Kungl. Maj:ts proposition angående vissa organisationsfrågor rörande armén

Proposition 1973:135

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition 135 år 1973                    Prop. 1973:135

Nr 135

Kungl.  Maj:ts proposition angående vissa  organisationsfrågor rörande armén; given Stockholms slott den 5 juni 1973.

Kungl. Majli vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av StatsrådsprotokoUet över försvarsärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande lill riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

SVEN ANDERSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om att förlägga ett fredsförband lill Arvidsjaur. Del nya förbandet föresläs överta benämning från Norrlands dragoner (K 4) i Umeå. Vidare föreslås all Göta livgarde (P 1) i Enköping läggs ned och att Södermanlands regemente (P 10) i Strängnäs ulgår ur pansartruppernas organisation. Vid P 10 föreslås pansarutbildningen bli ersatt med infanteriutbildning. Huvuddelen av den verksamhet som f. n. bedrivs vid Upplands signalregemente (S 1) och staben för Uppsala-Väslerås försvarsområden (Fo 47/48) i Uppsala föreslås bli flyttad tiU P 1 :s etablis-semenl. Slutligen föreslås all arméns kompaniofficersskola (AKS) i Uppsala omlokaliseras till Skövde, all pansarlruppernas kadett- och aspirantskola (PKAS), som nu är knuten lill P 1 i Enköping, anknyts till Södra Skånska regementet (P 7) och all luftvämsskjutskolan (LvSS) omlokaliseras från Solna till Norrtälje.

1 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 135

Prop. 1973:135

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 5 juni 1973.

Närvarande: Statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler efler gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter vissa organisationsfrågor rörande armén och anför.

Förläggning av ett nytt förband till övre Norrlands inland Inledning

Försvarels fredsorganisationsutredning,' som tillsattes år 1967 för all utreda omfattningen och arten av lämpliga strukturförändringar i fredsorganisationen, fick år 1969 i uppdrag att utreda förutsättningarna för att förlägga ett nytt fredsförband tiU övre Norrlands inland. I direktiven angavs all del nya förbandet borde inriktas pä att ulbUda jagar-, gränsjägar- och fältjägarförband samt spaningsförband. Förbandet borde också tUlfälligt kunna ta emot skolor och kurser från andra delar av landet, främst under vinlerulbildningsperioden. Förslagen fick inle innebära att utbildningskontingenlen för grundutbildning vid andra fredsförband inom Övre Norrlands eller Nedre Norrlands mUitärområden minskades. Utredningen skulle belysa konsekvenserna av all förbandet dimensionerades för grundutbildning av 500, 1 000 resp. 1 500 värnpliktiga. Särskilda undersökningar borde vidare göras av möjligheterna att åstadkomma ett billigt kasernetablissemenl och alt göra administrationen vid förbandet så liten som möjligt. Utredningen skulle genomföras i två etapper. I den första etappen avsågs de lekniskl-ekonomiska förutsättningarna för lokaUseringen klarläggas och lämpliga platser inventeras. I den andra etappen skulle beräkningarna omsättas på en eller högst två alternativa platser.

Fredsorganisationsutredningen lämnade våren 1970 delbelänkandet (Ds Fö 1970:6) Förutsättningar för att förlägga ett nytt förband i norr, del 1, som avsåg första etappen. I betänkandet angavs bl. a. Arvidsjaur som en lämplig plats för det nya fredsförbandel.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgelts av överbefälhavaren — efter hörande av chefen för armén — statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen, statens planverk — efter hörande av länsarkilek-

' Utredningsman f.d. landshövdingen Eric Wesström intill den 1 januari 1972 och därefter riksdagsmannen Gunnar Gustafsson

Prop. 1973:135                                                                        3

lerna i Västerbottens och Norrbottens län — domänverket, länsstyrelsen i Västerbottens län - efter att ha inhämtat yttranden från dåvarande Lycksele stad, sammanläggningsdelegerade för Lycksele kommunblock, Vilhelmina köping, Sorsele kommun, Slensele kommun och länsarbetsnämnden - länsstyrelsen i Norrbollens län, 1962 års lokaliseringsulred-ning, glesbygdsulredningen. Landsorganisationen i Sverige (LO) — efter att ha inhämtat synpunkter från dåvarande Försvarsverkens civila personals förbund (FCPF) — Tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasektion (TCO-S), Statstjänstemannens riksförbund (SR) och Sveriges akademikers centralorganisation (SACO). Härutöver har Jokkmokks kommun inkommit med yttrande i frågan.

Fredsorganisationsulredningen fick år 1970 vissa tilläggsdirektiv för den andra etappen i utredningsuppdraget. EnUgt dessa skulle det fortsatta utredningsarbetet inriktas på att lokalisera fredsförbandet till Arvidsjaur.

Fredsorganisationsutredningen har därefter i april 1971 lämnat delbelänkandet (Ds Fö 1971:1) Förutsättningar för all förlägga ett nytt förband i norr, del 2.

Remissyttranden över detla betänkande har avgetis av överbefälhavaren — efter hörande av chefen för armén, vilken i sin tur inhämtat yttranden från mUilärbefälhavaren för Övre Norrlands mUitärområde, militärbefälhavaren för Nedre Norrlands mUitärområde och chefen för värnpUktsverket — försvarets sjukvårdsstyrelse, fortifikationsförvallningen, värnpliktsverket, militärpsykologiska institutet, försvarels rationaliseringsinstitut, socialstyrelsen, statens vägverk — efter hörande av vägförvaltningen i Norrbottens län — luftfartsverket, arbetsmarknadsstyrelsen - efler hörande av länsarbetsnämnden i Norrbottens län - statens planverk, skolöverstyrelsen, domänverket, statens naturvårdsverk, länsstyrelsen i Jämtlands län — efter hörande av Jämtlands läns landsting — länsstyrelsen i Västerbottens län — efler hörande av Skellefteå kommun, Sorsele kommun och Norsjö kommun — länsstyrelsen i Norrbottens län, kommittén för planering av turistanläggningar och friluftsområden m. m., 1968 års lokaliseringsutredning, glesbygdsutredningen, Arvidsjaurs kommun, Umeå kommun, Östersunds kommun, LO — efler att ha berett Statsanställdas förbund (SF) tillfälle att yttra sig - TCO-S, SR, SACO och Svenska samernas riksförbund.

Fredsorganisationsutredningens principförslag

Utgångspunkter

Utredningen anser att undersökningen om ett nytt arméförband i övre Norrlands inland inle ligger hell i linje med de ursprungliga utredningsdirektiven från år 1967. Direktiven om det nya förbandet har därför betraktats som anvisningar för en helt frislående utredning, som är avsedd att utnyttjas som utgångsvärden vid lokaliserings- och arbetsmark-

Prop. 1973:135                                                                        4

nadspolitiska överväganden i större sammanhang. Med anledning härav har utredningen utgått från all investeringskostnaderna för ett nytt förband kommer att bestridas utanför den mUitära utgiftsramen.

Direktiven innebär enligt utredningens uppfattning bl. a. att endast förhåUandena i Västerbottens och Norrbottens län bör studeras. Utredningsarbetet har inriktats på de orter i del inre av dessa län som redan nu är centralorter för större områden och då främst på sådana orter som har föreslagits som prioriteringsorler av 1968 års lokaliseringsulredning (SOU 1969:49 s. 87). Utredningen hardock inle undersökt orter med omfattande serviceutbud och en sådan näringsstruktur att de bedöms kunna fungera väl som centralorter även om del nya förbandet inle lokaliseras dit.

1 den ort dit förbandet förläggs bör nuvarande serviceutbud ulan alltför omfattande kostnader kunna byggas ut och förbättras så att orten blir attraktiv för personalen vid det nya förbandet. Detta anser utredningen vara en grundläggande förutsättning för rekrytering av fast anställd personal redan då förbandet byggs upp och utbildningen påbörjas. Förläggningsorlens serviceutbud bör vara anpassat också för de värnpliktiga. Bra boendemiljö bidrar också till all den totala lokaliserings-och arbetsmarknadseffekten ökar. Den ort som väljs lill förläggningsort bör enUgt utredningen dessutom ha eller kunna ges goda kommunikationer både till större orter inom Norrland och till Mellansverige.

Utredningen har mot denna bakgrund funnit all följande orter bör ingå i undersökningen, nämligen Arvidsjaur, Storuman, Vilhelmina, Lycksele, Jokkmokk och Sorsele.

Vid bedömning av vilken av de studerade orterna som bör föreslås som förläggningsorl för del nya förbandet anser utredningen att militära effektivitetskrav bör få stor betydelse. Stor hänsyn måste vidare enligt utredningen tas till kravet på att utbildningsförbandel redan från början fungerar väl som mUilär utbildningsenhet.

Utredningen anser också all utbildningsbetingelserna, främst i fråga om kasernetablissement samt övnings- och skjulfält, måsle vara gynnsamma. Vid uppbyggnaden av förbandet bör vidare stor vikt läggas vid arbetsmiljön.

För att förbandet skall fungera väl och ge ell gott utbildningsresultat måste enligt utredningens uppfattning särskild omtanke ägnas de värnpliktiga. En trivsam föriäggnings- och frilidsmUjö bör skapas. Förbandet bör vidare inriktas på att bli betraktat som ett elitförband.

Utredningen uppger att den i sitt arbete har byggt på visst underlag som inhämtats från militära och civila myndigheter, i första hand från chefen för armén.

Överväganden

Förbandets organisation och storlek

Av det underlag som utredningen har inhämtat från chefen för armén framgår att krigsorganisationens personalbehov innebär alt endast alter-

Prop. 1973:135                                                                        5

nativet med grundutbildning av 500 värnpliktiga kommer i fråga, om det nya förbandet blir av jägartyp. Delta medför emellertid enligt arméchefen att värnpliktiga som nu utbildas vid arméns jägarskola (JS) i Kiruna och vid Norrlands dragoner (K 4) i Umeå måste utbildas vid det nya förbandet.

På anmodan av utredningen har chefen för armén även undersökt förutsätlningarna att grundutbilda 1 000 resp. 1 500 värnpliktiga vid det nya förbandet med inriktning på skytteutbildning. Alternativet med 1 000 värnpliktiga skulle enligt chefen för armén medföra alt minst ett infanteriregemente i Mellansverige måste dras in. Genomförs alternativet med 1 500 värnpUktiga bUr det ofrånkomligt att dra in minst två infanteriregementen. Chefen för armén avstyrker sådana indragningar med hänsyn lill värnpliklssociala, personalpolitiska och utbildningsmässiga skäl.

Utredningen har för sin del funnit att starka skäl talar för ett förband för grundutbildning av 500 värnpliktiga. För detta alternativ talar bl. a, de tänkbara lokaliseringsorternas invånarantal och möjligheter att erbjuda en från värnpliktssocial synpunkt godtagbar service och fritidsmiljö. I dessa avseenden medger enligt utredningen inte någon av de studerade orterna att förbandet byggs ut för grundutbildning av 1 000 eller fler värnpliktiga.

Personal och rekrytering

Chefen för armén har beräknat personalbehovet vid ell förband för grundutbUdning av 500, 1 000 resp. 1 5JD0 värnpliktiga enligt följande tabell.

Kategori	Alternativ
	500	1 000	1500
Regementsofficerare (motsv.) Kompaniofficerare (motsv.) Plutonsofficerare (motsv.) Kontorspersonal Övrig civil personal Summa	36 35 61 13 50 195	54 50 105 16 65 290	64 60 139 24 75 362

Utredningen anser alt en viktig och kanske avgörande förutsättning för att lokalisera ett förband till det inre av övre Norrland är att en fullgod rekrytering av den fast anställda personalen kan uppnås. Detla är enligt utredningen möjligt endast i alternativet med grundutbildning av 500 värnpliktiga.

Tillkomsten av ett förband på någon av de studerade orterna kommer enligt utredningen all öka yrkesvalsmöjlighelerna och stimulera rekryteringen. Utredningen räknar med att både civila och fast anställt befäl, särskUt plutonsofficerare, kan rekryteras lokall, om serviceutbudet är tillräckligt.

Prop. 1973:135                                                                        6

Kasernetablissement och övningsfält

Enligt utredningen bör utformningen av och platsen förkasernetablisse-menlet liksom utformningen av miljön i övrigt noga karlläggas och planeras innan förbandet etableras. I detta arbete bör personalorganisationerna liksom kommunerna tidigt medverka. Man bör därvid eftersträva en föredömlig inre och yttre miljö även om kostnaderna kan bU höga.

Chefen för armén beräknar behovet av mark enligt följande sammanställning.

	Alternativ
	500	1 000	1 500
Kasernområde (byggbar mark) Övnings- och skjutfält	50 ha 2 000 "	60 ha 3 000 "	75 ha 4 000 "

Av de undersökta orterna bedömer utredningen att Jokkmokk från övningssynpunkt är olämpligt som förläggningsort för del nya förbandet. Terräng- och markförhållandena är där ogynnsamma. Domänverket har också under hand uttalat att ett förband inte bör förläggas lill Jokkmokk med hänsyn lill närbelägna nationalparker.

Även Storuman och Sorsele har enligt utredningen olämplig övningsterräng. Merkostnader uppstår också för att anlägga vägar inom de tänkbara övningsområdena på dessa orter.

Utredningen anser all Arvidsjaur, VUhelmina och Lycksele är lämpliga från övningssynpunkl. MarkförhåUandena i Arvidsjaur och Lycksele är enligt utredningen mest gynnsamma och sinsemellan ungefär likvärdiga. Övningsområdet i Arvidsjaur har dock större utvecklingsmöjligheter. Dessutom anser domänverket att skogsvärdet i tänkbara övningsområden i Lycksele är högre än i Arvidsjaur.

Kommunikationer

Kommunikationerna tUl förläggningsorten bör enligt utredningen vara väl utbyggda och ha god standard. Förbandet bör ha direkt anslutning till järnväg för bl. a. transporter av tung materiel. Samtliga studerade orter har enligt utredningen möjlighet lill sådana järnvägstransporter liksom lUI persontransporter på järnväg. Vägnätet inom förbandsorten saml mellan orten och närliggande större orter bör vidare enligt utredningen ha god standard. Här har utredningen funnit vissa brister beträffande samtiiga undersökta orter särskilt under tjällossningsperioden. Förläggningsorten måste enligt utredningen inom rimligt avstånd också ha tillgång lill flygfält med en banlängd av minst 1 200 m för militära transporter och civil passagerartrafik. I anslutning lUl Lycksele och Vilhelmina finns flygfält med otillräcklig kapacitet som vid lokalisering lill någon av dessa orter måste utökas. Övriga orter saknar flygfält varför lokalisering lill någon av dessa innebär att ett nytt flygfält måste anläggas.

Prop. 1973:135                                                                        7

Sammanfattningsvis anser utredningen att Arvidsjaur, Storuman, Vilhelmina Och Lycksele från kommunikationssynpunkt har bättre förutsättningar att inrymma det nya förbandet än Jokkmokk och Sorsele.

Kostnadsberäkningar

Utredningen beräknar att investeringskostnaderna i 1969 års prisläge för ell nytt fredsförband överslagsmässigt kommer att uppgå till 125 milj. kr. Härtill kommer ca 1 5 milj. kr. per år för driften av förbandet.

Utredningens förslag

Utredningen konstaterar sammanfattningsvis all del är möjligt att i Arvidsjaur, VUhelmina och Lycksele skapa gynnsamma ulbildningsbe-tingelser för de förbandstyper som i första hand har studerats. Den andra etappen i utredningsarbetet kommer att ta sikte på en eller högst tvä av dessa tre orter. Utredningen anser att det inle är nödvändigt att i första etappen ta stäUning till vilken typ av förband som skall utbildas vid det nya fredsförbandel. Utredningen anför dock att starka samhäUs- och värnpliktssociala skäl talar för att förbandets utbildningskapacitet bör begränsas lill grundutbildning av omkring 500 värnpliktiga.

Remissyttrandena Allmänna synpunkter

Av remissinstanserna ställer sig de mUitära myndigheterna och SR i huvudsak negativa till all förlägga ett nytt fredsförband i övre Norrlands inland. Överbefälhavaren och chefen för armén anser att om ett nytt förband skall sättas upp i Norrland bör detta förläggas inom Kalix försvarsområde. Enligt arméchefens mening måste ytterligare alternativ för att främja sysselsättningen i övre Norrlands inland undersökas innan ställning las lill frågan om alt sätta upp ett nytt fredsförband. Som en alternativ lokaliseringsåtgärd föreslår chefen för armén all verksamhet vid övre Norrlands tyg- och intendenturförvallningar flyttas till del aktuella lokaliseringsområdet. Arméchefen framhåller vidare alt det från utbildningssynpunkt är ofördelaktigt all förlägga värnpliktstjänstgöring till övre Norrlands inland och påpekar all inte heller beredskapsskäl kan åberopas för en sådan tjänstgöring. Den kan enligt hans uppfattning motiveras endast av lokaliseringspoliliska skäl. Arméchefen avstyrker bestämt att värnpliktstjänstgöringen används som instrument i lokaliseringspolitiken.

Arbetsmarknadsstyrelsen, statens planverk, länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län, 1962 års lokaliseringsutredning, glesbygdsut-reningen och LO framhåUer att ett nytt förband skulle innebära en betydelsefull förstärkning av sysselsättningen och näringsUvet för den berörda orten och understryker att de arbetsmarknadspolitiska och lokaliseringspolitiska vinsterna av den aktuella lokaliseringen är av betydelse för hela övre Norrlands inland.

Prop. 1973:135 8

Utredningens utgångspunkter

Överbefälhavaren delar utredningens uppfattning all direktiven rörande del nya förbandet i Norrland inle bör sättas i direkt samband med de tidigare allmänna direktiven utan bör ses som anvisningar om en helt fristående utredning som kan utnyttjas som ett av utgångsvärdena vid lokaliserings- och arbetsmarknadspolitiska överväganden i ett större sammanhang. Överbefälhavaren ulgår därför liksom utredningen från att investeringskostnaderna kommer att bestridas utanför den mUitära utgiftsramen.

Utredningens överväganden

Förbandets organisation och storlek

Under förutsättning att en förläggning av ett förband till övre Norrlands inland blir aktuell, delar överbefälhavaren, chefen för armén, länsarkitekten i Norrbottens län, domänverket och Stensele kommun utredningens uppfattning alt det från social och lokaliseringspolilisk synpunkt är fördelaktigt om förbandet grundulbUdar högst 500 värnpliktiga per år. I annat fall kan den mUitära personalen komma alt bli ell alltför dominerande inslag i den valda ortens liv. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser emellertid alt Lycksele har ett mycket väl utvecklat utbud av offentlig och enskild service och utan svårighet kan ta emot en utbildningskontingent på 1 000 värnpliktiga per år.

TCO-S erinrar om alt enligt vad chefen för armén har uttalat alternativen med ell förband med 1 000 eller 1 500 värnpliktiga skulle innebära att minst ett resp. minst lvå infanteriregementen i Mellansverige behöver dras in. Om detta är riktigt innebär alternativen en upprepning i större skala av de förbandsomflyltningar som har skett tidigare och som har medfört slora ekonomiska problem och omfattande svårigheter för personalen. TCO-S utgår från att det ursprungliga förslaget om alt lokalisera ett nytt förband i norr inte har förutsatts medföra sådana följdverkningar och anser att frågan bör uppmärksammas.

Med anledning av att ett nytt jägarförband har övervägts av fredsorganisationsulredningen framhåller överbefälhavaren och arméchefen att ett sådant förband är i särskilt stort behov av övningar med andra förband för att utbildningen i spaning och observation skall ge avsett resultat. Samgrupperingen av Västerbottens regemente (I 20) och K 4 i Umeå är bl. a. från dessa synpunkter synnerligen gynnsam. Överbefälhavaren och chefen för armén anser därför att ett jägarförband inte bör förläggas lill övre Norrlands inland. Även i övrigt anser de att det från ulbUdningssynpunkt aren dålig lösning all födägga ell mindre förband till en ort på stort avstånd från andra förband. Detta skulle enligt deras mening innebära en utveckling i motsatt riktning mot de krav på samgruppering av olika förband till större enheter som utvecklingen kräver. Dessutom behövs enligt arméchefens mening inget nytt jägarförband inom arméns krigs- och fredsorganisationer.

Prop. 1973:135                                                                        9

Personal och rekrytering

Chefen för armén, domänverket och FCPF anser i likhet med utredningen all en förutsättning för att personal skall kunna rekryteras i tillräcklig omfattning och stanna kvar i tjänst är att bostäder och skolor har god standard. SR framhåller att sysselsättningsmöjligheter för de anställdas familjemedlemmar, goda kommunikationer och låga kostnader för resor till och från orten är faktorer som med stor tyngd bör påverka valet av förläggningsorl.

Chefen för armén finner del vara en brist att utredningen inte har visat om det är möjligt att uppfylla de uppställda kraven för att få en fullgod rekrytering. Före ett ställningstagande måsle detta, enligt arméchefen, klarläggas.

1962 års lokaliseringsutredning ifrågasätter om del är realistiskt att ställa krav på speciellt goda rekryteringsförutsätlningar i de orter som är aktuella. Varje ort kan inle enligt lokaliseringsutredningen uppfylla alla dessa krav. Den anser vidare att den militära personalen självfallet till större delen kommer att rekryteras från andra förband och utbildnings-anstalter inom och utom Norrland. Den civila personalen bör däremot i största möjliga utsträckning rekryteras lokalt. Denna uppfattning delas av länsstyrelsen i Norrbottens län.

Arbetsmarknadsstyrelsen understryker betydelsen av att möjligheterna att anställa kvinnlig personal särskilt uppmärksammas vid personalplaneringen för förbandet. Vidare anser styrelsen liksom länsarkitekten i Norrbottens län och 1962 års lokaliseringsutredning alt möjligheterna för de anställdas familjemedlemmar all få arbete på orten är ett krav som bör ges särskild tyngd.

Kasernetablissement och övningsfält

Överbefälhavaren, chefen för armén, FCPF och SR framhåller i likhet med utredningen att en noggrann planläggning av etablissementets förläggning och utformning bör göras för all bidra till trivseln för såväl fast anstäUda och värnpliktiga som för ortens befolkning. Det är därför nödvändigt att personalorganisationerna och berörd kommun får medverka på ett tidigt stadium. En föredömlig arbetsmiljö måste eftersträvas vid del nya förbandet även om kostnaderna blir högre än vid andra förband. Kasern- och förrådsbyggnader, verkstäder och ekonomilokaler m. m. måsle vara av hög klass och personalresurserna så stora alt arbetet kan bedrivas smidigt och effektivt.

Domänverket finner att utredningens förslag lill övningsområden gäller mark som liU större delen är kronoparker. Om fredsförbandet skulle lokaliseras till Arvidsjaur, föreslår domänverket att ett område sydväst om centralorten tas i anspråk som militärt övningsområde. 1 anslutning till Vilhelmina har ett övningsområde rekognoserals nordost om samhället. Området berör delar av kronoparken Aronsjökullarna inom Malgo-majs revir. Ett utnyttjande av detla område kommer enligt domänverket alt förorsaka förhållandevis stora skador. Skulle det nya fredsförbandel

Prop. 1973:135                                                                      10

lokaliseras till VUhelmina, vill domänverket dock inte motsätta sig all området tas i anspråk som militärt övningsfält. Om fredsförbandet skulle lokaliseras lill Lycksele, anser domänverket att ett område som rekognoserals öster om staden bör användas som militärt övningsfält. Med hänsyn till det intrång i skogsdriften som föreslagna övningsområden kommer alt förorsaka bedömer domänverket att Arvidsjaur är all föredra som lokaliseringsorl framför Vilhelmina och Lycksele.

Ko mmunikationer

Statens planverk och länsarkitekten i Norrbottens län framhåller att lokaliseringen av det nya förbandet också bör medverka lill att förbättra kommunikationsläget för övre Norrlands inland. Befolkningsunderlaget för reguljärt flyg anses vara för litet för en kommersiellt driven flygtrafik oavsett vilken ort som väljs. Därför måste flygtrafiken enligt planverkets och länsarkitektens mening studeras särskUl. Liknande synpunkter förs fram även av sammanläggningsdelegerade för Lycksele kommunblock.

