Kunijl. Maj:ts proposition nr 100 (Proposition 1929:109)

Kunijl. Maj:ts proposition nr 100

Nr 109.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande
av en mellan Sverige och Kina undertecknad tulltraktat,
given Stockholm slott den 15 februari 1929.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för denna dag samt med överlämnande av texten till eu
i Nanking den 20 december 1928 under förbehåll om riksdagens godkännande
undertecknad tulltraktat mellan Sverige och Kina, vill Kungl. Maj:t härmed
äska riksdagens godkännande av denna traktat.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Trygger.

. 1 samt. 87 häft.

Bihang till riksdagens protokoll 1929

(Nr 109.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 15 februari 1929.

N ärvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson.

Efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet anför ministern
för utrikes ärendena:

Jämlikt av Kungl. Maj:t vid föredragning den 17 decemher 1928 lämnat
bemyndigande undertecknade Sveriges t. f. chargé d’affaires i Peking den 20
i samma månad i Nanking en tulltraktat mellan Sverige och Kina, vars text
torde få såsom bilaga A vidfogas detta protokoll. Traktaten avslutades under
sedvanligt förbehåll om ratifikation, varvid för Sveriges vidkommande riksdagens
godkännande förutsattes. Då jag till följd härav går att inför Kungl.
Maj :t upptaga frågan om avlåtande till riksdagen av proposition i ämnet,
anhåller jag att i första rummet få i korthet redogöra för den utveckling av
det politiska läget i Kina, som lett till icke blott avslutandet av nu förevarande
överenskommelse utan även en genomgripande omgestaltning över huvud
av Kinas traktatförhållanden med de främmande makterna.

Som bekant har Kina alltsedan Mandchu-dynastiens störtande år 1911 varit
skådeplatsen för inre stridigheter. Från och med år 1926 antogo dessa karaktären
av en kamp mellan Syd- och Nordkina, mellan å ena sidan det nationalistiska,
revolutionära Kuomintang-partiet, vars ledning så småningom
kom att lokaliseras till Nanking, och å andra sidan guvernören i Mukden,
Chang Tso-lin, och hans allierade. Dessa senare behärskade helt den s. k.
centralregeringen i Peking, vilken, trots sin såväl inåt som utåt alltmera undergrävda
auktoritet och ehuru ej erkänd av makterna, fortfarande de facto
uppehöll förbindelser med de utländska beskickningarna i Peking och jämväl
under tiden 1926—1928 var representerad i Nationernas förbunds råd. Under
år 1928 utvecklade sig situationen på ett avgörande sätt till Kuomintangpartiets
förmån, och, sedan Peking under sistlidne juni månad utan strid
uppgivits av dess motståndare — och centralregeringen därmed också definitivt
upphört att existera — kunde den nationalistiska rörelsens ledning

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

göra anspråk på att utåt göra sig till talesman för praktiskt taget hela Kina.
Som en följd av dessa händelser fastställde Kuomintang-partiet under sistlidne
oktober en ny författning, varigenom uppdrogos riktlinjerna för organisationen
av en »nationell» regering. Denna synes, såvitt kan bedömas, komma
att såsom säte bibehålla Nanking.

Den punkt å den nationalistiska Kuomintang-rörelsens program, som vunnit
en kraftig tillslutning inom hela det kinesiska folket och därför också torde
hava varit en framträdande orsak till dess framgångar, har varit kravet på en
omreglering av Kinas traktatförhållanden med utlandet på basis av full suveränitet
och likställighet. Den ensidighet hos flertalet av Kinas utländska
traktater, mot vilken man sålunda upprest sig, har bl. a. tagit sig uttryck dels
däri, att Kina antingen helt och hållet saknat uppsägningsrätt eller endast haft
rätt att tid efter annan (vanligen vart tionde år) begära revision av avtalens
tull- och kommersiella bestämmelser, dels i traktaternas fixerande av en kinesisk
tulltariff samt deras bestämmelser om utlänningarnas exterritorialitetsrätt
(konsularjurisdiktion etc.). Redan under år 1926 hade Peking-regeringen under
trycket av den växande opinionen mot varje form av utländsk kontroll och
inblandning gjort försök att avskaffa vissa av de ensidiga traktaterna. Dess
uppsägningspolitik gick i stort sett ut på att i och med utgången av en traktats
löpande tioårsperiod uppsäga den i sin helhet, sålunda även exterritorialitetsklausulerna,
även om rätten att begära revision, såsom ovan nämnts, blott var
partiell och begränsad till tull- och kommersiella bestämmelser. Sammanfattningsvis
kan sägas, att de länder, vilka blevo utsatta för dylik uppsägning, visserligen
sökte hävda den ståndpunkten, att uppsägningen vore ogiltig och att
vederbörande avtal följaktligen fortfarande vore i kraft, men å andra sidan
också ställde sig välvilliga till en traktatrevision.

