Regeringens proposition

1994/95:185

Märkning av skor

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 9 mars 1995

Ingvar Carlsson

Marita Ulvskog

(Civildepartementet)

Prop.

1994/95:185

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller forslag som syftar till att genomföra Europapar-
lamentets och rådets direktiv 94/11/EG om tillnärmning av medlemssta-
ternas lagar och andra författningar beträffande märkning av material som
används i huvudbeståndsdelarna av skodon som saluförs i detaljistledet.

I propositionen lägger regeringen fram forslag till en lag om märkning
av skor. Genom lagen bemyndigas regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om bl.a. skyldighet för
näringsidkare att vid försäljning av skor lämna information om skornas
sammansättning genom märkning.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1995.

1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 185

Innehållsförteckning

Prop. 1994/95:185

1 Förslag till riksdagsbeslut......................... 3

2 Lagtext...................................... 4

3 Ärendet och dess beredning........................ 6

4 EG:s direktiv om märkning av skor.................. 6

4.1 Allmänt................................. 6

4.2 Skodirektivets närmare innehåll ................ 7

5 Den svenska regleringen.......................... 8

5.1 Behovet av svenska regler.................... 8

5.2 Utformningen av svenska regler................ 8

5.3 Tillsyn................................. 10

6 Kostnadskonsekvenser .......................... 12

7 Ikraftträdande ................................ 14

8 Författningskommentar.......................... 14

Bilaga 1 Promemorians lagförslag ...................... 18

Bilaga 2 Förteckning över de remissinstanser som yttrat sig över
promemorian Märkning av skor - svenska regler med
anledning av ett EG-direktiv samt en sammanställning
av yttrandena...............................20

Bilaga 3 Europaparlamentets och rådets direktiv 94/11/EG

av den 23 mars 1994 om tillnärmning av medlemsstaternas
lagar och andra författningar beträffande märkning av
material som används i huvudbeståndsdelarna av skodon
som saluförs i detalj istledet ....................29

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 mars 1995 . . 35

Rättsdatablad ..................................... 36

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
lag om märkning av skor.

Prop. 1994/95:185

1* Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 185

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Prop. 1994/95:185

Förslag till lag om märkning av skor

Härigenom föreskrivs följande1.

Lagens tillämpningsområde m.m.

1 § Denna lag skall tillämpas på skor som i näringsverksamhet säljs till
konsumenter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om att lagen inte skall tillämpas på vissa slags skor.

2 § Med skor avses i denna lag

- produkter som är försedda med sula och som är utformade för att
skydda eller täcka foten, och

- delar till sådana produkter i form av ovandel, foder och bindsula samt
slitsula, när de säljs separat.

Märkningsskyldighet

3 § Regeringen får meddela föreskrifter om att skor skall vara märkta
med information om det material som används i huvudbeståndsdelarna av
skoma.

Närmare föreskrifter om märkningsskyldigheten får meddelas av den
myndighet som regeringen bestämmer.

Tillsyn

4 § Den myndighet som regeringen bestämmer skall se till att de
föreskrifter följs som har meddelats med stöd av denna lag eller ett
bemyndigande enligt lagen.

Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som
behövs för att föreskrifterna skall följas. Ett sådant föreläggande eller
förbud får förenas med vite.

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om

1. att en näringsidkare är skyldig att betala kostnader för provtagning

och undersökning av skor,

2. att en näringsidkare är skyldig att lämna sådana upplysningar,

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 94/11/EG av den 23 mars 1994

om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar beträffande

märkning av material som används i huvudbeståndsdelarna av skodon som 4

saluförs i detaljistledet (EGT nr L 100, 19.4.1994, s. 37, Celex 394L0011).

handlingar, varuprover och liknande som behövs för att tillsynsmyndig- Prop. 1994/95:185
heten skall kunna se till att de föreskrifter följs som har meddelats med
stöd av denna lag eller ett bemyndigande enligt lagen.

Överklagande

6 § Tillsynsmyndighetens beslut i enskilda fall enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

3 Ärendet och dess beredning

Som medlem i EU är Sverige skyldigt att genomfora EG-rätten i den
svenska rättsordningen.

Inom EG har man antagit Europaparlamentets och rådets direktiv
94/11/EG av den 23 mars 1994 om tillnärmning av medlemsstaternas
lagar och andra författningar beträffande märkning av material som
används i huvudbeståndsdelarna av skodon som saluförs i detaljistledet,
i det följande kallat skodirektivet. Genom Gemensamma EES-kommitténs
beslut nr 16/94 av den 28 oktober 1994 omfattas skodirektivet av EES-
avtalet.

Inom Civildepartementet har under hösten 1994 upprättats promemorian
Märkning av skor - svenska regler med anledning av ett EG-direktiv (dnr
94/2484/RÄ). Promemorians lagförslag finns som bilaga 1. Promemorian
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en
sammanställning av remissyttrandena finns i bilaga 2.

Skodirektivet i svensk översättning fogas som bilaga 3.

Lagrådet

I denna proposition föreslår regeringen en lag om märkning av skor.
Lagförslaget innehåller bl.a. bestämmelser om möjlighet för tillsynsmyn-
digheten att meddela förelägganden och förbud samt en bestämmelse om
överklagande som formellt hör till Lagrådets granskningsområde.
Lagförslaget är emellertid av så enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande
skulle sakna betydelse.

4 EG:s direktiv om märkning av skor

4.1 Allmänt

Av skodirektivets ingress framgår att i vissa av EU:s medlemsstater finns
bestämmelser om märkning av skor i syfte att skydda och informera
allmänheten samt att tillvarata industrins intressen. Olikheter mellan
sådana bestämmelser kan skapa handelshinder inom gemenskapen och
därigenom motverka en väl fungerande inre marknad. Harmonisering av
nationell lagstiftning krävs för att avlägsna hindren för en fri handel.
Detta mål kan inte nås på ett tillfredsställande sätt av enskilda med-
lemsstater. I skodirektivet fastställs endast sådana krav som är ound-
gängligen nödvändiga för den fria rörligheten för de produkter som
omfattas av direktivet. Genom skodirektivet åläggs medlemsländerna att
genomföra de åtgärder som behövs för att införa enhetliga regler när det
gäller märkning av skor.

Prop. 1994/95:185

4.2 Skodirektivets närmare innehåll

Tillämpningsområde

Skodirektivet skall tillämpas på skor som säljs till konsumenter.

Med sko avses alla produkter som är försedda med sula och som är
utformade för att skydda eller täcka foten (artikel 1.1). Med sko avses
även följande delar som säljs separat, nämligen ovandelen av skon, foder
och bindsula samt skons slitsula (bilaga 1 till direktivet).

I bilaga 2 till direktivet ges exempel på skor som omfattas av direkti-
vet. Dit hör låg- eller högklackade skor och skor utan klack för inomhus-
eller utomhusbruk, stövlar, sandaler av olika slag, skor som är särskilt
utformade för olika sportaktiviteter, balettskor, överdragsskor, engångs-
skor med påsatt sula samt ortopediska skor.

Direktivet omfattar inte begagnade skor, skyddsskor som omfattas av
direktivet 89/686/EEG om personlig skyddsutrustning, skor som omfattas
av direktivet 76/769/EEG om farliga ämnen samt skor som är avsedda
som leksaker.

Krav på märkning

Enligt direktivet skall skor märkas med information om det material som
ingår i skoma (artikel 1.2). Med märkning avses att den föreskrivna
informationen påförs åtminstone en sko av varje par. Det kan ske genom
påtryck, påklistrat märke, prägling eller vidhäftad etikett (artikel 4.3).
Märkningen skall vara väl synlig, beständig och tillgänglig. Symbolerna
skall vara tillräckligt stora för att det skall vara lätt att förstå informatio-
nen i dem. Märkningen får inte vilseleda konsumenterna (artikel 4.4).

Märkningen skall innehålla information om tre delar av skon, nämligen
ovandelen, fodret och bindsulan samt slitsulan (artikel 1.2). Information
skall ges om det material som utgör minst 80 procent av ovandelens,
fodrets och bindsulans yttre area i skon samt minst 80 procent av
slitsulans volym. Om inget av materialen utgör minst 80 procent, skall
information ges om de två viktigaste materialen i sammansättningen av
skoma (artikel 4.1). Beträffande materialen skall dessa klassificeras som
läder, överdraget läder, textil material eller övriga material (artikel 1.2 och
bilaga 1 till direktivet).

Informationen skall ges på skon genom symbol eller text i enlighet med
vad som visas i bilaga 1 till direktivet. Medlemsstaterna skall genom
nationella bestämmelser säkerställa att konsumenterna ges tillräcklig
information om betydelsen av symbolerna (artikel 4.2).

Det är tillverkaren eller dennes representant inom gemenskapen som
ansvarar för märkningen. Om varken tillverkaren eller dennes representant
är etablerad inom gemenskapen, skall den som är ansvarig då skon först
släpps ut på gemenskapsmarknaden ansvara för märkningen. Återförsälja-
ren skall vara skyldig att kontrollera att de skor han säljer är märkta på
det sätt som föreskrivs i direktivet (artikel 4.5).

Prop. 1994/95:185

Medlemsstaternas åligganden Prop. 1994/95:185

Medlemsstaterna skall vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att
säkerställa att de skor som släpps ut på marknaden uppfyller märknings-
kraven i direktivet (artikel 2.1). När skor som inte uppfyller bestämmel-
serna om föreskriven märkning släpps ut på marknaden, skall den berörda
medlemsstaten vidta lämpliga åtgärder enligt sin nationella lagstiftning
(artikel 2.2).

