Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 1961

Proposition 1961:199 - höst

Sr 1U9

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående verksamheten
vid Svenska skifferoljeaktiebolaget och därmed sammanhängande
spörsmål; given Stockholms slott den
10 november 1961.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I maj 1961 avgav oljeskifferutredningen ett betänkande, Skifferoljefrågan
(SOU 1961:27), i vilket föreslogs, att Svenska skifferoljeaktiebolagets verksamhet
skulle upphöra, bolaget likvideras och dess tillgångar avyttras. I anslutning
härtill tillsattes en kommission, Ivvarntorpskommissionen, med
uppgift att verkställa det utrednings- och planeringsarbete samt vidta de åtgärder
i övrigt, som föranleddes av förslaget. I propositionen lämnas en redogörelse
för innehållet i betänkandet och däröver avgivna remissyttranden
samt för vissa resultat av Kvarntorpskommissionens hittillsvarande arbete.
På grundval av det sålunda redovisade materialet framläggs förslag rörande
skifferoljebolagets verksamhet.

Som en utgångspunkt för bedömningen godtages oljeskifferutredningens
beräkningar, enligt vilka en årlig förlust av 10—15 milj. kronor måste förutses,
om verksamheten i Kvarntorp skall fortsättas i nuvarande omfattning.
Beredskapsvärdet av skifferoljebolagets produktion anses inte kunna
motivera ett statligt stöd till företaget av den storlek som erfordras för att
verksamheten skall kunna upprätthållas. Med hänsyn till det anförda föreslås
riksdagen besluta, att bolagets verksamhet skall avvecklas. För att bolagets
tillgångar skall kunna tillgodogöras på bästa sätt och för alt under1
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 199

Kungl. Maj. ts proposition nr 199 år 1961

lätta för de anställda att övergå till annan verksamhet, förordas i enlighet
med förslag av Kvarntorpskommissionen att avvecklingen sker i etapper.

Undersökningar och förhandlingar inom ramen för Kvarntorpskommissionens
verksamhet har lett till att mellan skifferoljebolaget och Aktiebolaget
Svenska salpeterverken träffats en preliminär överenskommelse som innebär,
att sistnämnda bolag för en köpeskilling av 20,5 milj. kronor förvärvar
en del av skifferoljebolagets industriområde med därå befintligt ammoniakverk
m. m. för att å området bygga upp en omfattande kemisk industri.
Denna skall vara grundad på annan råvara än skiffer, men det förutsättes,
att viss skifferhantering bibehålies under uppbyggnadsskedet. Föredragande
departementschefen förklarar sig beredd tillstyrka att överenskommelsen godkännes.

Beslutet om avveckling förutsättes innefatta rätt för Kungl. Maj :t att fatta
de närmare beslut om skifferoljebolagets verksamhet och dispositionen av
bolagets tillgångar, som kan erfordras för ett ändamålsenligt genomförande
av det föreslagna principbeslutet. För att skapa önskvärd handlingsfrihet
för Kungl. Maj :t samt för att bolagets organisation och verksamhet
skall kunna vidmakthållas under erforderlig övergångstid föreslås att medel
ställs till förfogande för betalning av bolagets låneskulder och för täckande
av vissa kostnader i samband med omställningen. För nämnda ändamål
äskas anslag å 65 milj. kronor, vilket belopp motsvarar oljeskifferutredningens
och Kvarntorpskommissionens beräkningar rörande behövligt medelstillskott
till bolaget vid beslut om avveckling av dess verksamhet. Medelsanvisningen
föreslås ske på sådant sätt att ett anslag å nämnda belopp
uppföres a kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd samtidigt som
motsvarande avskrivningsanslag anvisas å driftbudgeten. Härjämte föreslås,
att anslag å 40,5 milj. kronor anvisas till avskrivning av statliga lån till bolaget
och av det i statens räkenskaper bokförda värdet av aktierna. Samtliga
anslag föreslås upptagna på tilläggsstat I till riksstaten för innevarande budgetår.

Kungl. Maj.ts proposition nr 199 år 1961

Utdrag ur protokollet över handelsärenden hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet
å Stockholms slott den 10 november 1961.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lange,

Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam,

Hermansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för handelsdepartementet, statsrådet Lange, frågan om verksamheten
vid Svenska skifferoljeaktiebolaget och därmed sammanhängande spörsmål
och anför därvid följande.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallade jag den 6 juli 1958
särskilda sakkunniga för att verkställa utredning rörande Svenska skifferoljeaktiebolagets
framtida verksamhet. De sakkunniga, som antagit benämningen
oljeskifferutredningen har med skrivelse den 25 maj 1961 avlämnat
sitt betänkande, benämnt Skifferoljefrågan (SOU 1961:27). I betänkandet
föreslogs, att skifferoljebolagets verksamhet skulle upphöra, bolaget likvideras
och dess tillgångar avyttras.

I nära anslutning till att oljeskifferutredningens förslag framlades tillkallade
jag, efter att ha utverkat Kungl. Maj :ts bemyndigande, den 21 juni
1961 en kommission med uppgift att verkställa det utrednings- och planeringsarbete
samt vidta de åtgärder i övrigt, som föranleddes av förslaget.
Kommissionen har antagit benämningen Kvarntorpskommissionen.

Oljeskifferutredningens betänkande har varit föremål för remissbehandling.

Kvarntorpskommissionen har den 24 oktober 1961 avgivit yttrande i
ärendet. Sedermera har kommissionen i skrivelse den 6 november 1961
anmält, att preliminär överenskommelse träffats mellan skifferoljebolaget
och Aktiebolaget Svenska salpeterverken om överlåtelse till sistnämnda bolag
av viss del av skifferoljebolagets industriområde med därå befintligt
ammoniakverk m. m.

Innan jag övergår till de frågor som aktualiseras av vad sålunda förekommit,
torde jag få lämna en redogörelse för skifferoljebolagets utveckling och
för statsmakternas tidigare beslut av mera principiell innebörd beträffande
bolagets verksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 1961

Historik

Svenska skifferoljeaktiebolaget bildades år 1941 för att genom utvinning
av olja ur skiffertillgångarna i östra Närke medverka till försörjningen med
flytande bränsle. Bolagets anläggningar förlädes till Kvarntorp i Ekeby socken,
Örebro län. År 1943 överfördes ett till marinförvaltningen hörande skifTeroljeverk
vid Kinne-Kleva i Skaraborgs län till bolaget. Sedermera har
driften vid Kinne-Kleva nedlagts.

Frågan huruvida driften vid Kvarntorp skulle fortsätta, sedan efter kriget
importen av olja och bensin kunnat frigöras, prövades av riksdagen år
1946 och upptogs därefter till förnyat övervägande år 1949, då särskilt tillkallade
utredningsmän, Ivvarntorpsutredningen, avgav utlåtande angående
bolagets framtida verksamhet. Vid sistnämnda tidpunkt gick driften av skifferoljeverket
vid Kvarntorp med en icke obetydlig årlig förlust. Efter utbyggnad
av anläggningarna enligt en av utredningen framlagd plan skulle emellertid
produktionen ökas väsentligt och ett årligt driftsöverskott före avskrivningar
och vissa räntor kunna påräknas. Ehuru driftsöverskottet icke
väntades bli tillräckligt för den oundgängligen erforderliga förnyelsen av
anläggningarna, föreslog utredningen, att driften vid skifferoljeverket i
Kvarntorp skulle fortsätta och att anläggningarna skulle utbyggas enligt
den framlagda planen. Förslaget motiverades med att ifrågavarande verksamhet
var betydelsefull ur beredskapssynpunkt och att kostnaderna för staten
vid utbyggnad och fortsatt drift av skifferoljeverket beräknades bli lägre
än om driften skulle nedläggas och anläggningarna hållas i funktionsdugligt
skick. Kvarntorpsutredningens förslag biträddes i princip av Kungl.
Maj:t i prop. nr 143 till 1949 års riksdag. Härvid åberopades i främsta rummet
de av utredningen anförda beredskapsskälen samt utsikterna till förbättrad
driftsekonomi. Till stöd för förslaget framhölls vidare att den betydelsefulla
forskningsverksamhet, som skifferoljebolaget bedrev, skulle få
avbrytas om driften nedlades. I fråga om statens kostnader för den fortsatta
verksamheten anfördes, att det icke var osannolikt, att medel för den
oundgängligen erforderliga förnyelsen av anläggningarna framdeles skulle
få tillföras bolaget. Kungl. Maj :ts i propositionen framlagda förslag bifölls
av riksdagen, som även anvisade medel till skifferoljeverkets utbyggnad och
drift i viss utsträckning (SU 148, Rskr 273). På förslag av Kungl. Maj :t
anvisade sedermera 1950 och 1952 års riksdagar ytterligare medel för samma
ändamål (prop. 1950: 147, SU 131, Rskr 221; prop. 1952: 100, SU 121,
Rskr 219).

Det av Kvarntorpsutredningen förordade utbyggnadsprogrammet för
skifferoljeverket genomfördes under tiden t. o. m. räkenskapsåret 1952/53.

I ekonomiskt avseende blev emellertid driftsresultatet inte så gynnsamt som
väntat. Bolaget hemställde om ekonomiskt stöd i form av befrielse från skyldighet
att erlägga skatt för den bensin bolaget tillverkade. I propositionen
nr 112 till 1954 års riksdag föreslog chefen för finansdepartementet att skat -

Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 1961

ten å bensin, som tillverkades av bolaget genom utvinning ur skiffer, skulle
utgå med 7 öre per liter, eller 25 öre mindre än skatten för annan bensin.
Det framlagda förslaget, som avsåg tiden intill utgången av juni 1959, bifölls
av riksdagen (BevU 1954:45, Rskr 277). Skattelättnaden bär därefter
förlängts att gälla intill utgången av budgetåret 1963/64 (prop. 1959: 37,
BevU 20, Rskr 113).

I samband med behandlingen vid 1949 års riksdag av frågan om skifferoljebolagets
framtida verksamhet framkom tanken på att undersöka möjligheterna
till samarbete i en eller annan form med den kemisk-tekniska industrien
inom landet. Ett förslag framlagt 1951 av bolaget om samarbete
med Kooperativa Förbundet anmäldes för 1952 års riksdag men ansågs böra
underkastas viss överarbetning (prop. 1952: 100, SU 121, Rskr 219). Sedermera
överenskoms att skifferoljebolaget skulle i Kvarntorp uppföra en
ammoniakfabrik med en årskapacitet av omkring 22 000 ton ammoniak att
levereras till förbundets dotterföretag Aktiebolaget Svenska salpeterverken
i Köping. Medel till uppförandet av ammoniakfabriken —- beräknat till 20
milj. kronor — skulle skifferoljebolaget erhålla genom ett tillfälligt amorteringslån
från förbundet. Förbundet uttryckte önskan om statens borgen för
lånet och garanti för att driften vid ammoniakfabriken skulle upprätthållas
under avtalstiden. Frågan anmäldes i propositionen nr 213 till 1954 års riksdag,
i vilken tillstyrktes att staten ställde borgen för lånet. Beträffande den
nämnda garantien anförde departementschefen bl. a., att, om de ekonomiska
förutsättningarna för fortsatt drift radikalt förändrades och frågan om
nedläggning av verksamheten aktualiserades, ifrågavarande garanti icke
skulle innebära hinder härför, då ammoniakfabriken efter viss komplettering
kunde drivas oberoende av förnödenheter från skifferoljebolaget. Riksdagen
medgav, att staten fick teckna borgen för ifrågavarande lån (SU
1954: 122, Rskr 293).

Frågan om skifferoljebolagets vidare utveckling aktualiserades ånyo 1956
genom två framställningar från bolaget i vilka hemställdes om kapitaltillskott
för bl. a. ombyggnad av vissa skifferugnar. Vidare begärdes medel för
täckning av en i bolagets räkenskaper från verksamhetsåren 1952/53—1953/
54 balanserad förlust. Vid samma tid hade bränsleutredningen 1951 framlagt
ett etapprogram för en betydande utbyggnad av skifferoljeindustrin
(SOU 1956: 46 och 58).

Vid anmälan av nu nämnda frågor i propositionen nr 131 till 1958 års riksdag
betonades svårigheterna att överblicka de olika alternativ, som kunde
tänkas för utvecklingen av skifferoljebolagets framtida verksamhet. Vissa
utredningar hade givit vid handen, att bolaget för att upprätthålla verksamheten
var i behov av visst kapitaltillskott. Någon vinstmarginal kunde dock
inte väntas uppkomma utan betydande nyinvesteringar. Det befanns inte
möjligt att på grundval av föreliggande material ta slutlig ståndpunkt till
frågan om hur skifferoljeverkets verksamhet borde bedrivas på längre sikt.
Före ett ställningstagande måste bolagets tekniska och ekonomiska utredningar
granskas ur de synpunkter statsmakterna ville anlägga på skifferol -

Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 1961

jefrågan. Granskningen borde syfta till att ge underlag för en uppfattning
om hållbarheten av framlagda investerings- och räntabilitetskalkyler eller
eljest vikten av de skäl, som åberopades för planerade åtgärder. Härvid måste
en avvägning ske, vid vilken utom beredskapen i fråga om tillgången på
flytande bränslen m. m. även läget för energiförsörjningen i stort måste beaktas.
Departementschefen ansåg därför att hela problemkomplexet borde
underkastas en ingående utredning av särskilda sakkunniga.

För att möjlighet skulle beredas bolaget att upprätthålla verksamheten under
utredningstiden samt genomföra en viss i och för sig räntabel ombyggnad
av vissa ugnar föreslogs riksdagen att medgiva att staten fick ställa
borgen för ett lån till bolaget intill ett belopp av 15 milj. kronor. Riksdagen
lämnade det begärda medgivandet (SU B 38, Rskr B 13).

Statsutskottet underströk i sitt utlåtande i ärendet angelägenheten av att
hela frågan om bolagets verksamhet på längre sikt underkastades en ingående
prövning av särskilda sakkunniga. Denna borde även omfatta frågan
om Kvarntorpsanläggningarnas fortvaro, därvid särskild uppmärksamhet
borde ägnas spörsmålet om anläggningens betydelse ur beredskapssynpunkt
mot bakgrunden av bl. a. atomkraftens utveckling och den fortsatta utbyggnaden
av oljelagringsanläggningar.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallades den 22 juli 1958 särskilda
sakkunniga för att utreda skifferoljefrågan. De antog sedermera namnet
oljeskifferutredningen.

Svenska skifferoljeaktiebolaget (skr. 18/9 1959) och oljeskifferutredningen
(skr. 22/9 1959) framlade sedermera förslag om anvisande av 4 milj.
kronor till försök i teknisk skala med ett pyrolys- och förgasningsförfarande
för nyttiggörande av skifferstybb. Såvitt framgick av de framlagda kalkylerna
kunde en rätt avsevärd resultatförbättring vid skifferoljeverket påräknas
genom ett förfarande av angiven art. Sedan viss komplettering av förslaget
i bl. a. tekniskt avseende skett, föreslog emellertid oljeskifferutredningen
i utlåtande den 8 juni 1960, att framställningen skulle vila i avvaktan på
att utredningen slutförde erforderliga undersökningar angående projektets
lönsamhet.

Olj eskifferutr edningen

I direktiven för oljeskifferutredningen erinrades beträffande syftet med
utredningen och de problem som därvid borde beaktas främst om vad som
anförts i propositionen nr 131 till 1958 års riksdag. I övrigt framhölls bl. a.
följande.

En viktig uppgift vid utredningen blir att, på grundval av material, som
redan ar tillgängligt eller som kan komma att tillhandahållas av bolaget,
soka komma fram till en såvitt möjligt säker uppfattning om företagets räntabilitetsutsikter
vid olika utvecklingsalternativ, som de sakkunniga kan finna
realistiska. Samtidigt bör investeringskostnaderna och i övrigt nödvändiga
kapitaltillskott vid de olika alternativen preciseras.

Kungl. Maj.ts proposition nr 199 år 1961

De sakkunniga bör vidare överväga vilka åtgärder som erfordras för alt
ytterligare motverka olägenheterna för den kringliggande trakten av driften
vid Kvarntorp. Särskild uppmärksamhet bör ägnas frågan huruvida hälsorisker
kan länkas föreligga och vad som bör göras för att förebygga dessa.
Konsekvenserna i ekonomiskt avseende av här avsedda åtgärder bör klarläggas
och tagas i betraktande vid räntabilitetsbedömningen.

Utredningsarbetet i nu nämnda delar torde förutsätta, att de sakkunniga
gör sig förtrogna med det utvecklingsarbete, som pågår inom bolaget, samt
kontinuerligt håller sig underrättade om dess förlopp och de resultat som
uppnås. Här åsyftas främst bolagets forsknings- och försöksverksamhet beträffande
rening av rökgaserna, skifferstybbens tillgodogörande samt utnyttjande
av nya metoder för skifferns behandling.

I sitt med skrivelse den 25 maj 1961 avgivna betänkande, benämnt Skifteroljefrågan
(SOU 1961:27) behandlar oljeskifferutredningen1 inledningsvis
skiffertillgångarna i Östernärke och de tekniska och ekonomiska förhållandena
i samband med skifferfångsten. Av redogörelsen framgår, att tillgången
på lämpliga oljeskiffrar omkring Kvarntorp är tillräcklig för en brytning
av nuvarande omfattning i åtskilliga årtionden. Den skiffer som nu brytes ger
på grund av sin belägenhet i förhållande till skifferoljeverket och sin kvalitet
samt det förhållandet att den kan brytas i öppet brott det ur ekonomisk
synpunkt bästa resultatet. Vid fortsatt drift av Kvarntorpsverket räknar utredningen
med att skifferbrytningen kommer att medföra ökade kostnader
dels emedan brytplatserna kommer att ligga på längre avstånd från fabriken
dels på grund av att fyndigheterna ur brytteknisk synpunkt blir mer svårtillgängliga.
Vidare minskar skifferns halt av oljegivande substanser med
avståndet från oljeskifferverket.

Utredningen ger härefter en översikt över oljeskifferverkets tekniska enheter.
Utvinningen av olja in. in. ur skiffern — den s. k. skifferpyrolysen —
sker f. n. enligt två ugnsmetoder. Sålunda finns tre Bergh-Kvarntorpsugnar
(BK-ugnar), som svarar för cirka 85 procent av oljeframställningen, och
en Hultman-Gustafssonsugn (HG-ugnen). Ur den från ugnarna kommande
pyrolysgasen avskiljes genom kondensering en råolja, som därefter i en
destilleringsprocess uppdelas i eldningsolja och råbensin; den sistnämnda
går till ett raffinaderi för slutbehandling. Den efter oljans avskiljande återstående
gasen går efter rening i en s. k. avoxanläggning — där syre avlägsnas
— till ett svavelverk där i gasen ingående svavelväte omvandlas till
elementärt svavel. Efter svavelverket passerar gasen en gasolanläggning; i
denna urtvättas bensin, propån och butan. Bensinen överföres till raffinaderiet,
medan propån och butan manufaktureras och försäljes såsom gasol.
Av restgasen används huvuddelen för framställning av ammoniak i en ammoniakfabrik,
vars kapacitet är cirka 22 000 ton per år. Hela ammoniakproduktionen
levereras till AB Svenska salpeterverken i Köping. Vidare
finns eu anläggning för tillverkning av ammoniumsulfat, en ångcentral och
tre kalkugnar.

1 Oljeskifferutredningen bestod, då betänkandet framlades, av bruksdisponenten Hjalmar Åselius,
ordförande, överdirektören Folke Petri, överdirektören Lennart Simonsson och överingenjören
Erik Svenke.

Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 1961

Beträffande verksamhetens ekonomiska resultat framhåller utredningen,
att bolaget, trots goda tekniska insatser, allt sedan sin tillkomst gått med
årliga förluster, som kunnat täckas endast genom statliga bidrag och subventioner.
Utredningens redovisning av de ekonomiska förhållandena är uppdelad
i en beredskapsperiod och en efterkrigsperiod. Den senare perioden
beräknas ha tagit sin början i och med verksamhetsåret 1946/47, då företaget
rekonstruerades för drift som normalt långtidsföretag.

Inledningsvis redovisar utredningen statens kapitaltillskott och borgensåtaganden.
Statens sammanlagda kapitaltillskott till och med den 30 juni
1960 samt borgensåtagandenas omfattning vid samma tidpunkt sammanfattas
av utredningen sålunda.

Kapitaltillskott:

Aktiekapital........................

Statslån...........................

Anslag.............................

Subvention genom behållen bensinskatt
Bensin- och energiskatt på bensoltillsats

Beräknade tillkommande räntor......

Borgensåtaganden den 30 juni 1960 (låneskuld) ..

Miljoner kronor

Beredskaps perioden	- Efterkrigs-perioden	Summa
29,2	19,0	48,2
25,6	21,5	47,1
2,6	22,9	25,5
—	49,2	49,2
—	6,1	6,1
57,4	118,7	176,1
5,8	20,7	26,5
63,2	139,4	202,6
—	—	39,1

Staten har i enlighet med beslut av 1944 års riksdag efterskänkt lån från
1943 på 25,6 milj. kronor. Samtidigt avskrevs i statens räkenskaper praktiskt
taget hela det dittills tillskjutna aktiekapitalet.

