Kungl. Mcij:ts proposition nr 253 (Proposition 1947:253)

Kungl. Mcij:ts proposition nr 253.

Nr 253.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till utbildning
av tandläkare in. m.; given Stockholms slott
den 25 april 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
för denna dag, föreslå riksdagen bifalla de förslag, om vilkas
avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Josef Weijne.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 25 april 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och statsrådet
Mossberg anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Weijne
följande.

Under punkten 82 i 1947 års åttonde huvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1947/48 beräkna

dels till Tandläkarinstituten: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 400 000
kronor;

dels till Tandläkarinstituten: Omkostnader ett förslagsanslag av 450 000
kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 253.

Kungl. Maj ds proposition nr 253.

dels till Tandläkarinstituten: Nyanskaffning och underhåll av utrustning
vid tandläkarinstitutet i Stockholm ett reservationsanslag av 106 000 kronor;

dels till Tandläkarinstituten: Provisoriska anordningar för tandläkarutbildning
ett förslagsanslag av 222 000 kronor;

dels till Tandläkarinstituten: Utrustning för tandläkarinstitutet i Malmö
ett reservationsanslag av 1 500 000 kronor;

dels ock till Anordnande av utbildning för tandtekniker ett reservationsanslag
av 47 100 kronor.

Sedan beredningen av dessa och därmed sammanhörande frågor numera
avslutats, anhåller jag att ånyo få anmäla ärendet om anslag till tandläkarutbildningen.

Till behandling i nu ifrågavarande sammanhang föreligga
dels framställning från tandläkarinstitutets i Stockholm lärarråd angående
anslag för institutets verksamhet för budgetåret 1947/48,

dels 1944 års tandläkarutbildningssakkunnigas den 10 december 1946 avgivna
betänkande i fråga om hjälpkrafterna i tandvårdsarbetet (Betänkande
om tandläkarutbildningens ordnande m. m., del II; stat. off. utr. 1946: 87),
dels samma sakkunnigas den 20 januari 1947 avgivna betänkande angående
tandläkarinstitutens organisation m. m. (Betänkande om tandläkarutbildningens
ordnande m. m., del III; stat. off. utr. 1947:9),

dels ock samma sakkunnigas skrivelser den 15 mars 1947 angående anslag
för budgetåret 1947/48 till tandläkarinstituten i Stockholm och Malmö.

I ärendet hava yttranden avgivits av de medicinska fakulteterna vid universiteten
i Uppsala och Lund, lärarkollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska
institutet, tandläkarinstitutets i Stockholm lärarråd, kanslern för rikets
universitet, medicinalstyrelsen, länsstyrelserna i Göteborg och Malmö,
som inhämtat yttranden från stadsfullmäktige i respektive städer, överstyrelsen
för yrkesutbildning, statens arbetsmarknadskommission, statskontoret,
allmänna lönenämnden, riksräkenskapsverket och byggnadsstyrelsen
samt norrlandskommittén och 1946 års folktandvårdssakkunniga ävensom
styrelsen för svenska landstingsförbundet, styrelsen för svenska stadsförbundet,
svenska tandläkaresällskapet och Sveriges tandläkareförbund gemensamt,
svenska läkaresällskapet, Sveriges läkarförbund, svenska tandteknikerförbundet,
svenska tandsköterskeförbundet, tandläkarinstitutets i Stockholm
icke-ordinarie lärares förening, Sveriges förenade studentkårer, odontologiska
föreningen vid tandläkarinstitutet i Stockholm och Sveriges dentallaboratorieägareförening,
varjämte laboratorn G. Herulf och tandläkaren
L. Åkerblom inkommit med skrifter.

I detta sammanhang vill jag anmäla, att Göteborgs och Bohus läns landsting
i en till Kungl. Maj:t inkommen skrift anhållit, att åtgärder måtte vidtagas
för inrättande av ett tandläkarinstitut även i Göteborg.

Kung!. Maj:ts proposition nr 253.

