak mot ungdomsarbeidsl0sheten i de nordiske land

14, Nordisk råvare- og ressourceutredning

15, F0rtids- og invalidpension i Norden

22, Förskola i glesbygd

23, NOVU — Nordisk voksenundervis-ningsprosjekt. Slutrapport

24, Integrering i förskolan av handikappade barn/funktionshämmade barn/barn med behov av särskilt stad och stimulans

25, Straffesystemer i Norden

26, lOrde Nordkalottkonferensen

26, F, 10, Pohjoiskalottikonferenssi

27, Arbetsmarknadsutbildning i Norden

28, Gjenvinning av kommunalt avfall i Norden

29, Nordiska interfaceprojeklet

30, Betald studieledighet i Norden

31, Arbeidsmarked og arbeidsmarkedspoli-tikk i Norden

32, Handlingsprogram för nordiskt samarbete inom byggsektorn

33, Kontaktmannamöte 1977 i Reykjavik

34, Naturgeografisk regionindelning av Norden

B 1977

1.  Nordisk radio och television via satellit

2.  Nordisk lederuddannelseprojekt for hotel- og restaurationsfaget

3.  Nordiskt kulturcentrum i Finland

4.  Nordens Hus på F5r0erne

5.  Grunnskolen i Norden, 1976

6.  Nordisk miljöprovsbank

7.  Den nordiska nyhetens väg. Seminarium

8.  Seminarium för deltagare i Nordisk Journalislkursus

9.  Behandling i institusjoner. Rapport fra det tredje nordiske forskningssymposium om narkotikaproblemer

10, Individualisering av engelskundervisningen

11, Kontrollpolitik och psykofarmaka

12, Forskningens roll för social- och miljövårdspolitiken

13, Englannin kielen opetuksen yksilöistä-minen

14, Förorternas kulluriiv

15, Datorbaserad informations- och dokumentationstjänst för arbetsmedicin och yrkeshygien

16, Miljövårdsutbildning vid universitet och högskolor. Konferens

17, Produkters levetid

18, Återkommande utbildning i Norden

18, E, Recurrent Education in the Nordic Countries

19, Likestilling i arbeid og familieliv

20, Individualisering av matematikundervisningen

21, Matematiikanopetuksen yksilöinti

447

Personregister

Personregister till kommittéer

A
Abel, Enno	U 1
Abelson, Lars Göran	S5
Abenius, C. S.Folke	U5
Abrahamson, Dean E.	1 19
Abrahamsson, Ulf G.	K 17
Abramowicz, Isak	1 B
Adebäck, Sten 1.	Ju 51
Adelsohn, Ulf	E5
Adiels, Arne	1 22
Adielsson, Lennart H.	Ju 25
Adler, Hans V.	Jo 27
Adolfsson, Erik J.	Fö 16
Adolfsson, Marianne	Ju 57
Adolfsson, Tage V. A.	Jo 20

Ag,LarsE.                 Ju 15, U 9

Agebro, Albin S.         Jo 10 11

Agerberg, Nils                 Jo 22

Agfors, O. Gunnar            1 19

Agius, Roland H.      Bo6, Kn16

Aglert, Per Arne                Kn 9

Agnedal,P.O.                      K 5

Ahl, Gunnar A.                     U2

Ahlander, DagS.               UD 4

Ahlberg, Birgit                  U 29

Ahlberg, Bo                      U 12
Ahlberg, Carl-Fredrik J. K 13, Bo 3

Åhlén, Catharina M. 1.      1 24

Åhlén, Gunnar E.N.           U 28

Ahlenius, Inga-Britt IVl.S.  119

Ahlgren, NilsU.     Jo 3 30,Bo 4

Ahlgren, Sven H. J.             S 3

Ahlgren, Torslen V.             1 4

Ahlkvist, Ture W.                K 8

Ahlmark, Gunnar                U 5

Ahlmark, Lars F.               U 38

Ahlmark, Per A.                 A 16

Ahlqvisl, Barbro S.M.           U5

Ahlström, Bengt                 U 3

Ahlström, Iwan      Ju 14, H 11

Ahlström, Per-Eric             1 19

Ahlvarsson, Lars 1. A 5 14 15 17

Ahnmé, Eva                      U 43

Ahrén, Per-Olov A.            Kn 2

Ahrfelt, Bengt                   B 30

Ahrland, Karin M.    Ju 31, A 16

Alarik, Lennart                    K 8

Albertsson, E.Birgitta         U 1

Albinsson, N. Gillis       S3,Knl4

Albrektson, Bertil             U 12

Albrektson, Hans              Fö 1

Aldén, Lars O. T.               Kn 2

Aldoson, Lars O.             Kn 10

Alemyr,StigR.            U 13 15 47

Aler, Bo A. A.                       19

Alexanderson, Bengt I.     U 25

Alexanderson, Eva           U 12

Alexanderson, R. Birgitta       Ju 18
Alexandersson, Anders   Fö 12

Alexandersson, Olle         U 38

Alexandersson, Rune J.

B21,U 11
Alexandersson, Stefan      S 33

Alfredsson, Karl-Erik N.      U7

Alfvegren, Lars B.             U 31

Algers, K. Staffan              Kil

Alkman, Leif A.              S5,A4

Allander, Claes C. G.          U 1

Alldahl, Per Gunnar            U5

Allebeck, Sten-Slure         U 52

Allmér, Jan                       Ju 53

Allslröm, B. GregerB:son     B 5

Alm, Kerstin                      Kn 2

Alm, Lars Å.                       U 30

Alm, OveJ. G.                     K 11

Almbladh, Ingrid A. M.      Ju 48

Almefelt, Paul V.           U 1 4 25

Almgren, A. Richard           Jo 3

Almgren, Carl Eric A.        Fö 17

Almgren, E. E. Gunnar         1 3

Almquist, Helge                  U 5

Almquist, L.Slure B.         Kn 13

Almryd, Hans G. B.               15

Alpsten, A. Börje       Ju 2 37, Jo 15
Alsén, Hans O.                   120

Alsén, Sven                 S 2 13 25

Allan, Birgitta                    U 43

Althar-Cederberg, Nils M.      Ju 25
Alton, Finn                         U 24

Alvelid, Sven R.E.               Jo 9

Alva,Jan A.                        Ju 25

Amrén, P. Ragnar       S2I,A16

Anclow,PerR.       E 11,B 3 4 7 17
Andell, Sven Bertil            U 31

Änder, C. Peter E.            Jo 20

Anderberg, Bengt             UD 1

Anderberg, Carl-Gustav B.      Kn 5
Anderberg, Olle Y.             U 30

Andersén, Börje L.              B 4

Anderson, Hans          Kn 18 25

Anderson, K. G. Göthe       S 35

Skr 1977/78:103

448

Andersson, A. GöslaJ.       Ju 23

Andersson, A. Owen            U I

Andersson, Alf Å.H.               16

Andersson, B. E. Christer  U 17

Andersson, B. Göran         B 22

Andersson, B. Sivert          U 38

Andersson, Bengt Hj.           U7

Andersson, Bengt I.          B 30

Andersson, Bernl                  U5

Andersson, Bernt S. G.     Jo 27

Andersson, Berlil               U 56

Andersson, Bjöm               U 16

Andersson, BjörnJ.            Bo 7

Andersson, Britt-Marie        S 8

Andersson, Christian         U 24

Andersson, Claes-Göran Fö 12

Andersson, Curt               UD 6

Andersson, E. Axel          Kn 15

Andersson,E.Lennart        U 31
Andersson, Elis G.         S]8,Jo28

Andersson, Erik                 1 17

Andersson, Folke W. L.     1 18

Andersson, Fritz A. R.          B 2

Andersson, G. Ingemar       S 3
Andersson, Georg L.

UD2 3,FÖ5,U27

Andersson, Gunnar           U 38

Andersson, Gösta             1 18

Andersson, GöslaR.         Jo 10

Andersson, Göthe             S 11
Andersson, Hans (Hasse) G.   Ju 35

Andersson,Hans A. T.     Kn 18

Andersson, Hans E. A.      K 13

Andersson, Ingrid G. M.    A 16

Andersson, Ingvar H. D.  Jo 23
Andersson, J. Gunnar D.

S2,A6,Bo2,I 18

Andersson, J. Sven G.   Ju 37 43 45

Andersson, Jan-Erik          U 28

Andersson, Jan-Åke L.      Fö 8
Andersson, Johnny           S 2, U 35

Andersson, K. Göran         Jo 9

Andersson, Karin E.       S 42, A 16

Andersson, Karl-Gustav    S 14

Andersson, Karl-Olof         S 35

Andersson, Karl Olov          B 7

Andersson, Kerstin G. M.    A 2

Andersson, Kerstin G.       Kn 8

Andersson, Kerstin V.       A 14

Andersson, L. Arne       Jo 8 19

Andersson, L. Ingemar     B 13

Andersson, Lage H. E.        K 3

Andersson, Lars               U 12

Andersson, Lars G.          Ju 53

Andersson, Leif              Kn 25

Andersson, Lennart         U 11
Andersson, Lennart F. H.

Ju8,U 11,Jo 21

Andersson, M.Alvar       S5,B3 7

Andersson, N. G. Berlil       U 43

Andersson, Nils Erik           U 38

Andersson, P. Gustaf       Kn 20

Andersson, Pia                  Bo 7

Andersson, Roland 1.        S 14

Andersson, Rolf A.             B 12

Andersson, Rune                 U 6

Andersson, Sam                  U 5

Andersson, Sigfrid A.            U5

Andersson, Stig                 U 16

Andersson, Stina               H 11
Andersson, Sven G.   H 2, A 10,1 5

Andersson, Sven G. V.        Ju 3

Andersson, Sven-Gunnar  H 11

Andersson, Sven-Gustav   U 38

Andersson, Sven Åke V.    Bo 1

Andersson, Thure G.             S3

Andersson, Tore           U 35 38

Andersson, Torsten Ch.   Ju 19

Andersson, Torsten N.       Kn 2

Andersson, Tryggve E.        A 5

Andersson,U.Gunnar         U 38
Andersson, Uno           Fö 12, U 11

Andersson, Åke E.               1 1
Andersson-Tronbacke, Bror H 2
André, Gunilla K.          Ju 47, S 39

André, Gunnel                   U 12

Andreasson, A. Osvald     Jo 11

Andréen, Catharina           Ju 6

Andrén, A. Gunnar          A 5 16

Andrén, Margareta            S 26

Andrén, Sven G.                 I 15

Andrén, Åke                       Kn 2

Anell, Kerstin                       1 3

Anell, Lars E. R.             UD 2 6
Anér, Kerstin

Ju 19 42, UD 6, S 42, U 36,1 7

Angvik, Lennart                  U 1

Ankers, Mikael               H 2 10

Anneli, Johan G.                U 35

Annerberg, Rolf G.        B 14 22

Annerstedt, Leif S.            K 13

Annerstedt, Ylva S. V.         K 9

Annevall, Sture             Ju 3 51

Annmo, Eriand                    U 5

Antoni, Nils A. T.          Bo 6,1 2

Anveden, Per Olov               U7

Appelberg, Göte               U 56

Appelgren, Fiiigal              U 17

Appelgren, J. Åke H.          S 17

Appelgren, L. Göran S.         17

Areblad, Ann Marie           U 58

Arenbro, Ewa M.               U 52

Arfvidson, Agnar               Kn 8

Arkéus, L. O. Sune             Ju 2

Amalid, Bengt L.                  K 9

Arndt, Nils                         U 47

449		Personregister
Arnér, E. Å. Gotthard	U5	Baude, AnnikaM. C.
Arrhenius, Erik	1 19,U 1	S6,U48,A 16
Artbäck, Erland	U21	Baude, Hans S:son	U30
Ärvas, Christer G. T.	E 13	Beck-Friis, Jörgen Å. E.	Ju 6
Arve-Parés, Birgit E.	S8	Beckérus, 1. Margareta	A 16
Arvidsson, Gunnar	Fö 12	Beckius, Carin E.	U 7 47, A 2
Arvidsson, Ingrid H.	UD 4	Beckman, Anita	U47
Arvidsson, Lars-Eric	Ju 34	Beckman, Lars E. A.
Arvidsson, Olof (Olle)	U 14	S 22, B 28, U 1 27
Arvidsson, Sven	1 3	Beckman, Lars K. A.
Ask, Carl J.	Fö 17	Ju	17, Jo 20 23
Ask, David E.	B 24	Behrman, Cari	Ju 54
Askestig, H. Bertils.	A2	Beijer, Rolf	U24
Askling, Berit	U 16	Beiming, Ragne	A 11 12
Askmark, K. F. Ragnar	Kn2	Bejbom, Hans 0.	E3
Asp, K. Åke	Ju 7 53	Bekeris, Ilmar J.	UD 4
Asp, Kenneth O.P.	K 11	Belfrage, H.Esbjörn G.	Kn4
Asplund, C. Christer	B 13, Kn 10	Bell, Daniel	U5
Asplund, Ture E. G.	I 1	Bengmark, Slig	U56
Assarson, Birgit	U5	Bengtson, Sven F.	A4
Assarson, Per A.	U 19	Bengtsson, Bernl-Olof	U 1
Assarsson, BoS. G.	Jo 16,1 19	Bengtsson, Bo A.	Jo 31
Atterfors, Kerstin	U 16	Bengtsson, C. Ola	A5
Attersved, Björn E. S.	B 21	Bengtsson, Folke L.	Ju 19
Atterwall, Göran L.	E 11,B 3	Bengtsson, Gunnar G.	Kn 1
Augustsson, Arne	U I	Bengtsson, H. Jörgen Y.	Ju 40
Aulin, Olle	H 17, Fö 9	Bengtsson, Hertha	19
Axell, Göran	122	Bengtsson, K.-E. Bengt	Ju 35
Axelsson, A.Åke	Kn 10	Bengtsson, K.-E. Bengt	S36,A 13
Axelsson, Alf W.	U7	Bengtsson, K. Lennart A.	i.        U38
Axelsson, Carl-Axel	U 24	Bengtsson, Kari F.	Fö 7
Axelsson, K. A. Thorsten        Jo 23		Bengtsson, L. Ingmar 0.	U5
Axelsson, Karl-Erik A.	U3152	Bengtsson, Marianne	U 13
		Bengtsson, Per	U5
		Bengtsson, T. Bertil	Ju 14
B		Benslorp, Lars	U5
Baag0e, N.PederH.	Ju 3	Bentzel, Ragnar H.	1 1
Back, Klas H.	E 1	Berenvik, Ove	Jo 1 27
Back, Pär-Erik	U 27,1 1	Berfvenstam, Ragnar A. G.
Backlund, Lars P.	I 18		S 1130
Backman, Gunnel	I 19	Berg, C. G. Håkan	U 29 33 37
Backman, Gösta B.	K9	Berg, Clary	U 56
Backman, Sven	U 11	Berg, Folke L. V.	Ju 19 35
Backrol, HansE.G.	Kn 11	Berg, HansE.	U 59
Baecklund, B.Göran	A4	Berg, Helge	H 16
Baecklund, Lars I.	K8	Berg, Jonas	U 18
Baekkevold, Arne E.	B 9 15	Berg, L. Christer	Ju 40
Bagg, Aron	U 12	Berg, Marianne	U 58
Bagge, Lars	U5	Berg, Nils G.	18
Bagge, Peter	18	Bergander, Lilly K.      Ju 41, Kn 21
von Bahr, Stig V.	Ju 31, B 3	Bergdahl, Tommy K.	13
Balsvik, Karin	U 1	Bergegren, Astrid	Bo 5
Barenthin, Willi         S 12, U 52 61		Bergek, Per Henrik	H 11
Barghoitz, Percy B.	B 3 721	Bergendahl, Göran H.	1 19
Bark, Jan	U5	Bergendahl, Ingela	U5
Barke, Christine	Fö 9	Bergendal, Gunnar S.	U 32 33 56
Bartiey, A. Osborne		Bergendal, Göran	U 5
E5,:	B 7, A 13 16	Bergengren, B. Göran	U 18

29   Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 103

Skr 1977/78:103

450

Bergermo, Arne H.           U 31

Bergérus, K. Holger E.        H2

Berggren, Anne Marie U 15 55

Berggren, Erik G. C.       Kn 10

Berggren, Erik J.R.          Jo 30

Berggren, K. Roy      K 19, Jo 17 30

Berggren, Lennart        U 5 16

Berggren, Sören V.   U 47, A 8

Bergh, Carl Herman        Ju 45

Bergh, Sten                        B 9

Bergkvist, Arne B. S.        B 29

Bergkvist, Nils L.              S 37

Bergkvist, Ulf G. V.           Kn 5

Bergkwist, H. UllaE.          Ju 8

Berglind, Claes G.            U 14

Berglind, Stig K.             Kn 15

Bergling, Nils B. V.                Hl

Berglund, Bengli.              S 14

Berglund, Erik Å. R.          U 23

Berglund, Evy B.               B 21

Berglund, Fredrik             S 36

Berglund, Frida J.     A 7 8,121

Berglund, K. Gustaf            U 2

Berglund, Karl-Ymer          I 14

Berglund, Sven-Olof        Jo 14

Berglund, Å. ErikR.             K 6

Berglöf, J. Sigvard C.     B 6 18

Bergman, Björn                 I 19

Bergman, Eriand CA.        U 51

Bergman, Folke        U 7 11 27

Bergman, Jan                   U 41

Bergman, Knut Gunnar    K 22

Bergman, Lars          Ju 40, U 57 60

Bergman, PerR.               Jo 16

Bergman, S.Christer       Ju 15
Bergman, Sven-Eric

S 2 11 20 28 31

Bergquist, Robert            S 32

Bergqvist, Bertil                 U 7

Bergqvist, Bo                     U 5

Bergqvist, Bo Y.              Fö 14

Bergqvist, Bo Y.              Fö 16

Bergqvist, G. Holger  B 7, Bo 7
Bergqvist, Hans A. Ju 12 15, H 2
Bergqvist, Jan G.

Ju 17,U20,Jo3 12

Bergqvist, Olof             H7,A17

Bergqvist, Sven-Runo Kn 3 25

Bergstedt, Tord L.H.     S 2 37

Bergsten,E.Rune              B 21

Bergsten, Torsten           U 12

Bergslig,LarsH.                B 30

Bergstrand, Per-Erik        Fö 1

Bergstrand, Sten-Erik        H 9
Bergstrand-Wilson, Kerstin       U5

Bergström, Anders             U5

Bergström, Britta J.  Ju 36, S 5

Bergström, Johan              U 5

Bergström, K. Sune D.    U 1 29

Bergström, N. Hans 1.       A 16

Bergström, Olof W.

U 24, A 16 17, Kn 10
Bergström, S.Gunvor M. Ju 16
Bergström, Svante B.          U 3

Bergvall, Bengt H.               U8

Bergvall, K. Lennart              12

Bergvall, Olof                     S 33

Berleen, E.Göran             Kn 10

Berndtson, Nils A.          B 14 21

Berner,C.O.Örjan

UD 6, Jo 17, H 16
Bernhard, Carl-Gustaf          17

Bernhard, Harry B.               12

Bernhardsson, K. Göte        A 2

Bernitz, Ulf         Ju 12 15 32, H 5

Bernström, Bonnie L. I.       Ju 1

Bertmar, Lars M. 1.             A 3

Bertolotto, Italo                  U5

Beskow, Ulla-Britta            U 46

Bexelius,T. Alfred                Ju 8

Bexell,Göran                      Kn 4

Billing, Knut                        Bo 7

Billström, P. O. Frithiof       Bo 1

Birgersson, Bengt Owe     Ju 28

Bishop, Norman Ju 18 25, S 27
Biörck, C. Gunnar W. S 15, U 36
Biörnstad, Margareta U 18, Bo 3
Bjarnemo, Åke                      I 4

Bjering, Per A.                  Kn 10

Bjerke, Bertil                     Fö 12

Bjerlöw, Jan T.                   U 13

Bjerndell, Jörgen     Ju 53, Fö 14

Bjernstad, S. L. Börje          B 9

Bjurman, C. G. Ulf            Kn 20

Bjurström, Per Gunnar U 18 46
Björck, Anders P.-A. Ju 45, U 19 57
Björck, Berndt H.           S 17,1 4

Björck, Staffan                   U 12

Björgerd, Anders                 I 19

Björinder, Henry                U 43

Björk, Gunnar E.            Fö 1 14

Björk, Jimmy          Jo 21 26, Kn 6

Björk, John G. T.                  U7

Björk, Sven E.J.                  Bo 3

Björk, Villiam E.                 Jo 12

Björkegren, Carl-Erik           125

Björklund, Anders C. T.        A 1

Björklund, Bengt T.            K 20

Björklund, Jan O.                B 19

Björkman, Fredrik              U 11

Björkman, Gösta                 S 32

Björkman, Jan                    U 38

Björkman, Jerker U 16 43 47 58
Björkman, K. Gösta           Jo 26

Björkman, Marie-Louise (Malou)
K.                                        S 15

451

Björkman, N.G.Folke         K 1

Björkman, Ulf L.             Kn 4

Björkstrand, Ulf             U 56

Björiing, K. Gotthard E.     I 3

Björnberg, Kjell E.        Kn 15
Björne, B. Gunnar

Ju46,S 18, B 7 20, Kn 11

Björnegård, Gudrun    U 28 56

Björneld, LarsG.              122

Bjömesjö, Sven G.           B 9

Björnström, Björn S. Ju 19, H 6
Bladh, Lennart W.         U 57, Jo 19

Bladh, Stephan               U 5

Blennow, Ingemar          K 23

Blinke, Maj-Britt            U 38

Blix, Erik O.                  U 29

Blix, HansM.              UD 1 3

Blixt, Olov                    S 10

Block, Per H.L.              U 12
Blom, E. Göte                UD3,H 17

Blom, Hugo                     I 4

Blom, K.A. Birgitta        Ju 60

Blom,S.T.Lennart         Ju 37

Blom-Nyman, K. Margot    S 6

Blomberg,A.J. Lennart        Kil
Blomberg, Carl-Gunnar V.     Fö 16

Blomberg, E. Gunnar     Ju 53

Blomberg, Kari-Erik G.        14

Blomberg, Lars A.          Bo 8

Blomdahl, Bengt O.     S3,Kn3

Blomgren, EvaM.           Fö 6

Blomkvist, Curt B.         Ju 50

Blomkvist, N. Magnus       1 3

Blomquist, Clarence      Ju 44

Blomqvist, Egon             I 22

Blomqvist, Jan                U 5

Blomqvist, Jerker           U 12

Blomqvist, Ulla              U 27
Boalt, Carin M.              Ju 19, Bo 6

Boberg, L. Håkan      Jo 13 29

Boberg, Leif E.              Bo 7

Bock, Henry                Fö 12

Boden, Anna-Brita         Kn 4

Bodin, K. Berndt            Fö 4
Bodström, T. Lennart Ju 19, A 4 16

Boethius, A. V. Monica   U 19

Bohlin,E.Jörgen            Jo 22

Bohlin, Elsa                    U 9

Bohlin, Folke              U5,Kn2

Bohman, Bengt A. H.      Jo 5

Bohman, Clas                H 11

Bohman, Sven              S 33

Bohm, Erik A.                  U8

Boivie, Marianne            S 25

Bolander. Lars               S 35

Boldt, Göran B. L.          U 47
BoUn,BertR.J.

K 19, U 45 50,1 7 19

	Personregister
Bolin, Lars A.	Ju 2 26
Bolin, Åke E.J.	Kn6
Bolinder, S.Erik G.	A 13
Boman, Jan E.	13
Boman, Lars H.	SI
Boman, Per-Olof	1 19
Boman, Ragnar Å.	E5
Bondeman, Anders	U5
Bondeson, Lennart	U 1
Bondestam, Anitha I.	A 16
Boo, Kari G. H.	B21,Kn3
Book, Hans	U38
Borelius, M.AnnaB.	Bo 6
Borg, Arne	S24
Borg, Claes E.	K 13

Borg, Per           Ju 15, H 8 11

Borg, Sune S. B.           Jo 4

Borggård, Göran R. K 2 8, H 1

Borgström, Ove   _,       K 3

Bornhager, Sven-Åke (Sven) 1.

B 26
Bosson-Nordbo, Maj      U 16

Boström, Carl Ivan         U 5

Boström, Curt B.       B 19,1 18, B 3
Bouveng, Cari-Johan  H 13 16

Bouveng, Rjchard E. F.    12

Bouvin,J.Åke                Bo 5

Bovidson, Thure           B 19

Brage, Lars                   U 5

Brandberg, Anders        U 56

Brandborn, Jan E.        Kn 10

Brandel, Magnus           Bo 4

Brandelius, Gunnel        Ju 55

Brandgård, Evert   U 47, A 8 2

Brandt, Björn               U 29

Brandt, ErikR.                B 7

Brandt, Krister             U 12

Brangmo, K. Walter        Jo 4

Brantberger, Per-Giinnar Fö 2

Branting, C. M. Charlotte

A 16, Kn 16
Branting, Göran            U 23

Bräsch, Erik          Bo 3, Jo 24

Brattgård, Sven-Olof      S 1

Bratthall, I. Birgitta

S2 12 13 20 25, U 58, A 13
BratthaU, Kenneth     S5,A4

Bratlström, Inger          U 54

Braunerhjelm, Erik        UD 5

Bredin, Lars A. G.     E 9, B 27

Breidensjö, Monica        A 13

Brenner, Rune E.             15

Brinck, K. Inge G.      U 32 56

Bring, Ove                  UD 1

Brink, StigH. E.               12

Brinning, Inger E.          U 23

Broberg, K. Bertram        U 1

Brodén, E. Bertil              I 6

Skr 1977/78:103			452
Brodén,SvenE.	B 3	Bäverbäck, Mette	U 5
Brodin, Lena	U5	Bäämhielm, G. Mauritz	Jo 5
Brolin, Hans	U 16	Bohlin, Birgitta	U37
Brolin, Lars	U5	Bohlin, Birgitta	U49
Brolinson, Per-Erik	U 34	Bökmark, Jan	E9
Broman, Lennart	U 56	Börjeson, Peter	A 16
Broomé, N.G.Bo	Ju 57	Börjeson, Sven	Kn23
Broström, Ulf T.F.	Fö 7	Börjesson, Bengt J.	B9
Browaldh, Tore	E 1	Börjesson, Börje	S23
Bruce, Åke	S36	Börjesson, Fritz A.	K6,H7
Bruhn, L.Gunnjla	U56	Börjesson, Mals R.	Ju 2
Bruhn-Möller, Åke	U45	Börresen, Tom B.	13
Brundell, Nils-Erik	U4	Bottiger, Lars Erik	S41
Brundin, Gertrud	U 12	Böök, Sven Åke	E5
Brunfelter, Ulf	Ju 56

Brunnberg, R. K. Chariotle       U 2 Bruno, Gösta F.        Ju 43, K 15 19

Brunsberg, KarinD. M.   Jo 18

Brynell, P.Ulf T.          Kn 10
Brynielsson, Harry A. B.

U 25,1 8

Brynolfsson, Gustaf V.   S 20

BrändslrÖm, Bengt H.     118

Brändström, Dan A.  U 27 47

Brännström, Gurli (Gullan) A 16

Brännström, Inger A.      121

Brännström, Roland J.    Jo 7

Broms, Jan T. R.            A 2

Bucht, Gunnar H.       U 5 34

Bucht, Sven F. V.    Kn 5 21

Budd, S.M. Birgitta       A 16

Burenstam Linder, H. M. B 14

Burman, Bengt B.        Ju 51

Burman, Erik-Gustav     U 27

Burman, Eskil                U 5

Burström, Brita A.         B 15

Byggdal,G. Torsten   U 19 40

Bylund. B. Erik M.     U 6,1 1

Bylund, Sven-Olov        U 27

Byman, Disa K. G.           14

Bystedt, Nils               S 10

Bystedt, Ulla K.             A 2

Båfält, B. Evert            B 22

Båge, Lennart             UD 6

Båhlerud, Hillegert        U 35

Båsk, Inga-Lill             A 13

Båvenholm, Siv            U 14

Båveryd, S. J. Lennart    1 5

Bäck, Karl-Axel             A 4

Bäck, Lars E. I.              11
Bäcklin, Lars R.              Fö 4, H 17

Bäckstrand, K. Göran M. U 36

Bäckstrand, Magnus H. 14 19

Bäckström, Jan-Ake    Ju 55

Bäckström, Maja          U 16

Bäckström, N. Birger A 14 17

Bäckström, O. Anders       Al

Bäckström, Sixten        Jo 7

Calmfors,S.Hans          Kn 24

Canarp, Curt S. T.     A 1,1 1
van der Capelien, Conny E.

A 16, B 28

Carbell, Leif E.         Ju 20 57

Carlbom, Lars E.              K 5

Carlbom. Olof F.           Kn 19

Carlegrim, N. Erik A.       B 20

Carlhammar, Åke          Ju 59
Carlheim-Gyllensköld, Karin   S 15

Carling,AlfG.            17 19 25

Carling, JanL.                 A 2

Carlman, Ingrid             U 46

Cariman, J. Holger        Ju 21

Carlman, Synnöve         S 33
Carlshamre, Nits O. G.

Ju5,S20,B21

Carlson, John-Sune       U 19

Carlson, K. Sören            S 3

Carlson,N.Gunnar           Ju 2

Carlson, T. Eilert       1 14 21

Carison, Å. Lennart B 26, H 15

Carlsson, Barbro L.          S 1

Carlsson, Bengt E.            14

Carlsson, Bertil             U 56

Carlsson, Bo                  I 19

Carlsson, Börje             U 56

Carisson, C. Mårten      Jo 12

Carisson, Cari-Gustaf E.  I 22

Carisson, Eric O. G.       U 29

Carlsson,G. Arne V.         A 1
Carlsson, G.Rune

S2,B 21,A2 16

Carlsson, Gösta            S 27

Carlsson, Jan M.            K 15

Carisson, Jan-Olof    B 22,1 5

Carlsson, Leif               U 14

Carlsson, Lennart          U 11

Carisson, P. Bertil          B 28

Carlsson, Rune              S 29

453

Personregister

Bo 4

A2

UD 5

Carlsson, Sten-Göran    Bo 7

Carisson, Sture E.    B 14 22

Carlsson, Svante S.      A 17

Carlsson, Sven-Gunnar   S 3

Carlsson, T. E. Roine Jo 7.1 4

Carlsson, Ulf V.   Ju 2, Fö 15

Carlstein, Rune A.    B 16 21

Cari ström, A. Valdo     Jo 12

Carisund,H.BoH.               Kl

Carlzon, Lars              Kn 17
Camhagen, Göran E. T.

B22,H 15

Cars, Hädar                UD 5

Cars, Hans Christian        H5

Cason, Sven Åke          Ju 6

Casselmark, Sven-Eric    E 3

Cavallin,Jens               UD 6

Cederberg, Ingvar          U 5

Cederberg, Thomas O.   Jo 4

Cederblad, Carl Olof        H 5
Cederlund, Lars-Johan O. B.

Ju31,H 13,1 17

Cederwall, Gustav F. E. 12 11

Cederwall, Ulf C.            Föl

Céwe, Tord G.        Jo 17 30

Chambert, Henrik B.      Kn 6

Christiani, F.-O. Gunnar   A 8

Christofferson, Birger    U 16

Claeson, Bo                 B 13

Claeson, Tore M.         Ju 19
Clarkson, Rolf A.        K 6 17, Jo 16

Colldén, Anders             U 5

Colliander,PerG.           Ju 25

Colvér, Mats T.              B 3

Conradi, Erland G. F.    Ju 14

Corell, Hans A. V. Ju 49,1 20

Comelius, Claes            U 11

Corneliusson, Roy         U 56

Cosmo, O. Ingemar         A 4

Cox, Arne J.                B 25

Crabo, Sven               B 3 5

Cronberg, Kerstin          K 23

Croné, Ulrica        S 20, Kn 9

Cronholm, L. Börje         Ju 8

Cronier, Sven S.            K 9

Cronstedt, Nane M.         All
Cronström, J. N. Runo

Fö 16, S 36

Curman, Peter             U 54

Curry-Lindahl, Kai         1 19

D

Daglund, Sven B. Dahl, Gerd B. Dahl, Mikael

Dahl, R. Birgitta   U 16 36,1 19

Dahl, Sonja M.         U 17 45

Dahlander, Gunnar        U 47

Dahlberg, Hans             U 19

Dahlberg, Helge    Bo 8, Kn 8

Dahlberg, K. Thure           Jul

Dahlberg, L. Åke             A I

Dahlberg, Lars B. L.       B 22
Dahlberg, Lars C.    E 11, B 22, A 2

Dahlberg, Rolf L.            121

Dahlbom, Bengt S.          U 3

Dahlén, Bertil V.          Jo 28
Dahlén, Per Olof (Olle)

UD 3, B 17

Dahlén, Torsten          Fö 12

Dahlems.BoH.C.              A 3

Dahlgren, Elsa B.          A 16

Dahlgren, P.Anders B.   Jo 17

Dahlgren, Rolf O.         Ju 13

Dahlheim, Bo I. G.            E9

Dahlin, Gunilla              S 35

Dahlin, N. Åke S.           K 15

Dahllöf, Lars               Jo 20

Dahllöf, Urban S.           U 47

Dahlman, S. Ola           UD 3

Dahlquist, Lars               U 7

Dahlqvist, Lars-Ola        U 35

Dahlsjö, Lars A.           Ju 18

Dahlsten, Gösta O. L.      Juli

Dahlsten, Ulf L.           E5,H8

Dahlström, Gunnar        S 34

Dahlström. Gösta E. B 3,1 7 19

Dahmén, Erik V. H.           H8

Daimar, Margot              A 2
Dalen, Ingrid S 1, U 35, Bo 7
Damgren, H. G. Fredrik

Jo 2 20, Bo 6, Kn 14

Daneil,C.GeorgV.          Ju 32

Danemar, Anton             U 7

Danielson, Gunnar H.  S5,A13

Danielson, Nils-Gustaf F. I 19

Danielson, Åke              Kn 9

Danielsson, Birger         S 10

Danielsson, C. Bertil        E 9

Danielsson, Georg     E 8, A 2

Danielsson, Nils Gustaf F.  17

Danielsson, Palle             U 5

Danielsson, Sten            U 5

Danielsson, Stig A.           E9

Darnell, Eva                 U 14

Daun, Stig G.              Ju 34

Daun, Åke                    Bo 7

Deak, Csaba                  U 5

Dedorson, Gunnar            H7

Densjö, K. A. Sören       B 30

Denward, C. M. Thore   Jo 13

Deullar, Rolf                  Ju 6

Dewailly,LéonN.G.         U 12

Skr 1977/78:103

454

Diesen, Ingrid E.	U35
Dihlström, Klas	U 14
Dillner-Thorsson, Monica A	.M.
	U22
Dimos-Asplund, Antigone	A 16
Dinell, Jan A. C.	Fö 2
Djerf, Olof	1 19
Djärv, Sigbritt	U 56
Domargård, Tord V.	Kn25
Dominique, Carl-Axel	U5
Domvall, E.Göte	Kn5
Douglas, Jacob L.	K9
Drangel, Bo F.E.	Ju 32
Dreber, I Agneta	A 16
Dreber, Ulf P.	K 19
Dryselius, Haralds.           J	u 10 49
Du Rietz, Lars B.	U7 55
Dufwa, Bill W.	Ju 14
Duker, Jan-Peter	H 10
Diiring, Bertil	U5
Dyhre, A.Gunnar	Jo 8
Dyring, Eric	U 10
Dyrssen, Gösta P. T.	Ju 3
Döös, Sten-Olof	U24

Ebbeson, Ulf                U 48

Eckerberg, Ingela          S 34

Eckerberg, Per A.   Ju 17, B 14

Eckerdal, A. Ingmar       Bo 7

Eckerdal, LarsH.           Kn 2

Eckered, Thomas           I 19

Eckersten, Ivan E.        Ju 33

Edam, Cari Tomas H:son

S42,U 11
Edberg, Rolf F.             Ju 19

Edelholm, Olof Gunnar (Olle)

U 38 Edenman, Ragnar H. L.

U 8 42,1 10
Edholm, Edmund           U 16

Edin, Karl-Axel                17

Edin, L.Åke                   112

Edin, Per-Olof           A2,E5

Edling, A. Roland    Ju 17. B 18

Edling,N.Axel            Ju 12 57

Edling, Nils                 Kn 18

Edlund, C. Berlil         B 6 7 21

Edlund, S. Lisbeth          Jo 8

Edman, Kurt E.             Bli

Edman, Stefan             U 12

Edmar, A. E. Desirée     UD 3

Edmark, Birger               U 7

Edmark, Kerstin            Ju 50

Edmén, Lars H.          Fö 6 11

Edner, T. Margareta      A 16

Edner, T. Margaretha     A 16

Edsta, Björn O.        B 30,1 16

Edstrand, Kari-lngmar B 2, H 15

Edstrand, Märta            S 32

Edström, J. Lennari        S 17

Edström, Jan-Olof         1 18

Edström, John Olof          U 6

Edström,Kjells.               B 4

Edström, Lennart N.       Fö 6

Edström, N.AndersT.       1 1

Edström, Rune             Ju 53

Edvardson, Kay E.         U 45

Edvardsson, Einar   S 18, A 4
Edvinsson, Sven-Olov A.        U 27

Edwall, Pehr A. R.          Kn 2

Edwardsson, Roland       U 56

Edwinson, Vanja A. M. Jo 3 29

Eek, Karin                    S 30

Egardt, Peter A. N.   U 23 56

Egebäck, Karl-Erik         K 20
Egelstedt, T. A. Ingemar

Fö 16, U 17 21

Egnell, S.Jan-Erik           Föll

Ehn, Bengt                 Jo 18

Ehnmark, Anders          Ju 54

Ehnmark, E. Erik           U 23

Ehrenberg, Carin M. S.   Jo 6

Ehrenfreid, Monica           U7

Ehrengren, K. Lennart    Jo 1

Ehrenpreis, Dag            UD 2
Ehrling, G. O. Ingvar   FÖ37,B11

Ehrner, Bo                    111

Ehrnst, Anneka             U 17

Ehrnvall, Torbjörn            U5

Eidem, Ingmar              1 19

Eidem, Rolf I.                  E5

Einhorn, Jerzy          S 15 40

Ejerhed, Anders G.    U 47 51

Ek, C. Olof                    1 2

Ek, Karin                        U5

Ek, Kurt                      U 32

Ek, Marianne                U 52

Ekberg, J.Göran           Ju 19

Ekberg, K. Gustav         K 20

Ekberg, Kari-Henrik    Ju 5 40

Ekberg, Leif                 S 18

Ekberg, Sewon             S 25

Ekberg, Valter              S 12

Ekblad, Cari E. A.          Jo 5

Ekdahl, Berlil                H 10

Ekeberg, Lars-Olof          K 7

Ekeberg, Per Olof          A 14

Ekedahl, N. A. Gunnar   Jo 18

Ekelius, Wåge              U 11

Ekelund,HansE.B.          K 21

Ekelund, Ulla G.            Fö 9

Ekelund, Ulla G.            U 10

Ekenberg, Anders          Kn 4

Ekendahl, Bengt G. M.    Jo 5

af Ekenstam, Adolf        U 16

455

Ekevärn, Gunnar         1 3 17
Ekholm, Birgitta Maria (Britimari)

U 35

Ekholm, Lars V.            U 58

Ekholm, Mats               U 55

Ekholm, Torsten I.         U 32

Ekinge, Bernt A.             A 4

Eklind, Kent                  Bo 7

Eklund, C. Gunnar          Fö 7

Eklund, Christer              U 5

Eklund, E. Sven-Olof      K 20

Eklund, Erik                  B 16

Eklund, Harald              U 16

Eklund, K. Ronnie              Ul

Eklund, Kari                  U 11

Eklund, Lennarts. G.       I 13

Eklund, Margareta         U 56

Eklund, Solveig             U 16

Eklund, Svea 1.            U 47

Eklundh, Claes G. B. Ju 45 54

Eklycke, S. LarsG.        Ju 50

Eklöf, Kurt. G. A.          El 69

Ekman, Lena B.             Ju 4

Ekman,S.Gösta               B 6

Ekman, Stig Rune       U 1 29
Ekstam, Gunnar E.      Ju 2 43, H 1

Ekstedt, Olle U.-E.       Ju 49

Ekström, Allan              H 10

Ekström, Bert O.           B 19

Ekström, E. Bengt A.      Fö 1
Ekström, E. Sören         Jo 13 28 31

Ekström, John E.           K 23

Ekström, Margareta        Ju 5

Ekström, Solweig          U 38

Ekström. Ulf                   H 2

Ekwall, Thomas F. H.       E 8

Elam, Lars                 U 7 16

Elfving, Ame                 U 14

Elfving, Jack O. H.       Kn 10

Elfving, L. Arne R.        Fö 10

Elfwing, H. Ingemar         1 7

Elgfelt, Göran               Bo 7

Elgqvist-Saltzman, Inga  U 33

Eliason,S.Olof               U 58
Eliasson, Anna

UD6,U 17, Bo 7,124 Eliasson, Bengt E.

Ju 56, K 3, Bo 8

Eliasson, Björn E. A.      Ju 28

Eliasson, E. Ingemar        A 5

Eliasson, H. Torsten Y.    U 9

Eliasson, Jan K.            UD 4

Eliasson, Kerstin E.          A 8
Eliasson, Lars Kn 17,1 20, Kn 10
Eliasson, Per-Erik U 3, Jo 25
Eliasson, Rolf A. E.          Jo 4,1 17

Eliasson, Rolf E.              K 8

Elison, MagnusL.           Bo 2

	Personregister
Elliot, Ninnie	U 5
Ellnebrand, Rolf	U 14
Ellwerth, Lena B.	17
Elm, Torsten J.W.	Jo 4
Elmberg, Henrik B. C	A 16

Elmer, Anders        H 10, A 17

Elmer, Björn Å.            Jo 17

Elmhammer, Nils E. I.     Ju 2, S 21
Elmhorn, Kerstin M.      U 57

Elmquist, EvaC.E.           17

Elmstedt, Claes Y.

U 14 32 56, A 4, Kn 3
Elmstedt, K. Erik      B 6, A 17

Elsässer, Björn A.           I 1

Elwien, Folke                S 24

Emmelin, Lars               U 51

Eneström, Tord O. C.     Ju 7

Enflo, Hans                   U 5

Engberg, Peter O.         U 38

Engblom, Göran           UD 5

Engdahl, K. AndersF.  Ju 2 55

Engdahl, O. Roland

K5,H 17,Kn21
Engdahl-Tegestam, Eva  U5

Engerstam, Claes M.       14

Engfeldt, Lars-Göran    UD 3

Engfors, Gösta S.          A 8

Engkvist, J.Gunnar V.     B 6

Englund, K. Svante I.

Ju2,S2 12 28
Englund, Lars-Erik       Fö 3 7

Englund, Åke             H 7 11

Englund-Ghai, Karin       U 62

Engman, Barbro B.        U 19

Engman, Hans O. R.     Ju 17

Engman, JanG.     S 32 33,U 18 49
Engman, O. Ingemar      Fö 7

Engman, Ove               U 11

Engqvist, Lars F.

Ju 19, U 47,1 10 19
Engström, Arne V.         S 11

Engström, Bengt-Olof     U5

Engström, Ewa              U 5

Engström, Lars-Göran    Ju 4

Engström, Odd E. L.   B 14 22,1 18
Engström, Olle      UD 2, U 44

Engström, Åke             U 38

Enlund, EricP.          B 7, Jo 4

Enlund, Inger               U 31

Enquist, N.Daniel           U6

Enquist, Per Olov          U 19

Erdmann, Bengt             U 5

Erici, Bemt H.                A 4

Ericson, E. Gerhard H.

Jo 8, Kn 20
Ericson, Eric                 U 5

Ericson, HansE.         K 167

Ericson, Sture T.  Ju 22, UD 3

Skr 1977/78:103			456
Ericsson. Bengt	S20 2	Erlandsson, Henrik	U5
Ericsson, Brit-Marie L.	B.       Juli	Erling, E.Harald	Ju 37
Ericsson, Britta M.	A2	Erling, E.Martin H.	B9
Ericsson, Christer T.	Ju 2	Erneholm, Bemdt I.	Kn2 4
Ericsson, Georg	Kn 18	Erngren, Birgit	Jo 29
Ericsson. Gunnar	Jo 30	Ernmark, L. Göran G.	K6
Ericsson, Gösta	UD 6	Ernryd, Bengt	U5
Ericsson, K. Georg V.	Kn 18 24	Ernulf, T. Gudmund	Ju 8 20
Ericsson, Kjell U.	S4,Kn16	Erséus, L. G. Torgny	Kn4
Ericsson, Lars Eric		Ershammar, Mats 0. T.	Fö 9
Jo25,Kn 12 25		Erstam, Sven-Erik F.	Ju 37
Ericsson, M. Inger-Britt	K6	Esaieson, Erik R. A.	E4
Ericsson, Mats Y.	Jo 23	Esbjörnson, Esbjörn	A 11,S27
Ericsson, Nils E.	S2	Eskel, Arvid               Ju 19, S 13 37
Ericsson, Paul L.	A 10	Eskilsson, Per H.	U 1426
Ericsson, S.Bo	Ju 53	Esping, F. Lars-Erik
Ericsson, Tord	U7	Jo 7, Bo 3, Kn 10
Ericsson, Ulf	U 50, UD 3	Esping, Hans G.	B 22, U 36
Ericsson, Ulf E.	A 16	Essen, Ingemar	Ju 19
Ericsson, Ulla Bella	U56	Essen, Ingemar	UD 5
Ericsson Köhler, Ella	Ju 50	Essunger, N. Gunnar R.	1 2
Eriksson, A. E. Ingemar	I 18	Etsare, Åke	Kn 10
Eriksson, B. Allan	Fö 15	Ettarp, Lars G.	A 2 14,1 21
Eriksson, B. Sune		Etzler, Cecilia E.M.	S8
U5,A2 16, Bo 4,	Kn 3 12 15	von Euler, Rigmor	Ju 52, S 30
Eriksson, Bengt G. S.	Kn 13	von Euler-Chelpin, Curt	U 17
Eriksson, Birger	U5	Eurenius, Birgittal.	U 18 19
Eriksson, Björn G.    Ju	2,A2,I18	Evander, Lars P.	H 13
Eriksson, Bo 1.	Ju 30	Everitt, Allan	S35
Eriksson, Bror R.	S34	Ewertz, Lars	U5
Eriksson, C. Ingemar	S 18
Eriksson, E. Olof	U 20, Bo 6
Eriksson, Evert G.	S2	F
Eriksson, Gunnar	U5	Fabricius, Cajus	U 12
Eriksson, Gunnel	Kn 14	Fager, Henny V.	Jo 25
Eriksson, Gösta	B 18	Fagerberg, Arne B.	B 1
Eriksson, Harald	Jo 1	Fagerholm, Per Anders L.          U 1
Eriksson, Hilding	U 11	Fagerlind, Osten	Ju 23
Eriksson, I. Seved	S I	Fageriund, Bengt O. H.	A 14
Eriksson, K. Anders	B 13	Fagerström, Jan Peter	U 11
Eriksson, K. Arne	A2	Fagerström, Kjell	U45
Eriksson, K. Bertil	U30	Fahlin, PerG.	K5
Eriksson, K. Birger	B 26	Fahlström, Jan Magnus	Jul
Eriksson, Karl-Erik E.	17	Falk,EricG.R.	Jo 10, Bo 3
Eriksson, Kjell E.	Kn 19	Falk, Hans G.	Ju 19
Eriksson, Lars A. I.	A2	Falk, Johan	U5
Eriksson, Lennart	S29	Falk, Stig	U56
Eriksson,  Maria Kristina  (Maja-		Falkehed, Sven A. L.	Knl
Stina)	U38	Falkenberg, Eva	Knl5
Eriksson, Martin H. V.	U32	Falkenmark, Per A.	K7
Eriksson, Nils-Erik	U5	Fallenius, Ann Marie	B 22
Eriksson, Olof E.	127	Farholt, Torborg	K 19
Eriksson, Per A.	K8	Farm, Ante T.	A2
Eriksson, Per-Erik E.	Ju 25	Faugert, S ven J.E.	17
Eriksson, §une	S14	Faxén, Kari-Olof	A2
Eriksson, Ake E.	U 29	Faxén, Nils-Bertil	U5
Erixon, Bo	I 1	Fehrm, E. Martin	U20
Erlandsson, Bengt H.	Ju 26 37	Feigenberg, Loma	S 15

457

Personregister

von Feilitzen, Styrbjörn O. R.

A 14

Felländer, Ingela K.             11

Ferdinandson, Kaj L.        K 18

Ferm, Anders                   U 19

Ferneborg, Stieg                U 5

Fernheden, Göthe A. S.       13

Fernqvist, Dan E. I.         Ju 53

Feuk, Yngve L.                14 19

Finney,F. Peter A.                14

Fischier, Sven G. O.      Ju 2 43
Fiskesjö, Bertil A. N.

Ju 28 29 45 54

Fitger, Peter                    Ju 50

Fjellstedt, Lars                   U 5

Fjällhed, Åke                    U 16

Fladvad, J. Arne                Bo 3

Fleisher, Fred                   U 52

Flinck, N.Rune I.                  U9

Florman, Bertil                  K 13

Hyborg, Berit                   Jo 32

Fockstedt, Sven               UD 5
Fogelström, Hans

Ull 16 24 47, A 2

Fogelström, Siv E.              A 8

Folestad, Ruth E.             A 16

Forkman, Göran               U 12

Formgren, J. Holger          K 15

Fomstedt. Ulf H.            U 9 26

Fors, Sixten R.              U 1 46

Fors, Åke Hj.               S 1 17 27 38

Forsberg, Curt                   U 5

Forsberg, P. Roland         Kn 4

Forsberg, Wilhelm            U 23

Forsebäck, M.Lennart S. Kn 12

Forselius, HansF.             A 16

Forsell, Harry A.               B 28
Forsell, L. O. Torbjörn

UD4,U 19

Forslind, Bo                      U 56

Forslund,BoE.               S 39,Jo 16

Forslund, Bo G.                1 14
Forslund, E. Birger           S 3 11 12

Forsman, Sonja                I 19

Forssberg, E. Olof            Fö 8

Forssberg, K. S. Eric            I 3

Forssblad, N. Douglas        K 2

Forssman, Åke V.              Jo 1

Forsström, Ingrid             K 23

Forsström, Jan E.              I 20

Forstadius, Erik L. W.       A 14

Foyer, Lars O.                    B 8
Fraenkel, Ingegärd C. E.

U42,A 16

Fraenki, Claes                  S 30
Francke, Jan                  K 23, B 27

Francke, Per E.S.                 14

Frank, S.Torsten                 U2

Fransson, Arne A. E. B 19, A 2
Fransson, Bo-Gunnar L. B 14 22
Fransson, Hans G. V.         117

Fransson, Lars                 U 17

Fransson-Belohorka, Birgitta

U 16
FrantzeU, A. Magnus           1 4

Franzén, Ivar                     1 22

Franzén, J. Thomas H.        E 4

Franzén,LarsG.                U 28

Franzén, S.Anders            U 17

Fredberg, Birgit A. M.         U 2

Fredelius, Bo B.                B 20

Freden, Erland           A 10,1 18

Freden, Sven                    U 59

Fredgardh, K. Sonja 1.     A 16

Fredin, Curt                       U 7

Fredlundh, Lars                 S 13

Fredricson, Karl Gustav   Jo 26

Fredrikson, Märta E. B.    Ju 52

Fredriksson, Bert              U 47

Fredriksson, Ella                U 7

Fredriksson, H. Einar

Fö 16, S 2 13
Fredriksson, Ingrid           U 47

Fredriksson, Ulla M.      S 30 42

Fredrixon, Kurt                 U 31

Freese, Jan P. G.    Ju 42, Fö 15

Frendahl, E. Maj-Britt       A 16

Frenne, Anders                U 45

Frenning, Lars W.     Ju 2, Kn 7

Fresk, Lars                         U 5

Fresk, Svante                  Ju 55

Frey, Christer                   U 52

Friberg, B. Torsten           Jo 19

Friberg, Lars T.                Jo 16

Frid, Sven Rune      Ju 17, Kn 10

Fridebäck, Carl-Eric            I 17

Fridell, G. Ingvar              Ju 56

Fridh, Göte                  S20,A2

Fridolfsson, Filip W. B 19, A 10
Fridolin, Hans R.      B 5 16,1 19

Friedner, Lars F. V.             B 2

Fries, Ingmar F.              B 7 20

Fries, Jöran                       U 24

Frigren, Suzanne M.      14 7 19

Fringel, Viggo B.               Jo 24

Frisen, Rune E.          K 11, Jo 2

Frisk, K. Åke                      U 33

Frithiofson, Karl A. F.

A 10,13 17
From, Hans-Sören            U 16

Fromm, H. Irene                A 16

Frostell, Anders                  U 1

Frostenson, Anders          Kn 4

Frykholm, Jan           UD 5,H 13

Frykstam, Alvar                 U 12

Frånstedt, Olof R.             Ju 48

Skr 1977/78:103			458
Frändås, S. G. Berit	Fö 9, U 38	Glaser, Werner Wolf	U5
Fröier, Kåre	U 20	Glass, Marianne	U31
Fröjd, S. Arne	Kn 10 16	Glennow,YngveG.G.	U30
Furbäck, Bengt L.	K 1 6	Glimelius, Nils	Kn 18
Furhammar, Brita	U61	Glimnér, J.Erik	Fö 6,1 3
Furubo, Jan-Eric	14	Godlund, Sven A. I.	K 11.I I
Furuhagen, Hans F. G.	U 19	Godvik, Hans	Kn2
Furumark, Ann-Marie	U 11 47 58	Gornilzka, Gunnar V.	14
FiJlep, Tibor	U5	Gothefors, Per L.	B 13
Fyrberg, Lars Erik	Ju 57	Gothefors. Ulf	U 12
Fälldin, N.p. Thorbjöm         Ju 19		Gottsén, Berlil	U56

Fältheim. Ake A.           U 15

Farm, Gunnel      Ju 56, U 14

Färm,HildingG.E.            Kn 9

Farm. Ingemar            Kn ] 5

Gabrielsson, A. Edmund B.      Ju 7
Gabrielsson, Alf              U 5

Gabrielsson,H.Ingemar       U 5 29 Gadd, P. E. Arne

B7,U 17 28 40 45,1 11
Gahrton, Per         Ju 44, Bo 7

Gammer, Gerhard            B 7

Ganting, Gösta E.         Jo 26

Gardell, Bertil G. T.     S 11 25, A 5
Gardeström, Linnea       S 1 6

Garke, Hans B.               B 7

Garmo, Sune                U 38

Gavelin, Wanja              S 25

Ga well, Jonas              K 20

Gebart- Andersson, Thorborg S.

U 23
Gehlin, Jan E.                A 5

Gehlin, Jan H.M.           Ju 40

af Geijerstam, Sven O.  Ju 29

Gellerman, Kerstin         Ju 32

GeUerstam, Martin         U 12

Gellstedt, Björn P. T.      S 38, K 15
Genetay, Claude M.        U5

Georén, Sven               U 14

Gerentz, Sven              K 23

Gerhardsson, Birger      U 12, Kn 2
Gerhardsson, Birgit        Kn 4

Gerhardsson, Gideon      A 13

Gerholm, Tor R.     Ju 19, U 36

Gerle, HansE.               U 19

Gerleman, J. Gillis H.      U 12

Gestrelius, Kurt E. G.     U 52

Gibson, Urban H.           B 21

Giertz, Gustav B.           S 15

Giesecke, Curt-Steffan   A 16

Gillenius, Leif                Ju 58

Gillström,ÅkeK.               U7

Gillström,ÅkeK.              Ull

Gisslen, Axel                  S 3

Glaas, Sten-Ove           A 13

Gozzi, A. Sören        U 18 28, Jo 27

Grabe, A. Gerhard     Ju 4 20

Grabö, Paul E.              U 29
Gradin, Anita

S 35, U 17, H 37, A 16

Gradin, Lars-Erik          Jo 12

Gradin, Rolf U.                14
Grafström, Erik O. Hj.

Ju 19,K 1,Jo 3,14

Grage, Elsa-Britta            U2

Grahm, Leif                    I 1

Gran, Bertil                  U 16

Granander, Stig            U 24

Granath, Solve O.         Fö 9

Granberg, Birgitta M. V.   A 4

Granberg, Otto              H 3

Granegård, Christer       U 32

Granholm, Arne B.       Kn 10

Graninger, B. E. Göran U 17 30

Granlund, Börje              U 7

Granlund, Karl-Åke          H 7

Granmar, Jan                 U 5

Granqvist, Liss M.            S5

Granstedt, Pär E.    U 35,1 7

Granström, FolkeT. G.  Kn 10
Granström, L. A. Torbjörn   I 19 23

Grape, Karl Gunnar        Kn 9

Grape, S. Lennart      Fö 3 7

Grebäck,ErikH.        K l,Jo2 8

Green, Åke                  U 42

Gregow, P. J. Torkel Ju 46 49

Gremner, Kjell              S 13

Gren, Arne                  U 47
Grenander, Nils

Ju 19,K2 8 14 23

Grendin, Kurt               U 11

Grenestedt,E. LennartN.  A 6

Grobgeld, Lennart M.   Ju 12

GroU, Lennart E.O.      Kn 15

Grudevall, Lennart        U 56

Grufberg, A. Lennart     Kn 7

Grufberg. Maj-Britt K.       Bil

GrundwaU, K. Ricard     Bo 2

Grunewald, Ingelise      U 18
Grunewald, Karl R.

Ju 52, S 35, U 7

Griinberger.JanR.             E8

459

GriJnewald, Björn     U 47, A 2

Gruting, Britt           U 60 3 46

Grönkvisl, Göran             U 5

Grönstedt, Gert T. V.      K 8

Grönstedt,J.Olle             K 9

GrönwaU, Lars O.   S 3 8 24 35

GuUberg, Bo                 U 14

GuUberg,H.Urban           Jo 6

GuUberg, Hans E.     K 8, A 13

GuUberg, Karin               U 5

GuUnäs, S.Ingvar

Ju 36 50, K 16 17
Gullström, Estrid            U 58

Gummesson, G. Margit K. K 9

Gumpert, Jan                U 54

Gunér, Otto                   U5

Gunnarson, Arne V.        1 22

Gunnarson, E.J.Ingvar   Ju 10

Gunnarsson, A. Gunvor   A 16

Gunnarsson, Bror E.      Ju 24

Gunnmo, Alf O.             U 27

Gunsell,TorA.               Jo 11

Gurinder, Jan Olof  UD 4, U 49

Gussing,N.RagnarJ.         A 8

Gustafson, Cari-Erik       K 18

Gustafson, G. Arne        B 15

Gustafson, Ingemar      Fö 12

Gustafson, K. G. Jan       U7

Gustaf son, Sven H.  Ju 5,1 20

Gustafsson, Bengt E.  U 10 45

Gustafsson, Björn H.      U 27

Gustafsson, C. E. Torsten

Ju 53,Fö7,Kn 14
Gustafsson, Christina     U 43

Gustafsson. F. Agne S.  Kn 3

Gustafsson, G. Einar       Jo 30,1 17
Gustafsson, G. Ragnar    U 30

Gustafsson, Gunnel       U 56

Gustafsson, Hans 1.       B 21

Gustafsson, Hans L.       Fö 6

Gustafsson, K. Börje        E 8

Gustafsson, K. G. Allan   Kn 5

Gustafsson, K. G. Evald  U 42

Gustafsson, K. G. Wilhelm        B 9
Gustafsson, Karl-Erik       I 13

Gustafsson, Kerstin

Ju 30 59, A 11 17
Gustafsson, Lars          Ju 40

Gustafsson, Lars I.    U 10 16 23 38 Gustafsson, M. Gunnar

Fö 1 ll,Kn9 1
Gustafsson, N. Henry Jo 12 13
Gustafsson, N. Lennart   B 25

Gustafsson, Nils-Eric        I 4

Gustafsson, Stig A.        U 31

Gustafsson, Stig G.

Ju 20 42, Fö 5, A 14, Kn 19
Gustafsson, Thomas B.  Jo 27

Personregister
Gustafsson, Ulf C.	Knl
Gustafsson, Ulla	H 12
Gustafsson, Yngve H.	Jo 17
Gustafsson, Åke	U31
Gustafsson, Åke C. T.	Jo 13
Gustafsson, Åke G.	S I
Gustavson, J. Krister	E 13,18
Gustavsson, Bengt	S42

Gustavsson, Bengt T.     Ju 37, Fö 7

Gustavsson, Gusti L. A. Fö 1

Gustavsson, K. Rune     S 42

Gustavsson, Ola         Kn 10

Gustavsson,S. A. Göran  H 3

Gustavsson, Sven Anders 114

Gustavsson, Ulf H.         122
Gustavsson, Åke E. G.

UD 2, Fö 6, U 38

Guste, Göran L.           B 26

Guleland, Gösta A.    A 2,1 1

Gyllensvärd, Bo V.        U 18

Gyllö, Sture A.             S 23

Gålmark, Gunnel           Bo 7

Gårdstedi, H. Birger        A 6

Gårmark, Thore O.        U 11

GÖhlman, Gunnar         U 32

Göranson, Lennari          H 8

Göranson, Ulf G.          U 47

Göransson, Bengt        Ju 24

Göransson, Bengt        Ju 56

Göransson, Bengt         U 19

Göransson, Bertil          S 25

Göransson, Bo O. F.       A 5

Göransson, C. Göran N. Kn 2 9

Göransson, E. Magnus   K 22
Göransson, G. Bertil

S 11 13 15 16 20, A 2, Kn 9

Göransson, Harald O.   U 5, Kn 2 4
Göransson, J. Olle

Fö67,A 11,15

Göransson, Lars G.  Ju 14 21

Göransson, Lars O.       U 19

Göransson, Åke           U 32

Göthberg, Bo          U 13 51

Göthberg, Kerstin V.     U 11

H

Haavio-Mannila, Elina   A 12

Hadenius, Stig G.     U 19 40

Hadrup,KnutE.H.        K 26 8

Haeffner, Erik A.            I 5

Haeggblom, Birgitta        U 5

Haeggström, Ingrid M.   S 16

Hafström, Jonas          U 32

Hafström, Marie M. G.  Ju 45

Haga, Ingegerd             U 7
Hagard, John H.M.       H 18, Jo 17

Hagberg, A. Bertil       Kn 18

Skr 1977/78:103

460

Hagberg, Anne-Chariotle A 5

Hagberg, Arne               U 5

Hagberg, Helge M.H.     Ju 53

Hagberg, Lennart         Ju 60

Hagberg Anne-Chariotte  A 5

Hagbergh, Göran G. E.    U 4

Hagdahl, K. Thomas      Ju 17

Hagel, Rolf                 Kn 15

Hagelstam, SligL.           K 3

Hagerman, Yngve B.     Jo 16

Haglund, Sune K.          B 30

Haglund, Sven               S 5

Hagman, B. Anders     U 11, A 5 15
Hagman, Björn O.          B 27

Hagman, Jan-Erik R.     Ju 32

Hagnell, Olle                 S 27

Hagquist, Curt E.l.         U 1

Hagson, Cari A.       Ju 19,14

Hagströmer, Erik J.J.     Jo 19

Haldén.J.O.Folke        U 23, A 15
Halén,E.Torsten           Ju 59

HaU, A. Bertil        Ju 56. B 20

HaU, Bo A.                    13

HaU, Lennart             U 5 56

Hallberg, BengtO.L.       Bo 7

Hallberg, Dag R.            E 10

Hallberg, Kajsa               S 8

HaUberg, Lars               U 7

Hallbäck, N.Thore       Kn 10, S 14
Hallen, Håkan               U 43

Hallenberg, Ingemar   U 38 57

Hallenius, G. Ingemar Jo 19, Kn 11
Hallerby, Nils                S 35

HaUgren, E. Margaretha  U 1

HaUgren, Ulf                  13

HaUing, Nils-Olov        U 5 31

Hallman, Eric              Kn 18

Hallman, Katrin             U 36

Hallman, L. ÅkeG. H5 7811,11119
Hallmo, Gunnar             U 15

HaUoff, Ulf V. V.           Kil

Hallqvist, Britt G.          Kn 2

Hallqvist, Ulrika            Bo 7

Hallsénius, Jörgen         H 13

Hallsten, Lars T.      H 15,1 18

Hallström, Torbjörn        H8

Hamber, Hans              U 11

Hamberger, Carl-Axel     S 13

Hambraeus, Gunnar A.

Ju 19,UD6,U 50,17 9 Hambraeus, S. Birgitta

Ju 19,1 19,U36
Hamdahl, Bengt     K7,Kn23

Hamilton, Cari             Kn 18

Hamilton af Hageby, C. UD 3

Hammar, Anna Karin      U 12

Hammar, Carl-Filip

B23,U9 19 46 52

Hammar, John A.           U 31

Hammar, StigH.              U 1

Hammarbacken, Britta K. M.

Ju45,S40,Kn 15 Hammarberg, Margareta

S 21,1 21
Hammarberg, Peter         U 9

Hammarberg, Sven O. Ju 30 31
Hammarbäck, E. Rune    Ju 28

Hammarbäck, Sven      Kn 18

Hammariand, L. E. Thore U 28
Hammarlund,C. JanR.      B 23

Hammarlund, Carl-Gunnar K 16
Hammarlund, F. Gösta E. Jo 10
Hammariund, Olof          U 55

Hammarqvist, Stefan S. E. 14

Hammarskjöld, Claes Å. H. K 18
Hammarstedt, H.Bertil     I 18

Hammarsten, Erik M.      U 27

Hammarström, P. Rickard Fö 10
Hannerz, D. G. Lennart  Jo 14

Hannerz,R.Christer         Jo 3

Hansén, Bengt-Olof D. V. I 18

Hansen, Hans-Jörgen      Jo 1

Hansén, Pär G. H.         Ju 39

Hansen, Åge                  122

Hanson, Arne G. H.       Jo 17

Hanson, Göte                 S 1

Hanson, Per-Olof        B 14 22

Hansson, Bengt              U 7

Hansson, Bertil              U 16

Hansson, E. Ing-Marie

U 28, Kn 8
Hansson, Erik                 1 24

Hansson, Göran             Kn 6

Hansson, J.Bertil             U5

Hansson, K. Gunnar        Ju 5

Hansson, LarsR.           E 1 4

Hansson, Lilly E.       Ju 4, S 23

Hansson, Nils                  S 1

Hansson, Nils H.             U7

Hansson, Oloph A.         U 19

Hansson, P.Inge            K 13

Hansson, S.Olof (Olle)    U 35

Hansson, Stig F.             S2

Hansson, Stig G. E.   A 2,1 21

Hanstorp, Erling            U 16

Hardeberg, Gunilla   S 21, A 16

Harriman-Hernborn, AnitaC. A 4
Hartman, Lars               U 12

Hartman, Olov        U 12, Kn 4

Hasselgren, Ann-Mari      S 31

Hasselknippe, Ivar         U 37

Hasselquist, Ulla             U7

Hasselrot, P. Erik          Kn 15

Hasslev, Nils-Olov F.      Kil

Hause, Greta                 U 5

Hauser, Urs W.          A 11 12

461

Personregister

Haveriing,SvenG. 1.         U2

Havik, Folke                 K 23

Heckscher, Gunnar E.   Ju 45

Hedberg, Anders          U 11

Hedberg, E. Torbjörn      U 6

Hedberg, G. Christer      Bo 7

Hedberg, Gösta          Kn 17

Hedberg, J.Anund         S 11

Hedberg, K. Anders         1 1

Hedberg, Lars O. O.    E 1 69

Hedberg, Stig E.           B 30

Hedbom, Bengt               U5

Hedborg, Anna M.        B 6 7

Hedborg, Per Erik         Ju 60

Hedenström, Bengt         S 6

Hederström, C. Christer U 57

Hedfeldt, Erik               U 60

Hedin, Benkt Erik          U 54

Hedin, Bernt                S 12

Hedin,C.Thomas             A 5

Hedin, Carl Eric           Jo 14

Hedlén, Bengt R.        S 3 11

Hedlin, John W. A. S 36, U 21

Hedlund, A.Rune           Ju 8
Hedlund, Bengt N. R.    S23,U21

Hedman, Barbro           U 29

Hedman, Bengt           Ju 51

Hedqvist, Eric H.          U 18

Hedqvist, Sven A.       Ju 10

Hedström, A. Jan-Olof    I 18

Hedström,BoS.         Jo 7 10
Hedström, T. Uno V.

Ju 33, Jo 10 22

HedvaU,BarbroC.          A 16

Hedvall, Lennart            U 5
Hedvall, Yvonne M.

Ju 52, S 42, A 16

Hegardt, Nils A.           Ju 32
Hegrelius Jonson, Barbro M.   Ju 41

Heide, Agneta               H 6

Heideman, Gunnar A.       S2
Heimbiirger, H. Peter   Ju 3, Bo 4 6

Heinemann, Kerstin       S 39

Heino, Martti O.          Ju 24

Heister, Per                  U 4

Hektor, Cari-Magnus     U 47

Helander, Sven A. B.     Kn 2

Helin, Bertil                 U 24

Hellbacher, Ulf H.        Ju 60

HeUers, P. A. Hans     U 7 11

Hellgren, G. Bertil       U 1 32

Hellgren, Gertrud E.     Jo 25

HeUgren, Kristina         U 47

Hellman, Lars                S 8

Hellman, Sven R.        Fö 3 7

Hellner, Eskil M.            H 16

HeUner, Jan E.       Ju 12 20

Hellners, E. Trygve       Kn 7

HeUstadius, Jan R.      Ju 15

Hellström, E. EmU         U 47

HeUström, G. F. Ingemar H 3

HeUström, Gunnar J.     U 29

Hellström, Jan Arvid      U 12
Hellström, Mats J.

UD 1,S42,A23

Hellström,P.N.Erik           K 3

HeUström, Sten           U 16

Hellung-Strohl, Eva M.  U 58

HeUzén, NUs               U 11

Helmbring, Anita          U 58

Helmers, Dag           B 3 5 6
Helmerson, Bo I. H.

Ju3,Jo3 20,I4 7 Helmfrid, Staffan    U 56, Bo 3,1 1

Hemberg, B. S. EskU     U 19

Hemborg, Bo E.Y.       14 19

Hemlin, H. Egon           U 28

Hemlin, Peter W.          U 31

Hemmingsson, Sten      1 15

Hemrin, Sven              U 12

Henmark, Kai               U 12

Henningsson, K. Gustav H. I 15

Henningsson, Lars-Åke   U 6

Henricson, Sven-Eric  U 7 16

Henricsson, Sven R.    Kn 10
Henricsson, Ulf l.R.           Kn 6 13

Henrikson, LarsG.            S3

Henrikson, Ulf T. A.      U 30

Henriksson, E. Sture F. S 6 21

Henriksson, J. LarsG.      U 1

Henriksson, Jan Olof     U 14

Henriksson, Runa M.       A 2

Henriksson, Rune I.   Jo 11 12,1 18

Henriksson, Sven Ake      I 4

Henriques, Bertil         Ju 58

Henriz, Gunnar            Ju 31

Henrysson,Sten _           Ull

Henstrand, Kjell-Åke    Kn 15

Henttu, Jorma               U 5

Hercules, Jan              U 13

Herin, Jan                     H8

Herland, Erik                  H3

Heriin, Helena N           U 55

Heriitz, UUa                   I 1

Hermanson, K. Gunnar L. Kn 8
Hermanson-Snickars, Folke    U 25

Hermansson, Carl-Henrik B 7

Hermansson, Nils T.     Jo 28
Hernelius, Allan J.   Ju 22 48, UD 3

Hemer, N. Birger E.         S9

Hernlund, Carl Hugo H. Ju 5 40

Herrlin, Klas G. E.         B 17

Herrlin,S.G.Sigvard        Ju 2

Herrstedt, Henry T. O.  B 19

Hertz, Olof A.            Fö 15

Hertzman, A. Olov       Ju 12

Skr 1977/78:103

462

Hes.ser,S.C.E.        Ju 40, U 3

Hesslebom, OUe K. A.

U 58, A 13,Kn3
Heuman, JanG. M.      Ju 10 13

Heurgren, Sven C. O.

Ju 14,H2 3 12,14
Hibe, Erik G.                 K 20

Hidal, Sten                   U 12

Hildeberg, Lars               U 7

Hildebrand, Karl-Gustaf   U 12

Hildeland, Erting K. I.     A 13

Hilding, Per                  Ju 48

Hiljding, StigG. O.         Juli

Hillbo.ArneO.                 Ju 2

HiUbom, Lars H.   Ju 12 15 57, Jo 4 HiUerdal, N.Olof

S 2 20 26 28, U 58
HiUert, Mats                 U 56

HiUerudh, G. Lars-Olov E.  Ju 2 43
Hillman, Bo I.                B 22

Himmelstrand, Gunnar G. F.     Kl
Himmelstrand, J.Ulf I.     A 12

Hinno, Rein                   B 21

Hirschfeldt, S. Lennari   Ju 22

Hjalmarsson, E. Birgit

Ju 35, A 10
Hjalmarsson, H. Yngve J. Ju 32 57
Hjalmarsson, Lennart   1 19 25

Hjalmarsson, S. Åke       E 13

Hjalmarsson, Sven         U 11

Hjelm, K. G. Lennart       Jo 1

Hjelm, Lars                  Fö 12

Hjelm, Sture                 U 24

Hjelm-Wallén, Lena B.    U 47

Hjelmqvist, Ingvar K. R.

S 3,A 2,1 18
Hjelmqwist, Karl-Gustaf H. K 11
Hjelmström, I. Eva K. Ju 47, S 36
Hjem, Bengt K. L.          S 40

Hjern, Bo                S 9 20 13

Hjerne, Gunnar          S 2 9 31

Hjerpe, Per-Olof             U 5

Hjertonsson, Karin      UD 1 3

Hjertqvist, Johan           B 21

Hjort, Christer A.           U 32

Hjorth, Lars E. A.     S 4, B 16,1 19
Hjorth, Nils T.               Jo 2

Hjorth, Ole                    U 5

Hjorth, Ragnar               Jo 7

Hjortås, Bernt Olof        U 56

Hjälm, Nils G. O.           Ju 37

Hjärpe, Kurt L. E.           Ju 6

Hjärpe, Leif                  U 29

Hoel, Christer O.           Jo 18

Hoffman, Margit             U9

von Hofsten, Ann          U 51

Hogebrant, S. Göran    K 8 14

Hogenius, Hans             U 31

Holecek, Josef               U 5

Holgerson, Nils H.            B 7

Holgersson, Jörgen           H5

Holgersson, Leif H.        U 58

HoUander, Ernst      U 36,1 3

HoUberg,BengtI.           B 23

HoUmann, Sture L.        Bo 7
Holm, A. Ernst K20,Jul2 15
Holm, J.Lennart

E8,U6,Jo2,Bo3 5,1 1 45

Holm, Lars G.                 B 7

Holm, Lennart          U 11 14

Holm, Stefan            A5,Kn6

Holm, Tommy               Bo 7

Holm, Torsten               125

Holmberg, Arne            UD 5

Holmberg, Bo               U 11

Holmberg, Carl V. Ju 48, Fö 5
Holmberg, Erik G.     Ju 45 54, U 2

Holmberg, Johan           U 24

Holmberg, Peter             U 5

Holmberg, Sten E.          S 3

Holmberg, Slig              S 33

Holmberg, Yngve           I 22

Holmbom,Börje    U 10 25,1 8

Holmbäck, M. Bure O.    U 19

Holme, K. Gunnar           I 19

Holmgren, Anders F. Jo 7 10 29

Holmgren, B. Uno         Fö 10

Holmgren, Gunnar    Jo 11 28

Holmgren, Kjell               U 4

Holmgren, Majvor          Kn 9

Holming, Klas J. L.        Ju 40
Holmkvist-Svensson, Ruth I.

U47 58

Holmquist, Gertrud M.M.  S 9

Holmquist, K. O. Rolf Fö 5 8 14

Holmquist, Kersti          U 18

Holmquist, Lizzie           S 16

Holmquist, Stig A. B.     U 28

Holmqvist, Lars J.H.     Ju 21

Holmqvist, Leif G.            14

Holmqvist, Olle             U 56

Holmqvist, Sture L. Ju 19, Kn 5

Holmstedt, Bo R.          S 36

Holmstedt, Igor             S 2

Holmstrand, Anders Ju 59, U 45

Holmstrand, Bengt           U5

Holmström, Bengt         U 54

Holmström, Ingemar      K 19

Holmström, L.Bror        Ju 18

Holmström. Nina             I 4

Holst, Hans-Eric           S 20

Holster, Lars-Inge         I 15

Holte, K. Ragnar           Kn 2

Honkanen, Jaakko         U 14

Hoppe,E.Gunnar           U 29

Horneij, Lennart           B 23

46;

Personregister

Hornwan,GertH.D.          Ul

Hovstadius, O. Sigvard.   U 8

Hudner, Tor                 U 56

Hugosson, Kurt I.     Ju 42,1 4

Huldén, K. O. Tomas     Ju 29

Huldén, Lars                U 12

Huldt, Jan F.               Ju 15

Hulgaard, BodU C.          B 7

Hullberg, AxelTh. A:son  Fö 2

Hult, Bengt V.              Ju 46

Hult, Jan P.                 Ju 28

Hult, N. E. Jöran            Ju 3

Hultan, Ivan               Fö 9 8

Hultén, A. Olof             U 19

Hultén, Bengt E.    „      U 31

Hulterström, Sven Å. I 22, Kn 14
Hultgren, Lennart          U 16

Hultin, S.Erland V. U 131,1 22
Hulting, K. R. Georg        Jo 4

Hultquist, P.Ove I.       Kn 14

Hultqvist, Swen E.H.     Kn 5

Hultqvist, Tore              U 9

Hultstrand, Lars R.

S9 14 20 23 29, Jo 25
Hurdén, RagnarH. G.   K 2 6 8

Huss, Erik             1 22, Kn 21

Huss, K. J. Lennart         B 6

HUbner, Helmuth             I 3

Hiigard, P. Åke                I 7

Hulphers, Bo                  U5

Hydén, Elisabeth            S 5

HyUengren,Jan             K 23

Hylländer, K. Gunnar E.  Fö 1

Hyttring, Jan                S 26

Håkansson, Alfred       K 17 9

Håkansson, B. Staffan H.  15

Håkansson, Greta           U 5

Håkansson, Hans E. V.     18

Håkansson, Ivar        U 16 43

Håkansson, K. Ragnar     K 9

Håkansson, L. Arne        Fö 6

Håkansson, Margot I.     H 12

Håkansson, P. Harald      A 5

Håkansson, Per Olof Jo 20, Kn 21
Håkansson, StigJ.            I 4

Håkansson, Sven-Olof H. Ju 25
HåUsten, E. BertU S 22, K 6 11
Hårdefelt,S.Börje           Fö 8

Hastad, Torgny     Ju 55, U 56

Håvik, I. Doris H.

Ju 28,S.18, U 14 35
HägerhäU, Bertil G.       Jo 30

Hägerstrand, S. Torsten E.

U 20,1 1
Häggfeldt, Göran           K 19

Hägglund, Bengt           U 12

Hägglund, John E. Fö 17, Kn 14
Häggmark, Lars A.         A 10

Häggmark, Siri             S 31

Häggquist, Harald         U 56

Häggroth, R. Sören Bo 6, U 50

Häggström, K. Harald V. B 12

Häggström, Nils          Jo 32

Hälinen, Erkki 1.             U7

Hallbom, Sven-Gösta       I 4

Hälleberg, Allan       U 23 47

Hällgren, John A.          K 13

Hällgren, Åke                 U6

Hallman.S.Håkan      Kn 6 14
Hävermark, K. Gunnar J:son

K 4 14

Hög, Alfhild                 U 38

Högberg, Bernt L.         Bo 1

Högberg, K. Gunnar        A 5

Högberg, Lars G.     Jo 16 32

Högberg, Mats J. G.          Kl

Högemark, Karl H.    U 13 38

Höglind, Lars O.           U 11

Höglund, B.Ingemar       119

Höglund,E.Olov            U 33
Höglund, G. Z. Margrethe

Fö 12 14

Höglund, Hans             U 43

Höglund, Olof A.             Juli

Höglund, Olov              U 25

Högmark, Christina        H 14

Högvall, E. Gunnar       Kn 10

Höijer, Bjöm            U 19 40

Höijer, Gunnar             Fö 1

Höjeberg, Mats O.      17  19

Hökerberg, Annika S. O. U 24

Hökfelt, Bernt M.          U 20

Hörberg, Nils A.            Kn 3

Hörberg, Olof Hj.         Jo 15

Hörjel, Nils J.        Ju 23, B 1

Hörlén, E. Linnea          U 14

Hörlén, S. I. (Inge) B 21, Bo 5

Hörmander. H. Olof     I 7 19

Hörnlund, Börje      S 20, A 2

Hörnlund, Gördis K. B 7, Kn 3

Hörnlund, O. Börje  S 2, U 58

Hörnqvist, Sten-Ake S. Kn 10

Höök, Erik S. V.          S4,E1

lacobaeus, Anders G.	Ju 9
Ihre, Thomas	S25
Ihrfors, Carl-Johan	S2
Ihrmark, Astrid K. M.	A 16
lUman, Kari-Johan	U 12
Ingebrand, Sven G.	Kn2
Ingelf, Sten	U5
Ingelstam, Lars A.
U50 10 20 36 45

464

Skr 1977/78:103
Ingelslam, Margareta	U57
Ingemansson, Jan H. I.	Jo 4
Ingemarsson, J. Svante	B 25
Inger, Björn J.P.	U 18
Inghe, P.Gunnar	S 27,1 1
Ingvar-Svensson, Inger	Jo 17, H 6
Irving, Dorothy	U5
Isacson, Dan S.	U 32
Isacsson, Bert	U62
Isacsson, Karin	A 11
Isaksson, NUs-lvar	1 1
Isaksson,?. Olov	U 18
Isberg, Magnus	U45
Isberg, Pelle	U28
Isberg, Tord A.	K7
Israelsson, L. E. Sune	B3
Israelsson, Per J.	U 36, Jo 4
Ivarsson, Anna-Lisa	A2
Ivarsson, I.Holger	Bo 1
Iveroth, C. Axel	El
Ivre,lvarG. E.	U 19

Jackert, Clas S:son	U 19
Jacobson, Bengt    Ju 34, U 11, A 2
Jacobson, Hans	Ju 20
Jacobson, Roger	1 18
Jacobson, S.E.Olof	Jo 7
Jacobson Widding, Anita         U 61
Jacobsson, A. Torvald	B 1
Jacobsson, Esbjörn	U5
Jacobsson, Måns	Ju 59, H 1
Jacobsson, Ulla	Kn9
Jadestig, Thure R.	Ju 3, Kn 8
Jaensson, Sverker	K3
Jahnke, A. A. F.	K 22
Jakobsson, Ulf G.	B 3721,1 1
Jalling, Hans G. T.      B 13, U 16 23
Jannesson, G. Geron	Knl3
Janols, Per-Egon	U5
Janson, Bjöm C.	Fö 5 11
Janson, Carl-Gunnar	Sll
Janson, D.Birgitta	U25
Jansson, B. E. Gunnar	E3
Jansson, Bertil	U 5
Jansson, E. Sören	B 2 19
Jansson, Harald	Jo 11
Jansson, I. A. Gunnar	U7
Jansson,Jan	U24
Jansson, K. Olof (Olle)	U31
Jansson, Lars	121
Jansson, N. Ewald	Jo 4 19, A 9
Jansson, Olov	K7
Jansson, Paul G.	Ju 34, E 6
Jansson, Per-Olof	U58

A4

U 16

Jo 7

Ju 35, Bo 7

Ju 10

Ju 33,B 24

S 17

UD 1

Ju 41

B9

H7

Bo 1

Fö 6, B 11

15

Jansson, Stig L.

Jansson, Sven

Jansson, Sven E.

Jansson, Sven I.

Jantze, Siv I. G.

Janvid, B. Staffan

Janzon, Bengt

Janzon, Bo

Jareborg, Nils B.

Jarenius, J. Christer I.

Jargenius, Carl-Johan

Jargin, Ingvar

Jarmar, L. Håkan

Jarness,DagB. J.

Javette, Bo     U 7 16 58, A 2, U 47

B 13

U50

Kn7

I 1

Ju 52

Jo 19

H6

Ju 7

U5

Bo 7

K 23

Ju 36

Jo 4

U7

A 1

Jeding, LarsG.

Jennergren, Carl Gustav

Jensen, Birger

Jenstav, Monica

Jentzsch, Gunnie V.

Jeppsson, O. Gunnar

Jerhammar, Gunnar

Jerrstedt, Lars-Göran

Jespersson, Knut

Jinnegård, O.Eskil A.

Jobin, Bengt Å.

Joelsson, V. Arnold

Johannesson, Erik

Johannesson, Ingvar

Johannesson, Jan G.

Johannesson, Rune S.

Ju 24 34, B 12 Johannesson, Sven-Olof (Olle)

Ju 24,B 4
Johanson, Bo C.         17 9 19

Johanson, Eva A. M.       Ju 8

Johanson, Inge             H 12

Johanson, Lars R.       Ju 30, B 9 17
Johansson, B. Einar D.    U 30

Johansson, B. Sture  Kn 18 22

Johansson, B. Östen         II

Johansson, Bengt          U 38

Johansson, Bengt A. W.

U24,Jo3 14,H8 13
Johansson, Bengt K. Å. A 14 15
Johansson, Berndt O. L.  U 13

U 1

K8,Jo8 14

U56

B 15

S33

K 13

Jo 8

A2

Kn 10

S2

A4

14

Johansson, BertU C. Å Johansson, Bertil E. Johansson, Birgitta Johansson, Bo G. H. Johansson, Börje Johansson, Caj-Aage Johansson, Curt B. R. Johansson, D. Marianne Johansson, E. Allan Johansson, Einar Johansson, Erik V. Johansson, Evert K.

465			Personregister
Johansson, Gerd	U56	Johnson, Bo	U 12
Johansson, Greta K.	124	Johnson, Bo F.	UD 1 3
Johansson, Gun	U7	Johnson, Elsie	U 12
Johansson, Gunnar A.	Jo 11	Johnson,Inez	U 13
Johansson, H. S. Kenneth	A6	Johnson, J.Gunnar	U27
Johansson, Hans F. G.	Ju 12	Johnson, 0. Bertil	U 30
Johansson, Hans I.	Kn 11	Johnsson, BertU Å.H	Jo 19
Johansson, Hans Olof	U54	Johnsson, EUa I.	S6
Johansson, Helfrid	U58	Johnsson, Gerd	UD 5
Johansson, Inga-Britt B.	A2	Johnsson, Inga	U 47

Johansson, J. Erik         S 14
Johansson, K. Hilding

Ju28,Kn3 14

Johansson, K. Inge     U 9 38
Johansson, Karl-Axel

S6821 35,U43

Johansson, Karl-Erik      B 21

Johansson, Karl-Åke       U 6

Johansson, Kjell J.-O.   Fö 13
Johansson, Knut B. M.

UD2,E 1,B21

Johansson, Lars           S 30

Johansson, Lars-Olof   Kn 10

Johansson, Lillemor         U 7
Johansson, N. Berlil M.

Ju 55,Jo 32

Johansson, N. FUip      Jo 11

Johansson,N.Gunnar      Bo 8

Johansson, N. Mårten    I 18
Johansson, O. Mauritz

Fö 12 14, B 6

Johansson, Ola            U 36

Johansson, Olle             U 5

Johansson, OUe           U 20

Johansson, S. Arne H.  Jo 11
Johansson, S. K. Lennart        K 23

Johansson, S. Östen     U 40

Johansson, Sigurd         U 13

Johansson, Sjunne         U 4

Johansson, Stig E.        Jo 8

Johansson, Sune           I 23

Johansson, Sven          B 21

Johansson, Sven            H 7

Johansson, Sven             13

Johansson, Sven         Kn 14

Johansson, Sven A. E.   U 32

Johansson, Sven A. B.  Ju 27

Johansson, Sven-Erik N.  E 5

Johansson, Sven-Olof   U 24

Johansson, Sven Ove    U 56

Johansson, Tage N.        B 3

Johansson, Thomas B.    I 19

Johansson, Tor H.         U 32

Johansson,Torbjörn       S 27
Johansson, Tyra A. S.       Jo 8,1 10

Johansson, Ulla            S 39

Johansson, Östen B.      Bo 3

Johnson, Arne 1.             12

Johnsson, Jan G.  K 6 20, B 1

Johnsson,John E.         Jo 11

Johnsson, Lars-Åke       S 40

Johnsson, Per-Olof         U 5

Johnsson, Roland G.         Ul

Johnsson, Rune S. G.    H 17

Jonason, Olov              U 12

Jonasson, Arne             K 19

Jonasson, Holger L.          Kil
Jonasson,J. E.Bertil

Jo 24, A 7,1 21

Jonasson, Sven G. J. A 15 16

Jonnergård, Gustaf Ju 5, Kn 25
Jonshagen, Ingrid C. Karlsdotter

U 47

Jonson,Lars           H I 5,1 II

Jonsson, A. Ingemar G.  K 17

Jonsson, Anita L.          U 18

Jonsson, Bo                 Bo 7

Jonsson, Bo A.        S21,Knl6
Jonsson, Elver A. D.

S 1,U59,A 14

Jonsson, Erland            U 13

Jonsson, Folke             S 10

Jonsson, Göte K.         Kn 16

Jonsson, Ingela            U 47

Jonsson, J. Alvar          U 27

Jonsson, K. Christer       I 19

Jonsson, K. E.Johnny     U 12

Jonsson, Karl-Erik       1 22 .

Jonsson, Lars-Eric          U 7

Jonsson, Lena B.             Sll

Jonsson, Olof E.   A 2, Kn 25

Jonsson, S. D. Anita    Kn 25

Jonsson,StigG.T.          U 30

Jonsson, Torsten J.     Ju 41

Jonsson, ÅkeG.           Kn 10

Jonung, Lars                 H 8

Jonäng, Gunnel M. UD 3, A 16

Jordan, Kerstin R.         U 10

Jorg, Johann M.           U 47

Jos, N.Olof               U33 47

Josef son, Stig A.         B 21

Josefsson, J. Thomas      I 7

Josefsson, Jim L.H.      Ju 17

Josephson, Carl Olof      U 54

Josephsson, Leif E.      Ju 35

Josjö, Siv                    U 56

30   Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

466

Skr 1977/78:103
Jotofl, Yngves.	K 16
Julen, Björn	U 12
Junback, Carl Gunnar
Jo 6 13 18 26
Junestad, N.Tony	K 16
Jungqvist, Anna-Brita	U58
Jurén, Ing-Britl	U55
Jussil,SuneK.	Bo 2
Julhagen, Leif R.	U 14
Jäderholm, Bengt	H 17, K 18
Jäderqvist, K. Bertil	B 19
Järdler, Sven A.	S 29, A 16
Järnbrink,HansG.	Sll
Järvholm, Bertil	U5
Jönestedt, Bo	H 15
Jönsson, Anne M.	S2I
Jönsson, Claes-Göran	U7
Jönsson, E. Gustav	S28,B7
Jönsson, Eric L.	Ju 25
Jönsson, Gustav	S5
Jönsson, HansE.	U 14
Jönsson, J.Ove	A6
Jönsson, Karl-Gustav	U32
Jönsson, N.Börje	Bo 4
Jönsson, Per Ivan	B 20
Jönsson, Ruth V.	A 2 16
Jönsson, Ulf G.	Bo 7

K

A 2, Bo 4,1 18

Kn8

A 16

UD 5

U 1147

Kn 18

S22

U 19

Bo 7

Fö 17

Bo 2

K20,Jo2 32

UD 5,1 25

U 17

Bo 1

U5 U29 Jo 16 12 U 24 U II U 11 U 20 50,1 7

Kahlin, Tage H. G. Kaijser, Fritz Kakossaios, Mira Kalderén. Lars G. Kalin, Göran Kalles, Lars-Erik Kallings, Lars-Olof Kampmann, Hack Kanmert, Ulf V. O. Kappelin, Carl-Erik Karayel, Eva KardeU, J. Ame Kariander, Olof Karlberg, Bengt Kariberg, Björn A. Karlberg, Rolf Karleby, OUe Kariehagen, Sigvard H Karlen, F.Ingvar G. Karlen, Ingvar Karierö, Lars-Ingemar Kariin, Bengt Karlqvist, Anders

Karlsdotter-Jonshagen, Ingrid C.

A2
Karisland, Bemt                U 16

U30

S22

Karisson, B. Inga M. Karlsson, Bengt Karisson, Bengt Olof

S27 Bo 2 S 10

E 8, Bo 6,1 1 19 Karlsson, Christer Karlsson, Erik L. Karisson, Eva Karlsson, F.Göran

S 59 15,B 14 22, Jo 2

A 5 17

KnIO

Kn25

U51

S 18

U 11

Karlsson, Fritz W. I.            U5
Karlsson, Gunnar B. S.    K 2 14 23
Karisson, H. K. Göran
Karisson, H. Kari-Göran
Karisson, H.Urban
Karlsson, Hans-Jörgen
Karisson, Helge G.
Karisson, John-Evert
Karlsson, K. Gösta   Ju 40, U 15 38

Karisson, K. Harry           Ju 18

Karisson, K. J.Urban            Ull
Karlsson, K. Ove S 36, Kn 8
Karisson, Kari Gustav A.        Ju 59

Karisson, Lars Erik           U 36

Karlsson, Majvor                 U5

Karisson, Olof (OUe) H.    B 21

Karlsson, Rune A.            Jo 17

Karisson, Siv                    U 16

Karlsson, Torsten             U 11

Karisson, Torsten A.        Ju 55

Karlsson, Ulf G.               14 19

Karlsson, Vanja M.              S8

Karlsson, Åke              U 11 23

Karlström, LarsG.             U 24

Karislröm, Vilhelm H.  Ju 18 43

KarneU, G. Gunnar W.     Ju 40

Karp, Cary                          U 5

Kastan, Agnes                 U 14

Kaufelt, Eje                        U 5

Kautsky, Gunnar F. H.         13

Kebbon. Lars                   U 11
KeU, Hans                       U 7 11 43

Keiser-Nielsen, Gertrud      U 5

Kempe, Bengt H.                 14

Kennedy, Bodil M.             Kn 6

Kenttä, Matti                    U 48

Khan, Lennart                    U 5

Kieffer, René                    U 12

Kihlén, Margret                U 13

Kihiström, Bengt G.           Jo 8

Kihiström, Laila K. E.         B 18

Kildén, Gunnar                Ju 55

Kim, Lillemor A. B.        U 17 33
Kindbom, Bengt M. L.

Ju 42,S 33 S 8, U 35

U 17 56, A 15 A 16

Kindlund, A. Sören Kirsebom, Bjarne A.

Kistner, Inger P.M.

467

Personregister

KjeUberg, Bo A.            A 16

Kjellberg, Lars              U 14

KjeUegård,BoC.            K 22

Kjellén, Bengt 1.            U 1

KjeU gren, Eivor              Sll

Kjellgren, Kjell                U 7

KjeUin, Björn T. M.        Ju 4

KjeUin,G.Taro               Kn 6

Kjellstrand, Leif            A 13

KjeUström, Björn O. J.    119

Klang, Björn                Ju 24

Klangby, Lars-Erik           E6
Klason, Lars Erik

B21,U 7 11 14,Kn 14 Kleberg, Carl-Johan V. E.

Ju 31,U 19

af Klercker, E. Bertil T:son B 3

Kling, Eva                   U 43

Klingberg, Kari Erik          S 6

Klingvall, Maj-Inger       S 36

af Klintberg, Rolf H.F.       14

Klässbo, Maria             U 58

Knape, Anders               U 1

Knape, J.Olof B.          Kn 11

Knutson, Göthe K. L.     Bo 7

Knutsson, A. Ingemar    Kn 5

Knutsson, Gert 0.1.   Jo 2 30

Knutsson, Kari Eric       UD 6
Knutsson, P. Anders Ju 21 23 57
Knutsson,P.Gösta          Jo 4, A 6

Knutsson-Hall, Torsten K. Fö 1

Knöös, Erik O.              Fö 2

Kolare, Gustav C. K.       K 1

Kolk, Jaan               A 2,1 1

Kolk, Raimond             Jo 26

Komstedt, P. L. Wiggo     K 9

Konnander, Benkt A. V.   U 1

Korpi, F. Waller               Sll

Korpi, Sture H.             S 17

Korpås, B. G. Sture       UD 2

Koskinen, Lennart         U 41

Kraft, K. Ame 1.         Kn 10

Kragh, Börje R. V.         Bo 3

Krantz, Gösta                U 7

Krantz, Leif                 U 19
Krantz, P. Gunnar           Ju 52, S 3

Krause, Urban              U 56

Kristenson, Arne           Jo 4

Kristenson, E. Valter       B 7
Kristensson, Astrid M.

Ju 1                        8,H 16
Kristiansson, N. Axel

B 14 22,Jo 4

Kristoferson, Lars A.        17

Kristoferson, Tord        U 16

Kristoffersson, Anders W. E5

Kritz, Lars-Bruno            K 9

Kritz, Lars O.                 K 1

Kromnow, E. Åke     Ju 5, U 2

Krona, Kurt          Fö 11, Kn I

Kronbladh, Gunnar        H 13

Kronholm, B. Tryggve    U 12

Kronvall, Kai                U 40

Kronvall, R. Stellan       Jo 29

Krook, L. E. Thomas     Ju 25

Kruckenberg, Sven        U 5

Krutzsch, A. Peter M.    Jo 6

Kugelberg, Otto F.R.      U 1

Kullberg, Gunni V.          S9

Kullberg, Ingvar            U 5

Kuylenstiema, B. Gunvor        U 33 Kuylenstjema, C. Göran J.

Jo 27,I 20
Kuyumcu, EijaH. T.       A 16

Kvarfordt, Eva B.           A 5

Kvarnström, Sven K.     A 13

Kvist, Kenneth            Ju 45

Kyhlberg, Bengt            U 5

Kypengren, Sven H.     Ju 19

Kågeson, Per O. R.        119

KäUenius, Sten l.R.        1 11

KäUqvisl,Åke                U 19

KäUsbo, H. Arne           K 11

Källsson, K. A. Jan      K 6 23

Kälvemark, Torsten       U 44 45 58
Kärnek,Rul        U58,S2 15.20

Kärrström, Margit          S 18

Köhl, Olof F.E.      S14,Jo7 1125
Köhler, Kari Johan         U 56

Köhler, Margareta          U 5

Könberg, Björn              U 7

Könberg, Bo G.      Ju 35 45, Kn 12
Körlof, Björn H. B.        Ju 55

Körlof, Voldmar             K 3

Körner, F. Lennari          H 1

Körner, Klas-Håkan (Håkan)     B 2
Körner, Sten G.          U 2 19

Lagerblad, Bertil	Jo 26
Lagerblad, J. Peter	Fö 11
Lagercrantz, Richard C.	H.      U 35
Lagergren, Mårten	U 36
Lagerqvist, Åke	U2
Lagerström, Martin	U47
Lagerström, Ulf Å.	B 13 25
Lagneborg, Rune	U 17
Lagnell, Gunnar	H 14
Lagrell, Lars-Åke	14
Lalander, N. Sven 0.	I 19
Lambe, Bengt R.	Ju 29
Lamnevik, GuniUa	S 16,B 21
Landahl, E.Tore	Ju 25
Landahl, 0. Sixten H.	Jo 5 22
Landberg, E.	E8 10

Skr 1977/78:103

468

Landberg, Hans W.

UD6,U 10 20 40 45
Landberg, K.Erik            B 30

Landberg, Maj-Lis   H 11, E 5, H 6
Landeli, F.E. Nils-Erik      119

Landén, C. G. Ragnar     A 12

Landergård, Eva           U 30

Landfors, Curt               U5

Landin, Palle J.         A 12,1 1

Landquist, Eddie L.       Ju 40

Landqvist, NilsD.             19

Landqvist-Westh, Inga-Lill       A 8
Landström, L.Ivan          E8

Landström, R. Tori E.    Kn 10

Landström, Sten-Sture H.

S 42, U 3 11 23
Langborn, Nils E.            B 3

Langton, Börje            S 9 15

Lannegren, Göran S.   U 19 61

Lantz, A. Benne           Ju 19

Lantz, Kjell-Åke             I 19

Lareke. Cari-Axel       U 16 56

Larén, Charlotte F.   B 16,1 19

Larieldt,NilsJ.                 Hl

Larfors, E. V. Tage     Ju 1 36

Lamstedt, A. Ossian G.   S 16

Larson, Rune                 K 6

Larson, Sten E.             Jo 4

Larsson, A. Lennart       U 23

Larsson, Anna M.          A 16

Larsson, B. Gunnar          II

Larsson, B. Roland        Ju 20

Larsson, Carl-Otto         Fö 9

Larsson, Carl Rune          U 5

Larsson, Claes               I 22

Larsson, E. Åke

A 2,1 14 18, Kn 10
Larsson, Edvin              Kn 2

Larsson, Erik         S 3 9, Jo 23

Larsson, Eva-Katharina   U 5

Larsson, Felix                U 5

Larsson, Folke K. E.      Jo 19

Larsson, G. Nils-Olof      Kil

Larsson, Gerhard S 2 11 29 36,1 13
Larsson, Gunnar             U 5

Larsson, Gustav            S 12

Larsson, GöstaE.     B 23, A 16

Larsson, Gösta H. F.        U 9 24 43
Larsson, Hans               K 19

Larsson, Hans              U 38

Larsson, Hans         U 47, A 8

Larsson, Helmer E.          U 9

Larsson, Ingemar       Jo 24 27

Larsson, K. Einar A.       Jo 11

Larsson, K. S. Sigvard    B 21

Larsson, Karl G.            U 58

Larsson, L. Thorsten

Ju 33, U 7 23

Larsson, Lars-Åke G.     Jo 20

Larsson, Lennart       U 11 16

Larsson, Matts Bergom  Ju 17

Larsson, P. Härje       U 19 40

Larsson, Rolf                  1 5

Larsson, S. Rune W.      Fö 1

Larsson, Staffan            U 1

Larsson, Svante            S 40

Larsson, Sven A.A.       Ju 26

Larsson, Sven E.           Föl

Larsson, Tore               U 16

Lassinantti, I. Ragnar U6,118
Lasson, Knut-Inge L.   K 6 23

Laurell, Björn                S 31

Laurén, Staffan             I 23

Laurin, Hans                  I 15

Laurin, Lars                 Ju 50

Lauritz, L. Yngve           Bo 5

Lauritzen, Sonja             S6

Leander,B. E.Ingemar     U 19

Leander, BoT. 1. Ju 17,H 16,16
Leander, Sven               U 5

Leche,Johan H.            Ju 43

Ledstedt, K. Göstal.      Bo 1

Leif land, Leif        UD 3, Fö 7

Leijon, A. M. M.     A 16, Ju 48

Leijon, Jan E.                 14

Leijon, Lars                    I 4

Leimar, A. Tord M.          A 2

Lejdström, Kristina          S 6

Lekander-Isacsson, GuniUa U 16
Lekberg, E. E. Olov      Kn 16

Leman, E. Gunnar V.        17

Lemne, MatsH.

K4,E8,B 12,H8,I9
Lemne-Bergman, Marja E. B 30
Lendenius, Lars-Gunnar  H 13

Lenhammar, Harry K. W. Kn 17
Lennander, Bengt          U 31

Lennartsson, Folke     A 2,1 1

Lennholm, B. Gunnar O.   I 13

Lennmarker, Göran         S 34

Lerner, Thomas            Fö 14

Lersäther, Anna Margareta (Anna-
Greta)                         S 17
Lettevan, Ulf G. S. Jo 30
Leuchovius, Karl G. W.

S 14,Jo25,Kn8
Leuf, Nils Börje         E3,H17

Levén, P. Staffan         Ju 44

Levén, Sören            U 11 14

Levenius, Gustav B. G.   E 10

Levin, Bert L.               U 58

Levin, P.Tage         Ju 19,1 18

Levinson, K. Bo             Fö 6

Lewén-Eliasson, Anna Lisa

UD 2, B 14 22,U29,Kn3
Lewensjö, Åke R.       Kn 3 16

469

Personregister

Lewin, Saul                   H 1

Lidbeck, P. Ingmar          S 9

Lidbeck, Åse                 A 5

Lidbom, Cari G.   Ju 45, H 16, A 17
Lidbom, Tore E.            A 15

Liden, B. Carl Johan

Jo 12 19 24 29
Lidgard, H. Bertil I. K 17, Bo 5
Lidin, Karl-Olof       U2,Knl8

Lidner, Torvald              U 5

Lidström, Karl Gunnar    UD 4

Lidström, Lars J.             I 3

Lidslröm, P.Ivar              I 1

Lidvall, Johan E.           Ju 32

Lie, C. NUsD.               U 28

Lieberg, Laila                 S 6

Liedberg, Anders J. B.    Fö 4

Lilja, Jan                      I 23

Liljefors, B. Anders          1 2

Liljegren, Cari-HenrikS.     UD 1 3
Liljeholm, Thomas          U 5

Liljeqvist, Rolf A.       Ju 10 13

Liljeros, K. E. LiUemor    U 57

Liljestrand, Åke          S 32 34

Liljeström, Rita             S 24

Lind, Carl-Erik               I 19

Lind, F. Olof                   1 6

Lind, H.Johan                119

Lind, Johan A. L,      Ju 17 59, E 14
Lind, Johan H.             UD 3

Lind, K. Ingemar B.       U 17

Lind, K. Åke                 U 32

Lind, Siv 1.                  U 47

Lind, Åke                    U 24

Lindahl, Carl-Fredrik H.   Fö 4

Lindahl, Gösta              H 13

Lindahl, Hedda           S 11 40

Lindahl,LarsE.              U 33

Lindahl, Lars O. H.        Ju 19

Lindahl. Torkel R. N.  Jo 17 20

Lindahl-Kiessling, Kerstin M.

UD6,S2,U 10 17 45 56,A 16
Lindal, Kurt G.            U 9 52

Lindau, Lars                  I 19

Lindberg, Bertil               I 1

Lindberg, Cari               117

Lindberg, Göran            B 18

Lindberg, Ingemar     S 11 31, U 24
Lindberg, Jan-Erik          1 21

Lindberg, Lars              U 41

Lindberg, Lars G. B.        B 6

Lindberg, Marta S.         Jo 4

Lindberg, N.Olof       E7,B10

Lindberg, R. Greger       Fö 2

Lindberg, Siv                 U 5

Lindberg, SvenJ.     Kl,Jo81128
Lindberger, Lars            Jo 4

Lindblad, GuUan B. K.     A 2

Lindblad, Göran            U 35

Lindblad. Hans B. UD 1, Fö 6

Lindblad, Rune                U5

Lindblad, SvenJ. H.        El,Bl

Lindblom, Carin              U 9

Lindblom, Hans I.           E 3

Lindbom, Marcus          U 14

Lindborg, Carin             U 56

Lindborg, Per                 U 5

Linde, Gunnel              Ju 52

Linde, I.Gertie              A 16

Linde, Lars B.               Fö 5

Linde, Per GunnarA.         B4

Lindeberg, Per Erik A 10,1 23

Lindeberg, Sten W.        I 19

Lindegård. Jan            Ju 50

Lindegård, Karin A. M.   Kn 9

Lindelius, K. Rolf K.        Ju 8

LindeU, Bo G.     Ju 19, Jo 16

LindeU, Cari Gustaf       U 13

LindeU, Ingvar A.        Ju 38

LindeU, Mats G.               Ul

Linden, Anders G. B.      Jo 2

Linden, Ingemar            U 12

Linden, Yngve T.          Bo 1

Lindencrona, Birgitta UD 4, U 57
Lindencrona, Fredrik W. K.

Kn25

Lindencrona, Gustaf      K 14
Lindencrona. Gustaf C. A.

Ju 17, B 29

Lindencrona, Hanne       S 30

Linder, Bengt               S 35

Linder, Hans O.               14

Linder, LarsG.               S 15

Linder, Mats O. H.         K 22

Lindfors, Leif W.  U 1 26,Jo 1

Lindgren, A. Birgitta     Kn 15

Lindgren, Aina G.          A 16

Lindgren, Anders  S 28 31 36

Lindgren, Claes             I 19

Lindgren, Gunnar            U 5

Lindgren, Göran             Ju 5

Lindgren, Göte               U 7
Lindgren, I. Lennari

K 19, U 51, Jo 17, Bo 6

Lindgren, K. Erik          Jo 10

Lindgren, Kerstin            U 5

Lindgren, Kristin            U 56

Lindgren, Kurt                U 5

Lindgren, Per Anders B 2,H 15
Lindgren, S. Åke     Fö 16, S 2 4 23

Lindgren, Seved            U 38

Lindh, Birger V.            Jo 11

Lindh, Gösta                   I 9

Lindh, K. Rolf Y.            Kn 3

Lindh,N.H.Göran            K 22

Lindh, Åke H.                Bo 1

Skr 1977/78:103

470

Lindholm, Bengt             U 5

Lindholm, Inge              U 5

Lindkvist, Gunnar           U 7
Lindkvist, Oskar W.

Ju 32 56, K 17

Lindman, Kari S. S.       Jo 4

Lindmark, Christer        U 58

Lindmark, S.Sture         1 18

Lindquist, B. Rune L.      U15

Lindquist, Hans            S 22
Lindquist, Inger G.

Ju 25 40, S 24, Kn 19

Lindquist, Ivonne         S 30

Lindquist, Sven B. E.       E9

Lindquist, Ulf W.E.    Kn 1 25

Lindqvist, A. M. Christina B 30
Lindqvist, Bengt               S 1, U 49

Lindqvist, Bernt O. S.  Jo 28

Lindqvist, Ingvar F.      U 56

Lindqvist, S,-0. Lennart Jo 4

Lindroth, Annica M.      U 45

Lindskog, Bjöm E.          K 8

Lindskog, Hans            K 21
Lindskog, J. Lennart

K 13, Jo 2, Kn 6 14

Lindstam, Leif E.     B 5 7 26

Lindstedt, Bengt          U 29

Lindstedt, Gustaf         U 42

Lindstedt, Hans G.      Ju 14

Lindstedt, Lars            U 55

Lindstedt-PUtz, Inga    U 11

Lindsten, Jan              U 17

Lindstrand, Leif         U 1 24
Lindström, Alice M. F.

S 2, U 47 58

Lindström, BertU           H 8

Lindström, Christian      Ju 7

Lindström, Claes-Göran U 33

Lindström, Gunnar        A 13

Lindström, Gunvor        S 33

Lindström, Harry          U 12

Lindström, Harry 1.       B 21
Lindström, Ingvar A. Jo 4 11 14
Lindström, J. Christian

Ju 30, A 10,18

Lindström, Jan-Ingvar   S 38

Lindström, Jöns A.       A 13

Lindström, K. E. Ingemar K 3

Lindström, L. O. OUe    1 19

Lindström, Lars E.       U 47, A 2 8

Lindström, S.Olle            12

Lindström,T. B.Olle          E7

Lindvall, Kari-Erik           A 2

Lindwall, Lars E.            B 6

Linell,B.AndersL.           BoS

Ling, Jan H.                   U5

Ling, Lars                U 1 28

Linghag, Nils               K 10

Linnarson, Håkan          U 32
Linnergren,ErikJ.G. S22,l 13 15

Linzander, Kerstin          U 5

Lithander, Per H.           Jo 5

Littmarck, Blenda M. V. S 3 40

LitzeU, S.Christer        Jo 25

Litzén, Anders G.          Ju 1

Litzner, Ragnar        S 23 26

Livijn, Claes-Olof            E 6

Ljubica, Stefan            A 16

Ljung, Bengt               Ju 59

Ljung, Bengt-Arne       Ju 34

Ljung. Harald                I 23
Ljung, Lars U.             A 2,1 1 5 25

Ljung, Sigvard               1 3

Ljungberg, Blenda M.     U 12

Ljungberg, Göran L. D.   Ju 1

Ljungberg, Sven H.       U 18

Ljungdahl, L.Gunnar      H 13

Ljungdahl, Olle             Kn 2

Ljunggren, Anders       Ju 54

Ljunggren, C. Börje       UD 2

Ljunggren, Sven E.          13

Ljungholm, Kurt A.       Kn 11

Ljungqvist, Björn U. T.   U 47

Ljungwall, N. E. Folke E 3, B 9

Lodin, Sven-Olof            B 7

Loeb, Peter                   U 5
Lonaeus, G. Håkan N.

B23,Kn6

Lopez, Daniel                U 5

Lorentzon, B. Gustav L.    13

Lorentzon, Sven Eric    Jo 32
Lothigius, Carl-Wilhelm K 6, Jo 2
Loven, John T. S II 16,Bo7
Ludvigsson, Ingrid M. Jo 2 11, A 4

Ludvik. Klaus               Fö 6

Lugn, P.E.Robert          Fö 1

Lukkari, Bror                U 11

Lund, Karin                    S7

Lund, Wiggo T.           Ju 36

Lundahl, Per C. I.        Kn 15

Lundahl, Stig               U 14

Lundberg, Arne              U 7

Lundberg, Arne H. R.   Kn 14

Lundberg, Bengt I.       Ju 21

Lundberg, Bengt T.       S 33

Lundberg, Bengt Å.         U6

Lundberg, D. Bergliot    A 16

Lundberg, Henry L.       B 28

Lundberg, J. Iwan         Jo 5

Lundberg, K. Max         U 21

Lundberg, Lars-Olof     Kn 14

Lundberg, P. J. Thorsten U 16 30

Lundberg, Sten G. J.     Kn 1

Lundbergh, Hans P. N.   Fö 1

Lundbergh, Per C.         K 12
Lundblad, Grethe S 3 6, B 6, Jo 17

471

Personregister

Lundborg, Hans	S29
Lundborg, L.Åke	Kn 19
Lunde, Ingrid	U 16 29
Lundeberg, Christer	U 24 47
Lundeberg, Magnus	Ju 35
Lundell, G. Per-Inge	I 11
Lundell, Sture V.	B 24

Lundequist, Carsten I. G.

B21,A 16

Lundevall, Owe N. A.         1 20

Lundgren, A. Carl-Eric     Kn 18

Lundgren, C. BertU          Ju 33

Lundgren, Dan                  S 32

Lundgren, Georg E. H. U 1 23 31

Lundgren, H. Lennart       KnIO

Lundgren, Nils                     H 8

Lundgren, NUs                  A 13

Lundgren, NUs-Gunnar     S 23

Lundgren, Rakel                   H6

Lundgren, Rolf A.                 U9

Lundgren, Staffan             U 48

Lundgren, StigH. E.            U59

Lundgren, Ulf               U 11 43

Lundgren, Valborg           Ju 52

Lundgren Bo A. M.,              B 7

Lundh, A. Hans Lennart    U 28

Lundh, Jan-Henrik          U 9 52

Lundh, Lena                      U 36

Lundholm, Eric L.O.      B 15 27

Lundin, Anders                   I 19

Lundin, Bert G.                 Ju 17

Lundin, Christer K. O.           Kil

Lundin, Hans-Erik V.          Kn 5

Lundin, Lars-Erik               UD 3

Lundin, Morgan                   U 5

Lundin,S.Johan                 UD 3

Lundin, yifW.                   Ull 35

Lundin, Åke E.                 Fö 10

Lundmark, E. Gunnar   Kn 6 10

Lundmark, Rolf                   I 23

Lundquist, G. Jan-Eric          A 2

Lundqvist, Arne K. O.       Ju 17

Lundqvist, Bo Christer         U6

Lundqvist, Dick O. R.            17

Lundqvist, Gun                    U 5

Lundqvist, J. Erling              A 9

Lundqvist, Lars-Åke          S 30

Lundqvist, LiUy M.               S 9

Lundqvist, Marianne          S 25

Lundqvist, Sten T: son      Fö 6

Lundqvist, Åke                    H 6

Lundström, Fritz E.             114

Lundström, K. Sixten L.        E8

Lundström, Karin E.    S 1,U 11

LundvaU, A. Göran             Jo 5

Lundvall, Leif K. G.            H 10
Lunning, LarsG. H.

U 52,A 14 16

Lustig, Gunnar                  U 1

Luthman, Gösta     1 7, Kn 21
Liibeck,S.A.             I7,UD3,19

Lyberg, Bengt                  Jo 7

Lyberg, Bengt                  I 14

Lyberg, Bengt                Kn 13

Lyberg, Wolf S.               Jo 31

Lyrberg, Bengt                U 38

Lyttkens, Carl Henrik     Kn 18

Låftman, Lennari R.            E5

Lång, Carl-Olof A.            U 19

Ländin, Sigvard H.           H 16

Lännergren, E. Bengt        Ju I

Löfberg, BertU A. F. B 16,1 12

Löfberg, Kari Axel  Ju 13, B 19

Löfcrantz, Vigo                  U 5

Löfdahl, Göran                UD 4

Löfgren, N. Sigfrid J.       Ju 30

Löfgren, Torsten H.       117 4

Löfquist, Jan EskU             U 5

Löfqvist, Gert E.           U 7 14

Löfqvist, Stig                   U 16

Löfroth, Inger B.              U 23
Löfström, J. Henric     U 56 58, A 2

Lönn, Anders                     U 5

Lönnberg, C. Gunnar I.  Ju 43

Lönnberg, K. Åke B. E 13, U 24

Lönngren, D. Rune  S 22,1 13

Lönngren, Kerstin           U 22

Lönngren, Rune               S 19

Lönnquist, John Gunnar  S 31

Lönnqvist, Olof                K 19
Lönnqvist, Ulf R.         Jo 2 3 14 17

Lönnqvist, Åke S. G.           E4

Lönnroth, Ann Mari          U 14

Lönnroth, Måns       U 36,1 19

Lönnroth, N. ErikM.          U 20

Lönnå, Kjell                       U 5

Lövdén, Lars-Erik            U 32

Löven, Bo                      Kn 18

Löveslam, Evald              U 12
Lövgren, Esse            U 11 43, A 12

Lövgren, Lars Göran      Jo 22

Lövgren, Torsten H.         Jo 3
Löwbeer,Hans..    U 1 19 23, A 16

Löwenmark, J.Örjan T.     B 11

M

Madebrink, Rut                   S 1

Magnander, Ebbe E. A.

Ju2,B 11 22

Magni, Tore L.                  K 13

Magnusson, A. 1. Göran     K 9

Magnusson, A. Tage        B 3 6

Magnusson, Dag              U 33

Magnusson, David           U 17

Skr 1977/78:103

472

Magnusson, Egon S. 1.       A 13,14
Magnusson, Erik             A 4

Magnusson, Gunnar       Jo 17

Magnusson, Gunnar K. O.      Kn 18
Magnusson, Göran         U 47

Magnusson. John            K 6

Magnusson, K. E. Göran  Bo 7

Magnusson, Leif             U 4

Magnusson, Leif R.          A 2

Magnusson, Lennart C. O.       Fö 2
Magnusson, N. Åke         K 9

Magnusson, Nils         S 11 16

Magnusson, S.               A 5

Magnusson, Staffan E.    Ju 4, H 10
Magnusson, Torsten E.     14

Magnusson, Åke            H 16

Magnusson Sessler, Gun I.      Ju 40
Major, Anders P.        U 17 56

Malm, Krister                 U5

Malm, Stig N.-Å.            A 2

Malmberg, C. Lars E.      B 20

Malmberg, Per              U 16

Malmberg, Östen F. G.   Fö 14

vonMalmborg, C.Göran A.        I 1
Malmborg, Gudmn          H 16

af Malmborg, Lars           U 5

Malmenstedi, Curt O.     U 47

Malmgren, Kurt K-G.      E 2 9

Malmgren, Nils               U 6

Malmqvist, Jan S. N.        Fö 16, S 9
Malmqvist, Slig             U 48

Malmsjö, Lena                U 5

Malmström, BengtG. V.  Ju 17

Malmström, Hugo            S 6

Malmström, Sten           U 12

Malmström, Slig             H 11

Mangård, Nils          Ju 58, S 3

Mannerfelt, Nils O. G.    Ju 46

Mannerstråle, Nils-Gustaf H6

Mannheimer, Carin B.      U 19

Mannheimer, Sören         1 22

Marcus, Lars E. P.     E5,U9,I20
Marcusson, Eric R.        Jo 32

Marcusson, Sten G.

U 16 23 56, A 1 4
de Maré, Stefans.         Jo 12

Marjasin, Sigvard        S 20 25

Marklund, Eivorl.           A 16

Marklund,J.Sören       U 14 27

Marklund, O. Sixten A.   Ull

Maros, Miklos                 U 5

Martin-Löf, C. Johan E.

UD 6, Fö 15,18
Martinsson, Björn           U 5

Martinsson, Bo N. O.

Ju 43 44, S 29
Martiing, Cari Henrik       U 12

Martiing, Per-Roland M.   K 9

Masreliez, NUs G.          A 13

Malsson, Sven-Arne      Bo 3

Matsson, Tommy          B 15

Maltson, Ingemar           U 7

Mattson, Lisa      Ju 4 5 26 54, A 16
Mattsson, Anita B. K.      1 19

Mattsson, Bengt E. C.-G. 119

Mattsson, Bengt-Olof T.   S 1 35 38 Mattsson, KjeU A.

U 19,Jo20,H5,Kn 14
Mattsson, Lars G.           U 1

Mattsson, Lennart         U 16

Mattsson, Marianne        U 5

Mattsson, Marly             U7

Mattsson, Morgan N.     Ju 43

Mattsson, S. M. Lennart U 12

Mattsson, Thure J.E.     Jo 14

Medin, Knut H.             Jo 19

Mehr, Hjalmar L.           E 1 5

Meidner, Rudolf A.     E 5, B 3, A 2
Meijer, Hans A. B.   U 30 17 45

Mejborn.NUs                U 12

Melin, BertU                  H7

Melin, K. Lennart           A 16

Melin, P. Torgil H.        Ju58,Jo25
Mellbin, B. Lennari          B 5

Melldén, Anna-Lisa        Ju 52

Mellnäs, Arne                U 5

Mellqvist, Sven A.        K I 6

Mellström, Claes B.         Jo 1

Mettinger, N. D. Tryggve     U 12

Meyer, Lennart S. G.      S 14

Meyerson, Anita E.     Ju 8 47

Michanek, Ernst N.        UD 2, S 42
Midunger, H.Torbjörn      A 13

Mild, Kerstin E.             Ju 34

Mildner, Erwin A.           Bo 1

Millgård, E.Olof (Olle)   ,        Jo 11
Mindus-Widén, Lena        H 3

MitcheU.Red                  U5

Mjureke, Jan-Åke          U 30

Moberg, C. E. Ragnar     Jo 12

Moberg, Kaj                   U 4

Moberg, Sven T.

U 25, Jo 16,1 16,Kn7
Moberg, Ulla                  U 5

Modig, Jan-Otto            U 52

Modig, Jonas         U 54, Ju 40

Modig, Slig                    1 18

Modigh, Pontus            Ju 58

Moding, A. Philip V.         117

Mogård, Britt E. T.         A 16

Mohall. Carl-Erik         Fö 9 14

Mohlin, Hans H.              K 9

Molander, Mats O.         K 16

Molde, F. Bertil   U 12, Kn 2 15

Molin, Bjöm A.              U 19

Molin, N. Rune              Ju 19

473

Personregister

Molin, Olof E. 0.	Jo 16
MoU, Olof G.	U 15
Mollstedi, Bengt 0.	S14
Mongård, Erik E.	Bo 1
Monié-Nordin, Karin	U54

Montgomery, J. Henry A.

Ju 37,S29

Morath, B. Axel           Ju 26

Morberg, Gösta             U 5

Moreau, Jan-Erik          Jo 3

Morell, Roland              Jo 8

Morling, Bertil              U 22

Mossberg, Arne           U 54

Mossberg, K. Holger     Ju 29

MueUer, Jöran            Kn 18

Munck, Johan            Ju 37
Mundebo, K. Lillemor

U 11 14 16 35 38 47
Murray, U.Mac        U47,A8

Muller, Ivar                Fö 17

Miintzing, Lars             Ju 2

Myhlback, Lennart       Bo 4

Myrbeck, Arne K. D.     B 30

Myrdal, Hans Göran      A 12

Myrenberg, B. Sverker R.  Kil

Myrlöv, Åke E.               12

Måbrink, BertU U.         UD 2

Måhlén, Brynolf             U 5
Månsson, E. O. Sigvard

Fö 1 12 14

Månsson, Ingmar M.    Jo 27

Månsson, Lennart        U 56

Månsson, Sven-Axel     S 24

Måre, Mats O.           Kn 21

Mårtensson, A. Iris      S 26

Mårtensson, Alvar G. G.  U 7

Mårtensson,BengtC. L. Ju 47

Mårtensson, Jean-Erik  U 12

Mårtensson, Skotte       U 1

Mårtensson, Stig         U 11

Mårtensson, Torgerd       U5

Möller, Birger              UD 6

von Möller, C. G. Peter  Ju 3

Möller, I. CecUia           A 2

Möller, Lennart              K 9

Möller, S. A. Birger       Fö 5

Möllstam, Bengt L. G.   U 38

N

Narfström, A. J. Petter	UD 5
Narrowe, Morton H.	U 12
Nasenius, B. Jan V.	S3 18
Naumann, Siegfried	U5
de Neergaard, Claes	H 13
Neergaard, Erik A.	118
Neergaard, Erik A.	Kn 16 20

Nelander, Olle M. V.        K 6

Nelander, Sven   S 8 18, A 5

Nelin, Anders               S 24

NeUevad, Per                1 4

Nelson, Alvar F. A.         S 3
Nerdrum-UUman, Wenche M.

U 28 47

Nerelius, Hans               U 5

NereU, Gunnar H. T.      A 13

Netzén, K. Gösta   Bo 5,1 17

Neuman, Gun E.             A 2

Neuman, N. Håkan         119

Neyman, Thorsten L.   13 14

Neymark, Marit H. E.       H 3

Niblaeus, Kerstin S. E.  Jo 32

Nicander, Lars             S 32

Nicklasson, Lars-Erik       K 6
Nicklasson, Stina         Fö 10, Ull

Nihlfors, Folke U.          Fö 2

Nihlgård, Bengts.         Jo 25

Niklasson, Ö.O.Harald        Al

NUéhn, Kerstin U. L.      U 14

Nilsson,A.Erik                A 5

NUsson, Alde E.          Ju 19

Nilsson, Alf G.                A 2

Nilsson, AUan                H 8

Nilsson, Anita                U 5
Nilsson, Anna-Lisa

UD 2, S 42, Jo 12,120

NUsson, Asta               U 55

Nilsson,B. R. Edvard     Ju 27

Nilsson, Bengt            Fö 12

Nilsson, Bengt A.           A 2
Nilsson, Bengt G.         Ju 10, UD 1

Nilsson, Bengt-Åke      Ju 18

Nilsson, Berndt             U 58

Nilsson, Dan S.               I 3

Nilsson, E. Arne            Kn 5

Nilsson, Elvy I.               K 9

Nilsson, EskU              Jo 24

Nilsson, Gothard           U 11

NUsson, Gunnar E.    A 16,16

Nilsson, Gunnar V.        U 27

Nilsson, Gösta               U 5

Nilsson, Göte               S 16

Nilsson, Göte               S 23

Nilsson, H. Anders       Jo 13

NUsson, H. Christer  U 14 30

Nilsson, H.G.Ola            K 16

NUsson, Herbert           U 12

Nilsson, Håkan I.          B 21

Nilsson, I. Helena         A 16

NUsson, Ingemar          U 16

Nilsson, J.Ove G.     B 7, A 2

NUsson, Jan                U 50

NUsson, Jan A. B.         U 25

Nilsson, Jan-Erik L.         K 9

Nilsson, Jan-Ivan N. A 14, Bo 5

Skr 1977/78:103			474
Nilsson, Johnny	U47 11	Nitzenus,Tor	U38
Nilsson, K. Börje	S 1,H2	Nivenius. C. Olle B.     Kn 18. U 12
Nilsson, K. F. Lennari	S5	Nobel, Peter „	Ju 26
Nilsson, K. Valter	K 16	Nohrlander, Åke	S34
Nilsson, Kaj A. W.	Jo 14	Nolte, Lennart R.J.	S 1 35 38
Nilsson, Kaj Åke	U5	Norberg, Dag L.	U 1 18
Nilsson, Karl-Erik	Jo 6	Norberg, Lars A.	I 19
Nilsson, Karl-Erik	E5,Bo4	Norberg, Lars R.	UD 3
Nilsson, Karl-Henry	H6	Norberg, Randolph       K 9, U 7 48
Nilsson, Kari-Johan	Kn 11	Norberg, Rolf G. A.	B 21
Nilsson, Kerstin E.	Bo 1	Norberg, Sven	Ju 21
Nilsson, KjeU O.H.	E5,I4	Norborg, Anne Charlotte	U 14
Nilsson, Knut M.	K 10	Nord. Lars 0. S.             U 40, A 12
Nilsson, Lars G.	U 16 29 47	Nordahl, Jan-Erik	B9
Nilsson, Lars-Gunnar	Kn 12 15	Nordbeck, Lennart V.	Knl6
NUsson, Lars 0.	Ju 29	Nordbeck, S.E. Gunnar
Nilsson, Lars S.E.	Ju 7	UD 1 3, Fö 7
Nilsson, Leo	U5	Nordberg, Anders E.	K 13
Nilsson, Matts G.	U 47 58	Nordberg, B. Krister	S26
Nilsson, N. A. Sigvard	Jo 27	Nordberg, Lars 0.	Jo 17
Nilsson, N.Folke	B 24,Jo 19	Nordberg, S.Ivar	S5,H2
NUsson, N.Johnny	K 13 17	Nordblom, Bengt S.J.	Jo 21 27
Nilsson, N.Krister	Ju 26	Nordborg, Kjerstin M.	S5
Nilsson, N. Robert	Jo 19	NordeU, J.Olof C.     K 3	,E5,Bo8
NUsson, N. Thorsten	Jo 24 4 11	Norden, Joar	Ju 13 49
Nilsson, N. Yngve	E6	Nordenadier, Anders	B9
Nilsson, Nils-Erik      B 20, Jo 7 10		Nordenson, Eva V.	U 18
Nilsson, NUs Gunnar	U 12	Nordenson, Ulf K.	Ju 47
Nilsson, Olle	U 19 40	Norderheim, Paul A. M.	Kn 1
Nilsson, Olof	Jo 3 4 19	Nordfors, Lennart	U 14
Nilsson, P.-O.	Kn 18	Nordgren, Bo	U5
Nilsson, Per-Axel E.	Jo 30	Nordgren. Paul	S26
Nilsson, Per-Erik	H17	Nordin, Inga L.	U7
Nilsson, Per-Olof	Kn 17 18	Nordin, Jan	A 17
Nilsson, Peter O.H.	I 16	Nordin, Kari-Anders	U 16
Nilsson, R. Kerstin	Kn 15	Nordin, Maj B.	A3
Nilsson, Reinhold	U5	Nordin, Sven-Erik       Ju 22, Kn 10
NUsson, Rolf	U 14	Nordin, Å. Ingvar     S 18	,Kn 12 15
NUsson, S. Clarence	U8	Nordlander, Göte	U56
Nilsson, S. Lennart	U 19	Nordlander, K. Åke	A 14
Nilsson, Skans Torsten	U 18	Nordlander, N. Ame	U 127
Nilsson, Sven	U 14 23 56	Nordlander, Nils Brage	S3142
Nilsson, Thora I.-L.	A2	Nordlander, Ralf	U5
Nilsson, Tor-Björn	H3	Nordling, Lotty	Kn 18
NUsson, Torbjörn M. E.	Ju 42	Nordlund, Roland	H8
Nilsson, Tore U.	13	Nordlund, Stig F.	Kn8
Nilsson, Torsten	U 12	Nordmark, Hans A.	Ju 40
Nilsson, Torsten	Kn2	Nordstrandh, Ove H.	U 7 10 16
NUsson, Ulf	Ju 59	Nordström, Bengt	1 19
Nilsson, W. BengtG.	K 15,1 11	Nordström, Gert	U5
Nilsson, Åke	U38	Nordström, Gösta	SIO
Nilsson, Åke	A 14	Nordström, Jan R.	Bo 7
Nilstein, Arne H.	E 1	Nordström, K. OlofW.	Kn 11
Nisser, Carl Wilhelm B.	Ju 5.Jo 22	Nordström, K. Sören	14
Nisser, Per-Erik C.	Ju 28	Nordström, Lars	U6
Nisser, Per-Olof	Kn4	Nordström, Lars E.	K6
Nitare, J. Gideon H.	A4	Nordström, Lars V.	U 27,1 18
Nittzell, Gunnar 0.	Ju 21	Nordström, Olof A.	U32 56

475

Personregister

Nordström, Sixten	U 5 16 56
Nordwall, Trygve	U5
Noreén, Stefan	H 12
Norekrans, Sven E.	BoS
Noreland, Lena M.	1 10
Norelius, Per E.	Ju 9
Norell, Thomas P.	U22
Norell, Torsten	123
Norén, Agneta	B 21
Norén, Alf-Erik	Ju 30
Norén, Bins.	Kn 11
Norén, NUs-Erik	1 3
Norén, Sten	U 24
Norén, Åke	U38
Norenberg, BerlU W.	Fö 10
Norenlind,I.Märil	U43
Noréus, E. Halvard	U31
Norin, Brage	U56
Norin, Stig	U 12
Norland, Sven-Anders	Ju 19
Norling, E. Gunnar E.	Kn 13 14
Noriing, S. Åke	Kn 16,122
Normark, G. Anita M.	H 16,A2

Normark, Hagar     K 6, B 16, Kn 7 Norrbom, N. Claes-Eric

K 1,1 19, H 15, Kn 14
Norrby, Gunnel K.          U 30

Norrby, J. Sören        Jo 3,1 4

Norrby, Jonas V.           Ju 19

Norrby, Kari-Eric

Fö 5, Jo 10, H 2
Norrman, Inger K.          S 17

Norström, Carl C:son       S 3

Nyberg, Jan-Eric             A 2

Nyberg, Stig K.          Fö 2 10

Nygren,ArneJ.       Ju 27 37 44,1 3
Nygren, G. Ingemar  S 2 13 22

Nygren, Jan                   U 1

Nygren, Sven E. B.        U 28

Nygren, Åke                 U 12

Nygren-Söderberg, Laila E.       A 2
Nyhage, Hans B.        U 11 38

Nykvist, Ann-Christin      H 6 12 15
Nykvist, Bengt               U 5

Nyman, Kjell             Jo 15 31

Nyman, Lars A.              U 1

Nyman, V. Seppo          Bil

Nyquist, Per-Olof (Ola)

U 28 56, H 5
Nyquist, S. Yngve         Ju 48

Nyqvist, N. Tore    Ju 37, Kn 1

Nyrén, Einar                Ju 59

Nystedt, Curt L.             B 4

Nystedt, StigH.            Fö 10

Nyström, HolgerR. B.     Jo 12

Nyström, Kerstin             B 7

Nyström, L. Ingrid         U 58

Nyström, Lars A.      E4, H16

Nyström, Lennart      1 7 19

Nyström, S. Åke          1 18

Nyström, Sigvard E. V.  H 3

Nyström, Thomas         U 5
Närkhammar, KjeU M. A.      Kn 13

Näslund, Bengt Erik       H 6

Näslund, John              1 3

Näslund, Per Olof A.    A 13

Näslund, Stig                U7

Nässlin, Berit              U 56

NäsvaU,BjörnG.           1 18

Näverfelt, ArneS.          I 2
Nöleberg. Rolf M.         Ju 14 29 31

O

U5 A2 K6

Oberg, Donald Ockbom,AlfG. Ocklind, Sigurd Odelgard, Bengt K. G.

Ju20,H 11 19

Odelsparr, Margit E.      U 35

Oden, Birgitta             U 56

Oden, Nils                    H 5
Odhnoff, Camilla S 8, Jo 18
Odhnoff, Jan E. UD 6,111
von Oelreich, Carl-Erik H.       K 23

Ogvall, Dan O.            Ju 34

Ohlin, Gösta                  U5

Ohlin, T. M.Maja         Jo 16

Ohlin, Tomas              Ju 42

Ohlson, Olof S.           Ju 21

Ohlsson, Ann-Margret   S 16

Ohlsson, Gunnar      U 38 52

Ohlsson, J.Staffan C.    B 19

Ohlsson, K. Agneta     Ju 33

Ohlsson, K. Börje          Jo 4
Ohlsson, Lennart       I 1, U 50, A 2

Ohlsson, P. T. Ingvar Ju 2,1 1

Ohné, Margareta         U 56

Olausson, Britt            U 58

Oldertz. Cari M.          Ju 14

Oldgren, Abiel             U 56

Olerud, Eric Hj.        Jo 3 20

Olhede, Torleif E.         Fö 6

Olin, Patrick                  S8

Oiingdahl, Göte            U 12
OUén, Joakim                 S 33, Ju 30

Olofsson, C. Sigbjörn    S 13

Olofsson, K. Oscar          U5

Olofsson, L. Göran         B 5

Olofsson, Lennart        H 13

Olofsson, Sture             U 5

Olovsson, K. A. Lennart K 23

Olsson, A. Maj Britt      U 11

Skr 1977/78:103			476
Olsson, Agne Henry		Orring, Ulla B.	Jo 16,A 16
U57,Ju:	>1 40, U 19	Orrö, Sven-Erik 0.	Fö 6 7, S 23
Olsson, Allan	U5	Oscarson, 0. Sigfrid J.	U31
Olsson, Anthe	U 18	Oscarsson, BoS. I.	U 20, A 15
Olsson, ArneS. T.	U23	Oscarsson, Görel B. A.	Jo 1
Olsson, Bengt	U5	Oscarsson, Gösta H.	1 1
Olsson, Bengt K.     S 37	,U21,I 13	Oskarsson, Ingegärd J.
Olsson, Bengt M.	Jo 4		Ju32,H 12
Olsson, Bertil O.	B2	Oskarsson, K. 0. Alf	K9
Olsson, Birger	U 12	Oskarsson, Sven E.	Jo 21
Olsson, Björn E.	U 1	Osvald, Thomas	S33
Olsson, Bo Christer	S34	Oterdahl, Jan A.	K 13
Olsson, Bo Ingvar	U5	Ottemark, Hans 0.	B 19
Olsson, Börje	S27	von Otter, Casten	B 13,A 15
Olsson, Claes-Olof	U31	Otterberg, L. Håkan	Fö 4
Olsson, E. Billy       Ju 19 28, Fö 14		Ottoson, Ivan	Ju 52, S 3 16
Olsson, E. Olof	B 22	Ottoson, Ulf	U38
Olsson. E. Ragnar	B 15	Ottosson, N. Sigurd	U 1
Olsson, Elisabeth	U7	Ousbäck, Margareta	H12
Olsson, Esbjörn	12	Ovegård, Lars 0.	Jo 3
Olsson, Eva H.M.	U 18	Oxhammar, Greger E.O.         U 18
Olsson, Gunnar	S20	Ozolins, H. Berit	U 15
Olsson, H. S. Artur	U9
Olsson, H. Å. Lennart	A 17
Olsson, Hanna	S24
Olsson, Hans Erik	U38	P
Olsson, Hans I.	Ju 17	Paillard, Jean	U 12
Olsson, Harald	S 13	Palm, Anders K.	K2
Olsson, Inger M-A.	Jo 3	Palm, Anita	U58
Olsson, Ingrid M.	Ju 6, U 56	Palm, Böret	S27
Olsson, J.Malte	Jo 1	Pahn,EUsabeth	Knl4
Olsson, Jan	H 13	Palm, Hans G. G.	Fö 10
Olsson, Johan A.    Ju 30, B 3, A 10		Pahn,Jan	H2
Olsson, K. Åke	I4	Palm, Jonas	U 12
Olsson, Kari Erik T.	Ju 17 56	Palm, Margit	S 16
Olsson, Lars E.	K 19	Palm, N.Sture	Ju 40
Olsson, Magnus F.E.	Kn 10	Palm,R.EHsabeth	Kn 15 19
Olsson, Mats              Föl3,Knll		Palm, Tore	B 11
Olsson, N.Martin	Ju 4	Palm, Åke	13
Olsson, Olle E.	U32	Palmaer-Johansson, S. G. Eva
Olsson, Orvar	S27		A 16
Olsson, P. L. Göran	Ju 14	Palmcrantz, Hans U.	Kn20
Olsson, R.Lennart	U 1	Palme, Thomas 0. V.	U51
Olsson, Rune I.   Bo 6,1 1, Kn 6 14		Palmgren, Nils A.	Fö 6
Olsson, Sten G.	I22,Kn 17	Palmkvist, Kurt	U 11
Olsson, Sune	A4	Palmlund, Thord G.	UD 2, U 24
Olsson, Sven-Robert	U 11	Pahnqvist, Ame	Kn 18
Olsson, Åke	123	Palmqvist, Gunno	U5
Olving, Sven	U31	Palmqvist, Lars	U56
de Oquinena, Barbro	U5	Palmqvist, P. 0. Arne	Kn 18
Orava, Olavi A. (Olle)		Pantzerhielm, H. Henrik G.    Fö 14
S2,U 17 56 58		Parak, Tibor	13
Ording, Jan	S 16 27	Parasnis, Dattratray S	13
Orehag, N. Lennart H.	U9 52	Patriksson, Folke	K 23
Orlando, A. N. Henning	12	Paul, Karl-Gustav	U6
Orrenius, Jan E. A.	I 12	Paul, Lars	U 14 47
Orring, Jonas A.		Paulsson, Christer	U56
S29,U7 11,A 16		Paulsson, E. Ingvar	Kn 15 19

477

Personregister

Paulsson, G. Valfrid V.	Jo 3
Paulsson, Kurt-Inge	Ju 19
Paulsson, Solveig	U7
Pedersen, 7.aidO. B.	B 30
Pedersson, T. Svante	Kn 12
Pehrsson, Claes	U5
Pellbom, Lars Åke	Fö 16
Pennlöv, Jan	U 19 46 52
Pernow,BengtB.	U 1
Persson, A. Henry	A8
Persson, Alve S.	14
Persson, Ann C.	U 1
Persson, Annie V.	I 1
Persson, Arvid	Ju 50

Persson, Bengt Rudolf   U 24
Persson, Carl J. G.

Ju 2 37, S 29,1 13

Persson, E. Annika         B 7

Persson, Einar               U 5

Persson, Elisabeth         U 5

Persson, Eric R.           U 51

Persson, Erling            H 14

Persson, Folke            Jo 26

Persson, Fritz J.H.         K 3

Persson, G. BertU           E2

Persson, Gunnar          U 56

Persson, Gunnar             14

Persson, Gunnar          1 17

Persson, Gustav B. S 5 8, A 2

Persson, Gustav E.      Ju 57
Persson, Göran A.

Jo 20,1 7, Kn 10

Persson, H. Magnus     Ju 56

Persson, Henry A.     U 9 16

Persson, John-Olof Bo 7, KnIO

Persson, Karl-Erik         H 14

Persson, KeU H.          Ju 28

Persson, Kerstin          U 58

Persson, Kurt I.       A 14 15

Persson, L.-Ove L.       U 32

Persson, Lars E.H. E 1 6,H 16

Persson, Leif      S 24, Ju 47

Persson, Lena A-M.       A 2

Persson, Mårten          U 11

Persson, Mårten          U 38

Persson, N. Arne         K 1 6
Persson, N. Ingvar   Bo 8, Kn 10 16

Persson, Nils Elis            I 4

Persson, Per-Ebbe       U 43

Persson, Per Erik          Kn 2

Persson,R.Eskil              H 1

Persson, R. Kjell-Åke   Ju 20

Persson, Ragnar           Fö 1

Persson, Rolf                 I 2

Persson, S. Erik          Ju 56

Persson, Sten             U 16

Persson, Sven G. F.   Jo 4 5

Persson, Sven-Åke       S 23

Persson-Tanimura, Inga  A 1

Perstedt, Ulf E.              U 9
Peterson, Carl-Gunnar P.

H 12, Kn 12 15 16 25

Peterson, K. FoUce        I 19

Peterson, Kjell             U 61

Peterson, S.-G. Roland    I 4

Peterson, Staffan A. A. Ju 31

Petersson, B. I. Lennart   I 4

Petersson, Bengt-Eve A. Jo 9 23

Petersson, Birgitta        S 25

Petersson, Carl-Gustaf    B 3

Petersson, Hans           U 11

Petersson, Hans E.  Ju 26 37

Petersson, Jan G.         K 16
Petersson, Karl-Anders P.

S 20, A 8

Petersson, Kerstin    S 12 28

Petersson, Klas            H 12
Petersson, Olof H. E.

S2,A4 7,I21

Petersson, Owe           S 30
Petersson, Per M.

UD2,FÖ7,S23,I 18

Petersson, S. G. Roland Ju 19

Petrelius, Torsten         S 14

Petrén, B. A. Sture      Kn 18

Petrén, Erik                 U 12

Petrén, Finn H.              A 9

Petrén-Hansson, Inga     U 5
Petri, Cari Axel H.

Ju55,S5,K 14,Jo20,A 11 Petri, Gunnar G. B.

Ju2,Fö3 7,U 18

Petrini, Frank S.D.             Il

Petrini, OUe                 Ju 5

Pettersen, Oddvar A.     I 15

Petterson, Hans H. J.     Jo 7

Petterson, Lars-Olov   Fö 14

Petterson, Åke             S 25

Pettersson, A. Georg     Jo 8

Pettersson, Bengt A. G.  A 3

Pettersson, Bengt G.      K 9

Pettersson, Bert-Ove G. Bo 7

Pettersson, Birgitta       A 13

Pettersson, Claes-Merithz U 5

Pettersson, E. Henry     U 29
Pettersson, Eric B.    I 4 5 7 25, A 2

Pettersson, Göran K.     Kn 3

Pettersson, Göte J.       I 18

Pettersson, H.W.          A 15

Pettersson, Hans          H 12

Pettersson ,HansH.J.     Jo28

Pettersson, Jan-Olof    Jo 28

Pettersson, Karl             K 3

Pettersson, Lennart      U 16
Pettersson, N. Lennart

Ju22,S33,U25,Jo3 17,15 78

Skr 1977/78:103

478

Pettersson, N. Ove         U 6

Pettersson, Per A.       Ju 30

Pettersson, Roland H.    Jo 2

Pettersson, Rune V.     Ju 42
Pettersson, S. Arne B 14 22, A 2
Pettersson, Sten-Åke E.        U 9 52

Petzäll, Ingvar A.            15

Peyron, Gustaf F. C.      Fö 8
Peyron, Ulf C. C.             Ju 40, B 4

Philipson, Lars H. G.       U14

Philipson, Leif                U 7

von Plåten, Fredrik        U 42
Platin, UUa-Britta        U 30, A 2 16

Plato, NUs G. B.               Ul

Plym Forshell, Kerstin  H 2 12
Polstam, K. Åke S.         Ju 37 41 48

Poppius, Hans D.          U 45

Porne, G. Åke                U 8

Prawitz, Jan _           UD 1 3
Printz, Bengt-Åke L.

E 10, B 22 30, Kn 6 7 11 13

Printz, Sven-Olof L.        B 3

Printz,Å.Lennart             K 9

Prior, Erna                   U 52

Pripp, NinaM.E.           Ju 52

Prom, Peter F. G.           S 9

Puke,CariG.M.               Jo 8

Pursche, C. Werner     Kn 18

Pusch. Roland                U6

Puu, Tönu                     1 1

Påhlman. Anders T.      Ju 54

Pålsson, E. Roland        U 18

Pårud.NilsG.                 S 18

Pärson, Hanns B. S.      B 28

Qvarfort, Anne-Marie      A 2

Qvarlander, Eva    U 38, Kn 15

Qviström,N.Jörgen         Ju 22

Rabe, Folke	U5
Radesjö, G. Wivi-Anne	B30,H5
Ragnarson, Per	U 36
Rahm, Håkan	S20 32
Raicevic, Erica	A 16
Rainer, A. Ove	I 19
Ramel, Stig	H 13
Ramfors, Bo	I 15
Ramsby, Walter	U5
Ramström, Dick 0.	I 1
Ramström, Lars	S26
Randers, Jan	123 4
Rangnitt, F. Harald 0.	U35,Kn 18
Rangrost, Johny A. P.
U 24 58, A 7 8
Ranhem, Lars H.	K 1

Rask, Karl A.          Jo 4, A 10

Rask, Lars G.                 A 8

Rasmuson, Anders S. H.

U 1 29,I 5 7
Rathsman, Inger M.       U 28

Raunio, Gerhard            U 56

Rausing, Hans A.          U 32

Redbrant, Lars-Göran      1 7

Redgert, Jan 1. G.         S 12

Regardt, Bertil               H 2

RegnéU, Carl Göran    S 5, E 6,1 11
Regner, Göran 1. F.      Ju 45

Rehman, Ann-Mari        U 14

Rehn, L.Gösta   S 11,A 1 2 12,1 1 Rehnberg, Bertil K.

A 16,S29,A2 8
Rehnborg, Bertil             U 5

Rehnqvist, Gösta          H 14

Rehnström, K. Åke H.     B 27

Reimers, Lennart            U5

Reinans, Sven              A 12

Reinhold, Sune             U 56

Reinius, E.A.Ulf            UD 3

Reinius, Ulla B.              120

RejdneU,ErikH.               K 9

Rejving, Per                 U 30

Rembe, Rolf D.             Ju 40

Renborg, Ulf B:son U 50, Jo 4
Renck, OUe                 K 23

Renghok, Ulf                  I 4

Renning, Torslen          Kn 5

Resare, BengtC. M.         B 1

Reslow, Kjell                H 17

Reuterdahl, Gad           Fö 16

Reuterswärd, Anders P. E.    A 3

Reuterswärd, B. Edvard U 39 60
Reuterswärd, Claes       U 11

Reuterwall, Lennarts.    Ju 36

Rexed, Bror A.

S27 11 15 29 42, A 16
Rey, Lars H.              17 9 19

Ribbing, Eriing G.           A 15

Riberdahl, Curt S.        Kn 23

Ribrant, Gunnar C. H.    1 3 18

Richardson, N. Gunnar E.

U 7 10 45
Rickard, Bengt O.    K 6 21 23

Ridal, Håkan                 Kn 6

Ridderstrand-Linderoth, E. Inger
A.                      Ju 56, Kn 24

Riedel, Georg M.L.          U5

Riesenfeld, Harald         U 12

Rigbäck, Berndt G.          S3

RimvaU,PerO.               Ju 32

Rindborg, Stig A. J. A17,Knl5
Rinder, K. Lennart Jo 16, S 14 il
Rindlöw, Leif G.              K 9

Ringaby, Per-Eric   S 18, Kn 10

479

Ringblom, Erland           H 13

Ringborg, Matts            U 16

Ringborg, S. Eriand     U 1 23 33 47

Ringgren, K. V. Helmer   U 12

Ringholm, Bosse I. K.    A 2 8

Ringmar, R. Torgil           U 5
Ringstedt, Nils A. E.       S30,H11

Ringström, Björn M.       Ju 2

Rinkmar-Bengtsson, Gun U 12

Rinneby, Åke               U 24

Ritter, Kristin             S 3 27

Rodhe, Birgit                U 12

Rodhe, Sten                U 12

Rodin,J.Anders             U 33
Rogestam, A. Christina

U 16 31 47, Kn 15

Roigart, Lennart              I 3

Roman, Ola                  U 27

Roman, Rolf-Erik           B 29
Romander, Holger A. G.

Ju 2 27, S 29

Romanus, Gabriel    Ju 4, H 7

Romson, Rolf    Ju 56, Jo 11, Kn 20
Ronne-Björkqvist, Ingrid

U52,A 13

Ronnheden, Gunvor       U 16

Roos, Carl-Martin         Ju 20

Roos, Kurt H. G.         S 9 13

Roos, Olle                    B 24

Roosmark, G. Per-Olov     K 9
Rosander, Göran F. Jeansson U 18

Rosberg, K. Gustav A.    Bo 1

Rosberg, Klas R.              14

Rosborg, Charlotte        Kn 6

Roseli, Lars-Erik              U5

RoseU, Sten                U 31

Roseli, Sune                 S 34

Rosén, Bo G. F.           Jo 30

Rosén, Nils-Arne          U 1 6

Rosén, NUs Gustav K.    U 10

Rosén, S. Ake                 H2

Rosén, Tommy         U 58 47

Rosenblad, Esbjörn C. A. UD 1

Rosenblad, Urban S.      A 16

Rosendahl, Gunnar        U 16

Rosengren, Bodil        U 9 47

Rosenqvist, Stig           K 19

Roslönn, Ulf                 S 10

Rosqvist, C. Gunnar       K 11
Rosqvist, G. Birger K 9, Jo 3, H 17

Rossipal, Helga K. M.    Ju 38
Royen, Sverre              S 20 9, A 16

Rubenowitz, Sigvard        1 1

Rubenson, KjeU            U 16

Rubin, Nils A.                  I 1

Rubinstein, Harry          U 12

Rude, Karl R.           K 6 8 23

Rudebeck, Karin L.        Bo 7

Personregister
Rudhe, Catharina	U43
Rudin, Hans-Erik	U5
Rudsberg, Seija H.	A6
Rugfelt, K. E. Lennart	A 16
Ruin, Olof K.	U 56
Ruist, Erik H.	E8
Rundblad, BengtG.	I 1
Rundquist, Gerhard 1. A.	19

Rune, Christer L. Ju 10 13 49

Runestedt, Gösta R.      Kn 7

Runnström, Hans K. L.   Jo 8

Riike-Dravina, Velta T.  A 12

Rybeck, Bo                 UD 1

Ryberg, Marianne G.       U 4

Rydback, Lennart     U 21 26

Rydberg, Göran             U 5

Rydberg, H.Jan A.        U 20

Rydberg, Karl-Evert H.    E 3

Rydberg, Lars O.         Kn 13

Rydbo, Folke        B 25, Jo 7

Rydegran, Gunnar         U 24

Rydén, H. RuneO. UD 6, A 13

Rydén,JanE.           U l,Jo 1,A 1

Rydén, N.Rune G.          Jo 8

Rydén, Nils                  U 33

Rydén, O. Evert           U 27

Rydén, Rune O.            U 56

Rydh, Olof G. G.           Jo 7

Rydin, Bengt C. K.         Ju 7

Rydin, Bo Göran            125

Rydin, Roland Y.        U 1 31

Ryding, Gunvor I.   K 9, U 42

Rydle, M.Birgitta          H 12

Rydsjö, Kerstin            U 54
Rydstedt, BoS.      K4,B12,H17

Rylander, Kerstin          U 56

Rylander, NUs B.         Ju 19

Ryman, Sven-Hugo G.   A 17

Ryné, S.Olle                 113

Rådström, Dag             U 29

Rådström, Roger         Fö 16

Rådö, E.Göran         S3I,U58

Rågfeldt, B. Gunnar        A 9

Rämgård, Rolf I.    E 5, Jo 31

Röjas, Jonas                 U 5

Rönmark, Waller           U 27

Rönnblom, Kurt R.         Kn 6

Rönnelid, Kjell                U 7

Rönngren,BoE.             K 22

Rönnung, Catarina E.M. U 15

Rönquist, Kari-Axel      Kn 11

Rönström, B. Thomas    U 18
Röst-Andréasson, E. Barbro   Ju 52

B6

Fö 6 7 E 1

Sagnert, StiE. Sagrén, K. Ake Sahlén, Anders F.

Skr 1977/78:103

480

Sahlén, Evert                H 6

Sahlén, G. Anna-Stina P. A 8

Sahlén, Hans                  Ull

Sahlin, Eric                   H 5

Sahlin, JanE. A.      Kn 15 23

Sahlsten, K. Lennart     Kn 3

Salinger, Gerhard         K 20

Saläng, B. Stefan           E5

Samuelsson, Elvy L.      A 16

Samuelsson, Erland        H 7

Samuelsson, Hans          U 5

Samuelsson, Ingvar A. V. Bo 7

Sand, Hans                  U 2

Sandberg, A. Birger    U 3 56

Sandberg, Hans A. S.  Ju 31

Sandberg, Jan-Eric       U 38

Sandberg, K. Bertil         A 5

Sandberg, K. G. Ulf       Fö 4

Sandberg, KjeU E.M.     U 30

Sandberg, Lars G.          A 2

Sandberg, N. Börje K.   U 43

Sandberg, Ralf              U 5

Sandberg, Sture A.       Kn 6

Sandberg, Ulf K.     Fö 12 14
Sandebring, Hans E.

A2,Kn 12 15

Sandelius, Kerstin       Ju 52

SandeU, Arne             Ju 20

Sandell, Ulla           U 5, H 7
Sanden, Peter Ju 17, H 16,1 25
Sandgren, C. Lennart

Ju40,U 14 23,Kn 10

Sandgren, Gösta        Fö 14

Sandler,HansE.             Jo 2

Sandlund, Maj-Britt L. Kn 19

Sandqvist, B. Eje G.    Jo 19

Sandqvist, Inga-Britta  U 61

Sandqvist, Ingrid R.J.    Ju 2
Sandqvist-Örnberg, Berit M.-L.

U 17 23 30

Sandstedt, S. E. Ronald K 17

Sandström, Anders G. UD 1 3

Sandström, Björn            14

Sandström, Jan           U 56

Sandström, K. Rune      E 10

Sandström,L.Annika      U 33

Sandström, Per T. M.    Ju 5
Sandström, Staffan       H 5 8 11 19

Sandström, Thore          H 6

Sanfridsson, K. I. Ame  U 19

Sånger,J.Stefan          U 33
Sanmark, P. Arvid L.     Ju 40, U 45

Sanne, Christer           U 36

Sannegård, WiUielm     S 29

Sanner, Lars-Erik          U 1

Sanner, Leif H.            U 33

Sannerstedt, Lars T. G. U 33

von Schantz, Philip   U 18 46

Schattauer, Wolfgang    U 56

Schele, Märta                U 5

Schelin, Bengt A. E.      Jo 15

Schelin, Leif Ericsson U 14 47, A 2
Schering, Per E.            S 18

Scherman, Karl Gustaf

Ju 56, Bo 2
Scherwin, OUe               U 5

Schierbeck, Per W.      Ju 15 19,1 4
SchiU,ÅkeI.                 Ju 24

Schmiterlöw, Carl G.       Jo 1

Schneider, Werner        U 33

Schultz, J. Allan S.         B 2

Schultz, J. Harry S.       U 32

Schulze, Jacob             U 58

Schutt, Torgny S.R.         17

Schyl-Bjurman, Gertrud S.   U 9 43
Schöier,HansE.             Ju 54

Schöldström, Ulf C. W.   U 47

Schön, Åke                  Kn 3

Schönmeyr, C. Richard A.

Ju 20,B 6
Schötl, Britt-Marie        U 56

Schötl, Lars E.   Ju 44, Kn 7 21

Secher, Jörgen             U 12

Sefastsson, Sigurd T.-B.      Jo 27

von Segebaden, Gustaf   Jo 1

Seger, E. Walter        I 4, K 7, H 15
Segerstedt, Torgny    U 10 28

Segerström, Ingriti B.    Ju 37

Sehlstedt, K. Annika M. Ju 36

Selander, K. BertU         U 27

SeUn, Eva                   U 56

Selin, Sven              Ju 18 44

Selinder, Inge                U 7

SeUergren, Lars             U 5

SeUergren, Ulf              U 16

SeUers, Pia M.               U 1

SeUgren, Rolf O.M.       K 16

Sellstedt, Bo I.               K 6

SellvaU, L. Göran   B 10, Kn 18

Selö, Christer           Fö 12 14

Seregard, B. Ingvar V.      I 6

Semer, Uncas             S 9 20

Sernklef,HarryT.W.         U5

Serrander, Ove             U 56

Setteriind,BoA.I.           Kn 2

Sevéus, Vallentin           S 26

Shaikh, Naz Ahmed          13

Sibe, Jan                     U 35

Sidenbladh, Kari H.        Ju 27

Sidenbladh, Thomas P.      15

Siegbahn, Bo L. G.

Ju 17,UD2,I5
Sigfridson, C. A. Richard  I 22

Sigfridsson, Sven-Erik I.

K 20,Jo 32
SigneU, E. Sven-Gösta    S 35

481

Personregister

Silenstam, Erik                   U 7
Sillen,BoS. A.               I22,Knl4

af Sillen, Jan                    U 24

Silow, C. Ivan H.               Jo 8

Silwer, Jan                       S 38

Simonsson, Lars B.         Ju 46

Simonsson, Tord L. W.     Kn 2

Siverbo, Hans G.             Jo 24

Siversen, Bengt I.          Fö 15

Sjunnebo, K. Ivan L.       Ju 19

Sjunnesson, Lars H. O.     Jo 7

Sjöberg, Arne                  Kn 6

Sjöberg, Birger I.             K 13

Sjöberg,E.Arne                   K I

Sjöberg, Gunvor              S 42

Sjöberg, Hans E.L.           K 16

Sjöberg, Leif H.                Kn 7

Sjöberg, Margit E.              8 8

Sjöberg, N. Björn V.         S 18
Sjöberg, Svante                U 22,1 10

Sjöberg, Tage B.              S 24

Sjöberg, Tommie W.       Jo 28

Sjöblom, Kerstin                S 8

Sjöborg, N. Elvir                Jo 9

Sjögren, Bengt L. B.       Ju 42

Sjögren, Björn                   U 5

Sjögren, Boo                   U 38

Sjögren, Henrik A. S.       U 19

Sjögren, Håkan               U 30

Sjögren, Kerstin                 U7

Sjöholm, Eric G. R.            Fö 5

Sjöholm, Monika                 U5

Sjökvist, Stig A. R.                Kl

Sjölander,J.Bertil              Ju 3

Sjölin, Nils A.                   KnIO

Sjölund, P.John A.            U 30
Sjönander, Bo Jonas

K 10,E 1,B7 SjöneU, P. Bengt G.      E 1,1 5 7 19

Sjöquist, Hans E.             K 14

Sjöqvist, Eric G.               U 38

Sjöqvist, Gunnar A. H.         U5

Sjöqvist, Gustaf                 U 5
Sjöstedt, K. LennarlT.

K 2 8,Jo 15

Sjöstedt, Karl-Gösta           U7

Sjöstedt, T. H. Christer      K 9

Sjöstrand, A. Mats T.    B 2 26

Sjöström, Angelika            U 5

Sjöström, Hans                U 14
Sjöström, J. Folke Fö 16, U 21
Sjöslröm,Leif H. A.

U24,H 13,1 16

Sjöström, N.Gunnar            U5

Sjöö, Curt O.                 Fö 4 9

Skaar, Nils                      Ju 20

Skagert, Stig                    U 16

Skala, Björn                  UD 1 3

Skalin, Douglas

U 58,S 11 12 13 28

Skalin,HansE.C.               Ju 34
Skantz, Anna-Greta   Ju 20, S 1,14

Skantze, Hugo                    I 3

SkareU, Gunnar E. A.     B 5 26

Skarp, Arne                        H 7
Skarstedt, Carl-Ivar S.

Ju 53, UD 1,FÖ8

Skarvall, Karl-Erik         Ju 2 41

Skilje, Ivar                        S 37

Skjönberg, P. Guldbrand Jo 18

Skoglund, Caj U.               S 23

Skoglund, Claes G.           Fö 6

Skoglund, Olof A.                 U8

Skoglund, S. Owe             U 23

Skoglösa, Erling T.              A 6

Skogqvist, Hans               U 14

Skogsberg, P. Gösta           S 4

Skröder, Per C. C.           Ju 39

Sköld, Cari G.         U 37 50 51

Sköld, Lars G.         U 23 47 58

Sköldefors, Walter      H 15 11

Sköllerholm, S. OveJ. B 18,1 11

Slottner, Vega                  U 27

Slunge,G.WalterR.     B 21, A 2
Smedmark, Göran G:son     S 11 18

Smith, Jan                       Kn 17

Snihs, Jan Olof                  I 19

Sohlberg, Lennari               K 9

Sohlman, Ragnar              H 13

Sohlman, Staffan             U 36
Sondén, Jan A.            Fö 3 7, H 17

Sondér, Ebbe              U 16 43

Sonesson, Birger A. T.       116

Spak, Carl-Anton             Ju 36
Spendrup, K. Aksel

B 19, A 2 3, Bo 4,1 14

Sprinchorn, K. Göran    Jo 9 23

Spångberg, Lennari           U 5

Spörndly, Barbro 1.             S6

StadUng, J.Otto V.              B 3

Staf, Kari-Rune                   A 2

Stahl, Ivar                          B 3

Stahle, Gun                      U 16

Stahre, L. G. Tomas         Ju 26

Stahre, N.Gunnar             Bo 1

Stangvik, Gunnar               U 7

Starck, Linnea                  U 58

StareU, Lars                      I 11

Stark, Birger                     U 24

Stark, Hans O.                 Ju 30

Stark, K. Birger              S 3 11

Starkerud, Lars         B 21, A 1

Stavréus, Sven O. A.        Kn 5

Steen, Göran A.                  K 5

Stéen, Manfred                 K 19

Steen, Roland             Ju31,H5

31    Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

Skr 1977/78:103

482

E5

Kn7

U 11 14 55

U38

Jo 14

Stefanson, R. Stig S. Steffner, Bengt G. Stegö, Eskil Stellborn, Kurt Sten, S.Roland

Stenbeck, I. Magnus (Manne)  U 19

Stenberg, Bruno            Jo 5

Stenberg, Hans O.       Ju 20

Stenberg, IngaE.          U 29

Stenberg, Nikolaus         Jo 5

Stenberg, Tage U.        A 12

Sleneby,Jan                Ju 12

Stenefeldt, Ulf I.         Ju 23

Stener,P.H.Robert         U 28

Stenfors, Bo I. L.      S4,U56

Stenhem, Bengt           U 11

Stening, F. Birger           B 6

Stenlund, Francis           U 7

Stenmark, Bengt-Erik      K 8

Sténson, Britt-Marie      I 13

Stensson,S. L.Börje       K 17

Stensson, S. Lars-Gösta Kn 2

Stenstad. Barbro M.     Ju 55

Stenström, Harald          U 5

Stenström, Sture B.         H2

Stephansson,Jan          S 33

Stern, Tommy              U 16

Sterne, BengtG.       Ju 3,1 4

Sterner, Anna-Lisa        S 30
Sterzel, Fredrik

Kn 18 15 18 19 23

Steller, EmU                U 11

Stiernstedl,K.JanT.   U 45 48

Stigsäter, KjeU J.         U 27

Stintzing, Torgny           U 5

Stjerna, G. Henry        Jo 11

Stjemberg, E.Gustaf T. Kn 15 21

Stjemström, Per Z. B 16, H 3

Stolt, B. Å.Lennart      Kn 18

Stolt, Birgit                 U 12

Slok, Lennart         Kn 18 22

Stoltz, Björn                  U 5

Storm, C. Olof     Ju 40, U 43

Storm, P.David G.         U 32
Strand, Karl-Erik

UD 3, Fö 1 3, S 2,14

Strand, Lars B.            Ju 52

Strand, Åke P.E.          Ju 30

Strandberg, Göran          U 5

Strandberg, 1. Margit      A 2

Strandberg, Inger         S 34

StrandeU, Hans V.    U 21 33

Strandsjö, Göte             U 5

Strangert, Per-Olof      Jo 16

Streimer, Ingemar        U 56

Stridh, Arne                U 47
Stridsman, Torsten U.

K 3,A 17,1 18

Strindberg, Per-Olof J.

Fö 1,U 14
Sträng, Arne               U 25

Ström, Gunnar             U 57

Ström, Gunnar O. F.     U 47

Ström, Ivan S.              B 4

Ström, Lennart             1 22

Ström, Turid

Ju 21 22 23 47, H 12,15
Ström-Htun, Berit         H 10

Strömberg, Carl-Axel B. Fö 2

Strömberg, Hjalmar       S 38

Strömberg, K. Håkan    Jo 19

Strömberg, Kari-ErikJ.    Ju 35,1 3
Strömberg, Rolf E.      Ju 3 56

Slrömblad, Margareta     U 5

Strömbäck, Erland H. D.    Ju 14 27
Strömbäck, Åke             I 4

Strömgren, Bo E.    U 62, A 10,1 24
Sturkell, Cari-Edvard Ju 14 27

Styrenius, Carl-Gustaf Y.        U 18
Styring, Sten              Ju 50

Ståhl, Ingemar O. L.      119

Ståhlberg. Karin            H 6

Ståhlklo, Maj               U 58

Stålberg, Marianne G. E.

S 40, Kn 14
Stålberg, P. Lennart  1 21, Kn 6

Stålebranl, Rolf           1 4 23

Slålfors, V. Margaretha   116

Stålhammar, Bert E.J.        U 13 47
Stålhandske, O. Lennart Fö 4

Slångberg,OlleH.         A 2 10

Sundberg, Carl Gustaf    Jo 7

Sundberg, Hans F.       Jo 28

Sundberg, Ingrid          H 12

Sundberg, Ingrid E.

Ju4, UD3,U47,Jo3
Sundberg, Johan           U 5

Sundberg, Kjell              U 7

Sundberg, L. Nore         1 12

Sundberg-Falkenmark, Malin

K 19,Jo 17 30 Sundberg-Weitman, Brita F.

Ju 12,A 16
Sundblad, Brita A.         124

Sundblad, K. Erik          Ju 19

Sundblad, Lars G.          K 1

Sundblad, Yngve          Ju 42

Sundby,C.01ofW.        Kn 18

Sundelin, Dick              U 58

Sundelius, Claes-Göran  S 38

Sundewall, Bengt        H 7 10

Sundgren, E. Roland

U 10 56, A 16
Sundin, BertU                U 5

Sundin, O. Helge          U 27

Sundkvist, K. R. Tage  B 7 15

483

Personregister

Sundkvist, Leif G.      U 19 61

Sundman, Per Olof        U .57

Sundmark, Bo V.            SI

Sundquist, A. Åke        Ju 57

Sundqvist, Allan         U 9 38

Sundström, Björn G.      U 35

Sundström, Gun-Britt    U 12

Sundström, Kerstin M.    H4

Sundström, M. Gudrun

Fö 1,B21,I3 Sundström, Monica E.

Kn6 12 15
Sundström, Olof G.  B 7,A 1 2

Sundström, S. Åke A.      1 3

Sundström, Thorsten     S 14

Sundvik, Ove R.R.       B 3 24

Suneson, Karl-Henrik A. Fö 5

Svahn, BertU A.           Ju 35

Svahn, Hans                 123

Svanberg, Lars             U 57

Svanborg, Alvar         S 12 28

Svanfeldt, Göran H.

U 33 35 38 47
Svansson, Lennart A.      19

Svanström, K. Ivan H.

U 42, Kn 7
Svartberg, Karl-Erik Fö 14, U 42
Svedberg, Karl-Erik       H 13

Svedberg, Sten-Olof (Olle)      U 42
Svegfors, J. Mals A.     Ju 56

Svegland, Stina L.        Ju 47

Svennilson, Marianne E.     U 56 58
Svenningsson, S. Levi H. U 7

Svenonius, Rolf H.          S 4

Svenson, Sven G.          E 9

Svensson, Alvar           U 38

Svensson, Anders         U 14

Svensson, Björn           U 58

Svensson, BoE.

U 19, H 16,Kn20
Svensson, Börje            A 6

Svensson, C. BertU       B 12

Svensson, E. Anders G.   A 2

Svensson, Ella               U 7

Svensson, Erik O.    K 3, B 16

Svensson, Evert I.        Ju 4

Svensson, Gunnar     U 18 22 62 49
Svensson, Gösta E.   K 12,14

Svensson, Hans O.         E4

Svensson, Inge G.       S 5 8 18, A 4
Svensson, Johnny         U 14

Svensson, Jörn              A 2

Svensson, Kjell R.    Jo 3, Bo 4

Svensson, Kjell-Åke       U 5

Svensson, Lars _          S 28

Svensson, Leif Å.           A 2

Svensson, Nils-Eric       U 20, Bo 6 Svensson, Olle F. S.     Ju 5 54,1 16

Svensson, Raymond Fö 12 14

Svensson, Roger G. 1.   U 17

Svensson,S.Allan          U 32

Svensson, S. Börje F.   Jo 12

Svensson, S. Erik        Ju 19

Svensson,S.Göte         Jo 32

Svensson,S.l.R.       Ju 35 56

Svensson, Sten              S6

Svensson, Sten I.    H 7, A 2

Svensson, Sven-Erik        I 4

Svensson, Sven-Erik W. Kn 10

Svensson, Sven H.         1 3

Svensson, Sven Åke      Jo 9

Svensson, Sverker           U5
Svensson, Torsten       Kn 18 17 18

Svensson, Ulf               U 51

Svensson,ÅkeG.           B 28

Sveri, Knut O.             Ju 44

Sverne, TorE.       Ju 52, S 3

Svidén, Ulf              UD 5 10

Svingby, Gunilla            U 16

Svärd, Lars-Göran         K 19

Svärd, Stig           U 5 13 57

Svärd, Stig Olof          Jo 20

Svärdström, Karl-Fredrik Jo 4

Swahn, Jan-Olov         Ju 15

Swan, Brita                Ju 59

Swanstein, StigN. S.     K 13
Swarén, UUa M.

Ju 14, S 14 22,1 13

Swartling, Anders J. A.    B 7

Swartling, Fredrik         S 35

Swartz, Kersti V.          S 20

Swedberg, Bo G. R.       U 38

Swedborg, Erik H.          Jo 4

Swärd, Åke E.                 14
von Sydow, Gunnar

K21,E 11,122

Sylvander, Inga M.          S3

Synnerholm, Bo            K 19

Säfström, Birgittha        U 44

Säkk, Kari                Jo 4 14

Sälde, K. A. Henry Ju 8, S 12

Sälgström, Leif                Ull
Sävborg-Lundgren, Görel   U 28 33

Säve-Söderbergh, Bengt UD 5
Säve-Söderbergh, Torgny        U 45

Sävenstrand, Inger E.      S6
Säve-Söderbergh, Bengt

UD5,H 16

Sääf, Birger                 U 14

Sääf, K. A. Henry           118

Söder, K. Gunnar       119 41

Söderberg, Bengt W.        S3

Söderberg, Bo              U 16
Söderberg, Bo K. G.

U6, A 10,1 14, A 2

Söderberg, E.Lennart     E 13

Skr 1977/78:103			484
Söderberg, Elmer	Ju 33	Terstad, I. Gösta A.	Fö 11
Söderberg, Per-Olof	S6	Teveborg, Lennart      U 5 11 47 48
Söderbäck, Helmer	U 13	Thalén, Ingrid	U5
Söderholm, Anders E.	U29	Tham, Cari               E 5	.1 19,U 20
Söderholm, Jan	S22 32	Thedin, Nils	S42
Söderlind, Ove	U.56	Thelin, Bengt A.	U47
Söderlind, Ulf	U 12	Thellman-Gustafson, Birgitta    A 8
Söderlund, A. Göran	Ju 2	Theorin, K. Maj Britt	Fö 7, Jo 20
Söderman, Elis A.	Ju 43,5 10	Thomaeus, Barbro	H8
Söderman, S.Olof	Jol	Thomasson, Björn E.	U25 37
Söderqvist, Bengt O. A.	S2 13	Thor, Thorsten	S2
Söderström, Bengt H. T	:son	Thordin. Bengt	S38
	U 62, Kn 6	Thorell, EUsabet	U54
Söderström, Göran	U47	Thorell, K. Arne B.	K I 7
Söderström, Herbert	U 12	Thorén. Rune	122
Söderström, Kurt I. W.	B9	Thorin, Ingemar	U 12
Söderström, Lars M.	B 13	Thorin, Ove	U29
Söfelde, Karin	U4	Thornell, Anders B.	B 3 18 19
Sönnerlind, Arne	U55	Thorngren, S. Bertil	Ju 3
Sönneriind, Kerstin I.	U 1	Thornstedt, Hans G.	U29
Sörensen, Christer	U 16	Thomström, J. H. Torgny         K 8
Sörenson, Lars-Ingvar	U31	Thors, Carl-Eric	U 12
Sörenson, Torsten N.	Kn4	ThorseU, Lars	U43
		ThorseU, Siv M.	U9
		Thorslund, Bengt C. F.	U51
T		Thorson, G. Alvar	K9
Tagg, Philip	U5	Thorsson, Inga M.
Tallroth, N. Börje   '	K 23	UD3,U36,I7
Tallroth, Tore O.F.	UD 4	Thorstenson, R.Billy
Tallskog, Leif V. I.	A2	S 16 21 42,U 62
Tammelin, I ,ars-Erik	Jo 18	Thoursie, Kerstin A.	U 14 23 38
Tancred, Bengt	H2	Thoursie, Ragnar D. A.	U24
Tandberg, Olle G.	UD 6	Thufvesson, Bengt E.
Tannenberg, Tord 0.	U29	Fö 1, A 2, Bo 6,1 l,Kn6 14
Tapper, GuniUa M.	A8	Thulin, Einar E:son	B 2 16
Tapper, Karl-Herman	U5	Thun, John-Erik L.	U28
Tarschys, Daniel		Thun, K. Ragnar	U 1
B 22, U 36, B 30,1 16		Thunander, Kari Axel	U5
Tegnhed, Lars A.	Kn 11	Thunberg, S. Anne Marie         U 20
Teikmans, André	UD 6	Thunberg, Torsten I.	S 17
Tejle, Gunnar	K 20	ThuneU, StenH. A.	Bo 1
Teleslam, Gösta L.	E6	Thunholm, Lars-Erik	E9
Teljstedt. Håkan	A 13	Thunström, Gunnar	U24
TeU.BjörnV.	U25	Thunved, Anders E.	Ju 52, S 3
Tellinger, Gotte	H7	Thurhagen, E. Ruben	16
Tengberg, Bo	I 19	Thyberg, O. Knut	UD 3
Tengelin, Sten	H 10 12	Thyberg. P. Erik	Fö 7
Tengelin, Ulf E. G.	Fö 15	Thyblad, Tom F. F.	Kn 18
Tengroth, Bengt T.	1 15 22	Thylander, Olle	U 10
Tengroth, Kari-Erik	Kn 1	Thyreen, Nils F. G.	Kn 16
Tengström, Sven	U 12	Thyrenius, Ingegerd	U5
Tengvall, Sven-Erik G.	S33	Thyresson, Gunnar	Ju 53
Tennberg, Klas	U6	Thyresson, Maria	U5
Tergel, Alf	U44 56	Thyrsson, Ulf T. K.	U30
Terne,Eva	S21	Thöm, Lars-Olof	E9
Temryd, Cari-Olof    K 9 11, Kn 10		Thörn, Thomas	U43
Temström, Anders	U 16	Tiberg, Lennart F.	Jo 4
Tersmeden, G. Erik	H 1	Tidbeck, Åke	H 12

485		Personregister
Tidefelt, J.Sune	B7	Törnkvist, Olof S.                   Kn 7
Tiger, BoS.	K7	Törnquist, Harry E.
Tillfors, Lars T. L.	A 16	S 14,U 1 22, Jo 1
Tiselius, Per Erik	H 10	Törnqvist, Gunnar E.         Bo 6,1 1
Tistad, Eskil G. D.	E3,B3	Törnqvist, Ingvar B.
Tivéus, Ulf A.	B6	U 1123 33 56
Tjernberg, K. V.Harry	Ju 7	Tömroth, N. Lennarth              Hl
Tjemström, Sune	U 19	Törnström, KjeU                       U 7
Tjällgren, Per Olov L.	K 9, B 25	Törnvall, Peder H.     B 21, Kn 8 23

Tjömeryd, John E.E.       Föll

Tobé, Erik I.                Bo 5

Tobisson, Lars F.     Ju 19, B 7, A 4

ToU, C. Christopher      U 12

ToU, J.Magnus             Jo 7

Tollerz, Kerstin B.         B 30

Tombrock, Gun M.        1 19

Tomner, J. Sigvard A.     157

Tonell, Lennart B.         U 29

Toner, E. Mari-Anne       S 6

ToreU.Per                   S 36

Torgils, A. Gunnar         Ju 9

Todén, Jan                  U 24
Tornborg, Curt G. F.

Ju 37,U62,Kn7 11 13 14

Torngren, Håkan E.       B 27

Torpefält, Leif              S 33

Torring, Lisbeth            S 21
Torwald, G. A. Rune

Jo 25,1 10,Kn21

Tottie, Lars W.             Ju 4

Tottie. Thomas        U 29 53

TraneU, E.Olof B.         Ju 32

Trogen, Göran               H 6

Trogen.Ingvar               I 15

af Trolle, Ulf                H 14

Tröst, Jan L. E.     Ju 4, U 56
Trotzig, C. Fredrik J.

Jo 8 15, H 17

Trotzig, C. J. Gustaf      U 18

Trozell, Bertil               U 11

Trulsson,RolfG.K.         Ju 59

Trygve,JanS.       S 17,Jo 24

Träff, Sven-Olov A. Fö 6, B 22

Tunberger, Johan A.      Fö 7

Tunebro, B. Torsten J.    U 1

Turesson, Bo                 A 7

Tuvesson, Torsten          U5

Tydén, Christian F.         A 5

Tynell,Lars                  U 61

Tågmark, Sven G. Ju 19,1 20

Tånneryd, S. Allan S.      A 2

Täckholm, Fredrik           U 1

TägU,SvenO.               U 36

Tängdén, Erik L.           A 16

Täveby, Gunnar V.        K 16

Törnblom, Sten              U 7

TörneU, Inga-Britt   Ju 10 13

Törngren, Mats W.        A 16

U

Uggla, Claes A.   Ju 11 21, Hl

Uggla, G. Inga-LiU         Sll

Uggla, J. Magnus           E 6

Uggla, Karl-Lennart       A 16

Uggla, Madeleine           U 5

af Ugglas, G. S. BertU         E5,A2

af Ugglas, M. Margareta

Jo 17, A 2 16,1 20
Uhlin, J. Ake                U 39

Uhlin, Kari-Erik               B 1

Ulander, LarsG.       H5,A17

Ulfhielm, Monica H. V.     E5

UUenhag, Jörgen U.     KnIO

Ullsten,S.K.O.        S 42,UD 6

Ulveson,H.N.Ingemar    Ju 31

Ulvfot. Benkt H.             E7

Ulvhammar, Birgitta       S 42, U 56
Ulvönäs, E. R. Staffan     I 7

Unckel, PerC. G.   Ju 54,Fö 14,1 7
Unga, Nils J.                A 17

Unghagen, Harry           K 7

Utberg, Rolf F.        S1,U29

Uvnäs, Börje                U 17

V

Vahlne, Jan-Erik	125
Vallerö, Rolf A. T.	Ju 2
Vallinder, Torbjörn	Ju 54
Vallquist, Gunnel	U 12
Varnvik, Eva	U58
Vegis, Peter	I 13
Vennberg, Karl	U 12
de Verdier, Lennart G.	B3
Verständig, Sigmund	Jo 14
Vester, G. Torbjöm	Kn 11
Vestin, F. E. Margareta	U55
Vestlund, A. G. (Gösta)	U9 11
Vidheden, Lilian B.-M.	A 16
Vikhoff, Brita	U 16
Viklund, Margareta	S6
Vikman, Sven	U47
Vilhelmsson, A. Börje	K 14
Villner, Ina	S 16
VineU, Lars G.	13
Vinge, Per-Gunnar	Fö 15
Vinthagen, Rolf	U 13

Skr 1977/78:103
Virding, Gösta A.	1 13
Virgin, G. Ivar	B 16
Virin, C. Niclas	B3
Vitestam, N. Gösta	U 12
Voss, Berlil G. P.	K 23
Voss-Schrader, UUa A.	A 16
Vrethammar, Harald	U48
Vängby, Staffan O.S.	Ju 35

w

Wachtmeister, Hans W. A:son

U42 Wachtmeister, Knut G. N.

Ju 28, S 36, H 5

Wadbeck. Wilhelm        U 13

WadeU, UllaG.S. B 2 20, A 4

Wadensjö, EskU W.          Al

Waern, Karl-Gustav      U 47

Waern, Per Axel             14
Wahlberg, E. Marianne    H 7, A 16

Wahlberg, Leif M.         U 30

Wahlberg, Per V.         Fö 9

Wahlgren, E.Göran       B 18

Wahlstedt, Bengt L.       E 4

Wahlström, Björn M.      118

Wahlström, Bror A.       Ju 4

Wahlström, Per E.   K 6 8 23

Wahlström, Stina M. A 11 12

Wahlström, Tommy        U 7

Wahlström. Victor        S 35

Wahrby, Elsa M.             S6

Walander, Håkan I. S 17 18. A 4

Walberg, Sten S.           B 3

Waldau, Ulf                 H 17

Waldebrand, GöstaW.   U 32

Waldén. G. Louise        A 16

Waldenby, Torbjörn Ju 19,1 19

Waldenström, Erland      E 5
Waldenström, Hans G. W.     Kn 14

Walin, Gösta A.          Ju 19
Wallberg, Klas H.S.

S 11,E8,A12

Wallberg, Ursula           Ju 6

Walldén, G. Rudolf       Ju 15

Walldin, Carin              U 13

Wallén, Axel                H 13

Waller, Tage E.             U 1

Wallerius, Olof     Ju 59, H 1

Wallgren, Åke              U 16

Wallin, A. E.Göte        Kn 18

Wallin, Alf G.              Ju 33

Wallin, Bengt-Arne         U 5

Wallin, Erik                 U 16

Wallin, John-Olof A. Ju 36, K 16

Wallin, Karin                U 56

Wallin, Kerstin             U 17

Wallin, Per J.              Ju 12

Wallin, S. Jonas           B 21

486

Wallin, Sten-Erik J.     Ju 3, Jo 9 30
Wallman,FolkeV.              13

Wallner, Bo                   U 5

Wallroth, Bengt            Ju 53

Wallström, Bernt R. V.  KnIO

Waltersson, Bert            U 7

Wandén, Stig               U 11

Waplan, Cari-Axel         U 29

Warby, ElsaM.               U9

Ward, Kurt K. B.       S2,B21,I13
Warensjö, J.A.Folke      Jo 11

Wargert, Sigurd             U 5

Warholm, M. Birgit         Ju 20

Warmboe, Thorieif          U 5

Wasteson, Lennart       Ju 50

Wedel, Bengt            U 21 25

WedeU, N.Gunnar            15

Wegerfelt, Kari Arne       113

Weibo, Björn S.             Ju 2

Weidstam, Åke              Ju 9

WeinehaU, Lars E.J.      Ju 19

Weitner, Sonja E.          U 58

Welamson, Lars T.        Ju 46

Welander, Gösta      Ju 37, B 9

Welin, E. Gösta      Fö 11, Bo 6

Welinder, P. E. Carsten    B 1

Wemminger, Lars V.        U 1

Wendel, Maj-Britt          S 35

Wendin, Sture E.W.      Ju 37

Wendt, Curt A. G.       Jo 8 30. Bo 3
Wenker, Stig-Eric        Jo 2 8

Wennerberg, Sigfrid B.      U 50,1 7
Wennerfors, Alf             H 11

Wennergren, C. Bertil O. U 53

Wennerhom, Karl Otto L.

Fö 1, K 11 Wennström, K. Gunnar

S 2 11 20 23 28, A 13
Wentz, Nils O.              Ju 50

Wentzel, Ann-Kristin      U 36

Werbell, Bror I.          B 21 22

Werding, Jan A.              B 3

Werdinius, Claes A.        B 15

Werenfels-Röttorp, Monica S.

A 11,Bo7
Werin, Gun                    113

Werkö, Lars                  S 13

Werne,GöstaA.K.            K 7

Werner, J. Bertil H.        Ju 36

Werner,N.Mårtens.         Fö 5

Wemer, Odd                  U 5

Werner, Sven W.           K 11

Wernlund, Stig A.         Kn 18

Wersäll, Jan O.             U 17

Wessén, Vilhelm      Jo 11, A 6

Wesslén, Siw V.            U 53

Wessman, Lennart   S 35, U 38

Wessman, Sven A.          U5

487

Personregister

Wessman, Yvonne B.-M. A 13

West, Maria               Ju 52

Westberg, H-O. (Olle) B 9 15
Westberg, Olof (OUe) R.

A 7,1 21, Kn 8

Wester, Jan                U 11

Westerberg, Bengt K 6, S 18

Westerberg, Lars G. I.  A 14

Westerberg, Ulf L.  A 2,1 19

Westerborn, Olle O. A.    S2

Westeriind,ErikA.         B 19

Westerlind, N. Peter      Ju 6

Westeriing, Rune         S 34

Westerlund, Uno      U 28 35

Westerman. Lars         U 14

Westermark, J. Gunnar   A 1

Westermark, Torbjörn   1 19

Westerståhl, H. Jörgen U 19 40

Westholm, Cari-Johan     1 4
Westin, Aina V. H.       S21,A5 16

Westin, Christer O. R. Fö 17

Westin,F. E.Margareta  A 16

Westin, Gunnar           U 46

Westin, Lars                 U 5

Westin, Olle                 I 12

Westlin, E.Arne            1 19

Westiing, Nils E.         Fö 12

Westlund, Jan             U 38

Westman, Helny I.        U 28, Kn 10

Westman, Margareta    U 12

Westring, Gösta          UD 5

Westmp, C. Richard        U7

Westöö, Märta            U 14

Wetterberg, Gunnar    Ju 19

Wetterberg, Ulf G.        B 21
Wetterblad, R. IngmarT.

Fö 4, U 5 WetterhaU, Sven C. E.

Ju3,Jo9 23 30

Wetterström, Rolf        U 58

Wettéus, Bo               U 12

Whinberg, F. R. Bertil    1 11
Wiberg, G. Lennart E:son  Ju 13 57

Wiberg, N. Lennari      Jo 30

Wiberg, N. OlaR.          Fö 4

Wiberg, Ragne       Ju 19,14

Wickberg, Sven           U 38

Wickman, Frans E.  U 50,1 7

Wickman, H. Krister   E 1 12

Wictor, Karl-Erik           I 22

Wictorson, Kari-Eric S 11 2 13

Wictorsson, Kari-Eric A. S 31
Wictorsson, Åke V.

Ju 24, Jo 4 8,Kn 10

Widebäck, I. Birgitta     B 20
Widebäck, Ulf M.            Jul, B 22

Widell, Jan-Åke          Jo 31

Widén, K. A. Ingvar  Jo 4 11

Widén, Lars R.     ■      Kil

Widén, Åke                 U 38

Widestrand, Lars O.      E 11

Widestrand, Olle            U 5

Widgren, Greger G.    U 17 56

Widgren, Jonas O.        A 12

Widing, S. Lennari        U 31

Widman, MonaG. U-B.    S 12

Widmark, P.Sverker V.   B 15

Widmark, Roland            I 14

Wiebe, Stig W. O.          K 2

Wieslander, Hans J.M.   U 32

Wieslander, K. H. Bengt  S 25

Wigardt, Hans G. T.      Föl

Wiggen, Knut                U 5

Wigren, John E.          Kn 13

Wigren, Karin (Kajsa) M. U 29
Wigur,J.T.Rolf              Fö 7

Wijkman, Anders I. S.

Ju42,U 51,17 19
Wijkman, E.Gunnar B.     U 1

Wik, Lars                    Ull

Wiking, Barbro               U 7

Wiking-Johnsson, I. H. Peter Ju 7
Wiklander, Bertil           U 12

Wiklund, Bengt O.   Ju 5, U 35

Wiklund, Jerry J.          Fö 14

Wiklund, S. A. Daniel       S 3

Wiklund, Sune               U 5

Wiklund, Svea S.S.

Ju l,Fö I1,S 11
Wikman, Edith C.          A 16

Wikman, L. Åke          Jo 8 22

Wikmark, Martin            U 5

Wikrén, R. O. Gerhard    All

Wikstrand, Rolf A. I.    Kn 12

Wikström, Jan-Erik        U 62

Wikström, K. Arne         Ju 2

Wikström, Lester          H 16

Wikström, Margot         H 17

Wiktorin, Bengt      S 23, Kn 1

Wilander, Sven E.    S9,A13

Wilén, Bo                    U 24

Wilén, S. Kristina (Kerstin) A 2
Wilhelmsson, A. Börje S 5, K 22
Wilhehnsson, Arne E. Ju 7, B 19
Willart,N.Bo                   B 2

von WiUebrand, Karin M.

Ju 20,B 6
WUlers, Uno E.W.         U 25

Williamsson, Uno E. I.

Fö 11,U28,H 12
WiUig,Anna                  S 15

Winander, Bo G.      B 16,1 19

Winberg, Jan                S 36

Winberg, S. Håkan Ju 41, A 14
Winberg, Tage K. V.      K 11

Winblad, Kari-Erik         Jo 24

Skr 1977/78:103

488

Winblad, Ulf                  S 38

Winéus, Bengt G.          Fö 4

Wingborg, Mats O. A.     U 43

Wingqvir.t, Kay Vilhelm   S 16

af Winklerfek, Svante G. M.      K 8
Winther, S. 1. Eva          A 2

Wintzer, P.U.         Fö 16, S 34

Wirén, Erik T.                 I 1

Wirmark, B. David I.

UD2 5,H 16
Wirsäll, Nils-Erik             B 30

Wirtén, Rolf G. S.           Jo 2

Wistedt, Börje              Kn 9

Wistedt,J.Åke              Ju 34

Wistrand, Anders W. H.  A 17

Wistrand, Birgitta          A 16

Wistrand, BirgittaM.     S 9 15

Wistrand, Cari                U 5

Witlorp, I. Birgitta     Ju 4, S 7

Wittstrand, Arne E.       Bo 7

Wohlin, Lars M.

E 1 4,B 3721,Bo 2,1 1
Wohlmer, H. Lennart      Jo 26

Wolff, Felix                   U 5

de Woul, Jan T. J.         B 30

Wranghult, Hans O.

Ju 2, Fö 15, K 16
Wredenfors, H. E. Wal ter K 6,1 3
Wretborn, Christer          A 1

Wulff, Torgil H.            UD 1

Wåhlén, Kerstin            U 58

Wångby, Erik     UD 6,1 4 7 19

Wååg, Nils Erik        Fö 10,17

Wärme, Ulf B.                H3

Wärn, Bo H.                  A 8

Wärneryd, Karl-Erik       U 19

Wästberg, Greta E.        B 30

Wästberg, Olle             H 11

Wästlund, Jan               I 19

Ydreborg-Westberg, Berit      A 13
Yngvesson, Nils H.         Bo 7

Zachrisson, Bertil J.      UD 6

Zachrisson, K. Sune R.  U 18

Zachrisson, Rune E.     Kn 25

Zeime, Claes A.            K 16

Zethraeus, Sten  A 17, Ju 30

Zetterberg, Evert         1 17

Zetterberg, Leif           U 62

Zetterlund, Sven       U 7 16

Zetterquist, Urban G. U 22, Bo 1

Zetterqvist, Eriand         U 5

Zettersten, N. Gunnar   U 51
Zetterström-Lagervall, Gerd M.

S 15 2

U56 Bo 7

Ziefeh, Inger Zughaft, Wolf M.

Åberg, Bengt               U 56

Åberg, C. Anders       A 17,15
Åberg, Cari Johan

E4,B 3721,H8,A2 Åberg, Ch. Georg

Jo 14, H 17,1 10, Kn 21

Åberg, Gertrud              U 16

Åberg, Hilding              Ju 20

Åberg, Jan Håkan          Kn 4

Åberg, Lars                   I 15

Åberg, Lennart               U 5

Åberg, NUs-Erik           Kn 18

Ådahl, Andreas             UD 5

Ågren, Cari-Henrik          Jo 4

Ågren, Lars O. T. S14,E8,
Jo 18 25, H 12, A 2 7, Bo 3,15

Ågren, N. Gunnar S.     Kn 14

Ågren, Staffan              S 20

Åhlén, Lars           Ju 2, B 27

Åhman, Gustav             U 56

Åhrén, Anders               Jo 5

Åhslund, Ulf G.                U5

Åkerberg, Yngve          Ju 40

Åkerblom, Dick M.            U9

Åkerdahl, Magnus F.      Ju 7

Åkerfeldt, Sven Eric       Jo 3

Åkerlind, Allan J. G.     S 1 39

Åkerlund, Hans E.           A 7

Åkerman, N. Håkan  Jo 11 27

Åkerman, Sune M.R.          II

Åkerstedt, Cari T. M.   Kn 12

Åkerstedt, Jonas          U 56

Åkerström, Göran          U 16

Åkesson, Hans C.          Ju 2

Åkesson, Hans O.  Ju 4, U 17

Åkesson, Karl-Gunnar       I 4

Åkesson, Sigvard          U 38

Ålander, Birgit V.            Juli

Ålander, Nils-Erik           I 13

Åman, O. Valter  Ju 28, H 18

Åmark, Sven O.F.         Bo 8
Ångström, Rune T.

UD 3, S 23,B 19 28

Ånstrand, Claes F.       Kn 16

Årlin, Ingrids.               Bo 7

Åsberg, Christer           U 12

Åsbring, Lars-Göran G.  Ju 35

Åshuvud, Olof              U 24
Åslander, A. Nils-Olof (Olle)

K 20,Jo 32

Åsling, Nils G.                 16

Åslund, Alvar        Ju 34, K 6

Åstedt, Inga-Britta       U 48

489

Personregister

S 11, Kn 3 25 U5 U58 U50 S II U27 U33 Ju 7, B 19

Kn 10

Kn 18

Kn 13

Kn 18

A 11 12

U 20,1 1

U 1

E6

S5

U 1

K 8 14

K 23

I 11 20

Ju 7

B 18

Ju 59

E5

U24,H 13,16

A3

Ju 22, H 4

A 15

E 13

H 14

K 1

U 35, Kn 12 15

UD5,U24,H 16

U 32

E5

I 14

U5

H 16

Ju 45

U 12

U47

I 19

H3

UD 2

U56

U 17

S26

13

U 62,Jo 2 14

I 15

U9

U63

S36

U29

U 16

Åstrand, Göran Åstrand, Hans Åström, Arne Åström, Karl-Johan Åström, Lars-Åke E. Åström, R.Sture Åström, Urban ÅvaU,SvenK.

Ö

Öberg, Bernt Öberg, Gustav Öberg, Hans Öberg, J.Gustav Öberg, N.P. KjeU Öberg, N.Sture Öbrink, Karl Johan Ödlund, Lars-Olof Ödman, Margot Ödman, Mals O. Ödman, Svante H. N Ödner, E. P. Sture Öh, E.Tage Öhman, Anders R. Öhman, Arne J.P. Öhman, Bengt Öhman, Berndt Öhman, Carl-Ivar Öhman, Christer Öhman, Frank G. H Öhman, Perl. Öhman, Ulf R. Öhrling, Anders Öhrn, J. Bruno Öhrsvik, Lena M. Öländer, Jan Önnerhag, Ulf Önnesjö, Karl Erik A. Öquist, Berndt E. Örback, Lars Örjes, J. Rolf L. Örn, Claes H. G. Örnberg, Sune Örne, Ingegerd Örtendahl, Per Anders Örtengren, Jan Henrik Östberg, Brita Östberg, Gertrud Östberg, Göran Östby, NUs Östensson, Olle Öster, Karl-Olov Österberg, Gunnar R Österberg, Olle Östergren, A. Bertil Östergren, Karin Österlin, Per ÖsterUng, A. Olov (Olle)

Österlund, Tord H:son Österman, Elsa Östling, Berit Östling, Sven Östlund, Hans-Erik Östlund, Harry Östlund, John O. Östlund, Pietur Östlund, Zolo Östrand, P.Olov (Olle)

Öström, Kjell V. Öström, Klasgöran

Ju 2

U 1

U56

K6

U24,A2 U7 A2 U5 U6

K 17,A 13 I 1 18

S33

32   Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

Skr 1977/78:103

490

Sakregister till kommittéer

(Sakregistret oinfattar både del 1 och del II. Referenser tUl del 11 innehåller alltid I! följt av departementsbeteckning och nummer. Referenserna tiU del I saknar motsvarande beteckning.)

