med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m. m. (kompletteringspropsition)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1988/89:150

med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m.m. (kompletteringsproposition)

Prop. 1988/89:150

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 20 april 1989 för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Kjell-Olof Feldt

Propositionens huvudsakliga innehåll

Det förslag till statsbudget för budgetåret 1989/90 som lades fram i årets budgetproposition kompletteras med hänsyn till senare inträflfade föränd­ringar rörande såväl inkomst som utgiftssidan av budgeten. I samband därmed redovisas en förnyad beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår. Beräkningen visar att budgetöverskottet för budgetåret 1988/89 blir ca 11,0 miljarder kr., vilket är ett lika stort överskott som beräknades i årets budgetproposition.

För budgetåret 1989/90 beräknades i budgetpropositionen ett överskott om ca 0,4 miljarder kr. De nya beräkningarna visar ett överskott på 10,7 miljarder kr.

1 propositionen redovisar regeringen i en reviderad finansplan sin be­dömning av hur den ekonomiska politiken bör utformas. 1 särskilda bila­gor till denna redovisas bl.a. en reviderad nationalbudget förår 1989 med kalkyler för den svenska ekonomin 1990- 1993 samt en långtidsbudget för budgetåren 1989/90- 1993/94. Vidare föreslås en omläggning av den eko­nomiska politiken inriktad på att dämpa efterfrågeexpansionen. Bland annat föreslås en tidsbegränsad höjning av mervärdeskatten och den all­männa löneavgiften. 1 propositionen redovisas också vissa åtgärder för att öka tillväxten. Vidare preciseras utgångspunkter för förnyelsen av den oflfentliga sektorn och anges riktlinjer för en sådan förnyelse på tre områ­den, nämligen skolan, äldreomsorgen och arbetsmarknadspolitiken i vid bemärkelse. Förslag lämnas också om användningen av de medel som avsattes i budgetpropositionen för Sveriges deltagande i de Europeiska Gemenskapernas olika forsknings- och utbildningsprogram.

1    Riksdagen 1988/89. 1 .saml Nr 150.

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 april 1989

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Hjelm-Wallén, S.Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R.Carlsson, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G.Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson

Föredragande: statsråden Feldt, Hjelm-Wallén, S.Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R.Carlsson, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G.Andersson, Thalén, Lönnqvist, Nordberg, Engström, Freivalds, Wall­ström, Persson

Proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m.m. (kompletteringsproposition)

Statsrådet Feldt anför: Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1988/89:100) förelagt riksdagen ett förslag till statsbudget för budgetåret 1989/90. På de punkter där förslaget upptog endast beräknade belopp har regeringens förslag därefter redovisats i särskilda propositioner.

Enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § riksdagsordningen skall regeringen — förutom förslaget till statsbudget i budgetpropositionen — avge ett särskilt förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för det kommande budgetåret i den s.k. kompletteringspropositionen. Detta förslag bör nu lämnas till riksdagen. 1 samband därmed bör regeringen redovisa sin bedömning av den ekonomiska politiken i en reviderad finansplan. Likaså bör en revide­rad nationalbudget tillställas riksdagen. 1 kompletteringspropositionen bör också tas med vissa andra frågor som har samband med den ekonomiska politiken och budgetpolitiken m. m. och som bör behandlas av riksdagen under detta riksmöte.

Statsrådet Feldt föredrar den reviderade finansplanen samt redogör för statsbudgetens utgifter och beräknade inkomster under nästa budgetår, m.m. Statsråden Freivalds, Hulterström, Lindqvist, G.Andersson, Feldt, Engström, Göransson, Persson, Hellström, Thalén, Lönnqvist, Nordberg, Johansson och Dahl föredrar de ifrågavarande förslagen inom statsrådsbe­redningens, justitie, social-, kommunikations-, finans-, utbildnings-, jord­bruks-, arbetsmarknads-, bostads-, industri-, civil- samt miljö- och energi­departementens verksamhetsområden. Anförandena redovisas i underpro­tokollen för statsrådsberedningen och resp. departement.

Statsrådet Feldt hemställer att regeringen i en gemensam proposition förelägger riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som de har hemställt om.

Förslagen bör behandlas under innevarande riksmöte.

 

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutar vidare att de anföranden som redovisas i underpro­tokollen skall bifogas propositionen enligt följande:

Reviderad finansplan m.m.            Bilagal

Statsrådsberedningen                  Bilaga 2

Justitiedepartementet                  Bilaga 3

Socialdepartementet                    Bilaga 4

Kommunikationsdepartementet       Bilaga 5

Finansdepartementet                   Bilaga 6

Utbildningsdepartementet             Bilaga 7

Jordbruksdepartementet               Bilaga 8

Arbetsmarknadsdepartementet      Bilaga 9

Bostadsdepartementet                 Bilaga 10

Industridepartementet                 Bilaga 11

Civildepartementet                       Bilaga 12   .

Miljö-och energidepartementet      Bilaga 13

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

 

 

 

Bilaga 1

Reviderad finansplan

 

 

 

Bilaga 1

Reviderad finansplan

m

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 april 1989 Föredragande: statsrådet Feldt

Anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m.m. (kompletteringsproposition) såvitt avser reviderad finansplan, m.m.

1 Den ekonomiska politikens inriktning

Bakgrund

Den svenska ekonomin har efter omläggningen av den ekonomiska politiken hösten 1982 utvecklats mycket gynnsamt. Krisen i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet har ersatts av en period med ökad tillväxt och förnyad framtidstro. Den svenska industrins konkurrenskraft har förbättrats och exportutvecklingen har varit god. Investeringsnivån har höjts väsentligt. Obalanserna har minskat.

Särskilt markerad har förstärkningen av den offentliga sektoms finanser varit. Statens budgetsaido har förbättrats från ett underskott pä 86,6 miljarder kr. budgetåret 1982/83 till ett beräknat överskott på 11,0 miljarder kr. in­nevarande budgetär. Det är en betydande framgång för den ekonomiska politiken att statsfinanserna har sanerats pä detta sätt.

Även hushällens ekonomi har förbättrats påtagligt. Sjunkande reallöner, stagnerande sysselsättning och stigande arbetslöshet i början av 1980-talet har förbytts i växande reallöner och god tillgång på arbetstillfällen. Antalet sysselsatta har ökat med över 200 000 personer sedan 1982 och den öppna arbetslösheten har reducerats till 1,6% 1988. Den ekonomiska politikens viktigaste mål, den fulla sysselsättningen, har därmed i det närmaste upp­nåtts.

Krisåren i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet hotade det väl­färdssamhälle som byggts upp under efterkrigstiden. Den ökade tillväxten och de förbättrade offentliga finanserna har dock gjort det möjligt inte bara

1   Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1

att bevara utan även att bygga ut välfärden. Pensioner, sjukpenning, föräldra-      Prop. 1988/89:150 penning, arbetslöshetsersättning, barnbidrag och andra transfereringar till      Bil. I hushållen har höjts markant. Samtidigt har insatsema i sjukvården, bamom­sorgen, äldreomsorgen och andra delar av den offentliga sektom ökat påtag­ligt.

Det finns emellertid ocksä betydande problem i den svenska ekonomin. En del av dessa är långsiktiga till sin natur. Produktionstillväxten är visser­ligen starkare än tidigare, men svagare än i de flesta andra länder. Detta sammanhänger främst med att produktiviteten ökar långsammare i Sverige än i omvärlden. Vidare är det totala sparandet i den svenska ekonomin inte tillräckligt för att uppnå balans i utrikesbetalningama trots att den offentliga sektoms finanser har stärkts väsentligt.

Andra och för dagen mycket påträngande problem är att bristen pä arbets­kraft är påtaglig och pris-och löneökningarna högre i Sverige än i våra konkurrentl änder.

Den ekonomiska politiken har under senare år utformats för att möta båda dessa typer av problem. Genom att kombinera ulbudsstimulerande åtgärder med en stram utgiftspolitik har den inriktats pä att samtidigt stärka tillväxten och dämpa pris- och kostnadsökningarna. Uppgiften har varit att underlätta för svenska folket att bäde arbeta och spara sig ur krisen.

Den statsbudget för budgetåret 1989/90, som regeringen föreslog i bud­getpropositionen ijanuari, gav uttryck för en fortsatt stram eflerfrågepolitik. Statsutgifterna beräknades öka med mindre än 1%. För första gången sedan början av 1960-talet föreslogs en balanserad statsbudget. Vidare föreslogs en indragning av vinstmedel frän företagen genom en särskild skatt pä företags­vinsterna under är 1989. Under hösten 1988 hade åtgärder vidtagits för att ytterligare dämpa överhettningen på byggmarknaden.

Stabiliseringspolitlken

Den ekonomiska aktiviteten och kostnadsutvecklingen har emellertid inte dämpats i den utsträckning som eftersträvats. Detta sammanhänger delvis med den internationella konjunkturen, som har varit stark det senaste året. BNP-tillväxten i OECD-området översteg 4% 1988 och de svenska företa­gens exportmarknader väx te mer än tidi gare beräknat. Inflationen i vär omvärld ökade något och penningpolitiken stramades ät med kraftigt sti­gande räntor som följd. Även dollarkursen och oljepriserna har stigit. För närvarande bedöms en gradvis dämpning av produktionstillväxten under de närmaste tvä åren vara mest sannolik, men risken finns att inflationstryck och obalanser i handeln mellan de stora ländema utlöser en mer markerad inter­nationell konjunkturavmattning.

1 den svenska ekonomin har tendenserna till överhettning förstärkts de
senaste månaderna. Företagens prishöjningar har varit mer omfattande och
bytesbalansens underskott harblivit större än vad som tidigare förutsetts.
Industrin har pä hemmamarknaden höjt sina priser på bearbetade varor med
ca 10% det senaste året. Bytesbalansens underskott blev hela 15 miljarder kr.
1988. Bristen pä arbetskraft är påtaglig i stora delar av landet. Överhettnings­
tendensema är särskilt uttalade i Stockholmsområdet. Överhettningen har nu    -,

 

nätt en nivå där inte bara industrins fortsatta utbyggnad hämmas utan även      Prop. 1988/89:150

centrala välfärdsfunktioner inom värd och omsorg hotas. De löneavtal som      Bil. 1

nu har slutits för stora delar av arbetsmarknaden innebär att någon markerad

dämpning av löneökningarna inte sker i är. I budgetpropositionen framhöll

regeringen att löneökningar i år av samma storlek som under senare är inte är

förenliga med den ekonomiska politikens långsiktiga mäl och att politiken

såväl under 1989 som därefter kommer att utformas så att inflationstendenser

hälls tillbaka.

Hög inflation utgör ett allvarligt hinder för strävandena att nä en rättvis, väl fungerande och balanserad ekonomi. Det har i olika sammanhang visats att höga pris- och löneökningar är ett hot mot den fulla sysselsättningen. Konkurrenskraften försvagas öch bytesbalansen försämras. Inflationen vidgar ocksä de ekohomiska klyftorna.

Mot bakgmnd av att överhettningen i den svenska ekonomin har stärkts de senaste månadema bör en omläggning nu genomföras av den ekonomiska politiken, inriktad pä att dämpa efterfrågeexpansionen. Det är väsentligt att en åtstramning sker innan problemen hinner utveckla sig till en ny kris. Det gäller att vidta ätgärder pä bred front för att undvika en utveckling som kan leda till stagnation, ökad arbetslöshet och försämrad levnadsstandard.

Den omläggning som nu föreslås utgör inte nägot avsteg från den tredje vägens ekonomiska politik. Liksom tidigare kommer regeringen inte att acceptera att använda arbetslösheten som ett medel för att fä ned inflationen. Full sysselsättning fortsätter att vara det övergripande målet. De ätgärder som nu bör vidtas syftar till att eliminera överefterfrägan på varor, tjänster och arbetskraft.

Det är ocksä viktigt att understryka åtgärdemas tidsbegränsade karaktär. En allmän och kännbar åtstramning skall under en begränsad tid sänka den höga temperaturen utan att långsiktigt minska tillväxten av produktion och sysselsättning.

Åtstramningen bör inriktas på att dämpa säväl den privata konsumtionen som löneglidningen. Åtgärdema bör ges en sådan inriktning att de bidrar till en balanserad regional utveckling. Följande ätgärder föresläs:

-     Mervärdeskatten höjs med 2 procentenheter under perioden 1 juli 1989--31 december 1990.

-     Skatter pä alkoholhaltiga drycker och tobak höjs den 9 juni 1989.

-     Den allmänna löneavgiften höjs med 2 procentenheter under perioden 1 september 1989-31 december 1990.

-     IStockholmsomrädet höjs den allmänna löneavgiften med ytterligare 3 procentenheter, dvs. med totalt 5 procentenheter under samma period. Kommuner och landsting undantas frän den extra höjningen i Stockholms­området.

De föreslagna åtgärderna gör det än viktigare art statens insatser för atl stödja ekonomiskt svaga grupper utformas pä ett ändamålsenligt sätt. Genomförda studier visar att barnbidrag är ett avsevärt bättre sätt atl stödja bamfamiljer än livsmedelssubventioner. Därför bör livsmcdelssubvenlioner-

 

na avskaffas och barnbidragen höjas. Pensionärer och studerande kommer all      Prop. 1988/89:150 kompenseras automatiskt för de prisökningar som uppstår genom all pen-      Bil. 1 sioner och smdiemedel är knutna till basbeloppet.

Som ett led i den fortgående reformeringen av skattesystemet bör den statliga inkomstskatten sänkas 1990. Förändringama av skatteskalan bör ha ungefär samma iruiktning och utformning som den skattesänkning, som har genomförts i är. Därigenom kan de löneavtal som har slutils pä delar av arbetsmarknaden realiseras. Dessa avtal innebär en påtaglig dämpning av de avtalade löneökningama 1990, men för att de totala limlöneökningama skall kunna nä ned till omvärldens och försvagningen av vär konkurrenskraft upphöra mäste även löneglidningen reduceras kraftigt. Del är inte sannolikt att en sådan dämpning realiseras om ekonomin fortsätter all vara överhettad.

De åtgärder som föresläs leder visserligen till att den uppmätta inflationen tillfälligt stiger under 1989. Samtidigt dämpas överhettningen och en god gmnd läggs för en lägre inflation under kommande är. En höjning av mervär­deskatten har i detta sammanhang den fördelen all den har en bred verkan och inte enbart belastar vissa gmpper. Den medför ocksä all en del köp av kapi­talvaror senareläggs till efter 1990. Sammantaget bör den åtstramning som nu föresläs leda till en utveckling där bäde löneglidningen och de samman­tagna pris- och löneökningama blir betydligt lägre 1990 än tidigare år.

Åtgärder för tillväxt

Åtstramningen av inhemsk efterfrägan bör kombineras med åtgärder inrik­tade mot ekonomins utbudssida, vilka kan bidra till en fortsatt tillväxt. Därigenom bör fömtsättningama vara goda för en fortsall gynnsam utveck­ling i den svenska ekonomin under 1990-talet.

Av särskild betydelse i della sammanhang är hur arbetskraftsutbud och produktivitet utvecklas. Bristen pä arbetskraft utgör i dag ell hinder säväl för industrin atl utvidga sin kapacitet och produktion som för kommunema att klara vikliga samhällsfunktioner som värd och omsorg. Även i ett längre tidsperspektiv finns det anledning att räkna med all bristande tillgäng pä arbetskraft kan komma all utgöra en väsentlig restriktion för tillväxten. Mot denna bakgmnd är det väsentligt all stimulera till ett ökat arbetskrafisuibud.

Den politik som regeringen har fört i detta syfte under senare är måste fullföljas. Mest betydelsefull i della sammanhang är den skallereform som förbereds inför 1991. Den sänkning av skatten på arbetsinkomster som planeras torde fä betydande positiva effekter pä arbetskraflsutbudet. Den arbetsmiljökommission, somnu inlett sin verksamhet, bör kunna initiera insatser för att minska ulslagningen frän arbetslivet och nedbringa omfatt­ningen av arbetsskador, långtidssjukskrivningar och förtidspensioneringar. Härigenom kan arbetslinjen hävdas pä fier omräden. Ytterligare ätgärder bör vidtas för all öka arbetskraflsutbudet och underlätta rörligheten på arbets­marknaden.

Den svaga produktivitetsutvecklingen är elt annal problem som mäste
lösas. Under senare år har produktivitetstillväxten i näringslivet varit väsent­
ligt lägre än i vär omvärld. En snabbare produktivitetstillväxt skulle förbättra
löntagarnas köpkraft och dämpa inflationen. Den skulle ocksä göra del lättare           a

 

att tillfredsställa angelägna behov inom den offentliga sektom.    Prop. 1988/89:150

Politiken för att förbättra ekonomins funktionssätt och öka produktivitets- Bil. 1 tillväxten bör därför drivas vidare. Även pä detta område är den planerade skallereformen av största betydelse. Åtgärder utreds och förbereds pä elt flertal andra omräden, bl.a. jordbmks- och iransporlomrädena, miljö- och energiomrädet, bostads- och byggnadssektorn samt de finansiella markna­derna.

En väsentlig uppgift för politiken de närmaste åren är att göra Sverige delaktigt i de integrationssträvanden som nu pågår i Europa. Särskilda resurser bör avsättas för att underlätta denna process. Senare denna dag lämnas förslag om användningen av de medel som avsatts i budgetproposi­tionen för Sveriges deltagande i EG olika forsknings- och utbildningspro­gram.

Den ofTentliga sektorn

Det svenska välfärdssamhället är väl utvecklat. Sverige satsar mer av sina resurser än något aimat land på utbildning, vård, omsorg och annan offentlig service. Den ekonomiska tryggheten vid sjukdom, arbetslöshet och älderdom är god. Välfärden är jämnare fördelad än i de flesta andra länder.

Det finns flera omständigheter som begränsar möjligheterna lill fortsatt utbyggnad av den offentliga verksamheten. Skaiieiryckei är högre i Sverige än i något annat land och bör hällas nere. Brislen på arbetskraft gör att del inte är möjligt alt öka sysselsätmingen i den offentliga sektorn som tidigare.

Vidare är sparandet i den svenska ekonomin för litet. Bytesbalansen uppvisar betydande underskott, vilket leder till stigande utlandsskuld och räntebetalningar. Trots att den offentliga sektorns finansiella sparande har förbättrats mycket starkt sedan början av 1980-lalel har det inte nått upp till nivåerna i början av 1970-talet. 1 synnerhet är sparandel inom AP-fonden nu mindre. Det privata sparandet är för närvarande negativt och det är inte troligt att del kommer all öka så mycket att det fyller ekonomins samlade behov. Därför mäste det offentliga sparandet öka.

Mot denna bakgrund bör den ekonomiska politiken de närmaste åren inriktas pä att öka det offentliga sparandel samtidigt som .skattetrycket hälls nere. Utrymmet för de offentliga utgiftemas expansion blir därmed starkt begränsat.

Inom den offentliga sektorn finns goda möjligheter att öka uibylel av insatta resurser. Det är en huvuduppgift de kommande åren att fortsätta arbetet med att förnya den offentliga sektorn. Organisatoriska och andra förändringar bör genomföras som gör det möjligt att utveckla och förbättra den offentliga verksamheten. Genom en effektivare användning av de resurser som avsatts för den offentliga sektorn kan välfärden i det svenska samhället öka. Vissa utgångspunkter för della arbete bör nu preciseras främst pä tre omräden. Det gäller skolan, äldreoinsorgen och arbetsmarknadspoliti­ken i vid bemärkelse.

Den ekonomiska situationen i kommunema väntas bli god 1990. Del beror
pä att kommunernas inkomster ökar relativ t snabbt till följd av de senaste
årens kraftiga löneökningar i ekonomin som helhet. Skatteutjämningsavgif- 

 

ten bör höjas så att den finansierar den automatiska ökningen av skatteutjäm- ftop. 1988/89:150 ningsbidraget. Vidare bör skalleuljämningssyslemet förändras sä alt de Bil. 1 ekonomiska fömtsättningama mellan kommunema utjämnas ytterligare och en minskning av skillnadema i kommunal utdebitering mellan kommunema underlättas. Bidragen till bamomsorgen bör vidare öka för all underlätta för kommunerna alt i enlighet med regeringens och riksdagens beslut nä full behovstäckning under 1991. Ökningen av bidragen bör delvis finansieras med skatteuljämningsavgifier.

2 Den intemationella ekonomin

Utvecklingen i världsekonomin var övervägande positiv 1988. Produk­tionstillväxten i industriländerna var stark. Sysselsättningen ökade kraftigt. Arbetslösheten minskade i flertalet länder, men den är fortfarande mycket hög, särskilt i Västeuropa. Världshandeln växte snabbare än pä flera är och obalanserna i handeln mellan de största industriländerna reducerades ytterli­gare. Tendenser till ökad inflation i en del av induslriländema ledde lill en penningpolitisk åtstramning med åtföljande högre räntor. För mänga av utvecklingsländema förvärrades skuldsituationen samtidigt som tillväxten i dessa länder sjönk och inflationen ökade.

BNP-tillväxten i OECD-länderna sammantagna uppgick lill drygt 4% 1988. För Västeuropa blev den 3,5%, den högsta tillväxten ell enskilt är sedan mitten av 1970-talet. Särskilt positivt är att näringslivets investeringar ökade mycket kraftigt i flertalet länder. Bakom denna utveckling låg en allmänt stark efterfrägan och förbättrad lönsamhet.

Det amerikanska bytesbalansunderskotlet minskade 1988 som andel av landets BNP med närmare 1 procentenhet lill 2,5%. Det japanska överskottet minskade i ungefär samma omfattning, medan det västtyska överskottet i stort sett förblev oförändrat. Samtidigt halverades Förbundsrepublikens bilaterala överskott gentemot Förenta statema. Däremot ökade obalanserna i handeln inom Västeuropa.

En gradvis dämpning av produktionstillväxten förutses under återstoden av 1989 och under 1990. BNP-tillväxten för OECD-länderna sammantagna väntas uppgå till 3% i är och 2,5% nästa är. Inflationen i OECD-området de närmaste två aren bedöms uppgå lill 4,5% per är.

Som ett resultat av att produktionstillväxten mattas av kan sysselsätlnings­tillväxten väntas bli lägre. Därmed bryts sannolikt de senaste två årens nedgång i arbetslösheten. För närvarande uppgår arbetslösheten till inemot 11 % i Västeuropa och till över 7% i hela OECD-området.

Det finns emellertid en stor risk för att den internationella utvecklingen blir betydligt sämre än vad som nyss angetts. Inflationstakten steg under 1988 och penningpolitiken skärptes. I Storbritannien, Förenta statema och Canada saml i en del mindre industriländer fiims - trots kvardröjande arbetslöshet -klara tecken pä överhettning. Den ekonomiska politiken kan komma att stramas ät ytterligare om det visar sig att inflationen fortsätter all öka. Della kan medföra en markerad konjunkturavmatming.

Ett annat osäkerhetsmoment är de kvarvarande externa obalanserna

 

mellan de stora industriländerna. Effekterna av tidigare växelkursföränd-     Prop. 1988/89:150 ringar torde nu i stort sett vara uttömda. Utjämningen av obalanserna kom-      Bil. 1 mer med nuvarande ekonomisk-politiska inriktning i berörda länder sanno­likt inte att föras mycket längre. Därmed ökar risken för kraftiga förändringar i valutakurser, aktiekurser och räntenivåer och för att tillväxten avtar.

Det är en utbredd uppfattning att ytterligare åtgärder bör vidtas i de stora ländema för alt minska kvarvarande obalanser. Det är därvid väsentligt all politiken bedrivs i nära samarbete mellan ländema. Åtgärder för att förbättra sparandet i den amerikanska ekonomin anses nödvändiga för att skapa det resursutrymme som krävs fören sanering av bytesbalansen. En fortsatt minskning av det federala budgetunderskottet bedöms vara elt viktigt led i en sådan politik. Även överskottsländerna bör genom struklurpolitiska och andra ätgärder bidra till en utjämning av de kvarstående obalanserna i världsekonomin. Fortsatta strukturpolitiska ätgärder i flertalet industriländer för att få ned arbetslösheten är väsentliga.

1 utvecklingsländema som grupp uppgick BNP-lillväxlen till drygt 4% 1988. Detta relativt gynnsamma utfall förklaras främst av en snabb expan­sion i en rad asiatiska länder. 1 länder i Afrika och Latinamerika med allvar­liga skuldproblem var tillväxten svag och svårigheterna all tillförsäkra sig extem finansiering växande. Nyutlåningen frän bankema har helt avstannat. Den otillräckliga finansieringen medverkade till att nödvändiga anpass­ningsätgärder i skuldländema fördröjdes.

Mot denna bakgrund finns det anledning att välkomna de initiativ som nyligen tagits dels för att öka stödet lill de fattigaste länderna, dels för att minska medelinkomstländemas skulder. Pä sistnämnda område har den nya amerikanska administrationen framlagt förslag om all skuldländer och banker i större utsträckning skall ingå avtal om frivillig skuldminskning. Intemationella valutafonden och Världsbanken förutsätts underlätta sådana avtal genom att delta i finansieringen. Denna medverkan kan emellertid innebära risker för institutionemas finansiella integritet. Dessutom uppkom­mer en rad svårlösta tekniska problem. Det är därför inte möjligt att nu bedöma i vilken utsträckning det amerikanska initiativet kan komma att lindra de berörda utvecklingsl ändemas problem.

3 Den svenska ekonomin

3.1 Prognos för 1989 och utblick mot 1990

Den svenska ekonomin kännetecknades under 1988 av en stark konjunktur och tendenser till överhettning. BNP-tillväxten\ar drygt 2% 1988, enligt preliminära nationalräkenskaper. Tillväxten hämmades pä flera omräden av-ett högt kapacitetsutnyttjande och brist pä arbetskraft.

De åtgärder, som nu föresläs, väntas fä en återhållande effekt pä efterfrå­
gan under 1989 och 1990. Konsumentprisema beräknas till följd av åtgärder­
na öka med drygt 2 procentenheter mer under loppet av 1989. Samtidigt
minskar innationstrycket i ekonomin och säväl den underliggande infla­
tionen, dvs. inflationen rensad för indirekta skaller och subventioner, som
löneglidningen torde bli lägre. Den privata konsumtionen beräknas öka ca 1  y

 

procentenhet långsammare bäde 1989 och 1990. Hänsyn har dä tagils till Prop. 1988/89:150 både att realinkomsterna blir lägre och alt sparandet kan förväntas öka. BNP- Bil. 1 tillväxten fömtses bli ca 1/2 procentenhet lägre bäde 1989 och 1990. Bytes­balansen väntas förbättras med ca 2 miljarder kr. 1989 och 8 ä 9 miljarder kr. 1990 jämfört med vad som skulle ha blivit fallet ulan ätgärder. Därigenom kan den tidigare trenden mot ökande underskott i bytesbalansen brytas. 1 den beskrivning av den svenska ekonomins utveckling, somredovisas i del följande, har hänsyn tagits till konsekvensema av de föreslagna åtgärderna.

Den privata konsumtionen steg förra aret med drygt 2%. Efter avregle­ringen av krediimarknaden i slutet av 1985 har hushällen anpassat sig till de bättre länemöjlighetema och ökat inköpen av varaktiga varor mycket starkt. Utvecklingen 1988 tyder pä en viss dämpning av expansionen. Den tidigare kraftiga nedgången i hushällens sparkvot upphörde 1988. Detaljhandelns försäljning under senare delen av 1988 och de första månadema 1989 tyder på en fortsatt ökning av den privata konsumtionen i ungefär samma takt som under 1988. Hushällens realinkomster beräknas emellertid som en följd av de nu föreslagna åtgärderna öka nägot långsammare än i fjol. Den privata konsumtionen beräknas därigenom öka med knappt 1% 1989.

Tabell 1 Försörjningsbalans

 

 

	Miljarder kr. löpande priser 1988	Procentuell volymförändring
		1987                       1988	1989
BNP Import Tillgång Privat konsumtion Offentlig konsumtior Brulloinvesteringar Lagerinvesteringar' Export Användning Inhemsk efterfrägan Nettoexport'	1093,8 335,6 1429,4 569.7 1  294.0 214.4 -2,6 353.9 1429,4 1075.5 18.3	2,4                        2,1 6.3                    5,5 3.4                    2,9 3.8                         2,2 1.3                         1,4 6.2                         5,3 0,1                         0,3 2.5                    3,0 3.4                    2,9 3.7                        2,9 -1.2                       -0.8	1.6 5,2 2,6 0,8 1,6 4,0 0,4 3,8 2,6 2,1 -0.5

' Föländring i procent av föregående års BNP

Den offentliga konsumtionen har under 1980-talet ökat långsammare än under 1970-talet. Det gäller både den statliga och den kommunala konsum­tionen. I år beräknas dock den statliga konsumtionen öka något mer än under de senaste åren, trots en fortsatt minskning av sysselsättningen inom de statliga myndigheterna. Detberorpå att försvarsinköpen beräknas öka förhållandevis starkt. Den kommunala konsumtionen ökade något mindre 1988 än året innan. Det sammanhänger sannolikt med att verksamhetens utbyggnad hölls tillbaka av brist pä arbetskraft. Den kommunala konsum­tionen bedöms öka med 1 1/2% 1989.

Bruttoinvesteringarna har, med undantag för 1986, de senaste fem åren

 

ökat med 5-6% per är. Det höga kapacitetsutnyttjandel och den goda lönsam- Prop. 1988/89:150 heten ligger bakom den kraftiga investeringsuppgängen. Den starka in- Bil. 1 vesleringskonjunkturen har medfört att byggmarknaden har blivit överhettad trots de ätgärder, som har vidtagits under senare år för att dämpa efterfrägan inom byggsektorn och bereda plats för mer bostadsbyggande. Även i är fömtses investeringama öka relativt kraftigt. Främst gäller det näringslivets och i synnerhet industrins investeringar. Bosiadsinvesteringama blev 1988 nägot högre än väntat, vilket främst sammanhänger méd att ombyggnadsin­vesleringarna inte minskade så mycket som fömlsells. Under 1989 kommer den beslutade begränsningen av omby ggnadsverkamheten atl resultera i minskade ombyggnadsinvesteringar. Byggandet av nya bostäder väntas ligga kvar pä en hög nivå.

By/ejfca/artJCrt uppvisade ett underskott pä ca 15 miljarder kr. 1988, se tabell 2. Handelsbalansen förbättrades nägot medan tjänste- och iransfere-ringsbalansen försämrades med hela 10 miljarder kr.

 

Tabell 2 Bytesbalans Miljarder kr., löpande prisei
	1987	1988	1989
Export av varor Import av varor Korrigeringspost Handelsbalans Tjänslebalans Transfereringsnetlo Bytesbalans	281,4 257,4 -1,5 22,5 -3,8 -25,4 -6,7	304.8 279,7 -1,0 24,1 -10,3 -29,1 -15,3	338,3 307,4 -1,0 29,9 -11,3 -35,6 -17,0

Exporten av bearbetade varor beräknas öka med drygt 4% i är. Marknads­tillväxten för den svenska exportindustrin beräknas lill drygt 6%, men kapaciielsbegränsningarmedför att denna tillväxtpotential inte till fullo kommer all kunna utnyttjas. I den senaste konjunklurbarometcm rapportera­de drygt hälften av företagen brist pä produktionsresurser som det främsta hindret för Ökad produktion. Importen beräknas forlsälla att öka snabbare än exporten. Bytesförhållandet väntas förbättras även i är. Sammantaget beräk­nas handelsbalansen ge ett överskott pä ca 30 miljarder kr. 1989.

Underskottet i tjänste- och transfereringsbalansen väntas fortsätta att öka i är lill följd av ökade turistutgifler och ökade räntebetalningar på en växande utlandsskuld, vilken sammanhänger med bl.a. en stark ökning av de svenska företagens utlandsinvesteringar. De svenska direktinvesteringama i utlandet finansieras till stor del med lån i utlandet, vilka ger upphov lill ränteutgifter, som registreras i bytesbalansen. En stor del.av avkastningen frän direktin­vesteringama, bl.a. återinvesterade vinstmedel, faller emellertid utanför, bytesbalansstatistiken. Sammantaget beräknas underskottet i bytesbalansen öka lill ca 17 miljarder kr. i är.

Del iola]ifinansiella sparandet i ekonomin försämrades dramatiskt under andra hälften av 1970-talet och de första åren pä 1980-lalel. Det finansiella sparandeunderskollet, mätt som underskottet i bytesbalansen, motsvarade

 

1982 ca 4% av BNP. Därefter har en förbättring skett. En väsentlig orsak är      Prop. 1988/89:150
att den offentliga sektoms, särskilt slalens, sparande har ökat.   Bil. 1

Det förbättrade finansiella sparandet i den offentliga sektorn har emel­lertid motverkats av en försämring i den privata sektom. Företagens sparande minskade relativt kraftigt förra året, främst pä gmnd av ökade investeringar. En fortsatt försämring väntas i är som en följd av den fortsatt starka investe­ringsulvecklingen. Hushällssparandet har utvecklats negativt efter avregle­ringen av kreditmarknaden i slutet av 1985. Sparkvoten minskade bäde 1986 och 1987, men blev i stort sett oförändrad 1988 och väntas bl.a. som en följd av de nu föreslagna åtgärderna öka nägot i är.

Timlönekostnaderna ökade med i genomsnitt 7,2% 1988. Detta är ungefär 3 procentenheter mer än genomsnittet för våra viktigaste konkurrentländer. Även inflationen var högre än i omvärlden. Förra året steg konsumentpriser­na med ca 6%, vilket är ungefär 2 procentenheter mer än i våra viktigaste konkurrentländer.

Pä vissa delar av arbetsmarknaden finns löneavtal för 1989. Med hänsyn lill alt avtalsförhandlingar för övriga delar av arbetsmarknaden fortfarande pägår baseras beräkningarna för den svenska ekonomin pä en schablonmäs­sig framskrivning av löneökningarna med 7% 1989. Del är samma beräk­ningsförfarande som användes i finansplanen ijanuari i är.

KonsumentprisernahcTa.kna.soka.Tnsd drygt 8% under loppet av 1989. Höjningen av mervärdeskatten, den allmänna löneavgiften och skatlema på drycker och tobak samt avskaffandet av livsmedelssubvenlionema beräknas bidra till prisökningen under året med drygt 2 procentenheter. Därvid har förutsatts att de föreslagna åtgärderna delvis övervältras bakåt, dvs. dämpar den underliggande inflationen. Mellan årsgenomsnitten 1988 och 1989 beräknas konsumentprisema öka med drygt 7%.

Sysselsättningen ökade myckel starkt 1988. Antalet sysselsatta ökade med över 60 000 personer, vilket är den största ökningen sedan 1979. Den stigan­de efterfrägan pä arbetskraft har även haft en god regional spridning. Ar­betslösheten har minskat i samtliga län och i flera regioner som under lång lid upplevt en kärv arbetsmarknad rapporteras i dag brist pä arbetskraft. Bety­dande skillnader i arbetslöshetsnivå kvarstår dock mellan olika delar av landet. Även skogslänens tidigare ulflyttningsöverskoii vändes 1988 lill ell litet men positivt inflyttningsnetto.

Efterfrågan på arbetskraft väntas förbli hög under resten av året, trots den föreslagna åtstramningen. För innevarande är görs nu bedömningen att sysselsätmingen ökar med ca 40 000 personer. Arbetslösheten förutses förbli låg.

N'iT d&t gåUcT utvecklingen 1990 finns ännu mänga oklarheter. Nägon egentlig prognos kan därför ännu inte redovisas. Däremot görs vissa beräk­ningar i den reviderade nationalbudgeien av utvecklingen 1990 givet vissa antaganden om den intemationella utvecklingen, de svenska timlönerna m.m.

I dessa beräkningar har antagits att tillväxten i vär omvärld fortsätter, men i nägot lägre takt än i är. Vidare har antagits att den genomsnittliga limlönen för svenska löntagare ökar med 4% 1990 och alt den statliga inkomstskatten sänks i ungefär samma utsträckning som i år. Konsumentprisema beräknas

10

 

dä öka med ca 4% under loppet av 1990 och hushällens realinkomster stiga      Prop. 1988/89:150 med 1-1 1/2%. Sparkvoten väntas fortsätta att öka 1990 och den privata      Bil. 1 konsumtionens tillväxt begränsas därigenom till ca 1/2%. Även BNP-tillväx­ten fömtses dämpas till ca 1%. Bytesbalansens underskott väntas ligga kvar pä nivån 17 miljarder kr.

Dessa beräkningar tyder pä en markerad avmattning i konjunkturen nästa år. Försämringen av konkurrenskraften och försvagningen av den externa balansen skulle upphöra, överhettningstendensema torde minska och utrymme pä arbetsmarknaden skapas för en fortsatt utbyggnad av industrin och särskilt viktiga omräden som värd och omsorg.

3.2 De närmaste åren

Pris- och löneökningstaklen i Sverige har under en följd av år varit högre än i våra konkurrentländer. Det försämrade relativa pris- och kostnadslägel har än sä länge fält endast ett begränsat genomslag på bytesbalansen, främst lill följd av att konkurrenskraften var god efter devalveringen 1982 och all världsmarknaden sedan dess har vuxit snabbt. Den svenska utrikeshandeln har ocksä gynnats av prisfall pä olja och en prisuppgäng för skogsindustrins produkter. Vidare har de senaste årens nedgång i dollarkursen förstärkt konkurrenskraften bl.a. i förhållande till den tyska industrin. Till detta kommer att det svenska näringslivet har genomgått en strukturomvandling, som har förbättrat konkurrensförmägan.

Alt situationen snabbt kan förändras framgår av de beräkningar som redovisas i den reviderade nationalbudgeien. Om världsmarknadstillväxlen blir något lägre än under de senaste åren och den svenska inflationen inte kommer ned i nivå med omvärldens, kommer den svenska ekonomin att stagnera inom nägra är. Dä ökar arbetslösheten snabbi samtidigt som sparan­det försämras i den offentliga sektorn och i ekonomin som helhet.

Betydligt bättre blir utvecklingen om den svenska ekonomin anpassas lill den pris- och löneökningstakt som råder i våra konkurrentländer. Då finns fömtsättningar för en fortsall god ekonomisk utveckling under de närmaste åren med en genomsnittlig ärlig tillväxt pä ca 2% och en forisatt läg arbets­löshet. Härigenom kan sparandet förbättras och en god grund läggas för en framlida välståndsökning.,

Den ekonomiska tillväxten har under de senaste åren begränsats av brist på arbetskraft trots att arbetskraflsutbudet ökat myckel snabbare än tidigare. Motsatsen gäller emellertid för arbetskraftens produktivitet. Den har vuxit med i genomsnitt endast ca 1% per år under de senaste fem åren. Särskilt bekymmersam förefaller situationen vara i tjänstesektorn. Underlaget för att bedöma produktiviteten i denna sektor är emellertid osäkert.

Av de kalkyler för den ekonomiska utvecklingen som redovisas i den reviderade nationalbudgeien framgår också att tillväxten i de offentliga utgifterna utgör ett problem under de närmaste åren. De offentliga utgiflema beräknas enligt dessa framskrivningar stiga som andel av BNP under den närmaste femårsperioden även vid det mer gynnsamma förlopp där våra priser och löner inte ökar mer än i omvärlden. Skulle ekonomin stagnera på

11

 

det vis som blir fallet vid en fortsatt hög inflation blir utgiftsutvecklingen än      Prop. 1988/89:150 mer problematisk. Det bör understrykas att dessa beräkningar inte är pro-      Bil. 1 gnoser av vad som kommer att ske utan visar vad som händer om nuvarande tendenser skrivs fram.

3.3 Långtidsbudgeten

Långtidsbudgetens beräkningar åskådliggör konsekvenser av redan fattade beslut. Beräkningarna visar att statsbudgetens inkomster under perioden t.o.m. 1993/94 i ett altemativ med lägre inflation ökar med ca 3% per år i löpande priser. Utgifterna beräknas stiga med knapp 14% årligen. I ett altemativ med högre inflation kalkyleras inkomsterna öka med drygt 4% per är, medan utgiftemas ökningstakt beräknas uppgå till ca 7% ärligen.

De utgifter som realt skulle öka mest under perioden är främst bidragen till hushall och kommuner. Den största utgiftsökningen svarar räntebidragen till bostäder för. Andra stora utgiftsökningar beräknas för bidragen lill barnomsorgen och skatteutjämningsbidragen. De statliga utgifterna för konsumtion, dvs, främst utgifter för försvar, utbildning, rättsväsende och allmän förvaltning, beräknas däremot minska nägot i reala termer.

Pä statsbudgetens inkomstsida redovisas vissa sociala avgifter netto mot de utgifter de är avsedda att finansiera. Dessa utgifler - främst sjukförsäk­ringen och arbetskadeförsäkringen - fömtses öka kraftigt under kommande femårsperiod. Detta medför att avgifterna för dessa syslem enligt långtids­budgeten inte beräknas täcka utgifterna under perioden. De underskott som därmed uppstår påverkar statsbudgetens saldo.

Budgetöverskottet beräknas enligt långtidsbudgeten förbättras i alter­nativet med läg inflation frän 10,7 miljarder kr. budgetåret 1989/90 lill 11,5 miljarder kr. 1993/94.1 altemativet med hög inflation försämras saldot till ell underskott pä 29,4 miljarder kr. slulåret i perioden. Skillnaden pä närmare 41 miljarder kr. mellan alternativen beror i första hand pä att utgifterna för statsskuldräntor och räntesubventioner lill bostäder blir högre i altemativet med hög inflation. En utveckling i enlighet med della alternativ medför också högre arbetslöshet, vilket i sin tur ökar statsbudgetens utgifter.

Socialförsäkringssystemet visar ett försämrat sparande under den kom­mande femärsperioden. Ett växande antal pensionärer, en ökad andel pen­sionärer med ATP och allt fler med hög eller full ATP-poäng medför att AP-fondens utgifter växer snabbare än dess inkomster. Utgiflema för ATP väntas under längtidsbudgetperioden växa realt med 4,8% per är. Sparandet I AP-fonden fömtses i altemativet med läg Inflation dock inte försämras eftersom inkomsterna har förstärkts med höjd ATP-avgift. I altemativet med hög infla­tion förbättras sparandet pä gnmd av högre avgifts- och ränteinkomster. Om perspektivet förlängs försämras dock sparandet i båda altemativen. Även kommunsektorns sparande beräknas minska.

12

 

Tabell 3 Budgetsaido budgetåren 1982/83-1993/94					Prop. 1988/89:150
Miljarder kr.. löpande priser					Bil. 1
Budgetär   Inkomster	Utgifter	Stats-	Budget-	Budgetsaido
	exkl. stats-	skuld-	saido	som ajidel
	skuldräntor	räntor		av BNP
Utfall
1982/83     191,3	229.7	48,2	-86,6	-13,1%
1983/84    221.1	237,9	60.4	-77.1	-10,3%
1984/85    260,6	253,9	75,2	-68,5	-8,3%
1985/86    275,1	255,4	66,5	-46,8	-5,2%
1986/87    320.1	271,5	63,8	-15,2	-1,6%
1987/88    332,6	283.3	53,4	-4,1	-0,4%
Nuvarande beräkning
1988/89    364,9	' 300.3	53.6	11,0	1,0%
1989/90    385,8	318,1	57.0	10,7	0,9%
Lägalternativ
1990/91    394.1	332,5	58.0	3,6	0,3%
1991/92    390,5	345,1	56.0	-10,6	-0,8%
1992/93    409,6	357,7	53.0	-1,1	-0,1%
1993/94    431.7	371,2	49.0	11,5	0,7%
Högalternativ
1990/91    409.6	343.0	58,0	8,6	0,6%
1991/92    412,0	366,9	58.0	-12,9	-0,9%
1992/93    430,5	393,8	60.0	-23.3	-1,5%
1993/94    455.3	422,7	62,0	-29,4	-1,8%

4 Ekonomisk-politiska åtgärder 4.1 Stabiliseringspolitiken

Den svenska ekonomin är för närvarande inne i en högkonjunktur. Kapaci­tetsutnyttjandel är högt I stora delar av ekonomin och brislen pä arbetskraft utbredd. Pris- och löneökningarna är snabbare i Sverige än i våra konkur­rentländer. Därtill kommer att bytesbalansen uppvisar stigande underskott.

1 flera avseenden har tendensema till överhettning förstärkts de senaste månadema. Den intemationella konjunkturen har varit starkare än vad som tidigare fömtsetts. De svenska företagen har dock Inte kunnat öka exporten I takt med marknadens tillväxt eftersom expansionen hållits tillbaka av brist på produktionsresurser. I stället har företagen höjt prisema relativt kraftigt och förlorat marknadsandelar I större omfattning än vad som tidigare fömlsells.

Oljepriserna och dollarkursen har stigit, vilket försvagar den svenska bytesbalansen. Även de internationella räntenlväema har sligit, vilket medför ökade räntebetalningar för våra utlandslän. Bytesbalansens underskott har blivit större än vad som tidigare beräknats.

Även pä hemmamarknaden har industriföretagens prishöjningar varit omfattande. Producentpriserna pä bearbetade varor levererade lill hem­mamarknaden har det senaste året stigit med ca 10%, medan importprisema pä bearbetade varor bara har stigit med drygt 4%. Särskilt kraftiga har prisstegringarna varit inom de delar av industrin som levererar varor till

13

 

byggsektom.                                                                  Prop. 1988/89:150

Sysselsättningen har de senaste månaderna fortsatt all öka snabbt och      Bil. 1 bristen pä arbetskraft har accentuerats. Två tredjedelar av industriföretagen uppgav I den senaste konjunkmrbarometem att de hade brist pä yrkesutbildad arbetskraft. Man får gä tillbaka till mitten av 1970-talet för att finna lika höga bristtal.

överhettningstendensema pä arbetsmarknaden är särskilt uttalade i Stock­holmsområdet. Andelen industriföretag med fullt kapacitetsutnyltjande och med brist på yrkesarbetare är där högre än i resten av landet. Efterfrågan på arbetskraft har fortsatt att växa under första kvartalet 1989 och länsarbets­nämnden I Stockholm har bedömt att den starka arbelskraftsefterfrågan kommer att bestä under återstoden av året.

Timlönerna har under de senaste åren ökat snabbare I Sverige än i våra konkurrentländer. Till följd av den starka Intemationella konjunkturen och andra gynnsamma omständigheter har det kunnat ske ulan att sysselsätt­ningen minskat och arbetslösheten stigit. 1 längden är emellertid en sådan utveckling inte förenlig med samhällsekonomisk balans. Det är därför av avgörande vikt att kostnadsökningen anpassas till den utveckling som råder i vår omvärld.

Centrala avtal om lönerna för 1989 finns nu pä stora delar av arbetsmark­naden. Även om det ännu mte är möjligt alt göra mer preciserade beräkningar av hur mycket timlönerna ökar 1989 står det klart att någon markerad dämp­ning av löneökningama Inte sker I är.

I fmansplanen Ijanuari I år underströks all löneökningar av samma storlek som tidigare är inte är förenliga med den ekonomiska politikens långsiktiga mäl. Vidare fömtskickades att politiken, såväl under 1989 som under följan­de är, skulle utformas sä att inflationstendenser hölls tillbaka.

Den ekonomiska politiken mäste nu stramas ät för alt dämpa tendensema lill överhettning och hälla nere pris- och koslnadsstegringama. Åtgärdema bör härvid inriktas pä att dämpa säväl den privata konsumtionen som löne­glidningen. Syftet är att mildra trycket på produktionsresurser och frigöra utrymme för ökad export och ökade investeringar. Följande ätgärder bör vidtas.

Mervärdeskatten bör höjas med 2 procentenheter under perloden fr,o.m, den 1 juli 19891,o.m. den 31 december 1990. Höjningen bör således vara tidsbegränsad och syftar till att minska överefterfrägan på varor och tjänster.

Skatten pä sprit, vin, starköl och tobak bör höjas. Försäljningen av dessa varor har stigit det senaste aret. Tobaksskatten bör höjas med 5 öre per cigarett. En motsvarande höjning bör ocksä ske för snus och andra tobaksva­ror. Skatten på sprit, vin och starköl bör höjas sä all priserna stiger med I genomsnitt ca 5%. Höjningama bör ske den 9 juni 1989,

vidare bör den allmänna löneavgiften höjas tillfälligt med 2 procenten­heter, överhettningen och brislen på arbetskraft är särskilt påtaglig och allvarlig i Stockholmsområdet, Mot den bakgmnden bör löneavgiften tem­porärt höjas med 5 procentenheter I Stockholms län. Förhållandena I Norr­tälje kommum avviker dock frän vad som är fallet i länet i övrigt varför Norrtälje bör undantas frän det förhöjda avglfisuttagel. Med hänsyn till bl.a.

14

 

de åtgärder rörande kommunernas ekonomi som redovisas senare bör den      Prop, 1988/89:150

extra höjningen I Stockhohnsomrädet inte omfatta kommun eller landstings-      Bil, 1

kommun. De förhöjda avgiftsuttagen föresläs gälla löneutbetalningar - och

för egenförelagare inkomster - under perioden fr,o,m. den 1 september 1989

t,o,m, den 31 december 1990. Ett förslag till lag omen tillfällig höjning av

löneavgiften bör granskas av lagrådet. En proposition med förslaget kan

därefter överlämnas till riksdagen i början av maj.

Avsikten med dessa ätgärder är att dämpa överhettningen I ekonomin för att därigenom fä ned pris- och löneökningama. särskilt under 1990.

De föreslagna åtgärdema gör del än viktigare all statens insatser för all stödja ekonomiskt svaga grupper utformas pä ell ändamålsenligt sätt. Ge­nomförda studier visar att barnbidrag är ett avsevärt bättre sätt all stödja barnfamiljer än livsmedelssubventioner. Därför bör llvsmedelssubventloner-na avskaffas och barnbidragen höjas,

Livsmedelssubvenlionema bör avskaffas den 1 juli 1989, Resterande delar av dessa avser endast s,k, konsumtionsmjölk, S talens utgifter för livsmedelssubventioner beräknades I budgetproposilionen till 1475 milj, kr, budgetåret 1989/90, vilket innebär en subvention med 1,15 kr, per liter i partiledet, I konsumentledet motsvarar det 1,73 kr, per liter.

Efter de överenskommelser som har träffats vid GATT-förhandlingama blir prishöjningarna pä livsmedel små under del närmaste aret enligt regerin­gens förslag. Den kompensation till lantbmket som normalt tas ul I form av höjda priser kommer Istället att betalas ut direkt till de enskilda lantbrukama. Även när livsmedelssubvenlionema avskaffas kommer därför prishöjningar­na pä livsmedel att bli måttliga under det närmaste året.

Barnbidragen bör höjas den 1 juli 1989 med 780 kr, per barn och är. Dessutom bör studiebidrag till gymnasiestuderande höjas I motsvarande utsträckning. Statens utgifter ökar därmed med 1580 milj, kr, per är. Genom denna omfördelning mellan llvsmedelssubventloner och bambldrag kommer barnfamiljerna att gynnas. Pensionärer och studerande kommer den 1 januari 1990 all kompenseras automatiskt för de prisökningar som uppstår genom att pensioner och smdiemedel är knutna till basbeloppet.

Den statliga Inkomstskatten bör sänkas 1990 genom förändringar av skatteskalan med ungefär samma inriktning och utformning som för inne­varande är. Värdet av underskottsavdragen bör minskas i samma omfattning. Detta leder till ökade boendekostnader för egnahem, Boendekosmadema i andra hus än egnahem bör öka I samma omfattning genom minskning av räntesubventionerna. Regeringen bör förelägga riksdagen förslag om den närmare utformningen av 1990 års skatteskalor när avtalsförhandlingar har slutförts på en större del av arbetsmarknaden.

Penningpolitiken har under det senaste året stramats ät I flertalet större Industriländer. Detta har skett mot bakgmnd av ett fortsatt högt kapacitetsut­nyttjande och tendenser till ökad Inflation. De Internationella räntorna har därvid stigit. Den svenska penningpolitiken har följ t det internationella mönstret med en relativt hög inhemsk räntenivå. Motivet har varit en önskan att begränsa den starka inhemska efterfrågetillväxlen och försvagningen av bytesbalansen. Trots detta har kreditexpansionen varit kraftig.

15

 

Det höga kapacitetsutnyttjandet i den svenska ekonomin och den i förhål-      Prop. 1988/89:150 lande till omvärlden snabba Inflationen motiverar en stram inriktning av      Bil, 1 penningpolitiken,

I årets finansplan förordades att de kvarvarande delarna av valutaregle­ringen i allt väsentligt borde avvecklas och att valutalagsliftningen endast skulle behällas i beredskapssyfte. Riksdagen har sedermera ställt sig bakom della synsätt. De minskade hindren för kapitalrörelser innebär att penning­politiken I ökad grad mäste Inriktas pä att upprätthälla en fast växelkurs,

Efterfrägan på arbetskraft väntas vara hög och arbetslösheten fortsatt låg under 1989 och 1990, Sysselsättningen väntas fortsätta au öka men I en lägre takt. En beredskap kommer emellertid att upprätthållas Inom arbetsmark­nadspolitiken för att om läget så skulle påkalla med utnyttjande av finansfull­makten vidtaga erforderliga åtgärder för att hålla arbetslösheten på en fortsatt låg nivä.

De ätgärder som nu föresläs är utformade bl, a, med hänsyn lill den re­gionala balansen. Dessa bör inte i sig medföra förändrade behov vad gäller regionalpoiitiska Insatser, Dock bör, mot bakgrund av besvärliga omställ­ningsproblem I näringslivet, särskilda Insatser nu göras för Västemorrlands län, bl,a, genom att medel tillskjuts för bildande av ett regionalt riskkapital-bolag och för insatser pä bl,a, utbildningsområdet,

4,2 Åtgärder för tillväxt

I början av 1980-talet var kapacitetsutnyttjandet i den svenska ekonomin lågt. När kostnadsläget förbättrades genom devalveringen hösten 1982 och den inlernationellakonjunkturen stärktes var del därför möjligt all öka produktionen relativt kraftigt, BNP-lillväxlen har under perioden 1982 -1988 varit i genomsnitt ca 2 1/2% per år. Investeringarna har hällils på en hög nivä i del svenska näringslivet och sysselsättningen har ökat kraftigt.

Trots den snabba uppgången i kapacitetsutnytljandet och de omfattande investeringarna har emellertid den ekonomiska tillväxten de senaste åren varit förhållandevis svag. Produktiviteten, dvs, produktionen per arbetad timme, har ökat betydligt långsammare under 1980-ialci än under 1970-talet, Detta har bidragit till att tillväxten nu på flera områden hämmas av brist pä produktionskapacitet.

Den ekonomiska politiken bör därför även inriktas mot all stärka tillväx­ten och förbättra ekonomins funktionssätt. Det handlar i vissa fall om att undanröja hinder för arbetskraflsutbudets och produktivitetens tillväxt. I andra fall är uppgiften att stimulera lill ett ökat arbetskraftsdeltagande eller höjd produktivitet.

Det bör understrykas att tillväxt i dessa sammanhang Inte får tolkas snävt. En ansvarsfull hushållning med naturresurser och en god miljö är aspekter som självfallet mäste vägas in vid bedömningen av vilka åtgärder som bör vidtas. Ytterst syftar den ekonomiska politiken lill att åstadkomma en hög välfärd för medborgama, och därvid mäste hänsyn las även lill de aspekter av välfärden som inte är direkt mätbara I BNP eller andra ekonomiska mått.

16

 

ökat arbetskraftsutbud                                                    Prop. 1988/89:150

Ril    1 Arbetslösheten I Sverige är mycket låg sedd I ett internationellt perspektiv.

Samtidigt ingär en mycket stor del av befolkningen i arbetskraften. Vid en

intemationell jämförelse präglas ocksä den svenska arbetsmarknaden av en

relativt hög grad av flexibilitet och anpassningsförmåga. Det är tydliga

tecken pä att arbetsmarknadspolitiken och den ekonomiska politiken har varit

framgängsrika,

I dag råder det brist pä arbetskraft i stora delar av ekonomin. Delvis är det en följd av den rådande högkonjunkturen. Det finns emellertid mycket som talar för att en sådan brist kan komma att utgöra ett problem även i ett längre tidsperspektiv.

Politiken har under senare är varit inriktad pä att öka utbudet av arbets­kraft. Marginalskatterna har sänkts och marginaleffektema för pensionärer reducerats. Åtgärder har vidtagits för att ge flyktingar och andra invandrare möjligheter att snabbare än tidigare komma ut pä arbetsmarknaden. Andra exempel är förmedlingsinsatser, utbildning och rörlighetsfrämjande åtgärder. Denna politik bör nu fullföljas.

Den vägledande principen för den svenska arbetsmarknadspolitiken är den s,k, arbetslinjen, dvs, att arbete på den öppna arbetsmarknaden alltid skall ha företräde framför andra ätgärder. Mot bakgmnd av det läge som idag råder pä arbetsmarknaden bör arbetslinjen hävdas med särskild styrka och det förbättrade arbetsmarknadsläget utnyttjas så att möjlighetema ökar även för svaga gmpper att, efter förmåga, stanna kvar i eller äterkomma lill arbetsli­vet.

Det är anmärkningsvärt att trots ettmyckel gotl arbetsmarknadsläge uppskattningsvis 58 000 personer förtidspensionerades under 1988. Sam­mantaget ärca350 OOOpersonerförtidspensionerade. Samlidigiökade antalet arbetsskador och den länga sjukfrånvaron. Antalet personer i åtgärder för arbetshandikappade steg också och omfattade 80 000 personer. Arbets-miljökommissionen har fått regeringens uppdrag att utreda och föreslä ätgärder mot dåliga arbetsmiljöer. Rehabiliteringsutredningen har nyligen överlämnat ell belänkande med förslag till ätgärder som skall öka möjlighe­tema alt komma tillbaka lill arbetslivet efler arbetsskada eller sjukdom. Det pågår även ett utredningsarbete om alt underlätta för förtidspensionärer all återgå till arbete.

Med hänsyn till de åtgärder som nu föreslås kommer arbetskraft all frigöras inom vissa arbetsmarknadssektorer. Delta innebär att andra sektorer som I dag har svårt att rekrytera arbetskraft som t.ex. industrin och värden kan fä sin rekrytering bättre tillgodosedd. För att ylleriigare tillgodose den stora efterfrågan pä arbetskraft inom framför allt nämnda omräden gäller det också att ta till vara pä det utbud av arbetskraft som finns i dag och som bl.a. utgörs av arbetslösa flyktingar och andra Invandrare samt längtidsarbetslösa och arbetshandikappade. Dessutom finns fortfarande betydande skillnader I arbetslöshetsnivån mellan olika regioner och härigenom en outnyttjad arbetskraft som ocksåvbör tas till vara.

För att klara denna omställning kommer det arbetsmarknadspolitiska älgärdssystemet tillsammans med ett offensivt utnyttjande av de regional-

17

Riksdagen 1988/89. 1 sami Nr 150. Bilaga 1

 

politiska medlen att spela en viktig roll. De resurser som avsatts härför under     Prop. 1988/89:150 nästa budgetär kommer att behöva utnyttjas pä ett effektivt och ändamälsen-     Bil. 1 ligt sätt.

Dämtöver bör nu ett antal ätgärder vidtas för att öka arbetskraftsutbudet och underlätta rörligheten pä arbetsmarknaden. Ytterligare Insatser bör göras för att underlätta inträdet pä arbetsmarknaden för flyktingar och andra Invandrare. Rörligheten på den nordiska arbetsmarknaden bör stimuleras genom att bidrag till sökanderesor även kan ges lill arbetssökande från Norge pä samma villkor som gäller för sökande frän Finland och Danmark, Ar­betsförmedlingarna bör lägga ökad vikt vid att underlätta för förtidspen­sionerade, som så önskar, att ätergå till arbete, Rehabilileringslnsalsema för byggnadsarbetare bör ökas. Inom kommuner och landsting bör åtgärder vidtas för att deltidsarbetande som sä önskar skall kunna öka sin arbetstid. Arbetsmarknadsutbildningen bör i ökad omfatming inriktas mot brisiyrken.

Ökad produktivitet och konkurrens

1 syfte att förbättra produktivitetstillväxten har statsmakterna under senare är. vidtagit ett antal åtgärder. På flera områden har avregleringar genomförts i syfte att öka konkurrensen och därigenom stärka produktiviteten och dämpa prisnivån. Delar av transport- och telekommunikationsområdena har av­reglerats. Beslut har fattats om att ta bort handelshinder på TEKO-området liksom att reformerajordbrukspolltlken, En utredning om konkurrens­förhållandena i den svenska ekonomin har tillsatts. Industripolitiken har lagts om i en mer offensiv riktning och de statliga företagen har omslmklurerats. Arbetsmarknadspolitiken har förskjutits mot Insatser för all öka arbelskrafls-ulbudet och förbättra arbetsmarknadens anpassningsförmåga. Krediimarkna­den har avreglerats. Valutaregleringen har liberaliserats och beslut har fallats om att avveckla kvarvarande delar av regleringen samtidigt som skattekon­trollen skall förstärkas. Denna politik med syfte atl öka produktiviteten och förbättra anpassningsförmågan i ekonomin bör nu drivas vidare.

För närvarande ses livsmedelspolitikens mäl och medel över av en par­lamentarisk arbetsgmpp. Avsikten är all förslag om en ny livsmedelspolitik skall lämnas till riksdagen våren 1990. En utgångspunkt för en ny livsme­delspolitik är att minska regleringarna. Ett första steg föresläs nu när av­regleringen för ägg inleds. Även prisregleringen pä fisk ses för närvarande över av en särskild utredare, som skall redovisa sill arbete inom kort.

En viktig uppgift för näringspolitiken är att förbättra fömtsättningaraa för en god produktivitetstillväxt. Mot denna bakgrund kommer en särskild delegatlon att tillkallas med uppgift alt analysera produktivitetsutvecklingen i såväl Industrin som tjänstenäringama.

Bristen på yrkesutbildad arbetskraft inom industrin är nu stor. Regeringen
har nyligen föreslagit att en ny tvåårig ingenjörsutbildning inom högskolan
skall ersätta det sista året på gymnasieskolans nuvarande 4-åriga tekniska
linje. Den nya utbildningen skall omfatta närmare 6 500 nybörjarplatser.
Härigenom sker en omfattande förstärkning av landels ingenjörsutbildning
pä mellannlvä, samtidigt som en utbyggnad av bl.a. de mindre och meddel-
stora högskolomas resurser för teknisk utbildning kommer lill stånd.             , o

 

För att Sverige skall kunna behälla sin ställning som en första rangens      Prop. 1988/89:150 industrination krävs en forskning av hög klass. Regeringen har mot denna      Bil. 1 bakgrund under de senaste åren kraftigt prioriterat forskningen. Regeringen avser att under 1990 lägga fram en särskild forsknlngspolilisk proposition.

Genom 1988 ärs trafikpolitiska beslut kommer transportsektorn att till största delen bli avreglerad. Det gäller bäde persontrafiken och godstrafiken. Ett undantag är flygtrafiken där dock som en följd av den internationella utvecklingen en successiv uppluckring har skett av regleringen. Den utred­ning om konkurrensforhållandena I den svenska ekonomin, som regeringen har tillsatt, behandlar även regleringen av flygtrafiken.

En väl fungerande regionalpolitik bidrar lill ett effektivt utnyttjande av landets produktionsresurser. En parlamentarisk kommitté ser för närvarande över regionalpolitikens mäl och medel. Regeringen avser att i början av 1990 lägga fram cn särskild regionalpolitisk proposition.

En stark ekonomi gör det möjligt att väma miljön. Samtidigt krävs miljö­politiska ätgärder för att långsiktigt trygga den ekonomiska utvecklingen. Frisläppen för utnyttjande av investeringsfonder för miljöinvesteringar bör därför fortsätta.

Under 1990-talet koinmer stora omställningar att ske av det svenska ener­gisystemet, Kämkraftsavvecklingen har en central betydelse i denna omställ­ningsprocess. Det är väsentligt att den omställning som föreslär sker pä samhällsekonomiskt rationella gmnder vilket bl,a, innebär alt ökade kostna­der slår igenom pä prisnivån. Den elintensiva industrins konkurrensfömtsätt­ningar behandlas för närvarande av en särskild utdredning. Energipriserna bör äterspegla mte bara energislagens produktions- och distributionskostna­der utan även de olika energlslagens effekter pä miljön.

En parlamentarisk kommitté arbetar för närvarande med alt analysera fömtsätmingama för att I ökad omfattning använda ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken och lämna förslag till hur sädana styrmedel kan utformas. Inom miljö- och energidepartementet behandlas frågan om miljöavgifter på bl.a, svavel i eldningsolja. Miljöavgifter på andra ämnen, bl.a. koldioxid, utreds. Förslag till riksdagen om införande av miljöavgifter avses bli läm­nade dels i höst i fräga om avgifter pä svavel i olja och organiska klorföre-ningar från massaindustrin, dels nästa vår när del gäller skaller och miljöav­gifter inom hela energiomrädet.

Inom bostads- och byggnadssektom pägår ell brett upplagt arbete för att förbättra resursutnyttjandet. Regeringen har nyligen lämnat en proposition till riksdagen, vilken Innebär att Importen av byggnadsmaterial frän övriga nordiska länder underlättas. Bostadskostnadsutredningen studerar bl, a, konkurrensförhällanden inom byggsektorn och byggkostnadernas utveck­ling. Utredningen har därutöver till uppgift att analysera och föreslä de förändringar som kan erfordras i reglema för bostadsfinansiering och bidrag. Plan- och bostadsverket utreder behovet av förändringar i ombyggnadsbe-1 aningen. Vidare genomförs en utvärdering av plan- och bygglagen saml namrresurslagen.

De finansiella marknaderna I Sverige har under 1980-lalel genomgått en mycket omfattande förändring. För närvarande pågår en översyn av regel-

19

 

verket för de finansiella marknaderna. Lagstiftningen mäste i olika avseen- Prop, 1988/89:150 den anpassas till nya fömtsättningar. Till grund för översynen ligger bl,a. Bil, 1 kreditmarknadskommitténs och försäkrlngsverksamhelskommltténs be­tänkanden, Värdepappersmarknadskommittén och hypoteksutredningen väntas senare i är lämna sina betänkanden. Avsikten är atl med underlag frän bl,a, dessa utredningar utforma regler som skapar goda fömtsättningar för all svenska finansiella företag skall kunna fungera effektivt i en alltmer inler­nationaliserad ekonomi, Reglema bör bidra till att skärpa konkurrensen och därmed pressa prisema på de tjänster som förmedlas.

Reformerat skattesystem

Det svenska skattesystemet har förändrats I väsentliga avseenden sedan regeringsskiftet 1982, Under denna perlod har påtagliga sänkningar av marginalskatterna genomförts. Samtidigt har värdet av underskoltsavdrag minskats väsentligt, Självdeklaratlonsförfarandel har förenklats. Ett flertal åtgärder har därutöver vidtagits för att begränsa möjligheterna till skat­teplanering.

Ändå kvarstår mänga grundläggande brister i värt skattessyslem. Den progresslvitel som finns i skatteskalorna motverkas av avdragsmöjligheter och luckor I kapltalbeskatmlngen. Även företagsbeskattningen kännetecknas av förhållandevis höga skattesatser och omfattande avdragsmöjligheler. Skattesystemet motverkar ökat arbetskraftsutbud och sparande samt försäm­rar resursallokeringen I den svenska ekonomin.

Mot denna bakgrund pågår ett omfattande arbete med alt reformera värt skattesystem. Flera parlamentariska utredningar ser för närvarande över skattesystemet. Avsikten är att utredningsförslagen skall vara klara till juni 1989. Genomgripande reformer skall dä kunna genomföras frän och med 1991.

Reformarbetet är inriktat på att ästadkomma lägre skattesatser och bredare skattebaser. Samtidigt skall beskattningen bli mer neutral och likformig. Skattessystemet skall ocksä bli enklare. Förändringar av skattesystemet i denna rikming bör kunna leda till ett mer rättvist skattesystem. De bör ocksä kunna ge ett verksamt bidrag till den ekonomiska tillväxten både genom att ökat arbetskraftsutbud och sparande stimuleras och att en effektivare re­sursanvändning kommer till stånd.

Forskningssamarbete med EG

Forskning kan liksom utbildning spela en viktig roll för den ekonomiska utvecklingen. Forskningens betydelse för den tekniska utvecklingen har ocksä kommit att främsta allt tydligare under 1980-talet samtidigt som forskningen mtemationallserats allt mer.

Vårt deltagande I FoU-samarbetet med EG ökar den svenska Industrins möjligheter att hävda sina intressen på den europeiska marknaden. Det ger också Sverige möjligheter att påverka de för livskvaliteten viktiga europeiska forskningsprogrammen om t.ex. miljö och hälsa. Frän EG:s sida är Intresset stort för att fä tillgäng till svenskt kunnande inom olika forsknings- och

 

teknikområden.                                                               Prop. 1988/89:150

1 Sveriges samverkan med EG är FoU-samarbelet av strategisk betydelse. Bil. 1 Det är ocksä pä detta område våra kontakter med EG har utvecklats längst. Redan nu utgår över statsbudgeten ca 100 milj. kr, för forskningssamverkan med EG I olika former, 1 årets budgetproposition reserverades ytterligare medel för att förstärka forsknings- och ulvecklingssamarbelet med EG. Berörda statsråd kommer senare I dag atl föreslå hur dessa medel skall användas,

4.3 Fördelningspolitiken

Ett av de främsta målen för den ekonomiska politiken är att skapa förutsätt­ningar för en jämn och rättvis fördelning av välfärden. Fördelningspolitiken har ett brett innehåll. Den innefattar säväl fördelningen av Inkomster och förmögenheter som tillgången till utbildning, bostäder, hälso- och sjukvård och social omsorg av god kvalitet. En rättvis fördelning av välfärden är ocksä ett medel för att stödja den ekonomiska utvecklingen. Välfärdspolitiken skapar trygghet, I ett intemationellt perspektiv Intar Sverige idag en unik ställning när det gäller att åstadkomma en jämn fördelning av välfärden.

Full sysselsättning är avgörande för en jämn fördelning av levnadsvillko­ren, Sverige har haft en gynnsam utveckling av sysselsättningen sedan regeringsskiftet 1982. När allt fler har arbetsinkomster utjämnas Inkomstför­delningen, Beroendet av Inkomststöd, t,ex, socialbidrag, minskar. Även jämställdheten mellan kvinnor och män förbättras. Full sysselsättning medför ocksä en större produktlon och därmed ett högre välstånd att fördela.

Den ekonomiska utvecklingen har stor betydelse för fördelningen av väl färden. Den ekonomiska krisen I början av 1980-talet tvingade fram omläggningar av den ekonomiska politiken. Det var nödvändigt att låta företagens vmster stiga för att stimulera till expansion, nya investeringar och nya arbetstillfällen. Samtidigt skapade detta fördelningspolitiska spänningar och krav pä höga nominella löneökningar. För alt motverka dessa effekter har bl,a, löntagarfonder och fömyelsefonder Införts, som givit de anställda del i kapitalbildningen. En särskild omsättningsskatt har Införts pä handeln med aktier och andra värdepapper. Realisationsvinstbeskattningen för aktier har skärpts. En engångsskatt pä försäkringsbolagens förmögenheler har tagits ul och en rad llkviditetsindragnlngar har genomförts. Förslag har lagts om en särskild skatt på företagens vinster 1989,

Låg Inflation är ocksä avgörande för en rättvis fördelningspolitik. En hög Inflation omfördelar välfärden I stor skala och på elt sväröverskädligt sätt. Ofta är det smäsparare och låginkomsttagare som drabbas hårdast. En framgängsrik antiinflationspolitik är därför väsentlig även när det gäller att utjämna de ekonomiska villkoren.

Inflationen har stor betydelse ocksä för reallöneutveckllngen. Reallönen för en genomsnittlig löntagare sjönk kraftigt mellan 1976 och 1983, Under senare är har reallönerna emellertid ökat och en stor del av standardförsäm­ringen har kunnat alertas. Sedan 1983 beräknas reallönen i genomsnitt ha ökat med närmare 10%,

21

 

Skatter och avgifter skall fylla en viktig fördelningspolitisk uppgift, dels      Irop, 1988/89:150 genom att omfördela Inkomster, dels genom all finansiera offentliga tjänster.      Bil, 1 Höga marginalskatter påverkar emellertid arbetskraflsutbudet negativt, leder till samhällsekonomiskt olämplig resursanvändning och ökar inflations­trycket. Bristerna i skallesystemel lämnar även utrymme för skatteplanering och skatteundandraganden.

Den omfattande skattereform som pl aneras kunna genomföras 1991 har viktiga fördelningspoliliska syften. Skatter skall omfördelas från arbete till kapital, marglnalskattema skall sänkas, skattebaserna breddas och en neutral och likformig beskattning genomföras. Sammantaget är avsikten att refor­men skall leda till en mer rättvis fördelning genom all inflationen dämpas, beskattningen blir mer effektiv, skatteplanering förebyggs och skatlema i högre grad fördelas efler bärkraft.

Transfereringarna spelar en viktig roll när del gäller all jämna ut inkoms­ter mellan olika inkomstgmpper, äldersgmpper och hushållslyper. Nära 40% av hushållens disponibla Inkomster utgörs av transfereringar.

Den ekonomiska återhämtningen har skapat utrymme för reformer inom iransfereringssystemet med fördelningspolitiskt syfte. Karensdagarna har tagits bort ur sjukförsäkringen och delpensionen har höjts. Omfattande förbättringar har genomförts i arbetslöshetsförsäkringen.

Som ett led i politiken att kompensera pensionärerna för köpkraflsför-svagnlngen efter devalveringen 1982 höjdes basbeloppet i januari 1989 till 27 900 kr., dvs, med 600 kr, mer än vad som motiverades av prisökningama under 1988, Pensionerna höjdes därigenom med totalt 8,1%, Reglerna för kommunala bostadstillägg (KBT) har dessutom ändrats så att ålderspen­sionärers arbelsmkomster inte påverkar storleken av bidraget.

Situationen för de studerande förbättras betydligt under 1989 bäde p.g.a. ett reformerat studiemedelssystem och den extra höjningen av basbeloppet. De maximala studiemedlen har höjts frän 145 till 170 proceni av basbeloppet per är.

Föräldraförsäkringen byggs nu ut med målet all läcka en erättningsperiod pä ett och ett halvt är. Utbyggnaden sker i etapper och skall vara helt genom­förd den 1 juli 1991, Den första etappen, som genomförs den Ijuli 1989, omfattar en utbyggnad med tre månaders ersättning på sjukpenningnivä.

För att motverka effekiema på levnadsstandarden för barnfamiljerna av skattehöjningar, avskaffade llvsmedelssubventloner m,m, bör bambidraget höjas med 780 kr, per bam och är den 1 juli 1989, Pensionärer och studerande kompenseras genom att pensioner och studiemedel är knuma tillbasbeloppet.

Även den verksamhet som bedrivs inom den of fentl iga sektorn är ett viktigt medel i fördelningspolitiken. Om utbildning, social omsorg och värd av god kvalitet bara kan erbjudas vissa medborgare skapas stora orättvisor. En förnyelse av den offentliga sektorn är därför av största betydelse inte minst för fördelningspolitiken.

Barnomsorgen skall byggas utför all 1991 nä målet att alla bam skall ha rätt till kommunal bamomsorg frän ell och ell halvt är till dess de börjar i

22

 

skolan. För att understödja utbyggnaden bör bidragen till bamomsorgen nu      Fop, 1988/89:150
höjas.                                                                           Bil. 1

5 Budgetpolitiken

5.1 Den offentliga utgiftsutvecklingen och samhällsekonomin

Under efterkrigstiden har en snabb utbyggnad skett av den offentliga sektom. Samtidigt har det sociala trygghetssystemet blivit allt mer heltäckande. Della har pä ett genomgripande sätt påverkat människors levnadsvillkor. Trygghet och jämlikhet har främjats.

Med de många reformerna har följt ett ökande behov av offentliga intäk­ler. Skattetrycket har stigit. Detta utgjorde inte något större problem i en lid när den totala produktionen I ekonomin växte snabbi. Del var dä möjligt att bygga ut välfärdsstaten parallellt med att hushällens realinkomster steg.

Sedan mitten av 1970-talel har situationen emellertid förändrats. Den ekonomiska tillväxten har blivit lägre. Därmed har det blivit nödvändigt att med allt större noggrannhet pröva alla offentliga åtag anden. Samtidigt underlättas en mer restriktiv utgiftspolitik av att den offentliga sektom i dag är väl utbyggd.

Även utan ytterligare offentliga åtaganden finns faktorer som kan medföra alt de offentliga utgifterna stiger under de närmaste decennierna. Befolk­ningsutvecklingen, främst den omständigheten att en allt större andel av befolkningen blir pensionärer, medför att utgifterna för pensioner och äldreomsorg ökar. Till delta kommer all produkt i vi leisii 11 väx ten i den offentliga verksamheten normalt är mindre än i ekonomin I stort, Della tenderar att leda till alt en allt större andel av befolkningen sysselsätts inom den offentliga sektom.

Av de beräkningar som redovisas I den reviderade nationalbudgeien och i långtidsbudgeten framgår att den offentliga sektorns finansiella sparande riskerar att bli otillräckligt under den närmaste femårsperioden om de of­fentliga utgiflema fortsätter att öka.

Det privata sparandet är för närvarande negativt. Till detta finns det flera förklaringar. Del nuvarande skattesystemet rymmer inslag som motverkar en uppgång i hushällens sparande. Särskilt torde della gälla sparande i finansiel­la tillgångar. Med den kommande skattereformen borde denna orsak lill ett lågt privat sparande komma att bli mindre betydelsefull. Särskilt kan skal­tereformen medföra att hushällen lånefinanslerar konsumtion i mindre omfattning än som nu är fallet. Del kan dock förväntas la lid innan de genom­förda förändringarna får fullt genomslag. Ytterligare en förklaring lill del förhållandevis låga hushållssparandel är all en slor del av befolkningen inte förutsätts spara för att klara sin ålderdom, eftersom de klarar sin ekonomi med lagstadgade och avtalsreglerade pensioner. Mot denna bakgrund ärdet inte troligt att hushällssparandet kommer all öka så myckel atl det fyller ekonomins samlade behov.

Om det totala sparandet i ekonomin skall bli tillräckligt krävs all del
offentliga sparandet förstärks. Det är bara om sparandet i ekonomin som
helhet ökar som det är möjligt att fä lill stånd den investeringsutveckling som   23

 

är nödvändig för att trygga det framtida välständet ulan all skuldsättningen i      Prop, 1988/89:150 utlandet mäste öka. Även mot bakgmnd av alt en slor del av de utgifter som      Bil, 1 följer med en åldrande befolkning faller på den offentliga sektom i form av pensioner, äldreservice och sjukvård bör en betydande del av det nödvändiga sparandet ske inom den offentliga sektom,

Sverige har vid en internationell jämförelse elt mycket högt skattetryck. Det skapar problem när det gäller ekonomins funktionssätt och bidrar till orättvisor till följd av skatteplanering och skatteundandraganden. Även om dessa problem kan och bör mildras med den skattereform som planeras till 1991 bör skattetrycket hällas nere. Kraven på ökat sparande i den offentliga sektom och pä att hålla nere skattetrycket medför att de offentliga utgiftemas ökning mäste begränsas de närmaste åren.

Det finns således starka skäl att begränsa den offentliga utgiftsiillväxien. Detta gäller säväl I ett långsiktigt perspektiv för att undvika en uppgång i skattetrycket och ästadkomma en ökning av det offentliga sparandet, som i ett medellångt perspektiv för att länma utrymme för en ökad kapitalbildning och begränsa försämringen av bytesbalansen.

Ett effektivare resursutnyttjande i den offentliga sektorn förutsätter i många fall ätgärder vilkas effekter är synliga försl pä nägra ärs sikt. Det kan Lex, röra sig om ändrat huvudmannaskap, nya bidragssystem, en mer effektiv delegering av arbetsuppgifter etc. Del krävs sålunda ett relativt långt tids­perspektiv när den offentliga utgiftsutvecklingen analyseras och läggs fast.

En långsiktig strategi för de offentliga utgiflema bör därför la sin utgångs­punkt I att det offentliga sparandet bör öka. En annan utgångspunkt bör vara all skattetrycket skall hällas nere. Den totala offentliga utgiftsökningen bör begränsas och det bör anges hur olika utgiftsområden skall prioriteras, Elt arbete pägär inom regeringskansliet för att utforma en sådan utgifisstrategi,

5,2 Det reviderade budgetförslaget

Sedan budgetåret 1982/83 har budgetsaldot förbättrats frän ett underskoll på 86,6 miljarder kr, lill ett beräknat överskott på 11,0 miljarder kr, innevarande budgetär. Det beräknade budgetsaldot 1988/89 är därmed oförändrat jämfört med del som redovisades i budgetpropositionen i januari i är. Uttryckt som andel av BNP motsvarar detta en förändring frän-13,1% 1982/83 lill -i-l,0% 1988/89, Även det s,k, underliggande saldots utveckling har varit mycket positiv.

En orsak till att budgetsaldot förbättras innevarande budgetär är att lönerna ökat förhållandevis snabbt. Höga nominella löneökningar fär på kort sikt en positiv effekt pä budgetsaldot, eftersom skatlcintäkterna ökar. På längre sikt riskerar emellertid effekten pä budgetsaldot all bil negaliv till följd av försämrad konkurrenskraft och långsammare tillväxt. Della framgår ocksä av långtidsbudgeten som visar atl hög pris- och löneökningstakl ger kraftigt försämrade budgetsaldon efter nägra år.

En annan orsak till att det redovisade budgetsaldot Innevarande budgetår förstärks jämfört med förra budgetåret är att ränleutgifiema för statsskulden under budgetaret 1988/89 beräknas bli förhållandevis låga, Della beror på all

24

 

bokförmgsprinclpema för statsskuldväxlar har förändrats, vilket innevarande      Prop, 1988/89:150 budgetär tillfälligt minskar ränteutgifterna med 7,0 miljarder kr. Nästa      Bil, 1 budgetär stiger ränteutgifterna igen.

Tabell 4 Budgetsaldot 1988/89

Miljarder kr.

 

	Statsbudget juni 1988	Budgetpro­positionen jan. 1989	Nuvarande beräkning
Inkomster	347,1	364.2	364,9
Utgifter exkl. stats­skuldränlor	299,6	300,4	300,3
Statsskuldränlor	54.0	52,8	53,6
Redovisat budgetsaido	-6.5	11,0	11,0

I budgetproposilionen beräknades ett mindre budgetöverskott för näst­kommande budgetär pä 0.4 miljarder kr. Budgeten beräknas nu komma all uppvisa ett överskott pä 10.7 miljarder kr, 1989/90, Förändringen har framför allt sin grund i de åtstramningsätgärder som nu föresläs. Den föreslagna ökningen av mervärdeskatten beräknas öka statsintäkterna med drygt 9 miljarder kr. Skatteinkomsterna ökar ocksä till följd av förslagen om höjd tobaks- och dryckesskatt,

ATP-avgiftema täcker idag inte pensionsutbetalningama medan folkpen­sionernas belastning pä statsbudgeten successivt avtar. För atl stärka AP-fondens sparande bör ATP-avgiften höj as med 2 procentenheter 1990 samtidigt som folkpensionsavgiften sänks lika myckel. Hänsyn har vid budgelberäkningama även tagits till denna avgiftsväxling och till den före­slagna höjningen av den allmänna löneavgiften.

Tabell 5 Budgetsaldot 1989/90

Miljarder kr.

 

	Budgetpro-	Nuvarande
	posiuonen	beräkning
	jan. 1989
Inkomster	374,9	385,8
Utgifter exkl.
statsskuldräntor	316,5	318,1
Statsskuldränlor	58,0	57,0
Redovisat budgetsaido	0,4	10,7

Av tabell 6 framgär att det beräknade budgetsaldot för 1989/90 är i stort sett oförändrat jämfört med innevarande budgetär. Statsutgifterna exklusive statsskuldräntor beräknas bli realt oförändrade jämfört med innevarande budgetär. Samtidigt ökar dock utgifterna för statsskuldräntor, bl.a. till följd av all redovisningen av statsskuldväxlar lagts om. Även inklusive statsskuld­räntoma hålls statsutgiftema på i stort sett realt oförändrad nivä.

25

 

Tabell 6 Budgetsaido fdr budgetåren 1982/83 och 1987/88-1989/90 Miljarder kr. och andel av BNP

Prop. 1988/89:150 Bil. 1

 

	1982/83	1987/88	1988/89	1989/90
Inkomster Andel av BNP (%)	191,2 28,6	332.6 33,1	364,9 31,8	385.8 31.0
Utgifter exkl. statsskuldränlor Andel av BNP (%)	229,6 34.4	283,3 28.2	300,3 26,2	318.1 25,6
Statsskuldiäntor	48,2	53,4	53,6	57,0
Redovisat budgetsaido Andel av BNP (%)	-86,6 -13,1	-4.1 -0,4	11,0 1,0	10,7 0.9
Underliggande budgetsaido Andel av BNP (%)		-10,0 -0.7	0,7 0,1	4,6 0.4

AU budgetsaldot inte försämras mer jämfört med budgetåret 1988/89 beror pä statsinkomstemas utveckling. Inkomstema ökar som näinnts genom de åtstramningsätgärder som nu föresläs. Att ökningen inte blir större än ca 6 % beror bl, a, på sänkningar av den statliga inkomstskatten och den före­slagna sänkningen av folkpensionsavgiften 1990,

Att budgetpropositionen - för första gången på över ett kvartssekel - kimde redovisa en balanserad budget beror pä att utgifisprövningen hade varit mycket stram, 1 budgeten prioriterades en utbyggnad av föräldraförsäk­ringen, vissa Insatser för kulturen samt inkomstskaliesänkningen 1989, Dämtöver gjordes vissa Insatser Inom miljöpolitiken, EG-arbetet och för alt förbättra de handikappades situation, I det reviderade budgetförslaget föresläs ocksä en höjning av barnbidragen, ökade bidrag lill bamomsorgen saml avveckling av livsmedelssubvenlionema.

Den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparande bestar av summan av det fmanslella sparandet I staien, kommunema och socialförsäk­ringen. För att fä fram statens finansiella sparande måste statsbudgetens saldo justeras för bl.a, vissa finansiella transaktioner såsom återbetalning av lån, affärsverkens avskrivningar och valutavinster eller valutaförluster. 1 tabell 7 sammanfattas utvecklingen i den samlade offentliga sektom.

Tabell 7 Finansiellt sparande i stat, kommuner och socialförsäkring 1982/83 och 1987/88-1988/90

Milj årder kr.

1982/83       1987/88       1988/89      1989/90

 

Staten Kommunema Socialförsäkring	-57.1 0.8 18,3	7.3 -6,7 27.1	14.5 T 10.9 28.5	11.0 -8,8 34,6
Summa Andel av BNP (%)	-38,0 -5.7	27.7 2.8	32,1 2.8	36,8 3.0

26

 

Statens sparande har förbättrats kraftigt de senaste åren och är inte längre      Prop, 1988/89:150 negativt, Ikommunemahar verksamheten drivits med ell finansiellt sparan-      Bil, 1 deunderskolt och sä beräknas bli fallet även under budgetåret 1989/90, Socialförsäkringen har länge visat ett positivt finansiellt sparande. Det härrör nästan uteslutande från uppbyggnaden av AP-fonden,

Långtidsbudgeten visar att det Inom den offentliga sektorn endast är socialförsäkringen som uppvisar ett positivt finansiellt sparande över hela den kommande längtidsbudgetperioden. Det riiinskar dock under de därpå följande åren, framför allt till följd av att pensionsutbetalningama ökar,

5,3 Kommunemas ekonomi

Bakgrund

Kommunema fullgör en väsentlig del av den offentliga sektorns uppgifter. De har fält en allt större betydelse i samhällsekonomin. En viktig utgångs­punkt för regeringens ekonomiska politik är att skapa förutsättningar för kommunema att klara sina ätaganden ulan all kommunalskaitema behöver höjas.

Samspelet mellan staten och kommunerna sker i allt större utsträckning genom atl staten formulerar övergripande mäl för kommunernas agerande. Detta synsätt bör prägla även framlida förändringar i transfereringarna mellan stat och kommuner. Den kommunala sjävstyrelsen är av tradition stark i Sverige, När statens delaljstymlng minskar ökar rörelsefriheten för kommunema. Detta ökar ansvaret för de enskilda kommunerna all bedriva sin verksamhet i överensstämmelse med statsmaktemas mäl saml pä elt, ur samhällsekonomisk synpunkt, ansvarsfullt sätt.

Den kommtmala verksamheten stär inför stora förändringar de närmaste åren. För äldreomsorgen övervägs en stmkturell förändring där en huvudman blir ansvarig för all omsorg om och långvarig värd av äldre. Barnomsorgen skall enligt riksdagens beslut vara fullt utbyggd under 1991, Inom skolans område bör kommunerna fä ett ökat drif isansvar. Vidare bör ansvar och befogenheter decentraliseras. En ny modell för lönebildningen har börjat tillämpas, som medför att de lokala löneavtalen spelar en större roll för den totala löneutvecklingen och lönestrukturen. Allt della ställer stora krav pä kommunema att inom tillgängliga ekonomiska ramar effektivisera verksam­hetema,

Kommunemas ekonomiska situation bedöms vara god under 1990, Della beror pä att inkomsterna ökar snabbt, till följd av de stora löneökningama i slutet av 1980-taIet, Kalkyler som tagits fram I samarbete med kommunför­bunden visar att om volymexpansionen och löneökningama kan hållas pä en rimlig nivä förbättras kommunsektorns finansiella sparande påtagligt under 1990,

Den kommunala konsumtionen har tmder 1980-talet vuxit med i genom­snitt ca 2% per är. En sä hög volymtillväxt inom den kommunala sektom är Inte pä längre sikt förenlig med en balanserad utveckling av samhälls­ekonomin. Den tilltagande bristen pä arbetskraft begränsar även kommuner­nas möjligheter att expandera. Detta gör det särskilt viktigt all kommunema

27

 

pä ett bra sätt tar till vara de befintliga personalresursema. Utbyggnaden på      Prop, 1988/89:150 prioriterade omräden mäste framför allt ske genom omprövningar och      Bil, 1 omfördelningar av befmtiiga ramar.

Under senare är har kommunalskatten varit i stort sett oförändrad. År 1989 höjdes dock utdebiteringen med i genomsnitt 0:24 kr, per skattekrona. Det är synnerligen angeläget att undvika ytterligare skattehöjningar.

Stora utdebiteringsskillnader kvarstår mellan kommunerna, trots flera ätgärder för att minska spridningen. Skillnaden mellan de kommuner som har högst respektive lägst sammanlagd utdebitering är 1989 6:55 kr, per skattek­rona. Det är angeläget att ytterligare minska spridningen.

Åtgärder inför 1990

Utgångspunkten vid avvägningen av möjliga åtgärder är att de skall kunna genomföras med oförändrat skattetryck, att de skall underlätta för kom­munema att klara utbyggnaden av frainför allt bamomsorgen och atl de skall bidra till att ytterligare utjämna de ekonomiska skillnaderna mellan kom­munema.

Inom skalleuljämningssyslemet bör skatteutjämningsavgifien anpassas sä all den fmansierar den automatiska ökningen av skalteuljämningsbidragel.

De åtgärder som vidtogs 19891 syfte att utjämna de ekonomiska fömtsätt­ningama I skatteutjämningssystemet fär full effekt 1990, För att ylleriigare utjämna skattesatserna bör skatteutjämningsavgifien tas ut endast pä det egna skatteunderlaget. Detta gyimar kommuner med svag skattekraft.

Vidare bör alla primärkommuner med en egen skattekraft som överstiger 100% av medelskattekraften erlägga den särskilda skatieuljämningsavgiften. Avgift bör dock inte tas ut för den del av skatteunderlaget som understiger det för kommunema garanterade skatteunderlaget i skatteutjämningssyste­met. Förändringen innebär att de flesta kommuner, som har en sä hög egen skattekraft att de inte erhåller skatteutjämningsbidrag, fär erlägga avgift. Dessutom skärps progressivilelen för de rikaste kommunema. Den särskilda skatteutjämningsavgiften bör inte beröra landstingskommunerna och inte heller de kommuner som ocksä fullgör landstingsfunklioner.

