Mästarbrev för hantverkare

Proposition 1994/95:228

Regeringens proposition

1994/95:228

Mästarbrev för hantverkare

Prop.

1994/95:228

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 18 maj 1995

Ingvar Carlsson

Sten Heckscher

(Näringsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Mästarbrev är ett kompetensbevis som far tilldelas förtjänta och skickliga
hantverkare i ett visst yrke. I propositionen läggs fram förslag till en lag
om mästarbrev för hantverkare. Enligt förslaget far regeringen rätt att
meddela föreskrifter om mästarbrev. Vidare föreslås att regeringen skall
fa överlämna till en eller flera hantverksorganisationer att pröva frågor
om att utfärda och återkalla mästarbrev. Ett sådant överlämnande kräver
att organisationen bedöms kunna utföra uppgifterna sakligt och opartiskt
samt även i övrigt på ett sådant sätt att mästarbrevens anseende som kom-
petensbevis upprätthålls.

Företagarnas Riksorganisation och Sveriges Hantverks- och Småföretag
har nyligen till regeringen anmält att de avser att ombilda det nuvarande
Sveriges Hantverksråd till ett organ där alla rikstäckande organisationer
med hantverksanknytning kan delta på lika villkor.

I propositionen uttalar regeringen sin avsikt att överlämna åt Sveriges
Hantverksråd att pröva frågor om mästarbrev, under förutsättning att det
ombildade rådet uppfyller lagens krav.

1 Riksdagen 1994/95. 1 samt. Nr 228

Innehållsförteckning

Prop. 1994/95:228

1 Förslag till riksdagsbeslut......................... 4

2 Lagtext...................................... 4

3 Ärendet och dess beredning ....................... 5

4 Bakgrund .................................... 5

4.1 Mästarbrevens ursprung...................... 5

4.2 Hantverksorganisationers rätt att utfärda mästarbrev . . 6

4.3 Nuvarande hantverksorganisationer.............. 6

4.3.1 Företagarnas Riksorganisation ............ 6

4.3.2 Sveriges Hantverksråd.................. 7

4.3.3 Mästarbrevsnämnden................... 7

4.3.4 Sveriges Hantverks- och Småföretag ....... 8

5 Gällande bestämmelser........................... 8

5.1 Mästarbrevskungörelsen ..................... 8

5.2 Gesällbrev............................... 9

5.3 Lagstiftningen i andra länder.................. 9

6 Fortsatt offentligrättslig reglering................... 10

7 Beslut om mästarbrev........................... 12

8 Rätt att utfärda mästarbrev m.m.................... 17

9 Författningskommentar.......................... 18

Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Mästarbrev för hant-
verkare (SOU 1994:53)..................... 21

Bilaga 2 Lagförslag i utredningsbetänkandet Mästarbrev för

hantverkare (SOU 1994:53).................. 22

Bilaga 3 Sammanställning av remissyttranden över betänkan-

det Mästarbrev för hantverkare (SOU 1994:53) .... 23

Bilaga 4 Lagförslag som remitterats till Lagrådet ......... 30

Bilaga 5 Lagrådets yttrande ........................ 31

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 maj 1995 32

Rättsdatablad ..................................... 33

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om
mästarbrev.

Prop. 1994/95:228

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Förslag till lag om mästarbrev för hantverkare

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Mästarbrev är ett kompetensbevis som efter ansökan far tilldelas
förtjänta och skickliga hantverkare i ett visst yrke.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far
meddela föreskrifter om mästarbrev.

3 § Regeringen far överlämna till en eller flera hantverksorganisatio-
ner att pröva frågor om att utfärda och återkalla mästarbrev.

Uppgiften får överlämnas endast till organisationer som bedöms kunna
utföra den sakligt och opartiskt samt även i övrigt på ett sådant sätt att
mästarbrevens anseende som kompetensbevis upprätthålls.

4 § En hantverksorganisation som har rätt att utfärda och återkalla
mästarbrev skall lämna den myndighet som regeringen bestämmer de
upplysningar om sin verksamhet som myndigheten begär.

5 § En hantverksorganisations beslut om att inte tilldela en sökande
mästarbrev eller att återkalla ett mästarbrev far överklagas hos allmän för-
valtningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammar-
rätten.

I fråga om överklagande av en hantverksorganisations beslut tillämpas
bestämmelserna i 23-25 och 30 §§ förvaltningslagen (1986:223).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

3 Ärendet och dess beredning

Regeringen bemyndigade den 22 december 1993 chefen för Kulturdepar-
tementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågor
om rätt att utförda mästarbrev för hantverkare (dir. 1993:142). Med stöd
av bemyndigandet förordnades den 7 januari 1994 rättschefen Marianne
Eliason att vara särskild utredare. Utredningen antog namnet Mästarbrevs-
utredningen (Ku 1994:01).

Bakgrunden till uppdraget var att bl.a. Sveriges Hantverks- och Småfö-
retag till regeringen gjort en framställning om att tillerkännas rätt att ut-
förda mästarbrev samt ett beslut av Konkurrensverket av innebörd att det
nuvarande systemet med att utförda mästarbrev inte är förenligt med kon-
kurrensintresset.

Mästarbrevsutredningen lade i maj 1994 fram betänkandet Mästarbrev
för hantverkare (SOU 1994:53).

Utredningens sammanfattning av betänkandet och dess lagförslag finns
i bilagorna 1 och 2. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning
över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena finns
i bilaga 3.

Under ärendets beredning har överläggningar skett med företrädare för
berörda intressenter.

Företagarnas Riksorganisation och Sveriges Hantverks- och Småföretag
har i en gemensam skrivelse till regeringen i februari 1995 anmält att de
avser att ombilda det nuvarande Sveriges Hantverksråd till ett organ där
alla rikstäckande organisationer med hantverksanknytning kan delta på li-
ka villkor. Uppgiften avses bl.a. vara att utfärda mästarbrev för hantver-
kare.

Frågor om hantverk hör fr o m, den 1 januari 1995 till Näringsdeparte-
mentets ansvarsområde.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 27 april 1995 att inhämta Lagrådets yttrande
över det lagförslag som finns i bilaga 4.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.

Lagrådet har inte haft några erinringar mot förslaget. Lagförslaget i pro-
positionen har dock på några punkter redaktionellt ändrats t förhållande
till det till Lagrådet remitterade förslaget.

4 Bakgrund

4.1 Mästarbrevens ursprung

Genom 1846 års fabriks- och hantverksförordning avskaffades skråväsen-
det. Samtidigt bildades i varje stad hantverksföreningar för att främja
hantverkets förkovran och för att sköta hantverkarnas gemensamma an-
gelägenheter. Rätten att öppna hantverksverkstad och ha gesäller eller lär-

Prop. 1994/95:228

lingar som arbetskraft krävde fortfarande att innehavaren "förvärvat mäs- Prop. 1994/95:228
terskap i yrket". Genom näringsfrihetsförordningen år 1864 infördes i det
närmaste fullständig näringsfrihet; mästerskapsbestämmelsema och skyl-
digheten att tillhöra hantverksföreningar upphörde.

Många hantverksföreningar var dock angelägna om att det skulle infö-
ras lagstadgade kompetensvillkor för den som önskade idka näring. 1936
års hantverkssakkunniga fick till uppgift att utreda bl.a. frågan om upp-
ställande av legala kompetensföreskrifter för rätten att idka hantverk. De
hantverkssakkunniga föreslog år 1939 en långtgående sanering av hant-
verket genom en frivillig kompetensreglering, mästarbrevet, som skulle
kunna tilldelas med stöd av en statlig mästarbrevskungörelse.

Utredningens förslag resulterade i att Kungl. Maj:ts kungörelse
(1940:873) om mästarbrev för hantverksutövare utfärdades. Kungörelsen
ersattes år 1973 av kungörelsen (1973:596) om mästarbrev för hantverks-
utövare.

4.2 Hantverksorganisationers rätt att utfärda mästarbrev

Sveriges Hantverksorganisation (SHO) bildades år 1905 som en av de
första hantverksorganisationema. SHO bötjade år 1916 att anordna mäs-
tarkurser på försök och år 1929 att utfärda egna kompetensdiplom som
benämndes mästarbrev. Genom kungörelsen angående mästarbrev för
hantverksutövare fick SHO rätt att ge ut mästarbrev. I den nya kungörel-
sen om mästarbrev för hantverksutövare tillerkändes Sveriges hantverks-
och industriorganisation (SHIO), i vilken SHO ingick, rätten att tilldela
hantverkare mästarbrev.

SHIO gick år 1978 samman med Familjeföretagens förening. Kungörel-
sen ändrades därför på så sätt att Sveriges hantverks- och industriorgani-
sation - Familjeföretagen (SHIO-Familjeföretagen) fick rätt att utfärda
mästarbrev (SFS 1979:42).

Kungörelsen ändrades på nytt år 1987 då rätten att utfärda mästarbrev
överfördes till Småföretagens Riksorganisation (SFS 1987:57) och år
1991 då rätten överfördes till Företagarnas Riksorganisation (SFS
1991:954).

Även sistnämnda ändringar föranleddes av organisationsförändringar
och namnändringar hos de berörda organisationerna.