Medlemsstaterna får inte, såvida inte annat framgår av andra tillämpliga
gemenskapsbestämmelser, förbjuda eller hindra att skor som uppfyller
märkningskraven i direktivet släpps ut på marknaden genom att tillämpa
icke-harmoniserade nationella bestämmelser om märkning av vissa slag
av skor eller skor i allmänhet (artikel 3).

Ikraftträdande

Enligt direktivet skall medlemsstaterna senast den 23 september 1995
anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga
för att uppfylla skodirektivet (artikel 6.1). Medlemsstaterna skall tillämpa
bestämmelserna från den 23 mars 1996. Lagerhållna skor som fakturerats
eller levererats till återförsäljaren dessförinnan skall inte omfattas av
bestämmelserna före den 23 september 1997 (artikel 6.2).

5 Den svenska regleringen

5.1 Behovet av svenska regler

Det finns för närvarande inte några föreskrifter om märkning av skor i
Sverige.

Sverige är som medlem i EU skyldigt att genomföra skodirektivet i
svensk rätt.

En bundenhet av direktivet innebär för svensk del ett åtagande att
genomföra de författningsändringar som behövs för att syftet med
direktivet skall uppnås. Skodirektivet förutsätter att det skall finnas
rättsligt bindande regler om märkning av skor. Eftersom det i Sverige inte
finns några sådana regler måste nya regler komma till.

5.2 Utformningen av svenska regler

Regeringens förslag: EG-reglema om märkning av skor genomförs
i svensk rätt genom föreskrifter som meddelas av regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer. De bemyndiganden för
regeringen som behövs meddelas i en särskild lag.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna har inte haft några Prop. 1994/95:185
invändningar mot promemorians förslag. Arbetarskyddsstyrelsen har
föreslagit att det i lagen införs en uttrycklig bestämmelse om att personlig
skyddsutrustning inte omfattas av lagen. Kooperativa förbundet (KF) har
framfört vissa synpunkter av redaktionell och språklig natur. Sveriges
Köpmannaförbund och Sveriges Skohandlarförbund har uttalat att
begreppet näringsidkare i lagen bör preciseras till att avse tillverkare eller
importör. Sveriges Industriförbund är kritiska till att Konsumentverket
bemyndigas att utfärda närmare föreskrifter om hur direktivets be-
stämmelser skall uppfyllas. Förbundet är särskilt kritiskt till Konsument-
verkets/KO:s roll som föreskriftsgivare i samband med att KO som part
för talan i Marknadsdomstolen. Förbundet menar att domstolen är
tvungen att tillämpa ”åklagarens” - i hans egenskap av generaldirektör
för Konsumentverket - utfärdade tvingande föreskrifter. Industriförbundet
menar vidare att det är viktigt att den ”lagstiftande” och ”åklagande”
funktionen hålls isär. Flera remissinstanser har framfört att det är viktigt
att föreskrifterna på myndighetsnivå utarbetas i nära samråd med närmast
berörda myndigheter och organisationer.

Skälen för regeringens förslag: Skodirektivets krav på märkning
innefattar sådana åligganden för enskilda som enligt 8 kap. 3 § regerings-
formen skall meddelas genom lag. Enligt 8 kap. 7 § första stycket 3 far
emellertid regeringen efter bemyndigande i lag meddela föreskrifter om
näringsverksamhet. Riksdagen kan också enligt 11 § samma kapitel
bemyndiga regeringen att överlåta åt en förvaltningsmyndighet att
meddela föreskrifter i ämnet.

Regleringen i skodirektivet är tämligen detaljerad. Det kan visa sig
nödvändigt att efter hand justera föreskrifterna med hänsyn till ut-
vecklingen inom EG. Föreskriftsrätten bör därför så långt det är möjligt
delegeras till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

En lämplig ordning är alltså att lagstiftningen utformas som en
bemyndigandelag, genom vilken regeringen ges rätt att meddela
föreskrifter om skyldighet att märka skor. Närmare föreskrifter om den
information som skall lämnas genom märkning bör kunna delegeras
vidare till den myndighet som regeringen bestämmer. Närmast till hands
ligger därvid att vidaredelegera föreskriftsrätten till Konsumentverket.

Sveriges Industriförbund är i denna del kritisk och ifrågasätter det
lämpliga i att KO - som dessutom är generaldirektör för Konsumentver-
ket - för talan i Marknadsdomstolen och då åberopar och stödjer sig på
föreskrifter som har utfärdats av Konsumentverket. Regeringen åter-
kommer till detta i samband med behandlingen av frågan om tillsyn
(avsnitt 5.3).

I fråga om föreskrifternas materiella innehåll gäller det att omforma
reglema i direktivet till svensk rätt. Det innebär att reglerna måste
stämma överens med EG:s regler och att de heller inte kan gå längre än
dessa. Det är också naturligt och får förutsättas att detaljerade myndig-
hetsföreskrifter utarbetas efter samråd med berörda myndigheter och
branschorganisationer. Särskilda undantag, för t.ex. personlig skyddsut-
rustning, far regleras i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den 9

myndighet som regeringen bestämmer.

Enligt direktivet är det tillverkaren eller dennes representant inom Prop. 1994/95:185
gemenskapen som ansvarar för märkningen och för att de uppgifter som
den innehåller är korrekt. Om varken tillverkaren eller representanten är
etablerad inom gemenskapen ligger ansvaret på den som först släpper ut
skoma på gemenskapsmarknaden. Återförsäljaren är skyldig att kontrolle-
ra att de skor han säljer är märkta på det sätt som föreskrivs. Det är alltså
i första hand tillverkaren eller importören som är ansvarig, men ett ansvar
vilar också på återförsäljaren. Det bör vara regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer som meddelar föreskrifter om märknings-
skyldigheten och om det ansvar som olika näringsidkare i distributions-
kedjan skall ha.

Enligt artikel 6.3 i skodirektivet skall de bestämmelser som en
medlemsstat antar på grund av direktivet innehålla en hänvisning till detta
eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. En sådan
hänvisning bör göras i form av en not till lagen.

Sammanfattningsvis föreslås alltså att skodirektivet genomförs i svensk
rätt genom föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer. I en särskild lag - lag om märkning av skor
- ges de bemyndiganden för regeringen som behövs.

5.3 Tillsyn

Regeringens förslag: Konsumentverket skall ha hand om tillsynen
över att föreskrifterna följs.

Tillsynsmyndigheten bör i första hand söka nå rättelse på frivillig
väg. Om detta inte hjälper far tillsynsmyndigheten meddela de
förelägganden och förbud som behövs för att se till att meddelade
föreskrifter följs. Sådana förelägganden och förbud far förenas med
vite.

Promemorians bedömning: överensstämmer i huvudsak med
regeringens förslag.

Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna har lämnat förslaget
utan erinran. Konsumentverket ställer sig dock tveksamt till att verket
skall svara för tillsynen enligt lagen.

Skälen för regeringens förslag

Direktivets krav på marknadskontmll

Enligt skodirektivet skall medlemsstaterna vidta alla åtgärder som är
nödvändiga för att säkerställa att de skor som släpps ut på marknaden
uppfyller märkningskraven i direktivet (artikel 2). Direktivet förutsätter
alltså att medlemsstaterna aktivt övervakar att de skor som finns på
marknaden uppfyller direktivets krav.

Tillsynsmyndighet Prop. 1994/95:185

Konsumentverket är central förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor.

Verket har bl.a. till uppgift att utarbeta riktlinjer för näringsidkamas
marknadsföring och för utformning av varor, tjänster och andra nyttig-
heter. Verket utövar tillsyn enligt bl.a. marknadsföringslagen, lagen om
märkning av textilier och lagen om märkning av hushållsapparater samt
bevakar efterlevnaden av verkets egna riktlinjer. Eftersom verket således
har erfarenhet och kompetens på näraliggande områden, bör verket sköta
marknadskontrollen även i förevarande hänseende och se till att reglerna
om märkning av skor efterlevs. En sådan tillsynsuppgift ligger också väl
i linje med de uppgifter som verket redan i dag har.

Tillsynen och åtgärder vid överträdelser

Konsumentverket har påpekat att det inte längre finns något laboratorium
i Sverige som utför undersökningar av skor. Om detta kommer att vara
fallet också i framtiden far frågan lösas genom att - i den mån som det
behövs - tjänsterna upphandlas av något organ som har kompetens på
området, oavsett om det innebär en upphandling utanför landet.

För att åstadkomma en effektiv övervakning måste tillsynsmyndigheten
i vissa fall kunna ingripa med tvingande åtgärder. Marknadsföringslagen
innehåller generella föreskrifter om otillbörlig marknadsföring m.m. De
aktuella föreskrifterna om märkning av skor har emellertid ett delvis
annat syfte än marknadsföringslagen. Bestämmelserna i skodirektivet har
tillkommit för att åstadkomma enhetliga regler om märkning och
därigenom underlätta en fri rörlighet av skor. Syftet med reglerna är alltså
inte i första hand att komma till rätta med otillbörliga förfaranden vid
marknadsföring av sådana varor. Det är därför varken möjligt eller
lämpligt att i första hand använda marknadsföringslagens sanktionssystem
för att komma till rätta med samtliga tänkbara former av överträdelser av
märkningsföreskriftema. Det bör därför utformas särskilda sanktionsregler
för överträdelser av märkningsföreskriftema.

