Kungl. Moj:ts nåd. proposition Nr 250 (Proposition 1918:250)

Kungl. Moj:ts nåd. proposition Nr 250.

Nr 250.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående anvisande
av medel för vissa ombyggnads- och inredningsarbeten
inom Västerås slott; given Stockholms slott den
5 april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå riksdagen

dels att för utvidgning av länsstyrelsens i Västmanland ämbetslokaler
i Västerås slott samt för anordnande av en ny trappuppgång
till desamma anvisa, att utgå av 1918 års tilläggsstat, ett reservationsanslag
av ...................................................................................... kronor 48,500,

dels att för återställande av slottets forna rikssal till sessionssal
för länsstyrelsen och Västmanlands läns landsting samt för ändringsarbeten
i en del till rikssalen anslutna utrymmen på tilläggsstat för år

1918 anvisa ett reservationsanslag av.................................... kronor 80,000,

att utgå under villkor, att Västmanlands läns landsting för ändamålet
ställer till förfogande ett belopp av 35,000 kronor,

dels ock att för inredande i slottet, enligt i statsrådsprotokollet
angiven plan, av lokaler dels åt lantmäterikontoret, dels åt Västmanlands
fornminnesförening på tilläggstat för år 1918 anvisa ett

reservationsanslag av ................................................................ kronor 45,000

under villkor, beträffande kostnader föranledda av lokalers beredande
åt fornminnesföreningen, att sagda förening för ändamålet ställer till
förfogande ett belopp av 15,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 223 höft. (Nr 250.)

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 250.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

K un f/l. Maj:ts nåd. proposition Nr 250.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Ma,j:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 april

1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdÉN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde:

I 1918 års tilläggsstat (sjunde huvudtiteln, punkten 15) har för Västerås datt.
ombyggnads- och inredningsarbeten inom Västerås slott beräknats ett
reservationsanslag av 163,000 kronor. Vid ärendets föredragning den
14 januari 1918 ansåg jag mig icke kunna underställa detsamma Kungl.

Maj:ts slutliga avgörande, enär det icke förelåg i tillräckligt utrett skick.

Sedan numera den utredning, som jag ansett ytterligare erforderlig,
förebringats, anhåller jag att få ånyo anmäla ärendet.

Västerås slott, som i huvudsak. härstammar från den äldre Wasatiden,
utgöres av fyra sammanbyggda, i fyra våningar uppförda längor,
omslutande en gård. I bottenvåningen äro inrymda länsstyrelsens arkiv
och tillsvidare ett mindre museum, som tillhör Västmanlands fornminnesförening.
I övrigt finnas i bottenvåningen två vedbodar och en tvätt -

Föreslagna

ändrings arbeten.

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 250.

stuga, upplåtna åt landshövdingen, tre förrådsrum, tillhörande i slottet
inrymda vaktmästarbostäder samt ytterligare fyra små rum, vilka användas
som kuskbostad. åningen en trappa upp omfattar landstingets
arkiv (ett mindre rum), tre rum, som användas såsom förrådsrum av
landshövdingen, två lägenheter, som bebos av vaktmästare hos länsstyrelsen,
en lägenhet för gårdskarlen, samt mangelbod till landshövdingens
förfogande. Rumshöjden är förhållandevis ringa. I våningen
två trappor upp äro länsstyrelsens lokaler förlagda. Styrelsens sessionssal
användes även av landstinget, som dessutom i samma våning
förfogar över två mellan sessionssalen och länsstyrelsens övriga lokaler
belägna rum. Utom de åt länsstyrelsen och landstinget upplåtna rummen
utgöres våningen två trappor upp av ett antal rum, till största
delen helt oinredda, vilka anses hava tillsammans utgjort slottets forna
rikssal, samt därtill tre rum, som disponeras av landshövdingen och
använts såsom gästrum. Landshövdingens boställsvåning omfattar våningen
tre trappor upp. Uppgången till landshövdingens boställsvåningär
belägen i slottets västra del med tillträde från gården. Från gården
leder en annan uppgång till länsstyrelsens lokaler och landshövdingens
kök, varjämte från densamma finnes tillträde till slottets tvättstuga, kuskbostaden,
gårdskarlens bostad samt en vaktmästarbostad. Till länsstyrelsen
finnes ytterligare en uppgång från gården, synnerligen brant,
smal och obekväm. Någon utvidgning eller förbättring av densamma
kan på grund av förhållanden ej åstadkommas.

Slottet har sedan länge i åtskilliga delar varit otillfredsställande
underhållet samt i övrigt oändamålsenligt inrett. I underdånig skrivelse
den 7 juli 1914 framlade också överintendentsämbetet förslag till åtskilliga
ändringsarbeten, vilka i huvudsak avsågo dels att inreda ovannämnda
sessionssal jämte de två åt landstinget upplåtna rummen till
lokal för länets lantmäterikontor, dels att i våningen en trappa upp med
begagnande av de till förrådsrum åt landshövdingen och arkiv åt landstinget
upplåtna lokalerna, anordna kapp- och toalettrum för länsstyrelsen
och landstinget samt några tjänsterum till landstingets ständiga förfogande,
dels att i våningen två trappor upp återställa rikssalen samt
inreda densamma till sessionssal för länsstyrelsen och landstinget dels
ock att i bottenvåningen genom en ingång från slottets nuvarande portvalv
anordna en ny trappuppgång till länsstyrelsens ämbetslokaler.
Kostnaderna för samtliga dessa arbeten beräknades då till 75,000 kronor,
till vars bestridande landstinget förklarat sig vilja bidraga med 20,000

Kungl. Maj:In nåd. proposition Nr 250. 5

kronor. Denna .ämbetets framställning bär tillsvidare varit vilande i
I i n an sd epartementet.

1 eu av överintendentsämbetet med eget underdånigt yttrande av
den 13 november 1917 överlämnad, till ämbetet ställd skrivelse av den
3 i samma månad har Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västmanlands
län sedermera gjort framställning om sådan ändring i de nu återgivna
förslagen, att länsstyrelsens ämbetslokaler bleve utvidgade med användande
huvudsakligen av de rum, som enligt det ursprungliga förslaget
skulle upplåtas åt länets lantmäterikontor.