4.3 Nuvarande hantverksorganisationer

4.3.1 Företagarnas Riksorganisation

Småföretagens Riksorganisation och Företagareförbundet bildade i juni
1990 Företagarnas Riksorganisation (FR). FR är enligt sina stadgar en
ideell näringspolitisk organisation, partipolitiskt obunden, som skall verka
för enskild företagsamhet grundad på marknadsekonomi under socialt an-
svar bl.a. genom att slå vakt om enskild äganderätt, näringsfrihet, fri kon-
kurrens och rättssäkerhet. Organisationen skall främja yrkesutbildning och
yrkesskicklighet inom hantverk och andra näringsgrenar. $

Riksorganisationen är uppbyggd dels av distrikt som företräder anslutna Prop. 1994/95:228
lokalföreningar, dels av branschförbund, som inom riksorganisationen fö-
reträds av ett representantskap. Organisationens beslutande organ är kon-
gress och riksstyrelse.

Medlemskap i organisationen kan enligt stadgarna ges till företagare
och andra enskilda personer som delar organisationens grundläggande
värderingar. Företagaren blir medlem i en lokalförening eller, i kommuner
där lokalföreningar saknas, direkt i distriktet.

Riksorganisationen företräds av riksstyrelsen som har sitt säte i Stock-
holm. Styrelsen utgörs av ordföranden, vice ordföranden och ytterligare
18 ledamöter.

Organisationen har 66 000 direktanslutna och ytterligare 30 000
branschanslutna företag.

4.3.2 Sveriges Hantverksråd

Sveriges Hantverksråd, som före den 1 juli 1994 hette Centrala Hantverks-
rådet, bildades år 1983 av SHIO-Familjeföretagen efter att statsmakterna
avvisat tanken på att bilda en statlig hantverksorganisation men förklarat
sig villig att stödja privata initiativ. Rådet, som finns i Leksand och
organisatoriskt hör till FR, har till huvuduppgift att initiera, stimulera,
stödja samt bevaka insatser inom hantverkssektom i Sverige. Sedan april
1991 handlägger Hantverksrådet samtliga ansökningar av mästarbrev på
uppdrag av FR.

Hantverksrådet har en styrelse med sex ordinarie ledamöter varav tre
ledamöter är utsedda av FR och en vardera av Stiftelsen Hantverksfräm-
jandet, Branschförbundens representantskap och Närings- och teknikut-
vecklingsverket (NUTEK). Både Stiftelsen Hantverksfrämjandet och
Branschförbundens representantskap är organ knutna till FR.

Som tidigare nämnts avser Företagarnas Riksorganisation och Sveriges
Hantverks- och Småföretag (se avsnitt 4.3.4) att ombilda Hantverksrådet,
varvid de två organisationerna skall delta på lika villkor i verksamheten
och även medge att andra rikstäckande hantverksorganisationer kommer
att kunna delta.

4.3.3 Mästarbrevsnämnden

Bestämmelser om Mästarbrevsnämnden finns i kungörelsen om mästar-
brev för hantverksutövare. Nämnden består av fyra ledamöter och fyra er-
sättare. Två av ledamöterna utses av NUTEK, varav en skall vara nämn-
dens ordförande, en av Konsumentverket och en av styrelsen för FR.
Nämndens kansli finns i Leksand där man har lokaler gemensamma med
Sveriges Hantverksråd. På kansliet finns bl.a. en sekreterare som arbetar
på uppdrag av både nämnden och Hantverksrådet.

Mästarbrevsnämnden utreder kvalifikationerna hos dem som söker
mästarbrev. På grundval av denna utredning tillstyrker eller avstyrker
nämnden ansökningar. Nämnden har kontinuerlig kontakt med yrkesför-
bund och branschorganisationer och i samverkan med dem tar nämnden

fram aktuella provbestämmelser för mästarbrev och reviderar bestämmel- Prop. 1994/95:228
serna. Nämnden skapar normer och riktlinjer för vilka kunskaper som
krävs i t.ex. bokföring och kalkylering (kostnads- och prisberäkning).
Vidare vidtar nämnden åtgärder mot vilseledande marknadsföring t.ex.

om någon i annonsering felaktigt uppgett sig ha ett mästarbrev.

4.3.4 Sveriges Hantverks- och Småföretag

Sveriges Hantverks- och Småföretag (SHS) är en sammanslutning av lo-
kala föreningar för hantverks- och småföretag inom enskilt näringsliv. Or-
ganisationen bildades den 28 september 1991, men bygger på erfarenheter
och traditioner från f.d. SHIO och Småföretagens Riksorganisation. Mål-
sättningen är att SHS skall arbeta partipolitiskt obundet i förtroendefullt
samarbete med myndigheter, bransch- och yrkesföreningar samt andra or-
ganisationer. Organisationen skall också verka för en enskild företagsam-
het grundad på marknadshushållning under socialt ansvar och därigenom
slå vakt om ekonomisk frihet, enskild äganderätt och rättssäkerhet. SHS
skall enligt sina stadgar särskilt värna om de minsta hantverks- och
småföretagen, främjayrkesutbildning och yrkesskicklighet samt skapa för-
ståelse för småföretagens betydelse för landets ekonomi och för en me-
ningsfull sysselsättning samt arbeta för att skatteregler och övrig lagstift-
ning far sådan utformning att småföretagen kan bestå och utvecklas.

Årsmötet är riksorganisationens beslutande organ. Det utgörs av ombud
för anslutna lokalföreningar. Riksstyrelsen, som leder och övervakar orga-
nisationens verksamhet, består av organisationens ordförande, vice ordfö-
rande samt ytterligare fyra ordinarie ledamöter valda av årsmötet.

Till organisationen är omkring 30 föreningar och 5 branschförbund an-
slutna, vilket enligt SHS motsvarar drygt 7 000 företag.

5 Gällande bestämmelser

5.1 Mästarbrevskungörelsen

Enligt 1 § kungörelsen om mästarbrev far mästarbrev tilldelas förtjänta
och skickliga hantverksutövare i ett visst yrke. Det är FR som beslutar
om tilldelande av mästarbrev efter yttrande från Mästarbrevsnämnden.

Mästarbrev far enligt 4 § tilldelas den som inte har förvaltare enligt 11
kap. 7 § föräldrabalken, har arbetat i minst sex år i det yrke som mästar-
brevet avser, har förvärvat skicklighet och erfarenhet samt har kunskaper
i kalkylation och bokföring. Möjlighet finns för organisationen att efter
framställning av Mästarbrevsnämnden tilldela någon mästarbrev trots att
denne inte uppfyller de föreskrivna villkoren.

Enligt 7 och 8 §§ far organisationen, efter tillstyrkan av Mästarbrevs-
nämnden, återkalla ett mästarbrev. Detta far ske, om innehavaren av bre-
vet i utövande av sitt yrke gjort sig skyldig till brottsligt förfarande, visat
uppenbar vårdslöshet eller bristande skicklighet eller om han inte uppfyl- j

ler de särskilda villkor som föreskrivs för tilldelande av mästarbrev. Detta

är enligt FR mycket ovanligt och kan endast komma i fråga om någon in- Prop. 1994/95:228
nehavare sysslat med olagliga affärer, haft "svart" arbetskraft eller fatt ett
flertal anmälningar mot sig på grund av dåligt utförda arbeten.

Organisationen far enligt 10 § ta ut avgift vid ansökan om och tilldelan-

de av mästarbrev. Mästarbrevsnämnden fastställer avgifterna.

Enligt 11 § kan den som obehörigen utger sig för att inneha mästarbrev
dömas till böter, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Organisationens beslut att avslå en ansökan om mästarbrev eller att
återkalla mästarbrev kan överklagas till NUTEK. Mot verkets beslut i ett
sådant ärende far talan inte föras.

De senaste tio åren har det utfärdats mellan 142 och 333 mästarbrev per
år inom ett 80-tal olika hantverksyrken. En viss nedgång har skett de se-
naste åren.

5.2 Gesällbrev

Gesällbrevet är ett kompetensbevis som erhålls efter avlagt gesällprov.
Någon författning som reglerar utfärdandet av gesällbrev finns inte. FR
har under lång tid även beslutat angående gesällbreven men SHS har ny-
ligen börjat utfärda egna gesällbrev.

Under FR:s handläggning hanteras gesällbreven på så sätt att bransch-
förbunden föreslår bestämmelser för proven. Mästarbrevsnämnden beslu-
tar om provbestämmelsema samt vilken längd på utbildningen som skall
krävas, tre eller fyra år. Provet avläggs under senare delen av utbildning-
en och kontrolleras och granskas av respektive branschorganisation. An-
sökan om gesällbrev, granskningsprotokollet och intyg om utbildning skic-
kas till Mästarbrevsnämndens kansli som sköter den praktiska hanteringen
av FR:s gesällbrev. Brev kan därefter utfärdas av FR.

Själva utdelandet av gesällbrevet sker ofta hos den lokala föreningen
under festligare former. Det utfärdas ca 1 500 gesällbrev per år inom ett
60-tal olika hantverksyrken.

5.3 Lagstiftningen i andra länder

Gesäll- och mästarbrev finns i ett flertal länder i Europa men reglerna
skiljer sig starkt åt. I Tyskland har hantverk hög status och landet har en
mycket välorganiserad hantverkssektor. Hantverksutövare är anslutna till
någon av de ca 45 hantverkskammare som finns i landet. Enligt tysk
hantverkslag far bara personer som är inskrivna i hantverkskamramas
yrkesregister utöva något av de över 100 hantverksyrken som finns för-
tecknade i registret. Gesällbrev krävs för detta. Kraven för att fa gesäll-
och mästarbrev finns reglerade i författningar. Minst tre års utbildning
och godkänt gesällprov krävs för att få gesällbrev. Mästarbrev kan utfär-
das till den som har arbetat minst tre år i sitt yrke efter gesällprovet och
som avlagt mästarprov. Österrikes mästarbrevssystem påminner om det
tyska. I Storbritannien finns olika kompetensbevis för hantverkare, bl.a.
mästarbrev. Systemet styrs inte av författningar. Mästarbrev finns även

i Frankrike.