Den sålunda inledda uppsägningspolitiken har i stort sett fullföljts efter
samma linjer av den nya regimen. Nanking-regeringen har sålunda ej skridit
till ett omedelbart uppsägande av alla gällande ensidiga traktater utan hittills
vidtagit sådan åtgärd först vid utgången av löpande giltighetsperioder för
de olika avtalen. Vidare är att märka, att man från kinesisk sida i de fall,
där sådan uppsägning skett, ej fullföljt kravet på ett omedelbart uppgivande
av de utländska undersåtarnas exterritorialitetsrätt utan i viss mån, i avvaktan
på en reformering av Kinas rättsväsen, ställt realiserandet av detta önskemål
på framtiden. Nanking-regeringen har i stället i främsta rummet inriktat
sig på återförvärvandet av Kinas självbestämmanderätt i tullhänseende och
på detta område också redan uppnått anmärkningsvärda resultat.

Som redan antytts, har Kina genom de utländska traktaterna alltsedan mitten
av 1800-talet varit bundet vid en tariff, som fixerat tullarna vid bestämda
(ehuruväl vid flera tillfällen reviderade) belopp, baserade på principen om
en tullsats av 5 % ad valorem. Från kinesisk sida har sedan gammalt framställts
krav på tullförhöjningar. Vid nedrustningskonferensen i Washington
år 1921—1922, där jämväl vissa spörsmål rörande Fjärran Östern dryftades,
upptogs denna fråga till behandling, och resultatet blev en traktat, vilken sedermera,
år 1925, biträddes jämväl av Sverige. I denna förknippades spörsmå -

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

let om en definitiv tullförhöjning med avskaffande av de inre tullavgifter, vilka
under namn av likin i de olika provinserna i Kina påläggas de en gång
förtullade utländska varorna under deras vidare transport till landets inre delar.
Villkoren för en provisorisk tullförhöjning — i avvaktan på likinavgifternas
avskaffande — från gällande 5 % till 7l/2 % (för lyxvaror 10 %) skulle
vidare fastställas å en särskild konferens. Då denna sammanträdde i Peking,
vilket skedde först år 1925, framställde de kinesiska representanterna kravet
på fullständig tullautonomi från och med 1929 års ingång, och av de utländska
ombuden lämnades också vissa principiella medgivanden i denna riktning. På
grund av det inre politiska läget i Kina upplöstes konferensen sedermera under
sommaren 1926 utan att hava kommit till något positivt resultat. I detta
sammanhang må vidare erinras om brittiska regeringens framställning den 18
december 1926 till traktatmakterna rörande nya riktlinjer för en gemensam
politik i Kina, vari nämnda regering ställde sig välvillig till medgivande av
tullautonomi, så snart en nationell tulltariff för Kina utarbetats. Kravet på
fullständig självbestämmanderätt i tullhänseende upprepades sedermera vid
olika tillfällen av såväl Peking- som Nanking-regeringen, och de ovannämnda, i
Washington-traktaten angivna provisoriska tilläggsavgifterna hava faktiskt redan
sedan någon tid tillbaka upptagits i olika hamnar, ehuru mellan traktatmakterna
aldrig uppnåtts enighet om att lämna tillstånd därtill.