Kostnadsberäkningar

Chefen för armén framhåller att investeringarna för ett förband med en utbildningskonlingent på 500 man blir förhållandevis höga beroende på service- och vårdanordningar m. m. Även driftkostnaderna vid förbandet blir höga. Enligt chefens för armén beräkningar är medelkostnaderna för att.grundutbilda en värnpliktig vid infanteriet med nuvarande utbildningsenheter på ca 1 000 man 19 500 kr. För ett förband av nu aktuell storlek, 500 man, skulle kostnaderna enligt chefen för armén stiga till 25 000 kr. per värnpliktig. Merkostnaderna för driften av ell nytt förband med endast 500 man skulle sålunda uppgå lill 2,75 milj. kr. per är, samtidigt som utbUdningseffekten går ned.

Val av förläggningsort

De flesta remissinstanserna ansluter sig till utredningens uppfattning all Arvidsjaur, Lycksele och Vilhelmina är de orter som i första hand bör komma i fråga för lokalisering av del nya förbandet. Av dessa orter förordar överbefälhavaren, chefen för armén, arbetsmarknadsstyrelsen och länsstyrelsen i Norrbottens län Arvidsjaur. Som tidigare har nämnts i samband med redogörelsen för förbandets övningsfält har domänverket samma uppfattning. Arméchefen framhåller emellertid alt Arvidsjaur f. n. saknar gymnasieskola vilken enligt hans uppfattning måsle finnas i en garnisonsorl.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser all arbetsmarknadssituationen är likartad i Arvidsjaur, Vilhelmina och Lycksele med omland. Förhållandena i Arvidsjaur och Vilhelmina är emellertid enligt länsstyrelsen sådana att insatser i dessa orter är mer angelägna än i Lycksele. Principiellt anser

Prop. 1973:135                                                                      11

länsstyrelsen det dock vara svårt att peka ul någon av de tre orterna som mer behövande än de två övriga, när det gäller den rent lokala sysselsätt-ningssiluationen. När länsstyrelsen däremot ser på förhållandena i Västerbottens och Norrbottens län som helhet talar synnerligen starka skäl för att det aktuella förbandet bör förläggas till Norrbottens län, där de regionalpolitiska problemen är större än i Västerbottens län. Länsstyrelsen finner med tanke på utredningsdirektivens innebörd alt Arvidsjaur är den lämpligaste orten i Norrbollens län för lokalisering av fredsförbandet.

Statens planverk, länsstyrelsen i Västerbottens län, länsarkitekten i Västerbottens län och sammanläggningsdelegerade för Lycksele kommunblock uttalar sig för en lokalisering till Lycksele.

Naturvårdsverket anser alt det fortsatta arbetet med all delaljulforma utredningens förslag bör inriktas på att förlägga förbandet lill Vilhelmina eller Lycksele. Möjligen är enligt verkels mening en förläggning till Lycksele all föredra.

Fyra av de i utredningen diskuterade orterna hetnktar glesbygdsutredningen som särskilt angelägna lokaliseringsorter, nämligen Arvidsjaur, Storuman, Vilhelmina och Lycksele. Glesbygdsulredningen anser dock att vissa uppgifter tyder på att de södra delarna av Norrbottens läns inland f. n. har sämre service på regional nivå än övriga delar av del aktuella inlandsområdet. Delta anser glesbygdsutredningen tala för all serviceutbudet främst bör förbättras i Arvidsjaur men också i Vilhelmina.

Fredsorganisationsutredningens förslag till fredsförband i Arvidsjaur

Utgångspunkter

Som framgår av redogörelsen i det föregående föreskrevs i de tilläggsdirektiv, som utredningen erhöll efter att ha avlämnat sill första delbetänkande (Ds Fö 1970:6) rörande förutsättningarna alt förlägga ett nytt förband till övre Norrlands inland, att utredningsarbetets andra etapp skulle inriktas på all det nya förbandet skulle förläggas till Arvidsjaur. Särskild vikt skulle läggas vid all studera och kostnadsberäkna behovet av åtgärder för att skapa en god arbets- och frilidsmUjö för fast anställda och värnpliktiga.

Utredningen har under sitt fortsatta arbete funnit att de överväganden och slutsatser som den framförde i sitt första delbetänkande i allt väsentligt har kunnat ligga till grund även för den andra etappen av utredningsarbetet.

Sina utgångspunkter sammanfattar utredningen på följande sätt.

Militära effektivitetskrav skall tillmätas stor betydelse. Det nya förbandet bör redan från början fungera väl som militär utbildningsenhet.

Förslagets återverkningar på fredsorganisalionen bör i görligaste mån begränsas till sådana som under alla förhållanden skulle bli aktuella på grund av ralionaUseringsbehov inom försvaret och

Prop. 1973:135                                                                       12

behov av mark för den civila delen av samhället.

Arbetsmiljön för anställda och värnpliktiga bör utformas tillfredsställande. För att säkerställa behovet av anställd personal bör dessutom särskild vikt läggas vid bostäder, skolor, sysselsättningsmöjligheter för de anställdas familjemedlemmar, goda kommunikationer samt låga kostnader för resor för de anställda och deras famUjer.

För att inte skapa obalans isamhällsstruktureni Arvidsjaur bör förbandels grundulbildningskontingenl begränsas. Särskilda åtgärder måste slutligen vidtas för att samordna förbandets etablering och samhällsulbyggnaden i Arvidsjaur.

Underlag för utredningsarbetet har lämnats av mUitära och civila myndigheter, främst överbefälhavaren, chefen för armén, fortifikations-förvaltningen, länsstyrelsen i Norrbottens län och Arvidsjaurs kommun.

Överväganden Val av förbandstyp

Utredningen har bl. a. med anledning av arméchefens tidigare redovisade synpunkter på jagar- och skylteutbildning vid det nya förbandet anmodat honom all utreda, om annan förbandstyp skulle vara lämpligare än de nyssnämnda. I det framlagda underlaget har arméchefen utöver huvudalternativet jägarförband studerat förutsättningarna för att förlägga ett trängförband eller ett ingenjörförband till Arvidsjaur.

Allernalivel med ett trängförband innebär enligt arméchefen att Norrlands trängregemenle (T 3) flyttas från Sollefteå till Arvidsjaur samtidigt som Livregementets grenadjärer (1 3) i Örebro måsle läggas ned. Enligt alternativet med ett ingenjörförband förflyttas Bodens ingenjörkär (Ing 3) lill Arvidsjaur. Av de studerade tre förbandstyperna anser chefen för armén att trängförbandsalternalivel är det minst ogynnsamma.

Utredningen har vid sina överväganden bedömt att varken trängför-bands- eller ingenjörförbandsalternativel är lämpligt av arbetsmarknads-och lokaliseringspolitiska skäl. Endast allernalivel med inriktning på utbildning av jagar-, gränsjägar- och fältjägarförband samt spaningsförband bör därför enligt utredningens mening komma i fråga.

Som framgår av redogörelsen i det föregående anser utredningen all starka skäl talar för all förbandets storlek bör begränsas till en utbildningskapacitet av omkring 500 värnpliktiga under grundutbildning. Utredningen anser emellertid att även en förbandsstorlek om ca 650 värnpliktiga kan godtas.

Om utbildningskontingenlen vid del nya förbandet uppgår till ca 650 man bedömer utredningen det möjligt att vartannat år utbilda personal för en fältslark fältjägarbataljon som omfattar 649 man och vartannat år personal som motsvarar nuvarande utbildningskapacitet under två år vid K 4 i Umeå.

Utredningen har därvid utgått från att utbildningsbehovet för jägar-och fältjäearförband t. v. kominer att vara oförändrat. Om man bortser

Prop. 1973:135                                                                      13

från utbildningen vid arméns jägarskola i Kiruna och arméns fallskärmsjägarskola i Karlsborg tillgodoses detta behov f. n. vid K 4, där omkring 330 värnpliktiga årligen grundutbildas i jägartjänsl och vid Jämtlands fältjägarregemente (I 5) i Östersund där omkring 350 värnpliktiga per år grundutbildas för tjänst i fältjägarförband. Grundulbildningskontingen-len vid det nya förbandet skulle sålunda omfatta de nuvarande grundul-bildningskontingenlerna för fälljägar- och jägarförband vid 1 5 och K 4.

Med den skisserade utbildningsrytmen och slorieken av utbildnings-kontingenten kan enligt utredningen grundutbildning i fältslark fälljägar-bataljon genomföras. Dessutom blir det möjligt att tillgodose kravet att de värnpliktiga vid grundutbildningens slut förs över lill krigsorganisationen i fällstarka förband, i detla fall hel fälljägarbataljon och hela jägarkompanier.

Utredningen beräknar att följande personal vid angiven utbildningsinriktning kommer att behövas för det nya förbandets verksamhet.

Kategori                                                                           Antal

Regementsofficerare                                                        36

Kompaniofficerare                                                             35

Plutonsofficerare                                                              65

Civil personal                                                                    60

Summa                                                                             196

Härtill kommer behov av civil personal på deltid för lokalvård samt för marketenteri och fritidslokaler. Antalet arbetstillfällen för civil personal beräknas lill sammanlagt ca 80.

Om den utbildning som nu bedrivs vid K 4 skall genomföras i Arvidsjaur, bör förbandets namn och traditioner enligt utredningen föras över till del nya förbandet.

Fölfdverkningar för fredsorganisationen

Om förbandet i Arvidsjaur får den utformning som utredningen förordat mäste I 5 och det återstående förbandet i Umeå, I 20, tillföras vardera minst 330—350 värnpliktiga som annars skulle ha utbildats vid annat förband. Delta kan ske antingen genom att utbildningskontingenten minskas vid flera andra förband eller genoin att kontingenten förs över från endast ett annat förband, vai-vid detta dras in. Befälsbehovel och organisationen vid I 5 och I 20 mäste också ses över. Utredningen anser att det inle är rationellt alt minska nuvarande ulbildningskonlingenter vid förbanden. Det bedöms därför lämpligare att lill 1 5 och I 20 föra över utbildningskontingenlen frän ett förband som dras in.

Utredningen har vid sina överväganden strävat efter att passa in ell nytt förband i Arvidsjaur i en långsiktig plan för fredsorganisationen. Emellertid saknas enligt utredningen f. n. ett fullständigt underlag för detta. Utredningen har därför inle funnit det möjligt alt närmare studera mer än begränsade fredsorganisatoriska följdverkningar. Den anser dock

Prop. 1973:135                                                                      14

alt det vid de forisatta studierna av arméns framtida organisation går att på ett godtagbart sätl kompensera återverkningarna av att förbandet sätts upp, även om detla inte ligger helt i linje med en rationell utbildningsorganisation.

Personal och rekrytering

Som framgår av redogörelsen i det föregående anser utredningen att en viktig och kanske avgörande förutsättning för det nya förbandels lokalisering är att en fullgod rekrytering av den fast anställda personalen kan säkerställas.

En individuellt inriktad undersökning av personalproblemen bör enUgt utredningen göras i samband med rekrytering till Arvidsjaur, så snart beslut har fallats om alt sätta upp det nya förbandet och klarhet vunnits om vilken personal som är aktuell för och intresserad av att flytta dit.

Enligt utredningens mening bör det finnas goda förutsättningar att rekrytera civil personal inom regionen. Under den tid förbandet projekteras och byggs upp bör del vara möjligt alt tidigt börja utbilda den civila personal som behövs både vid förbandet och vid övrig utbyggnad av samhället. Ätgärder bör enligt utredningen också vidtas för att säkerställa att de nya arbetstillfällena i Arvidsjaur — inom både den mUitära och den civila samhällssektorn — erbjuds anhöriga lill den mUitära personal som kommer att flytta till Arvidsjaur.

Utredningen har mol bakgrund av den rådande bristen på främst plutonsofficerare inom armén även undersökt om del finns andra rekryleringsvägar än den normala som kan ge ell extra tillskott av denna befälskategori. Utgångspunkten för undersökningen har varit att underlätta förbandets förankring i bygden och att bevara kvaliteten på plulonsofficerarna. Utredningen konstaterar att befolkningsunderlaget i rekryleringsbar ålder inom den aktuella regionen ger förutsättningar för en relativt god rekrytering. Intresse för befälsyrket hos regionens manliga ungdom bör enligt utredningen skapas genom ell effektivt rekryterings-och informationsarbete.

Flera alternativ för att utbilda instruktörsaspiranter har studerats. Bl. a. har möjligheterna alt genomföra viss del av utbildningen i Arvidsjaur undersökts. Detta skulle enligt utredningen höja rekryleringseffekten och ge viss stimulans åt arbetsmarknaden samtidigt med god förankring rnellan förband och bygd. Utredningen ser det inle möjligt att nu föreslå hur utbildningen bör genomföras eller hur stor del av utbildningstiden som kan användas för utbildning i Arvidsjaur. Utredningen anser dock alt det är väl motiverat att redan innan förbandet har satts upp pä försök utbilda lokalt rekryterade instruktörsaspiranter i Arvidsjaur, även om detta inle ger några direkta kostnadsbesparingar. Förutsättningarna för att därvid lägga en militär utbildningskontingent till någon av internatskolorna i Arvidsjaur bedömer utredningen som goda.

Utredningen betonar starkt vikten av att kostnaderna för resor till och från Arvidsjaur minskas väsentligt. Helst bör detta ske genom generella

Prop. 1973:135                                                                      15

ätgärder. Skulle emellertid sådana åtgärder inte kunna genomföras innan det nya förbandet skall böga fungera, bör möjligheterna att ge de anställda och deras familjer fria eller starkt rabatterade resor lill Mellan-och Sydsverige närmare undersökas. Delta bör ske i samband med alt man ytterligare studerar hur t. ex. permiltenttrafiken bör ordnas. Utredningen föreslär att dessa studier utvidgas till all omfatta även möjligheterna att låta de anställdas och de värnpliktigas närmaste anhöriga få utnyttja sådana billigare möjligheter alt besöka Arvidsjaur.

För att stimulera rekrytering och underlätta omplacering av anställda och uttagning av värnpliktiga till Arvidsjaur bedömer utredningen att det är nödvändigt all lämna en omfattande information om arbets- och boendemiljön där. Utredningen understryker i detta sammanhang vikten av att informationen sätts in tidigt samt att den riktar sig till såväl anställda som värnpliktiga och lill befolkningen i Arvidsjaur med omnejd.

Skolor och kurser

I enlighet med de tidigare redovisade direktiven har utredningen undersökt förutsättningarna all tillfälligt förlägga vinterulbildning av skolor och kurser lill det nya förbandet i Norrlands inland. Det underlag utredningen har fått av arméchefen visar enligt utredningens uppfattning att det kan vara lämpligt alt genomföra viss sådan utbildning. Beläggningen skulle dock bli ojämn och huvudparten av utbildningen förlagd till tiden januari—april.

Sammanfattningsvis anser utredningen all möjligheterna att förlägga viss kursverksamhet lill det nya förbandet bör utredas ytterligare sedan beslut har fattats om förbandslyp m. m. Därvid bör man även undersöka möjligheterna att lill förbandet förlägga vinterulbildning av elever vid vissa skolor som nu får denna utbildning inom Bergslagens och Nedre Norrlands militärområden. Först därefter bör slutlig ställning tas till behovet av ett eventuellt befälshotell vid förbandet.

Utbildningsmateriel

Utredningen har sell över behovet av utbildningsmateriel mot bakgrund av den föreslagna utformningen av förbandet. På grundval av denna beräknar utredningen att förbandet behöver särskild utbildningsmateriel såsom terrängbilar, bandvagnar, snöskotrar samt viss vapenutrustning för överslagsmässigt 8 milj. kr. Möjligheterna att minska dessa kostnader genom att låna viss utbildningsmateriel från mobiliseringsförråd eller förråd av ersättningsmateriel bör emellertid enligt utredningen noga undersökas.

Prop. 1973:135                                                                      16

Kasernetablissement och övnings- och skjutfält in. m.

Utredningen anser alt del nya förbandels kasernområde bör ligga sydväst om Arvidsjaurs samhälle i nära anslutning till detla och invid vägen Arvidsjaur-Stenträsk (Väsllundavägen). Övnings- och skjutfällel bör ligga i omedelbar anslutning lill kasernområdel och söder om detta.

Utredningen anser inte all den bör lämna någol detaljförslag till hur kasernetablissemenlel bör vara utformat men lämnar några allmänna synpunkter i denna fråga. Kasernetablisseinentet bör enligt utredningen i alla avseenden bjuda de anställda en god arbetsmiljö som är anpassad efter de särskilda förhållandena i Norrland. Det bör samtidigt bjuda god utbildnings- och frilidsmUjö för de värnpliktiga och även i andra avseenden vara lämpligt som militär utbildningsanslalt. Etablissementet bör med hänsyn till klimatförhållandena hållas så samlat som möjligt. Särskild omsorg bör ägnas ål alt utforma förläggningsutrymmena.

Utredningen har särskilt undersökt och beräknat kostnaderna för att skapa en god arbets- och frilidsmUjö för anställda och värnpliktiga. Undersökningen har främst gällt vilka förbättringar i förhållande lill fastställda normer som kan bidra till ökad trivsel. Hänsyn har därvid tagits till att Arvidsjaur är en relativt liten ort långt från andra tätorter av betydelse och från många av de värnpliktigas hem. De krav som klimatet ställer samt de ölägenheter som orsakas av mörkret under vinterhalvåret har särskilt beaktats. Det är enligt utredningens uppfattning svårt all angelägenhelsgradera åtgärderna eftersom de berör vilt skilda objekt. Det framstår emellertid från trivselsynpunkt som väsentligt att det finns en simhall i anslutning lill gymnastikhallen där det även bör finnas en bastu för minst en pluton. Filmsalen bör anläggas så att den även kan användas som samlingssal. Matsalen för de värnpliktiga bör utformas sä att köbildning begränsas. Del är vidare enligt utredningen nödvändigt alt skjutbanorna förses med belysning, vindskydd och värmeanordningar. Antalet övnings- och vårdhallar bör överstiga normalbehovet. Därjämte bör stort utrymme beräknas för fritidslokalerna som bör ges en både lämplig och tilltalande inredning. Dessa bör om möjligt förläggas så att även ortens ungdom, institutioner m. fl. kan utnytja dem.

Oavsett vilken typ av förband som kan komina att förläggas lill Arvidsjaur, anser utredningen att övnings- och skjutfältet bör vara större (ca 4 900 ha) är enligt gällande normer. Detta är nödvändigt för att åstadkomma en god bas för samövningar. Förband ur Bodens garnison, som har brist på övningsmark, fär därigenom också möjlighet all bedriva främst stridsskjutningsövningar i Arvidsjaur.

Kommunikationer

Vägnätet i Arvidsjauronirådet är enligt utredningens bedömning rikt förgrenat   och   av   relativt  god   standard.   De   primära   vägarna   mellan

Prop. 1973:135                                                                       17

Arvidsjaur och närliggande större orter är i huvudsak goda. Vägstandar-den kommer dessutom alt höjas ytterligare under 1970-lalel. Utredningen anser att vägarna utanför tätorten Arvidsjaur inte behöver förbättras ytterligare med hänsyn till förbandets behov.

Inom tätorten Arvidsjaur krävs däremot enligt utredningen viss om-och nybyggnad av vägar, bl. a. för att åstadkomma anslutningsvägar mellan förbandet och tätorten. Kostnaderna för dessa arbeten uppskattas till ca 2 milj. kr.

Enligt utredningens mening bör en flygplats anläggas i närheten av Arvidsjaur, även om investeringskostnaderna blir höga. En preliminär utredning visar all en flygplats med 2 000 m banlängd kan byggas nordost om Arvidsjaur på ett reseavstånd av ca 15 km. Frågan om flygplatsens läge liksom flygoperativa och andra därmed sammanhängande frågor måsle emellertid utredas ytterligare.

Med utgångspunkt i att de värnpliktiga vid förbandet med jämna mellanrum skall ges tillfälle all besöka sina hemorter bedöms ca 300 värnpUktiga jämte vissl befäl komma all utnyttja flygplatsen för resor till och från Mellansverige varannan helg (fredag—söndag). Resorna beräknas i huvudsak ske med chartrade jetplan av typ DC 9 eller motsvarande flygplan.

Samordning av miUtära och civila anordningar m. m.

Utredningen framhåller att slora ansträngningar måste göras för all vid lokalisering av ell nytt förband Ull Arvidsjaur tillgodose berättigade krav på de olika samhällsfunktionerna inom orten, även om kostnaderna skulle överstiga vad som är normall i mer tätbefolkade delar av landet.

Arvidsjaur har enligt utredningens uppfattning ett serviceutbud som i förhållande lill läge, innevånarantal och ytvidd är omfattande och varierande och som i allt väsentligt tillgodoser de krav som bör kunna ställas. I fråga om fuUständig gymnasieskola, flygförbindelser och arbetstillfällen för de anställdas familjemedlemmar uppfylls emellertid inte kraven f. n.

Enligt utredningens uppfattning är del viktigt att klarlägga hur miljön i detalj bör utformas för att den skall bidra till en god anda vid förbandet och för att den skall vara trivsam för fast anställda, värnpliktiga och ortens befolkning. Personalorganisationer och kommunala myndigheter bör därvid tidigt medverka. Utredningen framhåller vidare att stor vikt måste läggas vid alt arbets- och boendemiljön i Arvidsjaur blir lämpligt planerad och all planerna genomförs samordnat och effektivt. Det bör också enligt utredningens uppfattning ligga i statsmakternas, länets och kommunens intresse att skapa föredömliga förhållanden vid utbyggnaden av Arvidsjaur, efiersom hög lokaliserings- och arbelsmarknadseffekt får anses vara det yttersta syfiet med förbandsetableringen och utbyggnaden av orten i övrigt. Den erforderliga samordningen bör säkerstäUas genom ett särskilt organ, t. ex. en samarbelsdelegalion.

2 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 135

Prop. 1973:135                                                                      18

Utredningen pekar på betydelsen av att mUitära och civila intressen även i andra hänseenden kan samordnas på lokaliseringsorten. Utredningen bedömer att viss samordning är möjlig bl. a. i fråga om utbildningslokaler saml hälso- och sjukvård. Kostnadsuppskattningar har gjorts för att belysa de ekonomiska konsekvenserna av en sådan samordning. Det har därvid visat sig att vissa besparingar sannolikt kommer att kunna göras.

Med hänsyn till utredningens förslag om alt samordna olika objekt och utnyttja befintlig civil kapacitet i olika avseenden kan utredningens personalberäkningar för förbandet komma att ändras något. Detla gäller bl. a. sjuk- och tandvårdspersonal och viss verkstadspersonal. Utredningen påpekar emellertid i detta sammanhang att minskningen av antalet civilanställda vid förbandet sannolikt kommer att motsvaras av personalökning vid civUa funktioner i orten.

Utredningens förslag

Organisation av det nya förbandet m. m.

Ett nytt förband, förlagt till Arvidsjaur, bör enligt utredningen inrättas för en grundutbUdningskontingent om ca 650 värnpliktiga.

Denna kontingent bör omfatta nuvarande grundulbildningskontingenl för fältjägarförband vid 1 5 i Östersund och jägarförband vid K 4 i Umeå. I 5 och det återstående förbandet i Umeå, I 20, bör som ersätining tillföras vartdera minst 330-350 värnpliktiga som idag utbildas vid annat förband. Del nya förbandet bör enligt utredningen överta benämning och förbandstraditioner från K 4.

Del av utbildningen till fast anställd plulonsofficer bör enligt utredningen pä försök börja genomföras redan innan förbandet sätts upp. Rekryteringsåtgärder bör planläggas och påbörjas så snart beslut har fattals om del nya förbandet.

Utredningen föreslår att ett civilt flygfält anläggs i närheten av Arvidsjaur.

Utredningen föreslår också att kursverksamheten vid förbandet utreds ytterligare samt all samordningen av förbandsetablering och utbyggnad av tätorten Arvidsjaur i övrigt säkerställs genom ell särskilt organ, t. ex. en samarbelsdelegalion.

Kostnadsb eräkn ingår

Utredningen beräknar alt de totala kostnaderna för att sätta upp förbandet överslagsmässigt kommer all uppgå till följande belopp (milj. kr., pris- och löneläge maj 1970).

Prop. 1973:135                                                                      19

Investerings- och engångskostnader

Utbildningsmateriel                                                               8,0

Markförvärv och iordningsslällande av övnings- och skjutfält 7,5

Byggnader, inventarier m. m.                                             88,8

Särskilda åtgärder för god arbets- och fritidsmiljö                7,0

Anslutningsvägar från samhället tUl förbandet                    2,0

Flygfält                                                                                14,0

TUlfartsväg tiU flygfältet                                                       1,0

Summa                                                                               128,3

Härtill kan eventuellt komma befälsholell för 4 mUj. kr.