Av de andra nordiska länderna har endast Norge utvecklat system med
mästarbrev. Reglerna om mästarbrev finns fastslagna i en lag från år
1986. Mästarprovsbestämmelser finns i ca 50 olika yrken. Enligt bestäm-
melser i lagen far endast den som har mästarbrev rätt att kalla sig mästa-
re. Det finns en Mästarbrevsnämnd som handlägger och utfärdar mästar-
brev samt har hand om ett mästarbrevsregister. Nämnden är en offentlig
nämnd med ledamöter från Närings- och Energidepartementet, en arbets-
tagarorganisation och en arbetsgivarorganisation. Nämndens sekretariat
är knutet till en arbetsgivarorganisation. För att fa använda sig av mästar-
titeln skall hantverkaren vara registrerad i mästarbrevsregistret. Finland
har tidigare haft gesäll- och mästarbrev men ersatte dessa år 1972 med
olika yrkesexamina. I Danmark kan den som innehar gesällbrev eller har
likvärdig utbildning enligt 17 § näringslagen kalla sig "mester". Mästar-
titeln är på så sätt skyddad. Traditionellt mästarbrev finns inte.

Prop. 1994/95:228

6 Fortsatt offentligrättslig reglering

Regeringens förslag: Systemet med att utfärda mästarbrev skall
även i fortsättningen regleras i offentligrättslig ordning för att ga-
rantera kvaliteten på mästarbrevet och för att säkerställa det svens-
ka mästarbrevets konkurrenskraft i andra europeiska länder.

Utredningens forslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av remissinstanserna till-
styrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Kammarrätten i Sundsvall
samt alla hantverks- och branschorganisationer som yttrat sig över betän-
kandet delar utredningens uppfattning att en offentligrättslig reglering av
mästarbrevet skall finnas kvar. Statskontoret, Riksrevisionsverket (RRV)
och Konkurrensverket avstyrker förslaget. Statskontoret anger att verksam-
heten med mästarbrev bör prövas i enlighet med regeringens generella am-
bitioner att minska det statliga åtagandet i verksamheter som inte bedöms
vara statliga angelägenheter och att det därför inte finns motiv för ett fort-
satt offentligt åtagande eller en fortsatt statlig reglering när det gäller
mästarbrev. RRV ifrågasätter det allmännas medverkan i en reglering för
att utfärda mästarbrev och anser att det saknas ett vitalt allmänt
skyddsintresse som kan motivera en offentlig reglering. Konkurrensverket
vidhåller sin tidigare negativa inställning till att mästarbrevssystemet skall
vara offentligrättsligt reglerat och anser att utredningen inte tillräckligt
har motiverat varför systemet skall ha offentligrättslig karaktär, speciellt
mot bakgrund av att utfärdandet av gesällbrev inte har ansetts behöva
regleras i författning. Verket saknar även en analys av förutsättningarna

1* Riksdagen 1994/95. 1 samL Nr 228

för näringslivets organisationer att själva svara för systemet. Verket kan Prop. 1994/95:228
dock acceptera någon form av offentlig reglering om en sådan behövs för
att svenska företagare inte skall diskrimineras så vitt gäller möjligheten
att arbeta inom hela EES-området.

Skälen för regeringens förslag: Mästarbreven har sitt ursprung i
medeltiden och kan ses som en del av vårt kulturarv. Många myndigheter
och näringslivsorganisatoner anser att mästartiteln alltjämt fyller en funk-
tion som kompetensbevis. Det sker genom att den underlättar för konsu-
menterna att bedöma kvaliteten i de tjänster som olika hantverkare erbju-
der. Välinformerade konsumenter och information om de utbjudna varor-
nas och tjänsternas innehåll och kvalitet är viktiga förutsättningar för en
väl fungerande konkurrens på en marknad.

Bakgrunden till att mästarbreven är författningsreglerade är den kontroll
från det allmännas sida som har ansetts nödvändig för att breven skall fa
en auktoritativ prägel. Det frågan nu gäller är statens fortsatta roll be-
träffande mästarbreven.

Synen på offentligrättsliga regleringar med avseende på näringslivet har
dock förändrats under senare år. Åtgärder har vidtagits för avreglering
och konkurrens i många samhällssektorer.

Det kan ifrågasättas, om det allmänna över huvud taget skall vara enga-
gerat i en fråga av denna karaktär, och bl.a. Konkurrensverket har ansett
att mästarbrevskungörelsen skall upphävas utan att ersättas av någon ny
reglering.

Regeringen finner att staten på visst sätt bör medverka även i fortsätt-
ningen. De berörda organisationerna har också tydligt förklarat sig önska
statlig medverkan. Hantverksorganisationema är således ense om att en
offentligrättslig reglering är nödvändig för att mästarbrevet skall bibehålla
sin kvalitet och kan medverka till att stimulera kompetensutveckling och
yrkesskicklighet. Mästarbrevets kvalitet är också av intresse från konsu-
mentskyddssynpunkt. Frågan om konkurrensneutralitet far nu sin lösning
genom att Sveriges Hantverksråd ombildas till en organisation där alla
kan delta på lika villkor.

Det finns ett flertal EG-direktiv om ömsesidigt erkännande av examina
som Sverige är bundet av, bl.a. rådets direktiv 92/51/EEG av den 18 juni
1992 om en andra generell ordning för erkännande av behörighetsgivande
högre utbildning, en ordning som kompletterar den som föreskrivs i
direktiv 89/48/EEG (EGT nr L 209, 24.7.1992, s. 25, Celex 389 LU
T 0048).

Syftet med dessa direktiv är att garantera en fri arbetsmarknad inom
medlemsländerna och att undanröja regler som är till hinder för en fri rör-
lighet.

Att bestämt klarlägga vilken betydelse en offentlig reglering kan ha i
internationella sammanhang är svårt. De nämnda direktiven bör dock tol-
kas så att ett annat EU-land formellt sett inte behöver godkänna ett
svenskt mästarbrev eller i övrigt behandla svenskar med mästarbrev gynn-
sammare än svenskar utan en sådan handling. Ett författningsreglerat
mästarbrev kan dock i praktiken innebära en viss hjälp för en svensk 10

hantverkare som söker arbete inom EU. Bl.a. mot denna bakgrund kan en

offentligrättslig reglering av mästarbrevet vara av värde för hantverkarna Prop. 1994/95:228
i deras marknadsföring. Det bör dock ånyo understrykas att en svensk
mästartitel som sådan knappast påverkar etableringsmöjligheten för svens-
kar i EU-länder med formella etableringskrav. I sådana fall gäller särskil-
da EU-regler.

Sammantaget anser regeringen således att skälen för en offentligrättslig
reglering är så starka att en sådan bör finnas även i fortsättningen. Det
bör dock i stor utsträckning överlåtas åt de berörda organisationerna att
inom en sådan offentligrättslig ram utforma verksamheten.

7 Beslut om mästarbrev

Regeringens förslag: Frågor om mästarbrev regleras i en särskild
lag, eftersom det är fråga om myndighetsutövning. Med stöd av la-
gen ges regeringen rätt att meddela föreskrifter om mästarbrev och
att utse enskilda organ att besluta om dem. Mästarbrevsnämnden
avskaffas.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig angående frågan
om myndighetsutövning, Kammarrätten i Sundsvall, Statskontoret och Ju-
ridiska fakultetsnämnden i Uppsala delar utredningens uppfattning. Jurz-
diska fakultetsnämnden anser att, när ett överlämnande av förvaltnings-
uppgift sker till ett enskilt organ, det är väsentligt att man i lag så långt
det går ger konkreta uppgifter om uppgiftsmottagaren. Nämnden konstate-
rar dock att utredningens uppfattning att uppgiftsmottagaren inte behöver
konkret anges har stöd i lagstiflningspraxis. Kammarrätten delar utred-
ningens uppfattning att regeringen kan ges bemyndigande att meddela fö-
reskrifter och att avgifterna är av sådan karaktär att de faller inom rege-
ringens restkompetens. Kammarrätten och Juridiska fakultetsnämnden av-
styrker förslaget att en hantverksorganisation skall besluta om provbe-
stämmelsema och framhåller att provbestämmelsema är av sådan karaktär
att utfärdandet av dem inte kan delegeras till ett privaträttsligt organ utan
att det bör ankomma på en myndighet att fastställa fordringarna.

Skälen för regeringens förslag: Som har redovisats i det föregående
härrör regleringen av mästarbrevsfrågan från 1940-talet. Den nuvarande
kungörelsen är från 1973. Sedan dess har en ny regeringsform tillkommit
och formerna för offentligrättsliga åligganden stramats upp. Om en ny
reglering skall införas måste denna göras i de former som den nya rege-
ringsformen kräver, dvs. ställning måste tas till om några delar av regle-
ringen kräver lagform.

En utgångspunkt bör som nämnts vara att så få regler som möjligt bör Prop. 1994/95:228
beslutas av det allmänna, så att organisationerna själva i största möjliga
utsträckning får ha hand om förfarandet. Detta kräver att ställning tas till
frågan om det är myndighetsutövning eller ej att utfärda och återkalla
mästarbrev, i vilken form provbestämmelsema skall fastställas och vem
som skall bestämma avgifter. Mästarbrevsnämndens roll måste också klar-
göras. Regeringen behandlar dessa frågor i tur och ordning.