Den första utländska makt, som kom att definitivt gå Kina tillmötes i tullfrågan,
var Amerikas Förenta Stater. Den 25 juli 1928 avslöts sålunda i Nanking
en amerikansk-kinesisk traktat, innebärande att samtliga mellan de båda
staterna gällande traktatbestämmelser, avseende avgifter å import och export
av varor, återgångstullar, transit- och tonnageavgifter i Kina annulleras
och att Kinas rätt till tullautonomi fastslås, dock under den förutsättningen
att vardera parten å den andras territorium med avseende å angivna och därmed
sammanhängande frågor skall åtnjuta en behandling, som på intet sätt är
diskriminerande i förhållande till den behandling, som åtnjutes av något annat
land, samt att ingendera partens undersåtar under någon som helst förevändning
skola på den andra statens område påföras andra eller högre umgälder,
inre pålagor eller skatter å deras import och export än de, som erläggas
av sistnämnda stats egna undersåtar eller medborgare i något annat
land.

Denna överenskommelse bildade inledningen till livliga förhandlingar mellan
de olika traktatmakterna och Nanking-regeringen, vilka innan årsskiftet ledde
till avslutandet av en serie fördrag, varigenom de tidigare, »ensidiga» rättigheterna
i större eller mindre grad uppgivits och flertalet traktatmakter torde
få anses hava, i varje fall de facto, erkänt den nya regimen i Kina. Det må
här tilläggas, att Storbritannien i samband med undertecknandet den 20 december
1928 av ett nytt brittisk-kinesiskt tullfördrag ackrediterade sin minister
i Peking hos den nationella regeringen.

De nya traktaterna äro i stort sett av två olika typer, nämligen dels tulltraktater,
av i huvudsak samma innehåll som den ovanberörda amerikansk-kinesiska
överenskommelsen, mellan Kina och vissa av de länder, vilkas handels -

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

traktater ännu ej uppsagts (Frankrike, Nederländerna, Norge, Storbritannien,
Sverige in. fl.), dels mera vittgående traktater av provisorisk karaktär med de
stater, vilkas avtal, såsom ovan berörts, redan uppsagts från kinesisk sida (Belgien,
Danmark, Italien, Portugal och Spanien).

Med avseende å sistnämnda grupp av överenskommelser må nämnas, att desamma
i tullliänseende innehålla i huvudsak samma bestämmelser som de
förberörda tulltraktatema men dessutom innebära ett uppgivande i princip av
exterritorialitetsrättigheterna. Som redan i det föregående antytts, är detta
uppgivande dock ej ovillkorligt. Det skall sålunda ej träda i kraft omedelbart
utan först med 1930 års ingång och även då endast under förutsättning,
att en överenskommelse kommit till stand mellan Iiina och resp. regeringar
angående formerna för Kinas övertagande av jurisdiktionen över vederbörande
lands undersatar därstädes. Skulle denna förutsättning ej föreligga, blir
tidpunkten för sådant övertagande beroende av övriga traktatmakters uppgivande
av exterritorialitetsrättigheterna.

Nedan i början av december, då flertalet av nämnda avtal ännu ej undertecknats,
offentliggjorde Nanking-regeringen sitt beslut att från och med den 1 februari
1929 införa en provisorisk ny tulltariff, vilken i stället för den traktatsenliga
5 %-tullen fastställde nya förhöjda tullsatser, varierande från 7 1/2 till
27 j2 % ad valo rem. I samband med undertecknandet av den brittisk-kinesiska
traktaten avgavs från kinesisk sida en utfästelse, att den nya tariffen ej skulle
ändras förrän ett år efter ikraftträdandet. Vidare bekräftade den kinesiska regeringen
gentemot den brittiska en tidigare offentliggjord förklaring, att den
komme att snarast möjligt avskaffa likinavgifterna.

Jämväl Japan, den enda traktatmakt, som — såvitt framgår av föreliggande
underrättelser — ännu ej erkänt Kinas tullautonomi, synes i varje fall hava genom
en särskild överenskommelse lämnat sitt medgivande till införandet av den
nya tulltariffen. Enligt ingångna meddelanden har denna också trätt i tillämpning
å utsatt dag.

Efter denna allmänna översikt över den senaste utvecklingen av Kinas traktatpolitik
anhaller jag att fa övergå till en redogörelse för den nu förevarande
svensk-kinesiska traktaten och dess tillkomst. Initiativet till densammas avslutande
togs av Nanking-regeringen, som i mitten av sistlidne september månad —
samtidigt som liknande framställningar riktades även till Nederländerna, Norge
m. fl. länder, vilkas traktater ej uppsagts — föreslog ett omedelbart upptagande
av förhandlingar om avslutande av en tulltraktat mellan Sverige och Kina enligt
följande, med innehållet i det amerikansk-kinesiska avtalet den 25 juli 1928
nära överensstämmande riktlinjer.