Innan jag återgiver innehållet av Kungl. Maj:ts befallningshavandes
sistnämnda skrivelse, tillåter jag mig erinra därom, att Kungl. Maj:t —
sedan vid laga av- och tillträdessyn mellan f. d. landshövdingen C. R.
Wersäll och landshövdingen AV. Murray Kungl. Maj:t och kronan ansetts
böra låta verkställa och bekosta vissa reparations- och ändringsarbeten
i landshövdingens boställsvåning — enligt beslut den 22 september
1917 bemyndigat överintendentsämbetet att låta, i enlighet med
ett av ämbetet överlämnat förslag, utföra sådana arbeten allenast i en
del av de till landshövdingens boställsvåning hörande rummen ävensom
anbefallt ämbetet att förskottsvis gälda kostnaden härför med högst
37,000 kronor. För detta förskott kommer ersättning att begäras av
riksdagen.

I förenämnda skrivelse den 3 november 1917 framhöll Kungl.
Maj:ts befallningshavande till en början, att länsstyrelsen sedan länge
varit besvärad av stor trångboddhet. Sålunda vore de rum, som anvisats
åt landssekreteraren och landskamreraren, synnerligen trånga,
respektive 2 Vs och 2 3/i meter breda, varjämte det senare rummet saknade
eldstad. Vidare funnes i länsstyrelsens lokaler intet väntrum för
allmänheten, som alltså i vaktmästarkorridoren måste avbida tillträde
till landshövdingen och de bägge avdelningscheferna. Vidare anförde
Kungl. Maj:ts befallningshavande, att, då den av 1917 års riksdag beslutade
förändringen av förvaltningsorganisationen vid landsstaten från
och med år 1918 trädde i verkställighet, länsstyrelsen stode inför ett
absolut oundgängligt behov av ökat utrymme dels genom tillkomsten
av flere tjänstemän och dels särskilt i följd därav, att genom berörda
organisation den kronofogdarna nu påvilande medelsredovisningen komme
att handhavas av länsstyrelsen. De rum, som närmast erbjöde sig för
den sålunda erforderliga utvidgningen av ämbetslokalerna, utgjordes av
dels den nuvarande större sessionssalen, som hittills varit använd jämväl
av länets landsting vid dess sammanträden, med därtill hörande två
rum och tambur samt dels ett med dessa rum sammanhängande mindre

Kungl. Maj-.ts nåd. proposition Nr 250.

ruin, som för närvarande disponerades såsom länsstyrelsens toalettrum.
Av dessa rum uppvärmdes det sistnämnda genom centralvärmeledning,
varemot de tre förstnämnda rummens uppvärmning skedde medelst
kakelugnar och i tamburen medelst en järnkamin. Ehuru dessa eldstäder
på grund av sitt bristfälliga skick och rummens storlek ej kunnat
lämna tillfredsställande uppvärmning, hade dock denna olägenhet hittills
varit mindre kännbar, då dessa lokaler endast mera undantagsvis behövt
användas vintertiden. Men då de hädanefter även denna årstid komme
att tagas i bruk, ansåge Kungl. Maj:ts befallningshavande oavvisligen
nödvändigt, att den centralvärmeledning, som nu vore införd i vissa
delar av ämbetsvåningen, utsträcktes att omfatta även nu angivna lokaler,
därvid jämväl den järnkamin, som nu bristfälligt uppvärmde vestibulen
mellan de nuvarande ämbetslokalerna och de rum, varom här vore fråga,
lämpligen borde utbytas mot ett värmeelement.

Härefter meddelade Kungl. Mapts befallningshavande, att vid
verkställd undersökning, enligt ett skrivelsen närslutet intyg, befunnits,
att oljefärgen å väggarna i samtliga nu ifrågavarande rum — såväl
som i länsstyrelsens övriga ämbetslokaler — vore bemängd med arsenik
i för hälsan skadlig myckenhet, vilket missförhållande syntes böra undanröjas
i sammanhang med de arbeten, som påkallades för införande av
centralvärmeledning i lokalerna.

Vidare anförde Kungl. Maj:ts befallningshavande:

»I följd av den förändrade dispositionen av det nuvarande toalettrummet —
den enda bekvämlighetsinrättningen för länsstyrelsens till 20 personer uppgående
tjänstepersonal — blir nödvändigt att härför söka en ersättning. För ändamålet
torde icke rimligen böra avses mindre än 2 bekvämlighetsinrättningar, varvid, för
undvikande av de olägenheter, som åtfölja den nu befintliga, vattenklosetter torde
böra inrättas. Ehuru det vore önskvärt, om desamma kunde förläggas å samma
botten som ämbetsvåningen, torde dock på grund av det knappa utrymmet sådant
icke låta sig göra, men lärer lämplig plats i ämbetslokalernas närhet erbjuda sig.»

Med stöd av det sålunda anförda hemställde Kungl. Maj:ts befallningshavande,
att överintendentsämbetet måtte skyndsammast möjligt
vidtaga åtgärder för anvisande av anslag för de ifrågasatta arbetena,
så att desamma måtte kunna utföras samtidigt med de x-edan beslutade
reparationerna i landshövdingens bostadsvåning.

Överintendentsämbetet har i sitt förutnämnda yttrande härom anfört
bland annat, att det av befallningshavanden föreslagna sättet för
den behövliga utvidgningen av dess tjänstelokaler syntes vara den bekvämaste
utvägen och även i övrigt lämpligt, helst utvidgningen ju
borde så fort som möjligt genomföras. Då emellertid det till ämbetets

Kungl- Maj:ts nåd. proposition Nr 250.

förfogande ställda ordinarie reservationsanslaget till byggnader och
reparationer icke kunde lämna tillgång till betäckande av de utgifter,
som vore nödiga för de begärda anordningarnas verkställande, hemställde
ämbetet, att Kungl. Maj:t måtte bereda härför nödiga medel, av ämbetet
då beräknade till 30,500 kronor, varjämte ämbetet framhöll lämpligheten
ur flera synpunkter av att dessa arbeten komme till utförande samtidigt
med nu pågående reparations- och förändringsarbeten i landshövdingens
boställsvåning.