Statsrådet Lindqvist kommer senare denna dag att föreslå en kraftig uppräkning av bidragen till baraomsorgen för att skapa förutsättningar för all infria riksdagens beslut att alla förskolebam över 1 1/2 års ålder skall ha räll till bamomsorg senast under 1991, För att delvis finansiera denna uppräkning bör de primärkommunala skatteutjämningsavgif tema höjas,

6 Den offentliga sektoms förnyelse 6.1 Bakgrund

Grunden för den generella välfärdspolitiken utgörs av en stark och väl
fungerande offentlig sektor. Det är en medborgerlig rättighet att ha tillgäng
till utbildning, att fä en god vård och omsorg under olika skeden av livet och
att fä en ekonomisk grandtrygghet vid sjukdom, arbetslöshet och älderdom.
Genom att gemensamt organisera och finansiera välfärdsstaten markerar vi  »q

 

dess vikt och alla medborgares lika rättigheter. Rättssäkerhet och allas lika      Prop, 1988/89:150 behandling är principer som skall vara vägledande för den offentliga sektorn.      Bil, 1 Genom att upprätthålla en hög och jämn kvalitet pä de offentliga tjänsterna kan vi ocksä motverka tendenser till segregering.

Stora gemensamma satsningar görs ocksä på forskning och för att bygga ul kommunikationerna. Det är nödvändigt för all Sverige skall kunna behålla sin ställning som en ledande industrination. Över de offentliga budgetarna finansleras härutöver bl,a, rättsväsende och försvar liksom åtgärder för att åstadkomma en bättre miljö.

Under efterkrigstiden har den offentliga sektorn byggts ut i snabb takt. Vård, omsorg och utbildning av hög kvalitet har kunnat erbjudas på ett sätt som kommit alla till del. Att I offentlig regi bygga ut och finansiera välfärden har blivit ett viktigt inslag I fördelningspolitiken. Levnadsvillkoren har kunnat utjämnas. Denna strävan motiverade även de omfattande soclal-försäkringsreformema. Levnadsstandarden har kunnat bibehållas även under perioder av arbetslöshet eller sjukdom saml under ålderdomen,

Reformema har samtidigt varit en del av en ekonomisk politik som syftat till en god ekononusk utveckling. Med krispolitiken under 1930-talel ställdes för första gängen sysselsättningens betydelse i förgrunden. Arbetslösheten bekämpades och de totala resurserna i ekonomin växte. Efterkrigstidens arbetsmarknadspolitik har givit utsatta gmpper pä arbetsmarknaden elt starkt stöd samtidigt som den skapat goda fömtsättningar för en smidig stmkturom­vandling till gagn för resurstillväxten.

Utbildningspolitiken har haft liknande syften. Uppgiften har varit att erbjuda ungdomen, men också vuxna, bättre fömtsättningar i arbetslivet och möjligheter till ett rikare Hv, Genom välfärdsstatens framväxt har ocksä en gmnd lagts för en bättre ekonomisk utveckling i samhället som helhet. Även familjepolltlken är viktig i detta sammanhang. Utbyggnaden av bamomsor­gen har syftat till att ge en stimulerande och utvecklande miljö för förskole­barnen samtidigt som föräldrarna fått möjlighet att förvärvsarbeta eller studera, Della har ocksä bidragit lill den ekonomiska utvecklingen i samhäl­let.

Exemplen åskådliggör ett synsätt som varit vägledande för politiken; del gär all förena ätgärder för att stimulera resurstillväxten med åtgärder för att utjämna levnadsförhållandena och skapa förutsättningar för ett bättre liv för alla. Med den generella välfärdspolitiken skapar vi en grund för god ekono­misk utveckling I värt land.

Delta synsätt bör genomsyra politiken även i skeden när stora utbygg­nadsprogram inom värd, utbildning och omsorg inte förutses eller planeras. Genom en effektivare användning av de resurser som avsatts för den offent­liga sektorn kan positiva effekter näs Inte bara för individens välfärd utan också för samhällsekonomin.

Den ekonomiska tillväxten har under de senaste 10-15 åren varit väsent­ligt lägre än tidigare under efterkrigstiden. Till skillnad från många andra länder har vi I Sverige Inte låtit den svagare ekonomiska utvecklingen gä ut över välfärdspolitiken. Tvärtom har vi fortsatt att utveckla den offentliga servicen och socialförsäkringssystemen. Det goda utgångsläget till trots

29

 

kommer det även fortsättningsvis atl finnas behov av nya insatser inom den Prop. 1988/89:150 offentliga sektom. Tidigare har redogjorts för de ökande behov en allt äldre Bil. 1 befolkning kommer att medföra. Även inom andra områden kommer del säkert att formuleras krav och önskemål om fortsatta reformer och anpass­ningar lill förändrade behov. En fortsatt snabb utbyggnad av den offentliga sektorn är emellertid inte förenlig med en samhällsekonomisk balans. Tillgänghga resurser måste därför användas så effektivi som möjligt. Utrym­me för angelägna reformer måste i ökad utsträckning skapas genom om­prioriteringar Inom och mellan befintliga omräden.

Behovet av omprövningar gmndas emellertid inte enbart pä atl resurser måste frigöras för nya angelägna ändamål. Även om sådana behov inte skulle föreligga är det väsentligt att Inom den offentliga sektorn främja bästa möjliga resursanvändning. Ett dåligt resursutnyttjande riskerar atl medföra ell minskat förtroende hos medborgama för den offentliga sektom. Produkti­vitets- och effektiviietshöjande ätgärder bör därför eftersträvas. Med effek­tivitet avses dä graden av måluppfyllelse, eller annorlunda uttryckt de välfärdseffekter som verksamheten åstadkommer. Dessa beror i sin lur delvis av produktivitetens - produktionen per satsad arbetstimme och investerad krona-utveckling. Ju mer produktiviteten kan förbättras i den offentliga sektorn utan att kraven pä en god kvalitet åsidosälls, desto mer kan produk­tionen ökas och desto större blir möjligheterna atl nå de mål vi satt upp för den offentliga verksamheten.

Ett utvecklingsarbete med denna Inriktning pägär. Utgångspunkten för delta arbete är att ökad uppmärksamhet skall riktas mol vad som produceras, mot mäl och resultat, och atl större frihet skall lämnas när det gäller Au/-resultaten uppnås. Således minskar nu detaljregleringen frän siaismakiemas sida samtidigt som kraven pä uppföljning och utvärdering skärps.

Trots all den offentliga sektom har byggts ut för att tillgodose vikliga krav och önskemål frän medborgamaräder inom många omräden stora skillnader mellan medborgamas krav pä den offentliga sektorns tjänster och de ijänsler som tillhandahålls. Kraven är också av en delvis ny natur. De handlar inte bara om kvantitet utan i ökad utsträckning också om kvalitet. Medborgama efterfrägaTbätlTeservicemedökadtlllgänglighetoch valfrihet. All ha möjlighet alt påverka de offentliga verksamhetema har blivit en allt viktigare dimension. En fortsatt utbyggnad av den offentliga sektom pä samma sätt och i samma takt som tidigare framstår mol denna bakgrund inte som ända­målsenlig alldeles oavsett de finansiella restriktioner som den samhällseko­nomiska utvecklingen Innebär,

Förändrade behov, en höjd utbildningsnivå och ändrade livsmönster leder till nya krav pä den offentliga verksamheten. De problem den offentliga sektorn stär inför idag handlar med andra ord inte alls bara om en brist pä resurser. De är i själva verket mer komplexa. Inom alli fler områden kan man konstatera alt de brister som finns snarare hänger samman med föråldrade syslem och rutiner för all styra verksamheten. Oklar ansvarsfördelning mellan huvudmän eller inom en verksamhet kan medföra dubbelarbete eller onödig byråkrati och därmed bristande effektivitet. I arbetet med att utveckla den offentliga sektom kommer därför frägor om effektiv och ändamålsenlig

30

 

styming, att ges stort utrymme,                                        Prop, 1988/89:150

Genom att utföra olika verksamheter i offentlig regi eller under offentlig Bil, 1 kontroll har garantier skapats för allas lika behandling, för rättssäkerhet och trygghet. Detta är väsentliga utgångspunkter som självklart alltjämt skall prägla myndighetsutövning och offentlig service. Ulan att äsidosäiia kravet på allas rätt till likvärdig behandling bör dock berättigade krav frän medbor­garna på större variationsrikedom och valfrihet kunna tillgodoses i ökad utsträckning,

6.2 Den offentliga förvaltningen

En viktig förutsättning för en verksamhet är atl ansvar och befogenheter klargörs pä ett tydligt sätt. Därför mäste även i den offentliga sektom ansva­ret för ekonomi och utförande följ as ät. Del at ans v ar tenderar all medföra samordningsproblem och att den egna verksamheten tillgodoses pä bekost­nad av helheten. Inom den offentliga sektom bör därför ansvarsförhållandena mellan stat, landsting och primärkommun liksom mellan olika myndigheter vara klara och entydiga. Härigenom kan effektiviteten i verksamheten främjas och medborgama fär också en bätu-e överblick och bättre möjligheter att tillgodogöra sig de tjänster den offentliga sektom erbjuder.

Inom omräden där det ändå kan vara ändamålsenligt med flera huvudmän mäste särskild uppmärksamhet riktas mot behovet av samordning och samverkan. Det bör även understrykas .att befintliga organisations- och ansvarigheisförhällanden Inte får leda till all angelägna omstruktureringar av verksamheten försväras,

Ell av de främsta medlen för att utveckla den offentliga förvaltningen är att klarare definiera vilka resultat som bör uppnås. Målstyrningen måste ocksä följas upp med en resultatrapportering, Metodema för uppföljning och utvärdering bör så långt möjligt vara anpassade till de skilda verksamhels-områdena. En mäl- och resultatorienterad styrning bör uttryckas i konkreta termer,

Elt arbete med denna inriktning pågår. På det statliga området har detalj­regleringen gentemot myndigheterna minskals. Successivt införs en ny budgetprocess med fördjupad verksamhetsprövning vart tredje är. En över­gång till en mer långsiktig och flexibel resursslyrning sker genom de s.k. treåriga budgetramarna och den nya anslagsformen ramanslag. Kraven pä uppföljning och utvärdering skärps.

Även I kommuner och landsting har utvecklingen mot mål- och resultali-orienlerad styming och decentralisering pägätt under flera år. Bäde inom stal, kommuner och landsting återstår dock en hel del arbete innan de nya slyr-formema mer allmänt funnit sina former.

Decentralisering och delegering behövs därför all de direkt verksamma på ett område vanligen är bäst skickade att avgöra hur uppgi fierna skall lösas. De anställda bör få ökat utrymme och stimulans att förbättra verksamhetens resultat. I stora organisationer är det svårt atl få lill stånd flexibilitet och anpassning till de enskilda medborgamas behov. Samma problem följer med en längtgående centralisering och detaljreglering. Det är den personal som

31

 

direkt möter medborgama som ser möjlighetema all förbättra den löpande      FYop. 1988/89:150 verksamheten. Genom delegering av ansvar och befogenheter bör persona-      Bil, 1 lens kompetens och initiativförmåga bättre tas till vara.

De enskilda medborgamas önskemål och behov innebär ofta krav på ett mer varierat utbud och valfrihet. Om den offentliga sektom skall kunna möta dessa krav är det nödvändigt med en större flexibllitel i fräga om val av verksamhetsform och arbetssätt. En sådan flexibilitet är nödvändig för att ge de anställda utrymme att själva påverka verksamhetemas utformning,

Förutsättningama varierar mellan olika slag av verksamhet. Inom vissa omräden är det ett starkt och berättigat önskemål atl tjänstema skall erbjudas på ett likvärdigt sätt för alla medborgare. Det gäller inte minst bamomsorg och utbildning. Det är en central politisk uppgift att verka för alt alla bam och ungdomar får en god och likvärdig uppväxt. Men det gäl ler också bl, a, sjukvård, omsorg och arbetsförmedling, liksom självfallet för sådana offent­liga verksamheter som Innefattar myndlghetsuiövning. Det bör dock vara möjligt att i betydande grad öka den lokala friheten att utforma verksamheten och bibehålla de grundläggande mälsätmingama.

Utvecklingen stimuleras om olika tlllvägagängssäti kan prövas och använ­das. Anbudsförfaranden bör prövas i större utsträckning. Det bör således vara möjligt att låta offentliga producenter konkurrera sinsemellan om alt bedriva viss verksamhet. På vissa omräden, t,ex, av teknisk natur, kan det vara lämpligt att engagera privata entreprenörer. De kan ocksä utgöra ett värde­fullt komplement vid bl,a tillfällig arbetsanhopning.

Det är i sammanhanget viktigt att skilja pä vem som utför, finansierar resp, kontrollerar en verksamhet, 1 vissa fall är det tillräckligt all offentliga myndigheter kontrollerar en privat verksamhet, 1 andra fall kan kravet på likformighet och likabehandling vara så framträdande all verksamheten bäde bör produceras och finansleras inom den offentliga sektorn. Valet av verk­samhets- och finansieringsform bör bestämmas sä alt de grundläggande målsättnlngama bäst uppnås.

Personalpolitiken är av stor betydelse I arbetet med att förnya den of­fentliga sektorn. Utveckling och goda arbetsresultat måste uppmuntras. Personalpolitiken är också viktig för möjlighetema all rekrytera och behälla personal. Arbetsuppgifterna inom offentlig sektor är i slor utsträckning kvalificerade. Under 1990-talei kommer konkurrensen om välutbildad personal att öka. Behovet kommer all vara stort inom alla sektorer i ekono­min. Samtidigt minskar de årskullar som kommer ut på arbetsmarknaden under de närmaste åren. Offentlig verksainhet måste kunna erbjuda attraktiva anställningsvillkor, stimulerande arbetsuppgifter och utvecklande arbetsfor­mer, både för att kunna behålla redan anställd personal och för att kunna rekrytera ny.

En väsentlig del av kommunemas och landslingens verksamheter finan­sieras med i/a/5b«

32

 

längtgäende regleringar, 1 Sverige utgör de specialdestinerade bidragen ca     Prop, 1988/89:150
80%,                                                                            Bil, 1

Syftet med de specialdestinerade statsbidragen kan vara att fä till stånd en viss verksamhet. Men ambitionen sträcker sig ibland längre och omfattar bäde innehåll, produktionssätt och omfattning, Specialdestinerade statsbi­drag kan pä så sätt utgöra ett medel för att söka tillgodose I vissa fall mycket detaljerade ambitioner for utvecklingen i hela landet. Frän kommunemas och landstingens och därmed ocksä verksamhetens utgångspunkter kan en alltför stor omfattning av specialdestinerade statsbidrag med omfattande regleringar och bestämmelser begränsa möjligheterna att välja de lämpligaste sätten för att uppnå önskade resultat. Mot denna bakgmnd bör inriktningen vara att för kommuner och landsting reducera Inslaget av specialdestinerade statsbidrag med omfattande regleringar och bestämmelser.

Detta är några av de utgängspunkter som bör vara vägledande för arbetet med att förnya den offentliga sektorn, I det följande redovisas sammanfatt­ningsvis de förändringar som nu övervägs inom skolan, äldreomsorgen samt beträffande arbetslinjen och socialförsäkringssystemet,

6.3 Tre aktuella områden

Skolan

Utbyggnaden av ungdomsskolan är idag genomförd. Under uppbyggnads­skedet har det varit nödvändigt med en stark styming och reglering av skolan för att garantera alla elever i hela landet en likvärdig utbildning, I länga stycken har denna styming varit framgängsrik, VI har Idag en organisatoriskt och geografiskt väl utbyggd skolverksamhet, med en jämn och hög kvalitet.

För att ästadkomma en ytterligare utveckling av ungdomsskolan är den hittillsvarande styrmetoden nu tömd pä sin kraft. Medan den centrala regle­ringen var nödvändig och pådrivande i uppbyggnadsskedet, tenderar den när skolan nu är fullt utbyggd att verka hämmande. Lokala initiativ, entusiasm och uppfinningsrikedom kan inte tillvaratas fullt ut. För att skolan skall komma längre när det gäller att nä målet en skola för alla, är del nödvändigt med en ytterligare decentralisering av ansvar och och beslutanderätt frän central till lokal nivä. Det är ocksä nödvändigt för atl skapa fömtsättningar för ett effektivare utnyttjande av de samlade statliga och kommunala resur­sema för skolan.

En gnmdläggande fräga är därvid att åstadkomma en klarare fördelning av ansvaret för skolan. Det är viktigt att det arbete som nu i olika avseenden skall bedrivas bidrar till en sådan ökad klarhet i ansvarsfördelningen mellan stat och kommun.

En viktig del i det fortsatta arbetet, bl.a, när det gäller att öka kommuner­nas frihet att utforma skolans organisation, liksom för att ge förutsättningar för att ästadkomma ett effektivare umyttjande av skolans resurser, är föränd­ringar i statsbidragssystemet för grundskolan,

I sammanhanget är ocksä frågan om arbetsgivaransvaret för skolledar-och lärartjänster av betydelse, I regeringens proposition om skolans utveck­ling och styming förra sommaren anfördes, utifrån ett konstaterande att det

33

3   Riksdagen 1988/89. I samt Nr 150. Bilaga 1

finns skäl som talar säväl för som mot en kommunalisering av tjänstema, all      Prop. 1988/89:150 regeringen vid den tidpunkten inte var beredd att föreslä nägon förändring      Bil, 1 när del gäller statlig eller kommunal reglering av tjänstema.

Frågan om kommunalt huvudmannaskap har diskuterats under mänga år utan att den har kunnat föras fram till något slutgiltigt ställningstagande, Ell kommimalt huvudmannaskap innebär att kommunema får ansvaret ocksä för frågor om löne- och anställningsvillkor för lärare och skolledare. Det finns skäl för en sådan förändring som en del I decentraliseringen inom skolområ­det och utvecklingen mot ett ökat kommunalt driftsansvar. Inom den offent­liga sektom i stort hårde senaste åren ett ökat lokall ansvar utvecklats också när det gäller personalpolitiken. De flesta bedömare är ense om alt denna utveckling varit till gagn för verksamheten och medfört positiva effekter ur säväl ett arbetsgivar- som arbetstagarperspektiv. Del finns skäl atl anta att så skulle bli fallet också pä skolområdet. Personalpolitiken är ctt av de viktigast instrumenten för utvecklingen av verksamheten I skolan.

Viktigt att beakta när man tar ställning till hur arbetsgivaransvaret för lärare och skolledare skall utformas, är naturllgvis inställningen hos kommu­ner och fackliga organisationer pä skolområdet. Sedan propositionen för snart ett år sedan lades fram, har frågan om kommunalisering aktualiserats pä nytt genom att svenska kommunförbundet och Sveriges skolledarförbund har uttalat alt tiden nu kan anses mogen för alt kommunalisera skolledartjänster-na.

En mer grundlig analys av Innebörden och konsekvenserna av en kom­munalisering har inte gjorts på länge. Mot bakgrund av vad som nu har anförts är det viktigt att en sådan analys genomförs för att t,ex, fä klarhet i hur de nationella målen om kvalitet och likvärdighet skall kunna garanteras också vid ett eventuellt kommunalt huvudmannaskap. En viktig del I ett sådant analysarbete blir att klarlägga hur övriga, för staien vikliga slyrinstm­ment kan utvecklas, preciseras och göras mer aktiva för att garantera de nationella målen. Det gäller framförallt läroplanen, men ocksä betydelsen av bl.a. lärarutbildningen, behörigheten för yrket, fortbildningen, utvärderingen och ett specialdestlnerat statsbidrag.

Viktigt 1 det sammanhanget blir frågan om hur läroplanema skall utformas för att bli tydliga som styrlnstmment, och hur utvärdering och uppföljning skall användas i samma syfte.

En naturlig konsekvens av decentraliseringen och det ökade lokala ansvarstagandet för skolan blir förändringar när det gäller skolöverstyrelsens och länsskolnämndemas arbetsuppgifter. Insatser för stöd, utvärdering och tillsyn behöver betonas medan andra arbetsuppgifter helt eller delvis kan avvecklas.

Ett fortsatt förenklings- och avregleringsarbete koinmer också att bedrivas inom skolområdet. Detta är av stor betydelse för all öka kommuners och enskilda skolors möjligheter att finna egna lösningar.

Regeringen har nyligen tillsatt en arbetsgmpp med uppgift att finna nya former för skolbarnomsorgen. Alt ge skolan elt huvudansvar ocksä för omsorgen om skolbamen kan leda till eri totalt sett pedagogiskt bättre verk-

34

 

samhet, samtidigt som kosmadema kan hällas nere genom t.ex, gemensamt     Prop. 1988/89:150
utnyttjande av lokaleroch andra resurser.                            Bil. 1

Äldreomsorg

Äldreomsorgen är en viktig samhällsangelägenhet. Den skall erbjuda äldre medborgare en värd och omsorg av hög kvalitet. De äldre skall kunna känna trygghet och kunna välja boende- och vårdform. Ett av de viktigaste målen är att de äldre skall kunna välja att bo kvar hemma även om de har omfattande värdbehov. För äldre som sä önskar skall det finnas alternativ, som kan erbjuda boende I kombination med nödvändiga värd- och serviceinsatser,

Sverige har en förhållandevis hög andel äldre. De allra äldsta, över 80 är, beräknas öka med 20% under den närmaste tioårsperioden s amtldlgl som antalet personer över 65 är totalt inte kommer att öka nämnvärt. Behovet av service och värd väntas öka. För att klara detta mäste äldreomsorgen priorite­ras och de resurser som stär till buds mäste utoyttjas så effektivt som möjligt.

Under de senaste åren har äldreomsorgen utvecklats snabbt. Hemtjänsten och hemsjukvården har byggts ut. Antalet platser i särskilda boende- och vårdformer har ökat. Utvecklingen är emellertid Inte problemfri.

En viktig fräga är den oklara ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting framför allt vad avser äldre som har behov både av viss sjukvård och av socialtjänstens service och omvärdnad. Oklarheten leder till problem för de äldre och deras anhöriga. Det är svårt att veta vilka krav som kan ställas pä kommun respektive landsting. Oklarheten leder ocksä till att ansvariga politiker och tjänstemän försöker påvisa den andre huvudmannens ansvar I stället för att möta kraven Inom ramen för de egna resurserna. Den nuvarande ordningen framstår inte som rationell.

Av tradition tas äldre med ett visst behov av sjukvård om hand Inom sjukvärden. Vården blir i många fall långvarig bl,a, för alt altemativa värd­former saknas. En alltför slor del av den somatiska kortlidssjukvärdens resurser ägnas därför ät äldre mäimiskor som snarare har behov av omvärd­nad än kvalificerad sjukvård. Kommunemas brist på altemativa boende-och vårdformer bidrar således till att landstingens resurser i alltför hög grad måste användas tlll långvarig värd av äldre.

Trots dessa stmkturella problem har ambitioner och ell väl utvecklat
samarbete mellan landsting och kommuner pä mänga håll Inneburit att
arbetsfördelningen utvecklats I önskvärd riktning. Behovet av utbyggnad och
förändring gör det emellertid nödvändigt att underlätta och påskynda den
påbörjade utvecklingen genom att klargöra ansvarsfördelningen mellan de        ,

olika huvudmäimen. Ett system som uppmuntrar en ef fektlv resursanvänd-, ning bör därför Införas, Systemet bör vara tydligt och lättfattligt bäde för den som behöver hjälp och for de ansvariga befattningshavarna.

De ekonomiska resurser inom landstingen, som idag används for långva-   , riga insatser för äldre, bör flyttas över till primärkommunema, Kommunema blir ocksä ansvariga för att resurser finns tillgängliga och för att nödvändiga prioriteringar kommer till stånd.

Som anförts i propositionen om äldreomsorgen inför 90-talet bör lagstift­
ning och organisation ändras i syfte att ge primärkommunerna ett samlat  s

 

ansvar for insatser som är likartade eller kompletterar varandra. Äldredelega- Prop. 1988/89:150 tionen har av regeringen fält i uppdrag att analysera och beskriva de or- Bil. 1 ganisatoriska, juridiska och ekonomiska konsekvensema av en sådan föränd­ring. Delegationen kommer att lägga fram sin rapport i maj i år, Äldredelega-tlonens rapport koinmer atl remissbehandlas och regeringen kommer därefter i början av år 1990 att lägga fram en proposition tlll riksdagen för behandling senare under våren.

Förändringen bör medföra att kommunerna kommer att svara för de insatser, som behövs för att de äldre skall kunna bo kvar hemma samt för de särskilda boende- och värdformer, som behövs Inom den framlida äldre­omsorgen, Kommunema bör samtidigt fä det praktiska ansvaret som krävs för att insatsema skall få en god kvalitet. Del innebär att kommunema måste ges bäde befogenhet och skyldighet att svara också för vissa sjukvärdande Insatser och att kvalificerad sjukvårdspersonal måste finnas i kommunema för att trygga den medicinska säkerheten i vård och omsorg. Till kommuner­na bör de ekonomiska resurser överföras, som idag finns inom den långvariga vården av äldre. Detta mäste ske med hänsyn tagen lill ålderssimktur m,m, i kommunen.

Kommunerna bör uppmuntras till att ta sitt ansvar också för dem som, ulan att det är värdmässlgt motiverat, blir kvar inom sjukhusens koriiidsvärd på gmnd av brist pä altemativa värdresurser. En sådan stimulans kan åstad­kommas genom att kommunema blir skyldiga att betala landslingen för den vård som lämnas I avvaktan pä att bättre altemativ kan ordnas. Den kom­mande förändringen bör också stimulera kommunema alt bygga upp alter­nativa vårdformer för äldre som vårdas Inom psykiatrisk och viss annan långtidssjukvård utan att det är medicinskt motiverat. Även i detta fall kan det ske genom att kommunerna blir betalningsansvariga gentemot landstin­gen.

En lämplig tidpunkt för genomförandet bör vara den 1 januari 1992,

Arbetslinjen och socialförsäkringssystemet

Socialförsäkringssystemet är uppbyggt för att ge en trygg och säker Inkomst vid sjukdom och när människor av olika skäl tvingas lämna arbetslivet. Den främsta funktionen är att ersätta inkomstbortfall, Kostnadema för de delar inom socialförsäkringen som avser sjukförsäkring, förtidspension och arbetsskadeförsäkring har under senare är ökat snabbt och del finns tecken som tyder på att denna utveckling koinmer att fortsätta.

Del ersättningssystem som expanderat kraftigast under senare år är arbels­skadeförsäkringen. Kostnaderna har stigit från 1,8 miljarder kr, 1985 till 7 miljarder kr, 1988. Den snabba ökningen beror dels på all antalet anmälda arbetsskador har ökat kraftigt, dels pä att praxis har ändrats sä att en större andel arbetsskador nu godkänns, Kosmadema för arbetsskador väntas enligt riksförsäkringsverket öka starkt även under de kommande åren.

Denna utveckling sker trots att vi i vårt land har en lång tradition inom
arbetsmiljöomrädet för att förbättra arbetsmiljöerna. Inte minst som en följd
av aktiva insatser av arbetsmarknadens parter med slöd i en ambitiös lagstift­
ning har arbetsmiljön fortlöpande kunnat göras bättre. Vi kan avläsa detta i og

 

bl,a. i del minskade antalet svära olyckor och dödsfall. Samtidigt innebär den      Prop, 1988/89:150 snabba utvecklingen i arbetslivet atl det ständigt uppstår ny a risker för      Bil, 1 arbetslagamas fysiska och psykiska hälsa och välbefinnande.

Antalet förtidspensionärer har ökat kraftigt. Bara under den senaste tioårsperioden har de ökat frän 273 000 personer till 346 000, Kostnaderna har under motsvarande period ökat frän 7 till 23 miljarder kr. 1988 eller med 60% I fasta priser. Enligt riksförsäkringsverkets beräkningar kommer antalet förtidspensionärer alt öka successivt och kostnadema riskerar således all fortsätta alt öka.

Inom sjukförsäkringssystemet är utvecklingen likartad. Antalet ersatta dagar har ökat med 24 miljoner mellan 1983 och 1988. Del är framför allt de långa sjukskrivningarna som svarar för ökningen. Statens kostnader för sjukpenning uppgick år 1988 till 31 miljarder kr. Av dessa svarade de länga sjukskrivningarna för ca 14 miljarder kr.

De totala statliga kostnaderna för långvarig sjukskrivning, förtidspension och arbetsskadeförsäkring uppgick således till nästan 45 miljarder kr. år 1988, vilket motsvarar ca 4% av BNP.

Bakom dessa kostnader döljer sig individer som fäll lämna arbetslivet i förlid p.g.a, sjukdomar, riskfyllda arbetsmiljöer m,m. Att bryta de nuvarande trendema om 50 000 nybevlljade förtidspensioner per år, 100 000 nyinkomna arbelsskadeärenden per år och allt längre sjukskrivningstider för dem som drabbas av skador eller sjukdomar i arbetslivet är därför väsentligt utifrån såväl humanitära som samhällsekonomiska utgångspunkter.

Detta kräver ökade insatser för att förebygga och förbättra dåliga arbets­miljöer, eftersom en sä stor andel av ulslagningen har sin bakgrund i arbets­skador, Satsningama pä en fullt utbyggd och kvalitativt högtstående förelags­hälsovård mäste fortsätta och arbetsmlljöfrägoraa mäste lyftas fram i företa­gens planering. Att regeringens nyligen tillsatt en arbeismiljökommission understryker vikten av sädana Insatser, Rehabilileringsberedningens förslag utgör en utgångspunkt för reformer som kan förhindra ylleriigare utslagning. Men för dem som redan är drabbade eller blir det, trots de åtgärder som vidtas, mäste möjligheterna öppnas alt via rehabilitering återvända till arbetsmarknaden.

Inom arbetsmarknadspolitiken har under många är arbetslinjen varit gnmdläggande. Innebörden är att aktiva ätgärder för all ge arbetslösa arbete, utbildning eller andra arbetsförberedande åtgärder skall prioriteras framför passiva utbetalningar av konlantstöd. Härigenom har bäde arbetslösheten och de därmed förenade kostnadema kunnat hällas nere.

Totalt är det I dagsläget över en halv miljon människor som pä grund av arbetsskador, förtidspension och långvarig sjukskrivning slår utanför ar­betsmarknaden, Ulslagningen frän arbetslivet är förenad med betydande kosmader för den enskilde, för staten och för samhällsekonomin.

Arbetslinjen bör nu I ökad utsträckning tillämpas inom socialförsäkrings­sektorn, Utslagning från arbetslivet bör motverkas genom förebyggande insatser och genom mer aktiva åtgärder för alt göra det möjligt för redan drabbade alt återgå till arbetslivet, Målsätmlngen bör vara att genom anpass­ningsåtgärder och undanröjande av förvärvshinder göra del möjligt för allt

37

4    Riksdd.iicii 1988/89. I saml. Nr 150. Bilaga I

fler medborgare att delta i arbetslivet och pä sä sätt svara för sin egen försörj-      FYop, 1988/89:150
ning.                                                                            Bil, 1

Insatsema bör i ökad utsträckning samordnas i syfte alt göra det möjligt för alla arbetstagare att kunna arbeta fram till ålderspensionen. Med denna ambition är det nödvändigt att skapa ett arbetsliv som bygger pä de enskilda individernas fömtsättningar och behov. Rätten till ett arbete skall gälla för alla.

Ett arbete har därför Initierats som syftar till atl förändra passiva åtgärder tlll aktiva rehabiliteringsinsatser, Åtgärdema skall göra det mer allraktlvi för den enskilde att återvända tlll arbetslivet. Detta kommer att kräva omfattande förändringar i arbetssätt och regler Inom olika berörda myndigheter. Mycket kan uppnäs genom ett aktivare resursutnyttjande i linje med den pågående utvecklingen mot mål- och resultalstymlng. Arbetet Inriktas mol en närmare översyn av behovet av mer genomgripande förändringar i olika regelsystem för att underlätta den önskade utvecklingen.

38

 

Statsbudgeten och särskilda                         mT'''''''"

frågor

1 Statsbudgeten budgetåren 1988/89 och 1989/90

1,1 Beräkningsförutsättningar

Vid beräkning av statsinkomsternas utveckling är de antaganden som görs om inkomstutvecklingen i samhället av stor betydelse. Riksrevisionsverket (RRV) har lämnat en beräkning av statsbudgetens inkomster. En samman­fattning av beräkningen bifogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.3. De antaganden som RRV räknat med redovisas i tabell 1. Under slutskedet i arbetet med den reviderade nationalbudgeien har en delvis ny bedömning av den ekonomiska utvecklingen gjorts. Med anledning härav räknar jag nu med andra antaganden, vilka också framgår av tabell 1.

1 övrigt finns ingen anledning att avvika från RRV:s beräkn i ngsfomt-sättningar.

Tabell 1 Antaganden

Procentuell förändring

 

	1988		1989		1990
	RRV	Föredra­ganden	RRV	Föredra­ganden	RRV	Föredra­ganden
Lönesumma	9,0	9,0	8,6	8,6	4,9	4,6
Konsumentpriser,
genomsnut	5,8	5,8	6,0	7,2	4,5	6,0
Privat konsumtion,
löpande priser	8,3	8,3	8,0	8,1	6,2	6,6

1 RRV:s beräkningar avseende budgetåret 1988/89 (statsbudgetens in­komster och utgifter) och 1989/90 (statsbudgetens inkomster) har verket tagit hänsyn till beslut som riksdagen fattat före den 20 mars 1989. RRV har även beaktat förslag från regeringen före denna tidpunkt. Jag har for egen del beaktat även de riksdagsbeslut som fattats under återstoden av mars samt de förslag från regeringen som lagts fram under denna period. I några fall harjag även beaktat förslag som lagts fram efter den 31 mars. Det får ankomma på riksdagens finansutskott att göra justeringar för ytterligare förändringar som ej kunnat beaktas.

1,2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1988/89

RRV:s senaste beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1988/89 utgörs av verkets budgetprognos nr 5 från den 18 april 1989, Beräkningarna av inkomsterna för budgetåret 1988/89 redovisas också i verkets inkomstbe­räkning.

39

 

Inkomster

I sin inkomstberäkning har RRV for budgetåret 1988/89 beräknat inkoms­terna till 363 179 milj.kr.

I enlighet med vad jag har anfört om den ekonomiska utvecklingen räknar jag upp inkomsterna med sammanlagt 1 677 milj.kr. Fördelningen över inkomsttitlar framgår av tabell 2.

Tabell 2 Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1988/89

Tusental kr.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1

 

Inkomsttitel	RRV:s be-	Förändring
	räkning	enligt före­draganden
1411    Mervärdeskatt	85 300000	+   200000
4138   Återbelalning av tidigare infriade, garantier	52080	+ 1477000
Summa inkomster	363179489
Summa förändringar enligt föredraganden		-1-1677000

RRV:s beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran från min sida. Justeringen medför attjag beräknar inkomsterna för budgetåret 1988/89 till 364 856489 milj.kr.

Utgifter

I statsbudgeten för innevarande år uppgår utgifterna till 353 567 milj.kr. RRV har i sin prognos beräknat de totala utgifterna till 354 786 milj. kr. Verket har beaktat beslut om och förslag till anslag på tilläggsbudget om sammanlagt 1095 milj. kr. Merbelastningen på utgiftsanslagen exkl. stats­skuldräntor beräknas utöver tilläggsbudget till 5465 milj. kr. Tillsammans gör detta att utgiftsanslagen exkl. statsskuldräntor prognosticeras till 298 829milj. kr. för 1988/89.

RRV har beräknat utgifterna för statsskuldräntorna till 53,6 miljarder kronor för budgetåret 1988/89. De valutavinster som gjorts tas här i det närmaste ut av valutaförluster. Jag delar RRV:s bedömning.

Tabell 3 Räntor på statsskulden budgetåret 1988/89

Miljarder kronor

Budgetår

Statsbudget

Nuvarande beräkning

 

Ränior på inhemska län m. m. Räntor på utländska lån Valutaförluster, netto

Summa

44,5 9.5 0,0

54,0

45,4

8,4

-0,2

53,6

 

När det gäller den beräknade belastningen under övriga anslag räknar jag upp Räntebidrag m. m. med 120 milj.kr. jämfört med RRV:s beräk­ning.

40

 

Enligt RRV kommer de totala anslagsbehållningarna på reservationsan­slag under innevarande budgetår att minska med 357 milj. kr. för att uppgå till 24993 milj. kr. Jag delar RRV:s bedömning, som bl.a. baseras på uppgifter från de ansvariga myndigheterna. I tabell 4 redovisas utveck­lingen av anslagsbehållningarna mellan budgetåren 1987/88 och 1988/89.

Tabell 4 Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1987/88 och 1988/89

Miljarder kronor

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1

 

Huvudtitel	1987/88	1988/89
Utrikesdepartementet	7,6	7,6
Kommunikationsdepartementet	5,2	5,6
Arbetsmarknadsdepartementet	2,6	2,9
Industridepartementet	4,6	3,9
Miljö- och energidepartementet	2.7	2,2
Övriga huvudtitlar	2,7	2,8
Summa	25,4	25,0

Enligt RRV och min egen bedömning kommer utnyttjandet av rörliga krediter att netto vara oförändrat under budgetåret 1988/89.

Jag vill också nämna att RRV för tillkommande utgiftsbehov, netto tar upp 2 miljarder kronor. Jag beräknar tillkommande utgiftsbehov, netto till 1 miljard kronor.

Sammantaget räknar jag därmed med att utgiflema under budgetåret 1988/89 kommer att uppgå till 353 906 milj. kr. Beräkningama samman­fattas i tabell 5.

 

Tabell S Statsutgifterna	budgetåret 1988/89
Milj. kr.
			Före-
	Statsbudget	RRV	draganden
Ulgiflsanslag exkl.
statsskuldränlor	292 567	298 829	298 949
Statsskuldränlor	54000	53600	53 600
Förändring i anslags-
behållningar	1500	357	357
Andrad disposition av
rörliga krediter	500	0	0
Beräknat tillkommande
utgiftsbehov, netto	5000	2000	1000
Summa statsutgifter	353567	354786	353906
Finansfullmakls-
utnytljande	-	-	-

41

 

1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret    Prop, 1988/89:150
1989/90                                                        Bilagal

Inkomster

RRV beräknar statsbudgetens totala inkomster till 379868 milj.kr. för budgetåret 1989/90. I det följande redovisas de förändringar av RRV:s beräkningar som jag funnit nödvändiga.

Med anledning av det jag tidigare har anfört om konsumentprisernas och den privata konsumtionens utveckling 1989 och 1990 räknar jag upp RRV:s beräkning av inkomsttiteln Mervärdeskatt med 1000 milj. kr. I enlighet med vad jag tidigare anfört om lönesummans utveckling 1990 beräknas inkomsttitlarna Folkpensionsavgift, Sjukförsäkringsavgift, netto och Barnomsorgsavgift minska med 59 milj. kr., 63 milj. kr. respektive 13 milj. kr. Inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt ökar jag med 524 milj. kr. Därutöver räknar jag upp inkomsttiteln Juridiska personers in­komstskatt med 293 milj. kr.

I enlighet med de förslag som jag senare denna dag kommer att framföra om mervärdeskatten beräknas inkomsttiteln Mervärdeskatt öka med ytter­ligare 9200 milj. kr. i förhållande till RRV:s beräkning. Inkomsttiteln Skatt på spritdrycker beräknas öka med 100 milj. kr., inkomsttiteln Skatt på vin med 60 milj. kr. och inkomsttiteln Skatt på malt- och läskedrycker med 40 milj. kr. i enlighet med de förslag jag senare idag kommer att framföra beträffande dessa skatter. Med anledning av de förslag jag senare i dag kommer att lämna beträffande tobaksskatten räknar jag upp in­komsttiteln Tobaksskatt med 500 milj. kr.

Jag kommer också senare i dag att framföra förslag beträffande folkpen­sionsavgiften. I enlighet med dessa förslag beräknas inkomsttiteln Folk­pensionsavgift minska med ytterligare 3 591 milj. kr. Vidare avser jag att senare i dag framföra förslag beträffande en höjning av skatteutjämnings­avgifterna. Med anledning därav beräknas inkomsttiteln Skatteutjäm­ningsavgift öka med 1061 milj. kr. Jag justerar även ner inkomsttiteln Återbetalning av tidigare infriade garantier med 1477 milj. kr. Med anled­ning av ny information justerar jag ned inkomsttiteln Riksbankens inleve­rerade överskott med 1 600 milj. kr. Dessa justeringar medför att jag beräknar de sammanlagda inkomstema för budgetåret 1989/90 till 385 843 milj. kr. 1 tabell 6 redovisas en sammanställning av de justeringar jag gjort av RRV:s inkomstberäkning.

42

 

Tabell 6 Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1989/90

1 OOO-tal kr.

Prop, 1988/89:150 Bilaga 1

 

Inkomsttitel

RRV:s beräk­ningar

Förändringar enl. föredra­gande

 

1111    Fysiska personers inkomstskatt

1121    J urid iska personers inkomstskatt

1211    Folkpensionsavgift

1221    Sjukförsäkringsavgift, netto

1231    Barnomsorgsavgifl

1411    Mervärdeskatt

1424    Tobaksskatt

1425    Skatt på spritdrycker

1426    Skatt på vin

1427    Skatt på malt- och läske­drycker

2131    Riksbankens inlevererade överskott

2543    Skatteutjämningsavgift

4138        Återbetalning av tidigare infriade
garantier

Summa inkomster Summa förändringar

 

74004000	+	524000
25 257000	+	293000
50565000	_	3 650000
5 781000	_	63000
11779000	_	13000
92 500000	+ 10200000
4900000	-1-	500000
5 950000	+	100000
2460000	+	60000
2 125000	-\-	40000
7 900000	—	1 600000
4604500	+	1060500
1478 743	—	1477000
79868235
	-f-	5974500

Avslutningsvis vill jag redovisa förändringarna i indelningen av stats­budgetens inkomstsida i förslaget till statsbudget för budgetåret 1989/90 (tabell 7).

Tabell 7 Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster 1989/90

Inkomsttitel                                                 Förslag

1271    Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbelarskyddsverkel och arbelsmiljöinstitulels verksamhet

2124    Inlevererade överskott av riks­gäldskontorels garantiverksamhet

2517    Trafiksäkerhetsavgift

2547    Avgifter för statens telenämnds verksamhet

Namnändring

Ny inkomsttitel Upphör

Ny inkomsttitel

 

Utgifter

I det slutliga förslaget till statsbudget för budgetåret 1989/90 uppgår utgif­terna till 375099 milj,kr.

I årets budgetproposition upptogs utgifterna för budgetåret 1989/90 till 374 524 milj, kr. Av deUa belopp svarade minskade anslagsbehållningar, ökad disposition av rörliga krediter och beräknat tillkommande utgiftsbe­hov, netto för 7000 milj. kr. Utgiftsanslagen uppgick sålunda till 367 524 milj. kr.

Sedan riksdagen förelades budgetpropositionen har dels ett antal propo­sitioner innebärande anslagsförändringar förelagts riksdagen, dels riksda­gen beslutat om ett antal anslag som föreslogs i budgetpropositionen. Om riksdagen bifaller förslagen i propositionerna ökar de samlade utgiftsan-

43

 

slagen med ca 5 376 milj. kr. 1 samband med min beräkning av anslagskon-   Prop. 1988/89: 150 sekvenserna har jag låtit upprätta en specifikation över föreslagna och i    Bilaga 1 förekommande fall beslutade anslagsförändringar på statsbudgeten i för­hållande till budgetpropositionen. Denna specifikation (bil. 1.5) täcker i princip perioden t.o.m. mars 1989 samt vad som föreslås i komplette­ringspropositionen.

Anslaget Räntor på statsskulden m. m. upptogs i budgetpropositionen för budgetåret 1989/90 med eU till 58000 milj. kr. beräknat belopp. Belastningen på detta anslag är beroende av den ackumulerade statsskul­den under det budgetår för vilket anslaget anvisas och av räntenivån inom och utom landet samt av bokföringsmässiga valutadifferenser på grund av ändrade växelkurser vid omsättning eller återbetalning av utlandslån. En beräkning av riksgäldskontoret ger vid handen att utgifterna för räntor på statsskulden torde bli ca 1 miljard kronor lägre än vad som beräknades i budgetproposilionen. Provisionskostnader, kreditavgifter och vissa andra kostnader som tidigare redovisades under detta anslag redovisas nu under anslaget Kostnader för upplåning och låneförvaltning. Den inhemska ränte­kostnaden beräknas nu bli ca I 000 milj. kr. lägre främst till följd av ett minskat upplåningsbehov. Förslag till inkomst- och utgiftsstat för anslaget Räntor på statsskulden m. m. framgår av bilaga 1.4. Anslaget bör i enlighet med förslaget föras upp på statsbudgeten för budgetåret 1989/90 med 00 miljarder kronor.

Tabell 8 Räntor på statsskulden budgetåret 1989/90

Miljarder kronor

Budgetår                                                  Nuvarande

beräkning

Räntor på inhemska

lån m.m.                                                48,4

Räntor på utländska

lån                                                         8,0

Valutaförluster, netto                              0,6

Summa                                                     57,0

Sammantaget innebär detta attjag beräknar statsbudgetens utgiftsanslag för budgetåret 1989/90 till sammanlagt 372 899 milj. kr.

I syfte att få en så långt möjligt rättvisande bild av hela belastningen på statsbudgeten beräknas, utöver utgiftsanslagen, på statsbudgetens utgifts­sida även medel för förändringar i anslagsbehållningar, ändrad disposition av röriiga krediter och beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.

I budgetproposilionen hcräknades förbrukningen av anslagsbehållningar komma att uppgå till 1 500 milj. kr. netto, budgetåret 1989/90. De proposi­tioner innebärande anslagsförändringar som därefter förelagts riksdagen motiverar ingen ändring av den beräkning som gjordes i budgetproposi­tionen. Anslagsbehållningarna beräknas minska med 1 500 milj. kr under budgetåret 1989/90.

Budgetutfallet, och därmed statens upplåningsbehov, påverkas även av
förändringar i utttyttjattdet av rörliga krediter hos riksgäldskontoret. Såda-     44

 

na krediter har enligt riksdagens beslut ställts till förfogande för vissa    Prop. 1988/89:150 affärsverk, myndigheter och bolag. Dessutom vill jag erinra om att vissa    Bilaga 1 myndigheter som bedriver uppdragsverksamhet disponerar en rörlig kre­dit i riksgäldskontoret. Utnyttjandet av rörliga krediter beräknas öka med 500 milj. kr. under budgetåret 1989/90.

I syfte att förslaget till statsbudget så långt som möjligt skall visa en realistisk budgetbelastning förs på budgetens utgiftssida upp posten Beräk­nat tillkommande utgiftsbehov, netto. Vid beräkningen av denna post görs en uppskattning av sådana utgifts- och inkomstförändringar som inte förts upp på något annat ställe i budgeten. Tillkommande utgiftsbehov uppskat­tas uppgå till 200 milj. kr., netto.

I budgetpropositionen ingick i denna post bl.a. budgeteffekterna till följd av särpropositioner som senare under riksmötet skulle komma att föreläggas riksdagen. Då dessa förslag numera föreligger har medel istället beräknats under berörda anslag och inkomsttitlar.

Tabell 9 Statsutgifterna för budgetåret 1989/90

Miljarder kronor

1989/90

Budget-         Ny beräk-

proposilionen      ning

Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor

Statsskuldränlor

Förändring av anslags­behållningar

Ändrad disposition av rörliga krediter

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, nello

Summa statsutgifter

 

309 524 58000	315899 57000
1500	1500
500	500
5000	200
374524	375099

1,4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1988/89 och 1989/90

Med hänvisning till redovisningen i det föregående beräknas utfallet av statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och försla­get till statsbudget för budgetåret 1989/90 enligt vad som framgår av tabell 10,

Beräkningen av budgetutfallet för innevarande budgetår ger vid handen att budgetöverskottet för budgetåret 1988/89 blir 11,0 miljarder kronor, vilket är oförändrat, jämfört med beräkningen i budgetpropositionen.

Statsinkomsterna nästa budgetår uppskattas nu till 385,8 miljarder kro­nor. Som framgår av tabellerna 10 och 11 är det främst inkomsterna som beräknas öka jämfört med budgetpropositionen. Utgifterna exkl. stats­skuldräntor beräknades i budgetpropositionen till 316,5 miljarder kronor. Nu beräknas utgifterna till 318,1 miljarder kronor.

Förändringarna av inkomsterna och utgifterna i förslaget till statsbudget
för budgetåret 1989/90 sedan budgetpropositionen harjag även låtit sam- 45

5    Riksdagen 1988/89. I .saittl. Nr 150. Bilaga I

manställa i en specifikation som bör bifogas till regeringsprotokollet i detta    Prop, 1988/89:150

Bilaga I

ärende. (Bil 1.5).

Tabell 10 Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren 1987/88-1988/89

Miljarder kronor

 

	1987/88	1988/89
	Utfall	Budget­propo­sitionen	RRV	Ny be­räkning
Inkomster	332,6	364,2	363,2	364,9
Utgifter exkl.
statsskuld-
ränlor	283,3	300,4	301,2	300,3
Statsskuld-
ränlor	■53,4	52,8	53,6	53,6
Saldo	-4,1	11,0	8,4	11,0

Tabell 11 Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren 1987/88-1989/90

Miljarder kronor

 

	1989/90		Procentuell föränd	ring
	Budget-	Ny be-	Från utfall	Från ny be-
	propo-	räkning	1987/88 till	räkning 1988/89
	sitionen		ny beräkning 1988/89	lill ny beräk­ning 1989/90
Inkomster	374,9	385,8	+ 9,7	+ 5,7
Utgifter exi.
statsskuld-
ränlor	316,5	318,1	+ 6,0	+ 5,9
Statsskuld-
räntor	58,0	57,0	+ 0,4	+ 6,3
Saldo	0,4	10,7	-	-

2 Underliggande budgetutveckling

Den underiiggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls om det redovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller hänger samman med ändringar i redovisningsprinciperna. Det bör betonas ätt det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post skall betraktas som en reguljär inkomst/utgift eller som en extraordinär effekt. Trots att avgräns­ningarna i de enskida fallen inte är helt självklara anser jag det ändå angeläget att redovisa en beräkning där de extraordinära effekiema exklu-derats så att statsbudgetens underiiggande utveckling klargörs.

På inkomstsidan har följande effekter betraktats som extraordinära vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:

—vissa engångsvisa skattehöjningar/sänkningar på t.ex. vinster, förmö­genhet och löner

—tillfälliga extra inleveranser från affärsverk till statsbudgeten

—utförsäljning av beredskapslager av olja.

46

 

På utgiftssidan har följande effekter beaktats vid framräkning av det    Prop, 1988/89: 150
underliggande budgetsaldot:                                           Bilaga 1

—valutaförluster/vinster som uppstår vid amortering av statens utlands­lån

—rena budgetavlastningar, som t, ex, att kostnaderna för studielånen inte belastar statsbudgeten från och med år 1989.

—vidare atl vissa affärsverk finansierar sina investeringar genom lån på kreditmarknaden eller direkt i riksgäldskontoret i stället för som tidi­gare över anslag på statsbudgeten.

Som exempel på effekter som inte beaktas vid framräkning av den underliggande budgetutvecklingen kan nämnas dels att ränteutgifter för statsskulden periodiseras på olika sätt för olika låneinstmment, dels de särskilda insatser inom arbetsmarknads- och industripolitik som gjorts med hänsyn till sysselsättningsläget.

Tabell 12 visar statsbudgetens underliggande utveckling under perioden 1987/88-1989/90.

Tabell 12 Underliggande budgetsaido för budgetåren 1987/88-1989/90

Miljarder kronor, löpande priser

_______________________ 1987/88    1988/89    1989/90

Underliggande

budgetsaido                         -10,0        0,7            4,6

Andel av BNP (%)                    -1,0%       0,1%         0,4%

3 Statens lånebehov och statsskulden

3,1 Statens lånebehov och statsskuldens förändring

Det är vid en finansiell analys av intresse att studera hur likviditeten i ekonomin påverkas av statens inkomster och utgifter. Statens lånebehov bestäms dels av budgetutfallet och vissa kassamässiga korrigeringar av detta, dels av vissa inkomster och utgifter (utanför budgeten) på statsver­kets och riksgäldskontorets checkräkningar i riksbanken.

Statsskuldens förändring bestäms av statens lånebehov samt av de skulddispositioner som riksgäldskontoret gör.

Med det av RRV redovisade budgetsaldot som utgångspunkt krävs såle­des en del justeringar för att erhålla statens lånebehov och statsskuldens förändring. 1 det följande redovisas kortfattat hur dessa begrepp är relate­rade till varandra.

Statens lånebehov

1.   Det av RRV redovisade budgetsaldot utgör utgångspunkt för kalky­
len.

2.   Korrigeringar görs då det förekommer skillnader mellan när transak­
tioner bokförs i myndigheternas redovisning och när de registreras på

statsverkets checkräkning. Sådana skillnader uppstår dels genom att in-   47

 

komster och utgifter bokförs vid en annan tidpunkt än motsvarande betal- Prop. 1988/89: 150 ningar, dels genom alt vissa transaktioner inte bokförs mot budgeten. Ett Bilaga 1 exempel på de sistnämnda är regeländringen den 1 juli 1987 beträffande statens förskottering av kommunernas kostnader för kommunalt bostads­tillägg (KBT). Ändringen innebär bl.a. en engångseffeki i form av ett minskat lånebehov för staten i storleksordningen 3,6 miljarder kronor budgetåret 1987/88. Denna engångseffeki kommer dock inte till uttryck i ett minskat redovisat budgetunderskott.

3.  Den tillfälliga engångsskatten på försäkringsbolag överfördes 1987 omedelbart till riksgäldskontoret för avskrivning mot statsskulden. Detta innebär att skatten inte påverkade budgetutfallet 1987 men däremot med­förde den en minskning av statens lånebehov.

4.  En del av statens kreditgivning går via riksgäldskontoret och redovi­sas inte på statsbudgeten. Exempel på detta är vissa krediter till de statliga affärsverken. Dessa krediter måste dock finansieras via statlig upplåning.

5.  Genom en summering av posterna 1 — 4 erhålls statens lånebehov.

Statsskuldens förändring

Statsskuldens förändring påverkas dämtöver av transaktioner av disposi­tiv karaktär som riksgäldskontoret gör.

6.  Skulddispositioner utgörs t. ex. av uppköp av statsobligationer, utbe­
talningar av förskott för inlösen av obligationer och premieobliga­
tionsvinster samt tillfälliga bokföringstransaktioner som påverkar stats­
skuldens storlek.

7.   Genom att skulddispositioner läggs till statens lånebehov erhålls
statsskuldens förändring.

Tabell   13  Statens  länebehov  (netto)  och  statsskuldens  förändring  budgetåren 1987/88-1989/90,

Miljarder kronor, löpande priser

 

		1987/88	1988/89	1989/90
1.	Budgetsaido	- 4,1	11,0	10,7
2.	Kassamässiga korrigeringar	4,5
3.	Tillfällig förmögenhets­skatt för försäkrings­bolag m. fl.	8,4
4.	Riksgäldskontorets kreditgivning till
	vissa affärsverk m. m.	-   1,7	-2,3	-9,0
5.	Statens lånebehov	-  7,1	-8,7	-1,7
6.	Skulddispositioner	- 4,4	1,1
	— uppköp obligationer	(- 2,6)	(1,0)
	- övrigt	(-   1,8)	(0,1)
7.	Statsskuldens förändring	-11,5	-7,6	-1,7

3.2 Statsskuldpolitiken

Fömtsättningama för statsskuldpolitiken har under senare år förändrats.
Den huvudsakliga orsaken är att statens nettoupplåningsbehov i stort sett
upphört i samband med att statsbudgeten numera är i god balans. Denna  48

 

situation väntas med nuvarande bedömningar av utgifts- och inkomst-    Prop. 1988/89: 150 utvecklingen inte förändras på något avgörande sätt under de närmaste    Bilaga 1 åren. Även om statens nettoupplåningsbehov kommer att vara marginellt är bruttoupplåningsbehovel alltjämt stort och tidvis växande bl. a. beroen­de på att statsskuldens löptid förkortats under 1980-talet.

Under dessa förhållanden bör det ställas höga krav på att statsskulden förvaltas så kostnadseffektivt som möjligt inom ramen för den stramhet som erfordras av stabiliseringspolitiska skäl. Samtidigt innebär avsakna­den av ett större nettoupplåningsbehov att tillskottet av statspapper på penningmarknaden blir begränsat. Marknadens funktion som smidigt red­skap för penning- och statsskuldpolitiken innebär dock att en viss mark­nadsvolym måste upprätthållas.

Ett viktigt inslag i statsskuldpolitiken har varit att stimulera hushållens sparande, både på kort och lång sikt, genom att erbjuda hushållen attrak­tiva sparinstmment. Mot bakgrund av dels den lånesituation som nu föreligger, dels vunna erfarenheter av instmmentens begränsade effekter på hushållens finansiella sparande måste ökad vikt läggas vid att statsupp­låningen totalt sett sker i kostnadseffektiva former. Det förslag som nu läggs om att regeringen skall bestämma räntan på allemanssparandet och att räntesättningen görs mer flexibel än tidigare skall ses mot denna bak­grund.

I sin upplåningsverksamhet har riksgäldskontoret att tillgodose riksban­kens behov av valutareserv och av statspapper för marknadsoperationer. Det kan innebära en upplåning utöver vad som krävs för att täcka statens betalningar varvid kassaöverskott uppkommer. Staten skall emellertid inte överupplåna på lång sikt. Detta får dock inte hindra att offentliggjorda upplåningsprogram fullföljs. Vid utarbetande av ny upplåningsplan skall hänsyn tas till uppkomna kassaöverskott.

Sammanfattningsvis är arbetet med att förvalta statsskulden inne i en konsolideringsfas med ökad prioritet för en låg total upplåningskostnad. För 1989 fömtses inga stora förändringar av upplåningens fördelning mellan olika upplåningsformer och marknader. 1 överensstämmelse med vad som anförts i prop. 1986/87:143, 1988/89:FiU4, rskr.30 bör riksdagen ta ställning till de anförda riktlinjema för statsskuldpolitiken och utfärda bemyndigande för regeringen enligt lagen (1988:1387) om statens upplå­ning.

4 Statliga garantier

4.1 Redovisning av statens garantiåtaganden

1 1989 års budgetproposition redovisades att statens garantiåtaganden per den 1 juli 1988 uppgick till ca 155,2 miljarder kr.

Regeringen har därefter lagt fram förslag till riksdagen som berör om­
fattningen av statliga garantiåtaganden. Förslagen redovisas i tabell 14.
Statens samlade garantiåtagande kommer därmed att uppgå till ca 156,2
miljarderkr. den Ijuli 1989.                                                                 49

 

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1

Tabell 14 Föreslagna förändringar av ramar för statligt garantiåtagande som redovisades i prop, 1988/89:100 Bil, 1

 

Milj. kr.
Proposition	Garantins ändamål	Nuvarande garantiram	Föreslagen garantiram	Förändring	Tidpunkt för förändring
1988/89:89 1988/89:104 1988/89:100	SBAB Stadshypotek Varvsindustri	1000 17 500 18000	1500 21000 15000	+   500 + 3 500 -3000	1989-07-01 1989-06-01 1989-07-01

5 Årsbokslut för Staten budgetåret 1987/88

Riksrevisionsverket (RRV) har överlämnat en förkortad version av den kommande rapporten Årsbokslut för staten budgetåret 1987/88. Detta årsbokslut omfattar de statliga myndigheterna inkl. affärsverken samt riksgäldskontoret och övriga myndigheter under riksdagen. Riksbanken, som tillhör den senare kategorin, ingår dock endast med grundfonden på 1 miljard kronor. I övrigt ligger riksbankens tillgångar helt vid sidan av den statliga redovisningen. Riksbankens eget kapital uppgick vid utgången av år 1987 till 26 miljarder kronor (inkl. gmndfonden).

5,1 Balansräkning med noter

Balansräkningen i årsbokslutet bygger på de tillgångar och skulder som redovisas i nämnda myndigheters bokslut, 1 dessa bokslut tas anläggnings­tillgångarna upp till anskaffningsvärden minskade med avskrivningar. Kravet på myndigheterna att redovisa materiella tillgångar är emellertid begränsat. Endast myndigheter vars verksamhet till övervägande del är finansierad med avgifter (affärsverk och uppdragsmyndigheter) är skyldi­ga alt i sina balansräkningar ta upp sådana tillgångar. Inom myndigheterna nyttjas således tillgångar av betydande värde som inte finns med i till­gångsredovisningen.

1 årsbokslutet redovisas också tillgångarna upptagna till beräknade nu-kostnader. Nukostnad definieras som en tillgångs nyanskaffningsvärde minskat med avskrivningar grundade på detta värde. I beloppen för nu­kostnad ingår såväl de bokförda tillgångarnas nukostnad som värdet av vissa icke bokförda tillgångar.

För att få uppgift om värdet av oredovisade tillgångar och nukostnad för bokförda tillgångar har RRV sänt ut förfrågningar till ett stort antal myn­digheter. Det därefter inkomna materialet har bearbetats och samman­ställts i kolumnen för nukostnad i balansräkningen. Uppgifter från några större myndigheter saknas. Bl. a. har underlag för beräkning av kapitalvär­det för tillgångar som används inom försvaret - flygplan, fordon och annan krigsmateriel — inte kunnat erhållas. Värdet av museisamlingar, bibliotek m. m. ligger också utanför redovisningen. Den största tillkom­mande posten bland nukostnadema är värdet av det statliga vägnätet, som har beräknats och tagits in i balansräkningen.

50

Per den 30 juni 1988 var den bokförda nettoförmögenheten drygt - 382    Prop. 1988/89:150 miljarder kronor. Beräknad till nukostnad var statens nettoförmögenhet    Bilaga 1 — 231 miljarder kronor. Balansräkningen återges i något förkortad form i tabell 15.

Tabell 15 Balansräkning för staten, miljarder kronor.

Bokförda värden        Beräknad nukostnad'

1988-06-30     1987-06-30     1988-06-30     1987-06-30

TILLGÅNGAR

Materiella tillgångar

O   Lager och förråd                              13,0          13,2          16,1          17,0

O   Skepp, maskiner och

 

30,2 84,0	28,5 73,7	57,9 198,5 58,0 330,5	55,6 196,2 58,7
127,2	115,4		327,5
39,4 10,7 150,8 24,6	27,5 10,6 161,1 28,5	39,4 6,9 150,8 24,6	27,5 7,1 161,1 28,5
225,5	227,7	221,7	224,2
352,7	343,1	552,2	■    551,7
481,2 110,1	473,9 128,2	481,2 110,2	473,9 123,9
591,3	602,1	591,4	597,8
65,2 11,7	65,0 10,8	65,2 11,7	65,0 10,8
76,9	75,8	76,9	75,8
2,8	2,5	2,8	2,5
45,7 18,1	45,3 15,5	94,0 18,1	100,0 15,5
63,8	60,8	112,1	115,5
-398,1	-389,8	-239,9	-239,7
+ 9,0	-	0,2
+ 7,9	-9,5
+ 8,1	+ 1,2
-382,1	-398,1	-230,9	-239,9
352,7	343,1	552,2	551,7

inventarier O   Byggnader och mark O   Statliga vägar'

Fiitaitsiella tillgångar O   Aktier m.m."* O   Skattefordringar O   Övriga fordringar' O   Likvida tillgångar

Summa tillgångar

SKULDER OCH KAPITAL

Stalssktdden O   Lån i Sverige O   Lån utomlands

Övriga skulder

O   Kortfristiga skulder O   Långfristiga skulder

Donation.skapital

Verk.skapital

O   Konsoliderande avsätt­ningar i affärsverken m. m.

O   Fonder m.m.

Statens nettoförmögenhet O   Vid budgetårets börian O   Förändringar under budgetåret:

— Verksamhetens netto-
förändring'

-   Övriga kapital­
förändringar

Vid budgetårets slut

Summa skulder och kapital

Ansvarsjörbittdelser

O   Gjorda garantiut-

fastelser                                          124,9        134,7

O   Övriga statliga skuld­
förbindelser redovi­
sade inom linjen hos
riksgäldskontoret                               3,7            3,5

 

' Nukostnad definieras som en tillgångs nyanskaffningsvärde minskat med avskriv-    Prop. 1988/89: 150
ningar grundade pä detta värde.                                                 Bilaea 1

" Värderingen av tillgångarna har gjorts enligt samma metoder som tidigare år. Revideringar av beloppen kan bli aktuella efter hand som nya principer kommer att tillämpas.

' Värdet på de statliga vägarna har beräknats med investeringarna.i vägnätet under den senaste 40-årsperioden som underlag. Som investering har räknats utfallet på anslagen för byggande av statliga vägar. Till detta värde har lagts 10% av anslagen lill drift av statliga vägar. Erfarenhetsmässigt bedöms nämligen en så stor andel av anslaget utgöra värdehöjande förbättringsarbeten. De på detta sätt beräknade inves­teringsbeloppen har omräknats till nukostnad med ledning av vägverkets vägkost-nadsindex. Det erhållna bruttobeloppet har sedan reducerats med avskrivningar (av­skrivningstid 40 år). Anskaffningsvärdet för vägarna minskal med avskrivningar uppgår till 27,7 miljarder kronor. ■* Aktierna är upptagna till sina anskaffningsvärden.

' Därav lånefordringar 118,7 miljarder kronor. Lånefordringarna har tagits upp lill sina nominella belopp. Fr. o. m. budgetåret 1985/86 finansieras och redovisas nya bostadslån av Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB). Utestående bostads­lån hos SBAB uppgår till drygt 24 miljarder kronor.

' 1 de bokförda värdena' enligt riksgäldskontorets redovisning, har skulder inom staien räknats bort. 1 nukostnadskolumnen har utlandslånen omvärderats enligt balansdagens valutakurser.

' Enligt de regler som tidigare gällde för flertalet affärsverk skulle åleranskaffningen av anläggningstillgångar finansieras med avskrivningsmedel. Reglerna var så utfor­made att avskrivningsmedlen skulle täcka även det ökande behov av kapital för återanskaffning som uppstod vid inflation. Om inga expansionsinvesteringar gjordes innebar detta i princip att det av staien tillskjutna kapitalets nominella värde förblev oförändrat, medan det successivt ökande värdet av anläggningstillgångarna finansie­rades med driftmedel. De avsättningar som tidigare gjorts vid affärsverken kvarstår dock i redovisningen. Vid sammanställningen av balansräkningen för staten har det kapital som tillskjutits från staten förts till den i balansräkningen redovisade netto­förmögenheten under det atl kapilal som tillförts från verkens driftintäkter redovi­sats som en särskild post i balansräkningen. Uppskrivningar av statskapitalets värde har hänförts till nettoförmögenheten.

När tillgångarna och skulderna omvärderas lill nukostnad (av skulderna har enbart statsskulden omvärderats till balansdagens valutakurser) måste även kapitalposterna omvärderas. * Verksamhetens nettoförändring framkommer enligt följande.

Milj. kr.
Statsbudgetens underskott                                          —4117

Finansiella transaktioner avseende utlåning m. m.       +   613

Investeringstransaktioner                                             +3009

Statsbudgetens nettounderskott                                 —   495

Inkomst från tillfällig förmögenhetsskatt för

livförsäkringsbolag m.n.                                                 +8434

Verksamhetens nettoiörändring                                  +7939

5,2 Kommentarer till balansräkningen

5.2.1 Statens nettoförmögenhet

Enligt balansräkningen ökade statens bokförda nettoförmögenhet under budgetåret 1987/88 med drygt 16 miljarder kronor och uppgick vid budgetårets slut till drygt -382 miljarder kronor.

52

 

Diagram 1, Utvecklingen av statens bokförda nettoförmögenhet sedan 1972, miljarder     Prop, 1988/89: 150
kronor.                                                                           Bilaga 1

Miljarder kr + 50

Är 1972   73   74   75   76   77   78   79    80    81    82    83    84   85   86   87    88 Källa: Riksrevisionsverket

Den negativa förmögenheten består i stort sett av ackumulerade netto­underskott i statsbudgeten. En betydande del av statsbudgetmedlen har dock använts till investeringar som ej tillgångsredovisas. Så har t. ex. under den senaste 8-årsperioden 55 miljarder kronor gått till investeringar i försvarets kapitalobjekt och drygt 17 miljarder kronor investerats i vägar. Medel som anslagits till högre utbildning och forskning kan ses som en investering i immateriella tillgångar. Under tiden 1980/81-1987/88 har drygt 59 miljarder kronor gått till detta ändamål.

Det bokförda värdet av statens nettoförmögenhet kan följas bakåt i tiden eftersom det nuvarande redovisningssättet i detta avseende i stor utsträckning överensstämmer med det tidigare. Se diagram I. Av diagram­met framgår att nettoförmögenheten var positiv fram till slutet av 1970-talet för att därefter bli negativ och snabbt fallande fram till år 1986. Den fallande tendensen började då avta beroende på främst minskande budgetr underskott. Fr.o.m. år 1987 ökar nettoförmögenheten.

5.2.2 Utvecklingen av grupper av balansposter under åtta år

1 diagram 2 har balansräkningens poster sammanförts i gmpper. Diagram­met visar hur dessa gmpper av balansposter har förändrats under de senaste åtta åren.

53

 

Diagram 2. Schematisk översikt över grupper av balansposter i balansräkningar för    Prop. 1988/89: 150
budgetåren 1980/81 -1987/88, Bokförda värden, miljarder kronor.   Bilaga 1

Indahing n ttaplarrt

 

 

■FUraliahipliar	AvlltlnlngM
Anlflgan, t>Rg	övr  langtr Un
AfilJMO. tiBg. ■Iinansislia	SiainkuUan
Achumulatat undvtiholl

19eifl2                198383               1?B3&1               1WI05                  inor.Oe              108CB7              1»7«e

Källa: Riksrevisionsverkel

5.2.3 Statsskuldens relation till anläggningstillgångar, rörelsekapital och ackumulerade underskott

I statlig verksamhet finns det i en helt annan utsträckning än i privat verksamhet samband mellan finansieringskällor och vissa gmpper av ba­lansposter. I tabell 16 visas en ungefarlig bedömning av hur statsskulden fördelar sig på rörelsekapital', anläggningstillgångar och ackumulerat un­derskott.

Beräkningen är baserad på antagandet att i myndighetemas balansräk­ningar postema Skulder för speciella ändamål och Övrigt under Verkska­pital främst finansierar rörelsekapital samt att långfristiga skulder i övrigt, donationskapital och affärsverkens konsoliderande avsättningar främst finansierar anläggningstillgångar. Sjukförsäkringsfonden slutligen har bi­dragit till att täcka de ackumulerade underskotten.

 

Tabell 16 Andel av statsskulden	procent
	1980/81	81/82	82/83	83/84	84/85	85/86	86/87	87/88
Rörelsekapital Anläggningstillgångar Ackumulerat underskott	5 55 40	4 48 48	3 42 55	3 38 59	4 35 61	2 33 65	2 33 65	1 36 63

De finansiella och materiella anläggningstillgångar som bokförs av myn­digheterna utnyttjas till övervägande del i verksamheter som ger en finan-

' Med "rörelsekapital" avses varulager och kortfristiga finansiella tillgångar minskat med kortfristiga skulder.

54

 

siell avkastning. Statsskulden motsvarades budgetåret 1980/81 till 55% av    Prop, 1988/89: 150 sådana bokförda anläggningstillgångar. Över åren har statsskulden i alh    Bilaga 1 större utsträckning tagits i anspråk för att täcka de ackumulerade under­skotten och 1985/86 hade andelen anläggningstillgångar sjunkit till 33%. För 1987/88 ökade åter andelen anläggningstillgångar med 3 procentenhe­ter rill 36%.

5,3 Förmögenhetsredovisning i övriga delar av den offentliga sektorn

Vid bedömningen av statens förmögenhet finns skäl att beakta att staten utgör endast en del av den offentliga sektom, till vilken bmkar räknas även kommunema och socialförsäkringssektorn.

Årsredovisningarna från kommunema och socialförsäkringssektorns olika områden avser kalenderår och är därför inte helt jämförbara med årsbokslutet för staten vilket avser det statliga budgetåret. De ger dock en viss uppfattning om utvecklingen.

Inom socialförsäkringssektorn ökade under kalenderåret 1987 AP-fon­dens egna kapital med drygt 16 miljarder kronor (därav löntagarfondema 2,9 miljarder kronor) till i det närmaste 309 miljarder kronor. Ca 27% av fondens tillgångar utgörs av lån till staten och ca 4% av lån till kommuner­na. De erkända arbetslöshetskassomas egna kapital ökade med 0,2 miljar­der kronor under 1987 och uppgick vid slutet av året till 2,3 miljarder kronor.

Under samma period ökade den kommunala sektoms egna kapital med 7,2 miljarder kronor till nära 185 miljarder kronor samtidigt som de långfristiga skulderna endast ökade med 0,6 miljarder kronor. Investering­ar, verksamhetskostnader och transfereringar inom denna sektor har alltså — med bevarad hög likviditet — till övervägande del kunnat finansieras genom skatter, avgifter och statliga bidrag.

En väsentlig kapitaluppbyggnad sker således i andra delar av den offent­liga sektorn genom skatte- och avgiftsuttag, medan staten till betydande del finansierar verksamheten genom upplåning. Detta återspeglas i den negativa statliga nettoförmögenheten.

Tabell 17 ger en översikt över statens, kommunemas, AP-fondens och de erkända arbetslöshetskassomas ställning vid utgången av resp. räken­skapsår.

Tabell 17 Offentliga sektorns finansiella ställning vid utgången av år 1987

Miljarder kronor.

 

	Tillgångar	Skulder	Eget kapital
Staten	352,7	734,8	-382.1
Kommunerna	273,5	88,5	185,0
AP-fonden	310,5	1,5	309,0
De erkända arbets-
löshetskassorna	2,6	0,4	2,2

Källa: Allmänna pensionsfonden, arbetsmarknadsstyrelsen, riksrevisionsverket och

statistiska centralbyrån.                                                                   55

 

6 Finansfullmakten                                Prop. 1988/89:150

Bilaga 1 Riksdagen har för innevarande budgetår bemyndigat regeringen att, om

arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter intill ett sammanlagt

beloppom2 500milj. kr. (prop. 1987/88:100 bil. 1, FiU 20, rskr. 122).

Finansfullmakten får användas för att tidigarelägga, utvidga eller på­skynda statliga investeringar som normalt finansieras med anslag på stats­budgeten. Regeringen kan också använda den för bidrag till kommunala projekt för investering och sysselsättning. Bidragsprocenten får därvid fastställas med hänsyn till ändamålet men inte överstiga 75 %. Vidare får finansfullmakten användas för bidrag till näringslivet och bostadssektom. 1 dessa sammanhang får gällande bidragssatser tillfälligt höjas till högst 75 %. Regeringen har vidare bemyndigats att utnyttja fullmakten för ytter­ligare två ändamål, nämligen arbetsmarknadsutbildning och för arbets­marknadspolitiska insatser med anledning av handelsblockaden mot Syd­afrika och Namibia.

Regeringen har hittills inte utnyttjat fullmakten under budgetåret 1988/89. För budgetåret 1989/90 förordar jag att en fullmakt begärs intill ett sammanlagt belopp av 2 500 milj. kr.

7 Försäkringar i statlig verksamhet

För närvarande råder — med vissa undantag — ett generellt förbud för statliga myndigheter att teckna försäkring för staten tillhörig egendom eller för att skydda staten eller i dess tjänst anställd personal mot ansvarighet. Dessa förhållanden regleras i Cirkuläret (1954:325) med föreskrifter rö­rande försäkring av staten tillhörig egendom, m. m. Det bakomliggande motivet till denna reglering är atl man ansett att staten kan stå risken för sin egendom genom s. k. självförsäkring.

Ett antal myndigheter — främst affärsverk och myndigheter med affärs­mässiga inslag i sin verksamhet — har gjort framställan till regeringen om dispens från denna reglering. Det huvudsakliga skäl som affärsverken och myndighetema framför är att en förändrad konkurrenssituation och änd­rade marknadsfömtsättriirigar här lett till aft nuvarande riskfinansierings-teknik inte upplevs som helt tillfredsställande.

Man kan också konstatera att utvecklingen på försäkringsområdet i
övrigt har varit genomgripande. Det förebyggande skyddet har satts i
förgmnden, komplexiteten i vållandebedömningar, skadevärdering och
skadereglering har ökat. Det finns här anledning att överväga hur de
erfarenheter som vunnits skall kunna överföras till affärsverken och myn­
dighetema. Det finns vidare skäl ätt ifrågasätta om de bedömningar som
kom till uttryck i 1954 års cirkulär fortfarande är giltiga. Enligt min
bedömning finns det därför ett behov av att genomföra en översyn av
frågan om försäkring i statlig verksamhet. Jag avser att återkomma till
regeringen med ett förslag till uppdrag inom detta område.                       56

 

Hemställan                                                                   Prop. 1988/89: 150

Jag hemställer, mot bakgrund av vad som anförts, atl regeringen        °

dels föreslår riksdagen att

1.  godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordats i det föregående,

2.  godkänna de allmänna riktlinjer för budgelregleringen som förordats i det föregående,

3.  godkänna beräkningen av statsbudgetens inkomster för budget­året 1989/90,

4.  godkänna beräkningen av förändringar i anslagsbehållningar för budgetåret 1989/90,

5.  godkänna beräkningen av förändringen i dispositioner av rörli­ga krediter för budgetåret 1989/90,

6.  godkänna beräkningen av Beräknat tillkommande utgiftsbehov, /jf/to för budgetåret 1989/90,

7.  anta förslaget till inkomst- och utgiftsstat rörande Räntor på statsskulden, m.m. för budgetåret 1989/90,

8.  till Räntor på statsskulden, m. m. för budgetåret 1989/90 anvisa ett förslagsanslag på 57000000000 kr.,

9.  godkänna de allmänna riktlinjerna för statsskuldpolitiken som förordats i det föregående,

 

10.  bemyndiga regeringen att ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning,

11.  bemyndiga regeringen att för budgetåret 1989/90, om arbets­marknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad som förordats intill ett sammanlagt belopp på 2 500000000 kr.,

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragandena har anfört om

12.  statliga garantier,

13.  årsbokslut för staien 1987/88,

14.  utnyttjandet av finansfullmakten,

15.  försäkringar i statlig verksamhet.

57

 

Innehåll:                                                                     Prop, 1988/89:150

Reviderad finansplan                                                     ''a 1

1    Den ekonomiska politikens inriktning   ................... .... I

2    Den internationella ekonomin   ............................     6

3    Den svenska ekonomin   .................................... ... 7

 

3.1    Prognos för 1989 och utblick mot 1990   .......... ... 7

3.2    De närmaste åren   ......................................    11

3.3    Långtidsbudgeten   ...................................... .. 12

4 Ekonomisk-politiska åtgärder................................    13

4.1    Stabiliseringspolitiken  ...................................    13

4.2    Åtgärder för tillväxt.......................................    16

4.3    Fördelningspolitiken   ....................................    21

5 Budgetpolitiken.................................................    23

5.1    Den offentliga utgiftsutvecklingen och samhällsekonomin ,, ,        23

5.2    Det reviderade budgetförslaget................... , , ,  24

5.3    Kommunernas ekonomi    ...............................    27

6 Den offentliga sektorns förnyelse   ...................... .. 28

6.1    Bakgrund   ..................................................    28

6.2    Den offentliga förvaltningen    ........................    31

6.3    Tre aktuella områden.....................................    33

Statsbudgeten och Särskilda frågor

1 Statsbudgeten budgetåren 1988/89 och 1989/90   .    39

1.1   Beräkningsförutsättningar   ............................    39

1.2   Statsbudgetens inkomsler och utgifter under budgetåret 1988/89                 39

1.3   Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1989/90                42

1.4   Statsbudgetens saldo för budgetåret 1988/89 och 1989/90 ...      45

 

2    Underiiggande budgetutveckling...........................    46

3    Statens lånebehov och statsskulden.....................    47

 

3.1    Statens lånebehov och statsskuldens förändring               47

3.2    Statsskuldpolitiken   .....................................    48

4 Statliga garantier   ...........................................    49

4.1  Redovisning av statens garantiåtaganden   .....    49

5 Årsbokslut för staten budgetåret 1987/88   ........... .. 50

5.1    Balansräkning med noter.................................    50

5.2    Kommentarer till balansräkningen..................... .. 52

5.3    Förmögenhetsredovisning i övriga delar av den offentliga sektorn                  55

 

6    Finansfullmakten............................................... .. 56

7    Försäkringar i statlig verksamhet   ....................... .. 56

Hemställan   ..................................................... .. 57

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

58

 

Bilaga 1.1

Reviderad nationalbudget 1989

 

 

 

Reviderad nationalbudget

Förord

Den reviderade nationalbudget, som härmed läggs fram, beskriver och analyserar den internationella och den svenska ekonomins utveckling t. o. m. 1993. Den reviderade nationalbudgeien innehåller i år dels en mer traditionell prognos för innevarande år och vissa beräkningar för nästa år, dels en medelfristig analys av den ekonomiska utvecklingen. Detta innebär att de bilagor som i fjol innehöll en reviderad nationalbudget och s.k. treårskalkyler nu har förts samman till en gemensam bilaga.

Nationalbudgeien bygger på material från fackdepartement och olika verk och institutioner. Underlag för bedömningen av den internationella utvecklingen har erhållits från bl. a. OECD. Beskrivningen av den svenska ekonomin t.o.m. 1988 baseras främst på material från statistiska central­byrån och för 1989 på den prognos som konjunkturinstitutet publicerade den 29 mars 1989. Institutet presenterade även översiktliga modellkalkyler avseende utvecklingen under 1990. Bedömningen av utvecklingen under 1990 har dock i huvudsak gjorts inom finansdepartementet.

Utvecklingen i ett medelfristigt perspektiv analyseras med hjälp av konjunkturinstitutets konjunkturmodell, KOSMOS. Med utgångspunkt från modellkalkyler för den svenska ekonomin under perioden 1990 — 1993, vilka gjorts inom finansdepartementet, diskuteras olika ekonomisk­politiska problem: löneutvecklingen, den ekonomiska tillväxtens bestäm­ningsfaktorer samt den offentliga sektorns utgiftsutveckling.

Det ekonomiska rådet och en grupp konjunkturexperter har hörts, men berörda personer bär inte något ansvar för de bedömningar som görs i nationalbudgeien.

Ansvarig för den reviderade nationalbudgeien är statssekreteraren Gunnar Lund. Arbetet har letts av finansrådet Svante Oberg, departe­mentsrådet Karin Slåhlberg och departementsrådet Lars Heikensten. Kal­kylerna avslutades den 19 april 1989.

Prop. 1988/89:150 Bil, 1,1

1    Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

1 Sammanfattning                                        Prop. 1988/89:150

Bil. 1.1 1.1 Utvecklingen 1989 och 1990

Den svenska ekonomin kännetecknades i fjol av en stark konjunktur och tendenser lill överhettning. På flera områden hämmades tillväxten av ett högt kapacitetsutnytljande och brist på arbetskraft. Tendenserna till över­hettning har fortsatt de senaste månaderna — fortsatta ökningar kan konstateras för priser, sysselsättning och bytesbalansunderskott. I de före­liggande prognoserna har beaktats de åtgärder som nu föreslås för att dämpa överhettningen i ekonomin. Mot denna bakgrund bedöms BNP-tillväxten i år uppgå till drygt 1 1/2% och nästa år till 1 %.

Internationella förutsättningar

Världsekonomins utveckling 1988 var övervägande positiv. BNP-tillväx­ten i OECD-länderna uppgick till drygt 4% och i Västeuropa till 3,5%, vilket för Västeuropas del var den högsta tillväxten ett enskilt år sedan mitten av 1970-talet. Bedömningen av utvecklingen i år och nästa år ligger i linje med de bedömningar som gjordes i den preliminära nationalbudge­ien i januari. En gradvis dämpning av produktionstillväxten förutses un­der återstoden av 1989 och under 1990.

Inflationen i OECD-området bedöms öka till ca 4,5% per år de närmas­te två åren, vilket är en högre ökningstakt än under 1988 och mer än vad som förutsågs i januari. Som en följd av att produktionsutvecklingen förväntas komma in i ett lugnare tempo, väntas arbetslösheten inte fortsät­ta atl sjunka. Till grund för beräkningarna ligger vidare antaganden om oförändrade valutakurser från mitten av april och ett råoljepris på 17 dollar per fat under prognosperioden, se tabell 1:1.

Tabell 1:1 Internationella förutsättningar

 

	1987	1988	1989	1990
BNP i OECD, %	3,2	4,0	3,0	2,5
Konsumentpriser i OECD
(KPI årsgenomsnitt), %	3,3	3,8	4,5	4,5
Arbetslöshet i OECD, %	8,0	7,3	—	—
Råoljepris, dollar per fat	18,40	14,80	17,00	17,00
Dollarkurs i kr.	6,35	6,15	6,38	6,40

Källor: OECD och finansdepartementet.

Bedömningen av den internationella utvecklingen är behäftad med osä­kerheter av främst två slag. Den ena osäkerheten sammanhänger med pris-och kostnadsutvecklingen. Tendenser till ett ökat inflationstryck har gjort sig gällande sedan början av 1988. Om dessa tendenser håller i sig kan det leda till ytterligare en ekonomisk-politisk åtstramning, med risk för en konjunkturnedgång i världsekonomin. Ett annat osäkerhetsmoment är de kvarstående externa obalanserna mellan de tre stora länderna Förenta staterna, Japan och Förbundsrepubliken Tyskland. Svårigheter i anslut­ning lill finansiering av dessa obalanser kan medföra störningar på de

 

finansiella marknaderna, vilket kan leda till en konjunkturavmattning i    Prop, 1988/89: 150
världsekonomin.                                                            Bil, 1,1

Löner och priser

Timlönerna ökade med 7,2% i fjol, vilket innebär att ökningstakten var ca 3 procentenheter över den i våra viktigaste konkurrentländer. Medan ökningstakten i konkurrentländema under 1980-talet har gått ner från ca 10% till ca 4%, har den i Sverige minskat med endast ca 2 procentenheter. Även konsumentprisökningama ligger på en högre nivå än i omvärlden. Förra året ökade konsumentpriserna med ca 6%, vilket är ungefär 2 procentenheter mer än i våra viktigaste konkurrentländer. Det kan noteras att företagen under 1988 har höjt prisema mer på hemmamarknaden än på exportmarknaden.

Delar av arbetsmarknaden saknar ännu avtal för 1989 och 1990. Prog-nosema för den svenska ekonomins utveckling baseras därför, liksom i den preliminära nationalbudgeien i januari, på en beräkningsteknisk fram­skrivning av löneökningarna med 7% i år. Konsumentprisema beräknas öka med ca 7%, varvid hänsyn tagits till de åtgärder som nu föreslås. För 1990 baseras prognoserna på ett antagande att timlönerna stiger med 4%, vilket motsvarar löneutvecklingen i omvärlden de senaste åren. Konsu­mentpriserna beräknas öka med 4% under loppet av nästa år och med 6 % mellan årsgenomsnitten 1989 och 1990.

Försörjningsbalans

BNP-tillväxten uppgick i fjol till drygt 2%, enligt de första beräkningarna från nationalräkenskaperna, se tabell 1:2. Därmed blev 1988 det sjätte året i följd med en relativt god ekonomisk utveckling, se diagram 1:1. Mot bakgmnd av bl. a. de åtgärder som nu föreslås beräknas tillväxten dämpas i år och nästa år till drygt 1 1/2% resp. 1 %.

Tabell 1:2 Försörjningsbalans

 

 

 

	Miljarder kr.,	Procentuell vo		lymförändring
	löpande priser
	1988	1987	1988	1989	1990
BNP	1093,8	2,4	2,1	1,6	1,0
Import	335,6	6,3	5,5	5,2	3,1
Tillgång	1429,4	3,4	2,9	2,5	1,6
Privat konsumtion	569,7	3,8	2,2	0,8	0,5
Otfentlig konsumtion	294,0	1,3	1,4	1,6	1,5
Stat	78,6	-0,6	0,5	1,7	1,5
Kommuner	215,4	2,1	1,8	1,5	1,5
Bruttoinvesteringar Lagerinvesleringar	214,4	6,2	5,3	4,0	0,0
	-2,6	0,1	0,3	0,4	0,2
Export	353,9	2,5	2,9	3,8	3,5
Användning	1429,4	3,4	2,9	2,5	1,6
Inhemsk efterfrågan	1075,5	3,7	2,9	2,1	0,8

' Förändring anges i procent av föregående års BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

 

Diagram 1:1    BNP-tillväxt

Procentuell förändring

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

1980    1982    1984    1986    1988    1990

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet

Den privata konsumtionen har under 1980-talet ökat mer än den dispo­nibla inkomsten. Sedan 1986 är hushållens sparkvot negativ. 1 Qol skedde emellertid en viss uppbromsning i den privata konsumtionens ökningstakt och sparkvoten slutade all sjunka. Den privata konsumtionen ökade förra året med drygt 2%. Efter avregleringen av kreditmarknaden i slutet av 1985 har hushållen anpassat sig till de ökade lånemöjligheterna och kraf­tigt ökat inköpen av varaktiga varor. Under 1988 skedde dock en viss dämpning av expansionen, framför allt avseende inköpen av nya bilar.

De åtgärder som nu föreslås kan förutsättas leda till en fortsatt dämp­ning av den privata konsumtionens ökning och en uppgång i hushållsspa­randet. Även hushållens ökande skuldbörda bör bidra lill en lägre ökning av den privata konsumtionen. Den bedömning som nu görs innebär att den privata konsumtionen beräknas öka med knappt 1 % i år och med 1/2% nästa år.

Den offentUga konsumtionen har under 1980-talet haft en markant lägre ökningstakt än under 1970-talet. Den statliga konsumtionen ligger nu på ungefär samma nivå som 1982.1 år och nästa år beräknas dock den statliga konsumtionen öka något mer än under de senaste åren, trots en fortsatt minskning av sysselsättningen inom de statliga myndigheterna. Detta be­ror på att försvarets inköp fömtses öka relativt starkt. Den kommunala konsumtionen ökade något mindre 1988 än året dessförinnan. Detta sammanhängde sannolikt med att sysselsättningen hölls tillbaka på gmnd av brist på arbetskraft. I år och nästa år väntas den kommunala konsum­tionen fortsätta att öka med 1,5% per år.

Bruttoinvesteringarna fortsatte i fjol att öka kraftigt. Sedan 1983 har bruttoinvesteringarna ökat med 5-6% per år med undantag för 1986.

 

Den goda lönsamheten och det höga kapacitetsutnyttjandet ligger bakom den relativt starka investeringsökningen. Även i år väntas dessa faktorer medföra att investeringarna fortsätter att öka relativt kraftigt. De åtgärder som nu föreslås beräknas dock få en viss dämpande effekt. Detta gäller särskilt byggnadsinvesteringarna. Nästa år beräknas de totala investering­arna ligga kvar på samma nivå som i år.

Industriinvesteringama ökade mindre i fjol än vad investeringsenkäten i oktober tydde på. Enligt investeringsenkäten i febmari har i stället de investeringsprojekt inom främst transportmedels- och jäm- och stålvam-industrin som inte kunde genomföras i fjol flyttats fram till i år. Bostads-investeringarnas ökningstakt dämpades inte så mycket i Qol som fömtsågs i den preliminära nationalbudgeien. Detta sammanhängde med att om-byggnadsinvesteringama inte sjönk så mycket som väntat, trots de ramar som införts för ombyggnadslån. De kommunala myndighetemas investe­ringar ökade relativt kraftigt i fjol, vilket till stor del sammanhänger med behovet av följdinvesleringar till de ökade bosiadsinvesteringama.

