Kungl. Mufti Nåd. Proposition N:q 73 (Proposition 1912:73)

Kungl. Mufti Nåd. Proposition N:q 73.

N:o 73.

Kung1. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ordnande
af den högre skog sundervisning en m. m.; gifven
Stockholms slott den 15 mars 1912.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag vill Kung!. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att

med godkännande af i statsrådsprotokollet tillstyrkta allmänna
grunder för förändrad organisation af den högre skogsundervisningen,
ej mindre medgifva, att för uppförande af nya byggnader för en
skogshögskola samt för statens skogsförsöksanstalt äfvensom anläggande
af erforderlig undervisningspark samt försöksfält m. in., må under villkor,
som Kungl. Maj:t närmare bestämmer, tagas i anspråk visst i samma
protokoll angifvet område innehållande 53,356 kvadratmeter af södra
delen utaf lägenheten Frescati å Norra Djurgården;
än äfven

såväl anvisa och till Kungl. Maj:ts förfogande ställa:
dels 693,900 kronor för uppförande å berörda område af byggnader
för skogshögskolan med därtill hörande yttre anläggningar, samt
dels 34,800 kronor för utförande af vissa byggnadsarbeten vid
Malingsbo;

som ock föreskrifva, att ofvannämnda belopp tillhopa 728,700 kronor,
må af Kungl. Maj:t i mån af behof af tillgängliga medel förskotteras
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 52 käft. (Nr 73). 1

2 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

för att sedermera ersättas af de medel, som inflyta genom försäljning
af de uti Riksdagens skrifvelse n:r 159 år 1905 omförmälda områden,
i den mån dessa medel icke skola enligt berörda skrifvelse för annat
ändamål disponeras.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 73.

Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15
mars 1912.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Staaff,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve EhrensväRD,
Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Berg,

Bergström,
friherre Adelsward,

Petrén,

Stenström,

Larsson,

Sandström.

Departementschefen, statsrådet Petersson, anförde vidare.
Skogarnas betydelse för vårt land har så småningom framträdt
på ett sätt, som alltmer måst ådraga sig statsmakternas uppmärksamhet.
Genom en följd af lagstiftningsåtgärder har man särskildt under de sista
årtiondena sökt reglera afverkningen och betrygga återväxten, samtidigt
som man på olika sätt sökt väcka och främja den skogsägande
allmänhetens intresse och nitälskan för den rationella vården af det
stora värde, som ligger i våra skogar. Allt detta har nödvändiggjorts
däraf, att med det industriella uppsving, som kännetecknar vår tid, äfven
för skogshandteringen nya möjligheter öppnat sig, som allt efter teknikens
utveckling fått en allt större utsträckning och fordrat en allt
större tillgång på råvara, hvarigenom också helt naturligt en månare
omsikt om kapitaltillgången, skogen, gjort sig gällande såsom oafvisligen
nödvändig. Men skogen, vare sig natur- eller kulturprodukt, följer

Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

samma lagar som den öfriga växtvärlden. Liksom all annan forskning
kan också den biologiska vetenskapen visa framsteg af utomordentlig
betydelse och detta icke minst, då det gäller botaniken och dennas
tillämpning å de praktiska områdena. Också arbetar i vårt land sedan
1902 skogsförsöksanstalten för att låta våra skogar komma i åtnjutande
af de rön vetenskapen gjort och gör. Påtagligt är emellertid, att med
afseende såväl på skogens skötsel som på den däraf beroende af kastningen
och dennas utnyttjande — kapitalets placering, förräntning och räntans
användning — erfordras en väl utbildad skogsmannakår, som haft tillfälle
att tillgodogöra sig en undervisning, om hvilken man utan tvekan
kan säga, att den motsvarar tidens rättmätiga kraf. Att denna undervisnings
rätta ordnande är en sak af den största betydelse, därom torde
alla vara ense. Det är sedan länge insedt, att den anstalt, skogsinstitutet,
som har att bibringa den högre skogliga bildningen, ej längre
motsvarar tidens fordringar. Frågan om skogsinstitutets omorganisation
står därföre sedan några år på dagordningen och synes nu vara mogen
för sin lösning. Fördenskull anhåller jag att få underställa ärendet Eders
Kung]. Maj:ts pröfning och torde jag därvid böra utgå från det
förslag, som utarbetats af de den 7 april 1906 inom kungl. jordbruksdepartementet
tillkallade sakkunniga, h vilka i mars 1908 aflämnade
sitt betänkande.

Såsom sakkunniga tillkallades öfverjägmästaren Uno Wallmo, som
anmodades att fungera såsom ordförande, samt lektorn vid skogsinstitutet
Gunnar Andersson, skogschefen, extra jägmästaren Nils Ringstrand,
lektorn Karl Starbäck och t. f. direktören vid skogsinstitutet, jägmästaren
Anders Wahlgren.

Omfattningen af det åt de sakkunniga sålunda gifna uppdraget
angafs uti en till de sakkunniga af departementschefen öfverlämnad
promemoria, så lydande:

»Uppdraget omfattar:

1) utredning rörande de förändringar i skogsundervisningen, som för dess
ändamålsenliga ordnande må anses af behofvet påkallade, samt förslag till häraf
föranledda ändringar i stadgarna för de allmänna skogsläroverken;

härvid bör särskildt komma under ompröfning:

a) huruvida förändring i sättet för antagande af elever vid skogsinstitutet
bör äga rum i ändamål att bereda större trygghet för erhållande af för kallet
lämpliga personer samt huru stort antal elever, som årligen bör vid institutet antagas;

b) huruvida den nu vid skogsinstitutet anordnade lägre kursen framgent bör
bibehållas vid institutet eller förflyttas till en eller flera skogsskolor;

c) huruvida för inträde vid skogsinstitutets högre kurs fortfarande bör erfordras
afgångsexamen från förberedande skogsskola eller om i stället en utvidgning
af nämnda kurs bör äga rum; och

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73. 5

d) på hvad sätt den praktiska verksamhet i skogsyrket, som fordras af den,
hvilken efter vid skogsinstitutet aflagd fullständig afgångsexamen vill vinna anställning
såsom extra jägmästare, lämpligast bör ordnas, och huruvida särskild examen
bör äga rum, innan sådan anställning sker;

2) förslag till de ändringar i öfrigt i stadgania för de allmänna skogsläroverken,
som vid verkställd granskning af stadgarna må finnas erforderliga (jfr stadgarna
för tekniska högskolan, veterinärinstitutet, landtbruksläroverken m. fl.);

3) förslag till ny plats för skogsinstitutet samt utstakning och kartläggning
af det för institutet behöfliga området;

4) ritnings- och kostnadsförslag till för skogsinstitutet erforderliga nya byggnader;
samt

5) fråga om beredande af lokal för statens skogsförsöksanstalt i samband
med uppförande af nya byggnader för skogsinstitutet.»

Under arbetenas gång funno de sakkunniga med hänsyn till de
vidtgående förändringar i skogsundervisningsanstalternas organisation,
som deras förslag komme att innebära, önskvärdt, att deras uppdrag
måtte utsträckas att omfatta jämväl afgifvande af förslag till reglering
af löneförhållandena vid nämnda anstalter. För den skull anhöllo de
i en till departementschefen ställd skrifvelse om bemyndigande i sådant
hänseende, och fann Kungl. Maj:t den 16 november 1906 godt bemyndiga
de sakkunniga att afgifva yttrande jämväl i afseende å reglering
af löneförhållandena vid de allmänna skogsläroverken.

Under 1906 och 1907 års somrar hade de sakkunniga företagit
resor till de platser, å hvilka enligt det af dem framlagda förslaget
läroanstalter för skogsundervisningen voro afsedda att förläggas, nämligen
till Kloten och Malingsbo, och därjämte besökt Omberg, Uppsala
och Karlsby. Arkitekten C. Westman hade efter de sakkunnigas uppdrag
utarbetat ritningar och kostnadsförslag m. in. till samtliga föreslagna
byggnader.

Såsom sekreterare hade tjänstgjort, från början af de sakkunnigas
sammanträden till den 1 maj 1907 e. o. hofrättsnotarien, jur. kand. Lennart
K:son Killander samt därefter notarien Ivar Ekströmer.

Det afgifna betänkandet omfattade

l:o) förslag till omorganisation af landets skogsundervisningsväsen
med förslag till stadgar;

2:6) yttrande, huruvida praktisk erfarenhet i skogsyrket kan anses
erforderlig utöfver afgångsexamen från skogshögskolan för anställning
såsom extra jägmästare i statens tjänst;

3:o) förslag och ritningar till byggnader m. m. för skogshögskolan
och skogsläroverket;

4:o) förslag till utgiftsstat, för skogshögskolan, skogsläroverket och
skogsskolorna;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

5:o) förslag och ritningar till byggnader m. m. för statens skogsförsöksanstalt.

I mars 1908 aflämnade de sakkunniga sitt betänkande, vid hvilket
fogats särskilda yttranden af herrar Wallmo och Wahlgren.

Öfver sålunda af de sakkunniga aflämnadt betänkande samt i anledning
af eller i samband med detta hafva sedermera afgifvits följande
yttranden:

l:o) den 27 juni 1908 af skogsinstitutets lärarkollegium med särskilda
yttranden af lektorn vid institutet Gunnar Andersson, läraren vid institutet
Herman Falk, samt institutets tillförordnade direktör Anders Wahlgren;

2:o) den 24 september 1908 af kungl. domänstyrelsen, som infordrat
utlåtanden från föreståndarna för de för inträde vid skogsinstitutet
förberedande kurserna vid Ombergs och Klotens skogsskolor; från föreståndarna
för de öfriga skogsskolorna; från inspektörerna för statens
skogsskolor; från föreståndaren vid statens skogsförsöksanstalt; samt
från botanisten vid samma anstalt; — vid kungl. domänstyrelsens utlåtande
hade fogats dels särskildt yttrande af byråchefen Meves, dels
särskildt gemensamt yttrande af byråcheferna Ortenblad och Giöbel;

3:o) den 26 september 1908 af förre läraren vid kungl. skogsinstitutet,
jägmästaren Vilhelm Ekman;

4:o) den 29 september 1908 af kungl. domänstyrelsen med anledning
af detta yttrande;

5:o) den 15 februari 1909 af svenska forstmästarförbundet, som
utgör eu sammanslutning af alla dem, hvilka med fullständiga betyg
utexaminerats från skogsinstitutets lägre kurs; detta yttrande är undertecknad!
af Gustaf Thunberg, disponent för Långrörs Aktiebolag, Frank
Lyon, skogsförvaltare för Gimo Bruks A. B., Helge Modin, skogsförvaltare
vid Skönviks A. B., Gustaf Lindbohm, skogsförvaltare för Hellefors
Bruks A. B., J. W. R. Lilliegtråle, skogsförvaltare hos Gideå &
Husums A. B., Åke Joachimsson, länsjägmästare i Östergötlands län,
Gösta Wesslén, föreståndare för Värmlands och Örebro läns skogvaktareoch
Järnkontorets kolarskola vid Gammelkroppa;

6:o) den 30 december 1909 af kungl. domän styrelsen med anledning
af forstmästarförbundets framställning;

7:o) af svenska trävaruexportföreningen med anledning af detta
kungl. domänstyrelsens yttrande; denna skrifvelse inkom till kungl.
jordbruksdepartementet den 16 november 1910;

8:o) den 14 januari 1910 från kronojägaren Albert Björner på
uppdrag af svenska kronojägarförbundet;

9:o) den 11 juli 1911 af kungl. öfverintendentsämbetet;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

10:o) den 15 augusti 1911 af de för landtbrukshögskoleundervisningens
ordnande inom kungl. jordbruksdepartementet den 17 februari
1911 tillkallade sakkunniga; samt

ll:o) den 15 december 1911 af löneregleringskommittén.

Och får jag i sammanhang härmed slutligen omnämna, att med
anledning af de sakkunnigas betänkande af skogsvårdsföreningen diskussioner
anordnats den 9 april och den 5 november 1908, vid hvilka diskussioner,
utförligt refererade i föreningens tidskrift, en del för frågans rätta
belysande ganska viktiga anföranden höllos; dessutom har ärendet varit
föremål för öfverläggning vid möten med skogsstatstjänstemännen från
de sydliga distrikten i Jönköping den 12 och 13 juni 1908 och med
skogstjänstemän inom Gäfle—Dala distrikt den 1 juni 1908.

Efter den behandling, ärendet sålunda undergått, går jag nu att
för Eders Kungl. Maj:t framlägga underdånigt förslag i ämnet, och
tillåter jag mig erinra därom, att Eders Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition,
i enlighet med min därom gjorda hemställan, föreslagit
Riksdagen att i afbidan på nådig proposition beräkna för uppförande
af nybyggnader för skogsundervisningens behof m. m. på extra stat för
år 1913 ett anslag af 405,000 kronor.

Det förslag, som jag nu närmast åsyftar att underställa Eders
Kungl. Maj:ts pröfning, berör icke alla de punkter, som vid de sakkunnigas
tillkallande af dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
förelädes dessa till utredning, utan inskränker sig till ordnandet af
den undervisning, som för närvarande är förlagd till skogsinstitutet.

I nära samband med denna fråga står emellertid vissa kraf, som gälla
statens skogsförsöksanstalts tidsenliga utveckling, kraf, angående hvilka
jag i en särskild framställning, om möjligt redan denna riksdag, har för
afsikt att påkalla Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet. Att jag redan
nu omnämner detta är beroende därpå, att, såsom jag tänkt mig dessa
båda ärendens ordnande för den närmaste framtiden, de båda anstalterna,
den för undervisningen afsedda, skogshögskolan, och den för de
praktiska försöken afsedda, försöksanstalten, skola komma i en närmare
beröring med hvarandra än hittills varit fallet, hvarför jag i min kommande
framställning angående skogshögskolan också nödgas beröra det
förslag, som jag med afseende på skogsförsöksanstalten sedermera kommer
att för Eders Kungl. Maj:t framlägga.

Innan jag närmare ingår på hufvudfrågorna, måste jag klargöra
min ställning till ett spörsmål, som i sig själft af stor betydelse, också
kan synas inverka på det föreliggande ärendet.

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N.v 73.

Skogshögskolans förhållande till den öfriga högre fackunderylsningen.

Sedan några år tillbaka bar frågan om hvad man med ett gemensamt
namn plägar kalla den högre fackundervisningen stått på dagordningen
i vårt land. För att lösa denna stora fråga syntes tvenne vägar
vara framkomliga. Antingen kunde man angripa problemet på det sättet,
att man upplöste det i dess olika delar och bortseende från det samband,
som kunde finnas mellan dessa, sökte att för hvarje gren af det
stora undervisningskomplexet föranstalta en tidens stegrade fordringar
tillfredsställande form. Eller också kunde man efter mönstret af vissa
stora fackhögskolor i utlandet, såsom Polyteknikum i Ziirich, Landbohöjskolen
i Köpenhamn eller Hochschule fur Bodenkultur i Wien, söka
att så att säga under ett tak bereda utrymme för de olika disciplinernas
institutioner och lärostolar. Redan vid 1872 års Riksdag hade motion
väckts om dåvarande teknologiska institutets sammanförande med krigshögskolan,
skogsinstitutet, farmaceutiska institutet och den för landtmätares
utbildning afsedda kursen till en stor gemensam teknisk högskola.
På framställning af Riksdagen tillsatte Kungl. Maj:t en kommitté
för beredande af frågan, hvilken den 4 november 1873 inlämnade
ett förslag att med teknologiska institutet förena samtliga nämnda läroanstalter
med undantag af krigshögskolan. Detta förslag förföll emellertid
på grund af vederbörande myndigheters utlåtande. Alltsedan dess
synes den uppfattningen varit hos oss stadgad, att de olika läroanstalterna
skulle utveckla sig isolerade, och ännu 1906, då på Eders Kungl.
Maj:ts framställning veterinärinstitutets omorganisation beslöts, hade ingen
bemärkt röst höjts till förmån för gemensamhetstanken. Likaså ordnades
förhållandena vid farmaceutiska institutet vid 1911 års Riksdag, utan att
någon egentlig undersökning om detsammas lämpliga förening med annan
högskola förelåg.

Emellertid hade vid 1909 års Riksdag genom i båda kamrarna
väckta motioner fråga väckts om den högre landtbruksundervisningens
ordnande. \ den skrifvelse, som blef eu följd af dessa motioner, yttrar
Riksdagen följande: »Riksdagen vill dock icke på något sätt uttala sig
angående den väg, hvarpå frågan om en högre landtbruksundervisning
bör lösas, ej heller göra gällande, att den behöfver lösas i hela sin omfattning
på en gång, utan får Riksdagen inskränka sig till att framhålla
önskvärdheten af att, då onekligen flera utvägar för frågans lösning

Kungl Maj ds Nåd. Proposition N:o 73. 9

synas möjliga, de alla blifva upptagna till pröfning. En sådan utväg
synes vara den af landtbruksstyrelsen föreslagna utvidgningen af landtbruksinstituten,
en annan den, som motionärerna förordat, nämligen
en särskild landtbruksliögskoleundervisning i Stockholm eventuellt anordnad
i samband med andra högskolor.» Vid 1911 års Riksdag framlades
proposition om anordnande af fortsättningskurser vid landtbruksinstituten.
I fråga härom yttrade dåvarande statsrådet och chefen för
jordbruksdepartementet vid ärendets underdåniga föredragning den 13
januari 1911 bland annat, att genom dessa kursers förläggande till
annan ort än hufvudstadeu, blefve visserligen tanken på upprättande
därstädes af en antingen fristående eller med andra undervisningsgrenar
förbunden landtbrukshögskola tillsvidare skjuten åt sidan, men man hell
öfde dock icke därmed anse denna tanke såsom öfvergifven. Det vetenskapliga
forskningsarbetet på landtbrukets område, som man önskade
koncentreradt vid eu landtbrukshögskola, kunde genom de föreslagna
kurserna komma att visa sig ännu mera af behofvet påkalladt; och på
så sätt skulle dessa kurser komma att snarare bana väg för och underlätta
denna högskoletankes förverkligande än ställa sig hindrande i
vägen därför.

I skrifvelse den 30 maj 1911 angående reglerandet af utgifterna,
under nionde hufvudtiteln meddelade Riksdagen, att Riksdagen visserligen
ansett sig böra bevilja medel för anordnandet af de ifrågasatta
fortsättningskurserna, men att Riksdagen därmed icke velat uttala sig
för ett undanskjutande af frågan om högre landtbruksundervisning i
öfrigt, utan torde den af Riksdagen i dess förut omtalade skrifvelse år
1909 begärda fullständiga utredning och förslag i frågan alltjämt vara
att i sinom tid förvänta.

Vidare har jag att i detta sammanhang omförmäla den ofvan
omnämnda skrifvelse, som de den 17 februari 1911 för landtbrukshögskoleundervisningens
ordnande tillkallade sakkunniga inlämnat till
dåvarande chefen för jordbruksdepartementet, och som i hufvudsak innehåller
följande: De sakkunniga hade att verkställa utredning »angående
anordnande i vårt land af tillfälle till vetenskapligt forskningsarbete på
landtbrukets och dess binäringars verksamhetsområden samt en därmed
förbunden högre landtbruksundervisning». Det syntes således i främsta
rummet gälla, att både med hänsyn till forskningens direkta betydelse
för vårt jordbruk och dess absoluta nödvändighet för eu framgångsrik
landtbrukshögskoleuudervisning skapa tillfälle till landtbruksvetenskapligt
arbete i vårt land. Då med hänsyn till ett dylikt forskningsarbete
eu kombination med en blifvande skogshögskola icke syntes de sakBihang
till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 52 käft. (Nr 73.) 2

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 73.

kunniga kunna medföra några fördelar men däremot organisationssvårigheter,
som öfvervägde de fördelar af hufvudsakligen ekonomisk art, som
en dylik kombination skulle kunna medföra vid anordnandet af en undervisningsanstalt,
ansåge sig de sakkunniga höra anmäla, att de vid verkställandet
af den begärda utredningen icke ämnade föreslå eu förening
af en landtbrukshögskola med den föreslagna skogshögskolan.

Vid 1909 års Riksdag förelåg nådig proposition om tekniska högskolans
omorganisation, en framställning, som på grund af den stora
arbetsbördan och den långt framskridna tiden, då frågan bragtes å Riksdagens
bord, endast delvis af Riksdagen då behandlades. Dock tillåter
jag mig här erinra därom, att vid den debatt, som med anledning
af den kungl. propositionen utspann sig i Andra kammaren, en talare
särskild! framhöll, att möjligheten af den högre hindtbruksundoirvisningens
ordnande i samband med omorganisationen af tekniska högskolan borde
utredas. Den törnyade framställningen angående tekniska högskolans
omorganisation, som af Eders Kungl. Maj:t förelädes 1911 års Riksdag,
innehöll en utredning, som särskild! af chefen för kungl. ecklesiastikdepartementet
tillkallade sakkunniga verkställt, berörande förhållandet
mellan den högre tekniska och den högre landtbruks- och landtmäteriundervisningen.
Resultatet af denna utredning blef ett afvisande af
tanken att med tekniska högskolan sammanföra andra undervisningsanstalter.
Det särskilda utskott, till hvilket ärendet hänvisades, ansåg
emellertid en närmare utredning om den högre tekniska undervisningens
förhållande till annan högre fackundervisning önskvärd, och föreslog
utskottet i detta afseende, »att Riksdagen må — för nya byggnader —

— — bevilja — —, äfvensom i samband härmed aflåta skrifvelse till
Kungl. Maj:t med begäran att, innan ytterligare utbyggnader af lägenheten
för ett större antal elever, än som motsvaras af årskurser om
150, sättas i fråga, låta föranstalta om fullständig utredning angående

— — -— möjligheten af annan högre fackundervisnings förläggande till
högskolan — — —;» och fattade Riksdagen beslut i öfverensstämmelse
med detta förslag. Att Riksdagen härvid haft sin uppmärksamhet hufvudsakligen
riktad på den högre landtbruks- och landtmäteriundervisningen
synes mig tydligen framgå af såväl innebörden af den framställning
från Eders Kungl. Maj:t, som legat till grund för Riksdagens
beslut, som ock af de förhandlingar, som inom Riksdagen föregått detsamma.
Ett skäl för denna min uppfattning finner jag också i ett par
anföranden vid sistförflutna riksdag, hvilka jag tillåter mig att här i
korthet relatera.

Vid den öfverläggning i Första kammaren som hölls i samband

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 73.

med remissen al den kungl. statsverkspropositionen, framförde en talare,
huruledes det i intresserade kretsar väckt en ej ringa oro, att frågan
om skogsundervisningens ordnande ännu ej föranledt någon framställning
till Riksdagen. lian framhöll huru dålig beskaffenheten af lokalerna
vid skogsinstitutet vore och att det äfven rådde brist på sådana
lokaler. Det betänkligaste vore dock, att då hela denna skogsundervisning
stode under ombildning, kunde man ej tillsätta några lärare; alla
dessa vore tillsatta på förordnande, och det hade visat sig, att göda
krafter ej stannat kvar utan gått till andra tjänster, som de funnit vara
för sin framtid mera betryggande. Det vore naturligt, att ett sådant
förhållande måste mycket ogynnsamt inverka på hela undervisningen
och därigenom på hela skogsväsendet i landet, och under sådana förhållanden
riktade han en anhållan till regeringen, att redan under pågående
riksdag framlägga eu Kungl. proposition i ämnet.

I Andra kammaren fördes skogsundervisningen på tal vid behandlingen
af nionde hufvudtiteln. En talare citerade där Riksdagens skrifvelse
angående den högre landtbruksundervisningen och dess ordnande
i samband med andra högskolor. Men på grund af samma synpunkter,
som framförts i Första kammaren, och då en längre tidsutdrägt tydligen
vore af särdeles menlig inverkan, ville han på det enträgnaste framhålla
önskvärdheten af att de skriande missförhållanden, som sedan åratal
tillbaka varit rådande vid skogsinstitutet, af chefen för jordbruksdepartementet
blefve behjartade.

Beträffande vidare frågan, huruvida skogsundervisningen lämpligen
skulle kunna förenas med landtmäteriundervisningen, hafva, på uppmaning
af dåvarande chefen för jordbruksdepartementet, domänstyrelsen
och landtmäteristyrelsen den 19 december 1910 afgifvit ett gemensamt
yttrande, däld ämbetsverken efter undersökning rörande de fördelar och
olägenheter, som kunde väntas uppkomma genom ett sådant sammanförande,
såsom sin uppfattning framhållit, att skogs- och landtmäteriundervisningen
icke skulle kunna på sådant sätt förenas, att någon afsevärd
besparing i utgifter därigenom vunnes. Däremot skulle för själfva
undervisningen stora olägenheter uppkomma genom att på ifrågasatt
sätt förena den, i det att större kurser då måste genomgås, än som
erfordrades å ena sidan för skogsmän och å andra sidan för landtmätare.
Detta komme att antingen öka lärotiden i dess helhet eller ock att framtvinga
begränsning af den tid, som afsetts för undervisning i fackämnen.

Tanken på en flera undervisningsområden omfattande fackhögskola
har icke varit mig främmande. Innan ännu de 1906 tillkallade sak -

Kungl. Maj it i Nåd. Proposition N:o 73.

kunniga afslutat sitt arbete, anhöll jag under hand hus dom, att de ville
taga under öfvervägande, huruvida den högre skogsundervisningen liksom
hittills borde hafva sitt säte vid en egen högskola eller, såsom
exempelvis vid Hochschule för Bodenkultur i Wien och vid Landbohöjskolen
i Köpenhamn, såsom en sjelfständig fakultet ingå i en större
högskola, där den högre vetenskapliga undervisningen vore förenad för
landtbruk, skogshushållning, veterinärväsende, landtmäteri och möjligen
ännu flera fack.

De sakkunniga yttrade därom följande:

»Det är obestridligt, att vissa framför allt ekonomiska fördelar
äro förenade med en dylik på skilda fakulteter arbetande högskola i
landets hufvudstad; att olägenheter därvid förefinnas, torde vara ej
mindre påtagligt.

»De sakkunnigas organisationsförslag till skogshögskolan föregriper
på intet sätt en möjlig utveckling i ofvan antydd riktning, i det att
detsamma utan några grundväsentliga ändringar tillåter denna högskolas
inordnande såsom en fakultet i en dylik större högskola, om i en framtid
detta skulle anses förmånligt. På det bestämdaste vilja emellertid
de sakkunniga framhålla, att såväl lokaler som institutioner erfordras i
föreslagen omfattning för en nöjaktig och framgångsrik skogsundervisning.
Det blir en framtida utrednings sak att taga under öfvervägande,
i hvad mån de böra användas äfven för utbildning af studerande med
andra hufvudstudier än skogsmannens.

»Utan att sålunda vilja göra något bestämdt uttalande, huruvida det
vore förmånligt, om skogshögskolan utgjorde en fakultet inom en högre
praktisk-vetenskaplig högskola i Stockholm, vilja de sakkunniga föreslå,
att den fortfarande må förblifva en själfständig undervisningsanstalt, så
mycket mera som den framlagda organisationsplanen icke lägger hinder
i vägen för framtida förändring i berörda hänseende. Särskilt vilja de
sakkunniga framhålla, att plats kan beredas skogshögskolan midt i den
samling af vetenskapliga institutioner med teoretisk och praktisk uppgift,
som håller på att växa upp kring Frescati å Djurgården.»

Den uppfattning, som de sakkunniga här låter framträda, synes mig
vara riktig. Tanken på specialisering, som allt mer gör sig gällande
såväl inom hushållningens som vetenskapens olika områden, synes också
ha legat till grund för beslutet vid 1911 års Riksdag angående tekniska
högskolan, då så frikostiga anslag beviljades för inrättandet af olika
laboratorier och upprättandet af professurer för så många olika ämnen.
Detta utesluter icke möjligheten, att en högskolas olika bildningsresurser
böra kunna tagas i anspråk äfven af en annan närgränsande

Kungl. Maj itu Nåd. Proposition N:o 73.

vetenskaps alumner, äfven om dessa äro inskrifna vid annan läroanstalt,
och det synes mig som om tanken härpå varit anledningen till den
delen af Riksdagens meranämnda beslut, som rör utredningen af annan
fackundervisnings förläggande till tekniska högskolan, då en sådan utredning
naturligtvis kan utmynna i ökadt kraf på utrymmet inom vissa
undervisningslokaler. En viss tvekan skulle därför kunna anses befogad,
att redan nu, innan denna utredning föreligger, framlägga förslag om
skogsinstitutets omorganisation. Men af hvad jag anfört om hvad som
inom Riksdagen och eljest förekommit i hela denna fackskolefråga, synes
det med all klarhet framgå, att det varit tanken på landtbruks- och landtmäteriundervisningen,
som påverkat Riksdagens beslut, något som synes
helt naturligt, då skogsundervisningens olika grenar i de flesta fall:
skogsskötsel, skogsindelning, botanik, zoologi, marklära, alls intet och i
andra fäll: skogsteknologi och kemi, endast helt obetydligt tangera de
vetenskaper, som falla inom tekniska högskolans område. Att något
uppskof med den högre skogsundervisningens ordnande skulle påkallas
af den högre landtbruksundervisningens outredda läge eller af den ännu
icke slutligen afgjorda frågan om landtmäteriundervisningens förläggning,
synes mig icke heller nödigt eller lämpligt. De för landtbruksundervisningens
ordnande tillkallade sakkunniga hafva ju i detta afseende,
liksom domänstyrelsen och landtmäteristyrelsen med afseende på landtmäteriundervisningens
förhållande till skogsundervisningen, kommit till
ett bestämdt uttalande, och de af mig omnämnda anförandena från Riksdagens
öfverläggningar visa, att de citerade talarna ingalunda ansågo
något uppskof af denna grund vara betingadt.

De af dem vitsordade och af alla intresserade välkända svåra förhållandena
vid det nuvarande skogsinstitutet tala också sitt mycket
afgörande språk, och efter noggrant öfvervägande af alla på frågan
inverkande omständigheter har jag funnit, att det icke längre bör
med framläggande af förslag till den högre skogsundervisningens ordnande
anstå.

Det synes mig nu vara lämpligt att här redogöra för de sakkunnigas
framställning om

Skogens och skogshushållningens betydelse för Sverige.

Härom anföra de sakkunniga i sitt betänkandes forsta afdelning
(sid. 1—9) följande:

»''Man kan utan tvekan förklara, att Sveriges tillvaro såsom en

De sakkunniga.

14 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 73.

pjälfsländig stat, såsom ett civiliseradt land beror däraf, om det har
skogar eller icke’. Med dessa ord inleder G. A. Agardh företalet till
sitt år 1857 ntgifna arbete ''Om Sveriges skogsväsen’. Den giltighet,
som dessa, den för svensk odling varmt nitälskande mannens ord då
ägde, har ej förringats under de gångna femtio åren. Utvecklingen
visar tvärtom, att Sveriges ställning i det mellanfolkliga ekonomiska
lifvet är till hufvudsaklig del beroende af dess skogar. Vårt lands natur
har ock hänvisat oss till skogsproduktion såsom eu för oss naturlig
näringsgren. De klimatologiska och geologiska förhållandena i större
delen af Sverige utgöra ett bestämdt hinder för oss att i ett förhållande,
som står i proportion till vårt lands ytvidd, uppträda konkurrerande
med de länder, som förse världsmarknaden med dess behof af åkerbrukets
produkter. I ersättning härför lämnar oss den svenska jorden
uti skogsprodukterna andra alster ur växtvärlden, hvilka i det störa varuutbytet
tolken emellan röna en liflig och stegrad efterfrågan. Det måste
då för oss blifva till en bjudande plikt att i så stor myckenhet som
möjligt söka afvinna denna vår svenska jord de alster, som naturen själ!''
hänvisar oss att producera, och i den män, människan genom sina åtgöranden
kan ingripa reglerande i naturens hushållning, göra denna massproduktion
ej blott i kvantitativt utan äfven i kvalitativt afseende mäktig
af eu täflan med konkurrerande länders varor af samma slag.

»Om än allmänna uttalanden, lika de förestående, i mångens medvetande
erhållit en sådan giltighet, att de förefalla själfklara, så är det
dock ett af erfarenheten bestyrkt faktum, att kunskapen om storleken
af våra skogstillgångar och möjligheterna för deras utnyttjande på det
för vår nationalhushållning bästa sättet är synnerligen bristfällig. De
utredningar af hithörande frågor, som tid efter annan skett, vittna härom,
och de påtagliga svagheterna i dessa hafva alstrat föreställningar,
som ledt till underskattande af skogshushållningens betydelse för landet.

»De sakkunniga vilja nu med statistiska siffror söka belysa skogens
och skogshushållningens betydelse för Sverige för att såmedels styrka
sina förslag om behofvet och nödvändigheten af eu reformerad skogsundervisning.
Det är visserligen sant, att dessa sifferuppgifter blifva
ofullständiga på grund af det till grund för en dylik utredning förefintliga
materialets brister, men att skogarna och skogshushållningen
äro för Sverige af stor, ja, vital betydelse torde dock af nedanstående
framgå.

»Af Sveriges hela fastmarksareal, som uppskattas till 41,119,000
hektar, utgöres 3,604,000 hektar, eller 8.8 procent, af odlad jord, 1,426,000
hektar, eller 3.5 procent, af naturlig äng, 20,984,000 hektar, eller 51

Kungi. Maj it* Nåd. Proposition N:o 73.

procent, af skogsmark och 15,105,000 hektar, eller 36.7 procent, af
annan mark, berg, fjäll och dylikt.1) Af denna senare areal torde emellertid
en ej obetydlig del såsom liggande nedanför fjällgränsen vara till skogsbruk
tjänlig. Men äfven om man bortser härifrån, kvarstår dock som
ett faktum, att öfver hälften af Sveriges fastmarksareal upptages af skogsmark.
Uti intet annat land i Europa med undantag af Finland utgör
skogsmarkens areal så stor del af hela landet.

»Öfver det värde, som dessa stora skogsvidder representera, finnas
ej några tillfredsställande utredningar. De af beskattningsmyndigheterna
angifna taxeringsvärdena gifva ej tillförlitlig ledning för bedömande
af denna fråga. Dels hänföra sig de jordbruksfastighet påförda värdena
till såväl skog som odlad mark, dels är det ett kändt förhållande, att
taxeringsvärdena å egendomar — särskilt statens — i våra skogrikaste
landsändar äro alltför låga. Söker man värdet af Sveriges skogar, är
det ej heller tillfyllest att endast göra en beräkning af den årliga afkomsten
och därefter kapitalisera denna afkastning efter någon räntefot,
angående hvars storlek åsikterna för öfrigt divergera högst väsentligt
alltefter vederbörandes olika uppfattning och fordringar. Skogarna i
stora delar af Sverige hafva nämligen ett värde, som ej låter mäta sig
genom några som helst rån teberäkningar. Utan skog vore stora delar
af vårt land obeboeliga; skogen utgör i dessa trakter grundvalen för
all annan kultur.

»Om sålunda en undersökning af den roll, som skogarna spela i
vårt ekonomiska lif, ej kan gifva ett exakt uttryck för deras allmänna
betydelse för landet, så erbjuder dock en sådan undersökning mycket
af intresse och ådagalägger, att våra skogar, betraktade enbart som
värdeföremål, hafva berättigade kraf på omvårdnad af ett folk, som är
medvetet om, hvad dess egen fördel krafvel-, och har känsla af ansvar
för sitt lands framtid.

»Äfven för en undersökning om skogens rent ekonomiska betydelse
för landet saknas ett tillförlitligt och fullt uttömmande material. Då de
sakkunniga det oaktadt som motiv för sina förslag ansett sig böra söka
lämna en redogörelse för de största liufvudposterna i den svenska virkesförbrukningen,
äro de fullt medvetna om, att vissa af de efterföljande
siffrorna kunna underkastas diskussion. Särskildt gäller detta det s. k.
husbehofsvirket eller landets egen förbrukning af trävaror, hvilken af lätt
insedda skäl är synnerligen svår att exakt bestämma. Men då denna

, '') Gustav Sundbärg, Apercus statistiques internationaux. Dixiéme Année, Stockholm 1906,
sid. 140.

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

förbrukning efter allt att döma absorberar den största delen af de svenska
skogarnas afkastning, och då den utgör en i befolkningens lefnadsbehof
oundgängligen ingående faktor, kan den vid en undersökning angående
skogens ekonomiska betydelse för landet ej skjutas åt sidan.

»Då storleken af ett lands egen virkesförbrukning i högre grad än
af slutsumman för antalet innevånare är beroende af, huru detta innevånarantal
fördelar sig på hushåll, så hade en undersökning angående
virkesförbrukningen bort föregås af en utredning om antalet hushåll
i rikets olika delar. Det har emellertid varit omöjligt att med ledning
af de uppgifter, som stått de sakkunniga till förfogande, verkställa eu
dylik utredning. I efterföljande beräkning har därför summan innevånare
nödtvunget ingått som direkt faktor.

»Den af Kungl. Maj:t år 1896 tillsatta skogskommittén har i sitt
den 9 september 1899 afgifna betänkande lämnat en redogörelse för
landets egen förbrukning af virke (del II tabell S) och kommer därvid
till det resultat, att medelförbrukning för år och individ skulle utgöra
3.16 kbm. Kommittén framhåller emellertid själf (del 1 sid. 75), att
förbrukningen angifvits i minimisiffror. Enligt för de sakkunniga tillgängliga
uppgifter synes detta äfven vara fallet. Den årliga virkesförbrukningen
per individ i Stockholms stad, som satts till 1.5 kbm.,
synes t. ex. att döma af uppgifter i den af Stockholms Köpmannaförenings
Handelskammare utgifna ''Statistisk öfversikt af Stockholms
handel och sjöfart år 1904’ böra uppskattas till minst 2 kbm. För
Östergötlands län anslår kommittén årsförbrukningen pr individ till 3
kbm. Vid Finspongs bruk, där virkesåtgången noggrant bokförts,
visar den sig vara dubbelt så stor eller 6 kbm. pr individ.1) Jämförda
med denna siffra, som måste tillmätas betydelse, då den är resultatet
af en noggrann bokföring och med skäl torde få anses basera sig på
ett visserligen väl tillgodosedt, men omsorgsfullt pröfvadt, verkligt behof,
synas såväi de af kommittén som af andra angifna förbruka ingstalen
alltför låga.8)

'') Wilh. Ekman, Redogörelse för skogsskötseln å aktiebolaget Finspongs styckebruks skogar.
Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1906, sid. 304.

''-) Kommittén angifver t. ex. för Norrland och Dalarna följande förbrukningssiffror:

Norrbottens län.................................................................. 6.0 kbm.

Västerbottens och Jämtlands län......................................... 5.6 „

Västernorrlands och Kopparbergs län.................................... 5.0 „

Gäfleborgs län .......................... ...................................... 4.6 „

Uti »Utlåtande i den s. k. Norrlandsfrågan, afgifvet till Sågverks- och Trävaruexportföreningen
af därtill utsedde kommitterade» (sid. 39) upptagas däremot förbrukningssiffrorna pr
individ till:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

»Uti våra grannländer Finland och Norge hafva direkta undersökningar
angående den inhemska virkesförbrukningen utförts. De finska
undersökningarna hafva gifvit till resultat en förbrukning i landskommunerna
af 5.3 7 kbm. pr individ; för städerna anslås den till 4 kbm.1)
1 Norge beräknas konsumtionen till 6 kbm. pr individ; den anses i
Nordland och Finnmarken utgöra 7.1 kbm. och i södra Norge 5.9 kbm.s)

»Med stöd af nu angifna siffror, och om hänsyn tages dels därtill,
att förbrukningen i södra Sverige nedbringas därigenom, att veden som
bränsle i stor omfattning ersättes med torf, och att virke som byggnadsmaterial
får vika för tegel och järn, dels ock därtill, att af befolkningen
i Sverige en, absolut sedt, större numerär än i våra grannländer är
bosatt i städer, där virkesförbrukningen af flera orsaker är mindre än
på landet, så vill det synas de sakkunniga, som om man, utan att göra
sig skyldig till öfverdrift, skulle kunna angifva den årliga virkes förbrukningen
pr individ i Sverige till i medeltal 4 kbm. — År 1904,
det sista för hvilket uppgifter föreligga, utgjorde landets befolkning
enligt statistiska centralbyråns befolkningsstatistik 5,200,811 personer.
För att detta år fylla Sveriges eget behof af virke skulle sålunda hafva
erfordrats ej mindre än 21,043,244 kbm. Värdesatt efter de i domänstyrelsens
berättelse för samma år angifna priser i olika delar af landet
å vanligast förekommande skogseffekter torde denna kubikmassa kunna
anses hafva ett värde på rot af omkring 50 miljoner kronor.

»Om beräkningen af landets egen virkeskonsumtion år 1904 ntföres
med samma förbrukningssiffra för individ, som förenämnda
kommitté användt för året 1895, så visar det sig, att konsumtionen
från sistnämnda år, då den sattes till 15,853,000 kbm., skulle hafva

för Norrbottens	läns lappmark	.............................. 1 kbm. gagnvirke.	10.o kbm. ved
>* j*	„ kustland ........	.............................. 1 „		8 5 „
„ Västerbottens	„ lappmark .........	............................. t .,		10. o „
tf }•	,, kustland .......	............................ 1 „		7.5 „
Jämtlands	län ........................	.............................. 1 „		7.5 „
Västernorrlands	„ .......................	.............................. 1 „		7.o „
,, Gäfleborgs	„ .....................	.............................. 1 „		5.o
„ Kopparbergs	„ Älfdalen, Säma,	Lima och Transtrand 1 „		7.o „ „
•> tf	„ öfriga socknar	...................... 1 „		6.o „

Förbrukningen är beräknad efter ett medeltal af 6 individer pr hushåll.

Gagnvirket är angifvet i fast mått, veden i löst.

>) Betänkande af kommittén för undersökning af de privata skogarna i landet. Helsingfors

1900, sid. m.

") Amund Helland, Skogenes fördelning inden elvenes nedslagsdistrikter, utgörande del II
af: Haandbog i norsk flodningsvaesen ved A. Borchgrevink, H. Nysom og G. Sastren.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 52 käft. (Nr 73.)

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 73.

vuxit till 16,720,000 kbm. eller med ej mindre än 867,000 kbm. och i
medeltal för år med 96,300 kbm. Denna siffra anse de sakkunniga
emellertid för låg såsom exponent för konsumtionens årliga tillväxt.
På ofvan anförda grunder hafva de sakkunniga ansett sig böra beräkna
den totala årsförbrukningen år 1904 till i rundt tal 21 miljoner kbm.
Vill man söka beräkna denna förbruknings antagliga tillväxt, torde man
på den böra tillämpa samma ökningstal, med hvilket medelfolkmängden
under t. ex. de senaste tio åren tillvuxit. Då detta ökningstal är
7.3 6 pro mille, så skulle eu sådan beräkning gifva till resultat en absolut
ökning i virkeskonsumtionen för närmaste året af i rundt tal 155,000
kbm., motsvarande årsproduktionen från en areal af något mer än 103,000
hektar produktiv skogsmark med eu årlig tillväxt af 1.5 kbm. pr hektar.
Skulle denna siffra äfven kunna nedbringas, genom att med stigande
virkespris andra ämnen ersatte träet, eller därigenom att byggnader i
allmänhet utfördes omsorgsfullare och mera ändamålsenligt eller genom
större sparsamhet öfver hufvud, så blefve siffran ändock tillräckligt
stor för att mana till eftertanke, då det gäller hushållningen mod och
vården af våra skogar.

»I utjämnandet af landets handelsbalans deltaga de trä förbrukande
industrierna med de största exportvärdena. År 1904, dä Sveriges hela
export beräknades till ett värde af 414,724,410 kronor, utgjorde värdet
af exporterade trävaror, oarbetade och arbetade, 199,653,789 kronor
eller 48.1 procent af utförselns totalvärde. Den virkesmassa, som afverkats
för att åstadkomma denna export, torde uppgå till inemot
11 miljoner kbm. Huru exportvärdet bör fördelas mellan skogarna,
amorteringar å industriella anläggningar och tillverkningskostnader i
öfrigt, är naturligen ytterst vanskligt att afgöra. Men för att visa den
stora betydelse skogarna äga såsom medel att lämna befolkningen tillfälle
till arbetsförtjänst må omnämnas, att träförbrukande industrier i
Norrland och Dalarna år 1901 utbetalade 65,324,400 kronor i arbetspenningar,
däri sålunda ej inräknade de belopp, som utbetalades till
befolkningen för af densamma till industrien försåld råvara.

»Under en tid, då järnet fått eu allt vidsträcktare användning på
områden, där fordom trä hufvudsakligen förbrukades, hafva helt naturligt
tvifvel uppstått, huruvida ej träet såsom handelsvara på världsmarknaden
spelat ut sin roll, hvarigenom vårt lands ekonomiska ställning
skulle blifva i hög grad försvagad.

»Dessa farhågor torde emellertid vara ogrundade. Erfarenheten
har nämligen visat, att jämsides med den ökade järnkonsumtionen
gått en stegrad virkeskousumtion, som på grund af samfärdselns ut -

1<>

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 73.

veckling t. u. m. söker dimensioner och kvalitéer af trävaror, som förr ej
funno afsättning. Vår sågverksindustri torde därför, om än underkastad
de prisfluktuationer, som betingas af svängningarna i det allmänna
ekonomiska läget, kunna påräkna en ständig afsättning för sina varor.
Dess systerindustri, pappersmassfabrikationen, har äfven att glädja sig
åt en stegrad efterfrågan på sina alster, ett förhållande, som, med den
allt mångsidigare användning dess fabrikat vunnit, med säkerhet torde
kunna beräknas fortfara. Till dessa för de träproducerande länderna i
gemen gynnsamma utsikter på världsmarknaden kan sårskildt för Sverige
läggas den omständigheten, att ingen af dess konkurrenter inom virkesproduktionen
''utom möjligen Finland fått eu af naturen mera gynnad
ställning i striden. Genom våra snörika vintrar, våra för flottning
lämpade vattendrag, våra langa kuster hafva vi erhållit sådana medel att
med framgång drifva just dessa industrier, som knappast något annat
land i världen har möjlighet att uppvisa. Om vi allt fortfarande skola
intaga den rangplats bland de träproducerande länderna, som vi nu
gorå, och om de virkesförbrukande industrierna framgent skola vara i
stånd att lämna lika stora eller ökade tributer till vår export, beror sålunda
uteslutande af oss själtva; villkoret är blott, att vi vilja gorå den
insats i penningar och arbete, som en producerande näring med nödvändighet
kräfver åt sina utöfvare.

»Den industri, som näst de trälörädlande intager främsta rummet
bland vårt lands exportindustrier, nämligen järn- och maskinindustrien,
kräfver för sin drift ej oväsentliga virkeskvantiteter. År 1904 förbrukade
järnverken 44,063,813 hl. träkol, värderade till 20,338,740
kronor. I denna summa, liksom i trävaruexportens slutsumma, ingår
värdet af nedlagda arbetskostnader med ett stort belopp. tillverkningskostnaden
per hl. träkol kan i rundt tal sättas till 20 öre och
sålunda för ofvanstående kvantitet till 8.8 miljoner kronor, ett belopp,
som alltså genom skogarna tillförts arbetarbefolkningen, hör tillverkningen
af 1904 års träkolsproduktion beräknas hafva åtgått c.a o.3
miljoner kbm. virke. Härförutom anses för landets järnproduktion detta
år hafva erfordrats virke till ett belopp af 0.4 miljoner kbm.

»Med den nu lämnade redogörelsen för virkeskonsumtionen i och
för husbehof, trävaruexport och järnindustri hafva de tre hufvudposterna
i vår träförbrukning redovisats. Det framgår af denna redogörelse, att
till täckande af det årliga virkesbehofvet under dessa tre hufvudtitlar
erfordras i det allra närmaste 38 miljoner kbm. virke, och af framställningen
i hvad den rör husbehofsförbrukningen synes, att konsumtionen
har tendens att stigai. k ram hål lits har äfven, att denna af \ erk -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

ning tillför landet så betydande belopp i penningar, att de utgöra en
hufvudsaklig del af vår nationalinkomst. Den betydelse, som skogsbruket
har såsom inkomstkälla för vida lager af befolkningen, har äfven
vidrörts, och det bör här understrykas, att dess betydelse i detta afseende
gifvetvis kommer att växa i samma mån, som en verkligt god
skötsel och vård kommer våra skogar till del.

»Motsvarar nu de svenska skogarnas tillväxt förbrukningen, lämnar
denna tillväxt öfverskott utöfver konsumtionen, eller uppstår en årlig
brist, som fylles genom anlitande af kapitaltillgången? Denna fråga,
till synes af stor betydelse för landet, bär ofta uppställts till besvarande,
och svaren höras enstämmigt gå i den riktningen, att en öfverafverkning
äger rum. 1896 års skogskommitté uppställde i sitt betänkande
en beräkning, som visserligen visade ett öfverskott af 558,000 kbm.,
men då grunden för beräkningen var, ’att af ålder kala marker vore
skogbärande’, och ‘att skoglösa eller dåligt beväxta marker vore försedda
med normalt virkesförråd’, och dessa förutsättningar ej existera,
så betyder beräkningen i verkligheten, såsom kommittén äfven framhållit,
påvisandet af ett deficit. Att afverkningen i våra skogar för närvarande
öfverstiger tillväxten synes äfven påtagligt. Orsaken härtill är emellertid
ej blott, att en hänsynslös och oförnuftig utverkning mångenstädes
bedrifves, utan äfven den omständigheten, att tillväxten i stora delar
af landet på grund af såväl skogens öfverårighet som det alltför ringa
virkeskapitalet ej står i rimligt förhållande till den skogbevuxna arealen.
Med framhållande af detta senare faktum hafva de sakkunniga naturligtvis
i ingen mån velat förringa det för skogarna ödesdigra i den
flerstädes pågående planlösa afverkningen och förödande sköflingen.
Dessas verkningar skönjas alltför ofta, för att någon för våra skogars
väl intresserad medborgare skulle vilja underskatta deras betydelse,
och frågan är helt säkert för vår framtida skogspolitik af grundläggande
vikt; det är därför uppenbart, att detta förhållande mellan konsumtion
och produktion måtte snarast utredas. Men den fråga, som i
detta sammanhang kräfver belysning och som äfven är af största vikt,
är denna: hafva vi i vår hand medel att möta en stigande inhemsk
konsumtion och på samma gång uppehålla vår ställning som trävaruexporterande
nation? Af svaret på denna fråga beror, som af föregående
framställning torde framgå, till stor del, huru svenska folkets ekonomiska
lif i framtiden skall gestalta sig. Och då ett folks kulturella lif på det
allra närmaste sammanhänger med de former, som dess ekonomiska lif
ikläder sig, kan man med instämmande i O. A. Agardhs härofvan

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 78.

citerade uttalande utan öfverdrift påstå, att af svaret på frågan beror
vår ställning som civiliserad nation.

»Den om vårt skogsväsende högt förtjänte, framlidne byråchefen
J. O. af Zellén har efter uppgifter från ett flertal skogsmän, hvilka
i skilda delar af landet utfört undersökningar angående tillväxten i
rationellt skötta bestånd, gjort en beräkning, hvars resultat synes de
sakkunniga värdt att. här meddela. Enligt detsamma skulle Sveriges
skogar, rationellt skötta, kunna lämna en afkastning af 45,676,000 kbm.,
hvilken afkastning genom ljushuggningar kunde ökas med 20 procent
och sålunda uppbringas till 54,811,000 kbm. Detta resultat synes sålunda
gifva vid handen, att vår ställning som virkesproducerande och virkesexporterande
nation ej skulle vara alltför vansklig. Detta beror dock
uteslutande af vår egen vilja, som är den allena bestämmande vid afgörande
af frågan: rationel! skötsel eller ej åt Sveriges skogar. Vilja
vi ej så, hafva vi äfven förlorat rätten att skörda. Men den första
förutsättningen för att vi skola kunna ägna våra skogar en förnuftig
— d. v. s. med naturens lagar öfverensstämmande — skötsel och såmedels
skörda frukterna af våra skogsmarkers produktionskraft är, att
vi äga en tillräckligt stor, kunskapsrik skogsmannakår, som är fullt medveten
om sin stora uppgift och med lefvande intresse fullgör hvad landet
af densamma har rätt att fordra.

»De belopp, som skogsundervisningen hittills kostat statsverket,
äro i förhållande till de inkomster, som skogarna lämnat, jämförelsevis
ringa. Då anslaget till skogsundervisningens bedrifvande bär till ändamål
att gagna ej endast statens skogsbruk, utan hela landets, sålunda
äfven den enskilda, är det visserligen oegentlig! att sätta kostnaderna
för skogsundervisningen i relation till statens skogsinkomster, men då
en sådan jämförelse ej saknar sitt intresse, vilja de sakkunniga påpeka,
att år 1907, då statsverkets skogsmedel uppgingo till 9,929,808 kronor
99 öre, kostnaderna för skogsundervisningen utgjorde 72,400 kronor
eller 0.7 procent af skogsmedlen. Därest det af de sakkunniga här
framlagda förslaget vinner beaktande, kommer visserligen den årliga
budgeten för skogsundervisningen att stiga till 193,970 kronor eller
1.9 procent af eu till samma belopp som år 1907 antagen inkomst
af ensamt statens skogar, *) men äfven denna siffra bör ej verka alltför
afskräckande, då, såsom ofvan framhållits, undervisningens ändamål är
att gagna hela landets skogsväsende, och detta, enligt hvad ofvan visats,

'') Jflmförd med den ofvannämnda siffran för trävaruexportens värde, hvilket dock endast
utgör en del af landets inkomster af skogarna, blir den föreslagna utgiftsstaten O.o» procent.

Reservation

Departement.*-éhefeu.

22 Kungi. Mapts Nåd. Proposition N:o 73.

bland landets näringar intager en synnerligen viktig ställning. En förbättrad
skolundervisning är ju äfven ett af de viktigaste medlen till
förbättrade skogsinkotnster.

»Tyvärr saknas mångenstädes i vårt land all insikt om behofvet
af särskild utbildning för dem, som vårda skogen. Talande vittnesbörd
om denna bristande insikt hafva de sakkunniga erhållit, då de för att
utreda, hvilken omfattning den föreslagna skogsliögskolan och skogsläroverket
borde erhålla, utsändt frågor angående antalet i enskild tjänst
för närvarande anställda eller där behöfliga skogstjänstemän. Dessa
frågor hafva några skogsägare besvarat med ett enkelt, men därför ej
mindre talande ''nej’, andra förmäla sig öfverlåta skogarnas skötsel åt
torpare och statare, en förklarar, att ''ifrågavarande föremål för mig ej
komma i fråga’, en annan åter: ''inte så länge jag är delägare i N.\ En
skogsägare ’ser själ!'' efter sin skog’ och ''faller detta sig tämligen lätt,
då största delen är afverkad’. — I dessa och dylika svar hafva de tillfrågade
gifvit uttryck för en så bristande förståelse af skogarnas betydelse
för landet och det ansvar, som genom besittning af skog hvilar på
ägaren, att det måste uppväcka bekymmer. Dylika själfbekännelser om
okunnighet och bristande ansvarskänsla vittna bättre än mången utredning,
huru nödvändigt det är, att skogsundervisningen främjas, så att
kunskapen om skogens rätta vård genom därtill väl skickade män må
kunna spridas till allt vidare lager af vårt folk och skogarna verkligen
komma i åtnjutande af den vård, som landets väl klöfver.»

I här af handlade fråga har öfverjägmästare Wallmo i särskildt
afgifvet yttrande låtit en afvikande mening komma till synes. I motsats
mot de sakkunniga vill han häfda, att vår ställning som virkesprodueerande
nation är särdeles vansklig. 1

1 detta sammanhang vill jag endast erinra, att frågan om eu
undersökning af landets skogar för utrönande af deras virkesmassa
och tillväxt m. m. genom Eders Kungl. Maj:ts framställning bringats
under Riksdagens pröfning, som på grund häraf 1910 beviljade medel
för utförandet af en dylik försökstaxering inom Värmlands län.
Skulle denna undersökning visa, att de siffror som framkommit genom
enskilda skogsmäns forskningar och kalkyler äro allt för sangviniska,
framträder ännu starkare behofvet af en god undervisning för att, erhålla
den kunskapsrika skogsmannakår, som då erfordras i ännu högre grad,
än när virkestillgångens tillräcklighet var obestridd. Likaså måste jag
säga mig, att, med hänsyn till de inkomster statsverket och landet i sin

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

helhet hittills haft af de svenska skogarna, vi icke äga rätt att rygga
tillbaka för af ett verkligt behof påkallade ökade utgifter. Och detta
så mycket mindre som de medel, som anslås till skogsundervisningens
främjande, mer eller mindre omedelbart komma en af landets viktigaste
näringar tillgodo och sålunda tjäna ett rent produktivt ändamål.

Härefter torde jag böra ingå på en redogörelse för de sakkunnigas
grundläggande allmänna synpunkter med afseende på

8kogsundervismngens mål och grunderna för dess anordnande.

I tredje afdelningen af sitt betänkande (sid. 42—47) erinra de
sakkunniga därom, hurusom senare delen af det nittonde århundradet på
alla arbetsområden blifvit vittne till ett storartadt uppsving i tillgodogörandet
af de resurser naturen erbjöde, men att industriens och i viss
mån åkerbrukets snabba utveckling i Sverige dittills icke följts i lika
omfattning af en planmässig utveckling af skogsbruket. De sakkunniga
anse de svenska skogshusbållningsmetoderna med fog kunna betecknas
som i många afseende!! efterblifna, om de jämfördes med de metoder,
som utarbetats och tillämpades inom landets andra hufvudnäringar.
Särskildt när det gällde skogsskötseln och dennas allra fundamentalaste
förutsättningar, såsom kännedomen om landets virkesförråd, tillväxtens
storlek inom landets olika delar, sätten för afverkningen under vissa
gifna förutsättningar, markegenskapernas betydelse m. m., stode åsikterna
skarpt emot hvarandra, utan att några afgörande bevis för den enas eller
andras riktighet kunde förebringas.

Detta för det praktiska skogsbruket så ödesdigra förhållande stode
enligt de sakkunnigas mening delvis i samband med den otillfredsställande
ståndpunkt, på hvilken den högre skogsundervisningen ända fram
till våra dagar stått och delvis alltjämt stode.

»Att i läroböcker och andra sammanfattande arbeten samla vunnen
erfarenhet är» — säga de sakkunniga — »otvifvelaktigt en af de viktigaste
uppgifterna för de högre skogsundervisningsanstalternas lärare.
Att de ej förmått detta i önskvärd omfattning, beror till en del af, att lärarna
varit för få, haft för stora läroområden och alltför betungande undervisning.»

»År det sålunda» — fortsätta de sakkunniga — »ett af de främsta
villkoren för höjandet af det svenska skogsbruket, att genom den högre
undervisningens reformerande ett antal skogsmän utbildas, som genom
väl planlagda, ingående samt på riktigt sätt utförda och bearbetade
undersökningar förmå fastställa och utveckla grunderna för rationell

De takkmmiga.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

skogshushållning under våra naturliga förutsättningar, så är det ej mindre
viktigt, att för tillämpandet i stort af de sålunda fastställda metoderna
utväljas personer med praktisk läggning och organisatorisk förmåga.
Dessa senares uppgift blir sålunda endast i ringare grad att pröfva
metoderna. Lika litet som den enskilde landtmannen kan skogsförvaltaren
i regel ge sig in på en grundligare pröfning af de arbetssätt,
som den tillämpade vetenskapen anvisar honom. Men båda böra, om
de skola bli goda ledare, ha erhållit eu så god teoretisk underbyggnad,
att de fullt kunna följa den tankegång, som ligger till grund för deras
arbetssätt. Förmå de ej det, äga de nämligen icke förutsättning — och
detta gäller i allra högsta grad den, som har sig skogsvård anförtrodd —
att inför de särskilda fallen kunna företaga de modifikationer i arbetssättet,
som måste ske på grund af naturens ständigt växlande förhållanden.
Uppgiften att utbilda de män, som ha att lösa de ofvan angifna
uppgifterna, torde böra anförtros åt en verklig skog skog skola.

»Skogsbruket fordrar emellertid en så betydande mängd mekaniskt
arbete, visserligen kräfvande omdöme och kunskaper, men knappast
mera ingående studier, att det svårligen kan vara med god hushållning
öfverensstämmande att låta detta utföras af personer, som fått eu mera
genomförd specialutbildning i sitt yrke och som därför ha berättigade
fordringar på högre aflöning. 1 all synnerhet inom de delar af vårt
land, där klimatet i alla tider kommer att lägga stora hinder för eu i
egentligaste mening intensiv skogshushållning, men där en noggrann
vård och tillsyn af skogen är om möjligt ännu viktigare än i gynnsammare
belägna trakter, om största möjliga behållning skall vinnas af
skogsbruket, torde det för såväl staten som den enskilde vara af största
betydelse att hafva tillgång till skogsmän, hvilka under tillsyn och ledning
af mera vidtseende och grundligare bildade ledare på ett i detaljerna
själfständigt sätt förmå handhafva skogsvården inom områden ej
större, än att det verkligen står i eu persons förmåga att tillse och
leda beståndens utveckling och riktiga tillgodogörande.

»Inom så godt som alla andra med skogshushållningen jämförliga
verksamhetsområden ha såväl det allmänna som de enskilda funnit fördelaktigt
att använda eu mellanklass af tjänstemän, hvilken har att
handhafva och utföra en väsentlig del af det så att säga mekaniska
intelligensarbetet. För utbildningen af denna mellanklass finnas äfven
särskilda läroanstalter. Knappast inom någon af våra mera betydande
näringar, utom inom statens skogshandtering, saknas en sådan, till hvilkens
uppammande dock en fast grund af statsmakten blifvit lagd genom inrättandet
af den medborgerliga bildningsskola, som fått namn realskolan.

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 73.

‘•Inom skogsbruket har för de större enskilda skogsägarna, hvilka
sökt rationellt tillgodogöra sig sina skogars rikedomar, behofvet af en
dylik klass sedan länge framträda Så länge skogsarbetet inskränkte
sig till afverkning af befintligt virkes förråd, gick det ännu rätt väl att
låta mera begåfvade och energiska personer under praktisk verksamhet
tjäna sig upp till inspektörer, hvilka under hufvudförvaltningens ledning
handhade härofvan åsyftade arbeten. Behofvet af säkrare och större
kunskaper hos dessa personer dref emellertid fram krafvet på en särskild
utbildningskurs för desamma. Eu dylik, 15 månader lång kurs
för privata skogsförvaltare’, den s. k. lägre kursen, inrättades också
vid skogsinstitutet år 1893.

»Då förslag framställdes att inrätta denna kurs, framhölls, att ''för
den privata skogs förvaltaren i allmänhet icke torde erfordras så omfattande
förkunskaper och mångsidig utbildning, som staten med rätta kräfver af
sina skogstjänstemän’. Enligt de sakkunnigas förmenande är emellertid
detta yttrande, om därmed afses den enskilda skogsförvaltningen i dess
helhet, ingalunda riktigt. Det torde nämligen förhålla sig så, att krafven
på själfständiga skogsförvaltare i enskild tjänst och på statens revirförvaltare
böra ställas fullt ut lika högt, om ock de förra i allmänhet
hafva vida mindre områden sig anförtrodda än de senare. Beträffande
enskilda skogsförvaltare af nu angifvet slag kan det anförda yttrandet
sålunda icke äga någon giltighet. Däremot förekommer ofta inom den
enskilda skogsförvaltningen, särskildt inom större bolag, att de till skogsförvaltningen
hörande arbetena äro fördelade dels på en centralförvaltning,
där den högre skogsmannabildningen är representerad, dels ock på en
eller flera lokalförvaltare, och klart är, att. på dessa senare icke böra
ställas de fordringar, som staten krafvel- af sina revirförvaltare. Det
har ock visat sig, att de från lägre kursen utgångna till större delen
just blifvit använda till nyss nämnda befattningar. De från lägre kursen
utgångna, i den privata skogshushållningen arbetande skogsmännen utgöra
sålunda i viss män jämte de gamla endast i praktisk verksamhet
utbildade inspektörerna begynnelsen till det mellanstånd mellan å ena
sidan de eu högre fackbildning iigande jägmästarna och å andra sidan
skogvaktarna, hvilket torde utgöra en nödvändig förutsättning för en
intensivare svensk skogshushållning, den må nu bedrifvas af staten
eller enskilda.

»Mot ofvan framställda uppfattning af nuvarande lägre kursens
ställning skall helt säkert från ett och annat håll anmärkas, att i själfva
verket ett stort antal från densamma utgångna personer verkar som
hufvudledare och ingalunda som lokalförvaltare under en i skogligt
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 52 höft. (Nr 73.) 4

Kungl. Majis Nåd. Proposition N:o 73.

afseende kunnigare och mera erfaren centralledning. Detta torde emellertid
stå i samband med den hittillsvarande stora svårigheten att vid
det snabbt tilltagande intresset för skogsbruket under det senaste tiotalet
år erhålla fullt lämpliga personer med högre bildning, parad med
praktisk läggning. Att de enskilda dock ofta i första rummet sökt
erhålla sådana och endast i den mån detta ej låtit sig göra nöjt sig
med personer med en ofullständigare teoretisk utbildning, torde framgå
af de allt mera hörda klagomålen öfver, att så många dugande krafter
lämna statens tjänst. En annan sak, som naturligen alltid kommer att
inträffa, är, att mera begåfvade och dugande män, som endast varit i
tillfälle genomgå den lägre kursen, genom själfstudier och praktik
sjkifva tillägna sig kunskaper, jämförliga med dem, deras ekonomiskt
lyckligare lottade kamrater genom längre studietid förvärfvat, och
dymedelst blifva dem jämbördiga äfven i ledningen af de större uppgifter,
som möta inom skogshandteringen.

»Har sålunda under alla förhållanden och under alla tider en
mellanklass inom den svenska skogsmannakåren sin stora uppgift att
fylla, så torde densamma särskildt under den nuvarande öfvergångstiden
mellan vanvård och vård af våra skogar vara af alldeles särskild vikt.
Insikten om den ekonomiska betydelsen af en rationell skogsvård har
ännu knappast trängt synnerligen djupt bland de svenska skogsägarna.
Därtill kommer, att många, som besitta jämförelsevis mindre områden,
ej äro i tillfälle att offra de summor på skogsvården, som anställandet
af en skogsman med högsta möjliga utbildning kräfver, på samma gång
som de i många fall knappast känna sig tillfredsställda med att anlita
en sådan, som endast då och då gör ett kort besök och kanske ej är
i tillfälle att i detalj följa och leda skogens utveckling. I sådana fall
blifva skogsmän med mindre kompetens, men dock med en god skoglig
utbildning, hvilka i kritiska fall lätt torde kunna förvärfva hjälp och
råd af kunnigare och erfarnare kolleger, för landets skogsvård af den
största betydelse och komma helt säkert att i stor omfattning besätta
platser, som nu innehafvas af personer utan facklig utbildning.

»Då sålunda enligt de sakkunnigas mening den svenska skogsvården
skulle hafva stort gagn af en tjänstemannaklass, som, utbildad på den
bildningsgrund realskolan lämnar, kan öfvertaga en del af de arbeten,
som nu åligga de lokala förvaltarna, det må rm vara statens eller de
enskildas, har det synts de sakkunniga särdeles maktpåliggande affinna
en form för deras utbildning, som kan antagas blifva fullt tillfredsställande.
Liksom motsvarande funktionärer inom industrien och landt -

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 73.

bruket böra otvifvelaktigt dessa skogsmän utbildas inom en särskild
läroanstalt, ett skog släroverk.»

Den uppdelning af den högre skogsundervisningen pa en skogskögskola
och ett skogsläroverk, som af de sakkunniga på detta sätt framförts,
torde i icke ringa mån ha sin grund i de traditioner, som kännetecknat
denna undervisnings utveckling i vårt land, och för att se frågan
i sin rätta belysning torde det vara af nöden att efter de sakkunnigas
framställning här lämna en kortfattad

Historik öfver det nuvarande skogsinstitutets upprinnelse och utveckling.

År 1826 hade hofjägmästaren T. A. af Ström på egen bekostnad
öppnat en privat undervisningsanstalt i skogsskötsel. Dennas gagnande
verksamhet föranledde den kommitté som tillsatts för skogsväsendets
reglering att år 1828 till Kungl. Maj: t ingifva förslag till inrättande af
ett skogsinstitut på en mera utsträckt basis än den förra att ställas
under styrelse af en särskild chef utan arfvode och att i öfrigt förestås
af en direktör jämte en underlärare. Denna framställning blef af Kungl.
Maj:t bifallen den 15 oktober 1828, och utfärdades samtidigt stadgar
för det nya institutet.

I dessa stadgar angifves skogsinstitutets ändamål vara att inom
riket utbreda en allmännare kännedom om skogshushållningen, meddela
nödig insikt i jaktväsendet samt bilda en skicklig och kunnig jägeribetjäning.
Institutet skulle stå under styrelse af en chef samt förestås
af en direktör, som till sitt biträde skulle hafva eu underlärare. Tillsvidare
skulle sex elever på allmän bekostnad vid institutet underhållas.
Så långt utrymme och tillfälle medgåfve, skulle äfven andra personer
kunna erhålla fri undervisning vid institutet. Undervisningen fortgick
under hela året med tre veckors ledighet vid jul och åtta dagars ledighet
vid midsommar. Vid slutet af mars månad hvarje år skulle offentlig
examen hållas med eleverna.

Beträffande lärarnas åligganden föreskrefvo stadgarna bland annat,
att direktören själf skulle hålla föreläsningar i skogshushållning och
jaktkonst samt förrätta inträdes- och afgångsexamina, hvarjämte han
borde på allt sätt befrämja kännedomen om en förbättrad skogshushållning''
och jaktvård i riket samt för sådant ändamål författa och kringsprida
tjänliga skrifter. Genom brefväxling med ut- och inländska
skogshushållare borde han äfven göra sig underrättad om skogshushållningens
framsteg och om de nya rön däri, som förtjänade att inom

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

riket beaktas. Han skulle dessutom utöfva en slags inspektion öfver
kronoparker samt läns- och häradsallmänningar.

Underläraren hade att enligt gifna föreskrifter och fastställd arbetsordning
undervisa eleverna och särskild! genom »utvandringar på fältet»
tillämpa och för eleverna förtydliga, hvad som inom institutet blifvit
teoretiskt afhandladt.

Institutets stat, som äfvenledes fastställts den 15 oktober 1828
slutade på ett belopp af 3,500 rdr banco.

Den 22 januari 1829 uppläts bostadslägenheten Stora blå porten
till lokal åt skogsinstitutet, som allt fortfarande där är inrymdt.

År 1838 befriades direktören från den honom förut åliggande
undervisningsskyldighet, hvilken öfverflyttades på underläraren. Samtidigt
förordnades till dennes biträde en lärare i zoologi och jakt. Chefens
inspektionsskyldighet utvidgades och åt institutet uppdrogs att verkställa
Tevisioner af kartor och skogsindelningshandlingar rörande allmänna
skogar. Skogsinstitutet var således vid denna tid förutom undervisningsanstalt
ett slags ämbetsverk och benämndes äfven så i officiella
skrivelser.

År 1856 beviljades ett anslag af 24,500 rdr banco för tillbyggnad
af de utaf institutet disponerade lägenheterna å Stora blå porten för
att dels bereda bostad åt chefen samt en lärare och vaktmästaren, dels
anskaffa tillräckligt utrymme åt institutets bibliotek och samlingar.

Sedermera anvisades tillsvidare 2,500 rdr riksmynt till upprättande
af två nya lärarbefattningar vid institutet, den ena i skogsmätning,
skogs- och jaktteknik, jaktkunskap och författningskännedom, den andra
i de till naturalhistorien hörande ämnena, hvarjemte beviljades ett anslag
af 3,000 rdr riksmynt för bestridande af kostnaderna för elevernas resor
och praktiska öfningar.

Institutet hade samma år ställts under den nyinrättade skogsstyrelsens
chefskap, och direktören för skogsinstitutet erhöll uppdrag att mot
ett årligt arfvode af 900 rdr riksmynt vara skogsvetenskapligt biträde
åt nämnda styrelses chef, hvilket uppdrag dock upphörde redan år 1864
i och med inrättandet af en särskild sekreterarbefattning i skogsstyrelsen.

De stegrade anspråken på skogselevernas såväl teoretiska som
praktiska utbildning gjorde det vid denna tid nödvändigt att höja inträdesfordringarna,
så att studietiden icke skulle behöfva upptagas af
undervisning i elementarämnen, och hade det äfven befunnits önskvärd!,
att eleverna före inträdet ägde någon praktisk kännedom om skogsskötseln
och de därvid allmännast förekommande göromålen.

Den 25 maj 1860 utfärdades nya stadgar för skogsinstitutet.

Kungl. Majrta Nåd. Proposition N:o 73.

Enligt dessa stadgar upplätos fortfarande erforderliga lokaler åt
institutet jämte bostad åt direktören, en lärare och en vaktmästare vid
Stora blå porten å Kungl. Djurgården, hvarjämte eu hufvudstaden närliggande
skog skulle ställas under institutets regelbundna skötsel och
förvaltning för bibringande åt eleverna af praktisk kännedom i dessa
delar. Undervisningen vid institutet skulle bestridas af direktören jämte
fyra lärare, nämligen eu i skogshushållning, en i jakt- och författningskunskap,
en i naturhistoria och eu i de matematiska kunskapsämnena.

Förutom undervisning i någon af skogshushållningens hufvudgrenar
omfattade direktörens åligganden icke allenast läroinrättningens förvaltning
jämte ansvaret för dess verksamhet och undervisningens fullständighet
utan äfven befrämjande af den förstuga vetenskapens utveckling
och utbredande inom landet.

Lärokursen fortgick under två års tid, räknadt från juni månads
början hvarje år. Undervisningen bedrefs hela året, endast med tre
veckors uppehåll under jultiden och en veckas ledighet efter förrättad
årsexamen, samt anordnades sålunda, att eleverna från början af oktober
till slutet af maj lingo vid institutet inhämta teoretisk kunskap och
öfva den praktik, som lokala förhållanden därstädes medgåfvo, och under
sommarmånaderna under lärarnas ledning sysselsattes inom kronans
skogar med skogsmätning och uppskattning samt de vid kultur, vård
och afbrukning af skog vanligast förekommande förrättningar.

För undervisningens bedrifvande anvisades vid denna tid genom
särskilda kungl. bref medel, hvaribland må framhållas: till praktiska
öfningar 3,000 rdr, till expenser 1,800 rdr, till stipendier åt elever

1,500 rdr., allt riksmynt, om året. Institutets hela stat uppgick då till
17,400 rdr riksmynt. År 1861 beviljades två stipendier om tillsammans
1,250 rdr till lärarna i jakt in. in. och i naturalhistoria för att i utlandet
studera med jakten och skogshushållningen sammanhängande förhållanden.

Till instruktionsskog för institutet hade år 1858 utsetts Gripsholms
kungsladugård, mot hvars lämplighet dock åtskilliga anmärkningar tid
efter annan framkommo från lärarnas sida, och försök gjordes att erhålla
annat tjänligare skogsområde. Biand andra föreslogs Leckö kungsgård,
dock utan framgång. Sedan af Ström 1850 frånträdt intendentsbefattningen
för Kungl. Djurgården och 1854 chefskapet för skogsinstitutet,
kunde man ej med samma frihet som förut begagna Djurgårdens
skogstrakter såsom öfningsfalt, utan öfverflyttades elevernas praktiska
öfningar i skogsarbeten hufvudsakligen till Stockholms läns allmänningar,
hvarjämte uppmätning och skogsindelning med tillhörande arbeten i

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 73.

stor utsträckning verkställdes i olika delar af landet å såväl allmänna
som enskilda skogar.

För skjutöfningars bedrifvande anlades år 1860 å institutets område
en skjutbana med paviljong. År 1866 utvidgades det under institutets
disposition varande området Stora blå porten med den s. k. Laboratoriebagen,
innehållande en ytvidd af 28.7 5 kvadratref, och anvisades ett
belopp af 1,200 rdr »till anläggande därstädes af passande skogsbestånd
ör att sedermera inom dessa kunna anställa successiva undersökningar
om skogsväxtligheten».

Den 15 september 1871 utfärdades för de allmänna skogsläroverken
förnyade stadgar. Enligt dessa uppläts fortfarande såsom förut lägenheten
Stora blå porten å Kungl. Djurgården åt institutet, hvars ändamål
angafs vara »att genom kostnadsfri undervisning utbilda skickliga skogsförvaltare».
Institutet skulle stå under skogsstyrelsens öfveruppsikt och
förestås af eu direktör, som tillika fungerade såsom förste lektor. Dessutom
handhades undervisningen af tre lektorer, nämligen en i de naturvetenskapliga
ämnena, en i de matematiska och en i författningskunskap.

