Kunql. Maj:ts Nåd. Preposition N:o 33 (Proposition 1897:33)

Kunql. Maj:ts Nåd. Preposition N:o 33.

N:o 33.

Kongl. Maj.ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till
lag angående rätt att efterbilda konstverk; gifven Stockholms
slott den 12 februari 1897.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt § 87 regeringsformen,
föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående
rätt att efterbilda konstverk.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

OSCAR.

L. Annerstedi.

Bih. till Rilcsd. Prot. 181)7. 1 Sand. 1 Afl. 24 Haft.

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 33.

Förslag

till

Lag angående rätt att efterbilda konstverk.

Med upphäfvande af lagen angående efterbildning af konstverk den
3 maj 1867 och förordningen den 10 augusti 1877 rörande utsträckt
tillämpning af nämnda lag förordnas som följer:

. 1 §• ■ ■ ? u i

Originalt konstverk må ej under konstnärens lifstid utan hans samtycke
till försäljning eller offentligt utställande efterbildas i den konstart,
hvartill originalet hörer. Ej varde efterbildning loflig derföre att
den utföres i annan storlek än originalets eller att dertill användas materialier
af annat slag, ej heller derföre att oväsentliga ändringar, tilllägg
eller uteslutningar vidtagas.

'' 1 2 §.

Konstnär vare berättigad att, med andras uteslutande, låta sitt
originala konstverk, i dess helhet eller delvis, till försäljning eller offentligt
utställande efterbildas genom tryck, fotografi eller afgjutning eller
på annat dylikt sätt.

Denna rätt gälle intill utgången af tionde året efter det, hvarunder
konstnären afled, och må med eller utan vilkor eller inskränkning på
annan öfverlåtas.

8 §•

Hvad i 2 § är stadgadt utgöre ej hinder att i vetenskaplig framställning
eller i skrift, som är afsedd att tjena till bruk vid undervisning,
intaga efterbildning af konstverk.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33.

Då annans konstverk sålunda efterbildas, skall konstnärens derå
anbragta namn eller signatur vid bilden angifvas.

; ■ ''V;-''.'' : ’ 4 §•

Öfvergår konstverk i annans ego, varde konstnären eller hans rättsinnehafvare
icke genom öfverlåtelsen förlustig de rättigheter, som ofvan
omförmälas; dock skola, der konstverk af konstnären eller hans rättsinnehafvare
öfverlåtes till staten eller menighet, sagda rättigheter anses
innefattade i öfverlåtelsen. År porträttbild utförd efter beställning, må
den ej af konstnären efterbildas utan samtycke af den, som beställningen
gjort, eller, efter hans död, af efterlefvande make och arfvingar.

Har annat blifvit uttryckligen aftaladt, än nu för hvarje fall är
stadgadt, vare det gällande.

5 §• : - ,

Förbud mot efterbildning, hvarom ofvan sägs, gälle ej i afseende
på konstverk, som är utstäldt på öppen plats eller anbragt å byggnads
utsida.

6 §. ■ ;

Efterbildar någon obotligen konstverk, straffes med böter från och
med tjugu till och med ett tusen kronor och hafve till målseganden
förverkat de utförda efterbildningarne; gälde ock fulla värdet af de
exemplar, som icke finnas i behåll.

Kan nu stadgad grund för beräkning af skada icke följas, värde
skadeståndet bestämdt efter annan grund, som pröfvas skälig. Lägsta
belopp, Hvartill skadestånd må sättas, vare i ty fall tjugufem kronor;

Formar, plåtar och andra materialier, som uteslutande äro användbara
för konstverkets efterbildande, skola tagas i beslag; och varde
med dem, der ej parterne annorlunda öfverenskomma, så förfaret, att
missbruk ej kan ske.

7 §•

För underlåtenhet att fullgöra hvad i 8 § 2 mom. är föreskrifvet
vare straffet böter från och med fem till och med etthundra kronor.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33.

8 §.

Hvad nu är stadgadt angående straff, skadestånd och egendoms
förlust galle ock i tillämpliga delar för den, som med vetskap om en
efterbildnings olaglighet den till salu håller eller offentligen utställer
eller i riket till försäljning eller offentligt utställande inför.

Förbrytelse mot denna lag må ej åtalas af annan än målsegande.

- fi;- '' 10 §•

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfälle kronan. Saknas
tillgång till deras fidla gäldande, skola de förvandlas efter allmän
strafflag.

11 §•

Bestrider den, som tilltalad är, att efterbildning egt rum, ege
rätten, der så nödigt pröfvas, infordra yttrande i ämnet från akademien
för de fria konsterna, der ej parterne skjuta frågan under gode män
och utfästa sig att nöjas åt deras yttrande derutinnan. I sådant fall uppställe
rätten den eller de frågor, som af gode männen besvaras skola.

12 §.

Konstnärs i denna lag stadgade rätt med afseende å konstverk
må ej i hans eller efterlefvande makes eller arfvinges bo för gäld i
mät tagas.

13 §•

Denna lag tillämpas på konstverk af svensk medborgare, så ock
på utländsk medborgares konstverk, som först utgifvits här i riket.

Lagens bestämmelser kunna, under förutsättning af ömsesidighet,
af Konungen förklaras delvis eller helt och hållet gälla äfven konstverk
af annat lands medborgare och konstverk, som i samma land först utgifvits.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33. 5

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1898.

Den skall ega tillämpning jemväl i afseende på dessförinnan utfördt
konstverk; dock att lagen icke verkar inskränkning i den rätt, som
blifvit enligt äldre lag förvärfvad samt att dels sådant staten eller menighet
tillhörigt konstverk, som före lagens trädande i kraft förvärfvats,
fortfarande fritt må efterbildas, dels ock formar, plåtar och andra uteslutande
för efterbildning af visst konstverk användbara materialier,
som före samma tid förfärdigats, må, der efterbildningen enligt äldre
lag loflig var, fortfarande för sitt ändamål begagnas.

Kongl. Maj. ts Nåd. Proposition N:o 33.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 25 september 1896

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,
Statsråden: friherre Åkeriiielm,

WlKBLAD,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt föredrog i
underdånighet en af svenska konstnärernas förening den 13 april 1894
ingifven underdånig ansökning, i hvad densamma innefattade framställning
rörande vissa ändringar i gällande bestämmelser om efterbildning
af konstverk; öfver hvilken framställning akademien för de fria konsterna,
efter nådig remiss, afgifvit utlåtande.