I likhet med vad som i allmänhet gäller på det marknadsrättsliga
området bör emellertid tillsynsmyndigheten i första hand söka nå rättelse
på frivillig väg. Det kan ske genom information om reglernas innebörd
och råd till näringsidkarna om hur de skall förfara för att uppfylla de
föreskrivna kraven.

Om rättelse inte kan nås på frivillig väg, bör tillsynsmyndigheten ha
rätt att meddela de förelägganden och förbud som behövs. Sådana
förelägganden och förbud bör också kunna förenas med vite

I den mån märkningen är vilseledande genom att t.ex. innehålla oriktig
information om det material som ingår i skoma, kan också marknadsfö-
ringslagen tillämpas. Med det förslag till ny marknadsföringslag som
regeringen har förelagt riksdagen (prop. 1994/95:123) kommer ett
uppsåtligt eller oaktsamt vilseledande kunna leda till att en näringsidkare
döms att betala en marknadsstömingsavgift.

Enligt regeringens mening saknas anledning att vid sidan av möjlig- U

heten att meddela förelägganden och förbud vid vite och marknadsfö-

1** Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 185

rings lagens sanktionssystem också införa ett straffrättsl igt sanktionssy stem Prop. 1994/95:185
för överträdelser av märkningsföreskriftema.

Som har redovisats i det föregående (avsnitt 5.2) har Sveriges
Industriförbund ifrågasatt lämpligheten av att Konsumentombudsmannen,
som dessutom är generaldirektör för Konsumentverket, för talan i
Marknadsdomstolen och då åberopar och stödjer sig på föreskrifter som
har utfärdats av verket.

Regeringen vill för sin del framhålla följande i denna fråga. Det förslag
som nu läggs fram innebär inte att marknadsföringslagens regelssystem
görs direkt tillämpligt på överträdelser av föreskrifterna. Den föreslagna
lagstiftningen innehåller ett eget sanktionssystem som i första hand skall
tillämpas. Det torde därför inte föreligga något praktiskt behov för
Konsumentombudsmannen att föra talan i Marknadsdomstolen i syfte att
komma till rätta med en felaktig skomärkning. De sanktioner som kan bli
aktuella i sådana fall - förelägganden och förbud vid vite - kan ju
tillsynsmyndigheten själv meddela enligt den föreslagna lagen.

Samtidigt kommer marknadsföringslagen att kunna tillämpas i vissa
fall, främst när det är fråga om vilseledande marknadsföring. Till grund
för Marknadsdomstolens prövning ligger i dessa fall inte märknings-
reglema, utan reglerna i marknadsföringslagen. Någon konflikt mellan
Konsumentverkets roll som regelgivare och Konsumentombudsmannens
”åklagarroll” kommer därför knappast att uppstå.

6 Kostnadskonsekvenser

Regeringens bedömning: Kostnaderna for tillsyn över efter-
levnaden av regler om märkning av skor bör kunna täckas inom
befintliga ramar.

En näringsidkare som har lämnat felaktiga uppgifter om skors
sammansättning bör kunna åläggas att betala kostnaderna för prov-
tagning och undersökning av prov.

Promemorians bedömning: överensstämmer med regeringens
bedömning.

Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna har lämnat
bedömningen utan erinran. Konsumentverket har framhållit att kravet på
kontroll kräver resurser för provtagning och undersökning av skor.
Sveriges Köpmannaförbund och Sveriges Skohandlarförbund har framfört
att om det vid en provning av en sko visar sig att skon är förenlig med
kraven bör kostnaderna för provningen betalas av tillsynsmyndigheten
och skälig ersättning utgå till näringsidkaren och detaljisten.

Skälen för regeringens förslag: Som nämnts förut finns det i dag inte
några föreskrifter i Sverige om märkning av skor. Någon märkning av det
slag som avses i skodirektivet förekommer knappast heller i praktiken.
Den föreslagna lagstiftningen kommer därför sannolikt att belasta de

fåtaliga svenska tillverkarna av skor med vissa kostnader för märkning.
Samtidigt medför genomförandet av EG-reglema i Sverige att de svenska
tillverkarna av skor på den europeiska marknaden konkurrerar med
utländska tillverkare på lika villkor.

Merparten skor importeras för närvarande till Sverige från tillverkare
som är etablerade inom EU. Det far förutsättas att dessa skor - i enlighet
med bestämmelserna i skodirektivet - kommer att vara märkta redan vid
införseln. Extra kostnader för svenska importörer torde därför bara
aktualiseras vid fall av import från tillverkare utanför EU. Det kan
emellertid antas att även sådana tillverkare i stor utsträckning kommer att
märka sina skor i enlighet med kraven i skodirektivet. Kostnaderna för
den svenska importbranschen torde därför komma att bli begränsade.

Även tillsynen över lagens efterlevnad kommer att dra kostnader.
Skodirektivet ställer inga konkreta krav på hur marknadsövervakningen
skall bedrivas. Det sägs heller inget särskilt om omfattningen av
kontrollen. Det torde dock stå klart att informationssatsningar och ökade
kontrollinsatser i form av i första hand stickprovskontroller kommer att
krävas. Någon beräkning av kostnaderna för marknadskontrollen kan inte
göras för närvarande. Det bedöms dock att de ökade kraven på Konsu-
mentverket som tillsynsmyndighet bör kunna klaras av genom om-
prioritering inom ramen för befintliga resurser.

I skodirektivet finns bestämmelser om ansvar för märkningen och för
att de uppgifter den innehåller är korrekta (artikel 4.5). Det måste således
förutsättas att tillsynen även skall omfatta en kontroll av att uppgifterna
är riktiga. En sådan kontroll kräver provtagning och undersökning av
skor. En rimlig ordning är att tillsynsmyndighetens kostnader för detta i
vissa fall far bäras av näringslivet. Således bör den näringsidkare som har
lämnat felaktiga uppgifter om skors sammansättning kunna åläggas att
betala kostnaderna för provtagning och undersökning av skor. Det bör
ankomma på regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att
meddela föreskrifter om detta. Om det vid en kontroll skulle visa sig att
märkningskraven är uppfyllda bör däremot kostnaden för provtagning och
undersökning av skoma inte belasta den berörda näringsidkaren.

Ett par remissinstanser har anfört att skälig ersättning i sådana fall bör
utgå till berörd näringsidkare. Regeringen kan för sin del inte se att en
provtagning som sådan typiskt sett skulle kunna orsaka en näringsidkare
några särskilda kostnader. Någon ersättningsskyldighet i dessa fall bör
därför inte införas.

I sammanhanget bör även kostnadskonsekvensema för domstolarna
beröras. Vissa beslut av tillsynsmyndigheten bör kunna överklagas. I linje
med den pågående reformeringen av instansordningen i de allmänna
förvaltningsdomstolarna bör överklagandet ske hos länsrätt. En föreskrift
om överklagande har med hänsyn till lagkravet (jfr 11 kap. 4 § regerings-
formen) tagits in i den föreslagna lagen. Enligt lagen (1985:206) om
viten prövar länsrätten frågor om utdömande av viten. När ett förelagt
vite skall dömas ut tas således domstolsresurser också i anspråk.

Det kan på goda grunder antas att antalet ärenden som grundar sig på
den föreslagna lagen kommer att bli ytterst begränsat. Som har sagts

Prop. 1994/95:185

tidigare bör tillsynsmyndigheten i första hand försöka nå rättelse på Prop. 1994/95:185
frivillig väg. De kostnader som kan uppstå för domstolarna måste därför
betraktas som försumbara.

7 Ikraftträdande

Regeringens förslag: Lagen om märkning av skor skall träda i
kraft den 1 juli 1995. övriga föreskrifter skall ha utfärdats före den
23 september 1995. Föreskrifterna bör dock i enlighet med
direktivet träda i kraft den 23 mars 1996.

Promemorians förslag: överenstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Några remissinstanser har framhållit att det är
viktigt att reglerna träder i kraft samtidigt i alla medlemsländer.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 6 i skodirektivet skall
medlemsstaterna senast den 23 september 1995 anta och offentliggöra de
lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet.
Bestämmelserna i dessa lagar och författningar skall tillämpas från och
med den 23 mars 1996.

Regeringen anser att den nu föreslagna lagen bör träda i kraft den 1 juli
1995 så att regeringen och Konsumentverket i tid kan meddela de
föreskrifter som behövs. Det bör här uppmärksammas att lagen i sig inte
innehåller några materiella bestämmelser, varför dess ikraftträdande ur
den synvinkeln är av mindre betydelse. Regeringens och Konsumentver-
kets föreskrifter bör träda i kraft vid den tidpunkt som pekas ut i
direktivet, dvs. den 23 mars 1996.

I direktivet görs ett undantag för lagerhållna artiklar som fakturerats
eller levererats till återförsäljare före den 23 mars 1996. Dessa artiklar
skall inte omfattas av bestämmelserna förrän den 23 september 1997. I
de regerings- och myndighetsföreskrifter som genomför direktivet bör
motsvarande undantag göras.

8 Författningskommentar

Som har anförts i det föregående (avsnitt 5 2) bör lagen utformas som en
ren bemyndigandelag. Detta innebär att närmare föreskrifter om lagens
tillämpning kommer att meddelas av regeringen eller av den myndighet
som regeringen bestämmer.

Lagens tillämpningsområde m.m.

Prop. 1994/95:185

1 § Denna lag skall tillämpas på skor som i näringsverksamhet
säljs till konsumenter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far
meddela föreskrifter om att lagen inte skall tillämpas på vissa slags
skor.