De väsentligaste förändringarna i de nya stadgarna i jämförelse
med de närmast föregående voro:

att lärarbefattningen i skogshushållning indrogs och dess innehafvares
undervisningsskyldighet öfverflyttades på direktören, som desslikes
fick öfvertaga ledningen af de praktiska öfningarna i skogsskötsel,
skogsindelning och skogsteknologi, utom beträffande byggnadslära, som
det tillkom lektorn i matematik att öfvervaka;

att läroämnet jakt- och skjutkonst, som efter tillkomsten af 1864
års jaktstadga ansågs kunna betydligt inskränkas, öfverflyttades till
lektorn i de naturvetenskapliga ämnena; samt

att studentexamen fordrades för inträde vid institutet, och därmed
inträdesexamina afskaffades.

De praktiska öfningarna bedrefvos på ungefär samma sätt som
förut, d. v. s. genom mätning, taxering och skogsindelning å allmänna
eller enskilda skogar i olika delar af landet samt medels diverse skogsarbetens
utförande dels å institutets område dels å Stockholms läns
allmänningar.

För öfning i expeditionsgöromål medgafs, att de äldre eleverna
turvis ägde infinna sig i kungl. skogsstyrelsen för att deltaga i där
förekommande göromål.

Skogsinstitutets stat upptog åren närmast efter de nu omtormälda
stadgarnas ikraftträdande följande poster:

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 73.

Direktören och förste lektorn, utom boställsvåning och ved, rdr 3,000: —
Två lektorer, i naturhistoria och matematik, arfvode å

1,000 rdr ................................................................................. » 2,000: —

En lektor i författningskunskap ............................................ » 600: —

Planteringsvaktaren, utom fri bostad och ved ................ » 500:_

Stipel)di(‘r åt 4 elever, ett hvart å 250 rdr ...................... » 1,000: —

Elevernas praktiska öfningar.................................................. » 3,000:_

Expenser och underhåll .................................................. » 1,800:_

Arrenden för institutets lägenheter jämte Laboratoriehagen » 1,200: —

således betydligt mindre än 10 år förut.

Summa rdr 13,100

Då det emellertid ganska snart visade sig, att den undervisningsskyldighet,
som i 1871 års stadgar pålagts direktören, blef för denne
alltför betungande, samt att äfven en del öfriga förhållanden vid institutet
påkallade förändring till det bättre, gjordes redan 1874 i sammanhang
med väckt fråga om institutets förläggning till landsorten framställning
i berörda syften till Kungl. Maj:t, som till 1875 års Riksdag afgaf
proposition i ärendet. I öfverensstämmelse med denna beviljade Riksdagen
för år 1876 följande extra utgiftsstat för institutet:

En direktör................................................. kronor 4,500: —

En lektor................................................................................ » 3,500: —

En lektor.......................................................................... » 2,500: —

Extra lärare ........................................................................... » 1,900: -

Praktiska öfningar ............................................................ j> 3 000:_

Expenser in. m........................................................ » 2,500:_

Fyra stipendier åt elever, ett hvart å 250 kronor...... » 1,000: —

Arrendeafgifter..................................................................... > 900; _

En planteringsvaktare och vaktmästare, förutom bostad

och ved............................................................................ >, 600: —

Summa kronor 20,400: —.

Det stora antal elever, som under år 1876 begagnade undervisningen
vid institutet, nämligen 21 ordinarie och 11 extra, däraf 10
norrmän, föranledde skogsstyrelsen att, efter därom af tillförordnade
direktören vid skogsinstitutet gjord anmälan, hos Kungl. Maj:t göra
framställning om genomförande af en sådan anordning med undervisningen
vid institutet, att denna meddelades samtidigt i två särskilda
lärosalar för två kurser, samt att anslaget till årsarfvoden åt de extra
lärarna, livilkas arbete därigenom betydligt skulle ökas, måtte höjas till

Kungl. Maj:ts Nåd. Preposition N:o 73.

1,200 kronor för läraren i kemi, 1,000 kronor för läraren i författningskunskap
och 600 kronor för läraren i nationalekonomi; och blef denna
framställning af Kungl. Maj:t den 29 september 1876 bifallen. Institutets
stat kom därigenom att uppgå till 21,300 kronor om året.

I sammanhang därmed skedde den förändring inom institutets
lokaler, att hela den undre våningen, som förut delvis upptagits al
bostadsrum, samt ett större rum i öfre våningen upplätos till lärosalar
och förvaringsrum för samlingarna, hvar jämte ett laboratorium med plats
för 12 laboranter inrättades.

Denna fördelning af undervisningen i två skilda årskurser var
otvifvelaktigt till största fördel, i det att de särskilda grupper, hvaruti
de större läroämnena voro fördelade, kunde förläggas i logisk ordningsföljd,
och en bättre öfverblick af hvarje ämne i dess helhet vinnas.

Under det att undervisningen vid själfva institutet genom fortgående
förändringar till det bättre nu hade nått eu ståndpunkt, som i
teoretiskt hänseende knnne sägas motsvara tidens kraf, gjorde sig bristen
på praktisk förbildning hos de intagna eleverna mer och mer gällande,
i det att det i 1860 års stadgar föreskrift^ »praktiska året» mer och
mer urartat till en tom formalitet. Eu reform i detta afseende genomfördes
1886, då, sedan nästföregående års Riksdag beviljat härför erforderliga
medel, Ombergs skogsskola ombildades till en förberedande skola
i syfte att bibringa praktisk insikt och färdighet i skogshushållning och
jakt åt dem, som sökte inträde vid skogsinstitutet. Ett annat önskemål,
som länge gjort sig gällande, realiserades äfven samma år, i det att
Ramningshults kronopark i Uppsala län såsom demonstrationsskog ställdes
under institutets vård och förvaltning, hvarigenom eleverna äfven
under lärotiden vid institutet lämnades tillfälle att deltaga i rent praktiska
skogsarbeten och förvaltningsåtgärder.

För det sålunda utvidgade och omorganiserade institutet utfärdades
den 13 april 1886 förnyade stadgar, hvilka med vissa sedermera fastställda
förändringar och tillägg fortfarande äro gällande.

Dessa senare hafva hufvudsakligen tillkommit på grund af anordnandö
vid institutet af en s. k. lägre kurs.

I skrifvelse till Kungl'' Maj:t den 2 november 1891 framhöll domänstvrelsen
i sammanhang med framläggande af förslag till ny stat för
skogsinstitutet önskvärdheten af, att vid institutet anordnades en särskild
kurs för privata skogsförvaltare, hvilka för sin verksamhet i enskild
tjänst, enligt styrelsens mening, ej vore i behof af så omfattande förkunskaper
och mångsidig utbildning, som staten med rätta kräfde af
sina skogstjänstemän, hvarför deras elementarutbildning sålunda ej heller

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

behöfde motsvara fordringarna för inträde vid institutet. Men då dessa
specialelever lika väl som de ordinarie eleverna behöfde praktiska förkunskaper
för att hafva gagn af undervisningen vid institutet, borde
de, därest de ej kunde styrka sig äga sådan förkunskap, hafva, innan
de därstädes mottogos, genomgått den praktiska kursen vid Ombergs
skogsskola, hvarest därför, enligt domänstyrelsens förslag, till elever
skulle antagas de mest passande, oafsedt om de sedermera ämnade
genomgå skogsinstitutets högre eller lägre kurs.

Uti skrifvelse den 19 maj 1892 uttalade Riksdagen sin fulla anslutning
till det framkomna förslaget, och då sedermera, vid 1893 års riksdag,
framställning gjordes om ett extra anslag för år 1894 till bestridande
af kostnader för tillbyggnad af och anskaffande af inventarier
vid skogsinstitutet, biföll Riksdagen berörda framställning med särskildt
framhållande af önskvärdheten, att de tillämnade kurserna för utbildande
af privata skogsförvaltare snarast möjligt toge sin början vid institutet.

I kungörelse den 30 december 1893 föreskref Kungl. Magt de
ändringar i gällande stadgar för de allmänna skogsläroverken, som
erfordrades för inrättande af den nya lägre kursen vid skogsinstitutet,
därvid bland annat bestämdes, att denna kurs skulle börja hvarje år
den 15 juli och fortgå under ett och ett fjärdedels år för att efter fullbordade
praktiska öfningar afslutas den 15 oktober påföljande år.

För att vinna inträde i den lägre kursen fordrades, förutom god
frejd, frisk kropp och en ålder af minst 18 högst 28 år, att hafva
erhållit flyttaingsbetyg från minst femte klassen i allmänt läroverk med
godkända insikter i matematik och naturlära samt att därefter antingen
hafva genomgått Ombergs skogsskola eller hafva under minst två år
deltagit i de vid landtegendom, sågverks- eller bruksrörelse förekommande
skogsgöromålen och därvid jämväl förvärfvat färdighet i fält- och skogsmätning.

Antalet elever vid institutets högre kurs bestämdes i 1886 års
stadgar till 10 i hvarje årskurs. Då emellertid behofvet af ett ökadt
antal extra skogstjänstemän alltmera framträdde, gjorde domänstyrelsen
i skrifvelse till Kungl. Maj:t den 25 oktober 1899 framställning om dels
ett provisoriskt anordnande af en förberedande praktisk kurs vid Klotens
kronopark för inträde vid skogsinstitutet, så att elevantalet i sistnämnda
läroanstalt kunde ökas till 20, dels en på grund af det sålunda ökade
elevantalet oundgänglig förhöjning i anslagen till expenser och praktiska
öfningar vid institutet med respektive 1,500 och 3,000 kronor. Genom
kungl. bref den 15 december 1899 och Riksdagens skrifvelse den 9 maj
1900 biföllos dessa framställningar. Genom kungl. bref den 17 maj
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 52 käft. (Nr 73.) 5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

1907 medgafs, att antalet elever i den förberedande kursen vid Klotens
skogsskola finge ökas till 12, hvarigenom 22 elever skulle kunna årligen
vinna inträde vid skogsinstitutets högre kurs.

Det sålunda mer och mer ökade antalet elever vid institutet medförde
nödvändigheten af att äfven bereda erforderligt utrymme för
undervisningen. Genom den ofvan omnämnda tillbyggnaden år 1894
hade, förutom ett bättre tillvaratagande af utrymmet i öfrigt, vunnits
en större ritsal samt en sal för de naturhistoriska samlingarna. Sedan
lärokursen utsträckts till en femte termin, och sålunda tre afdelningar
af högre kursen samtidigt begagnade undervisningen, gjorde sig krafven
på vidgade lokaler än starkare gällande. Efter i vederbörlig ordning
gjord framställning beviljades äfven medel härtill, och år 1905 uppfördes
å institutets tomt för en kontrakterad kostnad af 9,725 kronor en särskild
byggnad, innehållande två större salar, till hvilkas möblering, belysning
m. m. år 1906 anvisades ett belopp af ytterligare 2,000 kronor.

En ökning i lärarkrafterna blef genom ökningen i elevantalet
äfven nödvändig, och skedde eu sådan, då genom Riksdagens skrifvelse
den 1 maj 1901 medel anslogos till två extra lärare, nämligen en i
skogsteknologi med byggnadslära och en i zoologi med geologi.

Beträffande den praktiska undervisningen föranledde ofvannäinnda
ökning i elevantalet den förändringen, att de särskilda årskurserna
måste öfvas å skilda skogar. År 1896 upplåta kronoparken Bjurfors
till demonstrationsskog åt skogsinstitutet i stället för den förut därtill
anvisade Ramningshults kronopark, och från år 1902 har en del af
sommaröfniugarna förlagts till Malingsbo å Klotens kronopark. De för
norrländska skogsförhållanden afpassade öfningar, som förut ägt rum å
skilda skogar i landets nordliga delar, hafva under senare år verkställts
å Hamra kronopark, hvarjämte särskilda instruktionsresor företagits dels
till mera nordliga skogstrakter för att studera timmerdrifning och flottning,
dels till södra delarna af landet för att studera skogskulturer och
ett intensivare skogsbruk.

I anslutning till ofvanstående historik öfvergår jag till en kortfattad
redogörelse för

Skogsinstitutets nuvarande organisation och stat.

Enligt § 1 af nu gällande stadgar har skogsinstitutet »till ändamål
att genom kostnadsfri undervisning utbilda skickliga skogs hushållare
och att utveckla skogsvetenskapen på nationell grund».

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 73.

Institutet, som förestås af en direktör, lyder närmast, under domänstyrelsen,
hvars chef är dess inspektor.

Institutets lärarkollegium utgöres af direktören, lektorerna och
extra lärare, enligt fastställd stat. Det sammanträder på direktörens
kallelse, som i händelse af lika röstetal äger afgörande röst.

Till biträde vid ledningen af de praktiska öfningarna anställer
domänstyrelsen, på direktörens förslag, assistenter.

Undervisningen vid skogsinstitutet skall hufvudsakligen omfatta:

skogsindelning;

skogsskötsel;

skogstekn ologi;

botanik, zoologi, fysik, kemi, lära om jordmån och klimat samt
agronomi;

matematik och byggnadslära, tillämpade på skogshushållningen;

geodesi, linear- och kartritning;

nationalekonomi;

skogs- och jaktförfattningar;

bokföring och tjänsteexpedition; samt

jaktkunskap.

För de till undervisningen hörande praktiska öfningar, till hvilkas
utförande den åt institutet anslagna mark ej lämnar tillfälle, anvisar
domänstyrelsen lämpliga skogar.

Vid skogsinstitutet anordnas två kurser, nämligen:

a) en högre för undervisning i samtliga läroämnen till den omfattning,
som erfordras för erhållande af fullständigt afgångsbetyg, samt

b) en lägre för undervisning i skogshushållningsläran och de viktigaste
bland biämnena.

Den förra kursen börjar hvarje år den 15 oktober och omfattar
en tid af två år och två månader. Undervisningen vid institutet fortgår,
omväxlande med praktiska öfningar i dess grannskap, från den
15 oktober till den 15 juni med högst tre veckors uppehåll vid jultiden;
den öfriga delen af hvarje läroår användes till skogsmätning och andra praktiska
öfningar å de för sådant ändamål af domänstyrelsen anvisade skogar.

Den lägre kursen börjar hvarje år den 15 juni och fortgår under
ett och ett tredjedels år för att efter fullbordade praktiska öfningar afslutas
den 15 oktober påföljande året.

Närmare bestämmelser rörande undervisningen och dess anordning
meddelas genom ämnesprogram och arbetsordning, som domänstyrelsen
fastställer på förslag af institutets lärarkollegium.

Lektorerna och öfriga lärare vid institutet skola i enlighet med

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

gällande ämnesprogram och arbetsordning meddela undervisning och
anställa afgångspröfning i dem tillhörande ämnen samt öfva eleverna i
de praktiska delarna däraf; hvarjämte en hvar af dem åligger att hafva
närmaste vården om den till hans läroämnen hörande undervisningsmateriel
och däröfver föra fullständig förteckning, samt att årligen före
den 15 januari till direktören aflämna uppgift å de förändringar, som
under det'' närmast förflutna året ägt rum i fråga om den under hans
vård ställda materielen.

För närvarande tillhöra lärarna vid skogsinstitutet följande kategorier: a)

direktören med 4,000 kronors lön och 2,000 kronors tjänstgöringspenningar,
samt efter 10 år ett lönetillägg af 600 kronor; dessutom
åtnjuter han fri bostad och vedbrand;

b) lektorn med 2,600 kronors lön och 1,400 kronors tjänstgöringspenningar
med 4 ålderstillägg till aflöningen å efter 5 år 500, efter 10
år 500, efter 15 år 500 och efter 20 år 500 kronor;

c) extra lektorer med arfvoden på 4,000 kronor;

d) extra lärare med arfvoden af växlande belopp;

e) assistenter med arfvoden af växlande belopp.

Högsta aflöningen för direktören utgår således med 6,500 kronor,
och högsta pension utgör 4,500 kronor. För lektorerna äro motsvarande
belopp 6,000 och 4,000 kronor. För närvarande utgå inga ålderstillägg,
då alla lärare äro tillsatta på förordnande.

Direktörens undervisning omfattar skogsskötsel, de två ordinarie
lektorerna undervisa, den ena i skogsinatematik, skogsindelning med
skogsuppskattning, den andra i botanik och jordmånslära. Den ena
extra lektorn undervisar i skogsteknologi, geodesi, forstlig byggnadslära
och bokföring, den andra i zoologi med jakt, geologi med mineralogi
samt naturlära i lägre kursen.

Extra lärare finnas för närvarande vid institutet till ett antal af
5 och undervisa i följande ämnen: en i lagkunskap och författningar,
en i fysik, kemi och meteorologi, en i nationalekonomi, en i jordbrukslära
och en i kartskrift.

Undervisning meddelas 30 timmar i veckan. Barnundervisning
äger innevarande termin rum mellain lägre kursen och högre kursens
äldre årskurs 10 timmar i veckan, och mellan lägre kursen och högre
kursens yngre årskurs likaledes 10 timmar.

För att blifva antagen såsom ordinarie elev vid skogsinstitutet
erfordras:

att hafva god frejd;

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 73.

att äga frisk kropp utan lyten och sjukdomsanlag eller fel i syneller
hörselorgan och hafva normalt färgsinne; skolande i afseende å
synförmågan gälla, att till elev icke må antagas den, som är behäftad
med närsynthet i högre grad än 1/g, och icke heller den, som är närsynt
i lägre grad, men hvars synskärpa efter korrektion med konkavglas
understiger 1/2 af den normala;

hvarjämte erfordras, därest sökande önskar begagna den högre
kursens undervisning:

att, efter aflagd mogenhetsexamen hafva vid Ombergs eller Klotens
skogsskola genomgått den senast afslutade lärokursen eller den, som
närmast föregått denna, och därvid hafva undfått fullständigt afgångsbetyg;
samt

att, om mogenhetsexamen afiagts å den klassiska linjen, hafva undergått
kompletteringsexamen i matematik, fysik och kemi samt därvid
visat sig i dessa ämnen äga insikter, motsvarande fordringarna för
mogenhetsbetyg å den reala linjen;

eller, därest sökande vill begagna endast den lägre kursens undervisning: att

dels hafva minst aflagt godkänd realskoleexamen med vitsord om
godkända insikter i matematik och naturlära samt hafva under minst
två år deltagit i de vid landtegendom, sågverks- eller bruksrörelse förekommande
skogsgöromål och därvid jämväl förvärfvat färdighet i fältoch
skogsmätning, dels innehafva en ålder af minst 18, högst 28 år.

Ansökning om inträde såsom ordinarie elev vid skogsinstitutet,
åtföljd af behöriga intyg i nu angifna hänseenden, skall i fråga om
högre kursen före den 1 oktober och i fråga om lägre kursen före den
1 juni det år, då lärokursen, i hvilken inträde sökes, tager sin början,
ingifvas till institutets direktör; och skall vid ansökningen jämväl fogas
förbindelse af vederhäftig person att vid anfordran gälda den kostnad
för deltagande i de praktiska öfningarna, till hvars bestridande anslagna
medel icke äro tillräckliga.

Ansökningshandlingarna pröfvas af institutets lärarkollegium, hvarefter,
om desamma godkännas, sökanden af direktören antages till elev.

Eleverna i den lägre kursen antagas i den mån utrymmet medgifver.
Söka flere, än som kunna mottagas, utväljas de, som befinnas
lämpligast för yrket och hafva de bästa vitsorden om kunskaper. Den,
som vill begagna undervisningen i den lägre kursen, skall vid ansökningens
ingifvande personligen inställa sig hos direktören.

Till extra elev må direktören i mån af utrymme antaga den, som

38 Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 73.

med företeende af intyg om ålder och god frejd för sådant ändamål
sig anmäler.

Behöfvande ordinarie elever, hvilka utmärka sig genom flit, skicklighet
och hedrande uppförande, kunna af därtill anslagna medel tilläggas
stipendieunderstöd till belopp, hvarom särskild! finnes stadgadt.

Stipendiater utses af lärarkollegiet.

För att från institutet erhålla afgångsbetyg skall elev hafva vid
offentlig pröfning ådagalagt godkänd kunskap och färdighet uti samtliga
för den högre kursen i fastställdt ämnesprogram upptagna läroämnen
och därjämte hafva visat skicklighet i upprättande af fullständiga hushållningsplaner
för olika skogsbrukssätt.

Elev i den lägre kursen må efter fullbordad kurs undfå betyg
öfver de kunskaper, han vid offentlig pröfning ådagalagt, men extra
elev vare ej berättigad erhålla kunskapsbetyg.

Afgångsbetyg från skogsinstitutets högre kurs likasom kunskapsbetyg
för den lägre kursen utfärdas af lärarkollegiet enligt af domänstyrelsen
fastställda formulär.

Skogsskolorna vid Omberg och Kloten hafva, såsom förut omnämnts,
till uppgift att förbereda till inträde vid skogsinstitutets högre kurs.

För dessa skogsskolor gälla för närvarande bland annat följande
bestämmelser:

Skolorna stå under domänstyrelsens öfveruppsikt samt under tillsyn
af direktören vid skogsinstitutet i egenskap af dessa skolors
inspektor.

Undervisningen omfattar hufvudsakligen:

fält- och skogsmätning med hvad mera, som hörer till skogsindelning; skogsodling

och skogsavverkning jämte ofri ga till skogsskötseln
hänförliga arbeten;

kolning;

jakt- och skjutkonst;

tjänsteexpedition och bokföring.

Närmare bestämmelser rörande undervisningen och dess anordning
meddelas genom ämnesprogram och arbetsordning, som domänstyrelsen
fastställer på förslag af skolans föreståndare.

Hvardera skolan förestås af en föreståndare, som tillika är skolans
lärare och till hvars biträde är anställd en underlärare.

Lärokursen börjar den 15 oktober hvarje år samt fortgår, med
högst två veckors uppehåll vid jultiden, till slutet af augusti påföljande

Ktmgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

år med afsilning å dag, som på förslag af direktören vid skogsinstitutet
i samråd med skolföreståndaren bestämmes af domänstyrelsen.

Eleverna åtnjuta fritt husrum äfvensom kosthåll emot afgift, som
på föreståndarens förslag bestämmes af domänstyrelsen och erlägges
med halfva beloppet vid inträdet i skolan och med återstående hälften
den 15 februari. Erlagd sådan afgift återbetalas ej, äfven om elev
lämnar skolan före lärokursens afslutning.

Efter slutad lärokurs anställes af föreståndaren i närvaro af skolans
inspektor offentligt afgångsförhör; och meddelas därefter, enligt af
domänstyrelsen fastställdt formulär, afgångsbetyg åt de lärjungar, som
ådagalagt godkända insikter och färdighet i skolans läroämnen.

Den, som vill vinna inträde vid någon af dessa skolor, skall
före den 1 oktober till direktören vid skogsinstitutet därom ingifva
ansökan och medelst behöriga intyg styrka:

att hans ålder icke understiger 17 och icke öfverstiger 24 år;

att han har god frejd;

att han äger sådan kroppskonstitution samt syn- och hörselförmåga,
som erfordras för inträde vid skogsinstitutet;

att han vid fullständigt läroverk aflagt godkänd mogenhetsexamen
och, i händelse afgångsbetyg erhållits från den klassiska linjen, sedermera
vid dylikt läroverk eller inför skogsinstitutets vederbörande lärare
undergått kompletteringsexamen i matematik, fysik och kemi samt
därvid visat sig i dessa ämnen äga insikter, motsvarande fordringarna
för mogenhetsbetyg å den reala linjen.

Ansökning om inträde pröfvas af lärarkollegiet vid skogsinstitutet.

De praktiska öfningarna vid skogsinstitutet hafva under senare år
varit anordnade på ungefär följande sätt:

I början af vårterminen företages med högre kursens äldre afdelning
samt lägre kursen en resa norrut under omkring 8 dagar för
studium af timmerdrifningar. I början af maj göres med högre kursens
äldre afdelning under omkring 12 dagar en resa söderut för studium
af skogskulturer och beståndsvård m. m.

I senare hälften af maj öfvas högre kursens yngre afdelning och
lägre kursen under omkring 14 dagar i skogsodlingsarbeten å Bjurfors
kronopark.

Mellan den 15 juni och den 20 juli öfvas högre och lägre kursens
yngre afdelningar i skogsmätning och afvägning m. m. å Bjurfors kronopark,
under hvilken tid äfven botaniska och zoologiska exkursioner under
vederbörande lärares ledning företagas. Samtidigt verkställas med högre

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

och lägre kursens äldre af delningar skogsindelningsarbeten och stämplingar
å Hamra kronopark, hvarjämte i sammanhang därmed under cirka
8 dagar flottning studeras.

Mellan den 21 juli och den 30 augusti sysselsättas högre och lägre
kursens yngre afdelningar med skogsuppskattning m. m. å Malingsbo,
under det att de äldre afdelningarna å Bjurfors kronopark undervisas i
dikes- och vägutstakningar, inägomätning, kolning, beståndsvårdsåtgärder,
ekonomiska besiktningar m. m.

Under de praktiska öfningarna upprättas af hvarje elev skogshushållningsplaner
jämte kartor för olika skogsbrukssätt, afdikningsplaner
med kartprofiler, stamanalyser och skogsuppskattningslängder,
hvarjämte uppläggas samlingar af skogsinsekter och växttyper. Tillfälle
till utöfning af jakt beredes äfven eleverna.

Antalet elever utgjorde höstterminen 1911 vid skogsinstitutets
högre kurs 42, vid lägre kursen 10, vid de förberedande skogsskolorna
22.

Aflöningsstaterna för personalen vid skogsinstitutet samt vid Ombergs
och Klotens skogsskolor fastställdes i hufvudsakliga delar år 1908.
Med däri sedermera skedda förändringar hafva dessa stater för innevarande
år följande utseende:

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

Stat för skogsinstitutet:

	Lön	Tjänst- görings- pennin- gar	Summa \| i 1
j Direktören ..................................	4,000	2,000	6,000	1 Fri bostad och vedbrand. Ef-> ter 10 år kan lönen höjas J med 500 kronor.
! Leklorn i matematik och skogshus- hållning .................................. \| Lektorn i naturvetenskap ...............	2,600 2,600	8 § ”''t- ''"t. i—• rH	4,000 4,000	Efter 5 år kan aflöningen hö-jas med 500 kronor, efter 10 år med ytterligare 500 kronor, efter 15 år med ytterligare 500 kronor och . efter 20 år med ytterligare 500 kronor.
J Arfvoden åt extra lärare ............... i Aflöning till planteringsvaktare ...... l Till stipendier .............................. Till de praktiska öfningarna........... Till arrendeafgifter för institutets lä-	700	500	5.000 1,200 1.000 8,000	(Efter 5 år kan lönen höjas i med 100 kronor och efter 10 år med ytterligare 100 [ kronor.
genheter och experimentalfält ......	—	—	700
Till expenser.................................	—	—	6,000
Kronor	-	-	35,900

Amu 1. Åtnjuter planteringsvaktaren fri bostad och vedbrand, skall lönen minskas med
250 kronor.

Anm. 2. Af de till lektorerna utgående ålderstilläggen skola 350 kronor anses tillhöra
lönen och 150 kronor tjänstgöringspenningarna.

Såväl direktören som de i staten upptagna lektorsbefattningarna
äro tills vidare i afbidan på undervisningsfrågans slutliga afgörande
tillsatta allenast med förordnanden.

Bihang till Biksdagens protokoll 1912. 1 samt. 52 höft. (Nr 73.) 6

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

Stat för de förberedande skog sskolor na:

	Kronor
1. Till Chnbergs skogsskolu.		(Fri bostad och vedbrand, därest
Föreståndaren, arfvode ..............................	l.ooo	; sådan förmån icke åtnjutes af
Underläraren, lön 1,800 kronor, tjänstgörings-		1 honom såsom jägmästare.
penningar 1,200 kronor.................................	3,000	Fri bostad och vedbrand.
Expens- och underhållsmedel ..........................	2,500
Summa 2. Till Klotens skogsskola.	6,500	(Fri bostad och vedbrand, därest
Föreståndaren, arfvode.................................	1,000	'' sådan förmån icke åtnjutes af
Underläraren, lön 1,800 kronor, tjänstgörings-		( honom såsom jägmästare.
penningar 1,200 kronor.................................	3,000	Fri bostad och vedbrand.
Expens- och underhållsmedel ...........................	2,500
Summa	6,500

De kostnader, som, frånsedt ålderstillägg, betingas af ofvanintagna
stater, eller således för skogsinstitutet 35,900 kronor och för skogsskolorna
vid Omberg och Kloten 13,000 kronor, bestridas från det å
nionde hufvudtitelns ordinarie stat uppförda anslaget till »skogsundervisning
och skogshushållning i allmänhet». Dessutom har för hvart
och ett af åren 1909—1912 å hufvudtitelns extra stat upptagits ett
anslag af 8,000 kronor till aflönande af två extra lektorer vid skogsinstitutet.
Dessutom har för åren 1910, 1911 och 1912 utgått 2,500
kronor till nyanskaffning af instrument för skogsinstitutet.

Statens utgifter för skogsinstitutet med till detsamma förberedande
skogsskolor kunna således för närvarande sättas till ett belopp af 59,400
kronor.

Sedan jag genom nu lämnade historiska återblick och genom redogörelsen
för skogsinstitutets nuvarande organisation sökt klarlägga den
grund på hvilken den högre skogsundervisningens vidare utveckling bör
byggas, återknyter jag min framställning vid de sakkunnigas allmänna
synpunkter och bör då först en redogörelse lämnas för den af dem
föreslagna

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 73.

Skogshögskolans olika uppgifter.

Enligt de sakkunnigas mening skulle dels den praktisk-skogsvetenskapliga
utbildningen dels utbildningen af den förvaltande personalen
förläggas till skogshögskolan.

Efter afslutandet af de mera elementära fackstudierna och efter
längre eller kortare praktisk verksamhet borde unga skogsmän, som
visade särskild håg och fallenhet för mera ingående studier och undersökningar
inom de till skogshushållningen hörande ämnen, ovillkorligen
äga möjlighet till en särskild, högre specialutbildning vid skogshögskolan.
Dessa studier skulle bland annat utmynna i utarbetandet af de på egna
iakttagelser grundade forskningarna, och landet skulle på detta sätt erhålla
eu väl behöflig tillökning af på vetenskaplig grund byggd facklitteratur,
hvilken komme hela skogsmannakåren till godo och påverkade
dess arbeten. Genom anställande af de dugligare af dessa studerande
såsom docenter vid skogshögskolan vunnes äfvenledes den fördelen, att
den nu så ytterligt svåra rekryteringen af lärarkrafter vid skogsundervisningsanstalterna
kunde ske lättare, och att själfva undervisningen
komme att uppbäras af en tradition, grundad på öfning i undervisning
för de yngre.

Dessa själfständiga studier skulle för öfrigt planläggas så, att
undervisning meddelades af högskolans lärare dels genom handledningvid
arbetens utförande, dels genom föreläsningar öfver fritt valda, skogshushållningen
berörande ämnen. Den förra erfordrade grundande af
institutioner för de hufvudämnen, i hvilka vid högskolan undervisning
lämnades, något som äfven vore en oundgänglig nödvändighet, om högskolans
lärare skulle blifva å högskolan arbetande fackmän och ej blott
föreläsare, som endast vid tiden för sina föreläsningar gjorde ett tillfälligt
besök därstädes.

Däremot hade de sakkunniga icke ansett tiden vara inne att redan
nu söka gifva en fastare form åt denna den högsta skogsundervisningen
inom landet, utan torde denna så småningom böra fritt utveckla sig
med stöd af de erfarenheter, som göras. Dock hade det ansetts, att
ett bedömande af utförda arbeten, då så påkallades, borde ske.

En nödvändig förutsättning för, att fortsättningsstudierna skulle
taga fart, vore emellertid, att af allmänna medel studieunderstöd anvisades,
hvilka kunde tilldelas dem bland våra skogsmän, som visade sig
hafva uppslag och undersökningar att fullfölja. Dessa understöd borde

De sakkunniga.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 73.

tillmätas så stora, att vistelsen vid högskolan icke behöfde åsamka de
studerande några personliga utgifter. I och med det att den unge
skogsmannen utexaminerades från högskolan, borde han nämligen anses
hafva slutat sin egentliga utbildning, och han gjorde otvifvelaktigt sitt
land lika stor eller större nytta genom grundläggande utredningar inom
sitt fackområde än genom praktisk verksamhet i skogen. Då den senare
numera ersattes så, att den gåfve sin utöfvare skäligt uppehälle, torde
sådant äfven under den tid, specialstudierna räckte, böra beredas dem,
som genom särskild begåfning och fallenhet vore ägnade att genom
sina undersökningar rikta skogsvetenskapen.

Härefter öfvergå de sakkunniga till den förvaltande personalens
utbildning och yttra därom följande.

»Skogshögskolans hufvuduppgift måste uppenbarligen blifva utdanandet
af lämpliga ledare af såväl statens som större enskilda skogsägares
skogshushållning. Vid bedömande af de fordringar, som härvid
böra ställas, torde hvar för sig böra afhandlas förbildning samt teoretisk
och praktisk fackbildning.

»Det har ifrågasatts, huruvida verkligen mogenhetsexamen skulle
vara nödig som förbildning för den blifvande skogsmannen. Svaret
härpå utfaller väsentligen olika, om man utgår därifrån, att en eller att
två kategorier skogstjänstemän skola blifva handhafvare af vår skogshushållning.
Om man, liksom de sakkunniga, af ofvan angifna skäl
utgår från önskvärdheten af två olika utbildningsgrader för de i
praktiken verksamma skogsmännen, torde knappast någon tvekan företinnas,
att de skogsmän, som erhålla den högre utbildningsgraden, liksom
hittills böra äga samma allmänbildning, som fordras för högre
fackutbildning inom andra jämförliga arbetsområden. Det kan möjligen
invändas, att i ett kall, där praktisk verksamhet spelar eu så stor roll
som inom skogsmannens, det knappast vore nödvändigt att fordra en
så vidsträckt allmänbildning, som den mogenhetsexamen gifver, åtminstone
icke kunskaper i alla i densamma ingående ämnen, utan att
man kunde låta sig nöja med mogenhetsexamensfordringarna i de för
specialutbildningen grundläggande ämnena matematik, fysik, kemi och
biologi.

»De sakkunniga hafva ganska ingående sysselsatt sig med detta
spörsmål, särskildt af det skäl, att det synts i hög grad önskvärdt, att
tillfälle kunde beredas ovanligt begåfvade och för praktisk skogsmannaverksamhet
ägnade män att förvärfva all den kompetens, som statens
undervisningsanstalter erbjuda, äfven om de ej i sin ungdom ägt möjligheten
att erhålla den önskvärda förbildningen. Den hos oss alltför

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

starkt framträdande tendensen att sätta examensmeriter framför på annat
sätt styrkt särskild skicklighet och begåfning gör det än önskvärdare,
att studentexamen ej sättes som ett alldeles oeftergifligt villkor för
studier vid skogshögskolan.

»Då de sakkunniga icke desto mindre för närvarande'' ansett sig
icke böra föreslå undantag härvidlag i den riktning, att personer, som
med utmärkta vitsord genomgått skogsläroverket och äga viss tids
utmärkt väl vitsordad praktisk verksamhet som skogsmän, må kunna
vinna inträde vid högskolan, beror detta väsentligen därpå, att den nya
organisation, de sakkunniga tänkt sig för skogsundervisningen, i så
många afseenden kommer att medföra andra förhållanden än de nuvarande,
att någon erfarenhet synts böra vinnas, innan steget tages
fullt ut. Med de stigande kraf, som ställas på skogsmannen, är det
äfvenledes i hög grad önskvärd!, att denne äger så pass stora språkkunskaper,
att han kan tillgodogöra sig den utländska facklitteraturen
och vid eventuella resor i utlandet åtminstone i någon män använda
de stora kulturspråken.

»De sakkunniga anse sålunda, att mogenhetsexamen bör bibehållas
som inträdesfordran vid skogshögskolan, ehuru framdeles bör tagas i
öfvervägande, om ej rättighet bör kunna medgifvas äfven för lärjungar,
hvilka på ett synnerligen framstående sätt. genomgått skogsläroverket,
att vinna inträde vid skogshögskolan. De allmänna grunderna för ett
sådant medgifvande borde i så fall blifva desamma, som af de sakkunniga
nedan angifvas för öfvergång från skogsskola till skogsläroverk.»

Sedan de sakkunniga härefter redogjort för de olika slag af
undervisning, som vid en ordnad högre skogsundervisning böra förekomma,
öfvergå de sakkunniga till frågan om hvad man plägat kalla teorins och
praktikens roll inom skogshushållningen och anföra därom:

»För afgörandet af denna fråga är först och främst att beakta,
hvad teorin i själfva verket är. Teorin är mestadels ingenting annat
än summan af de praktiska erfarenheter, som gjorts under gången tid.
Åtskilliga af de rådande teoretiska åskådningarna inom vår skogshushållning
äro emellertid stödda på tillfällig erfarenhet, vunnen efter
understundom felaktig och ej sällan oriktigt generaliserad metod. Detta
gör, att omsorgsfullare och riktigare vunnen erfarenhet förändrar skogshushållningens
teori. Med den dogmatiska läggning, som alltid utmärker
en ovetenskaplig undervisning, ha skogsmännen af den äldre skolan ej
sällan fått i sig inpräntade såsom vetenskapligt fastställda sanningar
åsikter, hvilka de sedermera under sin praktiska verksamhet funnit vara
oriktiga eller innehållande endast delar af sanningen. Med den för

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 73.

människan säregna benägenheten att underskatta kunskapsområden, som
man ej själf behärskar, har därigenom hos mången skogsman alstrats
ett underskattande af teoretiska kunskaper till men för den svenska
skogen. För den generation, som lefvat och verkat i urskogsafverkningens
period, har därjämte för det dagliga arbetet ganska litet af
hvad som på skogsinstitutet inlärts, ansetts erforderligt, ty för att
hugga befintlig skog har man, ehuru med orätt, förmenat, att skogshushållningens
teori vore tämligen öfverflödig.

»Det må ej heller förbises, att omständigheterna gjorde den äldre
jägmästargenerationens verksamhet i väsentlig grad fiskalisk. Det gällde
att framförallt bevaka statens rätt. Med hvarje år kommer emellertid
revirförvaltningens verksamhet att blifva alltmera administrerande. Ilufvuduppgiften
blir mer och mer inriktad på att snabbt öka värdet af
statens skogsegendom. Fn omläggning af utbildningen måste därför
ock framstå som en tvingande nödvändighet.

»Det är sålunda ej underligt, att den unga generation, som nu
står inför den svenska skogshushållningens stora hufvuduppgift: att leda
beståndsvården så, att med bibehållande af markens produktionskraft
största möjliga ekonomiska utbyte vinnes, ofta klagar öfver otillräcklig
teori, d. v. s. för ringa säker och pålitlig erfarenhet om lagarna för
trädens och beståndens lif samt olika behandlingssätts inflytande härpå.
Det må nämligen ej förglömmas, att vi alla lefva och handla efter våra
teorier. Den praktiskt verksamma skogsmannen kan visserligen under
årens lopp göra eu och annan egen iakttagelse, som kan föra till smärre
förbättringar vid hans lokala arbeten, men hela hans detaljarbete står
i det närmaste beroende af de teorier, han under sin utbildning fatt sig
meddelade, samt till i hvad mån häri tillägnat sig större eller trängre
synpunkter på dessa.

»Det synes därför de sakkunniga vara af allra största betydelse,
att den teoretiska undervisningen — d. v. s. den genom föreläsningar,
demonstrationer å lärosalen och i skogen meddelade — blir verkligt
grundlig och omfattande, ty mången skogsman kommer under sin följande
verksamhet endast i ringare grad i tillfälle att ytterligare utvidga sitt
grundläggande vetande, utan får hela sitt lif vid sitt arbete stödja sig
på, hvad han i detta afseende vid högskolan förvärfvat. För att icke på
något sätt gifva anledning till missförstånd, vilja de sakkunniga ytterligare
kraftigt betona, att det ingalunda är deras mening, att undervisningen
vid högskolan skall göras ''teoretisk’ i detta ords sämre
bemärkelse. I dess ställe innebär förslaget just borttagande från högskolkursen
af ämnen, hvilka de sakkunniga anse vara af mindre bety -

Kung!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 73.

delse för den vidare fackliga utbildningen. Däremot hålla de sakkunniga
före, att knappast för stora och grundliga kunskaper kunna meddelas
eleverna i växtfysiologi och växtekologi, i läran om beståndsvården och
dennas utveckling, i betingelser för de virkeskonsumerande industrierna
och deras behof, in. fl. för virkesproduktionen grundläggande kunskapsgrenar.
Den s. k. praktiska erfarenheten, som den enskilda individen
under utöfvande af sitt yrke förvärfvar, kan härvid aldrig — säga hvad
man vill — ersätta den omsorgsfullt genomarbetade summan af föregående
generationers erfarenhet, endast i någon mån öka densamma.
Detta torde, såsom redan framhållits, närmast bero därpå, att på grund
af trädens långa lifslängd skogsskötaren själf endast endels får se
resultaten af sina åtgöranden.

»Den egentliga yrkesskickligheten kan däremot under studieåren
aldrig förvärfvas, utan den innötes först så småningom under det praktiska
arbetet.

»De sakkunniga anse på ofvan angifna allmänna grunder, att den
hittillsvarande utvecklingen af den högre skogsundervisningen i Sverige,
som gått ut på ett allt utsträcktare användande af vegetationsperioden
och vissa kortare perioder af det öfriga året till demonstrationer, studier
och arbeten i skogarna samt den öfriga delen till teoretisk undervisning,
varit riktig och ytterligare bör fullföljas.

»Däremot anse de sakkunniga, att en vida större intensitet i undervisningen
bör kunna vinnas, dels genom modernare undervisningsmetoder,
dels genom ett bättre tillgodogörande af tiden genom själfstudier
än hittills varit fallet, dels ock genom borttagande eller omläggande af
eu del af hittillsvarande kurser.

»Af allra största vikt är därjämte, att genom uppdelning af ämnena
på flera lärare och genom större kraf på dessas kunskaper och undervisningsskicklighet
en i bästa mening vetenskaplig prägel förlänas undervisningen.
»

Med afseende på de sakkunnigas enhälliga häfdande af skogsinstitutets
omorganisation till en skogsbögskola yttrar skogsinstitutets
lärarkollegium i sitt den 27 juni 1908 afgifna utlåtande sig på följande
sätt.

»Vid en granskning af de sakkunnigas betänkande framstår deras
förslag om skogsinstitutets ombildande till en verklig skogsbögskola
som en af de betydelsefullaste af de föreslagna reformerna.

»Skogsinstitutets lärarkollegium är allt för medvetet om, att undervisningen
och arbetsmetoderna vid institutet hittills lämnat mycket

Skogsinstitutets
lärarkollegium.

Domän styrelsen.

"Löne reglerings kommittén.

48 - Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

öfrigt att önska, och vill därför på det lifligaste ansluta sig till förslaget
om eu genomgripande reformering. Orsakerna till de hittillsvarande
bristerna äro förnämligast att söka i: allt för knappa anslag
till undervisningsmateriel och öfriga samlingar; otidsenliga och otillräckliga
lokaler, detta såväl beträffande föreläsningssalarna som museiafdelningen;
frånvaron af arbetsrum för lärarna samt slutligen de
knappa aflöningarna, som mången gång tvingat läraren att splittra sina
krafter på olika arbetsområden, i stället för att helt ägna dem åt sitt
kall som lärare vid institutet och forskare inom de vetenskapsområden,
han haft att representera.

»Lärarkollegiet vill därför begagna detta tillfälle att uttrycka sin
glädje öfver, att de sakkunniga på ett så kraftigt sätt betonat nödvändigheten
af en fullständig omläggning af skogsinstitutets arbetsmetoder,
med andra ord institutets ombildning till en verklig skogshögskola.
Kollegiet kan så mycket hellre uttala sin glädje öfver denna de sakkunnigas
ståndpunkt, som kollegiet själft redan år 1902 i ett af kollegiet
utarbetadt och till domänstyrelsen inlämnadt förslag till nya stadgar för
skogsinstitutet förfäktat liknande åsikter.»

Dom än styre Isen har i sitt utlåtande af den 24 september 1908 icke
direkt uttalat sig om inrättandet af en skogshögskola. Emellertid framgår
af hela det resonemang, som föres, att ingen meningsskiljaktighet
härvidlag är rådande, tv ingen anmärkning riktas mot den i detta afseende
grundläggande paragraf 3, lydande: »Skogshögskolan har till
ändamål att genom kostnadsfri undervisning utbilda för själfständig
skogsförvaltning väl skickade skogshushållare samt att utveckla skogsvetenskapen
på nationell grund». Detsamma är utan allt tvifvel fallet
beträffande de olika myndigheter, hvilkas yttranden i ärendet inkommit
till domänstyrelsen. Det är fördenskull säkerligen riktigt att anse
opinionen inom de för föreliggande fråga närmast intresserade skogsmannakretsarna,
ehvad den gäller behofvet af en verklig skogshögskola,
fullständigt enig.

Den 21 oktober 1910 har Eders Kungl. Maj:t förordnat, att handlingarna
i ärendet skulle öfverlämnas till löneregleringskommittén för
yttrandes afgifvande rörande vissa lönestater bland annat vid den föreslagna
skogshögskolan. I samband med detta uppdrag har kommittén
äfven yttrat sig om de olika förslag, som framkommit angående ordnandet
af själfva skogsundervisningen, men torde det vara ändamålsenligt
att först vid redogörelsen för dessa närmare relatera den upp -

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition No 73.

fattning som löneregleringskommittén härutinnan vill göra gällande.

För tillfället torde här endast böra omnämnas, att kommittén vid behandlingen
af aflöningsförmånerna för de föreslagna professorerna, sedan
kommittén erinrat om den af 1911 års Riksdag antagna lönestaten för
farmaceutiska institutet och Chalmers tekniska läroanstalt samt för professuren
i arkitektur vid konsthögskolan, yttrar följande: »Utan att i
minsta mån vilja förringa den undervisning som skulle komma att meddelas
vid den ifrågasatta skogshögskolan håller kommittén före, att
denna läroanstalt ej kan i betydenhet jämställas med universiteten eller
Karolinska institxitet» och hemställer, att, i händelse kommitténs förslag
rörande aflöning af professorerna skulle vinna beaktande, benämningen
skogsinstitutet, som har sin motsvarighet i de nuvarande benämningarna
»farmaceutiska institutet», »veterinärinstitutet» m. fl., alltjämt skulle
bibehållas.

Den fråga, som det nu närmast gäller, är den omläggning af den Departement,-högre skogsundervisningen i sådan riktning och med en sådan innebörd, chefensom
innehålles i ofvan återgifna framställning af de sakkunnigas allmänna
synpunkter och för hvilken de sakkunniga ansett sig finna en
lämplig beteckning genom att kalla den läroanstalt, där denna undervisning
skulle meddelas, för skogshögskola.

Om man då först, hvad själfva sakfrågan angår, ställer till sig
det spörsmålet, hvad är det som betingar statens intresse för en viss
fackundervisning, så torde väl svaret härpå blifva, att detta utan tvifvel
är behofvet af en sådan undervisning, vare sig detta behof mera omedelbart
berör ett rent statsintresse eller är af öfvervägande nationalekonomisk
art. Den historiska utredning, som jag förut lämnat angående
skogsundervisningens utveckling i vårt land, visar, att man velat tillgodose
såväl statens som de enskilda skogsägarnas intressen. Man har
velat fylla det behof som fanns att utbilda dugande skogsmän, väl
skickade att vårda såväl det kapital, som gaf staten direkta inkomster,
som det kapital i enskild ägo, hvars afkastning på mångahanda sätt
kom landet, och såmedels indirekt staten, till godo. Men denna historiska
utredning visar också, att skogsundervisningen för att motsvara
utvecklingens stegrade kraf måst i likhet med all annan undervisning
påfordra en allt rikare tillgång på arbetskrafter och undervisningsmateriell
såväl i kvantitativt som kvalitativt hänseende. Jag är härmed inne på
det andra spörsmål jag vill uppställa: År betydelsen af den skogliga
fackutbildningen för vårt land så stor, att man vid bestämmandet åt
de former, Indika för den närmaste framtiden skola anvisas densamma,

Bihang till Biksäagens protokoll 1912. 1 samt. 52 käft. (Nr 73.) 7

Kungl. Maj.ts JSiåd. Proposition N:o 73.

bör söka nå den högsta möjliga fulländning, eller kan man anse att
eu begränsning till mera blygsamma dimensioner är den riktiga? Med
andra ord bör man, för att använda den distinktion som af löneregleringskommittén
angifvits, sträfva att bilda en skogshögskola eller nöja
sig med ett reform erad t skogsinstitut?

Det synes mig, att man vid besvarandet af denna fråga alltjämt
bör hålla i noggrant sikte, hvad saken i själfva verket gäller, nämligen
den svenska skogen. Det är lagarna för denna skog vi skola söka utforska,
för att på eu vidgad kännedom af dessa fota skogens vård och
så få fram den afkastning, som häraf blir en naturlig följd. Visserligen
äga vi för detta ändamål sedan gammalt ett skogsinstitut, och på
senare dr har skogsförsöksanstalten tillkommit. Men den senares verksamhetsområde
utvidgas alltjämt, dess uppgifter växa i antal och betydelse,
och desto nödvändigare framträder det önskemålet, att de rön
som där göras omsättas i fruktbringande undervisning. Lärarnas ställning
vid undervisningsanstalten bör sålunda blifva af så kräfvande art,
att de under ständigt samarbete med försöksanstalten med sina studier
stödja dess verksamhet och å andra sidan för sitt egentliga arbete,
undervisningen, draga nytta af där gjorda erfarenheter. Så bör en
själfständig och alltjämt fortgående forskning växa fram till gagn för
undervisningen och till gagn för den svenska skogen. Såsom vid ett föredrag
inom skogsvårdsföreningen nyligen yttrats, ha de sista tiotalen år
»präglats af ett rastlöst arbete för skogsskötselns utveckling. Såväl
staten som enskilda skogsägare arbeta med ifver och intresse för att föra
den för vårt land så viktiga skogshushållningen framåt. Våra skogars
lif och utveckling har mer än tillförene blifvit föremål för ett intresseradt
och målmedvetet studium. Statens skogsförsöksanstalt har trädt i verksamhet
och redan föreligga flera digra volymer öfver resultaten af dess
arbete. Enskilda skogsmän utföra vidlyftiga försök för att vinna svar
på den mängd frågor som vänta sin lösning. I hvarje häfte af våra
skogstidskrifter möta oss uppsatser, som behandla nya iakttagelser, nya
rön angående våra skogar. Våra stora skogsvårdsföreningar arbeta hvar
i sin stad så långt tillgångarna räcka för utbildningen. De talrikt besökta
mötena och exkursionerna bära äfven de i sin mån vittnesbörd
om lifligt intresse för skogshushållningens utveckling. Arbetsfältet är
så stort, så rikt att hvarken krafter eller tillgångar räcka till».

Det är nog så att statsmakterna genom en del åtgärder bidragit
till detta sakernas glädjande tillstånd. Men för bearbetandet af alla
dessa mångskiftande uppgifter, som till trängsel fylla de skogsintresserades
arbetsfält, är utan tvifvel en modernt utrustad anstalt för på de nyaste

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 73.

forskningsresultaten grundad undervisning ett ovärderligt stöd. Det är.
synes det mig, fara värdt, att anläggandet af en för snäf syn på ordnandet
af skogshögskolan kunde verka som ett bakslag eller åtminstone
hämmande på den så behjärtansvärda och glädjande ifver som nu är
rådande.

Jag tillåter mig med en jämförelse belysa min uppfattning i frågan.
Löneregleringskommittén har uttalat, att skogshögskolan ej kan i betydenhet
jämställas med universiteten; med lika rätt kan man då säga,
att den i betydenhet ej kan jämställas med tekniska högskolan. Men
denna senare omfattar — liksom universiteten — ett flertal discipliner,
utrustade hvar efter sin art med lär ar krafter och institutioner. Inom
tekniska högskolan sammanfattas nu en del af de olika läroämnena, med
dess olika utrustning, till en enhet benämnd fackskola, t. ex. fackskolan
för bergsvetenskap. Man kunde nu tänka sig, att denna fackskola vore
isolerad från sambandet med tekniska högskolan och såsom särskild
läroanstalt åberopade statsmakternas intresse. Skulle en sådan omständighet
föranleda, att man ställde mindre fordringar på den undervisning
som där lämnades, och ansåge sig med anledning däraf kunna beskära
anslagen? Ingen har. och detta skulle med samma rätt ha kunnat ske,
någonsin satt i fråga, att Karolinska institutet, som kan anses som en
isolerad universitetsfakultet, af den anledningen skulle betraktas på annat
sätt än öfriga fakulteter. Men den läroanstalt, som skall handhafva
skogsundervisningen, är att betrakta som en »fackskola» jämförlig
med hvar och en af dem som tillsammans bilda tekniska högskolan.
Att dess behof behandlas särskildt för sig ger dem icke mindre betydenhet.
Det är det materials beskaffenhet, för hvars kännedom, vård
och förvaltning undervisningen meddelas, som enligt min mening är afgörande,
och den svenska skogen står i detta fall i betydenhet icke
efter för något annat.

Jag har sålunda kommit till den uppfattningen, att denna viktiga
undervisningsfråga bör så ordnas, att den motsvarar krafven på en
verklig skog shögskola, mot hvilken benämning äfven jag anser namnet
skogsinstitut lämpligen böra utbytas.

Med afseende på de synpunkter, som de sakkunniga framhållit beträffande
studieunderstöd åt speciella studerande, fordringar på mogenhetsexamen
för inträde vid högskolan och möjlighet till öfvergång till
denna från lägre undervisningskurser, skall jag sedermera angifva min
mening.

De sakkunniga.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

Skogshögskolans förläggning.

Härom yttra de sakkunniga (sid. 54—58):

»Under årens lopp ha vid diskussionen om en förbättrad högre
skogsundervisning framkommit flera olika förslag angående lämpligaste
platsen för en blifvande skogshögskola.

»De yrkanden, som därvid gjorts, låta väsentligen gruppera sig
kring tre förslag:

a) högskolans förläggning till lämplig plats i Stockholms omedelbara
närhet,

b) högskolans förflyttning helt eller delvis till Uppsala universitet

samt

c) högskolans förläggning till lämplig kronopark i landsorten.

»Då nu snart nog afgörande beslut i frågan torde komma att fattas

af statsmakterna för mycket lång tid framåt, anse de sakkunniga sig
böra på ett öfversiktligt sätt framlägga de viktigaste af de skäl, som
framhållits eller kunna framhållas för och emot dessa förslag.

»De innebära egentligen blott två olika hufvudsynpunkter på frågan,
hvilka vanligen ställts mot hvarandra formulerade på följande sätt:
Hvar kan man vänta den bästa och för framtiden mest gifvande utbildningen
af de blifvande skogsmännen, i ett omväxlande skogsområde
eller i ett kulturcentrum?

»Enligt de sakkunnigas mening ligger dock frågan ej på detta sätt,
och det vore i hög grad olyckligt, om de båda förslagen alldeles skulle
utesluta hvarandra. Den utveckling, som den högre skogsundervisningen
under de senaste årtiondena hos oss undergått, har mer eller mindre
medvetet siktat mot ett tillgodogörande af fördelarna i dem båda. De
allt bättre kommunikationerna hafva nämligen möjliggjort, att den högre
skogsundervisningen kunnat blifva i viss mån ambulerande, så att den
del af året, då skogen tillväxer och utvecklas, tillbringas i skogen, den
åter, då skogens egen verksamhet i allt väsentligt hvilar, tillbringas i
vårt största kulturcentrum under studier af hvad föregående generationer
inhämtat om skogens lif och utnyttjande. Att detta tillvägagångssätt
är det rätta, därom tvifla de sakkunniga icke, och därför hafva de än
ytterligare sökt genomföra denna grundidé. Enligt de föreslagna läroplanerna
skola (oberäknadt den förberedande kursen, 133 dagar) utaf
en fullständig lärokurs vid högskolan användas

för studier och öfningar å läroanstalten ........................... 295 arbetsdagar

för studier och arbeten i skogarna...................................... 225 »

för tentamina och direkta förberedelser därför ........... 46 »

Kunyl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 73.

»Den öfriga tiden utgöres af sön- och helgdagar samt lerier.

»Inför dessa siffror vill det synas, som om det viktigaste skäl
bortfölle, som anförts för förläggandet af skogshögskolan å lämplig
kronopark, nämligen att eleverna icke skulle få tillräcklig undervisning
i skogen och under sin utbildning ej i den omfattning som vederbör
lära känna denna. Man må äfven betänka, att vistelse i skogen i och
för sig icke gör någon till skogsman, ty i så fall skulle exempelvis en
framstående jägare eo ipso våra en framstående skogsman, något som
erfarenheten visat icke vara fallet. Demonstrationer och öfningar i
skogen äro helt säkert oundgängliga, men de förutsätta lika oundgängligen
en annan undervisning, genom föreläsningar, litteraturstudier samt.
studier af samlingar, Indika mera öfversiktligt och samladt, än hvad
fallet är med den enstaka skogsparken, gifva den nödiga bakgrunden
för studierna ute i naturen. De sakkunniga tro därför, att den nedan
angifna studiegången, med omväxlande teoretiska studier vid eu högskola
i ett kulturcentrum och praktisk tillämpning af desamma inom
parker af olika kynne samt under resor till landets olika delar, är den
rätta vägen för en grundlig, mångsidig utbildning, som ej hos de unga
låter detaljkunskapen bortskymma de ledande synpunkterna. Genom en
dylik studieanordning vinnes ock för såväl lärare som lärjungar den
obestridliga fördelen af en vistelse under vintrarna i ett större samhälle.
Umgänge med personer med likartad studieriktning, tillgång till större
bibliotek m. m. möjliggöra en intensivare forskning för de förra. Tillgången
till förädlande och omväxlande nöjen, umgänge inom en större
krets af ungdom, än som bjudes vid eu läroanstalt på landsbygden,
höja de senares allmänbildning och omdömesförmåga. Alla svårigheter,
som blefve förenade med anordnande af ett någorlunda hemtrefligt
internat långt borta på landet med tidvis ända till 90 elever på eu gång
samlade, undvikas; under den långa vintern får hvar och en efter egen
smak och lägenhet sörja för sin bostad och sin förplägnad. Med ett ord,
de väsentliga fördelarna äro tillvaratagna, och svårare olägenheter undvikas
genom att förlägga själfva högskolan till en större stad och den
praktiska undervisningen till lämpliga kronoparker samt till studieresor.
Ett Barnlif under den vackra årstiden och under strängt arbete låter
lätt nog anordna sig på ett tillfredsställande sätt.

»Den mångåriga diskussionen om skogsinstitutets förläggning till
landet, särskildt under 1870- och 1880-talen, innebar i själfva verket
en diskussion om en högre skogsundervisnings vara eller icke vara i
Sverige. Ty äfven om de icke själfva tillfullo insago det, arbetade
ifrarna för skogsinstitutets förläggning till någon större kronopark för

54 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

uppfostrande af skogsmän med stor mekanisk-teknisk färdighet i vissa
för yrket viktiga arbeten, medan de icke i tillräcklig mån uppskattade
betydelsen af vidsträckta, grundliga teoretiska kunskaper och en på
studier af skilda naturförhållanden grundad vidare blick för de uppgifter,
som möta vid skogshushållningens ledning i landet.

»De sakkunniga underskatta på intet sätt de förstnämnda synpunkterna,
men de förmena, att dessa icke äga sitt berättigande beträffande
den högsta skogliga utbildningen, utan böra göras gällande beträffande
den tjänstemannaklass, som bör skapas för hufvudsakligt handhafvande
just af en del visserligen maktpåliggande, men dock mera mekaniska
göromål.

»Äfven om man är ense om fördelarna af, att skogshögskolan sålunda
förlägges till ett kulturcentrum, kan dock diskuteras, huruvida
den teoretiska, undervisningen lämpligen bör förläggas till något af
landets redan befintliga universitet eller, som hittills, till en egen högskola
i Stockholm.

»Under senare årtionden har såväl i Europa som Amerika eu alldeles
bestämd tendens framträdt att förflytta de högre skogsundervisningsanstalterna
från landsorten till de större städerna eller dit förlägga
dem i de fall, då de nygrundats; så har skett i Bayern1), i Amerikas
förenta stater m. fl. länder och torde inom den allra närmaste framtiden
komma att genomföras i Finland. Därvid har man antingen, och detta
företrädesvis i mindre länder med ett centraluniversitet i hufvudstaden,
sökt påbygga detta universitet med fakulteter i praktisk riktning, såsom
fallet är exempelvis i Helsingfors, Ziirich och Munchen, eller ock har
man, såsom i Österrike och Danmark upprättat särskilda högskolor, afsedda
att meddela högsta teoretiska utbildning åt jordbrukets och skogshandteringens
handhafvare. I ännu andra länder äro högskolorna för
de olika facken fullt skilda.

»Vill man förlägga den högre skogsmannautbildningen till något
af de nuvarande statsuniversiteten, bör den otvifvelaktigt förläggas till
Fppsala, i det att skogsförhållandena i södra Skåne äro så olikartade
det öfriga landets, att Lund ej under några omständigheter bör ifrågakomma.
Men äfven mot Uppsala reser sig mycket stora betänkligheter.
^ isserligen finnas omfattande skogskomplex ej alltför aflägsna från denna
stad, men någon tillräckligt stor och fullt lämplig tomt för högskolan

‘) »En del af skogsundervisningen i Bayern är visserligen ännu förlagd till Aschaffenburg,
men lär, enligt hvad de sakkunniga fått för sig uppgifvet, denna del inom den närmaste framtiden
komma att, förläggas till Mttnchen». (Institutet är nu Överflyttad! till Mtinchen.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

torde knappast invid själfva staden stå till förfogande. Af än större
betydelse är, att universitetens utveckling hos oss icke gått i den riktning,
som skulle göra dem lämpliga att omhändertaga utbildningen af
blifvande skogsmän. Detta inses redan däraf, att den sista uppgiften
i med denna likartad riktning, de haft sig ålagda, nämligen den högre
bergsundervisningen, för ett antal år sedan förlädes till tekniska högskolan.
Detta torde stå i nära samband med det ofantliga uppsving,
som den praktiskt-vetenskapliga riktningen inom näringarna tagit. Det
går i våra dagar icke längre, exempelvis för eu professor i botanik
att på lediga stunder blifva eu framstående skogsbotanist, för en professor
i geologi att bredvid öfriga arbeten noga sätta sig in i skogens
marklära eller för en professor i kemi att fördjupa sig i skogsteknisk
kemi. Dessa och alla öfriga grenar af vetenskapen, hvilka fått en praktisk
tillämpning, fordra helt och fullt sin man. Vill man förlägga den högre
skogsundervisningen till Uppsala universitet, måste följden blifva, antingen
att undervisningen blir otillfredsställande, i den händelse man vill använda
de redan befintliga lärarkrafterna, nödtorftigt kompletterade, eller
ock att man måste upprätta en sjelfständig skogsvetenskaplig fakultet
därstädes. Den senare komme emellertid med sina professorer, institutioner
m. m. att draga mycket stora kostnader utan att medföra samma
fördelar som en motsvarande i Stockholm. Valde man den förra utvägen,
blefve den lilla kåren af skogsstuderande otvifvelaktigt blott ett besvärligt
och föga omtyckt påhäng vid de arbeten och öfningar, som det öfvervägande
antalet studerande bedrefve. Äfven om man tar hänsyn till
de förändringar i studiesättet, som de senare åren medfört vid våra
universitet, kan det ej förnekas, att olikheten mellan det studiesätt, som
de sakkunniga anse vara det riktiga vid de blifvande skogsmännens
utbildning under växlande teoretiska och praktiska kurser, och det vid
universiteten häfdvunna med fria studier är för stort, för att båda lämpligen
skulle kunna sammansmältas.

»Vid öfvervägande af alla förebragta skäl hafva de sakkunniga
kommit till den bestämda slutsatsen, att det ur alla synpunkter är mest
önskvärdt, att den högre skogsundervisningen fortfarande har sitt säte
i Stockholm eller i dess omedelbara närhet.»

I den diskussion, som föranledts af de sakkunnigas betänkande, har Departement>■
ingen röst höjts mot skogshögskolans förläggning till Stockholm, och chefenför
min egen del ansluter jag mig äfvenledes härtill.

Det torde nu vara lämpligt att lämna en redogörelse för den så kallade

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

De sakkunniga.

Lägre kursen

och de olika synpunkter och förslag som framkommit med afseende på
densamma. Meningarna ha i detta afseende varit särdeles delade, men
kunna lämpligen sammanfattas i trenne grupper. En mening företrädd
af de sakkunniga vill ha kursen skild från högskolan och Stockholm och
förlagd till ett särskildt läroverk vid Kloten; en annan häfdad af det
ofvannämnda lorstmästarförbundet, trävaruexportföreningen och i hufvudsak
biträdd äfven af löneregleringskommittén vill densammas bibehållande
vid högskolan, men med något själfständigare organisation, och en tredje,
som har sitt förnämsta stöd i domänstyrelsens utlåtande, förordar den
lägre kursens upphäfvande och delvisa ersättande med fortsättningskurser
vid skogsskolorna.

Skoisrsläroverket

bär af de sakkunniga ansetts lämpligen böra ersätta den lägre kursen.
En sådan undervisning är nämligen nödvändig för »den biträdande
personalens utbildning» eller den mellanklass af tjänstemän, som de
sakkunniga på förut framhållna grunder tänkt sig fylla ett behof såväl
för staten, som enskilda skogsägares vidkommande. Visserligen kommer
jag icke att biträda den mening, som do sakkunnigas majoritet omfattar,
men då deras yttrande utgör ett beaktansvärdt inlägg för bibehållandet
af den lägre kursen, finner jag lämpligt att här redogöra för detsamma.
Sina synpunkter utveckla de sakkunniga (sid. 64—70) vidare på följande
sätt:

»De stora skogsarealer, som staten äger i Dalarna, Norrland och
mellersta Sveriges skogsbygder, erfordra uppenbarligen betydligt större
arbetskraft än den nuvarande för utförande af de arbeten, som en god
skogsvård kräfver. Om man också ej torde undgå en klyfning af vissa
utaf de stora reviren i de nämnda landsdelarna, så bör dock genom införande
af en mellanklass i administrationen en delning af förvaltningsområdena
kunna gifvas en mindre omfattning, än som eljest blefve
nödigt. I sig innebär detta helt säkert väsentliga besparingar i förvaltningskostnaderna,
då man ovillkorligen bör kunna förutsätta, att revirförvaltarna
i en snar framtid komma i åtnjutande af en skälig aflöning.
Af stor betydelse torde äfven vara, att reviren ej klyfvas i så små
själfständiga enheter, att eu rationell och enhetlig administration försvåras.
Den ifrågavarande mellanklassen af skogsmän har, såsom ofvan
är nänmdt, redan visat sig vara behöflig vid förvaltningen af de stora

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 73.

arealer, som många trävarubolag besitta, Några af de större bolagen
hafva nämligen, stödda på praktisk erfarenhet, börjat genomföra en
organisation, där skogsmän, som erhållit sin utbildning vid skogsinstitutets
lägre kurs, satts till vårdare öfver skogsområden af lämplig storlek
under en erfarnare och kunnigare centralförvaltares ledning.

»Det är visserligen sant, att för närvarande endast hos enskilda,
men ej hos staten, platser finnas för tjänstemän af nu ifrågavarande
slag. Då det emellertid är uppenbart, att frågan om anställande af
en betydligt större, fackkunnig personal för vården af statens skogar ej
kan länge undanskjutas och väl kommer att snart nog upptagas af den
nyligen tillsatta kommittén för utredande af de åtgärder, som böra
vidtagas för att åstadkomma en rätt vård af kronans och de under
äkogsstatens tillsyn ställda skogarna i Norrland och Dalarna, hafva de
sakkunniga vid uppgörande af förslag till omorganisation af det skogliga
undervisningsväsendet icke ansett sig kunna bortse från ofvan angifna,
snart nog aktuella statsbehof.

»Men äfven i samband med det allmännas allt kraftigare kontroll
af de enskildas skogshushållning gör sig behofvet gällande af nu ifrågavarande
mellanklass af tjänstemän. Detaljutförandet af en stor del af
de göromål, som äro förenade med skyddsskogar, boställsskogar m. fl.
allmänna skogar samt enskildas skogar i nordligaste Sverige, torde svårligen
med nödvändighet erfordra den utbildning, som skogshögskolan
afser att lämna, men bör å andra sidan knappast i den grad, som
omständigheterna ibland i praktiken föranlåta, öfverlämnas åt personer,
som endast genomgått skogsskolor. Talrika specialuppdrag, såsom uppgörande
af dikningsplaner, utförande af taxeringar m. m., äro äfvenledes
ofta att räkna till uppdrag, som med fördel skulle kunna utföras af
personer med nu ifrågavarande kompetens. Äfven skogsvård sstyrelsernas
jägmästare torde snart nog i flertalet län behöfva biträden, som under
deras ledning utföra en väsentlig del af arbetet.

»För att fylla alla nu påpekade behof finnas för statens vidkommande
de obefordrade extra jägmästarna samt för de enskilda dessa och
de till ett tiotal årligen från skogsinstitutets lägre kurs utgångna lärjungarna.
Skola tillräckliga arbetskrafter för det erforderliga arbetets
utförande erhållas, så finnas enligt de sakkunnigas mening två vägar att
välja. Den ena är en betydande ökning af lärjungantalet vid skogshögskolan.
Då får emellertid endast ett mindretal af dessa lärjungar
utsikt att inom rimlig tid vinna den befordran, en hvar af dem på grund
af sina mera omfattande studier har rätt att fordra, under det att flertalet.
såsom extra eller allt för lågt aflönade ordinarie tjänstemän komma
Bihang till Riksdagens protolcoll 1912. 1 sand. 52 käft. (Nr 73.) 8

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 73.

att nedsjunka till ett skogstjänstemannaproletariat, missnöj dt med sin
ställning och på grund däraf mindre arbetadugligt. Den andra vägen
är att låta utföra en väsentlig del af ofvan antydda mera mekaniska
intelligensarbete, dels med tillhjälp af ofvan omnämnda yngre tjänstemän,
som genomgått skogshögskolan, men som efter ett antal år i
regeln kunna påräkna befordran till revirförvaltare eller andra därmed
jämnställda mera fordrande platser, dels, och hufvudsakligen, med tillhjälp
af de vid skogsläroverket utbildade skogsmännen, hvilka skulle komma
att definitivt besätta flertalet af de ofvan antydda mera underordnade
tjänsterna.

»Det har sagts, att'' i sistnämnda fall dessa på grund af sina mindre
fordringar på aflöning skulle äfven från de mera kräfvande enskilda
befattningarna uttränga de högre bildade och kunskapsrikare skogsmän,
som genomgått skogshögskolan, hvarigenom hela den svenska skogsskötsel
skulle komma att nedtryckas. Erkännas måste, att grund ej
alldeles saknas för en sådan farhåga, men de sakkunniga äro dock öfvertygade
om, att ju mera insikten om fördelarna af en god skogsvård
sprider sig, dess mera komma de större kunskapernas och de vidare
vyernas män att göra sig gällande och blifva eftersökta till de mera
kräfvande befattningar, som nu understundom besättas af personer mod
lägre skoglig utbildning. Att enstaka eminenta förmågor bland de från
läroverket utgångna komma att kämpa sig fram till ledareplatser torde
väl äfven framdeles kunna inträffa, men detta kan endast vara till nytta
för det allmänna.

»Har sålunda vid uppgörande af den allmänna planen för statens
skogsläroverk afseende fästats vid, att äfven staten själf snart nog kan
komma att tillgodogöra sig de däri utbildades tjänst, så har däremot vid
förslaget till läroverkets lärjungantal, bostadsbyggnadens storlek m. m.
hänsyn tagits blott till det behof, som för närvarande och under närmaste
år synes de sakkunniga vara att förvänta från de enskilda skogsägarnas
sida. En utvidgning af läroverket erfordrar dock jämförelsevis
ringa kostnader, i det att lärosal m. m. tilltagits synnerligen rymlig, och
endast en tillbj^ggnad af lärjungarnas bostadsbyggnad torde behöfvas.

»Undervisningens planläggning måste med de synpunkter på utbildningens
syfte, som ofvan gifvits, vid läroverket blifva af helt annan
natur än vid högskolan. Den bör i stort sedt förhålla sig som gymnasiets
till universitetets.

»Den allmänbildning i de grundläggande ämnena, som realskolans
läroplan tillförsäkrar, och den minst 22 månaders praktiska sysselsättning
med skogsgöromål, som de sakkunniga ansett sig böra föreslå, bilda till -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

sammans en så god förberedelse för den speciella utbildningen vid läroverket,
att undervisningstiden där synes kunna begränsas till ett år.»

Vidare framhålla de sakkunniga, att hvad den rent skogliga undervisningen
vid läroverket beträffade, borde denna undervisnings hufvuduppgift
vara att under bibringande af nödiga teoretiska kunskaper meddela
lärjungarna praktisk insikt och färdighet i vissa viktiga och alltjämt
återkommande arbeten inom skogshandteringen, särskilt sådana, som
berörde beståndsvården, ledande af afverkningar, skogskultur, markberedning,
dikning och taxering.

Äfven vid skogsläroverket borde enligt de sakkunnigas mening
den teoretiska undervisningen blifva en på lämpliga läroböcker byggd
åskådningsundervisning.

Stor vikt borde läggas vid och mesta möjliga tid anslås åt sådana
arbeten i skogen, som komma att blifva lärjungarnas hufvudsakliga
sysselsättning.

Som lärare vid läroverket borde anställas personer, som med
utmärkta vitsord genomgått skogshögskolan och sedermera under ej
alltför kort tid sysslat med skogshandtering.

Såväl af pedagogiska som ekonomiska skäl hafva de sakkunniga som
plats för statens skogsläroverk föreslagit Klotens kronopark, af hvilken
omkring 1,500 hektar ansetts böra ställas under läroverkets omedelbara
vård och förvaltning. Ett godkännande af detta förslag borde, enligt
hvad de sakkunniga framhålla, ej utesluta, att demonstrationer för och
arbeten af lärjungarna kunde efter aftal med vederbörande ske äfven å
kronoparkens öfriga delar och å den närbelägna Grönbo kronopark.

Det af de sakkunniga föreslagna skogsläroverket skulle alltså — i
motsats mot den nuvarande »lägre kursen» vid skogsinstitutet — vara
fullständigt skildt från skogshögskolan.

Erfarenheten inom andra arbetsområden hade — säga de sakkunniga
— visat, att det vore nödvändigt skilja den högre undervisningen
frän mellanstadiets, om ej bägge skulle blifva lidande.

De af de sakkunniga, som å det nuvarande skogsinstitutet hade
sig ålagdt att meddela den blandade undervisningen för högre och lägre
kurserna, kunde i allo vitsorda densammas olämplighet. »Utan att äga
de nödiga förutsättningarna får den lägre kursen, om Barnundervisning
äger rum, följa en för densamma alldeles för omfattande undervisning,
under det att samtidigt dock en viss hänsyn måste tagas till densamma;
jämväl högre kursens undervisning blir lätt lidande. Äfven då särskild
undervisning lämnas, är det svårt att så fullständigt omlägga undervisningen
från den högre kursen, hvilkens utbildning får betraktas som

Skogsinstitutets
lärårkollegium m.

fl.

60 Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition No 73.

lärarens hufvuduppgift, att den i allo blir anpassad för deu nivå, på
hvilken lärjungarna i den lägre kursen befinna sig. Vill man, såsom
de sakkunniga föreslå, lägga undervisningen vid högskolan på ett högre
plan än för närvarande och samtidigt öka undervisningens intensitet
och elevernas antal, finnes ingen möjlighet att genomföra detta med
bibehållande af lägre kursen förenad med högskolan, med mindre särskilda
underlärare anställas, livilka öfvertaga den väsentliga delen af
lägre kursens undervisning i hufvudämnena. Under sådana förhållanden
synas inga skäl föreligga att icke taga steget fullt ut och grunda
ett läroverk, där lärarna bli ensamt ansvariga, själfständiga undervisare,
där eu egen tradition och egna mål för utbildningen småningom kunna
framväxa. En annan fördel, som därmed vinnes, är, att den ständiga
konfusion mellan de från skogsinstitutets högre och lägre kurs utgångna,
som nu sker till alla parters skada, för alltid undanröjes, i all svnnerhet
om en klar och lätt skild titulatur kunde skapas för de olika grupperna
af skogsmän.»

