Kungl. Majlis ‘proposition Nr 155 (Proposition 1934:155)

Kungl. Majlis ‘proposition Nr 155.

Nr 155.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående rasbiologiska institutets
organisation m. m.; given Stockholms slott den
23 februari 1934.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Eegeuten i statsrådet å Stockholms
slott den 23 februari 1934.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Engberg, anför härefter:

Under punkt 92 av 1934 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda
riksdagen förelagd, i riksstaten för budgetåret 1934/1935 beräkna dels ett
ordinarie anslag till avlöning åt chefen för rasbiologiska institutet av 12,000
kronor, dels ock till upprätthållande av verksamheten vid rasbiologiska institutet
ett extra reservationsanslag av 45,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 155.

Kungl. May.ts proposition Nr 155.

Sedan utredningen i ärendet slutförts, anhåller jag att ånyo få anmäla
frågan för Kungl. Majit.

Vid min anmälan den 3 januari 1933 inför Kungl. Majit av statsverkspropositionen
till 1933 års riksdag, bilagan åttonde huvudtiteln, punkten
110, angående anslag till uppehållande av rasbiologiska institutets verksamhet
anförde jag, att frågan örn rasbiologiska institutets ställning, program
och arbetsformer torde böra underkastas en närmare utredning genom
Kungl. Majits försorg. Innan denna utredning örn institutets framtida gestaltning
bleve färdig, ansåg jag mig under en övergångstid kunna av besparingshänsyn
räkna med ett avsevärt lägre understöd till institutet än det
då utgående. I enlighet med min hemställan föreslog Kungl. Majit riksdagen
att till uppehållande av verksamheten vid rasbiologiska institutet för
budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra reservationsanslag av 30,000 kronor.
För ändamålet utgick för budgetåret 1932/1933 ett anslag av 60,000 kronor.

Riksdagen anförde i sin skrivelse nr 8 under punkt 104, bland annat,
att riksdagen i likhet med departementschefen ansåge anledning förefinnas
att verkställa utredning rörande de framtida riktlinjerna för institutets verksamhet
och att undersöka möjligheterna för en omläggning av dess arbetsformer.
Men till dess resultatet av en sådan utredning förelåge till statsmakternas
prövning, syntes det vara i sin ordning, att dessa droge försorg
örn institutets fortsatta uppehållande och beredde detsamma ekonomisk möjlighet
att, örn än i något inskränkt omfattning, arbeta för sin uppgift, om
vars stora betydelse i varje fall några delade meningar icke torde råda.
Med anledning härav beviljade riksdagen för ändamålet ett extra reservationsanslag
av 45,000 kronor.

I riksstaten äro för institutet, förutom nyssnämnda anslag, även uppfört
ett ordinarie anslag av 12,000 kronor till avlöning åt chefen för institutet.

I samband med att staten för institutet fastställdes för budgetåret 1933/
1934 uppdrog Kungl. Majit genom beslut den 12 maj 1933 åt universitetsberedningen
att verkställa utredning rörande institutets ställning, program
och arbetsformer, därvid särskilt borde uppmärksammas frågan örn institutets
anknytning till medicinska fakulteten vid universitetet i Uppsala.

Universitetsberedningen har den 18 december 1933 avgivit nyssnämnda
utredning jämte förslag i ämnet. Innan jag går in på en redogörelse för
beredningens förslag, vill jag i korta drag redogöra för rasbiologiska institutets
tillkomst, dess organisation m. m.

Rasbiologiska institutets tillkomst, dess organisation m. m.

På därom av Kungl. Majit gjord hemställan beviljade 1916 års riksdag
såsom understöd åt dåvarande docenten vid universitetet i Uppsala H. Lundborg
för utförande under åren 1917—1920 av rasbiologiska undersökningar
ett anslag å 24,000 kronor samt anvisade därav på extra stat för år 1917

Kungl. May.ts proposition Nr 155.

ett belopp av 6,000 kronor att utgå enligt de närmare bestämmelser, Kungl.
Maj:t kunde finna gott meddela. Initiativet till utverkande av detta särskilda
statsanslag åt Lundborg hade ursprungligen tagits av medicinska
fakulteten i Uppsala, som önskade bereda möjlighet för Lundborg att fortsätta
de av honom sedan lång tid tillbaka bedrivna, från år 1913 huvudsakligen
på det lapska och finska befolkningsinslaget i Sverige inriktade
rasbiologiska undersökningarna även efter det tiden för hans innehav av
docentstipendium utgått.

Anslag till Lundborgs rasbiologiska undersökningar utgick sedermera även
under åren 1918—1921.

Med anledning av två inom riksdagens kamrar väckta, likalydande motioner
anhöll 1920 års riksdag, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning
angående upprättandet av ett svenskt rasbiologiskt institut samt för
riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Riksdagen
framhöll, hurusom det ville synas, som om ifrågavarande spörsmål
vore av synnerlig vikt från såväl vetenskaplig som social synpunkt.

Med anledning härav hemställde Kungl. Maj:t i proposition nr 114 till
1921 års riksdag, att riksdagen ville besluta inrättandet av ett under särskild
av Kungl. Maj:t förordnad styrelse ställt rasbiologiskt institut med
syftemål och verksamhet i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen
i yttrande till statsrådsprotokollet närmare angivna riktlinjer
ävensom för år 1922 bevilja för ändamålet nödiga medel, nämligen dels ett
ordinarie anslag å 8,200 kronor till chefens avlöning, dels ock på extra stat
till vissa särskilt angivna ändamål (däribland till åtskilliga engångsutgifter)
tillhopa 82,550 kronor för upprätthållande av institutets verksamhet. Riksdagen
(skrivelse nr 8 A, punkt 49) biföll Kungl. Maj:ts förslag, dock med
vissa ändringar i fråga örn anslagsbeloppen. Till avlöning åt institutets
chef beviljades ett ordinarie anslag å 7,500 kronor, och till upprätthållande
av institutets verksamhet anvisades å extra stat ett reservationsanslag av
60,000 kronor att disponeras enligt av Kungl. Majit fastställda grunder.

I riksdagens nyssnämnda skrivelse anfördes bland annat:

Efter verkställd utredning hade nu Kungl. Majit framlagt förslag till
upprättande av ett svenskt rasbiologiskt institut. Enligt den verkställda
utredningen hade det nämligen befunnits icke vara tillfyllest, att tillfälligt,
mer eller mindre tillräckligt statsunderstöd lämnades åt enskilda vetenskapsmän;
det erfordrades i stället ett fast organiserat forskningsarbete under
samverkan av väl kvalificerade arbetskrafter. Ändamålet skulle bäst ernås
genom upprättande av ett rasbiologiskt forskningsinstitut. Departementschefen
hade vidare framhållit vikten av att ett institut ej uppstode, grundat
på en enda mans vetenskapliga kompetens och verksamhet för att, när han
trädde tillbaka, upphöra av brist på andra krafter, i stånd att uppbära detsamma;
genom ett fast organiserat institut skulle utbildas personer, skickade
att i framtiden fullfölja det forskningsarbete, som igångsattes.

Ändamålet med institutet skulle vara att efter förmåga deltaga i det för
närvarande livligt pågående forskningsarbetet på den mänskliga ärftlighets -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

lärans område, därvid verksamheten vid institutet skulle särskilt inriktas på
ett planmässigt utforskande av det svenska folkets biologiska egenskaper.
Tills vidare skulle vid institutet upprättas endast en medicinsk-genealogisk
avdelning.

Beträffande frågan örn institutets förläggning hade delade meningar gjort
sig gällande, i det att såväl Stockholm som de båda universitetsstäderna,
Uppsala och Lund, tävlat om företrädet härvid. Vid valet mellan dessa
orter hade departementschefen förordat Uppsala dels på grund därav, att
denna stads i förhållande till Lund mera centrala läge borde ge densamma
ett företräde med avseende å institutets verksamhet i bygderna samt att
fullständigheten av kyrkoböckerna för äldre tider vore större i mellersta
Sverige än i övriga delar av landet, dels ock emedan i viss mån en rasbiologisk
institution under Lundborgs ledning redan funnes i Uppsala.

Institutet skulle, enligt Kungl. Maj:ts förslag, icke organiseras som en
universitetsinstitution, utan göras till en fristående statsinstitution under en
av Kungl. Majit tillsatt styrelse av 5 eller högst 7 personer, i vilken plats
borde beredas åt representanter för medicinska vetenskaper, för statistik och
biologi, varjämte chefen för det blivande institutet borde hava säte och
stämma i densamma. Chefens avlöning, som föreslagits till belopp, motsvarande
vad överdirektör av lägre grad i lön och tjänstgöringspenningar
åtnjöte, skulle utgå å ordinarie stat, och skulle därtill komma tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg enligt enahanda regler, som kunde komma
att gälla för andra med honom jämförliga befattningshavare i statens tjänst.
Institutets chef skulle äga medicinsk utbildning samt hava professors titel
och kompetens. Övriga utgifter för institutet skulle uppföras på extra stat.
Förutom chefen skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag finnas en vetenskapligt
utbildad statistiker, varförutom chefen borde kunna påräkna hjälp av en
vid institutet fast anställd läkare. Vidare behövdes för forskning i kyrkböcker
och arkiv en med dylikt arbete förtrogen genealog. Slutligen erfordrades
medel till extra arbetskrafter, lokalhvra, materiel och uppvärmning
m. m. ävensom såsom engångskostnad medel till institutets första utrustning.

Vad anginge institutets plats inom statsförvaltningen, hade departementschefen
uttalat, att, så länge institutet vore förlagt till Uppsala, en förbindelse
mellan institutet och universitetet borde upprätthållas. Institutet syntes
departementschefen dock icke böra inrangeras inom ramen för den
egentliga staten för universitetet, utan borde man under Uppsala universitet
i riksstaten såsom en särskild anslagsgrupp under rubriken: institut
för rasbiologi uppföra dels ett särskilt ordinarie förslagsanslag, högst, för
chefen-professorns avlöning, dels ock de för institutet erforderliga extra
anslagen.

Riksdagen delade till fullo departementschefens uppfattning angående
betydelsen av de forskningsarbeten, som det rasbiologiska institutet vore avsett
att främja. I betraktande härav och med hänsyn till den uppfattning,
åt vilken riksdagen förra året givit uttryck då riksdagen begärde utredning
i ämnet, ansåge sig riksdagen böra uttala sin principiella anslutning till
Kungl. Maj:ts förslag. Ett ytterligare skäl härför förefunnes enligt riksdagens
mening i den omständigheten, att till föreståndare för institutet för
närvarande kunde förvärvas en förtjänt forskare, som länge arbetat inom
området, och vilkens verksamhet syntes riksdagen böra bevaras åt fullföljandet
av det arbete, han så framgångsrikt begynt. Örn riksdagen sålunda

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

ansett sig böra i princip bifalla Kungl. Maj:ts förslag, hade riksdagen dock
på grund av de statsfinansiella förhållandena icke funnit sig kunna i allo
biträda detsamma. Riksdagen holle jämväl före, att ett institut av ifrågasatt
art borde så småningom få organisatoriskt utveckla sig, i den mån en
dylik utveckling motiverades av de vunna vetenskapliga resultaten.

Vad beträffade den ifrågasatta organisationen och de i samband därmed
stående kostnaderna hade riksdagen emellertid, vidkommande institutföreståndarens
avlöning och ställning beslutat, att denne erhölle professors titel
och avlöning lika med övriga universitetsprofessorer, d. v. s. 7,500 kronor
jämte rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor, ävensom att sagda avlöning
uppfördes å ordinarie stat. Beträffande frågan huruvida ålderstillägg borde
utgå till Lundborg, därest han förordnades till institutets chef, kunde en
dylik anordning måhända synas skälig, men torde detta spörsmål böra ankomma
på Kungl. Majits prövning. Chefen-professorn borde vid sin sida
hava en av Kungl. Majit utsedd styrelse, i vilken han vore självskriven
medlem och som borde vara sammansatt av på ärftlighetsforskningens område
sakkunniga personer, representerande såväl de naturvetenskapliga som
de medicinska ämnesgrupperna, varjämte en representant för statistiken
vore önskvärd. Styrelsen syntes riksdagen böra direkt sortera under kanslern
för rikets universitet.

I fråga örn övriga kostnader för institutet hade det synts riksdagen lämpligast,
att till bestridande härav på extra stat beviljades ett belopp i ett för
allt, över vilket styrelsen kunde förfoga i enlighet med av Kungl. Majit
godkänd plan. Det syntes riksdagen riktigare, särskilt efter den nedsättning
av anslaget, som riksdagen vidtagit, att användningen av detsamma bestämdes
på nu nämnt sätt i stället för att i detalj angivas av riksdagen.
Riksdagen hade bestämt det belopp, som sålunda skulle ställas till disposition
av det rasbiologiska institutets styrelse för år 1922, till 60,000 kronor.
Ett mindre belopp borde icke ifrågakomma med hänsyn till att därmed
skulle bestridas alla utgifter för biträden, för resor, för inköp av möbler,
böcker, kartor m. m. ävensom för lokalens städning och uppvärmning samt
för hyra, i den mån den nu disponerade lokalen ej vore tillräcklig. Då
sagda belopp enligt riksdagens mening i sig jämväl borde inbegripa sådana
ändamål, som vore avsedda att tillgodoses förmedelst det av Kungl. Majit
ifrågasatta engångsanslaget, hade riksdagen icke funnit sig böra bevilja ett
sådant anslag.

Riksdagen förbisåge härvid ingalunda, att med den reduktion av det utav
Kungl. Majit för ändamålet begärda anslaget, som riksdagen sålunda vidtagit,
institutets arbetsresultat givetvis icke kunde förväntas bliva desamma
som vid bifall till Kungl. Majits förslag oförändrat. Under dåvarande
statsfinansiella läge hade riksdagen emellertid ansett denna omständighet
vara av mindre betydelse än att det avvägdes, huru stort belopp, som det
ekonomiska läget vid varje särskild tidpunkt syntes medgiva att för ändamålet
disponera.