UnderhåUs- och driftkostnader (utom kapitalkostnader)

, Förbandet                                                                            20,8

Flygfältet                                                                               0,8

Summa                                                                                 21,6

Utredningen erinrar om att huvuddelen av de redovisade driftkostnaderna för förbandet redan nu bestrids från arméns anslag och alltså inle är merutgifter.

Kostnaderna för att lokalt rekrytera och ulbUda plulonsofficerare har inte beaktats vid beräkningarna.

Investerings- och övriga engångskostnader som har samband med att förbandet sätts upp bör enligt utredningen bestridas av medel utanför utgiftsramen för del militära försvaret.

Tidsplan

Utredningen finner del svårt att lämna ett detaljerat förslag lill tidsplan för all bygga upp det nya förbandet. Utredningen har emellertid undersökt vilka minimitider som behövs för all genomföra de viktigaste åtgärderna. Dessa har passats in i ett exempel på tidsplan, som torde få fogas till statsrådsprotokollet som bilaga. Exemplet förutsatte enligt utredningen beslul av 1971 års vårriksdag. Om beslul fattas vid senare tidpunkt, måste tidsplanen givetvis ändras.

Remissyttrandena

AUmänna synpunkter

En stor del av remissinstanserna biträder eller lämnar utredningens förslag i huvudsak utan erinran. Länsstyrelsen i Norrbottens län hänvisar till den svåra arbetsmarknadssituationen och framhåller' särskilt all Arvidsjaur i länsprogram 70 har betecknats som regionalt tillväxtcentrum. Länsstyrelsen betonar all ett fredsförband skulle skapa ell bety-

Prop. 1973:135                                                                      20

dande tillskott av arbetstillfällen i området också under uppbyggnadsskedet. Enligt länsstyrelsen måste emellertid den av utredningen angivna tidsplanen kortas ned så att förbandet kan inrättas innan utflyttningen från kommunen gått för långt. Samma uppfattning har anförts av Arvidsjaurs kommun. Kommunen finner i övrigt att en satsning av denna storleksordning kommer att verka stimulerande på näringslivet i orten. Man kan således redan genom förhoppningarna om ell förband märka en mera progressiv attityd och en viss optimism inom näringslivet. Arbetsmarknadsstyrelsen finner all Uknande synpunkter kan anläggas på hela regionen. 1968 års lokaliseringsutredning pekar på alt den indirekta sysselsättningsökningen torde bU större än den direkta.

Umeå m. fl. kommuner är positiva till att del nya förbandet förläggs lill Arvidsjaur men påpekar samtidigt all denna lokalisering inte får leda lill näringspolitisk urholkning eller försämringar i servicen inom den egna kommunen. SF stöder också utredningens förslag under förutsättning att detta leder lill en nettoökning av antalet arbetstUlfäUen i Norrland.

Militärbefälhavaren för Övre Norrlands militärområde framhåller alt förbandets lokalisering till Arvidsjaur har både strategisk och beredskaps-mässig betydelse.

Överbefälhavaren och chefen för armén är starkt kritiska mot utredningens förslag. De anser visserligen att det även av mUitära skäl är nödvändigt alt motverka utflyttning och att försvaret därför på ett rationellt och lönsamt sätt bör stödja näringslivet. Del finns dock enligt deras mening inga militära skäl för alt förlägga ett nytt förband i Arvidsjaur eller på någon annan ort i Norrland. Tillsammans med försvarels rationaliseringsinstitut påpekar de att alternativa lokaliseringspoliliska åtgärder, såväl militära som civila, inte är tillräckligt utredda. Om den militära verksamheten skall utökas bör detla ske genom all befintliga„utbUdningsförband byggs ul och förbättras. Detta bör ske efter hand och inom ramen för analyser av hela krigsmaktens fredsorganisation och med hänsyn tagen till tänkbara följdverkningar. Om ett nytt fredsförband likväl skall inrättas, bör delta ligga öster om Lule älv. Skulle förbandet förläggas väster om älven, anser överbefälhavaren att Arvidsjaur är den minst olämpliga förläggningsorlen. Chefen för armén anser att orationella lösningar får komma i fråga endast när det gäller nödvändiga mobiliserings- och beredskapsåtgärder. Han kan vidare inte finna några belägg i utredningen för alt expansionslaklen i det aktuella området skulle stimuleras av ell nytt förband. Arméchefen anser del föga framsynt all inrätta ett förband i Arvidsjaur som till en kostnad av minst 128,3 milj, kr. skapar 60 heltids- och 20 deltidstjänster men som samtidigt medför behov av arbeten åt ca 80 medlemmar i de anställdas familjer.

Statens naturvårdsverk finner del från naturvårdssynpunkl mindre lämpligt all förlägga ett mililärförband till Arvidsjaur. Svenska samernas riksförbund anser att de berörda samebyarna inte under utredningens gång har fått lämna sina synpunkter på ett tillfredsställande sätl. Riksförbundet anför vidare att ölägenheterna med etableringen av förbandet är så slora att hela företagel bör sällas i fråga.

Prop. 1973:135                                                                      21

Utredningens överväganden

Val av förbandstyp

Såväl överbefälhavaren som chefen för armén anser att del av arméchefen framlagda alternativet all flytta T 3 till Arvidsjaur är lämpligast från organisationssynpunkt. Överbefälhavaren finner dock i likhet med utredningen att detta skuUe medföra stora olägenheter för personalen. Han förordar därför alt K 4 i stället flyttas till Arvidsjaur. EnUgl arméchefens mening är emellertid detta olämpligt från utbUdnings-, mobiliserings- och beredskapssynpunkl. Han anser sig inle ha anledning alt frångå sin uppfattning att trängförbandsalternalivel är det minst ogynnsamma. De personalproblem som skulle uppstå vid T 3 i samband med flyttningen uppträder enligt arméchefen vid varje omlokaliserat förband. Han vidhåller också sin uppfattning att del näst bästa alternativet är all flytta Ing 3 i Boden till Arvidsjaur. Militärbefälhavaren för Övre Norrlands militärområde anser inle denna lösning möjlig ulan föreslår i stället ett kombinerat K 4/trängförband. I 20 och T 3 skulle därvid som kompensation tillföras värnpliktiga frän Mellansverige.

Militärbefälhavaren för Nedre Norrlands militärområde framhåller att en flyttning av fältjägarutbildningen från Östersund till Arvidsjaur är olämplig såväl ur utbUdningssynvinkel som av operativa skäl, Sarnövning med infanteri och artilleri försvåras samtidigt som de i Arvidsjaur producerade enheterna inte tillsammans kan bilda krigsförband. Militärbefälhavaren framhåller vidare all de sociala problemen vid I 5 kommer att öka, eftersom flera värnpliktiga än f. n. enligt utredningsförslaget kommer alt rekryteras från andra militärområden med långa hemresor som följd. Del är också enligt hans uppfattning psykologiskt olämpligt att flytta fältjägarutbildningen från I 5 då förbandet under mycket lång tid har varit inriktat på denna typ av utbildning. Länsstyrelsen i Jämtlands län och Östersunds kommun befarar att en flyttning av jägarut-bUdningen från Östersund kan få negativa följder för orten genom minskad befälsrekrytering.

Försvarets rationaliseringsinstitut förordar att K 4 flyttas till Arvidsjaur.

Chefen för armén, försvarets rationaliseringsinstitut och länsstyrelsen i Norrbottens län finner dén föreslagna storleken på förbandet orationell. De tvä senare anser dock alt denna f. n. kan godtas med hänsyn till att Arvidsjaur är en liten ort. Chefen för armén hävdar att krigsorganisatoriska skäl i framliden kan medföra en ytterligare minskning av förbandet eller tvinga fram en flyttning av jägarskolan från Kiruna till Arvidsjaur, vilket han inle kan godta. På grund av utvecklingen mot större utbUd-ningsenheler föreligger vidare enligt arméchefen risk för att ell litet förband kan komma att läggas ned redan om några år.

Varken chefen för armén eller militärbefälhavaren för Övre Norrlands militärområde anser sig kunna la ställning lill hur många anställda som behövs vid förbandet. Detla beror på utbildningens slutliga inriktning och omfaltning samt värnpliktskontingenlens storlek. TCO-S påpekar all den höjda pensionsåldern och del ringa antalet befallningar för äldre personal vid små förband kan medföra att de äldre får svårt all stanna kvar på orten.

Prop. 1973:135                                                                     22

Följdverkningar för fredsorganisationen

Chefen för armén, försvarets rationaliseringsinstitut, TCO-S och SR framhåller att de fredsorganisatoriska konsekvenserna av alt ett förband förläggs till Arvidsjaur kan bedömas först sedan arméchefens plan för utveckling av arméns fredsorganisation föreligger och all denna långsiktiga planering inte får föregripas. Arméchefen påpekar dessutom att förändringar i fredsorganisationen måsle anpassas till krigsorganisationens personalkrav.

Personal och rekrytering

De av utredningen föreslagna rekryteringsåtgärderna biträds av flertalet remissinstanser. Överbefälhavaren och chefen för armén anser dock att vakanssituationen för befäl, som är särskilt besvärande i Norrland, kan förvärras ytterligare genom den föreslagna lokaliseringen. Arméchefen befarar också att de personal- och rekryleringsproblem som uppslår i samband med all förbandet sätts upp kommer att stå kvar under en lång period. Han framhåller att det därför är nödvändigt att rekryteringsåtgärder sätts igång tidigt.

Överbefälhavaren påpekar med instämmande av bl. a. länsstyrelsen i Norrbottens lån att goda arbets- och utbildningsbetingelser m. m. för de anställda och deras familjer är ytterst nödvändiga. Enligt SR:s mening kommer de anhörigas möjligheter lUl sysselsättning att starkt påverka de anställdas inställning tUl en flyttning till Arvidsjaur. SR efterlyser också statliga åtgärder för att främja sysselsättningen, en uppfattning som delas av 1968 års lokaliseringsutredning.

Chefen för armén framhåller att en välvillig inställning från statens sida är nödvändig för att inte de anställda och deras familjer skall bli lidande. Liknande synpunkter framförs också av militärpsykologiska institutet, länsstyrelsen i Västerbottens län och personalorganisationerna.

Behovet av särskilda åtgärder för att kunna erbjuda sysselsättning för kvinnor stryks särskilt under av länsstyrelsen i Norrbottens län, mUilärbefälhavaren för Övre Norrlands mUitärområde, statens planverk, Arvidsjaurs kommun samt SF och TCO-S.

Chefen för armén understryker viklen av all frågan om särskilda reseförmåner för de anställda och deras anhöriga utreds enligi utredningens förslag. Militärbefälhavaren för Övre Norrlands militärområde framhåller att åtgärder för all sänka kostnader för persontransporter måsle vara generella och kunna tillämpas även för andra garnisonsorter inom mUilärområdet.

Överbefälhavaren framhåller att personalorganisationerna måsle ges möjligheter att uttala sin mening om de åtgärder som vidtas vid en eventuell etablering. Liknande synpunkter framförs av personalorganisationerna själva.

Länsarbetsnämnden i Norrbottens län understryker alt utvecklingen på arbetsmarknaden i länets södra inland har medfört att myckel slora arbetsmarknadspoUtiska insatser har fått göras. Med detta som bakgrund

Prop. 1973:135                                                                      23

framhåller nämnden vikten av att i första hand undersöka förutsättningarna för lokal rekrytering av civU personal. Nämnden finner att regional rekrytering behövs i mycket liten utsträckning och då enbart för vissa speciellt utbildade, t. ex. bokhållare och kvalificerade tjänster inom hälso- och sjukvården. Även LO betonar behovet av lokal rekrytering.

Utredningens förslag att på försök förlägga viss del av utbildningen till fast anställt plulonsbefäl i Arvidsjaur redan innan förbandet sätts upp tUlstyrks av länsstyrelsen i Norrbottens län, TCO-S och SR. Chefen för armén och mililärbefälhavaren för Övre Norrlands militärområde är däremot negativa till förslaget. Arméchefen framhåller all frågan måsle utredas och att i varje fall den praktiska utbildningen inle kan genomföras i Arvidsjaur där övningslrupp saknas.

Vissa negativa värnpliktssociala effekter påpekas av chefen för armén, militärpsykologiska institutet, värnpliktsverket och SR. Arméchefen hävdar att de värnpliktiga redan i dag har stora sociala problem genom bl. a, tidig famUjebUdning och längre studier. Dessa svårigheter kommer enligt arméchefen att öka genom att ett större antal värnpliktiga förläggs långt från hemorten. Institutet påpekar att kraven pä en bra yttre fritidsmiljö svårligen kan tillgodoses i en ort av Arvidsjaurs storlek.

Militärpsykologiska institutet framhåller att kunskaperna är dåliga om hur berörd personal påverkas av omställningar som den föreslagna. Del skulle därför vara värdefullt om en sociologisk undersökning kunde genomföras i samband med att förbandet sätts upp. Institutet har skisserat en plan för en sådan undersökning men har f, n. inte resurser att genomföra den. Inslilulet och SR föreslår även individuella undersökningar av de anställdas problem.

Skolor och kurser

Utredningens förslag om att viss del av arméns vinterulbildning flyttas till Arvidsjaur finner länsstyrelsen i Norrbottens län lämpligt. Chefen för armén   anser  däremot  att  en   ny   vinterövningsplals  inle  behövs f. n. ■ Försvarets rationaliseringsinstitut påpekar att åtgärden kommer att drabba en annan utflyttningsbygd.

Utbildningsmateriel

Samtiiga militära remissinstanser vänder sig mol utredningens förslag om att utreda möjligheterna att låna viss utbildningsmateriel från mobiliseringsförråd. De anser att en sådan lösning leder till en sänkning av beredskapen som inte kan accepteras.

Kasernetablissement samt övnings- och skjutfält m. m.

Chefen för armén, militärbefälhavaren för Övre Norrlands militärområde och forlifikalionsförvaltningen delar utredningens uppfattning all kasernetablissemenlel   bör  anpassas lill de särskilda förhållanden som

Prop. 1973:135                                                                      24

råder i Norrland och utformas för att kunna ge god arbetsmiljö för de anställda och lämplig utbUdnings- och fritidsmiljö för de värnpliktiga. Chefen för armén och försvarets rationaliseringsinstitut biträder utredningens uppfattning all etablissementet av klimatskäl bör hållas väl samlat. Forlifikalionsförvaltningen ansluter sig i huvudsak till utredningens förslag beträffande läge och utformning men påpekar att del är nödvändigt alt begränsa investerings-, underhålls- och driftkostnaderna.

Utredningens förslag rörande övnings- och skjutfällel biträds av chefen för armén, militärbefälhavaren för Övre Norrlands militärområde och försvarets rationaliseringsinstitut. De båda senare betonar dock att förslaget inte får medföra att aktuell anskaffning av övningsfält i Boden försenas eller inte alls kommer till stånd. Statens planverk upplyser alt markberedskapen i Arvidsjaur är god och att en översiktsplanering håller på att ställas upp. Detta ger möjligheter till en framsynt planering av hela området.

Statens naturvårdsverk önskar dokumentation över fjällterräng för övningar utanför övnings- och skjutfältet i anslutning till kasernområdel. Verket framhåller att skyddsvärda fjällområden där naturreservat planeras ligger lätt åtkomliga från Arvidsjaur. Övningar med terränggående fordon i området skulle motverka reservatets syfte.

Svenska samernas riksförbund påpekar att det aktuella övningsområdet är renbetesområde för en sameby och flyllområde för flera andra byar. Förbundet hävdar att stora ölägenheter kommer all uppstå. Staien bör utreda detta och lämna förslag till kompensation och ersättning för uppkommande olägenheter.

Kommunikationer

Chefen för armén, länsstyrelsen i Norrbottens län, luftfartsverket och SR delar utredningens uppfattning att permittenttransporter lill Stockholm av värnpUktssociala skäl bör ske med flyg. Arméchefen påpekar i detta sammanhang all s. k. matarbusstransporler mellan Arvidsjaur och Skellefteå inle är godtagbara. Försvarets rationaliseringsinstitut anser all man måsle räkna med flyglransporter även till andra platser, t. ex. i Jämtland och på Västkusten, eftersom ett slort antal värnpUktiga antagligen kommer att rekryteras därifrån.

Utredningens förslag att en flygplats skall anläggas i närheten av Arvidsjaur biträds av chefen för armén och luftfartsverket. Militärbefälhavaren för Övre Norrlands militärområde framhåller att man med hänsyn till de höga kostnaderna för all anlägga en flygplats måsle granska hela landsdelens intresse av flygplatser. Sorsele kommun pekar i anslutning lill detla på Vindelälvsområdet som en tänkbar plats för flygfält. Kommittén för planering av turistanläggningar och frUuftsområden anser att även fjäUturismen skuUe kunna utnyttja ett flygfält som lades på ca en timmes resavstånd i västlig riktning från Arvidsjaur.

Utredningens   förslag   till   storlek   och  klass  på   flygfältet  delas  av

Prop. 1973:135 25

militärbefälhavaren for Övre Norrlands militärområde, fortifikationsförvallningen och luftfartsverket.

Utredningens synpunkter och förslag i fråga om vägkommunikationer-na biträds av militärbefälhavaren för Övre Norrlands militärområde. Statens vägverk och vägförvaltningen i Norrbottens län lämnar presentationen av vägförhållandena utan erinran, Vägförvaltningen framhåller att väg- och gatunätet inom tätorten Arvidsjaur är i godtagbart skick men all det f. n. saknar trafikdifferentiering. Förvaltningen bedömer all bl. a. riksväg 95 inom tätorten behöver byggas om. Norsjö kommun anser att en upprustning av vägar mellan Arvidsjaur och Umeå via Norsjö är nödvändig både för de aktuella förbandens och turismens skull.

Statens planverk önskar en allsidig diskussion av kommunikationsförhållandena både nu och i framtiden. Utbyggnaden av kommunikationerna inom regionen är enligt planverkels uppfattning lika angelägen som att anlägga flygfältet.

Samordning av militära och civila anordningar

Flertalet remissinstanser biträder hell eller delvis utredningens uppfattning om att mUitära och civila anordningar bör samordnas. Militärbefälhavaren för Övre Norrlands militärområde och fortifikationsförvallningen anser att de aktuella frågorna måste bedömas med hänsyn lill hur samhällsutvecklingen kommer att påverka belastningen på olika servicefunktioner. Länsarbetsnämnden i Norrbottens län framhåller att Arvidsjaur har goda förutsättningar att uppfylla de av utredningen ställda fordringarna. Kommunen förfogar redan över en tillfredsställande utveckUngskapacitet. Statens planverk anser att stora besparingar i samhällskapital kan göras genom att man undviker dubblering av anläggningar. Länsstyrelsen i Norrbottens län betonar dessutom all samordning innebär en ökad kontakt mellan förband och samhälle som är lill nytta för båda parter.

Med hänsyn lUl väntade svårigheter att rekrytera medicinalpersonal finner försvarets sjukvårdsstyrelse att ell samgående med Arvidsjaurs sjukhus är tänkbart och delvis förmånligt. Läkarmottagning för den öppna vården måste dock finnas inom eller i anslutning till kasernområdet.

Utredningens förslag

Flera av remissinstanserna lämnar synpunkter på utredningens kostnads- och personalberäkningar.

Statens planverk finner del anmärkningsvärt att någon uppskattning av den totala sysselsättningseffekten inte har gjorts trots att förbandet sätts upp av lokaliseringspolitiska skäl. Planverket anser vidare att en ekonomisk analys av hela projektet är nödvändig. I denna bör hänsyn tas till både statliga och kommunala investeringar. 1968 års lokaliseringsutredning och LO har samma åsikt.

Prop. 1973:135                                                                      26

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser all den uppskattade kostnaden för förbandets etablering är måttlig, om den kan leda till all utvecklingen i Norrlands södra inland vänder. Enligt LO bör ett flertal av de åtgärder som vidtas för all etablera förbandet i Arvidsjaur ses som regionalpoUtiska insatser och kostnaderna bedömas från denna synpunkt.

Överbefälhavaren, chefen för armén och fortifikationsförvaltningen betonar all kostnaderna för grundinvesteringar och eventuella följdkostnader på grund av att ett nytt förband sätts upp i Arvidsjaur måste bestridas utanför krigsmaklens utgiftsram. Även merkostnader för driften måste täckas med medel utanför ramen anser överbefälhavaren. Arméchefen framhåller i detla sammanhang att upprättandet av denna typ av förband motverkar de besparingsåtgärder som vidtas för all genomföra en rationell fredsorganisation.

Fortifikationsförvaltningen anser att den av utredningen framräknade kostnaden för ett flygfält är väl låg med tanke på de geografiska förhållandena. Till samma slutsats kommer försvarets ralionaliseringsinstilut och luftfartsverket. Beträffande driftkostnaderna för flygfältet anser luftfartsverket att dessa bör räknas in i krigsmaktens ram eftersom fältet på sikt inle kan väntas bli lönsamt.

Försvarets rationaliseringsinstitut påpekar att utredningen inle har specificerat sina kostnadsberäkningar vilket har försvårat granskningen. Institutet uppskattar de årliga utgifterna lill ca 30 mUj. kr. mol utredningens 21 milj. kr. Denna skillnad gäller vissa utelämnade kostnader i lönekostnadspålägg, räntor och avskrivningar, utbildningsmateriel, utgifter i samband med personalens flyttning samt rabatterade resor för anställda med familjer. Dessutom blir kostnaderna per producerad enhet högre vid ett litet förband än vid ett slort. Förutsättningen för att utredningens beräkning av driftkostnaderna i övrigt skall hålla är enligi institutet all ett annat förband läggs ned. Ralionaliseringsinstitulet anser sig i likhet med domänverket inte heller kunna godta utredningens beräkning av kostnaderna för markanskaffning efiersom utredningen inte har räknat in värdet av marken som tillhör domänverket. Domänverket framhåller att om dess resurser utnyttjas för ändamål som ligger utanför affärsdriften måsle kostnaderna härför bestridas över statsbudgeten eller redovisas särskilt. Om man inte följer denna princip, minskar man på papperet kostnaderna för projektet vilket kan leda till att man låter markvalet påverkas av ägarförhållandena. Uppoffringen bUr i realiteten lika stor vems egendom som än tas i anspråk. Som ett alternativ föreslår domänverket att fortifikationsförvallningen arrenderar marken.

Utredningens förslag alt en samarbelsdelegalion skall upprättas för förbandets etablering biträds av flertalet remissinstanser. Chefen för armén anser dock alt det inte behövs ett särskilt organ. Från militär synpunkt är enhgt arméchefen de normala tjänste- och samrådsvägarna fullt tillräckliga. Fortifikationsförvaltningen, länsstyrelsen i Norrbottens län, Arvidsjaurs kommun och SR framhåller att det är viktigt all delegationen inrättas så snart som möjligt efter beslul om att sätta upp förbandet.

Prop. 1973:135                                                                      27

TCO-S kräver medinflytande för personalorganisationerna på frågor rörande arbets- och fritidsmiljöns utveckling. Detla skulle enligt TCO-S kunna ske inom samarbetsdelegalionen. Personalen bör också ges tillfälle alt framföra synpunkter bl. a. på personaluppsättning och personalutbildning. Umeå kommun framhåller att det är lika önskvärt att en delegation med motsvarande uppgifter inrättas för en eventuell avveckling av K 4.

I fråga om utredningens tidsplan gör chefen för armén endast mindre kompletteringar. Militärbefälhavaren för Övre Norrlands militärområde betonar vikten av all lidsplanen hålls. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att planen kan krympas väsentligt. Länsstyrelsen anser del vidare naturligt all en gymnasieskola i Arvidsjaur bör inrättas och utvecklas under förbandels uppbyggnadsskede. Skolöverstyrelsen anser att skolan bör organiseras för glesbygdsundervisning. Statens planverk tror att en utsträckt utbyggnadstid skulle kunna ge jämnare och större sysselsättningseffekt och förordar alt detta närmare undersöks.