Lärarkollegiet vid skogsinstitutet har såsom sin mening uttalat,
att de flesta skälen motiverade bibehållandet af en utbildningskurs,
ungefär motsvarande deu nuvarande lägre kursen. Det läge emellertid
i sakens natur, att man ej gärna af en person med mindre förutbildning
kunde på kortare tid dana en med utgående ))högrekursare» jämngod
skogsman. Skulle denna mellankurs hafva ett verkligt berättigande,
förutsattes alltså, att de personer, som genomgått densamma, sedan i
lifvet som regel komme att bekläda poster på ett mellanstadium. Som
förhållandena nu i praktiken ställt sig, hade dylika »lägrekursare» ofta
kommit att bekläda befattningar som själfständiga skogsförvaltare, befattningar,
på hvilka man för eu rationell skogsskötsels skull hade önskat
se en person med fullständigare och gedignare utbildning. I själfva
verket hade denna lägre kurs i många fall endast blifvit ett slags
genväg till skogsförvaltarbefattningar, utan att vederbörande förvärfvat
för sådan befattning tillräckliga kunskaper.

Kollegiet ville alltså på det bestämdaste framhålla, att ett mellanstadiums
berättigande uteslutande vore beroende därpå, att de sålunda
utbildade personerna verkligen komme att intaga en mellanställning
mellan den förvaltande skogschefen och skogvaktaren. Eu bidragande
orsak till, att så hitintills ej blifvit förhållandet i praktiken, ansåg kollegiet
vara att söka i nuvarande »lägrekursares» utbildning vid samma
läroanstalt som de blifvande jägmästarna. Detta vore ett missförhållande
och saknade sin motsvarighet på andra arbetsområden. Äfven i rent

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 73.

pedagogiskt och i andra afseenden hade det visat sig, att verkliga
olägenheter uppstått genom de bägge kursernas utbildning vid samma
läroanstalt.

Med instämmande i de sakkunnigas motivering för inrättande af
ett särskild! skogsläroverk, uttalade sig lärarkollegiet för det föreslagna
skogsläroverket å Kloten.

Bland öfriga, som på kungl. domänstyrelsens anmodan yttrat sig
med anledning af de sakkunnigas betänkande är det angående inrättandet
af ett skogsläroverk endast föreståndaren för Skogshålls skogsskola,
som anser det »vara fullt berättigad! och verkligen behöfligt, att en
undervisningsanstalt finnes, som kan bereda personer med realskoleexamen
tillfälle ägna sig åt skogshandtering efter nutida principer». Dock
synes det honom ej lyckligt, om en ny tjänstemannaklass »mellan revirförvaltarna
med deras assistenter och kronojägarna» skulle bildas.

Don lägre kursens bibehållande vid skogshögskolan.

Härom har i till kungl. domänstyrelsen ingifvet yttrande förre
läraren vid kungl. skogsinstitutet Vilhelm Ekman anfört följande:

»Den s. k. lägre kursen vid kungl. skogsinstitutet har under de få
år deu funnits blifvit betydligt uppmärksammad bland såväl de personer,
för hvilka den närmast varit afsedd, som äfven bland de enskilda skogsägarna.
Härom vittna de talrika ansökningarna för inträde vid kursen,
som år från år varit i stigande, äfvensom de förfrågningar, som från
skogsägarne hvarje år inkomma för anställandet af skogsförvaltare eller
snarare deras biträden, skogsmätare, taxatorer, skogliga biträden o. s. v.
Ett bevis för sanningen af detta påstående ligger däri, att så vidt jagvet
ingen af alla de utexaminerade nu saknar anställning.

»Att den lägre kursen fortfarande behöfves för fyllandet af de enskilda
skogarnes kraf på distriktsförvaltare, tror jag mig i det följande
kunna påvisa.

»Den hufvudsakliga sysslan ligger hos statens skogshushållare i
stämpling, kulturer, expedition och dylikt. De unga män, som danas i
högre kursen, utbildas just med tanke härpå, och man måste erkänna,
att många unga jägmästare skött tillfälliga vikariat strax efter det de
utexaminerats från skogsinstitutet på ett förtjänstfullt sätt.

»Så är dock i regel icke förhållandet, om de omedelbart skulle sättas
i spetsen för en enskild skogsförvaltning. Till den enskilda tjänsten,
som är mera mångskiftande än statstjänsten, komma utom de nyssnämnda
göromålen äfven drifning, flottning, inköp af timmer, egen -

Förre läraren
vid skogsinstitutet

V. Ekman.

Svenska

forstmästar förbundet.

62 Kunyi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

domar och dylikt. Ingen torde numera tvifla på, att det ej fordras en
mångårig vana för att göra bortsättningarna för drifning och flottning
under eu tid, då arbets- och timmerpriserna äro uppjagade till sin höjdpunkt.
Det fordras dessutom en målmedveten arbetsledning, som i
detalj känner sitt fack för att kunna möta de uppviglare, som i allehanda
form uppträda för att hindra ett verkligt, produktivt arbete. Det
är af denna orsak, som jag tror, att det här, förr än vid statstjänstgöring,
fordras arbetsledare, som i många år praktiserat i och noga lärt
sitt fack för att kunna sköta de enskilda skogarna. Endast helt sällan
händer det, att personer, som genomgått högre kursen, under en följd
af år vistas hos en enskild skogsförvaltare för att sedan erhålla förvaltareplats.
De ingå emellertid rätt ofta i den enskilda tjänsten för att
under ''praktiska året’ göra en eller annan välbetald skogsmätning eller
dylikt och inträda sedan i statstjänst.

»De elever, som genomgått den lägre kursen, ha först och främst
under minst två års tid varit i praktisk verksamhet, innan de kommit
in vid institutet, och sedan de väl slutat, få de vanligen under flera år
arbeta under eu förvaltare för att så småningom erhålla den praktiska
förmågan att sätta och sköta arbetsackord. Utan denna träning, som
de ur högre kursen utexaminerade säkerligen ej ofta vilja underkasta
sig, torde numera och ändå mindre framdeles enskilda skogsägare ej
engagera förvaltare.

»Det är med verklig oro för den brist på dugliga förvaltareämnen,
som säkert uppstår, om de sakkunnigas förslag skulle gå igenom, som
förmått mig framhålla faran af att borttaga lägre kursen, hvilken gifvit
vårt land så många goda krafter.

»Härmed har jag på inga vis velat säga att den lägre kursen ej
bör omdanas. Jag tror, att man med den erfarenhet man nu har bör
kunna höja den. men man bör ej, som de sakkunniga föreslagit, anslå
stora summor för att försämra den.

»Förslaget till det dyrbara skogsläroverket vid Kloten anser jag
sålunda böra slopas.» I stället borde den lägre kursen bibehållas vid
skogshögskolan, men undervisningen i möjligaste måtto vara skild från
den högre kursens.

Från »Svenska forstmästarförbundet», hvilket utgör eu sammanslutning
af dem som utexaminerats med fullständiga betyg från den
lägre kursen, har en skrifvelse inkommit, som dels innehåller ett försvar
för denna kurs’ bibehållande vid skogshögskolan med kritik öfver
i annan riktning gående förslag, dels en detaljerad, men väsentligen på

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

de sakkunnigas förslag grundad framställning öfver, huru denna kurs bör
organiseras. 1 den de), som behandlar frågan ur mer allmänna synpunkter,
samt granskningen af de sakkunnigas förslag, säges i skrifvelsen:

»Af Sveriges hela utmarksareal omkring 29 miljoner hektar, på
hvars skogsaf kastning landets ekonomi är i så väsentlig grad beroende,
befinna sig ungefär 22 miljoner hektar eller 76 procent i enskild ägo.

»Häraf framgår, hvilken nationalekonomisk betydelse det äger, huru
dessa enskilda skogar förvaltas, och att det är ett ovedersägligt statsintresse
att utbilda skickliga handhafvare af denna skogsförvaltning.

»Statsmakterna ha också på många sätt visat sitt intresse för den
enskilda skogshushållningen. Vi äga sålunda lagar angående den enskildes
dispositionsrätt till skogen och lagar mot den framtida skogsafkastningens
äfventyrande. Men den prohibitiva lagparagrafen ensam
leder ej till målet. Därför ha vi fått vägledande såväl som kontrollerande
organisationer i skogsvårdsstyrelserna med deras attributer samt
skogsingenjörer. Dessas verksamhet i skogsvårdens tjänst kan dock ej
bli tillräckligt ingående. Skogsägarne själfva måste i sin handtering
använda verkligt kunniga skogstjänstemän. För att lämna tillgång till
en sådan personal har staten också tagit hand om skogsundervisningen
dels vid skogsskolorna och dels vid skogsinstitutet; och för att tillgodose
den vetenskapliga forskning, på hvilken undervisningen ytterst
bör hvila, har staten anordnat en skogsförsöksanstalt.

»Det är detta, att utbilda insiktsfulla och för sitt värf lämpade handhafvare
af skogsskötseln uti undervisningsanstalter, som stödjas af vetenskapligt
arbete på utvecklandet af kännedomen af våra skogars lif och
behof, som är den förnämsta skogsvårdsåtgärden från statens sida.

»Det gäller härvid att bevara ändamålsenligheten i undervisningen
genom att taga säkert sikte på de olika behof, som göra sig gällande
för <le olika skogsägarne; förnämligast då på statens och de enskilda
skogsägarnes olika fordringar på sina skogstjänstemän.

»Staten som skogsägare och de enskilda skogsägarne måste uppställa
skilda anspråk på kvalifikationer på sina tjänstemän och ha äfven
helt olika sätt att anställa dessa.

»Staten fordrar af sina skogstjänstemän hufvudsakligen ordnande
af och tillsyn af rena skogsvård sarbeten. De arbeten, som afse skogsalstrens
tillvaratagande, transport och förädling, öfverlämnas åt den enskilda
företagsamheten.

»Den enskilda skogsförvaltningen inrymmer däremot i de flesta fall,
där egna förvaltande tjänstemän finnas, icke endast den rena skogsvården,
utan äfven de mångskiftande och praktisk duglighet hos arbets -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

ledaren kräfvande rent tekniska arbeten, som nyss antydts. Den nödiga
kontinuiteten i skötseln af detta mer invecklade förvaltningsmaskineri
tillvaratages bäst genom att tjänstemännen arbeta sig upp från biträdande
till ledande befattningar, då de vid beklädande af de senare
komma att besitta tillräcklig erfarenhet i de olika förvaltningsgrenarna
och den detaljkännedom, utan hvilken säkerheten i ledningen brister.
Det är också naturligt, att skogsägaren vid besättandet af de ledande
posterna vill i föregående praktisk verksamhet se ådagalagd duglighet
för en sådan anställning.

»Staten anställer sina skogstjänstemän efter eu skolutbildning, som
i jämväl praktiskt afseende ungefär motsvarar de fordringar, som statens
skogsförvaltning kräfver. De erhålla också redan från början eu relativt
ledande ställning. Nödiga kvalifikationer äga de genom aflagda examina,
men dessa högre examina måste också staten ovillkorligen fordra som
garanti för dugligheten hos den, som inträder i tjänstemannakåren, och
där har sitt så godt som gifna avancement.

»En sådan fordran på högre examina behöfver ej den enskilda
arbetsgifvaren uppställa, emedan han låter det praktiska lifvet utgallra
förmågorna. Det är en ståtelig angelägenhet, att de personer, som inträda
i den enskilda skogsförvaltningen, besitta en tillräcklig teoretisk
fackutbildning i det rent forstliga för att den skall vara garanti så långt
som möjligt för att under deras verksamhet de strängt forstliga synpunkter,
som böra vara riktlinjer äfven för den enskilda skogshandteringen,
ej få stå tillbaka för andra affärsmotiv, men deras arbetsgivare
välja sina tjänstemän fritt, därvid seende till deras föregående prestanda
i såväl teoretisk skolutbildning som själfutbildning i teori och praktik
och behöfva sålunda ej den stränga examensgaranti, som är en nödvändighet
för staten. En sådan obligatorisk högre examensgaranti vore
för den enskilde skogsägaren särdeles obekväm, enär personer med större
teoretisk skolutbildning och därmed följande högre lefnadsålder vid inträdet
i praktisk verksamhet naturligtvis ej gärna vilja ställa sig i den
mer undanskymda och sålunda ekonomiskt mindre gifvande ställning,
med hvilken såsom ofvan framhållits den enskilde skogstjänstemannen
bör börja sin bana för att under praktisk utveckling arbeta sig fram.

»Härmed har antydts de skilda omständigheter, hvilka böra såsom
grundläggande beaktas vid det ändamålsenliga ordnandet af den
undervisning, som afser utbildandet af skogsförvaltningspersonal. Dessa
omständigheter äro så väsentligt olika i hvad staten och enskilda skogsägare
angår, att de synas oss med nödvändighet tala för särskiljandet i
olika kurser vid utbildandet af skogsmän för statens och för enskildas

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 73.

skogsförvaltning, hvarigenom de olika behofven bättre kunna tillgodoses.
Ändamålsenligheten är i båda fallen lika viktig och bägge parterna
måste ha anspråk på att bli tillgodosedda med samma hänsyn härtill.
Erfarenheten har också visat, att en sådan anordning är lämplig.

»Vid denna berättigade olikhet i krafvet på examensgarantier bör
fästas afseende såväl när det gäller kursens egen anordning som uppställandet
af fordringar på förkunskaper till densamma.

»Hvilka fordringar på den praktiska skogsförvaltaren är det då, som
genom undervisningen i den förstuga utbildningsanstalten skola fyllas?
Som svar härpå tillåta vi oss citera ett uttalande från skogsvårdsföreningens
diskussionsafton den 5 sistlidne november: ’Vi äro alla ense om

att den praktiska skogsförvaltaren behöfver en viss grad af teoretisk
fackutbildning. Först och främst tillräcklig för att han skall kunna tillgodogöra
sig de rön och förstå att tillämpa de metoder, som vetenskapligt
göras och anvisas för den rationella skogshushållningen, och för
att ha förstånd om och intresse för nödvändigheten och nyttan af vetenskaplig
medverkan. Han skall kunna för de skogar han förvaltar nyttiggöra
vetenskapens landvinningar inom skogshushållningen. Detta är ett
oeftergifligt villkor. Men detta mål — som ej fordrar, att han själf
skall vara vetenskapsman — kan nås med en kortare lärokurs, än den
föreslagna skogshögskolans och med realskoleexamens förkunskaper.’
Sina insikter och sin färdighet i det rent praktiska skall han hufvudsakligen
förvärfva sig i praktisk verksamhet och det bör för inträde
vid lärokursen fordras, att eleven redan skall besitta så stor praktisk
erfarenhet, som behöfves för att kunna på ett för hans senare verksamhet
fruktbringande sätt tillgodogöra sig den teoretiska undervisningen.

»Dessa grundprinciper äro tillämpade vid den s. k. lägre kursen
vid kungl. skogsinstitutet. Fast denna kurs i flera afseenden är i behof
af reformer, anse vi sålunda, att en fullt riktig tanke legat till grund
för densamma, hvilken tanke vid förslaget om kursens anordnande äfven
vann statsmakternas fulla erkännande.

»Denna lärokurs har nu varit verksam i femton år och därifrån
ha utgått 113 elever, af hvilka alla — bortsedt från ett par, som bytt
om lefnadsbana samt några, som på senare åren vunnit anställning hos
skogsvårdsstyrelser — tagits i anspråk vid den enskilda skogsförvaltningen.
Af de svar, som på de sakkunnigas utsända frågor ingått,
visar sig, att de enskilda skogsägarne fortfarande anse sig ha behof af
ett mycket större antal personer från lägre kursen än från den högre.
Häraf torde framgå, att de s. k. lägre-kursarna i sin verksamhet motsvarat
det förtroende, med livilket de mötts.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 52 höft. (Nr 73.)

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 73.

»Det har sålunda i praktiken visat sig, samt af de sakkunniga erkänts
och ej heller af någon förnekats, att en tillfredsställande skoglig
utbildning kan grundas på realskoleexamen.

»Vi tro oss härmed ha ådagalagt behofvet af en särskild kurs för
utbildandet af privata skogstjänstemän, det berättigade uti att staten
anordnar densamma samt lämpligheten af att lägga den på realskolebildningens
grund.»

Härefter framhåller skrifvelsen, hurusom de olika förslagen med
afseende på skogsundervisningens ordnande kunna indelas i tvenne
grupper allteftersom »förslagsställarnas yrkande på att nuvarande kurs
för privata skogstjänstemän äfvensom all annan skogsundervisning
grundad på realskoleexamen bör slopas, eller å andra sidan i någon
form bibehållas». För det senare ha de sakkunnigas majoritet uttalat
sig, med instämmanden bland andra äfven »af de enskilda skogsägare
och skogstjänstemän, livilka varit i tillfälle att vid ett par diskussioner
i föreningen för skogsvård uttala sina åsikter därom».

»De sakkunnigas majoritet», yttras vidare i skrifvelsen, »hafva klart
framhållit önskvärdheten af en skogsundervisning, lagd på realskolebildningens
grund. När det emellertid gällde att uppkonstruera densamma,
blef resultatet sådant, att det mottogs med synnerligen skarp
kritik från alla håll med undantag af lärarekollegiet vid skogsinstitutet,
som förklarade sig gilla det. Anmärkningarna gällde dels det föreslagna
skogsläroverkets utbildningstid, dels dess förläggning.

»Utbildningstiden gjordes nämligen för kort i det den inskränktes
till summa ett år, medan erfarenheten visat, att hvad som behöfves är
snarare en utvidgning af den nuvarande kursen. På den af majoriteten
föreslagna tiden torde nämligen ej medhinnas större utbildning än hvad
som närmast skulle motsvara en öfverskogvaktarekurs. Motiv till en
sådan har dock icke af de sakkunniga förebragts.»

Sedan härefter omförmälts, att de sakkunnigas majoritet på ett
möte i skogs vårdsföreningen den 5 november 1908 frångått sitt i betänkandet
framlagda förslag angående utbildningstidens längd — hvarom
i löneregleringskommitténs här nedan återgifna betänkande utförligare
meddelas — yttras i skrifvelsen beträffande kursens förläggning följande:

»Det har från olika håll påvisats, att en förläggning vid Kloten
blefve synnerligen dyrbar, äfvensom att det i öfriga afseenden icke vore
lämpligt att förlägga kursen eventuellt skogsläroverket ute på en kronopark
i landsorten. Å sidorna 54—56 i betänkandet framhålla de sakkunniga
fördelarna af att förlägga skogshögskolans teoretiska undervisning
till Stockholm samt dess praktiska öfningar till kronoparker ute i

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 73.

landet. De äro fullt öfvertygade om, att en sådan anordning är den
bästa såväl med hänsyn till undervisningen som för lärare och elever.
När det emellertid gäller förläggande af det föreslagna skogsläroverket,
så anse de sakkunniga, att alla förut uppräknade skäl icke äga sin
tillämpning. De motivera detta med att undervisningen vid skogsläroverket
bör afse ''hufvudsakligt handhafvande just af en del, visserligen
maktpåliggande, men dock mera mekaniska göromål’, (se sid. 56, råd
23) eller ''praktiskt utöfvande af arbeten i själfva skogen’ (sid. 67, rad
2 nedifrån). Denna uppfattning om kursens ändamål synes oss vara
felaktig. Visserligen är det sant, att kursen ej är afsedd att inlära en
hel del teoretisk detaljkännedom, men visst är, och det torde undertecknade,
som alla genomgått kursen och under sin fortsatta verksamhet
lärt känna utbildningens brister, kunna intyga, att hvad som bör läggas
hufvudvikten vid under kursen är teorien och icke mekaniska göromål
eller något som de sakkunniga med ett dunkelt uttryck kalla ’det
mekaniska intelligensarbetet’. Det är teorien såsom varande summan
af de praktiska erfarenheter, som gjorts under gången tid, som bör
inhämtas och icke någon större eller mindre manuell skicklighet, hvilken
kommer med åren och för hvars inlärande kursens korta tid är alltför
dyrbar.

»Hur emellertid än teori och praktik fördelas på kursen, kunna vi
dock icke förstå, hvad som i undervisningshänseende skulle vara att
vinna på dess förläggande till Kloten, jämfördt med den nuvarande
anordningen att ’den del af året, då skogen tillväxer och utvecklas,
tillbringas i skogen, den åter, då skogens egen verksamhet i allt väsentligt
hvilar, tillbringas i vårt största kulturcentrum under studium af
hvad föregående generationer inhämtat om skogens lif och utnyttjande.
Att detta tillvägagångssätt är det rätta, därom tvifla de sakkunniga
icke’, tillägga de, när det gäller skogshögskolan. En af reservanterna
i lärarekollegiet säger sig äfven anse, att de farhågor, som pläga uttalas
rörande försämringen af undervisningen vid förläggning till en
aflägsen landsort, gäller lika väl den ena kursen som den andra.

»Fördelen för undervisningen att ha tillgång till skogshögskolans
samlingar, bibliotek o. d. är ju själfklar. Slutligen är det naturligt, att
kostnaden för staten blifver väsentligt mindre, om kursen förlägges till
Stockholm, än om, som de sakkunniga föreslagit, vid Kloten skulle
uppföras och underhållas bostadslägenheter för rektor och lärare, lägenheter
för elever med matsal och sällskapsrum för dessa, köksutrymme
och bostad för föreståndarinna och personal, hvariblan den vaktmästare,
äfvensom nödiga gästrum för tillfälliga besökande.

Svenska trävaruexportföreningen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

»Vi kunna sålunda icke komma till annan slutsats än att det vore
såväl för ändamålet nyttigast som för staten billigast att förlägga
kursen till Stockholm.»

Svenska trävaruexportföreningen har i särskild skrifvelse »på det
kraftigaste instämt uti de skäl, som anförts till förmån för kursens bibehållande
af bland andra svenska forstmästarförbundet samt jägmästaren
Vilhelm Ekman».

»Då den lägre kursen», heter det i denna skrifvelse, »från början
varit afsedd att utbilda personer för den privata skogsförvaltningens
tjänst, torde en viss betydelse böra fästas vid det omdöme, som just
från den privata skogsförvaltningens håll lämnas angående gagnet af
den lägre kursens inrättande. 1 detta hänseende får svenska trävaruexportföreningen,
som omfattar så godt som alla de större skogsägande
bolagen i vårt land, uttala det omdöme, att den lägre kursen varit till
stort gagn för den enskilda skogshushållningen, genom att ställa till
dess förfogande lämpliga personer såväl för den lokala förvaltningen
som för särskilda slag af arbeten inom skogshushållningen, t. ex. dikning,
skogsmätning, taxering, stämpling m. m. Det skäl, som företrädesvis
varit bestämmande för skogsstatstjänstemännens uppfattning i
denna fråga, synes vara, att de personer, som genomgått en lägre kurs,
ej hafva tillräcklig skoglig utbildning för utförande af själfständiga
uppgifter inom skogsförvaltningens område, och att man genom att taga
bort denna kurs skulle nödga de enskilda skogsägarna att i stället
använda personer med den fullständigare utbildning som högskoleundervisningen
lämnar. Vi vilja till detta resonemang erinra, att de större
skogsbolagen numera i regel använda som chefer för sina skogsförvaltningar
de bästa krafter, som stå till buds, i allmänhet just personer med
den fullständiga utbildning, som den högre kursen vid skogsinstitutet
gifver. Så kommer gifvetvis äfven för framtiden att förfaras af de enskilda
skogsägare, som hafva insikt om skogsvårdens betydelse, samt
anse sig hafva råd att anställa sådan person. Men om dessa bägge
förutsättningar saknas, kan väl någon tro, att borttagandet af den lägre
kursen skall förmå dessa skogsägare till större uppoffringar än de eljest
skulle vara benägna till. I regel torde så icke blifva förhållandet, utan
resultatet blir säkerligen i de flesta fall, att den skogsägare, som ej kan
erhålla den billigare kraft, han anser sig hafva råd att påkosta, afstår
från att anställa skogligt utbildad förvaltare. —»

»Då erfarenheten visar», heter det vidare, »att alla som genomgått
den lägre kursen funnit anställning hos enskilda skogsägare, samt att

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

efterfrågan på personer med denna utbildning varit vida större än efterfrågan
efter jägmästare, så ger detta otvetydigt vid handen, att kursen
i fråga är väl afpassad för det praktiska lifvets behof. Det skulle vid
detta förhållande vara bra underligt, om den afskaffades.»

Den lägre kursens afskaffande

har till att börja med förfäktats af två reservanter till de sakkunnigas
betänkande. Båda anse, att den lägre kursen vid skogsinstitutet snarast
möjligt bör indragas, och förmena, »att de från skogsskolorna utexaminerade
kronojägarna fullt väl skulle kunna utföra större delen af de
åligganden, som i betänkandet angifvas böra anförtros åt den nybildade
mellanklassen, och de öfriga utföras bättre af de yngre extra jägmästarna
än af en nybildad medelklass skogsmän».

Forstmästarförbundet upptager i sin ofvannämnda skrifvelse äfven
reservanternas sålunda uttalade meningar till bemötande. Efter att hafva
åberopat jägmästare Vilhelm Ekmans yttrande fortsätter skrifvelsen:

»Reservanten (öfverjägmästare Wallmo) framhåller, att den nuvarande
kursen är så kort, att densamma ej kan annat än lämna ett dåligt resultat,
jämförd med den högre, då — som han säger — den förra endast är
15 månader eller på ett annat ställe två terminer; den senare är fem
terminer. Denna skillnad i utbildningstid synes ju stor, men är i själfva
verket icke så betydlig, som man af ofvannämnda skulle kunna tro.
Att kursen nu icke är 15 månader utan sedan 1903 utsträckt till 16,
kan ju i förbigående påpekas, men en riktigare uppfattning om undervisningstidens
längd erhåller man, då man vet

att den lägre kursen varar 16 månader
» » högre » »26 »

eller att den rent teoretiska undervisningen

vid den lägre kursen varar 522 timmar
» » högre » » 1,145 »

»Lägger man härtill, att i den högre kursens program ingå en del
ämnen såsom kemi, fysik, nationalekonomi, större kurser rörande däggdjur
och fåglar m. m., men hvilka icke ingå i den andra kursens arbetsordning
och icke heller nödvändigtvis äro villkor för att eleven på ett
fullt tillfredsställande sätt skall fylla sin plats, så kan man förstå, att
undervisningen icke på grund af studietidens längd är så underhaltig
som reservanten vill låta påskina.

»En annan tanke om kursens användbarhet hade tydligen de sak -

Reservation
vid de sakkunnigas

betänkande.

Svenska

forstmästar förbundet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

kunniga män, som sutto vid 1896 års skogskommitté, Indika ansågo
den förstuga bildning, som denna kurs meddelar, vara tillräcklig kvalifikation
för skötande af de hos enskilda skogsägare af kommittén föreslagna
obligatoriska skogsförvaltareplatserna.

»Att emellertid den högre kursens elever erhålla en betydligt grundligare
utbildning vid skogsinstitutet än den Ingres är ju obestridligt.
Därmed följer dock icke a priori eu större kompetens för skötande af
de befattningar, som här afses.

»Den enskilde skogsägaren har nämligen i allmänhet sin förvaltning
ordnad på följande vis:

»De största skogsägarne (de stora trävarubolagen) ha en skogschef
ofta med assistenter. Under honom sortera skogsförvaltare, hvilka på
kontoret ha bokhållare, som äfven sysselsättas med yttre arbeten, och
förstuga biträden, då dessa yttre arbeten ej medhinnas af kontorspersonalen.

»De medelstora och mindre ha oftast ordnat så, att ägaren själf
eller disponenten samtidigt är skogschef och under honom sortera
skogsförvaltare eller skogsinspektorer med bokhållare och biträden
som förut.

»Det skulle således vara såväl de förstuga biträdenas, bokhållarnes,
skogsförvaltarnes och assistenternas som skogschefens arbete,* som enligt
reservantens åsikt skulle bättre utföras af de från högre kursen utexaminerade.

»Det är visserligen sant, att en högskolebildad person genom sin
mer vetenskapliga skolning har större förutsättningar vid den personliga
utvecklingen, men man får dock härvid äfven ihågkomma, att högskolebildningen
enbart ej gör mannen mera lämplig som chef. För denne,
som äfven skall leda de arbeten, vi här nedan omnämna, hvilkas resultat
äro mest beroende af administrativ och ekonomisk kunskap och
träning, är betydelsen af att äga sådan synnerligen stor.

»Att assistenterna, som under skogschefens direkta ledning och
kontroll biträda vid arbetet, skulle visat bättre resultat, då de tagits
från högre kursen än från den lägre, hafva vi icke hört någon påstå,
och erfarenheten har också visat, att dessa platser i regeln blifva besatta
med från lägre kursen utgångna.

»Det synes oss äfven naturligt, att biträdena, bokhållarne, inspektörerna
och förvaltarne, hvilkas verksamhet lika mycket omfattar annat
än det rent förstuga, såsom t. ex. kontorsarbeten, byggnadsarbeten,
drifningar, flottningar, arbetsackorder, arbetsledning, kommunala förhållanden
m. m. bättre skulle fylla sin plats, då de tagas bland de från

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

lägre kursen utgångna, som äga flerårig träning häri, än om de besättas
med skogshögskolebildadt folk, som i regel saknar denna träning.

»Riktigheten af den andra förutsättningen, på hvilken reservanten
stöder sin bevisföring, våga vi äfven bestrida. Vi tänka endast på dessa
bokhållare- och kassörsplatser på skogskontoren. För den under sina
yngre år häruti utbildade eleven från lägre kursen innebära dessa platser
en sysselsättning, som ej synes honom afskräckande, medan den från
skogshögskolan utexaminerade icke gärna tager ett sådant arbete, som
kanske lör år framåt ställer honom på en mer underordnad ståndpunkt.

»Att den enskilde skogsägaren just på grund af hvad vi bär ofvan
anfört om kompetens också ofta föredrager en från lägre kursen utgången
synes därför fullt naturligt. Funnes endast högskolebildade att
tillgå, blefve troligen i många fall resultatet, att på ofvannämnda platser
icke någon skoglig bildning alls blefve representerad annat än den, som
erfarenheten och själfstudium gifva.

»Vidare påstår reservanten, sedan han först skänkt den från högre
kursen utgångne eleven benämningen ''fackman med full utbildning’
och den från lägre kursen ''till hälften utbildad skogsman’, att ''alls
ingen brist kan påvisas beträffande tillgången af endast till hälften utbildade
skogsmän’.

»Vi inskränka oss här endast till att fråga, huru det stämmer
öfverens med de sakkunnigas eget yttrande:

»’En jämförelse mellan siffrorna för den äskade nyanskaffningen
för fast anställning af personer, som genomgått högre kursen, och
sådana, som erhållit lägre kursens utbildning, är af ett ej ringa intresse.
Den visar, att, då af de förra erfordras 11 personer, af de senare begäras
34, dessa siffror torde utgöra ett talande bevis för, att de från
lägre kursen utgångna tillvunnit sig allmänhetens förtroende vid utförandet
af de skogliga uppdrag, som anförtrotts dem.’

»Reservanten säger vidare:

»’Jag påstår alltså, att det är vida bättre och billigare, att exempelvis
tre stycken medelstora skogsägare slå sig tillsammans om en
gemensam, från skogshögskolan utexaminerad fackman, än att hvar och
en af dessa tre skogsägare engagerar en från det tilltänkta skogsläroverket
utexaminerad person.’ Erfarenheten har emellertid till fullo visat,
att en dylik anordning medför flera olägenheter än fördelar, hviika äfven
vid Föreningens för Skogsvård årsmöte förlidet år med skärpa framhölls
af en bland våra mest erfarna och bemärkta skogsmän. Talaren yttrade:

»''Öfverjägmästare Wallmo framkastar det förslag, att de mindre
skogsägarne- skulle slå sig ihop om en skogstjänsteman. Ja, man har

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

nog på sina ställen pröfvat på att hafva sådana där ambulerande skogstjänstemän,
men resultatet har icke utfallit till belåtenhet. Detta beror
därpå, att när en dylik skogs tjänsteman kommer till ett bruk och skall
sköta dess skog, så har han vanligen brådtom hvar gång han kommer
dit — och han kommer bara en två å tre gånger om året. Han springer
då öfver skogen, som det heter, och när han reser, lämnar han en promemoria
om hvad som skall uträttas, tills han kommer nästa gång. Men
när han så kommer tillbaka, är ingenting däraf uträttadt, därför att
ingen fanns på platsen, som öfvervakade, att det blef gjordt. Jag har
sett ofantligt många exempel härpå. Det är alldeles nödvändigt, att
det finns någon, som känner ansvaret för skogen; men det kan icke
den göra, som är ett slags ambulerande ingenjör.’

»Ånmi ett skäl för att den enskilde skogsägaren endast borde hafva
högskolebildad personal att tillgå, framhåller reservanten med följande ord:

»''Till slut må framhållas ett ytterligt viktigt moment, som talar för, att
våra enskilda skogars skötsel måtte komma i händerna på de bäst utbildade
skogsmännen och icke i händerna på mindre skolade. Det gäller nämligen
frågan om de icke utväxta skogsbeståndens bevarande och vård i dessa
tider, då skogssköfling eller åtminstone öfverafverkning nästan öfverallt
står skrifven på våra skogars gröna mantel. Ty det är gifvet, att skogsägaren
eller bolagsdisponenten måste känna sig desto mera bunden af
fackmännens beräkningar beträffande skogens afkastningsförmåga, ju större
dennes fackutbildning och erfarenhet med därpå grundade auktoritet äro,
hvartill kommer, att den skogsman, som, för att fortfarande taga nyss
nämnda exempel, sköter tre skogar, genom sin ställning känner sig mera
oförhindrad att försvara det skogsekonomiskt rätta, än den skogsman,
hvars hela existens är beroende af en skogsägares godtycke.’

»Vi tillåta oss härvid äfven invända, att resultatet troligen många
gånger blefve, att någon sakkunnig icke alls anställdes.

»Trots reservantens bestämda påstående, att personer med lägre
kursens utbildning kunna anses fullkomligt obehöfliga i den enskilde
skogsägarens tjänst, våga vi häfda en alldeles motsatt åsikt och hoppas
ha visat icke blott deras behöflighet, utan äfven deras nödvändighet.»

Före- Ur öfriga i ärendet ingifna yttranden torde särskildt böra fram standaren

för fållas föreståndaren för Klotens skogsskola ansett, att den nuvarande
skola m. fi. lägre kursen borde indragas och att i stället två skogsskolor åt sedda
att bibringa en ett-årig fortsättningskurs utöfver de vanliga skogsskolornas
kurs borde inrättas;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

att föreståndaren för Hällnäs skogsskola ansett, att, därest så funnes
nödigt, en särskild skogsskola skulle inrättas för ett mellanstadium;

att föreståndaren för Bispgårdens skogsskola föreslagit, att i stället
för det af de sakkunniga föreslagna läroverket måtte inrättas en tvåårig
kurs vid två af statens skogsskolor, den ena i Norrland, den andra i
södra Sverige, hvarigenom tillfälle skulle företrädesvis beredas dugande
kronojägare att nå en bättre ställning än den nuvarande;

att på sådant sätt den föreslagna nya klassen tjänstemän komme
att rekryteras af allmogens söner, hvilket vore af värde för skogsarbetenas
ledande och utförande,

att föreståndaren för Grönsinka skogsskola hemställt, att ett dyrbart
skogsläroverk, i den form det af de sakkunniga föreslagits, icke
måtte komma till stånd, utan, där så ansåges nödigt, en eller flera
öfverskogvaktareskolor inrättades, byggda på folkhögskolans eller därmed
jämställd skolas bas;

att föreståndarna för Hunnebergs och Kolleberga skogsskolor ansett,
att två fortsättningsskolor för skogsskolans lärjungar borde anordnas en
för norra och en för södra delen af landet;

att öfver]''ägmästarna i mellersta Norrland och Gäfle—Dala distrikt
ansett, att undervisningen vid skogsskolorna borde höjas, så att därifrån
utexaminerade lärjungar måtte beredas större kunskaper och befogenhet
än hittills;

att en särskild tjänstemannaklass mellan jägmästare och kronojägare
ej allenast vore onödig utan skulle medföra olägenhet genom att
inveckla förvaltningen, medan motsatsen borde eftersträfvas.

Domänstyrelsen anförde följande:

De sakkunniga hade föreslagit skogsundervisningens ordnande
å tre skilda plan, skogsskolans, skogsläroverkets och skogshögskolans,
hvilka tre stadier skulle byggas på de kunskaper, som förvärfvats vid
respektive folkskolan, realskolan och det fullständiga realläroverket.

För inträde vid statens skogsskolor borde, enligt styrelsens uppfattning,
den kompetens, som de sakkunniga ifrågasatt, vara tillräcklig.

För det praktiska lifvet skulle emellertid tvifvelsutan lärjungarna
i skogsskola blifva bättre rustade, om kursen vore längre, eller om
skogsskolan finge en fortsättningskurs. Det senare vore lättast att realisera,
emedan i sådant fall allenast ett par fortsättningsskolor behöfde
inrättas, vid hvilka de från skogsskola utexaminerade lärjungar, som i teoretiskt
och praktiskt afseende visat hag och fallenhet för yrhet, kunde, om
de så önskade, erhålla ökade kunskaper. Såsom ytterligare villkor för rätt
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 52 käft. (Nr 73.) 10

Domänstyrelsen.

74 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

till inträde vid sådan fortsättningsskola syntes domänstyrelsen böra föreskrifvas,
att den från skogsskola utexaminerade lärjungen skulle under
minst ett år hafva ägnat sig åt praktisk verksamhet i skogshushållning,
men tillika, att inträde vid fortsättningskursen ej vunnes senare än tre
år efter afslutad skogsskolekurs. Det förra afsåge att gifva praktisk
stadga åt hans kunskaper, det senare att hindra de förvärfvade teoretiska
kunskapernas aftagande före inträdet vid fortsättningskursen.

Tvenne skogsskolans fortsättningskurser borde anordnas, en för
Norrland — helst i mellersta Norrland — och en för landet söder om
Norrland. Till fortsättningskursen syntes på hvardera stället böra beredas
plats för omkring 20 lärjungar. Likasom vid skogsskolorna
skulle vid fortsättningskursen stipendier kunna tilldelas medellösa lärjungar
till bestridande af de hufvudsakliga kostnaderna för vivre under
kursen, på det dessa ej måtte vara hindrade genomgå densamma.

Domänstyrelsen höll före, att lärjunge, som på ett förtjänstfullt
sätt genomgått skogsskolans fortsättningskurs och därvid ådagalagt prof
på större begåfning och särskild lämplighet för skogsmannens yrke,
borde genom fortsatt utbildning vinna kompetens såsom skogsförvaltare.
Styrelsen ansåg det därför kunna ifrågasättas, om icke sådan lärjunge
borde beredas möjlighet att vinna inträde vid skogsliögskolan, oaktadt
han ej aflagt maturitetsexamen. Möjligheten att kunna vidga sin verksamhet
och förbättra sin ställning innebure tvifvelsutan en sporre till
energiskt och redbart arbete. Det borde ock vara till fördel för skogshögskolan
att såsom elev vinna den, som vid genomgåendet af skogsskolans
fortsättningskurs kunnat förvärfva betyg om särskild lämplighet
och som tillika hade tillräcklig begåfning samt nödig energi och kraft
att vidga sina kunskaper till ett sådant mått, att han blefve kompetent
att tillgodogöra sig skogshögskolans undervisning.

1 sådant afseende vore dock nödigt att äga kunskaper i svenska
och tyska språken, fysik, kemi, biologi och matematik, motsvarande
betyget godkänd i maturitetsexamens kurser på reallinjen. Det vore
nämligen dessa ämnen, som dels utgjorde den direkta grund, hvarpå
det högre skogliga vetandet skulle byggas — fysik, kemi, biologi och
matematik — dels utgjorde medel för studiernas bedrifvande svenska
och tyska språken. Om fördenskull kunskaper i dessa ämnen, motsvarande
godkända kurser i maturitetsexamen på reallinjen, äfvensom
kunskaper i historia och geografi, motsvarande godkänd kurs i realskoleexamen,
inhämtades af unga män, som genomgått den kurs i
skogshushållning, hvilken vore närmast lägre än skogshögskolans, syntes
detta domänstyrelsen böra medföra kompetens för dem att såsom ordi -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

narie elever vinna inträde vid skogshögskolan. Af enskilda lärare utfärdade
intyg angående sådana kunskaper borde likväl ej godkännas.
Det syntes därföre böra föreskrifvas, att prof angående sådana kunskaper
skulle afläggas på sätt angående komplettering af studentexamen
funnes föreskrifvet, livilka föreskrifter skulle analogt gälla angående de
kunskapsmått, som skulle beträffande vissa ämnen motsvara godkänd
kurs i realskoleexamen.

Alltså skulle de lärjungar, som med vackra vitsord genomgått
skogsskolans fortsättningskurs och tillika erhållit betyg om lämplighet
för fortsatt utbildning, efter nödiga förstudier kunna vinna inträde vid
skogshögskolan. För att möjliggöra detta måste dock maximiåldern
för sådana sökande höjas öfver den af de sakkunniga föreslagna. Förstudierna
skulle omfatta svenska och tyska språken, fysik, kemi, biologi
och matematik samt historia och geografi. Medan i sistnämnda båda
ämnen kunskaper behöfde förvärfvas motsvarande allenast betyget godkänd
i realskolekursen, måste kunskapsmåttet i öfriga ämnen motsvara
samma betygsgrad i maturitetsexamen på reallinjen. Vid skogshögskolan
skulle de, som på angifvet sätt passerat graderna i skogsskolan
och dess fortsättningskurs samt aflagt berörda tentamina, antagas till
elever med samma åligganden och rättigheter som öfriga ordinarie elever
därstädes.

De skogshögskolans ordinarie elever, som aflagt maturitetsexamen
vare sig på reala linjen eller på klassisk linje med kompletteringspröfning
till godkänd kurs å reallinjen i fysik, kemi, biologi och matematik,
skulle antagas, sedan de genomgått en förberedande praktisk kurs
och därvid befunnits för skogsmannens yrke lämpliga. De skulle äga
skyldighet deltaga i högskolans alla läroämnen och därifrån erhålla afgångsbetyg,
om de i samtliga ämnen ådagalagt minst godkända kunskaper.

Nedanstående sammanställning torde förtydliga det ofvan sagda.

Skogshögskolan.

A-linjen.

2. Förberedande praktisk kurs,
intyg om lämplighet för yrket.

1. Mogenhetsexamen antingen
vid allmänt realläroverk med minst
godkända kunskaper i fysik, kemi,
biologi och matematik, eller på klassisk
linje jämte kompletteringspröf -

B-linjen.

6. Förberedande praktisk kurs,
intyg om lämplighet för yrket.

5. Tentamina i svenska, tyska
fysik, kemi, biologi och matematik,
utvisande kunskaper minst lika med
godkända kurser i maturitetsexamen
på reallinjen, samt i historia och

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 73.

ning, utvisande nyssnämnda kun- geografi minst lika med godkända
skapsmått i ofvannämnda fyra ämnen, kurser i realskoleexamen.

4. Skogsskolans fortsättningskurs,
intyg om lämplighet.

3. Minst ett års praktik.

2. Skogsskolans kurs, intyg
om lämplighet.

1. Kunskaper motsvarande
minst fullständig folkskolekurs, orlofssedel
eller arbetsbetyg, deltagande
under minst ett år i skogsarbeten.

För inträde vid skogsbögskolan fordrades enligt B-linjen lång förberedelsetid.
Under förutsättning att såväl skogsskolans kurs som dess
fortsättningskurs omfattade hvardera ett år, och att en folkskolans alumn,
som genomgått dessa kurser, därefter behöfde använda 2 å 3 år för
att inhämta kunskaper, motsvarande betyget godkänd i maturitetsexamen
i svenska, tyska, fysik, kemi, biologi och matematik, samt i realskoleexamen
i historia och geografi, skulle tiden, från det en folkskolans
alumn vunne inträde vid skogsskola, till dess han förvärfvat kompetens
att antagas vid den till skogshögskolan föreberedande praktiska kursen,
omfatta 5 å 6 år. En yngling, som före inträdet vid skogsskola aflagt
realskoleexamen eller genomgått motsvarande antal klasser i elementarläroverk,
kunde förvärfva samma kompetens med något års tidsvinst.

I fråga om det af de sakkunniga föreslagna skogsläroverket anmärkte
domänstyrelsen, att detsamma föranledt dem, som yttrat sig i
ärendet, att däremot framställa ett flertal anmärkningar och ganska allmänt
yrka, att denna läroanstalt icke måtte komma till stånd. Sålunda
hade föreståndaren för Ombergs skogsskola ansett läroverket hvarken
behöfligt eller i stånd att lämna sådan undervisning, som vore erforderlig
för utöfvande af skogsförvaltning. Föreståndarna för Klotens, Hällnäs,
Bispgårdens, Grönsinka, Bjurfors, Hunnebergs och Kolleberga skogsskolor
hade likaledes ansett läroverket icke böra komma till stånd. Ej
heller någon af de öfverjägmästare, som i ärendet yttrat sig, hade tillstyrkt
dess inrättande. Endast skogsinstitutets lärarkollegium och t. f.
föreståndaren för Skogshålls skogsskola hade uttalat sig för skogsläroverket.

För egen del ansåg domänstyrelsen en allenast ettårig kurs, byggd
på realskolans bas, vara alldeles otillräcklig för det därmed afsedda

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

ändamålet, äfven om praktik i skogshushållning under omkring två år
skulle föregå kursen vid skogsläroverket. Praktiken måste nämligen
blifva synnerligen ojämn och tarfva komplettering, som under den föreslagna
ettåriga kursen vid läroverket ej kunde hinna meddelas, i all
synnerhet som kursen därstädes hufvudsakligen skulle vara ägnad åt
inhämtandet af teoretiska kunskaper. I fackämnen komme denna kurs
att omfatta hvad som inginge i undervisningen vid skogsskolorna jämte
något däröfver under tider, som vid skogsskolorna vore ägnade dels åt
praktiska arbeten dels åt vissa elementarämnen, såsom svenska språket,
matematik och skönskrifning. Man finge dock ej vänta sig mycket af
en lärotid af allenast ett år, och det innebure en allvarlig fara för
skogshushållningen att lägga viktiga åligganden i deras händer, som
erhållit en så svag utbildning, att deras arbeten skulle blifva ett osäkert
trefvande bland det rätta och orätta.

Staten syntes fördenskull ej böra inrätta det af de sakkunniga
föreslagna skogsläroverket och sålunda kunna undvika de afsevärda kostnader,
som skulle vara förenade med upprätthållandet af denna läroanstalt,
hvars ettåriga kurs skulle, om byggnadernas värde och underhåll
till fullo uppskattades, komma att för hvarje elev uppgå till omkring
ettusenfemhundra kronor.

Den mellanklass af skogstjänstemän, som de sakkunniga antydt
böra inom skogsstaten inrättas, skulle enligt domänstyrelsens åsikt sannolikt
medföra större olägenheter än fördelar. Det hade anmärkts, att
den skulle göra skogsförvaltningen mera komplicerad än hvad för närvarande
vore fallet. Domänstyrelsen ansåge sig tillika böra framhålla,
att tjänstemän af denna mellanklass, som dock vore att hänföra till så
kallade ståndspersoner, finge en rätt svår ställning, om deras aflöning
skulle blifva lika med de nuvarande assistenternas och sålunda afsevärdt
mindre än de ordinarie jägmästarnas. Aflöningen innebure i sådant
fall icke existensminimum för en sådan person med familj enligt lefnadsvanorna
i det hem, hvarifrån han utgått, i all synnerhet om hans familj
innehölle ett flertal barn. Mellanklassen skulle därför tvifvelsutan blifva
en härd för missnöje, på samma gång som anställandet af denna mellanklass
såsom ordinarie tjänstemän högst väsentligt komme att minska
antalet'' af de extra ordinarie tjänstemän inom skogsstaten, som aflagt
fullständig examen vid skogshögskolan och därefter anställts såsom assistenter,
taxatorer, biträdande jägmästare o. s. v., ur hvilkas led statens
ordinarie revirförvaltare skulle rekryteras. Det vore visserligen ej lyckligt,
om antalet extra tjänstemän vore alltför stort. Men tillfälle måste
dock kunna finnas att bland extra tjänstemän erhålla vikarier för ordinarie

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

jägmästare, som i följd af sjukdom eller af annan anledning behöfde
erhålla tjänstledighet. De extras antal borde ock vara så stort, att urval
kunde äga rum vid tillsättande af ordinarie befattningar för att härvid
kunna erhålla fullt lämpliga tjänstemän. I motsatt fall saknades det
måhända viktigaste villkoret för allt framåtskridande, ty det läge i själfva
systemet, att konkurrensen om de ordinarie jägmästarbefattningarna
blefve mycket ringa. Ett sådant system ledde själffallet till en sjunkande
duglighet hos skogsstatens tjänstemän. De extra tjänstemännens
antal borde af antydda orsaker vara större än de ordinarie jägmästarnas.

På grund af hvad sålunda anförts måste domänstyrelsen bestämdt
afstyrka både inrättandet af det föreslagna skogsläroverket vid Kloten
och användandet i statens tjänst af från sådant läroverk utexaminerade
personer såsom en mellanklass i skogsstaten.

Många uttalanden hade emellertid gjorts antingen för ökande af
undervisningen vid skogsskolorna eller för inrättande af fortsättningsskolor
för skogsskolans lärjungar. Det förra skulle förutsätta en längre
kurs vid skogsskolorna, det senare anläggandet af särskilda skolor.

För att inrätta en längre kurs vid samtliga skogsskolor vore
nödigt, därest antalet lärjungar samtidigt skulle ökas, att högst väsentligt
utvidga dem, hvilket skulle medföra mycket afsevärda kostnader.
Ehuru bevakarnas utbildningskurs i flertalet länder omfattade längre tid
än hos oss, ansåg sig domänstyrelsen då böra stanna vid det af de sakkunniga
afgifna förslag beträffande bevakare i allmänhet.

Däremot syntes mycket goda motiv kunna anföras för inrättande
af en skogsskolans fortsättningskurs, hvilken skulle förse enskilda och
i någon mån äfven staten med arbetsledare, hvilkas kompetens vore
större än de från allenast skogsskola utexaminerade lärjungarnes.
Inrättandet af en skogsskolans fortsättningskurs skulle ock kunna ske
utan allt för stora kostnader, enär för närvarande därför erfordrades
inrättandet af allenast två skolor efter hufvudsakligen samma typ som
en skogsskola.

Ändamålet med dessa skogsskolans fortsättningskurser skulle vara
att genom kostnadsfri undervisning meddela teoretisk insikt och praktisk
färdighet i skogshandteringen till den utsträckning, som ansåges erforderlig
för att efter anvisning af skogsförvaltare leda och utföra de till
skogshushållningen hörande arbeten. Personer, som efter att hafva
genomgått skogsskola inhämtat denna fortsatta utbildning, skulle blifva
lämpliga såsom skogsrättare, hvartill skogsskolans kurs oftast visat sig
medföra för svag kompetens, såsom afvägare och stakare vid upprättandet
af dikningsförslag för torrläggning af skogsmark, sedan plan

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

och synpunkter för dikningen bestämts, såsom arbetsledare vid flottledsbyggnader,
såsom ledare vid timmerafverkning, sedan stämpling ägt
rum, o. s. v. Vidare skulle de kunna erhålla anställning såsom öfverskogvaktare,
faktorer och inspektörer, därvid åt dem efter hand skulle
kunna anförtros äfven mera maktpåliggande arbeten och uppdrag än de
angifna, såsom värdering af till salu utbjudna rotstående träd, utbjudna
afverkningsrätter o. s. v.

Vid våra skogsskolor hade undervisningen i följd af den korta
undervisningstiden måst begränsas och omfattat mera af den egentliga
skogsskötseln än af skogstaxationen och skogsteknologien. Med iakttagande
däraf kunde under fortsättningskursen äfven de båda sistnämnda
grenarna af skogshushållningsläran behörigen uppmärksammas. I öfrigt
skulle vid dessa kurser undervisning meddelas ej blott i fackämnen utan
jämväl i de för dessa grundläggande ämnen, nämligen i botanik, marklära
med geologi och klimatologi, skogszoologi, skogs- och fältmätning
samt matematik. Därjämte vore nödigt att äfven under fortsättningskursen
öfva lärjungarna i uppsatsskrifning, hvarvid skogliga ämnen
kunde behandlas, så att de inom sitt kunskapsområde finge någon vana
att uttrycka sig i skrift. Såsom fackämnen skulle ingå skogsskötsel,
skogsuppskattning med något skogindelning, skogsteknologi med byggnads-
och afdikningslära, grunderna för jordbruksekonomien, författningskännedom,
jakt- och fiskevård, bokföring, kart- och byggnadsritning
samt kartskrift.

Undervisning skulle meddelas genom lektioner på lärorummet,
öfningskurser, exkursioner och arbeten i skogen.

Lärokursen vid fortsättningsskolorna syntes lämpligen böra omfatta
samma tid af året som kursen vid skogsskolorna.

Lärjunges ålder, då han efter genomgången skogsskolekurs antoges
vid fortsättningskursen, skulle ej få öfverstiga 28 år. Såsom kompetensvillkor
för tillträde till denna kurs skulle gälla, att sökanden i afgångsbetyget
från skogsskolan erhållit vackra vitsord såväl i teoretiska
kunskaper som i praktiska färdigheter, hvarjämte betyget genom särskild
anteckning skulle angifva, att sökanden visat begåfning samt synnerlig
håg och lust för skogmannayrket. I öfrigt skulle sökanden genom
särskild! intyg styrka, att han efter genomgången kurs vid skogsskola
under minst ett år utöfvat praktisk verksamhet i skogshushållning.

Två fortsättningsskolor syntes domänstyrelsen vara erforderliga,
den ena belägen i mellersta Norrland, den andra inom eller straxt söder
om bergslagsområdet. Förhållandena inom norra och södra delarna af
landet vore nämligen så olika, att en för praktiken afsedd kurs lättast

Sveriges
kr onojäg arförbund.

Svenska

forstmästar förbundet.

80 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

och säkrast inlärdes å den trakt, där den skulle finna användning. I
annat fall skulle studieresor behöfva anordnas från norra till mellersta
Sverige och tvärt om, hvilket vore förenadt med kostnader, som flertalet
af dessa skolors lärjungar måhända ej skulle kunna bära. Vid
enhvar af ifrågavarande skolor borde utrymme finnas för 20 lärjungar.

I anslutning till denna redogörelse för domän styrelsens utlåtande
i hvad det rör den lägre kursens afskaffande och därmed sammanhängande
undervisningsspörsmål, bör här omnämnas, att från kronojägaren
Albert Björner, på uppdrag af Sveriges kronojägareförbund den 20
januari 1910 ingått en skrifvelse, i hvilken framhölls, att enligt kronojägarekårens
öfvertygelse vore domänstyrelsens förslag till skogsundervisningens
ordnande vidsyntare än de sakkunnigas.

Svenska forstmästarförbundet har i sin merbemälda skrifvelse
under erinran att domänstyrelsen sålunda ansett, att undervisningen vid
skogsläroverket icke skulle vara till någon nytta såsom varande för ytlig
samt att styrelsen framhållit att för statstjänsten någon undervisning
lagd på realskolans grund icke erfordrades, vidare anfört följande:

»Vi tillåta oss först hänvisa till hvad vi anfört om denna sak,
men vilja här påpeka ännu en olägenhet, som troligen blefve följden,
om någon sådan undervisning ej komme till stånd. Om nämligen staten
ej själt gör något i detta afseende för att underlätta skötseln af den
stora nationaltillgång, som de enskilda skogarna dock utgör, blefve
troligen följden att en sådan undervisning på enskildt initiativ anordnades.
Detta skulle emellertid innebära, att den kontroll på undervisning,
lärarekompetens, elevantal och dylikt, som genom kursens upprätthållande
af staten nu finnes, skulle bortfalla, konkurrens om lärarekrafter
uppstå, skogsägarna kanske ännu hellre taga sina tjänstemän
från den kurs, de själfva underhålla o. s. v. Därtill kommer det oekonomiska
uti att hafva tvenne anläggningar med dubbla kostnader för
samlingar och åskådningsmaterial m. m.

»Sedan kungl. styrelsen sålunda öfvergifvit tanken på skogsundervisning,
lagd på realskolans grund, har den däremot framlagt ett förslag
att lägga en fortsättningskurs till de vanliga skogsskolorna. Styrelsen
säger härom: Personer, som efter att hafva genomgått skogsskolan,
inhämtat denna fortsatta utbildning, skulle blifva lämpliga som skogsrättare,
hvartill skogsskolans kurs oftast visat sig medföra för svag
kompetens, såsom afvägare och stakare vid upprättandet af dikningsförslag
för torrläggning af skogsmark, sedan plan och synpunkter för

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

dikningen bestämts, såsom arbetsledare vid flottledsbj^ggnader, såsom
ledare vid timmerafverkning, sedan stämpling ägt rum o. s. v. Vidare
skulle de kunna erhålla anställningar såsom öfverskogvaktare, faktorer
och inspektörer, därvid åt dem efter hand skidle kunna anförtros äfven
mera maktpåliggande arbeten och uppdrag än de ofvan angifna, såsom
värdering af till salu utbjudna rotstående träd, utbjudna afverkningsrätter
o. s. v.

»Å ena sidan synes således utbildningskursen icke vara afsedd för
det ändamål, hvartill skogsläroverket eller nuvarande lägre kursen tjänar,
utan endast vara en öfverskogsvaktare- och förmansskola, men å andra
sidan har domänstyrelsen t. o. m. från denna skogsskola tänkt sig eu
möjlighet för eleven att öfvergå till skogshögskolan, något som de
sakkunniga icke ens föreslagit för den på realskolebildningens nivå
stående eleven från skogsläroverket. Denna vackra tanke att bereda
möjlighet för en särskildt duglig elev från det ena stadiet att öfvergå
till närmast högre, som de sakkunniga genomfört endast i sitt förslagtill
inträdesfordringar till skogsläroverket, och som kungl. domänstyrelsen
har på ett mindre lyckligt sätt utvecklat, synes oss böra beaktas och
leda till anordnande af möjlighet till öfvergång såväl från skogsskolorna
till kursen som från denna till högskolan. Kungl. styrelsen hade tänkt
sig gången af denna elevutbildning så:

l:o) Kunskaper, motsvarande minst fullständig folkskolekurs, orlofssedel
eller arbetsbetyg, deltagande under minst ett år i
skogsarbeten;

2:o) skogsskolans kurs, intyg om lämplighet;

3:o) minst ett års praktik;

4:o) skogsskolans fortsättningskurs, intyg om lämplighet;

5:o) tentamina i svenska, tyska, fysik, kemi, biologi och matematik,
utvisande kunskaper minst lika med godkända kurser
i maturitetsexamen på reallinjen samt i historia och geografi
minst lika med godkänd kurs i realskoleexamen;

öro) förberedande praktisk kurs, intyg om lämplighet för yrket;

7:o) skogshögskolan.

»Rörande domänstyrelsens förslag tillåta vi oss först instämma uti
hvad en talare å Föreningens för skogsvård diskussion den 5 november
anförde:

''Domänstyrelsen har emellertid ej endast strukit det föreslagna
skogsläroverket utan äfven all skogsutbildning, baserad på realskolan
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 52 käft. (Nr 73.) 11

82 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

som bottenskola. Att detta är riktigt kan väl däremot vara tvifvel
underkastadt.

''Med det säkerligen lyckliga beslutet om inrättandet af realskoleexamen
har ju afsetts att bereda väg till lefnadsbanor med hufvudsakligen
praktiskt arbete. Hit torde vi äfven få räkna skogsförvaltarens.
Mig förefaller det klart, att man för att kunna utbildas till en skicklig
skogsförvaltare ej nödvändigtvis behöfver ha aflagt studentexamen.
Obehöfligheten häraf har också domänstyrelsen på sätt och vis erkänt
genom att föreslå anordnande af möjlighet för äfven andra än studenter
att vinna inträde vid högskolan. Men genom denna anordning har det
ej anvisats väg till skogsmannens yrke från aflagd realskoleexamen, efter
som realskolisten skall ställa sig i led med tolkskolealumnen för att
arbeta sig fram till högskolan.

’En femtonårig yngling i realläroverkets 5:te klass med håg och
fallenhet för skogsmannens yrke, som syftar något högre än till kronojägarens
eller faktorns ställning, har enligt det föreliggande förslaget
två vägar att välja.

’l:sta vägen: Studentexamen efter fyra studieår, då han vid 19 års
ålder står färdig för inträde i skogshögskolans förberedande kurs.

’2:dra vägen: Realskoleexamen efter ett studieår för att skaffa sig
den allmänbildning, som har ansetts erforderlig för den praktiska tjänstemannen.
3 års väntan för att vid 19 års ålder få inträde i skogsskolan.
Dessa år använder han till praktisk utbildning — därefter ett studieår
vid skogsskolan. Sedan minst ett års praktisk verksamhet. Som han
vid denna tid äfven skall göra sin värnplikt, tager detta honom 2 år.
— Sedan genomgår han fortsättningsskolan. Nu är det 7 år sedan
han aflade sin realskoleexamen, och han har ej så friskt minne af denna;
kompletteringen tager honom därför ett och i många fall två år. Efter
4 å 5 studieår och 5 praktiska utbildningsår står han sålunda vid cirka
25 års ålder på samma punkt, där han genom 4 studieår till studentexamen
kunnat stå 19-årig. Han är i bästa fall 28 eller 29 år, då han
efter genomgången högskolekurs skall träda ut i lifvet och börja själfständig
verksamhet, men han kan också få vänta ett eller annat år på
inträde vid högskolan och står 30-årig vid början af sin bana. Knappast
någon torde välja denna väg.

’Det kan ju hända att en eller annan energisk och begåfvad folkets
son från folkskolan skulle arbeta sig upp den vägen för att nå ett
högre arbetsplan, än som eljest skulle erbjudas honom, men en väg att
från realskolan skaffa sig en ställning som skogsman är det icke.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 73.

''Jag tror för öfrigt ej att studenterna på detta sätt skulle få många
medtäflare om utrymmet vid högskolan.

’Det är sålunda påtagligt, att denna anordning icke kommer att
— såsom domänstyrelsen i sitt yttrande vill göra troligt — onödiggöra
den nuvarande s. k. lägre kursen.

''Härmed är jag inne på frågan om det berättigade i att låta denna
kurs helt och hållet försvinna. — Förslaget om skogsläroverket som
dess ersättare hoppas jag, som sagdt, få anse aflifvadt. — Men hvarför
skall ej kursen behållas och så vidt möjligt förbättras? Bland dem, som
till domänstyrelsen yttrat sig i frågan, ha alla utom lärarkollegiet vid
skogsinstitutet uttalat sig för att högskolan måtte få stå som ensam
utbildningsanstalt för skogsförvaltare i såväl statslig som enskild tjänst.

''Men härvid ha endast skogsstatstjänstemännen yttrat sig. Angående
en lärokurs afsedd för utbildande af skogsmän i privat tjänst,
böra äfven de privata skogsägarnas och ledande skogsmännens röster
höras och i detta afseende af vederbörande statsmakter mer beaktas än
de förras. — — —

''Då det ej torde kunna förnekas, att en skoglig fackutbildning kan
grundas på realskoleexamen, och då det kanske äfven lämnas obestridd
att de praktiska begåfningarna lika ofta äro att söka bland realskolisterna
som hos studenterna, så måste det äfven anses orätt och obefogadt,
att borttaga den möjlighet till utbildning för skogsmannens yrke, som
nu finnes för dem, som aflagt realskoleexamen. Jag tror ej, att lägre
kursen hittills gifvit fog för ett påstående att dugliga skogsmän ej kunna
erhållas på den vägen.

''Att låta lägre kursen försvinna är sålunda oklokt och orätt med
hänsyn både till arbetsgifvarne och till de skogsmannaämnen, som
rekrytera densamma.’

»Att skogsskolorna», heter det vidare i forstmästarförbundets
skrifvelse, »varit i behof af en sådan fortsättningskurs har icke förut
framhållits. Tvärtom hafva de sakkunniga och i all synnerhet reservanterna
betonat, hvilken relativt taget hög ståndpunkt den skogsskolebildade
kronojägaren och skogvaktaren intagit, och reservanterna just
därmed motiverat obehöfligheten af den nuvarande lägre kursen äfvensom
skogsläroverket. De sakkunnigas majoritet har visat sitt förtroende
för skogsskoleutbildningen genom att lämna den elev, som med godt
resultat genomgått skolan, möjlighet att efter komplettering i några
realskoleämnen öfvergå till skogsläroverket. Vi tillåta oss upprepa hvad
de sakkunniga anföra:

''Redan på 1850-talet fann frågan om inrättande af skogsskolor, af -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

sedda för utbildning af förmän vid skogsarbeten och af bevakare i skogen,
sin lösning på ett, som det senare har visat sig, i allt väsentligt
lyckligt sätt. De sakkunnige hafva för sin del endast att föreslå en del
detaljförbättringar i denna utbildning’, samt: Dét lider knappast något

tvifvel, att af den nuvarande svenska skogsundervisningens olika grader
den, som afser utbildning af förmän — kronojägare och skogvaktare
— vid skogsarbetena närmast motsvarar sitt ändamål.’

»Reservanten, öfverjägmästare Wallmo, anför bland annat:

''Med tanke på hvad skogsskolorna med nuvarande organisation
lyckats åstadkomma och äfven med tanke på, att dessa skogvaktare och
kronojägare, som i skogsskolorna erhållit sin första teoretiska fackutbildning,
komma att arbeta under sakkunnig ledning och kontroll, hvarigenom
deras yrkesskicklighet undan för undan kan uppdrifvas i den
skola, som lifvet i skogen själft erbjuder, så finner jag icke, att behof
föreligger att vare sig förlänga kursen vid nuvarande skogsskolor eller
inrätta någon fortsättningsskola.

''Fastän visserligen min egen erfarenhet säger mig, att de från skogsskolorna
utexaminerade i regel bilda en kår, med hvars hjälp kan utföras
allt i skogarna förekommande ''mekaniskt intelligensarbete, så har jag
emellertid i och för en klarare belysning af frågan inhämtat de närmast
fackkunnigas, d. v. s. skogsskoleföreståndarnes tankar i saken, hvilka
jag således i detta sammanhang vill framlägga.

Till samtliga af dem har jag nämligen ställt följande fråga: ’Hur
många procent af de med nutida skogsskoleutbildning utrustade och från
N. N. skogsskola under de senaste 5 åren utexaminerade lärlingar ansen
I vara i besittning af den utbildning, att de, icke på egen hand, men
under ledning och kontroll kunna utföra allt arbete, som erfordras i en
skog såsom skogskultur, dikesutstakning, virkesafmätning, linjetaxering,
stämpling, afvägning, mark- eller beståndsaffattning, tillväxtundersökningar
m. in.?’

»Sedan redogörelse så lämnats, sammanfattar han svaren med följande
ord:

’Af svaren här ofvan framgår sålunda, att en betydande stor kontingent
af de från skogsskolorna utexaminerade lärjungarna besitta de
egenskaper och den utbildning, som fordras för utförande af de arbeten
hvarom här är fråga. Att praktisk öfning eller träning kan vara åt
behofvet påkallad efter lärjungens utträde ur skogsskolan är ej mer än
en naturlig sak, men öfning och färdighet kunna alltid vinnas, så snart
ledning och kontroll finnas, och för fullgörandet häraf står den fullt

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 73.

utbildade skogspersonalen till buds. Då sålunda den nuvarande kursen
vid skogsskolorna ej anses böra förlängas . .

»Ehuru vi därmed ej vilja rikta någon anmärkning mot sträfvandet
att gifva skogvaktarekåren eu så god utbildning som är möjligt, kunna
vi ej underlåta att anse detta hastigt påkomna intresse för utvidgande
af skogsskolorna icke vara grundadt på något allmänt kändt behof, utan
mera på en önskan att därmed motivera borttagandet af nuvaiande lägre
kursen, hvilken dock denna fortsättningskurs ingalunda skulle kunna
ersätta. Äfven om deu sålunda skulle komma till stånd, utgör det icke
något skäl för borttagande af den förra.»

Domänstyrelsen bemöter i skrifvelse den 30 december 1909 forstmästareförbundets
framställning.

Den förutsättning hvarifrån denna utginge vore oriktig. Detta gällde
främst de skogsarealer, som skulle stå under privata skogsförvaltare. Af
rikets hela utmark 36,083,147 hektar vore 20,707,117 skogbärande areal.
Afräknades härifrån de allmänna skogarna samt de smärre skogsägarnas
hemmansskogar, å hvilka icke skogsförvaltare torde komma att anställas,
återstod en bråkdel, som kunde komma under privata skogsförvaltare.
På sådant sätt blefve det förklarligt, att allenast tolf från lägrej^kursen
årligen utexaminerade elever ansåges kunna fylla behofvet ej blott af
privata skogsförvaltare utan äfven af förstuga biträden. Vidare förutsattes,
att olika kunskapsmått skulle erfordras för att förvalta statens och^enskildas
skogar. Det torde dock vara ostridigt, att det kunskapsmått,
som skall läggas till grund för en skogsförvaltares kompetens måste
hänföras till förvaltningsobjektet, icke till skogens ägare. Sålunda kunde
icke det förhållandet, att staten förvärfvat en förutvarande bruksegendom,
hafva till följd, att en annan kompetens därefter skulle erfordras
för egendomens skogshushållning. Sakförhållandet framträdde klarast,
om man, såsom i vissa fall skett, förutsatte, att staten själf eller genom
andra fortsatte rörelsen, t. ex. j ärnbruksindustri och sågverksrörelse. Ej
blott skogsskötselns innehåll och vinst utan ock skogsprodukternas tillgodogörande
blefve oförändrade. Någon olikhet skulle möjligen ligga
däruti, att staten fordrade i någon mån årlig uthållighet i sitt skogsbruk,
men att den enskilde skogsägaren ville allt efter konjunkturerna kunna
öka och minska afverkningen. En sådan olikhet vore emellertid ej ägnad
att göra den enskildes skogshushållning vare sig enklare eller lättare.

Vården af samma objekt fordrade i hufvudsak samma förkunskaper,
om resultatet skulle blifva lika godt, och det torde vara en
statens uppgift att tillse, att så måtte blifva förhållandet.

Domän styrelsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

Visserligen vore det sant, att statens skogshushållning i vissa
orter varit och ännu vore mindre mångsidig än den enskilda skogsägarens.
Denna skillnad, som icke berättigade ett lägre kunskapsmått
i senare än i förra fallet, utjämnades alltjämt. Inom några af statens
revir vore skogshushållningen lika mångsidig som å större skogskomplex
i enskild ägo och antalet af dessa revir ökades, i samma mån som
staten i allt större utsträckning själf afverkade och i vissa fall själf
förädlade sina skogsprodukter. Detta belystes därigenom att den summa,
som utgifvits för afverkning å statens skogar för år 1899, uppgick till
141,305 kronor men tio år senare till 577,338 kronor. En olika hushållning
för statens och enskildes skogar saknade alltså förutsättning
i någon för skogsprodukternas tillgodogörande väsentlig och bestående
olikhet.

Man hade emellertid anmärkt, att i fråga om större privatskogar
ledningen af bushållningen uppdroges åt en fackman med högskolebildning,
hvilken under sig skulle hafva från lägre kursen utexaminerade
personer. Så vore i många fall förhållandet, men ganska många
af dem som utgått från lägre kursen syll tes innehafva för skogshushållningen
ledande befattningar. Dessa personer syntes hafva nått sin
ställning på grund af urval, och sedan de under praktiken ökat sina
kunskaper. Under liknande förutsättning hade äfven personer, som
för värf vat allenast skogsskolornas förbildning, likaledes blifvit förvaltare
af privatskogar, som gifvetvis ej kunde utgöra något bevis för, att
skogsskolornas kurs vore vare sig en lämplig eller tillräcklig förbildningskurs
för privata skogsförvaltare.

Tillika hade framhållits, att de från lägre kursen utexaminerade
eleverna skulle hafva mindre anspråk än de vid skogshögskola utbildade.
De förra skulle därför kunna inträda i statens tjänst såsom en billig
mellanklass af tjänstemän. En undersökning visade emellertid, att
de från lägre kursen utexaminerade'' hade i medeltal fullt lika goda och
i flere fall bättre lönevillkor än dem, som genomgått högre kursen vid
skogsinstitutet. Af sextiosex personer, om hvilka uppgifter kunnat erhållas,
hade

3	en	lön	af..........................	.................. 2,000	kronor
16	»	»	» .........................	..................... 3,000	»
26	»	»	» ........................	..................... 4,000	j>
10		»	)> ......................	..................... 5,000	D
6	3)		» .........................	..................... 6,000	»
3		»	)> ......................	..................... 7,000	» och
2	»	»	)) .........................	.................... 10,000	» elle]

mera.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

Härtill komme i regel bostads- och vissa andra naturaförmåner.

En afsevärd skillnad rådde dock sinsemellan bland de från lägre
kursen utexaminerades lönevillkor och ställning. Någon enda hade intagit
plats som disponent, många vore själfständiga förvaltare, andra
förvaltare under ledning af person med högre kompetens eller i allt
fall med begränsad sjelfständighet. Ett mindre antal hade fått än
mera underordnade befattningar, till och med skogvaktareplatser eller
liknande. Någon enda hade sökt kronojägarebefattning. Häraf syntes
den slutsatsen kunna dragas, att den personliga dugligheten gjort sig
i hög grad gällande; de, som åtnöjdes med lägre villkor, tillhörde icke
de dugligare eller hade icke hunnit visa sin duglighet.

Det innebure påtagligen en fara för staten att anordna en
mellanklass af tjänstemän med låga lönevillkor, under förutsättning att
denna klass skulle rekryteras med från lägre kursen utexaminerade.
Staten löpte risken, att erhålla allenast de minst dugliga af dessa
skogsmän.

Men staten lika väl som de enskilda hade behof af en mellanklass.
Men att den lägre kursens kunskapsmått härför skulle vara nödvändigt
vore påtagligen icke fallet. Privata skogsägare rekryterade numera denna
mellanklass — inspektörer, faktorer, öfverskogvaktare o. s. v. — från
personer, hvilka endast genomgått skogsskolorna. Det här förvärfvade
kunskapsmåttet vore dock otillräckligt, hvilket personer i denna ställning
ofta erkänt, samtidigt som de uttalat önskvärdheten af en fortsättningskurs.
Det vore en sådan kurs styrelsen föreslagit för att utbilda
en duglig mellanklass skogstjänstemän.

Värdet af detta förslag med möjlighet för ett fortskridande från
skogsskolan till dess fortsättningskurs och därifrån till skogshögskolan
hade forstmästarförbundet i sin framställning sökt förringa. Bedömdes
denna fråga utan förutfattad afsikt att visa nödvändigheten af att en
lägre kurs anordnades, funne man, att en begåfvad yngling med god
folkskolebildning torde kunna, om han vunnit inträde vid skogsskola
under det år, hvarunder han fyllde 19 år, förvärfvat kompetens för
inträde vid skogshögskolan det år hvarunder han fyllde 24 (25) år
och kunde därifrån utexamineras det år, hvarunder han fyllde 26 (27)
* år. Den som aflagt realskoleexamen, förr än han ägnat sig åt skogsbanan,
kunde förkorta denna tid med ett å två år, eller på grund af
erhållen dispens för tidigare inträde vid skogsskola ännu tidigare bli
utexaminerad från skogshögskolan.

I framställningen hade emellertid beräknats, att en yngling, som
aflagt realskoleexamen, skulle redan vid 20 års ålder hafva utexamine -

Lönereglering
skommittén.

88 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 73.

rats från den lägre kursen. Jämför man härmed deras ålder, som
genomgått skogsinstitutets lägre kurs 1899—1908, funne man:

år	1899 utexaminerades	7	elever med	21.6	års	medelålder
»	1900	»	11	»	»	22.5	»	»
»	1901	»	11	»	»	22.3	»	»
»	1902	»	6	»	»	23.2	»	»
»	1903	»	9	»	»	24.1	»	»
»	1904	»	10	»	»	24.9	»	»
»	1905	»	9	»	»	25.4	»	»
»	1906	»	10	»	»	25.9	»	»
»	1907	»	9	»	»	25.8	»	»
»	1908	»	9	»	»	24.2	»	»

Det vore ej sannolikt, att denna medelålder skulle komma att
afsevärdt sjunka.