Borgensåtagandena per den 30 juni 1960 avsåg ett lån från Kooperativa
förbundet, som upptagits för finansiering av ammoniakanläggningen och
som vid ifrågavarande tidpunkt uppgick till 24,1 milj. kronor, samt ett lån
från Sveriges kreditbank om 15 milj. kronor för ombyggnad av vissa ugnar.

Övriga den 30 juni 1960 utestående lån var:

Kooperativa förbundet (det s. k. Avoxlånet) ................

Beverslån från Sveriges Kreditbank (partiallån) ..............

Bolagets pensionsstiftelse m. fl.............................

Checkräkningskredit å 2 miljoner, ej utnyttjad den 30 juni 1960.

3,8 milj. kr.
20,0 » »>

1,4 » »

25,2 milj. kr.

För att få ett underlag och en utgångspunkt för en bedömning av bolagets
räntabilitetsutsikter vid olika utvecklingsalternativ har utredningen gjort en
undersökning av det verkliga ekonomiska resultatet av bolagets hittillsvarande
verksamhet; härmed förstår utredningen nettoresultatet efter borträknande
av de subventioner som staten i olika former lämnat bolaget och

Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 1961

efter vissa andra justeringar av de i boksluten redovisade nettoresultaten.

För beredskapsperioden bär resultatet redovisats för perioden i dess helhet
och den sammanlagda förlusten beräknats till 33,1 milj. kronor. I denna
förlust är ej inräknade räntekostnader för aktiekapitalet, vilka angives till
5,2 milj. kronor. Statens kapitalförlust under denna period utgör därför
enligt utredningen 38,3 milj. kronor.

För efterkrigsperioden har utredningen dels låtit beräkna de verkliga
årsresultaten med särskilt beaktande av avskrivningarna, dels gjort en jämförelse
mellan å ena sidan de beräknade verkliga årsresultaten och å andra
sidan de nettovinster, som bolaget som affärsmässigt företag minst borde ha
lämnat med hänsyn till det egna kapital det förfogade över.

Utredningen erinrar i detta sammanhang om den utveckling produktionen
genomgått. Följande siffror redovisas.

Produktionssiffror för Kvarntorp

Bensin, m3.........

Eldningsolja, m3 ....

Svavel, ton.........

Gasol, ton..........

Kalk, ton..........

Ammoniak, ton.....

Ammoniumsulfat, ton

1944/45

31 200
45 300
20 700

900

1946/47
18 700
39 200
16 700
3001
9 800

700

1959/60
34 900
82 700
38 100
11 100
48 600
20 800
2 500

Kostnaderna för samtliga nyanläggningar under efterkrigsperioden anges
av utredningen till cirka 125 milj. kronor.

Fram t. o. m. mitten av 1960 har bolaget enligt utredningens beräkningar
under samma period tillförts ett kapital om sammanlagt cirka 182 milj.
kronor, varav 40,5 milj. kronor i form av från staten tillskjutet aktiekapital
och statliga lån, 22,9 milj. kronor i form av statliga anslag samt 55,3
milj. kronor i form av skattelättnad på bensin och bensol. Återstoden, 63,5
milj. kronor, har tillförts bolaget genom främmande lån. Enligt bolagets årsredovisningar
visar resultaten för tiden 1 juli 1946—30 juni 1954 en sammanlagd
förlust om 22,6 milj. kronor och därefter varken vinst eller förlust.

Beräkningarna rörande de verkliga årsresultaten innefattar olika slag av
korrigeringar i förhållande till de faktiskt redovisade resultaten. Sålunda
har rörelsen belastats med erhållna statsanslag och subventioner (även
skatteförmåner) samt med marknadsräntor i stället för faktiskt utgående
förmånsräntor på vissa lån. Ytterligare justeringar har gjorts i fråga om
avskrivningar på anläggningar, förändringar i lagerreserv och ersättning för
rökgasskador.

Beträffande avskrivningarna anför utredningen att de vid korrigeringen
beräknats på anläggningskostnadernas anskaffningsvärde, då de huvudsakligen
finansierats med lånade medel. De bokförda avskrivningarna överens -

1 Försöksdrift.

Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 1961

stämmer i stort sett med vad som kan betraktas som skäligt. En år 1946 företagen
engångsavskrivning om 9,8 milj. kronor har därvid beaktats.

De beräknade verkliga förlusterna och försäljningsvärdena redovisas sammanfattningsvis
sålunda.

Beräknade Försälj -verkliga ningsförluster
värden
milj. kr. milj. kr.

1946/47 .............................................. 8,4 10,1

1947/48 .............................................. 7,9 9,4

1948/49 .............................................. 7,0 9,3

1949/50 .............................................. 4,8 10,2

1950/51 .............................................. 6,3 15,5

1951/52 .............................................. 4,1 20,2

1952/53 .............................................. 4,0 23,4

1953/54 .............................................. 7,3 26,8

1954/55 .............................................. 7,8 31,3

1955/56 .............................................. 8,7 34,8

1956/57 .............................................. 8,9 42,8

1957/58 .............................................. 9,6 46,7

1958/59 .............................................. 14,9 44,0

1959/60 .............................................. 11,4 48,4

111,1

För att bedöma lönsamheten har utredningen vidare räknat med en förräntning
av det egna kapitalet med 5 procent per år efter skatt. Totala förräntningsbeloppet
skulle då uppgå till 25,8 milj. kronor, vilket av utredningen
närmast anses vara för lågt, då det egna kapitalet varit ovanligt litet i
förhållande till verksamhetens omfattning.

Sammanlagt framkommer sålunda ett belopp av 137 milj. kronor som utredningen
anser utgöra det minsta belopp, varmed resultatet av bolagets
verksamhet under efterkrigsperioden fram till den 30 juni 1960 understigit
det resultat som företaget, betraktat som ett industriföretag med skälig lönsamhet,
borde ha lämnat.

Mot denna bakgrund redovisar utredningen resultatet av sina undersökningar
rörande utvecklingsmöjligheterna för bolagets verksamhet. Utredningen
konstaterar först att verksamheten vid Kvarntorp under årens lopp
genomgått en betydande teknisk utveckling, vari det senaste steget utgör en
ombyggnad av BK-ugnarna till ökad skiffergenomsättning och förbättrat utbyte.
Teknisk utveckling och genomförda rationaliseringsåtgärder har väsentligt
förbättrat effektiviteten. En väsentlig utökning av produktionsvolymen
har kunnat genomföras vid en successiv minskning av antalet arbetstimmar.
Verksamheten har emellertid ej blivit lönsam på grund av dels sjunkande
priser på bolagets produkter dels en större kostnadsstegring för löner
och förnödenheter än vad effektivitetsförbättringar kunnat uppväga.

Inom bolaget har särskilt under senare år nedlagts mycket arbete på undersökningar
i syfte att utveckla nya fabrikationsmetoder eller eljest för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 1961

bättra resultatet. Utredningen har prövat de viktigaste av de förslag till åtgärder
som härvid framkommit. De uppdelas i följande grupper. 1) Rationalisering
inom nuvarande ram för verksamheten. 2) Utökad produktion enligt
nuvarande metoder. 3) Nya metoder för utnyttjande av skifferns energiinnehåll.
4) Utvinning av nya produkter ur oljeskiffern. Enbart åtgärder,
hänförliga till den förstnämnda gruppen, förväntas av utredningen icke kunna
bidraga till en lösning av lönsamhetsproblemet. För vissa alternativ inom
övriga grupper har utredningen upprättat lönsamhetskalkyler. Till grund för
beräkningarna har lagts priser, vilka överensstämmer med dem som tillämpats
av bolaget i dess senaste kalkyler. Vid en genomgång av de faktorer
som kan tänkas ha betydelse för den framtida prisutvecklingen har utredningen
kommit till resultatet att dessa kalkylpriser är väl motiverade. Utredningen
finner ej heller anledning antaga, att någon av bolagets produkter
är på väg att förlora sin betydelse på marknaden. De framtida avsättningsmöjligheterna
bedömes som goda.

På kostnadssidan har utredningen utgått från 1961 års kostnadsläge.

I vissa fall påverkas lönsamhetsberäkningarna i väsentlig grad av kostnader
för att komma tillrätta med rökgasproblemen. Denna fråga har av utredningen
ägnats särskild uppmärksamhet. Härom framhålles bl. a. följande.
Relativt stora belopp har hittills utbetalats i skadeersättningar. Utredningen
anger att ca 7 milj. kronor utbetalats i skadestånd och för utredningar
beträffande rökgasskador. För år 1960 uppgick utgifterna för sådana ändamål
till ca 0,5 milj. kronor. Skadorna förorsakas av att rökgaserna innehåller
svaveldioxid och andra svavelföreningar samt stoft. Skogens — framför
allt barrskogens — tillväxt har nedsatts och skador på växande gröda
har också konstaterats. Korrosionsskador har enligt undersökningar av statens
provningsanstalt och statens maskinprovningar nedsatt livslängden för
och ökat behovet av underhåll av byggnadsdetaljer av metall, metalltrådsstängsel
och lantbruksmaskiner m. m. Rökgasreningsproblemet har under
en längre tid varit föremål för skifferoljebolagets uppmärksamhet och omfattande
undersökningar har utförts. Det har visat sig att införandet av en
rökgasrening skulle medföra en allvarlig ekonomisk belastning för företaget.
Utredningen har i sina lönsamhetskalkyler för olika utvecklingsprojekt och
förändringar i den tekniska verksamheten tagit hänsyn till kostnaderna för
rökgasrening på så sätt att kostnaderna medräknats för en svaveldioxidrening
i de fall alternativet annars inneburit en höjning av föroreningsnivån
över den nuvarande och man har därvid förutsatt en rening ned till nuvarande
nivå.

I fråga om de framlagda lönsamhetskalkylerna för olika alternativ må
här sammanfattningsvis nämnas följande.

1. Drift med tre BK-ugnar

Genom den tidigare ombyggnaden av BK-ugnarna ökades produktionen
och möjliggjordes nedläggning av vissa oekonomiska anläggningar. Ytterligare
förbättringar av BK-ugnarna torde kunna uppnås. Det är då tveksamt

Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 1961

om driften vid HG-ugnen bör upprätthållas och beräkningar har därför gjorts
för ett rent alternativ med 3 BK-ugnar. Resultaten visar emellertid icke någon
lönsamhetsförbättring jämfört med den nuvarande driften av 3 BKugnar
och 1 HG-ugn.

2. Drift med tre BK-ugnar och en HG-ugn

Detta alternativ motsvarar den nuvarande driften vid Kvarntorp.

3. Drift med fyra BK-ugnar

Efter nedläggning av vissa anläggningar har bolaget outnyttjad marginalkapacitet
för bland annat förädlingsverken. Denna skulle öka om även HGugnen
nedlägges. Utredningen har därför ansett det vara av intresse att undersöka
resultatet vid tillbyggnad av ännu en BK-ugn. Rökgasreningen blir
dock vid en sådan utbyggnad en stor ekonomisk belastning. Lönsamheten
blir härigenom försämrad.

4. Drift med tre BK-ugnar och en anläggning för pyrolys och förgasning av
skifferstybb

Vid BK-metoden erhålles stora mängder stybb, vars energiinnehåll ej tillvaratages.
Det ligger nära till hands att försöka utvinna denna stybbs innehåll
av organiskt material genom pyrolys med efterföljande förgasning eller
förbränning av den vid pyrolysen bildade skifferkoksen. Bolaget har därför
gjort omfattande laboratorieundersökningar och processberäkningar för
en stybbpyrolysanläggning. Beräkningarna har givit uppmuntrande resultat
och bolaget har ansett en anläggning i teknisk försöksskala vara tillrådlig.
År 1959 framlade bolaget ett förslag härom. Samtidigt framlades kalkyler
som visade alt bolagets verksamhet under vissa förutsättningar skulle bli
lönsam genom komplettering med en stybbpyrolysanläggning. Utredningen
har låtit en särskild kommitté bedöma de tekniska förutsättningarna för en
stybbpyrolysanläggning. Även kommittén ansåg att — för en bedömning av
om en stybbpyrolysanläggning vore praktiskt genomförbar — en provanläggning
först borde uppföras. Utredningen finner emellertid att, även om processen
skulle visa sig tekniskt genomförbar och även i betraktande av att
stybbpyrolysanläggningen i och för sig vore lönsam, överskottet blir relativt
lågt i förhållande till erforderlig investering och risktagande och långt ifrån
tillräckligt för att göra bolagets verksamhet lönande.

5. Drift med tre BK-ugnar och ett kraftverk för eldning med skifferstybb
Tidigare redovisade alternativ har avsett att nyttiggöra skifferns energiinnehåll
genom oljeutvinning — genomförd i en pyrolysprocess. Utredningen
har även undersökt alternativet med direkt förbränning, varvid alstrad
värme skulle tillvaratagas genom produktion av ånga, utnyttjningsbar för
elproduktion i en ångturbin. Ett av bolaget framlagt förslag till en försöksanläggning
med en effekt av 10 MW har utredningen låtit granska av experter
från bolaget, vattenfallsstyrelsen och AB Atomenergi. Resultatet vi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 1961

sar att lönsamheten för ett utvecklingskraftverk är diskutabel och att ytterligare
forskning behövs för att fastställa den gynnsammaste förbränningsmetoden.
Vidare bör rökgasreningsproblemet vara löst innan ett utvecklingskraftverk
byggs. Utredningen har även sökt bedöma förutsättningarna för
lönsam produktion i en anläggning i större skala. Utredningen har gjort en
lönsamhetskalkyl baserad bl. a. på förutsättningarna att ett kraftpris om 3
öre per kWh erhålles — vilket är det pris som enligt vattenfallsstyrelsen
kan erhållas för elkraft levererad i Kvarntorp vid lämplig spänning och
med utnyttjningstid av cirka 7 000 timmar — att fallande skifferstybb från
tre BK-ugnar används samt att denna stybb erhålles kostnadsfritt. Kalkylen
visar att överskottet skulle komma att bli så obetydligt att bolagets ekonomiska
problem ej därigenom löses. Utökning av anläggningen bedömes ej
heller vara lönande.

De resultat som framkommit vid lönsamhetsberäkningarna för de fem
driftsalternativen för vilka här redogjorts sammanfattar utredningen i följande
tabell.

Sammanställning av oljeski/jerutredningens lönsamhetskalkyler

Alternativ	Tre Bergh-Kvarntorp-ugnar	Tre Bergh-Kvarntorp-ugnar En Hult-man—Gus-tafsson-ugn	Fyra Bergh-Kvarntorp-ugnar	Tre Bergh-Kvarntorpugnar Stybbpyrolys-anläggning	Tre Bergh-Kvarntorp-ugnar Kraftverk
			Högt utbyte	Lågt utbyte
Skifferförbrukning. Milj. ton/år Ugnsskiffer.........	1,86	2,15	2,65	1,86	1,86	1,86
Stybb..............	0,79	0,92	1,14	0,79	0,95	0,79
Summa	2,65	3,07	3,79	2,65	2,81	2,65
Investeringsbehov. Milj. kr Produktionsanlägg-ning..............			28,7	28,2	31,7	68
Rökgasrening ......	—	—	16,5	--	—	16,5
Summa	—	—	45,2	28,2	31,7	84,5
Avskrivningstid.			10	10	10	20
Antal år	—	—
Intäkter. Milj. kr/år	31,2	34,1	40,8	41,7	41‘0	46,2
Kostnader. Milj. kr/år				36,0		37,0
Produktion ........	32,4	35,2	38,3	36,3
Kapital ............	15,0	15,0	18,7	19,2	19,6	20,4
Rökgasrening netto..	—	—	4,9	—	—	4,9
Summa	47,4	50,2	61,9	55,2	55,9	62,3
Tillägg för stigande skifferkostnad efter 10 driftår ....	0,9	1,2	1,9	0,9	1,0	0,9
» 20 » ....	1.9	2,5	3,8	1,9	2,1	1,9
Underskott. Milj. kr/år				13,5	14,9	16,1
Efter 0 driftår......	16,2	16,1	21,1
» 10 * ......	17,1	17,3	23,0	14,4	15,9	17,0
. 20 » ......	18,1	18,6	24,9	15,4	17,0	18,0

Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 1961

I fråga om nya tillverkningsmetoder har utredningen endast kortfattat berört
möjligheterna till totalförgasning av skiffer. Kostnaderna härför, beräknade
per utvunnen kalori, bedöms vara av ungefär samma storleksordning
som vid pyrolys.

Utredningen har slutligen också redovisat vissa överväganden rörande
möjligheterna att utvinna nya produkter ur oljeskiffern. Sålunda erinras
om att skiffern bl. a. innehåller uran och kali. Uraninnehållet och egenskaperna
i Billingenområdet är emellertid bättre och utvinning ur Östernärkes
skiffertillgångar blir därför icke aktuell. Skifferns låga kalihalt gör det enligt
utredningen heller knappast möjligt att ur ekonomisk synpunkt framställa
kali ur skiffer.

Vid fortsatt brytning av skiffer skulle inom nära framtid en del av denna
komma att vara kalkstenstäckt. Kalkstenen skulle kunna tjäna som råvara
för framställning av cement. Utredningen beräknar att cementhanteringen
därest kalkstenen erhålles utan ersättning under gynnsamma omständigheter
skulle ge ett överskott. Vinsten bedöms ej av utredningen vara av den storleksordning
att den väsentligt skulle påverka lönsamheten för bolaget.

Sammanfattningsvis framhåller utredningen att den undersökt olika möjligheter
att genom investeringar i nya skifferprocesser eller biproduktutvinningar
förbättra det ekonomiska utfallet av bolagets verksamhet. Det har
dock visat sig, att möjligheterna i detta avseende är begränsade, och att i
det fall förbättring möjligen kan nås denna är relativt liten i förhållande
till förlusten på hela verksamheten. Utredningen finner att icke heller andra
rationaliseringsåtgärder kan väsentligt ändra denna bild liksom icke heller
prisutvecklingen på bolagets produkter för den bedömbara framtiden. Även
under gynnsamma betingelser för verksamheten torde man enligt utredningen
för framtiden få räkna med en årlig förlust om 10 å 15 milj. kronor. Några
möjligheter att med ytterligare investeringsansträngningar komma ifrån
denna förlust under den tid, som kan överblickas, föreligger enligt utredningens
uppfattning icke.

Vid bedömning av skifferoljeverkets framtid bör enligt utredningen skälig
hänsyn tagas till det beredskapsvärde en fortsatt drift av anläggningarna
i Kvarntorp erbjuder.

Bedömningen bör ej endast avse oljan utan även bolagets övriga produkter
ammoniak, svavel och gasol. Samråd har beträffande dessa produkter ägt
rum med riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap. Därvid har beträffande
ammoniak och svavel ej så vägande synpunkter framkommit, att
de anses kunna påverka en bedömning av beredskapsvärdet. Gasol kan däremot
i vissa fall ersätta bensin och andra flytande bränslen och jämstäiles
ur beredskapssynpunlct med dessa.

Som grund för bedömningen har undersökts hur stort lager av olja man
ständigt kan hålla för de kostnader som staten årligen heräknas ha i samband
med en forisatt drift av skifferoljeverket. Underskottet har beräknats
till 14 milj. kronor per år, varvid hänsyn tagits till nettoöverskottet om 2

Kungl. Maj.ts proposition nr 199 år 1961

milj. kronor å bolagets gasolgrosshandel. För denna beredskapskostnad säkerställes
en årlig produktion i Kvarntorp av cirka 120 000 in3 eldningsolja
och bensin samt cirka 11 000 ton gasol.

Beräkning av lagringskostnader för oljeprodukter har gjorts i samarbete
med vattenfallsstyrelsen. I lagringskostnaden har bl. a. inräknats ränta på
i lagringsanordningarna och den lagrade produkten nedlagt kapital och hänsyn
tagits till önskvärd spridning av lagringsanordningarna och lämplig
fördelning av produkterna. En realistisk bedömning anses därvid vara en
kostnad om 17 ä 18 kronor per in3 lagrad kvantitet. Med detta pris motsvarar
enligt utredningens beräkningar årskostnaden för statsverket ett oljelager
av ungefär 800 000 ms eller ca 6 års produktion av oljeprodukter och gasol i
Kvarntorp.

Investeringen i anläggningar beräknas till ca 10 milj. kronor per 100 000
m3 lagrad olja och inköpskostnaden för oljeprodukter, beroende på produktslag,
till 7—12 milj. kronor per 100 000 m3.

Utredningens slutsats är att motsvarande beredskapsvärde ernås billigare
genom lagring av oljeprodukter än genom fortsatt drift av skifferoljeverket.