Ändringar av fredsorganisationen för vissa arméförband Inledning

Försvarets fredsorganisationsutredning har i en promemoria (Ds Fö 1971:8) i december 1971 över arbetsläget m.m. inom utredningen sammanfattat resultatet av utredningsarbetet dittills samt redovisat de riktlinjer utredningen har övervägt för arbelet och alternativa lösningar av problem rörande främst arméns fredsorganisation vid vissa garnisonsorter. Utredningen anmälde i detta sammanhang all dess arbete under år 1972 var planlagt att avse främst arméns fredsorganisation. Utredningen har därefter i december 1972 lämnat ett delbetänkande (Ds Fö 1972;8) med förslag till ändringar av fredsorganisationen för arméförband 1. Förslaget berör en rad förband och skolor inom armén, bl. a. i Göteborg, Malmö och Uppsala. Till Skövde föreslås en större skolenhet förläggas. I delta sammanhang kommer jag all behandla utredningens förslag endast i de delar del berör Göta livgarde (P 1) med pansarlruppernas kadett- och aspirantskola (PKAS) och Södermanlands regemente (P 10) samt försvarels gymnasieskola (FGS), arméns kompaniofficersskola (AKS), Upplands signalregemente (S 1) och kavalleriets kadett- och aspirantskola (KavK AS). Innan ställning tas till utredningens övriga förslag måste vissa ytterligare överväganden ske.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgelts av överbefälhavaren — efter hörande av cheferna för armén, marinen och flygvapnet — forlifikalionsförvaltningen, försvarels materielverk, värnpliktsverket, försvarets rationaliseringsinstitut, försvarets fastighetsnämnd, försvarels personalnämnd, statens vägverk, byggnadsstyrelsen, statens personalnämnd, statens planverk, arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i Uppsala, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs- och Bohus, Skaraborgs och Örebro län, expertgruppen för regional utredningsverksam-

Prop. 1973:135                                                                      28

het, landstingskommunerna i Uppsala, Kristianstads, Hallands, Skaraborgs och Örebro län, Enköpings, Norrtälje, Uppsala, Hässleholms, Kristianstads, Malmö, Södra Sandby, Ystads, Halmstads, Göteborgs, Skövde och Örebro kommuner. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasektion (TCO-S), Statstjänstemannens riksförbund (SR) och Sveriges akademikers centralorganisation (SACO). Vidare har försvarels gymnasieskola (FGS) inkommit med yttrande i ärendet.

Nuvarande organisation

Göta livgarde (P 1) med pansartruppernas kadett- och aspirantskola (PKAS)

Ar 1945 flyttades förbandet tiU nybyggda kaserner i Enköping, PKAS fördes år 1946 över lill P 1 från pansarregementet i Strängnäs. En ny kasern för skolan blev färdig år I 967.

Regementets etablissement är uppdelat på ell antal mindre byggnader.

Övningsfältet omfattar omkring 990 ha vartill kommer ett kasernområde om ca 25 ha. Den totala markytan tillgodoser de behov som gäUer för ell infanteriregemente men är för liten för ett pansarregemenle.

Ett skjutfäll om 320 ha är beläget vid Veckholmen ca 25 km från Enköping och ett annat om ca 1 400 ha finns på Utö. Vid båda skjulfällen ligger delar av riskområdena över vatten. Ett skjutfäll vid Skogs-Tibble som är under anskaffning för Uppsala garnison kan också utnyttjas av P 1. * Grundutbildningskonlingenten vid regementet omfattar årligen ca 650 värnpliktiga.

PKAS utbildar elever vid aspirantskolor, kadettskola och reservoffi-cerskurser. Antalet elever varierar från drygt 50 under vinterhalvåret till ca 170 under juni-augusti. Antalet elever kommer sannolikt att minska på sikt till följd av krigsorganisatoriska förändringar.

Antalet anställda vid P 1 och PKAS i september 1972 framgår av följande sammanställning.

P1            PKAS

147	19
21	1
156	1

MiUtära

Civilmilitära

Civila

Södermanlands regemente (P 10)

Regementet är föriagt lill Strängnäs. Grundutbildningskonlingenten omfattar årligen ca 750 värnpliktiga. I september 1972 fanns vid P 10 168 militära, 21 civilmilitära och 200 civila tjänstemän anställda.

Prop. 1973:135 29

Försvarets gymnasieskola (FGS)

FGS — tidigare försvarets läroverk — tillkom efler 1942 års försvarsbeslut. Skolan är gemensam för armén, marinen och flygvapnet. Skolan ger UtbUdning i allmänna ämnen åt blivande kompani-eller regemenlsofficerare som saknar den civila utbildning som krävs för sådan anställning.

Dessutom förekommer i viss utsträckning kompletterings- och påbyggnadskurser för bUvande plutonsofficerare. Skolan har f. n. omkring 540 elever. I september 1972 fanns 56 civila tjänstemän vid FGS.

Arméns kompaniofficersskola (AKS)

Vid AKS UtbUdas fast anställda plutonsofficerare till kompaniofficerare. 1 skolans uppgifter ingår också försvarsupplysning saml gymnastik-och idrottsutbUdning lill eleverna vid FGS. AKS svarar för förläggning m. fl. administrativa uppgifter för eleverna vid FGS.

AKS är sedan år 1928 föriagd till Uppsala i f. d. Upplands artilleriregementes kaserner. Dessa byggdes år 1901. 1 avvaktan på beslut om skolans framlida lokalisering har förbättringar av lokalerna fåll anslå. Inom skolans område har på 1950-lalet uppförts drivmedelsanläggning, tvätt- och smörjhallar samt garage.

1 ett balanserat rekryteringssyslem bör skolan ha ca 125 elever. Andelen elever ur infanteriet är störst, ca 40 %. För alt kunna fylla nuvarande vakanser behövs enligt chefen för armén ca 160 elever per år under en tioårsperiod.

Personalen vid skolan beslod i september 1972 av 61 personer, varav 31 mUitära och 30 civila tjänstemän. Därtill kom ca 30 handräckningsvämpUktiga. Personalen är avsedd även för FGS saml för skolornas gemensamma sjukvårds- och kassaavdelningar. Personalbehovet enbart för AKS beräknas vara 35-40 personer. De omkring 20 lärarna tjänstgör vid skolan mellan tre och fyra år.

Upplands signalregemente (S 1) med signaltruppernas kadett- oeh aspirantskola (SignKAS) och arméns stabs- och sambandsskola (StabSbS) jämte totalförsvarets signalskyddsskola (TSS)

S 1 flyttades år 1957 till Uppsala från kaserner i Frösunda där regementet varit förlagt sedan år 1942. Det disponerar nu f, d. Upplands regementets kaserner. Till regementet är SignKAS och StabSbS anslutna.

Huvuddelen av S 1 :s byggnader uppfördes åren 1911 — 1916. Inom det kasernområde som nu disponeras av S 1 har inga nya byggnader tillkommit sedan år 1945. Vissa byggnader har ändrats till förråd, skollokaler och signalverkslad. Kasernerna renoverades i begränsad omfattning år 1956 inför S 1 :s inflyttning.

Hela S 1 :s kasernområde med AKS och FGS samt närövningsfält omfattar ca 600 ha. Ett nytt skjutfäll om ca 900 ha som är avsett för Uppsala garnison håller på alt inköpas som ersättning för skjulfältet i Hågadalen nära S 1 i Uppsala.

Prop. 1973:135                                                                      30

StabSbS har till uppgift alt undervisa fast anställd personal och värnpliktiga i sambandstjänst, slabsljänsl, tolk- och fångförhörsljänsl, underhåll och reparation av signalmateriel samt signalskyddsljänst. I skolan ingår TSS. Antalet kurser liksom antalet elever vid TSS är myckel stort. Skolan utbildar årligen över 1 100 elever, fördelade på ca 130 kurser. Kurslängden varierar mellan en vecka och tio månader. Huvuddelen av eleverna genomgår korta kurser.

Vid SignKAS utbUdas genomsnittligt 45 elever per år.

Grundutbildningskonlingenten vid S 1 omfattar årligen omkring 750 värnpliktiga, av vilka ca 1 20 avses för StabSbS,

Antalet anställda i september 1972 vid S 1, SignKAS och StabSbS framgår av följande sammanställning.

S 1          SignKAS    StabSbS

Militära                                             132         8              38

Civilmilitära                                        24          -               26

Civila                                                201         -               28

Kavalleriets kadett- och aspirantskola (KavKAS)

KavKAS är f. n. lokaUserad tiU Umeå. Antalet elever varierar från lägst 20 lill omkring 75. Antalet mUitära lärare är under vinterhalvåret 7 och under sommarmånaderna ca 17. Skolan är administrativt knuten rill K 4 och I 20.

Förslag av fredsorganisationsutredningen Utgångspunkter

Allmänna faktorer

Utredningen redovisar ipromemorian den 31 december 19 7 1 över arbetsläget m. m. inom försvarets fredsorganisationsutredning (FFU), den s. k. nyårspromemorian, de faktorer som under utredningens dittillsvarande arbete har visat sig ha haft stor betydelse och som den bedömer skall få väsentligt inflytande på utredningens överväganden även i fortsättningen. Utredningen framhåller i detta sammanhang samhällsekonomin, däri inräknat anslagen lill försvaret, som särskUt viktig. Den understryker vidare betydelsen av operativa faktorer, sambandet mellan krigsorganisation och fredsorganisalion samt behovet av att rekrytera och behålla anstäUd personal och all utnyttja redan gjorda investeringar i mark och byggnader. Vidare berör utredningen vissa avvägningsproblem som t. ex. konkurrensen om mark mellan försvaret och andra delar av samhället saml möjligheterna all öka försvarels tUlgångar på mark. Den lar också bl. a. upp hur lokaUserings- och regionalpoUtik i allmänhet påverkar dess överväganden saml behandlar flygbullerproblemens betydelse vid lokalisering av flygfloltiljer.

Prop. 1973:135                                                                      31

Utredningen konstaterar vidare i delbelänkandet med förslag till ändringar i fräga om arméförband: 1 all den slora betydelsen av de faktorer som redovisas i nyårspromemorian har bestyrkts i det fortsatta arbelet. Utredningen tar i betänkandet bl. a. upp de värnpliktssociala problemen som en annan betydelsefull faktor för sina överväganden samt lämnar ytterligare synpunkter på personalfrågornas betydelse i sammanhanget. Vidare granskas avvägningsprocessen mUitärt — civilt och de samhällsekonomiska frågorna ytterligare.

Samhällsekonomin

Med hänsyn till att det i skilda sammanhang under senare år har uppmärksammats all fredsadminislrationen vid oförändrad organisation beräknas ta i anspråk allt större andel av försvarets budget, har utredningen funnit det angeläget all lägga fram förslag som medför att besparingar kan göras så snart som möjligt. Utredningen har därvid eftersträvat större men till antalet färre fredsförband.

Utredningen anser emeUertid att man i fråga om försvarets fredsorganisation måste la hänsyn inte bara till de kostnader som redovisas under fjärde huvudtiteln ulan även till samhällskostnaderna i övrigt. En ökad konkurrens mellan oUka samhällssektorer om de finansiella resurserna, arbetskraften och de fysiska tillgångarna kräver enUgl utredningen rationella produktionsenheter inom försvaret. På sikt är därför även av den anledningen en strukturrationalisering av försvarels fredsorganisalion angelägen enligt utredningens mening. En sådan rationaUsering kommer att kräva investeringar i mark och byggnader. Även om rationaliseringen är samhällsekonomiskt angelägen, kan den från finansiella synpunkter vara svår att genomföra. Inom försvaret är behovet av investeringar enligt gällande planer mycket stort. Utredningen anser del därför inle möjligt att inom den normala investeringsramen inrymma kostnader för sådana investeringar som föranleds enbart av all mark eller etablissement avstås till andra samhällsändamål. För sådana ändamål måste medel anvisas utanför den ordinarie medelstilldelningen för försvaret.

Operativa faktorer

Utredningen erinrar om att fredsorganisationens viktigaste uppgift är alt producera lillräckligt antal krigsförband med erforderlig kvalitet för att lösa uppgifterna vid krig eller krigsfara. Dessa förband skall därefter genom mobilisering ställas till operativa chefers förfogande. Olika operativa krav och principer måste därför beaktas vid lokaliseringen av utbildningsorganisationen. UtbUdningsbelingelserna måste vara goda. Utspridd mobilisering bör kunna genomföras snabbt och säkert. Vidare bör behovet av mobUiserings- och insalsberedskap kunna tillgodoses och anpassas med hänsyn till förändringar i del mililärpolitiska läget. Därvid bör även behoven i storstadsregionerna beaktas.

För arméns del anser utredningen att följande principiella inriktning

Prop. 1973:135                                                                      32

bör vara vägledande. De fördelar i fråga om mUjöulbildning och snabb och säker decentraliserad mobilisering som nuvarande fredsorganisation erbjuder bör las lill vara och om möjligt utvecklas. Utbildning i rätt terräng- och klimalmiljö måste tillmätas stor betydelse. Särskilda krav på miljöutbUdning måsle ställas främst på förband som är avsedda för övre Norrland. Utbildningskapaciteten i Övre och Nedre Norrlands mUitärområden bör därför behållas i minst nuvarande omfattning. Vidare bör repelitionsutbildningen som regel avse uppgifter enligt krigsplanläggningen. Del bör också finnas möjligheter alt öva huvuddelen av en brigad vid samma tillfälle och att samöva brigader med andra förband. Med hänsyn till kraven på snabb styrketillväxt inom särskUl utsatta områden bör vissa fredsförband vara lokaUserade i eller nära de områden där krigsförbanden är avsedda att användas.

Därutöver bör, framhåller utredningen, vissa fredsförband och ulbUdningsanstaller lokaliseras så all de tillgodoser behovet av insatsberedda förband med bestämd geografisk fördelning. Sistnämnda krav skall kunna ändras i takt med förändringar i del mUitärpolitiska läget.

Sambandet krigsorganisation - fredsorganisation

Utredningen begränsar sina synpunkter beträffande sambandet mellan krigsorganisationen och'fredsorganisalionen till förhållandena vid armén. Den framhåller inledningsvis i sitt betänkande att riksdagens försvarsbeslut år 1968 och år 1972 har påverkat utredningens arbete. Förändringar i krigsorganisationen, som blir en följd av besluten, kommer att medföra all utbUdningens inriktning måste ändras vid ett antal fredsförband. Utgångsvärdena i nämnda hänseenden är i flera fall osäkra. Utredningen räknar dock med att en minskning av antalet pansarbrigader är ofränkoin-1ig. Vissa fredsförband vid pansartrupperna kan därmed komma att läggas ned varvid deras kasernetablissemenl kan avses för andra uppgifter än de nuvarande.

Beträffande luftvärnsförbanden utgår utredningen från att olika alternativ till krigsorganisation kan komma att gälla inom såväl fördelnings-som brigadförbanden. Utredningen anser att frågan i första hand gäller i vilken utsträckning robotförbanden skall ersätta eller komplettera eld-rörsluftvärn. Bl. a. är behovet av skjutfäll och investeringar beroende av ställningstagandet i detta hänseende.

Personalfrågor

Möjligheterna att rekrytera personal och behålla anställda är enUgt utredningens mening en av de viktigaste faktorerna att la hänsyn lill vid nedläggning eller omlokalisering av förband. Sådana åtgärder bör därför vidtas endast när de är nödvändiga med hänsyn till samhällsplanering och samhällsekonomi eller när betydande rationaliseringsvinster inom utbildningsorganisationen därigenom blir möjliga. Principbeslut om omlokaliseringar och nedläggningar bör fattas så tidigt som möjligt för att underlätta omplacering av personalen.

Prop. 1973:135                                                                      33

Utredningen erinrar om all Kungl. Maj:l har uppdragit åt överbefälhavaren att i samråd med försvarels rationaUseringsinslilut lämna förslag till och vidla åtgärder för att minska antalet anställda inom krigsmaklen under perioden 1972/73-1976/77 med 2 500 och att genom erforderligt utredningsarbete m. m. förbereda ytterligare personalreduceringar under nästa femårsperiod. I beslutet understryks bl. a. nödvändigheten av att väsentligt reducera personalkostnaderna, främst genom att minska antalet sysselsatta i lednings- och förvaltningsorganisationen och påskynda en övergäng till mer ekonomiska produktionsenheter. Vidare bör personal i ökad utsträckning fördelas om lill utbildningsverksamheten. Åtgärder enligt beslutet skall samordnas med utredningens verksamhet. Utredningen påminner vidare om att överbefälhavaren i program planen för det militära försvaret för åren 1973 — 1978 ställer ytterligare krav på personalminskningar.

Utredningen uppger sig med hänsyn till dessa förhållanden ha strävat efler all finna lösningar som medför största möjliga personalminskningar och möjligheter att fördela om personal lill utbUdningssektorn utan att effektivitetskraven eftersatts.

Behov av att utnyttja redan gjorda investeringar i mark och byggnader

Utredningen framhåUer att de investeringar som görs i mark och byggnader är mycket långsiktiga och att försvarets nuvarande mark- och byggnadsinnehav representerar betydande värden. Den anser mot denna bakgrund alt omlokaliseringar av förband bör göras endast när man därigenom kan nå stora rationaliseringsvinster eller en rationell utbyggnad av samhället. Man bör vidare enligt utredningens mening vid utformningen av försvarels framlida fredsorganisalion i första hand ta i anspråk de elabUssemenl och övningsområden som har utveckUngsmöjlig-heler.

Avvägningen mUitärt — civilt

Utredningen tar i nyårspromemorian upp vissa synpunkter på begränsningar i fråga om att utnyttja mark och möjligheterna att öka tillgången pä mark. Den framhåller i delta sammanhang alt tätorternas expansion och kommunikationernas utveckling kan leda lill alt nuvarande lokalisering av militära förband, utbildningsanstalter saml flyg-, övnings- och skjutfäll i vissa fall framstår som mindre lämplig. I promemorian närnns Göteborg, Malmö och Uppsala som orter, vilka i första hand bedöms bli berörda av förändringar av arméns fredsorganisation.

Utredningen tar i promemorian och betänkandet också upp lokaliserings- och regionalpoUtikens betydelse som utgångspunkt för utredningsarbetet. Den erinrar därvid om alt målen för regionalpolitiken angavs av statsmakterna första gången år 1964 samt att målen därefter successivt har konkretiserats. Den regionalpolitiska planeringen (länsplaneringen 1967 och länsprogram 1970), den fysiska riksplaneringen och regionala

3 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 135

Prop. 1973:135                                                                      34

trafikplaneringen är exempel på initiativ med central betydelse för samhällsplaneringen. Utredningen framhåUer vidare att statens planverk och statens naturvårdsverk har tiUkommit samtidigt som länsstyrelserna har organiserats om och departementens planeringsresurser har förbättrats. Av avgörande betydelse för en förbättrad samhällsplanering är vidare enligt utredningens mening den kommunindelningsreform som i allt väsentligt kommer att vara genomförd vid årsskiftet 1973/74.

Utredningen erinrar också om att Kungl. Maj:t har anbefallt samtiiga statsmyndigheter alt vid beslul, som rör lokalisering av offentUga investeringar eller på annat säll har betydelse för den regionala utvecklingen, beakta det prognosmaterial som har utarbetats i länsplanering 1967. I länsprogram 1970 har nya moment tiUkommit, bl. a. ett åtgärdsprogram och en prioritering meUan kommunerna när det gäller behovet av insatser. Detta underlag har, framhåller utredningen, självfallet använts under del utredningsarbete som har lett fram lUl det nu föreliggande delbelänkandet.

Utredningen tar även upp de förslag som lämnades lill riksdagen i prop. 1972:111 om ett regionalpolitiskt handlingsprogram. Beslut i denna fråga har numera fattats av riksdagen (InU 1972:28, rskr 1972: 347, CU 1972:35, rskr 1972:348). Utredningen konstaterar att försvarets fredsanläggningar är lokaliserade till orter som tillhör alla de fyra ortslyper — storstadsområden, primära centra, regionala centra och kommuncentra — som beslutet anger. 1 det regionalpolitiska handlingsprogram som riksdagens beslut innebär tas även försvarets fredsanläggningar upp som faktorer som påverkar den regionala utvecklingen. De förslag rörande sådana anläggningar som länsstyrelserna har fört fram i länsprogrammen har av chefen för inrikesdepartementet överlämnats lill utredningen för beaktande.

Utredningen redogör även för hur den gör sina avvägningar mellan militära och andra samhälleliga synpunkter. Utredningen understryker därvid all den i sitt arbete eftersträvar en allsidig belysning av problemen. Utredningen ser också som sin uppgift att opartiskt söka bedöma tyngden i de anspråk som från olika håll kan riktas mol mark i försvarels ägo. Däremot anser utredningen att det ligger utanför dess befogenhet alt göra en övergripande avvägning mellan olika samhällsfunktioner.

Som en utgångspunkt för sina överväganden anger utredningen också behovet all slrukturralionalisera försvarets fredsorganisation. När en sädan rationalisering skall göras skulle det enligt utredningen vara orimUgt att bland de faktorer som därvid bör övervägas utesluta de önskemål den civUa delen av samhället har i fråga om mark. Syftet bör i stället vara att undersöka möjUgheterna att nä en lämplig avvägning av de olika markbehoven genom sådana förändringar i fredsorganisationen som från andra synpunkter kan vara önskvärda eller försvarbara.

Utredningen säger sig vid sina avvägningar mellan mUitära och övriga samhälleliga intressen ha observerat hur den senaste konjunkturdämpningen i hög grad har påverkat kommuners och regionala myndigheters uppfattning om förbands och utbUdningsanslallers betydelse för lokalise-

Prop. 1973:135                                                                      35

ringspolitiken och kommunernas ekonomi. Kommuner som tidigare har uttalat mycket starka önskemål om att för sin expansion få tillgång till försvarets mark har under den senaste tiden visat mindre intresse för detta. Utredningen anser emellertid att konjunkturförhåUandena inte i avgörande grad bör få påverka en långsiktig planering för en rationell fredsorganisation. Utredningen har studerat förhållandena sådana som de kan tänkas bU på lång sikt under en normal konjunktursituation. Den har också beträffande flera orter sökt klarlägga i vilken utsträckning motstridiga mihlära och civUa intressen på sikt kan förväntas bestå eUer förstärkas i fråga om alt utnyttja tillgänglig mark. Omlokaliseringar eller nedläggningar av fredsförband får, framhåUer utredningen, givelvis konsekvenser för bl. a. sysselsättning och ekonomin i berörda kommuner, vilket bUr särskUt framträdande under en lågkonjunktur. Dessa förhållanden har utredningen fått belysta av kommuner och länsstyrelser som utredningen haft kontakt med. Enligt utredningens mening bör man i görligaste mån undvika att avveckla förband i kommuner som i avsevärd grad är beroende av de fördelar som förbandet geri form av skatteintäkter, sysselsättning och ökad allsidighet i näringsstrukturen. Vid en rationalisering av fredsorganisationen kan man inte heller underlåta all ta hänsyn till att den ökande konkurrensen om marken framträder tydligast eller är att vänta främst i landels .expansiva regioner. Utredningen anser att det främst är i sådana områden som förband och utbildningsanstalter bör avvecklas. De kommunalekonomiska nackdelarna av en förbandsnedläggning blir enligt utredningen också små för en större kommun.

Värnpliktssociala problem

En UtveckUng av fredsorganisationen, främst i fråga om armén, mot färre antal förband kommer enligt utredningen nödvändigtvis att innebära all avståndet från det förband där den värnpliktige tjänstgör till hans hemort i flera fall bUr längre. Utbyggnaden av inrikesflyget och vägarna samt andra förbättringar av kommunikationerna har gjort att restiden mellan oUka delar av landet successivt har minskat. Detta kan enligt utredningen delvis motverka olägenheterna med de ökade avstånden. EnUgt utredningens mening motverkas dessa också bl. a. av längre sammanhängande ledigheter med fria hemresor för de värnpUktiga.

Utredningen tillmäter de värnpliklssociala problemen stor vikt och anser att åtgärder bör vidtas för att minska de sociala ölägenheterna för de värnpliktiga vid deras tjänstgöring. Sådana åtgärder kan innebära att förband lokaUseras på lämpUga platser i förhållande tUl de värnphktigas bostadsort, att de värnpliktiga placeras vid lämpUgt belägna förband och att olika slag av förmåner införs. Utredningen anser det också viktigt alt den militära miljön anpassas till utvecklingen så att den inte är mera skild från den civila miljön än som betingas av verksamhetens art.

Prop. 1973:135                                                                      36

Utredningen sammanfattar sin uppfattning av de grundläggande faktorerna för utredningsarbetet på följande sätt.