Styrelsens förslag hade bland andra två beaktansvärda fördelar,
den ena, att det beredde tillfälle för förmågorna att komma framåt
utan att aflägga studentexamen, den andra, att det måste vara ägnadt
att utjämna den klasskillnad, som en olika lång kurs vid elementarläroverk
och än mera afsaknad af sådan kurs i annat fall skulle framkalla.

Styrelsen hade sålunda icke funnit anledning att frångå detta
förslag.

Löneregleringskommittén har i sitt den 15 december 1911 daterade
betänkande lämnat följande

Sammanfattning

af de olika synpunkter som under diskussionen om den lägre kursen
framträdt:

»Till en början», säger kommittén, »torde då få erinras, att de
sakkunniga och domänstyrelsen varit i hufvudsak eniga därom, att
skogsinstitutet bör, med frånskiljande från detsamma af den s. k. lägre «
kursen, ombildas till en skogshögskola.

»Den nuvarande lägre kursen vid skogsinstitutet skulle, därest
den af de sakkunniga ifrågasatta organisationen blefve genomförd,
komma att i viss mån ersättas med det föreslagna nya skogsläroverket
vi Kloten.

Ktingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

»Enligt domänstyrelsens förslag åter skulle mellan den nya skogshögskolan
och de hittillsvarande, för utbildning af skogvaktare afsedda
skogsskolorna icke finnas något annat mellanstadium än den påbyggnad
på de nämnda skogsskolorna, som af domänstyrelsen benämnts skogsskolans
fortsättningskurs.

»Kommittén torde i detta sammanhang få erinra, att den lägre
kursen vid skogsinstitutet räknar sin tillkomst från en tämligen närliggande
tid.

»Inrättandet af en dylik kurs ifrågasattes af domänstyrelsen i dess
underdåniga skrifvelse till Konungen den 2 november 1891, med förslag
till ny stat för skogsinstitutet.

»Enligt hvad domänstyrelsen i denna skrifvelse framhöll, vore ett
högre skogsläroverk nödigt dels för utvecklande af skogsvetenskapen
efter våra för olika landsdelar vidt skilda förhållanden, dels ock för
utbildande af skickliga yrkesmän för vården af landets skogsegendom,
ej allenast statens utan äfven och ej minst de enskildas.

»Från denna sistnämnda synpunkt skulle, enligt domänstyrelsens
mening, kunna ifrågasättas, huruvida icke, ''då för den privata skogsförvaltningen
i allmänhet icke torde erfordras så omfattande förkunskaper
och mångsidig utbildning, som staten med rätta kräfde af sina skogstjänstemän’,
åtgärder borde vidtagas för utbildande af privata skogsförvaltare.

»Domänstyrelsen höll före, att vid skogsinstitutet i sådant syfte
specialelever borde antagas, hvilkas elementarbildning icke skulle behöfva
motsvara fordringarna för inträde vid institutet. Dessa specialelever
borde dock, därest de ej kunde styrka sig äga tillräckliga praktiska
förkunskaper, hafva, innan de mottogos vid institutet, genomgått den
praktiska kursen vid Ombergs skogsskola.

»Det förslag angående ny stat för skogsinstitutet, som förelädes
1892 års Riksdag, blef af Riksdagen godkändt, hvarjämte Riksdagen
uttalade sin fulla anslutning till domänstyrelsens uppfattning, att vid
skogsinstitutet borde anordnas speciella kurser för sådana ynglingar,
hvilka önskade utbilda sig till privata skogsförvaltare.

»Då sedermera, på gjord framställning, vid 1893 års riksmöte ett
extra anslag för år 1894 beviljades till bestridande af kostnad för
byggnadsarbeten och anskaffande af inventarier vid skogsinstitutet, framhöll
Riksdagen i sin skrifvelse i ämnet önskvärdheten däraf, att de
tillämnade kurserna för utbildande af privata skogsförvaltare snarast
möjligt toge sin början.

»Genom kung!, kungörelsen den 30 december 1893 vidtogos do
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 52 höft. (Nr 73.) 12

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition No 73.

ändringar i gällande stadgar för de allmänna skogsläroverken, som
erfordrades för inrättande af den nya, så kallade lägre kursen vid
skogsinstitutet.

»Huru denna lägre kurs under den tid, som numera förflutit, fyllt
det med densamma afsedda ändamålet, torde i viss mån belysas genom
de uppgifter, som, på sätt de sakkunniga omförmäla i sitt betänkande,
inhämtats från ägare till mera betydande skogsområden inom landet.

»Enligt dessa uppgifter voro minst 75 personer, hvilka erhållit
sin utbildning vid den lägre kursen, då i tjänstgöring. Af dessa både
42 beklädts med förvaltningsuppdrag, under det att 33 hade annan
tjänstgöring, t. ex. såsom taxatorer, ledare af skogsvårdsarbeten o. d.

»Från enskilda skogsägare hade framställts önskan om erhållande
af ytterligare 34 personer från den lägre kursen. För dessa kunde fast
anställning beredas, och därutöfver kunde 8 personer få arbete såsom
konsulterande.

»En jämförelse mellan de siffror, som enligt de från enskilda skogsägare
inkomna uppgifterna angåfve, å ena sidan, det antal från den
högre kursen vid skogsinstitutet utexaminerade elever, som skulle kunna
erhålla fast anställning, och å andra sidan antalet af sådana från den
lägre kursen utgångna personer, åt hvilka dylik anställning kunde
beredas, syntes de sakkunniga vara af ett ej ringa intresse.

»En sådan jämförelse visade, att, under det att af den förra gruppen
erfordrades allenast 11 personer, begärdes ej mindre än 34 af det senare
slaget. Dessa siffror anse de sakkunniga utgöra ett talande bevis för,
att de från den lägre kursen utgångna eleverna tillvunnit sig allmänhetens
förtroende vid utförandet af de skogliga uppdrag som anförtro
tts dem.

»I enahanda riktning har förre läraren vid skogsinstitutet W.
Ekman uttalat sig i det af honom afgifna särskilda yttrande.»

»Såsom af det redan anförda framgår», fortsätter kommittén,
»har don lägre kursens ändamål varit att utbilda privata skogsförvaltare.
Det synes kommittén, att det behof, som sålunda föranledde den lägre
kursens inrättande, icke blifvit tillräckligt tillgodosedt i de sakkunnigas
betänkande och ännu mindre i domänstyrelsens utlåtande.

»Hvad först angår de sakkunnigas förslag, torde härvid böra
uppmärksammas, att, medan för närvarande den lägre kursen vid skogsinstitutet
omfattar eu tid af ett år fyra månader, skulle lärokursen vid
det föreslagna skogsläroverket upptaga en tid af ej fullt ett år, och
under det att för inträde vid skogsinstitutets lägre kurs nu fordras
minst två års förberedande praktisk utbildning, skulle för inträde

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73. 91

vid skogsläroverket fordras en praktisk förberedelsetid af minst 22
månader.

»Det lärer under sådana förhållanden vara att befara, att de personer,
som komme att utexamineras från det ifrågasatta skogsläroverket, skulle
beträffande utbildning för sin blifvande verksamhet komma att stå
betydligt tillbaka för dem, som genomgått den nuvarande lägre kursen
vid skogsinstitutet.

»De sakkunniga hafva ock själfva, i fråga om lärokursens längd
vid skogsläroverket, framhållit, att en lärotid af samma längd som den
nuvarande lärotiden vid skogsinstitutets lägre kurs och med ett kanske
bättre tillvaratagande af tiden skulle gifva lärjungarna en mera gedigen
utbildning.

»Plan för en sådan lärokurs hade af de sakkunniga diskuterats
och har äfven framlagts i betänkandet. Ett godkännande af denna plan
skulle emellertid nödvändiggöra utvidgade byggnadsanordningar för det
ifrågasatta skogsläroverket och anställande af ökade lärarekrafter därstädes.

»Då de sakkunniga ej ansett sig kunna framlägga denna plan som
sitt definitiva förslag, ehuru de själfva ej ville frånkänna densamma
sina sympatier, hade det varit af hänsyn till de ekonomiska uppoffringar,
med hvilka i händelse af dess antagande stat och lärjungar skulle hafva
tvungits att köpa de senares utan tvifvel grundligare utbildning.

»Under det offentliga meningsutbyte, hvartill de sakkunnigas förslag
gifvit anledning, har det ock med styrka framhållits,'' att det föreslagna
skogsläroverket icke väl motsvarar behofvet af en undervisning, lämpad
för utbildning af privata skogsförvaltare.

»Uttalanden i denna riktning hafva särskildt framkommit vid Föreningens
för skogsvård sammanträden den 9 april 1908 och den 5
november samma år.

»Vid sistnämnda sammanträde anförde en af de sakkunniga, hvilken
tillhört majoriteten, att det starkaste skälet, som framkommit mot skogsläroverket,
vore det, att utbildningen skulle blifva för svag. Majoriteten
hade också stått tveksam inför densamma och äfven utarbetat en plan
med 1 V2 års kurs. Men det vore möjligt, att majoriteten i sin sträfvan
att spara tid ledts vilse. När det därför visade sig, att opinionen vore
enstämmig, hade nu de sakkunniga funnit ett kompromissförslag, som
gåfve full rättvisa åt domänstyrelsens förslag, men samtidigt upptoge
allt det goda, som framkommit under diskussionen om den lägre
kursen.

»De sakkunnigas majoritet, fortsatte den nämnda talaren, hade
tänkt sig saken ordnad så, att en tvåårig kurs inrättades, men att

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

elever där utexaminerades endast hvart annat år, hvarigenom lärarekrafterna
ej behöfde dubbleras. I denna kurs skulle upptagas lärjungar
med såväl folkskolebildning som realskoleexamen. De som genomgått realskolan
skulle dock intagas i kursen en termin senare än de öfriga. Första
terminen skulle nämligen användas för att undervisa de lärjungar, som
komme från skogsskolorna, i svenska, matematik, fysik och biologi. —

--I hvarje fall erhölles därigenom l1/» års verklig skoglig utbildning

och 2 somrars praktiska öfningar. På detta sätt finge lärjungarna
minst en lika god utbildning som den nuvarande lägre kursen, och det
blefve lättare att utföra domänstyrelsens demokratiska tanke att få upp
flera lärjungar från mellanstadiet till högskolan.

»Af detta uttalande att döma, torde de anmärkningar, som från
olika håll framställts därom, att undervisningen vid det föreslagna skogsläroverket
icke skulle blifva tillräcklig för utbildande af privata skogsförvaltare,
beaktats äfven af de sakkunnigas majoritet.»

Efter att hafva erinrat om att minoriteten bland de sakkunniga icke
biträdt förslaget om inrättandet af ett skogsläroverk fortsätter kommittén:

»Men om undervisningen vid skogsläroverket, sådant det i de
sakkunnigas betänkande föreslagits, icke komme att motsvara det behof,
hvilket i afseende å utbildandet af privata skogsförvaltare är förhanden,
så skulle detta tydligen ännu mindre blifva fallet med undervisningen
i den af domänstyrelsen ifrågasatta ''skogsskolans fortsättningskurs’.

»Det synes kommittén, som om ur nu antydda synpunkt domänstyrelsens
föreliggande förslag i stort sedt innebär en återgång till de
förhållanden, som på skogsundervisningens område voro rådande för
omkring 20 år sedan och hvilka då föranledde domänstyrelsen att föreslå
inrättandet af den lägre kursen vid skogsinstitutet.

»Om denna lägre kurs nu indroges utan att ersättas med något
annat än ’skogsskolans fortsättningskurs’, skulle hädanefter de enskilda
skogsägarna vid anställande af sin förvaltningspersonal endast hafva
att välja mellan å ena sidan dem, som utexaminerats från den ombildade
skogshögskolan, och å andra sidan sådana personer, som genomgått
den af domänstyrelsen föreslagna fortsättningskursen. Men att detta
icke skulle leda till en bättre vård om de enskildas skogar, anser kommittén
vara otvifvelaktigt. Ty det lärer knappast få antagas, att man
genom indragning af den lägre kursen skulle i flertalet fall kunna föranleda
enskilda skogsägare att i befattningar, för hvilka den lägre
kursens utbildning hittills ansetts tillräcklig, använda personer med
högskolebildning, hvilkas aflöningsförmåner tvdligtvis måste utmätas
efter eu helt annan måttstock.»

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

Under den diskussion, som förts om den lägre kursens bibehållande
under ena eller andra formen, bär af de sakkunnigas majoritet
äfven framförts såsom ett skäl härför möjligheten af att elever från
denna kurs skulle bilda en mellanklass af tjänstemän, som i statens
tjänst skulle intaga en ställning mellan jägmästare å ena och kronojägare
å andra sidan. Vid uppgörandet af sitt förslag till organisation
af skogsläroverket vid Kloten, ha de sakkunniga emellertid icke ansett
sig böra taga någon hänsyn till det behof, som sålunda enligt deras
förmenande kunde komma att finnas. Enligt hvad jag inhämtat har
icke heller den kommitté, som tillsatts för utredande af de åtgärder, som
böra vidtagas för att åstadkomma en rätt vård af kronans och de under
skogsstatens tillsyn ställda skogarna i Norrland och Dalarna, funnit skäl
föreligga att upptaga denna tanke till vidare utveckling. Utan att vilja
uttala mig om, huruvida framtiden kan komma att visa, att staten kan
få behof af eu sådan mellanklass, vill jag endast konstatera, att det icke
är på den frågan bibehållandet af den lägre kursen står eller faller.
Fastmer är det tydligt, och detta framgår klarligen af de olika afgifna
yttrandena i ämnet, att det är den enskilda skogsförvaltningens behof
af arbetskrafter som det gäller.

Det bärande motivet för den lägre kursens inrättande finnes tydligen
i domänstyrelsens ofvan berörda skrifvelse från år 1891, där det
heter, »att för den privata skogsförvaltaren icke torde erfordras så omfattande
förkunskaper och mångsidig utbildning, som staten med rätta
kräfde af sina skogs tjänstemän.» Till denna styrelsens uppfattning uttalade
1892 års Riksdag sin fulla anslutning. På denna grund fordrades
enligt nådiga kungörelsen af den 30 december 1893 för att vinna inträde
vid den lägre kursen bland annat att hafva erhållit flyttningsbetyg
från minst femte klassen i allmänt läroverk med godkända insikter
i matematik och naturlära, samt vissa praktiska förutsättningar,
nämligen att antingen ha genomgått Ombergs skogsskola eller under
minst två år deltagit i de vid landtegendom, sågverks- eller bruksrörelse
förekommande skogsgöromålen och därvid jämväl förvärfvat färdighet
i fält- och skogsmätning. Sedermera ha dessa inträdesfordringar ändrats,
så att numera realskoleexamen med godkända insikter i matematik och
naturlära stadgas, h varjämte uteslutande enskild praktik fordras.

Det synes ovederlägglig^ att den lägre kursen byggd på denna
grund fyllt en viktig plats i den allmänna planläggningen för utbildandet
af skogspersonal. Detta framgår däraf, att af de 113 elever, som utgått
från kursen från dess början 1894 till 1905, alla, på ett par undantag
när, tagits i anspråk af den enskilda skogsförvälfången. Och att flera

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

af dessa nått viktiga och själfständiga befattningar torde endast kunna
styrka detta påstående. Det synes mig också riktigt, att man vid bedömandet
af den lägre kursens betydelse måste fästa stort afseende vid deras
vitsord, som äro i frågan såsom arbetsgivare närmast intresserade.
Efter livad jag kunnat finna, af hvad som från detta håll såväl skriftligen
som under öfverläggningarna inom skogsvårdsföreningarna framkommit,
äro meningarna här fullkomligt eniga såväl om den nytta den
lägre kursen medfört, som om nödvändigheten af dess bibehållande.
Äfven den undersökning, de sakkunniga sökt verkställa i och för beräkningen
af det antal elever, som årligen bör kunna vinna inträde vid
skogshögskolan, och för hvilken jag senare skall närmare redogöra, visar,
att behofvet af personer med lägre kursens kompetens är betydligt större
för de enskilda skogsägarna än behofvet af »jägmästare». Den visar,
att då af de förra begäras 34, erfordras af de senare 11, och »dessa
siffror torde», såsom de sakkunniga uttala sig, »utgöra ett talande bevis
för, att de från lägre kursen utgångna tillvunnit sig allmänhetens förtroende
vid utförandet af de skogliga uppdrag som anförtrotts dem».

Nu synas motståndarna mot denna s. k. lägre kurs vilja göra gällande,
att den skogliga utbildning, som genom densamma meddelas,
skulle kunna fullt ersättas antingen genom de nuvarande skogsskolorna
eller genom en påbyggnad af dessa med en s. k. fortsättningskurs. Den
tanken, som förfäktats af de båda reservanterna bland de sakkunniga,
herrar Wallmo och Wahlgren, att de nuvarande skogsskolorna skulle
vara tillräckliga, har emellertid icke på annat auktoritativt håll upptagits,
utan ha meningarna samlats omkring inrättandet af en skogsskolans
fortsättningskurs, för hvilken mening också kungl. domänstyrelsen
uttalat sig.

Enligt förslagsställarnas mening skulle man härigenom vinna en
tjänstemannakår, hvars elementära kunskaper inhämtats i folkskolan, och
realskoleexamen skulle ej längre vara behöflig såsom direkt utgångspunkt
för ifrågavarande yrkesområde. En sådan förändring synes mig
i och för sig icke tillrådlig och torde ej heller stå i samklang med de
åsikter, som inom och af Riksdagen gjordes gällande vid genomförandet
af 1904 års läroverksreform, då realskolan organiserades. Men dessutom
har i och med de kommunala mellanskolornas tillkomst en skolform
skapats, som ger mycket vidsträcktare möjligheter för folkskolans barn
att ernå den kompetens, som med realskoleexamen afsetts. På nyss
angifna grund synes mig sålunda icke tillräckliga skäl angifna för upphäfvande!
af den lägre kursen och inrättandet af en fortsättningsskola.

Ett annat skäl för borttagandet af denna kurs, nämligen att per -

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 78.

söner som utgått från den lägre kursen ej skulle med tillräcklig styrka
kunna häfda skogsvårdens ofta mot skogsägarens stridande intressen,
kan jag ej heller tillmäta någon bärkraft. Försvunne den lägre kursen
och ersattes med en fortsättningskurs, är det ej sannolikt, hvilket förespråkarna
härför velat gorå troligt, att den enskilda skogsägaren sökte
att få den arbetskraft, lian behöfde, ersatt med den dyrare från skogshögskolan,
utan han fyllde antagligen sina luckor med en billigare
arbetskraft från den elevkår, som erhållit fortsättningskursens utbildning,
hvilken utbildning ju skulle ersätta den lägre kursens. Att den enskilda
skogshushållningen härigenom skulle förvärfva målsmän, som bättre
förde skogens talan gent emot ett tilläfventyrs förefintligt starkt afverkningsintresse,
är ej troligt. Jag instämmer här till fullo med löneregleringskommitténs
yttrande: »det lärer knappast få antagas, att man
genom indragning af den lägre kursen skulle i flertalet fall kunna
föranleda enskilda skogsägare att i befattningar, för hvilka den lägre
kursens utbildning hittills ansetts tillräcklig, använda personer med högskoleutbildning,
hvilkas aflöningsförmåner tvdligtvis måste utmätas efter
en helt annan måttstock».

Naturligen skulle man likväl, om det vore så, att en fortsättningsskola
kunde fullt ersätta såväl den teoretiska som praktiska utbildning,
som den lägre kursen afsett att meddela, böra taga ett sådant förslag i
noggrant öfvervägande. Men äfven från denna synpunkt måste jag
instämma med löneregleringskommittén, nämligen däri att »domänstyrelsens
föreliggande förslag i stort sedt innebär en återgång till de förhållanden,
som på skogsundervisningens område voro rådande för 20 år
sedan och hvilka då föranledde domänstyrelsen att föreslå inrättandet af
den lägre kursen vid skogsinstitutet». I enlighet med hvad jag nu
anfört, håller jag således före, att den lägre kursen bör bibehållas.

Emellertid finner jag, äfven i detta fall i öfverensstämmelse med
löneregleringskommittén, skäl icke förefinnas att tillstyrka upprättandet
af det af de sakkunnigas majoritet föreslagna skogsläroverket. De sakkunniga
själfva hafva ju från början endast med tvekan framställt detta
förslag, och under diskussionens förlopp har det endast vunnit föga understöd
både af de sakkunniga själfva och af andra. Förslaget innebär en
minskning i tiden för utbildningen, hvilket otvifvelaktigt är liktydigt
med en försämring, men skulle dessutom medföra betydande kostnader
för statsverket genom läroverkets förläggande till Kloten och i samband
därmed stående nybyggnader för undervisning, lärare och elever. Detta
synes mig vara tillräcklig anledning att afstyrka förslaget, i all synnerhet
som inga öfvertygande skäl för den lägre kursens förläggande till

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 73.

lämplig skogstrakt utanför Stockholm, efter hvad jag kunnat finna, anförts.
Emellertid är det ett viktigt önskemål, som ej får förbises och
som i de sakkunnigas förslag tillgodoses, nämligen den lägre kursens
skiljande från den högre, så att den olämpliga samundervisningen upphör.
Denna fördel kan emellertid uppnås äfven om den lägre kursen
förlägges till Stockholm, och detta utan att några särskilda från skogshögskolan
skilda byggnader behöfva för densamma uppföras. Jag återkommer
härtill senare.

Af hvad jag nu yttrat framgår, att enligt min mening den till
Stockholm förlagda högskolan fortfarande bör omfatta äfven en lägre
kurs afsedd för utbildande af personer lämpade för anställning i den
enskilda skogshushållningens tjänst, och att undervisningen i denna kurs
bör anordnas för sig.

Skogshögskolans organisation.

Den skogshögskola, hvilken i enlighet med hvad jag i det föregående
framhållit borde komma till stånd, skulle till sitt ändamål hafva
att utbilda såväl åt staten som enskilda skogsägare skogstjänstemän väl
skickade för skogshushållningens olika värf, såväl för handhafvandet af
själfständiga verksamhetsområden som för mindre kräfvande sysslor.
Den skulle vidare under ständig samverkan med statens skogsförsöksanstalt
söka främja svensk skogsvetenskaplig forskning.

Denna skogshögskolans uppgift är den faktor, som bestämmer
organisationen i kvalitativt hänseende; men härpå måste ekonomiska hänsyn
återigen inverka begränsande. Det är fördenskull af största vikt
att se till, att förhållandet mellan dessa faktorer så afväges, att resultatet
blir det gynnsammast möjliga. En viktig fråga härvidlag, som
har en mycket afgörande betydelse för särskilt nybyggnadsbehofvet,
är frågan om

Elevantalet.

De sakkunniga
.

I de sakkunnigas betänkande (sid. 102 och 125) meddelas till att
börja med en tabell, som utvisar, att antalet sökande till skogsinstitutet
under de senare åren varit i ständigt stigande.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 73.

År.	Sökande.	Intagna.	Procent intagna af sökande	År.	Sökande.	Intagna.	Procent intagna af sökande.
1894	10	9	(90)	1901	47	20	42
1895	14	10	71	1902	51	20	39
1896	15	10	67	1903	57	20	35
1897	17	10	59	1904	63	20	32
1898	25	10	40	1905	76	20	25
1899	35	10	29	1906	77	20	25
1900	31	20	39	1907	80	22	27

Det innebure enligt de sakkunnigas uppfattning påtagligen en stor
fördel för en kår, att möjlighet funnes att till dess medlemmar utvälja
de bästa bland många sökande, något som varit fallet vid skogsinstitutet.
Sifferantalet var dock skenbart större än det verkliga, i det att många
sökt flera år å rad. Det stode dock fast, att flera arbetsamma och begåfvade
unga män ej kunnat intagas. Samtidigt blefve klagomålen från
såväl representanterna för statens som från de enskildas skogshushållning
allt högljuddare öfver svårigheten att erhålla nödig sakkunnig arbetskraft.

»Under sådana förhållanden», fortsätta de sakkunniga, »måste tagas
i allvarligt öfvervägande i första rummet, huruvida ej institutet bör utvidgas,
och i så fall till hvilken omfattning, samt i andra rummet, om
ej steget bör tagas fullt ut, och alla kompetenta sökande intagas. Bör
detta senare ej ske, möter frågan, hur urvalet bland de sökande bör
göras, så att de för skogsmannabanan lämpligaste må uttagas.

»För fullgörande af det uppdrag, som lämnats de sakkunniga, har
det sålunda för dem varit af vikt att erhålla kännedom om landets
sannolika årliga behof af personal med sådan skoglig utbildning, som
meddelas vid skogshögskola och skogsläroverk. För ändamålet hafva
de sakkunniga hos statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet anhållit
om infordrande från domänstyrelsen af uppgift å det antal personer
med högre skoglig utbildning, som årligen kunde erfordras dels
för förvaltningen af och kontrollen å de allmänna skogarna, dels för
verkställandet af de åtgärder, som vore beroende af lagstiftningen rörande
vården af och hushållningen med enskildas skogar, dels ock, i
den mån styrelsen ansåge sig därom kunna afgifva yttrande, för tillgodoseende
af enskilda skogsägares behof. Förutom den utredning, som
genom svar å dessa frågor kunde erhållas, hafva de sakkunniga sökt
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 52 höft. (Nr 73.) 13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

förskaffa sådan äfven genom att hos chefen för jordbruksdepartementet
anhålla, att ägare af mera betydande skogsområden måtte anmodas besvara
en del frågor, afsedda att lända till upplysning om antalet skogsförvaltare
och med dem likställda tjänstemän, som dels för närvarande
hos dem vore anställda, dels ock kunde antagas komma att inom den
närmaste framtiden få användning. De uppställda frågorna hade följande
lydelse:

»l:o. Huru inånga förvaltande skogstjänstemän (skogsförvaltare eller skogsinspektorer) äro
fast anställda i Eder tjänst?

Huru många af dem:

a) hafva genomgått skogsinstitutets högre kurs,

b) » > » lägre »

c) » endast praktisk utbildning?

2:o. Konsulterar Ni för skötseln af Edra skogar skogligt utbildad person? (Här begärdes
äfven uppgift å personens namn, för att vid sammanställning af svaren dubbelräkning skulle
undvikas.)

3:o. Huru många skogligt utbildade tjänstemän äro — förutom de i svaret på frågan 1
angifna — anställda i Eder tjänst, och af dessa huru många hafva genomgått:

a) skogsinstitutets högre kurs,

b) » lägre » ?

4:o. Är det antagligt, att Ni inom den närmaste framtiden får användning för flera skogligt
utbildade personer eller, om någon dylik icke för närvarande är hos Eder anställd, att sådan
inom den närmaste framtiden kommer att anses behöflig:

A. fast anställda,

a) som genomgått skogsinstitutets högre kurs,

b) » » » lägre » ;

B. konsulterande,

a) som genomgått skogsinstitutets högre kurs,

b) » » » lägre » ?»

Enligt domänstyrelsens svar på till densamma riktade förfrågningar
skulle för landets skogsvård årligen behöfvas 10 personer med den utbildning,
som skogshögskolan afser att bibringa. Till sin beräkning
hade domänstyrelsen fogat följande uttalande:

»Den utveckling skogshushållningen alltjämt undergår kan anses
medföra, att behofvet af personer med högre forstlig bildning efter hand
ökas.»

På de genom jordbruksdepartementet utsända frågoformulären —
766 stycken — hade tillhopa 702 svar afgifvits. En sammanställning
af dessa gifver följande resultat:

Kungl. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 73.

I enskild tjänst anställda förvaltande skogstjänstemän uppginge till
418 personer, af hvilka 47 genomgått skogsinstitutets högre kurs och 42
den lägre samt 10 erhållit teoretisk utbildning vid^ utländska läroanstalter,
hufvudsakligen i Tyskland och Danmark. Återstående 319 hade
endast praktisk utbildning.

För skötseln af sina skogar konsulterade 295 enskilda skogsägare
118 personer, af hvilka 79 erhållit högre skoglig utbildning vid skogsinstitutets
högre kurs eller därmed jämförlig utländsk läroanstalt. Dessutom
anlitade 31 skogsägare antingen länsjägmästare eller vederbörande
skogsvårdsstyrelse.

Förutom ofvan upptagna skogstjänstemän med förvaltningsuppdrag
vore ytterligare 51 personer fast anställda hos enskilda skogsägare i och
för skogsskötsel!! och i sammanhang därmed stående uppdrag. Af dessa
hade 16 genomgått skogsinstitutets högre kurs och 33 dess lägre, hvarjämte
2 erhållit sin teoretiska utbildning vid utländsk läroanstalt.

Beträffande det ytterligare behofvet af fast anställda skogstjänstemän
meddelades i de afgifna svaren, att 45 erfordrades. Såsom kompetensvillkor
för dessa uppställdes, att 11 skola hafva genomgått skogsinstitutets
högre kurs och 34 den lägre. Såsom konsulterande komme
att ytterligare anlitas 39 personer, af hvilka 28 från högre kursen, 8
från den lägre och 3, för hvilka kvalifikationer ej angifvits.

På grund af det sålunda föreliggande materialet verkställde de
sakkunniga sina beräkningar och kommo till det resultatet, att årsbehofvet
af personer med högre skoglig utbildning under de närmaste 5
åren utgjorde för statens del 22, för de enskildas 7. De sakkunniga
föreslogo därför, att den erhållna summan 29 utjämnades till 30 och
att skogshögskolan nu inrättades för sistnämnda antal elever.

De sakkunniga fortsätta härefter:

»Så länge det nuvarande tilloppet af sökande fortsätter, eller om
det efter ett eventuellt aftagande under en ny period åter uppkommer,
står sålunda staten inför frågan att antingen utbilda alla sökande och
därmed sannolikt skapa ett skogsmannaproletariat eller ock begränsa utbildningen
till det antal, som landet ungefärligen kan beräknas behöfva.

»På andra undervisningsområden har staten försökt bägge vägarna.
Vid universiteten sker ingen begränsning, äfven när det gäller alldeles
speciella grenar af utbildning såsom t. ex. till läkarbanan; detsamma är
i viss mån fallet på ingenjörsbanan, där endast de tillgängliga lokalernas
storlek utgör begränsningsanledningen, ej behofvet af teknici för landet.
Däremot intages å veterinärinstitutet endast ett begränsadt antal.

100

Kungl. Maj:ti Nåd. Proposition N:o 73.

»Många skäl kunna anföras för och emot utbildande af ett obegränsadt
antal yrkesmän inom ett visst verksamhetsområde. De sakkunniga
anse sig dock icke behöfva ingå på en mera teoretisk diskussion
häraf. Uti de med elevantalet växande svårigheterna att på ett
effektivt och praktiskt sätt anordna de med utbildningen förenade arbetena
i skogen synas i föreliggande fall finnas alldeles afgörande skäl
för begränsningen af det antal skogsmän, som bör utbildas, till det af
behofvet förestafvade. Äfven medför det, när det gäller en under alla
omständigheter så pass fåtalig kår som skogsmännens, antingen orimligt
ökade kostnader eller ock en sänkning i undervisningens kvalitet, om
periodvis ett oproportionerligt stort antal, periodvis endast ett ringa
antal elever utbildas från läroanstalterna. Detta blefve uppenbarligen
fallet, om alla nu sökande under ett antal år intoges och utbildades;
den för stora tillströmningen af arbetskraft minskade den enskildes
framtidsutsikter, och tilloppet blefve under ett antal år till dess förhållandena
ånyo reglerat sig, abnormt litet; läroanstalternas stora apparat
stode till större delen obegagnad. Detta vore från det allmännas synpunkt
oklokt och oekonomiskt.

»De sakkunniga anse därför för sin del, att antalet af dem, som
vid högskolan intagas, bör begränsas efter landets behof, men att de
nya lokalerna böra göras så rymliga, att, om ökning i framtiden skulle
visa sig erforderlig, de utan olägenhet kunna tillåta elevantalets ökning
med minst ytterligare 20—SO procent.»

Att uppgöra på obestridliga grunder stödda beräkningar, angående
hvilket elevantal vid skog slör overket, som noga skulle motsvara landets
behof af skogsmän med denna utbildning, erbjuder stora svårigheter.
Man saknar härvid erfarenhet från en sedan länge organiserad kår och
nödgas därför i någon mån bygga beräkningarna på antaganden.

Vid tiden för utsändandet af de sakkunnigas ofvan omnämnda
frågeformulär hade 83 elever, som till och med år 1904 vunnit inträde
vid den lägre kursen, därifrån utgått. Af dessa hade enligt de afgifna
svaren minst 75 erhållit anställning. Detta resultat af en lärokurs, som
från månget håll mötts af ett visst misstroende, ansåge de sakkunniga
såsom synnerligen gynnsamt och tydande på, att kursens inrättande
varit ett klokt grepp och fyllt ett verkligt behof. Antalet ansökningar
om inträde vid kursen och i densamma intagna personer under tiden
1894—1907 framgår af nedanstående tabell:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73. 101

Lägre hur sen vid skogsinstitutet:

År	Sökande	Intagna	°/o intagna af de sökande	År	Sökande	Intagna	°/o intagna af de sökande
1894	4	2	50	1901	17	6	35
1895	9	9	100	1902	27	7	26
1896	9	7	78	1903	20	7	35
1897	5	5	100	1904	22	10	45
1898	10	7	70	1905	29	10	34
1899	14	11	78	1906	32	10	31
1900	15	12	80	1907	47	10	21

Denna statistik visade, att antalet inträdessökande varit i ett nästan
oafbrutet stigande, men att samtidigt under de senaste åren, på grund
af utrymmesskäl, de utestängdas antal alltjämt stegrats. Från år 1901
hade sålunda i procent uttryckt följande antal ansökningar om inträde
afslagits: 65 procent år 1901, 74 procent år 1902, 65 procent år 1903,
55 procent år 1904, 66 procent år 1905, 69 procent år 1906 och 79
procent år 1907.

Enligt de inkomna svaren från enskilda skogsägare vore såsom
förut angifvits, minst 75 personer, hvilka erhållit sin utbildning vid den
lägre kursen, nu i tjänstgöring. Af dessa hade 42 beklädts med förvaltningsuppdrag,
under det att 33 erhållit annan tjänstgöring, t. ex.
såsom taxatorer, ledare af skogsvårdsarbeten o. d. Om för dessa 75
beräknades en genomsnittlig tjänstetid af 30 år — från 25 till 55 lefnadsår
— så skulle för fyllande af den årliga afgången bland dem erfordras i
rundt tal 3 personer, en siffra, som borde höjas till 4, för att äfven
tidigare afgång skulle täckas.

Från enskilda skogsägare hade framställts önskan om erhållande
af ytterligare 34 personer från lägre kursen, åt hvilka fast anställning
kunde beredas, hvarjämte 8 kunde få arbete såsom konsulterande.
Beräknades denna nyrekrytering utsträckt öfver 5 år, så erfordrades
sålunda för dess genomförande årligen 8 personer.

En jämförelse mellan siffrorna för den äskade nyanskaffningen för
fast anställning. af personer, som genomgått högre kursen, och sådana,
som erhållit lägre kursens utbildning, vore af ett ej ringa intresse. Den
visade, att, då af de förra erfordrades 11 personer, af de senare begärdes
34. Dessa siffror torde utgöra ett talande bevis för, att de från
lägre kursen utgångna tillvunnit sig allmänhetens förtroende vid utförandet
af de skogliga uppdrag, som anförtrotts dem. I och för kon -

102 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

sultation hade visserligen begärts 28 från högre och endast 8 från den
lägre kursen, men uti detta förhållande läge ingen motsägelse till det
förut sagda. Ty man väntade af en person med högre utbildning, att
han vid de tillfälliga besök å skogen, som vid sistnämnda uppdrag
ifrågakomme, snabbare uppfattade arten af de erforderliga åtgärderna.

Af de från enskilda skogsägare inkomna uppgifterna framginge,
att i privat tjänst för närvarande funnes anställda minst 319 personer
med förvaltningsuppdrag, hvilka ej erhållit någon som helst teoretisk
skoglig utbildning utan endast praktisk sådan. För den svenska skogsvården
vore det natxirligen af största betydelse om de platser, som
dessa personer innehade, vid inträffande ledighet besattes med allsidigt
skogligt bildade personer. En afsevärd del af dessa komme naturligen
att tagas bland de från högskolan utgångna, men en mycket stor del
komme helt säkert att utgöras af från skogsläroverket utexaminerade.
För att detta önskemål skulle kunna blifva verklighet, fordrades emellertid,
att läroverket lämnade tillgång på såväl teoretiskt som praktiskt
väl utbildade personer. Att hos ledningen af flera större skogsbolag
funnes en önskan att vid inträffande nyrekrytering anställa skogsmän,
hvilka erhållit den utbildning, som nu lägre kursen meddelade, vore de
sakkunniga bekant. Skogsbolag hade exempelvis till och med velat
bekosta i deras tjänst anställda personers utbildning vid denna kurs,
men nödgats afstå därifrån, emedan utrymme vid skogsinstitutet saknats
för mottagande af dessa personer, ehuru de fullt uppfyllt alla stadgade
kompetensvillkor. Följden hade blifvit, att dessa unga män på grund
af endast sina ådagalagda praktiska färdigheter anställts såsom förvaltare
eller inspektörer utan att hafva erhållit den vidare blick för förhållandena,
som en teoretisk kurs helt visst skolat skänka dem. Detta kunde
emellertid ej vara gagnande för landet, och då den årliga tilltagande
frekvensen af sökande till lägre kursen till fullo visade, att studievilliga
funnes, ehuru dessa ej kunde utbildas, vore det ovedersägligen ett statsintresse
att utbilda dessa män. En ändrad organisation af den lägre
kursen genom inrättande af ett skogsläroverk, dettas förläggande till
landsorten med ökadt tillfälle till utbildning just på de områden, inom
hvilka principalen-skogsägaren ville taga sin tjänstemans insikter i anspråk,
skulle helt visst än ytterligare stärka det förtroende, som de så
kallade lägrekursarna vetat att tillvinna sig, och göra dem i än högre
grad skickade att utföra de åligganden, som komme att utgöra deras
hufvudsakliga och mycket betydelsefulla lifsgärning.

Dessa synpunkter föranledde de sakkunniga att föreslå skogsläroverkets
inrättande för ett antal af 20 elever, ehuru med siffror ej kunde

103

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 73.

säkert bevisas, att detta antal vore just det, som motsvarade det för
ögonblicket förefintliga behofvet.

Med afseende på den högre kursens elevantal hafva byråcheferna
Ortenblad och Giöbel i ett särskildt yttrande bifogadt domänstyrelsens
utlåtande af den 24 september 1908 uttalat, att det visat sig, att det
stora behof af skogstjänstemän, som blef en direkt följd af 1903 års
skogslagar, snart nog torde vara fylldt. Flera tecken tydde därpå,
att redan ett par år härefter statens behof af assistenter skulle vara
tillgodosedt och kunna på ett normalt sätt rekryteras af de från skogsinstitutet
nu årligen utgående eleverna. Befattningar hos enskilda
erbjödes först efter hand, som därstädes nu anställda skogsmän afginge.
När skogsbanan ej längre medförde omedelbar väl aflönad anställning efter
afslutad lärokurs, skulle efter hand antalet aspiranter till banan aftaga.

Med afseende på den lägre kursen har svenska forstmästarförbundet
anfört följande:

»De sakkunniga hafva utan att särskildt kunnat påvisa behofvet
däraf årligen föreslagit till inträde 20 elever. Härvid ha de framlagt
en särskild beräkning, som visar ett årligt behof af 12 personer, hvaraf
tre antagas fylla den årliga afgången bland de redan utexaminerade
till följe af uppnådd''maximiålder af 55 år. Då kursen dock varat så kort
tid, att därifrån utgångna ännu befinna sig i en ålder, att ingen afgång
kan af detta skäl väntas under de närmaste 20 åren, är de sakkunnigas
beräkning i denna del fullkomligt felaktig. Utgår man från
det behof af åtta personer årligen, som verkligen kunnat påvisas, borde
för närvarande ett antal af 12 personer fylla såväl detta behof som
den ytterligare efterfrågan, som under närmaste tiden kan uppstå, hvarför
vi tillåta oss föreslå, att detta sistnämnda antal tillsvidare årligen
intages.»

Till den uppfattning, hvartill de sakkunniga kommit, att skogshögskolan
ej bör öppnas för tillträde åt alla kompetenssökande, finner
jag all anledning ansluta mig. Vanskligare är att beräkna det antal,
som lämpligen bör kunna årligen antagas. Uppenbarligen bör detta
antal för framtiden såsom hittills slutligen bestämmas i administrativ
ordning. Då antalet elever i de särskilda kurserna emellertid i hög
grad inverkar på det erforderliga antalet lärarkrafter äfvensom på storlek
och anordning af undervisningsanstaltens byggnader samt följaktligen
är af synnerligen stor betydelse från ekonomisk synpunkt, torde det

Uttalanden
inom domänstyrelsen.

Svenska forstmästarförbundet.

Departementschefen.

104

De sakkunniga.

Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition N:o 73.

vara af nöden att redan nu verkställa en beräkning angående elevantalet
vid den blifvande högskolan.

Beträffande till en början antalet elever i skogshögskolans högre
kurs har jag, med hänsyn särskild! till byråcheferna Ortenblads och
Giöbels ofvan nämnda uttalande, funnit sannolikt, att den brist på personer
med högre skoglig utbildning, med hvilken de sakkunniga räknat,
icke är af så stor betydelse, som de sakkunniga förmenat, och detta
desto mindre, som bristens utjämnande till år 1915, då omorganisationen
tidigast kan vara fullföljd, skulle ytterligare fortgått, på den grund, att
allt sedan år 1910 det årligen vid skogsinstitutets högre kurs antagna
elevantalet ökats till 22. I betraktande af alla på frågan inverkande
omständigheter synes det mig, som om det årliga antalet elever vid
denna kurs borde beräknas till omkring 25.

I fråga åter om den lägre kursen, synes mig svenska forstmästarförbundet
hafva anfört talande skäl för att årliga antalet i denna kurs
inträdande skulle kunna begränsas till omkring 12.

Jag har följaktligen vid de beräkningar, till hviika jag längre
fram återkommer, tagit hänsyn till ett elevantal motsvarande de af mig
sålunda angifna siffror. Naturligtvis böra högskolans byggnader så afpassas,
att någon jämkning är möjlig, liksom äfven bör tillses att, om
behofvet skulle visa sig så fordra, tillbyggnad bör kunna ske utan annan
kostnad, än denna i och för sig medför.

Antagandet af elever vid hö^re kursen.

De sakkunniga ha i detta hänseende framställt ett ganska genomgripande
ändringsförslag. Deras framställning ansluter sig till deras
härofvan anförda mening, att antalet elever, som vid högskolan intages,
bor begränsas efter landets behof och är af följande lydelse (sid.
108—115):

»Med denna utgångspunkt ställes man sålunda inför det vanskliga
spörsmålet, efter hviika grunder och huru urvalet bland de sökande
skall ske, för att bästa resultat från skogshushållningens synpunkt må
nås, på samma gång rättvisa och billighet mot de sökande ej trädas
alltför nära. Huru denna fråga bör på lämpligaste sätt ordnas, har
af de sakkunniga grundligt undersökts, men dessvärre måste medgifvas,
att resultatet blifvit, att densamma öfverhufvudtaget icke synes lösbar
på ett i alla afseenden tillfredsställande och oangripligt sätt, utan att
man här som så ofta i lifvet måste nöja sig med att söka välja den

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73. 105

under förhandenvarande förhållanden bästa lösningen, om ock brister
och olägenheter äfven med denna torde kunna påvisas.

»Det gäller då först att söka utreda, efter Indika grunder urvalet
bör ske. Ett lika enkelt som bekvämt sätt är naturligen att konsekvent
tillämpa det, mot hvilket nuvarande stadgar för skogsinstitutet
peka. Ifrågavarande bestämmelse lyder: aro sökande flera än som

kunna mottagas, utväljas de, som hafva bästa vitsorden om kunskaper
och i öfrigt befinnas lämpligast’. Förfaringssättet blefve, att summorna
af de sökandes betyg adderades, slutsummorna ordnades inbördes, och
de intogos, som erhållit högsta betygssummorna, så långt antalet platser
räckte. Härvid hade man emellertid icke tagit hänsyn till den vaga
och svårtillämpliga bestämmelsen ''och i öfrigt befinnas lämpligast’.
Huru utröna en dylik ''lämplighet’?

»Det är en gammal erfarenhet, att icke ens för det lärda området
skolbetygen ge en tillförlitlig ledning för bedömande af den framtida utvecklingen;
endast i undantagsfall torde skolsnillena ha visat sig blifva
betydande vetenskapsmän. Det receptiva geniet belönas i skolan; för det
produktiva har lifvet och i all synnerhet det praktiska lifvet den bästa
användningen. Den svenska skogshandteringen torde blifva särdeles
dåligt betjänt, om urvalet sker uteslutande efter skolbetygen. Dessa
gifva numera ej ens ledning för afgörande af den inbördes skolläsningsbegåfningen,
ty tack vare kompletteringsmöjligheterna finnas talrika
exempel på, huru de sökande genom åratals flit och uthållighet småningom
betyg efter betyg kompletterat sig upp till ståtliga betygssummor,
ehuru afgångsbetygen från läroverken varit skäligen släta.

»Det är emellertid obestridligt, att betygen från läroverken äro de
enda grunder, som stå att använda, då det gäller att bland de sökande
uttaga de s. k. bästa hufvudena, och ingen må förbise den stora vikten
att fä begåfvadt folk i så stor omfattning som möjligt in på skogsmannabanan.
Men begåfningen är af olika slag, äfven om man i vår tid
ofta nog varit alltför benägen att identifiera begåfning med s. k. läshufvud.
Det finnes personer, som, äfven i saknad af sådant, äga en enastående
organisatorisk och administrativ begåfning, en sida som i skolan aldrig
kommer till synes, utom möjligen på sätt, som sällan vinner densammas
erkännande, men väl motsatsen. För administrativa begåfningar har den
svenska skogshandteringen en stor och mångsidig användning, och det
vore i hög grad önskvärdt, om så många som möjligt af dessa kunde
tagas i dess tjänst, äfven om det skulle mankera något med hänsyn till
kunskaperna. Det finnes emellertid ännu ett slags begåfning, hvilken sällan
brukar så benämnas, nämligen intressets, arbetsenergiens, uthållighetens
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 52 käft. (Nr 73.) 14

106

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

och samvetsgrannhetens. År denna förenad med åtminstone någorlunda
god förståndsutveckling, har skogsstaten stor användning äfven för denna.

»Det synes de sakkunniga af allra största vikt, att ingendera af nu
antydda begåfningsriktningar må blifva ensidigt representerad i skogsstaten.
Jämte den rena förståndsbegåfningens folk, som utväljes med
ledning af skolbetygen, synes man böra lägga sig vinn om förvärfvande
äfven af goda representanter för de andra kategorierna. Men här möta
i praktiken nästan oöfvervinnerliga svårigheter.

»Medge redan skolbetygen, hvilkas likformighet man söker säkra
genom reglementen, kursplaner, inspektion, censorer m. m., en mycket
stor latitud beträffande måttet och värdet af sina innehafvares kunskaper,
bli de af enskilda personer utfärdade intygen om flit, lämplighet,
duglighet m. in. oftast subjektiva och därför ojämförbara. Beroende på utställarens
personliga fordringar, duglighet, samvetsgrannhet och andra
egenskaper, få sådana betyg högre eller lägre värde. Det leder därför
lätt till ett synnerligen orättvist resultat, om man med stöd af desamma
söker jämföra och väga de unga männens egenskaper och
lämplighet för den lefnadsbana, på hvilken de söka sitt inträde.

»De sakkunniga ha noga öfvervägt möjligheten af att med stöd
af särskilda betygsformulär, försedda med förklarande anmärkningar
angående synpunkterna för bedömandet, söka åstadkomma likformighet
i de betyg om praktisk verksamhet, som eventuellt jämte kunskapsbetyg
kunde läggas till grund för urvalet vid intagningen. En närmare granskning
har emellertid gifvit vid handen, att intygsgifvarnas begåfning,
uppfattning och karaktär måste antagas vara så ofantligt olikartade, att
ett ens tillnärmelsevis godt resultat icke står att på denna väg vinna.

»Ett annat tänkbart sätt vore, att låta de unga männen i mindre
grupper om högst 5 å 6 under viss tid arbeta hos lämpliga revirförvaltare
och sedan med stöd af dessas utlåtande samt kunskapsbetygen
söka uttaga de lämpligaste. Däremot talar emellertid, att personer, som
skola utföra eu maktpåliggande praktisk verksamhet, svårligen utan att
tillbakasätta antingen denna eller elevernas utbildning kunna åtaga sig
den senare. Vidare blefve, om man räknar exempelvis med ett 60—80-tal sökande, jämförelsen mycket svår.

»De sakkunniga ha på grund af det ofvan anförda stannat vid den
uppfattningpn, att högskolan själf måste taga om hand förberedelsen
till urvalet och därefter med stöd dels af de sökandes kunskapsbetyg,
dels af den erfarenhet, som vunnits angående dem under en kurs i
fältarbeten, som ledts af lärare vid högskolan, söka intaga sådana elever,
som synas särskildt ägnade för skogsmannabanan.

107

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 73.

»De sakkunniga anse för sin del, att erfarenheten gifvit vid handen,
att en längre s. k. praktik i skogen före intagandet å skogsinstitutet
endast i det fall, att en noggrann handledning, undervisning och eftersyn
af de unga männen skett, haft någon större betydelse för deras vidare

utveckling. Följden har därför blifvit, att i alltför många fall denna

praktiska utbildningstid måste betecknas som skäligen bortkastad. Samtidigt
har den haft till följd, att den unge mannen kommit ut i verklig
praktik senare än annars skulle varit fallet. Det synes därför önskvärdt,
att studierna ordnas så, att som regel de unga männen kunna vinna
inträde i en förberedande kurs omedelbart efter det de lämnat gymnasiet.

»Med stöd af hvad ofvan anförts, anse de sakkunniga, att vid högskolan
bör inrättas en kurs, i hvilken alla sökande intagas, som fylla

vissa angifna fordringar. De sakkunniga ha tänkt sig lämpligaste tiden
för dennas början vara den 5 juli, till hvilken tid vederbörandes ansökningar
torde hinua pröfvas, äfven hvad beträffar sådana sökande, som
aflagt mogenhetsexamen under examensperiodens sista dagar. För flertalet
blir det då äfven tillfälle till några veckors ledighet efter examen.

»Vid planläggning af denna förberedande pröfningskurs ha många
hänsyn måst tagas. Då man måste förutsätta, att ofta ej hälften, ja kanske
blott en tredjedel af deltagarna vinna inträde vid högskolan, fordrar
billigheten mot de öfriga, att kursen ej göres onödigt lång. Å andra
sidan måste den göras så pass lång, att lärarna kunna få en åtminstone
någorlunda säker uppfattning om vederbörande och deras arbete. Kursen
måste så anordnas, att den direkt ansluter sig till den följande läroplanen
vid högskolan och sålunda endast upptar sådan undervisning,
som erfordras för skogsmannens utbildning. Äfvenledes bör om möjligt
arbetet vara så anordnadt, att eleverna ha känslan af att utföra ett
verkligt, allvarligt och nyttigt sådant. År detta fallet, komma vederbörandes
uthållighet, intresse och arbetsduglighet verkligen att pröfvas.
Vidare är det af synnerligen stor vikt, att särskild omsorg nedlägges
på valet af den person, som skall ha ledningen af denna kurs, så att
därtill väljes en kunnig, objektiv man med god blick, och intresse för
ungdomen, äfvensom att högskolans ordinarie lärare i så stor omfattning,
som öfriga lärareplikter det tillåta, deltaga i undervisningen.
Kunna därtill, utan uppgifvande af högskolans intressen, sådana saker
under den förberedande kursen inläras och öfvas, som kunde blifva af
nytta för dem, hvilka, vägrade inträde vid högskolan, vända sig till
andra närliggande banor, vore tiden vid förberedande kursen ej heller
för dem bortkastad.

»Nämnda önskemål ha de sakkunniga tänkt sig på lämpligaste sätt

108

Kungl. Maj:ts Näd. Proposition N:o 73.

realiserade genom följande i korthet angifna program. Kursdeltagarna
samlas den 5 juli å högskolan, där lokaler och instrument finnas; där
meddelas under omkring en vecka de första grunderna i mätningskunskapens
teori. Därpå afreser hela kursen till Norrland, hvarest under
omkring sex veckor skogsmätning å lämpliga kronopark^ öfvas. De
sakkunniga föreställa sig nämligen, att knappast något annat arbete är
ägnadt att ådagalägga vederbörandes begåfning, läggning och uthållighet
i den grad som mätnings- och kartläggningsarbeten, där deltagarna,
indelade i lag, få tjänstgöra ömsom som handtlangare, ömsom som ledare.
I det skriftliga utarbetandet af resultaten ligger ock för eleverna
en möjlighet att visa en del för skogsmannen viktiga egenskaper. Af
stor vikt för intressets upprätthållande är ock, att de arbetande, på
grund af att nymätning företages, verkligen känna, att de utföra ett
nyttigt arbete. Det skall nog af en och annan på grund af föregående
erfarenhet af det otillfredsställande resultatet af skogselevers nymätning
göras gällande, att dessa arbeten komma att få ringa eller intet praktiskt
värde. Blir detta fallet, så beror det helt säkert på ledningen. Mätningarna
böra blott omfatta en omsorgsfull kartläggning med särskiljande
af impediment, myrar, sjöar m. m. samt terrängens hufvuddrag,
däremot ej beståndsaffattning. De sakkunniga ha tänkt sig, att vid

arbetena skulle finnas en assistent för hvart tredje lag, hvart och ett

om fem elever. Högsta ansvaret för undervisningens och arbetenas
ordentliga bedrifvande skulle åligga en öfverassistent på sätt förslag
till stadgar och läroplan närmare angifva.

»För att å ena sidan kursens anordnande ej skulle blifva alltför
dyr — lokalerna vid Malingsbo, där den förberedande kursen skulle ha
sitt egentliga säte, användas under sommaren af högskolans elever —
samt arbetena under olika år skulle kunna förläggas till skilda platser,

och för att å andra sidan eleverna verkligen skulle få känna något af

de strapatser och svårigheter, som äro förenade med skogsarbeten i
aflägset liggande trakter, ha de sakkunniga med återupptagande af en
anordning, som redan tidigare kommit till användning vid skogsinstitutet,
tänkt sig upprättande af tältläger, i hvilka elever och lärare under mätningstiden
finge kampera. Eleverna skulle ock själfva ombestyra med mathållningen
förenade arbeten, liksom fallet är vid likartade militära öfningar.

»Efter nu omtalade mätningsöfningars slut förlägges kursen till
Malingsbo i Dalarna, tillhörande Klotens kronopark. Där öfvas dels
fältmätning, dels utarbetas kartorna öfver i Norrland företagna mätningar,
dels deltaga eleverna i åtskilliga skogsarbeten af tyngre slag
såsom kolning, dikning, vägbyggnad, virkesutdrifning m. fl. Jämte

109

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

öfverassistenten, som alltjämt är kursens ansvarige ledare, deltaga i
undervisningen de ordinarie professorerna i den omfattning deras öfriga
undervisningsskyldighet det medgifver, nämligen professorn i skogsteknologi
under 6 veckor, professorn i skogsuppskattning under 3 veckor
och professorn i skogsskötsel under 1 vecka. Därigenom förvärfva äfven
dessa lärare en personlig uppfattning om eleverna, hvilken kommer till
nytta, då lärarrådet skall besluta, hvilka som skola vid högskolan intagas.
Kursen afslutas den 20 december.

»För de särskilda arbetena (skogs- och fältmätning, afverkning
och utdrifning, vägarbete, dikningsarbete, kolningsarbete), liksom ock
för arbetsduglighet och uppförande, afgifvas af kursens ledare i samråd
med öfriga lärare betyg, hvilka af högskolans rektor utfärdas. Då
assistenterna under sommaröfningarna böra cirkulera vid handledandet
al de olika grupperna för att erhålla personlig kännedom om alla
eleverna, kommer ett jämförelsevis stort antal personer att deltaga i
deras bedömande, hvadan de största möjliga garantier torde förefinnas
för ett rättvist och planmässigt urval. Kunskapsbetygen från skolan
och betygen från den förberedande kursen komma sålunda att ligga till
grund för intagandet vid högskolan.

»Det är uppenbart, att det äfven med denua anordning kan inträffa,
att flera sökande visa sig kompetenta och lämpliga att å skogshögskolan
intagas än de, för hvilka platser där finnas. Af denna anledning
torde vid bedömandet de sökande böra särskiljas i tre kategorier:
a) de som intagas, b) de som skulle ha intagits, om plats
funnits, c) de som icke anses lämpliga för skogsmannabanan. De sistnämnda
böra icke ånyo få genomgå den förberedande kursen, under
det att det vore obilligt att ej tillåta de till kategorien b) hörande att
göra detta, om de så önska. De kunna däremot svårligen utan vidare
ett följande år intagas vid högskolan, ty de böra jämföras just med den
årsklass, de komma att tillhöra. Om ej denna bestämmelse vidhölles,
skulle man kunna komma till sådana absurditeter, som att ingen af
dem, som genomgått årets förberedande kurs, omedelbart intoges, utan
alla platser besattes af väntande från äldre årgångar. Det kan visserligen
anmärkas, att sådana, som andra gången genomgå kursen, äro
gynnsammare ställda än sina kamrater, men detta torde svårligen innebära
någon egentlig obillighet, då de ju redan första gången skött sig
på ett tillfredsställande sätt.

»De sakkunniga äro, som redan nämnts, ingalunda ''blinda för, att
befogade anmärkningar kunna göras mot det här framlagda förslaget.
Den viktigaste torde vara, att en täflan under sådana förhållanden, att

110 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 73.

alla veta, att blott halfva antalet eller kanske ej ens så många skola
nå fram till det efterlängtade målet, kommer att utveckla mindre vackra
karaktärsdrag såsom ögonvän eri, en onaturligt forcerad flit och arbetsamhet
under de månader det gäller, medan mera blygsamma och tillbakadragna
naturer ej komma till sin rätt. Naturligen beror resultatet
i hög grad på, att till öfverassistent vifmes en fullt lämplig person,
men därjämte torde just i mätningsarbetets natur ligga en möjlighet
för gedigna, men icke i yttre afseende framträdande naturer att i det
sätt, på hvilket arbetet gjorts och utarbetats, visa sin duglighet. Af
alla offentligt eller underhand framställda förslag till frågans lösande,
som kommit till de sakkunnigas kännedom, synes dem också intet vara
behäftadt med mindre brister än det nu framlagda.»

I samband härmed föreslå de sakkunniga, att de förberedande
skogsskolorna vid Omberg och Kloten indragas.

»Då dessa förberedande skogsskolor framgått ur det direkta behofvet
af, att ynglingen vid sitt inträde å institutet ej må vara alldeles
i afsaknad af'' kännedomen om skog och skogsarbeten, torde de motiv
böra angifvas, som föranledt de sakkunniga att föreslå ett så pass grundligt
omläggande af denna förberedande undervisning, som skett.

»Den hufvudanmärkning, som med fog torde kunna göras mot den
nuvarande organisationen, är, att de förberedande skolorna icke stå i
någon som helst rapport med skogsinstitutet. De bägge undervisningsanstalterna
arbeta icke efter samma plan, kompletterande hvarandra,
hvadan ett onödigt slöseri med tiden äger rum. Hvad som genomgås
vid den lägre anstalten öfvas ofta ånyo, visserligen på ett grundligare
och mera omfattande sätt vid den högre, äfven i sådana fall, da det
knappast gäller uppöfning af rent manuell färdighet. Dylik planlös
arbetsmetod är från pedagogisk synpunkt i hög grad förkastlig, i det
att densamma hos eleverna minskar intresset och lätt medför ytlighet
och öfverskattning af de elementära kunskapernas värde. Det torde ej
heller kunna alldeles förnekas, att den alltför långa tid, som är anslagen
åt vissa arbeten vid ifrågavarande skogsskolor, medfört bristande arbetsintensitet.
Öfverhufvud torde, åtminstone bland de yngre generationerna
af skogsmän, den uppfattningen vara skäligen utbredd, att den nytta
de dragit af vistelsen å skogsskolorna ej i allo motsvarat den tid och
kostnad, som därpå offrats.

»Genom den anordning af arbetena, som i den föreslagna läroplanen
innehålles, synes det, som om man under den af de sakkunniga
föreslagna förberedande kursen skulle kunna medhinna allt verkligt
viktigt af det, som nu genomgås vid de förberedande skolorna af praktiska

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

arbeten med undantag för kulturarbetena, åt hvilka tillräcklig tid under
följande år anslagits. De teoretiska kurser, som genomgås, ha ovädersägligen
bättre sin plats som integrerande delar i undervisningen vid
högskolan än som fristående partier, meddelade af andra lärare och ofta
efter andra grunder än dem, efter hvilka den öfriga undervisningen bedrifves.
Det erbjuder ock rent teoretiskt sedt mycket stora svårigheter att
likformigt sammansmälta de ofvan berörda båda graderna af undervisning.

De sakkunniga få därför föreslå, att de förberedande skogsskolorna
å Omberg och Kloten indragas. Genom en sådan indragning göres en
afsevärd besparing, till hvilken hänsyn bör tagas vid de ökade kraf,
som skogshögskolan kommer att ställa på statens offervillighet.»

Af de genom domänstyrelsen från olika myndigheter infordrade
yttrandena framgår följande.

Föreståndaren för den förberedande kursen vid Ombergs skogsskola
framhåller,

att arbetarefrågan i våra dagar spelade en så stor roll äfven inom
skogsskötsel^ att den vetenskapligt bildade skogsmannens praktiska
daning icke finge på något sätt försummas;

att den af de sakkunniga föreslagna förberedande kursen, hvilken
omfattade endast 5 Va månader, vore otillräcklig för att bibringa eleverna
nödiga praktiska förkunskaper, hvarför den ej vore ägnad ersätta den
förberedande praktiska utbildningen vid nu därför afsedda skogsskolor;

att, ehuru den förberedande kursen hufvudsakligen hade karaktär
af en pröfningskurs för inträde vid skogshögskolan, den likväl äfven i
detta afseende vore olämplig;

att elevernas förkunskaper särskild! i skogsmätning blefve, i följd
att därför afsedd öfningskurs vore för kort, ringa, hvarför den nymätning,
som af eleverna skulle utföras å kronopark^- i Norrland, ansåges
blifva af föga värde;

att elevernas utbildning i skogskulturarbeten likaledes blefve sämre
än hvad för närvarande vore fallet;

att erfarenheten angående den för högre skogsundervisningen nu
inrättade förberedande kursen manade till dess bibehållande, dock med
vissa ändringar i läroplanen;

att pröfningen och utgallringen af de bättre eleverna för inträde
vid skogshögskolan ansåges böra ske enligt andra grunder än dem, som
af de sakkunniga härför föreslagits.

Föreståndaren för den förberedande kursen vid Klotens skogsskola
anser,

Yttranden

infordrade

domän styrelsen.

112

Domänsty relsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

att utbytandet af den förberedande kursen vid Ombergs och
Klotens skogsskolor mot den af de sakkunniga föreslagna pröfningskursen,
som omfattade 5 Va månader, vore i flera afseenden en försämring
i stället för eu förbättring, i följd hvaraf den nuvarande praktiska kursen,
hvilken vore den minsta möjliga, borde bibehållas;

att 20, högst 25 elever borde årligen antagas vid hvardera af
skolorna Omberg och Kloten, hvarest ytterligare en lärarekraft vore för
skolornas verksamhet behöflig, särskildt inom det skogstekniska området.

Föreståndaren för Bjurfors skogsskola anser, att den förberedande
kursen för att vinna inträde vid skogshögskolan borde utsträckas till
ett år.

Föreståndarna för Hunnebergs och Kolleberga skogsskolor anse,
att den förberedande kursen vid Ombergs och Klotens skogsskolor
borde bibehållas, men reformeras, så att intimt samarbete mellan dem
och skogshögskolan komme att äga rum och att lärotiden komme att
ytterligare utnyttjas.

0fverjägmästarna i Gäfle—Dala och mellersta Norrlands distrikt
anse, att den för inträde vid skogshögskolan föreslagna förberedande
kursen icke vore en förbättring.

Öfverjägmästaren i östra distriktet har framhållit,
att det vore mycket behöfligt och nyttigt, att den blifvande skogsmannen
finge själf lära sig handlägga alla skogsarbeten, som han skulle
leda, hvilket lämpligast skedde under en ettårig praktisk lärokurs,
hvarunder alla arbeten kunde utföras systematiskt under den för dem
lämpligaste årstiden;

att de sakkunnigas förslag på intet vis tillgodosåge detta behof,
enär en sex månaders profkurs säkerligen ej skulle lämna stor behållning,
att Ombergs och Klotens förberedande skogsskolor borde bibehållas
och utvidgas, så att de kunde mottaga ett större antal elever, af hvilka
de därstädes godkända skulle vinna inträde vid skogshögskolan;

att de anmärkningar, som af de sakkunniga gjorts mot nyssnämnda
skogsskolor, kunde afkjälpas;

att om dessa skolor sålunda bibehölles, läseterminerna vid skogshögskolan
kunde förlängas från föreslagna 5 månader 5 dagar för år
räknadt till 6 å 7 månader.

Domänstyrelsen anför:

»Beträffande den förberedande praktiska kurs, som föreslagits såsom
kompetensvillkor utöfver de teoretiska fordringarna för inträde

113

Kungl. Maj.-ts Nätt. Proposition N:o 73.

såsom ordinarie elev vid skogshögskolan, skulle visserligen någon tvekan
kunna råda, dels huruvida den ej vore för kort för att bibringa en
grundläggande praktisk utbildning, dels ock huruvida ej ett allt för
maktpåliggande uppdrag och en allt för stor makt komme att läggas i
öfverassistentens händer såsom ledare af den praktiska kursen. Särskilt
detta senare har föranledt domänstyrelsen att göra ett sådant förslag
till ändring af § 10 i förslaget till stadgar för skogsundervisningsanstalterna,
att det icke skulle tillkomma öfverassistenten utan skogshögskolans
lärarråd att från kursen skilja sådan elev, som därunder bruste
i hvad honom ålåge. Kursens ledare skulle äga meddela sådan elev
varning. Läte han sig däraf ej rätta, anmäldes förhållandet för högskolans
lärarråd för åtgärd, som detta kunde finna skälig. Den af de
sakkunniga föreslagna öfverassistenten, hvilken skulle vara ledare af den
praktiska kursen, kommer att erhålla ett synnerligen maktpåliggande
uppdrag. Att till denna befattning erhålla en fullt kompetent och
lämplig person torde blifva förenadt med stora svårigheter. Domänstyrelsen
bär fördenskull ansett, att hans arfvode borde sättas så högt,
att det lockade erfarna och skickliga skogsmän att söka denna befattning.
Med hänsyn härtill får styrelsen föreslå, att hans arfvode måtte
höjas från det af de sakkunniga föreslagna beloppet 4,000 kronor till

4,500 kronor.

»I öfrigt anser sig domänstyrelsen böra instämma uti hvad de sakkunniga
anfört angående den för inträde vid skogshögskolan föreslagna
förberedande kursen.» I

I ett vid domänstyrelsens utlåtande fogadt särskildt yttrande hafva
byråcheferna Örtenblad och Giöbel uttalat en afvikande mening beträffande
den af de sakkunniga föreslagna förberedande kursen till inträde
vid skogshögskolan.

»Vi kunna ej finna, att den förberedande kursen, på sätt den nu
är ordnad, förlorat sitt existensberättigande. Den har utgjort ett viktigt
moment i den praktiska daning, som allmänt erkänts vara den starkaste
sidan i våra skogstjänstemäns utbildning. Det vore olyckligt, om i detta
afseende en tillbakagång skulle inträda.

»Om kursen fördenskull ordnades efter samma hufvudgrunder som
hittills, men bragtes i direkt kontakt med högskolan genom att dennas
rektor blefve kursens inspektör, skulle dess praktiska värde kunna blifva
af varaktig betydelse ej blott för de elever, som vunne inträde vid skogshögskolan,
utan jämväl för dem, som möjligen komme att ägna sig åt
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 saml. 52 käft. (Nr 73.) 15

Reservation.

114

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

annan verksamhet1). Eleverna vid den förberedande kursen skulle nämligen
under denna kurs lära känna hufvudsumman af de praktiska arbeten,
som tillhörde skogshushållningen under årets skilda tider, hvarigenom
kunskaperna komme att utgöra en helhet, hvarpå själfstudier eller
utbildning på annat sätt — t. ex. såsom extra elever vid skogshögskolan
— skulle kunna grundas. Det ligger i sakens natur, att en sådan
praktisk öfversikt af en kunskapsgren är af större intresse och varaktigare
värde än kunskaper i lösryckta delar däraf.

»Den praktiska kursen skulle enligt vårt förmenande kunna bäst
ordnas på följande sätt:

»Om antalet elever, som från den förberedande kursen vunne inträde
vid skogshögskolan blefve högst 35 — härtill komme de elever,
som enligt vår här nedan uttalade mening ej skulle behöfva genomgå
den förberedande kursen — kunde hela denna kurs förläggas till Kloten.
De första månaderna af kursen, som skulle börja den 1 juli, borde utgöra
en pröfningstid, hvarunder, om så vore nödigt, ett större antal elever
kunde mottagas än det nyss föreslagna. Under den varmare årstiden
kunde nämligen eleverna, i den mån så erfordras, bo i tält. Ett sådant
tältlif bör dock, såsom både hälsopröfvande och i öfrigt olämpligt, särskildt
för unga män, som tillförene icke ägde någon vana därvid, så långt ske
kan undvikas. Efter viss tid, förslagsvis två och en half ä tre månader,
utvaldes, om antalet elever öfverstege det, som vintertid kunde inrymmas
i lokalerna vid skolan, de bättre eleverna för att fortsätta kursen till ett
antal af förslagsvis 40. De öfriga, som offrat allenast högst tre månader
åt friluftslif, kunde omedelbart finna nyttig användning för sin tid
vid akademier eller på annat sätt.

»Pröfningstiden skulle emellertid på angifvet sätt utgöra en integrerande
del af hela den förberedande kursen vid skogsskolan.

»Bland dem, som finge efter nu angifven pröfningstid fortsätta den
förberedande kursen, kunde möjligen ännu finnas en eller annan, som
senare visade sig för skogsmannabanan mindre lämplig. Sådana elever
skulle gifvetvis ej vinna inträde vid skogshögskolan, hvarför, såsom ofvan
föreslagits, den förberedande kursen borde äfven vintertid kunna mottaga
ett något större antal än som kunde vinna inträde vid skogshögskolan.

»Lärarepersonalen vid den förberedande skogsskolan kunde utgöras
af en föreståndare, en öfverassistent och nödigt antal assistenter. Vissa
af de senare anställdes gifvetvis endast för de första månaderna af
kursen, då elevernas större eller mindre lämplighet för ekogsbanan före J)

Numera är, enligt kungl. kung. den 18 juni 1910, direktören vid skogsinstitutet jämväl
inspektor för Ombergs och Klotens skogsskolor.

115

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 73.

trädesvis skulle utrönas. Kursen borde med tre veckors uppehåll vid
julen och en vid påsk fortgå till och med maj månad och sålunda omfatta
jämväl tiden för de egentliga vårkulturerna.

»Ofvan föreslaget sätt att ordna den förberedande kursen, hvilken
borde omfatta hufvudsakligen praktiska öfningar och handläggande af
de under skilda årstider förekommande arbeten i skogen, skulle i fråga
om arbetena vid skogshögskolan hafva till följd, att tiden för de praktiska
öfuingarna därstädes kunde något inskränkas, medan läseterminernas
längd kunde ökas från den af de sakkunniga föreslagna tiden — föga
mer än 5 månader årligen — till åtminstone 6 månader årligen.»

Löneregleringskommittén har äfven intagit ställning i nu afhandlade
spörsmål. Efter att hafva omnämnt huruledes den föreslagna särskilda
förberedande kursen mötts med allvarliga erinringar, fortsätter
kommittén:

»Dessa hafva bland annat gått ut därpå, att förslaget i denna del
skulle innebära en gifven försämring af den nuvarande utbildningen.
Domänstyrelsen har, om än med tvekan, biträdt den ifrågasatta omändringen,
dock med reservation af två bland de tre byråchefer hos styrelsen,
hvilka jämte generaldirektören deltagit i ärendets handläggning.

»Icke ens de sakkunniga själfva torde numera stå eniga om denna
del af förslaget.

»Vid skogsvårdsföreningens förut omtalade sammanträde den 5
november 1908 uttalade nämligen de sakkunnigas ordförande, att han
stode tveksam inför frågan om den praktiska kursen. Efter de möten,
som under den gångna sommaren hållits i Jönköping m. fl. ställen,
började han luta åt att bibehålla de förberedande skogsskolorna. Talaren
ville därför biträda eu stor majoritets inom skogsstaten åsikt, att dessa
skogsskolor borde bibehållas. Dock borde rektor vid högskolan vara
inspektor för desamma, enär därigenom onödig dubbelläsning kunde förhindras.
Genom bibehållandet af de förberedande skogsskolorna kunde
också den teoretiska undervisningen vid högskolan förlängas med en
. månad årligen. Äfven om det ej blefve i enhetens tecken, ville talaren
således ställa sig på reservanternas i domänstyrelsen sida.

»Kommittén har af de sakkunnigas förslag, i hvad det afser den
förberedande utbildningen för inträde vid skogshögskolan och planläggningen
af arbetet i denna läroanstalt, fått det intrycket, att detta förslag
öfver hufvud taget mindre, tillgodoser den praktiska utbildningen af
högskolans alumner än deras teoretiska undervisning och den fria forskningen
vid högskolan. Men om den föreslagna skogshögskolans hufvud -

Löne reglerings kommittén,

116

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

uppgift skall vara — och detta framhålles äfven af de sakkunniga —
att utdana lämpliga skogsförvaltare, torde synnerligen stor vikt böra
läggas vid den praktiska utbildningen. Det lärer emellertid näppeligen
kunna bestridas, att ur denna synpunkt de sakkunnigas förslag om de
förberedande skogsskolornas indragning och inrättande, i deras ställe,
af en särskild kurs vid skogshögskolan innebär en afsevärd försämring
i den utbildning, som för närvarande bestås de blifvande skogsförvaltarna.
»

Kommittén finner sålunda ej »tillräckliga skäl föreligga för de
föreslagna synnerligen ingripande förändringar i sättet, hvarpå den förberedande
utbildningen för inträde vid skogsinstitutet för närvarande
är anordnad», utan anser, »att de nuvarande förberedande skogsskolorna,
eller i hvarje fall den ena af dem, torde böra bibehållas gifvetvis med
de ändringar i organisation och arbetssätt, som kunna finnas af förhållandena
påkallade».

Departements- Det. synes mig som om de sakkunniga anfört särdeles tungt

chefen. vägande skäl för att den nuvarande anordningen för bestämmandet af
de lärjungar, som få tillträde till skogsinstitutet, ej längre bör oförändrad
bibehållas. Äfven jag bar den uppfattningen, att de förberedande kurserna
vid Ombergs och Klotens skogsskolor icke längre motsvara de
anspråk, som böra ställas på dem. De olika myndigheter, som härom
yttrat sig, liksom äfven löneregleringskommittén, äro också i stort sedt
eniga om att något bör göras. Vid bedömandet af i hvilken riktning
denna ändring bör gå, ansluter jag mig till de sakkunnigas mening, att
högskolan själf bör taga i sin hand att verkställa urvalet bland de
sökande. Med andra ord, skolbetygen och andra intyg, som den sökande
kan ba skaffat sig för att styrka sin kompetens för skogsmannayrket,
skola läggas till grund endast för inträde vid den förberedande kursen,
vare sig denna ordnas efter de sakkunnigas förslag eller förlägges till
en eller två skogsskolor.

Gör man detta till utgångspunkt, har man då att först besvara
frågan: huru många böra få tillträde till denna förberedande kurs? *
Antingen kan man då, såsom de sakkunniga ansett lämpligt, öppna
kursen för alla sökande, som fylla de för inträde vid densamma stadgade
villkor, eller kan man — och då på grund af de presterade betygens
kvalitet — redan bär göra en första gallring och begränsa antalet vid
kursen. Det kan ju icke förnekas, att om man hyllar den uppfattningen
att skol- och andra betyg ej böra tillmätas för stort värde i föreliggande
fall, vore det konsekventast att öppna tillträde till den förberedande

117

Kungl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

kursen för alla kompetenta sökande. Detta skulle, såsom också anmärkts,
medföra, att ett stort antal unga män — äro de sakkunnigas beräkningar
riktiga 50 å 55 årligen — skulle förgäfves lia användt en afsevärd
tid på sin utbildning. En ganska allvarsam olägenhet, ty äfven
om kursen ej skulle omfatta längre tid än hvad de sakkunniga föreslagit,
och äfven om man vill medge, att den kunskap som därunder
inhämtats under alla förhållanden har sitt värde, blir för dem, som ej
lyckats ernå ett tillräckligt godt vitsord och sålunda ej vinna inträde
vid skogshögskolan, 6 månader mer eller mindre bortkastade eller åtminstone
jämförelsevis ändamålslöst använda.