A

AB Atomenergi                     I 9

Adakfältet                           I 14

ADB se Databehandling
Advokatbyråkommittén Ju 55; 11 Ju 14
Affärslidskommittén, 1975 års       H7
Affärsverks verkstadsrörelser     K 15

A kademien för de fria konsterna U 3 9
Aktiebolag                         Ju 30

A LLFA -utredningen     S 3 3; 11 S 7

Allmän fly g                   K 13,17

Allmän domstol     Ju 50; II Ju 7, 19

Allmän försäkring              S 7, 8

Allmän ordning Ju 24, Kn 20; II Kn 2 Allmän rättshjälp Ju 36, 55; 11 Ju 14 Allmänna advokatbyråer

Ju 36, 55; II Ju 14 Allmänna energisystemstudierl 7; Il 11 Allmänna försäkringens datasystem

S 33;IIS 7
Allmänna handlingar           Ju 42

Allmänna ordningsstadgan

Ju 24, Kn 20; Kn 2
Amanuenser                       U 17

Andlig vård                        Kn 9

Anläggningsarrende           Ju 33

Anonymitetsskydd               Ju 5

A nstaltspersonal, kriminalvård

Ju 18,39,44 A nsvarsnämnder

Hälso- och sjukvård          S 9

Statliga datasystem       Ju 42

Ansvarssystem, militärt Ju 53; II Ju 12 Arbetsmarknad (allmänt)

Anställds integritet vid datorise
ring                              Ju 42
Anställds pensionering K 14, B 18
Anställningslagstiftning A 17; II A 2
Arbetslivsforskning        A 15
Arbetslöshetsförsäkring  A 4
Arbetstnarknadspolitikens verk
ningar                          A 2
Arbetsrätt, organisatoriska frågor

B25;IIB3 Arbetsrättskommittén, Nya A 14 Arbetstagares uppfinningar

Ju 59; 11 Ju 21
Arbetstid                    K 7, A 5

Avtal, underställning av     B 8

BiUingenområdet              I 17

Byggnadsmaterialindustrin      1 1 ]

ByggsysseKsättning         U 42

Datorisering              Ju 42,16

Facklig vetorätt               A 14

Företagsdemokratirådet     16

Företagshälsovård    S 20, A 13

Förtroendem annalagen   A 14

Göteborgsregionens sysselsättnings
problem                   I22;ni4
Handelsanställdas arbetsförhål
landen                     H 7
Jordbruk- och trädgårdsnäring    A 6
Lärartjänstutredningen   U56;IIU6
Norrbottendelegationen             I 18
Näringshjälp             A 9
Statsföretagskoncernen     16
Stålverk 80-projektet                 118
Sysselsättningsproblem. Göte
borgsregionen                    1 22; I! I 4
Sysselsättningsutredningen         A 2
Utredningsverksamhet, arbets-
marknadspolitikensverkningar   A 1
Varvsindustri                              I 15
Verkstadsrörelser hos affärsverk
och myndigheter                       K 15
Yrkesmedicinsk verksamhet     A 13

Arbetsmarknad (arbetsmiljö)

Fartygsmiljöutredning        K 8

Truckarbete                    K 12

Värdpersonal, kriminalvärden Ju 44

Arbetsmarknad (utbildning)

Forskarutbildning             U 17

Företagsutbildning             A 8

Gymnasieutredningen   U 47; II U 1
Kökspersonal,kriminalvården Ju 39
Läraru tbild ningsu tredningen,
1974 års (LUT 74)    UI6;nU3

Offentliganställda    B 13, Kn 12

Ordningsvaktsutbildning  Ju 24

Personalutbildning, statlig B 13

Polisen                           Ju 37

Praktisk prästutbildning    U41

Skolledande befattningar, andelen
kvinnor                  U55;IIU2

Vårdutbildning, hög
skolan                   U58;IIU9

491

Sakregister

Väktaiutbildning             Ju 34

Yrkesinriktad gymnasieutbild
ning U47;IIU1
se även Utbildningsväsen
Arkiv V 2
Arrendelagskommittén                 Ju 33
Artister, utländska B 4
Arv                             Ju 4,58; Il Ju 20
Arvsskatt B 3
Arvsrätt till tronen                        Ju 38
Assistenter                                    U 17
Atomenergi I 9
Auktorisation                                Ju 34
A UU-sakkunniga                               U 3
Automatisk databehandling se Data
behandling
Avbetalningsköp                            Ju 6
Avbytarservice, jordbruket

Jo 24; II Jo II
Avdragsrätt              B 17; 11 B 9, 4

Avgiftsfordringar                 B 19

Avgiftssystem

Ju 3, B 27; II B 5, Bo 1, Bo 8
Avlidens skulder      Ju 58; Il Ju 20

A vtalslicens            Ju 40; Il Ju 10

Avvikande, psykiskt             Ju 8

B

E4 Ju40;II JulO

E 2 E9

Balansbegrepp Bandinspelning Bankväsen Bankgiro

Banklagsutredningen
Kapitalmarknadsutredning,
1968 års                          E 1

se även Kreditväsen Barna- och ungdomsvård Barns rättsliga ställning

Ju52;II Ju 11
Barnmiljöutredningen        S 7

Barnolycksfall         S 30; US 6

Barnomsorgsgruppen        S 6

Barnåret 1979       S42;II S 16

Familjestödsutredningen    S 8

Försöksverksamhet inom social
vården S 16
Platsbehov inom barnomsorgen S 2 1
Skolans inre arbete (SIA) U 7
Socialutredningen S 3
Bebyggelseplanering           Fö 11, Bo 6
Befattning, skolledande      U 55; II U 2
Befälsb emanningsutredn ingen

K 2;II K 7
Begagnade föremål              H 4

Begravningsväsendet        Kn 17

Bekväma livsmedel            Ju 39

Bensin                       HI5;I1H3

Bernkonventionen    Ju 40; II Ju 10

Besittningsskydd            Ju 33. 35

Beredskap, kommunal         Kn 1

Beslutsfattande                  Kn 10

Besparingsutredningen        B 14

Besvärsprocess, kommunal

Kn23;ll Kn 3
Betalningsbalansstatistik       E 4

Betalningssystem                 E 2

Betalningsbalansdelegationen      E 4

Betygsutredning, 1973 års  U 14

Bevakningsföretag  Ju 34; Il Ju 13

Bevakningsuppgift inom civilförsvaret

Fö,17;UFö5
Bibelkommissionen   U 12;I1U 11

Biblioteks- och dokumentationssam-
verkanskommittén (BIDOK)     U 25
Biblioteksverksamhet, De blindas för
ening                                U 49
BIDOK (Biblioteks- och dokumenta-

tionssamverkanskommittén)    U 25 Bidrags- och författningsfrågor,

cykeltrafik                     K 18

Bidragssystem, socialpolitiskt      S 18

Bilarbetstidsutredningen       K 7

Bilavgaser, luftvårdsproblem

Jo32;II Jo7
Bildskivor                     Ju 23, 40

Bilförsäkring                     Ju 20

Billingenutredningen            I 17

Biståndspolitiska utredningen

UD 2; II UD 3
BKF                                   Fö 9

Bodelning, rättshjälp vid     Ju 36

Boendeinflytande               Ju 35

Bokföring inom jord bruket   B 24; II B I
Bolagskommitté, 1974 års  Ju 30

Bostadsarrende                 Ju 33

Bostadsräkning            E 8; II E 6

Bostadshygien                    S 14

Bostadspolitik

Bostadsfinansiering        Bo 2

Bostadslån                     Bo 1

Bostadssociala delegationen      Bo 7

Hyresrättsutredningen   Ju 35

Låneunderlagsgruppen    Bo 1

se även Byggnadsväsen

Bosättning utomlands            S 5

Brandförsvarsuthildning      Kn 5

Branschstruktur

Byggkoncentration.su tred
ningen I 11
Hotell- och restaurangutred
ningen H 3
Läkemedclsindustridelega-
tionen                                        I 13
Skoindustrin                              H 4
Skrothandelsutredningen H 4
Bromma flygplats

Brommautredningen       K 17

Stockholmsregionens allmän
flygutredning K 13
Brottmål, rättshjälp i                    Ju 36
Brottsbalken

Ekonomiska sanktionssystemet
inom straffrätten           Ju 16

Skr 1977/78:103

492

Förmögenhetsbrott Ju41;IlJu4
Massmedieutredningen     Ju 5

Påföljdssystem för psykiskt av
vikande Ju 8
Sedlighetsbrott            Ju 47; II Ju 5
Ungdomsfängetsepåföljd          Ju 25
Vapenfriutredning, 1973 års     Fö 5
Brottsskadeutredningen               Ju 27
i?(/(1973 års betygsutredning)      U 14
Budapestöverenskommelsen H 1;I1H6
Budgetsystem inom försvaret        Fö 3
Buller                           K 8, Jo 20; 11 K 6
Byggnad, överlåtelse och pant
sättning                        Ju 49; II Ju 8
Byggnadskommitté, Sveriges inter
nationella I 2
Byggnadslagstiftning                  Bo 5, 8
Byggnadsutredningen       Ju 49; II Ju 8
Byggnadsväsen

Byggkoncentrationsutrednlngen

I 11
Byggnadsmaterial            1 11

Byggnadsvärdsutredningen U 42 Gatukostnadsutredningen Bo 8 Internationella byggnadskommittén

I 2
Miljöskyddslagstiftning    Jo 20

Skyddsrumsutredning, 1975 års

Fö 11
Byråkratiutredningen Kn 15; II Kn 7
Båtregistrering                   Jo 15

Bötesstraff                         Ju 16

Centrala organisationskommittén

för högskolereformen (H 75)   U 23
Citaträtt                    Ju 40; Ju 10

Civilförsvar                       Fö 11

Civilförsvarets ordnings- och bevak
ningsuppgifter          Fö 17; II Fö 5
Containerfrågor        K 22; II K 4
Cykeltrafik               K 18

D

Daghemsplats                     S 21

DAK                                     U 2

DALK                                 Ju 42

Databehandling

ADB-beredningsgruppen  Kn 6

Allmänna försäkringens ADB-sy
stem (ALLFA)           S33;nS7
Arbetslivets datorisering   Ju 42,1 6
Biblioteks- och dokumentations-
samverkanskommittén (BIDOK)

U25 Dataarkiveringskommittén (DAK)

U2 Databehandlade meddelanden

Knl2
Datalagstiftningskommittén
(DALK)                          Ju 42

Datasystems sårbarhet (SÄRK)

Fö I5;II Fö4
Fastighetstaxeringskommitté,
1976 års                        B 20

Fritidsbåtars registrering         Jo 15

Fögderiutredningen       Kn 11

Inkomsttaxering             B 20

Kriminalisering av datamissbruk

Ju 42
Körkortsregistrcring       K 16

Länsstyrelsernas samhällsplane
ring                               Kn 6
Länssty relsernas planeringsavdel
ningar                                       Kn 13
Massmedieforskningsutredningen

U40
Mångfald igandefrägot  J u 4 O;

n Ju 10
Nordiska dokumentationscentra
len (NORDICOM)            U 40
Offentlighet och sekretess       Ju 42
Peisonaladministiativa informa-
tionsbehandlingsfrågorB 23; II B 11
Personorienterad ADB-information
Ju 42
Redovisnings- och revisionssystem

Kn 13
Rättsväsendets informationssystem)
(RI)                               Ju 2

Samarbetsorganet för rättsväsendets
infonnationssystem (SARI) Ju 2
SINFDOK-utredningen       1 8

Skatteadministration     Kn 11

Statens råd för vetenskaplig infor
mation och dokumentation
(SINFDOK)                       I 8

Statistiska centralbyrån (SCB)

E 13;1IE4
De blindas förenings biblioteksverk
samhet U 49
Decentralisering

Decentraliseringsutredningen Kn 10
Fögderiutredningen       Kn 11

Kontakter medborgare-samhälle

Kn 12

Länsstyrelsernas planerings- och

administrativa enheter   Kn 13

Skatteadministration     Kn 11

Dikningsföretag                   Ju 5

Disciplinstraff                Ju 44, S 9

Distriktsindelning                Kn 7

Djur i karantän                  Jo 21

Djursjukhus finansiering

Jo26;IIJo2
Doktorandstipendier            U 17

Dokumentation

Biblioteks- och dokumentationsver-
kanskommittén (BIDOK) U 25

Forskningsrådsutredningen (FRU)

U 10
Nordiska dokumentationscentralen
(NORDICOM)                  U 40

493

Sakregister

Statens råd för vetenskaplig infor
mation och dokumentation
(SINFDOK)                       I 8

Studiedokumentation   U 33; II U 5 Domstolar

Körkortsfrågor               K 16

Länsdomstolarnas organisatoriska

ställning             Kn 19; II Kn 1

Rättegångsförfarande vid allmän

domstol           Ju 50; n Ju 7.19

Drottningsholms kungsgård B 10

Dödsbegreppet                   S l5

Dödsbo, ställföreträdare    Ju 51; 11 Ju 9

Dödsbodelägares ansvar Ju 58; II Ju 20

Ecklesiastik indelning          Kn 8

Egendomsförvaltning            B 1

Egnahemsfastigheter    Ju 32, B 7

Ekonomiska brott      Ju 41; II Ju 4

Ekonomiska föreningar       Ju 30

Ekonomiska sanktioner      Ju 16

Ekonomiskt försvar               1 3

El för uppvärmningsändamål 1 2 3; Il 1 5
Eldningsolja               H15;UH3

Elektronmusik                    U 34

Elevvård                              U 7

iJ/lfS (Elektronmusikutredningen) U 34
Emåutredningen                  Jo 9

Energifrågor

AB Atomenergi                 i 9

Delegationen for energiforskning

I 7;11J 1

Energikommissionen       I 19; II 1 8

Energirådet                   Ju 19

Energisparkommittén         I 4

Information                      I 4

Engångsbelopp                     B 6

Enkronemynt                       E 7

Ensamrättsystem    Ju 40; fl Ju 10

Ensamstående föräldrar       S 39; II S 14

Enskilda vägar                     K 3

Ersättning

Brottsoffer                    Ju 27

Mångfaldigande             Ju 40

£"/? t/ (Expertgruppen för regional

utredningsverksamhet)      I 1

Etableringsregler                Ju 22

Europeiska patentkonventioner      H 1
Exekutionsväsendet            Kn 7

Expeditionsavgift        B 27; II B 5

Export finansiering     H 13; II H 2

F
Factoring	Ju 13
Familjeföretag	83
Familjelagssakkunniga	Ju 4
Familjepolitik
Barnmiljöutredning	S 7

Barnomsorgsutredning      S 6

Familjelagssakkunniga     Ju 4

Fartygsmiljöutredningen       K 8; Il K 6
Fast egendom                    Ju 32

Fastighetsmäklare              Ju 32

Fastighetstaxeringskommitté,

1976 års                        B 20

Film                    Ju 5, 40; Il Ju 10

Fiskeavgift                          Ju 3

Fiskevattensutredningen, 1973 års

Jo 8; II Jo 9
Fjällägenheter                    Jo 22

FLU-74 (Försvarsmaktens led
ningsutredning) Fö 6;II Fö 2
Fluorberedningen S 36
Flygplatser K 13, 17
FN-konferenser UD 1, 3, 6, Jo 17
Folk- och bostadsräkningar E 8; 11E 6
Folkbokföring Kn 17
Folkhögskoleutredningen U 13
Folkpension S 5
Folkrätt UD 1
Folktandvård U 21
Fondsystem E 5
Fordonskungörelsen K 12
Forskning

Arbetslivsfotskning          A 15

AB Atomenergi                  I 9

Delegationen för energiforskning

I 7; III 1
Forskarutbild ningsu tredningen U 17
Forskningsrådsnämnden  U 45

Forskningsrådsutredningen       U 10 Fysisk planering och bebyggelse

Bo 6 Havsresursfrågor, organ för

U 10,1 10
Jordbruksteknik             Jo 29

Långsiktsmotiverad forskning  U 36
Läkemedelstillverkning     I 13

Massmedieforskning       U 40

Metallurgiskt centrum       118

Multinationella företag    Ju 17

Mångfaldigandefrägor   Ju 40;

II Ju 10
Odentologisk verksamhet       U 21

Organisationskommittén för
forskningsråden             U 45

Regional utredningsverksamhet    II
Skogsteknik                   Jo 29

Social forskning               Sll

Teknisk forskning i övre Norrland

U6
Teknisk och vetenskaplig forsk
ning (SINFDOK) I 8
Fotokopiering                Ju 40; II Ju 10
Frakträtt                                         Ju 9
Fredsorganisationsutredningen

Fö 1:11 Fö 1
Fredstandvård •i.Q   Fö 16; H Fö b

Fri- och rättigheter    Ju 45; II Ju 1, 22
Fritidsbåtar                        Jo 15

Skr 1977/78:103

494

U23 U29 Ju 30

Förvaltningsutbildning      Fö 2

Kvinnan i försvaret         Fö 9

Omorganisation              Fö 7

Ordningsvakter              Ju 24

Pensionsålder                 Fö 4

Personalbesparing          Fö 7

Tandvård för värnpliktiga

Fö 16; II Fö 6
Värnpliktigas fritidssysselsätt
ningar                          Fö 13
Vämpliktsinflytandekommittén

Fö 14; II Fö 3 Värnpliktsutbildning, inflytande

Fö 12 Försäkringsfrågor

Allmänna försäkringens ADB-
system (ALLFA) S 33; II S 7
Försäkringsiättskommittén Ju 20
Försäkringsrörelse E 14; II E 5
Livförsäkringsskattekommittén B 6
Försörjningspolitik I 3
Förvaltning, mångfaldigandefrägor

Ju 40; II Ju 10
Förvaltningsutredningen B 22; II B 10
Förundersökning                Ju 37

Förvaltningsrevision            B 11

Förvaltningsrättskipning         B 9

Föräldraförsäkring                 S 8

Föräldrar, ensamstående   S 39; II S 14

FRU                                   UIO

FUN                                   U17

Fysisk riksplanering            Bo 3

Färjetrafik                          K 10

Fögderiutredningen           Kn 11

Förband                             Fö 1

Företag

Kapitalexport         H16;IIH5

Uppgiflslämnande   B 30; II B 8

Verksamhet i Sydafrika HI8;IIH7
Företagarföreningar            A 10

Företagares rättshjälpsmöjligheter Ju 36
Företagsdemokrati  Fö 8, B 25,1 6

Företagsform                     Ju 30

Företagsförvärv                 Ju 17

Företagshälsovård       S 20, A 13

Företagsinformation              16

Företagsinteckning             Ju 13

Företagskoncentration  Ju 22, H 6

Företagsobeståndskommittén        B 19
Företagsskatteberedningen   B 3

Företagsstruktur

Byggmaterialindustrin      I 11

Hotell och restaurang       H 4

Jordbruk och trädgårdsnäring    A 6

Skoindustiin                   H 13

Skrothandel                     H 4

Städbranschen                 H 6

Förmyndare                      Ju 27

Förmögenhetsbrott    Ju 27, 41;II Ju 4
Förmögenhetsskatt               B 3

Förplägnadsfrågor              Ju 39

G

Garantiförsäkring              Ju 20

Gas                                     I 7

Gatukostnadsutredningen  Bo 8; II Bo 1

Genbanksutredningen         Jo 6

Girosystem                          E 2

Gisslan Ju 37
Glesbygdsfrågor

Delegation             I 21; III 3

Referensgrupp                 A 7

Godstransport                    Ju 9

Gotlandstrafik                     K10

Grafiskt mångfaldigande   Ju 40;

II Ju 10
Grundforskning                   UIO
Grundlagar                         Ju 5
Grustäkt                             Jo 2
Gymnasial utbildning V 47; II U 1
Gåvoskatt                           B 3
Göta kanal              K 21; II K 2
Göteborgsregionens sysselsättnings
problem                    I 22; III 4

Församlingsstyrelse        Kn 22; II Kn 5
Förskingring                      Ju 27

Försvarsväsen (allmänt)

Bidrag till fritidsverksamhet    Fö 13

Civilförsvarets ordnings- och bevakningsuppgifter      Fö 17; Il Fö 5

Datasystems sårbarhet

Fö 15; II Fö 4

Försvarets fred.sorganisations-

utredning             Fö 1; II Fö 1

Försvarsmaktens ledningsut
redning                Fö 6; II Fö 2

Försvarsutredning, 1974 års     Fö 7

Kommunal beredskap     Knl

Kyrkliga beredskapsfrågor     Kn 17

Medinflytande               Fö 12

Militära ansvarssystcmet

Ju53;II Ju 12

Planering och budgetering    Fö 3. 7

Rationalisering                Fö 7

Skyddsrumsutredning, 1975 års

Fö 11

Straffbestämmelser till skydd för

rikets säkerhet     Ju 48; II Ju 3

Försvarsväsen (personal)

Arbetsförhållanden         Fö 8

Delegering                     Fö 8        H

Fritidssysselsättningar för värn- H 75

pliktiga FöU        H 75 S

Försvarets gymnasieutredning Fö 10        Handelsbolag

495

Sakregister

Handikappade       S35,38;IIS12

Handikapputredningen           S 1

Havsresurser                       I 10

Hemförsäljningskommittén  Ju 15

llemkonsulenttjänster          H 12

Hemslöjd                      I 24; III 7

Hjälmarens reglering           Jo 23

Hotell- och restaurangbranschen

H3
Humanitet                          UD 1

Humanitära ändamål       B 17; II B 4, 9
Husrannsakan                    Ju 27

//ygien                               S 14

Hyresrättsutredningen         Ju 35

Häktning                            Ju 26

Hälsoeffekter av energiutnyttjande

Jo 20 Hälso- och sjukvård

Ansvarsfrågor                   S 9

Hälso- och sjukvårdsutredningen

S20
Hälsovårdsstadgan           S 14

Kronisk toxicitet               S 19

Medicinalansvarskommittén S 9
Pensionätsundersökningen S 12
Regionsjukvårdsutredningen S13
Sjukvård i livets slutskede      S 15

Äldres vårdbehov    S 28; II S 8

Högskola

Högskolerefomen            U 23

Organisationskommittéer för
Umeå                             U 27

Uppsala                          U 28

Stockholm                      U 29

Linköping                       U 30

Göteborg                        U 31

Lund-Malmö                    U 32

Studiedokumentation och statistik
U33;IIU5
Tjänsteorganisation       U 56; II U 6
Vårdutbildning        U 58; II U 9

I

Ideella ändamål       B 17; II B 4,9

HASA                                 U50

Inbyteshandel                      H 4

Indelningslagskommittén     Kn 8

Industrien forskning      Ju 40,1 11,13 Industriellt rättsskydd

Ju 21,40; H Ju 10 Industriellt utvecklingsarbete

Ju 40,111,13;lIJulO Industriföretag

Ju40, A 3,111, 13;II Ju 10
Industriområdet, utvecklings
samarbete UD 5; n UD 2
Information

Energi                              14

Hälso- och sjukvård          S 9

Informationsutbyte med utlandet UD4;HUD1

Körkortshavare              K 16

Statsföretag                    I 16

In for ma tionssystem

ADB-beredningsgruppen Kn 6

Allmänna försäkringen (ALLFA)

S33;IIS7
Biblioteks- och dokumentations
samverkan (BIDOK)       U 25
Nordiska dokumentationscentralen
(NORDICOM)                 U 40
Personaladministrativ informations
behandling B 23; II B 11
Redovisnings- och revisionssystem

Knl3
Rättsväsendets informationssytem
(R 1)                              Ju 2

System S                     Kn 13

Teknisk- och vetenskaplig doku
mentation (SINFDOK) I 8
Inkomstskatt se Skatteväsen
Inkomsttaxering             B 17; II B 4,9
Insamlingar                                     H 9
Inskrivningsväsen

Företagsinteckning        Ju 13

Rätt till luftfartyg           JulO

Insynsutredningen     H 11; II H 1

Inteckning                        Ju 13

Integritet

Datalagstiftningskommittén

(DALK)                         Ju 42

Försäkringsrättskommittén     Ju 20

Integritetsskyddskommittén     Ju 1

Intellektuellt arbete       Ju 40; II Ju 10

Internationell familjerätt      Ju 4

Internationell konkurrens     H 5

Internationella barnåret    S 42; Il S 16

Internationella byggnadskommittén

12 Internationella investeringar

I 25;III 6
InternationeUt bistånd UD 2; II UD 3
Isolering inom kriminalvården Ju 44
Isotopmärkning                   K 5

J

Jakt- och viltvårdsfrågor Jo 28; II Jo 4
JK-utredningen                  Ju 29

JO                                    Ju 29

Jordbruk

Arbetskraftsförhållanden  A 6

Arrendelagskommittén   Ju 33

Bokföring               B 24; II B 1

Genbanksutredningen      Jo 6

Jordbrukarnas ttygghetsptoblem

Jo 19
Jordbruk och trädgårdsnäring A 6
Jordbrukshögskolor         Jo 1

Jordbruksutredningen      Jo 4

Skördeskadeskydd        Jo 19

Skr 1977/78:103

496

Jordförvärvsutredningen	Jo 11
Journaler	S9
Juridisk hjälp	Ju 36
Justitiekanslern	Ju 29
Justitieombudsmannen	Ju 29
Jämställdhet	A 16
Jämvägsbefordran	Ju 9
K
Kabel-TV                       Ju 40;	; II Ju 10
KabiAB	S22
Kapitalbildning	E5
Kapitalförsäkring	B6

Kapitalmarknadsutredningen, 1968 års

El
Kapitalskatt                          B 3

Karantänverksamhet          Jo 21

Karolinska sjukhuset        S 37; II S 13
Kollektiva försäkringar        Ju 20

Kollektivavtal                        B 8

KoUektivmärkeslagen         Ju 21

Kommittéväsendet              B 14

Kommunal beredskap          Kn 1

Kommunal demokrati      Kn 3,12

Kommunal indelning            Kn 8

Kommunala förköpslagen    Jo 11

Kommunalbesvärsprocessen

Kn23;IIKn3 Kommunaldemokratiska frågor

Kn25;nKn6 Kommunalekonomiska utredningen

B 21 Kommunalförvaltning

Beslutanderätt               Kn 10

Decentralisering            Kn 10

Förtroendemannamedverkan Kn 10

Mångfaldigandefrägor     Ju 40

Personalbehov              Kn 10

Kommunalt gatubyggande    BoS

Kommunalval                      Kn 3

Kommunikationssatelliter

Ju 40; II Ju 10
Koncessionslagstiftning      13,11

Konkurrensbegränsning         H 5

Konkurslagskommittén         Ju 7

Konstnärliga verk    Ju 40; II Ju 10

Konsumentfrågor

Affärstider                       H 7

Begagnade bilar             Ju 15

Energikonsumtion              14

Hemförsäljning               Ju 15

Hemkonsulenttjänster      H 12

Försäkringsavtal             Ju 20

Konsumentköp su tredningen

Ju 57; II Ju 17
Konsumenttjänstutredningen Ju 12
Konsumtionskredit           Ju 6

Kooperationsutredningen 120;

1112 Marknads- och produktplanering

Hll

Regional konsumentpolitisk verk
samhet                               HI2
Småhusköp                              Ju 32
Angerrätt                                 Ju 15
Kontakter patient och läkare        S 31;

US 9
Kostnadsbesparing              B 14

Kreditförsäljning                 Ju 20

Kreditköputredningen           Ju 6

Kreditstöd                          A10

Kreditväsen                       E 1, 9

Krigslagar                          UD 1

Krigsmaktens fredsorganisation     Fö 1 Krigsmaktens förvaltningsutbildnings-

utredning                        Fö 2

Krigsmaktens tjänstereglemente    Fö 8 Kriminalvård

Andlig värd                     Kn 9

Anstaltspersonal             Ju 18

Isolering                        Ju 44

Kriminalvårdsstyrelsens organisa
tion Ju 43
Mathållningen vid anstalter     Ju 39
Kronofogdemyndigheter Kn 7
Kronojord B1
Kulturell verksamhet

Byggnadsvåld                 U 42

Kultur- och informationsutbyte
med utlandet       UD 4; II UD 1

Musikutbildning                 U 5

Mångfaldigandefrägor        Ju 40; II

JulO
Upphovsrätt        Ju 40; II Ju 10

Utställningscrsättning       U 46

Kulturminnesvård             U 8,42

Kulturväxter                        Jo 6

Kustövervakningsutredningen        B 12
Kvarstad                              B 9

Kvinnan i försvaret              Fö 9

Kvinnlig tronföljd                Ju 38

Kvinnliga skolledare    U 5 5; II U 2

Kvinnor och män                 A 16

Kyrkoväsen

Andlig vård vid sjukhus och
kriminalanstalter             Kn 9

Begravningsväsendet     Kn 17

Bibelöversättning        U 12; II U 11 Folkbokföring, kyrkans uppgifter

Knl7

Kyrklig beredskap          Kn 17

Kyrkohandbok                Kn 2

Psalmkommittén             Kn 4

Stat-kyrka, kytkoministerns grupp

Knl8

Uppsala domkyrka            U 8

Kärnkraftverk                        19

Kärnvapen                         UD 3

Könsdiskriminering              A16

Köprätt                          Ju 15, 32

Körkorts frågor                   K 16

497

Sakregister

Laboratorieverksamhet      Jo 18

Lagerstödsutredningen         A 3

Lagrådsutredningen  Ju 46; Il Ju 2

Landskapsvård                    Jo 2

Lantarbetare                        A 6

Lantbrukshögskolan             Jo 1

Lastbilsförare                       K 7

Ledningsgruppen för fortsatt utveck
ling av försvarets planerings- och bud
geteringssystem (PPBG)      Fö 3
Litteraturstödsutredningen            U 54;

I1U4
Litterära verk         Ju 40; II Ju 10

Livförsäkringsskattekommittén       B 6
Livsmedel, bekväma          Ju 39

Livsmedelskontroll             Jo 18

Ljudupptagningar    Ju 40; II Ju 10

Lokalprogram                U 1, Jo 1

Lotsning                              K 4

Lotteriutredning, 1972 års     H 2

Luftfartyg                          Ju 10

LUP-organisationen   U 1, 26, Jo 1

Z,t/r-7                        U6;IIU3

Låneunderlagsgruppen        Bo 1

Läkemedelsindustri              113

Läkemedelsinformation     S 34; II S 11
Läkemedelskontroll             S 41

Länsdomstolskommittén       Kn 19; II Knl

Länsförvaltning                 Kn 43

Lärarutbildningsutredning, 1974 års

(LUT-74)               U16;1IU3

Läromedel

Läromedelsmarknaden   U 43

Upphovsrättslagstiftning        Ju 40; II Ju 10 Upphovsrättsliga frågor på undervisningsområdet (AUU-sakkunniga)

U3 Lönefrågor

Avtalsgodkännande          B 8

Löntagarfonder                E 5

Löntagarna och kapitaltillväxtenE 5

Lönsparande              E 11; II E 2

Massmedieforskning            U 40

Massmedier     Ju 5, 22, 23 40; II Ju 10
Medborgarvittnen               Ju 37

Meddelarskydd                    Ju 5

Mediaföretag                      Ju 22

Medicinalansvarskommittén   S 9

Medicinsk forskning              I 13

Medinflytande

Arbetsrättskommittén, Nya     A 14

Företagsdemokratirådet     16

Byggkoncentrationsutredningenl 11

Läkemedelsindustri          113

Värnpliktsutbildning        Fö 12

Mervärdesskatteutredningen  B 5

Metallurgiskt centrum           118

Mikrofllmning          Ju 40; II Ju 10

Militäransvarskommittén    Ju 53;

II Ju 12 Militära pensionsåldersdelegationen

Fö 4 Miljöfrågor

Billingenonuådet              I 17

Miljöskyddslagstiftning    Jo 20

Miljöstörande industri      Bo 4

Unescos konferens om miljövårds-
utbildning U 51
Se även Naturvård

Mineralpolitiska utredningen    I 3

MMU                                   Ju 5

Monopol               Ju 22, B 29, H 5;

II B 7
Motorredskap                      K 12

MPD                                   Fö 4

Multinationella företag   Ju 17, H 5

Museer                               U 18

Museijärnvägsföreningar    U 59; II U 8
Musikaliska verk      Ju 40; II Ju 10

Musikformer                       U 34

Musikutbildning                     U 5

Myndigheters verkstadsrörelser     K 15
Myndighetsutövning             A10

Mångfaldigande       Ju40;IIJulO

Mäklarverksamhet              Ju 32

Män och kvinnor                  A 16

Märkning av olja                   K 5

M

Madridunionen                  Ju 21

Makeprövning                    U 35

Malmförädling                     I 12

Malmtillgångar                      I 3

Marklagstiftning Jo 11
MöA'/! nåds för ing

Företags marknads- och produkt
planering m.m.                     Hll
Reklam i videogram          Ju 23
Upphovsrättsliga frågor    Ju 40;
II Ju 10
Markägare                          Jo 2
Maskinförsäkring               Ju 20

N

Namnlagsutredningen          Ju 11

Narkotikafrågor, ledningsgrupp

S29;I1S5

Narkotikamissbrukets omfattning

S 27; Il S 4

Nationalfonoteket                  U 2

Naturtillgångar              I 3, 17, 18

Naturvård

Miljöskyddslagstiftning    Jo 20

Miljöstötande industri       Bo 4

Miljövårdskostnader         Jo 3

Naturvårdskommittén       Jo 2

Vattenlagsutredningen      Ju 3

Nedrustningsdelegationen    UD 3

Skr 1977/78:103

498

NEPO                                 S 10

NJA                                    118

Nordiskt samarbete

Brottsskadeersättning    Ju 27

Energiforskning                 17

Försäkringsrätt              Ju 20

Konsumenttjänstutredningen Ju 12

Kreditköp                       Ju 6

Länsdemokrati, vidgad  Kn 14

Medborgarvittnen           Ju 37

Patentpolicykommittén     H 1

Produktansvarskommittén     Ju 14;

11 Ju 18

Psykiskt avvikande         Ju 8

Stiftelseutredningen       Ju 31

Ungdomsfängelseutredningen lu 25

Upphovsrätt        Ju 40; 11 Ju 10

Varumärkesutredningen Ju 21

Norrländska malmfält           112

NOTH                                  U 6

NTR U                                 U 9

Nya testamentet       U 12; II U 11

Nykterhetsvärd                S 3, 10

Nyttjanderätt                     Ju 33

Näringsliv

Billingenomiådet              117

Byggnadsmaterialindustrin        1 11
Företagsutbildning            A 8

Gruvdrift                         I 14

Hotell- och restaurangbranschenH 3
Industrilokalisering         Bo 4

Jordbruks-och trädgårdsnäring A 6
Lagerstödsutredningen     A 3

Läkemedelsindustrin        113

Malmförädling                 112

Norrbottendelegationen    I 18

Näringshjälp                    A 9

Näringsidkares rättshjälpsmöjlig
heter                            Ju 36
Näringsliv, mångfaldigandefrägor

Ju 40; II JulO

Skoindustrin                        H 4

Skrothandel                    H 4

Trädgårdsnäring            Jo 12

Varvsindustri                   115

Näringsrätt               Ju 12, H 1, 5

O

Obligatorieberedningen    U 63; 11 U 13
Odontologisk verksamhet    U 21

Offentlig administration        Kn 10, 12
Offentlig redovisning            116

Offentlig verksamhet, mångfaldigande-
frågor Ju 40; II Ju 10
Offentliga tillställningar Ju 24
Offentligt biträde Ju 36
Oligopol H 5
Oljemärkning K 5
Oljeskyddskommittén, 1977 års

U63;nU13
Ombordanställda                  K 8

Olymiska spel          Jo 31; II Jo 6

Omsorgskommittén   S 35; 11 S 12

OMUS                                 V 5

Omyndig                           Ju 27

Opinionsbildning                Ju 22

Optionsrätt                        Ju 33

Ordningsstadgeutredningen        Kn 20;

llKn2
Ordningsvaktsutredningen  Ju 24

ORM                                  U 18

Partikelmärkning av olja i fartyg

K5
Patentpolicykommittén H 1; Il H 6
Patienter                              S 9

Pedagogik                           U 7

Pensionsförsäkring               B 6

Pensionskommittén               S 5

Pensionssamordning           K14

Pensionsålder                Fö4,S5

Pensionsåtaganden             B 18

Pensionärsundersökningen   S 12

Permutation                      Ju 31

Personaladministrativa informationsbehandlingsfrågor       B 23; II B 11 Personalutbildning

Ju 18, Fö 2, B 13, A 8
Persondata                        Ju 42

Personskador                    Ju 27

Persontransport                  Ju 9

Personvals- och valkretsutredningen

Ju 28 Pliktexemplar av trvckt svensk

skrift                             U53

Polistjänstemän                 Ju 37

Polisutredning, 1975 års     Ju 37

Postgiro                               E 2

PPBG                                 Fö 3

Praktisk-teologisk u tbildning      U 41

Pricksystem                       K16

Prisreglering         J o 4, H 8; II H 9

Prisskillnader på eldningsolja och

bensin                   H 15; 11 H 3

Producentpåverkan             Hll

Produktansvarskommittén  Ju 14

Produktplanering                Hll

Programbudgetering            Fö 3

Prostitutionsutredningen     S 24; II S 1
Psykiskt avvikande              Ju 8

Publicering             Ju 40; II Ju 10

Publik- och programforskning (PUB)

U40
Punktskatteutredning, 1969 års B 2
Påföljder                        Ju 8,16

499

Sakregister

R

Radio

Massmedieutredningen     Ju 5

Radioutredningen           U 19

Upphovsrätt        Ju 40; Il Ju 10

Utbildningsradio               U 9

Yttrandefrihet                  Ju 5

Redovisningssystem, mångfaldigande-
frågor Ju 40; n Ju 10
Regelsystem för stadsplanelagda om
råden Bo8;nBol
Regionalpolitik

Beslutsfattande             Kn 10

Decentralisering            Kn 10

Fögderiutredningen        Kn 11

Länsdemokrati, vidgad   Kn 14

Sysselsättningsutredningen     A 2

Utredningsverksamhet      A 2

Regionsjukvårdsutredningen       S13

Reklam

Könsdiskriminering         A16

Videogram                    Ju 23

Renhållning       S 14, Jo 25; II Jo 1

Renskötselanläggningar       Jo 5

Renskötselområdet            Jo 22

Resegarantiutredningen      H 19; II H 8
Restauranger                 U 4, H 3

Resursanvändning              B 14

Rl-systemet                        Ju 2

Riksantikvarieämbetet        U 18

Riksdagens lönedelegation    B 8

Riksdagens ombudsmän     Ju 29

Riksdagsval                       Ju 28

Riksförsäkringsverket  S 33; Il S 7

Riksplanering                      Bo 3

Riksrevisionsverket             B19

RIV                                   Ju 23

Rymlingar                         Ju 27

Räddningstjänst   K 6, H 17; II H 4

Rättegång

Arrendetvist                  Ju 33

Bodelning                      Ju 36

Brottmål                     Ju 5, 36

Företagare                    Ju 36

Häktning                       Ju 26

Hyrestvister                  Ju 35

Näringsidkare                Ju 36

Rättegångsutredningen  Ju 50;

n Ju 7,19

Rättshjälpsutredningen   Ju 36

Tryckfrihetsprocess         Ju 5

Rättighetsskyddsutredningen      Ju 45;

n Ju 1,22

Rättshjälpsutredningen       Ju 36

Rättsskyddsförsäkring        Ju 20

Rättsväsendets informationssystem

(RI)                               Ju 2

s

Sakskador                         Ju 27

Samarbetsorganet för rättsväsendets

informationssystem (SARI)       Ju 2
Samebyar                           Jo 5

Samefrågor                        U 62

Samhällsplanering

Besparingsutredningen    B 14

Byggkoncentrationsutrednlngen

111
ERU                                 II

Länsdemokrati, vidgad   Kn 14

Medborgare - samhällsorgan

Knl2
Riksplanering                  Bo 3

Sanitär olägenhet                S 14

Sanktionssystem                Ju 16

.SARI                                 Ju 2

Sedlighetsbrott         Ju 47; Il Ju 5

Sexualbrottskommittén. 1977 års

Ju 47; n Ju 5
SIA                                     U7

SINFDOK                              I 8

Sjukvård för äldre       S 28; II S 8

Sjukvård i krig           S 23; II S 17

Sjukvårdens inre organisation        S 25;

ns2

Själavårdande verksamhet        Kn 9, 17

Sjöfart

Befälsbemanning              K 2

Fartygsmiljö                     K 8

Färjotrafik Gotland och fastlan
det                                K 10
Kustövervakningsutredningen   B 12
Olja i fartyg                    K 5
Sjöfaitspolitiska utredningen

K23;nK5
Sjömanspension             K 14

Sjöräddningsutredningen  K 4

Sjölagen                 Ju 60; U Ju 23

Sjöpolis                              B12

Skadefrågor

Brottskadeutredningen   Ju 27

Försäkringsrättskommittén Ju 20
Livförsäkringsskattekommittén B 6
Skördeskadeskydd         Jo 19

Småhusköpkommittén    Ju 32

Skatter

Administrativt sankfionssystem

B 15
Artister                            B 4

Energiskatteutredningen  B16

Fögderiutredningen        Kn 11

Företagsobestånd            B 19

Företagsskatteberedningen    B 3

Livförsäkringar                 B 6

Mervärdesskatt                 B 5

Punktskatter                     B 2

Skatteadministration      Kn 11

Skatteprocess                   B 9

Skattetilläggsutredningen B 15

Skatteutredning, 1972 års  B 7

Skr 1977/78:103

500

Tjänstepensioner             B 18

Skepps- och Kastellholmarna      U 22

Skingringsförbud                  B 9

Skogsadministrativa utredningen Jo 10
Skogsbruk, nya avtal          Jo 29

Skogshögskolan                  Jo 1

Skogsutredningen, 1973 års Jo 7

Skoindustrin                       H 13

Skolväsen se Utbildningsväsen
Skrothandelsförordningen     H 4

Skyddade verk       Ju 40; II Ju 10

Skyddsrum                       Föll

Skördeskadeskydd             Jo 19

SLS                                    S15

SMHI-utredningen   K 19; Il K 1,8

Småbarnsföräldrar                S 8

Småföretag                          B 3

Småhusköpkommittén        Ju 32

Småpartier                         Kn 3

Social forskning                   Sll

Social information                S 17

Socialdepartemen te ts sju k vårds-

delegation                        S 2

Socialkatalog                      S 17

Socialpolitiska samordningsutred
ningen S 18
Socialutredningen S 3
Sparavdrag B 7
Specialundervisning U 7
5pe/ H 2
Spionbrottsutredningen Ju 48; II Ju 3
SprdA: ino/rr förvaltningen Kn 12
S5/: Ull
5faf oc/t feirfai Kn 18
Statens bakteriologiska laboratorium

S 22,32;nS 10
Statistiska centralbyrån  E lö, 13;

UE 1,4
Statlig kreditgivning             B 19

Statlig näringshjälp               A 9

Statsföretags verksamhetsinriktning

126 Statsförvaltning

Ansvarsfördelning stat — kommun
-skola                   U1;IIU14

Avtalsfrågor för tjänstemän        B 8
Bankgiro - postgiro           E 2

Besparingsutredningen    B 14

Bevakningsföretag    Ju 34; II Ju 13
Dataarkivering                 U 2

Decentralisering            Kn 10

Exekutionsväsendet        Kn 7

Fjällegenheters förvaltning Jo 22
Förvaltningsrevision — rationalise
ring                               B 11
Havsresursorgan            I 10
Justitiekansletna uppgifter Ju 29
Jämställdhet A 16
Konsumentverket H 10,12
Kriminalvården Ju 18, 39, 43, 57
Laboratorieverksamheten

S 22,Jo 18

Länsstyrelserna     Kn 6, 13, 14

Medborgare - samhälle  Kn 12

Museer                          U 18

Myndigheters energiinformation I 4
Myndigheters verstadsrörclscr K 15
Myndighetsutövning        A10

Mångfaldigande frågor   Ju 40;

II Ju 10
Personalutbildning           B13

Polisen                          Ju 37

Revision och rationalisering

Bll,Knl3
Riksantikvarieämbetet    U 18

Riksförsäkiingsverket S 33; Il S 7
Rättsväsendet        Ju 2, 29, 36

Sjöfart                            K 4

Skatteadministration B15,Knll
Skogsadministration       Jo 10

Statistikfrågor               E 3, 4

Statskontoret                 B 11

Styrelsen för teknisk utveckling I 5
Universitet och högskolor
Ul,3,5,6, 10, 23,26, 27,28,29,
30,31,32, 33, 39, 45, Jol
Väktare              Ju 34; U Ju 13

Statskontrollkommittén     Kn 16;

IIKnS
Stiftelseutredningen           Ju 31

Stimulansutredningen           A 9

Stockholmsregionens allmänna flyg
utredning K 13
Studiedokumentation U 33
Studiestöd U 35
STUDOK U 33
Studsvikutredningen I 9
Styrelsen för teknisk utveckling

15
Stålverk 80-projektet           I 18

Städbranschen                     H 6

Stämpelskatteutredningen

B27;nB5
Stöldförsäkring                  Ju 20

Successionsordning            Ju 38

Svenskt-finskt utbildningsråd        U 48
Sydafrikakommittén    H 16; II H 5

Sydafrika, begränsning av företags

verksamhet           H18;IIH7

Sysselsättningsutredningen

A2;UA 1 Sårbarhetskommittén (SÅRK)

Fö 15; U Fö 4

T
Tandvård	U21
Taxering	B9
Teknisk nomenklatur	18
Teknisk utbildning	U6
Telefon för handikappade	S38
Telefonförsäljning	Ju 15

501

Sakregister

Television

Förskoleverksamhet          U 9

Massmedieutredningen     Ju 5

Radioutredningen            U 19

TRU-kommittén                U 9

Upphovsrätt        Ju 40; II Ju 10

Utbildnings-TV                  U 9

Vuxenutbildning                U 9

Yttrandefrihet                  Ju 5

Terroristhandlingar             Ju 37

Terroristlagstiftning             All

THX-frågan               S 40; II S 15

Tidskriftsutredningen           B17

Tillsynslagen                      Ju 31

Tilläggspension                     S 5

Tjänster                            Ju 12

Tjänstereglementet för krigsmakten

Fö 8
Tobakskommittén        S 26; II S 3

Tomträttskommittén     Ju 56; II Ju 15
Torrläggningsbestämmelser  Ju 3

Totalförsvar                        Fö 7

Totalvägran                        Fö 5

Toxicitet                              S 19

Trafikbrott                          K16

Trafikpolitik

Kommunala trafikfrågor   K 16

Trafikpolitiska delegationen K 1 Trafikpolitiska utredningen K 6 Trafiksäkerhetsutredningen K 9 Öresundsdelegationen, 1975 års

K 11
Tronföljd, kvinnlig              Ju 38

Trossamfundens teologiska

seminarier                      U 44

Truckar                              K 12

Tryckt skrift, pliktexemplar  U 53

Trädgårdsnäringen       Jo 12, A 6

Tullverket                           B 12

TV-program, upphovsrätt   Ju 40;

n Ju 10
Tvångslicens           Ju 40; II Ju 10

Tvångsmedel                     Ju 26

TypbesiktningsuiredningenK 20; II K 3
Täktsamfällighet                  Jo 2

u
U-länder	UD 2
UKO	U21
ULÄ	U43
UMOF	K5
Underställning av avtal	B8
Ungdomsfängelseutredningen	Ju 25

Unesco                              U 51

Uniformer                          Ju 24

Universitet se Utbildningsväsen
Uppfinningar                        H 1

Upphovsrättsutredningen    Ju 40;

II Ju 10

Uppsala domkyrka              U 8

Uppslagsverkskommittén U 61; 11 U 12
Uppvärmning med el    I 23; Il I 5

UR-kommittén                     U 4

Uranutvinning                     117

Utbildningsväsen

Akademien för de fria konsterna

U39
Ansvarsfördelning,
skola-stat-kommun U 11; II U 14
Betyg                            U 14

Brandförsvarsutbildning  Kn 5

Egendomsförvaltning        B 1

Finsk-svenska utbildningsrådet U 48
Folkbildning                   U 38

Folkhögskoleutredningen        U13
Forskarutbildning           U 17

Företagsutbildning           A 8

Försvarets gymnasieutbildning

Fö 10
Förvaltningspersonal     Kn 12

Gymnasieskolan     U 47; II U 1

Högskoleregeionernas organisationskommittéer   U 27, 28, 29, 30, 31,32 Internationellt utbildningsarbete

U24
Krigsmaktens förvaltningsutbild
ning                              Fö 2
Kökspersonal inom kriminal
vården . Ju 39
Lokalprogram                U1
Läkarutbildning, viss S 14
Lärarutbildning U 16; II U 3
Läromedelsmarknaden U 43
MiljövårdsutbUdning, UNESCOS

U51
Musikutbildning                U 5

Ordningsvaktsutbildning Ju 24

Personalutbildning, statiig        B 13
Polisens utbildning         Ju 37

Praktisk prästutbildning   U 41

Restauranger                  U 4

Skolans inie arbete (SIA) U 7

Studiedokumentation   U 33; Il U 5
Studiestöd                     U 35

Teknisk utbildning            U 6

Teknologiska seminarier U 44

Upphovsrättsliga frågor Ju 43;

II Ju 10
UtbUdningsradio U 9,52; II U 15
Utlandsundervisning        U 15

Veterinärmedicinsk utbildning

Jo 1,27; II Jo 3
Vårdutbildning inom högskolan
(VÅRD 77)             U58;nU9

Väktaiutbildning      Ju 34; II Ju 13
Värnpliktsutbildning       Fö 12

Uthyrningssvårigheter av bostäder

Bo 7
Utlandsundervisning           U15

Utländska artister                B 4

Skr 1977/78:103

502

Utländska företag               Ju 17

Utlänningslagstiftning  A 11; II A 3

Utrikeshandelsstatistiku tredningen

(USU)                              E 3

Utställningsersättning          U 46

Utvecklingsarbete, energiforskning

17; Hl 1

Y

Yttrandefrihet

Ä Åldringsvård

Ju 5, 54;UJu 16

S12

Vagnskadeersättning          Ju 20

Val                                    Kn 3

Valkretsindelning                Ju 28

Valsystem                         Ju 28

Valutareglering           E 12; II E 3

Vapenfri tjänst                    Fö 5

Varumärkesutredningen     Ju 21

Värvsindustri                       115

Vattenlagen                  Ju 3, Jo 2

Vattenlagsutredningen          Ju 3

Vattenledningsskadeförsäkring     Ju 20
Vattenplanering        Jo 30; II Jo 5

Vattenreglering                    Jo 9

Verkstadsrörelser hos affärsverk och

myndigheter                   K15

Vetenskap och teknologi, FN-

konferens                      UD 6

Vetenskaplig dokumentation, informa
tion och nomenklatur I 8
Veterinärhögskolan Jo 1
Veterinärmedicinsk utbildning (VU 77)
Jo 27; II Jo 3
Vetorätt, facklig A 14
Videogram Ju 23,40; II Ju 10
Videogramutredningen U 57; II U 7
Villaschablonen B 7
Vinterspel, olympiska Jo 31; II Jo 6
Visningsersättning U 60; II U 10
Voksenåskommittén U 37
Vuxenutbildning U 9, 13
Vårdlagstiftning S 3
Vårdpersonal Ju 18, 39
Vårdutbildningar inom högskolan

(VÅRD 77)             U58;IIU9

K3

Väghållning Vägtrafik

K7

K9

K3

B 26;

II B 2

Ju 34;n Ju 13

H9

Bilarbetstid

Trafiksäkerhet

Vägutredning, 1969 års Vägtrafikskatteu tredningen

UD 3

Väktarulbildning Välgörenhet Världsnedrustningskonferens Värnpliktiga se Försvarsväsen

Jo 6

(personal) Växtförädling

111

Ägandeförhållanden

ö

öppethållandetider	H7
Öppet köp	Ju 15
Öresundsdelegationen,
1975 års	Kil
Östersjöns strandstater	K5
Översvämningar	Jo 9
Övningsfält	Fö 1; II Föl

503                                                        Skr 1977/78:103

Innehall

Utdrag ur regeringsprotokollet ..............................       2

Bilaga, kommitléberättelse 1978

Justitiedepartementet (Ju) ................................       9

Utrikesdepartementet (UD)................................     56

Försvarsdepartementet (Fö).............................. ... 63

Socialdepartementet (S) .................................. ... 78

Kommunikationsdepartementet (K)......................    113

Ekonomidepartementet (E) ................................ .. 134

Budgetdepartementet (B)..................................    144

Utbildningsdepartementet (U).............................    170

Jordbruksdepartementet (Jo)  ............................    253

Handelsdepartementet (H)   .............................. .. 281

Arbetsmarknadsdepartementet (A)   ................... .. 297

Bostadsdepartementet (Bo) ..............................    320

Industridepartementet (I).................................. .. 327

Kommundepartemenlet (Kn)............................... .. 360

Uppgift på kostnader för kommittéer   ................... .. 386

Betänkanden utkomna från trycket under år 1977 .... .. 440

Betänkanden avgivna av kommittéer, som redovisas i kommittéberättelsen, eller upprättade inom departement (Ds-serie) som publicerats

sedan redovisningen i 1977 års kommittéberättelse. .. 444

Nordisk utredningsserie ....................................... .. 446

Personregister till kommittéer................................ .. 447

Sakregister tiU kommittéer.................................... .. 490

Tillägg till Statskontrollkommittén (Kn 1976:06)

Direktiven för kommittén, se 1978 års kommittéberättelse del 11 Kn8.

Skr 1977/78:103

Bilaga 2

Kommitté-

berättelse

1978

Del II

Kommittédirektiv

Redaktionell anm.

Kommittéberättelsen är uppdelad i två delar.

Del 1 innehåller uppgifter om kommittéernas sammansättning, adress och telefonnummer, redogörelse fcir arbetet under den lid berättelsen avser, kostnader saml register.

Direktiv och tilläggsdirektiv utges löpande i en för hela regeringskansliet gemensam serie. Liksom departementspromemorior och betänkanden i SOU-serien sprids de genom LiberFörlag.

Direktiv som getts ut i denna serie trycks på nytt en gång om året i del II. Där anges för vaije direktiv omedelbart under rubriken numret i direktivserien.

Del II innehåller direktiv och tilläggsdirektiv som meddelats sedan redovisningen i 1977 års berättelse färdigställdes saml register. De är ordnade deparlementsvis liksom kommittéerna i del I. Inom departement står de i den ordning de numrerats i direktivserien. Direktiv som inte har redovisats i 1977 års berättelse eller ingår i 1977 års direktivserie redovisas sist inom resp. departementsavsnitt.

Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:l

Justitiedepartementet

1. Förstärkt skydd i regeringsformen för de medborgerliga fri- och rättigheterna

Dir 1977:1

Beslut vid regeringssammanträde 1977-01-20

Departementschefen, statsrådet Romanus, anför.

När den nya regeringsformen (RF) trädde i tillämpning den 1 januari 1975 fick vi för första gången i svensk konstitutionell historia en omfattande rätlighetsreglering i grundlag vid sidan av tryckfrihetsförordningens (TF) regler om tryckfriheten och rätlen atl ta del av allmänna handlingar. Den nya regleringen innebar alt vissa rättigheter - bl.a. skydd mot dödsstraff, retroaktiva straff, berövande av svenskt medborgarskap och landsförvisning av svensk medborgare -gjordes absoluta. Dessa rättigheter kan således inte begränsas annat än efter grundlagsändring. De s.k. opinionsfriheterna -yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten, föreningsfriheten och religionsfriheten - skyddades genom att deras existens slogs fast i RF och atl där vidare föreskrevs att de inte fick begränsas annat än av riksdagen genom lagstiftning. Samma skydd gavs åt den enskildes rätl att slå utanför föreningar och trossamfund och alt hålla inne med sina åsikter, ål hans rörelsefrihet, kroppsliga integritet och hemfrid samt åt hans rätl till förtrolig kommunikation l.ex. genom brev och telefon.

De nu nämnda reglerna betecknades emellertid redan vid sin tillkomst som ett provisorium. På hemställan av riksdagen i samband med dess behandling av grundlagspropositionen tillkallades 1973 års fri- och rättighetsutredning i november 1973. Denna utrednings arbete ledde fram till nästa steg i fråga om förstärkningen av skyddet för de medborgeriiga fri- och rättigheterna. På grundval av utredningens förslag har riksdagen genom två beslut under år 1976 antagit ell helt nytt rättighelskapilel som den 1 januari 1977 trätt i stället för de ursprungliga rättighetsreglerna i 1974 års RF.

I det nya rättighetskapitlet - 2 kap. RF - har det skyddade området utvidgats genom atl flera nya rättigheter har förts in vid sidan a v de gamla. De nya rättigheterna är skydd mot tvång all delta i sammankomst for opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttring, skydd mot åsiktsregistrering, skydd mot kroppsslraff och tortyr och mot medicinsk påverkan i syfte att tvinga fram eller hindra yttranden, krav på domstolsoffentlighet samt rätl för författare, konstnärer och fotografer lill sina verk. Här kan också nämnas de nya bestämmelser som förbjuder rättighetsbegränsningar enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning och som skyddar mot ras- och könsdiskriminerande normgivning.

Reglerna i det nya rättighetskapitlet innebär vidare att rättighetsskyddet förstärks på flera olika sätt. Till de absolut skyddade rättigheter som redan från början fanns i 1974 års RF har fogats ytteriigare rättigheter som inte heller kan begränsas annat än efter grundlagsändring; nämligen skyddet mot tvång all ge till känna åskådning, skyddet mot tvång all delta i sammankomst för

Del II Ju:l    Skr 1977/78:103                                       4

opinionsyttring etc, skyddet rnoltvång aU tillhöra'trossamfund eller annan åskådningssammanslutning, skyddet mot åsiktsregistrering samt skyddet mot kroppsstraff, tortyr och medicinsk påverkan i syfte att tvinga fram eller hindra yttranden. Också de särskilda diskrimineringsförbuden är absoluta. Av opinionsfriheterna har religionsfriheten fött ell absolut skydd.

Övriga opinionsfriheter samt rörelsefriheten, skyddet för den enskildes integritet i olika hänseenden och domstolsoffentlighelen kan även i fortsättningen begränsas genom vanlig lag. Möjligheterna alt besluta rältighetsbe-gränsande lagar har emellertid inskränkts på flera sätt. Längst går dessa inskränkningar i fråga om föreningsfriheten som ISr begränsas endast såvitt gäller sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse av folkgrupp av viss ras, med viss hudfärg eller av visst etniskt ursprung. I övriga delar är skyddet för föreningsfriheten lika absolut som t.ex. skyddet mot landsförvisning. Också mötes- och demon-stralionsfrihelerna bereds skydd genom bestämmelser som anger de ändamål för vilka dessa friheter (2r begränsas. Dessa bestämmelser innebär i sak att mötes- och demonstrationsfrihelerna knappast kan begränsas utöver vad som f.n. görs i lagen om allmänna sammankomster.

Också i fråga om yttrande- och informationsfriheterna innehåller 2 kap. RF i sin nya lydelse en uppräkning av ändamål för vilka begränsningar får ske. Dessa friheter Hr begränsas av hänsyn lill rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskilds anseende, privatlivets heigd och förebyggandet och beivrandet av brott. Vidare lär friheten atl yttra sig i näringsverksamhet begränsas. Uppräkningen är emeUertid inle uttömmande. Generellt gäller all dessa friheter får begränsas om särskilt viktiga skäl föranleder del. Grundlagslexlen understryker dock vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter.

Såvitt gäller rörelsefriheten, skyddet för den enskildes integritet i skilda hänseenden och domstolsoffentligheten finns inte några motsvarigheter till de nu nämnda reglerna till skydd för opinionsfrihelerna. 1 fråga om samtliga begränsningsbara rättigheter gäller emellertid vissa generella begränsningsramar. Rättighetsbegränsningar får sålunda göras bara för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Vidare Hr en begränsning aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och den får inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Som redan har nämnts liren begränsning inle heller göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.

De nya reglerna innebär vidare att utlänningar här i riket flr ett förstärkt rätlighetsskydd. 1 fråga om de flesta absoluta rättigheter jämställs de helt med svenska medborgare. Såvitt g:äller det stora flertalet övriga rättigheter är utlänningarna likställda med svenska medborgare om annat inle följer av särskilda föreskrifter i lag.

En viktig del av skyddet för fri- och rälligheterna utgörs av den lagprövningsrält som f.n. anses; tillkomma domstolar och andra rättstilläm-pande organ och som avses bestå oförändrad tills vidare. Om en domstol eller annan myndighet finner att en föreskrift i lag eller lägre författning uppenbart strider mot grundlag fär den inte tillämpa föreskriften. Detsamma gällerom ett grovt formfel har begåtts vid föreskriftens tillkomst. 1 motsats till vad fri-och rätlighelsutredningen hade föreslagit innehåller RF:s nya rättighelskapilel emellertid inte någon uttrycklig bestämmelse om lagprövningsrätlen.

5 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:l

Vid sidan av de egentliga rättighelsreglerna i 2 kap. innehåller RF fr.o.m. den 1 januari 1977 också ett programstadgande som anger de viktigaste målen för den samhälleliga verksamheten. Detta stadgande har tagits in i 1 kap. om statsskickets grunder i en ny 2 §.

Parallellt med arbetet på att förslärka RF:s grundlagsskydd har det också bedrivits en lagstiftningsverksamhet inriktad på att bygga ut och förstärka det särskilda rätlighetsskyddel i TF. Den år 1970 tillsalla massmedieutredningen lade sommaren 1975 fram förslag till en ny massmediegrundlag som skulle ersätta TF och som innehöll regler om yttrandefriheten i tryckt skrift, ljudradio, TV och film. På grundval av delta förslag har viktiga förstärkningar gjorts av rätlighetsskyddel i TF. Dessa grundlagsändringar har beslutats av riksdagen under år 1976 och kommer att träda i kraft den 1 januari 1978. De nya reglerna innebär främst dels en utvidgning av TF:s yttrandefrihetsskydd till att avse också stencilerade, fotokopierade och på liknande sätt mångfaldigade skrifter, dels en förstärkning av skyddet för den som anskaffar eller lämnar upplysningar för publicering.

De nu nämnda ändringarna i RF och TF utgör emellertid inte någon slutpunkt i arbetet på att förslärka skyddet för den enskildes fri- och rättigheter. Den omständigheten att massmedieutredningens förslag inle har lett till beslut om en ny massmediegrundlag innebär sålunda inte att planerna på atl ersätta TF med en grundlag med vidare syftning har skrinlagts. 1 prop. 1975/76:204 aviserades en ny utredning som på grundval bl.a, av massmedieutredningens förslag skulle utarbeta en särskild yttrandefrihetsgrundlag (s. 38). Också i fråga om RF:s rättighetsskydd har förutsatts all lagstiftningsarbetet skall fortsätta. I propositionen med förslag till de nya rättighetsreglerna förordade min företrädare sålunda atl möjligheterna att bygga ut skyddet för de medborgerliga fri- och rättigheterna med regler om förfarandet vid rältighetsbegränsande lagstiftning utreds i särskild ordning (prop. 1975/76:209 s. 89 f.). 1 samband härmed borde också utredas frågan om lagprövningsrättens framtida utformning (s. 95). Dåvarande justitieministern förordade vidare en förutsättningslös utredning av lagrådets uppgifter inom hela lagsliftningsområdet (s. 96).

Förslaget alt fullfölja arbetet med en särskild yttrandefrihelsgrundlag godtogs av riksdagen utan särskild kommentar (KU 1975/76:54). 1 samband med att riksdagen behandlade förslaget till nya rättighelsregler i RF log den upp hela frågan om det fortsatta arbetet på fri- och rättighetsområdet till diskussion. Det var enligl KU (1975/76:56 s. 13 f.) angeläget att arbetet på alt förstärka och fördjupa skyddet förde medborgerliga fri- och rättigheterna inte sågs som avslutat i och med att fri- och rältighelsproposilionen hade framlagts och behandlats av riksdagen. KU förordade atl arbetet i stället fortsattes även därefter med bl.a. en ny utredningsomgång med följande remissbehandling. 1 detta utredningsarbete borde enligt utskottets mening ingå överväganden om möjligheterna alt i stor utsträckning ge ell fullständigare grundlagsskydd åt i första hand yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten och föreningsfriheten. Utskottet erinrade i detta sammanhang om den aviserade utredning som skall ha i uppdrag alt utarbeta förslag lill en särskild yttrandefrihelsgrundlag innehållande regler om bl.a. yttrandefriheten i film, radio och TV samt i de ytterligare medier som lämpligen kan bli föremål för sådan särskild reglering. Utskottet förordade atl till utredning skulle upptas också frågan om all i grundlag på ett sätt som motsvarar regleringen av tryckfriheten i TF infoga närmare bestämmelser om även andra opinionsfriheter än yttrandefriheten. Arbetet

Del II Ju :1   Skr 1977/78:1193                                    6

skall syfta till att i största möjliga utsträckning i grundlag uttömmande reglera ifrågavarande friheter.

Det fick enligl ulskoltel ankomma på regeringen att bedöma om utredningsarbetet i sin helhet bör bedrivas i en eller flera kommittéer. Utskottet förutsatte emellertid som självklart ett betydande inslag av parlamentariker i utredningsarbetet. Parallellt med arbetet på atl i ökad utsträckning bereda ett absolut grundlagsskydd bl.a. ftir opinionsfrihelerna borde enligt utskottets mening övervägas frågan om att förstärka skyddet för rättigheter som inte kan skyddas på delta sätt. Som exempel på en sådan förstärkning nämnde utskottet regler som bättre än riksdagsordningens allmänna bestämmelser om bordläggning, följdmotionsrätl, återremiss till utskott och uppskov med behandlingen av ärende tillgodoser det särskilda behov av utrymme för allmän debatt kring ett rältighetsbegränsande lagförslag som ibland kan förekomma. Sådana regler om tidsutdräkt mellan förslag och slutligt beslut skulle enligt utskottet förbättra riksdagens möjligheter att underkasta framlagda lagförslag en noggrann prövning mot bakgrund av bl.a. de synpunkter som kan ha förts fram i den allmänna debatten.

Utskottet delade vidare föredragande departementschefens uppfattning att en förutsättningslös utredning om lagrådels ställning och uppgifter borde komma lill stånd och all också lagprövningsrätten borde omfattas av utredningsuppdraget.

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottet i samtliga de nu nämnda hänseendena.

Det fortsatta utredningsarbetet på fri- och rättighetsområdet bör nu inledas. Jag avser att inom kort hemställa om bemyndigande atl tillkalla en parlamentarisk kommitté som skall fä i uppdrag atl med utgångspunkt i massmedieutredningens förslag utarbeta förslag till en ny yttrandefrihelsgrundlag. Det kan visa sig lämpligt alt i en sådan grundlag reglera också yttrandefriheten vid möten och demonstrationer, vilket i så fall skulle innebära alt skyddet för mötes- och demonslrationsfriheterna flyttades över från RF lill den nya grundlagen.

Det utredningsuppdrag som jag nyss har nämnt är av en sådan omfattning och svårighetsgrad atl det inte kan påräknas leda lill ett propositionsförslag redan under innevarande valperiod. Eftersom det är angeläget atl snarast möjligt få till stånd en förbättring av grundlagsskyddet för de medborgeriiga fri- och rättigheterna anser jag emellertid att det nu genast bör tillkallas en särskild kommitté som skall fä i uppdrag alt lägga fram förslag till förstärkning av RF:s rättighetsskydd så snart att det första riksdagsbeslutet kan fattas före nästa ordinarie riksdagsval. Även denna kommitté bör ha pariamentarisk sammansättning.

Som framgår av den redogörelse som jag nyss har lämnat tillåter RF också efter den 1 januari 1977 att vissa rättigheter begränsas genom vanlig lag inom delvis ganska vida ramar. Bl.a. gäller detta yttrande- och informationsfriheterna. Den särskilda yttrandefrihelsulredningens arbete kan förväntas leda fram till reglersom innebär atl de för vårt demokratiska samhällsskick särskilt betydelsefulla delarna av yttrandefriheten och de övriga opinionsfrihelerna fär ett grundlagsskydd av samma styrka som del nuvarande tryckfrihets-skyddet. Atl åstadkomma en sådan omfattande materiell rättighetsreglering är emellertid, som jag nyss har nämnt, en tidskrävande uppgift. Med hänsyn till den begränsade tidsram som gäller för den nu aktuella kommittén bör denna på hithörande område i första hand inrikta sig på att utarbeta särskilda regler om förfarandet vid rältighetsbegränsande lagstiftning. Dessa regler

7 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:l

skall ha till uppgift att ställa upp hinder mot att en riksdags majoritet, t.ex. under inflytande av påtryckningar från främmande makt eller påverkad av en tillfällig inhemsk opinion, utnyttjar möjligheten att inom de ramar som RF ställer upp besluta om rättighetsbegränsningar av ett slag som normalt skulle te sig helt oacceptabla. En naturlig lösning förefaller här vara att skapa regler som innebär att rättighetsbegränsningar inte kan beslutas lika snabbt som vanlig lag. Kommittén lär vid sin utformning av sådana regler bl.a. ta ställning till om ett krav på särskild tidsutdräkt skall gälla undantagslöst eller om riksdagen under vissa förutsättningar - t.ex. om en betydande majoritet kan vinnas för ett lagförslag - eller på vissa områden skall kunna fä lill stånd en rällighelsbegränsning ulan särskild tidsutdräkt genom ell enda beslut. Det är uppenbart att behovet av att kunna begränsa rättigheter genom ett enda beslut ökar ju större det rätlighetsområde är som omfattas av de särskilda förfarandereglerna. Kommittén bör därför också överväga om dessa regler kan begränsas lill att gälla opinionsfriheterna eller om de skall ha större räckvidd.

Kommitténs andra huvuduppgift skall, i enlighet med vad riksdagen har förordat, vara atl ta ställning till lagprövningsrättens roll i rätlighetsskyddet och hur denna rätt bör vara utformad i framtiden.

Den tredje av kommitténs huvuduppgifter gäller lagrådets ställning. Enligt min mening talar starka skäl för ett återinförande av en obligatorisk medverkan av lagrådet i lagstiftningsarbetet. Såvitt gäller denna fråga bör det kommande utredningsarbetet bedrivas i två etapper. Jag avser att senare denna dag begära bemyndigande att tillkalla en särskild utredare som skall överväga frågorna om lagrådets sammansättning och arbetsformer och om inriktningen av lagrådels granskningsverksamhel saml om dess beräknade arbetsbörda vid olika avgränsnjngar av området för en obligatorisk lagråds-granskning. Detta utredningsarbete, som bl.a. kan väntas leda till flera alternativa utformningar av ett system med obligatorisk lagrådsgranskning, bör vara avslutat vid halvårsskiftet i år. Det bör sedan lämpligen ankomma på den kommitté som nu skall tillkallas att mot bakgrund av det sålunda tillgängliga materialet ta ställning till hur man skall avgränsa området förden obligatoriska granskningen, hur lagrådet skall vara sammansatt och hur dess granskning av rältighetsbegränsande lagar skall föras in som en särskild del av rätlighetsskyddet.

1 samband med utskottsbehandlingen av förslaget till nya fri- och rättighelsregler avgavs ett stort antal reservationer med bl.a. krav på ytterligare förstärkningar av rältighelsskyddet. Här kan pekas på frågorna om förstärkning av skyddet för egendomsrätten, krav pä en viss minsta lid mellan de två besluten vid grundlagsändring, förbud mot rättigheisbegräns-ning på diskriminatorisk grund, utvidgning av förbudet mot retroaktiv lagstiftning samt regler till skydd för näringsfriheten och den s.k. föräldra-rällen, dvs. föräldrarnas rätt att ha vårdnaden om sina barn och att bestämma om deras uppfostran och utbildning. Den av mig nu förordade kommittén bör vara oförhindrad atl ta upp även sådana frågor till behandling. Såvitt gäller egendomsrätten bör arbetet i första hand inriktas på uppgiften att närmare ange kvalitetskravet på den ersättning som enligt RF i gällande lydelse skall utgå vid expropriation och annat sådant förfogande. Om kommittén skulle finna att näringsfriheten och föräldrarätten bör komma lill uttryck i RF bör den la ställning till om detla skall ske genom kompletteringar av program-stadgandet i I kap. 2 § RF i detta lagrums nya lydelse eller om man i någon utsträckning bör bereda dessa rättigheter skydd med hjälp av bindande rättsregler i 2 kap. RF.

DelIIJu:2   Skr 1977/78:103 8

Kommittén bör under sitt arbete hålla kontakt med den särskilda yltrandefrihetsutredning som jag har nämnt i det föregående.

Som jag redan har sagt bör det första riksdagsbeslutet om ett förstärkt rätlighetsskydd i RF kunna fattas före 1979 års val. Detla innebär alt det nu diskuterade utredningsarbetet måste genomföras med skyndsamhet. Kommitténs förslag bör läggas fram senast vid utgången av första kvartalet år 1978.

Jag vill i detta sammanhang slutligen nämna att jag avser att föreslå regeringen atl redan under innevarande riksmöte förelägga riksdagen förslag till regler som bidrar till att förstärka skyddet för de medborgerliga fri- och rättigheterna genom alt möjliggöra beslutande folkomröstning i grundlags-sliftningsfrågor.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att tillkalla en kommitté med högst älta ledamöter för alt utreda frågan om förstärkt skydd i regeringsformen för de medborgerliga fri- och rättigheterna,

att utse en av ledamöterna au vara ordförande,

alt besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligl kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

atl kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Juslitiedepanemenlet)

2. Lagrådets ställning och uppgifter

Dir 1977:2

Beslut vid regeringssammanträde 1977-01-20

Departementschefen, statsrådet Romanus, anför.

De grundläggande reglerna om lagrådet, vilket inrättades år 1909 som ett fristående statsorgan för granskning av lagförslag, återfinns f n. i 8 kap. 18 § i 1974 års regeringsform (RF). Av bestämmelserna där framgår att det i lagrådet skall ingå domare i högsta domstolen och regeringsrätten och atl dess uppgift är att avge yttranden över lagförslag lill regeringen. Också riksdagsutskott kan enligt RF inhämta yttranden av lagrådet. Några bestämmelser om när yttrande skall inhämtas finns inle i grundlagstexten.

RF:s bestämmelser om lagrådets uppgifter kompletteras av reglerna i 1974 års riksdagsordning (RO) om riksdagsutskotts möjligheter att inhämta yttranden från statliga myndigheter. Enligt 4 kap. 10 § RO skall statlig myndighet i princip lämna upplysningar och avge yttrande när utskott begär det. Redan en tredjedel av utskottets ledamöter kan fä till stånd en sådan

9 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:2

begäran. Utskottsmajoriteten kan emellertid hindra att yttrande inhämtas, om den finner att därmed förenat dröjsmål med ärendets behandling skulle leda till avsevärt men. Den i RF och RO fastslagna rätten för riksdagsutskotten alt formellt remittera lagförslag lill lagrådet är en nyhet i förhållande till vad som gällde före 1973-74 års författningsreform.

De närmare reglerna om lagrådels organisation finns i lagen (1965:186; ändrad senast 1974:578) om lagrådet. Av denna lag framgår alt lagrådet kan utgöras av högst tre avdelningar varav en ordinarie och två extra. I varje avdelning skall normalt tjänstgöra tre justitieråd och ett regeringsråd, vilka samtliga utses av resp. domstol. Regeringen kan emellertid förordna atl en annan lagfaren person skall träda i stället för ett av justitieråden. Regeringen har också möjlighet att för ett visst ärende öka ut en lagrådsavdelning med en särskilt fackkunnig person. 1 övrigl innehåller lagrådslagen regler om när extra avdelning skall träda i tjänst, närmare bestämmelser om utseende av lagrådsledamot och ersättare för ledamot samt bestämmelser om ledamots rätt lill ledighet och om hans tjänstgöring i den domstol han tillhör.

Det finns inle några regler rörande omfattningen av lagrådets granskning. Allmän enighet råder emellertid om att yttrandena bör begränsas till att avse lagförslagens rent juridiska utformning och frågor rörande samordningen mellan de föreslagna lagarna och redan existerande lagstiftning, däribland deras förenlighet med grundlag. Frågor som gäller en föreslagen lags politiska lämplighet faller således utanför lagrådets granskningsverksamhet.

Fram till år 1971 gällde att regeringen var skyldig att inhämta lagrådets utlåtande över förslag till lagstiftning enligt 87 § i 1809 års RF - dvs. allmän civil- och kriminallag, kriminallag för krigsmakten och kyrkolag - samt över förslag till sådan lagstiftning som enligt särskilda bestämmelser i RF skulle beslutas i den i 87 § föreskrivna ordningen. Som exempel på lagstiftning av det senare slaget kan nämnas lagstiftning om högsta domstolens och regeringsrättens sammansättning och tjänstgöring, om lagrådet, om svenskt medborgarskap och om statstjänstemannens rällsslällning. Bestämmelserna i 1809 års RF innebar efter ordalagen atl yttrande från lagrådet skulle inhämtas också i de fall där Kungl. Maj:l med stöd av 89 § överlämnade delar av den administrativa eller ekonomiska hormgivningen till samfälld lagstiftning i den i 87 § föreskrivna ordningen. 1 praxis ansågs dock skyldighet alt höra lagrådet inte föreligga i 89 §-fallen. Bland de klart utläsbara undantagen från granskningsobligatoriet märktes särskilt grundlag, vallag, kommunallag, sekretesslag och hela skattelagstiftningen.

Den obligatoriska lagrådsgranskningen avskaffades genom grundlagsändringar som beslutades 1970-71. Det viktigaste skälet för denna åtgärd värden kraftiga ökningen av lagrådets arbetsbörda. Lagrådet hade från sin tillkomst år 1909 fram till år 1965 arbetat på endast en avdelning. Vid mitten av 1960-lalet ökades emellertid belastningen på lagrådet i så hög grad, atl statsmakterna genom grundlagsändringar 1964-65 gjorde det möjligt för lagrådet att arbeta på flera avdelningar. Den uppdelning av arbetet på två avdelningar som skedde på hösten 1965 visade sig snart otillräcklig och en tredje lagrådsavdelning inrättades efter erforderiiga lagändringar på våren 1968. Denna lösning betraktades emellertid endast som ett provisorium I väntan på en mera långsiktig lösning av frågan om lagrådsgranskningen. Förslag till en sådan lösning redovisades i en inom justitiedepartementet utarbetad promemoria (Ds Ju 1969:14), som bl.a. innehöll förslag till övergång till en ordning med fakultativ lagrådsgranskning.

1 prop.  1970:24 föreslogs, i enlighet med vad som hade förordats i

DelIIJu:2   Skr 1977/78:103 10

promemorian, atl 87 ij RF skulle ändras på så sätt atl del överlämnades åt Kungl. Maj:t att fritt bestämma om lagrådets yttrande skulle inhämtas över ett lagförslag eller inte. Föredragande departementschefen nämnde att den tredje lagrådsavdelningen visserligen hade dragits in i slutet av år 1969 men framhöll att lagstiflningsverksaniheten låg kvar på sådan nivå att det inte var osannolikt atl en tredje avdelning åter kunde behöva inrättas (s. 36). Redan det förhållandet att lagrådet må:äte arbeta på två avdelningar innebar enligl departementschefen att lagstiftningsarbetet i alltför stor utsträckning inkräktade på de två högsta domstolarnas dömande verksamhet (s. 37).

Riksdagens beslut innebar att propositionsförslaget antogs i oförändrat skick. Beslutet var dock inteenhiUligt. Konstitutionsutskottets majoritet (KU 1970:20) anförde i samband med beslutet som en särskild fördel med övergången till ett fakultativt system all det därmed blev möjligt att bereda utrymme för lagrådsgranskning för andra kategorier av lagförslag än de som ingick i den obligatoriska sektorn. Enligt utskottet torde en lagrådsgranskning av ell lagförslag inom det dåvarande fakultativa området i åtskilliga fall allmänt sett framstå som en angelägnare uppgift än granskningen av vissa förslag inom den obligatoriska sektorn. Reservanterna framhöll däremot den obligatoriska lagrådsgranskningens stora värde och ansåg atl en lösning kunde anstå i avbidan på den föreslående totala grundlagsreformen.

De regler om lagrådet som beslutades i samband med 1973-74 års grundlagsreform och som fortfarande gäller innebär, som framgår av den redogörelse som jag har lämnat i det föregående, att den ordning med fakultativ granskning som infördes 1970-71 består i stort sett oförändrad.

Under den obligatoriska lagrådsgranskningens två sista år, 1969 och 1970, uppgick antalet lagrådsremisser t ill omkring 50 resp. 60. Konstitutionsutskottets undersökningar av regeringens sätt att använda granskningsinstitutel visar att antalet remisser minskade kraftigt i och med övergången till det fakultativa systemet. Under tiden den 17 februari (dagen för grundlagsänd-ringen)-den 31 december 1971 remitterades sålunda 21 lagförslag lill lagrådet samtidigt som 12 lagförslag inom det tidigare obligatoriska granskningsområdet förelades riksdagen ulan föregående granskning (KU 1972:26 s. 29 fi".). Är 1972 lade regeringen fram 15 propositioner med lagförslag som hade granskats av lagrådet (av dessa omfattas fyra också av den nyss angivna siffran för lagrådsremisser under 1971)och 18 propositioner med förslag inom det tidigare obligatoriska området som inte hade blivit föremål för sådan granskning(KU 1973;20s. 151 ff.). Motsvarande siffror för år 1973 var 13resp. 26(KU 1974:22s. 235ff.)och förär 1974 10 resp. 32(KU 1975:12 s. 151 ff.). Är 1975 var siffrorna 20 resp. 21 (KU 1975/76:50 s. 217 fl".). Samtliga de förslag som har remitterats efter övergången lill fakultativ granskning ligger inom det tidigare obligatoriska granskningsområdet.

Av stort intresse vid bedömningen av lagrådels roll i lagstiftningsarbetet efter övergången till fakultativ granskning är vidare uppgifter om dess tjänstgöring under den aktuella tidsperioden. En undersökning visar att lagrådet arbetade på två avdelningar hela år 1971 och under fyra och en halv månad år 1972. En extra avdelning var också i tjänst hela år 1973, under sammanlagt sju månader år 1974 samt hela år 1975. Under år 1976 var en extra lagrådsavdelning förordnad från årets början t.o.m. den 31 mars samt fr.o.m. den 29 november. Regeringen har i december 1976 förordnal att det skall finnas en extra lagrådsavdelning också under första halvåret 1977.

Den rätt att inhämta yttrande från lagrådet som riksdagsutskotten erhöll genom 1973-74 års grundlagsreform har utnyttjats i myckel begränsad

11 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:2

omfattning (se bl.a. JuU 1975/76:46):      ■

Frågan om ett återinförande av den obligatoriska lagrådsgranskningen har varit aktuell i riksdagen vid flera tillfällen. Den aktualiserades senast i samband med beslutet om nya regler i RF om de grundläggande fri- och rättigheterna. Min företrädare uttalade i propositionen (1975/76:209 s. 96)atl han inte ansåg det vare sig lämpligt eller möjligt att i det sammanhanget föreslå atl rältighetsbegränsande lagar obligatoriskt skulle granskas av lagrådet. Han förklarade sig däremot inte ha något att invända mot att lagrådets ställning blev föremål för en förutsättningslös utredning som inte begränsades till att avse endast frågan om granskning av rältighetsbegränsande lagstiftning utan som gällde lagrådets uppgifter inom hela lagsliftningsområdet. Under riksdagsbehandlingen framfördes emellertid yrkanden dels om obligatorisk lagrådsgranskning av rältighetsbegränsande lagar (mot. 1975/76:2551, 2553 och 2554), dels om ett granskningsobligatorium inom större delen av lagområdet. Dessa yrkanden avslogs av riksdagen (KU 1975/ 76:56 s. 15, rskr 414 och 1976/77:2) del senast nämnda dock först efter lottning. Riksdagen anslöt sig i stället till den mening som hade kommit till uttryck i propositionen.

Det torde råda allmän enighet om att lagrådets verksamhet är av stort värde som ett led i arbetet på alt fä fram fullgoda lagstiflningsprodukter. Den erfarenhet och det kunnande som finns i lagrådet gör detla särskilt väl ägnat att bevaka all rättssäkerhetsintresset och kravet på enhetlighet, konsekvens och klarhet i rättssystemet tillgodoses i lagstiftningsarbetet. Man kan i detla sammanhang bl.a. peka på lagrådets kontroll av att grundlagens regler efterlevs i lagsliftningsarbelet. Denna uppgift kan förväntas få ännu större betydelse sedan RF:s nya regler till skydd för de medborgeriiga fri- och rättigheterna har trätt i kraft den 1 januari 1977.

Till lagrådsgranskningens stora värde som ett inslag i lagstiflningsförfa-randet bidrar lagrådets fristående ställning i förhållande lill regering och riksdag samt det förhållandet atl lagrådets yttranden omedelbart blir offentliga.

Statsmakternas beslut om övergång till ett fakultativt syslem bottnade heller inte i någon bristande tilltro till lagrådsgranskningens värde. Som jag nyss har nämnt framhölls tvärtom att reformen skulle göra det möjligt alt bättre utnyttja granskningens fördelar. De förhoppningar som ställdes på det nya systemet har emellertid inte infriats. Lagrådets arbetsbörda har visserligen nedbringats, men detta har delvis skett till priset av att också betydelsefull lagstiftning inom det tidigare obligatoriska granskningsområdel har tillkommit utan medverkan av lagrådet. Denna omständighet bör sammanställas med det förhållandet att lagrådets granskning, när sådan har ägt rum, i ett stort antal fall har lett lill ändringar i det ursprungliga förslaget. Någon granskning av förslag utanför det tidigare obligatoriska området har över huvud taget inle ägt rum.

Jag anser mot bakgrund av dessa erfarenheter av det fakultativa systemet att tiden nu är mogen atl undersöka möjligheterna alt ersätta detla med en reglering som, utan menliga följder för de två högsta domstolarnas dömande verksamhet, ställer upp garantier för atl juridiskt kunnande av det slag som finns representerat i lagrådet verkligen kommer atl tas till vara i önskvärd utsträckning i lagstiftningsarbetet.

Det kan emellertid knappast bestridas att de praktiska skäl som anfördes för 1970-71 års reform fortfarande har betydande tyngd. Uppfattningen att lagrådsgranskningen i princip inte fär ta i anspråk fler domare från de två

DelIlJu:2   Skr 1977/78:103                                         12

högsta domstolarna än som motsvarar två lagrådsavdelningar i nuvarande sammansättning har inte ifrågasatts från något håll och den är också enligt min mening en rimlig utgångspunkt för de överväganden som avser införandet av ett nytt granskningsobligatorium. Det är vidare angeläget att ett system med obligatorisk lagrådsgranskning inle medför mera betydande förseningar av viktiga reformer.

Det ter sig mot bakgrund av vad jag nu har sagl naturligt att först ställa frågan om det är möjligt atl öka lagrådets granskningskapaciiel genom att ändra dess sammansättning. En radikal lösning skulle i och för sig vara atl helt överge synen på lagrådet som en representation för de två högsta domstolarna och i stället inrätta fasta heltidstjänster för lagrådets samtliga ledamöter. Goda skäl synes emellertid tala föratt behålla lagrådets nuvarande karaktär. 1 så fall ligger det närmast till hands all reducera antalet ledamöter i en avdelning från fyra till tre. En tänkbar medelväg är att t.ex. hämta hälften av lagrådels ledamöter från de två högsta domstolarna och besätta resten av platserna med företrädare för andra juristkalegorier.

Man kan i detta sammanhang också överväga om lagrådets sammansättning bör variera med arten av den granskade lagstiftningen. Om man t.ex. finner att skattelagstiftningen lill någon del bör omfattas av ett granskningsobligatorium kan det finnas skäl att ha ett särskih "skattelagråd".

Det finns vidare anledning atl undersöka om det slår något atl vinna genom åtgärder som hänför sig till inriktningen av lagrådets granskningsverksamhel och lill dess arbetsformer. Man kan t.ex. tänka sig att lagrådet ges en betydande frihet alt av eget initiativ begränsa sin granskning till all avse endast vissa från juridisk synpunkt särskilt intressanta aspekter hos ell lagförslag.

Hur man skall avgränsa området för den obligatoriska granskningen blir självfallet i hög grad beroende av vilken granskningskapaciiel lagrådet kommer alt fä. Om man över huvud tagel inte gör några förändringar i fråga om lagrådets sammansättning och sätt alt arbeta, kan granskningsverksamheten knappast få avsevärt större omfattning än den har haft under de senasie åren då lagrådet i betydande utsträckning har arbetat på två avdelningar. Detta innebär alt området för den obligatoriska granskningen inle kan göras lika vidsträckt som motsvarande område var före 1970-71 års reform. Med hänsyn till att lagbeslut f n. förekommer långt utanför det tidigare obligatoriska granskningsområdet torde således, under den förutsättning som jag nyss har nämnt, endasten begränsad del av all lagstiftning kunna omfattas av en regel om obligatorisk granskning.

Även om man genom olika åtgärder kan åstadkomma att lagrådets granskningskapaciiel väsentligen ökas, bör det knappast komma i fråga alt låta lagrådet yttra sig över alla lagförslag. Det förefaller till en början lämpligt atl begränsa ett obligatorium lill atl avse endast regeringens lagförslag. Det är dock i och för sig länkbart alt inkludera också de förslag som förs fram av riksdagsutskotten. Det förefaller vidare vara dålig hushållning med tillgängliga resurser att låta lagrådet granska t.ex. mindre ändringar i juridiskt sett ganska okomplicerade lagar. Man måste också överväga att åtminstone delvis undanta skattelagstiftningen. Denna är visseriigen ofta både komplicerad och svåröverskådlig och en granskning av det slag som lagrådet kan erbjuda skulle därför kunna vara av stort värde på detta område. Det föreligger emellertid här ett särskilt stort behov av att snabbt - t.ex. av konjunktur-politiska skäl eller föratt hindra skatteflykt - få fram beslut om lagändringar eller om ny lagstiftning. Man torde av denna anledning ofta inte kunna

13 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:2

invänta ett lagrådsutlåtande.

Det finns å andra sidan vissa ämnesområden som är av så central betydelse i samhället atl de bör ligga inom del obligatoriska granskningsområdel oavsett vilken utsträckning detta totalt sett kommer att fä. Hit hör först och främst den lagstiftning som på något sätt berör de i RF fastslagna grundläggande fri- och rättigheterna. Starka skäl talar också för alt den civilrättsliga lagstiftningen omfattas av obligatoriet. Man kan emellertid kanske inte ens i fråga om de nu nämnda kategorierna utesluta ett behov av undantag i vissa fall. Det kan sålunda förefalla överflödigt atl inhämta lagrådets yttrande över ett lagförslag som bara innebär att slraffmaximum för ett visst brott sänks l.ex. från fängelse ell år till fängelse sex månader.

Jag förordar mot bakgrund av det anförda att frågorna om lagrådets sammansättning, om inriktningen av dess granskningsverksamhet och om dess arbetsformer samt om ett införande av obligatorisk lagrådsgranskning på vissa lagstiftningsområden nu blir föremål för utredning. Arbetet kan enligt min mening lämpligen bedrivas i två etapper. Det bör nu tillkallas en särskild utredare med uppdrag att göra de förberedande undersökningar som behövs för att man skall fä tillräckligt underiag för ett ställningstagande. Denna utredare bör till en början undersöka vilka möjligheter som finns att genom ändringar i lagrådets sammansättning öka dess granskningskapaciiel utan alt samtidigt nämnvärt öka belastningen på de två högsta domstolarna. Den självklara utgångspunkten skall härvid vara att lagstiftningsverksamheten inte får berövas tillgång till det slags kunskaps- och erfarenhelskapilal som f.n. gör lagrådsgranskningen så värdefull. Utredaren bör vidare överväga olika alternativ i fråga om granskningens inriktning i de särskilda lagstiftningsärendena och tänkbara ändringar av lagrådets arbetsformer, allt i syfte atl bereda lagstiftningsverksamheten största möjliga utbyte av lagrådets arbetsinsatser. Den särskilda utredarens viktigaste uppgift blir sedan alt ställa upp olika alternativ för avgränsningen av ett obligatoriskt granskningsområde. Varje sådant alternativ bör åtföljas av en beräkning av den arbetsbörda det kan tänkas medföra och av vilka dimensioner lagrådet bör ha för atl kunna lösa de angivna uppgifterna. Denna första etapp i utredningsarbetet bör vara avslutad vid halvårsskiftet innevarande år.

Jag har tidigare denna dag hemställt om bemyndigande att tillkalla en kommitté som skall fä i uppdrag all lägga fram förslag till förstärkning av RF:s rättighetsskydd. Som jag har nämnt i det sammanhanget bör del ankomma på den kommittén att mot bakgrund av det material som hargjorts tillgängligt av den särskilde utredaren ta ställning till hur man skall avgränsa området för den obligatoriska granskningen, hur lagrådet skall vara sammansatt och hur dess granskning av rältighetsbegränsande lagar skall föras in som en särskild del av rättighetsskyddet.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

atl tillkalla en särskild utredare för alt utreda frågan om lagrådets ställning och uppgifter,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommittéanslag.

DelIIJu:3   Skr 1977/78:103                                         14

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Justitiedepartementet)

3. Vissa straffbestämmelser till skydd för rikets säkerhet

Dir 1977:5

Beslut vid regeringssammanträde 1977-01-27

Departementschefen, statsrådet Romanus, anför.

På grundval av betänkandet (Ds Ju 1975:16) Spioneribrottet m.m. lades under 1975/76 års riksmöte fram förslag lill ändringar i brottsbalkens (BrB:s) bestämmelser om spioneri, vissa andra brott mot rikets säkerhet saml samhällsfariig ryktesspridning och beljugande av myndighet (prop. 1975/ 76:174). Ändringarna föreslogs träda i kraft den 1 januari 1978. 1 korthet innebar förslaget följande.

Straffansvaret för spioneri (19 kap. 5 §) begränsas till fall där gärningsmannen har syfte, dvs. direkt uppsåt att gå främmande makt tillhanda. Som en följd härav ändras gärningsbeskrivningen för brottet obehörig befattning med hemlig uppgift (19 kap. 7 §) atl omfatta gärningar som f n. är alt bedöma som spioneri och som avser hemlig uppgift men som förövas med indirekt eller eventuellt uppsåt. För grova fall av brottet införs en särskild straffskala. Brottet olovlig underrättelseverksamhet (19 kap. 9 §) delas upp på två paragrafer. Straffansvaret för den del av brottet som avser anskaffande av uppgifter rörande annan främmande makts militära eller andra förhållanden begränsas på samma sätt som beträffande spioneri, nämligen till fall där gärningsmannen handlat med direkt uppsåt att gå främmande makt tillhanda. Gämingsbeskrivningen för den del av brottet som avser anskaffande av uppgifter om annans personliga förhållanden behålls oförändrad. För alt vidga förutsättningarna för en fri samhällsdebatt upphävs bestämmelsen om ryktesspridning lill fara för rikets säkerhet (19 kap. 8 §) i fredstid men bibehålls för lid då landet är i krig eller då beredskapstillstånd råder. Vidare mönstras bestämmelserna om samhällsfariig ryktesspridning (16 kap. 6 §), beljugande av myndighet (17 kap. 6 §) och tagande av utländskt understöd (19 kap. 13 §) ut ur lagstiftningen.

Motsvarande ändringar i tr)'ckfrihetsförordningen föreslogs vid samma riksmöte (prop. 1975/76:204).

Med anledning av propositionen väcktes tre moiioner(1975/76:2445,2476 och 2477). Justitieutskottet inhämtade lagrådets yttrande över propositionen och motionerna.

Under utskottsbehandlingen framkom olika meningar i flera frågor, vilket framgår av utskottets betänkande (JuU 1975/76:46). Med anledning av yrkanden i de väckta motionerna förordade utskottet bl.a. att viss ytteriigare utredning borde företas.

Utskottets hemställan om ytteriigare utredning avsåg bl.a. spioneribrotiet. 1 denna del uttalade utskottet följande.

Under remissbehandlingen har rikspolisstyrelsen pekat på atl del inte finns några bestämmelser om spioneri mot politiska och ekonomiska förhållanden av betydelse för rikets säkerhet och därvid hänvisat bl.a. lill fallet Guillaume i

15 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:3

Förbundsrepubliken Tyskland. Styrelsen finner del synnerligen angelägel alt spioneribrotten blir föremål för en djupgående översyn och modernisering med hänsyn till den ändring av målinriktningen mot sådana intressen som kan skönjas i nuvarande undertältelseverksamhel. Del är enligt styrelsens uppfattning uppenbart att bl.a. den politiska sektorn i svenskt samhällsliv är föremål för livlig uppmärksamhet och återkommande närmanden från främmande underrättelsetjänsters sida.

1 samtliga de med anledning av propositionen väckta motionerna framställs önskemål om en sådan översyn som rikspolisstyrelsen förordat.

I propositionen uttalar departementschefen i anslutning till sin redovisning av rikspolisstyrelsens uttalande att gällande spioneribestämmelser enligt hans mening ger skydd för sådana ekonomiska och politiska förhållanden vilkas uppenbarande för främmande makt kan medföra men för rikets säkerhet,

Utskottet anser för sin del i likhet med rikspolisstyrelsen och motionärerna att det beträffande sådana spionageformer, som har politisk eller ekonomisk (inkl. industriell) inriktning men samtidigt faller utanför den nuvarande brottsbeskrivningen för spioneribrottet, erfordras sådana närmare överväganden som aktualiserats i lagstiftningsärendet. Det torde ankomma på regeringen att förordna om de närmare formerna för översynens bedrivande. Med hänsyn lill den vikt som fär tillmätas de aktuella frågorna bör dock tillses all översynen sker under parlamentarisk medverkan.

Förslaget om en avkriminalisering av de s.k. lyktesspridningsbroiten i 16 kap. 6 §, 17 kap. 6 § och 19 kap. 8 § BrB hade också kritiserats motionsvägen. Med anledning härav gjorde utskottet följande uttalande.

Sådana förfaranden som fn. kriminaliseras i 16 kap. 6 §, 17 kap. 6 § och 19 kap. 8 § innefattar moment, som kan innebära betydande risker för rikets säkerhet, och otvivelaktigt kan, som departementschefen uttalar, spridande av lögnaktiga påståenden bland allmänheten eller till främmande makt under vissa omständigheter utgöra en samhällsfara. De gärningar som här avses har av naturiiga skäl mindre aktualitet under politiskt lugna förhållanden. Bestämmelserom straff för sådana gärningar kan ändå vara av värde, särskilt i tider som kännetecknas av politisk oro ulan alt därför krig eller beredskapstillstånd behöver råda. Med hänsyn till all i lagstiftningsärendet yppats starka meningsmotsättningar i frågan om i vilken utsträckning nu aktuella förfaranden bör vara kriminaliserade är det enligt utskottets mening motiverat alt detla spörsrnål blir föremål för förnyade överväganden. Dessa bör framför allt syfta till att skapa klarhet om huruvida hänsynen lill rikets säkerhet motiverar en kriminalisering och hur bestämmelser i nu aktuella hänseenden till skydd för rikets säkerhet bör utformas. Övervägandena bör enligl utskottets rriening lämpligen kunna äga rum i samband med den i det föregående förordade utredningen.

Slutligen hade i samtliga motioner riktats kritik mot förslaget atl upphäva bestämmelsen om lagande av utländskt understöd. I denna del uttalade utskottet atl inan inte blivit övertygad om bärkraften av de i propositionen redovisade motiven för en avkriminalisering. Utskottet hade i delta sammarihang särskilt fäst sig vid alt den föreslagna avkriminaliseringen av ryktesspridning och beljugande av myndighet tillsammans med upphävandet av bestämmelsen om lagande av utländskt understöd skulle straffrättsligt sett lämna fältet fritt för en främmande makt atl finansiera en kampanj för spridning av falska uppgifter i syfte all undergräva förtroendet förde högsta statsorganen. I fråga om brottet tagande av utländskt understöd

DeinJu.3   Skr 1977/78:103                                         16

menade utskottet under hänvisning lill vad lagrådet hade anfört på denna punkt att det var uppenbart att främmande makt i regel har klart för sig betydelsen från opinionsbildningssynpunkt av att understödet och dess ursprung inte kommer till den svenska allmänhetens kännedom. Lika uppenbart var det all möjligheterna alt förvärva medarbetare inom Sverige för ändamål som här avses skulle ökas väsentligt, om sådant medarbetarskap blev strafTrilt. Del skulle också bli betydligt lättare alt hemlighålla utländskt understöd, om det inte längre blev en uppgift för polis- och åklagarmyndigheterna att söka beivra ifrågavarande gärningar. Utskottet framhöll i sammanhanget särskilt den preventiva funktionen av strafibudet.

Vidare konstaterade uiskov.tet att del inte var särskilt tilltalande att regeringar eller partier i andra länder skulle kunna förse svenska partier eller opinionsrörelser med pengar t sådant syfte som avses i 19 kap. 13 §. En bestämmelse till skydd mot bl.a. sådana förfaranden borde därför enligt utskottets mening även framgent upptas i BrB. Emellertid har det gällande stadgandet en alltför vidsträckt avfattning. I syfte alt ge paragrafen en striktare avgränsning borde stadgandet bli föremål för förnyade överväganden. Dessa borde enligt utskottets mening lämpligen kunna äga rum i samband med den utredning rörande spioneribrotiet, som utskottet förordat. 1 avvaktan på resultatet av översynen borde bestämmelsen enligt utskottets mening kvarstå i sin nuvarande lydelse. 1 enlighet med vad lagrådet förordat borde härvid de inle önskvärda effekterna av stadgandets nuvarande avfattning förebyggas genom att åtal för lagande av utländskt understöd skulle förutsätta förordnande av regeringen.

Justitieulskottets nu angivna uttalanden om behovet av ytterligare översyn av spioneribrotiet och frågan om lagstiftning mot falsk ryktesspridning godtogs av riksdagen (rskr 1975/76:393). 1 fråga om tagande av utländskt understöd biföll riksdagen efter lottning i stället en reservation som innebär att bestämmelsen i enlighet med propositionsförslaget skall upphöra att gälla den 1 januari 1978. Riksdagen antog vidare de föreslagna ändringarna i tryckfrihetsförordningen (KU 1975/76:54, rskr 394, KU 1976/77:1, rskr 2).

Med anledning av riksdagens beslut bör en kommitté nu tillkallas för atl företa den utredning som riksd.agen har hemställt om. Utredningsarbetet bör omfatta de frågor som har angetts i justitieulskottets av riksdagen i dessa delar godtagna belänkande. Med hänsyn lill de meningsskiljaktigheter som rådde vid riksdagsbehandlingen i fråga om slopandet av bestämmelsen om tagande av utländskt understöd och till det samband som föreligger mellan den verksamhet som bestämmelsen avseratt förhindra och ryktesspridningsbrotten finner jag det naturligt att kommittén i sitt arbete även tar upp till behandling frågan om behovet av lagstiftning mot propaganda som finansieras från utlandet och som kan medföra fara för den fria meningsbildningen i landet. Utskottets synpunkter på bestämmelsen om tagande av utländskt understöd bör härvid tjäna sorn ledning.

Jag vill slutligen erinra om att de lagstiftningsåtgärder som kommittén kan komma att föreslå inte enbart avser brottsbalken utan också berör tryckfrihetsförordningen. Jag avser att i annat sammanhang hemställa om regeringens bemyndigande att tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att utreda frågan om en ny yttrandefrihelsgrundlag. Samråd med en sådan kommitté bör komma till stånd.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter med uppdrag att utreda

17 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:4

frågan om vissa straffbestämmelser till skydd för rikets säkerhet,

att utse en av ledamöterna atl vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394) om annat ej föreskrives,

att kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Justitiedepartementet)

4. Tilläggsdirektiv till utredningen (Ju 1976:04) för översyn av lagstiftningen om förmögenhetsbrott

Dir 1977:6

Beslut vid regeringssammanträde 1977-01-27

Departementschefen, statsrådet Romanus, anför.

Regeringen bemyndigade förra året dåvarande chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, att tillkalla tre sakkunniga för att se över lagstiftningen om förmögenhelsbroll.

I direktiven lill kommittén anförs bl.a. att nuvarande regler om dessa brott till stora delar är ett resultat av straffrätlskommilléns arbete på 1930-lalet. Det konstateras vidare att den efterföljande sociala och ekonomiska utvecklingen har medfört ändrade levnadsbetingelser för de flesta människor. Denna utveckling i förening med en ökad medvetenhet om de kriminalpolitiska problemen måste enligt direktiven antas ha medfört vissa förändringar i den allmänna synen på förmögenhelsbrotlen. Samtidigt har samhällslivels omdaning på olika områden lett till förändringar också beträffande arten och omfattningen av skilda förmögenhelsbroll.

1 direktiven erinras vidare om all brottsförebyggande rådets styrelse anslutit sig till den uppfattning som redovisas i en rapport (BRÄ 1974:3) Kriminalpolitiskt utvecklingsarbete, som har lagts fram av en av rådet tillsatt arbetsgrupp för kriminalpolitiska frågor och enligt vilken del på kriminalpolitikens område bör vara en primär uppgift att se över lagstiftningen om förmögenhelsbroll.

Efter hänvisning till bl.a. vissa nyligen genomförda begränsade ändringar i brottsbalkens bestämmelser om grov stöld och rån (prop. 1975/76:42) anges det som en betydelsefull uppgift att vid en samlad översyn av lagstiftningen om förmögenhetsbrott sälta in de straffrättsliga åtgärderna mot dessa brott i ett vidare kriminalpolitiskt sammanhang. Med utgångspunkt i en jämförelse mellan straffvärdet hos förmögenhetsbrotten med det som gäller andra brotts kategorier, särskilt de s.k. moderna brotten - bl.a. skatte- och valulabroll, trafikbrott och illegal narkotikahantering - men också brott av traditionell natur - l.ex. misshandel och andra brott mot person - står del enligt föredragandens mening klart att förmögenhetsbrotten i nuvarande

2 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

DelIIJu:4   Skr 1977/78:103                                        18

lagstiftning och rättstillämpning generellt sett tillmäts ett förhållandevis alltför högt straffvärde.

Vad gäller de allmänna riktlinjerna för kommitténs arbete anges lill en början att översynen bör gå ut på att anpassa lagstiftningen på detta område till det moderna samhällets värderingar. Däri ingår att ompröva nuvarande straffvärdegränser och strafföarheisgrader. En viktig uppgift anges vara att undersöka om det finns förutsättningar för en allmän sänkning av straffnivån för förmögenhetsbrotten för att i detta hänseende åstadkomma en bättre anpassning till annan brottslighet. Del framhålls också som angelägel att väsentligt minska utrymmet för vad som skall hänföras till grova och kvalificerade brott. I stället bör tillämpningsområdet för medelsvåra och ringa brott vidgas.

Direktiven innehåller i fortsiittningen en närmare redogörelse till vägledning för kommittén såvitt gäller bl.a. frågorna om avgränsningen av grova brott, straffsatser saml behovet av ändringar av eller tillägg till brottsbalkens bestämmelser på grund av nya erfarenheter om avarter på del ekonomiska området. 1 anslutning till förstniämnda fråga hänvisar föredraganden bl.a. lill en andra rapport, (BRÅ 1975:3) Förmögenhetsbrolten - Riktlinjer för en översyn, från brottsförebyggande rådets kriminalpolitiska arbetsgrupp. Denna rapport kan enligt föredraganden tjäna som en värdefull utgångspunkt för kommitténs arbete.

Jag kan för egen del i allt väsentligt ansluta mig till min företrädares uppfattning om behovet av en samlad översyn av förmögenhetsbrolten samt angående de frågor som därvid bör ägnas särskild uppmärksamhet. Som framgått vid riksdagens behandling av den tidigare nämnda propositionen angående ändringar i brottsbalkens bestämmelser om bl.a. grov stöld (JuU 1975/76:16) samt motionen 1975/76:1998, i vad den avsåg direktiven till förevarande kommitté, (JuU 1975/76:25 och prot. 1975/76:80 s. 110-121) råder det emellertid delade meningar om lämpligheten av en reform i enlighet med de närmare riktlinjer som min företrädare angivit. Mot bakgrund härav och med hänsyn lill den vikt som skyddet för den enskildes integritet och egendom måste tillmätas anser jag atl kommittén inte bör vara bunden av de metoder och lösningar som angivits i de ursprungliga direktiven. Kommittén bör sålunda mera allsidigt och förutsättningslöst kunna pröva de straffbar-hetsgrunder och straffvärdegränser som bör gälla för förmögenhetsbrotten, Enligl min mening bör vidare kommittén utökas med ytteriigare en ledamot.

Jag hemställer därför atl regeringen utvidgar direktiven för kommitténs arbete i enlighet med vad jag nu har anfört och bemyndigar chefen för justitiedepartementet all tillkalla ytterligare en ledamot att ingå i kommittén.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Justitiedepartementet)

19 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:5

5. Förnyad översyn av sedlighetsbrotten

Dir 1977:7

Beslut vid regeringssammanträde 1977-02-03

Departementschefen, statsrådet Romanus, anför.

År 1971 tillkallades en sakkunnig för all se över brottsbalkens (BrB:s) bestämmelser om sedlighetsbrott. För att biträda den sakkunnige tillkallades experter. Den sakkunnige, som antog namnet sexualbrottsutredningen, avlämnade i februari 1976 sitt betänkande (SOU 1976:9) Sexuella övergrepp. Betänkandet innehåller i korthet följande förslag till ändringar av BrB:s bestämmelser om sedlighetsbrott.

Bestämmelserna om våldtäkt, våldförande och frihetskrän kände olukt genom olaga tvång ersätts av ett huvudstadgande om sexuellt tvång. Den strafföara gärningen anges vara atl medelst olaga tvång förmå annan till sexuellt umgänge. Bestämmelsen delas upp i tre svårhetsgrader: ett normalbrott, en lindrigare form och en grov form av brottet. Straffskalan för normalbrottel föreslås omfatta fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Om brottet med hänsyn lill den tvingades handlande före övergreppet eller eljest är att anse som mindre grovt omfattar straffskalan böter eller fängelse i högst ell år. Om brottet i stället är all anse som grovt, föreslås en straffskala från fängelse i lägst två år till högst tio år. Det grova brottet benämns våldtäkt. Beträffande brottet frihetskränkande otukt i övrigl föreslås en avkriminalisering av de fall där någon förmår annan vuxen person lill sexuellt umgänge genom grovt missbruk av dennes beroende ställning. Straffskalan mildras. Brottet benämns sexuellt utnyttjande.

Åldersgränsen för brottet olukt med barn sänks enligt förslaget från 15 till 14 år. Straffskalan mildras atl omfatta böter eller fängelse i högst två år och ringa fall undantas från det straffljara området. Brottet benämns sexuellt umgänge med barn. Någon särskild straffskala för grovt brott föreslås inte. De fall då tvång har förekommit skall bedömas som sexuellt tvång eller våldtäkt. Bestämmelsen om otukl med ungdom föreslås begränsad till fall då någon har sexuellt umgänge med eget barn, adoptivbarn, styvbarn eller annat barn som står under hans vård och som ej fyllt 18 år. Bestämmelsen kompletteras med en regel om straffrihet i ringa fall. Straffskalan mildras alt omfatta böter eller fängelse i högst två år. Brottet benämns sexuellt umgänge med barn i beroende ställning. Åldersgränsen för otuktigt beteende som består i sexuell beröring av barn sänks från 15 till 10 år. Brottet benämns sexuellt ofredande. Den del av bestämmelsen om otuktigt beteende som avser blottande eller annan tukt- och sedlighetssårande handling föreslås upphävd.

Någon motsvarighet lill de särskilda straffbestämmelserna för homosexuellt umgänge och incest upptas inte i förslaget. Straffansvaret för koppleri begränsas att gälla den som yrkesmässigt främjar eller olillböriigt utnyttjar alt annan har tillfälliga sexuella förbindelser mot betalning. Straffskalan sänks avsevärt. Den särskilda regeln om förförelse av ungdom föreslås upphävd.

Beträffande de bestämmelser som gäller ålderspresumlion och försöksbrott föreslås ingen saklig ändring. De särskilda reglerna om målsägandeangivelse som förutsättning för åtal, vilka nu gäller våldtäkt, våldförande och frihetskränkande otukt, bibehålls i sak. Dessutom föreslås all även sexuellt umgänge med barn, sexuellt umgänge med barn i beroende ställning och sexuellt ofredande skall vara angivelsebrott.

DelIIJu:5   Skr 1977/78:103                                       20

Sexualbrottsutredningens betänkande har remissbehandlats. Belänkandet har fält ett blandat mottagande av remissinstanserna. En del instanser anför atl utredningens förslag innebären välbehövlig anpassning till den ändrade syn på sexuella frågor som har inträtt under senare tid. Andra hävdar atl utredningens synsätt - i vissa frågor betraktat som alltför radikalt, i andra som föråldrat - saknar förankring hos allmänheten. Överlag godtas emellertid uiredningens uppfattning att lagstiftningen mot sexualbrott i större utsträckning än nu bör inriktas på övergreppssiluationer. Likaså godtas inriktningen på att straffskalorna mildras och terminologin moderniseras.

Kritik mot sexualbrottsutredningens förslag har även framförts vid en uppvaktning i justitiedepartementet samt genom upprop, namnlistor och andra opinionsyttringar.

Starka invändningar mot utredningens förslag har framför allt förekommit i fråga om de delar som rör sexuellt tvång och koppleri.

Vad först gäller sexuellt tvång har en så gott som enhällig remissopinion tagit avstånd från utredningens förslag att som exempel på omständigheter vid sexuella övergrepp som skall föranleda atl gärningen hänförs lill den lindrigaste brottstypen ange offrets handlande före övergreppet. Man anför att det självfallet är gärningsmannens beleende som är det väsentliga vid en bedömning av brottets svårhelsgrad. Vid brottsrubricering och straffmätning måste avgörande betydelse fastas vid vilken art och grad av tvång som gärningsmannen har använt, vilken form av sexuellt umgänge som han har framtvingat och i vilken grad han har kränkt offrets integritet. Endast i undantagsfall kan det vara rimligt atl även beakta den tvingades beleende. Det anses inle motiverat atl särskilt framhålla sådana fall i lagtexten. Vidare avstyrker en hel del instanser att böter införs i straffskalan för sexuellt tvång. Några instanser tar helt avstånd från förslaget beträffande sexuellt tvång med hänvisning främst till det bristfälliga underiag som utredningen bygger på. Våldtäkternas antal, offrens situation m.m. behöver klariäggas ytteriigare innan en lagändring kan genomföras.

När det gäller koppleri avstyrks förslaget av så gott som samtliga remissinstanser. Som motiv anförs främst all en kartläggning av prostitutionens orsaker, omfattning och karaktär måste företas innan väsentliga begränsningar av det strafföara området och en sänkning av strafflatituden kan övervägas.

Också förslaget atl sänka åldersgränserna för sexuellt umgänge med barn och sexuell beröring av barn kritiseras, även om remissutfallet här är mera splittrat.

Övriga förslag lill ändrad lagstiftning godtas av flertalet remissinstanser.

Efter att ha tagit del av den remisskritik och andra opinionsyttringar som har riktals mot väsentliga delar av sexualbroltsutredningens förslag har jag funnit att förslaget i förevarande skick inte bör läggas till grund för någon lagändring. BrB:s bestämmelser om sedlighetsbrott bör därför ses över på nytt. Översynen bör avse 6 kap. BrB i dess helhet.

Uppgiften atl på nytt se övei BrB:s bestämmelser om sedlighetsbrott bör anförtros en kommitté med parlamentarisk förankring. Sexualbroltsutredningens betänkande och däröver inkomna remissyttranden bör ligga lill grund för kommitténs arbete. Jag kan därför begränsa mig lill att utveckla några synpunkter som särskilt bör beaktas.

I gällande rätt gör man skillnad mellan våldtäkt och våldförande med hänsyn lill bl.a. kvinnans förhållandelill mannen. I rättspraxis har därigenom kvinnans handlande före övergreppet kommit alt tillmätas för stor betydelse.

21 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:5

1 många domstolsavgöranden betonas sålunda kvinnans ansvar för händelseutvecklingen på ett sätt som med rätta uppfattas som stötande från kvinnosynpunkl. Kommitténs överväganden bör inriktas på att faen ändrad ordning till stånd.

En person som har utsatts för sexualbrott upplever utan tvekan den utredning som följer efter en polisanmälan som ytteriigt påfrestande. Situationen är känslig och förhörsmetodiken måste anpassas därefter. De gällande reglerna om förhör under förundersökning i brottmål som finns upptagna i förundersökningskungörelsen (1947:948) är inte avpassade för sådana situationer som här avses. Mot bakgrund av vad nyss sagts bör kommittén undersöka förutsättningarna för att genom särskilda regler eller anvisningar underlätta situationen under förundersökningen för den som utsålts för sexualbrott. I sammanhanget bör bl.a. utredningspersonalens behov av utbildning i psykologiskt upplagd förhörsmelodik uppmärksammas.

Den som har utsatts för ett sexuellt övergrepp lämnas f n. efter eventuell läkarundersökning i anslutning till polisutredningen att helt på eget initiativ söka hjälp för de psykiska problem som övergreppet kan medföra. Detta framstår som en allvariig brist. I likhet med sexualbrottsutredningen finner jag det angelägel att samhället ser till atl vederbörande omgående kan komma i kontakt med kurator, psykolog, läkare eller annan för ändamålet utbildad person. Kommittén bör överväga hur fasta och ändamålsenliga rutiner kan åstadkommas så all ett offer för sexualbrott kan få omedelbar hjälp. Den hjälp som erbjuds bör inte vara avsedd som en isolerad företeelse i samband med själva övergreppet eller då polisanmälan sker ulan bör fortlöpande stå till förfogande under förundersökning och rättegång. Möjligheten alt för sådan hjälpverksamhet utnyttja de samhällsorgan som redan finns och som är avsedda för bl.a. rådgivning bör undersökas.

En fråga som bör analyseras ytteriigare är det nuvarande kravet på målsägandeangivelse som förutsättning för åtal förvissa brott i 6 kap. Enligt gällande rätt får åklagare väcka åtal för våldtäkt eller våldförande eller försök till sådant brott eller för frihetskränkande otukt endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal anses påkallat från allmän synpunkt. Angivelsen skall ha skett inom sex månader från brottet. Angivelsereglerna bygger på uppfattningen alt en rättegång i många fall innebär ett svårt lidande för brottsoffret - i regel en kvinna - och atl hennes önskan att slippa en rättegång normalt skall respekteras. Sexmånadersfrislen för kvinnans möjlighet atl fä till stånd en rättegång har däremot ett annat ändamål, främst att hindra all brollsanmälan utnyttjas i hämnd- eller ulpressningssyfle. Regeln gör atl kvinnan inle kan hålla frågan om åtal öppen under längre tid och innebär därigenom en fördel för gärningsmannen, en fördel som Inte gäller gärningsmän vid annan brottslighet. Som socialstyrelsen har framhållit i sitt remissvar över sexualbrottsutredningens betänkande kan regeln om att återtagande av anmälan utesluter åtal föranleda att offret utsätts för påtryckningar, inte bara från den misstänkte utan också från andra i offrets omgivning som vill undvika publicitet kring en rättegång. Vidare kan angivelsereglerna medföra konkurrensproblem i förhållande lill andra straffbestämmelser inom och utom 6 kap. som ligger underallmänt åtal. Teoretiskt är det möjligt för en åklagare att - i stället för att åtala för våldtäkt efter angivelse - väcka åtal för olaga tvång eller misshandel, som inle förutsätter angivelse. Samma konkurrensproblem kan uppstå, om angivelse inte har skett inom sex månader från brottet. Kommittén bör överväga om det är

Del II Ju :6   Skr 1977/78:1103                                    22

motiverat att bibehålla särskilda angivelseregler för sexualbrott.

Kommittén bör bedriva sitt arbete skyndsamt. 1 utredningsarbetet ingår bl.a. all pröva om nuvarande bestämmelser om koppleri och förförelse av ungdom har en ändamålsenlig utformning. För att avgöra denna fråga är det angeläget att ha närmare kännedom om prostitutionens orsaker, omfattning och former. Chefen för socialdepartementet kommer senare i dag atl begära bemyndigande att tillkalla en särskild utredare för atl bl.a. kartlägga prostitutionen i vårt land. Den kommitté jag nu förordar bör noga följa det arbete som utförs av utredningen om prostitutionen. Med hänsyn till alt kommitténs arbete således till vissa delar är beroende av kartläggningen av prostUutionen bör kommittén överväga möjligheten all lägga fram delförslag beträffande övriga frågor som omfattas av utredningsuppdraget. Under sitt arbete bör kommittén slutligen beakta rättsläget och utvecklingen på motsvarande område inom övriga nordiska länder.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att tillkalla en kommitté med sex ledamöter med uppdrag atl se över lagstiftningen om sedlighetsbrott,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

alt besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersäUning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394) om annat ej föreskrives,

att kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Justitiedepartementet)

6. Tilläggsdirektiv till konkurslagskommittén (Ju 1971:06)

Dir 1977.09

Beslut vid regeringssammanträde 1977-02-03

Departementschefen, statsrådet Romanus, anför.

Konkurslagskommittén, som tillkallades år 1971, har till uppgift atl göra en allmän översyn av konkursförfarandet. Enligt direktiven skall översynen syfta till att åstadkomma ett enklare och mera flexibelt konkursförfarande och därigenom ge möjlighet till en snabbare och mindre kostnadskrävande avveckling av konkursbo utan att rimliga garantier för rättsäkerhet och objektivitet åsidosätts. Översynen bör inriktas på de frågor där del finns ett påtagligt reformbehov. Någon fullständig genomgång av konkursrättsliga frågor är sålunda inte avsedd. I direktiven betonas vikten av att förvaltar-uppdragen i konkurs anförtros; ål kvalificerade personer med tillräckliga resurser för verksamheten. Förvaltningen bör vara underkastad viss kontroll men denna bör kunna i huvudsak inriktas på en fortlöpande revision av förvaltningen på grundval av en regelbunden granskning av verksamheten. Enligt direktiven finns det skäl att förutsättningslöst pröva huruvida

23 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:6

kontrollen över förvaltningen bör ligga hos domstol eller om den lämpligen bör anförtros annat organ. Som alternativa möjligheter i fråga om lämpligt kontrollorgan nämns kronofogdemyndigheterna och domstolsverket. Särskild uppmärksamhet skall enligt direktiven ägnas åt förfarandet i de mindre konkurserna.

1 delbetänkandet (SOU 1974:6) Förenklad konkurs m.m. har kommittén föreslagit en ny ordning för handläggning av mindre konkurser. Förfarandet är avsett att ersätta det nuvarande systemet med s.k. fattigkonkurs. Det skall dessutom tillämpas i en del andra fall där en enklare ordning anses lämplig. 1 förenklad konkurs skall enligt förslaget i regel finnas en förvaltare. Till detta uppdrag bör i allmänhet utses advokat eller annan juridiskt utbildad person. En av kommitténs ledamöter har emellertid i en reservation föreslagit kronofogdemyndigheterna som förvaltningsorgan. Också frågan om konkursförvaltares kvalifikationer och utseende av förvaltare i ordinär konkurs behandlades i betänkandet.

Efter remissbehandling av betänkandet lade den tidigare regeringen på våren 1976 fram proposition 1975/76:210 om ändring i konkurslagen (1921:225). Förslaget i propositionen bygger i huvudsak på betänkandet. 1 två viktiga hänseenden avviker det dock från detta. För att underiätta för konkursdomaren all falla beslut om hur konkursen skall handläggas öppnas möjlighet för denne atl uppdra åt kronofogdemyndighet att inom viss kortare lid, i regel en vecka, komma in med ytteriigare utredning i frågan om handläggningsformen. Vidare föreslås att till förvaltare i mindre konkurser som regel skall utses kronofogdemyndighet. Endast om det av särskild anledning är olämpligt atl kronofogdemyndigheten handhar förvaltningen skall annan utses. Som ett av flera skäl för den föreslagna lösningen anges i propositionen att man fär bättre möjlighet än nu att beakta allmänt samhällsekonomiska intressen i konkurs.

I sitt belänkande med anledning av propositionen har lagutskottet (LU 1976/77:1 l)anfört bl.a. all utskottet från företrädare för kommittén inhämtat att denna fn. behandlar frågor om förvaltning och tillsyn i ordinära konkurser. Företrädarna för kommittén har upplyst att den avser att föreslå att institutet rättens ombudsman avskaffas och att tillsynsfunktionerna i konkursförsövertillkronofogdemyndigheierna. Konkursdomarens tillsynsfunktioner avses bli avskaffade. De planerade reglerna skall i tillämpliga delar gälla även mindre konkurser. Delta innebär bl.a. all kronofogdemyndighet skall ha tillsyn över förvaltningen i sådan konkurs, om annan än kronofogdemyndighet är förvaltare. Utskottet har vidare inhämtat alt kommittén ämnar föreslå att ett allmänt ombud skall kunna utses för atl tillvarata arbetsmarknads- och regionalpolitiska aspekter i företagskonkurs. Kommittén har uppgett atl den beräknar att senast under våren 1977 kunna lägga fram förslag i dessa frågor.

Lagutskottet anser det tveksamt om kronofogdemyndighet som regel bör förordnas till förvaltare i mindre konkurser. Ett genomförande av förslaget i propositionen och av kommitténs tillämnade förslag skulle nämligen innebära att kronofogdemyndighet skulle i vissa konkurser vara förvaltare och i andra tillsynsorgan. Enligl utskottets mening måste en sådan ordning anses mindre tillfredsställande. Detta gäller särskilt i sådana fall då kronofogdemyndighet från början förordnats till förvaltare men annan sedermera utsetts att i myndighetens ställe vara förvaltare. Även från andra principiella utgångspunkter framstår det enligt utskottets mening som mindre lämpligt atl kronofogdemyndighet skall handha konkursförvallning.

DelIIJu:6   Skr 1977/78:103                                        24

Enligt utskottet finns det i detta sammanhang även andra omständigheter som bör beaktas. Sålunda framstår det som önskvärt att förfarandereglerna beträffande mindre och ordinära konkurser blir så enhetliga som möjligt. En annan omständighet är att det i propositionen uttalade behovet av ökade möjligheter till samhällelig insyn i konkursförvaltningen och av ett hänsynstagande lill arbetsmarknads- och regionalpolitiska intressen enligt utskottets uppfattning kan tillgodoses likaväl inom ramen för ett sådant system som kommittén avser atl föreslå som genom den i propositionen föreslagna ordningen.

De anförda skälen talar enligl utskottels mening starkt för att frågorna om förvaltnings- och lillsynsorgan i såväl mindre som ordinära konkurser bör tas upp och lösas i ett sammanhang. Utskottet har därför hemställt att riksdagen skall avslå propositionen.

Riksdagen har den 14 december 1976 beslutat bifalla utskotlets hemställan (rskr 1976/77:63).

Med anledning av riksdagens beslut förordar jag att konkurslagskommittén ytteriigare prövar frågan om förvaltningen i mindre konkurser med beaktande av vad utskottet har anfört i sitt av riksdagen godkända betänkande. Prövningen bör samordnas med kommitténs fortsatta arbete på ell förslag till reviderade regler om förvaltning och tillsyn i ordinära konkurser. Till ledning för det vidare arbetet vill jag anföra följande.

Den övergripande behandling av frågorna om förvaltning och tillsyn i konkurs som riksdagen har förutsatt bör i första hand avse kronofogdemyndigheternas roll i konkursförfarandet. Härvid bör beaktas att den framtida organisationen av exekulionsviisendet fn. undersöks av kronofogdemyn-dighelsutredningen (Kn 1974:03). Utredningen beräknas redovisa resultatet av sina överväganden till sommaren 1977. Konkurslagskommittén bör hålla kontakt med denna utredning.

De bärande principerna i propositionens förslag lill en ny och enklare handläggningsform för mindre konkurser har bortsett från förvaltarfrågan i slorl sett lämnats utan erinran under riksdagsbehandlingen. Jag delar riksdagens mening alt det från skilda utgångspunkter föreligger betänkligheter mot alt kronofogdemyndigheterna skall handha konkursförvaltningen. Kommittén bör alltså utgå från alt förvaltningen i princip skall ankomma på advokat eller motsvarande. Ett ändrat synsätt i fråga om valet av förvaltningsorgan i de mindre konkurserna ger emellertid anledning atl se över också vissa andra sakliga lösningar som propositionen innehåller. Jag vill särskilt peka på följande frågor.

Förutsättningarna för alt den enklare handläggningsformen skall fä användas har i propositionen utformats mot bakgrund av att kronofogdemyndighet skall vara förvaltare i flertalet mindre konkurser. Om man väljer att låta förvaltnings- och tillsynsfrågorna fä en i princip likartad lösning för alla konkurser, kommer spörsmålet om lämpligt tillämpningsområde för del enklare konkursförfarandet i ett nytt läge beträffande sådana konkurser där det med hänsyn till tillgångarnas storlek finns utrymme företl val mellan stor eller liten konkurs. Kommittén bör undersöka om förutsättningarna för att del enklare förfarandet skall fä användas bör revideras med tanke härpå.

Det särskilda utredningsförfarande genom kronofogdemyndighet, som enligl propositionsförslaget i tveksamma fall skall föregå konkursdomarens val av handläggningsform, bygger på atl kronofogdemyndighet i fiertalet fall också skall bli förvaltare i konkursen. Om regelmässigt annan än kronofogdemyndighet skall vara förvaltare, försvinner flera av fördelarna med ett

25 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:6

sådant utredningsförfarande. Onödigt dubbelarbete kan bli följden och brådskande förvaltningsåtgärder i vissa fall fördröjas. Kommittén bör därför undersöka även andra möjligheter atl ge konkursdomaren ett tillfredsställande underiag för valet av handläggningsform i tveksamma fall.

Förslaget i propositionen upptar ingen möjlighet till övergång från liten till stor konkurs. Detta hänger samman med atl man genom det nyss berörda utredningsförfarandet har sökt skapa garantier för ett gott beslutsunderlag för valet av handläggningsform. Kommittén bör med hänsyn till det nya läget överväga om möjlighet bör finnas till övergång mellan handläggningsformerna.

Vad gäller konkurskosinadernas bestämmande förutsätts i propositionen alt i flertalet mindre konkurser någon form av taxesystem skall kunna tillämpas. Jag vill betona angelägenheten av att konkurskoslnaderna såvitt möjligt hålls nere, framför allt när del gäller mindre konkursbon. Kommittén bör utreda i vilken omfattning en laxesältning av bl.a. förvallararvode är möjlig vid en ny lösning av förvaltarfrågan i mindre konkurser.

Del är angelägel att det nuvarande, bristfälliga systemet med fattigkonkurs snarast avlöses av en mer effektiv ordning. Den av riksdagen önskade överarbelningen av förslaget om handläggning av mindre konkurser bör därför ske skyndsamt. Ett förslag till gemensam lösning av förvaltnings- och tillsynsfrågorna i såväl stora som små konkurser och därmed sammanhängande frågor bör läggas fram i det av kommittén planerade delbelänkandel.

Under den fortsatta översynen av konkurslagstiftningen bör uppmärksammas atl det under senare år har gett sig till känna ett behov av att motverka missbruk av konkursinslitutel från gäldenärers sida genom upprepade konkurser. Saken har tagits upp bl.a. av riksdagens näringsutskott (NU 1975/76:54 s. 48). Förekomsten av upprepade konkurser har vidare påvisats i t.ex. rapporten Förelagskonkurser (statens industriverks utredningar SIND 1975:2) och i rapporten Etableringar och konkurser i byggnadsindustrin (SIND 1976:2). Vad som främst kommer i blickfältet är en utvidgning av det i 199 a § konkurslagen upptagna förbudet för gäldenären alt under konkursen driva bokföringspliktig rörelse. En tänkbar lösning är atl meddela sådant förbud också för viss tid efter konkursens upphörande (s.k. konkurskarantän). Också andra alternativ är emellertid möjliga. Fördjupade undersökningar i fråga om de upprepade konkurserna är nödvändiga för att man skall kunna ta ställning till vilka åtgärder som krävs. Kommittén bör närmare överväga hur man från konkursrätlsliga utgångspunkter kan slävja missbruk av konkursinslitutel.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen utvidgar konkurslagskommitténs uppdrag i enlighet med vad jag nu har förordat.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Justitiedepartementet)

DelIIJu:7   Skr 1977/78:103 26

7. Översyn av rättegångsförfarandet vid allmän domstol

Dirl977:l0

Beslut vid regeringssammanträde 1977-02-03

Departementschefen, statsrådet Romanus, anför.

Rättegången vid de allmänna domstolarna, dvs. lingsrdllerna, hovrätterna och högsta domstolen, regleras sedan år 1948 av den rättegångsbalk (RB) som statsmakterna antog sex år tidigare. Reformen markerade slutpunkten i ett långvarigt och grundligt utredningsarbete på området. När RB och dess följdlagstiftning trädde i kraft, var det resultatet av bortåt fyra årtiondens överväganden som fördes ul i praktisk tillämpning.

Ett viktigt syfte med RB var att undanröja de olägenheter som var förenade med den äldre rättegångsordningen. Denna härrörde ytterst från 1734 års lag och hade efler hand lett till alt rättegången blev långsam och omständlig. Kritiken gällde inte minst avsaknaden av regler om sådan förberedelse av målen alt de kunde avgöras på grundval av en koncentrerad förhandling vid ett enda rättegångstillfälle. Delta hängde i sin lur nära samman med de nackdelar som hade visat sig följa av det allmänt tillämpade uppskovsväsendet. Del s.k. muntligt-protokollariska systemet ansågs även i övrigl behäftat med brister i olika hänseenden.

Mot denna ordning har RB ställt ett förfarande som skall på en gång ge betryggande säkerhet för materiellt riktiga avgöranden samt tillgodose kraven på snabbhet och billighet i rättskipningen. De bärande grundtankarna i det nya förfarandet innefattas främst i rättegångens munllighet, koncentration och omedelbarhet. Innebörden härav brukar sammanfallas på följande sätt. Processmaterialet skall läggas fram för domstolen i muntlig form vid den förhandling som ligger till grund för domen. Målets avgörande skall omedelbart bygga på detta material. Detta görs möjligt genom atl förhandlingen slutförs vid ett enda rättegångstillfälle eller vid rättegångstillfallen som ligger varandra så nära i tiden alt domstolens uppfattning om vad som har förekommit är ogrumlad. 1 fråga om bevisningen bygger RB på atl fri bevisprövning tillämpas. Detta innebär atl någon begränsning inle ställs upp i fråga om de kunskapskällor som fär användas för sakens utredning och alt domstolen vid värderingen av den föreliggande bevisningen inte är bunden av legala regler. Mellan denna princip och de nyss antydda grundsatserna för förhandlingen råder ett intimt samband. Den fria bevisprövningen bygger i betydande mån på ett koncentrerat och muntligt förfarande.

Enighet råder om att det nya rättegångs förfarandet på de flesta punkter är överiägset den äldre ordningen. Klart är också alt RB ger starka garantier för alt domstolarnas avgöranden bygger på ett säkert underlag. Det kan därför sägas att med RB skapats ett förfarande som är ägnat att också i fortsättningen bilda grundvalen för hur rättskipningen skall gå till vid våra allmänna domstolar.

Förfarandet enligt RB haremellertid visat sig vara förenat också med en del olägenheter. Redan tidigt stod det klart atl den nya processordningen ofta leder till höga rättegångskostnader. Detta har framstått som en nackdel inle minst i tvistemål som rör mindre värden. Från processekonomisk synpunkt har också i övrigl riktats den anmärkningen mot RB alt förfarandet lämpar sig mindre väl för enkla och förhållandevis okonlroversiella mål. Kritiken på denna punkt har ibland formulerats så alt RB inte ger tillräckligt utrymme fbr

27 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:7

att anpassa förfarandet lill vad det enskilda målet kräver. En annan olägenhet är att också den nya rättegångsordningen leder till alt rättegången drar ut på tiden.

Orsakerna till atl del i RB reglerade förfarandet inte i alla delar framstår som idealiskt är naturiigen flera. Till en början vill jag peka på att antalet mål blivit mycket större än vad balkens upphovsmän räknade med. Ökningen har varit särskilt påfallande på brotlsmålssidan. 1 takt med det ökade antalet polisanmälda brott, varav den stora mängden utgörs av brott för vilka annan påföljd än böter inte är aktuell, har lagföringen i stor utsträckning flyttats över från domstolarna lill åklagare och polis. År 1974 godkändes sålunda drygt 200.000 strafförelägganden. Antalet godkända förelägganden om ordningsbot låg på samma nivå. Vid sidan härav har systemet med parkeringsbot inneburit att lagföringen av parkeringsöverträdelser skett i förenklad ordning och endast lill en mindre del har belastat domstolarna (år 1974 inbetalades parkeringsboi i omkring 607.000 fall). Systemet med parkeringsbot har numera ersatts av en ordning med felparkeringsavgift. Även på andra områden pågår en utveckling som innebär att bötespåföljd ersätts med avgifter. Trots olika reformer är antalet brottmål alltjämt mycket stort. Detta innebär i sig en större belastning än bara antalet mål utvisar. De mål som förs till domstolarna är efter de reformer som har nämnts här genomsnittligt sett av svårare natur.

Till vad som har sagts nu kommer alt vi fält nya typer av både brottmål och tvistemål som kräver delvis andra former för handläggningen än vad som förutsattes vid RB:s tillkomst. En kategori av mål som redan under 1950-talet visade en tendens att öka är de vidlyftiga mål där huvudförhandlingen tar veckor, kanske månader i anspråk. 1 sådana fall har särskilt RB:s krav på omedelbarhet och koncentration i handläggningen kommit att framstå som delvis orealistiska. En annan grupp av mål åskådliggör svårigheten att inom RB:s ram anpassa förfarandet till det enskilda målet. Jag syftar på sådana tvistemål om mindre värden där regleringen av förfarandet kan ge upphov till en onödigt kostsam och omständlig procedur, som inle slår i rimlig proportion lill vad som står på spel för de inblandade parterna. Genom tillkomsten av lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden har läget härvidlag visserligen förbättrats. Åtskilliga problem kvarstår dock. 1 sammanhanget bör också nämnas att det på tvistemålssidan har visat sig en tendens att föriägga lösningen av konflikterna mellan två tvistande parter lill andra organ än de allmänna domstolarna. Bl.a. kan erinras om den praktiskt viktiga roll som den år 1968 försöksvis inrättade allmänna reklamationsnämnden har kommit atl spela i fråga om tvister mellan konsument och näringsidkare.

1 debatten brukar ibland göras gällande att en del av de påtalade olägenheterna skulle kunna bemästras redan om de möjligheter som RB erbjuder utnyttjades fullt ut av domstolar och parter. Jag vill inle utesluta att vissa förbättringar skulle kunna nås genom ökad information om möjligheterna atl i större utsträckning anpassa handläggningen till vad del enskilda målet kräver. Om någon mer avsevärd ändring i nuvarande rättstillämpning skall uppnås lär man dock inte kunna nöja sig med enbart sådana åigärder. Erfarenheten talar entydigt för att därutöver själva lagstiftningen måste ändras i de hänseenden där ett mera påtagligt reformbehov har gjort sig gällande.

Också andra omständigheter än dem jag har angett nu har föranlett önskemål om översyn av RB:s regler. I och med att samhället har blivit alltmer komplicerat har större krav än tidigare kommit alt ställas på

Del II Ju:7   Skr 1977/78:103                                       28

domstolarna. Vidare har det blivit svårare än förr alt förmå den enskilde medborgaren alt inställa sig vid domstol. Detta har i förening med kraven på munllighet och omedelbarhet i förfarandet lett till besvärande arbetsbalanser och sämre effektivitet i rättskipningen. Olägenheterna med de långa handläggningstider som uppkommer härigenom ger sig särskilt till känna på brotlsmålssidan.

Det ter sig alltså naturligt att önskemål om en reformering av rättegången enligt RB kommit att framföras från skilda utgångspunkter. Riksdagen har bl.a. i samband med prövningen av förslaget lill lag om rättegången i tvistemål om mindre värden erinrat om att en allmän översyn av rättegångs-förfarandet behövs (JuU 1973:36 s. 12). Vid remissbehandlingen av broll-målsutredningens betänkande (SOU 1974:27) Mindre brott har också flera remissinstanser uttalat sig för en sådan översyn (se prop. 1975/76:148 s. 129). Även i andra sammanhang har tanken på en översyn av RB tagits upp. Här bör slutligen framhållas att vi på förvaltningsprocessens område numera har fäll en modern reglering av förfarandet genom 1971 års förvaltningsrättsreform. Det är visseriigen naturligt att formerna för proceduren i flera hänseenden måste regleras olika för förvaltningsdomstolarna och de allmänna domstolarna. En strävan bör emellertid vara att söka närma förfarandena lill varandra där si\ är möjligt. En revision av RB:s reglering framstår därför som önskvärd också från denna synpunkt.

Mot den bakgrund som har tecknats här har inom justitiedepartementet undersökts behovet och inriktningen av en översyn av rättegångsförfarandel. Resultatet av undersökningen har redovisats i promemorian (Ds Ju 1976:8) Översyn av rättegångsförfarandet vid allmän domstol. 1 promemorian lämnas en redogörelse för RB:s tillkomst och del fortsatta reformarbetet på området. Vidare diskuteras reformbehovet och hur en översyn av RB bör genomföras. Bl.a. pekas på ett antal punkter där mindre uppmjukningar av principerna om munllighet, omedelbarhet och koncentration synes kunna motverka all processen blir omständligare än nödvändigt utan att viktiga rättssäkerhetsintressen äventyras. Detta gäller inte bara reglerna om under-räitsförfarandet (42-46 kap. RB) utan också exempelvis bestämmelserna om åberopande av skriftliga vittnesutsagor (35 kap. 14 §). Även konsekvenserna för överrättsprocessen uppmärksammas. Härutöver berörs också rättegångskostnaderna och deras fördelning mellan parterna.

Promemorian har sänts ut lill företrädare för myndigheter som berörs samt till organisationer och universitetens juridiska fakulteter m.fl. Från olika håll har härvid inkommit skriftliga synpunkter på promemorians innehåll. Sålunda har Sveriges domareförbund gell till känna sin preliminära uppfaUning om en översyn av rättegångsförfarandel vid allmän underrätt. Vidare har bl.a. Svenska handelskammarförbundet inkommit med en skrivelse i ärendet. Justitiedepartementet har också den 9-10 juni 1976 anordnat en hearing i ämnet med ett 70-lal företrädare för domstolar, andra myndigheter och berörda organisationer Vid hearingen uttalades från de flesta håll sympati för en översyn av RB. Delade meningar kom dock till synes i fråga om hur pass omfattande denna borde vara. Många värdefulla synpunkter fördes fram bl.a. i fråga om möjligheterna all göra förfarandet mer flexibelt än f n. utan att därmed äventyra de grundläggande principerna.

För egen del anser jag atl tiden nu är inne för aU göra en mera grundlig utredning av hur rättegångsförfarandet bör utformas för att det på bästa möjliga sätt skall fylla vår tids krav. En sådan utredning framstår som befogad av flera skäl. Det reformbehov som diskussionspromemorian visade på och

29 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:7

vars existens har bekräftats bl.a. vid hearingen rör till väsentlig del vikliga led i rättegångsordningen. Jag syftar här inte bara på sådana frågor som förfarandets uppdelning på förberedelse och huvudförhandling eller avvägningen mellan muntlig och skriftlig handläggning samt behovet av parts personliga inställelse utan också på sådana spörsmål som hur bevisningen bör anordnas och hur ansvaret för rättegångskostnaderna bör fördelas mellan parterna. Det kan knappast komma i fråga atl i dessa hänseenden genomföra några mera betydelsefulla ändringar ulan att saken görs till föremål för en allsidig undersökning av vilka följder ändringarna skulle fä bl.a. för RB:s system i stort.

En utredning av det slag som har antytts här bör i första hand la sikte på avsnitt där en revision kan bidra till att göra förfarandet mera flexibelt saml såvitt möjligt snabbare och billigare utan atl befogade rättssäkerhetskrav sätts ål sidan. Någon fullständig översyn av RB:s regelsystem bör således inte göras. Det bör också beaktas att delar av straffprocessen redan är föremål för översyn. Nyligen har åtalsrättskommittén (Ju 1970:63) avlämnat sitt slutbetänkande (SOU 1976:47) Färre brottmål, vilket behandlar den allmänna frågan om underlåtande av åtal. Under år 1977 väntas förslag av utredningen (Ju 1974:17) angående översyn av häktningsbestämmelserna. Jag anser alltså att man också vid en mer samlad revision av rättegångsförfarandet bör följa de partiella reformernas väg.

Del är naturiigt atl en översyn av rättegångsförfarandet i främsta rummet inriktas på rättegången i underrätt. Den helt övervägande delen av målen stannar ju i första instans. Med hänsyn lill del nära sambandet mellan denna del av RB och bestämmelserna om överrätlsförfarandei måste emellertid också beaktas vilka konsekvenser ändringar i den förra delen får för rättegången i högre instans. Även i övrigt torde det vara befogal alt se över denna procedur i olika enskildheter. Det gäller bl.a. förfarandet vid fullföljd till högre rätl. 1 sammanhanget anmäler sig också frågan om domstol bör ges en ökad befogenhet att själv rätta uppenbara fel som ger sig lill känna i avgörande som meddelats av domstolen.

Jag föreslår mot denna bakgrund atl en särskild kommitté tillkallas för alt se över rättegångsförfarandel vid allmän domstol. Beträffande kommitléns uppdrag vill jag ytterligare framhålla följande.

Kommittén bör sträva efter en ordning som innebär atl rättsväsendets resurser utnyttjas på bästa sätt. En principiell utgångspunkt för översy nen bör naturligtvis samtidigt vara atl rättssäkerhetens krav inte eftersatts. Det är emellertid angeläget alt mål som för parterna är av särskild vikt eller som från allmän synpunkt är väsentliga inte fördröjs därför att resurserna binds av bagatellmål eller formalia som kan avvaras utan att väsentliga intressen träds för när.

Som jag redan har antytt har vi under 1970-lalel fatt en modern förfarandereglering på andra områden där tidigare sådan reglering antingen lill stor del har saknats eller del har funnits enbart en äldre lagstiftning. Jag syftar främst på förvaltningsprocesslagen (1971:291) och lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. Del är naturligt att likartade processuella spörsmål så långt möjligt regleras på ensartat sätt för alla typer av domstolar. Detta är av värde av hänsyn till den rätlssökande allmänheten och dem som normalt företräder den. Det har betydelse även med tanke på den strävan efler cirkulation av personal mellan olika domstolar som har gjort sig gällande på senare år. Kommittén bör alltså tillgodogöra sig erfarenheterna från tillämpningen av denna nyare förfarandelagstiftning och undersöka i vad mån man

DelIIJu:7   Skr 1977/78:103 30

kan närma de olika förfarandetyperna lill varandra. I sammanhanget bör beaktas att RB till följd av hänvisning i speciallagar i åtskilliga hänseenden är tillämplig också hos andra domstolar än de allmänna domstolarna. Kommittén bör uppmärksamma också vilka följder en ändring av RB:s regelsystem kan fä för processen hos förvaltningsdomstolar och särskilda domstolar i övrigl.

Enligl vad som framgår av del föregående bör förfarandet även i fortsättningen vara konstruerat: med grundsatserna om munllighet, omedelbarhet och koncentration som riktmärken. Dessa grundläggande principer måste emellertid vägas samman medde krav som processekonomi, praktiska hänsyn och hushållning med rättsväsendets resurser ställer.

Det finns självfallet ingen enkel lösning på de många problem som har uppträtt när förfarandet enligt RB tillämpats i praktiken. 1 diskussionspromemorian har getts en rad förslag till hur man på olika sätt skall komma lill rätta med problemen. En del av förslagen har fäll ett positivt gensvar, medan andra har mottagits mer reserverat. Jag skall här inte gå närmare in på alla de förslag som har diskuterats i promemorian eller på annat sätt förts fram. Min allmänna uppfattning är emellertid att det finns goda skäl atl la promemorian till utgångspunkt vid den fortsatta diskussionen om hur rättegångsförfarandel bör utformas för framliden. Det får ankomma på kommittén att mera grundligt undersöka de olika uppslagen och pröva om de kan läggas till grund för ändringar i förfarandet som tillgodoser de syften som jag har angett. Ledstjärnan bör vara atl förfarandet skall präglas av ett ökat hänsynstagande lill hur förhållandena gestaltar sig i det enskilda målet.

Det gäller emellertid också för kommittén att beakta atl de enskilda parterna och de som företräder dem inle får ställas inför processuella överraskningar som kan leda lill nackdel för dem. Rättegångens föriopp måste också i fortsättningen kunna förutses. Samråd mellan domstolen och parterna bör förekomma i tveksamma fall. Men det måste också beaktas atl offentlig insyn i rättegången inte försvåras.

Vad gäller rättegången i tvistemål bör en viktig uppgift för kommittén vara all studera erfarenheterna från tillämpningen av lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden. Från många håll har omvittnats atl reformen i stort sett har slagit väl ut. Lagens lösning av bl.a. frågan om rättegångskostnad har dock kritiserats från en del håll. Kommittén bör undersöka i vad mån lagen på någon eller några punkter kan behöva jämkas. Det finns vidare anledning att pröva om inte de lösningar som väljs i fråga om förfarandets gestaltning kan tillgodogöras också beträffande andra kategorier av tvistemål. Kommittén bör också avslutningsvis överväga om 1974 års lag bör arbetas in i RB.

1 anslutning lill den uppgift som har berörts nu bör kommittén också undersöka om domstolarnas resurser för lösandet av konflikter mellan enskilda las till vara på bästa sätt med nuvarande system. Jag syftar på möjligheten atl komma lill rätta med tvister av enklare slag genom rådgivning och föriikningsverksamhet. Även här bör de praktiska erfarenheterna från tillämpningen av lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden kunna bli till nytta. Jag vill också erinra om den möjlighet som finns enligt 42 kap. 17 § RB atl utse särskild medlare. Tänkbart är alt man bygger ut detta system så atl det vid varje domstol finns tillgång till person som kan tjänstgöra som medlare. Därvid bör också övervägas bl.a. frågan om vem som skall stå för eventuellt uppkommande kostnader vid del mer informella medlingsförsöket. Här kan också erinras om den särskilda medlingsfunktion

31 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:7

som tillkommer arrendenämnd och hyresnämnd i tvister på verksamhels-områdena för dessa organ. Samordningen med sådan verksamhet som bedrivs av allmänna reklamationsnämnden måste också övervägas. Kommittén bör i denna fråga samråda med reklamationsutredningen (H 1976:02).

I fråga om brottmålen är utrymmet för förenkling av handläggningen vid domstol inte längre så stort. Orsaken är all lagföringen av mindre brott successivt har flyttats från domstolarna lill åklagare och polis. Genom förslaget! prop. 1975/76:148 om vidgat utrymme för strafföreläggande, vilket i huvudsak har bifallils av riksdagen (JuU 1976/77:11, rskr 1976/77:90), kommer ytteriigare ett steg att tas i denna riktning. Detta ger anledning atl uppmärksamma de skillnader i fråga om sättet för beivrande av brott som följer av olika lagföringsmetoder. Kommittén bör undersöka om en bättre balans kan uppnås mellan å ena sidan del enkla förfarandet vid strafföreläggande och å andra sidan rättegången vid domstol i mål där åtal har väckts på grund av all föreläggandet inte godkänts. Också när det gäller brollmålspro-cessen i allmänhet torde de uppslag som har förts fram i diskussionspromemorian och vid överiäggningarna om denna kunna tjäna till utgångspunkt för en fördjupad undersökning av problemen. Övervägandena bör i första hand inriktas på mål där annan påföljd än böter inte kommer i fråga. En given utgångspunkt är atl misstänkt alltid skall ha rätt att fä saken prövad vid huvudförhandling, om han begär det.

Del finns fiera frågor än dem jag har nämnt nu som på ett eller annat sätt har samband med strävandena efter ett mera fiexibelt och snabbare förfarande. Kommittén bör vara oförhindrad all pröva även spörsmål av sådant slag. Jag tänker bl.a. på problemet med att så många utsatta huvudförhandlingar måste ställas in till följd av parts eller vittnes ulevaro från förhandlingen. Detta aktualiserar bl.a. frågorom vidgade möjligheter aU dela upp bevisupptagningen på flera rätlegångstillfällen och all i större utsträckning än nu avgöra målet i parts ulevaro. Ett annat exempel ger de olägenheter som uppkommer till följd av den strikta kompetensfördelningen mellan olika domstolar i närbesläktade mål, t.ex. mellan mål vid allmän domstol och fastighetsdomstol (jfr NJA 1973 s. 703). Ytteriigare kan pekas på de problem för både domstol och parter som uppstår när en stämningsansökan t.ex. innehåller påståenden och yrkanden av sådan art att ansökningen inte kan läggas lill grund för rättegång (jfr JuU 1976/77:6). Det är angelägel alt problem av nu berört slag finner praktiska lösningar.

Om rällegångsförfarandet skall fungera väl måste målen förberedas på ett effektivt sätt för avgörande. Onödig skriftväxling saml förhalningsförsök från parts sida bör motverkas. Kommittén bör överväga om nuvarande processuella påföljder (risken att svara för rättegångskostnader oavsett målets utgång inbegripen) är tillräckliga för atl garantera en ändamålsenlig processledning.

Någon formell översyn av RB:s terminologi bör inte företas av kommittén i vidare mån än som krävs för fullgörande av utredningsuppdraget. Inte heller bör den allmänna frågan om vad som skall stå i lag eller förordning tas upp i vidare mån än som följer av uppdragets begränsade karaktär.

De flesta av de frågor som ingår i utredningsuppdraget har så nära samband med varandra att de lämpligen bör lösas i ett sammanhang. Om det från praktisk synpunkt framstår som lämpligt, bör dock kommittén vara oförhindrad att i delbetänkanden lägga fram förslag rörande avgränsade frågor.

DelIIJu:8   Skr 1977/78:1103                                      32

Med hänvisning lill vad jag anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter med uppdrag atl göra en översyn av rättegångsförfarandel vid allmän domstol,

att utse en av ledamöterna atl vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag alt regeringen föreskriver

atl ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att kostnaderna skall helaste, andra huvudtitelns anslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Justitiedepartementet)

8. Överlåtelse och  pantsiittning  av  byggnad på annans  mark m.m.

Dir 1977:12

Beslut vid regeringssammanträde 1977-02-03

Departementschefen, statsrådet Romanus, anför.

Gällande svensk lagstiftning innehåller inte några allmänna bestämmelser om äganderättens övergång vid överiåtelse av lös egendom. Vissa principer har emellertid utvecklats i praxis och doktrin. Hit hör den s.k, traditions-principen, som delvis anses följa av 1845 års lösöreköpsförordning. Denna princip innebär atl den som förvärvar lösöre måste ha fält egendomen i sin besittning för att vara skyddad mot alt den las i anspråk av överiåtarens borgenärer eller av annan förvärvare av egendomen.

Beträffande pantsätlning av lösöre finns bestämmelser i 10 kap. handels-balken. 1 delta kapitel finns också regler om borgen. Bestämmelserna slår i huvudsak kvar oförändrade från 1734 års lag. De har emellertid i stor utsträckning fyllts ut genom kompletterande regler i andra författningar och genom rättspraxis.

1 betänkandet (SOU 1974:55) Utsökningsrätl XIII har lagberedningen föreslagit bl.a. atl det införs en särskild lag med vissa bestämmelser om överlåtelse och pantsätlning av lösöre och att lösöreköpsförordningen upphävs. Lagförslaget innebär i stor utsträckning en kodifiering av gällande rätt. 1 fråga om överlåtelse slås iraditionsprincipen fast beträffande förvär-vares skydd såväl mot överiåtarens borgenärer som mot annan förvärvare av samma egendom. Även för pantsättning skall det i princip krävas tradition. 1 vissa avseenden föreslås dock särskilda regler både om överiåtelse och pantsättning. Det gäller bl.a. bål som är införd i båtregistret.

Riksdagen behandlade år 1975 frågan om pantsätlning av byggnad på annans mark. Med anledning av en motion (1975:1128) uttalade lagutskottet att frågan borde utredas i lämpligt sammanhang. Riksdagen beslöt all ge till känna för regeringen vad utskottet anfört (LU 1975:28, rskr 1975:233).

33 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:8

Även frågan om pantsätlning av båtar har berörts i riksdagen. Sålunda har riksdagen under det pågående riksmötet behandlat en motion (1975/76:1114) vari föreslogs att gällande bestämmelser om fartygsinteckning skulle ändras så, att inteckning skulle kunna erhållas även vid förvärv av mindre fiskebåtar. Under hänvisning till bl.a. den pågående utredningen (Ju 1972:12) angående företagsinteckning har riksdagen beslutat avslå motionen (LU 1976/77:4).

Frågor om panträtt har tagits upp även i skrivelser till regeringen. Sålunda har Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen och Sveriges föreningsbankers förbund i en skrivelse till justitiedepartementet den 7 januari 1974 hemställt att åtgärder vidtas för alt åstadkomma en tidsenlig lagsliflning om panträtt i lös egendom. Organisationerna pekar särskilt på behovet av lagstiftning om pantsätlning av byggnad på annans mark. Även reglerna om borgen bör enligt organisationerna ses över. Vidare har Svenska båtindustriföreningen och Sjösportens samarbetsdelegation tagit upp frågor om överlåtelse och pantsättning av båtar.

Enligt min mening talar onekligen vissa skäl för att man gör en allmän översyn av de nuvarande reglerna om panträtt i lös egendom och borgen. I och för sig kunde det också finnas anledning att i det sammanhanget överväga behovet av uttryckliga bestämmelser om överlåtelse av lös egendom.

Vill man fä en uttömmande reglering av hithörande spörsmål krävs emellertid ett mycket omfattande utredningsarbete. Visseriigen har ett betydelsefullt arbete redan utförts av lagberedningen. Det förslag till lag om överlåtelse och panlsältning som beredningen har lagt fram avser emellertid bara lösöre, vilket innebär alt bl.a. byggnad på annans mark lämnas utanför. Vad som har kommit fram vid remissbehandlingen av lagförslaget visar att del skulle behöva kompletteras också på andra punkter.

Jag anser för min del att del inte finns tillräckliga skäl atl sätta i gång något mera allmänt syftande utredningsarbete rörande pant och borgen. Inte heller är jag beredd alt förorda atl lagberedningens förslag lill lag om överlåtelse och pantsättning genomförs. I stället bör man enligt min mening inskränka sig till atl la upp frågor om överiåtelse och pantsättning av lös egendom på sådana områden där behovet av en översyn är särskilt påtagligt.

Vad som med denna utgångspunkt i första hand kommer i blickpunkten är frågor om överlåtelse och pantsätlning av byggnad på annans mark.

Föremål som tillförs en faslighet av annan än fastighetsägaren betraktas inte som tillbehör lill fastigheten utan som lös egendom, Detla gäller också byggnad. Överlåtelse av sådan egendom blir gällande mot överiåtarens borgenärer redan genom avtalet, dvs. utan att besittningen överförs (NJA 1952 s. 407),

När del gäller pantsättning av byggnad på annans mark krävs däremot i princip att besittningen till byggnaden förs över till panthavaren för att panträtten skall gälla mot upplålarens borgenärer (NJA 1954 s. 455).

1 vissa fall kan dock en byggnad på annans mark användas som säkerhet utan att besittningen överförs. Så är fallet när en sådan byggnad hör lill näringsverksamhet i vilken företagsinteckning kan meddelas eller när en fastighet har upplåtils med tomträtt. Liksom vid vanlig fastighctsinleckning och skeppshypotek ersätts besittningsövergången då av ett registreringsförfarande.

Vidare förekommer i viss omfattning att byggnad på annans mark används som kreditsäkerhet genom s.k. säkerhetsöverlåtelse. En sådan innebär vanligen att byggnadens ägare överlåter äganderätten med återköpsrätt och

3 Riksdagen 1977178.  1 saml. Nr 103

DelIIJu:8   Skr 1977/78:103 34

med bevarande av besittningen till byggnaden.

Också nyttjanderälten lill den mark som byggnaden slår på hänförs till lös egendom. För att en panträttsupplåtelse av nyttjanderälten skall bli gällande mot upplåtarens borgenärer torde krävas att denne avstår från besittningen. 1 särskilda fall kan dock vissa nyttjanderätter göras till föremål för förelagsinteckning, varvid tradition alltså inle krävs.

Vad jag nu har sagl visar att möjligheterna är begränsade att på ett ändamålsenligt sätt använda byggnad på annans mark som kreditsäkerhet. En pantsätlning som innebär atl ägaren av byggnaden avstår från besittningen är knappast ett användbart alternativ, eftersom han som regel har behov av att kunna utnyttja byggnaden.

De begränsade möjligheterna atl använda byggnad på annans mark som kredilsäkerhel har, som jag tidigare har berört, behandlats av riksdagen vid 1975 års riksmöte, varvid hemställdes att en utredning skulle ske. Enligt riksdagens mening borde utredningsarbetet främst syfta lill atl skapa någon form av registerpant som kunde tillgodose bosladsarrendatorernas kreditbehov. Utredningsuppdraget borde dock inte begränsas till all avse enbart denna kategori av nyttjanderättshavare.

Den berörda utredningen bör nu komma till stånd. För detta ändamål bör en särskild utredare tillkallas.

Som riksdagen har uttalat bör utredningsarbetet i första hand inriktas på att åstadkomma en regislerpanträU som kan tillgodose bosladsarrendatorernas kreditbehov. En sådan reform skulle fä betydelse främst för dem som har eller vill skaffa sig fritidshus. F.n. torde antalet fritidshus på annans mark överstiga 150.000.

När det gäller jordbruks- och anläggningsarrendatorer torde behovet av regler om pantsätlning av byggnad som tillhör arrendatorn vara tämligen begränsat. Del bör emellertid undersökas i vad mån ett sådant behov föreligger. Härvid bör bl.a. möjligheterna lill företagsinteckning beaktas i samråd med utredningen (1972:12) angående företagsinteckning. Även om behovet av en möjlighet atl pantsätta byggnad på annans mark inte visar sig vara särskilt stort när det gäller jordbruks- och anläggningsarrendatorer, talar dock myckel för att en reform av panträtten, såvitt gäller byggnad på annans mark, (är allmängiltig karaktär.

Frågor om panträtt i byggnad på annans mark har ett nära samband med vad som bör krävas för all överiåtelse av sådan byggnad skall bli gällande mot överiåtarens borgenärer. Även spörsmål som hänger samman med överlåtelse bör därför omfattas av utredningsuppdraget.

Vad gäller det närmare innehållet i en reform bör del stå utredaren fritt all föreslå de regler han finner ändamålsenliga. Jag skall i det följande endast peka på några spörsmål som bör uppmärksammas under utredningsarbetet.

Utredaren bör belysa vilka konsekvenser förbättrdde formella kreditmöjligheter för ägare av byggnad på annans mark kan väntas fä i olika avseenden, t.ex. för planeringen av fritidsbebyggelse. De faktiska möjligheterna atl fä sådana krediter som här avses blir självfallet beroende av den kreditpolilik som förs vid varje tidpunkt.

Spörsmålen om överiåtelse och pantsätlning av byggnad på annans mark kan inle isoleras från motsvarande frågor beträffande nylljanderätten till den mark som byggnaden står på. Olika lösningar kan tänkas härvidlag. Bl.a. fär övervägas om det alls skall vara möjligt alt pantsätta byggnaden ulan all nyttjanderälten till marken omfattas. Jag vill i detta sammanhang framhålla

35 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:8

att jag med byggnad avser inle bara hiis av olika slag utan även annan anläggning som har tillförts fastigheten och som inte tillhör fastighetsägaren. Utredaren fär överväga i vad mån det behövs en avgränsning av de inteckningsbara objekten.

För att fä till stånd ett ändamålsenligt panträttsinslitul kan del visa sig nödvändigt att göra vissa justeringar av jordabalkens regler om arrende. Utredaren bör vara oförhindrad atl efter en avvägning mellan motstående intressen föreslå de ändringar som bedöms erforderiiga för att syftet med en panträttsreform skall uppnås. Särskilt i denna fråga bör samråd äga rum med arrendelagskommittén (Ju 1975:04).

Enligt 2 kap. 4 § första stycket jordabalken föriorar byggnad på annans mark karaktären av lös egendom och blir tillbehör till den faslighet som den står på, om byggnaden och fastigheten fårsamma ägare. Byggnaden kommer i så fall atl omfattas av de inteckningar som finns i fastigheten, varigenom en panträtt som har upplåtits i byggnaden kan bli värdelös. Utredaren bör överväga hur problemet med kolliderande inteckningar bör lösas. Ett säU kan vara att låta byggnaden under viss lid behålla sin karaktär av lös egendom (jfr 2 kap. 4 § andra stycket jordabalken).

En grundläggande förutsättning för en reform av det slag som åsyftas är all man kan åstadkomma ett smidigt och säkert system för registreringen. Den frågan hänger i sin tur nära samman med valet av registermyndighet. Det är naturiigt att i första hand tänka på de inskrivningsmyndigheter som är knutna till tingsrätterna och som handlägger ärenden om inskrivning i fast egendom och tomträtt. Vissa skäl kan emellertid anföras mot att lägga de nya registreringsuppgifierna på inskrivningsmyndigheterna. Bl.a. måste hänsyn las lill del påbörjade arbetet med atl införa automatisk databehandling inom inskrivningsväsendel. Det är i och för sig naturligt att ett nytt registerpant-rältssystem konstrueras så, att man kan använda sig av automatisk databehandling. Emellertid kan det vara förenat med olägenheter all inordna en ny grupp av dala i del syslem som redan är under uppbyggnad. Del bör därför slå utredaren fritt all överväga också andra alternativ när det gäller valet av registermyndighet.

En annan viktig fråga är hur byggnad som pantsätts skall identifieras. Utredaren bör bl.a. undersöka i vad mån skattemyndigheternas beteckningar kan användas som underlag för identifiering också i inskrivningshänseende.

I regisireringsfrågor bör utredaren samråda med domstolsverket och andra myndigheter med anknytning lill fastighetsregistrering och inskrivning.

Utredaren bör vidare beakta att utredningsförslaget eventuellt kan föranleda följdändringar i bl.a. banklagstiftningen, t.ex. rörande frågan hur lån mot säkerhet av panträtt i byggnad på annans mark bör behandlas i jämförelse med lån mot säkerhet i fast egendom.

Vad härefter beträffar frågan om överlåtelse och pantsättning av båtar anser jag att den generellt sett bör anstå. Fiskebålarna ulgör emellertid ett speciellt problem i detta sammanhang. 1 likhet med riksdagen (LU 1976/77:4) konstaterar jag att det ankommer på utredningen angående företagsinteckning atl överväga frågan om en utvidgning av kretsen av inteckningsberät-tigade näringsidkare lill alt omfatta bl.a. fiskare. SkuUe det emellertid visa sig att någon ändamålsenlig lösning av frågan om pantsättning av fiskebåt inte står all finna inom ramen för institutet företagsinteckning, bör frågan i stället övervägas i detta sammanhang. Även i denna fråga bör sålunda utredaren hålla nära kontakt med utredningen angående företagsinteckning.

DelIIJu.9   Skr 1977/78:103                                        36

Med hän\<isning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för justitiedeparimenlet

atl tillkalla en särskild utredare med uppdrag all utreda frågorna om överlåtelse och pantsätlning av byggnad på annans mark m.m.,

all besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligl kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrivs,

atl kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Justitiedepartementet)

9. Ställföreträdare för dödsbo i vissa fall m.m.

Dir 1977:13

Beslut vid regeringssammanträde 1977-02-03

Departementschefen, statsrådet Romanus, anför.

Bestämmelser om förvaltning av dödsbo finns i 18 och 19 kap. ärvdabalken. Enligt huvudregeln skall den avlidnes egendom förvaltas gemensamt av dödsbodelägarna. De företräder boet tillsammans. 1 princip måste de vara ense om varje förvaltningsåtgärd. Endast åtgärd som inte tål uppskov fär företas ulan att samtliga delägares samtycke har inhämtats.

Uppstår oenighet mellan dödsbodelägarna, kan var och en av dem hos domstol begära att egendomen skall avträdas till förvaltning av boutredningsman. Sådan ansökan fär göras också av testamentsexekutör, legalarie, överförmyndare, borgenär och borgensman. Boutredningsman är behörig att företräda dödsboet gentemot tredje man och föra boets talan inför domstolar och andra myndigheter. Han behöver inte inhämta delägarnas samtycke annat än för överlåtelse av fast egendom eller tomträtt. Dock skall han höra delägarna också i andra viktiga frågor, om det lämpligen kan ske.

Några regler om alt dödsbo skall skiftas inom viss lid finns inte. Vid tillkomsten av 1933 års lag om boutredning och arvskifte, som sedermera har inarbetats i ärvdabalken, torde man ha utgått från alt ett dödsbo skulle äga bestånd bara under en övergångstid och inle ägna sig åt någon varaktig •ekonomisk verksamhet. Emellertid har det av olika skäl blivit allt vanligare alt dödsbon förblir oskiftade under avsevärd tid. Del är inte heller ovanligt att gemenskapen mellan delägarna fortsäiler även efler ett skifte genom atl de tillskiftas andelar i fast egendom. 1 sådana fall blir lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt tillämplig. Det innebär bl.a. alt delägarna i princip måste vara ense om varje förvallningsåtgärd. Vid oenighet mellan dem kan domstol på ansökan förordna god man all förvalta fastigheten.

Under senare år har i olika sammanhang påtalats att gällande bestämmelser kan leda till olägenheter i fråga om förvaltningen av fastigheter som ägs av dödsbon eller med samäganderäll.

37 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:9

Saken togs upp av dåvarande lanlrnäteristyrelsen, skogsstyrelsen och lantbruksstyrelsen i en skrivelse till regeringen år 1962.1 skrivelsen framhölls alt den omständigheten att en fastighet ägs av dödsbo - eller av förutvarande dödsbodelägare med samäganderäll - ofta hade visat sig vara till hinder för verksamheten inom styrelsernas områden, bl.a. när det gällde den yttre rationaliseringen. Svårigheterna hänförde sig dels till kravet att delägares beslut måste vara enhälligt för att bli giltigt, dels till reglerna om delgivning med dödsbo. Styrelserna lade i skrivelsen fram ett förslag lill lag om fastighetsombud. Förslaget innebar i huvudsak att domstol på ansökan av delägare eller myndighet skulle kunna förordna ett särskilt ombud med behörighet att företräda fastighetsägaren i vissa situationer, bl.a. vid lanlmäteriförrättningar och i ärenden enligl skogsvårdslagen (1948:237) och den då gällande lagen (1947:288) om uppsikt å jordbruk. Förslaget remissbehandlades men ledde inte lill lagstiftning.

Vid 1965 års riksdag behandlades motionsyrkanden om utredning av frågan om fastighelsombud för dödsbo som äger jordbruks- eller skogsfas-tighel. 1 sitt av riksdagen godkända utlåtande 1965:12 hänvisade tredje lagutskottet till del nyssnämnda förslaget och remissytlrandena över detta. Även om förslaget hade fatt ett blandat mottagande, vitsordades från de fiesta håll att det förelåg svårigheter att fä till stånd överenskommelser beträffande fastigheter som ägs av dödsbo. Med hänsyn lill utflyttningen från landsbygden kunde det enligt utskottets mening befaras atl svårigheterna skulle öka i framtiden. Utskottet anslöt sig till uppfattningen att dessa ölägenheter borde avhjälpas och förebyggas genom lagstiftning. Enligt utskottet borde regeringen låta utreda frågan och lägga fram erforderliga lagförslag.

1 eu år 1974 avgivet betänkande (SOU 1974:80) Jaktmarker uttalade jaktmarksutredningen att dödsbofastighelernas representation vållade stora svårigheter i ärenden om jaktvård. Mot bakgrund av de olägenheter som hade visat sig föreslog utredningen för sådana fall då dödsbo saknar behörig företrädare att den dödsbodelägare som brukar eller förvaltar fastigheten skulle ha rätt alt företräda boet i frågor som rör jaktvårdsområde. Utredningens belänkande har remissbehandlats.

Frågan om ställföreträdare för dödsbo har på nytt behandlats av riksdagen år 1976 med anledning av dels en motion (1975/76:547), dels en skrivelse till lagutskottet från riksdagens revisorer den 26 mars 1976. I sin skrivelse framhåller revisorerna all ralionaliseringssträvandena inom skogsbruket inte bör fä hindras av svårigheterna alt träffa överenskommelser med dödsbon och därmed jämställda fastighetsägare. Revisorerna anser att starka skäl talar för atl frågan så snart som möjligt ges en tillfredsställande lösning och att en interimslösning bör tillgripas, om en slutlig lösning inle synes kunna uppnås ulan dröjsmål. I samband med ärendets behandling har till utskottet också kommit in en inom lantmäteriverket den 29 mars 1976 upprättad promemoria.

Lagutskottet förklarar sig i sitt betänkande 1975/76:30 dela uppfattningen atl frågan om ställföreträdare för dödsbo snarast måste ges en tillfredsställande lösning. Eftersom frågan hur en generell lagstiftning om ställföreträdare skall utformas är ett komplicerat spörsmål, anser sig utskottet emellertid inte nu böra ta ställning till utformningen av en sådan lagstiftning. Inte heller anser sig utskottet böra föreslå någon interimistisk lösning. I stället bör det ankomma på regeringen att låta utreda frågan närmare. Riksdagen har i enlighet med utskottets hemställan begärt hos regeringen att frågan om ställföreträdare för vissa dödsbon m.m. omgående utreds (rskr 1975/ 76:340).

DelIIJu:9   Skr 1977/78:103                                        38

För min del vill jag först påpeka atl frågan om ställföreträdare för dödsbo i någon mån har kommit i ett nytt läge genom olika lagstiftningsåtgärder som har vidtagits under senare år. Hit hör bl.a. de ändringar som år 1966 vidtogs i kommunalskatielagen (1928:370) och som innebär att regler för beskattning av handelsbolag efter viss tid skall tillämpas på dödsbo. Dessa ändringar fär antas ha lett till en snabbare upplösning av dödsbon i vissa fall, även om effekten sannolikt är ganska begränsad.

Bland nyare lagstiftning bör också nämnas fastighelsbildningslagen (1970:988), som trädde i kraft den 1 januari 1972. Genom denna lag har möjligheterna ökat att tvångsvis och sålunda utan att samtycke krävs av fastighetens ägare - t.ex. ett dödsbo - vidta förändringar i fastighetsbildningen i slrukturförbättrande eller plangenomförande syfte. Motsvarande gäller lagstiftningen om inrättande av gemensamhetsanläggningar för fastigheter. Vidare har man genom tillkomsten av delgivningslagen (1970:428) fält klarare och enhetligare regler om delgivning med dödsbon och samägare.

Även om de ölägenheter som hänger samman med att fastighet ägs av dödsbo sålunda i vissa avseenden har minskat, kan avsaknaden av mer generella regler om ställföreträdare för dödsbo alltjämt ge upphov till praktiska problem. Svårigheter visar sig framför allt i samband med fastighetsbildningsförrältningar och vid tillämpningen av skogsvårdslagen (1948:237) och naturvårdslagen (1964:822).

När det gäller exempelvis fastighetsbildning är det som lagutskottet har påpekat inle tillräckligt att möjligheterna till tvångsingripanden har ökat. Ofta kan bättre resultat uppnås genom frivilliga överenskommelser mellan sakägarna. Emellertid kan en förhandlingslösning inte sällan försvåras eller omöjliggöras av atl en fastighet ägs av dödsbo, särskilt om del är många delägare som måste lämna sitt samtycke i olika frågor. Till detta kommer alt delgivningsrulinerna när del gäller dödsbo alltjämt är betungande.

Mot bakgrund av det anförda är det befogat atl se över de nuvarande bestämmelsema om ställföreträdare för dödsbo. Den av riksdagen begärda utredningen bör alltså nu komma lill stånd. För delta ändamål boren särskild utredare tillkallas.

Vid utredningen av frågan om ställföreträdare för dödsbo måste självfallet de nuvarande reglerna om boutredningsman beaktas. En utgångspunkt bör vara alt bestämmelserna om boutredningsman behålls i stort sett oförändrade men all de kompletteras med regler om ställföreträdare som lar sikte på dödsbo i vars tillgångar ingår fastighet. I fall då boutredningsman redan har förordnats torde det inte finnas anledning att utse en särskild företrädare beträffande den fasta egendomen, åtminstone inte innan boutredningen är avslutad.

Som riksdagen har framhållit bör det i första hand ankomma på dödsbodelägarna själva att utse företrädare för dödsboet. Därvid fär lill en början övervägas om del bör införas bestämmelser om att företrädare alltid skall utses när fastighet ingår i boets tillgångar eller om skyldigheten bör begränsas på ett eller annat sätt. Bl.a. uppkommer frågan om begränsning bör ske till sådana fall då jordbruk eller skogsbruk bedrivs på fastigheten, dvs. om den är taxerad som jordbruksfastighet, eller om företrädare bör utses även när det är fråga om annan fastighet.

Vidare bör övervägas om skyldighet alt utse företrädare bör gälla endast när det finns ett mera markerat behov av en behörig företrädare för boet. Å ena sidan kan det vara en fördel atl ett dödsbo i vars tillgångar fastighet ingår så snart som möjligt utser någon som företräder boet i frågor som rör

39 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:9

fastigheten. Ett tänkbart alternativ är atl ålägga delägarna i sådana dödsbon alt utse en ställföreträdare i samband med bouppteckningen. Å andra sidan kan skäl anföras för att begränsa skyldigheten att utse företrädare till sådana fall då boet förblir oskiftat under längre tid eller till fall då behov av ställföreträdare föreligger i ett aktuellt ärende eller på grund av att särskilda bestämmelser är tillämpliga på fastigheten. Så kan vara fallet t.ex. om fastigheten berörs av fastighetsbildning, om den ingår i jaktvårds- eller fiskevårdsområde eller om föreskrifter har meddelats för fastigheten med stöd av naturvårdslagen (1964:822) eller miljöskyddslagen (1969:387).

Enligt riksdagens uttalande bör domstol ges möjlighet att förordna ställföreträdare för dödsbo, om delägarna underiåter att utse företrädare eller om de inle kan göra detla, t.ex. på grund av att någon delägare vistas på okänd ort eller därför att de inte kan enas om vem som skall företräda boel. Utredaren bör närmare pröva i vilka fall det finns behov av en sådan möjlighet. Företrädare bör kunna förordnas inle bara på begäran av delägare ulan som riksdagen har anfört också på ansökan av myndighet för vilken frågan har betydelse. Utredaren bör överväga vilka myndigheter som kan ha behov av en sådan inilialivmöjlighel och fdrulsättningarna för all ansökan skall kunna bifallas.

En viktig fråga är vilka befogenheter som bör tillkomma ställföreträdaren. För ställningstagandet lill denna fråga kan viss ledning hämtas från de nuvarande bestämmelserna om boutredningsman. Det måste emellertid beaktas all boutredningsmannens huvuduppgift är atl utreda boet och göra del berett för skifte, medan de uppgifter som bör ankomma på en ställföreträdare i fastighetsfrågor är av annan och mera begränsad art. Ställföreträdarens huvuduppgift blir att företräda boel inför olika myndigheter i ärenden som rör den fasta egendomen. Självfallet bör slällföreträdar-inslitutei samtidigt utformas på sådant sätt all den enskilde delägarens intresse inte träds för när. 1 fråga om överiåtelse av fast egendom och tomträtt bör ställföreträdaren sålunda inle ha större befogenheter än vad som i sådant hänseende tillkommer boutredningsman.

En annan fråga som måste beaktas under utredningen gäller ställföreträdarens skyldigheter och ansvar inför dödsbodelägarna. Härvidlag bör bl.a. uppmärksammas i vad mån ställföreträdaren skall åläggas atl samråda med delägarna innan han vidtar en viss åtgärd och i vad mån han skall underrätta dem om vidtagna åtgärder. Ställning bör också tas till frågorom redovisning, tillsyn och klander.

Utredaren bör vidare behandla frågan vem som bör komma i fråga som ställföreträdare. Bl.a. uppkommer frågan om företräde börges åt delägare som bor på eller förvaltar fasligheten. Även i detta avseende bör viss ledning kunna hämtas från reglerna om boutredningsman.

De olägenheter som kan uppstå genom att en fastighet ägs av dödsbo kan, som framgår av vad som förut har sagts, visa sig också när en fastighet ägs gemensamt av fd. dödsbodelägare liksom vid andra fall av flerägande. 1 enlighet med vad riksdagen har uttalat bör även möjligheterna att utse ställföreträdare för samägda fastigheter utredas.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågor om ställföreträdare för dödsbo i vissa fall m.m.,

s/.t besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Del II Ju: 10   Skr 1977/78:103                                   40

Vidare hemställer jag alt regeringen föreskriver

all ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrivs,

atl kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Justitiedepartementet)

10. Tilläggsdirektiv till Utredningen (Ju 1976:02) om upphovsrätt

Dir 1977:21

Beslut vid sregeringssammanlräde 1977-02-24

Departementschefen, statsrådet Romanus, anför.

Vid regeringssammanträde den 4 mars 1976 bemyndigades statsrådet Lidbom atl tillkalla högst tre sakkunniga med uppdrag all verkställa översyn av upphovsrältslagstiftningen m.m. De direktiv som de sakkunniga fick byggde i huvudsak på riktlinjer som nordiska ministerrådet den 22 maj 1975 antagit för en översyn av den nordiska upphovsrältslagstiftningen.

1 nämnda riktlinjer påpekas att den tekniska utvecklingen ständigt frambringar nya former för utnyttjande av upphovsrättsligt skyddade verk. Som exempel nämns fotokopiering, mikrofilmning, bandinspelning och videogram saml datamaskiner, kabel-TV och kommunikationssatelliter. Det påpekas vidare att sådana nya former möjliggör ökad spridning och vidgat utnyttjande av resultatet av konstnäriigt skapande, vetenskaplig forskning och annat intellektuellt arbete. Del betonas atl del givetvis är ett allmänt intresse atl dessa möjligheter tillvaratas. Samhällsutvecklingen har i de flesta länder medfört ett ökat behov av att kunna använda upphovsrättsligt skyddat material för information och andra ändamål i olika former av offentlig verksamhet, såsom undervisning, forskning och förvaltning. Även inom det privata näringslivet föreligger sådana behov. De moderna tekniska hjälpmedlen kan på en del områden inte användas för atl mångfaldiga och sprida upphovsrättsligt skyddade verk om samtycke från upphovsmännen krävs för varje enskilt utnyttjande. Det understryks att den tekniska utvecklingen har medfört att del blivit svårare för upphovsmännen atl hävda sina rättigheter, efiersom utnyttjandet av deras verk ofta inte kan kontrolleras. Del är av praktiska skäl nästan omöjligt alt kontrollera t.ex. om böcker eller noter mångfaldigas genom fotokopiering för användning i en större men sluten krets av personer.

1 riktlinjerna sägs alt erfarenheten visar att nya tekniska hjälpmedel faktiskt används för spridning av skyddade verk på ett sätt som står i strid mot gällande lagstiftning. Med fortsatt teknisk utveckling fär det antas atl del blir allt vanligare att verk utnyttjas i former som upphovsmännen inte kan effektivt kontrollera.

Upphovsrättens konstruktion som en individuell rätt för upphovsmannen att förfoga över sitt verk har, sägs del i riktlinjerna, sina brister när del gäller alt bereda upphovsmännen ersättning för användningen av deras verk. Det

41 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju: 10

principiella krav på samtycke från upphovsmannen som lagstiftningen uppställer medför också att verken inte används i den utsträckning som är möjlig, efiersom de presumtiva användarna kan finna det besväriigt och tidsödande atl få ett avtal med verkets upphovsman eller upphovsmän till stånd. 1 de fall där flera upphovsmän eller utövande konstnärer har rätt alt förfoga över ett verk, och rättigheterna inte har samlats på en hand, såsom kan vara fallet t.ex. med ett televisionsprogram, kan förhandlingarna om ett avtal ta lång tid och stjälpas av att någon eller några av upphovsmännen eller de utövande konstnärerna vägrar att ge sitt samtycke till den nya användningen. Härigenom hämmas ett ändamålsenligt utnyttjande av de tekniska möjligheterna. Del fär negativa verkningar för både upphovsmanna- och ulnyttjarsidan. Mot bakgrund härav uttalas i riktlinjerna alt en allmän översyn av upphovsrätten bör göras. Denna utredning bör ske i nordiskt samarbete och avse rättsområdet som helhet.

1 fråga om tänkbara metoder alt komma tillrätta med de nämnda svårigheterna uttalas i riktlinjerna tveksamhet i fråga om det avtalslicens-system som på senare tid börjat utvecklas på vissa områden. Erfarenheterna visar, sägs det, att ett sådant system medför omfattande administrativt arbete både för utnyttjaren och för de organisationer som företräder rättsinnehavarna.

I riktlinjerna uttalas alt den individuella upphovsrätten alltjämt måste vara lagstiftningens utgångspunkt. Samtidigt anges emellertid atl denna ordning har vissa nackdelar. Det sägs bl.a. atl del upphovsrättsliga regelsystemet innebär alt del ekonomiska utbyte som den enskilde upphovsmannen erhåller blir beroende av den spridning verket får. Upphovsrätten är därför främst av betydelse för upphovsmän som lyckas vinna framgång hos den stora publiken och som kan göra sig gällande på den kommersiella marknaden. För konstnärer som ännu inte vunnit rykte och erkännande har upphovsrätten knappast något ekonomiskt värde. Del har därför blivit nödvändigt att på annat sätt skapa förutsättningar för ett rikt och mångfasetterat kulturskapande. Av särskild betydelse härvidlag är det omfattande slöd som i olika former i dag ges åt kulturell verksamhet från samhällets sida. Även på andra sätt verkar samhället för atl underlätta eller möjliggöra kulturskapande. Mot denna bakgrund, sägs det i riktlinjerna, ter del sig rimligt atl det upphovsrättsliga regelsystemet utformas på ett sätt som beaktar samhällets intresse av att upphovsrätten inte lägger hinder i vägen för en önskvärd tillgång till upphovsrättsligt skyddade verk.

1 direktiven till de svenska sakkunniga återges de nyssnämnda riktlinjerna i deras helhet. Del framhålls vidare i direktiven att riktlinjerna inle innebär några begränsningar såvitt avser de frågor som kan tas upp under utredningsarbetet. Vidare understryks att riktlinjerna är öppna och inte innebäratt några vägar avvisas för att nå de syften som anges.

1 direktiven anges vissa frågor som de sakkunniga bör behandla med förtur, nämligen frågorna om foiokopiering och inspelning av TV-program som sker för undervisningsverksamhet. Däremot bör de sakkunniga tills vidare inle ta upp de frågor som nu behandlas av nordiska ministerrådets arbetsgrupp för nordiskt TV-samarbete.

1 övrigt bör utredningsarbetet enligt direktiven börja med en kartläggning av de problem och frågor som översiktligt har angetts i riktlinjerna. När del gäller formen för utredningsarbetets bedrivande hänför sig direktiven till vissa uttalanden i de gemensamt antagna nordiska riktlinjerna. Man erinrar sålunda om atl ordförandena i de nationella nordiska kommittéerna bör bilda

DeIIIJu:10   Skr 1977/78:103 42

ett särskilt arbetsutskott med uppgift all samordna utredningsarbetet i de olika länderna och om att kommittéerna bör sträva efler lösningar som är likartade i sak och efter all uppnå enighet i tolkningen av gällande konventioner på området. 1 anslutning härtill erinras i direktiven om vikten av att de svenska sakkunniga arbetar i nära samverkan med deandra nordiska utredningsorganen i syfte att, så långt det är möjligt, vidmakthålla den enhetlighet i den nordiska lagstiftningen som finns på detta område.

Motsvarande utredningar för översyn av den upphovsrätlsliga lagstiftningen har tillsatts i Danmark, Finland och Norge.

Enligt vad jag har inhämtat har de sakkunniga nu i huvudsak avslutat del grundläggande kartläggningsarbetet. Under detta skede har hittills sammanträden hållits med kommitténs experter och en serie av "hearings" anordnats med utnyttjare av upphovsrättsligt skyddat material. Del nämnda nordiska arbelsutskoltet har hållit eu sammanträde.

Efter det atl utredningen tillsatts har frågan om utformningen av den upphovsrätlsliga lagstiftningen diskuterats i riksdagen i samband med behandlingen av propositionen om den statliga kulturpolitiken (prop. 1975/ 76:135). Med anledning av vissa uttalanden i direktiven för kommittén hemställdes i olika motioner au riksdagen bl.a. måtte uttala att den kommande översynen av upphovsrätten inte fick leda till alt denna urholkas, t.ex. genom förslag om s.k. kulturell allemansrätt.

Kulturutskottet diskuterar i siu betänkande (KrU 1975/76:35) ingående innebörden i detta uttryck och konstaterar atl del kan ges olika tolkningar. Menar man med kulturell allemansrätt endast att man vill öka den enskildes tillgång lill kultur, ger den nuvarande lagen alla principiella möjligheter lUl detta. Att man i vissa hänseenden genom lagändring bör kunna praktiskt underlätta både för upphovsmännen och för avnämarna att öka utnyltjan-demöjligheten är enligl utskottet en helt annan fråga. Här torde närmast systemet med s.k. avtalslicens vara det med vår samhällsstruktur mest överensstämmande. Utskottet konstaterar vidare bl.a. att upphovsmännen i några fall redan har sökt att underiätta för motparterna atl tillförsäkra sig rätten atl fä tillgång lill önskat material genom att sluta kollektiva avtal, varigenom motparten fält en generell tillgång lill materialet. Som exempel nämns skolkopieringsavtalet och avtalet med Handelsfiotlans välfärdsråd. Dessa överenskommelser bygger på konventionernas individualrätt men beaktar samtidigt det förhållandet atl upphovsmännen mycket tidigt - STIM redan år 1923 - har accepterat kollekliva lösningar, varigenom individernas rätt tillvaratas av deras organisationer, samtidigt som avnämare genom ett enda avtal med en organisation (är tillgång till medlemmarnas hela repertoar.

Mot bakgrunden av vad som nu har sagts fann utskottet det fullt möjligt att göra en teknisk översyn av upphovsrältslagstiftningen utan att träda principerna i den nuvarande upphovsrällslagstifiningen eller de internationella upphovsrättsliga konventioner av vilka de nordiska länderna är bundna för när. En sådan översyn får enligt utskottet inte leda lill avsteg från grundlinjerna i den gällande lagstiftningen eller medföra en urholkning av den enskildes principiella upphovsrätt till sitt verk.

1 skrivelse 1975/76:355 anmäldes alt riksdagen hade bifallit vad utskottet hemställt.

Mot bakgrund härav har jag funnit anledning att göra några förtydligande uttalanden till ledning fördel fortsatta utredningsarbetet. 1 fråga om behovet av en översyn av den nuvarande upphovsrätlsliga lagstiftningen för att bättre

43 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju: 10

anpassa den till den tekniska och samhälleliga utvecklingen ansluter jag mig helt lill vad som uttalats i riktlinjerna. Jag delar också uppfattningen att den upphovsrätlsliga lagstiftningen bör utformas så atl den i den praktiska tillämpningen kan fungera på eu ändamålsenligt sätt. Jag är däremot inte beredd alt till alla delar ansluta mig till de uttalanden som görs om vilka lösningar som bör sökas för att komma tillrätta med de svårigheter och nackdelar som nuvarande regler skapar.

Den upphovsrättsliga lagstiftningen i de nordiska länderna bygger på huvudprincipen atl den som skapat ett litterärt eller konstnäriigt verk i princip har ensamrätt att bestämma över utnyttjandet av detla. Denna rätl omfattar såväl olika former för ekonomiskt utnyttjande som vissa ideellt betonade rättigheter, l.ex. rätt att bli namngiven som upphovsman då verket utnyttjas och rätt att motsätta sig att verket används på sätt som kan verka kränkande för upphovsmannen. Upphovsrätten skyddar dessa rättigheter genom ett privaträttsligt regelsystem. Upphovsrätten har sedan gammalt en starkt internationell prägel och de principersom den nordiska lagstiftningen vilar på utgör grundvalen för den upphovsrällliga lagstiftningen i större delen av världen.

En lagstiftning som i princip bygger på ensamrätt för upphovsmannen uppfyller enligt min mening bättre än något annat syslem den dubbla målsättningen att tillförsäkra kulturarbetarna skälig ersättning för sill arbete och att säkerställa ett mångsidigt, fritt och obundet kullurutbud. En upphovsrätlslig lagstiftning som bygger på ensamrätt kan väl förenas med olika insatser från del allmännas sida för att stödja icke etablerade konstnärer eller för all i övrigl främja ett större och mera rikhaltigt kullurutbud. Enligl min mening får det därför inte råda någon tvekan om att utredningen i sitt arbete bör utgå från att det nuvarande systemet med individuella rättigheter skall behållas i den utsträckning som detta är möjligt. Vad jag nu har sagt utesluter givelvis inte att lösningar som innebär avsteg från denna princip kan behöva tillgripas inom särskilda områden för atl anpassa lagstiftningen till de krav som den tekniska och samhälleliga utvecklingen ställer. Sådana avsteg bör emellertid komma i fråga först efler en noggrann avvägning mellan å ena sidan upphovsmännens berättigade intresse av att få bestämma över sina verk och å andra sidan vissa allmänna och enskilda behov av atl fritt kunna utnyttja skyddade verk. Vid denna avvägning bör man, framförallt på de nya områden där man önskar skapa speciella regler för användningen av skyddade verk och prestationer, enligt min mening särskilt beakta de möjligheter som finns lill lösningar genom avtal och s.k. avtalslicensbestämmelser. Först i den mån dessa möjligheter inte kan anses ge ell tillfredsställande resultat bör andra lösningar övervägas. Det är givetvis i delta sammanhang av största vikt att bl.a. tillse att tänkbara ersättningssystem inte blir så betungande från administrativ synpunkt att en orimlig andel av det ekonomiska utrymmet för ersäUning lill upphovsmännen tas i anspråk för alt läcka de administrationskostnader som ersättningssystemen ger upphov till. Skolornas kopieringsavtal är ett exempel som visar hur denna fråga kan lösas på ett tillfredsställande sätt.

Slutligen vill jag ytteriigare understryka en annan synpunkt i anslutning till vad som sägs i riktlinjerna. Den upphovsrättsliga lagstiftningen i de nordiska länderna är i allt väsentligt likalydande. En fortsatt nordisk rättslikhet är av största vikt för att man i framtiden skall kunna främja och utveckla informations- och kulturutbytet mellan de nordiska länderna, Jag tänker i det sammanhanget särskilt på de möjligheter som den tekniska utvecklingen på

DelIIJu:ll    Skr 1977/78:103                                        44

kommunikationsteknikens område kan väntas föra med sig, t.ex. i form av TV-saielliter och utbyggda noidiska datakommunikationsnät. Eu effektivt utnyttjande av dessa nya möjligheter torde förutsätta en enhetlig nordisk upphovsrättslagstiftning. Det är därför av största vikt alt man i det fortsatta arbetet vinnlägger sig om alt försöka bibehålla en enhetlig nordisk lagstiftning på detta område. Som påpekades redan i regeringsbeslutet den 4 mars 1976 är de av nordiska ministerrådet antagna riktlinjerna öppna och innebär inte att man har avvisat några vägar för all nå de syften som anges. De uttalanden som jag har gjort i det föregående kan därför enligt min mening inte anses oförenliga med huvuddragen i dessa riktlinjer. Vad jag har anfört bör snarast vara ägnat att underlätta nordisk enighet om principerna för det fortsatta utredningsarbetet.

I anslutning till den ändrade inriktning som utredningsarbetet i vissa hänseenden kommer att fä, bör antalet ledamöter ökas med två.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för justitiedeparlementel

att tillkalla ytterligare två ledamöter atl ingå i utredningen om upphovsrätt.

Vidare hemställer jag

att regeringen föreskriver all tidigare bemyndiganden att utse ledamöter, sakkunniga, experteroch annat biträde som har lämnats i fortsättningen skall gälla chefen för juslitiedeparternentel och

atl regeringen ger utredningen till känna vad jag i del föregående har anfört om del fortsatta utredningsarbetet.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Justitiedepartementet)

11. Förstärkning av barns rättsliga ställning

Dir 1977:25

Beslut vid regeringssammanträde 1977-02-24

Departementschefen, statsrådet Romanus, anför.

Barn kan av naturiiga skäl bara i begränsad utsträckning själva la lill vara sina intressen. Detta har sedan länge beaktats i vår lagstiftning. Denna bygger på att det i första hand är föräldrarna som skall sörja för barnens bästa. Även samhället har emellertid ett ansvar för atl barnens rätt inte sätts åt sidan.

Barn kan komma i en utsatt ställning, när stödet från föräldrarna eller andra ställföreträdare för barnet sviktar eller när rentav motsättning uppstår mellan barnels behov och föräldrarnas intresse. 1 svensk rätt gäller som en grundsats att barnets bästa skall tillgodoses i första hand. Lagstiftningen visar också upp åtskilliga exempel på att omyndiga barn som har nått viss ålder eller mognad har ett mer eller mindre långtgående självständigt rättsligt inflytande i egna angelägenheter av både personlig och ekonomisk art.

Med dagens synsätt kan det emellertid göras gällande att lagstiftningen inte i tillräcklig grad behandlar barnet som en självständig individ vid sidan av sina vårdnadshavare. Barnet saknar ofta lagstadgad möjlighet att komma till

45 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:ll

tals i frågor av betydelse för dess franntid, och barnets personliga önskemål tillmäts inte alltid så stor vikt i rättsliga sammanhang. Också i övrigl kan hävdas alt barnets behov och intressen inte har beaktats i önskvärd utsträckning i lagstiftningen.

Frågan om barns rättsskydd behandlades av riksdagen under 1975/76 års riksmöte i samband med handläggningen av förslaget till ny lagstiftning om faderskap och vårdnad (LU 1975/76:33, rskr 397). I ärendet förelåg en motion med yrkande att en arbetsgrupp borde tillsättas för att se över hela området för barns rättsliga ställning. 1 sitt utlåtande över motionen förklarade lagutskottet att det var föga sannolikt atl en lagreglering skulle kunna lösa alla de problem som uppstår i förhållandet mellan barn och vuxna. För att barnels ställning verkligen skulle kunna stärkas fordrades enligt utskottet en attitydförändring hos föräldrar och andra vuxna när det gäller förhållandel lill barn. Detta innebar emellertid inle alt man skulle avstå från alt genom lagstiftning söka öka barnets rättsskydd. Enligt utskottet fanns det säkeriigen på många områden lagar i vilka barns intressen bättre skulle kunna tas till vara. Utskottet ansåg därför alt det skulle vara av värde om man tillsatte en brett förankrad arbetsgrupp för atl se över lagstiftningen med utgångspunkt i barnets bästa och föratt föreslå de förbättringarsom kundeanses erforderiiga. Riksdagen anslöt sig lill utskottets ståndpunkt.