Med anledning av den nya lönereglering, som från och med budgetåret
1925/1926 trätt i tillämpning för befattningshavarna vid universiteten, höjdes
budgetåret 1926/1927 chefens avlöning från 7,500 kronor till 12,000
kronor. I samband därmed höjdes anslaget till institutets verksamhet, vilket
för ett vart av budgetåren 1923/1926 utgått med ett belopp av 55,000
kronor, till 65,000 kronor. För budgetåret 1932/1933 sänktes sistberörda

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

anslag till 60,000 kronor, och för 1933/1934 nedsattes samma anslag som
ovan nämnts ytterligare till 45,000 kronor.

Anslaget till institutets verksamhet har under ett vart av budgetåren
1931/1934 disponerats på följande sätt:

	1931/1932	1932/1933	1933/1934
Arvoden:	Kronor	Kronor	Kronor
Rasbiolog och chefens ställföreträdare ....	8,200	8,200	7,500
Statistiker och arkivarie..............	7,000	7,000	6,400
Genealog, bibliotekarie och byråföreståndare	6,000	6,000	5,500
Kvinnlig reseassistent................	3,200	3,200	3,000
Amanuens för antropologi............	2,400	3,600	3,300
» » statistik...............	2,400	(assistent) 2,400	(assistent) 2,200
» » genealogi..............	2,400
Biblioteksbiträde....................	1,500	1,500	—
Fotografiskt biträde.................	—	1,500	—
Skrivbiträde.......................	1,080	1,080	—
Vaktmästare ......................	1,800	1,800	—
Personligt lönetillägg till amanuensen för statistik Saga Neander.............	300	300	300
Styrelsens sekreterare...............	300	300	—
Säger	36,580	36,880	28,200
Övriga omkostnader:
Extra och tillfälliga biträden...........	4,220	4,220	\| 8,800
Reseersättningar....................	10,000	6,500
Instrument och annan utrustning.......	2,000	1,250	—
Böcker, tidskrifter, inbindning m. m.....	4,000	3,700
Materialier och expenser..............	5,000	3,900
Förhyrd lokal .....................	2,200	2,050	8,000
Lyse, vedbrand för båda lokalerna samt städning m. m....................	1,000	1,500
Säger	28,420	23,120	16,800
Summa	65,000	60,000	45,000

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen för innehållet i riksdagsskrivelsen
av år 1921, var det riksdagens mening att för bedrivande av
rasbiologisk forskning skulle i Uppsala upprättas en fristående statsinstitution
— statens institut för rasbiologi — tillsvidare bestående av endast en
medicinsk-genealogisk avdelning, att institutet skulle ledas av en av Kungl.
Majit utsedd styrelse, i vilken institutets chef skulle vara självskriven medlem
och som borde vara sammansatt av på ärftlighetsforskningens område
sakkunniga personer, representerande såväl de naturvetenskapliga som de
medicinska ämnesgrupperna, varjämte en representant för statistiken syntes

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

vara önskvärd, att denna styrelse borde direkt sortera under kanslern för
rikets universitet, att institutets chef skulle äga medicinsk utbildning samt
hava professors titel och kompetens samt att Kungl. Majit skulle äga bestämma
angående den personal, vilken till biträde åt chefen borde anställas
vid institutet.

Enligt stadgan för statens institut för rasbiologi av den 31 december 1921
(nr 841) har institutet till sin uppgift att, med erforderligt användande av
medicinska, antropologiska, biologiska, genealogiska och statistiska metoder,
idka vetenskaplig forskning inom rasbiologiens område, med särskild hänsyn
till det svenska folket och till förhållandena inom Sverige. Styrelsen utgöres
av institutets chef såsom självskriven ledamot och av sex andra ledamöter,
vilka, jämte tre suppleanter, efter förslag av kanslern för rikets universitet
förordnas av Kungl. Majit, varje gång för en tid av högst fyra år. Bland
de förordnade ledamöterna böra minst tre innehava särskild sakkunskap
inom rasbiologiens eller närliggande vetenskaps område. Såsom chef för
institutet är anställd en på förslag av kanslern av Kungl. Majit utnämnd
professor med rasbiologisk, särskilt medicinskt-rasbiologisk sakkunskap. Såsom
extra personal anställas av styrelsen dels en statistiker med vetenskaplig
utbildning inom sitt fack, dels ock, i mån av behov och tillgångar, assistenter.
Assistent för medicin skall vara legitimerad läkare.

Rörande beskaffenheten av det arbete, som utföres av vissa av de vid
institutet anställda befattningshavarna, hava lämnats följande upplysningar:

Rasbiologen tjänstgör under chefens undersökningsresor, vilka pläga pågå
ungefär halva året, såsom dennes ställföreträdare samt biträder i övrigt
chefen i dennes arbete.

Statistikern, som till sitt förfogande har amanuensen för statistik och ett
växlande antal räknebiträden, leder under chefens överinseende bearbetningen
av det insamlade materialet över lapparna.

Genealogen sköter allehanda byrågöromål, handleder vid förekommande
genealogiska utredningar samt biträder chefen vid arbeten av olika slag.

Den kvinnliga reseassistenten vistas en stor del av året på undersökningsresor
för insamlande av enklare primärmaterial och fotografering av rasoch
folktyper. Å institutet biträder hon med förekommande arbete, främst
vid de statistiska bearbetningarna.

Assistenten för antropologi utför antropologiska primärundersökningar, biträder
vid antropologisk fotografering, utför antropologiska och socialantropologiska
litteratursammanställningar samt tjänstgör som institutets översättare.

Vaktmästaren utför vanliga vaktmästargöromål och städning samt biträder
dessutom omkring 3 timmar dagligen vid de statistiska bearbetningarna.

Universitetsberedningens förslag.

Universitetsberedningen erinrar, att vid institutets inrättande underströks
nödvändigheten av icke endast sådana ärftlighetsmcdicinska undersökningar,
som kunde tjänstgöra som grundval för negativ rashygien, utan även sådana

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

rasbiologiska forskningar, vilka kunde tjäna som grundval för positiv rashygien.

I en av rasbiologiska institutets styrelse till universitetskanslern ingiven
skrift, dagtecknad den 25 november 1932, hade anförts bland annat följande
rörande institutets hittillsvarande arbetsprogram och arbetsresultat:

Efter institutets upprättande måste såsom en huvuduppgift för dess verksamhet
under lång tid framåt den rasbiologiska inventering av landets befolkning
betraktas, vilken redan i Kungl. Maj:ts proposition anvisades som
institutets syfte. Emellertid funnes speciella uppgifter, som delvis kunde
betraktas som ett led däri och delvis utgjorde förarbeten därtill, vilka först
måste lösas.

Före institutets upprättande hade under flera år statsunderstöd utgått till
dåvarande docenten Lundborgs rasbiologiska forskningar bland lappar och
finnar, och det framginge av förefintliga handlingar, att ett fullföljande av
dessa undersökningar måste betraktas som en självklar och maktpåliggande
uppgift för institutet.

Emellertid framstod det snart för institutets ledning som en nödvändig
förutsättning för dessa undersökningars fullföljande, att först en antropologisk
generalinventering av folkbeståndet i Sverige borde komma till stånd
som utgångspunkt för bedömandet av ovan nämnda speciella undersökningar
och som en grundval för rasbiologiska undersökningar överhuvud. Detta
var också en uppgift, som kunde anses lättare att genomföra med de otillräckligt
utbildade medhjälpare, som institutets chef de första åren kunde
påräkna. Denna institutets första uppgift var slutförd år 192G, då det stora
verket The Facial Characters of the Swedish Nation (Anthropologia Suecica)
utkom.

Samtidigt med dessa undersökningar fortsatte institutets chef sina forskningar
rörande lapparna och finnarna i Sverige, och efter utgivandet av
ovan nämnda verk hade även institutets arbetskrafter i övrigt inriktats på
ett fullföljande av denna uppgift. Emellertid hade från början ej förutsedda
utgifter blivit nödvändiga för fullföljandet av institutets verksamhet,
varigenom det beviljade anslaget, som redan från början var knappt tilltaget,
visade sig allt mera otillräckligt.

Med den otillräckliga tillgången på erforderliga medel hade institutets
arbetsprogram betydligt förryckts, och pågående undersökningar hade givetvis
endast långsamt skridit framåt. Den rasbiologiska inventering av landets
befolkning, som från början framstod som en framtida huvuduppgift för
institutets verksamhet, hade måst tillsvidare uppskjutas. Under de senare
åren hade man till och med nödgats släppa förhoppningen örn att kunna
slutföra undersökningarna rörande finnarna i Sverige under nuvarande chefens
tjänstetid, varför arbetet vid institutet helt hade koncentrerats till lapparna.

Styrelsen bestrede icke möjligheten, att någon mindre del av institutets
arbete icke givit lika stort utbyte som andra delar. Detta torde snarare
vara ofrånkomligt under den första tidens verksamhet vid ett nytt institut
och inom en ny forskningsriktning, där det i någon mån vore nödvändigt
att treva sig fram, till dess erfarenhet vunnits.

I övrigt ville styrelsen betona följande synpunkter.

För det första vore det forskningsarbete, vars resultat publicerats i det
år 1926 utkomna arbete örn det svenska folkets rasegenskaper (The Racial
Characters of the Swedish Nation) samt arbetet över lapparna, vars första

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

del (The Race Biology of the Swedish Lapps. Part. I.) utkom av trycket i
december 1932, ytterligt omfattande, och dessa verk kunde enligt styrelsens
mening utan överdrift anses äga ett synnerligen högt och bestående, för det
1926 utgivna verket på många håll betygat värde. För det andra vore
undersökningar av de slag som de i dessa verk publicerade till sin natur
dyrbara, i det att de utom resor i stor utsträckning m. m. nödvändigtvis
krävde en stab av på olika sätt skolade medarbetare för materialets insamling
(antropologiska mätningar o. s. v.) och teoretiska bearbetning (antropologiska,
matematisk-statistiska, medicinska utredningar o. s. v.). För det
tredje hade ett mycket stort material insamlats, som funnes bevarat i institutets
arkiv för närmare bearbetning av forskare inom eller utom institutet,
när ekonomiska och andra förhållanden komme att möjliggöra materialets
utnyttjande. Detta material vore till stor del av sådan art, att ett uppskov
med insamlandet till framtiden icke hade varit möjligt, enär då på
grund av vissa befolkningsgruppers uppblandning med andra ett likvärdigt
material icke skulle ha funnits till forskningens förfogande. Denna del av
institutets forskningsresultat, som tillsvidare icke alls vore synlig utåt, vore
i själva verket av synnerligen stor betydelse. För det fjärde hade mycken
tid åtgått till utbildning av medarbetare och biträden för institutets arbete
och för mera självständig forskningsverksamhet. Universiteten kunde av
naturliga skäl ännu icke åtaga sig utbildning av rasbiologiska forskare, varför
detta under nuvarande förhållanden framstode som en av institutets icke
minst viktiga huvuduppgifter. För det femte hade institutets knappa medel
vållat beklagliga inskränkningar i verksamheten och i hög grad fördröjt
arbetena.

I förutberörda skrift hade — erinrar universitetsberedningen — styrelsen
för rasbiologiska institutet jämväl framlagt förslag till framtida arbetsprogram
för institutet, omfattande såväl rasbiologiska, speciellt ärftlighetsmedicinska,
undersökningar såsom grundval för negativ rashygien som andra rasbiologiska
forskningar såsom grundval för positiv rashygien. Styrelsen hade
härom anfört bland annat:

Det vore institutets avsikt att, så snart nu pågående undersökningar vore
slutförda, upptaga omfattande ärftlighetsmedicinska undersökningar, som delvis
kunde förväntas bliva en grundval för åtgärder till motarbetande av rasförsämring.
Därmed skulle man vara framme vid huvuduppgiften, den rasbiologiska
generalinventeringeu av folkbeståndet. I första hand skulle då
de verkliga psykiska folksjukdomarnas problem angripas för att söka utröna
deras degenerativa art. Styrelsen åsyftade här främst sinnessjukdomarna,
sinnesslöbeten och epilepsien, vilka vore ytterst betungande för såväl individen
och hans anhöriga som för samhället. En annan viktig grupp sjukdomar,
där ärftliga faktorer spelade en betydande roll, men där å andra
sidan ingående ärftlighetsundersökningar vore av nöden för klarläggande av
ärftlighetsgången, vore vissa ögonsjukdomar, orsakande blindhet, såsom starr,
olika former av nätbinnedegeneration, »gröna starren» och ilera. Vidare
erbjöde dövstumheten och dövheten ett stort och viktigt material för ärftlighetsundersökningar.
Härtill komme ytterligare en hel del särskilt inom
invärtesmedicinen fallande konstitutionella sjukdomar. För alla dessa sjukdomsformer
hade genom senare decenniers undersökningar visats, att ärftligheten
spelade en väsentlig roll. Genom en del undersökningar hade det

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

kunnat göras sannolikt, att visst korrelativt samband torde råda mellan dessa
sjukdomsgrupper, t. ex. det sannolikgjorda sambandet mellan tuberkulos
och dementia prsecox, mellan sinnesslöhet och ärftliga ögonanomalier, dövstumhet
etc. Vidare rådde otvivelaktigt dylikt sammanhang mellan liknande
psykiska abnormiteter och en del kroppssjukdomar av konstitutionell arvsnatur.

En av institutets närmaste arbetsuppgifter vore att, med begagnande av
det vid landets sinnessjukhus förefintliga kliniska materialet, lägga upp ett
kartotek över de viktigaste grupperna av sinnessjukdomar. Med utgångspunkt
från probanderna i dessa olika grupper av sinnessjukdomar borde
sedan igångsättas en genealogisk inventering och registrering av dessa släkter.
A det erhållna materialet borde man därefter beräkna sjukdomsprocenten
av den ifrågavarande sjukdomen, respektive eventuella andra sjukdomar
såväl bland probandens syskon som även för övriga kategorier av anförvanter
till utgångsfallen samt söka utforska, i vad mån de mendelska ärftlighetslagarna
ägde tillämpning. Härigenom skulle kunna ernås ett siffermaterial,
som kunde läggas till grund för ärftlighetsprognostiskt bedömande
av de olika sjukdomarna och överhuvud giva fasta hållpunkter för den sjukliga
belastningens betydelse för individen och släkten. — På liknande sätt
borde även våra epileptiker- och sinnesslöanstalter inventeras och materialet
bearbetas.