Den privata konsumtionen gav 1986 och 1987 stora bidrag till efterfråge-tillväxten, se tabell 1:3.1 fjol avtog dock bidraget från den privata konsum­tionen, en utveckling som förväntas fortsätta i år och nästa år. Brutto­investeringarna har de senaste åren, med undantag för 1986, gett ett bidrag till efterfrågetillväxlen med ca 1 procentenhet. Även i år väntas investe­ringarna ge ett ungefar lika stort bidrag. Nettoexporten däremot har de senaste åren gett ett negativt bidrag till efterfrågetillväxlen. Som en följd av de åtgärder som nu föreslås väntas nettoexportens bidrag bli positivt nästa år.

Prop. 1988/89: Bil. 1.1

150

Tabell 1:3 Bidrag till BNP-tillväxten

Proceni av föregående års BNP

1985    1986    1987    1988    1989    1990

Konsumtion

Privat Statlig Kommunal

Kapitalbildning

Brulloinvesteringar

Lagerinvesleringar

Netloexport

Summa BNP

 

2,0	2,7	2,3	1,5	0,9	0.7
1,4	2,3	1,9	1,1	0,4	0,3
0,0	0,2	-0,1	0,0	0,1	0,1
0,6	0,2	0,4	0,4	0,3	0,3
0,1	-1,6	0,1	0,6	0,7	0,3
1,1	-0,1	1,2	1,0	0,8	0,0
0,6	-0,9	0,1	0,3	0,4	0,2
1,7	-0,6	-1,2	-0,8	-0,5	0,1

1,6       1,0

2,1       1,1       2,4      2,1

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Bytesbalans

Bytesbalansen uppvisade ett underskott på ca 15 miljarder kr. i Qol, enligt preliminära beräkningar, se tabeU 1:4. Detta är ca 5 miljarderkr. sämre än vad som förutsågs ijanuari, vilket beror på att tjänste- och transfererings­balansen blev sämre än tidigare beräknat. Mellan 1987 och 1988 förbättra­des handelsbalansen med drygt 1,5 miljarder kr., vilket sammanhänger med en fortsatt förbättring av det svenska bytesförhållandet. Tjänste- och transfereringsbalansen försämrades kraftigt i Qol, med ca 10 miljarder kr.

 

Tabell 1:4 Bytesbalans                                                                Prop. 1988/89: 150

Miljarder kr., löpande priser                                                           Bil, 1,1

 

	1986	1987	1988	1989	1990
Export av varor Import av varor Korrigeringspost Handelsbalans Tjänstebalans Transfereringsbalans Bytesbalans	265,1 232,6 -1,7 30,8 -4,4 -25,9 0,6	281,4 257,4 -1,5 22,5 -3,8 -25,4 -6,7	304,8 279,7 -1,0 24,1 -10,3 -29,1 -15,3	338,3 307,4 -1,0 29,9 -11,3 -35,6 -17,0	363,3 326,1 -1,0 36,2 -12,3 -40,9 -17,0

Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken, konjunkturinstitutet och finansdeparte­mentet.

Försämringen av tjänste- och transfereringsbalansen beror i huvudsak på en försämring av ijänslebalansen, men även på en ökning av företagens ränteutgifter i samband med finansiering av direktinvesteringar utom­lands.

Marknadstillväxten för den svenska exportindustrin var mycket kraftig i fjol, över 8%. Även i år väntas marknadstillväxten vara fortsatt stark, till följd av den kraftiga investeringskonjunkturen utomlands. Kapacitetsre­striktioner medförde dock att de svenska exportföretagen i fjol inte kunde utnyttja hela marknadstillväxten. Även i år väntas kapacitetsbrist medföra andelsföriuster för exportindustrin. I den senaste konjunkturbarometern rapporterade knappt hälften av företagen bristande efterfrågan som det främsta hindret för ökad produktion, vilket är den lägsta siffran på 14 år. Exporten ökade trots kapacitetsbristen volymmässigt med 3% i fjol och väntas i år öka med närmare 4%. Samtidigt har relativpriset för svensk export stigit kraftigt under de senaste åren och beräknas fortsätta alt stiga även i år. Sammantaget uppgick den svenska exportindustrins förluster av marknadsandelar till 4% i fjol och beräknas i år bli 2%. Även nästa år beräknas svensk exportindustri få vidkännas andelsförluster.

Importen bedöms fortsätta att öka snabbare än exporten i år. Nästa år beräknas de efterfrågedämpande åtgärder som nu föreslås leda till en dämpning av ökningstakten. Importen skulle därmed för första gången sedan 1984 volymmässigt öka mindre än exporten. Till följd av de åtgärder som nu föreslås och att bytesförhållandet förbättras beräknas handelsba­lansens överskott öka kraftigt i år, med ca 6 miljarder kr. Nästa år väntas handelsbalansen fortsätta att förbättras med ytteriigare ca 6 miljarder kr. Tjänste- och transfereringsbalansen väntas fortsätta att försämras i år och nästa år, till följd av ökade turistutgifter och ökade räntebetalningar på utlandsskulden.

Sammantaget beräknas underskottet i bytesbalansen öka med knappt 2 miljarder kr. i år och nästa år ligga kvar på ungefär samma nivå som i år. Som andel av BNP ligger underskottet i bytesbalansen därmed klart under de nivåer som gällde i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet, se dia­gram 1:2.

 

Diagram 1:2   Bytesbalans

Procentandel av BNP

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

1970     1974     1978     1982     1986     1990

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet

Finansiellt sparande

Det totala finansiella sparandet i ekonomin, som definitionsmässigt är lika med bytesbalansen, försämrades dramatiskt under andra hälften av 1970-talei och de första åren på 1980-lalet, Detta sammanhängde främst med de försämrade statsfinanserna. Sedan 1982 har en förbättring skett, i huvud­sak till följd av att statens budgetunderskott har förbytts i ett visst över­skott.

Den offentliga sektorns finansiella sparande uppgick till 33 miljarder kr. i fjol, se tabell 1:5. Del är en förbättring med ca 40 miljarder kr. sedan 1985. Som en följd av de nu föreslagna åtgärderna väntas del offentliga sparandet förbättras med nästan 5 miljarder kr. i år för all nästa år återgå till fjolårets nivå.

Tabell 1:5 Finansiellt sparande

Miljarder kr., löpande priser

1986  1987

1988  1989  1990

 

Offentlig sektor

Hushåll

Företag

Bytesbalans

-6,0   24,2    32,6   37,3   32,1

0,2 -14,3   -18,3  -14,4  -11,7

6,4 -16,6   -29,6  -39,9  -37,4

0,6   -6,7   -15,3  -17,0  -17,0

Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken, konjunkturinstitutet och finansdeparte­mentet. Anin.: Exklusive engångsskatten på försäkringsbolagen 1987.

Hushållens sparande har de senaste åren försämrats. I år beräknas denna försämring upphöra, men sparandet är fortfarande negativt. Nästa år väntas hushållen öka sitt sparande ytterligare.

 

Företagens finansiella sparande försämrades relativt kraftigt  i fjol,    Prop, 1988/89:150 främst på grund av ökade investeringar. Också i år väntas förelagens   Bil. 1.1 sparande försämras, lill följd av de relativt kraftiga invesleringsökningar som förutses.

Sammantaget har försämringen av den privata sektorns finansiella spa­rande under senare år varit större än förbättringen av den offentliga sektorns, vilket kommer till uttryck i ett ökat bytesbalansunderskott. De nu föreslagna åtgärderna beräknas dock medföra ett oförändrat bytesba­lansunderskott nästa år.

Sysselsättning

Sysselsättningen ökade mycket starkt i fjol. Antalet sysselsatta ökade med 62000, vilket är den största uppgången sedan 1979. Det finns för närva­rande få tecken på att efterfrågan på arbetskraft skulle mattas av. Inflödet av lediga platser har visserligen minskat något de allra senaste månaderna, men det ligger fortfarande på en mycket hög nivå. Länsarbetsnämndernas bedömningar i februari av utvecklingen under 1989 var också över lag positiva. I konjunkturinstitutets konjunkturbarometer i mars uppgav ca 60% av industriföretagen brist på yrkesarbetare och över 30% av företagen angav brist även på icke yrkesutbildad arbetskraft.

De åtgärder som nu föreslås väntas leda till en viss dämpning av över­hettningen på arbetsmarknaden. Sysselsättningen väntas trots detta fort­sätta att öka med ca 45000 personer. Arbetslösheten skulle därmed sjunka något från den låga nivå som gällde i fjol. Merparten av sysselsätt­ningsökningen bedöms ske inom den privata tjänstesektorn. Nästa år väntas sysselsätlningstillväxten dämpas ytterligare.

1.2 Utvecklingen de första åren på 1990-talet

1 den reviderade nationalbudgeien görs, förutom en mer traditionell prog­nos för den ekonomiska utvecklingen innevarande år och vissa beräkning­ar för nästa år, också analyser av den ekonomiska utvecklingen i början av 1990-talet. En utgångspunkt för de senare är en modellkalkyl för den svenska ekonomin 1990— 1993. Modellkalkylen skall ses som en av flera tänkbara utvecklingsvägar för svensk ekonomi. Den baseras på ett antal samband skattade på historiska data och analysen sker inom en konsistent ram. Därefter diskuteras några olika ekonomisk-politiska problem bl.a. utifrån känslighetsanalyser avseende löneutvecklingstakt. Särskilda av­snitt ägnas åt arbetskraftsutbud och produktivitet samt åt den offentliga sektorns utgifter. Avsikten med de medelfristiga bedömningarna och ana­lyserna är att ge ett fördjupat underlag för stabiliseringspolitiken, inte att ta upp frågor rörande l.ex. resursanvändningen i olika sektorer. Sådana frågor behandlas i stället i långtidsutredningarna, som publiceras vart tredje år.

 

Modellkalkyl för 1990-1993                                              Prop. 1988/89:150

Beräkningarna av den ekonomiska utvecklingen för 1990-1993 har gjorts       ' '   ' inom ramen för en konjunkturmodell,  KOSMOS, som utvecklats av konjunkturinstitutel. Modellen innehåller ekonometriskt skattade sam­band för privat konsumtion, export och import, arbetskraftsefterfrågan och lönebildning. Dessutom görs exogena bedömningar.

Till grund för bedömningarna ligger en BNP-tillväxt i OECD-området på omkring 2,5% per år 1990-1993. Derta antagande bygger på en förväntad försiktig finanspolitik i kombination med en viss dämpning av den privata efterfrågetillväxlen. Det är inte meningsfullt atl utarbeta konjunkturprognoser i traditionell mening för den internationella utveck­lingen för en så lång tidsperiod som 5 år. Modellkalkylen baseras därför på ett mer schablonmässigt förlopp med en begränsad försvagning 1990 och 1991 följt av en viss uppgång lill 1993.

Pris- och lönebildningen följer historiska beteendesamband. Bakom de lönefunktioner som använts ligger antaganden om den konkurrensutsatta sektorn som löneledande för övriga sektorer och att lönernas andel av förädlingsvärdet inom denna sektor är en funktion av arbetslösheten. Det finns dock indikationer på att förhållandet mellan löneökningstakt och arbetslöshet ändrats under 1980-talets senare år. Timlönen har de senaste åren ökat med omkring 7%, trots relativt god BNP-tillväxt och en arbets­löshetsnivå under 2%. Vid beräkningen av timlönerna i modellkalkylen har hänsyn tagits till denna utveckling med lägre timlöneökningar vid en given arbetslöshetsnivå. På kort sikt påverkar även inflationen och in­komstskatteförändringar löneökningstakten. Det höga kapacitetsutnytt­jandet och den låga arbetslösheten i ekonomin leder till att löneökningarna beräknas bli 7% 1990. Därefter sker en dämpning av löneökningstakten till omkring 5% 1992 och 1993, som en följd av den inhemska konjunktur-avmattningen och en successivt stigande arbetslöshet. De avtagande löne­ökningarna beräknas medföra all även prisökningarna avtar.

BNP-tillväxten beräknas i modellkalkylen bli 1,3% per år i genomsnitt 1990-1993, se tabell 1:6. En avmartning fömtses 1990-1991, främst till följd av en försvagning av den inhemska efterfrågan. Därefter förväntas en uppgång 1992 och 1993. Den måttliga internationella konjunklumppgång som förutses mot slutet av perioden väntas tillsammans med lägre in­hemsk inflation och förbättrad konkurrenskraft leda till en ökad export. Arbetslösheten är ändå vid slutet av perioden väsentligt högre än idag.

Investeringarna beräknas öka relativt svagt under perioden 1990—1993,
framför allt lill följd av den, särskilt under de närmaste åren, försämrade
lönsamheten. Den privata konsumtionen beräknas även den öka relativt
måttligt, med i genomsnitt 1,6% per år under perioden, till följd av en viss
ökning av hushållssparandet. Under hela perioden beräknas Sverige förlo­
ra marknadsandelar på såväl hemma- som exportmarknaden. Beträffande
exporten av bearbetade varor beräknas andelsförlusterna uppgå till 1,4%
1990 och 1% per år 1991-1993. Handelsbalansen beräknas trots detta
förbättras under perioden, främst till följd av det förbättrade bytesförhål­
landet. Underskottet i bytesbalansen väntas dock fortsätta att öka under   „
perioden.

 

Tabell 1:6 Försörjningsbalans och vissa	nyckeltal			Prop. 1988/89:150
Procentuell förändring i genomsnitt per år 1989— 1993				Bil. 1.1
	Endogena	4%	7%
	löner	timlön	timlön
BNP	1,3	1,8	1,0
Import	4,0	4,4	3,9
Tillgång	2,1	2,5	1,8
Privat konsumtion	1,6	1,6	1,5
Otfentlig konsumtion	1,1	1,1	1,1
Bruttoinvesteringar	1,3	2,5	0,8
Lagerinvesteringar'	0,0	0,0	0,1
Export	3,8	4,6	3,2
Användning	2,1	2,5	1,8
Inhemsk efterfrågan	1,4	1,7	1,3
KPI, årsgenomsnitt	4,5	3,5	5,4
Arbetslöshet, nivå %	2,0	1,7	2,2
Handelsbalans, miljarder kr. 1993	38,5	44,0	33,0
Bytesbalans, miljarder kr. 1993	-26,1	-17,8	-31,7
Brutlosparande, %-andel av BNP 1993	18,7	19,9	18,3

' Förändring anges i procent av föregående års BNP. Källa: Finansdepartementet

Trots den relativt måttliga konsumtionsökningen fortsätter BNP-tillväx­ten att vara konsumtionsledd. En förändring sker dock över tiden så att efterfrågetillväxlen i ökad utsträckning härrör från kapitalbildning.

Modellkalkylen visar således bl. a. på negativa effekter för den ekono­miska utvecklingen av fortsatt höga löneökningar. Först efler några år — när den förhållandevis snabba inflationsutvecklingen har medfört ett efter-frågeboilfall och en högre arbetslöshet — anpassar sig löner och priser till omvärlden. Ell betydande produktionsbortfall har då redan skett samti­digt som en högre arbetslöshetsnivå har etablerats.

Liknande slutsats har dragits på basis av bedömningar och konsekvens­beräkningar i tidigare långtidsutredningar och s.k. treårskalkyler. Mot denna bakgmnd analyseras två frågor; dels varför den ekonomiska utveck­lingen hittills varit så gynnsam trots höga pris- och kostnadsökningar, dels om svensk ekonomi även framöver kan klara höga pris- och kostnadsök­ningar och ändå upprätthålla tillväxten och sysselsättningen.

Löne- och prisutvecklingen

Del finns flera orsaker till att den svenska ekonomin, trots höga pris- och kostnadsökningar, har utvecklats relativt gynnsamt de senaste åren. En av de viktigare är all Seriges bytesförhållande mot omvärlden förbättrats kraftigt sedan 1984. Detta sammanhänger med att oljepriserna har fallit, samtidigt som prisema för den svenska skogsindustrins produkter stigit. Av avgörande betydelse har också varit atl världskonjunkturen de senaste åren varit starkare och mer uthållig än vad tidigare bedömningar har pekat

10

 

på. Detta har gynnat svensk export. Sammantaget har dessa faktorer verkat för en bättre bytesbalansutveckling. Denna har emellertid inte inträffat eftersom den inhemska efterfrågan, och då framför allt den priva­ta konsumtionen, ökat mycket kraftigt sedan 1984. DeUa har å andra sidan medfört att tillväxten och sysselsättningen blivit väsentligt högre än i tidigare gjorda bedömningar baserade på höga pris- och löneökningar.

Den internationella utvecklingen torde inte komma att gynna Sverige på samma sätt som under senare år. Till detta kommer att en betydande del av det kostnadsförsprång svenskt näringsliv fick i början av 1980-talel nu har förlorats.

Enligt ett scenario för den svenska ekonomins utveckling, där lönerna fortsätter att öka snabbare än i omväriden (med 7% per år jämfört med 4% i omväriden) kommer den svenska ekonomin alt stagnera inom några år. Samtidigt ökar arbetslösheten till 2,6 % 1993. Denna utveckling orsakas främst av ett fall i marknadsandelar för svenskt näringsliv, men också av att en fallande lönsamhet medför att investeringsverksamheten avtar. Bytesbalansen försämras till följd av marknadsandelsföriuster på hemma-och exportmarknaderna. Försämringen i bytesbalansen begränsas emeller­tid av att investeringarna stagnerar.

Om löneökningstakten i Sverige i stället kommer ned i nivå med om­väridens visar modellkalkylen på en fortsatt relativt god ekonomisk ut­veckling, med en genomsnittlig BNP-tillväxt på knappt 2% per år och en fortsatt låg arbetslöshet. Även i detta alternativ är bytesbalansens saldo negativt, men det sker en förbättring av bmttosparandet i ekonomin. Kapitalbildningen beräknas öka, vilket lägger en grund för en fortsatt välståndsutveckling, se diagram 1:3.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

 

Diagram 1:3   Bidrag till BNP-tillväxten 1990-1993

Procent av föregående års BNP 4% årlig löneökning

4% årlig löneökning

7% årlig löneökning

 

1.5

 BNP

□ Konsumtion '•     g  Kapitalbildning

 

I

1

 

0.5

0.5

+—ca+

Källa: Finansdepartementet.

Källa: Finansdepartementet.

11

 

Produktivitet och arbetskraftsutbud

Efter de stora devalveringarna i början av 1980-talet har den ekonomiska tillväxten varit högre än under andra hälften av 1970-talet. Den högre tillväxten har kunnat realiseras genom att del totala antalet arbetade timmar har ökat snabbt. Däremot har produktiviteten fortsatt att öka långsamt.

Den långsamma produktivitetsökningen i näringslivet sedan mitten av 1970-talet är ett problem som Sverige delar med flertalet länder i den industrialiserade världen. Olika förklaringar till denna utveckling har förts fram. Några går ut på att fömtsättningarna för en snabb produktivitetsut­veckling var särskilt gynnsamma under 1950- och 1960-talen och att sena­re års ökningslakter därmed är att betrakta som mer normala.

Enligt andra förklaringar har industriländemas ekonomier fungerat sämre under senare år. Effekterna av detta blev enligt ytterligare en förkla­ring märkbara först i samband med de kraftiga prisökningama på olja och råvaror vid mitten av 1970-talet. Då föll också kapacitetsutnyttjandet i industriländerna, vilket i sig tenderar alt medföra en långsammare pro­duktivitetstillväxt.

Produktivitetstillväxten varierar mellan de två alternativen med olika löneökningar. När priser och löner ökar långsammare finns det fömtsätt­ningar för en snabbare investeringsökningstakt, som i sin tur kan förväntas bidra till en högre produktivitetstillväxt. Även i detta mer gynnsamma alternativ bedöms dock produktivitetsökningstakten inte bli högre än un­der de senaste 10—15 åren.

Antalet arbetade timmar beräknas i modellkalkylen öka med ca 0,6% per år under perioden 1990—1993. Detta sammanhänger främst med befolkningsförändringar; den del av befolkningen som är i arbetsför ålder ökar. Även antalet arbetade timmar per sysselsatt kan förväntas öka till följd av den planerade skattereformen, men i motsatt riktning verkar den förlängda föräldraförsäkringen och ett införande av en sjätte semestervec­ka.

Också antalet arbetade timmar skiljeir sig åt mellan de olika altemativen. Med lägre pris- och löneökningar följer en högre sysselsättning. En högre sysselsättning beräknas även medföra ett ökat arbetskraftsutbud. Detta innebär att skillnaden i arbetslöshet mellan alternativen inte är så stor som skillnaden i sysselsättning.

Under senare år har den genomsnittliga arbetslösheten varit låg. Det är inte troligt att arbetslösheten ens vid en fortsatt god ekonomisk utveckling kan minska i någon större utsträckning. För att åstadkomma en snabbare ekonomisk tillväxt än beräknat i alternativet med fyra procents löneök­ningar krävs därför antingen en högre produktivitetstillväxt eller ett ökat arbetskraftsutbud.

Samtidigt kan en snabb produktivitetstillväxt och ett ökat arbetskrafts-utbud vara en fömtsättning för att alternativet med 4% löneökningar skall kunna realiseras. Endast om produkt viteten och arbetskraften växer är det möjligt att undvika kapacitetsbrisit och flaskhalsar, som annars kan medföra en högre pris- och löneökningstakt.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

12

 

Offentliga utgifter

Också de offentliga utgiftemas tillväxt utgör ett problem i elt medelfristigt perspektiv. De ökade kraftigt under hela 1970-talet och de första åren på 1980-talet. Ökningen av de offentliga utgifterna under 1970-talet bestod till stor del av transfereringar till hushållen och då framför allt pensionsut­betalningar. De offentliga utgifterna har som andel av BNP sjunkit från 67,4% 1982 rill 61,5% 1988.

Under perioden 1990-1993 beräknas de offentliga utgifterna som andel av BNP stiga, även om utgifternas ökning begränsas till vad som följer av redan gjorda åtaganden och en antagen uppräkning av sådana bidrag som normall brukar bli föremål för uppräkning, se diagram 1:4. Detta är delvis en följd av förändringar i eller tillämpning av existerande regelsystem för t. ex. föräldra- och arbetsskadeförsäkringarna. Till derta kommer att den offentliga konsumtionen ökar som andel av BNP.

De offentliga utgifterna ökar som andel av BNP även om löneöknings­takten antages komma ner i nivå med omväridens. Skulle löneökningarna fortsätta på dagens höga nivå ökar de offentliga utgifternas BNP-andel ytteriigare, som en följd av den sämre tillväxt och ökande arbetslöshet som då kan förväntas.

Sträcks perspektivet ut ytterligare till i början av 2000-talet kan utgifts­utvecklingen bli dramatisk. Detta sammanhänger i viss utsträckning med befolkningsutvecklingen, exempelvis kommer antalet pensionärer i förhål­lande till de yrkesverksamma att vara högre efter år 2010. Viktigare är emellertid i detta långa tidsperspektiv den offentliga konsumtionen. Till

Prop. 1988/89: Bil. 1.1

50

Diagram 1:4   Offentliga utgifter exkl. ränteutgifter

Procentuell andel av BNP

61

61

 

60 -

60

7% löneökningar

59 -

59

 

58 -

58

 

57-

57

 

56

56

 

55 1988     1989     1990     1991     1992

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

55

1993

13

 

följd av att produktiviteten i den offentliga sektorn ökar långsammare än i    Prop. 1988/89:150 ekonomin som helhet tenderar de offentliganställda atl öka som andel av    Bil, 1,1 del totala antalet sysselsatta. Detta medför i sin tur att utgifterna för offentlig konsumtion ökar som andel av BNP. Ökad produktivitet i den offentliga sektorns verksamhet kan dock bidra till atl hålla tillbaka upp­gången i de offentliga utgifterna som andel av BNP.

Om inte produktivitetstillväxten i näringslivet blir högre än den varit under senare år kan utbetalningarna av ATP och folkpensioner komma att uppgå till en väsentligt större andel av BNP. Detta understryker betydel­sen av en god tillväxt i ekonomin.

14

 

2 Den internationella utvecklingen

2.1 Allmän översikt

Den ekonomiska aktiviteten i världsekonomin expanderade kraftigt under 1988. BNP-lillväxlen i industriländerna uppgick till 4%, vilket är den högsta nivån sedan 1984. Efter sex år av expansion är nu kapacitetsutnytt­jandet högre i de flesta industriländer än det var vid konjunkturtoppar under 1970-talet. Världshandelsvolymen ökade med omkring 9% 1988.

Den höga efterfrågan i kombination med bättre lönsamhet har bidragit till kraftigt ökade investeringar i flertalet länder. Den kraftiga produklivi­tetstillväxlen mellan 1987 och 1988 medförde att inflationen, trots del höga efterfrågeläget och kapacitelsulnyltjandet, ökade endast måttligt. Inflationstakten tenderade dock atl öka mot slutet av 1988 och denna trend har bestått under inledningen av 1989.

Vad gäller de externa obalanserna för de största industriländerna har Förenta staternas underskott minskal från motsvarande 3,4% av BNP 1987 till 2,5% 1988. Det japanska överskottet har också minskat, från motsvarande 3,6% av BNP till 2,8%, medan Förbundsrepubliken Tysk­lands överskott legat oförändrat kvar på motsvarande 4,0% av BNP. Dock har Förbundsrepublikens överskoll gentemot Förenta staterna minskat med ca 40%. Storbritannien har nu det största bytesbalansunderskottet bland de större industriländerna, motsvarande 3% av BNP.

Finanspolitiken, som i flertalet industriländer under flera år varit inrik­tad på budgetkonsolidering, hade en i stort neutral effekt på efterfrågan i

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Tabell 2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder

Årlig procentuell förändring

 

	Andel av	1988	1989	1990
	OECD-
	områdets
	totala
	BNP i %'
Förenta staterna	45,5	3,9	2 3/4	2 1/4
Japan	15,3	5,7	4 1/2	4
Förbundsrepubliken Tyskland	7,2	3,4	2 1/2	2 1/2
Frankrike	5,9	3,2	2 3/4	2 1/2
Storbritannien	5,2	3,7	2 3/4	2
Italien	4,1	3,7	3 1/2	3
Canada	4,0	4,5	3 1/2	3
Danmark	0,7	-0,3	3/4	1 1/2
Finland	0,6	4,6	3	2 1/2
Norge	0,7	1,5	3	2 1/2
Sverige	1,2	2,1	1,6	1,0
Belgien	0,9	4,1	3	2 3/4
Nederländerna	1,4	2,7	3	3
Schweiz	1,1	3,0	2 1/2	2
Österrike	0,8	4,2	2 3/4	2 1/4
OECD-Europa	33,1	3,5	2 3/4	2 1/2
OECD-totalt	100,0	4,0	3	2 1/2

' 1985 års BNP, löpande priser och växelkurser Källor: OECD och finansdepartementet

15

 

Tabell 2:2 Konsumentprisernas	1 utveckling i vissa OECD-länder			Prop, 1988/89:150
Årlig procentuell förändring i 1	konsumentprisindex			_   Bil, 1,1
	1988	1989	1990
Förenta staterna	4,1	4 1/2	4 1/2	1
Japan	0,5	2	2
Förbundsrepubliken Tyskland	1,2	2 1/4	2 1/4
Frankrike	2,7	3	3
Storbritannien	4,9	6 1/2	5 1/2
Italien	5,0	5 1/2	4 1/2
Canada	4,0	4 1/4	4 1/4
Danmark	4,6	4	3 1/2
Finland	5,1	5	4 1/2
Norge	6,7	4 1/2	4
Sverige	5,8	7,2	6.0
Belgien	1,1	2	2
Nederländerna	0,7	2	2
Schweiz	1,8	2 3/4	3
Österrike	2,0	2 1/2	2 1/2
OECD-Europa	4,9	5	4 1/2
OECD-totalt	3,8	4 1/2	4 1/2

Källor: OECD och finansdepartementet

de större industriländerna under 1988, Efter börsfallet i oktober 1987 fördes en likviditelsstödjande penningpolitik, som resulterade i en mar­kant ökning av penningmängden och låga räntor. Penningpolitiken började dock stramas ål under våren 1988 och p,g. a. rädslan för högre inflation ägde en ganska påtaglig åtstramning rum under andra halvåret. I början av 1989 har räntorna stigit ytterligare och ligger nu över den nivå de låg på innan börsfallet.

Hållbarheten i den nuvarande fasen av ekonomisk expansion beror i stor utsträckning på om och hur tendenserna till högre inflation kan stävjas. Tidigare konjunkturnedgångar har i allmänhet orsakats av kraftiga pen­ningpolitiska åtstramningar i syfte att få ned inflationen. Atl åtstram­ningarna blivit så kraftiga hänger främst samman med att myndigheterna dröjt alltför länge med åtgärder då inflationen krupit uppåt.

Hög produktivitetstillväxt främst orsakad av ett högre kapacitetsutnytt­jande bidrog till att inflationen förblev relativt måttlig under 1988. Prisut­vecklingen för råvaror totalt sett hade också en modererande effekt på inflationen liksom måttliga löneökningar. Löneökningar släpar dock nor­malt efter vid en expansionsfas och vid höjd inflationstakt. Det är därför rimligt att anta att löneökningarna framöver kommer att bli högre. Samti­digt är utrymmet för produktivitetsökningar genom ytteriigare ökning av kapacitetsutnyttjandet mycket begränsat. Kostnads- och inflationstrycket kan därför väntas öka.

Del är svårt att avgöra om den penningpolitiska åtstramning som har ägt rum under det senaste året räcker för att dämpa inflationen och inflations­förväntningarna eller om kraftigare åtgärder kommer att krävas.

Den penningpolitiska åtstramning som ägt mm under det senaste året bedöms leda till en dämpning av efterfrågetillväxlen 1989 och 1990. Den kraftiga ökningen av den privata konsumtionen som ägt mm bl.a. som

16

 

Tabell 2;3 Arbetslöshet i några OECD-länder

Procent av arbetskraften, årsgenomsnitt, standardiserade definitioner

 

	1986	1987	1988
Förenta staterna	7,0	6,2	5,5
Japan	2,8	2,8	2,5
Förbundsrepubliken Tyskland	8,0	7,9	7,9
Frankrike	10,4	10,5	10,2
Storbritannien	11,7	10,3	8,4
Danmark	7,8	7,8	8,6
Finland	5,2	5,1	4,5
Norge	2,0	2,0	3,2
Sverige	2,2	1,9	1,6
OECD-Europa	10,9	11,0	10,8
OECD-totalt	8,2	8,0	7,3

Prop. 1988/89:150 Bil. 1,1

Källor: OECD och finansdepartementet

följd av avregleringen av kreditmarknaderna väntas mattas av då hushål­len anpassat sig till avregleringama och ökat sina skulder. Finanspolitiken bedöms också under 1989 och 1990 få en i stort sett neutral effekt på den ekonomiska aktiviteten i OECD-länderna.

Samtidigt finns flera faktorer som talar för en fortsatt god tillväxt. Inkomst- och förelagsbeskattning har sänkts i flera OECD-länder, lönsam­heten i industrin är hög, restriktionerna på kapitalrörelser mellan länder har avskaffats eller reducerats och i flera länder har regeringarna på olika sätt försökt öka marknadernas flexibilitet. Under dessa förhållanden bör investeringarna fortsätta att utvecklas relativt starkt.

Sammantaget bedöms BNP-tillväxten i OECD-länderna uppgå till 3% 1989 och till 2 1/2% 1990. Inflationen väntas som konsekvens av ett fortsatt förhållandevis högt efterfrågetryck och något högre löneökningar öka lill omkring 4 1/2% 1989 och ligga kvar på den nivån 1990. Sysselsätt­ningen förutses fortsätta att öka, men trots detta kan arbetslösheten väntas förbli ungefär oförändrad. Minskningen av de tre största industriländernas externa obalanser tycks ha stannat av under de senaste månaderna. Mycket talar för att effekten av de växelkursförändringar som ägde rum mellan 1985 och 1987, då dollarn deprecrierades kraftigt mol yenen och D-marken, i stor utsträckning ebbat ut. Det mesta pekar därför mot att obalanserna kommer att förbli i nuvarande storleksordning under de när­maste två åren.

Tabell 2:4 Bytesbalanssaldo i några OECD-länder

Miljarder dollar

 

	1988	1989	1990
Förenta staterna	-130	-125	-125
Japan	79	80	80
Förbundsrepubliken Tyskland	49	50	50
Frankrike	-6	-5	-5
Storbritannien	-25	-30	-30
OECD-Europa	10	0	-5
OECD-totalt	-60	-50	-50

Källor: OECD och finansdepartementet

17

2   Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

Det finns främst två osäkra element vid bedömningen av utvecklingen Prop. 1988/89: 150 under de närmaste två åren. Det första gäller risken för högre inflation. Bil. 1.1 Det finns tendenser lill överhettning i flera länder bl. a. i Förenta staterna, Storbritannien och Canada, men inflationen har också ökat i "låginfla­tionsländer" som Japan och Förbundsrepubliken Tyskland. Den likvidi-tetspåspädning som ägde rum mellan 1985 och början av 1988 kan, med viss eftersläpning, få en starkare inflationseffekt än vad man i allmänhet räknar med. Om en markant ökning av inflationen skulle äga rum skulle med stor sannolikhet en ytterligare kraftig penningpolitisk åtstramning ske i flertalet industriländer. Detta skulle kunna resultera i en markant ned­gång i världskonjunkturen och en betydligt långsammare ekonomisk till­växt. Dessutom riskerar räntehöjningar att bli "konkurrerande" och gene­rera oro på valuta- och finansmarknader.

Det andra osäkerhetsmomentet utgörs av de kvarstående externa oba­lanserna för de stora länderna. Anpassningen går för närvarande mycket långsamt, och obalanserna förväntas förbli stora vid gällande växelkurser och givet den ekonomisk-politiska inriktningen. Riskerna rör främst den fortsatta finansieringen av det stora underskottet i Förenta staternas bytes­balans. Minskat förtroende för den amerikanska administrationens förmå­ga atl reducera underskottet genom en stramare finanspolitik skulle kunna medföra en förtroendekris för dollarn. Detta skulle i sin tur kunna tvinga fram en kraftig penningpolitisk åtstramning, vilket kunde medföra såväl en kraftig efterfrågeminskning i världsekonomin som kraftiga fluktua­tioner på valutamarknader och finansiella marknader med negativa konse­kvenser för investeringar och ekonomisk tillväxt.

2.2 Länderöversikter Förenta staterna

Den amerikanska ekonomin är inne i sin längsta expansionsfas under efterkrigstiden. BNP-tillväxten beräknas ha uppgått till nära 4% 1988. Exporten ökade med närmare 20%, och nettoexportens bidrag lill BNP-tillväxten var 3/4%. Bytesbalansen, som tidigare försämrats kraftigt under en följd av år, förbättrades under 1988 med omkring 25 miljarder dollar. Underskottet uppgick till ca 130 miljarder 1988.

Arbetslösheten sjönk och sysselsättningen fortsatte att öka under 1988. Arbetslösheten, som var nästan 10% för fem år sedan, har sjunkit till strax över 5%. Trots den höga sysselsättningen och det höga kapacitetsutnytt­jandel i industrin (omkring 84 %) ökade konsumentpriserna 19881 ungefär samma takl som året innan, eller med ca 4%.

Efter en mycket expansiv finanspolitik under första hälften av 1980-talet
har nu det federala budgetunderskottet reducerats under de senaste åren,
från drygt 200 miljarder 1986 till omkring 140 miljarder 1988. Underskot­
tet i den konsoliderade offentliga sektorn minskade under samma period
från motsvarande 3 1 /2 % av BNP till under 2 %. Penningpolitiken strama­
des åt under loppet av 1988, då de korta räntorna steg med ungefär 2 1/2
procentenheter från mars till december.                                                18

 

Den amerikanska centralbanken, Federal Reserve Board, har stramat åt Prop. 1988/89:150 penningpolitiken ytterligare under de första månaderna 1989 i avsikt att Bil. 1.1 minska inflationsriskerna. Investeringama som ökade kraftigt under före­gående år förväntas öka i betydligt måttligare takl till följd av det höjda ränteläget. De höga räntorna och en långsammare ökning av den disponi­bla inkomsten bidrar till dämpning av den privata konsumtionen. Expor­ten bedöms fortsätta att öka under 1989 men i en betydligt långsammare takl än under 1988. Eftersom ökningstakten för importen väntas dämpas endast marginellt bedöms nettoexportens bidrag till BNP-tillväxten redu­ceras till omkring 1/4%. Sammantaget bedöms BNP-tillväxten uppgå till knappt 3% 1989. Det höga kapacitetsutnyttjandet och den höga sysselsätt­ningen bedöms bidra till en viss ökning av inflationen, till ca 4 1/2% 1989.

Tillväxten väntas sakta av ytterligare något under 1990. Den strama penningpolitiken bedöms leda till en dämpning av den inhemska efterfrå­getillväxlen, samtidigt som nettoexportens bidrag till BNP-tillväxten minskar ytterligare då effekten av dollardeprecieringen ebbat ul. BNP-tillväxten bedöms uppgå till 2 1/4% 1990, och inflationen väntas ligga kvar på ca 4 1/2%.

Japan

I Japan fortsatte expansionen 1988 med en BNP-tillväxt på närmare 6%. Det var framförallt privat konsumtion, men också industriinvesteringar­na, som ökade starkt. Detta ledde till ökad import, och bytesbalansöver­skottet minskade från 87 miljarder dollar 1987 till 79 miljarder dollar 1988. Trots den höga aktivitetsnivån förblev priserna i stort sett oföränd­rade. Detta kan förklaras av sjunkande oljepriser, den starka yenen samt billiga insatsvaror från andra sydostasiatiska länder. Arbetslösheten sjönk något under året till en genomsnittlig nivå på 2,5%. Under 1988 fördes en mycket expansiv penningpolitik, medan inriktningen på finanspolitiken i stort sett var neutral.

En stark inhemsk efterfrågan väntas bära upp den ekonomiska tillväxten också under 1989. Den inhemska efterfrågan bedöms dock avta något i styrka, bl. a. mot bakgrund av den nya omsättningsskatten som införts i april i år, samtidigt som effekiema av det tidigare stimulanspaktetet väntas klinga av. Tidigare har dock de direkta skatlema sänkts, och skattereformens effekt på den totala efterfrågan 1989 väntas bli begränsad. Den nuvarande höga nivån på industriinvesteringarna fömtses kvarstå åtminstone under första halvåret 1989, men kan komma att dämpas om den intemationella konjunkturen mattas av. Den inhemska efterfrågan bedöms öka med knappt 5 %, samtidigt som nettoexporten även fortsätt­ningsvis verkar återhållande på tillväxten. Den ekonomiska tillväxten under 1989 väntas därmed uppgå till drygt 4%.

Den expansiva penningpolitiken och stigande råvampriser har ökat
oron föratt inflationen skall ta fart. Dessutom beräknas skattereformen ha
en samlad priseffekt på drygt 1 %. Det är därför möjligt att den mycket
lätta penningpolitiken som den japanska centralbanken fört de senaste
åren kommer att stramas åt framgent. Prisuppgången 1989 beräknas bli ca 19

2%.

Den höga tillväxten väntas bestå 1990. Inflationen förblir sannolikt    Prop. 1988/89:150 fortsalt låg. De stora överskotten i bytes- och handelsbalansen förutses    Bil. 1.1 kvarstå i sin nuvarande omfattning de närmaste åren.

Västeuropa

Också i Västeuropa var den ekonomiska aktiviteten hög 1988 med en BNP-tillväxt på 3 1/2%. Detta reflekterar bl.a. en markant ökning av investeringsaktiviteten i flertalet västeuropeiska länder. Tillväxten i Väst­europa har varit ganska jämnt fördelad över olika länder. Tillväxten i Förbundsrepubliken Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Italien låg omkring 3 1/2%. Bland de mindre ländema hade Spanien en tillväxt på 5 1/2% och också länder som Österrike och Finland kunde tillgodogöra sig den höga efterfrågan på exportprodukter. Däremot hade Danmark och Norge, som brottats med hög inflation och problem med externbalansen, låg tillväxt till följd av en restriktiv ekonomisk politik.

I Förbundsrepubliken Tyskland uppgick BNP-tillväxten till nästan 3 1/2% 1988. Den starka inlernationella investeringskonjunkturen har varit mycket gynnsam för den västtyska exporten. Ökad export och för­bättrad lönsamhet i industrin har bidragit till markant ökade investering­ar. Den inhemska efterfrågetillväxlen överskred BNP-ökningen, men till följd av ett förbättrat bytesförhållande ökade såväl handels- som bytesba­lans i löpande priser. Överskottet i bytesbalansen uppgick till motsvarande nära 50 miljarder dollar 1988.

Penningpolitiken har stramals åt också i Förbundsrepubliken, vilket väntas bidra till en viss dämpning av efterfrågetillväxlen. Finanspolitiken kan förutses få en kontraktiv effekt 1989 då man bl.a. höjt ett antal punktskatter. Den förhållandevis gynnsamma inlernationella utvecklingen talar för en fortsatt god efterfrågan på investeringsvaror, där västtysk industri har en stark konkurrenskraft. Detta väntas medföra fortsatt gynn­sam exportutveckling och hög investeringsaktivitet. Sammantaget bedöms detta leda rill en BNP-tillväxt på 2 1/2% 1989. Inflationen har ökat i den västtyska ekonomin jämfört med den myckel låga nivån 1986 och 1987, och bedöms bli drygt 2% 1989.

Finanspolitiken väntas få en expansiv effekt 1990, då andra steget i den sedan tidigare beslutade skattereformen genomförs. Bl.a. kommer in­komstskatterna att sänkas. Samtidigt kan exportefterfrågan fömtses mat­tas något i takt med att en något lägre tillväxt i den intemationella ekonomin väntas. Sammantaget bedöms BNP-tillväxten 1990 ligga kvar på samma nivå som innevarande år, dvs. omkring 2 1/2%. Också inflatio­nen bedöms ligga kvar på något över 2%.

BNP-tillväxten i Storbritannien uppgick till 3,7% 1988. De främsta
drivkrafterna bakom den fortsatt höga tillväxten var en stark ökning av
den privata konsumtionen med drygt 6% och en uppgång på drygt 10% i
de fasta investeringarna. Det höga efterfrågetrycket bidrog till stigande
inflation och ett ökat bylesbalansunderskotl. Inflationen uppgick till om­
kring 5 % 1988. Bytesbalansunderskottet ökade från 0,6 % av BNP 1987 till
ca 3% av BNP 1988. Arbetslösheten fortsatte att minska 1988 och uppgick 20

i slutet av året lill 7,5%.

 

Såväl finans- som penningpolitiken kan betecknas som restriktiv. Rege-    Prop. 1988/89: 150 ringen prioriterar inflationsbekämpningen och använder i första hand    Bil. 1.1 penningpolitiken som instrument för alt dämpa efterfrågan och därmed få ner prisökningstakten. De korta räntorna har sedan i maj 1988 stigit med 5,5 procentenheter till dagens 13% och väntas leda lill en sänkning av den inhemska efterfrågetillväxlen under återstoden av 1989.

Den i mars presenterade statsbudgeten innebär en fortsatt stram finans­politik med ett beräknat budgetöverskotl för 1989 på 17 miljarder pund.

Utrikeshandeln förväntas även under 1989 verka neddragande på BNP-tillväxten. Importeflerfrågan förutses dämpas som en följd av svagare inhemsk efterfrågetillväxt. Del höga ränteläget leder lill en fortsatt stark kurs för pundet, vilket i kombination med stigande arbetskraftskostnader väntas resultera i en långsam exportlillväxl. Sammanlagt väntas detta leda till att bytesbalansunderskottet blir oförändrat stort 1989. Mot denna bakgrund och en förväntad stram finans- och penningpolitik beräknas tillväxten dämpas lill knappt 3% 1989 och till 2% 1990.

Inflationen väntas under 1989 i genomsnitt uppgå till 6 1/2 %. För 1990 väntas en dämpning av inflationen till 5 1/2%.

BNP-tillväxten i Frankrike beräknas ha uppgått lill drygt 3% 1988. De faktorer som drog upp tillväxttakten var främst investeringarna, stimule­rade av högt kapacitetsulnyttjande och goda vinstmarginaler. Exporten gynnades av god internationell efterfrågan och av deprecieringen av fran­cen relativt pundet och dollarn. Måttliga realinkomstökningar och stigan­de sparkvot har medfört en långsam ökning av den privata konsumtionen. Trots den höga ekonomiska aktiviteten har arbetslösheten minskat endast marginellt till drygt 10%. Löneökningarna, liksom inflationen, begränsa­des under 1988 till ca 3%.

Tendenser till överhettning och ökat inflationstryck har lett lill att räntorna har höjts i Frankrike och dess viktigaste konkurrentländer. Rän­tehöjningarna leder till atl den ekonomiska tillväxten bromsas upp under 1989. Den inhemska efterfrågan hålls även i fortsättningen uppe av inves­teringarna, stimulerade av ett högt kapacitetsutnyttjande och goda vinster inom näringslivet. Den privata konsumtionen beräknas öka med drygt 2% mot bakgrund av en ökad disponibel inkomst till följd av ökad sysselsätt­ning och högre löner.

Någon påtaglig förbättring av bytesbalansunderskotlet, som 1988 upp­gick till 0,6% av BNP, väntas inte på kort sikt. Sammantaget förutses en dämpning av den ekonomiska tillväxten lill knappt 3% för 1989 och lill 2 1/2% 1990. Mot denna bakgrund finns en risk att arbetslösheten börjar stiga igen. Inflationstrycket är f n. märkbart genom importen och genom höjda råvaru- och energipriser. En fortsatt framgångsrik antiinflationspoli­tik väntas dock leda lill atl inflationen stannar kvar vid ca 3% under 1989 och 1990.

21

 

Norden                                                                      Prop. 1988/89:150

Bil. 1.1 Den ekonomiska utvecklingen i Norden de två senaste åren har varit klart svagare än i övriga OECD-området. Bakgrunden är en kraftigt minskad inhemsk efterfrågan i Danmark och Norge, lill följd av den åtstramande ekonomiska politik som förts i syfte all rätta till de omfattande interna och externa obalanserna i ekonomierna. 1 Danmark fortsatte stagnationen 1988, medan tillväxten i Norge blev något högre än väntat. I Finland ledde den fortsatta expansionen och höga efterfrågan lill klara överhettningsten­denser.

År 1988 blev ännu elt år av stagnation för Danmark, och totalproduk­tionen föll t.o.m. något. Den inhemska efterfrågan sjönk för andra året i följd, bl.a. som en följd av den fortsatt strama finanspolitiken, och kunde inte uppvägas av den starka exportutvecklingen. Della gynnade emellertid bytesbalansen, vars underskott sjönk från 17 lill 12 miljarder danska kronor. Arbetslösheten steg under året till 8,6 %. Prisökningarna begränsa­des lill 4,6% i genomsnitt för 1988.

Som ell ullryck för en fortsatt stram ekonomisk politik kommer de offentliga utgifterna att minska med ca 1% 1989. Under våren ska en flerårig plan läggas fram med en omfattande omläggning av det danska skatte- och avgiftssystemet. Lägre marginalskatter samt lättnader i före­tagsbeskattningen planeras samtidigt med en ökad avgiftsbeläggning av offentliga tjänster. Vidare ska antalet statligt anställda minskas kraftigt. Penningpolitiken kommer även i fortsättningen primärt att vara inriktad på alt behålla den danska kronans paritet i förhållande till andra valutor i EMS.

Trots den strama politiken väntas en viss återhämtning i den danska ekonomin 1989, med en förväntad BNP-ökning på ca 3/4%. Nedgången i den inhemska efterfrågan bromsas upp, då en viss ökning i den privata konsumtionen är atl vänta. Investeringsefterfrågan väntas dock förbli svag. Exporten fortsätter att expandera med omkring 4%, givet en fortsatt hög internationell aktivitet saml den något stärkta konkurrenskraften. Trots della är ingen markant förbättring i bytesbalansen att vänta, bl.a. mot bakgrund av att räntebetalningarna stiger på den nästan 300 miljarder danska kronor stora utlandsskulden.

Krismedvelande har präglat årets avtalsförhandlingar, där historiskt låga avtal för 1989 och 1990 förutses. Mot bakgrund av detta väntas inflationslakten komma ned lill 4% 1989 och 3 1/2% 1990. Detta skulle ytterligare förbättra exportindustrins konkurrenskraft och bidra till att stärka den danska ekonomin.

Under 1990 väntas en ytteriigare återhämtning i den inhemska efterfrå­gan, då investeringarna väntas sluta falla och då den privata konsumtio­nen stimuleras av högre realinkomster. BNP-tillväxten bedöms samman­laget öka till 1 1/2%. Arbetslösheten väntas ligga kvar på en hög nivå.

1 Finland foTtsattc expansionen 1988, med en BNP-tillväxt på nära 5%.
Den s. k. konsumlionsfeslen fortsatte med snabba ökningar av den privata
konsumtionen, och investeringarna ökade med nära 10%. Detta i kombi­
nation med de ökande kostnaderna för utlandsturism och utlandsskuld       22

 

ledde till en fortsatt försämring av bytesbalansen, lill ett underskott på   Prop. 1988/89:150 nära 3% av BNP. Konsumentpriserna steg med 5,1%. Arbetslösheten    Bil. 1.1 minskade till i genomsnitt 4,5%, det lägsta talet sedan 1976.

Risken för ett bylesbalansunderskotl på nära 4% av BNP och en fortsall hög inflation kommer troligen atl föranleda en stram ekonomisk politik framöver. Utrymmet för finanspolitiken har dock begränsats av den in-komsipolitiska uppgörelsen från hösten 1988. Denna innebär att de nomi­nella löneökningarna under 1989 begränsas lill I %, samtidigt som margi­nalskatterna sänkts som ett första led i skattereformen. I detta läge har regeringen under våren lagt fram ett "sparpaket" som ändå möjliggör vissa ulgiflsnedskärningar.

Vidare har penningpolitikens möjligheter begränsats av de senaste årens avregleringar på kredilmarknaderna. Upprepade höjningar av bankernas kassareservskyldighet under 1988 förmådde inte hejda den kredilexpan-sion som enligt många var orsaken till överhettningen i ekonomin. Till detta kommer alt en sänkning av grundräntan med en halv procentenhet från den 1 januari 1989 ingick i den inkomstpolitiska uppgörelsen. Mot bakgrund av det fortsall överhettade läget höjdes i februari kassareserv-skyldigheten för bankerna till 12%. Några veckor senare revalverades marken med 4%. Åtgärden kompletterades med en tillfällig höjning av omsättningsskatten och arbetsgivaravgiften.

Investeringsenkäter har hittills under året pekat på fortsatt optimism inom centrala sektorer som skogs- och verkstadsindustrin. För exporten som 1988 ökade med hela 4% bedöms utsikterna som goda även detta år. Mot bakgrund av den stramare penningpolitiken väntas dock tillväxten dämpas lill ca 3% 1989. Arbetslösheten bedöms fortsätta sjunka. Den inkomstpolitiska uppgörelsen bidrar till all bromsa inflationen.

För 1990förutsesendämpningav tillväxten till ca 2 1/2% lill följdaven svagare inhemsk efterfrågan. Trots en dämpning av importen och en viss återhämtning i exporten torde ingen påtaglig förbättring i bytesbalansun­derskotlet ske de närmaste åren.

Tillväxten i Norge uppgick till 1,5% 1988, tack vare en klar uppgång i exporten inom såväl oljesektorn som sjöfarten. I den traditionella ekono­min, eller Fastlands-Norge, ökade BNP med endast 0,4%. Den inhemska efterfrågan var fortsatt svag; den privata konsumtionen fortsatte att sjunka och uppgången i investeringarna härrörde endast från skeppsfarten. Pris-och löneökningarna dämpades under året. Konsumentprisindex steg med 6,7%, och lönerna steg med i genomsnitt 6%.

Den fortsall strama ekonomiska politiken har gett resultat i form av en minskning av det tidigare mycket stora bytesbalansunderskotlet, men samtidigt har arbetslösheten ökat till i genomsnitt 3,2 %. Med anledning av det försvagade arbetsmarknadsläget presenterade regeringen i mars ett åtgärdspaket med bl. a. en ökning av antalet sysselsatta i arbetsmarknads-program och en tidigareläggning av planerade statliga väg- och bygg­projekt.

För penningpolitiken har huvudmålet sedan flera år varit atl hålla en
stabil valutakurs, vilket krävt ett väsentligt högre ränteläge i Norge än i
omvärlden. Under 1988 har dock centralbanken successivt kunnat sänka   23

 

räntan, p.g.a. den förbättrade utrikeshandeln och den lägre inflationen.    Prop. 1988/89:150 En fortsatt gynnsam prisutveckling kan leda till ytterligare sänkningar    Bil. 1.1 under 1989.

Inkomstpolitiken har spelat en stor roll i inflationsbekämpningen och minskningen av bytesbalansunderskottet. Under våren 1989 träffades ännu en överenskommelse, som innebär en begränsning av lönepåslagen till 4% under året, jämte vissa låglönetillägg. Samtidigt sänktes arbetsgi­varavgiften och investeringsavgiften med 0,5 respektive 1 procentenhet.

Under 1989 bedöms utvecklingen mot en förbättrad balans i ekonomin fortsätta. Underskottet i bytesbalansen väntas minska till 7 miljarder norska kronor, eller 1,1% av BNP, och exkl. fartyg endast 2 miljarder. Med en fortsall god internationell konjunktur väntas exportmarknaden fortsätta att utvecklas positivt, framför allt för olja och gas, samtidigt som en fortsatt dämpad inhemsk efterfrågan håller importen nere.

Arbetsmarknadsåtgärderna leder till en något högre offentlig konsum­tion under 1989, medan den privata konsumtionen blir fortsatt låg. Utsik­terna för Fastlands-Norges investeringar är fortsatt dystra. Den starka investeringsuppgången under åren 1984 — 86 samt fallande inhemsk efter­frågan har lett till en överkapacitet i många näringar. En fortsatt nedgång i investeringarna är därför att vänta 1989. Oljesektorn utgör dock ett un­dantag då investeringarna där planeras alt öka under året.

BNP-ökningen 1989 bedöms uppgå till ca 3 %, och väntas i slor utsträck­ning härröra från olje- och gasproduktionen. Tillväxten 1990 beräknas dämpas mol bakgmnd av utvecklingen i energisektorn. Mot bakgmnd av inkomstuppgörelsen torde pris- och löneökningama fortsätta att sjunka under de kommande åren.

2.3 Utvecklingen 1991-1993

Världsekonomin är inne i en ovanligt lång expansionsfas och som tidigare redovisats är det mycket som talar för att den nu går in i ett långsammare skede. Samtidigt bör det understrykas alt många faktorer talar för att den underliggande tillväxtpotentialen är hög. Förbättrade förhållanden på ut­budssidan har ökat fömtsättningama för en god tillväxt på medellång sikt.

Under 1980-lalel har sålunda regeringama i flertalet industriländer tagit sig an vissa strukturella problem i ekonomierna. Genom en försiktig finanspolitik har man kunnat sänkta skatterna och såväl genomsnittliga skallesatser som marginalskatter har sänkts i flera länder. I flera fall har också företagsbeskattningen sänkts. Ett annat viktigt inslag i regeringarnas politik har varit minskade subventioner till industrin. För Västeuropas del kan den förstärkta integrationen och därmed sammanhängande avregle­ringar bidra till bättre fungerande ekonomier.

Allt detta talar för högre flexibilitet i industriländemas ekonomier, vilket i sin tur bör bidra till en gynnsammare produktivitetstillväxt jämfört med utvecklingen under de senaste tio till femton åren. De senaste årens kraftiga ökning av investeringarna bör också kunna bidra till en bättre produktivitetstillväxt och en högre produktionspotential.

Vad gäller ekonomins efterfrågesida bedöms den privata konsumtionen    24

 

öka i en långsammare takl än under de senaste fyra till fem åren. Den    Prop. 1988/89:150 exceptionella minskningen av sparkvoten som ägt mm i flertalet industri-    Bil, 1,1 länder väntas stanna upp och i en del fall kan en viss uppgång bedömas vara trolig, när hushållen nu kan förväntas ha anpassat sig till avreglering­en på kreditmarknaderna.

Den finanspolitiska strategi som flertalet industriländer föjt under 1980-talet — konsolidering av budgeten i syfte att hålla nere eller reducera statsskulden i förhållande till BNP — bedöms fortsätta under 1990-talel. Speciellt i Förenta staterna väntas en fortsatt budgetkonsolidering på federal nivå. Sammantaget bedöms därför finanspolitiken få en i stort sett neutral effekt i industriländerna under perioden 1991—93.

Penningpolitiken har varit lillväxtslödjande från mitten av 1980-talet då inflationen lill följd av bl.a. lägre oljepriser sjönk. Den åtstramning av penningpolitiken som ägt mm sedan våren 1988 visar på en vaksamhet gentemot tecken på ökad inflation. Det är rimligt att utgå ifrån att man i de flesta länder också framledes kommer att inta en mycket försiktig attityd och stävja impulser till tilltagande inflation. Penningpolitiken kan därför väntas stödja tillväxten endast i de fall då inflationen anses vara under kontroll.

En väntat försiktig finanspolitik i kombination med en viss dämpning av den privata efterfrågetillväxlen jämfört med föregående år talar för en BNP-lillväxl på omkring 2 1/2% per år. Statsmakternas beredskap att stävja inflationsimpulser bedöms medföra en fortsatt — jämfört med 1970-lalet — måttlig inflationen om ca 3% per år under perioden 1991 — 93.

De fortsatt stora externa obalansema mellan de tre största industrilän­derna utgör ett potentiellt hot mot den utveckling som skisserats ovan. Ell flertal olika prognoser bl. a. från Inlernationella valutafonden visar att vid oförändrad ekonomisk politik och vid rådande växelkurser förblir oba­lanserna stora också i ett medelfristigt perspektiv. Det är högst ovisst om ett amerikanskt bytesbalansunderskott på kanske drygt 100 miljarder dol­lar kommer att kunna finanseras år efter år vid gällande räntor och valutakurser.

Den ekonomiska utvecklingen i Danmark och Norge har under senare år varit svagare än i andra OECD-länder, p.g.a. de efterfrågedämpande åtgärder som under 1986 — 87 sattes in för att komma till rätta med de externa obalanserna. Den dämpade tillväxten och det lägre kapacitetsul-nytijandet har gjort att Danmark och Norge idag inte har samma brist på kapacitet som många andra OECD-länder. M.a.o. finns här en potential för tillväxt de kommande åren. Detta gäller dock inte för Finland, där tillväxten varit mycket hög de senaste åren.

Även i de nordiska länderna har ansträngningar gjorts under 1980-talet för att förbättra förhållandena på utbudssidan. Omläggningar av skattesy­stemet planeras i Danmark, och i Finland ska första fasen av en skattere­form, med bl.a. en marginalskallesänkning, genomföras under 1989. Vi­dare har omfattningen av snedvridande industristöd minskal betydligt. Ett fortsatt arbete på detta område är att vänta de kommande åren.

På efterfrågesidan är en återhämtning av den privata konsumtionen i      25

 

Danmark och Norge trolig framöver. Bakgmnden är att de minskande    Prop. 1988/89:150 bytesbalansunderskotten inte längre gör det nödvändigt att hålla nere    Bil. 1.1 efterfrågan på det sätt som varit fallet under tidigare år. 1 Finland väntas den pågående åtstramningen så småningom ge effekt i form av en avmatt­ning i konsumtionstillväxten. För länderna sammantaget är en måttlig ökning av den privata konsumtionen att vänta de närmaste åren.

Finanspolitiken i de nordiska länderna bedöms få en förhållandevis stram inriktning även framöver, i syfte att uppnå balanserad tillväxt och låg inflation. Liksom i övriga OECD-länder är budgetkonsolidering högt prioriterad hos de nordiska regeringarna. Möjligen kan de särskilda åtgär­derna mot arbetslösheten i Norge leda lill att finanspolitiken där blir något mindre stram än tidigare planerat.

Under loppet av 1988 har räntenivån successivt sänkts i Danmark och Norge. Bakgmnden är den förbättrade utrikesbalansen och lägre inflatio­nen, och under fömtsättning att denna trend kvarstår kan ytterligare fall vara att vänta, inte minst föratt stimulera ökade investeringar och tillväxt. Penningpolitiken i Finland kommer den närmaste tiden att vara inriktad på att minska överhettningen och stoppa kreditexpansionen.

Således bedöms en något högre tillväxt vara sannolik i Norge och Dan­mark jämfört med de senaste åren, medan det i Finland, efter de två senaste årens högt uppdrivna aktivietsnivå, fömtses en viss avmattning mot slutet av innevarande år följd av en något lägre tillväxt de kommande åren. BNP-ökningen i de tre nordiska ländema sammantaget beräknas uppgå till i genomsnitt 2 1/2% per år under perioden 1991 —93. Inflatio­nen bedöms komma ned till 31/2-4% under perioden.

Av stor vikt för en något bättre tillväxt framgent i de nordiska ländema är dock att pris- och löneökningstakten bringas i nivå med omvärldens. Skulle så inte ske, kommer konkurrenskraften och tillväxten åter att även­tyras.

26

 

Utvecklingen 1989 och 1990

 

 

 

3 Utrikeshandeln                                           Prop, 1988/89:150

Bil. 1.1 3.1 Exporten

Importen av bearbetade varor ökade med ca 10,5% i OECD-länderna 1988. Ökningen blev därmed dubbelt så hög än vad som förväntades efter börsraset hösten 1987. Importökningarna var speciellt stora i länder som Japan och Canada som är tämligen små avsättningsmarknader för svensk exportindustri. I vikliga avsättningsländer som Danmark och Förenta staterna steg importen endast med ett par procent samtidigt som importen minskade i Norge. Eftersom drygt en tredjedel av den svenska exporten av bearbetade varor går lill dessa tre länder medförde del all marknads­tillväxten för svensk exportindustri även 1988 blev 2,5 procentenheter lägre än importökningen i OECD-länderna. Utanför OECD-området öka­de importen i ungefär samma omfattning som i OECD-länderna. Markna­den för svensk exportindustri växte med drygt 8% 1988.

Under 1989 och 1990 förväntas handeln mellan OECD-länderna öka i något långsammare takt än 1988. Importen av bearbetade varor i OECD-länderna bedöms öka med ca 8 % 1989 och med 7 % 1988. Utanför OECD-länderna förväntas handeln öka i ungefär samma takt. Det är främst den höga aktiviteten i de asiatiska Stillahavsländerna som medför att handeln ökar tämligen kraftigt även de närmaste åren. En fortsatt låg importökning i Norge och Danmark medför att den svenska industrins marknadstillväxt blir betydligt lägre än tillväxten i väridshandeln även under 1989 och 1990. Marknaden för svensk exportindustri beräknas öka med 5,5-6% per år under de närmaste två åren.

Mellan 1987 och 1988 ökade timlönerna inom svensk exportindustri med ca 8%. Bland våra viktigaste konkurrentländer inom OECD-området

Tabell 3:1 Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och export av bearbetade varor

Procentuell förändring

 

	1986	1987	1988	1989	1990
Exportmarknadstillväxt OECD-länder Totalt	8,7 5,8	5,1 4,8	8,2 8,2	6,0 6,0	5,5 5,5
Priser 14 OECD-länders import-priser, SEK Svenska exportpriser, SEK Relativpris	-0,3 2,6 2,8	1,3 2,9 1,5	1,3 5,0 3,7	3,3 6,5 3,1	3,0 3,8 0,8
Marknadsandelar, volym 14 OECD-länder Totalt	-2,4 -2,6	-0,7 -0,6	-4,7 -3,8	-1,8 -1,7	-1,4 -1,4
Exportvolym 14 OECD-länder Totalt	6,1 3,2	4.4 4,2	3,1 4,2	4,0 4,2	4,0 4,0

Anm.: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen av bear­
betade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som mottagare
av svensk export av bearbetade varor. OECD-ländernas importpriser vägs samman
på motsvarande sätt.
Källor: OECD, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.                              29

 

ökade timlönerna med i genomsnitt 4 — 4,5%, dvs drygt 3 procentenheter Prop. 1988/89: 150 lägre ökningstakt än i Sverige. Bland våra 14 viktigaste konkurrentländer Bil. 1.1 var det endast i Storbrittanien och Finland som timlönerna ökade mer än i Sverige under 1988. Samtidigt var produktivitetsökningarna inom svensk industri lägre än bland konkurrentländerna inom OECD-området, vilket medförde atl skillnaden i arbetskraftskostnad per producerad enhet mel­lan Sverige och OECD-länderna ökade mer än skillnaden i timlöneökning.

De höga kostnadsökningarna i kombination med ett högt kapacitetsut­nyttjande och god efterfrågan på svenska produkter har medfört att de svenska exportpriserna på bearbetade varor ökat betydligt mer än i om­världen. Mellan 1987 och 1988 steg de svenska exportpriserna på bearbe­tade varor med 5%, vilket kan jämföras med en genomsnittlig ökning på drygt 1 % i OECD-länderna, dvs en relativ prisökning på 4% för svenska produkter. Bland våra viktigaste konkurrentländer var det endast i Fin­land och Norge som exportpriserna steg i samma takt som i Sverige under 1988. I vårt viktigaste konkurrentland, Västtyskland, fortsatte exportpri­serna att sjunka för tredje året i rad. Samtidigt apprecierades den svenska kronan gentemot den tyska marken med drygt 1 %. 1 gemensam valuta steg del västtyska exportpriset på bearbetade varor med nästan 8% gentemot det väsUyska 1988.

Trots att priser och löner stiger mer i Sverige än i omväriden är det en mindre andel av exportföretagen som uppger att det är efterfrågeläget som begränsar produktions- och leveransmöjligheterna. Under de sista tre kvartalen 1988 var det, enligt konjunkturbarometern, endast ca 30% av exportföretagen som uppgav efterfrågeläget som den faktor som i första hand begränsade produktionen. Det var under 1988 främst bristen på arbetskraft samt en för liten maskin- och anläggningskapacitel som be­gränsade exportleveranserna.

Det är troligt atl de svenska exportföretagen gynnats gentemot omvärl­den av den goda invesleringskonjunkluren i OECD-länderna under 1988, vilket medfört alt del högre svenska pris- och kostnadsläget inte haft några mer märkbart negativa effekter på konkurrenskraften ännu.

För 1989 förväntas limlönerna i svensk industri öka med 7 % medan den genomsnittliga ökningen i OECD-länderna förväntas uppgå till 4,5 — 5%. De kraftiga ökningarna av de svenska exportpriserna i början av 1989 i samband med ett fortsatt högt kapacitetsutnyttjande medför att prisök­ningarna mellan helårsgenomsnitten 1988 och 1989 troligen uppgår till ca 6,5%. Bland konkurrentländerna förväntas inflationstakten tillta något under 1989, eller från drygt 1 % 1988 till ca 3% 1989, mätt som öknings­takt av exportpriserna på bearbetade varor. Det svenska relativpriset kan således väntas komma atl öka med drygt 3% 1989.

För 1990 utgår kalkylerna från ell antagande om att lönerna ökar med 4%, vilket är något lägre ökningstakt än hos våra konkurrentländer. Det är dock sannolikt att de svenska exportpriserna kommer att öka något mer än i omvärlden även under 1990, eftersom det erfarenhetsmässigt finns en viss tröghet när det gäller att dämpa prisökningslakten.

Den svenska exporten av bearbetade varor ökade med drygt 4% 1988,
vilket innebar andelsförluster på ca 4%. Det är 2 procentenheter större     30

 

andelsföriusl än vad som angavs i den preliminära nationalbudgeien. Den större andelsförluslen beror i huvudsak på atl marknadstillväxten blev betydligt större än vad som antogs. Det bör dock påpekas att det fortfaran­de finns en betydande osäkerhet beträffande marknadstillväxten 1988 p.g.a de förändrade tullhanteringsrutiner som infördes i början av 1988.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Tabell 3:2 Export av varor

Miljarder    Volymutveckling,
kr.         procent per år

Prisutveckling, procent per år

 

	1988	1988	1989	1990	1988	1989	1990
Bearbetade varor Fartyg Petroleumprodukter Övriga råvaror Summa varor	255,7 3,2 6,0 39,9 304,8	4,2 -21,0 -  6,3 1,2 2,9	4,2 3,0 8,0 0,0 3,7	4,0 7,0 0 1,0 3,4	5,0 5,9 -16,2 8,5 5,2	6,5 5,0 6,0 11,0 7,0	3,8 5,0 2,0 3,0 3,8

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Gentemot OECD-länderna blev andelsförlusterna hela 5% medan ex­portindustrin tycks hållit andelarna utanför OECD-området på 1987 års nivå. Mätt i löpande priser inskränkte sig dock den svenska andelsförlus­ten till I %.

Stora andelsföriuster har uppkommit på samtliga stora avsättnings­marknader för svensk export utom Storbritannien. 1 Förenta staterna uppgick andelsföriusten lill hela 8%. Den tre veckor långa arbetsmark­nadskonflikten i verkstadsindutrin under januari-februari 1988 medförde elt exportbortfall på uppskattningsvis ca 4,5 miljarder kr. under de två första månaderna 1988. Mellan en tredjedel och hälften av bortfallet togs igen genom ökad produktion under resten av året. Totalt sett bidrog således konflikten till att andelsförlusterna blev ca 1 procentenhet större än eljest.

Personbilsexporten minskade med ca 15% 1988. Bland råvarorna har exporten av ickejärnmetaller ökat kraftigt samtidigt som stora prisökning­ar genomförts. Trävaruexporten minskade dock med 10%, trots en hög efterfrågan från utlandet. En hög efterfrågan från hemmamarknaden i kombination med en högre prisnivå på hemmamarknaden har medfört att trävaruindustrin favoriserat leveranserna till hemmamarknaden. Expor­ten av pappersmassa ökade endast med knappt 2 % trots en hög efterfrå­gan. Massaindustrin råkade ut för ett flertal driftsstörningar under året vilket bidrog tiil den låga ökningstakten. Totalt sett låg råvamexporten kvar på föregående års nivå. Den svaga utvecklingen av råvamexporten saml elt kraftigt fall i fartygsexporten medförde att den totala vamexpor-ten endast ökade med knappt 3%.

Under 1989 beräknas den svenska industrins marknadsandelar minska med ca 2 %, vilket medför alt exporten av bearbetade varor ökar med drygt 4%. Andelsförlusten är delvis hänförbar till att stora delar av exportindu­strin nått kapacitetstaket. Men även det faktum att relativpriset för svensk export av bearbetade varor stigit kraftigt under de senaste åren och förvän-

31

 

Diagram 3:1    Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetade varor till 14 OECD-länder

Index 1980=100

110 T------------------------------------------------------- , 110

Prop. 1988/89:150 BiL 1.1

Marknadsandel

105

105

 

100

100

 

95

95

\ /   Relativpris

90

90

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990

Källor: Konjunkturinstitutel och finansdepartementet

tas fortsätta stiga under 1989 kommer alt bidra till andelsföriuslerna. Atl andelsförluslerna inte blir större beror på atl den svenska exportindustrin även under 1989 kommer att gynnas av en fortsatt stark investerings­konjunktur utomlands.

Råvamexporten beräknas även under 1989 utvecklas svagt trots att efterfrågan fortsätter att vara hög för såväl skogsprodukter som malm. Exporten av pappersmassa beräknas kunna öka med 3,5%. En mindre överhettad hemmamarknad bör leda till en minskad efterfrågan från hem­mamarknaden på trävaror vilket troligen medför att Irävamexporten inte fortsätter minska. Totalt sett beräknas råvamexporten ligga kvar på före­gående års nivå. Den totala vamexporten beräknas öka med 3,7% 1989.

För 1990 beräknas andelsförlusterna uppgå till 1 1/2%. Industrins ökade investeringar under de senaste åren samt en betydande avmattning av efterfrågan från hemmamarknaden bör medföra att produktionskapacite­ten inte kommer att bidra till marknadsandelsförluster 1990. Andelsförlus­ten är helt hänförbar till att relativpriset för svensk export steg så mycket under 1988 och 1989. Den svenska exportindustrin skulle således delvis ha prissatt sig ur marknaden när konjunkturen och efterfrågan mattas. Råva-ruexporten förväntas endast öka med knappt 1 %. Sammantaget beräknas varuexporten öka med 3,4% 1990.

3.2 Importen

Den svenska importen av bearbetade varor ökade i betydligt långsammare takt 1988 än 1987. Ökningen uppgick lill 6,4%, vilket kan jämföras med en ökning på nästan 12% 1987. Den inhemska efterfrågan på bearbetade

32

 

varor ökade med 5,4%, vilket betyder att den svenska hemmamarknads­industrins marknadsföriuster inskränkte sig till I %. Andelsföriusten fram­står som liten om man beaktar den kraftiga ökningen av relativpriset för svenska hemmaproducerade varor jämfört med importvaror. Mellan hel­åren 1987 och 1988 steg de svenska hemmamarknadspriserna på bearbeta­de varor med 7,5%, medan importpriserna ökade med 5%, dvs. en ökning av relativpriset på bearbetade varor med 2,5%. En orsak till den låga andelsförlusten är troligen att delar av industrin som levererar varor lill såväl hemma- som exportmarknaden prioriterat leveranserna till hemma­marknaden eftersom den inhemska prisnivån år högre än utomlands. Detta har i sin tur dragit ned exportvolymen i motsvarande grad, dvs. effekten på netloexporten har varit försumbar. Bland varugrupperna var det främst importen av konsumtionsvaror och personbilar som ökade i betydligt lägre takl 1988 an de närmast föregående åren. Importen av konsumtionsvaror låg i det närmaste kvar på föregående års nivå. Person­bilsimporten fortsatte öka relativt kraftigt, men i betydligt långsammare takt än under 1987, då ökningen uppgick till drygt 40%. För såväl byggva­ror som insatsvaror till industrin har däremot importen ökat mer än under 1987. Råvaruimporten ökade med endast 1/2% 1988. Fortsatta neddrag­ningar av oljelagren samt den milda vintern medförde all importen av råolja minskade. Importen av övriga råvaror ökade dock med drygt 3%. Den totala varuimporten ökade med 4,7% 1988.

Prop. 1988/89:150 Bil, 1,1

Tabell 3:3 Import av varor

 

	Miljarder	Volymutveckling,			Prisutveckling,
	kr.	proceni per år			procent per år
	1988	1988	1989	1990	1988	1989	1990
Bearbetade varor	223,4	6,4	5,1	3,7	4,3	4,2	3,2
Fartyg	2,4	-  4,5	3,0	0,0	3,1	5,0	5,0
Råolja	9,5	-  7,1	6,0	0,0	-20,8	18,0	0,0
Petroleumprodukter	8,4	5,6	13,0	4,0	-10,8	7,0	3,0
Övriga råvaror	35,9	3,3	1,0	0,0	9,5	5,0	2,0
Summa varor	279,7	4,7	5,1	2,9	3,8	4,6	3,1

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

För 1989 beräknas den importvägda efterfrågan på bearbetade varoröka med 3 1/2%, dvs. en betydligt lägre ökningstakt än under 1988. Den lägre ökningstakten förklaras främst av atl den privata konsumtionen förväntas öka i avsevärt lägre takt än under 1988. De svenska hemmamarknadspri­serna beräknas även under 1989 stiga betydligt mer än importpriserna. 1 februari 1989 var skillnaden i ökningstakt drygt 5% räknat på 12 månaders basis. Detta talar för atl andelsförlusterna för hemmamarknadsindustrin blir något större än under 1988. Vad som talar mot ökade andelsföriuster är den relativt kraftiga orderökningen till den svenska hemmamarknadsin­dustrin under loppet av 1988. Hemmamarknadsinduslrin var dessutom tämligen optimistiska beträffande den framtida orderingången i konjunk-turbaromelern från mars 1989. Andelsförlusterna antas därför uppgå lill

33

3   Riksdagen 1988/89. 1 .saml. Nr 150. Bilaga 1.1

1,5%, vilket är något mindre än vad enbart relativpriser och en skattad    Prop. 1988/89:150

inkomstelasticitet tyder på. Importen av bearbetade varor beräknas öka    Bil. 1.1

med 5% 1989. Importen av råvaror förväntas öka relativt kraftigt, p.g.a.

att en normalisering av oljelagren medför ökad import av oljor. Övriga

råvaror beräknas endast öka obetydligt 1989. Den totala varuimporten

förväntas öka med drygt 5% 1989.

För 1990 förväntas säväl den inhemska efterfrågan som den utländska efterfrågan öka i långsammare takt än 1989. Den importvägda efterfrågan på bearbetade varor beräknas endast öka med knappt 2 1/2%, vilket beräknas leda till en importökning på drygt 3 1/2%. Den lägre efterfråge­ökningen förväntas även medföra att importen av råvaror fortsätter ut­vecklas svagt även 1990. Totalt sett beräknas vamimporten öka med ca 3% 1990.

3.3 Bytesbalansen

Enligt preliminära uppskattningar gav bytesbalansen ett underskott på 15,3 miljarder kr. 1988. Utfallet blev således ca 5 miljarder kr. sämre än vad som angavs i den preliminära nationalbudgeien. Mellan 1987 och 1988 ökade underskottet med nästan 9 miljarder kr. trots en viss förbätt­ring av handelsbalansen.

Överskottet i handelsbalansen ökade från 22,5 miljarder kr. 1987 till 24 miljarder kr. 1988. Förbättringen kan främst hänföras till att bytesförhål­landet fortsatte att förbättras under året (se diagram 3:3). Det är i huvud­sak fallande oljepriser saml kraftigt stigande exportpriser på skogsproduk­ter samtjärn och stål som bidragit till det förbättrade bytesförhållandet.

Försämringen i bytesbalansen beror på att underskottet i tjänstebalan­sen ökade med 7 miljarder kr. samt ökade räntebetalningar på utlandsskul­den. Utlandsresandet fortsatte öka i betydande omfattning vilket medför­de att underskottet i resevalutanettot ökade med nästan 3 miljarder kr. Underskottet i denna post har stigit med nästan 10 miljarder kr. under de senaste 5 åren. Posterna övriga tjänster och övriga transporter utvecklades mycket svagt mellan 1987 och 1988. Från att sammanlaget givit ett över­skoll på 1 miljard kr. 1987 redovisades underskoll på 3,5 miljarder kr. 1988. Sammantaget har nettot av dessa poster försämrats under flera år men del är svårt att urskilja någon klar trend i utvecklingen. Avkastning på kapilal försämrades med 2,5 miljarderkr. Försämringen kan dels hänföras till stigande internationell räntenivå, men även lill att den privata sektorns ökade utlandsupplåning utomlands för direktinvesleringar medfört ökade räntebetalningar.

För 1989 beräknas överskottet i handelsbalansen stiga med 6 miljarder
kr., trots all importvolymen förväntas öka mer än exportvolymen. För­
bättringen beror främst på att bytesförhållandet fortsätter atl förbättras.
Under 1989 beräknas exportpriserna öka med nästan 7% och importpri­
serna med 4,5%, dvs. en förbättring av bytesförhållandet med drygt 2%.
Bland vamgrupperna ökar överskottet för bearbetade varor och råvaror
exkl. bränslen. Det stigande överskottet är hänförbart till förväntade kraf­
tiga prisökningar på massa, jämmalm och trävaror. Oljenotan ökar dock      34

 

Diagram 3:2    Handels- och bytesbalans Procentandel av BNP 4 3

4 3 2 1 O -1 -2 -3 -4

-4

1985

1970

 

 

Handelsbalans
/"i				A / \   ./' ........ / \ /..... '—-'....
j    \		A		/    v t 1 i
				I 1 f t 1
	4   ,	/    •	\ <..... ,	m/\7\__.
	\J	/\	\\/
				/   Bytesbalans
			V

1980

1975

1990

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Källor: Riksbanken och finansdepartementet.

med drygt 3 miljarder kr. eftersom såväl priser som importvolymen beräk­nas öka. Resevalulaneltot fortsätter att försämras, dock i något långsam­mare takt än under de närmast föregående åren. Underskottet i posten avkastning på kapilal beräknas öka med ca 6 miljarder kr. 1989. Merpar­ten av det ökade underskottet i denna post beror på ökat utflöde via direktinvesteringar och köp av aktier utomlands samt all dessa poster ger mycket liten avkastning, om man utgår från vad som registreras i bytesba­lansstatistiken. Enkätundersökningar utförda av riksbanken visar emeller-

Tabell 3:4 Bytesbalans

Miljarder kr.

 

	1986	1987	1988	1989	1990
Bearbetade varor Råolja 0 petroprod. Övriga råvaror Fartyg Korrigeringspost	42,3 -16,5 3,7 3,1 -   1,7	32,4 -14,3 4,6 1,3 -   1,5	32,3 -12,0 4,0 0,7 -   1,0	39,2 -15,3 6,3 0,7 -   1,0	44,7 -15,8 7,3 1,0 -   1,0
Handelsbalans	30,8	22,5	24,1	29,9	36,2
Sjöfartsnetto Övriga transporter Resevaluta Övriga tjänster	6,2 6,6 -    9,0 -    8,2	6,3 5,4 -11,1 -  4,4	6,8 3,0 -13,9 -  6,2	7,2 3,2 -15,5 -  6,2	7,5 3,2 -17,0 -  6,0
Tjänstebalans	- 4,4	- 3,8	-10,3	-11,3	-12,3
Avkastning på kapital Transfereringar	-16,4 -  9,5	-16,6 -  8,8 .	-18,8 -10,3	-24,6 -11,0	-29,3 -11,6
Bytesbalans	0,6	- 6,7	-15,3	-17,0	-17,0

Källa: Statistiska centralbyrån, riksbanken och finansdepartementet.

35

 

Diagram 3:3    Sveriges bytesförhållande

Exportpris/importpris Index 1980= 100

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

 

115

115

 

110

110

 

105

105

 

100

100

—I--------------- 1--------------- 1-------------- 1-------------- 1—

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartemnetet.

Diagram 3:4    Handelsbalans 1980 -1990

Miljarder kr.

1980

1982

1984

1986

1988

1990

 

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartemnetet.

36

 

tid atl vinstema på direktinvesteringar är betydligt större än vad som Prop. 1988/89: 150 registreras i bytesbalansen. Dessa vinster återinvesteras dock utomlands Bil. 1.1 och redovisas således inte i bytesbalansen. Om dessa återinvesterade me­del skulle redovisas som inkomst i bytesbalansen skulle underskottet i bytesbalansen vara 7 miljarder kr. lägre 1988 än vad som redovisats. Det bör observeras att Internationella valutafonden (IMF) rekommenderar att återinvesterade vinstmedel skall bokföras i bytesbalansstatistiken. Under­skottet i bytesbalansen beräknas 1989 uppgå till 17 miljarder kr. Om de återinvesterade vinstema skulle medräknas skulle underskottet endast uppgå till 6 miljarder kr.

För 1990 beräknas överskottet i handelsbalansen öka med ca 6 miljarder kr. lill 36 miljarder kr. För första gången sedan 1984 beräknas exportvoly­men öka mer än importvolymen, vilket i kombination med det fortsatta förbättrade bytesförhållandet, bidrar till det ökade överskottet, se diagram 3:4. Avkastningsnettot fortsätter dock att försämras kraftigt p.g.a. att skuldstocken ökar. Ökat underskott i resevalutaposten samt ökat u-lands­bistånd ökar underskottet ytterligare. Underskottet i bytesbalansen beräk­nas 1990 uppgå till 17 miljarder kr.

37

 

4 Konsumtion

4.1 Hushållens disponibla inkomster

Under de första åren på 1980-talet minskade hushållens realt disponibla inkomsler lill följd av den svaga ekonomiska utvecklingen. Sedan 1983 har emellertid hushållens realt disponibla inkomsler ökat varje år. Bakom förbättringen av hushållen ekonomi ligger dels stigande reallöner och sysselsättning, dels en stark ökning av inkomstöverföringarna från den offentliga sektorn. År 1988 steg hushållens reah disponibla inkomster med 2,3% enligt de preliminära nationalräkenskaperna. För de närmaste två åren väntas en fortsalt ökning av de realt disponibla inkomsterna; 1989 med 1,8% och 1990 med 1,2%, se tabell 4:1.

Tabell 4:1    Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

 

	Miljarder	kr.		Procentuell forändring
	1988	1989	1990	1988	1989          1990
Löpande priser
Löner Företagsinkomsler Räntor och utdelningar, netto Inkomstöverföringar från offentlig sektor Övriga inkomster Direkta skatter, avgifter m. m.	473,7 61,5 -15,2 225,8 62,3 257,4	514,4 66,7 -17,8 251,4 68,6 282,2	538,6 70,8 -21,6 279,5 74,1 296,8	9,0 9,5 12,9 6,3 11,2	8,6            4,7 8,6            6,2 11,3             11,2 10,0            8,0 9,6            5,2
Disponibel inkomst	550,7	601,1	644,8	8,4	9,2             7,3
Privat konsumtion	569,7	616,1	656,5	8,3	8,1             6,6
1980 års priser
Disponibel inkomst	299,3	304,5	308,1	2,3	1,8             1,2
Privat konsumtion	309,6	312,1	313,7	2,2	0,8            0,5
Sparkvot, nivå i %				-3,5	-2,5         -1,8

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Hushållens löneinkomster ökade med 9% 1988. För 1989 beräknas lönesumman öka med ca 8 1/2% och 1990 med drygt 4 1/2%. Bakom dessa ökningar ligger de förutsättningar som gjorts angående timlön och syssel­sättning.

Inkomstöverföringarna från den oflTentliga sektorn ökade med ca 13% 1988 eller med drygt 6 1/2% i fasta priser. För 1989 och 1990 väntas en nominell ökning med drygt 11 % per år. I reala termer beräknas ökningen till nästan 4% 1989 och knappt 5% 1990, se tabell 4:2. En rad förbärtring-ar av de sociala förmånerna bidrar till den fortsatt relativt kraftiga ökning­en, liksom de ökande utbetalningarna från arbetsskadeförsäkringen. Pensionsinkomsterna beräknas öka med ca 11% per år 1989 och 1990. Basbeloppet höjdes med 2 100 kr. till 27 900 kr. den 1 januari 1989. Därvid utgör 600 kr. en extra höjning för atl kompensera pensionärerna för den återstående delen av del devalveringsavdrag som gjordes 1984. Reglerna för det kommunala bostadstillägget (KBT) ändrades vid årsskiftet 1988/89

38

 

Tabell 4:2 Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll							Prop. 1988/89:150
	Miljarder kr..			Procentuell förändring,			Bil. 1.1
	löpande	priser		1980 års	priser
	1988	1989	1990	1988	1989	1990
Från staten	96,3	106,8	117,3	3,1	3,4	3,6
Barnbidrag	10,3	11,1	11,9	-4,0	0,5	0,7
Folkpension och delpension
inkl. KBT	59,5	64,6	69,9	2,2	1,3	2,1
Pensioner till f. d. anställda	2,7	2,8	3,1	1,6	-2,1	3,0
Arbetsskadeförsäkring	6,9	9,9	12,9'	46,9	33,5	23,0
Övrigt	16,9	18,4	19,5	-1,0	1,5	0,0
Från kommunerna	20,6	22,1	24,0	4,8	0,5	2,2
Bostadsbidrag	2,9	3,2	3,5	9,1	1,7	2,6
Pensioner till f.d. anställda	3,8	4,3	5,0	5,3	6,5	8,3
Socialbidrag	4,4	4,6	5,0	-1,0	-2,5	3,5
Övrigt	9,5	10,1	10,6	6,2	-0,9	-1,1
Från sociairörsäkringssektprn	108,9	122,4	138,3	10,6	4,8	6,5
Allmän tilläggspension	60,6	69,3	79,2	6,4	6,8	7,8
Sjukförsäkring m. m.	41,7	46,3	51,0	23,7	3,6	3,9
Arbetslöshetsförsäkring	6,7	6,9	8,1	-15,0	-4,5	11,2
Summa inkomstöverföringar	225,8	251,4	279,5	6,7	3,8	4,9

Anm.: Deflatering är gjord med konsumentprisindex.

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

så all KBT inte minkar för pensionärer som har arbetsinkomst vid sidan av sin pension. Basbeloppet för 1990 beräknas till 30200 kr.

Utbetalningarna från sjuk- och föräldraförsäkringen ökade med ca 31 % 1988. Bakom den kraftiga ökningen ligger dels effekterna av sjukvårdsre­formen den 1 december 1987, dels ökad sjukfrånvaro — främst av lång-tidssjukskrivna.

Föräldraförsäkringen byggs ut i flera steg. En första utbyggnad sker den 1 juli 1989 genom att tiden för ersättning på sjukpenningsnivå förlängs med 3 månader. Den I juli 1990 sker det andra etappen i utbyggnaden, varvid ersättning på sjukpenningsnivå erhålls i ytterligare 3 månader i stället för ersättning enligt s. k. garantinivå. Barnbidraget föreslås nu höjas med 780 kr. per barn och årfr. o.m. den Ijuli 1989.

Ett nytt studiemedelssystem infördes den I januari 1989. Maximala studiemedel höjdes från 145% lill 170% av basbeloppet. Bidragsdelen ändrades så att 50% av basbeloppet utgörs av bidrag. Bidraget höjs där­med från ca 2 200 kr. till 13950 kr. per läsår för en heltidsstuderande (vid 1989 års basbelopp).

Vid årsskiftet 1988/89 genomfördes flera förändringar i arbetslöshels-försäkringen m. m.. Högsta dagpenningen höjdes från 425 kr. till 450 kr. och lägsta dagpenningen (KAS-beloppet)från 149 kr. lill 158 kr. Samtidigt sänktes ersättningsnivån från 91,7% till 90% av den försäkrades dagsför-tjänsl inom ramen för högsta och lägsta dagpenning. Samma högsta och lägsta dagpennig skall gälla i alla arbetslöshetskassor. De tre nivåerna på utbildningsbidraget vid arbetsmarknadsutbildning höjdes lill 450, 270 och 191 kr. De fem karensdagarna i arbetslöshetsförsäkringen och del kontan­ta arbelsmaknadsslödel (KAS) slopades. Avstängningstiden för den som frivilligt lämnar sill arbete eller liknande förlängdes med fem dagar.

39

 

Fr.o.m. 1990 skall den högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen    Prop. 1988/89: 150
höjas åriigen i takt med löneutvecklingen för industriarbetare.     Bil. 1.1

Utbetalningarna från arbetskadeförsäkringen har ökat kraftigt under senare år. Ersättningen från arbetsskadeförsäkringen omfattar dels arbets­skadesjukpenning, dels arbetsskadelivränla. Sjukpenningen i arbetsskade­försäkringen ger full ersättning för inkomstbortfall lill den som skadas i sitt arbete. En samordning med den allmänna sjukförsäkringen sker under de första 90 dagarna efter en skada. Livräntan ersätter inkomstbortfall vid bestående nedsättning av arbetsförmågan och kompletterar förtidspensio­nen. Kostnaderna för den senare redovisas som folkpension och ATP. Endast den kompletterade arbetsskadelivräntan ingår i arbetsskadeförsäk­ringen. Antalet arbelsskadeärenden har stigit snabbt. Mellan 1984 och

1988   ökade antalet ärenden som prövades hos försäkringskassorna från
drygt 54000 till drygt det dubbla. Samtidigt har frekvensen godkända
arbetsskador ökat succesivt, så alt dessa numera utgör ca 90% av antalet
avgjorda ärenden. Orsakerna till denna utveckling är inte klarlagda. Den
nyligen tillsatta arbelsmiljökommisionen har som en viktig uppgift att
komplettera kunskaperna om arbetsförhållanden som ger upphov till ska­
dor och sjukdomar.

Hushållens räntenetto försämrades kraftigt 1987 och 1988 lill följd av atl skulderna ökade mer än de finansiella tillgångarna. För 1989 och 1990 väntas ett fortsatt underskott i det finansiella sparandet, vilket medför en ytterligare försämring av räntenettot.