I. Tamlläkarutbildmngsfrågornas nuvarande läge.

Med hänsyn främst till folktandvården har under senare år ett trängande
behov7 uppstått av7 en ökad utbildning av tandläkare. På grund härav beslöts
ar 1943 en omorganisation av tandläkarinstitutet i Stockholm, varigenom
dess examinationskapacitet ökades från omkring 90 till 120 tandläkare om
året. Denna ökning har sedermera icke ansetts tillräcklig. 1943 års omorganisation
grundade sig på en beräkning, som utgick från ett totalt tandläkarbehov
av 3 400 med en behandlingskapacitet av 2 400 000 patienter om året.
bör hävande av bristen på tandläkare inom folktandvården samt militäroch
privattandvården anses det sålunda numera, att en årlig examination av
tills vidare minst 180 tandläkare snarast möjligt bör komma till stånd.
Det beräknas, att i sa fall tandläkarstocken i sinom lid kommer att uppgå
till 4 800.

I anslutning härtill föreslogs i propositionen nr 381 till 1945 års riksdag,
alt ett nytt tandlåkarinstitut med eu examinationskapacitet av omkring 80
tandläkare skulle uppföras å plats, som framdeles bestämdes, i samband varmed
framhölls såsom önskvärt, att det nuvarande institutets kapacitet i sinom
tid nedbringades till högst omkring 100 tandläkare om året. Det nya institutet
avsågs att tagas i bruk från den 1 januari 1948. I den skrivelse, nr 002,
vari riksdagen anmälde sina beslut i anledning av nämnda proposition, anfördes
bland annat, att riksdagen vid sin prövning av förevarande spörsmål
— med hänsyn främst till det framtida behovet av tandläkare — kommit
till den uppfattningen, att övervägande skäl talade för att två nya institut
upprättades, och alt riksdagen därför i princip fallat beslut därom. Emellertid,
anföi des vidare, torde det — i första hand på grund av förefintlig
brist på lärarkraiter — icke låta sig göra att samtidigt igångsätta utbildningen
vid båda de nya instituten. Riksdagen ansåge därför, att till en början
i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag borde å plats, som framdeles bestämdes,
upp i öras ett nytt institut, avsett att lagas i bruk från den 1 januari 1948. Då
det ur ekonomiska synpunkter — enligt vad riksdagen inhämtat — torde
ställa sig förmånligare med anordnande av ett institut med eu årlig examinalionskapacitet
av 80 i stället för 00 tandläkare, ansåge riksdagen, att in-st
i tu tet borde planläggas i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag. Riksdagen
framhöll emellertid, att det ur olika synpunkter vore t ill fördel för såväl
undervisning som forskning, all institutet icke tillloges för stort. Den årliga
examinalionskapaciteten syntes därför böra bliva högst SO tandläkare. Vid
•sill bifall till Kungl. Maj:ts förslag om ail institutet skulle planeras för ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

bildning av SO tandläkare om året hade riksdagen även beaktat nödvändigheten
av att åtgärder snarast vidtogos för ett avhjälpande av rådande allvarliga
tandläkarbrist. Sedan detta nya institut tillkommit och så snart tillgång
på lärarkrafter och övriga på frågan inverkande omständigheter
gjorde det möjligt, syntes ytterligare ett tandläkarinstitut böra uppföras å
plats och med den examinationskapacitet, som framdeles kunde komma att
bestämmas. Under åberopande av vad sålunda anförts anmälde riksdagen
härefter, att riksdagen beslutat, bland annat, att två nya tandläkarinstitut
skulle inrättas å platser, som framdeles bestämdes, samt att det ena av dessa
institut skulle uppföras med en årlig examinationskapacitet av högst 80
tandläkare och avsett att tagas i bruk från den 1 januari 1948.

Sedan härefter 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga avgivit betänkande
om tandläkarutbildningens ordnande (st. off. utr. 1946: 12), framlades
i anslutning till riksdagens omförmälda beslut för 1946 års riksdag proposition,
nr 241, angående anslag till tandläkarutbildningens ordnande m. m.
I denna proposition föreslogs, att det av 1945 års riksdag i princip beslutade
nya tandläkarinstitutet skulle förläggas till Malmö på en av staden till förfogande
för ändamålet ställd tomt och mot att staden till staten utgåve vissa
engångs- och årliga ersättningsbelopp. Institutet skulle planläggas för en
årlig utexaminering tills vidare av 80 tandläkare, dock att examinationskapaciteten
framdeles, sedan ytterligare ett tandläkarinstitut uppförts och det
ökade tandläkarbehovet någorlunda tillgodosetts, borde sänkas under nämnda
tal, förslagsvis till 60. Tandläkarutbildningen skulle följa en studieordning
i huvudsak överensstämmande med en av landshövdingen P. C. Jonsson
inom ecklesiastikdepartementet verkställd överarbetning av ett av omförmälda
sakkunniga framlagt förslag till femårig mj studieplan. Byggnaden för
institutet skulle anpassas till denna studieordning. I propositionen föreslogs
vidare, att för bygget, som beräknades draga en kostnad av 6 100 000
kronor, skulle för budgetåret 3946/47 anvisas ett anslag av 4 000 000 kronor
och för utrustningskostnaderna, vilka totalt angivits till 3 000 000 kronor,
ett anslag av 1 500 000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att medge, att inom
en kostnadsram av 3 000 000 kronor avtal finge träffas om leverans av
utrustning till institutet m. m., att likvideras före utgången av budgetåret
1947/48. En särskild utrustningskommitté borde tillsättas för att omhänderlia
institutets utrustningsfrågor och därmed sammanhörande spörsmål.