De stora kostnaderna Uksom konsekvenserna för personalen talar enligt utredningens mening för att en eventuell övergång till en ny och rationellare utbUdningsorganisation måste ske under en lång period. Förändringar bör i första hand genoraföras när oralokaUsering eller nedläggning av förband blir ofrånkomlig på grund av det civila samhällets UtveckUng, t. ex. genom tätorters expansion och utbyggnad av kommunikationsleder. Förändringar kan vidare behöva genomföras som följd av omstruktureringar inom krigsorganisationen, eftersom dessa direkt påverkar utbUdningens inriktning och därmed fredsorganisalionens utformning.

Förändringarna bör genomföras så att erforderUg utbildningseffekt uppnås på sikt samtidigt som driftkostnaderna hålls nere. Förändringama måste passas in i ett långsiktigt mönster och utgöra etapper inom ramen för en samlad plan för att utveckla en mera rationell fredsorganisation än den nuvarande.

Principer för ekonomiska kalkyler

Utredningen har sökt att på ett rättvisande men ändå överslagsmässigt sätt jämföra olika lösningar i fråga om investeringskostnader och åriiga driftkostnader. Den har vidare eftersträvat att ge en uppfattning om kostnaderna och besparingarna under en längre period. Efter att ha prövat flera modeller för de angivna beräkningarna har utredningen valt en metod som bygger på en prognosperiod om 20 år och en kalkylränta av 8 %.

Investeringar oeh större iständsältningar

Planerade investeringar oeh större iständsältningar för nuvarande förband har i kalkylerna förutsatts bli utförda. De har därvid betraktats som direkta nyinvesteringar. Utredningen understryker all kostnaderna för de större investerings- och islåndsällningsobjekten i praktiken kommer att fördelas över flera budgetår men att detta inte har någon större betydelse för resultaten av de överslagsmässiga beräkningama.

Byggnadskostnaderna, dvs. nyinvesteringar och större islåndsättningar inkl. löpande underhåll, beräknas öka med 4 % per år.

För att understryka kravet på rationaliseringseffekt och för alt uppväga osäkerheten i fråga om investeringsobjektens Uvslängd och brukningslid har utredningen vid jämförelse mellan olika alternativ utgått från att investeringar och islåndsättningar skall skrivas av på 20 är i stäUet för på 40 år som nu sker i fråga om investeringar enUgt reglerna för försvarets fastighetsfond.

Driftkostnader

I driftkostnaderna har utredningen räknat in hyror och kostnader för bränsle, el, vatten, avlopp m. m. saml personalkostnader för civil personal.

Prop. 1973:135                                                                      37

Hyrorna för befinlUgt faslighels- och byggnadsbestånd har beräknats med utgångspunkt i fortifikationsförvaltningens beräkningar för budgetåret   1973/74.

Kostnaderna för bränsle, el m. m. beräknas bU fördubblade under 20-årsperioden. Vid utredningens beräkningar har vidare antagits att dessa kostnader vid förband som utökas stiger med omkring 100 000 kr. per år för varje utökning med 100 värnpliktiga.

Utredningen har vid sina personalberäkningar utgått från överbefälhavarens rapport om personaUäget i september 1972 oeh räknat med att planerad omorganisation av staber och förband i lägre regional och lokal instans skall vara genomförd när utredningens förslag förverkUgas. Kungl. Maj:t har i prop. 1973:75 lagt fram förslag om organisationsförändringar beträffande vissa av arméns och marinens myndigheter på lägre regional och lokal nivå.

För att hålla mobiliseringsförråden vid makt i områden där förband avvecklas har utredningen räknat med del antal anstäUda som mobUise-ringsstyrka, krigsförbandens organisation och materiel kräver.

Vid de förband vars värnpliktskontingent måste utökas på grund av att andra (annat) förband läggs ned har utredningen räknat med att varje ökning av grundutbUdningskontingenten med 250 man medför att omkring 10 civila behöver anstäUas.

Personalkostnaderna beräknas bU tredubblade under 20-årsperioden. Utredningen räknar med hänsyn därtill överslagsmässigt med en lönekostnad av 70 000 kr. per clvU anstäUd och år under perioden.

Engångskostnader för personal

Utredningen har schablonmässigt räknat med flyttningskostnader för den personal, som enUgt utredningsförslaget bör stanna kvar i organisationen, lill ca 20 000 kr. per anstäUd. Den räknar vidare med att nödvändiga avgångar i praktiken kommer att genomföras under ca fem år. De kostnader som därvid uppstår beräknas uppgå till 100 000 kr. per avgången anställd.

Nuvärdeskalkyl

För alt kunna jämföra kostnaderna för olika alternativ har utredningen i sina kalkyler räknat fram investerings- och andra engångskostnader samt driftkostnader till sitt nuvärde. Denna metod, nuvärdemetoden, bygger på att samtliga kostnader och intäkter som hänger samman med ett handlingsalternativ hänförs lill år O i kalkylen. Därigenom skapas en enhetlig bUd vid bedömning av de ekonomiska konsekvenserna för skilda alternativ.

Mark och byggnader

Värdet av mark och byggnader som har alternativ användning eller kan försäljas har inte tagits upp i kalkylerna, eftersom värdet inte kan beräknas med säkerhet. Detta är nämligen beroende av möjliga alternativa

Prop. 1973:135                                                                      38

användningar, eventueUa försäljningsvillkor, skyldighet att återställa viss mark till kommunen m.m.

Värdet av friställd mark har inte heller tagits upp i kalkylen för de oUka objekten. Utredningen har emellertid angett ett uppskattat totalbelopp för den mark som genom omlokaliseringama kan frigöras och användas på annat sätt.

Utredningen framhåUer sammanfattningsvis att den är väl medveten om att modellen ger endast överslagsmässiga värden. Kalkylmetoden anses dock ge tillräckligt säkra värden för att de skaU kunna utgöra en del av det underlag som behövs för att fatta beslut. Det väsentUga har enligt utredningen varit att beräkna den ungefärliga storleken av besparingarna. Genomgående har utredningen strävat efter att redovisa minimivärden för de besparingar som bedöms uppstå om utredningens förslag genomförs.

Överväganden

Visst underlag för utredningsarbetet har lämnats av chefen för armén och fortifikationsförvaltningen. Utredningen har också fortlöpande hållit sig orienterad om chefens för armén utredning om arméns utbUdningsorganisation på sikt. Under utredningsarbetet har även mycket omfattande kontakter tagits med de mUitära myndigheterna i övrigt samt med kommuner, länsstyrelser och andra regionala organ.

Utredningen har utgått från att pansartruppernas krigsorganisation kommer att minska. Den har också beaktat frågan om vUken utbildningsorganisation sora på sikt skaU behållas vid pansartrupperna. Den anser vidare att hänsyn måste las främst tiU operativa, beredskaps- och utbildningsmässiga faktorer samt till kostnaderna. Av betydelse är ocksä enligt utredningens mening regionalpolitiska och arbetsmarknadspoUtiska synpunkter.

Utredningen bedömer alt en rationell utbildningsorganisation inom pansartrupperna kräver att minst tre pansarregementen utgår eller ges annan utbildningsinriktning. PansarutbUdningen vid Göta livgarde (P 1) och Södermanlands regemente (P 10) bör efter hand upphöra och av krigsorganisatoriska skäl ersättas med infanteriutbUdning.

Utredningen kommer i sina överväganden in på frågor som berör Skaraborgs regemente (P 4) i Skövde tUl vilket förband pansartruppsko-lan (PS) är knuten. Utredningen finner det därvid i och för sig möjligt och från flera synpunkter även lämpligt att samla all grund- och befälsutbUdning inom pansartrupperna till pansarregementena i Skåne. Därigenom kommer enligt utredningen bl. a. ulbildningsbefäl, fordons-park, verksläder, övnings- och skjutfäU samt förläggningar all utnyttjas rationellt. Detla innebär emellertid alt P 4 måste läggas ned och att ett för pansarutbUdningen särskUt lämpligt pansarövningsfält i Skövde och Kråks skjulfält inle längre kan utnyttjas. Mot en nedläggning av P 4 kan enligt utredningen anföras även andra skäl. Bl. a. måste befäl vid P 4 flytta till Skåne eller omskolas till annat truppslag. Vidare kommer krigsförband ur

Prop. 1973:135                                                                     39

pansartrupperna att rekryteras, utbildas och mobiliseras i Västergötland minst till början av 1980-talel av bl. a. operativa oeh ulbildningstekniska skäl. Vid repelitionsutbUdning i Västergötland måste då anställd krigs-placerat befäl tillföras från Skåne. Övnings- och skjutfälten i Skåne skulle även bU hårt belagda, sannolikt mer än nu, bl. a. på grund av att även pansartruppernas skolor i sådant fall måste förläggas dit. Att lägga ned P4 och ersätta det med t. ex. ett infanteriregemente skulle slutligen även innebära all mililärområdesverksladen i Skövde skulle behöva inskränka sin verksamhet väsentligt.

Utredningen erinrar i sammanhanget om alt försvarets materielverk har en försöksstation (FÖS) i Skövde och provningscentral i Karlsborg (PC). PS - främst dess försöksavdelning - FÖS och PC genomför vissa gemensamma tekniska försök. En förutsättning för denna samordningar att de tre enheterna Ugger nära varandra.

Utredningen anser all pansarutbildning bör bedrivas i Skövde även i framliden av främst operativa skäl men också med hänsyn- lill beredskapen och utbildningens krav. Även regionalpolitiska skäl talar för en sådan lösning.

Eftersom pansarutbildningen vid P 1 bör upphöra anser utredningen vidare att PKAS snarast bör flytta från Enköping. Det bedöms naturligt att flytta skolan antingen till Skåne eller tiU Skövde. Helst bör PKAS och PS vara lokaliserade i anslutning tiU samma förband. Därigenom skulle bl. a. lärare och utbildningslokaler kunna utnyttjas rationellare än om skolorna är skilda åt. Utbildningen skulle också bättre än nu kunna samordnas mellan de skilda utbildningsnivåerna. Utredningen bedömer alt tiUgången på övnings- och skjutfäll i Skåne inle motsvarar de behov som skulle uppslå, om fälten måste utnyttjas av både pansarutbildningsförbanden och pansarlruppskolorna.

Om pansarlruppskolorna lokaliseras lill Skövde skuUe befälet som utbildas där behöva genomföra bl. a. fältövningar och vissa Iruppförings-övningar i Skåne. För att utbildningen skaU bU allsidig mäste emellertid sådana övningar bedrivas även i terräng och i områden som ligger långt från en eventuell skola i Skåne. Att lokalisera skolorna lill samma plats kan också enligt utredningen medföra för stor belastning pä övningstruppen.

Genom att inle flytta PS från Skövde sparas investeringskostnader och andra engångskostnader. Dessutom kan nuvarande samverkan med FÖS och PC fortsätta. Utredningen bedömer att merkostnader skulle uppstå om denna samverkan bröts.

Utredningen anser det fördelaktigare att lokalisera pansarlruppskolorna uppdelade på Skövde (PS) och Skåne (PKAS) än alt samordna dem endera i Skövde eller Skåne. Handlingsfriheten i det längre perspektivet las därmed också lill vara menar utredningen.

I nyårspromemorian bedömer utredningen utvecklingen i Uppsala i fråga om markanvändning samt framför sina synpunkter och förslag rörande de förband och miUtära skolor som är lokaUserade lill Uppsala. Utredningen finner därvid att en utbyggnad av akademiska sjukhuset på

Prop. 1973:135                                                                      40

AKS;s område är ofrånkomlig. Denna berör ocksä indirekt FGS. Norra delen av området bör successivt överlåtas tiU kommunen under senare delen av 1970-talet. Återstående del av AKS.s område med bl. a. försvarsområdets stabsbyggnad kan komma att behöva överlåtas under perioden 1981 — 1985. Utredningen finner vidare att en rationell samhällsutveckling innebär att så stora delar av S 1 :s mark behöver disponeras för andra ändamål att S 1 med anslutna skolor måste omlokaliseras.

1 betänkandet anger utredningen bl. a. att det f. n. inle är möjligt att förutse hur befälsutbUdningen kommer att vara utformad i framliden och om en skola med AKS.s nuvarande elevantal och målsättning kommer att finnas kvar på sikt. Den lösning i fråga om förläggningsort och lokaler som nu väljs för AKS:s lokaUsering måsle därför kunna passas in i ett nytt utbildningssystem för armén. En lösning som är helt avpassad för nuvarande förhållanden ger enligt utredningen ringa flexibilitet i framtiden.

Utredningen har genomfört en omfattande studie rörande AKS:s framtida lokalisering. Eftersom inga andra utgångspunkter funnits än nuvarande organisation och befälsordning m. m., har studien utgått från dessa. Utredningen har därvid undersökt åtta garnisonsorter och funnit att fyra av dessa tycks ha bättre förutsättningar än de övriga, nämligen Örebro, Karlstad, Linköping och Skövde.

Kostnaderna för de fyra lokaliseringsalternativen beräknas vid förläggning i Örebro till 16 milj. kr., i Karlstad till 19 milj. kr., i Linköping till 17 milj. kr. och i Skövde till 19 milj. kr. Därjämte räknar utredningen med vissa kostnader vid förband i resp. förläggningsorter. Mot dessa kostnader har utredningen slällt kostnaderna för att genomföra nu gällande planer för investeringar och större islåndsättningar vid AKS. Dessa beräknas uppgå lill omkring 17 milj. kr. (i nuvärde omkring 13 milj. kr.). Den faktiska kostnaden för att rusta upp nuvarande lokaler skulle således, framhåller utredningen, överslagsmässigt bli Uka stor som en nybyggnad för AKS.

EnUgt utredningens uppfattning är del angeläget all man väljer en sådan lokalisering av AKS och övriga miUtära skolor att dessa kan bU kvar i de valda garnisonsorterna en längre tid. Detta befrämjar rekrytering av såväl elever som lärare och ger fasthet åt befälsutbUdningen.

Utredningen anser vidare all man bör sträva efter alt i högre grad än nu söka samla flera skolor till samma garnisonsort, om delta är möjUgt med hänsyn till utbildningskraven och särskUl om kostnaderna för investeringar därigenom kan hållas nere. Utredningen har därför vidgat sina undersökningar alt gälla även alternativ som innebär att AKS samlokaliseras med andra skolor. 1 samband med övervägandena om lokaUsering av InfKAS, KavKAS och pansarlruppskolorna har utredningen bl. a. granskat möjligheterna att förlägga även AKS tUl Skövde, ett förläggningsalternativ som utredningen såsom framgår av redogörelsen i det föregående har övervägt också i annat sammanhang.

Beträffande FGS framhåUer utredningen all utbyggnaden av akademiska sjukhuset inte direkt  berör gymnasieskolans mark men att skolans

Prop. 1973:135 41

verksamhet påverkas av de åtgärder som vidtas rörande AKS. FGS utnyttjar nämligen AKS:s malinrätlning och elevmalsal. När AKS flyttar, uppstår också problem i fråga om ledning av personalvård, viss utbUdning och andra uppgifter inom FGS som nu åvilar chefen för AKS.

Utredningen kan emellertid inte förorda alt beslut nu fattas att flytta FGS från Uppsala. Den anser att tUlräckUgt underlag inle finns för att avgöra om skolan på sikt skall behåUas eller läggas ned. Bedömningen påverkas främst av frågorna om den framtida befälsordningen och den civila vuxenutbUdningens fortsatta utveckling. Utredningen anser vidare att kostnaderna för att flytta skolan kan bU betydande och alt särskilda åtgärder behöver vidtas för all under ett begränsat antal är driva skolan med erforderlig effekt, även om AKS skulle omlokaUseras innan slutlig ställning har kunnat las till FGS:s framtid.

Chefen för armén har för utredningen framhåUit som angelägel alt S 1 med StabSbS får stanna kvar i Uppsala lill minst omkring år 1990. Utredningen konstaterar att regementet inle med säkerhet kan behållas i Uppsala längre än möjligen tiU slutet av 1980-talel, men att inga säkra prognoser kan ges för tiden därefter. Med anledning därav har utredningen undersökt del framtida behovet av investeringar och större islåndsättningar vid S 1 med anslutna skolor. För den närmaste 5-årsperioden beräknas dessa uppgå lill över 25 milj. kr. i faktiska kostnader. För 5-årsperioden 1977/78 -1981/82 har de uppskattats till 31 milj. kr. Planerat och bedömt behov av investeringar och större islåndsättningar under 20 år uppgår lill ca 95 mUj. kr. i faktiskt värde, vilket i nuvärde motsvarar 55 mUj. kr. Utredningen anser all det inle är försvarligt att genomföra sä omfattande upprustnings-åtgärder för att behålla S 1 med anslutna skolor i Uppsala under en kortare tid.

Mot denna bakgrund har utredningen inhämtat uppgifter om möjligheterna alt minska investerings- och iståndsältningskostnaderna vid S 1 för den närmaste 20-årsperioden och fördela om en del av kostnaderna till tiden efler 20-årsperiodens slut. Det har därvid visat sig att vissa byggnadsobjekl Ull ett sammanlagt belopp av 19,5 milj. kr. som i och för sig är önskvärda men inte oundgängligen nödvändiga t. v. kan uteslutas från planerna. Till dessa objekt hör bl. a. kaserner, bibhotek, marketenteri och en ny malinrätlning. Enligt utredningens mening bör besparingar inle drabba objekt som har så stor betydelse för personalen som dessa. Det är därför enligt utredningens uppfattning nödvändigt att genomföra de angivna renoveringarna och nybyggnaderna, om S 1 behåUs i Uppsala.

Utredningen har kommit till den uppfattningen alt del skulle vara lill fördel för samhällsplaneringen i Uppsalaregionen — således även för den militära delen av samhället — om osäkerheten i fråga om tidpunkten för S 1 :s omlokalisering undanröjdes. Endast härigenom kan planeringen bU tillräckUgt fast och förutseende och därmed också ekonomiskt fördelaktig. Utredningen anser därför att beslut bör fallas så snart som möjligt om att S 1 med anslutna skolor flyttas från nuvarande etablissement i Uppsala.  De stora investeringarna kan i huvudsak undvikas om flytt-

Prop. 1973:135                                                                      42

ningen genomförs snart. En flyttning kan därför bU aktuell redan innan den framtvingas av anspråken på regementets mark. Tidpunkten för flyttningen kan behöva avvägas så att den anpassas tiU de förändringar av fredsorganisationen som kan aktualiseras av andra skäl.

Utredningen anser att det kan vara till nackdel främst för den anställda personalen men också för Uppsala kommun, om S 1 med anslutna skolor flyttas från Uppsala. Det bör dock observeras,-framhåller utredningen, att den utbyggnad av akademiska sjukhuset som förutsätts enUgl generalplan för sjukhuset kommer att medföra all antalet anställda vid sjukhuset fram till år 1985 kommer att öka med 1 600 personer, vilket innebär ell betydande tillskott av arbetstillfällen i Uppsala kommun. Akademiska sjukhuset beräknas år 1985' ha ca 4 200 anställda, vartUI kommer 1 000—I 500 studerande och elever i praktisk verksamhet vid sjukhuset.

Som framgår av redogörelsen i del föregående föreslår utredningen att utbildningen av pansarförband vid P 1 upphör, alt utbUdningen vid regementet får en annan inriktning och att PKAS i samband därmed flyttas. Enligt utredningens mening bör beslul fattas om att inrikta verksamheten vid P 1 mol en lösning som innebär att S 1 med anslutna skolor tidigt omlokaUseras till P 1 :s elabUssemenl i Enköping. Utredningen bedömer att ulbildningsbetingelserna i Enköping skuhe bli mycket goda för S I. Denna omlokahsering förutsätter alt P 1 :s grundutbildnings-kontingent i stället utbildas vid andra förband. Utredningen har räknat med all kontingenten fördelas på Svea Livgarde (1 1 ).och P 10.

Utredningen framhåller i detta sammanhang all en flyttning av S I från Uppsala lUl P 1 :s etablissement skulle vara fördelaktigare än en omlokalisering till ort på längre avstånd från Uppsala, främst med hänsyn lill den anställda personalen. Avståndet mellan Uppsala och Enköping är endast ca 45 km och möjligheterna för de anställda att pendla mellan Uppsala och Enköping är stora.

Utredningen har även övervägt lokaliseringen av KavKAS. Den har därvid kommit till den slutsatsen alt skolan bör flyttas lill Skövde och ingå i den skolenhet utredningen föreslår skall inrättas där.

Utredningens förslag

Utredningen föreslår att de kasernetabUssemenl till yUka S 1 och AKS i Uppsala är förlagda avvecklas.

Enligt utredningens förslag bör vidare P 1 i Enköping avvecklas och S 1 flyttas lill det därigenom lediga kasernetabUssementet i Enköping.

AKS föreslås bU omlokaliserad från Uppsala till Skövde. Vidare föreslår utredningen att PKAS flyttas från Enköping till Ystad eUer Revinge.

För den 20-årsperiod utredningens beräkningar tar sikte på blir driftkostnaderna per är 10 milj. kr. och de totala faktiska kostnaderna 225 milj. kr. (i nuvärde 70,milj. kr.) lägre än om organisationsändringen i den här berörda delen inte genomförs.

Beträffande den personal som berörs av omorganisationerna framhåller

Prop. 1973:135                                                                      43

utredningen all särskilda åtgärder bör vidtas för att underlätta de omplaceringar som blir en följd av utredningens förslag. Utredningen erinrar i detla sammanhang om det principavtal om vissa frågor rörande arbetsmUjön och anställningstryggheten (trygghetsavtalet) som den 30 oktober 1972 har slutils meUan statens avtalsverk och personalorganisationerna.

Ätgärder för all underlätta bostadsanskaffning och ge sysselsättning åt familjemedlemmar är också enligt utredningens uppfattning mycket angelägna.

Utredningen understryker att det är betydelsefullt att utrymme skapas för de investeringar som behövs för de förslagna omlokaliseringama. Detta är en förutsällning för att på sikt kunna minska kostnaderna för fredsorganisalionen.

Vid förband som skall dras in bör enligt utredningens uppfattning inga större investeringar eller islåndsättningar genomföras. Medel som har planerats för detta ändamål bör i första hand fördelas om till investeringar som på sikt bedöms ge stora rationaliseringsvinster. SärskUt gäller detta medel som har beräknats för nuvarande programplaneperiod. Även mycket överslagsmässiga beräkningar visar emellertid att ytterligare medel kommer att behövas.

Utredningen framhåller att värdet av friställda tillgångar i mark och byggnader bör tillgodoräknas försvaret som finansiell tillgång vid nyinvesteringar. Utredningen erinrar om all gällande bestämmelser om bokföring av influtna köpeskillingar för fast egendom som staten säljer inte medger att köpeskillingen direkt används för nyinvesteringar. För att försvaret skall få tillgodoräkna sig dessa belopp föreslår utredningen följande. De influtna köpeskillingarna inlevereras och bokförs enUgt gäUande bestämmelser. En rörlig kredit anlitas för behövliga investeringar i den mån inte andra medel kan disponeras. Äterbetalningsskyldigheten för försvaret beträffande den rörliga krediten minskas med belopp motsvarande vad som inflyter vid försäljningar. Krediten täcks alltså i denna del av medel utanför försvarets ram. Delta förfaringssätt stämmer i princip överens med del system som sedan länge har tillämpats när staten för att tillgodose annat samhälleUgt behov säljer fast egendom som disponeras av försvaret. Behöver kompensationsmark förvärvas eller ny byggnad uppföras i samband med sådana försäljningar brukar erforderliga medel anvisas utanför försvarels ram upp till ell belopp som motsvarar den influtna köpeskillingen. På motsvarande sätt bör försvaret få tillgodoräkna sig värdet av fast egendom, som frigörs genom de nu föreslagna rationaUseringarna men behålls i statlig ägo för alt användas för verksamhet utanför försvaret.

Del är enligt utredningens mening inte nu möjligt att uppskatta de belopp som bör täckas av den rörliga krediten, eftersom beloppen blir beroende av omfördelning av normala investeringsmedel och tidpunkter för byggnadsverksamhet m. m. Utredningen vUl emellertid peka på all de föreslagna organisationsförändringarna motiverar alt den rörliga krediten får tas i anspråk så snart den behövs.

Prop. 1973:135                                                                     44

Utredningen erinrar i detta sammanhang också om all riksdagens försvarsutskott med instämmande av riksdagen (FöU 1972:17, rskr 1972:231) har uttalat, att särskilda åtgärder kan behöva vidtas för att underlätta den rationaliseringsverksamhet som pågår och planeras. I första hand bör det enligt utskottels mening övervägas all tillhandahålla en rörlig kredit för sådana investeringar som är kapitalkrävande men ger god rationaliseringseffekt.