Härefter yttrade departementschefen:

»Lagen angående efterbildning af konstverk den 3 maj 1867 innehåller
i 1 och 2 §§, att ingen må till försäljning eftergöra originala
konstverk i konstnärens lifstid utan hans samtycke, såvida efterbildningen

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 33.

hörer till samma konstart som originalet, samt att konstnär har uteslutande
rätt att låta efterbildningar af de af honom utförda originala
konstverk, delvis eller i deras helhet, återgifvas på mekanisk väg eller
genom fotografi eller afgjutning eller annat dylikt sätt. Från nämnda
förbud undantagas emellertid i lagens 4 §, bland annat, efterbildning af
konstverk, som tillhöra staten eller menigheter, samt konstverks begagnande
af handtverkare och fabrikanter såsom förebilder vid tillverkning
af husgeråd och andra till förbrukning ämnade varor eller till
prydnader derå. Emot dessa undantag är den af svenska konstnärernas
förening nu gjorda framställning riktad. .

Föreningen erinrar, att ifrågavarande undantag sakna motstycke i
de flesta andra länders lagstiftning, samt anmärker vidare, nit staten och
menigheter ingalunda betala frikostigare än andra köpare, vid hvilket
förhållande det måste anses innebära en uppenbar motsägelse, att konstnären
i följd af konstverkets försäljning till staten eller till en menighet
förlorar sin reproduktionsrätt; att. konstnärens tillfredsställelse att se sitt
verk upptaget i en offentlig samling synes blifva alltför dyrt betald med
förlusten af reproduktionsrätten; att denna kan utan konstnärens vetskap
eller vilja beröfvas honom derigenom, att en enskild person, till hvilken
han sålt konstverket, sedermera öfverlåter detsamma till staten eller till
en menighet; att det till förmån för handtverkare och fabrikanter gjorda
undantaget synes innebära ett alltför starkt gynnande af industrien på
konstens bekostnad; att detsamma medför en fara, att konstnärernas
arbeten blifva i vanstäld gestalt bekanta för en större allmänhet; att
det ej är rättvist att låta konstnärerna ensamma bringa offer för den
inhemska konstindustriens förkofran; samt att det å andra sidan synes
ligga i denna industris eget sanna intresse att blifva befriad från en för
dess sunda utveckling hämmande osjelfständighet.

Hufvudsakligen på nu anförda skäl hemställer svenska konstnärernas
förening, att berörda tvänne undantag måtte ur lagen uteslutas. I denna
hemställan instämmer akademien för de fria konsterna, hvilken äfven
förordar, att för konstnärens lifstid och tio år efter hans död all kopiering
af konstverket göres beroende af konstnärens eller hans rättsinnehafvares
samtycke.

Hvad angående förutberörda till förmån för handtverkare och fabrikanter
gjorda undantag från konstnärens uteslutande rätt att reproducera
konstverket blifvit anfördt synes förtjena allt beaktande. Såsom akademien
för do fria konsterna erinrat, bar akademien redan i sitt utlåtande
öfver det förslag, som låg till grund för 1867 års lag, afstyrkt ett sådant
undantag, såsom egnadt att lända både konsten och industrien till skada.

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33.

Akademiens åsigt förmådde ej då göra sig gällande, något som förklaras
deraf, att man vid införandet af en ny skyddslagstiftning helt naturligt
ansåg sig böra förfara med största varsamhet. Under de trenne årtionden,
som sedan dess förflutit, har emellertid den s. k. immateriella eganderätten
vunnit ett allt mera utsträckt erkännande utan att de på ett eller
annat håll hysta farhågorna för menliga följder af densamma vunnit bekräftelse
af erfarenheten. För närvarande torde ock — såsom bestyrkts
af hållna öfverläggningar med representanter för de närmast intresserade
industrigrenarne — ifrågavarande undantagsbestämmelse sakna nämnvärd
praktisk betydelse för handtverkare och fabrikanter, till hvilkas förmån
den är gifven. \ id sådant förhållande synes tiden vara inne att genom
borttagande af densamma undanrödja en obehöflig inskränkning i konstnärens
rätt med afseende på konstverket.

Äfven den nu gällande föreskriften beträffande reproduktion af konstverk,
som tillhöra staten eller menighet, torde böra i visst afseende
undergå förändring. På sätt svenska konstnärernas förening framhållit,
synes nämligen på grund af densamma en konstnärs reproduktionsrätt
kunna obehörigen gå förlorad derigenom, att en enskild person, till
hvilken konstnären, med bibehållande af reproduktionsrätten, försålt konstverket,
sedermera utan konstnärens vetskap eller vilja öfverlåter detsamma
till staten eller en menighet. Om i anledning häraf den nu gällande
undantagsbestämmelsen beträffande konstverk, som tillhöra staten
eller menighet, bör förändras, torde det emellertid icke vara lämpligt
att med afseende på rätten till reproduktion i allo likställa sådana konstverk
med dem, som äro i enskild ego. Det ändamål, som med offentliga
samlingar uppenbarligen åsyftas, synes nämligen kräfva, att efterbildning
af deri förvarade konstverk regelmässigt icke är beroende af
någon annans samtycke, än den myndighets, som öfver samlingarne har
vård. Medan det i allmänhet gäller, att genom öfverlåtelse af konstverk
konstnären eller hans rättsinnehafvare icke förlorar reproduktionsrätten,
der ej annat förhållande blifvit uttryckligen aftaladt, bör derföre i fråga
om öfverlåtelse af konstverk till staten eller menighet en motsatt regel
uppställas, eller att, när ej annat aftalats, reproduktionsrätten anses innefattad
i konstnärens eller hans rättsinnehafvares öfverlåtelse. Tillämpningen
af denna regel kan uppenbarligen icke medföra den nyss omtalade
olägenheten, att konstnären utan sin vilja eller vetskap förlorar
reproduktionsrätten.

Ett allmänt kopieringsförbud, sådant akademien för de fria konsterna
förordat, skulle visserligen så till vida medföra en fördel, som den enligt
nu gällande bestämmelser erforderliga bevisningen derom, att kopiering

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33.

skett i försäljningsändamål, gifvetvis stundom måste medföra afsevärda
svårigheter. Då emellertid ett dylikt stadgande skulle i väsentlig mån
försvåra och i vissa fall måhända alldeles förhindra den, såsom svenska
konstnärernas förening framhållit, för en blifvande konstnärs utbildning
synnerligen vigtiga kopieringen, anser jag mig icke kunna biträda det
af akademien derom framstälda förslag. Ej heller finner jag tillräckligt
skäl vara för handen att, såsom akademien jemväl ifrågasatt, utsträcka
den tid, hvarunder konstnären eger förbjuda kopiering.