Ytterligare anförs att en fortsatt drift minskar skiffertillgångarnas potentiella
värde. Vidare innebär oljelagring fördelar genom möjlighet till en
lämpligare produktsammansättning, inget beroende av maximal produktionsförmåga,
högre beredskapsvärde vid direkt krigshandling och mindre krav
på arbetskraft. Vissa kostnader som uppkommer vid oljelagring bortfaller
därjämte när lagringen en gång uppbyggts i tillräcklig omfattning.

Mot denna bakgrund anser utredningen att skifferoljeverkets beredskapsvärde
ej är så stort att det motiverar kostnaden för fortsatt drift.

Utredningen har efter de undersökningar som sålunda genomförts och de
bedömningar som ägt rum i anslutning härtill redovisat sina slutsatser och
förslag.

Den framhåller sålunda att de gjorda undersökningarna visat, att det icke
är möjligt att göra verksamheten vid bolaget lönsam genom ytterligare rationalisering
och införande av nya fabrikationsmetoder. Detta gäller även
om försäljningspriset på bolagets produkter skulle höjas i avsevärd grad.
Även bolaget har vid egna undersökningar kommit till samma resultat. Bolaget
har sålunda meddelat utredningen, att kalkyler som nyligen gjorts över
olika driftalternativ visar, att skifferpyrolysverksamheten under de förhållanden,
som kan beräknas bli rådande under närmaste framtid, ej kan bli
ekonomiskt bärkraftig.

Enligt utredningen måste en årlig förlust av 10—15 milj. kronor förutses,
om verksamheten vid anläggningarna i Kvarntorp skall fortsättas i nuvarande
omfattning. Utvecklingen under senare år har på ett tydligare sätt
än tidigare visat de sannolikt oöverstigliga svårigheter som är förenade med
att göra den svenska skifferoljeindustrin lönsam. Det framgår sålunda enligt
utredningen nu ganska tydligt, att det icke är möjligt alt i väsentlig grad påverka
ekonomin genom ytterligare rationaliseringsåtgärder eller genom in -

Kungl. Maj. ts proposition nr 199 år 1961

förandet av nya fabrikationsmetoder. Den prisutveckling på bolagets produkter,
som inträffat under senare år, har dessutom lett fram till lägre försäljningspriser
för bolagets produkter än man tidigare haft anledning att
förvänta sig.

De undersökningar och bedömningar som utredningen redovisat rörande
främst beredskapsfrågan men även den framtida prisutvecklingen på bolagets
produkter, skiffertillgångarna och rökgasfrågan ändrar inte utredningens
huvudslutsats, att den icke funnit skäl föreligga för en fortsatt oljeskifferhantering.
Då denna utgör grunden för och huvuddelen av verksamheten
vid Svenska skifferoljeaktiebolaget, föreslår utredningen att hela verksamheten
avvecklas.

En successiv avveckling under längre tidsperiod medför enligt utredningen
större kostnader än om avvecklingen genomföres snabbt samt härjämte
tekniska och administrativa svårigheter. Utredningen föreslår därför, att
bolaget så snabbt som möjligt upphör med sin verksamhet och att bolaget
likvideras och dess tillgångar realiseras. Härvid framhålles, att f. n. högkonjunktur
med god sysselsättning råder och att en avveckling under sådana
förhållanden är minst kännbar för de därav berörda.

Enligt utredningens uppfattning bör utrustningen för ammoniaktillverkning
och gasoldistribution även i fortsättningen kunna användas i lämpligt
sammanhang. Den representerar därför ett förhållandevis gott försäljningsvärde.
Användning av ammoniakfabriken förutsätter komplettering med förgasningsanläggning,
lämpligen för olja. Propån- och butangas från inländska
och utländska raffinaderier kan komma i fråga som råvara för gasolhanteringen.

Utredningen konstaterar att främst följande ekonomiska åtgärder är förenade
med en avveckling av bolaget.

1. Avskrivning av statens direkta lån till bolaget och aktiekapitalets bokförda
värde om 21,5 resp. 19 milj. kronor.

2. Avveckling av övriga lån till bolaget, uppskattade till 73 milj. kronor.

3. Täckande av kostnader och driftsförluster under avvecklingsperioden
samt reglering av kvarstående skadestånd etc.

4. Realisation av bolagets tillgångar.

Enligt utredningens uppskattning behöver 60—65 milj. kronor vid en avveckling
av bolaget tillskjutas från statens sida utöver avskrivning av aktiekapitalet
och nyssnämnda lån å 21,5 milj. kronor.

Omplacering av friställd personal bör enligt utredningen vara möjlig att
genomföra i nuvarande konjunkturläge. Berörda myndigheter förutsätts" vidtaga
rimliga åtgärder för att underlätta en sådan.

Det är enligt utredningen angeläget att alla de erfarenheter som verksamheten
hittills medfört sammanföres och bevaras, om ett eventuellt utnyttjande
av oljeskifferlillgångarna ånyo skulle bli aktuellt. Utredningen föreslår
därför att förefintligt material (tekniska utredningar, rapporter och beskrivningar,
ritningar etc.) sammanslälles och katalogiseras samt förvaras
hos riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.

Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 1961

Vidare föreslås att medel anvisas att disponeras förslagsvis av statens tekniska
forskningråd för understöd av forsknings- och utvecklingsarbete samt
utredningar av betydelse för att vinna ytterligare kunskaper om utnyttjande
av de svenska oljeskiffertillgångarna.

Slutligen föreslår utredningen, att det uppdrages åt riksnämnden för
ekonomisk försvarsberedskap att framlägga förslag om de åtgärder, som
måste vidtagas ur beredskapssynpunkt för att kompensera bortfallet av produktionen
i Kvarntorp av flytande och gasformiga bränslen, svavel och ammoniak.
Härvid bör enligt utredningen beaktas, att det också kan bli önskvärt
att lagra sådan materiel, som skulle erfordras för att i ett avspärrningsläge
snabbt sätta i gång en skifferoljeutvinning enligt exempelvis den s. k.
Ljungströmsmetoden.

Kvarntorpskommissionen

I nära anslutning till att oljeskifferutredningen framlagt sitt betänkande
tillkallades, med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 2 juni 1961, en
kommission bestående av nio ledamöter med uppdrag att verkställa det utrednings-
och planeringsarbete samt vidtaga de åtgärder i övrigt som föranleds
av oljeskifferutredningens förslag rörande Svenska skifferoljeaktiebolagets
verksamhet. Kommissionen1 antog sedermera benämningen Kvarntorpskommissionen.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet för nyssnämnda dag erinrade jag
om bakgrunden till att särskilda sakkunniga tillkallades för att utreda frågan
om skifferoljeaktiebolagets framtida verksamhet. Vidare redogjordes för
de resultat, som de sakkunniga kommit till och vilka tidigare här återgivits.
I sammanhanget påpekades, att de sakkunnigas konstaterande, att bolaget
går med årlig förlust, bekräftat den utgångspunkt som föranledde utredningen.
Ett tekniskt och ekonomiskt underlag för prövning av frågan om
bolagets fortbestånd hade nu framlagts.

Vidare anfördes, att ett genomförande av utredningens förslag kan förutses
få vittgående konsekvenser. Kostnader komme att aktualiseras för staten,
vilkas täckande förutsatte en betydande medelsanvisning över riksstaten.
Än allvarligare var de verkningar, som vid en avveckling av bolagets
verksamhet måste förutses för företagets anställda och för den berörda bygden.
Betydelsen av att nämnda konsekvenser grundligt och i god tid övervägdes
samt att åtgärder planerades för att begränsa kostnaderna och hindra de
sociala skadeverkningarna underströks. Det föreslogs därför att det utrednings-
och planeringsarbete in. m. rörande Kvarntorpsindustrien, som föranleddes
av oljeskifferutredningens förslag, omedelbart skulle påbörjas. Detta
arbete borde lämpligen anförtros åt en kommission inom handelsdepar 1

Som ledamöter i kommissionen tillkallades statssekreteraren Karl Erik Onncsjö, direktören
Harry Hjalmarson, förbundsordföranden Valdemar Lundberg, direktören Claes-Wilhelm Pilo, byråchefen
Bertil Sännås, budgetsekreteraren Reidar Thilert, kanslirådet Erik Thuresson, direktören
Elam Tunhammar och landssekreteraren Erik Werner.

2 llihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 199

Kungl. Maj.ts proposition nr 199 år 1961

lementet. I kommissionen skulle ingå personer med framstående industriell
och kommersiell sakkunskap samt personer som representerade arbetsmarknadsstyrelsen
samt länets och arbetarnas intressen, liksom företagsledningen
och närmast berörda statsdepartement.

Som allmän förutsättning för arbetet borde gälla att oljeskifferutredningens
förslag i huvudsak komme att genomföras. Beträffande riktlinjerna för
arbetet anfördes i övrigt följande.

»Vad angår möjligheterna att nedbringa statens kostnader i samband med
en likvidation av bolaget kan erinras om följande. Den årliga rörelseförlust,
som åberopas som skäl för en total avveckling av bolaget, utgör det sammanlagda
resultatet av en rad olika verksamhetsgrenar. Det kan ifrågasättas
om inte vissa delar av bolagets rörelse framdeles kan drivas självständigt
med godtagbart ekonomiskt resultat. Sålunda har utredningen funnit, att
den utrustning, som finnes för ammoniaktillverkningen och gasoldistributionen,
även i fortsättningen torde kunna finna användning i lämpligt sammanhang
och åt! den därför torde ha ett jämförelsevis gott försäljningsvärde.
Detta uttalande synes mig tyda på att här föreligger underlag för eu även
på längre sikt ekonomiskt bärkraftig verksamhet. Möjligen kan även andra
delar av bolagets produktiva resurser bedömas på liknande sätt. Spörsmålet
hur man bör förfara för att ifrågavarande tillgångar bäst skall nyttiggöras
och därmed deras värde så långt möjligt tillgodogöras bör noga övervägas.
Härvid bör undersökas, om inte det ur flera synpunkter mest tillfredsställande
resultatet skulle ernås genom en fortsättning av driften i lämplig form
och omfattning. Frågan huruvida detta bör ske i statlig eller enskild regi eller
under samverkan mellan staten och andra intressenter lämnar jag i detta
sammanhang öppen; den bör sålunda prövas förutsättningslöst.

Vad härefter angår de delar av bolagets verksamhet, som bedömts vara direkt
förlustbringande nu och för framtiden, synes en avveckling vara det ur
rent affärsmässiga synpunkter mest rationella alternativet. Det gäller här
framförallt den s. k. skifferpyrolysen samt andra bearbetnings- och förädlingsprocesser,
vilka bygger på skiffern som utgångsmaterial. Den grundläggande
frågan blir i vilken takt och under vilka former en avveckling av
dessa verksamhetsgrenar bör ske. Oljeskifferutredningen har för sin del
funnit, att en avveckling under flera år medfört större kostnader än en
snabh avveckling och därför förordat det senare alternativet. Frågan om
sättet att genomföra en avveckling på ett ur samlad samhällelig synpunkt
ändamålsenligt sätt kräver emellertid ytterligare överväganden. Därvid bör
bl. a. beaktas resultatet av undersökningarna rörande möjligheterna till fortsatt
drift av bolagets lönsamma anläggningar. Vidare kan det även ur kostnadssynpunkt
visa sig ändamålsenligt att beakta de sysselsättningsaspekter,
som beröres i det följande.

Vid en bedömning av de här aktualiserade frågorna får synfältet inte begränsas
till enbart de företagsekonomiska faktorerna. Skälig hänsyn måste
nödvändigtvis tagas till de arbetare och tjänstemän som har sin försörjning
vid företaget. För alt en avveckling och nygestaltning av verksamheten skall
kunna genomföras på ett godtagbart sätt krävs en aktiv medverkan från arbetsmarknadsmyndigheternas
sida. Därvid måste man bl. a. klarlägga den
berörda arbetsstyrkans struktur med avseende på ålder, försörjningsskyldighet
och andra omständigheter som påverkar de berörda personernas mojligheter
att söka sin utkomst på annat håll. Likaledes måste undersökas hur
man bör gå till väga för att omplacera personal, som i det nu aktuella fallet
kan komma att förlora sitt arbete, och i vilken takt omplaceringen kan ske.
Syftet skall vara att omställningen genomföres med ett minimum av sociala
olägenheter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 1961

Svårigheterna för såväl företagets anställda som för den berörda bygden
överhuvudtaget bör kunna minskas i den mån ny livskraftig industri kan
skapas i området. Möjligheterna härtill får inte överskattas. A ven om stora
ansträngningar göres i sådant syfte, måste man räkna med nödvändigheten
av att bereda sysselsättning på andra håll för övervägande delen av de anställda.
Det bör undersökas i vilken utsträckning en nyetablering kan ske.
Jag finner det i hög grad angeläget att man med utnyttjande av tillgängliga
lokaliseringspolitiska hjälpmedel söker nå resultat i detta hanseende. Bl. a.
kan hänvisas till möjligheten att lämna statligt kreditstöd till foretag, som
har godtagbara utsikter till lönsam verksamhet och vilkas agare ar beredda
att göra en inte oväsentlig egen kapitalinsats. Om det befinnes, att statlig
medverkan krävs i andra former än de sedvanliga, kan förslag harom framläggas
under förutsättning att projektet är ekonomiskt försvarbart.»

Beträffande kommissionens arbete anfördes slutligen att syftet allmant
sett skulle vara att skapa ett underlag för de ställningstaganden, som oljeskifferutredningens
förslag vid beaktande av förut angivna synpunkter gav
anledning till. Kommissionen borde ha befogenhet att ingå i preliminära förhandlingar
med privata och kooperativa företag, när detta kunde vara ändamålsenligt
med hänsyn till statens intressen.

Remissyttranden över oljeskifferutredningens betänkande

Över oljeskifferutredningens betänkande har, efter remiss, utlåtanden
avgivits av överbefälhavaren, arbetsmarknadsstyrelsen, statskontoret, kontrollstyrelsen,
kommerskollegium, som bifogat yttranden från handelskamrarna
i riket, Sveriges industriförbund och Svenska Petroleum Institutet,
riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, länsstyrelsen i Örebro län,
som överlämnat yttranden från drätselkammaren i Örebro, drätselkammaren
i Kumla, kommunalnämnderna i Kumla landskommun, Ekeby-Gällersta,
Stora Mellösa, Asker och Sköllersta, förste provinsialläkaren i Örebro och
länsarkiteklkontoret i Örebro, statens tekniska forskningsråd, vidare från
Svenska skifferoljeaktiebolaget, Kooperativa förbundet, Landsorganisationen
i Sverige samt Ingenjörsvetenskapsakademien.

Utredningens uppfattning att skifferoljebolagets verksamhet bör upphöra
delas av så gott som samtliga remissinstanser. I allmänhet anses varken
ekonomiska skäl eller rena beredskapssynpunkter motivera fortsatt drift av
framför allt skifferpyrolysverksamheten. I vissa fall har remissinstanserna
icke ansett sig kunna bedöma de av utredningen presenterade kalkylernas
riktighet ulan i sina ståndpunktstaganden i huvudfrågan accepterat de däri
framkomna resultaten. Statskontoret menar att en nedläggning av skifferoljebolaget
icke kan väntas medföra någon mera väsentlig besparing för
staten. De kostnader och inkomstminskningar som staten kan komma att
vidkännas genom en nedläggning har av utredningen belysts endast ofullständigt.
Som exempel nämns bl. a. bortfallen ränteinkomst för staten vid
avskrivning av statslånen, ökade beredskapskostnader för oljelagring, fortsatta
kostnader för forskning in. m. Det synes emellertid ämbetsverket san -

Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 1961

nolikt att bolagets rörelseresultat vid en fortsatt drift kommer att undergå
en successiv försämring — ökade kostnader för skifferbrytning, stegrade
kostnader för löner och sociala förmåner in. m. som icke kommer att uppvägas
av stigande priser på bolagets produkter eller motverkas genom ytterligare
rationaliseringsåtgärder utan att bolaget tillföres nytt kapital — och
statskontoret vill med hänsyn härtill och olägenheter i övrigt av en fortsatt
skifferoljeproduktion icke göra någon erinran mot utredningens förslag.
Arbetsmarknadsstyrelsen, som icke ansett sig kunna taga ställning till de
tekniska och ekonomiska undersökningar, som redovisas av utredningen,
framhåller att det från arbetsmarknadssynpunkt icke finns anledning påkalla
uppehållande av driften, därest förutsättningar för lönsam produktion
saknas. Kommerskollegium anser att en avvägning mellan de statsfinansiella
olägenheter som synes ofrånkomliga vid en fortsatt drift och värdet
för beredskapen i avspärrningssituationer leder till att driften bör nedläggas.
Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap finner mot bakgrund
av de av utredningen framlagda ekonomiska och andra skäl som talar för
beredskapslagring icke Kvarntorpsanläggningen ha ett så stort beredskapsvärde
att det motiverar kostnaderna för statsverket av fortsatt drift så
mycket mindre som ett för jämförbar kostnad uppbyggt oljelager skulle
kunna ersätta produktionen i Kvarntorp under en tid som gör det möjligt att
bygga upp en helt ny skifferoljeindustri om så befinnes nödvändigt. Ej heller
länsstyrelsen i Örebro län motsätter sig utredningens förslag att nedlägga
verksamheten. Statens tekniska forskningsråd liksom samtliga handelskamrar
i riket instämmer i utredningens förslag att skifferoljeproduktionen
avvecklas. Kooperativa förbundet anför att, om det bedöms som väsentligt
för vår försörjning att Kvarntorpsanläggningen till vissa delar hålles
i reserv, det ter sig önskvärt, att skifferbrytningen med det snaraste
nedläggs, så att ej de rikaste och lättåtkomligaste skiffer fyndigheterna i förtid
förbrukas. Förbundet anser det ej ur statsekonomiska eller andra synpunkter
försvarligt att en så ringa förstärkning av oljeberedskapen, som
produktionen i Kvarntorp innebär, åstadkommes genom stora årliga förluster
för statsverket. Landsorganisationen i Sverige erinrar om sin uppfattning,
att statliga företag med affärsekonomiska uppgifter i princip är att
jämställa med enskilda och kooperativa, varför man bör kunna ställa det
kravet på dem, att de på lång sikt skall kunna täcka kostnaderna, inklusive
ränta på i driften investerat kapital, med intäkter av rörelsen. Man finner
det sannolikt att en inhemsk oljetillverkning, baserad på skiffertillgångarna
i Kvarntorp, under nuvarande förhållanden icke kan bli ekonomiskt lönande.
Beredskapsmässiga skäl att bedriva en förlustbringande oljeutvinning
är ej längre för handen. Det synes därför organisationen icke motiverat
att fortsatta driften i dess nuvarande inriktning och omfattning. Ej heller
lngenjörsvetenskapsakademien anser att det ur beredskapssynpunkt är motiverat
att upprätthålla driften vid skifferoljebolaget då av akademien gjorda
beräkningar visar, att en oljekvantitet motsvarande 4—7 års produktion
kan lagras för samma kostnad som den årliga förlusten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 199 år 1961

Överbefälhavaren anser att det från de synpunkter han har alt företräda
vore angeläget att kunna bibehålla och helst vidareutveckla en inhemsk
skifferoljeindustri. Kumla landskommuns kommunalnämnd menar att sociala
skäl talar för att driften — åtminstone i viss omfattning — i någon form
bör fortgå. Om icke ny industri kan ersätta skifferoljebolagets verksamhet
avstyrker Sköllersta kommunalnämnd en avveckling av bolaget. Länsarkitektkontoret
i Örebro ifrågasätter om — med hänsyn till erforderliga nyinvesteringar
för att upprätthålla samma beredskapsvärde i förening med kostnader
i samband med nedläggning av bolagets verksamhet — en nedläggning
av industrin är försvarbar i dagens internationella läge. De stora investeringar,
som såväl kommunerna som de anställda vid skifferoljeverket i sin
förlitan på industrins framtida fortbestånd nedlagt på bostäder och allmännyttiga
ändamål talar enligt länsarkitektkontorets mening för ett bibehållande
av anläggningen.

Beträffande omfattningen av nedläggningen har remissinstanserna skilda
meningar. Framför allt har utredningens understrykande av att utrustningen
för ammoniaktillverkningen och gasoldistributionen även i fortsättningen
torde kunna finna användning i lämpligt sammanhang och därför representerar
ett jämförelsevis gott försäljningsvärde givit anledning till kommentarer.

Styrelsen för Svenska skifferoljeaktiebolaget som i princip delar utredningens
uppfattning, att man för närvarande ej kan räkna med en räntabel
verksamhet i Kvarntorp baserad på skifferpyrolys känner sig ej övertygad
av det utomordentligt koncentrerade resonemang med vilket utredningen
motiverar sitt huvudförslag, att den lämpligaste åtgärden skulle vara ett
snabbt nedläggande av bolagets verksamhet i dess helhet och i samband därmed
en realisation av tillgångarna under förutsättningar, som synes styrelsen
vara ägnade att leda till risk för nya förluster. Styrelsen anser vidare att
— såvitt framgår av betänkandet — utredningen ej alls som ett alternativ
till total nedläggning av verksamheten — omedelbart eller efter viss övergångsperiod
— övervägt förutsättningarna för en teknisk och finansiell rekonstruktion
av ekonomiskt bärkraftiga delar av företaget, varvid frågan
om aktierna skulle ägas av staten eller andra intressen finge betraktas som
ett andrahandsspörsmål av neutral karaktär. Vidare anför styrelsen.