Sedermera har överintendentsämbetet till finansdepartementet överlämnat
en i december 1917 uppgjord beräkning av kostnaderna för
samtliga de ombyggnads- och inredningsarbeten inom Västerås slott,
vilka, med iakttagande av de utav Kungl. Maj:ts befällningshavande i
skrivelsen den 3 november 1917 påyrkade ändringarna i det ursprungliga
förslaget, för närvarande föreligga. Sistnämnda beräkning utvisade en
sammanlagd kostnad av 158,900 kronor.

På anmodan av min företrädare i ämbetet har därefter från överintendentsämbetet
lämnats en den 29 december 1917 dagtecknad uppgift
å de belopp, som belöpa på de olika huvuddelarna av de föreslagna
arbetena, nämligen dels utvidgningen av länsstyrelsens lokaler, dels den
nya ingången och trappan till sistnämnda lokaler, dels ock inredningen av
rikssalen samt de för landstinget i våningen en trappa upp avsedda
rummen. Enligt sistnämnda uppgift har ämbetet beräknat kostnaden för

utvidgningen av länsstyrelsens lokaler till..... kronor 30,000: —

den nya ingången och trappan till samma lokaler
till................................................................................. » 18,500: -—

samt inredningen av rikssalen och de för landstinget
i våningen en trappa upp avsedda rummen » 114,768: —

eller sammanlagt till kronor 163,268: —

Ämbetet har sålunda i denna beräkning upptagit slutsumman till
ett något högre belopp än i det närmast förut uppgjorda kostnadsförslaget.
Höjningen har uppkommit därigenom, att kostnaderna för länsstyrelsens
utvidgade lokaler och för trappanläggningen ansetts böra ökas

med resp. 4,000 och 1,000 kronor, varjämte vardera summan avrundats.

På sätt framgår av nu lämnad redogörelse skulle icke, därest ombyggnadsarbetena
inom Västerås slott företoges enligt senast angivna
plan, åt lantmäterikontoret, såsom i överintendentsämbetets förslag den 7
juli 1914 förordats, beredas lokal inom slottet. Då det syntes mig angeläget,
att denna lokalfråga ej bleve satt åt sidan vid avgörandet av

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 250.

ombyggnadsplanen, blev ärendet återremitterat till byggnadsstyrelsen den
25 januari 1918 med uppdrag till byggnadsstyrelsen att utreda, huruvida,
under förutsättning, att sådan utvidgning av länsstyrelsens ämbetslokaler
komme till stånd, som överintendentsämbetet den 13 november
1917 förordat, lämpliga lokaler kunde inom slottet beredas åt länets
lantmäterikontor.

Byggnadsstyrelsen har den 5 mars 1918 inkommit med den begärda
utredningen och därvid överlämnat i ärendet infordrade yttranden
såväl av lantmäteristvrelsen som av Kungl. Maj:ts befallningshavande i
Västmanlands län.

Byggnadsstyrelsen anförde i sin skrivelse, att styrelsen låtit uppgöra
förslag till beredande av lokal åt lantmäterikontoret med användande
av de rum i slottets bottenvåning, som för närvarande disponeras
av Västmanlands fornminnesförening.

Den 30 augusti 1889 upplät Kungl. Maj:t hyresfritt åt nämnda
förening valvrummen nr 26, 27 och 281 i nedersta våningen i Västerås slott
och den 20 juli 1897 ytterligare rummen 29 och 29 Va i samma våning;
och föreskrev Kungl. Maj:t i båda fallen, att, för den händelse Kungl.
Maj:t skulle besluta att på annat sätt disponera lokalerna, föreningen
skulle vara skyldig avträda desamma å den fardag, som infälle sex
månader efter det uppsägning skett.

Byggnadsstyrelsen har vid utredningen rörande möjligheten av
lantmäterikontorets inrymmande i dessa lokaler emellertid funnit dessa
otillräckliga, varför den ansett nödvändigt att även taga i anspråk den
intill desamma belägna, till landshövdingens boställslägenhet hörande
kuskbostaden om två rum, tambur och kök, nr 22—25.

Det av byggnadsstyrelsen överlämnade förslaget, till vilket fogats
ritningar ävensom kostnadsförslag, daterat den 15 februari 1918 och slutande
å en summa av 60,000 kronor, avser sålunda inredande av lokal
åt lantmäterikontoret med användande av den nuvarande museilokalen
och omförmälda kuskbostad. Åt kusken skulle beredas bostad genom
inredande av en lägenhet (nr 33, 34, 35, 36 och 38) i det för gårdskarlen
nu avsedda utrymmet i våningen en trappa upp.

Byggnadsstyrelsen meddelade vidare i sin skrivelse, att arkitekten
för att vinna ökad belysning i kuskbostaden föreslagit upptagande av
två fönster, ett mot söder och ett mot väster, samt yttrade därefter:

»För fornminnesföreningen — för såvitt Eders Kungl. Maj:t skulle
finna skäl fortfarande åt densamma upplåta museilokal i slottet — skrälle

1 Här och i det följande angivna nr hänföra sig till de av byggnadsstyrelsen överlämnade,
vid dess yttrande fogade ritningarna

Kanyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 250.

anordnas ny lokal i bottenvåningen med användande av den nuvarande tvättstugan
nr 20, som är välvd, samt därintill liggande likaledes välvda
rummen nr 19 och 18, vilka förut använts till vedkällare, som, då värmeledning
anordnas, bleve obehövliga. Annan tvättstuga skulle anordnas
i eu undre källare. Kostnaderna för anordnande av ny lokal åt fornminnesföreningen
och därmed föranledda flyttning av tvättstugan m. m.
uppgår till 16,195 kronor, vilket belopp inräknats i ovannämnda kostnadssumma,
60,000 kronor.»