I sammanhang med de ändringar i 1867 års lag, hvartill den af
svenska konstnärernas förening gjorda framställning föranleder, torde
en omarbetning af nämnda lag i dess helhet böra företagas. Mot denna
lags affattning kunna nemligen, såsom redan af 1867 års lagutskott anmärkts,
ur redaktionel synpunkt befogade anmärkningar göras. Vidare
behöfver densamma kompletteras med vissa bestämmelser, som nu saknas.
Härtill kommer, att för vinnande af nödig öfverensstämmelse med lagen
angående eganderätt till skrift och med den lag angående rätt att återgifva
fotografisk bild, hvarom jag har för afsigt att denna dag inför
Eders Kongl. Maj:t framlägga förslag, vissa jemkningar i konstverkslagen
erfordras.

För de vigtigare ändringar, som jag funnit böra vidtagas i förut
ej berörda delar af lagen, torde det nu tillåtas mig att i korthet redogöra.

Då det numera ej sällan förekommer, att konstverk, i original eller
kopia, emot afgift förevisas för allmänheten, samt enär genom en i sådant
syfte gjord efterbildning konstnärens rätt uppenbarligen äfventyras
i lika hög grad som genom kopiering till försäljning, torde förbudet
mot kopiering böra afse jemväl det fall, då afsigten är att offentligt utställa
efterbildningen.

I analogi med hvad som innehålles i lagen angående eganderätt
till skrift och i lagförslaget angående rätt att återgifva fotografisk bild,
lärer i konstverkslagen böra inflyta en bestämmelse af innehåll, att det
i 2 § stadgade förbud mot mångfaldigande af konstverk ej må utgöra
hinder att i vetenskaplig framställning eller i skrift, som är afsedd att
tjena till bruk vid undervisning, intaga efterbildning af konstverk, dock
att det dervid bör åligga den, som begagnar sig af annans konstverk,
att sådant tillkännagifva medelst utsättande af konstnärens namn eller
signatur.

Vid den inom högsta domstolen företagna granskning af förslaget
till 1867 års lag uttalades i fråga om det stadgande, som motsvaras af
nuvarande 3 §, af tvenne bland domstolens ledamöter den åsigt, att
nämnda stadgande åtminstone icke utan inskränkning borde tillämpas i

Bill. till liilcsd. Prot. 189?. 1 Sami. 1 Afd. Z4 Höft. 2

10 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 33.

afseende på porträtter. Porträttet hade, yttrade desse ledamöter, om ej
alltid, dock i de flesta fall, oberoende af sitt konstvärde, en egen särskild
betydelse, fallande inom det enskilda lifvets område samt för konstnären
alldeles främmande — och af detta förhållande torde, om beställaren
skulle förmenas att utan konstnärens samtycke låta efterbilda
porträttet, också med skäl böra följa förbud för konstnären att, utan
beställarens samtycke, taga sådan efterbildning; men lämpligast syntes
dock vara, att rättigheten till efterbildande af porträtt tillerkändes uteslutande
den, som bestält detsamma, eller vore egare deraf, så framt ej
porträttet tillhörde staten eller offentlig myndighet.

Den uppfattning, som ligger till grund för detta uttalande, synes
mig i sina hufvuddrag vara riktig. Att öfverflytta rätten till efterbildning
af porträtt, utfördt af en konstnär, å den som bestält detsamma
eller är egare deraf, skulle dock, enligt min åsigt, vara att obehörigen
inkräkta på konstnärens rätt. Vidare lärer det i denna lag vara tillräckligt.
att meddela skydd i fråga om sådana porträttbilder, som utförts
efter beställning, och slutligen torde förbudsrätten böra tillkomma, ej
hvarje tillfällig egare af porträttet, utan endast den, som bestält detsamma,
eller, efter hans frånfälle, hans närmaste anhöriga. Med anledning
häraf lärer allenast böra stadgas, att efter beställning utförd porträttbild
— hvarmed jemväl förstås sådan, som åstadkommits genom plastisk
konst — ej må af konstnären efterbildas utan samtycke af den, som
gjort beställningen, eller, efter hans död, af efterlefvande make och
arfvingar.

Enligt 22 § i lagen angående eganderätt till skrift får författarerätten
till otryckt skritt, som finnes i författarens, hans enkas eller arfvingars
eg o, icke tillgripas för gäld. Den grundsats, som bär gjort sig
gällande, att alster af andligt, arbete ej bör få utan upphofsmannens eller
hans efterlefvande anhörigas samtycke offentliggöras, synes med lika
skäl böra eg a tillämpning i afseende på konstverk. I följd deraf att
sättet för offentliggörandet eger vida större betydelse beträffande konstverk
än i fråga om skrifter, bör härvid konstnärens reproduktion srätt
äfven till konstverk, som redan blifvit på ett eller annat sätt offentliggjordt,
undantagas från utmätning, medan det motsvarande undantaget
enligt lagen angående eganderätt till skrift gäller allenast under förutsättning,
att skrift icke blifvit tryckt.

Slutligen torde det vara lämpligt att, med intagande i lagen åt
förbud mot efterbildning af konstverk medelst tryck, upphäfva den nu
gällande förordningen om utsträckt tillämpning af lagen angående efterbildning
af konstverk.»

Kongl. Majis Nåd. Proposition N:o 33.

Föredragande departementschefen uppläste härpå ett i öfverensstämmelse
med de af honom nu uttalade åsigter upprättadt förslag till
lag angående rätt att efterbilda konstverk, af den lydelse bilaga A vid
detta protokoll utvisar;

Och täcktes, på statsrådets hemställan, Hans Maj:t
Konungen i nåder förordna, att öfver berörda förslag
högsta domstolens yttrande skulle, för det ändamål
§ 87 regeringsformen omförmäler, genom note ur protokollet
inhemtas.

Ex protocollo:

Aug. von Hartmansdorff.

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 33.

Bilaga A.

Förslag

till

Lag angående rätt att efterbilda konstverk.

Med upphäfvande af lagen angående efterbildning af konstverk den
3 maj 1867 och förordningen den 10 augusti 1877 rörande utsträckt
tillämpning af nämnda lag, förordnas som följer:

1 §•

Original konstverk må ej under konstnärens lifstid utan hans samtycke
till försäljning eller offentligt utställande efterbildas i den konstart,
hvartill originalet hörer. Ej varde efterbildning loflig derföre, att
den utföres i annan storlek än originalets eller att dertill användas materialier
af annat slag, ej heller derföre att oväsentliga ändringar, tilllägg
eller uteslutningar vidtagas.