Hushållens inbetalningar av direkta skaller, avgifter m. m. uppgick 1988 till ca 32% av inkomsterna före skall. År 1989 och 1990 beräknas denna andel vara i stort sett oförändrad. Den statliga inkomstskatten sänks 1989 med 3 procentenheter för beskattningsbara inkomster över 75000 kr. (och med 15 procentenheter mellan 70000 kr. och 75000 kr.). Marginalskatten för en genomsnittlig heltidsarbetande löntagare sänks därmed från 50% till 47% och den högsta marginalskaltesatsen sänks från 75% lill 72%, vid en kommunal utdebitering av 30 kr. Samtidigt reduceras underskottsav­dragens maximala värde från 50% till 47%. Förändringarna innebär alt den statliga inkomstskatten minskarmed ca 10 miljarder kr. 1989 jämfört med om 1988 skattesystem hade tillämpats även i år. Den kommunala utdebiteringen höjdes i år med 24 öre per skattekrona motsvarande drygt 1 1/2 miljard kr. För 1990 antas den statliga inkomstskatten sänkas med ytterligare 3 procentenheter. Den statliga inkomstskatten beräknas därige­nom minska med ca 10 miljarder kr. 1990 jämfört med en tillämpning av

1989   års skattesystem. Den kommunala utdebiteringen antas vara oför­
ändrad.

Det avgiftsfria året vid sjukhusvård för ålderspensionärer avskaffades den I januari 1989. Avgiften per vårddag skall vara högst 55 kr.. Samtidigt infördes ett nytt avgiftssystem, som innebär att vårdavgiflerna las ul genom avdrag vid utbetalning av pensionerna. 1 tabellerna sker emellertid en bruttoförning av pensionerna och vårdavgiflerna betraktas som en nominell avgift lill kommunerna.

Reallönen per timme efter skatt minskade med ca 10% mellan 1979 och
1983, se diagram 4:1. Sedan 1983 har reallönen stigit oavbrutet och 1988 40

 

Diagram 4:1    Reallön per timme före och efter skatt

1980 års priser, index 1974= 100

115

115

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

 

110

110

 

105

105

 

100

100

1974  1976  1978  1980  1982  1984  1986  1988  1990

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet

var reallönen efter skatt ca 5 1/2% högre än 1983, År 1989 beräknas reallönen vara i stort sett oförändrad både före och efter skatt. Nästa år beräknas reallönen minska med ca 2% före skatt och med ca 1/2% efter skatt.

Löner och pensioner svarar för ca 75 % av hushållens disponibla inkoms­ter. Den ökade sysselsättningen under perioden 1987— 1990 gör att löne­summan stiger mer än timlönen, se tabell 4:3. År 1988 var hushållens löneinkomster i fasta priser efter skatt ca 5 1/2% högre än 1979 trots att den reala timlönen efter skatt låg ca 5 % lägre än 1979. Pensionsinkomster­na beräknas öka realt med 3 1/2% 1989 före skatt. Därvid beräknas den extra höjningen av basbeloppet bidra till ökningen med drygt 2 procenten-

Tabell 4:3   Realinkomsternas förändring

 

	Miljarder kr., löpande priser			Procentuell förändring, 1980 års priser
	1988	1989	1990	1988	1989	1990
Lönesumma före skatt Lönesumma efter skatt	473,7 302,7	514,4 330,0	538,6 350,8	3,0 2,3	1,3 1,7	-1,2 0,3
Pensioner före skatt Pensioner efter skatt	139,3 105,3	154.5 115,6	172,0 127,5	4,1 3,2	3,5 2,3	5,0 4,1
Disponibel inkomst	550,7	600,4	644,8	2,3	1,8	1,2

Anm.: Lönesummans förändring innefattar förändringar i både timlön och antal arbetade timmar. 1 pensioner ingår i denna tabell även privata tjänstepensioner. I beräkningarna av lönesumma och pensioner efter skatt har hänsyn endast tagits till preliminär A-skatl. Deflatering av lönesumma och pensioner är gjord med konsu­mentprisindex. Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

41

 

heter. År 1990 väntas pensionsinkomsterna öka realt med 5 % före skatt. Att ökningen blir kraftigare 1990 än i år beror huvudsakligen på att inflationstakten väntas gå ned nästa år.

Pensionerna ökar regelmässigt i väsentligt lägre takt efter skatt än före skatt. Del beror huvudsakligen på att det genomsnittliga ATP-beloppet per pensionär ökar och att skatteandelen av pensionema därmed stiger. År 1990 blir det första år då en pensionär kan tillgodogöra sig fullt intjänande av ATP (30 år).

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

4.2 Privat konsumtion och sparande

Den privata konsumtionen har under 1980-talet ökat mer än den disponib­la inkomsten. Under 1980-talets första år försämrades hushållens reala disponibla inkomster utan en motsvarande försvagning av den privata konsumtionen, se diagram 4:2. Sparkvoten sjönk med närmare 4 procent­enheter mellan 1980 och 1983, vilket har tolkats som att hushållen försök­te upprätthålla sin levnadsstandard genom att minska på sparandet. Efter det att hushållens reala inkomster 1984 åter började öka steg den privata konsumtionen i allt snabbare takt. År 1986 översteg konsumtionen de disponibla inkomstema och sparkvoten sjönk till — 1 %. Under åren 1986 till 1988 var konsumtionslillväxlen 10,8% och sparkvoten försämrades ytteriigare till -3,5%.

Internationellt sett är den svenska sparkvoten låg. Detta sammanhänger delvis med att Sverige har ett väl utbyggt socialförsäkringssystem, vilket medför atl hushållens motiv till buffertsparande blir mindre. Socialförsäk-

Diagram 4:2    Disponibel inkomst och privat konsumtion

Miljarder kr., 1980 års priser

320

320

 

300 -

300

 

280

280

 

260 -

260

 

240

240

 

220

220

T—~n-------- T------- 1------ 1—[—r------- 1------ 1------ 1------ 1------ 1------ 1------ 1------ 1------ T

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet

42

 

ringssektoms, försäkringsbolagens och företagens pensionssparande ingår   Prop. 1988/89:150 inte i den sparkvot för hushållen som redovisas i nationalräkenskapsberäk-    Bil. 1.1. ningarna. Därför bör man vid en internationell jämförelse av sparkvoter även beakta detta sparande. Om pensionssparandel inkluderas ökar spar­kvoten år 1988 med ca 9 1/2 procentenheter lill ca + 6%.

Del är inte enbart i Sverige som hushållens sparkvot har försämrats de senaste åren. De nordiska ländema, Norge, Danmark och Finland, har genomgått en liknande utveckling som Sverige med en kraftig expansion av den lånefinansierade konsumtionen i samband med avregleringen av kreditmarknaden, vilket har resulterat i sjunkande sparkvoter. Inom OECD har flertalet länder haft en försämring av hushållens sparkvot. Undantag är bl. a. Japan och Västtyskland som har haft en stabil sparkvot under hela 1980-talet. Bidragande orsaker härtill torde vara att båda länderna har en snabb ekonomisk lilllväxt och ett mindre heltäckande socialförsäkringssystem.

Flera faktorer har sannolikt medverkat till den under senare år kraftigt försämrade svenska sparkvoten men huvudorsaken torde ändå vara att hushållen fick större möjligheter att lånefinansiera sin konsumtion när kreditmarknaden avreglerades i november 1985. Dessutom torde hushålls­sektorns starka förmögenhetstillväxt till följd av värdestegringen på fastig­heter och aktier samt hushållens positiva förväntningar om den egna ekonomin också ha bidragit till att hushållen ökat sin upplåning.

Året efter avregleringen av kreditmarknaden ökade hushållens netto­upplåning kraftigt, se tabell 4:4. Även de finansiella placeringama ökade starkt och var något högre än upplåningen. Därmed var del finansiella sparandet positivt 1986. Den nedgång av de reala investeringarna som pågått sedan 1979 fortsatte även 1986. År 1987 var nettoupplåningen och de finansiella placeringarna lägre än 1986. Det finansiella sparandet för­sämrades från omkring noll 1986 till drygt minus 14 miljarder kr. 1987. Upplåningen användes således i större utsträckning än under 1986 till konsumtion och reala investeringar. Sparkvoten sjönk med ca 2 1/2 pro-

Tabell 4:4 Finansieringsanalys for hushållssektorn

Miljarder kr., löpande priser

 

	1983	1984	1985	1986	1987	1988
Disponibel inkomst brutto Nettoupplåning	398,3 37,0	424,4 41,2	467,0 36,1	500,7 ' 89,7	533;8 74,3	579,0 109,0
Tillförda medel	424,3	465,6	503,1	590,4	608,1	688,0
Konsumtion Reala investeringar Finansiella placeringar	362,7 21,5 40,1	398,4 22,6 44,6	438,7 20,8 43,6	480,5 19,9 90,0	526,3 21,9 60,0	569,7 27,5 90,7
Använda medel	424,3	465,6	503,1	590,4	608,1	688,0

Antn: Disponibel inkomst brutto inkluderar den i nationalräkenskaperna kalkylera­
de kapitalförslitningen på hushållens kapitalstock. Hushållens andel (6,3 miljarder
kr.) av den tillfälliga förmögenhetsskatten på försäkringsbolag 1987 har i tabellen lill
skillnad från i nationalräkenskaperna inte dragits bon vid beräkningen av disponibel
inkomst brutto och finansiella placeringar.
Källor: Konjukturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.   43

 

centenheter. Förra året ökade nettoupplåningen till ca 109 miljarder kr. Ökingen motsvarades av en lika stor uppgång i finansiella placeringar och reala investeringar. Det innebär atl sparkvoten var i stort sett oförändrad. Del finansiella sparandet försämrades emellertid med ca 4 miljarder kr. jämfört med 1987.

De vamgmpper som har haft den kraftigaste försäljningstillväxten är bilar och andra sällanköpsvaror. Under 1986 till 1988 bidrog hushållens inköp av bilar med 2,4 procentenheter och inköp av andra sällanköpsvaror med 3,8 procentenheter lill den privata konsumtionens ökningstakt på 10,8%, se diagram 4:3. Sannolikt är det hushållens ökade möjligheter att få krediter som är den främsta orsaken till denna kraftiga uppgång.

År 1988 skedde emellertid en viss uppbromsning i den privata konsum­tionens ökningstakt och sparkvotsförsämringen upphörde. Konsumtions-tillväxten under 1988 blev 2,2%.

Hushållens förmögenheter har fortsalt att öka under 1988, se diagram 4:4. I april 1989 översteg de genomsnittliga aktiekurserna den nivå som rådde strax innan börsraset i oktober 1987 med ca 13%. Detta betyder att aktiekurserna sedan slutet av 1987 stigit med ca 65%. De reala priserna på småhus sjönk under första hälften av 1980-talel. Mellan 1986, då prisök­ningarna för första gången sedan 1979 översteg inflationstakten, och juni 1988 steg småhuspriserna i stället kraftigt med ca 35%.

I år fömtses en fortsatt dämpning av den privata konsumtionens till­växllakl och en ökning av hushållssparandet. Flera faktorer talar för att hushållens villighet att ta nya lån avtar. Den anpassning av hushållens tillgångar och skulder som avregleringen resulterade i bör nu vara i stort sett genomförd. Dessutom är det idag mindre fördelaktigt att låna till följd av all realräntan efler skall har stigit, marginalskatten sänkts och avdrags­möjligheterna begränsats. Den aviserade skattereformen kommer att för-

Diagram 4:3   Privat konsumtion

Bidrag i procent till den årliga utvecklingen

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

 Övrigt

m Uppehållskostnader i  utlandet

§ Sällanköpsvaror 0   Bilar

1984     1985     1086     1987     1988

Anm: I sällanköpsvaror ingår varaktiga och delvis varaktiga varor. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

44

 

Diagram 4:4   Hushållens tillgångar och skulder

Miljarderkr.. 1980 års priser

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

600

500

400

300

200

100

O

 

 

 

 

500 -		Finansiella tillgångar  .,../
	Småhus y/	"\
400 -		\<''------- ''                   .-\
	,*'"                                   .p,—-           ''''»*-"''	""-- '
300		Skulder
200 100 -
0 -

1970   1973   1976   1979   1982   1985   1988

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet

Stärka denna effekt och påverkar troligen dessutom hushållens lånebeteen­de redan i förtid. Vidare har hushållens höga netloupplåning under senare år resulterat i en skuldbörda med alltmer betungande ränior och amorte­ringar, vilket bör verka återhållande på hushållens villighet all öka sin skuldslock ytterligare. Slutligen torde de åtgärder som nu föreslås dämpa hushållens konsumtionsbenägenhet.

Försäljningsökningen av bilar under de senaste åren bedöms vändas lill en försäljningsnedgång under 1989. En orsak lill nedgången antas vara atl många hushåll lidigarelagl sina bilinköp lill 1988 för alt kunna utnyttja den katalysatorrabatt, som utgick under 1987 och 1988. Fr.o.m. 1989 års modeller skall alla bilar vara utrustade med katalytisk avgasrening. Dess­utom torde bilförsäljningen minska, då hushållens ersätlningsbehov efter de senaste årens bilinköp nu i stort sett borde vara täckt. Eftersom bilinkö­pens andel av den privata konsumtionen är ca 5% betyder ett omslag i bilinköpen från en ökning på knappt 10% 1988 till en förväntad minsk­ning med 10% 1989 att den privata konsumtionstillväxten reduceras med 1 procentenhet.

Omsättningen av detaljhandelsvaror väntas få en fortsatt lägre tillväxt 1989. Det är främst sällanköpsvarorna som förväntas dra ned tillväxttak­ten. Under de senaste åren har hushållen byggt upp en kapitalvamstock, vilket betyder att en viss mättnad nu torde ha uppstått.

Sammantaget görs bedömningen att den privata konsumtionen ökar i volym med 0,8% 1989. Sparkvoten beräknas stiga med ca 1 procentenhet. År 1990 förväntas konsumtionslillväxlen sjunka ytteriigare lill 0,5%, vil­ket medför en fortsatt förbättring av sparkvoten.

45

 

4.3 OflFentlig konsumtion

Den offentliga konsumtionen består av tjänster inom en rad olika områ­den som försvar, rättsskipning, utbildning, sjukvård, socialvård, kultur, kommunikationer m.m. De offentliga tjänsterna karakteriseras av alt de produceras inom den offentliga sektorn och att de huvudsakligen finansi­eras genom skatter. En mindre del av kostnadema för de offentliga tjäns­terna täcks av avgifter från de som utnyttjar tjänsterna. Offentlig konsum­tion avser den del av kostnaderna som finansieras via skatter. Den offent­liga konsumtionen kan indelas i statlig (inkl. socialförsäkring) och kommu­nal konsumtion. Den kommunala konsumtionen svarade för ca 73% av den offentliga konsumtionen 1988. Kommunerna är av statsmakterna ålagda att svara för vissa uppgifter. Mol denna bakgrund erhåller kommu­nerna bidrag från staten och socialförsäkringssektorn. Dessa bidrag mot­svarade sammanlagt 32% av den kommunala konsumtionen 1988.

Den offentliga konsumtionen ökade i genomsnitt med drygt 3% per år under 1970-talet och dess andel av BNP steg från 21,6% 1970 lill 29,2% 1980. Bakom ökningen låg främst en kraftig utbyggnad av den sociala omsorgen och sjukvården, se tabell 4:5. Då huvuddelen av dessa tjänster tillhandahålles av kommuner och landsting var det inom den kommunala sektorn som den offentliga konsumtionen expanderade. Under första hälf­ten av 1980-talet skedde en markant dämpning av ökningstakten och den gällde alla områden av offentlig konsumtion. Den statliga konsumtionen minskade mellan 1980 och 1985, medan den kommunala konsumtionen

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Tabell 4:5   Offentlig konsumtion fördelad på ändamål

Andel %

1985, löpande priser

Miljar­der kr.

Genomsnittlig årlig procentuell förändring, 1980 års priser

1970-75      1975-80     1980-85      1985-i

 

Kollektiva tjänster        54,0        22,5          2,2

Allmän förvahning              20,9          8,7          5,8

Rättsväsende                    10,6          4,4          1,9

Försvar                             22,5          9,4          0,4

Sociala tjänster           155,3        64,8          3,4

Utbildning inkl. forskning    46,5       19,4,          1,9

Hälso-och sjukvård            62,0        25,9          2,8

Socialvård                         46,8        19,5          6,9

Övrigt                             30,4        12,7          3,2

Kultur, rekreation              13,0          5,4          7,0

Samhällsplanering m.m.'    17,4          7,3          1,1

Totalt                           239,7      100,0          3,1

därav  statlig konsumtion   64,9        27,0          2,0

kommunal konsumtion    174,8 73,0          3,7

1,3

3,2

1,7

-0,2

4,2

2,5 4,3 6,4

3,2 3,5

2,8

3,3

1,6

4,2

0,5

2,6

0,7

-1,3

2,4

0,8

2,7 3,6

0,5

1,6 -0,3

1,7 -0,8

2,7

0,9

1,3

1,2

1,3

0,6 1,5

' Inkluderar bostadspolitik, näringslivets främjande och ofördelade utgifter.

.Anm.: Förändringen mellan 1985 och 1988 är beräknad med ledning av statens resp. kommunernas andel av

ändamålen 1985.

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

46

 

ökade i betydligt lägre takt än tidigare. De senaste åren har ökningen av    Prop. 1988/89: 150 den offentliga konsumtionen avtagit ylleriigare och  1988 uppgick den    Bil. 1.1 offentliga konsumtionen rill 26,9% som andel av BNP.

Den statliga konsumtionen har i volym legat på ungefär samma nivå sedan 1982. Antalet anställda har minskat genom de rationaliserings- och besparingskrav som ställts på de statliga myndigheterna. För 1989 och 1990 väntas en fortsatt minskning av sysselsättningen inom de statliga myndigheterna. Genom att andra delar av konsumtionen, framför allt försvarels inköp, förutses öka relativt starkt i volym, beräknas den totala statliga konsumtionen öka med ca 1 1/2% per år 1989 och 1990.

Primärkommuner och landsting har planerat för en sysselsättnings- och konsumtionsökning med ca 2% i år. Svårigheter att rekrytera arbetskraft väntas medföra atl ökningen blir svagare än planerat eller 1 1/2%. Den underliggande ökningslakten är dock högre, eftersom omfattningen av beredskapsarbeten och ungdomslag väntas fortsätta minska till följd av det förbättrade arbetsmarknadslägel. Även nästa år beräknas den kommunala konsumtionen stiga med 1 1/2%.

Hushållens totala konsumtion kan mätas genom att lill den privata konsumtionen lägga de delar av den offentliga konsumtionen, som direkt kan hänföras till den enskilde eller hushållet. Därvid klassificeras huvud­delen av de sociala tjänsterna samt tjänster inom kultur och rekreation som individuella tjänster. Subventioner avseende bostad och sjukvård påverkar också direkt konsumenternas standard och klassificeras också av statistiska centralbyrån som direkt hänförbara till den enskilde eller hus­hållet. Jämförelser mellan länder med olika institutionella förhållanden underlättas genom att dessa subventioner inkluderas i tolalkonsumlionen.

De individuella tjänsterna inom offentlig konsumtion ökade sin andel av totalkonsumtionen kraftigt mellan 1970 och 1980, se tabell 4:6. Den privata konsumtionens andel av tolalkonsumlionen var i stort sett oför­ändrad mellan 1980 och 1985. Den starka uppgången av den privata konsumtionen tillsammans med den svaga ökningen av den offentliga konsumtionen sedan 1985 avspeglas i en stigande andel för den privata konsumtionen.

 

Tabell 4:6   Befolkningens totalkonsumtion Löpande priser
Miljarder kr.	Procentuell andel
1985-	1970          1975	1980	1985	1988

Privatkonsumtion 438.7                      80,1           76,7           71,4          71,0          72,2

Privata tjänster

19,3 0,6	21.8 1,5	26,4 2,2	26,0 3,0	25,0 2,8
00	100	100	100	100

inom offentlig konsumtion                                                                        160,2

Vissa subventioner'                                                                                    18,7

Befolkningens totalkonsumtion         617,6

' I tabellen ingår subventioner till apoteken avseende läkemedel och till privatpraktiserande läkare och

tandläkare samt räntebidrag till bostäder och subeventioner för täckande av hyresförluster.

.4nm.: Privata tjänster inom offentlig konsumtion 1988 är beräknade med ledning av de privata tjänstemas

andel av statens resp. kommunernas konsumtion 1985.

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.                                  47

 

5 Investeringarna                                          Prop. 1988/89:150

Bil. 1.1 Bmttoinvesteringama har sedan 1983, med undanlag för 1986 ökat med ca 5 — 6% per år. Totalt steg investeringama med 5,3% i volym under 1988. Tillväxttaklen för maskininvesteringarna är högre och dessa har under de två senaste åren ökat med mellan 7 och 8% årligen. Byggnadsin­vesteringarna utvecklades svagare under förra året än under 1987, då byggnadsinvesteringarna ökade med drygt 5%. Näringslivets investeringar ökade något mindre än väntat. Den väntade kraftiga ökningstakten för industrins investeringar halverades, samtidigt som investeringsaktiviteten inom övriga delar av näringslivet steg något mer än väntat. Både bostad­sinvesteringarna och myndigheternas investeringar utvecklades starkare än enligt prognoserna i den preliminära nationalbudgeien.

I år väntas en fortsatt god investeringskonjunktur men något långsam­mare tillväxttakt för de totala investeringama. Maskininvesteringarna väntas även i år öka avsevärt mer än byggnadsinvesleringama. Den största expansionen väntas inom näringslivet och då främst inom industrin. Bo­stadsinvesteringarna antas falla något till följd av de åtgärder som vidtagits för alt begränsa ombyggnadsverksamheten. De offentliga myndigheternas investeringsplaner lyder på en fortsall ökning i ungefär samma takl som i år. Totalt beräknas bruttoinvesteringarna öka med 4% i år.

De åtgärder som nu föreslås beräknas dock få en viss dämpande effekt på investeringarna nästa år. Detta gäller särskilt byggnadsinvesteringarna. Nästa år beräknas de totala investeringarna ligga kvar på samma nivå som i år.

Tabell 5:1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren

Miljarder        Årlig procentuell förändring,

kr. 1988,        1980 års priser

 

	priser	1987	1988	1989	1990
Näringsliv Offentliga myndigheter Bostäder	138,5 26,1 49,8	5,4 -0,6 12,9	4,7 5,4 6,7	5,8 5,3 -1,7	-0,4 3,8 -1,0
Totalt	214,4	6,2	5,3	4,0	0,0
därav maskiner	89,4	7,4	7,5	7,0	1,6

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet

De senaste sju åren har de totala bruttoinvesteringarna ökat med drygt
en Ijärdedel i volym. Näringslivet och då främst industrin har bidragit
mest lill ökningen sedan devalveringen 1982. Industrins investeringar
varierar betydligt mer mellan åren än andra sektorers. Industrins investe­
ringar har sedan 1982 ökat med 7,3% i genomsnitt per år, medan motsva­
rande siffra för de totala bruttoinvesteringarna är 3,3%. Delta betyder att
industrins andel av de totala investeringarna har ökat med drygt fyra
procentenheter sedan 1982 och är nu knappt 20%. Att investeringstillväx­
ten varit något högre för näringslivet återspeglas också i att näringslivets
investeringar som andel av BNP har ökat betydligt mer procentuellt sätt
under de senaste sju åren än motsvarande andel för de totala brultoinves- 48

teringarna, se diagram 5: 1.

 

Diagram 5:1

Totala bruttoinvesteringar

Procent av BNP, 1980 års priser

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Näringslivets investeringar

Procent av BNP, 1980 års priser

15 T-------------------------------- r 15

 

1970  1975  1980  1985  1990

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet Anm: Skalan är olika i diagrammen

1970  1975  1980  1985  1990

 

5:1 Näringslivets och myndigheternas investeringar

Efter en tillfällig försvagning 1986 har näringslivets investeringar utveck­lats relativt starkt de senaste två åren. Investeringsvolymen i Ijol beräknas ha ökat med 4,7%, trots att industrins investeringar inte ökade i den omfattning som angavs i statistiska centralbyråns investeringsenkät i okto­ber förra året. Enligt investeringsenkäten i febmari har en stor del av investeringama i främst transportmedels- samtjärn- och stålvaruindustrin flyttats fram ett år. Del rör sig om stora projekt som är svåra att periodice-ra och där förseningar lätt kan uppstå. De statliga affärsverkens investe­ringar sjönk något i fjol. Inom övrigt näringsliv var utvecklingen expansiv under 1988. De största ökningarna återfinnes inom energi och samfärdsel samt uppdragsverksamheten.

Kraftiga andelsförändringar har ägt mm mellan industrins delbranscher under 1980-lalet. Verkstadsindustrin har ökat sin andel kraftigt och svarar nu för 40% av industriinvesteringarna. Investeringarna inom verkstadsin­dustrin har ökat varje år sedan 1983 med undantag av förra året, då transportmedelsinduslrins investeringar inte ökade så mycket som plane­rat. De senaste åren har de svenska företagens direktinvesteringar utom­lands ökat kraftigt. Förra året ökade investeringama i den Europeiska Gemenskapen särskilt kraftigt.

Bmttoränlabilitelen inom industrin, mätt som bmttoöverskott i förhål­lande till kapitalstocken, sjönk kraftigt under den senare delen av 70-talet.

49

4   Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

Under högkonjunkturen kring 1980 skedde en viss återhämtning. Efter devalveringarna i böijan av 80-talet steg räntabiliteten kraftigt och har sedan legat på en förhållandevis stabil nivå. Som en följd av den förbätt­rade räntabiliteten har investeringama ökat, vilket gör att kapitalstocken nu är större än vad den var innan investeringarna började att falla i mitten av 70-talet. Den kapacitetsutbyggnad som ägt mm avspeglas också i att produktionstillväxten i förhållande till stocken av fast realkapital har ökat sedan början av 80-talet, se diagram 5:2.

Den totala leasingen ökade dramatiskt under det gångna året. Detta kan tänkas ha inneburit att även industrins leasing och därmed dess totala kapitalanskaffning har ökat mer än vad som framgår av utvecklingen för industriinvesteringama. Industrins leasing har ökat mer än industriinves­teringarna under nästan hela 80-talet. Ungefär hälften av industrins leas­ing beslår av datamaskiner. Leasing redovisas i nationalräkenskaperna inom branschen uppdragsverksamhet. Det är dock den leasing som ligger utanför industrin som ökat kraftigast de senaste åren. Enligt preliminära beräkningar har leasing stor omfattning inom tjänstesektorerna, lex vam-handel, hotell och restauranger, konsultverksamhet och maskinuthyming.

1 år väntas industriinvesteringama öka med 10%. Till en del förklaras detta av att projekt har flyttals över från förra året, men planema enligt investeringsenkäten i febmari är dessutom uppjusterade jämfört med förra enkättillfället. Mest expansiv är transportmedelsindustrin där planer med invesleringsökningar på 40% redovisas. Även inom de flesta övriga del­branscher redovisas relativt kraftiga ökningar.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Diagram 5:2   Bruttoräntabilitet, investeringar och produktion relaterade till kapital­stocken

Index 1970=100

120

120

 

100

100

 

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988

Anm.: Investeringar och produktion relaterade till kapitalstocken är uttryckta i 1980 års priser

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

50

 

Tabell 5:2 Bruttoinvesteringar i näringslivet

 

 

	Miljarder	Årlig procentuell förändring,
	kr. 1988,	1980 års	priser
	löpande
	priser	1987	1988	1989	1990
Industri	38,8	12,6	5,0	10,0	1,9
Basindustri	10,1	21,5	11,6	6,2	3,7
Verkstadsindustri	14,8	11,1	-2,9	14,0	-1,0
Övrig industri	13,9	8,5	9,8	8,5	3,8
Övrigt näringsliv	99,6	2,9	4,6	4,1	-1,4
Totalt	138,5	5,4	4,7	5,8	-0,4
därav maskiner	81,7	6.6	7,3	7.3	1,3
byggnader	45,2	3.1	0,4	3,6	-3,3

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Inom det övriga näringslivet väntas en fortsatt ökning av investeringar­na i år. Expansionen är koncentrerad till de statliga affärsverken inom samfärdseln. De statliga affärsverkens investeringsplaner tyder på att de­ras anläggningsinvesteringar ökar. Byggnadsinvesleringama inom övriga delar av näringslivet tycks dock stagnera. De totala investeringarna inom övrigt näringsliv exklusive de statliga affärsverken beräknas öka mindre i år än i fjol.

Utvecklingen för näringslivets investeringar under 1990 är svårbedömd. Faktorer som talar för en fortsatt tillväxt är den förhållandevis stabila lönsamhetsutvecklingen under de senare åren samt det höga kapacitetsut­nyttjandet. En svagare tillväxt i ekonomin och minskad utlandsefterfrågan på industrins produktion kan antas ha en negativ inverkan. Företagens förväntningar om den framtida kostnadsutvecklingen är en annan faktor som kan påverka investeringsaktiviteten under nästkommande år. Antas den svenska löneutvecklingen komma ned på en markant lägre nivå än för närvarande och därmed mer i paritet med omvärldens så kan det i viss mån förmodas påverka företagens investeringsbenägenhet i positiv rikt­ning under 1990. Tillväxten i näringslivsinvesteringarna beräknas avta något nästa år.

Tabell 5:3 Offentliga investeringar

 

 

	.  Miljarder kr. 1988,	Årlig procentuell 1980 ärs priser		förändr	ing,
	löpande priser
		1987	1988	1989	1990
Statliga myndigheter Statliga affärsverk	7,1 15,8	11,3 6,7	5,8 -4,1	5,3 13,9	7,0 -2,2
Staten totalt	23,0	8,1	-1,0	11,0	0,7
Kommunala myndigheter Kommunala affärsverk	19,0 4,7	-4,8 -17,3	5,3 ■ 9,1	5,3 -2,9	2.5 -1,8
Kommunerna totalt	23,6	-7,5	6,0	3,7	1,7

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

51

 

De offentliga myndigheternas investeringar har trendmässigt fallit un­der det senaste decenniet. Denna utveckling bröts förra året då investe­ringsvolymen för både de kommunala och statliga myndigheterna steg. Kommunernas svarar för drygt två tredjedelar av de totala myndighets­investeringarna. En förklaring till trendbrottet i Ijol kan vara behov av följdinvesleringar till det ökade bostadsbyggandet. Della behov väntas kvarstå i år och även 1990 men då i minskad omfattning. En anledning till att de statliga myndigheternas investeringar ökar är de stora väginveste­ringar som genomförts under förra året. Upprustningen av vägnätet väntas fortsätta men i långsammare takt nästa år. Sammantaget innebär detta alt de offentliga myndigheternas investeringar bedöms öka i samma storleks­ordning i år som under förra året. Nästa år väntas ökningstakten avta.

Prop:1988/89:150 Bil. 1.1

5:2' Bostadsinvesteringar

Efterfrågan på bostäder har under de senare åren ökat kraftigt. Ett mått på delta är alt andelen oulhyrda lägenheter har sjunkit markant sedan 1984. Antalet outhyrda lägenheter var som störst för 5-6 år sedan och i Ijol registrerades den lägsta siffran under det senast decenniet, se diagram 5:3. Efterfrågeökningen avser inte enbart storstadsområdena utan är spridd över hela landet. Förändringar i befolkningssammansättningen, ökad re­gional rörlighet saml en hög nelloinvandring är några faktorer som ligger bakom den ökade bosladseflerfrågan. Den relativt goda utvecklingen av hushållens reala inkomster har också haft betydelse.

Diagram 5:3   Antal outhyrda hyreslägenheter respektive totalt antal påbörjade lägen­heter

60000 -1-------------- ........... - -...... -     -------------------- .. ---- r 60000

50000

40000

Påbörjade lägenheter

,.- 50000

40000

 

30000

30000

 

20000 -

20000

 

10000 -

- 10000

 

1976

1978

1980

1982

 

Antn.: Antalet outhyrda lägenheter avser den 1 mars respektive år. Antalet påbörjade lägenheter omfattar både flerfamiljshus och småhus. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

52

 

 

Tabell 5:4 Bostadsinvesteringar						Prop. 1988/89:150
	Miljarder	Årlig procentue!		11 förändr	ing.	"   Bil. 1.1
	kr. 1988,	1980 års	; priser
	löpande
	priser	1987	1988	1989	1990
Nybyggnad	29,1	28,3	30,8	14,1	0,6
Flerbostadshus	14,6	30,9	33,9	19,7	2,9
Småhus	14,4	25,9	27,7	8,4	-2,0
Ombyggnad	20,7	2,5	-13,7	-22,1	-4,0
Flerbostadshus	17,4	9,1	-16,2	-23,1	-4,0
Småhus	3,3	-26,1	1,7	-17,0	-4,0
Totalt	49,8	12,9	6,7	-1,7	-1,0

Anm: Förändringen i investeringsvolymen skiljer sig från förändringen av antalet påbörjade lägenheter eftersom investeringsvolymen påverkas av bl.a. bostadsbyg­gandets förläggning i tiden och den genomsnittliga investeringskostnaden per lägen­het. Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Mot bakgrund av den ökade efterfrågan har bostadsbyggandet ökat kraftigt. Under 1987 påbörjades nästan 40000 nya lägenheter, jämfört med ca 30000 lägenheter de två närmast föregående åren. Förra året steg antalet påbörjade lägenheter till drygt 50000. I slutet av 1987 vidtogs en rad åtgärder med syfte att dämpa överhettningen på byggmarknaden och bereda plats åt ökad nyproduktion av bostäder. Under slutet av förra året skärptes åtgärderna speciellt med avseende på ombyggnadsverksamheten. De senaste två årens nyproduktion av bostäder har varit lägre i Storstock­holm än i övriga delar av landet. Produktionskostnaderna för flerbostads­hus har stigit mer i Stockholmsområdet än i övriga delar av landet. Förra året steg faktorprisindex för flerfamiljshus kraftigt även vad gäller andra kostnader än löner.

Nyproduktionen av bostäder i år bedöms öka något jämfört med i fjol. En förutsättning är att kostnadsutvecklingen inte blir så kraftig att den dämpar bostadsbyggandet. Under nästa år bedöms igångsättningarna minska något.

Ombyggnadsinvesleringarna sjönk relativt kraftigt i fjol, efter alt ha ökat varje år sedan 1981, se diagram 5:4. Nedgången i ombyggnadsinves­teringarna är en följd av de åtgärder som har vidtagits i syfte all bereda plats för en ökad nyproduktion. De flesta ombyggnader sker med statliga ombyggnadslån. Under 1987 och 1988 sattes ramar för omfattningen av ombyggnadslånen i storstadsområdena. Detta resulterade i att antalet lägenheter som beviljades ombyggnadslån i dessa regioner sjönk. 1 slutet av förra året skärptes reglerna i syfte att ytterligare begränsa ombygg­nadsverksamheten. Ramarna för ombyggnadslån i storstäderna skulle fort­sätta alt gälla även 1990, samtidigt som ramar infördes i övriga delar av landet. Subventionsgraden minskades också i och med att den statligt garanterade räntan för ombyggnadslånen höjdes. Riksdagsbeslutet innebar en utökning av de föreslagna övergångsreglerna. Mot bakgrund av detta beräknas ombyggnadsinvesteringarna minska något mindre i år, än enligt den bedömning som gjordes i den preliminära nationalbudgeien.

53

 

Diagram 5:4    Bostadsinvesteringar

Miljarderkr., 1980 års priser

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

5:3 Lagerinvesteringar

Under 1988 minskade lagren med totalt 2,5 miljarder kronor. Merparten av lagerminskningen berodde på en fortsatt neddragning av oljelagren, vilket i tabell 5:5 främst hänförts lill partihandeln. Totalt sett har lagren minskal med 50 miljarder kronor sedan 1980. Industrin svarar för två tredjedelar av neddragningen under denna period. Det är främst indu­strins lager av varor i arbete som minskat, men även färdigvamlagren har reducerats i betydande omfattning. Lagren av insatsvaror har dock inte minskat i samma utsträckning som de två övriga lagertyperna. Det är i huvudsak industrins ökade krav på rationella placeringar som lett till en minskad lagerhållning, vilket även medfört längre kontrakt med underle­verantörerna.

Industrins minskade lagerhållning har samtidigt ökat sårbarheten vid konflikter. Det märktes vid tjänstemannakonflikten inom verkstadsindu­strin under vintern 1988. Många av de ca 3000 underleverantörerna till de stora konfliktdrabbade exportföretagen blev då tvungna alt dra ned eller upphöra med produktionen redan efter ett par dagar, trots att de inte själva var direkt drabbade av konflikten. Även om produktionen i sig hade kunnat fortsätta fanns det inga lagerutrymmen eftersom de flesta underle­verantörer idag levererar sina varor flera gånger i veckan, s. k. just-in-time-produclion, vilket medfört att lagemtrymmena minskal avsevärt under senare år. 1 början av 1980-talet var det vanligt med leveranser endast 1 — 2 gånger per månad, vilket medförde att behovet av lageriokaler var betyd­ligt större.

54

 

Diagram 5:5    Lagervolymändringar

Miljarder kr.. 1980 års priser

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

 

20

20

 

15

15

 

10

10

I

-5-

 

il

I

I"

-10

-10

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

Under 1988 var lagerrörelserna tämligen små om oljelagren exkluderas. Industrins färdigvarulager fortsatte dock att minska. Neddragningarna var mest påtagliga inom gmvinduslrin,massaindustrin saml järn —och stålver­ken. Lagren är för närvarande mycket små i dessa branscher, vilket medför att vid en fortsatt hög efterfrågan kommer leveranskapaciteten att begrän­sas även framöver. Även bilhandeln drog ned sina lager under slutet av 1988 efter en kraftig ökning under 1987.

För 1989 och 1990 torde det finnas ett visst behov inom delar av industrin att dra upp lagren något. Emellertid förväntas efterfrågan vara fortsall hög i förhållande lill produktionskapaciteten 1989, vilket medför art hela produktionen förväntas bh leveranser även 1989. Under 1990 förväntas den inhemska efterfrågan öka i betydligt lägre takt, vilket bör medföra en viss lageruppbyggnad inom industrin. Övriga sektorer förvän­tas hålla lagerstockarna på ungefär samma nivå som under 1988 under prognosperioden.

Tabell 5:5 Lagervolymförändringar Miljarderkr., 1980 års priser

1986    1987    1988    1989    1990

Jord-och skogsbruk

Industri exkl. varv

Varv

El- och vattenverk

Partihandel

Detaljhandel

Totalt

därav råolja och bränsle

 

0,1	-0,1	0,1
3,5	-1,5	-0,4
0,6	-1.5	0,2
0,6	-0,3	0
1,2	-1,1	-2,1
0,2	0,3	-0,2

1,0

-5,1    -4,2   -2,4

1,

-0,2

-1,7

 

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

55

 

6 Produktion

6.1 Industrins produktion och lönsamhet

Industrins produktionsutveckling präglades av stor ryckighel under 1988. Under första kvartalet sänktes produktionen med 2%, vilket i hu­vudsak var en följd av den tre veckor långa konflikten inom verkstadsin­dustrin i början av året. Därefter följde en uppgång med nästan 4% under andra kvartalet. Under tredje kvartalet minskade produktionen för att åter följas av en uppgång under ijärde kvartalet. Under Qärde kvartalet 1988 var dock industriproduktionen endast drygt 1 % högre än under motsva­rande period 1987. Mellan helåren steg produktionen med 3,8%, varav drygt 1 % förklaras av att 1988 innehöll 3 arbetsdagar mer än 1987.

Den arbetsmarknadskonflikt inom verkstadsindustrin som påbörjades i mitten av januari 1988 med atl drygt 40000 tjänstemän gick ut i strejk medförde kraftiga neddragningar av produktionen inom verkstadsindu­strin under första kvartalet. Konflikten trappades succesivt upp med lock­out och permitteringar och omfattade som mest nästan 200000 personer under den tredje och sista konfliklveckan. Inom verkstadsindustrin sjönk produktionen med 7 % under första kvartalet 1988. Inom transportmedels­industrin, som var den delbransch som drabbades hårdast av konflikten minskade produktionen med nästan 20%. Mellan helåren 1987 och 1988 påverkade konflikten den totala industriproduktionen med ca 1 % i ned­dragande riktning.

Bland branscherna ökade produktionen mest i den kemiska industrin samt järn —och stålverken. Den kemiska industrin drog kraftigt upp pro­duktionen för andra året i rad. Kapacitetsutnytljandet är dock fortfarande

Prop. 1988/89:150 Bil. 1,1

 

Diagram 6:1    Orderingången till industrin

1980 års priser

160

150

Från  export­marknaden

140

130

120

Från hemma­marknaden

110

100

90

ÖU  "f—I—I—I—1—I—I—I—T—I—I—T—I—1—I—I—I—I—I—I—p—I—I—I—I—t—i—t—i—I—I—I—I—I—r

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988

Källa: Statistiska centralbvrån

160

150

140

130

120

110

100

90

80

56

 

relativt lågt i branschen, vilket gör del möjligt att fortsätta öka produktio­nen i hög takl om efterfrågan inte viker. Produktionen inom järn- och stålverken ökade oväntat myckel efter flera års svag utveckling. Del var den starka investeringskonjunkturen utomlands som medförde att efter­frågan på stål ökade under hela 1988. I Sverige var det maskin- och anläggningstillgångarna som begränsande stålproduktionen efter 1980-ta-lets neddragningar. Inom EG finns dock fortfarande en betydande överka­pacitet bland järn- och stålverken. Här hölls produktionen tillbaka under första halvåret 1988 genom att delar av det syslem med produktionskvoter som infördes under krisåreii var i kraft fram till halvårsskiftet. När kvoter­na avskaffades uppstod inte, som många befarat, övemtbud på marknaden och press nedåt på priserna. Under loppet av 1988 steg exportpriserna på järn- och stål med nästan 25%. Även verkstadsindustrin har gynnats av den starka investeringskonjunkturen. Samtliga delbranscher utom elektro­industrin har dragit upp produktionsnivån kraftigt.

Industriproduktionen utvecklades betydligt sämre i Sverige än bland övriga OECD-länder från mitten av 1970-talet till början till början av 1980-talet. Mellan 1975 och 1980 sjönk den svenska produktionen relativt OECD-ländemas med 21 % och jämfört med de europeiska OECD-länder­na med 17%, se diagram 6:2. Under perioden 1982 till 1987 ökade industriproduktionen i Sverige i samma takt som genomsnittet för OECD, men i betydligt högre takt än bland de europeiska OECD-ländema. Under 1988 var ökningen dock lägre i Sverige. Den lägre produktionsökningen i Sverige under 1988 beror dels på arbetsmarknadskonflikten men även på att kapacitetsutnytljandet och därmed produktiviteten inte ökade lika mycket i den svenska industrin. Kapacitetsutnytljandet i den svenska

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

 

Diagram 6:2    Industriproduktion

Relativ utveckling

i Sverige, OECD och OECD-Europa

 

100

100

 

Sverige/OECD-Europa

90

- 80

Sverige/OECD

70

1975

1977

1979

1981

1983

1985

1987

70

 

Källor: OECD (Main Economic Indicators), statistiska centralbyrån och finansde­partementet

57

 

industrin var under det Ijärde kvartalet 1988 nästan 90%, vilket är den    Prop. 1988/89: 150 högsta siffra som någonsin noterats. 1 genomsnitt var kapacitetsulnyttjan-    Bil. 1.1 det i den svenska industrin 3 — 4 procentenheter högre än bland OECD-länderna.

Under 1989 och 1990 förväntas efterfrågan på svenska industriproduk­ter inte öka i samma takt som 1988. Någon mer påtaglig effekt torde det inte få på produktionen under 1989 eftersom efterfrågan ändå beräknas överstiga produktionskapaciteten. Orderingången lill industrin ökade med 5% från hemmamarknaden och med 10% från exportmarknaden under 1988, vilket talar för ett fortsatt gott efterfrågeläge. Enligt konjunklurbaro­metcm från mars 1989 tyder företagens produktionsplaner på alt produk­tionen kommer atl fortsätta alt öka under 1989. Enligt konjunklurbarome­tcm har andelen företag som arbetar med full kapacitet sjunkit något samtidigt som omdömena om orderslocken förskjutils i negativ riktning under första kvartalet. Brislen på arbetskraft är dock fortfarande mycket slor och tycks för närvarande vara den faktor som i första hand begränsar produktionen. Sammantaget beräknas industriproduktionen öka med 2,5 % 1989 och med knappt 2 % 1990.

Industrins lönsamhet fortsatte atl förbättras något 1988. Enligt de lön-samhetsmålt som här används blev dock förbättringen obetydlig. Margina­len, d.v.s. skillnaden mellan produktpriset och de rörliga kostnaderna, förbättrades endast med 0,1 procentenhet. Bmttoöverskottets andel av förädlingsvärdet steg från 31,0% till 31,2%. Bmttoöverskotlel är dock historiskt sett fortfarande mycket högt. Under 1970-talet var det endast under 1974 som andelen översteg 30%.

Inom verkstadsindustrin försämrades dock lönsamheten 1988. Margina­len drogs ned med 1 procentenhet samtidigt som bruttoöverskottsandelen sjönk från 23,3 % till 21,6 %, vilket är betydligt lägre än för genomsnittet av industrin. Nedgången kan delvis förklaras av att arbetsmarknadskonflik­ten medförde att produktion och försäljning drogs ned kraftigt under denna period. Marginalförsämringen inom verkstadsindustrin är hänföriig lill exportmarknaden, där de två främsta konkurrentländerna Västtysk­land och Japan sänkt priserna under flera år. Della har medfört alt den svenska verkstadsindustrin inte kunnat höja exportpriserna i samma takl som löner och övriga kostnader ökat. Delta har man dock delvis kompen­serat genom att dra upp marginaler och priser på hemmamarknaden. Inom basindustrin har såväl marginalema som bmttoöverskotlsandelen stigit kraftigt under 1988. Marginalen ökade med 2%, samtidigt som bmtlo-

Tabell6:l Industriproduktion

Procentuell volymändring

 

	1986	1987	1988	1989	1990
Basindustri Verkstadsindustri exkl. varv Övrig industri Industri, totalt	-1,0 -0,2 -0,8 -0,5	1,6 3,9 4,9 3,9	1,0 4,2 4,4 3,8	2,0 4,0 0,9 2,5	1,8

Antn: Basindustri omfattar gruvor, sågerk, massainduslri, pappersindustri samt

järn-, stål- och metallverk.                                                                                    58

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

 

Tabell 6:2 Rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per producerad enhet samt bruttoöverskottsandel

Procentuell förändring

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

 

1986

1987

1988

1989

 

Insatskostnad Lönekostnad' Summa rörlig kostnad Produktpris

Marginal

Bruttoöverskottsandel-

3,6 6,2 4,3

3,7

0,6

30,1

1,7 3.0 2,1 2,7

0,6

31,0

6,6 6,0 6,5 6,6

0,1

31,2

7,5 5,3 7,0 7,4

0,4

32,0

Lönekostnad per producerad enhet. - Som andel av förädlingsvärdet.

Anm: Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Överskottet steg med 4 procentenheter till drygt 37 %. Den kraftiga lönsam-hetsförbätlringen inom basindustrin är hänföriig till massaindustrin, gru­vor samt järn-stål och metallverken, vilka dragit fördel av den starka investeringskonjunkturen och därmed höjt priserna kraftigt. Inom massa­industrin steg bruttoöverskottsandelen med över 10 procentenheter till knappt 60%.

För 1989 beräknas marginalen stiga med 0,4%, vilket bidrar till alt bruttoöverskottsandelen stiger med knappt 1 procentenhet till 32%. Verk­stadsindustrins andel fömtses ligga kvar på föregående års nivå. Den förbättrade lönsamheten är liksom under 1988 helt hänföriig till basin­dustrin som genom stora prisökningar beräknas dra upp marginalen med 4%. Bruttoöverskottsandelen inom basindustrin beräknas därmed stiga med 8 procentenheter lill 45%.

Diagram 6:3    industrins bruttoöverskottsandelar

Procent

-20

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988

Anm.: Bruttoöverskottsandelen är driftsöverskott brutto som andel av förädlingsvär­det. Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraflfinaderier och varv. Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet

59

 

6.2 Byggnadsverksamhet                                           Prop. 1988/89:150

Bil. 1.1 Läget på byggmarknaden har under det senaste året karaktäriserats av

en starkt efterfrågan och avsevärd brist på produktionsresurser. Enligt konjunkturinstitutets byggbarometer i mars var andelen företag som upp­gav ett högt utnyttjande av produktionsresurserna nästan 70%. Denna andel har varit osedvanligt hög sedan 1987. De genomgående höga bristla-len på arbetskraft under förra året tycks ha reducerats något, men arbets­kraftstillgången är fortfarande det främsta hindret för ökad produktion. Byggbarometern tyder på att företagen förväntar sig en fortsatt ökning av byggandet men i reducerad takt.

Uppgången i byggeflerfrågan började under 1986, då byggnadsinveste­ringarna inom näringslivet steg kraftigt. Under det följande året fortsatte tillväxten i näringslivets bygginvesteringar samtidigt som bosladsinveste­ringarna ökade starkt. Sysselsättningen inom byggsektorn har ökat kraftigt under de senaste två åren. Nästan två tredjedelar av den sysselsättnings-minskning som ägde mm från 1981 till slutet av 1985 har nu återhämtats.

Sedan 1987 har byggverksamheten, speciellt i storstäderna varit föremål för särskilda regleringar. Syftet med dessa har varit att dämpa överhett­ningen på byggmarknaden samt atl bereda ökat utrymme för bostadsbyg­gande. Regleringarna innebär bl a att ramar har satts för omfattningen av ombyggnadslån till bostäder. Vidare skall länsarbetsnämndema i storstä­derna utnyttja byggnadstillstånden för att reducera den totala byggvoly­men. I slutet av förra året skärptes dessa regler,då överheltningstendenser-na hade spridit sig lill övriga delar av landet. De skärpta reglerna innebar att ramarna för ombyggnadsverksamhelen ska omfatta hela landet samt att subventionsgraden sänktes för de statliga ombyggnadslånen genom att den garanterade räntan höjdes. 1 övriga delar av landet avses begränsning­ar ske av det opriorilerade byggandet.

Regleringen på byggmarknaden har medfört en reducering av ombygg­nadsverksamhelen samt att byggprojekt inom storstadsområdena har skju­tits på framliden. Byggandet inom de oprioriterade områdena sjönk något förra året. De totala byggnadsinvesteringarna ökade något mindre i fjol än under 1987, trots den kraftiga ökningen i nybyggnadsinvesteringarna. Detta berodde på att ombyggnadsinvesteringarna minskade.Bland del öv-

Tabell 6:3 Byggnadsverksamhet

 

 

	Miljarder kr. 1988, löpande priser	Årlig procentuell förändring, 1980 års priser
		1987		1988	1989	1990
Byggnadsinvesteringar därav näringsliv offentliga myndigheter bostäder	113.4 45,2 18,4 49,8	5,2 3,1 -  6,3 12,9		3,5 0,4 3,3 6,7	1.7 3,6 5,8 -1,7	-1,1 -3.3 3,5 -1,0
Reparation och underhåll	44,3	0,9		2,0	2,0	2,0
Summa	157,6	3,9		3.1	1,8	-0,2

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet. 60

 

riga byggandet var det anläggningsbyggandet, och då i första hand vägin-    Prop. 1988/89:150 vesteringar och de kommunala affärsverkens investeringar, som ökade i    Bil. 1.1 fjol. Det är naturligt att de kommunala affärsverkens investeringar ökar i samband med ett ökat bostadsbyggande.

I år väntas volymen för den totala byggverksamheten exklusive bostäder öka något. Industrins bygginvesteringar, vilka inte är föremål för åtgärder väntas expandera i år. Byggeflerfrågan väntas också öka inom anläggnings­byggandet, framförallt avseende samfärdsel och vägar. Detta innebär att det oprioriterade byggandet bedöms sjunka något i år. Det ökade bostads­byggandet väntas medföra följdinvesleringar under både innevarande och nästkommande år. Sammantaget väntas den totala byggverksamheten växa långsammare 1989, jämfört med de två tidigare åren, och vara oförändrad under 1990.

6.3 Övrigt näringsliv och offentlig verksamhet

Tjänsteproduktionens andel av BNP steg mellan 1970 och 1982 från ca 56 1/2% till ca 62%. Bakom denna utveckling låg huvudsakligen en kraftig expantion av de offentliga myndigheternas produktion, men även den privata tjänstesektorns andel av BNP ökade under perioden. Sedan 1982 har den offentliga tjänsteproduktionens andel av BNP minskat medan tjänsteproduktionen inom näringslivet har fortsatt att öka sin andel av BNP. Den privata tjänstesektorns produktion består av tjänster inom en rad olika områden som t.ex. handel, samfärdsel, fastighetsförvaltning, bank— och försäkringsverksamhet, uppdragsverksamhet m.m. År 1988 uppgick den privata tjänstesektorn till 36,7% som andel av BNP. I år beräknas produktionen inom sektorn öka med ca 1 1/2 % och nästa år med knappt 1 %.

Den offentliga tjänstesektorns andel av BNP uppgick till 24% av BNP 1988. De offentliga myndigheternas produktion beräknas öka med ca I % per år 1989 och 1990. Del är en svagare utveckling än vad som beräknas för den offentliga konsumtionen, se avsnitt 4.2. I produktionen ingår inte, som i konsumtionen, den offentliga sektorns förbmkning av varor och tjänster utan endast förädlingsvärdet, som beslår av löner, arbetsgivarav­gifter och kapitalförslitning.

De statliga myndigheternas produktion väntas minska med ca 1/2% per år medan produktionen inom de kommunala myndigheterna beräknas öka med 1 1/2% per år.

6.4 Bruttonationalprodukten

BNP-tillväxten blev betydligt svagare 1988 än vad som angavs i den
preliminära nationalbudgeien. Ökningen uppgick lill 2,1 %, vilket var 0,7
procentenheter lägre än prognosen. Eftersom sysselsättningen, räknad i
arbetade limmar, ökade med 2,7% sjönk produktiviteten i den totala
ekonomin med 0,6%. Under efterkrigstiden har det endast hänt ert gång
tidigare att produktiviteten minskat mellan två år. Mellan 1976 och 1977    61

 

Tabell 6:4 Produktion och produktivitet

Årlig procentuell förändring

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

 

	1986	1987	1988	1989	1990
Näringslivet Produktion Produktivitet	0,8 0,4	2.7 0,6	2,3 -0,8	1,8 0,4	1,0 0,5
- Industri Produktion Produktivitet	-0,5 0,2	3,9 4,3	3,8 2,3	2,5 2,2	1,8 1,8
— Privata ijänsler Produktion Produktivitet	2,3 0,8	4,2 2,2	3,0 -1,5	1,5 -0,1	0,8 -0,4
Oflfentliga tjänster Produktion	1,2	0,5	1,2	1,1	1,2
Totalt Produktion (BNP) Produktivitet	1,1 0,6	2,4 0,9	2,1 -0,6	1,6 0,3	1,0 0,3

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

sjönk produktiviteten med 0,1%, vilket berodde på en kraftigt minskad efterfrågan.

Inom den privata tjänstesektorn sjönk produktiviteten med 1,5%, trots att produktionen ökade med 3%. Det är svårt alt finna någon direkt förklaring till den fallande produktiviteten, vilket gör att den redovisade BNP-tillväxten kan visa sig för lågt beräknad.

För 1989 beräknas BNP öka med 1,6%. Produktionen inom näringslivet beräknas öka med knappt 2% medan den offentliga tjänsteproduktionen förväntas öka med drygt 1 %. Under de senaste åren har produktions­tillväxten inom näringslivet i huvudsak kunnat hänföras till industrin och privata tjänstesektorn. Under 1989 beräknas produktionen öka mest inom industrin medan den privata tjänstesektorns produktion inte förväntas öka i samma takt som de närmast föregående åren. Eftersom sysselsätt­ningen förväntas öka med drygt 1 % 1989 kommer produktiviteten fortsät­ta atl utvecklas svagt. Under 1990 beräknas BNP öka med 1,0%. Det är främst produktionen i näringslivet som förväntas öka i långsammare takt. Den lägre tillväxten medför en lägre sysselsättningsökning och en fortsalt svag ökning av produktiviteten.

I tabell 6:3 redovisas sektorernas andel av produktionen ( uttryckt i producentpriser) 1970, 1976, 1982och 1988. Mellan 1970och 1982ökade tjänstesektorns andel av BNP med drygt 5 procentenheter. Uppgången var i huvudsak hänföriig till den offentliga tjänsteproduktionen, även om en mindre uppgång kunde registreras för den privata tjänsteproduktionen. De varuproducerande sektorerna minskade sin andel i motsvarande grad un­der denna period, därav sjönk industrins andel av BNP med 4 procenten­heter. Sedan 1982 har dock de varuproducerande sektorerna ökat sin andel av produktionen. Industrins andel av BNP ökade med 1,5 procentenheter, medan den offentliga tjänsteproduktionens andel minskade i motsvarande grad.

Under 1970-och 1980-talet har BNP-tillväxten varit betydligt lägre i

62

 

Diagram 6:4   Relativ BNP-utveckling

Index 1980=100

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

 

105

105

 

100

100

 

-T--------- i-------- r-------- 1------- r

1970      1973      1976

—1---- 1---- 1---- 1---- r~

1979      1982      1985

Källor: Riksbanken, .statistiska centralbyrån och fitiansdepartementet

Sverige än bland genomsnittet av övriga OECD-länder. Under perioden 1982-1988 ökade BNP i Sverige med 15%, medan den genomsnittliga ökningen bland OECD-länderna uppgick till 23%, dvs. drygt 1 % per år mer än i Sverige. Även jämfört med OECD-Europa var den svenska tillväxten något lägre under denna period. Industriproduktionen har som tidigare nämnts utvecklats i ungefär samma takt som OECD-genomsnittel och betydligt bättre än i OECD-Europa. Den lägre tillväxten i Sverige beror således på atl övrig varuproduktion saml tjänsteproduktionen inte ökat lika mycket i Sverige som i omvärlden. Sett från användningssidan kan man konstatera att netloexporten utvecklats betydligt bättre i Sverige än OECD— genomsnittet under de senaste sex åren. Däremot har den inhemska efterfrågan inte ökat i samma takt i Sverige. Såväl privat kon­sumtion, offentlig konsumtion som investeringar har ökat mer i OECD-länderna än i Sverige under perioden 1982—1988.

Tabell 6:5 Andel av BNP per produktionssektor 1970-1988

(Mätt i 1980 års producentpriser)

 

	1970	1976	1982	1988
Jord- och skogsbruk	4,7	3,9	3,9	3.3
Industri	27.2	26,1	23.2	24,6
El-gas och vattenverk	1,9	2.4	2.9	3,5
Byggnadsverksamhet	9.5	8,5	8,2	7,9
Privata tjänster	35,3	.36,1	36,4	36.7
Oifentliga tjänster	21,3	23,1	25.5	24,0
Totalt	100	100	100	100

Källa: Statistiska centralbyrån

63

 

7 Arbetsmarknaden

7.1 Sysselsättning

Arbetsmarknaden har under de två senaste åren karaktäriserats av en hög och växande efterfrågan på arbetskraft. Detta har resulterat i en snabbt stigande sysselsättning och en påtaglig reduktion av arbetslösheten, men även i ett kraftigt ökat utbud av arbetskraft.

Under 1988 nyanmäldes vid arbetsförmedlingarna i genomsnitt drygt 60000 lediga platser varje månad, vilket innebar en uppgång med 18% från 1987. Efterfrågan på arbetskraft steg successivt under året och i slutet av 1988 låg nivån på nyanmälda lediga platser säsongrensat på nära 70000 platser per månad. Under åren 1982 — 83, då efterfrågan på arbetskraft var som lägst, nyanmäldes drygt 30000 nya platser per månad. Elt mått på balansen mellan utbudet av och efterfrågan på arbetskraft utgörs av rela­tionen mellan antalet arbetssökande, såväl arbetslösa som ombylessökan-de, och antalet lediga platser. Under 1988 var antalet arbetssökande per ledigt jobb 2 1/2, vilket kan jämföras med 1983 då det fanns i genomsnitt 5 1/2 arbetssökande per ledigt jobb.

Bristen på arbetskraft är idag ett allvarligt problem. Del fanns drygt 50000 obesatta vakanser i början av 1989, vilket var 10% fler än i början av 1988 och nära en fördubbling jämfört med 1983. Ett annat mått på arbetskraftsbristen ger konjunkturinstitutets konjunklurbarometer där ca 60% av industriföretagen i mars 1989 uppgav brist på yrkesutbildad arbetskraft och över 30% av företagen angav brist även på icke yrkesutbil­dad arbetskraft. Vakanstiderna för lediga platser inom industrin har också

Prop.1988/89:150 Bil. 1.1

 

Diagram 7:1    Lediga platser

Säsongrensat, glidande medelvärden

80000

80000

 

60000

60000

 

40000

40000

Kvarstående

20000

20000

 

O

TriTmnmrTii

iirrnTtmtTHiii

TTiTtTrriinriTrmimnnirnrinrrmnrriTT

1979 1980 1981 1982 1983 1984 1905 1986 1987 1988

Källa: AMS

ni- O

64

 

stigit under de senaste åren, men är väsentligt kortare än vid tidigare högkonjunkturer, vilket lyder på en relativt hög grad av flexibilitet på arbetsmarknaden.

Tendenserna till brist på arbetskraft på olika delar av arbetmarknaden skall inte enbart ses som en konsekvens av låg arbetslöshet, utan även som ullryck för strukturella obalanser och all kraven på utbildning och erfaren­het har ökat. Bristen på arbetskraft har ökat trots en snabb tillväxt av arbetskraft och sysselsättning. Under 1988 var 62000 fler sysselsatta än under 1987, vilket innebar en tillväxt på nära 1 1/2%. Hela denna syssel­sättningsuppgång avsåg heltidssysselsatta, medan antalet deltidssysselsatta istället minskade. Nedgången av antalet deltidsarbetande var särskilt mar­kant för gruppen med kort deltid. Den genomsnittliga medelarbetsliden räknat per sysselsatt steg med en halv procent.

Sammantaget har sysselsättningen de senaste sex åren vuxit med 225 000 personer eller 5 %. Under sexårsperioden 1976-82 steg sysselsätt­ningen med 145000 personer. Mätt i limmar har de senaste sex åren sysselsättningsmässigt varit än mer expansiva eftersom medelarbetsliden, till skillnad från under 1970-talet, stigit sedan 1981. Den totala volymen arbetade limmar är nu tillbaka på samma nivå som i millen på 1960-lalet. Den stigaride medelarbetstiden under 1980-talet har emellertid inte gett upphov lill en motsvarande produktionstillväxt. BNP per sysselsatt har istället vuxit i samma takl som under 1970-talet. Den stigande medelar­betstiden avspeglas istället i en långsammare produktivitetsutveckling. Della var särskilt markant 1988 då volymen av arbetade timmar steg mer än BNP.

Jord- och skogsbrukssektorn svarade 1988 för 3,8% av den totala syssel­sättningen, varav tre fjärdedelar inom jordbruket. Sektorns sysselsättning har trendmässigl minskat med 3 — 4 000 personer per år och i mitten av 1970-talel var motsvarande andel 5 112 %. Nedgången har tenderat att vara särskilt snabb under perioder då efterfrågan på arbetskraft varit stark på andra delar av arbetsmarknaden. Även under 1989 och 1990 väntas syssel-

Prop, 1988/89:150 Bil. 1.1

Tabell 7:1 Arbetsmarknad

Tusental personer (i åldrarna 16 — 64 år)

 

 

	Nivå 1988	Föränd	ring frän	föregående år
		1985	1986	1987	1988	1989	1990
Sy.s.selsältnittg:
Jord- och skogsbruk	168	-  6	-  9	-   1	-  3	- 4	- 2
Industri	1018	18	11	5	4	3	0
Byggnadsverksamhet	279	-   1	0	15	1	3	0
Privata tjänster	1562	14	30	6	44	32	15
Kommunal verksam-
het	1 174	23	-   1	8	20	13	13
Statlig verksamhet	194	0	- 4	4	-  7	-  2	-  1
Totalt	4399	47	29	36	62	45	25
Arbetskraften	4471	38	23	22	50	40	35
Arbetslöshet	72	-12	-  8	-14	-12	-  5	-hlO
% av arbetskraften	1,6	2,4	2,2	1,9	1,6	1,5	1,7

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartmentet.

65

5   Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

sättningen i sektorn fortsätta minska. Det kan noteras alt av del totala    Prop. 1988/89: 150 antalet sysselsatta i åldrarna över 64 år återfinns en förhållandevis stor    Bil. 1.1 andel, ca 30%, i jord- och skogsbrukssektorn, vilket 1988 motsvarade 20000 personer.

Enligt arbelskraftsundersökningarna har antalet sysselsatta inom indu­strin, efter en snabb ökning åren 1984 — 86, de senaste två åren vuxit något långsammare. Jämfört med högkonjunkluråren 1979 — 80 var 1988 ca 20000 färre personer sysselsatta inom industrin. De senaste två årens sysselsättningsökning faller helt på verkstadsindustrin, medan andra delar av industrin minskat sin sysselsättning.

Såväl sysselsättning som produktion inom industrin hämmas av brist på arbetskraft. Inom delar av industrin rapporteras mycket höga bristtal, i mars 1989 rapporterade t.ex. nära 90% av företagen i transportmedelsin­dustrin brist på arbetskraft. Med hänsyn lill att industriproduktionen väntas växa långsammare i år och nästa år än vad den gjort under de senaste åren beräknas antalet sysselsatta inom industrin inte fortsätta växa under 1989 och 1990. Tillväxten under loppet av 1988 medför dock en uppgång mellan årsgenomsnitten 1988 och 1989.

De senaste åren har verksamheten inom byggsektorn expanderat kraf­tigt, vilket resulterat i en mycket påtaglig sysselsättningsuppgång och re­duktion av byggarbetslöshelen. I februari 1989 var arbetslösheten bland byggnadsarbetare 3,3%, vilket torde vara bland de lägsta arbetslöshetstal som uppmätts för denna yrkeskategori i februari månad. Sysselsättnings-statistiken för byggsektorn är förenad med stor osäkerhet, men tillgänglig statistik pekar på en uppgång av antalet sysselsatta på ca 5 — 6 % under åren 1987 och 1988. Del är sannolikt alt denna uppgång möjliggjorts genom att grupper som under de svaga åren i början på 1980-talet lämnade byggsek­torn, nu har återvänt. Trots den utomordentligt starka sysselsättningsupp­gången har bristen på arbetskraft i byggsektorn vuxit till en mycket hög nivå. 1 konjunkturinstitutets byggbarometer i mars 1989 uppgav 80% av byggföretagen bristen på byggnadsarbetare som det främsta hindret för en fortsatt expansion. Under 1989 och 1990 beräknas byggverksamheten växa betydligt långsammare än i fjol. Med hänsyn lill brislen på arbets­kraft torde ändå sysselsättningen komma att öka i år. Under 1990 beräk­nas dock byggsysselsätlningen vara oförändrad.

Efter en relativt svag utveckling under 1987 expanderade sysselsättning­
en i den privata tjänsteseklorn myckel kraftigt i fjol och stod för två
tredjedelar av den totala sysselsättningsuppgången. Särskilt kraftig var
uppgången i storstadslänen. Den mest expansiva delbranschen var upp­
dragsverksamhet m.m., som innefattar konsultföretag, reklambyråer etc.
Den privata tjänstesektorns sysselsättningsutveckling har de senaste åren
visat sig svår alt förutsäga. Såväl den svaga utvecklingen 1987 som den
kraftiga ökningen 1988 var överraskande mot bakgrund av tjänstesektorns
produktionsutveckling med en tillväxt på 4% 1987 och 3% 1988. 1 år och
nästa år väntas den privata tjänstesektorns sysselsättning växa betydligt
långsammare, bl, a. med hänsyn till all en uppbromsning av den privata
konsumtionens tillväxt medför en svagare utveckling inom handeln och
alt den privata tjänsteseklorn i högre grad än andra delar av näringslivet   

påverkas av den föreslagna höjningen av den allmänna löneavgiften.

Efler en relativt svag utveckling under 1987 expanderade sysselsättning- Prop. 1988/89: 150 en i den privata tjänstesektorn mycket kraftigt i fjol och stod för två Bil. 1.1 tredjedelar av den totala sysselsättningsuppgången. Särskilt kraftig var uppgången i storstadslänen. Den mest expansiva delbranschen var upp­dragsverksamhet m.m., som innefattar konsultföretag, reklambyråer etc. Den privata tjänstesektorns sysselsättningsutveckling har de senaste åren visat sig svår att förutsäga. Såväl den svaga utvecklingen 1987 som den kraftiga ökningen 1988 var överraskande mol bakgrund av tjänstesektorns produktionsutveckling med en tillväxt på 4% 1987 och 3% 1988. I år och nästa år väntas den privata tjänstesektorns sysselsättning växa betydligt långsammare, bl.a. med hänsyn till att en uppbromsning av den privata konsumtionens tillväxt medför en svagare utveckling inom handeln och att den privata tjänstesektorn i högre grad än andra delar av näringslivet påverkas av cfen föreslagna höjningen av den allmänna löneavgiften.

Efter stagnationen under åren 1985 och 1986 ökade den kommunala sysselsättningen återigen under 1987 och 1988. Den totala offentliga sys­selsättningen omfattade 1988 31% av alla sysselsatta. Detta är ungefär samma andel som 1982, men 5 procentenheter mer än 1976. Den kommu­nala sysselsättningen har under de senaste månaderna utvecklats svagare än under förra året, vilket tyder på att den allmänt höga efterfrågan på arbetskraft begränsar kommunernas möjligheter atl expandera sysselsätt­ningen. Både under 1989 och 1990 beräknas den kommunala sysselsätt­ningen fortsätta växa, men i en långsammare takt än 1988.

Del finns idag få tecken på all efterfrågan på arbetskraft skulle mattas av. Även om inflödet av lediga platser har minskal något de allra senaste månaderna, ligger det fortfarande på en myckel hög nivå. Länsarbets­nämndernas bedömningar i februari av utvecklingen under 1989 innebar i de flesta fall en fortsatt stark arbelskraftsefterfrågan och brist på arbets­kraft. Mol bakgrund av atl produktionstillväxten nu förutses bli lägre, bl. a. som en följd av de åtgärder som nu föreslås, beräknas sysselsättning­en växa i en successivt allt långsammare takt. Förändringen mellan årsge­nomsnitten 1988 och 1989 dras dock upp av den snabba sysselsättningsex­pansionen i slutet av 1988 och antalet sysselsatta väntas öka med 45000 personer. År 1990 begränsas sysselsättningsökningen lill 25000 personer.

7.2 Utbudet av arbetskraft

Den starka efterfrågan på arbetskraft under 1988 återspeglades även i en påtaglig uppgång av arbetskraftsdeltagandet och en snabb tillväxt av ar­betskraftsutbudet. Andelen av befolkningen i yrkesaktiva åldrar (16 — 64 år) som dellog i arbetskraften steg med 0,6 procentenheter lill 84% och antalet personer i arbetskraften ökade med 50000.

Även befolkningsutvecklingen gav under 1988 ett betydande bidrag lill
arbetskraften. Befolkningen i de yrkesaktiva åldrarna ökade med 23000
personer, vilket kan jämföras med 14000 1987 och en i stort sett oföränd­
rad befolkning under åren 1985 — 86. Merparten av befolkningsökningen
1988, uppskattningsvis 17000, kan tillskrivas en hög nelloinvandring.
Under loppet av året invandrade 50000 personer, vilket var den högsta    

 

Tabell 7:2 Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper

Ärsmedeltal 1987 och förändring i procentenheter

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

 

 

	Nivå 1988	Föränd	ring frän	föregående år
		1985	1986	1987	1988	1989	1990
16-19 år, män kvinnor	45,3 49,5	0,9 1,5	-0,2 -2,2	-2,6 -1,1	0,7 1,1	0,3 0,3	0,2 0,2
20-24 år, män kvinnor	84,2 80,9	0,1 0,6	-1,3 -0,1	-1,1 -1,8	2,3 0,9	1,0 1,0	0,4 0,4
25-54 år, män kvinnor	94,7 90,8	0,3 0,8	0,1 0,9	-0,1 0,1	0,0 0,4	0,0 0,4	0,0 0,2
55-64 år, män kvinnor	74,9 64,1	-0,2 0,3	-0,5 1,5	1,0 2,7	0,0 0,6	0,1 0,6	0,0 0,4
Totalt	84,0	0,8	0,3	0,1	0,6	0,4	0,3

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU), konjunkturinstitutet och finansdepartmen­tet.

invandringen sedan åren 1969-70. Utvandringen uppgick rill drygt 20000 personer, varför neltotillskottet till befolkningen blev 30000 perso­ner. Uppskattningsvis tre fjärdedelar av denna nettoinvandring är perso­ner i yrkesaktiva åldrar.

Även förskjutningar i befolkningens åldersmässiga sammansättning bi­drog positivt till arbetskraftens tillväxt genom att befolkningen ökade i åldergrupper med högt arbetskraftsdeltagande, medan den minskade i åldersgmpper med lågt arbetskraftsdeltagande. Sammantaget motsvarade förändringar i befolkningens storiek och ålderssammansättning cirka hälf­ten av arbetskraftens tillväxt. Det bör dock noteras att det bidrag till arbetskraftens tillväxt som härör från befolkningsutvecklingen sprids ul över flera år. En slor del av nettoinvandringen består nämligen av flykting­ar som kommer in på arbetsmarknaden först efter en längre tidsperiod.

Befolkningsfaktorns bidrag till arbetskraftens tillväxt var större under 1988 än vad den varit tidigare år. Förändringar i befolkningen har under 1970- och 1980-talen bidragit till arbetskraften med i genomsnirt ca 12000 personer per år. Under 1970-talet svarade förändringar i befolkningen endast för en fjärdedel av arbelskraftstillväxten, medan bidraget från befolkningsförändringar under 1980-talet svarat för ungefär halva arbels­kraftstillväxten.

För innevarande år och nästa år har nettoinvandringen antagits uppgå till 20000 personer vardera året. Den lägre neltoinvandringen kompense­ras av en något högre inhemsk befolkningsökning. Förskjutningar i ålders­sammansättningen beräknas ge ett något större bidrag lill arbetskraften än under 1988. Sammantaget innebär detta att befolkningsutvecklingens bi­drag till arbetskraften väntas bli av samma storleksordning som under 1988.

Under 1988 ökade arbetskraftsdeltagandet särskilt markant i ungdoms­grupperna. För den yngsta åldersgmppen, ungdomar i åldern 16-19 år, steg arbetskraftstalet med nära en procentenhet 1988. För denna gmpp har arbetskraftsdehagandet under det senaste decenniet reducerats med mer än 10 procentenheter, till följd av art fler går i gymnasieskolan. Det

68

 

förbättrade arbetsmarknadsläget kan ha inneburit att fler väljer all för­värvsarbeta och att arbeta vid sidan av studiema. För de äldre ungdomar­na i åldern 20-24 år utvecklades arbetskraftsdeltagandet mycket svagt under första hälften av 1980-talet, främst lill följd av en kärv arbetsmark­nad. Den kraftiga uppgången av AK-talen 1988 skall ses mot bakgmnd av att ungdomsarbetslösheten reducerats påtagligt. I prognosen för 1989 och 1990 har antagits att ungdomarnas arbetskraftsdeltagande fortsätter öka, men i en något mindre omfattning än 1988.

Arbetskraftsdeltagandet bland de vuxna kvinnoma växer nu i en betyd­ligt långsammare takt än under 1970-talet och början på 1980-talet. Un­dantaget är kvinnor över 55 år, där arbetskraftsdeltagandet fortsätter att växa i relativt snabb takt. Denna utveckling avspeglar att potentialen för ett ökat kvinnligt arbetskraftsdeltagande successivt minskar i takt med att äldre generationer av kvinnor med lågt arbetskraftsdeltagande lämnar den yrkesaktiva befolkningen samtidigt som yngre generationer med högt arbetskraftsdeltagande når upp i högre åldrar. I prognosen för 1989 antas kvinnomas AK-tal förändras på samma sätt som under 1988, men något långsammare 1990. För de vuxna männen har arbetskraftsdeltagandet ökat marginellt 1988 och beräknas bli oförändrat 1989 och 1990.

Sammantaget beräknas befolkningstillväxt och ökat arbetskraftsdeka-gande ge en tillväxt av arbetskraften på 40000 personer 1989 och 350001990.

Sedan 1986 omfattar de månatliga arbetskraftsundersökningaraa inte personer som är 65 år eller äldre. För gmppen mellan 65 och 74 år görs emellertid en specialundersökning under fjärde kvartalet varje år. Enligt denna undersökning deltog fjärde kvartalet 1988 74000 personer i åldrar-

Prop, 1988/89:150 Bil. 1.1

Diagram 7:2   Arbetslöshet

Procent. 3-månaders glidande medelvärde på säsongrensade värden

3.5

2.5

0.5

U   TnntiiiiiuniiiiriiiiiiiinnririTiiiinniiiiriiiiiiiiTiMHnuiiiiiiTTiiiiiiiiiinTiiiiiiiiiTtiiiiiiiiiiTTiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiriiiiTMiiTiiriiiintir' O

1976   1978   1980   1982   1984   1986   1988

Källa: Statistiska centralbyrån (AKU).

69

 

Tabell 7:3 Relativ arbetslöshet i olika åldersgrupper

Procentandel av arbetskraften i respektive åldersgrupp

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

 

	1982	1983	1984	1985	1986	1987	1988
16-I9år	9,3	9,2	4,3	4,1	3,6	3,5	3,0
20-24 är	5,1	5,7	5,5	5,3	5,1	4,4	3,5
25-54 är	2,0	2,2	2.0	1,8	1,7	1,4	1,2
55-64 är	1,9	2,4	2,8	2,5	2,1	2,0	1,6
Totalt	2,6	2,9	2,6	2,4	2,2	1,9	1,6

.4nm: Siffrorna för åren 1982— 1986 har reviderats med hänsyn till omläggningen av mätmetod i AKU

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU), konjunkturinstitutet och finansdepartemen­tet

na 65-74 år i arbetskraften, vilket motsvarade 8,8% av befolkningen i dessa åldrar. Detta innebar en markant uppgång av arbetskraftsdeltagan­det, med drygt en procentenhet, och en tillväxt av arbetskraften med nära 10000 personer i dessa åldersgmpper, jämfört med motsvarande under­sökning 1987..Uppgången i arbetskraftsdeltagandet var särskilt påtaglig bland de äldre kvinnorna. Merparten av de sysselsatta i dessa åldersgmp­per är egna företagare, men den kraftiga uppgången 1988 gällde i första hand anställda, vilket kan tolkas som att allt fler behåller sin anställning efter pensionsåldern.

7.3 Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Den genomsnittliga arbetslösheten under 1988 uppgick lill 1,6 % av arbets­kraften, vilket motsvarar 72000 personer. Jämfört med 1987 innebar det en nedgång med 0,3 procentenheter och jämfört med 1983, då arbetslöshe­ten var som högst, en halvering. De senaste månadema har arbetslösheten fortsatt att sjunka och var i febmari 1989 knappt 1,5% i säsongrensade tal. Förbättringen av arbetsmarknadsläget 1988 var speciellt påtaglig för ung-domsgmpperna. Arbetslösheten i åldersgmppen 20 — 24 år reducerades med en hel procentenhet lill 3,5%.

Det förbättrade arbetsmarknadsläget har gällt hela landet. Mellan 1987 och 1988 reducerades arbetslösheten i samtliga län. Skogslänens arbetslös­het minskade t. o. m. något mer än storstadslänens. Den förbättrade ar­betsmarknaden i skogslänen visade sig också i att arbetskraftsdeltagandet i dessa län steg mer än i storstadslänen och att det utflyttningsöverskott som regionen haft tidigare under 1980-talet, vändes till ett litet inflyttnings­överskott. Fortfarande var dock arbetslösheten 1988 en procentenhet hög­re i skogslänen än i storstadslänen, 2,4% mot 1,3%. Arbetskraftsdeltagan­det skiljde 3,5 procentenheter, vilket motsvarar ett potentiellt arbetskrafts-tillskott i skogslänen på över 35000 personer. I åldersgmppema över 55 år var skillnaden i arbetskraftsdeltagande hela 9 procentenheter men även för ungdomarna kunde noteras en skillnad på 4 procentenheter.

Den väntade försvagningen av sysselsättningstillväxten mot slutet av året och under nästa år beräknas medföra en viss ökning av arbetslösheten

70

 

Tabell 7:4 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska				1 åtgärder				Prop. 1988/89:150
Tusental, genomsnitt per år								Bil. 1.1
	1982	1983	1984	1985	1986	1987	1988
Sysselsättnings-
skapande åtgärder	44	59	93	67	53	40	29
-    beredskapsar-
bete	44	59	41	24	19	17	14
— ungdomslag	-	-	31	31	24	18	10
-      rekryterings-
stöd	-	-	21	12	10	6	5
Arbetsmarknads-
utbildning (AMU)	35	38	37	33	34	36	40
Företagsutbild-
ning'	4	5	2	3	4	3	4
Åtgärder  för  ar-
bets-
handikappade	62	66	68	73	79	82	84
Totalt	145	168	200	176	170	161	159

' Utbildning vid permitteringshot, flaskhalsulbildning m. m.

 Samhall, lönebidrag, arbetsmarknadsinstitut (AMI) och offentligt skyddat arbete.

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS)

nästa år. Räknat som årsgenomsnitt blir dock arbetslösheten 1989 något lägre än förra året, 1,5 %, medan den nästa år blir 1,7 %.

Trots den starka efterfrågan finns fortfarande gmpper som kvarstår i arbetslöshet under längre perioder. Under 1988 hade i genomsnitt 21 % av de arbetslösa, eller 15000 personer, varit utan arbete längre tid än sex månader. Långtidsarbetslösheten har dock reducerats kraftigt de senaste åren och har minskat även som andel av den totala arbetslösheten. Jämfört med tidigare år då arbetslösheten har varit lika låg som under 1988, var dock andelen långtidsarbetslösa högre. Detta gäller speciellt för de äldre arbetslösa.

Under de senaste åren har det skett en förskjutning av tyngdpunkten i arbetsmarknadspolitiken mot mer utbudsinriktade åtgärder. Della inne­fattar bl. a. en ökad omfattning på utbildnings- och rehabiliteringsinsatser och en förstärkning av platsförmedlingen, medan omfattningen på de sysselsättningsskapande åtgärdema har reducerats kraftigt. Antalet perso­ner sysselsatta I beredskapsarbeten var ca 14000 personer 1988, vilket var den lägsta nivån sedan 1970. Antalet ungdomar i ungdomslag, som 1984 — 85 uppgick lill drygt 30000 eller nära 20% av arbetskraften i åldrarna 18-19 år, var under 1988 ca 10000. Regeringen har nyligen föreslagit att ungdomslagen ersätts med s. k. inskolningsplatser för de ungdomar i åld­rarna 18-19 år som inte får arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Eftersom inskolningsplatsema avser heltidsarbeten och gäller hela arbets­marknaden innebär förslaget en förskjutning av åtgärderna för ungdomar närmare den reguljära arbetsmarknaden, vilket underlättar en övergång till ordinarie arbeten vid det arbetsmarknadsläge som nu råder.

Arbetsmarknadsutbildningen har byggts ul under de senaste två åren och omfattade i genomsnitt drygt 40000 elever 1988 mot 34000 elever 1986. Denna uppgång skall ses mot bakgmnd av den växande bristen på

71

 

arbetskraft och höjda krav på utbildning och erfarenhet vid rekrytering av    Prop. 1988/89:150
arbetskraft.                                                                 Bil. 1.1

Trots en stigande efterfrågan på arbetskraft har antalet personer som är sysselsatta i speciella program för arbetshandikappade fortsatt atl växa, om än i en långsammare takt än tidigare. Totalt omfattade denna typ av åtgärder 83000 personer 1988, vilket var 15000 fler än 1984. Antalet sysselsatta i Samhall, i offentligt skyddat arbete eller med lönebidrag har därmed blivit större än antalet personer som omfattas av sysselsättnings­skapande åtgärder och arbetsmarknadsutbildning tillsammans.

72

 

8 Löner och priser

8.1 Löner

Lönesummestatistiken i nationalräkenskaperna tyder på att timlönerna för samtliga löntagare ökat med 7,2% mellan helåren 1987 och 1988, se tabell 8.1. Den avtalsmässiga kostnadsökningen beräknas till 4,3% och löneglidningen till 2,9% för hela ekonomin. Statistiska centralbyråns för-Ijänststatistik för industriarbetare tyder på en genomsnittlig limförtjänst-ökning för denna kategori på 8,4% mellan helåren 1987 och 1988.

Avtalsrörelsen 1988 i den privata sektorn kännetecknades av för­bundsvisa förhandlingar. De flesta avtal inom den privata sektorn var ettåriga. Den totala timlöneökningen inom LO-SAF-områdel resp. PTK-SAF-området uppskattas till ca 7 1/2-8% mellan helåren 1987 och 1988. Inom de båda avtalsområdena förekommer s.k. överhäng lill 1989, dvs. kostnadseffekter 1989 som uppkommit till följd av atl löneökningar enligt 1988 års avtal lades ul sent under året. Inom vissa branscher, främst i den privata tjänstesektorn, gav de förbundsvisa överenskommelserna en av­talsmässig löneökning 1988 som avsevärt översteg den genomsnittliga. Enligt den s.k. andrakvartalsslatistiken, som produceras av LO och SAF gemensamt samt parternas avlalsberäkningar gällande avtalade löneök­ningar som lagts ut efter andra kvartalet 1988, har lönekostnadsökningar­na under 1988 för företag inom hemmamarknadssektorn betydligt översti­git lönekostnadsökningarna inom exportindustrin.

Löneavtalet 1988 för den statliga sektorn var ettårigt och innebar en nivålöneökning om 6,6%. Eftersom en del av de avtalade löneökningarna för 1988 lades ut under senare delen av året blev den avtalsmässiga kostnadsökningen för 1988 lägre, ca 4 1/2%. Detta ger i sin tur en kost­nadseffekt, ell s.k. överhäng, tiH 1989. Om den s.k. struktureffekten, en effekt som främst beror på all lönesystemet innehåller automatiska påslag efter en viss tids tjänstgöring, inkluderas stiger den totala kostnadsökning-

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Tabell 8:1 Timlöner och arbetskraftskostnader

Årlig procentuell förändring

 

	Samtliga	löntagare		Industriarbetare
	Avtal	Löne-	Tim för-	Avtal	Löne-	Timför-	Sociala	Arbets-
		glidning	tjänst		glidning	tjänst	kost­nader	krafts­kostnader
1980	7,4	1,9	9,3	6,1	3,2	9,3	0,8	10,2
1981	6,2	2,5	8,7	5,9	4,2	10,1	0,5	10,7
1982	4,6	1,5	6,1	4,1	3,5	7,6	0,2	7,8
1983	4,7	1,4	6,1	3,8	2,9	6,7	2,4	9,3
1984	5,7	2,4	8,1	6,2	4,1	10,3	-0,1	10,2
1985	4,2	3,2	7,4	3,8	3,7	7.5	0,2	7,7
1986	6,1	2,1	8,2	3,9	3,5	7,4	0,0	7,4
1987	3,6	2,8	6,4			6,4	0,6	7,0
1988	4,3	2,9	7,2			8,4	0,0	8,4

Antn.: Uppgifterna för samtliga löntagare baserar sig på lönesummestatstik. Uppgifterna för industriarbetare
grundar sig på förtjänststatistik. Förtjänststatistiken har i förekommande fall kompletterats med engångsbe­
lopp, som ej ingår i SCB:s statistik.
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet. 73

 

en för den statliga sektorn lill ca 5% 1988. Det s.k. överhängd till 1989 beräknas till drygt 2%.

1 den kommunala sektorn träffades elt tvåårsavtal 1988. Den avtalsmäs­siga nivålöneökningen 1988 resp. 1989 uppgick till ca 8 1/2% resp. drygt 3%. Även på den kommunala sektorn lades en del av de avtalade löneök­ningarna för 1988 ut under senare delen av året. Den avtalsmässiga kost­nadsökningen för 1988 blev därför lägre, ca 5 1/2% vilket således ger ell s.k. överhäng till 1989. Om den s.k. struktureffekten inkluderas, stiger löneökningen med ylleriigare ca 1/2% 1988. Den avtalsmässiga kostnads­ökningen 1989 beräknas uppgå till ca 41/2%. På motsvarande sätt skapas ett visst överhäng lill 1990. Avtalet på den kommunala sektorn innebär vidare atl förutsättningarna för en mer decentraliserad lönesättning inom kommuner och landsting ökar. Huruvida delta kommer att leda till ytterli­gare löneökningar på det kommunala området kan bedömas först när resultatet av de lokala förhandlingarna sammanställts.

Enligt konjunkturinstitutets avlalsberäkningar ger överhängd från de avtalsområden som har ettårsavlal, ett bidrag till den totala kostnadsök­ningen om drygt 1 % 1989. Inkluderas även de tvåårsavtal som har slutits för 1988 och 1989 uppgår bidraget till den totala kostnadsökningen till drygt 2 1/2% 1989. Tvåårsavialen för 1988 och 1989 beräknas därutöver ge upphov till ett begränsat överhäng lill 1990. Bidraget från dessa till den totala kostnadsökningen uppskattas till ca 1/2% 1990.

Timlöneökningen i svensk industri ligger på en hög nivå jämfört med OECD-området, se diagram 8:1 (Med OECD-området avses här de länder,

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

 

Diagram 8:1    Nominell timlön inom industrin

Årlig procentuell förändring, nationell valuta

12

12

 

10 -

10

13  OECD-länder

2-

0

o

1980  1981  1982  1983  1984  1985  1986  1987  1988

Anm.: De 13 OECD-länderna är sammanvägda enligt vae lands betydelse som konkurrent till Sverige på världsmarknaden

Källor: OECD, statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdeparte­mentet

74

 

exkl. Spanien och Schweiz, som ingår i den svenska valutakorgen. De s.k. Prop. 1988/89: 150 korgländerna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkur- Bil. 1.1 rent till Sverige på världsmarknaden). Löneökningstakten i den svenska industrin har under 1980-talet legal kvar i intervallet 6 1/2%- 10% per år, medan den i OECD-området har sjunkit till drygt 4% 1988: 1 Sverige har limförtjänsten för industriarbetare sligit med 8,4%, medan den i För­bundsrepubliken Tyskland och i Japan, vilka är den svenska industrins två viktigaste konkurrentländer på världsmarknaden, bedöms ha ökat med drygt 4% 1988.1 Förenta staterna har timlöneökningen för industriarbeta­re uppgått lill drygt 2% 1988. För 1989 och 1990 uppskattas timlönen inom industrin i OECD-området stiga med ca 5% per år.

I slutet av mars 1989 slöts eU löneavtal för 1989 och 1990 mellan LO och SAF. (Metallindustriarbetareförbundet och Verkstadsföreningen omfattas ej av överenskommelsen). Avtalet ger, enligt parterna, en genomsnittlig avtalsmässig nivåhöjning om ca 5 1/2% 1989 resp. ca 3 1/2% 1990. Löne­kostnadsökningen för 1989 blir dock högre då det s. k. överhängd på LO-SAF-området uppgår till ca 1 1/2% 1989. Det finns inga större överhäng till 1990 på LO-SAF-området såsom avtalet är utformat.

På några avtalsområden har löneavtal ännu inte slutils för 1989. För 1990 finns för närvarande enbart överenskommelsen mellan LO och SAF. De löneavtal som hittills slutits för 1989 innebär att någon markerad dämpning inte sker i år. Beräkningar för den svenska eknomins utveckling i år baseras därför på en beräkningsteknisk framskrivning av löneökning­arna med ca 7 %. En redan beslutad höjning av ATP-avgiften drar upp arbetskraftskostnaden med ytterligare 0,3 procentenheter. Vidare har hän­syn tagils till den nu föreslagna tillfälliga höjningen på 2% av den allmän­na löneavgiften fr.o.m. I september i år och 16 månader framåt. (I Stockholmsregionen föreslås en ytterligare höjning om 3%. Den kommu­nala sektorn föreslås undantagen från den extra höjningen).