Remissyttrandena Utredningens utgångspunkter

AUmänna faktorer

De allmänna faktorer som utredningen har haft lill utgångspunkt för sina överväganden har i varierande grad berörts av remissinstanserna.

Expertgruppen för regional utredningsverksamhet har bl. a. funnit del angeläget att både samhällsekonomiska och sektorekonomiska synpunkter läggs tUl grund för beslul om lokalisering av arméförband. Vid beslut om lokalisering av militära förband är det, anser expertgruppen, främst två förhållanden som bör diskuteras, nämligen vilken militär struktur som ger lägsta kostnader vid viss beredskapsnivå och vilka effekter lokaliseringen får på den regionala strukturen. Den första punkten gäller problemen att skapa en effektiv organisation inom försvaret. En sådan organisation anser expertgruppen byggs upp på sektorekonomiska bedömningar som ofta slår i konflikt med sådana övervägningar som tar hänsyn till enskilda individers vinster och förluster. Den andra punkten avser samhällsekonomiska utvärderingar av förändringar i den militära sektorns lokalisering. Enligt expertgruppens uppfattning är utredningens kalkyler av sektorekonomisk art. Dessa skulle med fördel, menar gruppen, kunna kombineras med information om bl. a. förbandens köp av varor och tjänster för att underlätta de samhällsekonomiska bedömningarna.

De operativa faktorerna berörs av bl. a. överbefälhavaren, chefen för armén och värnpliktsverkel. De konstaterar att snabb och säker mobilisering åstadkoms genom att mobUisering och utbildning sker där de värnpliktiga bor. Utredningen tillämpar enligt arméchefen av regionalpoliliska skäl principen att lägga ned förband i befolkningsrika områden och tillföra befolkningssvagare områden en utökad ulbUdnings-kapacitet. Samtidigt förutsätter den att mobiliseringsgrupperingen står kvar opåverkad av förslaget. Genom att flytta utbildningsförband uppslår ett bristande samband mellan rekryteringsområden och ulbUdningsorter. Detta medför enligt arméchefen och värnpliktsverket att både mobUise-ringsberedskapen och de värnpliktssociala förhållandena försämras vUket medför risk för mindre rationell utbUdningsverksamhet. Utredningen har enligt arméchefen i detla avseende hell bortsett från sambandet krigsorganisation—fredsorganisalion och de konsekvenser som en tillämpning av principen   innebär  för  ett   antal  värnpliktiga  med   angelägna  skäl  att

Prop. 1973:135                                                                      45

utbildas nära hemorten. Man har inte heller enligt arméchefen behandlat den oundvikliga effektsänkningen för arméns krigs- och fredsorganisation.

Flera remissinstanser däribland överbefälhavaren, statens personalnämnd, TCO-S oeh SR anser att personalfrågorna inte har blivit fullständigt belysta i utredningens förslag. Överbefälhavaren framhåller att mycket starka effektivitetsskäl måste föreligga för att motivera de allvarliga påfrestningar som uppslår för de anställda när ett förband läggs ned eller flyttas. Enligt TCO-S:s uppfattning har utredningen behandlat konsekvenserna av utredningsförslaget för de anställda på ett sätl som är nära nog kränkande för dessa. Utredningen har inte lagt fram några konkreta förslag tUl åtgärder för att lösa dessa synnerligen viktiga frågor. Den har konsekvent undvikit att studera den verkliga innebörden i sitt förslag för den anställda personalen och endast uttryckt konsekvenserna för den enskUde i visst belopp per anställd. SR framför liknande synpunkter och framhåller att utredningen i stort har räknat personalen som man räknar kronor. De problem som kan uppstå för personalen skjuts enligt SR hell på framliden. Överbefälhavaren räknar med alt värdefull personal kommer att söka sig annat arbete vilket vållar stora kostnader och effektförluster som del tar lång lid all övervinna. Denna risk anser överbefälhavaren vara särskilt framträdande beträffande speciallruppsla-gens personal. Även TCO-S framhåller alt utredningen inte tillräckligt har beaktat problemet med personalavgångar och svårigheterna att rekrytera och behålla välutbUdad personal vid de förband som föreslås läggas ned eller flyttas. Liknande synpunkter framförs av statens personalnämnd.

Överbefälhavaren, försvarets personalnämnd, arbetsmarknadsstyrelsen, statens personalnämnd, TCO-S, SR och LO understryker det slora behovet av personalvårdande oeh personaladministrativa insatser. I delta sammanhang påpekas att de ekonomiska villkor som kan komma att gälla för de anställda vid omorganisation måste fastställas i så god tid att personalen kan ta hänsyn till dessa när den skall bedöma sin fortsatta anställning inom försvaret.

Försvarets personalnämnd erinrar om alt nämnden och överbefälhavaren har anbefallt en serie åtgärder för att underlätta omplacering och personalminskningar inom försvaret. Principerna bör enUgt nämndens uppfattning tillämpas även vid den nu föreslagna omorganisationen. I samband med eventuell nedläggning eller omlokalisering av förband bör, framhåller TCO-S och SR, den personal som så önskar beviljas förmånliga avgångsvillkor genom årlig ersättning eller förtidspensionering. Eftersom syftet med förändringarna är att minska kostnaderna anser däremot statens personalnämnd alt det är angelägel all genomföra personalminskningar utan all tiUgripa förtidsavgångar med åriig ersättning annat än i aUdeles speciella undantagsfall. Hilillsvarande ordning inom försvaret i detta avseende bör därför enligt nämnden inte Ugga till grund för planeringen, LO säger sig kunna tillstyrka en flyttning endast om sådana åtgärder sätts in från samhällets sida all flyttningen kan ske ulan negativa sociala eller ekonomiska   effekter   för   de   anställda.   Organisationen   understryker

Prop. 1973:135                                                                      46

betydelsen av att personalen fortlöpande hålls orienterad om och bereds tillfälle att aktivt la del i detaljplaneringen och genomförandet av eventuella flyttningar. Nuvarande förhållanden är, framhåller LO, inte helt tillfredsstäUande och förorsakar onödig irritation oeh misstro mot ansvariga myndigheter.

Del är enligt statens personalnämnd angeläget alt en fullständig personaladrainistrativ planering görs i god tid innan organisationsförändringar genomförs. Denna verksamhet bör enligt nämnden inte ses som enbari en angelägenhet för försvaret. Statsförvaltningens samlade personaladministrativa resurser bör utnyttjas redan från början. Detta innebär att statens personalnämnd bör delta redan i del förberedande planeringsarbetet och i den personaladministrativa planeringen saml biträda berörda myndigheter i personaladministrativa frågor.

Försvarets personalnämnd, statens personalnämnd, SR och arbetsmarknadsstyrelsen framhåller att betydande sysselsättningsproblem kommer att uppstå för de anställdas familjemedlemmar på den nya orten. Arbetsmarknadsstyrelsen delar utredningens uppfattning om betydelsen av att omställningsproblemen för berörda arbetstagare och deras familjemedlemmar kan lösas på ett tillfredsställande sätt. Styrelsen förutsätter därför att nära kontakter upprätthålls med arbetsmarknadsverket bl. a. för att man skall kunna bedöma om särskilda arbetsmarknadspoUtiska åtgärder måste tillgripas i detta syfte.

Bostadsproblemen i samband med omorganisationen understryks bl. a. av statens personalnämnd och SR som anser all utredningen inte tillräckligt har berört frågor som hänger samman med avveckling och anskaffning av bosläder. Enligt personalnämnden måste bostadsfrågorna beaktas tidigt och behandlas efler samma principer som tUlämpas för den pågående omlokaliseringen av viss statlig verksamhet. Detla innebär bl. a. att de anställda bör ges möjlighet lUl medinflytande.

Flera av remissinstanserna uppehåUer sig vid avvägningen mellan militära och civila intressen. Överbefälhavaren erinrar om att utredningen har utgått från förhållandena i orter där mUitära förband bedöms vara utsatta för ett tryck från andra samhällssektorer. Han biträder tanken på att en avvägning i dessa fall måste ske mellan de olika samhällsintressena. Överbefälhavaren understryker vidare att det är viktigt alt de militära förbanden ges goda förutsättningar för sin verksamhet så att denna blir effektiv. Bland de mest väsentliga nämner han tillgången på mark för verksamheten. Endast om del finns myckel starka och klart dokumenterade skäl bör enligt överbefälhavaren mark som nu utnyttjas för militär verksamhet föras över till annat ändamål.

Även chefen för armén anser att fredsorganisaloriska förändringar bör genomföras bl, a. när kraven från andra samhällssektorer på att få ta över kasernetablissement och försvarels mark i övrigt är särskUt slora. Beträffande de orter som utredningen berör finner han emellertid att sådana krav föreligger endast mol AKS i Uppsala.

Statens planverk framhåller alt förändringar i försvarels fredsorganisation måste samordnas inom ramen för en regional oeh kommunal fysisk

Prop. 1973:135                                                                      47

översiktsplanering.

Expertgruppen för regional utredningsverksamhet erinrar om att riksdagen nyligen har fattat beslut om grunderna för uppbyggnaden av en robust regional struktur. I detta beslul ges strävandena att bygga upp orter som kan tjäna som konkurrenskraftiga alternativ till storstäderna en central plats. Utlokalisering av statlig verksamhet skall enligt expertgruppen ses som ett led i dessa strävanden. Gruppen finner del naturligt att också mUitära förband utlokaliseras från storstäderna. Även länsstyrelsen i Skaraborgs län finner del mol denna bakgrund-naturligt att utredningens förslag i så hög grad är präglat av regionalpolitiska bedömningar.

De relativt centralt belägna mUitära områdena och skolorna i storstadsområdena borde enligt statens planverk avvecklas vid en lidpunkt som är anpassad till kommunens utbyggnad i övrigt. Beträffande förband och utbildningsanstaller utanför storstäderna anser verket alt de ekonomiska, mUjömässiga och sociala konsekvenserna behöver studeras närmare av berörda kommuner inom ramen för en långsiktig översiktsplanering. Bl. a. gäller det enhgt planverket att hitta en lämplig dimensionering och utformning av arméförbanden inom resp. ort så att stömingar i miljön kan undvikas. Verket erinrar om all föreslagna förändringar endast berör arméförband men alt flera av de berörda orterna kan bli aktuella också i försvarets fredsorganisalionsulrednings kommande förslag.

Länsstyrelsen i Uppsala län anför att mUitära förband och ulbUdningsanstaller har en myckel stor betydelse för arbetsmarknaden och ekonomin inom de orter där de är belägna. Verksamheterna ger enligt länsstyrelsen oftast sysselsättning ål ett slort antal människor - såväl mUilär som civUanställd personal - och arbetsplatserna kan också ge relativt differentierade arbeten. Från kommunalekonomisk synpunkt är skatteinkomsterna från den fast anstäUda personalen betydelsefulla men även köpkraften hos dem som utbildas anser länsstyrelsen kunna ge indirekta inkomster lill värdkommunen. Chefen för armén anser däremot att fredsorganisationen inte får styras av arbetsmarknads- och lokaliseringspolitiska faktorer, eftersom dessa är konjunkturberoende och relativt snabbt kan förändras. Han framhåller att det måste vara möjligt alt inom ramen för den totala samhällsplaneringen vidla lämpligare och ekonomiskt mer lönsamma regionalpoliliska stödåtgärder än att avveckla eller omlokalisera mUitära förband. Försvarets ralionaliseringsinstilut framhåller att del vid överväganden om förbands och skolors lokalisering är naturligt att främst beakta militära aspekter. Samhällsekonomiska avvägningar kan emellertid enligt institutet medföra alt regionalpoliliska skäl ytterst måste tillåtas påverka ett val mellan olika lokaliseringsaller-naliv. Institutet framhåller dock all militära förband och skolor torde vara mindre lämpade som lokaliseringsobjekl därför att de ställer väsentligt högre krav på investeringar i byggnader m.m. än vad exempelvis ämbetsverk eller industrier gör. Utredningens regionalpolitiska bedömning kan enligt institutet anses ha skett ur ett alltför snävt perspektiv. TCO-S anser alt hänsynen till regionalpoliliska förhållanden nästan hell dominerar varje utrednings analys och förslag. Organisationen hävdar att

Prop. 1973:135                                                                      48

den awägning mellan civUa och mUitära intressen som utredningen har avsett i stället har kommit att bli en avvägning mellan olika kommuners intressen och behov av militära förband eller utbildningsanstalter.

Chefen för armén, värnpliktsverket, TCO-S och SR granskar utredningens behandling av de värnpliklssociala problemen. Chefen för armén saknar en närmare karlläggning av dessa problem. Värnpliktsverket anser att utredningens förslag förstärker nuvarande olägenheter med att åtskilliga tusen värnpliktiga får sin grundutbildning långt från bostadsorten. Detta berör enligt värnpliktsverkel främst värnpliktiga från storstadsområdena — östra Mälardalen, Göteborgsområdet och i viss mån Malmöområdel. Enligt värnpliklsverkets uppfattning bör man i stället försöka begränsa denna omfördelning av värnpliktiga- under deras grundutbUdning. Enligt TCO-S har den värnpliktssociala aspeklen inte alls påverkat utredningens ställningstagande trots att utredningen anser att denna är av stor vikt.

Principer för ekonomiska kalkyler

Chefen för armén, fortifikationsförvallningen, och försvarels rationaliseringsinstitut har ingående granskal utredningens kalkyler. Anmärkningar har därvid riktals mot utredningens ingångsvärden. Invändningar har också gjorts mot den kalkylmetod som utredningen har använt. Överbefälhavaren konstaterar all utredningens kalkyler inte har övertygat honom om lönsamheten i de framlagda förslagen. Han saknar också i utredningsförslaget underlag för all bedöma när medel behövs och om dessa kan sättas av vid önskad tidpunkt.

Utredningens överväganden och förslag

Överbefälhavaren, chefen för armén och försvarets rationaliseringsinstitut biträder en övergång efter hand lill infanteriutbUdning vid P 1 och P 10.

Försvarets rationaliseringsinstitut framhåller att en del av de värnpliktiga därefter kan fördelas på andra infanleriförband så att exempelvis P I :s etablissement i Enköping friställs. Chefen för armén anser däremot att hänsynen lill operativa krav, befolkningsutvecklingen i östra Mellansverige och de värnpUktssociala problemen talar för att nuvarande antal fredsförband i denna region behålls på sikt. För utbUdning av hemvärn och personal ur frivilliga försvarsorganisationer krävs vidare enligt arméchefen stor tiUgång på instruktörer, fordon, utbildningsmateriel av oUka slag m. m. Dessa resurser bör lill stor del hämtas från ell regemente. Såväl S 1 i Uppsala som P 1 i Enköping måste enligt chefen för armén behållas, det senare som infanteriförband om dessa uppgifter skall kunna lösas i fortsättningen.

Överbefälhavaren framhåller alt del vid övergång lill infanteriutbildning vid P 1 är nödvändigt att flytta PKAS. Med tanke på hur pansartrupperna i huvudsak avses bli använda i krig är del enUgl hans

Prop. 1973:135                                                                      49

uppfattning lämpligt all förlägga både PS och PKAS till Skåne. Utredningens påslående om förshtningsgraden på övnings- och skjutfält anser han hksom försvarets rationaliseringsinstitut vara obestyrkta.

Chefen för armén anser alt beslutet om lokaliseringsorl för PKAS och PS bör anslå tills man har fått bättre underlag beträffande pansartruppernas krigsorganisation och därmed en helhetsbild av kraven på fredsorganisationen i övrigt. 1 avvaktan på detta anser chefen för armén all PS t. v. bör ligga kvar i Skövde och PKAS i Enköping.

Försvarets rationaliseringsinstitut förordar en lokaUsering av PKAS till Södra skånska regementet (P 7).

Överbefälhavaren, chefen för armén, försvarets rationaliseringsinstitut och landstinget i Uppsala län samt TCO-S biträder att AKS flyttas från Uppsala. Flyttningen bör enligt överbefälhavaren, chefen för armén och försvarels rationaliseringsinstitut ske snarast. Vid val av lokaliseringsort för AKS har överbefälhavaren och arméchefen ansett Örebro vara lämpligast på grund av all flyttningen dit anses kunna genomföras snabbi, tiU de lägsta kostnaderna och oberoende av andra organisationsförändringar. En flyttning av AKS tUl Örebro förordas även av länsstyrelsen och landstinget i Örebro län saml Örebro kommun. Dessa anför alt Örebro län de två senaste åren har haft oväntad befolkningsminskning som tUl stor del har drabbat Örebro kommun. Utvecklingen på arbetsmarknaden är likartad. Örebros centrala läge framhålls Uksom tillgången på disponibel mark och närbelägna övnings- och skjutfält. Örebro kommun framhåller vidare att kommunen har gjort stora investeringar för att skapa en studievänlig miljö med bl. a. lämpliga sludiebosläder.

Chefen för armén avstyrker en flyttning av AKS till Skövde dels på grund av all den skolenhet som utredningen föreslår skall uppsättas där är alltför heterogen, dels för att behovet övningstrupp måste tillgodoses i konkurrens med andra skolor. Skövde saknar vidare framhåller arméchefen beteendevelenskaplig utbUdning på högskolenivå. En förläggning till Skövde försvårar vidare enligt arméchefen snabba förflyttningar till förband för samövningar saml elevernas hemresor under utbildningstiden, främst de med flyg till Norrland. Länsstyrelsen i Skaraborgs län och Skövde kommun finner del däremot angelägel alt militär skolverksamhet lokaliseras lill Skövde.

Försvarets rationaliseringsinstitut kan inle finna alt den samlokalisering till Skövde av AKS och vissa andra skolor som utredningen föreslår innebär några avgörande fördelar. Institutet förordar därför att skolan i stället lokaliseras till Örebro, Karlstad eller Linköping. Såvitt institutet kan finna bör Örebro i första hand komma i fråga som lokaliseringsort. Institutet understryker emellertid att man före ell sådant beslut måste ha möjlighet att la ställning till utvecklingen på sikt för värdförbandet på den tänkta förläggningsorten. Underlag för en sådan bedömning finns enUgl institutet inte i föreliggande betänkande. Institutet föreslår därför att en kompletterande utredning om lokaUseringsort för skolan snarast utförs. Kravet pä en sådan utredning stöds av TCO-S som dock förordar all AKS samlokaliseras med krigsskolan i Stockholm.

4 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 135

Prop. 1973:135                                                                      50

Försvarets fastighelsnämnd finner del angeläget att beslut nu fattas om att flytta AKS från Uppsala. Från marksynpunkt är både Skövde och Örebro godtagbara som nya förläggningsorter.

Länsstyrelsen och landstinget i Uppsala län bedömer all AKS inte kan bU kvar på sin nuvarande plats och föreslår att en flyttning av AKS från Uppsala till Enköping närmare undersöks.

FGS anför att om FGS skall vara kvar i Uppsala sedan AKS har flyttats därifrån måste den på annat sätt tillgodoses med de funktioner AKS fullgör f. n. Delta kan ske antingen genom all helt eller delvis tillgodose funktionerna inom FGS eller också genom alt föra över dessa till annan mUilär enhet i Uppsala.

Överbefälhavaren och chefen för armén avstyrker att S 1 flyttas från Uppsala. Enligt deras uppfattning kan S l:s område även i framtiden disponeras för militära ändamål på grund av att de civila kraven på området har minskat. Försvarets rationaliseringsinstitut anser inle att utredningen har visat att hänsynen till andra angelägna samhällsintressen i Uppsala motiverar ett omedelbart beslut om S 1 :s elabUssemenl. Institutet anser inte heller all de driflekonoraiska besparingarna är så stora att man inte kan avvakta en fördjupad bedömning av i varje fall signaltrup-pemas totala utveckling, innan beslut fattas om och vart regementet eventueUt skall omlokaliseras.

Länsstyrelsen i Uppsala län och Uppsala kommun utgår från att befolkningstillväxten i Uppsala kommun blir mindre än den myckel snabba tillväxt som 1969 års generalplan grundar sig på. Kommunens markbehov blir därför enligt deras uppfattning mindre än vad som redovisas i generalplanen.

Försvarets fastighetsnämnd framhåller att fastighelsnämnden ännu inte har kunnat slutföra en påbörjad utredning av vissa förhållanden som hänger samman med den s. k. Kungsängsledens sträckning över försvaret tillhörig mark i Uppsala. En för försvaret godtagbar lösning av denna fråga kan emellertid enligt nämndens mening inte undanskymma alt trycket från andra samhällssektorer mot S 1 :s övningsområden kan förutses efler hand bli så starkt att förbandet inte längre kan ligga kvar. Under dessa förutsättningar anser nämnden det motiverat all beslul om alt flytta S 1 med anslutna skolor från Uppsala fattas när annat lämpUgl etablissement blir ledigt i samband med förändringar i arméns fredsorganisation.

Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller all en flyttning av P 1 och PKAS från Enköpings kommun skulle fä större negativa återverkningar på sysselsättningen och kommunalekonomin i denna kommun än de som skulle drabba Uppsala kommun om S 1 med anslutna skolor och AKS skulle flyttas från den kommunen. Länsstyrelsen framhåller att P 1 och PKAS svarar for över 2 % av den totala sysselsättningen i Enköpings kommun medan motsvarande procenttal för Uppsala kommun är knappt 1 %. Del är därför länsstyrelsens uppfattning alt Enköping vid en nedläggning av P 1 måsle tillföras något annat Irupputbildningsförband. Landstinget i Uppsala län delar denna uppfattning och förordar S 1 om detta förband inte kan stanna i Uppsala. Även överbefälhavaren, Enköpings kommun

Prop. 1973:135                                                                      51

och försvarets rationaliseringsinstitut anser att Enköping är ett godtagbart alternativ om S 1 måsle flytta från Uppsala. Enligt institutets mening är det emellertid inle lämpUgt att fatta ett så långtgående beslut innan underlag finns för en mer långsiktig syn på de berörda truppslagens utveckling.

Enköpings kommun förutsätter att de civilanstäUda vid P 1 och PKAS kan beredas sysselsättning i samband med att S 1 flyttas till Enköping. Kommunen finner del dessutom utomordentligt viktigt att den minskning av personalen som har förutsatts ske under de närmaste åren enUgt förslag av chefen för armén inte genomförs under sådana former alt personalen tvingas flytta. Personalminskningen bör enligt kommunen ske genom naturliga avgångar så att den personal som önskar följa med förbandet vid S 1 :s omlokalisering från Uppsala kan beredas sysselsättning i Enköping.

Försvarets rationaliseringsinstitut finner tanken på att finansiera lönsamma ralionaliseringsinvesleringar genom någon form av lån utanför den militära utgiftsramen mycket tilltalande. EnUgt institutet är emeUertid rörlig kredit nödvändig för all utredningens förslag skall kunna genomföras.

Departementschefen

Försvarets fredsorganisationsulredning fick år 1969 i uppdrag alt som ell led i lokaliserings- och arbetsmarknadspolitiken skyndsamt utreda förutsättningarna för att förlägga ett nytt fredsförband till ort i övre Norrlands inland. Utredningen skulle bedrivas i två etapper. 1 den första etappen skulle de lekniskl-ekonomiska förutsättningarna klarläggas oeh lämpliga platser inventeras. 1 den andra etappen skulle beräkningarna omsättas på en eller högst två alternativa platser.

I direktiven angavs att det nya förbandet borde inriktas på utbildning av jagar-, gränsjägar- och fältjägarförband samt spaningsförband. Förbandet borde dimensioneras för grundutbildning enligt tre alternativ, nämhgen 500, 1 000 eller 1 500 värnpliktiga. Alla tre alternativen skuUe belysas av utredningen.

Resultatet av den första etappens arbete har utredningen våren 1970 redovisat i delbetänkandet (Ds Fö 1970:6) Förutsättningar för att förlägga ett nytt förband i norr, del I.

I betänkandet konstaterar utredningen inledningsvis alt undersökningen rörande förläggning av ett förband till det inre av övre Norrland inte ligger hell i linje med utredningens ursprungliga direktiv. Utredningsresultatet är nämligen avselt att utnyttjas som ett av utgångsvärdena vid lokaliserings- och arbetsmarknadspolitiska överväganden. Av den anledningen har utredningen utgått från att investeringskostnaderna för det nya förbandet kommer att bestridas utanför den militära utgiftsramen.