»Ifråga om de med en avveckling av pyrolysdriften förknippade problemen
bör till en början konstateras, att förlusten på bolagets rörelse framkommer
som ett sammanlagt resultat av flera olika verksamhetsgrenar,
varav vissa grenar torde kunna drivas självständigt med godtagbart ekonomiskt
resultat. Utredningen har såtillvida uppmärksammat denna fråga som
den uttalat, att den utrustning, som finnes för ammoniaktillverkningen och
gasoldistributionen, även i fortsättningen torde kunna finna användning i
lämpligt sammanhang, och alt denna utrustning därför torde ha ett jämförelsevis
gott försäljningsvärde. Frågan om eu avveckling av skifferpyrolysen
kompliceras sålunda av att med densamma är sammankopplade verksamhetsgrenar,
som i och för sig är lönsamma, t. ex. ammoniaktillverkning och
gasoldistribution, och som kan försörjas med andra råvaror, oberoende av
skifferpyrolys. Spörsmålet att lösgöra sådana verksamhetsgrenar från be—

Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 1961

roendet av skifferpyrolysen samt att nygestalta desamma på normal affärsmässig
grund innefattar en mängd problem av teknisk och kommersiell natur
samt därutöver frågor av stor räckvidd beträffande integrering eller samverkan
med annan likartad verksamhet och andra ägareintressen. Dessa frågor,
vilka bör lösas på ett sådant sätt, att så stor del som möjligt av det i
Kvarntorpsverket nedlagda kapitalet återvinnes, måste ofrånkomligen påverkas
av de möjligheter, som kan föreligga att på kort sikt utan större ekonomiska
uppoffringar upprätthålla viss skifferpyrolys — en fråga, som utredningen,
sedan den funnit lönsamheten på lång sikt otillräcklig, över huvud
taget ej berört.»

Svenska Petroleum Institutet anser, att den av Kungl. Maj :t tillsatta kommissionen
bör undersöka möjligheterna att i Kvarntorp driva en rörelse i
mindre omfattning än den nuvarande vilket skulle innebära många fördelar
bl. a. däri att en del av det investerade kapitalet eventuellt kommer till nytta
och avvecklingen av personalen underlättas. Statskontoret anser, att i syfte
att statsverkets förluster skall begränsas bör undersökas, huruvida det
finns förutsättningar för en fortsatt drift — statlig eller enskild — av bolagets
ammoniak- och gasolanläggningar, baserande sig på annan råvara än
skifferolja. I huvudsak samma uppfattning framförs av Statens tekniska
forskningsråd. Kommerskollegium erinrar om den tillsatta kommissionens
uppgift att undersöka fortsatt lönsam drift på ammoniak- och gasolområdet,
innan ställning kan tas till dess framtid. Kumla landskommuns kommunalnämnd
framhåller sitt intresse av en fortsatt amoniaktillverkning och gasoldistribution
på nuvarande plats.

Kooperativa förbundet anför att förutsättningarna för ammoniaktillverkningen
och gasoldistributionen förändras helt när skifferbrytningen upphör,
då man tidigare byggt på överskottsgaser från skifferoljeverket. Frågan om
hur och var ammoniakfabrikens och gasoldistributionens utrustning bäst
skall kunna utnyttjas måste närmare utredas. KF kan ej finna att ett fortsatt
statligt engagemang är nödvändigt eller önskvärt. Landsorganisationen i
Sverige anser sig icke ha möjlighet att på grundval av föreliggande uppgifter
bedöma om en nedläggning av pyrolysverksamheten även måste innebära
en total avveckling av bolagets verksamhet eller i vad mån alternativa
produktionsmöjligheter finns. En fortsatt verksamhet på längre sikt förutsätter
dock att sannolika skäl kan anföras för att den på lång sikt kan bli
räntabel. Det är i en tid av hårdnande konkurrens ej försvarligt att kapital
och arbetskraft binds i en olönsam hantering, varken inom statliga eller privata
bolag. Ej heller Ingenjörsvetenskapsakademien anser material föreligga
för en bedömning av frågan om total eller partiell nedläggning av driften.
I anslutning till utredningens uttalande om utrustningen för ammoniaktillverkning
och gasoldistribution ifrågasätter akademien starkt huruvida
Kvarntorp — sedan det naturliga råvaruunderlaget försvunnit — i fortsättningen
skulle utgöra den ur transportsynpunkt gynnsammaste platsen för
ammoniaktillverkning och om icke befintlig utrustning bör överlåtas till
annan intressent. Samma synpunkter anföres beträffande gasoldistributionen
vars utrustning enligt akademien bör förläggas till ett raffinaderi eller

Kungl. Maj. ts proposition nr 199 år 1961

till ort med hamn. I viss mån samma synpunkter framförs av Sveriges industriförbund
som även påpekar att en fortsättning av denna del av driften
endast i mycket liten utsträckning skulle lösa personalproblemen. Väsentligast
är enligt förbundet, att det saknas bärkraftiga argument varför staten
genom ett skifferbolag vars bränsleproduktion avvecklats skulle fortsätta
sitt engagemang inom mindre verksamhetsgrenar. Staten bör avyttra befintlig
utrustning och anläggningar till andra intressenter.

Beträffande avvecklingens tidsmässiga genomförande har några remissinstanser
icke ansett sig kunna med utgångspunkt från tillgängligt material
taga ställning härtill utan avvaktar resultatet av Kvarntorpskonunissionens
undersökningar. Sveriges industriförbund ansluter sig till utredningens förslag
om snabb avveckling i nuvarande goda högkonjunktur. Svårigheterna
att bedöma framlida sysselsättningsförhållanden i samband med den osäkerhet
som råder om möjligheterna att knyta Sverige till en västeuropeisk
stormarknad talar härför liksom svårigheter att driva rörelsen under en
längre avvecklingsperiod om en avgång av kvalificerad personal skulle uppstå.

Styrelsen för skifferoljebolaget kan däremot icke ansluta sig till förslaget
om en omedelbar avveckling av bolagets verksamhet utan anför att

»vad härefter beträffar de kortsiktiga aspekterna på skifferpyrolysverksamheten
må konstateras, att — såsom utredningen framhåller — bolagets
långfristiga kapital — såväl eget som upplånat — redan nu i realiteten är
att anse som förlorat. Driftskalkylen bör därför ej på kort sikt belastas med
krav på kapitaltjänst härför. Om sålunda bolagets nuvarande långa kapitalengagemang
betraktas som redan havda förluster, torde större nya förluster
ej behöva uppstå vid en fortsättning av pyrolysdriften på kort sikt och i
lämplig omfattning, bl. a. emedan i detta läge ersättningsanskaffningarna
kan hållas inom en snäv ram. Utredningens slutsats, att ca 14 milj. kronor
per år måste offras för att hålla skifferoljeverket: i gång, gäller sålunda endast,
om man avser eu uthållig verksamhet på lång sikt men ej en fortsättning
av densamma under en begränsad tid. Inom bolaget verkställda undersökningar
tyder också på att en avveckling av skifferpyrolysen i etapper
kan vara en tänkbar väg.

Sett ur statens och samhällets synpunkt måste även beaktas andra än de
rent företagsekonomiska faktorerna — framför allt de problem, vilka vid
eu genomgripande omställning av verksamheten kommer att uppstå för bolagets
anställda och för bygden och vars lösning säkerligen skulle försvåras,
om hela verksamheten efter en 20-årig drift skulle nedläggas så brådstörtat
som utredningen föreslår. Mot de nämnda svårigheterna måste givetvis å
andra sidan vägas de arbetsmarknadspolitiska skäl, som talar för att omplaceringsproblemen
löses så snabbt som möjligt under nu rådande gynnsamma
konjunkturer.

För att en ur samhällelig synpunkt tillfredsställande lösning av Kvarntorpsproblemet
skall uppnås, kräves sålunda en omsorgsfull avvägning mellan
en mångfald problem av företagsekonomisk, samhällsekonomisk, beredskapsmässig
och social art. En sådan avvägning har icke utförts av utredningen.
Med hänsyn till att härmed sammanhängande frågor, vilka nu utgör
det centrala problemet för företaget, i stället kommer att behandlas av
den särskilda kommission, som Herr Statsrådet tillkallat med stöd av Kungl.

Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 1961

Maj :ts bemyndigande, saknar styrelsen emellertid anledning att här närmare
beröra hithörande problem. Enligt styrelsens mening synes det uppenbart,
att lösningen måste sökas i den riktning, som angivits i regeringens
direktiv till kommissionen. Därmed torde man även på bästa sätt tillvarataga
möjligheterna att med realistiskt bedömande av beräkningsbara faktorer
bevara handlingsfriheten i olika nu icke förutsebara situationer.»

Styrelsen, liksom även några andra remissinstanser påpekar dessutom att
man vid en avveckling även bör beakta att uppbyggnad av oljelager icke är
någon åtgärd som hastigt kan genomföras. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller
betydelsen av att en nedläggning av driften tidsmässigt planeras så
att omställningen för arbetskraften i största möjliga utsträckning underlättas.
Landsorganisationen i Sverige understryker att en eventuell avveckling
bör verkställas under en period av högkonjunktur. Tidpunkten för en nedläggning
bör därför ej fastställas långt i förväg utan myndigheterna bör,
sedan ett principbeslut fattats, ha fria händer att närmare bestämma tid
och övriga detaljer i samband med avvecklingen. Ehuru örebroregionen enligt
organisationen tillhör en av landets ekonomiskt expansiva områden och
en viss efterfrågan på arbetskraft för närvarande råder torde det knappast
vara möjligt att inom en kortare tidsrymd inom denna region omplacera
en så betydande arbetsstyrka, som skulle friställas om bolagets verksamhet
helt avvecklades. Arbetsmarknadsmyndigheterna bör ha stort inflytande vid
bestämmande av tidsschemat. Kommunalnämnderna i Kumla landskommun
och Sköllersta kommun har uttalat att av sociala skäl en långsammare avveckling
är önskvärd.

Beträffande omfattningen av de subventioner bolaget erhållit genom bensinskatteeftergiften
anför utredningen, att bolaget beträffande i bensinen
inblandad bensol uppburit full bensinskatt och energiskatt utan att till statsverket
inleverera sålunda uppburen skatt. Kontrollstyrelsen erinrar med anledning
härav att bensol icke är en petroleumprodukt utan en biprodukt vid
stadsgastillverkning som i och för sig är skattefri. Inblandning av bensol i
bensinen efter det skattskyldighet inträtt för bensinen kunde enligt före den
1 juli 1961 gällande bestämmelser icke föranleda beskattning av den i blandningen
ingående bensolen. Kontrollstyrelsen har heller icke framställt erinringar
mot bolagets skatteredovisning på denna punkt. Enligt ny förordning
— ikraftträdd den 1 juli 1961 — skulle även inblandad bensol vara skattegrundande
men genom särskilda bestämmelser har en merbelastning för bolaget
undvikits. Liknande synpunkter har även kommerskollegium, Ingenjörsvetenskapsakademien
och Svenska Petroleum Institutet anfört.

Beträffande de verkliga förluster staten åsamkats genom skifferoljebolagets
drift anför styrelsen för bolaget att utredningen ej tagit hänsyn till de
betydande belopp, som staten i egenskap av avnämare av bolagets produkter
under beredskapsperioden inbesparat genom att de priser, som bolaget
enligt vederbörliga direktiv fick uttaga för sin brännolja och bensin, väsentligt
understeg priserna på alternativprodukterna motorsprit, tjärolja och

Kimgl. Maj.ts proposition nr 199 år 1961

importolja. Enligt beräkningar av bolaget uppgår detta belopp till 100 milj.
kronor vilket bör tagas i betraktande vid en bedömning av statens kapitalinsatser
och förluster. Detta har också framhållits av bl. a. Svenska Petroleum
Institutet och Ingenjörsvetcnskapsakademien. Styrelsen för skifferoljebolaget
framhåller vidare bl. a., att bolagets rörelse — såsom utredningen
framhåller — under 1950-talet bedrivits under mycket ogynnsamma förutsättningar
beträffande pris- och kostnadsutveckling. Samtidigt som piiserna
på bolagets produkter nedgått, så har den allmänna kostnadsnivån och framför
allt lönerna, som för bolaget utgör en stor kostnadspost, utvecklats i
motsatt riktning. Bolagets allmänna konkurrensförutsättningar har sålunda
radikalt försämrats, och den väsentligt förbättrade tekniska och produktionsekonomiska
effekt, som uppnåtts i bolagets verksamhet under 1950-lalet, har därför ej kunnat medföra motsvarande förbättring av det ekonomiska
totalresultatet. Ett sätt att illustrera den ogynnsamma utvecklingen
av bolagets allmänna konkurrensläge är en jämförelse med den hypotetiska
situation, som skulle förelegat om priserna för olja, bensin, gasol och svavel
utvecklats exempelvis på samma sätt som partiprisnivån i Sverige i allmänhet.
Värdet av produktionen under kalenderåret 1959 av dessa varor
skulle då ha uppgått till ungefärligen 10 milj. kronor mer än det i verkligheten
uppnådda produktionsvärdet. Motsvarande förbättring av resultatet
av bolagets verksamhet skulle därvid ha uppnåtts.

Vad avser konsekvensen av en avveckling för de anställda och för berörda
kommuner har samtliga remissinstanser som berört dessa förutsatt att åtgärder
i en eller annan form vidtages för att minska de negativa verkningarna.
Landsorganisationen i Sverige betonar, att ett nedläggande av driften reser
krav på omfattande arbetsmarknadspolitiska insatser. Arbetsmarknadsmyndigheterna
bör få utöva ett betydande inflytande på såväl fastställande
av själva tidsschemat för avvecklingsprocessen som andra frågor i samband
med denna. Behovet av att nyetablera industri understryker främst
arbetsmarknadsstyrelsen, som nämner, att styrelsen redan nu i sin rådgivande
lokaliseringsverksamhet ansett sig böra ägna bl. a. Ivumla-Hallsbergs-området
särskild uppmärksamhet samt länsstyrelsen i Örebro län, som menar,
att det stora antalet anställda över femtio år och innehav av egnahemsfastigheter
försvårar omplacering av en stor del av personalen. Liknande synpunkter
framförs även av flera berörda kommuner. Ersättning av
statsmedel för förlust vid avyttrande av bostäder
och kostnader för flyttning föreslås av bl. a. Kooperativa förbundet,
Landsorganisationen i Sverige, länsstyrelsen i Örebro län och kommunalnämnden
i Sköllersta kommun. Kommunalnämnden i Kumla landskommun
framför önskemål om pension för äldre arbetare som ej kan
omplaceras. Länsstyrelsen i Örebro län menar, att skälig ersättning
bör utgå till k o in in uncr — då ny industri ej kan ersätta den nedlagda
____ i de fält kostnader åsamkas dem bl. a. i samband med omskol ning

och för ekonomisk hjälp till arbetslösa och deras
familjer. Även flertalet av de av skifferoljebolagets verksamhet berör -

Kungl. Maj.ts proposition nr 199 år 1961

da kommunerna har understrukit de kommunalekonomiska konsekvenserna
av en nedläggning och behov av stöd framförs av bl. a. kommunalnämnden
i Ekeby-Gällersta kommun, vars skatteunderlag beräknas minska med
omkring hälften.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap understryker angelägenheten
av att oljeskifferutredningens förslag om oljelagring som kompensation
för Kvarntorpsverkets nedläggning genomförs. Nämnden erinrar om
att i dess föreslagna lagringsmål för åren 1963—1969 på tillgångssidan räknats
med Kvarntorpsverkets oljeproduktion. Beredskapslagringen bör kvalitetsmässigt
kompensera produktionsbortfallet, varför minst 30 procent bör
avse bilbensin, vilken måste omsättas med korta tidsintervaller, varför denna
lagring tveklöst bör infogas i tvångslagringssystemet. Hinder föreligger
emellertid ej att uppdraga åt nämnden att genomföra eldningsoljelagringen.
Vid kompensation av bortfallen produktion av eldningsolja torde böra övervägas,
om lagringen helt bör ske i form av eldningsolja eller delvis i form
av fasta importbränslen, vilket senare — med hänsyn till dagens prisläge
för de senare och i betraktande av förefintlig tillgång på billiga lagringsutrymmen
härför — är ekonomiskt gynnsamt. Nämnden liksom kommerskollegium
föreslår att 1961 års oljelagringskommitté erhåller i uppdrag att beakta
det ökade lagringsbehovet. Nämnden anför, att även ersättning för gasolproduktionen
då hör observeras. Nämnden betonar vidare, att den försvagning
av vår försörjningsberedskap, som produktionsbortfallet av skifferoljebolagets
övriga produkter — främst ammoniak och svavel — medför,
måste beaktas då de kan anses vara av betydelse ur beredskapssynpunkt.
Ammoniaken är av vikt som basråvara såväl för tillverkning av sprängämnen
som kvävegödselmedel. Nämnden påpekar, att eventuell fortsatt drift
av ammoniaktillverkningen kommer att göras beroende av importerad olja
varför frågan om uppläggning av särskilt beredskapslager av olja för detta
ändamål bör beaktas. Nämnden har för avsikt att i den nya lagringsplan som
för närvarande håller på att utarbetas, uppta vissa kvantiteter svavel för tillgodoseende
av ur beredskapssynpunkt kvalificerade behov av rent svavel
som icke kan tillgodoses genom inhemsk svavelkis. Kooperativa förbundet
tillstyrker utredningens förslag att det uppdrages åt riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap att framlägga förslag om de åtgärder, som bör
vidtagas ur beredskapssynpunkt för att kompensera ett produktionsbortfall
i Kvarntorp.

Beträffande utredningens förslag att särskilda medel bör disponeras av
förslagsvis statens tekniska forskningsråd för understöd av sådant forsknings-
och utvecklingsarbete samt sådana utredningar, som kan vara av betydelse
för att fördjupa kunskaperna om utnyttjandet av de svenska oljeskiffertillgångarna
förklarar Statens tekniska forskningsråd sig berett medverka
i detta arbete, men understryker att det är naturligt att bedöma oljeskif
fertil Igångarnas utnyttjande för energiförsörjningen i samband med andra
inhemska resurser som torv och grafit. En samlad behandling bör även
kunna inriktas på att finna lämpliga vägar för dessa tillgångars nyttiggö -

Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 1961

rande i andra tekniska processer. Forskningsrådet föreslår att en särskild
utredning tillsätts för forsknings- och utvecklingssidan för att ge en samlad
bedömning av alla de analyser och förslag, som under senare år framkommit
genom utredningar vilka sysslat med bränsleförsörjningen, torvfragan
och skifferoljefrågan. Bland tänkbara åtgärder nämner forskningsrådet möjligheten
att inrätta ett allmänt bränsleforsknings- eller apparattekniskt institut
förlagt förslagsvis till det tidigare torvforskningslaboratoriets lokaler
i Lund. Rådet erinrar i detta sammanhang om det i sitt yttrande over 19ol
års bränsleutrednings betänkande »Bränsleförsörjningen i atomåldern»
framförda erbjudandet att under rådet tillsätta en bränsleforskningsnamnd.
Nämnden skulle kunna utföra den här förordade forskningsutredningen.
En förutsättning är emellertid att särskilda medel anvisas att disponeras
för här tilltänkt forskning. Rådet erinrar om att bränsleutrednmgen år 19o6
uppskattade behovet av medel för den allmänna bränsle- och värmetekniska
forsknings- och försöksverksamheten till 1,5 milj. kronor per år. En tänkbar
möjlighet borde vara att ta fonden för försöksverksamhet och forskning
på bränsleområdet i anspråk för dessa syften. Även statskontoret anser
att en närmare utredning bör verkställas angående hur ifrågavarande forskningsverksamhet
lämpligen skall samordnas med övrig forskning inom
bränsleområdet — t. ex. angående torv- och grafittillgången — som kan
vara påkallad ur beredskapssynpunkt. Ingenjörsvetenskapsakademien erinrar
om att en nedläggning av skifferoljebolaget och tidigare torvlaboratoriet
i Lund medför ett bortfall av utbildningsmöjligheter inom bränsle- och
kemitekniken, varför det bör undersökas, i vad mån möjligheterna till forskning
och utbildning kunde bibehållas genom inrättandet av ett institut for
bränsleforskning inom landet, lämpligen förlagt till någon av de av akademien
planerade försöksstationerna t. ex. i Göteborg eller Lund. Riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap anser Ingenjörsvetenskapsakademien
vara lämpligt organ för forskningsuppgiften. Styrelsen för Svenska skifferoljebolaget
erinrar om att styrelsen i skrivelse till kommissionen anmalt
att forskning på skifferoljeområdet icke i fortsättningen kan rymmas inom
bolagets ekonomiska ram, varför styrelsen anhållit om kommissionens medverkan
till att kostnader för den forskning, som ur allmän synpunkt kan
befinnas önskvärd, bestrides genom anlitande av medel som ställs till forskningsrådens
förfogande. Styrelsen betonar samtidigt angelägenheten av att
forskargruppen vid bolaget om möjligt ej splittras utan att dess samlade erfarenhet
utnyttjas på lämpligt sätt.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap m. fl. remissinstanser tillstyrker
utredningens förslag om sammanställning och katalogisering av
tekniska utredningar, rapporter och beskrivningar, ritningar m. in. som kan
vara till gagn för en eventuell framtida återuppbyggnad av en svensk skifferoljeindustri.
Nämnden anser dock att uppgiften bör omhändertagas av
Ingenjörsvetenskapsakademien och icke av nämnden.