I enlighet med förslagen i sistnämnda proposition anvisade riksdagen (skrivelse
1946: 454) för budgetåret 1946/47 bland annat omförmälda anslag till
upprättande av ett nytt tandläkarinstitut i Malmö. Beträffande studieplanen
för tandläkarutbildningen anfördes i samband härmed att, ehuru det enligt
riksdagens mening vore beklagligt att undervisningsplanen befunnits böra
utformas så, att den normalt omfattade en till fem år utsträckt studietid,
riksdagen likväl hade kommit till den uppfattningen, att utredningsmannens
förslag innebure en lösning av förevarande spörsmål, som i princip borde

Kungi. Maj:ts proposition nr 253.

godtagas. Riksdagen förklarade sig dock härvid förutsätta, att Kungl. Maj:t>
innan den nya studieplanen fastställdes, läte verkställa ytterligare undersökning
med avseende å möjligheten att nedbringa studietiden under den av
utredningsmannen angivna. Riksdagen ville samtidigt allvarligt betona vikten
av att vid den nya studieplanens utarbetande tillsåges, att densamma avpassades
så, att den tidsram, som kunde bliva fastställd för studieplanen, i tilllämpningen
även komme att kunna hållas. Med bifall till vad departementschefen
härutinnan föreslagit godkände alltså riksdagen, att tandläkarinstituten
planerades på grundvalen av den studieplan, som framlagts
av utredningsmannen, innebärande bland annat, att professurer skulle
vara inrättade i proteslära, karieslära, tandkirurgi, odontologisk ortopedi
och dental röntgendiagnostik samt självständiga laboratorsbefattningar i
barntandvård, bettanalys med paradontoprotetik och tandhistopatologi. I
detta sammanhang uttalades därjämte, att riksdagen liksom departementschefen
ansåge, att en ändring borde åstadkommas i det dröjsmål för de studerande,
som förorsakades av de många ämnes- och betygskompletteringar,
vilka en student i regel måste underkasta sig för att vinna inträde vid tandläkarinstitutet,
varför riksdagen funnit det angeläget, att den av departementschefen
i propositionen i utsikt ställda utredningen rörande detta spörsmål
snarast verkställdes.

Genom beslut den 29 juni 1946 uppdrog Kungl. Maj:t åt landshövdingen
Jonsson att såsom sakkunnig inom ecklesiastikdepartementet verkställa den
av riksdagen begärda ytterligare undersökningen med avseende å möjligheterna
att nedbringa studietiden för tandläkarexamen. Sedan Jonsson framlagt
förslag i ämnet, innebärande att sådana studerande, som visat särskild
lämplighet för odontologiska studier och yrkesutövning, skulle från och med
den sjunde terminen följa en särskild studieplan, som möjliggjorde för dem
att avlägga tandläkarexamen redan efter nio terminers studier, ha tandläkarutbildningssakkunniga
inarbetat detta alternativ i sitt den 21 december 1946
avgivna slutliga förslag till studieplan för tandläkarutbildningen. Efter av
Kungl. Maj:t den 7 februari 1947 givet bemyndigande har kanslern för rikets
universitet den 7 mars 1947 fastställt studieplan för tandläkarkandidat- och
tandläkarexamina i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas omförmälda
förslag, att tillämpas från och med höstterminen 1947, dock att
den nu gällande undervisnings- och studieplanen skulle äga tillämpning beträffande
studerande, som före den 1 juli 1947 inskrivits för tandläkarutbildning
och påbörjat sina studier.