Men även en annan undersökningsmetodik borde komma till användning»
och detta så mycket mer som vårt land erbjöde sällsynt goda möjligheter
härtill i jämförelse med andra länder. Vad som här åsyftades vore kliniska
och ärftlighetsmedicinska undersökningar av geografiskt begränsade isolerade
populationer med hänsyn till förekomsten av de ovan berörda sjukdomarna.
Vi hade i vårt land ett stort antal socknar av denna isolatkaraktär. Det
kunde icke nog framhållas vikten av att dylika inventeringar av allt flera
sådana socknar —- som genom den ofta förekommande tendensen till ingifte
utgjorde ett värdefullt naturens experiment -— snarast möjligt komme till
stånd, då de ökade kommunikationerna för visso tenderade till ett fortgående
uppluckrande och successivt försvinnande av dessa ärftlighetsmedicinens
sanna forskningsgruvor. Att genom denna undersökningsmetodik stora utsikter
funnes till ett klarläggande av kliniska särgrupper av övervägande
arvskonstitutionell natur vore uppenbart och i den vetenskapliga litteraturen
dokumenterat.

Ytterligare ett område, som institutet borde bearbeta, vore ärftlighetsmedicinska
undersökningar av de kriminella.

Ett framtidsönskemål av den allra största betydelse vore att söka åstadkomma
en uppdelning av arbetet i ärftliglietsmedicinsk rasbiologi vid institutet
—- såsom grundval för negativ rashygien — på t. ex. tre avdelningar:
1) psykiatri, 2) andra ärftliga sjukdomar, 3) kriminalitet.

Såsom institutets kanske allra viktigaste uppgift måste man dock anse
drivande av vetenskaplig forskning som grundval för positiv rashygien.
Den positiva rashygienen strävade efter de värdefulla folkelementens, de
värdefulla arvsanlagens, bevarande och stärkande. Då emellertid hos människan
ett urval av värdefullare beståndsdelar ej kunde ske på samma
direkta, enkla sätt som inom växt- och djurförädlingen, måste i framtiden
en utomordentlig vikt komma att läggas särskilt vid nativiteten hos olika
biologiska grupper och det indirekta urval, som därmed vore förbundet. Vetenskaplig
forskning på detta område krävde emellertid i alldeles särskilt hög

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

grad grundläggande arbeten av olika slag, framför allt studium av normalpsykiska
egenskapers ärftlighet och dessa egenskapers olika fördelning i
populationer och populationsgrupper. Vidare erfordrades djupgående studier
över den roll, miljö av olika slag spelade vid sidan av arvsanlagen i och
för psykiska egenskapers utveckling.

En annan viktig forskningsuppgift för den allmänna rasbiologien vore
frågan örn verkningar av ingifte samt rasblandningar och avkommans därav
förhållande i en följd av generationer.

Universitetsberedningen erinrar för egen del, att det av rasbiologiska institutets
styrelse angivna programmet för forskningen på det rasbiologiska
området under den närmaste framtiden innebure, att institutet nu skulle
övergå till den huvuduppgift för institutets forskningar, som bestode i den
rasbiologiska inventeringen av folkbeståndet. Verksamheten skulle följaktligen
så till vida omläggas, att densamma från att tidigare hava varit övervägande
antropologiskt inriktad skulle få en företrädesvis ärftlighetsmedicinsk
inriktning. Enligt universitetsberedningens mening kunde programmet
i stort sett godtagas. Beredningen ville härvid särskilt understryka önskvärdheten
av att man, även örn arbetet huvudsakligen inriktades på ärftlighetsmedicinska
undersökningar, dock icke släppte ur sikte utan i mån av
arbetskrafter och tillgångar sökte arbeta på lösningen av sådana problem,
som folie inom den positiva rashygienens område.

Beredningen övergår därefter till att behandla frågan örn den svenska rasbiologiska
forskningens framtida organisation.

Universitetsberedningen påpekar, att den enda nu existerande direkta förbindelsen
mellan rasbiologiska institutet och universitetet i Uppsala — frånsett
det förhållandet att institutet delvis vore inrymt i en åt universitetet
upplåten byggnad — bestode däri, att enligt institutets stadga institutet
hade att tillse, att vid universitetet genom lämplig person årligen hölles
minst 10 rasbiologiska föreläsningar. Det hade nu från åtskilliga håll ifrågasatts,
att institutet borde närmare anknytas till universitetet i Uppsala och
den medicinska fakulteten därstädes. Anknytningen till den medicinska
fakulteten kunde tänkas ordnad på olika sätt. Ett alternativ vore att förvandla
institutet till en vanlig universitetsinstitution med professorn i ämnet
såsom föreståndare. Ett annat vore att låta institutet i större eller mindre
utsträckning behålla sin självständiga ställning, fastän dess chef tillhörde
fakulteten.

I en skrivelse till universitetsberedningen hade medicinska fakulteten i
Uppsala förordat, att institutet måtto anslutas till fakulteten men med bibehållande
av en viss självständighet. Så t. ex. borde institutets verksamhet
fortfarande planläggas under inseende av en styrelse med viss grad av beslutanderätt.
Denna styrelse skulle handhava institutets ekonomiska förvaltning
och äga yttra sig vid chefsplatsens tillsättande. Fakulteten hade.
i detta hänseende yttrat bland annat:

Kungl. Majis proposition Nr 155.

Man torde kunna utgå ifrån, att en man aldrig kunde tänkas behärska
alla de vetenskapsgrenar, som uppbyggde rasbiologien. För att utöva sin
vetenskap måste rasbiologen därför ständigt stå i kontakt med representanter
för skilda vetenskapsgrenar.

Vad den forskning beträffade, som man allt ifrån början avsett att bedriva
vid statens institut för rasbiologi, så hade det aldrig ifrågasatts annat,
än att den skulle gälla människan, och dess anvisade uppgift i vården om
rasegenskaperna hade redan från början varit så dominerande, att den måste
betecknas som medicinsk rasbiologi. En naturlig konsekvens av detta förhållande
syntes fakulteten vara, att det rasbiologiska institutet borde knytas
till en medicinsk fakultet, och att, eftersom institutet hade sin verksamhet
i Uppsala, dess chef bleve medlem av den medicinska fakulteten vid Uppsala
universitet.

För fullföljandet av institutets forskningsuppgifter borde en sådan anknytning
till medicinsk fakultet bliva av stort gagn, enär den önskvärda kontakten
med flertalet medicinska discipliner lättare borde kunna åvägabringas,
om utövaren av den rasbiologiska vetenskapen själv vore medlem av
fakulteten än örn han stöde utanför densamma. Medlemskapet måste stimulera
till en mera allsidigt orienterad vetenskaplig aktivitet inom rasbiologiens
stora område.

En anslutning till medicinska fakulteten i Uppsala borde härutöver kunna
medföra vissa ekonomiska fördelar för det rasbiologiska institutet. Örn anslutningen
komme till stånd, torde universitetet kunna upplåta fullt tillräckliga
lokaler för institutet i endera av de båda institutionsbyggnader, som
bleve frigjorda, när nybyggnaderna för patologisk-anatomiska och hygieniskbakteriologiska
institutionerna bleve färdiga.

Aven för universitetet och fakulteten vore en anknytning av det rasbiologiska
institutet till fakulteten utan tvivel gagnelig, eftersom därigenom
med medicinska fakulteten komme att införlivas en representant för den
rasbiologiska vetenskapen, som hade så nära samhörighet med och så stor
betydelse för många av de medicinska discipliner, i vilka fakulteten hade
att meddela undervisning.

Det torde vara ett allmänt omfattat önskemål att finna en organisationsform
för institutets fortsatta arbete, som i möjligaste mån stimulerade till
en praktisk inriktning av dess verksamhet. Den härför lämpligaste organisationsformen
syntes fakulteten vara, att institutets verksamhet fortfarande
planlades under inseende av en styrelse med viss grad av beslutanderätt.
Denna styrelse syntes böra vara så sammansatt att den kunde förmedla en
ständig kontakt mellan rasbiologiska institutet och sådana korporationer,
som hyste intresse för de forskningsuppgifter, vilka folie inom ramen för
institutets verksamhet. Ett sådant intresse syntes avgjort kunna påräknas
liksom också en viss grad av sakkunskap inom var och en av landets medicinska
fakulteter. Det syntes därför lämpligt, att var och en av de tre
medicinska fakulteterna bleve företrädd genom en egen representant i institutets
styrelse och även själv finge avge förslag i fråga örn valet av representant.
Bland de korporationer, vilkas samarbete med rasbiologiska institutet
genom en representant i dess styrelse kunde vara värdefullt, ville fakulteten
såsom tänkbara nämna svenska läkarsällskapet, lantbrukshögskolan,
Svalövsinstitutet och institutet för husdj ursförädling.

En sådan styrelseorganisation inom det rasbiologiska institutet skulle erbjuda
ganska vittgående analogier med förhållandena i ett vid Uppsala uni -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

versitet redan förefintligt institut, nämligen institutet för högspänningsforskning.
Dess chef vore professor vid universitetets filosofiska fakultet, men
i forskningsinstitutets organisation inginge också en rådgivande kommission,
bestående av en ledamot av vardera telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen
och styrelsen för tekniska högskolan samt av minst två,
högst fyra ledamöter, utsedda bland ledande, för forskningsverksamhet intresserade
representanter för elektroindustrieu och de elektrotekniska vetenskaperna.

En styrelse för rasbiologiska institutet, sammansatt efter de grunder, som
i det föregående skisserats, syntes på en gång vara ägnad att förmedla institutets
kontakt utåt med för dess verksamhet intresserade verk och inrättningar
och att stimulera till en praktisk inriktning av hela denna verksamhet.
Institutets ekonomiska förvaltning borde icke läggas under universitetet
utan handhavas av institutets egen styrelse. En liknande anordning,
nämligen att en professor inom fakulteten hade hela sin verksamhet förlagd
till en institution, som ekonomiskt stöde helt oberoende av universitetet,
funnes redan tillämpad i fråga örn psykiatriprofessuren.

Därest styrelsen för det rasbiologiska institutet finge ovan skisserade allsidiga
representation och sakkunskap, syntes det fakulteten möjligt att även
tillerkänna den befogenhet att yttra sig vid chefsplatsens tillsättande. Vad
beträffar utseendet av sakkunniga föresloge fakulteten, att de sakkunniga
skulle föreslås av landets tre medicinska fakulteter och därefter utses av
större akademiska konsistoriet. Sedan de sakkunniga avgivit sitt utlåtande,
skulle fakulteten yttra sig, varefter styrelsen, som här inträdde i konsistoriets
ställe, skulle upprätta förslag. Skulle tillsättningsproceduren för universitetsprofessor
ändras, borde motsvarande förändringar vidtagas i dessa
bestämmelser.

Institutets styrelse hade — anför beredningen — i skrivelse till beredningen
förklarat sig i princip icke hava något att erinra mot en anknytning
till medicinska fakulteten i Uppsala, såvida institutets självständighet
bevarades, utan tvärt örn ansåge, att genom en dylik anknytning viktiga
fördelar för institutets framtida verksamhet skulle kunna vinnas, men att
styrelsen däremot bestämt måste motsätta sig institutets förvandling till en
professur vid fakulteten med tillhörande institution. Rörande detta spörsmål
anförde styrelsen, bland annat, följande:

En förändring av institutet till en med övriga professurer jämställd professur
inom medicinska fakulteten skulle i verkligheten vara liktydig med
ett nedläggande av institutet och ett upprättande av en institution av annan
art och med annat syfte.

De vid institutets grundande framhållna synpunkterna örn den allmänna
och omfattande arten av institutets verksamhet, vilka också ledde till beslut
örn ett självständigt, fristående institut under egen styrelse, ansåge styrelsen
icke allenast alltjämt giltiga utan i samband med det av styrelsen angivna
framtida arbetsprogrammet i närvarande stund ännu viktigare att fasthålla
än förut. Rasbiologien vore icke blott en medicinsk vetenskap, utan avsåge
studium av människans ärftliga egenskaper i allmänhet. Den undersökte sålunda
också normala fysiska och psykiska egenskapers (t. ex. olika arter av
begåvning) ärftlighetsförhållanden, deras genetiska sammansättning och samband
med andra egenskaper.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

Det syntes styrelsen angeläget att betona, att utforskandet av raskorsningar
på människans område å ena sidan krävde det största beaktande av och
noggrann kännedom örn den mycket omfattande experimentella forskningen
på motsvarande område hos växter och djur (isynnerhet som experimentell
forskning av samma art som hos växter och djur icke vore möjlig hos
människan) och å andra sidan måste taga all möjlig lärdom av den historiska
och geografiska forskningen rörande folks och rasers flyttning och
förhållande till varandra. På intet område torde kanske den rasbiologiska
forskningens egenskap av en icke blott medicinsk disciplin framträda tydligare
än vid detta vetenskapliga utforskande av raskorsningar med dess
nödvändiga och nära anknytning till flera olika vetenskaper utanför medicinens
område.

Aven när det gäller rasbiologiens utforskande av abnorma eller patologiska
egenskapers ärftlighet, ville styrelsen framhålla, att dessa visserligen alldeles
övervägande men dock icke helt och hållet kunde anses tillhöra den rena
ärftlighetsmedicinska forskningen.