Frågan om myndighetsutövning

Regeringen kan överlämna förvaltningsuppgifter till enskilda organ. Att
utfärda och återkalla mästarbrev är i dag en förvaltningsuppgift. Innefattar
uppgiften myndighetsutövning, krävs enligt 11 kap. 6 § tredje stycket re-
geringsformen (RF) att det sker med stöd av lag.

Under myndighetsutövning faller endast ärenden som ensidigt avgörs
av myndighet eller annat organ med myndighetsbefogenheter. Väsentligt
för att avgöra om det är fråga om myndighetsutövning eller ej är vidare
om den som beslutar är bunden av offentligrättsliga regler. Det skall vara
fråga om bindande beslut, inte endast råd eller upplysningar som inte
innebär tvång mot den enskilde. Befogenheten skall utövas mot enskild.
Besluten skall vara väsentliga för den enskilde. De kan gälla förpliktelser
men även rättigheter eller förmåner.

Flertalet av de ovan uppställda kriterierna på myndighetsutövning är
uppfyllda när det gäller att utfärda och återkalla mästarbrev.

Förutsättningarna är fastlagda i en offentligrättslig författning. När den
första författningen angående mästarbrevet kom till år 1940 ansågs det
nödvändigt med en kontroll från det allmännas sida för att breven skulle
få en auktoritativ prägel. Endast den utpekade organisationen kan ensidigt
utfärda resp, återkalla ett mästarbrev. Befogenheten utövas mot enskilda.
Frågan är om den "förmån" det innebär att inneha ett mästarbrev är av en
sådan betydelse att den kan sägas vara väsentlig för den enskilde.

Innehavet eller avsaknaden av brevet innebär formellt inget för den en-
skildes rätt att driva näring. Det är ett helt frivilligt kompetensbevis. In-
nehavet av ett sådant bevis kan dock - inom och utanför Sverige - på-
verka den enskildes möjlighet att få arbete eller att som näringsidkare få
kunder. Det kan få väsentliga konsekvenser för honom eller henne. Än
mer kan det på ett betungande sätt påverka en enskilds situation om ett
mästarbrev återkallas.

Viss jämförelse bör kunna ske med enskilda skolors beslut rörande be-
tygsättning och disciplinåtgärder samt Advokatsamfundets beslut om dis-
ciplinära åtgärder. Dessa uppgifter innefattar myndighetsutövning. Ett
återkrav av ett mästarbrev får sannolikt inte lika svåra konsekvenser för
den enskilde som ett likartat beslut av Advokatsamfundet. Gemensamt för
båda fallen är dock att den enskilde i och för sig kan fortsätta sin verk-
samhet (frånsett möjligheten för den f.d. advokaten att vara offentlig för-
svarare) men med risk att förlora klienter och kunder.

Till detta kommer de regler som kringgärdar systemet, närmast rätten
att överklaga och straffansvaret för den som oriktigt utger sig för att inne-
ha mästarbrev. Nämnas bör också den rätt att ta ut avgifter som regleras

i kungörelsen. Dessa omständigheter talar för att ett beslut om att utfärda
mästarbrev bör betraktas som en förmån i nu aktuell mening.

I sammanhanget skali dock nämnas att statsmakterna nyligen ansett att
en reglering, som i någon mån liknar den som gäller för mästarbrevet,
nämligen erhållande av miljömärke, inte skall betraktas som myndighets-
utövning. För miljömärkningen finns dock flera konkurrerande system,
varför enskilda inte tvingas att anlita en enda organisation. Inga straff-
sanktioner eller överklagandemöjligheter finns. Det förekommer inte hel-
ler någon skönsmässig prövning utan det är fråga om att uppfylla vissa
tekniska kriterier (prop. 1993/94:203 s. 260 ff, bet. 1993/94:UU23, rskr.
1993/94:367, prop. 1994/95:79, bet. 1994/95:LU12, rskr. 1994/95:000).

Regeringen delar utredningens och remissinstansernas uppfattning att
beslut att utfärda och återkalla mästarbrev enligt nu gällande ordning är
att bedöma som myndighetsutövning. Om en ordning liknande den nuva-
rande skall finnas i fortsättningen, innebär det nu sagda att överlämnandet
av uppgiften till enskilda organ måste ske med stöd av lag. Regeringen
återkommer i avsnitt 8 till frågan om vilka organisationer som skall ges
rätten.

Prop. 1994/95:228

Fastställande av provbestämmelser

Enligt nuvarande ordning fastställs provbestämmelsema av FR med stöd
av 5 § mästarbrevskungörelsen. Utredningen har diskuterat provbestäm-
melsemas konstitutionella karaktär.

Som utredningen påpekar kan en rätt att besluta föreskrifter inte över-
låtas till privaträttsliga organ. Något sådant bemyndigande har inte heller
föreslagits. Ett par remissinstanser har ansett att provbestämmelsema har
en sådan karaktär att de bör beslutas av en myndighet.

Regeringen instämmer i att reglerna måste beslutas av det allmänna, om
de skall vara rättsligt bindande för de organisationer som skall kunna ut-
färda mästarbrev. Frågan är emellertid om det är nödvändigt med en så-
dan ordning med hänsyn till att de berörda organisationerna nu har enats
om att uppgiften bör läggas på ett visst organ där alla rikstäckande orga-
nisationer med hantverksanknytning kan verka på lika villkor.

Regeringen delar utredningens uppfattning att det bara bör finnas en typ
av mästarbrev och att provbestämmelsema bör vara enhetliga för varje yr-
ke. Det svarar bäst mot tanken att mästarbreven skall vara ett utbildnings-
och kompetensbevis. Det är också viktigt att ett mästarbrev inom ett yrke
alltid betyder samma sak. Något annat skulle vara förvirrande för konsu-
menten.

Det bör ankomma på regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer att meddela närmare föreskrifter om mästarbrev. Om mästar-
brev skulle utdelas av olika organisationer, måste garantier skapas för att
åstadkomma en likvärdighet mellan mästarbreven enligt det nyss sagda.
Det kunde då bli nödvändigt att slå fast provbestämmelser m.m. i rättsligt
bindande form. Med en enda organisation är emellertid detta såvitt rege-
ringen nu kan bedöma inte nödvändigt. Inom allmänt hållna krav i författ- 13

ning bör den beslutande organisationen således fa avgöra vilka detaljkrav

man vill ställa i fråga om sina mästarbrev. En sådan lösning ligger också Prop. 1994/95:228
helt i linje med den tidigare berörda utgångspunkten att det allmännas
medverkan i verksamheten bör begränsas.

Avgifter

Enligt nuvarande ordning fastställs avgifterna för mästarbrev av Mästar-
brevsnämnden. Den kostnad som för närvarande tas ut för ett mästarbrev
täcker i allmänhet inte hantverksorganisationemas kostnad för administra-
tionen, i vart fall inte om man ser till hela verksamhetsområdet som även
innefattar att utfärda mästarbrev i en rad udda yrken där inga bransch-
organisationer finns. Systemet bör i fortsättningen vara självfinansierande.
Föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller
åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga
eller ekonomiska förhållanden, skall enligt 8 kap. 3 § RF meddelas ge-
nom lag. Skatter och belastande avgifter faller in under denna definition.

Statliga skatter skall alltid beslutas av riksdagen. Däremot kan riksda-
gen enligt 8 kap. 9 § andra stycket RF bemyndiga regeringen eller en
kommun att meddela föreskrifter om avgifter som på grund av 8 kap. 3 §
annars skall meddelas av riksdagen. I samband därmed kan riksdagen
också medge att regeringen överlåter rätten på en förvaltningsmyndighet
eller kommun, s.k. subdelegation, se 8 kap. 11 §. Om avgiften inte är av
den karaktär som nu sagts, kan regeringen med stöd av regeringsformen
besluta om den direkt enligt den s.k. restkompetensen (8 kap. 13 § första
stycket 2). Även i dessa fall kan regeringen överlåta sin rätt till en under-
lydande myndighet (8 kap. 13 § tredje stycket).

Vid gränsdragningen mellan tvångsavgifter som faller under 3 § och fri-
villiga avgifter som faller under restkompetensen i 13 § bör avgörande
vikt fästas vid om den enskilde befinner sig i en sådan situation att han
eller hon rättsligt eller faktiskt kan anses tvingad att betala avgiften. Frå-
gan far avgöras för varje särskilt fall efter en helhetsbedömning (prop.
1973:90 s. 218). Erläggs avgiften frivilligt som en ersättning för vara eller
prestation och avser den att bidra till eller helt täcka det allmännas kost-
nader inom verksamhetsområdet, bör avgiftssättningen falla inom rege-
ringens kompetensområde. När avgiftssättningen syftar till intäkter som
klart överstiger det allmännas kostnader, bör avgiften anses falla inom
riksdagens kompetensområde.

Som exempel på avgifter som faller inom regeringens område nämns
i motiven taxorna för de affärsdrivande verken och avgifter som erläggs
för tjänster av s.k. uppdragsmyndigheter. Andra exempel kan vara avgif-
ter för frivillig lotsning, för frivillig provning, exekutionsavgifier och pre-
mie för exportkreditgaranti.

Hantverksorganisationemas bevis om mästarbrev är något som den en-
skilde frivilligt betalar för att fa. Inget tvång förekommer. Ingen skyldig-
het finns för någon att inneha ett mästarbrev för att driva näring eller få
ett arbete. Den enskilde befinner sig inte i en sådan situation att han eller
hon rättsligt eller faktiskt kan anses tvingad att erlägga avgiften. Det lig-
ger också nära till hands att jämföra den med avgifter för frivillig prov-

ning.