2 §•

Konstnär vare berättigad att, med andras uteslutande, låta sitt
originala konstverk, i dess helhet eller delvis, efterbildas genom tryck,
fotografi eller afgjutning eller på annat dylikt sätt.

Denna rätt gälle intill utgången af tionde året efter det, hvarunder
konstnären afled, och må med eller utan vilkor eller inskränkning på
annan öfverlåtas.

3 §.

Hvad i 2 § är stadgadt utgöre ej hinder att i vetenskaplig framställning
eller i skrift, som är afsedd att tjena till bruk vid undervisning,
intaga efterbildning af konstverk.

Då annans konstverk sålunda efterbildas, skall konstnärens derå
anbragta namn eller signatur vid bilden angifvas.

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 33.

4 §.

Öfvergår konstverk i annans ego, varde konstnären eller hans rättsinnehafvare
icke genom öfverlåtelsen förlustig de rättigheter, som ofvan
omförmälas; dock skola, der konstverket af konstnären eller hans rättsinnehafvare
öfverlåtits till staten eller menighet, sagda rättigheter tillkomma
nye egaren. År porträttbild utförd efter beställning, må den ej
af konstnären efterbildas utan samtycke af den, som beställningen gjort,
eller, efter hans död, af efterlefvande make och arfvingar.

Har annat blifvit uttryckligen aftaladt, än nu för hvarje fall är stadgadt,
vare det gällande.

5 §•

Förbud mot efterbildning, hvarom ofvan sägs, gälle ej i afseende
på konstverk, som är utstäldt på öppen plats eller anbragt å byggnads
utsida.

6 §.

Efterbildar någon olofligen konstverk, straffes med böter från och
med tjugu till och med ett tusen kronor och hafve till målseganden
förverkat de utförda efterbildningarne; gälde ock fulla värdet af de
exemplar, som icke finnas i behåll.

Kan nu stadgad grund för beräkning af skada icke följas, varde
skadeståndet bestämdt efter annan grund, som pröfvas skälig. Lägsta
belopp, hvartill i ty fall skadestånd må sättas, vare tjugufem kronor.

Formar, plåtar och andra materialier, som uteslutande äro användbara
för konstverkets efterbildande, skola i beslag tagas; och varde
med dem, der ej parterne annorlunda öfverenskomma, så förfaret, att
missbruk ej kan ske.

7 §■

För underlåtenhet att fullgöra hvad i 3 § 2 mom. är föreskrifvet
vare straffet böter från och med fem till och med etthundra kronor.

8 §•

Hvad nu är stadgadt angående straff, skadestånd och egendoms
förlust gälle ock i tillämpliga delar för den, som med vetskap om en

Kongl. Maj. ts Nåd. Proposition No 33.

efterbildnings olaglighet den till salu håller eller offentligen utställer
eller i riket till försäljning eller offentligt utställande inför.

9 §•

Förbrytelse mot denna lag må ej åtalas af annan än målsegande.

10 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfälle kronan. Saknas tillgång
till deras fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.

11 §•

Bestrider den, som tilltalad är, att efterbildning egt rum, ege
rätten, der så nödigt pröfvas, infordra yttrande i ämnet från akademien
för de fria konsterna, der ej parterne skjuta frågan under gode män
och utfästa sig att nöjas åt deras yttrande derutinnan. I ty fall uppställe
rätten den eller de frågor, som af gode männen besvaras skola.

12 §.

Konstnärs i denna lag stadgade rätt med afseende å konstverk
må ej i hans eller efterlefvande makes eller arfvinges bo för gäld i
mät tagas.

13 §•

Denna lag tillämpas på konstverk af svensk medborgare. Lagens
bestämmelser kunna, under förutsättning af ömsesidighet, af Konungen
förklaras delvis eller helt och hållet gälla äfven konstverk af medborgare
i annat land.

Denna lag träder i kraft den 1 januari ....

Den eger ej tillämpning å sådant staten eller menighet tillhörigt,
konstverk, som före nämnda tid förvärfvats. Formar, plåtar och andra
uteslutande för efterbildning af visst konstverk användbara materialier,
som dessförinnan förfärdigats, må, der efterbildningen enligt äldre lag
loflig var, fortfarande för sitt ändamål begagnas.

K orig l. Maj:ts Nåd. Proposition N:o Hd.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj:ts
högsta domstol måndagen den 1 februari 1897.

Första rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Glimstedt,

Åbergsson,

Herslow,

Norberg,

Lilienberg,

Huss,

WlJKANDER.

Sedan, jemlikt högsta domstolens beslut den 22 oktober 1896,
handlingarna rörande det till högsta domstolen för afgifvande af utlåtande
öfverlemnade förslag till lag angående rätt att efterbilda konstverk
mellan högsta domstolens ofvanbemälde ledamöter cirkulerat, företogs
nu detta ärende till slutlig behandling; varande förslaget under
bilaga A fogadt vid detta protokoll.

Emot förslaget framstäldes inom högsta domstolen följande anmärkningar,
nemligen vid:

1 och 2 §§.

Justitierådet Wijkander yttrade: »I förslaget har bibehållits den
i gällande lagstiftning befintliga principiella åtskilnaden mellan efterbildning
i den konstart, hvartill originalet hörer, och efterbildning i
annan konstart, hvilken senare efterbildning i regeln skulle vara loflig
äfven utan konstnärens samtycke. Från denna regel uppställes emeller -

16 Kongl. Ma.jts Nåd. Proposition N:o 33.

tid i 2 § ett så väsentligt undantag, att densamma i verkligheten kommer
att sakna all praktisk betydelse. I berörda § angifves nemligen att
efterbildning genom tryck ej må ske utan konstnärens lof; och som till
tryck lära böra hänföras kopparstick, stentryck, träsnitt och annan dylik
konst, torde sjelfva regelns tillämplighet komma att hufvudsakligen inskränka
sig till två fall, nemligen ett plastiskt arbetes aftecknande och
en tecknings återgifvande medelst plastisk konst, och således allenast
till reproduktionsformer, som högst sällan komma till användning. Vid
sådant förhållande och då någon egentlig grund för uppställande af
förenämnda åtskilnad svårligen kan uppvisas — livilket ock föranledt
att densamma i allmänhet ej återfinnes i utländsk lagstiftning — hemställer
jag om sådan ändring i förslaget, att efterbildning i annan konstart
än den, hvartill originalet hörer, likställes med efterbildning i originalets
konstart, dervid den i 2: dra stycket af 2 § konstnärs arfvinge
eller annan rättsinnehafvare tillförsäkrade rätt synes kunna utsträckas
jemväl till sistberörda art af efterbildning. — Skulle åter förslaget anses
böra i denna del bibehållas oförändradt, och således efterbildning i annan
konstart än originalets vara, med det undantag som i 2 § sägs, tillåten
äfven utan konstnärens samtycke, synes följdriktigheten fordra, att för
sådan loflig kopia i lagen meddelas enahanda skydd, som för originalt
konstverk.