Denna olägenhet för individen, som ej varit för de sakkunniga
främmande, kan ej uppvägas af det allmännas intresse, att ju större
antalet är, ur hvilket elevkåren vid skogshögskolan rekryteras, desto
större är sannolikheten att de för skogsmannayrket bäst lämpade utväljas.
Att det ligger en sanning häri vill jag icke förneka; men å
andra sidan måste jag fästa en ganska stor vikt vid de betänkligheter,
som just med hänsyn till det föreslagna stora elevantalet under diskussionen
framkommit. Dessa betänkligheter gälla den stora makt och
myndighet, som komme att läggas i handen på föreståndaren för den förberedande
kursen eller skolan. Det ligger i sakens natur, att äfven, om
man inskränker hans befogenhet vid bedömandet af elevernas arbeten,
hans omdöme i många fall blefve det afgörande. De farhågor som
yppats, att detta hans omdöme skulle komma att påverkas af ögontjäneri
och dylikt, tillmäter jag föga eller intet värde. Men däremot
synes det mig ställa allt för stora fordringar på äfven den allra duktigaste
och samvetsgrannaste man att, hufvudsakligen ensam, rättvist bedöma
ett 70-tal elevers arbeten, ett omdöme som blir desto svårare på
grund af dessa arbetens natur. Nackdelarna med det stora elevantalet
synas mig öfverväga den fördel, som skulle ligga i ett rikare urval, och
jag finner således en begränsning af elevantalet önskvärd.

Ur ekonomisk synpunkt spelar denna begränsning liksom vid högskolans
olika kurser en ej obetydlig roll; och jag skall längre fram
närmare utreda detta. På grund af dessa olika skäl anser jag lämpligt,
att vid den förberedande kursen antagas högst 40 elever årligen. Såsom
jag förut omnämnt, bör antalet årligen vid skogshögskolan antagna elever
beräknas till omkring 25, och synes mig förhållandet mellan detta antal
och elevantalet vid den förberedande kursen vara fullt betryggande för,
att ett godt urval af krafter för skogsmannayrket skall komma till stånd.

Jag kommer nu till frågan, huru denna förberedande kurs bör
ordnas. Tydligen bör man söka åstadkomma så stor enhetlighet vid

118

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

denna kurs som möjligt. Utom de rent pedagogiska fördelar, som
härigenom ernås, vinner man också större möjlighet till rättvisa vid
bedömandet af elevernas lämplighet. Kursens fördelning på två skolor,
såsom hittills varit fallet, anser jag därför mindre förmånlig. Det återstår
då att välja mellan en kortare kurs, sådan som de sakkunniga föreslagit
den, eller en längre^ förlagd till en skogsskola, anordnad i öfverensstämmelse
med det af byråcheferna Örtenblad och Giöbel framförda
förslaget. Gemensamt för båda dessa förslag är att de lägga hufvudvikten
vid, att den förberedande kursen skall meddela praktisk undervisning.
Båda vilja ock undvika, hvad som med rätta anmärkts såsom
ett stort fel hos den hittills gällande organisationen, nämligen att det
som öfvats vid den förberedande skolan ofta ånyo geuomgåtts vid skogsinstitutet,
om också på ett mera omfattande och grundligare sätt. Detta
missförhållande afhjälpes fullständigt genom det sätt på hvithet de sakkunniga
velat lösa frågan.

Mot de sakkunnigas förslag ha hufvudsakligen två anmärkningar
riktats. Den ena, till hvilken lönerogleringskommittén ansluter sig, innebär,
att förslaget och på grund däraf skogshögskolans hela undervisningsplan,
sådan den i de sakkunnigas betänkande föreligger, skulle för mycket
skattat åt krafven på teoretisk undervisning och vetenskaplig forskning,
hvaremot de praktiska fordringarna ställts i andra planet. Detta omdöme
synes mig icke berättigadt. Och härvid finner jag ett stöd i de båda byråchefernas
argumentation, då de såsom hufvudsaklig vinst af den förlängda
praktiska förberedande kursen, sådan de vilja ha densamma anordnad,
nått det resultat, att tiden för de praktiska öfningarna vid skogshögskolan
kunde något inskränkas, medan läs terminernas längd kunde ökas till
åtminstone 6 månader årligen. Utan att vilja förringa den betydelse,
skogshögskolan bör äga för utvecklingen på nationell grund af skogsvetenskaperna,
delar jag fullständigt deras uppfattning, som anse denna
läroanstalts hufvuduppgift ligga i danandet af dugliga skogstjänstemän
för staten och de enskilda. Och härför är den praktiska utbildningen
af den största betydelse. Likväl måste jag, och just från denna synpunkt,
gilla den läggningen af den praktiska utbildningen, att den så
mycket som möjligt baseras på teoretisk grund, och torde det därför
vara riktigt att, såsom de sakkunniga gjort, bereda ett så stort rum åt
denna praktiska utbildning inom själfva skogshögskolan ej minst därför,
att eleverna då nått en mognare utveckling. Detta förhållande mellan
den teoretiska och praktiska undervisningen framgår af den redogörelse
för undervisningsplanen, som jag längre fram meddelar.

Härtill kommer, att de sakkunnigas förslag synes mig på ett

119

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 73.

lyckligt sätt tillgodose trafven på en så kort studietid som möjligt.
Med afseende på andra utbildningsområden ha sådana kraf som bekant
framträdt och på Riksdagens initiativ föranledt en del utredningar och
åtgärder, och allt talar för, att man äfven här så vidt möjligt tager liknande
hänsyn. En förlängning af studietiden vid skogshögskolan med
ett hälft år, som förslaget om ettårig förberedande kurs vid skogsskola
innebär i jämförelse med den af de sakkunniga föreslagna 57* månader
långa kursen, bör icke utan absolut tvingande skäl äga rum, och sådana
torde här icke föreligga.

Slutligen vill jag fästa uppmärksamheten vid, att äfven ekonomiska
skäl tala för, att den förberedande kursen anordnas i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de sakkunnigas förslag, till hvilket jag sålunda,
med undantag likväl af frågan om elevernas antal, ansluter mig.

Innan jag lämnar frågan om antagandet af elever vid skogshögskolans
högre kurs, vill jag angifva min ställning till de sakkunnigas
förslag om kvalificerade betyg i vissa ämnen i mogenhetsexamen
såsom kompetensvillkor för inträde i skogshögskolan. De sakkunniga
ha i sitt förslag till stadgar format härpå syftande paragraf,
så att för inträde till den förberedande kursen fordras »betyg om afiagd
studentexamen å realgymnasium med minst vitsordet med beröm godkänd
i ämnena fysik, kemi, biologi och matematik, antingen i skriftlig
eller muntlig examen, eller ock betyg om på enahanda sätt vitsordad
fyllnadspröfning i ofvan angifna ämnen». Det hufvudsakliga motivet för
detta stadgande har tydligen varit, att man härigenom velat tillförsäkra
sig så goda insikter i de grundläggande ämnena, att studierna vid högskolan
omedelbart skulle kunna inriktas på fackämnena, hvarigenom en
icke oväsentlig tidsvinst skulle åstadkommas. Skogsinstitutets lärarkollegium
har yttrat sig emot detta förslag. Lärarkollegiet har härvid
bland annat anfört det principiella skälet, att det vore oriktigt om en
högskola införde kvalificerade betyg som inträdesfordran. Detta kunde
lätt vinna efterföljd vid andra högskolor med sådant resultat, att aflagd
mogenhetsexamen ej längre komme att innebära »vederbörandes mogenhet
att vid högskola upptaga högre studier».

Domänstyrelsen åberopar de af lärarkollegiet angifna skälen mot
de sakkunnigas mening, och äfven jag finner desamma öfvertygande.
Den jämkning, som genom detta bibehållande af nuvarande inträdesfordringar
möjligen kan vara behöflig i den föreslagna undervisningsplanen,
är föga ingripande och kan lätt nog gå för sig.

120

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition No 73.

De sakkunniga.

Svenska förstmästar*

förbundet.

Antagandet, af elever vid den lägrre knrsen.

För inträde vid det utaf de sakkunniga ifrågasatta »skogsläroverket»
skulle enligt de sakkunnigas förslag (sid. 128—130) i regel
erfordras antingen betyg om aflagd realskoleexamen med minst vitsordet
godkänd i ämnena matematik och naturlära samt protokollsutdrag angående
det särskilda betyg i ämnet biologi, som ingår i naturläran, eller
ock med realskoleexamen fullt jämförligt kunskapsprof. Därjämte skulle
erfordras intyg af fackman om väl vitsordadt deltagande under minst 22
månader i praktiska skogsarbeten, hvaribland väl utförd skogsmätning.

Tillika hafva de sakkunniga, under erinran att studenter i stort
antal plägat söka inträde vid skogsinstitutets lägre kurs, i betänkandet
anfört följande:

»Som redan berörts kan det, huru önskvärd en högre bildning
inom skogsmannakåren i gemen än må vara, knappast vara lyckligt,
att personer med högre kompetens än den erforderliga i större antal
vinna inträde på banan. Fordringarna på ersättning för det utförda
arbetet stegras därigenom lätt utöfver det för arbetet som sådant riktiga.
Det torde emellertid vara ganska svårt att förvägra studenter rätt att
vinna inträde vid läroverket. Rent formellt torde det lätt nog kunna
ske genom stadgandet, att sökande skall hafva aflagt realskoleexamen,
något som studenter endast i sällsynta undantagsfall torde hafva gjort.
Under det sjätte realskolåret inläres otvifvelaktigt en del för det praktiska
lifvet nyttiga kunskaper, hvilka icke ingå i studentexamen, och
häri skulle ett sakligt skäl för studenters uteslutande från skogsläroverket
kunna förefinnas. De sakkunniga anse sig emellertid icke böra,
föreslå ett begagnande af denna utväg för att reservera läroverket för
sådana lärjungar, för hvilket det närmast är afsedt. Detta därför, att
de äro fullständigt öfvertygade, att, om den förberedande kursen vid
skogshögskolan upprättas, ytterst få studenter, som blifvit förklarade
olämpliga för skogsmannabanan genom låga betyg från denna, skola
offra ytterligare två år på praktiska skogsarbeten for att därefter söka
sig in vid läroverket. Godkännes de sakkunnigas förslag till organisation
af skogsundervisningen, torde därför utan vidare den mycket
och med rätta öfverklagade olägenheten af den lägre kursens’ — eller
i framtiden skogsläroverkets — öfversvämmande med studenter bortfalla.»

Svenska forstmästarförbundet anför i dessa afseenden.

»Hittills har såsom villkor för inträde i kursen gällt en fordran på
minst tvenne års föregående praktisk utbildning, hvilken tid de sak -

121

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

kunniga i likhet med öfriga fordringar vid kursen förkortat och satt
till endast 22 månader. Det har emellertid visat sig, att en stor del af
de sökande under dessa tvenne år ej hunnit genomgå de praktiska
arbeten, hvarom kännedom bör inhämtas före kursens början, livilket
äfven utgör ett af skälen till, att medeltiden för den praktiska förutbildningen
hittills varit något öfver fyra år. Då därtill kommer att inträdessökande
hädanefter mest torde utgöras af realskoleelever och sålunda
ha en lägre lefnadsalder, än hittills varit fallet, så tveka vi ej att
föreslå en fordran på praktisk förutbildning af minst 34 månader. Då
realskoleelevcn i regel torde taga sin examen vid 15 å 16 år, innebär
detta, att lian vid 19 års ålder börjar sin kurs och utgår därifrån vid
20 år. Eleven torde icke vid yngre ålder kunna på tillfredsställande
sätt tillgodogöra sig undervisningen, ej heller efter genomgången kurs
vara mogen omhänderhafva de arbeten, som på grund af den genomgångna
kursen böra kunna påläggas honom. En sådan anordning torde
äfven motverka det förhållande, hvarpå de sakkunniga gjort anmärkning,
att studenter i så stort antal söka inträde vid lägre kursen. För realskoleeleven
betyder dessa tvenne praktiska utbildningsår mindre på
grund af hans lägre ålder, medan för studenten det under sådana förhållanden
torde ställa sig fördelaktigare att icke söka till denna kurs.

Enligt hvad jag i det föregående tillstyrkt, skulle den lägre kursen Departementsvid
den blifvande skogshögskolan komma att motsvara det af de sak- chefenkunniga
ifrågasatta skogsläroverket. För egen del synas mig de utaf
de sakkunniga uppställda fordringarna för inträde vid skogsläroverket väl
lämpa sig såsom kompetensvillkor för elever vid högskolans lägre kurs.

\id afgörandet af huru lång tid af praktisk utbildning, som må
fordras för inträde vid den lägre kursen, bör någon hänsyn äfven tagas
till här påpekade förhållande, att denna kurs är afsedd just för dem, som
genomgått realskolan. Hufvudvikten ligger dock naturligtvis vid den
fordran, som bör ställas på praktisk förbildning för att elev skall kunna
rätt tillgodogöra sig undervisningen vid högskolans lägre kurs, och lutar
jag för min del åt den uppfattningen, att nuvarande fordran på två år är
att anse som ett minimum. 1

1 detta sammanhang torde jag lämpligen böra beröra en fråga,
som ur social synpunkt är af viktig principiell natur, nämligen möjligheten
af tillträde för skogsskolornas elever till den högre undervisningen.
Härvid menar jag med den högre undervisningen såväl skogshögskolans
lägre som högre kurs, hvarigenom hela spörsmålets inneBihang
till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 52 höft. (Nr 73.) 16

De sakkunniga.

122 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

börd blir: öfvergång från skogsskada till lägre kurs, och från denna till
högre kurs, eller enbart det första eller det andra trappsteget.

Tanken på detta spörsmål har äfven sysselsatt de sakkunniga och
ha de gifvit den form i sitt stadgeförslag på så sätt, att lärjungar från
skogsskolorna skulle under vissa förutsättningar kunna vinna inträde
vid det af dem föreslagna skogsläroverket. Däremot ha de icke, trots
tydligt uttalade sympatier härför, tagit steget fullt ut och öppnat dörren
för läroverkets elever äfven till den högre kursen. Domänstyrelsen har
ju i detta hänseende så att säga gått längre än de sakkunniga, då den i
sitt förslag angående skogsskolans fortsättningskurser, för hvilket jag
här ofvan utförligt redogjort, velat genom fortsättningsskolan förmedla
öfvergången direkt till den högre kursen. För mig ligger det något
mycket tilltalande i denna tanke att bereda möjlighet äfven för skogsskolans
elever att kunna nå ända upp till skogshögskolans högre kurs.
Genom inrättandet af de kommunala mellanskolorna torde också, åtminstone
i vissa fall, väg vara visad för reformer i denna riktning.
Att vissa svårigheter finnas är påtagligt; men det är min bestämda atsikt
att vid den utredning, som bör föregå utarbetandet af det slutliga
förslaget till stadgar för den föreslagna skogshögskolan, allvarligt rikta
uppmärksamheten på dessa svårigheters öfvervinnande. Och det är min
öfvertygelse, att de också kunna öfvervinnas.

Rektorat.

Härom yttra de sakkunniga (sid. 81):

»Då den offentliga skogsundervisningen i Sverige 1828 skapades,
var vetandet angående skogshushållningen ej större, än att det fullväl
kunde meddelas af institutets direktör och en underlärare. Småningom
inträdde emellertid nödvändigheten att lätta arbetsbördan för hufvudläraren,
men uppenbart är, att länge själfva centraluppgiften i undervisningen
skulle hvila på dennes skuldror. Med skogs vetenskapens utveckling
förstorades emellertid uppgiften alltmer och mer, och i våra
dagar äro denna vetenskap och dess hjälpvetenskaper så omfångsrika,
att det ligger utanför en enda mans förmåga att grundligt behärska
dem alla. Därmed torde ock själfva den innersta grunden för en genom
sin ämbetsställning öfver sina kolleger dominerande direktör här som
vid andra motsvarande läroanstalter hafva försvunnit.

»Likaledes saknas fog för att binda direktörs- eller, som den bättre
bör benämnas, rektorsbefattningen vid ett visst ämne. Ser man på de

123

Kung t. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

skyldigheter, som de sakkunniga ansett böra åligga rektor vid skogshögskolan,
finner man följande. Han skall vara ordförande i lärarrådet,
föredragande i styrelsen, leda protokollens uppsättande, handhafva högskolans
expedition, ekonomi och därmed i samband stående ting och se
till, att platser vederbörligen ledigförklaras. I ingen af dessa uppgifter
torde finnas något moment, som fordrar särskild skicklighet i beståndsvård
eller i skogshushållningens öfriga delar. Ej heller i hans återstående
uppgift, ’att närmast under styrelsen vaka däröfver, att undervisningen
efter gällande stadgar och föreskrifter behörigen fortgår samt
att högskolans lärare, tjänstemän och elever fullgöra sina skyldigheter’.
Det har sagts, att just detta skulle innebära behofvet af, att hufvudläraren
i skogsskötsel vore högskolans chef och ledare, enär det eljest
lätt skulle kunna hända, att andra ämnen gjorde sig breda på skogsskötselns
bekostnad. Oafsedt att det med samma fog kan sägas, att
skogsskötseln, om den vore obligatoriskt förenad med chefsposten, skulle
kunna utvidgas på de andra ämnenas bekostnad till förfång för en harmonisk
utbildning, är naturligen verkliga sakförhållandet det, att, om
af högre myndigheter fastställda noggranna stadgar och läroplaner
komma att gälla, det är så godt som omöjligt för något ämne att i
nämnvärd grad inkräkta på de öfriga. Skulle sådana försök göras, vore
naturligen styrelsen rätt forum för deras beifrande efter anmälan från
den eller de lärare, som ansågo sina ämnen tillbakasätta. Det bör väl
ej heller finnas minsta tvifvel, att, hvem som än sitter som rektor, han,
sin plikt likmätigt, kommer att fordra gällande föreskrifters efterlefnad
och, om så behöfves, genom styrelsen vinna erforderlig rättelse.

»De sakkunniga hålla visserligen för sin del före, att skogsskötseln
bör vara det centrala och viktigaste ämnet vid högskolan, men de anse,
att detta bör markeras ej genom en yttre maktställning för dess representant,
utan genom dess ställning i läroplanen samt hufvudlärarens
personlighet och hans egenskaper som skogsman och lärare.

»Under den nu rådande sammankopplingen af rektoratet med hufvudlärarbefattningen
i skogshushållning har det, enligt hvad de sakkunniga
hafva sig bekant, varit förenadt med synnerligen stora svårigheter
att förmå lämplig person att åtaga sig just denna lärarbefattning.
Man kan vara särdeles lämplig och skicklig för denna utan att äga
nödiga förutsättningar för att vara en i allo tillfredsställande administratör
för en större läroanstalt, en uppgift som ju som nämnts kräfver
helt andra kvalifikationer än uppdragande af vackra och värdefulla
skogsbestånd. Det kan t. o. m. anses olämpligt att belasta den person,
som har sig anförtrodd högskolans kanske mest maktpåliggande och

Reservationer.

Lärarkollegiet
m. fl.

124 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

fordrande undervisning och hvilken bör hafva tid till omfattande egna
studier, med en massa för hans egentliga kall främmande administrativa
göromål, och enligt de sakkunnigas mening bör detta ej ske, såvida han
icke äger särskild begåfning och fallenhet i denna riktning. Till högskolans
rektor bör sålunda kunna väljas den af de ordinarie lärarna,
som kan anses bäst kvalificerad för de rent administrativa göromålen,
alldeles oberoende af, hvilket ämne han vid högskolan representerar.
Denna anordning har äfvenledes småningom vunnit burskap ej blott vid
de allmänna lärovei’ken och universiteten, utan äfven vid de svenska
fackhögskolor, som nått någon högre utveckling, exempelvis tekniska
högskolan, veterinärinstitutet, fria konsternas akademis läroverk m. fl.

»Ej heller torde det vid skogsbiögskolan med dess jämförelsevis
ringa antal ordinarie lärare vara lämpligt att låta dem inom sig utse
rektor, såsom fallet är vid våra universitet, utan torde denne böra utses
af Kungl. Maj:t, på styrelsens förslag.»

En afvikande mening har beträffande rektor gjorts gällande i särskild!
vid betänkande fogadt yttrande af herrar Wallmo och Wahlgren.
Den senare påpekar, att det behöfves kontroll öfver den viktiga praktiska
undervisningen, och anser, att det bör vara rektor, som utöfvar denna
kontroll, hvarefter han fortsätter:

»Mig synes, som vore rektor den, som i detta afseende borde vara
själfskrifven kontrollant. En nödvändig förutsättning för fyllande af
dessa uppgifter är emellertid, att rektor själf äger ingående kännedom
om de fordringar, som den praktiska skogsförvaltningen ställer på en
skogsman, och en sådan kännedom kan endast förefinnas hos den, som
själf i större utsträckning förvaltat skog. Rektoratet bör således icke
kunna uppdragas åt lärare, som ej gjort detta, och borde man till och
med kunna fordra, att rektor varit förvaltare af ett statens revir.»

De båda reservanterna anse, att till rektor vid högskolan bör af
Kungl. Maj:t efter förslag af domänstyrelsen förordnas den mest förtjänte
af de ordinarie lärarna i något af de skogliga fackämnena. Denna
mening biträdes äfven af skogsinstitutets lärarkollegium, liksom af
domänstyrelsen.

I särskild! yttrande till lärarkollegiets protokoll framhåller en
af de sakkunniga, lektor Gunnar Andersson, att enligt hans mening,
»naturlig organisatorisk begåfning och praktisk läggning parad med
goda och mångsidiga kunskaper på det skogliga området äro de kvalifikationer,
som böra tagas hänsyn till vid utseendet af rektor».

125

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

Det synes äfven mig ovedersägligt, att de chefsegenskaper, som Departement*.
framförallt, erfordras för en rektor, väl kunna finnas äfven hos andra ,hffen
än dem, som innehafva de »skogliga professurerna». Då jag dessutom
ämnar föreslå, att endast fyra professurer upprättas, nämligen i de tre
skogliga hufvudämnena och i skogsbotanik, synes det mig olämpligt, att
från rektoratet utesluta innehafvaren af en professur.

Styrelse.

Som bekant lyder skogsinstitutet närmast under domänstyrelsen, fJe- sai~

# # «/ ^ O * */ i KHYMKléI.

hvars chef är institutets inspektor. De sakkunniga påpeka detta, hvarefter
det heter i betänkandet (sid. 83—86):

»Skogsinstitutets högsta ledning har hittills varit anförtrodd åt
domänstyrelsen, en anordning, som, när den åvägabragtes, otvifvelaktigt
var både följdriktig -och lämplig. Det kan emellertid knappast förnekas,
att med det stigande intresset i landet för skogsvården förhållandena
nu i flera afseenden gestalta sig annorlunda än förr, och att erfarenheten
bjuder att i detta afseende träfla anordningar, som mera motsvara
tidens kraf. Först och främst må erinras, att skogshögskolan
icke längre nu som vid tiden för dess första inrättande är en läroanstalt
helt eller väsentligen afsedd för utbildande af statens skogstjänstemän.
Redan nu ägnar sig ett mycket stort antal af dess alumner
åt enskild tjänst, och det torde vara att hoppas, att detta kommer att
ske i allt högre-grad, ju mer den enskilda skogsvården i landet uppblomstrar.
Under sådana förhållanden är det uppenbarligen i öfverensstämmelse
med en sund utveckling, att äfven åt den enskilda skogsvårdens
representanter beredes möjlighet att vid planläggning och öfvervakande
af skogsundervisningen göra sina erfarenheter och önskemål
gällande.

»Ofvan har framhållits, att den högre skogsund er visningens kanske
största svaghet har varit bristande pedagogisk planläggning och kontakt
med utvecklingen af grunderna för den högre naturvetenskapliga
undervisningens bedrifvande. En af orsakerna härtill torde vara att
söka hos den högsta ledningen. Domänstyrelsens ensamt beslutande
chef liksom ock dess föredragande byråchefer utses med helt andra
mål för ögonen än att vara lämpade som ledare af pedagogisk verksamhet,
och huru stort intresse de än må äga för skogsundervisningen,
kunna de i regel ej antagas äga förutsättningar att på grund af egna
studier och erfarenheter leda utvecklingen af en högre undervisning.

126

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

Enligt de sakkunnigas uppfattning är det därför i hög grad önskvärdt,
att jämte en allsidig skogsmannaerfarenhet äfven mogen pedagogisk
erfarenhet om högre undervisning får plats vid skogsundervisningsanstalternas
ledning.

»Det har sagts, att nu berörda önskemål skulle kunna lämpligen
tillgodoses därigenom, att domänstyrelsen skulle äga att, då den så funne
för godt, vid behandling af frågor rörande skogsundervisningsanstalterna
tillkalla enskilda skogsägare och pedagogiskt sakkunniga, hvilka, utan
rösträtt och däraf följande ansvar, skulle äga att yttra sin mening. Det
lider dock knappast något tvifvel, att verkligt framstående och dugande
män — och det är just sådana, som böra ha högsta ledningen af skogsundervisningen
— svårligen i längden skulle vara hugade att sitta som
rådande inför eu ensamt beslutande generaldirektör, hvilken understundom
följde, understundom icke följde deras råd.

»I stället torde samma väg böra väljas, som för öfriga statens
fackhögskolor, nämligen att en särskild, direkt under jordbruksdepartementet
sorterande styrelse skapas. I denna bör domänstyrelsens chef såsom
själfskrifven äga säte och stämma, så ock skogshögskolans rektor. Men
jämte dessa böra af Kungl. Magt i styrelsen insättas tre andra ledamöter,
valda bland framstående skogshushållare, idkare af i samband
med skogsbruket stående näringar eller i öfrigt för skogshushållningen
nitälskande män, och bör någon bland dem äga erfarenhet angående
undervisningsfrågor. På så sätt torde en allsidig representation vinnas
för de intressen, som med fog kunna fordra att hafva ett ord med i
laget vid ledningen af den svenska skogsundervisningen. En myndighet
komme att skapas, som uteslutande hade sig anförtrodd vården af
undervisningen, i stället för att som nu undervisningsfrågorna behandlas
som mer eller mindre obetydliga detaljer hos ett förvaltande ämbetsverk,
hvilket har full sysselsättning med sin administrativa uppgift och
inom sitt egentliga verksamhetsområde alltmer öfverhopas med arbete.

»Antages nu framlagda förslag, skulle denna styrelse tillföras all
den sakkunskap, som chefen för domänstyrelsen kan äga, och en säker
och jämn kontakt åvägabringas mellan denna myndighet och skogsundervisningen.
En annan afsevärd fördel vore, att högskolans lärarkår
genom rektor komme i en lätt och naturlig förbindelse med dess
styrelse, hvarigenom vid ärendenas afgörande ej endast skrivelser utan
äfven muntliga upplysningar kunde inverka på besluten, då däremot
med den nuvarande ordningen skogsinstitutets lärare sakna lagstadgad
rätt att vara representerade vid de öfverläggningar, som i domänstyrelsen
föregå beslutens fattande.

127

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 73.

»Ville man söka reformera den nuvarande ordningen genom upprättande
af en särskild skogsundervisniugsbyrå under egen byråchef
m. m. i domänstyrelsen, skulle administrationen ställa sig vida dyrbarare
än på ofvan föreslaget sätt, utan att de med en egen styrelse
förenade fördelarna vunnes.

»Hufva dskälet mot att ställa skogsundervisningsanstalterna under en
särskild styrelse har städse angifvits vara, att dessa i och för ordnandet
af den praktiska skogsundervisningen måste stå i ständig förbindelse
med förvaltningen af statens domäner. De sakkunniga hafva vid pröfning
af detaljerna härvid funnit, att det på intet sätt möter några svårigheter
att anordna detta samarbete, äfven om en särskild styrelse
upprättas. Utgångspunkterna äro, att alla skogstjänstemän, under den
tid de äro vid skogsundervisningsanstalterna anställda, stå uteslutande
under dessas styrelse, men räkna tjänstår inom skogsstaten enligt af
Kungl. Maj:t utfärdade särskilda bestämmelser; att förvaltningen af de
till undervisningsanstalterna upplåtna kronoparkerna eller delar af sådana
uteslutande stå under högsta ledning af samma styrelse; samt att all
ekonomisk redovisning sker till denna enligt samma grunder och bestämmelser,
som gälla vid den allmänna revirförvaltningen, hvarefter
dessa redovisningar af nämnda styrelse öfverlämnas till domänstyrelsen,
som företager granskning och, om anmärkning finnes, hänvänder sig
till undervisningsanstalternas styrelse, hvilken å sin sida äger att vidtaga
nödiga åtgärder mot vederbörande tjänsteman.

»Genom anordningen, att undervisningsanstalternas tjänstemannakår
sålunda i viss mån utgör eu afdelning för sig inom skogsmannakåren,
vinnes den från undervisningens synpunkt mycket betydande fördelen,
att vid tillsättande af lärarbefattningar allsidig hänsyn kan tagas till
såväl skogsmannameriter som meriter som undervisare, och att därigenom
personer, hvilka önska ägna sig åt skogsundervisningens tjänst,
kunna med säkerhet påräkna att få en föregående framgångsrik pedagogisk
verksamhet vederbörligen uppskattad. Först därigenom blir det
möjligt att å ena sidan få in en god tradition i undervisningen och å
andra sidan att vid vakanser kunna fylla dessa med väl kvalificerade
personer.

»Det skulle mot nu föreslagna anordning möjligen kunna anmärkas,
att, då styrelsen ej, såsom domänstyrelsen under nu rådande förhållanden,
kan ålägga personer att åtaga sig förordnanden, svårigheter måhända
skulle yppas att erhålla assistenter och vikarier. Under förutsättning,
att domänstyrelsen, som ju minst af alla kan tänkas vilja
motarbeta skogsundervisningens jämna och obehindrade utveckling, icke

128

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

äger förhindra hugade sökande att åtaga sig förordnanden — hvilka
alltid liksom vid läroverken böra ledigförklaras — och under antagande
vidare, att tjänstgöring vid undervisningsanstalterna till fullo och på
lämpligt sätt tillgodoräknas vid befordran inom skogsstaten, äfvensom
att tillräckliga arfvoden komma att utgå, torde emellertid antydda farhågor
visa sig grundlösa.

»Det har anmärkts, att ofta hos byråcheferna i domänstyrelsen
eller andra dess tjänstemän de yppersta kvalifikationer kunna finnas
för deltagande i skogsundervisningens vård. Äfven de sakkunniga äro
därom lifligt öfvertygade, men de äro äfven fullt förvissade om, att
Kungl. Maj:t skall genom sådana personers insättande i undervisningsstyrelsen
i ännu högre grad, än om de blott vore rösträttslösa bisittare
i domänstyrelsen, för landet tillgodogöra dessa deras kvalifikationer.
Likaså torde Kungl. Maj:t, då så befinnes lämpligt, förordna chefen för
nämnda styrelse till ordförande i skogsundervisningsanstalternas styrelse;
däremot torde det ej vara nödigt eller lämpligt, att Kungl. Maj:t
på förhand i detta afseende bindes i sin handlingsfrihet.»

Rtsenationer. Öfverjägmästaren Wallmo reserverar sig mot, att domänstyrelsens

hittillsvarande befattning med skogsundervisningen skulle upphöra och
densamma i stället förläggas under en särskild styrelse, och i samma
riktning. uttalar sig direktören Wahlgren.

Lärår- Lärarkollegiet vid skogsinstitutet uttalade beträffande frågan om

kollegiet, särskild styrelse för skogsnndervisningsanstalterna, att skogshögskolan,
i likhet med flertalet med densamma jämnställda högskolor, borde hafva
sin egen styrelse.

Kollegiet ansåg emellertid nödigt, såväl att större garantier skapades
därför, att vid skogshögskolans undervisning tillräcklig hänsyn
städse toges till de fordringar, staten hade rätt att ställa på sina blifvande
skogstjänstemäns utbildning, som ock att förvaltningen af de
skogar, som för undervisningen upplåtits, ordnades på ett betryggande sätt.

Den förra af dessa fordringar syntes kollegiet bäst uppnås därigenom,
att dels domänstyrelsens chef gjordes till själfskrifven ordförande
i styrelsen, dels ock den bestämmelsen infördes, att en af de
trenne af Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna skulle tillhöra eller hafva
tillhört skogsstaten. Beträffande förvaltningen af till undervisningen
anslagna statsskogar förklarade sig kollegiet till fullo inse de svårigheter,
som skulle uppstå, därest en styrelse, i öfrigt ovan vid dylika
ärenden, finge sig anförtrodd ledningen af denna förvaltning.

Kungl. Maj is Nåd. Proposition N:o 73. 129

Af dem som på domänstyrelsens anmodan yttrat sig i denna fråga
ha alla instämt i reservanternas uppfattning.

För egen del ansåg domänstyrelsen, att skogsskolorna och dessas
fortsättningskurser borde stå under domänstyrelsen. Att skogshögskolan
däremot i likhet med flertalet med densamma jämställda bildningsanstalter
skulle hafva sin egen styrelse, kunde hafva sina skäl, hvarför domänstyrelsen
ej ville motsätta sig detta förslag. Dock ansåg domänstyrelsen
sig böra erinra därom, att skogsakademierna i Tyskland stigit till den
höga rangplats, de nu intoge, under ledning af styrelserna för skogarna
i de länder, till hvilka dessa akademier hörde.

Angående styrelsens sammansättning delade domänstyrelsen den
af lärarkollegiet vid skogsinstitutet uttalade mening och hemställde
fördenskull, att skogshögskolans styrelse måtte utgöras af generaldirektören
och chefen för domänstyrelsen såsom själfskrifven ordförande,
skogshögskolans rektor samt tre af Kungl. Maj:t utsedda ledamöter,
af hvilka åtminstone en skulle såsom förvaltande eller inspekterande
tjänsteman tillhöra eller hafva tillhört skogsstaten och en äga pedagogisk
erfarenhet.

Bland de åligganden, som skulle tillkomma högskolans styrelse,
hade de sakkunniga ej särskild! nämnt inspektion af de praktiska öfningarna.
Sådan inspektion ansåg domänstyrelsen emellertid nödig så
väl beträffande den förberedande kursens öfningar som de vid högskolan
anordnade öfningar.

Enligt domänstyrelsens mening borde en särskild styrelse för högskolan
icke handhafva ledningen af de skogars förvaltning, hvilka kunde
varda upplåtna såsom demonstrationsskogar för skogshögskolan äfvensom
för utförande af vissa praktiska öfningar därstädes. Dessa skogar
skulle allt framgent stå under domänstyrelsen och deras afkastning
redovisas i vanlig ordning. Jämväl de för skogarnas skötsel nödiga
förvaltningsmedel skulle efter domänstyrelsens pröfning anvisas och
utan ordnas på sätt, som ifråga om kronans öfriga skogar finnes bestämdt.
Däraf följde ock, att kassaredogörelse för dessa skogar skulle
ingifvas till domänstyrelsen och underkastas dess granskning, innan
den därefter i samband med domänstyrelsens öfriga redogörelser och
räkenskaper inginge till kammarrätten.

En förvaltning af dessa skogar, på sätt de sakkunniga föreslagit,
skulle blifva förenad med svårigheter och förvecklingar, som ej kunde
undvikas.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 52 käft. (Nr 73.) 17

Yttranden infordrade
af
domänstyrelsen.

Domän styrelsen.

130

Departementschefen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

Det sålunda af domänstyrelsen föreslagna förfarandet rörande ifrågavarande
skogars förvaltning hindrade ingalunda, att vid skogarnas
skötsel nödig hänsyn toges till skogsundervisningens speciella intressen,
så att skogarnas uppgift att i främsta rummet tillgodose pedagogiska
syften måtte komma till sin fulla rätt. Att på sådant sätt den högsta
afkastningen icke alltid kunde blifva den allena bestämmande synpunkten
vid dessa skogars skötsel, vore lätt insedt. Detta undantagsförhållande
syntes likväl ej behöfva föranleda annan ändring af § 1 i kungl. förordningen
den 26 januari 1894 angående hushållningen med de allmänna
skogarna i riket, än att därstädes gjordes ett tillägg af innehåll,
att beträffande hushållningen med de till skogshögskolan såsom öfningsskogar
anvisade skogar särskilda föreskrifter voro gällande.

Som synes af ofvanstående redogörelse, ha de sakkunniga föreslagit,
att alla skogsundervisningsanstalter, högskola, läroverk och skogsskolor,
skulle ställas under en gemensam styrelse, och att de skogar, som
borde afses för undervisningen vid dessa, skulle ställas under denna styrelses
förvaltning. Då enligt min förut uttalade uppfattning det föreslagna
skogsläroverket ej bör komma till stånd utan ersättas med en lägre
kurs vid skogshögskolan och min nuvarande framställning allenast afser
ordnandet af den högre skogsundervisniugen, gäller det nu främst
att afgöra, huruvida skogshögskolan fortfarande bör sortera under domänstyrelsen
eller erhålla eu egen styrelse, såsom fallet är med andra fackhögskolor.
Jag finner talande skäl förebragta för en förändring i detta
afseende. Det samband med domänstyrelsen, såsom främsta vårdaren
af statens skogsväsen, som utan gensägelse alltjämt bör finnas, blir tillräckligt
tillgodosedt genom bestämmelsen om domän styrelsens chef såsom
själfskrifven medlem. I öfrigt synes mig icke blott riktigt utan åt
den största vikt, att i styrelsen äfven de enskilda skogsintressena representeras,
liksom att pedagogisk erfarenhet där företrädes.

Dessa kraf blifva säkerligen tillgodosedda, då Kungl. Maj:t, enligt
min mening bör ha att utse styrelsens öfriga ledamöter. Med tanke
på det samband, som, om mitt förslag vinner Kungl. Maj:ts och Riksdagens
bifall, bör komma att äga rum mellan skogshögskolan och
statens skogsförsöksanstalt, finner jag lämpligt, att dessa båda institutioner
förläggas under samma styrelse. Vid sådant förhållande bör
skogshögskolans rektor endast på det sätt fästas vid denna styrelse, att
han där är föredragande i skogshögskoleärenden, och försöksanstaltens
föreståndare i ärenden rörande denna. Styrelsen bör sålunda få följande
sammansättning: Generaldirektören och chefen för domänstyrelsen, själf -

131

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

skrifven ledamot, samt fyra af Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Kungl.
Maj:t utser bland ledamöterna ordförande för styrelsen.

Om jag således finner de sakkunnigas mening, om ock med vissa
modifikationer, i detta afseende välbetänkt, kan jag icke tillråda, att de
för undervisningen nödiga demonstrationsskogarna undandragas domänstyrelsens
förvaltning. Mot domänstyrelsens uppfattning i detta fall
har jag intet att erinra.

Undervisningen vid hö^re kursen.

De sakkunnigas framställning (sid. 86—97) härom innehåller i
hufvudsak följande:

»Vid afgörande, i hvilka läroämnen undervisning vid högskolan
bör meddelas, bör man tillse, att såvidt möjligt mångläseri undvikes, på
samma gång som intet af det, som är oundgängligen nödvändigt för
en gedigen utbildning, uteslutes. De sakkunniga vilja därför betona,
att skogshögskolan icke kan offra någon nämnvärd tid på att meddela
sina alumner allmänbildning ej ens naturvetenskaplig, utan bör dess
uppgift strängt begränsas till meddelande af bästa möjliga fackutbildning.

»Söker man med denna utgångspunkt utreda de enskilda ämnenas
ställning, torde man lämpligen först böra afhandla de grundläggande
ämnena och därefter fackämnena.

»Af de förra bör uppenbarligen botaniken fortfarande intaga den centrala
ställningen, men särskild uppmärksamhet bör ägnas åt den skogsbotaniska
delen af fysiologien äfvensom åt växtekologi och trädsjukdomar;
däremot synes systematiken böra begränsas till det strängt nödvändiga.

»Afsevärda förändringar hafva föreslagits med hänsyn till fysik
och kemi, i det att förstnämnda ämne helt uteslutits ur läroplanen och
undervisningen i kemi alldeles omlagts. Efter inhämtande af detaljerade
uppgifter om den omfattning och beskaffenhet, undervisningen i kemi
och fysik kommer att erhålla i det nya gymnasium, som nu är under
organisation, anse de sakkunniga, att genom stadgande af fordran på
betyget ''med beröm godkänd’ i mogenhetsexamen för inträde vid
skogshögskolan nödiga förkunskaper i frågavarande ämnen böra kunna
förutsättas. Erfarenheten har nämligen enligt de sakkunnigas uppfattning
lärt, att en generell undervisning i dessa ämnen visserligen kommer
att resultera i en kanske ökad allmänbildning, men ingalunda i den
specialiserade kunskap i just de delar af desamma, som äro önskvärda
förutsättningar för undervisningen i växtfysiologi, marklära och delar af
skogsteknologien.

De sakkunniga.

132

Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition No 73.

»De sakkunniga anse därför, att tid bör beredas under de nämnda
ämnena för respektive lärare att genomgå elementen på sådant sätt,
att riktig anslutning sker till deras egen fortsatta undervisning. Detta
förutsätter uppenbarligen bos eleverna goda elementära förkunskaper,
och sådana torde äfven förefinnas utom i den organiska kemien, särskildt
de delar af denna, som utgöra grundlaget för kännedomen om vid torrdestillation
af virke uppkommande produkter. Dessa delar böra därför
genomgås af eu särskild fackman med ingenjörsutbildning, hvilken
äfven bar att föreläsa öfver dessa produkter och deras tekniska användning,
äfvensom öfver de för skogsteknologien nödiga elementen af fysikalisk
kemi m. in. Det torde ju kunna anmärkas, att ifrågavarande
undervisning med hänsyn till ämnets omfattning och industriella vikt
blir ganska ytlig. Detta är otvifvelaktigt sant, meu iliågkommas må,
att det berör ett af skogshushållningens rent periferiska områden, med
hvilket skogshushållarna i gemen icke komma att taga detaljbefattning.
I allmänhet förutsätta specialarbeten på detta område ingenjörsutbildning,
och obestridligt är, att fleråriga däråt riktade studier erfordras,
om verkliga djupare kunskaper skola förvärfvas. De sakkunniga ha
ock tänkt sig, att sådana delvis skulle kunna vinnas vid högskolans för
fria studier afsedda fortsättningskurs just under ledning af läraren i
teknisk kemi, och nödigt utrymme är härför beräknadt i samband med
institutionen och laboratoriet för marklära.

»Ett ämne, som enligt de sakkunnigas uppfattning kommer att med
hvarje år få allt större och större betydelse för skogsmannens gärning,
är skogsmarkläran, den uppblomstrande vetenskapen om skogsmarkens
natur, egenskaper och omvandling. Det synes därför i högsta grad
önskvärdt, att undervisningen däri så organiseras, att densamma verkligen
hålles fullt i nivå med de snabba framsteg, ämnet själft undergår.
Detta har föranledt de sakkunniga att föreslå en egen lärarplats i detta
ämne, i förening med geologi och klimatologi. Under sådana förhållanden
torde ingen kunna förutsättas meddela de nödiga elementen
i mineralkemi bättre än just läraren i marklära. Detsamma torde för den
växtfysiologi! vidkommande delen af kemien vara fallet med läraren
i botanik. Under sådana förhållanden bortfaller behofvet af speciell
lärare i kemi och fysik.

»Det har framhållits önskvärdheten af, att eleverna bereddes tillfälle
till öfning i jordanalys, på det att de själfva må kunna vid behof
företaga sådana. Förvärfvandet af nödiga kunskaper härför fordrar
emellertid eu betydande tid; nödigt laboratorium och tid för utförande
af analyser torde i de allra flesta fall saknas för den i praktiken ATerk -

133

Kung!. Maj,is Nåd. Proposition N:o 73.

samma skogsmannen, hvilken mycket billigare och säkrare får dem
utförda å de kemiska stationerna och andra laboratorier. Hvad denna
bör ha lärt, är endast att verkligen kunna följa och förstå de mineralkemiska
och växtfysiologiska resonemang, som ligga till grund för
bedömandet af markens och dess lifs inflytande på trädens lif och utveckling.
Det fåtal skogsmän, som vill ägna sig åt lösande af vetenskapliga
uppgifter, som möta på detta område, måste för förvärfvande
af nödiga kunskaper hänvisas till fortsatta studier vid högskolan under
lärarens i marklära särskilda ledning.

»Alltifrån den tid, då villebrådet i skogen var hufvudföremålet för
jägmästarnas uppmärksamhet, har zoologien spelat en stor roll vid deras
utbildning. Den zoologiska undervisningen har emellertid och bör alltjämt
förskjutas från jaktdj urszoologi till skogsentomologi. Som nytt moment
i densamma ha de sakkunniga däremot ansett, att en kort framställning
af sötvattenflskarnas kännetecken och lefnadsförhållanden bör ingå. Detta
på den grand, att revirförvaltarna alltmer tvingas att rikta sin uppmärksamhet
på vård och utveckling af fisket inom kronoparkernas talrika
vattendrag.

»Nationalekonomien i de delar, som på senare åren delvis innefattas
i hvad man i Tyskland benämner Torstpolitik’, anse de sakkunniga
vara af afsevärd vikt vid högskolan. Men denna undervisning
bör begränsas just till de delar, som beröra skogen och dess betydelse
för nationalhushållningen, samt meddela grunddragen för de större synpunkter,
som göra och gjort sig gällande vid lagstiftning, handelspolitik
m. m., och ej utgöra ett litet kompendium af den allmänna nationalekonomien.
De sakkunniga anse därför, att man som lärare i ämnet
bör söka förvärfva en med nationalekonomien verkligen förtrogen vetenskapsman,
hvilken är i stånd att utarbeta just ofvan berörda del af
ämnet, hvilken i Sverige hittills knappast vunnit det beaktande den
förtjänar, samt att ämnet borde benämnas skogspolitik och skogsstatistik.
»

Sedan de sakkunniga framhållit den ofantliga vikt, det rätta handhafvandet
af undervisningen i de tre hufvudfackämnena skogsskötsel,
skogsuppskattning med skogsindelning samt skogsteknologi äger, fortsätta
de sakkunniga:

»Angående öfriga fackämnen torde endast några förklarande anmärkningar
ytterligare vara af nöden. I jordbrukslära möter den riktiga
begränsningen af ämnet rätt stora vanskligheter. Så länge revirförvaltarna
äro de högsta tillsyningsmännen af det omfattande jordbruk, som
å inom kronoparkerna belägna inägor etc. bedrifves, erfordras uppen -

134

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 73.

barligeti vida större kunskaper, än de vid skogshögskolan kunna och
böra förvärfva beträffande landtbrukets teori och praktik, om det allmännas
intressen verkligen skola blifva tillbörligen tillgodosedda. De
sakkunniga äro af den uppfattningen, att förvaltningen af statens jordbruksdomäner
borde ställas i ett annat förhållande än nu till skogsförvaltningen,
men då de ej äga befogenhet att därom framställa förslag,
anse de sig böra föreslå en sådan inriktning af undervisniugen, att särskild
vikt lägges vid inlärandet af sådana saker, som komma till användning
vid de syner och det öfvervakande af arrendatorernas skyldigheter,
som åligga skogstjänstemännen. Däremot bör undervisningen
icke syfta på att göra dem till praktiska jordbrukare, ty med den tid,
som vid högskolan kan för ämnet anslås, leder en sådan sträfvan endast
till ett ytligt snuddande vid en mängd spörsmål, som ändock måste bli
eleverna skäligen främmande. De sakkunniga vilja därför föreslå, att
ämnet benämnes jordbruksekonomi för att undervisningens syfte må
betonas.

»Ett fack, som ovillkorligen bör tillmätas större betydelse än hittills
vid undervisningen, är bokföring och öfning i upprättande af därmed
och med statens tjänstexpedition förenade handlingar samt tjänstskrifvelser.
Det har länge klagats öfver, att de utgående skogseleverna
i vissa hithörande frågor icke äga de elementäraste begrepp, och att
det för en och annan rent af varit ödesdigert, att han ej förmått att
på ett klart och öfversiktligt sätt utreda de penningtransaktioner, som
ålegat honom. Visserligen få dessa saker ju under den praktiska tjänstgöringen
småningom inläras, men det torde vara obestridligt, att hvad
som genom undervisning kan undangöras, bör vid högskolan vara undan £iordt »Sammanfattas

ofvanstående, torde däraf framgå, att af sevärda förändringar
föreslås, och skulle enligt de sakkunnigas förslag undervisningen
vid högskolan meddelas i följande ämnen:

A. Grundläggande ämnen:

skogsbotanik jämte för denna nödig allmän botanik;
marklära jämte erforderliga kurser i geologi, och mineralkemi;
skogszoologi, särskildt skogsentomologi, jämte läran om sötvattensfiskarna; klimatologi,

en mindre kurs;

teknisk och fysikalisk kemi, en kortare öfversiktlig kurs;
skogs- och fältmätning;

lagkunskap, skogshandteringen berörande delar.

135

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

B. Fackämnen:
skogsskötsel;

skogsuppskattning och skogsindelning;
skogsteknologi med byggnads- och afdikningslära;
skogspolitik och skogsstatistik;
skogs- och jaktförfattningar;
bokföring och tjänstexpedition;
jordbruksekonomi;

jaktvård och jaktkunskap jämte fiskevård».

Vidare framhålla de sakkunniga, att ett ombildande af den högre
skogsundervisningen efter de allmänna grunder, som af de sakkunniga
föreslagits, enligt deras mening, med nödvändighet erfordrade en förändring
i lärarnas ställning och aflöningsförhållanden.

För att fullgöra sin viktiga uppgift i den svenska skogshushållningen
måste skogshögskolan till lärare i de viktigare ämnena äga
verkliga forskare med utpräglad praktisk läggning, parad med god
teoretisk begåfning, och Indika under en lång beredelsetid förvärfvat
framstående skicklighet i sitt fack. Men öfverallt i vårt land, där undervisningsanstalter
ställde likartade fordringar på lärarna, hade dessa ock
ställts i den första graden bland den lärda bildningens representanter,
d. v. s. gjorts till professorer.

Redan lektorstiteln för lärarna vid det nuvarande skogsinstitutet
innebure, att sj kifva undervisningen borde hållas på gymnasiets, ej på
högskolans stadium. Märkligt nog hade denna för äldre tider fullt berättigade
anordning bibehållits, äfven sedan man höjt krafvet på lärjungarnas
utbildning före inträdet vid institutet till studentexamen. En
själfklar konsekvens borde hafva varit, att samtidigt äfven fordran på
lärarnas utbildning höjts. Detta torde i motsvarande fall ha skett inom
så godt som alla andra svenska högre fackskolor. Sedan länge vore
hufvudlärarna professorer vid tekniska högskolan, vid veterinärinstitutet,
vid fria konsternas akademis läroverk, m. fl.

Själfva idéen om en praktiskt vetenskaplig skogshögskola stode
eller folie med frågan, huruvida de viktigaste lärarposterna gjordes till
professurer eller icke. Öfverallt, vid utlandets skogshögskolor vore
hufvudlärarna professorer.

I detta sammanhang ansågo de sakkunniga ytterligare böra betonas
en annan betydelse af skickliga och vakna lärare med ansedd ställning
vid högskolan. Deras uppgift vore nämligen ej blott att genom själfständiga
mer eller mindre omfattande studier göra undersökningar,
ägnade att ändra eller säkerställa rådande uppfattningar inom skogs -

136

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

hushållningen, utan i än högre grad att vara samlingspunkterna för all
den erfarenhet, som inom landet på deras respektive områden vunnes.

Den i praktiken verksamma skogsmannen hade sällan tid att
sammanfatta sina erfarenheter, på sin höjd att i en tid skriftsuppsats
omnämna dem. Af lärarna vid skogshögskolan kunde man däremot
hafva rätt att fordra, att de skulle stå i nödig kontakt med landets
intresserade skogsmän, så att alla viktigare iakttagelser såvidt möjligt
tillgodogjordes för undervisning och litteratur. Nu berörda sida af lärarnas
verksamhet borde resultera i goda läroböcker.

Ett annat viktigt skäl att ställa höga fordringar på lärarna vid
högskolan vore, att enligt de sakkunnigas mening nödvändigt i landet
tillfälle måste finnas för därför lämpade skogsmän att ytterligare utveckla
sina kunskaper utöfver de i den elementära fackkursen erhållna.
Dessa friare studier måste lärarna på ett fullt tillfredsställande sätt
kunna leda å de institutioner, hvilkas föreståndare de enligt de sakkunnigas
förslag skulle blifva.

De sakkunniga ansågo det vara uppenbart, att personer med nu
angifna förutsättningar i våra dagar, under den skarpa konkurrens om
de dugande personligheterna, som rådde mellan den enskilda affärsverksamheten
och staten, icke stode att erhålla, med mindre än att de
kunde erbjudas professurer och med dessa förenade ekonomiska och
sociala förmåner.

Funnes det sålunda enligt de sakkunnigas mening ej ringaste
tvifvel om, att de viktigaste lärarbefattningarna måste göras till professurer,
vore det dock i vissa fall svårare att afgöra, i hvillia ämnen
sådana borde upprättas.

Den historiska utvecklingen af skogsinstitutet med hänsyn till
redan befintliga lärarplatser gåfve emellertid själffallet en god fingervisning
i detta afseende. Skogshushållningsundervisningen uppdelades
redan tidigt i två läroämnesgrupper, den egentliga skogsskötseln med
därtill hörande naturhistoriskt-biologiskt underlag och den rationella afverkningen
och uppskattningen af skogens produkter, i väsentlig mån
hvilande på matematisk bas. Snart nog gjorde sig emellertid behofvet
gällande att öfverlåta den grundläggande naturhistoriska undervisningen
till en särskild lärare, hvilken ägde djupare kunskaper i de rent teoretiska
naturvetenskaperna, än hos den praktiske skogsmannen kunde
förutsättas.

Nu skisserade kraf hade ledt till, att det nuvarande institutet hade
tre ordinarie lärarplatser, med hufvuduppgift att undervisa i skogsskötsel,
i skogsbotanik och i skog sindelning. Att dessa tre ämnen äfven i fram -

137

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

tiden borde representeras af egna lärare och att dessa borde vara ordinarie
professorer, ansågo de sakkunniga oundgängligt.

I våra dagar både det emellertid — fortsätta de — på grund af
forskningens fördjupande blifvit nödvändigt att.afskilja vissa delar af
de tre gamla hufvudundervisningsområdena och att uppdraga undervisningen
i dessa delar åt skilda lärare. Särskilt hade den rent teknisktingenjörsmässiga
delen af skogshushållningen blifvit en synnerligen
viktig och fordrande gren af detta ämne.

Redan år 1901 anslogos också medel till särskild lärare i skoglig
byggnadslära m. in., och att denna plats ej gjorts till ordinarie, syntes
de sakkunniga bero mera på en önskan att i ett sammanhang företaga
en definitiv omorganisation af skogsundervisningen än på bristande
insikt om behofvet af en ordinarie lärare i skog steknologi och skogsbyggnadslära.

De sakkunniga ansågo, att det vore i hög grad önskligt, om en
ordinarie professur i detta ämne kunde upprättas. Då de emellertid af
ekonomiska hänsyn ansett sig böra föreslå upprättande äfven af extra
ordinarie professurer, hade de inskränkt sig till att för ifrågavarande
ämne yrka på en sådan, väsentligen på den grund, att ämnet ännu
icke vore hos oss så upparbetadt, att det syntes kunna med hänsyn
till fordringarna på vetenskaplig behandling fullt jämställas med de
tre förut nämnda.

Ett annat ämne, som de sakkunniga ansågo vara af mycket stor
vikt, utgjordes af skogens marklära med tillhörande delar af geologi
och kemi.

De sakkunniga förmenade, att i närvarande stund betydelsen af
skogens marklära vore så insedd, att flera dugande forskare upptagit
densamma till bearbetning hos oss, och man syntes utan tvifvel kunna
påräkna specialister som sökande till en plats i ämnet. De sakkunniga
ansågo därför den rätta tidpunkten vara inne att gifva detta för rationell
skogshushållning så utomordentligt viktiga ämne det stöd för fortsatt
utveckling, som läge i upprättande af eu extra ordinarie professur
vid skogshögskolan i detsamma.

En anmärkning, som syntes de sakkunniga kunna göras, vore,
att denna e. o. professors undervisningsskyldighet blefve afsevärdt mindre
än förut omnämnda professorers, men denna anmärkning ansågo de
fullväl bemötas därmed, att krafven på honom som forskare på grund
af ämnets å ena sidan ringa upparbetning och å andra sidan hastiga
utveckling vore mycket stora äfven med hänsyn till den direkta tid,
han för utarbetande af grundlaget för sina föreläsningar behöfde.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 52 käft. (Nr 73.) 18

138

Reservation;
lärarkollegiet
domänstyrelsen
m. /?.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

Då detta arbete delvis nära sammanfölle med det, som borde
åligga skogsförsöksanstalten, hafva de sakkunniga föreslagit, att e. o.
professorn i marklära, i den omfattning hans lärarverksamhet vid högskolan
det medgåfve, äfven skulle vara underkastad de bestämmelser,
som gällde för försöksanstalten, från hvilken — menade de sakkunniga
— helt säkert, om ej någon befattning i ämnet vid högskolan upprättades,
mycket snart kraf på en särskild tjänsteman för skogsmarksundersökningar
skulle framkomma.

I afseende å zoologien anförde de sakkunniga, att densamma i
samband med jaktens aftagande vikt från nationalhushållningens synpunkt
kommit att spela en allt mindre roll i de för skogsmannautbildningen
grundläggande studierna. En del af densamma, nämligen skogsentomologien,
syntes emellertid vara af den stora betydelse för skogsskötsel,
att ensamt denna väl motiverade upprättande af eu fast lärarplats
i skogszoologi vid högskolan.

De sakkunniga erinrade därom, att i vårt land icke funnes någon
officiell representant för studiet af skogarnas djurvärld. Årligen såväl
som periodvis återkommande insekthärjningar visade dock till fullo önskvärdheten
af, att det funnes en person, som hade sig ålagdt ingående
biologiska studier angående skogsinsekternas lif och de olika sätt, på
hvilka insektskadorna bäst kunde motverkas. Äfvenledes borde det
åligga honom att följa den vetenskapligt praktiska sidan af sötvattenfiske
och jakt.

På angifna grunder ansågo de sakkunniga sig böra föreslå upprättandet
af en e. o. professur i skogszoologi och närliggande läroområden.
Äfven för innehafvaren af denna borde stadgas skyldighet att
i den omfattning, som hans lärarverksamhet vid högskolan det medgåfve,
vara underkastad de bestämmelser, som gällde för skogsförsöksanstalten,
hvarest, om den sålunda föreslagna lärarbefattningen upprättades,
icke någon särskild entomologisk afdelning vare sig nu eller
i framtiden syntes vara af nöden.

De sakkunnigas förslag går sålunda ut på inrättandet af 3 ordinarie
och 3 extra ordinarie professorer. 1

1 reservation ha hrr Wallmo och Wahlgren såsom sin mening för''
klarat, att professuren i skogsteknologi bör vara ordinarie, hvilken åsikt
äfven biträdes af lärarkollegiet och domänstyrelsen. Dessa båda myndigheter
anse, att likaledes ämnet skogszoologi bör företrädas af ordinarie
professor, medan däremot med afseeod*-* på professuren i den ännu knappt
som vetenskapligt ämne upparbetade markläran lärarkollegiet hyser be -

139

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 73.

tänkligheter, och domänstyrelsen anser, att upparbetandet af detta ämne
bör i första hand tillkomma skogsförsöksanstalten. Botanisten vid
nämnda anstalt har äfven med styrka framhållit denna mening. Med
afseende på den tid, som tillmätts de olika läroämnena, har Wallmo
velat utsträcka denna för skogsteknologien, särskildt med hänsyn till
ämnet* byggnadslära, liksom för jordbruksläran; lärarkollegiet har bättre
velat tillgodose kemien, hvari domänstyrelscn instämt; och dessutom
ha några mindre väsentliga anmärkningar från olika håll framkommit.

Med afseende på studietidens längd, undervisningens fördelning De
och gången af det hela anföra de sakkunniga (sid. 97—101):

»Oaktadt de sakkunniga, såsom af ofvanstående torde framgå,
anse, att eleverna vid skogshögskolan böra bibringas högst afsevärdt
mera omfattande och mera lefvande kunskaper än vid skogsinstitutet
för närvarande är fallet, hafva de sakkunniga ansett sig t. o. m. kunna
något inskränka studietiden. Genom bättre undervisningsmetoder och
en skarpare inriktning på det för utbildningen väsentliga, kan nämligen
mycken tid inbesparas. De sakkunniga hafva ock den uppfattningen,
att de unga männen så snart som möjligt böra komma ut i det praktiska
lifvet, och att utbildningen därför icke utan tvingande nödvändighet bör
utsträckas öfver de 3 år, som föreslagits. Under sådana förhållanden
skulle man kunna påräkna, att eleverna i allmänhet lämnade högskolan
vid 22 till 24 års ålder i stället för som nu vid i medeltal 25.

»Den förberedande kurs på omkring ett hälft år, med hvilken den
unge mannen börjar sina studier, afser att bibringa honom den skogsvana
och den vana vid kroppsarbete, som de sakkunniga anse vara den
främsta vinsten af vistelsen vid de nuvarande förberedande skogsskolorna.
Han erhåller vidare under kartläggningsarbeten inom norra
Sveriges kronoparker nödig grundläggande färdighet i skogs- och fältmätning
och får samtidigt göra bekantskap med skogar inom denna
landsdel.

»Under hösten och förvintern, som tillbringas vid Malingsbo å
Klotens kronopark, sysselsättas eleverna med ^ägomätning, kolning,
dikning, hyggesröjning, vägbyggnad, huggnings- och drifningsarbeten.

»De egentliga studierna vid högskolan begynna med 7 veckors
sommaröfningar, förlagda å Bjurfors kronopark i Västmanland. Ungefär
en tredjedel af denna tid är ägnad åt undervisning i grunderna för
beståndsuppskattningen, en tredjedel åt demonstration af olika bestånd
samt vissa grundläggande skogsvårdsåtgärder, och den sista tredjedelen
åt upprättande af dikningsförslag.

sakkun niga.

140

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

»Lästerminerna vid högskolan börja enligt förslaget liksom för närvarande
den 15 oktober och 1 februari och fortgå till respektive den
20 december och 30 april. Studierna under första året hafva så planlagts,
att flertalet grundläggande ämnen fullständigt genomgås under
detta och att eleverna vid detsammas slut böra hafva tenterat i sex
ämnen, nämligen i allmän botanik, i geologi och i klimatologi vid vårterminens
början, i marklära, i däggdjur och fåglar samt i lagkunskap
vid dess slut. Den, som icke senast vid början af andra årets hösttermin
fullgjort dessa tentamina, blir, om ej särskilda omständigheter
annat föranleda, skild från högskolan. Nu angifna anordningar afse att
så vidt möjligt systematisera studierna. Dessa blifva dock på intet sätt
forcerade, i det att eleverna icke hafva mera än fem timmars föreläsningar
och öfningar per dag och dessutom ingå föreläsningar på lördagen.
De sakkunniga hafva tänkt sig, att denna dag skulle kunna
användas till arbeten å institutionerna, exkursioner, jakter m. m. i
Stockholmstrakten, äfvensom att föreläsningsserier och kurser, behandlande
mera speciella delar af skogsvetenskapen, således icke ingående i
den elementära undervisningen, då af lärarna skulle hållas.

»Sommarterminen under andra året vid högskolan varar enligt
förslaget från den 10 maj till den 28 augusti, eller omkring 16 veckor.
Den är föreslagen att tillbringas å Bjurfors och närgränsande trakter
samt Hamra eller annan lämplig större kronopark. Arbetet börjar med
kulturer under ledning af professorn i skogsskötsel med biträde af öfverassistenten
(omkr. 4 veckor), fortsätter med flottnings- och dikningsstudier
m. m. under professorn i skogsteknologi (4 veckor) samt naturhistoriska
exkursioner under lärarna i de särskilda naturhistoriska ämnena (ungefär
3 veckor). Skogsindelningsarbetot å Hamra sysselsätter eleverna i 5
veckor under ledning af professorn i ämnet, hvarjämte professorn i
skogsskötsel under sista delen af terminen med eleverna genomgår de
undersökta och uppmätta bestånden.

»Det andra läsåret i Stockholm är enligt förslaget väsentligen
ägnadt åt mera ingående teoretiska studier af skogshandteringens hufvudämnen,
hvarjämte kurserna afslutas i samtliga de grundläggande ämnena.
Med vårterminen är undervisningen afslutad i ytterligare 7 ämnen; i 6
af dessa bör tentamen hafva ägt rum. I skogsbotanik, skogsentomologi
och teknisk kemi tenteras vid vårterminens början; i jakt- och fiskevård,
skogspolitik och författningskunskap vid dess slut.

»Den sista sommarterminen (15 maj—28 augusti) ägnas väsentligen
åt resor samt de arbeten, på hvilka den slutliga pröfningen af elevernas
kunskaper i skogshandteringens tre hufvudämnen, särskilt i skogs -

141

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

indelning, skall grunda sig. Resorna utgöras af besök vid lämpliga
flottleder i senare delen af maj (2 Va veckor) under professorn i skogsteknologi
samt en resa till typiska norrländska skogsområden i augusti
(10 dagar) och ett lika långt besök i sydsvenska skogar i början af
oktober, båda under ledning af professorn i skogsskötsel, samt, i den
omfattning sådant kan anses lämpligt, af lärare i de naturhistoriska
ämnena. Sista delen af terminen företagas (1 vecka) under ledning af
läraren i jordbruksekonomi öfningar i syner och värderingar.

»Den öfriga tiden af sommaren ägnas åt skogsindelningsarbete vid
Malingsbo (5 1/2 veckor). Liksom föregående sommartermin samarbeta
vid den i samband med dessa arbeten stående undervisningen hufvudlärarna
i skogsindelning och skogshushållning, hvarigenom en allsidig
belysning af de bestånd, hvilka lärjungarna genom eget arbete noggrant
lärt känna, vinnes.

»Den sista terminen vid högskolan är väsentligen ägnad åt utarbetandet
af skogsindelningsplaner och studier för tentamina i de tre hufvudämnena
skogshushållning, skogsindelning och skogsteknologi. Under
denna termin hållas sålunda endast ett fåtal sammanfattande och repeterande
föreläsningar i skogshushållning och skogsindelning; vid terminens
slut tenteras i dessa ämnen och i skogsteknologi.

»En mycket afsevärd svårighet, som mött vid anordnandet af studieplanen
vid själfva högskolan, har varit, att billighets såväl som praktiska
hänsyn ovillkorligen synas fordra, att tid beredes eleverna att
under utbildningstiden vid högskolan fullgöra sin värnplikt. Efter
inhämtande under hand af nödiga upplysningar från landtförsvarsdepartementet
hafva de sakkunniga kommit till den uppfattningen, att den
minsta olägenheten för undervisningen vid högskolan förorsakas, om
eleverna under senvintern och våren efter sitt intagande vid högskolan
fullgöra första årets värnplikt samt under ferierna i september och
oktober de följande åren repetitiousöfningarna.»

Följande sammanställning ger en öfverskådlig föreställning af
undervisningens gång:

l:o) Förberedande kurs.

5 juli—20 december, föreläsningar och arbeten i skogen.

2:o) Kurs vid högskolan.
l:sta året.

10 juli—28 augusti, praktiska öfningar i skogen;

15 oktober—20 december, föreläsningar och öfningar vid högskolan.

142

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

2:dra året.

20 januari—31 januari, tentamensperiod;

1 februari—30 april, föreläsningar och öfningar vid högskolan;

1 maj—8 maj, tentamensperiod;

10 maj—28 augusti, praktiska öfningar i skogen;

15 oktober—20 december, föreläsningar och öfningar vid högskolan.

3:dje året.

20 januari—31 januari, tentamensperiod;

1 februari—30 april, föreläsningar och öfningar vid högskolan;

1 maj—8 maj, tentamensperiod;

15 maj—19 augusti, praktiska öfningar i skogen samt resor;

13 oktober—20 december, resor, föreläsningar och öfningar vid
högskolan.

En öfversikt af undervisningens anordning och timmarnas fördelning
enligt förslaget vinnes af vidstående tabell. I denna är för öfningsdagarna
i skogen räknadt med 10-timmars arbetsdag. Ämnena äro anordnade
i den följd studierna i desamma afslutas.

Kungl. Maj As Nåd. Proposition N:o 73. 143

Ämne		Förbered. kurs.	l sommarterm.	lista årets	1 hösttenn.	1 lista årets	< i a	KO P 3 ff	sommarterm.	2: dra årets	hösttermin	2idra årets	\| vårtermin	CO Å © © «-* *- ID	3:dje årets sommarterm.	fl* Ce m et- er © 3 fl	CO Å © © sr	Summa
		F».	Ö.	A.	F.	A.	F.	Ö	F.	Ö.	F.	A.	F.	Ö.	F.	ö.	F.	A.	F.	ö.	F.	Ö.	A.
	Skogs- och fältmätning	18	54	582																	18	—	582
	Allmän botanik.......	-	—	—	—	—	58	30	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	58	30	—
g	Geologi ..................	—	—	—	—	—	38	—	—	—											38	—	—
XÖ	Klimatologi..............	—	—	-	—	—	20	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	20	—	—
©	Marklära.................	—	—	—	—	—	—	—	46	—	—	40	—	—	—	—	—	—	—	—	46	—	40
g bo	Zoologi (däggdjur och
St	fåglar) .................	—		—	—	—	29	—	12	—	—	50	-							—	41	—	50
''Ö g	Lagkunskap ............	—	—	-	—	—	18	—	24								-	—	—	-	42	-	—
cS	Skogsbotanik............	—	—	—	-	-	-	—	56	33	-	80	9	-	-	-	-	-	—	-	65	33	80
	Skogsentomologi .....	-	~	-	-	--	-	-	22	-	—	—	18	-	-	-	-	-	-	—	40	—	-
	^Teknisk kemi ........	—	-	-	—	—	—	-	—	—	—	—	30	-	-	-	—	—	—	—	30	-	—
	Jakt- och fiskevård ...	—	—	40	—	—	—	20-	—	—	—	—	—	—	46	—	—	—	—	—	46	—	60
	Skogspolitik o. skogs-
	statistik ...............														34						34
	Författningskunskap	—	—	-	—	—	—	—	—	—	—	—	38	-	46	—	—	—	—	-	84	-	—
	Jordbruksekonomi.....	—	—	—	—	—	—	—	—	—	-	—	19	—	22	—	—	80	—	—	41	—	80
	Skogsteknologi och
fl ©	byggnadslära.........	—	—	440	13	143	—	—	23	—	—	230	47	—	46	—	—	130	—	—	129	—	943
Xö <	Skogsindelning och
O cö	skogsuppskattning	—	—	70	11	99	18	-	35	—	—	270	10	27	21	24	—	270	10	30	105	81	709
fr	Skogsskötsel............	—	—	240	11	149	—	-	34	—	—	250	24	-	35	—	—	230	15	90»	119	—	965
	Bokföring ..............													40								40	—
	Byggnadsritning ......							18								33					-1	51	—

'') I tabellen är F = föreläsningar, Ö — öfningar å lärorummet, A = praktiska arbeten och demonstrationer
i skogen (10 timmars arbetsdag).

*) Jakt två dagar.

s) Resa till södra Sverige.

Siffrorna angifva antalet timmar. Ämnena äro ordnade i den följd, i hvilken tentamina i desamma
aflåggas. 1 bokföring tenteras ej. Vissa exkursioner och öfningar, för hvilka tid lämnats genom att under
lördagarna i allmänhet ej föreläsningar hållas, äro ej här upptagna.

144

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 73.

Departements- Den undervisningsplan, som innefattas i det af de sakkunniga

chefen. utarbetade förslaget, synes mig i hufvudsak god och har af de hörda
myndigheterna öfver hufvud taget vitsordats såsom sådan. Att vissa
jämkningar i tidsfördelningen för de olika ämnena och äfven i öfrigt
böra vidtagas i anslutning till en del anmärkningar som framkommit
är sannolikt, men torde ej vara af någon ingripande betydelse. För
egen del vill jag dock anmärka, att det är nödvändigt att vid fastställandet
af undervisningsplanen tillses, att de sociala frågor, arrende- och
arbetarförhållanden m. m., som kunna beröra det skogliga yrket, vid
undervisningen komma till sin rätt. Mot studietidens begränsning, sådan
den af de sakkunniga föreslagits, har jag ingen anmärkning att göra.
Hvad åter lärarnas antal och ställning beträffar, anhåller jag att längre
fram vid frågan om skogshögskolans stat få yttra mig därom.

Undervisningen vid den lägre kursen.

Den utbildning vid skogsläroverket, som af de sakkunniga föreslås
och som skulle ersätta den nuvarande lägre kursen, skulle taga en
tid af ett år. Då den nu varande kursen räcker från 15 juni till 15
oktober påföljande år innebär de sakkunnigas förslag en minskning af
kursens längd med icke mindre än fyra månader. Då jag funnit mig
böra helt och hållet frångå de sakkunnigas förslag om inrättande af
ett särskilt skogsläroverk, torde någon redogörelse för den af de sakkunniga
för berörda läroverk uppgjorda undervisningsplanen ej erfordras.
Detta så mycket mindre som det af svenska forstmästarförbundet lämnade
förslaget till ordnandet af den lägre kursen har sin utgångspunkt
i och till alla väsentliga delar bygges på det af de sakkunniga för
skogsläroverket uppgjorda förslaget. I

Svenska

forstmästar förbundet.

I forstmästarförbundets förslag grupperas läroämnena sålunda:

A. Grundläggande ämnen: matematik, skogs- och fältmätning,
skogszoologi, marklära, geologi och klimatologi, allmän- och skogsbotanik.

B. Fackämnen: skogsskötsel, skogsuppskattning och skogsindelning,
skogsteknologi med byggnads- och afdikningslära, jordbruksekonomi,
jakt- och fiskevård, lagkunskap och författningskännedom.

Tidsfördelningen och undervisningens allmänna gång belyses af
följande tabell:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73. 145

		Arbets-	Timmar.
		dagar.
15 juni —30 sept................	........... praktiska sommaröfningar..................	91	910
3 okt. —19 dec. ...............	........... föreläsningar....................................	67	323
j 20 dec.— 19 jan................	........... ferier .............................................	-	-
t 20 jan.—31 jan................	........... tentamina .......................................	9	-
1 febr. —30 april ............	........... föreläsningar....................................	72	339
1 maj—8 maj ..................	........... tentamina .......................................	7	-
10 maj —15 sept................	........... praktiska öfningar samt eventuella resor	107	1,070
16 sept. —15 okt................	........... utarbetande af planer och dylikt.........	26	-
16 okt.—30 nov................	........... föreläsningar, skriftliga prof...............	39	123
1 dec.— 20 dec................	........... tentamina .......................................	17	-

Tiden skulle således förlängas från det nuvarande 1 1/3 till 1 V* år.
Detta skulle emellertid icke för eleven medföra någon afsevärd förhöjning
af hans kostnader, medan däremot den undervisning, han under denna
ökade tid erhölle, komme att utgöra en viktig del af hans utbildning.
»För statsverket», fortsätter skrifvelsen, »torde icke heller någon ökad
kostnad behöfva förorsakas af denna utsträckning utöfver kursens nuvarande
längd vid kursens förläggning till Stockholm och en lämplig
anordning af undervisningen».

»Rörande undervisningens anordning», heter det vidare, »hänvisas
till tabellen. Enligt densamma omfattar studietiden en sommartermin,
15/6-3%; en hösttermin, 3/io—19/i2; en vårtermin, Va—8%; en sommartermin,
10/5—16/9; en hösttermin, 16/io—30/n, innehållande tillsammans 376 arbetsdagar,
däraf 178 afsedda för föreläsningar och teoretiska studier, 198
för arbeten i skogen. 33 dagar åtgå för tentamina, 57 för ferier, hvari
dock ingår tiden mellan 1G/a—16/io i andra årskursen, hvilken tid är beräknad
skola användas för utarbetande af de under sommarterminen förarbetade
indelningsplanerna, kartorna m. m. Föreläsningar och öfningar
hållas i regel de två första terminerna 5 timmar dagligen utom lördagarna,
då endast fyra timmars undervisning äger rum. Sista höstterminen
är till stor del ägnad åt utarbetande af skogsindelningsplaner,
studier för tentamina i de tre hufvudämnena, kartritning och dylikt,
hvarför då endast cirka 3 timmars föreläsning dagligen hålles. Följande
tabell, i hvilken talen ange timmar, ger en öfversikt af undervisningens
fördelning under studietiden.»