Enligt min mening är det angeläget att den begärda utredningen kommer till stånd. Jag föreslår därför alt en kommitté nu tillkallas för ändamålet.

Allmänt kan uiredningens uppgift sagas vara all undersöka i vilka fall och på vilka sätt barns intressen och behov bör tillgodoses bättre än f n. genom föreskrifter som - huvudsakligen inom ramen för lagstiftningen i övrigl -särskilt tar sikte på barnens rätt. Jag är väl medveten om att en sådan förstärkning av det rent rättsliga skyddet för barn endast är en av många åtgärder som behövs för att skapa goda uppväxtbelingelser för barn och främja deras harmoniska utveckling. Bl.a. är det nödvändigt alt samhället genom generella socialpolitiska åigärder stöder särskilt utsatta grupper. Viktigast är givetvis all föräldrar och andra fostrare handlar i en anda av omtanke om barnen och låter deras rättmätiga behov gå före det egna intresset. På den punkten är en förbättrad föräldrautbildning av stor betydelse. Nya lagreglerom barns rättsliga ställning kan emellertid medverka till en önskvärd atiitydförskjutning.

Riksdagen har inte funnit anledning alt föreslå några särskilda direktiv för utredningen. Inte heller jag anser det behövligt atl närmare precisera utredningsuppgifterna. Jag skall i det följande ta upp några områden som bör ägnas särskild uppmärksamhet. Hit hör främst reglerna om vårdnad och umgängesrätl saml överflyttning av barn. 1 det väsentliga bör det emellertid kunna överiåtas ål kommittén att själv kartlägga problemområdet och ange i vilka ämnen lagändringar bör komma i fråga. 1 linje härmed ligger att kommittén i en första etapp bör inrikta sill arbete på alt mera diskussionsvis presentera olika uppslag och förslag till lösningar, gärna i form av alternativ. De synpunkter och förslag som läggs fram bör remissbehandlas. En sådan arbetsmetod svarar enligt min mening väl mot utredningens syfte. Den gör det möjligt för kommittén all tillgodogöra sig erfarenheter och synpunkter från betydligt fler instanser än som rimligtvis kan delta i själva utredningsarbetet. Samtidigt kan förfarandet stimulera den allmänna debatten i de viktiga frågor som det här rör sig om. Särskilt betydelsefullt är det all nya reglerom vårdnad och umgängesrätt blir noggrant genomlysta och omsorgsfullt diskuterade.

DelIIJu:ll    Skr 1977/78:103                                       46

De nya regler om föräldrars gemensamma vårdnad som riksdagen beslöt i fjol och som trädde i kraft den 1 januari 1977 syftar till aU främja barnels intresse av goda förhållanden till båda föräldrarna. Kommittén bör undersöka vilka möjligheter som slår til! buds alt ytteriigare tillgodose barnels eget intresse i vårdnadsfrågor. Den bör sålunda söka belysa den centrala frågan om vilka faktorer som bestämmer iDarnets bästa i vårdnads- och umgängesfrågor. Skäl talar vidare för all barnet behöver någon som under hela handläggningen av ett tvistigt vårdnadsärende har alt bevaka uteslutande barnets intresse. Detsamma gäller i fråga om ärende om överflyttning av barn. Också i övrigt kan formerna för behandlingen av vårdnadsärenden behöva bättre anpassas efter vad barnels intresse kräver. En möjlighet är att genom särskilda regler underiätta för föräldrar som står i begrepp atl separera all nå en frivillig överenskommelse i vårdnadsfrågan.

På förslagav lagutskottet (LU 1972:23, rskr 345) beslöt riksdagen år 1972 alt hemställa om en översyn av 6 kap. föräldrabalken med syfte att införa en inte straffsanktionerad beslämmelsie som gav klart uttryck för inställningen att samhället inte längre kan acceptera att kroppsligt våld används mot barn som uppfostringsmedel eller straff Samtidigt borde undersökas möjligheterna atl i samma kapitel införa bestämmelser som gav tydligare uttryck för samhällets syn på den psykiska omvårdnad som föräldrar borde bereda sina barn. Riksdagens skrivelse har överlämnats till familjelagssakunniga (Ju 1970:52) för beaktande. De sakkunniga har ännu inle lagt fram något förslag i frågan. Uppdraget bör lämpligen nu föras över till den kommitté som skall behandla frågorna om barns rättsliga ställning.

Av väsentlig vikt för barn och ungdom är självfallet förutsättningarna och formerna för samhällets ingripande genom omhändertagande till skydd för underårigs hälsa eller utveckling. En översyn av lagstiftningen härom pågår inom socialutredningen (S 1969:29). Utredningen väntas inom kort lägga fram sitt slutbetänkande. Belänkandet vänlas också uppta förslag angående fosterbarnsvården och, i anslutning därtill, förslag angående frågor som berör den faktiska vården om barn. Den kommitté som jag nu föreslår skall tillkallas bör beakta de förslag som blir resultat av socialutredningens arbete.

Det är givet att kommitténs uppdrag har nära anknytning också till annat pågående utredningsarbete. Jag kan erinra om de uppgifter som ankommer på t.ex. familjelagssakkunniga, namnlagsutredningen (Ju 1972:06), utredningen (Ju 1977:03) för förnyad översyn av sedlighetsbrotten, barnomsorgsgruppen (S 1973:07) och barnmiljöutredningen (S 1973:08). Vidare kan jag nämna atl förra året inom socialdepartementet har tillsalls en arbetsgrupp med uppgift att bereda och samordna åtgärder som avser barnmiljöfrågor inom olika departements verksamhetsområden. Chefen för socialdepartementet kommer senare i dag att begära bemyndigande att fä tillkalla en särskild utredare för att göra en utredning om barnolycksfall. Med den uppläggning av den nya kommitléns arbete som jag har förordat torde anledning saknas att nu närmare avgränsa kommitténs uppgifter i förhållande till de uppdrag som har getts åt andra utredningar. Jag förutsätter alt kommiiién lar kontakt med berörda utredningar för att samråda och för atl undvika dubbelarbete.

Enligt min mening är utredningsuppdraget av den art all arbetet bör ledas av en kommitté med parlamentarisk sammansättning. Till kommittén bör som sakkunniga knytas företrädare för bl.a. centrala och lokala myndigheter som i sin verksamhet sysslar med barns och ungdomars angelägenheter.

47 Kommittéer; Justitiedepartementet   Del II Ju:12

Också representanter för organisationer, som är särskilt inriktade på att ta tillvara barnens intressen bör ingå bland de sakkunniga. Givetvis bör kommittén dessutom i vanlig ordning erhålla experthjälp. En sådan uppbyggnad av kommittén torde borga för att frågorna om barns rättsskydd får den allsidiga belysning som riksdagen har förutsatt.

Med hänvisning till vad jag har anfört nu hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter förau utreda frågan om förstärkning av barns rättsliga ställning,

att utse en av ledamöterna alt vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligl kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrivs,

att kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Justitiedepartementet)

12. Översyn av det militära ansvarssystemet

Dir 1977:36

Beslut vid regeringssammanträde 1977-03-24

Departementschefen, statsrådet Romanus, anför.

Sedan länge finns del i vårt land en särskild straff- och processlagsliflning för del militära försvaret.

Mililärstrafflagstiftningen undergick genomgripande reformer åren 1948 och 1972. Brottspåföljder och disciplinmedel för krigsmän fick då i huvudsak sin nuvarande utformning. Bestämmelser i ämnet finns intagna i brottsbalken (BrB) och i lagen (1973:18) om disciplinstraff för krigsmän (DL). Bestämmelser om handläggning av militära mål, om tvångsmedel och om verkställighet av disciplinstraff är intagna i militära rältegångslagen (1948:472, MRL) och i kungörelsen (1948:691) angående den militära rättsvården (MRK).

De militära straffen och disciplinmedlen är tillämpliga endast på den personal inom försvarsmakten som anses soni krigsmän.

Krigsmän är enligt BrB regementsofficerare, kompaniofficerare, plutonsofficerare, gruppchefer, reservofficerare och meniga som är anställda vid försvarsmakten, vämpliktiga som inte har fält tillstånd till vapenfri tjänst saml hemvärnsmän och hemvärnsrekryler, samtliga under den tid de är tjänstgöringsskyldiga i sådan egenskap. Som krigsmän räknas också sådana vid försvarsmakten anställda eller i övrigt ijänstgöringsskyldiga personer som anges i särskilda bestämmelser om innebörden i rättsligt hänseende av begreppen försvarsmakten och krigsman. Anställd personal omfattas inte av de militärslraffrättsliga reglerna under tjänstgöring vid civilt statligt organ,

DelIIJu:12   Skr 1977/78:103                                       48

vid militärt organ med arbetsuppgifter som i huvudsak är av civil natur eller vid kommunal myndighet.

Särskilda straffbestämmelser om brott av krigsmän finns i 21 kap. BrB. Där föreskrivs straff för lydnadsbrott, grovt lydnadsbroll, myteri, ohörsamhet mot vakt, missbruk av förmanskap, oskickligt beteende, uppvigling av krigsmän, undanhållande, rymning, övergivande av post och onykterhet i tjänsten. Kapitlet innehåller vidare vissa brott som motsvaras av slrafibe-stämmelser riktade mot envar, nämligen våld eller hot mot krigsman samt förargelseväckande beteende. Därutöver finns brotten obehörig befälsutövning, missfirmelse mot krigsman och tjänstefel. 122 kap. BrB- krigsartiklarna - har förts samman ansvarstestämmelser som med något undanlag är tillämpliga endast under krig och beredskapstillslånd. De flesta bestämmelserna avser krigsmän. Vissa broll, nämligen landsförräderi, landssvek, landsskadlig vårdslöshet och folkrätlsbroll, avser emellertid inte bara krigsmän ulan också andra personer.

Vid sidan av de övriga påföljder som kan ådömas enligl BrB finns disciplinsiraffför krigsmän som en särskild påföljdsform. Disciplinstraffen är enligt 32 kap. 6 § BrB fritidsslraff och disciplinbot. Av dessa båda strafformer är fritidsslraff i princip att anse som den svårare.

Fritidsslraff innebär förbud för den som är föriagd inom kasernområde, läger eller motsvarande område att under bestämd tid, minst 8 och högst 15 dagar, på fritid vistas utanför sådant område eller del därav som har upplåtits åt viss avdelning. För den som är föriagd ombord på fartyg innebär straffet förbud att under nyss angivna tid av 8-15 dagar eller under ett visst antal särskilda dagar, minst 5 och högst 8, på frifid lämna fartyget.

Disciplinbot åläggs för minst en och högst 40 dagar samt utgörs av löneavdrag eller motsvarande oetalning i pengar.

Bestämmelser om när disciplinstraff fär användas finns i 2 och 3 §§ DL. Disciplinstraffskall åläggas, utom för brott mot bestämmelse där sådant straff är direkt utsatt, i stället för böter när det är fråga om brott av krigsman mot bestämmelse i 20-22 kap. BrB. DisciplinstrafTskall också åläggas för annat av krigsman förövat brott som är av sådan beskaffenhet all straff för brottet kan åläggas i disciplinmål. Även om det inte är fråga om sådant brou, fär disciplinstraff vidare åläggas i stället för böter under förutsättning dels att brottet är av den arten alt mål om brottet skall handläggas som militärt mål, dels att disciplinstraff framstår som lämpligare än böter med hänsyn lill den brottsliges tjänstgöringsförhållanden och brottets art. Böter får i sin lur ådömas i stället för disciplinstraff om böter är en lämpligare påföljd med hänsyn till tjänstgöringsförhållandena och brottet.

För mindre förseelser av beskaffenhet att straff kan åläggas i disciplinmål kan lilliviiavlsning användas i stället för disciplinstraff, om lillrällavisning är lämpligare än sådant straff TillräUavisningsformerna är varning, extratjänst, utegångsförbud och landgångsförbud. Extratjänst innebär åläggande för visst antal gånger, högst 4, eller för viss bestämd tid, högst 7 dagar, alt utom vanlig ordning utföra handräckningsarbete eller annan särskild uppgift. Utegångsförbud innebär för den som är föriagd inom kasernområde, läger eller motsvarande område förbud av.l under bestämd tid, högst 7 dagar, på fritid vistas utanför sådant område eller del därav som har upplåtits åt viss avdelning. Landgångsförbud är motsvarigheten till utegångsförbud för den som är förlagd ombord på fartyg och innebär förbud att under bestämd tid, högst 7 dagar, eller under bestämt antal särskilda dagar, högst 4, på fritid lämna fartyget.

49 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:12

Det disciplinära sanklionssystem som sålunda tillämpas inom försvarsmakten skiljer sig i åtskilliga avseenden från vad som gäller för civila arbetstagare i allmänhet hos staten. Efter 1975 års omläggning av systemet med ansvar och skydd för funktionärer i offentlig verksamhet har civila statstjänstemän ett disciplinansvar som vilar på privaträttslig grund och således inte har straffrätlslig karaktär. Enligt 10 kap. lagen (1976:600) om offentlig anställning (LOA) kan i enlighet härmed flertalet arbetstagare hos staten åläggas disciplinpåföljd för tjänsteförseelse, dvs. om arbetstagaren uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad som åligger honom i hans anställning och felet inte är ringa. Disciplinpåföljderna är - om inte annat följer av kollektivavtal - varning och löneavdrag under högst 30 dagar.

Arbetstagare som har begått brottslig gärning, varigenom han har visat sig uppenbariigen olämplig att inneha sin anställning, fär enligt 11 kap. LOA avskedas. Avskedande kan också komma i fråga, om arbetstagare på annat säu än genom brott har gjort sig skyldig till grov tjänsteförseelse eller ålagts disciplinpåföljd och inom två år därefter ånyo gjort sig skyldig till tjänsteförseelse, allt under förutsättning atl han därigenom har visat sig uppenbariigen olämplig att inneha sin tjänst. I LOA finns också särskilda regler om förfarandet i ärenden om disciplinansvar. Vid de civila myndigheterna handläggs ärenden om disciplinpåföljd som regel av ett kollegium. För vissa tjänstemän, bl.a. dem som innehar eller uppehåller byråchefstjänst eller högre tjänst, prövas fråga om disciplinansvar av statens ansvarsnämnd.

Disciplinpåföljd som avses i LOA kan enligt uttrycklig föreskrift i samma lag inte åläggas krigsman som är underkastad ansvar enligt 21 kap. BrB. För de krigsmän som är anställda vid försvarsmakten men inte är underkastade militärt straffansvar gäller dock LOA:s regler. Vad som sägs i LOA om avskedande gäller vidare för alla anställda krigsmän.

Även i fråga om den processuella handläggningen av de militära brottmålen gäller i flera hänseenden en särreglering enligt MRL och MRK. Som militära brottmål anses enligt MRL vissa mål om ansvar för brott som har begåtts av krigsman. Helt allmänt kan sägas alt till militära brottmål är aU hänföra mål om ansvar för sådana av krigsmän förövade brott som har samband med den militära tjänsten eller annars nära berör militära förhållanden. Till dessa broll hör förargelseväckande beleende enligl 16 kap. 16 § BrB, om den brottslige vid gärningens begående var klädd i militär tjänstedräkl. Vidare räknas dit bl.a. de i 8-10, 12 och 13 kap. BrB upptagna förmögenhetsbrotten och skadegörelsebrollen, om brotten har angått försvarsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom, de i 20 kap. 1 -3 §§ angivna brotten samt de brott som har tagits upp i 21 och 22 kap. BrB. Begreppet militära brottmål har praktisk betydelse främst i det hänseendet, att det i dessa mål i vissa fall är möjligt aU ålägga disciplinstraff i stället för böter.

Militära brottmål handläggs vid allmän domstol, om de inte skall handläggas som disciplinmål. 1 disciplinmål är det befattningshavare vid försvarsmakten som prövar frågan om straff för brottet. Straff fär åläggas i disciplinmål endast om den misstänkte står under militärt befäl - från den regeln finns dock visst undantag - och straffet finnes böra bestämmas till disciplinstraff. Endast i fråga om vissa av de förut angivna brotten kan straff åläggas i disciplinmål.

Bestraffningsrätten i disciplinmål är i princip förbehållen sådana befattningshavare vid försvarsmakten som har lägst överstelöjtnants eller kommendörkaptens grad eller tjänsteklass. 1 vissa fall fär dock bestraffningsrätten anförtros åt annan befattningshavare som har lägst majors eller örlogskaplens

4 Riksdagen 1977178. 1 saml. Nr 103

DelIIJu:12   Skr 1977/78:103                                      50

grad eller tjänsteklass. Regelmässigt utövas bestraffningsrätten av chef för regemente eller motsvarande förband eller av högre militär chef För atl biträda bestraffningsberättigade chefer vid handläggningen av disciplinmål saml i vissa övriga hänseenden finns auditörer. Endast den som uppfyller vUlkoren för atl utöva domartjänst och som har avlagt domared får tjänstgöra som auditör, Auditörema har inle särskild tjänsteställning,

1 MRL och MRK finns vidare särskilda regler bl.a. om anmälan om militärt brott, om den bestraffningsberättigade chefens åtgärder när han fär sådan anmälan, om hänskjutande i vissa fall av målet lill åklagare, om avskrivning av bagatellförseelser, om miliiärförhör, om handläggningen efter avslutat militärförhör och om militärt strafTregisler. Beslut i disciplinmål kan överklagas till allmän domstol. Har disciplinstraff ålagts, skall beslutet verkställas utan hinder av att beslutet inte har vunnit laga kraft, om inte den bestraffningsberättigade chefen förordnar annat. Klagotiden är två veckor.

Rätt alt ålägga tillrättavisning har i huvudsak kompanichef och motsvarande befattningshavare över underlydande personal med högst furirs tjänstegrad eller tjänsteklass, bataljonschef och motsvarande över underiydande personal saml regementschef och motsvarande över all personal inom förbandet över vilken han har tiestraffningsrält i disciplinmål. Liksom i fråga om disciplinmål finns i MRL bestämmelser om förfarandet i tillrättavisningsärenden. Det finns också regle-r om förteckning över tillrättavisningar och omprövning av tillrättavisningsbeslut. En ålagd tillrättavisning kan på begäran omprövas av närmast högre befattningshavare med bestraffningsrätt. Tillrättavisning går omedelbart i verkställighet.

Beslraffningsberätligad chef kan i vissa fall också ålägga ersättningsskyldighet, när egendom som tillhör eller används av försvarsmakten har gått förlorad eller blivit skadad samt förlusten eller skadan har uppstått på grund av att någon har åsidosatt förpliktelse med anledning av tjänst vid försvarsmakten. Den föriust eller skada som skall ersättas fär inle översliga 500 kr. Ersättningsskyldighet kan med visst undantag åläggas den som, då föriust eller skada har inträffat, är underkastad disciplinär bestraffningsrätt. Vid prövning av fråga om ersättningsskyldighet tillämpas bestämmelserna i skadeståndslagen (1972:207). Behörighet all ålägga ersättningsskyldighet tillkommer den som i disciplinmål har bestraffningsrätt över den ersättningsskyldige. Särskilda regler finns om handläggningen av dessa s.k. ersättnings-mål.

Militära chefer har under \'issa förutsättningar rätt all använda vissa särskilda tvångsmedel. Militär chef får inte förordna om häktning eller anhållande men däremot om gripande av krigsman över vilken han har bestraffningsrätt. Detta tvångsmedel används dock sällan. Av större praktisk betydelse är tagande i förvar och förvarsarrest. Av dessa båda tvångsmedel är tagande i förvar del lindrigaste. Det är avsett atl användas för alt omhänderta krigsman som uppträder berusad eller ordningsstörande, medan förvarsarrest skall kunna tillgripas vid allvariigare disciplinupplösande broll. Tagande i förvar kan beordras av vilken förman som helst i fråga om underlydande krigsman. Delsamma är i princip fallet beträffande förordnande om förvarsarrest. Om den som har förordnal om förvarsarrest inle själv har bestraffningsrätt över den arresterade s,icall han dock omedelbart underrätta närmast bestraffningsberättigade chef, som fattar fortsatta beslut i ärendet. Bestraffningsberättigade chefer har också möjlighet att med anledning av brott, för vilket underiydande är misstänkt, under vissa förutsättningar förordna om beslag, kroppsvisitation och kroppsbesiktning.

51 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:12

Under beredskapstillstånd och då rikelär i krig skall, i stället för allmän underrätt, krigsrätt vara domstol för avdelning vid försvarsmakten i den utsträckning som regeringen bestämmer. Krigsrätt kan också, utan atl beredskapstillslånd har inträtt, enligt regeringens förordnande inrättas vid avdelning av försvarsmakten där beredskapsövning fullgörs. Krigsrätt består av en lagfaren krigsdomare som ordförande samt en nämnd med tre ledamöter, varav två är civila och en är militär. Allmän åklagare vid krigsräu är krigsfiskal.

Som framgår av vad jag nu har anfört avviker straff- och processordningen för försvarsmakten i betydelsefulla avseenden från vad som gäller inom samhället i övrigt. Ett huvudsyfte med försvarsmaktens särskilda regelsystem är atl skapa garantier för att den militära disciplinen skall kunna upprätthållas och all över huvud taget säkra att försvarsmaktens personal fullgör sina uppgifter. Dessa krav måste självfallet tillgodoses även i framliden.

Det är emellertid samtidigt uppenbart att lagstiftningen på detta område inte bör avvika från vad som gäller på andra områden i vidare mån än som är nödvändigt för att säkerställa försvarsmaktens effektivitet. Överväganden av detta slag låg bakom såväl 1948 som 1972 års reformer av den militära strafflagstiftningen. Reformerna innebar all tillämpningsområdet för den militära strafflagstiftningen begränsades och atl påföljderna utformades mera tidsenligt. De mindre ändringar i det militära ansvarssystemet, som gjordes i samband med 1975 års omläggning av regleringen av ansvar för funktionärer i offentlig verksamhet, innefattade en ytteriigare anpassning av förhållandena inom den militära verksamheten till dem som råder inom den civila sektorn av samhällslivet. På gmnd av dessa ändringar omfattas anställda krigsmän med typiskt civila uppgifter numera av samma ansvarsregler som civil personal. Jag vill i detta sammanhang också hänvisa till att tanken på en särlagstiflning i fråga om de försvarsanställdas åligganden i tjänsten under normala, fredliga förhåUanden avvisades i samband med tillkomsten av LOA (prop. 1975/76:105 s. 216).

Sedan länge har det dock ställ klart att del behövs en mera genomgripande översyn av del militära ansvarssystemet. Frågan om en sådan översyn aktualiserades redan av ämbetsansvarskommitlén (Ju 1967:63) i dess principbetänkande (SOU 1969:20) Ämbetsansvaret. Frågan har också uppmärksammats av riksdagen i samband med den debatt som föregick 1972 års ändringar i lagstiftningen om militära straff och disciplinmedel (JuU 1972:28 s. 18-19). 1 flera andra sammanhang har reformbehovet på delta område betonats, bl.a. av de anställdas organisationer och av företrädare för de värnpliktiga vid de årliga vämpliktskonferenserna. Även i motioner till innevarande riksmöte har frågan berörts.

En översyn av det militära ansvarssystemet aktualiserar också frågan om den nuvarande processordningen är i alla avseenden ändamålsenlig. Det gäller bl.a. den militära bestraffningsrätten.

För egen del anser jag efter samråd med chefen för försvarsdepartementet att tiden nu är mogen för att se över hela den särskilda straff- och processordning som gäller för försvarsmaktens personal. En given utgångspunkt för ett reformarbete på detla område är atl man söker nå fram lill en ytterligare anpassning av det militära ansvarssystemet lill del regelsystem som gäller inom samhället i övrigt. Vägledande för ett reformarbete bör också vara att samma ansvarsregler skall i möjlig mån gälla för all anställd personal .inom försvarsmakten, både militär och civil. Detta gör det nödvändigt aU

DelIIJu:12   Skr 1977/78:103                                       52

bl.a. se över 21 och 22 kap. BrB. Det finns emellertid anledning att ta upp även andra frågor inom den militära rättsvården, l.ex. tillrältavisningsrälten och systemet atl militära befattningshavare handlägger militära brottmål. Även bestämmelserna om åläggande av ersättningsskyldighet bör ses över, För det utredningsarbete som jag nu har angett bör en kommitté tillkallas,

1 enlighet med det nyss anförda bör kommittén till en början utgå från atl de militärt anställda arbetstagarna åtminstone i fredstid bör följa samma regelsystem för disciplinansvar som del som gäller för offentligt anställda i allmänhet. En sådan ordning innebär att sådana förseelser i tjänsten som med en motsvarande tillämpning av LOA:s regler skulle beivras på disciplinär väg blir avkriminaliserade för den fast anställda militära personalens del. De straffbestämmelser i 21 kap. BrB som fn. reglerar ansvaret för sådana förseelser skulle därmed inte längre vara tillämpliga på denna personal, oavsett om arbetsuppgifterna har rent militär karaktär eller inte. Beivran av de tjänsteförseelser som det här gäller skulle i stället få ske inom ramen för ell utomstraffrätlsligt disciplinsystem.

Utformningen av ett nytt, delvis utomslraffrättsligl ansvarssyslem för krigsmän kan emellertid inte ske enbart med utgångspunkt i en privaträttslig gmndsyn. Det stora flertalet krigsmän fullgör ju inte sin militärtjänstgöring som arbetstagare utan till följd av värnplikt. Det är sannolikt ofrånkomligt att åtminstone i vissa delar behålla det nuvarande strafTrättsliga ansvaret enligt 21 kap. BrB för de vämpliktiga. Jag tänker här särskilt på sådana brott som innebär all värnpliktig undandrar sig att fullgöra vad som åligger honom på gmnd av värnplikten. Detta spörsmål har emellertid även samband med utformningen av sanktionerna vid fall av vägran att fullgöra värnpliktstjänstgöring, en fråga som har utretts av 1973 års vapenfriutredning (Fö 1973:01), vars betänkande nyligen har avlämnats. Det bör inte ankomma på den kommitté som jag nu förordar att överväga utformningen av dessa sanktioner Kommittén har emellertid självfallet anledning atl beakta resultatet av vapenfriutredningens arbete liksom de beslut som statsmakterna kan komma alt fatta på grundval därav.

Det nu anförda bör inte hindra atl kommittén i första hand prövar möjligheten av att även för de värnpliktigas del låta ansvaret för sådana tjänsteförseelser, som bör beivras endast i disciplinär väg, följa ett utom-slralTrätlsligl disciplinsystem. Ansvaret för de lindrigare förseelserna -motsvarande t.ex. tjänstefel som inte är grovt samt oskickligt beteende och förargelseväckande beteende - skulle därmed inle längre regleras av BrB. En sådan avkriminalisering skulle innebära att straffansvaret enligt 21 kap. BrB kunde begränsas till eU fätal svårare brottstyper.

Redan en sådan förändring av det militära ansvarssystemet som jag nu har skisserat medför förhållandevis stora ingrepp i 21 kap. BrB. Kommittén bör emellertid också pröva om det är möjligt alt ytteriigare förenkla och begränsa de omfängsrika och i många fall ganska ålderdomliga brotiskatalogerna i både deUa kapitel och 22 kap. BrB. Vad särskilt beträffar krigsartiklarna i 22 kap. bör kommittén överväga en modernisering av de olika brottstyperna så alt man utmönstrar alla straffbeskrivningar, som inte längre är nödvändiga eller sakligt motiverade, och för samman det återstående innehållet i kapitlet i kort avfattade och överskådligt sammanställda bestämmelser.

Kommittén bör beakta de erfarenheter som kan inhämtas av tillämpningen av motsvarande lagsliflning i främst andra nordiska länder. Likaså bör kommittén beakta det pågående arbetet med modernisering av folkrättens regler i krig, framför allt i fråga om tilläggsprotokoll till 1949 års Geneve-

53 Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju:12

konventioner lill skydd för krigets offer rh.m.

När det gäller sanktionerna i ett nytt eller åtminstone i flera avseenden förändrat disciplinansvarssystem för det militära försvaret, bör kommittén i enlighet med vad jag fömt har anfört sträva efter att för den fast anställda personalens del såvitt möjligt nå fram till en överensstämmelse med vad som gäller för andra offentligt anställda. 1 fråga om de värnpliktiga torde det dock av flera skäl inle vara möjligt att följa samma linje. LOA:s sanktionssystem är sålunda inle avpassat för andra än arbetstagare och det torde inte heller vara möjligt att reglera ansvaret för de vämpliktiga i kollektivavtal. Kommittén bör därför utgå från att man som disciplinpåföljder för de vämpliktiga i ett nytt system i princip behåller de nuvarande sanklionsformerna fritidsslraff, disciplinbot och tillrättavisning. Kommittén bör emellertid kartlägga de erfarenheter som finns i fråga om verkställigheten av dessa sanktioner saml föreslå de åigärder som kan visa sig behövliga. Därvid kan bl .a. ges anledning lill en omprövning av tillämpningsområdet för de olika sanktionerna. Kommittén bör exempelvis pröva möjligheten av att låta disciplinpåföljderna för de värnpliktiga motsvaras av - förutom ekonomiska sanktioner - de nuvarande formerna för tillrättavisning, möjligen med en utvidgning av institutet utegångsförbud (landgångsförbud) så att det närmar sig del nuvarande frilidsstraffet.

Om kommittén i enlighet med de nu skisserade tankegångarna stannar för en lösning som innebär all man avkriminaliserar sådana tjänsteförseelser inom försvarsväsendet som anses böra beivras endast I disciplinär ordning och begränsar det speciella straffrättsliga ansvaret för värnpliktiga till ett fätal brottstyper, inverkar detta givetvis i hög grad även på de processuella reglerna. Det bör ankomma på kommittén alt se över dessa bestämmelser i deras helhet. Inom försvarsmakten anses det atl bestraffningsrätten är en naturiig del av det militära chefsskapel och alt den hör ihop med den allmänna personaltjänsten. Med hänsyn lill de stränga krav på disciplin som är ofrånkomliga i krig blir denna principiella grundsyn naturiig också för verksamheten under fredstid. God kännedom om och erfarenhet av den militära miljön och förhållandena på den särskilda tjänslgöringsplalsen underiättar också bedömningen av begångna förseelser. Nu angivna förhållanden talar för att det i princip även i fortsättningen bör ankomma på militära chefer att besluta om disciplinpåföljder. En sådan ordning tillgodoser också kravet på snabbhet i handläggningen. Häremot måste dock ställas önskemålet att anpassa ansvarssystemet för försvarsmaktens personal till vad som gäller för samhället i övrigt. Del bör därför slå kommittén fritt att överväga andra former för åläggande av disciplinpåföljd. Om särskilda disciplinnämnder anses böra inrättas för att handlägga ärenden om disciplinansvar för den anställda personalen, bör kommittén undersöka möjligheten av att låta sådana nämnder också avgöra ärenden om disciplinpåföljd för värnpliktiga.

Om kommittén anser nödvändigt atl i princip behålla befogenheten för militär chef att ålägga värnpliktig disciplinpåföljd, kan det finnas anledning att undanta vissa typer av ärenden, l.ex. sådana där påföljden kan antas bli särskUt ingripande eller där förseelsen bestrids och tillfredsställande utredning inte omedelbart kan åstadkommas, och i stället låta dessa ärenden avgöras av allmän domstol eller särskild disciplinnämnd. Oavsett vUken lösning som kommittén stannar för, är del självfallet av största vikt att rättssäkerhetssynpunkterna tillgodoses. Kommittén bör överväga formerna för omprövning av beslut i disciplinärenden liksom frågor om uppskov med

Del II Ju:12   Skr 1977/78:103                                    54

verkställigheten av ålagd disciplinpåföljd i de fall där omprövning av beslutet begärs. 1 sammanhanget bör också uppmärksammas behovet av juridisk expertis vid handläggning av disciplinärenden liksom den misstänktes behov av bistånd och vägledning.

En förändring av det militiira ansvarssyslemet i enlighet med vad jag tidigare har antyU innebär bl.a. att det speciella straffrättsliga ansvaret för vämpliktiga begränsas till ett fätal mera allvarliga brottstyper. Med hänsyn härtill torde del knappast längre finnas utrymme för alt låta militära chefer handlägga militära brottmål i egentlig mening. Dessa mål bör i stället behandlas av de allmänna domstolarna, varvid i princip BrB:s allmänna påföljdssyslem bör vara tillämpligt. Skäl talar emellertid för att man behåller möjligheten för allmän domstol att i sådana fall döma till militär disciplinpåföljd. Även denna fråga liksom frågor om verkställighet av dom eller beslut varigenom sådan påföljd har ålagts bör utredas närmare av kommittén.

Vad jag hittills har anfört i fråga om utformningen av ett nytt militärt ansvarssystem och processuella regler för detla har huvudsakligen haft avseende på normala förhållanden under fredstid. Vid krigstillstånd - men även under beredskap - är den militära tjänsten i många hänseenden så särpräglad att det kan vara befogat och kanske nödvändigt med ett utvidgat straffansvar för alla tjänstgörande krigsmän, oavsett om de är arbetstagare eller värnpliktiga, och med särskilda regler för förfarandet. Dessa frågor samt spörsmål som har samband därmed, t.ex. de särskilda domstolarnas sammansättning och arbetsformer, bör utredas av kommittén.

Utformningen av ett nytt ansvarssystem inverkar också på bestämmelsema om handläggning av ersättningsmålen. Genom tillkomsten av den nya skadeståndslagen har även föi-ulsättningarna för åläggande av ersättningsskyldighet begränsats. Kommittén bör därför undersöka om det finns anledning att behålla möjlighet för vissa militära chefer all ålägga ersättningsskyldighet.

Utöver den rätt omfattande genomgång av den militära straff- och processlagstiflningen som föranleds av vad jag nu har anfört är del angeläget att kommittén gör en allmän översyn av såväl denna lagstiftning som andra hithörande författningar, så att man även i övrigt så långt möjligt når samstämmighet mellan civila regler och alltjämt behövliga militära särbestämmelser. Vid denna översyn bör bl.a. frågor som rör utredningen i disciplinärenden och fömndersökningen i militära brottmål uppmärksammas, liksom frågan om de militära tvångsmedlen. Kommittén bör beakta resultatet av det arbete som f n. bedrivs av utredningen (Ju 1974:17) angående översyn av häktningsbestämmelsema. Samråd bör även ske med den kommitté för översyn av rättegångsförfarandel vid allmän domstol som nyligen har lillkallals.

Chefen för armén har i skrivelse den 17 september 1962 lill regeringen tagit upp vissa frågor rörande svensk militär rättsvård i internationeUt sammanhang. Vidare har riksdagens dåvarande militieombudsman i framställning den 18 februari 1966 till regeringen berört vissa problem i samband med rättskipningen vid den svenska beredskapsstyrkan för FN-tjänst. Kommittén bör i sill arbete beakta de säiskilda problem som kan uppkomma i dessa sammanhang och föreslå sådana särskilda regler för denna del av den militära verksamheten som kan visa sig behövliga till följd av vad kommittén avser att föreslå beträffande systemet för beivrande av förseelser begångna inom landet.

Det bör stå kommittén fritt att ta upp även andra frågor som den finner ha

55 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju: 13

samband med de frågor som jag har nämnt i det föregående.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att tillkalla en kommitté med högst 3 ledamöter med uppdrag alt se över det militära ansvarssystemet m.m.,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning lill ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om annat ej föreskrives,

att kostnadema skall belasta andra huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Justitiedepartementet)

13.  Tilläggsdirektiv  till  utredningen (Ju  1975:05) om  väktar-utbildning

Dir 1977:51

Beslut vid regeringssammanträde 1977-04-14

Departementschefen, statsrådet Romanus, anför.

Våren 1975 tillkallade dåvarande chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, en sakkunnig för att utreda frågan om utbildning av väktare. Den sakkunnige har antagit narrtnet väklamlbildningsutredningen.

Huvuduppgiften för den sakkunnige är enligt direktiven all lägga fram förslag lill en utformning av väklarutbildningen som är ägnad att göra väktarpersonalen väl skickad att utföra uppdrag av sådant slag som normalt brukar anförtros åt bevakningsföretag. Som en utgångspunkt för sina överväganden borde den sakkunnige söka kartlägga och avgränsa de arbetsuppgifter för bevakningsföretagen som man bör räkna med vid utbildningsfrågans bedömning. 1 direktiven framhölls vidare bl.a. att den sakkunnige för atl ge väklarutbildningen ett adekvat innehåll borde ta hänsyn både till de allmänna intressen som gör sig gällande i detta sammanhang och till de önskemål som kan ställas upp från förelagens och deras kunders sida. Av särskild vikt är enligl direktiven också att utbildningsfrågan får en lösning som tillgodoser befogade krav från de anställdas sida.

När del gäller själva organisationen av väklarutbildningen pekades i direktiven på svårigheterna särskilt för små och medelstora företag atl genomföra en tillfredsställande utbildning. Den sakkunnige borde därför undersöka i vad mån det behövs åtgärder för att centralisera utbildningen eller delar av denna. Alt utbildningen ankommer på bevakningsförelagen själva behöver enligt direktiven inte utesluta ett syslem där de förelag som så önskar kan låta personalen genomgå kurser som anordnas mera centralt. Om en lösning efler dessa riktlinjer skulle anses påkallad, borde den sakkunnige söka nå fram till en ändamålsenlig avgränsning av de utbildningsmoment

DelIIJu:13   Skr 1977/78:103                                      56

som kan lämpa sig för en mera centraliserad kursverksamhet av detta slag. Därvid borde också övervägas om en sådan verksamhet lämpligen skall bedrivas i det allmännas regi eller om den kan ordnas i andra former, t.ex. genom någon branschorganisation. Oavsett vilken lösning som väljs, ärenligt direktiven utgångspunkten att företagen själva skall svara för de kostnader som är förenade med utbildningen av deras personal.

Jag ansluter mig till min företrädares uppfaUning om behovet av en utredning om väklarutbildningen. Även vad gäller de frågor som därvid bör ägnas särskild uppmärksamhet kan jag i huvudsak instämma i de synpunkter som utvecklas i direktiven.

Om utbildningen organiseras enligl direktiven, innebär det att bevakningsföretagen liksom f n. i princip själva skall svara för utbildningen, låt vara med en möjlighet för dem att frivilligt ansluta sig till mera centralt anordnade kurser i olika utbUdningsmornent. Direktiven lär i denna del ses mot bakgmnd av vissa av riksdagen godkända uttalanden i prop. 1974:39 med förslag till lag om bevakningsföretag. Där betonas (s. 48, 49) den stora betydelsen från allmän synpunkt av atl väktarpersonalen får en ändamålsenlig utbildning. Det allmänna skulle emellertid inte behöva omhänderha den direkta administrationen av utbildningen för all tillförsäkra sig ett avgörande inflytande över denna. Intresset av samhällskontroll över väklarutbildningen beaktades i stället genom ett bemyndigande för rikspolisstyrelsen att efter samråd med berörda arbetsmarknads- och branschorganisationer meddela föreskrifter om väklarutbildningen och genom regler om tillsyn över auktoriserade bevakningsföretag, 12 resp. 8 § lagen(1974:191)om bevakningsföretag.

För egen del är jag tveksam om denna lösning i fråga om utbildningens organisation på längre sikt är ändamålsenlig. Det är numera allmänt erkänt att det är ett betydande samhällsintresse att bevakningsförelagens personal fär en i förhållande till sina uppgifter lämpligt avpassad utbildning. Med en ordning som innebär att ansvaret för utbildningen ligger på företagen själva blir del svårt alt undvika atl utbildningens kvalitet varierar, även om utbildningsmomenten regleras av enhetliga föreskrifter. Härtill kommer atl svårigheter för de små och medelstora bevakningsförelagen att genomföra utbildningen kommer att kvarstå, om utbildningskostnaderna även i fortsättningen helt skall betalas av förelagen själva.

Redan det nu anförda talar enligl min mening för all samhället bör ta på sig ell ökat ansvar för väklarutbildningen, något som också sedan länge har varit ett önskemål från personalorganisationernas sida. En sådan lösning är motiverad även av utbildningspolitiska skäl. 1 den mån ett yrke kräver viss utbildning brukar samhället svara för den gmndläggande yrkesutbildningen. Däremot kan den direkta inskolningen ske genom arbetsgivarens försorg.

Mot bakgrund av vad jag sålunda har anfört förordar jag att den sakkunnige, som enligt den terminologi som numera används bör benämnas särskild utredare (se SFS 1976:119), får i uppdrag att närmare utreda förutsättningarna för att samhället svarar för väklarutbildningen i större utsträckning än vad som förutsattes i de ursprungliga direktiven. Utredaren bör därvid i första hand pröva möjligheten av alt utbildningen organiseras inom ramen för gymnasieskolan med kommun som huvudman. Vid en sådan lösning bör dock utgångspunkten vara atl undervisningen i de delar av utbildningen som omfattar arbetsteknik föriäggs helt till bevakningsföretag. Därvid torde undervisningen få meddelas av lärare som företaget tillhandahåller och vederbörande företag svara för de lokaler liksom den materiel och

57 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:14

utrustning i övrigt som behövs för denna undervisning (s.k. inbyggd utbildning). Under angivna förutsättningar bör en utgångspunkt också vara att statsbidrag utgår enligt de regler som i allmänhet gäller för inbyggd utbildning i gymnasieskolan.

Om utredaren stannar för en sådan organisation av utbildningen som nu har skisserats, bör han utarbeta förslag till lim- och kursplaner för specialkurs för utbildning av väktare. I delta avseende bör de ursprungliga direktiven vara vägledande.

Bland de frågor som behöver ytteriigare övervägas vid en lösning efter dessa linjer vill jag nämna utbildningen förden kortlidsanställda personalen samt vilka regler som bör gälla i övergångshänseende.

Jag hemställer alt regeringen utvidgar det uppdrag som tidigare har lämnats den särskilde utredaren i enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Justitiedepartementet)

14. Utredning om de allmänna advokatbyråerna m.m.

Dir 1977:54

Beslut vid regeringssammanträde 1977-06-02

Departementschefen, statsrådet Romanus, anför.

Den 1 juli 1973 genomfördes en omfattande reform av samhällets rättshjälp (prop. 1972:4,JuU1972:l2,rskrl972:205ochprop.l972:132,JuU 1973:1,rskr 1973:21). Reformen innebar bl.a. all området för rättshjälpen vidgades väsendigt. Enligt del nya systemet skall räushjälp i princip kunna utgå i alla slag av rättsliga angelägenheter, oavsett om de behandlas av myndighet eller inte. Varje fysisk person skall kunna fä rättshjälp i sådan utsträckning alt han inte av ekonomiska skäl måste avstå från att ta lill vara sin rätl. Den enskilde skall dock bidra lill kostnaderna för rättshjälpen i förhållande till sin betalningsförmåga.

För alt rättshjälpsreformen skulle kunna föras ut i samhället har det krävts betydande organisatoriska insatser. Av central betydelse för alt rättshjälp av god kvalitet skall kunna ges är att den enskilde har tillgång till kvalificerad biträdeshjälp. För att tillgodose detta behov har inrättats allmänna advokatbyråer med staten som huvudman. Det finns f n. 30 allmänna advokatbyråer (prop. 1973:74, JuU 1973:19, rskr 1973:169). Domstolsverket är centralmyndighet för rättshjälpen och central förvaltningsmyndighet för de allmänna advokatbyråerna. Dessa finns på 28 orter. 1 varje län utom Gollands län finns en allmän advokatbyrå. Om man räknar in filialkontor och regelbunden mottagningsverksamhel finns fn. tillgång till biträdeshjälp från allmän advokatbyrå på 87 orter i landet.

De nuvarande advokatbyråerna har tillkommit dels genom att 16 tidigare rättshjälpsanstalter har omvandlats till sådana byråer, dels genom att 14 nya byråer har inrättats. Utbyggnaden har skett enligl de allmänna riktlinjer som drogs upp i prop. 1972:4 och till vilka riksdagen i allt väsentligt anslöt sig (JuU 1972:12, rskr 1972:205). Jag skall här redovisa huvuddragen av dessa riktlinjer.

DelIIJu:14   Skr 1977/78:103                                      58

Bland de faktorer som enligl dåvarande departementschefen inverkade på frågan om uppbyggnaden av allmänna advokatbyråer var att man kunde räkna med en kraftig ökning av efterfrågan på rättshjälp i del nya systemet och att denna eflerfrågeökning inte skulle kunna mötas av de dåvarande rättshjälpsanslallerna och av enskilt verksamma advokater. Liksom tidigare borde principen om del fria advokatvalel upprätthållas. Denna princip innebar emellertid inte bara en rätt alt fritt välja biträde bland de privatpraktiserande juristerna. Minst lika viktig var den andra sidan av valfriheten, nämligen möjligheterna att vända sig till en jurist på en av det allmänna driven advokatbyrå. För stora befolkningsgrupper, särskilt de mindre väl lottade i samhället, kunde det enligt departementschefen innebära en trygghetsfaktor alt kunna vända sig till ett allmänt organ av rättshjälpsanstalternas karaktär. Del kunde också vara svårt för den enskilde att på egen hand utvälja en för hans ärende lämplig privatpraktiserande advokat.

Departementschefen ansåg rnot bl.a. denna bakgrund att det allmänna över hela landet borde tillhandahålla kvalificerad personal som kunde bistå allmänheten i rättsliga angelägenheter Vid en sådan utvidgning av det allmännas advokatverksamhel s;yntes det naturligt atl i första hand bygga på de dåvarande rättshjälpsanstalterna. Riktpunkten för utbyggnaden borde vara att en allmän advokatbyrå skulle finnas i varje län för att lämna biträdeshjälp. De allmänna advokatbyråerna fick liksom rättshjälpsanstalterna hålla mottagningar utanför stationeringsorten för att eliminera eller mildra de olägenheter för de rättssökande som ett så stort verksamhetsområde kunde medföra. Även om de allmänna advokatbyråernas verksamhet inte borde begränsas till klienter med subventionerad rättshjälp, fanns det enligt departementschefen från andra synpunkter skäl att iaktta en viss försiktighet vid utbyggnaden. Utbyggnaden av de allmänna advokatbyråerna fick inte leda till att förutsättningarna fören fristående advokatkår i väsentlig mån rubbades. De allmänna advokatbyråerna borde inte ha någon monopolställning eller några fördelar på annat sätt utan borde konkurrera med de privatpraktiserande advokaterna på lika villkor. Dessa synpunkter borde medföra alt utbyggnaden skedde successivt, vilket också bedömdes vara nödvändigt för att kunna rekrytera kvalificerad juristpersonal.

Den väntade stegringen av det allmännas utgifter för rättshjälpen gjorde det enligl departementschefen angeläget med en effektiv kostnadskontroll. Ett viktigt inslag i kostnadskontrollen skulle bli att komplettera de gällande bestämmelserna om ersättning till biträden och offentliga försvarare med ett laxesystem. I taxesystemel skulle den ersättning per timme som kunde anses skälig få stor betydelse. Utgångspunkten borde därvid vara den genomsnittliga kostnaden per timme för advokatverksamhelen. Själv kostnadema vid räushjälpsanslalterna och senare vid de allmänna advokatbyråerna fick vidare tillmätas stor vikt.

Väsentligt för uppbyggnaden av de allmänna advokatbyråerna var enligt departementschefen vilka uppdrag dessa skulle fä åta sig. Del var angeläget att de allmänna advokatbyråerna kunde åta sig vissa uppdrag även utanför rältshjälpsområdet. För ett fritt konkurrensförhållande mellan den enskilda och den allmänna advokatverksamheten värdet av stort värde att några mera väsentliga inskränkningar i rätten alt åta sig uppdrag inte ställdes upp. Uppdragen utanför rättshjälpsområdet fick dock inle inkräkta på de allmänna advokatbyråernas primära uppgift att biträda inom rättshjälpssystemel.

Departementschefen framhöll vidare att de allmänna advokatbyråerna borde kunna utnyttjas för sådana uppdrag utanför rättshjälpsområdet där det

59 Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju:14

kunde vara svårt atl få åtgärder vidtagna därför att ersäUning för uppdragen inte kunde påräknas. Som exempel på sådana uppdrag nämnde han uppdrag som god man vid fattigkonkurs, vissa uppdrag som likvidator eller syssloman vid likvidation av aktiebolag och uppdrag som förmyndare eller god man enligt föräldrabalken i vissa fall när tillgångar saknades.

När del gällde bl.a. de ekonomiska förutsättningarna för verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna framhöll departementschefen att verksamheten vid dessa byråer borde bedrivas på samma sätt som advokatverksamhet i övrigt. Av slor betydelse var därvid att intäkterna i verksamheten gav full täckning för kostnaderna. Detta var nödvändigt för att åstadkomma den önskvärda konkurrensen på lika villkor mellan de allmänna advokatbyråerna och de privatpraktiserande advokaterna. Även från en annan synpunkt ansåg departementschefen det viktigt atl verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna gav full kostnadsläckning. Arvoden till biträden och offentliga försvarare skulle i stor utsträckning bestämmas efter taxor. Underiag för aU bestämma taxorna borde kunna i huvudsak hämtas från de allmänna advokatbyråernas debitering. För att åstadkomma realistiska taxor var del sålunda nödvändigt att de allmänna advokatbyråernas debitering gav täckning för alla kostnader i verksamheten.

Närmare riktlinjer för organisationen av bl.a. de allmänna advokatbyråerna och deras verksamhet drogs upp i prop. 1973:74. Riktlinjerna godtogs i allt väsentligt av riksdagen (JuU 1973:19, rskr 1973:169). Härigenom fastställdes antalet allmänna advokatbyråer till 30. Uppbyggnaden av de nytillkomna byråerna skulle ske successivt och antalet jurister på dessa begränsas till två eller tre under uppbyggnadsskedet.

1 den sistnämnda propositionen framhöll dåvarande departementschefen atl flertalet av de tidigare rättshjälpsanstalterna hade mottagningar utanför huvudorten. Sådana mottagningar kunde i vissa fall vara olönsamma men ändå vara motiverade av allmänhetens berättigade krav på service. 1 största möjliga utsträckning borde mottagningsverksamheten fortsätta på de orter där rättshjälpsanstalterna hade mottagning. Även andra orter kunde bli aktuella för mottagning. 1 samtliga fall där mottagningsverksamheten visade sig olönsam fick en avvägning göras mellan kostnadskonsekvenserna och allmänhetens behov av juridisk service.

När det gällde budget- och ekonomisystem påpekade departementschefen till en början atl ett budgetsystem måste väljas som var förenligt med verksamhetens art. På grund av alt byråernas verksamhet hade karaktären av uppdragsverksamhet var del lämpligt atl utbetalningar och inbetalningar redovisades över ell förslagsanslag på formellt 1.000 kr. Anslaget borde i princip inte fä uppvisa någon netlobelastning vare sig under loppet eller vid slutet av budgetåret. För att lösa likviditelsproblem för verksamheten räknade departementschefen med att de allmänna advokatbyråerna skulle få disponera en röriig kredit i riksgäldskonlorel.

Enligt departementschefen hade man anledning atl räkna med att vissa byråer skulle komma alt ge överskott under del att andra skulle komma att uppvisa underskott. Resultatutjämning mellan byråerna borde dock inte få förekomma. En resultatuijämning mellan de allmänna advokatbyråerna skulle nämligen i praktiken innebära en "koncernbildning" som inte stod i överensstämmelse med den ställning i förhållande till enskilda advokater som de allmänna advokatbyråerna avsågs få. Över- eller underskott i verksamheten vid de olika byråerna fick i stället balanseras från ett budgetår till ett annat. Om samma advokatbyrå under flera år visade underskott fick

DelIIJu:14   Skr 1977/78:103                                      60

frågan tas upp om byrån borde läggas ned eller organiseras om. Även överskott under flera år kunde ge anledning till förändringar av verksamheten,

Lönsamhetsprincipen kunde enligt departementschefen inte tillämpas strikt vid de allmänna advokatbyråerna. För dessa uppstod kostnader som inte var helt att jämföra med enskilda advokaters kostnader för sin verksamhet. Bl.a. borde kostnader för sådan mottagningsverksamhet utanför huvudorten som bedrevs av sociala skäl inle påverka en byrås rörelseresultat. Inte heller kostnaderna för de förut nämnda uppdragen som likvidator, god man m.m. borde tillålas inverka på rörelseresultatet. De kostnader som sålunda de allmänna advokatbyråerna fick ta på sig och vilka inle borde påverka rörelseresultatet borde finansieras i särskild ordning genom ett särskilt driftbidragsanslag som borde vara gemensamt för byråerna. Departementschefen var inte beredd att förändra fall än dem som nämnts nu förorda att de allmänna advokatbyråerna gavs särskilda anslag för verksamhet av mera social karaktär.

Kostnaderna för rättshjälpen har uppgått till avsevärda belopp. Under de tre senaste budgetåren har utbetalats ca 62,99 resp. 123 milj. kr. Av beloppet 123 milj. kr., som avser budgetåret 1975/76, har ca 20 milj. kr. gått till de allmänna advokatbyråerna.

De allmänna advokatbyråerna sammantagna har hiuills inte uppnått full kostnadstäckning något budgetår. Omslutningen vid och utfallet av verksamheten vid byråerna under budgetåren 1973/74-1975/76 framgår av följande tabell (1.000-tal kr.).

	1973/74	1974/75	1975/76
Intäkter Kostnader Resultat	13 749 18 135 -4 386	20 710 25 472 762	25 224 30 653 -5 429
Kostnadstäckning	76 96	81 %	82 96

1 sin anslagsframställning för budgetåret 1977/78 har domstolsverket räknat med ett underskott vid byråerna på ca 3 milj. kr. Enligt verkets beräkningar kommer verksamheten att ge full kostnadstäckning först budgetåret 1981/82.1 anslagsframställningen har domstolsverket analyserat orsakerna till underskottet i verksamheten under budgetåret 1975/76. Enligt verket antydde resultatutvecklingen vid byråerna under de två första verksamhetsåren att del fanns goda skäl att räkna med alt byråerna skulle kunna nå full kostnadstäckning under budgetåret 1977/78. Utfallet för budgetåret 1975/76 visade emellertid aU tidigare gjorda prognoser varit för optimistiska. Utgångspunkterna vid budgeteringen av verksamheten inför budgetåret 1975/76 hade enligl verket varit att efterfrågan på de allmänna advokatbyråernas tjänster skulle öka och all ersättningsnivån skulle ligga i paritet med byråernas genomsnittliga kostnadsnivå. Den senare förutsättningen byggde i sin tur på antaganden i fråga om andelen debiterbar tid av den totala arbetstiden och byråernas genomsnittliga kostnader. Ingel av dessa antaganden kom att infrias under budgetåret 1975/76.

1 sin analys framhöll domstolsverket vidare bl.a. att den i förarbetena fömtsatta fria och lika konkurrensien mellan allmänna och enskilda advokater

61 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:14

är svår alt upprätthålla på grund av de allmänna advokatbyråernas skyldighet att i första hand åta sig ärenden enligt rätlshjälpslagen. Enligl verket påverkar denna skyldighet lönsamheten i fiera avseenden. Den leder sålunda till en för de allmänna advokatbyråerna ogynnsam ärendestruktur jämfört med den som genomsnittligt förekommer hos en privatpraktiserande advokat. Rådgivningarna, som är klart olönsamma, koncentreras till de allmänna advokatbyråerna. Även i övrigt blir andelen ärenden med kort handläggningstid större vid de allmänna advokatbyråerna. Sådana ärenden ger i större utsträckning upphov till inte debiterbar tidsspillan än ärenden med längre handläggningstid, vilket orsakar inkomstbortfall. Slutligen leder skyldigheten atl åta sig rällshjälpsärenden till att de allmänna advokatbyråerna blir tvungna all ägna avsevärd tid åt verksamhet med kurativa inslag.

Enligt verket finns också en ej obetydlig överkapacitet vid byråerna som sammanhänger med att vissa byråers organisation inte är helt anpassad till marknadssituationen. Anledningarna härtiU är främst att söka i omställningen av de f d. rättshjälpsanstalterna till affärsmässigt drivna advokatbyråer och den snabba utbyggnaden av organisationen till riksläckning.

För alt lösa likviditetsproblem för uppdragsverksamheten och för au tillgodose behov av rörelsekapital förfogar domstolsverket för de allmänna advokatbyråernas räkning över en röriig kredit i riksgäldskonlorel. Den röriiga krediten uppgick när de allmänna advokatbyråerna inrättades den 1 juli 1973 till 5 milj. kr men har fortlöpande höjts och uppgår f n. till 13,2 milj. kr.

För att lösa finansieringsfrågan för de allmänna advokatbyråerna har regeringen genom olika beslut förordnal att uppdragsanslagel skulle belastas med det bokföringsmässiga underskottet budgetåren 1973/74-1975/76.

Domstolsverket och tidigare domstolsväsendets organisationsnämnd har fortlöpande följt verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna samt vidtagit olika åtgärder för att rationalisera arbetet vid byråerna och förbättra rörelseresultatet. Detla arbete har intensifierats under det senasie året. Domstolsverket har utarbetat ett omfattande program för det fortsatta rationaliseringsarbetet vid de allmänna advokatbyråerna.

För egen del vill jag anföra följande.

Vid rältshjälpsreformens tillkomst förutsattes atl lagstiftningen på området skulle ses över, när tillräcklig erfarenhet hade vunnits av dess tillämpning. För två år sedan tillsattes för sådant ändamål rättshjälpsutredningen (Ju 1975:07). Utredningen skall främst söka effektivisera de olika formernaav räushjälp, bl.a. rådgivning. Utredningens uppdrag gäller sålunda i första hand en översyn av de olika rättshjälpsformerna. Men också vissa organisatoriska aspekter på rättshjälpen skall beaktas av utredningen. Det gäller väsentligen fördelningen av myndighetsfunktionerna. Däremot berör uppdraget inte direkt de allmänna advokatbyråernas organisation och uppgifter. Resultatet av utredningens arbete kan emellertid som jag strax skall återkomma lill fä viss betydelse vid bedömningen av de allmänna advokatbyråernas lönsamhet. Utredningen väntas slutföra sitt arbete sommaren 1977.

Det förhållandet att vissa delar av rätlshjälpssyslemet sedan en tid tillbaka är föremål för översyn i särskild ordning börenligt min mening inte hindra att olika frågor som rör de allmänna advokatbyråerna nu las upp till granskning. Lönsamheten vid byråerna har hittills varit och kan åtminstone för de närmaste åren befaras förbli otillfredsställande. Domstolsverket räknar inte med att byråerna skall kunna uppnå full kostnadstäckning förrän budgetåret

DelIIJu:14   Skr 1977/78:103                                      62

1981/82. Mot denna bakgrund ter del sig angeläget att fömtsäiiningarna för verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna liksom formerna för och inriktningen av denna verksamhet blir föremål för en allmän utvärdering och översyn. Det bör anförtros åt en särskild kommitté med pariamentarisk förankring att fullgöra dessa uppgifter.

När rättshjälpsreformen infördes ansågs väsentligen tre skäl tala för atl, vid sidan av privatpraktiserande advokater och andra jurister, juridiskt biträde skulle stå till förfogande genom offentligt verksamma jurister. Samhället hade ett ansvar för atl ett tillräckligt antal kvalificerade jurister stod lill förfogande i rällshjälpsärenden i samband med den förutsedda kraftiga ökningen av samhällets rättshjälp. Valmöjlighet borde föreligga för den som behövde biträdeshjälp atl vända sig lill enskilt verksam eller offentligt anställd jurist, Advokatverksamhel i samhällelig regi behövdes också som en kontroll över samhällets väsenlligl ökade utgifter för rättshjälpen.

Dessa skäl för en verksamhet med offentligt anställda jurister har fortfarande bärkraft. Likaså bör även i framtiden behovet av juridiskt biträde genom offentligt verksamma jurister tillgodoses genom allmänna advokatbyråer som drivs av staten. De allmänna advokatbyråerna bör också i fortsättningen på lika villkor konkurrera med enskilda advokatbyråer, så långt förutsättningar för sådan konkurrens föreligger.

Vad jag nu sagt bör kunna tas som utgångspunkt för utredningens arbete. 1 fråga om utredningsarbetets inriktning vill jag i övrigt anföra följande.

En huvuduppgift för utredningen blir att göra en allmän utvärdering av verksamheten hiuills vid de allmänna advokatbyråerna och av de förutsättningar som gäller för verksamheten. Ett viktigt inslag blir därvid att göra en analys av de uppkomna föriusterna och lägga fram förslag till åigärder för att förbättra byråernas lönsamhet. Analysen och åtgärdsförslagen bör följas av en prognos om del framtida ekonomiska utfallet av verksamheten. Om utredningen skulle komma fram till att de allmänna advokatbyråerna med nuvarande organisation inte kan antas nå lönsamhet även om förulsältning-arna för verksamheten ändras i övrigt bör utredningen lämna förslag till en lämplig framtida organisation. Därvid börövervägas bl.a. frågorna om antalet byråer och deras storlek samt i vilken utsträckning filial- och mottagningsverksamhet bör bedrivas. Förslaget bör utgöra en rimlig avvägning mellan intresset av lönsamhet och andra faktorer som bör inverka på omfattningen av verksamheten.

Vid den analys som jag nu har förordat bör utredningen försöka kartlägga de skillnader som kan finnas när det gäller förutsättningarna att driva advokatverksamhel i enskild och offentlig regi. 1 det följande skall jag peka på några omständigheter som särskilt bör uppmärksammas.

De allmänna advokatbyråerna är statliga myndigheter och arbetar till stor del inom den ram som gäller för sådana myndigheter. Detta medför andra förutsättningar för verksamheten jämfört med privat ad vokal verksamhet, bl.a. på det administrativa området.

1 åtskillig advokatverksamhet finns vid sidan av rent juridiska aspekter även sociala och kurativa inslag. Skulle utredningens analys visa atl sådana inslag i mera väsentlig mån har medverkat lill de hiuills uppkomna föriusterna vid de allmänna advokatbyråerna bör utredningen särskilt pröva allmänhetens behov av sådan service och om denna bör lämnas genom de allmänna advokatbyråerna eller på annat sätt.

En annan särskild fråga som bör belysas i detla sammanhang är konsekvenserna av de allmänna advokatbyråernas skyldighet atl i första hand

63 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:14

lämna rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1972:429, omtryckt 1976:626).

De utredningsuppgifter som jag har redogjort för nu har samband med den översyn av rättshjälpssystemel i stort som ankommer på rättshjälpsutredningen. Jag tänker i första hand på den effektivisering av rätlshjälpsformen rådgivning som kan väntas bli ett resultat av den utredningens arbete. Som bl.a. har framhållits i direktiven för rättshjälpsutredningen har det nuvarande rådgivningsinstilulel ofta varit föriuslbringande för den som har meddelat rådgivning, eftersom rådgivningstiderna har tenderat att sträckas ul längre än som har varit fömtsatt med hänsyn till den förhållandevis låga avgiften för rådgivning. Detta har i första hand drabbat de allmänna advokatbyråerna, som svarar för Hertalet rådgivningar enligt rättshjälpslagen. Med tanke på vad jag har sagl nu börden nya utredningen beakta resultatet av rättshjälpsulredningens arbete på sådana punkter där det finns samband mellan rättshjälpssystemets utformning och de allmänna advokatbyråernas verksamhet.

Enligt nuvarande ordning är kostnadsnivån vid de allmänna advokatbyråerna av grundläggande betydelse för laxesättningen inom rättshjälpssystemel. Det ter sig därför naturiigt alt utredningen också utvärderar de principer som hittills har legat till grund för taxor och andra normer för ersättningar vid olika former av rättshjälp till biträden, offentliga försvarare eller andra. En utgångspunkt för uiredningens överväganden bör vara att ersättningarna i det enskilda fallet bestäms efter samma grunder oavsett om ersättningen skall utgå lill den som är enskilt verksam eller offentligt anställd jurist. Självfallet bör utredningens analys av faktorer som kan innebära skillnader i fömtsättningama för privat och offentlig advokatverksamhet spela en viktig roll för övervägandena i taxesättningsfrågorna. Utredningen bör belysa vilka konsekvenser som de nuvarande taxesätiningsprinciperna och deras tillämpning har haft för samhällets kostnader för rättshjälpen samt lägga fram de ändringsförslag den kan anse påkallade. Ändringsförslagen bör också kunna avse frågorom fördelningen av rätlshjälpskostnaderna mellan samhället och den enskilde, i den mån dessa inte omfattas av rättshjälpsutredningens uppdrag.

Utredningens överväganden bör slutligen omfatta frågan om finansieringen av de allmänna advokatbyråernas verksamhet samt det budgetsystem och den anslagskonstruklion som bör tillämpas förden allmänna rättshjälpen och de allmänna advokatbyråerna. Alternativa lösningar bör ställas upp och belysas. Eventuella ändringsförslag måste även i denna del tillgodose de anspråk som kravet på lika konkurrens mellan enskilda och allmänna advokatbyråer medför.

Utredningen bör ulföra sitt uppdrag i nära samarbete med domstolsverket. Jag utgår från att verket å sin sida fullföljer sitt pågående rationaliseringsar-bete inom ramen förde nuvarande förutsättningarna för verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna och under hänsynstagande till vad som framkommer under utredningens arbete. Jag avser aU senare i dag föreslå att det uppdras åt domstolsverket att i sin anslagsframställning för budgetåret 1978/ 79 eller i anslutning till denna särskilt redovisa sitt arbete och sina förslag för alt på kort sikt och inom ramen för nuvarande förutsättningar för verksamheten förbättra lönsamheten vid de allmänna advokatbyråerna.

Utredningensarbelebörbedrivasskyndsaml. Om det visar sig lämpligt bör utredningen kunna redovisa sitt arbete i form av delbetänkanden.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

DelIIJu:15   Skr 1977/78:103                                      64

att tillkalla en kommitté med högst fyra ledamöter med uppdrag att se över systemet med allmänna advokatbyråer m.m.,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Justitiedepartementet)

15. Översyn av bestämmelserna om tomträttsavgäld m.m.

Dir 1977:67

Beslut vid regeringssammanträde 1977-06-16

Statsrådet Olsson anför.

Tomträtt aren till liden obestämd nyttjanderätt till fastighet. Liksom andra typer av nyttjanderätter, l.ex. arrende och hyra, är den reglerad i jordabalken. Tomträtlshavaren är skyldig aii: betala viss åriig avgift (tomträttsavgäld) till den som har upplåtit tomträtten, vanligtvis en kommun. Avgälden utgör betalning för rätlen atl använda marken. Tomträtten liknar emellertid mera äganderätten än andra nylljanderäitsformer. Tomträtlshavaren kan fritt överiåta tomträtten och tomträtten kan användas som kreditunderiag genom all den kan inlecknas.

Enligl en inventering år 1973 använde sig omkring 50 kommuner av tomträtt i någon omfattning, därav 30 kommuner för såväl bostads- som industriändamål. Det sammanlagda antalet tomträtter som har upplåtits under åren 1954-1972 är omkring 41.000. Äldre tomträttsupplåtelser är alltså inte medräknade. Är 1972 inflöt sammanlagt 195 milj. kr i avgälder till kommunerna, varav 159 milj. kr till Stockholm, Göteborg och Malmö.

Tomträtlsinstitulet infördes genom 4 kap. lagen (1907:36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom (nyttjanderättslagen). Syftet var alt möjliggöra markupplåtelser som, ulan atl äganderätten fiyttades över, skulle ge markinnehavaren en vida mer omfattande dispositionsrätt än vanlig nyttjanderätt.

Enligt bestämmelsernas ursprungliga utformning skulle markupplåtelse avse viss tid, minst 26 och högst 100 år. 1 övrigt stod det parterna fritt att komma överens om villkoren för upplåtelsen. Frågan om avgäld för lomträttsupplåtelsen var inte lagreglerad. Del normala var atl i upplåtelsen avtalad avgäld skulle utgå oförändrad under hela upplåtelseperioden.

Tomträtlsinstitulet reformerades år 1953. Reformen innebar genomgripande förändringar. 4 kap. nyttjanderättslagen fick helt ny lydelse. Tomt-rättshavarens rättsliga ställning stärktes avsevärt och därmed även tomträttens kreditvärde. Tomträtten utformades som en upplåtelse av nyttjanderätt på obegränsad tid. Avgälden skulle utgå med oförändrat belopp under vissa

65 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:15

lidsperioder. Om inte överenskommelse träffades om längre tid, utgjorde varje period 20 år. Avsåg upplåtelsen väsentligen annat ändamål än bostadsbebyggelse fick kortare period förekomma, dock minst 10 år. Möjlighet skapades också att för näsiföljande period påkalla omprövning av avgäldens belopp (avgäldsreglering).

Enligt övergångsbestämmelserna till 1953 års lagändringar gäller äldre lag fortfarande i fråga om tomträtt som har upplåtits före den 1 januari 1954. Möjlighet infördes för markägare och lomlrättshavare all efler överenskommelse låta äldre upplåtelse följa de nya bestämmelserna. Antalet löpande tomträtter var den 1 januari 1974 för Stockholms kommun ca 26.000. Av dessa har ca 14.000 upplåtils under tiden före 1954. Övergång lill 1953 års regler har dock skett i betydande utsträckning.

Efler 1953 års tomträttsreform har 4 kap. nyttjanderättslagen ändrats endast år 1967. Ändringen innebar alt minimitiden för avgäldsperiodema i fråga om tomträtt som har upplåtits för bostadsändamål förkortades från 20 till 10 år. En enhetlig minimitid om 10 år infördes därmed i fråga om alla slag av tomträttsupplåtelser. Syftet var aU skapa bättre förutsättningar för det allmänna att tillgodogöra sig värdestegringen på tomträttsmarken.

Enligt övergångsbestämmelserna till 1967 års lagändring skall äldre lag fortfarande tillämpas i fråga om tomträtt som har upplåtits före den 1 januari 1968. På samma sätt som vid 1953 års reform öppnades en möjlighet att låta även äldre upplåtelser omfattas av lagändringen.

Vid jordabalkens tiUkomst år 1972 togs bestämmelserna i 4 kap. nyttjanderättslagen utan nämnvärd ändring i sak in som 13 kap. i balken.

Beträffande tomträttsavgälden innebär bestämmelserna i 13 kap. 11 § jordabalken att överenskommelse om ändring av avgälden för den kommande tidsperioden inte får träffas senare än ett år före utgången av den löpande perioden. Väcker fastighetsägaren eller tomträtlshavaren under näst sista året av den löpande perioden talan om omprövning av avgälden skall domstolen på gmndval av markens värde vid tiden för omprövningen bestämma avgälden för den kommande perioden. Vid bedömande av markvärdet skall hänsyn tas till ändamålet med upplåtelsen och de närmare föreskrifter som skall tillämpas i fråga om fastighetens användning och bebyggelse. Har avgälden för den kommande perioden inte bestämis i enlighet härmed, skall den utgå med samma belopp som förut. Enligt 13 kap. 24 § jordabalken skall talan om omprövning av avgäld väckas vid fastighetsdomstol. 1 målet gäller vanliga regler om rättegångskostnad.

En tillämpning av 1953 års bestämmelser om reglering av avgäld har på grund av bestämmelsernas utformning inle blivit aktuell i någon större utsträckning förrän i samband med bestämmande av den nya avgäld för 1954 års upplåtelser för bostadsändamål som skall gälla fr.o.m. år 1974. Ny avgäld för upplåtelser enligt 1967 års tomträttslagstiflning kommer att bli aktuell fr.o.m. år 1978. Antalet regleringar torde i fortsättningen komma att ligga på en hög nivå.

Tillämpningen av bestämmelserna om reglering av tomträttsavgäld har medfört vissa problem. Både från kommunall håll och från organisationer som företräder lomträttshavarna har gjorts framställningar om lagändring. Sammanfattningsvis går kritiken ut på att det är så svårt alt tolka vad nuvarande bestämmelser egentligen innebär i fråga om storleken av ny avgäld atl önskvärda överenskommelser hindras. Resultatet blir omfattande processer. Både kommuner och lomlrättshavare behöver klara riktlinjer för avgäldssättningen.

5 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

DelIIJu:15   Skr 1977/78:103                                      66

Det kan också nämnas atl bl.a. Stockholms och Göteborgs kommuner har låtit utföra särskilda tomträtlsutredningar till ledning för kommunens ställningstagande främst vid avgäldsreglering.

Utöver bestämmelserna i 13 kap. 11 § jordabalken finns ingen lagbestämmelse till ledning vid reglering av tomträttsavgäld. 1 förarbetena har endast uttalats atl avgälden bör motsvara skälig ränta på det uppskattade markvärdet och att man vid bestämmande av vad som är skälig ränta bör kunna hämta ledning från de grunder efler vilka lomträltsupplålaren vid tiden för omprövningen beräknar avgälden för nya tomträllsupplåtelser(SOU 1952:28 s. 83).

Avgäldsregleringen är alltså teroende av två faktorer, markvärdet och en viss räntesats, avgäldsräntan. Det har inte närmare angetts hur man bestämmer vare sig markvärdet eller avgäldsräntan vid den individuella prövning som skall leda fram till avgäldsbestämningen. 1 avsaknad av en direkt metod för avgäldsbestäntning har parterna ansett sig ha stöd för vitt skilda uppfattningar om markvärdets storlek och om skälig ränta. Bristande enhetlighet i tillämpningen har blivit följden. 1 mål om reglering av tomträttsavgäld blir parterna ofta nödsakade att förebringa omfattande utredning till stöd för sin ståndpunkt. 1 varje regleringsmål måste, liksom i ett expropriationsmål,iitredning förebringas om markvärdet. Härtill kommer all utredning som kan behövas för alt bestämma skälig ränta. Processkostnaderna blir höga och handläggningstiderna i domstolarna långa.

Högsta domstolen (HD) har i maj 1975 meddelat tre domar (NJA 1975 s. 385) om tomträttsavgäld för fastigheter med kommersiellt ändamål i Stockholms innerstad. HD har i huvudsak avfattat domskälen likalydande för de tre målen. Om markvärdet rådde i huvudsak enighet mellan parterna. HD fastställde räntan i de båda första målen till 4,25 och i det tredje till 5 procent.

HD:s domar bygger på att avgäldsräntan skall fastställas dels efter en jämförelse med aktiemarknaden, dels med tillämpning i huvudsak av en av professorn Carsten Welinder utarbetad kalkylmodell. Welinders metod innebär att man med utgångspunkt i en vald avkastningsränla (kalkylränla) och i anlaganden om markens värdestegring räknar fram förhållandet mellan markens saluvärde och tomträntan, dvs. markens aktuella avkastning. För alt kunna tillämpa kalkylmodellen måste vissa antaganden göras rörande dels kravet på total förräntning, sorn i modellen representeras av kalkylränlan, dels storleken av förväntad framlida värdestegring. 1 sistnämnda hänseende har man att bestämma såväl den räntesals efler vilken värdestegringen bör beräknas och den lidsperiod under vilken den beräknas fortgå som i vad mån man bör räkna med kontinuitet eller diskontinuilet i värdestegringen.

I december 1976 har HD meddelat en dom (nr DT 27) om tomträtlsavgäld för en tomträu i Solna kommun, som upplåtits för egnahemsbebyggelse. HD:s dom bygger i huvudsak på principerna i NJA 1975 s. 385. Även markvärdet var dock i detta fall tvistigt. HD bestämde detta med utgångspunkt i taxeringsvärdet. Räntan fastställdes till 4,5 procent.

HD:s ställningstaganden i fråga om främst avgäldsräntan utgör resultatet av invecklade överväganden och beräkningsgmnder. Den av HD valda metoden kan knappast vänlas hjälpa parterna alt i rimlig mån förutse vilken avgäld som skall utgå för kommande period. Den innehåller vidare så många osäkra faktorer aU parterna kan befaras inta vitt skilda ståndpunkter i fiera avseenden. Metoden ger därmed parterna ett otillräckligt stöd för överenskommelser om ny avgäld.

67 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:15

Riksdagen har förra året behandlat en del tomträtlsliga frågor med anledning av en motion om viss översyn av tomträttsinstilutel (LU 1976/ 77:9). I motionen (1975/76:1102) hemställdes att riksdagen skulle hos regeringen begära en översyn enligt vad som i motionen anfördes beträffande villkoren för omprövning av tomträttsavgäld, avgäldsperiodemas längd och uppsägning vid upplåtelse med tomträtt.

1 sitt betänkande med anledning av motionen förklarade lagutskottet att man delade uppfattningen att tidpunkten nu var inne aU se över bestämmelserna om tomträtt. Utskottet strök under angelägenheten av alt eventuella ändringar i tomträttsreglerna inte fär en sådan utformning, atl förtroende för tomträtten och därigenom dess användbarhet minskar. En utredning borde i första hand la sikte på alt undanröja de olägenheter som har samband med avgäldsregleringen. Även andra moment i den nuvarande ordningen borde emeUertid göras till föremål för en översyn.

Utskottet uttalade vidare att det hade inhämtat att regeringen hade för avsikt att inom kort tillsälta en offentlig utredning för att behandla de berörda frågoma. Genom atl en utredning kom till stånd ansåg utskottet aU syftet med motionen i allt väsentligt var tillgodosett. Utskottet fömtsatle atl dess synpunkter skulle komma att beaktas vid utformningen av utredningsdirektiven samt att stor vikt skulle läggas vid aU arbetet sker skyndsamt.

Om tomträllsinslitutel skall kunna fungera tillfredsställande i fortsättningen är det nödvändigt att avtalsparterna ges stöd i enkla och lättillämpade bestämmelser om hur tomträttsavgälden skall bestämmas. Detta kan de inte anses ha i dag. Det finns därför anledning att närmare undersöka hur reglerna om bestämmande av tomträttsavgäld bör utformas. Jag förordar att en kommitté nu tillkallas för det ändamålet.

Kommittén bör inledningsvis belysa hur syftet med och tillämpningen av tomträttsinstitulet har påverkals av olika åigärder som har vidtagits sedan institutet infördes. Jag tänker bl.a. på de ökade markpolitiska medel som ställts till kommunernas förfogande. 1 fråga om bostadsbyggandet har ett omfattande syslem för bostadsfinansiering åstadkommits som inte fanns när tomträttsinstitulet infördes. Också reglerna för beskattning av inkomst av faslighet och för realisationsvinstbeskattning vid fastighelsöveriåtelse har förändrats avsevärt.

När lomlrältsinstitutet infördes år 1907 låg tyngdpunkten på del bostadssociala syftet. Framför allt gällde det då att ge den enskilde möjlighet att disponera mark för bostadsbebyggelse till en lägre kostnad än vid förvärv av mark med äganderätt. A andra sidan var tomträttshavarens rättigheter vid upplålelseperiodens slut begränsade i fråga om t.ex. inlösen av byggnader uppförda på tomträilsmarken.

Vid reformerna på 1950- och 1960-talen gavs det markpolitiska syftet en framträdande plats. Markvärdestegringen på lomträttsmarken borde i största möjliga utsträckning tillfalla kommunerna. Samtidigt stärktes emellertid tomträttshavarens ställning gentemot upplålaren i väsentliga avseenden. Tomträtlshavaren fick i princip samma trygghet och möjlighet att utnyttja fastigheten som vid äganderätt.

Det är uppenbart att de nämnda huvudsyftena står i viss motsatsställning till varandra. Det är svårt att i varje fall i bostadsförsörjningssammanhang helt förena kraven atl tomträtlsinstitutet skall vara fördelaktigt för både tomträtlshavaren och tomlrättsupplåtaren. Det gäller särskilt med tanke på att del i dagens läge knappast föreligger några skillnader i ekonomiska betingelser för den enskilde att bygga sin bostad på tomträttsmark eller på

Del II Ju:15   Skr 1977/78:103 68

mark med äganderätt.

Kommittén bör belysa de vid olika tidpunkter angivna syftena för tomträttsinstilutel och analysera deras inbördes förenlighet. Mot bakgrund av en sådan analys och analysen av de förändringar i de allmänna förutsättningarna för markpolitiken som har inträffat bör kommittén föreslå den avvägning mellan och formulering av lomträlisinstilutets syften som är bäst förenlig med den övergripande målsättningen att mark för bostadsändamål skall kunna upplåtas både med äganderätt och med tomträtt.

Jag går nu över till alt närmare diskutera principerna för avgäldsreglering.

Ett av syftena med själva tomträttsinstilutel är som nämnts att värdestegring på marken skall tillkomma tomlrättsupplåtaren. Den skall förbehållas denne genom reglering av tomträttsavgälden. Tomträtlshavaren skall däremot ha samma rätt som en fastighetsägare att tillgodogöra sig den värdestegring som hänför sig till de byggnader han uppför på lomträttsmarken. Om avgälden är låg i förhållande lill aktuellt markvärde medför det vid en försäljning att tomträtlshavaren tillgodogör sig eu övervärde på tomträtten som i själva verket hänför sig till markvärdet. Om avgälden å andra sidan är för hög i förhållande till aktuellt markvärde medför det att tomträtten föriorar i värde och konkurrenskraft gentemot äganderättsfastigheler. Det är därför viktigt atl avgälden avvägs så att den inte blir vare sig för låg eUer för hög. De överväganden som har redovisats som bakgrund lill HD:s domar visar hur komplicerad denna avvägning är.

Det är viktigt alt tomträttens kreditvärdighel inte sätts i fara. Det är därför angeläget att kreditgivaren kan förutse resultatet av en avgäldsreglering med större grad av säkerhet än som nu är fallet.

För att tomlrättsupplåtaren och tomträtlshavaren skall kunna fömtse vilken tomträttsavgäld som skall utgå för den kommande perioden är det önskvärt all införa en lagregel som tydligare än nu anger de grunder enligt vilka tomträttsavgälden skall regleras. Härigenom lättas den börda som administrationen av tomträttsupplåtelsema f n. innebär för kommunerna. Vidare kan antalet domslolsprocesser minskas. Det bör i normalfallet framgå redan av lagregeln till vilket högsta belopp tomträttsavgälden normalt får bestämmas. Intill det beloppet bör det få ankomma på kommunen att la ul högre eller lägre avgäld med hänsyn till den markpolitik som kommunen önskar föra.

F.n. bestäms avgälden i princip efter en individuell prövning av varje enskilt fall. Avgäldens storlek är, som redan har nämnts, beroende av två faktorer, markvärdet och en skälig ränta på detta, avgäldsräntan. Ett system som även i forlsällningen ger utrymme för en individuell anknytning lill markvärdet för varje enskild fastighet ler sig naturligt om reformen skall kunna tillgodose sitt syfte. Däremot bör det införas någon form av schabloner för bestämmande av markvärde och avgäldsränta.

Vid avgäldsreglering skall f n. markvärdet motsvara markens marknadsvärde, dvs. det pris marken sannolikt skulle betinga vid försäljning i den allmänna marknaden. Lagstiftningen bygger vidare på principen att markvärdet bestäms genom en individuell prövning av varje enskilt fall. Marknadsvärdet ligger numera till grund även för bestämmande av markens taxeringsvärde. Taxeringsvärdet skall enligt 9 § andra stycket kommunalskatielagen (1928:370) motsvara 75 procent av marknadsvärdet.

Med en ordning som innebär atl den enskilda fastighetens markvärde även i fortsättningen skall läggas lill grund för avgäldsregleringen ligger del nära till

69 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju: 15

hands alt pröva om det är möjligt att vid avgäldsregleringen fastställa markvärdet med utgångspunkt i faslighetens marklaxeringsvärde.

Enligt 12 § kommunalskattelagen skall allmän fastighetstaxering äga mm endast vart femte år. Redan när taxeringsvärdet fastställs baseras det på ett gammalt marknadsvärde, nämligen värdet vid ingången av året före taxeringsåret. Taxeringsvärdet motsvarar dessutom endast 75 procent av marknadsvärdet. Kommittén bör överväga möjligheterna all vid användning för del nu aktuella ändamålet justera marklaxeringsvärdet så aU det motsvarar förhåUandena vid regleringstidpunkten. Vidare bör prövas om del finns skäl alt för detta ändamål räkna upp marktaxeringsvärdet till marknadsvärdenivån eller inte.

Den värdering som sker vid allmän fastighetstaxering är inte i alla avseenden anpassad till värderingssituationen vid avgäldsreglering. Mark-taxeringsvärdet omfattar även värdet av sådana anläggningar som inte har skapats av kommunen. Enligt 13 kap. 4 § jordabalken ingår de vid lomträttsupplåtelsen gällande planbestämmelsema som eU villkor i upplåtelsen, om inle annat har avtalals. Vid fastighetstaxering utgår man däremot från de planbestämmelser som är aktuella då laxeringen sker. Markvärdet vid fastighetstaxering kan alltså komma att bestämmas med beaktande av en byggnadsrält enligt en plan som blivit gällande efler lomträttsupplåtelsen och som tomträtlshavaren därför saknar möjlighet att utnyttja. 1 tomträltsupp-låtelsen kan vidare ha intagils bestämmelser, s.k. inskränkande föreskrifter, som gör tomträttshavarens rätt att utnyttja fastigheten mer begränsad än om han hade varit ägare till fastigheten. Markvärdet vid fastighetstaxering faststäUs ulan hänsynslagande till sådana föreskrifter. 1 taxeringshänseende tillmäts vidare vissa anslutningsavgifter betydelse. Avgift som tomträtlshavaren har betalat för anslutning t.ex. till allmän va-anläggning skall i princip beaktas vid fastighetstaxeringen och kommer alltså aU höja taxeringsvärdet.

Om kommittén stannar för att någon uppräkning av taxeringsvärdet lill marknadsvärdenivån inte skall ske, finns en betryggande marginal för avvikelser av mindre betydelse. Kommittén bör i så fall sträva efter att marktaxeringsvärdet skall kunna användas i så stor utsträckning som möjligt som utgångspunkt för beräkningen och bara låta mera betydande avvikelser slå igenom vid avgäldsregleringen.

Kommittén bör i denna del av arbetet hålla nära kontakt med 1976 års faslighetstaxeringskommillé (Fi 1976:05).

Svårigheterna att bestämma markvärdet vid avgäldsreglering har hittills varit av praktisk snarare än av principiell natur. Parterna har sålunda i allmänhet haft klart för sig vilka metoder som kan användas för all bestämma markvärdet. De kan emellertid ha känt sig tvingade att förebringa en vidlyftig utredning som underiag för bestämning av markvärdet. När del gäller avgäldsräntan har parterna däremot ställts inför principiella problem. 1 praktiken har det också visat sig att avgäldsräntan har varit den faktor som föranlett de största svårigheterna i samband med avgäldsreglering.

1 fråga om bestämningen av markvärdet har jag antytt att en individuell anknytning till fastigheten är en näraliggande utgångspunkt för markvärde-bestämningen. När det gäller avgäldsräntan talar myckel för alt schablonen i stället bör vara genereUt giltig för en större grupp av tomträtter. Medan individuella omständigheter kan få ge utslag på markvärdet bör den högsta schablonräntan inte få frångås efter någon individuell prövning. Däremot bör i enlighet med vad jag tidigare har sagt kommun vara oförhindrad att tillämpa

DelIIJu:15   Skr 1977/78:103                                      70

en lägre avgäldsränta.

Kommunernas praxis i fråga om avgäldsräntans storiek torde f n. vara mycket skiftande. Det torde därför knappast vara möjligt att ur denna praxis fä fram en enhetlig avgäldsränta som kan användas som schablon för hela landet.

Vid bestämmande av en schablonränla gäller del rent allmänt att se till att lomträttsmarken inte fär svårigheter alt hävda sig vid en jämförelse med äganderältsmarken vid valet av boendeform.

När det gäller att bedöma avgäldsräntans storlek kan man gå fram på olika vägar. En väg är all låta räntan knyta an till kommunens kostnader för sin kapitalanskaffning. Man skulle alltså utgå från den vid varje tidpunkt gällande tomträttslåneräntan. Räntan på kommunernas tomträltslån varierade under åren 1973-1976 mellan 7,25 och 9,25 procent och den uppgår f n. till 9,75 procent (se SFS 1976:869), Tomträllslåneränlan bestäms med utgångspunkt i räntan för s.k. länga lån.

AU oförmedlat använda tomträttslåneränlan som schablonränta skulle dock sannolikt leda lill en kraftig överkompensation för lomträltsupplålaren och på sikt kunna ge upphov till en avgäldsulveckling som ter sig obillig om avgäldsunderiaget beräknas med utgångspunkt i aktuella markpriser.

En annan väg är att bestämma räntan på grundval av en analys av markens egenskaper som kapitalplaceringsobjekl. Avgäldsräntan får härvid närmast motsvara det omedelbara förräntningskrav en köpare av marken skulle antas ha haft vid den aktuella värdetidpunkten. Sistnämnda metod har använts av HD i rättsfallet NJA 1975 s, 385,

En schablonregel kan vänteis bli lillämpbar i stor utsträckning på upplåtelser för bostadsändamål, både egnahem och hyreshus. Däremot är det säkert realistiskt att räkna med att upplåtelser för kommersiellt ändamål kommer alt kräva en mera individuell prövning, främst beroende på att inskränkande föreskrifter är vanliga vid denna typ av upplåtelser. Vid avgäldsregleringen blir det nödvändigt atl ekonomiskt bedöma värdet av bl.a. sådana avtalsvillkor.

Kommittén bör ha frihet att utöver den av mig skisserade schablonregeln pröva även andra metoder för tomträttsavgäldens bestämmande.

Det kan antas atl bestämmelserom avgäldsreglering av nu antytt slag blir vägledande för kommunerna 'Dckså vid avgäldsbestämning i samband med upplåtelser av tomträtt. Av betydelse i sammanhanget är också de sedan år 1975 gällande reglerna för räntebidrag till tomträltsavgälder för fierfamiljshus och vid nybyggnad för småhus som upplåts med bostads- eller hyresrätt. Fr.o.m. den 1 juli 1977 utgår räntebidrag under vissa förutsättningar lill tomträttsavgäld för egnahem med beslut om lån för nybyggnad efter den 30 juni 1976. För låntagare som disponerar mark med äganderätt kan däremot räntebidrag utgå för markkostnader under förutsättning alt fastigheten har bebyggts efter år 1957 och låntagaren i övrigl är berättigad till räntebidrag. Mot bakgmnd av vad jag tidigare har sagt om kostnadsrelationen mellan tomträtlsmark och äganderättsmark bör kommittén överväga sambandet mellan räntebidrag och tänkta system för avgäldsreglering.

En schablonregel vid avgäldsreglering bör göra det möjligt för tomträtlshavaren alt lättare än nu bedöma den kommande avgälden. Det är också avsett att avgälden skall kunna bestämmas utan något tyngande arbete i fråga om markvärderingen. Därmed har emellertid de skäl som talade för all man år 1967 stannade vid en tioårig avgäldsperiod till stor del mist sin aktualitet.

71 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:16

Om kommittén finner sig böra föreslå att avgälden bestäms med hjälp av någon form av schablonregel bör alltså frågan om avgäldsperiodemas längd las upp. Också vid andra förslag till lösning på avgäldsproblemen torde denna fråga fä en så pass central betydelse alt kommittén bör behandla den.

Kommittén bör vidare överväga om förfarandet vid inskrivning av ändringsavlalet kan förenklas. I praxis har nämligen detta förfarande på många håll uppfattals som tungrott och besväriigt.

En annan fråga som kommittén bör överväga är om det finns anledning att behålla de särregler som f n. gäller vid tomlrättsupplåtelse för annat ändamål än bostadsbebyggelse. Vid sådan upplåtelse kan parterna avtala om att uppsägning av tomträtten får ske vid utgången av perioder om minst 20 år saml om att lomlrältsupplåtaren inte skall vara skyldig att lösa egendom som utgör tillbehör till tomträtten.

Slutligen vill jag framhålla att kommittén också måste ägna uppmärksamhet åt övergångsfrågorna. Härvid bör särskilt övervägas om det är möjligt att låta de tomträtter som f n. följer 1953 års lomträttslagstiftning omfattas av kommitténs ändringsförslag. Kommittén bör också överväga de problem som hänger samman med alt åtskilliga tomträtter fortfarande faller under 1907 års tomlrätlslagstiftning.

Skulle under utredningsarbetets gång andra frågor som hänger samman med de nu angivna komma att aktualiseras, bör kommittén vara oförhindrad att pröva även dem.

Avslutningsvis vill jag understryka alt kommittén bör arbeta skyndsamt.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag

all regeringen bemyndigar mig

atl tillkalla en kommitté med högst åtta ledamöter med uppdrag att se över bestämmelserna om tomträttsavgäld m.m.,

att utse en av ledamöterna atl vara ordförande,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag alt regeringen föreskriver

att ersättning lill ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

atl kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Justitiedepartementet)

16. Ny yttrandefrihetsgrundlag

Dir 1977:71

Beslut vid regeringssammanträde 1977-06-09

Departementschefen, statsrådet Romanus, anför.

Ell demokratiskt styrelseskick kan bestå endast så länge åsiktsbildningen i samhället förblir fri. En folkstyrelse värd namnet kan inte länkas utan en omfattande frihet för den enskilde medborgaren att uttala sina åsikter i olika

DeinJu:16   Skr 1977/78:103                                       72

frågor, att lämna och inhämta upplysningar i ämnen som intresserar honom, alt ägna sig åt litterärt eller konstnäriigt skapande etc. De regler som ställs upp till yttrandefrihetens skydd är <;åledes av central betydelse för hela samhällsordningen.

De grundläggande bestämmelserna till skydd för yttrandefriheten i det svenska samhället finns sedan den I januari 1975 intagna i regeringsformen (RF). Den yttrandefrihet som utövas genom del tryckta ordet haremellertid haft ett särskilt grundlagsskydd sedan mer än två århundraden. Den grundlag som nu gäller på området är 1949 års tryckfrihetsförordning (TF), AU grundlagssliftaren särskilt har velat skydda yttrandefriheten i tryckt skrift har sin förklaring i den genomslagskraft och den därav följande betydelse förden samhälleliga opinionsbildningen som kännetecknar delta medium.

Genom att regleringen i TF har begränsats till att avse endast yttranden som framförs på ett visst sätt har den kunnat ges en hög grad av utföriighel och konkretion. Dess skyddseffekt är därför betydande. TF anger uttömmande och detaljerat gränserna för yttrandefriheten i tryckt skrift och de möjligheter som det allmännas: företrädare har atl ingripa mot missbruk av denna frihet.

Den tekniska utvecklingen har resulterat i att vi har fått ytteriigare medier för yttrandefrihetens utövande med en genomslagskraft jämförbar med eller ibland t.o.m. överiägsen det tryckta ordets. Detta förhållande avspeglas emellertid i svensk rätt fn. endast i regler på vanlig lagnivå. Genom bestämmelserna i radiolagen (1966:755) och radioansvarighetslagen (1966:756) skyddas sålunda yttranden i ljudradio och television i nära anslutning till TF:s regelsystem. Förslag till en liknande reglering för filmens del framlades år 1969 av filmcensurutredningen (SOU 1969:14). Detta förslag har emellertid inte lett till lagstiftning.

Det har under senare år bedrivits ell omfattande arbete i syfte atl förstärka grundlagsskyddet för såväl yttrandefriheten som övriga grundläggande fri-och rättigheter. Det första resultatet av denna verksamhet var de regler i ämnet som logs in i 2 kap. RF i samband med denna grundlags tillkomst. Dessa bestämmelser har den 1 januari i år ersatts med en helt ny reglering som innebär en väsentlig utvidgning och förstärkning av del konstitutionella rättighetsskyddet. Som jag kommer att utveckla närmare i det följande är arbetet på att förstärka RF:s skydd för de grundläggande fri- och rättigheterna ännu inle avslutat.

Strävandena att förstärka det konstitutionella rättighetsskyddet har emellertid inte varit begränsade till att avse allmänna regler av det slag som kan rymmas inom RF:s ram. Den år 1970 tillkallade massmedieutredningen (MMU) föreslog i sitt huvudbetänkande (SOU 1975:49) Massmediegrundlag, alt TF skulle ersättas av en ny gmndlag som - med bibehållande av de grundläggande principerna för del nuvarande tryckfrihetsskyddet - skulle reglera friheten att offentliggöra yttranden inte bara i tryckta och därmed jämförbara skrifter utan också i ljudradio, television och film. Detta förslag har inte i sin helhet lett till lagstiftning. Det har däremot som kommer att framgå av del följande lagts lill grund för en omfattande partiell reform av TF, som träder i kraft den 1 januari 1978.

De åtgärder som hittills har nämnts syftar alla till att skydda yttrandefriheten genom att ställa upp hinder mot ingripanden från del allmännas sida. Statsmakternas strävanden aU stärka yttrandefriheten har emellertid sträckt sig härutöver. Arbetet har i hög grad också varit inriktat på aktiva stödåtgärder. Hela den samhiilleliga kulturpolitiken med dess stöd lill

73 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:16

teatrarna, filmen, utställningar och andra kulturella verksamheter kan ses som ett viktigt inslag i skyddet för yttrandefriheten. Av särskilt intresse i deUa sammanhang är del omfaUande ekonomiska slöd till den svenska dagspressen som infördes år 1969 och som därefter fortlöpande har byggts ut. Jag kan i denna fråga hänvisa lill betänkandet (SOU 1975:79) "Svensk press. Statlig presspolilik", som avgavs av 1972 års pressutredning, och till prop. 1975/76:131. Av stor betydelse för yttrandefrihetens villkor är också den statliga politiken på radio- och TV-områdena. Hithörande frågor har behandlats av den år 1974 tillkallade radioulredningen (U 1974:08), vars betänkande (SOU 1977:19) Radio och TV 1978-1985 nyligen har avgelts.

Ytteriigare en aspekt på yttrandefrihetsskyddet möter man i direktiven till den år 1974 tillkallade massmediekoncenlrationsutredningen (Ju 1974:13). Denna utredning har i uppdrag att undersöka möjligheterna att införa en lagstiftning som kan förebygga en icke önskvärd förelagskoncentration inom massmediebranschen. Av intresse för den medieanknutna yttrandefriheten är också uppdragen till utredningen (Ju 1974:14) om reklam i videogram och till den kommitté som skall utreda samhällets insatser på videogramområdet (Dir 1977:53).

Även om således frågan om skydd för yttrandefriheten har blivit alltmera mångfasetlerad och komplicerad under senare år, kvarstår med oförminskad styrka önskemålet all yttrandefriheten i alla dess former bereds ett så starkt grundlagsskydd som möjligt mot ingrepp från det allmännas sida.

Som jag redan har nämnt återfinns de grundläggande reglerna i ämnet i 2 kap. RF. Enligl 1 § första stycket 1 är varje medborgare gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet, som beskrivs som frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar saml uttrycka tankar, åsikter och känslor. Av 12 och 13 §§ framgår all denna frihet får begränsas inom vissa ganska allmänt angivna ramar.

RF:s regler om yttrandefriheten är tillämpliga också när denna frihet utnyttjas inom ramen för någon av de andra friheter som nämns i RF. Detla förhållande är i förevarande sammanhang av särskilt intresse såvitt gäller mötes- och demonstrationsfriheterna. Reglerna om dessa friheter är av betydelse för yttrandefriheten så till vida all de avgör om ett visst medium -t.ex. ett politiskt möte, en teaterföreställning eller en demonstration - står till en opinionsbildares förfogande eller inte. Mötesfriheten beskrivs i 2 kap. 1 § första stycket 3 RF som frihet att anordna och bevista sammankomst för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnäriigt verk. Demonstrationsfriheten är enligt samma stycke 4 frihet alt anordna och deltaga i demonstration på allmän plats. Mötes- och demonstrationsfriheterna får enligt 14 § första stycket begränsas endast av hänsyn till rikets säkerhet, lill ordning och säkerhet vid sammankomsten eller demonstrationen eller till trafiken eller för atl motverka farsot. Närmare bestämmelser om mötes-och demonslrationsfriheterna återfinns bl.a. i lagen (1956:618) om allmänna sammankomster.

I fråga om tryckfriheten hänvisas i 2 kap. 1 § andra stycket RF till TF. Begreppet tryckfrihet uppfattas här strikt formellt. Med detla avses den del av yttrandefriheten som regleras i TF. I den mån vissa yttranden i tryckt skrift är undantagna från TF:s regelsystem blir i stället RF:s allmänna regler om yttrandefriheten tillämpliga.

TF:s regelsystem är som jag redan har sagt betydligt mer detaljerat än rättighetsregleringen i RF. Det kan sägas bygga på sex grundläggande principer:   1. censurförbud, 2. elableringsfrihet, 3.  särskilda regler om

Del II Ju:16   Skr 1977/78:103                                    74

ansvarighet, 4. uttömmande angivande av de gärningar som kan beivras som tryckfrihelsbrott, 5. skydd för dem som anskaffar eller tillhandahåller upplysningar för offentliggörande i tryckt skrift samt 6. särskild rättegångsordning för beivrande av tryckfrihetsbrott.

1 den lydelse av TF som kommer alt gälla fr o.m. den 1 januari 1978 kommer de nu nämnda principerna lill uttryck på följande sätt. Censurförbudet slås fast i I kap. 2 § TF, som föreskriver atl någon tryckningen föregående granskning av skrift eller något förbud mot tryckning därav inle får förekomma. Principen om elableringsfrihet avspeglas bl,a. i 4 kap, 1 § som ger varje svensk medborgare rätt att själv eller med biträde av andra framställa tryckalster genom tryckpress. Reglerna om ansvarighet innebär all i varje särskilt fall i princip endast en viss på formella grunder utpekad person kan ställas till ansvar fbr innehållet i tryckt skrift. I fråga om periodiska skrifter vilar del tryckfrihetsrättsliga ansvaret i första hand på utgivaren. Om ansvarig utgivare saknas övergår ansvaret på andra personer i en viss fastställd ordning. För innehållet i en icke-periodisk skrift svarar i första hand författaren om han är angiven eller framträder. Närmast i ansvarskedjan följer utgivaren, om sådan finns, och därefter förläggaren osv. Innehållet i en skrift skall alltid anses ha införts i denna med den ansvarige personens vetskap och vilja. De gärningar som kan medföra ansvar för tryckfrlhetsbroit anges i 7 kap. 4 och 5 §§. Reglerna om skydd för meddelare innebär bl.a. att yttranden som normalt är straffbara i princip inte kan medföra påföljd om någon har riktat dem exempelvis lill en tidningsredaktion i syfte att få till stånd ett offentliggörande av de lämnade uppgifterna. Undanlag från denna meddelarfrihet görs bara för de grövsta brotten mot rikets säkerhet, för otillåtet utlämnande av hemlig handling och för brott mot vissa tystnadsplikter (7 kap. 3 §). Vidare gäller atl den som åtnjuter meddelarfrihet inte fär efterforskas av något allmänt organ. Meddelare har också i övrigt en omfattande rätt till anonymitet. Ett liknande skydd gäller för den som har anskaffat uppgifter för offentliggörande. Principen om särskild rättegångsordning kommer till synes bl.a. genom all mål om iryckfrihetsbrotl och mål mot dem som har anskaffat eller meddelat uppgifter för offentliggörande i regel skall handläggas under medverkan av jury.

MMU:s förslag till massmediegmndlag innebar alt de nu nämnda principerna i allt väsentligt skulle gälla i nom hela del område som skulle skyddas av den nya grundlagen. De medier som enligt MMU borde omfattas av delta särskilda skydd hade alla valts ut med tanke på alt de skulle passa in i ell syslem av det slag som återfinns i TF. Vissa modifikationer ansågs emellertid påkallade. Censurförbudet upprätthölls sålunda inte för filmens del. Vidare ansågs del inte möjligt att slå fast någon elableringsfrihet i fråga om radio och TV. I fråga om rättegångsordningen innebar förslaget bl.a. att det skulle inrättas en för hela riket central yttrandefrihetsdomsiol bestående av två yrkesdomare samt sju lekmannadomare som skulle väljas av riksdagen.

Tanken att ge ett grundlagsskydd av det slag som återfinns i TF också till andra medier än tryckta skrifter mottogs myckel positivt både av remissinstanserna och i den allmänna debatten. MMU:s förslag utsattes emellertid för kritik i främst två hänseenden. Den första frågan gällde urvalet av medier som skulle omfattas av det särskilda grundlagsskyddet. Från ett par håll anfördes sålunda att radio och TV borde hållas utanför detla åtminstone till dess resultatet av radioutredningens arbete förelåg. A andra sidan hävdades av åtskilliga remissinstanser att grundlagsregleringen borde fä ell avsevärt vidgat tillämpningsområde.  Sådana medier som fonogram, videogram.

75 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:16

utställningar, teaterföreställningar och demonstrationer nämndes. Den andra punkten i förslaget som särskilt drabbades av kritik avsåg rättegångsordningen i yttrandefrihetsmål. Ell stort antal remissinstanser ville inte godta MMU:s förslag att det skulle inrättas en för hela riket central y ttrandefrihelsdomstol.

Kritiken mot MMU:s förslag ledde till att frågan om en total reform på detta område ansågs böra anstå. På grundval av förslaget genomfördes emellertid under år 1976 en omfattande partiell reform av TF. Denna berörde tre huvudområden. Först och främst utvidgades TF:s tillämpningsområde till att i princip avse också skrifter som har mångfaldigats genom stencilering, fotokopiering eller liknande förfarande. För del andra förstärktes skyddet för dem som anskaffar eller meddelar uppgifter för offentliggörande i tryckt skrift. Slutligen infördes nya regler om tillsynen överTF:s efterievnad, som bl.a. innebär alt justitieministerns hittillsvarande uppgifter på detla område upphör. De nya reglerna kommer som redan har nämnts all träda i kraft den 1 januari 1978.

Statsmakternas ställningstagande till MMU:s förslag innebar inte att planerna på en ny grundlag av TF:s typ men med vidare syftning skrinlades. Enligt ett uttalande i propositionen med förslaget lill partiell reform av TF (prop. 1975/76:204 s. 38) hade skälen för en sådan grundlag efler hand snarare vunnit i styrka. En proposition i ämnet borde emellertid föregås av ytterligare utredning i en pariamentariskt sammansatt kommitté. Utredningsarbetet borde inriktas på en grundlag som skulle omfatta flertalet medier i opinionsbildningens tjänst och samtidigt behålla TF:s allmänna karaktär. Detta uttrycktes av dåvarande justitieministern så atl den nya grundlagen borde fä ställning av en yttrandefrihetsgrundlag. Som en viktig uppgift för utredningen angavs att på nytt pröva frågan om rättegången i yttrandefrihetsmål. Det skulle genom den nya utredningen vidare bli möjligt att få till stånd en samordning av det arbete med beröringspunkter med grundlagsregleringen som bedrevs främst av radioutredningen och massmediekoncentra-tionsulredningen. Dessa uttalanden i propositionen godtogs av riksdagen (KU 1975/76:54).

Som jag redan har nämnt innebar inte heller den under år 1976 beslutade reformen av RF:s regler om de grundläggande fri- och rälligheterna någon slutpunkt i arbetet med att förstärka det konstitutionella rätlighetsskyddel. I samband med att riksdagen antog de nya grundlagsreglerna förklarade den alt vissa frågor på detta område borde utredas vidare, nämligen möjligheterna att införa ett särskilt förfarande för beslut om rältighetsbegränsande lagar, lagprövningsrätlens framtida utformning och lagrådets ställning.

Konstitutionsutskottet tog i anslutning till sin behandling av ändringarna i RF upp hela frågan om det fortsatta utredningsarbetet på fri- och rättighetsområdet till diskussion (KU 1975/76:56). Enligt utskottet borde i detta arbete ingå överväganden om möjligheterna alt i stor utsträckning ge ett fullständigare grundlagsskydd åt i första hand yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonsirationsfriheten och föreningsfriheten. Ulskoltel erinrade därvid om den särskilda yltrandefrihetsutredning som hade aviserats i ärendet om ändringar i TF och förordade att till utredning också skulle tas upp frågan om alt i grundlag på ett sätt som motsvarar regleringen av tryckfriheten i TF infoga närmare bestämmelser om även andra opinionsfriheter än yttrandefriheten. Arbetet skulle enligt utskottet syfta till atl i största möjliga utsträckning i grundlag uttömmande reglera ifrågavarande friheter. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag.

DelIIJu:16   Skr 1977/78:103                                      76

Vi står således nu inför en ny omfattande utredningsetapp på det konstitutionella rättighetsskyddets område. Frågorna om förstärkning av RF:s rättighetsskydd och om tillskapandet av en särskild grundlagsreglering på yttrandefrihetens område kan uppenbariigen inte isoleras från varandra. Det är emellertid bl.a. med hänsyn till tidsaspekten lämpligt alt dela upp arbetsuppgifterna på området. Jag har sålunda redan tidigare i år med stöd av regeringens bemyndigande tillkallat dels en pariamentariskt sammansatt kommitté, räuighetsskyddsutredningen (Ju 1977:01), som skaU utreda frågan om förstärkt skydd i RF för de medborgeriiga fri- och rättigheterna (Dir 1977:1), dels en särskild utredare (Ju 1977:02) som skall utreda frågan om lagrådets ställning och uppgifter (Dir 1977:2). Den pariamentariskt sammansatta kommittén skall i enlighet med riksdagens beslut i första hand syssla med frågorna om ett särskilt beslutsförfarande i fråga om rältighetsbegränsande lagstiftning, lagprövningsrätlen och lagrådets medverkan i lagsliftningsarbelet. Den skall emellertid inle vara förhindrad atl också överväga vissa ytteriigare förstärkningar av del materiella rätlighetsskyddet inom RF:s ram. Den särskilde utredarens arbete skall vara inriktat på att ge kommittén erforderiigt underiag för dess ställningstaganden i de frågor som gäller lagrådet. Del samlade utredningsarbetet på fri- och rättighetsområdet skall till den del det hänför sig till RF vara avslutat i sådan lid att ett första riksdagsbeslut i de berörda frågorna kan fattas före 1979 års riksdagsval.

En väsentlig del av det fortsatta arbetet på atl utvidga och förslärka det konstitutionella rätlighetsskyddet bör emellertid inriktas på uppgiften all få till stånd en omfaUande gmndlagsreglering av yttrandefriheten utformad efler mönster av TF. Om möjligt bör en sådan reglering samlas i en enda yttrandefrihetsgrundlag. De viktigaste förstärkningarna av det materiella rältighelsskyddet bör vidtas inom ramen för detla arbete. För denna utredningsuppgift hören särskild pariamentariskt sammansatt kommitté nu tillkallas. Det aktuella utredningsarbetet är som jag har nämnt i ett tidigare sammanhang av en sådan omfattning och svårighetsgrad att något slutligt förslag till riksdagen i frågan inte kan påräknas under innevarande valperiod.

Huvuduppgiften för den nya kommittén bör vara atl skapa ett regelsystem som på samma sätt som 1949 års TF ställer upp hinder mot sådana ingrepp från det allmännas sida som är ägnade att försämra förutsättningarna för ett fritt åsiktsutbyte i samhället. Det är naturiigt att kommittén i detta sammanhang också behandlar frågan om hur man skall se på yttrandefri-hetsbegränsande åtgärder som vidtas av enskilda.

Med hänsyn till den allt större betydelse som samhällets stödåtgärder har kommit att få för yttrandefrihetens villkor kan det finnas anledning för kommittén att också uppmärksamma denna sida av del aktuella problemkomplexet.

Del är uppenbariigen inle möjligt att med rättsligt bindande verkan ange ramarna för hela den samhälleliga massmediepolitiken i den nya grundlagen. Av Slor betydelse i detla sammanhang är emellertid den särskilda fråga som gäller samhällets ekonomiska slöd tUl tidningspressen. Bakgrunden lill detta stöd är de under senare år kraftigt stegrade ekonomiska svårigheterna för delar av den svenska pressen och den tilltagande koncentrationen på tidningsmarknaden som dessa svårigheter har fört med sig. De undersökningar av den svenska piressens ekonomiska villkor som har gjorts (se bl.a. SOU 1968:48,1974:102 och 1975:79) visar atl samhällets stödåtgärder har mycket stor betydelse för möjligheterna att bevara den offentliga

77 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju: 16

debattens mångfald och mångsidighet.

Det torde i och för sig råda allmän enighet om att det presstöd som nu utgår inte står i strid med TF utan att det tvärtom får anses verka i den na gmndlags anda. Det kan emellertid å andra sidan knappast bestridas alt ett statligt stöd till pressen skulle kunna ges en sådan utformning att det i vissa lägen kunde bli ell hot mot yttrandefriheten. Det är därför en uppgift för kommittén alt pröva om man i den nya grundlagen bör ställa upp vissa krav på hur samhällets stöd till pressen skall vara utformat.

Den nya gmndlagsregleringen bör i princip omfatta alla de medier som kan ha särskild betydelse för den fria åsiktsbildningen i samhället. Av särskild vikt är att grundlagsskyddet kommer alt omfatta också sådana medier som -t.ex. på den grund att de kräver endast obetydliga ekonomiska insatser - kan utnyttjas av en större personkrets.

Den naturiiga utgångspunkten för kommitléns arbete är att eftersträva en enhetlig utformning av grundlagsskyddet i fråga om de olika medier som berörs, framför allt beträffande de grundläggande principer som kännetecknar det nuvarande skyddet för tryckfriheten. Del ligger emellertid i sakens natur att - bl .a. beroende på hur långt den nya grundlagens omfattning skall sträcka sig - de olika mediernas särskilda karaktär kan komma att nödvändiggöra en särreglering på vissa punkter. Som jag kommer att närmare utveckla i det följande kan det t.ex. visa sig omöjligt eller olämpligt atl tillämpa principerna om särskild ansvarsreglering och om ansvarsfrihet och anonymitet för meddelare och anskaffare såvitt gäller vissa av de nya medierna. Del är i delta hänseende angeläget tillse att inte systemet med en efter mera formella grunder bestämd ansvarig utvidgas till områden där en sådan ansvarig inte har reella möjligheter lill tillsyn över vad som förekommer. Här kommer också det allmänna intresset av alt trygga den enskilde medborgarens integritet in i bilden. I detla sammanhang kan tilläggas att kommittén såvitt gäller periodiska skrifter bör ta upp frågan om ansvarige utgivarens ställning (se KU 1975/76:54).

1 anslutning till del sagda bör understrykas vikten av alt önskemålet om en enhetlig reglering över yttrandefrihetens hela område inte leder till en uttunning av det nuvarande skyddet, framför allt i vad gäller tryckta skrifter.

Del kan mot denna principiella bakgrund finnas anledning se något närmare pk frågan om omfattningen av det grundlagsskyd-dade området med utgångspunkt i de skilda problem som kan vara förbundna med alt där föra in vissa av de medier som särskilt har nämnts i debatten.

De problem som har samband med radio och TV har utföriigt belysts av MMU. Den princip som här ger upphov till de största svårigheterna avser den fria etableringsrätten. I fråga om etersändningar omöjliggörs en obegränsad sådan rätl av praktiska skäl. Del tillgängliga sändningsulrymmet är begränsat. Skäl av detla slag gör sig emellertid inle gällande med samma styrka såvitt gäller sådana nya företeelser som kabel- och text-TV. En naturiig utgångspunkt för kommitténs överväganden i denna fråga är de beslut om den framlida politiken på radio- och TV-området som kan komma att grundas på radioutredningens förslag. Radioutredningen har föreslagit tillsättande av en utredning om frågor om vidgad elableringsfrihet för lokala radioutsändningar via eter eller kabel.

Filmen skiljer sig f n. från alla andra medier för utnyttjande av yttrandefriheten genom atl den är underkastad viss censur. Enligt den s.k. biografförordningen (1959:348) gäller att film inte fär förevisas offentligt om

Del II Ju:16   Skr 1977/78:1103                                    78

den inte dessförinnan har godkänts av statens biografbyrå. Av störst principiellt intresse är här reglerna om den s.k. vuxencensuren. Dessa innebär först och främst alt en film eller del av film inle får godkännas om dess förevisande på grund av det sätt på vilket händelserna skildras och det sammanhang i vilket de förekommer kan verka förråande eller skadligt upphetsande eller förieda till brott. Förbud mot visning skall vidare utfärdas om förevisande kan anses olämpligt med hänsyn till rikets förhållande till främmande makt eller lända lill upplysning om förhållanden vilkas uppenbarande kan medföra men för försvaret eller i övrigl för rikels säkerhet. Godkännande kan slutligen vägras om biograföyrån finner att förevisande uppenbariigen skulle strida mot allmän lag. Härutöver finns regler om barncensur som innebär att film eller del av film inte fär godkännas för förevisning för bam inom vissa åldersgrupper i den mån den kan vålla dessa barn psykisk skada.

Filmcensumtredningen föreslog år 1969 i sill tidigare nämnda betänkande att vuxencensuren helt skulle avskaffas och all eventuella ingripanden mot filmer, i likhet med vad som gäller i fråga om andra medier, skulle ske i efterhand. Enligt utredningen borde yttrandefriheten i film som visas offentligt ges samma innehåll och omfattning som yttrandefriheten i radio/ TV och pressen. 1 konsekvens härmed lade utredningen fram förslag till en filmansvarighetslag som i sak var nära anpassad till TF och formellt i stora delar var utformad i anslutning till reglerna i radioansvarighetslagen. Som jag redan har nämnt ledde utredningens förslag emellertid inte till några lagstiftningsåtgärder.

Regler som hindrar att yttranden utsätts för förhandsgranskning av offentliga organ hör lill de allra viktigaste inslagen i ett skydd för yttrandefriheten. För att censur i någon form skall kunna godtas måste därför krävas starka skäl. Det bör ankomma på den kommitté som nu skall tillkallas att överväga om del föreligger tillräckliga skäl atl behålla någon form av vuxencensur på filmens område. Alt viss barncensur behövs synes vara ganska klart. Om kommittén i likhet med filmcensurutredningen skulle stanna för atl vuxencensuren bör avskaffas, får den bl.a. överväga om i stället - såsom filmcensurutredningen förutsatte - möjligheterna till efterhandsingripanden bör utvidgas i någon mån genom en bestämmelse rörande pornografi och våldsframslällningar. Det kan nämnas alt förslag till en sådan bestämmelse lades fram av kommittén för lagstiftningen om yttrande- och tryckfrihet i belänkandet (SOU 1969:38) Yttrandefrihetens gränser. Som jag kommer att närmare utveckla i det följande kan det även i övrigt finnas skäl lill en sådan försiktig utvidgning av det straffbara området.

De särskilda problem som är förknippade med en grundlagsreglering av yttrandefriheten i film är inle begränsade lill den nu nämnda frågeställningen. Varje offentligt förevisande av film har också en mötesfrihetsaspekt. Reglerna om filmcensur har sålunda betraktats inte bara som en begränsning av yttrandefriheten utan också .som en inskränkning i mötesfriheten. Med hänsyn till den snäva avfattningen av de regler i RF som anger möjligheterna att begränsa mötesfriheten, har del därför varit nödvändigt att tills vidare ge censurteglerna gmndlagsstöd genom en särskild övergångsbestämmelse till de senaste ändringama i RF.

Denna förbindelse mellan reglerna om yttrande- och mötesfriheterna är, som jag redan har antytt, inte någonting som enbart gäller för filmens del. Man möter samma problem i fråga om offentlig uppläsning ur en tryckt skrift eller offentlig uppspelning av ett fonogram, för all bara nämna ett par

 -vs5i<<S    sÄitsotove;..aenS"""             anind\a6Stf*   „\eT

etc.     , „s,äil"i"g'' J'    sattet a; 2 ,oro 'ifoV'<*tnväoVas"°'f

DeIIIJu:16   Skr 1977/78:103                                      80

egentligen endast i fråga om utställningar som problem i detta hänseende kan länkas uppkomma. Annorlunda förhåller det sig emellertid med de viktiga medier för yttrandefrihetens utövande som f n. regleras i 2 kap. I § första stycket 3 och 4 samt 14 § första stycket RF, sammankomster och demonstrationer.

Som exempel på sådana sammankomster som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 RF kan nämnas teaterföreställningar, konserter, recilationsaftnar, föredrag, gudstjänster och politiska propagandamöten. Jag kan här erinra om den diskussion som har förts om den nuvarande lagstiftningens konsekvenser för teaterföreställningar. Att lill denna grupp också räknas biografförestäUningar och offentliga uppspelningar av videogram och fonogram har redan nämnts. Dessa skilda slag av sammankomster företräder ganska olika grader av formalisering. 1 den ena änden av skalan finner man uppspelning av tekniskt fixerade budskap; i den andra en serie av mer eller mindre improviserade yttranden. Att finna en enhetlig lösning i fråga om ansvars-regleringen som passar in på alla dessa skilda företeelser är svårt. 1 själva verket är ett system med särskild ansvarsreglering här knappast möjligt utom beträffande sådana uppspelningar som jag nyss har nämnt och vissa teaterföreställningar. 1 sistnämnda hänseende möter man emellertid bl.a. den svårighet som följer av atl många teaterföreställningar är resultatet av ett gruppsamarbete där ingen av de medverkande vill underkasta sig den auktoritet som måste tillkomma en särskild ansvarig. En tänkbar lösning kan här kanske vara en konstruktion som innebär möjlighet atl välja mellan ett formellt bestämt ansvar för en viss person och ett ansvar för varje enskild medverkande. Möjligheterna för en förfördelad person atl få ul ett eventuellt skadestånd måste självfallet också beaktas vid val av konstruktion.

Som jag redan har nämnt är det emellertid knappast tillräckligt att låta en grundlagsreglering på det nu nämnda området avse endast yttrandefrihets-aspekterna. En reglering som syftar till att åstadkomma en vidsträckt frihet att yttra sig vid möten bör uppenbarligen också ge ett tillfredsställande skydd för rätten atl över huvud taget få möten till stånd. För all den del av yttrandefriheten som typiskt sett utövas vid sammankomster skall få ett fullgott skydd krävs således att också de yttersta gränserna för det allmännas möjligheter all ingripa mot själva mötessiluationen slås fast i den nya grundlagen. Detta skulle innebära atl skyddet för mötesfriheten fär flyttas över från RF:s till den nya grundlagens tillämpningsområde. Det kan härvid visa sig lämpligt alt ta in åtminstone de viktigaste av reglerna i lagen om allmänna sammankomster i grundlagstexten.

Vad jag nyss har sagt om svårigheterna med att ställa upp särskilda regler om ansvaret för vad som förekommer vid möten av olika slag gör sig i ännu högre grad gällande i fråga om demonstrationer. Del torde här i själva verket inte finnas några praktiska möjligheter för en särskild ansvarig alt hindra ett visst yttrande. Vill man föra in oi;kså demonstrationer i det nya regelsystemet blir man därför sannolikt hänvisad lill atl låta varje medverkande svara för sin egen insats. Vad jag nyss har sagt i fråga om yttrandefriheten vid möten om behovet av atl förstärka skyddet för själva mötessiluationen gäller självfallet också för demonstrationernas del.

Tryckfriheten enligt TF avgränsas f n. från yttrandefriheten i övrigl inte bara genom att den avser endast yttranden i vissa slag av medier utan också genom att TF:s reglerom ansvarighet och strafföarhet Inte avser alla yttranden som kan förekomma i dessa medier. Ett ingripande mot ell yttrande i en tryckt eller därmed jämställd skrift är således möjligt inle bara på den grund

81 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:16

att det föreligger ett i TF uttryckligen angivet yltrandefrihelsbroll. Det kan också vara fråga om ell yttrande som över huvud laget inte omfattas av tryckfriheten. Som ett exempel på yttranden som ligger utanför TF:s ansvarighels- och slraffregler kan nämnas de i 1 kap. 9 § TF nämnda kommersiella annonserna om alkoholhaltiga drycker eller lobaksvaror och de i samma paragraf angivna uppgifter som utgör led i yrkesmässig kredilupp-lysningsverksamhet. Reglerna i bl.a. marknadsföringslagen bygger i själva verket på den uppfattningen att kommersiella yttranden i stor utsträckning faller utanför TF:s regelsystem.

MMU:s förslag innebar att rättsläget på den senast nämnda punkten skulle klarläggas genom uttryckliga grundlagsregler. Enligl en särskild föreskrift i förslaget fick, utan hinder av grundlagen, i lag föreskrivas förbud mot sådan kommersiell annons som var oriktig eller missvisande eller annars lill sitt innehåll eller sin utformning stred mot i lagen meddelade föreskrifter eller som saknade i lagen föreskriven information rörande vara. Vidare fick i lag meddelas förbud mot kommersiell annons för viss vara, när synneriiga skäl förelåg.

MMU:s förslag i denna del utsattes för kritik i två helt skilda riktningar. De instanser som företrädde konsumentintressena hävdade att MMU:s förslag innebar en väsentlig utvidgning av gmndlagsskyddet för reklamen i förhållande till gällande rätt. Från näringsidkarhåll hävdades å andra sidan att kommersiella yttranden inte till sin ty p skiljer sig från andra yttranden och alt de därför borde ha samma grundlagsskydd som dessa.

Del blir en viktig uppgift för kommittén att ange hur gränsen skall dras kring den kategori av yttranden som skall ha det särskilda skydd mot ansvarspåföljd som den nya grundlagen erbjuder. Såvitt gäller kommersiella yttranden måste den härvid beakta såväl önskemålet att grundlagen inle lägger hinder i vägen för åigärder i konsumenternas intresse som den omständigheten att också kommersiella yttranden i vissa fall kan betraktas som ett inslag i opinionsbildningen i samhället. Här måste också vägas in önskemål att kunna reglera den kommersiella annonseringen i vanlig lag i andra hänseenden än sådana som direkt gäller konsumentintressena. 1 detta sammanhang kan erinras om integriletsskyddsutredningens förslag lill straffrättslig reglering av användning av annans bild eller namn i reklam (SOU 1976:48) och om del uppdrag som har lämnats lill jämställdhetskommitlén (Ju 1976:08) att utreda frågan om möjligheterna att - som ett led i de allmänna strävandena att motarbeta könsdiskriminering - skapa förutsättningar för ingripanden mot könsdiskriminerande reklam.

Omfattningen av grundlagsskyddet bestäms inte bara av de regler som anger vilka medier som berörs och vilka yttranden som ligger innanför gränserna för del skyddade området. Av lika stor betydelse är de regler som anger i vilka fall ett yttrande kan föranleda ingripanden från de rättsvårdande myndigheternas sida, dvs. reglerna om yttrandefrihetsbrotien. TF gör i dag skillnad mellan otillåtet yttrande, å den ena, och otillåtet offentliggörande, å den andra sidan. De gärningar som hör lill den förstnämnda kategorin beskrivs detaljerat i 7 kap. 4 §. 1 fråga om straffsatserna hänvisas dock lill vanlig lag. Reglerna om otillåtet yttrande bygger på principen om dubbel strafföarhet. En gärning måste omfattas av en gärningsbeskrivning både i TF och i vanlig lag för alt den skall kunna beivras som tryckfrihelsbrott. Den närmare utformningen av de gärningar som avses med reglerna om otillåtet offentliggörande i 7 kap. 5 § har däremot överiämnats till allmän lag. Som exempel på tryckfrihelsbrott av detta slag kan nämnas sådana enligt lag

6 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

Del II Ju: 16    Skr 1977/78:103                                   82

strafföara gärningar som innefattar offentliggörande av uppgifter rörande förhållanden vilkas röjande skulle enligt lag innefatta brott mot rikets säkerhet.

MMU:s förslag innebar att i princip alla de gärningar som skulle kunna beivras som Iryckfrihetsbrotl beskrevs i grundlagstexten. Det är uppenbart att den begränsning av handlingsfriheten i fråga om allmän lag som blir en följd härav innebären förstärkning av yttrandefrihetsskyddet såvitt gäller de brou som i dag betraktas som otillåtet offentliggörande. Kommittén bör därför på denna punkt arbeta efter de principer som har förordats av MMU.

Det bör i övrigt inte vara någon förstahandsuppgift för den nya kommittén att la ställning till brottskatalogens innehåll och avfattning. Kommittén bör i denna del i allt väsenlligl utgå från gällande rättsläge. Eventuella ändringar i det straffrättsliga regelsystemet får i stället övervägas i särskild ordning. Målet bör härvid liksom hittills vara atl man skall åstadkomma bestämmelser som gäller både inom och utanför det område som omfattas,av del särskilda grundlagsskyddet. Jag kan i sammanhanget erinra om den kommitté (Ju 1977:04; Dir 1977:5) med uppdrag att se över vissa av strafföestämmelserna till skydd för rikets säkerhet som jag nyligen har tillkallat.

På en punkt bör kommittén emellertid mera ingående behandla frågan om del strafföelagda områdets omfattning. Som jag redan har nämnt kan det visa sig lämpligt alt något vidga detta om filmcensuren för vuxna avskaffas. En utgångspunkt skulle här kunna vara det förslag till en yttersta gräns för pornografi och våldsframställningar som föreslogs av kommittén för lagstiftningen om yttrande- och tryckfrihet. Den utveckling som har skett på pornografiområdet med bl.a. bilder av barn i sexuella situationer visar alt en viss försiktig utvidgning av det strafföara området kan vara motiverad, också vad gäller framställningar i andra medier än film, l.ex. tryckta skrifter och videogram.

Av grundläggande betydelse för att massmedierna skall kunna utföra sina viktiga granskande och opinionsbildande uppgifter är att informationsflödet lill dem bereds ett tillfredsställande skydd. Skyddeiför dem som anskaffar och meddelar uppgifter för offentliggörande i massmedierna ulgör därför ett viktigt komplement lill skyddet för yttrandefriheten i dessa medier. Regler som skyddar meddelare genom att - med vissa undantag - förklara normalt strafföara yttranden straffria när de görs i publiceringssyfte saml genom atl ge meddelarna rätl till anonymitet gäller f n. i fråga om tryckta skrifter, radio och TV. Fr.o.m. den I januari 1978 utvidgas detta skydd lill stencilerade och därmed jämställda skrifter som uppfyller vissa formkrav samt lill atl i princip omfatta också dem som anskaffat uppgifter för publicering. Samtidigt träder en bestämmelse i TF om ett principiellt förbud mot efterforskning av meddelare och anskaffare i kraft.

Ett skydd för meddelare och anskaffare av del slag som jag nu har nämnt har sannolikt sin största betydelse i förhållande till sådana typiskt samhälls-granskande och opinionsbildande medier som tryckta skrifter, radio och TV. Det kan emellertid ofta vara av värde också i andra sammanhang. Det bör ingå i utredningsuppdraget atl undersöka möjligheterna att utvidga meddelar- och anskaffarskyddet till atl avse de ytteriigare medier som kommer aU regleras i den nya grundlagen. Man kan emellertid redan nu konstalera att vissa begränsningar kommer att bli nödvändiga. Om de straffbud som "neutraliseras" genom reglerna om meddelar- och anskaffarfrihet - bl.a. de flesta föreskrifter om tystnadsplikt -skall behålla något reellt innehåll måste man t.ex. från dessa reglers tillämpningsområde undanta åtminstone de

83 Kommittéer: Justitiedepartementet    Del II Ju:16

medier som saknar varaktighet och stadga i egentlig mening, t.ex. demonstrationer och politiska möten. Över huvud tagel gäller atl hela den nuvarande regleringen av meddelarskyddel bygger på tilltro lill de berörda mediernas vilja och förmåga att utnyttja erhållna uppgifter på ett ansvarsmedvetet och omdömesgillt sätt. Om tillämpningsområdet för meddelar- och anskaffarskyddet utvidgas i sådan utsträckning att denna grundval för systemet inte längre kan anses föreligga, riskerar man atl det råkar i vanrykte och all krav kommer att resas på att del skall avskaffas eller begränsas också i förhållande till de medier där del nu gäller.

Del i praktiken viktigaste undanlaget från friheten all straffritl meddela uppgifter för offentliggörande i tryckt skrift etc. utgörs f n. av vissa brott mot tystnadsplikt. Enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 är ett meddelande siraffljart enligt regler i vanlig lag om det innefattar uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt i de fall som anges i särskild lag. 1 grundlagen saknas direktiv om det närmare innehållet i denna särskilda lag. Tystnadspliktskommittén som hade i uppdrag att utarbeta förslag lill en sådan lagstiftning lade i en särskild bilaga till sitt belänkande (SOU 1975:102) också fram förslag till en gmndlagsregel i ämnet (s. 366). Den nya kommittén bör överväga om en sådan regel skall las in i den nya grundlagens reglering av meddelarfriheten.

Del kan i delta sammanhang lill sist finnas anledning att beröra en fråga som rör samordningen mellan tystnadsplikt och handlingssekretess. F.n. gäller att gärningar som innefattar otillåtet utlämnande av allmän handling generellt är undantagna från meddelarfriheten, medan däremot, som jag nyss har nämnt, den som på annat sätt bryter mot en föreskrift om tystnadsplikt i princip åtnjuter sådan frihet. Del arbete som f n. bedrivs inom justitiedepartementet på en ny sekretesslagstiftning bygger på ett enhetligt sekretessbegrepp. Avsikten är således alt den hittillsvarande skillnaden mellan otillåtet utlämnande av allmän handling och brott mot tystnadsplikt skall försvinna. De skäl som talar för införandel av ett enhetligt sekretessbegrepp i den vanliga lagstiftningen gör sig gällande också i fråga om reglerna om meddelarfriheten. Det bör därför ingå i utredningsarbetet alt undersöka om man även här bör införa ett enhetligt sekreiessbegrepp.

Jag övergår härefter till frågan om rätiegångsordnlngen i yttrandefrihetsmål. Det regelsystem på detta område som fn. gäller i fråga om tryckta skrifter, ljudradio och TV återfinns i 12 kap. TF, lagen (1949:164) med vissa bestämmelser i tryckfrihetsmål och radioansvarighetslagen. Regleringen har i huvudsak följande innebörd. Behörig domstol i mål om tryckfrihelsbrott är vanligen tingsrätten i residensstad. Mål om ytlrandefrihetsbrott enligt radioansvarighetslagen skall normalt upptas av Stockholms tingsrätt. Frågan om en skrifts resp. ett ljudradio- eller TV-programs brottslighet skall prövas av en jury med nio medlemmar om parterna inte har enats om att hänskjuta frågan direkt rill rätlens prövning. När jury prövar skrifts resp. programs brottslighet krävs för ett fällande utslag alt minst sex jurymän är ense därom. 1 annat fall skall den tilltalade frikännas. Juryns ställningstagande skall inle motiveras. Om juryn har meddelat ett fällande utslag skall också rätten pröva om brott föreligger. Rätten har härvid möjlighet alt frikänna den tilltalade eller att hänföra brottet under en mildare straffbestämmelse än den som juryn har ansett tillämplig. En dom som grundas på juryns friande utslag kan inle överprövas av högre rätt.

Av intresse i detta sammanhang är också den s.k. instruktionen i 1 kap. 4§ TF som uppmanar dem som har att fatta beslut i tryckfrihetsmål eller atl i

Del II Ju:16   Skr 1977/78:103                                   84

övrigt Övervaka TF:s efterievnad att alltid ha i åtanke att tryckfriheten utgör en grundval för eU friu samhällsskick, au alltid fästa sin uppmärksamhet mera på ämnets och tankens än på uttryckets lagstridighet, mera på syftet än på framställningssättet samt att i ivivelsmål hellre fria än fälla.

MMU:s förslag innebar som jag redan har nämnt att rättegången i yllrandefrihetsmål skulle bli föremål för en genomgripande förändring. Förslaget gick i huvudsak ut på att yttrandefrihetsmål i första instans skulle handläggas av en enda, för hela riket gemensam yttrandefrihetsdomstol.

Vid remissbehandlingen av MMU:s förslag beträffande rättegången var meningarna i hög grad delade. Sammanfattningsvis kan sägas att en grupp remissinstanser godtog förslaget om en enda yllrandefrihelsdomstol, en något större grupp förordade alt nuvarande ordning bibehölls och en ännu något större grupp lade fram alternativa förslag. Också i fråga om fullföljds-rätten i yttrandefrihelsmål redovisades olika uppfattningar. Under remissbehandlingen uttrycktes vidare starka önskemål alt rättegångsordningen skulle vara regionall uppbyggd. MMU:s förslag i denna del ledde inte till något förslag till riksdagen och tanken på en central yttrandefrihetsdomsiol torde inle längre vara aktuell. 1 stället bör, såsom riksdagen framhöll vid sin behandling av 1976 års partiella ändringar i TF, det vara en viktig uppgift för den nya utredningen atl ytteriigare överväga frågan om rättegången i yttrandefrihelsmål. De remissyttranden som avgavs över MMU:s betänkande utgör här ett omfattande material som kan tjäna till grund för den nya utredningens bedömanden.

Del rättsliga förfarandet i yttrandefrihelsmål bör självfallet vara så utformat att ytlrandefrihetsintressena tillgodoses i största möjliga utsträckning. Samtidigt är det ett allmänt intresse att den enskilde medborgarens integritet tryggas. Den nuvarande ordningen att ett särskilt rättegångsförfarande skall gälla i tryckfrihetsmål har allmänt ansetts vara ett mycket väsentligt moment i del skydd för yttrandefriheten som TF bereder. En naturiig utgångspunkt för den nya kommitléns arbete bör således vara alt ett särskilt rättegångssystem skall gälla, åtminstone för alla de viktigare mediernas del. Det är på detta område av synneriig vikt att det allmänna lekmannainflytandet fär spela en avgörande roll när det gäller alt bedöma om ett yttrande överskrider gränsen för vad som är tillåtet eller ej. Den nuvarande instruktionen i 1 kap. 4 § TF bör självfallet också i fortsättningen utgöra den principiella grundvalen för avgöranden i yttrandefrihelsmål.

Vid sitt arbete beträfTande rättegångsförfarandet bör utredningen beakta, atl 1976 års partiella reform av TF, vid vilken den nuvarande rättegångsordningen tills vidare i princip behölls, i själva verket innebar atl juryns uppgifter provisoriskt vidgades. Den samordning på det processuella planet som åstadkoms i fråga om ingripanden mot tryckfrihetsbrolt och ingripanden mot de strafföara formerna av meddelande och anskaffande av uppgifter innebar nämligen atl det rättsliga förfarandet i båda dessa fall fr.o.m. år 1978 regelmässigt kommer atl fä formen av tryckfrihetsmål. Denna ordning kan ge upphov till vissa komplikationer, vilka kan bli än mer framträdande ju större omfattning en kommande yttrandefrihelsgrundlag ges. Man kan här särskilt peka på atl det särskilda rättegångsförfarandel med jury enligt 1976 års reform ju skall tillämpas också beträffande rena bevisfrågor, t.ex. om vem som i del särskilda fallet är ansvarig såsom meddelare för en uppgift och om vilken uppgift som har lämnats. Prövningen av sådana bevisfrågor kommer att få särskilt stor betydelse i mål om missbruk av yttrandefriheten genom yttranden i sådana medier för vilka principen om särskild ansvarig inte kan

85 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:16

görastillämplig. En tänkbar lösning är att rätten i vanlig ordning skulle avgöra vilket yttrande eller vilken uppgift som skall prövas och alt därefter på jury skulle ankomma all pröva om yttrandet eller uppgiften innefattar brott enligt yltrandefrihelsgrundlagen eller ej.

Kommittén bÖr vidare undersöka om det bl.a. med hänsyn rill de nytillkomna medierna kan finnas anledning att göra några justeringar i det tillsynssystem på yltrandefrihetsområdet som kommer att börja tillämpas nästa år.

Jag har hiuills uppehållit mig vid de frågorsom gäller yttrande-, mötes- och demonslrationsfriheterna. Riksdagens uttalande i frågan om en ny yttrandefrihelsgrundlag innebar emellertid att denna borde ge ett starkare skydd också åt informationsfriheten. Informationsfriheten beskrivs i 2 kap. 1 § första stycket 2 RF som frihet alt inhämta och mottaga upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden. Den kan således beskrivas som yttrandefrihetens andra sida. Det nära sambandet mellan dessa två friheter framgår bl.a. av att RF ställer upp samma regler i fråga om möjligheterna att begränsa dem båda.

Utöver den allmänna regleringen i RF finns vissa bestämmelser som slår fast en informationsfrihet i särskilda hänseenden. Man kan här i första hand peka på TF:s nya regler om skydd för den som anskaffar uppgifter för offentliggörande. Som ett annat exempel kan nämnas den regel i 3 § radiolagen som ger envar rätl att inneha och använda radio- och TV-mottagare.

Det kan med hänsyn till del nära sambandet mellan yttrande- och informationsfriheterna hävdas att de regler som har uppställts till skydd för den förstnämnda friheten också utgör ett tillräckligt starkt skydd för den sistnämnda. Regleringen i TF avspeglar sannolikt ett sådant synsätt. Med hänsyn bl.a. till att informationsfriheten numera nämns som en särskild frihet i RF kan det emellertid finnas skäl aU överväga om man - t.ex. efler mönster av 3 § radiolagen - bör komplettera yllrandefrihetsregleringen i den nya grundlagen med bestämmelser som uttryckligen säkerställer allmänhetens rätt atl la del av andras yttranden.

Nära besläktad med informationsfriheten äi" den i 2 kap. TF fastslagna rätten atl ta del av allmänna handlingar. Riksdagen har på detta område beslutat nya regler (SFS 1976:954) som kommer att träda i kraft den 1 januari 1978. Dessa bör kunna föras över till en ny grundlag i oförändrat skick.

I det föregående har nämnts vissa frågor som särskilt bör diskuteras av kommittén. Det är givet att under arbetet med att utforma en ny yttrandefrihetsgmndlag en mängd andra frågor aktualiseras. MMU:s betänkande ger exempel på en del sådana frågor. Här kan nämnas spörsmålet om en lagfäst rätt till genmäle eller beriktigande. Det bör givetvis stå kommittén fritt att själv ta upp frågor som den anser bör regleras i grundlagen.

Del uppdrag som bör överiämnas åt den nya kommittén är, som torde framgå av vad jag nu har sagl, ovanligt omfattande och komplicerat. Redan detta förhållande kan anföras som ett skäl för att lägga upp uired-ningsarbeiet på så sätt att kommittén redovisar sina mera principiellt betonade överväganden i ett eller flera särskilda betänkanden, som efler remissbehandling kan läggas lill grund för utarbetandet av del slutliga förslaget. Till förmån för en sådan uppläggning av arbetet talar vidare med avsevärd styrka intresset av att redan på ett tidigt stadium få till stånd en öppen och omfattande debatt om de villkor som i framtiden bör gälla för yttrandefriheten i vårt land.

Del II Ju: 17   Skr 1977/78:103                               "     86

Bland de ämnen som lämpligen kan behandlas under en första utredningsetapp kan nämnas frågorna om regleringens uppläggning i stort, vilka medier som bör omfattas av regleringen och i vilken utsträckning bestämmelserna om dessa skall bygga på de principer som i dag utmärker skyddet för tryckfriheten. Som framgår av vad jag tidigare har sagt kan del i sistnämnda hänseende finnas anledning att särskilt uppmärksamma principerna om elableringsfrihet, särskilda ansvarighetsregler och meddelarskydd. Andra spörsmål av intresse i en första omgång gäller reklamens ställning, de grundläggande dragen beträffande rättegången och del eventuella införandel av en strafföestämmelse rörande pornografi och våldsframställningar. Kommittén bör såvitt gäller den senast nämnda frågan vara oförhindrad att lägga fram ett författningsförslag med sikte på ell första riksdagsbeslut redan under denna valperiod. Även i övrigt bör del stå kommittén fritt att avge delbetänkanden när det framstår som ändamålsenligt.

Kommittén bör under sitt arbete hålla kontakt med massmediekoncentra-tionsutredningen, utredningen om reklam i videogram, jämställdhetskommitlén, rättighetsskyddsutredningen, den kommitté som skall se över vissa av straflbestämmelserna lill skydd för rikets säkerhet och den kommitté som skall utreda vissa frågor angående videogrammen.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

atl tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter för all utreda frågan om en ny yttrandefrihelsgrundlag,

att utse en av ledamöterna atl vara ordförande,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver

atl ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Justitiedepartementet)

17. Konsumentköp

Dir 1977:83

Beslut vid regeringssammanträde 1977-06-30

Departementschefen, statsrådet Romanus, anför.

Köp av lös egendom, varmed avses all slags egendom utom fasligheter, regleras i lagen (1905:38 s. 1) om köp och byte av lös egendom (köplagen, ändrad senast 1975:637). 1 lagen finns regler om säljarens och köparens rättigheter och skyldigheter. Lagen lar främst sikte på de frågor som uppstår när någon av parterna inle fullgör sina skyldigheter. Sålunda finns bestämmelser för det fall att godset är felaktigt eller dröjsmål har uppstått med leverans eller betalning. Köplagen innehåller emellertid också åtskilliga andra regler, t.ex. om prisels bestämmande och om tid och plats för fuUgörande av

87 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju: 17

parternas skyldigheter. Lagens bestämmelser är dispositiva, dvs. de gäller endast om parterna inte har avtalat annat.

Reglerna i 1905 års köplag kompletteras sedan år 1974 av konsumenlköp-lagen (1973:877, ändrad 1975:1419). Konsumeniköplagen gäller när konsument av näringsidkare köper vara som är avsedd huvudsakligen för enskilt bruk. Lagen är inriktad på aU förstärka konsumenternas ställning vid köp i framför allt tre hänseenden. För det första motverkar lagen de olägenheter som kan uppstå för enskilda konsumenter genom att säljare i kontraktsformulär använder avtalsvillkor som inskränker köparens rättigheter enligt köplagen eller på annat sätt missgynnar köparen. Konsumeniköplagen kan i detla hänseende ses som ett civilrättsligt komplement till lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor (ändrad senast 1977:452). För det andra förstärker konsumeniköplagen köparens ställning i förhållande till tredje man, exempelvis tillverkare som har lämnai garanti beträffande varan. För del tredje innehåller konsumeniköplagen regler som skyddar konsumenterna när säljsidan har lämnat vilseledande uppgifter om varan, underlåtit alt lämna information om varan i vissa fall eller sålt vara som är hälsovådlig eller annars otillföriillig från säkerhetssynpunkt. 1 denna del kan lagen ses som ett civilrättsligt komplement tiU marknadsföringslagen (1975:1418, ändrad 1976:55).

Konsumeniköplagen har karaktär av minimiskydd. 1 lagen anges bl.a. konsumentens gmndläggande befogenheter när varan är felaktig eller leveransen försenad. Till skillnad från 1905 års lag är konsumeniköplagen så till vida tvingande att avtalsvillkor som inskränker konsumentens befogenheter enligt lagen inte är giltigt. Har parterna lämnat en fråga oreglerad i sitt avtal, tillämpas även i fråga om konsumentköp de disposiliva reglerna i 1905 års köplag, om denna lag ger köparen bättre förmåner än motsvarande föreskrifter i konsumeniköplagen. Den allmänna köplagen gäller vidare beträffande frågor som inte behandlas i konsumeniköplagen. Denna lag har på så sätt stor praktisk betydelse även vid konsumenlköp, inte minst vid sedvanliga köp över disk som oftast ingås utan att parterna närmare reglerar avtalsvillkoren.

Köplagsutredningen (Ju 1963:51) avlämnade i december 1976 sitt slutbetänkande (SOU 1976:66) med förslag till ny köplag. Förslaget bygger på samma grundsatser och systematik som 1905 års lag. Det innehåller dock i sakligt hänseende fiera principiellt betydelsefulla nyheter och åtskilliga detaljändringar. Så föreslås exempelvis reglerna om skadestånd vid kontraktsbrott ändrade på flera punkter. Detsamma gäller i viss mån förutsättningarna för hävning av köp. Vidare kan nämnas atl förslaget upptar uttryckliga regler om s.k. anieciperal dröjsmål samt bestämmelser som ger köparen rätl att kräva avhjälpande av fel i godset. En annan nyhet i förslaget är alt köparen tillerkänns avbeställningsrält vid avtal om tillverkning. 1 betänkandet föreslås också vissa följdändringar i konsumeniköplagen, som utredningen alltså förutsätter skall bestå vid sidan av en ny allmän köplag. Betänkandet är f n. under remissbehandling.

Köplagen har kommit lill i nordiskt samarbete. Sålunda har Danmark och Norge köplagar med i allt väsentligt samma innehåll som den svenska. Finland har visseriigen inte någon särskild köplag. De grundsatser som har kommit till uttryck i de skandinaviska köplagarna tillämpas dock även i Finland. De danska och norska köplagarna är f n. föremål för översyn. 1 Danmark har något förslag ännu inte lagts fram. 1 Norge har en kommitté avgett ett förslag som nära ansluter sig till det svenska. Under den fortsatta

DelIIJu:17   Skr 1977/78:103                                      88

behandlingen av lagstiftningsärendet synes man emellertid numera på norsk sida vara benägen alt överge den systemalik som är utmärkande for de gällande skandinaviska köplagarna. 1 Finland förbereds en allmän köplag som också den lill sin disposition avviker från 1905 års lag. Såväl i Finland som i Norge övervägs alt i systematiskt avseende i stället anknyta till ett konvenlionsutkast rörande internationella köp vilket har utarbetats inom Förenta nationernas kommission för internationell handelsrätt, UNCITRAL. Detta utkast rör dock inte konsumentköp.

Vad särskilt gäller konsumentköp har de nordiska länderna redan i viss mån vall olika vägar. 1 Norge hiär år 1975 regler om konsumentköp tagits in i den allmänna köplagen. Härvid har i princip de allmänna bestämmelserna om säljarens dröjsmål och om felaktigt gods gjorts tvingande till konsumentens förmån. Även i Danmark, som f n. saknar särskild reglering av konsumentköp, synes man vara beredd alt föra in konsumenlregler i den allmänna köplagen. 1 Finland har föreslagits aU vissa regler om konsumentköp tas in i en brett upplagd konsumenlskyddslag som innehåller såväl civilrätlsliga som näringsrättsliga och processuella bestämmelser på konsumentområdet.

För Sveriges del förestår nu att ta ställning till förslaget lill ny allmän köplag. Som nämnts har köplagsutredningen utgått från att de tvingande köprätlsliga reglerna till skydd för konsumenterna även för framliden skall bilda en frislående lag. Utredningen har ansett del falla utanför sitt uppdrag att föreslå andra ändringar i konsumeniköplagen än sådana som är en direkt konsekvens av förslaget lill ny allmän köplag. Emellertid är det enligl utredningen motiverat all göra mera djupgående överväganden angående det konsumenträttsliga minimiskyddets utformning i förhållande till det delvis nya dispositiva regelsystemet. Utredningen har i sitt betänkande fäst uppmärksamheten på vissa ändringar beträffande konsumentköpen som sålunda kan länkas komma i fråga (se särskilt s. 135, 353 och 354).

Som utredningen framhåller Finns det även andra skäl all göra en översyn av de särskilda bestämmelserna om konsumentköp. Det kan sålunda finnas anledning alt beakta innehållet i genomförd och planerad lagstiftning på området i de andra nordiska länderna. Vidare kan erinras om det arbete med en konsumenlljänstlag som bedrivs inom konsumenttjänstutredningen (Ju 1972:07). Avsikten är all denna lag skall innehålla lill stor del tvingande bestämmelser om avtal om bl.a. arbete på lös sak som näringsidkare har åtagit sig alt ulföra åt konsument. Likheterna mellan köp och avtal om tjänst är betydande, och det kan inte sällan vara tveksamt huruvida ett avtal är alt hänföra till den enaeller den andra avtalstypen. Bl.a. med hänsyn härtill är det uppenbarligen lämpligt all eftersträva så likartade regler som möjligt på köp-och tjänsteområdena.

Ytterst är det givelvis intresset av att stödja konsumenterna och förbättra deras ställning på marknaden som ulgör motivet för en revision av konsumentköprätten. Det bör vara möjligt atl som led i en aktiv konsumentpolitik ytterligare förstärka det civilrättsliga skyddet för konsumenterna vid köp.

Efler samråd med chefen för handelsdepartementet, som inom regeringen är huvudansvarig för konsumentpolitiken, föreslår jag att en särskild utredare tillkallas förau se över lagstiftningen om konsumentköp. 1 och för sig kunde det synas naturligt att låta utredningsarbetet anslå i avvaktan på statsmakternas ställningstagande till förslaget lill allmän köplag. Övervägande skäl talar emellertid för att reformerna av den allmänna köprätlen och av konsumentköprätten genomförs i ett sammanhang. För atl detta skall bli

89 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju: 17

möjligt och för alt onödig tidsutdräkt inte skall uppkomma, bör utredningsarbetet beträffande konsumentköprätten sättas igång redan nu.

Den särskilda regleringen av konsumentköpen bör i huvudsak ha samma rättsliga karaktär som fn. Bestämmelserna bör alltså i allmänhet vara tvingande till köparens förmån. Det kan emellertid inte uteslutas att också disposiuva regler som speciellt gäller konsumenlköp skulle kunna vara berättigade. Enligl min mening bör man vid utformningen av det skydd för konsumenten, som inte skall kunna rubbas genom avtalsvillkor i säljarens intresse, i första hand överväga lämpligheten av all göra de allmänna disposiliva bestämmelserna om köp tvingande vid konsumentköp. Som framhölls vid tillkomsten av konsumeniköplagen bör emellertid tvingande regler införas bara i den mån erfarenheten visar att del finns ett klart behov av sådana regler.

Vad härefter gäller del sakliga innehållet i den på konsumentköp inriktade regleringen bör utredarens uppgift vara alt närmare överväga vilka förstärkningar av konsumenternas skydd i förhållande till gällande rätl som är påkallade. Därvid bör utredaren i första hand kunna hämta ledning i de uppslag som har förts fram i köplagsutredningens slutbetänkande. I det följande skall jag, delvis i anslutning till vad som har anförts i betänkandet, peka på några punkter där reformer kan vara motiverade. Det bör emellertid stå utredaren fritt att överväga även andra ändringar.

Av central betydelse för konsumenterna är vilka anspråk de kan ställa på den köpta varan och vilka befogenheter de kan göra gällande om varan inle motsvarar kraven.

Varken den allmänna köplagen eller konsumeniköplagen innehåller någon allmän definition av begreppet fel i godset. 1 7-10 §§ konsumeniköplagen finns dock special bestämmelser som på vissa punkter anger när en vara skall "anses behäftad med fel". Utredaren bör pröva om inte ytteriigare stadga kan ges ål felbegreppel. Härvid torde det ligga närmast lill hands alt fortsätta på den inslagna vägen med specialbestämmelser av angivet slag. Särskild uppmärksamhet bör härvid ägnas näringsidkarnas ansvar för uppgifter som har lämnats om varan och för underlåtenhet alt lämna information om denna. Det kan hävdas atl de bestämmelser härom som nu finns i 7 § är alltför snävt inriktade och behöver byggas ut. Även föreskrifterna i 8 § om ansvar för brister i produktsäkerheten m.m. kan behöva ses över Utredaren bör emellertid också vara oförhindrad att föreslå mera generellt hållna föreskrifter om hur godset skall vara beskaffat. Mycket talar dock för att allmänna definitioner av felbegreppet skulle bli av begränsat värde.

Som nämnts har köplagsutredningen föreslagit allmänna regler om rätt för köpare att kräva atl säljaren på egen bekostnad avhjälper fel i godset. Sådan rätl föreligger enligt förslaget om avhjälpande kan ske utan oskälig kostnad eller olägenhet. Utredaren bör överväga om och i vad mån säljarens skyldighet att avhjälpa fel kan göras tvingande i fråga om konsumentköp.

Även när det gäller rätten alt kräva skadestånd vid fel i godset - liksom fö. vid säljarens dröjsmål med leveransen - synes en förstärkning av köparens StäUning ha fog för sig. Enligt den nuvarande bestämmelsen i 6 § konsumeniköplagen är rätten till skadestånd tämligen begränsad. Säljaren kan sålunda friskriva sig från skyldighet att ersätta annat än "utgift" som köparen har ådragit sig. Inte heller rätten till ersäUning för utgift är för alla fall obetingad. Utredaren bör bl,a, överväga om inte konsumenten, sedan han har hävt köpet och gjort läckningsköp till högre pris, i princip bör, oavsett friskrivning från säljarens sida, vara berättigad lill ersättning för prisskillnad

DélIIJu:17   Skr 1977/78:103                                      90

mellan de båda köpen, dvs, för vad som enligt köplagsutredningens förslag betecknas som direkt förlust. Själva befogenheten all häva köpet kan nämligen vara ett otillräckligt vapen för atl tvinga fram en riktig prestation, särskilt i tider då prisökningar förekommer som gör del omöjligt för konsumenten att efter hävning köpa motsvarande vara lill samma pris som ursprungligen hade avtalats.

Såväl enligt köplagen som enligt konsumeniköplagen (11 §) skall köpare som vill göra gällande befogenhet på grund av fel i varan lämna säljaren underrättelse senast ett år efter det all köparen har tagit emot varan. Denna tid föreslås av köplagsutredningen föriängd till två år. Det kan för konsumentköpens del ifrågasättas om inte även en tvåårsfrist i vissa fall kan vara för kort när fråga är om dolda fel som inle visar sig förrän efter förhållandevis lång tid.

1 belysning av den tvingande reglering som utredaren kan komma att föreslå beträffande skyldighet att avhjälpa fel, rätl för köparen till ersättning i samband därmed och tid inom vilken fel senast skall påtalas bör utredaren överväga behovet av särskilda regler om garantiutfästelser. Innebörden av en garanti kan ofta vara oklar. Inie sällan bibringas köparen den orikliga föreställningen att han genom "garanti" tillerkänns förmåner som går utöver hans rättigheter enligt lag. En tanke som bör prövas är alt en garantiutfästelse när inte annat uttryckligen anges i avtalet skall ha den innebörden att säljaren svarar inte bara för s.k. ursprungliga fel, dvs. fel som omfattas av det legala ansvaret, utan också för andra brister i varans funktionsduglighet som har uppkommit under garantitiden.

Enligt 19 § konsumeniköplagen är lagen inte tillämplig på ersättning för föriust som köparen lider genom f)ersonskada eller skada på annan egendom än den sålda varan. Också för framtiden synes lämpligast att frågan om ansvar för s.k. skadebringande egenskaper i sålt gods i huvudsak behandlas inom den allmänna skadeståndsrätien, låt vara att sambandet med köprätten är påtagligt. Jag avser att senare i dag föreslå att uppdrag ges åt produktansvars-kommittén (Ju 1973:08) att pröva om del är lämpligt all genom lag införa ett allmänt objektivt produktansvar för tillverkare och andra näringsidkare i fråga om skador som åsamkas enskilda konsumenter. Avsikten är att produktansvarskommittén skall bedriva sitt arbete inom konsumenlområdet i nära samråd med den utredare ;5om fär i uppdrag att se över konsumentköprätten.

En viktig fråga inom köprätten är när en vara skall anses avlämnad av säljaren. Nära samband härmed har bl.a. spörsmålet om vid vilken tidpunkt faran för alt godset av våda förstörs eller kommer bort m.m. går över från säljaren till köparen. Utredaren bör pröva om inte speciella regler i dessa hänseenden behövs vid konsumentköp. Särskilt bör övervägas om inte godset, även när det skall sändas till köparen från en ort lill en annan, skall anses avlämnat först närdet har kommit i köparens besittning, med verkan bl,a, alt säljaren fram till dess står faran för godset.

Utredaren bör också närmare undersöka i vad mån särskilda regler för konsumentköp erfordras beträfTande prisets bestämmande. Jag tänker främst på de fall där priset inte framgår av avtalet. Inte minsl i denna fråga kan det finnas anledning till nära samråd med konsumenttjänstutredningen.

De särskilda bestämmelserna orn konsumentköp gäller f n. endast vid köp av vara eller vad som ibland kallas lösöre. Tillämpningsområdet är således snävare än den allmänna köplagens som omfattar även annan lös egendom, exempelvis byggnad på annans mark, värdepapper och rättigheter av olika

91 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:17

slag. Utredaren bör vara oförhindrad atl pröva i vad mån det är lämpligt atl utvidga konsumentreglernas tillämpningsområde.

Konsumenlköpsreglerna är i visst fall tillämpliga även vid köp från annan än näringsidkare, nämligen om köpet förmedlas av näringsidkare. Köparen kan i sådant fall åberopa reglerna mot den privatperson som är säljare. Han kan dock inte under åberopande av dessa regler göra gällande några befogenheter mot den förmedlande näringsidkaren. Den nuvarande ordningen ger ofta köparen ett otillfredsställande skydd. Utredaren bör därför överväga i vad mån det är rimligt och tekniskt möjligt att införa särskilda lagregler om förmedlarens ansvar för säljarens prestation.

Som har framgått av min tidigare redogörelse har i Norge regler om konsumenlköp tagits in i den allmänna köplagen. Denna lösning kan från systematisk synpunkt te sig tilltalande också för svensk del. Den ligger väl i linje med tanken att den tvingande regleringen av konsumentköpen, i de fall en sådan är befogad, så långt möjligt bör vara identisk med den köprättsliga normalregleringen. Emellertid finns också skäl som talar föratt man behåller ordningen med en särskild konsumentköplag. Även andra lösningar är tänkbara. För dagen är jag inle beredd alt ta ställning till frågan om vilken lagteknik som är den lämpligaste. Bl.a. bör remissbehandlingen av köplagsutredningens betänkande avvaktas. Nordiska överiäggningar om det köprättsliga reformarbetet kommer också att äga rum. Det är min avsikt atl senare återkomma till frågan om samordningen mellan den allmänna lagstiftningen på köprättens område och den konsumenträtlsliga.

Som delvis framgår av vad jag redan har anfört bör utredaren samråda med andra utredningar på det konsumentpolitiska området och med uppmärksamhet följa rättsutvecklingen i övriga nordiska länder beträffande konsumenlköp.

1 utredningsarbetet bör som sakkunniga delta företrädare för konsument-och näringsidkarintressen. Dessutom bör utredaren i vanlig ordning erhålla experthjälp.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag

att regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågor om konsumenlköp,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

atl ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligl kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrivs,

att kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Justitiedepartementet)

Del II Ju: 18   Skr 1977/78:103 92

18. Tilläggsdirektiv till produktansvarskommittén (Ju 1973:08)

Dir 1977:84

Beslut vid regeringssammanträde 1977-06-30

Departementschefen, statsrådet Romanus, anför.

Skador som orsakas av industrieUt tillverkade produkter, s.k. produkiska-dor, har på senare år ägnats stor uppmärksamhet i de flesta industrialiserade länder med marknadsekonomi. Inte minst har diskussionen gällt skyldigheten att utge ersättning när en va ra orsakar person- eller sakskada. Man talar här om produktansvar. Det största intresset har knutit sig lill ersättnings-möjligheterna vid personskada.

Särskilda regler om produktansvar finns inte i Sverige, om man undantar viss speciallagstiftning t.ex. i fråga om atomskador. 1 övrigt fär ansvarsfrågan . avgöras med tillämpning av allmänna s.k. utomobligatoriska eller i vissa fall kontraktsrältsliga skadeståndsregler. Det är inte helt klart vad gällande räu innebär i fråga om förutsättningarna för skadeståndsansvar vid produktskador. Det är dock sannolikt att sådant ansvar i regel inträder bara om skadan kan återföras till någon form av oaktsamt beleende hos tillverkaren eller säljaren, låt vara att aktsamhetskravet många gånger ställs högt. För den skadelidande kan det vidare vara svårt att bevisa all det föreligger ett orsakssamband mellan hans skada och en oaktsamhet hos tillverkaren eller säljaren. Man måste därför räkna med att den skadelidande många gånger i praktiken saknar möjlighet att få ersättning under åberopande av gällande skadeståndsregler.

Mot denna bakgrund tillsattes år 1973 en kommitté, produktansvarskom-mittén (Ju 1973:08), för alt utredei frågan om ersättning för produktskador. 1 direktiven för kommittén (riksdagsberätlelsen år 1974 s. 81 fO framhölls all del i vårt land knappast låter sig motivera att generellt särbehandla delta slags skador genom att införa speciellt förmånliga ersättningsanordningar vid sidan av existerande ersättningssystem. När det gäller specifikt fariiga produkter framstod det emellertid enligt föredragande statsrådet från både sociala, psykologiska och samhällsekonomiska synpunkter som angeläget atl de skadelidande bereddes ett bättre ekonomiskt skydd än redan existerande ersättningssystem tillhandahöll. Denna fråga borde därför tas upp till allsidig prövning. Därvid borde kommittén särskilt överväga atl utforma ersättningssystemet som ett från skadeslåndsrätten fristående försäkringssystem som verkar direkt till de skadelidandes förmån. Utredningsarbetet borde i första hand inriktas på en lösning av ersättningsproblemen på personskadeområdet. Kommittén fick dock även till uppgift atl undersöka behovet och lämpligheten av särskilda ersätiningsanordningar när del gäller egendomsskador.

Produklansvarskommittén lade förra året fram ett delbetänkande (SOU 1976:23) Produktansvar I med förslag till lag om ersättning för läkemedelsskada. 1 betänkandet föreslås ett ersättningssystem vid personskada orsakad av läkemedel. Systemet skiljer sig i olika avseenden från traditionella skadeståndsrältsliga principer. Bl.a. skall ansvaret för läkemedelsskador gälla oberoende av om fel eller försummelse har förekommit hos läkemedelsförelaget eller annan och oavsett om läkemedlet i objektiv mening är behäftat med fel eller inte. I stället skall rätten till ersättning framgå av en riskvärdering. Avsikten är att främst allvariiga och oväntade skador skall ersättas. 1 fråga om fysiska skador föreslås en lättnad i den skadelidandes

93 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:18

bevisbörda. Övervägande sannolikhet för orsakssamband är sålunda tillräcklig. Ersättningen skall utgå från en kollektiv försäkring som med vissa inskränkningar bekostas av tillverkare och importörer av läkemedel. -Betänkandet har remissbehandlats och övervägs fn. i justitiedepartementet.

När det gäller skador av andra produkter än läkemedel anför kommittén i sitt betänkande atl del inle föreligger tillnärmelsevis samma behov av lagstiftning. Enligt kommittén får man följa den fortsatta utvecklingen och se om det är påkallat med en särbehandling även av andra produklskador.

1 det internationella lagstiftningsarbetet har man sedan en tid sysslat med att söka utveckla och samordna olika länders rättsregler rörande produktansvar. Längst har arbetet kommit i Europarådet, där en konvention rörande produktansvar för personskador har utarbetats. Konventionen öppnades för undertecknande den 27 januari 1977. Den har hittills inte tillträtts av någon stat. Vidare har EG-kommissionen i juli 1976 lagt fram förslag till direktiv om samordning av medlemsstaternas rättsregler om produktansvar. Förslaget överensstämmer i sak i allt väsentligt med Europarådskonventionen men omfaUar även vissa egendomsskador i privatlivet. Också Förenta nationernas kommission för internafionellhandelsräu (UNCITRAL) överväger au ta upp frågan om gemensamma produkiansvarsregler på sill arbetsprogram.

Europarådskonventionen är tillämplig endast på personskador som orsakas av lös egendom. Ansvaret bärs i första hand av tillverkare och importörer, men undantagsvis kan den som blott tillhandahåller produkten bli ansvarig. Ansvaret fömtsäUer att produkten är "felaktig", dvs. atl den inte erbjuder den säkerhet som konsumenten har rätt att vänta sig. Ansvaret inträder oberoende av försummelse från tillverkarens (importörens etc.) sida och är alltså rent objektivt. Den skadelidande har att styrka skadan, felet och orsakssambandet mellan skadan och felet. Lyckas han med det, kan producenten dock befria sig från ansvar om han kan visa att produkten inte har bringats i omsättning av honom eller göra antagligt att felet har uppkommit efter det alt han bringade produkten i omsättning. Ersättningen kan vidare jämkas på grund av medvållande av den skadelidande eller någon som är anställd hos honom. Konveniionsstat får dock förbehålla sig att tillämpa interna regler om medvållande i den mån de innebär alt jämkning får ske bara vid grov vårdslöshet eller uppsåtligt handlande av den skadelidande. 1 övrigt får konventionsstat inte införa regler som är förmånligare för den skadelidande än de bestämmelser konventionen innehåller. Samtidigt gäller dock atl konventionen inle påverkar den skadelidandes rätt enligt allmänna regler om ansvar i eller utom avtalsförhållanden. Inte heller föreligger hinder mot au ett kollektivt ersättningssystem helt eller delvis träder i stället för skadeståndsansvaret, förutsatt att den skadelidandes skydd inle försämras i förhållande till konventionens ersättningsregler.

De ersättningsanordningar som produklansvarskommittén fn. har i uppdrag att överväga avser - till skillnad från ersättningsreglerna i konventionen - endast skador till följd av specifikt fariiga produkter. Att uppdraget inte gäller skador som har orsakats av andra produkter bör bl.a. ses mot bakgrund av den utveckling på skadeersättningsområdet som har ägt mm i vårt land på senare tid. Den kraftiga utbyggnaden både av den offentliga och av den privata försäkringen har medfört att särskilt på personskadeområdei andra ersättningsformer än skadestånd har kommit aU spela en alltmer central roll. Denna utveckling har befästs under tiden efter det att produktansvarskommittén tillsattes. Sålunda har yrkesskadeförsäkringen ersatts av

DelIIJu:18   Skr 1977/78:103                                       94

en arbetsskadeförsäkring, som ger full ersättning för inkomstbortfall upp till sju och ett halvt basbelopp per år. Av stor betydelse är vidare de kollektiva försäkringsformer av typ trygghelsförsäkring och patientförsäkring som har tillkommit på arbetslivets och sjukvårdens områden under de senaste åren. Genom tillkomsten av en ny trafikskadelagstiftning har också möjligheterna att få ersättning från trafikförsäkring ökat betydligt.

Bortsett från skador lill följd av läkemedel torde fiertalet personskador på grund av felaktiga produkter fullt ut täckas av de försäkringssystem som nu har berörts. Om en särskild ersättningsanordning införs även för läkemedelsskador föreligger därför inte från nationell synpunkt något framträdande behov av sådana generella regler om skärpt produktansvar för personskador som konventionen anvisar, Å andra sidan är det givelvis av värde om reglerna i de olika länderna är så enhetliga som möjligt, Sverige bör därför inle utan vägande skäl undandra sig alt medverka till en sådan reglering.

Enligt min mening bör Sveriges ställningstagande till Europarådskonventionen nu förberedas. Det bör lämpligen uppdras åt produklansvarskommittén, som biträds av experter från bl.a, konsumentverket, industrin, grosshandeln och försäkringsbranschen, att avge förslag i frågan.

Kommittén bör alltså i första hand överväga om Sverige skall tillträda konventionen. Härvid bör även diskuteras om ett tillträde bör göras beroende av vilken inställning andra medlemsstater intar till konventionen. Om kommittén finner skäl för atl Sverige skall ansluta sig, bör förslag lämnas till den lagstiftning som behövs för atl införiiva konventionen med svensk rätt. För den händelse kommittén skulle inta ståndpunkten all konventionen i del väsentliga men inle på alla punkter är godtagbar, bör kommittén lägga fram ett lagförslag som är utformat i enlighet härmed.

Den medvåUanderegel som konventionen innehåller avviker från vad som numera gäller i Sverige vid personskada i allmänhet. Som förut har nämnts finns emellertid möjlighet atl reservera sig på denna punkt. Kommittén bör överväga om denna möjlighet skall utnyttjas. Kommittén bör även la ställning till de andra reservationsmöjligheter som konventionen erbjuder.

Europarådskonventionen omfattar som nämnts inte sakskador. Del kan enligl min åsikt likväl finnas anledning atl pröva om del inle på ett visst område finns behov av atl införa regler om ett allmänt, objektivt produktansvar för sådana skador. Jag syftar på skador som åsamkas enskilda konsumenter. Dessa skador torde endast i begränsad omfattning täckas av försäkringar på den skadelidandes sida.

Om man på konsumenlområdet inför ett ansvar av generell art för sakskador genom produkter, bör ansvaret utformas så atl dess konsekvenser någoriunda kan överblickas. Endast om detta villkor är uppfyllt är del möjligt all på rimliga villkor täcka ansvaret genom försäkring. Med hänsyn härtill bör del inte komma i fråga atl låta ansvaret utlösas annat än när produkten avviker från normal standard. Det kan också ifrågasättas om inte s.k. utvecklingsfel, dvs. sådana fel i produkten som inte ens expertisen hade kunnat förutse, bör hållas utanför ansvarsområdet. Kommittén bör även undersöka om ansvaret skall maximeras till vissa belopp,

För den händelse kommittén skulle förorda regler om ersättning till konsumenter för produklskador på egendom men ställa sig avvisande lill ett generellt ersättningssystem för personskador, utformat i huvudsak enligt Europarådskonveniionen, bör den behandla frågan om och i vad mån produktansvaret i konsumentförhållanden skall inbegripa också personskador. Det skulle nämligen kunna te sig egendomligt atl tillerkänna konsu-

95 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:19

menterna ersättning för sakskador enligl generösare grunder än som tillämpas för personskadornas del. Med hänsyn lill den roll som andra ersättningsformer än skadestånd spelar för personskadorna är emellertid en likabehandling av person- och sakskador långtifrån självklar.

Frågan om ansvar för s.k. skadebringande egenskaper i sålt gods befinner sig i ett gränsområde mellan allmän skadeslåndsrätt och köprält. Jag har tidigare i dag förordat all en särskild utredare skall tillkallas för alt se över bestämmelserna om konsumentköp. Produktansvarskommittén bör behandla frågan om produktansvar i konsumentförhållanden i nära samråd med denne utredare.

Både när del gäller ett produktansvar för personskador, grundat på Europarådskonventionen, och ett särskilt ansvar gentemot konsumenterna ärdet, som jag redan har varit inne på beträffande egendomsskadoma, av stor betydelse i vad mån det går att tillskapa försäkringsskydd för ett utökat ansvar. Frågan bör ägnas särskild uppmärksamhet av kommittén. Det kan också övervägas att införa ett obligatoriskt försäkringssystem inom vissa branscher e,d.

En annan fråga som kräver behandling är om den som har betalat ersättning för en produktskada skall kunna fordra tillbaka ersättningen från annan som har vållat skadan eller som annars är ansvarig för den enligt aUmänna skadeståndsregler. Kommittén bör överväga i vad mån särskilda regler behövs om en sådan regressrätt. Även frågan om rätten till återkrav för försäkringsgivare eller annan mot den produktansvarige bör las upp till behandling.

Vad jag har sagl i det föregående bör inte utgöra hinder för kommittén att, i enlighet med de ursprungliga direktiven, föreslå speciella regler om ersättning för skador av särskilda slag av produkter, i den mån behov därav kan anses föreligga. Regler om ansvar för specifikt farliga produkter kan ha en uppgift att fylla även vid sidan av mera generellt inriktade bestämmelser. Kommittén bör dock begränsa sina överväganden till skador som typiskt sett drabbar den som förvärvar en viss produkt eller personer i förvärvarens omedelbara omgivning. Skador som följer av produkters verkningar på miljön bör inte behandlas i detta sammanhang.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen utvidgar produktansvarskommitléns uppdrag i enlighet med vad jag nu har förordat.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Justitiedepartementet)

19. Tilläggsdirektiv till rättegångsutredningen (Ju 1977:06)

Dir 1977:91

Beslut vid regeringssammanträde 1977-06-30

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Romanus, anför.

Rältegångsutredningen har till uppgift att se över viktiga delar av vår nuvarande rättegångsordning. Översynen syftar till att göra förfarandet vid

DelIIJu:19   Skr 1977/78:1103                                     96

allmän domstol mera flexibelt samt såvitt möjligt snabbare och billigare utan att befogade rätissäkerhetskrav sätts ål sidan. Både tvistemål och brottmål omfattas av uppdraget. 1 direktiven för utredningen har jag uttryckligen nämnt vissa allmänna frågor som bör särskilt uppmärksammas vid översynen. Jag har samtidigt framhållit att utredningen bör vara oförhindrad att pröva också andra spörsmål som har samband med strävandena efter ett smidigare och snabbare förfarande.

Efter det att utredningen tillsattes har i två hänseenden uppkommit behov av atl ytteriigare klargöra uppdragets omfattning. Det gäller dels frågan om inrättande av jourdomstolar som har tagits upp av riksdagen med anledning av två motioner (1975/76:1998 och 1976/77:332, JuU 1976/77:25, rskr 1976/ 77:284), dels vissa frågor om formerna för handläggningen av familjerältsliga mål och ärenden vilka har aktuiäliserats genom en framställning den 4 maj 1977 från Sveriges advokatsamfund.

Tanken på jourdomstolar har tagits upp vid olika tillfällen under senare år. Bl.a. framhöll brottskommissionen i sitt betänkande (Ds Ju 1973:5) Åtgärder för att bekämpa brottsligheten och förbättra den allmänna ordningen att man borde utreda frågan om inrättande av jourdomstolar eller tillskapande av en på annat sätt förenklad brottmålsprocess. Tanken på sådana domstolar diskuterades därefter av justitieulskoilel med anledning av den proposition som lades fram på grundval av kommissionens betänkande (prop. 1973:115). Utskottet ansåg sig dock inte kunna ställa sig bakom förslaget om sådana domstolar (JuU 1973:26). 1 huvudsak samma bedömning gjorde ulskoltel år 1974 och 1975 med anledning av motioner som då väckts i ämnet.

1 sitt år 1977 avgivna belänkande understryker justitieutskottet först betydelsen från kriminalpolitisk synpunkt av alt tiden mellan en brottslig handling och myndigheternas slutliga ställningstagande blir så kort som möjligt. Utskottet slår också fast att del sagda har generell giltighet och alltså inte bara avser åtgärder mot unga lagöverträdare. Det bör enligt utskottet vidare konstateras, att det av brottskommissionen och motionärerna uttalade önskemålet att åstadkomma ett snabbare förfarande i brotimålsprocessen ligger väl i linje med det uppdrag som har getts utredningen om översyn av rättegångsförfarandel vid allmän domstol. Mot den angivna bakgrunden bör det enligl utskottets mening vara lämpligt alt utredningen under sitt arbete med alt söka åstadkomma ett snabbare, enklare och mera flexibelt brottmålsförfarande även överväger tanken på jourdomstolar. När del gäller utredningens överväganden i denna del tillägger utskottet att genom utvecklingen på senare år mot ökad avkriminalisering, lagföringsbegränsning och handläggning i utomprocessuell ordning utrymmet för en verksamhet med jourdomstolarsyneshaminskainågol. Bl.a. med hänsyn härtill och till vikten av att upprätthålla de grundläggande kraven på rättssäkerhet har utskottet inte ansett sig kunna ta ställning till frågan huruvida en verksamhet med jourdomstolar är en lämplig väg all nå önskvärd snabbhet i förfarandet. Utredningens överväganden bör därför ske helt förutsättningslöst.

Utskottet hemställde att vad utskottet sålunda anfört skulle ges regeringen lill känna. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Med anledning av riksdagens beslut förordar jag att utredningen prövar frågan om inrättande av jour-domstolar med beaktande av vad utskottet har anfört.

Handläggningen av familjerältsliga mål och ärenden ulgör en viktig del av domstolarnas rättskipning. Advokatsamfundet har i sin skrivelse den 4 maj 1977 framhållit alt frågor om vårdnad och umgängesrätl i praxis länge har

97 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:19

handlagts ibland som ärenden och ibland som mål. Avgörande för domstolens ställningstagande har varit på vilket sätt - genom stämningsansökan eller annoriedes - saken har anhängiggjorts. Parterna har i allmänhet valt stämningsansökan då frågan varit tvistig, medan de gjort en gemensam "ärendeansökan" då enighet förelegat. På grund av ett nyligen meddelat hovrättsavgörande har praxis på detla område måst brytas, 1 fortsättningen kommer vid Stockholms tingsrätt - enligt vad som har uppgetts - alla vårdnads- och umgängesfrågor all handläggas som ärenden, oavsett om talan har väckts genom stämningsansökan. Samfundet påpekar med anledning härav att, med undantag för de fall då parterna är ense, är den vanliga Ivistemålsproceduren att föredra framför ärendeformen. När tvistefrågan skall handläggas som ärende blir det nämligen ofta ett betydligt mer komplicerat förfarande än då det vanliga tvistemålsförfarandei tillämpas. Samfundet framhåller vidare att när en vårdnadsfråga är förenad med underhållskrav eller när en vårdnads- eller umgängesrättsfråga är föremål för prövning i mål där deldom på äktenskapsskillnad tidigare har meddelats, frågan kan handläggas som tvistemål. Man bör också beakta den från parternas synpunkt egendomliga situation som uppslår i de inle sällan förekommande fall då sökanden vid förhandling enligt ärendelagen finneratt underhållsbidrag även bort yrkas och framställer sådant yrkande, Detla yrkande kan då inte tas upp lill prövning i ärendet, utan sökanden hänvisas att ansöka om stämning. Denna talan kan i sin tur inte kumuleras med ärendet, eftersom del är fråga om skilda räitegångsformer, Efler ändringarna i föräldrabalken den 1 januari 1977 kan antalet vårdnadsärenden förutses öka. Handläggningsproblemen torde därigenom ytterligare accentueras. Samfundet hemställer därför om lagstiftningsåtgärder i syfte att göra det möjligt för domstolarna att välja alternativa rättegångsformer vid behandling av umgänges- och vårdnadsfrågor enligt föräldrabalken.

De frågor som advokatsamfundet har tagit upp har delvis behandlats av familjelagssakkunniga (Ju 1970:52) i det nyligen framlagda delbelänkandel (SOU 1977:37) Underhåll till barn och frånskilda. Någon mer genomgripande reform i det nu berörda hänseendet kan dock inte beräknas komma till stånd till följd av de sakkunnigas förslag. Jag förordar därför att rältegångsutredningen vid sitt arbete beaktar de problem som samfundet har fast uppmärksamheten på. Därvid bör också undersökas om liknande problem har gett sig till känna på andra områden än det familjerättsliga.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen utvidgar utredningens uppdrag i enlighet med vad jag har förordat.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Justitiedepartementet)

7 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 103

Del II Ju:20   Skr 1977/78:103 98

20. Dödsbodelägares ansvar för avlidens skulder m.m.

Dir 1977.97

Beslut vid regeringssammanträde 1977-08-24

Statsrådet Mundebo anför.

Ärvdabalken antogs av riksdagen år 1958 och trädde i kraft den 1 juli 1959. Genom ärvdabalkens fillkomsl sammanfördes de lagar på arvs- och tesla-mentsrättens områden som hade kommit till genom successiva reformer under de närmast föregående decennierna. Balken ersatte sålunda bl.a. lagen (1928:279) om arv, lagen (1930:104) om testamente och lagen (1933:314) om boutredning och arvskifte. Den innebar emellertid inga större sakliga ändringar av gällande rätt.

Ändringarna i den successionsrättsliga lagstiftningen har varit förhållandevis fä även efter ärvdabalkens tillkomst. Ar 1969 infördes nya bestämmelser som stärkte efterievande makes ställning och helt likställde utomäk-lenskapliga barn med barn inom äktenskap i arvsrättsligt hänseende. Bland övriga reformer under senare år kan nämnas att kvarstående skillnader mellan adoptivbarn och andra barn i fråga om arv avskaffades år 1970 och att skyldigheten all förrätta bouppteckning mjukades upp genom de bestämmelser om dödsboanmälan som infördes år 1976.

En del frågor som rör den arvsrättsiiga lagstiftningen utreds f n. Familjelagssakkunniga (Ju 1970:52), som i första hand utreder frågan om äktenskapets ekonomiska rättsverkningar, skall enligt sina direktiv också ta upp frågan om makes ställning i arvsrättsligt avseende. Därvid skall bl.a. förhållandet mellan efterievande make och bröstarvinge behandlas. De sakkunniga skall också granska systemet med sekundosuccession och överväga ändringar i fråga om kretsen av arvsberättigade. Vidare har en särskild utredare nyligen tillkallats för att utreda frågan om ställföreträdare för dödsbo som äger faslighet m.m. (Ju 1977:07).

Vid sidan av de frågor som sålunda redan nu utreds finns det enligt min mening anledning att se över även andra delar av den successionsrättsliga lagstiftningen. Det gäller främst bestämmelserna om dödsbodelägares ansvar för den avlidnes skulder.

Reglerna om gäldsansvar i 21 kap. ärvdabalken bygger på principen att dödsbodelägarna svarar för sådana skulder som var kända för dem när bouppteckning förrättades, om inte boel avträds till förvaltning av boutredningsman eller till konkurs efter ansökan som görs senast en månad efter bouppteckningen. Sker egendomsavträde efter ansökan som ges in senare, är dödsbodelägares ansvar i princip begränsat till mellanskillnaden mellan värdet av den avträdda egendomen och de skulder som var kända för honom en månad före ansökningsdagen.

Dessa regler kompletteras av en rad ytterligare bestämmelser till skydd för borgenärerna, men å andra sidan också av en del bestämmelsersom begränsar delägarnas ansvar. 1 förstnämnda hänseende föreskrivs bl.a. att, om bodelning eller arvskifte sker innan alla skulder är betalda, delägarna svarar för sådana skulder som de då kände till eller som de därefter får kännedom om fram lill dess bouppteckning har förrättats. Delägare som har boet i sin vård blir ansvarig för alla den avlidnes skulder, om han inte ser till alt bouppteckning förrättas i tid. Till delägarnas skydd finns en bestämmelse om atl arvinge eller testamenlstagare är fri från ansvar på grund av underlåtenhet

99 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:20

att avträda boel, om han inte har fått någon förmån av boel och inle heller har tagit någon närmare befattning med detla. Dessutom föreskrivs att bestämmelserna om gäldsansvar inte gäller, om den avlidne inte efleriämnar annat än uimälningsfri egendom.

Bestämmelserna om gäldsansvaret är invecklade och svårtillgängliga. De kan medföra att dödsbodelägare som inte känner till reglemas innebörd oförskyllt drabbas av ett långtgående betalningsansvar. Bestämmelserna om begränsning av delägares ansvar är inle tillräckliga för att hindra detla. En arvinge eller leslamentsiagare kan bli belalningsansvarig trots att han bara har fått en obetydlig förmån av boet. Detsamma gäller delägare i ett bo i vilket det utöver utmätningsfri egendom inte finns annat än egendom av obetydligt värde.

Det finns därför anledning att se över de nuvarande bestämmelserna om dödsbodelägares ansvar för den avlidnes skulder. I samband därmed bör också en del andra regler i ärvdabalken och anslutande författningar ses över. Jag förordar att en särskild utredare tillkallas för detta ändamål.

1 fråga om gäldsansvaret bör utredaren göra en fullständig översyn av de nuvarande reglerna. Utredningsarbetet bör inriktas på alt ersätta bestämmelserna i 21 kap. ärvdabalken med regler som ärenklare och som i högre grad tar hänsyn lill dödsbodelägarnas intressen. Samtidigt måste behovet av att skydda borgenärerna fortfarande beaktas.

En utgångspunkt bör vara att delägarna inte bör kunna åläggas att svara för större del av den avlidnes skulder än vad som täcktes av tillgångarna i boel vid dödsfallet. Med denna utgångspunkt kan det ifrågasättas om man inte bör gå ifrån den nuvarande principen atl delägarna ådrar sig personligt betalningsansvar, om inte boet inom viss tid avträds till förvaltning av boutredningsman eller till konkurs. Inte minst från delägarnas synpunkt är del naturiigt att knyta ansvaret för den avlidnes skulder lill att delägare får något av boets tillgångar innan alla skulder är betalda och inle, som nu, fill underiålenhet alt avträda boet inom viss lid. Detla innebär alt ett delägar-ansvar normall skulle inträda först om bodelning eller skifte sker innan skulderna har betalats. Som komplement behövs dock i så fall särskilda bestämmelser för del fallet atl delägare redan dessförinnan obehörigen tillgodogör sig egendom som hör till boet eller på annat sätt äventyrar borgenärernas betalningsanspråk.

En förutsättning för att delägares ansvar för den avlidnes skulder skall kunna mjukas upp i enlighet med vad jag nu har sagt är att borgenärernas behov av skydd blir tillräckligt tillgodosett. För detta ändamål är det till en början viktigt atl del finns möjlighet att klariägga vilka tillgångar som ingår i dödsboet vid tiden för dödsfallet liksom att kunna förhindra att egendom skaffas undan lill skada för borgenärerna. Härvidlag kan erinras om de bestämmelser som finns i 19 kap. ärvdabalken om borgenärs rätt alt begära att boet avträds till förvaltning av boutredningsman, om del måste antas att boet är på obestånd eller att borgenärens rätt eljest äventyras. Denna möjlighet innebär ell inle oväsentligt gmndskydd för borgenärerna och bör behållas. Ett komplement till dessa bestämmelser utgör reglerna om bouppleckningsed, som innebär att den som har uppgelt boet kan åläggas atl med ed bestyrka sina uppgifter till bouppteckningen. Edgångsplikt åligger även delägare eller efterievande make som inle har uppgelt boel.

Utöver de nu angivna reglerna behövs det emellertid särskilda bestämmelser om ansvar för dödsbodelägarna i någon form för de fall då bodelning eller skifte sker utan att alla skulder är betalda. I och för sig kan det synas

DeIIIJu:20   Skr 1977/78:103                                    100

naturligt att behålla en möjlighet att ålägga delägare betalningsansvar för den avlidnes skulder. Det finns emellertid också andra möjligheter au tillgodose borgenärernas intressen. Ett alternativ är att som huvudregel föreskriva att bodelningen eller skiftet skall gå åter och att var och en skall lämna tillbaka vad han har fåll. Är återbäring möjlig, kan del le sig opåkallal alt dessutom ålägga delägarna ett personligt betalningsansvar för skulderna. Om å andra sidan återbäring inte kan ske, finns det givetvis större anledning att föreskriva sådant ansvar. Eventuellt kan man dock även i det fallet undvara sådana bestämmelser. Det kan tänkas räcka med en möjlighet att ålägga delägarna skyldighet alt ersäUa värdet av vad de har fått.

1 den mån del är motiverat att föreskriva personligt betalningsansvar för delägarna, behövs också bestämmelser om hur långt ansvaret skall sträcka sig. Som jag har sagt tidigare bör bestämmelserna utformas så att en delägare inte behöver riskera att ådra sig ett i princip oinskränkt ansvar för den avlidnes skulder.

Vad jag har sagt nu om påföljderna av atl bodelning eller skifte sker utan alt alla skulder är betalda bör i stor utsträckning kunna tillämpas också när delägare får något av boets tillgångar på ett tidigare stadium eller annars förfar på ett sätt som är till skada föir borgenärerna eller någon av dem.

Särskilt med tanke på sådana fall då delägare åsidosätter borgenärernas intressen genom att undanskaffa eller vanvårda egendom e,d, utgör bestämmelserom skadeståndsskyldighet ett värdefullt komplement till övriga regler om delägaransvar. Vissa bestämmelser om skadestånd finns nu i 18 kap, 6 § ärvdabalken, där det som huvudregel föreskrivs att delägare skall ersätta skada som han med avseende på boets vård eller förvaltning uppsåtligen eller av vårdslöshet har tillskyndat någon vars rätt är beroende av utredningen. Bestämmelser om skadestånd Finns också i 21 kap, 11 och 16 §!;, Utredaren bör överväga om skadeståndsreglerna är lämpligt utformade och, om så inle anses vara fallet, föreslå de ändringar som behövs. Vid utformningen av bestämmelserna om skadestånd bör beaktas att brottsbalkens regler om gäldenärsbrott ger möjlighet atl ingripa med straff och skadestånd mot den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet handlar till skada för borgenär.

Vid översynen av bestämmelserna om avlidens skulder bör utredaren också beakta de särskilda regler om dödsbos och dödsbodelägares ansvar för skatter som finns i 75 S 2 mom, kommunalskatielagen (1928:370), 15 § 2 mom, lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och 15 § 2 mom, lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

Förutom bestämmelserna orn gäldsansvar bör utredaren även ta upp några andra successionsrättsliga frågor. Det gäller bl,a, frågan om dödsbodelägares lalerätt.

Dödsbo företräds i princip av dödsbodelägarna gemensamt eller av boutredningsman om sådan har förordnats, 1 vissa fall har dock delägare rätl att vidta åtgärder för dödsboets räkning utan att ha inhämtat alla delägarnas samtycke, t,ex, när det gäller åigärder av brådskande art. Delägaren har då också rätt atl föra boets talan inför domstol. 1 vissa fall kan det emellertid vara tveksamt om del är fråga om en talerätt för dödsboet el ler för enskild delägare. Särskilda bestämmelserom talerätt förenskild delägare finns t.ex. i 23 kap. 8 5 ärvdabalken om klander av arvskifte. 1 andra fall kan en delägare vara behörig att föra talan i egenskap av anhörig till den avlidne. Här kan nämnas bestämmelserna i 3 kap. 1 och 6 §§ föräldrabalken om taleräll i bördsmål o.d,, 20 kap. 13 § och 21 kap. 1 § rättegångsbalken om rätt att företräda målsägande resp. misstänkt som har avlidit och 5 kap, 5 § brottsbalken om åtal för förtal

lOl Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:20

mot avliden.

Utredaren bör närmare undersöka vad som nu gäller om talerätten i olika fall och la ställning till om det finns anledning att ändra gällande ordning. Även om det inte finns behov av någon saklig ändring, kan del finnas skäl att införa förtydligande regler i lag. Utredaren bör i denna fråga samråda med utredningen (Ju 1977:07) om ställföreträdare för dödsbo i vissa fall.

Ett annat regelkomplex som bör ses över är det som rör preskription av rätt atl ta arv eller testamente. Bestämmelserna härom finns i 16 kap. ärvdabalken. När någon efterlämnaren arvinge som är känd till namnet men vistas på okänd ort, skall enligt 16 kap. 1 § den bortovarande genom kungörelse i Postoch Inrikes Tidningar anmanas att göra sin rätt till arvet gällande inom fem år. I annat fall går han föriustig sin rätt. Motsvarande gäller enligl 2 § i fråga om okända arvingar och enligt 3 § i fråga om testamenlstagare som är okänd eller vistas på okänd ort. 1 4 § föreskrivs en tioårig preskriptionstid för arvs- eller teslamenlsanspråk i andra fall.

Utredaren bör se över hela 16 kap. De där upptagna preskriptionstiderna bör kunna förkortas. Vidare kan det ifrågasättas om inte systemet med kungörelse för vissa fall i Post- och Inrikes Tidningar bör överges. 1 praktiken torde kungörelseförfarandet vara tämligen meningslöst. Utredaren bör överväga en annan ordning. Eventuellt kan man nöja sig med regler som ger arvingar och testamenlstagare en viss tidsfrist för alt anmäla sina anspråk. Det kan med skäl göras gällande att en arvinge eller testamenlstagare som har haft så ringa kontakt med den avlidne att han inte får kännedom om dödsfallet inom ett fåtal år i allmänhet bör fä finna sig alt hans anspråk på del i kvariåtenskapen preskriberas.

1 samband med översynen av 16 kap. bör utredaren också ta upp frågan om del finns skäl atl behålla lagen (1958:52) om förlängning av tid för preskription av rätt till arv eller testamente. Lagen ger domstol möjlighet att förlänga liden för bevakning av arvsanspråk efter kungörelse. Föriängning får ske med högst fem år i sänder eller sammanlagt högst femlon år. Det kan övervägas att ersätta bestämmelserna med undantagsregler i 16 kap, ärvdabalken.

Utredaren bör också se över reglerna om dödförklaring. Enligt 25 kap, I § ärvdabalken får ansökan om dödförklaring göras när någon har varit försvunnen i tio år eller, om han skulle vara över 75 år, fem år. Om den bortovarande befann sig i livsfara vid försvinnandet, gäller en treårstid.

Reglerna om dödförklaring har i allt väsenlligl varit oförändrade sedan år 1933, Det kan ifrågasättas om inte de angivna tiderna för ansökan om dödförklaring numera ter sig onödigt långa och alltså kan förkortas. Även andra ändringar av bestämmelserna om dödförklaring kan vara motiverade.

Slutligen skall jag ta upp en särskild fråga som rör allmänna arvsfonden, 15 § lagen (1928:281)om allmänna arvsfonden föreskrivs att arv som har tillfallit fonden helt eller delvis får avstås till annan, om det med hänsyn till uttalanden av arvlåtaren eller andra särskilda omständigheter kan anses överensstämma med arvlåtarens yttersta vilja. Om det kan anses billigt, får arv även i annat fall avstås till den som är släkt med arvlåtaren eller till annan person som har stått arvlåtaren nära.

Bestämmelserna om arvsfondens rätt atl avstå egendom utvidgades år 1969 (prop. 1969:83, ILU 1969:37). Ändringarna byggde på förslag av arvsfondsutredningen i betänkandet (SOU 1967:2) Allmänna arvsfonden. Under remissbehandlingen av betänkandet hade flera remissinstanser föreslagit alt möjligheterna att avstå arvsfondens rätt till arv skulle vidgas

Del II Ju:21    Skr 1977/78:103                                   102

ytteriigare, bl.a. för alt göra det möjligt att bevara egendom av kufturhisto-riskl intresse och för au skydda byggnader eller markområden som var värdefulla från natur- eller kulturvårdssynpunkl. Departementschefen ansåg emellertid att del inte fanns tillräckliga skäl för en sådan utvidgning, och något förslag härom togs inle upp i propositionen.

Enligt vad jag har inhämtat från kammarkollegiet har det visat sig aU intresset av att bevara egendom som har särskilt värde från kultur- eller nalurvårdssynpunkt inte alltid kan tillgodoses om egendomen skall säljas för arvsfondens räkning i vanlig ordning. Jag anser därför atl det är befogat att på nytt ta upp frågan om att utvidga arvsfondens rätt alt avstå egendom. Även när det inte är möjligt att fastställa vad som kan stämma överens med arvlåtarens yttersta vilja bör det vara möjligt att avstå egendom lill förmån för museer, bibliotek, stiftelser och andra institutioner eller sammanslutningar som har särskilda förutsättningar att ta hand om egendomen på ett lämpligt sätt. Ell avstående kan behöva förenas med villkor eller föreskrifter, t.ex. om iståndsätlande av kulturhistoriskt värdefulla byggnader.

Det bör stå utredaren fritt att la upp också andra frågor som har anknytning tUl dem som har berörts i det föregående och atl lägga fram de förslag till nya eller ändrade regler som därvid kan te sig påkallade.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag atl utreda frågor om dödsbodelägares ansvar för avlidens skulder m.m.,

alt besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemstäUer jag att regeringen föreskriver

atl ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrivs,

alt kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Jusliliedeparlementet)

21. Arbetstagares uppfinningar

Dir 1977:100

Beslut vid regeringssammanträde 1977-09-01

Departementschefen, statsrådet Romanus, anför.

För ett höginduslrialiseral samhälle som vårt är den tekniska utvecklingen och forskningen av utomordentlig betydelse. Utan ett tekniskt nyskapande riskerar industrin att förlora i vitalitet och konkurrenskraft. Det är därför ett första rangens samhällsintresse att uppkomsten av uppfinningar stimuleras och alt de utvecklas och tas till vara i näringslivet.

Nu för tiden utförs uppfinnararbele i betydande omfattning av anställda av olika kategorier. Detta förhållande har gell upphov till en del rättsliga problem. Utgångspunkten kan sägas vara att arbetslagarna bör ha samma rätt

103 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:21

till sina uppfinningar som andra uppfinnare. Det är emellertid en erkänd uppfattning både i vårt land och internationellt att arbetsgivaren under vissa förhållanden bör kunna göra anspråk på en mer eller mindre långtgående rätt att överta sådana uppfinningar. Arbetstagaren skall dock i princip inte behöva utan ersättning avstå rätten lill en uppfinning som han har gjort.