Vid uppdragande af gränsen mellan loflig och icke loflig efterbildning
har i 1 § afseende blifvit fäst å det syfte, hvari efterbildningen
verkstälts. Så har emellertid icke, eller åtminstone icke uttryckligen,
skett i 2 §; och denna underlåtenhet kan, och tilläfventyrs bör, leda
till eu tolkning, enligt, hvilken t. ex. en tecknings efterbildning genom
kopparstick vore förbjuden, äfven om den endast vidtagits för gravörens
utbildning i sin konst eller eljest för hans enskilda räkning. Då en
sådan inskränkning i den efterbildande konstnärens verksamhet icke
lärer vara af behofvet påkallad, anser jag, att åt paragrafen bör gifvas
en lydelse, som utesluter möjligheten af en tolkning i förberörda riktning.
»

Justitierådet Huss yttrade: »Af stadgandet i första stycket af 2 §
följer att det skulle vara egaren af ett originalt konstverk förment att
till enskildt bruk efterbilda detsamma genom tryck, fotografi eller afgjutning
eller på annat dylikt sätt. Det synes emellertid föga rimligt
att förbjuda egaren af dylikt konstverk att i afseende å detsamma för
privat bruk vidtaga ens en så obetydlig reproduktion som en fotografisk
bild; och då härtill kommer att ett så utsträckt skydd ej kan anses
påkalladt af något verkligt intresse å konstnärens sida, bör, enligt min

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33.

mening, förbudet mot efterbildning inskränkas till det fall då densamma
sker för försäljning eller offentligt utställande.»

Justitieråden Glimstedt, Abergsson, Norberg och Lilienberg instämde
med justitierådet Huss.

Justitierådet Herslow ansåg det lika litet rimligt, som af konstnärernas
verkliga intresse påkalladt, att, såsom med nuvarande lydelsen
af första stycket i 2 § blefve förhållandet, det skulle vara egaren af ett
original konstverk förment att deraf taga en fotografisk bild för sitt
enskilda bruk.

4 §•

Beträffande första punkten af första stycket hemstälde justitierådet
Wijkander, att det derstädes befintliga undantaget från regeln, att konstnären
icke genom konstverkets öfverlåtelse skulle blifva förlustig sin
reproduktionsrätt, måtte erhålla en affattning, som allenast angåfve att,
då öfverlåtelse egt rum till staten eller menighet, reproduktionsrätten
skulle anses vara i öfverlåtelsen innefattad, der den icke särskildt undantagits.
Med en sådan affattning berördes nemligen ej frågan, hvem reproduktionsrätten
skulle tillkomma i det fall, då konstnären redan före
konstverkets öfverlåtande till staten eller menighet å annan öfverlåtit
reproduktionsrätten — en fråga, som syntes böra i hvarje särskildt fall
afgöras efter allmänna civilrättsliga principer och ej, på sätt i förslaget
finge anses vara åsyftadt, en gång för alla sålunda lösas, att staten och
menigheter tillerkändes ovilkorlig företrädesrätt framför den enskilde.

I fråga om andra punkten i samma stycke ansåg justitierådet, lika
med hvad vid granskningen af förslaget till 1867 års lag af tvenne
ledamöter i högsta domstolen yttrats, reproduktionsrätten till porträttbild,
som utförts efter beställning, böra tillkomma den, som gjort beställningen.
Härigenom uppkömme enkelhet i rättsförhållandet mellan
konstnären och beställaren, utan att konstnärens rätt kunde anses vara
kränkt, eftersom honom, enligt andra stycket af paragrafen, lemnats
fritt att genom aftal förbehålla sig reproduktionsrätten i de undantagsfall,
då han kunde finna sådant öfverensstämma med sina intressen.

Justitierådet Lilienberg yttrade: »Förbudet för konstnären sjelf att
efterbilda ett bestäldt. porträtt, såvida ej samtycke erhållits af den, som
gjort beställningen, eller hans sterbhus, torde, sammanstäldt med stadgandet
i början af §, innefatta, att, om en enskild person bestält porträttet,
eger konstnären förbjuda hvarje efterbildning, men är, om han
Bih. till Jliksd. Prot. 1837. 1 Sami. 1 Afd. XI Uäft. 3

Kongl. Maj:ts A''åd. Proposition N:o 33.

sjelf vill verkställa en sådan, beroende af beställarens eller sterbbusets
samtycke och detta äfven i fall porträttet kommit i statens eller någon
menighets ego. Åtminstone i sistnämnda händelse borde väl dock konstnären
icke vara i sämre ställning än hvar och en annan, som, under
förutsättning af konstnärens samtycke, enligt förslaget eger rätt att efterbilda
porträttet utan samtycke af den, som bestält detsamma, eller hans
sterbhus. Då derjemte tillräckliga skäl torde saknas för en redaktion,
som äfven eljest behandlar konstnären strängare än andra, hemställes,
om icke åt ifrågavarande stadgande borde gifvas en sådan lydelse, att
en efter beställning utförd porträttbild, som icke tillhör staten eller
menighet, ej må efterbildas utan samtycke, förutom af konstnären i de
fall, då sådant efter ty förut är sagdt erfordras, jemväl af den, som
beställningen gjort, eller efter hans död af hans efterlefvande maka och
arfvingar.»

Justitieråden Aberg sson, Herslow och Norberg ansågo likaledes
lydelsen af denna § böra så ändras, att man undveke den oegentlighet,
hvilken syntes uppstå derigenom att, enligt nuvarande lydelsen, ett efter
beställning utfördt porträtt, som kommit i statens eller menighets ego,
icke finge utan beställarens eller dess sterbhusdelegares samtycke efterbildas
af den konstnär, som gjort samma porträtt, men väl af annan person.