1. Alla föreskrifter i för närvarande mellan Sverige och Kina gällande traktater
rörande storleken av avgifter å import och export, återgångstullar, transitoch
tonnageavgifter i Kina skulle annulleras, och principen om fullständig nationell
tullautonomi skulle gälla.

2. Beträffande tullar och därmed sammanhängande frågor skulle tillämpas
på ömsesidighet byggd icke-diskriminerande behandling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

3. Den nya traktaten skulle träda i kraft den 1 januari 1929, om ratifikationsinstrumenten
dessförinnan utväxlats, eller i annat fall fyra månader efter
sådan utväxling.

Beträffande Sveriges traktatförhållanden med Kina må här erinras om att
man har att taga hänsyn till tvenne olika avtal, nämligen dels freds-, vänskapsoch
handelstraktaten mellan De Förenade Konungarikena och Kina den 20 mars
1847, dels också den svensk-kinesiska handelstraktaten den 2 juli 1908. Båda
dessa avtal innehålla bestämmelser om viss exterritorialitetsrätt för svenska
undersåtar i Kina. I förstnämnda traktat fastställes dessutom bl. a. för svenska
undersåtars import till och export från Kina en särskild till traktaten fogad
tulltariff samt föreskrives vidare i tullhänseende mest gynnad nations behandling
för svenska medborgare. Beträffande den äldre traktatens giltighetstid
föreskrives, att dess bestämmelser ej skola ändras utan allvarliga och vägande
skäl; dock förutsättes, att förändrade förhållanden i de s. k. traktathamnarna
må kunna påkalla mindre väsentliga ändringar i traktatens handels- och sjöfartsbestämmelser,
i vilket fall svenska och kinesiska regeringarna utfästa sig att
efter tolv år (d. v. s. 1859) vänskapligt underhandla om dylika ändringar. Till
1908 års traktat finnes icke, såsom fallet var med 1847 års avtal, fogad någon
tulltariff, utan traktaten inskränker sig till att i tullavseende föreskriva mest
gynnad nations behandling. I fråga om förhållandet mellan de bägge avtalen gäller,
att 1847 års traktats bestämmelser fortfarande äro i kraft, i den mån de icke
modifierats genom 1908 års överenskommelse. I denna senare föreskrives, att båda
parterna äga rätt att begära revision av traktatens samtliga artiklar — således
även de, som röra exterritorialiteten — sedan tio år förflutit från ratifikationsutväxlingen.
Framställes ej sådan begäran inom sex månader, skall traktaten fortfarande
gälla i ytterligare tio år, räknat från slutet av de föregående tio åren,
och sammaledes vid slutet av varje därpå följande tioårsperiod. Nu löpande giltighetsperiod
för 1908 års traktat utgår den 14 juni 1929.

Uti infordrat utlåtande den 26 oktober 1928 över den kinesiska framställningen
uttalade sig kommerskollegium för ett accepterande av förslaget om traktatförhandlingar
å angiven basis. Kollegium förordade vidare bl. a., att i en ny
överenskommelse rätten till mest gynnad nations behandling dels komme att omfatta
ej blott tullar och liknande avgifter utan även uttryckligen alla inre avgifter,
jämte bestämmelser och förfaranden på nämnda områden, dels ock bleve
ovillkorlig och icke gjordes beroende av reciprok behandling i resp. motsvarande
hänseende i det andra landet.

Sedan det vidare inhämtats, att de utländska makter, vilka liksom Sverige
emottagit en kinesisk framställning om avslutande av en särskild tullöverenskommelse,
syntes ställa sig i princip välvilliga därtill, beslöt Kungl. Maj:t den
2 november 1928 att i svar till Nanking-regeringen acceptera förslaget om underhandlingar
på angiven basis.