I paragrafen anges lagens tillämpningsområde.

I paragrafens första stycke anges att lagen tillämpas på skor som säljs
i näringsverksamhet och som är avsedda för konsumenter. I enlighet med
skodirektivet tar lagen sikte bara på sådana skor som är avsedda för
konsumenter.

Med näringsverksamhet förstås sådan verksamhet som drivs av
näringsidkare. Näringsidkare är var och en som yrkesmässigt driver
verksamhet av ekonomisk art, oavsett om verksamheten är inriktad på
ekonomisk vinst eller ej.

Skodirektivet gäller inte för alla skor. Således omfattar det inte
begagnade skor, skyddsskor som omfattas av direktivet 89/686/EEG om
personlig skyddutrustning, skor som omfattas av direktivet 76/769/EEG
om farliga ämnen samt skor som är avsedda som leksaker. I paragrafens
andra stycke ges regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer rätt att föreskriva om dessa undantag.

2 § Med skor avses i denna lag

- produkter som är försedda med sula och som är utformade för
att skydda eller täcka foten, och

- delar till sådana produkter i form av ovandel, foder och bind-
sula samt slitsula, när de säljs separat.

I paragrafen definieras begreppet sko. Med sko avses inte bara en hel
sko utan även vissa delar som säljs separat (artikel 1.1 i direktivet). Det
gäller dels ovandel, dels foder och bindsula, dels slitsula. I bilaga 1 till
direktivet definieras dessa delar närmare. Ovandelen av skon är således
yttersidan av den del som är fäst i slitsulan. Foder och bindsula bestäms
som foder till ovandelen och innersulan, vilka utgör skons insida.
Slitsulan är skons undersida, som är fäst i skons ovandel och som utsätts
för slitage.

Märkningsskyldighet

Prop. 1994/95:185

3 § Regeringen får meddela föreskrifter om att skor skall vara
märkta med information om det material som används i huvudbe-
ståndsdelarna av skoma.

Närmare föreskrifter om märkningsskyldigheten far meddelas av
den myndighet som regeringen bestämmer.

I paragrafens första stycke ges regeringen rätt att meddela föreskrifter
om att information om skors sammansättning skall lämnas genom
märkning.

Enligt andra stycket far regeringen överlåta åt en myndighet att
meddela närmare föreskrifter om märkningsskyldigheten.

Tillsyn

4 § Den myndighet som regeringen bestämmer skall se till att de
föreskrifter följs som har meddelats med stöd av denna lag eller ett
bemyndigande enligt lagen.

Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud
som behövs för att föreskrifterna skall följas. Ett sådant före-
läggande eller förbud får förenas med vite.

I denna paragrafs första stycke bemyndigas regeringen att i en
förordning bestämma vilken myndighet som skall utöva tillsynen över
märkningsföreskriftema. Som förut har redovisats (avsnitt 5.3) ligger det
närmast till hand att utse Konsumentverket som tillsynsmyndighet.

I paragrafens andra stycke har tagits in en föreskrift om att till-
synsmyndigheten får meddela förelägganden och förbud. Det har också
lagts till att ett sådant föreläggande eller förbud får förenas med vite.

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om

1. att en näringsidkare är skyldig att betala kostnader för provtag-
ning och undersökning av skor,

2. att en näringsidkare är skyldig att lämna sådana upplysningar,
handlingar, varuprover och liknande som behövs för att tillsyns-
myndigheten skall kunna se till att de föreskrifter följs som har
meddelats med stöd av denna lag eller ett bemyndigande enligt
lagen.

I denna paragraf bemyndigas regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att meddela föreskrifter i frågor som rör tillsynen.

Punkt 1 handlar om föreskrifter om skyldighet för näringsidkare att Prop. 1994/95:185
betala kostnaderna för provtagning och undersökning av skor (se avsnitt

5.3).

Punkt 2 gäller föreskriftsrätten i vissa andra frågor av betydelse för att
tillsynsmyndigheten skall kunna utöva tillsynen på ett effektivt sätt. Det
nödvändiga underlaget för tillsynsmyndighetens bedömning kan finnas i
dokument och andra handlingar hos näringsidkaren. För att kunna utföra
en undersökning av skoma måste tillsynsmyndigheten också ges
möjlighet att få tillgång till varuprover.

Överklagande

6 § Tillsynsmyndighetens beslut i enskilda fall enligt denna lag
eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen far
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

I denna paragraf anges ordningen för överklagande av tillsynsmyndig-
hetens beslut. Enligt 4 § far tillsynsmyndigheten meddela förelägganden
och förbud. Sådana beslut far alltså överklagas hos länsrätten. Andra
beslut som far överklagas hos länsrätten gäller frågor som regleras i
föreskrifter som har meddelats med stöd av ett bemyndigande i lagen,
t.ex. beslut om att en näringsidkare skall betala kostnaden för provtagning
och undersökning av skor.

Promemorians lagförslag

Förslag till

Lag om märkning av skor;

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde m.m.

1 § Denna lag skall tillämpas på skor som säljs i näringsverksamhet och
som är avsedda för konsumenter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far meddela
föreskrifter om att lagen inte skall tillämpas på vissa slags skor.

2 § Med skor avses i denna lag

- produkter som är försedda med sula och som är utformade för att
skydda eller täcka foten, och

- delar till sådana produkter i form av ovandel, foder och bindsula samt
slitsula, när de säljs separat.

Märkningsskyldighet

3 § Regeringen far meddela föreskrifter om att skor skall vara märkta
med information om det material som används i huvudbeståndsdelarna av
skoma.

Närmare föreskrifter om märkningsskyldigheten far meddelas av den
myndighet som regeringen bestämmer.

Tillsyn

4 § Den myndighet som regeringen bestämmer skall se till att de
föreskrifter följs som har meddelats med stöd av denna lag eller ett
bemyndigande enligt lagen.

Tillsynsmyndigheten far meddela de förelägganden och förbud som
behövs för att se till att föreskrifterna följs. Ett sådant föreläggande eller
förbud far förenas med vite.

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far
meddela föreskrifter om

1. att en näringsidkare är skyldig att betala kostnader för provtagning
och undersökning av skor,

2. att en näringsidkare är skyldig att lämna sådana upplysningar,
handlingar, varuprov och liknande som behövs för att tillsynsmyndigheten
skall kunna se till att de föreskrifter följs som har meddelats med stöd av
denna lag eller ett bemyndigande enligt lagen.

Prop. 1994/95:185

Bilaga 1

Överklagande Prop. 1994/95:185

6 § Tillsynsmyndighetens beslut i enskilda fall enligt denna lag eller Bilaga 1
enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen far överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

Förteckning över de remissinstanser som yttrat sig Prop. 1994/95:185
över promemorian Märkning av skor - svenska Bilaga 2
regler med anledning av ett EG-direktiv samt en
sammanställning av yttrandena

Remissinstanserna

Efter remiss har yttrande avgetts av Kommerskollegium, Arbetarskydds-
styrelsen, Konkurrensverket, Konsumentverket, Grossistförbundet Svensk
Handel, Konsumentvägledamas förening, Kooperativa Förbundet,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges Handelsagenters Förbund,
Sveriges Industriförbund, Sveriges Köpmannaförbund och Sveriges
Skohandlarförbund.

Remissammanställningens innehåll

1 Sammanfattning av remissutfallet,

2 Lagens utformning och tillämpningsområde,

3 Tillsyn och kostnadskonsekvenser,

4 Ikraftträdande,

5 övriga synpunkter.

Remissamanställningen återger ordagrant vad remissinstanserna anfört.

1 Sammanfattning av remissutfallet

Remissinstanserna har inte haft något att invända mot att det införs
svenska föreskrifter om märkning av skor i enlighet med EG-direktivet.
Flera remissinstanser har haft synpunkter på enskildheter i promemorie-
förslaget.

2 Lagens utformning och tillämpningsområde

A rbetarskyddsstyrelsen

Arbetarskyddsstyrelsen har i huvudsak inga invändningar från arbets-
miljösynpunkt mot lagförslaget om märkning av skor. Lagförslaget gäller
skor som kommer att säljas till konsumenter för privat bruk. Näringsid-
kare som säljer skor till konsument säljer i många fall även skor som
klassas som personlig skyddsutrustning (skyddsskor, lätta skyddsskor och
yrkesskor). Regler om personlig skyddsutrustning finns i Arbetarskydds-
styrelsens föreskrifter om utförande av personlig skyddsutrustning (AFS
1993:111). Skor som är utförda och märkta som personlig skyddsutrust-
ning säljs i huvudsak till företag men även till konsumenter bl.a. via
näringsidkare. Personlig skyddsutrustning skall enligt lagförslaget inte
omfattas av märkningskraven. Gränsdragningsproblem kan uppstå där
skor säljs både som personlig skyddsutrustning och konsumentskor.

Lagförslaget 1 § andrastycket: Prop. 1994/95:185

”myndighet som regeringen bestämmer far meddela föreskrifter om att Bilaga 2
lagen inte skall tillämpas på vissa slags skor”.

Stycket bör därför redan nu kunna innehålla undantag för personlig
skyddsutrustning. Konsumentverket föreslås bli reglerande myndighet för
märkning av skor. Arbetarskyddsstyrelsen förutsätter att Konsumentverket
ger styrelsen möj lighet att lämna synpunkter på tillämpningsföreskrifterna.