8 §•

Justitieråden Lilienberg och Wijbantler anmärkte, att, då efterbildning
i allmänhet ej vore att anse såsom oloflig, med mindre den skett
i sådant syfte, som i 1 § funnes angifvet, deraf syntes, med den affattning
8 § i förslaget erhållit, kunna följa, att den, som till salu hölle
eller offentligen utstälde en i annat syfte verkstäld kopia, skulle vara
straffri äfven i det fall, då han afvetat, att vederbörligt tillstånd ej
lemnats till kopieringen. Då emellertid finge antagas, att en sådan tolkning
af 8 § ej vore afsedd, hemstälde justitieråden, att redaktionen af
paragrafen måtte erhålla erforderlig rättelse.

12 §.

Justitierådet Wij kunder yttrade: »Då i förevarande § föreskrifves,
att konstnärs i denna lag stadgade rätt med afseende å konstverk ej
må i hans bo för gäld i mät tagas, samt berörda lag allenast meddelar

Kongl. Maj:ts Råd. Proposition N:o 33.

skydd mot efterbildning- af konstverk, framgår häraf att sjelfva konstverket,
vare sig i fnllbordadt eller ofullbordadt skick, skulle kanna för
konstnärens gäld i mät tagas. Utan att vilja gå så långt som att i allo
gilla den såsom grund för ifrågavarande stadgande uppstäda principen,
eller att alster af andligt arbete ej bör få utan upphofsmannens samtycke
offentliggöras — en princip, som följdriktigt måste leda dertill,
att ej ens ett fnllbordadt konstverk skulle lios konstnären kunna utmätas
— anser jag dock den utsträckta befogenhet, som enligt förslaget
i förevarande hänseende tilldelats borgenärerna, icke väl öfverensstämma
med den rent personliga rätt, som enligt sakens natur bör tillkomma
konstnären. Liksom, då fråga är om literär verksamhet, en otryckt, i
författarens eller hans sterbhusdelegares ego befintlig skrift betraktas
såsom innefattande allenast ett för offentligheten ej afsedt uttalande af
tankar — ett författarens resonnement med sig sjelf — och på sådan
grund anses sakna egenskapen att kunna tjena såsom objekt för utmätning,
så borde ock i afseende på den artistiska produktionen ett analogt
åskådningssätt få göra sig gällande och således från utmätning hos
konstnären eller hans sterbhusdelegare undantagas utkast, studier och
öfver hufvud taget alla ofullbordade konstverk, under förutsättning dock
att det använda materialet ej i och för sig har ekonomiskt värde. Häremot
kan väl invändas att i det konkreta fallet svårighet kan uppstå
vid afgörande af frågan, huruvida ett konstverk nått det fullbordade
skick, att det kan såsom utmätningsbart anses eller ej, men om de
exekutiva myndigheterna, i öfverensstämmelse med hvad i 11 § för der
omformälda fall föreskrifvits, lemnas öppet att i händelse af behof infordra
yttrande i ämnet från akademien för de fria konsterna, torde
den befarade olägenheten komma att visa sig timligen oväsentlig.

I afseende å förevarande stadgande lärer vidare kunna anmärkas
att, i den man borgenärerna berättigas att för sina fordringar erhålla
utmätning i sjelfva konstverket, dem synes böra tillerkännas enahanda
befogenhet i afseende å den konstnären tillkommande reproduktionsrätten,
ty det skäl, som kan anföras för sistberörda rättighets undantagande
från utmätning — eller att sättet, hvarpå reproduktionen verkställes,
så nära berör konstnärens personliga intresse, att den ej Titan
hans medgifvande kan få verkställas af annan — torde svårligen få
tillmätas afgörande betydelse. Detta konstnärens anspråk på uteslutande
reproduktionsrätt. är redan förut i annat hänseende (5 §) underkändt;
och det synes mig uppenbart att detsamma också bör utan vidare få
vika, då det kommer i konflikt med borgenärernas mera oomtvistliga
rätt att för sina fordringar erhålla betalning. T och för sig orimligt

Kongl. Maj:ts l/åd. Froposition N:o 35,

torde ock vara att hos eu konstnär kan för gäld utmätas t. ex. en af
honom förfärdigad tafla, men icke rättigheten att låta fotografera densamma,
ehuru sistberörda rättighet kan vara mera värd än sjelfva täflan.
Och då, enligt lagen angående eganderätt till skrift, rättigheten att utgifva
nya upplagor af en tryckt skrift kan utmätas, äfven om författaren
ej afsett sådan reproduktion af sitt arbete, torde jemväl härutinnan
kunna hemtas stöd för den af mig nu uttalade åsigt.»

Justitierådet Fluss instämde uti hvad justitierådet Wijkander anfört
emot bestämmelsen om förbud att i mät taga konstnärs uti ifrågavarande
lag stadgade rätt i afseende å konstverk.

13 §.

Justitierådet Lilienberg yttrade: »Nu gällande lag innehåller, att

stadgandena i densamma kunna, under förutsättning af reciprocitet, delvis
eller i deras helhet af Konungen förklaras tillämpliga jemväl i afseende
å efterbildning af främmande konstnärs arbete, som utom riket
finnes; och man lärer väl deraf vara berättigad att antaga — något
som icke heller motsäges af lagens öfriga innehåll — att lagen, äfven
utan att någon konvention blifvit ingången, är tillämplig å efterbildning
af främmande konstnärs arbete, som finnes inom riket. Således är främmande
konstnärs arbete, som hitkommit för att t. ex. utställas, för
närvarande lika med svenska arbeten skyddadt mot efterbildning, vare
sig i samma konstart som originalet eller genom fotografering m. m.
Enligt det nu föreliggande förslaget skulle emellertid den nya lagen
komma att tillämpas endast på konstverk af svensk medborgare, såvida
icke särskilda konventioner kommit till stånd. Men huruvida det från
nyttans synpunkt är lämpligt eller ens från rättens synpunkt kan försvaras,
att man på detta sätt undandrager främmande konstnärer skydd
för deras alster, torde vara mycket tvifvelaktigt. Om, såsom antagligt
är, utländingen sätter lika stort värde på skydd för sina verk, som en
svensk konstnär för sina, så skulle det icke förvåna, om främlingarne
efter nya lagens införande skulle finna betänkligheter vid att här utställa
sina arbeten; men deras uteblifvande skulle antagligen lända till
förlust såväl för den inhemska konsten som för allmänheten. Någon
önskan om en sådan lagförändring torde icke heller hafva framkommit.
Och äfven ur rättens synpunkt lärer det väl kunna bättre försvaras,
om den främmande skyddas mot ett förfarande, som, derest det har ett
svenskt arbete till föremål, är belagdt med straff, än om ett sådant

Kong!. Majds Nåd. Proposition N:o 33.

saklöst kan begås gent emot den främmande, hvilken väl, likasom då
en förbrytelse föröfvas mot en härvarande utländing, bör vara skyddad
af landets lagar, ehvad han personligen medföljer sitt verk hit till landet
eller icke.