Sammantaget innebär detta att regeringen instämmer i utredningens och
remissinstansernas uppfattning att avgifter för att utfärda mästarbrev faller
inom regeringens kompetensområde på grund av den s.k. restkompeten-
sen. Regeringen far som nämnts genom förordning överlåta åt myndighet
under regeringen att meddela bestämmelser i ämnet, dvs. i det här fallet
att fastställa avgiften. Någon möjlighet att överlåta sådana uppgifter åt ett
enskilt organ finns dock inte, eftersom det är fråga om föreskrifter och
föreskriftsrätten som tidigare nämnts inte kan överlåtas till enskilda rätts-
subjekt. Regeringen, eller en myndighet under regeringen, måste alltså be-
stämma avgifternas storlek. Den myndighet som har det naturligaste sam-
bandet med mästarbreven är Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK) som dels har representanter i Mästarbrevsnämnden och
Sveriges Hantverksråd, dels med nuvarande ordning är överinstans i
frågor om att utfärda och återkalla mästarbrev. Regeringen avser att be-
myndiga NUTEK att fastställa avgifterna.

Mästarbrevsnämndens roll

Utredaren har konstaterat att det är oklart om Mästarbrevsnämnden skall
anses vara en myndighet eller ej. Om en ny ordning införs, måste givetvis
den rättsliga statusen hos de olika aktörerna klargöras. Som tidigare be-
rörts bör det allmännas medverkan begränsas, och något statligt organ
med särskilda uppgifter inom den nya mästarbrevsorganisationen bör inte
finnas. Mästarbrevsnämnden som författmngsreglerat organ bör därför av-
skaffas. De uppgifter som fortsättningsvis måste ligga på en myndighet,
närmast fastställandet av avgifterna, kan som just redogjorts för läggas på
NUTEK.

Prop. 1994/95:228

8 Rätt att utfärda mästarbrev m.m.

Regeringens förslag: Rätten att utfärda och återkalla mästarbrev
skall kunna ges till organisationer som bedöms kunna utföra upp-
giften sakligt och opartiskt samt även i övrigt på ett sådant sätt att
mästarbrevens anseende som kompetensbevis upprätthålls. Organi-
sationerna skall också ge staten en tillfredsställande insyn i verk-
samheten.

Regeringen avser att överlämna till Sveriges Hantverksråd att pröva
frågan om att utfärda och återkalla mästarbrev, under förutsättning
att organisationen uppfyller dessa villkor.

Liksom tidigare bör den som obehörigen utger sig ha mästarbrev
kunna dömas till böter. Regeringen avser att i förordning utfärda en
bestämmelse om detta. I förordning bör också meddelas behövliga
övergångsbestämmelser i samband med att mästarbrevskungörelsen
upphävs.

Utredningens förslag: Även utredningen har föreslagit att Sveriges Hant-
verksråd skall utföra uppgifterna. Utredningen utgick dock från att Företa-
garnas Riksorganisation skulle fa ett dominerande inflytande över Sveri-
ges Hantverksråd.

Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Många remissinstanser till-
styrker valet av organisation för uppgiften på de grunder som utredningen
har utgått från. Några instanser - bl.a. Konkurrensverket, Statskontoret
och Riksrevisionsverket - är dock kritiska till att Sveriges Hantverksråd
skall besluta om mästarbreven. Kritiken går i allt väsentligt ut på att för-
slaget gynnar en organisation och leder till konkurrensbegränsningar.

De hantverksorganisationer som är knutna till eller har samarbete med
SHS avstyrker förslagen och förordar att SHS ges likvärdig rätt som FR
att utfärda och utdela mästarbrev i hantverksyrken samt att ett helt nytt
centralt organisationsneutralt organ bildas.

Skälen för regeringens förslag: Frågan om organisationen för utfärdande
av mästarbrev har kommit i ett helt nytt läge genom den överenskommel-
se som har träffats mellan FR och SHS. Av den tidigare nämnda viljeför-
klaringen den 27 februari 1995 framgår att organisationerna numera är
överens om att Sveriges Hantverksråd skall ombildas till ett fristående or-
ganisationsneutralt organ som i fortsättningen bör vara ensam utfärdare
av mästarbrev. Det bör särskilt betonas att de två organisationerna är vil-
liga att bereda även andra hantverksorganisationer med riksomfattande
verksamhet att på likvärdiga villkor delta i Sveriges Hantverksråd.

Regeringen ser med tillfredsställelse på denna lösning och avser att
överlämna till det ombildade rådet att pröva frågor om att utfärda och åter-

Prop. 1994/95:228

kalla mästarbrev enligt den nu föreslagna lagen. Rådet har redan i dag en Prop. 1994/95:228
bred kompetens och upparbetade kontakter med branschorganisationer,
skolor och näringsliv. Vidare handlägger rådet redan i dag i praktiken de
berörda frågorna och mästarbrevsarkivet förvaras där.

Eftersom det är angeläget med en flexibel hantering som kan anpassas
till förändringar i organisationsstrukturen på hantverksområdet bör det
undvikas att i lag fastlägga vem som skall ha rätten att besluta i mästar-
brevsfrågan. Det bör överlämnas till regeringen att besluta vilken eller
vilka organisationer som skall ges rätten.

Det bör också i lagen slås fast att överlämnande far ske endast till en
organisation som bedöms kunna utföra uppgifterna opartiskt och enhetligt
för varje yrke samt på ett sådant sätt i övrigt att mästarbrevens anseende
som kompetensbevis upprätthålls. Därigenom konkretiseras de krav som
det allmänna ställer på verksamheten.

Regeringens bedömning att Sveriges Hantverksråd skall utses för upp-
giften att handha frågor om mästarbrev förutsätter att den ombildade or-
ganisationen uppfyller dessa krav. Vidare bör i lagen tas in en regel som
ger den myndighet som regeringen bestämmer - t.ex. NUTEK - rätt till
insyn i verksamheten. Några särskilda sanktioner i samband med detta an-
ser regeringen inte behövas. Formerna för denna insyn bör utformas i
samråd mellan Hantverksrådet och myndigheten.

Den offentligsrättsliga regleringen innebär att det liksom tidigare bör
vara förenat med bötesstraff att obehörigen utge sig för att ha mästarbrev.
Regeringen delar utredningens uppfattning att en sådan straffbestämmelse
lämpligen kan tas in i den regeringsförordning om mästarbrev som be-
hövs för att fylla ut lagens bestämmelser. I förordning bör också medde-
las behövliga övergångsbestämmelser i samband med att mästarbrevs-
kungörelsen upphävs. Det krävs bl.a. bestämmelser som likställer äldre
mästarbrev med dem som meddelas med stöd av den nya lagen.

9 Författningskommentar

Förslaget till lag om mästarbrev för hantverkare

1 §' Mästarbrev är ett kompetensbevis som efter ansökan får tilldelas
förtjänta och skickliga hantverkare i ett visst yrke.

Paragrafen förklarar vad mästarbrev är och vilka som kan komma ifråga
för att erhålla ett mästarbrev.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om mästarbrev.

Genom bestämmelsen bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter
om mästarbrev. Genom bemyndigandet blir det möjligt att meddela straff-
bestämmelser så länge endast böter föreskrivs (jfr bl.a. prop. 1975:8 s. 95

och lag [1975:86] med bemyndigande att meddela föreskrifter om Prop. 1994/95:228
auktorisation och godkännande av revisor).

3 § Regeringen får överlämna till en eller flera hantverksorganisationer
att pröva frågor om att utfärda och återkalla mästarbrev.

Paragrafen innebär en rätt för regeringen, enligt de närmare föreskrifter
som den har beslutat, att bestämma att en eller flera hantverksorganisa-
tioner skall fa rätt att utfärda och eventuellt återkalla mästarbrev.

Enligt 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen kan förvaltningsupp-
gifter överlämnas till enskilda organ. Innefattar uppgiften myndighetsut-
övning skall det dock ske med stöd av lag. I avsnitt 7 har konstaterats att
förfarandet med att utfärda och återkalla mästarbrev innefattar myndig-
hetsutövning. Ett överlämnande till Sveriges Hantverksråd eller annan or-
ganisation måste därför ha lagstöd. Det krävs dock inte att uppgiftsmotta-
garen konkret anges i lag.

Det åligger regeringen att bedöma vilket eller vilka privata subjekt som
bör handha förvaltningsuppgiften att utfärda och återkalla mästarbrev.

I andra stycket slås fast de krav som ställs från statens sida för att över-
lämnande skall ske. Denna fråga har behandlats i den allmänna motive-
ringen, avsnitt 8.

4 § En hantverksorganisation som har rätt att utfärda och återkalla mäs-
tarbrev skall lämna den myndighet som regeringen bestämmer de upplys-
ningar om sin verksamhet som myndigheten begär.

I paragrafen behandlas statens rätt till insyn i verksamheten hos en or-
ganisation som fatt rätt att pröva frågan om mästarbrev. Frågan har be-
handlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 8.

5 § En hantverksorganisations beslut om att inte tilldela en sökande mäs-
tarbrev eller att återkalla ett mästarbrev får överklagas hos allmän för-
valtningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammar-
rätten.

I fråga om överklagande av en hantverksorganisations beslut tillämpas
bestämmelserna i 23-25 och 30 §§ förvaltningslagen (1986:223).