Konkurrensverket

Konkurrensverket anser det vara av stor vikt att regler för märkning av
skor överensstämmer inom EU och EES så att gränsöverskridande handel
inte försvåras. Verket har därmed inget att invända mot att en lag om
märkning av skor införlivas i svensk rätt. Vad beträffar den föreslagna
lagen finner Konkurrensverket denna vara icke-diskriminerande och att
den inte i något väsentligt avseende torde påverka konkurrenssituationen
på den svenska skomarknaden.

Konsumentverket

Konsumentverket har inget att invända mot förslaget till lag om märkning
av skor.

Grossistförbundet Svensk Handel

EG har sedan ett antal år debatterat ett förslag till direktiv för märkning
av skor. Syftet med detta direktiv är främst att skydda och informera
konsumenterna genom detaljerade informationskrav. I den tidigare
behandlingen av ärendet inom EG har Sverige inte aktivt kunnat delta
som jämbördig part. Vi har dock tidigare lämnat våra synpunkter. Genom
medlemskapet i EU kommer Sverige automatiskt att omfattas av det
redan beslutade direktivet. Vår tidigare uppfattning kvarstår. Vi anser att
konsumentens möjlighet till varuinformation skall uppmuntras. Vi är
däremot ytterst tveksamma om det beslutade symbolsystemet ger den
enkla och tydliga information som eftersträvas. I den nu uppkomna
situationen är möjligheten att snabbt förändra utformningen av konsu-
mentinformationen liten. Ändring av regelverket far diskuteras i ett för
ändamålet lämpligt EG-forum. I den nu aktuella remissen ser vi som
främsta möjlighet att lämna synpunkter på den svenska implementeringen.
Det är av yttersta vikt, att direktivet kommer att tillämpas likformigt i de
olika medlemsländerna så att samma krav ställs på företagen. En
grundläggande förutsättning är att reglerna skall träda i kraft i de olika
medlemsländerna vid samma tidpunkt.

Konsumentvägledamas förening

Föreningen har inget att invända mot det ställda förslaget.

Prop. 1994/95:185

Kooperativa förbundet (KF) Bilaga 2

Kooperativa förbundet (KF) har beretts tillfälle att yttra sig över
rubricerade promemoria och får i anledning härav meddela, att KF inte
har några invändningar mot uppläggningen av densamma eller mot
innehållet i allmänhet. KF gör följande påpekanden av redaktionell eller
språklig natur. På sidan 5 under rubriken ”Krav på märkning” anges att
märkningen skall vara synlig, beständig och tillgänglig. Av de angivna
sätten för märkning - påtryck, påklistrat märke, prägling eller vidhäftad
etikett - torde emellertid endast prägling kunna vara beständig. Tanken
torde vara att beständigheten skall gälla vid köpetillfället och kravet bör
därför förtydligas. På sidan 14, Bilaga 1, Artikel 1, p 2 i) b) anges ”fodret
och bindsulan”. Det senare skall dock vara ”innersula”. Innersulan kan
vidare bestå av olika material och konsumenten kan behöva veta vilket
material som fodret respektive innersulan består av. På sidan 17 under b)
torde den språkliga korrekta rubriken vara ”Textilmaterial av natur- eller
konstfibrer”. Denna lydelse är egentligen tillfyllest. Man kan dock
tillägga ”vävt, stickat, icke-vävt mm”.

Landsorganisationen i Sverige (LO)

LO får härmed meddela att organisationen avstår från att yttra sig i
ärendet.

Sveriges Handelsagenters Förbund

Genom Sveriges medlemskap i EU blir vi bundna till ovanstående
direktiv och därmed ålagda att göra nödvändiga författningsändringar. Vi
vill påpeka att det är av yttersta vikt att direktiven tillämpas likformigt i
de olika medlemsländerna, så att samma krav ställs på företagen. Sveriges
Handelsagenters Förbund föreslår att detaljerna i de nya föreskrifterna
utarbetas i samråd med de svenska branschorganisationerna och Konsu-
mentverket.

Sveriges Köpmannaförbund

I promemorian föreslås att skor skall vara märkta med information om det
material som används i huvudbeståndsdelarna av skoma. Det kan ske
genom påtryck, påklistrat märke, prägling eller vidhäftad etikett. Genom
EU-medlemskapet blir Sverige bundet av ovanstående direktiv och ålagt
att göra nödvändiga författningsändringar. Köpmannaförbundet stödjer
regeringens förslag till en särskild lag med möjligheter till närmare
föreskrifter att utarbetas av myndighet som regeringen bestämmer, t.ex.
Konsumentverket, efter samråd med berörda branschorganisationer. När
det gäller tillsynen av bestämmelserna instämmer förbundet i att det är
tillverkaren eller importören, dvs. den som släpper ut produkten på 22

marknaden som ansvarar för märkningen. Återförsäljarens (detaljistens)

ansvar blir följaktligen att kontrollera att de skor som säljs är märkta
enligt gällande regler. I konsekvens därmed bör begreppet näringsidkare
i 5 § 1. preciseras till att avse tillverkare eller importör, vilka skall vara
skyldiga att betala kostnaderna för provtagning och undersökning av skor
som kan krävas for tillsynen av lagen.

Sveriges Skohandlarförbund

Sverige skall omsätta EG-direktiv i nationell rätt. Sveriges Skohand-
larforbund har inget emot att en särskild lag införs på föreslaget sätt med
möjlighet till närmare föreskrifter att utarbetas av myndighet som
regeringen bestämmer t.ex. Konsumentverket och att det görs efter
samråd med berörda branschorganisationer. I avsnitt 3 punkt 2 framhålls
att det efter hand kan visa sig nödvändigt att justera föreskrifterna med
hänsyn till utvecklingen i EG och EES och att föreskriftsrätten därför bör
delegeras så långt som möjligt till regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer. Det är bra att lagstiftaren förutser att föreskrifterna
kan behöva ändras. Det materiella innehållet i det EG-förslag som nu ska
införlivas med svensk rätt lämnar nämligen mycket övrigt att önska. Vi
vill erinra om att Sverige när direktivet om skomärkning förelåg som
förslag då framförde att dessa regler var onödiga och undermåliga. Om
det finns något behov av regleringar av skobranschen och särskild vad
avser märkning av skor så rör det behovet av ett och samma storleks-
märkningssystem i Europa så att de allt rörligare konsumenterna kan köpa
skor på ett enklare sätt oberoende av land. Däremot finns inget dokumen-
terat behov av skomärkning. Redogörelsen för skodirektivets närmare
innehåll under punkt 2.2 framhålls i stycket om krav på märkning att
märkningen inte får vilseleda konsumenten (artikel 4.4). Tyvärr är just det
något som kan bli följden av de nya märkningskraven. För det första är
symbolerna för ”överdraget läder” och ”alla övriga material” mycket
oklara och kommer med största sannolikhet att missförstås av ett mycket
stort antal konsumenter. För det andra så har man fastställt för skor av
läder med en ytbeläggning som är mer än 0,15 mm tjock så skall
symbolen för ”överdraget läder” användas. Tanken är härvid att en sådan
beläggning ger andra egenskaper hos skon än vad läderskor gör.
Naturligtvis innebär dock överdraget läder med skikt på 0.10 mm i stort
sett samma förändringar vad avser egenskaper som ett skikt på 0.15 mm.
Det innebär i sin tur att många varor utrustade med lädersymbolen inte
kommer att ha de egenskaper den symbolen skall få konsumenten att
tänka på t.ex. att skoma ”andas” och avger fukt till den omgivande luften
som läder förväntas göra. Detta exempel visar att märkningen i sig inte
ens fyller de grundkrav som ställs upp för märkningen. Låt oss ge
ytterligare ett exempel. Lädersulor anses vara både fint och bra när det
gäller skor. Det kan dock inte på objektiva grunder anses gälla på
marknader som den svenska med mycket nederbörd och i stort sett alltid
fuktiga underlag förutom på asfalterade vägar och trottoarer. Plast- eller
gummisulor torde vara det bästa för utomhusbruk i Sverige. Även på
denna punkt kan de nu införda reglerna ge upphov till missförstånd.

Prop. 1994/95:185

Bilaga 2

Eftersom de nuvarande reglerna sammanfattningsvis är av undermålig Prop. 1994/95:185
kvalitet i många avseenden hemställer vi härmed att den svenska Bilaga 2
regeringen fortsätter att enträget i EG-sammanhang arbeta for att dessa
regler skall avskaffas. Det är som sagts ovan bra att svenska branschorga-
nisationer kommer att kallas till samråd när de detaljerade myndighets-
föreskrifterna i detta sammanhang utarbetas.

3 Tillsyn och kostnadskonsekvenser

Konsumentverket

Vi ställer oss emellertid tveksamma till förslaget att Konsumentverket
skall svara för tillsynen av lagen. Verket kan idag endast i mycket
begränsad utsträckning upprätthålla en kompetens inom skoområdet.
Kravet på kontroll kräver dessutom resurser för provtagning och
undersökning av skor. Med hänsyn till att det i Sverige inte längre finns
något laboratorium som utför sådana undersökningar kommer denna
kontroll att medföra extra kostnader. Även om en näringsidkare som har
lämnat felaktiga uppgifter om sin produkt åläggs att betala provningskost-
nadema kommer detta enligt vår bedömning att endast marginellt bidra
till kostnadstäckningen.