Mot det av byggnadsstyrelsen uppgjorda förslaget har landshövdingen,
vilken disponerar såväl den nuvarande kuskbostaden som de
utrymmen, i vilka den nya skulle förläggas, förklarat sig icke hava
något att erinra, under förutsättning att den nya kuskbostaden bleve
likvärdig med den förutvarande. Sådan den av byggnadsstyrelsen
föreslagits, syntes den i fråga om fönsterbelysning bliva väsentligt
ogynnsammare lottad än den nuvarande, på samma gång densamma,
därest de för fornminnesföreningen avsedda nya lokalerna icke komme
att härtill disponeras, icke heller ur uppvärmningssynpunkt skulle bliva
likvärdig med den förra. • *

Byggnadsstyrelsen har emellertid, enligt vad styrelsen i sin skrivelse
uppgiver, meddelat befallningshavanden, att styrelsen icke ansåge
sig kunna utan vidare tillstyrka det ifrågasatta upptagandet av nya
fönster, varför styrelsen tänkt sig lösandet av frågan om den nya kuskbostaden
på så sätt, att härför avsåges jämväl rummet nr 32 med den
inredning av lägenheten, som å bifogade ritning angivits. Denna förändring
av förslaget torde icke, enligt vad styrelsen upplyser, komma
att i det hela förändra det beräknade kostnadsbeloppet.

Lantmäteristyrelsen har i . ärendet infordrat yttrande av förste lantmätaren
i länet, vilken beträffande den föreslagna lokalen för lanfmäterikontoret
i huvudsak anfört följande:

Golvytan i den föreslagna lokalen syntes bliva tillräcklig enligt de fordringar,
som uppställts i lantmäteristyrelsens framställning den 7 november 1908. Den för
arkiv avsedda delen av lokalen bleve även på grund av sin belägenhet och byggnadssätt
till synes brandfri. För erhållande av tillräcklig tillgång på dagsljus i
detta stora rum, synnerligast som en del av detsamma måste användas för allmänhetens
betjänande (avdelningen nr 26 å ritningen), syntes emellertid nödvändigt, att
ytterligare ett fönster upptoges åt västra eller gårdssidan. Av samma skäl borde
fönstren i hela lokalen eller åtminstone de å gårdssidan i arkivrummet samt i rummen
nr 23, 24 och 25 jämte tamburen göras avsevärt högre än de nu äro. En
fönsterhöjd av endast 1.4 meter vore alldeles för ringa för att lämna tillräckligt
med dagsljus, vilket för övrigt även i hög grad hindrades att spridas i rummet på
grund av de tjocka murarna och de skarpa hörnen vid nischerna. Dessa hörn syntes
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 223 höft. (Nr 250.) 2

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 250.

därför böra betydligt avrundas åtminstone i biträdesrummet nr 24 och 25. I rummet
nr 23 vore en stor del av ytteimuren i sydöstra hörnet redan nu borttagen till stor
fördel för ljusförhållandet i detta rum. Takhöjden i rummen nr 23, 24 och 25 vore
nog så ringa endast 2.8 meter, men vore det ställt i utsikt, att denna höjd möjligen
skulle kunna utökas med 2 å 3 decimeter, beroende på läget av de under
dessa rum befintliga valven, vilka icke finge rubbas. Men även om hinder på grund
härav skulle möta för erhållande av större takhöjd än den nuvarande ansåge förste
lantmätaren dock icke, att detta borde lägga hinder i vägen för förslagets utförande,
Toalettrum hade icke kunnat beredas i sammanhang med lokalen i övrigt, utan
vore det meningen, att det i kostnadsförslaget ingående toalettrummet nr 41V2, beläget
en trappa upp i förhållande till lantmäterilokalen, skulle komma till användning.
Häremot torde icke vara något att erinra för såvida iordningsställandet av
detta rum komme att utföras samtidigt med lantmäterilokalens iordningställande.
Dörrarna mellan förstugan och tamburen, mellan denna och biträdesrummet samt
detta och arkivrummet borde slutligen givas en dörrbredd av 1.2 och en höjd av
2.3 meter.

För egen del liar lantmäteristyrelsen i yttrande den 4 mars 1918
anfört, att styrelsen funne förslaget om lokal för lantmäteri kontoret i
åtskilliga avseenden icke uppfylla de fordringar, vilka uppställts i det
program, som innehölles i lantmäteristyrelsens underdåniga framställningav
den 7 november 1908, och att detta icke heller skulle bliva fallet
genom vidtagande av de av förste lantmätaren föreslagna ändringar, vartill
styrelsen för sitt vidkommande ville lägga anordnande av tamburinredning
i rummet nr 22. Styrelsen ansåge emellertid, att det såväl för
länsst}7relsen som för lantmäterikontoret vore av stor betydelse, att dessa
lokaler förlädes i närheten av varandra. Under förutsättning, att det
icke läte sig göra att inom slottet på annat lämpligare sätt tillgodose
lantmäterikontorets lokalbehov, något som lantmäteristyrelsen ej varit i
tillfälle att undersöka,- och då det torde möta svårigheter att för närvarande
anskaffa lokal i annan staten tillhörig byggnad eller genom
nybyggnad, samt då förhyrande av lokal, i den män sådant kunde ske,
skulle medföra högst ansenliga kostnader, funne styrelsen sig böra förorda
förslaget till omedelbart genomförande, så att lantmäterikontoret
måtte få taga den nya lokalen i anspråk redan den 1 instundande oktober.

Sedan byggnadsstyrelsen redogjort för innehållet i nu återgivna
yttranden, anför styrelsen till sist:

»Enligt styrelsens förmenande torde den åstadkomna utredningen
giva vid handen, att fullt tillfredsställande lokaler för lantmäterikontoret
icke skulle erhållas genom realiserandet av det uppgjorda förslaget, en
mening, som även delas av lantmäteristyrelsen, att döma av dess till
styrelsen avgivna yttrande. Anordningarna med upphöjda, genom särskilda
trappor tillgängliga ritplatser i fönsternischerna måste betraktas

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 250.

såsom nödfallsåtgärder och iiro givetvis såsom sådana föga ändamålsenliga.
Rummen kunna i det hela sägas mindre väl lämpa sig till ämbetslokaler.

På annat sätt lärer ej heller, enligt vad styrelsen kunnat finna,
föreliggande lokalfråga kunna lösas inom Västerås slott.