Beträffande den av riksdagen upptagna frågan om intag ning sb e st ämmelserna
nid tandläkarinstituten må nämnas, att tandläkarutbildningssakkunniga
den 9 december 1946 avgivit förslag till nya sådana bestämmelser.
Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t den 21 mars 1947 torde enligt vad jag
inhämtat kanslern komma att inom kort fastställa intagningsbestämmelser
i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag att tillämpas

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

från och med vårterminen 1948. Bestämmelserna komma att gå ut på en
särskild poängvärdering av vitsorden i de inträdessökandes studentbetyg i
syfte att de för odontologiska studier bäst lämpade begåvningarna skola utväljas.
De nya bestämmelserna komma icke att medge s. k. betygskomplettering,
vilket ämne denna än avser. Däremot tillåtas efterprövningar i de
för inträde till tandläkarinstituten obligatoriska studentämnena (s. k. ämneskomplettering),
därest sådant ämne icke är representerat på studentbetyget,
dock att i ämneskomplettering erhållet vitsord icke må värderas
med högre poäng än det ursprungliga totala studentbetygets medelvärde.
Sistnämnda föreskrift förhindrar, att ämneskomplettering skall kunna utnyttjas
såsom betygskomplettering. Tandläkarutbildningssakkunniga ha
verkställt eu undersökning, huru intagningarna vid tandläkarinstitutet höstterminen
1946 skulle ha utfallit, om därvid de av dem föreslagna bestämmelserna
tillämpats. Det har befunnits, att dessa bestämmelser skulle ha
medfört en tidsbesparing från studentexamen till inträdet vid institutet av
i genomsnitt drygt tre terminer för varje studerande. Det må vidare nämnas,
att av de vid institutet höstterminen 1946 intagna eleverna endast 15
procent avlagt studentexamen samma år och att. därest i stället de föreslagna
intagningsbestämmelserna tillämpats vid nämnda intagning, motsvarande
tal skulle ha uppgått till 73 procent.

Utöver omorganisationen av tandläkarinstitutet i Stockholm och beslutet
om ett nytt tandläkarinstitut i Malmö, som numera är under uppförande, ha
under de senare åren ytterligare flera åtgärder vidtagits i syfte att bidraga
till radande tandläkarbrists hävande. Flertalet av dessa åtgärder äro av betydelse
vid bedömandet av de för budgetåret 1947/48 aktuella frågorna om
tandläkarutbildningen, varför i detta sammanhang en kort översikt torde
böra lämnas jämväl för dessa åtgärder.

1. Såsom närmare framgår av 1946 års förutnämnda proposition (sid. 85),
bemyndigade Kungl. Maj:t — med hänsyn till vissa förhållanden, som stodo
i samband med tamdläkarinstitutets då pågående utvidgning — institutets
lärarråd att i januari 1945 intaga en extra grupp av 60 studerande ävensom
anordna den undervisning, som kunde befinnas nödvändig för att framföra
dessa studerande till tandläkarkandidatexamen och tandläkarexamen. Enligt
den plan för denna undervisning, som bifogades lärarrådets framställning
i ämnet, erfordras för ifrågavarande ändamål viss tillfällig förstärkning
av lärarpersonalen vid institutet. För budgetåret 1946/47 ha medel härför
beräknats under en i avlöningsstaten för institutet uppförd anslagspost till
Arvoden och ersättningar vid extra undervisning. Jämväl för budgetåret
1947/48 torde så böra ske. Jag återkommer i det följande härtill.

2. Såsom likaledes framgår av nyssnämnda proposition (sid. 67), har
vidare på förslag av 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga'' höstterminen
1945 antagits ett från 120 till 140 utökat antal tandläkarstuderande, vilka
för undervisning till tandläkarkandidatexamen fördelats mellan karolinska

Kungt. Maj:ts proposition nr 253.

institutet och medicinska fakulteten i Lund så, att 100 studerande hänvisats
till institutet och 40 studerande till fakulteten. Ifrågavarande studerande ha
därefter höstterminen 1946 påbörjat sina propedeutiska och kliniska studier
för tandläkarexamen. Enligt den för dessa elevers studier upprättade planen
skola 120 av dem fortsätta och avsluta studierna vid tandläkarinstitutet i
Stockholm samt de återstående erhålla utbildning vid detta institut till och
med utgången av kalenderåret 1947. Sistnämnda 20 elever skola därefter
enligt planen under tre terminer fullborda sina studier vid det nya tandläkarinstitutet
i Malmö. Under tre terminer komma sålunda vissa kurser vid
tandläkarinstitutet i Stockholm att omfatta 140 elever mot eljest 120. På
grund härav har för budgetåret 1946/47 redan viss förstärkning av tandläkarinstitutets
personal skett, för vilken medel beräknats under förutnämnda i
avlöningsstaten för institutet uppförda anslagpost till Arvoden och ersättningar
vid extra undervisning. Jämväl för budgetåret 1947/48 erfordras
anslag för samma ändamål. Jag återkommer till anslagsberäkningen i det
följande.