Den svenska lagstiftningen bygger på de grundsatser som har angetts nu. Regleringen återfinns i lagen (1949:345) om rätten fill arbetstagares uppfinningar (ändrad 1976:191). Lagen är enligt 1 §, med vissa undantag, tillämplig på här i riket patenterbara uppfinningar av arbetstagare i allmän eller enskild tjänst.

Lagens 3 § reglerar den centrala frågan om arbetsgivares rätt till uppfinning som en hos honom anställd arbetstagare gör under anställningstiden. Som allmän förutsättning för att arbetsgivaren över huvud taget skall ha någon rätt till uppfinningen gäller atl ulnytljandet av denna faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde. Uppfinningar av delta slag indelas i tre kategorier med olika rättsställning för arbetsgivaren. Gränsdragningen mellan kategorierna beror av om det finns ett samband mellan uppfinningen och anställningen samt av styrkan hos detta samband. Endast om en uppfinning har tillkommit väsentligen som resultat av forsknings- eller uppfinnarverksamhet som utgör arbetstagarens huvudsakliga arbetsuppgift eller om en uppfinning annars innefattar lösningen av en i tjänsten förelagd, närmare angiven uppgift har arbetsgivaren rätt atl överta hela rätlen till uppfinningen. I övriga fall har han rätl aU utnyttja uppfinningen i sin verksamhet eller företrädesrätt framför annan att träffa avtal med arbetstagaren om rätten till uppfinningen. För den rätt som arbetsgivaren enligt lagen eller annars förvärvar från arbetstagaren har denne enligt 6 § rätt till skälig ersättning.

Lagen upptar i övrigt bl.a. föreskrifter om vad parterna har alt iaktta när arbetstagare har gjort en uppfinning vars utnyttjande faller inom området för arbetsgivarens verksamhet. Enligt 10 S får arbetsgivare eller arbetstagare i fråga som avser tillämpningen av lagen inhämta utlåtande från en särskild nämnd, statens nämnd för arbetstagares uppfinningar. Har tvist hänskjutits till domstol, fär även denna inhämta nämndens ullålande. Utlåtande är inte bindande för parterna eller domstolen.

Lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar är enligt 2 § i huvudsak av dispositiv natur. Bortsett från de tvingande reglerna om arbetstagarens rätt lill skälig ersättning (6 § första stycket) och om ogiltighet av vissa avtal (7 § andra stycket) kan lagens bestämmelser alltså ersättas av bestämmelser i avtal. Möjligheten till avtalsreglering har ulnylljats inom stora delar av arbetsmarknaden. Främst märks här de lid efler annan upprättade överenskommelser i ämnet som har träffats mellan Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och vissa förbund på tjänstemannasidan. Gällande SAF-avtal reglerar i huvudsak samma frågor som lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar. 1 förhållande till lagen innebär avtalet emellertid en väsentligt mer omfattande rätl för arbetsgivaren till sådana uppfinningar. - SAF-avtalet har fäll efterföljare inom andra delar av arbetsmarknaden.

Det är känt all frågor om rätten till arbetstagares uppfinningar har reglerats även i enskilda arbetsavtal mellan arbetsgivare och arbetstagare. Några närmare uppgifter rörande omfattningen av sådan avtalsreglering eller rörande innehållet i avtalen föreligger emellertid inte.

Ar 1958 tillkallade chefen för justUiedeparlementel en utredningsman för att se över lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar. Utredningsmannen lade år 1964 fram betänkandet (SOU 1964:49) Rätten till arbelsta-

DelIIJu:21   Skr 1977/78:103                                     104

gares uppfinningar, vilket innehöll förslag till vissa ändringar i lagen. Dessa berörde väsentligen den i 3 ij fastlagda avvägningen mellan arbetsgivarens och arbetstagarens rätt till uppfinning som den senare har gjort. Betänkandet remissbehandlades men ledde inte till någon lagstiftningsåtgärd,

Privattjänstemannakartellen iPTK) har i skrivelse den 26 november 1974 till chefen för justitiedepartementet hemsiälll om viss ändring i lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar. Ändringen går ut på att lagens dispositiva regler - vilka f n. kan frångås både genom kollektivavtal och genom enskilda arbetsavtal - i fortsättningen skall kunna frångås till arbetstagarens nackdel endast genom kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits av organisation vilken är att anse som central arbetstagarorganisation. Med anledning av PTK.s hemställan upprättades år 1975 inom justitiedepartementet utkast till en lagändring som motsvarade PTK:s önskemål. Vid remissbehandling av utkastet tillstyrkte bl.a. de hörda arbetstagarorganisationerna den föreslagna lagändringen. En majoritet av remissinstanserna avstyrkte dock att ändringen genomfördes om det inte samtidigt företogs en översyn av andra bestämmelser i lagen. Sedermera har inom jusiitiedepartementet hållits en överiäggning angående eventuell översyn av lagen med bl.a. företrädare förstatliga verk och myndigheter saml för arbetslagar-, arbetsgivar- och näringslivsorganisationer.

Lagen om rätlen till arbetstagares uppfinningar bygger på principer som i allt väsentligt fär anses rikliga. Trots detta talar enligt min mening vissa skäl för atl lagen görs till föremål för översyn.

Lagen kan sägas ligga i en skärningspunkt mellan upphovsrätten och arbetsrätten. Båda dessa räusområden har varit föremål för en avsevärd utveckling sedan lagen trädde i kraft år 1950. Vidare saknade man vid denna tid erfarenhet av lagstiftning på området. Utformningen av lagen fick därför till stor del bygga på antaganden och allmänna överväganden. Det förutsattes också att en översyn av lagen kunde bli erforderlig efter någon lid (se 2 LU 1949:32 s. 5). Det väsentliga motivet för alt tillsätta 1958 års utredning var just att man ville undersöka om några ändringar påkallades med anledning av de praktiska erfarenheter som dittills hade vunnits av lagens tillämpning. Utredningen visade emellertid att erfarenheterna inte var så omfaUande som man hade kunnat vänta sig. Nu kan ytterligare ett drygt årtiondes erfarenheter utgöra underiag för en undersökning med den inriktning som angavs nyss.

Vad som kom fram vid den överläggning inom justitiedepartementet som nyss har omlalats och vad som i övrigt är känt tyder på att lagen inle i alla avseenden svarar mot de praktiska behoven på området. Från arbelstagarhåll har framhållits att särskilt reglerna om ersättning till uppfinnare har gett otillfredsställande resultat. PTK:s yrkande om begränsning av lagens dispo-sitivitel bör ses mot denna bakgrund. Från arbetsgivarhåll har sedan länge gjorts gällande att lagen ger arbetsgivaren alltför begränsade och opraktiska möjligheter att överta rätt till anställdas uppfinningar. Vidare har framhållits alt utvecklingsarbetet i företagen numera i stor utsträckning bedrivs i arbetslag och att lagen inle är anpassad härtill. Även andra anmärkningar har riklats mot den rättsliga reglering som nu gäller på området.

Det som har anförts nu leder enligl min mening lill att lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar bör bli föremål för en allmän översyn som grundas på en kartläggning av praktiska erfarenheter och behov. Översynen torde lämpligen anförtros åt en särskild utredare.

Utredaren bör i enlighet med vad som har sagts här skaffa sig kännedom

105 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:21

om de erfarenheter som har vunnits av den svenska lag- och avialsregle-ringen på området. Han bör göra sig underrättad om berörda parters synpunkter och önskemål när det gäller denna lagstiftning. Vidare bör rättsutvecklingen i andra länder med högt utvecklad industri uppmärksammas.

Den skisserade kartläggningen bör bilda underlaget för utredarens översyn av lagen. Utredningen bör göras med den övergripande synpunkten för ögonen, att uppfinnarverksamheten skall stimuleras och att de uppfinningar som görs så långt möjligt bör tas till vara i praktisk användning. Som framgår av vad jag tidigare har sagt bör huvudprinciperna i gällande rätl ligga fast också för framtiden. Jag skall i det följande beröra vissa frågorsom utredaren bör uppmärksamma. Det står emellertid utredaren fritt all ta upp också andra spörsmål oni rätten till arbetstagares uppfinningar.

Starka skäl talar för att en lagstiftning om rätten till arbetstagares uppfinningar även i fortsättningen till stor del bör vara i princip dispositiv. Härför talar bl,a, behovet av anpassning till skiftande förhållanden inom olika delar av arbetsmarknaden. Utredaren bör emellertid pröva den av PTK väckta frågan, om avvikelser till arbetstagarens nackdel från lagens regler bör fä ske endast genom eller med stöd av kollektivavtal.

En viktig uppgift för utredaren blir att se över lagens regler om omfattningen av arbetsgivarens räu till arbetstagares uppfinningar och de ersäit-ningsbestämmelsersom anknyter härtill, 1 ett nära sammanhang med dessa regler står bestämmelserna i 4 och 5 !;§ om arbetstagares skyldighet aU anmäla uppfinning till arbetsgivaren, om tidsfrister och förfarande för övertagande av räu till uppfinning samt om parternas rättsställning innan frågan om sådant övertagande har blivit avgjord.

När del giiller frågan i vilken utsträckning arbetsgivaren bör ha rätt till arbetstagares uppfinningar synes det i huvudsak råda enighet om att arbetsgivaren i vart fall bör kunna göra anspråk på sådan rätt i den omfattning som nu följer av 3 i; i lagen. Utredaren torde sålunda närmast fä ta ställning till om det föreligger skäl för någon utvidgning av arbetsgivarens rättigheter härvidlag. Jag vill framhålla att den omständigheten, alt vissa arbetsgivare fn. har en kollektivavtalsreglering som är förmånligare för dem än lagen, inte ensam får las som intäkt för att arbetsgivarens lagstadgade rättigheter utvidgas. Utgångspunkten bör fortfarande vara att inskränkningar i arbetstagarens rätt till sina uppfinningar färgöras endast i den mån del är påkallat av vägande skäl.

En väsentlig punkt i kritiken mot den nuvarande avvägningen mellan arbetsgivarens och arbetstagarens rätt är att den anses göra det svårt för en arbetsgivare som är underkastad lagens regler att delta i tekniskt samarbete och erfarenhetsutbyte med andra företag. Kritiken grundas härvidlag främst på att arbetsgivaren inte på förhand kan garantera en samarbetspartner att denne skall kunna dra nytta av uppfinningar som görs av arbetsgivarens anställda. Liknande problem kan uppkomma i samband med avtal om internationellt forsknings- och utvecklingsarbete som Sverige ingår med andra länder. Med hänsyn till vikten av dessa frågor bör utredaren särskilt undersöka om kritiken i denna del är befogad och om det påtalade förhållandet i så fall bör avhjälpas genom lagstiftning. Eventuellt kan det komma i fråga att införa regler som direkt tar sikte på .samarbetssituationer.

Vad beträffar arbetstagarens rätt till ersättning för den uppfinnarrält han avstår innehåller 6 >:; lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar fn, en del

Del II Ju:21    Skr 1977/78:103                                   106

allmänt hållna regler, I de kollektivavtal som har nämnts i det föregående och som gäller rätten Ull arbetstagares uppfinningar finns liknande ersättningsregler, I båda fallen har dessa regler ett nära samband med vad som gäller beträffande omfattningen av arbetsgivarens räu till uppfinningar av olika slag.

Från arbelstagarhåll har, som redan har antytts, framförts bl.a. att ersättningsreglerna i praktiken har tillämpats så au arbetstagare i många fall har fält alltför ringa ersättning för den rätt som de har avstått. Vidare har sagts alt gällande reglering har lämnai alltför stort utrymme för aU skjuta frågorom ersättning på framliden. Det har också påtalats att arbetsgivaren kan komma i ett icke godtagbart överläge gentemot arbetstagaren, om han har övertagit rätt lill en uppfinning utan att ersäUningsfrågan har avgjorts i samband med övertagandet. Arbetsgivaren kan då bestämma över hur uppfinningen skall utnyttjas och därmed över dess ekonomiska värde. Det kan i dessa fall också bli arbetsgivaren ensam som fär praktisk möjlighet att samla det material som behövs för all bedöma ersättningsfrågan. Utredaren bör undersöka om kritiken kan anses ha fog för sig saml söka vägar att avhjälpa eventuella missförhållanden.

Det kan sättas i fråga om del är en framkomlig väg att i författning ge mer detaljerade normer än nu för hur ersättningen skall bestämmas. Andra möjligheter kan emellertid slå till buds för aU fä fram en tillfredsställande ersättningspraxis. Bl.a. bör övervägas om del är lämpligt att föreskriva att ersättning normalt skall utgå i viss form, t.ex. som royalty. 1 del sammanhanget bör prövas om det finns anledning att göra arbetsgivarens ensamrätt till en uppfinning som han har övertagit beroende av atl han också utnyttjar uppfinningen. Härvid bör beaktas, förutom parternas intressen, betydelsen av att uppfinningar som är värdefulla för samhället också blir utnyttjade.

För arbetstagaren torde det oftast vara ett betydande intresse att frågan om ersättning kan bringas till en snabb lösning. Det förtjänar därför övervägas om inle bestämmelser bör tillskapas som skapar en viss press på båda parterna eller endera av dem att agera i ersättningsfrågan. Vad därefter angår frågan om atl ge parterna jämbördiga förhandlingspositioner vill jag erinra om atl lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet innehåller bestämmelser om informationsskyldighet sorn syftar till att arbetsgivare och facklig organisation vid förhandling i princip skall ha tillgång till samma faktaunderlag. Utredaren bör pröva om liknande regler behövs även såvitt avser förhållandet mellan den enskilde arbetstagaren/uppfinnaren och arbetsgivaren när fråga är om förhandling om ersättning för en övertagen uppfinning. Även andra åtgärder kan vara motiverade för alt förstärka förhandlingspositionen för uppfinnaren.

Ett önskemål om en snabb lösning av frågor rörande ersättning lill arbetstagare kan komma i konflikt med intresset av alt ersättningen står i riktig proportion lill uppfinningens värde. Det verkliga värdet kan ibland konstateras först sedan avsevärd lid har förfiulit från del all arbetsgivaren övertog rätt till uppfinningen. Parterna har givetvis möjlighet alt i avtal sinsemellan ta in förbehåll rörande omprövning i framliden av ersättningen. Sådana förbehåll finns i kollektivavtalen på området. Utredaren bör pröva om det kan vara lämpligt att i lag tillskapa en särskild möjlighet atl fä ersättningsfrågor omprövade, vid sidan av gällande rättsregler om jämkning av oskäliga avtalsvillkor

Som har nämnts tidigare kan arbetsgivare och arbetstagare samt i vissa fall domstol inhämta utlåtande från statens nämnd för arbetstagares uppfin-

107 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:21

ningar i fråga som avser tillämpningen av lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar. Utredaren bör skaffa sig en överblick över den verksamhet som hiuills har bedrivits hos nämnden. Vidare bör prövas om denna verksamhet med de regler som nu gäller för den kan anses utgöra ett ändamålsenligt instrument när det är fråga om all förebygga och avveckla tvister på området.

F.n. gäller atl lagen om rätten lill arbetstagares uppfinningar är tillämplig på arbetstagare i allmän eller enskild tjänst, med vissa angivna undanlag. När lagen kom lill torde man härvid ha utgått från det s.k. civilrättsliga arbetstagarbegreppet. Detta begrepp har efter hand kommit att omfatta allt fler kategorier av förvärvsarbetande (jfr exempelvis framställningen i SOU 1975:1 s. 691-741). Som arbetstagare betraktas sålunda numera bl.a. vissa grupper som år 1950 torde ha hänförts till kategorin beroende uppdragstagare. Även för framliden har man att räkna med att arbetstagarbegreppet vidgas (jfr prop. 1975/76:105, bilaga l,s. 324).

De förhållanden som har angetts nu bör beaktas när bestämmelserna om tillämpningsområdet ses över. Det är inte utan vidare givet, att en arbetsgivare med slöd av lag bör kunna göra anspråk på rätt till en uppfinning som görs av den som har en kanske mindre fast anknytning till arbetsgivarens verksamhet. Detta gäller även om denne i andra rättsliga sammanhang behandlas som arbetstagare. A andra sidan skulle del kunna vara av värde för en icke anställd uppfinnare som gör en uppfinning inom ramen för ett uppdragsförhållande, l.ex. ett konstmktionsuppdrag, alt i förhållandet till uppdragsgivaren åtnjuta ett skydd som motsvarar det som lagen ger åt en arbetstagare. Utredaren bör därför undersöka om det finns behov av att i något avseende göra reglerna i lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar tillämpliga också på sådana uppdragsförhållanden eller atl införa särskilda regler till skydd för icke anställda uppfinnare.

Från lagens tillämpningsområde är f n. undantagna bl.a. vissa lärare vid universitet, högskolor eller andra inrättningar som hör till undervisningsväsendet. Undantaget sammanhänger med att man vid dessa inrättningar bedrev forskningsarbete som i princip var inriktat på det allmännas bästa, ulan avseende på det omedelbara praktiska utnyttjandet av resultaten Qfr prop. 1949:101 s. 63-67). Sedan lagen kom till har förhållandena i viss mån ändrats. Så t.ex. ingår numera forskning på uppdrag av utomstående som en del av verksamheten inom högskolan, I 1964 års betänkande föreslogs att även annan vetenskaplig personal än lärare vid de berörda undervisningsin-rätlningarna skulle undantas från lagens tillämpningsområde. Motsvarande förslag har, med en del modifikationer, lagts fram av dåvarande universi-telskanslersämbelel (UKÄ) i en till utbildningsdepartementet den 21 april 1975 överiämnad rapport angående universitetens och högskolornas uppdragsverksamhet (UKÄ-rapport 1975:9), Hithörande frågor bör prövas av utredaren, efter samråd med berörda myndigheter och organisationer,

1 utredningsarbetet bör som sakkunniga delta företrädare för arbetslagar-och arbelsgivarinlressen samt för de myndigheter och organisationer som berörs. Dessutom bör utredningen i vanlig ordning erhålla experthjälp.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag

atl regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågor rörande rätten till arbetstagares uppfinningar,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål utredaren.

Del II Ju:22   Skr 1977/78:103                                                108

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

all ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om inle annat föreskrivs,

alt kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan, (Justitiedepartementet)

22. Tilläggsdirektiv till rättighetsskyddsutredningen (Ju 1977:01)

Dir 1977:112

Beslut vid regeringssammanträde 1977-11-10,

Departementschefen, statsrådet Romanus, anför.

Med stöd av regeringens beslut den 20 januari 1977 (Dir 1977:1) har jag tillkallat en pariamentariskt sammansatt kommitté för att utreda frågan om förstärkt skydd i regeringsformen (RF) för de medborgerliga fri- och rättigheterna. Kommittén, som har antagit namnet

rättighetsskyddsutredningen, skall enligt direktiven lägga fram sina förslag senast vid utgången av första kvartalet år 1978, Det är avsett atl ett första riksdagsbeslut på grundval av kommitténs arbete skall fattas före 1979 års val,

Rättighetsskyddsutredningen har tre huvuduppgifter. Den skall först och främst arbeta ut särskilda regler om förfarandet vid rältighetsbegränsande lagstiftning. Den skall vidare ta ställning till den framtida utformningen av den s, k, lagprövningsrätlen. Den tredje huvuduppgiften gäller lagrådets ställning,

Rättighetsskyddsutredningen är enligt direktiven oförhindrad att även ta upp sådana frågor rörande förstärkning av rätlighetsskyddet som behandlades i reservauoner till konstitutionsutskottets betänkande (1975/ 76:56) med anledning av propositionen (1975/76:209) med förslag till nya regler i RF om de medborgerliga fri- och rättigheterna. En av dessa frågor som särskilt nämns i direktiven gäller krav på en viss minsta tid mellan de två besluten vid grundlagsändring.

Formerna för grundlagsändring berörs också i ett annat hänseende i rättighetsskyddsulredningens direktiv. Jag nämnde i mitt anförande vid regeringssammanträdet den 20 januari 1977 att jag avsåg att föreslå regeringen att redan under det då pågående riksmötet förelägga riksdagen förslag till regler som skulle möjliggöra beslutande folkomröstning i grundlagsstiftningsfrågor.

Arbete på att utforma sådana regler har bedrivits i justitiedepartementet under våren 1977,1 samband härmed har, i enlighet med den praxis som har utvecklat sig i mer väsentliga grundlagstiftningsärenden, förekommit samråd med företrädare förden parlamentariska oppositionen. Från oppositionen har därvid förts fram önskemål om att förslag i frågan inte skall läggas fram för riksdagen förrän resultatet av rättighetsskyddsutredningens arbete föreligger.

109 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:22

Enligt min mening talar starka principiella skäl för att medborgarna ges möjlighet att ta direkt del i den beslutsprocess som syftar till alt ställa upp de gmndläggande reglerna om vilka organ som på deras vägnar skall utöva den offentliga makten, om hur dessa organ skall utses, om hur makten skall fördelas mellan dem och om vilka gränser som skall sättas för den offentliga maktutövningen. Skälen för folkomröstning som ett led i grund-lagsstiftningsförfarandet har ytterligare ökat i styrka i och med att det i RF har förts in ett omfattande regelsystem med uppgift atl skydda de medborgeriiga fri- och rättigheterna mot angrepp från del allmännas sida. En ordning som innebär att de enskilda medborgarna ges möjlighet alt la direkt del i beslut om ändring av dessa skyddsregler måste ses som en viktig förstärkning av del konstitutionella rättighetsskyddet. Jag är därför av den uppfattningen att ett första riksdagsbeslut om folkomröstning i grundlagstifiningsfrågor bör fattas redan under innevarande valperiod. Skäl talar emellertid för att man skall gå till mötes önskemålet om ett visst dröjsmål i förhållande till den urspmngliga tidsplanen. Jag vill här först och främst peka på det .stora värde som ligger i att lagar som reglerar demokratins spelregler beslutas under största möjliga enighet. Härtill kommer alt det råder ett nära samband mellan de frågor som omfattas av rättighetsskyddsutredningens uppdrag och ärendet om folkomröstning i grundlagsstiftningsfrågor. Jag kan i sammanhanget nämna att, enligt vad jag har inhämtat, även andra aspekter på gmndlagsstiftnings-förfarandet har aktualiserats inom utredningen.

Den önskvärda samordningen av reformarbetet på RF:s område uppnås lättast om detta i sin helhet läggs på rättighetsskyddsutredningen. Jag förordar därför att frågan om införande av beslutande folkomröstning som ett led i grundlagstiftningsförfarandet överiämnas lill utredningen. Efter samråd med företrädare för utredningen anser jag mig kunna utgå från att detta inte kommer att medföra att kommitténs arbete fördröjs i någon högre grad,

Rättighetsskyddsutredningen bör vid ,sina överväganden i folkomröstningsfrågan utgå från de förslag i ämnet som har lagts fram i olika sammanhang, EU sådant förslag återfinns i förfatlningsutredningens förslag lill regeringsform (SOU 1963:16 och 17; 7 kap, 4!;), Lösningar som nära ansluter sig till författningsutredningens har därefter förts fram dels i en reservation till grundlagberedningens slutbetänkande (SOU 1972:15), dels i reservationer till konstitutionsutskottets betänkanden i samband med beslutet om 1974 års RF (KU 1973:26) och beslutet om de nya reglerna i RF om skydd förde medborgeriiga fri- och rättigheterna (KU 1975/76:56), Dessa förslag innebär alla alt en riksdagsminoritet av viss storlek (en tredjedel av ledamöterna) skall kunna få till stånd en folkomröstning om ett vilande grundlagsförslag i samband med närmast följande riksdagsval.

Jag hemställer att regeringen utvidgar rättighetsskyddsutredningens uppdrag i enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Justitiedepartementet)

DelIIJu:23   Skr 1977/78:103                                     110

23. Översyn av sjölagen

Dir 1977:114

Beslut vid regeringssammanträde 1977-12-01

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Romanus, anför.

Inom sjörätten spelar internationellt antagna rättsregler av naturiiga skäl en framträdande roll. På sjörättens område finns det därför sedan lång lid tillbaka ett flertal konventioner som innehåller internationella regler i olika hänseenden. Sjölagen (1891:35 s 1, omtryckt 1975:1289, ändrad 1977:681) bygger i betydande utsträckning på sådana konventioner. Det gäller bl a stora delar av 5 kap om befordran av gods och 8 kap om skada genom fartygs sammanstötning samt bestämmelserna i 10 kap om begränsning av redares ansvarighet. Även bestämmelserna i 6 kap om befordran av passagerare och resgods ansluter till den internationella regleringen på detta område. Det nordiska samarbetet har också gamla traditioner inom sjörätten och de nordiska ländernas sjölagar innehåller i slor utsträckning bestämmelser som är helt eller delvis likalydande.

1 lO kap sjölagen finns bestämmelser om den högsta sammanlagda ansvarighet som kan åläggas en redare i anledning av en och samma händelse, s k globalbegränsning. Ansvarsbegränsningen omfattar ersättning för skada på person, som befinner sig ombord på fartyget för att medfölja detta, och på egendom ombord på fartyget. Vidare omfattas ersättning för skada på person eller egendom i annat fall, om skadan orsakals av någon som befinner sig ombord på fartyget. Rätt till begränsning av ansvarigheten föreligger också i fråga om ersättning för skada på person eller egendom, om skadan orsakats av omständighet som hänför sig till navigeringen eller handhavandet av fartyget eller till lastningen, befordringen eller lossningen av lasten eller, i fråga om passagerarbefordran, för skada på grund av omständighet som hänför sig till inskeppningen, befordringen eller landsättningen av passagerarna. Slutligen omfattar rätten lill ansvarsbegränsning ersättning för skada på hamnanläggning o 1 samt ersättning på grund av föreskriven skyldighet att avlägsna vrak m m.

Ansvarsbegränsningen gäller dock ej i vissa fall. De från praktisk synpunkt viktigaste undantagen avser skada som åsamkats befälhavaren eller besättningsmedlem eller lots eller någon som är i redarens tjänst och som befinner sig ombord på fartyget eller vilkens åligganden står i samband med fartygets tjänst.

Om ansvarsbegränsning gäller, är ansvarigheten begränsad till ett belopp av 1 000 francs (ca 400 kr) per ton av fartygets dräktighel, dock minsl 150 000 francs (ca 60 000 kr). Inträffar personskada, höjs ansvarighetsgränsen i fråga om sådan skada med 2 100 francs; (ca 800 kr) per ton, dock med minst 630 000 francs (ca 250 000 kr). Fordringar på grund av personskada skall i första hand tillgodoses ur det belopp varmed ansvarigheten höjs vid sådan skada. Förslår inte detta, skall återstoden av fordringarna för personskada tillsammans med övriga fordringar tillgodoses ur det belopp som återstår. Bestämmelser finns också om frihet från kvarstad och andra handräckningsålgärder för redare som har ställt säkerhet för det högsta belopp som kan utgå.

De regler som jag nu har redogjort för bygger på en i Bryssel år 1957 avslutad konvention om redaransvarets begränsning, till vilken Sverige är ansluten. Frågan om en revision av denna konvention aktualiserades i slutet

111 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:23

av 1960-talet. Efter förarbete inom ComitéMaritime International (CMI) och Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen (IMCO) antogs vid en diplomatisk konferens i London under november 1976 en ny konvention om begränsning av sjörättsligl skadeståndsansvar. Den nya konventionen, som är avsedd att ersätta 1957 års konvention, bygger i huvudsak på samma system som denna men innebär förbättringar i fiera avseenden. Sålunda har begränsningsbeloppen höjts betydligt, särskilt för mindre fartyg. Vidare har frågan om förhållandet mellan begränsningskonventionen och vissa andra sjörättsliga regler lösts på ett mera tillfredsställande sätt än i den tidigare konventionen. Vissa regler, som erfarenhetsmässigt gett upphov lill tvister i olika avseenden, har fått en klarare utformning i den nya konventionen. Systematiken i denna är också bättre än i 1957 års konvention.

Frågan om sjölagens bestämmelser angående begränsning av redarens ansvarighet har tagits upp i motionen 1975/76:1120. 1 denna framhölls all reglerna om ansvarsbegränsning lett till att vid vissa skador som drabbat hamnanläggningar hamnen endast fått obetydlig ersättning. Med hänvisning härtill hemställde motionärerna att regeringen skulle ta initiativ till en sådan ändring av 1957 års konvention, att hamnägare i framtiden får väsentligt förbättrade möjligheter till ersättning för skador som fartyg åsamkar hamnanläggningar.

1 betänkande LU 1976/77:10 hemställde lagutskottet att riksdagen skulle avslå motionen eftersom syftet med denna måste anses tillgodosett genom tillkomsten av den nya konventionen. Utskottet anförde dock att den nuvarande kraftiga begränsningen av det sjörättsliga skadeståndsansvaret ter sig helt otidsenlig mot bakgrund av de betydelsefulla förändringar, som den svenska skadeståndsrätten under senare år undergått. Utskottet framhöll att även ett litet fartyg kan orsaka avsevärda skador. Med så små begränsningsbelopp som t ex 150 000 francs för de minsta fartygen löper en skadelidande stor risk alt inte fä en godtagbar ersäUning för sina skador. Utskottet erinrade om att avsevärt högre kataslrofgränser för skadeståndsansvar finns i annan lagstiftning. Enligt utskottets mening torde det dock inte vara möjligt att helt avskaffa systemet med globalbegränsning i sjörätten.

Riksdagen biföll vad utskottet hemställt (rskr 1976/77:104).

Även jag anser alt reglerna om globalbegränsning i 10 kap sjölagen bör ses över. Antagandel av den nya konventionen aktualiserar frågan om en sådan översyn. Del bör enligt min mening uppdras ål en särskild kommitté atl göra denna översyn.

Motsvarande kommittéer kommer att tillsättas i Danmark och Finland. 1 Norge finns redan en sjölagskommitté som har fåu i uppdrag att se över motsvarande norska bestämmelser. Vid möte med nordiska ämbetsmannakommittén för lagstiftningsfrågor i september 1977 överenskoms att arbetet skall bedrivas i nordiskt samarbete.

Den nya konventionen innebär som jag nyss nämnde åtskilliga förbättringar i förhållande till 1957 års konvention. Del finns emellertid också anledning att på några punkter ställa sig tveksam till den nya konventionen. Vid den diplomatiska konferensen i London förelåg olika meningar i fråga om storieken av de höjningar av begränsningsbeloppen som var erforderiiga. Den lösning som man slutligen stannade för innebar för fartyg med ett bruttotonnage av 500 lon eller mindre ell begränsningsbelopp på ca 900 000 kr för egendomsskada och ca 1 750 000 kr för personskada. Bl a från svensk sida gjordes gällande all större höjningar var påkallade för del mindre tonnaget. För att möjliggöra en framtida justering av begränsningsbeloppen ulan allt för

DelIIJu:23   Skr 1977/78:103                                     112

stor tidsutdräkt innehåller konventionen regler som gör det möjligt att hålla särskilda revisionskonferenser for behandling enban av frågan om justering av dessa belopp. Konferensen intog emellertid en avvisande hållning till ett förslag om alt i konventionen ta in bestämmelser om förhållandet mellan stater som tillträtt ett ändringsprotokoll som antagits vid en sådan revisionskonferens och stater som står kvar på den ursprungliga konventionstexten. Konferensens ställningstagande torde innebära atl i stal som har tillträtt ett ändringsprotokoll om höjning av beloppen, de nya beloppen inle kan tillämpas på fartyg som är hemmahörande i stat vilken är bunden endast av den ursprungliga konventionstexten. Som en följd härav kan kontraktsslu-lande stater som har tillträtt ett ändringsprotokoll under lång tid tvingas leva med ett "dubbelt" system i fråga om begränsningsbeloppen.

En första uppgift för kommittén blir därför att överväga om Sverige bör tillträda den nya konventionen.

Finner kommittén atl Sverige bör tillträda konventionen, blir dess uppgift att utarbeta förslag till de lagändringar som behövs för ett tillträde. Även i annat fall bör emellertid kommittén la konventionens bestämmelser till utgångspunkt för sitt arbete. Kommittén bör då undersöka om den svenska lagstiftningen skall helt anpassas till konventionen eller om avsteg bör göras från konventionens bestämmelsier i något avseende. Jag anser det emellertid väsenlligl att den nuvarande nordiska enhetligheten på detta område upprätthålls.

Kommittén bör också överväga om Sverige skäll säga upp 1957 års konvention,

I 6 kap sjölagen finns bestämmelser bl a om bortfrakiarens ansvar vid befordran av passagerare och resgods. Bestämmelserna infördes i sjölagen genomen lagändringar 1973 (SFS 1973:1202) och byggeri huvudsak på ett av CMI år 1969 antaget utkast till konvention om sjötransport av passagerare och resgods. Det av CMI utarbetade utkastet behandlades inom IMCO, vars juridiska kommitté i mars 1974 lade fram ett förslag till konvention om transport av passagerare och resgods lill sjöss (passagerarkonvenlionen). Kommitténs förslag antogs med vissa ändringar vid en diplomatisk konferens i Aten i december 1974, Bestämmelserna i 6 kap sjölagen överensstämmer i allt väsentligt med passagerarkonvenlionen men vissa justeringar måste göras innan Sverige kan tillträda den,

Passagerarkonvenlionen har ännu inte trall i kraft. Det huvudsakliga skälet härtill är sannolikt en bristande samordning mellan konventionens regler om begränsning av bortfrakiarens ansvarighet vid skada på passagerare och reglerna om globalbegränsning av ersättning till passagerare i 1957 års begränsningskonvention. Även länder som hyser intresse för att tillträda passagerarkonvenlionen har därför valt att avvakta resultatet av arbetet på en ny begränsningskonvention innan de tar ställning i tillträdesfrågan.

Frågan om globalbegränsning av passagerarkrav har fått en mera tillfredsställande lösning i den nya begränsningskonventionen än i 1957 års konvention. Det finns därför anledning anta att passagerarkonvenlionen nu kommer att tilldra sig ökat intresse från andra länders sida. Med hänsyn härtill bör kommittén överväga om Sverige skall tillträda passagerarkonvenlionen samt utarbeta de förslag till ändringar i 6 kap sjölagen som behövs för ett sådant tillträde. Vid det ovannämnda mötet med nordiska ämbetsmannakommittén för lagstiftningsfrågor överenskoms att sjölagskommittéerna i övriga nordiska länder skulle få motsvarande uppdrag och att utredningsarbetet skulle ske i  nordiskt samarbete.   Även  i denna del  bör sålunda

113 Kommittéer: Justitiedepartementet   Del II Ju:23

kommittén bedriva sitt arbete i samverkan med kommittéerna i de andra nordiska länderna.

Ytteriigare frågor om översyn av sjölagen kan komma att aktualiseras under de närmaste åren. Sålunda kommer ell inom Förenta Nationernas kommission för internationell handelsrätt (UNCITRAL) utarbetat förslag lill konvention om sjötransport av gods att behandlas på en diplomatisk konferens i mars 1978. Inom CMI pågår dessutom arbete på ett utkast lill nya internationella regler om tillämplig lag i tvister med anledning av sammanstötning mellan fartyg. 1 den mån resultatet av det nu nämnda arbetet föranleder därtill, bör frågan om införlivande av nya internationella regler på dessa områden överiämnas till kommittén genom tilläggsdirektiv.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartemenlet

att tillkalla en kommiué med högst sex ledamöter med uppdrag att se över sjölagen,

all utse en av ledamötema aU vara ordförande,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

atl kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Justitiedepartemenlet)

8 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

Del II UD:1    Skr 1977/78:103 114

U trikesdepartementet

1. Det svenska kultur- och informationsutbytet med utlandet

Dir 1977:20

Beslut vid regeringssammanträde 1977-02-17

Departementschefen, statsrådet Söder, anför efter särskilt samråd med chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Wikström.

1 Tendenser i de internationella relationerna

Förbindelserna mellan länderna ökar kraftigt på alla områden. Del ömsesidiga beroendet blir allt starkare. Informationsfiödel och resandetrafiken fär en allt större omfattning. Denna utveckling har på olika sätt aktualiserat hur vi skall förhålla oss till utländskt kulturellt inflytande i vidaste mening, hur vi skall dra nyUa av dessa kontakter samt hur vi själva skall kunna ge impulser av värde till omväriden.

Det ökade beroendet mellan länderna är tydligast på del ekonomiska området. Vår utrikeshandel svarar för cirka en tredjedel av vår nationalinkomst. Hälften av vår industriproduktion exporteras. Vi har intresse av en så fri världshandel som möjligt. Vi strävar efter atl utveckla och fördjupa handelsförbindelserna med länder i alla delar av världen.

De tidigare koloniernas frigörelse och deras strävan alt befästa sin politiska och ekonomiska självständighet har skapat förutsättningar för ökade kontakter och samarbete. Vi söker i vårt internationella agerande hävda de fatliga ländernas intressen och verkar för ändrade ekonomiska relationer mellan u- och i-länder på grundval av FN:s handlingsprogram för en ny ekonomisk världsordning.

På det politiska området gör sig olika tendenser gällande. En stegrad nationalism kommer lill uttryck på många håll. Ösl-västmotsättningarna kvarstår men möjligheterna ökar till ett meningsutbyte över de ideologiska och politiska gränserna. Sveriges utrikespolitik syftar bl.a. till alt främja de mindre nationernas intressen, stödja nedruslningsansträngningarna och i den internationella solidaritetens namn motarbeta förtryck och orättvisor.

När del gäller möjligheterna till framtida insatser på dessa olika områden spelar slutdokumentet från den europeiska säkerhets- och samarbelskonfe-rensen (ESK)en betydelsefull roll. De undertecknande staterna har däri gett uttryck för en vilja att leva tillsammans i fred och atl respektera varandras samhällssystem. Del understryks atl strävandena att utveckla samarbetet bidrar till att stärka fred och säkerhet i Europa och i väriden som helhet.

Även på kulturområdet ökar kontakterna och beroendet inte minst till följd av massmediernas utveckling. Formerna för kontakterna påverkas ofta av kommersiella intressen. Många små stater fär starka kulturella impulser från ett fätal stora nationer. Självfallet har dessa stora kulturnationer mycket av värde all erbjuda men risk finns alt de små länderna utsätts fören masskultur utan förankring i den egna kulturtraditionen. Målmedvetna insatser krävs därför för att hävda de mindre ländernas kulturella identitet.

115 Kommittéer: Utrikesdepartementet   Del II UD: 1

2 Inriktningen av insatserna för kultur- och informationsutbytet med andra länder

Våra internationella kontakter på kultur- och informationsområdet ökar inte endast till följd av atl förbindelserna mellan Sverige och andra länder intensifieras. Även utvecklingen på kulturens områden inom Sverige med nya grupper och nya former av aktiviteter verkar i samma riktning. Det är önskvärt alt andra länder fåren allsidig bild av svenskt kulluriiv,som i sin lur kan fä värdefulla impulser från andra kulturmönster. Insatser i fråga om kultur- och informationsutbytet kan alltså inle ensidigt inriktas på alt öka kunskaperna om Sverige i andra länder. Utbytet måste präglas av ömsesidighet och av en strävan till större öppenhet för information och idéer från andra länder. Del måste också bedrivas med hänsynstagande till önskemål och prioriteringar från de i verksamheten deltagande staternas sida. Viktigt ä r vidare alt så många människor som möjligt blir delaktiga i utbytet så alt detta mer direkt kan medverka till ökad internationell förståelse.

Inriktningen av samhälleliga insatser på kulturområdet måste givetvis ses mot bakgrund av vilka möjligheter som redan slår till buds för människor i olika länder att la del av kulturutbudel utanför det egna landets gränser. Det ökade välståndet och den tekniska utvecklingen har otvivelaktigt fört med sig ett alll mer omfattande och rikhaltigt utbud. Även radion och televisionen har ökat kontakterna mellan länderna.

3 Särskilda motiv för en utredning

3.1 Undertecknandet av slutdokumentet från  den europeiska säkerhets
konferensen

Genom undertecknandet av slutdokumentet från den europeiska säkerhetskonferensen i juli 1975 har Sverige åtagit sig att verka för ett vidgat kultur- och informationsutbyte. De undertecknande parterna, vilka utgjordes av samtliga Europas stater - utom Albanien -jämte Förenta staterna och Canada, har föresatt sig att söka förbättra kännedomen om varandras kulluriiv och främja allas tillgång lill varandras kulturella arbete.

I deklarationen anvisas tre vägar för atl åstadkomma ett utökat kulturutbyte över gränserna: bilaterala och multilaterala överenskommelser mellan statliga institutioner eller enskilda organisationer, direkt kommunicering och samarbete mellan statliga och enskilda organ samt direkta kontakter mellan personer som utövar kulturell verksamhet.

De undertecknande staterna har vidare uppställt som mål alt bl.a. underlätta friare och vidare spridning av information samt att uppmuntra samarbete på informationsområdet.

1 syfte att undersöka hur överenskommelserna i deklarationen har efterievis kommer en särskild regeringskonferens all anordnas i Belgrad i juni 1977. Som ell led i Sveriges förberedelser för konferensen prövar f n. olika myndigheter vilka ytteriigare insatser som kan påkallas för att vi skall anses uppfylla våra åtaganden.

3.2     Behov av geografisk breddning

Det svenska informations- och kulturutbytet har traditionellt sin tyngdpunkt i den västliga kulturkretsen. I ESK-dokumenlet har vi lovat att verka

DelllUD:!   Skr 1977/78:103                                       116

för ökade kontakter på kulturområdet med Europas samtliga stater. Delta innebär att större uppmärksamhet måste ägnas Östeuropa.

En fråga av särskilt intresse i detta sammanhang är hur vi från svensk sida skall ställa oss till de från många siater framförda önskemålen om statliga kulluravtal. Sverige har hittills inle på regeringsnivå ingått några bilaterala kulturavtal med andra länder. Motivet har varit all kontakterna på kulturområdet inte lämparsig för statlig reglering saml all en speciell administration möjligen skulle behöva byggas upp. 1 de fall överenskommelser har ingåtts har Stiftelsen Svenska institutet som svensk part tecknat ett tidsbegränsat s.k. kulturprogram med motsvarande institution i ett annat land. Institutet administrerar fn. nio sådana kulturprogram. Önskemålen om avtal på regeringsnivå rörande kultumtbytet har främst framförts av öststaterna men på senare tid även av en rad u-länder.

Eu ökat samarbete mellan Sverige och tredje väridens länder, inle minst mottagare av svenskt bistånd, har vuxit fram under senare tid. Det omfattar inte endast ekonomiska förbindelser utan även allt fier kontakter inom forskning och kultur saml samarbete mellan enskilda organisationer. Intresse för en ytteriigare utvidgning av samarbetet finns i många u-länder. Sådana kontakter bör baseras på utbyte på jämbördig basis och på ömsesidighet, vilket aren förutsättning för alt förståelsen mellan folken skall öka. Fördetia krävs bl.a. all kultur- och erfarenhetsutbytet utformas så att del ger en levande bild av människors levnadsförhållanden. Inte minsl som ett led i arbetet med att skapa en opinion i de rika länderna för en rättvisare fördelning av världens resurser är sådana insatser nödvändiga.

En tredje grupp länder som bör ägnas uppmärksamhet i kultur- och informationsutbytet är våra invandrares hemländer. En omfattande invandring till Sverige har ägt rum under senare tid. Ett mera utvecklat samarbete mellan in- och utvandringsländerna i Europa främjar den ömsesidiga förståelsen. Det är angeläget att i det kultur- och erfarenhetsutbyte som sker med andra länder ta särskild hänsyn lill de informationsbehov som skapas i fiera länder till följd av utvandringen till Sverige. En bärande princip för vår invandrarpolitik är all de olika invandrargrupperna skall ges möjlighet att bibehålla sin egen identitet. Alt bevara och utveckla det egna kulturarvet är ett betydelsefullt inslag i detta arbete. Ett starkt behov föreligger hos invandrargrupperna att upprätthålla kontakten med hemlandet, dess språk och kulturliv. Detta understryks också i ESK-rekomméndationerna. All kulturyttringar av skiftande ursprung utvecklas inom vårt land ligger inte endast i minoritetsgruppernas intresse. Dessa nya kulturmönster ulgör även stimulerande lillskotl lill vårt eget kulluriiv och ger oss fördjupade kunskaper om förhållandena i invandrarnas hemländer.

Vårt geografiska läge, våra allmänna och kulturella förbindelser samt orienteringen av vår utrikeshandel understryker den centrala betydelsen av att man i Västeuropa och Nordamerika är välinformerad om dagens Sverige. En spridning av kultur- och informationsutbytet i den riktning som här tidigare angetts fär givetvis inte medföra att vi ägnar dessa länder minskad uppmärksamhet. En stor del av kultur- och informationsutbytet sker genom enskilda insatser. Till följd av den hårda konkurrensen om uppmärksamheten i väst krävs även statliga insatser för atl Sverige skall kunna göra sig gällande. Vad gäller multilateralt kultursamarbete inom kretsen av europeiska siater förekommer redan en omfattande verksamhet inom Europarådet.

Vikten av ett fortsall intensivt nordiskt kultur- och informationsutbyte är

117 Kommittéer: Utrikesdepartementet   Del II UD: 1

en självklarhet. Olika möjligheter börheaktas atl stärka detta utbyte. Detta gäller även åtgärder för ökad språkförståelse i Norden, inte minst mellan det svenska och finska språkområdet.

3.3     Innehållsmässig förnyelse av informationsverksamheten

Den nu förekommande informationsverksamheten bör förnyas inte bara geografiskt utan även innehållsmässigt. Ett ökat intresse för svenska lösningar a v olika samhällsfrågor märks från såväl i-länder som u-länder. Det är därför viktigt alt vi kan ge en väl avvägd information om nya inslag l.ex. på arbetslivets, medbestämmandets och utbildningens områden. Vidare bör vår Sverige-information återspegla debatter i viktiga samhällspolitiska frågor rörande l.ex. resurshushållning, miljöproblem och energiförsörjning. Sverige-informationen måste givetvis anpassas lill de olika mottagarna. På motsvarande sätt har vi intresse av att se vilka förebilder andra länder har att erbjuda för lösning av våra egna samhällsproblem.

3.4     Av riksdagen begärd översyn av kultur- och informationsverksamheten
utomlands

Riksdagen har vid sin behandling av anslaget till Svenska insfitutet för budgetåret 1976/77 hos regeringen begärt en översyn av den samlade svenska kultur- och informationsverksamheten utomlands i enlighet med vad utrikesutskottet har anfört (UU 1975/76:8, rskr 1975/76:164). Motiven anges av utskottet vara behovet av en översyn av Svenska institutels verksamhet och prioriteringar med anledning av den belysning dessa frågor fält i riksrevisionsverkets granskning av institutets arbete ("Analys av Svenska insfitutet", revisionsrapport 1975:691).

Utskottet pekar på att det rent allmänt behövs en mera funktionell arbetsfördelning mellan de myndigheter och organ som svarar för informations- och kulturutbytesverksamheten. Därvid bör en avgränsning göras av institutets uppgifter gentemot dem som åvilar övriga organ. Utskottet framhåller vidare behovet av att pröva möjligheterna till ell bredare samarbete mellan Sverige och u-länderna på bl.a. det kulturella området saml behovet av ett ökat informations- och erfarenhetsutbyte med övriga europeiska stater lill följd av Sveriges anslutning till ESK:s slutdokument.

3.5     Vidgat kulturutbyte

Riksdagen fattade år 1974 beslut om nya riktlinjer för den statliga kulturpoliuken (prop. 1974:28, KrU 1974:15, rskr 1974:248). Eu av målen för kulturpolitiken är att främja ett utbyte av erfarenheter och idéer inom kulturområdet över språk- och nationsgränserna. 1 de närmare motiveringarna framhålls att ett levande kulluriiv förutsätter öppenhet för impulser från andra kulturmönster än vårt eget. Ett ökat erfarenhetsutbyte är också ägnat att skapa förståelse mellan länder och folk.

Den nuvarande kontakt- och utbytesverksamheten på kulturområdet omfattar i huvudsak de stora kulturinstitutionerna och den traditionella och etablerade konstnärliga verksamheten. Under senare lid har intresset för kontakter med andra länder blivit allt starkare även inom l.ex. folkrörelserna, bland fria gmpper som arbetar med teater, musik och film samt bland ännu ej etablerade konstnärer. De statliga insatserna för atl stimulera och underlätta

DelIIUD:l   Skr 1977/78:103                                       118

dessa olika gruppers kontakter har formen av kontaktförmedling och visst ekonomiskt slöd. Dessa uppgifter fullgörs av flera olika organ. Tiden är nu mogen föratt granska i vilka former olika statliga insatser i fortsättningen bör göras för att underiäUa och stimulera kulturiivets kontakter med utlandet.

Del svenska kulturutbytet med utlandet berördes i propositionen om den statliga kulturpolitiken 3 (prop. 1975/76:135), varvid behovet av en översyn underströks. Dåvarande chefen för utbildningsdepartementet konstaterade därvid atl del sedan länge har funnits en utbyggd kontakt- och utbytesverksamhet på kulturområdet och all denna på senare år har utvidgats till att omfatla betydligt fler aktiviteter. Det är angeläget, framhöll han, atl fortsätta arbetet med att bredda kontaktytorna.

1 den utveckling av kulturverksamheten som sker måste ingå också ökade kontakter med andra länder. De nya former av kulturell verksamhet som utvecklas inte minst på amalörområdet och inom folkrörelserna bör fä den slimulanssom det innebäratt komma i kontakt med kulturaktiviteter utanför våra gränser.

Vidare framhölls fördelen av att ansvaret för det internationella kultursamarbetet fördelas på flera instanser och att insatserna har olika inriktning.

Kontaktverksamheten måste bedrivas från olika aspekter och rollfördelningen mellan olika deltagare i kulturutbytet kan många gånger bli oklar. Del är därför nödvändigt atl klargöra ansvarsfördelningen och därmed underiätta ett effektivt arbete. Därvid måste beaktas huruvida utbytet i första hand aren del av det allmänna informationsutbytet eller av den verksamhet som genomförs inom ramen för de kullurpolitiska insatserna. För en klarare ansvarsfördelning krävs fömtom en inventering och analys av dagsläget en granskning av syftet med olika typer av internationellt kultursamarbete. Ett utredningsarbete av detta slag kunde enligt dåvarande departementschefen samordnas med den översyn som riksdagen har förordat i enlighet med utrikesutskottets förslag. Riksdagen hade inget att erinra mot delta uttalande (KrU 1975/76:35, rskr 1975/76:335).

Jag har inhämtat atl den nuvarande chefen för utbildningsdepartementet delar den uppfattning som kom till uttryck i nämnda proposition.

4 Tillkallande av särskild utredare

Som framgått av denna redovisning bör en översyn göras av kultur- och informationsutbytet med utlandet. En särskild utredare bör tillkallas för ändamålet.

5 Riktlinjer för utredningen

Jag övergår nu lill att ange några riktlinjer för utredarens arbete, 1. Utredaren bör inledningsvis göra en kartläggning av de olika insatser som idag förekommer när del gäller kultur- och informationsutbytet.

Flera organ arbetar inom dessa verksamhetsområden. Bland dessa kan nämnas utrikesdepartementets press-och informationsenhet. Svenska institutet. Svensk-internationella pressbyrån, Sveriges Radios utlandsprogram samt vad avser speciella uppgifter Sveriges exportråd och Sveriges turistråd. Våra ambassader och konsulat svarar i första hand för informationen om Sverige utomlands. På kulturområdet svarar vid sidan av Svenska institutet statens kulturråd, nämnden för utställningar av svensk konst i utlandet,

119 Kommittéer: Utrikesdepartementet    Del II UD: 1

Rikskonserter, de större kulturinstitutionerna samt akademierna för varierande typer av insatser.

Av slor betydelse är också den informationsverksamhet som övriga departement, olika statliga myndigheter och organ bedriver samt det internationella utbyte på forskningsområdet som sker genom bl.a. vetenskapsakademierna, forskningsråden och högskolorna. 1 kartläggningen bör även uppmärksammas de delar av SlDA:s och Nordiska rådets verksamhet som är att betrakta som informations- och kulturutbyte. Vidare bör beaktas de mer speciella informationsinsatser som görs i samband med svenskt dellagande i större, internationella konferenser.

Kartläggningen bör syfta lill atl ge en så fullständig bild som möjligt av vilka statliga organ och institutioner som genom egen verksamhet eller genom bidrag till andra organisationer främjar informationsverksamhet och kulturutbyte med utlandet. 1 kartläggningen bör ingå en översikt över vilka ekonomiska resurser som för närvarande används. Vad gäller kulturutbytet bör kartläggas vilken grupp av institutioner, organisationer och enskilda personer som med nuvarande omfattning och form för insatserna har möjlighet att medverka. I kartläggningen bör även ingå en översiktlig beskrivning av den informationsverksamhet och del kulturutbyte med utlandet som förekommer ulan statligt stöd.

Utredaren bör vidare orientera sig om hur informations- och kulturverksamheten har utformats i andra länder som kan erbjuda intresse för jämförelse.

2.  Mot bakgrund av dessa kartläggningar bör utredaren formulera riktlinjer för framlida svenska insatser för kultur- och informationsutbyte med utlandet. Utgångspunkten bör därvid vara de allmänna tendenserna i kontakterna mellan länder som jag tidigare antytt, riktlinjerna för den svenska utrikes-, bistånds- och handelspolitiken samt, när det gäller kultumtbytet, principerna för den statliga kulturpolitiken jämte de mer speciella motiv för en utveckling av informations- och kulturutbytet som har redovisats.

3.  Utredaren bör koncentrera sitt arbete lill de statliga insatserna i kultur-och informationsutbytet i syfte alt främja ett rikt kulluriiv och ett fritt informationsflöde. Den nuvarande ansvarsfördelningen mellan olika organ har vuxit fram under lång lid och ur skilda behov och behöver således ses över. Utredaren bör pröva vad som kan vinnas genom en förenkling och rationalisering av existerande organisation och ansvarsfördelning.

4.  En princip för det hittills förekommande utbytet på kulturområdet har varit att institutionernas kontakter och utbyte med utlandet i allt väsenlligl bör skötas av institutionerna själva och inom ramen för deras allmänna budget. Som tidigare har framhållits har emellertid intresset för kontakter blivit allt starkare även utanför de stora kulturinstitutionerna. Utredaren bör särskilt undersöka i vilka former dessa önskemål skulle kunna tillgodoses. En utgångspunkt måste därvid vara atl såväl enskilda kulturarbetare som olika grupper och organisationer har möjlighet att självständigt delta i utbytesverksamheten under eget ansvar.

De organisationer som medverkar i utbytesverksamheten måste i enlighet med riktlinjerna för kulturpolitiken ges möjligheter alt arbeta utifrån sin idémässiga särart. Av vikt är också alt kontaktarbetel kan utformas så att det blir en naturiig del av organisationernas verksamhet.

Som jag tidigare har framhållit bör målet vara att skapa förutsättningar för ömsesidiga kontakter.   Utredaren bör således även pröva hur svenska

DelIIUD:l    Skr 1977/78:103                                      120

institutioner och organisationer skall fä bättre möjligheter alt låta utländska kulturyttringar komma till uttryck i Sverige t,ex, i form av gästspel. En strävan bör härvid vara att ömsesidigheten skall gälla även i finansiellt hänseende,

5.  Mot bakgmnd av vunna erfarenheter bör utredaren pröva om en utvidgning av verksamheten rned kulturattachéer erfordras för atl skapa bättre kontaklkanaler för kulturiivet i ullandel.

6.  Mot bakgrund av erfarenheterna av de kulturprogram som hittills har tecknats av Svenska institutet med institutioner i andra länder bör utredaren redovisa skälen för ett bibehållande av nuvarande system och vilka motiv som eventuellt kan anföras föratt Sverige i framtiden bör ingå kulluravtal på regeringsnivå. En viktig del av de kulturprogram som tecknats har gällt utbytet av forskare och stipendiater. Utredaren bör klargöra om del bland berörda parter finns önskemål att bygga ul delta utbyte.

7.  Utredaren bör vidare belysa hur informations- och kulturutbytet med u-länderna bör utformas. Därvid bör särskilt uppmärksammas hur sådant utbyte kan samordnas med kultursamarbete inom ramen för del svenska utvecklingssamarbetet. Utredaren bör i dessa frågorarbeta i nära kontakt med SIDA.

8.1 fråga om den allmänna uliandsinformationen bör utredaren - förutom den verksamhet som utlandsmyndigheterna generellt svarar för-studera de insatser som görs av olika fackorgan och fackmyndigheter. Denna översikt bör syfta lill atl klariägga såväl den typ av information som förekommer som de önskemål och behov som förs fram från olika länder. Utredaren bör pröva vilka förändringar som kan aktualiseras i de olika organens verksamhet föratt dessa skall kunna arbeta på eU tillfredsställande säu inom det totala informations- och erfarenhetsutbytet. I detta sammanhang bör således också övervägas hur en ökad samordning av denna typ av informationsinsatser skall kunna åstadkommas. Utredaren bör vidare uppmärksamma Sveriges Radios utlandsprogram och deras betydelse för den allmänna uliandsinformationen.

9.  Turismen har - liksom handeln över gränserna - satt många svenskar i
kontakt med främmande människor och miljöer. På motsvarande sätt har
besökare från andra länder kommit i kontakt med vårt land, vilket ofta lett lill
ett ökal intresse för vårt samhällsliv i dess helhet. En utveckling pågår mot
turism kombinerad med studier vilket måste betraktas som värdefullt.
Möjligheterna lill ett utvidgat siamråd mellan ansvariga organ för allmän,
kommersiell och turistinformation bör studeras av utredaren.

10.  Utredaren bör särskilt beakta Svenska institutets ställning i kultur-och informationsutbytet. Institutet fullgör idag väsentliga uppgifter inom den allmänna Sverige-informationen lill utlandet. Detla sker främst genom att institutet fungerar som ett serviceorgan för de svenska utlandsmyndigheterna, t.ex. i fråga om de växande kraven på produktion och distribution av trycksaker, film och utställningar. Samtidigt har institutet uppgifter avseende såväl kontakt- och utbytesverksamhet på utbildnings- och forskningsområdet som kultumtbytet med andra länder. Som nämnts tecknar institutet s.k. kulturprogram med främst östländer. Utredaren bör pröva om denna uppdelning av funktioner är lämplig och även i övrigt belysa vilken roll institutet bör ha i de framtida statliga insatserna i fråga om kultur- och informationsutbyte.

11.  Utredaren bör pröva hur ansvarsfördelningen bör utformas mellan de olika organ som antingen direkt eller genom bidragsgivning är verksamma i

121 Kommittéer: Utrikesdepartementet    Del II UD:2

kultur- och informationsutbytet. Förslagen bör utformas med utgångspunkt bl.a. i de olika motiv som kan anföras för ett sådant utbyte med utlandet. Syftet med den ansvarsfördelning som föreslås bör vara all ge de olika berörda statliga eller statligt finaniserade organen så klart definierade roller och uppgifter all dubbleringar i största möjliga utsträckning undviks. Utredaren bör också belysa hur samspelet mellan olika insatser i kultur- och informationsutbytet kan utformas vid en sådan klar ansvars- och rollfördelning mellan de olika organen.

12.  Utredaren bör bedriva sitt arbete i nära kontakt med de statliga organ och institutioner som arbetar med kultur- och informationsutbytet. En väsentlig del av kartläggningen bör kunna genomföras på gmndval av material och uppgifter från dessa organ och institutioner. Frågor som uppkommer om nya uppgifter och om ändrad ansvarsfördelning bör diskuteras ingående med berörda parter. Förslag lill nya initiativ bör i möjligaste mån ha sin utgångspunkt i de erfarenheter och önskemål som tidigare verksamhet har gell.

13.  Utredaren börsålunda sammanfattningsvis med utgångspunkt i förslag till riktlinjer för kulturutbytet och informationsverksamheten lägga fram förslag rörande ansvarsfördelningen på de aktuella områdena mellan skilda organ. Utredaren bör vidare överväga fördelningen av nu tillgängliga resurser samt redovisa vilka förstärkningar av de statliga insatserna som bedöms vara. angelägna.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt.

6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utrikesdepartementet

alt tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om det svenska kultur- och informationsutbytet med utlandet,

all besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

atl ersättning lill utredare, sakkunniga, experter och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrivs,

att kostnaderna skall belasta trejde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hemställan. (Utri kesdepartementet)

2. Sveriges utvecklingssamarbete på industriområdet

Dir 1977:59

Beslut vid regeringssammanträde 1977-05-05

Statsrådet Ullsten anför.

Utvecklingen inom jordbmk och hantverk är av central betydelse för produktionsinriktning, sysselsättning och utrikesbalans i fiertalet u-länder.

DelIIUD:2   Skr 1977/78:103                                       122

För de ekonomiska framtidsutsiikterna får emellertid expansionen av industrisektorn allt större betydelse. Därför ges hög prioritet åt insatser som är ägnade atl bygga ut kapaciteten på delta område. Under senare år har denna inriktning av utvecklingsansträngningarna ytteriigare accentuerats. F.n. finns ca 7 96 av världens industriella kapacitet i u-länderna. Vid FN:s organisations för industriell utveckling (UNIDO) andra generalkonferens i Lima år 1975 krävde u-länderna att denna andel skulle öka till 25 96 år 2000. Även bland de reformer som har sammanfattats i u-ländernas förslag till en ny internationell ekonomisk ordning intar krav på åtgärder inom industriområdet en central plats. 1 det direkta samarbetet med programländerna har de svenska biståndsmyndigheterna under senare år mött en starkt ökad efterfrågan som inte bara gäller önskemål om ökat industribistånd i allmänhet utan också ställt krav på ett starkare engagemang som leder till behov av nya former för samarbetet.

Förverkligandet av u-ländernas krav i fråga om industrialisering skulle på flera sätt påverka industrin i i-länderna. Del skulle leda till en ökad efterfrågan på konsulttjänster och utrustning från i-länderna. Samtidigt skulle en ökad avsättning av u-landsprodukter på i-landsmarknaderna på sikt ställa krav på en omstrukturering av industrin i i-länderna. Detta visas bl.a. av erfarenheterna från utvecklingen på de områden där u-ländernas industri hittills har visat sig konkurrenskraftig. För att inte industrialiseringsprocessen i u-länderna skall leda till ökad protektionism i i-länderna krävs därför att man på i-landshåll är beredd att acceptera och medverka till en sådan omställning av den egna industrin. På svensk sida har vi, inom de gränser som hänsynen till vår samhällsutveckling och vår försörjningsberedskap uppställer, hiuills kunnat lösa dessa strukturproblem. Vi är beredda atl även i fortsättningen medverka till en ekonomisk utjämning mellan i- och u-länder.

För relativt rika u-länder kan önskemålen om samarbete med i-länderna ofta mötas genom industriell och teknisk samverkan på kommersiell bas. Därvid kan vårt intresse att främja svensk export och underlätta svenska företags samarbete med utländska parter stämma överens med intresset alt främja u-ländernas industriella utveckling. Olika statliga åtgärder som exportkreditgarantier, investeringsgarantier, invesleringsskyddsavtal, bilaterala samarbetsavtal samt bidrag till anbuds- och förprojekteringskostnader kan underlätta en sådan verksamhet.

Sedan år 1974 har dessutom vissa insatser inom främst utbildningens område finansierats med bistånd. Från u-landshåll visas ett ökande intresse för sådana insatser geom svenska konsulter, förelag och offentliga organ. Detla kommer i framtiden sannolikt all fä slor betydelse för de svenska företagens samarbete med u-länderna. Förslag om ett särskilt bolag för export av tjänster lill u-länder har framlagts i propositionen 1976/77:83.

De fattigare u-länderna kan endast i begränsad utsträckning utnyttja de rent kommersiella samarbetsformerna. Del var närmast med tanke på dessa u-länder som jag i årets budgetproposition anförde följande:

"Hittills har det svenska industribiståndel huvudsakligen avsett rådgivningsverksamhet samt stöd till småindustri och nationella utvecklingsbanker. Endast ett större projekt - skogsindustriprojektet i Bai Bång i Vietnam -har utvecklats med svenskt stöd. Såväl insatserna för småindustri - bl.a. i Botswana, Kenya, Swaziland och Tanzania - som Bai Bang-projektel innefattar medverkan från del svenska näringslivet. En del av den personal på industriområdet som SIDA har anställt för tjänstgöring inom ministerier och

123 Kommittéer: Utrikesdepartementet    Del II UD:2

utvecklingsbanker har rekryterats från det svenska näringslivet.

År 1975 uttalade riksdagen att "industribiståndet kommer alltmer in i bilden som en faktor i förbindelserna mellan Sverige och den tredje väriden (UU 1975:4, s, 57), Under de senaste åren har efterfrågan på svenskt industribistånd ökat kraftigt. Den har delvis ändrat karaktär. Intresset för investeringsresurserna och för personal, rådgivare och utredare till utvecklingsbanker, små indusiriorgan och ministerier kvarstår, men nu krävs i större utsträckning än tidigare även bistånd för att projektera och bygga upp industriföretag samt medverka i driftskedet åtminstone under en inledande period.

De önskemål om ökal industribistånd - och om samarbete även i andra former med svensk industri - som har förts fram är uttryck för betydande förväntningar. Från svensk sida bör man anstränga sig att tillmötesgå önskemålen om utvecklingssamarbete på industriområdet. Särskild uppmärksamhet bördärvid ägnas utvecklingen av småindustri. Kommersiell samverkan kan också i vissa fall underiätlas genom att bistånd samtidigt lämnas.

1-ländernas avancerade teknologi och industrikunnande är ingalunda alltid tillämpliga på de berörda u-ländernas industrialiseringsproblem. SIDA tar upp frågan om överföring och anpassning av teknologi i årets anslagsframställning. Verket understryker behovet av förstärkning av SlDA;s kapacitet och sakkunskap på området. 1 ett yttrande över SIDA:s anslagsframställning föreslår SAREC bl.a. att det bör utredas under vilka förutsättningar svensk industri och forskningsinstitut kan engageras för arbete med u-landsanpassad teknik.".

Det var mot denna bakgrund som jag i budgetpropositionen också framhöll att "en skyndsam utredning bör företas om Sveriges utvecklingssamarbete på industriområdet". När nu den bislåndspoliliska utredningen avlämnat sill huvudbetänkande "Sveriges samarbete med u-länderna" (SOU 1977:13) bör den i budgetpropositionen aviserade utredningen inledas. Jag förordar atl en särskild utredare tillkallas för denna uppgift. Utredarens huvuduppgift bliratl analysera behov och lämna förslag på åtgärder som på svensk sida inom utvecklingssamarbetets ram kan vidtas för att stödja u-ländernas strävanden att bygga ut sin industrisektor och sin kapacitet all förvärva, utveckla och använda industriell teknologi.

1 stor utsträckning behandlades dessa frågor av en tidigare utredning om bilaterala åtgärder ägnade all främja u-ländernas industrialisering (Industriutveckling och utvecklingssamarbete, SOU 1972:90). Det utredningsmaterial som således finns bör naturligtvis användas i det arbete som nu skall inledas. I flera avseenden har emellertid så många faktorer tillkommit under senare år att en ny utredning är nödvändig.

Utredaren bör ha sin utgångspunkt i de riktlinjer försvensk biståndspolitik som under en följd av år har fastställts av riksdagen och som nu senast i allt väsentligt har bekräftats av den biståndspolitiska utredningen. Dessa principer innebär bl.a. att Sveriges insatser i utvecklingssamarbetet skall syfta till atl stödja mottagarländernas egna utvecklingsansträngningar och därigenom medverka till såväl ekonomisk tillväxt som social rättvisa. Vidare bygger principer för biståndspolitiken på au en klar åtskillnad görs mellan å ena sidan de insatser som främst motiveras av svenska kommersiella eller andra intressen och å andra sidan de program som huvudsakligen syftar till att tillgodose mottagariändernas önskemål. Endast i det senare fallet kan en finansiering med biståndsmedel  motiveras.  Denna  redovisningsmässiga

DelIIUD:2   Skr 1977/78:103                                       124

gränsdragning behöver dock inte innebära att det föreligger en motsättning mellan de två slagen av samarbete med u-länderna. Det torde många gånger finnas möjligheter lill ett samarbete som är av stort intresse för både u-länder och förelag i Sverige.

En annan utgångspunkt för utredningen måste naturiigen vara u-ländernas önskemål i fråga om industriellt samarbete. Information om dessa finns bl.a. i de omfattande deklarationer u-landsgruppen har utfärdat i anslutning till flera internationella konferenser. Dessa gemensamma u-landsönskemål är emellertid med nödvändighet av ganska allmän karaktär och därför av begränsat värde när det gäller au ta ställning till konkreta förslag. Utredaren bör därför genomföra en kartläggning i direkt samarbete med ett lämpligt antal u-länder. Syftet skulle vara att försöka ange de viktigaste problemen som u-länder möter i sina strävanden att bygga ut industrisektorn och stärka sin kapacitet att utveckla egen eller tillgodogöra sig importerad teknologi. Särskilt angeläget är det att belysa de mindre utvecklade u-ländernas läge i detta avseende.

Ett problem som utredaren särskilt bör uppmärksamma gäller den svenska teknologins tUlämplighet i u-länderna. God tillgång på kapital och tekniskt kunnande men knapphet på arbetskraft är faktorer som i hög grad styrt teknikutvecklingen i industriländer som Sverige. I u-länderna råder som regel det motsatta förhållandet. Eitl okritiskt tillämpande av svensk teknik i u-länder skapar därför risk för uppkomsten av en smal industrialiserad sektor som är föga anpassad till u-landets situation i övrigt. Följden kan bli allvarliga sociala problem, samtidigt som brister i u-landets infrastruktur och utbildningssituation kan föranleda betydande ekonomiska bakslag. Utredaren bör därför noga studera hur ett framtida industrisamarbete med u-länderna skall kunna utformas så alt det leder till överföring och utveckling av en teknik som är väl anpassad till mottagarlandets förutsättningar och behov. Även i övrigt bör utredaren, i enlighet med vad som anges i budgetpropositionen, utarbeta "riktlinjer för ett ökat svenskt engagemang för utveckling av en för u-landsförhållanden anpassad teknologi" (prop. 1976/77:100, bil. 6, s. 56).

Inom ramen för de sålunda angivna förutsättningarna bör utredaren känna slor frihet att pröva olika förslag. Det finns dock anledning att understryka behovet av att ta ställning till visisa frågor som spelat en roll i debatten under senare år.

Det torde vara klart att ell effektivt svenskt stöd till u-ländernas industrialisering förutsätter att man lar lill vara de erfarenheter och det kunnande som finns hos det svenska näringslivet, inte minst hos de mindre företagen. Det är därför nödvändigt alt belysa svenska förelags och organisationers möjlighet och villighet alt medverka i olika slag av samarbete med u-länder. Bl.a. kan det visa sig nödvändigt att fördjupa kunskaperna om de resurser som finns att tillgå i Sverige och under vilka betingelser de är tillgängliga. Dessa frågor ägnades betydande uppmärksamhet av industribiståndsutredningen. Det blir utredarens sak att pröva i vad mån det är tillfyllest att uppdatera tillgängligt material eller om nya undersökningar skall företas.

En annan fråga som har uppmärksammats i debatten gäller behovet av eventuella organisatoriska förändringar. 1 budgetpropositionen betonades att det är särskilt viktigt att "finna lämpliga former för svensk medverkan när det gäller att utveckla och överföra teknologisk kunskap till u-länder." I debatten har under flera år diskuterats möjligheten att skapa ett s.k. utvecklingsbolag för att aktivera Sveriges samarbete med u-länderna i fråga om industri- och

125 Kommittéer: Utrikesdepartementet   Del II UD:2

teknologiutveckling. Mot denna bakgrund bör utredaren pröva dels möjligheterna att anpassa och stärka nuvarande biståndsorganisation, dels behovet av eventuella nya organisatoriska former.

U-länderna har ägnat stort intresse åt frågan om formerna för att överföra teknologi. Deras syfte har främst varit att öka valfriheten i detta avseende för de förvärvande länderna och förelagen. Idag är vissa typer av teknik tillgängliga endast i samband med direkta investeringar som alltså innebär utländskt ägande och inflytande. 1 andra sammanhang finns tekniken att köpa endast som en del av ett samlat paket som kanske också inbegriper olika slag av tjänster och utrustning som u-landet i fråga inte anser sig ha behov av. U-länderna har därför ställt krav på att i-länderna i större utsträckning skall göra de olika komponenterna i teknologipaketen tillgängliga var för sig. Del är önskvärt atl utredaren ägnar dessa frågor stort intresse. Särskilt angeläget är det atl finna former atl överföra teknologi till u-länder även när detta inte förknippas med ett dominerande ägarinfiylande för del säljande företaget.

Som ett led i förberedelserna för att utreda Sveriges utvecklingssamarbete på industriområdet har två idékonferenser nyligen hållits, nämligen den 14 februari med representanter för myndigheter, näringsliv och forskning samt den 9 mars med företrädare för fackföreningsrörelsen. De synpunkter och förslag som redovisas i rapporter från dessa konferenser bör uppmärksammas i det förestående utredningsarbetet.

Det är naturiigt atl utredaren i sill arbete tar del av de betydande erfarenheterna av internationellt samarbete på industriområdet som finns hos olika internationella organisationer. Överväganden om behovet att etablera ett svenskt utvecklingsbolag bör bl.a. bygga på de erfarenheter av liknande bolag man har i Danmark, Nederländerna, Storbritannien och Västtyskland. Kontakter kan även tas i Finland och Norge där denna fråga f n. är föremål för överväganden.

Utredningen bör bedrivas i nära samarbete med den utredning inom Sveriges Exportråd som bl.a. berör frågan om atl upprätta ett bolag för export av tjänster lill u-länder (prop. 1976/77:83 s. 44-45). Utredningen bör vidare ta del av erfarenheterna inom utbildningsdepartementels beredning för utbildningssamarbete med vissa u-länder.

Utredningsarbetet bör bedrivas med slor skyndsamhet. Arbetet bör därför inriktas på atl ett betänkande skall överiämnas före den 1 november I år. Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag

all regeringen bemyndigar mig att tillkalla en särskild utredare med uppdrag all utreda frågan om Sveriges utvecklingssamarbete på industriområdet,

alt besluta om experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag alt regeringen föreskriver

atl utredaren fär samråda med myndigheter saml begära uppgifter och yttranden från dem,

all ersäUning fill utredaren, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394 senast ändrad 1971:529), om ej annat föreskrivs,

att kostnaderna för utredningen skall betalas från tredje huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan (Utrikesdepartementet)

DelIIUD:3   Skr 1977/78:103                                      126

3. Tilläggsdirektiv för biståndspolitiska utredningen

Dir 1977:68

Beslut vid regeringssammanträde 1977-05-12

Statsrådet Ullslen anför,

1 december 1972 tillkallades sakkunniga för att utreda Sveriges utvecklingssamarbete med u-länderna. De sakkunniga antog namnet bislåndspoliliska utredningen.

Den 21 april i år överiämnade utredningen betänkandet (SOU 1977:13) Sveriges samarbete med u-länderna med förslag lill riktlinjer för Sveriges framtida utvecklingssamarbete med u-länderna. Utredningen fortsätter nu sitt arbete och lar upp de frågor om u-landsinformationen och de administrativa formerna för biståndsfön/altningens arbete som ingår i uppdraget men som inle behandlades i betänkandet.

På informationsområdet har, sedan biståndspolitiska utredningen tillkallades, en flerårig utbyggnadsplan genomförts, och anslagen har ungefär tredubblats. Erfarenheterna bör nu analyseras. Uppdraget alt göra den analysen bör lämnas till utredningen. Analysen bör avse såväl SlDA:s verksamhet som den information som bedrivits av folkrörelser och andra frivilliga organisationer med bidrag från SIDA. Särskilt bör uppmärksammas de medel och metoder som prövats i syfte atl nå ut med u-landsinformationen till hela vårt folk. Verksamheten inom utbildningsväsendet är här av stort intresse.

Större delen av anslagsmedlen har fördelats lill enskilda organisationer för en verksamhet som de själva utformar och ansvarar för. Kriterierna för generella bidrag till organisationer samt för bidrag lill särskilda informationsprojekt bör prövas. Utredningen bör utarbeta förslag om vilka organisationer som bör få bidrag av olika slag. Därvid bör statens stöd till bl.a. FN-förbundets u-landsinformation uppmärksammas.

Arbetet med informationsfrågor bör redovisas i ett betänkande före den 1 november 1977.

De administrativa formerna för utvecklingssamarbetet har successivt förändrats. Den s.k. landprogrammeringens inverkan på arbetsformerna bör analyseras och graden av fältorientering i SIDA:s arbete prövas. Även den analysen bör göras av utredningen. Arbetsformerna bör bedömas mot bakgrunden av de riktlinjer för utvecklingssamarbetet som gäller och som utredningen har behandlat i sitt nyligen avgivna betänkande. Möjligheterna lill fortsatt rationalisering av arbetet bör uppmärksammas samtidigt som man beaktar riksdagens behov av att följa användningen av de numera betydande anslag till bisiåndsändamål,sorn kanaliseras dels genom FN-systemet, dels genom SIDA.

Formerna för stödet till u-landsforskning bör, som 1975 års riksdag framhöll (UU 1975:4 s. 52), ses över. Denna prövning bör ske i ljuset av nu vunna erfarenheter. Även informationsverksamhetens organisatoriska hemvist bör prövas mot erfarenheten.

Hur olika former av industriellt utvecklingssamarbete skall bedrivas prövas i särskild ordning av en nyligen tillkallad utredningsman (1977:02), Arbetsfördelningen mellan regeringens kansli och berörda förvaltningsorgan, i första hand SIDA är föremål för en fortlöpande diskussion och översyn mellan dessa myndigheter, varvid även en fördelning sker av nya arbetsuppgifter som uppkommer inom ramen för vårt lands samarbete med u-länder.

127 Kommittéer: Utrikesdepartementet   De! II UD:3

Dessa frågor behöver därför ej upptas av utredningen.

Med den avgränsning av utredningens uppgifter i fråga om de administrativa formerna, som härmed angivits, bör utredningsarbetet i denna del kunna slutföras före den 1 april 1978.

Utredningen, som nu har nio ledamöter, bör kompletteras med ytteriigare två ledamöter. Utredningen bör i sitt arbete med förvaltningsfrågorna på lämpligt sätt knyta företrädare för berörda personalorganisationer och annan expertis till sig.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen

utvidgar bislåndspoliliska utredningens uppdrag i enlighet med vad jag här har förordat,

föreskriver atl del bemyndigande som tidigare har lämnats chefen för utrikesdepartementet att utse ledamöter etc. i stället skall gälla mig,

bemyndigar mig att tillkalla ytteriigare två ledamöter att ingå i utredningen.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Utrikesdepartementet)

Del II Fö:l    Skr 1977/78:103                                     128

Försvarsdepartementet

1. Tilläggsdirektiv till försvarets fredsorganisationsutredning (Fö 1968:20)

Dir 1977:22

Beslut vid regeringssammanträde 1977-03-03

Departementschefen, statsrådet Krönmark, anför.

År 1967 tillkallades en sakkunnig med uppdrag att utreda frågan om vissa ändringar i försvarsmaktens fredsorganisation. Den sakkunnige arbetade under namnet försvarets fredsorganisationsulredning(FFU). Ar 1974 tillkallades ytterligare fem sakkunniga att ingå i FFU. Samtidigt meddelades FFU tilläggsdirektiv.

Till del regeringsprotokoU i vilket tilläggsdirektiven anmäldes anförde departementschefen bl.a. följande.

För att försvarets fredsorganisation snabbt skall kunna anpassas till statsmakternas inriktning av försvaret och krigsorganisationens behov ärdet lämpligt atl FFU successivt tar del av försvarsulredningens överväganden så alt de fredsorganisaloriska konsekvenserna kan belysas i nära anslutning till nästa större beslut om försvarets inriktning. FFU bör därför inrikta sitt arbete på alt i nära anslutning lill deua beslut lämna förslag om fredsorganisationens framtida utformning på grundval av bl.a. överbefälhavarens perspektivplanering och den kommande försvarsutredningens förslag.

FFU har lämnat en rad betänkanden med förslag om förändringar av försvarets fredsorganisation. Flertalet av dessa härefter hand föranlett beslut av slalsmakterna.

1974 års försvarsulredning(F"ö 1974:04) har i sitt andra betänkande (SOU 1977:1) Totalförsvaret 1977-82 slmkit under behovet av besparingar inom fredsorganisationen. Utredningen anför bl.a. att det är nödvändigt att så långt del över huvud laget är möjligt reducera kostnader och personalbehov för fredsorganisationen. Utredningen pekar också på nödvändigheten av alt skyndsamt inleda åtgärder i detta syfte.

Utredningen uttalar som sin mening att del utöver redan fattade beslut beträffande fredsorganisatoriska förändringar bör genomföras reduceringar motsvarande 3-4 regementsadminisiralioner samt en reducering av vissa förvaltningsenheter inom armén och marinen. Även inom flygvapnet bör enligt utredningen ytterligare förband avvecklas.

Vid anmälan av prop. 1976/77:74 tidigare denna dag har jag anslutit mig till försvarsutredningens bedömning av behovet av fredsorganisatoriska reduceringar. Jag har vidare understrukit atl del är angelägel atl riksdagen redan hösten 1977 får la ställning lill frågan. Delta motiveras inte minst av den osäkerhet som sedan länge föreligger för såväl planerande myndigheter som berörd personal. FFU bör med anledning härav före juni månads utgång år 1977 redovisa förslag till i första hand minskningar motsvarande 3-4 regementsadminisiralioner inom armén och marinen. Om utredningen i sina överväganden finner alt ytteriigare reduceringar bör genomföras, är utred-

129 Kommittéer: Försvarsdepartementet   Del II Fö:2

ningen självfallet oförhindrad att föreslå detta. Om möjligt bör utredningen vidare vid samma tillfälle lämna förslag som innebär en minskning av den lokala förvaltningsorganisationen främst inom marinen.

Även beträffande flygvapnet måste ytterligare förbandsreduceringar äga rum. Underlaget för överväganden om dessa ytteriigare förbandsindragningar är emellertid f n. inte fullständigt. Jag bedömer därför att fredsorganisatoriska överväganden i fråga om flygvapnet måste anstå ytteriigare någon tid. Förslag om flygvapnets organisation bör därför lämnas av FFU senast under våren 1978.

1 direktiven den 3 februari 1967 och den 31 maj 1974 redovisas vilka frågor som bör beaktas under utredningsarbetet. Jag ansluter mig till dessa uttalanden. De riktlinjer som framgår av de nämnda direktiven bör följaktligen gälla även för det fortsatta arbetet. Till ledning för utredningens arbete vill jag emellertid även framhålla följande.

De frågorsom utredningen har att beakta i sina överväganden är av många slag och kan i flera fall vara motstridiga varandra. 1 utredningsarbetet måste göras en samlad bedömning av ett flertal förhållanden som inte enkelt kan sammanföras i en lönsamhetskalkyl. Jag avser då särskilt regionalpolitiska, kommunalekonomiska och personalpolitiska frågor. Jag vill också understryka viklen av att utredningen nogsamt beaktar markfrågorna. Därvid skall utredningen göra långsiktiga bedömningar av förutsättningarna för att, med hänsyn lill bl.a. konkurrensen om mark i tätorternas närhet, kunna behålla fredsförband.

Utredningen bör emellertid också redovisa vad förslagen innebär för försvarets ekonomi på längre sikt. 1 vissa begränsade avseenden kan därvid mera precisa lönsamhetskalkyler utnyttjas i arbetet.

Utredningsarbetet bör bedrivas i nära kontakt med berörda personalorganisationer.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen utvidgar det uppdrag som tidigare har lämnats försvarets fredsorganisalions-utredning i enlighet med vad jag här anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Försvarsdepartementet)

2.  Tilläggsdirektiv  till  försvarsmaktens  ledningsutredning (Fö 1974:03)

Dir 1977:30

Beslut vid regeringssammanträde 1977-03-10

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Krönmark, anför.

Chefen för försvarsdepartementet tillkallade i september 1974 sakkunniga med uppdrag atl se över del militära försvarets centrala och högre regionala ledningsorganisation m.m. De sakkunniga arbetar under namnet Försvarsmaktens ledningsutredning 1974 (Fö 1974:03, FLU 74).

1 direktiven för utredningen konstateras bl.a. atl det borde ankomma på de sakkunniga alt närmare belysa de praktiska förutsättningarna för och konsekvenserna av lekmannainflytande inom det militära försvarets centrala

9 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

Del II Fö:3   Skr 1977/78:103                                    130

och regionala ledning.

Utredningen har redovisat sina överväganden om lekmannainflytande på central nivå inom det militära försvaret i betänkandet (SOU 1976:64) Försvarsmaktens centrala ledning. Frågan om lekmannainflytande på regional nivå behandlas f n. i utredningens etapp två.

Riksdagen har (FöU 1975/76:9, rskr 1975/76:42) uttalat sig för att frågan om lekmannainflytande även på lokal nivå inom det militära försvaret utreds samt atl uppdraget kan anförtros FLU 74. Jag delar denna uppfattning. Del bör därför ankomma på de sakkunniga att belysa de praktiska förutsättningarna för och konsekvenserna av lekmannainflytande på den lokala nivån.

Jag har idag tillsatt en kommitté föratt utreda formerna förde värnpliktigas medinflytande m.m. Vid prövningen av lekmannainflytande på lokal nivå kan frågor uppkomma som berör de värnpliktigas medinflytande. Därför bör FLU 74och nämnda kommiUésamråda, bl.a. i frågan om de vämpliktiga bör vara representerade i eventuella lekmannaorgan.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag aU regeringen ger försvarsmaktens ledningsulredning i uppdrag alt även utreda frågan om lekmannainflytande på den lokala nivån.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Försvarsdepartementet)

3.  Utredning  om  formeritia  m.m.  för  de  värnpliktigas  medinflytande.

Dir 1977:34

Beslut vid regeringssammanträde 1977-03-10

Departementschefen, slalsrädet Krönmark, anför.

Regeringen bemyndigade genom beslut den 18 juni 1975 chefen för försvarsdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga med uppdrag all se över frågan om medinflytande inom utbildningen i del militära försvaret. De sakkunniga arbetar under namnet utredningen (Fö 1975:04) om inflytande m.m. inom värnpliklsulbildningen. Utredningen är sammansatt av företrädare för myndigheterna och personalorganisationerna saml de värnpliktiga. Till utredningen har knutils en särskild referensgrupp.

1 direktiven för utredningen konstateras bl.a. all utvecklingen i vårt samhälle präglas av atl den politiska och sociala utvecklingen i ökad omfattning leds av strävandena aU praktiskt förverkliga gemensamma demokratiska ideal. Vidare framhålls alt man för alt kunna bevara och utveckla försvarets förankring i samhällslivet måste sträva efter att utveckla arbetsformer och tjänstgöringsvillkor inom försvaret i takt med och under påverkan av den allmänna samhällsutvecklingen. I direktiven sägs också att förutsätlningarna för atl värnpliktsförsvarei skall ge den önskade värnkraflen är direkt beroende av i vilken utsträckning den enskilde känner sig engagerad och delaktig i ansvaret för försvaret.

Utredningen skall enligt direktiven följa pågående försöksverksamhet med fördjupad företagsdemokrati  för värnpliktiga och föreslå åtgärder med

131 Kommittéer: Försvarsdepartementet   Del II Fö:3

anledning av denna.  Vidare skall utredningen särskilt belysa frågor i anslutning till utbildningens genomförande, innehåll och former.

I tilläggsdirektiv den 25 mars 1976 har utredningen fält i uppdrag all analysera förutsättningarna för och konsekvenserna av lekmannainflytande på lokal nivå inom det militära försvaret. Detta arbete avses ske i kontakt med försvarsmaktens ledningsutredning (Fö 1974:03), FLU -74, som har till uppgift bl.a. atl överväga frågan om ett lekmannainflytande på central och högre regional nivå inom det militära försvaret.

Utredningen har i november 1976 lämnat delbelänkandel (Ds Fö 1976:3) Utökat värnpliklsinflytande. De förslag som härvid har lagts fram avser ökat inflytande för värnpliktiga i frågor som ligger vid sidan av den egentliga utbildningsverksamheten och som anknyter till den försöksverksamhet med fördjupad företagsdemokrati för värnpliktiga som bedrivs genom överbefälhavarens försorg. Betänkandet har remitterats.

Jag kan i allt väsentligt ansluta mig till de riktlinjer för utredningens arbete som har angetts I direktiven. Dessa kan alltså enligl min mening i huvudsak ligga till grund för fortsatt arbete. De behöver emellertid i vissa avseenden preciseras och kompletteras. Bl.a. har förutsättningarna för de anställdas medinflytande ökal i betydande grad sedan direktiven meddelades. Jag har också en annan uppfattning än min företrädare om hur utredningsarbetet bör bedrivas.

Utredningen om inflytande m.m. inom värnpliklsulbildningen bör därför ersättas av en kommitté med uppdrag alt utreda formerna för och innehållet i de värnpliktigas medinflytande.

Sedan direktiven till utredningen om inflytande m.m. inom värnpliktsutbildningen lämnades har, som jag nyss har antytt, ett viktigt steg tagits mot ökad demokratisering av arbetslivet. Jag syftar härvid på lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL) som trädde i kraft den 1 januari 1977. MBL skall tillämpas också på den offentliga sektorn, dvs. även för de anställda inom försvarsmakten, dock med de undantag och begränsningar som betingas främst av hänsyn till den politiska demokratin. Innebörden härav framgår bl.a. av den nya lagen (1976:600) om offentlig anställning (LOA) och dess förarbeten.

Genom MBL och LOA har förutsättningarna för de anställdas inflytande över bl.a. utbildningsfrågorna inom försvarsmakten utökats i betydande grad i förhållande lill det läge som rådde när utredningen om inflytande m.m. inom värnpliktsutbildningen tillkallades. Formerna för de anställdas medbestämmande skall enligt MBL regleras genom förhandlingar och kollektivavtal. Om alltså det fortsatta utredningsarbetet inte kan avse formerna för de anställdas medbestämmande, bordet naturiiglvis ändå slå kommittén fritt att söka finna former för hur ett ökat medinflytande från de värnpliktigas sida skall förenas med de anställdas medbestämmande. Jag återkommer till detta.

MBL och LOA reglerar förhållandena mellan arbetsgivare och arbetstagare och har inte tillämpning på de värnpliktiga. En verksamhet, som för de värnpliktigas del styrs genom en i demokratisk ordning antagen pliktlag, kan knappast göras förhandlingsbar. Del är å andra sidan angeläget, som också framhålls i direktiven till utredningen om inflytande m.m. inom värnplikts-utbildningen, att de värnpliktiga ges möjlighet atl påverka sin situation på ett sådant sätt alt de känner sig engagerade och delaktiga i ansvaret för alt värnpliktsutbildningen skall ge avsett resultat. Formerna för och innehåUet i de värnpliktigas medinflytande måste därför vidareutvecklas i takt med

Del II Fö:3   Skr 1977/78:103                                     132

motsvarande utveckling inom samhället i övrigt. Härvid måste dock självfallet stor hänsyn tas till de särskilda villkor som ställs upp av värnpliktens karaktär och syftet med värnpliklsulbildningen, nämligen alt göra försvaret så berett för kriget alt del verkar fredsbevarande, samt lill atl värnpliklsutbildningen är en tjänstgöring som fullgörs endast en begränsad tid på grundval av en pliktlag.

Det är av naturliga skäl än så länge en delvis öppen fråga hur den praktiska tillämpningen av MBL kommer atl te sig när del gäller de anställdas medbestämmande i frågor rörande förhållandena vid de militära förbanden, frågor som också kan beröra de värnpliktiga. Detta kommer alt klariäggas genom förhandlingar och avtal saml genom den praxis som kan utbildas., Kommittén bör noga följa denna utveckling och -som jag redan har antytt -överväga hur formerna för och innehållet I de värnpliktigas medinflytande kan anpassas härtill. Exempel på frågor som kan aktualiseras i detta sammanhang rör bl.a. förekomsten av och verksamheten i partssamman-satla besluts- och samarbetsorgan vid ulbildningsförbanden och de värnpliktigas medverkan i sådana organ.

1 direktiven till utredningen om inflytande m.m. inom värnpliktsutbildningen understryks angelägenheten av alt det centrala inflytandet på värnpliklsutbildningen minskar lill förmån för ett lokalt inflytande och ansvarslagande. Vidare erinras om i direktiven atl försvarels planerings- och ekonomisystem syftar till atl möjliggöra ett ökat ansvarstagande vid de enskilda förbanden för verksamhetens genomförande. Jag instämmer i dessa uttalanden. Del ter sig då också följdriktigt att de värnpliktigas medinflytande i första hand bör vidgas på lokal nivå. Vissa frågor som rör de värnpliktigas förhållanden måste emellertid handläggas centralt. De värnpliktigas möjligheter till inflytande på dessa frågor bör också säkerställas.

Sedan år 1970 anordnas åriigen s.k. värnpliktskonferenser, varvid ombud för de värnpliktiga lar ställning lill förslag och motioner från de värnpliktiga samt till ett värnpliktsprogram. Varje värnpliktskonferens väljer vidare en arbetsgrupp om nio personer med uppgift att följa upp de beslut som fattas av konferensen och i övrigt företräda de värnpliktiga i olika sammanhang. Arbetsgruppen har också till uppgift alt förbereda del påföljande årets värnpliklskonferens. Arbetsgruppen har två anställda samt kanslilokaler i Stockholm. Staten ger ett direkt bidrag till arbetsgruppen.

Erfarenheterna från vämpliktskonferenserna och arbetsgruppernas arbete är i huvudsak goda. Det kan ändå finnas anledning atl nu på ett mer samlat sätt utvärdera erfarenheterna samt överväga ändringar som kan bidra till att ytterligare vidga de värnpliktigas möjligheter atl vara företrädda i olika sammanhang. Kommittén bör bl.a. överväga vilka åigärder som kan vara lämpliga att vidta för alt sammansättningen av värnpliktskonferenser och arbetsgrupper skall bli representativ för hela åldersklassen. Utgångspunkten för dessa överväganden bör vara att de värnpliktiga skall företrädas av personer som antingen vid tillföllet fullgör sin grundutbildning eller nyligen har gjort del.

En viktig fråga gäller hur den värnpliktiga arbetsgruppen eller motsvarande organ skall kunna hålla en fortlöpande kontakt med de värnpliktiga på förbanden och informera dessa om sin verksamhet. Kommittén bör överväga hur dessa kontakter mellan förband och värnpliktiga arbetsgruppen kan ske och om behov föreligger av ändringar i gällande bestämmelser.

Debatten om de värnpliktigas medinflytande handlar huvudsakligen om förhållandena under grundutbildningen. Det är naturiigt eftersom repeti-

133 Kommittéer: Försvarsdepartementet   Del II Fö:3

tionsutbildningen omfattar endast korta perioder och genomförs i krigsförband under tillämpade och så krigsliknande former som möjligt. Kommitténs överväganden kommer därför att till den övervägande delen behandla förhållandena under grundutbildningen. Kommittén bör även behandla förhållandena under repetitionsutbildning.

Tilläggsuppdraget i mars 1976 till utredningen om inflytande m.m. inom värnpliktsutbildningen alt analysera förutsättningarna för och konsekvenserna av lekmannainflytande på lokal nivå inom försvarsmakten kommer att ligga utanför kommitténs egentliga uppgift. Jag vill i det sammanhanget erinra om att riksdagen (FöU 1975/76:9, rskr 1975/76:42) har uttalat sig för aU frågan om lekmannainflytande på lokal nivå utreds samt att uppdraget kan anförtros FLU -74.

Jag delar denna uppfattning och föreslår i annat sammanhang denna dag att tilläggsuppdrag meddelas FLU -74. Självfallet bör dock FLU -74 och kommittén samråda i frågan om de värnpliktiga bör vara representerade i eventuella lekmannaorgan på lokal nivå.

Utredningsarbetet bör avse formerna för och innehållet i de värnpliktigas medinflytande i frågor som berör värnpliktstjänstgöringen. Det ingår däremot inte i kommitténs uppdrag atl behandla målen för och omfattningen av tjänstgöringen. De fastställs av statsmakterna på gmndval av överväganden i annan ordning.

De frågor som kommittén har att behandla är enligt min mening av sådan art atl arbetet bör ges en pariamentarisk förankring. Samtidigt måste det bedrivas i nära kontakt med de anställdas fackliga organisationer. Delta bör ske genom att företrädare för dessa knyts lill utredningen som sakkunniga. På samma sätt bör företrädare för de värnpliktiga knytas lill utredningen.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 november 1974 tillkallade chefen för försvarsdepartementet den 19 december samma år en utredning med uppdrag att se över Ijänstereglementet för försvarsmakten. Utredningen, som arbetar under namnet tjänstereglementsutredningen (Fö 1974:05), skall bl.a. överväga möjligheterna alt ta in regler för de värnpliktigas medinflytande i tjänstereglementet för försvarsmakten. Gränsdragningen mellan tjänstereglementsutredningen och den nu föreslagna kommittén bör vara att tjänstereglementsutredningen undersöker de tekniska möjligheterna all i ijänstereglementet föra in bestämmelser om formerna för de värnpliktigas medinflytande medan inflytandefrågan som sådan övervägs av kommittén.

En reformverksamhet av detta slag måste givetvis bedrivas fortlöpande. Det är därför inle lämpligt att ange några särskilda tidsramar för kommitténs arbete. Jag räknar i stället med atl kommittén efter hand lägger fram förslag i olika delfrågor. Det torde sedan fä ankomma på kommittén alt själv bedöma när det kan vara lämpligt atl den redovisar ett sammanfattande slutbetänkande.

Med hänvisning lill vad jag har anfört hemställer jag aU regeringen bemyndigar chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter med uppdrag att utreda formerna m.m. för de värnpliktigas medinflytande,

all utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter och sekreterare samt annat arbetsbiträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

all ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i

DelIIFö:4   Skr 1977/78:103                                      134

form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394) om ej annat föreskrives, att kostnaderna skall belasta fjärde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Försvarsdepartementet)

4. Utredning rörande datasystemens sårbarhet

Dir 1977:56

Beslut vid regeringssammanträde 1977-04-28

Departementschefen, statsrådet Krönmark, anför.

Utvecklingen på datateknikens område har varit synneriigen snabb. Nästan varje sektor inom samh.ället är idag beroende av en fungerande ADB-teknik. Datoriseringen har medfört all informationsbehandling och informationsflöde fält ett omfäng som tidigare var otänkbart. Det kan med visst fog hävdas atl vi lever i etn samhälle, där information har blivit en förutsättning för en effektiv administration.

Utvecklingen medför emellertid betydande risker. Det har blivit besvärii-gare atl skydda informationen mot tillgrepp eller annat missbruk. Del har dessutom blivit väsentligt svårare att upptäcka alt sådana handlingar har utförts. Spionage i olika former har underlättats medan motåtgärderna inte har utvecklats i samma takt. Stora delar av informationen har koncentrerats till ett begränsat antal databanker. Anmärkas kan att denna samlade information ofta kan vara åtråvärd även för andra syften än de för vilka informationen behörigen lagras och bearbetas. 1 vissa fall kan den lagrade informationen synas ointressant och risken för missbruk kan bedömas som liten. Men mängden lagrade data samt möjligheterna att med dator bearbeta dem för speciella syften skapar också möjligheter till missbruk.

Informationen som har lagrats i dalabanker kan ibland vara av så känslig natur alt obehörig inte under några villkor bör fä tillgång till den. Bearbetning av informationen kan leda lill avslöjanden om levnadsförhållanden m.m. av så känslig natur att obehörig numera i väsentligt större omfattning än tidigare kan missbmka informationen för sina syften och tiU men för samhället. De stora befolkningsregistren kan också utnyttjas för politiska syften. Grupper inom och utom landet kan l.ex. förteckna kategorier av människor som har slor betydelse för landets administration eller försvar i syfte att sätta dem ur spel vid kriser eller krig.

Det finns befogad anledning att befara att datorer och dalorlagrad information alltmer kan komma att användas för kriminella syften. 1 utlandet har händelser av sådan art redan inträffat. Så har l.ex. stulna datamedier utnyttjats för utpressning av ägareföretaget under hot om att dessa medier eljest skulle överlämnas till ett konkurrentföretag.

Inom varje samhällssektor ökar datasystemens inbördes beroende och de olika sektorerna blir, vad gäller informationsbehandling alltmer integrerade med varandra. Utredningen om företagens uppgiftsplikl har i sitt slutbetänkande (SOU 1976:12) visat aU insamlingen av information till den statliga sektorn i mycket stor omfattning sker inom den privata sektorn. Ofta har

135 Kommittéer: Försvarsdepartementet   Del II Fö:4

informationsutbytet karaktären av massdataöverföring. Samhällets centrala dalabanker är idag beroende av all informationsutbytet mellan databehandlingssystemen och terminallrafiken inte sviktar.

En kritisk faktor som i detla hänseende förtjänar uppmärksamhet är reservdelsförsörjningen i avspärrningslägen eller vid handelsbojkotter.

ADB-lekniken kan inte isoleras från annan teknik. Den kompletterar annan teknik och omvänt. Exempelvis har behovet och därmed beroendet av en fungerande telekommunikationsteknik och satellittrafik ökat. Inom en snar framtid ökar beroendet genom att ett svenskt allmänt datanät tas i drift som skall utgöra en del av ett gemensamt nordiskt nät. Detta kan längre fram väntas bli sammankopplat med andra nationella eller internationella datanät.

Flertalet datacentraler kan redan idag betraktas som utsatta mål såväl vid krig som vid hot och påtryckningar. De torde dessutom vara vikliga mål för grupper inom ett land som önskar störa samhällets funktioner. Inte minst servicebyråerna inom den privata sektorn är härvidlag av betydelse. En enda servicebyrå kan lagra och bearbeta information för 10.000-lals förelag, som i sina skilda verksamheter är i hög grad beroende av att driften av deras datorsystem upprätthålls. Till bilden hör också att uppskattningsvis 80 % av all databehandling torde vara koncentrerad till storstadsområdena.

Datainspektionen har visat på det omfattande flödet av persondata över gränserna. Däremot saknas kunskap om hur vi är beroende av datorer i utlandet vad avser annan informationsbehandling. 1 den mån olika slag av data flödar över gränserna ökar beroendet av politiskt stabila förhåUanden både i bearbelningslandet och i de länder genom vilka informationen transporteras.

Även beroendet av internationella databanker på skilda områden är otillfredsställande kartlagt.

Av stort intresse är i vad mån ADB-lekniken kan utnyttjas i krig. Inom försvarsmakten vidtas särskilda åigärder för alt säkerställa dess behov av datorkraft under beredskap och krig. För övriga delar av samhället utgår beredskapsplaneringen från antagandet au dalabehandlingen i samhället i sådana lägen kommer alt bli mycket ringa. 1 de fall informationsbehandlingen bedöms kunna fortsätta har också kartlagts vilka datorer som överhuvudtaget kan användas på skilda orter. Situationen har emellertid förändrats såtillvida alt en fortsatt databehandling på en ort sannolikt redan idag är på ett helt annat sätt än tidigare beroende av andra dalabehandlingssystem, vilka kan ligga inom ockuperat område. Av betydelse härvidlag är som redan har nämnts att en så stor del av datorkraften är koncentrerad till storstadsområdena. Vidare måste beaktas att möjligheterna alt återgå till manuella rutiner fortlöpande minskar. Datoriseringen har medfört att många samhällsaktivi-teter är helt beroende av en fungerande ADB-verksamhet. Det finns på flera områden inte möjlighet atl utan stora svårigheter och kostnader återgå till manuella syslem.

Av vad jag nu har sagl har framgått alt ADB-teknikens användning i hög grad bidrar till alt det moderna höginduslrialiserade samhället blivit alltmer sårbart. Del har också framgått atl utvecklingen kan fä betydande säkerhetspolitiska konsekvenser. Sårbarheten kan vara kritisk inle enbart - eller ens främst - i krigslägen utan även i situationer då hot och påtryckningar riktas mot landet. Till bilden hör också de risker som är förenade med den i väriden växande terrorismen. Datorsystemens sårbarhet kan därför utnyttjas mot samhället i alla situationer från djupaste fred till krigslägen av krafter i och

DelIIFö:4   Skr 1977/78:103                                       136

utanför vårt länd. Dessa frågor är därför av genomgripande betydelse för samhället och därmed också för totalförsvaret.

Många utredningar och andra aktiviteter har redan beaktat en del av säkerhetsproblemen. Betydelsefulla insatser har således gjorts av överstyrelsen för ekonomiskt försvar, som bl.a. delvis kartlagt datoranvändningen. Statskontoret har under flera är utrett frågor om kapilalskydd, funktionsskydd, dalaskydd och kvaliletsskydd. Säkerhetsfrågorna har också behandlats av dalainduslriulredningeh i belänkandet (SOU 1974:10) Data och näringspolitik 74 och datasamordningskommitlén, bl.a. i betänkandet (SOU 1976:58) ADB och samordning. Inom försvarsdepartementet har sekretariatet för säkerhetspolitik och långsiktsplanering inom totalförsvaret kartlagt utvecklingen inom dataområdet och andra områden av betydelse i detta sammanhang.

Även inom näringslivet har frågorna på olika säu behandlats av bl.a, näringslivets organisationer, banker, försäkringsbolag och datorlillverkare.

Det bör i detta sammanhang nämnas att en prövning av datasamordnings-kommilténs belänkande (SOU 1976:58) ADB och samordning och remissyttrandena över delta nyss påbörjats inom budgetdepartementet. Denna prövning kan leda till nya förslag rörande styrning och samordning på ADB-området.

Trots den uppmärksamhet som hittills har ägnats säkerhetsfrågorna i samband med ADB är våra nuvarande kunskaper om säkerhetsproblemen i vid bemärkelse inte tillfredsställande. En tillräcklig överblick över dem saknas och en bättre samordning av säkerhetsfrågornas behandUng måste komma till stånd. Jag finner det därför angelägel att tillsätta en kommiué med mer övergripande utredningsuppdrag. Denna bör allsidigt belysa den nya situation som har uppkommit och hur nödvändiga förbättringar skulle kunna ske. Arbetet skall även vara inriktat på framtiden och bör belysa hur sårbarhetsfrågorna skall beaktas redan vid planeringen av nya datorsystem.

Mot bakgrund av det ökade beroendet mellan samhällets olika sektorer måste arbetet inriktas på både offentlig och privat verksamhet.

Utredningsarbetet bör inledningsvis koncentreras till en karlläggning och utvärdering från säkerhetspolitisk synpunkt i vid bemärkelse. Denna utvärdering bör belysa hur utvecklingen på dataområdet påverkar samhällets känslighet för störningar och samhällets förmåga alt motstå våld, skadegörelse och andra påtryckningar. Av särskilt intresse torde vara sådana frågor som rör koncentrationen av datorkraft lill storstadsområden, samhällets centrala dalabehandlingssystem, deras interna beroende av varandra och beroendet till system på den privata sektorn samt det framlida publika datanätet. En utgångspunkt för analysen kan vara den rapport om datorerna och samhällets sårbarhet som lagts fram av försvarsdepartementets sekretariat för säkerhetspolitik och långsiktsplanering inom totalförsvaret.

Vidare bör övervägas behovet av möjlig dokumentation beträffande databehandlingssystemen och i förekommande fall huruvida det är nödvändigt och möjligt att ha tillgång lill och vidmakthålla manuella rutiner vid eventuella driftstörningar.

Arbetet bör inle begränsas lill persondalafrågor. Det är av vikt all kommittén även kartlägger flödet av andra dala. 1 delta sammanhang bör även uppmärksammas i vad mån beroendeförhållanden av säkerhetspolitisk karaktär kan uppkomma vad gäller internationella databanker.

Av vad jag sagt i det föregående följer att kommitténs uppdrag endast i

137 Kommittéer: Försvarsdepartementet   Del II Fö:5

mycket begränsad omfattning torde komma all beröra integritelsfrågor som avses i datalagen. 1 den mån sådana frågor likväl behöver tas upp bör utredningen samråda med datalagstiftningskommitlén (Ju 1976:05).

Arbetet skall bedrivas skyndsamt. Om kommittén flnner det lämpligt kan utredningsresultaten redovisas etappvis.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst åtta ledamöter för all utreda frågan om datasystemens sårbarhet och föreslå åtgärder i syfte att minska denna,

att utse en av ledamöterna atl vara ordförande,

att besluta om experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver

alt ersättning till ledamot, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

atl kostnaderna för utredningen skall belasta fiärde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Försvarsdepartementet)

5. Överföring av civilförsvarets ordnings- och bevakningsuppgifter till andra myndigheter

Dir 1977:61

Beslut vid regeringssammanträde 1977-05-26

Departementschefen, statsrådet Krönmark, anför.

Inom det allmänna civilförsvaret inrättades år 1944 den s.k. ordningstjänsten. Personalen inom denna hade till uppgift atl under beredskap upprätthålla ordning i skyddsrum och svara för ordningen i samband med civilförsvarsverksamhei. Ar 1948 övertog civilförsvaret de bevakningsuppgiftcr, som tidigare hade legat på den s.k. landstormen. Ordningstjänsten ombildades då lill ordnings- och bevakningstjänst, och organiserades i bevakningskåren. Denna utrustades med lätta vapen (kulsprutegevär, handgranater och minor). Personalen fick ställning som krigsmän och kom atl tillhöra både civilförsvaret och försvarsmakten. Personalstyrkan i det allmänna civilförsvarels bevakningskår uppgår fn. till 32.000 man, varav 12.000 i ordningsenheterna och 20.000 i bevakningsenheterna.

Inom större eller annars betydelsefulla företag organiseras inom verksk-yddels ram en bevakningstjänst för alt skydda företagen mot spioneri och sabotage. Redan för fredsförhållanden ordnar vissa företag bevakning mot inbrott och skadegörelse genom egen personal eller vaktbolag. Denna fredsmässiga organisation ingår under beredskap - där så är möjligt - i verkskyddel eller samordnas med delta, personalstyrkan i företagens bevak-ningsverkskydd uppgår till ca 5.000 man. Vissa statliga verk organiserar som en del av sitt civilförsvar en bevakningstjänst av samma slag som företagen. Detta har emellertid skett i begränsad omfattning. Personalstyrkan uppgår

DelIlFö:5   Skr 1977/78:103                                       138

sålunda i dag till ett 30-tal man.

Civilförsvarsstyrelsen (Cfs) hemställde redan år 1951 aU bevakningskårens uppgifter skulle överföras till iralisväsendet. Statsmakterna har därefter vid skilda tillfällen uttalat sig i princip för att civilförsvaret ine längre skall svara för sådana uppgifter (prop. 1959:114, SU 1959:85, rskrl959:233 och prop. 1962:148, SU 1962:183, rskr 1962:387). Förslag av den innebörden har även förts fram av olika utredningar, senast av 1974 års försvarsutredning (Fö 1974:04) i betänkande (SOU 1976:5) Säkerhetspolitik och totalförsvar.

Cfs och rikspolisstyrelsen (RPS) har i en gemensam skrivelse år 1966 föreslagit att ordnings- och bevakningsuppgifterna - med undantag för vissa interna ordningshållningsuppgifter - förs över till polisväsendet. RPS har i december 1972 kompletterat förslaget på Kungl. Maj:ts uppdrag.

Det råder allmän enighet om att civilförsvaret inle bör svara för sådana ordnings- och bevakningsuppgifter som kräver beväpnad personal. Civilförsvarets nuvarande ordnings- och bevakningsuppgifter kan uppdelas i tre grupper som är ganska artskilda. I den första ingår ordningshållning i skyddsrum och andra anläggningar, hänvisningar och upplysningar om vägar, rastplatser m.m. till utrymmande saml transportledning i samband med skadeavhjälpande verksamhet. Uppgifterna kräver inte beväpning. En andra grupp avser upprättandet av avspärrningar och ordningshållning vid skadeplatser, ordningshållning och transportledning vid utrymningsoperationer och ingripanden mot störningar i samband med pågående civilförsvarsverksamhei. Dessa uppgifter innefattar sådan verksamhet som normall fullgörs av polisen. En tredje grupp gäller bevakning av ytor och anläggningar där det förekommer inslag av stridande verksamhet.

Den omständigheten att bevakningskårens uppgifter på dett sätt låter sig uppdelas bör enligt min mening avspegla sig i huvudmannaansvar och organisationsform. En uppdelning av uppgifterna bör därför ske på civilförsvaret, polisväsendet och försvarsmakten. Hur denna uppdelning i detalj skall göras, kräver ytterligare överväganden. För det ändamålet bör en särskild utredare tillkallas. Vissa av de frågor som aktualiseras i detta sammanhang har grundligt prövats av Cfs och RPS. Vid övervägandet av de kvarstående frågorna bör utredaren särskilt beakta följande.

Gränsdragningen mellan huvudmännen blir aktuell främst i fråga om de s.k. ordningsuppgifterna. Härvid bör utredaren utgå från alt civilförsvaret inte skall fullgöra uppgifter som kräver beväpning. Civilförsvaret bör inle heller ulföra sådan verksamhet som är att hänföra till upprätthållande av allmän ordning eller till allmän trafikreglering. Dessa uppgifter skall i princip åligga polisen. Polisen bör dock inte belastas med civilförsvarets egen verksamhet, som ordningshållning i skyddsrum och anläggningar eller sådan trafikreglering som avser den egna organisationens verksamhet.

Bevakningsuppgifterna torde i sin helhet kunna överföras lill försvarsmak-len. Om de skall tas om hand av en befintlig enhet inom försvarsmakten, eller om en särskild enhet skall inrättas, måste närmare prövas. Några säriösningar torde inte behövas för förelagen. Även deras bevakningsorganisationer bör ingå i försvarsmakten. Här bör uppmärksammas de organisatoriska möjligheterna att överföra bevakningsverkskydd till verkshemvärnet.

De uppgifter som blir kvar hos civilförsvaret är relativt enkla. Vid den skadeavhjälpande verksamheten gäller del huvudsakligen att anvisa anländande fordon uppställningsplats. För detta ändamål avses f n. ca 1.600 man. Det synes tveksamt om hela denna styrka behövs med hänsyn till de

139 Kommittéer: Försvarsdepartementet   Del II Fö:5

uppgifter som skall fullgöras. Det bör undersökas i vilken omfattning befintlig personal i andra kårer inom civilförsvaret kan medverka. Även i fråga om den interna ordningshållningen i skyddsrum och anläggningar torde personal ur andra kårer och de skyddsökande själva kunna medverka. Behov av personal ur ordningsenheterna bör inte föreligga.

Formerna för nyrekrytering av personal lill polisväsendet och försvarsmakten för att lösa överförda uppgifter kräver särskilda överväganden.

För polisväsendets del skall -om de nuvarande ordningsenhelernas storiek blir normgivande - den behövliga personalen uppgå till ca 12.000 personer. Härav utgörs ca 2.500 man av ordinarie polismän. Rekryteringsbehovet blir alltså ca 9.500 man. Detta är från rekryteringssynpunkl en relativt liten styrka. Del bör undersökas om rekrytering kan ske på samma sätt som för den ordinarie polisverksamheten, dvs. på frivillighetens väg med vanligt anställningsförfarande. Utgångspunkten bör vara att personalen inte fär tjänstgöra under fred utom för egen utbildning. Ett sådant rekryteringssätt skulle möjliggöra i stort sett enhetliga tjänstgöringsvillkor för all personal.

En utgångspunkt för utredarens arbete bör vara att rekrytering och utbildning för de uppgifter som överförs till polisväsendet så långt som det är praktiskt möjligt läggs på de lokala och regionala planet. Fören sådan lösning talar bl.a. atl här berörd personal skall fungera lokal och regionall.

Utredaren bör också överväga om de allmänna delarna av utbildningen kan ske inom ramen för civilförsvarsutbildningen eller på annat sätt samordnas med denna.

För försvarsmaktens del bör rekryteringen ske på plikimässig gmnd. Härvid bör undersökas om den fortsatta rekryteringen - sedan överföring har skett av nuvarande bevakningspersonal i värnpliktig ålder - kan i sin helhet ske bland värnpliktiga eller om viss rekrytering av män över värnpliktsåldern även i fortsättningen bör ske.

Den särskilda utredaren bör lägga fram de förfallningsförslag som hans överväganden föranleder.

Frågan om polisens ställning under krig är en av de frågor som prövas av 1975 års polisutredning (Ju 1975:08). Samråd bör därför ske med denna utredning.

De ekonomiska konsekvenserna av en delning av bevakningskårens uppgifter på huvudmännen bör anges närmare. Riktpunkten bör vara att en uppdelning inte får föranleda högre totala kostnader än de nuvarande. För civilförsvarels del kan behovet av resurser för atl fullgöra kvarvarande uppgifter förutses bli små. Besparingar bör kunna göras inom civilförsvarets administration.

De arbetsuppgifter som överförs lill polisväsendet och försvarsmakten kan väntas kräva i stort sett samma resurser som hiuills i fråga om rekrytering, utbildning, övning samt anskaffning och lagerhållning av material. Ett rationellt utnyttjande av de resurser som de båda huvudmännen redan har för liknande ändamål bör dock kunna ge vissa vinster. För administrationen uppkommer ett merarbete. Även här bör uppmärksammas att huvudmännen har administration för liknande arbetsuppgifter och att merarbetet på envar av dem blir relativt litet i förhållande till de arbetsuppgifter som redan finns av samma slag. De ekonomiska könsekvenserna skall beräknas och redovisas för sig för varje huvudmän.

Utredaren bör bedriva sitt arbete så atl hans överväganden och förslag föreligger senast under år 1978.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

DelIIFö:6   Skr 1977/78:103                                       140

bemyndigar chefen för försvarsdepartementet

all tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om överföring av vissa av civilförsvarets ordnings- och bevakningsuppgifter lill andra myndigheter,

alt besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag alt regeringen föreskriver

alt utredaren fär samråda med myndigheter samt begära uppgifter och yttranden från dem,

all ersättning lill utredaren, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrivs,

all kostnaderna skall belasta fjärde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Försvarsdepartementet)

6. Utredning om formerna för tandvård för värnpliktiga m.fl.

Dir 1977:66

Beslut vid regeringssammanträde 1977-06-02

Departementschefen, statsrådet Krönmark, anför.

Försvarets fredstandvård, som administreras av försvarets sjukvårdsstyrelse, svarar inom ramen för tillgängliga resurser för fri undersökning och vård av värnpliktiga, för akutvård av anställd personal samt för undersökning av dykande och flygande personal. Behandlingen sker i regel vid mottagningar av varierande standard i anslutning till fredsförbandens sjukvårdsavdelningar. För dessa uppgifter finns 39 tjänster för försvarstandläkare och en tjänst för flygspecialtandläkare, samtliga avsedda för civilmilitär personal med en veckoarbetstid av 21 timmar. Därutöver flnns ca 20 arvodesanslällda extra landläkare med 30 dagars åriig tjänstgöringsskyldighet, ett 30-ial s.k. remisslandläkare, som enligl särskilt kontrakt med vederbörande förband anlitas för högst 12-15 timmar per vecka mot prestationsersättning. Vidare finns ett 80-tal tjänster för tandsköterskor saml deltidsanställda extra tandsköterskor. 1 viss utsträckning tas även värnpliktiga tandläkare i anspråk för fredstandvården.

Genom beslut av 1973 års riksdag har en allmän tandvårdsförsäkring införts från den 1 januari 1974 (prop. 1973:45, SfU 1973:20, rskr 1973:212). Tandvårdsförsäkringen ingår i den allmänna sjukförsäkringen och omfattar alla försäkrade fr.o.m. 20 ån; ålder. Övergångsvis skall försäkringens ersättningsbestämmelser avse även åldersgruppen 17-19 år.

1973 års riksdag beslöt desisutom att folktandvården, som drivs av landstingskommunerna och de landstingsfria kommunerna, skall byggas ut i sådan omfattning atl den kan erbjuda en avgiftsfri, organiserad landvård till samtliga barn och ungdomar i åldrarna t.o.m. 19 år, Enligl nu gällande planläggning avses 19-åringarna kunna erbjudas organiserad landvård från den 1 juli 1980.

1 proposition 1976/77:100 bilaga 7, sid. 79 har regeringen bl.a. berett

141 Kommittéer: Försvarsdepartementet   Del II Fö:6

riksdagen tillfälle att yttra sig över vissa överväganden beträffande försvarets fredslandvård. 1 propositionen anslöt jag mig i huvudsak till ell av överbefälhavaren framlagt förslag om formerna för tandvård inom försvarsmakten vid ett överförande av vårdansvaret lill folktandvården. Jag angav vidare atl jag avsåg att låta kartlägga hur denna tandvård lämpligen borde organiseras på olika orter för att få underiag för ett slutligt ställningstagande i frågan. Denna kartläggning bör nu komma lill stånd. Jag föreslår därför all en särskild utredare tillkallas för uppgiften. Vid arbetet bör utredaren beakta vad som har anförts i prop. 1976/77:100 bilaga 7 och riksdagens beslut med anledning härav (FöU 1976/77:9, rskr 1976/77:154). Utredaren bör även undersöka försvarets möjligheter att inom nu gällande organisation för fredstandvården köpa tandläkarljänsler från den civila tandvården istället för atl utnyttja värnpliktiga tandläkare.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag

att regeringen bemyndigar chefen för försvarsdepartementet alt tillkalla en särskild utredare med uppdrag att kartlägga formerna för tandvård åt värnpliktiga m.fi. vid överförande av den militära fredstandvården till folktandvården m.m.

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver

att ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394) om ej annat föreskrivs samt

atl kostnaderna skall belasta fiärde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Försvarsdepartementet)

Del II S:l    Skr 1977/78:103 142

Socialdepartementet

1. Utredning om prostitutionen m.m.

Dir 1977:11

Beslut vid regeringssammanträde 1977-02-03

Departementschefen, statsrådet Gustavsson, anför.

Vi har i Sverige ingen lag som förbjuder prostitution. Samhällets syn på prostitutionen bygger emellertid på uppfattningen att den som prostituerar sig löper stor risk alt själv komma ull skada, fysiskt och psykiskt. Vissa former av prostitution hör också erfarenhetsmässigt nära samman med organiserad broUslighet. Det finns därför en rad bestämmelser som ger möjlighet atl ingripa mot de prostituerade själva eller mot deras kunder eller mot dem som organiserar eller främjar prostitution.

Till skydd för de unga föreskrivs sålunda i barnavårdslagen (1960:97) att barnavårdsnämnd skall vidta åtgärder bl.a. när någon som inte har fyllt 20 år på grund av brottslig gärning, sedeslöst levnadssätt, underiålenhet alt efler förmåga åriigen försörja sig, missbruk av rusdrycker eller narkotiska medel eller av annan jämföriig anledning är i behov av särskilda tillräUaförande åigärder. Om förebyggande åtgärder bedöms vara gagnlösa eller har vidtagits utan att medföra rättelse, skall den unge omhändertagas för samhällsvård.

Enligl lagen (1964:450) om åtgärder vid samhällsfariig asocialitet får den som har fyllt 20 år intagas i arbetsanstalt, om han underiåter att efter förmåga försörja sig hederiigl och företl :>ådant asocialt liv atl uppenbar fara föreligger för allmän ordning eller säkerhet.

Lagen (1973:558) om tillfälligt omhändertagande föreskriver bl.a. atl om någon som kan antagas vara under 15 år anträffas under förhållanden som uppenbariigen innebär överhängande och allvariig risk för hans hälsa eller utveckling, får han tas om hand av polisman för att genom dennes försorg skyndsamt överiämnas till föräldrar, annan vårdnadshavare eller barnavårdsnämnden.

Socialutredningcn (S 1969:29) väntas inom kort avlämna sill slutbetänkande med förslag till ny sociaflagstiftning. Utmärkande för socialvården i framtiden kommer i enlighet med de principer som socialutredningen har förordat i ett tidigare principbetänkande att vara en konsekvent tillämpad helhetssyn. Varje enskilt ärende skall behandlas i alla sina aspekter och med insats av alla de resurser som socialvården förfogar över. En ökad uppmärksamhet kommer atl fastas på de miljöfaktorer som spelar med i de sociala svårigheter som drabbar individen. Till dessa miljöfaktorer kan enligt socialutredningen höra såväl drag i samhällssituationen och den allmänna samhällsstrukturen som företeelser i individens närmiljö, dvs. arbets-, utbildnings-, boende- och fritidsmiljö.

Även brottsbalken innehåller bestämmelser som skall hindra alt framför allt unga människor dras in i prostitution. Bestämmelserna riktar sig främst mot kopplare och andra som gör:sig ekonomisk vinning på prostitution (6 kap. 7 §). Också kunderna kan emellertid straffas, när de prosfituerade är under 18

143 Kommittéer: Socialdepartementet   Del II S:l

eller, i fråga om homosexuell prostitution, 20 år (6 kap. 8 S).

De s.k. sexklubbarna har i den allmänna debatten förknippats med organiserad prostitution. Enligt allmänna ordningsstadgan (1956:617) är det förbjudet alt utan tillstånd av polismyndighet anordna pornografisk tillställning. Barn under 18 år får inte medverka vid offentlig pornografisk föreställning. Vid sådan föreställning får inte förekomma förråande sexuella och sadistiska beteenden.

1 sammanhanget kan nämnas att tidigare straffbestämmelser i brottsbalken om sårande av tukt och sedlighet upphävdes år 1971 och ersattes med en bestämmelse om otillåtet förfarande med pornografisk bild.

Prostitutionen är ett allvariigt samhällsproblem. Vi har på senare tid fått en rad alarmerande uppgifter om gatuprostitutionens utbredning och den prostitution som har utvecklats i samband med porrklubbsverksamhet. Inte minst uppgifterna om prostitution bland barn och ungdom är oroande.

Prostitutionen har behandlats av riksdagen under 1976/77 års riksmöte. 1 sitt av riksdagen godkända betänkande (SOU 1976/77:7) över motioner om prostitutionen anför socialutskottet bl.a. följande.

Åtskilliga omständigheter talar för alt prostitutionen under senare år ånyo ändrat karaktär. Del har från polishåll i olika sammanhang framhållits att prostitutionen i allt större omfattning är organiserad och numera i stor utsträckning ingår som en del av annan kommersiell verksamhet, ofta med kriminella inslag. Den internationella organiserade brottsligheten har fått allt starkare intressen i den organiserade bordellverksamheten. Sambandet mellan prostitution och narkotika har också blivit alltmer påtagligt. Unga flickor börjar missbruka narkotika och måste sedan prostituera sig för att kunna betala för sina inköp av narkotika. Många prostituerade missbrukar också narkotika för atl orka med sin verksamhet. Gränsen mellan yrkespros-titution och angränsande verksamhet, l.ex. posering och framträdande på sexklubbar, har blivit mer flytande än tidigare. Detta förhållande innebär att unga flickor som kommer i kontakt med sexbranschen lättare dras in i organiserad bordellverksamhet. Rekryteringen av flickor sker också i alll yngre åldrar.

Utskottet anser att det är oundgängligen nödvändigt att en grundläggande kartläggning av problemen kring prostitutionen nu kommer till stånd för atl samhället skall kunna ingripa med erforderiiga åtgärder. En sådan utredning bör enligt utskotlets mening omfatta såväl utbredningen av prostitutionen som de bakomliggande orsakerna lill denna.

Brottsbalkens bestämmelser om sedlighetsbrott har nyligen setts över av sexualbrottsutredningen i belänkandet (SOU 1976:9) Sexuella övergrepp. Utredningens förslag till ändringar i 6 kap. brottsbalken haremellertid i flera väsentliga delar fält ett kritiskt mottagande, bl.a. i de delar som rör koppleri. Som motiv för kritiken i dessa delar anförs främst atl en kartläggning av prostitutionens orsaker, omfattning och karaktär måste företas innan - som utredningen hade föreslagit - begränsningar av det strafföara området och en sänkning av strafflalituden kan övervägas. Mot bakgrund härav och med anledning av den remisskritik och andra opinionsyttringar som även i övrigl har framförts mot utredningens förslag har chefen för justitiedepartementet tidigare i dag begärt bemyndigande att få tillkalla en pariamentarisk kommitté för att på nytt se över brottsbalkens bestämmelser om sedlighetsbrott.

Mot den angivna bakgrunden förordar jag att en särskild utredare tillkallas för att göra en kartläggning av problemen kring prostitutionen. Särskilt angeläget är att få barn- och ungdomsprostilutionens omfattning och

DelIIS:l   Skr 1977/78:103                                         144

karaktär kartlagda. En fråga isom därvid bör belysas är i vad mån antalet prostituerade i de lägsta åldrarna under senare år har tenderat atl öka. Förhållandet meUan prostituerad och kopplare och koppleriets karaktär bör vidare klarläggas.

En komplicerad fråga som måste tas upp i detta sammanhang är prostitutionens orsaker. Otvivelaktigt kan prostitutionen inle betraktas som en isolerad företeelse vid sidan av andra sociala problem. Den måste bedömas i samband med samhällsstrukturen och samhällsutvecklingen i stort. 1 likhet med t.ex. olika missbruksproblem kan prostitufionen ofta betraktas som symptom på andra sociala svårigheter.

När det gäller prostitutionens orsaker bör belysas inte bara de prostituerades problem utan förhållanden som rör deras kunder.

Med prostitutionen hör ganska ofta samman missbruk av sprit eller narkotika. Det finns skäl atl tro aU bakom prostitution inte sällan ligger behovet atl skaffa pengar till narkotika. Det är därför angelägel all fä sambandet mellan narkotikamissbruk och prostitution utrett. Inom den närmaste framtiden ämnar jag begära bemyndigande alt få tillsätta en utredning med uppgift alt kartlägga narkotikamissbrukets omfattning. Kontakt bör under utredningsarbetet hållas med denna utredning.

Utredaren bör belysa de risker som de prostituerade löper för en framtida social missanpassning och vilka åtgärder som kan sättas in för att minska en sådan utveckling. Åtgärder till hjälp och slöd i enskilda fall torde få sökas inom ramen för sedvanligt socialt behandlingsarbete. Ett effektivare fältarbete av den kommunala socialvården kan vara en av möjlighetema alt hjälpa så tidigt som möjligt. På längre sikt torde prostitutionen främst kunna motverkas med sociala insatser av mera allmänt förebyggande natur.

Utredaren bör vara oförhindrad att föreslå de åtgärder som kartläggningen av prostitutionen ger anledning lill.

Eventuella förslag bör utformas med beaktande av socialutredningens förslag till ny sociallagstiftning.

Frågan om nuvarande bestämmelser om koppleri och förförelse av ungdom har en ändamålsenlig utformning kommer atl prövas av den kommitté som avses bli tillkallad av justitieministern för atl se över brottsbalkens bestämmelser om sedlighetsbrott. Del är givelvis nödvändigt att den särskilde utredaren håller en nära kontakt med den kommitté som tillkallas av justitieministern och för denna redovisar de erfarenheter som kartläggningen av prostitutionen ger.

De bestämmelser i allmänna ordningssladgan om pornografisk föreställning som jag nämnde inledningsvis kom till år 1973 efter förslag av brottskommissionen i betänkandet (Ds Ju 1973:5) Åigärder för aU bekämpa brottsligheten och förbättra den allmänna ordningen. Kommissionen hade bl.a. till uppgift att bedöma den verksamhet som bedrivs i och i anslutning till sexklubbar och poseringsateljéer.

Justitieutskottet har i betänkandet (JuU 1976/77:5) uttalat sig med anledning av motioner om ändring i allmänna ordningsstadgans bestämmelser om pornografiska föreställningar. Önskemålen gick ut på aU införa förbud mot förevisning av samlag vid sådana föreställningar. 1 betänkandet, som godkändes av riksdagen, anför utskottet bl.a. följande.

Av bl.a. sexualbroltsutredningens betänkande (SOU 1976:9) Sexuella övergrepp framgåratt verksamheten vid sexklubbarna i många fall utvecklats lill ren bordellverksamhel eller kommit att inrymma eller tjäna som täckmantel för en omfattande kriminalitet. Det står också klart att verksam-

145 Kommittéer: Socialdepartementet   Del II S:l

heten kan dra in ungdomar och även andra i ett asocialt levnadssätt och att den ofta lar sig uttryck som är i hög grad förnedrande för kvinnorna. Delvis kan utvecklingen ha samband med bristande resurser hos polis, barnavård och socialvård. Klart synes emellertid vara atl 1973 års lagstiftning inte har givit tillräckliga möjligheter all ingripa.

Mot denna bakgrund delar utskottet motionärernas uppfattning atl åigärder erfordras för all komma lill rätta med avarterna av sexklubbsverk-samhelen. Utskottet finner det emellertid tveksamt om en utsträckning av förbudet mot förråande sexuella eller sadisfiska beteenden till atl avse även offentliga samlag ensamt kan tjäna ett sådant syfte. Ett sådant förbud bör dock enligt utskottets mening kunna verka i viss mån dämpande på verksamheten och det finns därför anledning att överväga frågan härom. Ställningstagandet bör dock föregås av en systematisk utvärdering av 1973 års lagstiftning och en kartläggning av verksamheten vid sexklubbarna. Arbetet härmed - som bör syfta lill skärpt lagstiftning - bör enligt utskottets mening snarast komma till stånd genom regeringens försorg.

Med anledning av riksdagens uttalande föreslår jag all utredaren vid sidan av en allmän kartläggning av prostitutionen, främst gatuproslilutionen, även får i uppdrag att göra en systematisk utvärdering av 1973 års lagstiftning rörande formerna för offentlig pornografisk föreställning och en kartläggning av verksamheten vid sexklubbarna. I samband härmed bör frågan om behovet av ändrad lagstiftning övervägas. Samråd bör därvid ske med den utredare som chefen för kommundepartementet har fåu bemyndigande att tillkalla för atl göra en översyn av allmänna ordningssladgan.

Utredaren bör under sill arbete göra jämförelser med de erfarenheter som finns i de övriga nordiska länderna på motsvarande områden. Även den lagstiftning som finns i dessa länder bör beaktas.

Jag vill slutligen framhålla att uppdraget inte bör ses som ett ifrågasättande av den öppnare och mera positiva syn på sexualiteten som på senare år har utvecklats. Denna måste i stället ses som en fömtsättning för utredningsarbetet.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för socialdepartementet

att tillkalla en särskild utredare för att göra en kartläggning av prostitutionen m.m.,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag all regeringen föreskriver

att ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrivs,

alt kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Socialdepartementet)

10 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 103

DelIIS:2   Skr 1977/78:103                                        146

2. Sjukvårdens inre organisation

Dir 1977:32

Beslut vid regeringssammanträde 1977-02-17

Statsrådet Troedsson anför.

Hälso- och sjukvården byggs f n. ut kraftigt. Utbyggnaden inriktas främst mot öppna vårdformer, resurser för långtidssjukvård samt förebyggande åtgärder. Den del av hälso- och sjukvården som inle sker på sjukhusen fär därmed alll större betydelse.

1 socialstyrelsens principprogram för sjukvårdens fortsatta utbyggnad (Hälso- och sjukvård inför 80-talet, SoS anser 1976:1) förordas en decentralisering av vårdresurserna så att patienterna så långt möjligt skall kunna fä den vård som behövs i närmiljön. Det innebär en fortsättning på den inriktning av sjukvårdens utbyggnad som sedan länge kännetecknat huvudmännens insatser.

Den snabba medicinska och medicinskt tekniska utvecklingen har tillfört sjukvården nya möjligheter för diagnostik och behandling, som i sin tur har påverkat vårdarbetets innehåll och uppläggning. Vården har blivit alltmer specialiserad. Detta är ett resultat av en strävan atl genom kvalificerad specialistvård och bästa möjliga tekniska utrustning förbättra den medicinska vården. Inom den slutna akutsjukvården har vårdtiderna blivit allt kortare. Patienternas kontakter med sjukvården har blivit mer splittrade, samtidigt som anspråken på omvårdnad blivit allt större.

Långtidssjukvården har speciella problem. Inom denna del av sjukvården måste man särskilt beakta patienternas behov av omvårdnad. Eftersom vårdtiderna är långa är det dessutom väsentligt med personalkontinuitet och mer personlig kontakt med patienterna, vilket ställer särskilda krav på bl,a, vårdens organisation.

Vårdpersonalens insatser är avgörande för kvaliteten på vården. Delta gäller såväl medicinska och medicinskt tekniska insatser som omvårdnaden av patienterna. Utbildningen av sjukvårdspersonalen är därvid viktig. Kravet att snabbt bygga ut hälso- och sjukvården har bl.a. lett till atl utbildningar har tillkommit i bristsituationer fö>r alt lösa trängande behov av personal. Ett samlat grepp på utbildningsfrågorna erfordras.

En utredning inoni utbildningsdepartementet (Vård 76) har nyligen avslutat sitt arbete med att se över och samordna de vårdutbildningar som skall tillhöra den nya högskolan fr.o.m. nästa budgetår. Arbetet har visat, atl del finns en rad angelägna frågor alt behandla också i ett längre perspektiv. Hit hör en samlad översyn av studieorganisation för att anpassa berörda utbildningar till framtida krav på hälso- och sjukvården. En ny utredning kommer att tillkallas av regeringen för att behandla dessa frågor.

I framtiden kommer del att finnas tUlgång till fler läkare och sjuksköterskor. Dessutom kommer den pågående utbyggnaden av den gymnasiala skolan att positivt påverka personaltillgången. Det tillkommer också personal med annan bakgrund och utbildning (t.ex. beteendevetare och tekniker) som direkt eller efter kompletterande utbildning kan vara lämpad för arbetsuppgifter inom vårdområdet. Den ökade tillgången på utbildad personal ger förutsättningar för en ändring av personalsammansättningen inom vårdområdet. De traditionella yrkesrollerna kan förväntas bli ändrade.

Det ökande intresset för arbetsmiljön kommer liksom anspråken på goda

147 Kommittéer: Socialdepartementet   Del II S:2

arbetsförhållanden i övrigt också aU påverka vårdarbetets miljö.

Utredningen (C 1970:29) om den kommunala demokrafin behandlar frågor som berör de anställdas inflytande i kommuner och landsting. Den nya lagstiftningen om medbestämmande ger de anställda - med de begränsningar som följer av sjukvårdslagen och andra författningar - rätt till ökat medinflytande, vilket måste byggas in i arbetsorganisationen.

Frågor om sjukvårdens arbetsorganisation och personalstruktur som jag nu berört har under senare år debatterats livligt. Socialstyrelsen har uppmärksammat frågeställningarna i principprogrammet för hälso- och sjukvård inför 80-talet. Landstingsförbundet har tagit fram ett omfattande material och ägnade en stor del av 1976 års kongress åt dessa frågor. Försöksverksamhet pågår inom flera landsting med olika former av ändrad arbetsorganisation som t.ex. gruppvård.

Svenska kommunalarbetareförbundet har i skrivelse den 13 maj 1976 hemställt att en särskild utredning tillsätts med uppgift atl se över sjukvårdens inre organisation och därvid beakta formerna för arbetsorganisation, personalstruktur, ulbildningsvägar och utbildningsinnehåll. Skrivelsen har remissbehandlats. Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget om utredning.

Svensk sjuksköterskeförening har tillsammans med Sveriges sjuksköler-skeelevers förbund i skrivelse den 19 oktober 1976 framfört synpunkter på bl.a. frågor som rör vårdens inre organisation.

Frågan harockså tagits upp i riksdagen bl.a. i en motion vid förra riksmötet. Där framhölls bl.a. atl vården blir bättre och mänskligare om de som arbetar på vårdenheterna och patienterna fär mer att säga till om. Motionärerna hemställde att hälso- och sjukvårdsutredningen (S 1975:04) skulle få i uppdrag att lägga fram förslag till ökad arbetsdemokrati genom atl kliniker och avdelningar vid sjukhusen gavs ökat självstyre. Socialutskottet utgick från att utredningen skulle komma atl överväga hur strävandena inom sjukvården mot ökat inflytande för de anställda och för patienterna skulle tillgodoses i den nya lagstiftningen för hälso- och sjukvården. Utskottet hemställde därför att riksdagen skulle avslå yrkandet. Riksdagen följde utskottet (Mot, 1975/76:269, SoU 1976/77:16),

Enligl min mening bör nu redovisade frågor utredas av en särskild kommitté för översyn av sjukvårdens inre organisation. Samråd bör ske med hälso- och sjukvårdsutredningen, som har att föra en övergripande målsäll-ningsdiskussion om hälso- och sjukvården i sin helhet och lägga fram förslag till ny lagstiftning.

Kommittén bör i första hand utgå från patienternas behov av vård och behandling i vidsträckt bemärkelse. Patienternas möjligheter till eget engagemang i vården bör också belysas liksom frågan om hur största möjliga personliga omvårdnad och personalkontinuitet skall kunna erhållas. Kommittén bör lägga fram förslag om på vilket sätt detta skall kunna genomföras.

Vidare bör kommittén överväga sjukvårdens framtida personalslruklur inom såväl öppen som sluten vård med utgångspunkt från en samlad bedömning av kvantitativa och kvalitativa krav på vårdorganisationen och fördelningen av arbetsuppgifter mellan olika personalkategorier. Därvid bör prövas möjligheterna att använda färre personalkategorier med bredare kunskaper. Kommittén bör uppmärksamma frågor som aktualiseras vid den praktiska tillämpningen av de nya lagarna på arbetslivels område och undersöka om särskilda åtgärder krävs för att tiUämpa dem inom sjukvården.

DelIIS:2   Skr 1977/78:103                                         148

Frågan om hur gruppvård eller lagarbete kan bedrivas bör beaktas liksom hur olika sjukvårdsenheter själva skall kunna utforma sin verksamhet inom vissa angivna riktlinjer. Det pågående forskningsarbetet angående sjukvårdspersonalens psyko-sociala arbetsmiljö bör också uppmärksammas.

Handikapputredningen (S 1966:38)har i betänkandet (SOU 1976:20) Kultur ål alla diskuterat vissa problem i kulturellt och socialt hänseende som uppkommer särskilt för de patienter som under lång tid vårdas på institution. Utredningen betonar att de vägledande grundsatserna på handikappområdet om integration och normalisering så långt det är möjligt måste gälla även dem som vistas på institutioner. Den framhåller vidare att den sociolerapeuliska verksaniheten inom somatisk och psykiatrisk långtidsvård är betydelsefull för att motverka den isolering som institutionerna skapat. Utredningen föreslår att socioterapiens ställning inom sjukvårdsorganisationen närmare klarläggs. Förslaget tillstyrks av remissinstanserna. Hithörande frågor bör övervägas av kommittén.

Behoven inom sjukvården är stora. Samtidigt har kostnadsutvecklingen varit nfiycket snabb, vilket medfört en betydande höjning av den landstingskommunala utdebiteringen. Som redovisades i direktiven till utredningen om kommunernas ekonomi (1976-11-18) kommer de automatiska efterfrå-geförändringarna under perioden 1974-1985 atl särskilt beröra landstingen. Mot denna bakgrund bör utredningen noggrant redovisa de ekonomiska konsekvenserna av framlagda förslag och i första hand överväga möjligheterna alt tillgodose behoven inom sjukvårdsområdet genom omprioriteringar och omdispositioner av befintlig verksamhet.

Konsekvenserna för sjukvårdens inre organisation av vad jag här har anfört skall belysas, varvid formerna för organisationen och fördelningen av arbetet samt behovet av utbildningsinsatser skall beaktas. 1 detta sammanhang kan författningsmässiga frågor behöva aktualiseras. Det är viktigt atl detta sker i samråd med andra berörda utredningar.

Kommittén bör hålla fortlöpande kontakt med hälso- och sjukvårdsutredningen (S 1975:04) och i övrigt samråda med bl.a. medicinalansvarskommittén (S 1974:02), utredningen (U1976:10) om den gymnasiala utbildningen. Vård 76 samt utredningen (C 3970:29) om den kommunala demokratin.

Kommittén bör arbeta snabbt och successivt avge delbetänkanden avseende begränsade frågor. Arbetet bör vara slutfört under år 1978.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag efler samråd med chefen för utbildningsdepartementet atl regeringen bemyndigar mig

alt tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med uppdrag att utreda vissa frågor om sjukvårdens inre organisation,

atl utse en av ledamöterna alt vara ordförande,

alt besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1964:394), om ej annat föreskrives,

att kostnaderna för utredningen skall betalas från femte huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Socialdepartementet)

149 Kommittéer: Socialdepartementet   Del II S:3

3. Tobakskommitté

Dir 1977:37

Beslut vid regeringssammanträde 1977-03-10

Statsrådet Troedsson anför.

Frågan om tobakens skadeverkningar har under senare år diskuterats livligt både här och utomlands. 1 Sverige och ytteriigare ett antal länder har insikten om att tobaksrökning utgör ett viktigt folkhälsoproblem lett till konkreta åtgärder för att förhindra eller i möjligaste mån minska riskerna för skador till föfjd av lobaksbruk. Den vetenskapfiga dokumentationen om tobakens skadeverkningar är sedan ett par decennier så övertygande alt de viktigaste skadeverkningarna kan anses fastslagna. 1 vårt land beräknas ca 1.500 personer varje år avlida av lungcancer orsakad av rökning. Detta motsvarar 80-90 % av det totala antalet lungcancerdödsfall. Andelen för tidiga dödsfall i hjärt-kärisjukdomar, orsakade av rökning uppskattas lill minsl 3.000 åriigen och antalet fall av kronisk invaliditet, såsom nedsaU lungfunktion genom kronisk luftrörskatarr och lungemfysem m.m., på grund av rökning är mycket stort och förefaller atl öka. Även icke-rökarna utsätts genom s.k. passiv rökning ofrivilligt för ökade sjukdomsrisker

Väridshälsovårdsorganisationen (WHO) har under senare år vid flera tillfällen tagit upp lobaksfrågan till behandling och bl.a. under åren 1970 och 1971 antagit rekommendationer i vilka medlemsländerna har uppmanals ta initiativ i syfte att bekämpa tobaksrökningen. Dessa rekommendationer har vidareutvecklats och konkretiserats i en av WHO år 1975 publicerad expertrapport Smoking and its Effects on Health. WHO har fastslagit att ingen annan förebyggande åtgärd kan bidra mera lill ökad hälsa i i-länderna än förhindrande av tobaksrökning.

Nordiska rådet antog vid sin 20:e session år 1972 i Helsingfors en rekommendation till regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige att införa förbud mot tobaksreklam och atl starta en effektiv information om tobaksrökningens skadliga verkningar bl.a. genom bestämmelser om uttömmande vamdeklaration på lobaksförpackningar. Med anledning av rekommendationen tillsattes därefter en särskild arbetsgmpp med uppgift atl bl.a. undersöka i vilka former ett nordiskt samarbete beträffande upplysningsverksamhet om tobakens skadeverkningar, speciellt med avseende på barn och ungdom, kunde förverkligas. Arbetsgruppen avlämnade år 1975 ett betänkande i ämnet (Nordisk utredningsserie 1975:24). 1 betänkandet föresläs att ett nordiskt samarbete i lobaksupplysningsfrågan byggs upp successivt inom områdena dokumentation, informationsplanering, materielproduktion och koordineringsverksamhet. Under hösten 1976 har ett medlemsförslag om nordisk insats för alt minska tobaksrökningen väckts inom Nordiska rådet, vari bl.a. har hemställts atl Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att bygga upp ett nordiskt samarbete i fråga om tobaksupplysning i enlighet med arbetsgruppens belänkande. Nordiska rådets social- och miljöutskott kommer att behandla förslaget under våren 1977.

Med anledning av de rapporter som låg till grund för WHO;s rekommen-daUoner åren 1970 och 1971 uppdrog Kungl. Maj:l den 12 mars 1971 ål socialstyrelsen att dels redovisa en allsidig medicinsk undersökning om tobakskonsumiionen och med anledning härav vidtagna åtgärder, dels framlägga förslag till de ytteriigare åtgärder inom socialstyrelsens verksam-

DelIIS:3   Skr 1977/78:103                                        150

hetsområde som styrelsen fann nödvändiga. Socialstyrelsen redovisade sitt uppdrag den 9 april 1974, då styrelsen med eget yttrande överiämnade en av en särskild arbetsgrupp (socialstyrelsens lobaksuiredning) gjord utredning om tobaksrökning samt inhämtade yttranden över utredningens förslag. Förslaget innebar eU brett upplagt program för att radikalt minska tobaks-konsumtionen. Bl.a. föreslogs åtgärder mot reklam och annan marknadsföring av tobaksvaror samt en omfattande informationsverksamhet om tobakens skadeverkningar. Socialstyrelsen ställde sig i princip bakom tobaks-utredningens förslag utan att ta ställning till varje enskild detalj i åtgärdsprogrammet.

Den 10 januari 1975 tillkallades en särskild utredning Tobaksreklamutred-ningen (H 1974:06), för atl skyndsamt utreda frågan om lämpliga former för införande av förbud mot lobaksreklam saml om skyldighet för tillverkare och importörer att förse förpackning till tobaksvaror med varningstext. Utredningen lade fram ett delbetänkande med förslag till lag om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror. På grundval av betänkandet lade regeringen fram ett förslag till lag i ämnet som riksdagen därefter biträdde (prop. 1975/76:49, SoU 1975/76:22, rskr 1975/76:83). Lagen trädde i kraft den 1 januari 1977. Tobaksreklamutredningen, som efler aU ha fått utvidgade direktiv även har behandlat frågan om alkoholreklam och därför ändrat sin benämning till Tobaks- och alkoholreklamutredningen, har nyligen framlagt betänkandet (SOU 1976:63) Reklamen för alkohol och tobak. Ärendet bereds f n. inom handelsdepartementet.

För budgetåret 1976/77 har anvisats 2 milj. kr. för upplysning om tobak (prop. 1975/76:142, SoU 1975/76:39, rskr 1975/76:299). I propositionen framhölls vikten av alt bereda folkrörelserna möjlighet att medverka i tobaksupplysningen.

Riksdagen, som har välkomnat de av regeringen vidtagna åtgärderna såsom viktiga moment i ett åtgärdsprogram mot tobaksbrukel, har vid ett flertal tillfällen framhållit att det är angeläget att riksdagen snarast får ta ställning till ett mera fullständigt program på området.

Enligt min mening bör en särskild kommitté tillsättas för att bereda frågorna om och avge förslag till ett fortsatt samlat åigärdsprogram med syfte atl minska tobakskonsumiionen och motverka dess skadeverkningar. Den övergripande målsättningen bör vara alt bekämpa tobaksrökningen samtidigt som man också lar rimlig hänsyn till dem som har svårt att sluta röka.

Kommittén bör särskilt pröva hur man kan få fram flera rökfria miljöer. Förbud mot rökning i allmänna transportmedel och i offentliga lokaler i kombination med inrättande av speciella rökavdelningar resp. rökrum bör övervägas. Särskild uppmärksamhet bör härvid ägnas sjukhus, vårdcentraler m.m., vilka i framtiden torde lä ett ökat ansvar även för den förebyggande vården. Rökfria arbetsmiljöer bör diskuteras. Kommittén bör också beakta den ökade skaderisk som föreligger för rökare som arbetar i lokaler eller miljöer där andra typer av luftföroreningar finns.

Som jag tidigare har anfört har medel anvisats för upplysning om tobak under innevarande budgetår. Medel för fortsatt tobaksinformation under budgetåret 1977/78 har beräknats under femte huvudtitelns reservationsanslag F 4 Hälsovårdsupplysning (prop. 1976/77:100, bil. 8, s. 109-111). Kommittén bör överväga hur anvisade medel skall användas för atl bästa möjliga effekt skall uppnås. Lämpliga kanaler för alt föra ut information kan bl.a. vara mödra- och barnavårdscentraler, skolor, mililärförband, central och regional hälsoupplysning samt vissa organisationer inom tobaksupplys-

151 Kommittéer: Socialdepartementet   Del II S:4

ningens område.

Förutsättningarna för en vidgad verksamhet med rökavvänjning bör behandlas.

Kommittén bör lägga fram förslag dels om åtgärder som omedelbart bör vidtas för atl minska tobakskonsumtionen och förebygga tobakens skadeverkningar, dels om åtgärder på längre sikt. Därvid bör kommittén beakta bl.a. de synpunkter som förts fram i socialstyrelsens utredning.

Kommittén bör under arbetets gång fortlöpande samråda med berörda myndigheter och organisationer.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar mig

att tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter för all utarbeta ett program för arbetet med att nedbringa tobakskonsumtionen och motverka dess skadeverkningar,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

atl kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Socialdepartementet)

4. Kartläggning av narkotikamissbrukets omfattning

Dir 1977:39

Beslut vid regeringssammanträde 1977-03-17

Departementschefen, statsrådet Gustavsson, anför.

Under senare delen av 1960-talel blev narkotikamissbruket ett allt allvarligare problem i Sverige. Narkomanvårdskommittén gav i betänkandet (SOU 1969:52) Narkotikaproblemet bl.a. en lägesbeskrivning för åren 1966-1968. Lägesbeskrivningen, som grundades på flera olika undersökningar, visade att en markant ökning hade skett av narkotikamissbruket. Ökningen kunde främst tillskrivas en stegrad spridning av cannabis. 1 kriminella och andra socialt belastade grupper utgjorde missbruk av centralstimulantia och andra tyngre preparat ett alll större problem. Kommittén bedömde att antalet s.k. tunga narkotikamissbrukare - främst personer som injicerade narkotika -var omkring 10.000. Man underströk atl siffran var osäker men atl den gav en uppfattning om den ungefäriiga storieken.

Sedan narkomanvårdskommiltén lade fram sitt slutbetänkande har utvecklingen på narkotikaområdet följts bl.a. genom olika undersökningar som har företagits av berörda myndigheter. Skolöverstyrelsen har alltsedan år 1971 följt utvecklingen bland elever i grundskolan och gymnasieskolan. Militärpsykologiska institutet genomförde under åren 1967-1974 undersökningar  på   18-åriga  inskrivningsskyldiga  pojkar.   Dessa  undersökningar

DeniS:4   Skr 1977/78:103                                         152

genomförs numera av försvarets forskningsanstalt. Liknande s.k. frekvensstudier och andra undersökningar har under årens lopp genomförts av kriminalvårdsstyrelsen, nuvarande universitet- och högskoleämbetet och socialstyrelsen. Samtliga dessa undersökningar saml viss övrig statistik på narkotikaområdet har nyligen sammanställts i socialstyrelsens regi och presenteras i rapporten Svenska myndigheters narkotikaundersökningar, socialstyrelsen, februari 1977.

Sammanfattande bedömningar av läget görs numera kontinueriigt bl.a. i broUsförebyggande rådets arbetsgrupp beträffande narkotika. Bedömningarna bygger på de ansvariga myndigheternas rapporter om läget samt på de frekvensundersökningar som genomförs regelbundet. Cannabis är fortfarande det mest förekommande preparatet. Frekvensundersökningarna tyder dock på atl bruket av cannabi:; har minskal i ungdomsgrupperna under de senaste åren. Det tyngre missbruket, främst injektionsmissbruket, domineras fortfarande av centralstimulerande medel. TUl bilden av det tyngre missbruket har under 1970-talet kommit ett alltmer utbrett missbruk av opiater. Under det senaste året har ett konstant heroinmissbruk etablerats främst i Stockholms- och Malmö/Lundområdena.

Frågan om narkotikamissbrukels omfattning har behandlats av riksdagen under 1976/77 års riksmöte. I sitt av riksdagen godkända betänkande (SoU 1976/77:11, rskr 1976/77:33) över motioner om vissa alkohol- och narkofi-kafrågor m.m. påpekar socialutskottet att någon mer omfattande utredning som belyser omfattningen av narkotikamissbruket i landet inte har gjorts sedan narkomanvårdskommiltén lade fram sill slutbetänkande år 1969, Utskottet nämner vidare atl undersökningar företas av flera myndigheter för att kartlägga omfattningen av missbruket samt att socialstyrelsen under våren 1977 ämnar göra en s.k. casefinding survey beträffande narkomaner. Undersökningen skall omfatta hela landet, och syftet med den är att fä en uppfattning om utbredningen av del tunga missbruket. I samband härmed anför utskottet bl.a. följande.

Av den lämnade redovisningen framgår att del pågår och planeras olika undersökningar angående omfattningen av narkotikamissbruket. Man torde dock inte med ledning av dessa undersökningar kunna få en rättvisande uppfattning om utbredningen av missbruket i dess helhet, eftersom undersökningarna lagts upp på olika sätt då det gäller urval, tid och vissa andra faktorer. För att man skall få en bild av den totala missbrukssituationen krävs därför enligl utskottets mening att det ånyo görs en övergripande kartläggning av missbrukets utbredning. Utskottet anser alt en sådan kartläggning är angelägen, eftersom den bör kunna bli av väsendig betydelse för planeringen av de insatser som fortlöpande görs för atl bekämpa narkotikamissbruket.

Något exakt mått på narkotikamissbrukels omfattning torde vara svårt att nå fram till. Som socialutskottet anför haremellertid inte någon mer ingående beskrivning av det totala missbruksläget presenterats under senare år. Ett första försök till en sådan beskrivning utgör socialstyrelsens sammanställning. Men de senaste årens undersökningar ger inte besked om det tunga missbrukets omfattning i hela landet och inte heller en fullständig bild av missbruket av narkotika bland ungdomar. Ofta har meningarna varit delade om omfattningen och intensiteten av narkotikamissbruket. Del är dock en allmän uppfaUning att förekomsten av heroin på den svenska narkotikamarknaden har ökat kraftigt under den senasie liden och att risken för en ökad spridning är betydande. Atl denna utveckling är utomordentligt

153 Kommittéer: Socialdepartementet    Del II S:4

oroande är uppenbart. Den har också gett regeringen anledning att se allvarligt på det nuvarande läget.

Mot den nu angivna bakgrunden förordar jag att en särskild utredare tillkallas för att göra en övergripande kartläggning av narkotikamissbrukets omfattning. Kartläggningsarbetet bör i första hand syfta till att ge en ingående beskrivning av det tunga missbrukets omfattning i syfte atl skapa underiag för beslut om bl.a. de olika vård- och behandlingsinsatser som krävs för mer etablerade missbrukare. Beskrivningen bör så långt det är möjligt ge en allsidig belysning dels av missbrukels omfattning i olika delar av landet, dels av missbrukets fördelning på de olika narkotiska preparat som förekommer. Arbetet bör också omfatla olika studier som vid sidan av de redan pågående frekvensundersökningarna ger en allmän bild av narkotikamissbruket främst i ungdomsgrupperna. Syftet med denna bredare karlläggning är atl skapa ett förbättrat underiag för bedömningar av vilka insatser av förebyggande slag som kan behöva göras i ungdomsgrupperna. Jag vill emellertid understryka att kartläggningen självfallet inte avses fä leda lill dröjsmål med åigärder på detta område som redan före kartläggningsarbelets slutförande framstår som påkallade.

Med hänsyn till utredningsuppdragets omfattning förutser jag alt utredaren kan behöva anlita särskild sakkunskap. Ett område som därvid kan bli aktuellt gäller den s.k. missbrukarkarriären. Sådana undersökningar kan bl.a. ge ökade kunskaperom de bakomliggande orsakerna till narkotikamissbruk. Rapporter om genomförda undersökningar bör fortlöpande kunna ges ul. Samtliga undersökningar bör sammanställas i en slutrapport som mer övergripande beskriver läget. 1 samband härmed bör utredaren om möjligt lägga fram förslag om på vilka sätt narkotikamissbrukets utveckling kontinueriigt kan följas även i fortsättningen.

Inledningsvis bör olika definitionsfrågor liksom en närmare avgränsning av karlläggningsarbetet tas upp. Arbetet bör i första hand begränsas till narkotika. Eftersom s.k. biandmissbruk är en tämligen vanlig företeelse bör dock läkemedel, alkohol och olika lösningsmedel beröras i de fall samtidigt missbruk förekommer av narkotika och dessa medel. För diskussion av såväl definitions- och avgränsningsfrågor som undersökningsmetoder m,m, bör olika referensgrupper knytas lill utredningen.

Under kartläggningsarbelets gång bör utredaren ha ingående kontakter med berörda myndigheter och institutioner. Vissa erfarenheter torde också kunna tas tillvara från det nordiska samarbetsorganet för drogforskning liksom från övriga nordiska och andra internationella organ inom narkotika-området samt andra näriiggande ämnesområden. En internationell utblick beträffande olika undersökningar av kartläggningskaraklär bör också kunna ge vissa erfarenheter inför utredningsarbetet,

I direktiven till den särskilda utredare jag nyligen har tillkallat för alt göra en karlläggning av prostitutionen m.m. (S 1977:11) framhöll jag bl.a. att det är angeläget alt fä sambandet mellan narkotikamissbruk och prostitution utrett. Kontakter bör hållas mellan de båda utredarna i frågor som är gemensamma för deras arbete. Kontakter bör vidare hållas med andra utredningar som har anknytning lill narkolikaområdet.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för socialdepartementet

atl tillkalla en särskild utredare för att göra en kartläggning av narkotikamissbrukets omfattning,

att besluta om sakkunniga, experter, referensgrupper, sekreterare och

DelIIS:5   Skr 1977/78:103                                       154

annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

atl ersättning till utredare, sakkunnig, expert, person ingående i referensgmpp och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394) om ej annat föreskrives,

att kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Socialdepartementet)

5. Ledningsgrupp för narkotikafrågor

Dir 1977:41

Beslut vid regeringssammanträde 1977-03-24

Departementschefen, statsrådet Gustavsson, anför.

Narkotikasitualionen har under senare tid allvariigt förvärrats. Missbruk av heroin har snabbt vunnit insteg och risken för ytteriigare spridning av detta missbruk är betydande. Missbruket av centralstimulerande medel är fortfarande omfattande. Haschmissbruk förekommer i hela landet, trots en viss nedgång av tillfällighetsmissbiuket.

En kommitté har i dagarna tillkallats för att närmare kartlägga missbrukets omfauning.

Så gott som all narkotika som missbrukas i vårt land smugglas in. I syfte att begränsa smugglingen byggs olika former av samarbete fortlöpande ut mellan berörda länder både på det difilomatiska planet och mellan skilda myndigheter i länderna. Överiäggningar har vidare nyligen ägt rum mellan representanter för regeringen och FN:s fond för kontroll av beroendefram-kallande medel för alt undersöka vilka möjligheter del finns alt inom ramen för svenska biståndspolitiska principer använda biståndsmedel för insatser mot produktion och missbruk av narkotika i vissa länder i Asien där opium odlas.

Rikspolisstyrelsen har med verkan från den 1 februari i år inrättat centrala narkotikaenheter i de flesta län för att samordna kampen mot narkotikahandeln och avsevärt ökat antalet polismän med huvudsaklig uppgift att arbeta med-narkotikaärenden.

Tullkontrollen vid våra gränser har under 1970-ialel elTekliviserals genom olika organisatoriska åtgärder, utbildnings- och materielinsalser saml ökat samarbete med polis och internationella organ.

Rikspolisstyrelsen och generallullstyrelsen har den 2 mars i år lill regeringen överlämnat förslag till åtgärder för atl hejda eller begränsa narkotikamissbruket.

1 prop. 1976/77:108 om alkoholpolitiken föreslås socialpolitiska insatser av skilda slag i syfte atl undanröja orsakerna till missbruk även av narkotika. 1 prop. föreslås ökade resurser till förebyggande åtgärder och upplysningsverksamhet på narkotikaområdet.

Socialstyrelsen har efter samråd med myndigheter och organisationer utarbetat en ny faklaskrift om narkotika och narkotikamissbruk. Skriften, som ges ut i slor upplaga, skall utgöra underlag för en ny bred upplysnings-

155 Kommittéer: Socialdepartementet   Del II S:6

och informationskampanj där ungdoms- och folkrörelsearbelel utgör grunden.

Jag överiade i december förra året med representanter för kommuner och landstingskommuner i de tre storstadsregionerna om vårdproblemen. Under våren hålls vissa regionala överiäggningar med huvudmän för alt mer konkret söka lösningar på vårdfrågorna.

Flera initiativ har sålunda redan tagits för att hejda och begränsa missbruket av narkotika. Med hänsyn till lägels allvar bör emellertid för en mer begränsad tidsrymd tillsättas en särskild ledningsgrupp med uppgift all föreslå och initiera ytteriigare insatser mot narkotikamissbruket och verka för samordning av insatserna på delta område. 1 gruppen bör ingå statssekreterarna i social- och justitiedepartementen, riksåklagaren, cheferna för rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, generaltullstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen samt förbundsdirektörerna i de båda kommunförbunden. Ordförande i gruppen bör vara statssekreteraren i socialdepartementet. Brottsförebyggande rådels narkolikagrupp bör kunna bereda ärenden för ledningsgruppen.

Ledningsgruppen bör arbeta under år 1977 och löpande ta de initiativ som behövs. Gruppen bör under arbetet hålla kontakt med berörda myndigheter och organisationer.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen bemyndigar chefen för socialdepartementet

att tillkalla en ledningsgrupp med högst elva ledamöter med uppdrag all föreslå och initiera insatser mot narkotikamissbruket och verka för samordning av insatserna på delta område,

att utse en av ledamöterna alt vara ordförande,

atl besluta om sakkunniga och experter, sekreterare och annat biträde ål ledningsgruppen.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

atl ersättning till ledamot, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om inte annat föreskrives,

att kostnaderna för ledningsgruppen skall belasta femte huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Socialdepartementet)

6. Utredning om barnolycksfall

Dir. 1977:42

Beslut vid regeringssammanträde 1977-02-24

Departementschefen, statsrådet Gustavsson, anför.

Åriigen inträffar flera hundratusen barnolycksfall i Sverige. Ett stort antal av dessa torde ge ringa och förhållandevis kortvariga skador. Beräkningar visar emellertid att 150.000-200.000 av barnolycksfallen ger upphov till skador som fordrar läkartillsyn. Av dessa behöver ca 6 96 vård - oftast kortvarig - på sjukhus. Hur många av olycksfallen som leder till bestående

DelIIS:6   Skr 1977/78:103                                       156

skador eller invaliditet är inte känt.

Antalet barnolycksfall med dödlig utgång uppskaUas till ca 250 om året. Medan den totala barnadödligheten i Sverige under 1900-lalet kraftigt minskat, har dödligheten bland barn på grund av olycksfall varit nära nog oförändrad. Detta innebär att dödligheten på grund av olycksfall kommit att omfatta en allt större del av den totala dödligheten bland barn. Den beräknas nu utgöra ca 40 96 av all dödlighet i åldersgruppen 1-14 år.

Av undersökningar om barnolycksfall framgår atl vissa typer av skador dominerar vid de svåra barnolycksfallen. Dit hör fallskador, skador orsakade av trafikolyckor, brännskador och förgiftningar. Av barnolycksfallen med dödlig utgång torde något mer än en tredjedel vara irafikolycksfall och en knapp tredjedel utgöras av drunkningsolyckor. Resterande del består framför allt av olika slags olyckor i hemmen. Här dominerar kvävning och brännskador.

Åtskilliga åtgärder har vidtagits för alt motverka barnolycksfallen. Ett flertal myndigheter har att inom sill ansvarsområde bevaka barnens säkerhet. Det centrala ansvaret för åtgärder rörande barnens vård och skydd åvilar socialstyrelsen. Till styrelsen är knutet det år 1971 inrättade lekmiljörådet, som har lill uppgift att bl.a. verka för att skydds- och säkerhetsaspekterna vid barns lek tillgodoses. Andra myndigheter som statens trafiksäkerhetsverk, byggnadsstyrelsen, skolöverstyrelsen, konsumentverket, arbetarskyddssiy-relsen, bosladsstyrelsen och planverket har viktiga uppgifter i det förebyggande arbetet beträffande barnolycksfall.

På det lokala planet är det kommunernas barnavårdsnämnder/sociala centralnämnder som skall främja en gynnsam utveckling av de unga och goda uppväxtförhållanden i övrigt för dem. Bestämmelser härom finns i barnavårdslagen (1960:97).

Barnolycksfallen har granskats av olika statliga utredningar t.ex, familjeberedningen i betänkandet (SOU 1967:8) Barnstugor, barnavårdsmannaskap, barnolycksfall samt barnmiljöuiredningen bl,a, i betänkandet (SOU 1975:32) Barns hälsa. En särskild samarbeiskommilié mot barnolycksfall med representanter för bl,a, statliga myndigheter och olika organisationer har funnits sedan år 1954,

Av vad jag anfört framgår att antalet barnolycksfall är förhållandevis stort och svarar för inemot hälften av den totala barnadödligheten i Sverige samt au samhällels ansvar när del gäller all förebygga barnolycksfallen är splittrat på flera myndigheter och organ.

Riksdagen har - i samband med behandlingen av motioner rörande barnolycksfall (SoU 1975:5 och 1975/76:30)-pekat på osäkerheten om vilket organ, såväl på riksplanet som lokalt, som har huvudansvaret för barnsäkerhetsfrågorna. Riksdagen har också pekat på behovet av att registrera barnolycksfall. Riksdagen har därvid fömtsatt att dessa frågor beaktas i ett fortsatt arbete med barnsäkerheten.

Mot den angivna bakgrunden anser jag au frågan om hur barnolycksfall på bästa sätt skall kunna förebyggas bör utredas. Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att undersöka omfattningen av barnolycksfallen och deras orsaker. Utredaren bör lägga fram förslag till övergripande åigärder som kan förebygga olycksfall bland barn. 1 samband därmed bör utredaren överväga frågan om registrering av barnolycksfallen. Vidare bör utredaren kartlägga de problem i övrigt som riksdagen har pekat på i nämnda utskottsbetänkanden.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

157                    Kommittéer: Socialdepartementet   Del II S:7

bemyndigar chefen för socialdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om barnolycksfallen,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat arbetsbiträde ål utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligl kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

aU kostnaderna för utredningen skall betalas från femte huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Socialdepartementet)

7. Utredning om ADB inom den allmänna försäkringen m.m.

Dir 1977:52

Beslut vid regeringssammanträde 1977-03-30

Departementschefen, statsrådet Gustavsson, anför.

Den allmänna försäkringen innefattar hela befolkningen och utgör ett omfattande regelsystem för ekonomisk ersättning i olika situationer och skeden av livet. Huvudgrenarna inom den allmänna försäkringen är sjukförsäkring, folkpensionering och allmän tilläggspension (ATP), 1 sjukförsäkringen ingår bl.a, föräldraförsäkring och tandvårdsförsäkring. Till folkpensionsförmånerna är anknutna inkomstprövade förmåner, bl.a. kommunala bostadstillägg. Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna svarar för den allmänna försäkringens administration liksom även för administrationen av yrkesskadeförsäkring (fr.o.m. den 1 juli 1977 arbetsskadeförsäkring), delpensionsförsäkring och allmänna barnbidrag samt utbetalning av studiestöd vid vuxenutbildning, utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning och dagpenning till värnpliktiga vid repetitionsutbildning. Fr.o.m. oktober 1977 överförs även administrationen av bidragsförskott till riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. Avsikten är att riksförsäkringsverket och försäkringskassorna fr.o.m. år 1978 också skall svara för administrationen av slalskommunala bostadsbidrag lill folkpensionärer utan barn (prop. 1976/77:100 bil. 16).

Administrationen av detta mycket omfattande ekonomiska trygghels-system sker numera i stor utsträckning med hjälp av automatisk dalabehandling (ADB). De ADB-system och den organisation av datordriften som nu finns inom socialförsäkringsområdet är i huvudsak resultat av ett utvecklingsarbete som har pågått sedan år 1967. Syftet med detta arbete har varit alt undersöka möjligheterna att med hjälp av ADB och annan teknik rationalisera den allmänna försäkringens administration. Utvecklingsarbetet har bedrivits i samarbete mellan riksförsäkringsverket och statskontoret och i samråd med de allmänna försäkringskassorna (RAFA-utredningen).

Arbetet var till en början inriktat på utveckling och försöksverksamhet avseende ADB-system för sjukförsäkring och pensioner. Senare har ytlerii-

DelIIS:7   Skr 1977/78:103                                        158

gare ADB-system tillkommit, bl.a. som en följd av att nya arbetsuppgifter successivt har förts över till riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. Dalordriften sköts av riksförsäkringsverkets tekniska byrå, som efter beslut vid 1971 års riksdag har ömlokaliserats till Sundsvall. Även datordriften for ADB-syslemen vid statens personalpensionsverk sköts numera av riksförsäkringsverkels tekniska byrå.

Utöver datoranläggningen i Sundsvall används i verksamheten i viss omfattning även en datoranläggning vid Stockholms läns allmänna försäkringskassa.

Datoranläggningen i Sundsvall beslår f n. av tre sammankopplade processorer med centralminne, en singelprocessor samt en stor kringutrustning (skivminnen, magnetbandsslalioner, hålkortsläsare, skrivulrustning, stansar m.m.). För att ge försäkringskassorna tillgång till registrerade data och för registrering av nya data har två åtskilda datanät, de s.k. lokalkontors- och cenlralkontorsnäten, byggts upp för datakommunikation. 1 dessa nät ingår f n. sammanlagt ca 960 terminaler.

Inom olika kommittéer och myndigheter pågår utredningsarbete som kan komma att leda lill förslag om nya arbetsuppgifter för riksförsäkringsverket och försäkringskassorna med åtföljande behov av nya ADB-system.

Det fortgående reformarbetet avseende det sociala trygghetssystemet och överflyttningen av allt fler uppgifter på riksförsäkringsverket och försäkringskassorna ställer ökade krav på den tekniska och organisatoriska kapaciteten. Mot denna bakgrund har statskontoret gjort en utredning om riksförsäkringsverkets datorbehov på längre sikt. Resultatet av utredningen redovisades i en skrivelse till regeringen den 2 Juni 1976, som utarbetats efter samråd med riksförsäkringsverket. Till skrivelsen var bilagd en rapport om ADB-system inom allmän försäkring m.m. 1976-80 och därefter. Där konstateras bl.a. atl redan genomförandet av beslutade ADB-system kommer att kräva en kraftig utbyggnad av datorkapaciteten i Sundsvall. Om därtill läggs alla eller en stor del av de ADB-system som övervägs eller kan komma i fråga inom här berörda områden under den närmaste femårsperioden finns enligt rapporten en risk för atl man omkring år 1980 når ett praktiskt kapacitelstak för nuvarande datordriftorganisation. Statskontoret föreslår därför bl.a. att åigärder vidtas för att begränsa belastningen på dalordriflorganisalionen saml att en utredning tillsätts för atl behandla frågan om hur datordriften bör organiseras på lång sikt.

Statskontorets rapport visar att de förutsättningar som låg lill grund för valet av datordriftorganisation inom den allmänna försäkringen har ändrats på fiera punkter. Volymen på dalabehandlingen inom den allmänna försäkringen och närbesläktade områden har vuxit kraftigt sedan organisationen byggdes upp. Denna tillväxt väntas fortsätta. Nya ADB-system har tillkommit efter hand, bl.a. som en följd av alt nya uppgifter har lagts över på försäkringskassorna. Vidare har omfattningen av databehandlingen ökat på grund av beslut om förändringar i de verksamheter som betjänas, l.ex. övergång till beskattad sjukpenning. Med de växande databehandlingsvolymerna har också följt ett kraftigt ökat behov av lerminaltrafik mellan försäkringskassornas central- och lokalkontor samt datoranläggningen i Sundsvall.

Förutsättningarna har också ändrats i fråga om ullgången på ADB-teknik och utrustning av olika slag. För fiera typer av utrustningar har priserna sjunkit kraftigt i förhållande till deras kapacitet och användningsmöjligheter. Utvecklingen på smådator- och lerminalområdel medför bl.a. att förutsätt-

159 Kommittéer: Socialdepartementet   Del II S:7

ningar finns att organisera databearbetningen på annat sätt än tidigare.

Mot denna bakgrund föreslår jag alt en särskild kommitté nu tillsätts för att utreda och lägga fram förslag om lämplig organisation av datordriften inom riksförsäkringsverkets verksamhetsområde för tiden efter år 1980. Arbetet bör särskilt inriktas på frågorna om och i så fall i vilken utsträckning det kan vara lämpligt att dela upp och sprida datorbearbetningarna och databaserna genom att komplettera den centrala datoranläggningen i Sundsvall med regionala anläggningar eller mindre datorutrustningar vid försäkringskassornas central- och lokalkontor.

En fråga som har central betydelse för utredningsarbetet är vilka uppgifter riksförsäkringsverket och försäkringskassorna kan väntas ha i framtiden. Detta påverkar bl.a. antalet ADB-system och dalabaser samt omfattningen av databehandlingen i den organisation för datordriften som skall utredas. Utvecklingen under senare år har kännetecknats av alt allt flera uppgifter i vilka utbetalningar till allmänheten ingår har sammanförts till försäkringskassorna. Ytteriigare uppgifter kan också framdeles komma alt läggas på riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. Del torde dock vara realistiskt att utgå från att nuvarande uppgifter kommer att vara kärnan i deras verksamhet och svara för den dominerande delen av behoven av dalabe-handllngskapacitet.

Dalordriften för ADB-systemen inom den allmänna försäkringen samt vissa näraliggande områden är som tidigare nämnts f n. i alll väsentligt samlad till riksförsäkringsverkets datoranläggning i Sundsvall. En väg för framtiden skulle kunna vara atl i huvudsak bygga vidare på nuvarande datordriftorganisation i Sundsvall. Det finns emellertid starka skäl för att närmare pröva möjligheterna att dela upp och sprida datordriften inom ramen för en sammanhållen systemlösning.

Kommittén bör välja ut och närmare studera ett begränsat antal alternativ för datordriftens organisation. Utgångspunkten bör därvid vara att de regionalpolitiska effekter som eftersträvats med placeringen av riksförsäkringsverkels datoranläggning lill Sundsvall skall bevaras och alt de investeringar som gjorts och kommer att göras där under de närmaste åren skall utnyttjas i största möjliga utsträckning. Jag skall här nämna några alternativ som bör studeras och i vilka datoranläggningen i Sundsvall bör ingå som en väsentlig komponent.

Eu alternativ bör bygga på en vidareutveckling av grundmönstrel i nuvarande organisation men med en överflyttning av delar av databearbetningen till "intelligenta" terminaler och mindre datorer vid central- eller lokalkontoren. Ett annat alternativ bör bygga på en uppdelning av dalordriften på någon eller några anläggningar utöver den i Sundsvall varvid uppdelningen kan göras efler ändamål eller efler geografiska grunder. Därvid torde dock vissa centrala och gemensamma uppgifter få ligga samlade på en datoranläggning. Ett centralt referensregister torde nämligen behövas bl.a. för alt göra det möjligt att lokalisera en viss person. Likaså torde det behövas vissa statistiska och andra bearbetningar avseende hela landet. Olika kombinafioner av de nämnda alternativen är också tänkbara.

De alternativ för datordriftens organisation som kommittén väljer all studera närmare bör belysas och jämföras i tekniska, organisatoriska, säkerhetsmässiga, ekonomiska, tidsmässiga, personalmässiga och driftmässiga avseenden. Bl.a. bör belysas i vilka avseenden de olika alternativen innebär förändringar i förhållande till nuvarande organisation samt i vilken utsträckning de kräver utveckling av ny teknik, utredning och förändring av

Del II S:7   Skr 1977/78:103                                     160

befintlig organisation och administrativa rutiner etc.

Vad beträffar de säkerhetsmässiga aspekterna bör valet av säkerhetsnivå och servicegrad för dalordriften belysas, dvs. vilken dimensionering olika slags utrustning bör ha och vilka reservmöjligheler som bör finnas för att klara driftstörningar av olika slag. Statskontorels tidigare nämnda rapport bör utgöra en grund för arbetet härvidlag. Kommittén bör utarbeta förslag om lämplig säkerhetsnivå och servicegrad totaU sett och för olika syslem samt belysa hur detta kan uppnås i de olika alternativen för datordriftens organisation. Därvid bör även beaktas kraven på beredskapsplanering ur total försvarssynpunkt.

En viktig säkerhetsfråga gäller vilka krav på skydd av dala och därmed också av den personliga integriteten som bör ställas i ADB-systemen inom den verksamhet som det här är fråga om. Kraven på alt ADB-tekniken inte skall medföra intrång i den personliga integriteten innebär bl,a, att data måste skyddas mot avsiktligt eller oavsiktligt avslöjande för obehöriga. Det finns emellertid också andra skäl för atl skydda data, bl,a, nödvändigheten alt förhindra atl data av misstag förstörs eller förvanskas så atl t.ex, felaktigt belopp utbetalas eller utbetalning görs lill fel person. Kraven på ett effektivt dataskydd blir särskilt framträdande vid användning av terminaler och dalakommunikation i slor omfattning. Det är angeläget att kommittén klariägger för- och nackdelarna hos de olika alternativen för datordriften när det gäller data- och integritetsskydd.

En viktig aspekt på de olika alternativen för datordriftens organisation är givetvis de ekonomiska konsiekvenserna. Kommittén bör därför belysa kostnaderna för erforderiigt utrednings- och utvecklingsarbete, för genomförande samt för drift och underhåll. Exakta beräkningar i absoluta belopp kan vara svåra att göra med hänsyn till osäkerheten i pris- och löneutvecklingen, data- och bearbetningsvolymen m.m., men det bör vara möjligt atl med någorlunda noggrannhet beräkna de relativa kostnadsskillnaderna mellan de olika alternativen. Kommittén bör belysa graden av osäkerhet i olika beräkningar, bl.a. känsligheten för variationer i gjorda antaganden.

Det är också viktigt alt kommittén belyser de tidsmässiga aspekterna på de olika alternativen, främst vid vilken tidpunkt och i vilken takt olika förändringar kan genomföras. Särskilt större förändringar torde ta relativt lång tid att genomföra på grund av den tid som krävs för utrednings- och annat förberedelsearbete. Det är därför sannolikt alt förändringar bör genomföras etappvis och föregås av försöksverksamhet.

Kommittén bör arbeta i nära kontakt med riksförsäkringsverket och statskontoret. Kommittén bör vidare samråda med datainspektionen samt andra kommittéer och utredningar som behandlar frågor med anknytning till kommitléns uppdrag, bl.a. utredningen (Ju 1976:05) om översyn av lagstiftningen om personorienterad ADB-information m.m.

Kommittén bör i samråd med riksförsäkringsverket och statskontoret snarast möjligt påbörja erforderiigt tekniskt utvecklingsarbete och försök med nya systemlösningar, vilket bör ske så att erforderlig handlingsfrihet vid det slutliga beslutsfattandet behålls. Kommittén bör vidare t samråd med riksförsäkringsverket och statskontoret undersöka behovet av att på kort sikt avlasta nuvarande datoranläggning och, i den mån så skulle erfordras, möjligheterna att flytta över befintliga rutiner till annan datoranläggning eller senarelägga tidpunkten för driftstart av nya rutiner.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen bemyndigar chefen för socialdepartementet

161 Kommittéer: Socialdepartementet   Del II S:8

alt tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter för att utreda frågor om ADB inom den allmänna försäkringen ni,m,,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

alt besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag all regeringen föreskriver

alt ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligl kommitlékungörelsen (1946:394) om inle annat föreskrives

all kostnaderna för utredningen skall belasta femte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Socialdepartementet)

8. Utredning avseende vissa frågor rörande hälso- och sjukvård för äldre

Dir 1977:57

Beslut vid regeringssammanträde 1977-03-24

Statsrådet Troedsson anför.

Så gott som hela utbyggnaden av vårdplatser inom hälso- och sjukvården under tioårsperioden 1965-1975 har tillfallit långtidssjukvården, där 2/3 av vårdplatserna är högst tio år gamla. Trots detla har under de senaste åren funnits en brist på långvårdsplatser som uppskattas till ca 10.000.

Sjukvårdshuvudmännens planer för hälso- och sjukvårdens utbyggnad innebär bl.a. en fortsall satsning på långtidssjukvården. Enligt dessa planer (LKELP 76) kommer sålunda antalet långvårdsplatser att öka med ca 12.600 från år 1975 fram till år 1981. Även för den öppna sjukvården planeras en betydande utbyggnad, framför alll i form av vårdcentraler. En samtidig omstrukturering mot öppen vård kan förväntas inom den psykiatriska sjukvården.

Antalet äldre i befolkningen fortsätter atl öka kraftigt. Särskilt snabbt sker ökningen i de allra äldsta åldersgrupperna, vilket har stor betydelse för vårdefterfrågan. Samtidigt ställs - från såväl patienter och deras anhöriga som från personalen - krav på kvalitativa förbättringar inom sjukvården. Anspråk på växande resurser till hälso- och sjukvården uppkommer härigenom.

Om vårdbehovet för de äldre skall kunna tillgodoses behövs en ökad satsning på öppna vårdformer (dagsjukvård och hemsjukvård) liksom en väl fungerande vårdkedja gentemot primärkommunerna. Den överenskommelse som redovisas i propositionen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen lill sjukvårdshuvudmännen under åren 1978-1979 m.m. avser att möjliggöra ökade insatser för hemsjukvården.

Jag anser det angeläget att få en samlad redovisning och analys av befintligt basmaterial avseende resurser, behov och planering för hälso- och sjukvård för äldre. Jag föreslår därför att en särskild kommitté tillsätts med representanter för bl.a. socialstyrelsen. Landstingsförbundet samt sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinsfitut (Spri).

11 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 103

DelIIS:9   Skr 1977/78:103                                         162

Kommitténs huvuduppgifter skall vara att

ge en samlad redovisning av tillgängligt material som belyser hälso- och sjukvården för de äldre,

översiktligt redogöra för pågående utvecklingsarbete varvid även bör belysas på vilka ytteriigare områden insatser är angelägna under den närmaste 5-års- resp. 10-årsperioden,

uppskatta utvecklingen av personalbehov och kostnader för hälso- och sjukvården för de äldre vid alternativa kvantitativa och kvalitativa ambitionsnivåer.

Kommittén bör bedriva sitt arbete skyndsamt och slutredovisa det under hösten 1977. Redovisning till uppdragsgivaren bör ske kontinueriigt under arbetets gång.

Med hänsyn lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar mig

att tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter med uppdrag alt utreda vissa frågor rörande hälso- och sjukvård för äldre,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersäUning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligl kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

aU kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Socialdepartementet)

9. Kontinuitet i öppen vård mellan patient och läkare

Dir 1977:62

Beslut vid regeringssammanträde 1977-05-18

Statsrådet Troedsson anför.

Utvecklingen inom sjukvården under det senaste decenniet har bl.a. präglats av en målmedveten strävan all bygga ut den öppna vården och samtidigt göra den lättare tillgänglig för patienterna. En ökning av antalet distriktsläkare äger rum och antalet vårdcentraler med för patienterna väsentliga hälso- och sjukvårdsuppgifter växer stadigt. 1 regeringsförklaringen den 8 oktober 1976 betonades att det är angelägel atl denna utveckling fortsätter.

Liksom inom samhället i övrigt har sjukvårdspersonalen under senare år fått förkortad arbetstid. För läkarnas del har delta i förening med kompensation i ledighet för jourverksamhel medfört svårigheter med kontinuiteten i arbetet. Genomförandet av läkarnas vidareutbildning (allmäntjänslgöring och specialistutbildning) medför dessutom atl underiäkarnas tjänstgöringstider på olika enheter blir begränsade.

Inom flera landstingskommuner har man gjort ansträngningar för att underiätta kontinuiteten i  kontakterna mellan  patient och  läkare.  Ell

163 Kommittéer: Socialdepartementet   Del II S:9

genomgående drag i de organisationsmodeller som därvid har utvecklats är en strävan efter noggrannare planering av läkarnas tjänstgöring. Härigenom blir det möjligt att planera besöken så att kontinuiteten i kontakterna mellan patient och läkare blir bättre.

Landstingsförbundet och Sveriges läkarförbund har i början av år 1976 tillställt landstingen ett underlagsmaterial med uppmaning atl lillsälta särskilda "kontinuitelsansvariga" - en läkare och en administratör - för att förbättra kontinuiteten i vården. Som exempel på försöksverksamhet kan nämnas den som bedrivits vid vårdcentralen i Lerum (Spri projekt 3040).

Brist på allmänläkare och specialister medför alt man under de närmast kommande åren måste räkna med all många tjänster blir obesatta inom primärvården. Detta innebär att läkartätheten kommer att vara otillräcklig. Denna situation medför svårigheter när det gäller alt uppnå god kontinuitet, vilket självfallet gör de strävanden jag här syftar på desto angelägnare.

I regeringsförklaringen framhåUs vikten av att stegvis organisera öppenvården som ett syslem med husläkare och mindre vårdenheter. Avsikten med en sådan organisation är bl.a. atl få en bättre kontinuitet i vården genom att göra det möjligt för patienten alt etablera en fast kontakt med ett vårdteam av sjukvårdspersonal, däribland en bestämd läkare som hon har förtroende för.

En sådan fast anknytning innebär all läkaren lär känna sin patient och dennes familj, vilket kan ge bättre möjligheter till god diagnos och behandling. Även för patienten är det tryggt att kunna vända sig lill en läkare, som är väl förtrogen med hennes problem och den miljö hon lever i. Patienten bör själv avgöra om hon vill ha en egen läkare (husläkare) och i så fall vilken, givetvis i samförstånd med denne. Såväl allmänläkare och specialister inom den offentliga öppna vården som privatläkare bör kunna inordnas i systemet. Läkarens möjlighet atl i angelägna fall göra hembesök bör också ökas.

Olika former av husläkarsystem finns i en rad länder, bl.a. England. Frågan om kontinuitet i vårdkontakterna uppmärksammades också i direktiven lill den av mig nyligen tillsatta kommittén (S 1977:02) med uppdrag atl utreda sjukvårdens inre organisation. 1 denna utredning skall behandlas frågor om arbetsorganisation och personalslruklur, medbestämmandelagens konsekvenser för sjukvårdsarbetet m.m. Tyngdpunkten kommer emellertid att ligga i den slutna vårdens problem även om den öppna vården också kommer all beröras. Frågan om kontinuitet i kontakterna inom den öppna sjukvården är dock så viktig att den bör analyseras i särskild ordning.

Den öppna sjukvården bör enligt min mening planeras utifrån patienternas önskemål om läkarkontinuilel och närhelsservice samt - så långt del är möjligt - valfrihet inom sjukvården.

I den öppna vården spelar jämväl distriktssköterskorna en viktig roll. Det finns ofta "närmare" patienterna särskilt på glesbygden. Många hälso- och sjukvårdsproblem är av den arten att ett besök hos/av distriktssköterska är ett lika bra alternativ som läkarkonsultation.

Distriktssköterskorna kan genom hembesök lära känna patienterna i deras hemmiljö och därigenom fä en mer socialmedicinsk grundad uppföljning. För en mer personlig och decentraliserad sjukvård är distriktsskölerskeorganisa-tionen betydelsefull.

Jag anser atl det är angeläget att nu samla upp och analysera den erfarenhet man på olika håll har av försöken med bättre läkarkontinuilel i den öppna sjukvården. Med dessa erfarenheter som bas börsedan olika modeller prövas med syfte att nå största möjliga kontinuitet och valfrihet i vården. Dessa

DelIIS:10   Skr 1977/78:103                                      164

modeller bör vara av värde för landstingen vid genomförandet av den planerade utbyggnaden av den öppna vården och bidra till alt möjligheterna till god kontinuitet successivt förbättras. En särskild utredare bör tillkallas för ändamålet. Utredaren bör också kunna beröra distriktssköterskornas roll i sammanhanget.

Utredaren bör i sitt arbete la del av landslingens erfarenheter och samråda med företrädare för Landstingsförbundet, socialstyrelsen, Spri, Sveriges läkarförbund, Svenska hälso- och sjukvårdens Ijänslemannaförbund samt utredningen (S 1977:02) Sjukvårdens inre organisation. Även internationella erfarenheter bör inhämtas. Utredaren bör också i samråd med sjukvårdshuvudmännen la initiativ till försöksverksamhet med olika lösningar.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar mig

atl tillkalla en särskild utredare med uppdrag atl utreda frågan om kontinuitet i kontakterna mellan patient och läkare i den öppna vården m.m. och

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning lill utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Socialdepartementet)

10.  Vissa frågor om verksamheten vid statens bakteriologiska laboratorium (SBL)

Dir 1977:64

Beslut vid regeringssammanträde 1977-05-18

Statsrådet Troedsson anför.

Ar 1973 tillkallades en utredning (S 1973:02) för att utreda de närmare förutsättningarna samt formerna för en omlokalisering av statens bakteriologiska laboratorium till Umeå. Utredningen överiämnade i juni 1975 betänkandet (Ds S 1975:5) Förutsättningarna för en flyttning av Statens bakteriologiska laboratorium (SBL) lill Umeå. Utredningen ansåg all SBL:s produktionsavdelning under vissa förutsättningar kunde flyttas lill Umeå.

Med hänsyn fill utredningsförslagets kostnadsmässiga konsekvenser och de kritiska synpunkter som framkom vid remissbehandlingen har möjligheterna all låta SBL:s produktionsavdelning vara kvar i stockholmsområdet berörts i årets budgetproposition (prop. 1976/77:100 bil. 8, s. 89). Där anförde jag att bl.a. organisationsformen för vissa delar av verksamheten vid SBL borde övervägas ytteriigare före ett ställningstagande i lokaliseringsfrågan. Vidare uttalade jag alt frågan om en eventuell ny verksamhet i Umeå skulle samtidigt övervägas. Statsrådet Mundebo kommer senare i dag att ta upp frågan om utredning om lokalisiering av ny verksamhet till Västerbottens län

165 Kommittéer: Socialdepartementet   Del II S:10

med anknytning i första hand till högskolan.

I sitt remissyttrande över utredningens betänkande framhöll nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande att det finns myckel starka skäl atl överväga att föra över produktionsavdelningens verksamhet till en organisatorisk form som ansluter till vad som gäller för annan liknande produk-tionsverksamhel.

Jag vill i detta sammanhang erinra om en utredning som 1971 gjordes av dåvarande överdirektören Håkan Rahm om möjligheterna att driva delar av SBL:s verksamhet i bolagsform. Resultatet redovisades i en promemoria i vilken konstaterades att den enda verksamhet vid SBL som helt eller delvis kunde komma i fråga för drift i bolagsform är den som ingår i programmet "Preparatförsörjning". I promemorian framhölls vidare att kraven på beredskap i händelse av rikets avspärrning måste uppmärksammas.

För egen del anser jag atl del av principiella skäl skulle vara önskvärt om den kommersiella delen av SBL:s verksamhet kunde bedrivas frislående från SBL:s myndighetsfunktion. Denna fråga bör utredas särskilt. Jag förordar därför att en kommitté tillkallas för det ändamålet.

Kommittén bör även behandla en fråga som väckts av socialstyrelsen. Enligt 8 § 1 mom. läkemedelsförordningen (1962:701) fär endast föreståndaren för SBL införa vissa bakteriologiska preparat till riket. Socialstyrelsen har föreslagit atl denna regel upphävs.

Kommittén bör utreda vilka följder dess förslag får för verksamheten vid produktionsavdelningen och för epidemiberedskapen samt belysa även övriga beredskapsmässiga aspekter av förslagen. Om det befinnes lämpligt att bedriva verksamheten vid produktionsavdelningen i bolagsform och om importmonopolel skulle kunna hävas bör också förutsättningarna för samordning med AB KABl eller annat läkemedelsföretag utredas.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt och parallellt med utredningen (B 1977:07) om lokalisering av ny verksamhet lill Västerbottens län.

Till följd av detta uppdrag bör samtidigt utredningen S 1976:04 upphöra.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar mig

all tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter för att utreda vissa frågor om verksamheten vid statens bakteriologiska laboratorium (SBL),

att utse en av ledamöterna atl vara ordförande,

alt besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag alt regeringen föreskriver

att ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Socialdepartementet)

DelIIS:ll    Skr 1977/78:103                                        166

11. Utredning om läkemedelsinformation

Dir 1977:73

Beslut vid regeringssammanträde 1977-06-02

Statsrådet Troedsson anför.

Läkemedlen och deras användning har på senare tid diskuterats livligt. Därvid har frågan om en bättre information om läkemedel uppmärksammats särskilt.

Forskningen inom läkemedelsområdet har medfört aU en mängd nya effektiva läkemedel under de senaste decennierna har ställts lill förfogande för behandling av olika sjukdomar. Läkemedelsforskningen är ett i hög grad dynamiskt område och läkemedelssorlimentet förnyas snabbi.

Läkemedelsinformationen är en viktig del av läkemedelshanteringen. Tidigare svarade främst läkemedelsföretagen för denna information, men under senare år har de offentliga insatserna fått en alll större betydelse. Här skall endast erinras om den verksamhet som bedrivs av socialstyrelsen, i första hand genom dess läkemedelsavdelning, kommitté för läkemedelsinformation, biverkningskommiitté och nämnd för hälsoupplysning, av Apoteksbolaget AB samt av landstingens och sjukhusens läkemedelskommittéer. Ett exempel på sådan producentobunden läkemedelsinformation är den läkemedelsbok som apoteksbolaget nyligen har publicerat och som i första hand är avsedd för läkare i primärvården.

Tillverkare och importörer av läkemedel har ett direkt produktansvar för sina preparat. En omfattande läkemedelsinformation sker från branschens sida till i första hand läkarna. Man avser också att fr.o.m. hösten 1977 lämna information om vissa grupper av läkemedel genom s.k. bipacksedlar som ger närmare upplysning om läkemedlet till användaren.

Det är viktigt att läkare och annan sjukvårdspersonal samt allmänheten får en objektiv information om den lämpliga användningen av läkemedlen samt om olika läkemedelsbiverkningar m.m. Under senare år har det emellertid både i den allmänna debatten och inom fackmannakretsar ifrågasatts om läkemedelsinformationen bedrivs på ett effektivt sätt och i lämplig omfauning. Till största delen är del aUmänheten som har känt sig otillräckligt informerad om sina mediciner beträffande såväl själva användningen som medlens för- och nackdelar. Sådana brister i informationen kan leda till felaktig användning av läkemedel. Läkemedelsdebatten har i hög grad varit inriktad på biverkningsrisker och risker för skador genom överkonsumtion av läkemedel. Detta har lett till att många människor känner sig osäkra inför bruket av läkemedel.

Såsom jag har nämnt i det föregående bedrivs läkemedelsinformation på olika sätt. Enligt min mening behöver man klargöra hur denna information skall presenteras och utformas med hänsyn till att den vänder sig till såväl läkare och annan sjukvårdspersonal som allmänheten. Det är angeläget atl informationsverksamheten samordnas för att bli mer effektiv. Jag förordar därför att en särskild kommitté filisätts för att se över läkemedelsinformationen til! läkarna och sjukvården i övrigt samt till allmänheten. Kommittén bör - mot bakgrund av den hittillsvarande informationsverksamheten -föreslå åtgärder som syftar till dels en rationell arbetsfördelning mellan dem som svarar för informationen, dels ett allmänt ökat kostnadsmedvetande i fråga om läkemedel.

167 Kommittéer: Socialdepartementet   Del II S:ll

Kommittén bör i sitt arbete utgå från atl socialstyrelsen även i fortsättningen skall ha del Övergripande ansvaret för läkemedelskonlrollen, i vilket ingår att genom informationsåtgärder främja användningen av lämpliga läkemedel och förebygga skadeverkningar.