Med hänsyn till den i och för sig jämförelsevis störa kostnad,
förslagets genomförande skulle betinga, samt därtill, att de avsedda lokalanordningarna
knappast kunna sägas bliva vidare tillfredsställande, men
då förslaget torde innebära det enda sätt, på vilket lokalfrågan kan
lösas med användande av de i slottet tillgängliga utrymmen, får byggnadsstyrelsen,
om än med viss tvekan, i underdånighet tillstyrka förslagets
utförande, dock vad beträffar den nya kuskbostaden, på frågans nuvarande
ståndpunkt, i enlighet med det av styrelsen ovan angivna förslaget.»

Det framgår av byggnadsstyrelsens utredning, att lokal inom slottet
för länets lantmäterikontor icke kan på annat sätt beredas än genom
disposition av de utrymmen, som, på sätt förut nämnts, under en följd
av år fått disponeras av Västmanlands fornminnesförening. I detta
sammanhang anhåller jag därför att få anmäla tvänne från sagda förening
till Kungl. Maj:t ingivna framställningar. I en den 3 februari

1917 inkommen skrivelse har föreningen under förmälan, att värdefulla
samlingar av fornsaker på grund av bristande utrymme icke kunnat
uppsättas och ordnas, anhållit att få disponera ytterligare de invid den
s. k. fornsalen belägna rummen, vilka vore upptagna av kuskbostad.
Framställningen har av Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet avstyrkts,
sedan landshövdingen förklarat sig ej kunna understödja densamma,
i vad den avsåge upplåtande av kuskbostaden. Överintendentsämbetet
har likaledes avstyrkt bifall till framställningen.

I det nya läge, vari frågan om fornminnesföreningens lokal kommit
genom förslaget att för lantmäterikontoret disponera de utrymmen, föreningen
för närvarande innehar, har fornminnesföreningen den 26 mars

1918 genom Kungl. Maj:ts befallningshavande ingivit en ny skrift, däri
föreningen, efter redogörelse för föreningens stadgar och verksamhet,
erinrar om sin nyssberörda anhållan om ökat utrymme i slottet och
vidare anför:

»Lokalfrågan har blivit icke mindre aktuell, sedan styrelsen nu, då Västmanlands
läns landsting beviljat fornminnesföreningen ett årligt anslag av 2,500 kronor
i S års tid och Västerås stadsfullmäktige beviljat densamma en summa av 5,000
kronor, anställt i föreningens tjänst en sakkunnig person, amanuensen Sven T.
Kjellberg för att driva en mer planmässig verksamhet för föreningens syften än
förut varit möjligt, en åtgärd, som givetvis kommer att medföra en ökad livaktighet
på föreningens alla arbetsområden.

Kunyl. Maj.ts nåd. proposition Nr 250.

Men om också de av föreningen disponerade museilokalerna äro trånga, så ge
de dock föreningen en betryggande känsla av att ha tak över huvudet, något som
för närvarande icke på något annat sätt vore möjligt att vinna.

Emellertid har, enligt vad till styrelsens kännedom kommit, i den plan för slottets
ombyggnad och restaurering, som byggnadsstyrelsen nu inlämnat till Eders Kung!.
Maj:t, de av fornminnesföreningen nu använda lokalerna avsetts för länets lantmäterikontor.
Åven de två angränsande rum, som föreningen hoppats ytterligare
få disponera, äro avsedda för samma ändamål.

Skulle fornminnesföreningen komma i det läget att nödgas avstå från den
nuvarande lokalen utan att erhålla någon annan i slottet i utbyte, så bleve den ställd
i en situation, varur för närvarande knappast någon utväg är tänkbar utan ett ödeläggande
av verksamheten. Annan lämplig lokal står ej att uppbringa, och föreningens
ekonomi utesluter för övrigt varje tanke på att kunna komma ut med utgifter,
som vore erforderliga för nybyggnad eller förhyrande av lokal. Det var
endast med yttersta tvekan, som föreningens styrelse vågade sig på det engagemangav
sakkunnig hjälp i verksamheten, som förut är omnämnt. Blir föreningen så
husvill, är belägenheten synnerligen bekymmersam.

Emellertid finnes inom slottet lokaler, som skulle kunna bli ganska lämpliga,
för så vitt föreningen nödgas avstå från de lokaler, den nu disponerar, låt vara,
att museets behov av ökat utrymme ej genom dem skulle tillgodoses. Styrelsen
tänker härvid på tre rum i souterrängvåningen i västra längan, av vilka för närvarande
två begagnas som vedbodar och ett som tvättstuga. Dessa rum skola ju
helt säkert förr eller senare iordningsställas; byggnadsstyrelsens plan upptar även
deras iordningställande som en möjlighet. Om detta ordnande av rummen skedde
nu och fornminnesföreningen finge dispositionsrätten till desamma sig garanterad
för en följd av år, så vore föreningen åtminstone för tillfället hjälpt. Till utrymmet
motsvara dess rum ungefär föreningens nuvarande lokaler.

Syftet med denna framställning är sålunda att i underdånighet anhålla om
en sådan behandling av detta byggnadsärende, att föreningen ej berövas den förmån
av lokal i slottet, som den hittills åtnjutit. Det förefaller så mycket mera rimligt
att kunna påräkna ett sådant fortsatt tillmötesgående från statens sida, som
statsmakterna vidtagit förberedelser för att på ett verksammare sätt bispringa den
kulturvårdande verksamhet, varav föreningens arbete är en del. Genom tillsättande
av den fomvårdskommitté, som ännu är i arbete, har en viss förhoppning väckts
om att staten skulle komma att ekonomiskt stödja provinsmuseer och i allmänhet
den verksamhet, som avser att uppdaga och tillvarataga minnena av gångna tider
och utforskningen av dp vägar, på vilka det mänskliga arbetet nått till sin nuvarande
utvecklingsgrad. Under sådana omständigheter tillförse vi oss att icke bli
berövade den förmån föreningen hittills åtnjutit.

Om föreningens arbete i framtiden röner en kraftigare anslutning och därmed
når en rikare utveckling, kommer den givetvis att behöva andra, större lokaler än
de nu ifrågasatta. Möjligheter kunna måhända yppas för att göra utväg härför.
För närvarande förefinnas inga sådana, vårföre föreningen genom sin styrelse i
underdånighet hemställer att bli behållen vid den förmån av fria lokaler, som den
hittills åtnjutit, även om dessa beredas på ett annat håll i slottet än hittills.»