För att kunna i allt högre grad förverkliga sitt från början angivna stora
allmänna syftemål krävde institutet nära samarbete med och även impulser
från såväl andra vetenskaper som från olika praktiska områden, som berörde
institutets verksamhet. Detta hade redan från början fått sitt uttryck i
institutets styrelse, där icke blott representanter för medicinsk vetenskap
utan även för allmän biologi och ärftlighetslära, för juridiska vetenskaper
samt för sociala verksamhetsområden funnits. Styrelsen ville särskilt betona
betydelsen av att, i överensstämmelse med arbetsprogrammets successiva utveckling
och specialisering, detta samarbete med andra vetenskaper och
praktiska institutioner, i den mån det vore möjligt, ytterligare betonades
vid styrelsens sammansättning. Icke minst syntes styrelsen vid institutets
fortsatta arbete en ökad kontakt t. ex. med historiker, befolkningsstatistiker,
pedagoger och fångvårdsmän önskvärd. Då institutets vetenskapliga forskning
ytterst skulle tjäna praktiska syften, bleve denna kontakt med praktiska
verksamhetsområden själva livsnerven i institutets verksamhet, liksom
förhållandet till det praktiska lantbruket i fråga om ärftlighetslärans praktiska
tillämpning inom växtförädlingen visat sig vara av avgörande betydelse
för arbetets framgång.

För den händelse institutets nuvarande karaktär av fristående vetenskapligt-praktisk
institution under egen styrelse, representerande olika vetenskaper
och praktiska områden, komme att bibehållas, torde goda utsikter förefinnas,
att institutets verksamhet i likhet med förhållandet hos andra motsvarande
vetenskapligt-praktiska institutioner komme att i väsentlig grad stödjas
genom anslag från sådana privata håll inom vårt land, där man klart förutsåge
den stora framtida praktiska betydelsen för vårt folk (även i ekonomiskt
avseende) av institutets verksamhet, så att i samband därmed ett
vidare utbyggande av verksamheten i överensstämmelse med styrelsens framtida
arbetsprogram snarast skulle kunna förverkligas. Ur allmän synpunkt
torde, som exempel från andra håll visa, just en sådan samverkan mellan
statliga och privata direktiv i längden medföra den största effektiviteten i
institutets arbete just i praktiskt avseende, enär anslag från privata håll
lättast beviljades för särskilt angivna syftemål och verksamhetsgrenar, varuti
framför allt den mera näraliggande praktiska nyttan betonades. Skulle däremot
institutet undergå en reduktion till en mindre och mera ensidigt lagd
vetenskaplig institution, där målsmän för mera allsidigt lagda praktiska

Kungl. Marits proposition Nr 155.

synpunkter saknade säte, så torde knappast några utsikter förefinnas att erhålla
dylika större privata anslag till befordrande av institutets allmännyttiga
verksamhet. Även ur dessa synpunkter torde man kunna säga, att den
bästa användningen av statens medel ur praktisk synpunkt åstadkommes,
örn institutet förbleve fristående såsom hittills.

Enligt styrelsens förmenande funnes sålunda avgörande argument till förmån
för uppfattningen, att det rasbiologiska institutet måste, för fullföljandet
av sitt av statsmakterna angivna program, äga en fristående ställning,
och att institutet i detta sitt arbete borde stödjas av en likaledes fristående
styrelse, inom vilken — måhända framdeles i större grad än nu — praktiska,
av rasbiologiska frågor intresserade verksamhetsområden vore representerade.

Givetvis uteslöte denna principiella åskådning likväl icke, att — med
garanti för fullt bevarad arbetsfrihet — institutets chef kunde tilldelas säte
och stämma inom lärarkåren vid den högskola, i vars närhet institutet vore
beläget. Närmast borde i så fall hans plats vara inom medicinsk fakultet,
åtminstone tills vidare. En dylik ställning skulle även kunna medföra den
fördelen, att institutets chef bomme i nära personlig förbindelse med de
akademiska lärare, vilkas läroområden företedde anknytning till det forskningsarbete,
som institutet skulle bedriva. Även örn något närmare samarbete
härvid ej skulle åvägabringas, torde dock ett ömsesidigt gagnande tankeutbyte
lätt kunna komma till stånd, och det rasbiologiska institutet, trots sin
fristående ställning, erhålla ett värdefullt akademiskt stöd i sin verksamhet.
Därest tanken på en anknytning av dylikt slag av institutet till en av högskolorna
i vårt land erhölle nu angiven utformning, hade styrelsen intet
att däremot erinra.

Universitetsberedningen finner för egen del de skäl, som av rasbiologiska
institutets styrelse andragits för att styrka, att institutet borde även för framtiden
intaga en fristående ställning, övertygande.

Beredningen ville i detta sammanhang särskilt betona, att de sociala och
praktiska synpunkter, som enligt statsmakternas tidigare uttalade mening
borde beaktas vid planläggandet och utförandet av institutets arbete, lättare
torde komma till sin rätt, örn institutet bibehölles såsom självständigt under
en särskild styrelse, vilken hade nära kontakt såväl med hjälpvetenskaperna
till rasbiologien som med vissa praktiska verksamhetsområden. Därvid syntes
man mycket väl kunna tänka sig en sådan anordning, att institutets_ chef
tillika vore universitetsprofessor, åtminstone tills vidare inom medicinska
fakulteten. Genom en dylik anknytning till medicinsk fakultet skulle den
önskvärda kontakten mellan det rasbiologiska forskningsarbetet och ett flertal
medicinska discipliner underlättas. Institutet skulle även få bättre möjligheter
att sprida kännedom örn och intresse för rasbiologisk forskning hos
den studerande ungdomen och härigenom öka utsikterna att kunna förvärva
lämpliga yngre forskare såsom medarbetare åt chefen.

Vid institutets tillkomst ansågs det, att institutet borde förläggas till Uppsala.
Föredragande departementschefen hade uttalat den meningen, att institutet
förr eller senare lämpligen syntes böra förläggas till Stockholm eller
dess omedelbara grannskap, men detta statsrådets uttalande intogs ej i statsutskottets
utlåtande eller riksdagens skrivelse i ämnet, Då under beredningens
handläggning av här förevarande ärende frågan om institutets förflyttning
till Stockholm bragts på tal, hade beredningen ansett sig böra upptaga
jämväl detta spörsmål till dryftande*.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 155.

Till förmån för en flyttning till Stockholm syntes kunna andragas, att
landets största medicinska läroanstalt vore förlagd därstädes, att möjlighet
till vinnande av kontakt med forskningen på det biologiska området stöde
till buds genom samarbete med Stockholms högskolas matematisk-naturvetenskapliga
avdelning, att samarbete likaledes kunde vinnas med institutet
för husdjursförädling, samt att de ämbetsverk och arkiv, där institutet måste
hämta en del av sitt arbetsmaterial, till stor del funnes i huvudstaden. För
institutets kvarstannande i Uppsala kunde anföras, att i Uppsala funnes lika
goda möjligheter till samarbete med forskare på medicinens och de biologiska
naturvetenskapernas område som i Stockholm, att vid lantbrukshögskolan
å Ultuna bomme att bedrivas ärftlighetsforskning och att ämnet
ärftlighetslära där funnes representerat genom professorn i systematisk botanik
och ärftlighetslära, att de utmärkta kommunikationerna mellan Uppsala
och Stockholm möjliggjorde för en forskare, bosatt på den ena platsen, att,
örn så skulle vara nödigt, i studiesyfte under vissa tider företaga dagliga
resor till den andra, samt att institutet ända sedan sitt inrättande varit förlagt
till Uppsala, varför man ej, utan att man vunne påtagliga fördelar,
borde flytta det till annan plats. Härtill komme, att för institutets behov
erforderliga lokaler torde kunna upplåtas i av universitetet disponerade byggnader.
Det syntes beredningen, som örn tillräckliga skäl icke skulle föreligga
för att förorda en förflyttning av institutet från Uppsala.

Beredningen holle således före, att den rasbiologiska forskningen i landet
fortfarande borde omhänderhavas av en under överinseende av en särskild
styrelse stående, till Uppsala förlagd självständig institution, vilken dock
borde vara anknuten till universitetet därstädes därigenom att institutets
chef tillika vore professor i rasbiologi vid sagda universitet, tills vidare inom
den medicinska fakulteten. Institutet borde vara i ekonomiskt hänseende
fristående från universitetet.

Huruvida institutet skulle kunna fylla den uppgift, som komme att åvila
detsamma, torde huvudsakligen bliva beroende av två omständigheter: att
institutets styrelse finge en sådan sammansättning att man kunde anförtro
åt densamma att planlägga institutets arbete och i stora drag bestämma
däröver ävensom utöva ett betydande inflytande vid chefstillsättningen, samt
att chefen bleve en person, som icke endast vore en framstående vetenskapsman
på den rasbiologiska forskningens område, utan även hade utpräglat
sinne och intresse för den sociala sidan av de rasbiologiska problemen och
tillika innehade de chefsegenskaper, vilka krävdes för att kunna organisera
den jämförelsevis stora apparat, som erfordrades för materialets insamling
och bearbetning samt för att kunna åstadkomma nödigt samarbete med de
myndigheter och korporationer, som sutte inne med undersökningsmaterialet
eller vilkas bistånd eljest behövde tagas i anspråk.

Örn institutets styrelse skulle kunna fylla sin i det föregående antydda
uppgift, borde den i sig innesluta den förnämsta sakkunskapen i landet på
det rasbiologiska området både beträffande den rent vetenskapliga och den
sociala sidan av problemen. Den bleve därför nödvändigtvis ganska talrik.

Universitetsberedningen ansåge, att styrelsen borde tillsättas på sådant
sätt, att flertalet av dess ledamöter utgjorde representanter för vissa sakkunniga
korporationer och myndigheter samt de övriga utsåges av Kungl. Maj:t.

Beredningen hade förslagsvis tänkt sig, att styrelsen skulle bestå av 11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

ledamöter, av vilka institutets chef skulle vara självskriven, 3 förordnas av
Kungl. Majit samt de återstående 7 väljas: 2 av det större akademiska konsistoriet
i Uppsala, 2 av det större akademiska konsistoriet i Lund, 1 av
karolinska institutets lärarkollegium, 1 av lantbrukshögskolans lärarråd och
1 av medicinalstyrelsen. — Vid val av styrelseledamöter skulle konsistorierna
— för att tillförsäkras så stor sakkunskap som möjligt — med sig
adjungera professorerna i straffrätt, i psykiatri och i statistik ävensom samtliga
till matematisk-naturvetenskapliga sektionen hörande professorer i biologiska
ämnen, allt i den mån ifrågavarande professorer ej redan förut vore
ledamöter i konsistoriet. — Förordnande, respektive val av styrelseledamot
skulle gälla för en tid av 4 år. Halva styrelsen skulle första gången förordnas,
respektive väljas för endast 2 år. — Till ordförande i styrelsen
skulle Kungl. Majit förordna en av de av Kungl. Majit utsedda ledamöterna.

För att avgöra löpande ärenden borde styrelsen inom sig kunna utse ett
arbetsutskott, som även borde förbereda de ärenden, som skulle behandlas
å styrelsens sammanträden, vilka borde hållas minst 2 gånger om året.

Efter hemställan av styrelsen borde tillfälliga ledamöter kunna utses, berättigade
att deltaga i handläggningen av vissa frågor, t. ex. rörande planläggningen
och utförandet av vissa undersökningar.

Vad angår frågan örn institutets chef erinrar universitetsberedningen till
en början, att tidigare institutets styrelse hemställt, att chefen skulle äga
ådagalagd rasbiologisk, speciellt medicinsk-rasbiologisk skicklighet, motsvarande
fordringarna för universitetsprofessur, samt att han därtill skulle
vara legitimerad läkare med god praktisk utbildning i psykiatri och hava
ådagalagt goda insikter i antropologi. Med anledning av den kritik, som
från universitetshåll riktades mot uppställandet av specificerade kompetensfordringar,
modifierade styrelsen senare sitt förslag i så måtto, att styrelsen
nu förklarade sig anse, att det vore tillräckligt, om man föreskreve, att
chefen skulle vara legitimerad läkare och äga ådagalagd rasbiologisk, speciellt
medicinsk-rasbiologisk skicklighet, motsvarande fordringarna för universitetsprofessur,
att vid bedömandet av denna skicklighet hänsyn jämväl
borde tagas till ådagalagda meriter i psykiatri, samt att i kravet på medicinsk-rasbiologisk
skicklighet även skulle ingå krav på ådagalagda goda
insikter i antropologi. För egen del anför universitetsberedningen bland
annat:

Därest institutets chef tillika skulle vara professor i rasbiologi vid universitetet
i Uppsala, förelåge enligt universitetsberedningens mening övervägande
skäl för att icke uppställa annan kompetensfordrau i vetenskapligt hänseende
än den, som gällde i fråga örn vanliga universitetsprofessurer, d. v. s.
kravet på styrkt vetenskaplig skicklighet i det ämne, professuren omfattade.
Det torde emellertid ligga i sakens natur, att vetenskaplig skicklighet i rasbiologi
endast i undantagsfall torde förefinnas hos annan än den, som genomgått
läkarutbildning samt förvärvat goda praktiska meriter i psykiatri och
goda insikter i antropologi. I sak torde situationen således knappast undergå
någon förändring, om de av styrelsen ifrågasatta formella kompetensvillkoren
strökes.

I detta sammanhang ville beredningen framhålla, att det borde meddelas

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 155. 2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

en uttrycklig föreskrift därom, att vid chefstillsättningen hänsyn skulle tagas,
förutom till envar sökandes vetenskapliga skicklighet i rasbiologi, jämväl
till hans lämplighet såsom chef för institutet.

Proceduren för tillsättning av befattningen såsom chef för institutet och
professor i rasbiologi syntes böra i största möjliga utsträckning ansluta sig
till de i universitetsstatuterna givna bestämmelserna rörande tillsättning av
professorsbefattningar. Avvikelserna bleve dock så pass betydliga, att det
torde vara nödvändigt utfärda särskilda, fullständiga författningsbestämmelser
i ämnet.

Vid tillsättningsförfarandet måste en samverkan äga rum mellan universitetet
och institutets styrelse, och härvid torde styrelsen böra intaga i stort
sett samma ställning, som tillkomme det större akademiska konsistoriet vid
vanliga professorstillsättningar. Att styrelsen tillerkändes en dylik befogenhet
berodde därpå, att den, örn den finge av beredningen föreslagen sammansättning,
kunde förutsättas i sig innesluta den bästa i landet förefintliga
sakkunskapen på det rasbiologiska området.