3. På förslag av omförmälda sakkunniga anordnades vid början av vårterminen
1946 ytterligare en preklinisk tandläkarutbildningskurs vid universitetet
i Lund för 40 studerande (se förutnämnda proposition s. 70). Sedan
dessa studerande vid slutet av år 1946 avlagt tand läkarkandidatexamen, ha
de enligt den för undervisningen uppgjorda planen fortsatt sina studier i
Malmö, där i samarbete med Malmö stad provisoriska studieanordningar
vidtagits. Avsikten är, att dessa studerande skola, om möjligt från och med
vårterminen 1948, överföras till det nya tandläkarinstitutet i Malmö. Kostnaderna
för de provisoriska studieanordningarna i Malmö ha, i vad avser
tiden den 1 januari—den 30 juni 1947, beräknats under ett i riksstaten för
budgetåret 1946/47 uppfört förslagsanslag till provisoriska anordningar för
tandläkarutbildning. Till frågan om anslag för den återstående delen av
detta provisorium återkommer jag i det följande.

4. I enlighet med förslag i omförmälda proposition (s. 77) har den prekliniska
utbildningskurs, som tagit sin början vårterminen 1947, utökats
från normalt 40 till 100 elever. För 60 av eleverna liar undervisningen anordnats
genom en extra kurs vid karolinska institutet i Stockholm; de övriga
40 genomgå kursen i Lund. Avsikten är, att samtliga dessa studerande skola
efter avlagd tandläkarkandidatexamen hänvisas till det nya tandläkarinstitutet
i Malmö. För vårterminen 1947 har anslag till kostnaderna för kursen
beräknats under förenämnda för budgetåret 1946/47 uppförda förslagsanslag
till provisoriska anordningar för tandläkarutbildning. Till frågan om medelsanvisningen
för höstterminen 1947 återkommer jag i det följande.

5. För fullständighetens skull erinrar jag i detta sammanhang beträffande
den prekliniska kurs, som tagit sin början höstterminen 1946, att i enlighet
med förslag i nyssnämnda proposition (s. 77) denna kurs uppdelats så, att
80 av eleverna få sin prekliniska utbildning vid karolinska institutet och de

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

återstående 40 hänvisats till en för ändamålet anordnad extra kurs i Lund.
Anslag för sistnämnda extra kurs har anvisats för budgetåret 1946/47. Avsikten
är, att från och med höstterminen 1947 samtliga ifrågavarande studerande
skola övergå till de »ordinarie» kurserna vid tandläkarinstitutet i
Stockholm.

Efter denna inledande redogörelse för tandläkarutbildningsfrågornas nuvarande
läge övergår jag närmast till de spörsmål, som innefattas i 1944 års
tandläkarutbildningssakkunnigas betänkande om tandläkarinstitutens organisation
m. m. (del III). I det följande avser jag sålunda att under särskilda
avsnitt upptaga spörsmålen om tandläkarinstitutens yttre organisation och
personalorganisation m. m. samt institutens anslagsbehov för budgetåret
1947/48. Därjämte torde böra till behandling upptagas de sakkunnigas förslag
till åtgärder för nedbringande av studiekostnaderna vid tandläkarinstituten
ävensom de frågor, som innehållas i de sakkunnigas betänkande om
hjälpkrafterna vid tandläkarutbildningen (del II).

I detta sammanhang erinrar jag, att de sakkunnigas betänkande del III
innehåller — förutom en upprepning av förslaget den 9 december 1946 om
nya intagningsbestämmelser, till vilket Kungl. Maj:t redan tagit ställning
— jämväl förslag om examensordning m. m. vid tandläkarinstituten samt
till åtgärder för främjande av den odontologiska forskningen.