I början av sistlidne december inleddes sådana förhandlingar i Nanking av
t. f. chargé d’affaires i Peking, friherre Leijonhufvud, vilken av Kungl. Maj:t
den 24 november 1928 bemyndigats därtill. I en av Kungl. Maj:t sistnämnda
dag fastställd instruktion för den svenske underhandlaren angavs bl. a., att

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

han beträffande en av den ifrågasatta traktatens huvudbestämmelser, nämligen
rörande mest gynnad nations behandling i tullhänseende, kunde godtaga samma
avfattning som i detta avseende förekom i det amerikansk-kinesiska avtalet.

Sedan friherre Leijonhufvud därefter telegrafiskt inberättat, att enighet med
kinesiska vederbörande kunde uppnäs om avslutandet av en överenskommelse av
i huvudsak den lydelse, som i instruktionen angivits — de från kinesisk sida
föreslagna avvikelserna voro uteslutande av formell art — lämnade Kungl.
Maj:t den 17 december 1928, som ovan nämnts, bemyndigande till traktatens
undertecknande.

Den nya överenskommelsen, som är undertecknad på svenska, kinesiska och
engelska språken — med vitsord för den engelska texten — skall träda i kraft
i och med att bägge parterna ratificerat densamma och därom underrättat varandra.
Sedan kinesiska regeringen numera, enligt vad som inberättats av beskickningen
i Peking, ratificerat traktaten, erfordras för dess ikraftträdande endast
motsvarande beslut från svensk sida.

Redan av vad ovan anförts framgår, att traktatens sakliga innehåll, till avfattningen
i allt väsentligt överensstämmande med motsvarande klausuler i den
förberörda amerikansk-kinesiska överenskommelsen, sönderfaller i tvenne huvudbestämmelser,
nämligen å ena sidan ett principiellt erkännande från svensk
sida av Kinas självbestämmanderätt i fråga om tullväsendet, å andra sidan en
ömsesidig utfästelse dels om mest gynnad nations behandling i fråga om import-
och exporttullar och vissa andra avgifter, dels ock om nationell och
mest gynnad nations behandling för vardera partens undersåtar å den andra
partens territorium i fråga om umgälder, inre pålagor och skatter å deras import
och export. Då redan den nu gällande traktaten av år 1908 i tullhänseende
inskränker sig att tillförsäkra Sverige mest gynnad nations behandling
och sålunda ej såsom 1847 års avtal och flertalet av Kinas Övriga traktater
med de främmande makterna i och för sig binder Kina vid vissa tullsatser,
torde det givna erkännandet av Kinas tullautonomi icke för Sveriges del innebära
ett uppgivande av en nu förefintlig rätt.

Genom en samtidigt med traktatens avslutande verkställd noteväxling (bilaga
B) har innebörden av traktatens ovannämnda allmänna bestämmelser om
mest gynnad nations behandling närmare preciserats.

Rättsligt sett innebär sålunda den nya traktaten knappast någon principiell
förändring i den nuvarande regleringen av Sveriges och Kinas inbördes tullförhallanden.
Med hänsyn till de föreliggande speciella omständigheterna torde
emellertid det tillmötesgående, som genom dess avslutande från svensk sida
visats den kinesiska regeringen i dess allmänna strävan att på detta område
åstadkomma en traktatrevision, vara av icke ringa betydelse för säkerställandet
av en ostörd utveckling av Sveriges ekonomiska och kommersiella intressen i
Kina. Man har härvid uppenbarligen att särskilt beakta det förhållandet, att
Förenta Staterna och samtliga europeiska traktatmakter ansett sig böra avsluta
överenskommelser av samma innebörd som den nu förevarande.

I anslutning till vad salunda anförts får jag därför hemställa,

Kungl. Maj:is proposition nr 109.

att Kungl. Maj :t måtte i proposition äska riksdagens godkännande
av ifrågavarande tulltraktat mellan Sverige och Kina.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall till riksdagen avlåtas.

Ur protokollet:

T. L. Hammarström.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Bilaga A.

Tulltraktat mellan Sverige och
Kina.