Universitetsberedningen hade övervägt åtskilliga alternativ för det närmare
anordnandet av tillsättningsproceduren men slutligen stannat vid följande
förslag.

Institutets styrelse skulle kungöra tjänsten ledig. Härvid skulle s. k. förtidsprocedur
äga rum. Ansökningar inlämnades till styrelsen, vilken överlämnade
ansökningshandlingarna till medicinska fakulteten med anhållan att
fakulteten ville föreslå 3 eller 4 sakkunniga. Innan medicinska fakulteten
beslutade örn föreslående av sakkunniga, skulle matematisk-naturvetenskapliga
sektionen beredas tillfälle inkomma till fakulteten med förslag på 2 till sakkunniga
lämpliga personer. Sedan styrelsen från medicinska fakulteten mottagit
förslag å sakkunniga, skulle styrelsen utse 3 eller 4 sakkunniga. •—
Sakkunnigutlåtandena skulle insändas till styrelsen, som överlämnade dem
till medicinska fakulteten. Fakulteten skulle uttala sig örn varje sökandes
vetenskapliga skicklighet i rasbiologi och om den inbördes ordningen mellan
de sökande i nämnda hänseende. Sedan fakultetens protokoll i befordringsärendet
jämte övriga handlingar inkommit till styrelsen, skulle styrelsen
uppgöra tjänsteförslag med beaktande såväl av varje sökandes vetenskapliga
skicklighet i rasbiologi som av hans lämplighet såsom chef för rasbiologiska
institutet. — Handlingarna i ärendet skulle därefter översändas till
kanslern, som jämte eget yttrande hade att överlämna dem till Kungl.
Majit.

Kallelseförfarande skulle ej förekomma.

Beredningen utginge ifrån, att de sakkunniga skulle från förslagsanslaget
till ersättningar åt sakkunniga i akademiska befordringsärenden få ersättning
efter de normer, som funnes angivna i universitetsstatuterna.

Beredningen föreslår utfärdandet av särskild författning, innehållande de
bestämmelser, som skulle äga tillämpning vid tillsättande av chefs- och professorat^
fattningen.

I § 69 universitetsstatuterna torde böra göras ett tillägg, hänvisande på
den särskilda tillsättningsproceduren i fråga örn professorsbefattningen i
rasbiologi.

Beträffande de chefen tillkommande avlöningsförmånerna samt skyldighet
för honom att avgå med pension och rätt till pension torde i tillämpliga
delar böra gälla, vad som vore stadgat beträffande universitetsprofessor.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 155.

Beredningen ville slutligen i detta sammanhang erinra om, att, därest i
anledning av det av akademiska befordringssakkunniga avgivna förslaget
tillsättningsproceduren vid universiteten komme att undergå förändringar,
den av beredningen föreslagna ordningen för tillsättning av chefsbefattningen
vid rasbiologiska institutet möjligen kunde behöva undergå vissa
jämkningar.

Universitetsberedningen övergår därefter till att behandla frågan örn institutets
personal.

Sedan beredningen återgivit vissa synpunkter beträffande institutets medelsbehov,
som anförts i en av institutets chef ingiven promemoria, erinrar
beredningen, att institutets styrelse tidigare i dessa avseenden framhållit
bland annat följande:

Redan de rasbiologiska forskningar, vilka bildade grundval för den negativa
rashygienen, borde bedrivas i betydligt större omfattning än som vore möjligt
inom en ram av omkring 60,000 kronor. Styrelsen hade erinrat örn,
att de statsmedel, som utginge till svensk växtförädling, uppginge till mer
än femdubbla beloppet av anslagen till rasbiologiska institutet, samt att institutet
för husdjursförädling, vars hela årliga drift bekostades av en privat
donation, redan nu hade en årsbudget, nära dubbelt så stor som rasbiologiska
institutets, och arbetade på olika avdelningar.

I jämförelse därmed finge rasbiologiska institutets verksamhet, som i allmän
principiell betydelse för folket måste ställas långt framom både växtoch
djurförädling, endast anses som en mycket blygsam början, och detsamma
gällde även anslagen till dess verksamhet. Att rasbiologiska institutet,
i motsats till växt- och djurförädling, ej direkt skapade ekonomiska
värden, som flera hundra gånger betalade igen utlagda medel, borde med
hänsyn till det väldiga syftet ej tillmätas avgörande betydelse, så mycket
mindre som skillnaden i grunden vore mera skenbar än verklig, enär utlagda
medel för rasbiologi så småningom kunde komma igen på många
andra sätt, ej minst t. ex. genom minskade kostnader för offentlig sinnessjukvård,
fattigvård etc.

I anslutning härtill angiver universitetsberedningen följande principiella
synpunkter:

Det syntes universitetsberedningen ligga i öppen dag, att om ett rasbiologiskt
forskningsinstitut skulle upprätthållas i landet, anslaget till institutet
måste tillmätas jämförelsevis rikligt. I annat fall kunde man näppeligen
inom en överskådlig framtid påräkna sådana resultat av institutets arbete,
som kunde vara statsmakterna till någon egentlig ledning vid deras strävan
att motarbeta rasförsämring samt bevara och stärka de värdefulla arvsanlagen
bos vårt folk. Man måste söka sörja för att institutet finge en högt kvalificerad
chef, att till chefens hjälp funnes vetenskapligt utbildade och för
arbetet på de viktigaste undersökningsområdena speciellt tränade medarbetare,
att till chefens förfogande stöde skriv- och räkne- m. fl. biträden till
nödigt antal, att erforderliga medel funnes tillgängliga för det tidsödande
insamlandet av material runt om i landet, samt att de viktigaste av de genom
institutets verksamhet vunna vetenskapliga resultaten kunde planmässigt
och inom rimlig tid offentliggöras. För att fullt tillgodose dessa behov
skulle givetvis erfordras ett årligt anslag, som avsevärt överstege vad hittills

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

utgått till institutet. Det vore beredningens förhoppning, att anslaget till
institutet inom en icke allt för långt avlägsen framtid skulle kunna bliva
föremål för dylik höjning. Under nu rådande statsfinansiella situation torde
man dock icke kunna räkna med en sådan anslagsökning. A andra sidan
ville beredningen bestämt avråda från att sänka anslaget under det belopp,
som utgick för budgetåret 1932/1933 eller 60,000 kronor. Beredningen hade
nämligen kommit till den övertygelsen, att denna summa vore den minsta
man kunde räkna med, örn man ville bevara de arbetskrafter inom rasbiologiens
olika specialområden, som skulle utgöra så att säga kärnan i institutets
framtida organisation, på vilka man måste i första hand bygga i fråga
örn ledningen av undersökningsarbetet och utbildandet av nya medhjälpare.
En förutsättning för att man skulle våga tills vidare basera institutets verksamhet
på ett anslag av 60,000 kronor vore —- och detta ville beredningen
särskilt understryka — att institutet kunde år från år påräkna ett dylikt
anslag och sålunda bereda sin »kärntrupp» av befattningshavare — d. v. s.
de funktionärer, som måste finnas vid institutet oberoende av de speciella
frågor, varmed institutet för tillfallet sysslade — en relativt fast anställning,
även örn denna tills vidare icke kunde bliva av ordinarie natur.

I skrivelse till universitetsberedningen hade institutets chef framlagt förslag
till stat för institutet, avpassad efter ett årligt anslagsbelopp av 60,000
kronor och avsedd att träda i kraft, då det nya arbetsprogrammet började
tillämpas. I anslutning till detta förslag anfördes bland annat följande:

Institutets styrelse hade vid flera tillfällen i petita uttalat som sin bestämda
mening, att flertalet av institutets befattningar med hänsyn till de
kvalifikationer, som måste för desamma krävas, vore förenade med allt för
ringa löneförmåner, även som grundlöner betraktade. Detta gällde i första
rummet souschefen. Det vore av stor vikt, att för denna tjänst en väl kvalificerad
läkare med psykiatrisk och ärftlighetsmedicinsk utbildning erhölles.
På grund av arbetets vid institutet natur, nödgades chefen sammanlagt inemot
halva året vistas borta från institutet, varvid souschefen hade att inträda
i chefens ställe. Aven eljest borde denne övervaka och dessutom ofta
självständigt leda ärftlighetsmedicinska undersökningar. Med hänsyn till
dessa undersökningars omfattning måste han därför innehava sådana, både
vetenskapliga och administrativa, kvalifikationer, att befattningen i löneavseende
under inga förhållanden kunde eller borde placeras lägre än förste
läkare vid statens sinnessjukhus och erhålla en grundlön av 9,000 kronor.
Härigenom skulle kunna påräknas sökande med god sjukhusutbildning och
psykiatrisk specialutbildning, samt förväntas, att institutet för längre tid
kunde få behålla sådan befattningshavare och få tillgodogöra sig den utbildning
och erfarenhet, han vid institutet åtnjutit och förvärvat.

Av statistikern, tillika arkivarie, måste fordras en begåvning och kompetens,
som svarade emot universitetsdocentur. Dessutom borde han äga goda insikter
icke blott i befolkuingsstatistik utan även i biologisk och ärftlighetsstatistik.
Detta utgjorde ett avgjort plus i utbildningen, som i statistiska
centralbyrån och andra ämbetsverk ej erfordrades eller förefunnes. Med
hänsyn till dessa kvalifikationer och önskvärdheten av att kunna bevara en
sådan kraft åt institutet, borde han tillförsäkras en begynnelselön närmast
motsvarande 25:te lönegraden (ungefär 7,600 kronor).

Genealogen och byråföreståndaren borde som hittills erhålla 6,000 kronor

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

som grundlön, motsvarande 21:sta lönegraden. Däremot måste de lönevillkor,
som hittills tillkommit assistenten för antropologi och kvinnliga reseassistenten
betecknas som för små. Den förstnämnde skulle vara antropologiskt-akademiskt
utbildad. Dessutom borde på hans lott falla hela utrikeskorrespondensen,
som vid institutet svällde ut alltmer. Kvinnliga reseassistenten
borde äga god sjuksköterskeutbildning och därtill vara utbildad
i fotografering. Dessa tjänster borde närmast hänföras till 15:e, respektive
12:e lönegraden och erhålla en begynnelselön av 4,000, respektive 3,500 kronor.

Allt framgent erfordrades vidare minst en statistisk, en genealogisk samt
en biblioteksamanuens. Den senare arbetade även med byrågöromål. Vidare
behövde institutet ett räknebiträde och ett skrivbiträde samt slutligen en
vaktmästare. På de tre amanuenserna ställdes jämförelsevis stora krav. För
dem föresloges dock ej högre löneförmåner än 2,600 kronor, närmast motsvarande
kanslibiträden. Rökne- och skrivbiträdena hade föreslagits erhålla
1,500 kronor som begynnelselön, vilket vore åtskilligt lägre, än som vanligen
tillkomme skrivbiträden. Vaktmästaren föresloge till liknande placering
som institutionsvaktmästare i allmänhet, förslagsvis 2,600 kronor.

Beträffande arvoden hade i stort sett tidigare förhållanden bibehållits.
Med avseende på övriga omkostnader hade tidigare statförslag uppgjorts med
hänsyn till det mest aktuella behovet år för år, varför i vissa fall ganska
ringa överensstämmelse funnes såväl mellan de olika årens stater som mellan
dessa och det statförslag, som av föreståndaren framlades. Detta senare hade
tagit sikte endast på sådana utgiftstitlar och på sådana belopp å desamma,
vilka alltid finge tänkas erforderliga och vore lågt beräknade. Sålunda
upptoge statförslaget intet belopp till hyra och intet belopp till reseersättningar.
Beträffande förstnämnda utgiftstitel förutsattes, att staten ställde
erforderliga lokaler till institutets förfogande. För reseersättningar erfordrades
under alla förhållanden ett belopp av minst 10,000 kronor årligen,
och alldeles särskilt nu med hänsyn till den förändring, som förutsattes inträda
beträffande inriktningen av institutets huvudsakliga verksamhet till
ärftlighetsmedicinska undersökningar, då ett större antal forskare och assistenter
vid institutet än hittills måste resa och hjälpa till med materialinsamlandet.
Intet material funnes i landet att tillgå utom det, som institutet
förmådde hopbringa. Det hade icke funnits möjlighet att bereda plats
för dessa 10,000 kronor inom ramen för ett anslagsbelopp av 60,000 kronor,
utan frågan vore huruvida icke resorna skulle kunna bestridas med hjälp
av statens allmänna resemedel.

Ett ordinarie anslag till institutet skulle lämna en helt annan trygghet åt
institutets hela tillvaro och medgiva en mycket mera omsorgsfull och systematisk
planläggning av hela forskningsverksamheten. Örn därtill möjlighet
till regelbundna ålderstillägg för personalen, i enlighet med vad som i
andra delar av statsförvaltningen bomme även extra ordinarie befattningshavare
till del, kunde beredas, skulle detta än ytterligare underlätta icke
blott förvärvandet utan kanske framför allt behållandet av goda medhjälpare,
som vid institutet fått sin utbildning och visat sig för fortsatt verksamhet
värdefulla. Dessa fördelar skulle redan i viss grad erhållas enbart genom
ett ordinarie anslag även utan alla löneförhöjningar och ålderstillägg.

Institutets styrelse, som till universitetsberedningen yttrat sig över föreståndarens
statförslag, hade anslutit sig till de synpunkter, chefen anfört,
samt jämväl i huvudsak tillstyrkt förslaget.

22 Kungl. May.ts proposition Nr 155.

Universitetsberedningen har därefter för egen del anfört i huvudsak följande: Beredningen

hade sökt bilda sig en uppfattning om vilka befattningshavare,
som vore för institutets arbete under alla förhållanden nödiga, och som
därför — även om de tills vidare måste förbliva i icke-ordinarie ställning —
borde särskilt upptagas i den för institutet gällande staten. Till denna
kategori syntes kunna räknas följande funktionärer: 1 rasbiolog, 1 statistiker,
1 genealog, 2 högt kvalificerade biträden (assistenter), 1 kanslibiträde
(för statistiska undersökningar), 1 skrivbiträde och 1 vaktmästare.