Läkarna har det direkta ansvaret för behandling av patienter. Ca 80 % av samtliga sålda läkemedel förskrivs eller ordineras av läkare. Det är därför viktigt att läkarna får en för dem särskilt anpassad objektiv information. Denna information bör vara så utformad att den tillgodoser läkarnas medicinska och farmakologiska informationsbehov och gör det möjligt för läkarna atl individuellt informera patienterna om läkemedlets verkningar. Patienter behöver ofta råd i fråga om läkemedel även av annan sjukvårdspersonal och andra personalgrupper med vårdande uppgifter. Kommittén bör därför överväga frågan om sådana personalgrupper har eller bör fä kunskaper för alt ge rätt information i läkemedelsfrågor.

Vid flertalet sjukhus eller gemensamt för ett sjukvårdsdistrikt finns i dag särskilda läkemedelskommittéer som har till uppgift att rekommendera lämpliga läkemedel i det dagliga sjukvårdsarbetet. Dessa kommittéer, som har vuxit fram genom lokala initiativ, har successivt utökat sin verksamhet och på vissa håll har även representanter för den öppna distriktssjukvården knutits till kommittéerna. Det är angeläget att denna verksamhet utvecklas ytteriigare. Kommittén bör behandla läkemedelskommittéernas framtida roll inom läkemedelsinformationen. Härvid bör beaktas vikten av att även den icke sjukhusanknulna läkarkåren ges möjlighet alt ta del av läkemedelskommittéernas rekommendationer.

Apoteksbolaget har genom de lokala apoteken goda möjligheter atl direkt informera allmänheten om läkemedel. Kommittén bör undersöka hur apoteken på lämpligt sätt skall engageras i läkemedelsinformationen. Därvid bör beaktas möjligheterna att vidareutveckla redan påbörjad informationsverksamhet till allmänheten. Särskild hänsyn bör tas lill behovet av information hos äldre personer vilka ofta använder läkemedel i stor omfattning. Det bör också vara en uppgift för apoteken atl informera om sådana receptfria läkemedel som kan användas vid egenbehandling av enklare åkommor.

Del är viktigt att den information som lämnas av producenterna är väl avvägd och utformad och atl den uppfyUer högt ställda etiska krav. Kommittén bör överväga om de riktlinjer för informationsverksamheten som har utarbetats inom läkemedelsbranschen är tillräckliga.

Kommittén bör samråda med bl.a. hälso- och sjukvårdsutredningen (S 1975:04), läkemedelsindustridelegationen (I 1975:09), kommittén (S 1977:02) för översyn av sjukvårdens inre organisation saml kommande utredning om vissa vårdutbildningar inom högskolan.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar mig

atl tillkalla en kommiué med högst sex ledamöter med uppdrag att se över läkemedelsinformationen till läkarna och sjukvården i övrigt samt lill allmänheten,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag aU regeringen föreskriver

att ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat

DelIIS:12   Skr 1977/78:103                                      168

föreskrives, att kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Socialdepartementet)

12. Viss omsorg om handikappade

Dir 1977:89

Beslut vid regeringssammanträde 1977-08-11

Departementschefen, statsrådet Gustavsson, anför efler samråd med statsrådet Troedsson.

Samhället har ansvaret för handikappfrågorna. Målet för insatserna är att integrera handikappade i samhällsgemenskapen och ge dem samma livsvillkor som andra. Strävanden i detta syfte har förbättrat handikappades situation på ett omvälvande sätt. Alltjämt måste dock mycket stora krav ställas på samhället för att målet skall nås. 1 den debatt som förs om insatsernas fortsatta inriktning har på senare år omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda och flerhandikappades situation uppmärksammats i särskilt hög grad.

Från olika håll har uttalats önskemål om en översyn av lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (omsorgslagen). Motioner i detla syfte har behandlats av riksdagen under de senaste tre åren (senast mot. 1975/76:383 och 2054, SoU 1976/77:8, rskr 1976/77:9). Den förutvarande regeringen har uppdragit åt hälso- och sjukvårdsutredningen (S 1975:04) att bl.a. pröva frågan om den framtida lagstiftningens utformning då det gäller omsorgen för utvecklingsstörda.

Även frågan om flerhandikappades problem har behandlats av riksdagen (mot. 1973:427 och 666, SoU 1973:12, rskr 1973:180), och den förutvarande regeringen har uppdragit åt handikapputredningen (S 1966:38) alt pröva denna fråga vid fullgörandet av sitt uppdrag. At handikapputredningen har dessutom uppdragits all pröva vissa frågor om befogenhet alt besluta alt särskolelev skall bo i elevhem, m.m. (mot. 1974:289, SoU 1974:33, rskr 1974:309).

Med anledning av motioner har 1976/77 års riksdag även behandlat frågan om omsorgerna för psykotiska barn och hos regeringen hemställt om utredning i denna fråga (mot. 1975/76:559, SoU 1976/77:8, rskr 1976/ 77:9).

Arbetet med lagstiftning på omsorgsområdel har anknytning till arbetet med förnyelse av bestämmelserna inom hälso- och sjukvård. Frågan om samhällets insatser för utvecklingsstörda berör emeUertid vida områden med delvis ringa eller mindre klar anknytning lill hälso- och sjukvård. En rad olika frågor inom omsorgerna påkallar en särskild bedömning, och dessutom finns ett starkt samband mellan frågor rörande utvecklingsstörda och andra handikappade. Problemen är likartade, och deras lösning ofta besläktad. Uppdraget lill hälso- och sjukvårdsutredningen på omsorgsområdet innebär en begränsning av möjligheterna till allsidig utredning på detta område. De aktuella utredningsuppgifterna på handikappområdet bör därför uppdras åt

169 Kommittéer: Socialdepartementet   Del II S:12

en kommitté med inriktning på handikappfrågor. Kommittén bör även överta handikapputredningens uppdrag beträffande flerhandikappade, varvid handikapputredningens arbete bör anses slutfört.

En sammanställning med synpunkter på nämnda aktuella utredningsuppgifter på handikappområdet, kallad PM ang. omsorgsutredning, har utarbetats inom socialdepartementet. Promemorian avsågs utgöra underiag för en diskussion om utformningen av direktiv för en särskild pariamentarisk kommiué. För att vidga diskussionen gjordes promemorian till föremål för en omfaUande remissbehandling. Promemorian och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till detta protokoll som bilaga.

Remissinstanserna stöder i stort den uppfaUning om uppdragels innehåll som kommer till uttryck i promemorian. Även jag kan ansluta mig lill den och vill för egen del särskilt understryka följande synpunkter.

Samhället har ansvaret för handikappfrågorna. Dess insatser syftar till att handikappade skall kunna delta i all verksamhet som andra. Jag ser detta som den väsentligaste utgångspunkten för kommitléns arbete.

Integrering och normalisering - de vägledande grundsatserna på handikappområdet - förutsätter inte med nödvändighet att bestämmelser om viss verksamhets tillgänglighet för handikappade är införda i de författningar som reglerar just den verksamheten. Del väsentliga är bestämmelsernas syfte, att integrera människorna i verksamheten. Man kan aldrig bortse från att särregler på handikappområdet markerar handikappade som en särgrupp i samhället. Därför anser jag det angeläget att motverka tillkomsten av sådana särregler och minska omfattningen av dem som finns.

Omsorgslagen har haft en gmndläggande betydelse för utbyggnaden av samhällets insatser för utvecklingsstörda. Enligt min mening kan del emellertid inte uteslutas att lagens karaktär av säriag för en viss grupp är till ett förfång för gruppens integrering. Kommittén bör därför fä pröva om och hur utvecklingsstördas trygghet kan upprätthållas och förslärkas om man minskar antalet särbestämmelser. Kan det visas att förändringar i dessa avseenden leder till förbättringar för utvecklingsstörda, vilket åtskilliga remissinstanser är övertygade om, skall förändringarna naturiiglvis göras.

Det finns särskild anledning understryka att detta synsätt bör prägla kommitléns bedömningar om huvudmannaskapet för omsorgsverksamheten. Atl reglerna för omsorgsområdet strider mot den allmänna fördelningen av uppgifter huvudmännen emellan är inle ell tillräckligt skäl för förändring av huvudmannaskapet för omsorgsvården. 1 den mån kommittén föreslår sådana förändringar, bör de medföra förbättrade insatser för utvecklingsstörda. Kommittén bör i viss omfattning genom försöksverksamhet pröva bärigheten av diskuterade förändringar i detla och andra avseenden. Det är viktigt att kommittén har ett sammanhållet utredningsansvar för omsorgsfrågorna, innefattande särskolverksamheten. Den bör i skolfrågor hålla fortlöpande kontakt med SSK-ulredningen.

Prövningen av frågor om tillsynen över omsorgsverksamheten bör ske med utgångspunkt från att en förenkling skall medföra bättre omsorger för utvecklingsstörda och en jämn standard över hela landet. Det i och för sig beaktansvärda intresset av ökad frihet för huvudmännen är således inte ensamt tillräckligt skäl för minskat statligt inflytande. För prövningen av beslutsnämndemas funktioner och därmed sammanhängande frågor bör kommittén bl.a. inhämta synpunkter från nämnderna.

Kommitténs arbete med omsorgerna för utvecklingsstörda bör inledas med en karlläggning av omsorgernas omfattning och utformning. Det är särskilt

DelIIS:12   Skr 1977/78:103 170

angeläget att en analys därvid görs av omsorgernas kvalitet och av skillnaden i standard olika områden emellan. DeUa inledande arbete bör redovisas särskilt och tjäna som underlag för en mera allmän diskussion om omsorgernas utveckling. Det är vidare angeläget alt kommittén i samma syfte under arbetets gång framlägger preliminära överväganden i olika delfrågor.

Beträffande de psykotiska barnen vill jag understryka både de nära beröringspunkterna med insatserna för utvecklingsstörda barn och de olikheter som föranleds av atl barnens handikapp har olika orsaker. En gemensam utgångspunkt för kommitténs arbete med båda grupperna är barnens rätt till integrering i samhället och till ett liv som andra barn. Liksom remissinstanserna finner jag del uppenbart all de psykotiska barnen i dag inle får tillräckliga omsorger. Detta synes bero på osäkerhet både om handikappets orsaker och om barnens vård, behandling och undervisning. Kommittén bör därför inleda arbetet med atl kartlägga barnens situation och utreda deras behov av stöd. Kartläggningen bör innefatta redovisning och uppföljning av de projekt som pågår på området. Även i fråga om de psykotiska barnen bör kommittén före utformningen av förslag lägga fram resultatet av kartläggningen för diskussion.

Kommitténs överväganden i habilileringsfrågorna bör särskilt avse hur de totala resurserna för alla handikappade barn kan förstärkas genom bättre samordning, såväl inom landstingen som mellan landsting och kommuner.

Utredningen angående flerhandikappade har sin givna utgångspunkt i en rad projekt som pågår och har slutförts. Handikapputredningen har medverkat i dessa, och den nya kommitténs första uppgift bör vara au göra en redovisning och analys av de erfarenheter som projekten har givit. Den bör framläggas före utgången av år 1977. Redovisningen bör diskuteras med företrädare för handikapprörelsen och andra intressenter samt ligga lill grund för kommitténs förslag.

Jag avser att till kommittén knyta sakkunskap från FUB och andra berörda handikapporganisationer.

Kommittén bör arbeta snabbi. Den bör kunna avge delbetänkanden i avgränsbara frågor. Dess öven/äganden bör göras mot bakgrund av det ansträngda samhällsfinansiella läget. Regeringen har i prop. 1976/77:150 framhållit att de närmaste åren måste inriktas på en strävan att återvinna balansen mellan resursulvecklingen och ulgiflsambitionen. Den fortsatta reformpolitiken måste föras i detta perspektiv.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar mig

atl tillkalla en kommitté med fem ledamöter med uppdrag att utreda frågoma om omsorgerna för psykiskt utvecklingsstörda, psykofiska barn och flerhandikappade,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

au ersäuning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att kostnaderna för utredningen skall betalas från femte huvudtitelns kommitléanslag.

171 Kommittéer: Socialdepartementet   Del II S:12

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Socialdepartementet)

Bilaga

Departementspromemorian (1977-03-08)

Undervisning och övriga omsorger om psykiskt utvecklingsstörda har utvecklats kraftigt sedan den nuvarande omsorgslagen trädde i kraft år 1968. Omsorgerna har alltmer inriktats på integration och normalisering i såväl undervisning som boende. Eleverna i särskolan bor i ökad utsträckning hemma eller i mindre elevhem som är fristående från skolorna. Nya särskolor byggs integrerat med andra skolformer. Särskolans förskola integreras alltmer med den ordinära förskolan. För vuxna psykiskt utvecklingsstörda har under de senasie åren ell betydande antal inackorderingshem tillkommit. Många utvecklingsstörda har efter en lid i inackorderingshem kunnat flytta ul i eget boende. Vården vid specialsjukhusen har i slor utsträckning överförts till vårdhem. Mer än hälften av de psykiskt utvecklingsstörda bor nu i föräldrahemmet, i annat enskilt hem eller i egen bostad. Detta har medfört en kraftig utbyggnad av den öppna dagcenterverksamheten. För undervisningens del präglas utvecklingen av en väsentlig omdaning av särskolan. Av särskild betydelse är träningsskolan, som infördes genom omsorgslagen. Antalet elever som får undervisning och träning i särskolan är nu mer än dubbelt så stort som år 1968. Även förskolan har utvecklats väsentligt. Lärarantalet har ökat på motsvarande sätt.

Utvecklingen belyses av atl landstingens samlade utgifter på området stigit från ca 300 milj. kr. år 1968 tUl ca 1.500 milj. kr., och aU statens bidrag till lärarlöner i särskolan under perioden stigit från 25 milj. kr. lill ca 240 milj. kr.

Under den intensiva utbyggnad som följde omsorgslagens ikraftträdande har verksamhetens innehåll påtagligt förändrats. Framför allt har integrations- och normaliseringsprinciperna slagit igenom på eu sätt som inte kunde förutses vid lagens tillblivelse. Även om lagen präglas av nytänkande på avgörande punkter bygger den ändå på uppfattningen att de psykiskt utvecklingsstörda ulgör en särgrupp i samhället, som måste beredas ett speciellt lagfäst skydd i form av särskilda omsorger. Dessa omfattar dels rätt till vård i särskilda institutioner och undervisning i speciella skolformer, dels garantier för den enskildes rättssäkerhet i systemet. Såväl omsorgslagen som omsorgsstadgan har därför utformats med en långtgående detaljreglering.

Omsorgslagen och det sammanhållna ansvar som den ålägger landstingen har som fömt nämnts haft en avgörande betydelse för utvecklingen av omsorgsverksamheten. På grundval av de erfarenheter som gjorts under lagens tillämpningslid bör nu prövas vilka särskilda lagbestämmelser som krävs för alt i fortsättningen trygga psykiskt utvecklingsstördas rätl lill en adekvat samhällsservice, och hur dessa bestämmelser bör utformas. Uppdraget bör utföras av en särskild utredning. Det uppdrag beträffande omsorgsverksamheten som ingår i direktiven för Hälso- och sjukvårdsutredningen (S 1975:04) förs därvid över till här avsedd utredning.

Som grund för sitt arbete bör utredningen lägga en redovisning av omsorgernas utformning och omfattning, särskilt då del gäller det kvalitativa innehållet i omsorgerna. Därvid bör även forskning inom området beaktas. Utredningen bör la fasta på och understödja den utveckling som sker mot

DelIIS:12   Skr 1977/78:103                                      172

ökad integrering och normalisering, bl.a. ökat eget boende, gruppboende, dagcenterverksamhet och fritidsaktiviteter. Vidare bör den pågående övergången från slora institutioner till mindre enheter beaktas.

Lagstiftningen beträffande psykiskt utvecklingsstörda härav hävd kommit alt betona de utvecklingsstörda som en särgrupp i samhället. Tidigare har detta också tagit sig uttryck i en uttalad avskildhet från övrig samhällsgemenskap, t.ex. genom vårdinstitutioners förläggning. Detla strider mot den nuvarande synen på handikappade människor. Utredningen bör pröva att anpassa de erforderiiga bestämmelserna till ett modernare synsätt. Utredningen bör utgå från alt envar medborgare bör ha rätt till en samhällsservice som är anpassad efter hans behov och förutsättningar, och att denna service så långt möjligt bör lämnas av del samhällsorgan som i vanliga fall svarar för den. Detta innebär ökade möjligheter för utvecklingsstörda eller eljest handikappade barn alt få slöd och hjälp utanför säriagstiftning. Även före inskrivning finns behov av stöd utan säriag.

För många av dem som skrivs ul från omsorgerna som unga vuxna kvarstår ett behov av tillsyn, stöd och råd, som måste beaktas. Den utvecklingsstördes rätt till samhällets övriga resurser (socialvård, sjukvård, arbetsvärd, kultur m.m.) bör framhävas. Utredningen bör uppmärksamma frågor som rör samordning av erforderliga insatser för bl.a. deras möjligheter till arbete eller annan meningsfull sysselsättning. I detta sammanhang bör även andra förståndshandikappade ungdomars situation och behov av särskilt stöd uppmärksammas.

När det gäller boendeformer för utvecklingsstörda bör utredningen särskilt pröva hur utvecklingen av hemmavården kan stödjas, bl.a. genom att föräldrar bereds avlastning. Den pågående utvecklingen mot integration i boendet genom gruppbostäder och enskilt boende bör främjas. Därvid bör särskilt beaktas den lilla enhetens princip och närhetsprincipen. Utredningen bör pröva om kommunerna, som har ansvaret för bostadsförsörjningen, också bör svara för utvecklingsstördas boende i integrerade former saml driften av dagcenier och fritidsaktiviteter. Fördelarna av en sådan lösning bör vägas mot värdet av ett sammanhållet huvudmannaskap, om utredningen finner att ett kollektivt boende i institutioner bör förbli en angelägenhet för landstingen och de landstingsfria kommunerna.

Även om utvecklingen visat all utvecklingsstörda kan tränas alt leva ute i samhället i långt större utsträckning än man tidigare vågat hoppas, kommer ett antal vuxna alt behöva den vård som bäst torde tillgodoses i ell sammanhållet boende. Utgångspunkten bör här vara att sådan vård ges i mindre enheter inom hemlandstingen. Specialsjukhusen bör sålunda på sikt kunna avskaffas. 1 den mån specialvårdhem bedöms erforderiiga bör utredningen pröva möjligheten Eitt där skapa centra för metodutveckling och korttidsvård. 1 detta sammanhang bör utredningen särskilt studera de behov som utvecklingsstörda med sociala anpassningssvårigheter har av stöd och hjälp i samhället.

Som fömt nämnts har de särskolor som byggts under senare år integrerats lokalmässigt i andra skolor. Föredragande statsrådet framhöll i propositionen (1967:142) om omsorgslagen att han på intet sätt ville utesluta att utvecklingen på längre sikt kan länkas gå mot ett primärkommunalt huvudmannaskap för särskolan. Denna fråga bör nu prövas av utredningen. Om utredningen finner att en ändring av huvudmannaskapet är motiverad bör även övervägas hur en organisationsmässig integrering mellan särskolan och

173 Kommittéer: Socialdepartementet   Del II S:12

övriga skolformer och en förenkling av gällande regleringar kan åstadkommas.

Verksamheten för utvecklingsstörda barn bör så långt möjligt kopplas lill barnomsorgslagen och kommunerna. Utredningen bör särskilt pröva om förskoleverksamheten bör ha ett primärkommunalt huvudmannaskap. För att en sådan primärkommunal verksamhet skall kunna genomföras måste det skapas säkerhet för atl erforderiiga landstingsbundna resurser - av personell och annan art - kommer att bibehållas och utvecklas. Utredningen bör här pröva hur de landstingskommunala habilileringsresurserna för handikappade barn kan samordnas, dels internt inom landstingen och dels gentemot kommunerna.

1 frågor som rör vuxenundervisning för utvecklingsstörda bör utredningen hålla kontakt med utredningen (U 1975:19) om vissa folkbildningsfrågor m.m.

Utredningen bör pröva möjligheten att delegera vissa tillsynsfrågor till landsting och kommuner.

När det gäller utformningen av den lagstiftning och övriga bestämmelser som utredningen finner erforderiiga för atl trygga utvecklingsstördas rätt lill god omsorg, undervisning och vård bör utredningen pröva om dessa även i fortsättningen bör ges en sammanhållen karaktär som i den nuvarande omsorgslagen.

Inom lagstiftningen finns i dag en strävan atl undvika detaljreglering av landstings- och primärkommunal verksamhet. Den sociala lagstiftningen bör sålunda inrymma möjlighet att utifrån förhållandena i del särskilda fallet vidta de åtgärder som är mest ändamålsenliga. Samhällets ansvar - att ge hjälp och vård i olika former - avses därför komma till uttryck i en ramlagstiftning. Utredningen bör pröva om en sådan modell tillgodoser syftet att garantera de psykiskt utvecklingsstördas rättigheter i samhället. Utredningen bör även kunna pröva om det är möjligt att tillfredsställande reglera vissa delar av området inom ramen för den allmänna lagstiftningen, t.ex. sjukvårdslag, socialvårdslag, skollag o.d. Härvid bör särskilt beaktas det pågående arbetet med ny social- och sjukvårdslagstiftning. Självfallet kan en ramlagstiftning kompletteras med i annan ordning utfärdade bestämmelser.

1 såväl omsorgslagen som omsorgsstadgan finns detaljerade bestämmelser av för den enskilde tvingande karaktär beträffande inskrivning, utskrivning osv. Samtidigt finns bestämmelser som reglerar den utvecklingsslördes rätl i sammanhanget. Behovet av en ingående rättslig reglering av dessa frågor torde bli mindre om insatserna fär karaktären av en fill handikappet anpassad samhällsservice. Särskilda tvångsmedel - liknande dem som finns inom den psykiatriska sjukvården - erfordras dock för den mindre grupp som är i oundgängligt behov av vård på sluten institution. Utredningen har atl överväga dessa frågor, bl.a. de funktioner som ankommer på beslutsnämnd, och har därvid alt främst beakta den enskildes rättstrygghet, liksom möjligheten av att beslulsnämndens funktioner läggs på annat jämförbart samhällsorgan.

Utredningens överväganden när det gäller finansiering av olika insatser och kostnadsfördelning bör inle ges formen av preciserade förslag, då hithörande frågor prövas av utredningen om kommunernas ekonomi.

Utredningen bör överväga att under arbetets gång framlägga en diskussionspromemoria där utredningens synpunkter och ev. olika alternativ redovisas.

DelIIS:12   Skr 1977/78:103                                       174

Inom utredningens ram bör även tas upp den av riksdagen (SoU 1976/77:8) aktualiserade frågan om behandling och undervisning av psykotiska barn, eftersom åtskilliga av dessa barn finns inom omsorgsvården och i särskolan. Försöksverksamhet på området pågår eller planeras på flera håU under medverkan av bl.a. socialstyrelsen och skolöverstyrelsen. Utredningen bör i sitt arbete hålla nära kontakt med denna försöksverksamhet samt bl.a. dra erfarenhet av den verksamhet som bedrivs vid de institutioner med särskild inriktning på sådana barn.

Utvecklingsstörning är ofta förenad med andra handikapp. Utredningen bör därför ta över del uppdrag beträffande flerhandikappades problem som enligl regeringsbeslut den 25 maj 1973 överiämnats till handikapputredningen och påbörjats av denna. Därvid bör den försöksverksamhet som bedrivs av bl.a. Synskadades riksförbund beaktas.

1 samband med detla uppdrag bör utredningen överväga möjligheten och lämpligheten av att lagfästa samhällets ansvar för vissa grupper svårt handikappade, t.ex. när det gäller rehabilitering, social omvårdnad, utbildning o.d. Övervägandena bör inle avse någon form av speciell handikapplag, eftersom del skulle motverka strävandena till integrering och normalisering. Prövningen bör i stället avse möjligheten atl inom ramen för gällande lagstiftning ange samhällels ansvar för att anpassa sina serviceuppgifter till handikappade. Delta bör även gälla de barn vars behov av särskilt boende regleras i den s.k. elevhemslagen (SFS 1965:136).

Till utredningen bör slutligen överföras det uppdrag beträffande beslutanderätten vid utvecklingsstördas placering i elevhem m.m. som den 22 november 1974 överiämnades till handikapputredningen.

Remissyttrandena

Yttrande över promemorian har avgivits av socialstyrelsen, statens handikappråd, utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK-ulredningen), länsstyrelser. Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, landstingskommuners omsorgsstyrelser. Föreningen för psykotiska barn. Föreningen psykologer inom omsorgsverksamheten, Martin Johansson, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar (RBU), Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna (FUB), ävensom vissa till förbundet anslutna föreningar och Synskadades riksförbund (SRF),

Remissinstanserna är ense om atl de frågor som las upp i departementspromemorian kräver stor uppmärksamhet och behöver utredas. Promemorian kan i princip ligga till grund för utredningsarbetet. Nästan alla remissinstanser anser all den med vissa kompletteringar bör utgöra direktiv för en särskild parlamentarisk kommitté.

Alla ärense om att psykiskt utvecklingsstörda måste ha garantier för sina rättigheter i samhället, men remissopinionen är delad i frågan om omsorgslagen bör behållas. FUB, som motsätter sig en prövning av frågan aU avskaffa lagen, tillstyrker en översyn föratt förbättra utvecklingsstördas situation. Till remissinstanser som anser att lagen bör behållas hör bl.a. även socialstyrelsen. Landstingsförbundet, å andra sidan, anser atl utredningsarbetet inte bör få gälla en ny omsorgslag eller en allmän handikapplag och Svenska kommunförbundet framhåller all omsorgslagen lägger ett totalansvar för en viss grupp handikappade på landstingen trots att vissa behov för denna grupp inte principiellt avviker från andra handikappgruppers behov. Stockholms läns

175 Kommittéer: Socialdepartementet   Del II S:12

landstingskommuns omsorgsstyrelse hävdar att utvecklingen har gått förbi omsorgslagen och atl den nu bör omprövas.

En av huvudfrågorna för utredningen bör enligt FUB gälla behovet av ökade primärkommunala insatser för utvecklingsstörda. Det ensidiga landstingskommunala ansvaret som i praktiken kännetecknar den nuvarande ordningen får inte ersättas med ett ensidigt primärkommunalt ansvar för omsorgerna. Målet för utredningen bör i stället vara alt åstadkomma bra samverkan mellan landsting och kommuner. Landstingsförbundet hävdar att omsorgerna, bortsett från medicinsk värd, är i linje med kommunernas arbetsuppgifter.

Förvissa marginalgrupperutvecklingsslörda torde dock kommunerna vara för små som huvudmän och nära samverkan med landstingen blir därför nödvändig. Kristianstads läns landstingskommuns omsorgsstyrelse ställer sig med hänsyn lill behovet av sammanhållet ansvar för omsorgerna yUersl tveksam till en delning av huvudmannaskapet mellan landsting och kommuner. Jämtlands läns landstingskommuns omsorgsstyrelse finner alt det samlade huvudmannaskapet är betydelsefullt. Från andra områden kan konstateras all delat ansvar leder lill att människorna kommer i kläm mellan huvudmannaintressena.

Några remissinstanser lar upp frågan om omsorgsverksamhelens finansiering, och Svenska kommunförbundet finner det angelägel all kommittén lägger fram förslag till kostnadsfördelning.

1 frågan om delegation av tillsynen öyer omsorgsverksamheten är remissopinionen delad med övervikt för en tveksam eller avstyrkande hållning. FUB avstyrker en prövning av möjligheterna till delegaUon till landsting och kommuner. Malmöhus läns landstingskommuns omsorgsstyrelse finner det inle vara till gagn vare sig för den kommunala självstyrelsen eller för den rationella handläggningen av omsorgsärenden att statliga tillsynsmyndigheter skall detaljgranska verksamheten. Hallands läns landstingskommuns omsorgsstyrelse går ett steg längre och anser atl delegation är tillräcklig och atl tillsynen i stället skall föras över till landstingen.

FUB anser alt beslutsnämnderna skall finnas kvar, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför att beslutsnämndernas funktioner eventuellt kan föras över på länsrätterna, som handlägger ärenden av liknande slag.

Remissinstanserna framför synpunkter på den fortsatta utvecklingen inom delområden av omsorgerna. FUB framhåller allmänt härom atl det på många områden behövs ökad primärkommunal medverkan, särskilt i frågan om barnomsorg, skola, fritidsverksamhet och idrott, hemtjänst, bostads- och samhällsplanering samt förmyndarskap och godmanskap.

Statens handikappråd tillstyrker att omsorgskommiitén prövar hur habilileringsresurserna för handikappade barn kan samordnas. Kronobergs läns landstingskommuns omsorgsstyrelse anser atl kommittén bör bedöma flerhandikappade och svårt utvecklingsstörda barns villkor och beakta hur kunnandet inom omsorgsverksamheten kan utvecklas och spridas.

FUB hälsar den ökade integreringen inom skolan med tillfredsställelse, men anser att den behöver fördjupps. Inom FUB är meningarna delade i huvudmannaskapsfrågan. Det står dock klart att primärkommunerna måste fä ell ökat ansvar, och FUB motsätter sig inte all omsorgskommittén utreder frågan, vilket bör ske bl.a. genom en försöksverksamhet. För SSK-utredningen står del alltmera klart att reformförslag för handikappades skolformer bör samordnas med förslag avseende den vanliga skolan. Bestämmelser för särskolan bör föras in i skollag och skolförordning och

Del II S:12   Skr 1977/78:103                                     176

ansvaret för frågor om särskolan bör flyttas från socialdepartementet till utbildningsdepartementet. SSlC-utredningen föreslår att den skall pröva frågan om särskolans reformering och att del skall ske i nära samverkan med omsorgskommitlén för alt trygga utvecklingsstördas rätt lill god samhällsservice.

Omsorgslagen innehåller inga bestämmelser om fritidsverksamhet konstaterar FUB, men landstingen gör insatser på detta område fast i otillräcklig omfattning. Kommuner som driver eller stöder fritidsverkamhel erkänner sällan utvecklingsstördas rätt att delta i denna. Kommitténs översyn måste inriktas på hur hithörande angelägna behov skall tillgodoses. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser det viktigt att föräldrar som gör slora vårdinsatser får fortlöpande barnpassning så att fier barn kan bo hemma. Avlösning för vila och semester är också betydelsefull. Kalmar läns landstingskommuns omsorgsstyrelse framhåller att utvecklingen från slutna till öppna verksamhetsformer är långt ifrån avslutad. Omsorgskommiitén bör studera olika boendeformer och bedöma om uppdelningen av dem för vuxna är lämplig eller utgör ett hinder för normaliseringen. FUB anser det svårt rekrytera personer med sinne för uppgifter att vara förmyndare och gode män och alt detta förhindrar förverkligandet av 1975 års förmyndarskapsreform. Dessa problem bör lösas i samverkan mellan landsting och kommuner.

Östergötlands läns landstingskommuns omsorgsstyrelse känner tveksamhet inför tanken att ordna specialvårdhemmen som centra för metodutveckling och korttidsvård. Del måste klarläggas om en sådan resurs kommer att efterfrågas, om hemmen skall få andra uppgifter eller avvecklas. Styrelsen tar även upp frågan om forskningen och anser all den hittills har fått slå tillbaks för de praktiska, fältmässiga insatserna. Den bör därför förstärkas både som grundforskning och som målforskning.

FUB framhålleratt samarbetet mellan FUB-rörelsen och omsorgsverksamheten bör utvecklas och att bestämmelser därom införs i omsorgslagen.

Vidare betonar FUB all gruppen andra förståndshandikappade än utvecklingsstörda bör uppmärksammas mera systematiskt. Det har ett stort förebyggande värde om alla småbarn med försenad eller störd utveckling får god omsorg. Jönköpings läns landstingskommuns omsorgsstyrelse finner det angeläget atl utredningen prövar den nu tillämpade avgränsningen av gruppen förståndshandikappade. Värmlands läns landstingskommuns omsorgsstyrelse finner det i departementspromemorian begagnade uttrycket andra förståndshandikappade alltför obestämt och kunna innebära en svåröverskådlig vidgning.

Statens handikappråd tillstyrker alt handikapputredningens uppdrag beträffande fierhandikappade förs över på den nya kommittén. Uppdraget bör få hög prioritet i utredningsarbetet. SRF finner det angeläget att kommittén redan från början får tillräckliga resurser för atl kunna arbeta snabbt med frågorna om flerhandikappade. Omfattande kunskap om flerhandikappades problem och behov finns på olika håll, bl.a. inom SRF. Kommittén börsamla sådan kunskap och även pröva olika administrativa lösningar för samordning av insatserna för flerhandikappade.

Föreningen för psykotiska barn anser att det kan vara en fördel att frågan om de psykotiska barnens vård och undervisning behandlas i ett större sammanhang av en utredning med även andra uppgifter. Det finns dock en uppenbar risk för att frågan därigenom både fördröjs och uppmärksammas alltför lite. Föreningen betonar att de psykotiska barnen i många avseenden skiljer sig från utvecklingsstörda barn, och att de behöver speciellt anpassade insatser.

177 Kommittéer: Socialdepartementet   Del II S:13

Kronobergs läns landstingskommuns omsorgsstyrelse uttalar atl Insatserna för psykotiska barn är otillräckliga och anser det därför värdefullt att den nya kommittén skall behandla deras problem.

1 fråga om utredningsarbetets organisation framhåller remissinstanserna betydelsen av medverkan från intressenterna. Statens handikappråd betonar viklen av alt kommittén samverkar med handikapprörelsen och med andra ulredningskommittéer, såsom SSK-ulredningen och kommittén för sjukvårdens inre organisation. Remissinstanserna finner det värdefullt att kommittén lägger fram diskussionspromemorior under arbetets gång.

13. Huvudmannaskapet för karolinska sjukhuset

Dir 1977:101

Beslut vid regeringssammanträde 1977-09-01

Statsrådet Troedsson anför.

Karolinska sjukhuset uppfördes av staten omkring år 1940 i samarbete med Stockholms stad och Stockholms läns landsting.

Numera är flertalet patienter vid sjukhuset från Stockholms län. Tidigare togs i stor utsträckning patienter emot från hela landet. Som exempel kan nämnas förhållandena under budgetåret 1955/56. Det fanns då 1.620 vårdplatser vid sjukhuset. Av dessa var 726 s.k. riksplalser, vilka disponerades av patienter från hela landet. Stockholms stad och län hade tillsammans 702 vårdplatser. Resterande 192 vårdplatser var garnisonsplatser.

Ar 1960 beslöt riksdagen alt riksplatserna skulle avvecklas (prop. 1960:159, SU 1960:189, rskr 1960:381). I den proposition som tåg till grund för beslutet uttalade departementschefen atl starka skäl kunde åberopas för att överväga om staten inte borde avhända sig huvudmannaskapet för både karolinska sjukhuset och akademiska sjukhuset i Uppsala, bl.a. med hänsyn fill de organisatoriska fördelar, som skulle vara förknippade med ett enhetligt huvudmannaskap.

Riksplatserna vid karolinska sjukhuset är f n. i allt väsentligt avvecklade. Omkring 90 % av totala antalet vårddagarvid sjukhuset utnyttjas av.patienter från Stockholms län. 1 övrigt utgör sjukhuset ett regionsjukhus för stockholmsregionen.

Kungl. Maj:t uppdrog år 1965 åt statens förhandlingsnämnd att söka klarlägga villkoren för ett eventuellt kommunalt övertagande av karolinska sjukhuset.

Inom riksdagens revisorers kansli har i mars 1977 upprättals en granskningspromemoria (nr 1/1977) om karolinska sjukhusets upprustning. 1 promemorian föreslås bl.a. atl förutsättningarna för alt överföra sjukhuset helt eller delvis till landstingskommunalt huvudmannaskap utreds.

Företrädare för Stockholms läns landstingskommun har inför upptagande av förhandlingar om nya drifts- och investeringsöverenskommelser för åren 1977 och 1978 förklarat att landstingskommunen är beredd att ta upp överiäggningar om att överta sjukhuset och inordna det i landstingskommunens sjukvårdsorganisation.

För egen del anser jag alt utvecklingen medfört atl de skäl som en gång fanns för att staten skulle äga och driva karolinska sjukhuset avsevärt försvagats.

DeinS:14   Skr 1977/78:103                                       178

Jag förordar därför - efter hörande av företrädare för Stockholms läns landstingskommun - att betingelserna för ett överförande av huvudmannaskapet för karolinska sjukhuset till landstingskommunen och därmed sammanhängande frågor klariäggs. En särskild utredare bör tillkallas. Utredaren bör biträdas av dels sjukhusdirektören vid karolinska sjukhuset och statens förhandlingsnämnd, dels förhandlingsdelegerade för Stockholms läns landstingskommun, dels företrädare för de anställdas huvudorganisationer.

Utredningen bör bedrivas skyndsamt.

Samråd bör ske med karolinska institutet.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar mig

atl tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda huvudmannaskapet för karolinska sjukhuset och därmed sammanhängande frågor,

alt besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag, att regeringen föreskriver

att ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

atl kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Socialdepartementet)

14. Samhällsstödet till ensiimstående föräldrar m.m.

Dir 1977:104

Beslut vid regeringssammanträde 1977-09-22

Departementschefen, statsrådet Gustavsson, anför.

I Sverige finns f n. drygt 40p.0OO barn som har föräldrar som inte är gifta med varandra och som inte lever tillsammans. Dessutom finns drygt 40.000 barn vars ena förälder är död. Del finns också ett fåtal barn som har adopterats av en ensamstående förälder. De nämnda grupperna av barn ulgör närmare 25 % av samfiiga barn i åldern 0-18 år. Flertalet av föräldrarna ingår i nya familjebildningar. Antalet reellt ensamstående föräldrar med barn utgör ca 100.000 och de har vårdnaden om ca 150.000 barn.

Samhällsstöd i olika former till ensamslående föräldrar och föräldrar med underhållsplikt mot barn har tillkommit successivt under lång lid. Exempel på sådant samhällsstöd är i första hand bidragsförskotten och barnpensionerna. Andra former av särskilt ekonomiskt stöd till dessa föräldragrupper är särskilda skattelättnader och bostadsbidrag med gynnsammare inkomstprövningsregler. Vid en viss inkomst utgår samma bostadsstöd oavsett om en eller två föräldrar skall leva på inkomsten. På motsvarande sätt leder en viss hushållsinkomst lill samma daghemsavgifi oavsett om inkomsten skall delas på en eller två föräldrar. Exempel på en annan typ av stöd från samhällets sida är att ensamstående föräldrar kan få förtur vid fördelning av daghemsplatser.

179 Kommittéer: Socialdepartementet    Del II S:14

Fr.o.m. år 1978 kommer också föräldrar som inle har barnet stadigvarande hos sig alt kunna fä bostadsbidrag enligt gynnsammare regler än f n. Detta skall göra del möjligt för föräldern alt ha en bostad som är stor nog för att han eller hon skall kunna ta emot barnet för någon tids vistelse.

Den nu gällande bidragsförskottslagen (1964:143) kom lill år 1964, Stödformen går emellertid tillbaka till år 1937, då den första lagen om förskottering av underhållsbidrag lill barn kom till. Ar 1937 tillkom också den lag om barnbidrag åt barn lill änkor och vissa invalider samt åt föräldralösa barn som föregick nuvarande lagstiftning om barnpensioner. Lagreglerna om barnpension och änkepension ingår sedan år 1962 i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

En ensamstående förälder med hemmavarande barn har också sedan länge rätt lill särskilda skallelätlnader. Dessa utgörs f n. av dels förvärvsavdrag med högst 2,000 kr,, dels en skattereduktion med 1,800 kr. Sammanboende föräldrar kan under vissa förutsättningar få del av endera av dessa skattelättnader. Särskilda skattelättnader för föräldrar med undershållsplikt har också funnits under lång tid, F,n. har underhållsskyldiga föräldrar en maximerad avdragsrält för periodiskt understöd för underhåll lill icke hemmavarande barn, Avdragsrällen går tillbaka på del familjeavdrag som dessa föräldrar hade rätt till vid beskattningen innan barnbidragen infördes, Samma rätt till familjeavdrag hade vid den tidpunkten även familjeförsörjaren i tvåföräldersfamiljer.

Utformningen av de särskilda stödåtgärderna för ensamstående föräldrar och föräldrar med underhållsplikt mot barn återspeglar de förhållanden som gällde under den lidsperiod när stödet infördes, Mannen var huvudförsör-jaren inom familjen och kvinnan hemarbetande. Kvinnan var beroende av mannen både för sin egen och för barnens försörjning. Delta gällde även efter en skilsmässa.

Under de senasie årtiondena har situationen kraftigt förändrats i dessa hänseenden. Allt fier kvinnor förvärvsarbetar och är inte längre beroende av mannen för försörjningen. Detta gäller inte minsl de ensamstående mödrarna. Av alla icke gifta mödrar med förskolebarn yrkesarbetar ca 70 96. Motsvarande andel för icke gifta mödrar med barn i skolåldern är högre, mellan 80 och 90 %. Av de förvärvsarbetande icke gifta mödrarna med förskolebarn arbetar ca 80 96 mer än 35 limmar i veckan.

Barnantalet i varje familj har minskat. Av de ensamstående föräldrarna har ungefär två tredjedelar vårdnaden om ett barn och endast 8 96 har vårdnaden om fler än två barn.

Det bli allt vanligare atl båda föräldrarna förvärvsarbetar och därmed delar på utgifterna för barnen och omsorgen om barnen medan de sammanlever. Efter en skilsmässa/separation försöker föräldrarna också i växande utsträckning dela på omvårdnaden om de praktiska frågorna går alt lösa. Denna utveckling har inneburit att barnfamiljernas behov av samhällets stöd i andra former än rent ekonomiska har kommit mera i förgrunden, l.ex. barnomsorg och goda kollektiva kommunikationer.

Under senare år har vidare skilsmässorna ökal kraftigt. Samtidigt har i ökad utsträckning unga par bildat familj utan atl gifta sig. Den geografiska röriigheten har ökat och medfört atl även gifta och formellt sammanboende föräldrar kan leva åtskilda från varandra genom att en av föräldrarna förvärvsarbetar på annan ort än där familjen är bosatt. De har då samma svårigheter med dubbla bostadskostnader, barnomsorg på kvällarna etc. men fär inle del av de tidigare nämnda stödformerna för ensamslående föräldrar.

DelIIS:14   Skr 1977/78:103                                       180

Denna utveckling innebär också att gränserna blir allt mindre tydliga mellan familjer där föräldrarna formellt sammanlever och familjer med ensamslående förälder.

Stödet till de ensamstående föräldrarna och deras barn har som nämnts lill väsentliga delar sill ursprung i äldre förhållanden och synsätt. De nu antydda samhällsförändringarna har ändrat förutsättningarna för existerande stödformer och aktualiserat behovet av samhällsinsatser i delvis andra former. En allmän översyn behövs därför av utformningen av samhällets stöd på detta område.

Mot den angivna bakgrunden anser jag att en pariamentarisk kommitté bör tillsättas för alt se över utformningen av samhällets slöd till familjer där föräldrarna lever på skilda håll eller där en av föräldrarna saknas. Kommittén bör få till uppgift alt klariägga vilka behov av särskilda stödåtgärder som numera finns för dessa familjer utöver de generellt verkande insatserna för alla barnfamiljer. Utgångspunkten bör vara att stödet skall riktas lill barnen. Vidare bör syftet med samhällsstödet vara att barn till föräldrar som lever åtskilda och barn vars ena förälder saknas skall tillförsäkras levnadsvillkor som så långt möjligt är likvärdiga dem som tillkommer barn med sammanboende föräldrar.

Kommittén bör göra en genomgång av de olika samhälleliga stödformer för ensamstående föräldrar och deras barn som nu finns i form av ekonomiskt stöd, inkl. de särskilda skatteförmånerna, och service av olika slag. För barn som har endast en försörjningsskyldig förälder bör även det ekonomiska stöd som ges i form av gruppförsäkringar eller andra privata försäkringar kartläggas.

Kommittén bör särskilt studera om de nuvarande särskilda stödformerna för ensamstående föräldrar är rätt utformade i förhållande till de särskilda stödbehoven hos denna grupp. Vidare bör kommittén pröva den nuvarande avgränsningen av stödet till ensamstående föräldrar. Kommittén bör överväga om samhällsstöd i ökad omfattning bör inriktas på atl täcka speciella behov av stöd under vissa perioder, t.ex. i samband med förändringar i familjeförhållandena vid skilsmässa eller förälders död. Kommittén bör - i princip inom ramen för oförändrade totala kostnader - lägga fram förslag till de ändringar i samhällets stödinsatser som kommittén finner motiverade.

Som underiag för kommitténs bedömningar torde krävas viss kartläggning av levnadsförhållandena för barn till föräldrar som lever åtskilda och för barn som saknar någon av föräldrarna. Därvid bör också uppmärksammas i vilken utsträckning föräldrar som lever åtskilda delar på den faktiska vården av och omsorgen om barnen. Vidare bör göras jämförande analyser av motsvarande levandsförhållanden för familjer där föräldrarna sammanlever och har gemensamma barn.

Kommittén bör uppmärksamma frågan om avvägningen mellan vårdnads-havarens och den underhållsskyldige förälderns försörjningsinsalser med hänsyn bl.a. till i vilken utsträckning de har utgifter för barnen saml deltar i vården av och omsorgen om dem. Det måste också ske en avvägning så atl största möjliga rättvisa skapas inom gruppen föräldrar som lever åtskilda, l.ex. mellan föräldrar som fortsiilteralt leva ensamma och föräldrar som ingår i nya familjebildningar. Detsamma gäller vid jämförelser mellan ensamslående och samlevande föräldrar.

Familjelagssakkunniga har nyligen lagt fram förslag om föräldrars underhållsskyldighet mot barn (SOU 1977:37). Kommittén bör i sitt arbete utgå från de nya regler som detta förslag kan leda till.

181 Kommittéer: Socialdepartementet   Del II S:15

Pensionskommittén (S 1970:40) har i uppdrag att utreda frågan om efterievandepensionens framtida utformning. Den kommitté som jag nu föreslår skall tillsättas bör samråda med pensionskommittén i frågor rörande stödet när en av föräldrarna saknas. Kommittén bör också hålla kontakt med socialpolitiska samordningsutredningen (S 1975:02) och jämställdhetskommittén (A 1976:08),

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för socialdepartementet

atl tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter för att göra en översyn av samhällets stöd till ensamstående föräldrar m,m.,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394) om inte annat föreskrives,

atl kostnaderna för utredningen skall belasta femte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Socialdepartementet)

15. Översyn av THX-frågan m. m.

Dir 1977:106

Beslut vid regeringssammanträde 1977-09-29

Statsrådet Troedsson anför.

Sedan år 1950 har veterinärmedicine doktorn Elis Sandberg i Aneby behandlat personer som lider av cancer och vissa andra sjukdomar genom att injicera ett Ihymusextrakt, THX, som han själv har framställt. Sandbergs verksamhet har med tiden tätt en betydande omfattning. Tiotusentals människor i vårt land har hiuills behandlats med THX.

År 1971 dömde högsta domstolen (HD) Sandberg för olovlig tillverkning av läkemedel. Brottet bestod i atl Sandberg hade tillverkat THX utan tillstånd. HD eftergav påföljd för brottet, då del inte ansågs grovt och då omständigheterna i målet var säregna. HD anförde bl. a. allom Sandbergs idé är ett misstag och hans lill synes goda resultat beror på tillfälligheter, självläkning eller inverkan av psykiska faktorer, deUa bör klargöras. Skulle något vara atl vinna med preparatet, ansåg HD, så är detta självfallet utomordentligt viktigt - även om det skulle vara mycket mindre än vad Sandberg anser sig ha funnit (NJA 1971 s. 167).

Därefter ansökte Sandberg hos socialstyrelsen om registrering av THX som farmacevtisk specialitet. Trots anmaningar från socialstyrelsens läkemedelsavdelning fullföljde han inte ansökningen genom att ge in sådan dokumentation som styrelsen ansåg nödvändig för registrering.

På grund av vad HD hade anfört i sin dom tillsatte socialstyrelsen år 1972 en särskild expertgrupp med uppgift att söka slutgiltigt klariägga effekten av

DelIIS:15   Skr 1977/78:103                                       182

THX-preparatel. Efler samråd med Sandberg valde expertgruppen ul Ire sjukdomsgrupper för sina undersökningar, nämligen cancer, ögonförändringar vid diabetes och förstoring av blåshalskörteln (prostatism). Expertgruppen, som avgav sitt yttrande år 1974, ansåg alt det inte hade framkommit något som tyder på att THX har haft någon botande eller objekfivi fastställbar gynnsam effekt vid dessa sjukdomar.

I juni 1974 meddelade socialstyrelsen i cirkulär till all medicinalpersonal atl det enligl styrelsens mening inle kunde anses stå i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet att behandla patienter med THX.

Då Sandbergs verksamhet inle har upphört har THX-frågan fortsatt att vara aktuell. Bl. a. har riksdagen vid ett flertal tillfällen behandlat THX-frågan, senast under riksmötet 1976/77 (mot. 1975/76:565, mot. 1975/ 76:1223, mot. 1975/76:1238, SoU 1976/77:9, Rd 1976/77:36-37 och mot. 1976/77:360,mot.l976/77:469,mot. 1976/77:721,SoU 1976/77:36,Rd 1976/ 77:142). Riksdagen avslog då yrkanden om att THX-preparatel skulle få användas fritt inom sjukvården utan registrering enligt läkemedelsförordningen. Riksdagen hade också alt ta ställning till yrkanden om klinisk försöksverksamhet med THX. Även dessa yrkanden avslogs. Socialutskottet uttalade bl. a. följande (SoU 1976/77:9). Det finns inget formellt hinder mot atl socialstyrelsen lar initiativ som syftar till att klarlägga effekten av läkemedel, även om detta i princip ankommer på den som tillverkar läkemedlet. Det kan dock inge betänkligheter ur principiell synpunkt att samma myndighet som utövar kontrollen över läkemedelslagstiflningen i ett visst fall också medverkar till att ta fram det material som kontrollen avser. - Det är viktigt alt socialstyrelsen håller sig underrättad om den grundläggande thymusforskning som bedrivs och det är en självklar skyldighet för styrelsen att stödja forskningen om det visar sig påkallat. - När det gäller frågan om man skall satsa ytterligare resurser på en utvärdering av THX måste m.m även beakta att ell stort antal människor hyser tilltro till preparatet.

Forskning om THX-preparatet pågår vid universitet i Umeå. Bl. a. har innehållet i THX analyserats. Forskning om ihymus och dess funktioner bedrivs på olika håll i väriden bl. a. i avsikt att undersöka förutsättningarna för läkemedelsframställning.

Enligt min mening bör en kommitté fillkallas med uppgift att se över THX-frågan. Kommittén skall sammanställa den dokumentation som finns rörande THX-preparatel och dess användning. Mot bakgrund av sammanställningen skall kommittén utreda vilka åtgärder som den ur medicinsk, juridisk och humanitär synpunkt finner lämpliga. En utgångspunkt bör vara att någon ändring av de grundläggande principerna för gällande läkemedelslagsliftning inle skall ske. THX bör sålunda inte särregleras i läkemedelslagstiflningen.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar mig

alt tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter för översyn av THX-frågan m. m.,

att utse en av ledamöterna alt vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i

183 Kommittéer: Socialdepartementet   Del II S:16

form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives, att kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Socialdepartementet)

16. Förberedelser för internationella barnåret 1979

Dir 1977:108

Beslut vid regeringssammanträde 1977-10-13.

Departementschefen, statsrådet Gustavsson, anför.

FN:s generalförsamling antog hösten 1976 en resolution (31 /169) i vilken år 1979 proklamerades som internationellt barnår. Enligl församlingens beslut skall barnåret ha till syfte dels att öka medvetandet hos beslutsfattare och allmänhet om barns behov, dels uppnå allmänt erkännande av att program för barn skall utgöra en integrerad del av ekonomiska och sociala utvecklingsplaner i syfte alt därigenom åstadkomma kontinueriiga aktiviteter som gynnar barn.

1 resolutionen uppmanas FN:s medlemsregeringar vidare alt intensifiera sina ansträngningar att öka barns välfärd, särskilt vad gäller de mest eftersatta eller missgynnade grupperna.

Efter samråd med statsråden Ullsten och Mogård förordar jag all insatserna under del internationella barnåret 1979 för Sveriges del skall inriktas på att dels belysa olika framkomstvägar för atl förbättra barnens situation i vårt land, dels i Sverige öka förståelsen om barnens speciella situation i u-länderna. Förberedelser härför bör göras i en särskild beredningsgmpp med representanter för berörda departement och myndigheter, de politiska partierna saml för organisationer som nationellt och internationellt arbetar med frågor om barn.

Beredningsgruppen bör ha huvudansvar för barnårels genomförande för svenskt vidkommande och därvid samordna de nationella åtgärderna med åtgärderna för all i Sverige öka förståelsen för barnen i u-länderna.

Det prakriska arbetet med förberedelserna för de nationella åtgärderna bör bedrivas i ett särskilt arbetsutskott med anknytning till socialdepartementet, medan det praktiska arbetet med förberedelserna för att öka förståelsen i Sverige för u-landsbarnens speciella situation bör bedrivas i ett särskilt arbetsutskott med anknytning till utrikesdepartementet. Ordförandena i arbetsutskotten bör vara ledamöter i beredningsgruppen.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för socialdepartementet

att tillkalla ledamöter i en beredningsgrupp med uppdrag atl förbereda del internationella barnåret 1979 i Sverige,

att utse en av ledamöterna alt vara ordförande i beredningsgruppen,

alt besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt beredningsgruppen.

Vidare hemställer jag alt regeringen föreskriver

atl ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i

DelIIS:17   Skr 1977/78:103                                      184

form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att kostnaderna för beredningsgruppen skall belasta femte huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Socialdepartementet)

17. Utredning om sjukvårdien i krig

Beslut

Statsrådet Troedsson anför.

1974 års försvarsutredning har i belänkandet (SOU 1976:5) Säkerhetspolitik och totalförsvar gjort bl. a. följande uttalanden om sjukvården i krig (s. 248).

"Försvarsutredningen vill i detta sammanhang understryka betydelsen av att ansvar i fred för viss verksamhet bör följas av ansvar alt förbereda, genomföra och leda samma verksamhet i krig. Därav följer att sådana åtgärder bör vidtagas att sjukvårdshuvudmännen kan åläggas sin del av ansvaret för ledning och drift av sjukvården även under krig liksom för förberedelser härför i fred."

Under programmet sjukvård i betänkandet tar försvarsutredningen vidare upp behovet av en effektiv ledningsorganisation för sjukvård och sjuktransporter, utbildningen avseende hälso- och sjukvård i krig för berörd personal, uthålligheten rörande sjukvårdsmateriel och läkemedel samt skyddet för avgörande sjukhusfunktioner, främst den kirurgiska verksamheten. Avslutningsvis anmäler utredningen atl en närmare undersökning måste göras av dels hur finansieringen av sjukvårdens beredskapsåtgärder bör ske, dels vilka administrativa och författningsmässiga åtgärder som erfordras.

Genom beslut den 8 juli 1971 uppdrogs ät socialstyrelsen atl i samarbete med bl. a. olika myndigheter inom totalförsvaret göra en total översyn av krigsorganisationen för den allmänt civila hälso- och sjukvården.

Socialstyrelsen överiämnade hösten 1974 betänkandet (stencil) Utredning om hälso- och sjukvård i krig, perspektivplan 1976/85. Därefter har socialstyrelsen bl. a. gjort en översyn av gällande lagar och andra författningar som berör krigssjukvården. Denna har hösten 1976 redovisats i en rapport (socialstyrelsen, stencil) Ansvar för och ledning av sjukvården i krig.

I anslutning till sistnämnda rapport har socialstyrelsen i skrivelse den 29 oktober 1976 hemställt, att en särskild utredning tillsätts med uppgift att på ett övergripande sätt utreda frågan om ansvaret för och ledningen av sjukvården i krig.

Överbefälhavaren beordrade i juni 1975 en översyn av försvarsmaktens krigssjukvård. Med anledning härav har delrapporter lämnats lill överbefälhavaren i januari, februari och november 1976.

Mot bakgrund av det anförda föreslår jag att en kommitté tillsätts för att utreda frågan om sjukvården i krig på grundval av det av försvarsulredningen och   socialstyrelsen   samt   lill   överbefälhavaren   redovisade   materialet.

185 Kommittéer: Socialdepartementet   Del II S:17

Målsättningen för arbetet bör vara att sjukvårdens fredsresurser i största möjliga utsträckning skall användas i krig samt att den i fred gällande sjukvårdslagstiftningen bör utgöra grunden för de bestämmelser som skall gälla i krig. I möjligaste mån bör ett enhetligt ansvar för verksamheten i fred och krig eftersträvas.

De sakkunniga bör samråda med utredningen om ny lagstiftning för hälso-och sjukvärden (S 1975:04) och övriga utredningar om fredssjukvården saml med utredningar inom total försvarssektorn, som berör sjukvården i krig. En i ärendet inom försvars- och socialdepartementen den 20 oktober 1976 upprättad promemoria bör därvid beaktas.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar mig

alt tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter för atl utreda frågan om sjukvården i krig,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat bitiäde åt kommittén.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver

all ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrivs,

att kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

Del II K:l    Skr 1977/78:103                                       186

Koininunikationsdepartementet

1. Sveriges meteorologiska och hydrologiska instituts verksamhet och organisation m.m.

Dir 1977:19

Beslut vid regeringssammanträde 1977-01-27

Departementschefen, statsrådet Turesson, anför.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHl) har till uppgift att inhämta tillföriitlig kännedom om Sveriges meteorologi och hydrologi saml att delta i det internationella samarbetet på dessa områden. Institutet skall göra meteorologiska och hydrologiska observationer och mätningar inom landet, oceanografiska mätningar vid Sveriges kuster samt bearbeta och bevara insamlat material. Institutet skall göra arbetsresultaten tillgängliga genom bl.a. väderrapporter, periodiska publikationer, avhandlingar och uppsatser. SMHl utför undersökningar och utredningar på uppdrag av myndigheter och enskilda. Institutet bedriver också forskning och utbildning inom sina kompetensområden.

Användarna av SMHLs tjänster finns inom skilda områden av samhällslivet såsom kommunikation, fysisk planering, jordbruk m.m., miljövård och energifrågor.

En stor del av dem som använder SMHLs tjänster finns inom kommunikationsområdet. Såväl flyget, sjöfarten som vägtrafiken har ett stort behov av meteorologisk information, dels för atl bedöma framkomlighet och säkerhet för flygplan, fartyg och fordon, dels för att bedöma behovet av driftålgärder såsom snöröjning och isbrytning. För den civila luftfartens säkerhet, regularitel och effektivitet krävs meteorologisk information av betydande omfattning. Ett mycket stort intresse för den meteorologiska informationen finns hos allmänheten. Detta visas inle minst av atl tittar- och lyssnarsiffrorna för väderrapporterna i radio/TV är myckel höga. Sjöfarten har för sin del behov av oceanografisk information bl.a. i frågor om strömförhållanden i trånga farleder samt om vattenstånd. Av hydrologisk information är särskilt vattenföringsuppgifter nödvändiga vid planering av broar och kulvertar.

1 övrigt använder man sig av meteorologisk information inom bl.a. byggnads- och anläggningsinduslrin, brandförsvaret, fisket saml jord- och skogsbruket. Jord- och skogsbruket liksom fisket lar också SMHLs hydrologiska tjänster i anspråk.

Ett nära samarbete i fråga om observalionsljänst, teletjänst, prognostjänst och databehandling bedrivs med den militära vädertjänsten.

Såväl hydrologisk som oceanografisk och klimatologisk information är av gmndläggande betydelse för fysisk planering och miljövård. Dessa sektorers behov av data gäller i första hand information om normalsituationen och dess variationer i lid och rum. Uppgifter om hydrologiska förhållanden, vattenföringsuppgifter m.m. är nödvändiga vid bl.a. recipientbedömningar. Tillgång till hydrologisk expertis och hydrologiska prognosmodeller behövs

187 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet   Del 11 K:l

vidare vid vatlenresursplanering och annan fysisk planering. Inom luftvården är klimatologiska och meteorologiska uppgifter och beräkningar nödvändiga för upprättandet av olika typer av spridningsmodeller, vilka är värdefulla vid bedömningen av luftutsläpp i samband med lokaliseringsprövning av industrier och kraftverk. 1 frågor om lokalisering av större industrianläggningar ökar kraven på informationens detaljeringsgrad så att risker för atl extremsiluationer t.ex. rörande valtenföring skall kunna bedömas.

SMHl bedriver vidare en omfaUande undersöknings- och kontrollverksamhet i samband med vattenmål.

Inom energiområdet har SMHl hittills huvudsakligen varit inriktat på prognoser av intresse för valtenkraftsnäringen. Institutet har på senare lid också medverkat i projekt rörande nya energialternativ såsom vindkraft och solenergi.

Förutom SMHl har andra statliga verk och myndigheter forsknings- och annan verksamhet inom vissa delar av de berörda ämnesområdena.

Institutets nuvarande organisation fastställdes genom beslut av 1960 års riksdag (prop. 1960:77, SU 1960:56, rskr 1960:177). Beslutet grundades på en översyn av institutets arbetsuppgifter och organisation som gjorts av den s.k. SMHI-utredningen och som redovisades i belänkandet (SOU 1959:21) Sveriges meteorologiska och hydrologiska instituts verksamhet och organisation.

Någon styrelse finns inte inrättad vid SMHl, utan ledningen av institutet utövas i sin helhet av generaldirektören. Till institutet är knutet ett meteorologiskt och hydrologiskt råd med uppgift alt bistå i mera betydelsefulla frågor om de allmänna riktlinjerna för institutets verksamhet. 1 rådet ingår företrädare för ett femtontal viktiga användare av institutels tjänster samt för den vetenskapliga forskningen inom institutets verksamhetsområden.

SMHLs verksamhet är organiserad på tre byråer, väderbyrån, klimatbyrån och hydrologiska byrån, en kansliavdelning samt en forsknings- och undervisningsavdelning. Antalet anställda uppgår till ca 800. Därav är drygt hälften verksamma inom institutets centrala organisation som år 1975 omlokaliserades till Norrköping.

I juni 1969 tillsatte Kungl. Maj:t en arbetsgrupp (AVHl-utredningen) för au undersöka behovet av allmän och mera kundanpassad väderinformation och hydrologisk information. Arbetsgruppen skulle vidare klarlägga SMHLs kostnader för atl tillhandahålla sådan information och institutets möjligheter att genom avgifter täcka kostnaderna. Utredningens resultat skulle tjäna som underlag för fortsatta överväganden om vädertjänstens systemutformning och institutets organisation. Arbetsgruppen har avgivit betänkandet (Ds K 1972:12) Väderinformation och annan SMHl-produktion - behov och kostnader.

Arbetsgruppen föreslog en rad förändringar i och utökningar av SMHLs informationsproduklion. Vidare föreslogs vissa ändringar av principerna för finansiering av institutels verksamhet. Arbetsgruppen ansåg alt prissättningen i uppdragsverksamheten borde grundas på full kostnadstäckning. DeUa skulle, i motsats till vad nu är förhållandet, medföra att samtliga kostnader för observationerna inkluderas i prissättningen. Arbetsgruppen ansåg vidare all SMHl borde få ett nytt anslagssystem enligt den s.k. uppdragsmodellen.

Arbetsgruppen menade att institutet borde ledas av en styrelse med lekmannainslag. Vad gäller institutets inre organisation konstaterades att

Del II K:l    Skr 1977/78:103                                      188

denna varit i huvudsak oförändrad sedan år 1960. En organisationsöversyn ansågs därför påkallad särskilt som verksamheten i vissa hänseenden förändrats, bl.a. genom ökad användning av avancerade tekniska hjälpmedel.

Yttranden över betänkandet har avgivits av 47 remissinstanser. Arbetsgruppens förslag godtogs i stort sett eller lämnades ulan erinran. Förslaget alt observationskostnaderna borde ingå i kalkylen för prissättningen i uppdragsverksamheten kritiserades däremot av flertalet av de remissinstanser som framförde synpunkter i frågan.

Riksrevisionsverket genomförde år 1972 en analys av SMHLs verksamhet. Analysen visade på behov av förbättringar av SMHLs ekonomiadministra-tiva syslem och organisation.

Det finns enligl min mening flera skäl som talar för att en översyn nu bör göras av SMHLs verksamhet och organisation. Som framgått av min tidigare redogörelse finns ett flertal områden där SMHl i olika avseenden samverkar med andra myndigheter. Enligt min mening bör alla samordningsmöjligheter undersökas inle minst mot bakgrund av önskemålet om en effektiv statsförvaltning. En första utredningsuppgift bör därför vara att utifrån en inventering av samverkansmöjligheterna mellan SMHl och övriga myndigheter föreslå lämplig arbetsfördelning i syfte att så långt möjligt undvika dubbelinvesteringar och dubblerad kompelens, 1 inventeringen bör även ingå en gränsdragning mot universitet och högskolor vad gäller forskning, utveckling och undervisning inom SMHLs område.

Den nuvarande organisationen infördes för över tio år sedan. Under tiden har de grundläggande förutsättningarna för institutets verksamhet delvis förändrats. Bl,a, har verksamheten i hög grad kommit all präglas av den snabba utvecklingen inom de tele- och datatekniska områdena. Datatekniken möjliggör en eftersträvad integrering mellan meteorologisk och hydrologisk verksamhet i en omfattning som tidigare inte varit praktiskt genomförbar. Det internationella samarbetet ger tillgång till ytteriigare observations- och prognosmaterial inom berörda sakområden. Den intensifierade miljövårds-verksamheten under 60- och 70-talen saml intresset för fysisk planering och exploatering av havets resurser har ställt nya krav på SMHl och medfört en kraftig utbyggnad inom olika delar av den nuvarande organisationen. Dessa krav gäller inte bara hydrologiska och meteorologiska data utan också alt institutet skall kunna delta aktivt i olika former för samhällsplanering särskilt vad gäller miljövårds- och vattenresursplanering.

Inom det ekonomiadministrativa området har nya instmment för planering och uppföljning tagils i bruk. Därtill kommer nya synsätt och former för personalutveckling och personalinflytande. Det mycket omfattande arbetet med omlokaliseringen av institutet till Norrköping är nu också i del närmaste slutfört. Jag föreslår därför att en särskild utredare tillkallas för alt genomföra en översyn av SMHLs verksamhet och organisation.

En allmän utgångspunkt för översynsarbetet bör vara att samhället även i forlsällningen genom SMHl måste ha tillgång till en institution som kan erbjuda en kvalificerad meteorologisk, hydrologisk och oceanografisk sakkunskap. En ytterligare utgångspunkt är de skilda behov av informafion från institutet som redovisades; av AVHl-ulredningen. AVHI-utredningen samt remissvaren Över denna bör därför överiämnas till utredaren. Länsstyrelsen i NorrboUens län har i skrivelse till chefen för kommunikationsdepartementet hemställt att departementet vidtar sådana åigärder som kan leda till en etablering av ett väderkontor i Norrbotten. Även denna skrivelse,

189 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet   Del II K:2

tillsammans med SMHLs yttrande över den, bör överlämnas till utredaren. Det av flygtrafikledningskommittén framlagda förslaget i betänkandet Flygvädertjänst 1980 (Ds K 1974:15) bereds fn. inom departementet. Utredaren bör beakta de ändringar i SMHLs verksamhet och organisation som statsmakternas beslut i anledning av flygirafikledningskommitténs förslag kan medföra. Med dessa utgångspunkter och utifrån en bedömning av den framlida efterfrågan på institutets tjänster kan verksamhetens inriktning och omfattning prövas. Utifrån inriktningen och omfattningen av SMHLs verksamhet samt de resurser institutet bedöms behöva, bör den framlida organisationen övervägas.

Ledningen av SMHl utövas fn. av generaldirektören ensam. Mot bakgrund av verksamhetens alltmer ökade betydelse för samhället bör utredaren, i enlighet med A VHl-utredningens förslag, överväga en ledningsorganisation som innefattar en styrelse med lekmannainslag. 1 sammanhanget bör också del lill SMHl knutna meteorologiska och hydrologiska rådets roll ses över.

Utredaren bör vidare ägna särskild uppmärksamhet åt de krav som bör ställas på institutets ekonomiadministrativa system, dvs. framför allt verksamhetsplanering, budgetering, redovisning och kalkylering. 1 detta sammanhang bör också verksamhetens finansiering saml prissättnings- och marknadsföringsfrågorna belysas. Av betydelse är härvid gränsdragningen mellan SMHLs myndighetsutövning, l.ex. som remissinstans, och institutets övriga verksamhet.

1 siU arbete bör utredaren biträdas av en samrådsgrupp med företrädare för SMHl och de anställda vid institutet.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen bemyndigar chefen för kommunikationsdepartementet

alt tillkalla en särskild utredare med uppdrag atl göra en översyn av Sveriges meteorologiska och hydrologiska instituts verksamhet och organisation,

all besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål utredaren,

att förordna ledamöter i samrådsgruppen.

Vidare hemställer jag alt regeringen föreskriver

att ersättning lill utredare, sakkunniga, experter, sekreterare och ledamöter i samrådsgruppen skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394) om ej annat föreskrivs,

att kostnaderna skall belasta sjätte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Kommunikationsdepartementet)

2. Huvudmannaskap för driften av Göta kanal

Dir 1977:33

Beslut vid regeringssammanträde 1977-03-03

Departementschefen, statsrådet Turesson, anför.

Jag kommer senare i dag att föreslå regeringen all genom proposition (prop. 1976/77:66) föreslå riksdagen att godkänna riktlinjer för upprustning av Göta

Del II K:3   Skr 1977/78:1103                                     190

kanal, m.m.

Göta kanalbolag har förklarat sig vilja frånträda ansvaret för kanalens fortsatta drift och till staten överiämna kanalanläggningen med tillhörande tjänslebostäder saml viss del av övriga tillgångar m.m. 1 propositionen föreslås att upprustning av Göta kanal skall påbörjas redan i höst under förutsättning att en för samhället godtagbar överenskommelse om den fortsatta driften kan träffas. Med hänsyn härtill bör bl.a. lämpliga former för det framtida huvudmannaskaf)et övervägas och förhandlingar snarast tas upp med berörda intressenter. En särskild utredare bör tillkallas för denna uppgift.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för kommunikalionsdepartemenlel

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag atl - i samråd med bl.a. berörda landsting-överväga frågan om huvudmannaskap för driften av Göta kanal och att i anslutning härtill förhandla med berörda intressenter,

alt besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

all ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394) om ej annat föreskrives,

alt kostnadema skall belasta sjätte huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Kommunikationsdepartementet)

3. Förbättringar i typbesiktningssystemet m.m.

Dir 1977:40

Beslut vid regeringssammanträde 1977-03-10

Departementschefen, statsrådet Turesson, anför.

Bestämmelser om hur fordon skall vara beskaffat och utrustat finns främst i fordonskungörelsen(1972:595,omtryckt 1976:778)(FK)och bilavgaskungörelsen (1972:596, ändrad senast 1976:367) (BAK), Bestämmelserna kompletteras och preciseras i betydande omfattning genom föreskrifter från statens trafiksäkerhetsverk (TSV), Dessa kungörs numera i TSV:s författningssamling. Föreskrifterna publiceras också i Bestämmelser om fordon (BOF) och andra föreskriftssamlingar, t,ex, typbesiktningshandboken och handboken för flygande inspektion.

Bestämmelserna är väsentliga uren rad synpunkter, främst med hänsyn lill trafiksäkerhets- och miljökraven. När det gäller föreskrifter av betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt, kan nämnas t,ex, broms- och belysningsbesläm-melser och bestämmelser om styrinrättningar. Så föreskrivs beträffande bromsuirustning br,a, att den vid vissa angivna förhållanden skall kunna ge viss minsta retardalion. När det gäller belysning anges krav på minsta belysningsstyrka och - för halvljus - största tillåtna belysningsstyrka, 1 fråga om styrinrättning finns krav på att den skall kunna motstå närmare angivna krafter vid barriärkollisionsprov. Andra bestämmelser avser bränsle- och

191 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet    Del II K:3

elsystemen, hjulupphängning etc.

Under senare år har kraven på insatser för att skydda vår miljö ökat. Därvid har beslut fattats bl.a. om åtgärder som syftar till atl begränsa luftföroreningar genom avgaser från bilar. N u gällande bestämmelser i BAK har införts på grand val av ett av en ledningsgrupp inom kommunikationsdepartementet under åren 1966-1971 genomfört utvecklingsarbete på bilavgasområdet. De emissionsbegränsande åtgärderna har i huvudsak koncentrerats till bensindrivna bilar, som utgör den helt övervägande andelen fordon i den svenska bilparken. Bestämmelserna i BAK, som främst utgör en komplettering till föreskrifterna i FK beträffande viss utrustning på bil, gäller bensindrivna motorer och dieselmotorer.

1 fråga om bensindrivna bilar av 1969 eller senare års modeller krävs att de är försedda med sluten vevhusventilation och - med vissa undantag - att motorn är försedd med anordning för atl begränsa föroreningar i avgaserna. För bilar av 1971-1975 års modeller gäller i fråga om tillåtna utsläpp aU det vid s.k. ECE-prov (simulerad sladskörning) får släppas ut per kilometer högst 45 gram koloxid och högst 2,2 gram kolväten uppmätta som hexan. Avgasbestämmelserna för 1976 och senare års modeller bygger på en annan provmetod (s.k. CVS-prov) och överensstämmer i huvudsak med federala föreskrifter i USA för bilar av 1973 års modell. Bestämmelserna innebär en väsentlig skärpning av kraven. Enligl föreskrifterna får per kilometer släppas ut högst 24,2 gram koloxid, 2,1 gram kolväten uppmätta som metan och 1,9 gram kväveoxider uppmätta som kvävedioxid.

Kontrollen av att de tekniska trafiksäkerhets- och miljökraven uppfylls sker vid besiktningar av olika slag. Av intresse i detta sammanhang är främst typ-, registrerings- och kontrollbesiktning saml flygande inspektion. Typ-och registreringsbesiklningarna är till sin art förslagångsbesiktningar, dvs. besiktningar som sker innan fordon över huvud taget får tas i bruk. Vid besiktning måste sökanden förete intyg om att motorn är godkänd vid avgasprovning. Själva provningen sker dock före den egentliga besiktnings-förrättningen. Den löpande kontrollen över fordonsbeståndel utövas genom de båda andra besiktningsformerna, kontrollbesiktning och flygande inspektion.

Typbesiklning utförs av TSV vid verkets typbesiktningsstation i Solberga och innebär alt ett fordon ur en serie besiktigas, varefter resultaten av denna besiktning ligger till grund för bedömningen av hela fordonsserien. För att typbesiklning skall kunna utnyttjas, krävs att tillverkaren eller generalagenten har fält tillstånd fill typbesiklning. Sådana tillstånd ges av TSV. Bakgrunden till atl tillstånd krävs är att den som har fåll sådant tillstånd efter typbesikiningen fär utfärda s.k. typintyg, dvs. eu intyg att det individuella fordonet överensstämmer med det exemplar som provats och godkänts vid typbesikiningen. Typintyget ersätter därför individuell registreringsbesiktning. På grund härav ställs det höga krav på vederhäftighet hos den som skall få tillstånd.

Ty pbesiktningsförfarandet är ingående - i genomsnitt ägnas fem mandagar ål varje förrättning. Del relativt begränsade antalet förrättningar - ca 500 per år-och koncentrationen lill ett enda förräuningsställe ger också möjligheter atl använda avancerad teknisk utmstning.

Registreringsbesiktning används för besiktning av dels fordon som har tillverkals eller importerats av någon som inte har tillstånd till typbesiklning, dels fordon som har tillverkats eller importerats i så små serier all typbesiktning ställer sig för dyr. Registreringsbesiktning sker också av fordon

Del 11 K:3    Skr 1977/78:103                                     192

som har ändrats efter det att de har upptagits i typintyg eller undergått registreringsbesiktning. En fördel med denna individuella besiklningsform är självfallet alt man får tillfälle atl granska varje fordon, vilket inte är möjligt vid typbesiktning. Omfattningen av den tekniska undersökningen blir dock mindre än vid typbesiktning. Det är vid registreringsbesiktning inle möjligt att låta förrättningen ta lika lång tid som en typbesiktning. Det stora antalet förrättningar- drygt 200,000 per år - gör också alt verksamheten måste ges en stor geografisk spridning. Besiktningarna utförs av besiktningsmän hos Aktiebolaget Svensk Bilprovning (ASB) vid bolagets besiklningsslationer över hela landet, Möjlighetema att anskaffa och utnyttja avancerade tekniska hjälpmedel vid förrättningarna är därmed i någon mån begränsade.

Som jag redan har antytt, sker sedan löpande kontroll av fordonsparken genom kontrollbesiktning och flygande inspektion. Vid kontrollbesiktning skall enligt 81 § FK undersökas om fordonet är i trafiksäkert skick och uppfyller de krav som anges i BAK, Besiktningarna, som görs av besiktningsmän hos ASB, sker till ett antal av 2,5-3 miljoner per år. Av naturliga skäl måste de bli relativt översiktliga. Flygande inspektion utförs av polispersonal och personal från TSV ute på vägen med syfte atl kontrollera fordons beskaffenhet och utrustning. Genom att kontrollen sker på väg är möjligheterna alt använda tekniska hjälpmedel begränsade.

När det gäller det fill lypbesiktningsinstitutel knutna sanktionssystemet kan nämnas alt den som utfärdar typintyg med oriktig uppgift, som lämnas uppsåtligen eller av oaktsamhet, kan dömas till dagsböterenligt FK. Tillstånd till typbesiklning kan också återkallas av TSV om del missbrukas. Denna möjlighet för verket att ingripa torde inle kunna användas annat än vid mycket allvariiga överträdelser.

Om fordon vid kontrollbesikining eller flygande inspektion är bristfälligt kan bl.a. meddelas körförbud eller föreläggande att avhjälpa bristerna.

Ansvaret för att fordon som tagits i bruk överensstämmer med meddelade föreskrifter åvilar i första hand ägaren. Enligl 105 § FK kan ägaren i vissa fall ådömas dagsböter för allvariigare brister på fordonet. I andra fall kan han enligt 106 § FK ådömas penningböter. Enligt 10 § BAK kan fordonsägare i vissa fall straffas med penningböter, bl.a. om fordonet lill följd av eftersatt underhåll eller ändring inle överensstämmer med bestämmelserna i BAK. I vissa fall kan även föraren fällas lill ansvar enligt FK eller BAK för att bristfälligt fordon använts.

Av det anförda framgår att typbesiktningsinstitutet är av grundläggande betydelse när det gäller att säkerställa att fordonsparken överensstämmer med de föreskrifter som har meddelats för att garantera trafiksäkerhets- och miljökraven. Dess effektivitet är emellertid beroende av alt lypintyg utfärdas endast för fordon som överensstämmer med det efter typbesikiningen godkända typfordonei. En arbetsgrupp inom kommunikationsdepartementet, som tillsattes för atl se över bestämmelserna om typ- och registrerings-besiktning av fordon, undersökte frågan och konstaterade i betänkandet (Ds K 1972:2) Typ- och registreringsbesiktning olika brister. Vanligt är alt det fordon - lypfordonet - som inställs för typbesiklning kan godkännas först efter justeringar i väsentliga avseenden. 1 belänkandet påvisas också atl ändrings- och justeringsarbeten, som har måst vidtagas på typfordonei före godkännandet, i många fall inte utförs på fordon i samma serie som saluförs och registreras med stöd av lypintyg.

Från ASB har uppgivits alt man ofta ser exempel på alt fordon, som har upptagits i lypintyg kort tid före besiktningen och som har körts endast något

193        Kommittéer: Kommunikationsdepartementet   Del II K:3

tiotal kilometer, har sådana bristfälligheter att fordonen vid leveransen inte rimligen kan ha varit i överensstämmelse med typfordonet. Bolaget har undersökt 233 slumpmässigt utvalda fordon av 1975 och 1976 års modeller, vilka var upptagna i typintyg och hade körsträckor under 1.000 kilometer. Fordonen var alltså aU anse som nya. Av de 233 fordonen hade ca 13 96 brister som föranledde sammanlagt 41 anmärkningar. Sex av anmärkningarna gällde detaljer som monterats efter del alt fordonen togs i bruk. Av återstående 35 anmärkningar avsåg tio sådana brister som måste ha förelegal då typintyget utfärdades. Resten - 25 anmärkningar - avsåg brister som sannolikt förelåg när typinlyget utfärdades men som i princip skulle ha kunnat uppstå senare.

Genom eu beslut av regeringen den 14 maj 1970 lades ansvaret för visst utvecklingsarbete på bilavgasområdet på statens naturvårdsverk (SNV). Enligt beslutet skall verket vid bilavgaslaboratoriet i Sludsvik bl.a. bedriva undersökningar i syfte att finna förbättrade metoder för löpande kontroll av avgaser från bensindrivna bilar. Sedan SNV redovisat de dittillsvarande erfarenheterna av detta arbete för chefen för kommunikationsdepartementet och hemställt bl.a. om vissa åigärder för att förbättra avgaskontrollen, träffade TSV på uppdrag av regeringen i november 1974 efler samråd med SNV en överenskommelse med ASB enligt vilken bolaget skulle undersöka avgasutsläppen från ett representativt urval begagnade bilar och serietillver-kade nya bilar. Undersökningarna, som omfattade ca 1.800 prov, pågick till utgången av år 1975. Ny överenskommelse har träffats i februari 1977 mellan TSV och ASB om fortsatta undersökningar omfattande ca 780 prov. Provningarna skall vara slutförda före utgången av juni 1978.

Resultatet av de hittills slutförda undersökningarna visar att de nya avgasbeslämmelserna har haft positiva effekter men att en betydande andel av de nya bilarna har föroreningshalter i avgaserna som ligger över de i BAK angivna värdena. Detta innebär all fordonen från miljösynpunkt är sämre än typfordonen, som har uppfyllt avgaskraven.

I en skrivelse av den 26 januari 1977 till regeringen har TSV redovisat de åtgärder verket har vidtagit och avser atl vidta med anledning av de framkomna undersökningsresultaten.

Sveriges Bilindustri- och Bilgrossistförening har i en skrivelse av den 18 oktober 1976 föreslagit atl kommunikationsministern tar initiativ till en kvalificerad ledningsgrupp för en ingående analys av resultaten från ASB:s efterkontroll- och kartläggningsundersökningar och av andra erfarenheter för ett utvecklingsarbete när det gäller konlrollmetodik och förenklade mätmetoder och för planering av det fortsatta arbetet på bilavgasområdet.

Av min föregående redogörelse torde framgå att typbesiklningssyslemet f n. inte fungerar på ett helt tillfredsställande sätt. Fordon som tas i bruk enligl lypintyg företer i alltför slor omfattning brister med hänsyn till kraven i fråga om trafiksäkerhet och miljö. Rent allmänt är det självfallet betänkligt att sådana krav åsidosätts. 1 de nu aktuella fallen kommer emellertid ytterligare en aspekt in i bilden, nämligen konsumentens-dvs. bilköparens -självklara anspråk på atl del nya fordon som han köper skall vara trafiksäkert åtminstone såtillvida att det motsvarar av myndigheterna meddelade föreskrifter. 1 och med att fordonet har tagits i bruk, är det också bilköparen som har ansvaret för atl fordonet är i föreskrivet skick.

Mot den nu angivna bakgrunden förordar jag alt en särskild utredare tillkallas för att överväga och föreslå förbättringar i typbesiklningssyslemet.

13 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

Del II K:3    Skr 1977/78:103                                      194

När det gäller inriktningen av utredningsarbetet vill jag framhålla att typbesiklningssyslemet i sig bygger på att tillverkare och generalagenter har ansvaret föratt de serieproducerade fordonen äri tillfredsställande skick. Häri ligger enligt min mening ett betydande värde, genom att kontrollen naturligt kan fogas in i produktionen och leveranstrimningen på ett rationellt och resursbesparande sätt. Det torde inte vara möjligt alt ersätta detla ansvar med myndighetskontroller av olika slag. Vad som kan komma i fråga är - som jag skall utveckla något utförligare i det följande - att genom stickprov och lämpligt avvägda ingrepp vid konstaterade brister se till alt inte tillverkare och generalagenter - såsom f n. är fallet i alltför stor omfattning - åsidosätter del ansvar som redan vilar på dem. 1 vissa situationer kan del - som jag också skall återkomma lill - vara lämpligt atl rikta uppmärksamheten mot återförsäljariedet. De åigärder som jag nu har antytt bör leda till vinster från trafiksäkerhets- och miljösynpunkt och ett förbättrat konsumentskydd. Att de nya bilarna är i bättre skick vid leveransen bör också vara till fördel när det gäller att hålla tillbaka behovet av statlig kontroll gentemot fordons-ägarna.

Ett avgörande problem är i dag att möjligheterna att ingripa mot biltillverkaren eller importören vid en konstaterad överträdelse av bestämmelserna är begränsade. 1 verkligheten blir det i allmänhet endast fråga om överiäggningar mellan TSV o:h tillverkare resp. generalagent med syfte all fä denne all frivilligt rätta felen.

En möjlighet till förbättringar kan ligga i det i USA fillämpade s.k. recall-systemet. DeUa innebär att tillverkare kan åläggas att återkalla och reparera eller på annat sätt förbättra fordon som på grund av brister i konstruktionen eller produktionskontrollen inte fyller uppställda krav. Sedan systemet infördes har tillverkarna - ofta i slor omfattning - återkallat fordon för åtgärder. Recal I-systemet har positiva effekter i två avseenden. Dels medför de ekonomiska konsekvenserna av alt många fordon återkallas att tillverkarna får ett starkare intresse av att undvika brister genom en förbättrad produklionskonlroll, dels avhjälps bristerna på ett effektivare sätt, vilket är en fördel såväl för fordonsägaien som från allmän synpunkt. Från USA redovisas det goda erfarenheter av systemets effektivitet, men dess anpassning lill svenska förhållanden torde kräva en rad överväganden som bör vara en uppgift för utredaren.

Recall-systemet är i USA förenat med en sanktion i form av höga böter. Det bör ankomma på utredaren ait överväga om del också för svenskt vidkommande behövs en förstärkt ekonomisk sanktion för att nå resultat särskilt när det gäller atl få tillverkarnas och generalagenternas egen kontroll på en godtagbar nivå.

F.n. gäller enligt 61 § FK aU TSV hos den som har tillstånd till typbesiklning får ta ut fordon av godkänd typ för undersökning. 1 praktiken har det visat sig alt tillverkare (x:h generalagenter, som regelmässigt är de som innehar typbesiktningstillstånd, sällan har fordon i lager. 1 betänkandet (Ds K 1972:2) Typ- och registreringsbesiktning föreslogs att TSV:s rätt även skall gälla fordon som finns hos återförsäljare. Vidare föreslogs - delvis efter danskt mönster - ett system där ansvaret för överensstämmelsen mellan typfordon och levererat fordon inte vilar uteslutande på tillståndshavaren utan delvis även på återförsäljaren. Del danska systemet innebär att det -utöver lillständshavarens intyg om alt fordonet överensstämmer med typfordonet - krävs atl återförsäljaren försäkrar alt fordonet inte har ändrats sedan han mottog det och au det har provats och överensstämmer med

195        Kommittéer: Kommunikationsdepartementet   Del II K:3

meddelade föreskrifter. Om man inför ett sådant system kan en möjlig sanktion vara att meddela förbud för återförsäljaren att teckna den nödvändiga försäkran på typintyget. Ett sådant förbud kan också jämkas genom atl del tidsbegränsas. Medan förbudet gäller måste återförsäljaren utnyttja del för honom kostnadskrävande och mera obekväma förfarandet med registreringsbesiktning.

När det gäller alt följa upp avgasbeslämmelsernas genomslag i praktiken, kan övervägas en vidareutveckling av den kontroll genom stickprov som nu genomförs av ASB och avgaslaboraloriet i Sludsvik. Det finns också anledning att överväga möjligheterna att i den löpande fordonskontrollen använda metoder som kommer fram genom ny teknik som är under utveckling. Sådana frågor, liksom vissa andra problem som las upp i Sveriges Bilindustri- och Bilgrossistförenings framställning, behandlas i en särskild arbetsgrupp med representanter för rikspolisstyrelsen, TSV, SNV och ASB. Arbetsgruppen kommer således all överväga frågor av främst teknisk natur. Det bör sedan ankomma på utredaren atl med utgångspunkt i dessa överväganden behandla organisatoriska och ekonomiska aspekter på arbetsgruppens förslag till lösningar. Självfallet måste kontrollsystemet utformas på ell sådant sätt att man fär en rimlig avvägning mellan de kostnader kontrollen medför och den beräknade effekten av de föreslagna åtgärderna.

Utredaren bör också överväga hur man skall kunna skapa garantier för att fordonsägarna får fillgång till en fullgod service av avgasrenande system i samband med verkstadsbesök.

Som framgått av vad jag tidigare har anfört, sker i dag kontrollen av all de gällande avgasbeslämmelserna efterievs i olika former i samband med TSV:s typbesiklningsverksamhet och genom ASB:s efterkontroll. Dessutom drivs forsknings- och utvecklingsarbete vid bilavgaslaboratoriet i Sludsvik under SNV:s ansvar. Del är självfallet väsentligt att en lämplig samordning kommer till stånd så att en rationell användning av resurserna kan uppnås. Statens provningsanstalt bereder f n. frågan om riksprovplats för provning av fordon, vilket innebär att en myndighet e.d. skulle få det övergripande ansvaret för provningsverksamheten.

Utredaren bör bedriva sill arbete skyndsamt.

Utredaren bör överväga även andra åtgärder som är påkallade för alt motverka brister i fordons beskaffenhet och utrustning och för att uppnå ell rationellare och för den enskilde enklare besiktningssystem. Jag fömtsäUer därvid att utredaren och den tidigare nämnda arbetsgruppen håller en nära kontakt i arbetet. Vidare bör utredaren i sitt arbete hålla nära kontakt med företrädare för berörd personal.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för kommunikationsdepartementet

alt tillkalla en särskild utredare med uppdrag alt överväga och föreslå förbättringar i lypbesiktningssystemel,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

atl ersättning lill utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligl kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrivs och

att kostnaderna för utredningen skall betalas från sjäUe huvudtitelns kommitléanslag.

Del II K;4   Skr 1977/78:103                                       196

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Kommunikationsdepartementet)

4. Vissa containerfrågor

Dir 1977:65

Beslut vid regeringssammanträde 1977-06-09

Departementschefen, statsrådet Turesson, anför.

Enhetslasttekniken har under den senaste tioårsperioden utvecklats påtagligt. Härvid har särskilt användningen av standardiserade godsbehållare rönt intresse. Den godsbehållare som har blivit mest vanlig är containern, som kan liknas vid en stor låda, tillverkad av stål, aluminium eller plywood. En relativt omfattande internationell standardisering av containrar har uppnåtts inom International Organization for Standardization(lSO). Standardiseringen berör många områden såsom hållfasthet, yltermått, innermåll, hörnlådor, provning, hantering etc. De mest förekommande containrarna har en längd av 20 eller 40 fot. Bredden och höjden uppgår vanligen till åtta fot. I sammanhanget bör nämnas en annan lastanordning som vid sidan av containern har kommit att användas alltmer, nämligen conlainerflakel.

Containerlransportema är av särskild betydelse för transporter av styckegods på fartyg. Genom standardiseringen - som möjliggör atl containern kan lossas från fartyg till bil eller järnvägsvagn utan att godset behöver omlastas -har containern också kommit att spela en viktig roll för landtransporterna.

Som exempel på utvecklingen av containertransporterna under senare år kan nämnas följande.

Ar 1967 transporterades endast ett fåtal 20-folsconlainrar och flak lill och från Sverige. År 1968 utgjorde antalet ca 95.000, 1970 ca 150.000, 1973 ca 290.000 och 1975 ca 347.000. Den årliga tillväxten har varierat men innebär nära en fyrdubbling på sju år.

Transporter av containrar inom Sverige är till övervägande delen sådana som utförs i anslutning till internationella transporter. Under år 1973 transporterade statens järnvägar (SJ) ca 170.000 20-fotscontainrar. 1 fråga om lastbilstransporter finns ingen samlad statistik. Trots att transporter med containrar har pågått i Sverige ett antal år finns del anledning anta alt transportsystemen är under uppbyggnad och ännu inte har funnit sin slutgiltiga form. Stora utvecklingsmöjligheter till effektiva transporter torde fortfarande vara outnyttjade.

Containertrafiken kräver en särskild teknik vid hanteringen bl.a. i samband med lastning och lossning i hamnar och vid landtransporterna. Särskilda regler för containrar och flak har också utformats i vissa avseenden.

Som jag tidigare har nämnt har inom ISO utarbetats en internationell standard, som innehåller bl.a. håUfasthetsnormer. Som komplement till standarden finns också klassificeringssällskapens normer om hållfasthet m.m. Vidare finns svensk standard för container gällande yttre och inre dimensioner, provning, märkning, hantering etc.

Containerhanleringen har aktualiserat vissa säkerhetsfrågor. Det gäller dels skyddet för dem som arbetar med containrar i samband med lastning och

197 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet   Del II K:4

lossning, dels säkerheten i samband med framför alll vägtransporterna av containrar.

Inom arbetarskyddsstyrelsen pågår arbete med anvisningar för hantering av bl.a. containrar i hamnarna.

När del gäller containertransporter på lastbil har statens trafiksäkerhetsverk i Bestämmelser om säkring av last på fordon (F 44-1975) angett hur containrar och flak skall vara anbringade på fordonet.

För containertransporter på järnväg har SJ i Svenska lastningsföreskrifter (SJF 620:1) angett hur containrar och containerflak skall lastas på järnvägsvagnar och hur de får hanteras i samband med lastning. Motsvarande föreskrifter finns meddelade för internationell trafik (SJF 638:1). Vidare innehåller del internationella reglementet angående befordran av fariigt gods på järnväg (RID, bilaga I till CIM) detaljerade föreskrifterom konstruktion, provning och användning av tankcontainer för transport av fariigt gods.

Frågor om säkerheten kring containerlransportema har behandlats bl.a. vid en konferens som under hösten 1972 anordnades av Förenta nationerna och Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen (IMCO). Vid konferensen antogs en internationell konvention om säkra containrar, International Convenlion for Safe Containers (CSC).

Konventionen var öppen för undertecknande t.o.m. den 31 december 1973. Hittills har Bulgarien, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Nya Zeeland, Rumänien, Sovjetunionen, Spanien, Tjeckoslovakien, Tyska demokratiska republiken, Ukrainska sovjetrepubliken, Ungern och Vitryska sovjetrepubliken ratificerat konventionen. Den träder i kraft den 6 september 1977. För stat som därefter ansluter sig till konventionen träder den i kraft ett år efter den dag då anslutningsinstrumentet har deponerats.

Inget av de nordiska länderna har sålunda ratificerat konventionen. Finland har emellertid undertecknat den och i Norge pågår förberedelser för en anslutning.

Jag skall i det följande lämna en redovisning för del huvudsakliga innehållet i konventionen.

Konventionen syftar till att vidmakthålla en hög säkerhetsnivå för människoliv vid hantering av containrar och till att underlätta internationell befordran av containrar.

Begreppet container definieras i konventionen som en transportanordning av varaktigt slag som är tillräckligt motståndskraftig för att medge upprepad användning. Den skall vara särskilt konstruerad för all underiätta godsbefordran med flera iransportsält utan omlastning och for att kunna säkras resp. lätt hanteras. Den skall också uppfylla vissa uppgivna mått. Vidare definieras begreppen ny och befintlig container. Med ny container avses en container vars konstmktion har påbörjats den dag då konventionen träder i kraft eller därefter. Befintlig container är en container som inte är ny enligt nyss nämnda definition. Begreppet ägare innefattar vad som enligt fördragsslutande stats nationella lagstiftning förstås med ägare. Med ägare förstås också förhyrare eller depositarie, om en överenskommelse föreligger som innebär att ägarens skyldighet att underhålla och besiktiga containern skall iakttas av sådan förhyrare eller depositarie.

Konventionen är tillämplig på alla nya och befintliga containrar, som används i internationell befordran, utom containrar som är särskilt konstme-rade för flygiransport. Varje ny container skall godkännas i enlighet med de bestämmelser om typprovning eller individuell provning som anges närmare i bilaga till konventionen. Varje befinfiig container skall godkännas inom fem

Del II K:4    Skr 1977/78:103                                     198

år från dagen för konventionens ikraftträdande.

För genomförandet av bestämmelserna om godkännande skall konven-tionsbunden stat upprätta ett effektivt förfarande härför med provning och inspekfion av containrar. Dessa åtgärder kan utföras av en myndighet eller delegeras till en vederböriigen auktoriserad organisation, t.ex. klassificeringssällskap. Ansökan om godkännande kan göras i varje konventions-bunden stat. Varje container skall hållas i säkert skick. Om en godkänd container inte motsvarar de krav som anges i konventionen skall den berörda myndigheten vidta de åtgärder som behövs för att containern skall motsvara dessa krav eller återkalla godkännandet.

Godkännande, som har meddelats enligt konventionens bestämmelser i en konventionsbunden stat, skall godtas av andra fördragsslutande stater och skall anses ha samma giltighet som om godkännandet hade lämnats av dessa. Konventionsbunden stat får inte ställa upp högre krav på en godkänd containers säkerhet eller föreskriva andra prov än de som gäller enligt konventionen. Nationella eller internationella bestämmelser med strängare säkerhetskrav än konventionens får emellertid tillämpas i fråga om containrar som är särskilt avsedda för transport av fariigt gods eller vätskor i bulk resp. för containrar som flygtransporteras.

Varje container som har godkänts enligl konventionens bestämmelser skall kontrolleras på fördragsslutande staters territorier. Kontrollen skall inskränkas till atl utröna att containern är försedd med en giltig säkerhets-godkännandeskyll enligt de föreskrifter som finns i bilaga till konventionen. Detta gäller inte för det fall atl det klart framgår all containern är i sådant skick att den utgör en uppenbar säkerhetsrisk. Är så fallet skall kontrollen inte drivas längre än som behövs för att containern skall återställas i säkert skick.

Som jag tidigare har nämnt finns de närmare föreskrifterna om godkännande- och besiktningsförfarandena i bilaga till konventionen. Föreskrifterna innebär i huvudsak följande.

Godkännande av containrar kan ske antingen i form av typgodkännande eller individuellt godkännande. Alla nya containrar skall lypgodkännas eller undergå individuellt godkännande enligt konventionen. Då tillverkaren har ansökt om typgodkännande skall vederbörande myndighet granska ritningar och medverka vid provning av en containerprolotyp. Individuella godkännanden får lämnas av vederbörande myndighet om myndigheten efler granskning och medverkan vid prov finner att containern motsvarar konventionens krav.

Containerns ägare är ansvarig för att den hålls i säkert skick. Som nämnts kan de skyldigheter som åvilar containerägare i stället gälla exempelvis en förhyrare.

Ägare av godkänd container skall besiktiga eller låta besiktiga den med lämpliga mellanrum. Tiden från den dag en ny container har tiUverkats till dagen för den första besiktningen lär inte översliga fem år. Följande besiktningar av nya containrar och ombesiktning av befintliga containrar skall ske med mellanrum som inte får överstiga två år.

Konvenfionen har från svensk sida varit föremål för remissbehandling.

Samtliga remissinstanser tillstyrker alt Sverige ansluter sig till konventionen. Delade meningar råder i fråga om vilken myndighet som bör handha tillsyns- och kontrollfunktionerna. Övervägande antalet remissinstanser förordar all dessa funktioner anförtros åt arbetarskyddsslyrelsen. Flera remissinstanser menar emellertid att sjöfartsverket är mest lämpat atl utöva

199 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet   Del 11 K:4

tillsynen och kontrollen.

För egen del anser jag att mycket talar för att Sverige bör ansluta sig lill konventionen. Conlainertransporlerna har en stor betydelse när del gäller alt åstadkomma smidiga iransportlösningar. Containerhanteringen bidrar också i hög grad till all underiätta transporter i samverkan mellan olika transportmedel.

En ordning med säkerhetsgodkännande av containrar bör ge goda förutsättningar för att tillgodose de krav på arbetarskydd och trafiksäkerhet som bör ställas på containerhanleringen. En förutsättning föratt Sverige skall kunna ansluta sig till konventionen är självfallet atl konventionen kan jnföriivas i den svenska lagstiftningen på ett sådant sätt all reglerna om godkännande, besiktning, tillsyn och kontroll kan tillämpas effektivt.

Enligt min mening finns det flera frågor rörande konventionen som måste lösas innan lagstiftningsåtgärder vidtas. Jag skall i det följande redovisa några frågeställningar som jag anser böra klargöras närmare.

Enligt konventionen skall alla såväl nya som befintliga containrar godkännas. Konventionen ger emellertid inte någon vägledning för behandling av containrar som ankommer till eller lämnar konventionsbunden stat utan alt vara godkända. Fråga uppslår hur man i den nationella lagstiftningen skall lösa detta problem och vilka sanktioner underlåtenhet alt ha container godkänd skall medföra. Även frågan om sanktioner mot tillverkare som inte uppfyller de skyldigheter som anges i konventionen lämnas öppen och måste övervägas i del nationella lagsliftningsarbelet.

En annan fråga som måste lösas är omfattningen av kontrollen. Det kan diskuteras om kontrollen av en container som saknar godkännandeskylt skall vara lika omfattande som den som krävs för atl ett godkännande skall kunna utfärdas. Man kan vidare ställa sig frågan om varje container som passerar landets gränser skall kontrolleras eller om kontrollen skall ske stickprovsvis. Även om kontrollen inle görs så ingående kommer den att medföra kostnader. Fråga uppstår då vem som skall bära dessa kostnader. Denna fråga måste övervägas liksom frågan hur koslnadsullaget skall ske. Man kan här tänka sig ett avgiftssystem med differentierade avgifter beroende på kontrollens omfattning.

Som har framgått tidigare skall kontrollen enligt konventionen i allmänhet begränsas till all konstatera all containern är försedd med giltig godkän-nandeskyll, såvida det inle klart framgår att en uppenbar säkerhetsrisk föreligger. 1 sådant fall får kontrollen utvidgas men får inte drivas längre än vad som krävs för att återställa containern i säkert skick. Detta kan innebära atl en lastad container kan bli stoppad i avvaktan på all den åtgärdas. Konventionen ger ingen anvisning om hur den kontrollerande myndigheten skall förfara i sådana fall. Jag tänker då bl.a. på eventuell underrättelse till den som bär ansvaret för containerns skick och inhämtande av samtycke för att påbörja reparationer. Vidare kommer här ansvaret för reparationskostnaderna in i bilden.

Även konventionens bestämmelser om besiktningsförfarandet och ansvaret för containerns underhåll ger anledning till frågor. Enligt konventionen åligger det ägare av en godkänd container att besiktiga den eller låta den besiktigas av myndighet med vissa tidsintervaller 1 den nationella lagstiftningen måste bestämmelserna om besiktning utformas så att del klart framgår vem som skall utföra besiktningen. Jag vill i detta sammanhang erinra om de bestämmelser rörande omciell provning som finns i lagen (1974:896) om riksprovplalser m.m. Med officiell provning avses enligt lagen

Del II K:4   Skr 1977/78:103                                      200

sådan teknisk provning, kontroll eller besiktning som är föreskriven i lag eller annan författning och som ej är egenkontroll. Enligt lagen och de tillämpningsföreskrifter som finns i kungörelsen (1974:898) om riksprovplalser m.m. skall officiell provning utföras vid riksprovplats om inte annat är särskilt föreskrivet. Myndighet som fär utfärda föreskrifter om officiell provning och kontroll skall samråda med statens provningsanstalt innan sådan föreskrift meddelas. Vidare skall ärende om utseende av riksprovplats beredas av statens provningsanstalt.

Enligt konventionen åvilar ansvaret för containerns underhåll och skick ägaren. Möjlighet ges emellertid att avtalsvägen överföra ansvaret till annan person. Det är väsentligt all del av den nationella lagstiftningen klart framgår vem som i olika situationer skall svara för atl säkerhetsbestämmelserna iakttas.

Följderna av underiålenhet atl besikfiga container tas inte upp i konventionen. För alt uppnå alt besiklningsbestämmelserna efterlevs torde det vara nödvändigt att knyta sanktioner till dessa.

Som jag tidigare har nämnt går uppfattningarna isär om vilken myndighet som bör handha frågorna om gcdkännande, provning och inspektion. När det gäller dessa frågor vill jag ånyo hänvisa till de bestämmelser om officiell provning som jag fidigare har redogjort för. Härtill kommer emellertid frågan om vilken myndighet som skall meddela de föreskrifter som behövs för konventionens tillämpning. Vidare måste slås fast vilken myndighet eller vilket organ som skall utöva den löpande kontrollen i samband med att containern tas in i riket och vid den fortsalla transporten av den.

De frågor som jag nu har berört är sädana som måste lösas innan konventionen läggs fill gmnd för lagstiftning. Frågorna är delvis av komplicerad natur och kräver ingående överväganden. Mot bakgrund härav förordar jag att en särskild utredare tillkallas för att behandla dem och lämna förslag till de bestämmelser som behövs,

1 frågor som rör godkännande, provning och inspektion bör utredaren samråda med statens provningsanstalt.

Med tanke på att konventionen träder i kraft under hösten 1977 bör utredaren bedriva sill arbete skyndsamt.

Utredaren bör i sitt arbete beakta hur konventionen har behandlats nationellt i andra länder som berörs av den. Därvid bör särskilt uppmärksammas övriga nordiska länders ställningstagande till konventionen och dess tillämpning.

Jag vill i sammanhanget också ta upp vissa andra frågor som rör containerhanteringen.

1 en framställning till kommunikationsdepartementet har Svenska transporiarbetareförbundet berört olika problem som är förknippade med transporter av containrar på väg. Förbundet lar främst upp de problem som hänger samman med felaktig viktfördelning och bristfällig förankring av godset i containern samt otillfredsställande emballering av farligt gods i container.

Förbundets framställning utmynnar i begäran om översyn av de frågor som rör säkerheten vid stuvning, fördelning och förankring av gods i container samt av metoderna för lossning, lastning och transport av container. En översyn av väglrafiklagstiftningens regler om förankring av gods på fordon bör enligt förbundet komma till stånd, varvid bör föreskrivas att endast specialfordon fär användas för containertransport. Slutligen hävdar förbundet atl ansvar för förseelser mot förankringsbestämmelserna i första hand bör utkrävas av fordonsägaren och, i förekommande fall, av befraklaren

201 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet   Del II K:5

eller dennes ombud. I anslutning härtill hävdar förbundet atl regler om ansvar för medverkan bör införas.

De frågor som har tagits upp i framställningen har nära samband med dem som jag har berört i del föregående. Det bör därför ankomma på utredaren all överväga dem i sitt arbete. Det bör i sammanhanget erinras om att vissa av de berörda frågorna har varit föremål för överväganden och reformer efter det atl förbundets framställning gavs in. Jag tänker då bl.a. på de föreskrifter rörande säkring av last som trafiksäkerhetsverket har meddelat. Vidare bör erinras om bestämmelserna i kungörelsen (1974:35) om internationell vägtransport av fariigt gods, som har utfärdals i anledning av Sveriges tillträde till den europeiska överenskommelsen om internationell vägtransport av fariigt gods på väg (ADR). 1 sammanhanget bör också nämnas det arbete med föreskrifter rörande transport av fariigt gods som bl.a. utförs inom produktkontrollnämnden.

Utredaren bör vara oförhindrad all la upp även andra frågor som har samband med dem som jag har angeU i del föregående.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen bemyndigar chefen för kommunikalionsdepartemenlel

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag atl utreda vissa containerfrågor,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

all ersättning till utredare, sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrivs,

att kostnaderna skall belasta sjätte huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Kommunikationsdepartementet)

5. Sjöfartspolilisk utredning

Dir 1977:74

Beslut vid regeringssammanträde 1977-06-09

Departementschefen, statsrådet Turesson, anför.

1 prop. 1976/77:146 om vissa sjöfartsfrågor har jag redovisat minsyn på den svenska sjöfartsnäringens situation. Av propositionen framgår atl underlag saknas för mera långsiktiga sjöfartspolitiska ställningstaganden från statsmakternas sida. De åtgärder som där föreslås är därför av tillfällig karaktär, ägnade att bibehålla en önskvärd handlingsfrihet i avvaktan på det underlag för en samlad sjöfartspolilisk bedömning som bör komma fram genom ett brett upplagt utredningsarbete. Jag har därför i propositionen aviserat tillsättandet av en sjöfartspolilisk utredning som skall arbeta skyndsamt och i den utsträckning detta är lämpligt etappvis redovisa resultatet av sitt arbete.

Jag har därvid konstaterat atl redares och ombordanställdas organisationer i olika sammanhang, bl.a. genom sin medverkan i fiaggutredningen (K

Del II K:5   Skr 1977/78:103                                       202

1973:01), och senast i anslutning till de överläggningar i sjöfartspolitiska frågor som har förts under min medverkan, har uttalat sig för ett sådant utredningsarbete. I propositionen anges att utredningsarbetet bör leda till ett sjöfartspoliliskt program baserat på ett klariäggande av näringens samhällsekonomiska betydelse samt framtida verksamhet och konkurrensförmåga. Det arbete som har utförts inom flaggutredningen och inom den inlerdepar-lementala arbetsgrupp som har haft lill uppgift atl närmare analysera de svenska rederiernas aktuella ekonomiska situation och utsikter under de närmaste åren kommer därigenom atl inordnas i eu större sammanhang och bättre förutsättningar skapas för mera långsiktiga ställningstaganden. Utredningen skall så långt möjligt klarlägga de faktiska skillnader som kan råda när det gäller villkor och förutsättningar för rederiverksamhet under olika flaggor. Likaså skall en jämförelse göras beträffande de förutsättningar under vilka å ena sidan rederinäringen och å andra sidan övriga delar av del svenska näringslivet arbetar. Behovet hos svenska rederier att driva fartyg under främmande flagg skall belysas mot bakgrund av samhällsekonomiska, sjöfartspolitiska och förelagsekonomiska värderingar.

1 propositionen har jag poängterat att del är viktigt atl inle sjöfartsnäringens utvecklingsmöjligheter försämras. Vad gäller rederiernas investeringsmöjligheter har jag konstaterat atl de förslag som har lagts fram i prop. 1976/77:139 om vissa varvsfrågor om kreditgarantier och avskrivningslån innebär att rederierna ges möjlighet att lägga ut nybeställningar utan all därmed belasta sin likviditet. För atl i första hand ge rederierna möjlighet atl undvika av likviditeisskäl framtvingade försäljningar av tonnage lill underpris har i prop. 1976/77:146 föreslagits ett tidsbegränsat likviditelsstöd i form av statliga kreditgarantier på 500 milj. kr., varav ca 50 milj. kr. har beräknats för den mindre skeppsfarten. Andra åtgairder av tillfällig karaktär som föreslås är dels ett statsbidrag om 18 milj. kr. för vardera av budgetåren 1977/78 och 1978/79 till sjöfolkets resor och dels en tidsbegränsad lag som klargör alt sjöfartspo-litiska synpunkter skall beaktas vid prövning av ärenden om tillstånd lill överlåtelse av fartyg till utlandet. Vidare anmäls vissa speciella åigärder för den mindre skeppsfarten.

De åtgärder som riksdagen har beslutat med anledning av förslagen bör följas upp inom ramen för det av mig aviserade utredningsarbetet. Detta bör anförtros en särskilt tillkallad ulredare. Utöver vad som har angetts i prop. 1976/77:146 om utredningsarbetet vill jag anföra följande.

Någon värdering har inte gjorts av förhållandel mellan ianspråklagna resurser och uppnådda resultat inom sjöfartsnäringen jämfört med andra delar av del svenska näringslivet. Delta är en av orsakerna till atl del underlag saknas som behövs för mera långsiktiga ställningstaganden från statsmakternas sida när det gäller att utarbeta en samlad sjöfartspolitik, som även innefattar de villkor för sjöfarten som direkt bestäms av statsmakterna i form av lagstiftning m.m. Utredaren bör därför söka klariägga sjöfartsnäringens samhällsekonomiska betydelse. I detta arbete ingår också en värdering av den svenska handelsflottan med hänsyn till försörjningsberedskapen.

En naturiig utgångspunkt för utredaren bör vara en bedömning av väridssjöfartens sannolika utveckling. Utredaren bör analysera utbud och efterfrågan på olika slag av transportljänster och betydelsen av olika inskränkningar i en fri sjölransportmarknad. Utredaren bör mot bakgrund av denna analys bedöma svensk sjöfartsnärings internationella konkurrensförmåga. Olika alternativ när det gäller omfattning och inriktning av den framtida rederi verksamheten bör därefter presenteras och ett underiag skapas

203        Kommittéer: Kommunikationsdepartementet   Del II K:5

för utredarens överväganden och förslag när det gäller utformningen av ett sjöfartspoliliskt program.

Svenska rederier har ett gott utgångsläge när det gäller tekniskt och operativt kvalificerade sjötransporttjänster. Vid bedömningen av omfattning och inriktning av den svenska rederiverksamheten bör utredaren söka bilda sig en uppfattning om vilken bredd verksamheten bör ha när det gäller utbudet av transportljänster. Den svenska rederiverksamheten har alltmer kommit att innefatta samverkan med utländska rederier, inhyrning av utländskt tonnage saml drift av svenskkontrollerade fartyg under utländsk fiagg. Utredaren bör belysa konsekvenserna av den utveckling som har skett och redovisa den önskvärda framtida utvecklingen inom detta område.

När det gäller omfattningen i fråga om drift av svenskkontrollerade fartyg under utländsk flagg har jag i propositionen anfört atl utgångspunkten måste vara att svensk sjöfart så långt möjligt skall drivas under svensk flagg. Redovisningen av den framtida utvecklingen på sjöfartsområdet skapar en utgångspunkt även för den helhetsbedömning av utflaggningsfrågan som utredaren bör göra. Del gäller därvid inte enbart överföring av svenska fartyg till ullandel utan också andra åtgärder med likartal syfte. Vid denna bedömning bör såväl positiva som negativa aspekter värderas från rederiernas,de anställdas och samhällels synpunkt. Av särskilt intresse är atl fä de valuta-, sysselsättnings- och skattemässiga aspekterna belysta.

Det arbete som hittills har utförts av den interdepartementala arbetsgruppen bör fullföljas och fördjupas i syfte att fä fram en bild av näringens ekonomiska förutsättningar på längre sikt.

Med hänsyn lill atl såväl iredjelandstrafik som trafiken för svenska transportbehov nära nog helt sker i konkurrens med andra länders fartyg bör utredaren klariägga skillnaderna i förutsättningar och villkor för åtminstone de mera betydande sjöfartsnationernas handelsflottor och lägga fram de förslag som motiveras härav.

I utredarens överväganden kring omfattning och inriktning av rederiverksamheten ingår som en naturlig del alt bedöma den framlida relationen mellan verksamhet i iredjelandstrafik och trafik försvenska transportbehov. Utredaren bör ägna uppmärksamhet åt i vilken omfattning svensk rederiverksamhet framdeles kan tillgodose svenska sjötransportbehov. Utredaren bör därför särskilt studera den transoceana linjetrafiken samt färje- och annan linjetrafik i närtrafikområdet. Utredaren bör också uppmärksamma förutsättningarna för nya sjötransporllösningar av teknisk eller annan karaktär.

Den mindreskeppsfarten bör också bli föremål för särskilda överväganden, bl.a. vad gäller den lämpliga företagsstrukturen vid övergång till större och dyrbarare fartyg.

1 sammanhanget bör påpekas att den trafikpolitiska utredningen (K 1972:07) har alt beakta sjöfartens roll i den svenska trafikpolitiken. Även om delta arbete närmast rör relationen mellan inrikes transporter lill lands och till sjöss är det angeläget atl utredaren har ett nära samråd med den trafikpolitiska utredningen.

F.n. arbetar även vissa andra utredningar inom sjöfartens område, bland vilka bör nämnas befälsbemanningsutredningen (K 1970:29), fartygsmiljöutredningen (K 1973:04) och utredningen (K 1975:09) om sjömanspension. Eftersom dessa utredningar är av betydelse såväl för de ombordanställdas förhållanden som för rederiernas ekonomi anser jag det naturligt atl utredaren samråder även med dessa utredningar.

Utredaren skall vidare i sitt arbete ha ett nära samarbete med företrädare för

Del 11 K:6   Skr 1977/78:103                                     204

redarnas och de anställdas organisationer.

Mot bakgrund av utvecklingen inom sjöfartsnäringen bör utredaren arbeta skyndsamt och i den utsträckning delta är lämpligt etappvis redovisa resultat av sitt arbete.

Utredaren bör lägga fram de författningsförslag som föranleds av hans ställningstaganden.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för kommunikationsdepartementet

atl tillkalla en särskild ulredare med uppdrag all göra en sjöfartspolilisk utredning,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver

att ersäUning lill ulredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligl kommitlékungörelsen (1946:394) om ej annat föreskrives,

atl kostnaderna skall belasta sjätte huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Kommunikationsdepartementet)

6.   Tilläggsdirektiv till fartygsmiljöutredningen (K 1973:04)

Dir 1977:75

Beslut vid regeringssammanträde 1977-06-09

Departementschefen, statsrådet Turesson, anför.

Genom beslut denna dag har regeringen bemyndigat mig att tillkalla en särskild ulredare med uppdrag att göra en sjöfartspolilisk utredning. Denna skall leda till ett sjöfartspoliliskt program baserat på ett klarläggande av näringens samhällsekonomiska betydelse samt dess framtida verksamhet och konkurrensförmåga.

Utredaren skall så långt möjligt klarlägga de faktiska skillnader som kan råda när det gäller villkor och förutsättningar för rederiverksamhel under olika flaggor. Vidare skall behovet hos svenska rederier att driva fartyg under främmande flagg belysas mot bakgrund av samhällsekonomiska, sjöfartspolitiska och förelagsekonomiska värderingar.

1 direktiven för utredaren har jag anfört all eftersom befälsbemanningsutredningen (K 1970:29), fartygsmiljöutredningen och utredningen om sjömanspension (1975:09) är av betydelse såväl för de ombordanställdas förhållanden som för rederiernas ekonomi är det naturiigt att utredaren samråder med dessa utredningar.

Av samma skäl anser jag att fartygsmiljöutredningen i sitt fortsatta arbete bör samråda med utredaren. Fartygsmiljöutredningen bör vidare fä i uppdrag atl göra de ekonomiska beräkningar som kan behövas för bedömningen av den förelagsekonomiska effekten av uiredningens kommande förslag. 1 denna del bör en samordning ske med utredarens arbete.

205 Kommittéer: Kommunikationsdepartementet   Del 11 K:7

Jag hemställer därför alt regeringen utvidgar farlygsmiljöulredningens uppdrag i enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Kommunikationsdepartementet)

7. Tilläggsdirektiv till befälsbemanningsutredningen (K 1970:29)

Dir 1977:76

Beslut vid regeringssammanträde 1977-06-09

Departementschefen, statsrådet Turesson, anför.

Genom beslut denna dag har regeringen bemyndigat mig att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en sjöfartspolilisk utredning. Denna skall leda lill ett sjöfartspoliliskt program baserat på ett klarläggande av näringens samhällsekonomiska betydelse samt dess framtida verksamhet och konkurrensförmåga.

Utredaren skall så långt möjligt klarlägga de faktiska skillnader som kan råda när det gäller viUkor och förutsättningar för rederiverksamhet under olika flaggor. Vidare skall behovet hos svenska rederier att driva fartyg under främmande fiagg belysas mot bakgrund av samhällsekonomiska, sjöfarlspo-litiska och företagsekonomiska värderingar.

I direktiven för utredaren har jag anfört all eftersom befälsbemanningsutredningen, fartygsmiljöutredningen (K 1973:04) och utredningen om sjömanspension (1975:09) är av betydelse såväl för de ombordanställdas förhållanden som för rederiernas ekonomi är det naturiigt att utredaren samråder med dessa utredningar.

Av samma skäl anser jag alt befälsbemanningsutredningen i sitt forlsalla arbete bör samråda med utredaren. Befälsbemanningsutredningen bör vidare fä i uppdrag att göra de ekonomiska beräkningar som kan behövas för bedömningen av den företagsekonomiska effekten av utredningens kommande förslag. I denna del bör en samordning ske med utredarens arbete.

Jag hemställer därför att regeringen utvidgar befälsbemanningsutred-ningens uppdrag i enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Kommunikationsdepartementet)

Del II K:8   Skr 1977/78:103                                      206

8. Tilläggsdirektiv till SMHI-utredningen (K 1977:01)

Dir 1977:99

Beslut vid regeringssammanträde 1977-09-01

Departementschefen, statsrådet Turesson, anför.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 27 januari 1977 tillkallade jag en särskild utredare med uppdrag att se över Sveriges meteorologiska och hydrologiska instituts (SMHl) verksamhet och organisation. En av uppgifterna för den särskilde utredaren är att pröva verksamhetens inriktning och omfattning utifrån bl.a. en bedömning av den framlida efterfrågan på institutets tjänster. Utredaren skall också belysa verksamhetens finansiering saml prissättningen av institutets tjänster.

Det kan konstateras atl en prissättning i sig utgör en faktor av betydelse för efterfrågan på SMHLs tjänster och därmed på omfattningen av SMHLs verksamhet, 1 en situation där SMHl inte tar ut avgifter för vissa typer av tjänster kan efterfrågan fä en omfauning som inle är rimlig med hänsyn till de faktiska kostnaderna för verksamheten, 1 kompletleringspropositionen (prop, 1976/77:150) har frågan om en översyn av taxor och avgifter berörts. 1 detta sammanhang har jag funnit att frågan om utökad avgiftsfinansiering vid SMHl bör prövas. Den särskilde utredaren bör därför behandla även denna fråga i den pågående översynen. Därvid bör också redovisas vilka konsekvenser en ökad avgiftsfinansiering vid SMHl kan fä för sådana verksamheter inom t.ex. samhällsplaneringens områden där SMHLs sakkunskap nu utnyttjas.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen uppdrar ål den särskilde utredaren all han vid fullgörandet av sill uppdrag skall iakttaga vad jag har anfört i del föregående.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Kommunikationsdepartementet)

207 Kommittéer: Ekonomidepartementet   Del II E:l

Ekonomidepartementet

1.   Utredning   angående   statistiska   centralbyråns   uppgiftsinsamling

Dir 1977:46

Beslut vid regeringssammanträde 1977-03-24

Departementschefen, statsrådet Bohman, anför.

En slor del av den statliga statistikproduktionen koncentrerades under 1960-talet till en myndighet, statistiska centralbyrån (SCB). Syftet var bl.a. att skapa möjligheter för en samordning av statistiken och anpassa denna lill aktuella behov av statistiska uppgifter. Därigenom förväntades atl lättnader för uppgiftslämnarna skulle kunna uppnås, samtidigt som själva statistikproduktionen skulle kunna rationaliseras genom gemensam metodutveckling och anlitande av ADB-teknik i stor skala.

Det direkta uppgiftslämnandet för statislikändamål ulgör endast en del av företagens informationsbörda men har inte desto mindre uppfattats som betungande, inte minst inom mindre och medelstor företagsamhet. Även enskilda medborgare berörs av krav på uppgiflslämnande. Insamlandet av olika data rörande enskilda personers förhållanden kan också påverka förutsättningarna att tillgodose medborgarnas berättigade krav på integritets-skydd. Det åligger dalainspektionen alt bevaka dessa frågor.

Vid åtskilliga tillfällen har motioner väckts i riksdagen med yrkande om utredning om möjligheterna alt förenkla uppgiftslämnandet. Ar 1965 beslöt riksdagen att hos regeringen begära en sådan utredning. Med anledning därav tillsatte regeringen 1969 utredningen om företagens uppgiftsplikt (UFU). UFU har slutfört siU uppdrag och avlämnat slutbetänkandel (SOU 1976:12) Företagens uppgiflslämnande. Betänkandet har sedermera remissbehandlats.

UFU genomförde en kartläggning av uppgiftslämnandels omfattning och struktur i vissa avseenden, sett från myndigheternas perspektiv. UFU presenterade vidare bl.a. ett förslag om att introducera ett särskilt granskningsförfarande för uppgiftskrav gentemot företagen, en uppgift som föreslogs bli underställd en särskild nämnd, företagsdatanämnden, med kansliresurser och administrativt knuten till statskontoret. Chefen för budgetdepartementet kommer senare denna dag föreslå regeringen atl förelägga riksdagen förslag med anledning av UFU:s förslag om åtgärder för att underiätta förelagens uppgiftslämnande m.m. innefattande bl a tillsättandet av en särskild delegation.

Enligt min uppfattning tyder det material som UFU redovisade i sitt betänkande på att uppgiftslämnarnas kostnader och besvär i alltför begränsad omfattning har beaktats vid stalsmaklernas beslut om ny statistik. Vid utarbetandet av förslag härom åligger det i hög grad SCB atl svara för avvägningen av de olika krav och önskemål som framförts från statislikan-vändarna. Eftersom dessa f n. inte omedelbart behöver beakta kostnadsmässiga konsekvenser finns det risk föratt tillräckligt restriktiva avvägningar inte

Del II E:l    Skr 1977/78:103                                       208

görs i förhållande till de svårigheter som företag och andra uppgiftslämnare vållas. Det rent kvantitativa informationsbehovet kan komma att överskattas och den officiella statistikproduktionen komma aU omfatta också mindre angelägen uppgiftsinsamling. Motiven för ny eller utvidgad statistik kan dessutom ofta formuleras i alltför vaga termer i stället för genom konkreta ändamålsbeskrivningar.

Jag har tidigare behandlat uppgiftslämnarfrågorna bl.a. i budgetpropositionen (prop. 1976/77:100 bil. 10). Jag anförde där att SCB i sin strävan att konsolidera och se över sin verksamhet inle minsl borde uppmärksamma frågorna om medborgarnas och förelagens uppgiftsskyldighel. Jag vill också erinra om direktiven till kommittén med uppdrag att utreda behovet av framtida folk- och bostadsräkningar (E 1976:02), där jag uttalade att ett av syftena med ökad användning av uppgifter insamlade i administrativa verksamheter borde vara atl i den mån del är möjligt begränsa allmänhetens uppgiftsskyldighet. Därvid kommer den största individstatistiska produkten aU bli föremål för särskild utredning. Enligt min uppfattning bör ytteriigare ansträngningar göras för all begränsa och underiätta uppgiftslämnandet i slalistiksammanhang.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört finner jag det angeläget att utreda SCB:s arbete med att hämta in uppgifter från företag och enskilda. För delta ändamål bör en särskild utredare tillkallas.

Till ledning för utredningsarbetet vill jag anföra följande. Utredaren bör i sitt arbete utgå från den bedömning som UFU gjorde, nämligen aU möjligheterna alt underiätta uppgiftslämnandet för statistik bör ställas under debatt och kritisk granskning. I sitt arbete alt avväga uppgiftslämnarnas kostnader mot nyttan av statistiken bör arbetet i en första omgång inriktas på alt granska några konkreta statistikprodukler och dessas bakomliggande informationsbehov genom exempelvis deltagarobservalioneroch fallstudier. Därvid bör möjligheterna att starkt begränsa eller slopa delar av uppgiftslämnandet speciellt undersökas. Utredningen bör klarlägga om dalainsamlingen i fråga helt eller till en del kan utnyttja administrativa källor eller samordnas med annan statistikproduktion. Därvid bör övervägas om ändrade krav på kvalitet, periodicitet, sakligt innehåll och tillämpad teknik etc. kan leda lill förenklat uppgiflslämnande. Utredaren bör samråda med kommittén för atl utreda behovet av framtida folk- och bostadsräkningar samt utredningen om studiedokumentation och statistik för högskolor (U 1975:14). Arbetet bör vidare ske i nära samverkan med den ovan nämnda delegationen för all underiätta företagens uppgiftslämnande, som chefen för budgetdepartementet senare idag avser att föreslå. Samverkan bör särskilt avse principiella frågor inom delegationens kompetensområde. Utredaren bör knytas till delegationen när denna har tillsatts.

Frågan om ersättning för uppgiftslämnande skall inte prövas av utredningen. Denna fråga kommer att utredas av den nyss nämnda delegationen.

Efter en preliminär genomgång av utredningsuppdraget bör en första rapport snarast redovisas innefattande en redogörelse för arbetsläget och en plan fördel fortsatta arbetet samt, om utredaren finner det möjligt, förslag lill åigärder för lättnader i uppgiftslämnandet. Regeringen fär då ta ställning till det fortsatta arbetet.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för ekonomidepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om

209 Kommittéer: Ekonomidepartementet    Del II E:2

statistiska centralbyråns uppgiflsinsamling,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Ekonomidepartementet)

2. Utredning om lönsparande

Dir 1977:70

Beslut vid regeringssammanträde 1977-05-26

Departementschefen, statsrådet Bohman, anför.

Den svenska samhällsekonomin brottas med betydande balansproblem. Underskottet i Sveriges utrikes betalningar har under de senaste åren snabbt ökat och framtvingat en omfattande utlandsupplåning. Bytesbalansunder-skoltel innebär alt det totala sparandet i ekonomin är för litet. För att komma lill rätta med detla problem och långsiktigt förbättra konkurrensläget saml nå balans i utrikes betalningarna måste den ekonomiska politiken inriktas på alt överföra resurser från konsumtions- till produktionssidan.

Frågan om sparandet och den framtida kapitaltillväxten i samhället utreds fn. av olika statliga kommittéer. Sålunda har 1968 års kapitalmarknadsul-redning (Fi 1969:59) att företa en översyn av kapitalmarknadens stmktur och funktionssätt och har i detta syfte att granska både institutionella och andra viktiga problem som sammanhänger med det växande kapital- och kreditbehovet för vårt lands näringsliv.

Del får förutsäUas aU 1972 års skatteulredning (Fi 1972:02) vid sin bedömning av ett framtida skattesystems slabiliseringspolitiska uppgifter kommer att analysera även sparandets betydelse i delta hänseende.

Utredningen (Fi 1975:03) om löntagarna och kapitaltillväxten har till uppgift atl utarbeta olika modeller för löntagarfonder. Lösningarna i detta hänseende berör även sparandet, särskilt tillväxten av riskkapital i förelagen.

De utredningar som sålunda pågår är delvis av principiell och djupgående natur och kan knappast förväntas leda till konkreta åtgärder från statsmakternas sida under de närmaste åren. Med tanke på atl kraven på ökat hushållssparande gör sig gällande omedelbart, är del angelägel att snarast finna former som alternativt kan bidra till ökning av detta sparande. I vissa fall kan, i avvaktan på och utan föregripande av resultatet av de pågående, mera vitlsyftande utredningama, provisoriska åtgärder vidtagas för försöksvis fillämpning. Därmed vinnes ytteriigare underiag för ett slutligt ställningstagande fill frågan om hur det växande kapital- och kreditbehovet i vårt land bäst kan tillgodoses.

Hushållssparandel kan stimuleras på olika sätt. De senaste årens höga

14 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

Del II E:2    Skr 1977/78:103                                     210

inflationstakt saml de betydande marginaleffekter som är inbyggda i skattesystemet har varit ämnade att dämpa sparviljan. Behovet av atl finna former för atl stimulera frivilligt sparande förutsätts därför påverka framlida justeringar i skattesystemets utformning.

Det område där ett ökat sparande för närvarande skulle komma till bäst nytta vore kapitalbildningen i våra förelag. Den form för sparstimulans som härvid torde ligga närmast fill hands vore ett utvidgande av möjligheterna till ökat lönsparande. Man bör därvid överväga att ett sådant utvidgat lönsparande i första hand ges den formen alt de sparmedel de anställda önskar avsätta fär arbeta i det egna företaget eller i kapitalmarknadsinslitul. Även andra former för avsättning av sparmedel bör dock kunna övervägas. Sparmedlen skall vara långsiktigt bundna, ge avkastning och så långt som möjligt vara förenade med garantier mot föriuster.

Det kan i detla sammanhang erinras om atl ett betydande hushållssparande redan nu äger rum inom försäkringsväsendet. Försäkringssparande inom eller utom företagen berättigar lill avdrag upp lill visst belopp som sedan får disponeras då viss ålder uppnåtts. Försäkringssparandet har spelat en stor roll för företagsfinansieringen i vårt land. Exempel härpå utgör ITP-systemet, som är kombinerat med ett garantisystem som säkrar de anställdas rätt till pension även om förelaget skulle inställa sina betalningar

Som jag redan har framhållit, är del angeläget att åtgärder snarast vidtas ägnade alt skapa förutsättningar för ell ökal lönsparande. För detta ändamål bör en särskild ulredare tillkallas. Han bör redovisa olika praktiska metoder atl lösa här angivna problem saml framlägga förslag till erforderliga lagändringar. Arbetet bör bedrivas i kontakt med här tidigare berörda utredningar, varjämte utredaren bör tillgodogöra sig erfarenheter och uppslag från organisationer och företag. Viktiga frågor som måste bedömas vid tillskapandet av nya former för lönsparande är beskattningen av avkastningen på avsalta medel, förmögenhetsskatter på dessa medel och effekten på reglema för skatteutjämning under åren. Utredaren bör inte begränsa sitt arbete enbart lill den privata sektorn utan även granska möjligheterna all bygga upp ell lönsparande på det offentliga området.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar chefen för ekonomidepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag atl utreda frågan om möjligheter till ökal lönsparande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål utredaren.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver,

alt ersättning lill utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394) om ej annat föreskrives,

att kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Ekonomidepartementet)

211 Kommittéer: Ekonomidepartementet   Del II E:3

3. Översyn av valutaregleringen

Dir 1977:85

Beslut vid regeringssammanträde 1977-06-30

Departementschefen, statsrådet Bohman, anför.

Den svenska valutalagstiftningen infördes som ett led i den beredskapslagstiftning som tillkom i samband med andra väridskriget. Efter den skärpta valutareglering som tillämpades under 1940-talet har en liberalisering successivt sketl. Detta har främst gällt s.k. löpande betalningar, dvs. normala betalningar i samband med näringsverksamhet och andra likartade betalningar över gränserna. Sverige tillämpar numera liksom andra industriländer inte någon valulareglering i fråga om de löpande utlandsbetalningarna. Denna utveckling har självfallet nära samband med de internationella förpliktelser som Sverige i olika sammanhang har åtagit sig i fråga om sådana betalningars frihet från restriktioner.

Kapitalbetalningar har däremot alltsedan valulalagstiftningens tillkomst varit föremål för valulareglerande åtgärder. Med kapitalbelalningar avses bl.a. betalningar i samband med direkta investeringar och personliga kapitalöverföringar. Valularegleringen har varit och är forifarande mest restriktiv i fråga om placeringar i värdepapper och andra finansiella placeringar. Den tillämpas däremot liberalt i fråga om in- och utgående direkta investeringar.

Valularegleringen är ett av flera ekonomisk-politiska instrument som används för att nå de allmänna mål som har ställts upp för den ekonomiska politiken. Sålunda har valutaregleringen använts i syfte atl stödja övriga mer generella penning- och valutapoliliska åigärder. Kreditpolitiska åtgärder kan t.ex. kombineras med en allt efter situationen skiftande reslriktivitet när del gäller upplåning i utlandet. Valularegleringen har vidare använts som skydd ål valutareserven och växelkurserna mot balansrubbande kortfristiga valutarörelser. 1 fråga om direkta investeringar utomlands kan sedan år 1974 även industri- och sysselsällningspolitiska strävanden beaktas.

Den författningsmässiga grundvalen för valutaregleringen utgörs av valulalagen (1939:350, ändrad senast 1977:354). Valutalagen är en fullmakts-lag och ger regeringen rätt att under vissa angivna förutsättningar utfärda i lagen bestämda valulareglerande föreskrifter. Bortsett från krig och krigsfara, då särskilda bestämmelser gäller, skall fullmäktige i riksbanken göra framställning till regeringen om valutareglering, om det prövas nödvändigt för alt nå de centrala mål som har fastställts för den ekonomiska politiken.

Då valutalagens fullmakter tas i anspråk, skall förordnandet härom gälla för viss tid, högst ett år. När förslag till lag om tillämpning av valulalagen framläggs skall även de valulareglerande föreskrifter som regeringen med stöd av fullmakterna avser att utfärda föreläggas riksdagen.

Huvudbestämmelserna i valutalagen om vad sådana valulareglerande föreskrifter fär innehålla innebär bl.a. följande. Regeringen kan föreskriva atl endast riksbanken och, efter riksbankens bemyndigande, annan bank och postverket (valutabank) fär driva handel med utländska betalningsmedel, fordringar och värdepapper. Vidare kan föreskrivas, atl sådana tillgångar endast i den omfattning och på de villkor regeringen eller - efter regeringens bemyndigande - riksbanken bestämmer fär förvärvas och föryltras mot

DelIIE:3   Skr 1977/78:103                                         212

vederlag i svenskt mynt. Bestämmelser kan också meddelas bl.a. om att svenska och utländska betalningsmedel, fordringar och värdepapper inte utan särskih tillstånd fär ulföras ur Sverige eller på annat sätt överföras till utlandet och atl sådana tillgångar inte fär införas till Sverige ulan tillstånd av riksbanken.

När del anses behövligt för tillsyn över efterlevnaden av ett valulareglerande förordnande, kan regeringen även i övrigl meddela de föreskrifter, som behövs för atl genomföra förordnandet och för att hindra åtgärder som är ägnade all uppenbart motverka ändamålet med detta.

Riksbankens beslutanderätt enligt valutalagen utövas i första hand av valulaslyrelsen. Den består av sju ledamöter utom vid handläggning av ärenden rörande direkta investeringar utomlands, då den utökas med fyra ledamöter. Valulastyrelsens beslut fär överklagas hos riksbanksfullmäktige. Om minst tre av de ledamöter eller suppleanter, som har deltagit i styrelsens beslut, yrkar det skall beslutet underställas fullmäktige för prövning. Mot fullmäktiges beslut fär talan ej föras.

De valulareglerande föreskrifter, som regeringen har meddelat med stöd av valutalagen, återfinns i valutaförordningen (1959:264, ändrad senast 1975:206). Denna har fält sin giltighet föriängd för ett år i sänder, senast för tiden t.o.m. den 30 juni 1978 genom förordningen (1977:356) om fortsau giltighet av valutaförordningen.

Enligl valutaförordningen ligger all växling mellan utländsk och svensk valuta under riksbankens kontroll. Riksbanken kan dock ge tillstånd t.ex, åt valutabank all driva handel nned utländska betalningsmedel och fordringar. Förutom regleringen av valutahandeln upptar valutaförordningen tre olika avsnitt som innehåller skilda förbud mot valuladispositioner utan riksbankens tillstånd. Som jag tidigare har nämnt gäller dessa förbud väsentligen s.k. kapitalbelalningar.

Ett avsnitt innehåller förbud mot utförsel ur landet av de värden som berörs av valularegleringen. Del andra avsnittet innehåller motsvarande förbud mot införsel. Resande får emellertid utföra och införa resevaluta till belopp som riksbanken medger. 1 avsnittet om utgående betalning ges, utöver förbud mot konkret utförsel,ett allmänt förbud förden som är bosatt i Sverige (s.k. valutainlänning) atl betala lill den som är bosatt i utlandet (s.k. valutaullänning) eller till förmån för valulautlänning. På motsvarande sätt gäller i fråga om införsel principiellt förbud för valutainlänning att la emot betalning från valutaullänning. 1 det tredje avsnittet förbjuds valutainlänning all utan riksbankens tillstånd förfoga över utländska betalningsmedel, bankfillgodohavanden m.m. på sådant sätt all hans innehav av sådana tillgångar minskas.

Valutaförfattningarnas utformning och tillämpning fär ses mot bakgrand av våra internationella åtaganden i det ekonomiska samarbetet inom Internationella valutafonden (IMF) och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Sverige har i dessa organisationer förbundit sig alt fritt medge löpande transaktioner. Vidare har Sverige anslutit sig till OECD:s stadga för liberalisering av kapitalrörelser (den s.k. kapitalkoden). Kapilalkoden föreskriver att medlemsländerna successivt skall avveckla restriktioner mot kapitalrörelser i den utsträckning som är nödvändig för effektivt ekonomiskt samarbete. 1 bilagor till kodens huvudtext finns förteckningar över de kapitalrörelser som liberaliseringen skall omfatta. Varje medlemsstat i OECD gavs dock tillfälle att reservera sig mot de kapitalrörelser som man inte var beredd atl medge vid anslutningen till

213 Kommittéer: Ekonomidepartementet   Del II E:3

koden. Vidare kan gjorda liberaliseringsåtaganden återkallas under vissa förutsättningar, exempelvis vid betalningsbalanssvårigheler.

Efler förslag i prop. 1976/77:131 om fortsatt valutareglering m.m. har riksdagen beslutat om förlängning av valutaregleringen ytteriigare ett år, dvs. för tiden den I juli 1977-den 30 juni 1978. Samtidigt har-somjag tidigare har nämnt - valutaförordningens giltighet föriängts under samma tid. I propositionen (s. 5) framhöll jag att jag avsåg atl föreslå regeringen alt låta göra en översyn av valularegleringen och valutalagstiftningen. Jag vill nu ta upp frågan om en sådan översyn.

Sedan valutaregleringen tillkom år 1939 har den - som jag nämnde inledningsvis-successivt förändrats i flera vikliga avseenden. Ändringarna har avsett bl.a. de löpande betalningarna, delvis som en följd av våra internationella åtaganden. Någon mer genomgripande översyn av valularegleringen har dock inte skett. Ar 1960 tillsattes den s.k. valulakommittén för att utreda valutaregleringen. Kommittén fick två huvuduppgifter, dels en författningsöversyn, dels en analys av verkningarna för den händelse valutaregleringen skulle avskaffas eller väsentligt uppmjukas. Den,senare uppgiften fullföljdes dock inte. Anledningen var den i början av 1960-talel aktuella frågan om en ev, svensk associering till den europeiska gemenskapen EG, Även författningsöversynen begränsades. Del viktigaste resultatet av valutakommilténs arbete blev alt valutaförordningen år 1963 anpassades lill den liberalare valularegleringspraxis som uppkommit under 1950-talet. Den allmänna liberaliseringsnivå som uppnåddes i detla sammanhang bibehölls i stort sett oförändrad fram till år 1969. Mot bakgrund av uppkomna betalningsbalanssvårigheter införde Sverige detta år med OECD:s medgivande vissa temporära inskränkningar i åtagandena inom OECD. Dessa har sedermera återiagits med undantag för den som avser direktinvesteringar i utlandet. Den mest betydande förändringen därefter i valutaregleringspraxis vidtogs år 1974. Sveriges försämrade bytesbalansläge framtvingade då en förstärkning av kapilalbalansen genom en ökad upplåning i utlandet från svenska förelags och kommuners sida. Detta möjliggjordes genom en avsevärd lindring av de restriktioner som tidigare förhindrat sådan upplåning.

Ar 1975 inledde riksbanken en intern översyn av valutaregleringens tillämpning och betalningsbalansstatistiken. Uppgifterna för översynen gäller dels valutaregleringens tillämpningsbestämmelser och administration i syfte att åstadkomma effektivisering, förenklingar och förlydliganden, dels betalningsbalansstatistiken i syfte att göra den till ett bättre underlag för analys och prognos. Översynen ledde år 1976 fram till ett antal förslag, väsentligen av rationaliserings- och moderniseringskaraktär, vilka numera genomförts. Vissa ytteriigare förslag, bl.a. avseende en fullständig omskrivning av valutaregleringsföreskriflerna, är ännu under arbete. Översynen beräknas vara i stort sett slutförd vid utgången av år 1977.

Sveriges situation i fråga om betalningsbalansen är från flera synpunkter f n. mer problematisk än vid något tidigare tillfälle under valutaregleringens existens. Vårt land har dessutom bl.a. genom näringslivets tilllagande internationalisering större svårigheter än tidigare att föra en ekonomisk politik som är oberoende av den internationella utvecklingen. Bankerna och näringslivet har senast i samband med remissbehandlingen våren 1977 av frågan om valularegleringens förlängning framfört uppfattningen atl valularegleringen försvårar näringslivets utvecklings- och finansieringsmöjligheter och att vårt valutaregleringssystem därför borde omprövas.

Del II E:3   Skr 1977/78:103                                      214

Valutaregleringen har sålunda varit i kraft i nära 40 år utan att någon genomgripande prövning av dess ändamålsenlighet har företagits. Valutaregleringens tillämpningsområde har starkt beskurits i och med att de löpande betalningarna som svarar för den helt övervägande andelen av utlandstransaktionerna undantagits. Även i fråga om vissa kapitaltransaktionersätter vårt ullandsberoende och våra åtaganden i OECD gränser för valutaregleringens omfattning. Som jag framhöll i prop. 1976/77:131 (s. 15) har jag den uppfattningen att en valutareglering som har varit i kraft så länge som den svenska behöver ses över. De angivna omständigheterna visar enligl min mening att skälen att snarast starta en sådan översyn är mycket starka. Jag förordar alltså att en kommiué tillkallas med uppdrag att se över valutaregleringen och valutalagslifiningen. I fråga om utredningsarbetets inriktning och några huvudfrågor som bör behandlas av kommittén vill jag anföra följande.

Utgångspunkter för kommiilléns arbete bör vara, för del första, att belysa och analysera verkningarna av de olika valulareglerande åtgärder som tillämpats särskilt under senare delen av 1960-talel och hittills under 1970-talet och, för det andra, att bedöma de behov av atl påverka utrikesbetal-ningarna som kan väntas förel igga under överblickbar framlid. Mot bakgrand av vad som därvid framkommer bör kommittén värdera betydelsen av tillämpade valutareslriklioner och bedöma i vad mån del går att undvara sådana restriktioner eller byta ul dem mot andra medel inom den ekonomiska politiken.

Enligl min mening är det sannolikt att det även framdeles kommer all föreligga behov av en särskild valutalagstiflning-icke enbart i krigstid-som. ger möjlighet till erforderiiga valutapolitiska ingripanden. Kommittén bör likväl, som nyss antytts, vara oförhindrad att pröva huruvida lagstiftningens giltighet kan begränsas till krigsförhållanden eller därmed jämföriiga extraordinära krissituationer och i så fall vilka instrument som i stället kan erfordras för att garantera att statsmakternas mål för den ekonomiska politiken kan uppnås. Om kommittén finneratt valulareglering är erforderiig som ell normall inslag i och komplement till statsmakternas ekonomiska arsenal i övrigt bör kommittén särskilt granska innehållet i och ändamålsenligheten av de hittillsvarande bestämmelserna i valutaförordningen och de tillämpningsföreskrifter som med stöd därav har utfärdals av riksbanken samt framlägga förslag till de ändringar däri som kan befinnas påkallade.

Inom ramen för den principiella bedömningen av valutaregleringens utformning bör tre konkreta problemområden särskilt studeras, nämligen dels svenska företags direktinvesleringar i utlandet, dels värdepappershandel och övriga finansiella transaktioner saml dels den författningsmässiga utformningen av valularegleringen inbegripet frågan om förebyggande och beivrande av överträdelser och kringgåendeav valutaregleringen. Förslag och synpunkter i nämnda hänseenden bör grundas på en bedömning av hur väl den hittillsvarande valutaregleringen fyllt sina syften under beaktande av andra länders motsvarande erfarenheter av valulareglerande åtgärder.

Vad först gäller direkiinve.sieringarna, dvs. investeringar utomlands i marknadsförings- och produklionsfillgångar m.m., medför dessa enligt min uppfattning övervägande fördelar för svensk ekonomi. De är ägnade atl stärka del svenska näringslivet i den internationella konkurrensen på såväl utlands- som hemmamarknaderna. 1 vissa fall kan dock de negativa effekterna bedömas överväga. Sedan år 1969 gäller dock vissa inskränkningar i tillståndsgivningen för direktinvesteringar med hänsyn till Sveriges svaga

215 Kommittéer: Ekonomidepartementet   Del 11 E:3

betalningsbalans. En förutsättning för tillstånd är atl investeringarna skall vara exportfrämjande eller eljest förmånliga från bctalningsbalanssynpunkt. Tillstånd att bilda produktionsbolag förenas vanligen med krav på alt projekten helt eller delvis skall finansieras i utlandet. Inskränkningarna av friheten till utlandsinvesteringar fär betraktas som tem[X)rära, bl.a, med hänsyn till våra internationella åtaganden i OECD,

Jag har i det föregående redan erinrat om den år 1974 genomförda lagändringen varigenom valutastyrelsen fick möjlighet all beakta även industri- och sysselsällningspolitiska strävanden vid sidan av rent penning-och valutapolitiska motiv. Samtidigt utökades styrelsen i sådana ärenden med fyra ledamöter företrädande arbetsmarknads- och industridepartementen saml LO och TCO, 1 ärenden rörande investeringar främst i tillverknings- eller sammansättningsföretag inhämtas synpunkter från de anställda i det ansökande företaget. Lagändringen innebär vidare (jfr prop, 1974:89, FiU 1974:23) alt industri- eller sysselsällningspolitiska hänsyn fär föranleda avslag på framställning om direktinvestering utomlands endast då denna skulle åsamka landets intressen utomordentlig skada på grand av beloppets storlek eller annoriedes.

Alt de direkta utlandsinvesteringarna kommit alt bli de mest uppmärksammade av de transaktioner som faller under valularegleringen beror bl,a, på följande omständigheter. Tillstånden till sådana investeringar har ökat beloppsmässigt under senare år. Frågan om utlandsinvesteringarnas inverkan på sysselsättning och industristruktur i Sverige har i delta sammanhang aktualiserats särskilt mot bakgrund av den svaga industriella utvecklingen i Sverige under senare år Härtill kommer speciella utflyttnings-problem i vissa branscher såsom tekoindustrin och den s,k. utfiaggningen inom sjöfarten.

Valulaslyrelsen, som har att pröva företagens ansökningar om tillstånd till valutautförsel enligt valulalagen, har nyligen i en rapport lill riksbanksfullmäktige tagit upp behovet av en utredning om de svenska utlandsinvesteringarnas effekter. Valulaslyrelsen framhåller alt en sakprövning i riksbanken av en investerings exportfrämjande eller betalningsbalansmässiga effekt är svår att göra främst på grund av svårigheterna att fä fram erforderliga uppgifter för en sådan analys. Det betohas att med hänsyn lill att utlandsinvesteringarna utgör en ständigt ökande del av del totala svenskägda realkapitalet kontrollen av dem inte bör ses isolerat som en valutaregleringsfråga utan snarare som ett betalningsbalansproblem med industri- och sysselsättningspoliliska aspekter. Valutastyrelsen framhåller det angelägna i atl en samlad utredning av de svenska utlandsinvesteringarnas effekter och därmed sammanhängande problem så snart som möjligt kommer till stånd. Landsorganisationen har i skrivelse den 21 februari 1977 hemställt att en offentlig utredning tillsätts med uppgift att utreda frågor som sammanhänger med internationella investeringars samhällsekonomiska effekter.

Mot denna bakgrand är det angelägel att kommittén söker bilda sig en uppfattning om direktinvesleringarnas effekter på den allmänna ekonomiska utvecklingen på kort och lång sikt. Hit hör också frågorna om konsekvenserna för utrikeshandel, internationell konkurrenskraft och bytesbalansen.

Kommittén bör i sina överväganden rörande möjligheten och lämpligheten av all vidta förändringar i nuvarande prövnings- och kontrollförfarande uppmärksamma både de direkta och de indirekta valutaeffekterna av de utgående investeringarna, dvs. deras inverkan på expon (och/eller import) resp. på det investerande företagets internationella konkurrenskraft. Härvid

Del n E:3   Skr 1977/78:103                                       216

bör hänsyn även tas till den viktiga frågan i vad mån man kan och bör effektivare än fn. påverka omfattningen av del återflöde i form av utdelningar, royalties, provisioner etc. som utlandsinvesteringar normalt förväntas ge upphov till. Givetvis måste härvid hänsyn tas till de begränsningar av våra handlingsmöjligheter som ligger i våra åtaganden gentemot OECD.

Kommittén skall i frågor som berör svenska företags investeringar utomlands samråda med den utredning som chefen för industridepartementet avser att tillkalla angående de internationella investeringarnas näringspolitiska effekter. Så långt det bedöms möjligt bör en samordning ske av de bägge utredningarnas faktainsamlings- och analysarbete liksom av utredningssekretariatens arbete i dessa frågor. Jag har i detta hänseende samrått med chefen för industridepartementet.

Beträffande valulaärenden som rör företagsverksamhet över gränserna vill jag härutöver särskilt rikta uppmärksamheten på följande förhållanden. De underlag för den valutavårdande myndighetens beslut som företagen brukar redovisa består ofta av detaljerade uppgifter om direktinvesteringarnas förväntade lönsamhet, inriktning, av företagen förväntad effekt på svensk export och på betalningsbalansen m.m. Del är förenat med både principiella och praktiska svårigheter för valulamyndigheten att pröva huruvida direktinvesleringar är exporlbefrämjande eller förmånliga från betalningsbalanssynpunkt ofta för en lång lid framåt. Allt efter som fler rekvisit lagts till för beaktande i valutamyndighelens prövning (industripolilisk och sysselsätt-ningsmässig effekt) har prövningen också blivit alltmer arbelskrävande.

Störte utlandsinvesterande svenska företag har ett stort antal lillståndsä-renden varje år, vilket försvårar en samlad bedömning av effekten av deras totala utlandsverksamhet på svensk ekonomi i berörda hänseenden. Utredningen bör överväga om det är möjligt att finna mer generella bedömningsgrunder för de utlandsinvesterande företagens direktinvesteringar. På grand val av tidigare och planerad utveckling av ifrågavarande koncern som tillgodoser allmänna krav bör möjligheter prövas alt ge förelag generella tillstånd för utlandsverksamhet eventuellt efter generella riktlinjer från valutamyndigheten. Utredningen bör därvid också kartlägga det informationskrav som måste ställas på företagen vid en sådan förskjutning av bedömningsgrunderna.

Det slår utredningen fritt alt pröva även en alternativ utformning av valularegleringen som uppfyller rimliga krav på kontroll av direktinvesle-ringsverksamhetens förenlighet med de allmänna samhällsekonomiska målen och önskemålen om en förenkling av nuvarande kontrollsystem,

I detta sammanhang vill jag också nämna riksdagens beslut (UU 1976/ 77:22, rskr 1976/77:350) atl hos regeringen hemställa om en utredning om förbudsåtgärder från svensk sida med avseende på kapitalexport till Sydafrika och Namibia i samband med företagsinvesleringardär. Denna utredning bör ske i särskild ordning, men kontakt bör upprätthållas mellan de bägge utredningarna när del gäller utformningen av det av riksdagen begärda lagförslaget och dess förenlighet med de bedömningar i övrigl som görs av valutaregleringskommittén. I denna fråga har jag samrått med cheferna för utrikes- och handelsdepartementen.

Vad därefter gäller det andra särskilt angivna utredningsområdet, nämligen värdepappershandel och övriga finansiella transaktioner vill jag framhålla följande synpunkter.

Till delta område hör främst upplåning och aktieemissioner utomlands för

217 Kommittéer: Ekonomidepartementet   Del II E:3

finansiering av företagens verksamhet i Sverige. Hit hör också finansiella placeringar i utländsk bank, köp av värdepapper, fordringar, fast egendom etc. saml motsvarande transaktioner från utlandels sida i Sverige. Bortsett från de senare årens dispenser för långfristig utlandsupplåning gäller med något undantag tämligen strikt upprätthållna förbud för sådana transaktioner. Syftet har främst varit att motverka kortfristiga kapitalrörelser och därmed begränsa kreditmarknadens beroende av utlandet. 1 viss mån kan syftet också sägas ha varit att skydda valutareserven mot ett tänkbart mera permanent kapitalutflöde.

Kommittén bör undersöka i vad mån dessa syften uppnåtts och huruvida vissa restriktioner kan undvaras utan men för de ekonomisk-politiska målen. Vidare bör övervägas vilka nya krav på restriktionernas utformning som kan motiveras av Sveriges betalningsbalansläge och behov av en fortsatt omfattande utlandsfinansiering. Möjligheterna lill administrativa förenklingar, genom att exempelvis slopa nuvarande ordning med prövning av varje enskild transaktion, bör också undersökas i detta sammanhang.

Vad slutligen gäller det tredje huvudområdet för kommitténs arbete, nämligen den författningsmässiga utformningen av valutaregleringen bör utredningen pröva om det nuvarande principiella förbudet mot alla valuta-transaktioner bör bibehållas eller om den ändringen bör vidtagas att alla dylika transaktioner utom de som särskilt undantagits bör vara tillåtna. Väljes sistnämnda väg torde särskild lagstiftning för krigsförhållanden och därmed jämförliga situationer vara erforderlig. Oberoende härav bör kommittén pröva om nuvarande uppdelning i en valutalag och en valutaförordning är lämplig och om lagtekniska förenklingar kan göras så att valulalagstiftningens regler blir lättare att tolka och tillämpa än vad som hiuills visat sig vara fallet. Härvid bör eftersträvas en sådan utformning av regelsystemet att möjligheterna att kringgå valutaregleringen minimeras och att överträdelser kan beivras. Vidare boren översyn företas av valutaregleringens ansvarsbestämmelser och deras anknytning till de materiella bestämmelserna i valutaförordningen och de bakomliggande fullmakterna i valutalagen.

Vid sidan av uppenbara överträdelser av valutaförordningen förekommer för närvarande inte sällan skentransaktioner av olika slag. Dessa transaktioner överensstämmer - så långt de kan följas från svensk sida - sålunda formellt med gällande lagregler men kan misstänkas ha en annan faktisk och med valulalagstiftningens syfte icke förenlig innebörd. Möjligheten till den valutaflykt som här åsyftas sammanhänger i första hand med en strävan vid hittillsvarande tillämpning att så litet som möjligt belasta allmänheten med fysiska kontroller och registreringar av olika slag. Denna "öppenhet" i valutaregleringen bör i princip beslå. Utredningen bör dock undersöka i vad mån ett effektivare kontrollsystem kan åstadkommas utan nämnvärd störning av det stora antalet legala betalningar.

Svårigheterna all inom valutaregleringen (ä enkla och klara men samtidigt effektiva och ändamålsenliga regler sammanhänger också med att valutaregleringen ofta rör komplicerade affärstransaktioner. Möjligheterna atl arrangera skenaffärer eller andra kringgående transaktioner blir så mycket större som löpande betalningar inte blir föremål för prövning i riksbanken. Det bör därför övervägas hur riksbanken utan atl ett betungande kontrollsystem byggs upp skall kunna övervaka atl förbjudna kapitalbetalningar inte utförs under sken av att vara löpande.

Omprövningen av de materiella reglerna i valutaförordningen bör också ske mot bakgrunden av de erfarenheter som vunnits inom riksbanken

Del n E:3    Skr 1977/78:103                                      218

beträffande möjligheterna att på olika sätt kringgå nuvarande regler. Även privatpersoners kapitaltransaktioner behöver utredas mot denna bakgrund. De försök att kringgå valutaregleringen som det här kan vara fråga om torde i vissa fall ha sin grund i strävanden all undgå beskattning här i rikel, DeUa har lett till att ett samarbete mellan riksbanken och skattemyndigheterna inletts under senare år. Den valuta- och skattebrotlslighei det här gäller bör bekämpas.

Kommittén bör ta ställning till vilken grad av reslriktivitet som bör gälla och vilken övervakning som privatpersoners utlandstransaklioner bör utsättas för samt i vad mån detta kan ske med generella, för den enskildes personliga integritet mindre ingripande medel. Vidare bör övervägas om kontroll och brottsförebyggande verksamhet bör tillföras ökade resurser.

En fråga som bör behandlas med förtur är hur en effektivare kontroll av valutabestämmelsernas efterievnad skall kunna uppnås, t,ex, genom en utvidgad stickprovskontroll vid gränsstationerna, och vilka lagstiftningsåtgärder som i så fall påkallas, 1 prop, 1976/77:131 uttaladejag att denna fråga rymde flera problem, bl,a, om den personliga integriteten, och all den därför borde övervägas ytteriigare. Med anledning av riksdagsmotion i ärendet anförde finansutskottet (FiU 1976/77:24), vars uttalande godkändes av riksdagen, bl,a. att det inte var möjligt att f n. bedöma i vilken utsträckning en effektivare kontroll av att valuiabestämmelserna iakttas kan uppnås genom stickprovskontroll av berört slag och att problemet borde lä en skyndsam behandling. Om så befinnes lämpligt bör de förslag i nu berört hänseende som utredningen kan stanna för redovisas särskilt och oberoende av utredningsuppdraget i övrigt.

Andra frågor som kommittén bör överväga gäller valutastyrelsens sammansättning och beslutsformer. Dessa frågor togs upp i motioner lill årets riksdag. Därvid berördes särskilt handläggningen av ärenden rörande direktinvesteringar och en utökad rätt för fackliga företrädare att delta i valutastyrelsens arbete. Finansutskottet (FiU 1976/77:24), vars uttalande även i denna del godkändes av riksdagen, anförde bl.a. att en utökning av valutastyrelsen kunde påverka styrelsens arbetsformer och att det kunde vara lämpligt alt även de nu aktuella frågorna övervägdes vid en översyn av valutaregleringen.

Ytteriigare ett spörsmål som kommittén bör pröva är frågan om talan mot riksbanksfullmäktiges beslut i valutaärenden. Som jag tidigare har nämnt gäller f n. atl valutastyrelsens beslut kan överklagas hos fullmäktige men att talan inte flr föras mot fullmäktiges beslut. Frågan om besvärsrätt har behandlats vid fiera tillfällen, bl.a. i prop. 1974:89 angående ändringar i valutalagstiflningen. Som svar på förslag om besvärsrätt från bl.a. bankinspektionen fann dåvarande chefen för finansdepartementet alt ett underställningsförfarande till regeringen eller ell besvärsinstitul med regeringen som sista instans inte var erforderiigt. Enligt min mening bör besvärsrättsfrågan nu las upp till granskning. Utredningen bör därvid bl.a. uppmärksamma de slatsrältsliga problem som i detta sammanhang har åberopats. Frågan bör bedömas mot bakgrund av strävandena att begränsa antalet löpande ärenden hos regeringen.

En särskild fråga gäller vilka sekretessbestämmelser som bör gälla vid tiUståndsgivning och tillsyn enligt valutalagstiflningen. Denna fråga utreds f n. inom justitiedepartementet och bör därför beröras av kommittén endast i den mån det finns särskild anledning till det.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Nära kontakt bör hållas med

219               Kommittéer: Ekonomidepartementet   Del II E:4

riksbanken i fråga om den där pågående översynen av valutaregleringen. Om så anses lämpligt, bör utredningens förslag kunna redovisas i etapper.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för ekonomidepartementet

aU tillkalla en kommitté med högst elva ledamöter med uppdrag att utreda med valutaregleringen sammanhängande spörsmål i enlighet med vad här angivits,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål kommittén.

Vidare hemställer jag au regeringen föreskriver

alt ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrivs,

att kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Ekonomidepartementet)

4.  Statistiska centralbyråns framtida behov  av utrustning för automatisk databehandling

Dir 1977:87

Beslut vid regeringssammanträde 1977-06-16

Departementschefen, statsrådet Bohman, anför.

Automatisk databehandling (ADB) logs tidigt i bruk för statistikproduktionen vid statistiska centralbyrån (SCB). Numera sker databehandlingen nästan helt med hjälp av ADB. En stor del av grundinformationen för statistikproduktionen hämtas dessutom från ADB-system som har inrättats för olika administrativa ändamål (skatter, bil- och körkortsregistrering osv.).

Datordriften vid SCBärsamlad till en särskild enhet,datamaskincentralen, inom driftavdelningen. Denna enhet, som numera är lokaliserad till Örebro, fick sina nuvarande uppgifter den 1 juli 1970 i samband med att dåvarande datamaskincentralen vid SCB delades upp på dels nuvarande datamaskincentralen vid SCB, dels en ny myndighet, datamaskincenlralen för administrativ databehandling (DAFA). ADB-utruslningen hos SCB har successivt byggts ut och moderniserats allteflisom statistikproduktionen har förts över Ull ADB, nya tillämpningar har utvecklats och servicen har förbättrats. F.n. sker huvuddelen av dalordriften på en dator av typ IBM 370/158 som installerades i december 1975. Den har sedermera byggts ut och kompletterats i olika avseenden. Bl.a. har den nyligen försetts med ett massminne (ett s.k. palronminne). Enligt beslut av regeringen skall den dessutom förses med ytteriigare en processor (en s.k. altached processor). Vidare finns en äldre dator av typ IBM 360/50 som installerades år 1969. Den används för tillfället bl.a. för bearbetningar av 1975 års folk- och bostadsräkning.

Behovet av datorkapacitet och utrustning av olika slag för slalislikproduk-tionen har visat sig öka.  Bl.a.  växer efterfrågan  på mer avancerade

Del II E:4    Skr 1977/78:103                                     220

bearbetningar och analyser av tillgänglig statistisk information. Vidare växer - eller ges åtminstone konkretare form ål - staiislikanvändarnas krav på service, t.ex. möjlighet att utföra bearbetningar från terminal, korta väntetider för uppdragens utförande och mer varierad presentation av resultaten av bearbetningarna. En annan faktor i detta sammanhang är den jämförelsevis snabba tekniska utvecklingen på ADB-området. Denna ger ofta anledning överväga övergång till ny utrustning redan innan befintlig utrustning är fysiskt utsliten.

Det är emellertid svårt att nu bilda sig en uppfattning om i vilken takt och på vilket säu utrustningen hos SCB bör kompletteras eller bytas ut. Det sammanhänger med att flera av de faktorer som starkast torde påverka utbyggnadstakten fn, utreds. Det gäller bla, frågan om hur folk- och bostadsräkningarna skall organiseras i framtiden, något som utreds av kommittén (E 1976:02) med uppdrag att utreda frågan om behovet av framtida folk- och bostadsräkningar. Vidare gäller det på vilket sätt behovet av infortriation och ADB-bearbetning inom den regionala samhällsplaneringen skall tillgodoses i framtiden. Här föreligger två förslag som har lagts fram av SCB resp, ADB-beredningsgruppen (C 1973:06) vid kommundepartementet, SCB:s förslag innebär atl man utnyttjar den vid SCB delvis uppbyggda regionalslatistiska databasen som ger användare på central, regional och lokal nivå tillgång till information och bearbetningsmöjligheter från terminal. Det andra förslaget innebär att de kommande regionala datorerna i ADB-systemet för folkbokföring och beskattning - de s,k, länsdatorerna - inom vissa gränser kompletteras med hänsyn till den regionala samhällsplaneringens behov av ADB, De båda förslagen, som kan ses både som allernativ och komplement lill varandra, har nyligen remissbehandlats och bereds f n, inom regeringens kansli,

SCB:s behov av ADB-utruslning påverkas också av i vilken omfattning användare skall fä tillgång till data och kunna föra bearbetningar från terminal (s.k, interaktiv databehandling). Det blir vidare allt vanligare atl även programutvecklingen sker interaktivt, i dialog med datorer.

Även när det gäller tillväxten i hittills beslutad stalistikverksamhet synes konsekvenserna för SCB:s behov av datorkapacitet och olika typer av ADB-utruslning vara otillräckligt belysta. Jag vill här bl.a. erinra om all regeringen har tillsatt en särskild utredare (E, 1977:01) med uppdrag att utreda frågan om SCB:s uppgiftsinsamling från företag och enskilda. Vidare kan de ansträngningar för alt begränsa företagens uppgiftslämnande som redovisas i prop. 1976/77:115 tänkas fä effekter för delar av SCB:s statistikproduktion.

I sammanhanget bör också nämnas det arbete som inom SCB har bedrivits för alt utveckla ett arkivstatistiskt system för statistikproduktion (ARKSY). Grundtanken är att det skall vara möjligt att fortlöpande använda och uppdatera lagrad information. Om ARKSY förverkligas torde det fä konsekvenser för SCB:s framtida behov av datorutrustning.

För att SCB:s ADB-anläggning skall kunna dimensioneras på ett i längre perspektiv tekniskt och ekonomiskt lämpligt sätt behövs det enligt min mening allmänt ett bättre underiag rörande omfattningen av karaktären av SCB:s behov av datorkapacitet och olika typerav utrustning fram till omkring mitten av 1980-lalet. Jag anser därför att en särskild utredare bör tillkallas för atl ta fram ett sådant underlag.

1 underlaget bör ingå en väl genomarbetad bedömning av SCB:s datorbehov baserad på en genomgång av vilka anspråk på kapacitet och typ av datorbearbetningar som de olika statistikgrenarna och del tekniska och

221 Kommittéer: Ekonomidepartementet    Del II E:4

servicemässiga utvecklingsarbetet ställer. 1 bedömningen bör ingå en redovisning av kostnadsmässiga och andra konsekvenser av olika krav på servicenivå. Om del visar sig svårt att få fram en någorlunda entydig bild -inle minst av den volymmässiga utvecklingen av statistiken - bör flera alternativa bedömningar redovisas för att belysa hur behovet av datorkapacitet varierar under olika förhållanden.

Med utgångspunkt i de gjorda bedömningarna av SCB:s framlida datorbehov bör utredaren utarbeta olika förslag till en utbyggnad eller komplettering av den nuvarande dator- och kringutrustningen. Som jag tidigare har anfört är det bl.a. angeläget atl belysa vilka effekter på utraslningsbehovet som en omfattande användning av terminaler för olika ändamål kan föra med sig. En viktig fråga i sammanhanget är när SCB kan behöva mer omfattande ny utmstning, t.ex. ny huvuddator eller flera nya datorer.

Oavsett resultaten av dessa överväganden bör utredaren vidare belysa förutsättningarna alt förlägga vissa typer av bearbetningar eller bearbetningarna för vissa stalistikgrenar lill andra datamaskincentraler än SCB:s. På motsvarande sätt bör beaktas att SCB:s anläggning, som är en serviceanläggning för statististisk dalabehandling, kan utnyttjas av andra statliga datamaskincentraler.

Det är viktigt atl utredaren i sina överväganden tar hänsyn till de fordringar som ställs på säkerhet och sekretess i den statistiska databehandlingen.

Utredaren bör även behandla frågan om i vad mån det finns behov av atl förändra den långsiktiga verksamhetsplaneringen när det gäller atl ange del kapacitets- och utrustningsbehov för ADB-bearbelningar som följer av beräknad statistikproduktion och planerat utvecklingsarbete.

Utredningen om SCB:s framlida behov av datorkapacitet lär inte hindra löpande kompletteringar av kringutrustning vid SCB:s anläggning.

Utredaren bör i sitt arbete samråda med SCB och statskontoret. Jag förutsätter att de båda verken lillhandagår utredaren med de utredningar och del biträde i övrigt som behövs för atl ta fram nödvändigt underlag.

Utredaren bör anpassa sitt arbete så att resultat av tidigare nämnda utredningar och förslag kan beaktas. Om det inle visar sig möjligt alt slutföra uppdraget till den I december 1978, bör lägesrapport avges under hösten 1978.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar chefen för ekonomidepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om SCB:s behov av datorkapacitet fram till mitten av 1980-ialet,

all besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

atl ersättning till ulredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

atl kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Ekonomidepartementet)

Del II E:5    Skr 1977/78:103                                      222

5. Översyn av lagen om försäkringsrörelse

Dir 1977:113

Beslut vid regeringssammanträde 1977-10-13

Departementschefen, statsrådet Bohman, anför.

De svenska försäkringsbolagens verksamhet regleras främst i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse. Lagen har ändrats vid flera tillfällen (senast 1977:689). De mest omfattande ändringarna genomfördes år 1961 efter förslag av 1958 års försäkringssakkunniga. Lagen, som omfattar 349 paragrafer, innehåller dels allmänna bestämmelser om bl. a. rätten all driva försäkringsrörelse, dels associalionsrätlsliga regler i skilda avsnitt för försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag, dels gemensamma bestämmelser om bl. a. fonder, grunder för försäkringsverksamheten och offentlig tillsyn. Denna tillsyn utövas av försäkringsinspektionen. Utländska försäkringsbolags verksamhet i Sverige regleras i lagen (1950:272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt alt driva försäkringsrörelse här i riket (ändrad senast 1977:690). Denna lag innehåller bestämmelser om bl. a. koncession, försäkringsrörelsens bedrivande, redovisning av verksamheten och tillsyn.

Rättsförhållandet mellan försäkringsgivare och försäkringstagare m. fl. behandlas i lagen (1927:77) om försäkringsavtal (ändrad senast 1976:187). Denna lag ses f n. över av försäkringsrättskommittén (Ju 1974:09). Enligt direktiven skall kommittén inte behandla lagen om försäkringsrörelse i vidare mån än som krävs till följd av de ändringar kommittén föreslår beträffande försäkringsavtalslagen. Sädana följdändringar torde enligt direktiven bli aktuella endast när det gäller försäkringsinspektionens kontroll av försäkringsvillkor.

De associalionsrättsliga bestämmelserna om försäkringsaktiebolag är anpassade efter den aktiebolagslag som gällde vid försäkringsrörelselagens fillkomsl, nämligen lagen (1944:705) om aktiebolag. Åtskilliga avvikelser föreligger dock med hänsyn lill försäkringsväsendets särart. L fråga om ömsesidiga försäkringsbolag, dvs. sådana bolag vari delägarna utgörs av försäkringslagarna, är bestämmelserna också i tillämpliga delar utformade efter mönster av den gamla aktiebolagslagen.

En ny aktiebolagslag antogs av riksdagen år 1975 (prop. 1975:103, LU 1975/76:4, rskr 1975/76:114, SFS 1975:1385) och trädde i kraft den 1 januari 1977. Genom den nya lagen (ändrad senast 1977:709) har reglerna för vanliga aktiebolag förenklats väsentligt. Formalitets- och publicitets-föreskrifterna i den gamla lagen har beskurits kraftigt. Bl. a. har reglerna om kapitalökning förenklats. Av övriga ändringar kan nämnas att till den nya lagen har förts över de huvudsakliga bestämmelserna om aktiebolag i lagen (1970:596) om förenklad akliehantering (ändrad senast 1977:710). Denna omfattar nu endast bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag. Vidare har redovisningsbestämmelserna i den nya aktiebolagslagen samordnats med den nya bokföringslag som år 1976 antogs av riksdagen och som också trädde i kraft den 1 januari 1977 (prop. 1975:104, LU 1975/76:15, rskr 1975/76:205, SFS 1976:125, ändrad senast 1976:991).

Den nya aktiebolagslagen gäller liksom den gamla lagen inte för försäkringsaktiebolag, bankaktiebolag m. fi. som har verksamheten reglerad i särskilda lagar. 1 fråga om redovisning m. m. gäller den nya bokföringslagen endast i den mån avvikande bestämmelser inte har meddelats i eller med stöd av annan lag.

223                Kommittéer: Ekonomidepartementet    Del 11 E:5

Efter tillkomsten av den nya aktiebolagslagen har det inom regeringskansliet gjorts en förberedande översyn av bl. a. lagen om försäkringsrörelse i syfte att anpassa dess associationsrättsliga bestämmelser lill den nya aktiebolagslagen. Under detta arbete har det visat sig att de ändringar som krävs i försäkringsrörelselagen är så omfattande och delvis av så speciell karaktär att del forlsalla utredningsarbetet lämpligen bör genomföras av en särskilt tillkallad utredare med biträde av experter från bl. a. försäkringsområdet. Jag förordar därför att en utredare tillkallas för att se över försäkringsrörelselagstiftningen. 1 fråga om utredningsarbetets närmare inriktning vill jag framhålla följande.

Utredaren bör göra en fullständig genomgång av de associalionsrätlsliga bestämmelserna i lagen om försäkringsrörelse och i den utsträckning som anses lämplig anpassa dessa lill den nya aktiebolagslagen. Motsvarande anpassning bör i förekommande fall göras i 1950 års lag om utländsk försäkringsanslalt. Liksom tidigare bör reglerna för försäkringsbolagen utformas fristående ulan direkta hänvisningar till aktiebolagslagen. Utredaren bör överväga om den nuvarande utformningen av försäkringsrörelselagen i två särskilda, men i många avseenden innehållsmässigt likformiga avsnitt för försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag bör behållas. Det kan länkas alt en annan utformning med så långt möjligt gemensamma bestämmelser är att föredra. Oavsett vilken utformning som väljs, bör givelvis en allmän strävan vara att göra reglerna så klara och överskådliga som möjligt.

Utöver de associalionsrätlsliga bestämmelserna bör redovisningsreglerna i försäkringsrörelselagen och 1950 års lag om utländsk försäkringsanslalt ses över och anpassas till den nya bokföringslagstiftningen. En av tankarna bakom den nya lagstiftningen är atl de associalionsrätlsliga lagarna skall kunna hänvisa till bokföringslagens regler om årsbokslut och i övrigt innehålla enbart sådana bestämmelser som behövs med hänsyn lill de olika företagens särskilda förhållanden (se prop, 1975:103 s, 275 och prop, 1975:104 s, 153). Redovisningsbestämmelserna i den nya aktiebolagslagen är utformade i enlighet härmed. Även redovisningsreglerna i försäkringsrörelselagen och 1950 års lag om utländsk försäkringsanstalt bör på liknande sätt samordnas med den nya bokföringslagen med beaktande av försäkringsväsendets särart.

1 detla sammanhang bör också behandlas de förslag lill ny försäkringsredovisning som i november 1975 har lagts fram av en kommitté, bestående av företrädare för försäkringsinspektionen och försäkringsbolagen. Förslagen avser dels vissa ändringar i bl. a. lagen om försäkringsrörelse och dels en redovisningsförordning med närmare bestämmelser om försäkringsbolags resultaträkning, balansräkning och koncernredovisning. Förordningen avses ersätta dels kungörelsen (1962:118) angående försäkringsbolags balansräkning samt vinst- och föriusiräkning (ändrad 1967:544), dels kungörelsen (1950:97) angående koncernredovisning i försäkringsbolag (ändrad 1962:119). Syftet med förslagen är att åstadkomma en klarare och modernare redovisning av försäkringsbolagens verksamhet och därmed följa den utveckling mot en mera öppen och informativ redovisning som har skett inom näringslivet i övrigl. Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam har i skrivelse till regeringen den 29 september 1976 hemställt all de av redovisningskommittén framlagda förslagen genomförs med några mindre justeringar. I skrivelse lill regeringen den 13 oktober 1976 har försäkringsinspektionen tillstyrkt att förslagen med

Del II E:5    Skr 1977/78:103                                     224

nämnda justeringar läggs till grund för ändrade föreskrifter i fråga om försäkringsbolags offentliga redovisning m. m. Inspektionen har därvid framhållit atl praktiska skäl kan tala för att inspektionen får utfärda de bestämmelser som har föreslagits ingå i den nya redovisningsförordningen.

Somframgårav vad jag nyss harsagt skall utredningsarbetet främst avse en lagteknisk översyn av lagen om försäkringsrörelse och lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket. Utredaren bör emellertid vara oförhindrad att föreslå både sådana sakliga ändringar i gällande regler som har samband med annan ny lagstiftning och andra ändringar som lämpligen kan göras vid en teknisk översyn av detta slag. Det skall däremot inle ingå i utredningsuppdraget atl ompröva de grundläggande principerna i lagarna. 1 delta sammanhang bör inle heller behandlas frågor om den offentliga tillsynen över försäkringsbolagen eller om tillsynsmyndighetens befogenheter, organisation och dylikt. Jag vill vidare erinra om atl placeringsreglerna för försäkringsbolagen f n. övervägs av kapitalmarknads-utredningen (Fi 1969:59), som väntas lämna sitt slutbetänkande om några månader.

Utredaren bör följa det arbete som bedrivs inom försäkringsrätts-kommittén såvitt avser lagen om försäkringsrörelse. Kontakt bör vidare hållas med banklagsutredningsn (Fi 1976:04), som har till uppgift bl. a. atl anpassa banklagstiftningen till den nya aktiebolagslagen m. m.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Det är enligt min mening angeläget att försäkringsbolagens redovisning så snart som möjligt anpassas till den nya bokföringslagen och till utvecklingen inom redovisningsområdet i övrigt. Utredaren bör därför undersöka om det är möjligt och lämpligt att i en förslå etapp utan större ingrepp i försäkringsrörelselagen göra en anpassning endast av redovisningsbestämrnelserna för försäkringsbolagen i avvaktan på det slutliga resultatet av utredningsarbetet.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen bemyndigar chefen för ekonomidepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över lagen om försäkringsrörelse m. m. i de hänseenden som jag nu har angett,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål utredaren.

Vidare hemställer jag alt regeringen föreskriver

alt ersäUning lill utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrivs,

att kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Ekonomidepartementet)

225 Kommittéer: Ekonomidepartementet   Del II E:6

6. Kommitté för att utreda behovet av framtida folk- och bostadsräkningar

Beslut vid regeringssammanträde 1976-11-11

Departementschefen, statsrådet Bohman anför.

Under perioden 1860-1930 hölls folkräkning vart tionde år i Sverige. Därefter har sådan räkning ägt rum vart femte år, dock med undantag för år 1955 då folkräkningen inställdes. Bostadsräkningar och bostadsundersökningar av olika typer och omfattning har under 1900-talel företagits vid skilda tillfällen. 1945 års bostadsräkning var den första som omfattade hela landet. Fr. o. m. år 1960 har folkräkningarna och bostadsräkningarna varit sammanförda i gemensamma undersökningar. I många länder har folk- och bostadsräkningar genomförts med olika intervall. För att få så jämförbara data som möjligt mellan de olika länderna antog FN år 1967 rekommendationer om tidpunkten för och innehållet i de kommande nationella räkningarna. FN:s Economic and Social Council har sålunda rekommenderat att folkräkningar genomförs omkring år 1980 och ett omfattande internationellt samarbete förekommer i anslutning fill dessa planerade folkräkningar.

Ar 1970 genomfördes en folk- och bostadsräkning (FoB 70) som är den största räkning i sitt slag som har utförts i vårt land. Statistiska centralbyån (SCB) - som har varit huvudansvarig för genomförandet av folk- och bostadsräkningarna - uppskattade sina totala kostnader för FoB 70 till ca 65 milj. kr. uttryckt i 1974 års prisläge, vilket innebaren fördyring om ungefar 7 milj. kr. jämfört med tidigare kalkyler. SCB gjorde senare på Kungl. Maj:ts uppdrag en allsidig utvärdering av FoB 70. I sin år 1973 framlagda rapport framhöll centralbyrån alt FoB 70 föregicks av omfattande kontakter med nyttjarna av statistiken.

Behovet av statistik om hushåll, bostäder, individernas yrke, sysselsättning och utbildning samt pendling mellan bostad och arbete underslröks därvid starkt och behovet av en utökad regional redovisning framhölls särskilt. Kravet på redovisning på regional och kommunal nivå nödvändiggjorde, enligt SCB, en total räkning. Folk- och bostadsräkningar används också enligl tidigare ställningstaganden för kontroll av folkbokföringen.

SCB lade efter fortsatt utredningsarbete i oktober 1973 fram ett principförslag till genomförande av en folk- och bostadsräkning 1975 (FoB 75). 1 prop. 1974:67 anfördes bl. a. att den alltmer omfattande regionala och kommunala planeringsverksamheten har ett starkt behov av de uppgifter som framkommer ur en folk- och bostadsräkning och att en totalräkning därför borde genomföras år 1975. Chefen för finansdepartementet förordade att SCB. på grundval av resultaten från en försöksverksamhet skulle återkomma med ett definitivt förslag och atl detta skulle utformas så att resultaten av räkningen kunde publiceras snabbare och alt kostnaderna kunde begränsas till en rimlig nivå. Frågan behandlades vid 1974 års riksdag (CU 1974:20, rskr 1974:127). Enligt civilutskoltets mening var behovet av totalundersökningar väl belagt. Riksdagen följde utskottet.

I september 1974 lade SCB efter vissa provundersökningar fram ett slutligt förslag till genomförande av FoB 75. Efter remissbehandling föreslogs i prop. 1975:5 att en ny allmän folk- och bostadsräkning skulle genomföras under oktober 1975. Denna föreslogs bli utförd med en delvis annan insamlings- och bearbetningsteknik   än   vad   som    använts   vid   tidigare   folk-   och

15 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

Del II E:6   Skr 1977/78:103                                       226

bostadsräkningar, nämligen med hjälp av bl. a. direktutsändning av förtryckta, svarsblanketter och portofria svarskuvert. Härigenom skulle allmänhetens medverkan kunna begränsas och skyddet för den enskildes integritet ökas. Vidare skulle resultaten kunna presenteras snabbare. Den preliminära redovisningen föreslogs slopad med i stället publicering av definitiva resultat under perioden fiärde kvartalet 1976-andra kvartalet 1978. Totalkostnaden för räkningen beräknades i enlighet med SCB:s förslag komma att uppgå till 63 milj. kr, uttryckt i 1974 års prisläge.

Frågan behandlades vid 1975 års riksdag (CU 1975:1, rskr 1975:13), Civilutskottet fann ånyo alt behovet av en ny folk- och bostadsräkning var väl belagt och hemställde alt riksdagen skulle bifalla regeringens förslag. Riksdagen följde utskottet.

Som framgår av det föregående pågår arbetet med en folk- och bostadsräkning - av den typ som hiuills har förekommit - under åtskilliga år såväl före som efter själva insamlingsskedel. Under dessa tämligen långa förberedelse- och bearbetnings perioder kan del samlidigt ske förändringar i efterfrågan på statistik inom olika samhällsområden, exempelvis för samhällsplanering och forskning. Detla gör del enligt min mening angeläget att nu ingående pröva i vilken mån, hur ofta och på vad sätt befolknings-, hushålls- och bostadsuppgifter i framtiden bör inhämtas. För detta ändamål bör en kommitté tillkallas för att utreda behovet av framtida folk- och bostadsräkningar och all dänrid även göra en utvärdering av folk- och bostadsräkningen 1975 i den utsträckning detta behövs för ett ställningstagande i denna fråga.

Till ledning för kommitténs arbete vill jag anföra följande. Huvuduppgiften bliratl undersöka behovet av kommande folk- och bostadsräkningar och visa hur samhällsplaneringens framtida behov av befolknings-, hushålls- och bostadsdata skall kunna tillgodoses. Därvid bör utredningen bl. a. ta del av dels de resultat som framkom vid utvärderingen av FoB 70, dels del planeringsunderiag som logs fram inför FoB 75 samt även följa SCB:s fortlöpande utvärdering av FoB 75. Med utgångspunkt från detla underiag bör en konsumenlanalys genomföras och alternativa datafångstmöjligheter utredas.

Huvudalternativet till särskilda folk- och bostadsräkningar synes vara alt utnyttja uppgifter som insamlas i olika administrativa verksamheter, bl. a. skatteadministrationen och fastighetsregislreringen. Särskilda kompletteringar och samordningsinsatser kan härvid dock krävas. Jag vill i delta sammanhang nämna att riksskatteverket och statskontoret f n. utvecklar ett nytt skatteadministrativt syslem. 1 detta ingår bl. a. registrering av samtliga kontrolluppgifter i förvärvskällan tjänst. Kommittén bör samråda med dessa båda myndigheter i syfte alt belysa möjligheterna att utnyttja kontrolluppgifterna för atl tillgodose behovet av bl. a. sysselsättningsdata.

ADB-beredningsgruppen inom kommundepartementet har genomfört ett visst kartläggningsarbele i fråga om möjligheterna att i ökad omfattning använda information i administrativa register. Beredningsgruppen har därvid ägnat fastighetstaxeringen och kontrolluppgifterna särskild uppmärksamhet. Kommittén bör utnyttja det material som härigenom kommit fram.

Ett av syftena med användning av uppgifter insamlade i administrativa verksamheter bör vara att i den mån det är möjligt begränsa allmänhetens uppgiftsskyldighet. 1 detta sammanhang vill jag nämna att chefen för finansdepartementet i prop. 1975:5 förordat alt en samordning om möjligt bör ske mellan uppgiflsinsamlingen lill fastighetstaxeringen och lill kommande

227 Kommittéer: Ekonomidepartementet   Del II E:6

folk- och bostadsräkningar i syfte alt begränsa fastighetsägarnas uppgiftslämnande. Civilulskottet delade vid behandlingen av propositionen denna uppfattning (CU 1975:1). Kommittén bör därför bl, a, närmare pröva vilka förutsättningar som finns för att samordna uppgiftslämnandet till den kommande fastighetstaxeringen och till en eventuell FoB 80, vilka konsekvenser det skulle innebära dels för fastighetstaxeringen, dels för folk-och bostadsräkningen, bl, a, i fråga om framställning av en tillfredsställande statistik och annan information, 1 delta hänseende bör utredningen samråda med 1976 års fastighelslaxeringskommitté (Fi 1976:05),

Vid en bedömning av den framtida insamlingen av uppgifter avseende befolknings-, hushålls- och bostadsförhållanden är del av stor betydelse vilken användning statistiken får för olika avnämare. Jag vill i detta sammanhang som en allmän riktlinje för utredningsarbetet citera vad chefen för finansdepartementet har anfört i prop, 1975/76:10O(bil,9,sid30), "Jag vill vidare i likhet med SCB betona vikten av att statistikens innehåll och utformning sä långt som möjligt anpassas efter rimliga användarönskemål. Det kan därvid ibland vara nödvändigt att inom en given medelsram göra en avvägning mellan olika kvalitetsaspekter. Det kan exempelvis gälla all väga de hos statistikanvändarna ofta förekommande önskemålen om snabb bearbetning och publicering av statistiken mot en förståelig strävan hos statistikproducenterna att framställa statistik som kännetecknas av hög lillföriitlighet och en detaljerad redovisning,"

Kommittén bör således kartlägga vilka avnämare som finns i fråga om den statistik som framkommer vid folk- och bostadsräkningarna, vilka prioriterade önskemål avnämarna har beträffande statistikens innehåll och utformning och i vilken utsträckning det är möjligt atl tillgodose sådana önskemål. Denna analys bör ges en sådan inriktning att den omfattar en bedömning och avvägning av de prioriterade behoven och kostnaderna för att tillgodose dessa. Kommittén bör vidare med utgångspunkt från vad som här anförts göra en allsidig bedömning och avvägning mellan olika aspekter på statistikens innehåll, utformning och publicering. Som exempel på sådana aspekter kan nämnas statistikens detaljeringsgrad, när och hur ofta statistiken bör tas fram, hur snabbt statistiken kan bearbetas och publiceras, precisionen i de resultat som framkommer och graden av jämförbarhei såväl över tiden som vad gäller statistik som avser olika geografiska områden.

En annan betydelsefull faktor som bör beaktas i utredningsarbetet är i vilken utsträckning statistiken erbjuder en sådan flexibilitet att den kan anpassas till olikartade användarönskemål. Kommittén bör även i sina överväganden pröva värdet av folk- och bostadsräkningar för alt rätta den löpande kyrkobokföringen. Kommittén bör vidare undersöka vilka konsekvenser olika förfaranden beträffande uppgiftsinsamlingen kan antas medföra i fråga om säkerhet och skydd för den personliga integriteten.

Kostnadssidan ulgör en viktig faktor vid ett ställningstagande lill folk- och bostadsräkningarna. SCB:s kostnader i fasta priser beräknas bli ungefär lika stora för FoB 75 som för FoB 70, trots att FoB 70 var en betydligt mer omfattande undersökning. De främsta orsakerna lill deUa torde vara, alt distributions- och insamlingsförfarandet av integritetsskäl hade lagts om, att informationen hade utvidgats och att befolkningen hade blivit större. Del kan inte uteslutas att kostnadsnivån i framtiden blir än högre om den nuvarande utformningen av räkningarna behålls. Effekterna av de växande kraven på sekretess och säkerhet samt tendensen tUl ett ökande bortfall pekar i denna riktning. Även kommunerna har fått vidkännas betydande kostnader för sin

Del II E:6    Skr 1977/78:103                                     228

medverkan vid granskningen och kompletteringen av de insamlade uppgifterna. Dessa kostnader bör dock ses mot bakgrund av att folk- och bostadsräkningarna ger kommunerna ett värdefullt underiag för deras planeringsarbete,

I kommitténs arbete bör ingå att om möjligt göra en avvägning mellan å ena sidan kostnaderna, å andra sidan värdet av den statistik som framkommer vid framtida folk- och bostadsräkningar med nuvarande eller en annan utformning. Utredningen bör mot bakgrund av en uppskattning av samhällets totala kostnader för FoB 75 söka bedöma hur stora de totala kostnaderna - för SCB, för kommunerna och för andra berörda instanser -kan bli vid olika utformningar av framtida folk- och bostadsräkningar. Härvid bör särskilt undersökas vilka möjligheter till besparingar - såväl stalsfinansiellt som samhällsekonomiskt - som kan åstadkommas genom en annan uppläggning av folk- och bostadsräkningarna, exempelvis genom förändringar i täckningsgraden (totalundersökning jämfört med urval) och insamlingsförfarandel (enkäter jämfört med register) etc.

Kommittén bör också översiktligt redovisa omfattningen och inriktningen av folk- och bostadsräkningar i andra länder och vilken innebörd de internationella rekommendationerna om en samordning av de nationella räkningarna kan ha för vårt land.

Kommittén bör redovisa resultatet av sitt arbete i sådan tid alt förslag i frågan kan föreläggas riksdagen under 1978/79 års riksmöte. Utredningsarbetet måste dock bedrivas så att delresultat framkommer som gör det möjligt för SCB att genomföra den planering som är nödvändig i det fall atl statsmakterna beslutar alt en folk- och bostadsräkning skall genomföras hösten 1980.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen bemyndigar chefen för finansdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst fem ledamöter med uppdrag alt utreda frågan om behovet av framlida folk- och bostadsräkningar,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag all regeringen föreskriver

alt ersättning lill ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

alt kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig fill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

229 Kommittéer: Budgetdepartementet   Del II B:l

Budgetdepartementet

1. Bokföringen inom jordbruket

Dir 1977:17

Beslut vid regeringssammanträde 1977-01-27

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

Tidigare skulle inkomst av jordbruksfastighet redovisas enligt den s.k. konlanlprincipen. Denna princip innebär i huvudsak alt kontanta inkomster och naturaförmåner under ett beskattningsår tas upp som brattointäkt och alt avdrag fär göras för sådana kostnader som har betalats under beskattningsåret. Genom lagstiftning år 1951 blev det möjligt atl redovisa inkomst av jordbruksfastighet enligl bokföringsmässiga grunder. Vid denna redovis-ningsmetod beaktas inte bara kontanta inkomster och utgifter utan även s.k. balansposter, dvs. varufordringar, varuskulder och lager vid beskattningsårets början och vid dess slut. Avdrag för kostnader för byggnader och inventarier medges i form av värdeminskningsavdrag. En förutsättning för atl skaltskyldig skulle fä använda sig av bokföringsmässig redovisning var atl räkenskaperna fördes i enlighet med föreskrifterna i den samtidigt tillkomna förordningen (1951:793) om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller skogsbruk att föra räkenskaper som underlag för taxering - rubriken senare ändrad till jordbruksbokföringslagen. Bokföringsskyldigheten är här i alll väsentligt reglerad på samma sätt som gällde för handelsbokföringen enligt 1929 års bokföringslag (1929:117). En viktig skillnad är emellertid atl skyldigheten all föra räkenskaper enligt jordbmksbokföringslagen inte medför de civilrättsliga verkningar som följer av allmän bokföringslag.

Enligl jordbruksbokföringslagen skall räkenskaperna föras i enlighet med allmänna bokföringsgrunder samt med iakttagande av vad som är allmänt brukligt inom jordbruk eller skogsbrak och överensstämmande med god sed. 1 räkenskaperna skall lämnas redovisning för intäkter och kostnader i jordbraket med binäringar och skogsbruket men också för näringsidkarens tillgångar och skulder. Jordbraksbokföringslagens bestämmelser om den löpande bokföringen och om årsbokslutet är förhållandevis knapphändiga och delvis starkt föråldrade. Som exempel kan nämnas atl näringsidkaren vid fullgörandet av den löpande bokföringen skall föra bunden dagbok och att det i lagen saknas egentliga bestämmelser om verifikationer.

Ar 1972 genomfördes en genomgripande reform av jordbruksbeskatl-ningen (prop. 1972:120, SkU 1972:67, rskr 1972:343, SFS 1972:741-747). Reformen innebar en obligatorisk övergång från kontantmässig lill bokföringsmässig inkomslredovisning. Övergången skulle ske successivt under en lid av fem år fr.o.m. den 1 januari 1973. Genom beslut av regeringen har denna period sede'rmera föriängts så alt del nya systemet i princip skall tillämpas av samtliga jordbrakare senast fr.o.m. 1980 års taxering.

1972 års reform innebar betydelsefulla ändringar i de materiella reglerna för beskattning av inkomst av jordbruksfastighet vid bokföringsmässig redovisning och en anpassning av dessa regler till vad som gäller för inkomst av

Del II B:l    Skr 1977/78:103                                      230

rörelse. Regelsystemet i jordbruksbokföringslagen berördes däremot endast i mycket begränsad utsträckning av 1972 års reform. Den viktigaste ändringen innebar alt endast sådana jordbrukare som avslutar sin bokföring med vinst-och förlustkonto skulle få rätt att använda sig av brutet räkenskapsår.

Parallellt med denna utveckling av skattereglerna har ett omfattande arbete bedrivits i syfte aU moderni;5era 1929 års bokföringslag. Detla arbete resulterade i aU riksdagen våren 1976 beslöt all ersätta 1929 års bokföringslag med en ny bokföringslag (prop. 1975:104, LU 1975/76:15, rskr 1975/76:205, SFS 1976:125). Den nya lagen harlräU i kraft den 1 januari 1977. Samtidigt har 1929 års bokföringslag i princip upphävts. Syftet med den nya bokförings-lagstiftningen har varit atl skapa ett modernt och grundläggande system för all redovisning. Det bör understrykas att man vid utformningen av de nya bokföringsreglerna i hög grad h;ar försökt tillgodose skattemässiga synpunkter.

I jämförelse med vad som gällde enligl 1929 års bokföringslag har kretsen av bokföringsskyldiga vidgats väsentligt. 1 princip är alla näringsidkare bokföringsskyldiga. Undantag har emellertid gjorts bl.a. för enskild person som driver jordbruk eller skogsbrak. 1 lagen ges utförliga bestämmelser om såväl den löpande bokföringen som årsbokslutet.

I förarbetena till den nya bokföringslagen påpekades att bokföringsplikten för jordbrukare inte låg på den nivå som ansågs böra gälla för rörelseidkare i allmänhet. 1 prop. 1975:104 (s. 138) förklarade föredraganden att han - med hänsyn bl.a. till de speciella förhållandena inom jordbruket - inte var beredd atl föreslå någon ändring i bokföringspliklen för jordbrukare. Detta uttalande gjordes mot bakgrund av alt del särskilda systemet för bokföring inom jordbruk och skogsbruk, som efler ingående utredning år 1972 gjordes tillämpligt på alla jordbrukare, ansågs böra beslå även i fortsättningen.