Prop. 1973:135                                                                      52

Utredningen anser vidare att direktiven innebär att endast förhållandena i Västerbottens och Norrbottens län bör studeras, varvid de orter i det inre av dessa län som redan nu är centralorter för större områden bör beaktas.

1 den ort dit förbandet förläggs bör enUgt utredningen bl. a. nuvarande serviceutbud utan omfattande kostnader kunna byggas ul och kommunikationerna vara goda.

Mot denna bakgrund har utredningen närmare undersökt orterna Arvidsjaur, Storuman, Vilhelmina, Lycksele, Jokkmokk och Sorsele.

Vid bedömningen av vilken av nämnda orter som bör föresläs som förläggningsort för det nya förbandet tillmäter utredningen de militära effektivitetskraven stor betydelse. Vidare bör kasernetablissement samt övnings- och skjutfält ge goda ulbildningsbetingelser. Arbetsmiljöns utformning bedömer utredningen också vara mycket viktig. Förbandet bör enligt utredningen inriktas på att bU betraktat som ett eUtförband och ges en förläggning och fritidsmiljö som är trivsam för anställda och värnpliktiga.

Utredningen bygger sina övervägande på visst underlag som har inhämtats från militära och civila myndigheter, bl. a. från chefen för armén. Enligt arméchefens uppfattning kan endast alternativet med grundutbildning av 500 värnpUktiga komma i fråga, om del nya förbandet skall upprättas som ett förband av jägartyp. Arméchefen har på anmodan av utredningen även undersökt förutsättningarna för alt vid det nya förbandet gmndulbUda 1 000 resp. 1 500 värnpliktiga med inriktning på skytteutbildning. Om förbandet inrättas med denna utbildningsinriktning, medför detta enUgt arméchefens uppfattning alt minst ett resp. minst två infanteriregementen i Mellansverige måste dras in. Utredningen finner för sin del att starka skäl talar för att förbandet inrättas för grundutbildning av 500 värnpUktiga. För detta alternativ talar bl. a. de länkbara lokaUseringsorlernas invånarantal och möjligheter att erbjuda en från bl. a. värnpliktssocial synpunkt godtagbar service och fritidsmiljö.

Enhgt utredningens beräkningar behövs sammanlagt 195 fast anställda vid ett förband för grundutbUdning av 500 värnpliktiga. I de båda andra alternativen med grundutbildning av 1 000 och 1 500 värnpliktiga behövs en fast personal av 290 resp. 362 anställda. Enligt utredningens uppfattning kan en fullgod rekrytering näs endast med det minsta alternativet. Utredningen anser alt det vid ett sådant förband finns förutsättningar för att lokalt rekrytera civil personal och plulonsofficerare. Delta är enUgl utredningen en av förutsättningarna för etableringen av förbandet.

Enligt utredningen bör stor omsorg läggas vid utformningen av kasernetablissemenlel och mUjön i övrigt. I detta arbete bör personalorganisationerna och kommunen medverka på ett tidigt stadium.

Utredningen har studerat tillgången på mark i de undersökta orterna. Av   dessa   anser   utredningen   Jokkmokk   från   övningssynpunkt   vara

Prop. 1973:135                                                                      53

olämpUgt som förläggningsort för det nya förbandet på grund av ogynnsamma mark- och terrängförhållanden. Även Storuman och Sorsele har enligt utredningen olämplig övningsterräng. På dessa orter uppstår också merkostnader för att anlägga vägar inom tänkbara övningsområden. Arvidsjaur, Vilhelmina och Lycksele är enligt utredningen lämpliga från övningssynpunkt. Markförhållandena i Arvidsjaur och Lycksele är mest gynnsamma och sinsemellan ungefär likvärdiga. Övningsområdet i Arvidsjaur har dock större utvecklingsmöjligheter. Utredningen framhåller vidare alt domänverket anser att skogsvärdel i Lycksele är högre än i Arvidsjaur,

Vid sin bedömning av kommunikationerna i de undersökta orterna finner utredningen all samtliga har möjlighet till järnvägstransporter för materiel och personal. Däremot finns flygfält endast i anslutning till Lycksele. Detta har dock otillräckUg kapacitet för de persontransporter med flyg som enligt utredningens uppfattning är en förutsättning för all lokalisera ett förband lill det inre av Norrland. Övriga orter saknar flygfält, varför en förläggning av förbandet till någon av dessa innebär att ett helt nytt flygfält måste anläggas. Från lokaliseringssynpunkt anser utredningen att Arvidsjaur, Storuman, Vilhelmina och Lycksele har bättre förutsättningar att inrymma det nya förbandet än Jokkmokk och Sorsele.

Utredningen konstaterar sammanfattningsvis att del är möjligt alt i Arvidsjaur, Vilhelmina och Lycksele skapa gynnsamma utbildnings-betingelser för de förbandslyper som i första hand har studerats. Utredningen anser att det inte är nödvändigt att i första etappen la StäUning till typen för det nya förbandet. Utredningen anser dock att starka samhälls- och värnpUktssociala skäl talar för att förbandets storlek begränsas till en utbildningskapacitet av omkring 500 värnpliktiga under grundutbildning.

De militära myndigheterna ställer sig i sina remissyttranden i huvudsak negativa till all förlägga ett nytt fredsförband till övre Norrlands inland. Om ett nytt förband skall sältas upp i Norrland bör detta enligt överbefälhavarens uppfattning förläggas inom KaUx försvarsområde. Han utgår ocksä från att investeringskostnaderna för förbandet kommer att bestridas utanför den militära utgiftsramen. Flertalet civila myndigheter understryker all ett nytt förband kommer all inverka positivt på sysselsättningen i den berörda orten. Beträffande förbandets storlek anser flertalet remissinstanser att ett förband för grundutbildning av 500 värnpliktiga per år är del mest fördelaktiga alternativet. Länsstyrelsen i Västerbottens län bedömer dock att ett förband i Lycksele med hänsyn lill ortens offentliga och enskilda service utan svårighet skulle kunna ta emot en utbildningskontingent på 1 000 värnpUktiga per år.

Chefen för armén, domänverket och Försvarsverkens civUa personals förbund (FCFP) anser alt goda bostäder och skolor är en förutsällning för en god rekrytering. I flera remissvar understryks vidare att det för en tillräcklig rekrytering är nödvändigt alt skapa sysselsällningsmöjUgheter också för de anställdas familjemedlemmar. Chefen för armén framhåller i detta sammanhang alt utredningen inle har visat hur man skall uppnå de krav utredningen uppställt för en fullgod rekrytering.

5 Riksdagen 1973. 1 saml Nr 135

Prop. 1973:135                                                                      54

Inga erinringar har gjorts mot utredningens synpunkter på kasernetab-Ussemenlets utformning.

De flesta remissinstanserna delar också utredningens uppfattning att Arvidsjaur, Lycksele och Vilhelmina är de orter som i första hand bör komma i fråga för lokalisering av det nya förbandet. Överbefälhavaren, chefen för armén, arbetsmarknadsstyrelsen och länsstyrelsen i Norrbottens län förordar Arvidsjaur av de tre orterna. Statens planverk, naturvårdsverket, länsstyrelsen och länsarkitekten i Västerbottens län och sammanläggningsdelegerade för Lycksele kommunblock anser alt en lokalisering till Lycksele är all föredra.

Sedan utredningen redovisat resultatet av första etappen av sin utredning om förutsättningarna att förlägga ell nytt förband till övre Norrlands inland, fick den i uppdrag att inrikta utredningsarbetets andra etapp på en förläggning av det nya förbandet till Arvidsjaur. Särskild vikt skuUe läggas vid att studera och kostnadsberäkna behovet av åtgärder för alt skapa en god arbets- och fritidsmiljö för fast anställda och värnpliktiga. Resultatet av detla utredningsarbete har utredningen våren 1971 redovisat i delbelänkandet (Ds Fö 1971:1) Förutsättningar för all förlägga ett nytt förband i norr, del 2.

Utredningen har som utgångspunkt för denna etapp haft militära effektivitetskrav, återverkningarna av det nya förbandet på fredsorganisationen, arbets- och frilidsmiljön för anställda och värnpliktiga, behovet av anställd personal samt samhäUsstrukturen i Arvidsjaur.

Även i denna etapp har underlag inhämtats från militära och civila myndigheter. Utredningen har sålunda bl. a. anmodat chefen för armén att utreda om annan utbildning än för jagar- och skytleförband skulle vara lämpUg för det nya förbandet. Arméchefen har med anledning därav redovisat studier om att alternativt förlägga ett trängförband eller ett ingenjörförband till Arvidsjaur. Del förstnämnda alternativet innebär att T 3 flyttas från SoUefteå lill Arvidsjaur och att 1 3 i Örebro läggs ned. Del andra alternativet innefattar en flyttning av Ing 3 i Boden till Arvidsjaur. Arméchefen förordar trängförbandsallernalivet. Enligt utredningens uppfattning bör emellertid endast etablering av ell nytt jägarförband komma ifråga.

Redan under den första etappen av utredningsarbetet kom utredningen fram till att förbandet skulle byggas upp för en utbUdningskapacitel av omkring 500 värnpliktiga under grundutbildning. Utredningen anser emellertid all även ett förband med 650 värnpUktiga kan godtas. Med en utbildningskontingent av denna storlek kommer det nya förbandet att omfatta de nuvarande grundutbildningskonlingenlerna för fälljägar- och jägarförband vid I 5 i Östersund och K 4 i Umeå.

Utredningen har beräknat att det vid ett förband av denna storlek behövs sammanlagt 196 anställda. Till dessa kommer behov av civil personal på dellid för lokalvård samt för marketenteri och fritidslokaler. Antalet arbetstillfällen för civil personal beräknas till sammanlagt ca 80.

Om den utbildning som i dag bedrivs vid K 4 flyttas över till det nya

Prop. 1973:135                                                                       55

förbandet i Arvidsjaur, bör detta enligt utredningen behålla K 4:s namn och förbandstraditioner.

Utredningen går också in på frågan om följdverkningarna för fredsorganisationen i övrigt, om ett nytt förband sätts upp i Arvidsjaur. Om förbandet får den utformning som utredningen har förordat, räknar den med att 1 5 och I 20 i Umeå skall tillföras minst 330—350 värnpUktiga från andra förband. Detla tillskott bör enligt utredningens uppfattning lämpUgen ske genom att föra över utbildningskontingenten från ett förband som därvid dras in. Utredningen har funnit det möjligt att studera endast begränsade fredsorganisatoriska följdverkningar. Den anser dock all del vid de fortsatta studierna av arméns framtida organisation går att på ett godtagbart sätl passa in upprättandet av det nya förbandet även om åtgärden inte Ugger helt i linje med en rationell utbildningsorganisation.

En viktig, kanske avgörande förutsättning för lokalisering av det nya förbandet är enligt utredningens uppfattning en fuUgod rekrytering av fast anställd personal. Enligt utredningens mening bör det finnas goda förutsättningar att rekrytera civil personal inom regionen. Med hänsyn lUl den rådande bristen på plulonsofficerare inom armén har utredningen undersökt, om det finns andra rekryteringsvägar än de normala som kan ge ett extra tillskott till denna offieerskategori. Flera alternativ för en sådan utbildning har undersökts. Utredningen föreslår inle nu hur en sådan utbildning bör genomföras. Den anser det emeUertid motiverat att redan innan förbandet sätts upp på försök utbilda lokalt rekryterade instruktörsaspiranter i Arvidsjaur, även om detla inte medför några direkta kostnadsbesparingar. Förutsättningarna för att förlägga en mUitär utbildningskontingent till någon av internatskolorna i Arvidsjaur bedömer utredningen som goda.

Utredningen anser det viktigt alt kostnaderna för resor till och från orten kan minskas väsentligt. För att stimulera rekryteringen och underlätta omplacering av anstäUda tiU Arvidsjaur bedömer utredningen alt det ocksä är nödvändigt med en omfattande information om arbets-och boendemiljön i Arvidsjaur.

Utredningen har i enlighet med direktiven undersökt förutsättningarna att till förbandet i Arvidsjaur tillfälligt förlägga vinterulbildning av skolor och kurser. Utredningen finner det lämpligt att genomföra sådan utbildning men anser att frågan bör utredas närmare sedan beslut har fattats om förbandstyp m. m.

Det nya förbandet behöver enligt utredningen tillföras viss utbUdnings-materiel. Detaljerade undersökningar bör genomföras för att undersöka möjUgheterna all låna sådan materiel från mobiUseringsförräd eller förråd av ersättningsmateriel.

Utredningen hävdar att det nya förbandels kasernområde bör ligga sydväst om Arvidsjaurs samhälle. I omedelbar anslutning till detta bör övnings- och skjutfällel anläggas.

Kasemelablissementet måste enligt utredningen kunna bjuda de anställda en arbetsmiljö som är väl anpassad efter de särskilda Norrlandsförhållandena. Det bör samtidigt ge en god utbildnings- och fritidsmiljö

Prop. 1973:135                                                                      56

för de värnpliktiga. Övnings- och skjulfältet bör med hänsyn lUl behovet av att kunna bedriva samövningar med andra förband vara större än enligt gällande normer. Omkring 4 900 ha mark bör förvärvas för ändamålet.

Utbildningsanordningarna utomhus bör utformas så att utbildningen ger god effekt även under svåra väderleksförhållanden. I anslutning till gymnastikhallen bör inrättas en simhall och en bastu. Fritidslokalerna bör, understryker utredningen vidare, ges en lUllalande inredning och utformas så att de kan utnyttjas även av ortens ungdom, kommunen och olika institutioner.

Utredningen framhåller att om ett nytt fredsförband förläggs lill Arvidsjaur måste en flygplats anläggas i närheten av orten. Frågan om flygplatsens läge liksom vissa flygoperativa och andra därmed sammanhängande frågor måste emellertid utredas ytterligare. Utredningen räknar med all 300 värnpliktiga jämte vissl befäl varannan helg kommer alt utnyttja flygplatsen för resor till och från Mellansverige i chartrade jetplan av typ DC 9 eller motsvarande.

Utredningen pekar på betydelsen av att mUitära och civila intressen av olika slag samordnas på lokaliseringsorten. En sädan samordning bedömer utredningen i viss utsträckning vara möjlig i fråga om utbildningslokaler, hälso- och sjukvård samt vissa fritidsaktiviteter. Genom detla räknar utredningen med alt vissa besparingar kan göras.

Utredningen föreslår sammanfattningsvis att ett nytt förband för en grundutbildningskontingent om ca 650 värnpliktiga inrättas i Arvidsjaur. Vämphktskonlingenten bör omfatta nuvarande grundulbildningskontingenl för fältjägarförband vid I 5 i Östersund och vid K 4 i Umeå. I 5 och I 20 bör som ersättning tillföras vardera minst 330—350 värnphktiga som i dag utbildas vid annat förband. Del nya förbandet bör överta benämning och förbandstraditioner från K 4.

En del av utbildningen lill fast anställd plutonsofficer bör enligt utredningen på försök börja genomföras i Arvidsjaur redan innan förbandet sätts upp.

Utredningen föreslår också alt ett civilt flygfält anläggs i närheten av Arvidsjaur.

Enligt utredningen bör kursverksamheten vid förbandet utredas ytterligare. Den nödvändiga samordningen av förbandsetableringen och utbyggnaden av tätorten Arvidsjaur i övrigt bör enligt utredningen säkerställas genom alt ett särskilt organ, t. ex. en samarbelsdelegalion, inrättas.

En stor del av remissinstanserna biträder eller lämnar utredningens förslag utan erinran. Berörd länsstyrelse och kommun understryker särskilt de nya arbetstillfällen som skapas i Arvidsjaur genom förbandets lokalisering dit.

Huvuddelen av de militära myndigheterna är starkt kritiska mot förslaget. Del finns enligt deras mening inga militära skäl att sätta upp ett nytt förband i Norrland. Militärbefälhavaren för Övre Norrlands militärområde anser dock all det nya förbandets lokalisering lill Arvidsjaur har både strategisk och beredskapsmässig betydelse.

Prop. 1973:135                                                                      57

Flera remissinstanser berör valet av förbandstyp. Om ett förband skall etableras i Arvidsjaur bör detta enligt överbefälhavaren ske genom att K 4 i Umeå flyttas dit. Även försvarels rationaliseringsinstitut förordar en sådan lösning. Arméchefen anser att en flyttning av T 3 till Arvidsjaur är att föredra. Militärbefälhavaren för Övre Norrlands militärområde föreslår ett kombinerat K 4/lrängförband i Arvidsjaur.

Remissinstanserna har inga erinringar mol den föreslagna storleken av förbandet eller finner den i stort acceptabel.

Chefen för armén och försvarets rationaliseringsinstitut framhåller all följdverkningarna för fredsorganisationen av det nya förbandet kan bedömas först sedan en långsiktig planering för fredsorganisalionen föreligger.

De av utredningen föreslagna åtgärderna för rekrytering av personal biträds av flertalet remissinstanser. 1 detta sammanhang framhålls från flera håll att det behövs särskilda åtgärder för att kunna bereda kvinnor anställning på den nya förbandsorlen.

Förslaget alt på försök förlägga viss del av utbildnmgen av fast anstäUt plutonsbefäl lill Arvidsjaur redan innan förbandet sätts upp tillstyrks av flera instanser. Enligi chefen för armén måste emellertid frågan utredas närmare. Den praktiska utbUdningen bör på grund av alt övningstrupp saknas enligt hans mening inte förläggas tUl Arvidsjaur.

Flera remissinstanser tar upp de värnpUktssociala följderna av förslaget lUl behandling. Bl. a. framhåller miUtärpsykologiska institutet att kraven på den yttre fritidsmiljön knappast kan tillgodoses i en ort av Arvidsjaurs storlek.

Utredningens förslag att en viss del av arméns vinterutbildning flyttas liU Arvidsjaur finner länsstyrelsen i Norrbottens län lämpUgt. Arméchefen och försvarets rationaliseringsinstitut har däremot vissa invändningar mol detta.

Samtliga militära remissinstanser anser all utredningens förslag om att utreda möjligheterna all låna viss utbildningsmateriel frän mobiliseringsförråd kan leda till att beredskapen sänks på ett inle acceptabelt sätt.

Utredningens uppfattning att kasernetablissemenl samt övnings- och skjutfäll bör anpassas till de förhållanden som råder i Norrland delas av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan. I sammanhanget påpekar Svenska samernas riksförbund att del aktuella övningsområdet är renbe-lesområde för en sameby och flyltområde för flera andra byar. Enligt förbundet bör staten utreda de ölägenheter som uppkommer genom den föreslagna lokaliseringen och lämna förslag lill kompensation och ersättning.

Remissinstanserna har inle något att erinra mol utredningens förslag 'om alt anlägga ell flygfält i anslutning till Arvidsjaur och dess synpunkter på vägkommunikationerna.

Flertalet av remissinstanserna har också helt eller delvis biträtt utredningens synpunkter på att samordna militära och civila anordningar. Med hänsyn till väntade svårigheter att rekrytera medicinalpersonal framhåller försvarels sjukvårdsstyrelse all vissa fördelar kan vinnas genom

Prop. 1973:135                                                                      58

ett samgående med Arvidsjaurs sjukhus.

Flera remissinstanser har lämnat synpunkter på utredningens kostnadsberäkningar. Statens planverk anser liksom 1968 års lokaliseringsutredning och LO att en ekonomisk analys av hela projektet är nödvändig. Planverket efterlyser vidare en uppskattning av den totala effekt som förslagets genomförande kommer all få för sysselsättningen.

Utredningens förslag om en samarbelsdelegalion för förbandels etablering är enligt flertalet av remissinstanserna lämpligt.

Försvarets fredsorganisalionsutredning redovisade i december 1971 i en promemoria (nyårspromemorian) arbetsläget m. m. inom utredningen. Den anmälde därvid att dess arbete under år 1972 var planlagt att avse främst arméns fredsorganisation. Utredningen lade därefter i december 1972 fram ett delbetänkande med förslag till omfattande organisations-ändringar av arméns fredsorganisalion. Förslaget berör flera förband och skolor inom armén. 1 föreliggande proposition tas utredningens förslag rörande P 1 med pansarlruppernas kadett-och aspirantskola (PKAS) och P IO samt S 1, försvarels gymnasieskola (FGS), arméns kompaniofficersskola (AKS) och kavalleriets kadett- och aspirantskola (KavKAS) upp tiU behandUng. Innan stäUning tas tUl utredningens övriga förslag måste vissa ytterligare överväganden ske.

I mitten av 1940-talet förlades P I till nybyggda lokaler i Enköping, dit även PKAS lokaliserades. En ny kasern för skolan byggdes i mitten av 1960-talet. Grundutbildningskonlingenten vid regementet omfattar omkring 650 värnpliktiga per år. Antalet anställda vid P 1 med PKAS var i september 1972 sammanlagt 335, varav knappt hälften civila och återstoden mUitära och civUmiUtära tjänstemän. Av dessa tjänstgjorde 19 mUitära, en civilmUilär och en civil tjänsteman vid PKAS.

P 10 ligger i Strängnäs. Vid förbandet grundutbildas ärligen ca 750 värnpliktiga. Antalet anställda var i september 1972 190 militära och civilmUitära tjänstemän medan antalet civila vid förbandet uppgick lill 200.

S 1 med därtiU knutna skolor flyttade i slutet av 1950-talel in i f. d. Upplands regementes kaserner i Uppsala. Huvuddelen av dessa byggnader uppfördes åren 1911-1916. Inom det område som disponeras av S 1 har inga nya byggnader tillkommit sedan år 1945. GrundutbUdningskontingenten vid S 1 omfattar årligen omkring 750 värnpliktiga. Antalet anställda vid förbandet utgjorde i september 1972 ca 180 militära, ca 50 civilmilitära och ca 200 civila tjänstemän.

FGS — tidigare försvarets läroverk — tillkom efter 1942 års försvarsbeslut för utbildning i aUmänna ämnen av blivande kompani- och regementsofficerare. Skolan har vissa funktioner gemensamma med AKS.

Vid AKS utbildas fast anställda kompaniofficerare. Skolan är sedan år 1928 förlagd till f. d. Upplands artUleriregementes kaserner i Uppsala. Kasernerna byggdes år 1901. Personalen vid skolan består av omkring 60 anställda, varav hälften är mUitära oeh hälften civila tjänstemän.

KavKAS är f. n. lokaliserad tiU Umeå. Den är administrativt knuten till K

Prop. 1973:135                                                                     59

4 och I 20. Antalet mUitära lärare är under vinterhalvåret sju och under sommarmånaderna 17.

1 nyårspromemorian och delbelänkandet redovisas vissa faktorer som utredningen har ansett sig böra ta hänsyn till. Dessa är samhällsekonomin inkl. anslagen till försvaret, operativa faktorer, sambandet krigsorganisation — fredsorganisation, personalfrågor, gjorda investeringar i mark och byggnader, avvägningen militärt — civilt, värnpUktssociala problem och information.

Utredningen redogör också för de ekonomiska kalkyler som den har utgått från i sina överväganden. Utredningen framhåller därvid att den har eftersträvat alt på ett rättvisande men ändå överslagsmässigt sätt jämföra olika lösningar i fråga om investeringskostnader och årliga driftkostnader. Utredningen har vid sina beräkningar utgått från en prognosperiod om 20 år. För att få jämförbara belopp har utredningen i sina kalkyler räknat fram investerings- och andra engångskostnader saml driftkostnader till ett nuvärde.

Utredningen har i sitt arbete byggt på visst underlag som den inhämtat från chefen för armén och fortifikationsförvallningen. Utredningen har också fortlöpande hållit sig orienterad om chefens för armén utredning om arméns utbUdningsorganisation på sikt.

Utredningen har utgått från att pansarlruppernas krigs- och fredsorganisation kommer att minska. Den har därvid kommit fram lill att en rationell utbildningsorganisation inom pansartrupperna kräver alt minst tre pansarregementen utgår eller ges annan utbildningsinriktning. Utredningen framhåller i delta sammanhang som sin uppfattning all pansarutbildningen vid P 1 och P 10 efter hand bör upphöra.

Utredningen kommer i sina överväganden också in på frågor som berör Skaraborgs regemente (P 4) i Skövde och den därtill knutna pansartrupp-skolan (PS). Den finner därvid alt P 4 med hänsyn lill bl. a. beredskapen och utbildningens krav även i framtiden bör finnas kvar i Skövde.