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 52 höft. (Nr 73.)

146 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 73.

	lista aom- mart.	lista H. T.	V. T.	2:dra som» mart.	2:cLra H. T.	Summa	Tenta- men
	timmar	timmar	timmar	timmar	timmar	timmar		under
	F A	F Ö	F Ö	F A	F Ö	F	Ö	A	tent. per.
Grundl. ämnen.
Matematik........................	-	30	20				30	20		I
Skogs- o. fältmätning m. m.	100	20	45				20	45	100	I
Jakt- och fiskevård............	30	14					14		30	I
Naturkunnighet ...............	160	50	-	64 -	-	- -	114	-	160	U
Jordbruksekonomi ............	-	20	-	20 -	- 70	- -	40	-	70	in
Allm.- och skogsbotanik ...	-	30	16	30 16	- 150	- -	60	32	150	in
Författning och lagkunskap	-	20	-	50 —	- -	— -	70	-	-	ii
Fackämnen.
Skogsuppskattning och in-
delning ........................	170	15	15	30 20	- 150	10 -	55	35	320	in
Skogsskötsel.....................	250	-	-	35 -	- 450	50 -	85	-	700	in
Skogsteknologi............... 1	200	-	-	56 —	l— 250 1	44 -	100	-1 35 f	450	in
Skogsbyggnadslära......... \|	12	16	18 -	- 19	30
	910	211	112	303 36	1,070	104 19:618	167 1,980
		323	339		123	785

»Kolningsarbetet förlägges lämpligast till slutet af första sommaren
samt kulturarbetet till början af andra sommarterminen.»

I skrifvelsen föreslås inrättandet af tre lektorat nämligen i skogsskötsel
samt skogsuppskattnings- och skogsindelningslära, vidare i skogsteknologi
med skogsbyggnads- och afdikningslära, skogs- och fältmätning
samt kartritning, och i naturvetenskapliga ämnen; dessutom skulle behöfvas
extra lärare i matematik, jordbruksekonomi, samt lagkunskap
och författningar.

Det uppgjorda förslaget till undervisningsplan har följande utseende:

''»Förutsättningar: 5 timmars daglig undervisning å lärorummet under våroch
första höstterminen med undantag för lördagarna, då fyra timmars arbete äger
rum. 3—4 timmars undervisning å lärorummet andra höstterminen, som i öfrigt
användes till utarbetande af under praktiska öfningama samlad materiel för skogsindelning
m. m. 10 timmars dagligt skogsarbete under sommarterminema. Tentamensperiod
i början och slutet af vårterminen samt under senare delen af andra
höstterminen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

147

I. Grundläggande ämnen.

A. Skogs- och allmän botanik.

Lärare: lektorn i naturvetenskapliga ämnen.

a) framställning af växtens yttre och inre byggnad samt de olika organens
funktioner med särskild hänsyn till träden;

b) de inhemska och de viktigare hit införda skogsträdens byggnad och utveckling,
utbredning och förekomstsätt, särskildt inom Sverige;

c) de viktigare skogssamhällena och deras karaktärsväxter;

d) svamparnas allmänna organisation;

e) skogsträdens viktigare sjukdomar samt de till desammas förebyggande använda
medlen.

B. Marklära, geologi och klimatologi.

Lärare: lektorn i naturvetenskapliga ämnen.

1) Marklura och geologi.

öfversikt af de viktigaste svenska mineralen samt af berggrund och lösa
i Sverige;

öfversikt af marktyperna, deras egenskaper och betydelse, särskildt för

demonstration af geologiska kartor i samband med exkursioner;

2) Klimatologi.

Sveriges klimat med särskild hänsyn till skogarna;
handhafvande af enklare meteorologiska instrument.

C. Skogszoologi med skogsinsekter.

Lärare: lektorn i naturvetenskapliga ämnen.

a) kort öfversikt af insekternas allmänna byggnad. Skogens viktigaste skadeinsekter,
deras utveckling och lefnadssätt samt medlen för deras bekämpande. Undersökning
af insekter;

b) de viktigaste högre skogsdjuren och deras betydelse för skogen och jakthushållningen.
De för den allmänna hushållningen viktiga sötvattensfiskama.

Tid för A, B, C föreläsningar: 174 timmar, hvaraf 80 första höstterminen
och 94 .vårterminen.

Ofningskurs i de naturhistoriska ämnena.

a) demonstrationer och bestämningsöfningar samt fröanalys;

b) konservering af skogsväxter enligt lärarens anvisningar;

c) undersökning och bestämning af för skogen viktiga djurarter samt af de
skador de förorsaka. Konservering af insekter;

d) utförande af meteorologiska observationer.

Tid: 32 timmar, hvaraf 16 första höstterminen och 16 vårterminen.
Naturhistoriska exkursioner 310 timmar

D. Matematik.

Lärare: extra läraren i matematik.

Grunddragen af planimetri, stereometri och ränteberäkningar samt matematiska
öfningar.

jordlager

skogen;

148

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 73.

Föreläsningar: 30 timmar, första höstterminen.

Öfningar: 20 timmar, första höstterminen.

E. Skogs- och fältmätning.

Lärare: lektorn i skogsteknologi.

a) instrumentlära, omfattande kännedom om de viktigaste planmätnings- och
afvägningsinstrumentens konstruktion, justering och användning;

b) mätningslära, omfattande de vanligaste metoderna vid skogs- och fältmätning
samt afvägning;

c) kartläsning, genomgående af de större svenska kartverken samt kart- och
byggnadsritning.

Föreläsningar: 20 timmar första höstterminen.

Öfningar: kartritning, 45 timmar, första höstterminen.

Praktiska öfningar.

Uppmätning och affattning af mark i olika skalor med användande af de för
hvarje fall lämpligaste instrument. Afvägningsöfningar.

Tid: l(>0 timmar första sommarterminen.

II. Fackämnen.

A. Skogsskötsel.

Lärare: lektorn i ämnet.

1) Skogsskötselns allmänna del.

Redogörelse för:

a) skogshushållningens betydelse för landet;

b) skogsbeståndens sammansättning och olika former;

c) skogsbestånds uppdragande medelst sådd och plantering;

d) beståndsvården;

e) de olika skogsbrukssätten och deras betydelse, särskildt med hänsyn till
åstadkommande af naturlig föryngring och utnyttjande af markens produktionsförmåga
;

f) åtgärderna för skogens skyddande mot skadliga inflytelser.

2) Tillämpad skogsskötsel.

Redogörelse för:

a) de särskildt för vårt land viktiga trädslagens beståndsegenskaper;

b) de särskilda trädslagens uppdragande, vård och utverkning enligt skilda skogsbrukssätt
samt i rena och blandade bestånd.

c) de särskilda trädslagens ekonomiska betydelse.

Föreläsningar: 85 timmar, hvaraf 35 timmar vårterminen och 50 timmar
andra höstterminen.

Praktiska öfningar.

a) Plantskolans anläggning och skötsel. Olika metoder för sådd och plantering.

b) Utförande af gallringar och stämplingar i och för utverkning.

c) Utförande af hyggesröjning samt markberedning för själfsådd.

d) Resor.

Tid: 700 timmar, hvaraf 250 timmar första sommarterminen, 450 andra
sommartermi nen.

Kung!,. Majds Nåd. Proposition N:o 73.

149

B. Skogsuppskattning och skogsindelning.

Lärare: lektorn i skogsskötsel.

1) Upprättande af skogshushållningsplaner efter olika metoder.

a) Grundläggande arbeten för skogsindelningen.

Metoderna för bestämning af ståndsortemas bonitet och beståndens däraf
föranledda beskaffenhet.

Metoderna för träd- och virkesmätning samt därvid använda instrument.

Bestämning af virkesmassan hos bestånden enligt olika taxeringsmetoder.

Bestämning af träds och bestånds ålder.

Tillväxtlära; stamanalys; anordnande af profytor.

Teorier för omloppstidens beräkning.

b) Olika metoder för skogsindelning.

c) Revision och komplettering af skogshushållningsplaner.

2) Värdesättning af skogsmark och skogsbestånd.

Föreläsningar: 55 timmar, hvaraf 15 första höstterminen, BO vårterminen och
10 andra höstterminen.

Skogsindelningspraktikum.

Skriftliga arbeten för upprättandet af skogshushållningsplaner vid olika skogsbrukssätt.

Tid: 35 timmar, hvaraf 15 timmar första höstterminen, 20 timmar på vårterminen.

Praktiska öfningar.

a) Öfning i träd- och virkesmätning samt beståndstaxering.

b) Verkställande af utarbeten, hvarpå fullständig skogsindelning enligt olika
metoder grundas; öfningar i skogsuppskattning, stamanalys och tillväxtundersökningar.

c) Öfning i skogen för bestämmande af skogsmarks och skogs penningvärde.

d) Utläggande och revidering af profytor.

Tid: 320 timmar, hvaraf 170 första och 150 andra sommarterminen.

C. Skogsteknologi med byggnads- och afdikningslära.

Lärare: lektorn i skogsteknologi.

a) De svenska skogsträdens samt de viktigare utländskas tekniska egenskaper.

b) Virkets aftorkning, aptering och utdrifning; liottleders ordnande; väganläggningar
samt kostnadsberäkningar för dessa slag af arbeten.

c) Virkets tillgodogörande för export, industriella ändamål och husbehof.
Härvid redogöres för sågverksindustri, pappersmassefabrikation, kolning i mila och
ugn samt tjärtillverkning äfvensom virkets användning till olika byggnadsändamål
och snickerier samt i landthushållningen.

d) Undervisning i landthruksbyggnaders, skogskojors och fröklängningsanstalters
uppförande med kostnads- och materialberäkningar.

e) Grunderna för torrläggning af mark samt därvid använda tekniska metoder.

Föreläsningar: 130 timmar första höstterminen, 74 timmar vårterminen, 44

andra höstterminen.

150

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

Öfningstimmar å lärorummet: ritningar till byggnader för mindre jordbruk,
flottledsbyggnader, profiler för afdiknings- och väganläggningar.

Tid: 35 timmar, hvaraf 16 första höstterminen och 19 vårterminen.

Praktiska öfningar.

a) Deltagande i sågnings- och kolningsarbeten.

b) Besök vid lämpliga sågverk med demonstration af sågar, hyflerier, kolningsplatser,
kolugnar, sorterings- och brädgårdsarbeten.

c) Besök vid flottleder under pågående flottningsarbeten.

d) Anläggning af skogsvägar.

e) Besök å olika slags afdikade marker samt upprättande af fullständiga
afdikningsförslag.

f) Besiktning af flottleder, vägbyggnader, afdikningsföretag och hägnader.
Tid: 450 timmar, hvaraf 200 första och 250 andra sommarterminen.

D. Jordbruksekonomi.

Lärare: extra läraren i jordbruksekonomi.

a) Öfversikt af åkerjordens egenskaper, dess bearbetning, dikning och gödsling.

b) Kortfattad framställning af grunderna för växelbruket och de viktigare
kulturväxternas behandling.

c) Ängs- och hagmarksskötsel.

d) Grunderna för beräkning af jordvärdet samt jordbrukets afkastning och
driftkostnader.

Föreläsningar: 40 timmar, hvaraf 20 första höstterminen, 20 vårterminen.

Praktiska öfningar.

a) Salu- och arrende värdering af inägojord.

b) Af- och tillträdessyn samt ekonomisk besiktning jämte uppsättande af
vederbörliga instrument.

Tid: 70 timmar under andra sommaren.

E. Jakt- och fiskevård.

Lärare: lektorn i naturvetenskapliga ämnen.

Redogörelse för med god jaktvård öfverensstämmande jaktmetoder samt för
de verksammaste medlen till skadedjurens efterhållande.

Åtgärder för sötvattensfiskets ändamålsenliga vård.

Föreläsningar: 14 timmar, första höstterminen.

Praktiska öfningar.

a) Utförande af för god jakt- och fiskevård ändamålsenliga åtgärder.

b) Jakt- och skjutöfningar.

Tid: 30 timmar första sommaren.

F. Lagkunskap och författningskännedom.

Lärare: extra läraren i ämnet.

a) Hufvuddragen af författningar rörande jorddelning, vattenrätt — däri
inbegripet lagstiftning om flottning — grufrätt, fiskerätt, expropriation, stängseloch
väghållningsskyldighet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 73. 151

b) Ofversikt af olika jordnatur; de väsentliga beskattningsformema; i allmän
lag förekommande stadganden, hvilka hafva tillämpning vid förvärf af fast egendom
på landet; arrende och inteckningslagen.

c) Om åverkan samt olofligt jagande och fiskande.

d) Grunddragen af gällande bestämmelser i afseende å utförande af talan
inför rätta.

e) Det väsentligaste af gällande skogslagstiftning med särskild uppmärksamhet
lastad på bestämmelser gällande för enskilda skogars vård, äfvensom förordningar
angående jakt oeh fiske.

Föreläsningar: 70 timmar, hvaraf 20 första höstterminen och 50 vårterminen.

Det ofvan relaterade förslaget, som bygger på den nuvarande
grunden, synes mig vara väl värdt beaktande vid fastställandet af
undervisningsplan för den lägre kursen. Att vissa jämkningar komma
att företagas är naturligt, och här gäller, hvad jag yttrade om hänsynen
till de sociala frågorna vid undervisningen vid den högre kursen, i
minst lika hög grad; ifrågasättas bör om icke på undervisningsskemat
äfvenledes bör inrymmas någon plats för ämnet hygien, särskildt fabrikshygien
i de delar denna berör trävaruindustrien.

Skogshögskolans stat.

Med afseende på denna liar jag först att redogöra för de sakkunnigas
förslag angående skogshögskolan, som i hufvudsak är af
följande lydelse (bet. sid. 273—298):

»Såsom i det föregående med styrka framhållits, är den ojämförligt
viktigaste förutsättningen för att en högskola skall kunna motsvara
de anspråk, som man med rätta bör ställa på en sådan, att vid densamma
kunna bindas lärare, som hvar och en så vidt möjligt fullständigt behärskar
de ämnen, som falla inom hans undervisningsområde. Tydligt
är, att ju snäfvare gränserna för ett sådant område dragas, desto lättare
är att finna en fullödig representant för detsamma, såväl med tanke på
undervisningsskicklighet som själfständig vetenskaplig och praktisk verksamhet.
Idealet för en skogshögskola skulle sålunda ligga däri, att de
ämnesgrupper, som där företräddes, sönderdelades i vida högre grad
än de sakkunniga föreslagit, och att sedan hvarje disciplin omhändertoges
af sin specialist med tillräcklig aflöning för att åt sin vetenskap, sin
institution och sin undervisning kunna ägna hela sin verksamhet. Utan
tvifvel tenderar utvecklingen i de rikare kulturländerna åt detta håll
äfven vid fackhögskolorna. Vi äro här som på andra områden nödgade

Departementschefen.

sakkunniga.

Lärarnas

ställning.

152

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 73.

att rätta munnen efter matsäcken, och de sakkunniga hafva sålunda
måst inskränka sig till att föreslå endast tre ordinarie professorer
med ett mycket vidsträckt undervisningsområde. Vid uppgörandet af
förslag till aflöningsbelopp för dessa professorer har jämförelsen med
en vid 1907 års Riksdag reglerad lönestat nämligen veterinärinstitutets
legat nära till hands. Samma skäl, som såväl i den förberedande utredningen
som särskildt i departementschefens anförande till statsrådsprotokollet
anföras för de af denne föreslagna och af Riksdagen bifallna
aflöningarna till professorerna vid veterinärinstitutet, kunna säkerligen
med lika stort fog användas som motiv för de sakkunnigas förslag att i
detta afseende likställa skogshögskolans professorer med universitetens.

»Utan att på minsta sätt vilja förneka, att de intressen, som
veterinärinstitutet företräder, ej blott äro för landet i dess helhet af
utomordentligt stor betydelse utan äfven af den beskaffenhet, att deras
rätta omvårdnad med nödvändighet förutsätter en på verkligt vetenskaplig
grund byggd högskola, vilja dock de sakkunniga betona, att någon
tvekan om behofvet af en sådan högskola ännu mindre kan vinna något
spelrum, då det gäller ordnandet af den högre skogsundervisningen.

»Såsom de sakkunniga förut i detta betänkande sökt med skärpa
framhålla, gäller det att skapa ett undervisningsväsende, som för den
rätta vården och det rätta utnyttjandet af vår måhända största nationalegendom
skall dana fullt dugliga arbetskrafter. Det bör sålunda redan
från denna synpunkt vara klart, att det för detta ändamål ej får vara
tal om att sky några ekonomiska uppoffringar, om dessa hållas inom
rimliga gränser. I spetsen för detta undervisningsväsende kommer högskolans
lärarkår att ställas. På den kommer det allt ifrån början att
bero, huruvida utvecklingslinjerna för såväl det teoretiska studiet som i
många fall den praktiska lösningen af de skogliga spörsmålen komma
att läggas i rätt, fruktbärande riktning. Att de viktigaste lärarplatserna
besättas med verkligt framstående män, blir därför en fråga
vital ej blott för högskolan, utan vital äfven för den riktiga utvecklingen
af skogshushållningen inom vårt land.

»Betraktas frågan från en annan sida, kommer man till samma
resultat. Det visar sig nämligen vid en jämförelse med universiteten,
att förhållandena vid dessa i mångt och mycket äro likartade med
dem, som enligt de sakkunnigas förslag skulle bli rådande vid skogshögskolan.
Eleverna vid denna skola hafva aflagt studentexamen och dessutom
genomgått en förberedande praktisk kurs. Inberäknadt denna
blir studietiden tre-årig. Dessutom bör ej glömmas, att tillfälle till
vidare utbildning i det ena eller andra facket skall beredas, att möjlig -

153

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 73.

het till sjelfständig vetenskaplig forskning såväl praktisk som teoretisk
skall öppnas, och att detta gäller ej blott för eleverna som en omedelbar
fortsättning af studierna efter erhållet afgångsbetyg, utan också för de
skogstjänstemän,-som, efter längre eller kortare tids arbete i skogarna, vid
högskolan under begagnande af dess hjälpmedel, bibliotek, instrument, tekniska
utensilier, försöksfält m. m. tilläfventyrs vilja studera något särskildt
skogligt problem. Likaså bör ju tillgång till ett dylikt forskningsarbete
stå öppet äfven för lärjungar från andra högskolor. Då lärarens
råd eller ledning vid dessa studier ofta kommer att tagas i
anspråk, ligger det i öppen dag, att krafven på honom därigenom ej
obetydligt ökas. En ej oviktig omständighet, som äfven skärper anspråken,
blir föreståndareskapet för de samlingar, som höra till de olika
professorernas områden, och hvilkas omvårdnad och utvidgning fordra
särskild omsikt och intresse.

»De kompetensvillkor, som i stadgeförslagets § 35 finnas formulerade,
torde ock vara af den beskaffenheten, att de utesluta mindre kvalificerade
sökande, och ehuru på grund af ämnenas säregna beskaffenhet disputationsprof
ej kan fordras till mer än professuren i skogsbotanik, synes
det dock, som om fordringarna på utbildning äfven för de öfriga
kunna jämställas med de vid universiteten gällande. Särskildt är härvid
att märka, att för kompetens till professuren i skogsskötsel fordras
»att såsom ledare under längre tid af en mera omfattande svensk
skogsförvaltning visat sig äga framstående duglighet», och till professuren
i skogsuppskattning och skogsindelning, »att genom förtjänstfullt utförda
uppskattningar af och utredningar angående tillväxt å större skogsområden
ådagalagt framstående praktisk duglighet», sålunda i båda
fallen praktiska prestationer, som enligt sakens natur äro nödvändiga
kvalifikationer för ifrågavarande platser, och som till sin innebörd,
såväl hvad tidskräfvande arbete som grundliga studier beträffar, väl
torde kunna likställas med eljest fordrade teoretiskt-vetenskapliga prof.

»I detta sammanhang torde äfven kunna åberopas jämförelse med
förhållandena i utlandet, hvarest, åtminstone där de skogliga förhållandena
nått en något så när hög utveckling, undervisningen åtminstone
i de viktigare ämnena anförtrotts åt professorer, något som ock framgår
af den lämnade öfversikten öfver de viktigare skogsundervisningsanstalterna
i de med oss med afseende på skogsförhållanden mest
jämförliga länderna.

»Slutligen må ej lämnas opåaktadt, att då två af de nu omhandlade
lärarplatserna böra besättas af män, som i ena eller andra afseende!
visat framstående duglighet i skogshushållningsfrågor, staten äfven
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 52 höft. (Nr 73) 20

154

Kungl. Maj:ts Nåd- Proposition N:o 73.

därvidlag i sin sträfvan att vid liög-skolan fästa de mest framstående
krafterna kommer att täfla med de enskilda skogsägarna, hvilka i många
fall visat sig kunna erbjuda synnerligen goda ekonomiska villkor, hvarigenom
många dugande förmågor frångått statens tjänst. Hvad lärarplatsen
i skogsbotanik vidkommer, gäller det åter täflan med universitet
och andra högskolor. Möjligheten att vid dessa ernå en god ekonomisk
ställning skall med all säkerhet drifva hvarje dugande vetenskaplig kraft
att lägga sina forskningar på andra områden än det skogsbotaniska, om
ej vid högskolan en motsvarande ställning kan erbjudas.

»Med afseende på ämnesgruppen skogsteknologi med byggnadsoch
afdikningslära, så omfattar denna en så utomordentligt viktig del
af skogsundervisningen och torde i så särskildt hög grad af sin innehafvare
fordra mångsidig erfarenhet och framstående praktisk duglighet,
att hos de sakkunniga tvekan uppstått, huruvida icke äfven för
denna lärarebefattning en ordinarie professur bort föreslås. Då emellertid
från rent vetenskaplig synpunkt ämnet är mindre sjelfständigt och mera
torde få anses som tillämpande de inom andra vetenskapsgrenar vunna erfarenheter,
hafva de sakkunnige här låtit sparsamheten råda och stannat
vid att föreslå en lägre aflönad, e. o. professur.»

De kompetensvillkor de sakkunniga utarbetat för tillträde till de
ifrågavarande professurerna innehållas i stadgeförslagets § 35, som i
denna punkt har följande lydelse:

Såsom kompetens till nedannämnda befattningar erfordras:

a) för professur i skogsskötsel, att såsom ledare under längre tid
af en mera omfattande svensk skogsförvaltning visat sig äga framstående
duglighet och att helst genom utgifna skrifter rörande skogsskötsel
eller genom afgångsbetyg från skogshögskolan ådagalagt synnerligen
goda teoretiska insikter i samma ämne;

b) för professur i skogsuppskattning och skogsindeining, att genom
kunskapsintyg från universitet eller högskola styrkt sig äga goda matematiska
kunskaper, att helst genom utgifna skrifter eller genom afgångsbetyg
från skogshögskolan visat sig äga framstående teoretisk skicklighet
i hvad läroämnet omfattar samt att genom förtjänstfullt utförda
uppskattningar af och utredningar angående tillväxt å större skogsområden
ådagalagt framstående praktisk duglighet;

c) för professur i skogsbotanik med allmän botanik, att genom
utgifna skrifter eller akademiska examina styrkt sig äga den botaniska
utbildning, som erfordras för filosofisk doktorsgrad, äfvensom att hafva
publicerat väl vitsordade vetenskapliga undersökningar öfver skogsbotaniska
frågor;

155

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 73.

d) för e. o. professur i skogsteknologi med byggnads- och afdikningslära,
att hafva under längre tid ledt utdrifnings-, byggnads- och
afdikningsarbeten samt visat sig äga god kännedom angående de träförbrukande
industrierna äfvensom att helst genom utgifna skrifter eller
genom betyg från högskola styrkt sig äga synnerligen goda teoretiska
insikter i hvad till ämnet hör.

»I samband med nu omhandlade aflöningsförmåner», heter det, »hafva
de sakkunniga äfven tagit i öfvervägande, huruvida icke ett visst årligt
anslag borde föreslås att användas till årliga resestipendier för skogshögskolans
ordinarie lärare. Den kommitté, som af det större akademiska
konsistoriet i Lund år 1902 tillsattes för att utreda frågan om resestipendier
för universitetens ordinarie lärare, yttrar följande: ''Med nutidens
rastlösa arbete å de vetenskapliga forskningsområdena och den
snabba utveckling, hvari vetenskaperna äro stadda, ställas stora anspråk
på dessa vetenskapens målsmän vid våra universitet. Med skäl kan
man fordra af dem, att de skola ej blott följ a utvecklingen af hvars och
ens speciella disciplin, utan ock vara förtrogna med alla framsteg och
förbättringar i undervisningsmetoderna samt anordningar vid de vetenskaperna
tillhörande institutioner af olika slag. Att på samma gång man
ägnar tid åt föreläsningar, öfningar och själfstudier, medelst de litterära
hjälpmedlen på ett tilfredsställande sätt öfverblicka och följa vetenskapernas
framsteg, lär väl enligt alla sakkunnigas mening icke vara
möjligt. Genom besök vid de stora kulturländernas universitet och andra
vetenskapliga inrättningar samt deltagande i de större kontinentala
vetenskapliga årsmötena kan däremot på ganska kort tid ur första hand
vinnas bekantskap med större delen af de mera betydande nya upptäckterna,
åsikterna och teorierna, sådana de framställas af sina egna
upphofsmän, och därigenom samt genom den åtföljande diskussionen
vinnes en bättre kunskap om dem än genom månadslånga litteraturstudier.
De nyare iindervisningsformerna fordra lyckligtvis äfven af
universitetsläraren, att han skall träda i annan beröring med sina lärjungar
än endast genom föreläsningar, och huru dessa undervisningsformer
annorstädes utbildas och omgestaltas samt fylla sin uppgift,
lär man endast ganska ofullständigt och opålitligt genom årsberättelser
och dylikt tryck. Den stora vikten af personlig bekantskap och beröring
med framstående, stundom ledande representanter för de forskningsgrenar,
som en professor själf har att bearbeta och föredraga, torde ej
behöfva någon vidare motivering. Erinras bör äfven, att med de relativt
små anslag, som stå universitetens institutioner till förfogande, kunna

Resestipendier
åt de
ordinarie
lärarna.

156

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

och höra icke inköp af instrument och annan materiell göras på försök,
utan man måste taga kännedom om andras erfarenhet af desamma, och
med de ständiga förändringar, som häruti äga rum, blifva besök å rikt
försedda institutioner en nödvändighet för den, som själf har att ombesörja
en institutions utrustning. Och äfven åtskilligt annat skulle ur
såväl allmänvetenskaplig som mera individuell synpunkt kunna anföras
för att klarligen visa universitetsprofessorernas ofta återkommande och
växande behof att göra bekantskap med vetenskapsmän, vetenskapliga
institutioner, museer m. m. utom det egna landets gränser, men det
redan anförda torde vara fullt tillräckligt.’

»De sakkunniga kunna ej finna annat, än att det här förda resonemanget
är fullständigt öfvertygande. 1905 års Riksdag beviljade också
det af Kungl. Maj:t begärda anslaget på 10,000 kronor, afsedt att enligt
af Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser fördelas som resestipendier
bland ordinarie lärare och vissa andra tjänstemän vid rikets universitet
samt karolinska mediko-kirurgiska institutet. Af departementschefens
yttrande till statsrådsprotokollet vid ifrågavarande punkt under åttonde
hufvudtiteln framgår, att till reseunderstöd åt lärare vid tekniska högskolan
finnes å ordinarie stat uppfördt ett belopp af 1,800 kronor, äfvensom
ett anslag å extra stat sedan flera år utgå: till resestipendier åt
prästmän, 5,000 kronor, till resestipendier åt föreståndarinnor och lärarinnor
vid högre skolor för kvinnlig ungdom och samskolor, 6,000
kronor, till resestipendier åt rektorer samt öfriga lärare och lärarinnor
vid folkskoleseminarierna, 2,000 kronor, till resestipendier åt folkskollärare
och folkskollärarinnor, 4,000 kronor, samt till resestipendier åt
föreståndare, lärare och lärarinnor vid rikets abnormskolor, 1,000 kronor.

»Härtill kan fogas, att afsevärda belopp dessutom utgå såsom resestipendier
åt elementarlärare i lefvande språk, domare, officerare, civila
och militära läkare samt såsom handelsstipendier och för utbildning i
konsulatgöromål. Visserligen finnes ock ett å ordinarie stat uppfördt
reservationsanslag till resestipendier samt läroböckers och lärda verks
utgifvande å 26,500 kronor. En stor del däraf, 7,000 kronor, är emellertid
sedan länge förbehållen åt yngre obefordrade vetenskapsidkare
vid universiteten, och på den återstående summan torde så många olikartade
och berättigade anspråk årligen ställas, att den endast med största
svårighet kan motsvara desamma.

»De medel, som under domänstyrelsens stat äro anslagna till reseunderstöd,
torde mer än väl behöfvas för den egentliga skogsstatens
behof. Af desamma kunna dessutom endast de i skogsstaten anställda
lärarna erhålla understöd.

157

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

»Då det val ej af någon kan jäfvas, att samtliga de skäl, som
anförts och ledt till Riksdagens beslut om resestipendier för universitetsprofessorer
m. fl., äga sin fulla giltighet med afseende äfven på fackhögskolor,
och det å andra sidan ej synes vara möjligt att anföra ett
enda rimligt skäl, hvarför lärarna vid sådana undervisningsanstalter
skulle vara hardt nära den enda kategori, som i detta afseende ej åtnjöte
statsunderstöd, kunna de sakkuniga ej underlåta att framställa förslag
om resestipendier för skogshögskolans ordinarie lärare. Enligt de
bestämmelser, som Kungl. Maj:t låtit utarbeta för universitetens resestipendier,
och hvilka framlades för 1906 års Riksdag, utgår stipendium
för resa till utrikes ort med 550 kronor för stipendiat från universitetet
i Uppsala eller karolinska institutet. Vidare stadgas, att stipendiet ej
bör tillkomma person, som förut åtnjutit dylikt, förr än minst 5 år därefter
förflutit. Då skogshögskolan enligt föreliggande förslag skulle förläggas
till Stockholm, synes stipendiets storlek böra sättas till 550 kronor.
Utdelas ett sådant årligen, blir hvar och en af de sex ordinarie lärarna
i tillfälle till utländsk studieresa hvart sjätte år, något som ju må kunna
anses tillnärmelsevis motsvara behofvet. Dock vilja de sakkunniga fästa
uppmärksamheten vid, att ett större anslag för detta ändamål torde
vara önskligt under de år, då de olika institutionerna vid skogshögskolan
skola iordningställas, på det att hvarje institutionsföreståndare
finge tillfälle att företaga en studieresa under de två närmast efter Riksdagens
beslut om skogshögskolans inrättande följande somrarna för studier
af motsvarande utländska institutioner.

»De sakkunniga föreslå således:

att till resestipendier för ordinarie lärare vid skogshögskolan
må på ordinarie stat anslås 550 kronor att utdelas årligen
enligt de bestämmelser, som af Kungl. Maj:t utfärdas, dock
att de ej anslås lediga förr än till sjätte sommaren efter skogshögskolans
organisation; samt att till resestipendier'' för skogshögskolans
6 ordinarie lärare må anslås 3,300 kronor att fördelas
på två år, dels samma år och dels året närmast efter det,
då Riksdagen fattat beslut om skogshögskolans organisation.

»Enligt stadgeförslaget skulle en af de ordinarie lärarna utses till
högskolans föreståndare med titel rektor. En chefsställning innebär
ju alltid i och för sig betydligt ökadt ansvar, och stora anspråk böra
ställas på innehafvaren af denna post vid högskolan, där det gäller ej
blott att bevaka, att maskineriet i sin helhet fungerar tillfredsställande,

Högskolans

rektor.

Öfver asaistenten.

158 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 73.

utan äfven att öfva ständig uppsikt öfver de särskilda institutionernas
behöriga underhållande och tidsenliga utveckling, uppmärksamt följa
undervisningens jämna gång och hålla ett vaksamt öga på såväl lärarkårens
och andra tjänstinnehafvares nitiska handhafvande af sina plikter,
som på elevernas uppförande och förhållanden i allmänhet. En blick
på stadgeförslagets § 44 torde dessutom tillfyllest visa, att utom ofvan
antydda allmänna chefsplikter en mångfald göromål af synnerligen
skiftande art på rektor ställa sådana fordringar, att, äfven om den i § 43
föreslagna minskningen af hans undervisningsskyldighet kunde blifva
något så när effektiv, hans tid blefve i synnerligen utsträckt grad upptagen.
Då man härtill ställer såsom en oafvislig fordran, att rektor
genom sin ställning som högskolans chef och samtidigt dess representant
i styrelsen skall äga förmågan af och begagna hvarje tillfälle till
initiativ af på olika områden af högskolans verksamhet fruktbringande
förslag, synes det de sakkunniga uppenbart, att för rektor ett afsevärdt
tillägg i aflöningsförmåner bör bestämmas. Äfven i detta fall följa de
sakkunnige i sitt förslag den fastställda staten för veterinärinstitutet
och föreslå sålunda:

att rektor tilldelas ett årligt arfvode å 1,000 kronor,
hvartill synas böra läggas de af ålder åtnjutna förmånerna af
fri bostad och vedbrand. I enlighet med bestämmelserna i de
under de senaste åren af Riksdagen fastställda löneregleringarna
torde samtidigt böra stadgas, att vid åtnjutande af fri bostad
från lönen årligen afdrages 500 kronor.

»All öfrig undervisning vid högskolan skulle enligt de sakkunnigas
förslag bestridas af lärare, som på viss tid eller tillsvidare förordnas.
Bland dessa är det en, som genom undervisningstidens längd och undervisningens
beskaffenhet i öfrigt intager en särskild ställning, nämligen
öfverassistenten, som skulle blifva såväl lärare i skogs- och fältmätning,
som föreståndare och ledare för den förberedande kursen. Undervisningsplanen
upptager för öfverassistenten 18 föreläsningstimmar, 54 timmars
handledning i kartritning m. m., 58 dagars ledning af mätningsöfningar
och 44 dagars ledning af diverse skogsarbeten, eller, därest arbetsdagen
beräknas till tio timmar, tillsammans 1,092 timmars omedelbar
tjänstgöring. Denna infaller hvad de praktiska öfningarna beträffar
uteslutande under den förberedande praktiska kursen 5 juli—20 december,
under det att öfverassistenten under vårterminen biträder vid undervisningen,
särskildt med granskningen af de af eleverna uppgjorda
hushållningsplanerna samt vid kulturarbetena i skogen under maj månad.

159

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

Det är således ett betydande arbete som åligger denna lärare, och särskild!
under den förberedande kursen ligger stor vikt uppå hans disciplinariska
förmåga. Likaså blir hans omdöme, ehuruväl icke ensamt afgörande,
i allt fall tungt vägande vid pröfningen af hvilka elever, som från den
förberedande kursen skola lämnas tillträde till högskolan, alldenstund
han blir den lärare, som under den längsta tiden oafbrutet varit i tillfälle
att iakttaga de unga alumnernas allmänna läggning och särskilda
fallenhet eller obekvämhet för skogsmannayrket.

»Under sådana förhållanden ha de sakkunniga tagit i öfvervägande,
huruvida icke lämpligen innehafvarcn af denna plats borde ernå en
fastare ställning än på förordnande och i så fall möjligen likställas med
de e. o. professorerna. Eu sådan anordning torde likväl möta ganska
betydande svårigheter. Vare sig aflöningen ställdes lika med den för
de e. o. professorerna föreslagna eller något lägre, borde den likväl
sättas så högt, att vederbörande lärare kvarstannade på densamma och
kunde bilda familj. Det vore emellertid hårdt, att för så lång tid af
året som maj, samt juli—december månader skilja familjens medlemmar
från familjefadern, utan borde då sådana anordningar vidtagas, att
familjen kunde åtminstone under de tider, då undervisningen är förlagd
till Malingsbo, vistas å den plats, där läraren hade sin verksamhet. Detta
skulle medföra betydande kostnader för uppförande och underhåll af
för detta ändamål lämpad bostadslägenhet. Dels därigenom, dels genom
den högre lönen skidle sålunda kostnaderna betydligt ökas, och dessutom
torde det kunna ifrågasättas, om icke den rörlighet i fysiskt hänseende,
som för ifrågavarande, i detta afseende särskild! kräfvande lärarbefattning
blir en nödvändig förutsättning, lättare kan presteras, om platsen
besättes från de yngre skogstjänstemännens led. De sakkunniga hafva
sålunda ansett lämpligt att föreslå platsen tillsatt på förordnande. För
att emellertid möjliggöra förvärfvande! till denna plats af eu ej blott i
sitt fack framstående, utan äfven i ofvan antydda afseenden dugande
kraft föreslå de sakkunniga:

att för öfverassistenten bestämmes ett årligt arfvode af

4,000 kronor.

»För undervisningen i skogspolitik med skogsstatistik (national- Extra lärare
ekonomi), i lagkunskap, i författningskunskap och tjänstexpedition med ''skolan8
bokföring, i organisk, fysikalisk och teknisk kemi samt i jordbruksekonomi
torde såsom hittills extra lärare böra förordnas.

»Nu gällande undervisningsplan för skogsinstitutet upptager för
extra lärarna i ifrågavarande ämnen 304 undervisningstimmar; därför

160 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 73.

utgår ett anslag af 3,700 kronor. Då härifrån afräknas ett anslag af
200 kronor för undervisningen i kalligraf!, blir ersättningen för timme
ungefär 11.50 kronor. Löneregleringskommittén anser i sitt betänkande 0
denna ersättning för låg och föreslår en höjning till 5,000 kronor,
motsvarande en timersättning af ungefär 15,80 kronor, då nämligen från
de 5,000 alltjämt 200 kronor, afsedda för undervisning i kalligraf!,
frånräknas.

»Ehuru för de nu omhandlade ämnena endast ett ringa timantal
kunnat i undervisningsplanen inrymmas, ligger det dock i öppen dag,
att de äro för skogstjänstemannens fullständiga utbildning af mycket
stor betydelse. Det är'' sålunda af vikt, att för denna undervisning erhållas
de bästa af de krafter, som hufvudstadens högskolor, vetenskapliga
eller ämbetsinstitutioner erbjuda. För detta ändamål är det nödvändigt
att bjuda något så när antagliga villkor, och vid fastställandet
af de villkor, som de sakkunniga för dessa extra lärare föreslå, hafva
de ansett sig finna en tillfyllestgörande jämförelsepunkt i dem, som
numera allmänt erbjudas enskilda föreläsare af arbetarinstituten eller
liknande organisationer inom hufvudstaden. Dessa betala 25 kronor för
föreläsning. Då emellertid vid skogshögskolan blefve fråga om regelbundet
återkommande verksamhet, ha de sakkunniga ansett denna
summa kunna något sänkas; men med fästad hänsyn till önskvärdheten
af att förordnandet af samma lärare under längre tid förnyades,
hvarigenom kontinuiteten i undervisningen bibehölles, och läraren helt
naturligt intresserades att utarbeta sina föreläsningar med speciell uppmärksamhet
fästad på det särskilda yrke, för hvilket hans elever utbildades,
och af samma anledning att omsorgsfullt sysselsätta sig med
de delar af sin vetenskap, som närmast berörde skogshandteringens eller
skogsvetenskapernas områden, hafva de sakkunniga ansett, att ersättningsbeloppet
för hvarje timme ej borde sättas lägre än 20 kronor.
De sakkunniga hafva dock ej kunnat dölja för sig, att den del af nu
ifrågavarande undervisning, som utgöres af praktiska öfningar, ej kan
erfordra lika noggranna och tidsödande förberedelser som de rena föreläsningstimmarna,
hvarför ersättningsbeloppet för sådan undervisning
lämpligen torde böra vidkännas ytterligare eu jämkning nedåt, och torde
10 kronor för timme kunna anses såsom skälig godtgörelse. Undervisningsplanen
visar, att det åtgår 1

1) Nämligen det den 9 mars 1907 afgifna betänkandet VI, som äfven berör löneförhållandena
vid de allmänna skogsläroverken.

161

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.
för den teoretiska undervisningen:

i skogspolitik och skogsstatistik....................................... 34 tim.

i lagkunskap....................................................................... 42 »

i författningskunskap och bokföring ............................ 84 »

i organisk och teknisk kemi............................................ 30 »

i jordbruksekonomi ............................................................. 41 »

Summa 231 tim.,

samt för den praktiska undervisningen:

i tjänstexpedition med bokföring.................................... 40 tim.

i jordbruksekonomi ............................................................ 8 dagar.

»Det anslag, som skulle erfordras för att uppehålla den teoretiska
undervisningen, skulle sålunda enligt de sakkunnigas förslag uppgå till
4,620 kronor; och för den praktiska undervisningen i tjänstexpedition
och bokföring 400 kronor. Den praktiska jordbruksundervisningen i
salu- och arrendevärdering af inägojord, jämte af- och tillträdessyn samt
ekonomisk besiktning under uppsättande af vederbörliga syneinstrument
kan, förlagd som den är till fältet, ej omfatta hela antalet lärjungar på
en gång, utan torde densamma inberäknadt resor böra fördelas på en
tid af omkring 14 dagar, och anse de sakkunniga arfvodet därför lämpligen
böra bestämmas till 300 kronor. Sammanräknas de nu nämnda
beloppen, erhålles summan 5,320 kronor. Då det ej lärer kunna förnekas,
att något af de åt extra lärarkrafter anförtrodda ämnena i
jämförelse med ett annat tilläfventyrs kan erfordra en målsman med
grundligare studier och större praktisk erfarenhet såsom förutsättning
för lärarverksamhet, och för tillgodoseendet däraf en något högre ersättning
kan komma att behöfvas, anse de sakkunniga, att summan,

på styrelsens förslag, bör af Kungl. Maj:t fördelas på de olika ämnena.

»De sakkunniga föreslå således:

att för anställande af extra lärare vid skogshögskolan
beviljas en summa af 5,320 kronor att efter förslag af styrelsen
af Kungl. Maj:t å de olika ämnena fördelas.

»Å det nuvarande skogsinstitutets stat är, såsom förut omnämnts, Anslag till
uppfördt ett fast anslag af 8,000 kronor till praktiska öfningar. Af

detta anslag har, i den mån det räckt till, bestridts lärarnas dag- högskolan

traktamenten och reseersättningar, assistenternas arfvoden och rese- ... °ch cJen,

° 7 förberedande

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 52 käft. (Nr 73.) 21 kursen.

162

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

ersättningar, handtlangning och materiell samt i vissa fall kosthåll för
eleverna under resor och praktiska öfningar. Kostnader öfverstigande
det fasta anslaget hafva bestridts dels af arfvoden, som utgått för af
institutets elever under vederbörande lärares ledning verkställda uppmätningar
och indelningar af skogar, dels af bidrag från eleverna
sjkifva, i det att hvarje elev för sommaren deponerat en summa af 200
kronor att till sådant ändamål användas. För de praktiska öfningarna
har sålunda under år 1907 stått till institutets förfogande:

Bestämda anslaget.............................................. kronor 8,000: —

Uppburna arfvoden för skogsindelningar m. m. )> 2,725:70

Af eleverna inbetalda....................................... » 12,142: 5 6

Summa kronor 22,868: 2 6.

»Denna slutsumma har i det allra närmaste tagits i anspråk för
1907 års praktiska öfningar, hvarvid dock torde böra särskildt erinras,
att däraf äfven utgått kostnaderna för elevernas kosthåll. Möjligen
uppkommet öfverskott af elevernas inbetalningar har eljest till dem
återbetalats.

»Det synes de sakkunniga önskvärdt, att äfven vid den blifvande
skogshögskolan ett bestämdt anslag linnes tillgängligt för bestridande
af kostnaderna för praktiska öfningar, och böra af detta anslag utgå
lärarnas och assistenternas traktamenten, arfvoden och resersättningar,
handtlangningsmedel samt kostnaden för vid öfningarna erforderlig
materiell in. in.

»De sakkunniga vilja då först yttra sig om assistenterna. Vid
skogsinstitutet tjänstgjorde sommaren 1907 från den 14 till den 28
maj en, från den 15 juni till den 1 september två, från den 1 juli till den
1 september eu och från den 21 juni till den 20 juli en, således samtidigt 4
assistenter. Assistenterna vid skogsinstitutet hafva under senare år till
och med år 1906 åtnjutit ett arfvode af 200 kronor i månaden jämte
reseersättning efter resereglementets 4:de klass till och från förrättningsstället.
På grund af svårigheterna att för denna aflöning erhålla fullt
lämpliga personer till de ganska kräfvande assistentbefattningarna ökades
år 1907 arfvodet för månad till 300 kronor för assistent, som förut
tjänstgjort såsom sådan eller i öfrigt genom mera mogen erfarenhet
visat sig därtill särskildt lämplig, under det att arfvodet för nyanställd
assistent bestämdes till 250 kronor för månad.

»För att kunna erhålla goda förmågor till de maktpåliggande
platser, som af assistenterna vid högskolan skola beklädas, där det

163

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 73.

erfordras ej blott fullödiga kunskaper i de särskilda ämnena, utan äfven
lärarskicklighet och praktisk erfarenhet och således en större utbildning
och mognad, än som i allmänhet torde förefinnas hos de allra yngsta
årsklasserna af de extra jägmästarna, anse de sakkunniga arfvodet
böra höjas till 300 kronor i månaden med oförändrad reseersättning.
Då elevantalet enligt af de sakkunniga framställdt förslag kommer
att betydligt ökas, blir behofvet af assistenter äfvenledes större, och ha
de sakkunniga ansett, att för de praktiska öfningarna vid skogshögskolan,
som motsvara de nuvarande årliga öfningarna vid institutet,
erfordras 3 assistenter. Detta understiger visserligen antalet assistenter
under år 1907, men deras tjänstgöringstid blir i stället betydligt längre.
Härtill kommer den förberedande praktiska kursen, till hvilken ett
obegränsadt antal elever har tillträde. Ehuru det naturligtvis är omöjligt
att beräkna, huru stor tillströmningen af aspiranter kan blifva, torde
man dock kunna såsom ett maximum antaga 70 årligen. Beräknas en
assistent på hvar 15:de elev, skulle sålunda här erfordras 5 assistenter.
Häraf kommer sålunda en höjning af ifrågavarande anslag att betingas.
Beräknas först för de praktiska öfningarna vid högskolan 3 assisenter
årligen med ett arfvode af 300 kronor i månaden eller 10 kronor om
dagen och tjänstgöring hela den tid öfningarna vara, från den 1 maj till
den 28 augusti eller 120 dagar, erhålles en summa af 3,600 kronor. Den
förberedande praktiska kursen varar från den 5 juli till den 20 december
eller 169 dagar, och blir enligt samma beräkningsgrund arfvodet fölen
assistent under denna tid 1,690 kronor och för 5 assistenter 8,450
kronor. Upptages reseersättningen för de ofta långa resorna till 125
kronor för hvarje resa, erhålles, under antagande att hvarje assistent
gör två resor, eu summa af 2,000 kronor. För assistenternas vidkommande
skulle således årligen erfordras 14,050 kronor.

»Beträffande lärarna, hafva dessa hittills för ledande af skogsinstitutets
praktiska öfningar åtnjutit dagtraktamente och reseersättning
enligt 4:de klassen af gällande resereglemente, utom direktören, som åtnjutit
ersättning efter 3:dje klassen af samma reglemente. På grund af
de alltmera ökade lefnadskostnaderna under resorna samt i betraktande
af den ställning lärarna vid skogshögskolan med afseende på kompetensfordringar
och aflöningsförhållanden komma att intaga i förhållande
till den nuvarande lärarpersonalen vid skogsinstitutet, finna de sakkunniga
skäligt, att lärarna vid skogshögskolan må åtnjuta reseersättning
och dagtraktamente efter 3:dje klassen af resereglementet. Härigenom
torde ersättningen för lärarnas resor ökas från nu utgående
omkring 3,000 kronor till 4,500 kronor.

164

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

»Öfverassistenlen, som har sin egentliga verksamhet såsom ledare
af den förberedande kursen, förlagd till Malingsbo, torde ej böra äga
rätt till särskild ersättning för den tid öfningarna där fortgå. Däremot
synes såväl dagtraktamente som reseersättning böra utgå för den längre
studieresa, i de flesta fall sannolikt till Norrland, som årligen skall
företagas, och anse de sakkunniga denna böra bestämmas efter resereglementets
4:de klass. Enligt undervisningsplanen omfattar nämnda
resa 38 dagar, hvadan till dagtraktamenten en summa af 304 kronor
erfordras, och då resekostnaderna i öfrigt torde kunna sättas till 196
kronor, kräfves för öfverassistentens vidkommande en årlig reseersättning
af 500 kronor.

»Hvad beträffar eleverna, så hafva, såsom ofvan anförts, kostnaderna
för deras resor och praktiska öfningar äfvensom kosthåll därunder hittills
visserligen till en del betäckts af allmänna medel, men har omkring
hälften af de för ifrågavarande ändamål utgifna belopp ersatts
af eleverna själfva. Dessa elevernas bidrag hafva till hufvudsaklig del
utgått för kosthåll, om än, där de ordinarie anslagen eller tillfälliga
indelningsarfvodena ej räckt till, äfven öfriga omkostnader bestridts af
elevmedel. De sakkunniga finna det fullt riktigt, att eleverna vid högskolan
själfva få betala sitt kosthåll under dessa resor och praktiska
öfningar. Omkostnaderna för själfva resorna, hvilka ingå såsom en
absolut nödvändig länk i undervisningssystemet, och utan hvilkas fullgörande
afgångsexamen ej kan ifrågakomma, synas däremot de sakkunniga
böra ersättas af allmänna medel. Skulle eleverna själfva bekosta
dessa resor, upphörde i och med detsamma undervisningen vid
högskolan att vara kostnadsfri. Beräknar man själfva resekostnaden
för elev och sommar till 60 kronor och antalet elever vid högskolan till
90, erhålles en summa af 5,400 kronor att ingå i anslaget för de praktiska
öfningarna. Detta gäller dock endast högskolans ordinarie elever.
Under den förberedande kursen böra nämligen enligt de sakkunnigas
förmenande eleverna själfva bekosta såväl resorna som kosthållet under
dessa och under lärotiden i öfrigt. Eu stor del af eleverna i denna
kurs kommer ju med all sannolikhet icke att vinna inträde vid högskolan,
och det kan således ej vara förenligt med statens intressen att
nedlägga större kostnader än nödigt är på att speciellt för en viss bana
utbilda personer, som måhända inom kort visa sig sakna nödiga förutsättningar
för att fullfölja densamma.

»Under de praktiska öfningarna vid högskolan, särskildt vid mätnings-
och skogsuppskattningsarbetena, erfordras handtlangare. Skulle
eleverna själfva lägga hand vid alla de under dylika öfningar före -

165

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

kommande grofarbeten, komme detta att alltför mycket inkräkta på
tiden och splittra intresset för själfva hufvuduppgiften. Den nödvändiga
öfningen i dessa grofarbeten bör hafva vunnits under den förberedande
kursen, där eleverna själfva få vara handtlangare åt hvarandra i tur
och ordning. Hittills har nödig handtlangning, utom då det gällt indelningsarbeten
å kronoskogar, för hvilkas utförande särskild ersättning
utbetalats af skogsmedel, bestridts af anslaget till de praktiska öfningarna,
och har för sådant ändamål under senaste åren användts från
1,200 till 1,500 kronor. Sistnämnda belopp torde äfven för framtiden
böra beräknas åtgå till handtlangning.

»Slutligen erfordras för de praktiska öfningarnas bedrifvande instrument,
redskap och inventarier, för hvilkas anskaffande visserligen ett
särskildt anslag måste beviljas, men hvilka tid efter annan måste repareras
eller ersättas med nya, hvarförutom diverse material och förbrukningsartiklar
åtgå. För dessa äfvensom för diverse andra ändamål, som här
svårligen kunna närmare specificeras, torde ett belopp af 1,000 kronor
böra anslås, hvaraf hälften anses komma på den förberedande kursen.

»Sammanföras ofvan beräknade utgifter för de praktiska öfningarna,
erhålles följande tablå:

För högskolan:

Assistenternas arfvoden och reseersättningar kronor	4,350	—
Lärarnas dagtraktamenten och reseersättningar	»	4,500	—
Elevernas resor ................................................	»	5,400	—
Handtlangningsmedel .....................................	»	1,500	—
Redskap, material m. m.................................	»	500	— 16,250:
För förberedande kursen:
Öfverassistentens dagtraktamenten och rese-
ersättningar.............................................	kronor	500	—
Assistenternas arfvoden och reseersättningar	»	9,700	—
Redskap, material m. m................................	»	500	— 10,700:

Summa kronor 26,950: —.

»Med stöd af hvad ofvan anförts få de sakkunniga sålunda föreslå:

att assistent vid den till skogshögskolan förberedande
kursen, liksom vid skogshögskolans praktiska öfningar erhåller
ett arfvode af 300 kronor i månaden;

166

Docenter och
amanuenser.

Understöd åt
studerande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

att de ordinarie lärarnas dagtraktamenten och reseersättningar
utgå efter tredje klassen, öfverassistentens och assistenternas
efter fjärde klassen i resereglementet; samt

att nämnda kostnader, äfvensom kostnaderna för elevernas
resor, handtlangning, redskap m. m. bestridas af ett anslag till
praktiska öfningar å 26,950 kronor.

»Bland lärare vid skogshögskolan upptager stadge förslaget (§§ 37
och 38) äfvenledes docenter och amanuenser. Hvad docentinstitutionen
beträffar, blir denna så småningom en följd af högskolans vetenskapliga
organisation och utveckling, och för det ekonomiska underlag,
som i en framtid kan för densamma blifva nödvändigt, lärer den föreslagna
styrelsen icke försumma att, när tiden är inne, hos Kungl. Maj:t
göra vederbörlig framställning. Däremot torde det vara lämpligt att
redan nu föreslå, att respektive lärare må vid de praktiska öfningarna
å lärosalarna äga tillgång till biträde af någon af de mest försigkomna
äldre eleverna, på det att detta behof må kunna fyllas redan från början
af högskolans verksamhet. Det är nämligen så godt som otänkbart, att
vid handledning af ett stort antal elever läraren själf skall kunna omedelbart
vid hvarje förekommande för eleven tvistigt fall vara till hands
med erforderliga upplysningar. En amanuens är under sådana omständigheter
till god hjälp, samtidigt som utmärkelsen att erhålla ett sådant
förtroendeuppdrag sporrar de bättre eleverna och, såsom exempel från
universiteten ofta visat, kan utgöra första steget till eu fruktbärande
vetenskaplig verksamhet. De sakkunniga, som väl inse, att inrättandet
af en sådan befattning skulle vara synnerligen förmånlig för flera af de
vid högskolan representerade ämnesgrupperna, anse dock, att, innan
anordningen blifvit tillräckligt pröfvad, försiktighet bör iakttagas och
inskränka sig fördenskull till att föreslå:

att för amanuensgöromål bestämmes ett årligt anslag af
600 kronor.

»I anslutning till stadgeförslagets §§17 och 107 samt hvad de
sakkunniga om de där omnämnda studerande vid högskolan yttrat,
hafva de sakkunniga tagit i öfvervägande, huruvida det icke vore af
behofvet påkalladt, att understödsmed el för dessa funnes tillgängliga
redan vid högskoleverksamhetens början. Under diskussionen därom
har det bland de sakkunniga ej varit mer än en mening därom, att,
därest bland Sveriges stora skogsmannakår skulle finnas personer, som
önskade omedelbart efter högskolans öppnande begagna sig af de rik -

167

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

haltiga och för själfständiga skogsvetenskapliga forskningar i vårt land
hittills så godt som saknade hjälpmedel af allehanda slag, som därstädes
blefve tillgängliga, det vore synnerligen olämpligt och olyckligt, om
icke tillfälle därtill bereddes dem. Meningen är ju att genom den föreslagna
anordningen inom landet bereda det tillfälle till skogliga vetenskapliga
studier, som hittills måst sökas och vid många tillfällen äfven
sökts utomlands. Något tvifvel lärer väl ej kunna råda därom, att
många svenska skogsmän finnas, som genast skulle begagna sig af ett
sådant tillfälle, och sålunda genom sitt arbete säkerligen ock tillföra de
svenska skogsfrågorna månget värdefullt uppslag. Under sådana förhållanden
kunna de sakkunniga ej underlåta att föreslå:

att till styrelsens förfogande ställes en summa af 2,000
kronor årligen att efter bestämmelser af Kungl. Maj:t utdelas
som understöd åt sådana studerande vid högskolan, som där
idka skogsvetenskaplig forskning.

»Vid skogsinstitutet finnes af statsmedel ett belopp af 1,000 stipendier åt
kronor, anslaget till stipendier åt elever. Såsom framgår af den här 6 ever''
ofvan lämnade historiken, var i skogsinstitutets första stat af 1828 en
summa af 1,050 rdr. b:co anslagen för antagandet af 6 frielever; sedermera
ändrades denna och utgick ''till stipendier’ under 1860-talet med

1,500 rdr. rmt. för att efter 1871 nedgå till det nuvarande beloppet af

1,000 kronor. De sakkunniga anse talande skäl föreligga för att denna
summa väsentligen höjes. Om öfverhufvud taget ett understöd skall
vara af något så när afsevärd betydelse, bör det utgå med en så pass
stor summa, att verklig lindring i lefnadskostnader och därigenom en
verksam uppmuntran till arbetet åstadkommes. Det torde därför kunna
ifrågasättas, om icke äfven under gångna i alla afseenden billigare tider
ett stipendiebelopp af 250 kronor, som lär ha utgjort den vanligaste
understödssumman, måste anses såsom ett minimum, och i våra dagar
med för alla områden ökade kostnader, ej minst kännbara för med
studier förbundna utgifter, blir en sådan summa endast till ringa hjälp.

De sakkunniga ha inhämtat, att åt eleverna vid Stockholms högskola
beräknas stipendieunderstödet till 600 kronor, hvilket numera ej kan
anses vara allt för rikligt tillmätt. Med hänsyn till det större elevantalet
vid högskolan synes antalet stipendier höra ökas till sex. De
sakkunniga få fördenskull föreslå:

att ett årligt belopp af 3,600 kronor anslås att utgå till

168

Högskolans

öfriga

tjänstemän.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 73.

stipendier å minst 600 kronor till behöfvande elever vid skogshögskolan.

»För böckers förande, medels utbetalande och dylikt föreslå de
sakkunniga anställandet af en kamrerare. Göromålen för denne torde
ej komma att bli af lika vidlyftig beskaffenhet, som beräknats för motsvarande
befattning vid veterinärinstitutet. Skogsnögskolans olika institutioner
komma nämligen ej att på samma sätt som en del af veterinärinstitutets
stå i omedelbar beröring med allmänheten. För kamreraren
vid det senare har beviljats 1,500 kronor årligen; motsvarande
aflöning vid skogshögskolan torde skäligen kunna minskas med en
tredjedel. De sakkunniga föreslå således:

att för anställande af en kamrerare vid skogshögskolan
anslås 1,000 kronor årligen.

»Biblioteksgöromålen vid högskolan torde däremot kunna anses
likställda med dem vid veterinärinstitutet. I sin skrifvelse n:r 9 har
1907 års Riksdag angående den föreslagna bibliotekariebefattningen vid
veterinärinstitutet och sekreterarebefattningen hos detsammas direktion
yttrat följande: ''Emot de föreslagna villkoren för åtnjutande af de angifna
aflöningsförmånerna har Riksdagen icke haft annat att erinra än
att, då särskild tjänsteman för uppehållande af sekreterar- och bibliotekariebefattningarna
icke lärer kunna för de för dessa befattningar
upptagna arfvoden å 500 kronor erhållas, lämpligt synes, att åt professor,
lektor eller adjunkt uppdroges att emot nämnda arfvode uppehålla
sådan befattning. Då emellertid föreskriften i andra punkten af
nämnda villkor därom, att med befattning af ifrågavarande slag icke
må förenas annan tjänst i rikets, riksdagens eller kommuns stat, torde
lägga hinder i vägen för att sekreterar- och biblioteksgöromålen må,
därest för deras bestridande i staten upptagas särskilda tjänster, kunna
på nämnda sätt uppehållas, har Riksdagen ansett, att i staten bör i stället
för ’1 sekreterare hos direktionen’ och ’1 bibliotekarie’ införas uttrycken
’för upprätthållande af sekreterargöromål hos direktionen’ och för
upprätthållande af biblioteksgöromål.’ I anslutning härtill föreslå de
sakkunniga:

att i skogshögskolans stat upptages ett årligt anslag för
upprätthållande af biblioteksgöromål med 500 kronor.

»Förutom de anläggningar i trädgårds- och parkväg, som för prydnads
skull böra anordnas kring skogshögskolan, krälver undervisningen

169

Kungl.

såsom ett viktigt material dels försöksfalt, dels undervisningspark. För
sin rätta skötsel fordra dessa anläggningar en person, som vunnit utbildning
i trädgårdkonsten, således en trädgårdsmästare.

»Såväl i fackämnena skogsskötsel, skogsindelning och skogsteknologi,
som de grundläggande ämnena skogsbotanik, skogszoologi, marklära och
geologi erfordras, såsom förut närmare framhållits, rikligt åskådningsmaterial,
och för sådant ändamål måste samlingar anskaffas. Vid
anordnandet af skogshögskolans museum, som innesluter dessa samlingar,
skall nödig hänsyn tagas till de fordringar, som från vetenskaplig
synpunkt kunna framställas. Den närmaste anordningen och uppsikten
öfver. dessa samlingar tillkommer sålunda naturligen de respektive institutionsföreståndarna,
men det blir helt visst nödvändigt att kunna påräkna^
en dugande man, som ständigt kan vara till hands vid de olika
föremålens preparering för museiändamål och desammas montering.
Särskilt under vintermånaderna skulle en dylik preparator hafva
full sysselsättning. De sakkunniga hafva föreställt sig, att trädgårdsmästarens
befattning, som hufvudsakligen kräfver sin man under den
blidare delen af aret, då verksamheten å institutionerna inomhus väl är så
godt som fullständigt nedlagd, skulle kunna förenas med preparatorns hos
en och samma person. Fn sådan person skulle ju med en viss yrkesskicklighet
som trädgårdsmästare förena mycken händighet och praktiskt
förstånd, för museigöromål, och torde det äfven med ganska goda ekonomiska
villkor blifva svårt nog att finna den lämplige. Såsom preparator
torde han vara närmast att jämföra med den vid veterinärinstitutet anställda
konservatorn, åt hvilken beviljats en aflöning af 1,700 kronor, och anse
de sakkunniga att lön och tjänstgöringspenningar höra likställas med de
denne tilldelade eller respektive 900 kronor och 600 kronor, men fordran
på skicklighet äfven i trädgårdsmästaryrket gör, att det denne tillförsäkrade
arfvodet af 200 kronor skäligen bör ökas med 300 kronor. De
sakkunniga föreslå sålunda:

att till aflöning åt en trädgårdsmästare och preparator
vid skogshögskolan anslås 2,000 kronor årligen, hvaraf 900
kronor lön och 600 kronor tjänstgöringspenningar, samt 500
kronor i särskilt arfvode. För åtnjutande af fri bostad afdragas
från lönen 250 kronor årligen.

»I öfrigt erfordras vid skogshögskolan en port- och planteringsvakt,
samt en vaktmästare och maskinist inom hufvudbyggnaden. För
dessa gäller samma förhållande, som direktionen för veterinärinstitutet
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 52 höft. (Nr 73.) 22

Expenser.

170 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

framhållit beträffande där anställda vaktmästare. De kunna först
genom rätt långvarig öfning inläras för sina sysslor och böra aflönas
så, att ej täta ombyten blifva behöfliga. Att märka är nämligen, att
planteringsvakten bör inläras att biträda vid sysslorna i parken och
å försöksfältet, och maskinisten att biträda preparatorn i museigöromålen.
Dessutom förhindrar högskolans läge utom staden, äfvensom
sysslornas beskaffenhet i öfrigt, innehafvarna att skaffa sig extra inkomster
genom middags- eller kvällstjänstgöring annorstädes. De sakkunniga
föreslå således:

att vid skogshögskolan må anställas en port- och planteringsvakt
samt en vaktmästare och maskinist med lön al 900
kronor och 600 kronor tjänstgöringspenningar årligen för dem
hvardera; samt att vid åtnjutande af fri bostad från lönen
årligen af dragas 150 kronor.

»Å det nuvarande skogsinstitutets stat är, såsom härofvan omnämnts,
sedan år 1910 uppför dt ett bestämdt anslag af 5,000 kronor
till expenser. Med den omläggning och utvidgning af landets högsta
undervisningsanstalt, som de sakkunniga föreslagit, kan naturligen
nämnda belopp ej förslå till att täcka de utgifter, som skola gäldas af
ifrågavarande anslag, utan måste detta högst väsentligt höjas. Vid
sådant förhållande torde det vara lämpligt att här redogöra för de olika
utgiftsposterna hvar för sig.

»Uti stadgeförslagets § 43 tillerkännes högskolans rektor rätt att
anställa ett skrifbiträde för skötseln af högskolans expedition. De sakkunniga
anse, att ersättningen till detta skrifbiträde bör utgå ur expensmedlen,
och att för detta ändamål ett belopp af 300 kronor är tillräckligt.

»Af ifrågavarande anslag skall äfven bestridas kostnaderna för
upprätthållande af högskolans olika institutioner. För att högskolan
skall kunna blifva en verklig högskola, ägnad att i allo uppfylla sitt
stora ändamål, erfordras, att dessa institutioner ständigt. hållas i fullt
tidsenligt skick, och med de stora fordringar, som ställas vid besättandet
af högskolans professurer, är det att förvänta, att dessas innehafvare
verkligen skola äga förmågan att upprätthålla de särskilda institutionerna
på ett fullt värdigt sätt. Det vore då för utvecklingen af landets skogsvetenskap
lyckligt, om anslaget till dessa institutioner ej alltför knappt
tillmättes. Till vård och underhåll af samlingar och öfrig åskådningsmaterial
äfvensom till nyanskaffning af föremål torde nämligen erfordras
ganska afsevärda belopp.

»Enligt den nya stat för universiteten i Uppsala och Lund, som

171

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

af 1907 års Riksdag antagits, skall till material m. m. vid de institutioner
vid nämnda universitet, som äro jämförliga med skogshögskolans institutioner,
utgå följande belopp: till botaniska institutionen i Uppsala 3,200
kronor och i Lund 8,100 kronor J), till zoologiska, institutionen i Uppsala
3,963 kronor 92 öre och i Lund 4,000 kronor, till kemiska institutionen
i Uppsala 12,068 kronor 66 öre2) och i Lund 4,000 kronor samt till
mineralogisk-geologiska institutionen i Uppsala 2,055 kronor, i Lund
2,600 kronor. Med dessa siffror för ögonen och med hänsyn till den
betydelse, som högskolans institutioner komma att erhålla för landets
anse sig de sakkunniga till desamma böra föreslå

skogsvetenskap,
följande belopp:
till institutionen

för skogsskötsel och skogsindelning kronor 1,000

skogsteknologi

botanik med bakteriologi

1,000

800

1,500

300

det

» » » zoologi.....................

» » » marklära och geologi med kemi

» » » skogs- och fältmätning ...............

»Dessutom torde det blifva nödvändigt att såsom biträde i
kemiska laboratoriet anställa en kemiskt utbildad person, hvilken skulle
tillhandagå professorn i marklära och själfständigt utföra enklare kemiska
analyser, för hvilka professorns mera dyrbara tid icke bör tagas i anspråk.
För sådant ändamål föreslå de sakkunniga ett belopp af 450 kronor.

»Såsom i det föregående framhållits, är skogshögskolan afsedd att
blifva samlingspunkten för landets skogsvetenskapliga forskning, och med
tanken fäst härpå torde väl ingen vilja bestrida nödvändigheten af, att
vid högskolan upprättas ett rikhaltigt skogsvetenskap ligt bibliotek. Det
nuvarande bibliotekets otillräcklighet har varit kännbar, då det för enskilda
forskare varit förenadt med svårigheter och dryga kostnader att
anskaffa skogsvetenskapliga arbeten. Det bör ej heller förbises, att
med den grundliga och vetenskapliga läggning af studierna vid skogshögskolan,
som enligt de sakkunnigas förslag är afsedd att genomföras,
intresset för skogliga frågor torde komma att höjas såväl bland högskolans
egna lärare, elever och studerande som bland landets skogsmän
i öfrigt, på samma gång som dessa i allmänhet torde vinna ökade förutsättningar
att tillgodogöra sig den skogsvetenskapliga litteraturen.
De sakkunniga anse med stöd häraf, att ett belopp af 2,400 kronor bör

*) I sistnämnda belopp är äfven inräknadt anslag till botaniska trädgården.
*) Häri ingår äfven kostnaden för uppvärmning.

172

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 73.

årligen anslås till högskolans bibliotek, hvarvid beräknats: för nyanskaffning
af skoglig litteratur 1,500 kronor, för prenumeration af tidningar
och tidskrifter 400 kronor samt för inbindning af böcker och underhåll
i öfrigt 500 kronor.

»På det för skogshögskolan föreslagna området å Kungl. Djurgården
är afsedt att anläggas en undervisningspark äfvensom försöksfält.
För skötseln af dessa anläggningar och deras hållande i fullt modernt
och ändamålsenligt skick hafva de sakkunniga beräknat en årlig kostnad
af 1,700 kronor. I denna summa ingå bl. a. de ofta dryga kostnaderna
för anskaffandet af plantor och frön 400 kronor, för utensilier, gödningsämnen
m. m. 200 kronor samt för anskaffande af nödiga arbetskrafter
600 kronor. Den vid högskolan fast anställda trädgårdsmästaren kan
nämligen ej ensam medhinna utförandet af alla vid de ganska vidlyftiga
anläggningarna förekommande arbeten, utan torde ytterligare 300 dagsverken
erfordras, och då sådana i medeltal numera icke torde kunna
erhållas för mindre än 2 kronor, hafva de sakkunniga föreslagit för
ifrågavarande ändamål ofvan angifna belopp, 600 kronor.

»Af expensanslaget skall äfven utgå kostnaden för underhåll af
högskolans byggnader, stängsel och inventarier, hvilka efter gängse beräkningsgrunder
föreslås till 5,000 kronor, afgifter för vatten och belysning
äfvensom kostnader för uppvärmning, beräknade till 5,000
kronor, och för anskaffande af tillfällig betjäning i och för rengöring
af de vidlyftiga lokalerna 1,200 kronor. Därjämte måste beräknas ganska
dryga kostnader för diverse utgifter, såsom för snöskottning, uppackning
och transport samt uppsättning af mera skrymmande och tunga museiföremål,
afgifter för telefoner in. m., och föreslå de sakkunniga till
sådant ändamål 1,000 kronor. Härtill komma kostnaderna för högskolans
anläggningar vid Malingsbo, hvilka af de sakkunniga beräknas till 700
kronor. Endast erfarenheten kan emellertid noggrant afgöra, hvad
som för dessa ändamål kunna erfordras, och då växlingarna å arbetsmarknaden
i afsevärd grad komma att inverka på de särskilda beloppens
storlek, torde det måhända visa sig, att de föreslagna summorna ej
motsvara det verkliga behofvet, utan att jämkningar i en eller annan
riktning skola visa sig behöfliga.

»För det område af lägenheten Frescati å Kungl. Djurgården, som
enligt de sakkunnigas förslag skulle upplåtas åt skogshögskolan, skall
viss afgift erläggas till djurgårdskassan, och torde denna afgift, enligt
hvad riksmarskalksämbetet uti skrifvelse den 9 september 1907 meddelat,
komma att utgå med ett belopp af 1,000 kronor årligen.

173

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 73.

»Med stöd af hvad sålunda anförts, föreslå de sakkunniga:

att till expenser för skogshögskolan må på ordinarie stat
anslås 27,850 kronor.»

Den af de sakkunniga föreslagna staten för skogshögskolan har
sålunda följande lydelse:

	Lön	Tjänst- görings- penningar	Särskild! arfvode	j Summa
Rektor .........................................................		_	1,000	1.0001)
1 professor i skogsskötsel ..............................	4,000	2,000	500	6,500*)
1 d:o i skogsuppskattning m. m.............	4,000	2,000	500	6,500*)
1 d:o i skogsbotanik ..............................	4,000	2,000	—	6,000*)
1 e. o. professor i skogsteknologi m. m.............	3,800	1,700	500	6,000’) j
1 d:o i marklära ...........................	3,800	1,700	—	5,500’)
1 d:o i skogszoologi m. m................	3,800	1,700	—	5,500’) !
1 öfverassistent .............................................	—	_	4,000	4,000
1 kamrerare ..................................................	—	—	1,000	1,000
1 trädgårdsmästare och preparator ..................	900	600	500	2.000* * * 4)
1 port- och planteringsvakt.............................	900	600	—	1,500»)
1 vaktmästare och maskinist...........................	900	600	—	1,5005)
Arfvoden åt extra lärare.................................	—	—	5,320	5,320
Amanuensarfvode ..........................................	—	—	600	600
För upprätthållande af biblioteksgöromål .........	—	—	500	500
Resestipendier åt professorer och extra ordinarie
professorer ................................................	—	—	—	550
Studieunderstöd åt studerande vid högskolan ..	—	—	-	2,000
Stipendier åt elever ........................!..............	—	—	—	3,600
Anslag till praktiska öfningar ........................	—	—	—	26,950
Expenser, inberäknadt arrendeafgift för den till
skogshögskolan föreslagna lägenhetsdelen, 1,000
kronor ......................................................	—	—	—	27,850
1 Summa kronor	- 1	—	-	114,370

’) Åtnjuter därjämte fri bostad och vedbrand, hvarvid å lönen afdragas 500 kronor.

’) Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kronor och efter ytterligare 5 år med likaledes
500 kronor.

’) Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kronor.

4) Åtnjuter fri bostad och vedbrand, hvarvid å lönen afdragas 250 kronor.

®) Åtnjuter fri bostad och vedbrand, hvarvid å lönen afdragas 150 kronor.

174

Domänstyr
elsen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

Med afseende på staten och därmed sammanhängande frågor har
kungl. domänstyrelsen framställt eu del anmärkningar:

Arfvodet till öfverassistenten borde enligt domänstyrelsens åsikt
höjas från det af de sakkunniga ifrågasatta beloppet 4,000 kronor till

4,500 kronor.

Mot undervisningens ordnande vid skogshögskolan, på sätt de
sakkunniga hemställt, anser domänstyrelsen kunna anmärkas, att läseterminerna
blefve i påfallande grad korta, sammanlagdt årligen allenast
något mer än fem månader. Detta vore, yttrar styrelsen, en följd däraf,
att den praktik, som under den förberedande kursen skulle inhämtas,
vore så ringa, att åt praktiska öfningar måste under vistandet vid högskolan
ägnas en stor del af tiden. En ökning af föreläsningstiden syntes
fördenskull ej kunna ske utan att praktikens inhämtande ordnades på
annat sätt. Om detta ej kunde utföras, blefve de af lärarna vid högskolan,
hvilka om sommaren icke eller endast under kortare tid vore
sysselsatta med att leda praktiska öfningar för eleverna, hänvisade till
att under en ganska rundlig tid af året idka själfstudier och arbeta på
utvecklingen af sina läroämnen.

»Lärare vid skogshögskolan» säger styrelsen, »kunna vara lediga
vissa tider af året, då de ej äro upptagna af undervisning vid högskolan.
Sådan tid är längst för de lärare, som icke eller allenast i
ringa grad äro sysselsatta vid de praktiska öfningarna under sommarterminen.
Lärarna i de grundläggande ämnena äro sålunda därvid
minst upptagna, lärarna i fackämnena mest. Gemensamt för samtliga
lärare är emellertid, att de äro fria från undervisning vid högskolan
hvarje år under tiden 1—19 januari, 29 augusti — 14 oktober samt
21—31 december eller tillsammans 77 dagar. Då alltså äfven denna
tid, som innehåller en sammanhängande del af hösten utaf mer än 1 V?
månad, är afsevärdt längre än andra tjänstemäns semester, torde några
särskilda bestämmelser om sommarferier icke erfordras, i följd hvaraf
moment 1 i § 39 synes böra utgå.»

Beträffande rektors tjänstgöring hyste domänstyrelsen den åsikt,
att det innebure en högst betänklig fara för undervisningen att, såsom
de sakkunniga i sitt stadgeförslag velat, medgifva rektor afkortning i
hans undervisningsskyldighet. Sådant torde ej heller vara nödigt, då
rektor hade full ersättning för den ökning i göromål han erhölle, och
då han ägde anställa biträde vid handläggning af högskolans expedition.