Med överlämnande av nu i huvudsak återgivna framställning har
befallningshavanden framhållit, att det skulle vara synnerligen beklagligt,

Kanyl. Majds nåd. proposition Nr 25U.

om föreningen skulle nödgas upphöra med sin kulturvårdande verksamhet
på grund av att de lokaler, föreningen för närvarande disponerar i slottet,
berövades densamma utan att ersättning därför i någon mån bereddes.

På sätt framgår av den nu lämnade redogörelsen, är det i detta
ärende fråga om flere olika grupper av ombyggnads- eller inredningsarbeten.
Den första avser den nuvarande sessionssalen ävensom de två
intill densamma belägna rummen med tillhörande tambur, vilka för närvarande
disponeras av landstinget. Enligt det ursprungliga förslaget skulle
dessa rum inredas åt länets lantmäterikontor, vilket tidigare disponerat
en synnerligen otillfredsställande lägenhet i våningen en trappa upp i
slottet men numera sedan åtskilliga år tillbaka är inrymt i förhyrd
lokal. Denna utgöres sedan den 1 oktober 191(1 av en lägenhet, bestående
av fyra rum med två kassavalv och två tamburer, i ett byggnad
saktiebolaget Vestmannia tillhörigt stenhus i Västerås. För nämnda
lägenhet erlägges i hyra 3,300 kronor för år. Icke minst med hänsyn
till denna höga hyresersättning vore det synnerligen önskligt, om lokal
för lantmäterikontoret kunde beredas i slottet. Tanken att härtill använda
de tre nu ifrågavarande rummen måste emellertid enligt min mening
förfalla. Att länsstyrelsen, vars lokaler även för dess hittillsvarande
personal och arbetsuppgifter varit synnerligen knappt tillmätta, numera,
sedan bägge ökats, är i oavvisligt behov av större utrymme, finner jag
vara genom vad Kungl. Maj:ts befallningshavande härom anfört till fullo
ådagalagt. Och i likhet med Kungl. Maj:ts befallningshavande och
överintendentsämbetet anser jag, att de nu ifrågavarande rummen, vilka
direkt ansluta sig till och delvis ingå i de nuvarande ämbetsrummen,
böra tagas i anspråk för denna utvidgning.

Beträffande de inredningsarbeten, som härför erfordras, har jag
förut återgivit vad Kungl. Maj:ts befallningshavande i sådant hänseende
föreslagit, ävensom meddelat, att detta förslag blivit a? överintendentsämbetet
förordat. För egen del har jag intet att erinra mot detsamma.

Angående den tilltänkta dispositionen av länsstyrelsens ämbetslokaler
efter deras utvidgning med de rum, som hittills disponerats av
landstinget, har jag inhämtat följande:

Landskontoret kommer att omfatta: l:o) kassavalvsrummet: ordinarie
kvinnligt skrivbiträde (maskinskriverska), arkivhandlingar av beskaffenhet
att böra vara för expeditionen lätt tillgängliga, mobiliseringshandlingar
samt handlingar rörande kronans och ecklesiastika domäner
(arrendekontrakt, syner, besiktningar o. d.); 2:o) f. d. lantränterirummet:
länsbokhållaren jämte erforderligt ständigt biträde; 3:o) landskontorist -

Departementschef
eu,

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 250.

rummet: 3 landskontorister; avsett jämväl till mottagningsrum för allmänheten
vid förfrågningar o. d.; 4:o) ett rum, ursprungligen avsett för
landskamreraren, men för vinnande av ökat utrymme sedermera genom
plankvägg uppdelat i två smärre rum: av dessa avses det ena, närmast
landskontorsrummet, för extra biträden och förvaring av blankettförråd,
och det andra för länsassessorn; 5:o) landshövdingens nuvarande rum;
vilket avses för landskamreraren.

Av landskansliets nuvarande lokaler avses landskansliets rum för
landshövdingen, varjämte ett därintill liggande mindre rum, som till
tjänsterum är alltför otillräckligt, disponeras såsom väntrum. Landskansliets
lokaler komma därefter att omfatta: ett rum för landssekreteraren,
ett rum för länsassessorn, ett rum för landsfogden. Återstående
tre rum, den nuvarande s. k. landstingssalen inräknad, äro avsedda
att beredå utrymme för landskansliets övriga tjänstepersonal, d. v. s.
länsnotarie, två landskanslist^-, extra biträden samt eventuellt för å landskansli
särskilt anställd maskinskriverska, förutom plats för hyllor och
skåp till förvaring av den ej ringa mängd blanketter och övriga handlingar,
som behövas för den dagliga expeditionen. 1 sist omförmälda
rum måste därjämte stadigvarande plats beredas såväl för alla de handlingar
(uppbördsböcker, saköreslängder, restlängder m. in.), som tillhöra
den genom fögderiförvaltningens omorganisation landskontoret numera
påvilande uppbördsredovisningen som ock för den eller de tjänstemän å
landskontoret, som närmast få detta arbete sig anförtrott, enär landskontorets
lokaler härtill icke medgiva utrymme.

Under det den s. k. landstingssalen hittills kunnat tagas i anspråk
vid tillfällen, då sådant särskilt påfordrats, såsom vid auktioner, prövningsnämndens
eller andra liknande taxeringsnämnders sammanträden
eller ifrågakommande sammanträden av annat slag samt årligen under
flera veckors tid kommit till användning i och för förberedande taxeringsarbeten,
komme» genom den nu nödvändiga förändrade dispositionen av
detta rum givetvis all möjlighet till dylik användning att upphöra, ehuru
behovet av lokal för berörda ändamål fortfarande kvarstår. En ny sessionssal
är alltså för länsstyrelsen av behovet påkallad.

•

Vad sedan angår förslaget om anordnandet av en ny uppgång till
länsstyrelsens ämbetslokaler finner jag även detsamma väl motiverat. Av
det föregående framgår, att länsstyrelsen har att dela trappuppgång
icke allenast med landshövdingens kök med vad därtill hörer, utan även
med slottets tvättstuga, en kuskbostad, en gårdskarlsbostad samt eu
vaktmästarbostad. En ändring av detta förhållande synes väl påkallad.