Sveriges Industriförbund

Då Sverige sedan årsskiftet är medlem av EG föreligger en skyldighet att
införa nationella regler i enligt med EGs våren 1994 antagna direktiv
rörande märkning av skor. Promemorians förslag har utformats enligt det
mönster som tidigare använts vid implementering av liknande EG-direktiv
rörande t.ex. märkning av textilier och märkning av hushållsapparater.
Detta innebär bl.a. att regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer ges fullmakt att utfärda bindande detaljerade föreskrifter i
anslutning till direktiven. Liksom i de nämnda tidigare fallen föreslås att
Konsumentverket utfärdar tillämpningsföreskrifterna enligt den nu
föreslagna lagstiftningen. I samband med implementeringen av tidigare
EG-direktiv har Industriförbundet framfört vissa principiella invändningar
mot de då framlagda lagförslagen. Det är dessa synpunkter som avses då
lagförslagets förhållande till grundlagen diskuterades på s. 8 i pro-
memorian. Formuleringarna anknyter helt till vad som sägs i frågan i
prop. 1992/93:33 och 1992/93:34 och innebär att det inte skulle finnas
skäl till att ifrågasätta lagförslagets förenlighet med grundlagen. Pro-
memorians och de tidigare propositionernas beskrivning ger emellertid
inte en riktig bild av vad förbundets invändningar avsett. Beskrivningen
i propositionerna föranledde Industriförbundet att i samband med
utskottsbehandlingen av dessa tillskriva lagutskottet och klargöra vad
kritiken tar sikte på. I denna skrivelse framhöll förbundet att Konsument-
verkets roll inte är synonym med den dubbla roll som många för-

valtningsmyndigheter har genom att vara både tillsynsmyndighet och Prop. 1994/95:185
utfärdare av bindande föreskrifter för tillsynen. Skillnaden beror på att Bilaga 2
Konsumentverkets generaldirektör samtidigt utför de funktioner enligt
marknadsföringslagen som åligger Konsumentombudsmannen. Genom att
vid tillämpningen av marknadsföringslagens generalklausul om otillbörlig
marknadsföring (2 §) åberopa den s.k. lagstridighetsprincipen kan
Konsumentombudsmannen sätta marknadsdomstolen i den situationen att
domstolen i materiellt hänseende tvingas att avgöra ett ärende enligt av
KO/Konsumentverket - dvs. en part i processen - utfärdade föreskrifter.

Den dubbla funktionen för många förvaltningsmyndigheter som avses i
promemorian och nämnda tidigare propositioner innebär aldrig att dessa
myndigheter i en domstolsprocess intar rollen av part. Industriförbundets
resonemang utvecklas närmare i bifogade utdrag från den nämnda
skrivelsen till lagutskottet. De här och i skrivelsen till lagutskottet, i
vilken en lång rad näringslivsorganisationer instämde, framförda
invändningarna mot KO/Konsumentverkets speciella roll kan inte
avfärdas på sätt som sker i resonemanget på s. 8 i promemorian.
Visserligen har det lagtekniska mönster för implementering av EG-
direktiven, som utformades i de tidigare nämnda fallen och som avses att
användas även i fråga om direktivet för märkning av skor, getts en
förvaltningsrättslig inriktning som delvis minskar risken för ett agerande
där Industriförbundets invändningar gör sig gällande. I den mån
KO/Konsumentverket väljer att uteslutande utnyttja den primärt avsedda
förvaltningsrättsliga vägen för att utöva sin tillsyn enligt lagstiftningen
uppstår inte situationen att myndigheten blir part i en domstolsprocess.
Av promemorian liksom de tidigare propositionerna framgår dock att det
på grund av lagstridighetsprincipen enligt marknadsföringslagen finns
möjlighet för KO att också utnyttja den marknadsrättsliga vägen vid sin
tillsyn av den föreslagna lagstiftningen. Det förslag till ny marknads-
föringslag, som kommer att behandlas av riksdagen under våren och som
med största sannolikhet resulterar i en ny lag den 1 juli 1995, innebär i
detta avseende ingen förändring. Enligt vad Industriförbundet erfarit har
lagstridighetsprincipen ansetts så självklar att denna inte skrivits in i
propositionen till ny marknadsföringslag trots att en sådan regel föreslogs
i Marknadsföringsutredningens betänkande. Detta är knappast ägnat att
minska våra farhågor för att KO/Konsumentverket kan komma att
använda sig av den marknadsrättsliga vägen i sin tillsyn av EG-initierad
lagstiftning där verket har att utfärda tillämpningsföreskrifter. De
invändningar som Industriförbundet framfört i tidigare liknande lagstift-
ningsarbete kvarstår alltså. Som förbundet tidigare påpekat kan problemet
lösas på olika sätt.

Med hänsyn till den konsumentpolitiska utvecklingen kvarstår dock
knappast lösningen att skilja funktionen som generaldirektör för
Konsumentverket och funktionen som Konsumentombudsman. Den enda
kvarstående möjligheten synes därför vara att detalj föreskri fler i
anslutningen till den i promemorian föreslagna lagstiftningen utfärdas av
regeringen eller av annan myndighet än Konsumentverket. Uppdraget att
utfärda tillämpningsföreskrifterna enligt de nämnda tidigare lagarna bör 25

enligt Industriförbundets uppfattning av de anförda skälen ändras så att

detta inte tillkommer Konsumentverket.

Prop. 1994/95:185

Bilaga 2

Bilaga till remissvar

Utdrag ur Industriförbundets skrivelse 92-10-29 till lagutskottet
angående förslag till ny lag om märkning av textilier (prop.
1992/93:33) och förslag till lag om märkning av hushållsapparater
(prop. 1992/93:34)

I propositionerna (s. 15 i 1992/93:33 och s. 16 i 1992/93:34) hävdas att
Industriförbundet skulle ha ifrågasatt grundlagsenligheten av att ”konsu-
mentverket som föreskrivande myndighet också skall utföra tillsynen över
att verkets föreskrifter följs”. Som framhålls i propositionerna är en sådan
ordning på intet sätt ovanlig i svensk förvaltningsrätt. Industriförbundet
är självfallet mycket väl bekant med denna ordning och vår kritik tar inte
heller sikte på detta förhållande. Kritiken tar i stället sikte på det för
konsumentverket speciella förhållandet att myndighetens generaldirektör
samtidigt utför konsumentombudsmannens uppgifter. Detta innebär bl.a.
att han agerar som ”åklagare” inför marknadsdomstolen i mål enligt
marknadsföringslagen. Såsom framhålls i propositionerna (s. 15

1992/93:33 respektive s. 17 i 1992/93:34) kan marknadsföringslagens
generalklausul om otillbörlig marknadsföring (2 §) i vissa fall komma att
tillämpas på de områden som täckas av förslagen. I sådana fall kommer
de märkningsföreskrifter som konsumentverket utfärdat att utgöra
underlag för tillämpningen av 2 § marknadsföringslagen. I praktiken
innebär detta att marknadsdomstolen är tvungen att tillämpa 2 § i enlighet
med de av ”åklagaren” (KO), i hans egenskap av generaldirektör för
konsumentverket, utfärdade tvingande märkningsföreskriftema. Konsu-
mentverkets roll som tillsynsmyndighet kommer, om lagförslagen
genomförs, att skilja sig väsentligt från andra förvaltningsrättsliga
myndigheters. Dessa andra myndigheter intar nämligen aldrig rollen av
part i en domstolsprövning som avser tillämpningen av de bindande
föreskrifter myndigheten utfärdat. Konsumentverket/KOs dubbla roll som
förvaltningsrättslig ”lagstiftare” och ”åklagare” i en marknadsrättslig
process, där av myndigheten utfärdade föreskrifter kommer att styra - låt
vara indirekt - domstolens utslag, är således unik. Såsom framhålls på s.
3 i förbundets bifogade remissvar (bilaga) är det grundläggande för en
rättsstat att den lagstiftande och åklagande funktionen inte blandas
samman.

Sveriges Köpmannaförbund

Om tillsynsmyndigheten ingriper mot en vara på marknaden, vilken av
myndigheten misstänks inte uppfylla bestämmelserna i direktiven och det

efter en provning visar sig att produkten trots allt är förenlig med
direktiven, bör dock kostnaderna för sådan provning betalas av myndig-
heten och skälig ersättning ges till näringsidkaren, och i detta fall även
detaljisten, för åsamkad förlust t.ex. genom minskad försäljning under
prövningstiden, dålig publicitet och utebliven handelsvinst.

Sveriges Skohandlarförbund

När det gäller tillsynen av bestämmelserna i § 5 punkt 1 i lagförslaget är
det lämpligt att som där sägs det är tillverkaren eller importören, dvs. den
som släpper ut produkten på marknaden, som svarar för märkningen.
Återförsäljarens (detaljistens) ansvar begränsas följaktligen till att
kontrollera att de skor som säljs är märkta enligt gällande regler. I
konsekvens härmed bör begreppet näringsidkare i § 5 punkt 1 preciseras
till att avse tillverkare eller importör, vilka skall vara skyldiga att betala
kostnader för provtagning och undersökning av skor som kan krävas för
tillsynen av lagen. Om tillsynsmyndigheten ingriper mot en vara på
marknaden som misstänks inte uppfylla bestämmelserna i lagen och det
efter en provning visar sig att produkten och dess märkning trots allt är
förenlig med lagen anser vi att kostnaderna för sådan provning betalas av
tillsynsmyndigheten och att skälig ersättning ges till näringsidkaren och
detta i förekommande fall även till berörd detaljist, för åsamkad förlust
som följd av minskad försäljning under prövningstiden och utebliven
handelsvinst.