För min del vill jag derföre hemställa, om icke det nuvarande
stadgandet borde till sitt innehåll bibehållas i den nya lagen.))

Justitieråden Glimstedt, Abergsson, Herslow och Norberg instämde
med justitierådet Lilienberg.

ö/vergängsstadgandet.

Justitierådet Wijfcander yttrade: »Då det förklarats, att den nya

lagen ej skall ega tillämpning å sådant staten eller menighet tillhörigt
konstverk, som före tiden för lagens trädande i kraft förvärfvats, är
härigenom ock angifvet, att lagen skall vinna tillämpning å öfriga vid
nämnda tidpunkt befintliga konstverk. Emot en sådan utsträckt tillämpning
af lagen torde i allmänhet intet vara att anmärka, allenast den enskilde
bibehålies vid den rätt, som han med stöd af äldre lag redan förvärfvat.
Med den lydelse förevarande stadgande för närvarande har skulle
emellertid, i fråga om en före lagens trädande i kraft efter beställning
förfärdigad porträttbild, konstnären, som enligt gällande lag haft uteslutande
reproduktionsrätt, få denna rätt för framtiden, på sätt i 4 § sägs,
inskränkt; och vill det således synas som om, till undvikande af en sådan
inskränkning i en redan förvärfvad rättighet, en jemkning i stadgandets
affattning vore erforderlig.))

Justitierådet Lilienberg yttrade: »Enligt gällande lag är konstverk,
som tillhör staten eller menighet, icke skyddadt mot efterbildning, men
enligt förslaget skulle för efterbildning af konstverk, som af konstnären
eller hans rättsinneliafvare utan förbehåll om reproduktion srätten öfverlåtits
på staten eller menighet, erfordras statens eller menighetens samtycke;
dock skulle den nya lagen icke ega tillämpning å sådant staten
eller menighet tillhörigt konstverk, som före lagens trädande i kraft förvärfvats.
Emellertid kan väl i afseende å dylikt konstverk knappast
någon efterbildningsrätt på grund af den gällande lagen sägas vara förvärfvad,
helst efterbildandet alltid faktiskt varit och fortfarande kommer
att vara beroende på samtycke af den myndighet, som har konstverket i
sin vård. Någon sådan rätt att jemväl fortfarande verkställa efterbildning
af dylikt verk torde derföre icke genom ett, öfvergångsstadgande böra

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33.

åt allmänheten bevaras, och jag hemställer derföre, om icke ifråga
varande punkt af stadgandet kunde uteslutas.»

Justitierådet Glimstedt instämde med justitierådet Lilienberg.

Ex protocollo
Aug. von Hartmansdorff.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N.o 33.

I .''Miiir.i
‘Ijniifni-.'':

1 >hl I t • I! -> 11);

it ii

1 Ii: i

*.or)i eib;- -r.''
r.fjol.’ l-giiml
pbl

irioi

[fn

i ••itimifib-löl M*»i mila ii‘V”iiIill)llvl''1''it! '' i;!> .U);f

=j;f | * i •.,! i u i;''^ i i 1 >y i k >''i It''» • * i > 11 • I ! irritil giiiith-tfitr.

.ar.gntiu

. r,t«-yöd i;; Igbtö i j# 2 ib.- I Hiifn!/.
tluii>‘>1 ii‘) it; rsal .''ginir>bi;unn; intill alianipil
ig in i [iinr.vil .nob m; >tc,l^m>>1 malm; t gmo
[•in al o bni i gild i gmiiöriibml-i [»om

»blr/ifa -gm n bill bo tf) tlfit iaf obumblj; i

; o| Drill ,biiali! »fri «tj’. 11 ii < ’ >i Tabun in *iti
I tt 111 > Il K > l>L lilll lilltå Bil ,‘nUlÅit l: ..! -5 till

,\ ), i i) i i i; .-‘tl,i; !_■ f) i v In ■ »I urt il it^i-r*"» 11 f t-1

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementéärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott fredagen den 12 februari 1897A■ >i-i11 .1 mm ;

-• <[J<>)i‘.*<Iitf f''il) j: 1111*»i• i f

>jt in

i r.i

in; ,lii tum

i närvaro af:

\''TA- ''II
llii i it i i

In,i

''jur.mir.-nv/th

isfcigöd f )< j m t >•. f i->1 munn:- - ■ t i .ibirilmirinlw *‘>lli>ii‘XltU i‘tl) mulen I i agiUxao
v111:in ^ t\ii r I! i:
tolmiigb eg

-u,[ 11 ■'' ''bi i :1» /.U ! i i • > <Öb; ll; ) • *L**l''i:f *>i <1 * mt a

Hane excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Åkerhielm,

Wikblad,

öi friherre Rappe,

ChRISTERSON, .-i;, i
rrv I rf.: WersåLL,

Annerstedt,

i!t I von Krusenstjerna,

Justitieråden: Hernmarck,

i iii i HERSLOW. i1 -ii ''!•;■! i! i: :i <•. \ \ r.\ .;jiiii! '' )!;ln

>. I .It i; i. 11 : , i; :.i i''; u! ''fn ■ ./ t :

-i-,f| Chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt anmälde i
underdånighet:

Högsta domstolens utlåtande öfver det vid statsrådsprotokollet för
den 25 september 1896 fogade förslag till lag angående rätt att efterbilda
konstverk.

Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll anförde föredragande
departementschefen:

»Högsta domstolens fleste ledamöter hafva hemstält, att det i lagförslagets
2 § upptagna förbud emot efterbildning måtte inskränkas till det

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 33.

fall, då efterbildningen sker för försäljning eller offentligt utställande. I
anledning häraf torde ett förtydligande tillägg böra i nämnda paragraf
intagas.