På rasbiologen — vilken borde vara legitimerad läkare med psykiatrisk
och ärftlighetsmedicinsk utbildning och vilken vid förhinder för chefen
borde kunna såsom dennes ställföreträdare leda institutets arbete — bomme
att ställas stora krav. Han syntes därför icke kunna placeras lägre än i
28:e lönegraden.

För statistikern torde placering i 24:e lönegraden, d. v. s. den lägre av
de båda förste aktuariegraderna, vara motiverad.

Genealogen — vilken finge en jämförelsevis självständig och ansvarsfull
ställning som ledare för kyrkoboksforskningsarbete och vilken måste äga
genealogisk och i viss mån även statistisk utbildning — syntes böra tillhöra
den 21 :a lönegraden.

För assistenterna, av vilka den ena ansetts böra vara antropologiskt utbildad,
och den andra förutsatts äga sjuksköterskeutbildning och därtill vara
kunnig i fotografering, hade styrelsen föreslagit placering i 15:e, respektive
12:e lönegraden. Även om skäl kunde anföras för en dylik placering, hade
det dock synts beredningen som örn båda assistenterna skulle kunna, åtminstone
tills vidare, placeras i kansliskrivargraden, d. v. s. Ilie lönegraden.

För kanslibiträdet, vaktmästaren — vilken i stor utsträckning biträdde vid
statistiskt arbete — och skrivbiträdet syntes den av styrelsen föreslagna placeringen
vara skälig.

Å de här ovan angivna befattningshavare, vilka hänförts till högre lönegrad
än den 20:e (befattningshavare å extra stat) skulle 33 § i avlöningskungörelsen
för icke-ordinarie befattningshavare komma att äga tillämpning.
De finge sålunda åtnjuta lön enligt lönek]ass, som vore närmast lägre än
den, som skulle hava gällt, därest vederbörande varit innehavare av ordinarie
tjänst inom ifrågavarande lönegrad. I fråga om övriga förut nämnda
befattningshavare skulle 34 § i nyssberörda avlöningskungörelse bliva tillämplig.
Dessa skulle således anses såsom extra ordinarie tjänstemän och åtnjuta
lön enligt den i 6 § av avlöningskungörelsen intagna löneplanen.

Förordnandena för samtliga här ovan angivna befattningshavare torde
böra meddelas av styrelsen. Det syntes ej möta något hinder att låta förordnandena
gälla tills vidare.

Beredningen utginge ifrån, att befattningshavare, vilken vid den nya statens
ikraftträdande vore anställd vid institutet och som erhölle förordnande
på tjänst, som motsvarade eller kunde anses lägre än den han förut innehaft,
borde för uppflyttning i löneklass få i stadgad ordning tillgodoräkna
sin tidigare tjänstgöring vid institutet.

Den nuvarande assistenten för antropologi dr phil. W. Krauss hade varit
anställd vid institutet sedan dess inrättande. Han tjänstgjorde även såsom
institutets översättare och ombesörjde dess ganska omfattande utrikes korrespondens
(enligt uppgift i medeltal mer än 200 skrivelser örn året). Enligt
vad som för beredningen uppgivits, behärskade han tyska, engelska, franska

Kungl. Majis proposition Nr 155.

och italienska språken samt hade jämförelsevis goda insikter även i spanska.
Med hänsyn till hans goda antropologiska utbildning och stora användbarhet
på olika områden, syntes skäligt, att han, därest han erhölle förordnande
å den ena av assistentbefattningarna, tillerkändes ett personligt lönetillägg,
förslagsvis å 400 kronor.

Sammanlagda beloppet grundavlöningar till förut angivna, i lönegrad placerade
befattningshavare uppgiuge till 33,216 kronor.

Universitetsberedningen — vilken, såsom förut meddelats, ansåge, att rasbiologiska
institutet borde intaga en i ekonomiskt hänseende i förhållande
till universitetet fullt fristående ställning — hade, med utgångspunkt från
ett anslagsbelopp å 60,000 kronor, uppgjort förslag till stat för institutet.

I denna stat upptoges, utom nyssberörda anslag till grundavlöningar å
33,216 kronor, även en post å 3,000 kronor till avlöning sförhöjning ar m. m.
(kostnad för läkarvård, begravningshjälp) åt de i lönegrad placerade befattningshavarna,
vilken post borde erhålla naturen av förslagsanslag.

Det för dr phil. Krauss avsedda personliga lönetillägget å 400 kronor upptoges
såsom en särskild post.

Enligt vad beredningen inhämtat, hade institutets arbete hittills kunnat
ordnas så, att man icke behövt förordna vikarie för befattningshavare, som
åtnjutit semester eller annan ledighet. I enstaka fall hade dock något extra
biträde måst anställas. Såsom ställföreträdare för chefen, då denne befunnit
sig på tjänsteresa, haft semester eller av annan orsak varit förhindrad
leda institutets arbete, hade rasbiologen automatiskt inträtt. Beredningen
hade utgått ifrån, att även i framtiden några formliga vikarieförordnanden
icke skulle behöva förekomma, och hade därför icke beräknat något särskilt
anslag till vikariatsersättning.

I detta sammanhang ville beredningen framhålla, att någon vikarie för
chefen i hans egenskap av professor i rasbiologi icke torde behöva förordnas.
Det vore nämligen här fråga örn en forskningsprofessur, vars innehavare
varken skulle hava examinations- eller regelbunden undervisningsskyldighet.

För avlöningar till övriga icke-ordinarie befattningshavare vid institutet,
d. v. s. sådana, vilka ej vore placerade i lönegrad, hade beredningen upptagit
en post å 4,384 kronor. Denna post vore avsedd för avlöning av de
vetenskapligt utbildade medarbetare samt de skriv- och räknebiträden, vilka
behövde mera tillfälligt anställas för specialutredningar på olika områden.
Beloppet vore givetvis otillräckligt, men den givna anslagsramen medgåve
knappast någon höjning av posten i fråga.

Vad beträffade de olika under rubriken omkostnader upptagna posterna,
hade beredningen ansett riktigt att beräkna vissa belopp för tryckning och
resekostnader.

För tryckning hade upptagits en post å 2,000 kronor. Därest institutet
inledde samarbete med lämplig tidskrift, torde institutet med nämnda belopp
kunna bestrida kostnaden för tryckning av de viktigaste resultaten av institutets
undersökningar på olika specialområden. För tryckning av större
arbeten torde för framtiden liksom hittills särskilda medel behöva anvisas.

Vad som här förut sagts angående otillräckligheten av posten å 4,384
kronor till avlöningar åt tillfälliga medarbetare och biträden gällde även
örn det för resor upptagna beloppet å 8,000 kronor.

Då beredningen ansett sig kunna ifrågasätta en sänkning av posten till
böcker och tidskrifter från av styrelsen föreslagna 4,000 kronor till 2,000

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

kronor, hade beredningen utgått ifrån, att på här ifrågavarande område ett
visst samarbete skulle kunna organiseras mellan institutet å ena sidan samt
universitetet och lantbrukshögskolan å den andra.

Beredningen hade vid uppgörandet av sitt statförslag utgått ifrån, att
erforderliga lokalutrymmen bomme att hyresfritt ställas till institutets förfogande.

Enär det av beredningen föreslagna anslaget å 60,000 kronor måste anses
oundgängligen nödvändigt för uppehållande av institutets verksamhet, vöre
det enligt beredningens mening riktigast att uppföra anslaget å ordinarie
stat och göra de viktigaste befattningarna till ordinarie tjänster. Med hänsyn
till den nuvarande statsfinansiella situationen ville dock beredningen ej
ifrågasätta annat än att anslaget tillsvidare finge behålla karaktären av extra
anslag. Därest, såsom beredningen hemställt, institutets stamtrupp av befattningshavare
placerades i lönegrad med rätt till uppfattning i löneklass
och erhölle förordnande tills vidare, kunde, även om anslaget icke finge naturen
av ordinarie, kravet på beredande av en tryggare ställning åt sagda
funktionärer anses åtminstone i viss mån tillgodosett.

Det till institutets verksamhet för närvarande utgående anslaget hade
naturen av reservationsanslag. I det av beredningen förordade anslaget å
60,000 kronor inginge, såsom framginge av det förut sagda, en post till avlöningsförhöjningar
m. m., vilken post hade naturen av förslagsanslag.
Hela detta anslag torde därför böra uppföras såsom förslagsanslag.

Enligt beredningens mening behövde den omständigheten, att institutets
chef tillika vore professor vid universitetet i Uppsala, icke medföra den
konsekvensen, att chefen-professorns lön upptoges på universitetets stat.
Beredningen utginge därför ifrån, att anslaget till chefens avlöning allt fortfarande
bomme att redovisas under rubriken »Basbiologiska institutet».

Institutet disponerade för närvarande dels en förhyrd våning örn 5 rum,
dels ock ytterligare 5 rum i den åt universitetet av staten upplåtna gamla
seminariebyggnaden. På begäran av universitetsberedningen hade institutets
chef sökt beräkna lokalbehovet under de närmaste åren och därvid kommit
till det resultatet, att institutet behövde 17 rum, därav 2 större, jämte nödiga
arkivutrymmen samt dessutom 3 rum till vaktmästarbostad. Aven om denna
beräkning förefölle att vara hållen i överkant, torde dock icke kunna bestridas,
att institutets nuvarande lokaler vore för små, samt att den omständigheten,
att institutet vore inrymt i två olika byggnader, belägna på
ett ej så obetydligt avstånd från varandra, onödigt försvårade institutets
arbete. Det måste därför enligt beredningens mening anses som ett viktigt
önskemål, att institutet erhölle rymligare och på ett ställe belägna lokaler.

Beredningen hade sökt bilda sig en uppfattning, huruvida möjlighet funnes
att bereda plats för institutet i dess helhet i någon av de av universitetet
för närvarande disponerade byggnaderna. Härvid hade beredningen funnit,
att valet borde stå mellan den gamla seminariebyggnaden, där institutet
redan delvis vore inrymt, och hygienisk-bakteriologiska institutionens byggnad
(förutvarande Berlingska boktryckeriet).

I den gamla seminariebyggnaden vore inrymd, förutom institutets ena
avdelning och det statistiska seminariet, även universitetets pedagogiska seminarium
och övningsskola, vilken skola befunne sig under avveckling och

Kungl. Maj-ts proposition Nr 155.

skulle fullständigt upphöra med utgången av läsåret 1935—1936. Därest institutet
finge övertaga de lokaler, som disponerats av nämnda skola, och, i
mån av behov, även vissa andra för närvarande ej i anspråk tagna utrymmen
i byggnaden, syntes institutets skäliga anspråk på lokalutrymme vara
tillgodosett. Såsom framginge av den av beredningen införskaffade utredningen
i saken, tarvade huset inom en icke alltför långt avlägsen framtid
en genomgripande reparation. De för institutet avsedda lokalerna kunde
dock sättas i användbart skick för en jämförelsevis begränsad kostnad, vilken
av arkitekten V. Holmgren approximativt beräknats till 3,200 kronor och
av styrelsen uppskattats till 4,200 kronor. Härtill komme så kostnaden för
iordningställande av arkivlokal.

De lokaler, som disponerades av hygienisk-bakteriologiska institutionen,
bleve lediga, då denna institution örn några år flyttade in i den nybyggnad
för de patologiska och hygienisk-bakteriologiska institutionerna, till vars uppförande
1933 års riksdag beviljat medel. Kostnaden för husets iordningställande
för rasbiologiska institutets behov hade av arkitekten Holmgren
approximativt beräknats till 9,400 kronor, örn reparationen endast skulle
omfatta de 2 nedre våningarna, och till 31,400 kronor, örn den även skulle
utsträckas till vindsvåningen.

Båda de angivna lokalerna kunde enligt beredningens mening godtagas.
Med hänsyn till de bättre utvidgningsmöjligheter, som förefunnes i gamla
seminariebyggnaden, syntes dock detta alternativ böra tillerkännas företräde

Det av beredningen under ovan angivna förutsättningar uppgjorda förslaget
till stat för rasbiologiska institutet har följande utseende:

A. Grundavlöningar till nedan angivna icke-ordinarie befattningshavare:

1 rasbiolog i 28:e lönegraden...............kronor 8,580

1 statistiker i 24:e » * 6,768

1 genealog i 21:a » * 5,652

2 assistenter i ll:e » * 5,832

1 kanslibiträde i 7:e » * 2,340

1 vaktmästare i 7:e » * 2,340

1 skrivbiträde i 2:a » » 1,704 33,216

B. Avlöningsförhöjningar m. m. åt de under A. angivna befattningshavarna,
förslagsanslag.......................... 3,000

C. Personligt lönetillägg åt dr. phil. W. Krauss.............. 400

D. Avlöningar till övriga icke-ordinarie befattningshavare ...... 4,384

E. Omkostnader:

Lyse och vedbrand.......................kronor 2,000

Materialier etc........................... * 4,000

Böcker och tidskrifter..................... * 2,000

Instrument och annan utrustning ............ » 1,000

Tryckning............................. * 2,000

Resor................................. » 8.000 19,000

Summa kronor 60,000

Anni. Styrelsen äger beträffande de under D. och E. här ovan upptagna utgiftstitlarna å
en post göra minskning och å en annan ökning, endast statens slutsumma i dess
helhet icke överskrides.

26 Kungl. May.ts proposition Nr 155.

Vad till sist angår den nya organisationens ikraftträdande anför beredningen
bland annat:

Professorn Lundborg inginge i pensionsåldern den 7 april 1935. Senast
vid denna tidpunkt borde den nu pågående stora lappundersökningen kunna
vara slutförd och andra delen av redogörelsen för densamma utarbetad.
Det syntes vid sådant förhållande lämpligt, att den av universitetsberedningen
föreslagna anknytningen till universitetet genomfördes och den nya
staten trädde i kraft den 1 juli 1935, samt att Lundborg finge kvarstå såsom
chef för institutet till utgången av juni samma år.

Vid sistnämnda tidpunkt borde institutets arbete omläggas till att huvudsakligen
avse ärftlighetsmedicinska undersökningar.