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 250. 15

Jag ansluter mig alltså till vad överintendentsämbetet i sådant hänseende
föreslagit.

Jag övergår nu till den del av förslaget, som avser återupprättandet
av den forna rikssalen samt inredandet av några rumslägenheter under
densamma för landstingets behov. Kostnaderna härför skulle uppgå
till 114,708 kronor eller avrundat till 115,000 kronor, till vilket belopp
landstinget förbundit sig att bidraga med 20,000 kronor. Rikssalen skulle
komma till användning såsom sessionssal dels för länsstyrelsen vid större
sammanträden samt i övrigt i den mån den mindre salen blir upptagen av
arbeten med löpande göromål, vilket hädanefter, såsom nyss framhållits, blir
fallet i stor utsträckning, dels ock för landstinget. Överintendentsämbetets
tanke att, då utrymmen nu erfordras för angivna ändamål, i sammanhang
härmed låta den gamla rikssalen återuppstå i en visserligen enkel,
men värdig och stiltrogen gestalt, finner jag ur mer än en synpunkt
synnerligen tilltalande. Det är ett allmänt känt förhållande, att ej minst
de senaste århundradena farit fram mycket pietetslöst med våra byggnadsminnesmärken
från gångna dagar. Västerås slott utgör i sådant hänseende
intet undantag. Såsom ett steg i rätt riktning synas mig de
åtgärder vara, vilka byggnadsstyrelsen förordat beträffande återställandet
av den gamla rikssalen. Därigenom tillgodoses såväl det praktiska sjfötet,
att länsstyrelsen erhåller en alltid tillgänglig sessionssal för sammanträden
med allmänheten, samt att brandbottnarna ovan länsstyrelsens
arkiv förstärkas, som även den kulturella synpunkt, jag förut antytt.
Det är också min tro, att om staten visar sig behjärta denna synpunkt
och gör det på ett sådant sätt, att därigenom länets representation,
landstinget, jämväl får sina intressen fästade. vid slottet, inom länet
skall växa upp en förstärkt villighet från länsbornas sida att ekonomiskt
bidraga till slottets återställande i värdigt skick.

Såsom jag förut omnämnt har länets landsting på sin tid utfäst
ett bidrag av 20,000 kronor — det belopp, som då av överintendentsämbetet
ifrågasattes — till rikssalens återställande och anordnandet av
tillhörande lägenheter. Detta bidrag gavs på en tid, då byggnadskostnaderna
voro ofantligt mycket lägre än nu. . Det synes mig därför,
som om landstingets insats borde avsevärt höjas, och har jag i sådant
hänseende tänkt mig en summa av 35,000 kronor. Statsverkets andel
i kostnaderna skulle då stanna vid 80,000 kronor, vilket anslag alltså
skulle lämnas under förutsättning, att landstinget för ändamålet anvisar
35,000 kronor.

Kung!. Maj:ts nåd. ''proposition Nr 250.

I det föregående har jag redan framhållit önskvärdheten av att
länets lantmäterikontor erhåller sin ämbetslokal inom slottet. Det förslag
i sådant syfte, som byggnadsstyrelsen nu framställt, synes mig böra
komma till utförande. Fullt tillfredsställande bliva visserligen ej dessa
lokaler. Men då annan möjlighet att lösa lokalfrågan med användande
av i slottet tillgängliga utrymmen ej står till buds och det synes mig
angeläget, att de inom slottet disponibla lokalerna varda tillgodogjorda,
samt då även lantmäteristyrelsen funnit sig kunna godtaga nu ifrågasatta
lösning av lokalfrågan, synes denna fråga böra bringas till sin
lösning i samband med de övriga ombyggnadsarbetena inom slottet. Mot
vad byggnadsstyrelsen i denna del föreslagit har jag icke någon egentlig
erinran att göra. Jag vill endast, med anledning av att boställshavaren
såsom förutsättning för sitt bifall till de nu ifrågavarande förändringarna
uppställt villkoret, att belysningsförhållandena i den nya kuskbostaden
ordnas på ett tillfredsställande sätt, vilket synes mig värt beaktande,
hava uttalat, att frågan härom lärer kunna lösas i samförstånd med boställshavaren.
För iordningställande av lantmäterilokal och därav föranledda
ändringar för kuskbostad, toalettrum m. m. torde alltså böra
äskas ett belopp av i runt tal 43,800 kronor.

Jag kommer så till frågan om eventuellt beredande åt fornminnesföreningen
av nya utrymmen i stället för dem, som sålunda skulle disponeras
för lantmäterikontoret. I betraktande av de uppkomna svårigheterna
att bereda lokaler inom slottet åt statens egna institutioner kan
det givetvis ej nu ifrågakomma att bifalla fornminnesföreningens tidigare
framställning om upplåtande av ökat utrymme för dess samlingar. Däremot
anser jag, att vid de planerade reparationsarbetena hänsyn så till vida
bör tagas till föreningens önskemål, att den så vitt möjligt icke behöver
avflytta från slottet, vilket i vart fall för den närmaste tiden skulle
bereda föreningen allvarliga svårigheter. Möjlighet linnes dess bättre,
såsom av byggnadsstyrelsens utredning framgår, att åt föreningen upplåta
andra lokaler inom slottet i stället för dem, som nu skulle tillkomma
lantmäterikontoret. Mot förslaget att till fornminnesföreningen tillsvidare
upplåta, under enahanda villkor som tidigare gällt, de ifrågasatta utrymmena
i bottenvåningen har jag intet att erinra. Däremot synes det
mig uppenbart, att staten ej kan vidkännas den avsevärda kostnad, som
förslagets utförande skulle medföra. Jag erinrar, att de föreliggande
kostnadsberäkningarna för de arbeten, som direkt eller indirekt föranledas
av att åt fornminnesföreningen iordningställa de ifrågasatta nya lokalerna,
sluta på ett belopp av i runt tal 16,200 kronor. Det synes mig riktigast,
att föreningen i huvudsak vidkännes denna kostnad, med rätt för för -

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 250.

eningen att, därest den skulle nödgas avflytta till annan lokal, som oj
tillhör staten, av statsverket återfå ett belopp, som motsvarar vad föreningen
nu skulle tillskjuta. De lokaler, som hittills av föreningen
disponerats, hava av densamma iordningställts för en kostnad, som
uppgivits till cirka 2,000 kronor, vilken summa skäligen bör kunna avräknas
vid fastställande av den på föreningen kommande kostnaden för
ändringsarbetena. Då emellertid å den andra sidan hänsyn bör tagas till
att den verkliga kostnaden, på grund av alltjämt pågående prisstegringar,
sannolikt kommer att överstiga de beräknade 16,200 kronor, finner jag
det vara skäligt, att de föreslagna arbetena för att- bereda fornminnesföreningen
ny lokal utföras under villkor, att föreningen bidrager med ettbelopp
av 15,000 kronor.