Prop. 1994/95:185

Bilaga 2

4 Ikraftträdande

Kommerskollegium

Reglerna i ”skodirektivet” skall tillämpas fr o m, den 23 mars 1996. Den
svenska bemyndigandelagen ”Lag om märkning av skor” föreslås
emellertid träda i kraft redan den 1 juli 1995. Enligt promemorian har
denna tidpunkt valts för att regeringen och Konsumentverket i tid skall
kunna meddela de föreskrifter som behövs. För att undvika den osäkerhet
som detta riskerar skapa kan det möjligen vara lämpligt att då också på
”lagnivå” göra den koppling till direktivet som krävs i dess artikel 6 (PM
sid 7 och 11). Den ettåriga övergångsperioden för lagerhållna artiklar är
ett uttryckligt krav i direktivet. För dessa varor skall bestämmelserna
alltså tillämpas först fr.o.m. den 23 mars 1997. Promemorian, där det sägs
att ”motsvarande undantag bör göras i de svenska föreskrifterna”, är här
något vag.

Grossistförbundet Svensk Handel

Enligt skodirektivet skall medlemsstaterna senast den 23 september 1995
anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga

för att följa direktivet. Bestämmelserna i dessa lagar och författningar Prop. 1994/95:185
skall tillämpas från och med den 23 mars 1996. I det svenska förslaget Bilaga 2
till lag anges att ikraftträdande skall ske den 1 juli 1995. Vi kan inte i
remissmaterialet läsa ut anledningen till att bestämmelserna skall gälla i
Sverige från en tidigare tidpunkt än EG-direktivet anger. Detta skulle
medföra en situation med svensk särlösning, som skulle hindra den fria
varurörligheten inom EU och ge upphov till extra kostnader för de
svenska företagen. Tidpunkten för ikraftträdande i Sverige måste vara
densamma som för övriga medlemsländer.

Sveriges Handelsagenters Förbund

Vi anser att reglerna skall träda i kraft vid samma tidpunkt för de olika
medlemsländerna och kan inte finna någon anledning till att införa de
svenska reglerna tidigare än vad som anges i direktiven.

Sveriges Köpmannaförbund

När nya regler införs måste skälig tid till anpassning ges, bl.a. med
hänsyn till att inköp av skor görs långt i förväg innan försäljning. Sådan
hänsyn har också tagits i EG-direktivets artikel 6.2. Köpmannaförbundet
finner inga skäl till att införa de svenska reglerna tidigare än vad som
anges i direktivet.

Sveriges Skohandlarförbund

Utöver detta har vi endast synpunkter på ikraftträdandet av bestämmelser-
na. Vi noterar att märkningsreglema skall börja tillämpas på marknaden
först den 23 mars 1996. I direktivet och lagen föreslås att skor som
fakturerats eller levererats till återförsäljare före den 23 mars 1996 inte
skall omfattas av bestämmelserna före den 23 september 1997. Enligt vår
mening är det onödigt att för de fåtaliga skor som inte är sålda vid den
tidpunkten kräva att den enskilda detaljisten skall göra en märkning.

5 Övriga synpunkter

Kommerskollegium

Avslutningsvis vill kollegiet ge stöd åt det resonemang som förs i
promemorian om tillsynsmyndighetens rådgivande och informerande
funktion i sammanhanget. Märkningsbestämmelsema är helt nya för
svenskt vidkommande. En satsning på att informera om deras innebörd
och ge råd om hur man skall förfara för att uppfylla kraven ger sannolikt
den effektivitet i tillsynen som eftersträvas.

Prop. 1994/95:185

Bilaga 3

Nr50/ 44

EES-supplement (ill Europeiska gemenskapernas officiella tidning

17.12.1994

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 94/11/EG
av den 23 mars 1994

om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra forfattningar beträffande märkning av
material som används i huvudbeståndsdelarna av skodon som saluförs i detaljistledet(*)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA
UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, särskilt artikel 100a i detta,

med beaktande av kommissionens förslagf),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs
yttrande(2),

enligt förfarandet i artikel 189b i fördraget, och

med beaktande av följande:

I vissa medlemsstater finns bestämmelser om märkning av skodon
i syfte att skydda och informera allmänheten samt att tillvarata
industrins rättmätiga intressen.

Olikheter mellan sådana bestämmelser kan skapa handelshinder
inom gemenskapen och därigenom motverka en väl fungerande
inre marknad.

För att de problem, som orsakas av att olika system används,
skall kunna undanröjas bör de olika inslagen i ett gemensamt
system för märkning av skodon ges exakta definitioner.

I rådets resolution av den 9 november 1989 om framtida
prioriteringar inom en förnyad konsumentsskyddspolitik(J)
framhålls behovet av åtgärder för en förbättrad produkt-
information till konsumenterna.

Det ligger såväl i konsumenternas som i skoindustrins intresse
att ett system införs som minskar riskerna för bedrägeri genom
att exakt ange de slag av material som används i huvudbestånds-
delarna av skodon.

I rådets resolution av den 5 april 1993 om framtida åtgärder i
fråga om märkning av produkter i konsumenternas intresseC)
betraktas märkning som ett betydelsefullt medel för att skapa
bättre information och öppenhet för konsumenterna och för att
säkerställa en harmoniskt fungerande inre marknad.

Harmonisering av nationell lagstiftning krävs för att avlägsna
hindren för en fri handel. Detta mål kan inte nås på ett tillfreds-
ställande sätt av enskilda medlemsstater. I detta direktiv fastställs
endast sådana krav som är oundgängligen nödvändiga för den
fria rörligheten för de produkter som omfattas av direktivet

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Detta direktiv skall tillämpas på märkning av material som

ingår i huvudbeståndsdelarna av skodon som säljs till
konsumenten.

I detta direktiv avses med skodon alla produkter som är
försedda med sula och som är utformade för att skydda
eller täcka foten, även sådana delar som säljs separat och
som avses i bilaga 1.

En icke-uttömmande förteckning över produkter som
omfattas av detta direktiv återfinns i bilaga 2.

Direktivet omfattar inte följande:

Begagnade skodon.

Skyddsskor som omfattas av direktiv 89/686/EEG(5).

Skodon som omfattas av direktiv 76/769/EEG(6).

Skodon som är avsedda som leksaker.

(•> Denna EG-rättsakt, ofTentliggjoni i EGT nr L 100, 19.4.1994, $. 37,
nämndes i Gemensamma EES-kommitténs beslut nr 16/94 av den 28
oktober 1994 om ändring av bilaga II (Tekniska bestämmelser,
standarder, provning och certifiering) till EES-avtaleL Se detta nummer
av EES-supplementet till Europeiska gemenskapernas ofTicidla tidning.

(') EGT nr C 74, 253.1992, s. 10.
(’) EGT nr C 287, 4.11.1992, s. 36.

(’) EGT nr C 294, 22.11.1989, s. 1.

C) EGT nr C 110. 20.4.1993. s. 1.

<») EGT nr L 399, 30.12.1989, s. 18.

<•) EGT nr I. 262, 27.9.1976, s. 201.

Prop. 1994/95:185

Bilaga 3

17.12.1994

EES-supplement till Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Nr50/45

2. Information om skodons sammansättning skall lämnas
genom märkning enligt artikel 4.

i) Märkningen skall lämna information om de tre delar
av skodonet som definieras i bilaga 1, nämligen

a) ovandelen,

b) fodret och bindsulan, och

c) slitsulan.

ii) Skodonens sammansättning skall anges enligt artikel
4, antingen genom symbol eller genom text för
specifika material så som de är fastställda i bilaga 1.

iii) I fråga om ovandelen skall klassificeringen av
materialen ske enligt bestämmelserna i artikel 4.1 och
i bilaga 1, varvid hänsyn inte skall tas till tillbehör
eller förstärkningar som bakkappa, kantförstärkning,
omamentering, spännen, plös, snörhål eller likande.

iv) I fråga om slitsulan skall klassificeringen göras på
grundval av de ingående materialens volym enligt
artikel 4.

Artikel 2

1. Medlemsstaterna skall vidta alla åtgärder som är nödvändiga
för att säkerställa att alla skodon som släpps ut på marknaden
uppfyller märkningskraven i detta direktiv utan att det
påverkar tillämpningen av andra tillämpliga gemenskaps-
bes tämmelser.

2. När skodon som inte uppfyller bestämmelserna om
föreskriven märkning släpps ut på marknaden, skall den
berörda medlemsstaten vidta lämpliga åtgärder enligt sin
nationella lagstiftning.

Artikel 3

Medlemsstaterna får inte, såvida inte annat framgår av andra
tillämpliga gemenskapsbestämmelser, förbjuda eller hindra att
skodon som uppfyller märkningskraven i detta direktiv släpps
ut på marknaden genom att tillämpa icke-harmoniserade
nationella bestämmelser om märkning av vissa slag av skodon
eller skodon i allmänhet.

Artikel 4

1. Märkningen skall ge information om del material som enligt
bilaga 1 utgör minst 80% av ovandelens, fodrets och
bindsulans yttre area i skodonet och minst 80% av slitsulans
volym. Om inget av materialen utgör minst 80%, skall in-
formation ges om de två viktigaste materialen i
sammansättningen av skodonen.