Länsstyrelsen i Örebro betonar, att det är angeläget att om skifferoljebo -

Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 1961

lagets verksamhet avvecklas, åtgärder kommer att vidtagas för att återställa
landskapet på ett ur naturskyddssynpunkt godtagbart sätt och förutsätter
att särskilda medel kommer att anvisas för de naturskyddsåtgärder, som
kan anses erforderliga. Även länsarkitektkontoret i Örebro förutsätter att
åtgärder vidtages på detta område.

Kvarntorpskonmussionens yttrande

I skrivelse den 24 oktober 1961 har Ivvarntorpskommissionen framlagt
förslag till de åtgärder som i ett första skede bör vidtagas i händelse statsmakterna
beslutar att avveckla skifferoljebolagets verksamhet.

Kommissionen anför inledningsvis att den genom sitt hittillsvarande arbete
fått en allmän överblick över problemkomplexet i stort men att det med
hänsyn till den korta tid som stått till förfogande icke varit möjligt att gå
närmare in på alla de spörsmål som uppkommer vid ett genomförande av
oljeskifferutredningens förslag i princip. Kommissionen har emellertid funnit
det angeläget att redovisa vissa resultat av sina hittillsvarande undersökningar
och överväganden till grund framför allt för en presentation av huvudfrågan
inför riksdagen. Det underlag kommissionen i huvudsak varit
i behov av har främst frambragts och ställts till förfogande av bolaget. Vidare
har kommissionens ordförande bedrivit överläggningar och förhandlingar
med olika berörda intressen.

Som en komplettering till oljeskifferutredningens utredningsmaterial bär
kommissionen först redovisat den utveckling som ägt rum på arbetskraftssidan
inom bolaget under år 1961 och det nuvarande läget i stort beträffande
arbetskraften, dess struktur och bostadsförhållanden. Därvid anför kommissionen
följande.

»Härvidlag bör till en början konstateras, att driften av skifferoljeverket
i nuvarande omfattning sedan en tid tillbaka varit föremål för mycket starka
rationaliseringsansträngningar. Dessa strävanden som syftat till att förbättra
driftsresultatet har självfallet även återverkat på arbetskraftssidan.
Den följande redogörelsen baserar sig på material som erhållits från bolaget.

Det totala antalet vid bolaget anställda uppgick den 1 januari 1961 till
1 157 personer varav 350 månadsanställda och 807 kollektivavtalsanställda.
Fram till den 1 oktober hade antalet anställda minskat till 999. Av dessa
var 300 månadsanställda och 699 kollektivavtalsanställda. En ytterligare
nedgång av personalstyrkan förutses under fjärde kvartalet och vid årsskiftet
1961/62 beräknas drygt 250 månadsanställda och ca 630 kollektivavtalsanställda,
totalt ca 880 personer, vara sysselsatta vid bolaget.

Nettoavgången under årets tre första kvartal har sålunda uppgått till 158
personer. Denna avgång är ett resultat av att 192 anställda lämnat sina befattningar
och 34 nyanställts varav 18 på sådana villkor, att de efter anmaning
snabbt kan lämna sina befattningar. Ytterligare drygt 100 anställda

Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 1961

beräknas lämna företaget under sista kvartalet 1961. Totala nettoavgången
år 1961 _varvid förutsättes att inga nyanställningar kommer att ske un der

återstoden av året — skulle då uppgå till ca 260 anställda eller uppe -

mot fjärdedelen av vid årets ingång anställd personal.

Fördelningen i fråga om avgången personal på olika kvartal och kategorier
framgår av följande tabell.

Månadsanställda..........................

Kollektivavtalsanställda...................

varav: yrkesarbetare under 50 år..........

50 år eller äldre...................

övriga arbetare (ej tillfälligt anställda)

under 50 år ......................

50 år eller äldre...................

Summa

			ber.
1. kvart.	2. kvart.	3. kvart.	4. kvart.
10	11	29	44
30	46	66	72
2	3	4	8
13	17	27	10
1	8	14	27
7	7	11	16
40	57	95	116

Minskningen av personalen har hittills i stort sett kunnat genomföras
utan uppsägningar. Även den för innevarande kvartal förutsedda avgangen
beräknas enligt bolagets bedömning komma att kräva endast ett begränsat
antal uppsägningar. Drygt ett 40-tal anställda har hittills erhållit varsel.

Den förändring av personalstyrkan som ägt rum under 1961 har medfört
en höjning av genomsnittsåldern hos den kvarvarande kollektivavtalsanställda
arbetskraften. Läget i fråga om åldersfördelningen per den 1 oktober
1961 redovisas i följande tabell.

Ålder

Under 30 år....................................

30—39 år ......................................

40—49 år......................................

50—59 år ......................................

över 59 år .....................................

Summa

Antal anställda 1 oktober 1961

Månadsan-	Kollektiv-
ställda	avtalsan- ställda
42	59
67	103
96	182
71	232
24	123
300	699

Som framgår av sammanställningen är genomsnittsåldern för de kollektivavtalsanställda
hög. Mer än hälften har uppnått 50 års alder och ett icke
oväsentligt antal av de anställda är 60 år eller äldre.

Fördelad på yrkeskategorier och ålder ter sig arbetsstyrkan den 1 oktober

på följande sätt. Sysselsättning		Under 50 år	50 år och äldre
		76	14
		72	34
		32	26
Övriga månadsanställda .		20	26
	Summa månadsanställda	200	100

Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 1961

Sysselsättning Under 50 år och

50 år äldre

Yrkesarbetare.................................. 180 86

Övriga arbetare (inkl. vissa specialarbetare)........ 146 265

Tillfälligt anställda.............................. 18 4

Summa kollektivavtalsanställda 344 355

Totalt summa 544 455

Av intresse i nu förevarande sammanhang är också fördelningen i bostadshänseende
på olika kommuner. Läget i detta hänseende per den 1 oktober
redovisas i följande tabell.

Ort

Örebro (där bl. a. bolagets huvudkontor är beläget)

varav med arbetsplats i Örebro...............

Kumla stad..................................

Ekeby-Gällersta (där själva industrianläggningen

är belägen).................................

Sköllersta....................................

Asker, St. Mellösa.............................

Kumla landskommun..........................

Övriga.......................................

Summa

Månadsan-	Kollektivav-
ställda	talsanställda
131	153
79	12
46	174
57	160
16	63
2	52
13	54
35	43
300	699

Sett i förhållande till folkmängden och förekomsten av annan verksamhet
får en avveckling av skifferoljebolaget störst betydelse för Ekeby-Gällersta
kommun men den medför även kännbara konsekvenser för vissa av de övriga
närliggande kommunerna.

Arbetskraftens rörlighet påverkas givetvis i stor utsträckning av bostadsförhållandena.
I nedanstående tabell redovisas en uppdelning av personalen
i detta hänseende. Tabellen avser en tidpunkt något före tredje kvartalets
utgång. Att totalantalet, som ingår i undersökningen, endast uppgår till 945
beror bl. a. på att vissa mera temporärt anställda ej är medtagna.

Kollektivavtalsanställda

Bostadsform Örebro Kumla Ekeby- Sköller- Kumla Övriga Sum -

Egnahem .............	stad 19	stad 32	Gällersta sta 37 42	ländsk. 41	60	ma 231
varav statsbelånade ..	2	5	14	7	10	15
SSAB:s flerfamiljshus. . .	—	16	99	—	2	—	117
SSAB:s enfamiljshus. . ..	—	—	1	4	1	—	6
Lägenheter, som dispo-neras och uthyres av
SS AB..............	—	20	—	—	—	—	20
Anställdas egna insats-
lägenheter...........	2	6	—	—	—	—	8
Övriga lägenheter......	132	99	19	16	9	25	300
Summa	153	173	156	62	53	85	682

Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 1961

Månadsanställda Bostadsform	Örebro	Rumla
	stad	stad
Egnahem.............	24	8
varav statsbelånade ..	10	4
SSAB:s flerfamiljshus. . .	—	8
SSAB:s enfamiljshus. . . .	—	—
Lägenheter, som dispo-neras och uthyres av SS AB...............	1	7
Anställdas egna insats-lägenheter ...........	99	—
Övriga lägenheter......	19
Summa	124	42

Ekeby- Sköller-Gällersta sta	Rumla ländsk.	Övriga	Sum- ma
4	3	8	5	52
1	—	5	1	21
36	—	—	—	44
5	4	3	■—-	12
—	—	—	—	8
			3	3
—	2	2	22	144
45	9	13	30	263

Som tabellen visar är ett icke oväsentligt antal av de anställda bosatta i
vad som i förevarande sammanhang extensivt benämnts egnahem. Detta inkluderar
emellertid fastigheter med olika omfattning från smärre jordbrukslägenheter
till vanliga statsbelånade egnahem. Totalt utvisar tabellen att 231
kollektivavtalsanställda är bosatta i egen fastighet varav 53 i statsbelånade
egnahem, medan motsvarande siffror för de månadsanställda är 52 resp. 21.
Kommissionen avser sedermera att undersöka i vilken utsträckning detta
fastighetsinnehav är skuldbelastat eller andra omständigheter föreligger som
i olika hänseenden skulle vara av intresse att kunna fastställa. Ett ytterligt
fåtal av de anställda bor i insatslägenheter. Det stora flertalet anställda är
bosatta i hyreslägenheter ägda av skifferoljebolaget eller privatägda.

Sammanfattningsvis kan av den lämnade redovisningen av personalläget
konstateras följande. Den hittillsvarande utvecklingen under 1961 har lett
till att den genomsnittliga åldern hos kvarvarande personal stigit. Den nuvarande
ålderssammansättningen visar ett icke oväsentligt antal anställda
som kommit upp i åldrar där såvitt nu kan bedömas såväl omflyttning som
omskolning i många fall torde komma att erbjuda svårigheter. Ett icke ringa
antal anställda är bosatta i egna fastigheter, vilket bidrager till att öka
deras beroende av sysselsättningsmöjligheterna inom området i stort.»

Kommissionen övergår därefter till att redovisa vissa gjorda överväganden
i olika för bedömningen av den fortsatta utvecklingen betydelsefulla
hänseenden, varvid tas upp till behandling frågan om lönsamma delar av
nuvarande verksamhet och möjligheterna till ny industriell produktion i
området. Därvid anför kommissionen följande.

»En viktig faktor härvidlag utgör självfallet i vilken utsträckning av bolaget
bedriven verksamhet kan betraktas som lönsam redan i nuläget och om
sådan verksamhet kan och bör fortsättas även i ett läge där pyrolysverksamheten
upphört. Frågan påverkas också i hög grad av bedömningen av
möjligheterna att i Kvarntorpsområdet utveckla ny industriell produktion.

Enligt oljeskifferutredningen torde av bolagets nuvarande anläggningar

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 199 år 1961

den utrustning, som finns för ammoniaktillverkningen och gasoldistributionen,
även i fortsättningen kunna finna användning i lämpligt sammanhang.
De undersökningar kommissionen i detta hänseende kunnat genomföra
hänför sig i första hand till ammoniakproduktionen. Vid ingående tekniska
och ekonomiska analyser som genomförts i samverkan med AB Svenska Salpeterverken
— som är kontraktspartner för mottagning av ammoniak — har
framgått att fortsatt produktion av ammoniak, om man utgår från nu befintlig
anläggning i Kvarntorp, kan ske med godtagbart ekonomiskt resultat
även vid en omläggning till oljeförgasning. Denna produktion bör därför
enligt kommissionens uppfattning icke nedläggas.

Kommissionen vill i detta sammanhang anmäla att — med utgångspunkt
från det kontraktsbundna samarbete som äger rum mellan skifferoljebolaget
och AB Svenska Salpeterverken i fråga om leverans av ammoniak — -diskussioner upptagits med Salpeterverken för att klarlägga förutsättningarna
på längre sikt för fortsatt och utvidgad produktion på det kemiska
området i Kvarntorp. Diskussionerna har ännu inte avslutats men har
kunnat föras långt på det tekniska planet. Det är inte osannolikt, att de
inom kort kan komma in i ett avgörande skede. Det är mot denna bakgrund
angeläget, att ett principbeslut om bolagets fortsatta verksamhet åtföljes av
sådana fullmakter för Kungl. Maj:t att det blir möjligt att mycket snabbt
träffa de överenskommelser, som härvidlag kan befinnas önskvärda.

Härutöver har kommissionen även undersökt vissa möjligheter för annan
industriell tillverkning. Sålunda utreds förutsättningarna för produktion av
cement i den riktning, som antytts av oljeskifferutredningen. Dessa undersökningar
har hittills främst bestått i tekniska utredningar företagna av
personal från bolaget i samarbete med expertis från utomstående intressenter.
Det är ännu för tidigt att uttala sig om tekniska och ekonomiska förutsättningar
för en produktion av detta slag kan visa sig vara för handen. Undersökningarna
fortsättes emellertid även på detta område.

Innan förhandlingar och undersökningar rörande här behandlade industrifrågor
kunnat slutföras är det av naturliga skäl icke möjligt att öppet
redovisa frågeställningarna i detalj. Kommissionen vill emellertid allmänt
sett framhålla, att förhållandevis goda utsikter torde föreligga att uppnå
vissa konstruktiva residtat.

Vad gäller gasolhanteringen förhåller det sig i nuvarande prisläge så att
produktionen av gasol i Kvarntorp knappast ger något ekonomiskt utbyte.
Värdet härvidlag ligger i den distributionsverksamhet som byggts upp och
drivs med gott ekonomiskt resultat. Det synes sålunda kommissionen uppenbart
att denna verksamhet har ett otvetydigt värde och bör fortsättas.
Frågan om verksamheten bör försäljas eller på annat sätt bedrivas på längre
sikt undersöks f. n. av kommissionen.

Även beträffande vissa andra delar av den nuvarande produktionsapparaten
kan det tänkas att förutsättningar uppstår för att de efter omgestaltning
skall komma till en ekonomiskt försvarbar användning även sedan
skifferpyrolysen upphört. Det är dock ännu för tidigt att draga några slut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 1961

satser av de undersökningar, som i dessa hänseenden kunnat företas. I icke
ringa grad torde frågan bli beroende av i vilken utsträckning det över huvud
taget blir möjligt att åstadkomma en på längre sikt utvecklingsbar industriell
verksamhet i Kvarntorpsområdet.»

Beträffande frågan om i vilken takt och under vilka former en avveckling
av skifferpyrolysverksamheten bör ske på ett ur samlad samhällelig
synpunkt ändamålsenligt sätt framhåller kommissionen följande.

»Kommissionen har under den tid den varit i verksamhet sökt bilda sig
en uppfattning om vilka steg och åtgärder i detta hänseende som kan och
bör vidtagas för den närmast liggande framtiden. De allmänna utgångspunkterna
för bedömningen har härvidlag varit dels antagandet att ett principbeslut
kommer att fattas om nedläggande av skifferpyrolysverksamheten,
dels det ovan redovisade personalläget och därmed förenade sociala och arbetsmarknadspolitiska
överväganden, dels ock det förhållandet att vissa förutsättningar
bedömts vara för handen för att bevara sådan verksamhet som
anses vara lönsam samt för att utveckla ny industriell produktion i Kvarntorp.

I princip föreligger två huvudalternativ, nämligen antingen en omedelbar
avveckling av verksamheten i dess helhet eller ock en avveckling i etapper
därvid ställningstaganden kan ske efter hand och anpassas till från tid till
annan ändrade förutsättningar.

Oljeskifferutredningen har övervägt en avveckling i etapper under en längre
tidsperiod, d. v. s. flera år, men funnit att en sådan skulle vara förenad
med ökade kostnader jämfört med en omedelbar avveckling. Vidare anser
utredningen det vara förenat med särskilda tekniska och administrativa svårigheter
att driva en rörelse under en längre avvecklingsperiod. För ett
snabbt nedläggande talar enligt utredningens mening också det förhållandet,
att högkonjunktur med god sysselsättning råder, varför en avveckling nu
skulle bli minst kännbar för de därav berörda.

Vad gäller de ekonomiska verkningarna för staten av en omedelbar nedläggning
av verksamheten jämfört med en etappvis genomförd avveckling
vill kommissionen för egen del framhålla följande. En omedelbar avveckling
kan med säkerhet antagas leda till i det närmaste total förlust av det
kapital som finns nedlagt i bolagets anläggningar. Vid en successiv avveckling
torde däremot möjligheter föreligga att erhålla ett i jämförelse med nyssnämnda
alternativ bättre ekonomiskt utbyte vid realiserandet av tillgångarna.
Det bör i sammanhanget framhållas, att den av oljeskifferutredningen angivna
årliga förlusten är ett totalresultat av bolagets samtliga verksamhetsgrenar.
Med den karaktär bolagets verksamhet haft och som kännetecknas
av en basproduktion och därtill knuten utvinning av biprodukter av skilda
slag är det inte möjligt att entydigt och exakt ange lönsamheten för varje
avsnitt av verksamheten. De utredningar som verkställts — såväl inom bolaget
som av oljeskiffernlredningen — ger dock klart vid handen att vissa
grenar av verksamheten i och för sig får anses ge tillfredsställande delresultat
medan andra och då främst den grundläggande skifferhanteringen re i\

Ililiang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 199

Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 1961

sulterar i betydande förluster. Bland de rörelsegrenar som bidragit till att
förbättra det sammanlagda resultatet har redan nämnts ammoniaktillverkningen
och gasoldistributionen.

Vid en omedelbar avveckling av hela pyrolysverksamheten skulle allvarliga
svårigheter uppkomma att omgestalta och ta vara på de lönsamma delar
av produktionen som har ett framtidsvärde. Det behöver i samanhanget endast
erinras om att frigörandet av denna produktion från den bas som skifferhanteringen
utgör kräver investeringar och tar tid. Värdet av lönsamma
produktionsgrenar torde också vara beroende av att avbrott i produktionen
kan undvikas. Nu angivna ekonomiska faktorer talar sålunda för en etappvis
avveckling. I samma riktning verkar bedömningen av möjligheterna att
åstadkomma ny industriell produktion i området. I själva verket förhåller
det sig så att utsikterna att nå resultat härvidlag just kan bli beroende av
att icke hela den nuvarande verksamheten upphört, arbetskraften skingrats
och anläggningarnas användbarhet därigenom minskat. Självfallet måste
emellertid frågan också bedömas mot bakgrunden av de förlustrisker en
förlängd pyrolysverksamhet medför. Av stor betydelse blir sålunda huruvida
en etappvis avveckling kan genomföras på ett sådant sätt att å ena sidan
avvecklingen i första omgången kan inriktas på de särskilt förlustbringande
delarna av verksamheten och å andra sidan livskraftiga rörelsegrenar kan
tillvaratas och bevaras för framtiden. Av bolaget gjorda bedömningar som
redovisats till kommissionen synes ge vid handen, att en avveckling efter
dessa linjer borde vara möjlig utan att de samlade avvecklingskostnaderna
ökar. I sitt remissyttrande över oljeskifferutredningens betänkande har bolagets
styrelse uttalat stark tvekan inför en omedelbart genomförd total avveckling
och närmast uttalat sig för successiva åtgärder.

En bedömning av denna huvudfråga påverkas självfallet också av de arbetsmarknadspolitiska
konsekvenserna. Ostridigt råder f. n. en sådan konjunktur
att goda omplaceringsmöjligheter allmänt sett föreligger. I detta fall
måste emellertid enligt kommissionens mening också beaktas att — med
hänsyn till arbetskraftens struktur, förhållandena i orten etc. — ett omedelbart
frigörande av hela arbetsstyrkan skulle ställa mycket stora problem.
Detta har också med skärpa framhållits av representanter för de anställda.
Klart är f. ö. att bedömningen även ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt i
väsentlig grad blir beroende av utsikterna för att en livskraftig industriell
verksamhet skall kunna bevaras eller växa fram i Kvarntorp.

Kommissionen har sålunda vid sina överväganden i awecklingsfrågan funnit,
att hänsynen till såväl ekonomiska faktorer som de anställdas intressen
talar för alt avvecklingen av skifferpyrolysen icke bör genomföras omedelbart
och på en gång utan etappvis.