Av min tidigare redogörelse har framgått att jordbruksbokföringslagen endast i mycket begränsad omfattning berördes av 1972 års reform av jordbruksbeskatlningen och atl lagens regelsystem fortfarande i huvudsak är utformat på samma sätt som i 1929 års bokföringslag. Inom jordbraks- och skogsnäringarna har utvecklingen på redovisningsområdet följt i stort sett samma mönster som inom näringslivet i övrigt. Jordbmksbokföringslagen har emellertid inte anpassats lill denna utveckling. Jag anser mot denna bakgrund atl tiden nu är inne för en översyn av jordbruksbokföringslagen. En sådan översyn synes böra innefatta åtskilliga ändringar av såväl teknisk som materiell art. Den bör göras av en särskild utredare.

Utgångspunkten för utredningsarbetet bör vara att jordbruksbokföringslagens nuvarande tillämpningsområde skall kvarstå oförändrat. Det innebär alt regelsystemet skall vara utformat så atl i första hand de taxeringsmässiga aspekterna blir tillgodosedda. Detta fär betydelse inte bara när det gäller föreskrifterna förden löpande bokföringen och verifikalionshanteringen utan också när del gäller årsbokslutsbestämmelserna. Vadjag nu har sagt innebära andra sidan inte att regelsystemet i den nya bokföringslagen skulle sakna betydelse för utformningen. Tvärtom bör ett av de viktigaste momenten vara att undersöka i vilken utsträckning det är ändamålsenligt att samordna regelsystemet i jordbruksbokföringslagen med den nya bokföringslagen. En sådan samordning synes i första hand kunna ske när del gäller den löpande bokföringen och verifikationshanteringen, även om del också i dessa delar kan finnas behov av särregler som beaktar de särskilda förhållandena inom jordbraket och skogsbruket.

När det gäller årsbokslutsbestämmelserna bör undersökas i vilken mån den

231 Kommittéer: Budgetdepartementet    Del II B:2

nya bokföringslagens regler om resultat- och balansräkningar kan göras tillämpliga inom jordbruket och skogsbruket. Vid utformningen av värderingsregler för tillgångar och skulder bör särskilt uppmärksammas att del i första hand är skatteintressel som skall tillgodoses. Del innebär att värderingsnormerna böranknytas till de materiella beskattningsreglerna i kommunalskatielagen. Då dessa regler kan komma alt beröras i del pågående utredningsarbetet på företagsbeskattningens område bör samråd ske med föreiagsskalleberedningen (Fi 1970:77). Det bör också övervägas om del behövs en regel som fritar de mindre näringsidkarna från skyldigheten atl tillämpa årsbokslutsbestämmelserna (jfi avgränsningsregeln i I § fiärde stycket i den nya bokföringslagen). Jordbruksbokföringslagens bestämmelser om räkenskapsår bör samordnas med föreskrifterna i den nya bokföringslagen. Jag vill i detta sammanhang erinra om de nyligen av riksdagen antagna ändringarna i den nya bokföringslagens bestämmelser om räkenskapsår (prop. 1976/77:18, LU 1976/77:12, rskr 1976/77:64, SFS 1976:991).

Bestämmelserna i 37 § taxeringslagen (1956:623) fär anses anpassade till konlanlprincipen bl.a. när del gäller uppgiftsskyldigheten inom jordbruket. Övergängen till bokföringsmässig redovisning beträffande inkomst av jordbruksfastighet bör därför nu föranleda en översyn av dessa bestämmelser.

Det är önskvärt att de nya reglerna kan börja tillämpas så snart samtliga jordbrukare har gått över till det nya systemet med bokföringsmässig redovisning, dvs. fr.o.m. 1980 års taxering. Med hänsyn till önskemålet att i god lid kunna ge information om de nya reglernas innehåll bör utredningsarbetet vara slutfört före utgången av år 1977.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för budgetdepartementel

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om nya regler för bokföringen inom jordbruket,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till utredaren, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligl kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Budgetdepartementel)

2. Teknisk översyn av vägtrafikbeskattningen

Dir 1977:44

Beslut vid regeringssammanträde 1977-03-24

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

Vägtrdfikbeskattningen har under de senaste åren genomgått slora förändringar. Den årliga fordonsskatten kompletteras numera av kilometerskatt, som ersatte brännoljeskatten för brännoljedrivna personbilar, lastbilar och bussar den 1 januari  1974 och för vissa släpvagnar den  1 juni  1976.

Del n B:3   Skr 1977/78:103                                       232

Beskattningsförfarandet och uppbördssystemet ändrades i väsentliga avseenden den 1 januari 1974 i samband med au automobilskatteförordningen m.fl. författningar ersattes av i slora delar helt ny lagstiftning, bl.a. vägtrafikskallelagen (1973:601) och väglrafikskaliekungörelsen (1973:776).

Det stora antalet skattepliktiga fordon och uppdelningen av beskattningen på fordonsskatt, kilometerskalt och bensinskatt ställer slora krav såväl på beskattningsförfarandet som på berörda myndigheter och fordonsägare. Erfarenheterna från den praktiska tillämpningen visar att bestämmelserna i stort sett fungerar väl. På flera enskilda punkter bör dock förbättringar kunna göras. För atl närmare pröva dessa frågor bör en särskild utredare tillkallas. Jag föreslår att delta sker nu. Den särskilde utredaren bör fä till uppgift atl göra en teknisk översyn av väglrafikbeskatlningens olika delar. Jag vill här endast peka på ett par av de frågor som bör tas upp nämligen uppbörden av fordonsskatt och kilometerskalt, uppbörds- och restitutionsfrågor i samband med beskattningen av den internationella trafiken och en allmän förfatlningsteknisk översyn.

Utredaren bör särskilt sträva efter förenklingar i beskattningen med beaktande av rimliga krav på att den skall vara effektiv och ge möjlighet till en tillfredsställande kontroll.

Utredaren bör genom kontakter med bransch- och intresseorganisationer på området tillgodogöra sig dessas erfarenheter.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen bemyndigar chefen för budgetdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en teknisk översyn av vägt rafi kbes katt n i ngen,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag all regeringen föreskriver

all ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Budgetdepartementet)

3. Utredning om vissa organisatoriska frågor med anledning av olika reformer inom arbetsrättens område

Dir 1977:48

Beslut vid regeringssammantrjide 1977-04-14

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför

Genom det omfattande reformarbetet inom bl.a. arbetsrättens område har ökade och delvis nya krav kommit att ställas på staten som arbetsgivare. Enligt min mening behöver man utreda vilka olika organisatoriska åtgärder som behövs för att staten som arbetsgivare skall kunna uppfylla de krav som ställs med anledning av olika reformer inom arbetsrättens område. Jag förordar atl en särskild ulredare tillkallas för ändamålet. Utredaren bör därvid

233 Kommittéer: Budgetdepartementet   Del II B:4

kartlägga nuvarande arbetsfördelning mellan centrala administrativa myndigheter vad avser uppgifter av betydelse för staten som arbetsgivare. Utredaren bör vidare lämna förslag lill fortsatt organisation av den centrala statliga arbetsgivarfunktionen.

Utredaren bör självfallet också kunna ta upp även andra frågor med anknytning till dem jag nu har nämnt.

Utredaren bör under utredningsarbetets gång hålla nära kontakt med berörda myndigheter och utredningar. Synpunkter bör även inhämtas från de statsanställdas huvudorganisationer.

Utredaren bör arbeta skyndsamt.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för budgetdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda vilka olika organisatoriska åtgärder som behövs för att staten som arbetsgivare skall kunna uppfylla de krav som ställs med anledning av olika reformer inom arbetsrättens område,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligl kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att kostanderna skall belasta sjunde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Budgetdepartementet)

4. Tilläggsdirektiv till utredningen (B 1976:01) om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till ideella och humanitära ändamål

Dir 1977:50

Beslut vid regeringssammanträde 1977-04-14

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

Svenska kyrkan är i egenskap av statsorgan inle skyldig alt erlägga arvsskall. I riksdagen har vid flera tillfällen motioner väckts om atl samma skattefrihet borde medges församlingarna och de fria trossamfunden och deras lokalorganisationer. Denna fråga har behandlats senast vid 1975/76 års riksmöte. Skatteutskottet (SkU 1975/76:52) avstyrkte därvid motioner om sådan skattefrihet med motiveringen bl.a. att man utgick från alt regeringen skulle ta ställning till arvsskattefrågan innan propositionen beträffande beskattning av ideella föreningar lades fram. Riksdagen godkände vad utskottet hade anfört.

1 den nyligen avlämnade propositionen om ändrade regler för beskattning av ideella föreningar, m.m. (prop. 1976/77:135) har jag uttalat att frågan om arvsskattefrihel för trossamfunden bör remissbehandlas innan den avgörs a v statsmakterna. Det är angeläget att denna fråga löses snabbt.

Utredningsarbetet i fråga om avdragsrält vid inkomsttaxeringen för gåvor till ideella och humanitära ändamål skall vara slutfört före utgången av juli

Del 11 B:5    Skr 1977/78:103                                   234

1977. Frågan om arvsskattefrihel bör behandlas i detla sammanhang. Förslag bör därför också läggas fram i fråga om arvsskatlebefrielse för svenska kyrkans församlingar och de fria trossamfunden och deras lokalorganisationer.

Jag hemställer atl regeringen utvidgar utredningsuppdraget i enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig fill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Budgetdepartementel)

5. Översyn av reglerna om stämpelskatt och expeditionsavgift

Dir 1977:55

Beslut vid regeringssammanträde 1977-04-21

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

I Sverige har staten tagit ut stämpelavgift i mer än 300 år. Nu gällande författningar på området, stämpelskattelagen (1964:308); SL,och expeditionskungörelsen (1964:618); Exp.K., har varit i kraft sedan år 1965. Staten fick under budgetåret 1975/76 in 5338 milj, kr, i stämpelskatt och 110,7 milj, kr. i expeditionsavgift.

Skatt enligl SL träffar kapitalomsältningen i samband med förvärv av fast egendom, tomträtt och skepp, uttagande av inteckning, emission av vissa svenska värdepapper, insatser i kommanditbolag, vissa transaktioner med utländska värdepapper samt anordnande av lotterier. Från skatteplikt görs undantag i ett stort antal fall, som närmare anges i författningen. Skatteuttaget varierar med arten av transaktion men också av andra skäl. Vid förvärv av fast egendom gäller exempelvis en högre skattesats för vissa juridiska personer.

När det gäller uttagande av inteckning, förvärv av fast egendom, tomträtt och skepp är del den inskrivningsmyndighet hos vilken åtgärd söks som är beskattningsmyndighet. 1 övriga fall är del riksskatteverket. Med inskrivningsmyndighet avses i SL också det till Stockholms tingsrätt knutna sjöfartsregistret.

Stämpelskallen fastställs hos inskrivningsmyndigheten i samband med atl frågan om lagfart, inskrivning eller inteckning behandlas. Besvär i skatteärendet förs i dessa fall hos hovrätt. Kammarkollegiet är central granskningsmyndighet i fråga om stämpelskattebeslul som har meddelats av inskrivningsmyndighet. Hos riksskatteverket är förfarandet annoriunda. I tillämpliga delar gäller lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. Skatten fastställs därför efter deklaration och besvär förs hos kammarrätt. Någon central granskningsmyndighet finns inte i dessa fall. SL innehåller vidare särskilda bestämmelser om återvinning och återbetalning av skatt, ansvarsbestämmelser saml en föreskrift om rätl för regeringen atl medge befrielse från eller nedsättning av skatt när synneriiga skäl föreligger.

Med stöd av bemyndigande i SL har regeringen utfärdat stämpelkungörelsen (1964:619), Den äger tillämpning också på avgift enligt ExpK,

Förexpedition som utfärdas av statlig myndighet tas avgift ut enligt Exp,K,

235 Kommittéer: Budgetdepartementet   Del II B:5

Själva kungörelsen innehåller bestämmelser om avgifter, lösnings-skyldighet, expeditionens form och tillhandahållande samt om uppbörd och redovisning. Vid kungörelsen finns fogad en avgiftslista, som anger de avgiftspliktiga expeditionerna och de belopp varmed avgift utgår. Listan är uppdelad i tre avdelningar: avdelning 1 gäller allmänna expeditioner, avdelning 11 expeditioner och ansökningar vid domstol samt avdelning 111 expeditioner vid annan myndighet än domstol.

Genom beslut den 20 september 1974 har regeringen uppdragit åt riksrevisionsverket (RRV) all pröva avvägningen av avgifterna enligt Exp.K. och föreslå sådana ändringar av dessa som framstår som motiverade. RRV har i skrivelser den 4 februari och den 27 november 1975 lämnat förslag om ändringar i Exp.K, Med utgångspunkt i RRV:s förslag har regeringen beslutat om justeringar av Exp.K. Bl.a. gjordes med verkan från den 1 juli 1976 en i princip generell uppräkning av expeditionsavgifterna.

Genom 1964 års reform av stämpelskatten och expeditionsavgiften moderniserades och förenklades bestämmelserna avsevärt. Förhållandena på dessa områden har emellertid sedan mitten av 1960-talet undergått stora förändringar. Trots partiella reformer - föranledda av exempelvis ny lagsliflning inom fastighets- och sjörätten saml utvecklingen på dataområdet - framstår regelsystemet i flera avseenden som otidsenligt. En översyn av regleringen på dessa områden framstår därför som motiverad. Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för ändamålet.

Översynen bör i första hand syfta till ett förenklat och mer lättöverskådligt system. Behovet av förenkling är särskilt påtagligt i fråga om expeditionsavgifterna. Utredaren bör undersöka möjligheterna till en genomgripande förändring av avgiftslislan, som i enlighet med vad som uttalades i prop. 1964:75 bör bygga på självkostnadsprincipen. Vid sidan om användande av grövre schabloner bör härvid övervägas om prestationer för vilka expeditionsavgift nu tas ul i stället kan beläggas med kostnadsläckande avgifter av det slag som numera tillämpas vid en rad statliga myndigheter. Vidare bör möjligheterna till rationalisering av stämpelmedelsuppbörden undersökas. Utredaren bör överväga om stämpelmärkena, som redan i huvudsak har avskaffats för domstolarnas skatte- och avgiftsredovisning, bör mönstras ut ur ett framlida syslem.

Efler SL:s införande har nya regler om marks överförande genom fastighetsreglering tillkommit. Sådan marköverföring är inle stämpelskatte-pliktig. Kammarkollegiet har i skrivelse den 16 maj 1975 fäst regeringens uppmärksamhet på att fastighetsreglering i vissa fall använts i syfte att undgå stämpelskatt. Utredaren bör därför undersöka i vilken omfattning institutet utnyttjats i sådant syfte. Det bör emellertid beaktas att det redan vid fastighetsbildningslagens tillkomst stod klart atl fastighetsreglering medför ett visst bortfall av stämpelskatt. Som då anfördes bordel fiskala intresset inle H lägga hinder i vägen för den i andra avseenden mest lämpliga handläggningsformen vid fastighetsbildning (prop. 1969:128, s. B 451). A andra sidan bör det inle accepteras att institutet används i syfte att undgå stämpelskatt. Har delta förekommit, bör förslag till erforderliga ändringar i reglerna läggas fram.

Undantagen från stämpelskatt - särskilt lagfarlsslämpel - har tilldragit sig viss uppmärksamhet. Från kommunalt håll har gjorts gällande all en effektiv kommunal markpolilik ofta i tiden ligger före det fastighelsrättsliga planarbetet. Det i SL uppställda kravet på att markens användning skall framgå av fastställd plan för att kommun i vissa fall skall få skattebefrielse kan därför

Del II B:6    Skr 1977/78:103                                     236

vara svårt att uppfylla. Utredaren bör undersöka möjligheterna till jämkning av nämnda bestämmelser, Reglerna om undantag från skatteplikt - särskilt för kommunala förvärv - bör också ses över i syfte att om möjligt inrymma de fal! som f n. dispensvägen medges befrielse. Bestämmelserna om återvinning av skatt bör granskas på motsvarande sätt.

Riksskatteverket har uppmärksammat vissa problem vid tillämpningen av SL. Detta gäller exempelvis beskattningen av lotterier och av utländska värdepapper. Det bör ankomma på utredarenatt kartlägga dessa problem och, om det behövs, föreslå ändrade regler. Utredaren bör även se över avgiftssättningen för riksskatteverkets förhandsbesked enligt förordningen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor.

Utredaren bör genom kontakter med myndigheter och organisationer tillgodogöra sig deras erfarenheter från tillämpningen av SL och Exp.K.

Det tidigare nämnda uppdraget för RRV att se över Exp.K. bör las över av utredaren. Jag kommer därför att föreslå regeringen att RRV:s uppdrag återkallas.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för budgetdepartementel

alt tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över reglerna om stämpelskatt och expeditionsavgift samt avgiften för förhandsbesked i taxeringsfrågor,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

atl kostnaderna skall belasta ;3junde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Budgetdepartementet)

6. Lokalisering av ny verkssimhet till Västerbottens län

Dir 1977:63

Beslut vid regeringssammanträde 1977-05-18

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

Ar 1973 tillkallades en utredning (S 1973:02) för att utreda de närmare förutsättningarna samt formerna för en omlokalisering av statens bakteriologiska laboratorium till Umeå. Utredningen överlämnade i juni 1975 belänkandet (Ds S 1975:5) Förutsätlningarna för en flyttning av statens bakteriologiska laboratorium (SBL) lill Umeå. Utredningen ansåg att SBL:s produktionsavdelning under vissa förutsättningar kunde flyttas lill Umeå.

Regeringen har tidigare i dag bemyndigat statsrådet Troedsson tillkalla en kommitté(S 1977:09) föratt utreda vissa frågorom verksamheten vid statens bakteriologiska laboratorium (SBL). 1 del sammanhanget uttalade statsrådet Troedsson bl.a. att frågan om lokalisering av ny verksamhet lill Västerbottens län samtidigt borde övervägas.

237 Kommittéer: Budgetdepartementet   Del II B:6

Jag förordaratt en särskild ulredare tillkallas för framläggande av förslag till lokalisering av ny verksamhet till Västerbottens län med jämförbara sysselsättningseffekter. Nya verksamheter bör i första hand ha anknytning till högskolan, som ett led i dess fortsatta utveckling bl.a. genom att förbättra den allmänna forskningsmiljön. Jag vill här också erinra om att huvudavdelning 4 vid försvarets forskningsanstalt enligt riksdagens beslut skall lokaliseras till Umeå. Utredaren bör undersöka förutsättningarna att föriägga ytterligare civil uppdragsverksamhet lill nämnda huvudavdelning inom forskningsanstalten.

En rad olika projekt med anknytning till den naturvetenskapliga och medicinska verksamheten i Umeå har nämnts i skilda sammanhang. Bl.a. har ett förslag väckts om föriäggning till Umeå av verksamhet inom mikrobiell enzymologi (Ds S 1975:5 bil. 19). Vidare har inom socialdepartementet diskuterats verksamhet inom områdena enzymteknologi och tillämpad mikrobiologi,enzymatisk nedbrytning av cellulosa samt viss forskning med anknytning till läkemedel (Interferon).

Regeringen gav i beslut den 6 mars 1975 socialdepartementets sjukvårdsdelegation i uppdrag att i samråd med landstingsförbundet utreda frågan om s.k. hälsocentra. Sjukvårdsdelegationen tillsaile den 24 juni 1975 en arbetsgrupp med uppgift att belysa de frågor som innefattades i utredningsuppdraget saml att därvid klariägga avgränsningen och sambandet mellan hälso- och sjukvården.

Arbetsgruppen har speciellt beaktat problematiken kring det s.k. Vindeln-projektel och anser att vissa förhållanden talar för eU sådant projekt. Speciellt värdefullt skulle enligt arbetsgruppens mening vara om forsknings- och utvecklingsverksamhet med ledning från högskolan i Umeå kunde knytas till ett eventuellt Vindelnprojekl. Detla skulle svara mot ett eftersatt forskningsbehov inom det aktuella vårdområdet. Utredaren bör därför i samråd med Västerbottens läns landsting studera möjligheterna att på sikt knyta viss forsknings- och uppföljningsverksamhet till högskolan i Umeå i samband med en eventuell tillkomst av ett hälsocenirum i Vindeln.

Utredaren bör också undersöka andra möjligheter att lokalisera ny verksamhet till Västerbottens län, och härvid bör framför allt beaktas framtida utvecklingsmöjligheter.

Utredaren bör samråda med försvarets forskningsanstalt, berörda högskoleenheter i Umeå högskoleregion, länsstyrelsen i Västerbottens län, Umeå kommun och landstinget i Västerbottens län saml andra berörda myndigheter, organisationer och kommittéer.

Utredningsuppdraget bör bedrivas skyndsamt och parallellt med utredningen (S 1977:09) beträffande vissa frågor om verksamheten vid statens bakteriologiska laboratorium (SBL). Utredaren bör vara oförhindrad att successivt lägga fram förslag.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för budgetdepartementel

alt tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om lokalisering av ny verksamhet till Västerbottens län,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning lill utredaren, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

Del II B:7    Skr 1977/78:103                                      238

att kostnaderna skall belasta budgeldepartementets kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Budgeldepa rtemenlel)

7. Utredning om särställning för vissa myndigheter och företag vid leveranser till staten m.m,

Dir 1977:86

Beslut vid regeringssammanträde 1977-07-07

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

Det svenska näringslivet bör bygga på principen om en sund konkurrens mellan företagen i syfte att främja medborgarnas välfärd, förhindra slöseri med resurser och snedvridningar i näringslivels utveckling. 1 varje monopolställning ligger en risk för missbruk. Monopolställningen kan göra det frestande alt hålla priserna på en högre nivå än vad som är rimligt med hänsyn till kostnaderna. Vidare försvagas lätt ett förelags benägenhet alt genom olika åtgärder pressa kostnaderna. Det finns också risk för att ett företag i en monopolsituation missgynnar vissa avnämare genom leveransvägran eller genom atl tillämpa avsevärt sämre försäljningsvillkor än normalt. Monopol och karteller är därför i princip främmande för en social marknadsekonomi.

I vissa fall har statsmakterna av olika skäl ingripit med konkurrenshäm-mande regleringar. 1 en del fäll har del ingått som ett väsentligt led i de offentliga regleringarna alt begränsa konkurrensen av t.ex, sociala skäl, 1 andra fall har konkurrensbegiänsningen bedömts oundviklig, efiersom den kombinerats med en presentationsplikt för en myndighet eller ett verk i syfte att garantera medborgarna en tillfredsställande servicenivå. Sådana konkur-renshämmande åigärder bör dock i möjligaste mån begränsas. Vid tillkomsten av lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet (omtryckt 1970:418, ändrad senast 1972:773) underslröks också alt de statliga regleringar, som av olika skäl befinns nödvändiga, bör utformas på ett sådant sätt "all konkurrensen ej hämmas i större utsträckning än nödvändigt" (prop. 1953:103 s. 226).

Konkurrens mellan olika leverantörer är även en väsentlig förutsättning för den affärsmässighetsprincip som gäller för den statliga upphandlingen. Enligt upphandlingskungörelsen (1973:600, ändrad senast 1975:788) skall myndighet vid upphandling "utnyttja förefintliga konkurrensmöjligheter och även i övrigt iakttaga affärsmässighet samt behandla anbud och anbudsgivare objektivt" (2,3 {;§)• Avvikelser från affärsmässighelsprincipen förutsätts utgöra undanlag och i varje särskilt fall bli föremål för regeringens ställningstagande (§ 1). 1 den proposition (prop. 1973:73) som kungörelsen bygger på pekas på alt förekommande undanlag måste basera sig på en avvägning mellan kravet på afiarsmässighet och andra av statsmakterna antagna principer för samhällsverksamheten. Bland speciella intressen som skulle kunna vägas mot affärsmässiga hänsyn nämns särskilt försvars-, sysselsättnings- och försörjningsberedskapsskäl.

Under åren har föreskrivits en rad undantag från upphandlingskungörel-

239 Kommittéer: Budgetdepartementet   Del II B:7

sens huvudprincip om utnyttjande av förefintliga konkurrensmöjligheter bl.a. för atl ta tillvara nyssnämnda speciella intressen. 1 vissa fall torde dock motiven inle i första hand ha varit av del nämnda slaget utan syftet synes i stället närmast ha varit att bereda statsägda företag eller myndigheter en tryggad marknad, utan konkurrens i fråga om pris och kvalitet på varor och tjänster. Härigenom kan förutsättningar ha skapats för en dold subventionering av monopolföretagens verksamhet.

Jag vill emellertid här betona alt vad jag nu har sagt inte gäller den praktiska inköpssamordning som sker på upphandlingsområdet i syfte att stärka statens position gentemot leverantörerna. En teknik som därvid ofta kommer till användning är de s.k. avropsavialen vilka syftar lill att uppnå förmånliga leveransvillkor och till alt förenkla upphandlingsrutinerna. En sådan samordning stämmer väl överens med upphandlingskungörelsens principer.

Den särställning som vissa förelag eller myndigheter sålunda får vid leveranser av varor och tjänster till staten kan bl.a. fä effekt när det gäller

-   kvalitet, service, tillgänglighet och pris för statsverket,

-   de för- och nackdelar del innebär för allmänheten, samt

-    struktur och effektivitet inom den bransch där företaget i fråga
verkar.

Ett förhållande av monopolkaraktär innebär risker föratt kvaliteten pä de varor eller tjänster som erbjuds inte är fullt jämförbar med vad som uppnås under konkurrens. Situationen stimulerar erfarenhetsmässigt inle heller lill satsningar på produktutveckling. Urval, service och tillgänglighet kan försämras i ett läge där leverantören är medveten om aU kunden saknar alternativ. Det ligger också i sakens natur att drivkrafterna för att pressa priserna blir mindre starka än om särställningen inte existerat.

1 den mån ett arrangemang av monopolkarakiär berör allmänheten finns bl.a. anledning att undersöka om de berörda får sämre service än vad som hade varit fallet vid normal konkurrens. Då det gäller branscheffekter kan del förhållandel atl vissa förelag kan basera sin verksamhet på en från konkurrens skyddad efterfrågan leda lill snedvridningar i fråga om prissättning, sortiment och branschstruktur. Sådana effekter kan uppslå t.ex. genom att företagen i fråga i första hand sysselsätter egen kapacitet och därigenom minskar kapacitetsutnytljandet och lönsamheten i branschens övriga förelag. Det kan också förekomma all företag som har särställning begagnar branschens övriga företag som underleverantörer och endast utnyttjar sin exklusiva ställning till au förbehålla sig monopolistens marginal.

Dessa och andra med dem.sammanhängande frågor har vid flera tillfällen tagits upp i riksdagen i form av motioner, interpellalioner och frågor. Därvid har man särskilt intresserat sig för fall där statliga företag och myndigheter tillerkänts en monopolställning eller en företrädesrätt. Flera branschorganisationer har också riktat myndigheternas uppmärksamhet på hithörande problem, bl.a. Svenska Sparbanksföreningen samt Taxiflygförelagens Riksförbund. Även i övrigt haren livlig debatt förts om verkningarna av att vissa myndigheter och företag ges en särställning vid statlig upphandling. Riksdagen har också under det nu avslutade riksmötet fattat beslut om att upphäva PK-bankens särställning i förhållande till andra banker närdet gäller statliga myndigheters placering av tillfälliga överskottsmedel samt andra banktransaktioner än utbetalningar (prop. 1976/77:127, FiU 1976/77:23, rskr 1976/77:265).

När undantag från principen om affärsmässighet görs bör det alltid vara fråga om atl väga de särskilda hänsynstagandena av l.ex. försvars-, säkerhets-

Del II B:7   Skr 1977/78:103                                      240

, eller annan speciell karaktär mot nackdelarna av atl konkurrensen hämmas. Det bör vidare observeras att i den mån ett förelag som har monopol eller företrädesrätt kan erbjuda konkurrenskraftig service till marknadsmässiga priser torde ett avskaffande av företrädesrätten inle innebära något problem. Snarare kan det väntas innebära en fördel för företagets ställning på marknaden atl monopolet eller förelrädesrällen undanröjs.

Med utgångspunkt från principen om affärsmässighet bör därför förekommande monopol och liknande arrangemang vid leveranser till staten göras lill föremål för en samlad översiyn. Syftet skall vara att kartlägga i vilken utsträckning skälen för en monopol- eller särställning är så starka att ett bibehållande är motiverat. Denna undersökning bör anförtros en särskild utredare.

Som exempel på arrangemang som särskilt bör uppmärksammas vid undersökningen kan nämnas

-   AB Allmänna Förtagets särställning enligl kungörelsen (1974:335) om framställning och utgivning av publikation, blankett eller annat tryckalster för statens räkning resp. KBr 1974-06-28 angående skyldighet för skolöver styrelsen m.fl. att anlita Svenska Utbildningsförlaget Liber AB,

-   Swedair AB:s monopol enligl kungörelsen (1973:598) om skyldighet för statliga myndigheter atl anlita Crownair Swedish Ltd AB,

-   SJ resebyrås företräde enligt kungörelsen (1952:523) om anlitande av statens järnvägars resebyråer vid vissa resor,

-   Statistiska centralbyråns särställning i fråga om intervjuundersökningar enligt förordningen (1975:1429) om samråd och anlitande av statistiska centralbyrån i frågor rörande statistikproduktion m.m.,

-    Allmänna bevakning AB:s (ABAB) monopol enligt förordningen
(1975:874) om anordnande av bevakning och

-   Statskonsult AB:s resp. datamaskincenlralens för administrativ databe
handling (DAFA) särställning i fråga om vissa rationaliseringsuppdrag och
dalatjänster enligl förordningen (1975:567) om rationaliseringsverksamhet
inom den civila statsförvaltningen (ändrad senast 1976:121).

Med hänsyn till uppdragets omfattning bör den särskilde utredaren vid sin sida ha en interdepartementaSt sammansatt referensgrupp. Utredaren, som bör arbeta skyndsamt, bör redovisa sitt resultat i etapper. 1 en första etapp, som bör kunna avslutas före den 1 april 1978, bör en översiktlig kartläggning göras och de fall urskiljas där enligt utredarens bedömning åtgärder behöver vidtas. I denna etapp bör även redovisas de fall där det klart framgår all åigärder inte torde bli aktuella. I en andra utredningsetapp bör de mer komplicerade gränsfallen behandlas.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen bemyndigar chefen för budgetdepartementet

atl tillkalla en särskild utredare med uppdrag alt utreda frågan om särställning för vissa myndigheter och företag vid leveranser till staten,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning lill utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

alt kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns kommitléanslag.

241 Kommittéer: Budgetdepartementet   Del II B:8

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Budgetdepartementel)

8. Delegation för företagens uppgiftslämnande m.m.

Dir 1977:98

Beslut vid regeringssammanträde 1977-06-30

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

Regeringen har tidigare i år föreslagit riksdagen atl godkänna vissa riktlinjer för hur företagens uppgiftslämnande skall begränsas och underiätlas. Riksdagen har beslutat enligt förslaget (prop. 1976/77:115, FiU 1976/ 77:25, rskr 1976/77:268).

Riktlinjerna innebär bl.a. att följande tre åtgärder skall vidtagas. För del första skall nya uppgiftskrav och -rutiner, såväl tillfälliga som permanenta prövas hårdare. För det andra skall de uppgiflskrav och -rutiner som i dag finns gås igenom systematiskt. För det tredje skall i framtiden rutinerna inom varje verksamhetsområde prövas; det kan ske fortlöpande eller med jämna mellanrum.

Den enskilda myndigheten måste svara för huvuddelen av arbetet och del är naturiiglvis därvid av slor betydelse att inom varje myndighet skapas en förståelse för den belastning som uppgiftslämnandet kan innebära för företagen, särskilt förde mindre. Föratt åstadkomma en större reslriktivitet i myndigheternas uppgiflslämnande har nya bestämmelser i denna del utfärdats genom ändringar i allmänna verkssladgan (1965:600) och förordningen (1975:567)om rationaliseringsverksamhelen inom den civila statsförvaltningen (1977:602 resp. 1977:601). Centrala insatser behövs emellertid också. I propositionen nämnde jag att jag hade för avsikt aU begära bemyndigande atl tillkalla en delegation med uppgift alt aktivt verka för all förenkla och hålla nere företagens uppgiftslämnande. Detta skall ske nu.

En väsentlig uppgift för delegationen blir atl verka för en ömsesidig förståelse mellan myndigheter och företag i fråga om uppgiftslämnandels syften och konsekvenser. Eftersom många myndigheter och många företag är berörda av uppgiflsinsamling bör det även vara en uppgift för delegationen att överväga hur man på lämpligt sätt skall kunna sprida kunskap - både inom myndigheterna och till företagen -om den reslriktivitet som avses tillämpas och de närmare regler som i övrigt bör gälla för uppgiftsinsamlandel.

Delegationen skall bl.a. lägga granden för en fortlöpande bevakning av uppgiftslämnandet. Avsikten är all de erfarenheter som vinns av delegationens arbete tillsammans med resultaten av de kartläggnings- och utredningsuppgifter som åläggs delegationen skall kunna tjäna som underiag för statsmakternas ställningstagande lill hur permanenta organisatoriska åtgärder på detta område bör utformas. Delegafionens arbete skall därför tidsbegränsas lill tre år och avslutas med en utvärdering av verksamheten. Delegationen skall åriigen före oktober månads utgång lämna en översiktlig rapport över sin verksamhet.

En huvuduppgift för delegationen skall vara alt föreslå åigärder för atl reducera och förenkla uppgiftslämnandet. Denna verksamhet bör i första hand inriktas på atl fä lill stånd en noggrann och allsidig prövning av alla nya

16 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 103

Del II B:8   Skr 1977/78:103                                       242

ellerändrade uppgiftskrav. 1 verksamheten skall ingå att ge råd och service till de uppgiftsinsamlande myndigheterna. Delegationen skall även vara remissorgan dit utredningsbetänkanden och andra förslag remitteras försynpunkler på hur förslagen påverkar företagens uppgiftslämnande. Delegationen bör också informera förelagen om sin verksamhet och stimulera dem att inkomma med synpunkter och förslag, särskilt med anknytning till konkreta fall, som rör uppgiftslämnandet.

Jag avseratt senare föreslå regeringen att utfärda särskilda bestämmelser om anmälningsskyldighet för myndigheterna när de föreskriver ny eller ökad uppgiftsskyldighet. Bestämmelserna bör också reglera delegationens möjligheter att ingripa mot ny eller ökad uppgiftsskyldighet. Myndigheterna bör sålunda åläggas att anmäla ny eller ökad uppgiftsskyldighel till delegationen. Anmälan bör avse uppgifternas innehåll och vilka uppgiftslämnare som berörs. Den förutsätts skola göras i så god tid all delegationen fär faktiska möjligheter att granska uppgiftskraven. Om delegationen anser att en uppgift inte bör samlas in bör den redovisa det för myndigheten. Delegationen bör också kunna föreslå myndigheterna villkor för uppgifisinlämnandet, t.ex. central omräkning, viss föriäggning i tiden, samutnytljande av uppgifter och återrapportering. Om myndigheterna inte vill följa delegationens rekommendationer, bör delegationen kunna underställa frågan regeringens bedömning, om frågan är av principiell betydelse. Delegationen kommer all få befogenhet att utfärda anvisningar som närmare reglerar utformningen av myndigheternas uppgiftsanmälan.

Vidare behövs en genomgång av samtliga uppgiftsruliner. Delegationen bör verka för och delta i prövningen. Enligt min uppfattning ärdet dock inte praktiskt genomförbart för delegationen alt på tre år gå igenom alla uppgiftskrav från den offentliga förvaltningens sida. Delegationen skall därför till att börja med välja ut ett antal sektorer - exempelvis inom skatteområdet eller samhällsplaneringen - och där i detalj gå igenom de uppgifter som samlas in samt de bestämmelser som reglerar uppgiftsinsamlingen. Genomgången bör innefatta en undersökning av hur uppgiftslämnandet ter sig från företagens sida, särskilt för de mindre företagen. Delegationen skall då bedöma om de uppgifter som hämtas in i sektorn kan avvaras, förenklas eller samordnas genom olika åtgärder t.ex, ändrade rutiner eller författningsändringar. Berörda myndigheter bör medverka i delta arbele bl,a. genom att biträda delegationen med undersökningar och analyser. Sådant biträde bör ges hög prioritet hos myndigheten. De metoderfarenheter som delegationen gör bör utnyttjas när andra sektorer gås igenom senare.

För atl delegationen skall kunna bedöma möjligheterna alt utnyttja redan insamlade uppgifter eller samordna olika myndigheters uppgiftsinsamlande, behövs någon form av registrering av de uppgifter som hämtas in regelbundet. Eftersom statskontoret och statistiska centralbyrån redan arbetar med denna fråga, skall delegationen härvidlag samverka med dem för alt så långt möjligt bespara statsförvaltningen och uppgiftslämnarna dubbelarbete. Det finns enligt min mening behov av ett register som är så utformat alt man kan följa hur uppgiftsinhämtandet förändras, såväl på enskilda områden som totalt sett.

Delegationens andra huvuduppgift bliratl lägga grunden fören fortlöpande bevakning av uppgiftslämnandet och la fram förslag lill mer permanenta åtgärder. Som ett led i detla arbele skall delegationen göra en allmän kartläggning av vad uppgiftslämnandet, särskilt den samlade effekten av uppgiflsfloran, innebär för förelagen. Kartläggningen skall bl.a. ge en bild av

243 Kommittéer: Budgetdepartementet   Del II B:9

uppgiftsinsamlingens omfattning och karaktär för olika branscher, typer av förelag o.d. saml av hur besväriigt del är för förelagen att lämna olika uppgifter. Den skall också belysa uppgiftsinsamlandets kostnader liksom andra effekter exempelvis som ev. återhållande faktor vid planer på nyetablering och bibehållande av framför allt mindre företag. En sådan undersökning bör ge ett bättre underiag både för avvägningar i fråga om enskilda uppgifter och för alt utfärda råd och riktlinjer till uppgiftsinsamlande myndigheter. Det är länkbart alt detta kartläggningsarbele kan samordnas med arbetet med aU upprätta ett register över uppgiftsinsamlandel.

En väsentlig uppgift för delegationen blir vidare att stimulera de uppgiftsinsamlande myndigheterna alt på ett ändamålsenligt sätt återföra den insamlade informationen till företagen.

Delegationen skall också utreda om kraven på sekretess- och integritetsskydd för uppgifter hindrar samordning av uppgiftsinsamlingen och samutnyttjande av uppgifter. Jag har i proposition 1976/77:115 redovisat min principiella syn på dessa frågor.

En annan utredningsuppgift bör bli alt belysa för- och nackdelar med alt ersäUa företagen för deras uppgiftslämnande. Delegationen skall på denna punkt också beakta vad som har anförts i finansutskottets yttrande hösten 1976 om företagens uppgiftsskyldighet (FiU 1976/77:3).

Ytterligare en utredningsuppgift för delegationen bör bli alt gå igenom uppgifter som företagen idag är skyldiga alt lämna men som framdeles skulle kunna samlas in på frivillig väg. Genomgången bör ske med utgångspunkt i vad jag anfört om detta i propositionen 1976/77:115.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar chefen för budgetdepartementet

att tillkalla en delegation med högst 11 ledamöter för atl aktivt verka för att begränsa och underiätta företagens uppgiftslämande,

alt utse en av ledamöterna all vara ordförande,

alt besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt delegationen.

Vidare hemställer jag all regeringen föreskriver

alt ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

atl kostnaderna skall belasta budgeldepartementets kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Budgetdepartementet)

9. Utredning om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen for gåvor till ideella och humanitära ändamål

Beslut vid regeringssammanträde 1976-12-30

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

I regeringsförklaringen den 8 oktober 1976 har regeringen uttalat atl gåvor fill ideella och humanitära ändamål bör fä dras av vid inkomstbeskattningen.

Del II B:9   Skr 1977/78:103                                      244

F. n. medges inte avdrag vid inkomsttaxeringen för gåvor till ideella eller humanitära ändamål. Den ensikildes ekonomiska stöd lill sådana ändamål måste alltså lämnas med beskattade medel. I den mån skallelätlnader medges är dessa inriktade direkt på de allmännyttiga organisationerna. Dessa är i varierande omfattning befriade från inkomst-, förmögenhets-, arvs- eller gåvoskatt.

Det är angeläget all skattelagarna har sådant innehåll att ideella och humanitära organisationers arbete underiätlas. Lika angeläget är all enskilda personer uppmuntras all ekonomiskt stödja sådana verksamheter. 1 vissa länder medges skattemässiga avdrag för gåvor till dessa ändamål. Hos oss har önskemål om en sådan avdragsrätt framförts sedan länge, bl. a. i riksdagsmotioner.

Atl utforma ett syslem med avdragsrält av del slag som regeringsförklaringen förutsätter kräver närmare undersökningar på flera punkter. För aU göra denna undersökning bör en särskild ulredare tillkallas. Vid sitt arbete bör utredaren särskilt uppmärksamma följande frågor.

För det första bör undersökas vilka ideeUa och humanitära verksamheter som skall omfattas av avdragsrätten. I det sammanhanget bör prövas frågan om förhållandet mellan riksorganisationer och sammanslutningar på lokal nivå. Utredaren bör under arbetet ta kontakt med olika religiösa, humanitära och andra ideella organisationer och sammanslutningar.

En annan väsentlig fråga rör avdragsrättens närmare utformning. Så är t. ex. vissa beloppsspärrar ofrånkomliga. Utredningen bör också belysa utländska erfarenheter på området.

Del är vidare viktigt att förslagen fär en sådan utformning att de blir enkla att tillämpa i praktiken. Självfallet måste fillses atl reglerna inle lämnar utrymme för obehöriga skatteförmåner.

Reglerna om avdragsrält bör kunna träda i kraft den 1 januari 1978 och tUlämpas första gången vid 1979 års taxering. Det innebär att utredningsarbetet bör vara slutfört före utgången av juli 1977. Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för budgetdepartementet

att tillkalla en särskild ulredare för att pröva frågan om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor lill ideella och humanitära ändamål, saml

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag all regeringen föreskriver

alt ersättning till utredaren, sakkunniga, experter och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om inte annat föreskrives, och

alt kostnaderna för utredningen skall betalas från sjunde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

245 Kommittéer: Budgetdepartementet    Del II B: 10

10. Utredning om vissa personaiadniinistrativa informationsbehandlingsfrågor

Beslut vid regeringssammanträde 1976-12-30

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

Automatisk databehandling (ADB)används sedan länge inom statsförvaltningen för personaladministrativ informationsbehandling. Bl. a. sker löneuträkning för huvuddelen av de statligt anställda i något ADB-baserat löneuträkningssyslem. F. n. finns fiera olika sådana system. Regeringen har nyligen fattat beslut om att införa ett generellt löneuträkningssyslem (SLÖR) för huvuddelen av den egentliga statsförvaltningen. Som exempel på andra uppgifter inom del personaladministraliva området, för vilka ADB-system används, utvecklas eller utreds, kan nämnas alt statskontoret har fält i uppdrag av regeringen atl i samråd med statens personalpensionsverk (SPV) och statens personalnämnd (SPN) bedriva utvecklingsarbete rörande ett system för automatiserad malrikelföring och pensionsuträkning.

Riksdagen fattade år 1971 och år 1973 beslut om omlokalisering av viss statlig verksamhet från storstockholmsområdel till andra orter i landet. Med anledning härav beslutade Kungl. Maj:t efter förslag av statskontoret och SPN atl omlokaliseringsmyndigheterna skulle anslutas till ett ADB-baserat personaladministrativt informationssystem (OPAl). Syftet med delta system, som utvecklades av statskontoret och SPN, var alt förse omlokaliseringsmyndigheterna med de uppgifter som behövdes för en ändamålsenlig personaladministration i samband med omlokaliseringen.

Enligt SPN har OPAl inte kommit att användas i avsedd utsträckning i arbetet med omplacering av personal i samband med omlokaliseringen av myndigheter.

Kungl. Maj:t beslutade år 1973 atl OPAl skulle vara vägledande vid utveckling av ADB-rutiner för personaladministraliva uppgifter. Med dessa fick systemet en mer generell tillämpning. En ytteriigare breddning av systemets tillämpning skedde då vissa myndigheter som ingick i statskontorels försöksverksamhet med personaladministrativt informationssystem (BAS-PAI) i samband med detla syslems nedläggning överfördes lill OPAl. F.n. är ett 20-lal myndigheter med ca 29 000 anställda anslutna till OPAl.

Flertalet av de uppgifter som behövs för personaladministrativ informationsbehandling, t. ex. i samband med omplaceringsverksamhel och utbildningsplanering, torde komma all finnas i del generella löneulräkningssys-temet och i systemet för automatiserad malrikelföring och pensionsuträkning. Mot bakgrand härav samt av erfarenhetema av arbetet med OPAl finner jag det motiverat att en prövning och samlad bedömning görs av hur behovet av personaladministrativ informationsbehandling inom statsförvaltningen fortsättningsvis skall tillgodoses. Jag förordar därför atl en särskild utredare tillkallas för att utreda och lämna principförslag om hur behovet av personaladministrativ information som underiag fördel personaladministraliva arbetet i statsförvaltningen skall tillgodoses.

En utgångspunkt för utredarens arbete skall vara den information som nu befintliga ADB-baserade syslem och system under utveckling erbjuder. Om utredaren finner att behov av ytterligare information föreligger skall han redovisa delta särskilt. 1 utredningsarbetet skall ingå att klariägga på vilket

Del II B: 11    Skr 1977/78:103                                   246

sätt det generella löneuträkningssyslemet kan utnyttjas för atl framställa den information eller tillhandahålla de granduppgifter som behövs på del personaladministrativa området.

Utredaren bör vara oförhindrad alt pröva även andra frågor som sammanhänger med de förhållanden jag har berört.

Utredaren bör redovisa beräknade kostnader för de förslag han lägger fram.

Utredaren bör under utredningsarbetets gång hålla nära kontakt med statskontoret, riksrevisionsverkel, försvarets rationaliseringsinstitut, SPN och övriga berörda myndigheter. Utredaren bör vidare hålla kontakt med de statsanställdas huvudorganisationer och referensgrupper som tillsatts för OPAl och SLÖR.

Resultatet av arbetet bör redovisas före den 2 maj 1977.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen bemyndigar chefen för budgeldepartemenlet

atl tillkalla en särskild utredare med uppdrag atl utreda hur behovet av personaladministrativ information som underiag för det personaladministraliva arbetet i statsförvaltningen skall tillgodoses,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag alt regeringen föreskriver

att ersäUning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

11. Utredning om bättre metoder för planering och hushållning i statsförvaltningen

Beslut vid regeringssammanträde 1976-12-30

Departementschefen, statsrådet Mundebo, anför.

Den offentliga verksamheten har vuxit kraftigt under senare decennier. Den offentliga sektom lar i anspråk omkring en tredjedel av landets totala ekonomiska resurser och sysselsätter över en miljon människor. Vad gäller den framtida utvecklingen föreligger en betydande automatik i den offentliga utgiftsökningen till följd av stigande kostnader och som konsekvens av tidigare fattade beslut. I 1977 års budgetförslag konstateras samtidigt mot bakgrand av de långsiktiga samhällsekonomiska perspektiven att det är nödvändigt alt både stat och kommun ålägger sig stor reslriktivitet med nya åtaganden och att den offentliga verksamheten i framtiden inte kommer alt kunna byggas ut i samma snabba takt som karakteriserat de senasie åren.

Samtidigt slår det klart all de reformer som regeringen förpliktat sig atl arbeta för kommer all ställa betydande krav på samhällels resurser. Möjligheterna att finansiera en vidgad offentlig verksamhet genom skalle-

247 Kommittéer: Budgetdepartementet    Del II B: 11

och avgiftshöjningar är dock starkt begränsade. För att angelägna behov skall kunna tillgodoses krävs därför en stram hushållning inom hela den offentliga sektorn. Ansträngningarna alt höja effektiviteten i statlig och kommunal verksamhet måste fullföljas och alla möjligheter till besparingar bör tas till vara.

Efler hemställan från riksdagen och bemyndigande av regeringen den 3 januari 1975 tillkallade chefen för finansdepartementet sakkunniga (Fi 1975:01) för all utreda möjligheterna alt göra besparingar inom statsverksamheten (besparingsutredningen). Utredningens huvuduppgift var att pröva om några statliga verksamheter kunde läggas ned eller kraftigt reduceras samt om några statliga transfereringsutgifler kunde upphöra eller betydligt minskas. I utredningsuppdraget ingick emellertid inte att pröva frågor om statsförvaltningens organisation, uppgifter och funktionssätt eller frågor som rör planering och styrning av den statliga verksamheten.

För en återhållsam offentlig kostnadsutveckling är emellertid de nämnda frågorna av stor betydelse. Myndigheterna måste vara så uppbyggda all de effektivt kan lösa sina uppgifter och anpassa verksamheten till nya förhållanden. Metoderna för planering och styrning av den offentliga verksamheten bör ge slalsmakterna vida möjligheter all prioritera mellan olika insatser. Mot den bakgrunden är en översyn av budgetarbetets metoder och beslutsun-deriag motiverad. Det gäller bl. a. atl undersöka hur de kunskaper och erfarenheter som finns inom myndigheterna bättre skall kunna las till vara i arbetet för effektivitet och utveckling i statsförvaltningen.

Det är enligl min mening lämpligt att i detta syfte pröva ett bredare grepp än det som anvisades i direktiven till besparingsutredningen. En ny utredning bör därför tillsättas för att söka förbättra metoderna för att planera, prioritera och hushålla med statens resurser. Utredningsuppdraget bör dock ej inbegripa statliga bolag och affärsverk. 1 samband med att denna kommitté tillkallas bör besparingsutredningens uppdrag upphöra.

Det ligger i sakens natur all ett målinriktat och långsiktigt reformarbete tenderar att medföra budgetmässiga bindningar. Därför är det angelägel att planeringen genomförs och beslut fattas på grandval av beslutsunderiag där även mera långsiktiga samhällsekonomiska och stalsfinansiella effekter vägs in. Det finns emellertid också andra orsaker som medverkar till alt s. k. automatik uppkommer. Statsutgifter är en följd av politiska beslut. Dessa har faltals för alt lösa problem som förelåg när beslutet togs. Bland de samlade utgifter som riksdagen årligen beslutar om utgörs merparten av fortsatta anslag för att finansiera redan pågående verksamhet. Underiaget för riksdagens beslut las fram genom ett omfattande arbete bl. a. inom det offentliga utredningsväsendet, myndigheter och departement. Inom budgetprocessens ram sker en gransk ning av utredningarnas och myndigheternas bedömningar och förslag. Det hör dock till undantagen att delta resulterar i en genomgripande omprövning av pågående verksamheter. Arbetet koncentreras i stället till prövning av förslag om nya eller utvidgade verksamheter. Orsakerna härtill är flera. Bl. a. är det material myndigheterna eller utredningarna presenterar sällan så utformat atl effekterna av alternativa resursinsatser kan bedömas. Vidare medger lidspressen i budgetarbetet inte en tillräckligt ingående prövning av alla verksamheter.

Kommittén bör med dessa utgångspunkter analysera de förhållanden som medverkar till att automalikuppkommer och diskutera olika tillvägagångssätt föratt undvika alltför omfattande bindningar i statsbudgeten och därmed vidga den framtida politiska handlingsfriheten.

Del II B: 11    Skr 1977/78:103                                  248

Ett besläktat problem utgör de tillkommande anslagsbehov i anslutning till tidigare beslutade åtgärder som ofta anmäls i myndigheternas anslagsframställningar. Följdkostnader av delta slag kan ställa betydande anspråk på statens resurser. Det ligger i isakens natur alt statsmakterna vid viktigare beslut har svårt alt föratse alla de konsekvenser av ekonomisk och annan art som åtgärderna kommer all leda till, men det är angelägel all så många effekter som möjligt är klariagda när avgörande ställningstaganden skall ske. Kommittén bör överväga hur beslutsunderiaget inför stalsfinansiellt väsentliga beslut skall kunna förbättras.

Det är vidare angeläget att beslutsfattarna ges vidgade möjligheter atl bedöma de offentliga åtgärdernas inverkan på förvaltningsarbetet och på kontakterna mellan myndigheter och medborgare. Kommittén bör överväga vilka förbättringar i beslutsunderlaget som behövs föratt motverka krångliga och omständliga handläggningsrutiner i förvaltningen.

En god hushållning med statens resurser kräver atl de erfarenheter som efler hand vinns av det offertliga regelsystemets verkningar och av den verksamhet som bedrivs i offentlig regi tas till vara. Detta sker f n. på fiera sätt. Myndigheterna är genom 2 § aUmänna verksstadgan (1965:600) förelagda atl inom sitt verksamhetsområde uppmärksamt följa förhållandena inom landet saml, såvitt möjligt, i de andra nordiska länderna och utlandet i övrigt. Myndigheterna skall också vidta eller hos regeringen föreslå de författningsändringar eller andra åtgärder som bedöms lämpliga. Riksrevisionsverkel och riksdagens revisorer bidrar genom sina revisionsrapporter lill all belysa statsförvaltningens arbete. Inom de offentliga utredningama utförs periodiskt analyser av de statliga och kommunala insatserna på skilda områden av samhällslivet. Remissförfarandet är en väsentlig informationskälla. Även genom forskningen framkommer resultat av värde för att bedöma de offentliga åtgärdernas effekter.

Kommittén bör granska den utvärdering av offentliga insatser som f n. bedrivs och pröva vilka insatser som är motiverade för atl skapa ett förbättrat beslutsunderlag. Ofta behövs bedömningar från flera olika håll. A ena sidan är det angeläget all prövningen av en myndighels verksamhet inte enbart ankommer på myndigheten själv. A andra sidan är det av värde alt erfarenheter och konslraktiva uppslag inom myndigheten las till vara. Genom reglerna om medbestämmande på arbetsplatserna öppnas nya kanaler för alt nyttiggöra uppslag och synpunkter från de anställda.

Med den offentliga sektorns tillväxt blir del alll viktigare all fortlöpande anpassa myndigheternas arbete till medborgarnas föränderiiga behov och anspråk. De beslutsfattande politiska organen har alt pröva den offentliga verksamhetens mål, inriktning, omfattning och kvalitet. Därutöver måste det på myndighetsnivå finnas instrament för atl registrera förändringar i omgivningen. Stegrade kostnader bör i många situationer leda till att verksamhetens ambitionsnivå omprövas och det måste finnas en beredskap att notera inle endast nya och växande behov utan även sådana förändringar som innebär att de problem som har påkallat offentliga insatser blivit mindre brännande eller att medborgarnas efterfrågan på vissa offentliga tjänster har börjat vika. Kommittén bör undersöka vilka metoder som lämpligen bör användas inom statsförvaltningen för att avläsa förändringar i kostnader, efterfrågan och behov.

Förändrade prioriteringar kan leda till atl verksamhelsvolymen inom vissa områden behöver krympas eller ges en ny inriktning. Kommittén bör överväga vad som kan göras för att underiätta en organisatorisk anpassning

249 Kommittéer: Budgetdepartementet    Del II B: 11

av förvaltningen i sådana situationer. Härvid bör uppmärksammas alt planering i sådana fall ställer andra krav än planering för tillväxt inom ramen för oförändrade uppgifter.

I en del fall har det ansetts rimligt atl den som drar nytta av det offentligas tjänster också helt eller delvis direkt deltar i finansieringen av verksamheten genom att betala en avgift. Genom att avgiftsbelägga tjänster får man också ell i vissa avseenden bättre mått på allmänhetens behov av den ifrågavarande verksamheten. Utformningen av de offentliga taxorna spelaren betydelsefull roll för inriktningen av den offentliga verksamheten och för möjligheterna atl bygga ul den offentliga servicen. Kommittén bör därför överväga de offentliga taxornas roll för utvecklingen av statsverksamheten.

En rad frågor kring styrningen och planeringen av den statliga verksamheten har tidigare behandlats av budgelutredningen, vars betänkande (SOU 1973:43) f n. bereds inom regeringskansliet. Den kommitté som nu bör tillkallas bör i tillämpliga delar utnyttja del material som redovisats av budgetutredningen.

Kommittén bör under arbetets gång samråda med decentraliseringsutredningen (Kn 1975:01), utredningen (Kn 1976:05) om kontakterna mellan medborgare och samhällsorgan saml utredningen (Kn 1976:06) om minskad statskontroll över kommunerna och landstingskommunerna. Den bör beakta utländska erfarenheter inom de områden som kommittén skall behandla och dra nytta av de kunskaper som har vunnits inom centrala administrativa organ. Statskontoret, riksrevisionsverket och statens personalnämnd bör kunna anlitas för särskilda utredningsuppgifter.

Den kommiué som nu bör tillkallas bör vara pariamentariskt sammansatt. Berörda fackliga organisationer bör knytas till kommittén.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag alt regeringen bemyndigar chefen för budgetdepartementet

all tillkalla en kommiué med högst sju ledamöter med uppdrag alt utreda frågan om bättre metoder för planering och hushållning i statsförvaltningen,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

all besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

all ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

Del II U:l    Skr 1977/78:103                                      250

Utbildningsdepartementet

1.    Tilläggsdirektiv    till    utredningen    om    den    gymnasiala utbildningen

Dir 1977:14

Beslut vid regeringssammanträde 1977-02-03.

Statsrådet Mogård anför.

Den 5 augusti 1976 bemyndigade regeringen dåvarande statsrådet Hjelm-Wallén att tillkalla elva ledamöter med uppdrag att utreda den gymnasiala utbildningen. Samma dag biföll regeringen också statsrådels förslag lill utredningsdirektiv. Med utgångspunkt från regeringens bemyndigande har sedermera elva ledamöter lillkallals och ordförande och huvudsekreterare utsetts.

1. De tidigare utfärdade direktiven bör i allt väsentligt kunna ligga till grund för utredningens arbele. Jag finner det emellertid nödvändigt all utredningen härutöver också beaktar följande omständigheter.

Ell vikfigt mål för utbildningspolitiken och en utgångspunkt för arbetet med en reformerad gymnasieskola måste vara att såvitt möjligt alla ungdomar kan ges en sådan utbildning inom gymnasieskolan atl de lären fast grund för yrkesverksamhet och/eller för fortsatta studier på högskolenivå. Relativt långtgående förändringar av olika gymnasiala utbildningars innehåll och utformning kan därvid bli aktuella. Det är bl.a. väsentligt att gymnasieskolan utformas så att det inom alla studievägar finns både yrkesförberedande och studieförberedande inslag.

Samtidigt ärdet angeläget att elevernas studiemotivation kan upprätthållas genom hela studiegången. Gymnasieskolan måste därför även i framtiden innehålla såväl i huvudsak yrke:sinriktade som till övervägande del studie-förberedande alternativ.

1 arbetet på att utreda hur yrkesförberedande inslag skall kunna läggas in i de nu rent studieförberedande utbildningslinjerna bör utredningen särskilt beakta konsekvenserna för högskolans behörighetssystem.

Riksdagen fastställde genom beslut 1975 (prop. 1975:9, UbU 1975:17, rskr 1975:179) principerna för behörighet och antagning lill högskoleutbildning. De särskilda behörighetskrav, :5om skall gälla fr.o.m. den I juli 1977 då högskolereformen träder i kraft, uttrycks som kunskapskrav motsvarande ämneskurser inom främst de treåriga gymnasieskolelinjerna. Riksdagen har vidare fastslagit, atl det för varje högskoleutbildning skall finnas minst en gymnasieskolelinje som ger fullständig behörighet.

Kommittén bör i sitt arbete beakta, alt denna principiella uppbyggnad av det nya behörighetssyslemel får anses fastlagd för den tid som f n. kan överblickas.

De utvecklingslinjer som skisseras i direktiven är i vissa avseenden mycket vitlsyftande. Del gäller bl.a. vad som anförs om samverkan mellan gymnasieskolan, arbetsmarknadsutbildningen och den kommunala vuxenutbildningen liksom tanken på en kontinueriig intagning till utbildning.

251            Kommittéer: Utbildningsdepartementet    Del II U:2

Dessa omständigheter slryker under betydelsen av att utredningen i ett första skede överväger länkbara lösningar av de stora övergripande frågorna. Det är härvid sannolikt inte möjligt att inom ramen för en och samma principlösning tillgodose alla de skilda krav och önskemål som reses i samband med en gymnasieskolereform. 1 ett principbetänkande bör därför alternativa principlösningar presenteras och de pedagogiska, ekonomiska och organisatoriska konsekvenserna av de olika alternativen belysas. Utan hinder härav bör utredningen dock kunna påbörja arbetet med utbildningarna för vårdsektorn och den sociala sektorn såsom angivits i direktiven.

2. Arbetsmarknadsstyrelsen och skolöverstyrelsen har i en särskild skrivelse till regeringen redovisat utvecklingen vid de fem s.k. riksyrkesskolorna och därvid gett uttryck för uppfattningen att flertalet av dessa bör behållas tills vidare. Efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet har jag funnit det naturligt atl gymnasieutredningen i sitt arbete också prövar frågan om riksyrkesskolornas framtida roll i undervisningsväsendel. En närmare integrering med samhällets utbildningsutbud i övrigt synes från olika utgångspunkter önskvärd. Flera lösningar är härvid tänkbara. En väg är alt organisera om skolorna till AMU-cenler. En annan är att inordna dem i gymnasieskoleorganisalionen. Även andra lösningar bör övervägas. I övrigt hänvisar jag till vad som anförts i denna fråga i årets budgetproposition under arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel (prop. 1976/77:100 bil. 15, s. 85 och 89).

Med hänvisning till vad jag sålunda har anfört hemställer jag att utredningen om den gymnasiala utbildningen ges tilläggsuppdrag enligt punkten 2 ovan, samt att för utredningsarbetet i övrigt skall gälla de kompletterande riktlinjer som anförts under punkt 1.

Regeringen ansluter sig lill  föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Utbildningsdeparlemenlet)

2. Kommitté med uppgift att öka andelen kvinnor på skolledande befattningar

Dir 1977:16

Beslut vid regeringssammanträde 1977-01-20

Statsrådet Mogård anför.

Utredningen om skolans inre arbele (SIA) har i betänkandet (SOU 1974:53) Skolans arbetsmiljö behandlat frågan om kvinnliga lärares möjligheter att bli skolledare. Bakgrunden är att det finns få kvinnliga skolledare trots atl ca 60 % av alla lärare är kvinnor. Inom grundskolans lärarkår är andelen kvinnor nästan 70 %. Vid en fortsatt översyn av nuvarande rekryteringsförhållanden bör enligt SlA:s mening särskild uppmärksamhet ägnas åt de faktorer som i dag hindrar en jämnare fördelning mellan könen vid rekryteringen av skolledare.

Även utredningen angående kvinnors situation i den statligt lönereglerade offentliga förvaltningen har i betänkandet (SOU 1975:43) Kvinnor i statlig tjänst behandlat rekryteringen av kvinnliga lärare till skolledartjänster. Utredningen föreslår all skolöverstyrelsen (SÖ) åläggs att utge anvisningar

Del 11 U:2    Skr 1977/78:103                                    252

om att studiedagar anordnas om skolledarnas arbetsuppgifter. Vidare föreslås att SÖ dels utarbetar informations- och studiematerial för en tvådagars information om skolledarnas arbete, dels utger anvisningar om att alla vikariat på skolledande befattningar skall meddelas på skolans anslagstavlor. Rektorerna bör uppmana intresserade lärare atl anmäla sig till skolledarvi-kariat. Vikariaten bör också kunna cirkulera bland intresserade lärare.

Även SIA anser det nödvändigt med en systematisering av rekryteringen av skolledare. SIA menar atl företagsnämnden kan vara del forum där skolans anställda tillsammans diskuterar principer för vikarialstjänslgö-ring.

De remissinstanser som yttrat sig över betänkandet Kvinnor i statlig tjänst delar uppfattningen att man bör eftersträva en ökning av andelen kvinnor på skolledandebefaUningar. Hit hör bl.a. SÖ, Centralorganisationen SACO/SR, TCO:s statstjänslemannasektion (TCO-S)saml Fredrika Bremer-förbundel, vilka också tillstyrker de förslag fill åtgärder som föreslås. SACO/SR anser att det vore värdefullt alt försöka lä svar på frågan varför kvinnliga lärare i så liten omfattning söker skolledartjänsiter.

SÖ anser också att utredningen borde ha belyst den i sammanhanget centrala frågan, varför så fä kvinnor söker tjänst som skolledare eller vikariat på sådan tjänst. Svaret på denna fråga skulle enligl SÖ kunna ge uppslag lill realistiska insatser utöverde föreslagna. Kommitténs förslag innehåller enligt SÖ flera frågor som bör beredas i ett fortsatt utredningsarbete.

1 propositionen (1975/76:39 s. 313-314) om skolans inre arbele m.m. föreslås alt en särskild arbetsgrupp tillkallas med uppgiften att gå igenom de frågor som sammanhänger med rekryteringen till skolledartjänster. Riksdagen har ej haft något aU erinra häremot (UbU 1975/76:30, rskr 1975/ 76:329).

Ett av skolans mål är att verka för jämställdhet mellan könen. Skolan måste enligt min mening i allt sill arbete sträva efter att uppfylla detta mål. Del är därför väsentligt att man nu på allvar försöker åstadkomma en jämnare rekrytering till skolledartjänster. Undersökningar visar att andelen kvinnor på skolledande befattningar inte på något sätt står i rimlig proportion lill del slora antalet kvinnliga lärare. Ca 10 % av samtliga rektorer och ca 15 % av samtliga studierektorer är kvinnor. Någon undersökning av varför kvinnliga lärare i så liten utsträckning söker tjänst som skolledare har inte gjorts. En särskild kommitté bör nu tillkallas med uppgift att gå igenom de frågor som sammanhänger med rekryteringen till skolledartjänster.

Kommittén bör starta sitt arbete med att kartlägga orsakerna lill den nuvarande situationen. Kommittén bör också följa rekryteringen av skolledare i kommunerna. På grundval av de erfarenheter som kan vinnas vid en sådan kartläggning bör kommittén föreslå erforderiiga åtgärder som kan medverka till atl en ökande andel kvinnor söker sig till skolledande befattningar. Kommittén bör i samband därmed också uppmärksamma behovet av åtgärder föratt stimulera lärare tillhörande kategorier som i dag är underrepresenterade bland skolledarna all i ökad utsträckning söka sådana befattningar.

Ett kartläggningsarbete av detta slag är omfattande, och mera långsikliga åigärder kan ta tid atl genomföra. Kommittén bör därför också inrikta sitt arbete på åtgärder som kan genomföras relativt snabbt. Till sådana åtgärder kan höra att utarbeta förslag till informationsinsatser och forlbildningsåi-gärder rörande skolledningens arbetsuppgifter m.m. Vidare bör kommittén utarbeta information och vägledning i fråga om utlysande av vikariat som

253 Kommittéer: Utbildningsdepartementet   Del II U:3

skolledare. Därvid bör kommittén uppmärksamt studera hur vikariat utlyses i samband med alt skolledare genomgår skolledarulbildning.

Kommittén skall i siU arbete samråda med jämställdhetskommitlén.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag om att regeringen bemyndigar mig

att tillkalla en kommitté med högst nio ledamöter med uppgift att genom olika initiativ öka andelen kvinnor på skolledande befattningar,

alt utse en av ledamöterna alt vara ordförande,

all besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver atl ersättning lill ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall ulgå i form av dagarvode enligl kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Utbildningsdepartementet)

3.  Tilläggsdirektiv  till  1974  års   lärarutbildningsutredning (U 1974:04)

Dir 1977:18

Beslut vid regeringssammanträde 1977-02-03

Statsrådet Mogård anför.

Regeringen bemyndigade i maj 1974 statsrådet Hjelm-Wallén att tillkalla sakkunniga för alt utreda lärarutbildningens mål, straktur och innehåll. Direktiven för utredningen kompletterades i november 1975.

De sakkunniga, som antog namnet lärarutbildningsutredningen, har bl.a. att överväga frågan om betygsättningen i lärarutbildningen. 1 vad avsåg följderna för meritvärdering för tjänst i skolan borde utredningen samråda med utredningen (U 1972:06) om skolan, staten och kommunerna.

1 direktiven hänvisades vidare till att belygsättningen inom lärarutbildningen då utreddes inom skolöverstyrelsen (SÖ). Där erinrades vidare om att 1968 års utbildningsulredning i ell betan kände (SOU 1973:2) Högskolan hade behandlat betygen inom högskoleutbildningen.

1 prop. 1975:9 om ref''mering av högskoleutbildningen gjordes vissa uttalanden beträffande belygsättningen inom högskolan. Föredraganden förordade att betygsskalan underkänd, godkänd och väl godkänd skulle utgöra riktpunkt för belygsättningen inom högskolan. För en kurs eller utbildningslinje borde man dock kunna använda färre betygssteg. Riksdagen ställde sig bakom föredragandens förslag (UbU 1975:17, rskr 1975:170).

SÖ har i skrivelse den 4 juni 1975 lagt fram vissa förslag på grundval även rapport från den arbetsgrupp inom SÖ som haft lill uppgift alt utreda frågan om betygsättning och utvärdering i lärarutbildningen (BUL). SÖ:s förslag avser i avvaktan på bl.a. 1974 års lärarutbildningsutredning begränsade åtgärder.

Under våren 1976 kartlades inom utbildningsdepartementet betygssystemen i högskolan. Karlläggningen redovisades i rapporten (Ds U 1976:4)

Del II U:4    Skr 1977/78:103                                    254

Betyg-76. Med utgångspunkt i denna kartläggning har konferenser genomförts med företrädare för utbildningsdepartementet, personalorganisationer och intressenter inom bl.a. lärarutbildningen.

Från såväl studerande i lärarutbildningen som företrädare för lärarutbil-darna har vid flera tillfällen och i olika former förts fram kravet atl de graderade betygen inom lärarutbildningen skall slopas. Frågan är emellertid nära förknippad med meritvärderingen vid tjänstetillsättning.

Jag bedömer det som angeläget alt belygsättningen inom lärarutbildningen fär en enhetlig och samlad lösning tillsammans med frågan om meritvärdering vid tjänstetillsättningar i skolväsendet. Det bör ankomma på lärarutbildningsutredningen alt lägga fram förslag till en sådan lösning.

Utredningen bör i detta arbete ingående pröva vilka konsekvenser en begränsning av antalet belygssleg kan medföra. De sakkunniga bör därför med förtur behandla belygsättningen i lärarutbildningen saml avge förslag lill de eventuella förändringar i anvisningarna för meritvärdering vid tjänstetillsättning i skolväsendet som kan föranledas av förändringar i betygssystemet. Arbetet bör bedrivas skyndsamt och i samråd med berörda personal- och elevorganisationer. Det bakgrundsmaterial som har lagts fram av SÖ:s arbetsgrupp bör kunna ligga till grund för arbetet. Förslagen bör avse samtliga utbildningar inom sektorn för utbildning för undervisningsyrken utom förskollärar- och fritidspedagogutbildningarna. Vad gäller betygsättningen inom de sistnämnda utbildningarna avser jag all återkomma till regeringen i samband med behandlingen av förslagen i 1968 års barnslugeulrednings betänkande (SOU 1975:67) Utbildning i samspel.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen uppdrar åt 1974 års läraratbildningsutredning all skyndsamt lägga fram förslag om belygsättningen inom läramtbildningen och om meritvärdering i samband med tjänstetillsättning i skolväsendet vid eventuella förändringar av gällande betygssystem inom nämnda utbildningar.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Utbildningsdepartementet)

4. Översyn av det statliga litteraturstödet

Dir 1977:24

Beslut vid regeringssammanträde 1977-02-17

Departementschefen, statsrådet Wikström, anför.

Genom beslut av riksdagen i maj 1975 infördes ett statligt litteraturstöd (prop. 1975:20, KrU 1975:12, rskr 1975:201). Det omfattar ett utgivningsstöd till följande litteraturkalegorier, nämligen ny svensk skönlitteratur, skönlitteratur i svensk översättning, klassiker, facklitteratur i svensk översättning samt barn- och ungdomslitteratur. Stödet kan utgå till svenskt förlag här i landet och har till syfte alt främja mångsidighet och kvalitet i bokutgivningen. Budgetåret 1976/77 uppgår ulgivningsslödel till 8 milj. kr. och man kan räkna med atl det kan komma att fördelas på totalt omkring 700 titlar. Stödet fördelas av statens kulturråd. Beslut om slöd fattas av nämnden för litteratur och folkbibliotek inom kulturrådet efter förslag från fem olika

255 Kommittéer: Utbildningsdepartementet   Del II U:4

urvalsgrupper. För varje stödkalegori finns en bestämd bidragssumma för fördelning varje budgetår.

Inom ramen för litteraturstödet kan också ges en kreditgaranti för förlagsverksamhet. Statens industriverk svarar förgarantigivningen. Budgetåret 1976/77 är den ekonomiska ramen för kreditgarantierna 2 milj. kr. Innevarande budgetår utgår vidare 200.000 kr. för läsfrämjande åtgärder bland barn och ungdom. Denna verksamhet bedrivs i huvudsak bland barn-och ungdomsorganisationerna och med hjälp av de böcker som staten erhåller som motprestation för utgivningsstödet till barn- och ungdomslitteratur.

Bestämmelser om litteraturstödet återfinns i förordningen (1975:493) om stadigt litteraturstöd.

Riksdagen beslöt våren 1976 (prop. 1975/76:135, KrU 1975/76:35, rskr 1975/76:355) atl under en treårig försöksperiod ge stöd till massmarknadsulgivning av prisbillig kvalitetslitteratur. Innevarande budgetåruppgårstödet till 2,5 milj. kr.

I budgetpropositionen för budgetåret 1977/78 (prop. 1976/77:100, bil. 12 sid. 73) föreslås att ett nytt stöd till utgivning m.m. av litteratur på invandrar-och minoritetsspråk införs. Stödet föreslås för budgetåret 1977/78 uppgå till 300.000 kr.

1 samband med riksdagens beslut om litteraturstödet framhöll kulturutskottet (KrU 1975:12, s. 18) att den stödordning som infördes borde ha försökskaraktär och att den närmare utformningen av stödet fortlöpande måste övervägas och vid behov korrigeras. Bokutgivningen hade tidigare inle varit föremål för statligt slöd och det var därför svårt att förutse om de stödinsatser som introducerades skulle fä önskade effekter. Enligt regeringens beslut den 18december 1975 ankommer det på statens kulturråd att följa utvecklingen på litteralurområdet och atl med utgångspunkt i vunna erfarenheter söka arbeta fram förslag till förbättringar av stödformerna.

1 sin anslagsframställning för budgetåret 1977/78 har kulturrådet fört fram förslag om vissa kompletteringar av det nuvarande litteraturstödet. Från rådels sida har dessutom uttalats avsikten att inför budgetåret 1978/79 presentera en utvärdering av samtliga stödformer och lägga fram mer genomarbetade förslag till förbättringar.

Enligt min mening är det nödvändigt med en noggrannare analys av litteraturstödets effekter och en mer genomgripande omprövning av stödformerna än vad kulturrådet har möjlighet atl genomföra inom ramen för sitt löpande arbete. Uppgifterna bör därför anförtros åt en särskild utredare. Denne bör i sitt arbete samråda med statens kulturråd och utnyttja de erfarenheter som finns inom rådet. Resultaten av utvärderingen bör läggas till grund för förslag beträffande lilleraturstödels fortsatta utformning.

Utredaren bör särskilt pröva om avvägningen av stödet mellan olika lilteraturkategorier har gjorts på ett tillfredsställande sätt. Därvid bör möjligheterna att förbättra stödet lill facklitteraturen undersökas ingående. Förenklingar av urvalssystem och administrativa rutiner bör eftersträvas. Från både praktiska och principiella synpunkter är det angeläget att uppnå mer automatiskt verkande stödformer. Om möjligt bör slödordningen utformas så att den också innebär ett stöd ål spridningen av böckerna - i första hand genom bibliotek och bokhandel.

Utvärderingen bör också omfatla kreditgarantierna till bokförlag. Behovet av kredilstöd bör undersökas och dessutom bör - i samråd med industriverket -diskuteras alternativ till nuvarande handläggningsordning. Prövningen av administralionsfrågan bör ske bl.a. mot bakgrund av regeringens och

DelIIU:5   Skr 1977/78:103                                        256

riksdagens kommande ställningstaganden till det nyligen framlagda förslaget om stöd till bokhandeln (Ds U 1976:17).

Massmarknadsuigivningen av prisbillig kvalitetslitteratur för vuxna skall däremot inte behandlas i detla sammanhang. Inte heller bör det föreslagna slödel till utgivning av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk som riksdagen kan vänlas fatta beslut om våren 1977 las med i utvärderingen.

1 prop. 1975/76:135 (s. 269) framhöll föredragande statsrådet att han ansåg det angeläget att en massmarknadsutgivning av barn- och ungdomslitteratur påbörjades och hänvisade lill aktuella planer inom folkrörelserna och till dem anknutna förlag på atl fä till stånd en sådan utgivning, KultumtskoUel instämde vid sin behandling av propositionen i föredragandens ställningstagande (KrU 1975/76:35, s, 67) och förutsatte att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag i frågan. Kooperativa förbundet har i skrivelse den 5 januari 1977 presenterat förslag till massmarknadsutgivning av barn- och ungdomslitteratur inom ramen för en bokklubb,

1 utredarens uppgifter bör ingå att lägga fram förslag om hur en massmarknadsutgivningavbarn-ochungdomslitteralurskall kunna komma lill stånd. Delta bör ske efler nära kontakter med organisationer och föriag som är villiga alt medverka i en sådan verksamhet.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag alt regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en särskild ulredare med uppdrag alt göra en översyn av det statliga litteraturstödet,

alt besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall ulgå i form av dagarvode enligl kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

atl kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Utbildningsdepartementet)

5. Tilläggsdirektiv för utredningen (U 1975:14) om studiedokumentation och statistik för högskolan

Dir 1977:29

Beslut vid regeringssammanträde 1977-01-13

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Wikström, anför.

Med slöd av regeringens bemyndigande den 29 maj 1975 tillkallade dåvarande chefen för utbildningsdepartementet genom beslut den 22 augusti 1975 en arbetsgrupp för infomialionssyslem för grundläggande högskoleutbildning. Arbetsgruppen har senare antagit namnet utredningen om studiedokumentation och statistik for högskolan. Enligl sina direktiv har utredningen lill uppgift att överväga bl.a. hur de befintliga lokala informationssystemen skall kunna anpassas till den nya högskoleorganisationen och vilket löpande

257 Kommittéer: Utbildningsdepartementet   Del II U:5

statistikunderlag som i övrigt behövs för utbildningsadminislraliva ändamål i den nya högskolan. Även behovet av högskoleslatistik för myndigheter, organisationer m.fi. utanför högskoleväsendet borde härvid beaktas. Vidare borde utredningen enligt direktiven lägga fram förslag om vilka uppgifter, som bör ingå i riksomfattande enhetlig statistik för utbildningsadministrativa behov och därför bearbetas centralt för alla utbildningar, samt om förfarandet vid insamling av sådana uppgifter. Därvid borde övervägas möjligheterna att samla in vissa uppgifter endast genom undersökningar stickprovsvis. Utredningen borde också överväga huren fördelning mellan lokal och central löpande statistikproduktion skall utformas.

Utredningen har i februari 1976 lagt fram ett första delförslag i en promemoria "Studiedokumentationssyslem för högskolan budgetåret 1977/ 78". Förslaget behandlar framför allt studiedokumentaiionssystemets huvudstruktur, bl.a. med avseende på innehållet i lokala och centrala register samt vilka krav som inledningsvis bör ställas från funkfionssynpunkt på det system som skall börja tillämpas den I juli 1977 för alt studerandeslrömmar och utbildningsutbud skall kunna följas och hanteras administrativt. Delta första förslag som främst behandlar statislikbehov för administrativa uppgifter av mer löpande och kortsiktigt slag skall enligl utredningen ses mot bakgrund av att dess arbete i hög grad är knutet till genomförandet av högskolereformen. Till frågan om mer övergripande utbildningsslatistik avser utredningen atl återkomma. Hit hör statistik som behövs för beslut om hur högskoleutbildningen successivt skall planeras, utvecklas och förändras med hänsyn lill såväl individernas önskemål och behov som samhälls- och arbetslivets behov. Avnämare av sådan statistik är lokala, regionala och centrala ulbildningsmyndigheler inkl. berörda departement, arbetsmarknadsmyndigheter och olika företrädare för offenfiiga och privata "utbild-ningskonsumenier" som t.ex. socialstyrelsen och sjukvårdshuvudmännen samt arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna. Även statistik för huvudsakligen olika informations- och forskningsändamål inkl. uppgiftslämnande för internationella organisationer räknas till detta område.

Utredningens förslag innebär aU statistik avseende studerande och studieresultat skall produceras inom ett syslem som huvudsakligen bygger på lokala register. Dessa skall vid behov kunna sambearbetas för statistikproduktion. För en mer frekvent produktion av riksstalislik och som en urvalsram för vissa typer av specialundersökningar skall det enligt utredningens förslag finnas ett permanent centralt register vid statistiska centralbyrån. Till detta skall uppgifter lämnas från lokala datorbaserade och manuella system.

Genom beslut den 11 mars 1976 uppdrog regeringen åt universilets-kanslersämbelel och statistiska centralbyrån att anpassa registren i huvudsaklig överensstämmelse med uiredningens förslag.

Föregen del anser jag att det är angeläget att högskolestatistiken i sin helhet underkastas en kritisk granskning så atl ett underlag skapas för atl använda sludiedokumentationssystemel på eU sätt som kan leda lill en mot behoven väl avvägd produktion av statistik. Denna granskning bör bl.a. belysa behoven av statistiskt underiag för bedömning av frågor som rör sambandet mellan utbildning och arbetsliv.

Därvid bör beaktas såväl behovet av uppgifter om utbildningsefierfrågan hos olika grupper av människor som arbetslivets behov av uppgifter om utbudet av utbildade och ulbildningsmyndighelernas behov av uppgifter om arbetslivets efterfrågan på personer med olika slag av utbildning. Den

17 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

Del II U:5   Skr 1977/78:1103                                    258

statistiska belysningen av arbetsmarknaden för högskoleutbildade bör förbättras så alt den tillsammans med bl.a. uppgifter om de studerandes önskemål kan ingå i underlaget för den löpande förnyelsen av högskolans utbildningsutbud. Stor vikt bör även läggas vid utformning och produktion av statistik som på ett rättvisande sätt skall belysa förändringarna i den totala studerandepopulalionen vid högskolan. Både granskningen av statistikproduktionen och de sistnämnda frågeställningarna motiverar att utredningens direktiv vidgas och att dess arbete ges en något annorlunda inriktning.

För att de statislikbehov som har angetts i det föregående skall kunna klariäggas fordras en övergripande studie. Närmare riktlinjer för densamma bör utformas av utredningen. Studien börsyfta lill att belysa statistikbehoven hos olika avnämare. Därvid bör nuvarande användning av högskolestatistiken redovisas och exemplifieras, l.ex. vilken roll denna har spelat för olika beslut, och varför statistiska data så sällan redovisas som beslutsunderlag. Det pågående arbetet med högskolereformen bör naturiiglvis beaktas och hänsyn bör i största möjliga utsträckning las lill förutsebara förändringar i interna och externa behov av statistisk information om högskolan. Det är sålunda även här värdefullt med konkreta exempel på hur planeringsprocessen har påverkats av löpande statistik eller av mer speciell statistik som har tagils fram på särskild beställning. Skillnad bör göras mellan sådan statistik som direkt används som underlag och annan statistik som mer är atl se som allmän information.

Analysen bör bl.a. leda fram till en precisering av skillnaden mellan den statistik som efterfrågas mera tillfälligtvis men som vid behov kan produceras på grundval av olika register och system och den statistik som efterfrågas ständigt och därför bör produceras löpande. Inom den sistnämnda statistiken bör man skilja mellan statistik som bör publiceras och statistik som bör finnas tillgänglig i annan form. Frågor om periodicileten inom olika stalislikserier och problem som är förenade med ändringar i publiceringen och utbudet av stalislikserier bör belysas. I delta sammanhang bör också prövas i vilken utsträckning det är möjligt och lämpligt - bl,a, koslnadsmässigt - att ersätta löpande statistik baserad på totalundersökningar med statistik baserad på stickprovsundersökningar e,d.

En förutsättning för arbetet bör vara att kostnaderna för statistiken inom högskoleområdet totalt sett skall ligga inom ramen för nuvarande permanenta resurser för sådana ändamål. Där så är möjligt bör också hänsyn tas till kostnader som f n, är dolda. Inte heller högskolans kostnader för hithörande ändamål bör fä öka.

Utredningen bör också beakta behovet av samordning mellan högskolestatistik och statistik för angränsande utbildning.

Utredningsarbetet bör också syfta till att utforma sådana metoder för analys av statistikbehov som statistiska centralbyrån sedermera kan tillämpa i sin egen fortlöpande översyn och omprioriiering av utbildningsstalisti-ken.

De arbetsuppgifter utredningen har tilldelals genom de ursprungliga direktiven och de uppgiflersom den kommerati fä om regeringen ansluter sig till mina överväganden i del föregående gäller områden som nära kan beröra den personliga integriteten. I de ursprungliga direktiven framhölls att utredningen bör lägga fram förslag om hur sådana uppgifter som av bl.a. inlegritetsskäl inte bör tas in i administrativa system men likväl är nödvändiga för högskolemyndigheternas planering eller för statistiska och vetenskapliga ändamål bör samlas in, lagras och bearbetas. Jag vill under-

259 Kommittéer: Utbildningsdepartementet   Del II U:6

stryka vikten av att även integritelsfrågorna noga övervägs och belyses i det fortsatta arbetet. Jag utgår från att utredningen bedriver sill arbete under stort hänsynstagande lill den enskildes privatsfiir. 1 detta sammanhang vill jag också erinra om vad som anges i direktiven till utredningen (Ju 1976:05) om översyn av lagstiftningen om personorienterad ADB-information m.m. (datalagskommittén). Denna utredning har lillkallals efter det atl utredningen om studiedokumentation och statistik hade lillkallals. Till dala-lagskommilténs arbetsuppgifter hör fiera spörsmål som är av direkt betydelse för sludiedokumentationsverksamhelen inom högskolan. Hit hör bl.a. frågorna om behandlingen av långtidsförvarade personregister hos statistiska centralbyrån och andra registerförare, om information till intervjuade vid intervjuundersökningar, om användningen av mjukdala, om rätten för registrerade att erhålla registerutdrag och om försäljningen av datoriagrade personuppgifter för kommersiellt bruk. Dalalagskommittén har enligt sina direktiv alt i en första etapp kartlägga, systematisera och sovra föreliggande material och synpunkter i fråga om integritetsskyddel. De förslag som synes fruktbara atl utveckla bör kommittén ställa samman till alternativa lösningar. Arbetet i den första etappen bör avslutas med att dessa lösningar av kommittén presenteras i en offentlig diskussionspromemoria.

Jag finner del angelägel att utredningen om studiedokumentation och statistik under sitt arbete samverkar med dalalagskommittén.

Arbetet bör bedrivas skyndsamt.

Det utredningsuppdrag som jag nu har angivit innebär en ökad belastning på utredningen. Ytteriigare ledamöter bör därför förordnas.

Med hänvisning lill vad jag har anfört hemställer jag att regeringen

utvidgar uppdraget och

bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet att tillkalla ytterligare högst 3 ledamöter all ingå i utredningen.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Utbildningsdepartementet)

6. Utredning om vissa tjänsteorganisatoriska frågor inom högskolan m.m.

Dir 1977:49

Beslut vid regeringssammanträde 1977-04-14

Departementschefen, statsrådet Wikström, anför.

Vid min anmälan av propositionen 1976/77:59 om utbildning och forskning inom högskolan m.m. meddelade jag min avsikt att föreslå regeringen atl tillkalla en särskild utredning med uppgift alt överväga vissa frågor om organisationen av lärartjänster m.m. för i första hand grandläggande högskoleutbildning. Jag återkommer nu i denna fråga.

Genom riksdagens ställningstagande till proposition 1975:9 om reformering av högskoleutbildningen m.m. (UbU 1975:19, rskr 1975:179) har delvis nya mål satts upp för den grundläggande högskoleutbildningen. 1 propositionen 1976/77:59 om utbildning och forskning inom högskolan m.m.

Del II U:6    Skr 1977/78:103                                     260

föreslår regeringen åtgärder som syftar till att lägga fast de organisatoriska ramar inom vilka de tidigare uppställda målen skall kunna förverkligas. Därigenom skapas förutsättningar alt tillgodose önskemålen om alt vidga konlaktyiorna mellan högskolan och samhället i övrigl och alt förbättra yrkeslivsanknylning och forskningsanknytning för olika slag av högskoleutbildning. Möjligheterna för nya grupper alt skaffa sig högskoleutbildning breddas.

De nya målen för den grundläggande högskoleutbildningen saml den förändrade institutionella organisationen påverkar också tjänsteorganisationen inom högskolan, främst i vad avser lärartjänster och tjänster för utbildningsadministrativa ändamål. För atl reformeringen av högskolan skall kunna fortlöpa på ett tillfredsställande sätt fordras därför enligt min mening att tjänsteorganisationen nu ses över i syfte atl finna en utformning av den som underiättar strävandena atl fullfölja de ulbildningspolitiska målen. Jag förordar därför att en kommitté tillkallas för detla ändamål.

1968 års utbildningsulredning (U 68) behandlade tjänsteorganisationen förhållandevis kortfattat. Utredningen log främst upp två delfrågor, nämligen att tjänsteorganisationen inom den nya högskolan borde göras mer enhefiig än för närvarande samt att forskningsanknytningen för vissa lärarkategorier borde förbättras. Som ett medel atl stärka banden mellan grundläggande utbildning och forskning/forskarutbildning förordade U 68 en ordning med tjänslgöringsbyten mellan befattningshavare såväl inom samma institution och högskoleenhet som vid olika högskoleenheter. Den sistnämnda typen av tjänslgöringsbyten skulle enligl utredningen vara angelägen för högskoleenheter som saknade fast forskningsorganisation. U 68 strök också under vikten av alt läraren har kontakter rned del yrkesliv som högskoleutbildningen förbereder för och med andra slag av utbildning.

Min företrädare konstaterade vid sin anmälan av propositionen om reformering av högskoleutbildningen m.m. att han rörande de tjänsteorganisatoriska frågorna i allt väsentligt delade U 68:s bedömning. Konkreta ställningstaganden i dessa frågor borde dock, enligt hans mening, anstå till dess klarhet hade vunnits om indelningen i högskoleenheter m.m. I frågan om forskningsanknytning anfördes atl universitetslektorer (motsvarande) borde ges tillfälle att inom ramen för tillgängliga resurser deltaga i forskning/ forskarutbildning.

Den centrala organisationskommittén för högskolereformen (H 75) avgav i december 1976 förslag till förordning om lärare vid statliga högskoleenheter. Förslaget innebär relativt små sakliga förändringar av gällande föreskrifter i fråga om behörighet, befordringsgrunder och tillsättningsordning för de lärarkategorier som kommer att ingå i den nya statliga högskoleorganisationen. H 75 understryker dock behovet av en mer ingående översyn av tjänsteorganisationen inom högskolan.

Inom den nuvarande högskoleorganisationen finns lärartjänster avsedda företrädesvis för forskning och forskarutbildning, företrädesvis för grandläggande utbildning eller helt för grundläggande utbildning. Frågan om forskarkarriärens utformning ulreds av forskarutbildningsutredningen, FUN (U 1974:06). FUN väntas lägga fram sina förslag under innevarande år. Översynen av de fiänsteorganisaloriska frågorna bör därför i första hand begränsas till frågor som främst rör den grundläggande högskoleutbildningen.

FUN:s förslag kan komma all beröra även vissa tjänster avsedda främst för grundläggande högskoleutbildning. Sedan regeringen och riksdagen tagit

261 Kommittéer: Utbildningsdepartementet    Del II U:6

ställning lill FUN:s förslag avser jag atl vid behov återkomma till regeringen med förslag om tilläggsdirektiv till kommittén.

Lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, MBL, och lagen (1976:600) om offentlig anställning, LOA, bildar stommen i den arbetsrätts-reform som för den offentliga sektorns del har öppnat större möjligheter att träffa kollektivavtal än tidigare. Sålunda har det i 1965 års tjänstemannalagar intagna förbudet moi att träffa avtal om bl.a. tjänsteorganisationens utformning slopats. Men avtal kan naturiiglvis inte heller framgent träffas i strid med tvingande lagstiftning, l.ex. regeringsformen, kommunallagarna eller LOA. 1 förarbetena till reformen slås också fast att avtal inte bör träffas som skulle träda den politiska demokratin för när. Föreskrifter som styr myndigheternas verksamhet i fråga om mål, inriktning, omfattning eller kvalitet bör sålunda inte meddelas genom kollektivavtal. Dessa frågor avses även i fortsättningen vara förbehållna reglering i offentligrältslig ordning.

Mot denna bakgrund bör kommitténs arbete syfta till att skapa ett underlag för såväl reglering genom kollektivavtal som beslut vilka det ankommer på regeringen och riksdagen alt fatta. Det är sålunda angelägel all arbetet kan ulföras under medverkan av företrädare för berörda fackliga organisationer.

Jag går nu över till att närmare ange kommitténs huvudsakliga arbetsuppgifter.

1 Tjänsteorganisationens yrkeslivsanknytning

Formen för och arten av lärarnas anknytning till yrkeslivet utanför högskolan växlar kraftigt mellan olika delar av den nya högskolan. Kommittén bör överväga vilka allmänna krav som med hänsyn lill de utbildningspolitiska målen i detta avseende bör ställas på tjänsteorganisationen för såväl statlig som kommunal högskoleutbildning. Jag lar här upp två frågor som jag anser särskilt betydelsefulla.

Behörighetsföreskrifterna för flertalet slag av lärartjänster inom högskolan är utformade med utgångspunkt i sakligt betingade men samtidigt ofta i detalj reglerade krav på ämnesteoretisk och pedagogisk kompetens. 1 regel finns det härutöver möjlighet att vid tjänstetillsättningar beakta även andra egenskaper hos en sökande, vilka kan vara av betydelse för tjänsten. H 75:s förslag till bestämmelser innebär inte några väsentliga förändringar på denna punkt. På längre sikt ger emellertid varken de nu gällande bestämmelserna eller de av H 75 föreslagna något helt tillfredsställande uttryck förde krav som i skilda avseenden måste ställas på sökande lill lärartjänst avsedd i första hand för mera tillämpningsinriktad eller konstnärlig högskoleutbildning. Liksom nu måste stor vikt fästas vid såväl pedagogisk som ämnesteoretisk kompetens. För många utbildningar måste emellertid även faktorer som yrkeslivserfa-renhel, främst från den yrkessektor för vilken man skall ge de studerande utbildning, och konstnärlig kreativitet tillmätas stor och i vissa fall avgörande betydelse. Kommittén bör mot denna bakgrund överväga hur de mångskiftande kraven på innehavarna av lärartjänster inom högskolan bäst skall kunna beaktas vid meritvärderingen. Som utgångspunkt bör självfallet gälla alt reglerna skall utformas så alt den för en viss tjänst bäst lämpade också skall i första hand komma i fråga för tjänsten.

Den andra aspekten på tjänsteorganisationens anknytning lill yrkeslivet gäller röriigheten mellan högskolan och yrkeslivet i övrigt. Redan idag utnyttjas i viss utsträckning personer verksamma inom olika delar av

Del II U:6    Skr 1977/78:103                                     262

arbetslivet som lärare i högskoleutbildning som förbereder för verksamhet inom resp. område. Exempel på detta står att finna inom bl.a. ekonomisk, juridisk, medicinsk och teknisk grundutbildning samt inom forskarutbildning vid skilda fakulteter. Dessa lärare knyts lill högskolan antingen genom timanslällning eller genom inrättande av t.ex. arvodestjänster som speciallärare. Inom den nuvarande lärarutbildningen finns lärartjänster som också omfattar viss tjänstgöring inom skolväsendel. Flera exempel skulle kunna anföras. Kommittén bör skapa sig en uppfattning om situationen för olika utbildningar i detta avseende. Kommittén bör också belysa möjligheterna för högskolans lärare att efter en kortare eller längre lids tjänstgöring utanför högskolan återvända till denna. Därvid bör kommittén ange vilka åigärder som behöver vidtas för att vidga dessa möjligheter. Man bör också överväga hur möjligheterna att till lärartjänst i högskolan för kortare eller längre tid rekrytera personer som är yrkesverksamma utanför högskolan skall kunna förbättras. Frågor som uppkommer i det fallet är bl.a. ändamålsenligheten i deltids- respektive heltidsanställning, vilka avvägningar mellan dessa allernativ som kan länkas samt vilka åigärder som påkallas för att främja denna lärarkategoris pedagogiska skicklighet. Kommittén bör redovisa de arbets-marknadsmässiga konsekvenserna för de olika delar av arbetslivet som berörs av kommitténs övervägande rörande ökad röriighet för lärare mellan lärarverksamhet och annan yrkesverksamhet. Kommittén bör vidare belysa konsekvenser för ledning, planering och organisation m.m. inom högskolan som kan följa av en sådan ökad röriighet.

1 detta sammanhang vill jag också beröra frågan om hur aktualiteten i yrkeslivsanknylningen skall kunna vidmakthållas. Den har på senare år tagils upp vid skilda tillfällen. Journalistutbildningsutredningen föreslog i sitt betänkande (SOU 1975:25) "A jour" att lektorerna i journalistiska ämnen vid journalisthögskolorna skulle ges möjlighet till tjänstledighet med bibehållen lön för att hålla sin yrkeskunskap aktuell. Även organisationskommittén för högre musikutbildning (OMUS) har i sitt principbetänkande (SOU 1976:33) "Musiken, människan, samhället" tagit upp problemet om sambandet utbildning-yrkesliv i anslutning till frågan om anställningsform för lärarna för musikutbildningen. Enligt OMUS är det mycket väsentligt att anställningsformer skapas som möjliggör växelspel mellan arbete i utbildning och yrkesliv i övrigt.

Ett annat exempel är debatten om lärarutbildningens organisation. 1 denna har ofta efleriysls en ordning som gör det möjligt för de anställda inom högskolan atl under längre perioder helt verka inom de delar av utbildningsväsendet för vilka de utbildar lärare, i stället för att som nu ha enstaka timmar per vecka elierår. 1 sammanhanget bör nämnas att 1974års lärarutbildnings-utredning, LUT (U 1974:04), enligt sina direktiv har all bl.a. utreda frågan om erfarenhet från arbetslivet som behörighetskrav för tillträde lill grundläggande lärarutbildning.

För egen del vill jag anföra följande. En viss frivillig röriighet mellan verksamhet som lärare inom högskolan och annan yrkesverksamhet bör eftersträvas. Detta ligger helt i linje med de mål för högskolan som jag inledningsvis har nämnt. Särskild betydelse har en sådan rörlighet för atl i vid mening vidga högskolans kontakter med det övriga samhället, i synnerhet arbetslivet. Lärarnas växling mellan verksamhet inom högskolan och i arbetslivet utanför denna bör kunna underiätta för högskolan alt fullgöra uppgiften att tillgodose samhällels skiftande behov av utbildning och kraven på aktualitet i utbildningen. 1 ell förhållandevis litet utbildningsväsende, som

263             Kommittéer: Utbildningsdepartementet   Del II U:6

det svenska, är det svårt att tillgodose ett sådant behov av förnyelse endast genom att fylla de luckor i tjänsteorganisationen som uppstår genom t,ex. pensionsavgång eller befordran. Andra vägar måste sökas. En tänkbar lösning är atl anställningsformer utvecklas som medger en rörlighet av det avsedda slaget, utan att den enskildes sociala och ekonomiska trygghet eftersatts. En sådan ordning förutsätter en aktiv medverkan från avnämarna av arbetskraft med högskoleutbildning och från berörda löntagarorganisationernas sida. Enligt min mening har en ökad röriighet mellan lärarverksamhet och annan yrkesverksamhet så stor långsiktig betydelse både för utbildningsväsendet och för yrkeslivet att del kan vara motiverat med långtgående åtgärder för att uppnå den. Även för berörda lärare måste en sådan möjlighet till omväxling i yrkeslivet framstå som en fördel. Kommittén bör ingående belysa denna fråga samt föreslå åtgärder som kan underlätta den angivna rörligheten.

2 Lärare för kommunal högskoleutbildning

Högskolereformen innebär alt en avsevärd del av högskoleutbildningen kommer att bedrivas med kommunall huvudmannaskap. 1 propositionen 1975:9 förutsatte föredraganden atl undervisningen inom denna del av högskolan skulle bedrivas huvudsakligen av lärare i gymnasieskolan och inom ramen för dessa lärares normala undervisningsskyldighet. H 75 har i sin skrivelse till regeringen med förslag till föreskrifter för kommunal högskoleutbildning förordat denna ordning, med tillägget atl det, i likhet med vad som nu gäller, för sjuksköterskeutbildningen bör finnas kommunalt reglerade lärartjänster. Jag har I prop. 1976/77:59 tills vidare anslutit mig till denna ståndpunkt. Detta ställningslagande var emellertid också förenat med ett uttalande om att frågan om lärartjänster förden kommunala högskolan borde bli föremål för utredning.

Den tjänsteorganisaloriska strukturen inom den blivande kommunala högskolan är komplicerad. Till en del är detta betingat av att del här är fråga om utbildning av mycket skiftande slag som f n. har skilda huvudmän och bedrivs i olika organisatoriska former. För flertalet utbildningslinjer finns en direkt samverkan med gymnasieskolan. När det gäller sjuksköterskeutbildningen bedrivs den i dag dels vid fristående sjuksköterskeskolor, dels vid sjuksköierskeskolor som är samordnade med gymnasieskolor. Lärarsitua-tionen blir därigenom särskilt komplicerad för denna utbildning. Vid samma läroanstalt och samma utbildning förekommer nämligen ofta lärare såväl på statligt som på kommunalt reglerade tjänster. Detta är främst en följd av att utbildningen omfattar både teoretiska och praktiska moment, vilka förutsätter en koppling till sjukvårdsorganisationen. Dessa tjänsteorganisaloriska förhållanden har lett till betydande problem för utbildningen.

Från fackligt håll har bl.a. i samband med behandlingen av H 75:s förslag om den kommunala högskolan redovisats skilda meningar i fråga om hur de tjänsteorganisaloriska problemen bör lösas. TCO och LO har hävdat alt en särskild tjänsteorganisation bör skapas för den kommunala högskolan - med motivet atl lärarna i den kommunala högskolan därigenom skulle kunna fä så långt möjligt samma tjänstgöringsförhållanden och likartade tjänster som lärare inom den statliga högskolan - medan SACO/SR har förordat atl lärare i gymnasieskolan bör svara för ifrågavarande undervisning.

Enligl min uppfattning föreligger motiv för en genomgripande översyn av fiänsleorganisalionen  för de utbildningar som  kommer att  ingå  i den

Del II U:6    Skr 1977/78:103                                    264

kommunala högskolan. Många problem torde vara likartade förden statliga och kommunala högskoleutbildningen och bör tekniskt kunna lösas på enahanda säu. Det är därför naturiigt aU kommittén också ser över den kommunala högskolans tjänsteorganisation. Förslag har som tidigare nämnts väckts om en särskild tjänsteorganisation. Kommittén bör belysa konsekvenserna av en sådan. Den bör därvid särskilt uppmärksamma det starka resurssamband som råder mellan kommunal högskola och gymnasieskola. Den bör också klarlägga om en särskild tjänsteorganisation går att förena med önskemålet om atl lärare i den kommunala högskolan även skall kunna tjänstgöra i den statliga högskolan och/eller gymnasieskolan och omvänt. Kommittén bör i sitt arbete även belysa för- och nackdelar med den tjänsteorganisation som införs den 1 juli 1977.

Vad gäller vårdyrkesutbildningarna är del angeläget alt slå vakt om sambandet med hälso- och sjukvårdsorganisationen bl.a. med hänsyn till alt detta är nödvändigt av utbildningsmässiga skäl. Jag har i prop. 1976/77:59 anmält min avsikt att föreslå tillkallandet av en särskild utredning med uppgift att göra en översyn av dessa vårdyrkesutbildningar. Del är angeläget atl kommittén bedriver sitt arbete i nära kontakt med denna utredning.

Oavsett vilka slutsatser utredningen når i fråga om tjänsteorganisationen för den kommunala högskolan, bör man överväga vilka typer av lärartjänster som bör knytas lill utbildningen i fråga. Dessa överväganden bör ske med utgångspunkt i utbildningens innehåll och inriktning och följaktligen omfatta frågor om behörighetskrav, möjlighet till fortbildning, rekryleringsmöjlighe-ter, utvecklingsarbete och forskningsanknytning m.m. Tjänstekonstruklio-nerna för lärare inom olika delar av högskolan bör ges en så långt möjligt likartad utformning.

3 Lärarnas arbetsuppgifter

För lärare som är anställda på statligt reglerade tjänster gäller reglering av anställningsförhållandena enligt tjänsteförteckningsavtal för undervisningsområdet (TFU). I viss utsträckning är anställningsförhållandena även-bl.a. i vad avser arbetsuppgifternas karaktär - författningsmässigt reglerade.

Den stora skillnaden mellan olika slag av utbildning inom den nya högskoleorganisationen måste naturiiglvis i viss utsträckning avspeglas i tjänsteorganisationens utformning. Åtskilliga omotiverade skillnader i ijänstgöringsregler torde dock föreligga bland de många kategorier lärartjänster som kommer atl ingå i högskoleorganisationen.

Kommittén bör överväga hur organisationen av arbetet vid institutioner och andra arbetsenheter och fördelningen av arbetsuppgifterna mellan lärarna bättre än för närvarande kan anpassas till högskoleutbildningens krav på fortlöpande innehållsmässig och pedagogisk förnyelse. Jag skall ta upp några aspekter på detta problem.

Utvecklingen har för länge sedan passerat del stadium då undervisning i snävare mening - föreläsning, lektion, ledning av seminarium -var den enda arbetsinsatsen av betydelse för utbildningsverksamheten. Planering och samordning av olika utbildningsmoment, utveckling av läromedel, undervisningsmetoder - däri inbegripet lärarnas pedagogiska fortbildning - och annat utvecklingsarbete, studievägledning och kontakter med avnämare av utbildning utanför högskolan är idag vitala delar av den verksamhet som måste bedrivas inom högskolan s olika arbetsenheter. I själva verket är således vissa former av administration en del av utbildningsverksamheten. Del blir

265 Kommittéer: Utbildningsdepartementet   Del II U:6

därmed naturligt att i lärarens arbetsuppgifter, vid sidan av undervisning i mera strikt bemärkelse, också kan - och ibland måste - ingå andra, t.ex. administrativa uppgifter. Det är dock uppenbart att en och samma lärare inte vid en given tidpunkt kan göra väsentliga insatser inom alla delar av utbildningsverksamheten vid en institution.

Kommittén bör överväga och lägga fram förslag till åtgärder som kan främja en ändamålsenlig arbetsorganisation. 1 en sådan organisation skall behovet av flexibilitet och variation i arbetsuppgifterna för lärarna kunna tillgodoses, till fördel för utbildningsverksamhetens kvalitet men ulan att dess omfauning minskar. Den principiella utgångspunkten bör härvid vara att en lärares tjänstgöring skall kunna omfatta skilda typerav arbetsuppgifter, men att det bland dessa uppgifter inte finns någon som nödvändigtvis måste ingå i tjänstgöringen under en viss tid. Det väsentliga är att hans arbetsinsats ingår i utbildningsverksamheten. Ett viktigt element i denna modell är att sammansättningen av arbetsuppgifterna måste kunna skifta över tiden. Detla kan förefalla självklart, men kan i praktiken vara mycket svårt alt uppnå. Utredningen bör därför ägna särskild uppmärksamhet åt detta problem.

Jag går nu över till en betydelsefull delfråga inom det nu diskuterade arbetsområdet för kommittén.

Ledningsfunktioner för utbildningsverksamheten inom högskolan

För såväl den statliga som den kommunala högskolan föreligger enligt min mening behov av en översyn av vissa ledningsfunktioner. Vad gäller den statliga högskolan är organisationen av tjänster och uppdrag i detta avseende mycket splittrat. Inom nuvarande universitetsförordningens tillämpningsområde finns t.ex. särskilda tjänster som utbildningsledare inrättade. Vid lärarhögskolorna finns tjänster som studierektor och biträdande utbildningsledare.

En betydande del av den pedagogiska ledningen fullgörs dock på institutionsnivå av lärare med uppdrag som prefekt eller studierektor. Administrativa uppgifter fullgörs också av assistenter och amanuenser. Särskilda tjänster som studievägledare ingår också i organisationen. Vid lärarhögskolorna finns för administrativa arbetsuppgifter även inrättade vissa arvodesfiänsler, vilka i regel kombineras med lärartjänst. Vid bl,a, förskoleseminarier och för vissa konstnäriiga utbildningar saknas särskilda tjänster för denna typ av arbetsuppgifter. Dessa fullgörs i stället av respektive rektor och vissa av de till verksamheten knutna lärarna såsom arvodesuppdrag jämte nedsättning av undervisningsskyldigheten.

Av vad jag nyss har anfört om arbetsorganisationen vid institutionerna torde framgå alt jag anser alt många av de lednings- och andra administrativa uppgifter som här berörs bör kunna utföras av en lärare inom ramen för dennes normala arbetstid. Även i framliden kommer det dock att finnas behov av tjänster eller uppdrag för samordnande verksamhet som spänner över flera arbetsenheter. Problemet med tjänster torde närmast vara hur innehavarnas samband med den direkta undervisningen skall kunna garanteras.

Kommittén bör överväga vilket behov av särskilda tjänstetyper eller uppdrag för ledningsuppgifter som föreligger inom såväl den statliga som den kommunala högskolan. Den bör härvid bl.a. belysa hur sådana tjänster skall konstrueras med avseende på behörighetskrav och ev. skyldighet att direkt medverka i undervisningen inom ramen för tjänsten. Kommittén bör också

Del II U:6   Skr 1977/78:103                                      266

pröva ändamålsenligheten i de nuvarande uppdragsbefattningarna och motsvarande arvodestjänster inom den statliga högskolan.

Kommittén bör vidare belysa vilka ändringar av den kommunala skolledningens organisation som kan fordras med hänsyn till de krav som den kommunala högskoleutbildningen ställer på lednings- och planeringsarbete m.m. saml lägga de förslag den anser kan vara påkallade i dessa frågor.

Övriga frågor

Frågan om att skapa en ny typ av lärartjänst för den kliniska delen av vissa längre vårdyrkesutbildningar har diskuterats sedan början av 1960-talel. Läkarljänstulredningen (LTU:U) tog mot bakgrund av den förda diskussionen i sitt betänkande (Ds S 1972:1) Läkartjänster vid undervisningssjukhus upp frågan om särskilda undervisningstjänster för att tillgodose dels behov av undervisningstimmar, dels kraven på kvalitet och kontinuitet i den medicinska grundutbildningen. EU argument för sådana tjänster var också, atl de skulle ge möjlighet atl successivt reservera en större del av professorernas tjänstgöringsskyldighet för uppgifter inom forskning och forskarhand-ledning. LTU:U föreslog all tjänsterna skulle benämnas klinisk lektor. Universitetskanslersämbetet (UKÄ) log i petita för 1975/76 fasta på LTU:Us förslag och förordade inrättandet av 10 fiänstersom klinisk lektor. Tjänsterna konstruerades i stort sett enligt LTU:Us modell. UKÄs förslag rönte dock stark kritik från berörda instanser och föranledde ingen åtgärd från regeringens sida. Behov finns emellertid av en ny lärartjänst som bättre än de nuvarande tillgodoser den grundläggande utbildningens krav. En sådan tjänst skall efterhand kunna ersätta vissa av de nuvarande tjänstetyperna. Kommittén bör mot bakgrund av den tidigare förda diskussionen i denna fråga söka finna en lösning som är godtagbar för berörda parter.

Utvecklingen inom språkundervisningen vid högskolan motiverar att lärartjänsieorganisationen på detta område granskas särskilt. En nyorientering av verksamheten har skett genom bl.a. den fackspråkliga utbildningen, lolkutbildningen och den kommande utbildningen för hemspråkslärare. Del är angeläget att kommittén mot denna bakgrund överväger frågan om tjänsteorganisationens struktur, däribland frågan om behovet av lärare med respektive språk som modersmål saml kompetensfordringar för olika tjänstetyper.

De arbetsuppgifter för kommittén jag har angett läcker ett myckel brett fäll av tjänsteorganisaloriska frågor inom högskolan. Huvuddragen i de ställningstaganden kommitténs arbete skall förbereda bör likväl kunna läggas fast inom en relativt begränsad lidsrymd. Kommittén bör därför arbeta skyndsamt och - om så bedöms ändamålsenligt - redovisa sina förslag i etapper.

Kommitténs överväganden om högskolans lärare kommer uppenbarligen att ha beröringspunkter med annat utredningsarbete. Jag tänker i första hand på gymnasieulredningen (U 1976:10), 1974 års lärarulbildningsulredning samt den utredning om vissa vårdyrkesutbildningar jag i enlighet med vad jag anförde vid min anmälan av prop. 1976/77:59 avser att inom kort föreslå regeringen all tillkalla. Kommittén bör samråda med dessa utredningar.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst tolv ledamöter med uppdrag alt utreda vissa tjänsteorganisaloriska frågor inom högskolan m.m..

267 Kommittéer: Utbildningsdepartementet   Del II U:7

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning lill ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394) om ej annat föreskrivs,

alt kostnaderna skall belasta ättonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Utbildningsdepartementet)

7. Samhällets insatser på videogramområdet

Dir 1977:53

Departementschefen, statsrådet Wikström, anför.

1 Bakgrund

7.7 Videogrammens utveckling och andvändning

Videogram är ett samlingsbegrepp för ljud- och bildprogram som har spelals in på band eller skiva och som med hjälp av en särskild apparatur kan visas i en TV-apparat. Sedan det första videokassetlsystemet demonstrerades har ett omfattande utvecklingsarbete pågått och många olika syslem har prövats, både tekniskt och kommersiellt. Efterhand har inspelningsmetoder och apparatur förenklats och standardiserats. Allt billigare och lälthanlerii-gare produkter har introducerats på marknaden. Program kan nu spelas in både på kassett och på bildskiva. Den mest avancerade tekniken medger såväl avspelning av färdiga program som inspelning av etersända program. Del finns nu också en lättmanövrerad inspelningsapparatur som gör det tekniskt möjligt för praktiskt tagel vem som helst att spela in program. Samtidigt med atl apparattekniken utvecklas ökar produktionen av program för videokassetter och bildskivor.

Redan nu används videogram på olika områden. Inom t,ex, utbildnings-sektorn har videogrammen stor användning. Del gäller framför allt inspelningar av etersäni material, som gör brukaren oberoende av sändningstiderna och ger möjlighet till avbrott och repetitioner, som är motiverade av pedagogiska hänsyn. Utbildningsprogram framställs också i videogramform utan att elersändas. Det gäller t,ex. program för teknisk högskoleutbildning, lärarutbildning och utbildning på vårdområdet.

Program som har producerats direkt för videogram kommer lill användning också i företagens informations- och försäljningsverksamhet. Videogrammen lämpar sig väl när det gäller all demonstrera en produkt eller atl presentera ett varusortiment. De kan också användas för reklam.

Videogramtekniken har också ulnylljats för alt ge svenskar utanför landels gränser möjlighet att ta del av Sveriges Radios programutbud. Till svenska handelsfartyg sker sålunda - sedan överenskommelse har träffats mellan upphovsmännens organisationer, Handelsflottans kultur- och fritidsråd och Sveriges Radio - regelbunden distribution av TV-program.

Del 11 U:7    Skr 1977/78:103

268

1.2 Tidigare utredningar om videogram

Vidcogramfrågan har i olika sammanhang behandlats i statlig utrednings-och försöksverksamhet. Redan år 1970 bildades Svenska TV-kasseii AB av staten. Svenska kommunförbundet och Kooperativa Förbundet. Bolagets uppgifter skulle främst vara alt bevaka utvecklingen på videoområdel. Verksamheten är numera avvecklad.

Inom ramen för sitt uppdrag som sakkunnig i utbildningsdepartementet redovisade Harry Schein år 1972 i boken Infor en ny mediapolilik det då aktuella läget i fråga om bl.a. utvecklingen av kabel-TV och videogram.

En inom utbildningsdepartementet utarbetad promemoria (Ds U 1972:9) Smalfiltndlsiribuiion presenterade år 1972 ett förslag i syfte att förbättra distributionen av smalfilm. De distributionskanaler som i dag används för smalfilm kan i framtiden komma i fråga också för videogram, varför förslagen har intresse i delta sammanhang.

Departementspromemorians förslag har inle lett till några beslut. Vissa delar av förslaget har emellertid förverkligats genom atl Kommunsamköp, som tillkommit på Svenska kommunförbundets initiativ, har startat distribution av film och videogram och lagt upp ett datorbaserat system för registrering och katalogisering av smalfilm även utanför utbildningsområdet.

Utredningen angående den fortsatta verksamheten med radio och television i utbildningen, TRU II, hade i uppdrag aU beakta nya distributionsformer för ljud- och bildprogram, särskilt videogram. I betänkandet (SOU 1975:28) Program för ljud och bild I utbildningen presenterades resultaten av försöksverksamhet med videoteknik och dessutom belystes utvecklingen utomlands. Del bevakningsarbete som har utförts inom kommittén redovisas utföriigt i debattboken Vad ska vi göra med videogrammen? (1976).

TRU-11 tog i sitt betänkande också upp frågan om distribution av ljud- och bildprogram. Kommittén ansåg det angeläget med insatser för att avnämarna lättare skall kunna skaffa sig information om dels vilka ljud- och bildprogram som finns att tillgå, dels var ett önskat program finns tillgängligt. Därför förordade kommittén att frågan om ett centralt registreringssystem närmare utreds, 1 prop. 1975/76:110 om radio och television i utbildningsväsendet (s. 122) har min företrädare anslutit sig till kommitténs uppfattning. Riksdagen hade inga erinringar på denna punkt (UbU 1976/77:8, rskr 1976/77:46).

I juni 1974 tillsattes utredningen (Ju 1974:14) om reklam i videogram med uppgift att undersöka olika möjligheter att förbjuda reklam i videogram eller au begränsa reklaminslagen kraftigt. Ett sådant förbud skulle enligt direktiven främst vara motiverat från konsumentsynpunkt.

Samtidigt med utredningen om reklam i videogram tillsattes massmedie-konceniraiionsutredningen (Ju 1974:13) vars arbele också kan komma atl fä betydelse för utvecklingen på videogramområdet. Utredningen har fält lill uppgift alt undersöka möjligheterna att införa en lagstiftning som kan förebygga icke önskvärd företagskoncentration inom massmediebranschen.

Även radioutredningen (U 1974:08) har fält i uppdrag atl diskutera vidcogramfrågan. 1 direktiven uppmärksammas utredningen på alt en slor del av televisionens programutbud i framtiden bör kunna göras tillgängligt också i videogramform. Utredningen har fåll i uppdrag att pröva olika möjligheter alt inom ramen för nu gällande lagstiftning lösa de upphovsrätlsliga och ekonomiska problem som aktualiseras i samband därmed.

Utredningen (Ju 1976:02) om upphovsrätt har fatt i uppdrag att göra en

269            Kommittéer: Utbildningsdepartementet    Del II U:7

översyn av gällande upphovsrättslig lagstiftning. Syftet härmed är bl,a, att bättre anpassa denna lagstiftning till den tekniska och samhälleliga utvecklingen. Målet bör därvid vara att utforma lagstiftningen så atl den i den praktiska tilläm ningen kan fungera på ett ändamålsenligt sätt, I utredningens direktiv' sägs vidare att det på vissa områden föreligger ett behov av alt snabbt få till stånd nya lagregler. Delta gäller, anges det, särskilt bl,a, sådan inspelning av TV-program som sker för undervisningsverksamhet, 1 denna del skall de sakkunniga bedriva utredningsarbetet skyndsamt,

Dataarkiveringskommittén, DAK, överlämnade i november 1974 belänkandet (SOU 1974:94) Bevara ljud och bild, 1 betänkandet föreslås bl.a. en ny lag som innebär skyldighet att till offentlig arkivinstitution avlämna arkivexemplar av ljud- och bildupptagningar som görs tillgängliga för allmänheten i form av fonogram, spelfilm och videogram. Lagen kan ses som en motsvarighet till lagen om skyldighet all avlämna biblioteksexemplar av tryckta skrifter. Kommittén förordar all arkiveringen av ljud- och bildupplagningar föriäggs till en central arkivinstitution, antingen befintlig eller nybildad. Kommitténs förslag har remissbehandlats och bereds fn. i utbildningsdepartementet.

1 sitt betänkande (SOU 1976:68) Moderna arkivmedier, behandlar DAK frågor som rör beständighet, förvaring, vård och tillhandahållande av bl.a. videogram.

Chefen förjustiliedeparlementel avser all inom kort begära bemyndigande att tillsätta en utredning om en ny yttrandefrihetsgrundlag.

1.3 Behovet av en särskild videogramulredning

Under den tid som utvecklingen av videogrammen har pågått har det förts en debatt om hur omfattande den framtida användningen av videogrammen kan komma alt bli och hur programutbudet kan komma att se ut. Det finns i dag tekniska förutsättningar för ett massmarknadsulbud av videogram, men del är osäkert om det också kommer att finnas kommersiella förutsättningar för en sådan utveckling. DeUa beror i första hand på hur intresserade de enskilda konsumenterna kommer alt vara av denna typ av ljud- och bildprogram.

Del är uppenbart all videogrammen erbjuder nya möjligheter för kultur-och folkbildningsverksamheten. De kan betyda mycket för arbetet på t.ex. bibliotek och museer. De kan göra det lättare alt visa kvalitelsfilm i re'alivt små grupper och i lokaler som inte kräver en speciellt dyrbar utrustning. Videogrammen kan också komma till använding i den kommunala informationsverksamheten. Inom folkbildningsarbetet kan videogrammen skapa engagemang och stimulera debatt. 1 takt med alt inspelningsapparaluren förenklas ges också möjligheter till nya aktivitets- och uttrycksformer i studiearbete och opinionsbildning.

Del finns emellertid också en risk för att videogrammen - i likhet med annan ny massmedieteknik - på sikt kan få från kulturpolitisk synpunkt icke önskvärda konsekvenser. Detta kan bli fallet l.ex. om videogrammen utvecklas lill en massmarknadsvara där programmen utformas utan andra ambitioner än de kommersiella.

Någon precisering av de krav som kan ställas på stat och kommun med hänsyn till den framtida videogramulvecklingen har ännu inte gjorts.

Riksdagen har (rskr 1976/77:45) uttalat sig för en särskild utredning om videogram vid sin behandling av två motioner till 1975/76 års riksdag (mot.

Del II U:7   Skr 1977/78:103                                      270

1975/76:412 och 1975/76:2083). 1 kulturutskottets yurande (KrU 1976/77:20) framhåller utskottet att det behövs en utredning "med uppgift att följa och studera utvecklingen på videogramområdet samt att föreslå sådana åtgärder från samhällets sida som kan behöva vidtagas för alt möta och påverka denna utveckling i syfte atl slå vakt om yttrandefriheten, den politiska demokratin och de kulturpolitiska strävandena".

Utskottet framhåller att det kan finnas anledning att på videogramområdet säkerställa en kvalitativt högtstående produktion och att motverka kommersialismens negativa verkningar. Vidare betonas att en decentralisering av videogramproduktionen bör eftersträvas och att det är viktigt all barnens behov blir tillgodosedda. Enligt utskottets mening är del angeläget att särskilt överväga hur barn påverkas av videogrammen.

Det är i dag svårt att förutse hur videogrammen kan komma att utvecklas i framtiden. Det gäller såväl den tekniska utvecklingen som de framtida användningsområdena för videogram. Eftersom videogrammen har möjligheter all bli en faktor med slor inverkan på vårt kulturliv är det angeläget att staten har en god bevakning av utvecklingen och en beredskap införde krav och problem som ett intensivare och mera systematiskt utnyttjande kan leda tUl.

Det är möjligt att ell rikhaltigt utbud av kvalitativt högtstående videogram kommer att produceras utan statliga stödåtgärder, så som väsentligen har skett i fråga om grammofonskivor. Men utvecklingen kan också ta en annan väg så alt schablonmässiga underhållningsprogram dominerar marknaden. Det är svårt att uttala sig om vilken av dessa vägar som utvecklingen kan komma att följa. Klart är dock att staten har ett ansvar för alt främja mångfald och kvalitet inom kulturområdet även när det gäller nya tekniker som videogrammen. Det är därför angeläget atl del nu görs en samlad cjövning från bl.a. denna utgångspunkt beträffande statens insatser på videogramområdet. Denna uppgift bör anförtros en särskild kommitté.

2 Utredningsuppdraget

2.1 Utgångspunkter

Vid bedömningen av vilka insatser som staten bör göra på videogramområdet bör kommittén ta lill utgångspunkt de mål för den statliga kulturpolitiken som riksdagen har fattat beslut om (prop. 1974:28, KrU 1974:15, rskr 1974:248), Särskild vikt måste läggas vid åtgärder för att skydda yttrandefri heten och skapa reella förutsättningar för atl denna frihet skall kunna utnyttjas.

Kommittén bör överväga vilka risker det finns för alt produktionen av videogram i en framtid koncentreras till ett fätal förelag. Kommittén bör också analysera vilka konsekvenserna blir från yttrandefrihelssynpunkt om videogramproduktionen blir dominerad av kommersiella intressen. Om utredningen anser att åigärder behöver vidtagas för att motverka negativa effekter av kommersialism och företagskoncenlration bör i första hand stimulansåtgärder tillgripas. Kommittén bör således pröva om det finns anledning och möjligheter all stödja kvalitetsproduktionen av videogram och öka mångfalden av produkter. Folkrörelsernas och organisationernas intresse av att utnyttja det nya mediet bör därvid beaktas, liksom kulturarbetarnas intresse av att använda videogram som uttrycksform.

Kommittén bör uppmärksamma alt del finns grupper, vilkas behov särskilt

271 Kommittéer: Utbildningsdepartementet   Del II U:7

behöver beaktas om vi får en omfattande videogramproduktion, I kulturutskottets beiän kände nämns barnen, Jag har tidigare nämnt den betydelse som videogrammen kan ha för sjömän och utlandssvenskar. Handikapputredningen har i sitt betänkande (SOU 1976:20) Kultur åt alla tagit upp frågan om hur Sveriges Radios programmaterial skall kunna användas av olika handikappgrupper i form av videogram.

Möjligheterna till ett mera allmänt utnyttjande av videogrammen påverkas av de komplicerade upphovsrättsliga reglerna på detla område. Dessa frågor bör självfallet lösas med utgångspunkt i de direktiv som gäller för den nu arbetande utredningen om upphovsrätt.

Kommittén bör samråda med den utredning om en ny yttrandefrihetsgrundlag som chefen för justitiedepartementet planeraratl tillsätta inom kort. Jag vill i detla sammanhang också erinra om riksdagens uttalanden i vidcogramfrågan, vilka jag tidigare berört.

2.2     Kartläggning av videogramulvecklingen

Utredningsarbetet bör inledas med en kartläggning av såväl den svenska som den internationella utvecklingen på videogramområdet. En sådan kartläggning är nödvändig för den diskussion som kommittén skall föra om stålens insatser. Den kan dessutom vara av värde för den allmänna debatten i mediefrågorna. Kartläggningen bör omfatla den tekniska utvecklingen på videogramområdet. Den är nödvändig för dels bedömning av videogrammens användbarhet, dels beslut om inköp av videoapparatur under de närmaste åren inom utbildnings- och kulturområdet. Kartläggningen bör också belysa möjligheterna att åstadkomma en önskvärd teknisk standardisering. Konsekvenserna från konsumentsynpunkt av olika tekniska system bör analyseras ingående.

Kartläggningsarbelet bör också belysa hur produktionen av videoprogram utvecklas. Del är inte endast programmens karaktär och kvalitet som är av intresse utan också vem som svarar för produktionen. Det är av betydelse för de principiella bedömningarna alt kunna ge en bild av eventuella koncentrationstendenser på marknaden och samarbetsformer mellan videoföretag och andra massmedieföretag.

Den kartläggning av utvecklingen på videogramområdet som kommittén skall svara för kan behöva följas av en bevakning av utvecklingen även efter det att det här aktuella utredningsarbetet är slutfört. Kommittén bör därför pröva om och i så fall hur detta bör ske.

2.3     Distribution av videogram

Om videogrammen kommer alt slå igenom som en massmarknadsvara kommer de program som främst är avsedda för enskilt bruk sannolikt all distribueras och saluföras på samma sätt som böcker efier grammofonskivor. Det är viktigt att det finns en effektiv distributionsapparat för olika kulturprodukter. Distributionsfrågoma har också på senare tid blivit uppmärksammade i kulturpolitiken. Jag vill erinra om att regeringen nyligen har lagt fram förslag för riksdagen om bokhandelsslöd (prop. 1976/77:81) och att statens kulturråd utreder bl.a. distribution av fonogram.

Närdet gäller videogram som skall lånas eller köpas ip för gruppvisningar är del naturligt att utnyttja samma kanaler som används för distribution av smalfilm. Många ljud- och bildprogram kommer troligtvis att förekomma på

Del II U:7   Skr 1977/78:1103                                     272

både smalfilm och videogram.

Den nuvarande distributionen av smalfilm -och därmed också videogram - sker via ett stort antal fristående distributörer. Någon samordning dem emellan finns inte. Därför är det l.ex. mycket svårt att få en allsidig information om vilka filmer och program som finns tillgängliga.

Kommittén bör undersöka om det finns behov av en samlad registrering av ljud- och bildprogram och om så är fallet föreslå formerna för denna samt vilket eller vilka organ som bör ha ansvaret för uppgiften. Kommittén bör också pröva om det är ändamålsenligt att överiåta också andra uppgifter -t.ex. viss information eller vissa moment i katalogframslällningen - på det eller de organ som fär hand orn registreringen. Vidare bör kommittén lägga fram förslag om hur verksamheten skulle kunna finansieras.

Diskussionen om vilka uppgifter som lämpligen bör anförtros centrala organ bör föras i nära kontakt med Svenska kommunförbundet. Svenska filminstitutet, statens kulturråd, barnfilmrådet, folkrörelserna, distributions-företagen och Sveriges Radio. Därvid bör behovet av effektiv information om program som riktar sig till barn särskilt uppmärksammas. Kommittén bör också beakta vad som kommer fram vid den forlsalla beredningen av frågan om arkivering av ljud- och bildmaterial i samband med behandlingen av DAK:s betänkande Bevara ljud och bild.

En effektiv distributionsapparat är otänkbar ulan organ som är verksamma också lokalt och regionalt. Biblioteken och de lokala och regionala AV-centralerna spelar här den viktigaste rollen. Dessa institutioners arbete styrs inte av statliga regler eller statlig bidragsgivning. Det är närmast en uppgift för de lokala och regionala organen på kulturområdet all bestämma hur denna del av videogramdislributionen skall skötas. Kommittén måste emellertid vid utarbetandet av sina förslag beträffande den centrala organisationen beakta behovet av ett samspel med lokala och regionala institutioner. Det bör också vara möjligt för kommittén att studera vilken roll biblioteken kan spela i videogramdislributionen. Ett sådant studium har betydelse för kommunernas utveckling av biblioteksverksamheten.

2.4 Televisionen och videogrammen

Produktionen av svenska program som framställs enbart för videogram kommer under de närmaste åren sannolikt inte alt fä någon större omfattning. Däremot har en användning av Sveriges Radios program också i videogramform omedelbar aktualitet. De tillkommande kostnaderna för kopior, distribution, ersättning till medverkande och produktionspersonal bör kunna bli relativt låga, när det gäller program som redan har sänts i etern. Ett stort antal av de utbildningsprogram, filmer, teaterpjäser, konserter, barnprogram och underhållningsprogram som har producerats för television kan ulan större tekniska svårigheter utnyttjas i form av videogram. Om TV-programmen kan tillföras videomarknaden får man redan från början ett konkurrenskraftigt utbud av videogram som har god kvalitet.

Del finns också som jag redcin harberört ett från många håll uttalat intresse företl friare utnyttjande av Sveriges Radios programmaterial. Inom Sveriges Radio pågår sedan en lid ett utredningsarbete i syfte alt klargöra företagets roll för den nya situation som har uppstått. För att TV-programmen skall kunna marknadsföras som videogram fordras särskilda överenskommelser med dem som har upphovsrätt lill programmen.

Direktiven  till  radioulredningen   fäster, som jag  tidigare  redovisat.

273            Kommittéer: Utbildningsdepartementet   Del II U:7

uppmärksamheten på att en stor del av televisionens programutbud i framliden bör kunna göras tillgängligt i videogramform. Utredningen har därför haft i uppdrag alt pröva olika möjligheter att inom ramen för nu gällande lagstiftning lösa de upphovsrätlsliga och ekonomiska problem som följer av att producerade program distribueras i nya former.

Enligt vad jag inhämtat kommer radioutredningen, som avser alt lämna sitt betänkande i vår, atl redovisa de olika avtal rörande upphovsrätten lill TV-program som nu föreligger samt problem som finns då det gäller att utnyttja programmen för videogramproduktion och -distribution. Av redovisningen framgår att avtalsförhandlingar måste inledas med ett stort antal upphovsrättsinnehavare föratt möjliggöra distribution av programmen i nya former inom ramen för nu gällande lagstiftning.

Vidcogramfrågan berörs också av utredningen om upphovsräU. Som jag tidigare har nämnt är ett av motiven för den översyn av lagstiftningen som utredningen skall göra en strävan efter att förenkla förhandlings- och ersättningsformerna. Det gäller här komplicerade uppgörelser bl.a. på grund av del i regel stora antalet upphovsmän vid TV-produktioner.

Arbetet inom utredningen om upphovsrätt bör komma att underlätta ulnytljandet av TV-program för distribution som videogram. De problem som uppslår rörande upphovsmäns och andra medverkandes räuigheler i samband med videogramproduktion ankommer det i första hand på denna utredning att lösa. Kommittén bör dock eftersträva ett nära samarbete med utredningen om upphovsrätt.

För att undvika onödigt dröjsmål bör det vara möjligt för Sveriges Radio alt söka fä till stånd överiäggningar med upphovsmannaorganisationerna beträffande rättigheterna innan utredningsarbetet beträffande videogramfrågorna är avslutat. Det är min förhoppning atl Sveriges Radio - med hänsyn lill den betydelse som förhandlingsresultatet kan fä för den framtida utvecklingen -genomför sådana förhandlingar i nära kontakt med utredningarna om upphovsrätt respektive videogram.

Det är emellertid inte bara de upphovsrätlsliga problemen som ur Sveriges Radios synvinkel gör vidcogramfrågan komplicerad. Del blir också fråga om principiella avvägningar när det gäller att bestämma om programmen undantagslöst skall kunna distribueras som videogram, till vilket pris programmen skall saluföras och hur marknadsföring och distribution skall ske.

Beslut i dessa avseenden kan inte fattas enbart utifrån företagsekonomiska synpunkter. Man måste också la i vid mening kulturpolitiska och ulbildningspolitiska hänsyn. De principiella frågor som aktualiseras när videogramtekniken används i en större skala bör därför tas upp lill debatt också utanför programföretaget. Del är därför naturiigt alt kommittén diskuterar Sveriges Radios roll på videogramområdet.

Jag vill erinra om aU radioulredningen i sitt yttrande till kulturalskottet över motioner i vidcogramfrågan har uttryckt stor tveksamhet inför tanken att Sveriges Radio själv skulle använda de elersända programmen för att producera och distribuera videogram i större skala i kommersiellt syfte. Förelaget skulle därigenom med speciella konkurrensmässiga förutsättningar utvidga sin verksamhet till ett nytt medieområde. DeUa skulle enligl utredningen innebära problem för den ordinarie programverksamhetens integritet. Utredningen anser att mycket talar för att ett organ vid sidan av Sveriges Radio fär hand om distribution i kommersiellt syfte av videogram och fonogram.

18 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

DelIIU:8   Skr 1977/78:103                                        274

Med hänsyn till den delvis internationella karaktär som videogrammark-naden har diskuterar man sedan någon lid inom ramen för olika internationella organisationerskilda rättighelsfrågor i anknytning till videogram. Syftet härmed är bl.a. att om möjligt nå fram till en enhetlig internationell uppfattning framför allt i sådana frågor som har betydelse för distribution och användning av videogram. Kommittén bör därför noga följa den internationella diskussionen på detta område.

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en kommiué med högst 5 ledamöter med uppdrag all utreda frågan om samhällets insatser på videogramområdet,

alt utse en av ledamöterna att vara ordförande,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

atl kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Utbildningsdepartementet)

8. Utredning om museijärnvägsföreningar

Dir 1977:79

Beslut vid regeringssammanträde 1977-06-09

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Wikström, anför.

Det finns inom landet ett antal museijärnvägsföreningar som har bildals på enskilt initiativ. Dessa föreningar gör en viktig insats när del gäller alt bevara och visa äldre järnvägsmaleriel. Uppskattningsvis är ca 7.000 medlemmar engagerade i föreningarna. Medlemmarna arbetar helt på ideell basis. 1 verksamheten ingår bl.a. periodvis trafik på förhyrda eller ägda bansträckor. Härigenom kan allmänheten på ett intressant sätt komma i kontakt med denna museiverksamhet. Arrenderingen av bandelarna medför betydande kostnader liksom även förvärven och bevarandet av järnvägsmalerielen. Föreningarna har också ofta betydande ekonomiska problem. Bidrag till järnvägsmuseal verksamhet har hiuills endast i undantagsfall utgått från staten och kommuner.

Riksdagen har i samband med sin behandling av två motioner vid 1975/76 års riksmöte (mot. 1975/76:580 och 1975/76:1341, KrU 1976/77:17, rskr 1976/77:34) hos regeringen anhållit om en kartläggning av museijärnvä-garnas verksamhet och en utredning av föratsältningarna för bevarande av den materiel och de trafikm)ljöer som föreningarna har tagit till vara. 1 kulturutskottets belänkande fiamhålls att det på skilda håll i landet har visats

275            Kommittéer: Utbildningsdepartementet    Del II U:9

ett stort intresse för att samla, bevara och upprusta järnvägsmaleriel från de äldre järnvägarnas tid. Utskottet konstaterar att det råder oklarhet om det ekonomiska ansvaret för verksamheten. Ett annat problem är enligt utskottet atl föreningarna för att skaffa sig inkomster använder den rullande maierielen i trafik i sådan utsträckning atl vagnar och bandelar slits hårt. Det museala värdet sjunker genom atl delar efter hand byts ul och ersätts, men mot detta fär ställas det värde som ligger i atl materielen fortfarande utnyttjas och aU den på detla sätt kan ge de besökande en bild av hur en äldre lids järnväg fungerade.

En särskild utredare bör nu tillkallas med uppgift alt utföra det av riksdagen begärda kartläggnings- och utredningsarbetet rörande den verksamhet som bedrivs av museijämvägsföreningama i landet. Utredaren bör kartlägga föreningarnas spridning över landet, vilken art av verksamhet som de olika föreningarna bedriver och i vilken omfattning allmänheten kan la del av verksamheten. Utredaren bör vidare studera järn vägsmuseernas ekonomiska förhållanden och möjligheterna till en frivillig samordning av verksamheten saml redovisa de förslag till åtgärder som översynen kan ge anledning till. Utredaren bör utgå från att ansvaret för verksamheten även i framliden huvudsakligen bör åvila museijämvägsföreningama.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om slöd lill museijämvägsföreningama,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

atl ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall ulgå i form av dagarvode enligl kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrivs,

atl kostnaderna skall belasta utbildningsdepartementets kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Utbildningsdepartementet)

9. Utredning om vissa vårdutbildningar inom högskolan

Dir 1977:82

Beslut vid regeringssammanträde 1977-06-09

Departementschefen, statsrådet Wikström, anför.

1 Inledning

Vid min anmälan av propositionen 1976/77:59 om utbildning och forskning inom högskolan m.m. framhöll jag att det var angelägel att göra en samlad översyn av studieorganisationen för vissa vårdutbildningar. Jag meddelade vidare min avsikt att föreslå regeringen all tillkalla en kommiué med uppgift all göra denna översyn. Jag återkommer nu i denna fråga.

Del II U:9    Skr 1977/78:103                                      276

7.7 Vårdorganisatoriska utgångspunkter

Under efterkrigstiden har hälso- och sjukvården genomgått en betydande utveckling och förändring. En av orsakerna till detta är införandet av sjukförsäkringen och den stegvisa förbättringen av dess förmåner. Därigenom skapades möjligheter för många människor, som tidigare inte ansett sig ha råd all söka vård, att efterfråga sådan. Genom en bred satsning från vårdhuvudmännens sida har de institutionella resurserna samtidigt byggts ut.

Forsknings- och utvecklingsarbetet har gjort snabba framsteg. Det har gett förutsättningar föratt såväl förebygga som bota en rad sjukdomar som hittills har varit svårbemästrade samt för att vidga möjligheterna alt rehabilitera människor. Också denna utveckling har lett till en ökad efterfrågan på vård. Samtidigt har den skapat behov av vård av nytt slag bl.a. genom att människor med svåra sjukdomar numera uppnår högre levnadsålder. Åldersfördelningen i samhället pekar på stora vårdbehov inom äldrevården. Inom psykiatrin pågår en intensiv diskussion som gäller utvecklingen av vårdens former och innehåll. Den snabba medicinsk-tekniska utvecklingen och den ständigt ökande efterfrågan på vård har kommit all ställa slora krav på tillgång på personal med speciell utbildning.

Parallellt med detla har en intensiv debatt pågått om socialvårdens mål och metoder. 1 debatten har förts fram krav på nya behandlingsmodeller och som en följd härav önskemål om nytt innehåll i utbildningen om socialarbetare och av annan vårdpersonal.

Mot bakgmnd av de förhållanden som här har skisserats har många nya personalkategorier med specialiserade vårduppgifter vuxit fram. Det har gjort det svårt all utveckla en helhetssyn på vårdarbetet. Man har pekat på all människorna har kommit atl uppleva vården som opersonlig och har svårt atl uppfatta var det samlade ansvaret Ugger för den enskildes vård. Också hos vårdpersonalen uppfattas förhållandet som otillfredsställande och kan vara en av orsakerna lill all arbetsförhållandena inom vården anses vara slitsamma.

Takten i utbyggnaden av den institutionsbundna vården, som under 1960-talet nådde en höjdpunkt, har nu dämpats. Samtidigt har under senare år ell allt större intresse knutits lill utveckling av olika former av öppen vård. Den institutionsbundna vården skulle därigenom kunna i större utsträckning än tidigare förbehållas del slag av vård som kräver förhållandevis omfattande vårdinsats.

Den utveckling inom vårdområdet som här harangens i korthet har lett lill alt vårdens mål, innehåll och struktur stegvis har förändrats på väsentliga punkter.

1.2 Utbildningsmässiga utgångspunkter

Utbildningsväsendet har undersamma tid förändrats kraftigt. Som en följd av förbättrade siudiesociala villkor och ell rikhaltigare utbildningsutbud har allt fler människor i olika åldrar fält möjlighet att bredda och fördjupa sina kunskaper. Både gymnasieskolan och högskolan har öppnats för nya studerandegrupper.

De genomgripande förändringarna inom utbildningsväsendet skapar i olika avseenden nya förutsättningar för utbildningen inom vårdområdet, vilket kan bidra lill att ändra vårdens inre organisation.

277 Kommittéer: Utbildningsdepartementet    Del II U:9

Ett exempel är gymnasieskolans vårdlinje som har tillfört vårdområdet ell stort antal väl meriterade ungdomar. Deras kompetens har ännu inte effektivt kunnat tas tillvara i arbetslivet. Vårdlinjen kompletterad med en tids yrkeserfarenhet täcker kraven både för vårdbiträdes- och undersköterskeutbildning och kan därigenom på sikt medverka till en förenklad personalstruktur och omfördelning av arbetsuppgifter.

Genom riksdagsbesluten (prop. 1975:9, UbU 1975:17, rskr 1975:179 och prop. 1976/77:59, UbU 1976/77:20, rskr 1976/77:246) om högskolan har skapats möjligheter lill bättre samklang mellan arbetsfält och utbildning. Lokala organ som har god kontakt med arbetsliv och praktisk utbildningsverksamhet fär härigenom större befogenheter att själva besluta om utbildningens planering och genomförande. Regering och riksdag har tagit ställning för att utbildningsväsendet skall planeras så all återkommande utbildning främjas. Det utbildningsmönster som sedan lång tid redan tillämpas inom vissa vårdutbildningar i form av växling mellan perioder av utbildning och yrkesverksamhet, bör sålunda ytteriigare kunna utvecklas och sträckas ul lill all omfatta flera utbildningslinjer.

1.3 Avgränsning av kommitténs uppdrag

Det är mot bakgrunden av den utveckling som skett på vårdområdet och de nya förutsättningar som gäller på utbildningens område som frågorna om vårdpersonalens utbildning nu bör las upp. En kommitté bör tillkallas för detla arbete. 1 det följande kommer jag att ange huvuduppgifterna för en sådan kommitté och tar då först upp vissa frågor som rör avgränsningen av kommitténs uppdrag.

En ny inriktning av samhällels vårdpolitik för med sig krav på ändringar både av utbildningens innehåll och differentiering. Trots atl en fortlöpande översyn av utbildningen har pågått har det ännu inte varit möjligt att ta alla de steg som krävs för en anpassning till nya förhållanden. Vårdplanering och utbildningsplanering kan därför sägas ha kommit i olakt med varandra. Men utbildningen bör ändras också därför all den i sig bidrar lill förnyelsen av den verksamhet den avser att förbereda för. Det är frän båda dessa synpunkter angelägel atl utbildningsfrågorna för hälso-, sjuk- och socialvårdsområdel kan behandlas parallellt och i nära kontakt med arbetet alt lägga fast nya mål för vårdverksamheten och atl se över dess inre organisation.

I riksdagen har under senare år- och framför allt vid 1975/76 års riksmöte -väckts ett stort antal motioner i vårdutbildningsfrågor. Där har bl.a. påtalats atl utbildningarna innehållsmässigt tydligare än nu bör spegla samhällets hälso-, sjuk- och socialvårdspoliliska mål. Jag vill särskilt erinra om vad riksdagen har uttalat i anslutning därtill (UbU 1975/76:27, rskr 1975/ 76:331).

Som jag har anfört i det föregående ställs nya krav på utbildningen främst av utvecklingen inom hälso- och sjukvårdsområdet, utvecklingen inom socialvårdsområdel samt försöken till samverkan mellan dess vårdområden. Kommitléns arbele bör i huvudsak omfatla utbildningar som leder till yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvården och i gränsområdet mellan hälso- och sjukvård och socialvård. Kommittén skall därvid särskilt beakta samordningen mellan olika vårdformer och mellan olika huvudmän exempelvis i fråga om äldrevården. Utbildningsfrågor inom områden som ligger utanför de här angivna men med vilka det finns ett naturiigt samband bör kunna belysas i kommitténs arbete.

Del II U:9   Skr 1977/78:103                                      278

Huvuduppgiften för kommittén är alt utifrån en vårdpolitisk grundsyn lägga fram förslag om principerna för studieorganisationen för i första hand sjuksköterskeutbildningen och de specialkurser inom vårdområdet som nu finns i gymnasieskolan och som den 1 juli 1977 kommer att föras till högskolan. Syftet är att lämna underlag förde utbildningsplaner för allmänna utbildningslinjer inom sektorn för utbildning för vårdyrken som det ankommer på universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) och skolöverstyrelsen (SÖ) alt fastställa i samråd. Kommittén bör i sina förslag beakta sambanden med annan vårdutbildning som inle innefattas i denna del av uppdraget samt utvecklingstendenser inom andra delar av vårdområdet.

Vid utformandet av sina förslag skall kommittén samråda med hälso- och sjukvårdsutredningen (S 1975:04)och kommittén för översyn av sjukvårdens inre organisation (dir 1977:32) samt, i vissa frågor som jag berör i det följande, med gymnasieutredningen (U 1976:10). Samråd bör också ske med utredningen om vissa tjänsteorganisaloriska frågor i högskolan (dir 1977:49).

Jag vill slutligen i detta sammanhang betona viklen av att, utifrån de krav på samarbete och integration som växer sig allt starkare inom vårdområdet, identifiera de naturiiga samband som kan finnas mellan olika studievägar. En sådan strävan bör prägla det fortlöpande reformarbetet inom vårdutbildningens område. Jag återkommer därför i det följande till kopplingen mellan olika sludieallernativ inom värdsektorn dels inom högskoleutbildningen, dels mellan gymnasieskolan och högskolan.

2 Arbetsfältsbeskrivning

En viktig utgångspunkt för övervägandena om utbildningens uppläggning och huvudsakliga innehåll bör vara en bedömning av utvecklingen inom den del av vårdsektorn som berörs av kommitténs uppdrag.

Både landstingskommuner och kommuner bedriver i samråd med socialstyrelsen och sjukvårdens och socialvärdens planerings- och rationsliserings-inslitut (Spri), ell intensivt arbete i syfte all finna nya vägar för att tillgodose skilda slag av vårdbehov. Det sker bl.a. för att tillmötesgå de vårdsökandes önskemål om alt så långt möjligt kunna fä vårdbehoven tillgodosedda på nära håll. Det sker också för att söka begränsa de snabba utgiftsökningarna för den inslitutionsbundna vården. D;t var bl.a. mot denna bakgrund som regeringen år 1975 tillkallade den tidigare nämnda hälso- och sjukvårdsutredningen som har till uppgift all analysera och diskutera målen för hälso- och sjukvården och på grandval därav lägga fram förslag om en ny hälso- och sjukvårdslagstiftning. Frågor rörande sjukvårdens inre organisation belyses av den kommitl som regeringen nyligen tillsatt för översyn av dessa frågor.

Med tanke på den tid det tar innan en utbildningsreform slår igenom bör bedömningen gälla utvecklingen under minst en tioårsperiod. Den beskrivning av utvecklingstendenser inom vårdområdet som redovisades av U 68 i belänkandet (SOU 1973:58) Högskoleutbildning - hälso- och sjukvårdslinje m.m. bör därvid bilda en av utgångspunkterna. Bedömningen av utvecklingen bör i övrigt utgå från de principiella riktlinjerna i de vårdpolitiska program som har lagts fram av vårdhuvudmännen och socialstyrelsen. Bedömningen bör också utgå frän de principer för den framtida utformningen av socialvården som kan bli ett resultat av socialutredningens arbele.

Kommittén bör belysa utvecklingen inom skilda sektorer av del angivna arbetsfältet och därvid särskilt beakta de försök till samordning som görs

279 Kommittéer: Utbildningsdepartementet   Del II U:9

mellan olika verksamhetsgrenar. Av speciellt intresse är utvecklingen mot en vidgad samverkan mellan öppen social-, hälso- och sjukvård. Vårdpersonalen och vårdens huvudmän har här ett gemensamt intresse och behov av att personalen kan röra sig över större arbetsområden och inom vissa gränser kunna ulföra skiftande arbetsuppgifter. Vid genomgången bör kommittén söka översiktligt beskriva olika yrkeskategoriers nuvarande arbetsuppgifter och ansvarsområden saml bedöma i vilken utsträckning dessa motsvaras av nuvarande utbildningar. Kommittén bör i sina överväganden ta hänsyn till den kompetenshöjande effekt som utbildningsreformerna på längre sikt kommer atl innebära. Den bör också beakta på vilket sätt den faktiska kompetensen hos dem som utbildats i gymnasieskolan tas till vara inom vården.

Beskrivningen av arbetsfältet bör också innefatta en belysning av de försök med nya arbetsformer som pågår inom vårdområdet, särskilt olika slag av lagarbete, t.ex. gruppvård, och andra former av integrerat arbele. Kommittén fär därigenom ett underlag för all bedöma om och i vilken mån detta bör slå igenom i utbildningen, bl.a. genom ett större inslag av gemensamt kursinnehåll för olika utbildningslinjer.

De senaste årens diskussioner om demokratisering i arbetslivet har lett lill att man inom vården allt mera ifrågasätter den nuvarande personalstruklu-ren. Om utvecklingen går mot mer självstyrande grupper innebär delta förändrade arbetsförhållanden, vilket i sin lur ställer nya krav på utbildningen. Kommittén bör översiktligt söka belysa dessa frågor och deras betydelse för utbildningens innehåll, bredd och differentiering. Denna belysning bör göras också från personalpolitiska utgångspunkter.

Inom vissa delar av vårdområdet i vid mening råder betydande osäkerhet om den framtida utvecklingen. Inom andra, främst inom hälso- och sjukvården, har både huvudmännen och de fackliga organisationerna utrett frågor om bl.a. personalstrukturen, den yttre och den inre organisationen saml utbildningen. Kommittén bör i sin arbetsfältsbeskrivning utnyttja bl.a. vad som har redovisats från dessa arbeten. 1 fråga om sjuksköterskeutbildningen t.ex. synes del finnas en rad gemensamma utgångspunkter att prövas i kommitténs arbete. Jag bedömer således atl kommittén, utifrån i huvudsak nu kända förhållanden och redan redovisat utredningsarbete samt med den ytterligare komplettering som en analys av socialstyrelsens och vårdhuvudmännens planeringsunderlag kan ge, kommer alt ha ett omfattande underlag för sitt arbete med de studieorganisatoriska frågorna.

Jag räknar också med atl del planeringsarbete som utförs inom hälso- och sjukvårdsutredningen och utredningen om sjukvårdens inre organisation samt inom SÖ och UHÄ:s planeringsberedning för sektorn för utbildning för vårdyrken saml de medisinska, odontologiska och farmaceutiska fakulteterna och UHÄ:s planeringsberedning för sektorn för undervisningsyrken skall kunna ställas till kommitténs förfogande. Kommittén bör därför själv inte ta initiativ lill mer omfattande undersökningar.

3 Utbildningens mål

Sedan utbyggnaden av aklusjukvården har böjat gå i långsammare takt har andra vårdproblem lyfts fram och belysts. Många menar att de medmänskliga kontakterna och det personliga omhändertagandel i vården har satts på undantag. En orsak till detta kan vara atl den medicinska tekniken nu ger upplysningar som tidigare inhämtades genom direktkontakt mellan patient

Del II U:9   Skr 1977/78:103                                      280

och vårdpersonal.

1 framtidens vård måste patientens situation ses i ell vidare sammanhang, där man mer än hittills tar hänsyn också till andra faktorer än de strikt medicinska - faktorer som t.ex. kan vara orsak till eller följd av ett sjukdomstillstånd. Om detta skall kunna förverkligas måste också utbildningens naturvetenskapliga förankring kompletteras med ett mera beteen-deinriklat och socialt sätt atl ise på människan. Därigenom skulle också anknytningen mellan sjukvårdens och socialvårdens utbildningar underiätlas.

Vid sidan av denna allmänna utgångspunkt skall utbildningens mål i fråga om innehåll och organisation relateras till målen för hälso-, sjuk- och socialvårdspolitiken. Hälso- och sjukvårdens yttre organisation inför 1980-talet är klariagd i sina huvuddrag. Tyngdpunkten i utbyggnaden kommer atl ligga inom den öppna vården, långtidssjukvården och psykiatrin.

Framför alll inom öppenvården och i fråga om omsorgen om de äldre kommer samverkan mellan olika vårdformer och huvudmän all intensifieras. Kommittén bör beakta de särskilda behov som finns inom dessa områden.

Riksdagen har uttalat sin oro över den rådande situationen med en inom vissa områden svår brist på vårdpersonal. Kommittén bör uppmärksamma vad som har anförts i utbitdningsutskottels betänkande 1975/76:27, s. 8-9 rskr 1975/76:331.

Också den framtida socialvårdens mål och organisation börjar klariäggas genom i första hand socialutredningens arbele. Även här kommer tyngdpunkten all ligga på den öppna vården. Redan i dag prövas på åtskilliga håll olika former av samverkan mellanöppen sjukvård och kommunal socialvård. Detla gäller inte minst i fråga om försöksverksamhet inom den öppna psykiatriska vården.

Kommittén bör från de utgångspunkter som jag här har redovisat och med beaktande av de kompletteringar som arbetsfällsbeskrivningen ger föreslå utbildningsmål som underiag för arbetet med utbildningsplanerna.

4 Studieorganisation

4.1 Studieorganisatorisk modell

Med hänsyn lill bl.a. planerad utbyggnad och utveckling inom vårdområdet samt förbättrad värdkvalitet kommer del att behövas flera människor i vårdarbetet. Det är då viktigt att komma ihåg att rekryteringsproblemen kan lösas endast genom en serie samverkande åtgärder som berör utbildningen men också personalstruktur, personalpolitik, arbetsmiljö m.m.

Utbudet av utbildning inom vårdsektorn, främst inom hälso- och sjukvården, har kommit att kännetecknas av en mångfald utbildningslinjer och kurser Endast undantagsvis förekommer en samordning mellan dem, trots att många utbildningar visar upp slora likheter såväl i de teoretiska som i de praktiska delarna.

Med utgångspunkt i beskrivningen av arbetsfältet bör kommittén pröva den principmodell för studieorganisationen inom vårdsektorn som lagts fram av U 68 i betänkandet (SOU 1973:58) Högskoleutbildning, Hälso- och sjukvårdslinje m.m. Modellen innebär en studieorganisation med en för alla eller för ett antal av de nämnda utbildningarna gemensam grandkurs och en

281 Kommittéer: Utbildningsdepartementet   Del II U:9

stegvis differentiering utifrån denna.

U 68s studieorganisatoriska utgångspunkter vann i stort sett gehör hos remissinstanserna. Kritik riktades däremot mot all de förordade generella principerna för utbildningens uppläggning inte i tillräcklig utsträckning tillämpats i utredningens förslag. Kommittén bör utifrån de föralsättningar som nu gäller på nytt ta upp l.ex. frågan om hur de befintliga vårdinriktade utbildningarna inom högskolan skall organiseras i utbildningslinjer. Kommittén bör i den frågan i huvudsak begränsa sig till sjuksköterskeul-bildningen och de specialkurser i gymnasieskolan som den 1 juli 1977 förs till högskolan.

En av förutsättningarna för kommitténs arbete bör vara att nuvarande studietider i huvudsak skall gälla. En annan utgångspunkt är atl de allmänna behörighetsvillkoren för högskoleutbildning i princip skall tillämpas för tillträde lill linjerna.

Kunskap om grandläggande vårdfunktioner är ett gemensamt behov för skilda personalgrupper. Arbetets karaktär av lagarbete och önskemålet att motverka en alltför långtgående specialisering bör komma till uttryck i studiernas uppläggning. Studierna bör ge möjligheter till den samverkan mellan skilda utbildningar som behövs för alt ge de studerande en gemensam fond av kunskaper och erfarenheteratt ulgå ifrån. Dessa kan sedan utvecklas i arbetslag inom vårdarbetet bl.a. i fråga om det grundläggande omvårdnadsarbetet.

De två- till treåriga högskoleutbildningar som innefattades i U 68s principiella översyn har en klar yrkesprofilering. De är så utformade atl en innehållsmässig och organisatorisk samordning dem emellan kräver relativt genomgripande förändringar. Arbetet i kommittén bör inriktas på att för dessa utbildningar pröva om det kan skapas gemensamma kurser, om möjligt för samtliga studerande. Kommittén bör därvid också kunna pröva andra studieorganisatoriska modeller, t.ex. att förlägga gemensamma kurser senare i utbildningsgången.

Det är enligt min uppfaUning önskvärt att även innesluta de långa vårdutbildningarna, bl.a. lakar- och tandläkarutbildningarna, i en sådan prövning. Kommittén bör därför, bl.a. utifrån arbetsfällsbeskrivningen, överväga om, och i vilka delar, det är möjligt och lämpligt att samordna studierna mellan korta och långa vårdutbildningar. Samordningen bör bl.a. kunna syfta till att underiätta förelever från de kortare vårdutbildningarna atl fortsätta i de längre. Dessa överväganden bör göras i nära samarbete med gymnasieutredningen för alt fä en helhetssyn'på utbildningsorganisationen inom vårdområdet.

1 syfte att nå en bredare referensram bör möjligheten också prövas att ge dem som utbildas för hälso- och sjukvård tillgång till kurser med samhälls-vetenskapligt-beleendevelenskapiigt ämnesinnehåll. På samma sätt bör de som huvudsakligen kommer att syssla med socialvård i vid mening ha tillgång till kurser från hälso- och sjukvårdssidan. Kommittén bör pröva om sådana kurser kan utformas så att en och samma kurs kan utnyttjas inom flera utbildningslinjer. Redan yrkesverksamma personer bör också kunna utnyttja kurser inom en utbildningslinje i vidareutbildningssyfte.

Kommittén bör också beakta vad riksdagens utbildningsutskott uttalat (UbU 1976/77:20, s. 107) angående behovet av fördjupningskurser för vårdlärare.

1 syfte att främja ett syslem med återkommande utbildning bör kommittén också pröva möjligheterna att organisera utbildningslinjerna i etapper. Varje

Del II U:9   Skr 1977/78:103                                      282

etapp bör utformas så all den förbereder för yrkesverksamhet. Härvid måste beaktas den personalstruktur som kan förväntas och de krav som kan komma atl ställas på vårdpersonal av skilda slag. Frågan om påbyggnadslinjer på en allmän utbildningslinje kan bli aktuell i detta sammanhang. Med de förutsättningar beträffande utbildningstidens längd som jag har angett i det föregående bör kommittén kunna överväga behovet av sådana linjer och lägga fram därav föranledda förslag.

Enligl gjorda prognoser kommer efterfrågan på personal inom vårdområdet att öka. Kommittén bör därför också överväga åtgärder för att förbättra möjligheterna alt fä grundläggande vårdutbildning för personer som är eller har varit yrkesverksamma inom vården men som saknar eller har bristfällig utbildning. Viktiga frågor är därvid såväl utbildningens organisation som tillträdesvillkoren till utbildningen.

Jag vill harockså något beröra frågan om yrkesteknisk högskoleutbildning inom vårdområdet. Försöksverksamhet med sådan utbildning pågår inom sektorn för utbildning för tekniska yrken och påbörjas höstterminen 1977 även inom sektorn för utbildninig för administrativa, ekonomiska och sociala yrken. Det bör vara kommittén obetaget atl undersöka förulsättningarna för yrkesteknisk högskoleutbildning även inom sektorn för utbildning för vårdyrken.

Som ett led i utredningsarbetet bör kommittén vid behov belysa effekterna av sina förslag för de anställda inom berörda utbildningar.

4.2 Anknytning mellan gymnasieskola och högskola

I framtiden kommer huvuddelen av de sökande lill vårdutbildning i högskolan atl ha gått igenom gymnasieskolan eller ha motsvarande förutbildning. En betydande del av dessa har på vårdlinjen skaffat sig gedigen grundläggande vårdutbildning som omfattar såväl fackteori som arbetsteknik. Anknytningen mellan vårdlinjen och vårdinriktad högskoleutbildning bör därför vara sådan atl de kunskaper och erfarenheter som vårdlinjen har gett tas tillvara i högskoleutbildningen.

Med den utformning som vårdlinjen nu har ger den en god grand för fortsatt utbildning med inriktning på allmän hälso- och sjukvård och social service. Dess värde är inle lika entydigt i förhållande lill vårdutbildningar med andra inriktningar, där andra krav på förkunskaper kan behöva ställas. Genomgången gymnasial vårdutbildning kan dock betraktas som en god förberedelse för all vårdinriktad högskoleutbildning.

Riksdagen har ställt sig bakom tanken på alt fullständig behörighet för viss utbildning i högskolan normalt skall kunna uppnås på en och samma studieväg i gymnasieskolan (prop. 1975:9, UbU 1975:17, rskar 1975:179). Jag vill vidare peka pä vad utbildningsutskottet (UbU 1975/76:27 s. 8) uttalat i frågan om behovet av en helhetssyn på vårdutbildning från gymnasieskolenivå och uppåt. Mot den bakgrunden bör kommittén pröva möjligheterna att skapa ett naturiigt samband mellan gymnasieskolans vårdlinje och högskoleutbildningen inom vårdområdet. Jag vill här peka på de möjligheter som värdlinjens elever har i dag atl gå igenom en särskild studiegång i sjuksköterskeulbildningen. Kommittén bör pröva om motsvarande studieorganisation kan tillämpas även inom andra vårdutbildningar i högskolan.

Jag har i det föregående angett atl de allmänna behörighetsvillkoren till högskoleutbildning i framtiden även skall gälla för de här aktuella vårdutbildningarna. Kommittén bör i sitt arbele med studieorganisationen beakta

283 Kommittéer: Utbildningsdepartementet   Del II U:9

vad riksdagen uttalat i samband med sitt ställningstagande till gymnasieskolans kompetensvärde, nämligen att det är angeläget atl vidmakthålla en reell valfrihet för elever från gymnasieskolan vid övergången till högskola. Studieorganisationen bör inte utformas så att del är omöjligt försökande från skilda linjer i gymnasieskolan att vinna inträde utan omfattande komplettering.

Sökande med yrkeserfarenhet inom vårdområdet bör vid tillträde lill högskoleutbildning med vårdinriktning bedömas likvärdigt med dem som gått igenom gymnasieskolan. Lämpliga kombinationer av grundläggande vårdutbildning och yrkeserfarenhet bör kunna ge tillträde till fortsatt vårdutbildning i samma mån som för elever från vårdlinjen.

4.3 Praktikfrågor

Praktiken har sedan lång tid varit en fiaskhals i utbildningsplaneringen. 1 flera fall har en beslutad utökning av en utbildningslinje inte kunnat komma till stånd på grund av brist på praktikplatser.

Riksdagen har UbU 1975/76:27 sid 7, rskr 1975/76:331) uttalat aU det är betydelsefullt att dessa frågor blir belysta och övervägda.

Kommittén bör kartlägga behovet av praklikplatser för olika utbildningslinjer samt söka analysera i vad mån de parktikkrav som nu ställs upp är relevanta och om de kan tillgodoses på andra vägar. Några av utbildningslinjerna har inte på lång tid setts över. Det kan därför inte uteslutas att de praktikkrav som finns inte är helt nödvändiga för atl tillgodose dagens behov. Kommittén bör mot bakgrund av kännedomen om de studerandes tidigare erfarenhet och de förändringar som skett i vård- och arbetsorganisation bedöma om praktikkraven kan förändras till omfattning och innehåll.

Olika utbildningslinjer konkurrerar i dag om samma typ av praktikplatser. Denna konkurrens förstärks av sjukvårdsorganisationens varierande kapacitet regionalt och lokalt. Kommittén bör överväga om detta kan lösas genom att praktikkraven utformas så atl de i viss omfattning tillåls variera. Där lokala svårigheter finns au organisera ett större antal praktikplatser bör praktikens omfattning kunna minskas ner mot en bestämd miniminivå. Hårt utnyttjade praktikområden med låg kapacitet bör förbehållas ulbildningsvägar där sådan praktik är oundgängligen nödvändig.

1 övrigl bör kommittén noga överväga möjligheterna atl skapa praklikplatser inom områden som nu utnyttjas i mindre utsträckning, l.ex. långtidssjukvård och öppen vård. En sådan utbildningsmässig förskjutning av tyngdpunkten frän insfitutionsvård (t.ex. sjukhusvård) till öppna vårdformer står i överensstämmelse med de föreändringar i inriktningen av motsvarande vårdverksamheter som pågår. Möjligheter att byta ut praktik mot aktiv fiänstgöring bör även utredas.

Kommittén bör lägga upp sitt arbete rörande praktiken så att förslag skyndsamt kan läggas fram till sådana åtgärder, bl.a. ändrade krav på praktiktidens omfattning, som kan underlätta praktiksituationen och som snabbt kan genomföras i den studieorganisation som nu existerar med bibehållet mål för utbildningen. Den bör senare tillsammans med sina långsiktiga studieorganisaloriska förslag redovisa principlösningar på praktikens utformning i eU längre perspektiv.

Rörande dessa principlösningar bör kommittén samråda med sysselsält-ningsutredningen (A 1974:02). Inom denna utredning arbetar en särskild arbetsgrupp för  praktikfrågor.  Gruppen,  i  vilken  ingår företrädare  för

Del II U:9    Skr 1977/78:103                                     284

arbetsmarknadens parter, skall bl.a. klarare avgränsa vad som menas med praktik samt utforma underiag för reglering av villkoren när del gäller ersäUning   och   anställningsförmåner   under   praklikliden,   handledning

m.m

5 Övriga frågor

5.7 Studieformer

1 de senaste årens debatt liksom i det arbete som har ulförts av en särskild beredning inom utbildningsdepartementet (Vård -76) har en rad frågor väckts om undervisningens utformning. Med tanke på uppdragels karaktär och behovet atl snabbt ta fram ett planeringsunderlag bör kommittén inte i annan form behandla dessa frågor än att förteckna dem som ett underiag för de myndigheter som är ansvariga för arbetet med utbildningsplanerna. Jag vill emellertid påpeka del angelägna i att nya högskoleutbildningar både i sin innehållsmässiga och i sin studieorganisaloriska uppläggning påverkas av de studieformer som tillämpas inom den mer traditionella högskoleutbildningen,

5.2     Jämn könsmässig rekrytering

Det är från bl.a. rekryteringssynpunkt, nödvändigt atl hela vårdområdet kommer all betraktas som ett naturiigt arbetsfält för både kvinnor och män. 1 dag dominerar männen endast i de längre utbildningarna, framför alll läkarutbildningen, medan övriga vårdutbildningar har övervägande kvinnlig rekrytering. Kommittén bör därför överväga åtgärder som främjaren jämnare könsmässig rekrytering.

En lång rad faktorer spelar emellertid roll, när del gäller att nå en jämnare könsmässig rekrytering. Viktigt i detta avseende är de värderingar och attityder som grundläggs tidigt och som utvecklas och befästs under barna-och ungdomsåren i grundskola och gymnasieskola. Gymnasieutredningen har här, enligt sina direktiv, angelägna uppgifter som rör gymnasieskolan. Kommittén bör i dessa frågor :5amarbeta med nämnda utredning.

5.3     Forskningsansknytning m.m.

Högskolereformen innebär bl.a. att det inom all grundläggande högskoleutbildning skall finnas möjligheter till forskningsanknytning. 1 fråga om de utbildningar som saknar sådan anknytning har jag i propositionen (1976/ 77:59) om utbildning och forskning inom högskolan m.m. anfört, att ett förverkligande av principen om ett samband mellan forskning och grundläggande, såväl statlig som kommunal, högskoleutbildning utgör en central del i det fortsatta reform- och utvecklingsarbetet. Jag har också uttalat alt målet sannolikt, med tanke på uppgiftens svårighetsgrad, kommer att nås först på sikt.

Forskarutbildningsutredningen (U 1974:06) har i uppdrag att bl.a. föreslå åigärder som rör frågan om forskningsanknytning. Utredningen förväntas lägga fram ett belänkande innevarande år. De regionala organisationskommittéerna för högskolereformen har presenterat förslag lill olika slags åtgärder föratt främja del åsyftade samspelet mellan grundläggande högskoleutbildning och forskning. Jag har i nämnda proposition angett, alt det ankommer på

285            Kommittéer: Utbildningsdepartementet   Del 11 U:9

de blivande regionstyrelserna att i sitt planeringsarbete bygga vidare på den grund regionkommittéerna har lagt i dessa avseenden.

Utvecklingsarbetet inom detta område bör således ske på initiativ bl.a. av regionstyrelserna. Del är samtidigt angelägel au kommittén i sina förslag till studieorganisation för vårdutbildningarna också beaktar kravet på anknytning av dem till forskningen. Jag har för egen del i nämnda proposifion som exempel på tänkbara åtgärder inom detta fält nämnt behovet av att initiera omvårdnadsforskning. Även vårdlärarutbildningens forskningsanknytning bör övervägas.

Mot denna bakgrand är det nödvändigt att kommittén i sitt arbete har nära kontakt med pågående utvecklingsarbete i fråga om forskningsanknytning. De förslag kommittén lägger fram bör även belysa möjligheterna till ett samspel mellan grundläggande högskoleutbildning och forskning.

5.4 Huvudmannaskap

Jag har i högskolepropositionen (1976:77:59) framhållit au det finns skäl för ett enhetligt huvudmannaskap för högskoleutbildningen och att denna fråga måste ses i ett vidare perspektiv än enbart högskolans. Den berör avgränsningen av det kommunala och landstingskommunala kompetensområdet samt fördelningen mellan stat och kommun av det ekonomiska ansvaret för skilda slag av offenfiig verksamhet. Utbildningsutskottet har framhållit (UbU 1976/77:20, sid 33-34, rskr 1976/77:246) atl regeringen bör följa utvecklingen inom den kommunala högskolan vad gäller verksamhet, resurssamband, m.m. och därvid parallellt ta del av pågående utredningsarbeten med anknytning till huvudmannaskapsfrågor. 1 anslutning härtill bör, enligt utskottets mening, initiativ tas till en förutsättningslös utredning av frågan om ett enhetligt huvudmannaskap för högskolan.

Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen i den större frågan om huvudmannaskapet. Däremot bordet redan nu, som jag också har anmält i nämnda proposition, vara möjligt att pröva frågan om ett enhetligt huvudmannaskap för utbildningslinjer som har både stadig och kommunal eller landstingskommunal huvudman. KOmmittén bör därför pröva frågan om huvudmannaskapet för sjukgymnasllinjen. 1 denna prövning bör kommittén beakta möjligheterna till forskningsanknytning.

6 Tidplan

Jag har tidigare framhållit aU kommittén i en första etapp bör lämna förslag som kan underiätta den nuvarande praktiksilualionen. Förslag i den delen bör avges i sådan lid atl de kan börja tillämpas med början läsåret 1978/79. Jag räknar dessutom med alt de försök som påbörjats inom vissa vårdutbildningar skall kunna fortsäUa eller utökas parallellt med atl nya utbildningsplaner tas i bruk den 1 juli 1977 för alt därigenom ytterligare bredda erfarenhetsunderiaget.

Kommitténs förslag i övrigl bör syfta lill genomförande omkring år 1980 och bör läggas fram under första halvåret 1978.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet att tillkalla en kommitté med högst elva ledamöter med uppdrag alt utreda vissa frågor om vårdutbildningar inom högskolan,

alt utse en av ledamöterna att vara ordförande,

Del II U:10   Skr 1977/78:103                                    286

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag alt regeringen föreskriver

alt ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall ulgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att kostnaderna skall belasta utbildningsdepartementets kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Ulbilningsdepartementet)

10. Utredning om visningsersättning

Dir 1977:93

Beslut vid regeringssammanträde 1977-06-30

Departementschefen, statsrådet Wikström, anför.

Den ensamrätt atl förfoga över ell litterärt eller konstnäriigt verk som enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt lill litterära och konstnäriiga verk (ändrad senast 1976:192), upphovsrältslagen, tillkommer verkets upphovsman är inskränkt i olika avseenden. Bestämmelser om en sådan inskränkning finns i 25 §. Enligt detta lagrum krävs inte upphovsmannens tillstånd föratt offentligt visa exemplar av konstverk, som har utgivits eller överiåtits av upphovsmannen. En upphovsman kan sålunda inte med stöd av upphovsrältslagen kräva ersättning utöver eventuellt redan erhållen köpeskilling för att ett av honom överiåtet verk visas vid en offentlig utställning eller - så länge det inte rör sig om film eller television - i någon annan form av offentlig förevisning.

Konstnärernas riksorganisation har vid flera tillfällen krävt att ersättning skall utgå även när verk visas på sätt som avses i 25. Frågan har också aktualiserats i ett särskilt yttrande till kulturrådets betänkande (SOU 1975:14) Konstnärerna i samhället och i en skrivelse lill utbildningsdepartementet från Konstnäriiga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (Klys) inför arbetet med statsbudgeten för budgetåret 1977/78.

Denna s.k. visningsersältning behandlades i prop. 1975/76:135. Den statliga kuhurpolitiken 3. Där konstaterades alt förslag om en visningsersättning hade förts fram från olika håll men alt några metoder för att utforma ell ersättningssystem, som kunde bedömas som genomförbart emellertid inte hade redovisats. 1 propositionen framhölls atl det är väsentligt atl målmedvetet arbetande bildkonstnärer kan bedriva sin verksamhet på rimliga ekonomiska villkor. Att del inte hade bedömts möjligt att bestämma samhällels insatser för bildkonstnärerna enligt beräkningsprinciper av del slag som bildkonstnärerna hade föreslagit borde inte vara något hinder för att i andra former ställa medel till förfogande. 1 propositionen redovisades också att det hade varit möjligt att tillsammans med bildkonstnärernas fackliga representanter nå enighet om regler för fördelning av tillgängliga medel. De riktlinjer för bidrag till konstnärer som angavs i propositionen innebar alt konstnärernas egna organisationer fick ett avgörande inflytande över utform-

287 Kommittéer: Utbildningsdepartementet    Del II U:10

ningen och fördelningen av bidragen.

Sedan frågan om visningsersältning hade tagils upp i några motioner behandlades den av kulturalskottet (KrU 1975/76:35). Utskottet anförde följande:

"Den visningsersältning som aktualiserats i vissa av motionerna kan definieras som ersättning för aU ett konstverk som inle längre är i upphovsmannens ägo visas offentligt. Parallellen mellan en dylik ersättning och biblioteksersättningen ligger i och för sig nära till hands, men det är uppenbart att de praktiska svårigheterna aU konstruera ett syslem för visningsersättning är mycket slora. Det torde sålunda bli nödvändigt med ett omfattande och svårbemästrat redovisningssystem om man vill ge den enskilde konstnären individuell visningsersättning. Även vid en ersättning som utgår fill konslnärskolleklivet som helhet och inle lill varje enskild person blir det fråga om en komplicerad redovisning. Svåra gränsdragnings-och definitionsproblem kommer säkeriigen också alt möta i båda fallen. Därtill kommer alt det är svårt atl bedöma i vilken mån den visningsersältning som avses bli ersättningsberättigande kommer atl successivt öka i omfattning och därmed i likhet med biblioteksersättningen tillföra konstnärerna ökande ersättningsbelopp.

Utskottet vill vidare här peka på det samband som visningsersätiningen -liksom också biblioteksersättningen - har med upphovsrätten. Om konstnärernas upphovsrätt utvidgas till att omfatta även rätl till visningsersältning skulle detta innebära en klar förstärkning av deras ställning. Om därjämte rätten till visningsersättning kombineras med rätt att förhandla om ersättningens storlek blir ställningen ytteriigare förbättrad.

Enligt utskottets mening är det önskvärt att frågan om visningsersätiningen ingående studeras i syfte att så snart som möjligt klariägga möjligheterna att konslraera ett system som ger bildkonstnärema ersättning för alt verk som inte längre är i upphovsmannens ägo visas offentligt. 1 arbetet med denna fråga bör dess samband med frågorna om konstnärernas upphovsrätt och förhandlingsrätt beaktas."

Riksdagen beslöt alt som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om alt frågan om visningsersättning bör studeras ingående (rskr 1975/ 76:355).

Som framgår av det anförda rymmer frågan om visningsersättning svårbemästrade problem. Dessa gäller inte bara den rättsliga grunden för en sådan ersättning och hur den ersättningsgrundande verksamheten skall defineras och avgränsas utan också den kvantitativa omfattningen av den verksamhet som skulle ligga lill grund för ersättningen och möjligheten att till rimliga kostnader registrera och redovisa de uppgifter som skulle vara underiag för beräkning av en ersättning. Dessa problem måste enligt min mening klargöras innan ett ställningstagande till frågan om visningsersältning kan göras. Denna uppgift bör anförtros åt en särskild utredare.

När del gäller olika sätt att konslraera en ersättningsmodell bör utredaren göra en utföriig teknisk och ekonomisk analys av olika alternativ och deras konsekvenser Om det befinns lämpligt bör utredaren på grundval av denna analys lägga fram eU eller fiera förslag till ersäuningsmodell.

Utredaren bör ägna särskild uppmärksamhet åt frågan om avgränsningen av den verksamhet som skulle kunna motivera en särskild visningsersältning. Han bör beakta de fall då en omfattande offentlig visning måste anses vara förutsatt vid beställnings- eller försäljningstillfället. Utredaren bör vidare klargöra under vilka former verk skall vara tillgängliga för allmänheten

Del II U:ll    Skr 1977/78:103                                      288

för atl en visningsersältning skulle kunna vara motiverad.

Det är viktigt att de avgränsningar som väljs kan läggas till grand för en ändamålsenlig redovisning. Utredaren bör därför även klariägga möjligheterna atl konstruera ett smidigt och för ändamålet lämpligt syslem för redovisning av ersättningsgrundande verksamhet.

1 uppdraget ingår också alt undersöka den kvantitativa omfattningen av den verksamhet som enligt utredningsmannens bedömning skulle kunna läggas till grund för en visningsersältning.

Utredningsarbetet skall bedrivas i nära kontakt med utredningen (Ju 1976:02) om upphovsrätt samt med berörda statliga och kommunala organ och med konstnärernas organisationer.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en särskild ulredare med uppgift att klariägga möjligheterna att konslraera ett system som ger bildkonstnärema ersättning för atl verk som inte längre är i upphovsmannens ägo visas offentligt,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till utredare, saikkunnig, expert och sekreterare skall ulgå i form av dagarvode enligl kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

atl kostnaderna skall belasta utbildningsdepartementets kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Utbildningsdepartementet)

11. Tilläggsdirektiv för bibelkommissionen

Dir 1977:105

Beslut vid regeringssammanträde 1977-09-22

Departementschefen, statsrådet Wikström, anför.

1 december 1972 tillsattes en bibelkommission (U 19723:07) med uppgift aU nyöversätta Nya testamentet. Är 1975 fick kommissionen i uppdrag att företa en nyöversättning även av Gamla testamentet. Samtidigt överiämnades frågan om en nyöversättning av apokryfema till bibelkommissionens styrelse för närmare utredning.

Sedan bibelkommissionens styrelse hade låtit en särskild arbetsgrapp utreda frågan om nyöversättning av apokryfema överiämnade den i februari 1977 betänkandet (Ds U 1977:3) Atl översätta apokryfema. Styrelsen föreslår

1.    atl Gamla testamentets apokryfer översätts,

2.  alt bibelkommissionen fär i uppdrag att utföra denna översättning sedan arbetet med Nya testamentet har avslutals,

3.  all översättningen skall utgå från den grekiska grundtexten, samt

4.  atl den i övrigt skall följa de allmänna principerna för bibelkommissionens översättningar av Gamla testamentet och Nya testamentet.

289 Kommittéer: Utbildningsdepartementet    Del II U:ll

Enligt bibelkommissionens mening bör följande riktlinjer gälla för en översättningsorganisation för Gamla testamentets apokryfer.

Översättningen bör lill kvalitet och stil harmoniera med bibelöversättningen i övrigt. Uppgiften bör ulföras som ett lagarbete. För detta talar flera skäl, inte minst det faktum all de textkritiska och exegetiska problemen är så stora.

För atl bibelkommissionens resurser skall utnyttjas effektivt bör översättningsarbetet inledas först efler det att bibelkommissionen har avslutat översättningen av Nya testamentet. Före denna tidpunkt räcker kommissionens nuvarande resurser inle lill för den nya arbetsuppgiften. Att vänta med denna till dess att Gamla testamentet är färdigöversalt skulle inle vara välbetänkt. Om apokryfema inte publiceras samlidigt med Gamla testamentet är det sannolikt atl deras ställning försvagas, såsom erfarenheterna av apokryföversättningen från 1921 visar.

Mot nu anförda bakgrand föreslår styrelsen följande organisation av översättningsarbetet. Uppdraget alt göra den grundläggande översättningen ges ål en person som är väl kvalificerad i fråga om både grekiska (ev, även hebreiska) och svenska språken. En expert på grundspråket och en expert på målspråket förordnas på halvtid. Dessa tre personer bildar en översättnings-enhet, som svarar för arbetets olika faser och utarbetar den slufiiga versionen. Enheten kan anlita bibelkommissionens referenlorganisafion. Översättningsförslagen bör dock inle skickas rutinmässigt till alla referenter. Särskilt svåra och känsliga texter kan tillställas eU valfritt antal referenter.

Den föreslagna organisationen bör enligt styrelsen inom en rimlig kostnadsram kunna varieras något efter de olika texternas art. 1 fråga om några få texter kan experten på grundspråket och experten på målspråket länkas fungera som ett översältarpar. Det bör också vara möjligt att lämna ut smärre partier för översättning av någon kompetent person utanför enheten. Givelvis bör enheten behålla ansvaret för resultatet. Det kan också i begränsad omfattning visa sig behövligt att anlita särskild expertis, exempelvis med hebreisk sakkunskap.

För egen del finner jag att arbetet med nyöversättning av Gamla testamentets apokryfer bör inledas när bibelkommissionen har avslutat översättningen av Nya testamentet. Förslagen till riktlinjer och organisation finner jag väl underbyggda. Förslagen bör därför läggas till grund för översättningsarbetet.

Jag hemställer att regeringen utvidgar bibelkommissionens uppdrag i enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Utbildningsdepartementet)

19 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 103

DelIIU:I2    Skr 1977/78:103                                      290

12. Utgivning av svenskt uppslagsverk

Dir 1977:109

Beslut vid regeringssammanträde 1977-10-13

Departementschefen, statsrådet Wikström, anför.

1 Bakgrund

7.7 Tillgången på uppslagsverk på svenska

Under den senaste tjugoårsperioden har tillgången på större aktuella uppslagsverk på svenska kraftigt försämrats.

Det hiuills största allmänna uppslagsverket är Svensk Uppslagsboks andra upplaga som utkom under åren 1947-1955. Detta verk omfattar 32 band och innehåller ca 190 000 uppslagsord. Vid samma tid utgavs Nordisk Familjeboks fjärde upplaga i 24 band. Del största uppslagsverk som utkommit sedan dess är Bonniers Lexikon i 15 band från åren 1961-1966.

Ar 1973 ulbjöds och slutsåldes kvarvarande upplagor av de tre nämnda verken lill väsenlligl reducerade priser.

Efler denna utförsäljning saknas på den svenska marknaden ett stort aktuellt svenskt uppslagsverk som kan betecknas som nalionalencyklopedi. Däremot finns några mindre eller medelstora uppslagsverk, varav de största är Lilla Uppslagsboken, Foku:» och Bra Böckers lexikon.

Därutöver finns ytteriigare några flerbandslexikon såsom Data uppslagsverk, Combi Lexikon, Combi Visuell och Bonniers 3-bandslexikon samt ett antal enbandslexikon, främst Norstedts Uppslagsbok.

1.2 Frågans tidigare behandling

1968 års lilteraturutredning föreslog i sitt slutbetänkande (SOU 1974:5) Boken att statsmakterna skulle låta utreda de problem som är förknippade med utgivning av en statssubventionerad encyklopedi. Utredningen förutsatte därvid att en sådan encyklopedi skulle betinga ett relativt lågt pris. Eftersom projektet är kapitalkrävande ansåg utredningen att statsmakterna måste la ansvar för att utgivningen skulle komma till stånd.

Behovet av ett nytt svenskt uppslagsverk vitsordades allmänt bland remissinstanserna. Vid behandlingen av litteratumtredningens förslag i prop. 1975:20 anförde min företrädare atl en arbetsgmpp borde tillsättas för att utreda frågan om behovet av slöd lill utgivande av ett svenskt uppslagsverk. Riksdagen instämde i detta uttalande (KrU 1975:12, rskr 1975:201).

Behovet av ett stort svenskt standardverk har under de senaste åren omvittnats av företrädare för utbildnings-, forsknings- och kulturinstitutioner liksom i den allmänna debatten. Det har framhållits atl samtidigt som tillgången på stora aktuella uppslagsverk är sämre än någonsin under 1900-talet har behovet härav snarare ökat. Den ökade satsningen på vuxenutbildning har angetts som en viktig faktor i sammanhanget. Det stora och ökande utbudet av information i dagens samhälle anses också medverka till att mänga människor önskar fä bakgrund till och komplettera den bild av verkligheten som bl. a. massmedierna ger. Samtidigt har vissa bedömare framhållit de svårigheter som är förknippade med alt hålla ett uppslagsverk aktuellt.   Man   har   också   pekat   på   alternativ   som   den   moderna

291 Kommittéer: Utbildningsdepartementet   Del II U:12

informationsteknologin kan erbjuda.

De föriag som tidigare har svarat för utgivningen av större uppslagsverk har i olika sammanhang förklarat att de inte har resurser atl genomföra ett så långsiktigt och kapitalkrävande projekt.

Mot denna bakgrund bör det nu göras en föralsätiningslös prövning av behovet och lämpligheten av statligt stöd till utgivningen av ell stort svenskt uppslagsverk. Denna uppgift bör anförtros åt en särskild kommitté.

2 Utredningsuppdraget

2.1 Utgångspunkter

Ett nytt omfaUande uppslagsverk som kan fungera som nalionalencyklopedi måste ha hög kvalitet. Hur kvalitetskravet skall definieras och vilka faktorer som skall tillmätas avgörande betydelse vid bedömningen bör del ankomma på kommittén all närmare ange.

Kvalitetsfrågan innefattar bl. a. hur allsidigt, djupgående men samtidigt lättillgängligt som informationen skall presenteras. Andra krav i sammanhanget är överskådligheten och konsekvensen i framställningen. Ett särskilt problem utgör aktualiteten; stora delar av ett uppslagsverk av standardmodell löper risk att snart bli inaktuella.

Urval, redigering och kommentarer i ett uppslagsverk styrs självfallet i viss utsträckning av upphovsmännens värderingar. Kommittén bör söka formulera vilka grundläggande krav på opartiskhet och allsidighet som bör vara vägledande företl uppslagsverk som ges ut med statlig medverkan. De yttrandefrihetssynpunkler som har förts fram i remissvaren på litteraturutredningens förslag och i den aUmänna debatten bör beaktas.

Kommittén bör även studera internationella erfarenheter av utgivning och spridning av uppslagsverk för alt få en uppfattning om hur behovet av sådana verk tillgodoses i andra länder. Kommittén bör också undersöka om möjligheter till nordiskt samarbete på området föreligger.

2.2 Behovsundersökning

Kommittén bör samla in synpunkter på ell nytt uppslagsverk från olika håll i samhället och på grundval härav ställa samman krav och önskemål som ställs från konsumenthåll.

Kommittén bör mot bakgrund av kvalitetsbedömningen söka precisera vilka krav i fråga om omfattning och utformning som måste ställas pä ett stort svenskt uppslagsverk som ges ut med statlig medverkan. Hänsyn bör tas till såväl utbildningens som allmänbildningens behov. En utgångspunkt måste vara atl verket ska svara mot ett behov som inte tillgodoses av befintliga uppslagsböcker Kommittén bör också uppmärksamma hur olika utformningar av ett uppslagsverk kan förväntas påverka intresset hos olika nyttjargrupper.

2.3 Produktlonsförutsättningar

Kommittén bör undersöka vilket material som finns kvar från tidigare utgivna uppslagsverk i form av slagordsregisler och annat underiag. Detta material bör om möjligt utnyttjas vid framställningen av ett nytt uppslagsverk. Det är naturiiglvis också viktigt alt kunna ta tillvara den

Del II U:12    Skr 1977/78:103                                    292

yrkeskunnighel som finns på området.

Produktionen av eU större uppslagsverk är mycket tidskrävande. Kommittén bör därför presentera tidsplaner för utgivning med olika alternativ i fråga om form och omfång.

Kommittén bör också beakta den långsiktiga försörjningen med uppslagsverk och därvid diskutera olika möjligheter och metoder att förnya materialet.

Vidare bör olika principer för redigering redovisas. En analys bör t, ex. göras av fördelar med alfabetisk resp. systematisk uppställning. Möjligheter att kombinera de olika metoderna bör också beaktas.

Kommittén bör belysa om del finns möjligheter att utnyttja den moderna informationsteknologin i utgivningen. Datatekniken ger möjlighet till lagring av stora mängder information och lill en smidig kontinueriig förnyelse. Del står emellertid klart au ett datorlagral uppslagsverk med den teknik som har tillämpats hittills inte kan användas på samma mångsidiga och flexibla sätt som ett verk i bokform. Vägledande för kommittén vid bedömningen av möjligheterna att använda datatekniken bör vara den breda allmänhetens möjligheter atl få tillgång till materialet.

2.4     Disiributionsföruisäilningar

Del är angelägel alt eU nytt svenskt uppslagsverk når ut till allmänheten. Strävan bör därför vara alt verket skall spridas inte bara till utbildnings- och forskningsinstitutioner, förelag, bibliotek etc. utan även till hemmen.

Flera olika försäljningsformer måste troligen tillämpas för ett verk av angivet slag. Tidigare var hemförsäljning den viktigaste kanalen för uppslagsböcker. En omfattande försäljning har även skett genom bokhandel, postorder och bokklubbar. Kommittén bör undersöka vilka försäljningsvägar som kan utnyttjas.

Det är vidare angeläget att ett utgivet verk kan hållas tillgängligt under en längre lid. Frågan om lagerhållning bör därför studeras.

2.5     Finansieringsförutsättningar

Kommittén bör göra beräkningar av kostnaderna för produktion och försäljning av ett nytt svenskt uppslagsverk enligt olika alternativ i fråga om form, omfång, produktionsteknik, utgivningshaslighel och pris.

Mot bakgrund av dessa beräkningar ska kommittén bedöma de marknadsmässiga förutsätlningarna för försäljning av ett stort uppslagsverk. Kommittén bör därefter pröva om behov av stadigt stöd föreligger och diskutera formerna för statens slöd och medverkan samt lämna förslag och rekommendationer i anslutning härtill. Olika modeller bör prövas och redovisas. Möjligheterna till olika former av samarbete med intresserade föriag i ett konsortium eller i form av ett särskilt för ändamålet bildal föriag bör övervägas. Fördelar och nackdelar med alt staten går in direkt som samarbetspartner bör prövas mot alternativet atl staten lämnar bidrag eller krediter lill enskilda förlag eller lill ett av intresserade föriag bildat samarbetsorgan.

Kommittén bör i detta sammanhang också beakta hur utgivningen av ett stort svenskt uppslagsverk kan påverka befintlig utgivning av uppslagsverk.

293 Kommittéer: Utbildningsdepartementet    Del II U:13

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med uppdrag att utreda frågan om utgivning av svenskt uppslagsverk,

att utse en av ledamöterna alt vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersäUning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligl kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Utbildningsdepartementet)

13. Beredning av vissa frågor rörande obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutning

Dir 1977:119

Beslut vid regeringssammanträde 1977-11-17.

Departementschefen, statsrådet Wikström, anför.

I prop. 1976/77:59 anförde jag att del obligatoriska medlemskapet i studerandesammanslulning borde avskaffas. Samtidigt framhöll jag alt ett tillfredsställande underlag för att då vidta en sådan åtgärd inte förelåg. Jag pekade på alt stöd i olika former utgår till de obligatoriska studerandesam-manslulningarna. Över utbildningshuvudtiteln utgår bidrag till studerandehälsovård och till uppförande m. m. av kårlokaler. Över jordbrakshuvudtiteln utgår bidrag till studentkårernas idrollsverksamhet. Jag angav vidare alt de studerande inom högskolan även i framtiden borde kunna räkna med fortsatta samhälleliga åtaganden för sådana verksamheter-oberoende av regeringens och riksdagens ställningstagande till obligatoriskt medlemskap - låt vara i andra former.

En avveckling av det obligatoriska medlemskapet kräver, framhöll jag, överläggningar mellan berörda parter. En utgångspunkt för dessa överläggningar borde vara atl utformningen av samhällsstöd i olika avseenden för studerande som grupp inte utan starka skäl bör avvika från vad som gäller för andra medborgargrupper. Till nyss nämnda parter hör -förutom staten och berörda studerandesammanslutningar-även kommuner och landstingskommuner. Frågor rörande bl. a. samlingslokaler och föreningsstöd ligger inom det primärkommunala området och huvudmannaskapet för hälsovården åvilar landstingskommuner.

Jag angav slutligen att jag senare avsåg atl återkomma till regeringen rörande dessa överiäggningar. Riksdagen anslöt sig till vad jag hade anfört (UbU 1976/77:20, rskr 1976/77:246).

Enligt min mening bör de nyssnämnda överiäggningarna förberedas av en för detta ändamål särskilt tillkallad ulredare. Till grund för de kommande

DelIIU:14   Skr 1977/78:103                                      294

överiäggningarna bör ligga obligatoriekommitténs (U 1973:03) betänkande (SOU 1976:14) Kårobligatorium? och studerandehälsovårdsulredningens (U 1972:05) betänkande (SOU i 975:7) Framtida siuderandehälsovård samt remissvaren över dessa båda betänkanden. Utredaren skall med beaktande av vad som har anförts i prop. 1976/77:59 om obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutning ge ett underlag för kommande överläggningar. Utredaren bör därvid gå igenom innehållet i föreliggande betänkanden och vid behov ytterligare utreda uppkommande frågor. Arbetet bör ske skyndsamt.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartemeniet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att bereda vissa frågor rörande obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutning,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

alt ersättning till utredare, siikkunniga, experteroch sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394) om ej annat föreskrives,

att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Utbildningsdepartementet)

14. Tilläggsdirektiv till utredningen (U 1972:06) om skolan, staten och kommunerna (SSK)

Beslut vid regeringssammanträde 1976-12-09

Statsrådet Mogård anför.

1. I september 1972 tillkallades sakkuniga med uppgift alt utreda ansvarsfördelningen mellan stat och kommun i fråga om grandskolan och gymnasieskolan m. m. 1 direktiven anförs atl en utgångspunkt för utredningen bör vara alt skapa föralsättningar för ett ökat inflytande förskolans personal och elever på organisatoriska frågor vid den enskilda skolenheten. Vidare uttalas i direktiven atl intresset av atl ge medborgarna största möjliga inflytande över allmänna angelägenheter och av att bättre förankra skolans verksamhet i kommunerna saml av all skapa tillfällen till en rimlig anpassning av samhällets åtgärder efter skiftande lokala förhållanden är starka motiv för ökat kommunalt inflytande i dessa frågor.

Som en följd av ändrad ansvarsfördelning mellan staten och kommunerna skall utredningen vidare göra en översyn av den statliga skoladministrationen.

Utredningen har även i uppgift atl se över statsbidragssystemen till skolväsendel. I första hand skall utredningen undersöka lösningar som innebär att statsbidragen beräknas på även andra grander än lönekostnaderna för lärarpersonalen. Den skall också pröva om det är möjligt att vid ett nytt statsbidragssystem öka de enskilda rektorsområdenas eller skolenheternas

295 Kommittéer: Utbildningsdepartementet    Del II U:14

ekonomiska ansvarslagande. I direktiven pekas på alt bestämmelserna om skolans personal är ingående och detaljerade. Bl. a. föreskrivs mycket preciserade regler för rangordning vid tillsättningen av tjänst. Detta gör att de lokala myndigheterna får mycket små möjligheter atl väga in egna erfarenheter vad gäller förtjänst och skicklighet vid tjänsletillsäliningar. De sakkunniga skall enligt sina direktiv överväga de nuvarande formernas lämplighet.