Förslaget om ny examensordning innebär inrättandet bland annat av en
odontologisk licentiatexamen och en odontologie doktorsgrad. Spörsmålen
härom äro emellertid icke av den art, att de behöva underställas riksdagens
prövning. Min avsikt är att framdeles, sedan dessa frågor underkastats ytterligare
beredning, ånyo anmäla ärendet för Kungl. Maj:t.

För främjande av den odontologiska forskningen ha de sakkunniga förordat,
dels att från och med budgetåret 1948/49 till tandläkarinstitutet i
Malmö beviljas anslag till forskning och doktorandstipendier med samma
belopp som till institutet i Stockholm, dels att för vart och ett av tandläkarinstituten
ett årligt anslag ställes till förfogande för att bereda lärare i professors
och laborators ställning befrielse från undervisningsverksamheten
för genomförande av konkreta vetenskapliga arbetsuppgifter, dels ock att
vissa docent- och forskarstipendier ställas till förfogande för instituten. Förslaget
om tjänstledighet för vetenskapligt arbete torde böra upptagas till
bedömande i ett större sammanhang och med ställningstagandet till övriga
ifrågavarande förslag torde av olika skäl böra anstå. Någon redogörelse för
förslagens närmare innebörd erfordras sålunda icke nu.

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

II. Tandläkarmstitutens yttre organisation.

Hittillsvarande förhållanden m. in. Tandläkarinstitutet i Stockholm har
vuxit fram ur karolinska institutet och stod från början helt under dettas
styrelse och förvaltning. Enligt den första stadgan för tandläkarinstitutet
den 22 september 1899 (SFS 69: 1899) skulle karolinska institutet vid tandläkarinstitutet
anordna såväl den teoretiska och praktiska undervisning, vilken
erfordrades för utbildning av tandläkare, som ock de för vinnande av
legitimation som svensk tandläkare erforderliga examina. Karolinska institutets
lärarkollegium hade inseende över och vård om tandläkarinstitutets
såväl vetenskapliga som ekonomiska angelägenheter, uppgjorde förslag till
lärarämbetens tillsättande m. m. Vid behandling inom karolinska institutets
lärarkollegium av tandläkarinstitutets angelägenheter ägde dess inspektor
och ordinarie lärare samt dess lärare i kirurgi säte och stämma i lärarkollegiet
lika med lärarkollegiets ordinarie medlemmar. Någon egentlig
självstyrelse tillkom ej tandläkarinstitutet.

Alltefter som odontologins betydelse ökat och tandläkarinstitutet utvecklats,
har en motsvarande förändring i förhållandet mellan detta institut och
karolinska institutet ägt rum. Tandläkarinstitutets lärarråds inflytande på
institutets angelägenheter har undan för undan vidgats. Karolinska institutets
lärarkollegium har dock alltjämt betydelsefulla befogenheter i fråga om
tandläkarinstitutet. Kollegiet har sålunda att till kanslern avgiva yttrande
vid tillsättning av professor och laborator och lärare i allmän kirurgi vid
tandläkarinstitutet samt angående förslag till utgifter och inkomster vid institutet
samt angående ärenden, som äro av natur att böra underställas
riksdagens prövning. Det ankommer dessutom på lärarkollegiet att yttra sig
över förordnande av och meddela vitsord åt lärare vid undervisningskurserna
för tandläkarkandidatexamen, vilka kurser meddelas på karolinska institutets
institutioner. Karolinska institutets lärarkollegium väljer bland sina i tjänst
varande eller förutvarande ledamöter en inspektor vid tandläkarinstitutet,
vilken som styresman utövar närmaste vård och tillsyn över allt vad som rör
detta institut och i nämnda egenskap har vittgående befogenheter. Å andra
sidan äga vid behandlingen inom karolinska institutet av tandläkarinstitutets
angelägenheter deltas inspektor och professorer samt läraren i allmän kirurgi
säte och stämma i karolinska institutets lärarkollegium lika med lärarkollegiets
ordinarie medlemmar. De angelägenheter rörande tandläkarinstitutet,
som ej ankomma på karolinska institutet, handhas av dess inspektor, lärarråd,
lärarrådsnämnd och förvaltningsnämnd.