I detta sammanhang anser jag mig böra nämna, att det visat sig
icke vara lämpligt, med hänsyn såväl till utrymmes- som dagerförhållandcn,
att låta fornminnesföreningen bibehållas vid sina nuvarande lokaler
och bereda lantmäterikontoret utrymme genom att för dess behov
inreda de nu för fornminnesföreningen avsedda lokalerna.

Därest de förslag, jag i det föregående förordat, komma att genomföras,
skulle därigenom mycket vara gjort för slottets ändamålsenliga
utnyttjande. Jag vill emellertid i detta sammanhang erinra därom, att
ännu en del åtgärder i sådant hänseende torde vara behövliga. Sålunda
skulle även efter de omförmälda arbeteDas utförande värmeledning
komma att saknas i vissa delar av slottet, nämligen i en del av länsstyrelsens
ämbetslokaler, i vaktmästarbostäderna samt i en del av landshövdingens
ämbetsvåning. Då berörda utrymmen på grund av murarnas
tjocklek och rummens storlek icke låta sig tillfredsställande uppvärmas
genom vanliga kakelugnar, vilket för övrigt på grund av den nödvändiga
starka eldningen medför en icke ringa eldfara, lärer denna bristböra
avhjälpas, men torde därmed få -anstå, tills de nu rådande, abnormt
höga prisen på värmeledningsmateriel sjunkit. Genom vad som redan
finnes och vad som nu föreslås att genomföras torde emellertid så mycket
vara undangjort, att återstående kostnaderna för fullständig värmeledning
icke komma att bliva särdeles betydande.

Vidare vill jag erinra därom, att-, enligt vad handlingarna utvisa,
all oljefärg i hela slottet är bemängd med arsenik i hälsovådlig myckenhet,
något som ju blir avhjälpt i fråga om de delar av byggnaden, vilka nu
skulle restaureras eller repareras. I återstående delar av densamma kvarstår
alltjämt denna olägenhet, vilken ju bör med det snaraste undanröjas.
Svårigheten att under nuvarande förhållanden anskaffa oljefärg tvingar
dock att avvakta en lämpligare tidpunkt.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 223 höft. (Nr 250.) 3

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 250.

Slutligen vill jag framhålla, att på grund av de nu rådande alldeles
särskilt höga kostnaderna för byggnadsmaterialier m. m. den efter
synedom av Eders Kungl. Maj:t redan beslutade reparationen av landshövdingens
bostadsvåning inskränkts till att omfatta allenast fem rum
och kök, vilket uppenbarligen är otillräckligt även såsom provisorium
betraktat. Antagligen får jag därför återkomma till denna fråga.

Då samtliga de nu till omedelbart utförande ifrågasatta arbetena
böra utföras i ett sammanhang, böra alla de härför erforderliga anslagen
äskas å tilläggsstaten för år 1918.

I tilläggsstaten för år 1918 har föreslagits, att för ombyggnads- och
inredningsarbetena inom Västerås slott skulle beräknas ett reservations- .
anslag av ■ 163,000 kronor. Vid beräkningen av detta belopp hade
emellertid upptagits allenast en del av det ombyggnadsprogram, som
jag numera, efter utredningens slutförande, anser mig böra tillstyrka.
Det i tilläggsstaten beräknade beloppet avsåg nämligen dels utvidgning
av länsstyrelsens lokaler och anordnande av en ny trappuppgång, dels
ock rikssalens återställande. Utöver kostnaderna härför, enligt de föreliggande
kostnadsberäkningarna 163,268 kronor, vilket belopp torde böra
avrundas till kronor 163,500, tillkomma nu de belopp, som krävas dels
för lantmäterikontorets och dels för fornminnesföreningens nya. lokaler.
Kostnadsberäkningen för dessa båda grupper av arbeten sluta, såsom jag
förut nämnt, på en sammanlagd summa av 60,000 kronor.

Emellertid behöver icke hela detta belopp nu begäras utöver vad
i tilläggsstaten beräknats. Enligt vad jag i det föregående framhållit
bör nämligen länets landsting bidraga med 35,000 kronor till rikssalens
iordningställande samt fornminnesföreningen bidraga med 15,000 kronor
till kostnaderna för nya lokaler åt föreningen. Slutsumman kommer
alltså att höjas med 10,500 kronor, jämfört med det i tilläggsstaten beräknade
beloppet.

På grund av vad jag sålunda anfört tillåter jag mig nu hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen

dels att för utvidgning av länsstyrelsens i Västmanland ämbetslokaler
i Västerås slott samt för anordnande av en ny trappuppgång
till desamma anvisa ett reservationsanslag av 48,500 kronor att utgå
av 1918 års tilläggsstat;

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 250.

kor, att Västmanlands läns landsting för ändamålet ställer till förfogande
ett belopp av 35,000 kronor;

dels ock att för inredande i slottet, i enlighet med vad jag ovan
anfört, av lokaler dels åt lantmäterikontoret, dels åt Västmanlands fornminnesförening
på tilläggsstat för år 1918 anvisa ett reservationsauslag
av 45,000 kronor, under villkor, beträffande kostnader föranledda av
lokalers beredande åt fornminnesföreningen, att sagda förening för ändamålet
ställer till förfogande ett belopp av 15,000 kronor.

Till vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle proposition avlåtas till riksdagen av den
lydelse bil. litt. . . . vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Sven Lidholm.