Enligt den nu gällande mästarbrevskungörelsen kan beslut i vilket ansö-
kan om mästarbrev avslagits eller i vilket mästarbrev återkallas överkla-
gas till NUTEK. En hantverksorganisations beslut om mästarbrev skall i
motsvarande fall i stället kunna överklagas till förvaltningsdomstol.

Enligt 11 kap. 4 § RF skall föreskrifter om domstolarnas rättskipnings-
uppgifter, om huvuddragen av deras organisation och om rättegången
meddelas i lag. Föreskriften om att besluten skall överklagas till domstol
har därför tagits in i lagen.

Under våren 1994 beslutade riksdagen om förändringar i instansord-

ningen m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolarna. Beslutet innebär att Prop. 1994/95:228
det införs en möjlighet att ha prövningstillstånd vid överklagande till
kammarrätt samt att länsrätt är första domstolsinstans inom de allmänna
förvaltningsdomstolarna (prop. 1993/94:133, bet. 1993/94:JuU24, rskr.
1993/94:319, jfr även prop. 1992/93:100 bil. 3 s. 24 f, bet.

1992/93:JuU24, rskr. 1992/93:289). När det gäller frågan om prövnings-
tillstånd anges i propositionen att det för varje måltyp måste prövas om
prövningstillstånd skall krävas vid överklagande till kammarrätt (prop.
1993/94:133 s. 34 f). Prövningstillstånd bör vidare användas främst i de
fall målet prövats av en förvaltningsmyndighet innan det prövats av läns-
rätt men det kan inte uteslutas att det finns måltyper som lämpar sig väl
för ett system med prövningstillstånd även om det inte prövats av en
förvaltningsmyndighet innan det når länsrätt.

Enligt 12 § mästarbrevskungörelsen får talan inte föras mot ett beslut
av NUTEK i ett överklagat ärende. Skäl att utvidga överklaganderätten
alltför mycket är inte rimligt. Ett överklagande av länsrätts beslut om
mästarbrev bör därför inte fa ske utan att prövningstillstånd har medde-
lats. Bestämmelser om vilka mål som bör omfattas av krav på pröv-
ningstillstånd skall tas in i de materiella författningarna (prop.
1993/94:133).

Bestämmelsen i andra stycket innebär att förvaltningslagens regler om
hur beslut överklagas och överklagande av awisningsbeslut skall tilläm-
pas på hantverksorganisations beslut om mästarbrev. Reglerna om över-
klagande i den nya förvaltningslagen (1986:223) är nämligen inte utan sär-
skild hänvisning tillämpliga i de fall då ett beslut av ett enskilt organ med
offentliga förvaltningsuppgifter överklagas (se prop. 1988/89:66 om
överklagande av vissa förvaltningsbeslut av enskilda organ). Hänvisning-
en till förvaltningslagens bestämmelser innebär bl.a. att ett beslut skall
överklagas inom tre veckor från det att klaganden fick del av beslutet och
att överklagandeskrivelsen skall ges in till det organ som har meddelat
beslutet. Samma organ har att pröva om skrivelsen har kommit in i rätt
tid.

Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Mästar-
brev för hantverkare (SOU 1994:53)

Mästarbrev är ett kompetensbevis som kan tilldelas skickliga hantverkare.
Enligt nuvarande bestämmelser utfärdas mästarbrev av Företagarnas Riks-
organisation efter handläggning och yttrande av Mästarbrevsnämnden, en
nämnd sammansatt av företrädare för Företagarnas Riksorganisation, Nä-
rings- och teknikutvecklingsverket samt Konsumentverket. En kungörelse
från år 1973 reglerar förutsättningarna för utfärdandet av mästarbrev.

Bakgrunden till utredningsuppdraget är framställningar från andra orga-
nisationer om att de också skall tillerkännas rätt att utfärda mästarbrev
samt ett beslut från Konkurrensverket av innebörd att det nuvarande
systemet med utfärdandet av mästarbrev inte är förenligt med konkur-
rensintresset.

I betänkandet föreslås att Mästarbrevsnämnden skall upphöra. Frågor
om mästarbrev skall tills vidare skötas av Centrala Hantverksrådet (efter
den 1 juli 1994 Sveriges Hantverksråd) som är ett organ knutet till Före-
tagarnas Riksorganisation i vilket ingår företrädare för organisationen
samt Närings- och teknikutvecklingsverket. Hantverksrådet kommer att
få en bredare sammansättning, bl.a. kommer Sveriges Hantverks- och
Småföretag att beredas plats i rådet.

De grundläggande bestämmelserna tas in i en särskild lag om mästar-
brev för hantverkare, som föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.

Prop. 1994/95:228

Bilaga 1

Bilaga 2 Lagförslag i utredningsbetänkandet
Mästarbrev för hantverkare (SOU
1994:53)

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Mästarbrev är ett frivilligt kompetensbevis som far tilldelas förtjänta
och skickliga hantverkare i ett visst yrke.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far
meddela föreskrifter om mästarbrev.

3 § Regeringen får överlämna till en eller flera hantverksorganisationer
att pröva frågor om utfärdande och återkallelse av mästarbrev.

4 § En hantverksorganisations beslut om att inte tilldela en sökande mäs-
tarbrev eller att återkalla ett mästarbrev får överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Om ett beslut överklagas tillämpas bestämmelserna i 23-25 och 30
§§ förvaltningslagen (1986:223).

Prop. 1994/95:228

Bilaga 2

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

Prop. 1994/95:228

Bilaga 3 Sammanställning av remissyttranden över Bilaga 3
betänkandet Mästarbrev för hantverkare
(SOU 1994:53)

Remissorgan

Efter remiss har yttranden över betänkandet inkommit från Kammarrätten
i Sundsvall, Kommerskollegium, Statskontoret, Riksrevisionsverket,
Statens skolverk, Juridiska fakultetsnämnden i Uppsala, Statens Kulturråd,
Nämnden för hemslöjdsfrågor, Närings- och teknikutvecklingsverket (NU-
TEK), Konkurrensverket, Länsstyrelsen i Stockholms län, Konsument-
verket, Företagarnas Riksorganisation, Sveriges Hantverksråd (tidigare
Centrala Hantverksrådet), Sveriges Hantverks- och Småföretag, Stock-
holms stads Hantverksförening, Hässleholms Hantverks- & Industriför-
ening, Sveriges Industriförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Svenska ar-
betsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänste-
männens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorga-
nisation (SACO), Sveriges Bageriförbund, Sveriges Frisörföretagare, Sve-
riges Tapetseraremästares centralförening, Sveriges Körsnärsmästares för-
ening, Sveriges Skomakarmästarförbund, Sveriges Låssmedsmästares
Riksförbund, ICA- och Konsumskolomas gemensamma gransknings-
nämnd för gesäll- och mästarbrev, Sveriges leg. optikers riksförbund, Sve-
riges skorstensfejaremästares riksförbund, Sveriges Trädgårdsanläggnings-
förbund och Sveriges urmakareförbund.

Yttranden har också inkommit från Mölndals Industri- och Hantverks-
förening, Solna Hantverks- och Småföretag, Göteborgs Guld och Silver-
smeders Mästareförening, GefleHandtverksförening, Småföretagen Sollef-
teå, Mästarbrevsnämnden, Handelsanställdas förbund, Kalmar Fabriks-
och Hantverksförening, Stockholms Tapetseraremästarförening, Ängel-
holms Fabriks- och Hantverksförening, Saltsjöbadens Hantverksförening,
Småföretagarna Kramfors, Härnösands Hantverks och Småföretag samt
SWEDAC (Styrelsen för teknisk ackreditering).

Allmänna synpunkter

Förslagen tillstyrks av Kammarrätten i Sundsvall, Skolverket, Nämnden
för hemslöjdsfrågor, NUTEK, Länsstyrelsen i Stockholms län, Konsu-
mentverket, Företagarnas Riksorganisation, Sveriges Hantverksråd, Sveri-
ges Industriförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Frisörföretaga-
re, Sveriges Skorstensfejaremästares Riksförbund, Sveriges Låssmedsmäs-
tares Riksförbund, Mästarbrevsnämnden, ICA- och Konsumskolomas ge-
mensamma granskningsnämnd för gesäll- och mästarbrev, Sveriges Träd-
gårdsanläggningsförbund samt Sveriges Urmakareförbund.

Svenska arbetsgivareföreningen, SAF, och Handelsanställdas förbund

är i huvudsak positiva till förslagen. 22

Konkurrensverket, Sveriges Hantverks- och Småföretag, Stockholms

stads Hantverksförening, Göteborgs Guld och Silversmeders Mästareföre-
ning, Hässleholms Hantverks- & Industri förening, Småföretagen Sollefteå,
Kalmar Fabriks- och Hantverksförening samt Härnösands Hantverks och
Småföretag avstyrker utredningens förslag.

Statskontoret, Riksrevisionsverket, Solna Hantverks- och Småföretag
och Mölndals Industri och Hantverksförening är i huvudsak negativa till
förslagen.

Utfärdande av mästarbrev - myndighetsutövning eller ej

Kammarrätten delar utredningens uppfattning att förfarandet med att ut-
färda och återkalla mästarbrev är att hänföra till myndighetsutövning på
så sätt att ett överlämnande av uppgifter i det hänseendet till privaträtts-
ligt organ enligt 11 kap. 6 § RF kräver lagform.

Statskontoret delar utredningens uppfattning att nuvarande ordning för
mästarbrev innehåller myndighetsutövning.

Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala Universitet instämmer i utred-
ningens slutsats att mästarbrev som kompetensbevis bör behållas och att
utfärdande och återkallelse av mästarbrev bör betraktas som myndighets-
utövning.