Bedömningen avseende den svenska ekonomin 1990 är baserad på ett anlagande all timlönerna ökar med 4%, dvs. ungefär samma ökningstakt som i våra konkurrentländer på världsmarknaden.

8.2 Priser

Prisökningstaklen i Sverige har under större delen av 1980-talet överstigit
omvärldens, se diagram 8:2. 1 diagrammet jämförs prisutvecklingen i
Sverige med prisutvecklingen i hela OECD-området och med 14 s.k.
korgländer, de länder exkl. Spanien som ingår i den svenska valutakorgen.
Ländema är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till
Sverige på världsmarknaden, vilket innebär att låginflationsländer som
Förbundsrepubliken Tyskland och Japan har stor vikt. För hela OECD har
den privata konsumtionen i resp. land använts som vikt. OECD-området
inkluderar några länder med myckel höga inflationslal vilket drar upp
områdets medelvärde. Konsumentpriserna i hela OECD resp. i de 14
korgländema steg med 3,8% resp. 2,5% 1988. Konsumentpriserna i hela
OECD beräknas öka med 4 1/2% per år 1989 och 1990. 1 viktiga konkur­
rentländer som Förbundsrepubliken Tyskland och Japan förväntas konsu-  

 

Diagram 8:2    Konsumentprisindex

12-månaders förändringstal, utfall t.o.m. mars 1989 för Sverige och februari 1989 för OECD.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

 

1986

TTmmlTTTTl  O

1988

Anm.: De 14 OECD-länderna är sammanvägda enligt vae lands betydelse som konkurrent lill Sverige på världsmarknaden.

Källor: OECD, statistiska centralbyrån, konjunkturinslilutet samt finansdeparte-■ mentet.

mentprisema öka med ca 2% 1989 och 1990 och i Förenta Staterna med 4 1/2% per år.

Under loppet av 1988 steg konsumentprisindex (KPI) i Sverige med 6,1 %, se tabell 8:2. Mellan årsgenomsnitten 1987 och 1988 uppgick KPI-ökningen till 5,8%. Ijanuari 1987 trädde ett allmänt prisstopp i kraft, som i december 1987 ersattes av en skyldighet att förhandsanmäla prishöjning­ar till statens pris- och konkurrensverk (SPK). Denna förhandsanmäl­ningsskyldighet upphörde successivt under första halvåret av 1988 och avsåg under andra halvåret endast byggnadsmaterial där anmälningsskyl­digheten kvarstod t.o. m. december 1988.

Tabell 8:2 Konsumentpriser

Årlig procentuell förändring och bidrag därtill

	1985	1986	1987	1988	1989	1990
KPI dec.-dec.	5,8	3,2	4,9	6,1	8,3	4,0
Därav hänförs till:
Importpriser	0,0	-1,3	0,7	0,6	1,0	0,6
Jordbrukspriser	0,5	0,3	0,5	0,5	0,9	0,0
Bostäder	1,5	0,7	1,2	1,7	1,3	1,3
Indirekta skatter	0,2	0,2	0,6	1,0	1,9	0,0
Diverse taxor	0,3	0,5	0,4	0,4	0,6	0,3
Övriga inhemska
kostnader	3,3	2,8	1,5	1,9	2,6	1,8
KPI årsgenomsnitt	7,4	4,2	4,2	5,8	7,2	6,0
Implicitprisindex	6,9	4,6	5,5	6,0	7,3	6,0

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

76

 

Det kan noterats att företagen under 1988 höjt priserna mer på hemma- Prop. 1988/89:150 marknaden än på exportmarknaden, se tablå. Detta är ett prissättnings- Bil. 1.1 mönster som förekommit under de senaste åren. Sänkningen 1987 torde lill stor del bero på att prisstoppet hållit nere hemmamarknadspriserna. Det är sannolikt att den högre inhemska kostnadsutvecklingen och den starka efterfrågeutvecklingen på hemmamarknaden ligger bakom företa­gens prissättningsbeteende.

Hemmamarknadspris/exportpris för bearbetade varor

Procentuell förändring mellan årsgenomsnitten

1984     1985     1986     1987     1988

Relativpris                  2,0        0,8        1,8        -0,2      2,3

Anm.: Relativpris enligt producentprissystemet. Dessa priser avviker något från priserna enligt utrikeshandelsstatisliken.

Hittills under 1989 (mellan december 1988 och mars 1989) har KPI stigit med 2,3%. Inflationstakten räknad som 12-månaders förändringstal, (dvs. från mitten av mars 1988 till mitten av mars 1989), uppgår till 6,5%.

Bedömningen av prisutvecklingen 1989 och 1990 utgår ifrån prognoser och antaganden om arbetskraftskostnader, produktivitetsutveckling, im­portpriser m. m. och innefattar kalkyler av hur dessa faktorer kan tänkas påverka prisutvecklingen. Timlöneökningen antas, som tidigare nämnts, vara 7% 1989 resp. 4% 1990. Effekten av den tidigare beslutade höjningen av ATP-avgiften har beaktats. Vidare har hänsyn tagils till den nu föreslag­na tillfälliga höjningen av den allmänna löneavgiften. Produktivitetsut­vecklingen antas stiga tämligen svagt båda åren. Utvecklingen av import­priserna, fömtom priserna på olja och petroleumprodukter, förväntas vara måttlig, drygt 4% 1989 resp. knappt 3% 1990. Priset på råolja förväntas ligga på 17 dollar per fat som årsgenomsnitt båda åren, vilket är en ökning med ca 15% jämfört med 1988. Hänsyn har tagits till den nu föreslagna tillfälliga höjningen av mervärdesskatten från 19% till 21% under peri­oden 1 juli 1989 — 31 december 1990. Vidare har hänsyn tagits till de nu föreslagna skattehöjningama på tobak och alkohol vilka föreslås träda i kraft I juli 1989.

Jordbruksavtalet för regleiingsård 1988/89 innehåller en prisklausul, den s.k. "\entilen", som drog upp KPI i början av 1989. GATT-överens­kommelsen som träffades i början av april i år innebär, vad avser jordbm­ket, all stöd lill lantbmkarna, t.o.m. 1990 inte kan finansieras via höjda konsumentpriser. Efter 1990 är intentionema i GATT-överenskommelsen att det totala stödet till jordbmket skall minska. Mjölksubventionerna dras, enligt tidigare riksdagsbeslut, ned med 250 mkr. 1 juli 1989. Detta har beaktats i prognosen. Hänsyn har vidare tagits till det nu föreslagna totala slopandet av mjölksubventlonerna 1 juli 1989.

Med detta som bakgmnd beräknas prisema stiga med 8,3% under loppet av 1989. Mellan helåren 1988 och 1989 bedöms prisökningama uppgå till 7,2 %. Inflationen beräknas uppgå till 4,0% under loppet av 1990 vilket ger en höjning mellan årsgenomsnitten 1989 och 1990 med 6,0%.

 

9 Den offentliga sektorn

9.1  Den offentliga sektorn och samhällsekonomin

Under första delen av 1970-talet hade den offentliga sektorn ett finansiellt sparandeöverskott, motsvarande i genomsnitt ca 4 % av BNP. Utgifterna utvecklades parallellt med inkomsterna, se diagram 9:1. Från 1977 steg utgifterna snabbt medan inkomsterna som andel av BNP var i stort sett oförändrade, vilket medförde alt den offentliga sektorns finansiella spa­rande blev negativt 1978 och därefter försämrades varje år tom 1982. Då uppgick det finansiella sparandeunderskottet till ca 40 miljarder kr., mot­svarande 6,3% av BNP. År 1983 bröts trenden med snabbt växande utgifter och det finansiella sparandel började förbättras. Därefter steg inkomsterna relativt snabbt medan utgifterna sjönk som andel av BNP och 1987 fick den offentliga sektorn ett finansiellt sparandeöverskott på drygt 40 miljarder kr., vilket motsvarar ca 4 % av BNP. År 1988 minskade det finansiella sparandet med ca 8 miljarder kr. — exklusive engångsskatten på livsförsäkringsbolagens förmögenheter 1987 förbättades dock det finan­siella sparandet med drygt 8 miljarder kr.

Den kraftiga förbättringen av den offentliga sektorns finansiella sparan­de sedan 1982 beror dels på en kraftig ökning av inkomstema, dels på en återhållen utgiftsutveckling, se tabell 9:1. Den starka inkomstökningen har också medfört att skattenas andel av BNP (skattekvoten) har stigit från 50,1 % 1982111155,4% 1988.

Bakom den återhållna utgiftsutvecklingen ligger minskade transferering­ar lill förelag (bl.a. har särskilda industristöd reducerats från ca 10 miljar­der kr 1982 till ca 1 miljard kr 1988), minskade ränteutgifter sedan 1985,

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Diagram 9:1    Den offentliga sektorns andel av BNP

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990

Källa: Finansdepartementet

78

 

Tabell 9:1 Reala iorändringar av den offentliga sektorns inkomster och utgifter

Årlig procentuell volymförändring

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

 

	1983	1984	1985	1986	1987	1988	1989	1990
Inkomster	4,9	3,1	3,5	5,1	7,8	-0,1	2,7	1,0
E.\kl. engångsskatt					5,2	2,4
Utgifter	2,7	0,4	3,8	1,4	0,0	1,7	2,1	2,3
Transfereringar till hushåll	3,1	-1,2	4,7	5,9	5,3	6,7	3,8	4,9
Övriga transfereringar	6,0	-10,4	3,6	2,7	-10,0	-2,8	1,3	1,0
Räntor	7,8	9,6	12,0	-7,4	-8,9	-10,6	-4,4	-2,4
Konsumtion	0,8	2,4	2,1	1,2	1,3	1,4	1,6	1,5
Investeringar	-0,3	-2,2	-3,7	-2,6	-3,5	5,9	10,1	2,8

Anm.: Förändringslalen för den totala oflfentliga sektorns inkomster och utgifter redovisas med statsbidrag och andra interna betalningsströmmar eliminerade (liksom i tabell 9:3). Inkomsler och transfereringar har deflate­rats med KPI. Offentlig konsumtion och investeringar har deflaterats med respektive implicitdeflator. Källa: Finansdepartementet.

minskade investeringar saml en måttlig konsumtionslillväxl. Transfere­ringarna lill hushåll har dock ökat i ungefär samma takt som inkomsterna.

I år och nästa är beräknas utgifterna öka realt med drygt 2 % på år. Den extra höjningen av basbeloppet i år saml förbättringen av stödet till barn­familjerna bidrar till en fortsatt snabb ökning av transfereringarna till hushållen. Investeringarna inom den offentliga sektorn, som i fjol ökade för första gången under 1980-talet, väntas fortsätta stiga 1989 och 1990.

För all belysa hur de reala förändringarna i den offentliga sektorns inkomster och utgifter påverkar samhällsekonomin, har en enkel modell använts under en följd av år. Med antaganden om marginella import- och konsumtionsbenägenheter kan multiplikatorer beräknas. De anger hur förändringar av inkomsler och utgifter i den offentliga sektorn bidrar till förändringar av BNP. Modellen inkluderar inte de effekter finanspolitiken ger via pris- och lönebildning och kreditmarknad.

Beräkningarna visar alt den statliga finanspolitiken har haft kontraktiv inriktning 1983-1988, se tabell 9:2. Kommunernas inverkan på ekono­min har varit svagt expansiv under perioden. De finanspolitiska åtgärder som nu föreslås beräknas ha en åtstramande effekt motsvarande ca 1/2 % av BNP i år och nästa år. Efter åtgärderna kvarstår dock en stimulerande inverkan på samhällsekonomin 1990. Den expansiva effekten nästa år beror delvis på atl den offentliga sektorns inkomster ökar relativt måttligt trots höjningar av mervärdeskatt, allmän löneavgift m. m. Den måttliga inkomstökningen beror bl.a. på att limlöneökningarna i beräkningarna antas gå ned till 4 %, vilket medför atl även inkomstskatt och arbelsgivar-

Tabell 9:2 Finanspolitiska effekter

Procent av bruttonationalprodukten i fasta priser

1983

1984       1985

1986

1987       1988       1989       1990

 

-0,5

Staten inkl. socialförsäkring Kommunerna

Totala offentliga sektorn

 

1,1	-2,9	-0,6	-1,2	-2,5	-0,8	0,1	0,9
0,6	0,5	0,8	0,2	-0,2	0,9	0,3	0,0

0,1    0,4

0,9

-2,4

0,2      -1,0      -2,7

 

Källa: Finansdepartementet.

79

 

avgifter ökar långsamt. Vidare har antagits att den statliga inkomstskatten sänks med ca 10 miljarderkr. 1990. Den expansiva effekten beror också på all transfereringarna lill hushållen ökar kraftigt - bl. a. stiger pensionerna starkt till följd av prisökningarna i år.

Del bör påpekas att de senaste åren har denna typ av beräkningar över-skallat finanspolitikens expansiva effekter för prognosåren, främst beroen­de på alt inkomsterna underskattats.

Prognoserna över inkomster och utgifter medför att den offentliga sek­torns finansiella sparande kan beräknas till ca 37 miljarder kr. 1989 och 32 miljarder kr. 1990, se tabell 9:3.

Prop.1988/89:150 Bil. 1.1

Tabell 9:3 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter

Löpande priser

 

	Miljarder	kr.			Förändr	ing, %
	1987	1988	1989	1990	1988	1989	1990
Inkomster Skatter Socialförsäkringsavgifter Övriga inkomster	666,5 418,5 137,3 110,7	704,8 452,0 153,8 99,0	775,7 497,2 172,2 106,4	831,0 540,4 179,8 110,8	5,7 8,0 12,0 -10,6	10,1 10,0 11,9 7,5	7,1 8,7 4,4 4,1
Utgifter Transfereringar till hushåll Ränteutgifter Övriga transfereringar Konsumtion Investeringar'	626,0 199,9 66,6 58,8 273,2 27,4	672,2 225,8 63,0 60,5 294,0 28,9	738,4 251,4 64,6 65,7 321,1 35,8	798,9 279,5 66,9 70,3 343,0 39,2	7,4 12,9 -  5,4 2,9 7,6 5,3	9,8 11,2 2,5 8,6 9,2 23,8	8,2 11,3 3,5 7,1 6,8 9,6
Finansiellt sparande Exkl. engångsskatt	40,5 24,2	32,6	37,3	32,1
Procent av BNP
Skatter och avgifter Utgifter Finansiellt sparande	55,3, 62,3 4.0	55,4 61,5 3,0	55,7 61,5 3,1	56,1 62,2 2,5

' 1 investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning

av fastigheter och mark.

Källor: Konjukturinstitutet, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket och finansdepartementet.

9.2 Statskulden och den offentliga sektorns finansiella förmögenhet

Statsskulden saml den offentliga sektorns finansiella tillgångar och förmö­genhet i fast penningvärde från 1970 lill 1988 framgår av diagram 9:2. De finansiella tillgångarna har nästan fördubblats under perioden främst ge­nom uppbyggnaden av AP-fonden. Mellan 1970 och 1976 steg även den finansiella förmögenheten. Därefter minskade förmögenheten snabbt till följd av de stigande statliga budgetunderskotten och 1983 uppstod en nettoskuld, som ökade de två följande åren. År 1986 ökade den finansiella, förmögenheten och var åter positiv 1987. Bakom de senaste årens förbätt­ring av den offentliga sektorns finansiella ställning ligger huvudsakligen en kraftig förbättring av statens finanser. Sedan 1986 har statsskulden mins­kat och uppgick i slutet av 1988 till 610 miljarder kr. till bokförda värden. Med utlandsskulden räknad till aktuella valutakurser och med de smärre

80

 

Diagram 9:2   Statsskuldens och den offentliga sektorns finansiella förmögenhet            Prop. 1988/89:150

700 600 500 400 300 200 100 O

700 600 500 400 300 200 100 O -100

31 december 1970-1988, miljarderkr., 1988 års priser         Bil. 1.1

Den  offentliga  sektorns firiähsiéllå tillgähgäi'

Den .offentliga sektorns':. finansiella förmögenhet     ■. netto

-I-- i-- 1- 1- 1- 1- i-- 1- 1- i-- 1- MtI—I—I—1-+-

 -100

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988

Källa: Konjunkturinstitutet

justeringar finansräkenskaperna gör uppgick slalskulden till 607 miljarder kr., se diagram 9:2.

Staten har också omfattande finansiella tillgångar. Dessa uppgick vid slutet av 1988 till 276 miljarder kr. Statens finansiella tillgångar består huvudsakligen av utlåning till företag och hushåll, insatskapital i statliga affärsverk och aktier i statliga bolag samt skattefordringar. Bostadslånen har minskat sedan 1986, då den statliga nyutlåningen till bostäder överför­des till statens bostadsfinansieringsaktiebolag. Socialförsäkringens finansi­ella tillgångar uppgick till 356 miljarder kr. i slutet av 1988. Huvudelen av denna förmögenhet utgjordes av obligationer och utlåning. AP-fondens och löntagarfondernas akieinnehav uppgick sammantagna till 32 miljarder kr. AP-fonden får, sedan placeringsreglerna ändrats i februari 1988, place­ra upp till 5 % av fondmedlen i fasligheter. Riksbankens förmögenhet, som i detta sammanhang räknas till den offentliga sekloms förmögenhet, mot­svaras huvudsakligen av valutareserven och uppgick lill 57 miljarder kr. Kommunerna hade en nettoskuld på 32 miljarder kr., se tabell 9:4.

Skillnaden mellan den offentliga sektorns finansiella tillgångar och skul­der utvisar den offentliga sektorns finansiella förmögenhet. Den uppgick till 50 miljarder kr. vid slutet av 1988. Det bör noteras att i den finansiella förmögenheten ingår inte reala tillgångar i form av t. ex. mark, fastigheter och maskiner. Värdet av statens och kommunernas reala tillgångar torde röra sig om mycket stora belopp.

6   Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

81

Tabell 9:4 Den offentliga sektorns finansiella förmögenhet

Miljarder kr. löpande priser

 

	Belopp 31 dec.
	1986	1987	1988
Statsskuld	628	613	607
Statens tillgångar Kommunernas tillgångar, netto Socialförsäkringens tillgångar, netto Riksbankens tillgångar, netto	245 -21 304 51 ■	265 -23 327 56	276 -32 356 57
Summa	579	625	657
Offentliga sektorns finansiella förmögenhet	-49	12	50

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Källa: Konjunkturinstitutet

9.3 Statens finanser

Sedan 1982 har del skett en kraftig förbättring av statens finanser. Budget­saldot har vänts från ert underskoU 1982 på 83 miljarderkr. (13% av BNP) till ett överskott 1988 på 7,3 miljarder kr. (0,7% av BNP). De förbättrade statsfinanserna kommer också till uttryck i atl statens finansiella sparande förbättrades med 74 miljarder kr. mellan 1982 och 1988. Budgetsaldot påverkas i större utsträckning än det finansiella sparandet av förändringar i redovisningsprinciper och innehåll, t.ex. lyftes de statliga bostadslånen ur statsbudgeten 1986.

Bakom förbättringen av statens finanser ligger en kraftig ökning av inkomsterna samtidigt som utgiftsökningen har hållits nere genom en stram budgetpolitik. Det förbättrade ekonomiska läget har i hög grad bidragit lill den snabba inkomstökningen och till att insatserna inom arbetsmarknads- och industripolitiken har kunnat minskas. Sedan 1985 har ränteutgifterna minskat till följd av sänkt räntenivå och under 1987 även genom atl slalskulden minskade. År 1988 gjordes en omläggning av principerna för redovisning av räntor på statskuldsväxlar, vilket medförde att ränteutgifterna drogs ned med 5 miljarder. Budgetsaldot förbättrades med drygt 17 miljarder kr., medan det finansiella sparandet försämrades med ca 3 miljarder kr. mellan 1987 och 1988. Skillnaden beror till största delen på att inkomsterna av engångsskatten 1987 på livförsäkringsbola­gens förmögenhet påverkar del finansiella sparandet men inte budgetsal­dot. I år väntas en ökning både av statens budgetsaido och finansiella sparande till följd av de finanspolitiska åtgärder som nu föreslås. För 1990 beräknas det finansiella sparandet till knappt 5 miljarder kr., se tabell 9:5.

Slalens inkomster beräknas öka med drygt 10% 1989. Den statliga inkomstskatten sänks 1989 genom att skattesatserna sänks med 3 procent­enheter för inkomster över 75000 kr. och med 15 procentenheter för inkomster mellan 70000 kr. och 75000 kr. Underskottsavdragens maxi­mala värde reduceras samtidigt från 50 % till 47 %. Skattesänkningen beräknas medföra ett skattebortfall på ca 10 miljarder kr. jämfört med en

82

 

tillämpning av 1988 års skatteregler. Nästa år antas skattesatserna sänkas med ylleriigare 3 procentenheter, vilket beräknas medföra ett skattebort­fall på ca 10 miljarder kr. Statens skatteinkomster 1990 reduceras dessut­om genom en kraftig ökning av utbetalningarna av kommunalskattemedel. Den särskilda vinstskallen på 1989 års vinster väntas ge skatteintäkter på ca 3,5 miljarder kr. som inbetalas 1990.

Tabell 9:5 Statens inkomster och utgifter

Löpande priser. Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag

Prop. 1988/89: Bil. 1.1

50

 

Miljarder kr.

Förändring,'

 

	1987	1988	1989	1990	1988	1989	1990
Inkomster Skatter Socialförsäkringsavgifter Övriga inkomster	364,0 260,8 51,5 51,6	373,1 281,8 56,9 34,5	411,5 310,2 62,8 38,5	427,5 332,7 54,7 40,1	2,5 8,1 10,3 -33,3	10,3 10,1 10,5 11,6	3,9 7,3 -12,9 4,2
Utgifter Transfereringar till hushåll Ränteutgifter Övriga transfereringar Konsumtion  Investeringar	346,3 88,3 58,9 120,5 70,6 7,9	358,4 96,3 56,4 124,3 74,6 6,9	391,7 106,8 56,9 136,1 81,4 10,5	422,8 117,3 59,1 147,7 87,1 11,6	3,5 9,1 - 4,4 3,1 5,6 -13,6	9,3 10,9 1,0 9,5 9,1 52,8	7,9 9,8 3,8 8,6 7,0 10,4
Finansiellt sparande	17,6	14,7	19,8	4,8
Utlåning m.m. Korrigeringspost	19,8 7,8	0,9 6,5	0,3 9,7
Budgetsaido Budgetsaido i % av BNP	-10,0 -   1,0	7,3 0,7	9,8 0,8

I investeringar ingår även lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket och statistiska centralbyrån.

Inkomsterna från de indirekta skatterna, som svarar för ungefär hälften av statens inkomster, beräknas öka med ca 11 1/2 % per år 1989 och 1990. Omsättningsskatten på värdepapper utvidgas i år. Mervärdeskatten före­slås tillfälligt höjas från 19% lill 21 % fr. o.m. den 1 juli i år t.o. m. den 31 december 1990. Skatterna på tobak och alkohol föreslås också höjas den I juli i år. Den allmänna löneavgiften föreslås höjas tillfälligt för en period av 16 månader fr. o. m. den I september i år. Avgiften höjs från 0,34 % till 2,34 % i hela landet. Dessutom höjs avgiften med ytterligare 3 procenten­heter lill 5,34 % i Stockholmsregionen. Den kommunala sektorn undanta­ges från den extra höjningen i Stockholmsregionen.

Statens inkomster av socialförsäkringsavgifter beräknas minska med 13% nästa år. Minskningen är en följd av alt folkpensionsavgiflen nu föreslås sänkas med 2 procentenheter den 1 januari 1990. Genom denna sänkning neutraliseras den samtidigt föreslagna höjningen av ATP-avgif­ten.

Statens övriga inkomster minskade myckel kraftigt förra året lill följd av att engångsskatten på försäkringsbolagen endast avsåg 1987. Vidare åter­går återbetalningarna för det kommunala bostadstillägget till normal nivå efter en ändring av betalningsrutinerna. Ändringen innebar alt 1987 och 1988 omfattades av vardera ett och ett halvt års återbetalningar från kommunerna.

83

 

Transfereringarna till hushållen beräknas öka med ca 10 % per år 1989 Prop. 1988/89: 150 och 1990. Utbetalningarna från arbetsskadeförsäkringen väntas fortsätta Bil, 1.1 alt öka kraftigt. Den extra höjningen av basbeloppet den 1 januari 1989 ökar statens pensionsutbetalningar. Barnbidraget föreslås nu höjas med 780 kr per barn och år fr.o.m. 1 juli 1989. Därigenom ökar statens utbetalningar av barnbidrag med 790 milj. kr. i år och med drygt 1 1/2 miljarderkr. 1990.

Statens ränteutgifter beräknas öka något 1989 trots att statsskulden minskat. Det beror på att den positiva engångseffeki, som omläggningen av redovisningen av räntor på statsskuld växlar innebar 1988, avtar. Nästa år ökar ränteutgifterna genom att reduceringen lill följd av omläggningen av redovisningen av räntor på stalsskuldsväxlar bortfaller helt.

Statens övriga transfereringar beslår till drygt 60 % av transfereringar till socialförsäkringssektorn och kommuner. 1 övrigt ingår i denna utgifts­post bl.a. räntebidrag, livsmedelssubventioner och gåvodelen av u-lands-bislåndet. Räntebidragen väntas stiga relativt kraftigt 1989 till följd av ett ökat bostadsbyggande och ökade byggnadskostnader. Räntebidragen till bostadsrätts- och hyreshus begränsas genom en extra upptrappning av de garanterade räntor med 0,1 procentenhet från den 1 juli i år. Mjölksubven­tionerna föreslås nu slopas den 1 juli i år.

Den statliga konsumtionen behandlas i avsnitt 4.3 och statliga investe­ringar i avsnitt 5.

9.4 Socialförsäkringssektorns finanser

Socialförsäkringssektorn omfattar allmän tilläggspensionering (inkl. lönta­garfonder), allmän sjukförsäkring (inkl. föräldraförsäkring) saml arbetslös­hetsförsäkring. Den allmänna tilläggspensioneringen (ATP) finansieras genom avgifter och avkastning på AP-fondernas tillgångar, som huvdsak-ligen utgörs av räntebärande tillgångar. Sedan 1982 har pensionsutbetal­ningama varit större än avgiftsinkomsterna och 1988 uppgick underskot­tet till ca 10 miljarder kr. AP-fondernas ränteinkomster ökade med ca 15 miljarder kr. och skatteintäkterna med ca 5 miljarder kr. mellan 1982 och 1988, vilket medförde att AP-fondernas sparande ökade med ca 10 miljar­der kr. mellan 1982 och 1988.

Reglerna för finansiering av arbetslöshetsersättningen ändrades den 1 juli 1988. A-kassorna får i fortsättningen statsbidrag för hela ersättningen. Fr.o.m 1989 skall de medlemsavgifter som tas ut täcka dels förvaltnings­kostnadema, dels två nya avgifter, finansierings- och utjämningsavgifter. Finansieringsavgiften är avsedd att kompensera staten för ökade kostna­der när statsbidrag betalas ut för hela ersättningen. Utjämningsavgiften har införts för att minska skillnaden i medlemsavgifter mellan olika kas­sor. A-kassornas fonder upplöstes vid årsskiftet 1988/89.

Socialförsäkringssektorns finansiella sparande består i huvudsak av
uppbyggnaden av allmänna pensionsfonden. Det finansiella sparandet
uppgick lill ca 28 miljarder kr. 1988 och väntas öka till ca 29 miljarder kr.
1989 och 34 1/2 miljarder kr. 1990, se tabell 9:6.                                  84

Socialförskringssektorns inkomster av arbetsgivaravgifter beräknas öka

 

 

 

 

 

						Prop. 1988/89:150
Tabell 9:6 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgift			er			Bil. 1.1
Löpande priser
	Miljarder 1987	kr. 1988	1989	1990	Förändring, %
					1988	1989	1990
Inkomster Avgifter Bidrag från staten Ränteinkomster m. m. Skatter	143,8 85,8 21,2 32,4 4,4	161,9 97,0 24,9 34,8 5,3	180,1 109,4 29,2 36,2 5,4	202,7 125,1 34,4 37,8 5,4	12,7 13,1 17,2 7,3 22,6	11,2 12,8 17,4 4,2 0,2	12,5 14,4 18,0 4,3 0,5
Utgifter Transfereringar lill hushåll Övriga transfereringar Konsumtion m.m.	117,5 93,1 20,6 3,8	134,0 108,9 21,0 4,1	151,0 122,4 24,0 4,5	168,2 138,3 25,2 4,8	14,1 17,0 2,1 8,2	12,6 12,4 14,5 10,3	11,4 12,9 4,6 6,2
Finansiellt sparande	26,3	27,9	29,1	34,5

Källor: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet, riksförsäkringsverket och statistiska centralbyrån.

med ca 13% 1989 och ca 14 1/2% 1990. ATP-avgiften höjdes den 1 januari 1989 med 0,4 procentenheter och föreslås nu höjas med 2 procentenheter den 1 januari 1990. Samtidigt sänks folkpensionsavgiflen så att det samla­de avgiftsuttaget av socialförsäkringsavgifter blir oförändrat.

Statsbidragen väntas öka med ca 17-18% per år 1989 och 1990. Till viss del beror den kraftiga ökningen 1989 på en bokföringsomläggning av egenavgiftema till ATP. Omläggningen innebär att AP-fonden erhåller två års egenavgifter både 1989 och 1990.

AP-fondens ränteinkomster uppgick till ca 34 miljarder kr. öch aktieut-delningama till ca 1/2 miljard kr. 1988. AP-fonden har fr.o.m. i år gjort aklieplaceringar i fastighetsbolag. AP-fondens inkomster av vinstdelnings­skatten steg mycket kraftigt 1987 och 1988. Orsaken till dessa kraftiga ökningar torde vara att företagens möjligheter alt genom bokslutsdisposi-toner reducera skatten avtog. För 1989 och 1990 väntas inkomstema av vinstdelningsskatten bli i stort sett oförändrade.

Socialförsäkringssektorns utgifter består i huvudsak av transfereringar lill hushåll. Dessa ökade kraftigt 1988 och en fortsatt stark ökning väntas i år och nästa år. Den extra höjningen av basbeloppet med 600 kr. den 1 januari 1989 medför ökade ATP-utbetalningar på ca 1,5 miljarder kr. 1989. Det första steget av förbättringen av föräldraförsäkringen genomförs den 1 juli 1989 och beräknas kosta 1,2 miljarder kr. för helåret 1989 och 2 1/2 miljarder kr. 1990. Det andra steget genomförs den 1 juli 1990 och beräknas kosta 1/2 miljard kr. för helåret 1990. Den högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen höjdes den 1 januari 1989 från 425 kr. lill 450 kr. Fr.o.m. 1990 skall högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen höjas årligen i takt med löneutvecklingen för industriarbetare.

9.5 Kommunernas finanser

Den kommunala sektorn består av primär- och landstingskorrimuner samt församlingar och kommunalförbund. Sedan 1985 har sektorn haft ett

85

 

negativt finansiellt sparande. De ackumulerade underskotten i del finansi­ella sparandet medförde att likviditeten inom den kommunala sektorn gick ned mellan 1984 och 1988. Rörelsekapitalets andel av de externa utgifterna minskade från 16 1/2 % i slutet av 1984 till ca 5 % i slutet av 1988. Variationerna mellan kommunerna är dock stora.

Enligt nationalräkenskaperna var kommunernas finansiella sparandeun­derskottet 10 miljarder kr. 1988. I år beräknas det finansiella sparandet minska något. För 1990 väntas en förbättring av den kommunala ekono­min främst lill föjd av en relativt kraftig ökning av inkomsterna. Det finansiella sparandet förbättras med ca 4 1/2 miljarder kr. 1990, se tabell 9:7. Beräkningarna för 1989 och 1990 har gjorts med utgångspunkt från de beräkningar som den kommunalekonomiska arbetgmppen (KEA) utfört under mars och april månad i år.

Skalleinkomsterna beräknas öka med ca 10 % 1989 och med 111/2 % 1990. Den kommunala utdebiteringen ökade 1989 med i genomsnitt 24 öre till 30,80 kr., vilket är den största höjningen sedan 1983. Den fortsatt kraftiga ökningen av skatteinkomsterna 1990 beror på eftersläpningen av utbetalningarna av kommunalskatlemedel.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Tabell 9:7 Kommunernas inkomster och utgifter

Löpande priser. Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser

Miljarderkr.

Förändring,

 

Inkomster

Skatter

Bidrag från staten och socialförsäk­ringssektorn Övriga inkomster

Utgifter

Transfereringar till hushåll Övriga transfereringar Konsumtion , Investeringar

Finansiellt sparande

 

1987	1988	1989	1990	1988	1989	1990
259,8 153,3	274,6 164,9	298,4 181,6	324,2 202,3	5,7 7,5	8,7 • 10,1	8,7 11,4
69,3 37,2 •	68,5 41,2	74,1 42,7	77,4 44,5	-1,1 10,9	8,2 3,6	4,5 4,2
263,2 18,5 26,4 198,9 19,4	284,6 20,6 26,8 215,3 22,0	310,0 22,1 27.5 235,2 25,2	331,4 24,0 28,6 251,2 27,5	8,2 10,9 1,7 8,3 13,0	8,9 7,7 2,6 9,2 14,8	6,9 8,4 4,1 6,8 9,2

-3,4

-7,1

-10,0       -11,7

I investeringar m.m. ingår förutom kommunala myndigheters investeringar även kommunala affärsverks investeringar, investeringar i personalbosläder samt nettot av köp och försäljning av fasligheter och mark. Källor: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet, riksrevisionsverkel och statistiska centralbyrån.

Statsbidragen består av allmänna bidrag och specialdestinerade bidrag. De allmänna bidragen utgår dels som skatteutjämningsbidrag, dels som kompensation för slopandet av beskattningsrätten av juridiska personer. Fr. o. m. 1989 får kommunerna även kompensation för inkomstbortfall till följd av den slopade garantibeskattningen av fastigheter. Skatteutjäm­ningsbidragen finansieras delvis genom en avgift, som i tabellen frånräk-nas statsbidragen. Skatteutjämningsavgiften för 1989 utgår med 47 öre för primärkommunema och 34 öre för landstingen. Den föreslås nu höjas till 69 öre för primärkommunema och 46 öre för landstingen för 1990. De specialdestinerade statsbidragen är kopplade till vissa verksamheter inom kommunema. Av bidragen till primärkommunema går hälften till skolut-

86

 

bildningen, ca 20 % till barnomsorgen och ca 10 % till äldreomsorgen och   Prop. 1988/89: 150 övrig social omsorg. De speciella statbidragen utvecklas i stort sett i takt   Bil. 1.1 med verksamheten i fråga. En kraftig höjning av statsbidragen till barnom­sorgen föreslås nu. Bidragen från socialförsäkringssektorn utgår till sjuk­vården, som huvudsakligen bedrivs i landstingens regi.

Övriga inkomsler beslår till stor del av kapitalförslitning och lillräknade pensionsavgifter. Dessa poster ingår i nationalräkenskaperna i den kom­munala konsumtionen men medför inte någon utgift för kommunema. Därför läggs de till på inkomstsidan vid beräkningen av det finansiella sparandet. Ökningen av vårdavgifter lill följd av avskaffandet av det avgiftsfria året för ålderspensionärer förs här som en nominell avgift från hushåll. Dessa avgifter beräknas uppgå till ca 1/2 miljard kr. per år. Ränteinkomsterna förväntas minska i år till följd av en fortsatt minskning av rörelsekapitalet i kommunerna.

De kommunala utgifterna väntas i år öka i något högre takl än förra året och mer än inkomsterna. Återbetalningarna av det kommunala bostadstil­lägget till staten återgår till normal nivå efter den ändring av betalningsm-tinerna, som tillfälligt höjde nivån 1987 och 1988 med ca 2 miljarder kr. per år. För 1990 väntas en relativt långsam ökning av utgiflema till följd av de förutsedda låga löne- och prisökningarna. Den kommunala kon­sumtionen behandlas i avsnitt 4.3 och de kommunala investeringarna i avsnitt 5.

87

 

10 Sparande

10.1 Brutto- och nettosparande

Bruttosparandel i den svenska ekonomin var tämligen stabilt under 1970-lalets första hälft, som andel av bruttonationalinkomsten (BNI) varierade det mellan 23% och 25%, se diagram 10:1. Bytesbalansen, som defini­tionsmässigt är lika med ett lands totala finansiella sparande, eller skillna­den mellan brutlosparande och totala investeringar, varierade dock mer under denna period. Detta kan huvudsakligen förklaras med omslag i lagerinvesteringarna.

Under andra hälften av 1970-talet och de första åren på 1980-talel skedde en dramatisk nedgång i sparandet. Sparkvoten sjönk från närmare 24% 1975 till drygt 14% 1982. Samtidigt sjönk'investeringskvoten (ut­tryckt som summan av bruttoinvesteringar och lagerinvesleringar i pro­cent av BNI) med ca 6% varför bytesbalansen försvagades med ca 3,5% räknat som andel av BNI.

Det försämrade sparandet sammanhängde främst med de försvagade statsfinanserna under senare delen av 1970-talet och början av 1980-talet. Det höga kostnadsläget som rådde i Sverige vid 1970-talets mitt medförde att den konkurrensutsatta sektorn krympte. För atl stimulera efterfrågan

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

 

Diagram 10:1    Sparkvoter och investeringskvot 1970-

Procent av BNI

1990

 

30

30

 

25

25

Investeringskvot

20

20

 

15

Bruttosparkvot

15

 

10

10

Nettosparkvot

~I--- 1--- 1--- 1--- 1---- 1--- 1--- 1--- 1--- 1--- 1--- 1---- 1--- 1--- 1---- 1--- 1--- 1--- T"

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990

Anm.: Bruttosparkvot = bruttosparande som procentandel av bruttonationalinkomst (BNI). Investeringskvot = bruttoinvesteringar och lagerinvesteringar som procent andel av BNI. Skillnaden mellan brutlosparkvoten och invesleringskvoten är lika med bytesbalansen som andel av BNI. Nettosparkvot = skillnaden mellan bruttospa­rande och kapitalförslitning som procentandel av BNI. Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken och finansdepartementet

88

 

fördes en expansiv finanspolitik, vilket tillsammans med den låga tillväx- Prop. 1988/89:150 ten medförde en kraftig försämring av den offentliga sektorns finansiella Bil. 1.1 sparande. Denna försämring kompenserades inte av en ökning i den priva­ta sektorns finansiella sparande. Den försämrade lönsamhetan bidrog lill att invesleringskvoten föll. Sverige hade således under denna tidsperiod ett underskott i del finansiella sparandet, samtidigt som invesleringskvo­ten minskade. Detta innebar att Sverige lånade utomlands för att finansi­era en ökad konsumtion. Konsumtionskvoten, dvs. privat och offentlig konsumtion i procent av BNI, ökade med ca 10% 1975 — 1982.

Sparandet har sedan 1982 delvis återhämtat sig, men har inte nått upp till de nivåer som rådde i början av 1970-talet. Sedan 1984 har brutlospar­kvoten varierat på en nivå kring 18—19% och beräknas ligga kvar på den nivån även under 1989—1990. Investeringskvoten har däremot ökat de senaste åren och förutses öka även under 1989. Eftersom brultosparandet inte beräknas räcka till för att finansiera investeringarna kommer bytesba­lansen alt uppvisa underskott även 1989— 1990. De stigande underskotlen i bytesbalansen 1986—1990 sammanhänger således med att investerings-kvoten stiger och inte med att sparkvoten faller. I detta sammanhang bör noteras alt det får anses mer allvarligt om ett land har dl ökande bylesba­lansunderskotl på gmnd av fallande sparkvot än till följd av stigande investeringar.

Det ekonomiska läget i Sverige idag skiljer sig avsevärt från situationen vid 1970-talets mitt. Efterfrågan på svensk export är god och industripro­duktionen hålls tillbaka av kapacitetsbegränsningar. Det krävs således en fortsatt hög investeringsaktivitet. Samtidigt är det angeläget att bytesba­lansen förbättras. För att detta ska kunna förverkligas krävs att bruttospa­randet i ekonomin ökar, vilket kan ske genom alt konsumtionslillväxlen hålls tillbaka.

Sparandets utveckling i Sverige under de senaste 20 åren blir ännu mer dramatisk om man studerar neltosparandds utveckling. Neltosparkvoten (uttryckt som skillnaden mellan bruttosparande och kapilalförslilning i procent av BNI) anger ökningen i en ekonomis totala förmögenhetsbild­ning. Vid jämvikt i bytesbalansen visar nivån på neltosparkvoten hur stora nettoinvesteringar en ekonomi kan finansiera. Därmed kan den sägas vara ett mått på en ekonomis långsikliga lillväxttormåga.

Vid 1970-talets början låg neltosparkvoten på en nivå kring 14% och sjönk därefter till som lägst 2,4% under 1982. Vid en så låg nivå kan del knappt anses vara möjligt att ens bevara den existerande kapitalslocken via inhemsk finansiering. Därefter har dock en förbättring inträffat. Nel­tosparkvoten har legat på omkring 6 — 7% sedan 1984. Trots att en viss förbättring av netlosparandd har skett de senaste åren, ligger sparandet idag på en nivå som är betydligt lägre än vad söm var fallet i 1970-talets början.

89

 

10.2 Finansiellt sparande

Finansiellt sparande utgörs av skillnaden mellan brutlosparande och inve­steringar (inkl. lagerinvesteringar). Utvecklingen av del finansiella sparan­det för olika sektorer i den svenska ekonomin framgår av tabell 10:1. Summan av de inhemska sektorernas finansiella sparande är lika med bytesbalansen.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

 

Tabell 10:1 Finansiellt sparande. Miljarder kr., löpande priser
		1986	1987	1988	1989	1990
Offentlig sektor Hushåll Företag Bytesbalans		-6,0 0,2 6.4 0,6	24,2 -14,3 -16,6 -6,7	32,6 -18,3 -29,6 -15,3	38,0 -15,1 -39,9 -17,0	32,1 -11,7 -37,4 -17,0

Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken, konjunkturinstitutel och finansdeparte­mentet. Anm.: Exklusive engångsskatten på försäkringsbolagen 1987.

Den offentliga sektorn finansiella sparande har förbättrats kraftigt de två senaste åren och uppgick lill 32,6 miljarder 1988. Förbättringen förkla­ras i huvudsak av en förbättring av det statliga finansiella sparandet. Sparandet i den offentliga sektorn beräknas förbättras med knappt 5 miljarder kr. i år för att 1990 återgå till fjolårets nivå. Minskningen nästa år förklaras huvudsakligen av att skattebaserna ökar tämligen långsamt samtidigt som transfereringarna till hushållen fortsätter att öka i snabb takt.

Husshållssektorns sparande har försämrats de senaste åren bl. a. som en följd av kreditmarknadens avreglering i slutet av 1985. Flera faktorer pekar dock på att denna utveckling kommer att vända och atl hushållsspa­randet ökar igen 1989- 1990. Hushållen bör nu i huvudsak ha tillgodosett sina, från tidigare år, eftersatta behov av varaktiga varor och krediter. Hushållens ökade skuldbörda har också sannolikt medfört en minskad benägenhet hos hushållen att ta nya lån. Vidare är det troligt alt hushållen börjar anpassa sitt sparande inför den aviserade skattereformen. Förela­gens finansiella sparande har försämrats kraftigt de senaste åren till följd av den starka invesleringsuppgången. För år 1989 förväntas en fortsatt försvagning av företagens sparande till följd av den beräknade fortsatta starka investeringsulvecklingen, medan en viss förbättring av företagens sparande förväntas ske under 1990.

Sammantaget beräknas det totala finansiella sparandet i den svenska ekonomin försämras i år med påföljd att bytesbalansunderskotlet ökar något. Nästa år beräknas del totala sparandet ligga kvar på innevarande års nivå. Det kommer även framöver att krävas ett fortsatt starkt offentligt sparande och ett förbättrat hushållssparande om utrymme för ökade inves­teringar skall kunna skapas utan en ytteriigare försämring av bytesbalans-

90

 

11 Kapitalmarknaden

11.1 Utvecklingen under första kvartalet 1989

Den internationella ränteutvecklingen har under 1988 och 1989 präglats av å ena sidan den stigande inflationen och å andra sidan av förväntningar om en kommande konjunkturavmattning. Detta har gjort marknaderna känsliga för information om konjunkturiäget. I synnerhet har publicering­en av amerikansk statistik haft slor genomslagskraft. I de fall då en konjunkiurindikalors verkliga ulfall avvikit markant från det förväntade utfallet har marknaderna ofta reagerat kraftigt.

Under de senaste tolv månaderna har de långa amerikanska räntorna legal på en stabil nivå, exempelvis har räntan för 30-åriga statsobligationer fluktuerat mellan 8,8 % och 9,4 %. Efter en topp i slutet av sommaren sjönk de långa räntorna under hösten för att sedan åter stiga under vintem. De korta amerikanska räntorna har däremot följt en klart stigande trend och ligger efter första kvartalet 1989 ca tre procentenheter högre än för ett år sedan. Från nyår fram till febmari var den amerikanska räntenivån i stort sett fallande. Därefter har den höjts stegvis. Nivåhöjningarna har framkal­lats av indikatorer som visat på en fortsatt tilltagande inflation.

En underliggande orsak till den högre räntenivån har varit den strama penningpolitik som den amerikanska centralbanken bedrivit för alt dämpa den ekonomiska aktiviteten och därmed inflationen. Från februari till slutet av mars steg de långa amerikanska räntorna med ca 0,4 procentenhe­ter och de korta med ca 0,6 procentenheter. Detta har inneburit att avkastningskurvan fått en negativ lutning, dvs den långa räntan är lägre än den korta. Detta bmkar tolkas som att det finns förväntningar om en

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Diagram 11:1    Ränteutvecklingen i olika länder

6-månadersräntor, procent

1984     1985     1986     1987     1988

Källa: Riksbanken

91

 

Diagram 11:2    Ränteutvecklingen samt total dagsomsättning av statspapper

Månadsgenomsnitt

Procent 15

Mdr kr

100

Prop. 1988/89:150 Bil. 1,1

 

Statsobligationer,5-år

80

10 -

Statsskuldväxlar,6-mån

60

 

i

SS§

$§

S

\ IM

S

II

Dagsomsättning,Mdr kr

 

o

ts

1989

1988

1987

Källa: Riksbanken

- 40

20

 

fallande räntenivå, vilket överstämmer med de aktuella konjunkturbe­dömningarna. En effekt av de högre dollarräntorna och förväntningarna om en fortsatt stram penningpolitik har varit en stigande dollarkurs. Från nyår lill slutet av mars har den amerikanska dollarn stärkts från ca 1,77 lill över 1,88 mot D-marken och från ca 124 lill närmare 133 mot den japanska yenen. Under det första kvartalet 1989 har ett flertal centralban­ker upprepade gånger genomfört samordnade operationer på valutamark­naden för att dämpa dollaruppgången.

De svenska räntorna har i stort sett följt den amerikanska utvecklingen. Under oktober och december föll dock de långa svenska räntorna kraftiga­re och totalt sjönk de med ca en procentenhet under hösten och vintern. De korta svenska räntorna har inte stigit lika kraftigt som de amerikanska. Nivån har emmellertid etappvis stigit med ca en procentenhet under de senaste tolv månadema. I början av januari sjönk den svenska räntenivån, varefter den stabiliserades. Från mitten av febmari till slutet av mars följde en markerad uppgång. De långa räntorna steg med drygt 0,6 pro­centenheter och de korta med över en procentenhet. Därmed fick även den svenska avkastningskurvan en tydligt negativ lutning. En inhemsk faktor som direkt påverkat räntoma har varit förväntningarna om valutaregle­ringens avskaffande. Dessa förväntningar har vid flera tillfällen drivit ned de svenska räntoma, då det antagits atl den svenska räntenivån sänks när valutaregleringen avskaffas.

Den svenska räntenivån steg inte lika mycket som den internationella under början av första kvartalet 1989, vilket medfört att räntedifferensen minskade till en jämförelsevis låg nivå. Under febmari var räntan för en

92

 

Diagram 11:3   Valutaflöde och kursindex

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

 

1984      1985

Källa: Riksbanken

1986

1987

1988

1989

134

svensk 6-månaders statsskuldväxel mindre än en procentenhet högre än motsvarande euro-dollarränla. Våren 1988 var differensen mellan två och tre procentenheter. Under mars ökade dock ränledifferensen något. Trots den lägre ränledifferensen har den svenska kronan varit fortsalt stark och valutaflödena har totalt sett varit i balans hittills i år.

Aktiekurserna på väridens börser har i stort haft en gynnsam utveckling under första kvartalet 1989. Sedan årsskiftet har kursindex stigit med 6% i New York, drygt 8% i Tokyo och 18% i London. Den starka konjunkturen torde vara en gmndorsak till delta, medan oron för inflation och periodvi­sa räntehöjningar bidragit lill en tidvis ryckig kursutveckling.

Stockholmsbörsen, som var en av de allra starkaste aktiemarknaderna under 1988, har även 1989 utvecklats positivt. De goda företagsvinsterna och de höjda aktieutdelningarna har bidragit lill atl höja aktiekurserna. Under de tre första månaderna 1989 steg kursindex med drygt 11 % medan börsvärdet ökade från 615 miljarder kr. lill 670 miljarder kr. .

Den 19 januari avskaffades begränsningarna av svenska valutainlän­ningars handel med utländska aktier. Resultatet blev att både export och import av utländska aktier ökade kraftigt under januari t.o.m. mars. Under dessa månader nettoimporterades utländska aktier för omkring 4,4 miljarder kr. Samma period 1988 uppgick nettoimporten till drygt 600 miljoner kr.

11.2 Kapitalmarknaden under 1980-talet

Under 1980-talel har kapitalmarknaderna vuxit kraftigt i omfattning både i Sverige och internationellt. 1970-talets stora oljeprisökningar var en starkt bidragande orsak till att behovet av internationell kapitalförmedling

93

 

Diagram  11:4   Totalindex (VA) och totala omsättningen Stockholms Fondbörs    Prop. 1988/89:150
1987-1989                                                                                  Bjl   11

500 Mi

1987

1988

1989

* Ultimo resp. månad. 1972-12-29=100 ** Endast börsnoterade aktier

växte. Del var nödvändigt att slussa oljeländernas stora överskott tillbaka lill de länder som hade underskott i bytesbalansen. Bretton Woods-syste-mets sammanbrott i början av 1970-talet och den övergång till mer rörliga växelkurser som därmed skedde medförde vidare att riskerna ökade vid internationellt ekonomiskt utbyte.

Lågkonjunkturen under senare delen av 1970-talet och början av 1980-talet innebar bl. a. kraftigt ökade statliga budgetunderskott. Många länders statsskuld växte snabbt, kraven på finansiering blev betydande och som en följd av denna utveckling förändrades kraven på kapitalmarknaderna. Volymerna som marknadema måste hanlera ökade betydligt när stora underskoll respektive överskott uppstod i de olika samhällssektorernas finansiella sparande. Sammantaget bidrog denna utveckling till att de risker som är förknippade med kreditgivning och upplåning ökade. För att anpassa marknadernas funktionssätt till de nya kraven avreglerades kapi­talmarknaderna i många länder.

På senare år har de finansiella obalanserna inte ökat i samma omfatt­ning som tidigare. Kapitalmarknadernas tillväxt har därmed avtagit. Ut­vecklingen för ränior och valutor torde också ha upplevts som stabilare och gjort behovet av omplaceringar mindre. Vidare kan aktiekursernas kraftiga fall i oktober 1987 ha dämpat aktörernas riskbenägenhét och därmed volymtillväxten.

En central fråga för marknademas funktion är aktörernas förtroende för systemet. I takt med den fortsatta avregleringen och internationaliseringen har också kraven på gemensamma spelregler, internationell övervakning

94

 

och kontroll ökat. Även utvecklingen av Förenta Staternas underskott i    Prop. 1988/89: 150 den federala budgeten och i utrikeshandeln liksom Japans och Förbunds-    Bil. 1.1 republiken Tysklands överskoll i utrikeshandeln har haft betydelse för den aktörernas riksbenägenhet.

I Sverige skedde en kraftig förskjutning av det finansiella sparandet från den offentliga lill den privata sektorn under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet. Detta ställde självfallet stora anspråk på kreditsystemets förmåga att hantera större volymer och risker. Finansieringen av statens lånebehov skedde tidigare delvis via s. k. prioriterade obligationer som de stora kreditinslitulionerna var ålagda atl hålla. Därmed kom kredilinstitu-tionerna all få myckel stora portföljer av prioriterade obligationer som låste deras handlingsfrihet och ökade deras riskexponering. Även andra regleringar befanns vara oförenliga med den nya situationen. Mol denna bakgrund inleddes en avreglering av kreditmarknaderna. Det blev då också möjligt för riksbanken att ändra sitt sätt att bedriva penningpolitik från administrativa regleringar lill att påverka tillgången och priset på krediter genom att agera direkt på marknaden.

1 mars 1980 utgavs de första svenska bankcertifikaten. Dessa instrument var avsedda för marknadshandel och dt sätt för bankerna att låna upp kortfristigt. Bankcertifikaten kan anses utgöra startpunkten för den svens­ka penningmarknaden. Ijuli 1982 emitterades de första statsskuldväxlarna och i november 1983 de första riksobligationerna. Gradvis ökade omsätt­ningen och antalet aktörer. Del medförde atl likviditeten, dvs hur lätt och billigt del är atl köpa och sälja på marknaden, förbättrades successivt. Effektiviteten ökade, bl. a. genom ny teknik och genom atl nya instrument infördes och kunskaper om dessa spreds. Metod- och produktutvecklingen hade i sig en expansiv effekt på omsättningen. Marknaderna växte snabbi och i början av 1987 var omsättningen av statspapper närmare 40 miljar­der kr. i genomsnitt per dag.

Även den svenska aktiemarknaden har haft en kraftig tillväxt under 1980-talel. Nya marknadsinslrument har introducerats också på aktie­marknaden, vilket bl.a. har givit aktörerna möjlighet att försäkra sig mot eller spekulera i kursrörelser och därmed disponera sina innehav på dl mer flexibelt sätt.

Liksom på många internationella marknader har tillväxttakten för den svenska kapitalmarknaden avtagit under senare år. Under 1987 och 1988 minskade omsättningen på såväl aktiemarknaden som på penning- och obligationsmarknaden. Den viktigaste enskilda förklaringen till detta tor­de vara att statens budgetunderskott eliminerats. Även i Sverige torde börsraset i oktober 1987 ha bidragit till att dämpa marknadernas tillväxt­takt. Kreditinstitutens kreditgivning till allmänheten har däremot utveck­lats i motsatt riktning och ökat starkt under de senaste åren.

11.3 De kommande åren

De finansiella marknaderna är i hög grad s. k. förvänlningsmarknader, dvs
förväntningar om framtiden styr den prisbildning som sker idag. På en
effektiv marknad är dagens priser salta på gmndval av all tillgänglig          °

 

information och det är endast ny information som kan påverka priset.    Prop. 1988/89:150 Vidare saknar finansmarknaderna i stort de trögheter som är förknippade    Bil. 1.1 med exempelvis industriproduktion. Detta innebär att det är mycket svårt, om alls möjligt, att göra en prognos för t ex ränteutvecklingen, eftersom det uppenbart inte går alt förutsäga nya och okända händelser.

De finansiella flödena beror i slor utsträckning på den reala ekonomins utveckling. Den reala ekonomin ställer krav på att del finansiella systemet omfördelar kapital och risker. Ett stöd fören bedömning av belastningarna på det finansiella systemet och dess utveckling kan därför hämtas från de reala prognosemas resultat vad gäller finansiellt sparande för olika sam­hällssektorer. En sektors finansiella sparande är dess WÉ-Houpplåningsbe-hov. Men hänsyn måste också tas till flöden inom sektorerna och lill upplåning som görs för all kunna göra motsvarande utlåning. De sist­nämnda transaktionerna utgör ingen netloefterfrågan på kapital, men gör att det finansiella systemet måste omfördela en större volym än annars.

Den offentliga sektorn har ställt stora anspråk på det finansiella syste­met under 1980-lalet. Under senare år har dessa anspråk minskat. Av de reala, prognoserna framgår all den trenden kommer att bestå under de närmaste åren. Fram till 1990 beräknas statens positiva finansiella sparan­de sjunka något, socialförsäkringssektorn bedöms få ett i stort sett oför­ändrat sparande och kommunerna beräknas uppvisa ett mindre negativt finansiellt sparande. Detta innebär att den offentliga sektorns behov av att utnyttja kreditmarknaden inte ökar. Det ska emellertid understrykas att även om nettoupplåningsbehovet sjunker finns betydande stockar av fi­nansiella skulder och tillgångar som måste hanteras. År 1988 hade staten ett positivt finansiellt sparande på närmare 15 miljarder kr. medan brutto­upplåningsbehovel var ca 130 miljarder kr. Stockarnas storlek förklarar del stora brulloupplåningsbehovet. Den sista december 1988 uppgick statsskulden till 607 miljarder kr. medan statens finansiella tillgångar var 276 miljarder kr.

Hushållens upplåning har ökat kraftigt sedan millen av 1980-lalel. En förutsättning har varit att krediimarknaden blivit mer lättillgänglig. En stor del av upplåningen har använts lill all öka de finansiella tillgångarna, men då en del har gått till konsumtion har det finansiella sparandel försämrats. Under 1989 och 1990 torde dock hushållens anspråk på kredit­systemet komma att minska. Dels kan det antas atl effekterna av det ökade kredilulbudd kommer att avklinga, dels pekar de reala prognoserna på en ökning av den reala disponibla inkomsten kombinerad med en dämpning av konsumtionen. Dessutom torde den kommande skattereformen fördyra hushållens upplåning.

Näringslivet har under de senaste åren haft en god lönsamhet, vilket tillsammans med det gynnsamma efterfrågeläget gjort att investeringarna ökat. I prognoserna förutses en viss dämpning både av vinster och investe­ringar fram lill 1990. Då utvecklingen av investeringarna, främst de direk­ta investeringarna utomlands, väntas bli förhållandevis starkare blir den sammantagna bedömningen att näringslivets finansiella sparande försäm­ras.

Totalt kan det realt genererade behovet av kapilalförmedling mellan        96

 

samhällets sektorer förväntas minska under de närmaste åren. Bytesba-   Prop. 1988/89: 150 lansen, som definitionsmässigt är lika med nationens samlade finansiella   Bil. 1.1 sparande, väntas försämras något i år, men ligger nästa år kvar på ungefär samma nivå. Eftersom staten har som uttalad norm att inte öka sin nettoskuld mot utlandet kommer finansieringen av bytesbalansunderskot­let även i fortsättningen att ske genom den privata sektoms upplåning.

En lugnare internationell utveckling är viktig för stabiliteten på de svenska marknaderna. Finansieringen av bytesbalansunderskottet och den utestående utlandsskulden underlättas om de intemationella obalanserna minskar, vilket också kan förväntas leda till lägre valutarisker och ränteris­ker. Valutaregleringens omfattning har successivt minskats och därmed har de svenska marknadema öppnas ytterligare för konkurrens utifrån. I samma riktning verkar en eventuell anpassning till EG-områdels lagstift­ning. Liksom på vammarknaderna kan det förväntas att en avreglering leder till ökad konkurrens och effektivitet, därmed ökar möjligheterna att låna och placera kapital samtidigt som kostnaderna sjunker. Della ställer ökade krav på de svenska finansiella företagen. Det har också skett föränd­ringar i finansföretagens ägarstmktur och verksamhetsområden under se­nare år.

En tendens som kan komma att förstärkas under de kommande åren är att även andra låntagare än staten i ökad utsträckning går över till upplå­ning genom värdepapper som handlas på en marknad. Handeln med obligationer utgivna av bostadsfinansieringsinstitut är redan idag omfat­tande och det förekommer också viss handel med instmment utgivna av bl. a. kommuner och större företag. Potentialen för att ersätta traditionella lån med t.ex. obligationer torde vara betydande. För en låntagare har upplåning genom marknadspapper den fördelen att det direkta beroendet av en långivare försvinner och alt det blir lättare att ta upp elt lån då det placeras hos flera långivare. Detta är också fördelaktigt för en långivare. Dennes kreditrisk minskar genom att lånet sprids på flera långivare och genom att den enskilde långivaren enkelt kan lämna sitt åtagande genom att sälja sin fordran på marknaden. Därigenom kommer långivaren att kräva lägre ränta än eljest.

Tillkomsten av derivatmarknader (optioner, terminer etc.) har också gjort det möjligt att frikoppla innehavet från risken i en placering. Härige­nom kan en placerare skydda sig t ex mot ett tillfälligt prisfall utan atl sälja tillgången ifråga. Tekniska och organisatoriska innovationer kommer san­nolikt även framgent att göra marknadema effektivare. Exempelvis kom­mer elektroniska handelssystem att göra handeln säkrare och billigare, då hanteringen av fysiska värdepapper ersätts av noteringar på köparens och säljarens konton i systemet.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att efterfrågan på finansiella
tjänster främst bestäms av behovet av kapitalförmedling. Det rör sig här
både om nyupplåning och nyutlåning och om omplacering av stockar av
skulder och tillgångar. Om en ökad balans i sparandet kan uppnås minskar
belastningen på det finansiella systemet och dess stmktur torde förändras.
Stabiliteten i förväntningarna om den framtida utvecklingen spelar också
en central roll för volymutvecklingen.                                                   97

7   Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

En ökad intemationalisering kommer också att bidra till att förändra    Prop. 1988/89:150 den svenska kapitalmarknaden. Del gör även förändringar i lagstiftning    Bil. 1.1 och regelverk. Sannolikt kommer dessa faktorer atl innebära en ökad konkurrens och därmed en fortsatt stmkturomvandling.

Även om det behov av kapitalförmedling som kommer från den reala ekonomins utveckling minskar är det inte givet atl finansiellt motiverad upplåning och utlåning också sjunker. Skillnader i förväntad avkastning gör det förmånligt att låna upp medel som sedan placeras i en annan finansiell tillgång. Detta har en prisutjämnande effekt. Vidareutveckling av marknadsinstmment samt en ökad internationalisering främjar denna verksamhet. Också en ökad övergång till upplåning genom marknadspap­per innebär att kapitalmarknaderna ökar i omfattning. Skulle exempelvis företag och kommuner i stor skala börja ersätta traditionella lån med marknadsupplåning kan stora volymer tillföras marknadema. Trots att de reala prognoserna implicerar krympande kapitalmarknader är utveckling­en ändå inte given. Andra faktorer kan bidra till marknademas tillväxt och därigenom ge stmkturomvandlingen ett annat förlopp.

98

 

Utvecklingen de första åren på 1990-talet

 

 

 

Bil. 1.1

12 Modellkalkyl för 1990- 1993                         J; l''' '

Ett scenario för den ekonomiska utvecklingen i Sverige under perioden 1990- 1993 redovisas i detta kapitel. Det tillgängliga informationsunder­laget är emellertid inte tillräckligt för att utarbeta konjunkturprognoser i vanlig mening för en så här lång period, bl.a. är osäkerheten om den internationella utvecklingen för slor. Modellkalkylen skall ses som en av flera tänkbara utvecklingsvägar för svensk ekonomi. Den har sill värde främst genom att den genomförs inom en konsistent ram, där historiska erfarenheter tas tillvara. I de följande kapitlen redovisas känslighetsanaly­ser avseende pris- och löneökningstakten. Därutöver analyseras arbets­krafisuibud, produktivitetsutveckling och den offentliga sektorns utgifts­utveckling.

Beräkningarna av den ekonomiska utvecklingen för 1990—1993 har gjorts inom ramen för en konjunkturmodell, KOSMOS, som utvecklats av konjunkturinstitutet. Modellen innehåller ekonometriskt skattade sam­band för privat konsumtion, export av bearbetade varor lill OECD, im­port fördelad på varugrupper, efterfrågan på arbetskraft i industrin samt lönebildningen i olika sektorer. Kalkylerna har skett i flera beräkningsom­gångar och kompletterats med exogena bedömningar.

Den inlernationella utvecklingen under de första åren på 1990-lalet behandlades i grova drag i kapitel 2. Den internationella konjunkturen förväntas försvagas något 1990 och 1991 för atl därefter vända, se tabell 12:1. Importprisökningen i 14 OECD-länder antages vara konstant under hela perioden. Råoljepriset antas vara oförändrat, 17 dollar per fat, under kalkylperioden. Inkomstskatteskalorna har förutsatts bli justerade så att den statliga inkomstskattens andel av hushållens nettoinkomster ligger kvar vid 1989 års nivå vid inkomstökningar på upp till 4% per år. Vid högre inkomstökning leder progressivilelen i skattesystemet till att in­komstskatten som andel av hushållens nettoinkomster ökar. I skatteberäk­ningarna har ej tagits hänsyn till den aviserade skattereformen. Viss hän­syn har dock tagits till de förändringar i ekonomiskt beleende som den aviserade skattereformen kan tänkas leda till. I modellkalkylen har också beaktats de nu föreslagna åtgärderna för att dämpa överhettningen i eko­nomin.

I modellkalkylen analyseras den ekonomiska utvecklingen under förut­sättning att löne- och prisbildningen sker enligt mönster som ges av hislo-

Tabell 12:1 Utvecklingen i 14 OECD-länder 1989-1993

Procentuell förändring

 

	1989	1990	1991	1992	1993
BNP-tillväxt Sammanvägd import av bearbetade varor' Importpris för bearbetade varor'	3,0 6,0 . 3,3	2,5 5,5 3,0	2,25 5,0 3,0	2,5 5,5 3,0	3,0 7,0 ,   3,0

' Sammanvägda efter ländernas betydelse för svensk export.

Källa: Finansdepartementet.                                                                             101

 

Tabell 12:2 Löne-och prisutveckling 1989-1993

Procentuell förändring

 

	1989	1990	1991	1992	1993
Timlön	7,0	7,0	6,0	5,0	5,0
KPI årsgenomsnitt	7,2	5,7	4,4	3,7	3,7
Exportpris	7,0	4,6	3,9	3,3	3,3
Relativpris för export av
bearbetade varor till
14 OECD-länder	3,1	1,4	1,0	0,3	0,0

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Källa: Finansdepartementet.

riska beteendesamband. De viktigaste antagandena bakom de lönefunk­tioner som använts är att den konkurrensutsatta sektorn är löneledande saml alt löneandelen av förädlingsvärdet i denna sektor på lång sikt är en funktion av arbetslösheten. Det finns dock indikationer på att förhållandet mellan löneökningstakl och arbetslöshet ändrats under 1980-talets senare år. Timlönen har de senare åren ökat med omkring 7% trots relativt god BNP-tillväxt och en arbetslöshetsnivå under 2%. Vid beräkningen av limlönerna i modellkalkylen har hänsyn tagits till denna utveckling med lägre limlöneökningar vid en given arbetslöshetsnivå. På kort sikt påver­kar även inflationstakten och förändringar av inkomstskatten löneök­ningstakten. Det höga kapacitelsutnytljandet och den låga arbetslösheten i ekonomin leder till att löneökningarna beräknas bli 7% 1990, se tabell 12:2. Den inhemska konjunkturavmaltningen i kombination med succes­sivt stigande arbetslöshet under hela perioden leder dock lill en relativt snabb anpassning nedåt av löneökningstakten tifl omkring 5% 1992-1993.

Den avlagande löneökningslakten i kombination med all arbetskrafts­bristen i ekonomin beräknas minska medför att även prisökningstakten avlar. Dessutom medför de nu föreslagna tillfälliga höjningarna av mer­värdeskatten och arbetsgivaravgifterna under del av 1989 och 1990 en tillfällig uppgång i konsumentpriserna. Skälen lill att konsumentpriserna ökar mer än exportpriserna är att de svenska producenterna förväntas sänka sina vinstmarginaler på exportmarknaden relativt hemmamarkna­den för att kompensera sig för sin försämrade konkurrenskraft saml all de utländska exportörerna väntas ta ut ett högre pris på den svenska markna­den.

Den försämrade konkurrenskraften kommer till uttryck i utvecklingen av relativpriset för export av bearbetade varor. År 1990 beräknas de svenska exportpriserna stiga en procentenhet mer än det genomsnittliga importpriset i OECD-länderna. Först i slutet av perioden beräknas de svenska exportprisernas ökningslakt ha kommit ned i nivå med våra viktigaste konkurrentländer.

BNP-tillväxten beräknas bli ca 1,3% per år i genomsnirt, med en av­mattning 1990 och 1991 som följs av en uppgång 1992 och 1993, se tabell 12:3. Nedgången 1990 och 1991 beror främst på au den inhemska efterfrå­gan försvagas. Sjunkande lönsamhet till följd av de höga löneökningarna 1989-1990 medför atl investeringstillväxlen avlar. Konjunkluruppgång-

102

 

Tabell 12:3 Försörjningsbalans och vissa nyckeltal 1989 — 1993

1980 års priser, procentuell förändring

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

 

	1989	1990	1991	1992	1993
BNP	1,6	0,9	1,2	1,5	1,7
Import	5,2	3,2	■   4,2	4,0	4,5
Tillgång	2,5	1,5	2,1	2,2	2,5
Privat konsumtion	0,8	0,5	1,7	2,0	2,0
Offentlig konsumtion	1,6	1,5	1,0	1,0	1,0
Bruttoinvesteringar	4,0	0,0	1,5	1,7	2,0
därav industrin	10,0	1,9	2,4	4,4	4,4
Lagerinvesteringar'	0,4	0,2	0,1	-0,1	0,0
Export	3,8	3,4	3,4	3,8	4,5
Användning	2,5	1,5	2,1	2,2	2,5
Inhemsk efterfrågan	2,1	0,9	1,6	1,6	1,7
Arbetslöshet, proceni	1,5	1,8	2,0	2,1	2,2
Real disponibel inkomst	1,6	1,1	3,1	2,0	1,8
Bytesbalans, miljarder kr,
löpande priser	-17,0	-15,5	-17,9	-23,4	-26,1
Finansiellt sparande i
offentlig sektor, miljarder
kr., löpande priser	38,0	28,5	11,6	8,7	9,2

' Förändring anges i procent av föregående års BNP. Källa: Finansdepartementet.

en 1992- 1993 förklaras främst av att exporten beräknas öka starkt dessa år. Exportökningen beror dels på en starkare världsmarknadstillväxt, dels på en mer förmånlig utveckling av relativpriset; det senare en konsekvens av alt löneökningstakten i Sverige förväntas närma sig den i omvärlden.

Den beräknade utvecklingen för importen och exporten innebär alt Sverige förlorar marknadsandelar under hela perioden på såväl hemma-som exportmarknaden. Importen av bearbetade varor beräknas i genom­snitt stiga med drygt 2% mer än den importvägda efterfrågan av bearbeta­de varor. Beträffande exporten av bearbetade varor så beräknas andelsför­luslerna uppgå lill 1,4% 1990 och i genomsnitt 1 % per år 1991-1993.

Överskottet i handelsbalansen beräknas öka under kalkylperioden, från 35,7 miljarder kr. 1990 rill 38,5 miljarder kr. 1993, se tabell 12:4. Denna förbättring av handelsbalansen sker trots att importen av varor i fasta priser ökar snabbare än exporten av varor. Förbättringen av handelsbalan­sen 1990— 1991 beror på ett förbättrat bytesförhållande gentemot omvärl­den, eftersom de svenska exportpriserna antas öka mer än importprisema. Denna prisutveckling leder emellertid till förluster av marknadsandelar både på den inhemska och utländska marknaden för svenska företag.

Tabell 12:4 Bytesbalans 1989-

Miljarder kr., löpande priser

1993

 

	1989	1990	1991	1992	1993
Handelsbalans	29,9	35,7	38,5	37,0	38,5
Tjänstebalans ■ Transfereringsbalans därav räntenetto	-11,3 -35,6 -28,4	-12,3 -38,9 -31,1	-13,0 -43,4 -35,2	-13,5 -46,9 -38,1	-14,0 -50,6 -41,4
Bytesbalans	-17,0	-15,5	-17,9	-23,4	-26,1

103

Källa: Finansdepartementet.

 

Trots den relativt starka utvecklingen av handelsbalansen, beräknas Prop. 1988/89:150 bytesbalansen försvagas under kalkylperioden, i -ån ett beräknat under- Bil. 1.1 skott på 17 miljarder kr. 1990 förväntas underskottet öka till 26 miljarder 1993. Ökningen av bytesbalansens underskott kan till stor del förklaras av ett försämrat räntenetto mol utlandet. Räntenettot väntas sjunka med ca 13 miljarder kr. under perioden. Tjänstebalansen beräknas försvagas med ca 2,5 miljarder kr. även 1990—1993. Tjänsteimporten i fasla priser beräknas öka med i genomsnitt 3,5% per år, vilket är 0,5 procentenheter mer per år än vad tjänsteexporten ökar.

Efter en stark investeringsutveckling under perioden 1984—1989 för­väntas investeringskonjunkturen mattas av 1990. Bmttoinvesteringama stagnerar under 1990 för att sedan gradvis komma upp i en ökningstakt på 2,0% 1993. Avmallningen i början av perioden förklaras huvudsakligen av att det höga inhemska kostnadslägel under slutet av 1980-talet kan förvän­tas börja reducera företagens vinstmarginaler, vilket beräknas minska deras investeringsvilja. Den höga löneökningstakten antas även påverka företagens förväntningar om den framtida kostnadsutvecklingen, vilket också kan antas verka dämpande på investeringsviljan. De relativt låga investeringarna 1992—1993 förklaras av de under 1990—1991 fortsatt relativt höga löneökningarna samt av att den avmattning som beräknas ske både på den inhemska och utländska marknaden försämrar näringslivets lönsamhet. Eftersom prisökningstakten beräknas avta under perioden, kommer realräntan successivt att stiga vilket också har en återhållande effekt på investeringsutvecklingen.

Industrins maskininvesteringar beräknas öka mer än byggnadsinveste­ringarna eller med i genomsnitt 4% per år perioden 1990— 1993. Ökning­en beräknas ske främst mot slutet av perioden, då industrins kostnadsläge väntas bli bättre och konjunkturen beräknas vända uppåt. Industrins byggnadsinvesleririgar beräknas stagnera de två första åren för att sedan öka med 2% per år. Efter en kraftig uppgång i bostadsinvesteringarna 1987—1989 förväntas dessa ligga kvar på i stort sett oförändrad nivå hela perioden. De offentliga investeringarna beräknas öka med i genomsnitt 1,4% per år 1990— 1993. Den lagerneddragning som pågått under i stort sett hela 1980-talet bedöms upphöra 1990. Avmallningen i efterfråge­tillväxlen torde leda lill en viss ökning av lagren 1990—1991. Lagerök­ningen väntas avta i slutet av perioden, som en följd av den ökande efterfrågan och höga realräntan.

Löne- och prisutvecklingen i modellkalkylen innebär en oförändrad reallön 1990 och ökande reallöner under åren 1991 — 1993. Den reala timlönen beräknas därmed öka med i genomsnitt 1,2% per år under 1990—1993 och den reala disponibla inkomsten med i genomsnitt 2,0% per år.

De åtgärder som nu föreslås, antas medföra att den privata konsumtio­
nen under 1989 bara ökar med 0,8% och under 1990 med 0,5%. Det finns
även andra faktorer som talar för ell ökat sparande i hushållssektorn de
kommande åren. Efler den starka konsumtionslillväxlen under 1980-talets
andra hälft, kan en viss mättnad tänkas ha uppstått särskilt när del gäller
konsumtionen av varaktiga varor. Den anpassning av hushållens tillgångar .     '0

 

och skulder som skedde efter kreditmarknadens avreglering och som resul- Prop. 1988/89: 150 terade i ökad skuldsättning för hushållens del beräknas vara avslutad vid Bil. 1.1 1990-talets början. I ställd väntas den ökade skuldsättningen som tar sig uttryck i ökade utbetalningar för räntor och amorteringar leda till ett ökat hushållssparande. Även den kommande skattereformen bör öka hushålls­sparandet. Hushållens nettosparkvot beräknas förbättras med 2,0 procent­enheter mellan åren 1989— 1991, för alt därefter ligga på en nivå av ca — 0,7% av hushållens disponibla inkomster fram till 1993. Den privata konsumtionen skulle därmed komma att stiga med i genomsnitt 1,6% under perioden.

Den offentliga konsumtionen bedöms öka med i genomsnitt 1,0% per år. Till grund för denna bedömning ligger ett antagande om atl den kommu­nala konsumtionen ökar med 1,5% per år 1990- 1993, medan den statliga konsumtionen väntas minska något.

Arbetskrajisutbudet i personer bedöms under perioden 1990—1993 kun­na öka med ca 30 000 personer per år. Vid denna bedömning tas hänsyn till befolkningens storlek och ålderssammansättning, en förväntad ökning av arbetskraftsdeltagandet samt ett tillskott i form av nelloinvandring. Dock måste även hänsyn las till hur sysselsättningen påverkar arbetskraftsutbu­det. När sysselsättningen ökar snabbt bmkar det normalt medföra också ett högre arbetskraftsdeltagande och vice verca. Här har antagits att den gradvis ökande arbetslösheten medför en något mindre ökning av arbels-kraftsutbudet mot slutet av perioden, se tabell 12:5.

Sysselsättningsökningen i antal personer beräknas bli 0,5% 1990 för att sedan avla och ligga på i genomsnitt 0,5% per år 1991 — 1993. Den i förhållande till den beräknade produktionsökningen, relativt svaga syssel­sättningsökningen 1992-1993 beror på att produktiviteten inom främst industrin beräknas öka. Den beräknade utvecklingen av arbetskraftsutbud och sysselsättning ger en gradvis ökning av arbetslösheten under hela perioden, från 1,8% 1990 till 2,2% 1993.

Diagram 12:1 visar hur olika efterfrågekomponenler och BNP beräknas växa under de två perioderna 1986-1989 och 1990-1993. Där framgår att BNP-tillväxten under modellkalkylens år förväntas bli lägre än vad den har varit under de senaste åren och innevarande år. BNP-tillväxten kan delas upp i bidrag från konsumtionstillväxt och kapitalbildning. Kapital­bildning utgörs av summan av de inhemska totala investeringarna och netloexporten. Om BNP i stor utsträckning används lill kapitalbildning

Tabell 12:5 Arbetskraftsutbud, sysselsättning och arbetslöshet 1989-1993

Procentuell förändring

 

	1989	1990	1991	1992	1993
Arbetskraftsutbud
i antal personer	0,9	0,7	0,7	0,6	0,5
Sysselsättning
i antal personer	1,0	0,5	0,5	0,6	0,4
Arbetslöshet, procent
av arbetskraften	1,5	1,8	2,0	2,1	2,2

Källa: Finansdepartementet.                                                                               105

 

innebär det att den möjliga framtida konsumtionen blir högre. Som fram­går av diagram 12:1 beräknas en del av tillväxten användas till kapitalbild­ning under perioden 1990—1993, vilket är en skillnad jämfört med peri­oden 1986— 1989 när mer än hela tillväxten användes till konsumtion.

Prop. 1988/89:150 BiL 1.1

Diagram 12:1    Tillväxten och dess användning 1986 — 1993

Förändring i procent av BNP föregående år Årliga genomsnitt, 1980-års priser

1.5

Nettoexport

G Investeringar QD  Konsumtion

 

0.5

BNP

0.5

1986-1989

Källa: Finansdepartementet

1990-1993

 

Investeringskvoten (uttryckt som summan av bmttoinvesleringar och lagerinvesteringar i procent av BNI) beräknas vara i stort sett oförändrad under perioden 1989— 1993, se diagram 12:2. Bmttosparkvolen beräknas sjunka en halv procentenhet under perioden 1990-1993. Detta medför sammantaget att bytesbalansen, som definitionsmässigt är lika med ett lands totala finansiella sparande, försämras från ca —1,4% 1989 till ca -1,8% 1993, som andel av BNI. För att förhindra att produktionen vid mitten av 1990-talet åter hämmas av kapacitetsrestriktioner, krävs att invesleringskvoten ökar mer än i modellkalkylen. För att en sådan investe­ringsökning skall kunna genomföras utan ökad utlandsupplåning, krävs emellertid även ett högre bmttosparande än i modellkalkylen.

Den offentliga sektoms finansiella sparande beräknas minska under kalkylperioden, se tabell 12:6. Det försämrade sparandet beror främst på ökade utgifter. Under perioden byggs föräldraförsäkringen ut, pensionema beräknas öka till följd av ATP-systemets successiva genomförande och den ökande arbetslösheten i modellkalkylen beräknas leda till högre kostnader för arbetsmarknadspolitiken.

Företagens finansiella sparande beräknas förbättras under perioden. Det beror på den relativt svaga investeringsutvecklingen i kombination med

106

 

Diagram 12:2   Bruttosparande, investeringar och bytesbalans 1989 — 1993

Procent av BNI 21

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

 

20

Investeringar

19

Bruttosparande

18

- -1

Bytesbalans

17

1989

1990

1991

1992

-2

1993

Anm.: Vänsterskala: bruttosparande och investeringar. Högerskala: bytesbalans. By­tesbalansen definitionsmässigt är lika med skillnaden mellan bruttosparande och investeringar

Källa: Finansdepartementet

att företagens ränteinkomster beräknas öka. Förbättringen motverkas i viss mån av att vinstnivån väntas sjunka relativt det förväntat höga vinst­läget 1989. En annan faktor som motverkar en ytterligare förbättring av det finansiella sparandet hos företagen är att företagens återinvesterade vinstmedel i utlandet ej bokförs som inkomst i bytesbalansen, vilket får ökad betydelse under perioder då företagens utlandsinvesteringar är stora. Hushållens finansiella sparande väntas fc'rbällras med ca 7 miljarder kr. under perioden. Det är ändå negati t sa ■     ra år.

Tabell 12:6 Finansiellt sparande 1989-

Miljarder kr., löpande priser

1993

 

1989

1990

1991

1992

1993

 

Offentlig sektor

Hushåll

Företag

Bytesbalans

 

38,0	28,5	11,6	8,7   .	9,2
-15,1	-13,0	-  4,5	-  4,6	-  6,1
-39,9	-31,0	-25,0	-27,5	-29,2

-17,9

-23,4       -26,1

-17,0       -15,5

 

Källa: Finansdepartementet

107

 

13  Lönebildning                                             Prop. 1988/89:150

13.1 Höga löneökningar — varför har det inte gått sämre?

De svenska lönekostnaderna har stigit snabbt i förhållande till omvärlden. De senaste åren har de årliga löneökningarna i genomsnitt varit ca 3 procentenheter högre än i våra viktigaste konkurrentländer. Samtidigt har också de svenska konsument- och exportpriserna ökat snabbare än i övriga industriländer. Exportandelarna på de utländska marknaderna har stag­nerat eller fallit. Trots detta har utvecklingen för den svenska ekonomin varit gynnsam. Arbetslösheten är rekordlåg och industrin producerar vid i det närmaste full kapacitet.

Det är väsentligt all klarlägga varför den ekonomiska utvecklingen varit så pass god trots den snabba försämringen av svenskt näringslivs relativa kostnadsläge. Inte minst framstår denna uppgift som central mot bak­grund av att det i senare års treårskalkyler och långtidsutredningar har varnats för att alltför snabba löneökningar hotar den ekonomiska tillväx­ten och sysselsättningen.

Inledningsvis bör del dock påpekas att den ekonomiska utvecklingen inte lill alla delar har varit så gynnsam. Tillväxten i ekonomin är, både jämfört med andra länder och i ett historiskt perspektiv, relativt låg. Även om investeringarna de senaste åren ökat snabbt finns det mycket som talar för atl den konkurrensutsatta sektorn fortfarande är för liten; exempelvis är bytesbalansens saldo negativt vid full sysselsättning. Tillväxten i kapi­talanvändningen har också varit låg i förhållande till sysselsättningsök­ningen. Kapitalintensiteten, dvs kapitalanvändningen per arbetad timme, har med andra ord vuxit långsamt. Bland annat av della skäl ökar produk­tiviteten och därmed tillväxten också långsamt.

Bättre bytesförhållanden

Sveriges bytesförhållande i varuhandeln, dvs relationen mellan export-och importprisutvecklingen för varor, har förbättrats med 10,6% sedan 1984. Ett förbättrat bytesförhållande innebär att landets reala inkomsler stiger. En given exportvolym kan med andra ord finansiera en större importvolym än tidigare. Det bör emellertid observeras att snabbt stigan­de exportpriser (och därmed ett förbättrat bytesförhållande) kan bero på att de inhemska kostnaderna stigit snabbt. I så fall har konkurrenskraften försämrats, vilket på sikt minskar efterfrågan på svenska produkter och medför alt svenskt näringsliv förlorar marknadsandelar.

Mellan åren 1984 och 1988 var handelsbalansen i stort sett oförändrad i löpande priser, trots försämrad konkurrenskraft och tappade marknadsan­delar, se tabell 13:1. Bakom detta ligger just ett förbättrat bytesförhållan­de, en uppgång av exportpriserna i förhållande till importpriserna. Net­loexporten minskade nämligen kraftigt i volym. Trots att netloexporten krympt volymmässigt har alltså den s k terms-of-trade effekten medfört totalt sett oförändrade realinkomster från utrikeshandeln.'

' Terms-of-trade eifekten mäter bidraget till nationalinkomsten från förändringar i

bytesförhållandet.                                                                                               108

 

Tabell 13:1 Handelsbalansen 1984 och 1988 uppdelad på sektorer.

Miljarder kronor.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

 

1984

1988

Differens

 

Handelsbalans:

Löpande priser

1980 års priser

1980 års priser inkl. terms-of-trade elfekt därav: terms-of-trade elfekt

Bearbetade varor (saldo):

Löpande priser

1980 års priser

1980 års priser inkl. terms-of-trade effekt därav: terms-of-trade effekt

Råvaror (saldo):

Löpande priser 1980 års priser

Oljeprodukter (saldo):' Löpande priser 1980 års priser

Skogsindustri (.saldo):' Löpande priser 1980 års priser

 

24,2 18,6	25,1 0,3	0,9 18,3
16,4 2,2	17,0 17,3	0,6 19,5
39,2 26,0	32;3 12,5	-  6,9 -13,5
27,2 1,2	19,9 7,4	-  7,3 6,2
17,6 9,3	-  8,0 -13,3	9,6 -  4,0
27,3 16,1	-12,0 -17,5	15,3 -   1,4
38,4 25,3	49,2 26,2	10,8 0,9

' Råolja och petroleumprodukter.

 Trävaror, massa, samt papper, papp och träfiberplattor.

Källa: Statistiska centralbyrån.

De reala inkomsterna från handeln med bearbetade varor har dock inte ökat. Handelsbalansens saldo för bearbetade varor har minskat både i reala och nominella termer. Exportpriserna har emellertid stigit ca 4,8% snabbare än importpriserna, varför saldot i nominella termer inte minskat lika kraftigt som i reala termer. Terms-of-trade vinster på 6 miljarder kr. i 1980 års priser innebär emellertid i della fall — för de bearbetade varorna — troligen inte några bestående välfärdsvinster, eftersom de i slor ut­sträckning avspeglar högre kostnader med åtföljande marknadsandelsför­luster.

Däremot har handelsbalansen för råvaror utvecklats mer entydigt posi­tivt. Inte heller i detta fall är emellertid volymeffekten positiv. Även för råvaror är det prisutvecklingen som gynnat svensk handel. Priserna på produkter från svensk skogsindustri har stigit, samtidigt som oljepriserna gått ned kraftigt. Dessa förändringar i bytesförhållandena är emellertid gynnsamma eftersom de avser varor vars priser bestäms på den internatio­nella marknaden. I allmänhet avspeglar därför inte stigande exportpriser på denna typ av varor en försämrad konkurrenskraft. Handelsbalansen för råolja och petroleumprodukter har förbättrats med 15 miljarder kr. mellan 1984 och 1988 samtidigt som den för skogsindustrin har ökat med 11 miljarder kr. Sammantaget innebär detta att prisutvecklingen medfört att handelsbalansen förbättrats med drygt 25 miljarderkr.

109

 

Trots de gynnsamma priseffeklerna har handelsbalansens utveckling    Prop. 1988/89: 150 givit dl negativt bidrag till den ekonomiska tillväxten. Det är nämligen    Bil. 1.1 volymutvecklingen som avgör storleken på detta bidrag. Däremot har effekterna på den inhemska realinkomstutveckllngen dolts av de förbätt­rade bytesförhållandena.

Hög tillväxt i omvärlden

Det är inte bara priserna i utrikeshandeln som utvecklats förmånligt. I förhållande till gjorda beräkningar har den faktiska exporttillväxten över­träffat prognoserna med bred marginal. Delta har flera förklaringar.

Den viktigaste förklaringen är att den svenska exportmarknaden vuxit snabbt. Mellan 1986 och 1988 var tillväxten 4,5 procentenheter högre än vad som antogs i Långtidsutredningen 1987. Detta har bidragit till att exporten av bearbetade varor ökade med så mycket som 8,6% jämfört med beräknade 5,1 %. 4,6 procentenheter av prognosfelet kan hänföras lill underskattningen av världsmarknadstillväxlen. Å andra sidan har försäm­ringen i konkurrenskraften blivit större än beräknat. Om löneökningarna hade begränsats till den antagna ökningstakten på 5,9% (i stället för 7,2% som blev del faktiska utfallet) skulle exporten ha ökat ca 3 procentenheter snabbare, enligt det samband som utnyttjades vid exportberäkningarna.

Statistiska studier av exportbeteendet har i allmänhet visat att svenskt näringsliv förlorar marknadsandelar även vid oförändrade relativpriser. Utvecklingen de senaste åren antyder emellertid att exporten utvecklas bättre än vad sådana exportsamband prognosticerar. Detta skulle möjligen kunna förklaras av att en del av de samband som utnyttjats har haft statistiska brister. Troligen har emellertid också stmkturomvandlingen i svenskt näringsliv medfört att svenska produkter blivit bättre anpassade till den internationella marknaden.

Även konstruktionen av den svenska valulakorgen kan ha gynnat svensk export. Detta beror på att när dollarn deprecieras gentemot de andra stora valutorna, t ex D-mark och yen, deprecieras även den svenska kronan mol dessa, eftersom dollarns vikt i valutakorgen är betydande.

Konsekvenserna av detta är atl de branscher som konkurrerar med länder vars valuta under senare år apprecierats i förhållande till dollam vunnit i konkurrenskraft. Samtidigt förlorar emellertid branscher som tecknar sina kontrakt i dollar, såsom skogs- och bilindustrin, på denna utveckling. Den samlade effekten på den totala svenska exporten och importen är därför egentligen försumbar om vikterna i riksbankens valuta­korg korrekt återspeglar vårt konkurrensmönsler. Men om nu utveckling­en under senare år varit sådan att skogsindustrins priser ändå stigit och bilindustrin kunnat sälja allt man producerat med goda vinster kan för­ändringarna i valutakurserna under just dessa år ha varit gynnsamma för svensk ekonomi. På litet längre sikt är hållbarheten i en förklaring av denna typ däremot tveksam.

110

 

Tabell 13:2 Bidrag till efterfrågetillväxten.                                Prop. 1988/89: 150

Procent av föregående års BNP                                                  Bil. 1.1

 

	1980-1982	1982-1984	1984-1988
Konsumtion	0,6	0,4	2,1
Privat konsumtion	0,2	-0,1	1,7
Oifentlig konsumtion	0,5	0,5	0,4
Kapitalbildning	-0,4	2,8	0,2
Investeringar	-1,7	0,8	0,9
Nettoexport	1,3	2,1	-1,1
Summa BNP	0,3	3,2	1,9

Källa: Statistiska centralbyrån

Inhemsk efterfrågetillväxt

Som tidigare konstaterats har handels- och tjänstebalansens bidrag till efterfrågetillväxten varit negativt. Under perioden 1984— 1988 var bidra­get -1,1%, se tabell 13:2. Endast tack vare investeringsuppgången blev bidraget från kapitalbildningen i sin helhet inte negativt. Det är i stället konsumtionen, huvudsakligen den privata konsumtionen, som har genere­rat efterfrågetillväxten. I genomsnitt växte den inhemska efterfrågan med 3,0% under denna period, jämfört med en BNP-tillväxt på 1,9%. Den inhemska efterfrågan steg exempelvis 1,4 procentenheter snabbare än vad som beräknades för perioden 1986-1988 i Långtidsutredningen 1987.