Konungariket Sverige och Republiken
Kina, ömsesidigt besjälade av önskan
att vidmakthålla de vänskapliga
band, vilka lyckligen förefinnas mellan
de båda länderna samt åstundande
att befästa och utvidga handelsförbindelserna
dem emellan, hava, i avsikt
att förhandla om en traktat till
främjande av dessa syften, utsett till
sina befullmäktigade ombud:

Hans Majestät Konungen av Sverige:

Friherre C. Leijonhufvud, Svensk
Chargé d’Affaires a. i. i Kina;

Hans Excellens Presidenten för
Republiken Kinas Nationalregering:

Dr. Chengting T. Wang, Minister
för Utrikes Ärendena i Republiken Kinas
Nationalregering;

vilka, efter att hava utväxlat för
dem utfärdade i god och behörig ordning
befunna fullmakter, överenskommit
om följande traktat de båda länderna
emellan:

Artikel I.

Alla bestämmelser, vilka återfinnas
i hittills avslutade och i kraft varande
traktater mellan Sverige och Kina i
vad avser avgifter å import och export
av varor, återgångstullar, transit-
och tonnageavgifter i Kina skola
annulleras och vara utan verkan samt
principen om fullständig nationell tullautonomi
tillämpas, under förutsättning
likväl av, att var och en av de
Höga fördragsslutande parterna skall i
den andras territorium med avseende å
ovan angivna specificerade och därmed
sammanhängande frågor åtnjuta
en behandling i intet avseende diskri Bihang

till riksdagens protokoll 1929. 1

Treaty regn lat in g tariff relations
between Sweden and China.

The Kingdom of Sweden and the
Republic of China, mutually animated
by a desire to maintain the ties of
friendship which happily exist between
the two countries and wishing
to consolidate and extend the commercial
intercourse between them,
have, for the purpose of negotiating
a treaty designed to facilitate these
objeets, named as their Plenipotentiaries: His

Majesty the King of Sweden:

; Baron C. Leijonhufvud, Chargé
d’Affaires ad interim of Sweden in
China ;

His Excellency the President of the
National Government of the Republic
of China:

Dr. Chengting T. Wang, Minister for
Foreign Affairs of the National Government
of the Republic of China;

Who, having exchanged their full
powers found to be in due and proper
form, have agreed upon the following
treaty between the two countries.

Article I.

All provisions which appear in treaties
hitherto concluded and in force
between Sweden and China relating
to rates of duty on imports and exports
of merchandise, drawbacks, transit
dues and tonnage dues in China shall
be annulled and become inoperative,
and the principle of complete national
tariff autonomy shall apply subject,
however, to the condition that each
ol the High Contracting Parties shall
enjoy in the territories of the other
with respect to the above specified
and any related matters treatment in
no way discriminatory as compared

samt. 87 häft. (Nr 109.) 2

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

minerande i jämförelse med den behandling,
som något annat land åtnjuter.

De Höga fördragsslutande parternas
undersåtar skola icke under nagon
förevändning tvingas att inom den
andras område erlägga andra eller
högre umgälder, inre pålagor eller
skatter å deras import och export än
de, som erläggas av landets undersåtar
eller undersåtar från nagot annat land.

Artikel II.

Denna traktat har avfattats i två
exemplar på vardera svenska, kinesiska
och engelska språken. I f&ll
av meningsskiljaktighet rörande tolkningen
skall den engelska texten vara
avgörande.

Artikel III.

Denna traktat skall snarast möjligt
ratificeras av de Höga fördragsslutande
parterna i överensstämmelse med
respektive länders konstitutionella procedur,
av Sverige under förutsättning
av Riksdagens godkännande, och
träda i kraft å den dag, då de Höga
fördragsslutande parterna underrättat
varandra om att ratifikationerna verkställts
•

Till bekräftande härav hava vi undertecknade
med stöd av vara respektive
fullmakter undertecknat denna
traktat och försett densamma med
våra sigill.

Som skedde i Nanking den 20 december
1928 motsvarande den 20 dagen
i 12 :te månaden av Republiken Kinas
17:de år.

with the treatment accorded to any
other country.

The nationals of neither of the High
Contracting Parties shall be compelled
under any pretext whatever to pay,
within the territories of the other, any
duties, internal charges or taxes upon
their importations and exportations
other or higher than those which are
paid by the nationals of the country
or by nationals of any other country.

Article II.

The present Treaty has been drawn
up in two copies in Swedish, Chinese
and English. In case of any difference
of interpretation, the English text
shall prevail.

Article III.