_ För a,tt befattningen såsom chef för institutet, tillika professor i rasbiologi
vid universitetet i Uppsala, skulle kunna vara besatt med ordinarie innehavare
den 1 juli 1935, borde de av beredningen föreslagna bestämmelser,
vilka reglerade tillsättningsförfarandet, träda i tillämpning redan den 1 juli
1934. 6 J

Med hänsyn till den uppgift, institutets styrelse fått sig anförtrodd vid
tillsättandet av chefs- och professorsbefattningen, borde — utan hinder av
vad nu gällande stadga för institutet innehölle däremot stridande — även
de av beredningen föreslagna nya bestämmelserna rörande utseende av styrelse
m. m. träda i tillämpning den 1 juli 1934.

Den 1 juli 1935 borde ny stadga för institutet träda i kraft. Sedan styrelse
blivit utsedd med tillämpning av de nya bestämmelserna, borde styrelsen
därför anbefallas att i god tid före den 1 juli 1935 till Kungl. Majit
inkomma med förslag till den nya stadgan.

Enär kanslern för rikets universitet i skrivelse den 10 oktober 1933 gjort
framställning om utverkande för budgetåret 1934/1935 av dels ett anslag
å 55,000 kronor till uppehållande av rasbiologiska institutets verksamhet,
dels ock ett anslag å 10,000 kronor för utgivande i tryck av andra delen
av arbetet örn de svenska lapparnas rasbiologi, hade universitetsberedningen
icke ansett nödigt upptaga till prövning frågan om institutets behov av
anslag för sagda budgetår.

Ledamoten av universitetsberedningen Olof Olsson har i särskilt yttrande
förklarat sig icke kunna biträda beredningens förslag om anknytning av
rasbiologiska institutet till universitetet i Uppsala på så sätt, att institutets
chef tillika gjordes till professor i rasbiologi vid sagda universitet, tills
vidare inom den medicinska fakulteten.

Det förefölle reservanten, som om de ekonomiska fördelar för institutet,
som den medicinska fakulteten ställde i utsikt vid en anknytning till Uppsala
universitet, utan större meningsbrytning skulle kunna avföras som realiteter
att räkna med; beträffande lokalerna exempelvis hade styrelsen andra
och mera fördelaktiga i tankarna, och beredningen instämde med styrelsen.

Hela det komplex av skäl, som nu anfördes för beredningens förslag, var
redan uppe i diskussionen vid tiden för rasbiologiska institutets tillblivelse.
Man kunde den gången inte finna, att en intimare förbindelse mellan Uppsala
universitet och det statens forskningsinstitut, som efter grundlig omprövning
skapades, vare sig vore nödvändig eller ens gagnelig, och man frågade
sig därför, vad som under mellantiden kunde ha ägt rum.

Det framhölles, att en anknytning till den medicinska fakulteten borde

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

för rasbiologiska institutet vara av stort gagn. Den önskvärda kontakten
med flertalet medicinska discipliner skulle därigenom underlättas, ett ömsesidigt
gagnande tankeutbyte de olika vetenskapsidkarna emellan komma till
stånd, och institutets chef skulle — därest man får tro den medicinska
fakulteten i Uppsala — stimuleras »till en mera allsidigt orienterad vetenskaplig
aktivitet inom rasbiologiens stora område». .

Det rådde säkerligen icke något tvivel om, att inte allt det nu nämnda
i och för sig vore ovärderligt, men vetskapen örn detta förhållande vore
inte en nyhet för dagen. Det kunde väl anses som mera än troligt, attén
anknytning till universitet i alla olika skiftningar varit uppe i diskussionen
och noga övervägts av deni, som först hade att syssla med spörsmålet örn
ett rasbiologiskt institut. Man föll emellertid inte då för de anförda argumenten,
och man hade uppenbarligen under den gångna tiden inte haft anledning
att ångra sig. Institutets styrelse hade visserligen ingenting i princip
att erinra mot en anknytning; den till och med funné, att vissa fördelar
skulle kunna följa. Men den hade inte själv kommit upp med tanken,
och man förnumme tveksamheten.

Personligen hade reservanten svårt att förstå, att man genom beredningens
förslag verkligen vunne något. Med eller utan anknytning komme den nye
chefen att långa tider på året vara borta från stad och fakultet; han komme
som andra att söka den kontakt, han funne önskvärd.

Men det läge en fara i anknytningen till den medicinska fakulteten. Det
rasbiologiska institutet hade ännu inte funnit sin rätta organisation. Det
vore fara värt, att orienteringen åt det medicinska hållet komme att försvåra
och fördröja dess naturliga utformning och på samma gång bli upptakten
till den utveckling, som den nuvarande styrelsen så energiskt varnade
för.

Myndigheternas yttranden.

Medicinska, fakulteten vid universitetet i Uppsala har anfört bland annat
följande rörande universitetsberedningens föreliggande förslag:

Universitetsberedningen hade i sitt förslag i huvudsak följt fakultetens i
skrivelse till universitetsberedningen framställda önskemål.

Emellertid funnes i universitetsberedningens betänkande avvikelser från
fakultetens förslag samt vissa nyheter, vilka gåve fakulteten anledning till
vissa påpekanden och yrkande örn modifikationer.

Vad beträffade sammansättningen av styrelsen avveke universitetsberedningens
förslag väsentligt från fakultetens, men fakulteten hade på denna
punkt inga vägande invändningar att framföra, enär det vore att förvänta,
att en styrelse, sammansatt på det sätt, beredningen föresloge, måste komma
att besitta en hög grad av sakkunskap. Men med hänsyn till det föreslagna
sättet för dessa styrelsemedlemmars utseende ansåge fakulteten, att
till universitetsberedningens förslag ett tillägg borde göras. Fakulteten lörmenade
nämligen, att ifall större akademiska konsistoriet vid val av styrelseledamöter
skulle förstärkas på det av beredningen föreslagna sättet även
de av medicinska fakultetens professorer, som förut ej tillhörde konsistoriet,
borde adjungeras, på grund av att samtliga professorer inom den medicinska
fakulteten i stort sett kunde anses representera lika värdefull sakkunskap,
som de professurer i de juridiska och filosofiska fakulteterna,
vilkas representanter beredningen givit plats i det förstärkta konsistoriet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

Dessutom skulle därigenom dea medicinska fakulteten få tillnärmelsevis
samma möjlighet som karolinska institutets lärarkollegium att göra sitt inflytande
gällande. Vad här vore sagt gällde i samma grad universitetet i
Lund och dess medicinska fakultet.

Under alla förhållanden ansåge fakulteten det ej vara befogat att tillerkänna
professurerna i de biologiska ämnena i filosofiska fakulteten högre
kvalifikationer i rasbiologi än professurerna i de biologiska ämnena (anatomi,
histologi, fysiologi, medicinsk och fysiologisk kemi samt patologisk
anatomi) inom medicinska fakulteten.

Beträffande förfaringssättet vid tillsättning av chefen för rasbiologiska institutet
ville fakulteten blott på en punkt anföra bestämt avvikande mening,
nämligen i fråga örn stadgandet, att styrelsen vid upprättandet av sitt
tjänsteförslag ägde att taga hänsyn icke blott till den sökandes vetenskapliga
skicklighet i rasbiologi utan jämväl till hans lämplighet för befattningen.
Härmed skulle införas en för universitetet ny befordringsgrund,
som fakulteten befarade skulle leda till mycket olyckliga konsekvenser.

Det funnes, enligt fakultetens mening inga tillräckligt bärande skäl att för
det rasbiologiska institutets del frångå den betydelsefulla princip, som utgjorde
den ideella grundtanken i vårt akademiska befordringsväsende, nämligen
att hänsyn endast måtte tagas till den sökandes ådagalagda grad av
vetenskaplig skicklighet. Det kunde bli möjligt, att hela sakkunnigprövningen
finge karaktären blott av en betydelselös formalitet, om i den instans,
som styrelsen representerade, ett eventuellt bestämmande inflytande tillmättes
uppfattningen örn vederbörandes lämplighet respektive olämplighet för
den sökta befattningen, en befordringsgrund, som lämnade rum åt argument,
vilkas värde svårligen läte sig objektivt bedömas. Fakulteten, som icke
underskattade svårigheten att i framtiden vid varje ifrågakommande tillfälle
.finna en chef för det rasbiologiska institutet, som vore denna vetenskapligt
så maktpåliggande uppgift fullt vuxen, ville vidare framhålla, att
enligt dess tro denna svårighet komme att i hög grad skärpas, för den händelse
unga för rasbiologi hugade vetenskapsidkare skulle tvingas att räkna
med att andra meriter än vetenskaplig skicklighet skulle kunna bli utslagsgivande
vid tillsättningen av vårt lands enda professur i rasbiologi. Fakulteten
ansåge sig icke kunna nog kraftigt varna för att vid fastställandet av
befordringsgrunderna för rasbiologiska institutets chef uppgiva en på långvarig
erfarenhet grundad ståndpunkt, vars riktighet vid tillsättningen av
andra vetenskapliga befattningar i vårt land icke kunde sättas i fråga.

I fråga örn de vetenskapliga kompetensfordringar, som borde uppställas
för erhållande av befattningen som chef för institutet hade beredningen
framlagt ett fullt tillfredsställande förslag.

Med nu föreslagna ändringar ville fakulteten tillstyrka det framlagda
förslaget till stadga för institutet.

Drätselnämnden har anfört i huvudsak:

De till universitetets förfogande befintliga byggnader, över vilkas disposition
under de närmaste åren skulle träffas avgörande, torde, såvitt nu kunde
bedömas, vara de till patologiska och till hygienisk-bakteriologiska institutionerna
brukade två byggnaderna och den s. k. gamla seminariebyggnaden.
De två förra bleve lediga, då den nybyggnad för de patologiska och hygienisk-bakteri.
ologiska institutionerna, till vars uppförande riksdagen beviljat
medel, blivit färdig. Den gamla seminariebyggnaden disponerades för när -

Kungl. Maj.ts proposition Nr 155.

varande av — förutom en vaktmästarbostad — pedagogiska seminariet och
skolan, statistiska seminariet och rasbiologiska institutet. Pedagogiska skolan
vore under avveckling, och de av densamma disponerade lokalerna
bleve, allteftersom denna avveckling fortskrede, disponibla.

Krav på nya eller vidgade lokaler hade inom universitetet blivit framställda
för teologiska seminariet, ortnamnsarkivet, psykologiska laboratoriet
och seminariet samt för undervisningen i matematik, mekanik och matematisk
fysik. Drätselnämnden ville också erinra därom, att från domkapitlet
i Uppsala till Kungl. Majit gjorts framställning om att för domkapitlets
räkning få disponera över hela den gamla seminariebyggnaden, över vilken
framställning universitetet hörts, men vilken ännu icke torde ha av Kungl.
Majit prövats.

Både på grund av sistnämnda omständighet och enär de ifrågavarande
byggnaderna ännu icke blivit disponibla och omfattningen av de redan föreliggande
lokalbehoven vid universitetet icke blivit slutgiltigt utredda, hade
några avgöranden ännu icke träffats rörande den framtida dispositionen av
dessa byggnader. Drätselnämnden vöre emellertid förvissad därom, att i
de tre ifrågavarande byggnaderna tillfredsställande lokaler skulle kunna vinnas
både för de nyss nämnda ändamålen och för ett på det sätt universitetsberedningen
föreslagit organiserat rasbiologiskt institut, ehuru givetvis
medel erfordrades för byggnadernas iordningställande härför.

Det större akademiska konsistoriet har såsom eget yttrande den 3 februari
1934 åberopat och instämt i vad den medicinska fakulteten och universitetets
drätselnämnd i ärendet anfört.

Styrelsen för rasbiologiska institutet har i yttrande den 24 januari 1934 i
huvudsak förordat universitetsberedningens förslag.

Statskontoret har i yttrande den 25 januari 1934 anfört bland annat:

Särskilt under nu rådande statsfinansiella förhållanden ville statskontoret
giva uttryck åt allvarliga betänkligheter mot att höja nu utgående anslag
till institutet och detta dessutom så kraftigt som beredningen föreslagit. Det
ville synas statskontoret, som örn fullgiltig anledning förelåge att i varje
fall under de närmaste åren begränsa verksamheten vid institutet till ungefär
nuvarande omfattning för att i besparingssyfte kunna hålla nere anslagsbehovet.

Efter genomgång av de särskilda posterna under avlöningsstaten ville
statskontoret till en början beträffande placeringen i lönegrad av vissa befattningshavare
framhålla, att, såvitt statskontoret kunde finna, anledning
icke förelåge att upptaga rasbiologen i lönegraden B 28. Lönegraden B 27
borde vara tillfyllest. Till denna lönegrad hade i flera fall inom statsförvaltningen
hänförts sådana mera kvalificerade tjänstemän, som avsåges att
vara ställföreträdare och närmaste män till cheferna vid vissa institutioner
och för avdelningar inom större ämbetsverk. Placeringen av statistikern i
lönegraden B 24, genealogen i lönegraden B 21 och de två assistenterna i
lönegraden Bil, föranledde, med hänsyn till de kvalifikationer, som ansetts
böra fordras av dessa befattningars innehavare, icke erinran från statskontorets
sida. I fråga örn vaktmästaren (expeditionsvakten) hade beredningen
framhållit, att lian skulle biträda vid det statistiska arbetet inom institutet,
och i anledning härav föreslagit, att han placerades i lönegraden B 7, till
vilken lönegrad i allmänhet plägat hänföras förste expeditionsvakter och

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

institutionsvaktmästare. Då statskontoret icke kunde finna vad beredningen
anfört vara tillräcklig anledning att placera ifrågavarande tjänsteman i högre
lönegrad än den, som gällde för expeditionsvakter, vilka numera i stor utsträckning
biträdde med ofta ganska betydelsefulla arbeten hos vederbörande
myndigheter, förordade statskontoret en placering i lönegraden B 5.
Beredningen hade vidare föreslagit upptagande på staten av ett kanslibiträde
i lönegraden B 7 och ett skrivbiträde i lönegraden B 2. Under framhållande
att chefen för institutet ansett begynnelsearvoden av 1,500 kronor för envar
av dessa biträden vara tillräckliga, hade statskontoret funnit till fyllest, att
under rubriken »Avlöningar till övriga icke-ordinarie befattningshavare» beräknades
häremot svarande belopp.