Internationella förhållanden

Kammarrätten anser att utredningens uttalande att EES-avtalet och ett
eventuellt EU-medlemskap inte utgör hinder mot en reglering är väl un-
derbyggt under förutsättning att regleringen är sådan att den säkerställer
kvalitén på mästarbrevet och samtidigt är tillfredsställande från rättssäker-
hets- och konkurrenssynpunkt.

Statskontoret anser i likhet med utredningen att Sverige inte har något
internationellt åtagande som förbjuder en offentligrättslig reglering av
mästarbrev men menar att det inte heller finns något åtagande som moti-
verar en reglering.

Konkurrensverket anser att utredningen inte har klarlagt huruvida mäs-
tarbrevssystemet måste, med hänsyn till EES-avtalet, ha offentligrättslig
karaktär.

Behövs offentligrättslig reglering?

Kammarrätten delar utredningens uppfattning att en offentligrättslig regle-
ring av mästarbrevet bör finnas kvar.

Statskontoret anger att verksamheten med mästarbrev bör prövas i en-
lighet med regeringens generella ambitioner att minska det statliga åta-
gandet i verksamheter som inte bedöms vara statliga angelägenheter och
att det därför inte finns motiv för ett fortsatt offentligt åtagande eller en
fortsatt statlig reglering när det gäller mästarbrev.

Riksrevisionsverket (RRV) ifrågasätter det allmännas medverkan i en

Prop. 1994/95:228

Bilaga 3

reglering för utfärdande av mästarbrev och anser att det saknas ett vitalt Prop. 1994/95:228
allmänt skyddsintresse som kan motivera en offentlig reglering. Bilaga 3

Konkurrensverket vidhåller sin tidigare negativa inställning till att mäs-
tarbrevssystemet skall vara offentligrättsligt reglerat och anser att utred-
ningen inte tillräckligt har motiverat varför systemet skall ha offentlig-
rättslig karaktär, speciellt mot bakgrund av att utfärdandet av gesällbrev
inte har ansetts behöva regleras i författning. Verket saknar även en ana-
lys över förutsättningarna för näringslivets organisationer att själva svara
för systemet. Ett av utredningens skäl för en offentligrättslig reglering är
att säkerställa kvaliteten på mästarbrevet och att provbestämmelsema i ett
visst yrke följs och revideras vid behov. Konkurrensverket påpekar att det
är svårt att på administrativ väg reglera fram hög kvalitet och att innehav
av mästarbrev i sig således inte nödvändigtvis innebär att hantverkare all-
tid anpassar tjänsteproduktionen till den tekniska utvecklingen för att
därigenom bl.a. bibehålla hög kvalitet på tjänsterna.

Konkurrensverket kan dock acceptera någon form av offentlig reglering
om det skulle vara så att svenska företagare diskrimineras beträffande
möjligheten att arbeta inom hela EES-området om ett mästarbrev inte har
någon form av offentligrättslig inriktning.

Sveriges Hantverksråd och Mästarbrevsnämnden stöder en offentlig-
rättslig reglering för att garantera att systemet uppfyller kraven och att sä-
kerställa en fortsatt hög kvalitet på mästarbrevet som kompetensbevis och
att provbestämmelsema följs och revideras.

Sveriges Hantverks- och Småföretag instämmer i utredningens förslag
att mästarbrevet skall ha en offentligrättslig status för att säkerställa att
mästarbreven bibehåller sin status som högre yrkeskompetensbevis.

Sveriges Bageriförbund konstaterar att det förhållandet att utfärdande
av mästarbrev är reglerat i författning har bidragit till att ge mästarbrevet
högre status än andra av branschen utfärdade kompetensbevis. Mot den
bakgrunden anser Bageriförbundet det angeläget att systemet bibehålls
och dess kvalitet som kompetensbevis garanteras på det sätt som utred-
ningen föreslår.

Sveriges Frisörföretagare tillstyrker förslaget och anser det viktigt att
det finns en offentlig reglering som motverkar att gesäll- och mästarbrev
kan ges olika innehåll.

En eller flera beslutsfattare - konkurrensaspekter

Kammarrätten anför vissa synpunkter av lagteknisk karaktär. Kammarrät-
ten ansluter sig till utredningens uppfattning att det inte kan anses som
konkurrenshämmande att ett mästarbrev utfärdas och kan åberopas. Kam-
marrätten anser, liksom utredningen, att regeringen genom lag kan ges
bemyndigande till att meddela föreskrifter om mästarbrev samt att av-
gifter för utfärdande av mästarbrev är av sådan karaktär att de faller inom
regeringens restkompetensområde. Kammarrätten delar inte utredningens
uppfattning i frågan om möjligheten att till privaträttsligt organ överlämna
uppgiften att fastställa provbestämmelser. Enligt Kammarrättens mening 24

far provbestämmelsema anses vara av sådan karaktär att de inte kan dele-

geras till privaträttsligt organ utan det bör ankomma på myndighet att
fastställa fordringarna.

Statskontoret anser att nuvarande mästarbrevssystem inte är förenligt
med konkurrensintresset och att de fördelar som gäller systemets eventu-
ella säkerställande av yrkesskicklighet och tillgång till seriösa näringsutö-
vare inte synes överväga de nackdelar som risken för konkurrenshämman-
de inslag ger. Statskontoret konstaterar att utredningens förslag att Sveri-
ges Hantverksråd i ett mer utvidgat samarbete med andra hantverksorgani-
sationer utfärdar mästarbrev innebär att FR ensamt behåller beslutande-
rätten angående mästarbrev. Utredningens förslag undanröjer därför inte,
enligt statskontorets mening, de nackdelar för konkurrensen som finns
med nuvarande organisation. Statskontoret föreslår i stället att mästar-
brevssystemet bör kunna behandlas analogt med ackrediteringssystemet
av laboratorier samt besiktnings- och certifieringsorgan där SWEDAC
ackrediterar bransch- och kontrollorganisationer som i sin tur utfärdar per-
soncertifikat för bl.a. enskilda näringsidkare.

Riksrevisionsverket (RRV) anser att utredningens förslag att Sveriges
Hantverksråd skall fa utfärda mästarbrev är olämpligt av två skäl. Dels
skulle rådet få den "gråzonskaraktär" som utredaren ger som ett argument
mot att bredda kompetensen hos Mästarbrevsnämnden, dels skulle ett för-
ordande av en organisation innebära ett system med kollektiv anslutning
som åsidosätter krav på konkurrens och likhet inför lagen.

Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala Universitet anför synpunkter
av lagteknisk karaktär. I utredningens lagförslag anges att uppgiften att
utfärda mästarbrev skall fa överlämnas till en eller flera hantverksorgani-
sationer. I specialmotiveringen anförs att det inte krävs att uppgiftsmotta-
garen konkret anges i lag. Juridiska fakultetsnämnden bekräftar att den
uppfattningen har stöd i lagstifiningspraxis men fakultetsnämnden anser
att det är väsentligt att man i lag så långt det går ger konkreta uppgifter
om uppgiftsmottagaren. Juridiska fakultetsnämnden anser även att kriteri-
er för godkända prov för skilda typer av hantverkare skall fastställas av
en myndighet efter rådslag med branschföreträdare.

Konkurrensverket anser att det i betänkandet inte har redovisats tillräck-
liga skäl till varför statsmakterna i detta fall skall ha en kvalitetsregle-
rande roll på berörda konkurrensmarknader. Konkurrensverket delar dock
utredningens uppfattning att det krävs en enhetlighet i mästarbrevssyste-
met vad avser både grundläggande krav och provbestämmelser för att
mästarbrevet skall fa ett värde som kompetensbevis. Enligt verkets me-
ning är det olämpligt att Hantverksrådet både skall fastställa provbestäm-
melsema och utfärda och återkalla mästarbrev eftersom rådet är organi-
satoriskt kopplat till Företagarnas Riksorganisation och rådets opartiskhet
kan ifrågasättas även om Sveriges Hantverks- och Småföretag skall
erbjudas en styrelseplats i rådet.

Konkurrensverket förordar alltjämt att organisationerna far utfärda och
återkalla mästarbrev och svara för uppföljning av berörda hantverkares
kompetens och kvalitén på berörda tjänster. Konkurrensbegränsningar
som uppstår inom ramen för eller är en direkt följd av sådant system far
därvid, enligt verket, prövas framför allt med stöd av konkurrenslagen.
Verket påpekar att utredningen inte redovisat några avgörande nackdelar

Prop. 1994/95:228

Bilaga 3

med ett sådant system.

Länsstyrelsen i Stockholms län tillstyrker förslagen och anser att för-
slaget tillgodoser de rättssäkerhets- och konkurrenssynpunkter som bör
ställas på ett system för utfärdande av mästarbrev. Länsstyrelsen påpekar
att mästarbreven har stor betydelse för kulturmiljövården och då särskilt
byggnadsvården.

Företagamas Riksorganisation instämmer i utredningens förslag att en-
dast en organisation skall vara utfärdare och ansvarig för utfärdande av
mästarbrev samt menar att det är viktigt med kontinuitet i systemet och
att Företagarnas Riksorganisation önskar fortsatt förtroende att vidmakt-
hålla och utveckla mästarbrevet.

Sveriges Hantverksråd och Mästarbrevsnämnden anser att endast en or-
ganisation skall få rätten att utfarda mästarbrev och att detta även skall
framgå av lagen om mästarbrev.