Även om det största bidraget till den inhemska efterfrågetillväxten kom­mer från den privata konsumtionen, underskattade beräkningama för 1986—1988 även den offentliga konsumtionstillväxten. Denna ökade med 2,7% mot beräknade 1,5%. Detta kan synas antyda en mer expansiv finanspolitik än vad som fömtsättes i kalkylema, men en bedömning av finanspolitikens effekter måste också ta hänsyn till transfereringarnas och skatteintäktemas utveckling samt kapacitetsutnyttjandet.

Den offentliga sektoms finansiella sparande beräknades bli — 11 miljar­der kr. 1988 i Långtidsutredningen 1987. Utfallet för detta år blev i stället + 33 miljarder, dvs en skillnad på 44 miljarder kr. Denna förbättring av den offentliga sektorns finansiella sparande skulle kunna lyda på all fi­nanspolitiken i själva verket fick en stramare inriktning än beräknat. Eftersom tillväxten och även kapacitetsutnyttjandel blev väsentligt högre, blev emellertid även skatteintäktema större, vilket till stor del förklarar det högre finansiella sparandet.

Kanske kan utvecklingen under senare år beskrivas som att förbättring­en av bytesförhållandet och den snabba intemationella tillväxten — ge­nom sitt bidrag till nationens realinkomster — gjort en förhållandevis snabb konsumtionsökning möjlig utan alltför stora underskott i bytesba­lansen. Därmed har tillväxten i ekonomin och sysselsättningen tillåtits öka väsentligt snabbare än beräknat. Den höga inhemska efterfrågetillväxten har samtidigt medfört en snabb ökning av importen som, trots en snabb exporttillväxt, resulterat i ett totalt sett negativt bidrag till efterfråge­utvecklingen från utrikeshandeln.

Eftersom kapacitetsutnyttjandel varit högt har det höga inhemska efter­
frågetrycket dessutom trängt undan en del av exporten. Näringslivet har   111

 

kunnat få en tillräcklig efterfrågan utan att tvingas söka sig ut på export-   Prop. 1988/89:150 marknaden. Della kan i kombination med den snabba kostnadsutveck-   Bil. 1.1 lingen ha bidragit till förluster av marknadsandelar.

13.2 Utvecklingen 1990-1993

Mot bakgmnd av utvecklingen de senaste åren är det relevant att ställa frågan om svensk ekonomi även framdeles kan klara en högre inflation än i omväriden med bibehållen tillväxt och hög sysselsättning eller om den gynnsamma utvecklingen kommer att brytas vid fortsatt hög pris- och löneökningslakt.

Enligt i stort sett alla internationella bedömningar är det inte rimligt att räkna med ytterligare oljeprisfall. Det mesta tyder i stället på att oljepriser­na kommer att visa en stigande tendens. Den internationella tillväxten bedöms också dämpas något. En fortsatt draghjälp från omväriden kan därför inte förväntas motverka marknadsandelsförlusterna i den utsträck­ning som varit fallet under senare år. Tillsammans med det faktum att en betydande del av det kostnadsförsprång som följde med devalveringarna nu är försvunnet talar detta för att en fortsatt högre inflationstakt kan få ett förhållandevis snabbi genomslag på produktion och sysselsättning. Även om det naturligtvis inte är uteslutet att nya gynnsamma omständig­heter kan inträffa under de kommande åren, är det inte lämpligt att basera viktiga ekonomiska beslut på sådana förhoppningar.

I dd följande presenteras två scenarier för den svenska ekonomiska utvecklingen. Det ena fömtsätter en löneökningstakl av samma storleks­ordning som i omvärlden, dvs ca 4 procent. Mot detta kontrasteras en utveckling där lönema antas öka med 7 procent och där någon anpassning nedåt under perioden — på dd vis som sker i modellkalkylen — inte kommer till stånd. Den valda ökningstakten i della senare altemativ överenstämmer i stort med den genomsnittliga ökningstakten de senaste åren.

4% löneökningar 1990- 1993

Den samlade produktionen beräknas i alternativet med 4% löneökning per år kunna växa med knappt 2% i genomsnitt per år under fyraårsperioden 1989-1993, se tabell 13:3. En viss avmattning bedöms, precis som i modellkalkylen, äga rum kring 1990.

1 modellkalkylen i föregående kapitel växer emellertid produktionen ännu långsammare eftersom en sämre lönsamhet, lill följd av en högre löneökningstakt, ger långsammare investeringstillväxt.

Investeringarna beräknas öka med knappt 3 % i genomsnitt per år under perioden. De ökar också snabbare mot slutet av perioden, eftersom beho­vet av kapacitetsutbyggnad då tilltar. Vinstutvecklingen blir med den antagna löneutvecklingen god och förenlig med den kalkylerade investe­ringstillväxten.

112

 

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1   .

Tabell 13:3 Försörjningsbalans 1990—1993 och vissa nyckeltal. Löneökningarna antas bli 4% årligen under perioden 1990-1993.

Procentuell förändring från föregående år. 1980 års priser.

1990

1991

1992

1993

Medelvärde

 

Försörjningsbalans:

BNP

Import

Tillgång

Privat konsumtion Offentlig konsumtion Bruttoinvesteringar

därav: industri Lagerförändring.' Export Användniitg

Vissa nyckeltal:' Världsmarknadstill växt- Exportpriser, bearbetade varor Relativpris, bearbetade varor Konsumentpris Disponibel inkomst Bytesbalans, miljarder kr. Produktivitet, näringslivet Arbetslöshet, % av arbetskraften

 

1,0	1,6	2,0	2,5	1,8
3,1	4,2    ■	4,8	5,4	4,4
1.6	2.3	2.8	3.3	2.5
0,5	1,5	2,0	2,2	1,6
1,5	1,0	1,0	1,0	1,1
0,0	2,5	3,5	4,0	2,5
4.0	2,4	9,0	9,2	7,1
0,2	0,1	-0,1	0,0	0,1
3,5	4,0	4,9	6,0	4,6
1.6	2.3	2.8	3.3	2.5
5,1	5,0	5,5	7,0	5,7
4,2	2,5	2,5	2,4	2,9
1,2	-0,5	-0,5	-0,6	-0,1
6,0	2,0	3,0	3,0	3,5
1,8	2,3	2,2	2,1	2,1
14,9	-16,9	-18,9	-17,8	-17,1
0,6	1,3	1,4	1,8	1,3
1,7	1,7	1,7	1,7	1,7

' Procent av föregående års BNP.

 Sammanvägd import av bearbetade varor för 14 OECD länder.

Källor: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet.

Exporten beräknas öka med 4,6% i genomsnitt per år under perioden. Exportlillväxten blir emellertid snabbast mot slutet av perioden, till följd av en högre internationell efterfrågetillväxt och förbättrad konkurrens­kraft, som får full effekt försl med en viss tidseftersläpning. Jämfört nied modellkalkylen beräknas exporten öka drygt 1 procentenhet snabbare 1992—1993, till följd av att den inhemska prisökningslakten snabbare anpassas lill den som råder i omvärlden.

Bytesbalansen blir fortsall negaliv, vilket förklaras av atl den höga investeringstillväxlen inte kompenseras av en motsvarande uppgång i det finansiella sparandet. Relativprisutvecklingen medför dock ökade mark­nadsandelar och en exportlillväxl på 6% mot slutet av perioden. Trots detta blir bytesbalansens saldo mot slutet av perioden lägre än i modellkal­kylen. Del totala sparandet är emellertid högre i detta fall beroende på all investeringarna växer snabbare.

7% löneökningar 1990- 1993

1 det andra alternativet förutsätts löneökningarna bli 7% per år under 1990-1993. Snabbare löneökningar medför en högre inflationstakt och därmed försämrad konkurrenskraft, se tabell 13:4. Exportlillväxten blir till

113

8   Riksdagen 1988/89. I saittl. Nr 150. Bilaga 1.1

följd av delta långsammare. BNP-llllväxten beräknas bli 1,0% i genom­snitt för perioden, med en bottennotering på 0,9% 1993.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

 

Tabell 13:4 Försörjningsbalans 1990 — 1993 och vissa nyckeltal. Löneökningarna antas bli 1", perioden 1990-1993.

Procentuell förändring från föregående år. 1980 års priser.

årligen under

 

1990

1991

1992

1993

Medelvärde

 

Försörjningsbalans:

BNP

Import

Tillgång

Privat konsumtion Offentlig konsumtion Bruttoinvesteringar

därav: industri Lagerförändring' Export

Användnittg

Vissa nyckeltal: Världsmarknadstillväxt Exportpriser, bearbetade varor Relativpris, bearbetade varor Konsumentpris Disponibel inkomst Bytesbalans, miljarder kr. Produktivitet, näringslivet Arbetslöshet, % av arbetskraften

 

0,9	1,1	1,0	0,9	1,0
3,2	4,1	3,9	4,5	3,9
1,5	1.9	1,8	2,0	1,8
0,5	1,9	1,7	1,8	1,5
1,5	1,0	1,0	1,0	1,1
0,0	0,7	1,2	1,2	0,8
0,9	-0,2	2,0	2,0	3,1
0,2	0.1	0,0	0,0	0,1
3,4	3,1	2,8	3,4	3,2
1,5	1,9	1,8	2,0	1,8
5,1	5,0	5,5	7,0	5,7
4,3	4,1	4,3	4,2	4,2
1,3	1,0	1,3	1,2	1,2
7,0	4,0	5,2	5,2	5,4
2,2	2,4	1,9	1,9	2,1
15,5	-17,8	-24,1	-31,7	-22,3
0,6	1,3	0,9	0,9	0,9
1,8	2.0	2,3	2,6	2,2

' Procent av föregående års BNP.

 Sammanvägd import av bearbetade varor för 14 OECD länder.

Källa: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet.

Höga löneökningar medger i början av perioden en något snabbare reallöne- och konsumtionstillväxt än i alternativet med 4% löneökningar. Den långsamma produktionstillväxten medför emellertid att konsumtio­nens ökningslakt avlar för all mot slutet av perioden öka med 1,8 % per år.

Efter hand medför de i förhållande till konkurrentländerna snabba löne­ökningarna att vinstmarginalerna krymper. Detta medför att investerings­verksamheten avlar. Ökningstakten beräknas i genomsnitt bli så låg som knappt 1 % under perioden. Förlorade marknadsandelar och därmed lång­sam efterfrågetillväxt är också en viktig bidragande orsak till den långsam­mare investeringstillväxlen;

Till följd av sämre lönsamhet och långsammare tillväxt i ekonomin stiger arbetslösheten till 2,6% 1993.

Jämfördse mellan alternativen

Långsammare lönetillväxt förväntas inte medföra särskilt mycket högre vinstmarginaler. Företagen tar för närvarande ut relativt höga priser i förhållande till sina konkurrenter. Detta är sannolikt en lämplig prisstrate­gi för många svenska företag idag eftersom de ändå kan sälja allt de

114

 

producerar. Till följd av kapacitetsbrist kan de helt enkelt inte öka produk­tionen speciellt mycket mer.

En internationell konjunkturavmattning — med en lägre efterfråge­tillväxt — kan komma alt tvinga de svenska förelagen atl i större utsträck­ning ta hänsyn lill sin konkurrenter när de sätter sina priser. Vid en långsammare inhemsk lönetillväxt förväntas inflationstakten därför gå ned till den internationella nivån. En långsammare löndillväxl, där det nuvarande lönebildningsmönstrd bryts, bör emellertid förbättra tillförsik­ten om den framtida löne- och vinstutvecklingen. Detta innebär atl inve­steringsaktiviteten bedöms bli relativt hög, även vid en svagare internatio­nell konjunktumtveckling.

1 alternativet med en snabbare lönetillväxt tvingas de svenska förelagen så småningom att krympa sina vinstmarginaler. Fortsatta höjningar av exportpriserna utöver den inlernationella prisstegringstakten förväntas få allt mer kännbara effekter på marknadsandelarna, speciellt med en lång­sammare intemationell tillväxttakt. Resultatet blir både en långsam ex­portlillväxl och stagnerande investeringar.

Bytesbalansens saldo förväntas förbli negativt i båda alternativen. Un­derskotten beräknas dock bli högre i fallet med en högre löneökningstakt. Skillnaden blir emellertid inte så stor som man kanske skulle vänta sig. Det hänger primärt samman med att investeringarna ökar mycket snabbare i alternativet med långsamt ökande löner. Därmed förbättras i detta fall det totala sparandel.

Skillnaden mellan altemativen framträder också mycket klart om man studerar olika efterfrågekomponenters andelar av BNP-tillväxten, se dia­gram 13:1. Kapitalbildningens bidrag till BNP-tillväxten, dvs summan av investerings- och bytesbalansutvecklingen som andel av föregående års BNP, blir i fallet med höga löneökningar i stort sett noll. Därmed läggs i detta fall en mycket dålig gmnd för den framtida välståndsutvecklingen.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Diagram 13:1    Bidrag till efterfrågetillväxten 1990-1993

Procent av föregående ärs BNP

4% årlig löneökning               7% årlig löneökning

1.5

 BNP

□  Konsumtion

§  Kapitalbildning

 

O.S

0.5

 

Källa: Finansdepartementet

115

 

14 Arbetskraftsutbud och produktivitet           ™P; ]-

Bil. 1.1 Den ekonomiska tillväxten i Sverige har varit högre under åren efler de stora devalveringarna i början på 1980-talet än under 1970-talels andra hälft och de första åren på 1980-talel. Bmttonationalproduklen ökade med 2,4 % per år under åren 1982 -1988 jämfört med 1,2 % per år under åren 1974-1982, se tabdl 14:1.

De viktigaste fömtsättningarna för denna förändring har varit den för­bättrade internationella ekonomiska utvecklingen under 1980-lalel och de åtgärder som vidtagits för att stärka företagens konkurrenskraft, bl.a. devalveringarna. Den högre ekonomiska tillväxten hade emellertid inte varit möjlig om inte utbudet av arbetskraft åter ökat. Produktiviteten — beräknad som produktionen inom näringslivet per arbetad timme — har nämligen utvecklats mindre gynnsamt.

Hur produktiviteten och arbetskraftsutbudet utvecklas spelar i nuvaran­de efterfrågeläge en avgörande roll för den ekonomiska tillväxten. Under senare år har tillväxten i ekonomin begränsats av brist på kapacitet. Hur del blir under de närmaste åren beror bl.a. på hur den inlernationella konjunkturen utvecklas. Om de svenska lönekostnaderna inte anpassas till nivån i våra konkurrentländer kan efterfrågan också förväntas falla.

14.1 Långsam produktivitetsutveckling

Produktiviteten i näringslivet har sedan mitten av 1970-tald ökat betyd­ligt långsammare än tidigare, se diagram 14:1. Samma utveckling har ägt rum i hela den industrialiserade världen.

Det finns olika förklaringar till den långsamma produktivitetsutveck­lingen. En förklaring kan vara att förutsättningarna för en snabb produkti­vitetsökning var speciellt gynnsamma under decennierna närmast efler andra världskriget. Det fanns då ett s k teknologigap) mellan USA och Europa. Samtidigt reducerades internationella handelshinder genom olika avtal, t. ex. GATT, vilket medförde en snabb stmkturomvandling, som i sin lur ledde till produktiviletshöjningar. Den produktivitetstillväxt som skett under senare år skulle enligt della synsätt vara mer normal.

En annan förklaring utgår ifrån att industriländernas ekonomier gradvis har kommit att fungera allt sämre. Prismekanismerna har delvis satts ur spel av höga skattetryck, regleringar, starka intresseorganisationer och

 

Tabell 14:1 BNP, sysselsättning och produktion i Årlig procentuell förändring		i näringslivet 1963-	-1988
	1963-1974	1974-1982	1982-1988
Bruttonationalprodukt i fasta priser Antal arbetade timmar Näringslivets produktion per arbe­tad timme	3,8 -0,6 4,8	1,2 -0,1 1,8	2,4 1,3 1,3

Källa: Statistiska centralbyrån, finansdepartementet                             116

 

Diagram 14:1    Produktiviteten i näringslivet 1964-1987

Ärlig procentuell förändring

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

1964  1967  1970  1973  1976  1979  1982  1985

.Anm.: Exklusive bostadsförvaltning och inklusive restposten mellan total och sektor-fördelad sysselsättning Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

statliga interventioner. Det har därmed blivit svårare för företag och hushåll all anpassa sig till olika förändringar, vilket medfört en långsam­mare produktivitetsutveckling.

Dessa båda förklaringar borde emellertid ha medfört en gradvis sänk­ning av produktivitetsutvecklingen. Istället försämrades produktivitetstill­växten ungefår samtidigt i de flesta industrialiserade länder i samband med de kraftiga olje— och råvamprishöjningama vid mitten av 1970-talet.

Därför har en tredje förklaring förts fram som komplement till de två första. De kraftiga prisökningama vid 1970-talets mitt antas — i kombina­tion med den myckel strama politik som därefter bedrevs i de ekonomiskt dominerande västländerna — ha utlöst de tendenser till en långsammare produktivitetsutveckling som redan fanns. Lågkonjunkturen och den kon-trakliva politiken medförde atl efterfrågan på varor och tjänster utveckla­des svagt och att produktionen stagnerade. Företagen fick kapacitetsöver­skott och investeringama minskade.

Under 1980-talet har produktiviteten i Sverige ökat snabbt endast under åren närmast efler devalveringarna 1981 och 1982. Företagen hade då ledig produktionskapacitet som kunde utnyttjas när efterfrågan ökade. Efler 1984 har produktivitetsökningen i näringslivet inte under något år överstigit 1 %. (Under 1988 minskade till och med den uppmätta produk­tiviteten i näringslivet. Med tanke på att statistiken för 1988 ännu är preliminär bör dock denna siffra tolkas försiktigt.) Den långsamma pro­duktivitetstillväxten under 1970-talet verkar därför vara bestående.

Åren 1982— 1988 ökade näringslivets bmttoinvesleringar med i genom­snitt 4,6% per år. Detta kan jämföras med åren 1974-1982 när bmtto-

117

 

 

Tabell 14:2 Produktivitetsutveckling i Årlig procentuell förändring	i modellkalkylen
1974-1987	1990          1991	1992	1993
Näringslivet                              1,8	0,7             1,0	1,2	1,5

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Källa: Statistiska centralbyrån, finansdepartementet.

investeringarna minskade med 0,6% per år. Den kraftiga investeringsök­ningen efter 1982 sammanfaller med en snabb ökning av både produktion och sysselsättning. Kapitalintensiteten — mängden kapital per arbetad timme — har därför ökat långsamt trots den snabba investeringsökningen. Det förefaller alltså som om investeringarna har medfört en utbyggnad av industrin snarare än att de har ersatt arbetskraft med kapital.

1 modellkalkylen, som presenterats i kapitel 12, har produktiviteten för åren 1990—1993 beräknats med hjälp av historiskt skattade samband. Dessa innehåller en trendmässig ökning av produktiviteten inom tillverk­ningsindustrin med 2,8% per år. Till detta kommer variationer, som beror på produktionens och reallönernas ökning.

Enligt de skattade sambanden medför en långsam produktionstillväxt att produktiviteten tillfälligt kan öka långsammare än den trendmässiga tillväxten. Det är delta som förklarar den svaga produktivitetstillväxten i näringslivet i början av 1990-talet, se tabell 14:2.

De kraftiga olje— och råvamprisökningarna vid mitten av 1970-talet medförde stora relativprisförändringar, vilka troligen innebar att många av de investeringar som gjordes i böijan av 1970-talet snabbt blev obsole-ta. Den svenska induslristmkturen är idag troligen bättre anpassad efter inlernationella konkurrensförhållanden. Fömtsätt att investeringama un­der 1990-talet inriktas mot att ersätta arbetskraft med kapital är det därför möjligt att produktivitetstillväxten kan bli högre än den vi räknat med här även vid en oförändrad ökningstakt för bmttoinvesteringarna.

14.2 Läiigre arbetstider

Sysselsättningen, mätt i antal limmar, har minskal trendmässigl ända sedan 1930-lalel. Denna nedgång fortsatte under 1970-talet, trots att det främst var under detta decennium som kvinnorna ökade sitt dellagande på arbetsmarknaden. Antalet arbetade immar per sysselsatt m\nskadt nämli­gen snabbt, vilket främst berodde på att många kvinnor valde att arbeta dellid. Även olika reformer som längre semestrar, ökade möjligheter till tjänstledighet mm bidrog till utvecklingen.

Den reala nettolönen, dvs lönen efter skatt i fast penningvärde, började sjunka vid mitten av 1970-talet. Hushållens disponibla inkomsler fortsatte dock all öka fram lill 1980, vilket i huvudsak förklaras av kvinnornas ökade förvärvsdeltagande och ökade inkomsler från transfereringar. Efter 1980 minskade emellertid hushållens disponibla inkomster. Detta medför-

118

 

Diagram 14:2   Sysselsättning 1963 -1988

Miljoner arbetstimmar

6800

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

6800

 

6600

6600

 

6400 -

6400

 

6200

6200

 

6000

6000

 

5600

1--- 1—"T-- r--- 1--- 1--- i--- 1——1- 1--- 1--- 1-- r

1963 1966 1969 1972 1975 1978 1981  1984 1987

5800

Källa: Statistiska centralbyrån

de troligen att många hushåll redan då ville öka sina arbetstider för atl därigenom förbättra sin ekonomi.

Bakom de minskande arbetstiderna fanns därför antagligen ett element av ofrivillig arbetstidsförkortning. Den långsamma ekonomiska tillväxten medförde sannolikt atl många inte hade möjlighet att arbeta så mycket som de önskade. När den ekonomiska tillväxten efter devalveringarna tog fart, och efterfrågan på arbetskraft ökade, fick hushållen en sådan möjlig­het. Arbetstiden per sysselsatt började åter öka från och med 1982.

Idag är det stor efterfrågan på arbetskraft i nästan hela Sverige. Förutsatt att näringslivets konkurrenskraft och konjunkturen inte försämras blir det därför inte längre efterfrågan på arbetskraft som kommer att avgöra hur sysselsättningen förändras under de närmaste åren. Det avgörande blir istället hur mycket hushållen väljer atl arbeta.

Inom inkomstskattekommitten har två undersökningar genomförts för att belysa inkomstskatternas effekter på arbetskraftsutbudet. Resultaten av dessa undersökningar är entydiga när det gäller riktningen. En lägre beskattning av arbetsinkomster ökar arbetskraftsutbudet. Undersökning­arna ger däremot inte samma resultat när det gäller hur stora efTekterna på arbdskraftsutbudd blir. I den ena undersökningen (Aaberge m fl) erhålls endast marginella effekter på arbetskraftsutbudet, medan man i den andra undersökningen (Blomquist) drar slutsatsen atl arbetskraftsutbudet ökar markant vid en sänkning av inkomstskatterna'.

' Aaberge.R, S Ström och T Wennemo, 1988, Skatt, arbeidstilbud och inntektsför-delning i Sverige.

Blomqvist, S 1988, Beskattningens éifekt på arbetsutbudet.

119

 

 

Tabell 14:3 Arbetskraftsutbud i Årlig procentuell förändring	i modellkalkyien
	1990	1991	1992	1993
Antal personer Medelarbetstid	0,7 0,0	0,7 0,0	0,6 0,0	0,5 0,2

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Källa: Finansdepartementet

1 modellkalkylen antas atl arbetskraflsutbudet ökar med ca 0,7% per år under åren 1990-1993, se tabell 14:3. Ökningen beror främst på atl antalet personer i arbetskraften beräknas öka med ca 30000 personer per år. Det ökade antalet personer i arbetskraften beror både på alt antalet personer i arbetsför ålder ökar (ca 25000 personer per år) och att arbets­kraftsdeltagandet bland personer i arbetsför ålder ökar (ca 5 000 personer per år). Halva ökningen av antalet personer i arbetsför ålder förklaras av invandring.

Medelarbetstiden antas öka endast 1993, vilket klart avviker från den hittillsvarande utvecklingen med en trendmässigt ökande medelarbetstid efler 1981. Att medelarbetstiden antas stagnera beror på att föräldraledig­heten förlängs, och på atl den ekonomiska utvecklingen under 1990-talels första år bedöms bli förhållandevis svag.

14.3 Utvecklingen vid olika löneökningstakter

1 kapitel 13 redovisades två känslighetskalkyler, där lönerna ökade med fyra respektive sju procent per år under åren 1990— 1993. 1 detta avsnitt diskuteras —utifrån samma känslighetskalkyler — samspelet mellan pro­duktivitetens och arbetskraflsutbudets utveckling och den övriga makro­ekonomiska utvecklingen.

1 alternativet med fyra procents årliga löneökningar blir företagens vinster något större än i alternativet med sju procents löneökningar. Detta medför tillsammans med en snabbare efterfrågetillväxt, se tabell 14:4, alt investeringarna mol slutet av perioden blir avsevärt högre. Den snabbare investeringsulvecklingen, i kombination med en snabbare produktionsök­ning, medför i sin lur att även produktiviteten ökar snabbare i alternativet med lägre löneökningar.

Lägre löneökningar påverkar således företagens kostnader både direkt och indirekt. Direkt genom alt lönekostnaderna ökar långsammare och indirekt genom att de stimulerar förelagen till produktivitetshöjande inve­steringar som sänker kostnaden per producerad enhet. Jämför man två alternativ med olika löneökningstakter blir skillnaden i kostnad per produ­cerad enhet större än skillnaden i löneökningstakt. Tar man inte hänsyn till produktivitetens förändring underskattar man således de negativa ef­fekterna på företagens lönsamhet av högre löneökningar.

Del är möjligt att den långsamma produktivitetsökning som bedömts
ske vid högre löneökningar innebären underskattning. Höga löneökningar
gör det nämligen lönsammare för företagen all ersätta arbetskraft med    . 120

 

Tabell 14:4 Produktivitetsutveckling och investeringar inom näringslivet

Årlig procentuell förändring

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

 

1990

1991

1992

1993

 

Investeringar Modellkalkylen 4 %-löneökningar 7 %-löneökningar

Produktivitet Modellkalkylen 4 %-löneökningar 7 %-löneökningar

-0,1 -0,1 -0,1

0,7 0,6 0,7

2,2 3,8 0,8

1,0 1,2 0,9

2,6 5,5 1,8

1,2 1,6 0,9

2,7 5,9 1,4

1,5 1,8 0,9

Källa: Finansdepartementet

kapital, vilket höjer kapitalintensiteten och därmed ökar produktiviteten.

En förutsättning för detta är dock atl företagens framtidsförväntningar och lönsamhet även vid högre löneökningstal är så positiva att de motive­rar en fortsatt investeringsuppgång. Utvecklingen under andra hälften av 1970-talet — med snabba löneökningar och stagnerande produktion och investeringar — visar dock tydligt att höga löneökningar i sig inte räcker för atl motivera investeringar méd syftet atl ersätta arbetskraft med kapi­lal. Om kostnadsökningama är höga i förhållande till konkurrentländerna riskerar det istället atl medföra en krympande konkurrensulsalt sektor.

1 alternativet med fyra procents löneökningar växer sysselsättningen snabbare än i övriga alternativ, se tabell 14:5. Den genomsnittliga ökning­en är 0,8 % per år, mot i genomsnitt 1 % per år för åren 1982-1987. Delta alternativ innebär alltså en fortsatt snabb expansion av sysselsättningen och en lägre arbetslöshet.

1 beräkningarna antas att en snabbare efterfrågetillväxt leder till en större ökning av arbetskraflsutbudet. Skulle arbetskraftsulbudel inte öka snabbare än i alternativet med sju procents löneökningar, blir arbetslöshe­ten vid lägre löneökningar ännu mindre (1,0%). På motsvarande sätt förutses arbetskraftsutbudet växa långsammare när sysselsättningen växer långsammare. Om inte denna nedgång i arbetskraftsutbudet skulle inträffa skulle arbetslösheten i alternativet med sju procents löneökningar bli drygt tre proceni 1993, istället för som beräknats ca 2,5%.

Under 1988 var den genomsnittliga arbetslösheten 1,6%. Det är inte troligt att arbetslösheten ens vid en fortsatt god ekonomisk utveckling kan minska i någon större utsträckning. För alt åstadkomma en snabbare årlig tillväxt av bruttonationalprodukten än i alternativet med fyra procents löneökningar krävs därför antingen en högre produktivitetsökning än den här antagna eller att arbetskraflsutbudet under början av 1990-lalel kan öka snabbare än tidigare.

Samtidigt kan en snabb produktivitetstillväxt och ett ökat arbetskrafts­utbud vara en förutsättning för att alternativet med fyra procents löneök­ningar skall kunna realiseras. Endast om produktiviteten och arbetskraften växer är del möjligt att undvika kapacitetsbrist och flaskhalsar som leder till högre priser och löner.

121

 

Tabell 14:5 Sysselsättning, arbetskraftsutbud och arbetslöshet    Prop. 1988/89: 150

Årlig procentuell förändring                                                        Bil. 1.1

 

	1990	1991	1992	1993
Sysselsättning, antal timmar
Modellkalkylen 4 %-löneökningar 7 %-löneökningar	0,4 0,6 0,7	0,5 0,7 0,5	0,6 0,7 0,3	0,6 1,0 0,3
Arbetskraflsutbud, antal timmar Modellkalkylen 4 %-löneökningar 7 %-löneökningar	0,7 0,8 0,7	0,7 0,7 0,7	0,6 0,7 0,5	0,7 1,0 0,6
Arbetslöshet
Modellkalkylen 4 %-löneökningar 7 %-löneökningar	1,8 1,7 1,8	2,0 1,7 2,0	2,1 1,7 2,3	2,2 1,7 2,6

Källa: Finansdepartementet

122

 

15 Offentliga utgifter                                     Prop. 1988/89:150

Bil. 1.1 15.1 Den offentliga sektorns utgifter under 1970- och 1980-talen

Den offentliga sektorns utgifter, exklusive ränior, uppgick 1970 till knappt 42% av BNP, se tabell 15:1. Inklusiveränlor var andelen 43,9%. Utgifter­na växte kraftigt under hela 1970-talet och in på början av 1980-talet. Från en topp på drygt 60% (67% inklusive räntor) av BNP 1982 har utgifterna därefter fallit och beräknas 1988 ha uppgått till drygt 55% (61,5% inklusi­ve räntor) av BNP. De offentliga inkomsterna översteg utgifterna fram till 1977. Därefter följde en period fram t. o. m. 1986 då den offentliga sektorn uppvisade finansiella sparandeunderskott som tidvis var ganska stora. Underskotten uppkom inom den statliga sektorn och ledde bl.a. till en kraftig ökning av statsskulden under denna period. Efler 1987 har den offentliga sektorn åter redovisat finansiella sparandeöverskott. År 1988 uppgick överskottet till drygt 34 mdr. kr., motsvarande ca 3% av BNP.

Ökningen av de offentliga utgifterna under 1970-talet bestod lill stor del av växande transfereringar till den privata sektorn, framför allt till hushål­len, se tabell 15:1. Under hela perioden har ATP-pensionerna ökat kraf­tigt. Men även utgifterna för folkpensioner ökade under 1970-tald, dock i en avlagande takt. Fr.o.m. 1982 har folkpensionsutgifterna minskal som andel av BNP. Andra transfereringar som ökade kraftigt under 1970-talet är utbetalningarna från sjuk- och föräldraförsäkringen samt olika typer av arbetsmarknadsbidrag.

Bostadssubventionerna och olika former av stöd lill förelagssektorn började från mitten av 1970-talet också kräva allt större resurser. Bostads­subventionerna har fortsatt att öka men transfereringarna till företagssek­torn har trappats ned fr. o. m. 1982.

Tabell 15:1 Offentliga sektorns utgifter, inkomster och sparande 1970 — 1988, procen­tuell andel av BNP

 

	1970	1975	1978	1982	1985	1988
Transfereringar exkl.
räntor.	13,8	19,1	24,5	27,0	26,0	26,2
därav: folkpension och ATP	5,3	7,0	9,4	10,9	10,7	10,8
sjuk- och föräldraförsäkring	1,8	3,2	3,4	2,9	2,8	3,8
arbetslöshetsförsäkring
inkl. AMU och KAS	0,2	0,3	1,0	1,1	1,1	1,0
Räntebidrag till bosläder	0	0,3	0,7	1,3	1,4	1,3
subv. och bidrag till
företagssektorn	0,4	0,6	1,8	2,8	2,1	3,6
övriga transfereringar	6,1	7,7	8,1	8,1	7,9	5,6
Konsumtion	21,6	24,1	28,2	29,5	27,8	26,9
Brutloinv	6,5	4,3	4,5	3,9	3,1	2,6
Utgifter exkl. räntor	41,9	47,4	57,2	60,5	56,9	55,7
"Ränteutgifter netto"	-0,6	-1,1	-1,3	1,6	3,2	1,1
Skaller och avgifter	40,5	43,7	50,5	50,1	50,2	55,4
Övriga inkomsler exkl.
räntor	5,3	5,3	5,0	5,5	6,1	4,4
Finansiellt sparande	4,5	2,8	-0,5	-6,4	-3,8	3,0

Källa: Statistiska centralbyrån.                                                                           123

 

Den offentliga sektorn har stora ränteinkomster. Dessa utgörs framför   Prop. 1988/89:150 allt av AP-fondens avkastning. Även staten och kommunerna redovisar   Bil. 1.1 ränteinkomster. De statliga ränteinkomsterna utgörs i huvudsak av ränior på sådana lån till bostadssektorn, som gavs innan denna utlåning flyttades över till ell särskilt bolag Statens bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB).

Under 1970-talels första hälft var de offentliga ränteinkomsterna betyd­ligt större än ränteutgifterna. Från slutet av 1970-talet blev dock räntebe­talningarna på statsskulden en stor och accelererande utgiftspost. Fr. o. m. 1981 var sektoms räntenetto negativt och 1985 översteg ränteutgifterna inkomsterna med ca 3,2% av BNP. De växande ränteutgifterna berodde framför allt på att statsskulden växte kraftigt, till följd av de stora budget­underskott som uppstod fr.o.m. 1970-talets andra hälft. Den kraftiga uppgången i marknadsräntorna 1979 och 1980 bidrog också till de ökade ränteutgifterna. Efter 1985 har det offentliga räntenettot förbättrats, räk­nat som andel av BNP. Detta beror dels på fallande marknadsräntor dels på de offentliga sparandeöverskotlen.

Den offentliga konsumtionen ökade under hela 1970-talel. Ökningen skedde framför allt inom barnomsorgen, äldreomsorgen och sjukvården. Ökningen inom barnomsorg och äldreomsorg var lill stor del en följd av beslut av statsmakterna. De ökande sjukvårdskostnaderna är däremot i större utsträckning en följd av en högre andel äldre inom befolkningen. Det förefaller dock också som om det inom flertalet konsumtionsområden, under tidsperioden, skett en ökning av den genomsnittliga resursinsatsen, per individ i olika åldersgrupper, som går utöver vad som kan förklaras av antingen större reformbeslut eller befolkningsutvecklingen.

1 långtidsutredningarna har sedan mitten på 1970-talet presenterats s. k. baskalkyler över den offentliga konsumtionen. I dessa görs ett försök att beräkna hur mycket offentlig service individer i olika åldersgmpper i genomsnitt tar i anspråk ell visst år. Statistiken över offentlig konsumtion är dock inte särskilt väl anpassad till denna typ av beräkningar varför de;; blir fråga om mycket grova uppskattningar.

Med utgångspunkt från en befolkningsprognos och uppgifter om genom­snittliga krav på offentlig service kan en mycket överslagsmässig beräkning av det servicebehov som behövs i framtiden, till följd enbart av föränd­ringar i befolkningen och vid en oförändrad servicenivå, göras. En baskal­kyl för perioden 1970—1985, se tabell 15:2, visar att den demografiska utvecklingen under denna period, under fömtsättning av oförändrad servi­cenivå, skulle ha medfört alt den offentliga konsumtionen växt med 0,4% per år. Den faktiska konsumtionsökningen uppgick emellertid lill 2,7% per år under perioden. Ökningen var störst under 1970-lalet, då en omfat­tande utbyggnad av den offentliga servicen ägde mm. Men även under 1980-tald är ökningstakten hög i jämförelse med resultaten från baskalky­len.

De offentliga bmttoinvesteringama, mätta som andel av BNP, har sta­digt minskal sedan 1970. Minskningen hänger delvis samman med att bostadsbyggandet fallit under perioden. En annan förklaring kan vara att en ökad andel av investeringarna sker inom offentligt ägda bolag, som enligt nationalräkenskapernas definitioner ingår i företagssektom.

124

 

Tabell 15:2 Offentlig konsumtion åren 1970-1985: faktisk utveckling och enligt s.k.    Prop. 1988/89: 150 Bil. 1.1

baskalkyl
Årlig procentuell volymförändring
	1970-	1975-	1980-	1970-
	1975	1980	1985	1985
Kotntnunal kon.sutntion
Baskalkyl	0,9	0,7	0,1	0,6
Faktisk utveckling	3,7	4,2	2,7	3,5
Statlig kon.suitttion
Baskalkyl	-0,1	0,1	0,1	0,1
Faktisk utveckling	2,0	1,6	-0,8	0,9
Offentlig konsumtion
Baskalkyl	0,6	0,5	0,1	0,4
Faktisk utveckling	3,1	3,4	1,7	2,7

Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Satninanfatlningsvis kan utvecklingen under perioden delas in i tre faser. Den första sträcker sig fram till senare hälften av 1970-talet. Under denna period skedde en kraftig expansion av de offentliga utgifterna. Under 1970-lalets senare hälft minskade ökningstakten samtidigt som den ekonomiska tillväxten i hela ekonomin försvagades kraftigt. De offentliga utgifterna som andel av BNP fortsatte därför att öka. Under första delen av 1980-talel ökade åter den ekonomiska tillväxten samtidigt som tillväx­ten av de offentliga utgifterna fortsatte att avla. Därmed började också de offentliga utgifterna som andel av BNP all minska. '

15,2 Utvecklingen de närmaste åren.

Två beräkningar har gjorts av utvecklingen av de offentliga utgifterna som andel av BNP under perioden fram till 1993, se tabell 15: 3. De är baserade på de utvecklingsförlopp för ekonomin som helhet som följer med 4% respektive 7% löneökningar (se kapitel 13).

I båda alternativen beräknas de offentliga utgiflema exklusive ränior öka något, som andel av BNP. Ökningen beror framför allt på att utgifter­na för pensioner, föräldraförsäkring (som i tabellen är en del av sjukförsäk­ringen), arbetsskadeförsäkring och bostadssubventioner förväntas växa snabbare än BNP.

En påtaglig skillnad mellan alternativen finns i utvecklingen av utgifter­na för arbetsmarknad.såtgärder. Dessa ökar kraftigt i alternativet med en sämre ekonomisk utveckling. Mol slutet av perioden märks också effekter­na av den svaga tillväxten, genom att den offentliga konsumtionen utgör en större andel av BNP än i alternativet med en gynnsam ekonomisk utveckling.

Det finns en rad förklaringar lill att transfereringarna ökar som andel av BNP. Inom pensionssystemet ökar ATP-systemet i omfattning på bekost­nad av folkpensionerna allt eftersom andelen pensionärer med full intjä-nandetid i ATP-systemet ökar. Totalt förväntas pensionernas andel av

125

 

 

 

Tabell 15:3 Offentliga utgifter.							Prop. 1988/89:	150
Procentuell andel av BNP							Bil. 1.1
	1988	1989	1990	1991	1992	1993
Alternativet med 4%
löneökningar
ATP och folkpension	10,8	11,0	11,5	11,7	11,6	11,6
Sjukförsäkring	3,8	3,9	3,9	6,0	4,2	4,2
Arbetsskadeförsäkring	0,6	0,8	1,0	1,1	1,2	1,2
Räntebidrag till bostäder	1,3	1,4	1,5	1,6	1,6	1,6
Arbetsmarknadsstöd	1,0	1,0	1,1	1,1	1,0	1,0
Övriga transfereringar
exkl. ränteutgifter	8,4	8,4	8,3	8,3	8,3	8,2
Offentlig konsumtion
och investeringar	29,5	29,7	29,6	29,4	29,4	29,2
Utgifter exklusive räntor	55,7	56,1	56,9	57,2	57,4	57,1
Alternativet med 7%
löneökningar.
ATP och folkpension	10,8	11,0	11,5	11,7	11,7	11,8
Sjukförsäkring	3,8	3,9	4,0	4,2	4,4	4,5
Arbetsskadeförsäkring	0,6	0,8	1,0	1,1	1,2	1,3
Räntebidrag till bostäder	1,3	1,4	1,4	1,7	1,8	2,0
Arbetsmarknadsstöd	1,0	1,0	1,1	1,2	1,4	1,6
Övriga transfereringar
exkl. ränteutgifter	8,6	8,4	8,3	8,3	8,3	8,3
Offentlig konsumtion
och investeringar	29,5	29,7'	29,8	30,3	30,7	31,0
Utgifter exklusive räntor	55.7	56,1	57,1	58,4	59,5	60,4

Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

BNP öka med 0,8 procentenheter under perioden. Minskningen av folk­pensionerna beror dels på alt del ingår inkomstprövade delar i folkpen­sionssystemet som minskar till följd av ATP-systemets utbyggnad, dels på att grundpensionsdelen i systemet i princip är realt oförändrad över tiden.

Den nyligen beslutade utbyggnaden av jöräldraförsäkringen beräknas medföra att utgifterna för föräldraförsäkringen 1993, när reformen är fullt genomförd, blir drygt 60% högre än om ingen utbyggnad skett. Därmed kan utgifterna räknade som andel av BNP förväntas öka med knappt 1/2 procentenhet.

För arbetsskadeförsäkringen har utvecklingen under de senaste åren varit dramatisk. Del har skett en förskjutning i tillämpningen av gällande regler. Detta har givit upphov till en ökning av antalet ansökningar om ersättning. För närvarande är det lång väntetid innan en ansökan blir avgjord. De ansökningar som kommer in avser skador som uppstått under en relativt lång tidsperiod. Det är därför troligt att ökningen av utgifterna så småningom avlar, när alla ansökningar avseende dessa gamla arbetsska­dor blivit prövade. Enligt en försiktig prognos kan utgifterna för arbelsska­deförsäkringen förväntas öka med drygt 1/2 procentenhet, räknat som andel av BNP, fram rill 1993.

En annan utgiftspost som kan förväntas öka kraftigt under de närmaste åren är räntebidragen till nyproducerade och ombyggda bostadshus. Bidra­gens utveckling beror på ränteutvecklingen och bostadsproduktionens storlek. Vid en gynnsam ekonomiska utveckling kan de svenska marknads-

126

 

räntorna förväntas falla jämfört med dagens nivå. 1 kalkylen som är baserad på 4% timlöneökning per år har marknadsräntan antagits falla lill drygt 8 % 1993.1 derta fall ökar räntebidragen från 1,3% av BNP till 1,6%. I kalkylen med snabbare löneutveckling och lägre tillväxt har marknads­räntorna i stället antagits öka till 13 % 1993. I detta alternativ stiger därför räntebidragen till 2% av BNP år 1993.

Den statliga konsumtionen beräknas i genomsnitt minska i volym med knappt 1/2% per år under perioden fram till 1993. Den kommunala konsumtionen har antagits öka med 1,5% per år, vilket är betydligt lägre än den genomsnittliga tillväxten hittills under 1980-lalet. Sammantaget ger detta en genomsnittlig offentlig konsumtionsökning på 1,2% per år under perioden fram till 1993. Löneutvecklingen har antagits bli densam­ma i den offentliga sektorn som i näringslivet. Räknat som andel av BNP blir den offentliga konsumtionen något mindre 1993 än 1988 i alternativet med 4% löneökningar. 1 alternativet med 7% löneökningar ökar den i stället med 1,5 procentenheter. Skillnaden beror i huvudsak på den lång­sammare tillväxten i ekonomin i alternativet med 7% löneökningar.

1 dagslägel uppvisar den offentliga sektorn finansiella överskott. Detta medför att sektorns finansiella nettotillgångar kan öka dels genom en fortsatt utbyggnad av AP-fonden, men också genom amorteringar på stats­skulden. I de beräkningar som redovisas i detta kapitel har skattetrycket förutsatts öka lill 56,1 % av BNP år 1990. Från 1991 då de nu föreslagna tillfälliga höjningarna av mervärdeskatten och arbetsgivaravgifterna upp­hör, beräknas skattetrycket uppgå lill 54,7%.

I beräkningen som grundas på 4% löneökningar bibehålls elt sparande-överskott i den offentliga sektorn under hela perioden. Därigenom förbätt­ras successivt den offentliga sektorns räntenetto, se tabell 15:4.

1 alternativet med sämre tillväxt och ökad arbetslöshet minskar den offentliga sektorns finansiella sparande drastiskt under perioden. Minsk­ningen sker främst till följd av ökade utgifter för arbetsmarknadsstöd och så småningom även minskade skatteinkomster till följd av den stagneran­de tillväxten. Från 1991 är det finansiella sparandel negativt. Detta med­för att den offentliga sektorns räntenetto åter börjar försämras i slutet av perioden.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Tabell 15:4 Offentliga utgifter, räntenetto och finansiellt sparande.

Procentuell andel av BNP

	1988	1989	1990	1991	1992	1993
Alternativet med 4% löneökningar
Utgifter exklusive räntor Ränteutgifter netto Finansiellt sparande	55,7 1,1 3,0	56,1 0,9 3,2	56,9 1,1 2,5	57.2 0,8 1,1	57,4 0.5 1,2	57,1 0,3 1,6
Alternativet med 7 % löneökningar
Utgifter exklusive räntor Ränteutgifter netto Finansiellt sparande	55,7 1,1 3,0	56,1 0,9 3,2	57,1 1,1 2,3	58,4 0.9 -0.1	59.5 0,9 -1,1	60,4 1,0 -2,1

127

Källa: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

 

15.3 Utblick mot 2000-talet.                            Prop. 1988/89:150

Bil. 1.1 Enligt de redovisade kalkylema kommer de offentliga utgifterna, exklusive

det offentliga räntenettot, att öka under de närmaste åren som andel av BNP. Humvida detta avspeglar elt tillfälligt fenomen eller en utveckling som kan förväntas fortsätta, beror framför allt på hur den offentliga konsumtionen och pensionsutbetalningarna utvecklas. Konsumtionen svarar för knappt 50% av de sektoms utgifter exklusive räntor medan motsvarande andel för pensionsutgiftema är knappt 20%.

Kostnaderna för den offentliga konsumtionen består till drygt 2/3 av löner. Den resterande delen utgörs i huvudsak av utgifter för varor som köps från näringslivet. Eftersom den offentliga konsumtionen är så ar-bdskraftsinlensiv kan den bara öka obetydligt snabbare än arbetskraftsut­budet, om kostnaderna för offentlig konsumtion räknat som andel av BNP, skall ligga kvar på dagens nivå. Denna begränsning blir självfallet mindre bindande om produktiviteten i offentlig sektor ökar.

Tillgången på arbetskraft beror lill stor del på befolkningsutvecklingen. Enligt huvudalternativet i statistiska centralbyråns senaste befolknings­prognos (bilaga 7 till Långtidsutredningen 1990), kommer Sveriges befolk­ning under perioden fram lill år 2025 att fortsätta växa i en successivt avtagande takt. Om de genomsnittliga medelarbetstiderna för män och kvinnor i olika åldersgmpper ökar något från 1988 års nivå och kvinnor­nas arbetskraftsdeltagande fortsätter all öka till strax under männens nivå år 2000, ger befolkningsprognosen ett arbetskraftsutbud i timmar som i genomsnitt ökar med knappt 0,65% per år fram till sekelskiftet. Ökningen kan dock bli lägre eftersom den nyligen beslutade utbyggnaden av föräldra­försäkringen förväntas dra ner arbetskraflsutbudet med ca 1 %. Om del dessutom införs en sjätte semestervecka under 1990-talel kan detta ytterli­gare reducera arbetskraflsutbudet med ca 1,75%. Tar man hänsyn till dessa två reformer skulle därför den förväntade ökningen av arbetskrafl­sutbudet att reduceras lill drygt 0,4% per år under perioden fram till år 2000. Från bötjan av 2000-talet och fram lill år 2025 kan arbetskraftsutbu­det vid dl antagande om oförändrade medelarbdslider förväntas minska. Den beräknade minskningen uppgår i genomsnitt till 0,1 % per år under perioden.

Enligt den praxis som tillämpas i nationalräkenskaperna är produktivi­teten i den offentliga sektorn konstant över tiden. Egentligen mäter man hur stora resurser som används för atl producera den offentliga konsum­tionen — och kostnadema för dessa — i stället för själva konsumtionens omfattning.

I tabell 15:5 redovisas en kalkyl av hur "behovet" av resurser lill
offentlig konsumtion kan komma att utvecklas fram till år 2025. Kalkylen
för perioden fram till 1995 grundas på beräkningar som gjordes till LU-87.
1 dessa ryms en utbyggnad av barn- och äldreomsorg enligt de planer som
gäller också idag. För åren efter 1995 anger kalkylen hur stor ökning av den
offentliga konsumtionen som krävs för att bibehålla en från 1995 oföränd­
rad resursinsats per individ i olika åldersgmpper (en s. k. baskalkyl). Som
synes är behoven av utbyggnad störst i början av perioden. Detta är delvis     128

 

Tabell 15:5 Baskalkyl lör offentlig konsumtion	1 åren 1989-	-2025,		Prop. 1988/89:150
Årlig procentuell 1988-1995	förändring 1996-2000		2001-2025	Bil. 1.1
Offentlig konsumtion enligt baskalkyl                  0,8	0,4		0,2

Källa: Finansdepartementet

en följd av den ovan nämnda utbyggnaden av barn-och äldreomsorgen, men också en effekt av att befolkningen förväntas växa snabbast då. Behovet av utbyggnad avtar mot slutet av perioden. Det är dock stort i förhållande till befolkningstillväxten, till följd av att andelen äldre i befolk­ningen ökar kraftigt efter år 2010.

Hittillsvarande erfarenheter visar dock att den offentliga konsumtionen växer betydligt snabbare än vad kalkyler av detta slag antyder. I tabell 15:6 redovisas därför några räkneexempel som visar hur den offentliga kon­sumtionens andel av BNP i löpande priser kan utvecklas fram till år 2025 om den växer enligt baskalkylen i tabell 15:5 samt om den växer med 1,2% per år. Den senare siffran är betydligt lägre än den genomsnittliga tillväxttakten under perioden 1980-1988.

De två tillväxttaktema för offentlig konsumtion har kombinerats med anlaganden om all produktiviteten i näringslivet växer med 1 % respektive 2% per år. 2% är en något högre produktivitetstillväxt än vi haft under perioden 1974— 1987, då produktiviteten bara växte med 1,8% per år. De senaste åren har produktivitetstillväxten i näringslivet varit lägre än 1 % per år. På lång sikt ger små skillnader i produklivitdutvecklingen stora effekter på BNP:s utveckling.

Av beräkningarna framgår atl den offentliga konsumtionen som andel av BNP förändras marginellt, om den utvecklas enligt baskalkylen. Om den offentliga konsumtionen i stället växer med 1,2% per år kommer den

Tabell 15:6 Offentlig konsumtion som procentuell andel av BNP i löpande priser åren 1988-2025.

 

År	1988	2000	2025
Näringslivets produk­tivitet växer med 2 %
per ar.
Tillväxt av konsumtion enligt baskalkyl Tillväxt av konsumtion med 1,2% per år.	26,9 26,9	26,0 28,0	26,1 37,4
Näringslivets produk­tivitet växer med 1 %
per ar.
Tillväxt av konsumtion enligt baskalkyl Tillväxt av konsumtion med 1,2 % per år.	26,9 26,9	26,6 28,8	27,7 39,8

Källa.- Finansdepartementet

129

9   Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.1

däremot fram till år 2025 att ha ökat med mellan 40% och 50% räknat som andel av BNP.

Utvecklingen av pensionsutgifterna fram till år 2025 innebär atl ATP-utgifterna fortsätter att växa samtidigt som folkpensionerna kan förväntas minska, räknat som andel av BNP. Sammantaget kan pensionsutbetal­ningarnas andel av BNP förväntas växa under hela perioden. Omkring år 2010 är ATP-systemet fullt utbyggt. Fram till dess är utgiftsökningen i huvudsak en följd av utbyggnaden. Därefter förväntas pensionärernas andel av befolkningen öka, vilket medför en fortsatt expansion som dock så småningom avtar. På lång sikt kan pensionema t.o.m. komma atl minska räknat som andel av BNP. Det beror på taket som finns i ATP-systemet vilket innebär att den pensionsgmndande årsinkomsten är maxi­merad lill 7,5 basbelopp, dvs. drygt 209000 kr. räknat i dagens penning­värde. Med stigande reallöner kommer andelen pensionärer med maximal ATP atl öka, varvid pensionerna som andel av BNP så småningom kom­mer att minska.

1 tabell 15: 7 redovisas en kalkyl på pensionemas utveckling som andel av BNP när produktiviteten i näringslivet ökar med I % respektive 2 % per år. Av tabellen framgår att tillväxten är av avgörande betydelse för våra möjligheter att finansiera de framtida pensionerna. Vid en produktivitets­ökning på 2 % per år är, med nu gällande regler, pensionemas ökning, som andel av BNP, förhållandevis blygsam. I dd fall alt taket i pensionssyste­met höjs i takt med reallönema skulle dock utvecklingen bli mer problema­tisk. Om näringslivets produktivitet stannar på en nivå kring 1 % per år förefaller utvecklingen bli mycket problematisk oavsett om taket i syste­met behålls eller tas bort.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

Tabell 15:7 ATP och folkpension inkl. KBT, procentuell andel av BNP i löpande priser åren 1988-2025.

1988

2000

2025

 

Näringslivets produk­tivitet växer med 2 % per år.

Oförändrade ATP-regler Höjt tak i ATP-systemet

Näringslivets produk­tivitet växer med 1 % per år.

Oförändrade ATP-regler Höjt tak i ATP-systemet

10,8 10,8

10,8 10,8

10,9 11,0

12,1 12,1

11,7 13,3

15,8 16,6

 

Källa: Finansdepartementet

130

 

Appendix 1                                                                   Prop. 1988/89:150

Bil. 1.1

Jämförelse mellan långtidsutredningarnas bedömningar och utfall

1 Inledning

1        Reviderad nationalbudget 1989 görs dels detaljerade prognoser för 1989
och 1990, dels mera summariska modellbaserade kalkyler för 1990—1993.
För båda kalkyllypema gäller att överensstämmelsen mellan prognos och
kommande ulfall kommer alt bero på dels hur väl man har lyckats fömtse
utvecklingen av vissa yttre fömtsättningar (såsom internationell ekono­
misk utveckling), dels riktigheten på de antaganden man gjort om de
ekonomiska sambanden. Vidare kan avvikelser bero på atl den ekonomis­
ka politiken har getts en annan inriktning än vad som fömtsätts i kalkyler­
na.

Syftet med föreliggande appendix är att studera överensstämmelsen mellan de i de senaste långtidsutredningarna presenterade bedömningarna och den faktiskt inträffade utvecklingen. Dessutom görs elt försök alt belysa de faktorer som legat bakom diskrepansen bedömning - utfall.

2 BNP-utvecklingen enligt LU 84 och LU 87

Analysen i LU 84 utfördes i tre tidsperspektiv. Den stmkturella utveck­lingen behandlades i lidsperspektivet 1980—1990 och konjunkturförlop­pet i perspektivet 1983-1987. Det tredje perspektivet avsåg 1990-2000. Genomgången nedan avser endast det konjunkturella förloppet 1983 — 1987. På samma särt behandlas endast förloppet 1986-1990 i LU 87. För den faktiska utvecklingen föreligger uppgifter t.o. m. 1988.

För perioden 1983—1987 presenterades i LU 84 två alternativa utveck­lingsvägar. I referensallemativet beskrevs utvecklingen de närmaste åren under fömtsättning att pris- och lönebildningen följde tidigare mönster och att budgetpolitiken var passiv, i den meningen att hänsyn endast togs till redan fattade beslul och gjorda åtaganden. Kalkylema visade att under dessa betingelser kunde balans I ekonomin inte uppnås. Mol denna ut­veckling ställdes ett annat förlopp (balansaltemativet) som gradvis närma­de sig ett balansläge. Genom att jämföra de båda förloppen framkom vissa krav på förändringar i ekonomins funktionssätt, som måste uppfyllas för att de ekonomisk-politiska målen skulle nås. I första hand avsåg dessa krav förändringar i pris- och lönebildningen.

Också i LU 87 utarbetades två altemativa förtopp för de närmaste åren. I balansaltemativet preciserades en löneökningstakt som beräknades leda till samhällsekonomisk balans. Altemativet med en snabbare pris- och löneökningstakt byggde på att pris- och lönebildningen följde mönstret från 1970-talet och början av 1980-tald. I övrigt byggde detta altemativ på samma antaganden som balansaltemativet.

BNP-utvecklingen under perioden 1983—1987 har anslutit sig förhål­landevis väl till balansaltemativet i LU 84, vilket framgår av diagram A: I.

 

Delsamma kan sägas beträffande utvecklingen under de två första åren av kalkylperioden i LU 87.

Delta innebär emellertid inte att långtidsutredningarna kan sägas ha förutsett den kommande ekonomiska tillväxten på ett tillfredsställande sätt. Som tidigare nämnts skiljer sig alternativen främst genom olika anlaganden om pris- och lönebildningen. Av tabell A:l framgår att under perioden 1983- 1987 steg både löner och konsumentpriser i Sverige avse­värt snabbare än vad som enligt balansalternativet i LU 84 bedömdes vara förenligt med samhällsekonomisk balans. De genomsnittliga ökningstak­terna låg t. o. m. något närmare utredningens referensalternativ än balans­alternativ. Därmed borde också BNP ha ökat i en långsammare takt än vad som inträffat.

Ännu större blir skillnaden för de två första åren av kalkylperioden i LU 87. Från 1986 till 1988 steg nämligen både löner och konsumentpriser betydligt snabbare än enligt altemativet med högre löner och priser. Med de antaganden och samband som använts i LU 87 borde detta ha resulterat i en närmast stagnerande totalproduktion. I praktiken steg BNP under dessa år med i genomsnit 2,2% per år.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

 

Diagram A:l    Bruttonationalproduktens utveckling. Långtidsutredningarnas bedömningar — utfall

Index 1986=100 112

Index 1983=100 112

112

 

1983   1984   1985   1986

B-alt.: Balansalternativet

R-alt.: Referensallemativet

Källor: LU 84 och statistiska centralbyrån

1987

1986   1987   1988   1989

B-all.: Balansalternativet

H-alt.: Alternativet med högre priser och löner

Källor: LU 87 och statistiska centralbyrån

1990

Bedömningarna i LU 87 samt utfallet för 1987 och 1988 -orsaker till avvikelser

De reala kalkylerna i LU 87 avseende åren 1987 och 1988 och utfallet dessa år redovisas i tabell A:2. Det bör noteras att för 1987 angavs i kalkylernas båda alternativ en identiskt lika utveckling. Effekterna av en

132

 

 

Tabell A:l Löner och priser Årlig procentuell förändring
1983-1987 enl. LU 84	1986-1988 enl. LU 87
B-all.                   R-alt.	B-alt.                   H-alt.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1-

Löner

Bedömning             6,3             9,4      '   4,5        5,9

Utfall                             8,1                     7,7

Konsumentpriser'

Bedömning             4,5             8,0    3,8             4,9

Utfall                             6,3                     5,7

' Lönekostnad för industriarbetare.

' Implicitpriser för privat konsumtion.

Anm. B-all.: Balansaltemativet.

R-all.: Referensalternalivet.

H-alt.: Alternativet med högre löner och priser.

Källoi: LU 84, LU 87 och statistiska centralbyrån.

från balansaltemativds krav avvikande löneutveckling fömtsågs uppträda först fr.o.m. 1988.

Som tidigare visats steg lönekostnadema 1986-1988 betydligt snabbare än enligt långtidsutredningens båda alternativ. Som framgår av tabell A:2 hade denna utveckling emellertid inte den kontraktiva effekt på Sveriges ekonomi som fömtsågs.

En viktig faktor bakom den gynnsamma utvecklingen i svensk ekonomi har varit den starka intemationella tillväxten. Bedömningama i LU 87 utgick från en BNP-tillväxt i OECD-området på ca 2,5% per år 1987-1990. Den faktiska tillväxten blev 3,4% 1987 och 4,0% 1988. Detta ledde till en snabbare ökning av världshandeln än beräknat. Sålunda bedömdes världsmarknaden för bearbetade varor (avseende 14 OECD-länder) öka med 4,3% i volym 1987 och med 3,8% 1988. Den faktiska ökningen blev i stället 4,8% respektive 8,2%. Den starka internationella efterfrågan med­förde att den svenska exporten kunde utvecklas relativt gynnsamt, se tabell A:2, trots förluster i marknadsandelar till följd av Sveriges höga kostnadsr läge.

Till den starka exportefterfrågan kom en ofömtsedd stark ökning av den inhemska efterfrågan. Både den privata och den offentliga konsum­tionsvolymen ökade 1986—1988 snabbare än vad som fömtsågs. Speciellt stark var den privata konsumtionens ökning 1987. Visserligen ökade hus­hållens reala disponibla inkomst både 1987 och 1988 något långsammare än beräknats, men samtidigt föll hushållens sparkvot. Det senare var troligen bl.a. en följd av avregleringen av kreditmarknaden i slutet av 1985.

Vidare ökade bmttoinvesteringarna väsentligt snabbare än vad som
fömtsättes i LU 87. Detta gäller i särskilt hög grad industriinvesteringarna.
För dessa fömtsågs en ökning på 12,2% 1987, vilket väl motsvarar utfallet
som blev 12,6%. För 1988 blev skillnaden mellan bedömning och utfall
väsentligt större. Industriinvesteringama fömtsågs då minska med ca 1 %,
medan utfallet blev en ökning på 5 %.                                                '33

10   Riksdagen 1988/89. 1 sami Nr 150. Bilaga 1.1

 

 

 

 

Tabell A:2 Försörjningsbalans						Prop. 1988/89:150
Procentuell volymförändring						Bil. 1.1
	Enligt LU 87			Utfall
	1987	1988		1987	1988
		B-alt.	H-alt.
BNP	2,2	1,8	0,9	2,4	2,1
Import	4,0	3,2	3,5	6,3	5,5
Tillgång	2,7	2,1	1,6	3,4	2,9
Privat konsumtion	3,0	2,2	2,2	3,8	2,2
Offentlig konsumtion	1,0	0,5	0,5	1,3	1,4
Stat	-0,3	-1,0	-1,0	-0,6	0,5
Kommuner	1,5	1,0	1,0	2,1	1,8
Bruttoinvesteringar Lagerinvesteringar	2,5	2,2   .	1,8	6,2	5,3
	0,4	0,1	0,1	0,1	0,3
Export	2,5	3,0	1,2	2,5	3,0
Användning	2,7	2,1	1,6	3,4	2,9
Inhemsk efterfrågan	2,8	1,8	1,7	3,7	2,9

' Förändring i procent av föregående års BNP. Anm. B-alt.: Balansalternativet. H-alt.: Alternativet med högre löner och priser. Källor: LU 87 och statistiska centralbyrån.

Till följd av den starka inhemska efterfrågan ökade sysselsättningen mer än beräknat. Den sammanlagda ökningen åren 1987 och 1988 blev närma­re 100000 personer mot ca 60000 enligt balansalternativet och ca 50000 enligt alternativet med högre löner och priser, se tabell A:3. Trots att utbudet av arbetskraft ökade med ca 70 000 personer i stället för beräkna­de 54000 reducerades därför arbetslösheten kraftigt.

Sysselsättningen uttryckt i antal arbetade timmar bedömdes i LU 87 öka med 0,8% 1987 och med 0,5 ä 0,6% 1988. I tabell A:4 visas art den i förhållande till långtidsutredningen snabbare produktionsökning som har ägt mm, helt har möjliggjorts genom en starkare ökning av sysselsättnings­volymen, medan produktiviteten i hela samhällsekonomin utvecklats ogynnsammare än vad som antogs.

Tabell A:3 Arbetskraft, sysselsättning och arbetslöshet

Enligt LU 87

Utfall

 

1987

1988

1987

1988

 

B-alt.

H-alt.

 

Arbetskraft (förändring, 1 OOO-tal) Sysselsättning (förändring, 1 OOO-tal) Arbetslöshet (nivå, %)

 

+ 30	+ 24	+ 24	+ 22	+ 50
+ 31	+ 28	+ 20	+ 36	+ 62
2,1"	2,0"	2,2"	1,9	1,6

 

" Siffrorna har reviderats med hänsyn till omläggningen av mätmetod i AKU. I LU87

angavs arbetslösheten för 1987 till 2,6 % och för 1988 till 2,5 % respektive 2,7 %.

Anm. B-alt.: Balansaltemativet.

H-alt.: Alternativet med högre löner och priser.

Källor: LU 87 och statistiska centralbyrån.

134

 

Tabell A:4 Produktion, sysselsättning' och produktivitet

Procentuell förändring

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

 

Enligt LU 87

Utfall

 

1987

1988

1987

1988

 

B-alt.

H-alt.

 

Näringsliv Produktion Sysselsättning Produktivitet

OffenlHga tjänster

Produktion

Sysselsättning

Totah

Produktion (BNP) Sysselsättning Produktivitet

 

2,2 0,6 1,6	2,1 0,7 1,4	0,9 0,5 0,4	2,7 2,1 0,6	2,3 3,1 -0,8
1,3 1,2	0,6 0,5	0,6 0,5	0,5 -0,2	1,2 1,5
2,2 0,8 1,4	1,8 0,6 1,2	0,9 0,5 0,4	2,4 1,5 .    0,7	2,1 2,7 -0,6

' I timmar. Jämförelsen mellan LU och utfall är något missvisande för 1988. LU:s bedömning gjordes utan hänsyn till alt 1988 hade fler arbetsdagar än 1987. Denna

effekt har beräknats till 0,9 '

Anm. B-alt.: Balansaltemativet.

H-alt.: Alternativet med högre löner och priser.

Källor: LU 87 och statistiska centralbyrån.

Den starka efterfrågan ledde också till en väsentligt snabbare importök­ning än vad som fömtsågs i LU 87:s balansalternativ. Sålunda steg vamim­porten 1986-1988 med sammanlagt 12% i volym mot 7% enligt kalkyler­na. För tjänsteimporten var motsvarande tal 15% respektive 11%. Den snabba importökningen ledde i sin tur till en försämring i handelsbalansen i fasta priser. I LU:s balansallernativ beräknades handelsbalansen försäm­ras med 5,2 miljarder kr., räknat i 1980 års priser. Enligt altemativet med högre löner och priser skulle försämringen uppgå till 8,3 miljarder kr. Enligt nu föreliggande utfallssiffror blev försämringen ännu större, 8,6 miljarder kr.

Bytesbalansen för åren 1986-1988 anges i tabell A:5. Eftersom utfallet för 1986 skiljer sig från de preliminära siffror som låg lill gmnd för LU:s kalkyler är det förändringarna över tiden och inte de absoluta nivåema som är av intresse i detta sammanhang. Handelsbalansen försämrades 1986-1988 med 7 miljarder kr. i löpande priser, dvs. ungefär i samma omfattning som angavs i LU:s balansalternativ. Försämringen i fasta pri­ser blev emellertid något större. Överensstämmelsen, räknat i löpande priser, beror på att en betydligt oförmånligare volymutveckling motver­kats av en för Sveriges utrikeshandel betydligt gynnsammare prisutveck­ling. De svenska exportpriserna på vissa produkter, t.ex. jäm, stål och papper, steg relativt kraftigt som en följd av den höga efterfrågan på dessa varor. På importsidan har främst det låga oljepriset varit av betydelse. I LU 87 antogs oljepriset under de kommande åren ligga kvar på samma nivå som ijanuari 1987 (18 dollar per fat). 1 praktiken sjönk oljepriset till knappt 15 dollar per fat som genomsnitt för 1988.

135

 

Tabell A:5 Bytesbalans

Miljarder kr., löpande priser

 

 

 

 

 

	Enligt	LU87			Utfall
	1986	1987	1988		1986	1987	1988
			B-alt.	H-alt.
Handelsbalans Tjänstebalans Transfererings­balans Bytesbalans	29 7 -28 8	27 6 -29 4	23 6 -28 1	24 5 -27 2	31 -  4 -26 1	22 -     3 -26 -     7	24 -10 -29 -15

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

 

Antn. B-alt.: Balansalternativet.

H-alt.: Alternativet med högre löner och priser.

Källoi: LU 87, statistiska centralbyrån och riksbanken.

Totalt försämrades bytesbalansen från 1986 till 1988 med 16 miljarder kr. I LU 87 beräknades försämringen till 6 ä 7 miljarder kr. Samtidigt ägde mycket betydande förändringar i de olika sektorernas finansiella sparande rum. Den offentliga sektorns finansiella sparande förbättrades med 39 miljarder kr. 1986—1988 jämfört med en förutsedd förbättring på knappt 3 miljarder kr. enligt balansalternativel. Företagens finansiella sparande försämrades med 36 miljarder kr och hushållens med 19 miljarder kr. jämfört med beräknade försämringar på 3 respektive 7 miljarder kr.

136

 

Appendix 2 Ekonomiskt kalendarium

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

 

1988 januari 1

januari 11

mars 15

mars 16

mars 22

Följande riksdags- och regeringsbeslut träder i kraft:

-     kommunala bostadstillägg till pensionärer blir obli­gatoriska

-     vinstandelar beläggs med sociala avgifter

-     basbeloppet blir för 1988 25 800 kr.

-     allemanssparare får sätta in 5000 kr. extra första kvartalet. Nya sparare får en särskild bonus fr. o. m. april till december

-     börsaktier skall vid förmögenhetstaxeringen värde­ras till 75 % och OTC-aktier till 30% av det noterade värdet

-     investeringsfonder måste till sin helhet sättas in på räntelöst konto i riksbanken för att bli avdragsgilla

-     fastighetsskatten för hyreshus beräknas utifrån 55% av taxeringsvärdet.

Regeringen presenterar budgetpropositionen (prop. 1987/88: IOO). Budgetunderskottet beräknas för bud­getåren 1987/88 och 1988/89 bli 14,7 mdr. kr. resp. 11,9 mdr. kr. Huvuddragen i den ekonomiska politi­ken enligt propositionen är kraven på en återhållsam pris- och kostnadsutveckling i kombination med att sparandet stimuleras.

Regeringen presenterar (prop. 1987/88:125) Tilläggs­budget II. För budgetåret 1987/88 föreslås utgifter motsvarande 376,5 mkr. i tilläggsanslag. Huvuddelen avser ökning av skördeskadefonden samt sysselsätl-ningsstimulerande åtgärder.

Riksdagen godkänner prop. 1987/88:50. Det innebär att bensinskatten höjs med 25 öre per liter fr.o.m. 1 april. För dieseldrivna bilar höjs kilomderskatten i motsvarande mån.

Dessutom höjs kilometerskatten för tyngre lastbilar, bussar och släpvagnar med i genomsnitt 60% 1 juli. Pengarna skall användas till upprustning av vägar och järnvägar.

Regeringen lägger fram prop. 1987/88:114.1 den före­slås en höjning av högsta dagpenningnivån i arbetslös­hetsförsäkringen till 425 kr. 1 juli 1988 och till 450 kr. 1 januari 1989. Vid samma tidpunkter skall stödbelop­pet i det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) höjas till 149 kr. resp. 158 kr. Därutöver föreslås slopade karensdagar i arbetslöshetsförsäkringen och KAS.

137

 

april 5             Regeringen presenterar ett förslag om auktorisering av    Prop. 1988/89: 150

kreditgivare (prop. 1987/88:149). Förslaget omfattar:      Bil. 1.1

-    alla företag som ägnar sig åt att ge krediter lill kon­
sumenter

— finansföretag som ägs av bank

— företag som driver finansverksamhet, där verksam­heten har en sådan omfattning att nettovärdet av tillgångarna är 50 mkr. eller mer. För auktorisation krävs dl aktiekapital på minst 5 mkr.

april 27           Regeringen  presenterar  kompletteringspropositionen

(prop. 1987/88:150) avseende budgetård 1988/89. En stram finanspolitik är enligt förslaget nödvändig för atl dämpa konsumtion och löneökningar i ekonomin. Vis­sa höjda punktskatter föreslås samt sparstimulerande åtgärder i form av ett särskilt ungdomsbosparande och en extra insättning på allemansspar i december 1988 -februari 1989 om 5000 kr.

april 28           Riksbanken beslutar att

-     höja diskontot från 7,5 % till 8,5 % fr. o. m. 29 april

-     regeringen begära ett förordnande angående kassa­krav på finansbolag om 4 %

—  höja kassakraven för bankerna från 3% lill 4% med
verkan från Ijuli 1988:

april 28           Nya regler träder i kraft för betalningsvillkoren vid

kreditköp. Del gäller krediter som lämnas lill konsu­ment vid köp av varor och tjänster för eget bruk, dock inte fasligheter och värdepapper. Vid kontoköp skall 40% betalas varje månad av utnyttjat kreditbelopp föregående månad och minst 10% av den övriga konto-skulden. Vid bilköp måste 50% av köpesumman eriäg­gas kontant vid köpetillfället och resten inom 12 måna­der. Vid andra kreditköp måste 40% av kon tantpriset betalas direkt och det resterande inom bestämd lid.

maj 31            Riksdagen antar regeringens förslag (prop.  1987/88:

156) om en utvidgad skatt på värdepapper. Beslutet innebär all handel med räntebärande löpande skulde­brev, räntebärande enkla skuldebrev och premie­obligationer omfattas ay omsättningsskatt. De ter­minskontrakt, köp- och säljoptioner som gäller skatte­pliktiga värdepapper beskattas också.

juni 3              Riksdagen beslutar att ca  1  miljard kr. satsas i ett

Norrbollensprogram (prop. 1987/88:86). Programmet
avses främja sysselsättningsutvecklingen och på längre    138

sikt ge länet bättre utvecklingsmöjligheter.

 

juni 3

Riksdagen     bifaller     regeringens     förslag     (prop.    Prop. 1988/89: 150 1987/88:121) art basbeloppet för 1989 prisomräknas   Bil. 1.1 utifrån 1988 års basbelopp plus 600 kr.

 

juni 14

Riksdagen godkänner regeringens förslag (prop. 1986/87:150) om likviditetsindragning. Vissa större företag skall inbetala ett belopp motsvarande 15% av den del av förelagets likvida tillgångar som överstiger 50 mkr. vid utgången av det räkenskapsår som avslutas närmast före 1 januari 1988. Inbetalningen skall göras på ett räntebärande konto i riksbanken.

 

juli 1

julil

juh 7

Följande riksdags- och regeringsbeslut träder i kraft:

—Tillfällig föräldrapenning betalas ut i 90 dagar per barn och år, men beviljas normalt inte för bam yngre än 240 dagar

—Oljeskatten höjs från 660 kr. till 860 kr. per kubik­meter. Skatten på kol höjs från 305 lill 400 kr. per ton

—Valularegleringen föriängs till 30 juni 1989.

Nytt jordbmksavtal träder i kraft. Total kostnad för avtalet är ca 1,4 mdr. kr. varav ca 1 miljard tas ut i form av prishöjningar på jordbmksprisreglerade livs­medel. Mjölksubventionema reduceras med 250 mkr.

Riksdagen beslutar att skärpa vissa miljökrav. Åtgär­derna inriktas bl. a. mol försök att minska utsläpp av svavel- och kväveoxider samt hårdare krav på att miljöreglerna verkligen följs. Dessutom avsätts 230 mkr. mer till miljöåtgärder budgetåret 1988/89 jämfört med tidigare år.

oktober 6        Regeringen presenterar i prop. 1988/89: 33 förslag om

att det avgiftsfria år som pensionärer med hel ålders­pension har rätt till vid sjukhusvård avskaffas från och med år 1989. Pensionärer med hel förtidspension om­fattas ej av förslaget.

oktober 13      Regeringen föreslår i prop. 1988/89:39 att en ny miljö-

skall på inrikes flygtrafik införs från den 1 mars 1989. Skatten beräknas ge 60 mkr. per år. Den beräknas på utsläppen av kolväte- och kväveföreningar och avses leda till minskade utsläpp.

oktober 20      Riksbanken hemställer till regeringen om ett förord-

nande att förlänga bestämmelserna om räntereglering för livförsäkringsbolagens utlåning.

139

 

oktober 26      Regeringen presenterar i prop. 1988/89:47 ert antal

åtgärder för att motverka de snabba pris- och kostnads­ökningarna samt göra resursallokeringen i den svenska ekonomin mer effektiv. Förslaget omfattar bl.a.:

-     elt flyttbldrag på 5000 kr. per familj i syfte att öka röriigheten på arbetsmarknaden. Danskar som sö­ker arbete i Sverige skall kunna få flyttbldrag

-     9000 nya utbildningsplatser inrättas inom i första hand tillverkningsindustrin och vården

-     ambulerande arbetsförmedlingar vid flyktingför­läggningar ska hjälpa flyktingar att snabbare komma ut på arbetsmarknaden

-     en reformering av jordbmkspolitiken samt slopande av importrestriktioner på tekoområdet aviseras

-     allt byggande utom bostadsbyggande dras ner med 5 % nästa år. Byggstoppet i storstäderna föriängs till 1990

-     begränsning av räntestöd till ombyggnad införs i syfte att styra resursema till nyproduktion av bostä­der

-     sänkning av den statliga inkomstskatten från in­komståret 1989 i syfte att öka arbetskraftsutbudet och sparandet. En skattesatssänkning med 15% för beskattningsbara inkomster mellan 70000 kr. och 75000 kr. samt 3% för inkomster över 75000 kr. föreslås. Det innebär att den högsta marginalskatte­satsen sänks från 75% till 72% vid en kommunal utdebitering på 30 kr. Samtidigt reduceras under­skottsavdragens värde från 50% till 47%

-     det blir mer lönsamt för pensionärer att förvärvsar­beta. Marginaleffekterna på inkomster för extra ar­bete minskas på olika sätt.

Prop. Bil. 1

1988/89:150

oktober 27       Regeringen   lägger   fram   tilläggsbudget    I    (prop.

1988/89:25) och begär 118 mkr. i tilläggsanslag.

december 1     Riksbanken beslutaratt:

-     kortast tillåtna löptid för mellanhandsinslitutens obligationslån sänks från 5 år till 1 år och för övriga emittenters obligationslån från 2 år till 1 år

-     kravet att mellanhandsinslitutens obligationslån skall ha fast ränta upphävs och instituten medges emittera obligationslån med röriig ränta

-     löptidsbegränsningen på högst 360 dagar för mellan­handsinstitutens certifikatsupplåning upphävs

-     löpande emissioner ("on tap") medges alla emilten-ler på obligationsmarknaden och kravet att ell obli­gationslån skall uppgå tlll minst 100 mkr. avskaffas.

140

 

december 31

Regeringen föreslår i (prop. 1988/89:71) att avdrags­rätten för reaförluster på aktier begränsas till 40% även vid korta innehav — dvs. innehav under kortare lid än 2 år. Reglerna föreslås bli tillämpliga på avyttringar som sker efter utgången av 1989.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

 

1989 januari 1

januari 10

Följande riksdags- och regeringsbeslut träder i kraft:

—basbeloppd blir för 198927 900 kr.

—ATP-avgiften höjs med 0,4 procent

—kommanditbolag och andra handelsbolag får nya reavinslregler som stoppar så kallade dubbla avdrag

—skatten på värdepapper utvidgas. Omsättningsskatt införs på penning- och obligationsmarknaden. Han­del med skuldbrev, premieobligationer, termins­kontrakt och vissa köp- och säljobligationer beskat­tas

—huvudregeln att debitering av preliminär B-skatt skall ske med 120% av den slutliga skatt som påförs den skattskyldige året före inkomståret modifieras så atl B-skatt i vissa fall får tas ut med ett belopp som motsvarar 110% av den slutliga skatten

—en avgift på 2% tas ut på fyllnadsinbetalningar som görs den 19 januari —30 april taxeringsåret. Bestäm­melsema gäller alla skattskyldiga utom fysiska per­soner och dödsbon. Dessutom höjs den kvarskatte-avgift som erläggs vid fyllnadsinbetalningar under perioden 1 maj —30 juni taxeringsåret till 4% på den del av underlag som överstiger 20000 kr.

—ändrade bestämmelser om extra avdrag för folkpen­sionärer och kommunalt bostadstillägg lill folkpen­sionärer. Ändringen avser minska de marginaleffek­ter som inkomst- och förmögenhetsprövningen ger

—studiemedelssystemet ändras. Studiemedlens total­belopp höjs till 170% av basbeloppet och bidragsde­len blir 50% av basbeloppet. Lånedelen i det nya systemet redovisas inte i statsbudgeten.

Regeringen  presenterar  budgetpropositionen  (prop. 1988/89:100).

Budgetsaldot för budgetåret 1989/90 beräknas bli 0,4 mdr. kr. Tre områden prioriteras, föräldraförsäk­ringen, kulturen och en inkomstskattesänkning i en i övrigt stram budgel.

 

januari 19        Riksbanken beslutar om nya lättnader i valutaregle-

ringen. Begränsningar slopas för: — köp av utländska aktier från utlandet

141

 

—försäljning av svenska aktier till utlandet

—juridiska personers köp av fast egendom i utlandet

—direkta investeringar.

Prop. 1988/89:150 Bil. 1.1

 

mars 17

Regeringen lägger fram prop. 1988/89:132. I den ges förslag om en särskild skall på företagsvinster. Skatten beräknas i normalfallet på vinslen för del räkenskapsår som börjar den Ijanuari 1989. Den skall uppgå till 15% av beskattningsunderlaget. I propositionen före­slås också att vinstdelningsskattens fasta fribelopp höjs till 2mkr. fr.o.m. 1990 års taxering.

 

mars 20

Regeringen presenterar (prop. 1988/89:125) Tilläggs­budget II. I den begärs 632 mkr. i ökade anslag. De största anslagen går lill kostnader för bilstöd till handi­kappade och lokaliseringsbidrag.

 

mars 22

LO och SAF sluter tvåårigt avtal. Avtalet ger, enligt parterna, i genomsnitt ca 5 1/2% (inkl. förtjänstutveck­lingsgaranti) i nivåhöjning 1989 samt i genomsnitt ca 3 1/2% (inkl. förtjänstutvecklingsgaranti) i nivåhöjning 1990. Avtalet innefattar vidare prisulvecklingsgaranti-erför 1989 och 1990.

142

 

Innehåll                                                                       Prop. 1988/89:150

Bil. 1.1 Förord

1 Sammanfattning............................................... ... 2

1.1    Utvecklingen 1989 och 1990   ..................... ... 2

1.2    Utvecklingen de första åren på 1990 —talet.... ... 8

2 Den internationella utvecklingen.......................... .. 15

2.1    Allmän översikt.......................................... .. 15

2.2    Länderöversikter  ...................................... .. 18

2.3    Utvecklingen 1991-1993.............................. .. 24

Utvecklingen 1989 och 1990

3 Utrikeshandeln................................................. .. 29

3.1    Exporten   ............................................... .. 29

3.2    Importen.................................................. .. 32

3.3    Bytesbalansen   ........................................ .. 34

4 Konsumtion.....................................................    38

4.1    Hushållens disponibla inkomsler   ..................    38

4.2    Privat konsumtion och sparande   .................    42

4.3    Offentlig konsumtion  .................................    46

5 Investeringarna...............................................    48

5.1    Näringslivels och myndigheternas investeringar               49

5.2    Bostadsinvesteringar...................................    52

5.3    Lagerinvesteringar......................................    54

6 Produktion......................................................    56

6.1    Industrins produktion Och lönsamhet ............    56

6.2    Byggnadsverksamhet   ...............................    60

6.3    Övrigt näringsliv och offentlig verksamhet   ....    61

6.4    Bruttonationalprodukten   ...........................    61

7 Arbetsmarknaden  ...........................................    64

7.1 Sysselsättning   .......................................    64

7:2 Utbudet av arbetskraft...............................    67

7.3 Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder         70

8 Löner och priser  .............................................    73

8.1    Löner   ....................................................    73

8.2    Priser   ....................................................    75

9 Den offentliga sektorn.......................................    78

9.1    Den offentliga sektorn och samhällsekonomin...    78

9.2    Statsskulden och den offentliga sektorns finansiella förmögenhet                80

9.3    Statens finanser........................................    82

9.4    Socialförsäkringssektorns finanser   ..............    84

9.5    Kommunernas finanser   ..............................    85

10 Sparande      ................................................    88

10.1    Brutto- och nettosparande   ....................... 88                             ,,,

10.2    Finansiellt sparande....................................    90

 

11 Kapitalmarknaden   .......................................... 91    Prop. 1988/89: 150

11.1    Utvecklingen under första kvartalet 1989  ...... 91    Bil. 1.1

11.2    Kapitalmarknaden under 1980-talel  .............. .. 93

11.3    De kommande åren   .................................. .. 95

Utvecklingen de första åren på 1990-talet

12    Modellkalkyl för 1990-1993   .............................. . 101

13    Lönebildning   ................................................. . 108

 

13.1    Höga löneökningar - varför har det inte gått sämre?   .... 108

13.2    Utvecklingen 1990-1993   ........................... . 112

14 Arbetskraftsutbud och produktivitet.................... . 116

14.1    Långsam produktivitetsutveckling   ............... . 116

14.2    Längre arbetstider   ................................... . 118

14.3    Utvecklingen vid olika löneökningstakter.......... 120

15 Offentliga utgifter............................................ . 123

15.1         Den offentliga sektorns utgifter under 1970- och

1980-talen  ............................................. . 123

15.2    Utvecklingen de närmaste åren   .................. . 125

15.3    Utblick mot 2000-talet................................ . 128

Appendix:

1   Jämförelse mellan långtidsutredningarnas bedömningar och utfall          131

2   Ekonomiskt kalendarium   ................................ 137

144

 

Tahpller                                                                       Prop. 1988/89: 150

                                                                              BiL 1.1

1:1   Internationella förutsättningar   .................. ..... 2

1:2   Försörjningsbalans  ................................... ..... 3

1:3   Bidrag till BNP-tillväxten  ............................ ..... 5

1:4 Bytesbalans   ............................................ ..... 6

1:5  Finansiellt sparande................................ . . .    7

1:6 Försörjningsbalans och vissa nyckeltal   .......... .... 10

2:1   Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder   .         15

2:2  Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder          16

2:3  Arbetslöshet i några OECD-länder   ............... .... 17

2:4  Bytesbalanssaldo i några OECD-länder............      17

3:1   Exportmarknadslillväxt, relativa priser, marknadsandelar och

export v bearbetade varor.............................      29

3:2  Export av varor   .......................................      31

3:3  Import av varor   .......................................      33

3:4  Bytesbalans   ...........................................      35

4:1   Hushållsssektorns disponibla inkomsler, konsumtion och spa­
rande ....................................................... .... 38

4:2  Inkomstöverföringar från offentlig sektor lill hushåll           39

4:3  Realinkomsternas förändring   ......................      41

4:4  Finansieringsanalys för hushållssektorn........... .... 43

4:5 Offentlig konsumtion fördelad på ändamål   ...... .... 46

4:6  Befolkningens totalkonsumtion......................      47

5:1   Bruttoinvesteringar efter näringsgren   .........      48

5:2  Bruttoinvesteringar i näringslivet   ................ .... 51

5:3  Offentliga investeringar...............................      51

5:4 Bosladsinvesleringar.....................................      53

5:5  Lagervolymförändringar................................      55

6:1   Industriproduktion.....................................      58

6:2  Röriiga kostnader, produktpriser, marginaler per producerad

enhet samt bruttoöverskottsandel  ................      59

6:3  Byggnadsverksamhet   ...............................      60

6:4 Produktion och produktivitet  ........................      62

6:5   Andd av BNP per produktionssektor 1970-1988      63

7:1   Arbetsmarknad......................................... .... 65

7:2  Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper  .......        68

7:3   Relativ arbetslöshet i olika åldersgrupper   .....      70

7:4  Anlal personer i arbelsmarknadspolitiska åtgärder              71

8:1   Timlöner och arbetskraftskostnader   ...........      73

8:2   Konsumentpriser   .................................... .... 76

9:1   Reala förändringar av den offentliga sektorns inkomsler och

utgifter......................................................      79

9:2 Finanspolitiska effekter.................................      79

9:3  Den offentliga sektorns inkomster och utgifter.      80

9:4 Den offentliga sektorns finansiella förmögenhet.      82

9:5  Statens inkomster och utgifter......................      83

9:6 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter      85

9:7  Kommunernas inkomster och utgifter..............      86

10:1   Finansiellt sparande ..................................      90

12:1   Utvecklingen i 14 OECD-länder 1989-1993.....    101

12:2 Löne- och prisutvecklingen 1989-1993   .........    102

12:3  Försörjningsbalans och vissa nyckeltal 1989— 1993         103

12:4 Bytesbalans 1989-1993 ............................... ... 103

145

 

12:5 Arbetskraftsutbud,  sysselsättning och  arbetslöshet   1989-        Prop. 1988/89:150

1993.........................................................    105    BiL 1.1

12:6  Finansidlt sparande 1989-1993.....................    107

13:1   Handelsbalansen 1984 och 1988 uppdelad på sektorer                109

13:2  Bidrag till efterfrågetillväxten  ......................    111

13:3  Försörjningsbalansen 1990—1993 och vissa nyckeltal. Lönök­
ningarna antas bli 4% åriigen under perioden 1990- 1993. ..113
13:4  Försörjningsbalansen 1990—1993 och vissa nyckeltal. Löne­
ökningarna antas bli 7% årligen under perioden 1990—1993.       114
14:1   BNP, sysselsättning och produktion i näringslivet 1963—1988       116

14:2  Produktivitetsutveckling i modellkalkylen.........    118

14:3  Arbetsutbud i modellkalkylen ........................    120

14:4  Produktivitetsutveckling och investeringar inom näringslivet          121

14:5  Sysselsättning, arbetsutbud och arbetslöshet         122

15:1   Offentliga sektorns utgifter, inkomster och sparande 1970 —

1988.........................................................    123

15:2  Offentlig konsumtion åren  1970—1985:  faktisk utveckling

och enligt s.k. baskalkyl   ............................. .. 125

15:3  Offentliga utgifter......................................    126

15:4 Offentliga utgifter, räntenetto och finansiellt sparande                 127

15:5  Baskalkyl för offentlig konsumtion åren 1989-2025                      129

15:6  Offentlig konsumtion som procentuell andel av BNP i löpan­
de priser åren 1988-2025    ..........................    129

15:7 ATP och folkpension inkl. KBT, procentuell andel av BNP i

löpande priseråren 1988-2025   .....................    130

A:l    Löner och priser   ................................ .. 133

A:2    Försörjningsbalans............................... .. 134

A:3    Arbetskraft, sysselsättning och arbetslöshet    134

A:4   Produktion, sysselsättning och produktivitet               135

A:5    Bytesbalans  ..................................... .. 136

146

 

Diagram                                                                       Prop. 1988/89:150

1:1   BNP-tillväxt.............................................. 4    ®'' '■*

1:2   Bytesbalans   ..........................................       7

1:3  Bidrag till BNP-tillväxten 1990-1993   ............ .... 11

1:4 Offentliga utgifter exkl. ränteutgifter............... .... 13

3:1   Marknadsandel och relativpris   ................... .... 32

3:2  Handels- och bytesbalans ■........................ .... 35

3:3  Sveriges bytesförhållande   ......................... .... 36

3:4  Handelsbalans   ......................................... .... 36

4:1   Reallön per timme för och efter skatt   .......... .... 41

4:2  Disponibel inkomst och privat konsumtion........ .... 42

4:3  Privat konsumtion  ..................................... .... 44

4:4  Hushållens tillgångar och skulder   ................. .... 45

5:1   Totala bruttoinvesteringar och näringslivets investeringar  ..       49
5:2  Bruttoräntabilitet, investeringar och produktion relaterade till

kapitalstocken   .......................................... .... 50

5:3 Antal outhyrda hyreslägenheter respektive totalt antal på­
började lägenheter   .................................... .... 52

5:4  Bostadsinvesteringar...................................      54

5:5   Lagervolymändringar  ................................ .... 55

6:1   Orderingången till industrin......................... .    56

6:2  Industriproduktion i Sverige, OECD och OECD-Europa ...     57

6:3  Industrins bmttoöverskotlsandelar  ................      59

6:4 Relativ BNP-utveckling   ...............................      63

7:1   Lediga platser...........................................      64

7:2  Arbetslöshet..............................................      69

8:1   Nominell timlön inom industrin....................... .... 74

8:2  Konsumentprisindex   ..................................      76

9:1   Den offentliga sektorns andel av BNP.............      78

9:2  Statsskulden och den offentliga sektorns finansiella förmögen-

hd ............................................................      81

10:1   Sparkvoter och investeringskvot  ................      88

11:1   Ränteutvecklingen i olika länder...................      91

11:2   Ränteutvecklingen samt total dagsomsällning av statspapper      92

11:3   Valutaflöde och kursindex   ........................      93

11:4 Totalindex (VA) och totala omsättningen Stockholms Fond­
börs  ........................................................      94

12:1   Tillväxten och dess användning 1986-1993  ..    106

12:2  Bruttosparande, investeringar och bytesbalans 1989-1993  .        107

13:1   Bidrag till BNP-tillväxten 1990-1993    ..........    115

14:1   Produktiviteten i näringslivet 1964-1987........    117

14:2  Sysselsättningen 1963-1988........................ .. 119

A:l   BruUonationalproduktens utveckling   ............. .. 132

Norstedts Tryckeri. Stockholm 1989                              147

 

 

 

Bilaga 1.2

Långtidsbudget för perioden 1989/901993/94

 

 

 

Bilaga 1.2

Långtidsbudget för perioden                          nZ.f''''''

1989/90-1993/94

Inledning — Sammanfattning

Beräkningarna i långtidsbudgeten visar den inkomst- och utgiftsutveckling för perioden 1989/90 -1993/94 som följer av statsmakternas fattade beslut och gjorda åtaganden. Långtidsbudgeten är således varken en plan eller en prognos för den framtida utvecklingen. I stället kan långtidsbudgeten betraktas som en konsekvensberäkning som bygger på beskriven beräk­ningsmetodik samt redovisade antaganden. Långtidsbudgeten kan också rubriceras som en kalkyl över vilka resurser som kommer att krävas under dén studerade perioden om inga ytterligare åtaganden görs och ingen omprövning sker av existerande åtaganden.