Enligt statskontorets förslag skulle alltså till grundavlöningar för ickeordinarie,
fast anställda befattningshavare vid rasbiologiska institutet beräknas
följande belopp:

1 rasbiolog i lönegraden B 27...........................8,100

1 statistiker i » B 24 ........................... 6,768

1 genealog i » B 21...........................

2 assistenter i » Bil...........................5,832

1 vaktmästare i » B5 ...........................2,052

Summa kronor 28,404

Till avlöningar åt övriga icke-ordinarie befattningshavare torde i anslutning
till vad ovan anförts och vad universitetsberedningen föreslagit böra
beräknas i nedåt avrundat tal 7,000 kronor. Till avlöningsförhöjningar
m. m. åt den i lönegrad placerade personalen hade universitetsberedningen
i statförslaget upptagit ett belopp av 3,000 kronor. Enligt gängse grunder
borde avlöningsförhöjningar för en del av ifrågavarande personal utgå från
det under sjunde huvudtiteln uppförda särskilda anslaget till avlöningsförhöjningar
åt vissa icke-ordinarie befattningshavare inom den civila statsförvaltningen.
Av praktiska skäl samt då en omläggning av beräkningen
av anslag för avlöningar åt befattningshavare på extra stat ifrågasatts och
förslag härtill redan förelåge, ansåge sig statskontoret böra förorda, att å
institutets stat uppfördes en anslagspost till avlöningsförhöjningar, vikariatsersättningar
m. m. Härifrån skulle då utgå ersättningar i form av såväl
avlöningsförhöjningar som vikariatsersättningar och andra i avlöningsreglementet
stadgade förmåner, vilka kunde tillkomma de å staten särskilt upptagna
befattningshavarna. Denna anslagspost torde böra givas karaktär av
förslagsanslag och uppföras med ett belopp av 2,500 kronor.

Statskontoret ansåge sig icke böra tillstyrka, att i staten upptoges personligt
lönetillägg till dr phil. W. Krauss. De av universitetsberedningen därför
anförda skälen syntes ämbetsverket icke vara tillräckliga.

Den av statskontoret sålunda förordade avlöningsstaten för rasbiologiska
institutet slutade på 37,904 kronor, vilken summa torde böra avjämnas till
37,900 kronor.

Vidkommande därefter institutets omkostnadsstat vore statskontoret av den
uppfattningen, att en sänkning av de för materialier etc. och resor avsedda
posterna borde kunna ske på sådant sätt att omkostnadsstaten i sin helhet
nedbringades till 16,100 kronor. Detta innebure visserligen i förhållande
till universitetsberedningens förslag en sänkning med 2.900 kronor, men
motsvarade i förhållande till den för innevarande budgetår fastställda staten
en ökning med åtminstone 1,500 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

Det av statskontoret tillstyrkta statförslaget, som upptoge för avlöningar
37,900 kronor och för omkostnader 16,100 kronor, slutade följaktligen på
54,000 kronor, vilken summa med 6,000 kronor understege universitetsberedningens
förslag.

Vid universitetsberedningens statförslag hade fogats en anmärkning, avseende
att beträffande de för avlöningar till övriga icke-ordinarie befattningshavare
och för omkostnader upptagna beloppen minskningar eller höjningar
finge göras, under förutsättning allenast att statens slutsumma icke
överskredes. Enligt statskontorets mening borde ett medgivande av detta
innehåll icke lämnas, men binder syntes icke möta mot att de för olika
slag av omkostnader beräknade summorna finge ökas eller minskas under
villkor endast att omkostnadsstatens slutsumma icke överskredes.

Slutligen ville statskontoret betona, att ämbetsverkets bär föreliggande
yttrande och det framlagda förslaget grundade sig på de förutsättningar för
verksamhetens framtida bedrivande vid rasbiologiska institutet, vilka av
universitetsberedningen angivits. På en granskning av dessa förutsättningar
hade ämbetsverket ej funnit sig böra ingå.

Anslagsäskanden för budgetåret 1934!1935.

Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra örn styrelsens för rasbiologiska
institutet och universitetskanslerns tidigare ingivna framställningar rörande
anslag till institutet för budgetåret 1934/1935.

Institutets styrelse hemställde sålunda i skrivelse den 25 augusti 1933 om
utverkande av ett extra reservationsanslag till uppehållande av institutets verksamhet
för budgetåret 1934/1935 med ett till 55,000 kronor höjt belopp.
Som skäl för denna anslagshöjning anfördes bland annat svårigheterna att
i erforderlig omfattning uppehålla institutets verksamhet med ett anslag,
som uppginge till föga mer än två tredjedelar av det belopp, som från
början räknats som minimibelopp. Vidare hemställde styrelsen, att för utgivande
i trycket av andra delen av ovannämnda arbete The Race Biology
of the Swedish Lapps måtte för budgetåret 1934/1935 anvisas ett extra förslagsanslag
av högst 14,000 kronor. Som skäl härför anfördes bland annat,
att de undersökningar, vilka voro avsedda att publiceras i nämnda verk,
beräknades bliva slutförda under ifrågavarande budgetår.

Universitetskanslern bär med överlämnande av nyssnämnda framställning
i skrivelse den 10 oktober 1933 anfört i huvudsak, att institutet trots den
stora anslagsminskningen för innevarande budgetår kunnat i huvudsak 1 ullfölja
sitt uppgjorda arbetsprogram uteslutande tack vare ekonomiskt bidrag
från privatpersoner, att, innan institutets chef i april 1935 inginge i pensionsåldern,
den av honom påbörjade, ännu pågående undersökningen om
de svenska lapparnas rasbiologi borde vara slutförd, att en förutsättning
härför vore, att institutet även under nästkommande budgetår förfogade
över erforderliga arbetskrafter, att — då omorganisationen av institutet
icke lämpligen borde träda i kraft, förrän den lapska undersökningen slutförts
— anslaget för nästkommande budgetår borde utmätas med utgångs -

Departe mentschefen.

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

punkt från institutets nuvarande organisation samt att ett anslag till institutets
verksamhet av 55,000 kronor vore oundgängligt, därest institutet
skulle kunna bibehålla åtminstone flertalet av sina medarbetare. Då institutet,
sedan den lapska undersökningen slutförts, givetvis borde sättas i
tillfälle att av trycket utgiva en redogörelse för de vunna resultaten, borde
för ändamålet anvisas ett anslag, vilket dock genom en begränsning av arbetets
omfång borde uppföras med ett till förslagsvis 10,000 kronor begränsat
belopp.

Kanslern hemställer sålunda örn anvisande för budgetåret 1934/1935 av
dels ett extra reservationsanslag av 55,000 kronor till uppehållande av institutets
verksamhet, dels och ett extra reservationsanslag av 10,000 kronor
till utgivande i tryck av andra delen av ovannämnda arbete.

Rasbiologiska institutet är såsom av det ovanstående framgår en fristående
institution med självständig administration och egen ekonomisk förvaltning.
Institutet står under ledning av en särskild av Kungl. Maj:t utsedd
styrelse, som direkt sorterar under universitetskanslern. Det är alltså
organisatoriskt sett helt fristående från Uppsala universitet. Nu har den
frågan dryftats, huruvida institutet borde på visst sätt närmare anknytas
till universitetets medicinska fakultet. En dylik anknytning skulle — anföres
det — vara till stort gagn för institutet därigenom, att en närmare
kontakt med flertalet medicinska discipliner bleve möjlig och för universitetet
därigenom, att med den medicinska fakulteten komme att införlivas
en representant för den speciellt rasbiologiska vetenskapen, som äger nära
gemenskap med ett flertal medicinska forskningsämnen. Det har ansetts
möjligt att på detta sätt även vinna vissa ekonomiska fördelar för universitetet
och institutet. A andra sidan har det påpekats, att institutet lättare skulle
kunna fullgöra sin vid dess tillkomst utstakade uppgift, örn det finge bibehållas
såsom självständigt under egen styrelse och med egen ekonomisk
förvaltning.

Universitetsberedningens föreliggande förslag innebär, att institutets chef
skall vara professor i rasbiologi vid universitetet, att institutet i ekonomiskt
hänseende skall vara helt fristående från universitetet samt att det skall stå
under överinseende av en särskild styrelse. Såvitt jag kan finna, är detta
förslag ägnat att åvägabringa en lämplig anknytning till universitetet utan
att institutets självständighet på något sätt äventyras. Jag anser mig därför
kunna tillstyrka förslaget. Några bärande skäl för en förflyttning av
institutet till annan ort hava enligt min mening icke anförts.

Verksamheten vid institutet har hittills varit företrädesvis antropologiskt
inriktad. Enligt universitetsberedningens förslag bör institutets arbete från
mitten av år 1935 omläggas till att huvudsakligen avse ärftlighetsmedicinska
undersökningar. För egen del anser jag det vara av den allra största
betydelse, att institutets verksamhet snarast möjligt inriktas på sistnämnda

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

forskningsområden. Samtidigt vill jag i likhet med nniversitetsberedningen
framhålla önskvärdheten av att institutet icke släpper ur sikte utan i mån
av arbetskrafter och tillgångar söker samtidigt arbeta på lösningen av sådana
problem, som falla inom den positiva rashygienens område.

Enligt beredningens förslag skall som sagt institutet stå under ledning av
en särskild styrelse. Visserligen kan det synas, som om styrelsen med dess
av beredningen föreslagna sammansättning kommer att få ett väl stort antal
ledamöter. Med hänsyn till de speciella uppgifter, som skola åvila styrelsen,
synes det dock i varje fall erforderligt att giva den en allsidig sammansättning.
Frågan härom torde emellertid böra ankomma på Kungl. Maj:ts
prövning.

Vad angår de av universitetsberedningen föreslagna kompetensfordringarna
för professorn i rasbiologi har medicinska fakulteten avstyrkt, att hänsyn
må tagas, förutom till de sökandes vetenskapliga skicklighet, även till deras
lämplighet såsom chef för institutet. I likhet med fakulteten anser jag det
icke föreligga tillräckliga skäl att i detta hänseende avvika från de befordringsgrunder,
som stadgas i universitetsstatuterna för universitetsprofessorer.
I övrigt har jag ingen erinran mot beredningens förslag. Den av beredningen
förordade tillsättningsproceduren torde i huvudsak böra godtagas,
givetvis med de jämkningar, som kunna föranledas av eventuella ändringar i
grunderna för det akademiska befordringsväsendet. Det torde få ankomma
på Kungl. Majit att reglera nyssnämnda tillsättningsförfarande samt vidtaga
de ändringar i universitetsstatuterna, som i anledning härav kunna bliva erforderliga.
De sakkunniga, som skola yttra sig rörande tillsättning av ifrågavarande
professur, torde böra från det i riksstaten uppförda förslagsanslaget
till ersättningar åt sakkunniga i akademiska befordringsärenden erhålla ersättning
efter de normer, som finnas angivna i universitetsstatuterna.

Chefen för institutet synes liksom nu böra avlönas från ett särskilt under
rasbiologiska institutet uppfört ordinarie anslag. I fråga örn avlöningsförmåner,
skyldighet att avgå med pension och rätt till pension torde i överensstämmelse
med vad ovan föreslagits i tillämpliga delar böra gälla samma
bestämmelser som för universitetsprofessor.

Enligt beredningens förslag skall den föreslagna omorganisationen genomföras
från och med den 1 juli 1935. Jag biträder detta förslag. Frågorna
rörande anslag åt det omorganiserade institutet torde på grund härav icke
behöva underställas innevarande års riksdag. Jag saknar därför anledning
att nu närmare ingå på denna sida av saken men vill allenast uttala, att
jag i huvudsak ansluter mig till beredningens förslag till stat för institutet
med vissa däri av statskontoret förordade ändringar. Anslaget till institutets
verksamhet torde i vart fall under förhandenvarandc förhållanden kunna
efter omorganisationen begränsas till 60,000 kronor.

Därest ovannämnda principförslag vinner riksdagens bifall, torde Kungl.
Majit böra utfärda bestämmelser rörande tillsättning av professuren i ras Bihang

till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 155. 3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

biologi vid Uppsala universitet, att träda i tillämpning redan den 1 juli

1934. Samtidigt torde med hänsyn till de av beredningen anförda skälen
bestämmelser böra av Kungl. Maj:t meddelas rörande utseende av styrelse
för institutet. Den nya stadgan för institutet, som Kungl. Majit bör utfärda
på förslag av institutets nya styrelse, bör träda i kraft den 1 juli

1935.

På institutets nya styrelse torde ankomma att med ledning av universitetsberedningens
förslag med däri av statskontoret förordade ändringar avgiva
förslag till ny stat för institutet, varefter denna anslagsfråga bör föreläggas
1935 års riksdag.

Vad angår anslagen till institutet under budgetåret 1934/1935 finner jag
icke anledning att förorda höjning av det under innevarande budgetår utgående
anslaget av 45,000 kronor till institutets verksamhet. Det av kanslern
begärda anslaget för tryckning av andra delen av institutets arbete om
de svenska lapparnas rasbiologi anser jag mig under nuvarande förhållanden
icke kunna förorda.

Under åberopande av vad jag i övrigt anfört, hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att rasbiologiska institutet i Uppsala må
från och med den 1 juli 1935 omorganiseras i huvudsaklig
överensstämmelse med vad av mig i det föregående angivits; dels

i riksstaten för budgetåret 1934/1935 uppföra det ordinarie
anslaget till avlöning åt chefen för rasbiologiska institutet
med oförändrat belopp.......... 12,000 kronor.

dels ock till upprätthållande av verksamheten vid rasbiologiska
institutet för budgetåret 1934/1935 anvisa ett extra

reservationsanslag av.................kronor 45,000

att disponeras enligt av Kungl. Majit fastställda grunder.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:

Curt Nordwall.

Stockholm 1934, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

340514