The present Treaty shall be ratified
as soon as possible by the High Contracting
Parties in accordance with
their respective constitutional procedure,
by Sweden subject to the
approval of the Riksdag, and shall
come into force on the day on which
the High Contracting Parties shall
have notified each other that the ratifications
have been effected.

In testimony whereof, we the undersigned,
by virtue of our respective
powers have signed this Treaty and
have affixed our respective seals.

Done åt Nanking the twentieth day
of December nineteen hundred and
twenty-eight, corresponding to the
twentieth day of the twelfth month
of the seventeenth year of the Republic
of China.

(L. S.) Carl Leijonhufvud.
(L. S.) Chengting T. Wang.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Bilaga B.

Noteväxling i samband med undertecknandet av den svensk-kinesiska

tulltraktaten.

Sveriges t. f. chargé d’affaires i Kina till kinesiske utrikesministern.

Nanking, December 20, 19''28.

Monsieur le Ministre:

With reference to Article 1 of the
Treaty signed between us this day, I
have the honour to request Your Excellency
to confirm my understanding
that the said Article shall be interpreted
to include the following:

Artides produced or manufactured
in the territory of either of the High
Contracting Parties shall not be subject,
on their importation into the territory
of the other Party or on their
exportation from its own territory to
the territory of the other Party, to
any duties, internal charges or taxes
other or higher than those paid, respectively,
on like artides produced or
manufactured in and imported from
any other country, or on like artides
produced or manufactured m the country
and exported to any other country.

I avail myself etc.

Carl Leijonhufvud.

(Översättning.)

Nanking den 20 december 1928.

Herr Minister,

Under hänvisning till art. 1 i den
av oss denna dag undertecknade traktaten
har jag äran anhålla om Eders
Excellens’ bekräftelse av min uppfattning,
att nämnda artikel skall tolkas
såsom innefattande följande:

Varor framställda eller förfärdigade
å enderas av de Höga Eördragsslutande
Parterna territorium skola vid
import till den andra partens territorium
eller vid export från det egna
territoriet till den andra partens territorium
icke påläggas några andra eller
högre umgälder, inre pålagor eller
skatter än de, som erläggas för
sådana varor framställda eller förfärdigade
i och importerade från något
annat land, resp. sådana varor framställda
eller förfärdigade i landet och
exporterade till något annat land.

Jag begagnar tillfället etc.

Carl Leijonhufvud.

Kinesiske utrikesministern till Sveriges t. f. chargé d’affaires i Kina.

Nanking, December 20, 1928.

Monsieur le Chargé d’Affaires:

I have the honour to acknowledge
the receipt of your Note of today’s
date which reads as follows:

(Översättning.)

Nanking den 20 december 1928.

Herr Chargé d’Affaires,

Jag har äran erkänna emottagandet
av Eder note av denna dag, vilken har
följande lydelse:

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

»With reference to Article 1 of the
Treaty signed between us this day, I
ha ve the honour to request Your Excellency
to confirm my understanding
that the said Article shall be interpreted
to include the following:

Articles produced or manufactured
in the territory of either of the High
Contracting Parties shall not be subject,
on their importation into the territory
of the other Party or on their
exportation from its own territory to
the territory of the other Party, to any
duties, internal charges or taxes other
or higher than those paid, respectively,
on like articles produced or manufactured
in and imported from any other
country, or on like articles produced
or manufactured in the country and
exported to any other country.»

I have the honour to confirm the
correctness of the above.

Chengting T. Wang.

»Under hänvisning till art. 1 i den
av oss denna dag undertecknade traktaten
har jag äran anhålla om Eders
Excellens’ bekräftelse av min uppfattning,
att nämnda artikel skall tolkas
såsom innefattande följande:

Varor framställda eller förfärdigade
å enderas av de Höga Fördragsslutande
Parterna territorium skola vid
import till den andra partens territorium
eller vid export från det egna
territoriet till den andra partens territorium
icke påläggas några andra eller
högre umgälder, inre pålagor eller
skatter än de, som erläggas för sådana
varor framställda eller förfärdigade i
och importerade från något annat land,
resp. sådana varor framställda eller
förfärdigade i landet och exporterade
till något annat land.»

Jag har äran bekräfta riktigheten
av ovanstående.

Chengting T. Wang.

Stockholm 1929. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

290493