2. Informationen skall ges på skodonet. Tillverkaren eller
dennes representant inom gemenskapen får välja mellan
symbol och text på åtminstone det eller de språk som anges
av den medlemsstat där konsumtionen sker enligt fördraget,
så som definieras och visas i bilaga 1. Medlemsstaterna
skall genom nationella bestämmelser säkerställa att
konsumenterna ges tillräcklig information om betydelsen
av symbolerna och se till att dessa nationella bestämmelser
inte skapar handelshinder.

3. I detta direktiv avses med märkning att den föreskrivna
informationen påförs åtminstone ett skodon av varje par.
Detta kan ske genom påtryck, påklistrat märke, prägling
eller vidhäftad etikett

4. Märkningen skall vara väl synlig, beständig och tillgänglig,
och symbolerna skall vara tillräckligt stora för att det skall
vara lätt att förstå informationen i dem. Märkningen får
inte vilseleda konsumenten.

5. Tillverkaren eller dennes representant inom gemenskapen
skall ansvara för märkningen och för att de uppgifter den
innehåller är korrekta. Om varken tillverkaren eller dennes
representant är etablerad inom gemenskapen skall denna
förpliktelse åvila den som är ansvarig då skodonet först
släpps ut på gemenskapsmarknaden. Återförsäljaren skall
vara skyldig att kontrollera att de skodon han säljer är märkta
på det sätt som föreskrivs i detta direktiv.

Artikel 5

Kompletterande informationstext kan vid behov fogas till den
information som föreskrivs i detta direktiv. Medlemsstaterna får
dock, enligt vad som föreskrivs i artikel 3, inte förbjuda eller
hindra att skodon som uppfyller kraven i detta direktiv släpps ut
på marknaden.

Artikel 6

1. Medlemsstaterna skall senast den 23 september 1995 anta
och offentliggöra de lagar och andra författningar som är
nödvändiga för att följa detta direktiv. De skall genast
underrätta kommissionen om detta.

2. Medlemsstaterna skall tillämpa de bestämmelser som avses
i punkt 1 från och med den 23 mars 1996. Lagerhål Ina
artiklar som fakturerats eller levererats till återförsäljaren
före detta datum skall inte omfattas av dessa bestämmelser
förrän den 23 september 1997.

3. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de
innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av
en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare
föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje
medlemsstat själv utfärda.

Prop. 1994/95:185

Bilaga 3

Nr50/ 46 EES-supplement till Europeiska gemenskapernas officiella tidning 17.12.1994

4. Kommissionen skall tre år efter det att detta direktiv har Artikel 7

börjat tillämpas till rådet överlämna en rapport med Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna,

utvärdering, varvid eventuella svårigheter för rörelseidkama

i tillämpningen av direktivet skall beaktas och lämpliga
ändringsförslag vid behov läggas fram.

Utfärdat i Bryssel den 23 mars 1994.

På Europaparlamentets vägnar

E. KLEPSCH

Ordförande

På rådets vägnar

TH. PANGALOS

Ordförande

17.12.1994

EES-supplemcnl till Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:185

Bilaga 3

Nr50/47

BILAGA 1

1. Definition av de delar av skodonet märkningen skall avse och motsvarande symbol eller text

Symboler

Text

a) Ovandel

Ovandelen av skodonet
är yttersidan av den del
som är fäst i

slitsulan

b) Foder och bindsula

Foder till ovandelen
och innersulan, vilka
utgör skodonets insida

F	Tige
D	Obermaterial
IT	Tomaia
NL	Bovendeel
EN	Upper
DK	Överdel
GR	EnANQ MEPOE
ES	Empeine
P	Parte superior
F	Doublure et semelle de propreté
D	Futter und Decksohle
IT	Fodera e sottopiede
NL	Voering en inlegzool
EN	Lining and sock
DK	Foring og bindsål
GR	<DOAPEE
ES	Forro y plantilla
P	Forro e Palmilha

c) Slitsula

Skodonets undersida,
som är Tast i skodonets
ovandel, och som utsätts
för slitage.

F Semelle extérieure
D Laufsohle

IT Suola esterna
NL Buitenzool

EN Sole

DK Ydersål

GR EOAA

ES Suela

P Sola

2. Definition av material och motsvarande symboler

Symbolerna for materialen skall placeras pä märkningen invid symbolerna for de tre delar av
skodonet som anges i artikel 4 och i del 1 av denna bilaga.

a) i) Läder Symbol Text

Generell beteckning för djurhudar och	F	Cuir
-skinn med mer eller mindre bevarad ■—	l D	Leder
ursprunglig fiberstruktur, som garvats f	V—-1 IT	Cuoio
för att förhindra att de ruttnar. Hår och	1 NL	Leder
ull kan ha avlägsnats eller bibehållits. j	{ EN	Leather
Läder framställs även av hudar och	A DK	La: der
skinn som har spaltats eller	__J gr	AEPMA
segmenterats antingen före eller efter	ES	Cuero
garvningen. Om huden eller skinnet V	P	Couros e
efter garvning mekaniskt och/eller		peles curtidas

kemiskt sönderdelas i fiberpartiklar,
smådelar eller pulver och därefter med

NrSO/ 48

EES-supplement (ill Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:185

Bilaga 3

17.12.1994

eller utan tillsats av bindemedel formas
till plattor eller annan form, får slut-
produkten av detta inte betecknas som
läder. Om lädret har ytbeläggning -
oavsett hur denna fasts - eller om ett ex-
tra skikt har limmats på lädret, får denna
beläggning inte vara tjockare än 0,15
mm. Denna definition omfattar allt slags
läder utan att det påverkar andra juridiska
åtaganden, t.ex. Washington-
konventionen.

Beteckningen narvläder i de frivilliga
kompletterande upplysningarna enligt
artikel 5 avser läder med bevarad narv,
så som den framträder efter det att över-
huden avlägsnats och utan att något
ytskikt avlägsnats genom polering,
slipning eller spaltning.

		Symboler	Text
a) ii	) överdraget läder

Läder med en ytbeläggning
eller ett pålimmat skikt som
inte överstiger en tredjedel
av produktens sammanlagda
tjocklek men är mer än 0,15
mm tjockt

F	Cuir enduit
D	Beschichtetes Leder
IT	Cuoio rivestito
NL	Gecoat leder
EN	Coated leather
DK	Overtrukket laeder
GR	EflENAEAYMENO AEPMA
ES	Cuero untado
P	Couro revestido

b) Naturligt och syntetiskt textilmaterial, vävt eller icke-vävt

Med textilmaterial avses
alla produkter som omfattas
av direktiv 71/307/EEG
med senare ändringar.

F	Textile
D	Textil
IT	Tessili
NL	Textiel
EN	Textile
DK	Tekstilmaterialer
GR	Y0AEMA
ES	Textil
P	Téxteis

c) Alla övriga material

F Autres matériaux
D Sonstiges Material
IT Altre materie

NL Overige materialen
EN Other materials
DK Andre materialer
GR AAAAYAIKA
ES Otros måleri a les
P Outros materiais

17.12.1994

EES-supplement till Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. 1994/95:185

Bilaga 3

Nr50/49

BILAGA 2

EXEMPEL PÅ SKODON SOM OMFATTAS AV DETTA DIREKTIV

Med skodon kan avses allt från sandaler med en ovandel som endast består av lösa remmar ellar band till
högskaftade stövlar vilkas ovandel täcker benen upp till och med låren. Som skodon räknas därför bl.a.
följande:

i) Låg- eller högklackade skor och skor utan klack för inomhus- eller utomhusbruk.

ii) Ankelstövlar, halvstövlar, knästövlar och långskaftade stövlar.

iii) Sandaler av olika slag, ”espadrillos” (skor med smärtingovandel och sula av flätat vegetabiliskt
material), tennisskor, löpskor och andra sportskor, strandsandaler och andra fritidsskor.

iv) Skor som är särskilt utformade för olika idrottsaktiviteter och som är försedda eller kan förses med
spikar, dubbar, stoppsulor, spännen, ribbor eller liknande samt skridskoskor, slalom- och skidskor,
brottningsskor, boxningsskor och cykelskor. Kombinationer av skodon och skridskorör för isåkning
eller rullskridskor ingår även.

v) Balettskor.

vi) Skodon som framställs i ett stycke, Lex. genom gjutning av gummi eller plast med undantag av
engångsprodukter av mindre hållbart material (papper, plastfilm osv. utan påsatt sula).

vii) överdragsskor som bärs ovanpå andra skodon, i vissa fall utan häl.

viii) Engångsskodon med påsatt sula, som i allmänhet är avsedda att användas endast en gång.

ix) Ortopediska skor.

I syfte att uppnå enhetlighet och klarhet får, med iakttagande av de bestämmelser som nämns i
beskrivningen av de produkter som omfattas av detta direktiv, sådana produkter som omfattas av kapitel
64 i Kombinerade nomenklaturen (KN) generellt anses ligga inom tillämpningsområdet fördetta direktiv.

CIVILDEPARTEMENTET

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 mars 1995

Prop. 1994/95:185

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,
Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Freivalds, Wallström, Persson,
Tham, Schori, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann,
Nygren, Ulvskog, Sundström, Johansson

Föredragande: statsrådet Ulvskog

Regeringen beslutar proposition 1994/95:185 Märkning av skor.

Rättsdatablad

Prop. 1994/95:185

Författnings rubrik

Bestämmelser som Celexnummer för

inför, ändrar, upp- bakomliggande EG-

bäver eller upprepar regler

ett normgivningsbe-
myndigande

Lag om märkning av
skor

1,3, 4 och 5 §§ 394L0011

gotab 48125, Stockholm 1995