Med denna utgångspunkt har närmare undersökts hur en stegvis avveckling
av verksamheten skulle komma att gestalta sig, tekniskt och ekonomiskt,
och vilka konsekvenser den skulle få för de anställda. Därvid har på
basis av inom bolaget redan tidigare gjorda utredningar om förändrade
driftsformer en första begränsning av verksamheten planlagts. Ifrågavaran -

Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 1961

de etapp skulle innebära nedläggande av raffinaderiet, gasolverket, två av
svavelverken, HG-ugnen samt en BK-ugn. Verksamheten skulle då begränsas
till två BK-ugnar, två svavelverk, enheter för produktion av ammoniak,
kalk, ånga och kraft jämte vissa andra smärre anläggningar. Skifferåtgången
skulle därigenom komma att begränsas till ca 60 % av den tidigare förbrukningen.
Inskränkningen av skifferpyrolysen på detta sätt synes kunna
ske utan att inkräkta exempelvis på omfattningen av ammoniakproduktionen.
Å andra sidan medför nedläggningen av raffinaderiet att särskilda åtgärder
påkallas för att försälja eller på annat sätt disponera den råbensin
som utvinnes. Då bolagets produktion av raffinerad bensin upphör bortfaller
också det statliga stöd som under senare år tillkommit bolaget i form av
reducerad bensinskatt. Nedläggningen av gasolproduktionen nödvändiggör
vidare anordningar för att anpassa gasoldistributionen till tillförsel från annat
håll än från Kvarntorp.

Utredningsarbetet beträffande de praktiska förutsättningarna för den
ifrågavarande inskränkningen i verksamheten är ännu inte helt avslutat,
men vissa beräkningar har dock gjorts. Efter omfattande rationaliseringar
av driften under innevarande år har personalens antal som förut nämnts
kunnat kraftigt minskas. En fortsatt nedgång i arbetsstyrkan beräknas
utan förändring av driften ske fram till årsskiftet. Enligt av bolaget gjorda
beräkningar skulle genomförandet av en driftsomläggning enligt den ovan
skisserade planen möjliggöra en ytterligare minskning i arbetsstyrkan av
storleksordningen 250 man. Därjämte räknar bolaget med att genomförda
och möjliga nya rationaliseringsåtgärder kommer att medföra ännu någon
reduktion av behovet av arbetskraft. Det är naturligtvis förenat med stora
svårigheter att med större grad av säkerhet göra beräkningar av detta slag.
Kommissionen bär icke heller gått närmare in på en bedömning av dessa
beräkningar. De synes emellertid ge vid handen att -—• när det gäller de
ekonomiska konsekvenserna — utsikter föreligger för att en på angivet sätt
nedskuren verksamhet — utan hänsyn till ammoniakproduktionens och gasolhanteringens
väntade överskott — även utan bensinskattestöd i stort sett
kan komma att på kort sikt bära de löpande driftskostnaderna.

Kommissionen vill därför förorda att en övergång till denna nedskurna
verksamhet genomföres snarast möjligt efter det ett principbeslut i huvudfrågan
fattats av riksdagen. Vad gäller den närmare tidpunkten för att
friställa arbetskraft vill kommissionen understryka att hänsyn även bör tas
till de synpunkter som kan föreligga från arbetsmarknadsmyndigheternas
sida.

Varaktigheten av den ovan redovisade etappen kan i nuvarande läge inte
närmare bestämmas, då den måste bli beroende av faktorer, vilka f. n. icke
helt kan överblickas. Naturligtvis inverkar här de faktiska ekonomiska
driftsresultat som den nedskurna verksamheten kommer att uppvisa. Takten
i den slutliga avvecklingen av skifferpyrolysen måste också bl. a. bli
beroende av vilka åtgärder som efterhand kan vidtagas för att, oberoende av
skifferpyrolysen, på längre sikt bevara lönsamma grenar av bolagets nuva -

Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 1961

rande verksamhet. Slutligen får hänsyn tas till de resultat som kan uppnås
i strävandena att utveckla ny industriell produktion i Kvarntorpsområdet
och återverkningarna härav för den kvarvarande arbetsstyrkan och för området
i dess helhet. Enligt kommissionens mening bör man därför inte nu
ta ståndpunkt till awecklingsprogrammet i hela dess vidd utan beslut om
ytterligare åtgärder bör fattas efter hand. Det är emellertid angeläget att
ett riksdagsbeslut i principfrågan om verksamheten i Kvarntorp åtföljes av
sådana fullmakter för Kungl. Maj :t att erforderliga åtgärder kan vidtagas
snabbt och ändamålsenligt.»

Kommissionen övergår härefter i sin skrivelse till att behandla bolagets
ekonomiska läge samt kostnader i samband med avvecklingen. Inledningsvis
lämnar kommissionen en kort redogörelse för tidigare kapitaltillskott
till bolaget, varvid de av oljeskifferutredningen lämnade uppgifterna kompletterats
med hänsyn till utvecklingen under räkenskapsåret 1960/61 samt
bolagets nuvarande ekonomi. De medel, som från statens sida tillskjutits
bolaget i form av aktiekapital, lån, anslag och bensinskatteeftergift anges av
kommissionen under efterkrigsperioden, d. v. s. räkenskapsåren 1946/47—
1960/61, sammanfattningsvis ha uppgått till följande belopp.

Aktiekapital ......

Lån ..............

Anslag............

Bensinskatteeftergift

19,0 milj. kr.
21,455 » »

22,95 » »

55,6 » »

Summa (avrundad) 119 » »

Beträffande upplåning från andra långivare anför kommissionen, att bolaget
upptagit två lån, för vilka staten tecknat borgen, nämligen ett fast lån
hos Sveriges Kreditbank på 15 milj. kronor att betalas den 15 augusti 1968
samt ett amorteringslån från Kooperativa Förbundet på 26,8 milj. kronor,
som varje år amorteras med 2,68 milj. kronor med sista amorteringsdag den
31 december 1968. Efter gjorda amorteringar kvarstod 21,44 milj. kronor
på lånet den 30 juni 1961. Vidare har bolaget mot inteckningar i industrifastigheter
samt förlagsinteckningar upptagit ett reverslån genom Sveriges
Kreditbank på 20 milj. kronor, som amorteras med 2 milj. kronor per år med
en slutamortering på 10 milj. kronor år 1965 samt ett lån från Kooperativa
Förbundet på 5 milj. kronor, som amorteras med 1,25 milj. kronor per år.
På dessa båda lån återstod den 30 juni 1961 18 resp. 2,5 milj. kronor. Sammantaget
uppgick sålunda låneskulderna den 30 juni 1961 för de ovan nämnda
lånen enligt kommissionen till följande belopp:

Sv. Kreditbank, fast lån.................................... 15 milj. kr.

» » , amort. lån ................................ 18 » »

KF, amorteringslån........................................ 21,44 » »

» » » ........................................ 2,5 » »

Summa (avrundad) 57 » »

Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 1961

Ytterligare anföres att bolaget mot inteckning i bostadsfastigheter tagit
-vissa lån, vilka den 30 juni 1961 sammanlagt uppgick till 0,59 milj. kronor.
Samma dag uppgick en skuld till bolagets pensionsstiftelse till 0,94 milj.
kronor, varjämte checkräkningskredit utnyttjats till 0,63 milj. kronor.

Kommissionen ger också en kortfattad beskrivning av årsresultaten under
efterkrigsperioden sådana de redovisats i bolagets bokslut, varvid inräknats
statsanslag och bensinskatteeftergift.

Kommissionen erinrar i sammanhanget om att under de första åren redovisats
förluster, som — bortsett från räkenskapsåret 1946/47 — praktiskt
taget helt motsvarades av de gjorda avskrivningarna. Från året 1954/55,
d. v. s. från det år bensinskatteftergift började tillämpas för bolaget, har
icke obetydliga rörelseöverskott före avskrivningar redovisats. För sex av
åren gjordes avskrivningar med samma belopp som rörelseöverskotten. Rörelseöverskottet
under det senaste verksamhetsåret var mindre än under de
närmast föregående åren och då avskrivningsbeloppet ganska väsentligt
höjdes redovisas en förlust av 6,6 milj. kronor. Resultatet påverkades också
av att bensinskatteeftergiften, på grund av driftsförändringar, var 2 3

milj. kronor lägre än under de båda närmast föregående verksamhetsåren.

Avskrivningarna under verksamhetsåren 1954/61 har enligt kommissionen
sammanlagt uppgått till 50,8 milj. kronor. Under samma tid har bensinskatteeftergiften
utgjort 55,6 milj. kronor. Denna subventionering har sålunda
varit en nödvändig förutsättning för bolagets möjligheter att göra
erforderliga avskrivningar på sina anläggningar.

Vad gäller bolagets ekonomiska ställning per den 30 juni 1961 redovisar
kommissionen följande sammandrag av balansräkningen för nämnda dag.

Omsättningstillgångar

Anläggningstillgångar

Kortfristiga skulder .
Långfristiga skulder:

till staten........

» KF...........

» banker m. fl. . .
Eget kapital:

aktiekapital......

./. förlust.........

	17,3 milj. kr.
	78,1	» »
	95,4	» »
	8,8	» »
21,5 23,9
34,5	79,9	» »
23,0
16,3	6,7	» »
	95,4	» »

Bolaget redovisar sålunda i sitt bokslut per den 30 juni 1961 en förlustbalans
på 16,3 milj. kronor, varav 9,7 milj. kronor är tidigare balanserad
förlust och 6,6 milj. kronor förlust under det senaste räkenskapsåret. Då
sålunda omkring 2/3 av aktiekapitalet kunde antagas ha gått förlorade
upprättade bolaget samma dag särskild likvidationsbalansräkning, enligt
vilken bristen icke fullt uppgick till nämnda andel av aktiekapitalet. Enligt
aktiebolagslagens bestämmelser är bolaget skyldigt att träda i likvidation om
aktiekapitalet till 2/3 gått förlorat, såvida icke bristen blivit fylld inom fyra

Kungl. Maj. ts proposition nr 199 år 1961

månader från den bolagsstämma å vilken likvidationsbalansräkning framlagts.
I sin senaste förvaltningsberättelse uttalar styrelsen, att anledning
föreligger räkna med att likvidationsskyldighet kan komma att inträffa
senare under hösten. Nämnas må, att bolaget i annat sammanhang beräknat
förlusten till 20,5 milj. kronor vid årsskiftet 1961—19G2.

Vad gäller en avveckling sedd ur ekonomisk synpunkt framhåller kommissionen
följande.

»Erfarenheten visar, att avvecklingen av en så omfattande och differentierad
verksamhet som bolagets icke bör ske på det sättet, att rörelsen genast
bringas att upphöra och försäljning av tillgångarna därefter omedelbart
genomföres. I ett fall som detta talar åtskilliga skäl för att man bör
undersöka vilka möjligheter som kan förefinnas att under awecklingsperioden
bevara bolagets organisation för att därigenom uppnå ett högre pris
än vad fallet skulle bli vid en omedelbar upplösning av organisationen och
skingring av tillgångarna. En avveckling efter sådana linjer synes så mycket
mer motiverad som vissa av bolagets rörelsegrenar, som är eller kan göras
oberoende av skifferpvrolysen, torde kunna drivas med godtagbart ekonomiskt
resultat även på längre sikt och därför bör kunna säljas eller på annat
sätt omgestaltas som självständiga enheter. Med anledning härav framstår
det som nödvändigt att åtgärder vidtas, som syftar till bolagets fortbestånd
under den tid som erfordras för att kunna bevara och omvandla vissa rörelsegrenar
till självständiga enheter och överhuvudtaget hålla möjligheten
för eu viss industriell rekonstruktion i Kvarntorpsområdet öppen.

Det bör framhållas, att bolagets likviditet är synnerligen ansträngd. Chcckräkningskrediter
på tillsammans 7 milj. kronor beräknas i sin helhet ha
utnyttjats vid årsskiftet. Likviditetssvårigheterna sammanhänger i hög grad
med bolagets stora lånebelastning. Sålunda kan nämnas, att bolagets utgifter
för räntor och amorteringar under sista halvåret 1961 uppgår till 5,9 milj.
kronor. For året 1962 utgör de planenliga utgifterna för samma ändamål 9,7
milj. kronoi. För att bolaget skall kunna fungera under avvecklingsperioden
ar det nödvändigt att det antingen successivt tillföres medel eller helt eller
delvis befrias från kapitalutgifterna genom en avlyftning av alla eller flertalet
lån.»

\ ad därefter beträffar de ekonomiska konsekvenserna av en avveckling av
bolagets verksamhet erinrar kommissionen att oljeskifferutredningen räknat
med att staten måste dels avskriva lån med 21,5 milj. kronor och det i statens
räkenskaper till ca 19 milj. kronor upptagna värdet av aktierna samt
tillskjuta 60—65 milj. kronor. Vidare framhåller kommissionen att det inte
for narvarande föreligger något annat underlag för bedömningen av storleken
av den sålunda angivna totalförlusten för staten, utan denna får
ligga till grund för kommissionens förslag. Kommissionen anför vidare.

»För att Kungl. Maj :t och därmed också kommissionen under avvecklin^sperioden
skall erhålla nödvändig handlingsfrihet att ur ekonomiska och
andra synpunkter kunna slutföra avvecklingen på gynnsammast möjliga
satt, torde det vara nödvändigt att redan nu ett kapitaltillskott om 65 milj.

Kungl. Maj.ts proposition nr 199 år 1961

kronor av riksdagen ställes till förfogande. Detta belopp motsvarar i huvudsak
storleken av bolagets låneskulder, som den 1 januari 1962 beräknas
uppgå till följande belopp.

Lån i Sveriges Kreditbank....................

» från KF...............................

Checkräkningskredit .....................—

Pensionsstiftelse och vissa mindre inteckningslån

Om 65 milj. kronor av riksdagen ställes till Kungl. Maj:ts förfogande
kan -— om så ur olika synpunkter skulle visa sig ändamålsenligt — inlösen
i förtid av ifrågavarande lån genomföras i lämplig omfattning. Delvis kan
denna fråga bli beroende av de förhandlingar med utomstående intressenter
som kommissionen något berört i det föregående. Under alla förhållanden
torde med hänsyn till bolagets ekonomiska läge och formella likvidationsskyldighet
en icke oväsentlig avlyftning omedelbart behöva göras. Beträffande
formerna härför avser kommissionen att återkomma da statsmakternas
beslut i ärendet föreligger. Vad beträffar skillnaden mellan det
föreslagna beloppet 65 milj. kronor och summan av bolagets låneskulder
torde i detta sammanhang endast behöva erinras om att medel erfordras för
att möta vissa kostnader sammanhängande med avvecklingen. Storleken av
dessa kan inte nu säkert bedömas.

Som tidigare framhållits kan vissa av bolagets rörelsedelar säljas som
självständiga enheter. Den kommande avyttringen av bolagets tillgångar
kan därför resultera i att den slutliga nettoförlusten för staten vid avvecklingen
av bolaget icke uppgår till det beräknade beloppet 100—105 milj.
kronor. Detta kan ha viss betydelse för frågan i vilken form medel efter hand
lillskjutes till bolaget.

Därest medel direkt tillskjutes i sådan form att de definitivt efterskänkes
kan ett eventuellt överskott vid avvecklingen återföras till staten-aktieägaren
endast via aktieinnehavet, d. v. s. antingen som överskott vid bolagets
upplösning eller i form av överkurs vid försäljning av aktierna. Närmare
till hands synes ligga att medel tillskjutes i form av statslån som avskrives
villkorligt på sådant sätt att lånet skall återbetalas med ränta i den män
överskott uppstår vid bolagets avveckling. Motsvarande torde gälla även beträffande
de tidigare statslånen på tillsammans 21,5 milj. kronor. Anmärkas
må, att avskrivning av lånen, i vart fall till en del, är erforderlig för bortskrivning
av bolagets förlust, som enligt vad ovan nämnts vid årsskiftet
1961/62 beräknas uppgå till 20,5 milj. kronor.

I samband med ovan angivna åtgärder synes bolagets aktier i statens räkenskaper
böra nedskrivas från sitt nu bokförda värde av 19 000 700 kronor
till 700 kronor.

Kommissionen erinrar avslutningsvis om vissa spörsmål som uppkommit
i dess hittillsvarande arbete. Hit hör exempelvis den av oljeskifferutrcdningen
upptagna frågan om den fortsatta forskningen på oljeskifferområdet.

32,0 milj. kr.
21,26 » »

7,0 » »

1,55 » »

61,81 » »

Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 1961

Bolaget, som nedlagt betydande insatser och kostnader härvidlag, har anmält
att det i nuvarande läge icke anser sig kunna bekosta någon egentlig
forskning av mera långsiktig karaktär. Kommissionen har emellertid ännu
icke kunnat ta ställning till vilka åtgärder som i anledning härav bör vidtagas.

En annan fråga, som enligt kommissionen på längre sikt måste utredas,
gäller vissa eftersläpande långtidsverkningar av de rökgasskador som verksamheten
i Kvarntorp givit upphov till. Vid en nedläggning av pyrolysverksamheten
kan i anslutning härtill vissa ekonomiska uppgörelser med de
skadelidande komma att aktualiseras. Omfattningen härav kan emellertid
inte nu överblickas.

Slutligen framhåller kommissionen att en avveckling av bolagets verksamhet
förutskickats komma att föranleda ekonomiska anspråk från de anställdas
sida. Kommissionen har emellertid icke kunnat närmare ingå på hithörande
spörsmål förrän eif principbeslut från riksdagens sida föreligger
i huvudfrågan och läget överhuvudtaget bättre kan överblickas.

Sammanfattningsvis anför kommissionen om sina ställningstaganden följande.

»De förslag som kommissionen i det föregående framlagt är baserade på
den allmänna utgångspunkt som gäller för kommissionens arbete — nämligen
att oljeskifferutredningens förslag om avveckling av skifferoljebolagets
verksamhet i huvudsak kommer att genomföras. Kommissionen har vidare
utgått från att riksdagens ställningstagande i huvudfrågan får karaktären
av ett principbeslut samt att det överlåtes på Kungl. Maj :t att närmare bestämma
om sättet för att genomföra detta beslut.

Med hänvisning till den redovisning som lämnats i det föregående får
kommissionen sammanfatta sina förslag sålunda.

1. Med hänsyn till att en omedelbar avveckling av bolagets verksamhet
medför såväl allvarliga svårigheter att ta vara på och omgestalta de delar
av densamma, vilka har ett framtidsvärde, som svårbemästrade arbetsmarknadspolitiska
problem bör avvecklingen ske etappvis.

2. En första nedskärning av bolagets verksamhet bör ske snarast möjligt
efter det att ett principbeslut i huvudfrågan fattats av riksdagen. Denna
etapp bör såvitt nu kan bedömas omfatta nedläggande av raffinaderiet, gasolverket,
två svavelverk, HG-ugnen samt en BK-ugn, varigenom skifferåtgången
skulle komina att begränsas till ca 60 % av nuvarande förbrukning.

3. Kungl. Maj :t bör — för att erhålla erforderligt ekonomiskt underlag
och önskvärd handlingsfrihet vid avvecklingens genomförande -— av riksdagen
utverka anslag å 65 milj. kronor för betalning av vissa bolagets skulder
m. in.

4. Härjämte bör Kungl. Maj :t av riksdagen utverka anslag å sammanlagt
40,455 milj. kronor för avskrivning av bolagets aktiekapital och statliga lån
till bolaget.»

Kungl. Mcij:ts proposition nr 199 år 1961

Kvarntorpskommissionens anmälan av preliminär överenskommelse mellan
skiffer oljebolaget och Aktiebolaget Svenska salpeterverken

Kvarntorpskommissionen har i skrivelse den 6 november 1961 anmält, att
de i det föregående berörda förhandlingarna med Aktiebolaget Svenska salpeterverken
nu lett till en preliminär överenskommelse mellan nämnda bolag
och skifferoljebolaget, överenskommelsen innebär i huvudsak följande.

Skifferoljebolaget överlåter med verkan från den 1 januari 1962 till Salpeterverken
viss del av sitt industriområde med det befintliga ammoniakverket
jämte en del andra anläggningar. Produktionen av ammoniak övertas
av Salpeterverken. Salpeterverken skall vidare på det övertagna området
snarast uppföra kemiska industrianläggningar för en beräknad årsproduktion
av ca 30 000 ton metanol, ca 30 000 ton svavelsyra samt ca 10 000 ton
ammoniumsulfat. Ifrågavarande utbyggnad genomföres parallellt med att
Salpeterverken i Köping utbygger sin produktion av ammoniak till ca 50 000
ton per år samt uppför nya anläggningar för produktion av ca 66 000 ton
salpetersyra per år. Utgångspunkten för överenskommelsen är att produktionen
i Kvarntorp framdeles skall baseras på förgasning av olja.