Pä grund av sill förslag om alt pansarutbildningen vid P 1 skall upphöra tar utredningen också upp frågan om PKAS lokalisering i framtiden. Den finner därvid all PKAS och PS helst bör vara lokaliserade i anslutning till samma förband. Utredningen konstaterar emellertid att om båda skolorna lokaliserades lill Skövde, dit — som framgår av redogörelsen i det föregående — PS är lokaliserad, måste bl. a. vissa fältövningar och truppföringsövningar genomföras i Skåne. Skulle skolorna förläggas till Skåne måste emellertid vissa övningar bedrivas i terräng långl från en sådan skolenhet. Att lokalisera skolorna lill samma plats kan också enligt utredningen medföra stor belastning på övningstruppen.

Utredningen kommer vid sina överväganden fram till att del är fördelaktigare alt ha en pansarlruppskola i Skövde (PS) och en i Skåne (PKAS) än att samordna dem i ett av dessa områden. Därigenom tas också handlingsfriheten för framtiden lill vara.

I sina överväganden om Uppsala konstaterar utredningen att en utbyggnad av akademiska sjukhuset på AKS.s område är ofrånkomlig. Utredningen finner vidare att en rationell samhällsutveckling innebär att

Prop. 1973:135                                                                      60

så stora delar av S 1 :s mark behöver disponeras för andra ändamål all S 1 med anslutna skolor mäste flyttas.

Utredningen har med utgångspunkt i nuvarande organisation och befälsordning noggrant studerat AKS:s framtida lokalisering. Den har därvid funnit att Örebro, Karlstad, Linköping och Skövde har goda föratsältningar för att ta emot denna skola. Utredningen har också övervägt ell alternativ som innebär all AKS samlokaliseras med andra skolor varvid möjligheterna att förlägga AKS tUlsammans med andra skolor till Skövde har granskats. Utredningen förordar också detta lokalise ringsalle rnativ,

Beträffande FGS konstaterar utredningen all utbyggnaden av akademiska sjukhuset inte direkt berör gymnasieskolans mark men all skolans verksamhet påverkas av de åtgärder som vidtas rörande AKS. Utredningen vill dock inte förorda att beslul nu fattas om att flytta FGS från Uppsala.

Utredningen har undersökt vilka investeringar och större islåndsättningar som behöver göras vid SI. Utredningen har därvid funnit att investeringsbehovet under 20 år uppgår tUl ca 95 milj. kr. i faktiskt värde viUcet motsvarar 55 milj. kr. i nuvärde. Enligt utredningen är det inte försvarhgt att genomföra så omfattande upprustningsåtgärder för att behåUa S 1 med anslutna skolor i Uppsala under en kortare lid. Utredningen har också kommit till den uppfattningen att det skulle vara till fördel för samhällsplaneringen i Uppsalaregionen om osäkerheten i fråga om tidpunkten för S I :s omlokalisering undanröjdes. Utredningen anser därför all del så snart som möjligt bör beslutas all S 1 med anslutna skolor flyttas från nuvarande etablissement i Uppsala. Därigenom kan bl. a. de slora investeringarna undvikas. Tidpunkten för flyttningen bör anpassas till de förändringar av fredsorganisationen som kan aktualiseras av andra skäl.

Utredningen erinrar om all den har föreslagit att utbildningen av pansarförband vid P 1 upphör och alt PKAS i samband därmed omlokaUseras. Enligt utredningens uppfattning bör S I med tillhörande skolor omlokaUseras till P I :s etablissement i Enköping. Utbildningsbetingelserna för S 1 blir enligt utredningen mycket goda i Enköping. Den nuvarande grundutbUdningskontingenten vid P 1 måste vid en sådan lösning i stället utbildas vid andra förband.

Utredningen räknar med att driftkostnaderna minskar med 10 milj. kr. per år och att de totala faktiska kostnaderna blir 225 milj. kr. (i nuvärde 70 milj. kr.) lägre än om denna organisationsändring inle genomförs.

Utredningen föreslår slutUgen att en rörlig kredit anlitas för de investeringar som behövs. Del är dock enhgt utredningens mening inte möjligt all nu uppskatta den rörliga kreditens storlek.

Remissinstanserna har i huvudsak inga erinringar mot de allmänna faktorer som utredningen har haft som utgångspunkt för sina överväganden. Flera remissinstanser har emellertid invändningar mot utredningens tiUämpning av de uppställda faktorerna i utredningsarbetet. Bl. a, anses utredningen på ell ofullständigt sätt ha belyst personalfrågorna och de

Prop. 1973:135                                                                       61

värnpUktssociala problemen. Vid utredningens avvägning mellan militära och civUa faktorer har bl. a. enligt TCO-S de regionalpoliliska förhållandena varit alltför dominerande. Liknande synpunkter framförs av överbefälhavaren, chefen för armén och försvarets rationaliseringsinstitut. Anmärkningar har också riktats mot utredningens kalkyler, bl. a. av rationaliseringsinstitulel.

Vid granskning av utredningens överväganden har remissinstanserna bilrätt förslaget om att utbildningen av pansarförband vid P 1 och P 10 skaU upphöra. Chefen för armén framhåller i detta sammanhang att antalet fredsförband i Mellansverige inte bör minska och alt både P 1 i Enköping och S 1 i Uppsala bör behållas.

Överbefälhavaren framhåller att PKAS mäste flyttas när pansarutbUdningen vid P 1 upphör. Han anser att både PS och PKAS bör lokaliseras tUl Skåne. Arméchefen anser att PS och PKAS - i avvaktan på bättre underlag beträffande pansartruppernas krigsorganisation och därmed en helhetsbild av kraven på fredsorganisationen i övrigt - bör hgga kvar i Skövde resp. Enköping.

Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan delar utredningens uppfattning all AKS bör flyttas från Uppsala. Överbefälhavaren, chefen för armén, försvarels rationaliseringsinstitut, länsstyrelsen och landstinget i Örebro län saml Örebro kommun förordar Örebro som lokaUseringsort. Länsstyrelsen och landstinget i Uppsala län anser att skolan bör flyttas till Enköping. Länsstyrelsen i Skaraborgs län och Skövde kommun anser det angelägel att mUitär skolverksamhet lokaliseras till Skövde.

EnUgt överfälhavaren och chefen för armén kan S 1 :s område även i framtiden disponeras för militära ändamål på grund av att de civila kraven på området har minskat. Samma uppfattning förs fram av länsstyrelsen i Uppsala län och Uppsala kommun som framhåller att befolkningstillväxten i Uppsala och därmed markbehovet bhr mindre än man tidigare har räknat med. Försvarels rationaliseringsinstitut anser inte att utredningen har visat att andra angelägna samhällsintressen i Uppsala motiverar ett omedelbart beslut om S 1 :s etablissement.

För egen del granskar jag först de förslag från försvarets fredsorganisationsulredning rörande P 1, P 10, S 1 saml AKS och FGS som jag har redovisat i det föregående.

Förslaget att pansarutbildningen vid P 1 och P 10 efter hand bör upphöra har tillstyrkts av remissinstanserna. Även enligt min mening medför den framlida minskningen av pansarlruppernas utbildningskon-tingenl att denna organisationsändring bör genomföras. Om både P 1 och P 10 därvid ombildas lill infanleriförband, skulle detta medföra att det inom området Strängnäs—Enköping—Kungsängen utöver det nuvarande infanteriregementet I 1 i Kungsängen skulle finnas ytterligare två sådana förband. Detta är enligt min mening inte rationellt, särskilt som både P 10 och 1 1 har viss överkapacitet och goda ulbildningsbetingelser. P 1 bör därför läggas ned, medan den framtida verksamheten vid P 10 inriktas på infanteriutbildning.

Jag delar utredningens uppfattning all P 1 :s etablissement bör utnytl-

Prop. 1973:135                                                                      62

jas för den verksamhet som idag bedrivs vid S 1 med anslutna skolor. De invändningar, som flera remissinstanser har haft mot detta förslag, bygger i huvudsak på uppfattningen all den mark som S 1 idag disponerar även i fortsättningen kan användas av förbandet. Jag bedömer emellertid att denna mark är så välbelägen i en expansiv region att den på sikt niåste avstås för andra ändamål än mUitära. Ett ytterligare skäl för mitt ställningslagande är att slora och dyra nybyggnads- och iståndsättningsarbeten kan undvikas om förbandet flyttas. Fredsorganisationsulredningen har beräknat kostnaderna för dessa arbeten till 95 milj. kr. under den närmaste 20-årsperioden. Hur S 1 :s nuvarande byggnader bör användas i fortsättningen bör dock utredas närmare.

Lokaliseras S 1 till Enköping kommer behovet att av operativa skäl ha ett signalförband i Mellansverige alltjämt att vara tillgodosett. Behovet av investeringar i Enköping för S I beräknas uppgå lill ca 35 milj. kr.

En mindre del av verksamheten vid den lill S 1 anknutna arméns slabs-och sambandsskola (StabSbS) räknar jag med skall ingå i den blivande arméns tekniska skola (ATS), som enligt beslut av riksdagen (prop. 1971:29, InU 1971:5, rskr 1971:196) vid inrättandet skaU förläggas tiU Östersund. Lokaliseringen av övrig utbUdningsverksamhet som är knuten till S 1 bör övervägas närmare.

1 detta sammanhang vill jag erinra om att 1973 års vårriksdag i samband med behandlingen av frågan om krigsmaktens organisation i lägre regional instans har beslutat att staben för Uppsala—Västerås försvarsområden skall integreras med S 1 (prop. 1973:75, FöU 1973:14, rskr 1973:170). Med anledning av detta beslul förordar jag alt hela det integrerade förbandet lokaliseras lill Enköping.

Samtliga remissinstanser, som har yttrat sig i frågan, förordar att AKS flyttas från Uppsala. När det gäller val av ny lokaliseringsort har utredningen föreslagit Skövde, medan bl. a. överbefälhavaren och chefen för armén har förordat Örebro, Det senare alternativet skulle ställa sig något billigare ur försvarels synpunkt. Utredningen har emellertid vid sina överväganden vägt in även regionalpolitiska aspekter. Vidare har den diskuterat en .samordning av AKS med andra skolor till en större skolenhet i Skövde. Jag tar i delta sammanhang inte ställning till denna skolenhet men finner att AKS bör flytta från Uppsala till Skövde oavsett om skolenheten kommer lill stånd eller inte.

FGS bör enligt min mening i avvaktan på utredning om skolans framtid ligga kvar i Uppsala. Ett sådant ställningstagande gör det nödvändigt att närmare utreda hur de funktioner AKS f. n. fullgör för gymnasieskolans räkning skall utföras efler flyttningen av AKS.

Den avveckling av P 1, som jag har förordat i det föregående, aktualiserar frågan om den framtida lokaliseringen av PKAS som f. n. är knuten till P 1. Liksom överbefälhavaren och chefen för armén ansluter jag mig till utredningens förslag att PKAS skall lokaliseras till Ystad och anknytas till P 7.

Luftvämsskjutskolan (LvSS), som har 14 anställda, lyder förvaltningsmässigt under Roslagens luftvärnsregemente (Lv 3) i Norrtälje. Den är

Prop. 1973:135                                                                      63

f.n. förlagd i Svea ingenjörregementes (Ing 1) gamla etablissement i Frösunda, Solna. Fredsorganisationsulredningen har föreslagit att skolan skall flyttas till Norrtälje. Delegationen för lokalisering av statlig verksamhet har förordat samma lokaliseringsorl. Föredragande departementschefen anförde vid anmälan av prop. 1973:55 (InU 1973:22, rskr 1973:220) efler samråd med mig alt bl. a. Norrtälje kommun skulle tillföras ytterligare mUitär verksamhet. Jag förordar all LvSS lokaliseras liU Norrtälje.

Jag övergår nu till att behandla fredsförbandet i Arvidsjaur. Försvarets fredsorganisationsutredning har påvisat att del inte innebär några militära utbildningsproblem om ett fredsförband lokaliseras lill Arvidsjaur. Överbefälhavaren som är ansvarig för krigsorganisationen och chefen för armén som ansvarar för arméns fredsorganisation har från sina utgångspunkter varit kritiska till en sådan lokalisering. Etablerandet av ett fredsförband i Arvidsjaur skall emellertid främst ses som ett led i sysselsättnings- och regionalpolitiken.

Riksdagen antog hösten 1972 (prop. 1972:111, InU 1972:28, rskr 1972:347) ett regionalpolitiskt handlingsprogram för landet i sin helhet. Handlingsprogrammet anger att regionalpolitiken skall syfta till en sådan geografisk spridning av tillgängliga resurser att människorna i skilda regioner kan erbjudas likvärdiga sysselsättningsmöjligheter och likvärdig tillgång lill service av social, kommersiell och kulturell karaktär. För att uppnå detla mål skall resurserna i nödvändig utsträckning koncentreras inom de olika regionerna i syfte all skapa differentierade arbetsmarknader och eftersträvad servicekvalitet.

Planen för utvecklingen av den regionala strukturen baseras på en beskrivning av vilka funktioner skilda kommuner eller områden bör fullgöra. Arvidsjaur har hänförts till kategorin regionala centra. Med regionala centra avses orter som har betydelse för sysselsättningen och serviceutbudet inte bara för den egna kommunen utan för en eller flera omgivande kommuner.

Riksdagen har i vår tagit ställning lill regeringens förslag angående medlen i den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten där vidtagna och planerade åtgärder inom Vindelälvsområdet särskUt behandlas (prop. 1973:50, InU 1973:7, rskr 1973:248). Området innefattar Arieplog och Arvidsjaur i Norrbottens län saml Sorsele, Storuman, Malå-Norsjö, Lycksele, Vindeln och Vännäs i Västerbottens län. Ytmässigt omfattar området drygt 10% av Sverige. Folkmängden i området understiger 1 % av landets totalbefolkning. Området karaktäriseras av en successiv befolk-ningsminskning frän 1960-talets början och av att en omfattande förskjutning i näringsstrukturen har skett. Sysselsättningen i jord- och skogsbruk har kraftigt minskat. Är 1972 var i genomsnitt ca 1 300 personer anmälda arbetslösa i området.

Etablerandet av ett fredsförband i Arvidsjaur bör enligt min mening ses i det tidigare beskrivna perspektivet, dvs. dels med beaktande av Arvidsjaurs roll som stödjepunkt för Norrbottens inland, dels mot bakgrund av den regionalpolitiska målsättningen för Vindelälvsområdet som helhet.

Prop. 1973:135                                                                      64

Inom försvarsdepartementet har en samhällsekonomisk analys av projektet genomförts. Den har syftat till alt kartlägga den totala samhälleliga resursuppoffringen av att fredsförbandet sätts upp. En direkt jämförelse med andra länkbara konkreta lokaliseringsobjekt har legat utanför ramen för studien. Däremot har anlaganden gjorts om konsekvenserna av sysselsättningspolitiska åtgärder som har bedömts bli nödvändiga om förbandsetableringen inte blir av.

Enligt den samhällsekonomiska kalkylen beräknas alt fredsförbandel inkl. kommunala följdinvesteringar direkt och indirekt under investeringsfasen skapar sysselsättning i Arvidsjaurregionen åt ca 250 personer i fem år. Häri ingår den direkta sysselsättningen vid byggnads- och anläggningsarbete, iordningställande av markområde, vägbyggnalioner etc, och den indirekta sysselsättningen genom att materiel och tjänster tillverkas och levereras lokalt eller regionalt. Under driftperioden beräknas vidare förbandsetableringen direkt och indirekt ge upphov till totalt mellan 450 och 500 arbetstillfällen, varav mellan 350 och 400 med regionall rekryterad arbetskraft. I denna beräkning ingår direkt sysselsatta vid förbandet, indirekt sysselsatta genom förbandets köp av varor och tjänster samt effekten på sysselsättningen inom bl. a. servicesektorn genom olika spridningseffekter.

Enligt kalkylen skulle förbandets uppsättning och drift innebära en sammanvägd statsfinansiell merkostnad över hela livslängden (nuvärde) på ca 150 milj. kr., eller uttryckt som annuitet över en 40-årig livslängd ca 13 milj. kr. Till detta beräknas komma en kommunfinansiell merkostnad för följdinvesteringar på ca 30 milj. kr., eller uttryckt som annuitet ca 2 milj. kr. 1 kalkylen ingår inte kostnader för flygfält.

Den totala samhällsekonomiska resursuppoffringen inkl, kommunala följdinvesteringar för att sätta upp och driva förbandet beräknas enligt kalkylen till mellan 40 och 75 milj. kr. eller uttryckt som annuitet ca 3—6 milj. kr. Studien tyder således på alt den samhällsekonomiska resursuppoffringen av alt förlägga ett fredsförband till Arvidsjaur torde ligga lägre än den stats- och koinmunfinansiella belastningen av projektet.

De bedömda sysselsättningseffekterna av att sätta upp fredsförbandet utgör ell väsentligt bidrag när det gäller att uppfylla statsmakternas regionalpolitiska målsättning för Norrbottens inland och är ett viktigt led i insatsen för Vindelälvsområdet som helhet. Genom de arbetstillfällen som kommer att erbjudas i samband med uppbyggnaden av etablissementet i Arvidsjaur kan behovet av andra arbetsmarknadspolitiska insatser i regionen i form av beredskapsarbeten beräknas bli i motsvarande mån mindre.

Mol bakgrund av vad jag i det föregående har redovisat förordar jag att ell fredsförband upprättas i Arvidsjaur. Förbandet bör bära K 4:s namn. Det bör dimensioneras för grundutbildning av ca 650 värnpliktiga. Inriktningen av utbildningen vid det nya förbandet är jag inte beredd att nu ta ställning tUl. Denna fråga måste närmare utredas. Upprättandel av det nya förbandet och nedläggningen av P 1 innebär att ytterligare ca 650

Prop. 1973:135                                                                       65

värnpUktiga kommer att grundutbildas i övre Norrland. Hur dessa bör fördelas på olika förband behöver ytterligare övervägas. Antalet värnphktiga som utbildas i nuvarande garnisonsorler i Norrland skall dock i huvudsak förbli oförändrat. Det kan i sammanhanget nämnas att ca 1 500 värnpliktiga som är krigsplacerade vid förband med krigsuppgifter i övre Norrland f. n. utbUdas i Mellansverige.

Utredningens förslag alt del bör tillkomma en särskild samarbelsdelegalion för all samordna mUitära och civila intressen i Arvidsjaur biträds av flera remissinstanser. Även jag anser att en saraarbetsdelegation av det slag utredningen har föreslagit bör inrättas. Jag kommer i annat sammanhang alt föreslå Kungl. Maj:t all en sådan delegation tUlsätts. I samband med all mark för övningsfältet i Arvidsjaur anskaffas bör vissa synpunkter som har framförts av Svenska samernas riksförbund närmare övervägas.

Som framgår av redogörelsen i det föregående har fredsorganisationsutredningen föreslagit att den till K 4 knutna KavKAS flyttas till Skövde, Chefen för armén har tidigare uttalat att KavKAS under alla förhållanden bör flytta från Umeå tiil Skövde. Han har dock senare anfört att han inte nu vill ta ställning till skolans framtida lokalisering. Inte heller jag är nu beredd att ta ställning i denna fräga.

De förordade organisationsförändringarna medför vissa problem för den berörda personalen. För att mildra dessa förutsätter jag att förändringarna genomförs i nära samråd med den berörda personalens organisationer på såväl lokal som central nivå. Olika åtgärder bör vidtas för att underlätta omplaceringen av denna personal och för att erbjuda övertalig personal annan anställning.

Flera remissinstanser har framhållit de värnpliktigas problem i samband med alt ett förband sätts upp i Arvidsjaur. Frågan om särskilda åtgärder för värnpliktiga som fullgör sin tjänstgöring långt från hemorten måsle ägnas stor uppmärksamhet i framtiden. Denna fråga, som berör inte bara förbandet i Arvidsjaur, måste beaktas i det fortsatta arbetet. I detla sammanhang vill jag också anmäla alt jag inte är beredd all la ställning lill frågan om ett flygfält i Arvidsjaur.

Investeringskostnaden för att sälla upp det nya förbandet beräknas till 150 milj. kr. Härav bör 100 milj. kr. anvisas utanför utgiftsramen för det militära försvaret. Återstående medelsbehov fär finansieras genom medel som kan komina att inflyta vid försäljning av S 1 :s och AKS:s mark och byggnader i Uppsala samt i övrigt av anslagsmedel inom utgiftsramen genom att de investeringar vid 1 1 och P 10, som hade varit nödvändiga om P 1 :s värnpliklskontingent skulle ha fördelats på dessa förband, inte behöver genomföras.

Vad beträffar de medel som bör anvisas utanför utgiftsramen vUl jag erinra om att medel för sysselsättningsstimulerande åtgärder under elfte huvudtiteln under en följd av år i vissa fall har ställts till förfogande för att betala byggnadsarbeten, materiel m. m. för det militära försvaret. För budgetåret 1973/74 får enligt riksdagens beslut sådana medel disponeras utöver  utgiftsramen  lill   ell  belopp av  högst  20 milj. kr.  Enligt  min

Prop. 1973:135                                                                      66

mening bör motsvarande ordning tillämpas även i förevarande fall. De medel som ställs tiU försvarets förfogande från elfte huvudtiteln bör således ökas med sammanlagt 100 milj. kr. under den tid om 4-5 år som byggnationen beräknas pågå i Arvidsjaur. Någon höjning av den för budgetåret 1973/74 bestämda ramen om 20 milj. kr. bedömer jag dock inte erforderiig.

Jag vUl i detta sammanhang upplysningsvis nämna att de organisationsförändringar som jag har förordat i det föregående medför behov av detaljutredningar på olika nivåer. Några har jag berört i del föregående. Dessutom bör bl. a. möjligheterna att enligt utredningens förslag snarast förlägga viss del av utbildningen av fast anställt plutonsbefäl lill Arvidsjaur närmare övervägas. Jag avser föreslå Kungl. Maj:t att vidta de åtgärder som behövs för att delta utredningsarbete skall komma till stånd.

De förordade omorganisationerna bör i sin helhet vara genomförda den 1 juU 1979 i enlighet med en av Kungl. Maj:t faststäUd tidsplan. Om förutsättningarna skulle ändras i sådan mån att skäl föreligger att skjuta på organisationsåtgärdernas slutiiga genomförande, bör Kungl. Maj:t äga att besluta härom.

Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att godkänna de organisalionsändringar rörande armén som jag har förordat i det föregående.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att tiU riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga lill delta protokoU ulvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Prop. 1973:135

67

Kalenderår

Bilaga Fredsorganisationsutredningens exempel på tidsplan

Proposition

1971

Uppdrag till chefen för armén och fortifikationsförvaltningen att förbereda projektering av kasemelablissementet

Uppdrag   tiU  fortifikationsförvaltningen att förbereda inköp av mark

Riksdagsbeslut

1972

Uppdrag till överbefälhavaren och chefen för armén alt föreslå

1.  organisation av I 5, 1 20 och K 4

2.  rekryteringsåtgärder

Projektering börjar av kasernetablissement, vägbyggnad och flygfält. Inköp av mark börjar

1973

"Samarbetsdelegation" utses

1974

Överbefälhavaren och chefen för armén föreslår organisation av I 5, 1 20 och K 4 samt rekryteringsåtgärder

Utbildning av instruktörer börjar Vägbyggnad börjar

Flygfält börjar byggas

Kasernetablissement börjar byggas Vägar till kasernetablissementet färdiga

Flygfält färdigt

Gymnasie.skola börjar

Kasernetablissement färdigt

K 4 sätts upp i Arvidsjaur

Prop. 1973:135 68

Innehåll

Förläggning av ett nytt förband lill övre Norrlands inland                    2

Inledning    ....................................................................     2

Fredsorganisalionsutredningens principförslag   ...........     3

Remissyttrandena     ...................................................... ... 7

Fredsorganisalionsutredningens förslag lill fredsförband i Arvids
jaur   ..............................................................................   11

Remissyttrandena     ...................................................... . 19

Ändringar av fredsorganisalionen förvissa arméförband   27

Inledning    .................................................................... . 27

Nuvarande organisation   .............................................. . 28

Förslag av fredsorganisationsulredningen    .................. . 30

Remissyttrandena    .......................................................   44

Departementschefen   ................................................... . 51

Bilaga

Fredsorganisalionsutredningens exempel på tidsplan     ..   67

Cio[i-bor,!.Orfsi;tlryckeri AB, Sthim 73.2 819 S