Domänstyrelsen hemställde, att de ifrågasatta e. o. professurerna
i skogsteknologi och zoologi måtte blifva ordinarie professurer. Däremot
har styrelsen afstyrkt inrättandet af en professur i marklära med geologi.

175

Kungl. Majd» Nåd. Proposition N:o 73.

Upparbetandet af ämnet marklära borde i första hand tillkomma
skogsförsöksanstalten, och domänstyrelsen ansåge därför, att undervisningen
i marklära och geologi vid skogshögskolan tills vidare borde så
ordnas, att vid skogsförsöksanstalten anställdes en assistent i geologi
med uppgift att särskildt ägna sig åt frågan om skogsmarkens undersökning
och studium. Denna assistent borde samtidigt anställas såsom
lärare på extra stat vid skogshögskolan med undervisningsskyldighet i
marklära och geologi. I sistnämnda egenskap skulle han, enligt domänstyrelsens
förslag, åtnjuta ett årligt arfvode af 2,500 kronor.

På det att undervisningen i kemi vid skogshögskolan måtte kunna
ordnas på ett frän de sakkunnigas förslag något afvikande sätt, hade
domänstyrelsen vidare hemställt, att anslaget för anställande af extra
lärare vid högskolan måtte höjas från det af de sakkunnige föreslagna
belopp 5,320 kronor till 5,620 kronor. I detta belopp inginge ej det
af styrelsen föreslagna arfvodet åt en lärare i marklära med geologi,
»hvilket arfvode» — säger domänstyrelsen — »skulle i högskolans stat
ingå i stället för den af de sakkunniga föreslagna aflöningen till en
e. o. professor i samma ämnen».

Mot den af de sakkunniga föreslagna staten för skogshögskolan
har domänstyrelsen, utöfver hvad nu är nämndt, icke haft något att erinra.

Med iakttagande af domänstyrelsens ändringsförslag och under
förutsättning, att styrelsen afsett det aflöningen till skogshögskolans
professorer skulle sättas lika med den, som i allmänhet utgår till professorerna
vid universiteten, skulle sålunda staten för skogshögskolan
erhålla följande lydelse:

Lönereglering
skommittén.

176 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

	Lön	Tjänst- görings pennin- gar	Särskildt arfvode	Summa
Rektor ........................................................................	_	_	1,000	1,000‘)
1 professor i skogsskötsel .............................................	5,000	2,500	—	7,500")
i > i skogsuppskattning m. m...............................	5,000	2,500	—	7,500")
1 » i skogsbotanik .............................................	5,000	2,500	-	7,500")
1 » i skogsteknologi m. m..................................	5.000	2,500	—	7,500")
1 » i skogszoologi m. m.....................................	5,000	2,500	—	7,500")
1 öfverassistent ...........................................................	—	—	4,500	4,500
1 kamrerare..................................................................	—	—	1,000	1,000
1 trädgårdsmästare och preparator .................................	900	600	500	2,000")
1 port- och planteringsvakt.............................................	900	600	—	1,500 * 4)
1 vaktmästare och maskinist..........................................	900	600	—	1,500‘)
Arfvode åt en extra lärare i marklära med geologi............	—	—	2,500	2,500
Arfvoden åt öfriga extra lärare.....................................	—	—	5.620	5,620
Amanuensarfvode ........................................................	—	—	600	600
För upprätthållande af biblioteksgöromål...........................	—	—	500	500
Resestipendier åt professorer ..........................................	—	—	—	550
Studieunderstöd åt studerande vid högskolan.....................	—	—	—	2,000
Stipendier åt elever ....................................................	—	—	—	3,600
Anslag till praktiska öfningar .......................................	—	—	—	26,950
Expenser, inberäknadt arrendeafgift för den till skogshög-skolan föreslagna lägenhetsdelen, 1,000 kronor............				27,850
Summa kronor	—	—	—	119,170

r) Åtnjuter därjämte fri bostad och vedbrand, hvarvid å lönen afdragas 500 kronor.

") Efter 5 år kan lönen höjas med 600 kronor.

*) Åtnjuter fri bostad och vedbrand, hvarvid å lönen afdragas 250 kronor.

4) Åtnjuter fri bostad och vedbrand, hvarvid & lönen afdragas 150 kronor.

Sedan löneregleringskommittén redogjort för den hufvudsakliga
innebörden i de sakkunnigas och kungl. domänstyrelsens förslag med
afseende å skogsundervisningens ordnande, gör den följande uttalande:

»Kommittén kan för sin del icke annat än stanna i tvifvelsmål,
huruvida någotdera af de hufvudförslag, som här föreligga, nämligen
de sakkunnigas förslag och domänstyrelsens förslag, skulle kunna på det
hela taget leda till den väsentliga förbättring i den nuvarande skogsundervisningen
som afsetts. I hvarje fall håller kommittén för troligt,

177

Kungl. Ma j ds Nåd. Proposition N:o 73.

att den förbättring, som tilläfventyrs kunde vinnas genom godkännande
af det ena eller andra förslaget i nu föreliggande skick, icke skulle motsvara
de uppoffringar för statsverket, som komme att kräfvas för förslagets
genomförande.

»Visserligen tillhör det ej kommittén att för egen del framlägga
någon ny plan för skogsundervisningens ordnande, men kommittén
dristar sig dock uttala den meningen, att den nya organisationen af
skogsundervisningen, som må anses behöflig, torde böra närmare än
som skett i de sakkunnigas och domänstyrelsens förslag ansluta sig till
nu bestående förhållanden.

»Sålunda torde med skäl ifrågasättas, huruvida icke skogsinstitutets
lägre kurs, i erforderlig mån ombildad, skulle kunna utan någon mera
betydande olägenhet bibehållas vid skogshögskolan, därest, såsom från
några håll föreslagits, för denna kurs anställdes särskilda lärare i de
ämnen, där undervisningen vid den högre afdelningen skulle blifva mest
omfattande, nämligen skogsskötsel, skogsuppskattning och skogsindelning
samt skogsteknologi. Dessa särskilda lärare torde i sådant fäll
kunna benämnas lektorer och erhålla samma aflöning som de likbenämnda
lärarne vid de allmänna läroverken.

»Hvad åter angår de ifrågasatta professorerna i skogsbotanik samt
skogszoologi, framgår af de sakkunnigas betänkande, att dessa professorers
tjänstgöringstid enligt förslaget skulle blifva af ganska ringa
omfattning, och i ännu högre grad gäller detta om den ifrågasatta
professorn i marklära. Det vill därför synas, som om dessa tre lärare
— af hvilka dock, på sätt domänstyrelsen hemställt, läraren i marklära
icke torde höra erhålla ordinarie anställning — skulle kunna, med någon
större eller mindre jämkning i undervisningsplanen i öfrigt, åläggas att
meddela undervisning äfven i den lägre kursen.

»Mot eu dylik anordning torde så mycket mindre betänklighet
böra möta, som föreläsningarna och öfningarna vid själfva högskolan,
enligt de sakkunnigas förslag, endast skulle upptaga eu period af
sammanlagdt något mer än fem månader om året och följaktligen en
utsträckning i undervisningsskyldigheten för nämnda tre lärare icke
torde kunna betecknas såsom obillig, då dessa lärare endast i ringa omfattning
skulle leda arbeten och utföra demonstrationer i skogarna.

»Likaledes torde de extra lärare, som i öfrigt skulle komma att
anställas vid högskolan, i allmänhet kunna i mån af behof lämna undervisning
i båda kurserna.»

»Enligt domänstyrelsens nu föreliggande förslag», heter det vidare i
betänkandet, »skulle å den blifvande skogshögskolans stat uppföras fem
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 52 höft. (Nr 73.) 23

178

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

professorsbeställningar, och skulle å en hvar af dessa, såvidt kommittén
rätt uppfattat domänstyrelsens mening, utgå enahanda aflöning eller

7,500 kronor som tillkommer universitetsprofessor. Kommittén förutsätter
därvid, att de sakkunnigas förslag om beviljande af särskilda
arfvoden, hvart och ett å 500 kronor, till tre af dessa professorer icke
vunnit domänstyrelsens understöd.

»I det underdåniga betänkande, löneregleringskommittén den 10
november 1910 afgaf angående farmaceutiska institutet (delen XXVI),
erinrade kommittén om aflöningsförhållandena under senare tid för professorer
i allmänhet vid högre undervisningsanstalter här i riket, äfvensom
därom att fråga uppstått om att vid en del läroanstalter inrätta
professorsbeställningar i stället för lektorat samt att framställningar
jämväl gjorts i sylte, att redan befintliga professorsbeställningar med
lägre aflöningsförmåner måtte tilldelas enahanda aflöning, som dåmera
var tillerkänd professorer i allmänhet vid universitet.

»Under framhållande hurusom alltså dels yrkande framställts om
inrättande af ett antal nya professorsbeställningar, dels ock en sträfvan
gjort, sig gällande att få redan befintliga, lägre aflönade professurer i
aflöningshänseende likställda med de högst aflönade professurerna, uttalade
kommittén vidare i sitt nyss nämnda betänkande, att, därest dessa
anspråk skulle vinna godkännande, gifvetvis i högst betydande mån
ökade kostnader för statsverket skulle föranledas såväl till aflöningar
som till pensioner. Kommittén hade fördenskull ansett sig böra taga
under öfvervägande, huruvida icke vissa grupper af professorsbeställningar
kunde anses vara af den beskaffenhet, att de icke borde fullt likställas
med universitetsprofessurer.

»I sådant hänseende hade det, med allt erkännande af vikten och
betydelsen af den undervisning, som lämnades vid farmaceutiska institutet,
synts kommittén, att detta institut ej kunde i vetenskaplig betydenhet
jämställas med universiteten och karolinska institutet samt
att fördenskull innehafvare af professorsbeställningar vid farmaceutiska
institutet ej skäligen borde kunna göra anspråk på samma aflöningsförmåner
som professorer vid universiteten och karolinska institutet.

»Vid bestämmande af beloppet utaf den aflöning, som kunde böra
tillerkännas professorerna vid farmaceutiska institutet, synes det kommittén
som skulle eu begynnelseaflöning af 6,400 kronor vara tillfyllest, däraf
4,400 borde utgöra lön och 2,000 tjänstgöringspenningar. Till nämnda
begynnelseaflöning • skulle kunna komma ett ålderstillägg till lönen å
600 kronor efter fem år.

»Kommitténs förslag rörande aflöningsförmåner för professorerna

179

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

vid farmaceutisk» institutet upptogs i kungi. proposition till 1911 års
Riksdag och blef äfven af Riksdagen godkändt.

»Enahanda aflöningsförmåner, som sålunda fastställdes för farmaceutisk»
institutets professorer, blefvo vid 1911 års Riksdag äfven tillerkända
dels innehafvarna af de professorsbefattningar, som i samband med den
högre tekniska undervisningens omläggning inrättades vid Chalmers’
tekniska läroanstalt, dels ock innehafvaren af en professur i arkitektur
vid konsthögskolan.

»Utan att i minsta mån vilja förringa den undervisning, som skulle
komma att meddelas vid den ifrågasatta skogshögskolan, håller kommittén
före, att denna läroanstalt ej kan i betydenhet jämställas med universiteten
eller karolinska institutet, och att därför innehafvare af professorsbefattningar
vid skogshögskolan ej skäligen böra kunna göra anspråk
på samma aflöningsförmåner, som tillkomma universitetsprofessorer.

»Om de föreslagna professorsbeställningarna vid skogshögskolau
skulle likställas med universitetens professurer ej blott i aflöningshänseende
utan äfven beträffande kompetensfordringar, synes det kommittén
i hög grad sannolikt, att åtminstone vissa af de ifrågavarande befattningarna
icke skulle kunna under lång tid framåt besättas med kompetenta
personer.

»Kommittén torde i detta sammanhang få erinra, att ännu så sent
som år 1905, då framställning gjordes om lönereglering för direktören
och lektorerna vid skogsinstitutet, begärdes för dessa befattningshafvare
icke högre aflöningar, än som nära motsvarade hvad som från sistnämnda
år beviljats rektorer och lektorer vid de allmänna läroverken.

»På anförda grunder har kommittén — under förutsättning att de
ifrågavarande lärarbefattningarna till ett antal af fem anses böra uppföras
såsom professurer — funnit sig böra hemställa, att innehafvarna
af dessa befattningar måtte tillerkännas samma aflöningsförmåner, som
vid 1911 års Riksdag bestämdes för professorerna vid farmaceutisk»
institutet.

»Därjämte torde, på sätt föreslagits, böra till rektor utgå ett särskilt
arfvode af 1,000 kronor för år.

»Att ytterligare, såsom de sakkunniga hemställt, arfvoden på 500
kronor skulle tillerkännas vissa professorer, hvilkas tjänstgöring skulle
blifva mera betungande än de öfriga professorernas, torde, såsom i det
föregående antydts, icke vara af domänstyrelsen afsedt.

»I hvarje fall kan kommittén så mycket mindre tillstyrka de sakkunnigas
förslag i denna del, som det synes kommittén synnerligen
lämpligt att, på sätt af chefen för jordbruksdepartementet redan år 1901

180

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

antyddes och äfven af de sakkunniga ifrågasatts beträffande två professorer,
de af tjänstgöringen i öfrigt mindre betungade professorerna få
sin verksamhet delvis satt i samband med statens skogsförsöksanstalt.

»Därigenom skulle den olikhet i arbetsmängd, som enligt de sakkunnigas
och domänstyrelsens förslag komme att vara för handen, kunna
i ej oväsentlig mån utjämnas.

»Men äfven om någon mera betydande olikhet i omfattningen af
de särskilda professorernas tjänstgöringsskyldighet under alla förhållanden
skulle kvarstå, lärer denna omständighet, som påtagligen har sin motsvarighet
vid flertalet andra undervisningsanstalter, icke böra föranleda
införandet af särskilda arfvoden.

»Mot den föreslagna aflöningsstaten för skogshögskolan — med
de ändringar i densamma, som af domänstyrelsen ifrågasatts — har
kommittén i öfrigt endast följande erinringar att göra.

»Trädgårdsmästaren och preparatorn, port- och planteringsvakten
samt vaktmästaren och maskinisten torde böra, i likhet med hvad som
vid 1910 och 1911 årens Riksdagar medgifvits för förste vaktmästare i
fångvårdsstyrelsen och vissa andra centrala ämbetsverk, tillerkännas ett
ålderstillägg till lönen å 100 kronor att utgå efter fem år, hvaremot
det för trädgårdsmästaren och preparatorn föreslagna särskilda arfvodet
af 500 kronor torde böra nedsättas till 200 kronor eller samma belopp,
hvilket nu utgår såsom särskildt arfvode till en vaktmästare och konservator
vid veterinärinstitutet.

»För fri bostad och vedbrand torde port- och planteringsvakten
samt vaktmästaren och maskinisten böra vidkännas ett afdrag å lönen
af, i stället för 150 kronor enligt de sakkunnigas förslag, 250 kronor
eller samma belopp, som för liknande fall är stadgadt i fråga om vaktmästare,
fodermarsk samt port- och telefonvakt vid veterinärinstitutet
och hvilket äfven föreslagits beträffande trädgårdsmästaren och preparatorn
vid skogshögskolan.

»Vidare torde i stället för den i staten uppförda kamreraren, till
hvilken skulle utgå ett arfvode af 1,000 kronor, lämpligen kunna upptagas
ett anslag å nyssnämnda belopp »till kamreraregöromålens bestridande».

»Därest kommitténs förslag rörande aflöning för professorerna vid
den ifrågasatta skogshögskolan vinner Kungl. Maj:ts bifall, tillåter sig
kommittén jämväl hemställa, huruvida ej denna läroanstalt fortfarande
bör benämnas skogsinstitutet, hvilken benämning har sin motsvarighet
i de nuvarande benämningarna Tarmaceutiska institutet’. Veterinärinstitutet’,
m. fl.»

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition N:o 73.

181

Skogshögskolans (skogsinstitutets) stat skulle sålunda få följande
utseende:

•	Lön Kr.	Tjänst- görings- penningar Kr.	Särskildt arfvode Kr.	Summa Kr.	i
Rektor .......................................	_		1,000	1,000
1 professor i skogsskötsel...............	4,400	2,000		6,400
1 „ i skogsuppskattningm.m.	4,400	2,000	—	6,400	Efter 5 år kan
1 „ i skogsbotanik...............	4,400	2,000	_	6,400	lönen höjas
i „ i skogsteknologi m. in—	4,400	2,000	—	6,400	med 600 kr.
1 „ i skogszoologi m. m.......	4,400	2,000	—	6,400
1 öfverassistent ...........................	—	—	4,500	4,500
1 trädgårdsmästare och preparator	900	600	200	1,700
1 port- och planteringsvakt	900	600	~	1,500	\| lönen höjas
1 vaktmästare och maskinist .........	900	600		1,500	med 100 kr. )
Arfvode åt eu extra lärare i mark*
lära m. m...............................	—	—	2,500	2,500
Arfvoden åt öfriga extra lärare	—	—	5,620	5,620
Amanuensarfvode ........................	—	—	600	600	\|
Till kamreraregöro mål ens bestridande	—	—	1,000	1,000
Till biblioteksgöromålens bestridande	—	-	500	500
Resestipendier åt professorer.........	—	—	—	550
Studieunderstöd åt studerande vid
högskolan.................................	—	—	—	2,000
Stipendier åt elever	—	—	—	3,600
Anslag till praktiska öfniugar ......	-	—	—	26,950	j
Expenser, inberäknadt arrendeafgift					1
för den till skogshögskolan före-					:
slagna lägenhetsdelen, 1,000 kronor	—	—		27,850	''

Summa kronor ! — j — j — | 113,370 |

Anmärkningar:

a) Därest rektor åtnjuter fri bostad och vedbrand, skola å lönen afdragas 500 kronor årligen.

b) Därest trädgårdsmästare och preparator, port- och planteringsvakt eller vaktmästare
och maskinist åtnjuter fri bostad och vedbrand, skola å lönen afdragas 250 kronor årligen.

182

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 73.

»I fråga om pensioneringen af lärarpersonalen vid de skogsundervisningsanstalter,
som afses i domänstyrelsens förslag, är från kommitténs
sida intet att erinra mot att, på sätt de sakkunniga hemställt, rätt
till hel pension för ordinarie lärare vid skogshögskolan (skoginstitutet)
inträder vid 65 lefnads- och 25 tjänstår, i likhet med hvad som redan
gäller beträffande lärare vid universiteten, karolinska institutet, farmaceutiska
institutet, veterinärinstitutet m. fl. läroanstalter.

»För åtnjutande af de i staten för den nya skogshögskolan (skogsinstitutet)
upptagna aflöuingsförmåner för ordinarie befattningshafvare
torde böra i hufvudsak gälla enahanda villkor och bestämmelser,
som äro stadgade beträffande personalen vid det nuvarande skogsinstitutet.

»Hvad nu är stadgadt rörande skyldighet för lektor vid skogsinstitutet
att, vid sjukdomsfall för direktören, under vissa villkor bestrida
de med direktörsbefattningen förenade göromål, torde böra ersättas med
föreskrift därom, att vid sjukdomsförfall för rektor annan professor
skall vara skyldig att, om han därtill förordnas, mot åtnjutande af
jämte egna aflöningsförmåner så stor del af det för rektor bestämda
arfvode, som i vederbörlig ordning kan varda honom tilldelad, och med
bibehållande af sin egen undervisningsskyldighet bestrida med rektorsbefattningen
förenade särskilda göromål, dock ej längre än sammanlagdt
tre månader under ett och samma kalenderår''.

»Nu gällande stadganden angående rätt för direktör och lektor vid
skogsinstitutet att i fråga om ålderstillägg tillgodoräkna sig viss föregående
tjänstgöring torde icke böra äga tillämpning beträffande professor
vid skogshögskolan (skogsinstitutet). Däremot synes den nuvarande
planteringsvaktaren vid skogsinstitutet, därest han anställes såsom portoch
planterings vakt å den nya staten, böra få i förevarande hänseende
tillgodoräkna sig den tid, hvarunder han innehaft sin nuvarande befattning.

»För den händelse den nya skogshögskolan (skogsinstitutet) skulle
ställas under annan styrelse än domänstyrelsen, böra gifvetvis äfven de
åligganden, som enligt de för skogsinstitutet gällande aflöningsvillkor
tillhöra domänstyrelsen, öfverflyttas till den myndighet, som skulle träda
i domänstyrelsens ställe.

»I öfrigt torde de för skogsinstutet nu gällande aflöningsvillkoren
med hvad därtill hörer, för att äga tillämpning beträffande personalen
vid den nya läroanstalten, endast tarfva vissa förändringar af redaktionell
natur.»

183

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

Såsom af ofvanstående och förut relaterade delar af de sakkunnigas
betänkande framgår, ha dessa ansett, att högskolans professorer borde
likställas med universitetens; hufvudsakligen af sparsamhetsskäl föreslås
extra ordinarie professur för ämnet skogsteknologi, hvilket, såsom förut
omnämnts, framkallat en allmän gensaga från de myndigheter, som hörts
i ärendet. Sedan de sakkunniga afgifvit sitt betänkande, har reglering
af universitetens stater skett, hvarvid den gamla indelningen i ordinarie
och extra ordinarie professorer bortfallit. Under sådana omständigheter
torde någon skillnad i berörda hänseende ej böra uppehållas vid en och
samma högskola, utan torde man kunna anse det af de sakkunniga
torda resonemanget leda till ett förslag af sinsemellan och med universitetens
likställda professorer, hvilket ock är löneregleringskommitténs
mening, som härom yttrar:

»Då de sakkunniga velat i förevarande afseende likställa högskolans
professorer med universitetens samt aflöningen till universitetsprofessorer,
såväl som till professorer vid karolinska medikokirurgiska
institutet, vid L908 års riksdag undergått en genomgripande omreglering,
hvarvid flertalet extra ordinarie professorstjänster förvandlades
till ordinarie professurer samt aflöningen för ordinarie professor i allmänhet
bestämdes till 7,500 kronor jämte ett ålderstillägg å 600 kronor,
torde de sakkunnigas förslag få anses innebära, att skogshögskolans
professorer skulle komma i åtnjutande af enahanda aflöning, som för
närvarande i allmänhet utgår till professorer vid universiteten.»

Löneregleringskommittén har i sin framställning ansett, att skogshögskolans
professorer borde likställas med professorerna vid farmaceutiska
institutet.

Min uppfattning med afseende på lärarnas ställning'' och därmed
sammanhängande löneförmåner torde vara gifven redan på grund af de
skäl, jag angifvit, för skogsinstitutets omorganisation till skogshögskola.
Det finnes ingen anledning att värdesätta undervisningens mål lägre
här än t. ex. vid tekniska högskolan och elevmaterialet äger samma förutbildning
vid båda läroanstalterna. Likaså är konkurrensen med den
enskilda företagsamheten om de bästa krafterna tillfinnandes lika väl
på det skogliga som det industriella området. Äfvenledes äro de kompetensfordringar,
som de sakkunniga föreslagit, af sådan art, att de måste
anses fullt betryggande för erhållandet af fullgoda innehafvare af skogshögskolans
lärostolar. Slutligen kan jag ej tillmäta löneregleringskommitténs
farhåga, »att åtminstone vissa af de ifrågavarande befattningarna icke
skulle kunna under lång tid framåt besättas med kompetenta personer»
någon afgörande vikt. Dels bör, om så verkligen skulle visa sig i ett

Uepartt menfachefev.

184

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

enstaka ämne vara fallet, detta ej medföra en sänkning af den allmänna
kompetensnivån, dels finnes ju den äfven af de sakkunniga framhållna
möjligheten att tillsätta en plats på förordnande, till dess kompetenta
personer framträda. Jag föreslår för den skull, att i högskolans stat
uppförda professorsbeställningar tillerkännas samma löneförmåner som
gälla för professorerna vid tekniska högskolan.

De sakkunniga föreslå anställandet af 6 professorer. Dessas tjänstgöringstid
skulle fördelas på sätt, som nedanstående sammanställning
anger:

Föreläan. Öfningskurs Arb. o. demonstr. i skogen
timmar. timmar. dagar.

Professorn i skogsskötel............

» i skogsuppskattning

in. m.....................

» i skogsbotanik.........

E. o. » i skogsteknologi

m. m....................

E. o. professorn i marklära med
geologi jämte klimatologi ...

E. o. professorn i skogszoologi
med jakt- och fiskevård.........

119	—	97
107	81	71
123	63	12
129	51	94
104	—	8
127	_	10

Härvid är att märka, att till öfningskursen räknas såväl öfningar
å lärosalen som öfningar i naturen. Vid de senare räknas med en
arbetstid å 10 timmar. Förvandlar man efter denna grund arbetsdagarna
till timmar, får man följande jämförelse för år:

Professorn i skogsskötsel ..........

)> i skogsuppskattning

» i skogsbotanik .......

» i skogsteknologi ...

» i marklära ................

» i skogszoologi .......

1089 timmar.
898 »

306 »

1120 »

184 >

207 »

Härtill bör likväl läggas för professorerna i skogsbotanik, marklära
och skogszoologi skyldighet att å lämplig tid under terminerna
anordna exkursioner i högskolans närhet.

Lägger man härtill den tid, som enligt forstmästarförbundets förslag,
hvartill jag nu förskaffat ett specialiseradt komplement, skulle
komma på undervisningen vid den lägre kursen, ökas timantalet för

185

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 73.

skogsbotanik med 242, för marklära med 164 och för zoologi med 154
timmar. Med afseende på den tid, som på detta sätt utmärker de olika
ämnena, skulle dessa kunna delas i trenne grupper:

Skogsskötsel med ................................	.................... 1089	timmar.
Skogsuppskattning med.....................	...................... 890
Skogsteknologi med............................	.................... 1120	»
Skogsbotanik med.............................	..................... 548

Marklära med........

Skogszoologi med

Denna jämförelse torde likväl få anses ej så litet missvisande, så
tillvida som man ej kan likställa den arbetsprestation, som en föreläsningstimme,
med sin ofta mycket tidsödande förberedelse, representerar,
med en timmes öfningslektion eller en tiondedel arbetsdag i skogen.
Riktigare jämförelsetal för de olika lärarna torde man därför erhålla, om
man reducerar tiden för öfningarna till hälften och för demonstrationsdagarna
i skogen till en tredjedel. Jämförelsen utfaller då på följande sätt:

Skogsskötsel................................	.................... 443	timmar.
Skogsuppskattning ..................	.................... 385	»
Skogsteknologi ............................	.................. 469	»
Skogsbotanik .............................	.................... 321
Marklära ........................................	................... 229
Skogszoologi ...............................	.................. 245	»

Det synes från den synpunkt, jag här velat framhålla, åtminstone
för närvarande icke motiveradt att för marklära och skogszoologi upprätta
professurer. T någon mån kunde måhända detta anses gälla äfven
för ämnet skogsbotanik. Tjänstgöringstiden för läraren i detta ämne
blir dock afsevärdt längre än för dem i de båda nyssnämnda, och botanikens
dominerande betydelse bland de grundläggande ämnena gör det
enligt min mening nödvändigt, att den likställes med fackämnena. Emellertid
är det icke min mening att förringa betydelsen af de andra ämnesgrupperna,
utan kräfva dessa utan tvifvel likaledes fullgoda lärarkrafter.

Sambandet och växelvei*kan mellan skogshögskolan och skogsförsöksanstalten
är, såsom jag förut framhållit, af det största värde, och
genom den ökning af krafterna vid den senare, som jag i annat sammanhang
ämnar föreslå Eders Kungl. Maj:t att förelägga om möjligt
nu pågående Riksdag, blir det möjligt ätt därifrån tillgodose undervisningen
i här afhandlade ämnen vid skogshögskolan, hvarigenom
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 52 höft. (Nr 73.) 24

348 »

361 »

186 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 78.

detta samband starkes och respektive ämnen böra vid högskolan blifva
väl företrädda.

Hvad beträffar undervisningen vid den lägre kursen föreslår forstmästareförbundet
inrättandet af tre lektorat. Genom omförmälda förändring
vid skogsförsöksanstalten, och då professorn i skogsbotanik
skall undervisa äfven vid den lägre kursen, inskränker sig behofvet af
särskilda ordinarie lärare vid denna kurs till två. De sakkunniga ha
ansett, att lärarna vid det af dem föreslagna läroverket borde jämnställas
med lektorer, och finner jag skäligt, att så blir fallet med de ordinarie
lärarna äfven vid den lägre kursen. Den ene lektorn bör företräda skogsskötsel
samt skogsuppskattnings- och skogsindelningslära, den andre
skogsteknologi, skogsbyggnads- och afdikningslära, skogs- och fältmätning
samt kartritning. Fördelningei
ligen blifva denna:

Lektorn i skogsskötsel
» » skogsteknologi.

undervisningstid skulle	ungefär-
Föreläsningar och öfningar å läro-rummet.	Öfningar i skogen.	Surnma.
175	1,020	1,195
230	550	780

För kompetensfordringarnas fastställande torde nedanstående i
hufvudsak af de sakkunniga framlagda förslag kunna tjäna såsom grund:

a) för lektorat i skogsskötsel, skogsuppskattning och indelningslära,
att under minst tre år under eget ansvar på ett väl vitsordadt sätt
hafva ledt eu mera omfattande svensk skogsförvaltning samt att genom
afgångsbetyg från skogshögskolan styrkt sig äga synnerligen göda teoretiska
kunskaper i skogsskötsel, skogsuppskattning och indelningslära,
vid i öfrigt lika kompetens dock med företräde för den, som publicerat
väl vitsordade arbeten inom läroområdet;

b) för lektorat i skogsteknologi, skogsbyggnadslära och afdikningslära,
skogs- och fältmätning samt ”kartritning, att genom afgångsbetyg
från skogshögskolan styrkt sig äga goda teoretiska kunskaper uti hvad
undervisningen omfattar samt att äga fullgod praktisk kännedom om och
erfarenhet uti utdrifnings-, byggnads-, afdiknings- och sågningsarbeten
samt mätningsarbeten, dock med företräde vid i öfrigt lika kompetens
för den, som publicerat väl vitsordade arbeten inom läroområdet.

Jag anser sålunda, att å högskolans stat böra uppföras dels 4 professorer
med 7,500 kronors aflöning, hvaraf 5,000 kronor utgöra lönen
och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, och böra dessa efter 5 år
kunna erhålla ett ålderstillägg å 600 kronor; dels 2 lektorer med en
aflöning å 4,000 kronor, hvaraf 2,600 kronor lön och 1,400 kronor
tjänstgöringspenningar med 4 ålderstillägg å 500 kronor att utgå efter

187

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

samma grunder som till lektorerna vid veterinärinstitutet. Därest
professor eller lektor åtnjuter fri bostad torde sådan befattningsinnehafvare
böra i likhet med professorer vid universiteten och lektorerna
vid ofvannämnda institut samt landtbruksinstituten vidkännas afdrag å
lönen med 900 kronor för professor och 500 kronor för lektor.

Mot det föreslagna beloppet 1,000 kronor som särskild! arfvode
åt rektor har jag intet att invända.

Domänstyrelsens förslag om höjning af öfverassistentens för den
förberedande kursen arfvode till 4,500 kronor biträder jag.

Då viss undervisning enligt min mening skall, såsom jag förut omnämnt,
tillgodoses genom anlitande af skogsförsöksanstaltens förstärkta
arbetskrafter, utgår från skogshögskolans stat såväl professorn i skogszoologi
in. in., som professorn i marklära, hvilken senare å domänstyrelsens
förslag till stat motsvaras af en extra lärare i detta ämne.

Genom den undervisningsskyldighet, som genom mitt förslag sålunda
skulle tillkomma de olika lärarna och som möjliggöres genom
den lägre kursens förläggning till skogshögskolan, häfvas de betänkligheter,
som i dessa afseenden af löneregleringskommittén framställts.

Löneregleringskommitténs förslag angående trädgårdsmästaren
och preparatorn, port- och planteringsvakten, samt vaktmästaren och
maskinisten biträder jag likaledes.

Det föreslagna anslaget för anställande af extra lärarkrafter vid
skogshögskolan synes mig tillfredsställande beräknadt; dock med den
höjning för undervisningen i kemi, som af domänstyrelsen föreslagits.
Då emellertid sådana krafter behöfvas äfven för undervisningen vid
lägre kursen, bör anslaget höjas. Forstmästarförbundet har beräknat
den al extra lärare meddelade undervisningen vid lägre kursen till i
matematik 50 föreläsningstimmar, i jordbruksekonomi 40 föreläsningsocli
70 öfningstimmar, samt i lagkunskap och författningskännedom 70
föreläsningstimmar; eller innalles 160 föreläsnings- och 70 öfningstimmar.
Beräknar man, att öfningstimmarna i jordbruksekonomi representera
en tid af 8 dagar och att undervisningen häri ställes i tidsföljd
med den undervisning i samma ämne, som skall komma den högre
kursen till del, torde härför behöfvas en ersättningssumma af 150 kronor.
För föreläsningstimmarna skulle enligt samma beräkningsgrund,
som de sakkunniga användt, erfordras ett anslag af 3,200 kronor. Anslaget
till extra lärare torde sålunda böra upptagas till 8,970 kronor.

Anslaget till amanuensarfvode å 600 kronor finner jag lämpligt;
likaså äro anslagen till biblioteksgöromålens och kamreraregöromålens
bestridande å respektive 500 och 1,000 kronor lämpligt afvägda.

Tanken, att professorerna vid skogshögskolan böra lämnas tillfälle

188

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 73.

att studera undervisningen och instituten vid främmande läroanstalter,
förefallar mig tilltalande, hvarför jag biträder förslaget om ett årligt
anslag för stipendier till de ordinarie lärarna vid skogshögskolan å 550
kronor.

Understödet åt sådana studerande, som vid skogshögskolan skulle
idka själfständiga forskningar, bör ej uppföras å ordinarie stat omedelbart
i samband med omorganisationens genomförande. Visserligen anser
jag, att de sakkunniga gifvit goda skäl för sin mening, att sådana
forskningar för den svenska skogshushållningen kunna vara af det
största gagn, och jag hyser ock den vissa förväntan, att skogshögskolan
skall så utveckla sig, att den med sina lärarkrafter, institutioner och
tekniska hjälpmedel af allehanda slag blir för sådana ändamål använd.
Men att, innan någon erfarenhet om den nya högskolan vunnits, uppföra
ett ordinarie anslag härför synes mig icke välbetänkt.

Understöd åt elever i form af stipendier har utgått med växlande
belopp. På 1860-talet anvisades härför 1,800 kronor, hvilken summa
under påföljande årtionde nedsattes till 1,000 kronor. Detta belopp utgår
fortfarande. Jag anser att goda skäl finnas anförda för denna summas
höjande. Då elevantalet begränsats till 25 från 30, torde en motsvarande
nedsättning af denna summa från 3,600 kronor till 3,000 vara
befogad. Till stipendier vid skogsläroverket föreslå de sukkunuiga 1,000
kronor; af enahanda grunder anser jag äfven här en sänkning till 600
kronor böra äga rum. Stipendieanslaget bör i staten uppföras i två poster
och där angifvas, att den ena afser högre, den andra lägre kursens elever.

Med afseende på anslaget till de praktiska öfningarna, från hvilket
assistenternas vid högskolan arfvoden, jämte deras och lärarnas
dagtraktamenten och ersättningar skola utgå, har jag intet att erinra
mot att assistenternas arfvoden sättas till 300 kronor per månad. Likaså
anser, jag att professorernas dagtraktamenten och reseersättningar böra
utgå efter resereglementets tredje klass; öfverassistentens, lektorernas
och assistenternas böra utgå efter resereglementets fjärde klass; och
bör uppmärksammas, att denna ersättning endast gäller själfva resorna.
Själfva den föreslagna summan tarfvar emellertid, på grund af elevantalets
begränsning, en jämkning. De sakkunniga ha beräknat, att hvarje
assistent vid den förberedande kursen drager en kostnad af 1,690 kronor
i arfvode och 250 kronor i resekostnader. För de 70 elever, som
antagits skola deltaga i denna kurs, ha 5 assistenter ansetts erforderliga.
Om, enligt hvad jag förut anfört, elevantalat uedsättes till 40, torde 3
assistenter vara tillräckliga, hvarigenom en besparing uppkommer å
3,880 kronor.

189

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

I likhet med de sakkunniga anser jag, att eleverna vid skogshögskolan
under resorna för de praktiska öfningarna själfva böra betala
sitt kosthåll, men att resorna höra ersättas af staten. De sakkunniga
beräkna resekostnaden för elev och sommar till 60 kronor. För 75
elever gör detta 4,500 kronor, mot för 90 elever 5,400 kronor, och
uppkommer här en besparing å 900 kronor. Anslagen till handtlangare
och diverse andra ändamål å respektive 1,500 och 1,000 kronor toi-de
vara så lågt tilltagna, att, äfven med fästadt afseende vid att eleverna
själfva böra utföra en del göromål i afseende å handtlangningen, någon
jämkning å dessa ej lärer höra komma i fråga. Nu tillkomma emellertid
kostnader för den lägre kursens praktiska öfuingar. Forstmästarförbundet
har i detta fall föreslagit, att för resor och dagtraktamenten
för lärarna vid lägre kursen skulle beräknas 2,250 kronor, för 1 assistent
i 37a månader å 300 kronor 1,050 kronor, för assistentens resa 100 kronor,
för handtlangning 1,000 kronor samt för redskap och material 500 kronor,
summa 4,900 kronor. Dessa beräkningar synas väl höga och böra kunna
nedsättas till 4,000 kronor, åtminstone tills större erfarenhet vinnes.
Anslaget till praktiska öfningar för den högre kursen skulle således
kunna minskas med 4,780 kronor till 22,170 kronor, för den lägre
kursen med 900 kronor till 4,000 kronor, och anser jag dessa båda
summor böra hvar för sig uppföras i staten.

Till årliga expenser för skogshögskolan föreslå de sakkunniga
27,850 kronor och för skogsläroverket 4,200 kronor; först mästarförbundet
föreslår för den lägre kursen 1,500 kronor. Siffran 27,850
torde bero på ett skriffel. Eu sammanräkning af de speciella anslagen
ger nämligen till resultat 24,350 kronor. Dessa speciella anslag synas i
allmänhet väl motiverade; dock bör anslaget å 450 kronor för särskilt
biträde vid kemiska laboratoriet utgå. Ej heller bör något arrende för
tomten komma ifråga. Veterinärinstitutet betalar ej arrende för det åt
institutet upplåtna området; ifrågavarande anslag på 1,000 kronor torde
sålunda böra utgå och nämnda summa minskas med 1,450 kronor till
22,900. Härtill skall läggas, hvad som bör tillkomma som expenser för
lägre kursen. Då denna kurs utan några särskilda tillbyggnader kan
inrymmas i skogshögskolan, synas för denna kurs’ behof 1,000 kronor
vara en tillräcklig ökning i expensanslaget. Anslaget till expenser bör
sålunda uppföras i staten med ett belopp af 23,900 kronor. Att ändring
i denna summa, beroende på arbetsprisens fluktuationer m. -in., kan blifva
af nöden är sannolikt.

Förslaget till stat för skogshögskolan skulle sålunda erhålla följande
lydelse:

190

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

	Lön	Tjänst- görings-	Särskildt arfvode	Summa !
		penningar
	kr.	kr.	kr.	kr. \|
Rektor ......................................	_	_	1,000	1,000
1 professor................................	5,000	2,500	—	7,500	) Efter 5 år kali lönen höjas med
3 professorer ............................	15,000	7,500	—	22,500	J 600 kr.
Anmärkning:
Förestående 4 professurer omfatta hvardera ett af följande ämnesom-
råden. 1) skogsskötsel; 2) skogs-uppskattning och skogsindelning;
3.i skogsteknologi med byggnads-oek afdikningslära; 41 skogsbotanik med allmän botanik.					Efter 5 år kan af löningen höjas
					med 500 kr., efter nya 5 år med 500 kr., efter ytterligare
1 lektor i skogsskötsel m.m...........	2,000	1,400	—	4,000	5 år med 500 kr. och slutligen efter ännu 5 år med 500 kr.,
1 lektor i skogsteknologi m. m. ......	2,000	1,400		4,000	och skola för hvarje ålders-tillägg 350 kr. räknas som lön och 150 kr. som tjänstgörings-
					penningar.
1 öfverassistent............................		—	4,500	4,500
i trädgårdsmästare och preparator ..	900	000	200	1,700	\| Efter 5 år kau lönen böjas med ( 100 kr.
1 port- och planteringsvakt .........	900	ooo	—	1,500
1 vaktmästare och maskinist .........	900	000	—	1,500	1
1 Arfvode åt extra lärare .................	—	—	8,970	8,970
! Amanuensarfvode...........................	—	—	000	600
Till kamreraregöromålens bestridande	—	—	1,000	1,000
Till biblioteksgöromålens bestridande	—	-	500	500
\| Resestipendier åt lärare .................	—		—	550
1 Stipendier åt elever vid högre kursen	—	—	—	3,000
j Dito vid lägre kursen .................. j Anslag till praktiska öfningar vid		—	—	600
högre kursen..............................	—		—	22,170
Dito vid lägre kursen.....................	—	-	—	4,000
Expenser......................................		—	—	23,900
Summa	—	—	—	113,490

Anmärkningar: a) Därest professor åtnjuter fri bostad, skola å lönen afdragas 900 kronor''årligen.

b) Därest lektor åtnjuter fri bostad, skola å lönen afdragas 500 kronor årligen.

<;) Därest trädgårdsmästare och preparator, port- och planteringsvakt eller vaktmästare och
maskinist åtnjuter fri bostad och vedbrand skola å lönen afdragas 250 kronor årligen.

191

Katigt. Maj.ts Nåd. Proposition N.v 73.

Den af mig tillstyrkta staten för skogshögskolan

slutar på...................................................................... kronor 113,490: —

Då för den högre skogsundervisningen under år
1912 finnas anvisade följande belopp, nämligen:

till skogsinstitutet .................. kronor 35,900: —

till skogsskolorna vid Omberg
och Kloten ......... y> 13,000: —

till extra lärarkrafter vid

skogsinstitutet ............... » 8,000: —

till inköp af instrument för

undervisningen ............ » 2,500: — 59,400:_

skulle ett bifall till af mig ofvan tillstyrkta
förslag för statsverket medföra en årlig utgiftsökning
af, oberäknadt ålderstillägg,
ett belopp af ......................................................... kronor 54,090: —

Då emellertid för den nu ifrågavarande omorganisationens tilllämpande
erfordras uppförande af nybyggnader bland annat för skogshögskolans
behof, men för dessa byggnaders uppförande en tid af tre
år bör beräknas, erfordras för närvarande intet särskildt anslag för
täckande af de med den nya staten förenade utgifter. För frågans allsidiga
pröfning bar jag dock ansett det nödigt att redan nu framlägga
de grunder, enligt bvilka jag ansett den nya organisationen böra äga
rum. .

Hvad domänstyrelsen yttrat angående lärarnas semester och rektors
rätt att åtnjuta lindring i sin undervisningsskyldighet finner jag
värdt beaktande. Jag biträder löneregleringskommitténs förslag och
erinringar angående aflöningsvillkor, lärares skyldighet att företräda
rektor, rätt för professor att räkna tjänsteår och styrelsens åligganden.
Om, hvilket synes mig riktigt, professorernas pensioneringsfråga ordnas
i enlighet med löneregleringskommitténs förslag, torde en ändring blifva
nödig i gällande lag angående civile tjänstinnehafvares rätt till pension.
I hvad ärendet rörer lärarpersonalens pensionering torde det således
böra öfverlämnas till finansdepartementet för vidtagande af de åtgärder,
som härutinnan må finnas befogade.

192

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

De sakkunniga.

Tomtplats för
högskolan
och försöksanstalten.

Tomt, byggnader, material och öfningsparker för skogshögskolan.

: i

Jag har bär att redogöra för den utredning, de sakkunniga (sid.
230—266) härom lämnat, hvarvid jag äfven nödgas beröra skogsförsöksanstaltens
byggnadsfråga.

»Af den lämnade öfversikten af undervisningen», säga de sakkunniga,
»framgår, att för skogshögskolan enligt de sakkunnigas förslag
skulle erfordras:

a) tomtområde och institutionsbyggnad in. m. i Stockholm;

b) logements- och andra byggnader vid Malingsbo å Klotens
kronopark;

c) logements- och andra byggnader å Bjurfors kronopark; samt

d) tältlägerutrustning att användas vid kartläggningsarbeten inom
aflägsnare belägna allmänna skogar i Norrland och Dalarne.»

Då, som jag förut framhållit, den begränsning i elevantalet, som
jag ansett mig böra föreslå, så väsentligt inverkar på de sakkunnigas
byggnadsförslag, att den af dem föreslagna nybyggnaden vid Malingsbo
ej behöfver komma ifråga, har jag ej ansett nödigt att redogöra för
denna, liksom naturligtvis ej heller för de med skogsläroverket i samband
stående byggnadsförslagen. Efter denna förutskickade anmärkning
lämnas här en redogörelse för de sakkunnigas yttrande i frågan:

»Stockholms stads utveckling har gjort det nödvändigt att på
grund af stadsplanens utsträckning öfver västra delen af Djurgården
förflytta skogsinstitutets byggnader. Det torde icke böra förutsättas,
att nya byggnader för institutet böra uppföras å andra delar af
samma tomt, som nu är för detsamma upplåten. Dels innefattar denna
för liten för plantering af skogsträd lämpad areal, dels har densamma
så högt värde, att såväl blifvande skogshögskola som skogsläroverk
torde kunna uppföras och nyorganiseras för vida mindre belopp, än
som för tomten skulle kunna erhållas, därest densamma försåldes. Riksdagen
har också redan meddelat, att den af de belopp, som kunna inflyta
vid försäljning af visst angifvet område af norra Djurgården, ärnar
anslå medel till nya byggnader för skogsinstitutet (jfr Riksdagens skrifvelse
n:r 159 den 18 maj 1905).

»De fordringar, som själfmant framställa sig vid val af tomtplats
för en institution af nu ifrågavarande slag i hufvudstadens närhet, torde
vara, dels att staten redan besitter marken, dels att den ligger så nära
stadens bebyggda område, att ej bostäder vare sig för lärare eller elever

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73. 193

behöfva uppföras, dels att kommunikationerna äro goda, dels slutligen
att hufvudledningar för gas, vatten och elektricitet finnas i närheten,
så att ej anläggningen betungas med för stora kostnader till sådana
ändamål. Härtill kommer för en skogshögskola, belägen på samma tomt
som statens skogsförsöksanstalt, nödvändigheten af en ganska omfattande
jordareal för försöksfält, plantskolor och undervisningspark. I synnerhet
den senare, i hvilken böra odlas alla de in- och utländska skogsträd och
andra växter, som från svensk skogsmannasynpunkt kunna äga intresse,
fordrar afsevärdt utrymme.

»Efter en orienterande undersökning af Stockholms omgifningar
blef det snart klart för de sakkunniga, att den enda trakt af dessa, som
lämpligen kunde ifrågasättas, var den del af kungl. Djurgården, som är
belägen norr om stadens planlagda område, öster om Norra Brunnsviken.

»I samråd med intendenten för Djurgården, hofjägmästaren F. Edelstam,
utsågo de sakkunniga här till plats för skogshögskolan förslagsvis
södra delen al lägenheten Kräftriket invid nyssnämnda vik. Sedan
genom jordbruksdepartementet inhämtats, att från Hans Maj:t Konungens
sida intet hinder mötte för upplåtande på vissa villkor af nämnda område
för en blifvande skogshögskola, gingo de sakkunniga i författning om
utarbetande af nödiga skissritningar för de till en sådan hörande byggnaderna.
Detta skedde dock först, sedan de sakkunniga under hand
från vederbörande myndigheter inhämtat uppgift om invid ifrågavarande
tomtområde planerade anläggningar.

»Under fortsatt utredning af Stockholms sväfvande järnvägs frågor
kom emellertid järnvägsstyrelsen till insikt om behofvet af en större
godsstation i omedelbar närhet till nu ifrågavarande delar af liufvudstaden.
Proposition i ärendet framlades under senare delen af 1907 års
Riksdag, och beslöt Riksdagen att till utvidgning af spårsystem och frilastplatser
vid Albano järnvägsstation för år 1908 anvisa 52,000 kronor.
Genom den omfattande utvidgning af ifrågavarande godsstation, som
sålunda beslutats, hvarigenom stationen komme att endast genom den
s. k. Roslagsvägen skiljas från det af de sakkunniga tilltänkta tomtområdet,
hade emellertid detta enligt de sakkunnigas förmenande blifvit
för det afsedda ändamålet otjänligt, i det att dels genom den tunga
godstrafiken å och invid godsstationen damm från stationsområdet och
landsvägen komme att uppröras och lägga sig trafvande öfver försöksfälten,
dels ock de stora mängder steukolsrök, som vid en sådan godsstation
alstras, enligt en från många håll vunnen erfarenhet skulle omöjliggöra
eu framgångsrik odling, särskilt af barrträd. Då såväl högskolans
som försöksanstaltens trädkulturer hufvudsakligen omfatta just
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 52 käft. (Nr 73.) 25

194

Kungl. Maj-ds Nåd. Proposition N:o 73.

barrträd, funno de sakkunniga snart nödvändigt att för ifrågavarande
anstalter söka erhålla annat lämpligare beläget område. Härigenom
ökades afsevärdt de sakkunnigas arbete, och slutförandet af deras uppdrag
fördröjdes.

»Vid undersökning af de områden, som i berörda afseenden kunde
komma ifråga, funno de sakkunniga emellertid en lämplig ersättning för
den först föreslagna byggnadsplatsen i ett område, liggande ej långt
från denna, nämligen södra delen utaf den likaledes å kungl. Djurgården
belägna lägenheten Frescati. Lägenhetsdeleu innefattar dels nio å densamma
uppmätta tomter, hvilka å en år 1896 af C. E. Dahlman upprättad
karta öfver en del af lägenheten betecknats med numren 1—7
samt 18 och 19, dels ock därintill liggande åkerjord och några backar.
Det område, de sakkunniga anse böra upplåtas, utgör 53,356 kvadratmeter.

»Uti skrifvelse till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
den 15 juni 1907 anhöllo de sakkunniga om bemedling till
inhämtande af yttrande från riksmarskalksämbetet, huruvida hinder mötte
för nämnda områdes upplåtande till det föreslagna ändamålet och, därest
så ej vore fallet, under hvilka villkor upplåtelsen kunde äga ruin. Uti
begärdt utlåtande den 9 september 1907, som af departementschefen
till de sakkunniga öfverlämnats, meddelade riksmarskalksämbetet, efter
vederbörandes hörande, bland annat följande.»

Biks- »Lägenheten Frescati blef genom nådigt beslut den 6 mars 1837 för

marskaiksäm- en tp] af 5q år upplåten åt förste arkiaterii E. af Edholm. Sedan denna
beteangytendede upplåtelse efter Hans Maj:t Konung Oscar II:s tillträde till regeringen
upplåtelse genom kungl. bref den 24 maj 1873 erhållit stadfästelse för den återstående
af tomt. ^e^en besittningstiden, blef vid dennas utgång genom beslut den
27 augusti 1886 lägenheten ånyo upplåten för Hans Maj:t Konungens
regeringstid åt arfvingarna efter dåmera aflidne förste arkiatern åt Edholm.
Genom samma resolution blef den årliga afgälden för lägenheten, som
enligt en af ingenjören friherre H. M. Kruuse nästföregående år upprättad
karta innehöll en areal af 91 tunnland 7.7 kappland, bestämd
till ett belopp af 836 kronor. På gjord ansökning blef sedermera genom
resolution den 7 oktober 1896 medgifvet, att sex stycken å lägenheten
uttagna byggnadsplats^’, å särskild! uppgjord planritning betecknade
med numren 14—19, skulle få till andra personer upplåtas, mot
villkor, bland annat, att förutom den förut från lägenheten utgående
afgiften skulle från hvarje af ifrågavarande byggnadsplats^'', sedan anmälan
om upplåtelse däraf till särskild person blifvit gjord, till djurgårdskassan
erläggas en särskild afgift, hvars storlek i berörda resolution

195

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

blef för hvarje tomt bestämd i förhållande till de olika tomternas ytinnehåll.
På grund af detta medgifvande hafva, sedan af lägenhetsinnehafvarna två
sådana tomter blifvit upplåtna, nämligen n:r 19 jämte ett därtill lagdt
område af 50 ar genom kontrakt den 9 mars 1897 till kronan för
anläggande därstädes af en entomologisk anstalt, samt n:r 18 genom
kontrakt den 12 juli 1904 till inspektören S. Rhodin att bebyggas med
bostadshus och nödiga. uthus, hvilken sistnämnda tomt nyligen blifvit
öfverlåten till direktören E. Wawrinsky. För förstnämnda tomt betalas
till lägenhetsinnehafvarna 450 kronor, hvaraf till djurgårdskassan erläggas
103.4 0 kronor, för sistnämnda betalas respektive 400 kronor och
75.10 kronor per år.

»Det område af lägenheten Frescati, som de sakkunniga ifrågasatt
att upplåtas åt skogshögskolan, omfattar södra delen af lägenheten och
innehåller enligt uppgift en areal af 6 hektar 44 ar1); i detta område
ingå båda de ofvan nämnda, särskildt utarrenderade tomterna n:r 19
och 18. I en till kungl. Djurgårdens förvaltning ingifven skrift har
generaldirektören E. Edholm, å egna och öfriga innehafvares af lägenheten
vägnar, på gjord förfrågan meddelat, att innehafvarna äro villiga
att efter minst sex månader före den 14 mars gjord tillsägelse afstå
från besittningsrätten till ifrågavarande område mot en årlig ersättningför
deras nuvarande årliga nettoinkomster från de båda upplåtna tomterna
19 och 18 (respektive 346.6 0 och 324.9 0 kronor) och 2,000 kronor per
år för hela det öfriga området. Om ett visst nedan angifvet område
norr och väster om tomterna 18 och 19 komma att bibehållas under
lägenheten, minskas besittningshafvarnas anspråk på ersättning under
besittningstiden med 250 kronor per år.

»Intendenten för kungl. Djurgården har i infordradt utlåtande
tillstyrkt bifall till den gjorda framställningen om markupplåtelse, hvarvid
han dock på anförda skäl hemställt, att storleken af det föreslagna
området måtte något minskas, så att nedannämnda delar däraf för särskilda
ändamål undantoges, nämligen dels mark till en 12 meter bred,
med gång- och ridbanor försedd körväg utmed Brunnsvikens strand, dels
likaledes mark till eu minst 8 meter bred, med gångbana försedd körväg
utmed Rimbobanan, afsedd att framdeles fortsättas såväl fram mot
Frescati som norr om det till skogshögskolan föreslagna området, dels
ett område norr och väster om tomterna 18 och 19, begränsad! i nordost
af den genom lägenheten löpande vägen samt i sydväst af Brunnsviken,
hvilket område skulle reserveras till trädgårdstäppor för blifvande bo ■)

Häri inberäkna^ senare undantagna områden för vägar m. m.; (jfr liärnedan sid. 203 ff.)
rätteligen utgör det hela 5.3 8 har.

196 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

städer å den nordväst om det af de sakkunniga föreslagna området
liggande trakten, dels slutligen ett stycke mark i södra hörnet af lägenheten,
hvilket skulle bibehållas för en möjligen behöflig utvidgning af
den där förbi löpande Roslagsvägen, äfvensom till trädgårdstäppa åt ett
blifvande boningshus på den till lägenheten gränsande lilla bergkullen.

»Riksmarskalksämbetet, som till fullo inser vikten för det allmänna
af, att skogshögskolan erhåller en för sitt ändamål lämplig byggnadsplats,
och tror, att det ifrågavarande området af Frescati genom sin belägenhet
och jämväl i öfrigt väl ägnar sig därtill, anser sig sålunda böra tillstyrka
bifall till den af de sakkunniga gjorda framställningen om upplåtelse
för ändamålet af visst område af lägenheten Frescati. Härvid
anser sig dock riksmarskalksämbetet, med anledning af de af djurgårdsintendenten
ifrågaställa inskränkningarna i området, böra anföra följande.
Den del af lägenheten Frescati, som ligger nordväst om det till upplåtelse
föreslagna området, och som således icke skulle komma att tagas i anspråk
för skogshögskolans räkning, vore genom sitt läge vid Brunnsvikens
strand och i omedelbar närhet af Rimbobanan synnerligen lämpligatt
upplåtas till bebyggande och torde med all säkerhet inom en ej aflägsen
framtid komma att därför tagas i anspråk antingen för villor och
bostäder åt enskilda eller möjligen till någon för statsändamål afsedd
byggnad. l)et är då af vikt, att lämpliga och bekväma tillträdesvägar
finnas till detta område, och då den längst i norr belägna delen
åt lägenheten genom sin bergiga natur ej väl ägnar sig att upptaga
en sådan infartsväg, torde det blifva nödvändigt att bereda tillfälle därtill
öfver det område, som nu är ifrågasatt att upplåtas till skogshögskolan.
Då den nu befintliga, ungefär midt igenom området ledande
vägen, efter områdets besittningstagande af skogshögskolan, ej vidare torde
kunna begagnas för allmänhetens behof, hemställer riksmarskalksämbetet
i likhet med djurgårdsintendenten, att från det till upplåtelse ifrågasatta
området måtte undantagas erforderlig mark för anläggande dels utmed
Brunnsvikens strand af en 12 meter bred, med gång- och ridbanor försedd
körväg, dels ock af en minst 8 meter bred, med gångbana försedd
körväg utmed Rimbobanan vid områdets nordöstra sida, hvarjämte
riksmarskalksämbetet äfvenledes hemställer, att skogshögskolan måtte
erhålla föreskrift att enligt af riksmarskalksämbetet godkänd plan''anlägga
och till begagnande iordningställa sistberörda väg såsom den egentliga
utfartsvägen samt att, tills sådant kunnat ske, till allmänhetens begagnande
upplåta ofvanberörda midt igenom området ledande väg.

»Ridare hemställer riksmarskalksämbetet, att det förut omförmäld a
området i nordvästra gränsen af området jämväl måtte undantagas från

197

Kungl. Maj.ta Nåd. Proposition N:o 73.

den blifvande upplåtelsen i ändamål att framdeles användas till trädgårdstäppor
för de bostäder, som kunna väntas komma att uppföras
å den med n:r 14—17 å Dahlmans tomtkarta betecknade trakten, samt
att intendentens förslag om undantagande af ett mindre område i södra
hörnet af lägenheten, att reserveras dels för en eventuell utvidgning af
Roslagsvägen, dels till trädgårdstäppa åt ett blifvande boningshus i närheten,
äfven måtte bifallas.

»På grund af hvad riksmarskalksämbetet sålunda anfört, tillstyrker
detsamma, att ifrågavarande område äf lägenheten Frescati, med iakttagande
af förenämnda inskränkningar, efter uppgörelse med besittningshafvarna
må upplåtas till byggnadsplats och parkområde åt
skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt, mot erläggande till djurgårdskassan
under löpande besittningstid af de för tomterna 18 och 19
till samma kassa utgående årliga afgifter, tillsammans, med uteslutande
af örena, 178 kronor, men, när den för de nuvarande besittningsinnehatvarna
af lägenheten bestämda besittningstiden tilländalupit, af en afgift
af 1,000 kronor om året för hela det till skogshögskolan upplåtna
området.»

Sedan nu refererade skrifvelse aflåta har genom Hans Maj:t Konung ne sakOscar
den II:s frånfälle tiden för de nuvarande innehafvarnas besittning Ymniga.
af berörda lägenheter utgått, hvadan enligt riksmarskalksämbetets förslag
det för skogshögskolan ifrågasatta området skulle upplåtas mot
en årlig afgift till djurgårdskassan af 1,000 kronor.

»Då ifrågavarande område, därest en af de utaf riksmarskalksämbetet Områdets
föreslagna inskränkningarna bortfaller, af de sakkunniga på grund af oc^begranf
såväl dess läge som markens naturliga beskaffenhet anses synnerligen ning.
lämpligt såsom plats för både skogshögskola och skogsförsöksanstalt,
hafva de sakkunniga dels låtit uppmäta detsamma i skalan 1 : 500, dels
med biträde af vederbörande fackmän uppgjort fullständiga planer och
kostnadsförslag såväl för områdets anordnande till undervisningspark,
försöksfält m. in., som för de för nämnda båda institutioner erforderliga
nybyggnaderna.

»Plankartan öfver området utvisar, att detta utgöres af en
oregelbunden oval figur med längdriktning ungefär i nordväst och sydost.

Östra delen omfattar en med gamla ekar och tallar glest bevuxen höjd; en
liknande intager nordvästra hörnet. Ofriga delar utgöras af åkerjord till
ganska vidsträckt areal, sakta sluttande i söder och sydväst mot Brunnsviken
och på några ställen afbruten af ekbevuxna, mindre backar.

»Af skäl, som nedan närmare skola angifvas, bär den förstnämnda

Områdets
fördelning
mellan högskolan
och
försöksanstalten.

198 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 73.

höjden föreslagits till byggnadsplats för högskolan och bostad för dess
rektor. Å det nedanför liggande området äro för närvarande två byggnader
uppförda, nämligen en villa belägen mellan de båda nämnda höjderna
och tillhörig direktören Wawrinsky samt institutionsbyggnaden för statens
entomologiska anstalt, belägen å områdets västliga del på obetydligt
afstånd från Brunnsviken. Den förstnämnda af dessa byggnader är
afsedd att bibehållas i föga förändrad! skick, såsom bostadshus för
trädgårdsmästare, öfverassistent och amanuens; på den senares plats
skulle ny byggnad till statens skogsförsöksanstalt uppföras. Med undantag
af nu nämnda byggnadsplatser, äfvensom en mindre plats längst i
söder, afsedd till portvaktstuga, skall området upptagas af undervisningspark
samt försöksfält för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt.

»Då de sakkunniga äro af den uppfattning, att en förläggning af
högskola och försöksanstalt i omedelbar närhet af hvarandra är för
bådaderas arbeten synnerligen önskvärd, är det uppenbart, att hvarje
tomtområde, som skulle kunna af de sakkunniga förordas, måste vara
så beskaffad t och af det omfång, att de båda anstalterna beqvämligen
å detsamma kunna inrymmas. Så blir också fallet, under förutsättning
att hela det af de sakkunniga föreslagna området eller 5.3 har upplåtes.
Skulle däremot det af riksmarskalksämbetet för eventuella villaträdgårdar
undantagna markområdet utmed norra gränsen komma att
uteslutas, torde kunna ifrågasättas, om ej frågan om försöksanstaltens
förläggning till annan plats måste tagas i öfvervägande. De synpunkter,
som ledt de sakkunniga till denna uppfattning, torde bäst framgå, sedan
de något utvecklat, huru de tänkt sig områdets användning, och skola
därför först senare beröras. Vid här följande redogörelse utgå de sakkunniga
ifrån, att statsmakterna finna skäligt upplåta hela det af de
sakkunniga föreslagna området.

»Nyss framhölls, att inom detsamma finnas två höj dparti er, ett
större utmed den östra gränsen och ett mindre i nordvästra hörnet. Af
planen (Bet. tall. 1) framgår, att å dessa i stor omfattning berggrunden
går i dagen, och hvad som här icke är frisköljdt täckes endast af ett
jämförelsevis tunt jordlager, bildande en mark, å hvilken blott ett
jämförelsevis begränsad! antal trädslag torde finna trefnad. Äfven på
flera andra ställen sticka större eller mindre hällpartier upp öfver markytan,
under det mellanliggande sänkor intagas af ganska mäktig lera.
Denna fördelning af olika mark gör det nödvändigt, att vid såväl
byggnadernas förläggning som uppdragandet af gränserna mellan de
jordområden, som böra tillkomma de bägge institutionerna, taga hänsyn
till, att den för egentliga försök och trädplantering ägnade djupare och

199

Kungl. Ataj.ts Nåd. Proposition N:o 73.

bättre jorden blir på lämpligt sätt fördelad dem emellan. De sakkunniga
tro sig ock hafva med bistånd af försöksanstaltens tjänstemän
löst denna fråga på ett tillfredsställande sätt.

»Åt försöksanstalten skulle upplåtas den nordvästra delen, markerad
med grön linje å taft. I (i betänkandet), och utgörande tillsammans 12,841
kvm. Särskildt utmed områdets norra sida — eller å just den del, som
riksmarskalksämbetet velat undantaga —- finnes fullt lämplig terräng och
jord för de jämförande försök, som anstalten kan hafva att utföra. På
områdena söder och öster om byggnaden torde marken till större delen
vara torrare och ondast lämpad för vissa slag af försök. Det torde möjligen
af en och annan ifrågasättas, huruvida nu föreslagna område kan vara
tillräckligt för en skogsförsöksanstalt, hvilken ju arbetar med så skrymmande
föremål'' som skogsträd. Tänker man sig närmare in i saken
och ser, huru förhållandena äro vid de utländska försöksanstalterna, skall
man emellertid finna, att det för en anstalt af detta slag mindre kommer
an på ett stort än ett i alla afseenden lämpligt försöksfält. Det kan
nämligen kring sjkifva anstalten aldrig komma till utförande annat än
vissa grupper försök, mestadels gällande träd i yngre stadier. Äfven
dessa fordra dock afsevärd plats. De under årtionden fortsatta komparativa
försöken måste alltid utföras å försöksanstaltens många försöksfält
ute i landets olika delar, och i de flesta fall blifva parallellförsök
utförda äfven under olikhet i klimatiska och andra förhållanden. Att
därför här anlägga försöksfält af sistnämnda slag skulle knappast vara
riktigt, i all synnerhet med hänsyn till kostnaderna för mark, anläggning
och underhåll.

»Högskolans behof af undervisningsmaterial ställer däremot större
kraf på utrymmet, i det att där på ett ställe böra finnas sammanförda
sådana in- och utländska träd äfvensom viktigare buskar och andra
växter, som äro önskvärda för undervisningen, och som under våra
breddgrader med framgång kunna odlas. De sakkunniga anse, att så
småningom ett verkligt arboretum bör skapas. Detta bör innehålla
för det första alla svenska vedväxter, särskildt våra träd, och af dessa
äfven de viktigaste raserna. Därjämte äfven utländska träd, hvilka
kunna ifrågasättas för olika ändamål tjänliga såsom skogsträd eller
såsom värdefullare parkträd. Kulturerna få emellertid ej planläggas så,
att det hela endast blir en prydnadspark; de stora kostnader och det
myckna arbete en dylik odling klöfver, ställa stora kraf på anläggningens
praktiskt-vetenskapliga anordning. De kulturer, som här ske, måste
därför blifva verkliga försöksodlingar, noga följda och kontrollerade och
därigenom tjänande såsom ett första rättesnöre för fortsatta försök.

Försöks anstaltens försöksfält.

Högskolans

undervis ningspark.

200

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 73.

Dessa kraf medföra å andra sidan, att man ej, som exempelvis i de
botaniska trädgårdarna, kan nöja sig med blott en eller ett par enstaka
individer, utan måste ett något större antal från början planteras; i
fall kulturen slår väl ut, kunna efter senare gallring uppdragas några
få individer, som gifva en god och fullständig bild af artens utseende
och öfriga egenskaper. Af såväl de mera framträdande klimatiska
raserna af våra viktigaste trädslag som ock af sådana utländska träd,
angående hvilka grundad anledning finnes att antaga, att de kunna
blifva af nämnvärd betydelse i ena eller andra riktningen för vår skogshushållning,
bör man emellertid enligt de sakkunniges mening ej nöja
sig blott med uppdragande af ett litet fåtal träd utan söka uppdraga
smärre bestånd, hvilka kunna gifva ej minst den studerande ungdomen
någon föreställning om dessa träds beståndsegenskaper.'' Äfven om de
ifrågavarande arterna ej äro särdeles talrika, är det dock uppenbart, att
för desamma erfordras ett någorlunda rymligt försöksfält. De sakkunniga
anse, att det föreslagna området är för ändamålet tillräckligt
men ingalunda för stort, hvadan detsamma icke torde kunna inskränkas,
om ändamålet skall nås. Att tanken på skapandet af ett tillfredsställande
arboretum ej får uppgifvas, torde vara ovedersägligt, när man
erinrar sig, att i Sverige ingenstädes finnes något sådant, där den intresserade
skogsmannen kan få se arter och former i lefvande lifvet,
om hvilka han läst, och för hvilka han intresserar sig. I Danmark,
Tyskland, Frankrike m. fl. länder har man däremot sedan årtionden lagt
an på att skapa ''lefvande samlingar’ af nu ifrågasatt art.

»Det må emellertid ingalunda fördöljas, att det är förenadt med
afsevärda svårigheter att nå ofvan uppställda mål. Därför torde det
icke vara ur vägen att i korthet redogöra för det tillvägagångssätt, de
sakkunniga anse vara under förhandenvarande förhållanden lämpligast.

»I utlandet liar man vid grundande af försöksparker af nu ifrågavarande
art slagit in på två väsentligen olika vägar: dels har man
användt samma metod som vid vanlig parkanläggning, anlagt gångar
och utmed dessa planterat försöksträden i större eller mindre antal, dels
har man i naturlig skogsterräng insatt större eller mindre bestånd i
omedelbar förbindelse med den härskande vegetationen och blott tillsett,
att de svagare bland de inplanterade ej alltför starkt undertryckts af
starkare inhemska konkurrenter. Det synes de sakkunniga uppenbart,
att, när det gäller en skoglig undervisningsanstalt, det senare tillvägagångssättet
är det riktigare, på samma gång som det erfordrar de
minsta underhållskostnaderna. Ätt genomföra detsamma å det föreslagna
området går emellertid endast delvis och så småningom i samband med

201

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

beståndens uppdragande, därför att en väsentlig del af jorden där är
sedan mycket lång tid tillbaka odlad och gödd, för att icke säga öfver gödd;

själfva grundtanken bör icke förty vidhållas.

»De sakkunniga vilja därför föreslå, att å området ej anläggas
flera vägar och gångar, än som för förbindelsen mellan institutionerna
är oundgängligen nödvändigt, att endast i byggnadernas omedelbara
närhet några mindre trädgårdsanläggningar och buskager anordnas,
samt att hela det öfriga området, med undantag af erforderlig mark för
plantskolor, utlägges till skogspark.

»Denna halva de sakkunniga tänkt sig anordnad efter följande •
grunder. Närmast de erforderliga vägarna och gångarna afsättes ett
fem meter bredt bälte för odling af skogsbotaniskt viktiga träd och
buskar. För träden bör i regeln till hvarje art anslås en yta af 25

kvadratmeter, hvarigenom 10 till 20 individer å en dylik ruta torde

kunna ganska länge bibehållas. Dessa träd, som växa utåt mot vägar
och gångar, böra utgöra liksom en skärm för de små i intimt samband
med hvarandra stående bestånd, som skulle intaga de inre partien af
de större fälten mellan gångarna. Hvarje sådant bestånd bör omfatta
300—400 kvadratmeter, hvilket, under ''antagande, att hvarje någorlunda
utvuxet träd intager en yta af 10—20 kvadratmeter, dock skulle
tillåta uppdragande åt ett så pass stort individantal, att eleverna kunde
bibringas en föreställning om respektive träds beståndskaraktär. Å
plankartan (Bet. tafl. I) hafva utlagts sammanlagdt 21 sådana parceller.
Antagligt är ock, att ytterligare några få, ehuru mindre sådana, kunna
anläggas på sluttningarna nedanför den störa institutionsbyggnaden.

»Af de preliminära listor öfver arter och former, som böra planteras,
hvillca de sakkunniga uppgjort, vill det synas, som om utrymme
och behof ganska nära motsvarade hvarandra. Särskildt bör dock kanske
framhållas, att det här gäller att odla icke blott utländska träd, utan
invid hvarandra så många klimatiska typer och mutationer som möjligt
af våra egna i detta afseende föga kända skogsträd.

»Marken i dessa kulturer bör ej, såsom i parker vanligen är fallet,
hållas öppen, utan redan från början besås med fröblandningar, som
kunna gifva upphof till ett slutet växttäcke. I detta böra, i den omfattning
som är möjligt, införas viktigare och intressantare växtarter,
som äro karakteristiska för de svenska skogarna.

»Plantskolor och sängar för experiment i mindre skala böra uppenbarligen
äfven finnas; likaså kan ifrågasättas, om icke, så länge jordbruksekonomi
ingår som undervisningsämne, ett mindre område borde
upplåtas för odling af de viktigare kulturväxterna och dessas varieteter,
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 52 höft. (Nr 73.) 26

Kostnaden
för tomtens
ordnande till
försöksfält
och undervisningspark.

202 Kwngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

af hvilka särskildt lärjungar från landets nordligare delar endast i ringa
omfattning varit i tillfälle att se lefvande exemplar.

»I allt omfattar det för högskolan föreslagna området 40,515 kvm.

»Efter ofvan utvecklade grunder bär den å taft. I (i betänkandet)
framlagda planen för anläggningarna utarbetats. Med stöd af densamma
har på de sakkunnigas uppdrag en i anläggningar af detta slag förfaren
fackman, trädgårdsdirektören C. Karlberg, uppgjort kostnadsförslag. För
att nedbringa anläggningskostnaden så mycket som möjligt hafva körvägar
endast upptagits i den omfattning, sådana synts nödvändiga för
anläggningarnas skötsel och vård. Bredden hos de olika gångarna och
vägarna angifves genom siffror på plankartan. Vägar och gångar om
6, 5, 4 och 3 meters bredd samt planer böra enligt direktören Karlbergs
förslag, hvari de sakkunniga instämma, läggas med solid botten af sten
till en tjocklek af 0.3 meter, hvaröfver bör påläggas s. k. sandmo O.oc
meter och på donna grus 0.0 4 meter. Gångar med en bredd af 2 meter
endast schaktas och grusas. I allt omfatta först angifna vägar och
planer 7,204 kvadratmeter och de senare 1,842 kvadratmeter. Totalkostnaden
för vägan läggning, material, bergsprängning och transporter
kalkyleras till 33,417 kronor. Denna summa torde vara fullt tillräcklig,
men med nu rådande priser synes det å andra sidan, enligt från andra
håll inhämtade upplysningar, ej vara rådlig! att räkna med lägre kostnader.
Af slutsumman torde omkring 29,000 kronor motsvara högskolans, det
öfriga försöksanstaltens andel i anläggningen.

»Utöfver nu redovisade anläggningskostnader erfordras emellertid
äfven medel för den första anskaffningen af de talrika arter, som härskola
odlas, och hvilka i vissa fall ställa sig ganska dyrbara. Därjämte
torde det blifva nödvändigt att, om framgångsrik odling särskildt al
vissa barrträd skall ske, bortschakta den öfvergödda åkerjord, som nu
bildar marken, eller i andra fall starkt kalka eller sandblanda densamma.
Någon dränering torde äfvenledes blifva nödvändig. Alla dessa arbeten
och åtgärder erfordra medel. Att anställa detaljerade beräkningar häröfver,
innan förslaget i dess helhet pröfvats, torde knappast vara lämpligt
eller nödigt, hvadan de sakkunnige nu endast förslagsvis vilja uppskatta
kostnaderna till 10,000 kronor.

»Anordning och plantering af en våra förhållanden motsvarande
skoglig undervisnings- och försökspark för högskolan å den föreslagna
tomten skulle sålunda draga en kostnad al cirka 39,000 kronor. Af vikt
torde vara att, om förslaget godkännes, medel beviljas för omedelbart
utförande af ifrågavarande anläggningar, ty om tid någonsin är pengar,
är den det då det gäller trädkultur. Ytterligare tillkomma stängsel och

203

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

grindar, hvarvid dock räknats med öfverflyttande till hufvudingången
af de monumentala gjutjärnsgrindarna vid nuvarande skogsinstitutet.

»Sedan de sakkunniga nu framlagt grunddragen för de anläggningar,
de anse böra finnas vid skogshögskolan och skogsförsöksanstalten,
vilja de något ingå på de grunder, som af riksmarskalksämbetet, i enlighet
med yrkande af intendenten för Djurgården, framställts för en
afsevärd förminskning af det åt de nämnda statsinstitutionerna föreslagna
området. Mot yrkandet, att nödig mark för en 8 meter bred väg utmed
Stockholm—Rimbo järnvägs område skall afsättas, ha de sakkunniga
intet att anföra. Däremot synes det ej billigt, att kostnaderna för denna
väganläggning skola såsom yrkats påföras skogshögskolans byggnadskostnader,
då högskolan ej ens vid byggnadsarbetena har någon användning
för densamma, något som af planen tydligt framgår. Att
anlägga denna väg torde bli deras sak, som en gång komma att få användning
för densamma. Häremot torde kunna anmärkas, att genom
området för närvarande går en väg, hvilken, sedan högskolan tagit området
i besittning och omlagt vägen, icke torde böra upplåtas, åtminstone
för tyngre körtrafik. Såvidt de sakkunniga ha sig bekant, förefinnas
ej heller för närvarande behof af sådan förmedelst denna väg annat än
till de inom området belägna lägenheterna.