Köpeskillingen för till Salpeterverken överlåten egendom utgör sammanlagt
20,5 milj. kronor, varav 2,5 milj. kronor skall erläggas vid tillträdet
den 1 januari 1962 och återstoden 18,0 milj. kronor skall fördelas i 9 lika
stora rater att erläggas den 31 december vart och ett av åren 1966—1974. På
ogulden köpeskilling löper från den 1 januari 1966 ränta efter en räntefot,
som med en och en kvarts procent överstiger den vid varje tidpunkt gällande,
av Kungl. Maj:t fastställda normalräntan å lån från statens utlåningsfonder.
Tillsammans med erforderliga nyinvesteringar, som beräknas komma att
genomföras under åren 1962—1964, skulle Salpeterverkens sammanlagda
investeringskostnad i Kvarntorp komma att uppgå till omkring 60 milj.
kronor.

För driften av Salpeterverkens produktionskomplex i Kvarntorp beräknas
på längre sikt konnna att erfordras ca 125 man. Denna arbetsstyrka skall i
första hand rekryteras från hos skifferoljebolaget sysselsatt personal. Även
när det gäller utbyggnadsarbetena och rekryteringen av ny personal till
Köpingsfabriken skall Salpeterverken positivt söka medverka till att bereda
sysselsättning åt vid skifferoljebolaget efterhand frigjord arbetskraft.

I syfte att möjliggöra en ändamålsenlig övergång skall driften av animoniakverket
tills vidare omhänderhas av skifferoljebolaget för Salpeterverkens
räkning. Delta skall ske på självkostnadsbasis. Särskilda avtal bar
träffats rörande inbördes drifts- och leveransförhållanden m. m. Det nu löpande
leveranskontraktet för ammoniak skall som en följd av den ingångna
överenskommelsen upphöra att gälla den 31 december 1961.

I överenskommelsen ingår vidare vissa allmänna samarbetsförpliktelser
som bl. a. syftar till sådana kompletterande överlåtelser och avtal, som
framdeles kan visa sig ändamålsenliga.

4 Bihcing till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 199

Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 1961

Enligt kommissionens skrivelse består överenskommelsen av dels ett
huvudavtal och dels därtill knutna separata köpe-, drifts- och leveransavtal.
Huvudavtalet och köpeavtalet är fogade till skrivelsen. Drifts- och leveransavtalen,
som enligt kommissionen av hänsyn till motpartens intressen
inte kan offentliggöras, har överlämnats i särskild ordning.

Överenskommelsen har utarbetats med utgångspunkt från att vid innevarande
års höstriksdag principbeslut kommer att fattas om nedläggning
av skifferpyrolysverksamheten i Kvarntorp. Förslaget till huvudavtal, av
vilket övriga avtal gjorts avhängiga, har också försetts med förbehåll för
Kungl. Maj :ts godkännande. Med nämnda förbehåll har avtalen godkänts
av såväl styrelserna för de båda bolagen som Kvarntorpskommissionen.

Från Salpeterverkens sida har enligt kommissionen en väsentlig utgångspunkt
vid ingåendet av ifrågavarande överenskommelse varit att finansieringen
av dess investeringar i Kvarntorp kan ordnas på ett sådant sätt, att
icke ägareparternas, d. v. s. Kooperativa förbundets och Sveriges lantbruksförbunds
investeringsresurser för Salpeterverkens räkning i nuläget tas i anspråk
i större grad än som erfordras för den planerade utbyggnaden i Köping.
Det är i syfte att tillmötesgå denna förutsättning som erläggandet
av köpeskillingen fördelats över en längre period på sätt framgår av den
föregående redogörelsen. En ytterligare förutsättning med samma syfte är
emellertid att kvarstående kapitalbelopp av skifferoljebolagets lån hos
Kooperativa förbundet, som vid årsskiftet beräknas uppgå till drygt 21 milj.
kronor, kan lösgöras i förtid. Beloppet torde därför behöva successivt återbetalas
vid instundande årsskifte och under den närmaste tiden därefter.
För att ytterligare underlätta finansieringen är det angeläget att även övriga
låneskulder hos skifferoljebolaget kan efterhand infrias i förtid. Kommissionen
erinrar om de uttalanden, som gjorts i kommissionens yttrande den 24
oktober 1961 angående nödvändigheten av att det beräknade kapitaltillskottet
om 65 milj. kronor redan nu ställes till förfogande.

Kommissionen har under hänvisning till den lämnade redogörelsen överlämnat
ärendet och därvid förordat, att Kungl. Maj :t under de angivna förutsättningarna
godkänner den träffade överenskommelsen.

Departementschefen

Svenska skifferoljeaktiebolaget bildades år 1941 för att medverka till landets
försörjning med flytande bränslen. I samband med att den av kriget
föranledda importspärren upphörde, uppkom fråga om bolagets framtida
verksamhet. Genom riksdagens beslut 1946 och 1949 bestämdes, att driften
vid skifferoljeverket i Kvarntorp skulle fortsätta. Det framhölls, att verksamheten
därstädes var betydelsefull ur beredskapssynpunkt. Vidare framsom
sann°hkt, att driften skulle i stort sett kunna göras ekonomiskt
självbärande genom rationalisering och utvidgning av produktionen. Medel
till erforderliga investeringar beviljades av riksdagen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 199 år 1901

Efter utbyggnad och rationalisering av Kvarntorpsverket förlöpte produktionen
enligt de uppställda förutsättningarna och produktionsresultatet
stämde väl överens med vad som förutberäknats. I ekonomiskt avseende
inträdde däremot inte den förbättring man hoppats på. Något överskott för
erforderliga avskrivningar befanns inte kunna påräknas.

Genom beslut av 1954 års riksdag erhöll bolaget ekonomiskt stöd på så
sätt, att bolaget för en tid av fem år i viss utsträckning befriades från skyldighet
att erlägga skatt å den bensin bolaget framställde. Enligt beslut av
1959 års riksdag får bolaget åtnjuta ifrågavarande stöd till och med den
30 juni 1964.

Vid 1954 års riksdag behandlades vidare vissa spörsmål, som ägde samband
med avtal mellan å ena sidan skifferoljebolaget och å andra sidan
Kooperativa förbundet och Aktiebolaget Svenska salpeterverken om tillverkning
och leverans till sistnämnda bolag av ammoniak. Riksdagen medgav,
att staten fick ställa borgen för lån som skifferoljebolaget upptog hos förbundet
för ammoniakfabrikens uppförande.

Frågan om Kvarntorpsverkets vidare utveckling aktualiserades sedermera
genom dels framställningar från bolaget om ytterligare kapitaltillskott, dels
förslag av bränsleutredningen 1951 om betydande utbyggnad av anläggningarna.
Vid beredningen av dessa ärenden fann jag, att det inte på grundval
av då föreliggande material var möjligt att ta slutlig ståndpunkt till
frågan om hur skifferoljebolagets verksamhet borde bedrivas på längre sikt.
Av flera skäl, som redovisades i propositionen nr 131 till 1958 års riksdag,
kom jag till att hela problemkomplexet borde underkastas en ingående utredning
av särskilda sakkunniga. Riksdagen anslöt sig till denna uppfattning
och godkände ett av statsutskottet gjort uttalande att de sakkunnigas
prövning även borde omfatta frågan om Kvarntorpsanläggningarnas fortvaro.

De sakkunniga, som antog benämningen oljeskifferutredningen, har nu
lagt fram ett betänkande, i vilket föreslås, att skifferoljebolaget så snart
som möjligt upphör med sin verksamhet samt att bolaget i samband härmed
likvideras och dess tillgångar avyttras. Förslaget innebär en total och
snabb avveckling av bolagets verksamhet. De åtgärder av ekonomisk art,
som härvid måste vidtagas, är enligt utredningen följande. Statens direkta
lån till bolaget och det i statens räkenskaper bokförda värdet av aktiekapitalet
(21,5 + 19,0 =) 40,5 milj. kronor avskrives. Övriga lån till bolaget avvecklas,
varvid långivarna hålles skadeslösa. Kostnader och driftsförluster
under avvecklingsperioden, däri inbegripet reglering av kvarstående skadeståndsförpliktelser
— för exempelvis rökgasskador — och kostnader för
återställning av skifferbrottet, måste täckas. Behovet av tillskott av kontanta
medel från statens sida för avvecklingens genomförande enligt nu
nämnda grunder beräknas av utredningen till 60—65 milj. kronor, varvid
hänsyn tagits till inkomsterna av försäljningen av bolagets tillgångar.

I anslutning till sitt sålunda framlagda huvudförslag herör utredningen
frågan om de åtgärder, som måste vidtagas ur beredskapssynpunkt för att
kompensera bortfallet av produktionen i Kvarntorp av flytande och gasfor -

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 1961

miga bränslen, svavel och ammoniak. Utredningen föreslår att riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap får i uppdrag att framlägga förslag härom.

Vidare framlägger utredningen förslag om åtgärder för att dels sammanföra
och bevara erfarenheterna från den svenska skifferoljeindustrien på ett
sådant sätt, att de kan användas om landets oljeskifferförekomster framdeles
skulle behöva utnyttjas, dels följa den allmänna tekniska utvecklingen
med hänsyn till möjligheterna att förbättra metoderna för oljeutvinning ur
skiffer och därigenom höja skiffertillgångarnas beredskapsvärde.

Inför ett ställningstagande till huvudförslaget att skifferoljebolagets verksamhet
bör nedläggas kan först framhållas, att utredningens uppfattning
principiellt biträdes i praktiskt taget samtliga i ärendet avgivna remissyttranden.
En direkt motsatt ståndpunkt intar endast överbefälhavaren — som
från sina synpunkter anser angeläget att en inhemsk skifferoljeindustri bibehålies
och helst vidareutvecklas — och vissa av de kommuner, som allvarligt
berörs av en eventuell avveckling.

Enligt utredningen måste en årlig förlust av 10—15 milj. kronor förutses,
om verksamheten vid anläggningarna i Kvarntorp skall fortsättas i nuvarande
omfattning. Detta konstaterande bygger på ingående beräkningar,
till vilka det tekniska och siffermässiga underlaget tillhandahållits av skifferoljebolaget.
Någon väsentlig erinran mot utredningens beräkningar i denna
del har inte framkommit vid remissbehandlingen. Vid en jämförelse med
de av skifferoljebolaget redovisade rörelseresultaten för senare år fram till
1959/60 bör beaktas, att utredningen i sina kalkyler förutsatt full förräntning
av hela det i bolaget arbetande kapitalet. Härutinnan skiljer sig utredningens
beräkningar från bolagets årsredovisning då ju skifferoljebolaget
inte lämnat någon utdelning på aktiekapitalet och vidare vissa statslån till
bolaget löper med jämförelsevis förmånliga räntesatser. Vidare bör erinras
om att utredningen vid beräkningen av bolagets intäkter inte medtagit den
del av bensinskatten, som bolaget får behålla och som i bolagets bokslut ingår
i intäktssumman. Med här gjorda påpekanden har jag endast velat fästa
uppmärksamheten på de punkter, där den av utredningen gjorda resultatsanalysen
väsentligen skiljer sig från redovisningen i bolagets bokslut. Vid de
överväganden om skifferoljebolagets framtida verksamhet som nu är aktuella,
bör resultatet av utredningens beräkningar godtagas som en utgångspunkt.
Jag vilt i sammanhanget tillägga, att den sammanlagda årskostnaden
för förräntning av behövligt eget och upplånat kapital vid fortsatt verksamhet
av nuvarande omfattning enligt utredningens kalkyler representerar ett
belopp av 4 milj. kronor. Nämnda kostnad motsvarar sålunda endast en
mindre del av det beräknade årliga underskottet.

Det finns i detta sammanhang anledning att söka klarlägga orsakerna
till att bolagets verksamhet i ekonomiskt avseende inte utvecklats på det
gynnsammare sätt man tidigare hoppats. Såvitt kan bedömas av nu framlagt
utredningsmaterial är anledningen härtill att finna huvudsakligen i om -

Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 1961

ständigheter, varöver bolaget inte rimligtvis kunnat råda. Utredningen konstaterar,
att bolagets verksamhet under årens lopp undergått en betydande
teknisk utveckling, som jämte genomförda rationaliseringsåtgärder väsentligt
förbättrat effektiviteten. Sålunda har produktionsvolymen avsevärt ökats
samtidigt som antalet arbetstimmar successivt minskats. Grunden till att
verksamheten trots det i och för sig framgångsrika utvecklings- och rationaliseringsarbetet
ej blivit lönsam är, såsom utredningen framhåller, å ena
sidan sjunkande priser på bolagets produkter och å andra sidan en större
kostnadsstegring för löner och förnödenheter än vad effektivitetsförbättringar
kunnat uppväga. Här kan erinras, att priserna på de viktigaste av bolagets
produkter, olja, bensin och svavel — för vilka något tullskydd ej åtnjules
—• följer utvecklingen på världsmarknaden, under det att löner och
materialpriser är beroende av förhållandena inom landet. För att belysa
hur den ogynnsamma pris- och kostnadsutvecklingen påverkat rörelseresultatet
framhåller bolagsstyrelsen i sitt remissyttrande, att om priserna på olja,
bensin, svavel och gasol hade utvecklats på samma sätt som den svenska
partiprisnivån, skulle värdet av bolagets produktion av dessa varor under
1959 ha överstigit det i verkligheten uppnådda produktionsvärdet med ungefär
10 milj. kronor. Motsvarande förbättring av rörelseresultatet skulle
därvid ha uppnåtts.

En betydelsefull fråga är hur man trots det nu ur ekonomisk synpunkt
oförmånliga utgångsläget för skifferoljebolagets verksamhet kan bedöma
möjligheterna för att denna skulle kunna utvecklas till att bli ekonomiskt
bärkraftig i framtiden. Utredningen har i enlighet med sina direktiv undersökt
de ekonomiska verkningarna av olika åtgärder i nu nämnt syfte. Sålunda
har utredningen prövat i vad mån lönsamhet skulle kunna åstadkommas
genom rationalisering inom nuvarande ram för verksamheten, genom att
utöka produktionen vid bibehållande av nuvarande metoder, genom införande
av nya metoder för utnyttjande av skifferns energiinnehåll eller genom
utvinning av nya produkter ur skiffern. Resultaten av utredningens beräkningar
visar emellertid, att möjligheterna till en förbättring av driftsresultatet
är ytterst begränsade och att i de fall, där viss förbättring möjligen
kan uppnås, denna är relativt ringa. I det gynnsammaste av de produktionsalternativ
som utredningen undersökt — drift med tre Bergh-Kvarntorpsugnar
och en stybbpyrolysanläggning — skulle enligt utredningens i det
föregående redovisade beräkningar, efter nyinvestering av 28,2 milj. kronor,
underskottet på produktionen uppgå till 13,5 milj. kronor per år. På
lång sikt kan underskottet beräknas bli större bl. a. på grund av ökade kostnader
för skiffern och priserna på bolagets produkter kan inte väntas stiga
i sådan utsträckning att rörelseresultatet nämnvärt påverkas därav. Ej heller
mot nu nämnda kalkyler har någon vägande invändning riktats vid remissbehandlingen,
vare sig från bolaget eller annat håll. Utredningens bedömning
av bolagets framtidsutsikter i ekonomiskt avseende torde också enligt
min mening få godtagas.

Kungl. Maj. ts proposition nr 199 år 1961

Vid en bedömning utifrån företagsekonomiska synpunkter och på grundval
av oljeskifferutredningens kalkyler synes man — i likhet med utredningen
och flertalet remissinstanser — komma till slutsatsen att skifferoljebolagets
verksamhet bör upphöra. Såsom exempelvis landsorganisationen
framhåller, är statliga företag med affärsekonomiska uppgifter i princip att
jämställa med enskilda och kooperativa företag i det avseendet att de bör
uppfylla kravet på att företagets kostnader, inklusive kapitalkostnaderna,
skall täckas av rörelseintäkterna. Avsteg från denna principiella ståndpunkt
bör emellertid enligt min mening kunna ske, där företaget genom sin industriella
eller kommersiella verksamhet fyller en samhällelig funktion av väsentlig
betydelse. Skifferoljebolaget tilldelades vid sin tillkomst en viktig
uppgift, i det att bolaget skulle medverka till landets försörjning med flytande
bränslen under den tid då till följd av stormaktskriget importen därav
var starkt nedskuren. Beredskapsvärdet av en fortsatt drift av skifferoljeverket
åberopades sedermera vid skilda tillfällen såsom ett bärande motiv
för bolagets bibehållande och utbyggnad under den följande tiden. Härvid
tänkte man inte enbart på värdet av en löpande inhemsk produktion av flytande
bränslen; även bolagets produktion av .exempelvis svavel och ammoniak
ansågs värdefull ur beredskapssynpunkt.

Beredskapsmotivet för att låta skifferoljebolagets verksamhet fortsätta
har emellertid undan för undan försvagats. Vad först beträffar flytande
bränslen har vårt lands konsumtion därav under senare år ökat till en omfattning,
som man knappast kunde förutse då beslutet om skifferoljebolagets
fortvaro fattades av statsmakterna. Betydelsen av skifferoljebolagets
produktion för landets försörjning med oljeprodukter har minskat i motsvarande
mån och torde numera få anses ringa. Utvecklingen på bränsleområdet
har lett till att en betydande lagring i beredskapssyfte av främst flytande
bränslen ansetts böra upprätthållas och avsevärda investeringar har
gjorts för detta ändamål. Oljeskifferutredningen har vid sina överväganden
funnit, att beredskapsvärdet av skifferoljeverkets drift uppnås till lägre kostnad
genom lagring av oljeprodukter. Vidare framhåller utredningen bl. a.,
att en fortsatt drift minskar skiffertillgångarnas potentiella värde för ett
eventuellt framtida utnyttjande i ett krisläge. Utredningens slutsats har blivit,
att ett bibehållande av skifferoljebolaget inte kan motiveras av beredskapsskäl.
Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har i sitt remissyttrande
anslutit sig till utredningens uppfattning. Med anledning av vad
som vid remissbehandlingen anförts av överbefälhavaren — som från sina
synpunkter funnit angeläget att en inhemsk skifferoljeindustri bibehålies
och helst vidareutvecklas — må erinras om att skifferoljeverket vid Kvarntorp
på grund av sitt utsatta läge knappast kan tillmätas någon betydelse för
det fall att Sverige indrages i krig. För avspärrningsalternativet torde de
synpunkter som nyss framförts i fråga om den civila beredskapen även ha
fog för sig då det gäller den militära.

Beträffande skifferoljebolagets produktion av svavel och ammoniak har
enligt utredningen ej så vägande synpunkter framkommit, att dessa i avgö -

Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 1961

rande grad skulle kunna påverka bedömningen av produktionens värde ur
beredskapssynpunkt.

Det kan självfallet från framförallt vetenskapliga och tekniska utgångspunkter
hävdas, att förekomsten av en i gång varande skifferoljeindustri i
och för sig innebär en fördel ur beredskapssynpunkt. Vid en sådan industri
samlas efterhand tekniskt kunnande och konkreta driftserfarenheter som,
därest en snabb utvidgning av här ifrågavarande produktion i en framtid
skulle påfordras för att möta ett skärpt försörjningsläge, kan vara av stort
värde. Till dessa och liknande synpunkter må emellertid fogas att, såvitt
kan bedömas, det synes ovisst huruvida den önskvärda produktionsökningen
bör åstadkommas med anlitande av den produktionsteknik, för vilken Kvarntorpsindustrien
f. n. är utrustad. Mera sannolikt synes vara att den tekniska
utvecklingen i Sverige och utomlands ger upphov till konstruktioner och
metoder, som medger en effektivare produktion än de nu tillämpade ugnsmetoderna
och som därför bör ges företräde framför dessa. För övrigt torde
genom lämpliga åtgärder avseende tekniskt-vetenskaplig forskning och försöksverksamhet
på bränsleområdet möjligheter i viss utsträckning kunna
skapas för såväl tillvaratagande av skifferoljebolagets hittillsvarande rön
och driftserfarenheter som främjande av tekniska framsteg av nyss antydd
art. I utredningens betänkande och i vissa remissyttranden har synpunkter
framförts på den forsknings- och försöksverksamhet som här kan komma i
fråga.

Slutligen bör vid de nu aktuella övervägandena inte bortses från den betydelse
atomkraften på längre sikt kan komma att få för vår framtida energiförsörj
ning.

Vid en avvägning av de olika synpunkter, som numera kan anläggas på
frågan om skifferoljebolagets betydelse för landets försörjningsberedskap,
har jag kommit till en uppfattning, som i allt väsentligt överensstämmer
med den som oljeskifferutredningen givit uttryck åt. Jag anser sålunda, att
beredskapsvärdet av en fortsatt drift av skifferoljeverket i Kvarntorp är
jämförelsevis ringa och att detta värde i vart fall inte kan anföras som skäl
för statligt stöd åt företaget av den storlek som erfordras för att verksamheten
skall kunna upprätthållas. Som framgått av den föregående redogörelsen
har lönsamhetskravet på bolaget under den gångna tiden eftergivits. Bolaget
har enligt riksdagsbeslut fått åtnjuta särskilt stöd i form av viss skattebefrielse
och full förräntning av det av staten tillskjutna kapitalet har inte påfordrats.
Dessa eftergifter har motiverats främst av den speciella karaktären
av bolagets produktion och värdet därav ur beredskapssynpunkt. Även om man
fortsättningsvis i väsentlig utsträckning skulle ge avkall på kravet på förräntning
av i bolaget investerat kapital och bolagets ränteutgifter därmed
reducerades, skulle likväl en betydande årlig förlust uppkomma. Den nyss
angivna slutsatsen skulle sålunda inte i sak förändras därigenom. Härtill
kommer att beredskapssynpunkterna numera måste tilläggas mindre betydelse
än tidigare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 1961

Av det anförda framgår, att jag kommit till den principiella uppfattningen
att skifferoljebolagets nuvarande verksamhet bör upphöra. Detta ställningstagande
överensstämmer i huvudsak med utredningens, av nära nog
samtliga remissinstanser biträdda förslag.