Utvecklingen av utgifter och inkomster har bedömts i fasta priser. Uppräkningen till löpande priser har skett med utgångspunkt från två antagandestrukturer: ett lågalternativ med låg löne- och prisstegringstakl samt hög tillväxt, och ett högalternativ med fortsatt höga löneökningar, hög inflation saml svag tillväxt. Beräkningsresultatet påverkas i hög grad av de antaganden som görs om den framlida allmänekonomiska utveck­lingen. Inkomsternas utveckling är framför allt beroende av löneantagan­den och antaganden om den privata konsumtionens utveckling. Utgifterna är främst känsliga för antaganden om pris-, löne- och ränteutveckling samt arbetslöshetsnivå.

Under perioden fram t.o.m. budgetåret 1993/94 beräknas statsbudge­tens inkomster i lågalternalivd öka med i genomsnitt 2,9% per år, från 385,8 miljarder kronor till 431,7 miljarder kronor och i högalternativet med i genomsnitt 4,2% per år till 455,3 miljarder kronor.

I löpande priser ökar statsbudgetens utgifter enligt långtidsbudgetens lågalternativ med i genomsnitt 2,9% per år från 375,1 miljarder kronor till 420,2 miljarder kronor. I högalternativet ökar utgifterna med i genomsnitt 6,6% per år till 484,7 miljarder kronor budgetåret 1993/94.

I fasla priser beräknas utgifterna minska med i genomsnitt 0,4% per år. De utgifter som ökar mest under perioden är bidrag lill hushåll och kommuner. Den enskilt största utgiftsökningen är räntebidragen till bostä­der, som under perioden beräknas öka med i genomsnitt 7,8% per år. De bidrag till kommuner som beräknas växa mest är bidragen till barnomsorg resp. social hemhjälp, vilka väntas öka med 6,8% resp. 8,4% per år. De statliga utgifterna för konsumtion, dvs. främst utgifter för försvar, utbild­ning, rättsväsende och allmän förvaltning, beräknas däremot minska realt med 0,3% per år under de kommande fem åren.

På statsbudgetens inkomstsida redovisas vissa sociala avgifter netto mot de utgifter de är avsedda att finansiera. Dessa utgifter — främst för sjukförsäkring och arbetsskadeförsäkring — förutses under kommande femårsperiod i fasta priser öka med 2,3% resp. 5,6% per år. Avgifterna till dessa system beräknas ej täcka utgifterna under perioden. Dessa under­skott påverkar därför statsbudgetens saldo.

1   Riksdagen 1988/89. 1 saml Nr 150. Bilaga 1.2

Budgetsaldot förbättras i lågalternalivd från 10,7 miljarder kronor bud­getåret 1989/90 till 11,5 miljarder kronor budgetåret 1993/94. I högalter­nativet försämras saldot lill elt underskott på 29,4 miljarder kronor slut­året i perioden. Skillnaden på 40,9 miljarder kronor mellan alternativen beror i första hand på att den höga pris- och löneutvecklingen i högalterna­tivet medför större arbetslöshet vilket ökar statsbudgetens utgifter. Ett sämre budgetsaido betyder också dt ökat upplåningsbehov och växande statsskuldräntor.

Diagram I. Budgetsaldots utveckling 1988/89-1993/94

Miljarder kronor

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

 

20.,
10-				Lågalternativel    ,--
				\       ,.--"'
-10
-20-	■			Högallernalivel
-30 B8	/89	09/eo	90/91	91/02                      02/93	93/94

En fullständig bild av hela offentliga sektorns finansiella utveckling kräver förutom av statsbudgeten även särskilda beräkningar av socialför­säkringssystemets samt kommunsektorns utveckling. I socialförsäkringssy­stemet sker en ökad belastning på försäkringssystemet p.g.a. ett växande antal pensionärer, en ökad andel pensionärer med ATP och allt fler med hög eller full ATP-poäng. Utgifterna för ATP väntas under långtidsbudget­perioden växa realt med 4,8% per år. Sparandel i AP-fonden förstärks dock i och med höjningen av ATP-avgiften och förutses i lågalternalivd vara drygt 34 miljarder kronor i början och slutet av perioden. I högalter­nativet ökar sparandel lill följd av högre avgifts- och ränteinkomster. Kommunsektorns sparande beräknas utvecklas negativt. Som andel av BNP försämras sparandet i den offentliga sektorn under längtidsbudgetpe­rioden. För art undvika en negativ utveckling i det samlade offentliga sparandet krävs antingen en förbättring av statsbudgetens saldo i form av ett ordentligt överskott eller motsvarande förbättring av sparandet i social-försäkri ngssystemel.

Det finns en rad omständigheter som talar för dl höjt offentligt sparan­de. Bland annat konstateras alt det privata sparandet är för lågt även vid full sysselsättning och fullt kapacitetsutnylljande, varför underskott i by­tesbalansen uppstår. Även prognoser över offentliga utgifter, grundade på befolkningsutvecklingen, talar för elt ökat offentligt sparande.

 

Riksdagen har vidare uttalat atl det totala skattetrycket inte kan skärpas Prop. 1988/89:150 ytterligare. Inkomsterna kan alltså inte öka snabbare än BNP. Eftersom Bilaga 1.2 det offentliga sparandet inte bör försämras, utan snarast förbättras, följer att de offentliga utgifterna måste anpassas lill den inkomstutveckling som blir konsekvenserna av en oförändrad eller sänkt skattekvot. Redan i lågalternativel ökar utgifterna snabbare än vad delta utrymme medger, framför allt till följd av automatiken i de stora transfereringssystemen. I högalternativet är denna utveckling tydlig. 1 detta alternativ uppstår — med dessa förutsättningar — en sparandebrist i statsbudgeten om 56 miljarder kronor vid långtidsbudgetperiodens slut. Det är att märka att den statliga konsumtionen beräknas minska realt under de kommande fem åren. Slutsatsen är att det krävs god kontroll av utgiftsutvecklingen i den offentliga sektorn både på kort och lång sikt. Nya reformer kräver ytterli­gare besparingar och omfördelning av den offentliga sektorns utgifter.

 

1 Metod

1.1 Antaganden

Långtidsbudgetkalkylen bygger pä de antaganden om utvecklingen av BNP, priser, löner och räntenivå som redovisas i tabell 1. Beräkningama i löpande priser är gjorda utifrån två antagandestmkturer. Lågaltemativet baseras på låg pris- och löneökningstakt, vilket medför en högre tillväxt, jämfört med idag, fortsalt låg arbetslöshet och sjunkande räntor. Högalter­nativet utgår ifrån en hög pris- och löneökningstakt, varav följer sjunkande tillväxt, en allt högre arbetslöshet och stigande räntor.

Tabell 1. Antaganden

Lågalternativet

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

 

1989       1990

1991

1992

1993

1994

4,0 4,6 6,0

4,0 4,8 3,3

4,0 4,8 3,0

4,0 5,0 3,0

4,0 5,0 3,0

7,0 8,6 7,2

Timlön

Lönesunima

KPI (årsgenomsnitt)

Nyupplåningsränta,

inhemsk (lång) BNP, volym	11,0 1,6	11,0 LO	10,0 1,7	9,0 2,0	8,0 2,5	8,0 2,5
Högalternativet
	1989	1990	1991	1992	1993	1994

Timlön

Lönesumma

KPI (årsgenomsnitt)

Nyupplåningsränta,

irihemsk (lång) BNP, volym

7,0

7,2 5,5

13,0 1,0

7,0 7,0 5,6

13,5 0,8

7,0 7,0

5,7

14,0 0,8

7,0 7,0 5,8

14,0 0,8

1.2 Beräkningsmetodik Inkomsterna

Beräkningama av inkomsterna i långtidsbudgeten gmndar sig på antagan­den om utvecklingen av bl. a. lönesumma, priser och privat konsumtion. Vid beräkningen av framförallt inkomstskatter, socialavgifter och mervär­deskatt är dessa antaganden av central betydelse för resultaten.

Vad beträffar fysiska personers inkomstskatt har, som en beräknings-mässig fömtsättning, skattens andel av beskattningsbar inkomst 1989 hål­lits konstant under långtidsbudgetperioden.

Schablonmässigt har antagils alt företagens taxerade inkomst ökar un­der perioden i lågaltemativet med 10% per år och i högallemativd i en sjunkande ökningstakt.

Skatterna på alkohol och tobak har räknats upp med den allmänna prisutvecklingen. För övriga punktskatter antas att skatlesatsema ligger kvar på oförändrad nominell nivå, dvs. någon justering av dessa skatte­satser med hänsyn till prisutvecklingen har inte lagts in.

 

utgifterna                                                                    Prop. 1988/89:150

Beräkningama av utgifterna utgår från anslagsbeloppen för budgetåret       '  1989/90 enligt 1989 års reviderade budgetförslag. Beräkningama i fasta priser utgår från oförändrad pris- och lönenivå jämfört med 1989 års budgetproposition.

Följande principer har i huvudsak tillämpats vid bedömningen av hur utgiflema i fasla priser utvecklas under perioden:

—Utvecklingen av s. k. transfereringsanslag beräknas utifrån antaganden om de utgiftsstyrande faktorema. Exempelvis styr antaganden om bl. a. volymutvecklingen utgifterna för folkpensionsanslaget och bidrag till drift av gmnd- och gymnasieskola. Utvecklingen av transfereringsan­slagen styrs ofta av automatiskt verkande regelsystem.

—Anslag som fömtsätter särskilda beslut av statsmakterna för att utgifts­nivån för ändamålet skall förändras antas ha en oförändrad anslagsnivå under perioden.

—Vissa anslag styrs av att statsmaktema lagt fast långsiktiga ramar eller program för verksamheten. Som exempel kan nämnas utgiftsramen för det militära försvaret samt olika forsknings- och utvecklingsprogram. I de fall klara uttalanden om lidsbegränsningar av åtagandet föreligger, har i långlidsbudgetberakningarna anlagils att utgiflema bortfaller när programmet eller motsvarande upphör. I övriga fall har i regel scha­blonmässigt antagits att utgifter för de olika ändamålen kvarstår under hela långlidsbudgetperioden. Utgifter för investeringsändamål har be­handlats på motsvarande sätt.

—Beräkningen av utgifterna för arbetsmarknads- och regionalpolitik har i lågalternativet gjorts med utgångspunkt från att inga nya utgiftsåtagan­den görs under långtidsbudgetperioden. En merbelastning inom dessa områden har dock fömtsätts i högallemativd.

—I beräkningarna av anslagen till myndigheternas förvaltningskostnader har antagits att huvudförslaget, dvs. det produkliviletsavdrag som årli­gen görs, tillämpas under långtidsbudgetperioden. Uppräkningen av utgiftsutvecklingen från fasta till löpande priser har

gjorts med de antaganden om förändring av priser, löner, m. m. under perioden som redovisats i tabell 1. Utgifterna har beräknats med två alternativa antagandestmkturer baserade på två antaganden om löneök­ningstakten. Dock har vissa bidragsnivåer kalkylmässigt anpassats till pris-och löneutvecklingen trots att någon formell indexkoppling inte föreligger. I appendix I ges i den realekonomiska redovisningen även den historiska utgiftsutvecklingen budgetåren 1982/83-1987/88 i fasta priser. Omräk­ningen till fasta priser har skett med olika index för de skilda utgiftsslagen.

 

2 Statsbudgetens inkomster

2.1 Inledning

Inkomsternas utveckling är nära kopplad till den ekonomiska utvecklingen och därmed i hög grad beroende av de antaganden som presenterats i avsnitt 1.1. De beräkningar som har gjorts inom ramen för långtidsbudge­ten bygger i huvudsak på att inga nya beslut tas som påverkar statsbudge­tens inkomstsida. Dock har konsekvensema av samtliga förslag i komplet­teringspropositionen beaktats. Som en beräkningsmässig fömtsättning har dock skattens andel av beskattningsbar inkomst för fysiska personer hållits konstant under beräkningsperioden. Vidare har skatterna på alkohol och tobak räknats upp med den allmänna prisutvecklingen och mervärdeskat­ten med konsumtionens utveckling. Övriga indirekta skatter har beräknats med utgångspunkt från idag gällande skattesatser.

Inkomsterna från fysiska personers skatt, juridiska personers skatt, lag­stadgade socialavgifter samt skatt på varor och tjänster svarar för mer än 80% av de totala statslnkomstema. Framställningen i det följande kon­centreras därför till dessa inkomstslag.

2.2 Resultatet av beräkningarna

Den beräknade utvecklingen av statsbudgetens inkomster i lågaltemativet framgår av nedanstående diagram och tabell.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

Diagram 2. Statsbudgetens Inkomster 1989/90 fördelade på olika huvudgrupper.

övriga inko 18;

;a  pers. skatt

 

Övr.  indirekta skalterj 17%

Juridiska  pers.  skatt 7%

 

Mervärdeskall 27%

Socialavgifter 12%

 

Prop. 1988/89: Bilaga 1.2

150

 

c   öO-o C> Os

00 o  .S 5 f

"•r G .- -2 oo Os

J?   1)   c :0 ° '

 

####	#	##	#
so —' 1/ Os	-5I-	rsj *r	oo_
u-1 Csl r<-i —	o"	m m	csT
-H   1 -H -(-	-H	-h -H	-H

 

Os 00 oo —'

.-T —" VO —T

O I

O so

 

 

 

e	Os
T3	OS
E
C
<2 t	OS
i§
	Os
;2,o	OS
ODJ<
C   u.
'C i> ■2 "2	ÖJ
•TO .—)	O
b. •—'	Os
12 s	os

 

■ 0_ OS (N	—	o so	—
— O v-1 —	o'	O O	Os"
-	1		"—

< oo

■ -o rn m rn r--' in —h"

Os 00

oo 00 "
I      I   "*

—        r--

 

(N (N r 00	Os	r f	oo	o
r-l oo (N *o	s6	oo os	lO
O Tj- o	m	—H	oo	cn

 

rA KTi i/~> Os	r-	rN 00	oo	rsi
—' Tt uo (N		oCoo"	Tt"	o'
o W-» oo	r		VO	m

		C m OO	####	#
op	g o c	itthg ränd 82/8 87/8	.    — 0 0,so_ so" Os rl o"	os
•<	QO	c ;0 < " (rt C; — —	-1- + -I--I-	-1-

os r-

rso m

+ +

 

t	a
	ert
	k.
3 »Cd
L.	o
(U	Ov
tfl E	5; oo
o os
.:<:
c

ca

2   -a

<   .5

	C
>■■	CO
C3	a
DO	■Q
JB
	u,
4<	o
U	c
1	2
3
rJ	•T3
	bM
OJ	Cd

fSi

To u

cd  Cd

t; «3 « K          >

   ni       —         

s -s -5 a E

o .2 £;-c          o

.iä u «j >  .:«!

C  cd <« ,00

    cn >   tn

Cd :cd

"   c"-   u.

X! .5 >, u S2J2 E

u- .o J= J O   fc-   O   c

•<

o

 

:cd	E
	o
å	c
cd
E	—
E	rt
3	,o
C/3-	H

 

Inkomstskatt                                                                             Prop. 1988/89:150

Inkomstskatterna utgörs av skatt på fysiska och juridiska personers in- ""S> - komster och uppgår lill en fjärdedel av statsbudgetens inkomster. Mer än två tredjedelar av inkomstskatterna på budgeten härrör från fysiska perso­ner. Av fysiska personers beskattningsbara inkomster utgör den statliga skatten drygt 10% i genomsnitt. Utvecklingen av statens direkta skattein­komster beror på faktorer som skattesatser och avdragsmöjligheter samt skattebasens, t.ex. lönesummans, utveckling.

Inkomstskatterna från fysiska personer beräknas öka-med i genomsnitt 4,9% per år i lågalternativet och 8,3% per år i högalternativet under långtidsbudgetperioden. Att ökningstakten blir högre:i:högalternativet be­ror på atl lönesumman där ökar snabbare, vilket ger'högre skatteintäkter. Under perioden 1982/83—1987/88 ökade dessa inkomster med i genom­snitt 16,1 % per år. Den kraftiga inkomstutvecklingen under den historiska peHoden förklaras i hög grad av den snabba pris- och löneutvecklingen under dessa år.

Juridiska personers inkomstskatt utgör ca 7% av statsbudgetens inkoms­ter. Andelen har vuxit kraftigt under perioden 1982/83 -1987/88. Genom­snittligt ökade dessa inkomster då med 22,0% per år. Mellan budgetåren 1986/87 och 1987/88 var de I stort sett oförändrade. Bedömningen av utvecklingen under denna inkomsttitel är förenad med stor osäkerhet.iDet beror på all grunden här utgörs av prognoser dels över företagens vinstut­veckling, dels över inbetald skatt i förhållande till vinsten.

Lagstadgade socialavgifter

Vid givna avgiftssatser följer de lagstadgade socialavgifterna lönesummans utveckling. De svarar för ca en åttondel av de totala Inkomsterna, vilket innebären sedan budgetåret 1985/86 minskande andel. I tabell 3 redovisas de olika avgiftssatser som ligger till grund för beräkningarna.

Budgetåret 1989/90 beräknas inkomsterna från de lagstadgade socialav­gifterna på statsbudgeten uppgå lill 48 miljarder kronor. Inkomsterna beräknas minska med i genomsnitt 2,1 % årligen i lågalternativel oéh öka med 0,5% årligen i högalternativet under långtidsbudgetperioden. Skillna­den mellan de båda alternativen beror på att lönesumman ökar snabbare i högallernalivel. Den långsamma, i lågalternativet negativa, ökningstakten förklaras lill slor del av sänkningen av folkpensionsavgiften.

Vissa socialavgifter förs lill fonder utanför statsbudgeten. Dessa avgifter nettoredovisas i budgeten. Nettoredovisningen innebär att avgiftsinkom­sterna minus de utgifter som avgifterna är avsedda att finansiera tas upp som inkomst i budgeten. Om fondens utgifter överstiger dess inkomster belastas budgetens inkomstsida med detta underskott. Så är t. ex. fälld med avgifterna till sjukförsäkringen och arbetskadeförsäkringen sedan 1987/88. Totalt uppgår inkomsterna av socialavgifter lill 200 miljarder kronor, utgifterna till 152 miljarder kronor. Differensen, dvs. ovannämn­da 48 miljarder kronor, avses täcka socialförsäkringens kostnader på stats­budgetens utgiftsida bl. a. för folkpensioner och barnomsorg.

 

 

 

 

 

Tabell 3. Lagstadgade socialavgifter				Prop. 1988/? Bilaga 1.2	19:150
	Procentuellt uttag för avgiftsåret
			Anlaget
	1988	1989	1990-1994
Avgifter vars inkomster.helt redovisas på statsbudgeten
Folkpensionsavgift Sjukförsäkringsavgifi Barnomsorgsavgift Vuxenutbildningsavgift Allmän löneavgift	9,45 ,io;io 2,20 0,27 0,34	9,45 ,10,10 2,20 0,27 0,34	7,45 10,10 2,20 0,27 0,34'
Avgift vars inkomster delvis redovisas på statsbudgeten
Arbetsmarknadsavgift	2,16	2,16	2,16
Avgifter vars inkomster inte redovisas på statsbudgeten
ATP-avgift Delpensionsaygift Arbetsskadeavgift Lönlagargaranliavgift Arbetarskyddsa vgi ft Avgift till sjöfolks pensionering	10,60 0,50 '0;90 0,20 0,35 1,20	11,00 0,50 0;90 0,20 0,35 1,20	13,00 0,50 0,90 0,20 0,35 1,20
Summa	37s07	37,47	37,47

' För 1990 antas den allmänna löneavgiften uppgå till 5,34 % i Stockholmsområdet

och till 2,34 % i landet i övrigt

' Betalas endast av arbetsgivare som sysselsätter sjömansskatlepliktig personal

När det gäller de socialutgifter som nettoredovisas, är utvecklingen inom arbetsskadeförsäkringen och sjukförsäkringen av särskilt intresse. Utgifterna inom dessa områden beräknas öka kraftigt under längtidsbud­getperioden. Budgetåret 1989/90 beräknas arbetsskadeförsäkringen belas­ta budgeten med 8,0 miljarder kronor och budgetåret 1993/94 med 12,2 miljarder-kronor i lågalternativet; i högalternativet ökar budgetbelastning­en till 13,8 miljarder kronor slutåret. Motsvarande underskott för sjukför­säkringen är 5,8 miljarder kronor budgetåret 1989/90 och 9,8 miljarder kronor budgetåret 1993/94 lenligt lågalternativel. I högahemativet ökar iunderskottet ytterligare.något till 9,9 miljarder kronorbudgdård 1993/94. Den Ökade belastningen på sjukförsäkringssystemet beror framför allt på föräldraförsäkringensufbyggnad i tre steg. För långtidsbudgetperioden har 1 beräkningarna utgått från elt oförändrat sjuktal, jämfört med 1988.

Skatt på varor och.tjänster

De indirekta skatterna på varor och tjänster svarar för drygt 40% av statsbudgetens inkomster. 'Den största enskilda inkomsttiteln, mervärde­skatten, svarar för ca 25%. Vid en given skattesals bestäms inkomst­utvecklingen under denna titel i huvudsak av antaganden om utveckling av privat och offentlig konsumtion, i löpande priser. Mervärdeskattens

 

genomsnittliga årliga ökningstakt under långtidsbudgetperioden beräknas   Prop. 1988/89:150
uppgå lill 3,5% i lågalternativel och 5,1 % i högalternativet.  Bilaga 1.2

Inkomsterna av övriga indirekta skatter ökade under perioden 1982/83-1987/88 årligen med i genomsnitt 10,6%. Under långlidsbud­getperioden stannar ökningstakten för dessa inkomster på 1,9% per år i lågaltemativet. Beräkningen utgår huvudsakligen från idag fastställda skattesatser, i enlighet med traditionell leknik för långtidsbudgelberäk-ningar. Undantag är skatt på vin, sprit, öl och tobak, som räknats upp med den allmänna prisutvecklingen.

2.3 Statens totala inkomster

Som tidigare nämnts har statens inkomster en stark koppling till den realekonomiska utvecklingen. Under perioden 1982/83—1987/88 var den genomsnittliga årliga BNP-tillväxten 2,5%, samtidigt som den genom­snittliga årliga ökningen av statens inkomster var 5,1 % realt. Under lång­tidsbudgetperioden beräknas den genomsnittliga reala ökningstakten för BNP bli 2,1% i lågalternativet. Statsinkomsterna beräknas realt minska med 0,5% i genomsnitt per år. Statsinkomsterna beräknas således öka långsammare än BNP under långtidsbudgetperioden, i motsats lill utveck­lingen under perioden 1982/83—1987/88, då inkomsterna ökade snabbare än BNP-tillväxten.

I huvudsak beror detta på att de förväntade utgiftsökningarna inom sjukförsäkringen och arbelsskadeförsäkringen samt sänkningen av folk­pensionsavgiften innebär att nettoinkomsterna av socialavgifter realt an­tas minska under perioden. Slutligen innebär den traditionellt tillämpade metoden att utgå från antagandel om oförändrade indirekta skatter att de skatter som är uttryckta i kronor per liter/kilo minskar realt, givet oföränd­rad konsumtion.

10

 

3 Statsbudgetens utgifter                       Prop. 1988/89:150

- .   XT   .<-                 , ..                                                               Bilaga 1.2

3.1 Utgifternas utveckling

Statsbudgetens utgifler exkl. statsskuldräntor minskade under perioden 1982/83-1987/88 med i genomsnitt ca 1,6% per år i fasta priser. Orsaker­na till den reala minskningen är bl.a. att vissa lån samt affärsverkens investeringsanslag inte längre belastar budgeten. Inklusive statsskuldrän­tor minskade statens utgifter under samma period med i genomsnitt ca 2,0% per år. Denna minskning förklaras främst — fömtom de ovan nämnda orsakerna — av ränte- och valutakursförändringar.

Under långtidsbudgetperioden beräknas statsbudgetens utgifter exkl. statsskuldräntor i oförändrad pris- och lönenivå genomsnittligt öka med ca 0,5 % per år. Den viktigaste orsaken till denna årliga reala utgiftsökning är, liksom i förra årets långtidsbudget, ökningen av kostnadema för bostads­subventionerna i form av räntebidrag. Ränteläget och det ökade bostads­byggandet samt kostnadsutvecklingen inom byggnadssektom medför att anslagsbelastningen stiger kraftigt. Exkluderas kostnadema för räntebi­drag under långlidsbudgetperioden stannar den årliga ökningen av statens utgifter i oförändrad pris- och lönenivå vid knappt 0,2%.

I löpande priser exkl. statskuldräntor begränsas utgiftemas tillväxt i lågalternativet lill ca 3,9% per år. Orsaken till den förhållandevis låga utvecklingstakten är antaganden om en markant dämpning av pris- och löneutvecklingslakten under perioden. Med högalternativets anlaganden beräknas utgiftemas tillväxt exkl. statsskuldräntor i löpande priser till 7,4% per år.

Utgifterna för räntorna på statsskulden beräknas till 57,0 miljarder kronor för budgetåret 1989/90. I lågaltemativet beräknas utgiflema för statsskuldräntor minska med 3,7% per år under långtidsbudgetperioden som en följd av att räntesatserna successivt antas falla samt minskad statsskuld. Detta Innebär att de totala statsutgiftema, inklusive statsskuld­räntor, i lågalternativet ökar med 2,9% per år.

Uttryckt som andel av BNP innebär detta att statsutgiftema beräknas minska under perioden frän 30,2% budgetåret 1989/90 till 27,2% 1993/94 i lågaltemativet.

I tabell 4 nedan redovisas en jämförelse mellan utgiflema enligt låg- och högalternativet. Kostnadema för arbetsmarknads- och regionalpolitik är betydligt större i hög- än i lågaltemativet. En stor skillnad kan även hänföras till statsskuldräntoma, vilket beror på den betydligt högre ränte­nivån saml elt ökande upplåningsbehov i högallemativd. Utgifterna i högalternativet ökar även till följd av att räntebidragssystemet i bostads­sektom är så utformat all fastighetsägarna kompenseras för de högre räntekostnaderna i detta alternativ. I övrigt bidrar bl. a. den högre pris-och lönenivån till att utgiflema för folkpensioner och andra Indexbundna transfereringar ökar snabbare. Även utgiflema för statlig konsumtion, såsom l.ex. försvaret, blir högre i högalternativet. Inkomstema ökar i genomsnitt snabbare i högalternativet beroende på en högre antagen pris-och löneutveckling. Ökningen avstannar dock i takt med att den minskade

11

 

tillväxten slår igenom, och ökningen av utgiflema överstiger ökningen av inkomsterna. Sammanlagd beräknas denna utveckling leda lill en försäm­ring av budgetsaldot för slutåret med drygt 34 miljarder kronor.

Tabell 4. Högalternativet jämfört med lågalternativet

Miljarder kronor, differens

1990/91     1991/92     1992/93     1993/94

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

 

Inkomster Utgifter exkl.

statsskuldränlor Statsskuldräntor

Budgetsaido

+ 15,5       +21,5       +20,9       +23,6

-36,1        -51,5 -  7,0       -13,0

-10,5       -21,8 0,0       - 2,0

-40,9

-22,2

+ 5,0       - 2,3

Statsbudgeten består av många olika slag av utgifter. För ekonomin i sin helhet har dessa olika enskilda utgifter mycket olika konsekvenser. Den departementsvisa uppdelningen är mindre ändamålsenlig som utgångs­punkt för en analys i detta hänseende. Lämpligare är att göra en uppdel­ning på de realekonomiska kategoriema konsumtion, investeringar och transfereringar. I nedanstående diagram visas statsbudgetens utgifter bud­getåren 1982/83, 1989/90 samt kalkylens slutar 1993/94 uppdelade i real­ekonomiska kategorier. Utgifterna är uttryckta i 1989/90 års priser. I appendix I finns en mer ingående redovisning.

Diagram 3. Statsbudgetens utgifter budgetåren 1982/83,1989/90 samt 1993/94 förde­lade på realekonomiska kategorier

Miljarder kronor, 1989/90 års priser

1. Konsumtion, investeringar

2.   Transfereringar till hushåll

3.   Transfereringar till kommuner

4.   Transfereringar till förelag

4                5

5.   övriga transfereringar

6.   StatssUuldräntor

7.   Finansiella transaktioner

Ä'ä//or Riksrevisionsverket och finansdepartementet

3.2 Utgiftemas utveckling uppdelade på departementens verksamhetsområden

Beräkningarna av utgifterna utgår från de anslagsbelopp för budgetåret 1989/90 som redovisas i budgetpropositionen eller, om förändringar däref-

12

 

ter inträffat på gmnd av särpropositioner m.m., från del reviderade bud-    Prop. 1988/89:150 gdförslagd. Enligt beräkningama ökar de totala utgifterna i oförändrad    Bilaga 1.2 pris- och lönenivå (exkl. statsskuldräntor) med ca 0,4% under perioden.

Bland de utgifter som ökar särskilt kraftigt kan nämnas, inom bostads­departementets verksamhetsområde ökade bostadssubventioner i form av räntebidrag, inom socialdepartementets verksamhetsområde bidrag till kommunal bamomsorg och bidrag till social hemhjälp.

Den utveckling av statsbudgetens utgifter som närmare redovisas i ap­pendix II åskådliggörs i fasla priser samt enligt låg- och högalternativet i nedanstående diagram.

Diagram 4.  Utgifter för olika  departements verksamhetsområden  1989/90 och 1993/94 i fasta priser samt enligt låg- och högalternativet

Miljarder kronor

Fasta priser

_n

■ 8990 D 94

U3

UE     övrigt

Lågalternativet

■ 80 D 934

 

O

Ju        UD       Fö

K          Fi          U

UE     övrigt

13

 

Högalternativet

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

 

120000

■ 80

n 8qb4

 

4 Budgetsaldot

De tidigare presenterade beräkningarna av statsbudgetens inkomster och utgifter under långtidbudgetperioden har sammanställts i tabell 5. Utöver den framräknade utvecklingen under långtidsbudgetperioden redovisas utfallen för budgetåren 1982/83-1987/88 och nuvarande beräkning för budgetåren 1988/89 och 1989/90.

I långtidsbudgeten görs inga beräkningar av det underiiggande saldot för långtidsbudgetperioden, eftersom några särskilda åtgärder som under peri­oden skulle skapa en skillnad mellan del redovisade och det underliggande budgetsaldot inte är kända.

Budgetsaldot försämras i lågalternalivd från ett budgetöverskott på 10,7 miljarder kronor budgetåret 1989/90 till ett budgetunderskott på 8,6 mil­jarder kronor budgetåret 1991/92. Lågaltemativets försämring under bud­getåren 1990/91 och 1991/92 beror dels på att inkomstema av den finans­politiska åtstramningen lill största delen upphör, dels på att utbetalningar­na av kommunalskatlemedel ökar kraftigt. Eftersom utbetalningarna till kommunema sker med två års eftersläpning, får kommunerna dessa år tillgodoräkna sig de höga skatteökningar som blev följden av de höga löneökningama två år tidigare. Därefter förbättras gradvis budgetsaldot och budgetård 1993/94 beräknas dl överskott på 11,6 miljarder kronor.

1 tidigare långtidsbudgetar har beräkningama visat på liknande utveck­ling av budgetsaldot: ett förbättrat saldo i alternativet med låg löne- och prisutveckling, och ett försämrat saldo i alternativet med höga pris- och löneökningar. Trots all den historiska utvecklingen inte stannat vid lågal-lernativens, vad gäller priser och löner, har budgetsaldot förbättrats sedan 1982/83. Detta har flera förklaringar. En är att medan långtidsbudgettek­niken innebär oförändrade regler vad gäller t. ex. skatter, har i verkligheten

14

 

 

 

					Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2
Tabell 5. Budgetsaido budgetårer		1 1982/83-1993/94
Miljarder kronoi	-, löpande priser
Budgetår	Inkomster	Utgifter exkl.	Statsskuld-	Budget-	Budgetsaido
		statsskuld-	räntor	saido	som andel
		räntor			av BNP
Utfall
1982/83	191,3	229,7	48,2	-86,6	-13,1%
1983/84	221,2	237,9	60,4	-77,1	-10,3%
1984/85	260,6	253,9	75,2	-68,5	-  8,3%
1985/86	275,1	255,4	66,5	-46,8	-  5,2%
1986/87	320,1	271,5	63,8	-15,2	-   1,6%
1987/88	332,6	283,3	53,4	-  4,1	- 0,4%
Nuv. beräkning
1988/89	364,9	300,3	53,6	11,0	1,0%
1989/90	385,8	318,1	57,0	10,7	0,9%
Lågalt.
1990/91	394,1	332,5	58,0	3,6	0,3%
1991/92	390,5	345,1	56,0	-10,6	-  0,8%
1992/93	409,6	357,7	53,0	-   1,1	- 0,1%
1993/94	431,7	371,2	49,0	11,5	0,7%
Högalt.
1990/91	409,6	343,0	58,0	8,6	0,6%
1991/92	412,0	366,9	58,0	-12,9	- 0,9%
1992/93	430,5	393,8	60,0	-23,3	-   1,5%
1993/94	455,3	422,7	62,0	-29,4	-   1,8%

de statliga skatterna och avgifterna stigit som andel av BNP; skattekvoten har alltså sligit. Ytterligare en förklaring är all tillväxten, mätt som den reala förändringen av BNP, varit hög, framför allt lill följd av den interna­tionella utvecklingen med höjda priser på för Sverige viktiga exportvaror, sänkt oljepris, m.m. Delvis till följd av della, har vidare arbetslösheten kunnat hållas nere, vilket också är en viktig förklaring lill atl statens utgifter för arbetsmarknads- och regionalpolitik inte ökat så mycket som förutsatts i tidigare långtidsbudgetars högalternativ.

I tabell 6 redovisas inkomster, utgifter och budgetsaido uttryckt som andel av BNP för långtidsbudgetens första och sista år.

Tabell 6. Inkomster och utgifter som andel av BNP, löpande priser

 

	1982/83	1989/90	1993/94 Lågalt.	1993/94 Högalt.
Inkomster	29,0%	31,0%	28,0%	27,8%
Utgifter exkl.
statsskuldräntor	34,8%	25,6%	24,0%	26,2%
Statsskuldräntor	7,3%	4,6%	3,2%	3.6%
Budgetsaido	-13,1%	0,9%	0,8%	-2,0%

15

 

5 Den offentliga sektorn

De totala offentliga utgifterna uppgår till ca 900 miljarder kronor (inklusi­ve inomoffentliga transfereringar) 1989/90. Av dessa hänför sig ca 40% till statsbudgeten. Långlidsbudgetberakningarna är i huvudsak koncentrerade till statsbudgeten, men del är belysande att vidga perspektivet till att omfatta också övriga delar av den offentliga sektorn i ekonomin, dvs. socialförsäkringssektorn och kommunerna. De offentliga utgifternas ut veckling!motsvarar förändringar av sekloms storlek I ekonomin. Inkoms­terna som behövs för atl möta utgifts- och sparandekrav motsvarar skat­tekvotens utveckling. Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn speglar tillsammans med det privata sparandet bytesbalansens utveckling.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

5.1 Den historiska utvecklingen

Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn har kraftigt förbättrats sedan budgetåret 1982/83. Orsaken är framför allt att statsbudgetens stora, underskott successivt minskal för att nu ersättas med överskott. Därutöver har del finansiella sparandet i socialförsäkringssektorn vuxit något under perioden. Inkomsterna av socialavgifterna och AP-fondens ränteinkom­ster har således varit större än utgifterna, vilka främst beslår av utbetal­ning av ATP.

Hur del finansiella sparandet i den offentliga sektorn utvecklats framgår av diagram 5.

Diagram 5. Finansiellt sparande i offentlig sektor budgetåren 1982/83-1987/88

Miljarder kronor, löpande priser

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

 

 

 

 

40-,					Offentliga y-      sektorn
30-				■ y	■                AP-fonden
20-			-	/	Staten
10-			,              /	/   ...
-10		"
					Kommunerna
-20-			—-
-30-
-40-	-
-50-	....---'"
-60
82/83                   a3,/84		84/85	86/86	86/87	87/88
5.2	Staten

Del finansiella sparandet i staten under långtidsbudgetperioden avspeglar utvecklingen av statsbudgetens saldo. Skillnaden mellan sparandel i staten och statsbudgetens saldo beslår främst av de finansiella transaktioner

16

 

(utlåning och återbetalning av lån) som netto belastar budgeten men inte   Prop. 1988/89:150
del finansiella sparandel i staien.                                      Bilaga 1.2

Utvecklingen i staien framgår av nedanstående tabell.

Tabell 7. Statens ilnansiella sparande 1989/90-1993/94

Miljarder kronor, löpande priser

1989/90     1990/91     1991/92     1992/93     1993/94

11,0	6,6	-7,4	1,9	15,5
11,0	11,6	-9,7	-20,3	-25,4

Lågaltemativet Högalternativet

5.3 Socialfbrsäkringssektorn

I socialförsäkringssektorn motsvaras del finansiella sparandet helt av ut­vecklingen i AP-fonden'. Stora utgiftsökningar sker i AP-fonden de när­maste fem åren till följd av allt fler pensionärer med ATP och allt fler med högre ATP-poäng. Arbetsgivaravgifterna täcker sedan 1982 inte pensions­utgifterna utan även ränteinkomsterna tas i anspråk. I lågalternativel försämras del finansiella sparandel kraftigt p.g.a. de ökade utgifterna, vilket visas i tabell 8.

Tabell 8. AP-fondens utveckling 1989/90-1993/94 lågalternativet

Miljarder kronor, löpande priser

1989/90     1990/91     1991/92     1992/93     1993/94

Inkomster

65,6 37,7 5,5	74,1 40,0 5,8	77,6 42,2 6,0	81,4 43,7 6,4	85,5 44,4 6,8
08,8	119,9	125,8	131,5	136,7
74,2	82,8	89,8	96,1	102,5
34,6	37,1	36,0	35,4	34,2

Arbetsgivar­avgifter Räntor m.m. Övrigt

Summa

Utgifter

Utbetalda pensioner

Finansiellt sparande

Finansiellt sparande,
högalternativet              35,6     39,7     39,3     38,7     37,4

I högalternativet uppvägs utgiftsökningarna av högre inkomster beslåen­de dels av arbetsgivaravgifter, dels av höga ränteinkomster till följd av antaganden om hög räntenivå.

Statliga utgifler redovisas som nämnts såväl på statsbudgetens inkomsl-som utgiftssida. Vid en analys av den offentliga sektorns samlade utgifter,

' 1 nationalräkenskaperna, uppbyggda enligt principerna i System of National Ac-
counts (SNA; se vidare appendix 1), beslår sociallorsäkringssektorn av AP-fonden
(inkl. löntagarfonderna), de erkända arbetslöshetskassorna samt de allmänna försäk­
ringskassornas utgifter för sjuk- och föräldraförsäkring. Det finansiella sparandet i a-
kassorna är sedan 1989 definitionsmässigt lika med noll, och sparandeunderskottet i
sjukförsäkringssystemet belastar som nämnts statsbudgeten och ingår därmed i det
finansiella sparandet i staten. Med socialförsäkringssektorn avses därför i långtids­
budgeten enbart AP-fonden.                                                                               17

2   Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 150. Bilaga 1.2

är del av intresse att studera statens utgifter totalt. Dessa utgifter, dvs. inklusive statsbudgetens socialförsäkringsdel bmtto, uppgår 1989/90 till 446,5 miljarder kronor att jämföra med 375,1 miljarder kronor netto. Den reala utvecklingen av utgiflema i statsbudgeten, redovisade netto och brutto, saml i AP-fonden sedan början av 1970-talet och till långtidsbud­getperiodens slut redovisas i diagram 6. Det bör dock noteras att i stats­budgetens utgifter ingår bidrag till kommuner, vilka frånräknas vid en redovisning av den konsoliderade offentliga sektorn.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

Diagram 6. Utgiftsutvecklingen i statsbudget och AP-fonden 1969/70—1993/94

Miljarder kronor, 1989/90 års priser

ä"

§

lill

i

Ii

 

§

SiS,,s,s,.K

nniiiiMM!

1 I il

§

il

i.

S § « § s

§

§

ii

s §

s

iii

§

H,i,i,s

AP-fondcn

Statsbudgeten brutto

Slalsbiidgelen nctlo

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet

Fram till första delen av 1980-talet ökade statsbudgetens utgifter mer än de utgifter som redovisas netto på inkomstsidan samt utgiflema för ATP. Sedan mitten på 1980-talet har situationen varit den motsatta.

I lågalternalivd väntas statsbudgetens utgifter öka med 45 miljarder kronor, vilket i genomsnitt motsvarar 2,9 % per år. De utgifler som redovi­sas netto på inkomstsidan väntas öka med i genomsnitt 6,5% årligen. Motsvarande utveckling i fasta priser beräknas till —0,5% resp. +2,9% åriigen. Tillsammans ökar de totala utgifterna med 3,5% i genomsnitt per år. Under långtidsbudgetperioden beräknas ökningstakten för utgiflema i AP-fonden vara betydligt högre än utgifterna i statsbudgeten. AP-fondens utgifter för pensioner ökar i lågalternalivd under perioden med 28 miljar­der kronor, vilket motsvarar en ökning med i genomsnitt 8,4% årligen. I fasta priser innebär detta en genomsnittlig ökning med 4,8% per år. Del bör noteras atl utförda beräkningar för AP-fonden pekar på ell försämrat sparande efler långtidsbudgetperiodens slut.

5.4 Kommunerna

För att beräkna den offentliga sektorns finansiella sparande har kalkyler gjorts även för utvecklingen i kommunerna.

18

 

Formellt gäller att den kommunala budgeten skall balansera. Detta    Prop. 1988/89:150 innebär att kommunsektorn inte kan finansiera utgifter för konsumtion    Bilaga 1.2 med lån men att så kan ske för investeringar.

Den kommunala konsumtionen antas i beräkningama realt växa med 2 % varje år under långtidsbudgetperioden. Som jämförelse redovisas kon-. sumtionsutvecklingen hittills under 1980-talel i tabell 9.

Tabell 9. Den kommunala konsumtionsutvecklingen

Årlig procentuell förändring, 1980 års priser

 

1980	1981	1982	1983	1984	1985	1986	1987	1988
3,0	3,1	2,2	2,6	3,0	2,7	0,8	2,1	1,7

Källa: Statistiska centralbyrån

Av tabell 10 framgår den kommunala sektorns finansiella sparande under långtidsbudgetperioden.

Tabell 10. Den kommunala sektorns finansiella sparande

Miljarder kronor, löpande priser

__________________ 1989/90    1990/91     1991/92     1992/93     1993/94

-11,3	1,7	5,7	- 0,5	-10,1
-11,3	-7,6	-9,4	-15,0	-22,9

Lågalternativel Högalternativet

Förbättringen av sparandet de första åren i lågalternativel beror på eftersläpningen av utbetalningen av kommunalskatlemedel. Kommunerna får dessa år intäkter av skatter som betalas två år tidigare, då löneökning­arna varit relativt höga. Mot slutet av perioden försämras sparandet kraf­tigt, särskilt markant i högaltemativet, beroende på ökande utgifter för den kommunala konsumtionen. Dessa utgifler svarar för tre fjärdedelar av de totala kommunala utgifterna, och uppgick 1988 till ca 215 miljarder kronor.

Det bör understrykas atl de ovan redovisade underskotten är beräknade med traditionell långlidsbudgdteknik, och på intet sätt skall ses som prognoser på faktisk utveckling. Denna leknik fömtsätter oförändrad kommunal utdebitering, samt oförändrade statliga bidrag till kommuner­na. Slutsatsen av beräkningsresultaten är att den kommunala konsumtio­nen inte kan öka så myckel som två procent per år i fasta priser, eftersom kommunerna inte får planera för underskott i den löpande verksamheten. Speciellt gäller detta om tidigare års höga pris- och löneökningstakl inte nedbringas.

5.5 Offentliga sektorns finansiella sparande

Utvecklingen av del finansiella sparandel i den offentliga sektorn enligt beräkningarna i långtidsbudgeten sammanfallas i diagram 7.

19

 

Diagram 7. Finansiellt sparande i den offentliga sektorn 1989/90-1993/94, lågalter-     Prop. 1988/89: 150
nativet                                                                                           Bilaga 1.2

Miljarder kronor, löpande priser

 

 

 

 

 

 

50-,						Offentliga sektorn
40-	\......... .........	""-.-'	—■	_______		-—
						AP-fonden
30-
20-						...-   Staten
10-					..-'*'
0--10-	J;--,-	_-——-—-—	--	-.-.,           ,,--'"'
				..-.--       --.	----	Kommunerna
-20-	.■
80/90                             90/91		01/92		92/93		93/94

De växande utgiflema i AP-fonden kompenseras av ökande avgiftsin­komster de kommande fem åren, lill följd av höjningen av ATP-avgiften.

I kommunema blir inkomstema förhållandevis höga de första åren p.g.a. den höga löneökningstakten tidigare år. Om kommunemas kon­sumtion reah ökar med 2% årligen försämras dock det finansiella sparan­det kraftigt mot slutet av perioden.

Sammanlagt ger utvecklingen i de tre sektorema i lågalternativet ett förbättrat finansiellt sparande i den offentliga sektom. Uttryckt som andel av BNP, faller emellertid det offentliga sparandet.

I högallernalivel blir det finansiella sparandet i den offentliga sektorn lägre under de kommande fem åren. Detta är ett resultat av det försämrade sparandet både i staten och kommunema. I AP-fonden ligger det finansiel­la sparandet kvar på samma nivå, eftersom utgiftsökningarna under lång­tidsbudgetperioden uppvägs av högre inkomster.

6 Konsekvenser av beräkningsresultaten

Budgetåret 1989/90 motsvarar den offentliga sektoras finansiella sparande 2,8% av BNP.

Det finns en rad omständigheter som talar för ett förstärkt offentligt sparande under de kommande åren. Dels finns ett sparbehov för att kunna möta en internationell konjukturnedgång. En sådan skulle drabba ekono­min och statsbudgeten hårdare idag än under förra decenniet, eftersom staien idag har betydligt högre statsskuld och höga ränteutgifter. Pro­blemen med underskotten i bytesbalansen är inte i första hand ett kost­nads- utan ell sparproblem, eftersom underskott uppstår även vid full sysselsättning och högt kapacildutnyttjande. För att kompensera ett för lågt privat sparande måste då det offentliga sparandet öka, jämfört med

20

 

idag. Den ökande andelen äldre av befolkningen som fömtses under de Prop. 1988/89:150 närmaste decenniema, ställer krav på ökande utgifter för både vård/ Bilaga 1.2 omsorg och transfereringar i form av pensioner. Detta gäller speciellt på längre sikt. Del är emellertid nödvändigt att på gmnd av della öka det offentliga sparandel redan nu, för att inte alltför stora sparkrav skall behöva ställas på den förvärvsarbetande delen av befolkningen i framti­den. Del finns dessutom kortsiktiga, stabillserlngspolitiska skäl för elt ökat finansiellt sparande i offentlig sektor. Elt medel atl minska den inhemska efterfrågan kan vara sänkta offentliga utgifter. Med ell oförändrat skalle-och avgiftsuttag skulle detta innebära dl ökat offentligt sparande via sänkta offentliga utgifter.

Som tidigare framgått visar beräkningarna i lågalternativel ell överskott i statsbudgeten mot slutet av perioden. Samtidigt försämras det finansiella sparandet i kommunerna kraftigt. Detta medför all endast en mindre förbättring av det sammanlagda sparandel i den offentliga sektorn åstad­kommes. I lågalternativel sker en försämring av sparandet som andel av BNP. Budgetåret 1993/94 beräknas sparandel fortfarande undersliga 1989/90 års andd.

I tabell 11 redovisas det finansiella sparande som skulle krävas i staten för att hålla den offentliga sekloras totala sparande konstant som andel av BNP. I lågalternativet ger detta ett besparingskrav från budgetåret 1991/ 92, medan det i högalternativet ger dl allt större behov av ökat sparande.

Tabell 11. Finansiellt sparande i staten för bibehållen sparkvot

Löpande priser, miljarder kronor

 

	1990/91	1991/92	1992/93	1993/94
Lågalternativet
Sparandebehov Beräknat sparande Differens	-2,4 6,6 -9,0	-    3,5 -      7,4 +  3,9	5,3 1,9 +  3,4	18,4 15,5 -h  2,9
Högalternativet
Sparandebehov Beräknat sparande Differens	4,8 11,6 -6,8	9,6 - 9,7 -1-19,3	18,5 -20,3 -f38,8	30,7 -25,4 -h56,l

De offentliga utgifternas andel av ekonomin beräknas budgetåret 1989/90 uppgå till drygt 60%. Riksdagen har uttalat att skattetrycket inte kan skärpas ylleriigare. Av detta följer att inte heller utgifterna kan öka mer än marginellt, mätt som andel av BNP, då utgifterna till största delen finansieras med skatter och avgifter. Om det finansiella sparandet skall hållas konstant, innebär del att de offentliga utgifterna inte kan öka lika mycket som beräkningama i långtidsbudgeten visar. Ökningstakten i utgif­terna i högaltemativet måste starkt begränsas för att sparandets storlek jämfört med BNP inte ska minska. Även i lågaltemativet uppstår ett besparingsbehov.

Långtidsbudgeten är inte någon prognos. En jämförelse mellan budget­utfall och långtidsbudgetberäkningar under 1980-talel visar att utgifts­utvecklingen i verkligheten blivit högre än vad som beräknats. Även in-

21

 

komsterna har stigit snabbare än vad som antagits och dessutom snabbare    Prop. 1988/89:150 än utgifterna. Skattekvoten har stigit. Denna utveckling har räckt både till    Bilaga 1.2 att finansiera stora automatiska utgiftsökningar och nya reformer samt till att eliminera statsbudgetens underskott.

Om de offentliga utgifterna inte skall tillåtas växa i förhållande till den övriga ekonomin, skalletrycket inte höjas och del finansiella sparandet ligga kvar på nuvarande nivå, måste således utgifterna öka mindre än beräkningarna i långtidsbudgeten visar. Del gäller särskilt om inte pris-och löneökningstakten nedbringas. Såsom framgår av tabell 11 krävs i långtidsbudgetens högalternativ under givna fömtsättningar mycket stora besparingar i statsbudgeten. Även i lågalternativet blir dock kraven på utgiftskontroll stora. Beräkningarna i långtidsbudgeten beskriver effekter­na av redan fattade beslut. Kalkylerna visar vilka resurser som kommer att behövas framöver om inga nya åtaganden görs och ingen omprövning sker av existerande åtaganden. Beräkningarna kan därför sägas ge uttryck för automatiken i gjorda åtaganden och innebär att utgifterna ökar mer än utrymmet tillåter. Nya reformer kräver därför ytteriigare besparingar och omfördelning av offentliga sektorns utgifter.

22

 

Appendix I                                                                   Prop. 1988/89:150

Bilaga 1.2

Statsbudgetens utgifter fördelade på realekonomiska kategorier

För att underlätta analysen av utgiftsutvecklingen i ett samhällsekono­miskt perspektiv görs i det .följande en uppdelning av utgifterna i realeko­nomiska termer. Denna uppdelning, som i huvudsak bygger på det inom nationalräkenskaperna tillämpade inlernationella.SNA-systemet (System of National Accounts), innebär attiutgiflerna indelas i utgifter för konsum­tion, investeringar,.transfereringar och finansiella transaktioner. Vid en analys av utvecklingen i reala termer måste de finansiella transaktionerna särskiljas frånulgifterna i övrigt; Realekonomiskl betraktas de finansiella transaktionerna inte som förbrukning av resurser. Det är dessutom viktigt för analysen attskilja mellan å ena sidan utgifter där staten slutligt förbm-kar produktionsresurser och å andra sidan utgifter som består av transfere­ringar till andrasektorer i ekonomin. Dé statliga konsumtions- och inves­teringsutgifterna visar statens direkta förbrukning av reala resurser. Dessa ingår också i beräkningen av BNP från användningssidan.

Som konsumtionsutgifter betraktas utgifter för statliga myndigheters produktion av tjänster inom,t.ex. försvaret, undervisningssektom och rättsväsendel. Konsumtionsutgifterna består till drygt hälften av lönekost­nader, inkl. sociala avgifter. Återstoden är omkostnader i den löpande verksamheten såsom inköp av varor, hyror, reparationer och underhåll. Försvarets investeringar, sominte antas ha någon alternativ civil använd­ning, betraktas i enlighet med SNA-systemet som konsumtion.

Del investeringsbegrepp som används skiljer sig i princip inte från det som; gäller för. den privata sektoruj Som statliga investeringar betraktas utgifter föi- byggnader och anläggningar samt materielinköp för civila ändamål. Precis som för övriga utgifter på statsbudgeten belastar investe­ringarna budgeten vid tidpunkten för utbetalningen. Investeringsutgifter­na periodiseras således inte. Till skillnad från vad som gäller vid en strikt tillämpning av. SNArsystemet räknas i långtidsbudgeten även affärsverkens investeringar i den mån de finansieras över statsbudgeten som statliga investeringar. Under senare år har dock samtliga sådana investeringar lyfts av. budgeten. Däremot ingår de i redovisningen för utvecklingen under perioden 1982/83- 1987/88:

Det bör understrykas att gränsen mellan konsumtion och investeringar i vissa fall är flytande. Det kan hävdas att utgifterna för t. ex. utbildning och forskning, vilka klassificeras som konsumtion, dels inkluderar materiella investeringar i viss utsträckning, dels i sig själva skulle kunna betraktas som immaleriéllainvesteringar.

Transfereringarna indelas i undergrupper med utgångspunkt i vilken
sektor av ekonomin som är mottagare av inkomstöverföringen. I långtids­
budgeten delas transfereringarna, upp i överföringar till hushåll, kommu­
ner, företag samt internationella;transfereringar. I SNA-systemet räknas
ockskränteutgifterför statsskulden som transfereringar. 1 långtidsbudgeten
redovisas dock dessa för sig.                                                             23

 

Till gruppen ftnansidla transaktioner hänrörs utgifler för utlåning, rörlig kredit m.m.

Hur statsbudgetens utgifler utvecklas mellan budgetåren 1989/90 och 1993/94 i en realekonomisk indelning framgår även av diagram 3 i avsnitt 3.1.

Det är framför allt utgifterna för transfereringar lill hushåll och kommu­ner som ökar under perioden, vilket närmare beskrivs i det följande.

Den genomsnittliga förändringen per år under perioden 1982/83 — 1987/88 och under långlidsbudgetperioden framgår av tabell 1.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

Tabell 1. Förändring av utgifter exkl. statsskuldräntor

 

 

	Genom-	1989/90	Genomsnittlig årlig för-
	snittlig	miljarder	ändring	1989/90-1993/94
	årlig förändring	kronor
			fasta	löpande	löpande
	1982/83 -		priser	priser	priser
	1987/88			lågalt.	högall.
	fasta priser
Statlig konsumtion
och investeringar	- 0,5%	98,2	-0,3%	-h2,5%	-f-  4,9%
Transfereringar till
hushåll'	+ 2,4%	113,4	-M,3%	-f4,3%	-H  7,2%
kommuner	- 0,6%	69,2	-1-0,0%	-1-4,9%	-h  8,9%
företaga	-12,4%	15,0	-1,1%	-h2,2%	-1-16,0%
övriga	-   1,2%	19,0	-t-2,2%	H-5,7%	+  7,2%
Finansiella
transaktioner	-23,1%	3,3	-f4,l%	-1-6,8%	-1-  5,7%
Summa utgifter exkl.
statsskuldräntor	-  1,6%	318,1	-1-0,5%	-1-3,9%	-1- 7,4%

' inklusive räntebidrag för bostäder

' inklusive livsmedelssubventioner

Anm. Utgifternas klassificering anpassas löpande. Detta medför att de realekonomiska fördelningarna i olika

långtidsbudgetar inte är helt jämförbara.

De utgifler som växer mest är transfereringar till hushåll (Inkl. räntebi­drag för bostäder) som i fasla priser ökar med 5,9 miljarder kronor och transfereringar till kommuner som ökar med 1,6 miljarder kronor under långtidsbudgetperioden. Den kraftiga minskningen när det gäller finansiel­la transaktioner beror för den gångna perioden på atl bostadslånen då lyftes av budgeten. Förändringarna kommenteras närmare i avsnitten nedan.

Konsumtion

Utgifterna för konsumtion på statsbudgeten består till drygt 30% av utgif­ler för militärt och civilt försvar, till ca 15 % av utgifler för universitet och högskolor. Resterande del består i huvudsak av allmän statlig förvahning. Under långtidsbudgetperioden beräknas de statliga konsumtionsutgifterna minska med i genomsnitt 0,3% per år i fasta priser. I beräkningama har en fortsalt tillämpning av det s. k. huvudförslaget schablonmässigt lagts in.

24

 

 

 

Tabell 2. Konsumtionsutgifternas utveckling				Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2
	Genom­snittlig årlig förändring 1982/83 -1987/88 fasla priser	1989/90 miljarder kronor	Genomsnittlig årlig för­ändring 1989/90-1993/94
			fasla priser	löpande priser lågalt.	löpande priser högalt.
Summa konsumtionsutgifter därav Löner	•4-0,6% -1,2%	86,8 41,4	-0,3% -0,1%	-f-2,5% -t-2,6%	-1-4,8% -1-6,1%
Investeringar

Under denna mbrik redovisas endast utgifter för statens egna investering­ar. De utgifter som går till övriga sektorer i ekonomin för investeringsän­damål, förs som transfereringar till respektive sektor. Sedan budgetåret 1982/83 har affärsverkens investeringsanslag lyfts av statsbudgeten, varför de totala investeringama minskat under den historiska perioden. Under den kommande femårsperioden väntas utgiflema för investeringar över statsbudgeten minska med 0,3% i volym årligen.

Tabell 3. Investeringar

 

 

 

Genom­snittlig ärlig förändring 1982/83 -1987/88 fasta priser	1989/90 miljarder kronor	Genomsnittlig årlig för­ändring 1989/90-1993/94
		fasta               löpande priser              priser lågalt.	löpande priser högalt.

Summa investerings-utgifter

-5,7«

11,3

-0,3%

-1-2,6%

-l-5,2«

 

Transfereringar

Transfereringama beräknas under budgetåret 1989/90 svara för närmare 60% av statsbudgetens totala utgifter. Tillsammans minskade transfere­ringarna med i genomsnitt 0,7% per år i fasta priser under perioden 1982/83 - 1987/88. Detta beror till största delen på minskade utgifter för förelagsstöd. Under långlidsbudgetperioden beräknas dock transfere­ringama öka realt med 0,8 % per år.

Transfereringama till hushåll beräknas realt öka 1,3% per år under långlidsbudgetperioden. Den dominerande Iransfereringsutgiften till hus­hållen är folkpensionema, som svarar för hälften av utgifterna. Dessa

25

 

minskas dock realt eftersom allt fler pensionärer erhåller högre ATP, vilket innebär att utgiflema på statsbudgeten för pensionstillskott minskar. Un­der de kommande fem åren beräknas således folkpensionema minskaimed 0,3% per år i fasta priser.

Den ojämföriigt största förändringen gäller räntebidrag för bostäder. Utgiflema för räntebidragen påverkas av räntenivå och produktionspriser samt av produktionsvolymer. Med aktuella fömtsättningar motsvarar den årliga utgiftsökningen för räntebidrag under långtidsbudgetperiodenistort sett räntebidrag för en ny årgång av ny- och ombyggda bostäder.

Staten betalär skillnaden mellan en garanterad ränta och marknadsrän­tan oavsett aktuellt ränteläge på marknaden. Fastighetsägaren berörs där-med inte av eventuella ränteförändringar. När antagandestmkturen enligft högalternativet lagts lill gmnd för framtida utgifter är det därför naturligt att utgifterna för bostadssubventioner skjuter i höjden.

Tabell 4. Transfereringar till hushåll

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

 

 

 

	Genom­snittlig årlig förändring 1982/83 -1987/88 fasta priser	1989/90 miljarder kronor	Genomsnittlig årlig för­ändring 1989/90-1993/94
			fasta priser	löpande priser lågalt.	löpande priser högall.
Summa transfereringar till hushåll därav Folkpensioner Räntebidrag till bostäder Sjuklorsäkrihg	-f2,4% -0,2% + \,9% -1-6,0%	113,4 58,0 17,7 4,6	-1-1,3% -0,3% -1-7,2%' -1-0,8%	-1-4,3% -t-3,5% -H9,8-.% -H4,9%	+ 7,2% -1-  5,4% -t-17,2% -)- 7;o%

Beräkningen är gjord med ett antagande om realränta

Samtliga statsbudgetens transfereringar lill hushåll redovisas dock inte bland utgifterna. Vissa transfereringar nettoförs på budgetens inkomstsi­da. Det gäller sjukförsäkring inklusive föräldraförsäkring saml utgiflema för arbetsskador. Dessa utgifter på inkomstsidan.har under senare år vuxit snabbare än de inkomster mot vilka de nettoredovisas, varför underskott, har uppkommit. Dessa utgifler har också vuxit snabbare än de transfere­ringar som redovisas enbart på budgetens utgiftssida. Även för de kom­mande fem åren väntas ökningen bli kraftigare för de nelloredovisade utgifterna, vilket framgår av nedanstående tabelL. Utgifterna i tabell 5 ingår inte i vare sig hushållstransfereringarna ovan (tabell 4) eller i total­summa utgifter (tabell 1). Däremot drar underskotten ner statsbudgetens inkomsler, och försämrar därmed budgetsaldot.

26

 

 

 

Tabell 5. Nettoredovisade transfereringar i	till hushåll'		Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2
Genom­snittlig årlig förändring 1982/83 -1987/88 fasla priser	1989/90 miljarder kronor	Genomsnittlig årlig för­ändring 1989/90-1993/94
		fasta priser	löpande priser lägalt.	löpande priser högall.
Summa nettoredovisade transfereringar till hushåll                            -(- 6,2% därav Sjukförsäkring                    -1-  2,6% Arbetsskadeförsäkring       -1-10,6%	71,4 59,3 12,1	-1-2,9% -12,3% -1-5,6%	-1-6,5% -h5,9% -(-9,2%	-1- 8,9% -1- 7,9% -fl2,4%

De statliga transfereringama till kommunerna för konsumtion och inve­steringar omfattar dels bidrag avsedda för särskilda ändamål, t. ex. löner för lärare i gmndskolan och gymnasieskolan, dels allmänna bidrag, främst skatteutjämningsbidrag. Transfereringama till kommunsektorn beräknas realt öka med i genomsnitt 0,6% per år. Det är framförallt skatteutjäm­ningsbidraget och bidraget till bamomsorgen som växer. Delvis motsvaras ökningen i skatteutjämningsbidraget av skatteutjämningsavgiftens utveck­ling på budgetens inkomstsida under långtidsbudgelperioden. Av tabell 6 framgår vilka de största postema är bland transfereringarna till kommun­sektorn. Bidrag till skolväsendet m. m. avser till över 90% löner till gmnd­skole- och gymnasieläraraa.

Tabell 6. Transfereringar till kommuner

 

 

Genom-	1989/90	Genomsnittlig årlig för-
snittlig	miljarder	ändring 1989/90-1993/94
årlig förändring
		fasta              löpande	löpande
1982/83 -		priser              priser	priser
1987/88		lägalt.	högalt.
fasta priser

69,2

Summa transfereringar

till kommunerna        —0,6%

därav
Bidrag till driften
av grund- och gymnasie­
skolor                      -1-2,2%
Bidrag lill social hemhjälp -1-2,6%
Bidrag till bamomsorgen   -1-4,6 %

-1-4,9%

0,0%

-1-8,9%

 

20,7	-1,6%	-1-3,1%	-f6,l%
3,1	-1-8,4%	-f8,4%	-1-8,4%
10,3	-f6,7%	-1-6,7%	-t-6,8%

27

 

Transfereringar tlllVeiag w. m. inkluderar överföringar tlll såväl prlva- Prop. 1988/89:150 ta som statliga företag. I fasta priser minskar dessa utgifler i genomsnitt Bilaga 1.2 med 1,1% per år under långlidsbudgetperioden. I lågalternativet ökar transfereringarna med 2,2 % per år. 1 högalternativet ökar utgifterna betyd­ligt mer bl. a. till följd av ökande utgifter för arbetsmarknads- och regional­politiska åtgärder, vilka kan fömtses bli följden av den sämre ekonomiska utvecklingen i detta alternativ. Som framgår av redovisningen i appendix II av arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde har dessa insat­ser skurits ned kraftigt sedan budgetåret 1982/83. För långlidsbudgetperio­den har några nya näringspolitiska insatser inte lagts in i beräkningarna.

De internationella transfereringarna består lill allra största delen av anslag till utvecklingsbistånd. Utgifterna för biståndet följer bmtlonatio-nalinkomstens (BNI) utveckling. I fasta priser ökar transfereringama med 2,4% åriigen i lågalternativet under perioden 1989/90-1993/94. Denna beräkning baseras på lågaltemativets antagande om en viss årlig volym­tillväxt i BNI. I löpande priser innebär detta en årlig genomsnittlig ökning med 5,7% i lågaltemativet och med 7,8% i högaltemativet. I högaltema­tivet blir enligt antagandena den reala ökningen lägre, och stannar vid 1,6% per år.

Statsskuldräntor

Utgiflema för statsskuldräntor, m. m., beslår dels av ränteutgifter för lån inom och utom landet, dels av realiserade valutakursförluster/-vinster till följd av ändrade växelkurser. Utgifterna beräknas totalt uppgå till 57 miljarder kronor budgetåret 1989/90. 1 lågalternativel minskar utgiflema för statsskuldräntor m.m. till 49 miljarder kronor budgetåret 1993/94. I högaltemativet stiger däremot ränleutgifteraa, vilket till största delen är en följd av de antaganden om högre räntenivå som gjorts i detta altemativ. Av tabell 7 framgår utgiftsutvecklingen för statsskuldräntor i löpande priser under långtidsbudgelperioden.

Tabell 7. Utgifter för statsskuldräntor, m. m.

Miljarder kronor, löpande priser

	1989/90	1990/91	1991/92	1992/93	1993/94
Lågalternativet
Totalt	57,0	58,0	56,0	53,0	49,0
-  räntor på
inhemska lån	48,4	49,9	48,1	44,9	41,2
-  räntor på
utländska lån	8,0	7,6	7,6	7,6	7,6
—  valutakurs-
differenser	0,6	0,5	0,3	0,5	0,2
Högalternativet
Totalt	57,0	58,0	58,0	60,0	62,0
-   ränior på
inhemska län	48,4	49,9	50,1	51,9	54,2
-  ränior på
utländska län	8,0	7,6	7,6	7,6	7,6
—  valutakurs-
differenser	0,6	0,5	0,3	0,5	0,2

28

 

Den genomsnittliga räntesatsen för nyupplåning på den svenska kredit- Prop. 1988/89:150 marknaden beräknas vid långlidsbudgdperiodens början lill ca 11 %. I Bilaga 1.2 lågalternativet antas en fallande räntenivå i nominella termer under lång­tidsbudgetperioden för att budgetåret 1993/94 uppgå till 8%. Detta inne­bär en anpassning till den internationella räntenivån mot slutet av peri­oden. 1 högalternativet antas den nominella räntan stiga till 13% resp. 14% för kort resp. lång upplåning mot slutet av långtidsbudgetperioden. Det upplåningsbehov som blir följden av högalternativet täcks i beräk­ningarna enbart genom inhemsk upplåning.

Staien redovisar i huvudsak inkomster och utgifter kassamässigt. Stats­skulden motsvarar i princip summan av de nominella budgetunderskotten samt riksgäldskontorels ökade kreditgivning. Värdeförändringar på sta­tens skulder påverkar den redovisade statsskuldens storlek först när de upptagna lånen omsätts.

Utländska lån är bokförda till värdet i svenska kronor vid upplånings-tillfället. Om lånets värde i svenska kronor vid inlösentidpunklen avviker från det bokförda värdet, uppstår en valutaförlust eller valutavinst. Vid utgången av budgetåret 1987/88 var statens utlandsskuld, bokförd till den kurs som gällde vid upplåningstillfälld, värderad till 110,1 miljarder kro­nor. Värderad till aktuella valutakurser uppgick den lill 109,4 miljarder kronor.    .

Fram till budgetåret 1989/90 har utgifterna för statsskuldränlor inklude­rat provisioner för upplåning och låneförvaltning, vilka från och med detta år kommer att redovisas under finansdepartementet.

Finansiella transaktioner

1 posten finansiella transaktioner ingår statlig utlåning såsom lokaliserings­lån, förändringar i dispositionen av rörliga krediter m. m. Tidigare ingick bostads- och studielån i denna grupp men från och med budgetåret 1988/89 redovisas studielånen utanför statsbudgeten. Av tabell 8 framgår utvecklingen av finansiella transaktioner i statsbudgeten under långtids-budgetperioden.

Tabell 8. Finansiella transaktioner

 

 

 

	Genom­snittlig årlig förändring 1982/83 -1987/88 fasta priser	1989/90 miljarder kronor	Genomsnittlig årlig för­ändring 1989/90-1993/94
			fasta priser		löpande priser lågalt.	löpande priser högalt.
Summa finansiella transaktioner därav Statliga lån	-23,1% -25,7%	3,3 3,0	-1-4,1% -6,1%		-1-6,8% -H8,8%	-1- 5,7% -1-12,1%

De finansiella transaktionerna är av stor betydelse vid studier av sparan­
dets utveck]ing i ekonomin. Statsbudgetens saldo kopplas härigenom till    29

 

statens finansiella sparande. Detta definieras som budgetsaldot reducerat   Prop. 1988/89:150

dels med nettobeloppet av finansiella transaktioner, dels med valutaförlus-   Bilaga 1.2

ter på budgetens utgiftssida och amorteringar av statliga lån på budgetens

inkomstsida. Statens finansiella sparande är en del av det totala finansiella

sparandet i ekonomin. För en vidare diskussion om sparandeutvecklingen

i stat och övrig offentlig sektor, se avsnitt 5.

30

 

Bil. 1.2

Appendix II

Beskrivning av departementens verksamhetsområden

Inledning

I appendix II redovisas statsbudgetens utgifter uppdelade på departemen­tens verksamhetsområden, dvs. enligt den traditionella uppdelningen i statsbudgeten.

För de flesta anslag är utvecklingen av priser och/eller löner styrande för de framtida utgifterna. I tabell 2 redovisas utgiftsutvecklingen i löpande priser. Omräkningen till löpande priser baseras på den utgiftsutveckling i oförändrad pris- och lönenivå (fasta priser) som redovisas i tabell 1. Till grund för omräkningen ligger de anlaganden enligt lågaltemativet som presenteras i kapitel 1. För varje anslag på statsbudgeten beräknas utgifter­na utifrån de regler som gäller för de utgiftsstyrande faktorerna. Sålunda har exempelvis folkpensionsanslaget räknats upp med antagen basbelopps­utveckling medan beräkningarna av förvaltningsanslagen baseras på den antagna utvecklingen för löner och priser. Vissa särskilda utgifler har, som tidigare nämnts, vid beräkningarna i löpande priser anpassats lill pris- och löneutvecklingen även om någon formell indexkoppling inte föreligger.

Nedan presenteras en sammanställning av departementens verksam­hetsområden, dels i oförändrad pris- och lönenivå (tabell 1), dels i löpande priser enligt lågalternativet (tabell 2). Därefter följer en uppdelning på varje enskilt verksamhetsområde i oförändrad pris- och lönenivå.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

31

 

A     .S'c: o ■*

c   00 c -o ON ON " ~   U .S ON m

:ca

o

oo ON

.Ä...ÄvCiv$-...Ci-P-.P-

— VO m O f* rst —« '■ r-- r- in — OO r    ■

O —T o —'" —" o" O O Ö  rsi" o" f '   cT

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

 

IS" 1

c -Q  0

o .Son o o -2 oo o

+ + + +    I

0 —« VO — —' O t r- f*| " fN -  O     < cT —' cT ■' o" o' Ö o" rn Ö CvT r

I      +

I     I     I   +    I   +

00 — orr-fOO'-''v''~»0                    N

fN-        CNtNmON        00a\  00

m      \o —       —     Os            o    C)

++      +11+        l+llll        I

OsOOsrv~iirosoQrrrTtrA    0\

rslTtvO(N(NV-i—«        vOrnrNtN        o     o

I + I + I  I I

+ I I + I   I

TrOQCT000«/O~''O                               "i

r-osoor-i~-rt\oso      r-i — —      o      "s©

— ■ ON      fN               r               v 00

++1+I++1++111I               1

>Or-00--H/- — rJ-

■Tj-000'r- — fNOsOvoofNro   o

___sO        r-        w-—>      fNOOO

+ + + +I  1  I  I  l+l+l  I   +

vooovotOOsrsivovorsooTj-triTj- o\
cC'(0> OOONTfOOvloomwONl ©
>/mm>/omoom — mo—"fN' (Nr-j —I wr
—                                      m

E     r.

C g;

■•5          5n

S  ON

t   ■",

a  f

— -o ? .5,

e ta u u „ c "2 !u u c c c o c c .—   aj  mC 5 ■— o. a c u o °-S

c a R " S     ™ c  °- P c « ra *j          t/i    ni  00-o       ■£

s s

_, *- O OJ   W   "c  IJ u o c E e £ a> o t: C u ra ra ra D. IU 1» "O -o T3   V) (U ■« b .tt -itf   >     w    5£

fl5          i>       cn

—  ■"       D.

c   c w  o

U U   U T3

E E C '5i

(U  QJ   OJ   uT

M n I» g

"u      " h .=

; M 2 :0 t*

; CQ     = u So

~r-imrtyrsor-ooas

32

 

71   00

A-    n c o ■*

c   op c 73 ON On

g = 8 .= 5; ?>

O

r- .ti   o '2 °0 " C   t :0 " "

o\ o On r~~- —' O O O r-~ Tt ON — (*n oo rn i/-r r rn ri */ tj- r — oo o O —« —'

+ + + + + + + + + + +   I    I    I

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

 

 I

3co-

CJ    C ON O

o '2 oo ON

a:a-~

a#

<5- a ö- e-

s  s= a- ö-

-::::--.P--P-.P

oooofNONtr-oo-sOooTj-—icnoN        rn
++++I+++I++II+                 +

moomr-isoos- — oo~~tr~~Tt-sooo                              

Ttm"fN-Ovrn\OTt>/i/mr--                         

rsooO''—oo"/      tj-      as               v>

—' rn        — (N               —                      (N 0\

+++++++++++++I           +

lo — r-OCNrsmvooor-ONOOwnoo              so

-on-io — 'ONrg—i—.rtmmr-                                            

r-0'''rir~-—oown      Tt      o                                        

_ m       — —            —                 r                    ON

+ + + + + + + + + +    I++    I         +

Ovo — Tj- — voooTj- — mTTTt — oo        tTi

ooooso'' — somosrr-i      r-                      oc

rvou-)untinr-jr-      mos      tt      Tt                             o\

m       — —                —i                  —         

+ + + + + + + + + + + ++   t     +

Ttmiio — CNmoovoooOvooos                  oo

Tr»/ONr-IOOONfN— Tt  —■\000'/~i                 "N

(Nvomr-t      \om — fsoo      m — mj                          O

— NO— fN                      (N        —        rl           0

++++I+++I++J  1+             +

NOooNorNOONeNsOsorsooTf>y-'Tr oo-OOooorsiTj-Tj-vornTfmr- 0'/~iOONTtoO'r--oo>/>/ONr- mmfNouoofi/OfNm — ON — miO-(NTT      rjrs       —      un

£        T.

II

, a

II

I     g

M    O

3 -

l2S

S       ii   £

Ii II

(U       ra

£- S-

c (U   1> E E OJ u OJ  OJ T3 "O <" SS

11     U   .Q

Ii OJ ra T3 a VI dj "O

E   C 'öö

OJ   U   u

Il

■-    1)   (U

c E

ä" £

•ssli

c   3 '■ö"S • o

E 5 O.S iii ti.

'i 2 :0   oi

.SuSO

iiSc

— r-imii/Nor-ooONO — rim-

i.t

 

3   Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2

33

Verksamhetsområden

Varje departements verksamhetsområde inleds med en tabell som re­dovisar utgiftsutvecklingen för de olika utgiftsgrupperna. Redovisningen görs i 1989/90 års priser.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

1. Jilstitiedepartementet

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

 

		Förändring till				Procen-	Genom-
						tuell	snittlig
	89/90	90/91	91/92	92/93	93/94	föränd­ring 1989/90 1990/91	procen­tuell föränd­ring 1989/90-1993/94
Totala utgifter	5086	-1-45	+ 74	-129	+ 28	+      0,9%	+ 0,1%
därav
Domstols- och åklagarväsende	2 595	-  3	-  9	—	- 4	-       0,1%	-    0,2%
Kriminalvård	2214	+ 18	-16	_	_	+       0,8%	0,0%
Allmänna val	2	+ 30	+ 98	-129	+ 32	+ 1 500,0%	+ 102,0%

Justitiedepartementets verksamhetsområde omfattar bl.a. åklagarvä­sendet, domstolsväsendet och kriminalvården.

Utgiftsstyrande faktorer

Resursförbrukningen inom rättsväsendet är till slor del beroende av brottsutvecklingen och hur stor andel av brotten som kommer lill polisens kännedom. Brott mot brottsbalken som har kommit till polisens känne­dom har under den senaste tioårsperioden ökat med i genomsnitt 3,0% per år. År 1987 uppgick antalet anmälda brott mot brottsbalken till ca 950000. Antalet anmälda brott mot annan lagstiftning (t. ex. skattebrott, trafikbrott och narkotikabrott) har från en hög nivå år 1981/1982 minskat och upp­gick 1987 till ca 143000. I beräkningarna för långtidsbudgetperioden görs dock ingen prognos av den framlida brottsulvecklingen.

Domstols- och åklagarväsendet

I regeringsförklaringen hösten 1988 har slagits fast atl domstolarnas fömt­sättningar att utföra sitt vikliga arbete måste förbättras. Inom justitiede­partementet har det nyligen arbetats fram en departementspromemoria (Ds 1989:2) Domstolarna i framtiden - en idéskiss. Promemorian har sänts ut på remiss under våren 1989.1 promemorian diskuteras t. ex. vilka uppgifter som bör ankomma på domstolarna och vilka som kan läggas på andra samhällsorgan och hur uppgifterna bör vara fördelade inom dom­stolsväsendet. Arbetsformer och organisation är andra ämnen som tas upp i promemorian. En annan viktig utredning på domslolsområdd är samtidigt utsänd på

34

 

remiss. Det gäller 1987 års domamtrednings betänkande (SOU 1988:53)   Prop. 1988/89:150

Domarbanan — utbildning och meritvärdering. Förslagen innebär bl.a.   Bilaga 1.2

att alla domartjänster fortsättningsvis skall tillsättas med den sökande som

är skickligast. Vidare föreslås atl liden från det en domaraspiranl börjar i

överrätt lill dess att han eller hon förordnas till assessor skall bli betydligt

kortare än vad som nu är fallet. Förslagen är tänkta att leda till all

domarbanan blir mer attraktiv.

1 likhet med domstolsväsendet har också åklagarväsendet skjutits i förgmnden i regeringsförklaringen hösten 1988.1 1988 års budgetproposi­tion redovisades ställningstagandena till åklagarkommilléns betänkande (SOU 1986:26) Åklagarväsendets lokala organisation m.m. Åklagarvä­sendet har under flera år varit föremål för översyn och organisationsför­ändringar. Härigenom och genom den försöksverksamhet med treåriga budgetramar som nu pågår hos åklagarmyndigheterna har åklagarväsendet fått ökade möjligheter lill långsiktig planering av sin verksamhet. På regeringens uppdrag har riksåklagaren inlett försöksverksamhet med de­centraliserat budgel- och personalansvar.

Också inom åklagarväsendet fmns betydande svårigheter atl rekrytera och behålla främst de yngre juristerna. Efter mönster av det framtidsinrik­tade arbete som nu pågår beträffande domstolsväsendet kommer det inom justitiedepartementet att inom kort tas upp en motsvarande diskussion för åklagarväsendets del.

Under perioden beräknas med den redovisade metodiken en konstant utgiftsnivå för domstols- och åklagarväsendet. Förändringarna i tabellen sammanhänger bl.a. med vissa investeringar på dalaområdet.

Kriminalvård

Kriminalvårdens inriktning styrs av de principbeslut om kriminalvårdens utformning som fattades av riksdagen år 1973. Under åren 1987 och 1988 har beläggningen vid kriminalvårdsanstalter och häkten ökat med 13% resp. 25%. Med hänsyn lill beläggningsutvecklingen har regeringen beslu­tat att sammanlagt 200 slängda eller nedlagda anslallsplatser får tas i anspråk. Härigenom utnyttjas tillgängliga plalsresurser för närvarande fullt ut. Beräkningarna i långtidsbudgeten fömtsätter en oförändrad be­läggning vid anstalter och häkten.

Ökningen under budgetåret 1990/91 förklaras huvudsakligen av kostna­der för utbyte av televäxeln vid kriminalvårdsstyrelsen.

Allmänna val

Poslen innefattar kostnadema för allmänna val. Dessa kostnader följer dl cykliskt förlopp som styrs av de allmänna valens periodicitet.

35

 

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

2. Utrikesdepartementet

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

Förändring till

89/90      90/91       91/92      92/93

93/94

 

Procen-	Genom-
tuell	snittlig
föränd-	procen-
rmg	tuell
1989/90	föränd-
1990/91	rmg
	1989/90
	1993/94

 

,1%

-311 +   1,7% O           ■      0,0% O   + 0,6% O   -11,7%

Totala utgifter

därav

Internationelit utvecklings­samarbete

Utrikesförvaltning

Exportfrämjande

Bidrag till vissa interna­tionella organisationer

13548     +147      +199      +240      +311

11467      +196      +200      +240

1333-1               O         O

320+2-1                       O

50

O

O

428

+ 1,6%

+ 2,0%

0,0%

+ 0,2%

-2,9%

Utrikesdepartementets verksamhetsområde omfattar utrikespolitik, in­ternationellt utvecklingssamarbete och handelspolitik.

Till utrikesdepartementet hör utrikesrepresentationen med 116 lönade utlandsmyndigheter och 425 honorärkonsulat. Under departementet sor­terar myndigheter och andra statsunderstödda organ.

Ett betänkande om utrikesförvaltningens inriktning och organisation har överiämnats till departementet ijanuari 1989 (SOU 1988:58). Därut­över har betänkanden om Sverige-information och kultursamarbete samt utrikesdepartementets pressljänsl överlämnats lill departementet. Dessa utredningar kommer atl ligga till grund för en handlingsplan inför 1990-lalel som utarbetas inom departementet.

Andra områden inom utrikesdepartementets verksamhetsområde som har belysts är biståndels effektivitet, inriktning och myndighetsstruktur saml slalens roll vid exportfinansiering.

Utrikespolitik

Ost-väst-relationerna kommer i stort att kvarstå som det grundläggande elementet i del internationella systemet under 1990-talel. Den bestäm­mande faktorn i dessa relationer kommer all vara del bilaterala förhållan­del mellan Förenta staterna och Sovjetunionen. Dessa relationer får anses befinna sig i dl dynamiskt skede. Del är på nedrustningsområdel som den positiva utvecklingen varit mest påtaglig.

Omdaningsprocessen i Sovjetunionen får sannolikt återverkningar på del allmänpolitiska området, särskilt vad avser utvecklingen inom de baltiska Sovjetrepublikerna och övriga Östeuropa.

Det alleuropeiska samarbetet inom ramen för Konferensen om säkerhet

36

 

och samarbete i Europa (ESK), rörande bl.a. militära säkerhetsfrågor,   Prop. 1988/89:150 ekonomiskt,  vetenskapligt/tekniskt,  och  miljösamarbete resp.  vidgade   Bilaga 1.2 mänskliga kontakter och kulturutbyte, kommer sannolikt att intensifieras. Förhandlingar om nedrustning av konventionella vapen i Europa har nyligen påbörjats.

Sveriges säkerhet är i hög grad beroende av den inlernationella utveck­lingen, särskilt utvecklingen i vårt närområde. Nordeuropa och angränsan­de havsområden kommer även framdeles all tillmätas fortsatt strategisk betydelse för såväl Atlantpakten som Warszawapaklen.

FN:s möjligheter att bidra till en fredlig utveckling i världen och lill atl undanröja missförhållanden och orättvisor mellan länder kan komma atl stärkas ylleriigare under åren framöver.

Av avgörande betydelse för svenskt försvars och för svenskt näringslivs teknologiska utveckling är fortsatt tillgång till högteknologi från ullandel. Teknologifrågor utgör viktiga inslag i handelspolitiken och därmed depar­tementets verksamhet.

I Västeuropa föreslår stora förändringar. Utvecklingen inom EG kan successivt väntas skapa ett västeuropeiskt kraftcentrum med ökande att­raktionsförmåga. Det är en viktig uppgift för Sverige alt uppnå dl så nära och omfattande samarbete med EG som möjligt på alla områden utom det utrikes- och säkerhetspolitiska.

Det är ell svenskt säkerhetspolitiskt intresse all värna om folkrättens regler om respekt för staters suveränitet och territoriella integritet. Främ­jandet av de mänskliga rättighetema är dl annat grundläggande element i vår utrikespolitik. Andra för Sverige vikliga folkrällsliga frågor är havsräl­ten med tillhörande avgränsningsfrågor, miljörätten och rymdrällen.

Den intensiva utvecklingen av de internationella förbindelserna medför att Sverige årligen ingår ell antal avtal med främmande makter. Förhand­lingsarbetet kräver traktalsrättslig medverkan i betydande omfattning. En annan rättslig fråga av omfattning är utlänningslagstiftningen.

Kontakter över gränserna är av avgörande betydelse för samhällsutveck­lingen. Impulser utifrån är ell villkor för svensk forskning och svenskt kulturutbyte. Också för den svenska utrikeshandeln och turismen är kul­tur- och informationsutbytet viktigt.

Internationellt utvecklingsarbete

Biståndsramen budgetåret 1989/90 uppgår till 1% av beräknad BNI för
kalenderåret 1989. För de följande budgetåren som omfattas av långtids­
budgeten beräknas biståndsramen på motsvarande sätt uppgå till 1 % av
bruttonationalinkomsten (BNI). Delta innebär i fasta priser en årlig ök­
ning med ca 200 milj. kr. eller 2%. För hela långtidsbudgetperioden blir
ökningen därmed ca 950 milj. kr. eller drygt 8% i lågalternalivd. Enligt
regeringens förslag för budgetåret 1989/90 fördelas ramen med 29,5% som
bidrag lill inlernationella biståndsprogram, 52% för utvecklingsarbete ge­
nom SIDA, och 14,1 % för andra biståndsprogram bl.a. U-krediter, forsk­
ningsstöd och särskilt bistånd lill skuldtyngda länder. För biståndels admi­
nistration och information beräknas 2,6% av totalramen.                         37

 

Väridsekonomin präglas av stora strukturella förändringar. Samtidigt    Prop. 1988/89:150 som vi i många stycken ser en alltmer integrerad värld ser vi också nya    Bilaga 1.2 regionala ekonomiska maklcenlra växa fram. U-ländernas betydelse för en stabil utveckling av världsekonomin blir allt tydligare liksom hur olika förutsättningarna är för utvecklingen i olika u-länder eller grupper av u-länder.

Bl.a. genom avspänningen mellan supermakterna har en process mot fredliga lösningar av flera regionala konflikter kommit igång. Både i själva fredsprocessen och i den återuppbyggnad som behöver följa har biståndet en roll att spela.

Ett område som också dragit till sig internationell uppmärksamhet un­der de senast åren, och där samlade insatser behövs, är miljöfrågorna.

Förändringar och utvecklingstendenser som nu är uppenbara gör att utvecklingssamarbetet ställs inför både nya krav och möjligheter. Inom utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete bedrivs ett omfattande analys- och utredningsarbete för alt möta dessa krav och möjligheter.

I 1989 års budgetproposition redovisas ett sådant arbete avseende bi­ståndet lill Afrika på 1990-talet. Analysarbetet har bl.a. lett fram lill riktlinjer för biståndet lill Afrika på 1990-talel.

Ell analys- och utredningsarbete har inletts om FN:s roll på det ekono­miska och sociala området. 1 1989 års budgetproposition anmäls ett arbete som skall påbörjas om utvärderingsmetoder och studier av biståndets effektivitet. Regeringen beslutade vidare i december 1988 om alt tillsätta en kommitté för all göra en översyn av organisation och arbetsformer i det svenska bilaterala utvecklingssamarbetet.

Handelspolitik

Sverige är elt höginduslrialiseral land vars välstånd är avhängigt av atl ett omfattande och fritt handelsutbyte kan förekomma med omvärlden. Det grundläggande målet i handelspolitiken är därför att slå vakt om och bidra till all vidare utveckla nuvarande öppna handelssystem.