2.   Sedan direktiven utfärdades har flera beslut fattats som berör utred
ningsuppdraget. Riksdagen har t. ex. fattat beslut om skolans inre arbete
m.m, (1975/76:39, UbU 1975/76:30, rskr 1975/76:367), Beslutet innebär
bl. a. att kommunerna fär ett ökal inflytande över användningen av skolans
resurser. Den hittillsvarande detaljregleringen kommer därmed all minska
vid genomförandet av det nya systemet den 1 juli 1978. Direktiven har
därmed till vissa delar blivit tillgodosedda. Jag bedömer del dock som
angeläget alt utredningen undersöker vilka möjligheter som härutöver kan
finnas att öka kommunernas möjligheter att fritt använda de statliga bidragen
till skolans verksamhet. Utredningen bör härvid utgå från nuvarande
reglering av behörighet och befordringsgrander för lärartjänster i skolväsen
det. Utredningen bör emellertid redovisa de alternativ till statsbidragssystem
som i enlighet med direktiven har övervägts av utredningen.

Utredningsarbetet bör vidare inriktas på uppgiften atl undersöka i vilka organisatoriska och innehållsmässiga frågor som en ytteriigare decentralisering på skolans område kan ske i syfte att öka såväl elevernas och föräldrarnas som kommunernas inflytande över skolverksamheten. Även länsskolnämndernas roll bör därvid prövas.

3.    Under erinran om vad utbildningsutskottet hade anfört (UbU 1974:25, rskr 1974:211) uppdrog regeringen den 31 maj 1974 åt utredningen att se över formerna för givande av statsbidrag till statsunderstödd enskild utbildning. Regeringen beslöt vidare den 23 juni 1976 att erinra utredningen om riksdagens beslut med anledning av motion (1975/76:1423) angående ökat statsbidrag till privatskolorna (UbU 1975/76:21, rskr 1975/76:248). Del är angeläget alt utredningen snarast redovisar kartläggningsarbelet rörande statsbidragen lill enskilda skolor och privatskolor.

4.    Lärarutbildningskommittén framlade i sill betänkande (SOU 1972:92) Fortsatt reformering av lärarutbildningen vissa förslag som rör inrättande av adjunkts- och lektorstjänsler i ämneskombination vari ingår något av ämnena barnkunskap, barn- och ungdomskunskap, dramatik, familjekunskap, gymnastik, hemkunskap, kostkunskap, bostads/miljökunskap, konsumentkunskap, slöjd, textilkunskap eller teckning. Kommittén föreslog att adjunkts- eller lektorstjänst i sådan ämneskombination skulle inrättas vid skolväsendet i en kommun, ulan alt knytas lill viss skolform, och alt tjänstgöringen tills vidare skulle förläggas helt eller huvudsakligen lill viss skolenhet. Enligl kommittén skulle uppenbara fördelar vara förenade med atl inrätta tjänsterna vid skolväsendet i kommunen i stället för vid viss skolform. Det skulle bli möjligt för läraren alt tjänstgöra i både grundskola och gymnasieskola ulan alt behöva ha fyllnadstjänstgöring. Omplacering till annan skola skulle underlättas liksom också tjänstgöring i två rektorsområden eller två olika skolor under var sin rektor.

Prop. (1975:24) om viss försöksverksamhet inom lärarutbildningen m. m. innehåller vissa ställningstaganden till läraratbildningskommitléns förslag rörande utbildningen av lärare i ovan nämnda ämnen. Föredraganden förklarade i propositionen sig f n. inte beredd all ta ställning till förslaget om

Del II U: 15   Skr 1977/78:103                                    296

inrättande av adjunkts- eller lektorstjänster i de av kommittén behandlade ämnena. Frågan om atl anknyta tjänst som lärare lill viss skolform i kommunen eller till skolväsendet i kommunen har emellertid enligt min mening nära samband med arbetet inom SSK. Utredningen bör därför behandla även denna fråga i sitt fortsatta arbete.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar mig att uppdra åt utredningen om skolan, staten och kommunerna att bedriva del fortsatta utredningsarbetet i enlighet med de riktlinjer som jag här har angivit.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

15. Organisationskommitté för bildandet m. m. av Sveriges Utbildningsradio aktiebolag

Beslut vid regeringssammanträde 1976-12-15

Departementschefen, statsrådet Wikström anför.

Enligt riksdagens beslut (UbU 1976/77:08, rskr 1976/77:46) med anledning av prop. 1975/76:110 om radio iDch television i utbildningsväsendet skall de nuvarande verksamheterna vid TRU och utbildningsprogramenhelen vid SverigesRadio AB (SR/UTB) inkl. Sveriges Radios vuxenundervisning (SR/ VUX) läggas samman och utgöra ett dotterbolag till Sveriges Radio aktiebolag (SR). Verksamheten vid del nya bolaget skall inledas den I januari 1978. SR skall äga samtliga aktier i det nya bolaget, Sveriges Utbildningsradio aktiebolag. Styrelsen för det nya bolaget skall förutom tvä arbetslagar-ledamöter enligt lagen (1976:351) om styrelserepresentalion för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar bestå av sju ledamöter. Regeringen utser ordföranden och ytterligare fyra ledamöter. De återstående två ledamöterna väljs av bolagsstämma i det nya bolaget.

För atl förbereda sammanförandel och bolagsbildningen har riksdagen förordat att en organisationskommitté skall tillsättas. Jag föreslår nu atl en organisationskommitté skall tillkallas.

Regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet alt tillsätta en organisationskommitté, bestående av högst fem ledamöter, med uppgift atl förbereda sammanförandel och bolagsbildningen saml att närmare planera det nya bolagets verksamhet m. m.,

alt utse en av ledamöterna att vara kommitténs ordförande samt aU besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt kommittén,

atl, till dess att styrelsen för det nya bolaget har utsetts, bemyndiga organisationskommittén atl för statens räkning föra de förhandlingar med i första hand SR vilka blir aktuella med anledning av det nya bolagets tillkomst.

Regeringen uppdrar ål byggnadsstyrelsen atl biträda organisationskommittén    i   utredningsarbetet.    Vidare   föreskriver    regeringen   att

297 Kommittéer: Utbildningsdepartementet   Del 11 U:15

organisationskommittén får samråda med statliga myndigheter och begära upplysningar och yttranden från dem.

Det åligger organisationskommittén att vid fullgörandet av uppdraget beakta vad som anförs i bifogade inom utbildningsdepartementet upprättade promemoria. Då det nya bolaget har bildals och då styrelse har utsetts ankommer det på bolagsstämman och styrelsen atl fullgöra de uppgifter som enligt gällande författningar och avtal åvilar dessa organ. Kommittén skall ställa sig till efterrättelse de ytteriigare direktiv för fullgörande av uppdraget som departementschefen kan komma att meddela samt hålla departementschefen underrättad om arbetets fortgång. Organisationskommittén erinras om att lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet träder i kraft den 1 januari 1977.

Slutligen föreskriver regeringen att ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall ulgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om inte annat föreskrivs, samt atl kostnaderna för organisationskommitténs arbele skall betalas från åttonde huvudtitelns kommittéanslag.

Bilaga

Arbetsuppgifter för organisationskommittén för bildandet m. m. av Sveriges Utbildningsradio aktiebolag

1 Bakgrund

Riksdagen har i skrivelse (rskr 1976/77:46) lill regeringen anmält beslut om radio och television i utbildningsväsendet. Prop. 1975/76:110 och UbU 1976/ 77:08 utgör utgångspunkt för organisationskommitténs arbete.

2 Organisationskommitténs uppgifter

2.1 Förhandlingar och avtal m. m.

1 UbU 1976/77:08 s. 6 framhålls aU "ett särskilt avtal bör slutas mellan staten och Sveriges Radio AB om det nya dotterbolaget på motsvarande sätt som avtal slutits om lokalradion" (koncembildningsavial). "Av avtalet bör bl. a. framgå atl dotterbolaget skall avge egen anslagsframställning fill regeringen och självständigt besluta om budgetramar för sin verksamhet och därmed sammanhängande frågor. 1 övrigl bör avtalet i tillämpliga delar nära kunna anknyta till motsvarande avtal mellan staten och Sveriges Radio AB angående Sveriges Lokalradio AB. Vissa undantag föranleds dock av att del nya bolaget har en i förhållande till moderbolaget självständigare ställning i ekonomiskt hänseende än vad lokalradiobolagel har. De närmare föreskrifterna om tillämpningen av bestämmelserna i avtalet mellan staten och Sveriges Radio AB bör uttryckas i ett samarbetsavial mellan bolagen. 1 detta avtal bör bl. a. preciseras de uppgifter som företagsledningen för Sveriges Radio AB skall fullgöra i sin egenskap av koncernledning och som i sin tur blir beroende av moderbolagets befogenheter i förhållande till dotterbolaget. I samarbetsavtalet bör även tas upp föreskrifter om reglering av

DellIU:15   Skr 1977/78:103                                       298

personalfrågor. I vissa frågor bör avtal slutas mellan Sveriges Lokalradio AB och del nya dotterbolaget för utbildningsprogramverksamhet."

Organisationskommittén bör utarbeta förslag lill koncernbildningsavtal och förslag till bolagsordning. Förslagen skall före den 10 mars 1977 inges lill regeringen får prövning.

Vidare bör organisationskommittén förbereda samarbetsavial mellan det nya bolaget och Sveriges Radio aktiebolag (SR) och Sveriges Lokalradio aktiebolag (LRAB).

Del nya dotterbolaget kommer atl behöva utnyttja moderbolagets tekniska resurser m.m. 1 UbU 1976/77:08 s. 12 anförs. "Vad gäller utbildningsprogramorganets behov äv teknisk utraslning föreslås atl detta tillgodoses dels genom att del nya organet övertar TRU:s utrustning och genom avtal med Sveriges Radio AB träffar överenskommelse om samutnytljande av dess utraslning, dels genom viss ulrustningskomplettering."

I prop. 1975/76:110 till vilken utskottet i dessa delar hänvisar förutsätts att den prissättning som kommer atl gälla för Sveriges Radios tjänster motsvarar vad SR/UTB och TRU f n. betalar.

Vid utarbetandet av avialsförslag bör organisationskommittén beakta vad som ovan anförs om tekniska resurser m. m.

Riksdagen har fattat beslut (UbU 1976/77:08 s. 13) "av innebörd att utbildningsprogramorganel får ensamrätt att sända anslagsfinansierade utbildningsprogram. 1 avvaktan på att beslut fattas på grundval av radioutredningens kommande förslag bör frågan om sändning av anslagsfinansierade utbildningsprogram - på sätt som föreslagits i propositionen - regleras genom avtal. Ulskoltel anser vidare att frågor om fördelning mellan Sveriges Radio AB, Sveriges Lokalradio AB och del nya utbildningsbolaget av tillgängligt sändningsutrymme tills vidare bör kunna lösas genom förhandlingar mellan de olika bolagen."

Organisationskommittén bör efler förhandlingar med SR och LRAB utarbeta förslag lill avtalsbestämmelser mellan det nya bolaget och SR och LRAB om förhandlingsordning i vad avser sändning och sändningsutrymme för utbildningsprogram. 1 avvaktan på prövningen av radioutredningens förslag bör bestämmelserna utformas med utgångspunkt i en i huvudsak oförändrad volym vad gäller utbildningsprogram.

2.2 Personal

1 prop. 1975/76:110 s. 130 framhåller föredragande "det angelägna i atl sammanläggningen genomförs på ett sådant sätt att personalens anställningstrygghet garanteras. Detla bör kunna uppnås genom alt de som är anställda vid TRU och SR/UTB inkl. SR/VUX vid tidpunkten för beslutet om sammanläggningen erbjuds anställning inom det nya programorganet."

Strävan bör vara att utnyttja de möjligheter som koncernen ger till en samordnad personalplanering.

Varsel om uppsägning av de anställda åvilar de nuvarande arbetsgivarna, dvs. SR och TRU.

1 koncernbildningsavtalet bör de grundläggande bestämmelserna för dotterbolagets organisation anges. Sedan organisationen har fastställts skall den vid tidpunkten för riksdagens beslut aktuella personalen erbjudas anställning inom det nya bolaget.

299 Kommittéer: Utbildningsdepartementet   Del II U:15

2.3 Lokalisering av del nya bolaget

Organisationskommittén skall närmare utreda till vilken plats inom Stockholmsområdet som det nya bolaget bör lokaliseras varvid berörd personals intressen bör beaktas. Organisationskommittén bör vid framlägggande av alternativa förslag redovisa konsekvenserna av de olika alternativen i fråga om bl. a. samhällsekonomiska och tekniska kostnader. Det förutsätts därvid att organisationskommittén kontinueriigt håller utbildningsdepartementet underrättat om utredningsarbetets utveckling. Senast den 10 mars 1977 skall organisationskommittén inkomma till regeringen med förslag om det nya bolagels lokalisering.

2.4 Lokaler

1 prop. 1975/76:110 s.130 anförs att "under en övergångstid torde även verksamheten komma att bedrivas i skilda lokaler. Det bör i vanlig ordning ankomma på byggnadsstyrelsen att svara för den fortsatta planeringen av företagels lokalbehov."

Som ett första led i planeringen av permanenta lokaler för bolagets verksamhet skall organisationskommittén upprätta och till regeringen snarast redovisa ett lokalprogram. Av redovisningen bör framgå i vilken omfattning lokalbehoven kan tillgodoses genom samverkan med SR.

Efter prövning av lokalprogrammet bör regeringen uppdra ål byggnadsstyrelsen all upprätta en lokalförsörjningsplan för bolagets verksamhet.

2.5 Anslagsframställning

1 prop. 1975/76:110 s. 129 sägs all "utgångspunkten för resursberäkningarna för del nya programföretaget skall vara verksamhetens omfattning inom TRU och SR/UTB inkl. SR/VUX budgetåret 1976/77. En annan utgångspunkt bör vara att resurserna fördelas på skilda utbildningsområden huvudsakligen i samma proportion som kommittén har föreslagit. En tredje utgångspunkt bör vara att produktionen av sådana program som avses för annan distribution än elersändning högst lär la i anspråk fyra procent av programorganels samlade resurser för produktion".

Vidare anförs i prop. 1975/76:110 s. 128 "När det gäller att tillgodose behovet av ytterligare utrustning bör följande beaktas. Den utraslning som behövs för framställning av utbildningsprogram skiljer sig inle från den som används för den vanliga programverksamheten. Det finns därför möjligheter att utnyttja samma typ av utrustning för olika programproduklioner. SR/ UTB har t. ex. ingen egen utrustning för sin verksamhet utan utnyttjar för närvarande tillsammans med övriga delar av Sveriges Radio den inom företaget befintliga utrustningen. Investeringskostnaderna kommer dessutom atl bli avsevärt högre vid en lösning som innebär alt programorganet blir självförsörjande i fråga om teknik. Det kan därför inte vara rationellt och samhällsekonomiskt försvariigt alt, i ett läge när ledig kapacitet uppslår inom Sveriges Radio genom att SR/UTB bryts ul, bygga upp en fullständig teknisk enhet vid sidan av Sveriges Radios. Jag förordar således atl ulbildningsprogramorganels behov av ytterligare utrustning i första hand bör tillgodoses genom avtal med Sveriges Radio."

Organisationskommittén bör senast den 10 febraari 1977 inkomma till regeringen  med  förslag  till anslagsframställning  för det  nya  bolagels

Del II U:15   Skr 1977/78:103                                   300

verksamhet tiden den I januari - 30 juni 1978 samt kostnader som betingas av bolagsbildningen.

Resursbehoven vid oförändrad verksamhet bör bedömas med utgångspunkt från de överväganden som görs i budgetpropositionen för 1977/78 i vad avser anslagen till TRU och SR/UTB för första hälften av budgetåret 1977/78.

2.6 Regional verksamhet

1 UbU 1976/77:08 s, 7 anförs "Den regionala verksamheten bör i framtiden ha minsl samma andel av den totala verksamheten som den regionala produktionen nu har närdet gäller skolradion. Det bör ankomma på det nya dotterbolagets styrelse att bedöma hur resurserna lämpligast skall ulnytfias så all deua mål kan uppnås,"

Organisationskommittén bör utarbeta förslag till riktlinjer och prakfiska arrangemang för att inleda en successiv utbyggnad av en regional verksamhet.

2.7 Övrigt

Organisationskommittén skall i övrigt fullgöra de uppgifter som erfordras för all del nya bolaget skall kunna börja sin verksamhet den 1 januari 1978. Kommittén bör bl. a. ta upp frågor rörande formerna för bolagets samverkan med andra förlag och inrättandet av s. k. rådgivande kommittéer.

301 Kommittéer: Jordbruksdepartementet   Del II Jo:l

Jordbruksdepartementet

1. Viss översyn av renhållningslagstiftningen

Dir 1977:8

Beslut vid regeringssammanträde 1977-01-20

Departementschefen, statsrådet Dahlgren, anför.

Föreskrifter om hämtning och annan hantering av avfall från hushållen finns i kommunala renhållningslagen (1970:892), renhållningskungörelsen (1974:1024), hälsovårdsstadgan (1958:663) och i lokala hälsovårdsordningar. Enligl 4 § renhållningslagen är kommun skyldig att till behandlingsanläggning eller upplagsplats forsla orenlighet som härrör från hushåll samt hushållsavfall och därmed jämföriigt avfall, om inle regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriver annat. Denna bestämmelse, som utgör grunden för det s.k, obligatoriska kommunala renhäll-ningsmonopolet, förutsätter att kommunen skall ombesörja bortforsling av hushållsavfall från i princip varje faslighet där sådant avfall uppkommer. När avfall skall forslas bort genom kommunens försorg, får enligt samma paragraf annan person än den kommunen anlitar inte ta befattning därmed.

11 § renhållningskungörelsen anges de huvudprinciper som skall tillämpas när kommunen organiserar renhållningsverksamhelen. Det understryks bl.a. alt kommunen redan på planeringsstadiet skall beakta atl skäliga hälso- och miljövårdskrav blir tillgodosedda och att borlforslingen anpassas till det normala behovet vid olika slag av bebyggelse. Enligt 2 § fär kommunen besluta att hämtning av hushållsavfall skall ske från annan plats än förvaringsplatsen på fastigheten, om kostnaden för hämtningen därigenom minskar.

Bestämmelsen ger kommunen möjligheter all i glesbygden ordna sophämtningen på det från kostnadssynpunkt lämpligaste sättet med s.k. förenklat hämtningssystem. Förutsättningen är dock atl berörda fastighetsinnehavare har samtyckt lill alt forsla avfallet lill hämtningsplatsen, 13 § ges kommunen möjlighet atl på ansökan av fastighetsinnehavarna besluta om avfallshämtning från behållare som är gemensam för två eller tre närbelägna fastigheter och som står uppställd på en av fastigheterna. Om hälsovårdsnämnd med slöd av lokal hälsovårdsordning har medgett undantag från däri upplaget förbud för fastighetsinnehavare att slufiigt behandla hushållsavfall på fasligheten, är kommunen inte skyldig atl forsla bort det avfall som omfattas av medgivandel (4 § renhållningskungörelsen). Beslut om undantag från kommunens hämtningsskyldighet i andra fall än som avses i 2-4 §§ meddelas av länsstyrelsen efter ansökan av vederbörande kommun. Dispens av nu åsyftat slag får enligt 5 § kungörelsen meddelas endast när särskilda skäl föreligger.

Efter riksdagens beslut med anledning av proposition (1975:32) om återvinning och omhändertagande av avfall har renhällningslagen och renhållningskungörelsen kompletterats med föreskrifter som bl,a, möjliggör ett utvidgat kommunalt ansvar i fråga om insamling av pappersavfall och

Del II Jo:l    Skr 1977/78:103                                      302

miljöfariigt avfall.

De bestämmelserom hantering av hushållsavfall som finns i hälsovårdsstadgan och lokal hälsovårdsordning rör främst den enskildes hantering av avfallet. 1 hälsovårdsstadgan regleras bl.a. fastighetsägares skyldigheter i fråga om uppsamling och förvaring av hushållsavfall. Enligt 67 § hälsovårdsstadgan skall lokal hälsovårdsordning, som antas av kommunfullmäktige och fastställs av länsstyrelsen, utarbetas med ledning av en normalhälsovårds-ordning som fastställs av regeringen. Gällande normalhälsovårdsordning har upptagits i kungörelsen (1971:761) om fastställande av normalhälsovårdsordning enligt hälsovårdsstadgan (1958:663). Numera torde så gott som samtliga kommuner ha antagit lokal hälsovårdsordning. Normalhälsovårds-ordningen upptar bestämmelser bl.a. om atl orenlighet och avfall som det åligger kommunen atl forsla bon inte får användas vid gödsling, grävas ned, komposteras, brännas eller på annat sätt slutligt behandlas av fastighetsägaren (14 §). Vidare finns bestämmelser om atl hälsovårdsnämnden i särskilda fall får medge undantag från föreskrifterna i lokal hälsovårdsordning, om det är påkallat av lokala förhållanden eller andra omständigheter och det kan ske ulan väsentlig olägenhet från sanitär synpunkt (27 §). Innehavare av fastighet kan alltså få tillåtelse att själv behandla sitt hushållsavfall eller viss del av delta.

Beträffande fullföljd av talan mot beslut i renhållningsärende gäller att fastighetsinnehavares talan mot beslut som har meddelats med stöd av renhållningskungörelsen handläggs med visst undantag i den ordning som föreskrivs för kommunalbesvär. Talan mot beslut som har meddelats med stöd av lokal hälsovårdsordning handläggs däremot i den ordning som gäller för förvaltningsbesvär.

För att täcka kostnaderna för renhållningsverksamheten har kommunen enligt lagen (1965:54) om kommunala renhållningsavgifter rätt att ta ut avgifter av faslighetsinnehavarna. Bestämmelserna innebär bl.a. all de avgifter som fär tas ut högst får motsvara kostnaderna för verksamheten och att avgifterna utgår enligt taxa som fastställs av kommunfullmäktige.

Ar 1974 fillkallade dåvarande chefen för socialdepartementet en utredning för att göra en översyn av hälsovårdsstadgan, hälsovårdsstadgeutredningen (S 1974:08). Utredningen, vars arbele pågår, har enligt direktiven fått i uppdrag bl.a. alt överväga vilka åtgärder som bör vidtas för all bättre anpassa bestämmelserna i hälsovårdsstadgan och normalhälsovårdsordningen lill renhållningslagen.

Tillämpningen av renhållningslagstiflningen har medfört vissa svårigheter främst i glesbygden. För all komma till rätta med tillämpningsproblemen beslöt riksdagen år 1974 (JoU 1974:50, rskr 1974:395) med anledning av proposition (1974:163) att kommunerna skulle ges ökade befogenheter att själva bestämma den närmare omfattningen av renhållningsverksamheten. Dittills hade befogenheten att besluta om undantag från kommunens bortforslingsskyldighet helt legal hos länsstyrelsen. Som en följd av riksdagens beslut utfärdades den tidigare nämnda renhållningskungörelsen, som trädde i kraft den 1 januari 1975.

Tillämpningen av bestämmelserna om den kommunala avfallshämtningen har också efter renhållningskungörelsens ikraftträdande varit föremål för kritik. 1 syfte att klariägga hur kvarstående tillämpningsproblem skulle bemästras fördes överiäggningar mellan regeringen och Svenska kommunförbundet på våren 1976. Efter dessa överiäggningar utsände Kommunförbundet i april 1976 en cirkulärskrivelse till samtliga kommunstyrelser och

303 Kommittéer: Jordbruksdepartementet   Del II Jo:l

hälsovårdsnämnder. Däri erinrades kommunerna om vikten av en smidig tillämpning av renhållningslagstiftningen. Liknande synpunkter framfördes samtidigt av statens naturvårdsverk i skrivelse lill länsstyrelserna.

Vidare väcktes vid 1975/76 års riksmöte ett antal motioner med yrkanden som bl.a, syftade lill en ökad smidighet vid tillämpningen av renhållningsbestämmelserna. Med åberopande av bl.a. all bestämmelserna kommit all tillämpas alltför rigoröst även i ren glesbygd yrkades i motionerna 1975/ 76:823 och 1975/76:825 aU ifrågavarande bestämmelser skulle ses över. Jordbruksutskottet ansåg i sitt av riksdagen godkända belänkande (JoU 1975/76:44, rskr 1975/76:48) att motionerna borde överiämnas till hälsovårdsstadgeutredningen för beaktande.

Enligl min mening är en effektiv och väl fungerande renhållning ett viktigt medel för att tillgodose medborgarnas krav på service och god miljö. Den utökade och förbättrade renhållning som har kommit till stånd sedan renhållningslagen infördes har utan tvivel bidragit till den minskning av nedskräpningen som har skett under senare år.

Samtidigt har tillämpningen av renhållningslagsliftningens bestämmelser om omhändertagande av hushållsavfall i olika sammanhang utsatts för kritik och krav på översyn. De kritiska synpunkter som har framförts visaratt vissa svårigheter och problem kvarstår även efler det att ändringar i lagstiftningen har genomförts i syfte att förbättra ullämpningen. Det är därför enligt min mening angeläget aU nu se över renhållningslagstiftningen för att komma till rätta med dessa problem. En särskild kommitté bör tillkallas för delta ändamål.

Som grund för översynen bör kommittén låta göra en kartläggning av hur lagstiftningen tillämpas i kommunerna. Kartläggningen bör syfta lill att bl.a. belysa arten och omfattningen av de problem och svårigheter som föreligger, I detla sammanhang bör också uppmärksamhet ägnas åt vilken betydelse olika system för bestämmande av avgiften för sophämtningen kan ha för genomförandel av verksamheten. Mot bakgrund av denna kartläggning bör kommittén pröva vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att ytteriigare förbättra möjligheterna till en smidig tillämpning av lagstiftningen.

Utgångspunkt för kommitténs arbele bör vara att kommunernas principiella skyldighet att hämta hushållens avfall skall beslå. Hur renhållningen inom en kommun skall organiseras bör kommunen själv avgöra. 1 det sammanhanget bör uppmärksammas att det i fråga om jordbruksfastigheter och i vissa utpräglade glesbygder kan föreligga förutsättningar för den enskilda fastigheisinnehavaren alt själv omhänderta på fastigheten uppkommande avfall. Om nuvarande möjligheter att göra undantag från hämtningsskyldigheten bedöms vara otillräckliga, bör översynen inriktas på alt vidga möjligheterna atl göra undanlag. Därvid bör beaktas att hanteringen av avfallet sker på ett från miljösynpunkt och sanitär synpunkt tillfredsställande sätt. Vidare bör beaktas alt den rätl att fä hushållsavfall hämtat genom kommunens försorg som gällande bestämmelser ger fastighetsinnehavarna inte inskränks i en omfauning som framstår som oförmånlig från service-synpunkt.

Som framgår av min tidigare redovisning är lagstiftningen på förevarande område uppdelad på flera författningar. Av bl.a. denna anledning har lagstiftningen ansetts vara svårtillgänglig. Del är därför angeläget att söka åstadkomma förenkling och bättre samordning av nuvarande bestämmelser. Strävan bör därvid vara att så långt möjligt föra samman berörda bestämmelser i en enda författning.  Vidare bör en enhetlig besvärsordning

Del II Jo:2    Skr 1977/78:103                                    304

eftersträvas. Utredningsarbetet i denna del bör bedrivas i samråd med hälsovårdsstadgeutredningen.

Den översyn av renhållningsl;igstiftningen som nu är aktuell börenligt min mening inle inriktas bara på lagstiftningsåtgärder. Kommittén bör också pröva om inte andra lämpliga åtgärder kunde vidtas för att underlätta för kommunerna att tillämpa lagstiftningen på ett smidigt sätt. Tänkbart är atl en förändring och förenkling av aidministrativa rutiner i renhållningsfrågor i vissa fall kan behövas för att underlätta kontakten mellan vederbörande kommunala organ och berörda fastighetsinnehavare. Det kan i sammanhanget vidare finnas anledning pröva om inle ytteriigare informationsinsatser på detta område skulle kunna råda bot på en del av de problem som nu föreligger.

De motioner som enligt tidigare nämnt riksdagsbeslut (rskr 1975/76:48) borde överiämnas till hälsovårdsstadgeutredningen bör i stället lämnas till den av mig nu förordade kommiUén. Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Troedsson.

Kommittén bör samråda med de av chefen för kommundepartemenlet nyligen tillkallade utredningarna om kontakterna mellan medborgare och samhällsorganen (Kn 1976:05)resp. om minskad statskontroll över kommunerna och landstingskommunerna (Kn 1976:06).

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Förslag bör om möjligt läggas fram före utgången av år 1977.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

atl tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter med uppdrag att se över renhållningslagstiftningen i enlighet med vad jag i det föregående har förordat,

all utse en av ledamöterna att vara ordförande,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

alt ersättning lill ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall ulgå i form av dagarvode enligl kommiuékungörelsen (1946:394), om inle annat föreskrivs,

all kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Jordbruksdepartementet)

2. Finansieringen av djursjukhusen, m.m.

Dir 1977:23

Beslut vid regeringssammanträde 1977-02-17

Departementschefen, statsrådet Dahlgren, anför.

Djursjukvården för sällskaps- och fritidsdjur har kontinueriigt ökal under senare år såväl på djursjukhus som vid djurkliniker och velerinärmottag-ningar över hela landet. Ar 1967 behandlades 147 400 sällskapsdjur och 54 400 sporthäslar. Ar 1973 hade antalet ökal lill 344 500 resp. 114 000. På sju

305 Kommittéer: Jordbruksdepartementet   Del II Jo:2

år har således antalet behandlade djur mer än fördubblats. Under samma lid har 11 anläggningar för sluten djursjukvård kommit till, och det totala antalet sådana anläggningar uppgår i dag till 24. Det finns ca 460 000 registrerade hundar i landet. Enligt vissa anlaganden kan del totala antalet beräknas överstiga 600 000. Ungefär lika stort anses antalet kaller vara.

1 skrivelse den 10 november 1976 har riksdagen anmält sitt beslut med anledning av motioner om finansieringen av djursjukhusen (motion 1975/ 76:278 och 279, JoU 1976/77:1, rskr 1976/77:11). I sitt av riksdagen godkända betänkande anförde jordbruksutskottet följande.

Verksamheten vid djursjukhusen ulgör ett värdefullt komplement lill den övriga djursjukvården inom landet och alt det är av stor vikt att en tillfredsställande djursjukvård lill rimlig kostnad kan erbjudas djurägarna inle minst vid djursjukhusen. Förhållandena såväl i fråga om djurhållningens omfattning och inriktning som när det gäller den allmänna kostnadsutvecklingen har förändrats avsevärt sedan år 1967, då riksdagen lade fast riktlinjerna för finansieringen av den slutna djursjukvården. Att utvecklingen medfört problem på detta område står enligt utskottet klart. Det kan innebära svårigheter atl finansiera ett större djursjukhus med enbart inkomsten från djurägare. En automatisk bindning av avgiftstarifferna fill pris- och kostnadsutvecklingen kan naturiiglvis medföra bristande balans mellan utbud och efterfrågan på hithörande tjänster, till nackdel inte minsl för ekonomiskt svagare grupper av djurägare.

Mot denna bakgrand finner utskottet atl en utredning bör företas rörande lämpliga former för finansieringen av den slutna djursjukvården. Därvid bör bl.a. prövas möjligheten att pä försäkringsbasis ge djurägarna tillfälle att kollektivt bidraga till finansieringen och utjämna kostnaderna sinsemellan. Vidare bör prövas möjligheten atl av hundavgiftsmedel, lotalisalormedel och budgetmedel inrätta en fond från vilken djursjukhus efter särskild prövning skall kunna erhålla ekonomiskt stöd. Utredningen bör dock vara förutsättningslös.

Utskottet påpekar alt lantbruksstyrelsen har för regeringen lagt fram ett förslag till lag om djursjukhus m.m. som skall ge styrelsen befogenhet att genom ett auktorisationssystem mera aktivt än f n. verka för att djursjukvården utformas på ett tillfredsställande sätt. Utskottet finner del vara önskvärt att ett närmare klariäggande av finansieringssituationen för berörda anläggningar kan ske i nära anslutning till kommande beslut i auktorisa-tionsfrågan.

Jag vill i delta sammanhang ta upp att riksdagen i skrivelse den 10 december 1975 har anmält sitt beslut med anledning av motion om kontrollen av hundaveln (motion 1975:897, JoU 1975/76:21, rskr 1975/76:105).

I sitt av riksdagen godkända belänkande förordade jordbruksutskottet att en samlad översyn kommer lill stånd rörande förhållandena inom hundavel och hundhandel i syfte att åstadkomma en sanering och ökad kontroll på området. Utskottet, som inte närmare gått in på frågan hur en effektivare kontrollverksamhet bör anordnas, hänvisar till atl Svenska Kennelklubben och andra frivilliga organisationers verksamhet kan vara en god bas atl bygga vidare på.

1 enlighet med vad riksdagen sålunda har uttalat bör frågan om finansieringen av djursjukhusen samt frågan om förhållandena inom hundavel och hundhandel utredas. För ändamålet bör en särskild utredare tillkallas.

Vid behandlingen av finansieringsfrågan bör utredaren även ta upp frågan om jourberedskap vid djursjukhus m.m. En ändamålsenlig regional fördel-

20 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

Del II Jo:3   Skr 1977/78:103                                     306

ning av djursjukhusen bör ock.så eftersträvas.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

alt tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över finansieringen av djursjukhusen, m.m.

alt besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning lill utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om inte annat föreskrivs,

att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Jordbruksdepartementet)

3. Vissa utbildningsfrågor på veterinärmedicinens område

Dir 1977:35

Beslut vid regeringssammanträde 1977-03-10

Departementschefen, statsrådet Dahlgren, anför.

Regeringen har i årets budgetproposition föreslagit riksdagen en ökad åriig antagning till veterinärulbildningen med ytteriigare 25 studerande till 75 studerande fr.o.m. höstterminen 1978 (prop. 1976/77:100 bil. 13 s. 100). Förslaget bygger på en utredning som styrelsen för jordbrukets högskolor och statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) har gjort på regeringens uppdrag. Jag anförde därvid att jag hade for avsikt alt föreslå regeringen alt i en särskild proposition till 1976/77 års riksmöte behandla vissa frågor rörande veterinär-utbildningens innehåll m.m.

Tidigare denna dag har jag anmält förslag lill vissa riktlinjer för veterinär-utbildningen (prop. 1976/77:119). Vid min anmälan harjag bl.a. anfört alt en särskild ulredare bör tillkallas med uppgift all ytteriigare se över bl.a. utformningen av del sista studieåret av veterinärutbildningen, lagen (1965:61) om behörighet aU utöva veterinäryrkel m.m. (ändrad senast 1976:607) samt frågan om utbildning av djursjukvårdare/djurvårdare.

Som framgår av vad jag tidigare har anfört bör följande riktlinjer gälla för den framlida veterinärutbildningen. Utbildningen bör leda lill veterinärexamen efter elva terminers studier. Utbildningen bör vidare vara gemensam för samtliga studerande under de första nio terminerna varefter en differentiering av utbildningen skall äga rum. Den gemensamma utbildningen bör i huvudsak följa det av styrelsen för jordbrukets högskolor och SVA framlagda förslaget.

Enligl min mening är det väsentligt att velerinärutbildningen ges en sådan utformning att den väl kan svara mot samhällels behov att inom skilda områden kunna utnyttja personer med veterinärmedicinska kunskaper. Utbildningen under det sista studieåret bör därför vara så differentierad och flexibel som möjligt. Utredaren bör bl.a. undersöka möjligheterna att införa

307 Kommittéer: Jordbruksdepartementet   Del II Jo:3

ett relativt fritt kursutbud. I detla bör i varje fall ingå moment som ger en kompetens motsvarande styrelsens förslag beträffande de s.k. A- resp. L-linjerna. Vidare bör kommittén pröva möjligheterna till samordning med övrig utbildning inom högskoleområdet, i första hand den utbildning som meddelas inom livsmedelsområdet. Utredaren bör härvid vara oförhindrad att även undersöka behovet av en ny utbildningslinje mellan veterinärulbildningen och övriga utbildningar med anknytning fill livsmedelsområdet. Jag har i denna fråga samrått med chefen för utbildningsdepartementet.

1 framtiden kan det ökade behovet av veterinära tjänster tUlsammans med en differentiering av veterinärutbildningen förutses leda till ett ökal behov av fort- och vidareutbildning. Utredaren bör dels dokumentera behovet av dylik fort- och vidareutbildning, dels pröva förulsättningarna atl så långt möjligt tillgodose delta behov inom ramen för det differentierade kursutbud som jag nyss har skisserat.

Det är emellertid enligt min mening också väsentligt att samtliga studerande som antas till veteri näri i njen och som avlägger veleri närexamen fär möjlighet atl erhålla legitimation, dvs. behörighet att utöva veterinäryrkel. Detla är motivet till atl jag har förordat en relativt lång sammanhållen utbildning. Utredaren bör nu undersöka om några ändringar i lagen om behörighet att utöva veterinäryrkel behövs när veterinärulbildningen ändras. Därvid bör prövas behovet av och möjligheterna till atl införa särskild praktik, antingen som en del av utbildningen eller som en särskild behörighetsgmn-dande praklikljänslgöring efter avlagd veterinärexamen.

Lantbruksstyrelsen har i en utredning angående djursjukvård för sällskapsdjur och sporthästar behandlat frågan om utbildning av djursjukvårdare. Lanlbruksstyrelsen har den 21 maj 1975 överlämnat förslag fill sådan utbildning. Förslaget har remissbehandlats.

Lanlbruksstyrelsen konstaterar att det finns ell behov av utbildade djursjukvårdare inom såväl öppen som sluten djursjukvård. Styrelsen föreslår därför atl 20 djursjukvårdare per år skall utbildas vid veterinärhögskolan. Förslag lämnas även om behörighetskrav och utbildningsplan. 1 yttrandena över lantbrakssiyrelsens förslag framförs entydigt uppfattningen atl del föreligger ett stort och växande behov av djursjukvårdare. Det anses angeläget alt den föreslagna utbildningen snarast kommer lill stånd.

Vid remissbehandlingen har emellertid framförts tveksamhet om lantbrakssiyrelsens utredning är tillräcklig föratt man nu skall kunna ta definitiv ställning i frågan, liksom aU det även bör finnas en grundutbildning som är gemensam för såväl djursjukvårdare som annan personal med djurvårdande uppgifter, bl.a. vid veterinärhögskolan och i djurparker. Utbildningen till djursjukvårdare skulle dä komma att utgöra en vidareutbildning. Vidare visar en jämförelse med motsvarande utbildningar för den vanliga sjukvården att det finns anledning att utöka och fördjupa kursinnehållet för djursjukvårdare utöver vad lanlbruksstyrelsen har föreslagit.

För egen del ansluter jag mig till uppfattningen att frågan om utbildning av djursjukvårdare/djurvårdare bör utredas vidare. Den bör därvid bedömas mot bakgrund av veterihäratbildningens framlida utformning. Utredaren bör därför se över även dessa frågor. Utredningsarbetet i denna del bör bedrivas med förtur och utmynna i förslag till utbildning av djurvårdare och djursjukvårdare inom de områden där utbildningsbehovet inte redan är täckt.

En viktig fråga i detla sammanhang är den djurskyddsaspekt som måste läggas på dagens djurhållning. Den traditionella djurhållningen sker vid

Del II Jo:4    Skr 1977/78:1103                                  308

lantbruk, där ofta en långvarig erfarenhet av djurvård finns samlad. Numera har djurhållningen utvidgats till många andra områden, där inte samma erfarenhet finns. Missförhållanden orsakade av bristande kunskap i djurvård har uppmärksammats.

Man kan också anföra arbelsmarknadssynpunkter på frågan om utbildning av djurvårdare för djur utanför animalieproduktionen. Många människor, inle minst ungdomar, önskar sådant arbete. DeUa är välkommet mot bakgrund av den efterfrågan som numera råder på kvalificerade djurvårdare. Utbildningsmöjligheter svarande mot dessa arbelsmarknadsbehov finns emellertid f n. inle.

Jag vill också peka på behovet av samordning mellan veterinärutbildningen och den utbildning som utredaren kan finna lämplig för djursjukvårdare. Denne bör således överväga om man genom special- eller påbyggnads-utbildningar till djursjukvårdsutbildningen kan avlasta veterinärerna arbete på vissa områden.

Utredaren bör i fråga om utbildning av djursjukvårdare/djurvårdare samt eventuell special- eller påbyggnadsutbildning lämna förslag till dels skolform, huvudmannaskap och lokalisering,dels omfattning, utbildningsmål, dimensionering och resursbehov, dels behörighetskrav för tillträde och dels samordning mellan dessa och andra utbildningar.

Utredaren skall i sitt arbete samråda med den särskilde ulredare med uppdrag att se över finansieringen av djursjukhusen, m.m. som jag nyligen har tillkallat. Utredningsarbetet bör bedrivas så att det i sina huvuddelar kan vara avslutat senast den 1 oktober 1978.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för jordbrLiksdepartemenlet

atl tillkalla en särskild ulredare med uppdrag atl se över vissa utbildningsfrågor på veterinärmedicinens område,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

alt ersättning lill utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om inle annat föreskrives,

att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Jordbruksdepartementet)

4. Översyn av vissa jakt- och vihvårdsfrågor

Dir 1977:38

Beslut vid regeringssammanträde 1977-03-24

Departementschefen, statsrådet Dahlgren, anför.

Jaklmarksulredningen avgav den 17 december 1974 betänkandet (SOU 1974:80) Jaktmarker. 1 belänkandet föreslås bl.a. nytt förrällningsförfarande vid bildande av jaktvårdsområde samt nya regler för jaktvårdsområdes bestånd, ledning, verksamhet och organisation. Vidare läggs fram förslag om

309 Kommittéer: Jordbruksdepartementet   Del II Jo:4

särskild lag om upplåtelse av mark. 1 betänkandet föreslås även fortsatta försök med s.k. korllidsupplåtelser av jakträtt samt att s:k. viltvårdsområden skall inrättas. Utredningen har också lagt fram förslag om särskilt kompetensprov för jägare och vissa förslag beträffande jaktens administration.

Betänkandet har varit föremål för en omfattande remissbehandling. Remissutfallet är beträffande huvuddelen av utredningens förslag splittrat. Någon entydig opinion för förslagen föreligger således inte. 1 remissytlrandena framhålls bl.a. alt frågorna rörande jaktvårdsomrädes bildande, jaktens administration och organisation, villvårdsområdenas konkreta utformning, m.m. bör utredas ytteriigare. Jag delar denna uppfattning. Vad gäller frågan om jägarulbildning har statens naturvårdsverk redan fält i uppdrag att utreda vissa frågor. Uppdraget kommer att redovisas av verket våren 1977.

Vidare bör möjligheterna att få till stånd en samordning av viltforskningen undersökas. Underlag för en prövning av denna fråga finns bl.a. i betänkandet (Ds Jo 1974:8) Samordnad miljövårdsforskning.

F.n. finns regler om ersättning för viss skadegörelse av vissa slags rovdjur samt älg och kronhjort i bl.a. förordningen (1976:430) om ersättning vid vissa skador av rovdjur, kungörelsen (1965:260) om älgavgift m.m. och kungörelsen (1970:890) om ersättning för skada av kronhjort, m.m. Särskilda regler för skada av andra fridlysta djur finns däremot inle. Ersättning kan dock utgå ur jaktvårdsfonden efler prövning av omständigheterna i det enskilda fallet. Genom de skilda formerna för ersättning har, särskilt under senare år, betydande oklarheter uppkommit. Önskemål har framförts om vidgade författningsreglerade ersättningsformer för sådana skador. Vidare pågår inom naturvårdsverket arbele med frågan om skador förorsakade av fridlyst vilt, framför allt vad gäller möjligheter all vidta förebyggande åtgärder.

Skäl finns således atl närmare pröva vissa frågor rörande skador förorsakade av vilt. Därvid bör möjligheterna att vidta förebyggande åtgärder mot skador och att vidga formerna för ersättning jämföras och bedömas. En eventuell vidgning av de författningsmässigt reglerade ersätlningsmöjlighe-terna bör emellertid inte fä sådan form att statsverket belastas med ytteriigare kostnader. En lösning innebärande all ersättning för skada utgår från jaktvårdsfonden bör i första hand komma i fråga.

Antalet villolyckor i trafiken har under de senare åren ökat kraftigt. Under första hälften av 1970-talel har de fördubblats. Tidigare har tillräckliga kunskaper för alt möta dessa problem saknats. Vägverket har fält i uppdrag att i samråd med irafiksäkerhetsverket bedriva viss forskning och försöksverksamhet angående viltolyckor på statens vägar. Denna forskning tog sin början år 1973, varvid en projektgrupp (VIOL) bildades bestående av representanter för vissa myndigheter.

Nuvarande jaktlagstiftning är omfattande, invecklad och svåröverskådlig. En starkt bidragande orsak till detta är alt bestämmelserna tillkommit vid skilda tider. 1 samband med remissbehandlingen av jaktmarksutredningens betänkande har från flera häll föreslagits alt lagstiftningen skall ses över. Jag delar uppfattningen atl jaktförfatiningarna behöver förenklas och göras mera överskådliga.

Riksdagen har i skrivelse (motioner 1975:58, 1975:1573, JoU 1975/76:26, rskr 1975/76:129) fill regeringen hemställt om undersökning av de möjliga formerna för vårjakt efter sjöfågel. Regeringen gav den 18 mars 1976 naturvårdsverket i uppdrag att genomföra denna undersökning i enlighet med vad som har anförts i jordbruksutskottets betänkande 1975/76:26.

Del II Jo:5   Skr 1977/78:103                                     310

Uppdraget redovisades till jordbruksdepartementet den 28 januari 1977. Verket avstyrker vårjakt efter sjöfågel och hemställer om befrielse från uppdraget alt redovisa möjliga former för sådan jakt.

Med hänsyn till riksdagens beslut bör naturvårdsverkets utredning kompletteras vad gäller de möjliga formerna för vårjakt efter sjöfägel.

1 syfte atl behandla de frågor som här redovisats bör enligt min uppfattning en särskild beredning tillkallas. Beredningens arbele bör i huvudsak kunna grundas på redan gjorda undersökningar, bl.a. jaktmarksutredningens betänkande och remissyttrandena över delta. Beredningen bör dels biträda jordbraksdepartementet i arbetet med vissa av de nyssnämnda frågorna, dels där så anses nödvändigt genomföra kompletterande utredningsarbete. Beredningen bör också vid behov verka för en samordning av det arbete som på olika håll bedrivs i jakt- och villvårdsfrågor. Arbetet bör bedrivas skyndsamt och i sådan takt atl regeringen kommande höst kan förelägga riksdagen en första proposition. 1 denna bör frågorna om jägarulbildning och vårjakt efler sjöfågel kunna tas upp.

Del bör ankomma på beredningen all la upp de övriga frågor inom jakt- och viltvårdsområdet som kan bli aktuella.

En särskild referensgrupp, med bl.a. parlamentariskt inslag, bör knytas till beredningen. Däratöver bör samråd ske med berörda myndigheter och organisationer.

Med hänsyn lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

all tillkalla en beredning med högst tre ledamöter med uppdrag att se över de jakt- och viltvårdsfrågor som jag har angett,

atl utse en av ledamöterna atl vara ordförande,

att utse högst fem ledamöter i en särskild referensgrupp till beredningen,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt beredningen.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

atl ersäUning till ledamot i beredningen och referensgruppen, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om inte annat föreskrives,

atl kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Jordbruksdepartementet)

5. Vattenplanering

Dir 1977:45

Beslut vid regeringssammanträde 1977-03-30

Departementschefen, statsrådet Dahlgren, anför.

I vårt land finns förhållandevis god tillgång på sötvalten i vattendrag och grundvallen. Tillgångarna är emellertid ojämnt fördelade över landet. Rikligt med vatten finns i landels nona delar, medan däremot tillgångarna i de södra delarna är mer begränsade. Under senare år har ökade anspråk riklats mot

311 Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Del II Jo:5

landets vattenresurser från olika håll. De ökade anspråken på utnyttjande eller skydd av vattenresurserna har i vissa områden lett lill atl konfliktsituationer uppkommit mellan olika former av vattenutnyttjande. Kraven på vattentillgångarna gäller främst kommunal och industriell vattenförsörjning, jordbruksbevattning, recipientutnyttjande, vattenkraft, fiske, transporter samt rekreation. De olika anspråken kan innebära att såväl bildningen av grundvatten som avrinningen påverkas med negativa effekter på miljön som följd.

1 skrivelser till regeringen har från skilda håll framhållits att det finns ett slorl behov av anvisningar och riktlinjer för vattenplanering. En sådan planering skulle syfta till att skapa förutsättningar för och möjligheter till avvägning mellan olika anspråk och därmed bättre hushållning med vattenresurserna. Vidare framhålls att det i dag råder osäkerhet när det gäller bl.a. formerna för en sådan planering, ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter, planeringsnivåer m.m.

Riksdagen antog hösten 1976 lagen (1976:997) om vattenförbund. Lagens syfte är att möjliggöra bildandel av vattenförbund med uppgift att genom rensning, vattenreglering eller andra vattenvårdande åtgärder främja ett ändamålsenligt utnyttjande av vattnet i vallendrag, sjöar och andra vattenområden.

Utredningsarbetet med anknytning till frågor om vattenplanering pågår f n. bl.a. i vattenlagsutredningen och inom statens naturvårdsverk.

Vatlenlagsutredningen beräknas under första halvåret 1977 lägga fram förslag till ny vattenlag.

Regeringen gav är 1974 statens naturvårdsverk i uppdrag att översiktligt kartlägga landets vattentillgångar. Arbetet omfattar förutom en sådan kartläggning även en begränsad redovisning av anspråken på vattentillgångarna. Vidare ingår en studie av hur vattenfrågorna kan behandlas inom ramen för den kommunala översiktsplaneringen. Uppdraget, som utgör en del av arbetet med den fortsatta fysiska riksplaneringen, kommer all redovisas under år 1977.

Flera myndigheter än naturvårdsverket har ansvar för frågor av betydelse från vattenplaneringssynpunkt. Väsentliga intressen när det gäller utnyttjandet av vattenresurserna bevakas av bl.a. fiskeristyrelsen och lantbraks-styrelsen. Andra myndigheter såsom Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHl) och Sveriges geologiska undersökning (SGU) har lill uppgift alt bl.a. tillhandahålla underiag för bedömning av vattenplaneringsfrågor.

Som framgår av vad jag här har nämnt har vattenplaneringsfrågorna rönt ökad uppmärksamhet under senare är. De konfliktsituationer som har redovisats tyder på att ökade planeringsinsatser är nödvändiga. De framställningar som har kommit in till regeringen visar också att ett stort behov finns av ökad planering. Osäkerhet råder emellertid om formerna för vattenplanering.

Planeringen av hur vattentillgångarna inom en kommun bör utnyttjas är i första hand en kommunal fråga. Eftersom de administrativa gränserna för kommunerna sällan sammanfaller med avrinningsområdena för de olika vattendragen, kan många intressemotsättningar emellertid inte lösas enbart inom den kommunala planeringen. De enskilda kommunernas intressen behöver i sådana fall samordnas i en inierkommunal eller regional planering med syfte att lösa konfliktsituationer. Sådan regional planering har hittills bedrivits endast i begränsad omfattning. Erfarenheterna av denna kan dock

Del II Jo:6   Skr 1977/78:103                                     312

vara till viss vägledning för hur den fortsatta vattenplaneringen bör bedrivas.

Det är enligl min mening angeläget alt ytterligare klarlägga hur man i framtiden skall hushålla med våra vallenresurser. En särskild kommitté bör tillkallas för atl utreda och lägga fram förslag till former för vattenplanering.

Kommittén bör pröva i vilken omfattning vattenplanering behövs i dag och i ett längre perspektiv. Därvid bör kommittén bl.a. klariägga vilket underlag som behövs för att man allsidigt skall kunna belysa problemen kring utnyttjandet av vatlentillgångarna. Vidare bör kommittén utreda vilka resurser som behövs för att deUa underlag skall kunna tas fram.

Flera statliga myndigheter kan på olika sätt biträda vid ifrågavarande planeringsarbete. Det gäller bl.a. naturvårdsverket, fiskeristyrelsen, lanlbruksstyrelsen och länsstyrelserna liksom SMHl och SGU. Kommittén bör pröva vilken ansvarsfördelning som bör råda vid vattenplanering på olika nivåer samt hur samordningen med och avgränsningen mot andra planeringsformer bör ske.

Kommittén bör vara oförhindrad att pröva andra frågor än dem jag nu berört och som har samband med vattenplanering eller är av betydelse för utredningsarbetet i stort.

Kommittén bör arbeta skyndsamt. Förslag bör om möjligt redovisas under första halvåret 1978.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst tre ledamöter med uppdrag atl utreda frågan om vatienplanering,

alt utse en av ledamöterna alt vara ordförande,

alt besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

atl ersättning till ledamot, ssikkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Jordbruksdepartementet)

6. Förutsättningarna för olympiska vinterspel i Sverige år 1984

Dir 1977:72

Beslut vid regeringssammanträde 1977-06-02

Departementschefen, statsrådet Dahlgren, anför.

Ar 1912 hölls de olympiska sommarspelen och år 1956 genomfördes ryttarolympiaden i Sverige. Idrottsrörelsen i Sverige har sedan länge visat ett intresse för ett svenskt arrangemang av olympiska vinterspel. Svensk vinteridrott har av tradition en stark ställning såväl nationellt som interna-

313 Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Del II Jo:7

tionellt. Ar 1970genomfördes utredningarom möjligheterna att genomföra sådana spel i Östersund år 1976. Någon ansökan från svensk sida gjordes dock aldrig. Internationella olympiska kommiUén kommer under hösten 1977 au föreläggas förslag från de länder och orter som har intresse att arrangera 1984 års vinterolympiska spel. KommiUén kommer vid sammanträde i Aten våren 1978 att slutligt utse arrangör för 1984 års spel.

Enligt min mening bör - mot bakgrund av idrottsrörelsens positiva intresse - möjligheterna till ett svenskt arrangemang av olympiska spel närmare utredas. Innan ställning las lill en svensk ansökan för 1984 års tävlingar bör utredas huruvida ekonomiska, arrangemangsmässiga och övriga tekniska förutsättningar föreligger. Framför alll den eller de orter som är tänkbara arrangörer av spelen bör fä villkoren för spelens genomförande klariagda. Såsom utgångspunkt för utredningsarbetet bör gälla att tävlingarna bör kunna genomföras utan stöd av särskilda statliga insatser.

En särskild ulredare bör tillkallas för alt utreda dessa frågor i sådan tid att ställning kan tas till en ansökan för svenskt vidkommande under oktober 1977.

Med hänvisning lill vad jag har anfört hemställer jag all regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

atl tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda förutsättningarna för ett svenskt arrangemang av 1984 års olympiska vinterspel,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag alt regeringen föreskriver

att ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall ulgå i form av dagarvode enligl kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Jordbruksdepartementet)

7. Luftvårdsproblem på grund av bilavgaser

Dir 1977:77

Beslut vid regeringssammanträde 1977-05-05

Departementschefen, statsrådet Dahlgren, anför.

Under senare år har betydande insatser gjorts i Sverige inom luftvårdens område. Genom olika lagar har utsläppen av föroreningar från skilda slag av källor begränsats.

Utsläppen av luftföroreningar från industriella anläggningar, anläggningar för värme- och elproduktion samt sopförbränning m.m. prövas enligl miljöskyddslagen (1969:387). Därvid kan meddelas de villkor som bedöms nödvändiga från miljöskyddssynpunkt. Miljökraven skärps successivt i takt med alt reningstekniken utvecklas. Inom statens naturvårdsverk pågår i samarbete med berörda branscher arbete på alt fä fram underiag för nya riktvärden för högsta tillåtna utsläpp från olika slag av anläggningar.

Del II Jo:7    Skr 1977/78:1(13                                   314

De åtgärder som har genomförts vid olika industriella anläggningar har minskat de totala utsläppen av luftföroreningar inom de flesta industribranscher, trots att produktionen samtidigt har ökat. Luftföroreningar från industrin påverkar därför i dag luftkvaliteten i tätorter i Sverige i mindre utsträckning än tidigare. 1 tätorterna är i stället främst luftföroreningar frän lokaluppvärmning och från trafiken mer betydande.

Det finns långtgående program för all komma till rätta med luftföroreningar från lokaluppvärmning. Den utbyggnad av fiärrvärme som f n. pågår i tätorterna kan väntas minska föroreningskoncentrationerna där avsevärt. Riksdagen har vidare beslutat orn begränsningar av utsläppen av svavel från förbränning av bl.a. olja (prop. 1976/77:3, JoU 1976/77:4, rskr 1976/77:24). Med slöd av lagen (1976:1054) om svavelhaltigt bränsle har i förordningen (1976:1055) om svavelhaltigt bränsle införts begränsningar för utsläppen av svavel från förbränning av fossila bränslen. Innebörden av dessa begränsningar är alt olja med högre svavelhall än en viktprocent inle fär användas i stora delar av landet. Ytteriigare begränsningar kommer successivt alt införas. Syftet med dessa bestämmelser är atl minska svavelutsläppen lill den nivå som gällde i början av 1950-talet.

Bestämmelser om begränsning av utsläppen av luftföroreningar frän fordon har införts successivt. För bensindrivna fordon har föreskrivits sluten vevhusventilation på modeller från år 1969 eller senare. Bestämmelser om högsta hall av koloxid vid tomgångskörning har också införts för alla årsmodeller. För modeller från år 1971 och senare finns regler om avgasrening. Reglerna har skärpts fr.o.m. 1976 års modeller. I fråga om bilar med dieselmotorer gäller sedan år 1969 vissa bestämmelser om begränsning av sotutsläpp.

Bestämmelserna om begränsningar av avgasutsläppen från fordon finns i bilavgaskungörelsen (1972:596). Bestämmelserna täcker fn. inte hela fordonsparken. För utsläpp av föroreningar frän bensindrivna bilar med motorer som har en cylindervolym understigande 0,81 eller, om cylindervolymen inte kan bestämmas, en effekt som understiger 30 hästkrafter (DIN) samt från bensindrivna bilar vars toialvikt är större än 2,5 lon gäller inga begränsningar. Inte heller gäller begränsningar för utsläpp av gasformiga föroreningar från dieselfordon.

Tillsatser lill motorbränslen kan regleras genom lagen (1973:329) om hälso-och miljöfariiga varor. Med stöd av denna lag har blyhalten i bensin begränsats lill högst 0,4 g/1. Med stöd av den tidigare nämnda lagen om svavelhaltigt bränsle har vidare meddelats föreskrifter om svavelinnehållet i motorbränsle. Sålunda har svavelhalten i bl.a. dieselolja begränsats till högst 0,5 viktprocent för liden fram lill utgången av september 1980 och till högst 0,3 viktprocent för tiden därefter.

Föreskrifter av betydelse för atl begränsa luftföroreningar till följd av bilavgaser finns också i miljöskyddslagen. Denna lag reglerar visseriigen inle direkt utsläpp av avgaser från fordon, men den är tillämplig på vägar och andra fasta trafikanläggningar. Med stöd av miljöskyddslagen kan sålunda ingripande ske mot sådana anläggningar l.ex. med föreskrifter om skyddsåtgärder eller inskränkningar i den störande verksamheten. Miljöskyddslagen ses f n. över av en utredning (Jo 1976:06) som bl.a. har atl överväga också frågor rörande tillståndsprövning av vägar.

Under de senaste åren har flera undersökningar gjorts för all kontrollera effekten av gällande begränsningar av bilavgasulsläppen. Samtliga undersökningar visar atl en betydande andel av de nya bilarna har avgasutsläpp som i

315 Kommittéer: Jordbruksdepartementet   Del II Jo:7

ett eller flera avseenden överskrider gränsvärdena i bilavgaskungörelsen. 1 en mindre undersökning har även ca fem år gamla bilar provats. Utsläppen från dessa var avsevärt större än från samma slags bilar då de var nästan nya.

Resultaten av undersökningarna visar att bilavgaslagstiftningen har medfört en minskning av föroreningsulsläppen från de enskilda fordonen och således haft positiva effekter. Minskningen har emellertid inle varit tillräcklig för alt motverka en ökning av de totala utsläppen till följd av den ökade bilparken. I Sverige har till skillnad mot vad som skett på vissa håll utomlands och internationellt gränsvärden för luftkvalitet med hänsyn till föroreningar från bilavgaser ännu inte fastställts. Mätningar av sådana föroreningar, som under senare år genomförts i åtskilliga tätorter, visar att de gränsvärden som har antagits utomlands ofta överskrids.

Frågan om ytterligare åigärder för att begränsa luftföroreningar genom bilavgaser behandlades av riksdagen år 1974. 1 en reservation till jordbruksutskottets betänkande i frågan uttalades bl.a. att förberedelser snarast borde komma lill stånd för ytteriigare skärpningar av avgasreningsnormerna. Vidare uttalades i reservationen att frågan om utnyttjande av gas som motorbränsle borde utredas och atl utvecklingsarbetet beträffande nya motortyper borde intensifleras. Med bifall till reservationen beslutade riksdagen att ge regeringen till känna vad som anförts däri (mot. 1974:319, JoU 1974:42, rskr 1974:324).

Som jag inledningsvis har berört har under senare år betydande insatser gjorts för att begränsa utsläpp av luftföroreningar från olika källor. Också när det gäller luftföroreningarna från biltrafiken har bestämmelser om begränsning av utsläppen införts. Bilavgaserna har emellertid nu, trots de begränsningar av utsläppen som har skett, blivit det dominerande luftvårdsproblemet framför alll i de större tätorterna. Mot denna bakgrund är det enligt min uppfattning nödvändigt att vidta ytteriigare åtgärder för alt minska luftföroreningar från fordon.

Den på kort sikt viktigaste åtgärden i sammanhanget är att förbättra efterlevnaden av de bestämmelser som nu gäller om begränsning av avgasutsläppen. Chefen för kommunikalionsdepartemenlel har tidigare tillkallat en särskild utredare (K 1977:40) med uppdrag att överväga och föreslå förbättringar i typbesiklningssyslemet m.m. Utredaren kommer i samband med att han behandlar kontrollen av fordons beskaffenhet från trafiksäkerhetssynpunkt också att ta upp frågan om en förbättring av kontrollen av att nya bilar uppfyller gällande avgasbeslämmelser. Utredaren skall vidare bl.a. pröva vilka åigärder som kan vidtas för att förbättra den löpande kontrollen t.ex. i samband med de åriiga kontrollbesiklningarna saml hur förbättrade servicemöjligheter när det gäller avgasrenande syslem skall kunna åstadkommas. Enligt min mening bör vid sidan av nu nämnda utredning en särskild kommitté tillkallas för alt - mot bakgrand av en bedömning av bilavgasutsläppen från hälso- och miljösynpunkt - överväga vilka ytteriigare åigärder som behövs för att minska de luftvårdsproblem som orsakas genom föroreningsulsläpp från fordon.

Som underlag för sina överväganden bör kommittén ställa samman nu tillgänglig kunskap om effekter på människans hälsa och på miljön av utsläpp av bilavgaser. Även långsiktiga hälsorisker bör därvid beaktas. 1 detta sammanhang bör kommittén också göra en genomgång av utländska och internationella gränsvärden för sådana föroreningar som ingår i bilavgaser.

Kommittén bör vidare söka klariägga effekterna från luftvårdssynpunkt av de olika åtgärder på bilavgasområdet som hittills har vidtagits i Sverige.

Del II Jo:7   Skr 1977/78:103                              316

Bedömningen av frågan om vilka avgasreningskrav som skall gälla i framtiden måste bl.a. ske mot bakgrund av utvecklingen utomlands. Kommittén bör därför utvärdera gällande och planerade utländska avgasreningsnormer. Reningseffekt, kontroll- och servicebehov under bilens hela livslängd bör studeras. Vidare bör belysas den tekniska utvecklingen i Sverige och inlemalionellt när det gäller nya fordons- och motortyper samt bränslen.

Mot den bakgrund som jag nu har angivit bör kommittén pröva behovet av alt införa föreskrifter om ytteriigare minskning av föroreningsutsläppen från fordon. 1 första hand bör övervägas bestämmelser om begränsning av avgasutsläppen när det gäller sådana slag av fordon som f n. inte omfattas av sådana bestämmelser. Kommittén bör vidare pröva om behov föreligger av en skärpningav nu gällande avgasreningsnormer. En viktig utgångspunkt för kommitléns överväganden i denna del bör vara önskemålet om en anpassning till avgasreningskrav som tillämpas utomlands. Vinsterna från hälso-och miljösynpunkt av föreslagna åtgärder måste självfallet vägas mot de kostnader förslagen medför. Vid sin bedömning av frågan om de framtida avgasreningskraven bör kommiUén beakta vilka resultat som kan nås genom de förslag om förbättrad kontroll som den av chefen för kommunikationsdepartementet tillkallade utredaren redovisar. Jag vill i detla sammanhang erinra om alt beslut om skärpning av avgasreningsnormerna först på lång sikt medför förbättringar från luftvårdssynpunkt. Del är därför viktigt att kommitléns överväganden sker utifrån ett långsiktigt perspektiv.

Av vad jag nu har anfört följer atl också andra åigärder bör övervägas för att särskilt på kort sikt förbättra lufttöroreningssiluationen i de större tätorterna. Möjligheterna atl minska föroreningshalterna genom t.ex. förbättrad trafikplanering bör därför också prövas. De åigärder som hittills har genomförts i detta avseende innefattar olika trafikzonsyslem och irafiksaneringar i syfte att avlasta utsatta områden från trafik. Vidare har på en del håll bilfria ytor inrättats och gång- och cykeltrafik separerats från biltrafik. Visst utvecklingsarbete i syfte alt ta fram bättre underiag för trafikplanering som motverkar bilavgasproblem pågår i samarbete mellan naturvårdsverket, SMHl och Stockholms kommun. KommiUén bör överväga införandet av gränsvärden för luftkvalitet för nu aktuella föroreningar enligt olika alternativ saml nya modeller för trafikplanering m.m. med hänsyn till luftförorening från trafik. Därvid bör även kostnaderna för de åtgärder kommittén föreslår redovisas. Arbetet bör bedrivas i samarbete med naturvårdsverket, statens planverk och andra berörda myndigheter och mot bakgrand av pågående arbete inom och utom landet.

Frågor rörande tillsatser till motorbränslen handläggs, som jag tidigare har anfört, enligl lagen om hälso- och miljöfariiga varor. Föreskrifter finns om bl.a. högsta tillåtna blyhalt i bensin. Enligt vad jag har erfarit överväger produktkontrollnämnden f n. frågan om viss skärpning av dessa föreskrifter. Mera långtgående restriktioner när del gäller användningen av tillsatsämnen i motorbränslen kan emellertid ha ett nära samband med motorernas tekniska utformning. Kommittén bör därför i samråd med produktkontrollnämnden pröva behovet av samordning av framlida bestämmelser om avgasrening och om tillsatser till motorbränslen.

- Det dröjer som jag tidigare har berört relativt lång lid innan nya bestämmelser om avgasrening kan fä avsedd effekt från luftvårdssynpunkt. Detär därför angelägetatt man också genom forskning och utvecklingsarbete fortlöpande kan följa såväl riskerna för hälsan och miljön av bilavgaser som

317              Kommittéer: Jordbruksdepartementet   Del II Jo:8

utvecklingen av nya fordons-och motortyper, bränslen m.m. Kommittén bör såsom en del av sitt arbete också utarbeta ett program för fortsatt forsknings-och utvecklingsarbete när det gäller frågor om föroreningar från fordon.

Samråd bör ske mellan den av mig nu föreslagna kommittén och den av chefen för kommunikationsdepartementet tidigare tillkallade utredaren med uppdrag att överväga och föreslå förbättringar i typbesiktningssystemet m.m. Kommittén bör vidare samråda bl.a. med utredningen för översyn av miljöskyddslagen.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med uppdrag atl utreda frågor om luflvårdsproblem på grund av bilavgaser,

att utse en av ledamöterna alt vara ordförande,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål kommittén.

Vidare hemställer jag all regeringen föreskriver

atl ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om inte annat föreskrives,

att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Jordbruksdepartementet)

8. Tilläggsdirektiv till miljöskyddsutredningen (Jo 1976:06)

Dir 1977:110

Beslut vid regeringssammanträde 1977-10-13

Departementschefen, statsrådet Dahlgren, anför.

Vid en fabrik för framstäUning av bekämpningsmedel i Teckomatorp i Skåne har det nyligen visat sig att stora mängder miljöfarligt avfall har grävts ned med allvariiga miljöskador som följd. Vissa ansvars- och ersättningsfrågor i samband därmed är fn föremål för rättslig prövning. Regeringen har tidigare denna dag uppdragit åt justitiekanslern att utreda huravida myndigheter eller enskilda fiänslemän brustit i sina åligganden när det gäller handläggningen av frågor som rör denna fabrik. Regeringen har vidare förbjudit fortsatt verksamhet vid fabriken. Regeringen har dessutom redan tidigare ställt medel till förfogande för undersöknings- och saneringsåtgärder på platsen.

Förutom de åtgärder jag nu redovisat är det enligl min uppfattning nödvändigt att vi utifrån erfarenheterna av det aktuella fallet överväger hur gällande lagstiftning behöver skärpas och vilka andra åtgärder som behöver vidtas för att motverka all liknande händelser inträffar i framtiden.

Den 18 mars 1976 tillkallades efter bemyndigande av regeringen en utredning (Jo 1976:06) om översyn av miljöskyddslagstiftningen. Utredningen skall mot bakgrund av erfarenheterna av miljöskyddslagens (1969:387, omtryckt 1972:782, ändrad senast 1977:701) fillämpning överväga vilka förändringar av denna lagsliflning som behöver göras för alt ytteriigare

Del II Jo:9   Skr 1977/78:103                                     318

förbättra samhällets möjligheter alt ingripa mot och kontrollera miljöfariig verksamhet. Enligt direktiven skall utredningen bl a söka åstadkomma en bättre samordning mellan miljöskyddslagen och annan lagstiftning samt mellan tillståndsprövning och tillsynsverksamhet. Utredningen skall också undersöka behovet av regler om skyldighet för den som utövar eller utövat miljöfarlig verksamhet att svara för återstäUningsåtgärder,

Miljöskyddsulredningen har enligl sina direktiv att ta ställning till åtskilliga frågor som har samband med det aktuella fallet. Det är därför enligt min mening lämpligt att utredningen får i uppdrag atl överväga vilka åigärder som behöver vidtas för att motverka att liknande händelser inträffar i framliden. Utredningen bör således föreslå de ytteriigare lagstiftningsåtgärder m m som behövs för all förbättra samhällels möjligheter att kontrollera miljöfarlig verksamhet. Utredningen bör särskilt överväga hur en effektivare tillsyn skall kunna uppnås bl a genom en ökad samverkan mellan olika samhällsorgan. Vidare bör prövas i vad mån det behövs en skärpning av strafföestämmelserna på miljöskyddsområdet.

Jag hemställeratt regeringen utvidgar uppdraget till utredningen i enlighet med vad jag nu anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan, (Jordbraksdepartementet)

9. Tilläggsdirektiv till 1973 års fiskevattensutredning (Jo 1973:07)

Dir 1977:115

Beslut vid regeringssammanträde 1977-11-10

Departementschefen, statsrådet Dahlgren, anför.

Med stöd av Kungl, Maj:ts bemyndigande den 9 november 1973 tillkallades särskilda sakkunniga för att göra en översyn av fiskelagsiiftningen m, m. De sakkunniga, som har antagit benämningen 1973 års fiskevatlensutredning, avgav i juni 1976 delbetänkandet (Ds Jo 1976:6) Fiskevärdsområden,

I belänkandet föreslås en ny lag om fiskevårdsområden som på ett flertal punkter skiljer sig från den nu gällande. Den viktigaste förändringen är all fiskevårdsområde föreslås kunna bildas utan fiskerättsutredning och att förrättning för bildande av sådant område föreslås ersättas med ett enklare sammanträdesförfarande.

Betänkandet har varit föremål för en omfattande remissbehandling. Flertalet remissinstanser framhåller alt det är angelägel med enklare regler på området men anser att de föreslagna bestämmelserna för alltför långt och ifrågasätter eller avstyrker flera av de föreslagna bestämmelserna. Några av remissinstanserna anser att förslaget bör omarbetas innan det kan läggas lill grund för ny lagstiftning.

Jag delar den uppfattning sorn framförts av vissa remissinstanser atl frågan om ändrad lagstiftning om fiskevårdsområden behöver utredas ytteriigare. Uppgiften bör ankomma på fiskevattensutredningen i samband med dess fortsatta arbete med en översyn av fiskelagstiftningen.

Den fråga som särskilt uppmärksammats och blivit mest utsatt för kritik är förslaget att slopa fiskerätlsutredningoch förrättning. Utredningen bör därför

319 Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Del II Jo:10

ytterligare överväga, om inte fiskerättsulredning och förrättning i någon form bör behållas i den nya lagstiftningen. Nackdelarna med den nuvarande ordningen synes framför allt bestå i alt fiskerättsutredningar i många fall drar ut på liden och är kostnadskrävande. Del finns därför skäl att undersöka om det är möjligt att förenkla formerna för sådana utredningar. En utgångspunkt för sådana överväganden kan, som statens lantmäteriverk har anfört i sitt yttrande, vara lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering (ändrad senast 1977:665) som visat sig ändamålsenlig vid utredning av komplicerade äganderättsförhållanden i fråga om fast egendom bl, a, i Kopparbergs län.

Med utgångspunkt i atl fiskerättsulredning i någon form bör behållas ligger det också nära till hands att utredningen ytterligare överväger om lagstiftningen i större utsträckning än som föreslagits bör anpassas till lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter (ändrad senast 1977:365) eller eventuellt till annan lagstiftning om fastighetssamverkan.

Utredningen bör vidare överväga de förslag till ändringar som vissa remissinstanser har framfört exempelvis i fråga om opinionsmätning, sättet för delgivning av kallelse m, m.

Utredningen bör även i övrigt beakta de synpunkter som har kommit fram under remissbehandlingen.

Jag vill i detta sammanhang ta upp en annan fråga som har samband med fiskevaltensuiredningens uppdrag.

Fiskeadministrativa utredningen (Jo 1970:25) avgav i december 1975 betänkandet (Ds Jo 1975:14) Ny organisation av fiskefillsy nen. Utredningens förslag, som har remissbehandlats, har emellertid inte lett lill någon lagstiftning i ämnet ulan bör bli föremål för förnyade överväganden. Delta bör lämpligen ske i samband med översynen av fiskelagsiiftningen. Fiskevattensulredningen bör därför i sitt fortsatta arbele ägna frågan uppmärksamhet. Utredningen bör därvid samråda med ordningsvakts-utredningen (Ju 1974:15) och kommittén (H 1977:05) för samordning och ledning i fred av övervakningen och räddningstjänsten till sjöss.

Jag hemställer att regeringen meddelar 1973 års fiskevatlensutredning tilläggsdirektiv i enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Jordbruksdepartementet)

10. Tilläggsdirektiv till jordförvärvsutredningen

Beslut vid regeringssammanträde 1976-12-09

Departementschefen, statsrådet Dahlgren, anför.

Med slöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1974 har särskilda sakkunniga tillkallats för all göra en översyn av jordförvärvslagstiftningen. De sakkunniga har antagit benämningen jordförvärvsutredningen (Jo 1974:07).

1 de direktiv som lämnades i samband med lillkallandel av de sakkunniga angavs inte några mer preciserade riktlinjer för hur jordförvärvslagstiftningen i fortsättningen bör vara utformad. De sakkunniga har därför i och för sig

DelIIJo:10    Skr 1977/78:103                                    320

frihet att pröva olika lösningar. Med hänsyn till vad som anförts i regeringsdeklarationen och i motioner lill riksdagen som jämte jordbruksutskottets utlåtanden överlämnats till utredningen, finner jag dock anledning att göra vissa kompletteringar lill direktiven.

1 regeringsdeklarationen anförs att jordförvärvslagstiftningen, liksom jordbrukspolitiken i övrigt, skall inriktas på att familjelantbrukel skall vara den dominerande företagsformen. Delta uttalande bör tas till utgångspunkt för utredningens fortsatta arbete. Jordförvärvslagstiflningen bör sålunda vara ett hjälpmedel i en strukturomvandling, som har till syfte all främja tillkomsten av efler ortens förhållanden rationella familjeförelag inom jord-och skogsbruket samtidigt som spekulations- och kapitalplaceringsköp hindras.

Mot denna bakgrund bör lagstiftningen ges en sådan utformning att den kan hindra förvärv som leder till all två eller flera enheter som var för sig är väl lämpade som familjeföretag förs samman till en brukningsenhet. Mark, som blir tillgänglig för rationaliseringsändamål, bör i första hand tillföras utvecklingsbara företag. Vidare bör lagen utformas så alt enskild person som avser att bosätta sig på fastigheten och bli aktiv brukare, ges företräde som förvärvare.

Utredningen bör sträva efler att utforma jordförvärvslagstiflningen så att tillämpningen kan anpassas lill lokala och regionala förhållanden. 1 vissa bygder kan del på grund av bl. a. topografiska, arbetsmarknads- eller befolkningspolitiska skäl vara lämpligast all söka utforma en sådan struktur all fastighetsbeståndet till övervägande del kommer att beslå av enheter där lantbruksdriften kan ingå som en del i en yrkeskombination. Exempelvis är jordbruk/skog/fiske en lämplig yrkeskombination i kustområden särskilt på ostkusten. Vid prövningen av förvärv i sådana bygder bör en samlad bedömning ske av hela försörjningsunderlagel, jord, skog, fiske, turism etc. Det bör undvikas alt försörinmgsunderiaget för ortsbefolkningen minskas genom försäljning av skärgårdsfastighet med tillhörande fiskevatten till person, som inte bor i skärgården året runt. Utredningen bör därför pröva möjligheterna att införa bestämmelser, som kan trygga tillgången på fiskevatten för den bofasta befolkning för vilken fisket utgör en viktig förvärvskälla.

Utredningen bör överväga möjligheterna atl vid förvärvsprövningen i vissa fall uppställa som villkor att förvärvaren bosätter sig på fastigheten och själv brukar den. Därvid bör erfarenheterna från Danmark och Norge studeras.

Statens, kommunernas och kyrkans förvärv är i nuvarande lag undantagna från förvärvsprövning. Utredningen bör eftersträva sådana bestämmelser för dessa köpares förvärv alt de blir föremål för prövning enligt samma grander som gäller för andra förvärvare. Det finns också anledning överväga på vad sätt dessa ägarekalegoriers markinnehav på ett aktivt sätt kan utnyttjas i strukturfrämjande syfte.

Utredningen bör särskilt uppmärksamma det förhållandet alt juridiska personer och utbor under senare är kraftigt ökat sitt markinnehav i vissa bygder. Det har medfört att försörjningsunderiaget för ortsbefolkningen reducerats. En fortsatt förändring i denna riktning bör så långt möjligt förhindras, bl. a. genom begränsning av juridiska personers förvärvsrätl. Denna bör i princip kunna begränsas till att gälla förvärv av skogsmark, som har lill syfte all förbättra arronderingen. Förvärvsiillstånd bör också kunna förenas med krav på att mark avstås på annat håll i strukturfrämjande syfte.

321 Kommittéer: Jordbruksdepartementet   Del II Jo: 11

Den nuvarande jordförvärvslagen är tekniskt myckel komplicerad. Framför alll gäller detta 4 §. Utredningen bör pröva andra tekniska lösningar som gör lagen mer begriplig och lättare att tillämpa. Utredningsarbetet bör vidare inriktas på att ge jordförvärvslagen en sådan utformning atl den inte kan kringgås genom t. ex. bolagsbildning eller fastighetsreglering.

Den inriktning av lagsfiftningen som jag här angivit, syftar bl. a. till att stärka sambandet mellan ägande och brukande av mark samtidigt som prisslegringslendenserna motverkas, vilket är till fördel för såväl de som arbetar aktivt inom lantbruket som konsumenterna.

En jordhävdslag bör ha till syfte atl hindra att mark som är lämpad för jordbruksproduktion lämnas obrukad. Vid översynen av jordhävdslagen bör övervägas bestämmelser varigenom alla kategorier markägare kan åläggas tillse att marken brukas i enlighet med ortens förhållanden. Vidare bör utredningen särskilt uppmärksamma ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter exempelvis vid prövning av tillstånd alt plantera skog på åkerjord och kullurbete.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag aU regeringen meddelar jordförvärvsutredningen tilläggsdirektiv i enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

11. Utredning om utbyggd avbytarservice inom jordbruket

Beslut vid regeringssammanträde 1976-11-04

Departementschefen, statsrådet Dahlgren, anför.

Vid behandlingen av regeringens proposition 1975/76:154 om reglering av priserna pä jordbraksprodukter, m. m. jämte motioner uttalade jordbraksut-skottet att vissa frågor rörande avbylarservicen inom jordbruket närmare borde utredas (JoU 1975/76:40). 1 motionerna 1975/76:1630,1679 och 1738 hade förslag lagts fram rörande avbytarhjälp för jordbrakare vid semester, sjukdom och militärtjänstgöring. Utskottet erinrade om atl tyngdpunkten i den avbytarverksamhel, som riksdagen fattade beslut om år 1975 ligger på djurhållares abonnemang på någon eller några dagars avbytartjänst i månaden (prop. 1975:55, JoU 1975:11, rskr 1975:166). Endast i begränsad omfattning kunde enligt ulskotlel deltagande jordbrukare tills vidare räkna med atl fä avbytare vid sjukdom och ännu mer sällan för en längre tids ledighet.

Utskottet anförde vidare att det under 1975 års riksmöte hade underslmkit angelägenheten av att avbytarsystemel snabbt fick en bred och stabil grund för sin verksamhet. Möjligheterna alt utvidga avbylarservicen skulle i hög grad bli beroende av hur systemet skulle komma atl vidareutvecklas och effektiviseras i praktiken.

Enligt utskottet skulle det alltjämt krävas åtskilliga insatser innan den avbytarservice som hade börjat byggas upp hade fält full effekt i hela landet. Detta borde emellertid inte hindra att man allvariigt uppmärksammade den i

21 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

Del II Jo: 11    Skr 1977/78:103                                  322

motionerna åsyftade utvidgningen av servicen. Såväl rättvisekrav som rekryteringssynpunkter talade enligt utskottet för atl effektiva åigärder sätts in för alt så snabbt som möjligt skapa en mera tillfredsställande lösning på problemen. Enligt utskotlets mening borde dessa frågor om avbylarservicen inom jordbruket närmare utredas.

1 skrivelse till regeringen har riksdagen gett till känna vad jordbruksutskottet har anfört (rskr 1975/76:332).

I överensstämmelse med riksdagens beslut har Lantbrukarnas riksförbund (LRF) åtagit sig uppgiften ati; vara huvudman för avbytarverksamheten. Tillsynsmyndighet är lantbraksslyrelsen. Ell särskilt samarbelsorgan för avbylarfrågor, lantbrukets avbylarnämnd, har tillskapats genom LRF:s och lantbrakssiyrelsens försorg. LRF har inom givna ekonomiska ramar ansvaret för verksamheten och svarar för alla verkställande funktioner. På lantbraksslyrelsen ankommer att godkänna planer och redogörelser för verksamheten samt att tillse att den bedrivs enligt fastställda riktlinjer och på ett effektivt sätt. Lantbruksstyrelsen skall vidare efter samråd med LRF fastställa regler för laxesältning, avgiftsreduo;ring och prioritering vid brist på avbytare, m. m.

För egen del vill jag anföra följande. Lantbrukets Avbytartjänst AB, som för LRF:s räkning handhar avbytarverksamheten, har uppgett att sedan starten den 1 juli 1975 t. o. m. juni 1976 har ca 2 850 jordbraksföretag abonnerat på avbytartjänster. För verksamheten anlitades vid sistnämnda lidpunkt 300 avbytare varav hälften på hellid. Vidare har uppgetls att 93 % av antalet avbytardagar las ut som abonnemang på 1-2 dagar per månad, medan 5 % faller på abonnemang om mer än 2 dagar och 2 96 faller på ersättare vid sjukdom. Av dessa uppgifter framgår all nuvarande system inle ger utrymme för någon nämnvärd avbytarhjälp vid sjukdom, militärtjänstgöring och semester. Som jordbraksutskottet har anfört måste effektiva åtgärder sättas in för att så snabbt som möjligt skapa en mera tillfredsställande lösning på avbytarproblemen också i de sistnämnda fallen. I likhet med riksdagen anser jag atl dessa frågor bör utredas närmare. Uppdraget bör anförtros åt en särskild utredare.

Vid avbytarsystemets tillkomst anslöt sig riksdagen till föredragande departementschefens ståndpunkt atl systemet i första hand är en angelägenhet för näringens utövare och deras organisationer. Samhället bör emellertid genom olika åtgärder, t. ex. arbelsmarknadspoliiiska, underiätta en verksamhet i näringens regi. Detta bör vara en utgångspunkt för utredningsarbetet. Följaktligen bör även en utbyggd verksamhet handhas av LRF. För att ett utbyggt sy:5tem skall kunna fä önskvärd bredd måste jordbrakarnas kostnader för att utnyttja avbylarservicen begränsas. Finansieringen av systemet bör även fortsättningsvis ske - vid sidan av avgifter -med medel inom den ram som tillerkänns jordbraket vid regleringen av priserna på jordbrukets produkter. Utbyggd avbytarhjälp vid sjukdom, militärtjänstgöring och semester kommer att medföra ett mycket stort behov av avbytare. Redan nu föreligger på vissa håll svårigheter all rekrytera sådana. Utredaren bör därför ägna särskild uppmärksamhet ål denna fråga. Härvid torde den försöksverksamhet som LRF har startat med sammanhängande ledighet för animalieproducenter ge erfarenheter till ledning för arbetet.

Vad gäller frågan om avbytarhjälp vid sjukdom och militärtjänstgöring bör utredaren lämna förslag till samordning med sjukförsäkringssystemet.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för jordbraksdepartementet

323 Kommittéer: Jordbruksdepartementet    Del II Jo: 11

atl tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om utbyggd avbytarservice inom jordbraket,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål utredaren.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver

att ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394) om ej annat föreskrives samt

att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

Del II H:l   Skr 1977/78:103                                      324

Handelsdepartementet

1. Tilläggsdirektiv till insynsutredningen (H 1976:03)

Dir 1977:3

Beslut vid regeringssammanträde 1977-01-13

Departementschefen, statsrådet Burenslam Linder, anför.

Ett betydelsefullt inslag i konsumentpolitiken utgör de direkta kontakter som myndigheterna har med företagen för atl söka påverka dessa att anpassa sin verksamhet lill konsumenternas intressen. Dessa kontakter har hittills i stor utsträckning tagit sikte på varor och tjänster som redan finns på marknaden och på marknadsföringsakliviteter som redan har påbörjats.

Våren 1976 tillkallades sakkunniga (H 1976:03) med uppdrag att utreda frågan om insyn i företagens marknads- och produktplanering m.m. De sakkunniga har antagit namnet insynsutredningen. I direktiven anges att övervägandena skall la sikte på att tillförsäkra de konsumentpoliliskt verksamma organen, i första hand det nya konsumentverket, möjligheter alt från företagen eller eventuellt deras organisationer i mån av behov erhålla sådana uppgifter om företagens verksamhet, som är av betydelse i del konsumenlpolitiska arbetet. Särskilt skall uppmärksammas behovet av att fä del av uppgifter som möjliggör en påverkan på företagen redan i deras planeringsstadium.

Enligt min mening kan del finnas anledning att nu söka ta reda på om en fördjupad dialog mellan de koinsumentpoliliska organen och företagen i ett tidigare stadium än f n. skulle kunna ge fördelar för såväl konsumenter som förelag. Svårigheterna med en sådan ordning skall dock inle underskattas.

Jag vill lill en början framhålla följande. Senast i anslutning till behandlingen av propositionen (1975/76:34) med förslag till marknadsföringslag m.m. uttalades atl konsumentpolitiken skall bedrivas i en decentraliserad ekonomi, där besluten om produktion och konsumtion fallas av ett stort antal individer under starkt skiftande förutsättningar. Det framhölls särskilt atl ansvaret för produktutveckling och marknadsföring i första hand ligger hos de enskilda företagen och att de närmare formerna förde konsumentpolitiska organens arbete allmänt måste bestämmas mot bakgrund härav. Detta synsätt måste enligt min mening utgöra utgångspunkten för övervägandena i de frågor som utredningen har att la ställning lill. Som jag ser det är företagen generellt sett medvetna om vad delta ansvar innebär. Sålunda strävar företagen normalt efler att på de sätt som slår lill buds länga upp konsumenternas önskemål och inrikta verksamheten så atl efterfrågan tillgodoses. Jag vill också erinra om det hittillsvarande goda samarbetet mellan företagen och deras organisationer å den ena sidan och konsumentorganen å den andra.

Sedan insynsutredningen närmare har kartlagt behovet av och förutsättningarna för ett informationsutbyte mellan förelag och myndigheter på ett tidigare stadium i förelagens verksamhet än som hittills har varit vanligt bör den i enlighet med vad jag nu har sagt i första hand bygga sina överväganden

325 Kommittéer: Handelsdepartementet   Del II H:l

på den samarbetsvilja som sålunda finns inom näringslivet. En dialog under obundna former börenligt min mening normalt ha de bästa förulsällningarna att avkasta för konsumenterna gynnsamma resultat.

Även den nu antydda uppläggningen av informationsutbytet aktualiserar emellerfid vissa frågor, som utredningen enligt min mening bör ta upp. Hit hör det förhållandet att företagen skulle kunna uppfatta en utebliven reaktion från myndighetshåll som ett godkännande av marknads- och produktplaneringen. Vidare skulle synpunkter från myndigheterna på begränsade delar av förelagens verksamhet kunna uppfattas som ett godkännande av övriga delar. Myndigheterna riskerar härigenom att i praktiken bindas upp på ett sätt som l.ex. kan försvåra framtida åtgärder mot en olämplig produkt. Riskerna ökas genom att myndigheterna knappast kan eller bör ges sådana omfattande tekniska och kommersiella resurser alt de på ett genomträngande sätt verkligen skulle kunna följa planeringen ute i näringslivet. En given utgångspunkt bör-somjag har framhållit i del föregående - vara att företagen själva skall ha ansvaret för produktutvecklingen. De fär inte bibringas uppfattningen atl detla ansvar kan övertas av någon annan.

En annan fråga hänger samman med all en stor del av de produkter som marknadsförs på den svenska marknaden är importerade. Det är givet atl en framtida rätt för de konsumentpolitiska organen all fä del av företagens planer inle kan gälla företag utanför riket. DeUa innebär alltså att en stor del av vad som slutligen bjuds ul på marknaden under alla omständigheter formellt faller utanför ett eventuellt samråd om produktplaneringen. Utredningen bör undersöka verkningarna av detta, bl.a. från konkurrenssynpunkt. Man måste undvika en ordning där företagen exempelvis för all bättre bevara affärshemligheter överväger att föriägga produktutvecklingen utomlands.

Jag vill också något beröra de praktiska problem som det diskuterade informationsutbytet kan föra med sig,särskilt för de mindre företagen. Det är givet att man här som på andra håll måste hälla ett eventuellt uppgiftslämnande vid ett absolut minimum. Någon fortlöpande rapportering från företagens sida bör därför inte komma i fråga annat än i rena undanlagsfall.

Vad jag nu har anfört innebär vissa preciseringar av utredningsuppdraget. Det är dock fortfarande tämligen allmänt till sin karaktär. Det lämnar därför i praktiken utrymme för mycket skilda ambitioner. 1 första hand bör det givetvis ankomma på utredningen att söka sig fram till lösningar som i resurshänseende m.m. kan anses rimliga. Utredningen bör dock överväga att efter en första probleminvenlering i en rapport översiktligt ange tänkbara modeller för den diskuterade verksamheten. En sådan rapport och debatten kring den kan bli ett värdefullt hjälpmedel när del gäller alt la närmare ställning lill utredningsarbetets fortsatta bedrivande.

Slutligen vill jag beröra insynsutredningens sammansättning. Bemyndigandet atl tillkalla utredningen gäller sju sakkunniga. Enligt kommittéförordningen (1976:119) benämns sådana sakkunniga numera ledamöter.

F.n. svarar två ledamöter för det parlamentariska inslaget i utredningen. Jag finner det önskvärt att detta inslag breddas. För att möjliggöra detta bör antalet ledamöter ökas till nio.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen

dels föreskriver att insynsutredningen vid fullgörandet av sitt uppdrag skall iaktta vad som har angetts i det föregående.

Del II H:2   Skr 1977/78:103                                      326

dels bemyndigar chefen för handelsdepartementet att tillkalla ytteriigare två ledamöter i insynsulredningen.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Handelsdepartementet)

2. Utredning om exportfinansieringen

Dir 1977:26

Beslut vid regeringssammanträde 1977-01-13

Departementschefen, statsrådet Burenstam Linder, anför.

Under senare år har exportkrediter fält växande betydelse i den internationella handeln och därmed för konkurrensen mellan exportländerna. DeUa gäller framför allt exporten lill u- länder och slalshandelsländer. Denna export avser i större utsträckning än tidigare slora affärer eller projekt i form av s.k. paketleveranser eller färdiga anläggningar, för vilka normalt kreditgivning kommer i fråga. Även den svenska exporten har kommit att påverkas av denna utveckling.

I flera länder kan exportörerna under vissa förutsättningar lämna krediter på mycket gynnsamma villkor. Delta möjliggörs exempelvis genom förmånlig refinansiering av krediterna. I många länder finns exportkreditinstitut inrättade som kan ge exportkredit som innehåller subventionselement. 1 vissa fall kan exportörerna utnyttja statliga krediter som ställs till vederbörande importlands förfogande.

I olika internationella sammanhang har man sökt motverka de ogynnsamma verkningar som följer av ett långtgående utnyttjande av exportkrediter och kreditvillkor som konkurrensmedel. Ett resultat av dessa strävanden är alt ett antal större ind ustriländer nyligen har enats om vissa regler för exportkreditgivningen. Dessa regler innebär bl.a. att normer har fastställts för kredittider och räntevillkor. Sverige har inom OECD förklarat sig berett att tillämpa dessa regler under förutsättning att flera industriländer gör detsamma. Detta skall ses mo? bakgrand av att del för ett litet land som Sverige är särskilt angeläget att medverka lill alt konkurrens i form av statligt exportkreditstöd begränsas.

Svenska företag som lämnar exportkrediter söker i stor utsträckning au finansiera kreditgivningen genom lån i banker eller andra kreditinstitut. När denna refinansiering sker hos inhemska banker och kreditinstitut gäller marknadsmässiga villkor och upplåningen fär konkurrera om utrymmet på kapitalmarknaden med andra angelägna upplåningsbehov.

Större svenska företag har numera möjligheter atl låna utomlands. Även svenska banker och andra kreditinstitut lar ibland upp lån på de internationella kapitalmarknaderna. I ett läge med slora underskott i våra löpande utlandsbetalningar har det också blivit nödvändigt all i största möjliga omfattning refinansiera exportkrediter utom landet. Utlandsfinansieringen sker av naturiiga skäl på rent marknadsmässiga villkor. Härtill kommer att upplåning utomlands innefattar risk för valulakursförändringar.

Under senare år har man genom olika statliga åtgärder sökt förbättra de

327 Kommittéer: Handelsdepartementet    Del II H:2

svenska exportörernas konkurrenssituation på finansieringsområdet.

Som exempel kan nämnas tillskapandet av AB Svensk Exportkredit (SEK), som har till uppgift att medverka vid finansieringen av svensk export genom kreditgivning. SEK ägs till hälften av staten och till hälften av ett antal affärsbanker. Statliga garantier kan lämnas för SEK:s upplåning utomlands. Chefen för industridepartementet har vidare i budgetpropositionen 1977 (prop. 1976/77:100 bil. 17 s. 362) föreslagit att aktiekapitalet i SEK skall ökas från 200 till 400 milj. kr. Staten skall därvid teckna aktier till ett belopp av 100 milj. kr. Affärsbankerna är för sin del beredda alt teckna aktier till motsvarande belopp. Avsikten är bl.a. alt öka SEK:s ullåningskapacilet.

Inom exportkreditnämnden (EKN) har reglerna för exportkreditgaranlier under senare år fortlöpande setts över i syfte att anpassa garantiverksamheten till vad som gäller för motsvarande garantiinstitut i andra länder. Nya former av garantier har tillskapats. Ett särskilt system med kursgarantier har införts fr.o.m. den 1 juli 1976 genom förordningen (1976:309) om statlig kursgaranti för export. EKN har också fält förbättrade möjligheter att tillhandahålla exportkreditgaranlier genom atl ramen för verksamheten successivt har ökal. Riksdagen har nyligen godkänt att ramen för garantigivningen ökas till 35 miljarder kr., varav 6 miljarder kr. reserveras för s.k. u-garanlier, dvs. garantier på särskilt gynnsamma villkor vid export av betydelse för u-ländernas ekonomiska och sociala utveckling (prop. 1976/77:26, NU 1976/ 77:12, rskr 1976/77:53).

Genom lagen (1973:423) om avdrag vid inkomsttaxeringen avseende kostnad för exportkredit (ändrad 1975:1150) kan exportstöd medges svenska förelag vid exportaffarer där det finns anledning alt antaga att utländska konkurrenter har tillgång till exportkredilstöd. Stödet lämnas i form av avdrag för skillnaden mellan refinansieringsräntan och räntan på exportkrediten upp till 4 % av utestående exportkredit. Detla har begränsat problemen med skillnader i räntenivån mellan Sverige och andra länder.

Det står dock klart att den svenska exporten trots dessa åigärder arbetar under mindre gynnsamma betingelser än dem som erbjuds i flera andra länder. Med hänsyn lill exportens betydelse för vår allmänna ekonomiska utveckling, för sysselsättningen och för behovet atl nå balans i de utrikes betalningarna bör därför undersökas huruvida åtgärder bör vidtas för alt ge svenska företag ökade möjligheter att konkurrera på i huvudsak samma villkor som andra länders förelag i fråga om krediter vid export. En kommitté bör tillkallas för delta ändamål.

Kommittén bör pröva om nuvarande system för finansiering eller slöd för finansiering kan förbättras och om behov därutöver föreligger av att tillskapa nya finansieringsformer. Kommitténs prövning måste självfallet ske med beaktande av de samhällsekonomiska och näringspolitiska effekterna av eventuella förslag.

KommUlén bör i första hand behandla de problem som uppstår vid finansiering av krediter vid export av kapitalvaror saml vid entreprenadverksamhet och konsulttjänster. Härvid måste finansieringen av stora exportprojekt som normalt kräver långa kredittider ägnas särskild uppmärksamhet. Vidare bör den mindre och medelstora industrins problem särskilt beaktas.

En särskild fråga gäller de fall utländska företag utnyttjar de möjligheter till exportkreditstöd, som finns i del egna landet, i samband med stora projekt på den svenska marknaden. Konkurrerande svenska företag kan då ha svårt att erbjuda lika gynnsamma kreditvillkor. Kommittén bör undersöka i vad mån

Del II H:3   Skr 1977/78:103                                      328

detta utgör ell problem och överväga om del är möjligt och lämpligt att bl.a. med hänsyn till den allmänna konkurrenssituationen inom landet vidtaga åigärder på finansieringsområdel i sådana fall.

De förslag lill åtgärder som kommittén kan komma fram lill bör stå i överensstämmelse med de strävanden som görs i internationella sammanhang för alt begränsa användningen av exportkrediter som konkurrensmedel. Eventuella förslag bör, bl.a. med tanke på Sveriges åtaganden inom GATT, utformas under beaktande av övriga industriländers åtgärder på detta område.

Kommittén bör också öveiväga om eventuella åtgärder skall kunna anpassas med hänsyn till konjunkturförändringar och hur detla skall kunna ske.

Kommittén bör redovisa de stalsfinansiella konsekvenserna av de förslag som den kan komma au lägga fram.

Kommittén bör samråda med 1968 års kapiialmarknadsutredning (Fi 1969:59) och ta del av denna utrednings överväganden till den del de behandlar problem i samband med exporlfinansiering.

I fråga om varvsföretagens fartygsexport bör kommittén inte överväga ändringar i gällande system för statliga garantier för att underiätta varvens refinansiering av kundkrediter respektive finansiering av pågående byggnation.

Kommitténs arbele bör bedrivas skyndsamt. Resultatet bör - om del visar sig ändamålsenligt - redovisas successivt.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar chefen för handelsdepartementet

atl tillkalla en kommiué med högst nio ledamöter med uppdrag att utreda frågor i samband med exportfinansieringen,

att utse en av ledamöterna atl vara ordförande,

alt besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall ulgå i form av dagarvode enligl kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives, samt

atl kostnaderna skall belasta tionde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Handelsdepartementet)

3. Utjämning av regionala och lokala prisskillnader på eldningsolja och bensin

Dir 1977:81

Beslut vid regeringssammanträde 1977-06-30

Departementschefen, statsrådet Burenstam Linder, anför.

Alltsedan början av 1950-talel, då krigs- och krisårens allmänna regleringar av bl.a. oljeprodukter avvecklades, har oljeföretagen vid försäljning av olja

329 Kommittéer: Handelsdepartementet   Del II H:3

och bensin tillämpat ett system med s.k. orts- och zontillägg. Systemet harsitt ursprung i den praxis som tillämpades under andra väridskriget. De prisreglerande myndigheterna beviljade då debitering av transporllillägg utöver gällande stoppriser. Systemet har vidareutvecklats gemensamt av oljeföretagen. En genomgripande revidering genomfördes åren 1966-1967. Därvid begränsades bl.a. prisskillnaderna på bensin genom att antalet zoner minskades från sex till tre. Oljeföretagen har höjt orlstilläggen vid flera tillfällen. Den senaste höjningen gjordes den 1 oktober 1976.

För bensin tillämpas f n. en regional prissättning som bygger på att säljarna delat in landet i tre zoner. Importhamnarna och deras närmaste omland utgör zon O, Syd- och Mellansverige samt Norrlands kustland ulgör zon I saml nordvästra Svealand, Gotland och inre delarna av Norriand utgör zon 2.1 zon O Ullas ett grundpris. Till detta lägges i zon 1 och 2 ett zontillägg om 1 resp. 2 öre per liter. Zontilläggen är schablonmässigt beräknade för slora områden och avspeglar inte skillnader i kostnader för transporter till försäljningsställen inom respektive zon. För eldningsoljor och i vissa fall smörjoljor tillämpas mer differentierade tillägg för transportkostnader. Systemet bygger på en av oljeföretagen gemensamt utarbetad orlsförteckning omfattande 4.045 orter. Ortstilläggen varierar mellan 10 och 64 kr per m3. Tilläggen är lägst i de orter som ligger närmast importhamnarna och högst i de inre norra delarna av landet. Oljekonsumenternas förbund har mot ersäUning från övriga förelag utformat systemet i detalj och svarar löpande fördel tekniska beräkningsarbetet.

Det bör i sammanhanget erinras om atl det i andra länder tillämpas system för utjämning av prisskillnader som uppstår lill följd av olikheter i transportkostnader.

Frågan om utjämning av priserna på petroleumprodukter i Sverige har behandlats i riksdagen vid flera tillfallen. Det har bl.a. i olika motioner yrkats på åtgärder för att fä till stånd en enhetlig prissättning. Några av de uttalanden m.m. som har gjorts under senare år redovisas i det följande.

Näringsulskoltel uttalade år 1973 (NU 1973:6)aU prisskillnaderna till följd av debiterade orts- och zontillägg helt betingades av skillnader i fraktkostnader mellan olika regioner och all dessa prisskillnader utgjorde en del i ett större problem som har beaktats i den regionalpoiitiska reformverksamheten. Utskottet föratsalte alt den dåvarande regeringen skulle aktualisera frågan om utjämning av avsedda priser i samband med regionalpolitisk planering inom transportsektorn.

I beslut den 17 maj 1974 uppdrog den dåvarande regeringen åt statens pris-och kartellnämnd (SPK) atl utreda förutsättningarna för alt slopa systemet med orts- och zontillägg. Syftet var att få bort de skillnader i priser mellan olika orter som berodde på dessa tillägg.

Dåvarande chefen för finansdepartementet tog i prop. 1975:92 upp frågan om utjämning av priset på olja och bensin. Han angav att resultatet av SPK:s utredning beräknades föreligga under våren 1975 och atl han räknade med att en för hela riket gemensam prisnivå för petroleumprodukter skulle kunna genomföras fr.o.m. den 1 januari 1976.

SPK avlämnade den lOjuli 1975enulredningi vilken skisserades en metod för avveckling av regionala och lokala prisskillnader på oljeprodukter i konsumentledet. Metoden innebar att säljare av oljeprodukter skulle dels betala en enhetlig transporlutjämningsavgift, dels erhålla ell transporlkost-nadsbidrag beroende på var i landet produkterna såldes eller förbrukades. Detta skulle fä till följd att priset på eldningsolja skulle komma all höjas i

Del II H:3    Skr 1977/78:103                                     330

kuststäderna och deras närhet medan priset skulle sänkas på orter i inlandet. När det gäller bensin skulle resultatet bli att priset i O-zonen höjdes med 1 öre per liter och sänktes med lika mycket i 2-zonen.

SPK:s utredning har remissbehandlats. Det framkom därvid att den skisserade metoden ansågs ha vissa nackdelar. Även om förbrukarna av eldningsoljor i inre Norrland skulle fä avsevärda prissänkningar skulle priset på olja stiga inte bara i södra och mellersta Sverige utan även i Norrlands kustland. 1 ett flertal remissvar påtalades att metoden kunde medföra negativa regionalpolitiska effekter. Man ansåg bl.a. att risker fanns för att det totala transportarbetet i landet skulle växa utan motsvarande effektivitetshöjning i produktionen. Metoden skulle dessutom ge tämligen stora administrationskostnader.

Det av oljeföretagen nu tillämpade systemet med särskilda orts- och zontillägg för olja och bensin har tillkommit för alt kompensera oljeföretagen för transportkostnader m.m. till längre bort liggande orter. Därmed skall dessa orter tillförsäkras erforderiiga leveranser av olja och bensin. För konsumenternas del medför systemet dock avsevärda prisskillnader i olika delar av landet. Jag har förståelse för att det kan uppfattas som orättvist att de konsumenter i vårt land som på grund av strängare klimat och längre reseavstånd förbrukar mer eldningsolja och bensin än andra fär betala ett högre pris. Jag anser därför att möjligheterna lill utjämning av kostnaderna för eldningsolja och bensin i olika delar av landet ånyo bör övervägas. Problemet med prisskillnader fiå olja och bensin som beror på orts- och zontillägg har dock visat sig tekniskt svårt att lösa. Ytteriigare utredningsarbete behövs därför innan man kan komma till rätta med denna fråga. Jag vill dock i sammanhanget erinra om att det inte bara är distributionskostnader som varierar i olika delar av landet. Många andra kostnader är olika höga vilket ofta innebär att varor och andra nytligheter är dyrare i storstadsregionerna. Atl utjämna alla dessa olika skillnader är ogörligt inte minst från administrativ synpunkt. Statsmakterna har därför mestadels valt att åstadkomma utjämning mellan skilda regioner och befolkningsgrupper med generella medel. Sålunda utgår kommunala skatteutjämningsbidrag för att man i praktiken skall fä bättre ekonomiska betingelser för befolkningen i fattigare kommuner.

Jag föreslår all en särskild utredare tillkallas för att förutsättningslöst granska olika möjligheter att mitdra verkningarna av de nuvarande orts- och zontilläggen. Utredarens uppgift skall sålunda vara att undersöka vilka metoder som praktiskt kan användas för att bidra till atl minska de geografiskt betingade prisskillnaderna på eldningsolja och bensin eller föratt på annat sätt kompensera de högre kostnader som vissa förbrakare av dessa produkter f n. fär vidkännas på grand av sin boendeort. En utgångspunkt för arbetet skall vara att resultatet inte fär innebära att en tyngande och kostsam administration byggs upp. Tidigare utredning har visat att del är tekniskt svårt atl åstadkomma ell självfinansierande utjämningssystem som ger rimliga förändringar av prisnivån för alla förbrukare av eldningsolja och bensin. Utredarens förstahandsuppgift bör likväl vara all försöka utarbeta ett sådant system. Utredaren bör emellertid också kunna ange andra möjligheter all mildra verkningarna av de nuvarande orts- och zonlilläggen. Utredarens överväganden bör göras mot hakgrand av det ansträngda statsfinansiella lägel. Regeringen har i prop. 1976/77:150 framhållit alt de närmaste åren måste inriktas på en strävan all återvinna balansen mellan resursutvecklingen och ulgiflsambitionen. Den fortsatta reformpolitiken måste föras i

331 Kommittéer: Handelsdepartementet   Del II H:4

detta perspektiv.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för handelsdepartementet

att tillkalla en särskild ulredare med uppdrag att utreda frågan om utjämning av de prisskillnader på eldningsolja och bensin som följer av det nu tillämpade systemet med orts- och zontillägg,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

alt ersäUning till ulredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394) om ej annat föreskrives,

all kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan, (Handelsdepartementet)

4. Utredning om samordning och ledning i fred av övervakningen och räddningstjänsten till sjöss

Dir 1977:88

Beslut vid regeringssammanträde 1977-07-07

Departementschefen, statsrådet Burenslam Linder, anför.

Längs våra kuster utövas genom statliga myndigheters försorg tullkontroll och smugglingsbekämpning, polisiär övervakning, sjötrafikövervakning, jakt-och fisketillsyn, naturvårdsullsyn,konfinentalsockelövervakning,övervakning mot vattenförorening, skyddsområdestillsyn och gränsövervakning. Annan verksamhet är inriktad på atl underlätta sjöfarten i kustvattnen och att förbättra sjösäkerheten, såsom isbrytning, lotsning, ulprickning, drift och underhåll av navigatoriska säkerhetsanordningar, tillsyn av säkerheten på fartyg, sjömälning saml oceanografiska mätningar. Vidare utövas olika former av räddningstjänst till sjöss såsom sjöräddning, flygräddning, olje-och kemikaliebekämpning, brandbekämpning, bärgningstjänst, sjuktransporter etc.

Dessa uppgifter handhas av en rad olika myndigheter och organ. Lotsning och isbrylarljänst åligger sålunda sjöfartsverket. Bekämpning av löskommen olja och andra miljöföroreningar åligger tullverkels kustbevakning. Ulprickning, drift och underhåll av navigatoriska säkerhetsanordningar åligger sjöfartsverket, rapport om brister lämnas bl.a. av marinen, kustbevakningen och polisen. Oceanografiska mätningar utförs av Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, fiskeristyrelsen, marinen, kustbevakningen och sjövartsverkel. Tillsyn av säkerheten på fartyg åligger sjöfartsverkets sjöfartsinspektion, som har rätt all fä biträde av polis och kustbevakning. Tullkontroll och smugglingsbekämpning handhas av tullpersonal. Inom ramen för sin brottsbekämpande verksamhet ingriper polispersonal även mot tullbron. Skyddsområdestillsyn åligger polismyndighet, men försvarsmaktens, tullverkets och sjöfartsverkets personal medverkar vid tillsynen. Fiskelillsynen

Del II H:4    Skr 1977/78:103                                      332

handhas av polis, kustbevakning och särskilda fiskelillsynsmän. Dessutom medverkar marinen inom ramen för den ordinarie verksamheten. Sveriges medverkan i den internationella fiskekontrollen till havs utanför den svenska fiskezonen utförs av särskilt utsedda inspektörer från kustbevakningen. Fiskeadministraliva utredningen har i sitt betänkande (Ds Jo 1975:14) Ny organisation av fisketillsynen behandlat hithörande frågor. Nalurvårdstillsyn och sjötrafikövervakning handhas av polis och kustbevakning. För sjöräddningen är sjöfartsverket samordnande myndighet. Genom särskilt avtal medverkar även sjöräddningssällskapet, kustbevakningen, polisen, försvarsmakten och televerkets kuslradiostationer i sjöräddningsarbelet. Bärgningstjänst utförs av privata företag, medan frågan om ansvaret för brandbekämpning lill sjöss f n. är oreglerad. Sjuktransport åligger landstingen men utförs av kustbevakningen, marinen, flygvapnet och polisen m.fl. 1 fredstid övervakar främst kustbevakningen och marinen atl gällande föreskrifter om tillträde till svenskt sjöterritorium inte överträds och ingriper mot överträdelser. Försvarsmakten medverkar även i övrigt vid övervakningen, bl.a. genom radarbevakning. Inom sjöfartsverket och tullverket pågår planläggning av bl.a. datoriserade system för olika ändamål i vad avser fartygsrörelser till havs och i kustvattnen. Marinen har redan en övervakningsanläggning i drift på ostkusten och flera anläggningar planeras.

Länsstyrelserna svarar för samordningen och ledningen av omfattande räddningsålgärder på andra ställen än till havs, i kustvattnen, Vänern eller Mälaren.

Verksamheten längs våra kuster och till havs är alltså splittrad mellan olika myndigheter. Bilden är lika splittrad när det gäller myndigheternas ansvar och resurser. Sjöfartsverket och tullverkets kustbevakning har båtar längs hela kusten. Polisen har en särskild sjöpolisorganisation med båtar och speciellt avdelad personal, som emellertid i första hand arbetar inom storstadsområdena och vissa andra kust- och skärgårdsområden med tätare bebyggelse. Ökningen av trafiken till sjöss, ökat intresse för utvinning av havets naturtillgångar och skyddet av dessa samt ökal krav på miljöskydd har medverkat lill att de samhälleliga aktiviteterna lill sjöss successivt har byggts ut. Nya arbetsuppgifter har tillföirts de olika myndigheter som har huvudansvaret för frågor som rör den civila sjöfarten saml övervakningen och räddningstjänsten till sjöss.

Verksamhet som har nära anknytning till övervakningen och räddningstjänsten lill sjöss behandlas dels av sjöräddningsulredningen (K 1970:42), dels av kustövervakningsutredningen (Fi 1974:04).

Den första utredningen tillkallades för att i samarbete med berörda myndigheter och organ se över sjöräddningens och kuslövervakningens verksamhetsformer. Översynen skall syfta till atl - mot bakgrund av en inventering av tillgängliga materiella och personella resurser - klargöra vilka åtgärder som behöver vidtas för alt säkra ett effektivare utnyttjande av resurserna. 1 sammanhanget bör utredningen lägga fast ansvarsförhållandena mellan berörda organ. Därigenom bör en bällre grand skapas för lämpliga institutionella och mer praktiskt inriktade samarbets- och samordningsarrangemang.

Kustövervakningsutredningen har i uppdrag all utreda vissa frågor om samordning m.m. inom den civila övervakningen till sjöss. I direktiven framhålls all den civila övervakningen längs våra kuster åvilar såväl tullverkels kustbevakning som polisen. Utredningen skall - bl.a. mot bakgrund av att en klarare precisering av arbetsuppgifterna i en del fall har

333 Kommittéer: Handelsdepartementet    Del II H:4

upplevts som önskvärd - överväga hur gränsdragningen skall göras i det berörda hänseendet mellan de båda myndigheterna.

Riksdagen behandlade frågan om gränsdragningen mellan kustbevakningens och polisens arbetsuppgifter senast år 1967 (prop. 1967:1 bilaga 9 s. 40, SU 1967:7, rskr 1967:7). 1 prop. 1967:1 anförde chefen för finansdepartementet att kustbevakningen liksom tidigare borde svara för den reguljära sjöövervakningen längs kusten. I sådana fall där kustbevakningens och polisens uppgifter sammanföll - vilket torde vara ofrånkomligt när det gäller två organisationer med lill varandra angränsande arbetsuppgifter som båda är beroende av tillgång till båtar - borde, framhöll departementschefen, uppgiftema samordnas så att tillgängliga resurser utnyttjades effektivi. I första hand ankom denna samordning på generaltullstyrelsen och rikspolisstyrelsen. Frågan behandlades på nytt av 1970 års riksdag. Enligl utskottet (1 LU 1970:31) innebar den omständigheten att kustbevakningspersonalen saknade sådana polisiära befogenheter som all inleda förundersökning, hålla förhör och verkställa gripande vissa risker för all överträdelser främst mot sjötrafikreglerna och skyddsområdesbestämmelserna eller mot förbudet mot oljesläpp från fartyg inte effektivt kunde beivras. DeUa kunde enligt utskottet tala för att tullpersonalen borde ges ökade befogenheter. Utskottet framhöll emellertid också all det för den enskildes rättssäkerhet är av den största betydelse atl ingripande med tvångsmedel mot allmänheten verkställs av personal med tillräckliga insikter om gällande bestämmelser och med en god allmän polisiär skolning. Utskottet var inte berett att tillstyrka att kustbevakningspersonalen omedelbart gavs ökade befogenheter. Det fanns emellertid anledning menade utskottet att i lämpliga sammanhang göra en översyn av gällande författningar på de övervaknings- eller tillsynsområden där formella befogenheter saknades eller stod i mindre god överensstämmelse med den praxis som hade visat sig lämplig. Utskottet ansåg också att det kunde finnas anledning alt mer ingående ta upp samordnings- och huvudmannaskapsfrågorna till prövning. Frågan behandlades ånyo av 1973 års riksdag (JuU 1973:26, rskr 1973:258), som uttalade sig för att den översyn av hithörande författningar och samordningsfrågor m.m. som lagutskottet år 1970 hade förordat skulle komma till stånd. Med anledning av riksdagens beslut tillkallades kustövervakningsutredningen.

1 prop. 1976/77:100 bil. 9 har chefen för kommunikationsdepartementet bl.a. berört sjöräddningsutredningen och i sammanhanget poängterat angelägenheten av att resurser som finns inom bl.a. olika myndigheter utnyttjas på rationellast möjliga sätt och alt därför den organisationsöversyn som sjöfartsverket har påbörjat kompletteras med en kartläggning av de samordningsmöjligheter som kan finnas på flera områden än sjöräddningens.

Till årets riksdag föreligger ell antal motioner som berör räddningsfiänst m.m.

Mot bakgrand av vad sålunda har förevarit har det ifrågasatts om inte sjöräddningsutredningen och kustövervakningsutredningen borde ersättas av en ny kommiué vars uppgift det skulle bli all åstadkomma en samlad lösning. Efler all ha samrått med chefen för kommunikationsdepartementet harjag kommit lill uppfattningen atl avgörande skäl talar för att man gör på det sättet. Jag förordar alltså att en kommitté tillkallas för det ändamål som jag nyss angav.

De båda nämnda utredningarna behandlar arbetsuppgifter för i första hand tullverket, sjöfartsverket och polisen. Såväl funktionellt som geografiskt går utredningsuppdragen delvis i varandra. Samarbetet mellan de olika myndig-

Del II H:4    Skr 1977/78:103                                     334

helerna har visseriigen i stort sett fungerat väl men det försvåras av den splittrade arbets- och ansvarsfördelningen myndigheterna emellan. För en samordning krävs många gånger kontakter eller överiäggningar i varje enskilt fall, Detla är tidsödande och kan medföra komplikationer, främst vid allvariiga olyckshändelser till sjöss. Det framstår därför som önskvärt att klarare riktlinjer utarbetas för ansvarsfördelning, arbetsuppgifter och befogenheter för den civila övervakningen till sjöss samt alt lill utvecklingen anpassade organisations- och ledningsformer fastställs för atl de befintliga resurserna skall kunna utnyttjas på bästa sätt. Betydelsen härav har beaktats vid uppbyggnaden av samhällets beredskap mot olje- och andra föroreningar till havs och i kustvattnen. Ansvaret för såväl denna beredskap som för ledningen av bekämpningsoperalioner har lagts på tullverkets kustbevakning.

Till vad jag nu har sagl kommer att den civila övervakningstjänsten längs våra kuster måste övervägas från nya utgångspunkter dels i samband med att konventionen om skyddet av Östersjöns marina miljö (Östersjökonventio-nen) träder i kraft, dels inför en eventuell utvidgning av den svenska fiskezonen.

Jag förordar därför atl kommittén får i uppdrag att överväga lämpliga former för samordning och ledning i fred av övervakningen och räddningstjänsten till sjöss. Kommittén bör vidare överväga om kuslbevakningsper-sonalens befogenheter behöver kompletteras för atl nödvändiga ingripanden till sjöss och därmed sammanhängande utredningar skall kunna ske på ett rationellt sätt.

Vad den av lagutskottet berörda samordningsfrågan beträffar finns exempel på att denna utomlands lösts genom att ansvaret för huvuddelen av de uppgifter som nyss har berörts är samlat inom en enda organisation.

En enhetlig organisation som omfattar alla här aktuella verksamheter lill havs och längs kusten kan innebära vissa fördelar. Dubbelarbete undviks, övervakningen kan göras effektivare, fartygsmaterielen kan utnyttjas mer rationellt, behovet av nyanskaffningar kan överblickas bättre osv. A andra sidan måste de svårigheter beaktas som inrättandet av en ny organisation skulle medföra. Eftersom flertalet myndigheter som f n. har arbetsuppgifter till sjöss också har andra uppgifter kan problem uppstå mellan dessa myndigheter och en ny kusttevakningsorganisation. Vissa aktiviteter lill sjöss lämpar sig uppenbariigen heller inle atl ingå i en sådan organisation.

Många skäl talar enligl min mening för att de största vinsterna kan göras om olika myndighetsuppgifter samordnas utan att detta leder till en sammansmältning till en enda kustbevakningsorganisalion. Kommittén bör överväga hur detla skall ske så all största möjliga effekt uppnås med hjälp av tillgängliga resurser. Frågan hur en smidig överföring till krigsförhållanden skall ske bör härvid beaktas. Det fär dock inte uteslutas alt vissa begränsade organisationsändringar i ralionaliseringssyfte kan behöva övervägas, som dock inte bör leda lill någon ökning av statsverkets kostnader,

1 likhet med vad chefen för finansdepartementet anförde i prop. 1971:1 anser jag att kustbevakningen iiven framgent bör svara för den reguljära civila sjöövervakningen längs kusten.

En effektiv sjöbevakning förutsätter all tillgängliga informationer kan sammanställas, bearbetas och delges alla berörda myndigheter.

DeUa kräver i sin tur en kontinueriig och nära samverkan mellan de myndigheter - civila och militära - som har uppgifter inom kust- och havsövervakningen. Kommittén bör mot denna bakgrand utarbeta förslag

335                 Kommittéer: Handelsdepartementet    Del II H:4

fill informations- och samverkansregler avseende sjöövervakningen.

1 fråga om räddningstjänsten fill sjöss har erfarenheter från sjöräddningsövningar och sjöolyckor visat att det - föralom en effektivare samordning -behövs en starkare styrning av de olika sjöräddningsresurser som idag finns utspridda under olika huvudmän. Kommittén bör med utgångspunkt i ett bibehållet samordningsansvar för sjöfartsverket ifråga om sjöräddning studera vilka insatser som behövs vid olika tänkbara större olyckor och då olika slag av räddningstjänst förekommer samtidigt saml framlägga förslag till ledningsfunktioner i sådana sammanhang. Uppmärksamhet bör även ägnas ål bekämpningen av gift- och brandolyckor till sjöss.

Vad gäller kustbevakningens befogenheter har erfarenheterna sedan år 1967 visat att såväl kustbevakningen som sjöpolisen verksamt har kunnat bidraga lill en förbättrad övervakning inom våra kust- och havsområden. I en del fall har emellertid behovet av en klarare precisering av vardera organisationens arbetsuppgifter upplevts som önskvärd. Mycket talar för att kustbevakningen, bl.a. lill följd av sin förekomst längs hela kustområdet och sin utmstning, är lämpad att svara för vissa uppgifter av den art som normall åvilar polisen och för vilka kustbevakningen genom sin verksamhet och sakkunskap har speciella förutsättningar. Uttalanden av första lagutskottet (1 LU 1970:31) liksom av departementschefen i direktiven för kustövervakningsutredningen ligger i linje med detta. Självfallet bör handhavandet av sådana uppgifter ske i reglerade former och i samarbete med polisen, dock utan att delta inskränker på polisens allmänna ansvar för egentligt polisarbete i de berörda områdena. Som framhölls i direktiven till kustövervakningsutredningen bör det i detta sammanhang övervägas om någon komplettering behöver ske av kustbevakningspersonalens befogenheter för att - i fall då tillkallande av polis skulle innebära praktiska olägenheter för lösande av uppgiftema - nödvändiga ingripanden skall kunna göras genom kustbevakningens försorg. 1 anslutning härtill bör frågan om behovet av utbildning av personalen och härav föranledda kostnadsaspekter beaktas.

KommiUén bör i sitt arbete ha samråd med direkt berörda myndigheter. Eftersom översynen av sjöfartsverkets organisation sker i samarbete med statskontoret bör samråd också äga rum med denna myndighet.

Resultatet av kommitténs arbele kan - om det visar sig ändamålsenligt -redovisas efter hand.

I detta ärende harjag samrått med chefen för jusliliedepartemenlel, chefen för försvarsdepartementet, chefen för kommunikationsdepartementet och chefen för jordbruksdepartementet.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar chefen för handelsdepartementet

att tillkalla en kommiué med högst sex ledamöter med uppdrag att utreda frågor rörande samordning och ledning i fred av övervakningen och räddningstjänsten till sjöss,

att kommittén skall överta de utredningsuppdrag som har lämnats sjöräddningsutredningen (K 1970:42) och kustövervakningsutredningen (Fi 1974:04),

att utse en av ledamötema att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommiUén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

atl ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat.

Del II H:5    Skr 1977/78:103                                     336

föreskrives, saml alt kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Handelsdepartementet)

5. Utredning om förbudsåtgärder från svensk sida med avseende på kapitalexport till Sydafrika och Namibia i samband med svenska investeringar där

Dir 1977:90

Beslut vid regeringssammanträde 1977-07-07

Departementschefen, statsrådet Burenstam Linder anför

Sydafrikas apartheidpolilik innebär en systematisk kränkning av mänskliga rättigheter. Det är därför en viktig uppgift för Sverige att föra en utrikespolitik som innebär att man så effektivt som möjligt stöder kampen för frigörelse och ökar trycket på den sydafrikanska regeringen.

Rasförtrycket i Sydafrika och de kränkningar av de mänskliga rättigheterna som den sydafrikanska rasåtskillnadspoliliken innebär, har engagerat den svenska opinionen sedan länge. Sverige har i FN karaktäriserat situationen i Södra Afrika som ell hot mot fretlen. I kraft därav har den svenska regeringen sökt motverka att nyinvesteringar i Sydafrika kommer till stånd. Riksdagen har ansett alt Sverige bör agera inom ramen för FN i samverkan med andra länder i denna fråga. Utrikesutskoltel har tidigare (UU 1975:9) framhållit följande:

"Försök atl insätta sanktioner som saknar stöd av en eller flera av Sydafrikas huvudsakliga handelspartners skulle bli ineffektiva. De skulle kunna inleda Sydafrika i tron alt landet utan påföljd kan fortsätta sin politik. FN:s prestige skulle i så fall kunna la allvarlig skada".

Sverige har i FN förordat olika internationella ingripanden mot Sydafrika med anledning av den sydafrikanska rasåtskillnadspoliliken. Vi stöder sålunda FN-rekommendalionen om förbud mot krigsmateriel lill Sydafrika. Sverige tillämpar exportförbud mot krigsmateriel till Sydafrika. Vi har vidare föreslagit, att nämnda rekommendation skall omvandlas lill ett för alla FN-länder bindande beslut. Tillsammans med bl.a. övriga nordiska länder har vi också lagt fram ett resolutionsförslag, som uppmanar FN:s säkerhetsråd att överväga åtgärder mot utländska nyinvesteringar i Sydafrika, Förslaget har antagils av generalförsamlingen. Säkerhetsrådet har ännu inte slutgilfigl behandlat frågan.

Riksdagens utrikesutskott har i sitt senaste belänkande i frågan (1976/ 77:22) anfört:

"Då det emellertid inte kan uteslutas alt ett positivt säkerhetsrådsbeslut i denna riktning ännu länge fördröjs eller under överskådlig lid helt uteblir, finns det enligt utskottets mening anledning att på svensk sida - trots de betänkligheter som anförts mot ett sådant ensidigt förfarande - nu gå vidare och överväga atl i svensk lagstiftning i särskild ordning införa förbud mot vidare kapitalexport till Sydafrika, liksom till det av Sydafrika alltjämt

337 Kommittéer: Handelsdepartementet   Del II H:5

ockuperade Namibia, i samband med företagsinvesteringar där".

Utskottet noterade också:

"all de båda befrielseorganisationerna ANC och SWAPO enträget vädjat till omväriden att försöka stoppa forlsalla utländska investeringar i Sydafrika och Namibia samt att de fatt stöd för denna vädjan från en slor majoritet av FN;s medlemsstater".

Häratöver anförde riksdagen:

"Moraliska argument bör... tillmätas en avsevärd vikt i den situafion som nu råder i Sydafrika. Frågan om en begränsning av de svenska intressena i Sydafrika är inte bara en politisk fråga om vad som kan tänkas utgöra effektiva påtryckningar på den sydafrikanska regeringen. Det är också en fråga om huruvida svenska förelag skall medverka i eu politiskl system, som bygger på rasdiskriminering och förtryck av svart arbetskraft."

Riksdagen har således gjort en ändrad bedömning av hur ell ökat tryck på Sydafrika skall kunna åstadkommas och har nu hemställt att regeringen bl.a. tillsätter en utredning om förbudsålgärder från svensk sida med avseende på kapitalexport till Sydafrika och Namibia i samband med företagsinvesieringar där (UU 1976/77:22 rskr 1976/77:350). 1 utrikesutskottets nämnda betänkande, vilket riksdagen har antagit som sin mening, anförs bl.a. följande om utredningens uppgifter:

"Utgångspunkten för utredningsarbetet bör vara att Sverige skall bidra till att öka trycket på Sydafrika. Utredningen bör omfatta de juridiska, folkrättsliga och utrikespolitiska aspekterna på ett sådant ensidigt åtagande samt en bedömning av de politiska, ekonomiska och psykologiska effekterna av en dylik åtgärd. Mot denna bakgrund bör utredningen utarbeta lagförslag avseende förbud mot kapitalexport. Utredningen bör givelvis även noga följa motsvarande frågas fortsatta behandling i FN senare i år. Den bör arbeta skyndsamt. Resultaten bör redovisas för riksdagen jämte regeringens egna slutsatser och förslag i ärendet."

Vidare föratsalte utskottet även all regeringen lät ombesörja överläggningar med närmast berörda svenska förelag i syfte atl åstadkomma en begränsning av dessas verksamhet i Sydafrika (och i förekommande fall i Namibia) till vad som under rådande omständigheter synes lämpligt. Därvid borde även beaktas de synpunkter som anförts från fackligt och kyrkligt håll.

Jag förordar med anledning av riksdagens hemställan, atl en kommitté tillkallas för alt utarbeta lagförslag avseende förbud mot kapitalexport lill Sydafrika och Namibia i samband med förelagsinvesteringar där. Kommittén bör undersöka föratsältningarna föroch konsekvenserna av ett sådant förbud bl.a. ur juridisk, folkrätlslig och psykologisk synpunkt samt även i övrigl belysa de frågor som har tagits upp av riksdagen. Särskilt skall utredas, hur ensidiga svenska åtgärder bör utformas för att effektivt tiUgodose det av riksdagen angivna syftet, nämligen ett ökat tryck på Sydafrika.

Kommittén bör karfiägga de svenska investeringarna i Sydafrika, ävensom företagens framtidsbedömningar, när del gäller deras investeringar. De ekonomiska konsekvenserna av olika förbudsåtgärder för berörda svenska företag inkl. för de anställda i Sydafrika resp. för Sydafrikas ekonomi bör granskas.

Kommittén bör även granska hur på annat sätt åstadkomna begränsningar av företagens verksamhet utfaller. Kommittén bör i sill arbele la kontakt med berörda företag. Kommittén skall särskilt uppmärksamma eventuella problem, som kan vara förknippade med svenska åtaganden i internationella

22 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

Del II H:6   Skr 1977/78:103                                      338

sammanhang.

Kommittén bör ange vilka ändringar i gällande författningar som ett förbud mot kapitalexport till Sydafrika i samband med investeringar kommer alt erfordra.

Kommittén bör vidare studera åigärder, som har vidtagits eller kan komma att vidtagas i andra länder, när del gäller investeringar i Sydafrika. Uppmärksamhet bör ägnas det sätt på vilket sådana åtgärder i praktiken tillämpas. Del pågående utredningsarbetet i Norge i denna fråga bör noga följas.

Kommittén bör även redovisa de erfarenheter som finns av ekonomiska sanktioner mot länder i andra fall.

Utredningsarbetet bör i enlighet med riksdagens intentioner bedrivas skyndsamt. Resultatet kan, om del visar sig ändamålsenligt, redovisas successivt.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för handelsdepartementet

alt tillkalla en kommitté med högst 5 ledamöter med uppdrag att utreda frågan om förbudsåtgärder från svensk sida med avseende på kapitalexport till Sydafrika och Namibia i samband med svenska investeringar där,

alt utse en av ledamöterna atl vara ordförande,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

alt ersäUning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives, samt

att kostnaderna för kommiUén skall belasta elfte huvudtitelns kommitlé
anslag.                        ________

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Handelsdepartementet)

6. Utredning om författningsändringar vid svenskt tillträde till Budapestöverenskommelsjm om internationellt erkännande av deposition av mirkoorganismer i samband med patentärenden

Dir 1977:103

Departementschefen, statsrådet Burensiam Linder, anför.

Patentpolicykommittén (H 1969:10) tillkallades för att utreda vissa frågor rörande patent- och registreringsverket, vilka uppkommit i samband med att Paris- och Bemunionernas gemensamma internationella organ (BIRPI) hade lagt fram en plan för inlemalionellt samarbete på patenlområdei, den s.k. PCT-planen (Patent Cooperalion Treaty).

Utredningsuppdraget har senare utvidgats lill att omfatta dels vissa frågor som föranleddes av förhandlingar om eU europeiskt patentsystem, dels de frågor om författningsändringar som kunde uppkomma i anslutning till ett svenskt tillträde lill en i Washington den 19 juni 1970 avslutad konvention om paienlsamarbele och en i Miinchen den 5 oktober 1973 avslutad konvention om meddelande av europeiska patent.

Kommittén har avgett betänkandena (SOU  1974:63), Internationellt

339 Kommittéer: Handelsdepartementet   Del II H:7

patentsamarbete 1 och (SOU 1976:24-25), Inlemalionellt patentsamarbete 11.

Vid en diplomatisk konferens i Budapest avslutades den 27 april 1977 en överenskommelse om internationellt erkännande av deposition av mikroorganismer i samband med patentärenden. Regeringen har tidigare denna dag beslutat atl överenskommelsen skall undertecknas.

Efter samråd med chefen för justitiedepartementet förslår jag att palent-policykommitténs uppdrag utvidgas lill att omfatta frågorom de författningsändringar, som föranleds av ett svenskt tillträde lill Budapeslöverenskom-melsen. Kommittén bör i dessa frågor, liksom hiuills skett i övriga frågor, nära samarbeta med de övriga nordiska länderna.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag, att regeringen uppdrar åt patentpolicykommittén alt utreda de författningsändringar som föranleds av ett svenskt tillträde till Budapeslöverenskommelsen om internationellt erkännande av deposition av mikroorganismer i samband med patentärenden.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Handelsdepartementet)

7. Överläggningar med svenska företag i syfte att åstadkomma en begränsning av dessas verksamhet i Sydafrika

Dir 1977:111

Beslut vid regeringssammanträde 1977-10-27

Departementschefen, statsrådet Burenstam Linder, anför.

Riksdagen beslöt i juni 1977 (UU 1976/77:22, rskr 1976/77:350) att hemställa atl regeringen skulle tillsätta en utredning om förbudsåtgärder från svensk sida med avseende på kapitalexport till Sydafrika och Namibia i samband med företagsinvesteringar där. Regeringen fastställde direktiv för utredningen i juli. Jag har därefter förordnat ledamöter i den kommitté som skall göra utredningen. Den är pariamentariskt sammansatt. Kommittén började sill arbele i september.

I sitt beslut förutsatte riksdagen även alt regeringen skulle låta ombesörja överiäggningar med närmast berörda svenska företag i syfte atl åstadkomma en begränsning av dessas verksamhet i Sydafrika, och i förekommande fall Namibia, lill vad som under rådande omständigheter synes lämpligt. Därvid borde även beaktas de synpunkter, som anförts från fackligt-och kyrkligt håll.

Med anledning härav förordar jag att en särskild utredare utses för atl hålla dessa överiäggningar. Utredaren bör därvid iaktta vad i detta sammanhang har anförts i utrikesutskottets nämnda betänkande. En rapport om resultatet av överiäggningarna bör avläggas skyndsamt.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen bemyndigar chefen för handelsdepartementet

att tillkalla en utredare med uppdrag alt hålla överiäggningar med närmast berörda svenska företag med verksamhet i Sydafrika och Namibia,

Del II H:8   Skr 1977/78:103                                      340

alt besluta om experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver,

att ersättning till utredare, expert och sekreterare skall ulgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

alt kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Handelsdepartementet)

8. Översyn av resegarantilagen

Dir 1977:116

Beslut vid regeringssammanträde 1977-11-03

Departementschefen, statsrådet Burenstam Linder, anför.

Lagen (1967:203) om ställande av säkerhet vid sällskapsresa lill utlandet trädde i kraft den 1 juli 1967. Med hänsyn lill all lagstiftningen innebar en nyhet på del näringsrättsliga området bestämdes det alt den skulle las upp lill förnyad prövning sedan man haft tillfälle alt studera dess verkningar. Giltighetstiden begränsades därför fill den 1 juli 1972.

Resegarantilagen (1972:204) trädde i kraft den 1 juli 1972 och ersatte lagen om ställande av säkerhet vid sällskapsresa lill utlandet. Den nya lagen gavs samma principiella innebörd sorn den tidigare lagen.

Resegarantilagen, som alltjämt gäller, innebär i huvudsak att den som anordnar eller förmedlar sällskapsresa lill ulomnordiskt land är skyldig all ställa säkerhet i form av betalninigsutfästelse av bank eller försäkringsbolag. Säkerheterna bestäms med hänsyn lill reseverksamhelens art och omfattning. Den som enbart förmedlar sällskapsresor skall ställa viss säkerhet oavsett om resorna anordnas i Sverige eller utomlands. Säkerheterna lär tas i anspråk för återbetalning av medel som eriagts för resa som inte kommer till stånd samt för uppehälle, återresa och skälig ersäUning för förlorade förmåner vid resa som avbryts.

Antalet sällskapsresor ökade kraftigt efter andra väridskriget. Med den snabba expansionen inom branschen följde vissa problem. Under början av 1960-lalet förekom s k skandalresor som arrangerades av små icke seriösa företag. I slutet av 1960-talet intriiffade också några s k resekrascher där stöne reseföretag inte kunde fullgöia sina åtaganden gentemot resenärerna. Lagstiftningen om resegarantier kom till för att undanröja sådana missförhållanden. Sedan lagstiftningens tillkomst har förhållandena inom resebranschen stabiliserat sig. Viss ekonomisk garanti måste dock alltjämt anses behövlig om konsumenterna skall kunna delta i sällskapsresor utan atl utsätta sig för alltför slora ekonomiska risker. Konsekvenserna för sällskapsresenärer blir kännbara om ett företag kommer på obestånd eller går i konkurs. Skälen till detta är flera. Här kan följande nämnas. Reseföretagen vänder sig fill en bred allmänhet. Många resenärer drabbas samtidigt om ell reseföretag inte kan fullgöra sinsi åtaganden. Kostnaden för en utlandsresa är en Slor post i den enskildes budget. Resan betalas som regel i förskott och folk har små möjligheter atl få gottgörelse för föriorade förmåner vid en konkurs. Bl a av dessa skäl måste enligt min mening resenärerna liksom hittills

341 Kommittéer: Handelsdepartementet    Del II H:8

garanteras ett minimiskydd genom lagstiftning av samma principiella innebörd som den nuvarande.

Man kan sålunda konstatera att resegarantilagen har verkat sanerande inom resebranschen. Antalet fall där ställda säkerheter har behövt tas i anspråk har successivt minskat. Under perioden 1967-1972 utbetalades i genomsnitt 285 000 kr per år. Utbetalningarna sjönk till i genomsnitt 186 000 kr per år under perioden 1972-1976. Under år 1977 har hittills inga säkerheter tagits i anspråk. Samtidigt som utbetalningarna av medel har minskat har reseföretagen måst ställa allt större summor i säkerhet i form av betalningsutfäslelser av banker och försäkringsbolag. Detla hänger samman med dels den ökande omfattningen av resandet, dels de stigande priserna på resor. Tillämpad praxis innebär all varje enskild anordnare eller förmedlare av sällskapsresor skall ställa en säkerhet som motsvarar förelagels ekonomiska åtaganden. Varje enskilt företag ansvarar enbart för sina egna utfästelser till resenärema. Endast den säkerhet som ett förelag självt har ställt kan således användas för goltgörelser till resenärerna om en resa ställs in eller blir avbraten. Systemet medför ofrånkomligen au garantisummorna blir stora. Säkerheternas sammanlagda belopp under några år är följande:

1968        - 35 mkr 1971     40- 48 mkr

1976  80-120 mkr

1977 110-158 mkr

Förhållandet alt allt störte säkerheter måste ställas trots atl dessa garanlimedel i allt mindre grad tas i anspråk ger problem. Konsekvensen blir ytterst au de kapitalkostnader som uppstår får betalas av resenärerna. Man kan vidare konstatera atl det sammanlagda beloppet av ställda säkerheter motsvarar en högst osannolik krissituation, nämligen att i stort sett alla reseföretag som har ställt säkerheter skulle samlidigt bli ur stånd att fullgöra sina åtaganden mot resenärerna. Det finns skäl att överväga om inte de nuvarande formerna för finansiering av resenärernas skydd vid sällskapsresor kan förbättras.

Redan den utredning, resegaranliutredningen, som tillkallades år 1971 för att pröva den fortsatta giltigheten av lagen om ställande av säkerhet vid sällskapsresa till utlandet påtalade atl de säkerheter varje företag måste ställa successivt hade ökat medan utbetalningarna hade minskal.

Utredningen övervägde av denna anledning om finansieringssystemet kunde utformas efter andra principer. Två alternativa system skisserades. Del ena innebar att reseföretagen bildade en gemensam fond och det andra all varje företag skulle försäkra varje deltagare i en sällskapsresa mot den skada som denne kunde drabbas av om förelaget inte kunde fullgöra sina åtaganden. Den korta tid som stod till förfogande gjorde det dock inte möjligt för utredningen all närmare granska alternativen. Med hänsyn till de goda erfarenheterna av lagstiftning om resegarantier och behovet av ett garantisystem förordade utredningen därför att det gällande systemet med smärte justeringar skulle behåUas tills vidare.

I förarbetena lill den gällande resegarantilagen (prop 1972:92) uttalade den dåvarande departementschefen atl de altemativa förslag som resegaranliutredningen hade skisserat inle avsåg omfattningen av skyddet för resenärerna utan mer den tekniska frågan om olika metoder för finansiering av garantisystemet. Han ansåg att genomförandet av en ny resegaraniilagsiiftning inte borde fördröjas av ytteriigare utredningsarbete

Del II H:8    Skr 1977/78:103                                     342

men att inget hindrade alt uiredningens förslag om ändring av finansieringssystemet prövades i annan ordning. Departementschefen förklarade att han i lämplig form avsåg atl la upp frågan om en sådan utredning.

Jag har för min del funnit att en viss översyn av resegarantilagen är påkallad. Jag vill också erinra om att frågan om en översyn av lagen nyligen har aktualiserats i en motion (motion 1976/77:122). Motionärerna hävdar alt de nackdelar med det nuvarande finansieringssystemet som resegaranliutredningen på sin Ud påtalade närmast har ökal i omfattning. Den allmänna uppfattningen hos berörda branschorganisationer m fl intressenter är vidare, enligt vad jag har erfarit, atl vissa justeringar av finansieringssystemet är önskvärda. Jag finner det därför angeläget att möjligheterna all finna en konstmktion för resegarantier som inte har del nuvarande systemets olägenheter utreds. Systemet bör samtidigt som det ger resenärerna erforderiigt skydd medföra atl varje företag har en rimlig grad av eget ansvar. Ett villkor måste även vara att systemet är smidigt att administrera och kontrollera.

För den angivna översynen bör en särskild utredare tillkallas.

Under beredningen av frågan om en översyn av resegarantilagen har vissa förändringar av lagens omfattning aktualiserats. Del bör slå utredaren fritt att överväga smäne justeringar av lagens räckvidd.

Jag vill avslutningsvis erinra om att frågan om lagsfiflning på resebyråområdet också har tagits upp på det samnordiska planet. Nordiska rådet antog år 1968 en rekommendation (nr 35/1968) angående enhetlig nordisk resebyrålagsliftning. Gällande lagstiftningar i de nordiska länderna är olikartade och av olika ålder. Del har därför konstaterats atl del inte finns praktiska föralsättningar alt inom Norden uppnå en enhetlig generell lagstiftning för resebyråer. Det bör däremot vara möjligt och också önskvärt att på enskilda områden uppnå ensartade regler och så enhetlig tillämpning av dessa som möjligt. Ar 1977 bestämdes av nämnda anledningar atl Nordiska rådels rekommendation om enhetlig resebyrålagsliftning fortsättningsvis skall behandlas inom Nordiska ministerrådets ämbetsmannakommitté för konsumentfrågor. Utredaren bör i lämpliga former hålla kontakt med arbetet inom denna kommitté.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen bemyndigar chefen för handelsdepartementet atl tillkalla en särskild utredare med uppdrag alt se över resegarantilagen,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver,

atl ersättning till ulredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligl kommiuékungörelsen (1946:394) om ej annat föreskrives,

alt kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Handelsdepartementet)

343 Kommittéer: Handelsdepartementet    Del II H:9

9. Kommitté för utvärdering av prispolitiken

Beslut vid regeringssammanträde 1976-12-15

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Burenslam Linder, anför.

Regeringen bemyndigade den 24 juli 1975 chefen för handelsdepartementet atl tillkalla en sakkunnig för aU undersöka verkningarna i olika hänseenden av dels de åtgärder som har vidtagits med stöd av allmänna prisregleringslagen (1956:236, ändrad senast 1973:301) under i första hand åren 1972-1975, dels den prisövervakning som har bedrivits under samma tid. Med stöd av detta bemyndigande har en sakkunnig förordnals.

Det är enligl min mening värdefullt att en utvärdering av den under senare år förda prispolitiken kommer lill stånd. Jag finner det därför angeläget att detta utredningsarbete fullföljs.

F. n. bedrivs utredningsarbetet av den sakkunnige med biträde av ett antal experter. Enligl min mening bör en utredning av det här slaget göras av en kommitté med flera ledamöter. Jag förordar därför att en kommitté tillsätts för uppdraget.

Kommittén bör inte bindas av några detaljerade direktiv. Dess allmänna uppgift bör vara all klariägga huruvida de prisregleringsåtgärder som har vidtagits och den prisövervakning som har bedrivits sedan år 1972 har haft åsyftad verkan samt i vilken utsträckning sådana negativa sidoeffekter som ibland sägs förekomma har uppträtt. Jag tänker då i första hand på konkurrenshämmande producentsamarbete och snedvridande effekter på produktion och distribution.

Det har framkommit all prissloppet på baslivsmedel genom sin långvarighel har förorsakat vissa praktiska problem för såväl myndigheter som företag. Kommittén bör snarast i ett särskilt betänkande föreslå åtgärder som syftar lill att undvika sådana problem. De allmänna överväganden som kommittén därefter bör göra om behovet av prisreglering bör dock självfallet omfatla även baslivsmedel.

Kommitléns uppgift är i första hand alt utvärdera den förda prispolitiken. Det bör dock stå kommittén fritt att komma med förslag till eventuella förbättringar av del nuvarande systemet för prisövervakning och prisreglering.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen -med ändring av bemyndigandet den 24 juli 1975 - bemyndigar chefen för handelsdepartementet

att tillkalla en kommitfe med högst fyra ledamöter med uppdrag atl i enlighet med del anförda utreda de frågor som har angetts i det tidigare bemyndigandet,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommitfen.

Vidare hemställer jag alt regeringen föreskriver,

att ersättning lill ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommitfekungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

alt kostnaderna skall belasta tionde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

Del II A:l    Skr 1977/78:103                                      344

Arbetsmarknadsdepartementet

1. Tilläggsdirektiv till sysselsättningsutredningen (A 1974:02)

Dir 1977:92

Beslut vid regeringssammanträde 1977-06-30

Departementschefen, statsrådet Ahlmark, anför.

Ar 1974 tillkallade arbetsmarknadsministern sakkunniga för att utreda frågan om den långsiktiga sysselsättningspolitiken. De sakkunniga antog namnet sysselsällningsutredningen (A 1974:02).

Sysselsättningsutredningen har i belänkandet (SOU 1975:90) Arbete åt alla bl.a. tagit upp vissa principiella frågor beträffande anpassning av arbetstillfällena lill arbetskraftens föralsättningar och krav saml diskuterat behovet av särskilt stöd för svårplacerade grupper. Utredningen lade fram förslag lill nytt system för statsbidragsgivningen lill halvskyddad sysselsättning, men gjorde i övrigt inle någon detaljerad genomgång av de olika sysselsättningspoliliska medlen för arbetshandikappade. Utredningen ansåg all halvskyddad sysselsättning borde finnas också inom den statliga sektorn. Bl.a. mot denna bakgrand har regeringen sedermera beviljat sysselsättningsutredningen särskilda medel för viss försöksverksamhet i detta syfte. På grundval av sysselsättningsulredningens belänkande förelades riksdagen i prop. 1975/ 76:211 förslag lill samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik. Riksdagen fattade i denna del beslut i huvudsaklig överensstämmelse med proposi-tionen(Au 1976/77:7,rskr 1976/77:79). Sysselsättningsutredningen beräknas i ett särskilt betänkande vid årsskiftet 1977/1978 komma att behandla övriga former av yrkesinriktad rehabilitering och sysselsättningsskapande åtgärder för arbetshandikappade. Mot denna bakgrund och med hänsyn till betydelsen av den pågående försöksverksamheten som utredningen bedriver anser jag det lämpligt att sysselsättningsutredningen fär i uppdrag alt också behandla frågan om arkivarbetels framlida utformning och inriktning.

Arkivarbetets utveckling

Arkivarbelel tillkom år 1934 som arbetslöshetshjälp för kontorister m.fi. som inle kunde placeras i de reservarbeten eller allmänna arbeten som numera är ersatta av beredskapsarbeten. Arkivarbeiena blev en speciell form av reservarbete och omfattade gallrings- och regislreringsuppgifter av skilda slag i arkiv och bibliotek hos ämbetsverk och instilufioner. Anknytningen till reservarbele innebar atl sådana arbetsuppgifter skulle väljas som inte var aktuella för omedelbart utförande och att lönen inle fick översliga den lägsta grovarbelariönen på orten. Under de första åren sysselsattes i medeltal 200-300 personer i arkivarbete. Efter hand visade det sig olämpligt med en lön som schablonmässigt anpassades till grovarbetarlönen. En särskild arkivarbetslön infördes därför.

Fram till år 1943 användes arkivarbete uteslutande för arbetslösa svenska medborgare, men under 1940-ialet då baltiska flyktingar i större antal kom till

345 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet   Del II A:l

Sverige fick också dessa möjlighet till arkivarbete.

Arbetsmarknadsstyrelsen lät i början av 1950-talet utreda frågor rörande arkivarbetet. På grundval av utredningen föreslog styrelsen bl.a. atl arkivarbete skulle differentieras på en arbetslöshetslinje och en arbetsvårdslinje. Förslagen föranledde emellertid inga åtgärder från statsmakternas sida.

Ar 1960 beslöt arbetsmarknadsstyrelsen att på nytt utreda arkivarbetsfrågan. Styrelsens förslag med anledning av utredningen ledde till att 1962 års riksdag medgav att en individuell differentiering av arkivarbetslönerna fick införas på försök. Sådan individuell lönesättning skulle bestämmas av en särskild lönedelegation inom arbetsmarknadsstyrelsen. Med stöd av riksdagens medgivande införde lönedelegationen ett nytt lönesystem omfattande tio lönegrupper som motsvarade löneklasserna 3-13 på den dåvarande A-löneplanen. Ar 1966 byggdes löneskalan ut till motsvarande A 21.

Ar 1968 tillsattes inom dåvarande inrikesdepartementet en särskild arbetsgrupp för att se över arkivarbetet. Översynen redovisades i en promemoria (Stencil In 1968:3) vari bl.a. framhölls det angelägna i att åigärder vidtogs för att föra över vissa av de i arkivarbete sysselsatta till en fastare anställningsform.

Arbetsgruppens förslag resulterade bl.a. i införandet av personliga tjänster samt enhetliga regler för semester och löneavdrag vid sjukdom.

Ar 1971 gjordes en ny översyn av arkivarbetet. Resultat av översynen redovisades i departementspromemorian (Ds In 1971:15) Beredskapsarbete inom kontor och förvaltning. 1 promemorian föreslogs bl.a. att den större delen av arkivarbelel skulle omvandlas till särskilt beredskapsarbete inom kontor och förvaltning och ges karaktär av skyddat arbete. En ny finansieringsform för verksamheten föreslogs som innebar att statsbidrag skulle ulgå med 2/3 av de skäliga lönekostnaderna. För återstoden skulle den lokala arbetsgivaren svara.

Promemorian har inte föranlett något förslag till riksdagen. Det har ansetts att förslagen i promemorian borde behandlas i anslutning lill ett ställningstagande i frågan om organisation och huvudmannaskap för den skyddade sysselsättningen. Den senare frågan, som har utretts i två omgångar under 1970-talel (SOU 1972:54 och SOU 1975:82), bereds f n, inom regeringens kansli. 1 delta sammanhang är kontorsarbelscentralerna aktuella. Vid dessa sysselsätts f n. ca 1.600 personer Kontorsarbelscentralerna, vilka ingår som en del i arkivarbetsverksamheten, drivs i arbetsmarknadsverkets regi med länsarbetsnämnderna som huvudmän. Vid dessa arbetsplatser utfördes tidigare mer traditionella arkivarbelsuppgifler som t.ex. grafiskt betonade arbeten, arkiverings- och restaureringsarbelen. Efter hand har man emellertid övergått lill produktionsinriktat arbete och produktionen prissätts numera enligt marknadsmässiga normer. Kontorsarbetscentralerna kan därför betraktas som en form av statliga verkstäder för skyddat arbete inom kontors- och kontorsservicesektorn. 1 de båda nämnda betänkandena föreslås atl kontorsarbelscentralerna organisatoriskt samordnas med övriga former av skyddat arbete.

Antalet platser i arkivarbete ökade relativt långsamt fram fill mitten av 1960-lalel. 1 juli 1960 fanns ca 1.500 platser och samma månad 1965 ca 2.700. Därefter har antalet ökat snabbt. F.n. sysselsätts ca 15.000 personer i arkivarbete.

Del 11 A:l    Skr 1977/78:103                                     346

Gällande bestämmelser om arkivarbeie

Gällande bestämmelser om arkivarbete återfinns i arbetsmaknadskungö-relsen (1966:368, omtryckt 1977:141). Ytterligare bestämmelser för budgetåret 1977/78 finns i regleringsbrev.

Arkivarbete kan erbjudas person som har fyllt 16 men inte 65 år. Den sökande skall vara arbetsför och i övrigt oförhindrad atl åta sig arbele för annan räkning. Den sökande skall vidare vara anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedlingen och därvid inle kunna erbjudas lämpligt arbete. Dessutom krävs atl annan åt:?ärd inte bedöms kunna underiätta den sökandes möjlighet alt fä arbete på den reguljära arbetsmarknaden (l.ex. utbildning eller arbelsprövning/arbelsträning).

Statligt arkivarbete anordnas vid statlig myndighet saml slalundersiödd eller annan allmännyttig institution. För kommunalt arkivarbete utgår statsbidrag med 33 % av de godkända lönekostnaderna. Om synnerliga skäl föreligger, fär arbetsmarknadsstyrelsen höja statsbidraget till komrnunall arkivarbete som anordnas i område med hög och långvarig arbetslöshet samt sjunkande befolkningstal.

Personer som sysselsätts i arkivarbete fär lön enligt särskilt avtal.

För den som i minst fem år har varit sysselsatt i arkivarbete vid statlig myndighet eller institution kan i vissa fall personlig fiänst inrättas. DeUa innebär atl vederbörande blir helt likställd med övriga statligt anställda i fråga om bl.a. pensions- och semesterförmåner.

Behovet av ny översyn av arkivarbetet

Arkivarbete, som formellt är en form av arbetslöshetshjälp, har efter hand fatt en dubbel funktion, dels som tillfälligt sysselsättningsskapande åtgärd för arbetslösa, dels som skyddad sysselsättning för personer med arbelshandi-kapp.

Arkivarbelsformen har nu sedan en tid tillbaka övervägts i regeringens kansli, bl.a. med anledning av ställningstaganden som hargjorts från fackligt håll. Del har därvid framkommit att sådana ändrade föralsättningar har inträtt sedan 1971 års arkivarbetsöversyn atl en förnyad översyn av verksamheten är befogad.

Den I juli 1972 infördes nya bidragsvillkor för den halvskyddade sysselsättningen. Reformen innebar att statsbidrag fick utgå med 40 % av lönekostnaderna inkl. semesterersättning lill företag, kommunala myndigheter och statliga affärsdrivande verk som i halvskyddad sysselsättning anställde personer med så nedsatt arbetsförmåga all de annars inle kunde beredas arbele på den reguljära arbetsmarknaden. Den 1 januari 1977 infördes ett nytt och väsentligt generösare statsbidragssystem för den halvskyddade sysselsättningen. De nya bidragsvillkoren bör innebära atl denna anställningsform för kommuner och allmännyttiga organisationer mer än tidigare framstår som ett alternativ till arkivarbetsformen.

Det bör i detta sammanhang framhållas att vid halvskyddad sysselsättning, till skillnad från arkivarbete, gäller de avtal om lön och anställningsvillkor i övrigt som tillämpas på den aktuella arbetsplatsen. Så föreslogs inte bli fallet i fråga om del särskilda beredskapsarbete inom kontor och förvaltning som i 1971 krs departementspromemoria föreslogs ersätta arkivarbetet.

Vidare bör noteras att arkivarbetet p.g.a. dess formella status av arbetslöshetshjälp inle omfattas av lagen (1974:12) om anställningsskydd

347 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet   Del 11 A:l

(ändrad senast 1976:593).

Sedan år 1973 sluter TCO-S avtal med staten om lön och andra anställningsförmåner för personer som sysselsätts i arkivarbete.

Även Statsanställdas förbund inom LO har engagerat sig i arkivarbetsfrågan.

Arkivarbetsfrågan behandlades hösten 1975 vid Statstjänstemannaförbun-dets kongress. Kongressen beslöt därvid på förbundsstyrelsens förslag "att Stalsljänstemannaförbundet gemensamt med TCO och LO med all kraft verkar för all arkivarbelel i framtiden utformas enligt modell halvskyddat arbete eventuellt med differentierat bidragssystem och med tillämpning av vid arbetsplatsen gällande avtal". Till detta ställningstagande anslöt sig TCO vid sin kongress år 1976.

Mot bakgrund av detla bör som jag tidigare har anfört nu göras en förnyad översyn av arkivarbetets utformning och inriktning.

Utgångspunkter for översynen

Arkivarbetsformen har ett stort värde däri att den möjliggör en individuellt anpassad sysselsättning - tillfällig eller mer permanent - i en normal arbetsmiljö. Samtidigt är del ett dokumenterat faktum att många människor som är anvisade arkivarbete upplever sin arbetssituation som otillfredsställande. Till detta förhållande medverkar skilda faktorer. En faktor som ofta anförs är den omständigheten att personer som är anvisade arkivarbete fär sina löner och anställningsförmåner i övrigl enligt särskilt arkivarbetsavial och inte enligl avtal som gäller på den aktuella arbetsplatsen. Denna fråga bör beaktas vid utredningens överväganden rörande arkivarbetets framtida utformning och formerna för dess finansiering.

Bland faktorer som bidrar lill att många människor som är anvisade arkivarbete upplever sin arbetssituation som otillfredsställande kan också nämnas benämningen av verksamheten. Sedan budgetåret 1975/76 gäller att vid arkivarbete bör användas yrkesbenämningar som så långt möjligt motsvarar vad som annars tillämpas för ifrågavarande arbetsuppgifter. Ett mer än 40-årigl bruk av benämningen arkivarbetare lär emellertid inte helt försvinna med mindre än att verksamheten som sådan fär en helt ny benämning. Detta ärockså en fråga som utredningen bör överväga.

Det har från fackligt håll framförts kritik med innebörden atl vissa av de arbetsplatser som används för arkivarbete är olämpliga från bl.a. arbelsmiljö-och arbetsledningssynpunkt. Särskilt gäller detta i fråga om enskilda organisationer där det många gånger är fråga om mycket små arbetsplatser. Det bör ankomma på utredningen all se över principerna för val av arbetsplatser med avseende på bl.a. arbetslokaler och arbetsledning.

Jag vill i detla sammanhang särskilt framhålla vikten av atl arbetsplace-ringar och därmed sammanhängande frågor, i likhet med vad som f n. gäller i fråga om halvskyddat arbete, sker i samråd med den lokala fackliga organisationen och genom en aktiv medverkan från anpassningsgruppen på arbetsplatsen. Härigenom skapas föralsättningar för den normalisering av verksamheten som måste eftersträvas.

1 tidigare utredningar och i en nyligen gjord undersökning av arkivarbetsverksamheten i Malmöhus län har framkommit att en stor andel av de personer som har arkivarbete utför mycket goda arbetsprestationer. Trots delta är omsättningen på arkivarbetsplatser mycket låg. Utredningen bör se närmare också på denna fråga och lämna förslag till åigärder för atl öka

Del II A:l    Skr 1977/78:103                                      348

utslussningen till arbete på vanliga villkor.

Som tidigare har nämnts anordnas arkivarbete inom tre huvudområden: statliga myndigheter, statsunderstödda och andra allmännyttiga institutioner samt kommuner. Utredningens arbele kan här utmynna i förslag till skilda lösningar.

Vad gäller statliga myndigheter bör möjligheterna prövas att helt eller delvis anknyta till principerna försysselsältningsformen halvskyddat arbele. Den försöksverksamhet i syfte alt främja nyanställning av arbetshandikappade inom den statliga och kommunala sektorn som under innevarande och nästa budgetår bedrivs av sysselsättningsutredningen i samarbete med arbetsmarknadsverket och statens personalnämnd kan här ge viss vägledning. Oavsett vilken modell som väljs för medelstilldelning och de statliga myndigheternas budgetering av verksamheten skall konsekvenserna med avseende på pensionsförmåner, sjuk- och hälsovårdsförmåner etc. av individens inplacering i organisationen klargöras till fullo.

Statligt arkivarbeie anordnas förutom vid statliga myndigheter också vid statsunderstödda eller andra allmännyttiga institutioner. Som exempel på sådana institutioner kan nämnas företagareföreningar, skogsvårdsstyrelser, hushållningssällskap, allmänna försäkringskassor, arbetslöshetskassor, arbetsgivare- och arbetstagareorganisationer, politiska och religiösa organisationer, nykterhels- och ungdomsorganisationer, frivilliga försvarsorganisationer, allmännyttiga stiftelser av skilda slag, turistorganisationer, idrolls-och frilidsorganisalioner, studieorganisationer och bildningsförbund, forn-minnes- och hembygdsföreningar, hemslöjdsföreningar, folkrörelsearkiv. Folkets Hus-föreningar, handikeipporganisationer, patientföreningar, pensionärsföreningar, elevkårer, elevföirbund. Hem och skola-föreningar, intresseorganisationer såsom fastighetsägare- och hyresgästföreningar m.m. saml föreningar för invandrare.

Det är inom de statsunderstödda och andra allmännyttiga institutionerna som arkivarbetsverksamheten har expanderat kraftigast under senare år. Del är också här de slora svårigheterna ligger när det gäller all söka finna en ny form för verksamheten. Ca 6.400 personer sysselsätts f n. i arkivarbeie vid institutioner av här nämnt slag. Dessa institutioners möjligheter alt själva svara för en del av kostnaderna för den här aktuella arbetskraften varierar men är i allmänhet starkt begränsade. Utredningen bör här, på grundval av en kartläggning av förhållandena i detla avseende, överväga vilka ändrade former för verksamheten som kan vara ändamålsenliga. Härvid bör förutsättningar prövas alt ersätta arkivarbelsformen med dels ett system med samma principiella uppbyggnad som det halvskyddade arbetet, dels beredskapsarbete i någon form.

Vad gäller det kommunala arkivarbelel kan ifrågasättas om delta längre fyller någon väsentlig funktion. Den statliga subvention som sedan den 1 januari 1977 utgår i samband med halvskyddat arbele är numera fullt jämförbar med statsbidraget till kommunalt arkivarbete. Det bör därför ankomma på utredningen alt särskilt beakta denna fråga.

Vad jag har anfört i det föregående utgör inte en fullständig förteckning över de frågorsom utredningen bör behandla. Denna bör vara oförhindrad atl pröva även andra frågor som kan aktualiseras under arbetets gång. Del bör dock inle ankomma på utredningen att ta ställning lill arkivarbetsverksam-heiens omfattning.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen

349 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    Del II A:2

uppdrar åt sysselsättningsutredningen att överväga även frågan om arkivarbetels framlida utformning och inriktning.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Arbetsmarknadsdepartementet)

2. Översyn av anställningsskyddslagstiftningen

Dir 1977:102

Beslut vid regeringssammanträde 1977-10-06

Departementschefen, statsrådet Ahlmark, anför.

Lagen (1974:12) om anställningsskydd ulgör en viktig länk i reformarbetet på arbetsrättens område. Sedan lagen trädde i kraft den 1 juli 1974 har den -tillsammans med kraftfulla insatser inom arbetsmarknadspolitiken -bidragit lill alt hålla nere antalet uppsägningar och permitleringar under den senasie lågkonjunkturen. Flera domar i arbetsdomstolen (AD) vittnar också om lagens betydelse som skydd mot obefogade uppsägningar eller avskedanden. De anställdas befogade krav på trygghet i anställningen ifrågasätts inte i dag i det svenska samhället.

Den stora betydelse för arbetslivets förnyelse som lagen har utesluter dock inte att lagstiftningen kan behöva justeras eller kompletteras, sedan erfarenheter nu har vunnits om lagens tillämpning under mer än tre år.

En fråga som allt mer har trätt i förgrunden gäller lagens tillämpning vid arbetsbrist och därmed jämförliga situationer. Uppmärksamheten har riktats på hur bräckligt anställningsskyddet trots lagens regler kan vara för arbetstagare som berörs av driftinskränkningar eller permitleringar. Samtidigt kan den enskilde arbetsgivaren ha ställts inför situationer som han själv inte har kunnat påverka och som har gjort det svårt för honom att ensam bära det ekonomiska och sociala ansvar gentemot de anställda som anställningsskyddslagen lägger på honom.

Delta senare förhållande har vid flera tillfällen uppmärksammats av riksdagen (se t.ex. InU 1973:36 s. 46-47 och 84-87, 1974:14 s. 8-9 och 15-16, 1975/76:17 s. 6 och SkU 1974:21). Förslag har förts fram om hur det ekonomiska ansvaret gentemot de anställda skulle kunna fördelas på en större krets av arbetsgivare utan att urholka anställningsskyddet för den enskilde arbetstagaren. Diskussionen har bl.a. rört inrättande av särskilda försäkringssystem. Den tanken har också förts fram att den enskilde arbetsgivaren skulle kunna göra avsättningar lill trygghetsfonder eller alt problemet skulle lösas inom ramen för en allmän arbetslöshetsförsäkring. Riksdagen har också uttalat att de här antydda problemen är väl värda att övervägas (InU 1974:14 s. 9). Till arbetsmarknadsdepartementet har även kommit in framställningar av liknande innebörd, främst från organisationer som företräder mindre företag. 1 de överiäggningar som fortlöpande har ägt rum mellan en arbetsgrupp inom departementet och arbetsmarknadens organisationer rörande den arbetsrältsliga lagstiftningen har denna fråga också förts på tal av arbetsgivarparten vid ett flertal tillfällen. Vidare har motsvarande problem kunnat noteras vid den översyn som görs av småfö-relagsamheten och dess villkor.

Del 11 A:2   Skr 1977/78:103                                    350

Frågan om arbetsgivarens ekonomiska ansvar närdet råder brist på arbete fär självfallet än större aktualitet mot bakgrunden av del krav på lagstiftning mot permittering som Landsorganisationen (LO) har fört fram till arbetsmarknadsdepartementet. LO föreslår bl.a. alt arbetsgivarens rätt att permittera utan lön slopas och att det i stället slås fast alt arbetstagare har rätt lill lön och andra anställningsförmåner när arbetsgivaren inle kan tillhandahålla arbete. Undantag bör enligl LO liksom hittills gälla för arbete som är säsongbetonat ellerannars till sin natur inte sammanhängande. Reglerna bör enligt LO kunna göras disposiliva så alt arbetsmarknadens huvudorganisationer genom kollektivavtal kein anpassa dem fil! de särskilda förhållanden som råder inom olika delar av näringslivet.

Även om gällande lagstiftning, kollektivavtal och rättspraxis Ofi t.ex. AD 1976 nr 2 och 4) begränsar användningen av permilleringsinslitutet på den svenska arbetsmarknaden och på den enskilde arbetsgivaren lägger ett betydande ekonomiskt ansvar mot de anställda i form av permitteringslöner, är del tydligt alt anställningsskyddslagen inte löser alla de problem som hänger samman med permitleringar. Problemet är vidare inte bara ekonomiskt. Del gäller också rätten för den anställde till meningsfylld sysselsättning. 1 detta .sammanhang kan också uppmärksammas problemen för säsongarbetslösa arbetstagare med objektsanställning och del förslag om utbildning för sådana arbetstagare som Svenska byggnadsarbetareförbundet har tillställt arbetsmarknadsdepartementet.

En kommitté bör därför tillsättas för att närmare studera de frågor som jag nu har berört. Utgångspunkten för kommitténs arbete bör vara alt med förstärkt ekonomiskt skydd för den anställde söka finna anordningar varigenom arbetsgivarnas möjligheter alt utge uppsägnings- och permitle-ringslön förbättras i de situationer då andra alternativ inle står till buds. Även alternativ lill uppsägning eller permittering - l.ex. omplacering, omskolning eller vidareutbildning - bör övervägas av kommittén. Det ligger i sakens natur att de nu berörda problemen inte uteslutande kan lösas genom ändringar i anställningsskyddslagen.

Jag avser att lill kommittén överiämna de framställningar som har inkommit till arbetsmarknadsdepartementet i dessa frågor. Kommittén bör vidare i sitt arbele samråda med 1974 års utredning (A 1974:08) om en allmän arbetslöshetsförsäkring.

Ytteriigare en fråga som rör arbetslösheten bör uppmärksammas av kommittén. Jag tänker på de grupper - kanske framför allt ungdomar och kvinnor men även äldre och handikappade -som har svårt alt komma in på arbetsmarknaden på grund av de begränsade möjligheter som i dag finns för provanställning, praklikarbete och liknande anställningsformer (jfr InU 1974:26 och mot. 1976/77:542). Flera organisationer har framhållit hur företagen med hänsyn lill anställningsskyddslagens regler tvekar alt nyanställa arbetstagare, vilkas kvcilifikationer är oprövade inom del tilltänkta arbetsområdet. Visar det sig att anställningsskyddslagens regler om möjligheten alt träffa kollektivavtal om provanställning eller tidsbegränsad anställning och tillämpningen av kollektivavtalen inle har fungerat på ell tillfredsställande sätt bör kommittén överväga sådana jämkningar i lagstiftningen all den medger en rörlighet inom arbetslivet som är önskvärd från samhällels sida utan att dess syfte förändras. Sådana ändringsförslag bör läggas fram skyndsamt. Kommittén bör också uppmärksamma de särskilda problem som finns i verksamheter där en f exibilitel i rekryteringen och en viss genomströmning av arbetstagare är naturiig med hänsyn lill verksamhetens art (jfr

351 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet   Del II A:2

mot. 1976/77:164) och vid behov lägga fram förslag till hur dessa problem skall lösas.

I de nu berörda frågorna, vilka i betydande mån rör de nytillträdandes situation på den svenska arbetsmarknaden, bör kommittén samråda med sysselsättningsutredningen (A 1974:02) och kommittén (Ju 1976:08) med uppgift all utreda frågor om jämställdhet mellan män och kvinnor, m.m. Kommittén bör också överväga i vad mån lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder kan behöva justeras eller byggas ut för alt samhället skall fä ökade möjligheter aU komma till rätta med arbetslöshet av delta slag.

Under de tre gångna åren har inom arbetsmarknadsdepartementet också uppmärksammats vissa problem i den gällande lagstiftningen och tillämpningsfrågor, som inte har kunnat lösas genom kollekiivavialsreglering. Även domar från arbetsdomstolen visar på liknande problem, t.ex. rörande lagens preskriptionsregler (AD 1976 nr 88 och 1977 nr 17). Kommittén bör därför göra en lagteknisk översyn och ta upp sådana tillämpningsfrågor i övrigl som aktualiseras av arbetsmarknadens parter. Därvid bör den bl.a. undersöka i vad mån reglerna om varsel m.m. kan samordnas med de nya förhandlings-reglerna i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Vidare bör tillämpningsfrågor som särskilt rör den mindre företagsamheten beaktas. Översynen bör också beröra de administrativa problemen kring lagens förfaranderegler och de därmed sammanhängande skadeståndsfrågorna.

Riksdagen har till regeringen överlämnat dåvarande inrikesulskoltets betänkande (InU 1975/76:18 s. 6, rskr 65) med förslag till översyn av reglerna i 33 § anställningsskyddslagen om långtidssjuka. Också den frågan bör behandlas av kommittén.

Jag anser det också lämpligt atl till kommittén överiämnas andra frågor som har aktualiserats i arbetsmarknadsdepartementet och som hänger samman med anställningsskyddslagen.

Jag vill slutligen påpeka att det numera har inletts ett betydande forskningsarbete kring arbelslivsfrågorna. 1 den mån det är möjligt och lämpligt kan kommittén där söka underlag för sina bedömningar.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet

alt tillkalla en kommitté med högst tretton ledamöter med uppdrag att göra en översyn av anslällningsskyddslagstiflningen m.m.,

alt utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att riksdagens skrivelse 1975/76:65 skall överiämnas lill kommittén,

atl ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligl kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att kostnaderna skall belasta tolfte huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Arbetsmarknadsdepartementet)

Del II A:3   Skr 1977/78:103                                       352

3. Utlänningslagkommittén (A 1975:04)

Beslut vid regeringssammanträde 1975-10-23'

Statsrådet Leijon anför.

Gällande ufiänningslag (1954:193 - UtlL) trädde i kraft den I juli 1954. Lagen utgår från den internationellt erkända grundsatsen all endast det egna landets medborgare har en ovillkoriig rätl alt vistas och verka i landet. Vid lagens tillkomst betonades emellertid också atl den hade lill syfte bl, a, att ge utlänningar räUsliga garantier mot godtycklig behandling och att ge dem en så tryggad ställning som möjligt,

I UllL anges förulsällningarna för att utlänning skall få resa in, vistas och arbeta i vårt land. Vidare finns bestämmelser om i vilka fall utlänning får avvisas, förpassas, förvisas eller utvisas, I övrigl innehåller UtlL bl, a, bestämmelser om tvångsmedel, verkställighet, beslutande myndighet och besvärsräit. Närmare föreskrifter angående UllL:s tillämpning finns intagna i utlänningskungörelsen (1969:136-UtlK),

Sedan UtlL kom till har vår syn på utlänningarnas ställning och rättigheter förskjutils i riktning mot alt jämställa dem med svenska medborgare. Reformer i sådant syfte har fortlöpande genomförts. Jag vill i detta sammanhang peka på 1968 års riktlinjer för invandringspolitiken (prop. 1968:142, SU 1968:196, rskr 1968:405) och riksdagens nyligen fattade beslut om riktlinjer för den framtida invandrar- och minoritelspoliliken (prop. 1975:26, InU 1975:6, rskr 1975:60),

Den svenska rättsordningen tillerkänner även utlänningar flertalet av de fri- och rättigheter som tillkommer svenska medborgare. Jag vill erinra om atl 1973 års fri- och rältighetsulredning (Ju 1973:19) i sill nyligen framlagda betänkande Medborgeriiga fri- och rättigheter. Regeringsformen (SOU 1975:75) har föreslagit atl ett skydd i detta hänseende också för utlänningar skall skrivas in i regeringsformen.

På utlänningslagstiftningens område har utredningsarbete bedrivits både i vårt land och i nordiskt sammanhang. Senast har utlänningsutredningen i sina slutbetänkanden (SOU 1972:84) Flyktingskap och (Ds In 1972:20) Frihetsberövande enligt utlänningslagen, som avlämnades i november 1972, lagt fram förslag i syfte att anpassa utlänningslagstiftningen till den utveckling av synen på utlänningens ställning och rättigheter som sålunda har ägt rum, I betänkandet (Ds In 1972:20) har utredningen lämnat förslag lill nya regler beträffande frihetsberövande i utlänningsärenden.

Det nordiska samarbetet har lett till alt medborgare i annat nordiskt land i särskild grad jämställs med svenska medborgare. Sålunda har år 1954 genomförts en gemensam nordisk arbetsmarknad. För att underiätta samfärdseln mellan de nordiska länderna träffades år 1957 en överenskommelse om gemensamt nordiskt passkonlrollområde. Arbetet inom Norden har fortsatt i syfte all nå ytteriigare harmonisering av de nordiska ländernas utlänningspolitik och utlänningslagstiftning. 1 belänkandet (Nordisk utredningsserie 16/70) Utlänningspolitik och utlänningslagstiftning i Norden har nordiska kommittén lagt fram förslag i detta syfte.

De nämnda betänkandena härjämte vissa andra förslag lagts lill grund för

' Direktivet infört i 1977 års kommittéberättelse del 11 A 1 till viss del.

353 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet   Del II A:3

en till riksdagen nu avlämnad proposition med förslag till ändring i UllL (prop. 1975/76:18). I anslutning till asylbestämmelserna föresläs där aU det införs ett lagstadgat skydd för vissa skyddsbehövande utlänningar. Vidare föreslås bl. a. vidgad besvärsrätt i främst avvisnings- och förpassningsärenden samt preskription av avlägsnandebeslut. Bestämmelserna om tvångsmedel i UtlL anpassas i förslaget närmare lill vad som gäller om de straffprocessuella tvångsmedlen, Bosättningstillstånd avses bli ersatt av ett permanent uppehållstillstånd efter eu års bosättning här. Den nuvarande lerrorisllagstiflningen föreslås efter vissa ändringar bli integrerad i UtlL. Dessutom förordas vissa mera begränsade ändringar i gällande utlänningslagstiftning. Ändringarna avses träda i kraft den 1 januari 1976.

1 samband med remiss lill lagrådet av de frågor som tas upp i propositionen framhöll jag alt omfattningen av reformförslagen i och för sig kunde ha motiverat en helt ny lag i ämnet. Mot bakgrund av alt vissa frågor krävde ytteriigare utredning fann jag emellertid lämpligast alt avstå från att lägga fram förslag lill en ny utlänningslag. Jag anmälde samlidigt att jag hade för avsikt att i annat sammanhang snarast möjligt la upp frågan. Detta bör ske nu.

En skyndsam handläggning av ärenden som rör utlännings rätt all fä stanna kvar i vårt land är av slor betydelse, inte minst för utlänningens egen del. Statens invandrarverk har i skrivelse lill regeringen pekat på att det i betydande utsträckning förekommer att utlänningar som fåll avslag på ansökan om uppehållstillstånd stannar kvar i landet under lång tid. I brist på arbetstillstånd är utlänningarna i dessa fall ofta hänvisade till försörjning genom socialhjälp eller illegal arbetsanställning. Verket har därför föreslagit en ordning som innebär att förpassningsbeslut i regel meddelas i omedelbart samband med beslutet att vägra uppehållstillstånd. En sådan ordning stöter emellertid på praktiska svårigheter genom att utlänningsnämnden, som enligt gällande bestämmelser skall höras i förpassningsärenden, inte är dimensionerad fördel stora antal förpassningsärenden som skulle bli följden av förslaget. Verket menar emellertid att utlänningsnämnden bör kunna avskaffas sedan en allmän besvärsräu har införts i avvisnings- och förpassningsärenden.

För egen del framhöll jag i samband med lagrådsremissen all jag delade invandrarverkels uppfattning, alt den nuvarande ordningen medför betydande olägenheter, vilka skulle kunna avhjälpas genom den ordning som verket har föreslagit. För utlänningen måste del i allmänhet vara en fördel att så tidigt som möjligt och i ett sammanhang få besked om möjligheterna att få stanna kvar i vårt land. Till detta kommer att samhällets kostnader, i form av socialhjälp m. m., för de utlänningar som vistas här i avvaktan på förpassning är betydande. Den nuvarande ordningen skapar vidare en grund för illegala arbeisanställningar. De arbets- och löneförhållanden som därvid erbjuds utlänningen är inte sällan undermåliga. Jag ansåg emellertid atl ytteriigare överväganden behövde göras innan invandrarverkets förslag kunde tas upp ull behandling. Den föreslagna ordningen skulle i praktiken bl. a. medföra en avsevärd ökning av antalet ärenden i regeringskansliet. En sådan utveckling synes stå i strid med strävandena att flytta beslutanderätten i olika ärenden från regeringen och ned på myndighetsnivå.

Även andra åtgärder för att förkorta handläggningstiden i de fall som jag nu har berört liksom i utlänningsärenden i allmänhet är emellertid enligt min mening nödvändiga och bör därför nu göras lill föremål för närmare utredning. Olika länkbara framkomstvägar bör övervägas. En av de möjlig-

23 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

Del II A:3   Skr 1977/78:103                                      354

heter som därvid bör granskas är att, som invandrarverket har föreslagit, avskaffa utlänningsnämnden. Huruvida en sådan lösning bör väljas beror självfallet på vilken betydelse nämnden allfiämt kan anses ha för utformningen av praxis, inte minst i frågor om politiskt flyktingskap. Jag vill emellertid i detta sammanhang peka på att besvärsrätten i bl. a. avvisnings-och förpassningsärenden enligl den lill riksdagen lämnade propositionen inte längre blir beroende av nämndens ställningstagande.

Ett annat näriiggande alternativ är atl begränsa utlänningsnämndens uppgifter, exempelvis på sådant sätt att nämnden i förpassningsärenden hörs endast när invändning har gjorts om politiskt flyktingskap och påståendet enligt invandrarverkets mening inte kan lämnas obeaktat. Om utlänningsnämnden anses böra finnas kvar, bör undersökas vilka personalförstärkningar som nämnden kan behöva för att handläggningstiderna skall kunna begränsas, också om del bedömts lämpligt att genomföra invandrarverkets förslag om förpassningsbeslut i direkt anslutning till beslut om vägrat uppehållstillstånd.

Som jag framhöll i samband med den förut nämnda lagrådsremissen bör man vidare överväga möjligheten att inrätta ett särskilt organ med uppgift att vara slutlig besvärsinstans i utlänningsärenden. Inrättas ett sådant organ bör enligt min mening utlänningsnämnden inte behållas. Storieken och organisationen av eU sådant organ bör prövas. Vidare bör undersökas vilka möjligheter som bör finnas all till regeringen fullfölja talan i ärenden där invändning gjorts om politiskt flyktingskap samt i ärenden av prejudicerande natur.

De frågor som jag nu har berört angående snabbare handläggning i främst förpassningsärenden, ändring av utlänningsnämndens nuvarande ställning och funktion saml lämplig besvärsinslans bör utredas skyndsamt. Förslag i dessa delar bör föreligga senast under oktober månad 1976.

Ell annat frågekomplex soin bör bli föremål för en förutsättningslös utredning är förvisningsinsiilulets framtida utformning. Förvisning beslutas av allmän domstol. Enligt 26 § UtlL skall domstolen, vid bedömande om utlänning bör förvisas, ta hänsyn till hans levnads- och familjeförhållanden samt till längden av hans vistelse i Sverige. Har utlänningen bosättningstillstånd eller har han varit bosalt här i minst fem år, krävs synneriiga skäl för förvisning. Förvisas utlänning, skall det men han därigenom lider beaktas vid bestämmande av annan påföljd för brottet.

Möjlighet atl avlägsna utlänning som.här i landet har dömts för allvariigare brott bör även fortsättningsvis finnas. Det kan emellertid finnas skäl att överväga om den nuvarande föivisningsmöjligheten är alltför vidsträckt. Av intresse är också att klariägga hur nuvarande bestämmelser faktiskt har tillämpats av domstolarna och därvid inte minst huruvida praxis har varit enheUig.

En begränsning av möjligheten att förvisa utlänning kan sägas ligga i linje med den ändrade syn på utlännings ställning som har vuxit fram i värt land under senare år. F. n. krävs synneriiga skäl för förvisning endast i de fall då utlänningen har bosättningstillslånd eller har varit bosalt här i minst fem år. Föratom atl regleringen framstår som alltför snäv ger den sannolikt upphov till viss stelhet i tillämpningen. Begränsning av möjligheterna att döma till förvisning bör enligt min mening införas även i andra fall. Jag tänker då främst på politiska fiyktingar och andra grupper som har behov av särskilt skydd. Utlänningens levnads- och familjeförhållanden bör i högre grad än nu beaktas vid bedömningen av om utlänningen skall kunna förvisas. Ett

355 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet   Del II A:3

förhållande. som bör uppmärksammas i deua sammanhang är att de nuvarande begränsningarna av förvisningsmöjllghelen inle gäller nordiska medborgare i samma utsträckning som övriga utlänningar, eftersom dessa inte får bosättningstillstånd. 1 fråga om denna grupp bör övervägas särskilt långtgående inskränkningar av förvisningsmöjligheten. Frågan bör prövas mot bakgrund av de bestämmelser som gäller eller kan komma aU gälla för svenska medborgare som vistas i annat nordiskt land.

De begränsningar som nu gäller i fråga om förvisningsinslilutel finns även beträffande utvisning. De synpunkter jag nu har fört fram har därför motsvarande tillämpning i fråga om utvisningsinstilutet. Jag vill emellertid nämna atl utvisning under senare tid praktiskt tagel inte kommit lill användning gentemot andra utlänningar än medborgare i annat nordiskt land. Skall som en konsekvens av vad jag nyss har anfört i fråga om förvisningsinstitutets användning på medborgare i annat nordiskt land sådan medborgare endast i sällsynta fall kunna utvisas, får därför utvisningsinstilutet en mycket begränsad betydelse. Den möjlighet att avlägsna utlänning på grund av asocialitet o. d. som utvisningsinstitutet nu ger bör emellertid finnas kvar. En ordning som bör närmare undersökas är om i stället förvisnings- och utvisningsbestämmelserna bör, i sitt ändrade skick, sammanföras lill ell institut, som då eventuellt kan kallas utvisning. Vidare bör övervägas om inle också de nuvarande förpassningsbestämmelserna kan inordnas i detta, så alt ullänningslagsfiftningen i framtiden kommer att innehålla ett avvisnings- och ett utvisningsinslitut.

I fråga om förvisningsinstitutet vill jag vidare anföra följande. Förvisnings-institutet bör ses över även från andra utgångspunkter än dem som jag hittills har berört. Före år 1954 prövade länsstyrelse om utlänning borde avlägsnas ur landet på grund av brott. Prövningen skedde efter det brottmålsdomen hade vunnit laga kraft och avlägsnandeformen kallades då utvisning. I samband med UllL:s tillkomst överfördes förvisningsprövningen lill den domstol som dömde i brottmålet. Denna ordning syftade enligt föredragande departementschefen bl. a. till en förbättring från rättssäkerhetssynpunkt. En prövning av förvisningsfrågan samtidigt med ansvarsfrågan bedömdes också innebära väsentliga fördelar bl. a. när det gällde att bestämma och samordna samhällets reaktioner mot brott.

Frågan om samordningen av de olika påföljderna har nyligen berörts i annat sammanhang. Åtalsrättskommittén (Ju 1971:63) har i en den 16 juni 1971 dagtecknad stencilerad promemoria (Ju 1971:14) lämnat förslag till ändrade regler om beivrande av vissa brott, begångna av utlänningar. Vid sidan av regler om underlåtande av åtal i vissa fall föreslås i promemorian, att domstolarna skall fä vidgade möjligheter att ge utlänning villkoriig dom när del slår klart alt utlänningen skall avlägsnas ur landet. Visar det sig senare att avlägsnandebeslutet inle kan verkställas, skall enligl förslaget domstol på talan av åklagaren kunna ompröva påföljdsfrågan. Förslaget, som har remissbehandlats, har hittills inte lett till lagändring.

Vidare har i justitieutskotlels betänkande (JuU 1973:28) med anledning av en motion behandlats frågan om häktning vid förvisning av utlänning. 1 gällande rätt föreligger osäkerhet beträffande möjligheten att hålla utlänning häktad till dess förvisning har verkställts. Riksdagen har i skrivelse fill regeringen (rskr 1973:277) med hänvisning till utskottsullåtandet hemställt om en översyn av de nu berörda reglerna.

Slutligen har brottsförebyggande rådet aktualiserat vissa problem som uppkommer i samband med förvisningsbeslut och deras verkställighet. Man

Del 11 A:3    Skr 1977/78:103                                    356

pekar på den orättvisa i förhållande till andra dömda som blir följden av att ett förvisningsbeslut, som sedan inte kan verkställas, medfört sänkning av annan samtidigt ådömd påföljd. Ovisshet om verkställigheten skapar dessutom ofta otrygghet hos den förvisade. Ett definitivt ställningstagande lill verkställighetsfrågan bör därför enligt rådet ske så tidigt som möjligt och helst redan i domslutet. Man pekar också bl. a. på vissa svårigheter vid behandlingsplaneringen.

För egen del vill jag beträffande de nu berörda frågorna anföra följande.

Nuvarande ordning, som alltså innebäratt domstol dömer till förvisning i samband med ådömandet av övriga påföljder, är förenad med vissa nackdelar. Svårigheterna bottnar främst i atl domstolen har begränsade möjligheter att bedöma frågan om politiskt flyktingskap och därmed sammanhängande verkställighetshinder. Genom att förvisningsbeslutei skall beaktas vid bestämmandel av påföljden i övrigt, kommer utlänning, som dömts till förvisning vilken sedermera inle kan verkställas, i förmånligare ställning än den som döms för samma brott utan att dömas till förvisning. Särskilt stötande blir resultatet om förvisning ådömts tiUsammans med villkoriig dom eller om föivisning kombinerats med påföljdseflergift. Allmänt sett kan utfallet av påföljdens bestämmande med nuvarande ordning inle sällan bli slumpartat och stötande från rättvisesynpunkt.

Atalsrätlskommitténs förslag hade bl. a. till syfte att åstadkomma förbättringar på denna punkt. Enligl förslaget skulle omprövning av den ådömda påföljden kunna ske när förvisningsbeslutet inte kan verkställas. Även en sådan ordning medför dock problem. Det torde bli nödvändigt atl knyta konstaterandet av verkställighetshinder till en viss sista tidpunkt, då förfarande för ändring av påföljden kan inledas. Därvid måste beaktas alt denna tidpunkt måste läggas så sient att talan i verkställighetsärendet hinner fullföljas och ärendet slutligt avgöras. Till delta kommer att en sådan ordning får till följd atl den dömde själv disponerar över möjligheten att mot vart annat väga förvisningsmenei och den väntade skärpningen av påföljden i övrigt, något som enligt min mening får anses mindre lämpligt.

En annan lösning skulle kunna vara atl ta hänsyn till förvisningen först på verkställighetsstadiet. En sådan ordning fär i praktiken betydelse främst om utlänningen döms lill frihetsberövande påföljd. Domstolen skulle då inle låta förvisningen påverka valet och omfattningen av övriga påföljder. Kriminalvårdsorganen skulle i stället ha möjlighet och skyldighet att frige den dömde före strafftidens utgång i samband med verkställighet av förvisningen. Också en sådan ordning leder lätt till olikartad behandling av likartade fall, eftersom verkslällighelsproceduren kan ta längre eller kortare tid i anspråk. Vid kortare frihetsstraff kan det sålunda inträffa att straffet hinner verkställas innan frågan om verkställighet av förvisningspåföljden hunnit slutligt avgöras.

Ytteriigare en möjlighet är en återgång till ett system, där förvisningen beslutas av annan myndighet än domstol, exempelvis av invandrarverket. Förvisningspraxis skulle då kunna samordnas med ullänningspolitiken i övrigt. En enhetlig praxis skulle lättare uppnås. Domstolen skulle med en sådan ordning bortse från vilka åtgärder enligt UllL som den av domstolen ådömda påföljden kan ge upphov till. En sådan ordning skulle då ses som en konsekvens av att utlänning till skillnad från svensk medborgare inte har en ovillkoriig rätt alt stanna här. E:n föralsältning för en lösning efter dessa riktlinjer måste emellertid vara, att möjligheterna till förvisning kraftigt inskränks. Den nu nämnda lösningen kan eventuellt kombineras med den möjlighet alt avbryta straffverkställigheten som jag nyss har berört.

357 Kommittéer: Arbetsmarknadsdepartementet    Del II A:3

Som har framgått av vad jag nu har anfört är åtskilliga frågor och problem förknippade med förvisningsinstitulel. Jag har i detta sammanhang endast kunnat peka på några av dem. Det är emellertid enligt min mening angeläget all frågan om förvisning i hela dess vidd görs till föremål för en förutsättningslös granskning. Övervägandena bör avse såväl förutsättningarna för förvisning som formerna för beslut om verkställighet. Frågan huruvida förvisningsbeslut skall kunna preskriberas kan böra övervägas i delta sammanhang. Vidare bör beaktas frågan om tvångsmedel i samband med verkställighet av förvisningsbeslut, vilken har aktualiserats i den förat nämnda riksdagsskrivelsen, liksom de synpunkter som framförts av brottsförebyggande rådet. Beträffande frågan om tvångsmedel i samband med förvisning bör samråd ske med utredningen (Ju 1974:17) angående översyn av häktningsbestämmelserna.

En annan fråga som jag vill ta upp i detla sammanhang rör verkställighet av beslut om avlägsnande. Beslut om verkställighet av förpassnings-, förvisnings- och utvisningsbeslut fattas av länsstyrelse, medan själva verkställigheten handhas av polismyndighet. Innan länsstyrelse meddelar verkställighetsbeslut infordras yttrande från polismyndigheten angående lämpligt sätt för verkställigheten. Verkställighet av avvisningsbeslut handläggs av polismyndigheten ensam. Riksdagens revisorer har i skrivelse till regeringen ifrågasatt om det inte skulle vara en mera rationell ordning att låta polismyndighet fatta det formella verkställighelsbeslulet också i fråga om förpassnings-, förvisnings- och utvisningsbeslut. Vidare har revisorerna pekat på konsekvenserna för länsstyrelsernas handläggning av verkställighetsärendet av att utlänningen på verkställighetsstadiel hos regeringen begär återbrylning av avlägsnandebeslutet.

I de nu berörda frågoma krävs en närmare undersökning innan ställning kan tas. I fråga om verkställighet har därför i den nu avlämnade propositionen endast intagits en särbestämmelse beträffande verkställighet av utvisnings-beslut som rör terrorist. 1 sådant fall föresläs regeringen få förordna att verkställighet skall kunna beslutas av annan myndighet än länsstyrelse. Det är emellertid enligt min mening angeläget aU alla de frågor som rör formerna för verkställighet enligl UtlL ses över närmare. Åtskilligt talar för att, som riksdagens revisorer föreslår, polismyndighet ensam handhar verkställigheten och sålunda även fattar del formella beslutet. Därigenom undviks att ytterligare en myndighet, som vanligen inte tidigare haft befattning med ärendet, behöver kopplas in. A andra sidan måste tillses att en sådan ordning inte för utlänningen medför försämring från rättssäkerhetssynpunkt. Frågan hur verkslällighetsmyndigheierna skall handla när återbrylning begärs i verkställighetsskedet bör också undersökas närmare. Även i övrigt bör frågor som rör verkställigheten göras till föremål fören genomgripande översyn mot bakgrund av en kartläggning av gällande praxis. Ett av syftena, vid sidan av rältssäkerheiskravet, bör därvid vara att såvitt möjligt åstadkomma garantier för en enhetlig praxis hos de verkställande myndigheterna. Eftersom verkställigheten i många fall medför mycket kännbara påfrestningar för utlänningen, bör undersökas på vilket sätt delgivning och verkställighet av avlägsnandebeslut kan ske med så stort hänsynstagande som möjligt till dennes intressen.

Som jag anförde inledningsvis intar medborgare i de nordiska länderna en särstäUning bland de utlänningar som vistas i vårt land. I den nu avlämnade propositionen föreslås all de får möjlighet att bedriva näring i värt land utan näringstillstånd, vilket medför alt de i ännu ett hänseende jämställs med

Del II A:3    Skr 1977/78:103                                     358

svenska medborgare.

Det finns enligt min mening skäl atl ta ytterligare steg på den inslagna vägen. Jag har redan nämnt att särskilt långtgående begränsningar av nuvarande möjlighet att förvisa eller utvisa nordiska medborgare bör övervägas. Vid sidan av delta bör de eventuella skillnader med anknytning lill utlänningslagstiftningen som i övrigt föreligger i fråga om behandlingen av svenska medborgare och medborgare i annat nordiskt land närmare analyseras i syfte att undersöka i vad mån ökad likställighet kan införas.

Som framgått av min redogörelse återstår åtskilliga frågor alt lösa på utlänningslagstiftningens område. Jag har likväl i det föregående endast tagit upp vissa frågor av större vikt. Under utredningsarbetet bör därför i samråd med berörda myndigheter och organisationer göras en karlläggning av problem och frågor som har aktualiserats vid den praktiska tillämpningen av nuvarande utlänningslagstiftning. Mot bakgrund av vad därvid framkommer får övervägas vilka ändringar i utlänningslagstiftningen som är påkallade i olika hänseenden utöver dem jag särskilt har behandlat.

Gällande utlänningslag har nu varit i kraft i mer än 20 år. Omfattande ändringar har fortlöpande skett inom ramen för den ursprungliga lagen. De ändringar som nu föreslås i propositionen är också av stor omfattning. Delta har bl. a. fält till följd alt lagstiftningen blivit svåröverskådlig med de konsekvenser detta får för den praktiska tillämpningen.

Det nu förordade utredningsarbetet bör därför enligl min mening leda fram till förslag till en helt ny utlänningslag, som på ett så överskådligt sätt som möjligt tar upp de bestämmelser beträffande utlänningar som förutsätter lagreglering. I anslutning till denna bör utarbetas förslag till tillämpningsförordning.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar mig

atl tillkalla högst fem sakkunniga med uppdrag att företa en översyn av utlänningslagstiftningen,

att utse en av de sakkunniga att vara ordförande,

att besluta om experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt de sakkunniga.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver

atl de sakkunniga fär samråda med myndigheter saml begära uppgifter och yttranden från dem,

att ersättning till sakkunniga, experter och sekreterare skall ulgå i form av dagarvode enligl kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrivs,

att kostnaderna för utredningen skall betalas från elfte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig fill föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

359 Kommittéer: Bostadsdepartementet   Del II Bo:l

Bostadsdepartementet

1. Tilläggsdirektiv för gatukostnadsutredningen

Dir 1977:60

Beslut vid regeringssammanträde 1977-05-26

Departementschefen, statsrådet Olsson, anför.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 15 maj 1975 tillkallade chefen för bostadsdepartementet en utredningsman (B 1975:02) med uppgift att se över byggnadslagens regler om avgiftssystem för kommunalt gatubyggande m.m. Utredningsmannen har antagit namnet galukostnadsutredningen.