Stockholms stads hantverksförening avstyrker förslagen och förordar att
Sveriges Hantverks- och Småföretag ges likvärdig rätt som Företagarnas
Riksorganisation att utfärda och utdela mästarbrev i hantverksyrken samt
att mästarbrevsbestämmelser och slutligt godkännande av mästarbrev
styrks av ett i förhållande till organisationerna neutralt organ.

Sveriges Hantverks- och Småföretag, Hässleholms Hantverks- & Indu-
striförening, Småföretagarna Kramfors, Kalmar Fabriks- och Hantverks-
förening och Sveriges Skomakarmästarförbund avstyrker förslagen och
föreslår att ett helt nytt centralt organisationsneutralt organ bildas, ett
mästarbrevsråd, med jämbördig representation från Sveriges Hantverk-
och Småföretag samt Företagarnas Riksorganisation och med representa-
tion från några statliga myndigheter. Sveriges Hantverks- och Småföretag
föreslår att rådet fastställer provbestämmelsema och tillstyrker/avstyrker
en sökandes ansökan om mästarbrev samt att respektive organisation,
Sveriges Hantverks- och Småföretag eller Företagarnas Riksorganisation,
därefter utfärdar mästarbrev i eget namn.

Sveriges Industriförbund konstaterar att det, mot utgångspunkt från det
faktiska intresset för mästarbrev som förelegat under senaste decenniet,
endast är rimligt med en organisation för handläggning av mästarbrevs-
frågor.

Svenska arbetsgivareföreningen, SAF, ansluter sig till utredningens för-
slag att det även fortsättningsvis skall vara endast ett organ som svarar
för mästarbreven och den prövning som behövs för ett sådant.

Sveriges Bageri förbund tillstyrker utredningens förslag att endast en typ
av brev bör förekomma med enhetliga provbestämmelser och att endast
en instans skall kunna fastställa provbestämmelser samt utfärda och åter-
kalla mästarbrev.

Sveriges Trädgårdsanläggningsförbund tillstyrker förslagen och anmär-
ker att värdet av ett mästarbrev minskar mycket om det finns fler än en
utfärdare.

SWEDAC (Styrelsen för teknisk ackreditering) föreslår att mästarbrev
utfärdas av företag som ackrediterats av SWEDAC för personcertifiering
och att branschorganisationerna i samråd med SWEDAC skall definiera
de minimikrav som skall ställas på de personer som skall erhålla mästar-
brev.

Prop. 1994/95:228

Bilaga 3

Prop. 1994/95:228

Vilket organ skall fastställa provbestämmelser samt utfärda Bilaga 3
och återkalla mästarbrev?

Kammarrätten påpekar att Hantverksrådets rättsliga status och beslutsfor-
mer bör uppmärksammas ytterligare och vara väl definierade.

Utredningens förslag att Sveriges Hantverksråd får uppgiften att utfärda
och återkalla mästarbrev tillstyrks av Konsumentverket.

Svenska arbetsgivareföreningen, SAF, delar utredningens uppfattning
att den hittillsvarande hanteringen av mästarbreven i allt väsentligt varit
bra och att stor kunskap och inarbetade rutiner idag finns hos Sveriges
Hantverksråd. SAF föreslår att Sveriges Hantverksråd inrättar ett särskilt
utskott inom rådet med två ledamöter utsedda av styrelsen för rådet, en
ledamot utsedd av SAF, en av Sveriges Hantverks- och Småföretag och
en femte ledamot som opartisk ordförande som utskottet själv enas om.
Utskottet skall, enligt SAF:s förslag, besluta på Sveriges Hantverksråds
vägnar i alla frågor som rör mästarbrev, såväl fastställande av provbe-
stämmelsema som utfärdande och återkallelse av mästarbrev samt att var
och en av ledamöterna skall ha rätt och skyldighet att, i förekommande
fall, remittera frågan till berörd bransch eller hantverksorganisation.

ICA- och Konsumskolomas gemensamma granskningsnämnd för gesäll-
och mästarbrev tillstyrker förslaget och anser att kontrollen av yrkesskick-
ligheten och utfärdandet av mästarbrev skall administreras av en organisa-
tion och att Sveriges Hantverksråd skött administrationen på ett utmärkt
sätt, varför rådet bör fa fortsätta med det.

Solna Hantverks- och Småföretag samt Härnösands Hantverks och Små-
företag avstyrker utredningens förslag och anser att både Företagarnas
Riksorganisation och Sveriges Hantverks- och Småföretag skall ha rätt att
utfärda mästarbrev.

Mölndals Industri och Hantverksförening, Ängelholms Fabriks- och
Hantverksförening och Saltsjöbadens Hantverksförening avstyrker försla-
get och hemställer att Sveriges Hantverks- och Småföretag skall fa rätt
att utfärda mästarbrev.

Göteborgs Guld- och Silversmeders Mästareförening avstyrker utred-
ningens förslag och förordar att mästarbreven skall utdelas i Sveriges
Hantverks- och Småföretags regi. Skälet till detta är, enligt föreningen,
att Företagarnas Riksorganisation representerar industri som baseras på
maskinell massproduktion och därför omöjligt kan ägna samma intresse
åt småskalig produktion som hantverket sysslar med.

Gefle Handtverksförening anser att ansvaret för utfärdande av mästar-
brev skall åvila ett neutralt organ, inte en avdelning inom Företagarnas
Riksorganisation som inte har en naturlig hantverksprägel.

Småföretagen Sollefteå avstyrker utredningens förslag och anser att ut-
färdande av mästarbrev skall upplåtas även till Sveriges Hantverks- och
Småföretag samt att en fristående organisation utses som bedömare från
intresserade organisationer.

Stockholms Tapetseraremästarförening anser att utfärdandet av mästar-
brev skall anförtros Sveriges Hantverks- och Småföretag eftersom den är
en organisation med grundläggande hantverksprägel.

Handelsanställdas förbund anför att Arbetsmarknadens Yrkesråd (SAF:s
och LO:s gemensamma organ för yrkesutbildningsfrågor) bör vara repre-
senterad i det organ som har ansvar för mästarbreven.

övrigt

Kammarrätten föreslår att författningarna kompletteras med övergångsbe-
stämmelser. Kammarrätten ifrågasätter även att vissa grundförutsättningar
för att fa mästarbrev har fatt en något annan utformning än tidigare (5 §
i förslaget till förordning jämfört med 4 § första stycket i kungörelsen).

Konkurrensverket påpekar att utredningen inte anfört några starka skäl
varför hantverksyrken skulle särbehandlas i förhållande till andra tjänste-
yrken som i dag står utanför systemet.

Sveriges Hantverks- och Småföretag påpekar att mästarbrev enligt
Svenska Språknämnden betyder kompetensbevis för hantverkare och att
det är viktigt att mästarbrev endast utfärdas i hantverksyrken.

Sveriges Köpmannaförbund som tillstyrker förslagen föreslår att Hant-
verksrådet även far i uppdrag att verka för en vidgning av utbildningsfor-
men lärling, gesäll och mästare till andra lämpliga yrken inom exempelvis
handel och service.

Svenska arbetsgivareföreningen, SAF, anser att mästartiteln i framtiden
inte behöver begränsas till traditionella hantverksyrken.

Handelsanställdas förbund anser att det bör krävas genomgången hand-
ledarutbildning för att fa mästarbrev.

Prop. 1994/95:228

Bilaga 3

Bilaga 4 Lagförslag som remitterats till Lagrådet

Prop. 1994/95:228

Bilaga 4

Förslag till lag om mästarbrev för hantverkare

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Mästarbrev är ett frivilligt kompetensbevis som efter ansökan far
tilldelas förtjänta och skickliga hantverkare i ett visst yrke.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far
meddela föreskrifter om mästarbrev.

3 § Regeringen far överlämna till en eller flera hantverksorganisatio-
ner att pröva frågor om att utfärda och återkalla mästarbrev.

Uppgifterna far överlämnas endast till organisationer som bedöms kun-
na utföra dem opartiskt och enhetligt för respektive yrke samt på ett så-
dant sätt i övrigt att mästarbrevens anseende som kompetensbevis upp-
rätthålls.

4 § En organisation som med stöd av 3 § har fatt rätt att utfärda och
återkalla mästarbrev skall lämna den myndighet som regeringen bestäm-
mer de upplysningar om sin verksamhet som myndigheten begär.

Om ett beslut överklagas, tillämpas bestämmelserna i 23-25 och 30 §§
förvaltningslagen (1986:223).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

Bilaga 5 Lagrådets yttrande

Prop. 1994/95:228

Bilaga 5

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-04-28

Närvarande: justitierådet Torkel Gregow, justitierådet Lars Å. Beckman,
regeringsrådet Sigvard Holstad.

Enligt en lagrådsremiss den 27 april 1995 (Näringsdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
mästarbrev.

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av rättschefen Per Erik Linde-
berg.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Näringsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 maj 1995

Prop. 1994/95:228

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Peterson, Hellström, Tahlén, Freivalds, Tham, Blomberg, Heckscher,
Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Lindh, Johansson

Föredragande: statsrådet Heckscher

Regeringen beslutar proposition Mästarbrev för hantverkare

Rättsdatablad

Prop. 1994/95:228

Författningsrubrik

Bestämmelser som Celexnummer för

inför, ändrar, upp- bakomliggande EG-

häver eller upprepar regler

ett normgivnings-
bemyndigande

Lag (1995:000) om mäs-
tarbrev för hantverkare

3 §

gotab 48548, Stockholm 1995

Mästarbrev för hantverkare

Regeringens proposition

1994/95:228