Oljeskifferutredningen har förordat en total och snabb avveckling av företaget.
Utredningen har funnit att en sådan avveckling ställer sig fördelaktigast
ur kostnadssynpunkt och att erforderlig omplacering av arbetskraft inte
bör medföra större svårigheter i dagens arbetsmarknadsläge. På denna
punkt har jag inte ansett mig kunna dela utredningens åsikter. Jag vill i
detta sammanhang först erinra om att jag i nära anslutning till att utredningsförslaget
framlades efter vederbörligt bemyndigande tillkallade en kommission
med uppgift att verkställa det utrednings- och planeringsarbete
samt vidtaga de åtgärder i övrigt som föranleddes av förslaget. Som en allmän
förutsättning för kommissionens arbete skulle gälla, att förslaget i huvudsak
skulle komma att genomföras. Jag ifrågasatte emellertid, under hänvisning
till uttalanden i utredningens betänkande, om inte vissa delar av bolagets
rörelse framdeles kunde drivas självständigt med godtagbart resultat.
Spörsmålet om hur hithörande tillgångar bäst skulle nyttiggöras och därmed
deras värde så långt möjligt tillvaratagas borde noga övervägas. En avveckling
framförallt av den s. k. skifferpyrolysen samt andra bearbetningsoch
förädlingsprocesser, som bygger på skiffern som utgångsmaterial, syntes
däremot vara det ur affärsmässiga synpunkter mest rationella alternativet.
Frågan hur avvecklingen borde genomföras på ett ur samlad samhällelig
synpunkt ändamålsenligt sätt krävde emellertid ytterligare överväganden.
Möjligheterna till fortsatt drift av bolagets lönsamma anläggningar borde
därvid beaktas. Skälig hänsyn måste tagas till de arbetare och tjänstemän,
som har sin försörjning vid företaget. Det borde undersökas i vilken utsträckning
en nyetablering av livskraftig industri i området kunde ske.

Vid remissbehandlingen av oljeskifferutredningens förslag har från åtskilliga
håll framförts synpunkter, som överensstämmer med vad jag anförde
i samband med kommissionens tillkallande. Kommissionen — som antagit
benämningen Kvarntorpskommissionen — har nu, sedan den bl. a. haft
tillfälle att ta del av innehållet i remissyttrandena, för mig redovisat vissa
resultat av sitt hittillsvarande arbete.

Kvarntorpskommissionen har på grundval av material från skifferoljebolaget
sammanställt en översikt, som belyser storleken och strukturen av
den arbetskraft som är anställd i bolaget. Av intresse är i första hand, att
antalet vid bolaget anställda sedan början av innevarande år, då ca 1 150
personer arbetade i företaget, genom rationalisering kunnat nedbringas väsentligt.
Vid nästkommande årsskifte beräknas antalet anställda ha minskat
till ca 880. Personalminskningen under 1961 — som uppges ha i stort
sett kunnat genomföras utan uppsägningar — skulle i och för sig kunna
antagas innebära, att utgångsläget för en avveckling av skifferoljebolaget
blev gynnsammare ur arbetskraftssynpunkt. Det bör emellertid framhållas
att, såsom framgår av det material kommissionen framlägger, den kvar -

Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 1961

varande personalens genomsnittsålder är förhållandevis hög, särskilt vad
angår de kollektivavtalsanställda. Sålunda är mer än hälften av de anställda
i nämnda kategori 50 år eller äldre och ca 120 har uppnått 60 års ålder.
Ett inte oväsentligt antal anställda har alltså, som kommissionen framhåller,
kommit upp i åldrar där såväl omskolning som omflyttning torde komma
att erbjuda svårigheter. Vidare framgår av det av kommissionen framlagda
materialet, att ett stort antal av de anställda har egna fastigheter,
varigenom deras beroende av sysselsättningsmöjligheterna i trakten ökar.

Vad angår frågan om möjligheterna att fortsätta driften vid vissa delar
av skifferoljebolagets anläggningar har kommissionens undersökningar
främst gällt ammoniakproduktionen och bedrivits i samverkan med Aktiebolaget
Svenska salpeterverken. Det har konstaterats, att produktionen av
ammoniak kan fortsätta med godtagbart ekonomiskt resultat oberoende av
skifferhanteringen. Diskussioner har förts om förutsättningarna på längre
sikt för fortsatt och utvidgad kemisk produktion i Kvarntorp, överläggningarna
har resulterat i att vissa preliminära avtal rörande den fortsatta
verksamheten i Kvarntorp träffats mellan skifferoljebolaget och salpeterverken.
Huvudavtalet — som av skifferoljebolaget undertecknats under förbehåll
för Kungl. Maj :ts godkännande — innebär i stort sett, att en del av
skifferoljebolagets industriområde med därå befintligt ammoniakverk och
vissa andra anläggningar överlåtes till salpeterverken, som avser att där
bygga upp eu omfattande kemisk industri, omfattande produktion av —
förutom ammoniak — metanol, svavelsyra och ammoniumsulfat. Utgångspunkten
är, att produktionen framdeles skall komma att ske oberoende av
skifferhanteringen och kunna baseras på förgasning av olja. Köpeskillingen,
som bestämts till 20,5 milj. kronor, skall erläggas genom en första betalning
den 1 januari 1962, då tillträdet beräknas ske, och därefter genom delbetalningar
under vart och ett av åren 1966—1974. Nu löpande leveranskontrakt
mellan parterna förutsättes upphöra när den nya överenskommelsen
träder i kraft. Den personal som erfordras för driften av den kemiska produktionen
beräknas uppgå till ca 125 man och skall av salpeterverken övertas
från skifferoljebolagets personal. Ett nära samarbete mellan de båda
företagen förutses såväl när det gäller arbetskraft som i fråga om disposition
av materiel och utrustning av olika slag. Beträffande ytterligare uppgifter
om den träffade överenskommelsen torde jag få hänvisa till den förut
lämnade redogörelsen.

Kommissionen har vidare igångsatt undersökningar angående förutsättningarna
för en cementproduktion i Kvarntorpsområdet samt för att fortsätta
den gasoldistributionsverksamhet, som f. n. bedrivs av skifferoljebolaget.
Dessa undersökningar pågår allt fortfarande.

För avvecklingen av de delar av skifferoljebolagets verksamhet, som inte
är ekonomiskt bärkraftiga — här avses i huvudsak skifferpyrolysverksamheten
— föreligger som kommissionen framhåller två huvudalternativ,
nämligen dels en omedelbar avveckling, som oljeskifferutredningen föreslagit,
och dels en avveckling i etapper. Kommissionen förordar för sin del

Kungl. Maj. ts proposition nr 199 år 1961

sistnämnda alternativ. Vid ett totalt och omedelbart nedläggande har man
att räkna med att praktiskt taget hela det i bolaget investerade kapitalet går
förlorat. Genomföres avvecklingen successivt, kan ett bättre ekonomiskt utbyte
erhållas vid försäljning av bolagets tillgångar. Vidare blir möjligheterna
att tillvarataga värdet av sådana rörelsegrenar inom skifferoljebolaget,
som med ekonomisk fördel kan bibehållas som självständiga enheter, gvnnsammare.
I detta avseende kan bl. a. framhållas, att genomförandet av de
planer pa en fortsatt och utvidgad kemisk industri i Kvarntorp, som det
nyss nämnda huvudavtalet mellan skifferoljebolaget och salpeterverken går
ut på, förutsätter att skifferpyrolysverksamheten under en övergångstid bibehålies
i viss utsträckning. Kommissionen framhåller härjämte, att goda
möjligheter till omplacering av arbetskraft visserligen är för handen under
rådande konjunktur men att det likväl skulle medföra mycket stora problem
att omedelbart frigöra hela arbetsstyrkan i Kvarntorp.

På grundval av utredningar, som redan tidigare gjorts inom bolaget, har
en första begränsning av den på skiffer grundade verksamheten planlagts.
Innebörden av planerna för denna inledande etapp kan belysas därav, att
skifferåtgången skulle nedgå till ca 60 procent av nuvarande förbrukning.
Omläggningen, som beräknas möjliggöra en minskning av arbetskraftsbehovet
med ca 250 man, bör enligt kommissionen genomföras så snart statsmakterna
fattat principbeslut om skifferoljebolagets verksamhet.

I anslutning till den här lämnade redogörelsen vill jag först uttala min
tillfredsställelse över att det visat sig möjligt för kommissionen att så snart
efter arbetets igångsättande kunna redovisa betydelsefulla resultat därav.
Jag faster mig därvid i första hand vid den mellan skifferoljebolaget och
salpeterverken under kommissionens medverkan träffade överenskommelsen
om fortsatt och utvidgad kemisk produktion i Kvarntorp. Denna överenskommelse
utgör en fortsättning på det samarbete mellan parterna som
hittills förekommit och synes under förhandenvarande omständigheter vara
till fördel för båda avtalsparterna. Det må särskilt framhållas, att genom
överenskommelsen förutsättningar skapats för en bestående industriell samt
ekonomiskt bärkraftig och utvecklingsbar verksamhet i Kvarntorp. Värdet
av bolagets nuvarande tillgångar kan därigenom i viss utsträckning tillgodogöras.
Av större betydelse är emellertid, att tillkomsten av en av skifferbrytningen
oberoende industriell produktion av detta slag skapar stadigvarande
arbetstillfällen åt bygden och möjliggör för en del anställda hos
skifferoljebolaget att övergå till den nya verksamheten. Svårigheterna för
berörda kommuner vid en avveckling av skifferhanteringen kommer därigenom
också att minska varjämte befintliga bostäder och samhälleliga investeringar
i området kan komma till fortsatt nytta. Jag är sålunda för min
del beredd att tillstyrka att överenskommelsen godkännes, när statsmakterna
fattat principbeslut om skifferoljebolagets framtid.

Enligt min uppfattning har kommissionen även redovisat övertygande
skal för att avvecklingen av skifferoljebolagets verksamhet bör ske etappvis
och icke omedelbart, såsom oljeskifferutredningen föreslagit; skall nyss

Kungl. Maj:ts proposition nr 19!) år 1961

berörda överenskommelse fullföljas, är för övrigt omedelbar avveckling utesluten.
Såsom kommissionen framhåller, talar hänsynen till såväl ekonomiska
faktorer som de anställdas intressen för en stegvis genomförd omläggning
och avveckling. Hur en dylik förändring mera exakt bör genomföras
kan inte nu med bestämdhet fastslås. Det blir beroende av arbetsmarknadspolitiska
bedömningar, möjligheterna att få fram andra industriella
initiativ i området och vilka ekonomiska resultat, som verksamheten
under olika skeden kan komma att uppvisa. Självfallet bör eftersträvas en
sådan avveckling, som så långt möjligt reducerar olägenheterna för bolagets
anställda och den ekonomiska belastningen på företaget. Den friställning
av arbetskraft från bolaget, som aktualiseras, bör så långt möjligt anpassas
i tiden så att omplacering till annan verksamhet underlättas.

Den omställning och avveckling av skifferoljebolagets verksamhet, som
skulle följa av här redovisade ställningstaganden, utgör ett problemkomplex
av betydande omfattning och räckvidd. Det är å ena sidan inte möjligt
att f. n. erhålla en klar överblick över problemen i detalj eller på ett
tillfredsställande sätt förutse omständigheter, som kan föranleda modifikationer
av de en gång antagna riktlinjerna för handlandet. Å andra sidan
uppkommer med all sannolikhet i det fortsatta utrednings- och planeringsarbetet
situationer, som kräver snabba avgöranden för att kunna säkerställa
för företaget och de anställda önskvärda resultat. Det kan exempelvis gälla
att ta ställning till anbud på bolaget tillhöriga anläggningar eller andra
tillgångar eller att träffa överenskommelser om samarbete mellan bolaget
och utomstående intressenter. Även i fråga om den utsträckning, i vilken
skifferoljebolagets drift skall upprätthållas, kan vid varje tidpunkt viktiga
avgöranden aktualiseras. Med tanke på dylika situationer och för att ur ekonomiska
synpunkter ofördelaktig tidsutdräkt skall kunna undvikas har
kommissionen framhållit angelägenheten av att statsmakternas nu förestående
principbeslut innefattar möjlighet för Kungl. Maj:t att närmare bestämma
om sättet för beslutets genomförande. Jag ansluter mig helt till
kommissionens uppfattning på denna punkt. Det torde sålunda få ankomma
på Kungl. Maj :t att, därest principbeslut fattas i enlighet med vad jag
angivit i det föregående, på statens vägnar godkänna avtal och eljest träffa
avgöranden, som främjar ett ändamålsenligt genomförande av principbeslutet.

Beträffande de betydelsefulla problem, som uppstår, därest statsmakterna
biträder mina i det föregående angivna principiella ställningstaganden till
frågan om skifferoljebolagets verksamhet, kan nämnas de redan av utredningen
väckta spörsmålen om vilka åtgärder som skall vidtagas för att
upprätthålla vår försörjningsberedskap vid ett definitivt bortfall av skifferoljehanteringen
och för att främja forskningen och utvecklingsarbetet på
skifferoljeområdet. Här erfordras ytterligare utredning, som vad angår beredskapsfrågorna
närmast bör ankomma på oljelagringskommittén och riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap. Åtskilliga frågor, inte minst av

Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 1961

arbetsmarknadspolitisk natur, som aktualiseras av ett avvecklingsbeslut,
har vidare rests i vissa remissyttranden. Som jag redan förut framhållit,
bör vid avvecklingen av bolagets verksamhet hänsyn tas ej enbart till ekonomiska
faktorer utan också till de anställdas intressen. Olägenheterna
minskar naturligtvis i den mån tillfällen erbjuder sig till omplacering i annan
verksamhet. Ur den synpunkten är tillkomsten av salpeterverkens kemiska
industri på platsen att hälsa med tillfredsställelse. Om förutsättningar
visar sig uppstå även för annan industriell verksamhet i området kan detta
underlätta omställningen särskilt för den personal, som på grund av ålder,
bostadsförhållanden o. dyl. har svårigheter att flytta från orten. Man får
likväl räkna med att frigörandet av arbetskraft i samband med en avveckling
av skifferhanteringen kommer att medföra allvarliga svårigheter för
Mssa kategorier av företagets anställda. En aktiv medverkan från arbetsmarknadsmyndigheternas
sida är härvidlag påkallad. Vilka åtgärder som i
övrigt bör vidtagas för att underlätta situationen för de anställda kan inte
närmare bedömas förrän Kvarntorpskommissionen haft tillfälle till ytterligare
undersökningar och överväganden. Jag utgår från att Kungl. Maj:t,
därest det föreslagna principbeslutet om bolagets fortsatta verksamhet fattas,
äger befogenhet vidta de åtgärder, som i detta hänseende kan visa sig
lämpliga.

Vad angår de ekonomiska konsekvenserna för staten av ett beslut om
avveckling av skifferoljebolaget må först erinras om att bolaget häftar i
skuld till utomstående på grund av dels sedvanliga leverantörskrediter och
löpande betalningsförpliktelser m. m„ dels lån, för vilka antingen staten
med riksdagens medgivande iklätts borgensansvar eller säkerhet ställts i
form av inteckningar i bolagets egendom. Såväl oljeskifferutredningen som
Kvarntorpskommissionen utgår principiellt från att staten skall infria samtliga
dessa betalningsförpliktelser och lån i samband med avvecklingen och
sedermera tillgodogöra sig de inkomster, som inflyter vid avyttring av tillgångarna.
Ehuru någon formell skyldighet icke torde föreligga för staten
att betala de lån till bolaget, för vilka statlig garanti eller borgen icke ställts,
vill jag förorda att staten i det nu aktuella fallet ikläder sig betalningsansvar
i den utsträckning som förutsatts. Jag finner vidare i likhet med kommissionen
önskvärt att medel för betalning av bolagets skulder så snart
som möjligt stalls till Kungl. Maj:ts förfogande, så att betalningen kan ske i
den ordning som prövas lämplig med hänsyn till bolagets ekonomiska situation
eller andra omständigheter. Som kommissionen framhåller, är det nödvändigt
att bolagets organisation bevaras och dess verksamhet fortsättes i
den omfattning och under den tid företagets omgestaltning och planmässiga
avveckling kräver. Härför kan erfordras ett ekonomiskt stöd, som lämpligen
lamnas på så sätt att staten genom avlyftning av låneskuld befriar bolaget
rån motsvarande räntebetalnings- och amorteringsskyldighet. Som framgått
av redogörelsen i det föregående är en förtidsinlösen av lån också av beovet
påkallad för att fullfölja den träffade överenskommelsen med salpeter -

Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 1961

verken. En återbetalning av bolagets lån kan vidare visa sig ändamålsenlig
för att skapa erforderlig handlingsfrihet vid dispositionen av sådana tillgångar,
som är belastade med inteckningar. I den mån inteckningssäkerheter
som lämnats av bolaget kan behöva lösgöras, torde Kungl. Maj :t äga möjlighet
att temporärt ersätta dessa säkerheter med statsgaranti i avvaktan på
att lånen inlöses. Det lånebelopp, för vilket sådan temporär garanti kan
komma i fråga, torde uppgå till högst 20 milj. kronor.

Storleken av det belopp, som enligt det anförda nu bör anvisas, anges av
kommissionen till 65 milj. kronor. Bolagets låneskulder beräknas den 1 januari
1962 komma att uppgå till inemot 62 milj. kronor. Kommissionen erinrar
emellertid om att medel erfordras även för att möta vissa kostnader, som
sammanhänger med avvecklingen och vilkas storlek inte f. n. kan säkert
bedömas. Enligt min mening bör kommissionens beräkning av medelsbehovet
godtagas.

Ifrågavarande medel torde i huvudsaklig överensstämmelse med kommissionens
förslag böra i mån av behov tillföras bolaget i form av lån, som skall
vara räntebärande respektive återbetalas allenast i den mån överskott framdeles
uppstår. Sker tillskottet på sådant sätt, kan bolaget i balansräkningen
redovisa den sålunda villkorligt efterskänkta skulden inom linjen samt får
därigenom bl. a. en möjlighet att utjämna balanserad förlust och att undvika
att komma i ett läge, som enligt aktiebolagslagen kräver tvångslikvidation.
Från statens sida bör medlen med hänsyn till lånekaraktären anvisas under
kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd. Samtidigt bör medel till motsvarande
belopp anvisas å driftbudgeten för avskrivning i statens räkenskaper
av ifrågavarande lån till bolaget.

Bolagets förpliktelser mot staten — utöver aktiekapitalet — utgöres av
räntebärande lån å sammanlagt 21,455 milj. kronor. Dessa lån torde i samband
med avvecklingen av bolaget böra omvandlas till lån av samma villkorliga
karaktär som nyss omtalade nya lån till bolaget. Motsvarande belopp
bör anvisas för avskrivning av lånen i statens räkenskaper. Jämväl det bokförda
värdet av aktierna, ca 19 miljoner kronor, bör i princip avskrivas.
Under ett avskrivningsanslag för nu nämnda ändamål bör sålunda anvisas
(21,455 + 19 =) 40,455 milj. kronor. Efter avskrivning av aktiernas värde
av angivna storlek kommer aktierna att i statsräkenskaperna vara uppförda
med ett belopp av 700 kronor.

Enär de här avsedda finansiella transaktionerna bör företagas i nära anslutning
till principbeslutet om bolagets verksamhet bör därför erforderliga
medel stå till förfogande under innevarande budgetår. Medlen bör i följd
härav anvisas å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1961/62.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå
riksdagen att

dels besluta att Svenska skifferoljeaktiebolagets verksamhet
skall avvecklas enligt i huvudsak de riktlinjer jag i det
föregående förordat, innefattande rätt för Kungl. Maj:t att

Kungl. Maj:ts proposition nr 199 år 1961

fatta de närmare beslut med avseende å verksamheten och
dispositionen av bolagets tillgångar, som erfordras för avvecklingens
genomförande;

dels ock å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1961/
62 anvisa

a) till Lån till Svenska skifferoljeaktiebolaget under fonden
för låneunderstöd ett investeringsanslag av 65 000 000
kronor;

b) under förutsättning att under a) nämnt anslag beviljas,
till avskrivning av nya kapitalinvesteringar till Lån till
Svenska skifferoljeaktiebolaget under fonden för låneunderstöd
ett reservationsanslag av 65 000 000 kronor;

c) till Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster
ett anslag av 40 455 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet;

Nils van der Heeg

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

611143