I direktiven (se 1976 års kommittéberättelse B 15) erinras om att 1969 års vägutredning (K 1970:35)1 principbetänkandet (Ds K 1974:7) Kommunal och enskild väghållning har föreslagit bl.a. att det skall ankomma på kommun aU handha väghållningen i område med byggnadsplan såvida inle annat har bestämis i planen och all kommunen skall ha rätt att ta ut avgift enligl taxa för den väghållning som den ombesörjer i egen regi. Om förslaget genomförs, innebär det att kommunerna fär ett presumtivt ansvar för väghållningen inom byggnadsplanelagda områden med möjligheter till i princip full kostnadstäckning.

Vägutredningens förslag har remissbehandlats och därefter vidareutvecklats. Utredningen avser nu inom kort lägga fram förslag till bestämmelserom väghållning i områden utanför stadsplan.

Ett nytt regelsystem för kommunalt gatubyggande börenligt direktiven för gatukostnadsutredningen ges ett sådant innehåll alt de ekonomiska förhållandena gestaltas på i huvudsak samma sätt oberoende av vilken planform som används. Vissa principer som bör kunna läggas till grund för ett framtida syslem anges i direktiven.

I direktiven konstateras emellertid att det nuvarande regelsystemet i byggnadslagstiftningen är mycket komplicerat och att det inle har belysts hur det fungerar i praktiken. 1 en första etapp borde utredningsmannen därför kartlägga och utvärdera nuvarande system och klariägga dess brister.

Utredningsmannen har i huvudsak slutfört denna första etapp. Utredningsarbetet har visat alt gällande regler på gatuväsendets område är klart otillfredsställande. En reform av dem framstår som behövlig. Föreskrifterna är invecklade och tidsödande att tillämpa. Vad kommunerna framför allt finner otillfredsställande är att de inle kan räkna med skälig kostnadstäckning för sina invesieringsulgifter för galor, parker och andra allmänna platser och all ingen ersättning medges för drift och underhåll. Den belastning delta innebär för kommunernas ekonomi har blivit mera kännbar i och med alt kommunerna har fält anledning alt i större utsträckning än tidigare tillämpa byggnadslagens galukoslnadsregler. Detla aren följd av den stora satsningen i många kommuner på sanering och byggande i mindre enheter. Även ur markägarnas synvinkel talar flera skäl för en reform, bl.a. den ojämna fördelningen av gatukostnader mellan äldre och nyare fastigheter samt mellan fastigheter i områden med stadsplan och i områden med byggnadsplan.

DelllBo:!  Skr 1977/78:103                                         360

Med hänsyn dels lill behovet att snabbt fä fram tidsenliga och rättvisa gatukostnadsregler, som lar sin utgångspunkt i den nytta fastigheterna inom ett sammanhållet område har av kommunernas insatser, och dels till att sådana regler såvitt möjligt bör samordnas med reglerna om väghållning i områden med byggnadsplan bör galukostnadsutredningen fä tilläggsdirektiv om atl lägga fram förslag till ny lagstiftning i fråga om galuväsendet.

1 2 § kommunala renhållningslagen (1970:892) finns bestämmelser om befogenhet för kommun att ålägga fastighetsägare att fullgöra viss renhållningsskyldighet i fråga om gångbana eller annat för gångtrafiken erforderiigt utrymme utanför fastigheten. Riksdagen har hos regeringen hemställt om en översyn av ifrågavarande bestämmelser (JoU 1976/77:10, rskr 1976/ 77:48).

Det bör uppdras åt gatukostnadsutredningen atl verkställa en sådan översyn och att framlägga förslag till en mer ändamålsenlig reglering av renhållningsskyldighelen belräflände gångbanor m.m.

Galukostnadsutredningen bör därför få i uppdrag alt skyndsamt utforma och lägga fram förslag till nya regler om avgifter för gatubyggande m.m. Förslaget bör utformas sä att man fär en god samordning mellan föreskrifterna för gatuhållning och för annan kommunal väghållning, för vilken bestämmelser kan komma att föreslås i vägutredningens väntade betänkande. En utgångspunkt för utredningens arbete bör också vara att ta bort sådan statlig detaljreglering som med hänsyn till kommunernas ställning och resurser inle längre är nödvändig. Utredningens förslag bör inte onödigtvis föregripa en samlad långsiktig lösning av frågorna om lagstiftning för markanvändning och byggande.

Jag hemslälleratl regeringen utvidgar galukostnadsutredningens uppdrag i enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig till  föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan. (Bostadsdepartementet)

361                   Kommittéer:Industridepartementet    Del II 1:1

Industridepartementet

1. Tilläggsdirektiv till delegationen (I 1975:02) för energiforskning

Dir 1977:27

Beslut vid regeringssammanträde 1977-02-10

Departementschefen, statsrådet Asling, anför.

Med slöd av regeringens bemyndigande den 12 juni 1975 tillkallade dåvarande chefen för industridepartementet en delegation (1 1975:02) för energiforskning med uppgift att bl.a. ta fram underlag för planering av forskning och utvecklingsarbete inom energiområdet i ett långsiktigt perspektiv. I direktiven för delegationens arbete angavs att underlaget bör redovisas på sådant sätt alt det kan tjäna som underiag för statsmakternas beslut om omfattning och inriktning av forskningen och utvecklingsarbetet på energiområdet sedan det nu löpande treåriga energiforskningsprogrammet genomförts.

Delegationens uppdrag i detta avseende angavs närmare genom tilläggsdirektiv den 10 juni 1976. Dessa innebar bl.a. att delegationen i sitt underiag skulle redovisa alternativa förslag. Ett alternativ borde i förhållande till insatserna inom energiforskningsprogrammet under budgetåret 1977/78 innebära en oförändrad ambitionsnivå. Ett alternativ borde bygga på en tjugo-procentig minskning av ambitionsnivån. Delegationen skulle däratöver vara oförhindrad att redovisa ett av delegationen avvägt alternativ som innebär ökad ambitionsnivå.

Vid anmälan den 22 december 1976 av frågan om tillkallande av en energikommission angav statsrådet Johansson att delegationens direktiv bör ändras i vad avser de alternativa förslag som delegationen har all redovisa. Ett alternativ bör allfiämt innebära en oförändrad ambitionsnivå i förhållande till insatserna inom energiforskningsprogrammel under budgetåret 1977/78. Därutöver bör delegationen redovisa två av delegationen avvägda alternativ som innebär högre ambitionsnivå. Härvid bör belysas främst möjligheterna att öka insatserna vad gäller utvecklingen av förnyelsebara energikällor. Sådana insatser bör innefatta även den forskning och utveckling som behövs för alt anpassa olika konsumtionssektorer lill ökal utnyttjande av sådana energikällor. Delegationens direktiv bör nu ändras i enlighet härmed.

Som angavs vid anmälan av frågan om tillkallande av en energikommission finns ett nära samband mellan delegationens och kommissionens uppgifter. Det är väsentligt att förutsättningar skapas för eU väl fungerande, ömsesidigt informationsutbyte och en koordinering av de arbeten som syftar lill att förse regeringen med underiag beträffande utsikterna för nya tekniska lösningar m.m. Delegationens sammansättning har därför nyligen ändrats så att ett personsamband skapats mellan delegationen och kommissionen. Det är emellertid, som också angavs vid det nämnda tillfället, angelägel att pågående utrednings- och förslagsverksamhet inom energiområdet fortgår och genomförs ulan avvaktan på energikommissionens mer långsiktiga och

Del n 1:2   Skr 1977/78:103                                      362

övergripande överväganden. Vad gäller delegationen för energiforskning vill jag därvid särskilt framhålla betydelsen av att delegationens uppgifter som programansvarigi organ för programmet Allmänna Energisystemstudier och för samordning av den totala forsknings- och utvecklingsverksamheten inom energiområdet kan genomföras under i huvudsak oförändrade arbetsformer.

Jag hemställer att regeringen bestämmer uppdraget till delegationen för energiforskning på det sätt jag har angett.

. Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Industridepartementet)

2. Kooperationen och dess roll i samhället

Dir 1977:28

Beslut vid regeringssammanträde 1977-02-10

Departementschefen, statsrådet Asling, anför.

Kooperationen spelar en viktig roll inom det svenska samhället. En stor del av landets befolkning är som medlemmar, kundereller anställda engagerade i den kooperativa verksamheten. Genom sin folkrörelsekaraklär bidrar kooperationen verksamt till samhällets ekonomiska, sociala och demokratiska utveckling.

Grundläggande regler för de kooperativa föreningarnas verksamhet ges i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar. Utmärkande fören ekonomisk förening är att den genom verksamhet i vilken medlemmarna på ett eller annat sätt deltar, t.ex. som avnämare eller leverantörer, skall främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Lagen föreskriver i övrigt bl.a. öppet och frivilligt medlemskap, demokratisk förvaltning, att räntan på medlemmarnas insatta kapital skall vara begränsad och alt överskott i stället skall fördelas i förhållande till medlemimarnas användning av föreningens tjänster. För vissa slag av ekonomiska föreningar finns särskild lagstiftning. Det gäller bl.a. bostadsrättsföreningar som regleras av bostadsrättslagen (1971:479).

Inom konsumentkooperationen, dvs. främst konsumtionsföreningar anslutna till Kooperativa Förbundeloch Oljekonsumenternas Förbund,samt i bostadsrättsföreningar anslutna till HSB:s Riksförbund och Svenska Riksbyggen finns drygt tre miljoner medlemmar, eller ca två miljoner om dubbelanslutningar räknas bort. Konsumentkooperationen sysselsätter i sina föreningar och i de dotterföretag som drivs i aktiebolagsform ca 80.000 personer. Marknadsandelen inom så betydande sektorer som livsmedelshandeln, bensinhandeln och bostadsproduktionen ligger vid ca 20 %.

Inom producentkooperalionen, där lantbrukskooperalionen är den övervägande delen, uppgår antalet medlemmar till närmare en miljon eller ca 200.000 om dubbelanslutningar räknas bort. 1 de producentkooperativa företagen sysselsätts ca 70.000 personer. Lantbrukskooperalionen har en helt dominerande ställning inom vissa led och delar av livsmedelsproduktionen, bl.a. när det gäller mejeri- och slakleribranscherna. Av den totala livsme-delsindustriproduklionen svarar lantbrukskooperationen för ca 50  96. 1

363 Kommittéer:lndustridepartementet    Del II 1:2

lantbrukskooperationen ingår också större delen av det privata skogsbruket och en växande sektor inom skogsindustrin.

Kooperationens näringspolitiska roll har inle varit föremål för någon närmare karlläggning eller analys. Utredningen (Fi 1975:03) om löntagarna och kapitaltillväxten har dock under 1976 tagit initiativ till en kartläggning av konsument- och producentkooperationen. Preliminära resultat från denna kartläggning väntas föreligga under våren 1977. Därutöver berörs kooperationen eller vissa delar därav även av andra aktuella utredningar. Som har nämnts inledningsvis, ges grundläggande regler för de kooperativa föreningarna i lagen om ekonomiska föreningar. Den lagen är i tekniskt avseende uppbyggd efter förebild i 1944 års aktiebolagslag. Ar 1975 antog riksdagen en ny aktiebolagslag (SFS 1975:1385). Med anledning därav har inom justitiedepartementet gjorts en översyn av föreningslagstiftningen. Resultatet av översynen redovisas i promemorian (Ds Ju 1976:11) Förslag fill lag om ekonomiska föreningar m.m. Det i promemorian framlagda lagförslaget innefattar närmast en teknisk översyn av föreningslagsliftningen. Vissa betydelsefulla nyheter föreslås emellertid. De innebär dock inte några ändringar i de grundläggande reglerna på föreningslagstiftningens område. Promemorian remissbehandlas f n.

Frågan om kooperationens kapitalförsörjning torde direkt eller indirekt beröras av både 1968 års kapiialmarknadsutredning (Fi 1969:59) och utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten. Kooperationen berörs även av förelagsskatteberedningens (Fi 1970:77) arbete. Vissa distributionsfrågor har utretts av dislribulionsutredningen (H 1970:14) och redovisats i betänkandet (SOU 1975:69) Samhället och distributionen. Konkurrensfrågorna utreds av utredningen (H 1974:05) rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen och av sakkunniga (H 1975:06) för utvärdering av prispoliliken. På det konsumenlpolitiska området utreds vissa frågor av utredningen (H 1976:03) om insyn i företagens marknads- och produktplanering m.m. och andra av utredningen (H 1976:04) om regional konsumentpolitisk verksamhet. På regeringens uppdrag kartlägger statens industriverk fn. ägarkoncentra-tionen i det svenska näringslivet, inbegripet kooperationen. Vissa av de branschutredningar som pågår berör branscher med stor kooperativ andel. Industriverket utreder sålunda bl.a. problemen inom livsmedelsindustrin, medan frågor rörande skogsindustrin utreds inom industridepartementet med skogsbranschrådet som referensorgan.

Frågan om kooperationens ställning har tagils upp i riksdagen. 1 motion 1975/76:1747 av herr Alsén m.fi. hemställdes att riksdagen hos regeringen skulle anhålla om utredning av frågan om kooperationens ställning i näringslivet. Näringsutskottet framhöll i sitt betänkande (NU 1975/76:54) bl.a. atl en sådan utredning skulle kunna ge värdefull information om ett område inom näringslivet som det f n. är svårt att fä en samlad överblick över. En utredning borde även kunna ge betydelsefulla uppslag beträffande näringspolitikens utformning. Riksdagen beslöt att hos regeringen begära utredning i enlighet med vad utskottet hade anfört (rskr 1975/76:388).

Det svenska näringslivet är i huvudsak grundat på privat företagsamhet. Även om de statliga och kooperativa företagen inom vissa sektorer spelar en betydande roll utgör dessa förelagsgrupper totalt sett endast en mindre del av näringslivet. Näringslivet präglas av snabb strukturomvandling samt krav på demokratisering och decentralisering. Under dessa förhållanden är det från samhällets synpunkt angeläget att den kooperativa förelagsformen utvecklas som ett livskraftigt alternativ och komplement till både den privata och den

Del II 1:2    Skr 1977/78:103                                     364

statliga företagsformen. De traditionella kooperativa grundsatserna synes i flera avseenden kunna tjäna som riktlinjer för handläggningen och lösningen av väsentliga näringspolitiska problem. Mot denna bakgrund finns det anledning atl pröva förutsättningarna och villkoren för kooperationens medverkan i näringslivets omvandling.

En utredning om kooperationen och dess roll i samhället bör därför nu komma till stånd. Jag förordar att en kommitté tillkallas för ändamålet. Till närmare vägledning för utredningsarbetet vill jag efler samråd med chefen för handelsdepartementet anföra följande.

Arbetet bör i första hand inriktas på en komplettering av den kartläggning och analys av konsument- och producentkooperationens uppbyggnad, omfattning och verksamhet sorn pågår genom utredningens om löntagarna och kapitaltillväxten försorg. Bl.a, bör utvecklingen inom kooperationen i fråga om regional betydelse, struktur, marknadsandelar, nya verksamhels-grenar och andra förhållanden av betydelse för belysning av kooperationens roll i näringsliv och samhälle analyseras. Kooperationens relativa styrka fördelar sig tämligen ojämnt på olika branscher; innebörden och konsekvenserna härav, liksom möjliga utvecklingstrender med avseende på konkurrens och regional fördelning bör likaledes uppmärksammas, KommiUén bör även ägna uppmärksamhet åt innebörden och betydelsen av olika särdrag i kooperationens mål och funktion, exempelvis den demokratiska verksamhetsformen, I dessa frågor bör kontakt hållas med referensgrappen för folkrörelsefrågor inom kommundepartementet som arbetar med ett allmänt översynsarbete när det gäller relationerna mellan samhället och folkrörelserna.

En betydelsefull fråga, som bör belysas närmare, är kooperationens möjligheter alt medverka i omvandlingen av svenskt näringsliv. Kommittén bör här bl,a. söka ange vad de nära kontakter med råvaruproduktion eller avsättningsmarknader som utmärker kooperationen innebär för dess industriella förutsättningar och i anslutning härtill studera på vad sätt dessa kan komma allmänna näringspolitiska syften lill godo. Också tillkomsten av nya företag på kooperativ grund som ett betydelsefullt alternativ vid nyetableringar av företag bör uppmärksammas.

Det torde också vara av särskilt intresse att studera vad konsumentkooperationen har inneburit när det gäller konsumenternas kunskap om och inflytande på produktion och distribution av viktigare varor och fiänster. Motsvarande analys bör göras beträffande bostadskooperationen.

Kommittén bör vidare söka jämföra de villkor som olika företagsformer arbetar under och analysera frågan om ekonomisk verksamhet i kooperativa företagsformer på några väsentliga punkter bedrivs under andra villkor än dem som gäller för företagen i allmänhet. En naturlig första åtgärd härvidlag bör vara atl belysa de skillnader som följer av reglerna i lagen om ekonomiska föreningar och aktiebolagslagen. Jag vill härutöver peka på ett område där del är av särskilt intresse att få en jämförelse mellan de olika förelagsformernas verksamhetsbetingelser.

När det gäller kooperationens kapitalförsörjning är det angeläget all jämföra insatskapitalets roll med aktiekapitalet i aktiebolag. Kommittén bör bl.a. pröva möjligheterna alt underlätta uppbyggnaden av eget kapital i kooperativa företag. Det är också angeläget att kooperationens kapitalförsörjningsproblem i övrigl blir närmare belysta. Speciellt bör försöriningen med långa krediter och riskkapital studeras. Det bör undersökas om kooperationen i finansieringshänseende särbehandlas genom gällande regler och etablerad

365 Kommittéer:lndustridepartementet   Del II 1:2

praxis. 1 dessa frågor bör kontakt hållas med 1968 års kapiialmarknadsutredning.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att företagsbeskattningen f n. ses över inom företagsskatteberedningens ram. Skattefrågorna bör därför inte omfattas av utredningsuppdraget.

En annan fråga som bör belysas är de krav som ofta ställs, från medlemmar och andra, atl kooperativ verksamhet skall upprätthållas trots att detta från rent affärsmässiga utgångspunkter ulgör en belastning för organisationen. Denna konflikt mellan sociala hänsyn och krav på affärsmässighet ställer kooperationen inför svåra avvägningsproblem. Kommittén bör analysera betydelsen härav i ett samhälleligt perspektiv och belysa hur kooperationens konkurrensförutsättningar påverkas.

Ytteriigare en fråga som bör tas upp i detta sammanhang är de kooperativa företagens medverkan i demokratiseringen av näringslivet. Eventuella problem i gränsdragningen mellan den kooperativa medlemsdemokralins och företagsdemokratins ansvarsområden bör analyseras och bedömas.

Kommittén bör också belysa den viktiga internationella roll som de kooperativa rörelserna spelar. Traditionella internationella förbindelser mellan kooperativa rörelser främst i industriländerna har steg för steg vidgats att även omfatta ett stort antal utvecklingsländer. Det kooperativa alternativet har också varit av betydelse inom sistnämnda länder, såväl ide'ologiskt som vid praktisk medverkan i olika projekt. Kooperationens internationella roll bör också ses mot bakgrund av den snabba framväxten av multinationella företag såväl i Sverige som i andra länder. Inom vissa sektorer, t.ex. livsmedelsbranschen, spelar kooperationen redan idag en stor roll och ulgör en balanserande faktor gentemot multinationella förelag. Kommittén bör undersöka kooperationens framlida förulsäuningar även i detta internationella perspektiv.

Den karlläggning och analys som jag nu har uttalat mig för bör bli ett värdefullt underlag för framtida åtgärder inom såväl de kooperativa organisationerna som den offentliga näringspolitiken. Kommittén bör givetvis -mot bakgrund av de rön som utredningsarbetet kommer att föra med sig -kunna lämna förslag till sådana åigärder.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för industridepartementel

atl tillkalla en kommitté med högst nio ledamöter med uppdrag att utreda frågan om kooperationen och dess roll i samhället,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag alt regeringen föreskriver

alt ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall ulgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

atl kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Industridepartementet)

Del II 1:3   Skr 1977/78:103                                      366

3. Delegation för glesbygdsfrågor

Dir 1977:31

Beslut vid regeringssammanträde 1977-02-17

Departementschefen, statsrådet Åsling, anför.

Ar 1973 beslöt chefen för inrikesdepartementet alt inrätta en särskild arbetsgrupp för glesbygdsfrågor i Kungl. Maj:ls kansli. 1 gruppen ingår representanter för departement som handlägger glesbygdsfrågor, för Svenska kommunförbundet och för en av länsstyrelserna i skogslänen.

1 enlighet med riksdagens uttalande (InU 1974:7, rskr 1974:203) knöts år 1974 en pariamentariskt sammansatt referensgrupp till arbetsgmppen. Referensgruppen (A 1974:11) skall enligt direktiven följa arbetsgruppens verksamhet och yttra sig över åigärder av större principiell betydelse, som arbetsgruppen kan komma alt föreslå. Gruppen skall också kunna initiera utredningar om åtgärder för glesbygden.

Det finns som jag ser del avgörande nackdelar med den organisation för behandling av glesbygdsfrågorna som jag nu har beskrivit. En bättre ordning är enligt min mening all i stället för arbelsgrappen och referensgruppen inrätta ett enda organ med uppgift atl bereda, samordna och intensifiera regeringens glesbygdsinsalser.

Detta organ, som lämpligen bör betecknas glesbygdsdelegalionen, bör bl.a. la upp frågan om statlig garanti för att upprätthålla servicen på vissa orter i de geografiskt större glesbygdskommunerna. Härvid bör delegationen samråda med den till konsumentverket knutna glesbygdsnämnden, socialstyrelsens glesbygdsgrupp och andra organ som handlägger glesbygdsfrågor. Vid sidan av frågan om den kommersiella och samhälleliga servicen bördelegationen behandla för glesbygderna specifika sysselsättningsproblem. Arbetet skall inriktas på att förbättra glesbygdsbefolkningens levnadsförhållanden i olika delar av landet. Den mest utpräglade glesbygden i skogslänens inre delar och skärgårdsområdena bör dock ägnas särskild uppmärksamhet.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar mig

atl tillkalla högst 8 ledamöter att ingå i en delegation för glesbygdsfrågor

alt utse en av ledamöterna alt vara ordförande

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat arbetsbiträde ål delegationen.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

alt ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall ulgå i form av dagarvode enligl kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives

atl kostnaderna för delegationen skall betalas från trettonde huvudtitelns
kommittéanslag._______________

Regeringen ansluter sig til! föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Arbetsmarknadsdepartementet)

367 Kommittéer:Industridépartementet   Del II 1:4

4. Sysselsättningsproblemen i Göteborgsregionen

Dir 1977:58

Beslut vid regeringssammanträde 1977-05-12

Departementschefen, statsrådet Asling, anför.

Under åren 1966-1970 ökade folkmängden i Göteborgsregionen med i genomsnitt 12.000 personer per år. Ökningen berodde till största delen på en omfattande inflyttning. Sedan år 1972 har befolkningen i Göteborgs kommun minskat medan förortskommunerna i regionen, framför allt Kungsbacka, Ale och Härryda, har haft stor nettoinflyUning. Totalt sett har regionen haft ett utflyttningsöverskott.

Spridningen av bebyggelsen och arbetsplatsernas koncentration till ett fåtal platser i regionen medför en omfattande arbelskraftspendling. Denna bedöms komma all öka i framtiden.

Arbetsplatserna i Göteborgsregionen är i slor utsträckning koncentrerade till Göteborgs, Mölndals och Partille kommuner till vilka inpendling av arbetskraft har skett. Pendlingen går i stor utsträckning över länsgränser. Ale och Lerum i Älvsborgs län och Kungsbacka i Hallands län haren omfattande pendling till Göteborgs och Bohus län.

Näringslivet i Göteborgsregionen barett betydande industriellt inslag. Till skillnad från övriga storstadsområden dominerar den tunga verkstadsindustrin som svarar för omkring 60 % av den totala industrisysselsättningen. Volvo, SKF och varven ger i dag arbele åt ca 40 % av alla industrisysselsatta inom regionen. Vid sidan av verkstadsindustrin utgör transporlverksamhet och partihandel de mest karakteristiska inslagen i regionens näringsliv. 1 jämförelse med övriga storstadsregioner är andelen yrkesverksamma kvinnor och andelen sysselsatta med längre utbildning liten.

Tjänstesektorn har en i förhållande lill andra storstadsregioner liten andel av de sysselsatta.

Uppgifter hämtade från länsplaneringen visar att sysselsättningsutvecklingen förde närmaste åren väntas bli svag. Inom industrin beräknas ca 8.000 arbetstillfällen försvinna under den närmaste femårsperioden. Byggnadssektorn som tidigare har minskat kraftigt bedöms nu stabiliseras. Sysselsättningsökning väntas främst inom den offentliga sektorn och där särskilt inom vårdsektorn.

De mera långsiktiga sysselsättningsfrågorna belyses inom länsplaneringen. Del gäller bedömningen av såväl näringslivets utveckling som tillgängligheten till de arbetsplatser som finns. 1 Göteborgsregionen ingår, som jag tidigare har angett, kommuner i såväl Göteborgs och Bohus län som Älvsborgs och Hallands län. Denna uppdelning på flera län försvårar planeringen i Göteborgsregionen. En bättre samordning av den statliga planeringen i regionen är därför angelägen.

Berörda länsstyrelser har i länsplaneringen redovisat olika syn på den roll som skilda delar av regionen bör spela. 1 riksdagsbeslutet om samordnad sysselsäUnings- och regionalpolitik (prop. 1975/76:211, AU 1976/77:7, rskr 1976/77:79) sägs därför att regeringen skall överväga hur samordningen av den stadiga planeringen i Göteborgsregionen skall förstärkas. En organisation för samarbete mellan kommunerna finns redan.

De sysselsättningsproblem som har nämnts i det föregående väntas snabbt slå igenom på Göteborgsregionens arbetsmarknad. Den aktuella produk-

Del II 1:4   Skr 1977/78:103                                      368

tionsinskränkningen för Gölaverken innebär en direkt minskning under de närmaste åren med 4.700 arbetstillfällen. Särskilt för tjänstemännen vid varven torde problemen vara slora.

En minskning av antalet arbetstillfällen av den storiek som det har är fråga om påverkar i hög grad möjligheterna för de nytilllrädande på arbetsmarknaden att finna arbete. På sikt torde detta kanske utgöra ett större problem än de omedelbara effekterna för dem som friställs.

Jag förordar efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet all en särskild delegation tillkallas med uppgift alt behandla sysselsättningsproblemen i Göteborgsregionen. Delegationen bör verka för alt sysselsättnings-planeringen i regionen samordnas och på länsplaneringens grand belysa de omedelbara arbetsmarknadspolitiska konsekvenserna av driftsinskränkningarna inom varvsindustrin i Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län. Delegationen bör vidare överväga de åigärder inom regionen i dess helhet som kan erfordras för all förbättra sysselsättningsläget i Göteborgsregionen, För den sistnämnda uppgiften bör till delegationen knytas en särskild arbetsgrupp.

När del gäller samordningen av sysselsäliningsplaneringen bör delegationen tjäna som forum för överläggningar i frågor som berör de tre länen. Hit hör den avgränsning av Göteborgsregionen som kan behövas i den regionala samhällsplaneringen, fastställandet av befolkningsramar för kommunerna i regionen, val av lokala arbetsmarknader som skall kartläggas enligt regeringens uppdrag den 3 mars 1977 om fullföljandet av länsplanering 1974 samt övriga beslut av statliga länsorgan av betydelse för utvecklingen i regionen.

Arbetet bör genomföras i nära kontakt med den planeringsverksamhet som bedrives vid berörda länsstyrelser och länsarbetsnämnder. Det bör bedrivas så att endast principiella frågor av väsentlig betydelse för planeringen i regionen bör hänskjutas till regeringen för avgörande. Arbetet bör i denna del avslutas i samband med alt länsstyrelserna rapporterar nästa fullständiga länsplaneringsomgång.

De frågor som har samband med de omedelbara sysselsättningsproblemen bör angripas med förtur. Därvid bör i nära samråd med arbetsmarknadsverket åtgärder övervägas som erfordras för att behandla de sysselsättningsproblem som kommer alt bli en följd av produktionsinskränkningar vid i första hand varven. Härvid bordet s.k. Lindholmenprojeklel, som avser en samordning av varvens utbildning, forskning och produktion, särskilt prövas. Förslag till konkreta åigärder som kan förbättra sysselsättningsläget i Göteborgsregionen bör lämnas efter hand. Denna del av arbetet bör läggas upp så att verksamheten kan avslutas den I juli 1978.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för industridepartementet

att tillkalla en delegation med högst åtta ledamöter med uppdrag att behandla sysselsättningsproblemen i Göteborgsregionen samt all lill delegationen knyta en arbetsgrupp med högst nio ledamöter med uppgift aU behandla de akuta sysselsättningsfrågorna i Göteborgsregionen,

atl utse en av ledamöterna atl vara ordförande,

alt besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt delegationen.

Vidare hemställer jag all regeringen föreskriver

alt ersättning lill ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat

369 Kommittéer:Industridepartementet   Del II 1:5

föreskrivs, alt kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Induslrideparlementet)

5. Begränsning av användningen av el för uppvärmningsändamål

Dir 1977:69

Beslut vid regeringssammanträde 1977-06-02

Statsrådet Johansson anför.

I prop. 1976/77:129 med förslag till lag om kommunal energiplanering, m.m. framhöll jag att det är angeläget att begränsa ökningstakten i elförbrakningen för att öka handlingsfriheten vad avser den framtida inriktningen av elproduktionen. Bl.a. inom uppvärmningsseklorn finns möjligheter alt vidta åtgärder som bidrar till en sådan begränsning.

Valet av uppvärmningssystem för byggnader har en betydande inverkan på utvecklingen inom energiområdet. F.n. förses flertalet byggnader med värme från individuella oljepannor. Såväl fjärrvärme som elvärme är emellertid på stark frammarsch och enligt gjorda prognoser kommer uppvärmningen av nyproducerade bosläder atl till myckel stor del baseras på fjärtvärme eller elvärme. En Övergång från enskild oljeuppvärmning i befintliga byggnader till fjärrvärme eller elvärme pågår också och väntas fortsätta.

1 system med individuell oljepanna liksom i fjärrvärmesystem och system baserade på en panncentral som är gemensam för flera byggnader sker värmedistributionen inom byggnaderna i regel via s.k. vattenburen värme med vattenradiatorer i varje ram.

Individuell uppvärmning torde av praktiska och ekonomiska skäl under lång lid framåt i huvudsak komma att baseras på olja. Denna uppvärmningsform har ofta nackdelar såväl från miljösynpunkt som från energihushållningssynpunkt. En ytterligare nackdel är alt man i allmänhet är bunden till olja som enda bränsle.

Uppvärmning baserad på fiärrvärme eller lokala panncentraler medför i allmänhet ett effektivare energiutnyttjande. Dessutom erhålls i allmänhet förbättringar från lokal miljösynpunkt jämfört med individuell uppvärmning. I centrala anläggningar är det i princip möjligt att utnyttja såväl olja och naturgas som kol och andra fasta bränslen.

1 områden som planeras för fjärrvärme men där anslutningen till fjärrvär-mesystemel inle kan ske omedelbart förekommer del ofta atl vattenburen elvärme utnyttjas som en temporär lösning.

Eluppvärmning kan ske med direktverkande elradiatorer - vilket är det normala i nyproducerade bostäder - eller med s.k. elpanna vid vattenburen värme. 1 det senare fallet kan elvärmen antingen vara direktverkande eller ackumulerande. Ackumulerande elvärme innebär alt värme lagras nattetid för att användas under dagtid. Delta bidrar till ett jämnare utnyttjande av landets kraftsystem.

Direktverkande elvärme med elradiatorer har under senare år expanderat

24 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

Del II 1:5   Skr 1977/78:103                                       370

kraftigt på småhusmarknaden. F.n. förses ca 75 % av alla nybyggda småhus med sådan elvärme.

Elvärmens snabba expansion har i väsentlig grad varit baserad på en fortsatt kämkraftutbyggnad. Kärnkraftprogrammel omprövas f n. Vid en fortsalt kraftig elvärmeexpansion finns risk för atl el för uppvärmningsändamål kan komma att produceras i fossileldade kondenskraftverk. Föratom negativa miljöeffekter innebär detla lill följd av sådana anläggningars låga verkningsgrad en utveckling sorn inte är förenlig med god energihushållning. Detla förhållande accentueras om olja används som bränsle i de fossileldade kondenskraftverken. Det finns därför anledning att nu vidta sådana åtgärder som ger ökad handlingsfrihet och som inte innebär låsningar för framtiden.

Direktverkande elvärme med elradiatorer har den nackdelen att endast el kan användas som energibärare. Värmesystem som baseras på cirkulerande vatten ger däremot möjlighet att basera uppvärmningen på såväl fjänvärme som el - även av ackumulerande typ - eller individuell oljepanna. Denna ökade fiexibilitet uppnås till priset av ökade investeringskostnader.

Nya uppvärmningsmetoder, t.ex. utnyttjande av solvärme eller värmepump, är eller kan komma alt bli ekonomiskt konkurrenskraftiga. Metoderna föratsätter värmedistribution baserad på vallen eller luft. Moderna vattenburna syslem kan emellertid inte pä ell enkelt sätt anpassas för dessa nya tillämpningar efiersom väsenlligl större vallenflöden och radialorytor behövs än i dagens valtensnåla syslem. Detta hänger samman med att man i den nya tekniken arbetar med väsentligt lägre valtenlemperaturer.

Jag förulskickade i prop. 1976/77:129 (s. 57) alt jag avsåg all ta initiativ fill en utredning av frågan om hur en begränsning av elkonsumtionen för uppvärmningsändamål lämpligen kan åstadkommas. Chefen för bostadsdepartementet har i prop. 1976/77:107 (s. 32) berört samma fråga. Jag föreslår nu alt en-särskild utredare tillkallas för uppgiften. Vad gäller utredningsarbetets närmare omfattning och inriktning vill jag anföra följande.

Det är enligt min mening angelägel atl användningen av el för uppvärmningsändamål begränsas i bebyggelse eller inom områden där från energihushållningssynpunkl lämpligare alternativ såsom fiärrvärme eller liknande centraliserat vattenburet värmesystem är eller avses bli introducerat. Utredarens främsta uppgift bör vara all utarbeta förslag till bestämmelser som gör det möjligt alt begränsa eller förbjuda användningen av el i direktverkande elradiatorer i sådan bebyggelse. Restriktioner bör i första hand omfatta installation av elvärme av denna typ vid nybyggnad eller sådan ombyggnad som är att hänföra till nybyggnad men också beträffande annan bebyggelse bör restriktioner övervägas i fiåga om övergång från vattenburet värmesystem till elvärme med elradiatorer. Bebyggelse där elvärme redan installerats eller beslutals bör lämnas utanför regleringen.

Genom avgränsning till bebyggelse där fjärtvärme eller liknande centraliserat vattenburet värmesystem är eller avses bli introducerat kommer användningen av el för uppväimning i glesare liggande bebyggelse eller i områden med fritidsbebyggelse atl falla utanför den föreslagna regleringen. Som framhållits i civilutskoltets betänkande 1976/77:39 bör motsvarande överväganden även ske i områden som i och för sig faller utanför denna utredning. Denna fråga tas dock ej upp i detta sammanhang.

Utredningen bör gälla endast direktverkande elvärme med elradiatorer. Vattenburen värme, även om el utnyttjas som energibärare i avvaktan på anslutning lill fiärrvärme e.d., skall  inte omfattas  av  restriktionerna.

371                  Kommittéer:Industridépartementet   Del II 1:6

Detsamma gäller också för fall då uppvärmningen huvudsakligen baseras på solvärme, värmepump e.d. och elradiatorer används endast för tillskottsvärme. I sistnämnda fall blir det nödvändigt att ange kriterier för när elvärme är att anse som tillskotlsvärme.

En begränsning av användningen av direktverkande elvärme med elradiatorer kan behöva förenas med möjligheter till undantag. 1 utredningsarbetet bör ingå atl överväga i vilken omfattning undantag bör kunna medges och vilka krav som bör ställas härför. Hänsyn bör härvid tas lill tekniska, ekonomiska och miljömässiga synpunkter.

Förslag om begränsning av användningen av elvärme bör innebära en så administrafivl enkel hantering som möjligt. Prövningen bör ankomma på statlig myndighet.

Utredaren bör översiktligt ange de ekonomiska konsekvenserna av föreslagna åtgärder framför allt för kommuner och enskilda personer.

I arbetet bör även ingå en kartläggning av de inhemska företag som sysslar med tillverkning av utraslning för uppvärmningssystem baserade på elradiatorer. Konsekvensema i olika avseenden för dessa företag av ev. åtgärder baserade på utredningens förslag bör redovisas.

Arbetet bör bedrivas skyndsamt. Samråd bör ske med energikommissionen (I 1976:05).

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar mig

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag alt utreda frågan om begränsning av användningen av el för uppvärmningsändamål,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag all regeringen föreskriver

alt ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligl kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Industridepartementet)

6. De internationella investeringarnas näringspolitiska effekter

Dir 1977:94

Beslut vid regeringssammanträde 1977-06-30

Departementschefen, statsrådet Asling, anför.

Svensk industri investerar i betydande omfattning utomlands. Flera av våra stora företag hade redan före andra världskriget etablerat sig utomlands. Denna utveckling fortsatle sedan efler kriget. Sedan slutet av 1960-talel ligger utlandsinvesteringarna på en hög nivå. De största investeringarna utomlands har företagits inom maskin- och eleklroindustrin. De svenska utlandsinvesteringarna har huvudsakligen skett i industrialiserade marknadsekonomier. Antalet anställda i svenskägda företag utomlands uppgick i slutet av år 1974 lill mer än 300.000 varav närmare 250.000 inom tillverkningsindustrin. Den

Del II 1:6    Skr 1977/78:103                                      372

senare siffran motsvarade delta år drygt en fjärdedel av antalet sysselsatta i tillverkningsindustrin i Sverige.

Under 1960-talet har den utlandskonlrollerade företagssektorn i Sverige expanderat. Dess tillväxt har emellertid inte varit lika påtaglig som den svenska elableringen utomlands och har under senare år snarast tenderat att minska. De utländska direklinvesleringarna har inle heller samma volymmässiga omfattning som de svenska direktinvesteringarna utomlands. Ullandsägda företag i Sverige sysselsatte år 1974 drygt 100.000 personer. Inom tillverkningsindustrin var detta år drygt 50.000 sysselsatta i ullandsägda företag, dvs. ca 5 % av antalet sysselsatta.

Kontrollen av de in- och utgående direktinvesteringarna sker inom ramen förden svenska valutalagstiflningen. Från den 1 juli 1974 har genom ändring i valutalagen (1939:350, ändrad senast 1975:204) den penningpoliliska bedömningen av svenska företags utlandsinvesteringar kompletterats med en prövning utifrån industri- och sysselsällningspolitiska synpunkter. Enligt lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m.m. finns möjlighet att förhindra utländskt övertagande av svenska företag då överlagandet skulle vara oförenligt med väsentliga inhemska intressen. Lagen ses fn. över inom utredningen (Ju 1973:17) om utländska övertaganden av svenska företag.

Flera utredningar om internationella investeringars effekter har gjorts. Framför allt har effekterna på sysselsättningen studerats. Dessa utredningar är inle entydiga. Till stor del beror delta på skillnader i anlaganden om vad som händer om en utlandsinvestering inte kommer till stånd. Om alternativet är investeringar av motsvarande storlek i hemlandet blir det naturiiglvis sysselsättningsföriuster. Är å andra sidan en investering hemma inle ett egentligt allernativ och uppslår en export av insatsvaror och tjänster till det tillverkande dotterbolaget kan :5yselsätlningsvinster uppkomma i hemlandet. Utrymmet för olika bedömningar blir därför betydande, len nyligen framlagd amerikansk kongressrapport' har utlandsinvesteringarna diskuterats bl.a. vad gäller effekten på sysselsättningen i Förenta Staterna. 1 rapporten hänvisas lill undersökningar som gjorts av The Bureau of Labor Stalislics och som påvisar all de amerikanska utlandsinvesteringarna åren 1966-1969 medfört alt en halv miljon arbetstillfällen gått föriorade i Förenta Staterna. Samtidigt pekas på andra studier som i stället resulterat i att de amerikanska utlandsinvesteringarna har ansetts bidraga lill att stimulera sysselsättningen i Förenta Staterna.

Sysselsättningseffekterna av svenska utlandsinvesteringar har bedömts på motsvarande sätt här i Sverige. De fackliga organisationerna har pekat på riskerna för sysselsättningen i Sverige. Företrädare för industrin har däremot hävdat atl utlandsinvesteringar är en föralsältning för atl vidmakthålla svenska förelags internationella konkurrenskraft och därmed garantera sysselsättningen också i Sverige.

Flera utredningar i Sverige har behandlat frågor som berör det internationella företagandet och dess effekter. Koncentrationsutredningen (Fi 1962:31) presenterade i siU betänkande (SOU 1975:50) Internationella koncerner i industriländer en huvudsakligen teoretisk analys av det internationella

' International Investment Uncertainty, Report Prepared by the Staff of the Subcommittee on International Trade, Investment and Monetary Policy of the Commiltee on Banking Currency and Housing, House of Representatives, 94th Congress, Second Session, December 1976

373 Kommlttéer:Industridepartementet   Del II 1:6

företagandels effekter. Näringslivets organisationer och industrins utredningsinstitut har i flera studier belyst olika delaspekter av det internationella företagandet. Även de fackliga organisationerna har bedrivit ett omfattande utredningsarbete. Vissa delfrågor kommer dessutom att bli belysta i en nära framlid. Sålunda har utredningen (H 1974:04) rörande översyn av konkurrensbegränsningslagen bl.a. till uppgift att studera de speciella problem som det internationella företagandel kan ge upphov till på konkurrensområdet. 1 december 1976 gav regeringen statens industriverk i uppdrag att utreda de multinationella företagens betydelse för svensk industriell teknisk utveckling.

Regeringen utsåg nyligen en särskild ulredare för att företa en översyn av Sveriges utvecklingssamarbete på industriområdet (UD 1977:02). Delta arbele kommer bl.a. att beröra möjligheterna atl i olika former engagera svenska förelag för insatser i u-länder.

Trots del omfattande utredningsarbete som har nedlagts saknas fortfarande betydelsefullt underiagsmaierial rörande de internationella investeringarnas samlade näringspolitiska effekter i stort - framför alll saknas på flera delområden empiriska uppgifter med direkt anknytning till Sverige.

Valutastyrelsen, som har att pröva företagens ansökningar om tillstånd till valutautförsel enligl valutalagen, har nyligen i en rapport till riksbanksfullmäktige tagit upp behovet av en utredning om de svenska ullands-investeringarnas effekter. Valutastyrelsen framhåller att en sakprövning i riksbanken av en investerings exportfrämjande- eller betalningsbalansmässiga effekter är svår alt göra främst på grund av svårigheterna att få fram erforderiiga uppgifter för en sådan analys. Det betonas atl med hänsyn fill all utlandsinvesteringarna utgör en ständigt ökande del av det totala svenskägda realkapitalet bör kontrollen av dem inte ses isolerat som en valutaregleringsfråga utan snarare som ett betalningsbalansproblem med industri- och sysselsättningspolitiska aspekter. Valutastyrelsen framhåller det angelägna i all en samlad utredning av de svenska utlandsinvesteringarnas effekter och därmed sammanhängande problem så snart som möjligt kommer lill stånd.

Landsorganisationen har i skrivelse den 21 februari 1977 hemställt att en offentlig utredning tillsätts med uppgift att utreda frågor som sammanhänger med internationella investeringars samhällsekonomiska effekter.

Mot bakgrund av de direkta investeringarnas växande betydelse och behovet av ett bättre underlag fören bedömning av konsekvenserna av denna utveckling bör enligt min mening en utredning om de internationella investeringarnas näringspolitiska effekter komma lill stånd. Jag förordar alt en kommitté tillkallas för ändamålet. Till närmare vägledning för utredningsarbetet vill jag anföra följande.

Kommittén bör beakta koncentrationsutredningens belänkande och de synpunkter som har kommit fram vid remissbehandlingen av belänkandet, och även i övrigt la del av redan befintligt material. Kommittén bör vidare söka tillgodogöra sig tillämplig information i internationella organisationer som FN och dess fackorgan, i synnerhet ILO, samt OECD. Utredningsuppdraget bör omfatta effekterna av såväl svenska investeringar utomlands som utländska investeringar i Sverige. Kommittén bör i första hand inrikta sitt arbele på tillverkningsindustrins investeringar.

En uppgift för kommiUén bör vara att belysa betydelsen av de iniernaiio-nella investeringarnas expansion för den svenska indusiristrakluren såväl i del förflutna som vad gäller effekter på den nationella industriella utveck-

Del II 1:6   Skr 1977/78:103                                      374

lingen på sikt. De intemationella investeringarnas inverkan på branschstrukturer och industrikoncenlralion är av särskilt intresse.

Kommittén bör söka klariägga vilken betydelse de internationella investeringarna hittills har haft och kan beräknas få för induslrisysselsätlningen i Sverige på sikt. En strävan bör vara att belysa såväl den samlade sysselsättningseffekten som eventuella regionala effekter på sysselsättningen. Även effekter på yrkessammansättningen bör belysas.

KommiUén bör särskilt studera sådana effekter som kan förväntas uppkomma på längre sikt. Kommittén bör bl.a. undersöka i vilken utsträckning utlandsetableringar leder till att varuexport överflyttas från svenska till utländska produktionsenheter.

Undersökningen bör inte begränsas till de omedelbara effekterna på industristruktur och sysselsättning. Den bör även behandla de indirekta återverkningarna på företagens internationella konkurrenskraft som en följd av deras utländska investeringar. De internationella investeringarnas effekter på de nationella konkurrensförhållandena bör studeras i nära samarbete med konkurrensulredningen.

Kommittén bör vidare uppmärksamma effekterna av de internationella investeringarna på teknisk utveckling och deras betydelse för produktivitetsutvecklingen i svensk industri. En väsentlig uppgift är all klargöra i vilken utsträckning de internationella investeringarna inverkat på lokaliseringen av forsknings- och utvecklingsverksamheten samt av avancerad tillverkning och produktionsmetoder. I denna del bör kommittén i största möjliga utsträckning bygga på resultat av statens industriverks utredningsarbete om de multinationella förelagens betydelse för svensk industriell teknisk utveckling.

Utredningen skall samråda med den utredning som fillkallals av chefen för ekonomidepartementet angående översyn av valutaregleringen. Så långt det bedöms möjligt bör i berörda delar samordning ske. Jag har i detla hänseende samrått med chefen för ekonomidepartementet.

Kommittén bör hålla nära kontakt med den fidigare nämnda utredaren som gör en översyn av Sveriges utvecklingssamarbete på industriområdet.

Slutligen bör kommittén utreda och lämna förslag till det statistik- och informationssystem som bedöms nödvändigt för att kunna följa utvecklingen av de internationella investeringarna.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för industridepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med uppdrag atl utreda frågan om de internationella investeringarnas näringspolitiska effekter,

atl utse en av ledamöterna atl vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

atl ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Industridepartementet)

375 Kommittéer:lndustridepartementet   Del II 1:7

7. Riktlinjerna för det statliga stödet till hemslöjden

Dir 1977:95

Beslut vid regeringssammanträde 1977-06-30

Departementschefen, statsrådet Asling, anför.

Den svenska hemslöjden har ekonomiska, kulturella och sociala värden. Från sysselsättningssynpunkt och i socialt hänseende har hemslöjden SärskUd betydelse för människor i glesbygd och för människor med handikapp.

Ur den organiserade hemslöjdsrörelsen har successivt en omfattande försäljningsverksamhel för hemslöjdsprodukler vuxit fram. Landets hemslöjdsföreningar - f n. ca 50 föreningar - och deras huvudorganisation Svenska Hemslöjdsföreningamas Riksförbund (SHR) har under 1900-talet effektivi verkat för atl saluföra kvalitativt högtstående hemslöjdsprodukler. Hemslöjdsföreningarna förser slöjdare med råvaror, mönster och modeller samt övertar alster för försäljning.

I föreningarnas verksamhet ryms en betydande del ideell verksamhet, som syftar till bl.a. att sprida kunskap om hemslöjdens kulturella värden. Föreningarna anordnar kurser, föredrag och utställningar samt ger råd och upplysningar åt slöjdare och allmänhet.

I vart och ett av de tjugofyra länen finns sedan eU antal år tillbaka en länshemslöjdskonsulent som på hel- eller deltid arbetar för alt vidareutveckla hemslöjden inom sin region. Konsulentverksamheten är i regel främst inriktad på s.k. mjuk slöjd (textilier o.dyl.). Tjugo av konsulenterna är anställda hos en hemslöjdsförening eller ett länshemslöjdsförbund. De övriga fyra konsulenterna är anställda hos resp. landstingskommun. Stat och landsting svarar i princip för hälften var av konsulenternas lönekostnader m.m.

Föratom länshemslöjdskonsulenlema finns ytteriigare sju hemslöjdskonsulenter i sammanlagt sex län samt en specialkonsulenl för knyppling i Östergötlands län och en konsulent för hemslöjden i Stockholms skärgård. Dessa konsulenter är med undanlag för konsulenten för knyppling anställda hos resp. landstingskommun, som huvudsakligen svarar för deras kostnader. SluUigen finns också en sameslöjdskonsulenl som är anställd hos Same-Älnams slöjdutskott. Kostnaderna för den konsulenten bestrids genom statsbidrag. För budgetåret 1977/78 har riksdagen anvisat medel för ytterligare en sameslöjdskonsulenl (prop. 1976/77:100 bil. 17,s.79,NU 1976/77:26, rskr 1976/77:236).

Statens industriverk är central förvaltningsmyndighet för bl.a. hemslöjdsfrågor. TiU industriverket finns knuten en hemslöjdsnämnd med uppgift alt bistå verket i viktigare hemslöjdsfrågor.

För statliga bidrag till olika hemslöjdsändamål har för budgetåret 1977/78 anvisats 1.952.0(X) kr. Medlen fördelas av industriverket enligl riktlinjer som fastställdes vid 1968 års riksdag (prop. 1968:1 bil. 9 s. 91-93, SU 1968:7, rskr 1968:7). Bidragen, som i princip utgår endast till den ideella verksamheten inom hemslöjden, avser i första hand kostnaderna för länshemslöjdskonsulenlema.

Föralom del statliga slöd som hemslöjden åtnjuter enligl vad jag nu har sagt främjas hemslöjdsverksamheten även genom statsbidrag till kursverksamheten vid SHR:s kursgård i Insjön-Sätergläntan, Hemslöjdens gård.

Del 11 1:7   Skr 1977/78:103                                     376

Bidrag lämnas enligt bestämmelserna i förordningen (1971:342) om enskilda yrkesskolor (ändrad senast 1977:473). Vidare finns möjligheter att genom regionalpolitiska åigärder särskilt stödja hemslöjden i glesbygder och i skärgårdsområden. Slutligen kan stöd ulgå till hemslöjdsföreningarnas affärsverksamhet enligt bestämmelserna i kungörelsen (1960:372) om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri (ändrad senast 1976:471).

1 skrivelse den 29 november 1976 har statens industriverk med överiäm-nande av en inom verket upprättad promemoria. Det statliga stödet lill hemslöjden, långsiktigt program - synpunkter och förslag, hemställt att vissa hemslöjdsfrågor görs till föremål för särskild översyn. 1 skrivelsen framhålls bl.a. alt de utgångspunkter som ligger lill grand för inriktningen av del statliga slödel lill stora delar är föråldrade och all även andra sy npunkter än de som hittills har varit vägledande för stödet bör beaktas.

Jag instämmer i uppfattningen alt riktlinjerna för det statliga slödel till hemslöjden inte längre är helt tidsenliga och förordar därför atl dessa ses över. Med hänsyn till all hemslöjdsfrågorna berör så många intressenter - bl.a. de enskilda slöjdarna, hemslöjdsrörelsen, landstingskommunerna och staten -anser jag att en särskild utredare bör tillkallas för att göra översynen.

Utredaren bör sålunda fä i uppdrag all med utgångspunkt i bl.a. industriverkets skrivelse och promemoria ge förslag till inriktning och omfattning av ell fortsatt statligt slöd lill hemslöjden. Utredaren bör särskilt analysera och ta ställning till följande frågor.

För dsi första bör övervägas om det statliga stödet även i fortsäuningen i princip bör begränsas till den ideella hemslöjdsverksamheten.

För det andra bör utredaren överväga om det nuvarande verksamhetsområdet för länshemslöjdskonsulenlema behöver utvidgas. F.n. omfaUas vissa slag av hemslöjdsarbeten endast i ringa mån eller inte alls. Jag avser då i första hand den s.k. hårda slöjden (trä, metall o. dyl.), knypplingsverksamheten, hemslöjden i skärgårdsområden och upprätthållandet av olika invandrar-grappers hemslöjdstraditioner. Utredaren bör föreslå de eventuella förändringar som kan behövas i fråga om konsulenternas organisation och utbildning med hänsyn till sina överväganden om den framlida verksamhetsinriktningen.

För det tredje bör utredaren ta ställning lill frågan om huvudmannaskapet för länshemslöjdskonsulenlema. Som jag nyss har nämnt är fiugo konsulenter anställda hos hemslöjdsförening eller motsvarande medan övriga fyra konsulenter är anställda hos landstingskommun. Enligt industriverket finns skäl som talar för atl konsulenterna bör vara landstingsanstäUda. Utredaren bör redovisa för- och nackdelar av att huvudmannaskapet för samtliga länshemslöjdskonsulenter förs över till landstingsorganisationen. Utredaren bör även ta ställning till om ändrade fördelningsprinciper beträffande kostnadema för konsulenterna bör komma ifråga.

Fördei£ärde bör utredaren överväga om det statliga stödet till hemslöjden bör innefatta även driftsbidrag lill SHR:s kursgård Sälerglänlan eller om eventuella driftsunderskott bör kunna finansieras på annat sätt, t.ex. genom höjda kursavgifter.

För de\ femte bör bedömas om hemslöjdssammanslutningar utanför den organiserade hemslöjdsrörelsen, dvs. sammanslutningar som inle är knutna fill SHR, och som i dag inle omfattas av det statliga slödel i fortsäuningen bör kunna komma i åtnjutande av sådant stöd. En skälig utgångspunkt vid bedömningen av denna fråga är enligt min mening atl inom en given

377 Kommittéer:Industridepartementet    Del II 1:8

resursram all seriös hemslöjdsverksamhet bör främjas.

För det sjätte bör utredaren överväga om statens industriverk även i fortsäuningen bör vara den centrala myndigheten för hemslöjdsfrågor.

Utredaren bör vara oförhindrad atl ta upp även andra frågor med direkt anknytning till hemslöjden.

Kostnaderna för genomförande av de förslag som läggs fram bör redovisas. Om förslagen innebär ökade medelsbehov bör även redovisas hur verksamheten på bästa sätt bör utformas inom en oförändrad medelsram.

Utredaren bör redovisa resultaten av sitt arbete före utgången av oktober 1978.

Med hänvisning fill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för industridepartementet

att tillkalla en särskild ulredare med uppdrag aU göra en översyn av gällande riktlinjer för del statliga stödet till hemslöjden,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall ulgå i form av dagarvode enligt kommiuékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att kostnadema skall belasta trettonde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Industridepartementet)

8. Tillkallande av en energikommission

Beslut vid regeringssammanträde 1976-12-22

Statsrådet Johansson anför.

År 1975 godkände riksdagen ett energipolitiskt program (prop. 1975:30, NU 1975:30, rskr 1975:202) för tiden lill år 1985. Förslag belrän"ande energipolitiken under resterande del av 1980-talet förutsattes bli framlagda år 1978, då bl. a. bättre erfarenhetsunderiag väntades föreligga beträffande dels energisparinsatsernas effekter, dels driftsäkerhet m. m. i svenska och utländska kärnreaktorer. 1 någon utsträckning skulle också resultat från energiforskningsprogrammel då kunna föreligga.

Under den lid som programmet har varit i kraft har i huvuddrag följande åtgärder förberetts eller vidtagits. Det ekonomiska stödet till energibesparande åtgärder i bostäder och andra lokaler och inom näringslivet har utvidgats. Noggranna studier av industrins energianvändning har inletts och förslag har utarbetats beträffande nya eller förstärkta sparåtgärder. Byggnadsnormer har beslutats, som väntas leda till avsevärt sänkt energiåtgång i nybyggnader. Underiag har lagils fram för en lagstiftning om kommunal energiplanering. En lång rad forsknings- och utvecklingsprojekt har startats. Vidare har, som jag för vissa fall kommer att redovisa närmare i det följande, eU antal utredningar och studier inletts i syfte aU la fram delar av det underiag som kommer att behövas för att utforma energipolitiska riktlinjer för tiden efler år 1985.

Del II 1:8   Skr 1977/78:103                                      378

Som framgår av regeringsförklaringen den 8 oktober 1976 är det regeringens avsikt atl föra en energipolitik som tryggar energiförsörjning och sysselsättning samt ger handlingsfrihet för framtiden.

Regeringen avser atl presentera program för effektivare energianvändning främst vid bostads- och lokaluppvärmning samt i industriprocesser. En plan skall upprättas för utbyggnad av kraft värme verk. Särskilda finansiella föralsättningar skall skapas för en snabb utbyggnad av industriellt mottryck och utnyttjande av spillvärme.

Energiforskningen skall i ökad utsträckning inriktas på att utveckla teknik för användning av förnyelsebara energikällor, såsom solenergi, vindkraft och jordvärme.

Ell effektivare utnyttjande av vattenkraften i redan exploaterade älvar skall eftersträvas. De outbyggda norriandsälvarna och andra värdefulla älvsträckor skall bevaras. Elproduktionen i oljekondensanläggningar skall så långt som möjligt begränsas.

Vidare konstaleras i regeringsförklaringen aU kärnkraften är förenad med slora problem och risker. Främst gäller det hanteringen av det använda bränslet och del högaktiva avfallet. Satsning på kärnkraft kan inte ske om inle dessa risker bemästras på ett betryggande sätt. I rådande läge måste ställas som villkor att kärnkraftsaggregat, som f n. är under byggnad, inte får las i drift, om inte det berörda kraftföretagel dels kan förete godtagbart avtal om upparbetning av ulnytfial kärnbränsle, dels kan visa hur och var en helt säker slutlig deponering av del högakliva avfallet kan ske.

Sludigen framhålls att en särskild kommission skall tillkallas för aU förbereda nästa beslut rörande energipolitiken. Kommissionen skall bl. a. ha lill uppgift aU granska och utvärdera erfarenheter och forskningsrapporter rörande kärnkraftens säkerhet och miljöpåverkan samt hanteringen av det högaktiva avfallet. Den skall vidare ange tänkbara modeller får ett nytt energipolitiskt förslag som skall föreläggas riksdagen 1978. En beredskapsplan för avveckling av kärnkraften skall upprättas för att sällas i kraft, om säkerhetsproblemen inle kan lösas. Kommissionen skall belysa den försörjningslrygghet som kan uppnås på längre sikt med de olika handlingsalternativen och ge en bedömning av kostnaderna. Vidare skall klarläggas möjligheten alt, om opinionen inför nämnda riksdagsbeslut fortfarande är starkt splittrad, företa en rådgivande folkomröstning.

Den nya energipolitik som markeras i regeringsförklaringen bygger på en ekologisk grandsyn som syftar till all successivt ersätta användning av utlömliga resurser med förnyelsebara resurser.

Energiförsörjningen skall bereda trygghet och säkerhet, arbete och utkomst. En viktig förutsättning för att uppfylla dessa krav är att handlingsfriheten i framtiden främjas. En god hushållning med energiråvaror och energi utgör grunden för en sådan handlingsfrihet.

Jag vill nu anmäla frågan om en energikommission och närmare ange vilken arbetsinriktning den bör ha.

Kommissionens huvuduppgift bör vara att samla, utvärdera och redovisa material samt göra nödvändiga kompletterande studier som kan tjäna som underiag för regeringens ställningstaganden och förslag till riksdagen år 1978 om den svenska energipolitikens inriktning för tiden fram till omkring år 1990. Kommissionen bör vara oförhindrad att därjämte också redovisa synpunkter och förslag avseende ett längre tidsperspektiv. Kommissionens redovisning bor ha formen av alternativa energiprogram för liden lill år 1990, Antalet alternativ bör det ankomma på kommissionen att besluta om, liksom

379 Kommittéer:Industridepartementet   Del II 1:8

de karakteristika som skall gälla för alternativen.

Jag vill emellertid i delta sammanhang anföra följande som bakgrund till utformningen av de olika alternativen. Energipolitiken måste utformas så att den på ett effektivt sätt medverkar till att uppnå de övergripande mål som vi har för samhällets utveckling. Den skall alltså bidra lill hög sysselsättning, fortsau ekonomisk utveckling saml social och ekonomisk utjämning. Den får inte medföra att vårt nationella oberoende försvagas. Kommissionens redovisning måste därför innefatta en bedömning av de långsikliga konsekvenserna i dessa avseenden av de olika alternativen.

Som framgår av regeringsförklaringen bör minst ell alternativ innebära atl kärnkraften successivt avvecklas fram till 1980-talets mitt. Kommissionen bör upprätta en lids- och beslutsmässig plan för en sådan avveckling. Kommissionen bör också undersöka och ge förslag till administrativa och andra åigärder som krävs för att eventuellt behövliga anläggningar för alternativ kraftproduktion snabbt skall kunna byggas. Kommissionen är oförhindrad att, för genomförande redan före år 1978, föreslå sådana åtgärder som främjar handlingsfriheten, särskilt beträffande elförsörjningen.

1 de alternativa energibalanserna för år 1990 bör kommissionen så långt möjligt redovisa samhälleliga konsekvenser, dvs. ekonomiska, sysselsättningspoliliska, handels- och beredskapspoliliska saml hälso- och miljömässiga. Kommissionen bör också analysera hur olika energialternativ påverkar Sveriges internationella beroende. De distributionssystem som alternativen förutsätter bör beskrivas. Kommissionen bör även redovisa vilka förändringar inom näringsliv, kommunikafioner och boende, som kan bli följden av eller som kan krävas för de olika alternativen. Bl. a. de ekonomiska, hälso- och miljömässiga, försörjningsmässiga och sociala konsekvenserna bör redovisas så ingående att de olika alternativen kan värderas vart och ett för sig. De ekonomiska konsekvenserna bör bedömas med utgångspunkt från att varje energislag skall bära sina egna kostnader, varvid även kostnader som beräknas uppkomma i framtiden så långt möjligt bör beaktas. Med tanke på önskemål om framtida handlingsfrihet på energiområdet är det väsentligt, att de olika energibalansernas flexibilitet undersöks och värderas.

De utvärderingar som görs bör beakta den samhällsekonomiska och sociala utvecklingen, så all de ger en fullständig och konsistent beskrivning av konsekvenserna av de olika alternativen. Kommissionen bör därför uppmärksamma det arbete med långtidsutredning och långsiktiga perspektivplaner som pågår inom regeringskansliet.

Som framhålls i regeringsförklaringen skall en avveckling av kärnkraften ske om de problem och risker, som denna energiform för med sig, inte kan lösas. Med hänsyn härtill och lill att kärnkraftverk är och kommer alt vara i drift under i varje fall en övergångslid är det angeläget att kärnkraftens säkerhetsfrågor, inkl. frågor om hantering och förvaring av radioaktivt avfall m. m., blir ingående belysta.

Jag vill i sammanhanget erinra om att regeringen nyligen har remitterat till lagrådet ett förslag till lag om särskilt tillstånd för alt få ta kärnreaklor i drift. Lagförslaget innebär att en kärnreaklor får tas i drift endast om innehavaren har företett avtal som på ett betryggande sätt tillgodoser behovet av upparbetning av använt kärnbränsle och har visat hur och var en helt säker slutlig förvaring av det vid upparbetningen erhållna högaktiva avfallet kan ske. Alternativt skall han kunna visa hur och var en helt säker slutlig förvaring av använt kärnbränsle kan ske utan föregående upparbetning.

Del II 1:8   Skr 1977/78:103                                      380

Frågor om tillstånd enligt lagen prövas av regeringen.

1 energikommissionens uppdrag bör ingå att granska och utvärdera tillgängligt underlagsmaterial. Aka-utredningens (1 1972:08) betänkande (SOU 1976:30 och 31) Använt kärnbränsle och radioaktivt avfall bör, tillsammans med remissyttrandena över betänkandet, överlämnas till kommissionen för atl ingå i undertaget för dess bedömningar.

Kommissionen bör även la del av och följa de undersökningar som kommer att göras inom landet av bl. a. programrådet för radioaktivt avfall och Svensk kärnbränsleförsörjning AB, Kommissionen bör även följa vad som görs i fråga om använt kärnbränsle utomlands och ta del av utländska erfarenheter beträffande upparbetning, avfallshantering, förvaring och slutdeponering. Även drifterfarenheter i Sverige och utomlands samt erfarenheter rörande kärnkraftens miljöpåverkan bör belysas och granskas, I detta sammanhang vill jag erinra om att statens kärnkraflinspektion har regeringens uppdrag att analysera erfarenheterna från driften av lättvatlenreaktorer. Denna reaktorsäkerhetsstudie skall överiämnas till regeringen senast den 30 juni 1977,

Vad gäller övriga energislag - olja, gas, kol, vattenkraft osv, - är en miljö-och säkerhetsmässig värdering också nödvändig om man skall kunna avgöra vilket energisystem som totalt sett medför de lägsta riskerna och de minst negativa miljöeffekterna och är det samhällsekonomiskt mest fördelaktiga. På samma sätt som gäller för kärnkraft bör en ingående bedömning ske av riskerna för hälsa och miljö med övriga energislag. På detla område finns redan nu visst underlagsmaterial, t. ex. betänkandena (SOU 1974:22 och 1976:28) Vattenkraft och miljö ;5om bl.a. redogör för miljöeffekterna vid utbyggnad av vattenkraft. Nytt material håller också på alt tas fram, t. ex. inom energi- och miljökommittén (Jo 1976:02). Kommissionen bör ta del av detta material och göra de kompletteringar som kan erfordras för kommissionens egna bedömningar. Kommissionen bör i sammanhanget beakta atl riksdagen nyligen har lagt fast ett mål för de tillåtna utsläppen av svavel i Sverige år 1985 (prop. 1976/77:3, JoU 1976/77:4, rskr 1976/77:24). Målet är att till dess sänka de totala utsläppen till samma nivå som rådde i början av 1950-talet.

Vid utarbetandet av alternativt sammansatta försörjningssystem krävs vidare att kommissionen gör en bedömning av möjligheterna all förse Sverige med energi av olika slag. Denna måste göras mot bakgrund av dels utvecklingstendenserna internationellt, t.ex. i fråga om olja, naturgas, kol och kärnbränsle, dels de inhemska föratsältningarna för primärenergiproduktion och för produktion av elektrisk energi, fiärrvärme m. fl. sekundära energiformer. Kommissionen bör i detla sammanhang bl. a. uppmärksamma arbetet inom OECD på en revidering av organisationens långsikliga energisludie. Kommissionen bör analysera de risker som vårt lands stora oljeberoende för med sig. Liksom hittills bör ett viktigt inslag i svensk energipolitik vara att delta beroende så långt möjligt skall begränsas. De modeller som kommissionen tar fram bör utgå härifrån.

Det krävs även en bedömning av utsikterna till nya tekniska lösningar och system samt till utnyttjande av energislag som hittills inte har haft någon nämnvärd betydelse i Sverige. Särskilt intresse bör, som framhålls i regeringsförklaringen, ägnas åt möjligheterna att ulnylfia de förnyelsebara energikällorna. Möjligheterna bör undersökas att härvidlag utvidga eller intensifiera nuvarande energiforskningsprogram. Vid dessa bedömningar bör kommissionen    beakta    de     resultat    som     kommer     fram    inom

381 Kommittéer:lndustridepartementet   Del II 1:8

energiforskningsprogrammet. Kommissionen bör även försöka att bedöma när de nya energiformerna eller de nya tekniska lösningarna kan bli tillgängliga för en bredare introduktion i vårt land och hur detta beror av de ambitionsnivåer som väljs ifråga om forskningsinsatser, samt vilka sidoeffekter på hälsa och miljö eller annoriedes som de kan väntas ha. Inom delegationen (I 1975:02) för energiforskning tas f n. fram material som bör kunna tjäna som bedömningsunderiag i nu nämnda avseenden.

En central uppgift för kommissionen bör vara all utarbeta förslag till åtgärder som medför en effektiv energianvändning. Statens industriverk planerar att under andra halvåret 1977 lägga fram en prognos för energianvändningen fram till år 1990 eller år 1995. Kommissionen bör ta del av industriverkets prognosarbete och göra alternativa förslag till hur energikonsumtionen skall tillåtas utveckla sig till omkring år 1990. Alla möjligheter till bättre energihushållning bör prövas, inkl. sådana som innebär atl energiproduktion kan ske i anslutning till industriella tillverkningsprocesser, t. ex. genom att utnyttja avfallsprodukter eller spillvärme, eller genom att producera motlryckskraft. De risker som härvid kan uppkomma för hälsa och miljö bör även belysas. Mot bakgrund av det underiag som kommer fram inom delegationen för energiforskning bör förslaget utarbetas om intensifierad forsknings- och utvecklingsverksamhet för alt förbättra energihushållningen på alla områden.

Kommissionen bör vidare undersöka de medel som står till buds för alt påverka energikonsumtionen. Till de väsentliga frågor som härvid bör belysas hör inverkan av olika prisnivåer och olika prissystem. Andra väsentliga frågor gäller effekterna och den principiella inriktningen av ekonomiskt stöd till investeringar med förbättrad energihushållning som syfte. 1 detta sammanhang bör beskattningens roll särskilt beaktas. Efter samråd med chefen för budgetdepartementel föreslår jag att kommissionen skall överta energiskatleulredningens (Fi 1975:07) uppgifter med i huvudsak oförändrade direktiv.

Traditionellt har utformningen av energibeskattningen väsentligen betraktats som en skallepolitisk fråga. Vid sidan av detta fiskala element torde energiskatten framöver i högre grad än hittills komma all användas i ett vidare energipolitiskt syfte. Kommissionen bör vara oförhindrad att föreslå inskränkningar i beskallningsområdets omfattning eller skattefrihet för viss energiförbrukning. Däremot bordet, liksom tidigare, inte ingå i uppdraget att ta upp frågan om atl ersätta den nuvarande särskilda energibeskattningen med en beskattning inom mervärdeskattens ram.

Till tidigare uppgifter bör läggas att överväga energibeskattningens inverkan på kostnadsrelationen energi-arbetskraft inom företagen. Därvid bör undersökas den betydelse som energipris och energiskatt kan ha för den långsikliga utvecklingen av industrins investeringar och efterfrågan på arbetskraft och för skilda branschers internationella konkurrenskraft.

Vidare bör kommissionen vid sina överväganden om ändringar i energiskattens avvägning för att främja en bättre energihushållning även undersöka sådana ändringar som kan stimulera till att förnyelsebara energikällor utvecklas och utnyttjas.

Resultaten av kommissionens överväganden om energiskattens utformning bör redovisas lill statsrådet och chefen för budgetdepartementet.

Institutionella faktorer inom och utanför energisektorn som påverkar effektiviteten   hos   de   olika   styrmedlen   bör   också   beaktas,   i. ex.

Del II 1:8   Skr 1977/78:103                                       382

konstruktionen av hyreskontraki och leveransavial för elenergi.

Del är angelägel atl kommissionen analyserar konsumlionsutvecklingen samt hittills vidtagna hushållningsåtgärder och anger, sektor för sektor, vilka ytteriigare åtgärder som kan vidtas. I detla sammanhang är kommissionen oförhindrad atl också studera allernativ till nuvarande bidragssystem för energibesparande åtgärder, t. ex. olika former av låne- och lånegaranlisystem. Redovisning bör ske i form av ett åtgärdsprogram, eller flera alternativa program, som kompletteras med en redogörelse för samhälleliga konsekvenser av olika slag (ekonomi, sysselsättning, hälsa, miljö, etc). Redovisningen bör i möjligaste mån vara sådan att en avvägning kan göras mellan insatser inom olika konsumtionsseklorer i syfte att nå den totalt sett mest effektiva sammansättningen av åtgärder i relation lill insatta medel och resurser.

Kommissionen är givetvis oförhindrad alt redovisa även åtgärdsprogram där besparingsansträngningarna inriktas främst på särskilda energiformer, t. ex. oljeprodukter eller elektrisk energi, oavsett konsumtionsseklor.

I sammanhanget vill jag erinra om atl verksamhet f n. pågår på ett antal olika håll för all utarbeta förslag om energihushållningsåigärder. Bl. a. har energisparkommittén (11974:05) i uppgift alt undersöka förutsättningarna för alt införa direkta restriktioner eller förbud I syfte att varaktigt minska energianvändningen. Statens planverk har fått i särskilt uppdrag atl närmare utreda möjligheterna lill energibesparing i det befintliga byggnadsbeståndet. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar utreder vissa frågor om värmetaxering av fastigheter. Konsumentverket har i uppdrag att belysa sambandet mellan energiförbrakningen och den privata konsumtionens sammansättning. Statens industriverk utreder industrins energihushållning.

Det är angeläget all pågående utrednings- och förslagsverksamhet inom energiområdet fortgår och genomförs utan atl avvakta kommissionens mer långsiktiga och övergripande överväganden.

Nu gällande energiforskningsprogram omfattar tiden t. o. m. den 30 juni 1978. Delegationen för energiforskning har i uppdrag bl. a. att lill den 28 september 1977 ta fram underlag för stalsmaklernas beslut om forsknings-och utvecklingsarbete inom energiområdet under treårsperioden därefter. De tilläggsdirektiv som regeringen den 10 juni 1976 meddelade för delegationens arbete härvidlag bör ändras i vad avser de alternativa förslag som delegationen har att redovisa. Ett allernativ bör alltjämt innebära en i förhållande till insatserna inom energiforskningsprogrammet under budgetåret 1977/78 oförändrad ambitionsnivå. Däratöver bör delegationen redovisa två alternativ som innebär högre ambitionsnivåer. Härvid bör belysas främst möjligheterna till ökade insatser vad gäller utvecklingen av förnyelsebara energikällor. Sådana insatser bör innefatta även den forskning och utveckling som behövs för alt anpassa olika konsumlionsseklorer fill ett ökat utnyttjande av dessa energikällor.

Delegationens uppgift hänger nära samman med de uppgifter som jag förordar skall läggas på energikommissionen. Nära beröring med kommissionens uppdrag har även delegationens övergripande och mer långsiktiga verksamhet - att la fram underlag för planering av forsknings- och utvecklingsverksamheten inom energiområdet i ett långsiktigt perspektiv -liksom dess verksamhet som ansvarigt organ för programmet Allmänna energisysiemstudier. Jag avser att återkomma lill frågan om ändrade direktiv för delegationen. Jag avser också att senare göra sådana förändringar i delegationens  sammansättning  att  ett   personsamband   skapas   mellan

383                  Kommittéer:Indu.stridépartementet   Del II 1:8

kommissionen och delegationen.

När det gäller de långsiktiga perspektiven bör kommissionen uppmärksamma den verksamhet som styrelsen (U 1975:17) för sekretariatet för framtidsstudier ansvarar för, särskilt det nu pågående projektet Energi och samhälle.

Kommissionens arbete bör bedrivas med stor öppenhet. Information bör fortlöpande lämnas om hur arbetet fortskrider och tillfälle bör ges till offentliga utfrågningar och debatter även med internationell expertis. Vidare bör stor vikt läggas vid atl utforma kommissionens redovisningar och förslag så alt de blir lättlästa och tillgängliga för en störte allmänhet.

Arbetet bör bedrivas skyndsamt. Huvudalternativ skall redovisas senast den I mars 1978. Vissa frågor bör behandlas med förtur. Dessa frågor rör dels den fortsatta forsknings- och utvecklingsverksamheten när nuvarande program upphör, dels utformning av och nivå för de ekonomiska styrmedel som har generellt och starkt inflytande över konsumtionens utveckling, särskilt energibeskattningen. Uppdraget skall i sin helhet vara redovisat senast den I juli 1978.

Det är väsentligt, och med hänsyn till tidplanen nödvändigt, alt kommissionen bedriver sitt arbete i nära samverkan med de myndigheter, kommittéer m. fl. som enligt vad jag tidigare har nämnt f n. utreder frågor inom energiområdet. Med hänsyn härtill bör vissa myndigheter och kommittéer få i uppdrag atl biträda kommissionen i dess arbele.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar mig

all tillkalla en kommission med högst 15 ledamöter, med uppdrag atl utarbeta alternativa förslag till energipolitikens utformning för tiden fram till år 1990,

alt utse en av ledamöterna att vara ordförande i kommissionen,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommissionen.

Vidare hemställer jag atl regeringen

dels uppdrar åt statistiska centralbyrån, statens naturvårdsverk, statens slrålskyddsinstitul, konsumentverket, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, bostadsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforskning, statens planverk, statens industriverk, nämnden för energiproduktionsforskning, programrådet för radioaktivt avfall, statens kärnkraftinspektion, styrelsen (U 1975:17) för sekretariatet för framtidsstudier, energi- och miljökommittén (Jo 1976:02), energisparkommittén (I 1974:05) och delegationen (I 1975:02) för energiforskning att utöver vad som följer av 6 § första stycket kommittéförordningen (1976:119) lämna kommissionen det biträde som den behöver för att fullgöra sitt uppdrag,

dels föreskriver

alt energiskalteutredningens (Fi 1975:07) uppdrag skall vara avslutat,

alt kommissionen skall överta energiskatleulredningens uppdrag med de ändringar jag nu har förordnat,

atl ersäUning ull ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394) om ej annat föreskrives,

att kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

Del II Kn:l Skr 1977/78:103                                        384

Kommundepartementet

1. Länsdomstolarnas organisatoriska ställning, målområde m.m.

Dir 1977:4

Beslut vid regeringssammanträde 1977-01-27

Departementschefen, statsrådet Antonsson, anför.

Den 1 juli 1971 organiserades länsstyrelserna om på grundval av riktiinjer som statsmakterna hade bestämt år 1970 (prop 1970:103, SU 1970:132, KU 1970:34, rskr 1970:248 och 308), Länsstyrelserna delades in i tre avdelningar, en planeringsavdelning, en skatteavdelning och en förvaltningsavdelning. Länsstyrelsen i Stockholms län fick dock en organisation med fem avdelningar, planeringsavdelningen, taxeringsavdelningen, kameral- och uppbördsavdelningen, länsskalterättsavdelningen och förvaltningsavdelningen, 1 varje län inrättades en länsskatterätl och en länsrätt. Den 1 juli 1975 inrättades också en fastighetstaxeringsrält i varje län (prop, 1973:162, SkU 1973:70, rskr 1973:391), 1 administrativt hänseende ärdomslolarna knutna till länsstyrelsen.

Inom förvaltningsavdelningen i Stockholms län finns kansli för länsrätten, Länsskalterättsavdelningen är kansli för länsskalierälten och faslighetstaxe-ringsrätlen, Förvallningsavdelningarna i övriga län, utom Gofiands län, består av en rättsenhet och en allmän enhet, Rältsenhelen ulgör kansli för länsskatlerätlen och faslighelslaxeringsrällen, medan allmänna enheten är kansli för länsrätten. Vid allmänna enheten handläggs även vissa förvaltningsärenden t,ex, ärenden orn pass, val, lotterier, fordonsregislrering, utfärdande av körkort, socialvård och exekutiv försäljning av fast egendom.

Bestämmelser om länsdorristolarnas kompetensområden samt om domförhel, omröstning och ledamöter i domstolarna finns i lagen (1971:52) om skatterätt, fastighetstaxeringsrält och länsrätt (ändrad senast 1976:566). Vid länsskatterätt handläggs bl.a. besvär över taxeringsnämnds beslut om inkomst- och förmögenhetstaxering (3 §). Mål om fastighetstaxering handläggs vid faslighetsiaxeringsrätl. Vid länsrätt handläggs enligt 4 § bl.a. barnavårds- och nyklerhetsvårdsmål, mål enligt 21 kap. föräldrabalken, mål om utvisning och mål om återkallelse av körkort. Riksdagen har under våren 1976 fatlat principbeslut om att handläggningen av frågor om körkortsåter-kallelse på grund av vissa trafikbrott skall flyttas från länsrätt till tingsrätt (prop. 1975/76:155, TU 1975/76:28, rskr 1975/76:390). Utredningen (K 1976:02) om vissa körkortsfrågor har genom tilläggsdirektiv den 21 oktober 1976 fäll i uppdrag att överväga bl.a. de gränsdragningsproblem som uppkommer i delta sammanhang.

Länsdomslolarna består enligt huvudregeln i 5 § av ordförande och nämndemän. I fastighetstaxeringsrält ingår även värderingstekniska ledamöter. För alla länsdomslolarna gäller att bl.a. vissa enklare mål kan avgöras av ordföranden ensam (6 §). Ordföranden skall enligt 7 § vara jurist. Han är tjänsteman hos länsstyrelsen och i regel chef för förvaltningsavdelningen.

385 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:l

rältsenhelen eller allmänna enheten. Tjänst som ordförande tillsätts av regeringen efter förslag av länsstyrelsen. Även om några formella krav på juristutbildning inte har ställts upp i fråga om föredragandena i länsdomslolarna, är dessa oftast jurister. De har i regel fasta tjänster i länsstyrelsen. Det processuella förfarandet i länsdomslolarna regleras av förvaltningsprocesslagen (1971:291, ändrad senast 1975:1298).

Fi-ågan om fristående regionala förvaltningsdomstolar övervägdes redan vid tillkomsten av länsskatterätterna och länsrätterna. Innebörden av förslagen i prop. 1970:103 och 1971:14 var aU domstolarna i administrativt hänseende skulle vara knutna till länsstyrelserna. Såväl statsutskottet (SU 1970:132 s. 9) som civilutskotlet (CU 1971:9 s. 11) uttalade att principiella skäl kunde anföras för fristående länsdomslolar. Utskotten ansåg dock alt länsskallerältema och länsrätterna enligt Kungl. Maj:ts förslag i praktiken skulle fä en oberoende och jävsfri ställning. De ansåg därför atl förslaget borde godtas men all det slutliga ställningstagandet till frågan om frislående länsdomslolar borde anslå. I reservationer till ulskottsullåtandena gjordes uttalanden lill förmån för fristående domstolar. Lagrådet hade med anledning av remiss den 20 november 1970 av förslag till lag om skatterätt och länsrätt i första hand uttalat sig för helt fristående länsdomstolar Lagrådet anförde även all det framstod som naturligt all de två länsdomstolarna, sedan de hade varit i verksamhet någon lid och länsrätternas kompetensområde hade vidgats, lades samman till en domstol.

Länsberedningen fann i betänkandet (SOU 1974:84) Stat och kommun i samverkan inte skäl att föreslå någon ändring i fråga om länsdomstolarnas organisatoriska anknytning till länsstyrelsema. Beredningen föreslog dock alt domstolarna skulle läggas samman till en domstol. 1 ett särskilt yttrande till betänkandet uttalade fyra ledamöter, atl del på förvaltningsrättskipningens område på sikt borde byggas upp en organisation som motsvarade organisa-uonen inom del allmänna domstolsväsendet, där också domstolarna i första instans är organisatoriskt fristående.

I prop. 1975/76:168 om vissa frågor rörande den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation anförde föredraganden alt övervägande skäl talade för all de tre länsdomslolarna lades samman lill en domstol. Innan beslut härom fattades, borde emellertid vissa organisatoriska frågor undersökas. Enligt föredragandens mening fanns det inte anledning att låta utreda även frågan om en utbrytning av länsdomstolarna från länsstyrelserna.

I motionerna 1975/76:664 och 877 hemställdes att riksdagen skulle uttala att länsdomstolarna i framtiden borde vara organisatoriskt fristående från länsstyrelserna. Den aviserade utredningen om länsdomstolarna borde enligt motionen 1975/76:2507 inriktas på all ge dessa domstolar ställning av frislående regionala förvaltningsdomstolar. I motionen 1975/76:2509 hemställdes att riksdagen skulle begära en utredning om länsdomstolarnas utbrytning ur länsstyrelsema.

Konstitutionsutskotlet (KU 1975/76:55) hemställde atl motionerna skulle .avslås. 1 en reservation anfördes att den utredning som hade aviserats i proposUionen borde ges sådana direktiv atl den kunde inrikta sill arbete på att länsdomstolama skulle brytas ut ur länsstyrelsema och ges en organisatoriskt fristående ställning. Riksdagen biföll utskoltels hemställan (rskr 1975/ 76:370).

Länsstyrelsernas uppgifter och organisation har förändrats väsentligt under senare år. Det viktigaste ledet i utvecklingen har varit uppbyggnaden av planeringsavdelningarna. En kraftig förstärkning av skatteavdelningarna

25 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

Del II Kn:l Skr 1977/78:103                                        386

har också påbörjats som ell led i den allmänna effektivisering av skatteadministrationen som stalsmaklema har beslutat om. Jag finnerdet naturiigt alt även rikta uppmärksamheten mot förvaltningsavdelningarna och länsdomstolama. Verksamheten där rör frågor som ofta har stor betydelse för de enskilda människorna. Det är, som också riksdagen har uttalat i olika sammanhang (senast KU 1976/77:15), en angelägen uppgift atl vidta åigärder för att stärka rättssäkerheten och de enskilda människornas förtroende för myndigheternas saklighet och opartiskhet.

Erfarenheterna av länsdomstolarna är i huvudsak goda. I fråga om lämpligheten av den organisatoriska anknytningen till länsstyrelserna föreligger dock delade meningar. Vid bedömningen av om detla samband bör brytas är föreskriften i 11 kap. 2 § regeringsformen en viktig utgångspunkt, Enligt denna bestämmelse fär ingen myndighet bestämma hur en domstol skall döma i det enskilda fallet eller hur en domstol i övrigt skall tillämpa en rättsregel i ell särskilt fall. Bestämmelsen garanterar länsdomstolarnas självständiga ställning gentemot länsstyrelsen. Enligt min mening kan det med fog påstås all länsdomstolarna också i praktiken intar en självständig ställning i den dömande verksamheten.

Vad jag nu har anfört hindrar inte atl anknytningen till länsstyrelsen är ägnad att minska tilltron till länsdomstolarnas opartiskhet. Del har hävdats atl den nuvarande ordningen innebär alt länsdomstolarna framstår mera som enheter inom länsstyrelsen än som självständiga domstolar. 1 detta sammanhang har man särskilt påpekat att länsskatterätterna och fastighetslaxerings-rällerna har att döma i mål där det allmännas talan förs av tjänstemän på länsstyrelsens skatteavdelning. Från principiell synpunkt har invändningar vidare riktats mot att länsstyrelserna - som saknar erfarenhet av dömande verksamhet - skall avge förslag till tillsättning av domartjänslerna och vid sina anslagsframställningar göra en avvägning mellan medelsbehovet för l.ex. planeringsavdelningen och medelsbehovel för länsdomstolarna.

En ordning med frislående länsdomstolar skulle enligt min mening innebära fördelar inte bara från principiell synpunkt. Inom de allmänna domstolarna utgör det ett väsentligt inslag i domarulbildningen att tjänstgöringen växlar mellan de olika instanserna. En motsvarande ordning och en i princip gemensam domarkarriär i förvaltningsdomstolarna är enligl min mening ägnad atl stärka kvaliteten på förvallningsrätlskipningen. Förutsättningarna för en sådan utveckling skulle förbättras, om länsdomslolarna bröts ul från länsstyrelserna och integrerades med rättsväsendet i övrigt. Jag vill framhålla alt det är angelägel atl tyngdpunkten i förvaltningsprocessen förskjuts mot den lägsta domstolsinslansen. En kvalitativ förstärkning av länsdomstolarna är lill fördel inte bara för rättssäkerheten ulan även på det sättet all den kan antas minska belastningen på kammarrätterna.

En utbrytning av länsdomslolarna skulle emellertid kunna medföra vissa svårigheter för länsstyrelserna. En stor del av den verksamhet som f n. ankommer på förvallningsavdelningarna är inte av sådan karaktär atl del framstår som lämpligt all den förs över till förvaltningsdomstol. Den har inte heller något nära samband med de uppgifter som ankommer på länsstyrelsen i övrigt. 1 varje fall i de mindre länen skulle en utbrytning av domstolarna -särskilt om den förenades med en vidgning av deras målområde - göra det svårt all skapa en lämplig organisation för handläggningen av de uppgifter som fortfarande skulle ankomma på länsstyrelsen. Den personal som skulle svara för dessa uppgifter skulle kanske fä svårt alt som ell naturligt led i sin karriär tidvis tjänstgöra inom andra myndigheter eller inom förvaltnings-

387 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:l

domstolarna. DeUa kan i sin tur leda till rekryleringssvårigheter för länsstyrelserna. Del kan vidare vara svårt atl på ett naturiigt sätt inlemma den personal som f n. svarar för beredningen och föredragningen av målen i länsdomstolarna i en sådan organisation med fristående länsdomslolar som jag har skisserat i det föregående.

Enligt min mening talar starka skäl för alt länsdomslolarna bryts ut från länsstyrelserna och för alt förvaltningsdomstolsorganisationen byggs upp enligl samma mönster som de allmänna domstolarna. A andra sidan är det tydligt att en utbrytning skulle medföra vissa praktiska svårigheter som måste lösas.

Jag anser atl frågan om en utbrytning av länsdomstolarna från länsstyrelserna nu bör las upp till en allsidig prövning. Jag förordar atl en särskild kommitté tillsätts med uppdrag atl göra den utredning som behövs för ett ställningstagande. Kommittén bör utgå frän att de nuvarande tre länsdomslolarna skall läggas samman till en domstol.

Kommittén bör i stora drag redovisa förslag lill en organisation för frislående länsdomstolar och till de organisatoriska ändringar i fråga om länsstyrelsema som föranleds av förslaget i principfrågan. Kommittén bör söka anvisa lösningar på de problem som enligt vad jag har antytt i del föregående kan föranledas av en ändrad organisation samt belysa organisationsändringens konsekvenser från kostnadssynpunkt. Om kommittén skulle finna alt avgörande praktiska skäl talar för aU anknytningen till länsstyrelsema behålls, bör den i stora drag redovisa förslag till de organisatoriska ändringar som föranleds av sammanslagningen till en länsdomslol. Kommittén bör i detla fall också överväga om åigärder av organisatorisk eller annan art kan vidtas för atl stärka länsdomstolens självständiga ställning gentemot länsstyrelsen. Omfattningen av verksamheten hos länsstyrelsen i Stockholms län och de förvaltningsdomstolar som är knutna fill denna länsstyrelse medför självfallet att de organisatoriska frågorna måste övervägas särskilt i fråga om detla län.

Länsrätternas kompetensområde är ganska begränsat. Det föratsättes emellertid vid länsdomstolarnas fillkomsl att kompetensområdet så småningom skulle utökas (prop. 1970:103 s. 152 och prop. 1971:14 s. 59). Au vissa typer av mål regelmässigt innehåller svårbedömda rättsliga frågor kan enligt vad föredragande departementschefen anförde i prop. 1971:14 (s. 55) vara anledning alt anse all målet bör handläggas vid domstol. Om avgörandet i ett mål kan vara av ingripande betydelse i ekonomiskt eller personligt avseende för enskild part är det, framhöll departementschefen, särskilt angeläget att målet handläggs vid domstol och inte vid en instans, som har atl i andra sammanhang företräda exempelvis del allmännas fiskaliska intresse. Detta gäller även om målet är av tämligen enkel beskaffenhet. Till dessa synpunkter kan jag för egen del ansluta mig.

Bl.a. vid remissbehandlingen av den promemoria som låg till grund för prop. 1971:14 och av länsberedningens belänkande har föreslagils att länsrätterna skall tillföras ytteriigare målgrapper. Därvid har nämnts bl.a. besvär över beslut av byggnadsnämnd, hälsovårdsnämnd och socialnämnd samt kommunalbesvärsmål och vissa mål enligt brandlagstiftningen och djurskyddslagen (1944:219, ändrad senast 1974:350).

Kommittén bör också överväga frågan om vilka målgrapper som lämpligen kan föras över till länsdomstol. Utredningsarbetet bör inriktas på sådana mål som f n. handläggs på juridiska enheten inom planeringsavdelningen eller på förvaltningsavdelningen och där talan mot länsstyrelsens beslut förs hos

Del II Kn:l Skr 1977/78:103                                        388

kammarrätt. Lagberedningen har i sitt betänkande (SOU 1973:22) Utsök-ningsbalk föreslagit atl överexekutors befattning med exekutiva ärenden skall upphöra och alt dessa uppgifter skall flyttas över lill kronofogdemyndigheterna. Betänkandet bereds f n. inom regeringskansliet. Med hänsyn härtill bör kommitténs överväganden inte omfatta de exekutiva ärendena. På åtskilliga andra områden pågår utredningsarbete i vilket frågan om en viss målgrapp bör föras över från länsstyrelsen lill länsdomstol kan bli berörd. Som exempel kan nämnas det arbete som bedrivs av socialutredningcn (S 1969:29), hälsovårdsstadgeutredningen (S 1974:08) och utredningen om vissa körkortsfrågor (K 1976:02). Det utredningsarbete som jag har förordat bör i första hand inriktas på sådana områden som inte övervägs i särskild ordning. Arbetet bör inte omfatta frågan om överföring av kommunalbesvärsmålen från länsstyrelsen. Jag ämnar nämligen begära bemyndigande alt tillkalla en särskild kommitté för atl se över kommunalbesvärsprocessen (jfr prop. 1975/ 76:187 s. 317, 551). Vid sina överväganden av de organisatoriska frågor som jag har angett i del föregående bör kommittén beakta konsekvenserna av alt målgrapper förs över från länsstyrelsen till länsdomstol.

Om länsdomstolarna bryts ut från länsstyrelserna, talar, som framgår av vad jag har anfört i det föregående, starka skäl för att de i administrativt hänseende inordnas under domstolsverket och för alt en gemensam domar-kartiär skapas för länsdomstolama och kammarrätterna. Kommittén bör överväga dessa frågor och lägga fram de förslag som föranleds av övervägandena. Det bör dock inte ankomma på kommittén alt i detalj gå in på organisationsfrågor.

Även om kommittén stannar för alt länsdomslolarnas anknytning till länsstyrelserna bör behållas, bör den överväga utbildnings- och karriärfrågorna för föredragandena i dessa domstolar. Från flera synpunkter kan det vara värdefullt om utbildning som anordnas för personal i kammarrätterna kan fä utnyttjas även av länsdomslolarnas personal. Som framgår av vad jag har anfört i det föregående finns det vid länsdomstolarna inle någon motsvarighet lill de lingsfiskalstjänster som finns vid tingsrätterna. Det förekommer emellertid i tämligen stor utsträckning att kammarrätlsfiskaler under kortare lid förordnas att tjänstgöra i länsstyrelse. Flertalet fiänslgör därvid som ordförande i länsdomstol. Domaratredningen framhöll i betänkandet (SOU 1974:96) En öppnare domarbana, all det är angelägel att tjänster för domaralbildade jurister inrättas vid länsstyrelserna för tjänstgöring främst vid länsdomslol. 1 viss utsträckning förekommer det också att länsstyrelse-jurister tjänstgör som ledamöter i kammarrätt. Som jag har nämnt förat måste en sådan växeltjänslgöring betraktas som värdefull. Kommitténs uppdrag bör omfatta också friigan om vilka åtgärder som, för det fall att länsdomslolarnas anknytning till länsstyrelserna behålls, kan vidtas för all förbättra förutsättningama för ett ökal utbyte av personal mellan länsdomstolarna och kammarrätterna.

I förvaltningsärenden finns lill skillnad från vad som gäller i mål vid allmän domstol ofta bara en part - den enskilde. Det allmänna företräds då regelmässigt av den beslutande myndigheten. Ell sådant system innebär vissa svårigheter, efiersom myndigheten samtidigt skall ta till vara det allmännas intresse gentemot den enskilde och opartiskt tillämpa gällande rättsregler, ölägenheterna hämied har man inom vissa förvaltningsområden sökt motverka genom atl inrätta särskilda organ - allmänna ombud - med uppgift att inför den beslutande myndigheten bevaka del allmännas intresse gentemot den enskilde.

389 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:l

För processen vid länsdomstolarna är tvåpartsförhållandel mest utpräglat när det gäller inkomst-, förmögenhets- och fastighetstaxeringsmålen. En fiänslemän vid länsstyrelsens skatteavdelning har i dessa mål att ta till vara det allmännas intresse. För mervärdeskaltemål, uppbördsmål och väglrafik-skaltemål finns allmänna ombud som oftast är tjänstemän hos länsstyrelsen. 1 vissa mål, t.ex. körkortsmålen, finns dock endast en part. Frågan om allmänt ombud i körkortsmål ulreds f n. av körkortsutredningen. I samband med utredningen av länsdomstolarnas målområde bör kommittén överväga om allmänna ombud bör inrättas i sådana målgrupper som redan tillhör eller föreslås ingå i målområdet. Frågan om allmänt ombud i körkortsmål eller på andra områden som övervägs i särskild ordning bör dock inte tas upp i detta sammanhang.

Under utredningsarbetet bör kunna tas upp även frågor som har nära samband med de frågor som jag har nämnt i det föregående.

Kommittén bör bedriva sitt arbete med frågan om länsdomslolarnas organisatoriska ställning skyndsamt. Den bör redovisa resultatet av sina överväganden i den delen i ett delbetänkande, som efter remissbehandling kan ligga till grund för förslag till 1977/78 års riksmöte. 1 det sammanhanget bör kommittén endast i den mån det behövs som underiag för övervägandena i principfrågan gå in på de andra frågor som ingår i utredningsuppdraget.

KommiUén bör lägga fram de förslag fill författningsändringar som föranleds av ställningstagandena i sakfrågorna.

Kommittén bör samråda med socialulredningen, hälsovårdsstadgeutredningen, utredningen (Kn 1976:04) om vidgad länsdemokrati, utredningen (Kn 1976:03) om organisationen av länsstyrelsernas planeringsavdelningar och administrativa enheter m.m. och andra utredningar som behandlar frågor med anknytning lill kommitténs uppdrag.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar chefen för kommundepartementet

att tillkalla en kommitté med högst tre ledamöter med uppdrag alt utreda frågan om länsdomstolarnas organisatoriska ställning, målområde m.m.,

alt utse en av ledamöterna atl vara ordförande,

alt besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag aU regeringen föreskriver

alt ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommiuékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att kostnadema skall belasta fjortonde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Kommundepartementet)

Del II Kn:2 Skr 1977/78:103                                       390

2. Översyn av allmänna ordningsstadgan

Dir 1977:15

Beslut vid regeringssammanträde 1977-01-27

Departementschefen, statsrådet Antonsson, anför.

Allmänna ordningsstadgan (1956:617) (AOst) innehåller huvudsakligen bestämmelser om ordningen på allmän plats och om offentliga tillställningar. Bestämmelser om allmänna sammankomster finns i lagen (1956:618) om allmänna sammankomster (LAS).

11 § AOst finns en definition av begreppet allmän plats. 1 2-6 §§ meddelas föreskrifter om nyttjande och renhållning av allmän plats, skydd för trafikanter och säkerhetsåtgärder vid schaktning, grävning m.m. samt om sprängning, fyrverkeri och skjutning. Dessa föreskrifter avser i huvudsak plats som enligl definitionen i 1 § är aU anse som allmän. Bestämmelserna om säkerhetsåtgärder vid schaktning, grävning m.m. samt om sprängning, fyrverkeri och skjutning är emellertid inte begränsade fill sådan plats.

AOst innehåller endast grandläggande ordningsbestämmelser. Ytteriigare föreskrifter om den allmänna oulningen kan meddelas i lokal ordningsstadga (7 §). 1 sådan stadga kan bestämmas atl med allmän plats skall likställas andra områden som är upplåtna till allmänt begagnande. För särskilda fall fär polismyndigheten dessutom rtieddela de ordningsföreskrifter som kan behövas i fråga om bl.a. handel och liknande verksamhet, som bedrivs utomhus på allmän plats eller angränsande område (8 §). Sådana föreskrifter får avse också användande av badplats eller lägerområde, som allmänheten har tillträde till, samt hållande av lokal eller plats för sport, spel eller liknande.

AOst innehåller vidare bestämmelser om offentliga tillställningar (9 och 11-22 §§). Inte heller dessa bestälmmelser gäller bara i fråga om allmän plats. Enligt 11 § fär sålunda regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, länsstyrelsen under krigsfara eller andra ulomordenfiiga förhållanden förordna att offenfiig tillställning inte får hållas inom visst län eller del därav och enligl 12 § andra stycket fordras alltid polismyndighetens tiUstånd för att offenfiig danstillställning, pornografisk föreställning, cirkusföreslällning, tivoli- och marknadsnöjen, motortävling m.m. skall fä anordnas. Oavsett tillställningens art krävs tillstånd om den skall äga mm på allmän plats (12 § första stycket). 113 § anges aU anmälan skall göras till polismyndigheten, om någon inom stadsplanelagl eller byggnadsplanelagt område vill anordna offentlig tillställning för vilken del inte behövs tillstånd. Enligt 16 § första stycket svarar anordnaren för att god ordning råder vid fillställningen. Han är sky Idig aU rätta sig efler de föreslcrifler med avseende på ordning och säkerhet som polismyndigheten meddelar. Anordnaren kan enligt 17 § åläggas alt bekosta sådan ordningshållning som äger rum inom lokal eller plats där offentlig tillställning hålls saml vid ingångarna och särskilda parkeringsplatser. Polismyndigheten kan under vissa förutsättningar inställa eller upplösa offenfiig tillställning och förbjuda förnyande av offentlig tillställning (19 och 20 §§).

Lokal ordningsstadga antas av kommunfullmäktige (23 §). Beslutet skall underställas länsstyrelsens prövning. Reglementen eller taxor för åkare, spårvägsförelag, stadsbud m.fl. kan utfärdas av länsstyrelsen efter hörande av kommunfullmäktige, om inle annat är föreskrivet (25 §). Ansvarsbestäm-

391 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:2

melser finns i 28 och 29 §§. För brott mot bestämmelserna om offentliga tillställningar kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. 1 samband med ändringar i AOst år 1973 infördes fängelse i straffskalan för atl motverka den brottslighet som i vissa fall förekommer i anslutning till s.k. sexklubbar och poseringsateljéer(prop. 1973:115, JuU 1973:26, rskr 1973:258, SFS 1973:561). I 30 § finns reglerom förverkande. Enligt 31 § kan polismyndigheten förelägga vite, om någon har underiätit att utföra arbete eller vidta annan åtgärd som åligger honom enligt AOst eller lokal ordningsstadga. Polismyndigheten kan också låta utföra arbetet eller vidta åtgärden på den försumliges bekostnad.

Som jag har framhållit förat innehåller AOst endast grandläggande ordningsföreskrifter, medan mera detaljerade bestämmelser beträffande den allmänna ordningen meddelas i lokal ordningsstadga. Till ledning för kommunerna har inom Svenska kommunförbundei utarbetats ett normalförslag till lokal ordningsstadga. Normalförslaget innehåller bestämmelser om bl.a. renhållning, ordning på allmän plats, allmänfariiga åtgärder, affischering, reklam, mattpiskning, störande buller, bad, camping, hundar, adressnummerskyllar och namn- och adresskyltar på cyklar. De flesta bestämmelserna avser allmän plats, husvägg e.d. som vetter mot sådan plats, öppet område som portgång e.d. som gränsar till allmän plats eller åtgärder som vidtas så nära allmän plats att olägenhet för trafikant kan uppkomma. Föreskrifterna om störande buller, bad och camping haremellertid inte någon direkt anknytning till begreppet allmän plats. De lokala ordningsstadgoma torde i regel vara utformade i huvudsaklig överensstämmelse med normalförslaget.

Enligl den nya regeringsformen (RF) ankommer den centrala delen av normgivningen på riksdagen. Riksdagens föreskrifter meddelas i form av lag. Enligt 8 kap. 2 § RF skall sålunda föreskrifter om enskildas personliga ställning och om deras personliga och ekonomiska förhållanden inbördes meddelas genom lag. Sådana föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna som gäller åligganden för enskilda eller i övrigl avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden meddelas också genom lag (3 §). Detsamma gäller i fråga om bl.a. grunderna för kommunernas organisation och verksamhetsformer samt i fråga om kommunernas befogenheter i övrigt och deras åligganden (5 §). 1 8 kap. 7 § föreskrivs emellertid att regeringen utan hinder av 3 eller 5 § kan efler bemyndigande i lag genom förordning meddela föreskrifter om annat än skatt, om föreskrifterna avser l.ex. skydd för liv, personlig säkerhet, hälsa, irafik eller ordningen på allmän plats. Sådant bemyndigande medför dock inte rätt all meddela föreskrifter om annan rättsverkan av brott än böter.

Samtidigt som riksdagen bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter i visst ämne kan riksdagen enligt 8 kap. 11 § medge all regeringen överlåter åt förvaltningsmyndighet eller kommun alt meddela bestämmelser i ämnet (subdelegation).

Bestämmelsen i 11 § ger bl.a. slöd för den s.k. kommunala förordnings-maklen. Genom vissa författningar som regeringen har beslutat ges kommunfullmäktige rätt all besluta föreskrifter som är bindande för allmänheten. Dessa föreskrifter är i regel straffsanktionerade i den författning som innehåller bemyndigandet. Exempel på sådana föreskrifter utgör lokala ordningsstadgor, hamnordningar, brandordningar och hälsovårdsordningar. Fullmäktiges beslut måste dock fastställas av länsstyrelsen för aU bli giltigt. De föreskrifter som del här är fråga om avser ämnen som det i första hand

Del II Kn:2 Skr 1977/78:103                                       392

ankommer på riksdagen att bes;lula om. Detta innebär alt de regeringsför-fallningar som innehåller bemyndiganden för kommunerna att meddela sådana föreskrifter måste grunda sig på delegafion enligl 8 kap. 7 § RF. Den normgivningskompetens som kan delegeras vidare lill förvaltningsmyndighet eller kommun är formellt inle begränsad till närmare bestämmelser i ämnet ulan avser bestämmelser över huvud taget i detta. Vid RF;s tillkomst förutsattes emellertid alt subdelegation i allmänhet skulle omfatta endast en del av den normgivningskompetens som regeringen hade fått genom bemyndigandet och atl strafilDestämmelser inte skulle bli föremål för subdelegation (prop. 1973:90 s. 320).

AOst innehåller i huvudsak bestämmelser som är "betungande" för enskilda och som således enligt 8 kap. 3 § RF skall meddelas genom lag. Bemyndigande enligl 8 kap. 7 § RF kan meddelas i fråga om de bestämmelser i AOst som gäller "ordningen på allmän plats". Sådana bestämmelser finns i 2-4 §§ (nyttjande av allmän plats, renhållning och skydd för trafikanter). Bestämmelserna i 5 och 6 §§ om schaktning, grävning, sprängning, fyrverkeri, skjutning m.m. gäller inte enbart i fråga om allmän plats. Bemyndigande enligt 8 kap. 7 § RF torde emellertid ändå kunna meddelas eftersom bestämmelserna flr ansies gälla skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa.

Bestämmelser som inskränker rätten alt anordna offentliga tillställningar på plats som inte är allmän syne:? inte utgöra delegeringsbart ämne. Lagform torde därför krävas beträffande 11-13 och 16-21 §§ AOst, i den mån bestämmelsema inte gäller skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa. Även bestämmelsema om straff i 29 § iböter eller fängelse) och om förverkande i 30 § kräver lagform enligl nya RF (jfr prop. 1973:90 s. 314).

Flertalet övriga bestämmelser i AOst torde kunna meddelas av regeringen som verkslälligheisföreskrifter eller med stöd av regeringens befogenhet all besluta föreskrifter som inte enligt grundlag skall meddelas av riksdagen (8 kap. 13 § RF).

I lokala ordningsstadgor kan, som framgår av vad jag har anfört i det föregående, finnas bestämmelser som inle fär meddelas på annat sätt än genom lag eller som lär meddelas i annan ordning endast med stöd av bemyndigande enligt 8 kap. 7 och 11 §§ RF. Dessa bestämmelser, liksom de bestämmelser i AOst för vilka på motsvarande sätt krävs lagform, gäller fortfarande enligl övergångsbestämmelserna lill RF.

1 prop. 1975:8 om följdlagstiftning med anledning av den nya regeringsformens bestämmelser om normgivning anförde föredraganden bl.a. alt del knappast är godtagbart all i längden låta bestämmelser som kräver lagform stå kvar i författning på lägre nivå än lag och atl det inle sällan kan visa sig lämpligt att göra behövliga anpasisningar i samband med alt det regelkomplex i vilket den berörda författningen ingår ses över av andra skäl (prop. s. 41).

Bl.a. genom framställningar av riksdagen och olika organisationer har fråga väckts om sakliga ändringar i flera av bestämmelserna i AOst. Enligt min mening bör en särskild utredare tillkallas för alt se över AOst i syfte atl anpassa stadgan till RF:s bestämmelser om normgivningsmakten. I utredarens uppdrag bör också ingå alt överväga vissa sakliga ändringar i AOst. Jag återkommer i det följande lill de materiella frågor som bör tas upp i utredningsarbetet. 1 fråga om anpassningen till RF innebär uppdraget självfallet atl det skall överväg:äs vilka bestämmelser som bör beslutas av riksdagen genom lag och i vilken utsträckning regeringen - med eller ulan

393 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:2

befogenhet till subdelegation - bör bemyndigas alt meddela föreskrifter. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt det förhållandel att de lokala ordningsstadgoma ibland torde innehålla bestämmelser som enligl RF inte fär meddelas i annan ordning än genom lag. Utredaren bör överväga om bestämmelser av det slag det här kan vara fråga om behövs och i vilken form de i så fall bör meddelas. I prop. 1976/77:1 Minskad statlig detaljreglering av kommunerna m.m. (s. 102) anför föredraganden atl formema för beslut om lokal ordningsstadga liksom den åtminstone delvis föråldrade bestämmelsen i 25 § AOst om underställning av vissa reglementen eller taxor bör prövas. Utredaren bör behandla också dessa frågor.

Jag övergår nu till de frågor om sakliga ändringar i AOst som bör tas upp i utredningsarbetet.

Definitionen i 1 § av begreppet allmän plats har nära samband med de lagtekniska frågor som jag förat har berört. Utredaren bör överväga om definitionen är lämpligt utformad och därvid ägna särskild uppmärksamhet åt s.k. innetorg och liknande anläggningar.

Med anledning av motionen 1975:1102 har riksdagen begärt en öveisyn av bestämmelserna om tillståndslvång för galumusicerande (CU 1975:11, rskr 1975:98). I motionen föreslogs alt AOst ändrades så att tillstånd generellt inte skulle krävas för galumusicerande. Utskottet uttalade att inskränkningar i rätten aU utöva gatumusik bör göras endast i den mån de motiveras av särskilda ordningsskäl m.m. men att regelområdet är komplicerat och anknyter även till andra regelsystem. Vid sina överväganden på denna punkt bör utredaren beakta de ändringar som nyligen har gjorts i LAS och AOst (prop. 1976/77:39, KU 1976/77:16, rskr 1976/77:56) med anledning av att grundlagsskyddet för mötesfriheten har utvidgats till atl avse också sammankomster för framförande av konstnärliga verk (prop. 1975/76:209, KU 1975/ 76:56, rskr 1975/76:414, KU 1976/77:1, rskr 1976/77:2).

Sveriges Motorfederation har begärt alt 12 § AOst ändras så att tillstånd av polismyndigheten inte längre skall behövas för tävling eller uppvisning med motorfordon på plats som inte är allmän. Enligt federationen har motorsporten genom det generella tillståndskravet satts i särställning i förhållande till övriga idrotter.

Med anledning av ett anlal motioner vid 1974 års riksdag har riksdagen efter hemställan från kulturalskottet anhållit att regeringen måtte överväga en sådan ändring i gällande bestämmelser alt avgift för polisbevakning inte skall fä krävas i fråga om ideellt inriktade offentliga tillställningar (KrU 1974:21, rskr 1974:322).

Svenska livräddningssällskapet har i en skrivelse lill regeringen framhållit all det är angeläget alt kommunerna åläggs skyldighet att se lill atl det vid friluftsbad och andra badanläggningar finns effektiva anordningar för atl hindra drunkningsolyckor. Sällskapet påpekar atl föreskrifter i detla hänseende inte finns i AOst eller annan allmän författning.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har i skrivelse till regeringen anhållit atl frågan om säkerheten i bl.a. liftanordningar och skidbackar måtte utredas. Därvid bör ansvarsfördelningen mellan enskild person, innehavare av liftanordning, kommun och landstingskommun klarläggas.

I belänkandet (Ds I 1975:2) Pyrolekniska varor, risker och regler tar pyroteknikutredningen upp bl.a. frågan om tillämpningen av bestämmelserna i 6 § AOst alt fyrverkeri inte fär äga rum inom stadsplanelagl område ulan tillstånd av polismyndigheten. Utredningen anför att osäkerhet råder om vad som avses med fyrverkeri och alt begreppet "stadsplanelagl område"

Del n Kn:3 Skr 1977/78:103                                       394

vållar tillämpningsproblem samt föreslår vissa ändringar i 6 § AOst. Skilda uppfattningar redovisas av de remissinstanser som har yttrat sig över ändringsförslagen. Efter samråd med chefen för induslrideparlementet förordar jag atl utredaren också överväger behovet av ändring av AOsi:s bestämmelser om fyrverkeri.

Utredaren bör vidare överväga åtgärder för att undanröja eller minska de olycksrisker och ölägenheter som uppställning av containers, byggnadsställningar, cyklar m.m. på gångbanor kan medföra särskilt för synskadade.

Utredaren bör också kunna ta upp frågor som har samband med de frågor som jag nämnt i del föregående.

Jag har inte funnit del nödvändigt att närmare ange efter vilka riktlinjer som utredningsarbetet bör bedrivas. Jag vill emellerfid framhålla att flera av de frågor som ingår i uppdraget är av sådan karaktär alt kontakter med myndigheter och organisationer måste bli ell väsentligt inslag i arbetet. Utredaren bör vidare, särskilt i lörfattningslekniska frågor, samråda med hälsovårdsstadgeutredningen (S 1974:08).

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för kommundepartementet

att tillkalla en särskild utredare med uppdrag atl göra en översyn av allmänna ordningsstadgan,

alt besluta om sakkunniga, e:(perter, sekreterare och annat biträde åt utredningen.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

atl ersättning till ulredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommiuékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

alt kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Kommundepartementet)

3. Översyn av kommunalbesvärsprocessen m.m.

Dir 1977:47

Beslut vid regeringssammanträde 1977-06-02

Departementschefen, statsrådet Antonsson, anför.

De nuvarande reglerna om kommunalbesvär går i huvudsak tillbaka till 1862 års kommunalförordningar. Någon allmän och samlad översyn av kommunalbesvärsinslitutel har aldrig gjorts.

Till kommunalbesvär är i första hand atl hänföra besvär som anförs med stöd av 76 och 78 §§ kommunallagen (1953:753, omtryckt 1969:765), 80 och 82 §§ kommunallagen (1957:50) för Stockholm (omtryckt 1969:766) och 78 § landstingslagen (1954:319, omtryckt 1972:101). Även talan som förs enligt 20 § lagen (1957:281) om kommunalförbund, 23 och 43 §§ lagen (1919:293) om ändring i kommunal och ecklesiasfik indelning (omtryckt 1969:770) samt 21 § lagen (1965:596) om kommunala sammanläggningsdelegerade betraktas som kommunalbesvär, trots atl dessa bestämmelser innehåller vissa avvikelser från de allmänna kommunalbesvärsreglerna. Besvär som anförs med stöd av

395 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:3

89,91 och 92 §§ lagen (1961:436) om församlingsstyrelse (omtryckt 1976:500) och 21 § lagen (1972:229) om kyrkliga sammanläggningsdelegerade hänförs också till kommunalbesvären. Efler 1971 års förvaltningsrättsreform gäller, utöver kommunallagarnas besvärsregler, i tillämpliga delar förvaltningslagen (1971:290) för handläggningen av kommunalbesvärsmål i länsstyrelsen och förvaltningsprocesslagen (1971:291) för handläggningen av sådana mål i regeringsrätten.

De kommunala beslutande församlingarnas beslut överklagas genom kommunalbesvär. De kommunala nämndernas beslut kan överklagas genom kommunalbesvär, om inte annat är särskilt föreskrivet. 1 fråga om de s.k. specialreglerade nämndernas beslut finns vanligen särskilda besvärsbestämmelser i de lagar och andra författningar som reglerar nämndernas verksamhet. I dessa fall blir reglerna om förvaltningsbesvär tillämpliga. Ibland saknas emellertid sådana besvärsbestämmelser eller också täcker de inte alla typer av beslut som den specialreglerade nämnden kan fatta. 1 sådana fall överklagas besluten genom kommunalbesvär enligt reglerna i kommunallagarna.

1 kommunalbesvärsmål är länsstyrelsen i regel första instans. Besvär över länsstyrelsens beslut i kommunalbesvärsmål kan anföras hos regeringsrätten. Landstings och landslingskommunala nämnders beslut överklagas direkt hos regeringsrätten.

Alla protokollförda beslut av de beslutande församlingarna kan överklagas. Möjligheten att överklaga nämndernas beslut är begränsad genom ett uttryckligt förbud mot besvär över beslut av rent förberedande eller rent verkställande art. Rätt alt anföra kommunalbesvär har varje kommunmedlem, oavsett om han eller hon särskilt berörs av beslutet eller ej. Besvärstiden är tre veckor och räknas från den dag då justeringen av protokollet över beslutet kungjordes på den kommunala anslagstavlan. De kommunala besluten kan angripas endast på de särskilda besvärsgrander som anges i kommunallagarna. Besvärsprövningen kan något förenklat sägas innebäraatl det är lagligheten och inle lämpligheten hos beslutet som prövas. Besvärsmyndigheternas prövning avser endast sådana felaktigheter hos beslutet som klaganden åberopar inom besvärstiden. Om besvären bifalls, kan besvärsmyndigheten i princip inte göra mer än upphäva det felaktiga beslutet. Besvärsmyndigheten kan således inte ändra beslutets innehåll så alt detla blir riktigt. Dessa karakteristiska drag hos kommunalbesvären skiljer dessa från förvallningsbesvären. De har sin bakgrand i tanken atl kommunmedlemmarna bör kunna påkalla statlig kontroll av de kommunala organens beslut men all denna kontroll av hänsyn till den kommunala självstyrelsen bör hållas inom bestämda gränser.

Riksdagen har nyligen antagit förslag till ny kommunallag (prop. 1975/ 76:187, KU 1976/77:25, rskr 1976/77:148, SFS 1977:179). Lagen, som ersätter bl. a. 1953 års kommunallag, kommunallagen för Stockholm och landstingslagen, träder i kraft den 1 juli 1977. Bestämmelserna om kommunalbesvär i den nya kommunallagen stämmer med några undantag överens med vad som hittills har gällt och innebär inga ändringar i de huvudprinciper som jag här har redovisat. Föredragande departementschefen pekar emellertid på vissa brister i nuvarande besvärsordning och besvärsförfarande saml i de nuvarande kommunallagarnas regler om kommunalbesvär och besvärsnämnder. Han framhåller att kommunalbesvärsprocessen bör ses över på ett mera genomgripande sätt än som har varit möjligt inom ramen för kommunallagsreformen (prop. 1975/76:187 s. 317, 551). Konstitutionsut-

Del II Kn:3 Skr 1977/78:103                                       396

skottet anser också alt det är angeläget att en sådan översyn kommer till stånd (KU 1976/77:25 s. 41,86).

Jag anser atl en allsidig översyn av kommunalbesvärsprocessen nu bör göras och förordar alt en kommiué tillsätts för detla ändamål. Kommitténs uppdrag bör omfatta alla former av kommunalbcsvär och den särskilda typ av besvär som anförs hos kommunal eller landstingskommunal besvärsnämnd.

Kommunalbesvären tjänar framför allt som medel för kommunmedlemmarna atl utlösa statlig kontroll av kommunala besluts laglighet. Funktionen att i likhet med förvallningsbesvären möjliggöra för enskild person att fä rättelse för egen del kommer numera i andra hand. Kommunalbesvären lämpar sig mindre väl som rättsmedel i fråga om beslut som rör enskild persons förhållanden. 1 sådana fall är från den enskildes synpunkt förvaltningsbesvär att föredra. Dessa besvär kan medföra en mera fullständig omprövning av det överklagade beslutet än vad som är möjligt i ett kommunalbesvärsmål. Det är därför inte utan betydelse vilken typ av besvär som väljs i samband med lagsliflning som rör exempelvis enskildas rättigheter och skyldigheter. Vid detta val måste en avvägning göras mellan olika intressen - behovet av statskontroll, det kommunala självslyrelsein-tresset och de enskilda medborgarnas intresse av effektiva rättsmedel. Valet bör också göras så att tvekan inte uppkommer huravida förvaltningslagen (1972:290) är tillämplig eller ej vid handläggningen av ett visst ärende hos en kommunal myndighet. Kommittén bör överväga frågan om lämplig besvärs-typ för olika slag av kommunala beslut och söka ange vilka principer som bör gälla för valet mellan kommunalbesvär och förvaltningsbesvär. Det bör inte i första hand vara kommitléns upf)gifl att utarbeta förslag lill ändringar i de besvärsbestämmelser som f n. finns i de särskilda lagar och förordningar som reglerar olika kommunala verksamhetsområden. En närmare uppdelning mellan kommunalbesvär och förvaltningsbesvär på de olika sakområdena bör göras i samband med alt lagstiftningen på resp. område ses över.

I praxis vållar gränsdragningen mellan kommunalbesvär och förvaltningsbesvär ibland avsevärda problem Besvärsmyndighelema har haft svårt alt avgöra om vissa beslut skall överklagas med kommunalbesvär eller med förvaltningsbesvär. De enskilda medborgarna har i allmänhet ingen kännedom om skillnaden mellan de båda besvärstyperna. Kommittén bör undersöka vilka vägar som står lill buds för atl komma lill rätta med problem av detta slag.

En av kommitléns huvuduppgifter blir att behandla besvärsordningen. Kommunalbesvärsmålen är nu den största grappen av mål som prövas av regeringsrätten ulan alt regeringsrätten dessförinnan har meddelat prövningstillstånd. Efter 1971 års föivaltningsräUsreform gäller med några fä undantag alt regeringsrätten prövar förvaltningsbesvär endast om prövningstillstånd har meddelats. Förvallningsdomstolskommiltén föreslog i sitt betänkande (SOU 1966:70) Förvaltningsrällskipning att kommunalbesvär inte skulle anföras hos länsstyrelsen ulan i stället hos kammartälten och därifrån fullföljas till regeringsrätten där prövningstillstånd skulle krävas. Förslaget kritiserades emellertid vid remissbehandlingen och föredragande departementschefen ansåg det lämpligast atl behålla den gamla besvärsgången (prop. 1971:30). Under de senaste åren har antalet kommunalbesvärsmål hos regeringsrätten ökat kraftigt. Aren 1968-1971 var antalet kommunalbesvärsmål som kom in till regeringsrätten lägst ca 190 och högst ca 250 per år. Enligt tillgänglig statistik inkom 410 mål år 1972 och 530 mål år

397 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:3

1976. Denna utveckling härlett till att balansen av kommunalbesvärsmål hos regeringsrätten har ökal från 298 vid årsskiftet 1971-1972 till 562 vid årsskiftet 1976-1977. Detta medför olägenheter av olika slag för såväl enskilda som kommuner och landstingskommuner. Prövningen av kommunalbesvärsmål bör inte fä en sådan omfattning att regeringsrättens ställning som prejudikatsinstans påverkas. Mot denna bakgrund synes det vara ofrånkomligt att kommittén överväger frågan om begränsning av rätten all fullfölja kommunalbesvär lill regeringsrätten. En eventuell fullföljdsbegränsning behöver inte nödvändigtvis vara av det slag som följer av nuvarande bestämmelser om prövningstillstånd. Tvärtom kräver kommunalbesvärens särart sannolikt särskilda regler om tillståndsprövning i sådana mål.

Fullföljdsbegränsning kan inte införas i kommunalbesvärsmålen utan all frågan om lämplig mellaninslans övervägs. 1 landstingskommunala besvärsmål saknas f n. mellaninslans. Det är tveksamt om denna ordning bör behållas ens om rätten atl överklaga landstingskommunala beslut hos regeringsrätten inle begränsas. Inslansordningen bör om möjligt vara densamma i alla typer av kommunalbesvärsmål. Del finns alltså skäl som talar för att mellaninslans införs även för de landstingskommunala målen. Länsstyrelsens lämplighet som mellaninslans kan med hänsyn till länsstyrelsens roll i samspelet mellan stat och kommun ifrågasättas framför allt när del gäller de landstingskommunala målen. Kommittén bör pröva hela frågan om mellaninslans i kommunalbesvärsmål. Föratom länsstyrelsen torde kammarrätten och länsrätten vara de alternativ som ligger närmast lill hands. KommiUén bör naturiiglvis även pröva möjligheten all skjuta in kammarrätten som en ny instans mellan länsstyrelsen eller länsrätten och regeringsrätten. Målet bör vara alt åstadkomma en besvärsordning som möjliggör en snabb, sakkunnig och öppen handläggning av målen och som ger utrymme för den typ av prövning som kommunalbesvärens särart kräver.

En annan huvuduppgift för kommittén blir atl se över besvärsförfarandet. För kommunalbesvärsprocessen finns tre olika regelsystem, nämligen kommunallagarnas, förvaltningslagens och förvaltningsprocesslagens. Hos länsstyrelsen gäller kommunallagarnas besvärsregler och förvaltningslagen. 1 regeringsrätten gäller kommunallagamas besvärsregler och förvaltningsprocesslagen. Dessutom kan regeringsrätten bli tvungen att bedöma länsstyrelsens tillämpning av förvaltningslagen i kommunalbesvärsmål. De tre regelsystemenär inte samordnade med hänsyn till en kommunalbesvärslalan genom flera instanser och i vissa frågor har reglerna olika innebörd. Denna ordning synes onödigt komplicerad. Svårigheterna atl överblicka de regler som gäller för kommunalbesvärsprocessen i de olika instanserna drabbar inte endast besvärsmyndigheterna utan även kommunmedlemmar som vill anföra besvär saml kommunerna och landstingskommunema. Kommittén bör behandla dessa frågor och utforma ett så långt möjligt enheUigt besvärsförfarande. Lösningama på problemen blir delvis beroende av hur besvärsordningen utformas och torde underiäUas, om länsstyrelsen som mellaninslans ersätts av en förvaltningsdomstol.

De besvärsgrunder som anges i kommunallagarna är kommunalbesvärsin-slilutels kärna. De bör vara uttryck för en rimlig kompromiss mellan intresset av statskontroll och kommunala självstyrelseintressen. I sin nuvarande utformning är besvärsgrandema delvis föråldrade, svåra atl använda praktiskt och inte särskilt lättillgängliga för enskilda som vill överklaga kommunala beslut. Besvärsgrandema behöver alltså moderniseras. Kommittén bör se över dem i både sakligt och formelll hänseende och pröva i vad mån de kan

Dein Kn:3 Skr 1977/78:103                                        398

mönstras ut eller behöver ändras. Kommittén bör i det sammanhanget undersöka om möjligheterna att anföra och fullfölja uppenbart meningslösa kommunalbesvär kan begränsas ulan alt detla i övrigt inskränker de besvärsmöjligheier som finns i dag. Översynen av besvärsgrunderna bördock inle leda till alt kommunalbesvärens karaktär av rättsbesvär ändras.

Kommunalbesvärsreglerna motsvarar inte fullt ut de anspråk på klarhet som allmänheten och kommunerna har rätt att ställa. Den grundläggande regeln atl besvärsmyndighelema inle prövar sådana omständigheter som klaganden åberopar efter besvärslidens utgång eller först i högre instans framgår sålunda inte av lagtexten. Kommittén bör överväga om det är lämpligt aU behålla denna princip som ofta är okänd för klagandena. 1 delta sammanhang bör komillén också ta upp frågan om hur omfaUande besvärsmyndighelernas ulredningsansvar bör vara i kommunalbesvärsmålen.

Kommitléns uppdrag bör, som jag har nämnt förat, omfatta även besvär som anförs hos kommunal eller landslingskommunal besvärsnämnd, även om sådana besvär inle gärna kan betecknas som kommunalbesvär. De bör ses som en särskild typ av besvär som är sarhordnade med kommunalbesvären men som också har lånat vissa drag från förvaltningsbesvären. Kommittén bör se över bestämmelserna om besvärsnämndernas behörighet och organisation samt den särskilda besvär5;nämndsprocessen. 1 delta sammanhang bör kommittén undersöka bl.a. hur den nya arbetsrättsliga lagstiftningen kan komma att påverka besvärsnämiidernas verksamhet och behovet av sådana nämnder. Riksdagen har flera g:ånger avslagit motionsyrkanden atl ålägga samtliga kommuner och landstingskommuner alt inrätta besvärsnämnder (senast mot. 1975/76:91, KU 1976/77:25, rskr 1976/77:148). Kommittén bör inte behandla frågan om atl göra besvärsnämnden obligatorisk.

I utredningsarbetet bör kommittén i första hand gripa sig an med frågan om besvärsordningen. Kommittén bör själv få avgöra om det är lämpligt att redovisa resultatet av övervägandena i den delen i ett delbetänkande.

KommiUén bör samråda med utredningen (Kn 1977:01) om länsdomslolarnas organisatoriska ställning, målområde m.m. och andra kommittéer som behandlar frågor med anknytning till kommitléns uppdrag.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen bemyndigar chefen för kommundepartementet

atl tillkalla en kommitté med högst tre ledamöter med uppdrag alt göra en översyn av kommunalbesvärsprocessen m.m.,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

atl besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver

att ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligl kommitlékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att kostnaderna skall belasta fiortonde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Kommundepartemenlet)

399 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:4

4.   Översyn   av   den   särskilda   organisationen   av   kommunalförvaltningen i Stockholm

Dir 1977:78

Beslut vid regeringssammanträde 1977-06-30

Departementschefen, statsrådet Äntonsson, anför.

Riksdagen har under våren antagit en ny kommunallag (prop. 1975/76:187, KU 1976/77:25, rskr 1976/77:148, SFS 1977:179). Genom den nya lagen har alla de grandläggande bestämmelserna för kommunerna och landstingskommunerna samlats i en lag. När den nya lagen träder i kraft, den 1 juli 1977, upphör bl.a. kommunallagen (1953:753), kommunallagen (1957:50) för Stockholm och landslingslagen (1954:319) att gälla.

Den nya kommunallagen innehåller, trots alt enhetlighet har eftersträvats, ett stort anlal särbestämmelser för Stockholms kommun. Konstitutionsutskottet framhöll i sitt betänkande att delta är ägnat all i viss mån minska lagens överskådlighet (bet. s. 44). Även när del gäller bestämmelsernas sakliga innebörd framstår särregleringen enligl utskottet ibland som mindre lämplig. Inte minst med hänsyn fill alt de största kommunerna och landstingskommunema har administrativa problem av samma art och omfattning som Stockholms kommun anser ulskotlel att den särskilda organisationen av kommunalförvaltningen i Stockholm bör ses över. Med sitt beslut har riksdagen ställt sig bakom detta uttalande.

Jag förordar atl det uppdras ål en särskild utredare att göra den översyn som riksdagen har uttalat sig för.

Översynen bör, som framhölls vid riksdagsbehandlingen, ske i nära samarbete med företrädare för Stockholms kommun.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen bemyndigar chefen för kommundepartementet

att fillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av den särskilda organisationen av kommunalförvaltningen i Stockholm,

all besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag atl regeringen föreskriver

all ersättning till ulredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommiuékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att kostnaderna skall belasta fiortonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Kommundepartemenlet)

Del II Kn:5 Skr 1977/78:103                                       400

5. Översyn av lagen om församlingsstyrelse

Dir 1977:80

Beslut vid regeringssammanträde 1977-05-12

Statsrådet Antonsson anför.

I lagen (1961:436) om församlingsstyrelse (omtryckt 1976:500) (LFS) finns grundläggande bestämmelser om de kyrkliga kommunema. LFS överensstämmer i slora delar både lill form och fill innehåll med 1953 års kommunallag. Ell av huvudsyftena med LFS var att anpassa församlings-styrelselagstiftningen lill kommunallagen. Senare ändringar i kommunallagen har ofta åtföljts av motsvarande ändringar i LFS.

Riksdagen har nyligen antagit förslag till enhetlig kommunallag med nya bestämmelser som syftar lill all stärka medborgarnas inflytande (prop. 1975/ 76:187, KU 1976/77:25, rskr 1976/77:148). Den nya kommunallagen bygger på principen att kommuner och landstingskommuner skall ha största möjliga frihet att anpassa sina arbetsformer till de lokala förhållandena och atl onödig detaljreglering av den kommunala verksamheten bör undvikas.

LFS berörs inte alls av kommunallagsreformen. Den likformighet som hiuills har rätt är emellertid av så slort värde att man nu bör se över LFS i syfte all anpassa lagen till den nya kommunallagen. För denna uppgift bör en särskild utredare tillkallas.

Översynen bör vara inriktad på alt bringa LFS i överensstämmelse med den nya kommunallagen i den mån olikheter inte är sakligt betingade. Det blir till stor del fråga om en rent lagteknisk anpassning. 1 den mån kommunallagen innehåller sakliga nyheter - del gäller framför allt de regler som bygger på förslagen i kommunaldemokiatiutredningens huvudbetänkande (SOU 1975:41) Kommunal demokrati - bör i varje särskilt fall övervägas om del är lämpligt att dessa nya princip£;r kommer alt gälla även för de kyrkliga kommunema. Därvid bör naturiiglvis beaktas att dessa i olika hänseenden arbetar under andra villkor än de borgeriiga kommunerna och alt församlingsindelningens straktur skiljer sig från den borgeriigt kommunala indelningens.

Resultatet av de överiäggningar mellan staten och svenska kyrkan som nu pågår bör inte föregripas. Översynen bör därför avse endast en anpassning av LFS till den nya kommunallagen. Några ändringar i övrigt av innehållet i LFS bör sålunda inle övervägas i detta sammanhang.

Utredaren bör samråda med kyrkominislems stat-kyrkagrupp (U 1976:15) och den kommiué för översyn av kommunalbesvärsprocessen m.m. som jag inom kort ämnar begära bemyndigande atl tillkalla.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar mig

atl tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av lagen om församlingsslyrelse,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till utredare, sakkunnig, expert och sekreterare skall ulgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

401 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:6

alt kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Utbildningsdepartementet)

6. Vissa kommunaldemokratiska frågor

Dir 1977:96

Beslut vid regeringssammanträde 1977-08-04

Departementschefen, statsrådet Antonsson, anför.

Den kommunala självstyrelsen har grundläggande betydelse för den svenska demokratin. I en utsträckning, som saknar motsvarighet i andra länder, har hos oss samhällsuppgifter anförtrotts kommunala organ på både del lokala och det regionala planet. Bakom detta ligger uppfattningen alt samhällsuppgifterna bör handhas så nära de enskilda människorna som möjligt så atl dessa fär inflytande och kontroll över hur den offentliga verksamheten bedrivs. En föralsältning för delta är en levande kommunal demokrati som kommer till uttryck både genom ett högt valdeltagande och genom ett aktivt medborgarinflytande mellan valen.

Den kommunindelningsreform som riksdagen beslöt år 1962 och som var genomförd vid årsskiftet 1973-74 har på ett avgörande säU förändrat det kommunala livet. Den kommunala demokratin fick sämre arbetsförutsättningar genom alt avstånden ökade mellan de kommunala organen och de enskilda kommunmedlemmarna samlidigt som antalet förtroendevalda minskade väsentligt. Övergången till ell valsystem med gemensam valdag för riksdagsval och kommunalval gav upphov till ökade farhågor för den kommunala demokratin. 1 samband med beslutet om den partiella förfalt-ningsreformen år 1968 beslöt därför riksdagen atl la initiativet lill en samlad översyn av den kommunala demokratin.

Med anledning av riksdagens beslut tillkallades år 1970 utredningen om den kommunala demokratin. Denna lämnade år 1975 sitt huvudbetänkande (SOU 1975:41) Kommunal demokrati. Detta lades till grand för en proposition som behandlades vid 1976/77 års riksmöte(prop 1975/76:187,KU 1976/ 77:25, rskr 1976/77:148). De reformer som riksdagen beslöt var inte genomgripande vad gäller den kommunala demokratins arbetsvillkor. 1 stor utsträckning blir emellertid resultatet beroende av de åigärder som vidtas av kommunerna och landstingskommunerna själva.

Det har inle från något håll hävdals alt resultatet av arbetet inom utredningen om den kommunala demokratin helt kan undanröja de nackdelar som kommunindelningsreformen för med sig från kommunalde-mokralisk synpunkt. Det är därför angelägel att följa utvecklingen och få lill stånd ytteriigare reformer för atl stärka den kommunala demokratin. Jag föreslår att en kommitté tillsätts för delta ändamål.

En huvuduppgift för kommittén bör vara alt överväga reformer som kan stärka medborgarinflytandet inom kommuner och landstingskommuner. Detla kan ske på flera olika säli. En möjlighet, som har diskuterats i den kommunaldemokratiska debatten och behandlats av utredningen om den kommunala demokratin, är att ändra den kommunala organisationen genom

26 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 103

Del II Kn:6 Skr 1977/78:103                                       402

inrättande av olika typer av lokala organ, framför allt kommundelsorgan med övergripande uppgifter, lokala styrelser vid kommunala institutioner och distriktsnämnder. Kommittén Ixir, med utgångspunkt i uiredningens undersökningar, kartlägga och utvärdera den verksamhet med sådana organ som förekommer. Den bör sedan pröva vilka reformer inom lagstiftningen som behövs för att de lokala organen skall kunna bidra verksamt till aU förstärka medborgarinflytandet inom kommunerna. Förslagen bör utgå från principen att lagstiftningen skall ge kommunerna största möjliga frihet att anpassa sin organisation och sina arbetsformer till de lokala önskemålen. Det bör alltså inte bli fråga om att föreskriva kommunerna en viss organisation.

Kommunallagen (1977:179) medger i princip inle att det inrättas kommundelsorgan med förvaltande och verkställande uppgifter. Varje kommun skall vara en odelad förvaltningsenhet. De kommundelsorgan som inrättas i dag kan därför endast ges beredande och rådgivande uppgifter. Det finns däremot i regel inget hinder mot atl skapa lokala styrelser för förvaltningen av en viss institution, l.ex. en fritidsanläggning eller ett daghem. Sociala distriktsnämnder och sjukhusdireklioner ulgör undantag från principen att kommunen resp. landstingskommunen skall vara en odelad förvaltningsenhet. Möjlighet saknas alt låta medborgarna utse ledamöter i kommundelsor-ganen genom direkta val.

De begränsningar som fn. gäller i fråga om möjligheterna att låta kommundelsorganen väljas direkt och ge dem olika slag av arbetsuppgifter hänger samman med bl.a. atl frågorna om valsätt och om avgränsning av kommundelsorganens kompetens har ansetts svåriösta. Kommittén bör ta upp dessa frågor till noggrann prövning samt utarbeta förslag till lösningar. Arbetet bör syfta till alt de kommuner som så önskar skall kunna inrätta direktvalda kommundelsorgan under nästa valperiod.

Målet måste vara all i alla kommuner skapa förutsättningar för ell från demokratisk synpunkt väl fungerande syslem. Svårigheterna är givetvis störst i stora lätortskommuneroch i glesbygdskommuner med stor geografisk omfattning. Där kan en utbyggd förtroendemannaorganisalion med direktvalda kommundelsorgan innebära en lösning. Det är emellertid angeläget all kommundelsorganen fogas in på ell naturligt sätt i den kommunala organisationen. Detta torde underlättas om de kan anförtros vissa förvaltningsuppgifter. Med en sådan utformning skulle en organisation med direktvalda kommundelsorgan kunna ses som ell alternativ till en indelningsändring som skulle vara önskvärd från rent kommunaldemokralisk synpunkt.

Institutionsstyrelser och distriklsnämnder förekommer i dag på några områden. Kommittén bör studera erfarenheterna från dessa och pröva föratsältningarna för sådana organisationsformer även på andra områden. Kommitléns uppdrag bör även omfatta frågan om möjlighet för dem som utnyUjar kommunal service alt delta i institutionsstyrelsernas verksamhet. Inom utbildningsdepartementel övervägs f n. frågan om lokala ledningsorgan vid skolorna. Kommittén bör i sitt arbete beakta resultat av dessa överväganden.

Inrättande av särskilda lokala organ inom den kommunala organisationen utgör ett av flera sätt att stärka den kommunala demokratin och undanröja de nackdelar som kommunindelningsreformen medförde. Andra möjligheter erbjuder de polifiska partierna, kvinno- och ungdomsförbunden, folkbUdningsorganisationerna och andra folkrörelser. Dessa organisationer, liksom den lokala tidningspressen och lokalradion, har fäll ett väsentligt ökat ansvar

403 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:6

för alt hålla den kommunala debatten och medborgarengagemanget levande. Det föreligger redan nu ett tämligen omfattande utredningsmaterial i dessa frågor, varför det knappast finns behov av atl igångsätta särskilda undersökningar. KommiUén bör emellertid överväga åtgärder för att förbättra möjligheterna att även på de här angivna vägama stimulera och stärka den kommunala demokratin.

Det förefaller emellertid tveksamt om man kan fullt ut eliminera kommunindelningsrcformens nackdelar från kommunaldemokralisk synpunkt med åtgärder av del slag som jag nu har berört. Mot den bakgrunden framstår det som angeläget att man nu fär underiag för en samlad och allsidig bedömning av reformens för- och nackdelar genom att belysa dess återverkningar i skilda hänseenden, för medborgarinflytande och medborgarkonlroll, för samhällsplanering, kommunal service och näringsliv, för kommunernas administration och ekonomi etc.

Kommittén bör ha som en andra huvuduppgift att utarbeta förslag till hur kommunindelningsreformen skall utvärderas. Kommitténs förslag lill program för utvärderingen bör läggas fram under första halvåret 1978. Kommittén bör noggrant överväga vilken omfattning utvärderingen bör ha med hänsyn lill redan ulfört utrednings- och forskningsarbete, i vilken utsträckning den kan begränsas lill ett urval av kommuner och om den bör genomföras i etapper. Programmet bör utformas så all man kan utnyttja erfarenheterna frän de indelningsärenden som kan komma all avgöras före 1979 års val och beakta resultatet av det fortlöpande arbetet med att stärka den kommunala demokratin. Kommittén bör lägga fram detaljerade förslag till program för utvärderingen samt göra noggranna kostnadsberäkningar. Den bör härvid hålla nära kontakt med den statsvetenskapliga forskningen om kommunala frågor. Del bör inle vara en uppgift för kommittén alt själv genomföra särskilda undersökningar. Del får ankomma på regeringen att ta StäUning lill formerna för utvärderingens genomförande och kommitténs närmare roll i delta sammanhang, sedan kommittén har lagt fram sitt programförslag.

Till 1968 års partiella författningsreform hörde beslut om en enhetlig treårig mandatperiod för såväl riksdag som landsting och kommunfullmäktige saml om gemensam valdag för riksdagsval och kommunalval. Ordningen med gemensam valdag diskuterades grundligt inför reformen och har även senare varit uppe till debatt. Som jag har nämnt i det föregående har den gemensamma valdagen ansetts kunna inverka ofördelaktigt i olika avseenden på den kommunala demokratin. Den medför speciella problem då man överväger atl införa direktvalda kommundelsorgan. Ett nära samband föreligger mellan den gemensamma valdagen och den treåriga mandatperioden. Enligt en åsikt som ofta förs fram är tre år en alltför kort mandatperiod. Kommittén bör ha som en tredje huvuduppgift atl undersöka vilka återverkningar den gemensamma valdagen och den treåriga mandatperioden har på den kommunala demokratin. Kommittén bör överväga vilka lösningar som är tänkbara och som från kommunal synpunkt är de lämpligaste i dessa frågor men bör inle lägga fram förslag till ändrad ordning.

Kommunallagen innebär atl fullmäktige som ett led i beredningen av ett ärende kan besluta att synpunkter skal! inhämtas från medlemmar i kommunen eller landstingskommunen genom omröstning, opinionsundersökning eller liknande förfarande. Valnämnden i kommunen får därvid anlitas (2 kap. 18 §). Kommittén bör följa tillämpningen av den nya lagstiftningen och utnyttjandet av de möjligheter som den ger. KommiUén

Del II Kn:7 Skr 1977/78:103                                      404

bör därvid vara oförhindrad aU ta initiativ till ytteriigare regleringar och kompletteringar för att åstadkomma en lämplig utveckling av folkomrösl-ningsinstitutet som ett led i en fördjupad kommunal demokrati.

Kommittén bör samråda med utredningen (Kn 1976:04) om vidgad länsdemokrati, utredningen (Kn 1976:05) om kontakterna mellan medborgare och samhällsorgan och andra kommittéer som behandlar frågor med anknytning till kommitténs uppdrag.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för kommundepartementet

att fillkalla en kommitté med högst sju ledamöter för fortsatl utredning av vissa kommunaldemokratiska frågor,

all utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde ål kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersäUning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligl kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att kostnaderna skall belasta femtonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Kommundepartemenlet)

7. Utredning om kontaktema mellan medborgare och samhällsorgan

Beslut vid regeringssammanträde 1976-12-22

Departementschefen, statsrådet Antonsson, anför

Vårt samhälles alltmer komplicerade karaktär med omfattande regleringar och svåröverskådlig myndighetsorganisation medför åtskilliga problem för de enskilda medborgarna. Samhället är enligt mångas mening alltför byråkratiskt med onödigt många och invecklade bestämmelser och dålig kontakt mellan myndigheterna och medborgarna. Det är självfallet allvarligt om enskilda människor upplever sig stå i en motsatsställning till samhället och känner ett avstånd till myndigheterna. Det är därför angeläget atl åtgärder vidtas för alt underlätta medborgarnas kontakter med myndigheterna och över huvud taget minska byråkratin i samhället.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 19 augusti 1976 har tillsatts en arbetsgrapp (Kn 1976:01) för översyn av kontakterna mellan medborgare och samhällsorgan. 1 arbetsgruppen ingår bl. a. företrädare för kommunförbunden, försäkringskasseförbundei och de tre fackliga huvudorganisationerna.

Arbetsgmppens uppdrag har nyligen berörts av konstilulionsutskottet i ett betänkande (1976/77:15) med anledning av motioner om den enskildes rättssäkerhet i förvaltningen m.m. I betänkandet, som har godkänts av riksdagen, anför utskottet att arbetsgruppen är ett steg i rätt riktning men atl man kan ställa sig något tveksam till uppläggningen av arbetet. Det är därför enligt utskottet naturiigt om regeringen prövar hur utredningsarbetet skall

405 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:7

bedrivas i fortsättningen.

Jag kan i allt väsenlligl ansluta mig till de riktlinjer som drogs upp i direktiven för arbetsgruppen. Dessa kan alltså enligt min mening ligga lill grund för det fortsatta arbetet. Jag haremellertid en annan uppfattning om de lämpligaste formerna för arbetets ledning och organisation.

Frågornas karaktär gör del enligt min mening önskvärt att arbetet ges en stark pariamentarisk förankring. Jag anser därför aU arbetsgruppen bör ersättas av en pariamentarisk kommitté. Samtidigt anser jag emellertid atl del är nödvändigt all bedriva arbetet i nära kontakt med de stora organisationerna. Detta bör ske genom att företrädare för dessa knyts fill utredningen som sakkunniga.

Utredningsarbetet kommer att sträcka sig över vida fält och beröra frågor av mycket skiftande karaktär. Arbetets närmare uppläggning måste därför ägnas noggranna överväganden. Även om del måste bli kommitténs uppgift att själv finna de lämpligaste arbetsformerna, vill jag i anslutning till de nämnda riksdagsuttalandena utveckla några synpunkter i detta avseende.

Kommitténs utredningsarbete kan enligl min mening lämpligen organiseras i arbetsgrupper. Utan alt vilja binda kommitténs ställningslagande på denna punkt vill jag peka på att uppgifterna läcker åtminstone fyra i princip skilda arbetsfält, som vart för sig kräver aktiva insatser.

En central uppgift för kommittén blir alt pröva om ändringar kan göras i sådana författningsbestämmelser som allmänheten uppfattar som omotiverade eller onödigt komplicerade. För atl nå resultat av verklig betydelse för de enskilda bör kommittén i enlighet med de tidigare direktiven göra det möjligt för enskilda och organisationer all framföra synpunkter och önskemål om förändringar. Denna del av utredningsarbetet kan enligt min bedömning fä slor omfattning. Det är uppenbart att de företrädare för organisationer som knyts till kommittén bör kunna lämna viktiga bidrag i detta arbete.

En annan grapp av uppgifter gäller möjligheterna att förbättra informationen om samhällsorganens verksamhet och att bistå medborgarna på bästa sätt vid deras kontakter med myndigheter. Till detla område hör frågor om kontaktpersoner vid myndigheter, om kommunbibliotekens roll som förmedlare av information, om lokalkonlorsverksamhet m. m. Med hänsyn lill att många av dessa frågor har en nära anknytning till den kommunala verksamheten bör utredningen kunna dra särskild nytta av kommunförbundens sakkunskap och erfarenheter.

En grupp för sig bildar de frågor om myndigheternas språk och om utformningen av skrivelser och blanketter etc. som nämns i arbetsgruppens direktiv. Det är av stor vikt att kraftfulla insatser görs för att åstadkomma förbättringar på dessa områden.

Ett annat arbetsområde omfattar frågor av juridisk karaktär, t. ex. de som gäller förvaltningslagen (1971:290) och rätlshjälpslagen (1972:429). Jag vill understryka betydelsen av att i detta utredningsarbete beakta synpunkter som gäller de enskildas rättssäkerhet inom förvaltningen. På detta område skall kommiUén ha befogenhet att själv utarbeta förslag lill partiella reformer. Det skall däremot inte vara en uppgift för kommittén att gå närmare in på lagstiftningsfrågor av större räckvidd. 1 det utskottsbetänkande som jag tidigare nämnde framhålls som särskilt angeläget all förvaltningslagen blir föremål för översyn. Kommittén bör ta upp denna fråga med förtur och i första hand redovisa en allmän bedömning av reformbehovet. Räushjälps-

Del n Kn:8   Skr 1977/78:103                                      406

systemet i dess helhet ses f n. över av rättshjälpsutredningen (Ju 1975:07). Efiersom den utredningen har till huvuduppgift att effektivisera det nuvarande systemet på området, bör kommitténs undersökning i denna del främst inriktas på frågan om rättshjälpsreformen är tillräckligt känd förden breda allmänheten.

Kommittén bör under arbetets gång samråda med, förutom nämnden för samhällsinformation, statens personalutbildningsnämnd och rättshjälpsutredningen som nämns i arbetsgrappens direktiv, även besparingsutredningen (Fi 1975:01), decentraliseringsutredningen (Kn 1975:01) och den kommitté med uppdrag att utreda frågan om minskad statskontroll över kommunerna och landstingskommunerna som jag i dag ämnar begära bemyndigande alt få tillkalla.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för kommundepartementet

atl tillkalla en kommitté med högst nio ledamöter med uppdrag att göra en översyn av kontakterna mellan medborgare och samhällsorgan,

att utse en av ledamöterna alt vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

att ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommiuékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

alt kostnaderna skall belasta Ijorlonde huvudtitelns kommitléanslag.

Regeringen ansluter sig til! föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

8. Utredning om minskad statskontroll över kommunema och landstingskommunerna

Beslut vid regeringssammanträde 1976-12-22

Departementschefen, statsrådet Antonsson, anför.

Den kommunala självstyrelin är av stor betydelse för vårt lands styrelseskick. Genom att väsentliga samhällsuppgifter decentraliseras till kommunerna och landstingskommunerna kan former skapas för ett aktivt medborgarinflytande. Det är mot den bakgrunden angeläget atl åigärder vidtas för att stärka kommunernas och landstingskommunernas roll i samhället.

Statsmakterna har del övergripande ansvaret för samhällets utveckling och uppgifter. De måste därför ange ramarna för kommunernas och landstingskommunernas befogenheter.Slatlig tillsyn och kontroll kan inte heller undvaras. Utvecklingen gick under läng tid i riktning mot en allt starkare statlig detaljstyrning. På detta sätt urholkades den kommunala självstyrelsen.

Under de senaste decennierna har förutsättningarna för att öka kommunernas och landstingskommunernas ansvar och handlingsfrihet i hög grad förbättrats. De har numera resurser att självständigt handha de uppgifter som

407 Kommittéer: Kommundepartementet Del II Kn:8

har lagts på dem. Del är därför en angelägen uppgift att öka den kommunala handlingsfriheten och därmed ge den kommunala självstyrelsen ett större reellt innehåll.

Under senare år har reformer genomförts på olika områden för alt minska den statliga detaljregleringen. Exempel härpå utgör beslut vid 1969 och 1972 års riksdagar om att begränsa kommuns underställningsskyldighet i vissa ärenden (prop. 1969:63, KU 1969:44, rskr 1969:405 och prop 1972:12, KU 1972:11, rskr 1972:45). Inom kommundepartementet har ett fortlöpande översynsarbete bedrivits i syfte att mönstra ut sådana föreskrifter om statlig tillsyn och kontroll som inte längre behövs. Som ett led i detla arbete har i en proposition (1976/77:1) lagts fram förslag som avses öka kommunernas och landstingskommunernas möjligheter att anpassa organisation och arbetsformer efter skiftande lokala förhållanden och behov.

Det är enligt min mening angeläget atl en samlad översyn nu görs av statens tillsyns- och kontrollfunktioner gentemot kommunema och landstingskommunerna. Jag vill därför föreslå atl en kommitté tillsätts med uppgift att pröva vilka ytteriigare förändringar som kan göras för att i delta avseende stärka den kommunala självstyrelsen.

Syftet med översynen bör vara att mönstra ut sådana detaljföreskrifter som med hänsyn till de kommunala och landstingskommunala organens ställning och resurser inte längre är nödvändiga. Det finns enligt min mening flera motiv för att på detla sätt decentralisera ansvar och befogenheter. Statsförvaltningen kan avlastas arbetsuppgifter och få bättre tid för planering och andra övergripande frågor. Från demokratisk synpunkt aren förstärkning av kommunernas och landstingskommunemas roll i beslutsfattande av stor vikt för att samhällsverksamheten skall kunna utformas nära de enskilda människorna. I utredningsarbetet bör synpunkter av delta slag väga tungt. Samtidigt måste självfallet kraven på samordning och likformighet i samhällsarbetet beaktas. Det är exempelvis nödvändigt att statsmakterna meddelar bestämmelser av olika slag för att uppnå övergripande mål i fråga om rättssäkerhet, sysselsättning och lika tillgång till samhällsservice. Vid utformningen av den statliga tillsynen och kontrollen över kommuner och landstingskommuner måste enligt min mening en avvägning mellan delvis motstridiga intressen göras i varje särskih fall.

Kommittén bör göra det möjligt för kommuner och landstingskommuner att under arbetets gång framföra synpunkter och önskemål om förenklingar. Del är väsentligt atl de kommunala självstyrelseorganens kunskap och erfarenheter av kontakter med statliga tillsynsmyndigheter tas till vara i utredningsarbetet. Med utgångspunkt häri bör kommittén kartlägga och behandla olika former av statlig tillsyn och kontroll. Särskild uppmärksamhet bör ägnas beslut som kräver fastställelseprövning av regeringen eller statlig myndighet. 1 prop. 1976/77:1 har en genomgång i detta hänseende gjorts beträffande kommunerna och förslag lagts fram om begränsningar i underställningsskyldigheten. Föralsättningar finns enligt min bedömning för att i ökad utsträckning låta de kommunala självslyrelseorganen avgöra frågor i vilka beslutanderätten f n. är delad mellan statliga och kommunala eller landstingskommunala myndigheter.

Frågor som rör stora delar av kommunernas och landstingskommunernas verksamheter utreds av olika statliga kommittéer. I direktiven för vissa kommittéer anges att omfattningen av den statliga tillsynen och kontrollen på resp. område skall prövas med syfte att föreslå begränsningar. Utredningsuppdrag med denna inriktning har bl. a. utredningen (U 1972:06) om skolan.

Del n Kn:8   Skr 1977/78:103                                     408

slatenoch kommunerna, hälsovårdsstadgeutredningen (SI 974:08) och hälso-och sjukvårdsutredningen (S 1975:04). Vidare har utredningen (Fi 1976:06) om kommunernas ekonomi i uppdrag att behandla frågan om övergång lill mera generella former för statsbidragsgivningen. Frågan om förhållandel mellan statliga och kommunala myndigheter bör normalt prövas i samband med att sakområdet utreds. Den kommitté som jag har förordat i det föregående bör därför i första hand överväga förändringar som framstår som särskilt angelägna och som kan göras oberoende av överväganden om andra förändringar inom ett visst sakområde. Kommittén bör självfallet samråda med de kommittéer som utreder särskilda kommunala och landstingskommunala verksamhetssektorer. Ett fortlöpande samråd bör ske med decentraliseringsutredningen (Kn 1975:01).

En betydande del av den statliga tillsynen och kontrollen av kommunerna och landstingskommunerna sker genom de statliga myndigheternas föreskrifter, anvisningar och råd. Grunden för myndigheternas befogenheter i detla avseende finns bl. a. i resp. myndighels instruktion samt i lagar och andra förfatlningarsomreglerarolika kommunala och landslingskommunala verksamhetsområden. En begränsning av myndigheternas rätl härvidlag har införts genom en särskild kungörelse (1970:641). 1 denna föreskrivs alt myndighet inle utan regeringens medgivande lär ge ändrade eller nya föreskrifter, anvisningar eller råd som kan påverka gällande standard eller tillämpade normer och som i väsentlig grad kan leda till direkta eller indirekta kostnadsökningar. Det ankommer på riksrevisionsverket alt inom ramen för den förvaltningsrevision som verket bedriver följa de verksamheter som berörs av kungörelsen samt därvid bedöma de kostnadsmässiga konsekvenserna. Det är enligt min mening också angeläget att ägna myndigheternas föreskrifter m. m. uppmärksamhet från kommunal självsiyrelsesynpunki. KommiUén bör därför behandla de statliga myndigheternas tillsyn och kontroll av kommuner och landstingskommuner i syfte att avveckla föreskrifter, anvisningar och råd som inte längre kan anses behövliga.

Kommittén bör lägga fram förslag till de författningsändringar som föranleds av kommitténs överväganden. Det bör dock inte vara en uppgift för kommittén alt utarbeta förslag till ändringar av myndigheternas föreskrifter m. m.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag atl regeringen bemyndigar chefen för kommundepartemenlet

atl tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med uppdrag ätt utreda frågan om minskad statskontroll över kommunerna och landstingskommunerna,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

all besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommiUén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver

all ersättning till ledamot, sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej annat föreskrives,

att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

409                                                Kronologiskt register

Kronologisk förteckning över kommittédirektiv i departementsvis ordning

(Direktiv som inte har publicerats i 1977 års berättelse eller Ingår i 1977 års direktivserie redovisas sist inom resp. departementsavsnitO

Nr       Rubrik                                                         Nr       Kommitté-

del 11                                                                   del 1    beteckning

Justitiedepartementet (Ju)

45	Ju 1977:01
46	Ju 1977:02
48	Ju 1977:04
41	Ju 1976:04
47	Ju 1977:03
7	Ju 1971:06
50	Ju 1977:06
49	Ju 1977:05
51	Ju 1977:07
40	Ju 1976:02
52	Ju 1977:08
53	Ju 1977:09
34	Ju 1975:05
55	Ju 1977:11
56	Ju 1977:12
54	Ju 1977:10
57	Ju 1977:13
14	Ju 1973:08
50	Ju 1977:06
58	Ju 1977:14
59	Ju 1977:15
45	Ju 1977:01
60	Ju 1977:16
4	UD 1977:01

1            Förstärkt skydd i regeringsformen for de medborgerliga fri- och rättigheterna (Dir 1977:1)

2            Lagrådets ställning och uppgifter (Dir 1977:2)

3            Vissa straffbestämmelser till skydd för rikets säkerhet (Dir 1977:5)

4            Tillägssdirektiv till utredningen för översyn av lagstiftningen om förmögenhetsbrott (Dir 1977:6)

5            Fömyad översyn av sedlighetsbrotten (Dir 1977:7)

6            Tilläggsdirektiv till konkurslagskommittén (Dir 1977:9)

7            Översyn av rättegångsförfarandel vid allmän domstol (Dir 1977:10)

8            Överlåtelse och panlsältning av byggnad på annans markm. m. (Dir 1977:12)

9            Ställföreträdare for dödsbo i vissa fall m. m. (Dir. 1977:13)

10           Tilläggsdirektiv till utredningen om upphovsrätt (Dir, 1977:21)

11           Förstärkning av barns räusliga ställning (Dir 1977:25)

12           Översyn av det militära ansvarssystemet (Dir 1977:36)

13           Tilläggsdirektiv till utredningen om väktarulbildning (Dir 1977:51)

14           Utredning om de allmänna advokatbyråerna m,,m, (Dir 1977:54)

15           Översyn av bestämmelserna om tomträttsavgäld (Dir 1977:67)

16           Ny yitrandefrihetsgrundlag (Dir 1977:71)

17           Konsumentköp (Dir 1977:83)

18           Tilläggsdirektiv till produktansvarskommittén (Dir 1977:84)

19           Tilläggsdirektiv till rättegångsutredningen (Dir 1977:91)

20           Dödsbodelägares ansvar för avlidens skulder m, m, (Dir 1977:97)

21           Arbetstagares uppfinningar (Dir 1977:100)

22           Tilläggsdirektiv till rättighetsskyddsutredningen (Dir 1977:112)

23           Översyn av sjölagen (Dir 1977:114)

Utrikesdepartementet (UD) 1        Det  svenska  kultur-  och  informationsutbytet  med utlandet (Dir 1977:20)

27 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 103

Skr 1977/78:103

410

Nr del II

Rubrik

Nr dell

Kommittébeteckning

14

17

2           Sveriges utvecklingssamarbete på industriområdet (Dir 1977:59)

3           Tilläggsdirektiv för bistånd:>politiska utredningen (Dir 1977:68)

Försvarsdepartementet (Fö)

1           Tilläggsdirektiv till försvarets fredsorganisationsutredning (Dir 1977:22)

2           Tilläggsdirektiv till försvarsmaktens ledningsutredning (Dir 1977:30)

3           Utredning om formerna m, m, för de vämpliktigas medinflytande (Dir 1977:34)

4           Utredning rörande datasystemens sårbarhet (Dir 1977:56)

5           Överföring av civilförsvarets ordnings- och bevakningsuppgifter till andra myndigheter (Dir 1977:61)

6           Utredning om formema fcr tandvård för värnpliktiga m, fl, (Dir 1977:66)

Socialdepartementet (S)

Utredning om prostitution m, m, (Dir 1977:11) Sjukvårdens inre organisation (Dir 1977:32) Tobakskommitté (Dir 1977:37) Kartläggning av narkotikamissbrukets omfattning (Dir 1977:39)

Ledningsgrupp för narkotikafrägor (Dir 1977:41) Utredning om barnolycksfall (Dir 1977:42) Utredning om ADB inom den allmänna försäkringen m, m, (Dir 1977:52)

Utredning avseende vissa frågor rörande hälso- och sjukvård för äldre (Dir 1977:57) Kontinuitet i öppen vård mellan patient och läkare (Dir 1977:62)

Vissa frågor om verksamhsten vid statens bakteriologiska laboratorium (SBL) (Dir 1977:64) Utredning om läkemedelsinfomiation (Dir 1977:73) Viss omsorg om handikappiade (Dir 1977:89) Huvudmannaskapet för karolinska sjukhuset (Dir 1977:101)

Samhällsstödet    till    enssimstående    föräldrar    (Dir 1977:104)

Översyn av THX-frågan m„m, (Dir 1977:106) Förberedelser för internaticnella barnåret (Dir 1977:108) Sjukvården i krig

1 2 3 4

5 6

7

10

11 12 13

14

15 16

UD 1977:02 UD 1972:03

15

Fö 1968:20 Fö 1974:03 Fö 1977:01 Fö 1977:02 Fö 1977:04 Fö 1977:03

16

24	S 1977:01
25	S 1977:02
26	S 1977:03
27	S 1977:04
29	S 1977:06
30	S 1977:07
33	S 1977:10
28	S 1977:05
31	S 1977:08
32	S 1977:09
34	S 1977:11
35	S 1977:12
37	S 1977:14
39	S 1977:16
40	S 1977:17
42	S 1977:19
23	S 1976:05

411

Kronologiskt register

Nr del II

Rubrik

Nr del 1

Kommittébeteckning

27

28

29

30

Kommunikationsdepartementet (K)

1           Sveriges meterologiska och hydrologiska instituts verksamhet och organisation m, m, (Dir 1977:19)

2           Huvudmannaskap för driften av Göta kanal (Dir 1977:33)

3           Förbättringar i typbesiktningssystemet m, m, (Dir 1977:40)

4           Vissa containerfrågor (Dir 1977:65)

5           Sjöfartspolilisk utredning (Dir 1977:74)

6           Tilläggsdirektiv till fartygsmiljöutredningen (Dir 1977:75)

7           Tilläggsdirektiv till befälsbemanningsutredningen (Dir 1977:76)

8           Tilläggsdirektiv till SMHI-utredningen (Dir 1977:99)

Ekonomidepartementet (E)

1           Utredning angående statistiska centralbyråns uppgiftsinsamling (Dir 1977:46)

2           Utredning om lönsparande (Dir 1977:70)

3           Översyn av valutaregleringen (Dir 1977:85)

4           Statistiska centralbyråns framtida behov av utrustning för automatisk databehandling (Dir 1977:87)

5           Översyn av lagen om försäkringsrörelse m, m, (Dir 1977:113)

6           Kommiué for att utreda behovet av framtida folk- och bostadsräkningar'

Budgetdepartementet (B)

1           Bokföringen inom jordbruket (Dir 1977:17)

2           Teknisk översyn av vägtrafikbeskattningen (Dir 1977:44)

3           Utredning om vissa organisatoriska frågor med anledning av olika reformer inom arbetsrättens område (Dir 1977:48)

4           Tilläggsdirektiv till utredningen om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till ideella och humanitära ändamål (Dir 1977:50)

5           Översyn av reglema om stämpelskau och expeditionsavgift (Dir 1977:55)

6           Lokalisering av ny verksamhet till Västerbottens län (Dir 1977:63)

7           Utredning om särställning för vissa myndigheter och företag vid leveranser till staten m. m, (Dir 1977:86)

8           Delegation för företagens uppgiftslämnande m, m, (Dir 1977:98)

9           Utredning om avdragsrätt vid inkomsttaxering för gåvor till ideella och humanitära ädanmål'

19	K 1977:01
21	K 1977:03
20	K 1977:02
22	K 1977:04
23	K 1977:05
8	K 1973:04
2	K 1970:29
19	K 1977:01

10

E 1977:01

11	E 1977:02
12	E 1977:03
13	E 1977:04
14	E 1977:05
8	E 1976:02

24	B 1977:03
26	B 1977:05
25	B 1977:04

17

B 1976:01

17

B 1977:06 B 1977:07 B 1977:08 B 1977:09 B 1976:01

Skr 1977/78:103                                                 412

Nr       Rubrik                                                          Nr       Kommitté-

del II                                                                      del I    beteckning

10           Utredning om bättre medoder för planering och hushåll-      22     B 1977:01 ning i statsförvaltningen'

11           Utredning om vissa personaladministrativa informat-      23          B 1977:02 ionsbehandlingsfrågor

Utbildningsdepartementet (U)

47	U 1976:10
55	U 1977:03
16	U 1974:04
54	U 1977:02
33	U 1975:14
56	U 1977:04
57	U 1977:05
59	U 1977:07
58	U 1977:06
60	U 1977:08
12	U 1972:07
61	U 1977:09
63	U 1977:11
1!	U 1972:06
52	U 1976:16
25	Jo 1977:01
26	Jo 1977:02
27	Jo 1977:03
28	Jo 1977:04
30	Jo 1977:06
31	Jo 1977:07
32	Jo 1977:08
20	Jo 1976:06
8	Jo 1973:07
11	Jo 1974:07

1            Tilläggsdirektiv till utredningen om den gymnasiala utbildningen (Dir 1977:14)

2            Kommitté med uppgift att öka andelen kvinnor pä skolledande befattningar (Dir 1977:16)

3            Tilläggsdirektiv till 1974 års lärarutbildningsutredning (Dir 1977:18)

4            Översynen av det statliga litteraturstödet (Dir 1977:24)

5            Tilläggsdirektiv till utredningen om studiedokumentation och statistik för högskolan (Dir 1977:29)

6            Utredning om vissa tjänsteorganisatoriska frågor inom högskolan m, m, (Dir 1977:49)

7            Samhällets insatser på videogramområdet (Dir 1977:53)

8            Utredning om museijärnvägsföreningar (Dir 1977:79)

9            Utredning om vårdutbildningen inom högskolan (Dir 1977:82)

10           Utredning om visningsersättning (Dir 1977:93)

11           Tilläggsdirektiv för bibelkommissionen (Dir 1977:105)

12           Utgivning av svenskt uppslagsverk (Dir 1977:109)

13           Beredning av vissa frågor rörande obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutningar (Dir 1977:119)

14           Tilläggsdirektro till utredningen (U 1972:06) om skolan, staten och kommunerna (SSK)'

15           Organisationskommitté för bildandet m, m, av Sveriges Utbildningsradio aktiebolag

Jordbruksdepartementet (Jo)

1            Viss översyn av renhållningislagstiftningen (Dir 1977:8)

2            Finansiering av djursjukhusen, m, m, (Dir 1977:23)

3            Vissa utbildningsfrågor på veterinärmedicinens område (Dir 1977:35)

4            Översyn av vissa Jakt- och viltvårdsfrågor (Dir 1977:38)

5            Vattenplanering (Dir 1977:45)

6            Förutsättningarna för olympiska vinterspel i Sverige år 1984 (Dir 1977:72)

7            Luftvårdsproblem på grund av bilavgaser (Dir 1977:77)

8            Tilläggsdirektiv till miljöskyddsutredningen (Dir 1977:110)

9            Tilläggsdirektiv till 1973 års fiskevattensutredning (Dir 1977:115)

10       Tilläggsdirektiv till jordförvarvsutredningen

413

Kronologiskt register

Nr del II

Rubrik

Nr dell

Kommittébeteckning

Utredning om utbyggd avbytarservice inom Jordbruket'

24

Jo 1976:11

Handelsdepartementet (H)

1            Tilläggsdirektiv till insynsutredningen (Dir 1977:3)

2            Utredning om exportfinansieringen (Dir 1977:26)

3            Utjämning av regionala och lokala prisskillnader på eldningsolja och bensin (Dir 1977:81)

4            Utredning om samordning och ledning i fred av övervakningen och räddningstjänsten till sjöss

(Dir 1977:88)

5            Utredning om förbudsåtgärder från svensk sida med avseende på kapitalexport till Sydafrika och Namibia i samband med svenska investeringar där (Dir 1977:90)

6            Utredning om författningsändringar vid svenskt tillträde till Budapestöverenskommelsen om internationellt erkännande av deposition av mikroorganismer i samband med patentärenden (Dir 1977:103)

7            Överläggningar med svenska företag i syfte att åstadkomma en begränsning av dessas verksamhet i Sydaf rika (Dir 1977:111)

8            Översyn av resegarantilagen (Dir 1977:116)

9            Ändrade direktiv för den sakkunnige för utvärdering av prispolitiken'

Arbetsmarknadsdepartementet (A)

1            Tilläggsdirektiv till sysselsättningsutredningen (Dir 1977:92)

2            Översyn av anställningsskyddslagstiftningen (Dir 1977:102)

3            Översyn av utlänningslagstiftningen

Bostadsdepartementet (Bo) 1        Tilläggsdirektiv för gatukostnadsutredningen (Dir 1977:60)

Industridepartementet (1)

1            Tilläggsdirektiv till delegationen för energiforskning (Dir 1977:27)

2            Kooperationen och dess roll i samhället (Dir 1977:28)

3            Delegation för glesbygdsfrågor (Dir 1977:31)

4            Sysselsättningsproblemen i Göteborgsregionen (Dir 1977:58)

5            Begränsning av användningen av el för uppvärmningsändamål (Dir 1977:69)

6            De intemationella investeringamas näringspolitiska effekter (Dir 1977:94)

7            Riktliner för det statliga stödet till hemslöjden (Dir 1977:95)

II	H 1976:03
13	H 1977:01
15	H 1977:03
17	H 1977:05
16	H 1977:04
1	H 1969:10

18

H 1977:06

19

H 1977:07 H 1975:06

2	A 1974:02
17	A 1977:01
11	A 1975:04
8	B 1975:02

7	I 1975:02
20	I 1977:01
21	I 1977:02
22	I 1977:03
23	I 1977:04
25	I 1977:06
24	I 1977:05

Skr 1977/78:103                                                 414

Nr       Rubrik                                                         Nr       Kommitté-

del II                                                                     del I    beteckning

8       Tillkallande av en energikommission'          19        11976:05

Kommundepartementet (Kn)

19	Kn 1977:01
20	Kn 1977:02
23	Kn 1977:05
24	Kn 1977:06
22	Kn 1977:04
25	Kn 1977:07
15	Kn 1976:05
16	Kn 1976:06

1            Länsdomstolarnas organisatoriska ställning, målområde m, m, (Dir 1977:4)

2            Översyn av allmänna ordningsstadgan (Dir 1977:15)

3            Översyn av kommunalbesvärsprocessen m, m, (Dir 1977:47)

4            Översyn av den särskilda organisationen av kommunalförvaltningen i Stockholm (Dir 1977:78)

5            Översyn av lagen om försarnlingsstyrelse (Dir 1977:80)

6            Vissa kommunaldemokratiska frågor (Dir 1977:96)

7            Utredning om kontaktema mellan medborgare och samhällsorgan'

8            Utredning om minskad statskontroll över kommunerna och landstingskommunerna'

' Ingår inte i 1977 års direktivserie

 Direktivet redovisat till viss del i 1977 års kommittéberättelse. Ingår inte i 1977 års

direktivserie.

415 Kronologiskt register

Kronologisk förteckning över 1977 års direktivserie

Direk- Rubrik och kommittébeteckning         Nr         Nr

tivnr                                                             del 1     del II

1 Förstärkt   skydd   i   regeringsformen   för   de     Ju 45       Ju    I
medborgerliga fri- och rättigheterna

(Ju 1977:01)

Ju 46	Ju	2
H   11	H	1
Knl9	Kn	1
Ju 48	Ju	3
Ju 41	Ju	4
Ju 47	Ju	5
Jo 25	Jo	1
Ju   7	Ju	6
Ju 50	Ju	7
S   24	S	1
Ju 49	Ju	8
Ju 51	Ju	9
U   47	U	1
Kn20	Kn	2
U   55	U	2
B   24	B	1
U   16	U	3

2         Lagrådets ställning och uppgifter (Ju 1977:02)

3         Tilläggsdirektiv till insynsutredning (H 1976:03)

4         Länsdomstolarnas organisatoriska ställning (Kn 1977:01)

5         Vissa straffbestämmelser till skydd för rikets säkerhet (Ju 1977:04)

6         Tilläggsdirektiv till utredningen (Ju 1976:04) för översyn av lagstiftningen om förmögenhets-brott

7         Förnyad översyn av sedlingsbrotten (Ju 1977:03)

8         Viss översyn av renhållningslagstiflningen (Jo 1977:01)

9         Tilläggsdirektiv till konkurslagskommittén (Ju 1971:06)

10         Översyn av rättegångsförfarandel vid allmän domstol (Ju 1977:06)

11         Utredning om prostitutionen m. m. (S 1977:01)

12         Överlåtelse och pantsättning av byggnad på annans mark m. m. (Ju 1977:05)

13         Ställföreträdare för dödsbo i vissa fall m. m. (Ju 1977:07)

14         Tilläggsdirektiv till utredningen (U 1976:10) om den gymnasiala utbildningen

15         Översyn av allmänna ordningsstadgan (Kn 1977:02)

16         Kommitté med uppgift att öka andelen kvinnor på skolledande befattningar (U 1977:03)

17         Bokföringen inom Jordbruket (B 1977:03)

18         Tilläggsdirektiv lill 1974 års lärarutbildningsutredning (U 1974:04)

19         Sveriges meterologiska och hydrologiska insti-     K   19       K     1 tuts verksamhet och organisation m. m. (K 1977:01)

20         Det svenska kultur- och informationsutbytet     UD 4       UD 1 med utlandet (UD 1977:01)

21         Tilläggsdirektiv till utredningen (Ju 1976:02) om     Ju 40       Ju 10 upphovsrätt

22         Tilläggsdirektiv   till   försvarets   fredsorganisa-     Fö   1        Fö   1 tionsutredning (Fö 1968:20)

23         Finansieringen av djursjukhusen, m. m.      Jo 26       Jo    2 (Jo 1977:02)

Skr 1977/78:103

416

Direk- Rubrik och kommittébeteckning tivnr

Nr dell

Nr del II

Fö   6

24        Översyn av det statliga litteraturstödet (U 1977:02)

25        Förstärkning av barns rättsliga ställning (Ju 1977:08)

26        Utredning om exportfinansisring (H 1977:01)

27        Tilläggsdirektiv till delegationen (I 1975:02) för energiforskning

28        Kooperationen och dess roll i samhället (I 1977:01)

29        Tilläggsdirektiv till utredningen (U 1975:14) om studiedokumentation och statistik för högskolan

30        Tilläggsdirektiv till försvarsmaktens ledningsulredning (Fö 1974:03)

31        Delegatlon för glesbygdsfrågor (I 1977:02)

32        Sjukvårdens inre organisation (S 1977:02)

33        Huvudmannaskap för driften av Göta kanal (K 1977:03)

34        Utredning om formerna m. m. för de värn-pliktags medinflytande (Fö 1977:01)

35        Vissa utbildningsfrågor på veterinärmedicinens område (Jo 1977:03)

36        Översyn av det militära ansvarssystemet (Ju 1977:09)

37        Tobakskommitté (S 1977:03)

38        Översyn av vissa Jakt- och viltvårdsfrågor (Jo 1977:04)

39        Kartläggning av narkotikamissbrukets omfauning (S 1977:04)

40        FörbäUringar i typbesiktningssystemet m. m. (K 1977:02)

41        Ledningsgrupp for narkotikafrågor (S 1977:06)

42        Utredning om bamolycksfall (S 1977:07)

43        -

44        Teknisk översyn av vägtrafikbeskattningen (B 1977:05)

45        Vattenplanering (Jo 1977:061

46        Utredning angående statistiska centralbyråns uppgiftsinsamling (E 1977:01)

47        Översyn av kommunalbesvärsprocessen m. m. (Kn 1977:05)

48        Utredning om vissa organisatoriska frågor med anledning av olika reformer inom arbetsrättens område (B 1977:04)

49        Utredning om vissa tjänsteorganisatoriska frågor Inom högskolan m. m, (U 1977:04)

u	54	U	4
Ju	52	Ju	1)
H	13	H	2
I	7	1	1
I	20	I	2
U	33	U	5

Fö   2

I 21 S 25 K 21	1 S K	3 2 2
Fö 14	Fö	3
Jo 27	Jo	3
Ju 53	Ju	12
S 26 Jo 28	S Jo	3 4
S 27	S	4
K 20	K	3
S 29 S 30	S S	5 6

B     2

B   26

Jo 30 E 10	Jo 5 E  1
Kn23	Kn 3
B 25	B  3

U   56

U     6

417                                                Kronologiskt register

Direk- Rubrik och kommittébeteckning         Nr         Nr

tivnr                                                             del I      del II

50            Tilläggsdirektiv lill utredningen (B 1976:01) om      B   17        B     4
avdragsrält vid inkomsttaxeringen för gåvor till

ideella och humanitära ändamål

Ju 34	Ju 13
S   33	S      7
U  57	U     7
Ju 55	Ju 14
B   27	B     5
Fö 15	Fö   4
S   28	S     8
I    22	1      4
UD 5	UD 2
Bo   8	Bo   1
Fö 17	Fö   5
S   31	S     9
B   28	B     6
S    32	S    10
K   22	K     4
Fö 16	Fö   6
Ju 56	Ju 15
UD 2	UD 3
I    23	1      5
E   II	E     2
Ju 54	Ju 16
Jo 31	Jo    6

51        Tilläggsdirektiv till utredningen (Ju 1975:05) om väktarulbildning

52        Utredning om ADB inom den allmänna försäkringen m, m, (S 1977:10)

53        Samhällets insatser på videogramområdet (U 1977:05)

54        Utredning om de allmänna advokatbyråerna m,m, (Ju 1977:11)

55        Översyn av reglerna om stämpelskatt och expeditionsavgift (B 1977:06)

56        Utredning rörande datasystemens sårbarhet (Fö 1977:02)

57        Utredning avseende vissa frågor rörande hälso-och sjukvård för äldre (S 1977:05)

58        Sysselsättningsproblemen i Göteborgsregionen (I 1977:03)

59        Sveriges utvecklingssamarbete på industriområdet (UD 1977:02)

60        Tilläggsdirektiv för gatukostnadsutredningen (B 1975:02)

61        Överföring  av  civilförsvarets   ordnings-   och bevakningsuppgifter till andra myndigheter (Fö 1977:04)

62        Kontinuitet i öppen vård mellan patient och läkare (S 1977:08)

63        Lokalisering av ny verksamhet till Västerbottens län (B 1977:07)

64        Vissa frägorom verksamheten vid statens bakteriologiska laboratorium (SBL)(S 1977:09)

65        Vissa containerfrågor (K 1977:04)

66        Utredning om formerna för tandvård för värnpliktiga m, n, (Fö 1977:03)

67        Översyn av bestämmelserna om tomträttsavgäld (Ju 1977:12)

68        Tilläggsdirektiv för biståndspolitiska utredningen (UD 1972:03)

69        Begränsning   av   användningen   av   el   för uppvärmningsändamål (I 1977:04)

70        Utredning om lönsparande (E 1977:02)

71        Ny yttrandefrihetsgmndlag (Ju 1977:10)

72        Förutsättningarna för olympiska vinterspel  i Sverige år 1974 (Jo 1977:07)

73        Utredning om läkemedelsinformation           S   34       S    11 (S 1977:11)

Skr 1977/78:103                                                418

Direk- Rubrik och kommittébeteckning         Nr         Nr

tivnr                                                              del I      del II

K   23	K	5
K    8	K	6
K    2	K	7
Jo 32	Jo	7
Kn24	Kn	4
U   59	U	8
Kn22	Kn	5
H   15	H	3
U   58	U	9
Ju 57	Ju	17
Ju 14	Ju	18
E   12	E	3
B   29	B	7

74        SJöfartspolltisk utredning (K 1977:74)

75        Tilläggsdirektiv till fartygsmiljöutredningen (K 1973:04)

76        Tilläggsdirektiv till befälsbemanningsutredningen (K 1970:29)

77        Luftvårdsproblem på grund av bilavgaser (Jo 1977,08)

78        Översyn av den  särskilda organisationen av kommunalförvaltningen i Stixkholm (Kn 1977:06)

79        Utredning   om    museijärnvägsföreningar (U  1977:07)

80        Översyn av lagen om församlingsslyrelse (Kn 1977:04)

81        Utjämning av regionala och lokala prisskillnader på eldningsolja och bensin (H 1977:03)

82        Utredning om vårdutbildningen inom högskolan (U 1977:06)

83        Konsumentköp (Ju 1977:13)

84        Tilläggsdirektiv till produkKansvarskommittén (Ju 1973:08)

85        Översyn av valutaregleringen (E 1977:03)

86        Utredning om särställning för vissa myndigheter och företag vid leveranser till staten m, m,

(B 1977:08)

87            Statistiska   centralbyråns   framtida  behov   av      E   13       E    4
utrustning för automatisk databehandling

(E 1977:04)

88            Utredning om samordning oih ledning i fred av      H   17       H    4
övervakningen och räddningstjänsten till sjöss

(H 1977:05)

89        Viss omsorg om handikappade (S 1977:12)        S    35        S    12

90        Utredning om förbudsåtgärder från svensk sida      H   16       H    5 med avseende på kapitalexpcrt till Sydafrika och

Namibia i samband med svenska investeringar där(H 1977:04)

Ju 50	Ju 19
A   2	A    1
U  60	U   10
I    25	I      6
I    24	I      7
Kn25	Kn  6
Ju 58	Ju 20

91        Tilläggsdirektiv till rättcgångsutredningen (Ju 1977:06)

92        Tilläggsdirektiv till sysselsättningsutredningen (A 1974:02)

93        Utredning om visningsersäuning (U 1977:08)

94        De internationella investeringarnas näringspolitiska effekter (1 1977:06)

95        Riktlinjerna fördel statliga stixlet till hemslöjden (1 1977:05)

96        Vissa kommunaldemokratiska frågor (Kn 1977:07)

97        Dödsbodelägares ansvar för avlidens skulder m, m.(Ju 1977:14)

419                                                 Kronologiskt register

Direk- Rubrik och kommittébeteckning          Nr         Nr

tivnr                                                              del I     del II

B	30	B	8
K	19	K	8
Ju	59	Ju	21
S	37	S	13
A	17	A	2
H	1	H	6

98        Delegation   för   företagens   uppgiftslämnande m, m, (B 1977:09)

99        Tilläggsdirektiv till SMHI-utredningen (K 1977:01)

Ju 45	Ju 22
E 14	E  5
Ju 60	Ju 23
Jo 8	Jo 9

100        Arbetstagares uppfinningar (Ju 1977:15)

101        Huvudmannaskapet för karolinska sjukhuset (S 1977:14)

102        Översyn av anställningsskyddslagsliftningen (A 1977:01)

103        Utredning om författningsändringar vid svenskt tillträde till Budapestöverenskommelsen om internationellt erkännande av deposition av mikroorganismer i samband med patentärenden (H 1969:10)

104        Samhällsstödet till ensamstående föräldrar            S   39       S    14 (S 1977:16)

105        Tilläggsdirektiv för bibelkommissionen        U   12       U   11 (U 1972:07)

106        Översyn av THX-frågan m,m,(S 1977:17)            S   40       S    15

107        Utredning av vissa frågor på semesterrättens     S    18       S     3 område

108        Förberedelser för intemationella barnåret  S   42       S    16 (S 1977:19)

109        Utgivning av svenskt uppslagsverk (U 1977:09)      U  61       U   12

110        Tilläggsdirektiv till miljöskyddsutredningen Jo 20       Jo   8 (Jo 1976:06)

111        Överiäggningar med svenska företag i syfte aU     H   18       H    7 åstadkomma en begränsning av dessas verksamhet i Sydafrika (H 1977:06)

112        Tilläggsdirektiv till rättighetsskyddsutredningen (Ju 1977:01)

113        Översyn av lagen om försäkringsrörelse m, m, (E 1977:05)

114        Översyn av sjölagen (Ju 1977:16)

115        Tilläggsdirektiv till 1973 års fiskevattensutred-ning(Jo 1973:07)

116        Översyn av resegarantilagen (H 1977:07)          H   19        H    8

Skr 1977/78:103 420

Sakregister till kommittédirektiv

Sakregistret omfattar del II, Referenserna till del I innehåller alltid I, Referenserna till del II saknar motsvarande beteckning)

A

ADB se Databehandling

Advokatbyråer                                          Ju 14; 1 Ju 55

.Allmän domstol                                        Ju 7; 1 Ju 50

Allmän ordningsstadga                               Kn 2; I Kn 20

Allmän rättshjälp                                       Ju 14; I Ju 55

Allmänna advokatbyråer                            Ju 14; I Ju 55

Allmänna energisysiemstudier                     I I; 1 I 7

Allmänna ./orsäkringens datasystem           S 7; I S 33

Anställningsskyddslagsliftning                     A 2; I A 17

Ansvarssystem, militärt                              Ju 12; I Ju 53

Arbetsrätt, organisatoriska frågor                B 3; I B 25

.Arbetstagares uppfinningar                        Ju 21; I Ju 59

Arv                                                           Ju 20; 1 Ju 58

Avbytarservice iiwm jordbruket                   Jo 11; I Jo 24

Avdragsrätt                                               8 4, 9; 1 B 17

Avgijtssystem                                            B 5, Bo 1; I B 27, Bo 8

Avlidens skulder                                        Ju 20; I Ju 58

B

Barns rättsliga ställning                              Ju 11; I Ju 52

Barnolycksfall                                            S 6; I S 30

Barnåret 1979                                           S 16; I S 42

Befattning, skolledande                              U 2; 1 U 55

Be/alsbemanningsulredningen                     K 2; 1 K 7

Bensin                                                      H 3; 1 H 15

Besvärsprocess, kommunal                        Kn 3; 1 Kn 23 •

Bevakningsföretag                                     Ju 13; I Ju 34

Bevaknlngsiippgifl inom civilförsvarei           Fö 5; I Fö 17

Bibelkommissionen                                    U 11; I U 12

Bilavgaser, luflvårdsproblem                       Jo 7; 1 Jo 32

BiståndspoUtiska utredningen                     UD 3; 1 UD 2

Bok/oring inom jordbruket                          B I; 1 B 24

Bostads- och folkräkningar E 6; I E 8
Brott

Förmögenhelsbroll                                   Ju 4; 1 Ju 41

Sedlighetshrotl                                        Ju 5; 1 Ju 47

Budapeslöverenskommelsen                       H 6; I H 1

Byggnad, överlåtelse och pantsättning         Ju 8; I Ju 49

Byråkraliulredningen                                  Kn 7; I Kn 15

C

Civilförsvarets ordnings- och bevakningsuppgifier Fö 5; I Fö 17

Containerfrågor                                         K 4; I K 22

D

Databehandling

Allmänna försäkringens ADB-system        S 7; I S 33

(ALLFA)

Datasystems sårbarhet (SÅRK)                Fö 4; I Fö 15

Personaladministrativa     informationsbehandlings-      B 11; I B 23

.frågor

Statistiska centralbyråns ADB-utrustning   E 4; I E 13

421

Sakregister

Djursjukhusens finansiering Dödsbo, ställföreträdare Dödsbodelägares ansvar

Jo 2; 1 Jo 26 Ju 9; I Ju 51 Ju 20; 1 Ju 58

El för uppvärmningsändamål

Eldningsolja

Energiforskning

Energikommissionen

Ensamstående föräldrars samhällsstöd

Expeditionsavgift

Exporlfinansiering

1 5; 1 23 H3;I H 15 I 1;1 I 7 I 8; I 1 19 S 14; 1 S 39 B 4; I B 27 H 2;I H 13

Fartygsmiljöutredningen                            K 4; I K 8

Fiskevatlensutredning. 1973 års                  Jo 8; 1 Jo 9

Folk- och bostadsräkningar                         E 6; I E 8

Fredsorganisationsulredningen                    Fö I; I Fö 1

Fredstandvård-80                                      Fö 6; 1 Fö 16

Fri- och räuigheler Ju 1; 1 Ju 45
Företag

Sydafrikakommiltén                                H 5; I H 16

Uppgiflslämnande                                   B 8; I B 30

Sydafrika, begränsning av företagsverksamhet     H 7; I H 18

Förmögenhetsbrott                                    Ju 4; I Ju 41

Församlingsslyrelse                                   Kn 5; I Kn 22

Försvarsfrågor

Civilförsvarets ordnings- och bevakningsuppgifter          Fö 5; 1 Fö 17

Datasystems sårbarhet (SÅRK)                Fö 4; I Fö 15

Fredstandvård                                        Fö 6; I Fö 16

Försvarets fredsorganisationsutredning     Fö 1; I Fö 1

Försvarsmaktens ledningsulredning          Fö 2; I Fö 6

/Militära ansvarssyslemet                        Ju 12; I Ju 53

Straffbestämmelser till skydd för rikets säkerhet            Ju 3; 1 Ju 48

Tandvård för värnpliktiga                        Fö 6; I Fö 16

Värnpliktigas medin/lytande                    Fö 3; 1 Fö 14

Försäkring, dalasystem                              S 7; I S 33

Försäkringsrörelse                                     E 5; I E 14

Förvaltning                                                B 10; I B 22

Galukostnadsutredningen

Glesbygdsfrågor, referensgrupp

Gymnasial utbildning

Göta kanal

Göteborgsregionens sysselsättningsproblem

H

Handikappade

Hemslöjd

Humanitära ändamål

Hälso- och sjukvård för äldre

Högskola

Studiedokumentation och statistik

Tjänsteorganisation

Vårdutbildning

Bo 1; I Bo 8

I 3; I 21 U 1;I U47 K 2; I K 21 I 4; 1 22

S 12; IS 35 I 7; 1 I 24 B4, 9;I B 17 S 8; IS 28

U 5; I U 33 U 6; I U 56 U 9; I U 58

Skr 1977/78:103

422

Ideella ändamål	B 4, 9; I B 17
Inkomsttaxering	B4, 9;IB 17
Insynsutredningen	H 1;I H 11
Imernalionella barnåret	S 16; I S42
Internalionella investeringar	I 6; I I 25
Imernationelll bistånd	UD 3; I UD 2
J Jakt- och viltvårdsfrågor	Jo 4; I Jo 28
K Karolinska sjukhuset	S 13; IS 37
Kommunalbesvärsprocessen	Kn 3; I Kn 23
Kommunaldemokraliska frågor	Kn 6; I Kn 25
Konsumentköpsutredningen	Ju 17; I Ju 57
Kontakter patient och läkare	S9;l S31
Kooperationsulredningen	1 2; 1 1 20
Kultur- och informationsutbyte med utlandet	UD 1;I UD4
L Lagrådsutredningen	Ju 2; 1 Ju 46
Litleralurstödsulredningen	U 4; 1 U 54
Läkemedelsinformation	S 11; IS 34
Länsdomstolskommittén	Kn l;l Kn 19
Lärarutbildningsutredning. 1974 års (LUT-74)	U3;I U 16
Lönsparande	E2;I E 11
M
Militäransvarskommittén	Ju 12;1 Ju 53
Monopol	B 7; I B 29
Museijärn vägs/Öreningar	U 8; I U 59
N Narkotikafrågor, ledningsgrupp	S 5; I S 29
Narkotikamissbrukets omfattning	S 4; I S 27
Nya lesiameniel	U 11;I U 12
O Obligalorieuiredningen	U 13; I U63
Olympiska spel 1984	Jo 6; 1 Jo 31
Omsorgskommiitén	S 12; 1 S35
Ordningsstadgeutredningen	Kn 2: 1 Kn 20
P Palentpolicykommiltén	H 6; I H 1
Personaladministraliva    informationsbehandlingsfrå-	B 11; I B 23
gor
Prisreglering	H 9; I H 8
Prisskillnader på eldningsolja och bensin	H3;l H 15
Prost itutionsulredningen	S 1; I S 24
R Regelsystem för stadsplanelagda områden	B 1;1 Bo8
Renhållning	Jo 1; I Jo 25
Resegaranliutredningen	H8;1H 19

423

Sakregister

R iks/orsäkringsverke I Räddningstjänst Rältegångsutredningen Rätligheisskyddsutredningen

S 7; I S 33 H4;l H 17 Ju 7, 19; I Ju 50 Ju 1,22;1 Ju 45

Sexuatbroltskommiitén, 1977 års                 Ju 5; I Ju 47

Sjukvård för äldre                                      S 8; 1 S 28

Sjukvård i krig                                           S 17; I S 23

Sjukvårdens inre organisation                     S 2; I S 25

Sjöfartspoliliska utredningen                        K 5; I K 23

Sjölagen                                                    Ju 23; I Ju 60

SMHI-utredningen                                       K 1, 8; I K 19

Spionbrottsutredningen                               Ju 3; I Ju 48

Statistiska centralbyrån                               E 1, 4; I E 10,

Slatskonirollkommillén                                Kn 8; 1 Kn 16

Stämpekkatteuiredningen                            B 5; I B 27

Sydafrikakommittén                                   H 5; 1 H 16

Sydafrika, begränsning avföretags verksamhet    H 7; 1 H 18

Sysselsällningsutredningen                          A 1; I A 2

Sårbarheiskommittén (SÅRK)                      Fö 4; I Fö 15

T

THX-frågan Tobakskommiltén Tomträltskommiltén Typbesiktningsutredningen

S15; IS 40 S 3; I S 26 Ju 15; I Ju 56 K 3; 1 K 20

U

Upphovsrältsutredningen

Uppslagsverkskommiltén

Uppvärmning med el

Utbildningsradio

Ullänningskommlltén

Utvecklingssamarbetet på industriområdel

Ju 10; I Ju 40 U 12; I U61 1 5; I 23 U 15; I U52 A 3; 1 A II UD 2; I UD 5

V

Valulareglering                                          E 3; I E 12

Vattenplanering                                         Jo 5; I Jo 30

Veterinärmedicin (VU 77)                           Jo 3; I Jo 27

Videogramutredningen                               U 7; I U 57

Visningsersäuning                                      U 10; I U 60

Vinterspel, olympiska                                 Jo 6; 1 Jo 31

Vårdutbildningar inom högskolan (VÅRD 77)        U 9; I U 58

Vägirq/ikskaneulredningen                         B 2; I B 26

Väktarutbildningsutredningen                      Ju 13; I Ju 34

Värnpliktsin/lylandekommitlén (VIK)            Fö 3; 1 Fö 14

Västerbottens län, lokalisering av ny verksamhet B 6; I B 28

Yltrandefrihetsutredning

Ju 16; I Ju 54

O

övervakning lill sjöss

H4;I H 17

Innehåll

Bilaga 2, Kommittéberättelse 1978

Jusliliedeparlementet (Ju)...............................        3

Utrikesdepartementet (UD)............................ ... 114

Försvarsdepartementet (Fö)........................... ... 128

Socialdepartementet (S)............................... ... 142

Kommunikationsdepartementet (K)................... ... 186

Ekonomidepartementet (E)..    .......................     207

Budgetdepartementet (B)..............................     229

Utbildningsdepartementet (U).........................     250

Jordbruksdepartementet (Jo).......................... ... 301

Handelsdepartementet (H)............................. ... 324

Arbetsmarknadsdepartementet (A)..................     344

Bostadsdepartementet (Bo)........................... ... 359

Industridepartementet (1).......... ,.................     361

Kommundepartementet (Kn)........................... ... 384

Kronologiskt register till kommillédirektiv i deparlemenlsvis

ordning.......................................................     409

Kronologiskt register över 1977 års direktivserie.     415

Sakregister.................................................     420

GOTAB 56332   Siockholm 1977