»Mot yrkandet, att plats måtte utmed sjöstranden reserveras för en
12 meter bred strandväg, ha de sakkunniga ej heller något att anföra
och ha såsom af planen framgår vid anläggningarnas anordning tagit
vederbörlig hänsyn till detta kraf. Dock anse de sakkunniga, att äfven
denna mark bör, till dess den eventuellt kan erfordras för den ifrågasatta
väganläggningen, upplåtas åt högskolan. I motsatt fall kunde den
lätt bli tillhåll för personer, som gjorde åverkan å högskolans anläggningar.

»Äfvenledes anse de sakkunniga, att ett mindre område vid södra
hörnet utan olägenhet kan på sätt af ämbetet föreslås undantagas.

»Ila de sakkunniga sålunda, utan att uppgifva de institutioners
intressen, om hvilka här är fråga, kunnat tillråda de nämnda förslagen
till inskränkningar i den först tänkta upplåtelsen, är detta på intet sätt
fallet med yrkandet, att från området skulle borttagas den förut omnämnda
delen utmed nordvästra sidan, utgörande 5,056 kvadratmeter.
Hufvudskälet för detta yrkande synes vara, att djurgårdsförvaltningen
vill försäkra sig om lämplig trädgårdsjord till de villatomter, den eventuellt
ärnar upplåta å höjdsträckningen omedelbart invid den föreslagna gränsen.
Det ligger visserligen utanför de sakkunnigas uppdrag att yttra sig om
lämpligheten af en dylik upplåtelse, men de kunna icke underlåta att

Skälen mot
större inskränkning

af det föreslagna
området.

204

Kwngl. Majds Nåd. Proposition N:o 73.

framhålla osannolikheten däri att med de talrika kraf på byggnadsplatser
för större eller mindre institutioner, som nu från olika håll resas,
statsmakterna skulle tillåta dessa välbelägnä områdens upplåtelse till
villatomter. Blir det någon institution, som får vidliggande område åt
sig anvisadt, har den nu ifrågavarande jordbiten sannolikt vida mindre
betydelse för densamma än för här ifrågavarande statsinstitutioner, till
hvilkas område den på grund af terrängförhållandena naturligt hör, och
för hvilka den bevisligen är af ovärderlig nytta.

»Då som nämndt detta af intendenten för Djurgården är draget i
tvifvelsmål, torde de af honom anförda skälen böra något skärskådas,

»Han framhåller, hurusom de sakkunniga förklarat sig anse ett
hvad arealen vidkommer mindre område än det af honom föreslagna
tillräckligt å lägenheten Kräftriket. Härvid må dock ihågkommas, att
det är med arealen af för vissa bestämda kulturer användbar jord man
får räkna, ej med totalarealen, och det är icke visadt, att i detta afseende
någon skillnad förefinnes. Härtill kommer att de sakkunnigas
ofvan framlagda förslag till anordnande af den undervisningspark, som
bör omgifva skogshögskolan, ej torde hafva varit vid tiden för utlåtandets
afgifvande kändt. Redan i motiven till planen för denna ligger ett
bemötande af de invändningar, som göras mot behofvet af att härstädes
odla något större antal träd och buskar. Det är visserligen obestridligt,
att platsen såsom påpekas ej är ägnad ''för sådana försöksodlingar,
hvilkas utveckling å platsen skola anses typiska för utvecklingen i landets
skogsmarker’, men detta har endast inom en mycket begränsad
omfattning afsetts och låter sig för öfrigt ingenstädes på ett för hela
landet belysande sätt utföras. Uppgiften för ett arboretum af detta slag
är i stället att framvisa så goda exempel som möjligt på arternas utseende
i solitärexemplar och i beståndsgruppering under de rådande
betingelserna, samt för försöksanstaltens vidkommande att invid arbetsplatsen
ha lämplig mark till plantskolor och försök med träd i yngre
åldersstadier.

»Den framhållna mindre lämpligheten för skogskulturändamål på
grund af öfvergödning för tobaksodling hos en del af arealen gäller
väsentligen barrträden och sannolikt i mindre grad just den del, som riksmarskalksämbetet
föreslagit skulle undantagas, än det jämförelsevis stora
fält, som ämbetet i öfverensstämmelse med de sakkunnigas förslag,
ansett böra upplåtas. Beträffande nu berörda fråga torde böra anmärkas,
att gammal, god kulturjord i så omedelbar närhet till hufvudstaden och
uppblomstrande villasamhällen utan svårighet torde på ekonomiskt för -

205

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

delaktigt sätt kunna försäljas och för de erhållna medlen om så erfordras
inarkberedningsåtgärder, tjänliga för det nya ändamålet företagas.

»De sakkunniga tro sig härmed i allt väsentligt hafva bemött de
gjorda påståendena om obehöfligheten för högskolan och försöksanstalten
af det område utmed tomtens norra sida, som riksmarskalksämbetet
velat undantaga. För att emellertid ej blott lita på eget omdöme ha
de från statens skogsförsöksanstalts tjänstemän, dess föreståndare och
dess botanist, infordrat utlåtanden i frågan och torde dessa i sina hufvudsakliga
delar här böra anföras.

»Föreståndaren för försöksanstalten jägmästaren A. Maass skifver,
sedan han utvecklat behofvet af en försöksträdgård, och omnämnt, att
sådana exempelvis vid försöksanstalterna i Zurich och Tubingen äro
förlagda ett stycke utanför städerna, medan själfva anstalterna ligga
inne i staden, följande:

»’Ett oeftergiflig! villkor för anstaltens förläggande till Frescati
är således, att därstädes lämpligt och tillräckligt område anvisas till
försöksträdgård. Ofvannämnda tvenne anstalter hafva anlagt sina trädgårdar
under senaste åren, och omfatta dessa en areal af 1 hektar
hvardera. Don areal af cirka 60 ar, som kommittén anslagit till försöksträdgård
för anstalten, kan således anses synnerligen blygsam, allra
helst hänsyn tages till, att marken dels är af särdeles växlande beskaffenhet
till följd af jordlagrets olika djup, dels har ganska olika lutningsgrad.
Det lämpligaste området är otvifvelaktigt den i nordvästra hörnet belägna
åkern om cirka 0.2 5 har. Skulle nu anstalten icke erhålla detta, åtminstone
sammanhängande område af mera likartad beskaffenhet, kan det icke
anses, att anstalten erhållit någon egentlig försöksträdgård, ty därtill
vill jag icke räkna öfriga mera spridt liggande mindre åkerlappar.’

»Botanisten, doktor Henrik Hesselmans utlåtande innehåller bland
annat nedanstående:

»’De försöksodlingar, som böra anställas i omedelbar närhet af
skogsförsöksanstaltens institutionsbyggnad, äro sådana, som kräfva en
upprepad tillsyn och ständiga observationer. De blifva hufvudsakligen af
experimentellt vetenskaplig natur, afse icke de direkt praktiska frågorna,
utan äro ämnade att bilda ett reellt grundlag för de praktiska försöken,
som sedermera försöksanstalten utför. För dvlika försöks lyckliga
genomförande fordras först och främst ett så vidt möjligt likformigt
område af icke allt för liten utsträckning. Fn icke obetydlig del af
den mark, som finnes mellan den föreslagna platsen för skogsförsöksanstalteu
och skogshögskolans undervisningspark, är i det hänseendet
mindre gynnsam. Här och där uppstigande smärre bergkullar visa, att

206

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 73.

marken där är mycket ojämn och sålunda för dylika försöks anställande
mindre lämplig. Ett område däremot, som synes mig tillfredsställa
alla rimliga anspråk i det hänseendet, är den norr om den föreslagna
platsen för skogsförsöksanstalten belägna åkern. Genom icke allt för
dyrbara förändringar skulle detta parti kunna omvandlas till ett synnerligen
lämpligt experimentalfält för dylika försök. Då skogsförsöksanstaltens
arbeten i hög grad bero af dylika försök, och då det nyssnämnda
fältet är den för dessa ändamål lämpligaste platsen, vill jag
hos kommittén hemställa, att detta område måtte tilldelas försöksanstalten.
’

»Häraf torde framgå, att skogsförsöksanstaltens tjänstemän efter
noggrann pröfning, dels af de lokala förhållandena, dels af anstaltens
behof kommit till samma resultat som de sakkunniga angående nödvändigheten,
att det område, som upplåtes, blir af den här föreslagna
omfattningen. Då meningsskiljaktigheten ej rör sig om mera än V2 har,
hvilken areal endast afses för i en framtid möjligen ifrågasatta villaträdgårdar,
synes det föga välbetänkt att därför äfventyra en del af
arbetsresultaten för en stor och viktig statsinstitution.»

ms- I detta sammanhang ber jag vidare få meddela, att jag med an m&mbctet~

ländig dvad sålunda i fråga om berörda område af 5,056 kvadratom
etct. me|er förekommit i skrifvelse den 27 februari 1912 hos riksmarskalksämbetet
hemställt, huruvida icke de af djurgårdsförvaltningen förut
uttalade betänkligheterna mot detta områdes upplåtande till skogshögskolan
och försöksanstalten kunde förfalla. Till svar å denna skrifvelse
har riksmarskalksämbetet numera meddelat, att riksmarskalksämbetet
icke hade något att erinra mot att området ifråga inginge i den tillämnade
markupplåtelsen.

De sak_ »De byggnader, som erfordras för högskolan och försöksanstalten

kunniga, äfvensom för de personer, hvilka lämpligen böra ha bostad i samband
Byggnader- mec[ desamma», — anföra de sakkunniga vidare — »äro ganska omnS4
fattande och böra enligt de sakkunnigas mening göras så störa, att de

under mycket lång tid framåt fullt motsvara en nyare tids kraf på institutioner
af nu ifrågavarande art, äfven däri att de tillåta intagande af
ett ökadt lärjungantal. Angående de sålunda erforderliga byggnadernas
placering å tomtområdet (Bet. taft. I), angående material, arkitekturens
karaktär m. m. må anföras nedanstående skrifvelse af arkitekten C. Westman,
hvilken under samarbete med de sakkunniga på deras uppdrag
uppgjort planer och skissritningar dels i skalan 1 : 200 dels i 1 : 100

207

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

för de föreslagna byggnaderna. De sakkunniga få i allo instämma i
hvad af honom yttras. (Exteriörskisser och planer återfinnas i bet. taft.
II och III).

»''Hvad beträffar placerandet af de nya byggnaderna för skogshögskolan
och skogsförsöksanstalten å den föreslagna tomten, gäller
naturligtvis i första rummet att få hufvudbyggnaden rätt förlagd, och
så som terrängförhållandena äro, finnes väl knappast någon annan plats,
som kan ifrågakomma för nämnda byggnad, än uppe på den höjd, som
i nordost begränsar området. Högskolbyggnaden får här en god byggnadsgrund,
ett dominerande läge och lämnar den för odling lämpliga
mot söder vettande delen af terrängen fri. Byggnadsplatsen är visserligen
i ena riktningen ej rymlig, men genom att sträcka ut byggnaden
längs efter den i NV och SO gående höjden får den utrymme tillräckligt
utan alltför stora höjdskillnader för sockeln och kommer att
väl sammanhänga med omgifvande terräng. En hel del af de ståtliga
ekar, som växa på sluttningen, kunna bibehållas och komma att gifva
byggnaden god relief.

»''Med denna föreslagna placering och utläggning kommer byggnaden
att få en ganska stor längdutsträckning. En koncentrering genom
flyglar eller dylikt hade på en annan byggnadsplats kunnat tänkas och
den synbara längden minskas, men, oafsedt att detta ej bär låter sig
göra, erhåller man genom den nu föreslagna utläggningen god belysning
såväl i läro- och ritsalar samt tillstötande arbetsrum, samtliga vettande
åt söder, som i de bakomliggande hallar, hvilka innehålla de olika afdelningarnas
samlingar och i vissa fall tjänstgöra som arbetsrum.

»''Att såsom vid ett föregående skissförslag, där den föreslagna
tomten var belägen vid Kräftriket och terrängen annorlunda beskaffad,
placera försöksanstalten intill högskolbyggnaden låter sig här knappast
göra. Detta skulle vara att ännu mer uttänja komplexet, då ett sådant
tillbyggande ej kunde ske annat än i förlängning af hufvudbyggnadens
längdaxel. Försöksanstalten har därför föreslagits placerad å nuvarande
entomologiska anstaltens plats. Den byggnad, som nu inrymmer denna
anstalt, har föga värde, då den lär vara gammal och illa byggd, hvarför
den näppeligen kan tänkas nu apterad för annat ändamål. Läget
är däremot för en byggnad af försöksanstaltens storlek och karaktär
lämpligt. Anstalten kommer att här ligga midt uti en för dess odlingar
tjänlig, till en del redau med trädgård utlagd mark.

»''Beträffande rektorsbostaden hade från arkitektonisk synpunkt det
varit önskligt att få denna placerad, där nu en mindre privatvilla af
trä är belägen. Dels kommer denna med sin hvardagliga träarkitektur

Institutions byggnaden.

208 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 73.

att föga fördelaktigt skilja sig från de andra, i annat material uppförda
byggnaderna å området, dels hade här rektorsbostaden kunnat få ett
godt läge och tillfälle till mindre trädgårdsodling kring byggnaden
erhållits, men så pass nybyggd som villan är, har det ansetts alltför
oekonomiskt att rifva densamma och hit förlägga rektorsbostaden. Att
söka ändra villan så, att den kunde tjäna som rektorsbostad, är alls icke
att tillråda så mycket mindre som den behöfs för annat ändamål. Rummen
äro små och tillbyggnadsmöjligheterna dåliga. Rektorsbostaden
har därför enligt förslaget förlagts till samma höjd som högskolbyggnaden,
men så'' långt aflägsen därifrån som terrängen tillåter, för att
gifva bostaden ett så vidt möjligt privat läge, och omnämnda villa har
genom en del smärre förändringar apterats till bostad för trädgårdsmästare
och assistenter.

''Vid hufvudingången till området har naturligtvis portvaktens
bostad förlagts. Å vinden till densamma kunna i framtiden för ringa
kostnad ett par smärre rum inredas, om behof för ett eller annat ändamål
häraf uppstår.

''Hvad byggnadernas karaktär, sådan denna framträder i det yttre,
beträffar, bär jag sökt få denna enhetlig genom användande af samma
material för de olika byggnaderna, så att området bebyggdt ter sig
som ett slutet helt; att den för trädgårdsmästare m. fl. afsedda redan
befintliga trävillan bryter sig ur denna helhet är dock att beklaga.
Tegel är föreslaget som yttermaterial så väl för murar som tak. Dels
tarfva byggnaderna därigenom mindre underhållskostnader, dels komma
de inbäddade i grönskan att markera sig väl. Högskolbyggnadens yttre
behandling är något mer påkostad än de öfrigas genom införande, dock
sparsamt, af en del huggen sten.’

»De kraf, som synas de sakkunniga böra ställas på en för lång
tid framåt fullt tillräcklig institutionsbyggnad för skogshögskolan, äro
följande.

a) Den bör innehålla en föreläsningssal för hvarje af de ämnen, i
hvilka undervisningen är förenad med en mera omfattande demonstration
af undervisningsmaterial. Således i skogsteknologi, i skogsskötsel, i
skogsbotanik, i skogszoologi samt i marklära med kemi, hvarjemte
tvenne ritsalar böra finnas, af hvilka den ena äfven användes vid föreläsningarna
i skogsuppskattning och skogsindelning.

b) Samlingarna, hvilkas hufvuduppgift är att belysa undervisningen,
böra ligga i omedelbar förbindelse med respektive föreläsningssalar.

c) I anslutning till dessa böra ock finnas nödiga arbetsrum och

209

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 73.

laboratorier, såväl för läraren i ämnet som för assistenter och personer,
som vilja bedrifva fortsatta studier.

d) I öfrigt böra finnas nödiga samlingsrum för styrelse, lärare och
elever samt tillräckligt utrymme för bibliotek, vaktmästarbostad m. m.

»Genom chefen för jordbruksdepartementet erhöllo de sakkunniga
utlåtande af skogsinstitutets lärarkollegium angående huru stort utrymme
borde anses erforderligt vid en utbildningstid af 3 år med intill 40
elever i hvarje årsklass såväl för undervisningen som för de samlingar,
som vore för högskolans verksamhet nödvändiga. I denna skrifvelse,
den 28 april 1906, uttalade sig lärarkollegiet i alldeles samma riktning
som ofvan angifvits angående de allmänna kraf, som borde ställas på
högskolbyggnaden, och meddelade samtidigt vissa preliminära beräkningar
angående golfyta, rumantal m. m. Under fortsatt samråd med
institutets lärare ha planritningarna uppgjorts, och torde här en öfversiktlig
redogörelse för desamma böra lämnas. De sakkunniga ha vid
deras upprättande sökt tillgodogöra alla de anordningar, som i moderna
institutioner af detta slag underlätta arbete och forskning, men samtidigt
ha de haft sin uppmärksamhet inriktad på att genom klok användning
af utrymme och genom begränsning till hvad som af behofvet nödvändigt
synes påkalladt nedbringa kostnaderna till minsta möjliga belopp,
Ehuru dessa ju det oaktadt blifva mycket afsevärda, torde de emellertid
snarare betydligt under- än öfverstiga dem, till hvilka andra anläggningar
för undervisningsanstalter med motsvarande lärjungantal och
uppgift visat sig springa upp.

»De hufvudutrymmen, som erfordras, äro för lärosalar, för arbetsrum
och laboratorier samt för samlingar. I flertalet institutioner af detta
slag såväl inom som utom landet äro dessa hufvuddelar af lokalerna
skilda genom ett omfattande korridorsystem, hvilket möjliggör tillträdet
till de olika rummen. Denna fördel köpes emellertid med mycket stora
olägenheter: en oproportionerligt stor kubikmassa af byggnaden offras,
korridorerna bli alltid kalla, dragiga, ogästvänliga och svårprydda, samtidigt
som de i hus med det solida byggnadssätt som en institutionsbyggnads
kosta ofantligt mycket pengar. De sakkunniga ha därför
sökt en anordning, som kunde göra det möjligt att utan användande
af korridorer vinna en fri och bekväm förbindelse mellan byggnadens
olika delar, och de tro sig ha funnit detta genom att låta museihallarna
tjäna såväl detta ändamål som till uppställande af samlingarna. Mången,
som är invand vid den gamla anordningen, skall helt säkert hysa
betänklighet mot nu föreslagna nyhet. Särskilt torde det komma
att anmärkas, att samlingarna i hög grad komma att neddammas, om
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 52 käft. (Nr 73.) 27

210 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 73.

museisalarna ständigt skola utgöra genomgångs- och vistelseruin för
den studerande ungdomen. Härvid bör emellertid beaktas, att denna ej
utgör mera än omkring 70 — 100 samtidigt arbetande, att man genom
den synnerligen praktiska vacuum cleanern, hvilken enligt förslaget
skulle apteras i samtliga lokaler, bar ett lätt och bekvämt medel att
uppsamla sopor, damm och smuts, att utställningsmontrerna, om de
utföras på sätt de sakkunniga tänkt sig, kunna göras fullständigt dammfria,
samt att byggnadens läge i en stor park gör dammfaran jämförelsevis
ringa.

»Komma högskolans samlingar att, som de sakkunniga hoppas, tillsammans
utgöra ett omsorgsfullt valdt, smakfullt uppställdt, någorlunda
fullständigt svenskt skogsmuseum, vill det synas som om d^n
kanske största fördelen af den nu föreslagna byggnadsanordningen vore
den, att den blifvande skogstjänstemannen under sin utbildningstid så
att säga växer upp midt i de bästa och rikaste samlingar från skogen
själf, som landet äger. Museet blir ej då som så många andra museer
några kalla, ogästvänliga, sällan besökta salar, i hvilka man ej tittar in
oftare, än nödtvånget det fordrar. Att det ständigt står under användning,
studium och kritik torde för dess afdelningsföreståndare medföra
både vilja och nödtvång till ständiga förbättringar.

»De sakkunniga äro sålunda fullständigt öfvertygade, att den i
allo billigaste och mest praktiska grupperingen af lokalerna är den ofvan
antydda med stora sidohallar kring hufvudentré och trappor samt lärosalar
och arbetsrum innanför hallarna med ingång från dessa. Nödiga
arbetsplatser för öfningskurser beredas vid hallarnas fönster.

»Betraktar man planerna, taft. II (i betänkaudet), finner man, att i
hvarje våning en institution med föreläsningssal, nödiga arbetsrum och
hall för samlingar förlagts på höger och en på vänster sida om centralpartiet
med hufvudingången. Till höger om denna i bottenvåningen
ligger vaktmästarbostad om tvenne mindre rum ock kök, men med egen
utgång genom källarvåningen. Eu af terrängförhållaudena förestafvad
flygelartad förlängning af själfva hufvud byggnaden innehåller bibliotek
jämte nödiga läsrum för elever och lärare. Denna flygel utgöres endast
af två våningar, medan byggnaden i öfrigt håller tre våningar utom
norra partiet, som reser sig i fyra. I flygelvåningen ofvanpå biblioteket
är inrymdt ett ganska stort kårrum, till hvilket sluter sig ett rum
afsedt för kallservering, te- och kaffekokning. De sakkunniga anse
nämligen oundgängligen nödvändigt, att samlingslokaler för ungdomen
beredas vid högskolan, visserligen mycket enkelt men dock
trefligt anordnade. Högskolan ligger nämligen på så betydligt afstånd

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73. 211

från hufvudstadens tätare bebyggda delar, att det med nödvändighet
måste förutsättas, att eleverna å högskolan skola kunna själfva låta anordna
en enkel frukostservering, om ej en abnormt lång frukostrast
skall blifva erforderlig med ty åtföljande förskjutning af föreläsningstiden
fram pa eftermiddagen. Det är också enligt de sakkunnigas
förmenande af en ej ringa betydelse för ungdomen att inom sin högskola
äga en lokal, där den för diskussioner och enklare samkväm
kan träffas, utan att med nödvändighet vara hänvisad till restauranger
och andra offentliga lokaler.

»I tredje våningen äro de båda ritsalarna förlagda. Den mindre
motsvarar närmast öfriga institutioners föreläsningssal. Då det emellertid
ofta och särskildt med hänsyn till den utgående kursen inträffar,
att eleverna vilja och böra arbeta med kartor och ritningar äfven under
den tid föreläsningar hållas, erfordras ännu en ritsal. Denna har tilltagits
ganska stor och anordnats så, att den utan större arbete kan
möbleras till en vacker och god högtidssal vid sådana tillfällen, då
högskolan vill samla alla sina lärjungar till gemensamma föreläsningar,
fester eller annat. De sakkunniga anse, att, när en sådan sal utan
större utgifter kan skapas, det är en stor fördel för högskolan att äga
densamma. Äfven i de fall, då högskolan för sammankomster af skogsmän
vill upplåta sina lokaler, skulle därtill möjlighet förefinnas, naturligen
under förutsättning, att fråga ej är om mycket talrikt besökta
möten.

»En hvar af högskolans institutioner består förutom af föreläsningssal,
af ett arbetsrum för professorn i ämnet samt ett för en assistent och för
sådana studerande, som önska vidare utbilda sig. I vissa fall har detta
utymme måst något ökas, nämligen för den botaniska institutionen med
ett herbarierum och för institutionen för marklära och kemi med ett
laboratorium, invid hvilket ett särskildt arbetsrum beredts för extra
läraren i teknisk kemi Laboratoriet lämnar fullt tillräcklig plats för
det antal studerande och elever, som man kan förvänta vilja speciellt
sysselsätta sig med hithörande arbeten. Däremot ha på grunder, som
redan äro angifna, de sakkunniga icke ansett behöfligt eller ens önskvärd!
att föreslå inrättandet af de stora och dyrbara laboratorier, som
skulle erfordras, om eleverna skulle genomgå en, låt vara mindre, kemisk
öfningskurs. Emellertid ha de sakkunniga ansett, att förutseendet ovillkorligen
fordrar att redan nu bereda lokal för ett bakteriologiskt laboratorium
med isoleradt läge och med goda arbetsförutsättningar. Detta
har erhållit en synnerligen lämplig plats ofvanpå institutet för marklära,
hvars föreståndare tillsvidare väl sannolikt blir ledare af arbetena där -

212 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 73.

städes. I samband med dessa lokaler äro fotografisk atelier och mörkrum
anordnade.

»Af öfriga lokaler i byggnaden äro att nämna mottagningsrum
för rektor invid kollegierummet, hvilket sistnämnda äfven användes
till styrelsens sessiotisrum. Till denna åt de administrativa ärendena
ägnade del af byggnaden sluter sig ett rum för kamrerareu, där
äfven arkivalierna förvaras. De mera oersättliga af dessa böra naturligen
liksom kassan m. m. förvaras i det innanför belägna brandfria
kassahvalfvet.

»Angående källarvåningen torde några ord böra nämnas. Den
naturliga terrängen är väl begagnad för att undvika dyrbara sprängningar,
hvadan källare endast finnes utmed främre sidan samt under
flygelbyggnaden. Jämte nödiga utrymmen för värmeledning och bränsle
har anordnats en rymlig preparationsverkstad, hvar]ämte under biblioteket
ett stort magasinsutrymme finnes med egen ingång utifrån. Då
det helt säkert dröjer mycket länge, innan detta behöfver tagas i anspråk
för bibliotekets räkning, anse de sakkunniga, att här en synnerligen
lämplig plats finnes för den skogstekniska samlingens tyngre och mera
skrymmande föremål.

»Kostnaden för själfva den stora institutionsbyggnaden är beräknad
till 506,837 kronor, hvartill kommer arkitektarfvode, elektriska ledningar
och armatur samt inventarier.

»I det föregående har redan omtalats att å tomten finnes en
mindre villabyggnad, uppförd af inspektören S. Rhodin och nu innehafd
af direktören E. Wawrinsky. Då för denna villa begäres 20,500 kronor,
(en värdering bör emellertid ske omedelbart innan uppgörelse äger rum),
ha de sakkunniga, som redan framhållits icke ansett sig kunna föreslå
dess nedrifvande, så mycket hellre som genom dess apterande till bostad
för trädgårdsmästaren och preparatorn, hvilken ovillkorligen bör ha bostad
inom tomten, kostnad för uppförande af sådan till denne skulle inbesparas.
Efter vissa smärre förändringar skulle detta bus komma att innefatta
en bostadslägenhet om två rum, kök och jungfrukammare för nämnda
tjänsteman, hvarjemte ett rum i bottenvåningen och tre rum å vinden
återstode. De sakkunniga anse, att af dessa en dubblett under vårterminen
bör stå till öfverassistentens förfogande, då han vistas i
Stockholm såsom biträde vid granskning af indelningsplaner m. m.,
samt att ett rum bör utgöra bostadsrum för den af de sakkunniga föreslagna
amanuensen, hvilken vid högskolan liksom vid universitetens
institutioner bör åtnjuta fri bostad för att lättare kunna vara till hands

213

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

vid förefallande behof. Det återstående rummet torde lämpligen kunna
uthyras för statens räkning till någon af eleverna.

»Vid hufvudingången bör särskild portvaktsstuga uppföras, innehållande
två rum och kök. Denna bör hållas i samma stil som högskolans
öfriga nybyggnader. Det af högskolan innehafda området bör
naturligen inhägnas med ett visserligen enkelt men starkt och prydligt
staket. Att nu uppföra sådant utmed sjösidan ha de sakkunniga emellertid
icke ansett vara af behofvet påkalladt.

»Det nuvarande skogsinstitutets elever utföra inom de kring Malingsbo
gamla bruksegendom belägna skogarna en viktig del af de dem
åliggande praktiska arbetena. De sakkunniga anse, att denna skogstrakt
är synnerligen lämplig härför och liksom hittills bör utgöra en af centralpunkterna
för högskoleelevernas praktiska utdaning. Anordningen
af studierna tillåter emellertid, att därvarande byggnader användas såväl
för de ordinarie elevernas sommararbeten, som under hösten och förvintern
för de förberedande kursens arbeten. Härigenom vinnes, att de
på byggnader m. m. nedlagda kostnaderna i största möjliga grad utnyttjas.

»Det nuvarande Malingsbo är en typisk bergslagsgård, belägen på
en höjd med sjö och fors i omedelbar närhet. Den består af en större
envånings manbyggnad med tvenne mindre flygelhus jämte ett par andra
byggnader, af hvilka dock endast en, belägen invid norra flygeln och
liksom nu afsedd till lärarbostad torde kunna lämpa sig för upplåtande
till skogshögskolan.

»Om vikten från kulturhistorisk synpunkt, att denna gamla, sällsynt
stillfulla bergslagsgård genom statens åtgörande räddas från förfall
har arkitekten C. Westman i en till de sakkunniga afgifven promemoria
yttrat sig och må därur följande anföras:

»''Malingsbo gård är ett synnerligen karakteristiskt prof på en
gammal bruksgård uppe i Bergslagen, sådan den tedde sig på 1700-talet.
Tämligen bevarad från ändringar och ombyggnader skulle det, synes
mig, vara af stort värde få densamma fortfarande vidmakthållen i sitt
nuvarande hufvudsakliga skick, och yttermera borde de mindre ändringar,
som gjorts under årens lopp, hvarigenom den gamla stilen rubbats,
borttagas och denna återställas.

»''Byggnaderna behöfva en grundlig bättring, om de ej ganska
snart skola helt förfalla. Så måste en hel del gammalt timmer, som
legat i för nära beröring med marken, borttagas och ersättas med nytt,
och marken på en del ställen nedschaktas för att gifva byggnaden tillräckligt
hög stenfot.

Portvaktsstuga
m. m.

Byggnader
vid Malingsbo.

214

Byggnader
vid Bjurfors.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

»T det inre är ej mycket af värde att tillvarataga, hvarför invändiga
ändringar från kulturhistorisk synpunkt ej äro så mycket att beklaga.
Endast i ena flygeln, som inrymmer expedition och lärarrum,
finnas de gamla inredningarna kvar, och denna flygel blir invändigt orörd.

»''De relativt stora kostnader, som i beräkningen äro upptagna för
de gamla Malingsbobyggnaderna, äro sålunda tillkomna dels för att
hindra ett vidare förfallande af desamma, dels för att åter sätta dem i
ett sådant skick utvändigt, att gården som helhet kan för framtiden
kvarstå som ett kultur- och konsthistoriskt prof på en gången tids uppfattning
och smak. De gamla bruksgårdar, som befinna sig i enskild
ägo, förändras så småningom. Här kan staten rädda, åtminstone hvad
det yttre beträffar, en sådan från vidare förstöring. Att detta är af
ganska stor betydelse för kännedomen om vår gamla träarkitektur synes
mig säkert och uppväger väl de kostnader ett iståndsättande och yttre
återställande af gården tarfva. Underhållskostnaderna blifva ju också,
om arbetet nu sker grundligt, för framtiden mindre, än om man nu
söker blott nödtorfteligen upphjälpa byggnaderna.’

»De sakkunniga vilja på det lifiigaste instämma med arkitekten
Westman i det ofvan sagda, på samma gång som de vilja framhålla,
att det är mera sällan staten blir i tillfälle att på en gång bevara en
minnesvärd byggnad och på ett fullt nutidsmässigt sätt använda densamma.
Totalkostnaderna för oinändring och konservering af de gamla
byggnaderna hålla sig också inom ganska rimliga gränser, i det att de
i allt uppgå till 19,725 kronor.»

Sedan de sakkunniga härefter redogjort för de öfriga byggnadsförslag
och andra anordningar, som för genomförande af de sakkunnigas
förslag skulle erfordras vid Malingsbo, anföra de sakkunniga vidare.

»Af redogörelsen för kursernas anordning framgår, att samtidigt
som den förberedande kursen vistas i Nordsverige och den ena ordinarie
elevkursen å Malingsbo, skulle den andra vara å Bjurfors.
Här erfordras sålunda plats för 30 elever jämte lärare, assistenter
och nödig personal. Detta är ungefär samma antal, som under nuvarande
förhållanden där vistas, i det att äfven den s. k. lägre kursen
öfvas där under somrarna. För deras härbergerande finnes den
gamla bruksbyggnaden samt en senare uppförd byggnad för lärarna.
Utrymmet, då ett 40-tal personer skola vistas här, är synnerligen knappt,
men de sakkunniga anse likvisst, att utvidgningar böra kunna undvikas,
önskvärda uppsnyggningar och smärre förbättringar torde kunna ske
med hjälp af expensmedel, hvadan de sakkunniga icke föreslå något
särskilt anslag med hänsyn till anordningarna vid Bjurfors.»

215

Kungl. Moj.-ts Nåd. Proposition N:o 73.

Vidare hafva de sakkunniga ansett lämpligt föreslå, »att deltagarna
i skogshögskolans förberedande kurs, under den tid, då kursen enligt
undervisningsplanen är förlagd till någon kronopark i Norrland, skola
kampera i tältläger, och de sakkunnige vilja nu tillse, hvilken utrustning,
som för sådant ändamål erfordras.

»Den tid, hvarje kurs enligt förslaget skulle tillbringa på angifvet
sätt, är bestämd till sex veckor, och ehuru tiden infaller under sommaren
— omkring 20 juli till 1 september — torde det med all säkerhet
ej alltför sällan inträffa, att i dessa nordliga trakter nätterna blifva
ganska kalla. För att då ej lärare och elever skola taga skada till sin
hälsa, erfordras, att de tält, som skola begagnas, äro af god beskaffenhet.
Till skydd mot nattkylan torde äfven sofsäckar böra tillhandahållas åt
såväl lärare som elever, och därjämte hafva de sakkunniga, för att
lärarna må komma i åtnjutande af någon större bekvämlighet, till dem
föreslagit tältsängar. Med ledning af uppgifter och anbud, erhållna
från en af vårt lands större firmor för tältartiklar, få de sakkunniga
föreslå följande modeller för de till tältutrustningen hörande persedlarna.

»Öfverassistenten bör såsom kursens ledare hafva tält af någorlunda
stora dimensioner, där plats kan beredas för ett bord och ett
par stolar samt möjligen något mindre skåp till förvaring af handlingar
m. m. Lämplig storlek torde vara ett tält med en golfyta af 360x360
centimeter och samma höjd; ett sådant kostar nu af impregnerad duk
98 kronor. Till assistenterna och eleverna föreslå de sakkunniga tält af
något enklare beskaffenhet med en golfyta af 240x260 centimeter och
en höjd af 210 centimeter, hvilka likaledes af impregnerad duk betinga
ett pris af 68 kronor.

»Sofsäckar af god beskaffenhet kunna erhållas till 34 kronor per
styck, och ändamålsenliga tältsängar till 15 kronor.

»Tältutrymme behöfves enligt de sakkunnigas beräkningar för
följande personer: öfverassistenten, 5 assistenter samt 60 till 70 elever.
Den förstnämnda bör naturligen disponera ett tält för egen räkning,
assistenterna kunna lämpligen bo två och eleverna fyra i hvarje tält.

»Till kursen i sin helhet skulle sålunda åtgå följande persedlar
till nedanstående belopp:

1 större tält för öfverassistenten......... 98 kronor.

3 tält för assistenterna till 68 kronor 204 »

18 d:o för eleverna » 68 » 1,224 »

76 sofsäckar till 34 kronor..................... 2,584 »

6 tältsängar » 15 » 90 »

Summa 4,200 kronor.

Tältutrustning
för den
förberedande
kursen.

216

Öfriga utrustningsartiklar.

De sakkunniga.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

»Tältutrustningen för skogshögskolans förberedande kurs torde
sålunda erfordra ett belopp af 4,200 kronor. Vid arbeten på längre
afstånd från Malingsbo torde densamma delvis äfven därstädes få
användning.

»Öfriga utrustningsartiklar såsom kokkärl, servis m. m. böra naturligen
vara af enklaste beskaffenhet. Någon anskaffning däraf särskildt
för nu ifrågavarande öfningar torde icke vara af nöden, utan torde den
på Malingsbo befintliga uppsättning blifva så pass riklig, att erforderlig
sådan kan därifrån erhållas. I det för inventarier till Malingsbo upptagna
beloppet äro medel därtill beräknade.

Kostnadsförslag för anläggningar och byggnader för skogshögskolan.

»För de nybyggnader, ombyggnader reparationer, yttre anläggningar
m. m., som erfordras för genomförande af de sakkunnigas förslag
ha de sakkunniga genom arkitekten C. Westman låtit utarbeta kostnadsförslag
med utgångspunkt i nu gällande priser. Till grund för de beräkningar,
som i öfversikt nedan framläggas, ligga med de två nedan
angifna undantagen ingående detaljberäkningar, hvilka återfinnas bland
handlingarna i ärendet.

»Själfva beräkningarna ha de sakkunniga icke förmått i detalj
pröfva, utan måst förlita sig på de framstående fackmän, som utfört
dem, nämligen arkitekten C. Westman och hans medhjälpare för
själfva byggnadsarbetet, trädgårdsdirektören C. Karlberg för parkanläggningen,
firman Fahnehjelm och C:o för gas-, vatten- och afloppsledningar
samt Elektriska pröfningsanstalten (ingenjörerna Holmgren
& Rossander) för de elektriska anläggningarna.

»Beträffande de medel, som erfordras till vetenskapliga instrument,
undervisningsmaterial, montering af samlingar m. m., ha de sakkunniga
icke ansett sig nu kunna utföra detaljerade beräkningar, då sådana böra
förbehållas de lärare, som efter det eventuella godkännandet af här framlagda
förslag kunna få åt sig uppdraget att utrusta de nya institutionerna.
De ungefärliga kalkyler, som de sakkunniga utfört, ge emellertid
vid handen, att minimikostnaden bör beräknas till 10,000 kronor,
hvilken summa är uppförd i kostnadsberäkningarna. De sakkunniga
anse det i hög grad önskligt, att exempelvis hälften af detta belopp
snarast möjligt ställdes till det nuvarande skogsinstitutets förfogande i
och för anskaffning af samlingar, instrument, undervisningsmaterial m. m.,

217

Kungl. Majds Nåd. Proposition N;o 73.

hvilket sålunda komma undervisningen till godo redan innan den nya
skogshögskolan blefve färdig.

»I de fall, då både skogshögskolan och försöksanstalten ha användning
för samma ledningar, har approximativ fördelning af kostnaden mellan
bägge gjorts, efter den sträcka respektive anstalt kan anses ha del
i desamma.

»Den tid, som torde erfordras för byggnadernas uppförande, beräknas
af de sakkunniga till tre år, hvadan anslaget torde på denna tidrymd
fördelas.

»Genom noter till kostnadsförslaget ha några upplysningar lämnats
om vissa poster i detta, hvilka icke lämpligen i det föregående kunnat
beröras.

1- Byggnaderna i Stockholm:

Yttre anläggningar:

... Kronor. Kronor.

Yttre ledningar för gas, vatten och aflopp

jämte sprängning....................................... 21,850: —

Yttre elektriska ledningar x)........................... 4,700: —

Terrasser och utvändiga trappor................. 6,200: —-

Vägar .................................................................. 29,000: —

Anskaffandet af träd och öfriga växter, jordberedning,
dränering, plantering m. in. 10,000: —

Stängsel och grindar...................................... 7,500: — 79 250:_

Högsholbyg gnaden:

Byggnaden med värme-,

gas-, vatten-, aflopps ledningar

in. m.............. 506,837: —

Inre elektriska ledningar

och apparater...................	7,100: —
Elektrisk armatur..................	6,500: —
Transport	520,437: —	79,250: —

Kostnaden för de yttre elektriska ledningarna äro beräknade under förutsättning af att
elektrisk ledning finnes vid tomtgränsen. Då emellertid staten inom Frescati och närliggande
områden har törlagt flera stora institutioner såsom veterinärinstitutet, centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet, naturhistoriska riksmuseum och väl sannolikt snart nog därstädes
kommer att förlägga ännu flera, är det en fråga af stor vikt att taga under ompröfning, huruvida
icke det är med statens fördel förenligt att uppföra ett gemensamt elektricitetsverk för
samtliga dessa institutioner eller eventuellt med Stockholms stad träffa särskildt aftal om levererande
åt elektricitet till dem. En utredning åt denna fråga ligger utanför de sakkunnigas uppdrag,
men anse de sig böra festa uppmärksamhet på densamma.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 samt. 52 käft. (Nr 73.)

218

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 73.

Kronor.

Transport 520,437: —
Oförutsedda utgifter samt
kontroll, afsyning m. m.
för den elektriska anlägg -

ningen ................................. 3,500: —

Arkitektarfvode1).................. 25,000: —

Arfvode för ritningar till
yttre anläggningar, vägar
m. m................ ......... 800:— 549,737: —

Inventarier, omfattande möbler och diverse
inredning, gardiner, linoleummattorm.m.2) 69,105: —
Vetenskapliga instrument, undervisningsmaterial,
montering af samlingar m. m. 10,000: —

Kronor.

79,250: —

628,842: —

Summa kronor 708,092: —

Bektorsbostaden: Kwiw. Kronor.

Byggnaden med gas-, vatten- och aflopps ledningar

...................................................... 41,479: —

Inre elektriska ledningar och apparater ... 1,600: —

Elektrisk armatur ............................................ 800: —

Arkitektarfvode................................................. 2,700:-— 46,579: —

Bostad för trädgårdsmästare m. fl.:

Inlösen af nuvarande byggnad3) .................. 20,500: —

Omändring af densamma med införande

af gas-, vatten- och afloppsledningar ..... 4,000: —

Arkitektarfvode................................................... 400:— 24,900: —

Byggnaden för port- och planteringsvakt:

Byggnaden med gas-, vatten- och afloppsledningar
m. m............................................ 9,899: —

Arkitektarfvode................................................. 700: — 10,599: —

Summa kronor för anläggningar och byggnader
i Stockholm ..................................... 790,170: —

1) Samtliga arkitektarfvoden ha beräknats med ledning af »Grunder för arkitektarfvodens
bestämmande, antagna af Svenska teknologföreningens afdelning för husbyggnadskonst den 8 maj
1899», och ingå i dessa arfvoden kostnaderna för hållande af ritkontor och öfvervakande af byggnadernas
uppförande, men ej för den dagliga kontrollen.

2) Angående inventarierna har särskild! kostnadsförslag uppgjorts för hvarje säl och rum;
jfr otryckta bilagan.

a) Nuvarande innehafvare direktören E. Wavrinsky.

Kungl. Majis Nåd. Proposition N:o 73. 219

II. Byggnaderna rid Malingsbo:

Kronor. Kronor.

Yttre anläggningar samt yttre och inre ledningar
för elektrisk belysning af samtliga
byggnader jämte armatur .................. 16,000: —

Yttre vatten- och afloppsledningar.............. 8,800: —

Diverse jordarbeten ......................................... 500: — 25,300:_

Äldre byggnaders ändring och reparation samt
införande af vatten- och afloppsledningar:

Elevbyggnaden ................................................... 9,100: —

Byggnaden för personalen.............................. 4,212: —

Expeditionsbyggnaden....................................... 1,624: —

Lärarbyggnaden................................................. 2,289: —

Arkitektarfvode jämte arfvode för uppmätning
af byggnaderna samt resekostnader 2,500: — 19,725: —

Nya elevbyggnaden:

Byggnaden med värme- samt vatten och

afloppsledningar............................................ 47,773: —

Arkitektarfvode ............................................ 2,700: — 50,473:

Inventarier till samtliga byggnader, omfattande
möbler, glas, porslin, kökskärl, gardiner,

linoleummattor, lampor m. m...................... 16,411: —

Summa kronor för byggnader, inventarier m. m. vid Malingsbo 111,909: —

Totalkostnad för byggnader och anläggningar för skogs högskolan.

............................................................................. 902,079: —

Öfverintendentsämbetet har i skrifvelse den 11 juli 1911 i föreliggande
delar af ärendet yttrat följande:

»Såsom allmänt omdöme angående de föreliggande ritningarna torde
till en början kunna uttalas den mening, att de äro uppgjorda med
insikt och iakttagande af skyldig hänsyn till sparsamhet. Likaså har
öfverintendentsämbetet funnit, att rummens inbördes lägen och anordningarna
i öfrigt beträffande desamma inom de olika byggnaderna
äfvensom de skilda byggnadernas yttre och tekniska konstruktion äro
tillfredsställande. I detta sammanhang torde dock böra framhållas, att
den härstädes tillämnade byggnadstomtens belägenhet omedelbart invid
Brunnsviken lärer påkalla, att afloppet från tomten får tagas till denna

Öfverinten dentsäm betet.

220

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N.o 73.

vik, då det — om än med afseende å nämnda viks högst betydande
förorening är af vikt att det icke ytterligare utledas några smutsvattensmängder
— näppeligen kan, af ekonomiska skäl, påfordras att en så
relativt liten anläggning som den här ifrågavarande skall framdraga
afloppsledning till längre bort beläget vatten. En dylik anordning torde
emellertid endast tillsvidare och till dess att gemensamt afloppsnät med
pumpstation, som möjliggör smutsvattnets uttömmande i Yärtan eller
annorstädes, kan komma till stånd, kunna få fortvara och detta allenast
under iakttagande af att smutsvattnets myckenhet i möjligaste mån
inskränkes samt att slammet afskiljes ur spillvattnet och oskadliggöres,
och de lösa ämnena i vattnet likaledes genom lämpligt oxidationsfiltrum
oskadliggöras.

»Hvad härefter särskildt rörer de föreslagna byggnadsarbetena för
skogshögskolan utgöras dessa af arbeten dels för uppförande af högskolebyggnad,
rektorsbostad, bostadsbyggnad för trädgårdsmästare m. fl.
och byggnad för port- och planteringsvakt här i Stockholm, dels ock
för ändring af äldre byggnader och uppförande af ny elevbyggnad vid
Malingsbo.

»Omförmäld a byggnader här i hufvudstad en synas vara väl placerade
å den ifrågaställda byggnadstomten med hänsyn såväl till dennas
höjdförhållanden som till byggnadernas förläggande i lämpliga väderstreck.
Kostnaden för högskolebyggnaden — som genom att samtliga
korridorer äro så anordnade, att de äfven kunna användas för högskolans
samlingar är särdeles ekonomiskt planerad — utgör, inberäknadt,
kostnaden för värme-, gas-, vatten-, aflopps- och elektriska ledningar
jämte armatur, 549,737 kronor eller 23 kronor 64 öre per kubikmeter.
Utföres byggnaden med största sparsamhet och omtanke kan ju under
förutsättning af högeligen gynnsamma konjunkturer inom byggnadsbranschen
den angifna kostnaden vara tillräcklig, men öfverintendentsämbetet
anser emellertid försiktigheten bjuda, att priset por kubikmeter
beräknas till 25 kronor, hvarigenom byggnadskostnaden kommer att
ökas från ofvannämnda 549,737 kronor till 581,250 kronor eller med
31,513 kronor.

»Den antagna kostnaden för rektorsbostaden, som uppgår till 46,579
kronor eller 25 kronor 88 öre per kubikmeter, är enligt ämbetets förmenande
tillräcklig och det torde till och med kunna ifrågasättas, huruvida
icke genom en omarbetning af byggnadens plan, byggnadskostnaden
skulle kunna något nedbringas.

Mot förslaget till bostadshus för trädgårdsmästare in. fl., enligt
hvilket förslag byggnadskostnaden bestiger sig till 4,400 kronor, är

221

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

icke något att invända, hvaremot ämbetet, hvad angår kostnaden för
upprättandet af byggnad för port- och planteringsvakt, som upptages
till 10,599 kronor eller till 26 kronor 50 öre per kubikmeter, måste
anse denna vara för en byggnad af förevarande slag alltför hög. Utföres
byggnaden efter de föreliggande ritningarna lärer omkostnadssumman
icke kunna nedbringas, men detta kan ske, därest en del innerväggar,
hvilka å vederbörande ritningar markerats såsom ämnade att utföras af
tegel, i stället utföras af billigare material .och byggnadens höjd mellan
takbjälklaget och takfoten nedbringas till det minsta möjliga; det vill
synas ämbetet som om högre anslag till denna byggnad iin 9,000 kronor
icke bör medgifvas, hvilket innebär en minskning i arbetskostnaden för
densamma af 1,599 kronor.

»I fråga vidare om högskolanläggningen vid Malingsbo får öfverintendentsämbetet,
under erinran, att ämbetet icke varit i tillfälle att
besiktiga de fyra till omändring föreslagna äldre byggnaderna därstädes,
härmed förklara, att den angifna kostnaden för sagda omändring, 19,725
kronor, sjmes vara tillräcklig. Mot den nya elevbyggnaden — som
beräknats kosta 50,475 kronor eller 18 kronor 2 öre per kubikmeter,
hvilket torde vara tillfyllest om bygget utföres med största sparsamhet
— torde kunna anmärkas, att det inom byggnaden i fråga varande
torkrummet saknar direkt ventilation, hvarför vid byggnadsarbetets
verkställande bör tillses, att berörda utrymme erhåller eu kraftig ventilering.

»De angifna beloppen för yttre anläggningar’ såväl i Stockholm
som vid Malingsbo för högskolan, respektive 79,250 kronor och 25,300
kronor, gifva icke anledning till erinran från ämbetets sida.»

Lärarkollegiet vid skogsinstitutet samt domänstyrelsen ha mot den Lnrarkoiieföreslagna
högskolbyggnaden framställt några anmärkningar, som, om gt^0^d
ock måhända befogade, äro af mera oväsentlig art. De ändringar, till institutet.
hvilka de kunna föranleda, äro lätta att företaga. Domänstyret sen.

Såsom jag redan den 13 sistlidne januari vid föredragning af Deiaartementsfrågan
om reglerandet af utgifterna under nionde hufvudtiteln erinrat, e,iefer>-skulle den nu ifrågasatta omorganisationen af skogsundervisningen nödvändiggöra
dels uppförandet af nybyggnad för skogshögskolan äfvensom
utförande af åtskilliga andra för skogsundervisningen erforderliga
byggnadsföretag och dels en särskild byggnad för statens skogsförsöksanstalt.
Då sistnämnda byggnad vore afsedd att förläggas å det område,
som för närvarande disponeras af entomologiska afdelningen vid cen -

222

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

tralanstalten för jordbruksförsök, erfordrades jämväl uppförande af nybyggnad
för entomologiska afdelningens behof. Då jag bar för afsikt
att i annat sammanhang förelägga Eders Kungl. Maj:t de förslag, som
i berörda afseenden angå såväl statens skogsförsöksanstalt som entomologiska
afdelningen vid centralanstalten för jordbruksförsök, inskränker
jag mig i det följande såvidt möjligt till de framställningar, som angå
byggnader m. m. för själfva skogshögskolan och därmed sammanhängande
förberedande kurs.

Hvad nu först beträffar den af de sakkunniga föreslagna tomten
synes den mig väl vald. De behof, som finnas för skogshögskolan
med afseende på undervisningspark, kunna där fyllas och
samma är förhållandet med skogsförsöksanstalten och krafven på för
dess ändamål nödvändiga och lämpliga områden. Tillfredsställas de
berättigade anspråken från denna, enligt min mening, så godt som
afgörande synpunkt, får man ej lägga någon vikt vid de anmärkningar,
som kunna framställas och äfven framställts angående tomtens något
aflägsna läge. I denna del af Stockholms omgifningar har ju redan
uppstått åtskilliga betydande vetenskapliga institutioner — veterinärinstitutet,
Bergianska trädgården, centralanstalten för jordbruksförsök,
hvartill komma byggnader för riksmuseet och Sveriges geologiska
undersökning — och det ligger något tilltalande i att låta skogshögskolan
bli en del af detta vetenskapernas samhälle. Rent praktiskt sedt
har det den betydelsen, att det ej kan dröja länge, förrän kommunikationerna
till alla dessa lifligt besökta anstalter blifva fullt tidsenligt
ordnade, hvarigenom anmärkningen om läget bortfaller. Äfven för
anläggandet af belysnings-, vatten- och afloppsledningar kan denna
högskolans inordnande i den öfriga räckan af byggnadsföretag spela
en roll, då härigenom besparingar möjliggöras i jämförelse med hvad
som blefve fallet, om sådana anläggningar skulle ske enbart för högskolans
och försöksanstaltens räkning. Detta torde med säkerhet gälla,
äfven om det befinnes rationellast att träffa öfverenskommelse med
Stockholms stad om tillhandahållande af vatten, gas och elektricitet
eller någon af dessa nödvändighetsartiklar. En förnyad utredning angående
dessa förhållanden är igångsatt, men då densamma ännu icke
afslutats, synes man tillsvidare böra godtaga de utaf de sakkunniga
för dylika yttre ledningar beräknade kostnaderna af tillhopa 26,550
kronor. Emot öfriga för yttre anläggningar vid byggnaderna i Stockholm
upptagna poster å tillhopa 52,700 kronor, har jag ingen anmärkning
att framställa.

Den föreslagna tomtens storlek, hvilken med iakttagande af riks -

223

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

marskalksämbetets numera lämnade medgifvande skulle omfatta 53,356
kvadratmeter, synes mig vara tillfredsställande och ansluter jag mig i
fråga om de förut omtalade väganläggningarna utmed Stockholm—Rimbo
järnväg och utefter stranden till Brunnsviken till den i denna del af de
sakkunniga uttalade uppfattningen. Beträffande däremot den af riksmarskalksämbetet
föreslagna afgälden af 1,000 kronor till djurgårdskassan,
synes mig, såsom jag förut omnämnt, att berörda villkor för
upplåtelsen bör bortfalla.

Med iakttagande af öfverintendentsäm betets anmärkning, att den
beräknade kostnaden för högskolebyggnaden synes väl låg, och att summan
bör höjas med 31,513 kronor, har jag i stort sedt ingen anmärkning att
göra mot de sakkunnigas förslag i denna del. Då detta emellertid är uppgjordt
med hänsyn till lägre kursens förflyttande till ett särskilt läroverk,
har det varit nödigt att klargöra, huruvida båda kursernas inrymmande
under samma tak behöfde medföra några afsevärda och på kostnaden
inverkande förändringar af förslaget. Så synes icke vara fallet.
De sakkunniga ha uppgjort sitt förslag med hänsyn till att elevantalet
i en framtid skulle kunna springa upp till 40 per årskurs alltså inalles
120; enligt min begränsning skulle antalet elever i högre kursen med
25 per år uppgå till 75, hvartill komma under vissa tider 24 i den
lägre kursen, summa 99. Några ökade utrymmen äro således icke af
nöden, för så vidt dessa äro beroende af själfva antalet elever. En
annan fråga är, om något sådant blir fallet på grund af ökadt lärarantal
och rent undervisningsbehof. Jag har emellertid öfvertyga! mig om, att
genom vissa obetydliga ändringar i den ursprungliga byggnadsplanen
de behof, som i dessa afseenden förefinnas, kunna tillgodoses. Jag tvekar
för den skull icke att föreslå uppförandet af en för såväl en högre kurs
med tre åldersklasser som en lägre kurs med två åldersklasser afsedd
skogshögskolebyggnad i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de sakkunnigas
förslag och till den af dem beräknade kostnad med det tillägg
som föranledes af öfverintendentsämbetets ofvan nämnda anmärkning
eller för 581,250 kronor.

För anskaffande af inventarier m. m. äfvensom vetenskapliga instrument,
undervisningsmateriell samt för montering af samlingar m. m.
för skogshögskolans behof, har af de sakkunniga föreslagits ett belopp
af sammanlagdt 79,105 kronor. Mot berörda belopp synes mig någon
invändning icke kunna göras.

Hvad åter angår den af de sakkunniga föreslagna rektorsbostaden
ställer jag mig tveksam, huruvida särskild sådan bör uppföras invid
högskolan. De sakkunniga hafva för denna rektorsbostad beräknat

224

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

46,579 kronor, men öfverintendentsämbetet har funnit denna summa
val hög och lärer densamma under alla omständigheter kunna ej oväsentligt
reduceras. För egen del synes det mig emellertid lämpligast,
att åtminstone för närvarande må anstå med uppförande af sådan bostad
för rektor. Visserligen kan det sägas, att skogshögskolan är en institution
af sådan art, att för dess tillsyn rektors så godt som ständiga
närvaro är påkallad. Med ungefär lika rätt torde något sådant kunna
åberopas för uppförande af särskild bostad åt skogsförsöksanstaltens
föreståndare, hvilket emellertid icke är ifrågasatt. Jag vill ock erinra,
att 1910 års Riksdag afslog framställning om uppförande af bostad åt
direktören och öfverläkaren vid allmänna barnbördshuset i Stockholm.

De sakkunnigas förslag att inköpa den på tomten belägna byggnad,
som nu innehafves af direktör E. Wawrinsky, och använda denna till
bostad för trädgårdsmästaren och i öfrigt på föreslaget sätt synes mig
praktiskt. I punkt 2) af det mellan nuvarande innehafvaren direktör
E. Wawrinsky och djurgårdsförvaltningen uppgjorda kontrakt är stipuleradt:
»skulle tomten för Djurgårdens eller annat allmänt ändamål
behöfva tagas i anspråk, är arrendatorn skyldig att densamma afträda
emot ett lösenbelopp för byggnaden och annat, som får från lägenheten
skiljas, af Tjugutusen (20,000) kronor», och bör sålunda anslaget för
inlösen af denna egendom xipptagas till 20,000 kronor. Mot kostnaden
för nödiga ändringar inom denna byggnad beräknad till 4,400
kronor har jag ingen anmärkning att göra. I öfverensstämmelse med
öfverintendentsämbetet hnner jag byggnaden för port- och planteringsvakt
kunna uppföras för en kostnad af 9,000 kronor. För de enligt
min mening för skogshögskolan i Stockholm erforderliga byggnaderna
skulle följaktligen kostnaderna komma att utgöra: för själfva byggnaderna
jämte därtill hörande yttre anläggningar 693,900 kronor samt
för anskaffande af inventarier, vetenskaplig utrustning m. m. 79,105
kronor eller sammanlagdt 773,005 kronor.

För de praktiska öfningarnas lämpliga ordnande erfordras en del
förändringar af nuvarande byggnader jämte andra anordningar. Genom
begränsningen af elevantalet vid den förberedande kursen till 40, blir
det emellertid ej nödvändigt att vid Malingsbo uppföra någon ny elevbyggnad.
Ehuru genom den lägre kursens förläggning till Stockholm
hänsyn till byggnadsbehof äfven för dennas praktiska öfningar måst
tagas och man således har att beräkna utrymmen för tre årsklasser vid.
den högre kursen å 25 elever och för två årsklasser vid den lägre kursen
å 12 elever, torde, om man iakttager en lämplig fördelning vid förlägg -

225

Kunyl. Maj.ts Nåd. Pro/position N:o 73.

ningen af kurserna, ej heller på denna grund någon nybyggnad vid
Malingsbo behöfva komma ifråga.

Den förberedande kursens 40 elever skola, enligt de sakkunnigas
förslag, börja sina öfningar i skogarna i Norrland. Härför är tältutrustning
afsedd. Den 29 augusti till 20 december böra de vistas på
ett ställe och behöfva då en för vintervistelse afsedd bostad. Härför
äro de gamla byggnaderna vid Malingsbo afsedda och, som det synes,
väl lämpade. Skulle utrymmet befinnas för knappt står Klotens,
efter skogsskolans upphörande lediga elevbyggnad till förfogande.
Högre kursens första årsklass vistas sommarterminen vid Bjurfors, andra
årsklassen vid Bjurfors, innan den första årsklassen där inträffat, och
sedan vid Hamra eller annan lämplig kronopark, tredje årsklassen vid
Malingsbo, innan byggnaderna där behöfvas för den förberedande kursen.

Den lägre kursens första årsklass har god plats vid Kloten i den
gamla elevbyggnaden ända till den 29 augusti, då den möjligen kan behöfvas
för den förberedande kursen; september månad bör lämpligen
användas till resor; den lägre kursens andra årsklass’ öfningar böra förläggas
till lämpliga kronoparker i Norrland och möjligen södra Sverige
och logisbehofven ombesörjas med tältutrustning om ej tillräckliga byggnader
finnas. Anmärkas bör också att staten vid det nyligen inköpta
Baggå, beläget ej långt från Malingsbo, i därvarande gamla herrgård
med sina 22 ruin och kök och öfriga lokaler disponerar stora utrymmen.

Arkitekten C. Westman har gjort eu ny utredning angående
kostnaderna för de förändringar i byggnadsväg, som betingas vid Malingsbo
af den förberedande kursens ditförläggande den 29 augusti till
20 december, äfvensom angående anskaffning af inventarier. Under
iakttagande af att vid den förberedande kursen högst 40 elever skola
antagas, att ett 10-tal af dessa jämte en assistent kan förläggas till
Kloten, samt med afseende på inventarierna, att en del af såväl köksoch
servis-attiraljen som sängutrustningen skall vid behof kunna medföras
på resor till andra kronoparker har han kommit till en summa
af 45,000 kronor, hvaraf 34,800 kronor beräknas för byggnadsarbeten
och 10,200 kronor till inventarier.

Till tältntrustnings anskaffande för den förberedande kursens 70
elever föreslå de sakkunniga en summa af 4,200 kronor. Visserligen
skulle denna kurs ej omfatta enligt mitt förslag flera än 40, men då
sådan utrustning samtidigt kan erfordras för en eller flera af skogshögskolans
båda kursers åldersklasser torde den föreslagna summan icke böra
ändras.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 1 sand. 52 höft. (Nr 73.)

226

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

Sammanlagda kostnaden för skogshögskolans byggnader med yttre
anläggningar, inventarier m. m. samt för tältutrustning o. d. skulle följaktligen
komma att uppgå till 773,005 + 45,000 + 4,200 = 822,205 kronor,
däraf för inventarier, vetenskaplig utrustning m. m. samt tält o. d.
79,105 + 10,200 + 4,200 = 93,505 kronor. Då emellertid sistnämnda belopp,
93,505 kronor, icke lärer kunna tagas i anspråk, förr än själfva
byggnads t öretaget nalkas sin fullbordan, torde nu ifrågavarande belopp
ej böra uppföras i riksstaten för år 1913, utan med äskande af anslag
för ändamålet kunna anstå till ett följande år.

På framställning af Kungl. Maj:t beslöt Riksdagen 1905 (se Riksdagens
skrifvelse n:r 159) i samband med upplåtandet af en del kronolägenheter
i Spånga socken till öfningsfält för armén tillhörande trupper:

»att de å den vid statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden
den 7 april 1905 fogad karta med ljusröd och ljusgul färg betecknade
områden af Norra Djurgården, belägna det ena söder om Yalhallavägens
förlängning åt öster och det andra norr om Djurgårdsbrunns viken, med
undantag af omkring 3,000 kvadratmeter utaf skogsinstitutets nuvai ande
tomt på det sätt kronan afhäudas, att däraf till Stockholms stad kostnadsfritt
med äganderätt upplåtas de delar, som enligt nu blifvande stadsplan
för dessa områden erfordras till gator, torg och allmänna platser,
äfvensom angränsande vattenområde, samt att de återstående delarne
försäljas i den ordning, Kungl. Maj:t bestämmer;

»att af de genom försäljningen inflytande medel må användas högst
4,000,000 kronor till förvärfvande af den mark, som järnte förenämnda
kronan tillhöriga egendomar af Kungl. Maj:t anses böra ingå i öfningsfältet,
till ersättningar åt boställshafvare, arrendatorer och andra personer
för mistad besittningsrätt till jord, som för detta ändamål afstås in. m.
samt till anläggande af skjutbanor, fältets dränering och ordnande i öfrigt,
i den mån medel härtill kunna af nämnda summa erhållas;

»att af försäljningsmedlen må gäldas ersättningar, enligt Kungl.
Maj:ts bestämmande, dels åt djurgårdsförvaltningen för bostället Djursborg
och för mistad inkomst af arrenden för de lägenheter, som äro till
andra upplåtna, dels ock åt enskilda personer m. fl. för intrång i nyttjanderätt
till vissa delar af ifrågavarande områden af Norra Djurgården,
äfvensom kostnaderna för ordnandet af gator och allmänna platser enligt
den öfverenskommelse, som kan med Stockholms stad träffas,

»att därefter återstående medel, förutom, det belopp, som däraf kan
framdeles beviljas af Riksdagen till nya byggnader för skogsinstitutet, må
tilläggas landtförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.»

227

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

Denna Riksdagens skrifvelse berör två förhållanden, som stå i
samband med af mig nu afhandlade ärende, dels nämligen dispositionen
af det område, å hvilket det nuvarande skogsinstitutet är beläget, dels
ock det sätt, hvarpå omkostnaderna för de nya skogshögskolebyggnaderna
skola gäldas.

Hvad då först beträffar det område å 3,000 kvadratmeter, som
enligt nyss citerade riksdagsskrifvelse från 1905 undantogs från de
områden, som skulle försäljas, yttrar 1907 års Riksdag i sin skrifvelse
n:r 139 därom följande:

»Eders Kungl. Maj:t har i proposition (n:r 142) af den 4 nästlidne
april föreslagit Riksdagen att medgifva, att därest Hans -Maj:t
Konungen komme att till Nobelstiftelsen eller annan därmed jämförlig
institution för bebyggande upplåta det område af omkring 3,000 kvadratmeter
utaf skogsinstitutets nuvarande tomt, hvilket enligt Riksdagens
skrifvelse den 18 maj 1905, angående försäljning af två områden af
Norra Djurgården, undantagits från försäljningen för att bibehållas under
Hans Maj:t Konungens disposition, jämväl äganderätten till detta område
finge försäljas i enahanda ordning, som i nämnda skrifvelse blifvit
bestämd.

»Riksdagen, som funnit, att, därest det ifrågavarande området kommer
att användas till det af Eders Kungl. Maj:t ifrågasatta ändamål, det
kommer att på ett i alla afseenden lämpligt sätt utnyttjas, har alltså
ansett sig böra godkänna Eders Kungl. Maj:ts föreliggande förslag.»

Då Nobelstiftelsens äganderätt till ifrågavarande tomtområde och
planerna på densammas bebyggande kunde tänkas vara af den beskaffenheten,
att skogsinstitutet omedelbart, eller i allt fall innan de af mig
föreslagna skogshögskolebyggnaderna hunnit bli färdiga, blefve nödgadt
att se sig om efter andra undervisningslokaler, har jag under hand inhämtat,
att någon nybyggnad för Nobelstiftelsen med all sannolikhet
icke kan komma i verkställighet före 1915 års utgång, och att det icke
kan antagas, att stiftelsens blifvande byggnad kommer att beröra den
plats, hvarå det nuvarande skogsinstitutets byggnad ligger. Det kan
således med visshet sägas att skogsinstitutet utan olägenhet kan kvarstanna
å sin nuvarande plats till och med år 1915, då de nya byggnaderna
för skogshögskolan beräknas vara färdiga.

Beträffande åter de med anskaffande af nya lokaler i Stockholm
för skogshögskolans behof förenade omkostnaderna böra dessa i öfverensstämmelse
med Riksdagens förat omtalade beslut af år 1905 utgå
från de i berörda beslut afsedda- försäljningsmedel. Jämväl för de er -

228 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

forderliga byggnadsarbetena vid Malingsbo synes mig lämpligt, om nyssnämnda
försäljningsmedel kunde få anlitas.

I enlighet med hvad jag ofvan anfört skulle följaktligen från dessa
försälj ningsmedel komma att för nu ifrågavarande ändamål utgå:
för skogshögskolans byggnader i Stockholm jämte därtill hörande yttre

anläggningar........................................................ kronor 693,900:

» byggnadsarbeten vid Malingsbo ............................ » 34,800: —

eller sålunda tillhopa kronor 728,700: —

I fråga om storleken af ofvan nämnda försäljningsmedel ber jagfå
erinra, att i den nådiga proposition, som låg till grund för Riksdagens
meranämnda skrifvelse af år 1905 (n:r 159), beräknades efter
pris, som sattes så lågt som till 56 kronor 72 öre per kvadratmeter
eller samma pris, som 20 år dessförinnan i medeltal erhölls vid gardestomternas
afyttrande, att i köpeskilling för ifrågavarande områdens försäljning
skulle inflyta närmare 10,000,000 kronor. Enligt denna beräkning
skulle efter bestridandet af alla kostnader för gatureglering
in. m. samt ersättningar till djurgårdskassan, enskilda personer m. fl.
återstå omkring 8,000)000 kronor till inköp af nytt öfningsfält, samt
till afsättande för andra behof. I enlighet härmed skulle, sedan enligt
Riksdagens medgifvande högst 4,000,000 kronor afgått till öfningsfältets
inköpande, sålunda återstå omkring 4,000,000 kronor, att, efter afdrag
af det belopp, som behöfdes för skogshögskolan, tilläggas landtförsvarets
fond för byggnader och för andra försvarsändamål.

Under sådana omständigheter lärer — i motsats till hvad jag i
årets statsverksproposit-ion under punkterna 10 och 70 å nionde hutvudtiteln
antog — något särskilt anslag å stat icke erfordras till bestridande
af ofvannämnda kostnader å 728,700 kronor utan allenast hemställan
göras om Riksdagens medgifvande, att de erforderliga medlen må åt
Kungl. Maj:t förskotteras, för att af de vid försäljningen af nämnda
tomter inflytande medel ersättas.

Med anledning af hvad jag sålunda anfört och efter samråd med
statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet hemställer jag alltså,
att Eders Kungl. Magt täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen

att med godkännande af de utaf mig härofvan tillstyrkta allmänna
grunder för förändrad organisation af den högre skogsundervisningen,
ej mindre medgifva, att för uppförande af nya byggnader lör en
skogshögskola samt för statens skogstörsöksanstalt äfvensom anläggande
af erforderlig undervisningspark samt försöksfält in. in. må under villkor,

229

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 73.

som Kungl. Maj:t närmare bestämmer, tagas i anspråk här ofvan omförmälda
område innehållande 53,356 kvadratmeter af södra delen utaf
lägenheten Frescati å Norra Djurgården;
än äfven

som ock föreskrifva, att ofvannämnda belopp, tillhopa 728,700 kronor
må af Kungl. Maj:t i mån af behof af tillgängliga medel förskotteras
för att sedermera ersättas af de medel, som inflyta genom försäljning
af de uti Riksdagens skrifvelse n:r 159 år 1905 omförmälda områden,
i den mån dessa medel icke skola enligt berörda skrifvelse för annat
ändamål disponeras.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
och förordnade, att proposition i ämnet af den
lydelse, bilaga . . . till detta protokoll utvisar, skulle
till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet :
Ernst Öberg.

230

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N-''o 73.

Sid.

Kungl. Maj:ts proposition.............................. l

Inledning . . . ........ 3

Skogshögskolans förhållande till den öfriga högre fackundervisningen . . 8

Skogens och skogshushållningens betydelse för Sverige........... 13

De sakkunniga........................................... 13

Reservation......... 22

Departementschefen......................................... 22

Skogsundervisningens mål och grunderna för dess anordnande...... 23

De sakkunniga............................................ 23

Historik öfver det nuvarande skogsinstitutets upprinnelse och utveckling 27

Skogsinstitutets nuvarande organisation och stat............... 34

Skogshögskolans olika uppgifter......................... 43

De sakkunniga............... 43

Skogsinstitutets lärarkollegium.................................. 47

Domänstyr elsen.................................. 48

Lönereglering skommittén...................................... 48

Departementschefen......................................... 49

Skogshögskolans förläggning............................ 52

De sakkunniga........................................... 52

Departementschefen......................

Lägre kursen ......................

Skogsläroverket........................

De sakkunniga.........................

Skogsinstitutets lärarkollegium m, fl.............

Den lägre kursens bibehållande vid skogshögskolan

Färre läraren vid skogsinstitutet V. Ekman........

Svenska förstmästarförbundet............... .

Svenska trävaruexportföreningen..............

Den lägre kursens afskaffande..............

Reservation vid de sakkunnigas betänkande........

Svenska förstmästarförbundet.................

Föreståndaren för Klotens skogsskola m. fl.........

ISCCtfC 0018^^ 0050505 Öl

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 73. 231

Sid.

Domänstyrelsen........................................... 73

Sveriges kronojägarförbund..................................... 80

Svenska forstmäst ar förbundet.................................... 80

Domänstyrelsen........................................... 85

Lönereglering skommittén....................................... 88

Departementschefen......................................... 93

Skogshögskolans organisation........................... %

Elevantalet.............................................. 96

De sakkunniga............................................ 9G

Uttalanden inom domänstyrelsen............ 103

Svenska forstmästarförbundet.................................... 103

Departementschefen.....-................................... 103

Antagandet af elever Tid högre kursen.............. 104

De sakkunniga..................... 104

Yttranden infordrade af domänstyrelsen............................. 111

Domänstyrelsen........................................... 112

Reservation ..................................... 113

Lönereglering skommittén.........-............................ 115

Departementschefen......................................... 116

Antagande! af elever vid den lägre kursen......................... 120

De sakkunniga........................................... 120

Svenska for stmästar förbundet........•........................... 120

Departementschefen......................................... 121

Rektorat................................................ 122

De sakkunniga............................................ 122

Reservationer............................................ 124

Lärarkollegiet m. fl......................................... 124

Departementschefen......................................... 125

Styrelse................................................ 125

De sakkunniga.........................*.................. 125

Reservationer............................................ 128

Lärarkollegiet............................................ 128

Yttranden infordrade af domänstyrelsen............................. 129

Domänstyrelsen........................................... 129

Departementschefen......................................... 130

Undervisningen vid högre kursen............................... 131

De sakkunniga................. 131

Reservation; lärarkollegiet; domänstyrelsen m. fi........................ 138

De sakkunniga........................................... 139

Departementschefen......................................... 144

Undervisningen vid den lägre kursen . . . .......................... 144

Svenska for stmäst ar förbundet................................... 144

Departementschefen................... . ,.................... 151

Skogshögskolans stat.................................151

De sakkunniga........................................... 151

232 Kungi. Majds Nåd. Proposition N:o 73.

Sid.

Lärarnas ställning........................................ 151

Besestipendier åt de ordinarie lärarna............................ 155

Högskolans rektor............................... 157

Öfverassistenten...................................•..... 158

Extra lärare vid högskolan................................... 159

Anslag till praktiska öfningar................................. 161

Docenter och amanuenser................................... 166

Understöd åt studerande.................................... 166

Stipendier åt elever....................................... 167

Högskolans öfriga tjänstemän.......................... 168

Expenser.................. 170

Domänstyrelsen............................................ 174

Lönereglering akommittén................................. 176

Departementschefen.......................................... 183

Tomt, byggnader, material och öiningsparker för skogsliögskolan.....192

De sakkunniga............................................ 102

Tomtplats för högskolan och försöksanstalten....................... 192

Riksmarskalks ämbetet........................................ 194

De sakkunniga ............................................ 197

Områdets beskaffenhet och begränsning........................... 197

Områdets fördelning mellan högskolan och försöksanstalten.............. 198

Försöksanstaltens försöksfält..... 199

Högskolans undervisningspark........ 199

Kostnader för tomtens ordnande till försöksfält och undervisningspark....... 202

Skälen mot större inskränkning af det föreslagna området............... 203

Riksmarskalks ämbetet........................................ 206

De sakkunniga......................................... • • 206

Byggnadernas placering..................................... 206

Institutionsbyggnaden...................................... 208

Portvaktsstuga m. ........................................ 218

Byggnader vid Malingsbo................................... 213

Byggnader vid Bjurfors..................................... 214

Tältutrustning för den förberedande kursen........................ 215

Öfriga utrustningsartiklar................................... 216

Kostnadsförslag för anläggningar och byggnader för skogshögskolan ... 216

De sakkunniga........................................... 216

Byggnaderna i Stockholm..................................... 217

Byggnaderna vid Malingsbo.................................... 219

Öfverintendentsämbetet........................................ 219

Lärarkollegiet; domänstyrelsen........... 221

Departementschefen.......................................... 221

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1912.

HqjåkurvcL 1 rrv.

Gräns enligt de sakkunnigas förslag -

riksmarskalks ämbetets förslag.

Plan. öfver

föreslaget tomtområde för .

SKOGSHÖGSKOLAN och STATENS
SKO GS FÖRSÖKSANSTALT
ålägenheten Frescati.

för skogs försöksanstaltens område.

enl. sakkunnigas förslag

Föreslagna nya vägar och gångar.

afsedda, att bibehållas.
Öfriga nuvarande vägar,
tomtgränser mm.

Byggnader.

Skala 1=1500

Grind/ ''00

« ° /\ /	OlVf----X 11
			i

Generalstabens Litogr. Anst.