Det inlernationella handelssystemet är framför allt reglerat i GATT. Sveriges stöd för GATT och för pågående försök att utsträcka det multila­terala regelsystemet lill nya områden, som t. ex. tjänslehandel, är ett cen­tralt tema i handelspolitiken. Bland andra inlernationella organisationer av betydelse för världshandel, och i vilka Sverige medverkar aktivi, bör nämnas OECD och UNCTAD.

Genom EFTA och frihandelsavtalet med EG har Sverige tillgång till ett
frihandelsområde i vilket drygt 70% av den svenska exporten finner av­
sättning. Att utveckla Norden som hemmamarknad är ett av huvudmålen i
del nordiska samarbetet. Del är vidare av mycket stor betydelse att samar­
betet med EG kan utvecklas på elt för Sverige positivt sätt, såväl inom som
utom frihandelsavtalets ram. Härmed förstås inte blott åtgärder för att
säkra full tillgång till EG-marknaden utan äveri sådana åtgärder som tar
sikte exempelvis på dellagande i det gemensamma västeuropeiska forsk­
ningsarbetet.                                        '                                          38

 

Svensk industri kommer att genomgå stmkturförändringar vilket påver-   Prop. 1988/89:150 kar utrikeshandelns sammansättning. Den ökande internationaliseringen   Bilaga 1.2 tenderar att öka vikten i svensk export av vissa varugmpper med ökande sårbarhet som följd. Detta kan ge effekter på såväl exportfrämjande i traditionell mening som exportfinansiering.

Exportkreditnämnden redovisar i sin skrivelse till regeringen angående verksamheten m. m. regelmässigt en prognos för utvecklingen av verksam­heten under den närmaste treårsperioden. Som framgår av budgetproposi­tionen beräknas underskott uppstå under verksamhetsåret 1988/89 med 500 milj. kr. för att de kommande två åren uppgå lill 250 milj. kr. respektive 300 milj. kr. EKN har också gjort försök att prognostisera belastningen på statsbudgeten vilken väntas uppgå lill ca 210, 260 respek­tive 320 milj. kr.

Faktorer som kan påverka långtidsbudgeten

Kravet på effektivitet och styming av den offentliga sektom har alltmer accentuerats. En förbättrad styrning skapar fömtsättningar för utveckling och förnyelse. Utrikesdepartementet kommer att verka för dessa riktlinjer i den handlingsplan som kommer att ligga till gmnd för utrikesförvalt­ningens inriktning under 1990-talet.

Den största enskilda poslen iriom utrikesdepartementets verksamhets­område är internationellt utvecklingssamarbete. Enligt riksdagsbeslut skall biståndsramen uppgå till 1 % av BNI. Della innebär all BNI:s utveckling är den viktigaste ulgiftsslyrande faklom inom utrikesdepartementets om­råde. BNI:s prognostiserade utveckling medför att biståndsramen i fasta priser ökar med ca 950 milj. kr. under långtidsbudgetperioden. Nya krav och möjligheter i del internationella utvecklingssamarbetet ställer krav på anpassning både vad gäller biståndsadministrationen och verksamhetsfor­mer genomförande.

Långtidsbudgeten som avser perioden 1989/90— 1993/94 bygger på de förutsättningar som gäller för regeringens förslag för budgetåret 1989/90. Några beslul som påverkar verksamhetens omfattning i förhållande lill 1989 års budgetproposition har inte fattals.

Vad gäller Sveriges deltagande i intemationella organisationer fastställs utgifterna efter förhandling mellan de medverkande staterna och fördelas efter överenskomna fördelningsnycklar.

Utrikesförvaltningens inkomster utgörs främst av expeditionsavgifter, till största delen av viseringsverksamhet.

För närvarande pågår förhandlingar om kapitalpåfyllnad i IDB avseen­de åren 1988— 1991. Förhandlingarna avser såväl den totala summan som fördelningen mellan de bidragsgivande medlemsländerna. En utgångs­punkt är för svensk del att ett alltför dominerande inflytande för något medlemsland bör undvikas. Del medför å andra sidan krav på större kapitalandelar för övriga medlemsländer.

Sverige eftersträvar elt så nära samarbete med EG som möjligt på alla
områden utom de utrikes- och säkerhetspolitiska. I första hand är det
genom elt stärkt samarbete inom EFTA och mellan EFTA och EG som         39

 

detta skall uppnås, men på vissa områden kan det också bli nödvändigt att    Prop. 1988/89:150
gå fram nordiskt eller bilateralt.                                        Bilaga 1.2

EFTA kommer alt behöva stärkas som ell led i elt utbyggt och mer strukturerat samarbete mellan EFTA-länderna och EG. Oavsett formema för detta innebär integrationsprocessen ell större mått av utredningsarbe­te, förhandlingsresor och deltagande i det västeuropeiska samarbetet.

Vid sidan av dessa faktorer på utgiftssidan finns dl antal andra av betydande vikt för verksamheten som sammanhänger med förändringarna i del internationella klimatet. Detta, och de exempel som omnämnts tidigare, understryker kraven på effektivitet i organisationen och budgetär flexibilitet.

40

 

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2    .

3. Försvarsdepartementet

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

 

		Förändring till				Procen-	Genom-
						tuell	snittlig
	89/90	90/91	91/92	92/93	93/94	föränd­ring 1989/90 1990/91	procen­tuell föränd­ring 1989/90-1993/94
Totala utgifter	33006	+ 189	-489	-69	0	+ 0,6%	-0,3%
därav
Militärt försvar	30871	+ 188	-489	-69	0	+ 0.6%	-0,3%
Civila sektorer/
funktioner	1663	0	0	0	0	0,0%	0,0%

Försvarsdepartementels verksamhetsområde omfattar utgifterna för to­talförsvarels militära och civila delar saml övrig verksamhet inom total­försvaret.

Genom riksdagens beslul (prop. 1986/87:95, FöU 11, rskr. 310) i juni 1987 om totalförsvarels fortsatta utveckling fastställdes mål och plane­ringsram för perioden 1987/88-1991/92. Budgetåret 1989/90 utgör alltså det tredje året i försvarsbeslutsperioden. Riksdagen har därefter i senare beslul förändrat de ekonomiska förutsättningama (prop. 1987/88:100, bil. 6, FöU 11, rskr. 346 och 1987/88:150 bil. 8, FöU 13, rskr. 386). Hämtöver kommer planeringsramarna att påverkas av förändrade beslul (prop. 1988/89:100, bil. 6 och 1988/89:80, bil. 1). Ett nytt, och med dl år lidigarelagl, tolalförsvarsbeslut föreslås till våren 1991.

1989 års långtidsbudget utgår från den inriktning, uppgiftsbeskrivning och resursfördelning som bestämls i försvarsbeslutet med de ändringar som följer av senare beslut och de beslut som riksdagen väntas fatta med utgångspunkt i de propositioner som nyligen lämnats till riksdagen. För budgetåret 1991/92 och därpå följande budgetår fömtsätts en oförändrad verksamhet i förhållande till budgetåret 1990/91 med undanlag för vissa tidsbegränsade program och medelstillskott.

Militärt försvar

Planeringsramama för del militära försvaret har för budgetåret 1989/90 och 1990/91 angetts till 26 356 resp. 26 565 milj. kr. i pris- och löneläget febmari 1987 (prop. 1987/88:100, bil. 6, FöU 11, rskr. 346). Planeringsra­men skall höjas varje budgetår lill och med budgetåret 1991/92 med 200 milj. kr. (prop. 1986/87:95, bil. 1, FöU 11, rskr. 310). Riksdagen har beslutat att tillföra del militära försvaret 700 milj. kr. t.o.m. 1991/92 för skydd mol främmande undervattensverksamhet (prop. 1987/88:150, bil. 8, FöU 13, rskr. 386).

41

 

I prop. 1988/89:80 föreslås tillskott till ramen på 580 resp. 625 milj. kr.    Prop. 1988/89:150 (prislägel februari 1988) under budgetåren 1989/90 och 1990/91 för utöka-    Bilaga 1.2 de repetitionsövningar inom armén och marinen samt för utökad materiel­utveckling.

Hämtöver har planeringsramen justerats med hänsyn lill ett anlal upp­giftsändringar av mindre ekonomisk omfattning.

Utgiftsramen för budgetåret 1989/90 och planeringsramen för budget­året 1990/91 uppgår till 28071 resp. 28 259 milj. kr. i prisläget februari 1988.

Den militära utgiftsramen priskompenseras med dl försvarsprisindex som fastställts i 1987 års försvarsbeslut. Försvarsprisindex är en samman­vägning av fem officiella indexserier. Den förväntade priskompensationen från prisläget februari 1988 till medelprislägel 1989/90 utgör 2 800 milj. kr. för budgetård 1989/90.

Enligt försvarsbeslutet 1987 skall totalförsvarets militära del ges följan­de huvudsakliga inriktning.

—På den allmänna vämpliklens gmnd prioriteras åtgärder som syftar till att höja krigsorganisationens kvalitet och utbildningsnivå samt åtgärder för att modernisera och komplettera befintliga och beslutade syslem så att dessas verkan förbättras. Underrättelseljänsten skall förbättras.

—Luftförsvarels utveckling och verkansmöjllghder prioriteras. Moderna vapen och elektroniska motmedel samt förbättrad stridsledning och luftbevakning tillförs. Luftvärn med längre räckvidd utökas. En långsik­tig inriktning skall skapas för att förbättra flygslridskraflemas jakl-beväpning.

—För att förbättra tillgången på effektiva system för alt bekämpa en angripares fartyg utökas på sikt antalet ubåtar och tillförs moderna tunga kustrobotförband. Ubåtsskyddets kvalitet höjs genom ett anlal åtgärder.

Regeringens analys av underlagd inför 1989/90 års budget visar alt fömtsättningarna för att genomföra 1987 års försvarsbeslut förändrats. Nästa fleråriga försvarsbeslut bör därför lidigareläggas till år 1991. Vissa frågor, främst rörande arméns organisation och utbildningssystem, bör dock prövas av riksdagen redan hösten 1989.

Totalförsvarets civila del

För totalförsvarets civila del beräknas den ekonomiska planeringsramen för perioden 1989/90- 1993/94 uppgå till 8 896 milj. kr. i genomförande­prisläge 1989/90.

Den civila planeringsramen priskompenseras enligt ett civilt prisindex.
Detta index bygger på en sammanvägning av nettopris- och SAV-index.
Utgifterna för totalförsvarets civila del under budgetåret 1989/90 beräknas
totalt uppgå till 3131 milj. kr., varav 1 770 milj. kr. ingår i planeringsra­
men och 669 resp. 683 milj. kr. utgör kapitalkostnader resp. övriga kostna­
der som beräknas utanför denna ram. Av utgifteraa för totalförsvarels
civila del redovisas i tabellen endast de utgifter som hör till funktioner
under försvarsdepartementets verksamhetsområde (civil ledning och sam-  42

 

ordning, befolkningsskydd och räddningstjänst, psykologiskt försvar saml    Prop. 1988/89:150 försörjning med industrivaror). Dessa utgifter uppgår för budgetåret 1989/    Bilaga 1.2 90 till 1 666 milj. kr. Utgifterna för övriga funktioner redovisas under resp. departements verksamhetsområde.

Den ekonomiska planeringsramens storlek är styrande för utgifterna inom den civila delen av totalförsvaret.

1 princip omfattar totalförsvarets civila del all samhällelig verksamhet som avses fortgå i krig. I budgdsammanhang är dock avgränsningen snävare och avser endast anslag eller delar av anslag som är direkt riktade mol beredskapsuppgifler.

För den civila delen av totalförsvaret innebär försvarsbeslutets inrikt­ning bl.a. förstärkningar av uthållighet och kapacitet för hälso- och sjuk­vård i krig, en fortsatt satsning på förbättrad beredskap vid myndigheterna och på psykologiskt försvar samt på elförsörjningen i krig, inkl. kommu­nalleknisk försörjning.

Mot bakgrund av de i försvarsbeslutet ändrade importantagandena un­der kriser och i krig skall beredskapslagringen av olja i samhälld minskas och den statliga beredskapslagringen omstruktureras. Inriktningen av be­folkningsskyddet i krig förändras i enlighet med försvarsbeslutet. Det framlida skyddsrumsbyggandet kommer som en följd härav att koncentre­ras lill sådana områden där mer betydande risker bedöms finnas för civilbefolkningen.

Tidigareläggningen av lotalförsvarsbeslutel avses även omfatta total­försvarets civila delar.

Övriga verksamheter

Till sin huvuddel omfattar verksamheten under denna rubrik Sveriges medverkan i FN:s fredsbevarande arbete samt ersättning till vapenfria Ijänslepliktiga. Utgiftsramen för budgetåret 1989/90 är 430 milj. kr. En oförändrad verksamhetsnivå har antagits för resten av perioden som en grund för medelsberäkningen.

43

 

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

4. Socialdepartementet

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

 

		Förändri	ingl	ill			Procen­tuell	Genom­snittlig
	89/90	90/91	91/92		92/93	93/94	föränd-	procen-
							ring	tuell
							1989/90	föränd-
							1990/91	ring 1989/90- 1993/94
Totala utgifter	105907	+ 2 190	+	929	+ 527	+622	+  2,1%	+ 1,0%
därav
Folkpensioner inkl. KBT	59310	-     45	-	185	-295	-275	- 0,1%	-0,4%
Bidrag lill sjukförsäkring	7811	+     58	+	61	+  63	+  66	+ 0,7%	+ 0,8%
Ekonomiskt stöd till
barnfamiljer	16 750	+   369	+	410	-    4	-  49	+  2,2%	+ 1,1%
Bidrag till barnomsorg	10372	+ 1569	+	398	+ 556	+ 556	+ 15,1%	+ 6,8%
Hälso- och sjukvård	5 273	-     1	—	85	-  85	0	0,0%	-0,8%
Äldre- och handikapp-
omsorg	4161	+ 240	+	330	+ 292	+ 324	+  5,8%	+ 6,5%

Inledning

Socialdepartementets verksamhetsområde omfattar stöd till barnfamiljer, pensioner, sjukförsäkring, arbetsskadeförsäkring, hälso- och sjukvård, äld­re- och handikappomsorg, alkohol- och narkotikafrägor saml övrig social­tjänst. Huvuddelen av verksamheten inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten bedrivs av kommuner och landsting.

Socialdepartementets ansvarsområde innefattar en slor del av den of­fentliga sektorn. Della gäller både mätt i utgifler och i anlal anställda.

Nedan (tabell 3) redovisas socialdepartementets utgifler tillsammans med socialförsäkringens utgifler. Dessa ger en sammanlagd utgift på ca 250 miljarder kronor. Utöver detta kommer landstingens och kommuner­nas kostnader för sjukvård, barnomsorg och sociala insatser. Dessa samla­de sociala utgifter utgör omkring en tredjedel av bruttonationalprodukten och beräknas år 1989 komma atl uppgå lill omkring 365 miljarder kr.

44

 

Tabell 3. Totala statliga utgifter inom sociala sektorn

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

Förändring till

89/90        90/91

91/92

92/93

93/94

 

Totala utgifter

därav

ATP

Folkpensioner inkl. KBT

Delpension

Sjukförsäkring

Arbetsskadeförsäkring

Ekonomiskt stöd till barnfamiljer inkl. för­äldraförsäkring

Bidrag till barn­omsorg

Hälso- och sjuk-

.. "ård

Äldre- och handi­kappomsorg

Socialförsäkrings­administration

250651      + 9579    +8655      +5302      +5259

73735      +  3895    +3560      +3020      +2820

59310 1700 52073 12101

+ + +     605

45 - 185 - 295 - 275 575 + 600 + 630 + 665 386    +   404      +423      +   443

635      +667   . +   701

28 106     +  2 325    +2 998      +94 +     25

10372      +1569    +   398      +   556 +   556

5 273      -         1-85-85                 O

4 161  +  240 + 330  + 292      + 324

3 820+10     O      O                        O

 

Faktorer som påverkar utgifterna

Den faktor som har störst betydelse för utvecklingen inom det sociala området är befolkningsutvecklingen. Ett ökat födelsetal innebär ökade krav på främst föräldraförsäkring och barnomsorg. En ökning av antalet äldre innebär höjda utgifter för pensioner och ökade kostnader för vård och omsorg.

Antalet personer i åldersgruppen över 80 år beräknas öka kraftigt fram till 1994, vilket påverkar behovet av vård och omsorg. De yngre pensionä­rerna blir dock färre samtidigt som del finns tecken på att denna grupp blir allt friskare, vilket innebär all vården och omsorgen avlastas. Vidare beräknas i SCB:s nya prognos för 1989 och framåt en relativt stor ökning av antalet barn i åldersgruppen 0 — 7 år, vilket har stor betydelse för utvecklingen inom föräldraförsäkring och barnomsorg.

Tabell 4. Befolkningsprognos 1989 — 94

Antal personer (1 OOO-tal)

 

Ålder	1989	1990	1991	1992	1993	1994
0	109	104	105	106	106	107
1- 6	613	630	640	646	649	650
7-15	899	883	875	877	885	898
16-24	1061	1051	1034	1013	997	983
25-64	4294	4 328	4 365	4402	4429	4454
65-79	1 158	1 155	1 149	1 140	1 131	1 123
80-	360	371	381	391	400	409

Källa: Statistiska centralbyrån, prel. uppgifter.

45

 

Utvecklingen på arbetsmarknaden kommer också att ha stor betydelse för möjligheterna alt möta behoven inom vården och omsorgen. Redan idag finns rekryteringsproblem inom delar av vård och omsorg. Problemen kan förväntas bli än större när ungdomskullama minskar och olika typer av ledighder, t. ex. föräldraledighet, ökar.

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

Utvecklingen 1989/90-1993/94

Socialdepartementets utgifter beräknas budgetåret 1989/90 uppgå till 105,9 miljarder kr., vilket är ca 34% av statsbudgeten exklusive räntor på statsskulden. Huvuddelen av socialförsäkringen finansieras utanför social­departementets huvudtitel och beräknas till ca 145 miljarder kr. 1 årets långtidsbudget redovisas för första gången realekonomiska beräkningar av dessa utgifter. Största delen av den beräknade utgiftsökningen inom social­departementets ansvarsområde under perioden kommer att inträffa ulan-för själva statsbudgeten men inom socialförsäkringssektom.

Socialförsäkringens utgifler vid sidan av socialdepartementels huvud­titel beräknas under den period som långtidsbudgeten omfattar att öka med ca 20 miljarder kr. eller med ca 13% realt. Den största ökningen inträffar för ATP till följd av all allt fler pensionärer är berättigade till allt högre pensioner. Även ökningen för föräldraförsäkringen är betydande.

För den period som långtidsbudgeten omfattar beräknas, med de anta­ganden som gjorts, departementets anslag totalt öka med ca 3,1 miljarder kr. eller 3,0% i fasta priser. Ökningslakten är något högre under periodens första del.

Diagram 1. Socialdepartementets utgifter på huvudtiteln och sodaUSrsfikringens utgif­ter fördelade pä transfereringar och konsumtion. Realekonomisk utveckling. Milj. kr.

300000 250000 200000 •■ 150000 ■■ 100000 ■■ 50000 •■ O

89/90     90/91     91/92     92/93     934

B   Förvaltning och övrigt

S Statsbidrag till kommuner och landsting

O  Transfereringar till hushåll

 

En mycket stor del (87%) av socialdepartementets och socialförsäk­ringens utgifler utgörs av transfereringar till hushåll. De mest omfattande är ATP, folkpensioner, barnbidrag, sjukpenning och föräldrapenning.

46

 

Transfereringar till kommuner och landsting utgör 11 % av utgifterna.    Prop. 1988/89:150 De mest betydande är statsbidragen lill barn- och äldreomsorg, saml    Bilaga 1.2 bidragen till hälso- och sjukvården.

En liten del av utgifterna (2%) är egen konsumtion, förvaltningsutgifler m.m.

Transfereringarna till hushåll ökar under perioden. Huvuddelen av ök­ningen ligger inom ATP-systemet samt inom områdena ekonomiskt stöd lill barnfamiljer, omsorg om barn och ungdom samt omsorg om äldre och handikappade. En viss minskning sker inom området försäkring vid sjuk­dom, handikapp och ålderdom, vilket främst kan förklaras av sjunkande kostnader för folkpensioner (pensionstillskott) och KBT.

För statsbudgeten innebär detta att transfereringarna lill hushåll exklusi­ve folkpensioner ökar under första delen av perioden och sedan minskar något. Delta är i huvudsak en effekt av den utbyggda föräldraförsäkringen. Kostnaderna för folkpensioner och KBT minskar lill följd av all allt fler pensionärer är berättigade till ATP, vilken finansieras utanför statsbudge­ten. Mot denna bakgmnd blir den totala transfereringsökningen över statsbudgeten relativt måttlig.

Den viktigaste reformen av betydelse för kostnadsutvecklingen under perioden är utbyggnaden av föräldraförsäkringen. I övrigt är beräkningar­na framskrivningar av nuvarande syslem.

Transfereringarna till kommuner och landsting ökar under hela peri­oden, vilket är en effekt av en förutsatt utbyggnad av barn- och äldreom­sorgen, som en följd av bl. a. den demografiska utvecklingen.

Förvaltningskostnaderna ligger konstanta under hela perioden.

Följande redovisning belyser närmare de viktigare utgifterna inom so­cialdepartementets verksamhetsområde.

Stöd till barnfamiljer

Föräldraförsäkring

Genom föräldraförsäkringen ges föräldrar rätt till ledighet och ersättning för vård av barn. Till föräldraförsäkringen räknas föräldrapenning, tillfäl­lig föräldrapenning och havandeskapspenning. Ersättning utges med be­lopp som motsvarar förälderns sjukpenning. För den som ej har någon sjukpenninggrundande inkomst (SGI) registrerad eller har en låg sådan utges ersättning lägst på en garanlinivå som är 60 kr. per dag.

Utgifterna för föräldrapenningen är huvudsakligen beroende av antalet födda barn och föräldrarnas förvärvsinkomster. Antalet födda barn beräk­nas öka något under långtidsbudgelperioden. Riksdagen har nyligen beslu­tat om en utbyggnad av föräldraförsäkringen efter förslag av regeringen. Förslaget innebär atl föräldraförsäkringen i tre etapper byggs ul från motsvarande 9 månader med ersättning på sjukpenningnivån och 3 måna­der med ersättning på garantinivån till att omfatta sammanlagt 18 måna­der med ersättning på föräldrarnas sjukpenningnivå fr.o.m. den 1 juli 1991. Den första etappen, som skall träda i kraft den 1 juli 1989, innebär

en utökning med tre månaders ersättning på sjukpenningnivån. Den 1 juli

47

 

1990 sker den andra etappen i utbyggnaden, varvid tre månader med   Prop. 1988/89:150 ersättning enligt den s. k. garaniinivån byts ut mot ersättning på sjukpen-   Bilaga 1.2 ningnivån. Den tredje etappen innebär en ytterligare utbyggnad med tre månader med ersättning på sjukpenningnivån. Kostnadema för den första etappen skall finansieras genom ekonomins tillväxt. Kostnaderna för etap­perna två och tre har inräknats i långtidsbudgeten.

Utgifterna för den tillfälliga föräldrapenningen är utöver antalet barn och föräldrarnas förvärvsinkomster även beroende av sjukligheten hos barnen i åldrarna upp till tolv år.

Föräldraförsäkringen är en integrerad del av sjukförsäkringen såväl vad gäller finansiering som administration. Finansieringen skall lill 85% ske genom sjukförsäkringsavgiften, som f n. är 10,1% av avgiftsunderlaget, och till 15% genom bidrag från statsbudgeten. Inkomsterna från arbetsgi­varavgiften redovisas på statsbudgetens inkomstsida, netto. Mot inkomst­titeln redovisas också eventuella över- och underskott för enstaka år. Eftersom kostnaderna för den första etappen av föräldraförsäkringens utbyggnad skall finansieras genom ekonomins tillväxt, är avgiftshöjning inte aktuell.

Barnbidrag

Ulgiftsslyrande faktorer för de allmänna barabidragen är del totala antalet bidragsberättigade barn, antalet bam i varje familj saml bidragets storlek. Den uppgång i antalet födda barn som inträffade under år 1988 antas beslå varför antalet bidragsberättigade barn beräknas vara oförändrat över perioden. Bidragen fastställs av statsmakterna genom särskilda beslut och uppgår fr.o.m. 1 januari 1987 till 5 820 kr. per år och barn under 16 år. Härtill kommer flerbarnstillägg om någon uppbär barnbidrag för tre eller fler barn. Statsrådet Lindqvist kommer senare denna dag att föreslå en höjning av barnbidragen med 780 kr per barn och år fr. o. m. Ijuli 1989.

Bidragsförskott

Barn vars föräldrar lever åtskilda kan få bidragsförskott. Nivån på bidraget är 40% av basbeloppet per år. Kostnaderna för bidragsbeloppet beror främst på det totala antalet barn som lever skilda från någon eller båda av föräldrarna, de underhållsskyldiga föräldrarnas betalningsförmåga saml underhållsbidragels nivå.

Vårdbidrag

Föräldrar lill barn under 16 år kan få vårdbidrag om bamet på gmnd av
handikapp behöver särskild tillsyn och vård. Vid prövningen skall också
beaktas om merkostnad uppstår på gmnd av handikappet. Utgiflema
bestäms av antalet barn som är berättigade till ersättning och av utveck­
lingen av basbeloppet.                                                                      48

 

Barnpension                                                                 Prop. 1988/89:150

Till barn där någon av föräldrarna avlidit utges barnpension. Beräkningen      '    " av barnpensionen utgår från reglerna för folk- eller tilläggspensioneringen. Utgifterna i det senare fallet redovisas inte över statsbudgeten, ulan finan­sieras i sin helhet direkt genom ATP-systemet.

Barnomsorg

Statsbidrag lämnas till kommunerna för driften av olika former av barn­omsorg. Riksdagen beslutade under hösten 1985 på gmndval av proposi­tionen (1984/85: 209) om förskola till alla barn att senast år 1991 alla barn över ett och ett halvt års ålder skall ha räll all delta i en organiserad förskoleverksamhet.

De senaste årens höga födelsetal och den fortsatta ökningen av andelen förvärvsarbetande kvinnor med förskolebarn, innebär att det krävs en fortsall kraftig utbyggnad av antalet platser inom bamomsorgen. Den föriängda föräldraförsäkringen kommer dock att senarelägga den tidpunkt då behovet av barnomsorg uppslår.

År 1988 infördes ett nytt statsbidragssystem till kommunernas barnom­sorg. Tidigare förändringar av statsbidragen har inneburit att kommuner­na i viss utsträckning har anpassat barnomsorgens organisation lill del nya systemet. Det nya stalsbidragssystemet utgår från antalet inskrivna bara. Det är således neutralt i förhållande till barnomsorgens organisation och kostnader, och i huvudsak också till barnens vistelsetider.

Del statliga stödd till barnomsorgen beräknas lill 10,3 miljarder kr. för budgetåret 1989/90. Statens bidrag till barnomsorgen styrs av antalet barn som får del av verksamheten. Beräkningarna i långtidsbudgeten har gjorts med utgångspunkt i kommunernas barnomsorgsplaner. Hänsyn har lagils till de senaste årens höga födelsetal, kvinnors förvärvsfrekvens samt den utbyggnad som behövs för atl nå målet för full behovsläckning år 1991. Hänsyn har vidare fr.o.m. budgetåret 1990/91 tagits till de förslag om höjda statsbidrag statsrådet Lindqvist redovisar senare denna dag.

En osäkerhetsfaktor i beräkningarna gäller de problem som redan nu finns all rekrytera personal lill barnomsorgen. Detta kan komma atl på­verka den möjliga utbyggnadstakten och därmed också statsbidraget.

Sjukförsäkring och arbetsskadeförsäkring

Sjukförsäkring

Sjukförsäkringssystemet omfattar hela befolkningen. Försäkringen ger rätt dels till sjukpenning vid sjukdom med 90% av arbetsinkomsten upp lill 7,5 gånger basbeloppd (209 200 kr. år 1989), dels lill ersättning i samband med läkarvård och annan sjukvårdande behandling, läkemedelsinköp, landvård, sjukvård saml sjukresor.

Kostnaderna för sjukpenningen bestäms av antalet sjukpenningförsäk­
rade, löneutvecklingen och antalet ersatta sjukdagar (sjuktalet). Antalet
sjukpenningförsäkrade har stigit något under senare år som en följd av den 49

4   .Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2

ökande sysselsättningen. För år 1988 beräknas antalet sjukpenningförsäk-   Prop. 1988/89:150
rade ha varit 4650000 personer.                                      Bilaga 1.2

Det genomsnittliga antalet sjukdagar har för år 1988 preliminärt beräk­nats till drygt 24 dagar. Under senare år har sjuktalet ökat successivt. Ett oförändrat sjuktal i förhållande till år 1988 ligger till grund för beräkning­arna i långtidsbudgeten. En förändring av antalet ersatta dagar med en dag motsvarar för sjukförsäkringen ca 1 400 milj. kr.

Den allmänna sjukvårdsersättningen lill de offentliga sjukvårdshuvud­männen fördelas fr.o.m. år 1988 efter en behovsbaserad modell som i korthet innebär all sjukvårdsområdena delas in i tre behovsklasser med hänsyn till dödlighet, sjukfrånvaro och förtidspensionering samt andelen ensamboende äldre. Det nya systemet skall bättre än det tidigare återspeg­la de olika behov som följer av befolkningens sammansättning etc. Be­loppsmässigt skall skillnaden mellan var och en av behovsklasserna vara 50 kr. per invånare. Målet är atl denna fördelning skall vara helt genom­förd under år 1990.

Nivån i dessa ersättningar fastställs efter överläggningar mellan staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen. En viktig faktor som har betydelse för nivån är den ekonomiska utvecklingen. Långtidsbudgeten bygger på den överenskommelse som har träffats för åren 1988 och 1989, vilket innebär att ersättningarna efler år 1989 beräknas vara oförändrade i förhållande lill det året.

Vad gäller läkemedelskostnaderna svarar sjukförsäkringen för kostna­den utöver den avgift som patienten själv betalar vid inköpstillfället. Denna avgift motsvarar den faktiska kostnaden, dock högst 65 kr. vid varje inköpstillfälle. Vissa läkemedel tillhandahålles dock kostnadsfritt för patienten. Försäkringens utgifter för läkemedel har uppvisat en kraftig ökning under senare år. Inte minst gäller detta de kostnadsfria läkemedlen och förbrukningsartiklarna. Kostnadsutvecklingen är beroende dels på volymutvecklingen, dels på prisutvecklingen för de olika preparaten. De internationella läkemedelspriserna har därvid stor betydelse för utgifts­utvecklingen. Volymtillväxten har framför allt skett hos de kostnadsfria läkemedlen. I långtidsbudgeten kalkyleras med en fortsatt pris- och volym­tillväxt.

Vid en sjukresa betalar den försäkrade ell karensbelopp för varje enkel resa. Karensbeloppd är 20 kr. för resa med privatbil eller taxi och 15 kr. för resa med allmänna färdmedel. Kostnader härutöver ersätts av försäk­ringen.

Försäkringsutgifierna för sjukresor har sligit påtagligt under de senaste åren. Denna utveckling beror till slor del på den allmänna prisutveckling­en på resor och i synnerhet laxitaxans utveckling. De senaste årens snabba höjning av taxilaxan har dessutom påverkat volymen ersätlningsberättiga­de resor trots höjd egenavgift. I långtidsbudgeten förutses en fortsatt volymtillväxt.

Utgifterna för tandvårdsförsäkringen bestäms av olika faktorer. Försäk­
ringen ersätter 40% av landvårdskostnaderna upp lill 2 500 kr. och 75% av
kostnaderna däröver. I årets budgetproposition har förslag lagts fram om
atl denna gräns skall höjas tiil 3000 kr. fr.o.m. den I juli 1989. Nivån i         50

 

tandvårdstaxan fastställs åriigen av regeringen efter förslag från riksförsäk-   Prop. 1988/89:150 ringsverket, varvid hänsyn tas till bl.a. pris- och löneutvecklingen. Andra   Bilaga 1.2 faktorer som påverkar kostnaderna är patienttillströmningen och antalet landläkare som arbetar inom tandvårdsförsäkringens ram. I långtidsbud­geten räknas med en fortsatt mindre volymtillväxt.

Sjukförsäkringen finansieras till 85 % genom arbetsgivaravgift, som f n. är 10,1 % av avgiftsunderiaget, och egenavgifier som utgör 9,6 % av avgifts­underlaget saml till 15% genom bidrag över statsbudgeten. Inkomsterna från socialavgifter lill sjukförsäkringen redovisas på statsbudgetens in­komstsida, netto.

A rbetsskadeförsäkring

Arbetsskadeförsäkringen omfattar alla förvärvsarbetande saml personer som genomgår utbildning i den mån utbildningen medför särskild risk för arbetsskada. Den som skadas i sitt arbete får i princip full ersättning för inkomstbortfall upp lill 7,5 gånger basbeloppet.

Ersättningen omfattar dels arbetsskadesjukpenning, dels arbetsskadeliv­ränla. Arbetsskadesjukpenningen är 100% av den sjukpenninggrundande inkomsten. Kostnaderna härför redovisas helt inom arbelsskadeförsäk­ringen. Arbetsskadelivräntan skall ge ersättning för inkomstförlust vid bestående nedsättning av arbetsförmågan och kompletterar förtidspensio­nen. Kostnaderna för den senare redovisas i folkpensions- och ATP-systemen och endast den kompletterande arbdsskadelivräntan redovisas inom arbetsskadeförsäkringens ram. Arbetsskadeförsäkringen ersätter också nödvändiga kostnader för sjuk- och landvård samt läkemedel och särskilda hjälpmedel. En samordning med den allmänna sjukförsäkringen sker under de första 90 dagarna efler en skada.

Arbetsskadeförsäkringens utgifter styrs, förutom av pris- och löneut­vecklingen, av antalet som skadas, den ersättning dessa beviljas samt tillämpningen vid prövning om rätt till ersättning föreligger. Kostnaderna för arbelsskadeförsäkringen har stigit mycket snabbi under senare år. Antalet inkomna arbetsskadeärenden har ökat snabbt. Mellan åren 1987 och 1988 var ökningen 19%. Samtidigt har frekvensen godkända arbets­skador ökat successivt, så att numera ca 90% av antalet avgjorda ärenden godkänns som arbetsskador.

Arbelsskadeförsäkringen finansieras genom en socialavgift som f n. är 0,9% av avgiftsunderlaget. Över- resp. underskott skall redovisas mol arbelsskadefonden. Fondens kapilal är f n. förbrukat och utgifter utöver avgiftsinkomsterna belastar statsbudgeten. I långtidsbudgeten räknas scha­blonmässigt med en årlig volymökning på 5%. Det bör dock noteras atl arbetsskadorna de senaste åren ökat väsentligt mer.

Belastningen på statsbudgeten lill följd av bristande avgiftsfinansiering var år 1988 ca 3,4 miljarder kr.

51

 

Pensioner

Under delta avsnitt redovisas utgifter för folkpension, allmän tilläggspen­sion, delpension och bidrag till kommunall bostadstillägg lill folkpension (KBT).

Utgifterna på pensionsområdd är i huvudsak beroende av befolknings­utvecklingen, främst antalet personer över 65 år, och dödligheten. Lång­tidsbudgetens beräkningar bygger på SCB:s befolkningsprognos från 1986.

Tabell 5. Antal personer i december respektive budgetår

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

 

	1990/91	1991/92	1992/93	1993/94
Ålderspension	1 549000	1553000	1 553000	1553000
Förtidspension	371000	377000	382000	387000
Hustrutillägg	18 100	16 300	14600	13000
Änkepension	59000	57000	55000	53000
Handikappersättning	48 700	49 200	49 600	50000
Barntillägg	36000	30000	25000	21000
Omställningspension	3 200	4200	5 300	6 300
Särskild efterlevande	-	300	500	700
pension
Summa	2085000	2087000	2085000	2084000
Därav pensions-
tillskott	617000	587000	557000	529000

Folkpension

Folkpensionssyslemet omfattar hela befolkningen. För folkpensionärer som har ingen eller liten ATP-pension kompletteras folkpensionen med pensionstillskott. Pensionstillskottet avräknas mol utgående ATP-pen­sion.

De samlade utgifterna för folkpensioneringen redovisas på statsbudge­tens utgiftssida. För finansiering av folkpensioneringen finns en socialav­gift på 9,45% av avgiftsunderlaget. Avgiften föreslås i kompletteringspro­positionen sänkas lill 7,45% fr.o.m. 1990. Denna inkomst redovisas på budgetens inkomstsida.

Utgiftsutvecklingen är densamma som anslagsutvecklingen på statsbud­getens utgiftssida.

Kommunala bostadstillägg tiU folkpension

Kommunall bostadstillägg (KBT) utges till pensionärer med låg eller ingen ATP. Del är obligatoriskt för kommunerna att utge KBT. Statsbidrag lämnas för 25 % av kommunernas bidragsberättigade kostnader. KBT skall utges för minst 80% av hyreskostnaderna mellan 80 och 1 500 kr. per månad för ensamstående och mellan 80 och 1 650 kr. per månad för ett pensionärspar.

Kostnaderna för KBT bestäms av antalet pensionärer som med hänsyn lill inkomst och bostadskostnad är berättigade lill bidrag, men också av hyresnivån i kommunerna och kommunernas egna ambitioner för bo­stadstilläggen. Hyreshöjningarna ökar kostnaderna, men samtidigt medför

52

 

de ökande ATP-pensionema en minskning av kostnaderna över statsbud-    Prop. 1988/89:150 geten. Sammantaget beräknas kostnadema minska med 2% per år under    Bilaga 1.2 långtidsbudgetperioden. Utgifterna belastar helt och hållet statsbudgeten.

Allmän tilläggspension

Den allmänna tilläggspensionen (ATP) finansieras genom en socialavgift som f n. är 11,0% av avgiftsunderlaget. För perioden 1990-1994 antas avgiften uppgå till 13,0%. Inkomster och utgifler redovisas över den allmänna pensionsfonden. Som en följd av all utgifterna överstiger in-komsleraa tas också en del av ränteinkomsteraa för att täcka utbetalning­arna lill pensionärerna. AP-fondens kapital var vid utgången av år 1988 330 miljarder kr. Inga kostnader för ATP redovisas över statsbudge­ten.

Utgifterna för den allmänna tilläggspensionen beräknas öka med 18% realt över perioden eller i genomsnitt ca 4 % per år.

Delpension

Delpensionförsäkringen ger förvärvsarbetande mellan 60 och 65 år möjlig­het all minska sin arbetstid genom alt gå över till deltidsarbete i kombina­tion med delpension. Delpensionen utgör 65% av inkomstbortfallet.

Delpensioneringen finansieras genom en socialavgift på 0,5% av avgifts­underlaget. Över- resp. underskott regleras mot delpensionsfonden. Kapi­talet i denna var vid utgången av år 1988 ca 5,4 miljarder kr. Inga kostnader för delpensioneringen redovisas över statsbudgeten.

Socialförsäkringsadministrationen

Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna svarar för merparten av socialförsäkringsadministrationen. Riksförsäkringsverkets utgifler finan­sieras helt via anslag. För försäkringskassorna finansieras 15% av utgifter­na via anslag och resterande del med socialavgifter. Kostnadema påverkas bl. a. av ärendebelastningen, effektivitet och det framtida datorstödd. De totala beräknade utgifterna — inom såväl som utanför statsbudgeten — ökar under långtidsbudgetens period med 0,3% från 3 820 milj. kr. 1989/90.

Hälso- och sjukvård

Hälso- och sjukvården beräknas ha kostat ca 90 miljarder kr. år 1987. Av denna kostnad finansieras ca 25% över statsbudgeten, ca 10% av patien­terna saml inte fullt 65% av sjukvårdshuvudmännen.

Slalens finansiering av hälso- och sjukvården sker via skatteutjämnings­bidraget, bidraget lill allmän hälso- och sjukvård och bidraget till under­visningssjukhusen. Vidare ersätter sjukförsäkringen sjukvårdshuvudmän­nen samt läkemedels- och tandvårdskoslnader.

Utgifterna inom hälso- och sjukvården styrs av en rad samverkande och  53

 

svårbedömda faktorer. En av de viktigaste faktorema är befolkningsut-   Prop. 1988/89:150

vecklingen. Under den period långtidsbudgeten omfattar kommer andelen   Bilaga 1.2

av befolkningen som är över 85 år all öka påtagligt. Slutenvårdskonsum-

tionen inom den akutsomatiska vården för denna del av befolkningen

ökade mellan år 1979 och år 1985 med 0,68 vårddagar per person till 8,26

vårddagar. Detta motsvarar en ökning om 9%. En fortsatt ökning i samma

takt skulle innebära alt antalet vårddagar per invånare över 85 år skulle bli

ca 9 för år 1995. Beräknat utifrån SCB:s befolkningsprognos skulle antalet

vårddagar för de äldsta öka med ca 63000 lill ca 181000 mdlan år 1985

och år 1995, vilket skulle motsvara en ökning om 50 procent. Samtidigt

minskar gruppen yngre pensionärer och bedömningen är atl denna gmpp

blir allt friskare. Som tidigare nämnts innebär detta vissa avlastningar

inom sjukvården.

Del framlida konsumlionsmönslrd inom somatisk långtidsvård och psykiatri är beroende av utvecklingen inom den öppna vården saml av olika boendeformer som lillhör primärkommunernas ansvarsområde. En prognos över konsumtionsmönstret går därför inte att göra. Utvecklingen kommer att bli starkt beroende av insatserna att bygga ut olika alternativa boendeformer.

Slulenvårdskonsumtionen per invånare i åldersgrupperna under 85 år tenderar all sjunka. Anledningarna är bl.a. att befolkningen tycks bli allt friskare vid jämförelse mellan olika födelseårgångar, atl resurserna i den öppna vården ökats och atl nya och effektivare medicinska teknologier har kunnat införas.

Andelen ensamhushåll och rörligheten i boendet ökar. Allt färre har någon närstående i form av släkt eller liknande som kan ge stöd vid sjukdom eller funktionshandikapp, vilket kan öka efterfrågan på hälso-och sjukvård. Den ökande utbildningsnivån i befolkningen gör också att allt fler är medvetna om vad den medicinska vetenskapen kan åstadkom­ma. Det medför att patienterna i ökad omfattning kräver mer service och högteknologisk diagnostik och behandling.

Den medicinska vetenskapen har under de senaste tjugo åren gjort flera genombrott vilka har kommit till praktisk användning i hälso- och sjukvår­den. Ofta har dessa landvinningar inneburit atl avancerad och dyrbar utrustning i allt högre utsträckning utgör en förutsättning för diagnostik och behandling. Det har också inneburit att allt mer högutbildad personal krävs för att hanlera och underhålla den nya utrustningen. Å andra sidan har denna utveckling medfört att patienter i dag i högre utsträckning kan botas eller få en sådan lindring all de kan återgå till ett relativt normalt liv.

Kostnaderna för vården av aids-sjuka kommer att öka betydligt under perioden men denna ökning torde få liten betydelse jämfört med andra faktorer.

Resultatet av dessa och andra samverkande faktorer på kostnadsutveck­lingen inom hälso- och sjukvården kan inte bedömas med någon rimlig grad av säkerhet. De största problemen är den snabba ökningen av vårdbe­hoven bland de äldsta och brislen på arbetskraft.

54

 

Äldre-och handikappomsorg                                             Prop. 1988/89:150

Målet för samhällets äldre- och handikappomsorg är alt förstärka äldres   °"83 I- och handikappades delaktighet i samhällsgemenskapen och alt säkerställa tillgången till boende, service och vård av god kvalitet.

Ansvaret för äldre- och handikappomsorgen vilar på kommuner och landsting.

Ett särskilt statsbidrag utges till kommunerna för stöd och hjälp i boen­det. Bidraget, som är neutralt i förhållande till omsorgsform, utges i form av dl årsarbdarbidrag om 34000 kr. Statsbidrag utges vidare lill färd­tjänsten. Bidraget utgör 35% av bmttodriftkoslnaderna, med vissa be­gränsningsregler.

Behovet av äldreomsorg kommer atl öka under perioden. Den främsta orsaken är att antalet personer 80 år och däröver, med dl genomsnittligt högt vårdbehov, kommer att öka, liksom antalet ensamstående äldre.

Utöver den behovsutveckling som följer av befolkningsförändringarna, beror utvecklingen inom äldreomsorgen i hög grad på det tillgängliga ekonomiska utrymmet, på möjligheterna att rekrytera personal till verk­samheten, på praxis och ambitionsnivå i primärkommuner och landsting saml på hälsotillståndets utveckling hos de äldre.

En återhållande faktor när det gäller ökningstakten kan bli kommande svårigheter all rekrytera personal i tillräcklig omfattning.

En annan faktor som påverkar ökningstakten är hur hälsotillståndet för de äldre utvecklas. Det finns undersökningar som tyder på all de äldre blir allt friskare i genomsnitt. Av betydelse är också utvecklingen mot mer individuellt anpassade vårdformer.

En viktig fråga för den framlida utvecklingen inom äldreomsorgen är uppgifts- och ansvarsfördelningen mellan primär- och landstingskommu­ner. Regeringen har tillsatt en delegation för beredning av denna fråga. Målet för delegationens arbete är att utreda konsekvenserna av ett mer sammanhållet ansvar för samhällets insatser genom atl primärkommuner­na ges ett samlat ansvar för insatser som är likartade eller kompletterar varandra. Delegationens arbete beräknas komma att avslutas under våren 1989.

En huvudmannaskapsförändring inom äldreomsorgen får bl. a. betydan­de konsekvenser för primärkommunernas och landstingens ekonomi.

De statliga bidragen lill social hemhjälp, färdtjänst och bilstöd till han­dikappade uppgår 1989/90 till 3 891 milj.kr. Ökningen under perioden beräknas till 30%, eller ca 8% åriigen. Den största posten är social hem­hjälp.

Alkohol- och narkotikafrågor

Behoven av vård för missbmkare bestäms av flera faktorer, bl. a. omfatt­ningen av alkohol- och narkotikamissbmket, utvecklingen av vård- och behandlingsformer och vårdpraxis.

Staien lämnar bidrag lill vården av missbmkare m. m. enligt dl statsbi­
dragssystem som infördes 1986. Huvuddelen av bidraget går till primär-     55

 

kommunerna. Det nuvarande bidragssystemet gäller t.o.m. år 1989 och   Prop. 1988/89:150 dl förslag till nytt bidragssystem har aviserats i budgetpropositionen. För   Bilaga 1.2 långtidsbudgeten har antagits oförändrade utgifter på socialdepartemen­tets anslag Bidrag till missbmkarvård.

56

 

5. Kommunikationsdepartementet

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

 

		Förändi	ing till			Procen­tuell	Genom­snittlig
	89/90	90/91	91/92	92/93	93/94	föränd­ring 1989/90 1990/91	procen­tuell föränd­ring 1989/90-1993/94
Totala utgifter	16486	-677	-18	-25	-127	-    4,1%	-1,3%
därav
Vägar/trafiksäkerhet	9553	0	0	0	-112	0,0%	-0,3%
Järnvägar	3823	-  35	-10	-10	-   10	-    0,9%	-0,4%
•Sjö- och luft-
transporter	953	-  38	-  5	-15	-    5	-    4,0%	-1,7%
Tjänsteförsändelser	574	-574	0	0	0	- 100,0%

Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde omfattar väg-, järnvägs-, sjö- och lufttransporter, post- och telekommunikationer, trafik­säkerhet samt forsknings- och utvecklingsverksamhet inom dessa områ­den. Till kommunikationsdepartementet hör bl.a. Sveriges meteorologi­ska och hydrologiska institut (SMHI) och slalens geotekniska institut (SGI).

Den redovisade utgiftsminskningen inom kommunikationsdepartemen­tets verksamhetsområde budgetåret 1990/91 - 677 milj. kr. - är bl. a. en följd av atl avvecklingen av den statliga tjänstebrevsrälten beräknas vara avslutad per den 1 juli 1990. Därmed upphör det särskilda anslaget för postens tjänsleförsändelser. I samband med avvecklingen kompenseras samtliga förvaltningsmyndigheter engångsvis för den slopade tjänstebrevs­rälten. Anslaget på kommunikationsdepartementets huvudtitel beräknas sammantaget i stort sett motsvara den myndighetsvisa ersättningen. På sikt bedöms statens samlade portokoslnader minska genom en effektivare posthantering på myndighetsnivå. I övrigt redovisas vissa utgiftsminsk­ningar inom kommunikationsdepartementets område som följer av redan fattade beslut. Det gäller t.ex. avveckling av slödel till svenska rederier samt en beslutad tidsbegränsning av bidraget för reningsutrustning lill lastbilar och bussar.

Riksdagen fattade under våren 1988 beslut om en ny trafikpolitik. Beslutet omfattar inriktningen av trafikpolitiken inför 1990-talet saml en rad åtgärder inom transportsektorns olika delar. Trafikpolitiken befinner sig nu i en genomförandefas.

För vägväsendet innebär den nya trafikpolitiken en successiv förstärk­ning av anslaget t.o.m. budgetåret 1989/90. Efler 1990 baseras långlids-budgetens beräkningar på planeringsförutsättningar som innebär realt oförändrade anslag.

En s. k. vägtrafikmodell har införts på järnvägsområdet. Det innebär all det nyinrättade banverkets investeringar i järnvägens infrastruktur, dvs. i

57

 

huvudsak spåranläggningar, finansieras över statsbudgeten. 1 långlidsbud- Prop. 1988/89:150 geten beräknas dessa investeringar ligga på en realt oförändrad nivå efter Bilaga 1.2 den nivåhöjning som har skett i samband med den nya trafikpolitiken och införande av väglrafikmodellen. För vissa avialsbundna investeringar i Stockholmsområdet, liksom för statens järnvägars (SJ) investeringsbehov, sker finansieringen i första hand med riksgäldsupplåning och med egenfi­nansiering. För investeringar i länsjärnvägar, dvs. banor med i huvudsak lokal och regional betydelse, inkluderas invesleringsmedel i anslaget för länstrafikanläggningar under vägväsendet.

Under de senaste åren har trafikutvecklingen varit sådan alt ökningsta­len inom flera sektorer vida överskridit tidigare gjorda prognoser.

Prognosen från början av 1980-talel pekade på elt ökat bilinnehav fram lill år 2000 på ca 15%, med en motsvarande ökning av persontransportar­belet. De senaste årens trafikökning överskrider kraftigt de långsikliga prognoser som för närvarande tillämpas. Bara under de senaste tre åren har således den prognostiserade trafikökningen fram till sekelskiftet in­tecknats.

Trafikökningen innebär ett större slitage på såväl beläggningen som på vägkroppen i övrigt. Enligt vägverket innebär 1 % i trafikökning i stort sett 15 milj. kr. i ökat behov av beläggningsunderhåll.

En större andel tung trafik liksom högre haslighder bidrar också till dl ökat slitage på vägbeläggningarna. De i framliden till följd av riksdagsbe­slut (bärighets-programmet etc.) tillåtna högre boggielaslerna kommer att innebära större slitage och påfrestningar på beläggningar och överbyggnad.

1 den senaste budgetproposilionen (1988/89: IOO, bil. 8, s. 39) konstate­ras att de behov av medel som vägverket har redovisat för att på sikt säkerställa en tillfredsställande väghållning och vägstandard i enlighet med de trafikpolitiska målen är så omfattande all del inte är möjligt att över statsbudgeten anslå erfoderliga medel. Vägverket har mol denna bakgrund fåll i uppdrag atl utreda förutsättningarna för alternativa finansierings­källor för den statliga väghållningen. Vägverket skall bl.a. lämna förslag lill ett system med avgifter på befintliga och tillkommande motorvägar, motortrafikleder och broar. Utredningsresultaten skall redovisas under 1989.

Beträffande järnvägsinvesteringar fastslås i det trafikpolitiska beslutet riktlinjen 10 miljarder kr. i nyinvesteringar under de närmaste tio åren. Denna riktlinje kommer således att påverka statsbudgeten under den kommande långlidsbudgetperioden.

De trafikpolitiska mål som riksdagen fastslagit beträffande regionalpoli­tiken kommer under långlidsbudgetperioden att ställa krav på effektivise­ring av insatserna genom decentralisering och omfördelning av resurser.

Investeringsutgifter

Investeringsutgiflerna inom kommunikationsdepartementets verksam­
hetsområde är omfattande. De största insatserna avser vägbyggande samt
järnvägs- och teleanläggningar. Dessa svarar för närmare 3/4 av totalutgif­
terna som kan beräknas lill drygt 16 miljarder kr. I tabell 6 nedan visas       58

 

departementsområdets totala investeringsutgifter samt fördelning av dessa    Prop. 1988/89:150
för budgetåret 1989/90 oberoende av finansieringskälla.       Bilaga 1.2

Tabell 6. Totala investeringsutgifter 1989/90, oberoende av finansieringskälla

Sektor                        Investeringsutgifter 1989/90

milj. kr.

 

Tele	8400
Post	1300
Järnväg	1400
Tågtrafik	1200
Vägar m.m.	3000
Flyg	950
Sjöfart	110
Summa	16360

De investeringar i nät och annan utrustning som beräknas inom lele­verkskoncernen uppgår för budgetåret 1989/90 till 8,4 miljarder kronor. För de påföljande åren under långtidsbudgetperioden beräknas investe­ringarna ligga på i stort sett samma nivå. Investeringarna finansieras helt utanför statsbudgeten.

De beräknade investeringsutgiflerna för poslväsendd uppgår för bud­getåret 1989/90 lill ca 1,3 miljarder kronor varav 550 milj. kr. för byggan­de av posthus. Investeringarna finasieras med i postverkets rörelse till­gängliga likvida medel. Enligt nuvarande planer kommer nivån på byggverksamheten alt sjunka något framöver.

Nyinvesteringar i järnvägens infrastruktur beräknas budgetåret 1989/90 uppgå till sammanlagt ca 1,4 miljarder kronor. Förutom nyinvesteringar i stom- och länsjärnvägar, som finansieras med anslag över statsbudgeten, ingår i della belopp bl.a. investeringar i Stockholmsområdet och eldrifts-investeringar som finansieras genom upplåning i riksgäldskontorei. För anskaffning av rullande materiel m.m. till statens järnvägars affärsrörelse beräknas investeringarna för samma budgetår uppgå till ca 1,2 miljarder kronor. Dessa investeringar finansieras utanför statsbudgeten genom upp­låning i riksgäldskontoret.

Utgifterna för vägbyggande och investeringar i kollektivirafikanlägg­ningar i länen finansieras med anslag över statsbudgeten och kommer totalt för budgetåret 1989/90 all uppgå lill ca 3,0 miljarder kr. Under långtidsbudgelperioden i övrigt beräknas investeringarna i vägar och kol­lektivirafikanläggningar vara oförändrade jämfört med budgetåret 1989/ 90.

Luftfartsverkets investeringar finansieras utanför statsbudgeten och beräknas för budgetåret 1989/90 uppgå till ca 950 milj. kr. Budgetåret 1990/91 väntas investeringarna sjunka till ca 900 milj. kr. och ligga kvar på denna nivå under långlidsbudgetperioden.

Sjöfartsverkels investeringar finansieras utanför statsbudgeten och be­räknas uppgå lill ca 110 milj. kr. under budgetåret 1989/90. Budgetåret 1990/91 beräknas investeringarna öka till ca 125 milj. kr. Därefter beräk­nas investeringsvolymen åter sjunka.

59

 

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

6. Finansdepartementet

Milj. kr., oförändrad pris-och lönenivå

 

		Förändring till				Procen-	Genom-
						tuell	snittlig
	89/90	90/91	91/92	92/93	93/94	föränd­ring 1989/90 1990/91	procen­tuell föränd­ring 1989/90-1993/94
Totala utgifter	25099	-13	-1-246	-57	-37	0,0%	-1-0,2%
därav
Bidrag lill den kommu-
nala sektom; skatte-
utjämningsbidrag och
kompensationsbidrag	18061	0	0	0	0	0,0%	0,0%
Skatteadministrationen	3 826	0	+ 250	0	0	0,0%	+ 1,6%
Riksgäldskontorei och
övriga kostnader för
statsskuldens förvaltning	996	0	0	0	0	0.0%	0,0%
Tullverket	892	-13	-    6	-55	-35	-1,5%	-3,2%

Finansdepartementels verksamhetsområde omfattar frågor om ekono­misk politik och skattepolitik och frågor som rör statens budget och resursfördelningen inom den offentliga sektorn.

Vidare omfattar verksamheten frågor om skatteutjämningsbidrag m. fl. generella statliga bidrag lill den kommunala sektorn och andra kommunal­ekonomiska frågor. Till departementets verksamhetsområde hör också tullfrågor utom frågor om tulltaxan och befrielse från tull. Vidare bereder departementet frågor som rör statlig lokalförsörjning, bank- och försäk­ringsväsendet, värdepappershandeln, statliga lotterier och spel m. m.

Som en följd av den ändrade arbetsfördelningen i regeringen fr.o.m. den 1 januari 1989 har frågor om konsolidering av utländska skulder samt om världsbanksgmppen, utom vissa biståndspolitiska frågor, överförts från utrikesdepartementet till finansdepartementet. Kostnaderna för stats­skuldens förvaltning inklusive riksgäldskontorels förvaltningskostnader kommer fr.o. m. den 1 juli 1989 att redovisas under finansdepartementets verksamhetsområde. Någon ökning av utgifterna för denna verksamhet har inte beräknats under långtidsbudgetperioden.

För budgetåret 1989/90 har regeringen föreslagit all ca 25,1 miljarder kronor anvisas till utgifler inom finansdepartementets verksamhetsområ­de.

Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet

Skalleförvaltningens nuvarande organisation gäller från och med 1987, då länsstyrelsernas skatteavdelningar bröts ut och bildade länsskatte­myndigheterna. Exekutionsväsendet fick en ny organisation den 1 juli 1988.1 stället för de tidigare 81 kronofogdemyndigheterna bildades då 24

60

 

myndigheter, en i varje län. Genom riksdagsbeslut (prop. 1986/87:158, Prop. 1988/89:150 1987/88: SkU2, rskr. 1987/88:2) har bestämls att de lokala skattemyndig- Bilaga 1.1 heterna fr.o.m. den 1 juli 1991 skall sköta den lokala folkbokföringen. Denna reform bedöms innebära en merbelastning på statsbudgeten med ca 250 milj, kr. fr.o.m. budgetåret 1991/92. Detta belopp avser all täcka den totala merbelastningen på statsbudgeten lill följd av reformen, dvs. även sådana kostnader som kan komma alt uppstå vid sidan av skatteförvalt­ningen. I långlidsbudgdsberäkning har inga förändringar i övrigt antagils. Elt omfattande utredningsarbete pågår i syfte alt förenkla och förbättra de materiella beskattningsreglerna. Tre utredningar — en på inkomstskat­tens, en på förelagsbeskattningens och en på de indirekta skatternas områ­de — ser över bestämmelsema med inriktning på lägre skatter, bredare skattebas och förenklingar. Arbetet i dessa utredningar beräknas i huvud­sak bli avslutat under juni 1989.

Tullverket

Ett intensivt arbete är i gång för atl bygga upp dl datasystem för tullver­kets import-, transit- och exportruliner. För närvarande byggs en central dataenhet upp i Luleå. Första driftstart för export- och transilsystemet planeras lill den 1 januari 1990. Tulldalasystemet beräknas vara fullt utbyggt under år 1993. Samtidigt med arbetet all införa en datorisering av lullverksamheten pågår en organisationsöversyn hos tullverket där en förs­ta avrapportering skall göras till regeringen under mars 1989.

De viktigare slatsmaklsbeslut som kan fömtses under långtidsbudgetpe­rioden kommer alt avse investeringar m. m. för att genomföra datorise­ringen av lullverksamheten. 1 budgetproposilionen 1988 ställde sig stats­makterna i princip bakom de förslag som tulldatautredningen presentera­de i sin förstudie rörande datorisering av tullens import- och exportrutiner (SOU 1987:40). 1 juni 1989 kommer tulldatautredningen att lämna en slutrapport med huvudstudie m.m. för tulldalasystemels genomförande som statsmakterna särskilt får la ställning lill. Under långtidsbudgelperio­den redovisas de förväntade besparingarna vid tullverket till följd av datoriseringen.

Allmänna bidrag till den kommunala sektorn

Anslaget omfattar skatteutjämningsbidrag till kommuner och landsting, bidrag till kommuner med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen saml bidrag till kommuner och landsting med an­ledning av avskaffandet av den kommunala garantibeskattningen m. m.

Del allmänna bidraget utgör ell ekonomiskt stöd till kommunerna utan förbehåll beträffande användning och utan koppling lill viss verksamhet. Syftet med skatteutjämningsbidraget är atl minska de ekonomiska skillna­derna mellan kommunerna som uppslår lill följd av olika förutsättningar vad avser kostnader och skattekraft. Bidraget bör också leda lill att skillna­derna i skattesats minskas.

Skatteutjämningsbidraget utgår dels som ell ordinarie bidrag, dels som     61

 

elt extra skatteutjämningsbidrag. Genom del ordinarie skatleuljämnings-   Prop. 1988/89:150

bidraget garanteras kommunerna och landstingskommunerna ett visst   Bilaga 1.2

skalleunderlag i skattekrona per innevånare (skattekraft) i förhållande till

riksgenomsnittet. Extra skatteutjämningsbidrag utbetalas tlll kommuner

som av olika skäl har kommit i ekonomiska svårigheter. Bidrag ges även

till kommuner i skogslänen och Gotlands kommun som kompensation för

avskaffandet av statsbidraget till kollekliv landsbygdstrafik. Elt särskilt

extra skatteutjämningsbidrag lill

slöd kan även utgå inom ramen för

kommuner som vidtar förebyggande åtgärder mot jordskred m. m. Över­gångsvis ges extra skatteutjämningsbidrag till kommuner utom skatte-uljämningssyslemd som får ett påtagligt skattebortfall tlll följd av att beskattning i ulbokommun slopas.

Skatteuljämningsbidragds utveckling påverkas fömtom av skattesals-ändringar, dels av utvecklingen av det egna skatteunderlaget i enskilda kommuner eller landstingskommuner i förhållande till genomsnittet i ri­ket, dels av en förändring av medelskaltekraflen. Skatteuljämningsbidra-gets storlek beräknas utifrån resp. kommuns och landstingskommuns skat­tesats. Den skallesats som används vid beräkning är maximerad till 16 kr/skr för kommunerna, 13:50 kr/skr för landstingen och lill 29:50 kr/skr för de kommuner som inte ingår i landsting. Gmndgarantin som fastställs i lag, kompletteras med tillägg eller avdrag för kommunernas och lands­lingens ålderssimktur saml för kommunernas sociala stuktur. Tilläggen eller avdragen beräknas åriigen och anges i tiondels procent av medelsskat-lekraften. I beräkningarna för långlidsbudgetperioden antas inga syslem-förändringar vad gäller bidragen lill det kommunala verksamhetsområdet.

62

 

 

 

 

 

7. Utbildningsdepartementet Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå						Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2
	89/90	Förändring till				Procen­tuell föränd­ring 1989/90 1990/91		Genom­snittlig procen­tuell föränd­ring 1989/90-1993/94
		90/91	91/92	92/93	93/94
Totala utgifter därav Obligatoriska skolväsendet Gymnasiala skolor Högre utbildning, forskning m. m. Studiestöd	48022 18041 6076 10 560 5 937	-341 -830 +  74 +  39 + 332	+ 65 -293 +  30 +  60 + 229	-119 - 61 -162 +  60 +  27	+ 190 + 127 -232 + 180 + 116	-0,7% -4.6% + 1,2% + 0,4% + 5,6%		-0,1% -1,5% -J,4% + 0,8% + 2,8%

Till utbildningsdepartementets verksamhetsområde hör ungdomssko­lan, den grundläggande högskoleutbildningen, forskningen och forskarut­bildningen, vuxenutbildningen, studiesociall slöd, kultur samt massmedi­erna.

Ungdomsskolan

Staien svarar för knappt hälften av kostnaderna för del obligatoriska skolväsendet i form av skolledar- och lärarlöner. Resterande kostnader faller på kommunerna. För vissa skolformer — sameskolan och special­skolan — svarar staten för samtliga kostnader.

De viktigaste utgiftsstyrande faktorema för gmndskolebidragd i löpan­de priser är — fömtom löneutvecklingen och antalet elever — den genom­snittliga undervisningsskyldighden för lärarna. Genom att utbetalningen av statsbidraget fördelas på förskott och slutreglering är belastningen på statsbudgeten regelmässigt skild från vad kommunerna är berättigade till i statsbidrag för ett visst läsår. Under långlidsbudgetperioden minskar anta­let elever i gmndskolan (7—15 år) med ca 3,4%. Det innebär all utgiflema i fasla priser sjunker under perioden.

I propositionen (1988/89:4) om skolans utveckling och styrning behand­las bl.a. styrnings- och inflylandefrågor, pedagogiskt utvecklingsarbete inom gmndskolan, läromedelssituationen och specialpedagogiska frågor i skola och lärarutbildning. Förslagen kommer all påverka utvecklingen inom gmndskolan under långtidsbudgelperioden. I varje kommun skall del finnas en av kommunfullmäktige anlagen skolplan för de skolformer som kommunen är huvudman för. Skolplan skall upprättas och antas minst vart tredje år. Av skolplanen skall särskilt framgå de åtgärder kom­munen avser vidta för all för skolan uppsatta mål skall uppnås, bl. a vad gäller lokaler, läromedel och skolmåltider.

Målsättningen för gymnasieskolan är all alla ungdomar under 20 år skall erbjudas en plats i gymnasieskolan. Gymnasieskolans dimensionering re-

63

 

laieras lill antalet 16-åringar dvs. majoriteten av de sökande resp. budgel- Prop. 1988/89:150 år. Antalet 16-åringar minskar under perioden från 110800 innevarande Bilaga 1.2 år till 97 100 år 1993. Antalet intagningsplatser inom gymnasieskolans ram minskas i motsvarande mån som regeringen redovisat i årets budgetpropo­sition. 1 avvaktan på resultatet av den analys som redovisats i årets budgetproposition av lilla ramens utbildningsutbud förutsätts nu samma antal platser inom denna ram dvs. i sådana specialkurser som för tillträde kräver tidigare gymnasial utbildning, praktik eller viss ålder, som föresla­gits för budgetård 1989/90 (32 450).

Kostnaderna för gymnasieskolan styrs — förutom av planeringsramarna och antalet elever — främst av löneutvecklingen, lärarnas undervisnings­skicklighet, utbildningarnas art och limplanernas utformning. Den för­söksverksamhet med treåriga yrkesinriktade studievägar som startats inne­varande budgetår och som i budgetpropositionen för 1989/90 föreslagits ökas lill 10000 platser skall enligt riksdagens beslul pågå lill och med budgetåret 1990/91.

Statsbidrag utgår fr.o.m den 1 juli 1983 till vissa kommunala åtgärder för ungdomar under 18 år som efler grundskolan inte genomgår reguljär utbildning eller har fast arbete. Utgifterna styrs av antalet ungdomar som blir föremål för dessa åtgärder. Antalet ungdomar i de olika delarna av åtgärderna varierar. Utgångspunkten för medelsberäkningen i årets bud­getproposition är att 28 900 ungdomar beräknas omfattas av uppföljnings­program, 18 200 beräknas inneha ungdomsplats och 9 100 beräknas delta i utbildningsinslag. 1 avvaktan på resultatet av den översyn som pågår av de olika åtgärderna inom kommunernas uppföljningsansvar beräknas oför­ändrad dimensionering under perioden.

Vu.xenutbildning

Vuxenutbildningen inom ulbildningsdeparlemenlels område ges i olika former: kommunal utbildning för vuxna (komvux), grundutbildning för vuxna (grundvux), vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (sär­vux), den statliga vuxenutbildningen, studieförbunden, svenskundervis­ning för vuxna invandrare, folkhögskolor, central kursverksamhet och kontakttolkutbildning.

Tilldelningen av statsbidrag till komvux, grundvux och särvux styrs av en riksram för timlilldelning. Totalramen uppgår för budgetåret 1989/90 till 3 979 800 undervisningstimmar och anslagels storlek till 1,2 miljarder kr. Ulbildningsvolymen förväntas inte förändras under långtidsbudgetpe­rioden.

Studieförbunden bedriver förutom sludiecirkelverksamhet omfattande kulturverksamhet. Del totala statliga bidraget som för budgetåret 1989/90 beräknas lill 1,1 miljarder kronor bestäms av beräknad omfattning av slu­diecirkelverksamheten för dl visst budgetår tillsammans med en uppräk­ning av anslaget med en för varje budgetår fastlagd bidragsprocent.

Undervisning i svenska för invandrare (sfi) syftar till att ge grundläggan­
de kunskaper i det svenska språket. Statsbidrag utgår lill kommunerna för
grund-sfi enligt elt elevbaserat statsbidragssystem som skall täcka de ge-

 

nomsnitlliga kostnaderna för kommunerna. Statsbidrag utgår lill stiidie-   Prop. 1988/89:150 förbunden för deras verksamhet med påbyggnads-sfi med dl fast bidrag   Bilaga 1.2 för varje studietimme. Slalsbidragsutvecklingen styrs av dels den allmän­na kostnadsutvecklingen dels av förändringar i invandringens omfattning. Anslaget för budgetåret 1989/90 uppgår lill 332 milj. kr.

Huvuddelen av statsbidraget till folkhögskolorna utgår i form av ett allmänt bidrag. Detta bidrag beräknas med hänsyn till antalet elevveckor under verksamhetsåret och en viss angiven lärariön. Statsbidraget för de enskilda skolorna regleras i efterhand utifrån faktiska lärarkoslnader. Det totala antalet elevveckor för vilket statsbidrag kan utgå fastläggs årligen i regeringens budgetproposition. För budgetåret 1989/90 beräknas bidraget lill folkhögskolor lill 565 milj. kr. Folkhögskolan är föremål för utredning. Uppdraget omfattar bl.a. all konstruera elt nytt statsbidragssystem.

Högre utbildning, forskning m.m.

De dominerande ulgiftsslyrande faktorerna för den grundläggande hög­skoleutbildningen, exkl. kommunal högskoleutbildning, utgörs dels av de planeringsramar i form av nybörjarplatser som årligen fastställs av riksda­gen, dels utbildningens längd, kostnaderna per utbildningsplats samt kringkostnader såsom administration vid högskoleenheterna m.m. Dessa faktorer genererar ca 85% av de totala utgifterna. För driften av den kommunala högskoleutbildningen lämnar staten bidrag lill kommuner öch landstingskommuner.

Antalet gymnasiestuderande förväntas sjunka under perioden. Antalet pensioneringar bland de högskoleutbildade i den yrkesverksamma delen av befolkningen kommer atl stiga successivt. Med utgångspunkt i dessa förändringar utreds för närvarande högskolans framlida dimensionering.

I proposition (1988/89:65) Om formerna för högskolepoliliken föieslås att riksdagen fr.o.m. budgetåret 1990/91 skall besluta om treåriga ekono­miska ramar för högskolans utbildning och forskning. Medel för grundläg­gande högskoleutbildning föreslås bli anvisade högskolevis under ett sam­lat anslag fr.o.m. budgetåret 1993/94. Vidare föreslås all fr.o.m. samma budgetår medel för forskning och forskarutbildning anvisas fakulldsvis under ell anslag till vart och elt av universiteten och lill de högskolor som har fakulletsorganisation. Från och med budgetåret 1993/94 föreslås även en övergång till s. k. ramanslag, vilket ger möjligheter till såväl anslagsspa­rande som anslagskredit. I propositionen föreslås även all anslagen för högskolans lokaler på sikt skall utformas så att man vid varje universitet och högskola bättre skall kunna väga kostnader för lokaler mot andra kostnader för verksamheten.

Anslagen till forskarutbildning och grundforskning uppgår budgetåret
1989/90 lill sammanlagt ca 5 miljarder kronor. Huvuddelen avser anslag
som går direkt till högskolan. Av resterande medel fördelas merparten via
forskningsrådsorganisationen inom utbildningsdepartementets verksam­
hetsområde. Därtill kommer vissa forskningsinstitut, internationellt forsk­
ningssamarbete m.m. Regeringens avsikt är atl en forskningsproposition     65

5   Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2

skall läggas fram i februari 1990. Denna proposition skall, i likhet med   Prop. 1988/89:150 tidigare forskningspolitiska propositioner, bl.a. behandla resursutveck-   Bilaga 1.2 lingen under en treårsperiod, dvs 1990/91 — 1992/93.

Studiestöd

Utgifterna för studiesociall stöd styrs framför allt av antalet studerande på gymnasie- och högskolenivå saml basbeloppels storlek. Beträffande studie­hjälpen beräknas för långlidsperioden en minskning av elevantalet och en därmed sammanhängande utgiftsminskning om ca 7,5% på anslaget (150 milj. kr.). Anslaget för studiehjälp uppgår budgetåret 1989/90 lill 2 miljar­der kronor. I del treåriga budgetdirektiv som gavs till centrala studiestöds­nämnden (CSN) våren 1988 fick CSN i uppdrag all under långlidsperio­den 1990/91 —1992/93 ägna särskild uppmärksamhet åt studiehjälpssysle­met. CSN skall lämna en samlad bedömning av hur studiehjälpssyslemet fungerar och föreslå de åtgärder som kan föranledas av denna bedömning.

Riksdagen fattade våren 1988 beslul om ell nytt studiemedelssystem som i hög grad påverkar utgifter och inkomster under långtidsperioden. De nya studielånen finansieras inte över statsbudgeten ulan via riksgälds­konloret, vilket kraftigt minskar utgifterna för studiemedel på statsbudge­ten. Studiemedelsanslagd minskar 1989/90 lill ca 2,1 miljarder kronor. De direkta statsutgifterna för lånedelen begränsas lill ränte- och avskrivnings-kostnader. Inga avgörande förändringar under perioden beräknas beträf­fande sluderandeanlal. Den totala kostnaden för studielånen är beroende av dels hur många studerande som upptar studielån, dels hur mycket varje studerande lånar. Den kraftigt höjda bidragsdelen i det nya studiemedels­systemet beräknas leda lill en minskad lånebenägenhet, men storleksord­ningen är svår att beräkna. Räntan på studielån är knuten lill statens upplåningskoslnader och skall fastställas av regeringen en gång om året. Ränteinkomsterna är således beroende av ränteutvecklingen för statens upplåning. Låneälerbetalningen är knuten lill individens löneutveckling. Återbetalningen skall ske med 4% av den ålerbdalningsskyldiges inkomst. Härigenom kommer återbetalningen atl påverkas av samhällets löneut­veckling.

Anslaget till vuxensludiestöd m.m. finansieras av en särskild vuxenut­bildningsavgift som f.n. är 0,27% av lönesumman. För budgetåret 1989/90 uppgår anslaget lill 1,2 miljarder kronor. Förutom vuxensludie-stödsanslagd finansierar avgiften också timersättning vid vissa vuxenut­bildningar, bidrag lill de fackliga organisationernas centrala kursverksam­het och till en del anslaget Bidrag till studieförbunden. Vuxenstudieslöds-anslagd innefattar ell särskilt vuxensludiestöd för längre studier, kort­lidsstudiestöd och medel för uppsökande verksamhet på arbetsplatser. Intäkterna från vuxenulbildingsavgiflen är beroende av löneutvecklingen. Under de senaste åren har intäkterna ökat med mellan 8 och 11 proceni per år. CSN har våren 1989 fått i uppdrag att göra en särskild översyn av det särskilda vuxensludiestödd.

66

 

Kultur- och mediefrågor                                                  Prop. 1988/89:150

Inom kulturverksamheten anslås medel till centrala och regionala myndig- "''S - heter och institutioner, organisationer och föreningar m. fl. inom område­na teater, dans, musik, bibliotek, bildkonst, konsthantverk, arkiv, museer och utställningar samt till konstnärsslöd och samekulturen. Utgifterna styrs huvudsakligen av löne- och prisutvecklingen. Kullurinslitutionema finansierar en del av sin verksamhet genom inkomster från entréavgifter m.m. Särskilda lotterimedel och forskningsmedel utgör också en del av finansieringen av kulturinsatserna.

För alt främja förnyelse och utveckling i kulturiivel kommer kulturom­rådet att förstärkas med 300 milj. kr. under budgetåren 1989/90 — 1991/92. Insatserna skall inriktas på all förbättra konstnärernas villkor, på all öka barns och ungdomars möjligheter att möta kultur och på atl stärka kulturlivet i hela landet. Under treårsperioden skall också genomföras ell omfattande översynsarbete inom kulturområdet. Målsättningen är atl det­ta bl. a. skall resultera i särskilda satsningar för fortsatt uppbyggnad av den regionala kulturverksamheten med början budgetåret 1990/91 och all åtgärder för atl förbättra konstnärernas arbetsvillkor kommer all behand­las inför budgetåret 1991/92. Insatserna för all öka barns och ungdomars möjligheter att möta kultur kommer all ske främst inom arbetet med kultur i skolan.

Inom medieområdet är stöden lill dagspressen den största utgiften på statsbudgeten. Förslag om förändrat bidragssystem för dagspresstödet pre­senterades hösten 1988 i belänkandet (1988:48) Reformerat presstöd. Betänkandet remissbehandlas. Sveriges Radio-koncernens verksamhet fi­nansieras med TV-avgiftsmedel. Avgiften är kopplad till innehav av TV-mottagare. Även de kostnader som televerket och radionämnden har med anledning av Sveriges Radios verksamhet bekostas med TV-avgiftsmedel. Undantagen från avgiftsfinansiering är programverksamheten för utlan­det, som finansieras över statsbudgeten. Influtna TV-avgiftsmedel förs omedelbart över till räntebärande räkning hos riksgäldskontorei. Riksda­gen fastställer årligen vilka belopp som får rekvireras från kontot. Därut­över får för Sveriges Radio-koncernens räkning rekvireras medel för kosl­nadskompensalion enligt särskilda regler. Avgiftshöjningar görs löpande för all läcka ökade kostnader för rundradiorörelsen.

67

 

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

8. Jordbruksdepartementet

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

 

 

 

		Förändi	ing till			Procen­tuell föränd-	Genom­snittlig procen-
	89/90	90/91	91/92	92/93	93/94
						ring	tuell
						1989/90	föränd-
						1990/91	ring 1989/90- 1993/94
Totala utgifter	3546	-25	-60	0	0	-0,7%	-0,6%
därav
Jordbrukets ratio-
nalisering	498	-20	-60	0	0	-4,0%	-4,3%
Jordbruksprisregi.	1 149	0	0	0	• 0	0,0% .	0,0%
Utbildning och
forskning	946	-  2	0	0	0	-0,2%	-0,0%

Till jordbruksdepartementet hör frågor rörande jordbruk, skogsbruk, fiske, trädgårdsnäring och rennäring samt högre utbildning, forskning och försök för dessa näringar, livsmedelsberedskap, djurskydd, djurens hälso-och sjukvård, livsmedelskontroll och utsädeskontroll samt jakt och viltvård.

Den framtida jordbrukspolitiken

Huvudfrågorna för jordbruksdepartementet under de kommande åren kommer att vara arbetet med en omläggning av den svenska jordbruks-och livsmedelspolitiken och strävan alt förbättra livsmedlens kvalitet.

Regeringen redovisade i oktober 1988 i proposition om vissa ekono-miskpoliliska åtgärder m.m. (prop. 1988/89:47, bil.2) behoven av en reformering av livsmedelspolitiken. Den nuvarande politiken känneteck­nas av en låg grad av måluppfyllelse. Samtidigt bidrar den till inflation och begränsar tillväxtmöjligheterna i ekonomin. Regeringen har därför tillkal­lat en parlamentarisk arbetsgrupp med uppgift alt utforma förslag till en ny livsmedelspolitik fr.o.m. år 1990. Reformarbetet skall utgå från ett sänkt gränsskydd med hänsyn lill GATT, minskning eller avveckling av de interna regleringarna och utvecklingen av nya medel för att nå de olika livsmedelspolitiska målen, främst de beredskapsmässiga, regionalpolitiska och miljömässiga målen. Vidare skall målen preciseras.

Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område m. m.

Inom ramen för den existerande jordbmksprisregleringen fastställs priser­na på jordbruksprodukter av statsmakterna, vanligtvis gmndade på förslag från slalens jordbruksnämnd, efler atl nämnden haft överläggningar med jordbruksnämndens konsumentdelegation och lantbmkarnas förhandligs-delegation. Dessa priser upprätthålls genom ett gränsskydd och andra

68

 

marknadsreglerande åtgärder. Prisstödet betalas alltså huvudsakligen via Prop. 1988/89:150 priserna, d. v. s. av konsumentema. Ett undantag härifrån utgör de år 1973 Bilaga 1.2 införda livsmedelssubventionerna. Utgifterna för livsmedelssubventioner­na styrs av enskilda beslul som fattas av statsmakterna saml av konsumtio­nen av livsmedel. Kostnaderna för livsmedelssubventionerna föreslås 1989/90 minska med 1 756 milj. kr. Över statsbudgeten utgår budgetåret 1989/90 för prisreglerande åtgärder ylleriigare 435 milj. kr. som särskild låginkomstsatsning samt — under vissa förutsättningar — ca 200 milj. kr. som statens delansvar för överskottsarealen.

Marknadsregleringen finansieras av införselavgiftsmedel, interna avgif­ter inom regleringssystemet och stalsbudgdmedel.

Miljöfrågor inom jordbruket m. m.

Riksdagen beslutade ijuni 1988 om miljöförbättrande åtgärder i jordbm­ket m.m. (prop. 1987/88:128, JoU 24, rskr. 374), vilka bl.a. medför att 230 milj. kr. satsas fr.o.m. den I juli 1988 t.o.m. 30 juni 1991 på bidrag lill utbyggnad av gödselvårdsanläggningar, försöks- och utvecklingsverk­samhet rörande slallgödselhanlering och fånggrödor samt nalurvårdsålgär-der i odlingslandskapet. Vidare har regeringen uppdragit ål lantbmkssty­relsen atl lämna förslag till åtgärder för att ytteriigare minska bekämp­ningsmedelsanvändningen efter 1990. Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 1989. Lantbmksstyrelsen har till följd av riksdagsbeslutet bl.a. fått i uppdrag all senast den 1 april 1990 inkomma med ett förslag till eventuellt reviderat åtgärdsprogram för miljöförbättrande åtgärder i jord­bruket.

1 syfte att minska användningen av handelsgödsel och bekämpningsme­del erläggs särskilda avgifter vid omsättning eller ianspråktagande inom landet av bekämpningsmedel saml för försålda och importerade kvantite­ter kväve och fosfor för växtnäringsändamål. Genom avgiftshöjningen den I juli 1988 fördubblades avgiftsnivån. För budgetåret 1988/89 och 1989/90 har inkomsterna beräknats till 153 resp. 176 milj. kr. Hänsyn har då tagits till alt intensiteten i användningen av bekämpningsmedel och handelsgödsel kommer all dämpas. Det ligger i sakens natur atl det uttala­de målet, att minska användningen av gödsel och bekämpningsmedel, innebär atl avgiftsinkomsterna bör minska.

Skogsbruks- och flskefrågor

En utgångspunkt för skogspolitiken är atl åstadkomma en skogsproduk­
tion som möjliggör en långsiktig bmltoavverkning av åtminstone 75 milj.
m'sk. Dämlöver skall strävan vara atl öka produktionen ylleriigare i den
mån detta är möjligt och lämpligt med hänsyn lill andra viktiga samhälls­
mål. De senaste beräkningarna av virkesbehovet och den långsiktiga möjli­
ga avverkningen visar att 1979 års beslut om skogsproduktionens omfatt­
ning kan ligga fast.                                                                          69

 

Skogsvårdsavgiften betraktas som skogsägarnas bidrag till de allmänna    Prop. 1988/89:150 insatserna i vid mening för det svenska skogsbmket. Avgiften skall betalas    Bilaga 1.2 för jordbruksfastighet som vid fastighetstaxering åsalts delvärdd skogs­bruksvärde. Avgiften är avdragsgill. För budgetåren 1988/89 och 1989/90 beräknas inkomsterna från avgiften till 460 milj. kr. vardera år.

Fiskpriserna regleras, i likhet med vad som gäller för jordbmksproduk­ter, efter överläggningar mellan företrädare för konsumenterna och för fiskenäringen. Till följd av de förändringar som skett för svenskt fiske sedan den nuvarande prisregleringen på fisk infördes har regeringen beslu­tat att en översyn skall göras av prisregleringen. Utvärderingen skall ligga lill grund för eventuella förslag lill förändringar av systemet. Utrednings­uppdraget omfattar också en förutsättningslös översyn av den statliga administrationen på fiskets område som bl.a. omfattar fiskeristyrelsen, fiskerinämnderna och statens jordbruksnämnd.

Utbildning och forskning m.m.

Forskning, försök och högre utbildning för de areella näringarna bedrivs främst vid Sveriges lantbruksuniversitet och med stöd av skogs- och jord­brukets forskningsråd.

Under perioden kommer en utvärdering av Sveriges lantbruksuniversi­tet all ulföras. Utvärderingen syftar i huvuddrag lill att undersöka om dels universitetets anslagsmedel utnyttjas effektivi, dels om den forskning, utbildning, m. m. som bedrivs görs i samklang med samhällets ambitioner och önskemål.

70

 

Prop. 1988/89:150 Bilaga 1.2

9. Arbetsmarknadsdepartementet

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

 

		Förändring till				Procen-	Genom-
						tuell	snittlig
	89/90	90/91	91/92	92/93	93/94	föränd­ring 1989/90 1990/91	procen­tuell föränd­ring 1989/90-1993/94
Totala utgifter	25746	-591	+  1	-68	-84	-2,3%	-0,7%
därav
Arbetsmarknad m.m.	11420	-493	-59	-28	-  7	-4,3%	-1,3%
Arbetslivsfrågor	8 847	-  32	-32	-32	-32	-0,4%	-0,4%
Regional utveckling	1722	-  40	- 4	0	0	-2,3%	-0,6%
Invandring m.m.	3 593	-  26	+ 97	-  7	-45	-0,7%	+ 0,1%

Till arbetsmarknadsdepartementet hör frågor om arbetsmarknad, ar­betsliv, regionalpolitik, invandring och svenskt medborgarskap.

Arbetsmarknad m.m.

Arbetslösheten uppgick lill 1,6% i genomsnitt under år 1988. Långtidsbud­geten har i lågalternativet baserats på ell sjunkande arbetslöshetstal. En förändring av arbetslösheten med en procent under en lid av två månader innebär att utgifterna för arbetslöshetsersättning förändras med ca 680 milj. kr. inom arbetsmarknadsfonden.

Sysselsättningsskapande åtgärder avser främst statliga, kommunala och enskilda beredskapsarbeten saml åtgärder för långlidsarbelslösa och del-lidsarbetslösa. Behovet av beredskapsarbeten är i hög grad avhängigt konjukturutvecklingen och sysselsättningsläget. Det innebär alt verksam­hetens kostnader kan variera kraftigt mellan budgetåren. Avgörande för statsutgifterna inom detta område är dels antalet sysselsällningsdagar, dels kostnaden per sysselsällningsdag. Till kommunall och enskilt beredskaps­arbete av invesleringskaraktär lämnas fr.o.m. den I juli 1986 statsbidrag (grundbidrag) med normall 60% av lönekostnaderna. I stödområdena A och B utgår grundbidragd dock med 70%. De statliga utgifterna för sysselsättningsskapande åtgärder har beräknats till 1,9 miljarder kronor för budgetåret 1989/90. Härtill kommer 850 milj. kr. för statsbidrag lill de inskolningsplatser för ungdomar som regeringen har föreslagit i särskild proposition våren 1989. Della beräknas räcka till ca 9 500 inskolningsplal­ser.

Kontantstöd vid arbetslöshet utgår dels i form av ersättning från erkän­da arbetslöshetskassor, dels i form av kontant arbetsmarknadsstöd till personer som står utanför arbetslöshetsförsäkringen. Statsbidragen till arbetslöshetsförsäkringen finansieras genom arbetsgivaravgifter (95%)

71

 

och genom egenavgifter från arbetslöshetskassorna (5%). Del kontanta    Prop. 1988/89:150
arbetsmarknadsstödet finansieras helt över anslag på statsbudgeten.    Bilaga 1.2

Kostnaderna för arbetsmarknadsutbildningen styrs i första hand av antalet kursdeltagare samt av utbildningens längd och innehåll. Antalet deltagare styr också utgifterna för utbildningsbidragen. Antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildningen och utbildningsbidragets storlek fastställs ge­nom särskilda beslut av stalsmaklerna. Utbildningens innehåll och inrikt­ning bestäms av arbetsmarknadsmyndigheterna.

Arbetslivsfrågor

Arbetslivsområdet innefattar bl.a. verksamheten vid arbetsmarknadsin­stitutet (Ami), lönebidrag och Samhallgruppen. Myndigheterna inom ar­betsområdet är arbelarskyddsstyrelsen med yrkesinspektionerna, arbels­miljöinstitutet och vad gäller AMI och lönebidrag, arbetsmarknadsstyrel­sen.

Lönebidrag lämnas lill arbetsgivare för all öka möjligheten för arbets­handikappade all få arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Inom vissa sektorer kan också dl särskilt introduklionsbidrag lämnas vid anställning av arbetshandikappade. Vidare lämnas bidrag till arbetshjälpmedel. Utgif­terna för dess stödformer beräknas budgetåret 1989/90 uppgå lill ca 3,8 miljarder kronor. Med hänsyn lill del goda sysselsättningsläget antas inga volymökningar av stöden. Utgifterna bestäms av regelsystemet, volym­utvecklingen, dvs. av antalet personer som omfattas av de olika åtgärder­na, samt av lönekoslnadsutvecklingen; De högst subventionerade lönebi­dragen får endast lämnas inom en viss volymram. För bidrag med lägre subvenlionsnivåer hos enskilda företag, kommunala arbetsgivare och af­farsdrivande verk finns däremot ingen antalsmässig begränsning. Tenden­sen under senare år har varit atl den avtalsmässiga ökningen av de lägst subventionerade bidragen har varit svag.

Arbetsmarknadsinstituten har förstärkts med 100 tjänster fr.o. m. inne­varande budgetår. Vidare har riksdagen beslutat (prop. 1988/89:47, bil. 3, FiU 10, rskr. 94) om en ylleriigare förstärkning med 50 ijänsler för särskilda insatser riktade till flyktingar och andra invandrare. Förstärk­ningen och de särskilda insatserna skall även gälla budgetåret 1989/90.

Utgifterna för Samhallgruppen beräknas relativt sett sjunka under peri­oden genom all verksamheten effektiviseras och försäljningsintäkterna ökar. Statsbidraget till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare beräknas ligga på en oförändrad nivå.

Utombudgetära frågor inom arbetslivsområdet

En betydande del av verksamheten inom arbetsmiljöomrädet finansieras
genom arbetarskyddsavgiflen (f n. 0,35%). Av de medel som flyter in
används 8,7% för arbeiarskyddsstyrelsens, yrkesinspektionens och arbels-
miljöinstilutets verksamhet, 54,3% används för att finansiera samhällets
bidrag till företagshälsovården och återstående del (37%) går till arbels­
miljöfonden.                                                                                    72

 

Bidraget lill förelagshälsovården utgår per ansluten sysselsatt med en    Prop. 1988/89:150 arbetstid om minst 15 limmar per vecka samt med speciella tillägg för   Bilaga 1.2 nyanslutria företag och småföretag. Bidragels storiek faställs genom sär­skilda regeringsbeslut varje år. Förelagshälsovårdens framlida utbyggnad, bidragssystemels utformning saml anpassnings- och rehabilileringsverk-samheten är f n. föremål fören översyn.

Arbdsmiljöfondens medel disponeras för en lång rad olika ändamål. Medlen disponeras dels genom särskilda regeringsbeslut (regionala skydds­ombud, MBL-medel, bidrag till finansiering av arbetsmiljöinstilulets och arbetslivscen