Medan 1 och 2 §§ i öfrigt af högsta domstolens fleste ledamöter
lemnats utan anmärkning, har af en ledamot ifrågasatts, att efterbildning
i annan konstart än den, hvartill originalet hörer, måtte likställas
med efterbildning i originalets konstart, och, i sammanhang härmed, att
i afseende på allt slags efterbildning skyddet måtte förklaras gälla icke
blott under konstnärens lifstid, utan 10 år derutöfver. Enligt detta
förslag skulle, på samma gång det en konstnär för hans originalarbete
tillförsäkrade skyddet utvidgades, andra konstnärers rätt att kopiera
konstverket i samma eller annan konstart väsentligen inskränkas. Till
så genomgripande förändringar i gällande lag synes icke tillräcklig anledning
vara för handen.

För den händelse det till högsta domstolens granskning öfverlemnade
förslaget i denna del bibehölles oförändradt, har samme ledamot i högsta
domstolen hemstält, att för loflig kopia i annan konstart än originalets måtte
beredas samma skydd som för originalt konstverk. Så länge originalet
är skyddadt skulle emellertid meddelandet af särskilt skydd för en kopia
lätteligen föranleda svårigheter i följd deraf, att en efterbildning
skulle kunna på samma gång innebära en kränkning af skyddet både
för originalet och för kopian — svårigheter alldeles likartade med dem,
som man i fråga om eganderätt till skrift sökt vid bestämmande af
skyddet för öfversättning undvika. Något praktiskt behof af skydd för
kopia torde för öfrigt näppeligen förefinnas.

Med anledning af hvad vid 4 § inom högsta domstolen blifvit
erinradt synes nämnda paragraf böra något jemkas, så att deraf med
full tydlighet framgår, att, när staten eller en menighet förvärfvar ett
konstverk, rätten att reproducera detsamma öfvergår på nye egaren
endast i den omfattning, hvari den tillkommer fångesmannen. Härigenom
bortfaller äfven anledningen till hvad inom högsta domstolen anmärkts
i afseende på det fall, då bestäld porträttbild öfvergår i statens eller
menighets ego.

Vid förslagets 8 § har af tvenne högsta domstolens ledamöter an- •
förts, att, enär efterbildning ej vore olaglig med mindre den skett i det
i 1 § angifna syfte, häraf, enligt förevarande paragrafs föreslagna affattning,
kunde följa, att den, som till salu hölle eller offentligen utstälde en i
annat syfte utförd kopia, skulle, äfven om han afvetat, att konstnären ej
lemnat tillstånd till kopieringen, vara straffri, hvilket dock antagligen ej
vore förslagets mening. Då emellertid förevarande paragraf i förslaget

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33.

öfverensstämmer icke blott med 5 § 2 mom. i gällande lag angående
efterbildning åt konstverk, utan äfven med 18 § i lagen angående eganderätt.
till skrift, torde ej någon ändring vara behöflig.

En ledamot i högsta domstolen har vid förslagets 12 § yrkat,
att från utmätning hos konstnären eller hans sterbhusdelegare måtte
fritagas ofullbordade konstverk, dock under förutsättning att ej det använda
materialet i och för sig egde ekonomiskt värde. Äfven bortsedt
derifrån, att sistnämnda vilkor skulle vara svårt att tillämpa, torde
en föreskrift i angifna riktning ej kunna förordas. Tvist skulle nemligen
lätt uppstå derom, huruvida ett konstverk vore att anse såsom
fullbordadt och i följd deraf utmätningsbart eller ej. Att, såsom bemälde
ledamot i högsta domstolen ifrågasatt, hänvisa de exekutiva
myndigheterna att i förekommande fall inhemta yttrande från akademien
för de fria konsterna synes ej vara praktiskt lämpligt.

Vid förslagets 13 § har af högsta domstolens fleste ledamöter
blifvit hemstäldt om bibehållande af den nu gällande bestämmelsens
innehåll, enligt hvilket en utländsk konstnärs här i riket befintliga arbete
vore skyddadt oberoende af särskildt förordnande och af den omständigheten,
att i konstnärens hemland svenska konstnärer åtnjuta motsvarande
förmån. Det sålunda förordade stadgandet skulle emellertid i de ingalunda
sällsynta fall, när ett konstverk utställes än i det ena, än i det
andra landet eller eljest med korta mellantider förflyttas mellan särskilda
länder, medföra afsevärda praktiska svårigheter; konstverket skulle
nemligen då omvexlande vara skyddadt och sakna skydd. Den inom högsta
domstolen uttalade uppfattningen, att ett sådant stadgande skulle vara
erforderligt, för att ej utländska konstnärer skulle afskräckas från att
här i riket utställa sina arbeten, kan jag icke dela; utvägar torde nemligen
finnas att vid ett sådant utställande på ett tillräckligt verksamt
sätt faktiskt hindra efterbildning, som befinnes menlig för konstnärens
intressen. I den utländska lagstiftningen återfinnes icke heller någon
regel svarande emot den inom högsta domstolen förordade.

Med anledning af de inom högsta domstolen gjorda uttalanden till
förmån för beredande af skydd åt utländska konstnärer synes emellertid
— efter förebild af hvad i fråga om eganderätt, till skrift föreslagits —
någon utsträckning af ifrågavarande skydd utöfver hvad förslaget derom
innehåller lämpligen kunna vidtagas på det sätt, att utländsk konstnärs arbete,
som först utgifvits bär i riket, skyddas i likhet med svensk konstnärs
verk. En sådan regel står i öfverensstämmelse med bernerkonventionens
fordringar och är således i sin mån egnad att underlätta afslutandet af
tiih. till Mihsd. Prof. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 24 Häft. 4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 33.

internationella överenskommelser angående skydd för den literära och
artistiska eganderätten. ■>; . ‘

Slutligen torde, på grund af hvad inom högsta domstolen anförts,
öfvergångsstadgandet böra erhålla en förändrad affattning, som
närmare ansluter sig till den föreslagna lagen om ändring i gällande
bestämmelser angående eganderätt till skrift.»

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst förslaget
med de af honom nu förordade jemkningar, hemstälde han i underdånighet,
att detsamma måtte, jemlikt § 87 regeringsformen, för Riksdagen
till antagande framläggas.

Justitierådet Herslow åberopade hvad han vid detta förslags
granskning i högsta domstolen yttrat i de delar, deri det nu framlagda
förslaget afveke från de af honom uttalade åsigter.

Statsrådets öfrige ledamöter tillstyrkte bifall till föredragande departementschefens
hemställan.

Med bifall till denna hemställan täcktes Hans
Maj:t Konungen i nåder förordna, att till Riksdagen
skulle aflåtas nådig proposition i ämnet, af den lydelse
bilaga A vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo
Erik Öländer.

STOCKHOLM, XSAAC MARCDS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1897,