I detta sammanhang må erinras, alt det på skilda håll länge ansetts önsk -

Kungl. Maj.is proposition nr 253.

värt, att tandläkarutbildningen lösgöres från sitt beroende av karolinska institutet.
De år 1918 tillkallade sakkunniga rörande tandläkarundervisningen
föreslogo i sitt år 1920 avgivna betänkande en sådan organisationsändring,
att tandläkarinstitutet bleve en självständig högskola. Beroendet av karolinska
inslitutet hade verkat hindrande på tandläkarinstitutets utveckling. Det
borde givas en självständig ställning, direkt sorterande under kanslern för
rikets universitet. Det vore berättigat att karolinska institutet även i fortsättningen
finge ett visst inflytande på tandläkarinstitutets ledning, men
detta kunde åstadkommas därigenom att vissa lärare vid karolinska institutet
förordnades såsom huvudlärare i vissa ämnen vid tandläkarinstitutet
och ägde ledamotskap i tandläkarinstitutets lärarråd. Därigenom skulle detta
erhalla ett tillskott av akademiskt skolad kraft med stora vetenskapliga kvalifikationer,
vilket även måste anses vara i hög grad ägnat att utåt stärka
dess auktoritet. Förslaget om inrättande av en självständig tandläkarhögskola
biträddes av lärarrådet, lärarkollegiet vid karolinska institutet, kanslersämbetet
och medicinalstyrelsen. De båda tandläkarorganisationema
gingo ytterligare ett steg längre, i det att de förordade, att all undervisning
för de tandläkarstuderande förlädes till tandläkarinstitutet under egna lärare,
samt framställde eu fullt fri och självständig odontologisk fakultet
såsom målet för sin strävan. De sakkunnigas förslag ledde emellertid ej till
någon Kungl. Majrts åtgärd i förevarande avseende.

1944 års tandläkarutbildningssakkunniga ha — efter att först ha lämnat
en översikt över bestämmelserna angående organisationen vid universiteten
och högskolorna — uttalat, att följande tre huvudalternativ synas möjliga
i fråga om tandläkarinstitutens organisation, nämligen

att tandläkarinstituten förbindas organisatoriskt med universitet eller medicinsk
högskola (alternativ 1),

att tandläkarinstituten organiseras såsom självständiga högskolor eller institut
och sta under överstyrelse av kanslern för rikets universitet samt i
övrigt styras av ett lärarkollegium (alternativ II), samt

att tandläkarinstituten organiseras såsom självständiga högskolor eller institut
med en särskild styrelse, varvid denna antingen kan omhänderha hela
förvaltningen eller dela denna med kanslersämbetet så att styrelsen har den
ekonomiskt-administrativa förvaltningen och kanslersämbetet förvaltningen
i fråga om forskningen och undervisningen (alternativ III).

De sakkunniga ha framhållit, att nämnda schematiska indelning kan tilllämpas
så, alt man väljer samma organisationsform för samtliga tandläkarinstituten
eller för vart och ett av dessa väljer den, som från föreliggande
olika förutsättningar synes vara den bästa. De sakkunniga ha därför diskuterat
dels fördelar och nackdelar av här angivna huvudalternativ med
den utgångspunkten att det gäller att finna den bästa gemensamma organisationsformen,
dels ock problemet, huruvida det av praktiska skäl är nöd -

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

vändigt eller icke att organisationsfrågan löses på samma sätt för de olika
tandläkarinstituten. Beträffande nämnda spörsmål ha de sakkunniga anfört
i huvudsak följande.

I fråga om det med I betecknade alternativet att tandläkarinstituten skulle
förbindas organisatoriskt med universitet eller medicinsk högskola har såsom
huvudskäl framhållits, att odontologin utgör en gren av den medicinska
vetenskapen.

Detta förhållande framträder också i tandläkarinstitutets i Stockholm
uppkomst och organisation. Härmed sammanhänger likaledes, att den prekliniska
undervisningen för tandläkarstuderande är förlagd till karolinska
institutet och medicinska fakulteten i Lund. Odontologins samhörighet med
medicinen i allmänhet blev också starkt betonad, när det nya tandläkarinstitutet
i Malmö beslutades. På förläggningsorten för ett institut borde
ställas det kravet, att för forskningsarbetet nödvändiga medicinska teoretiska
institutioner stå till förfogande. I remissyttranden hade tidigare både
medicinska fakulteten i Lund och karolinska institutets lärarkollegium framfört
dylika synpunkter; lärarkollegiet hade formulerat sin mening så, att det
förmenade, att ett nytt tandläkarinstitut för närvarande endast kunde tänkas
existera i nära förbindelse med en medicinsk fakultet, i detta fall Lunds universitets.
Även Kungl. Maj ds proposition nr 241/1946 vilade på liknande
uppfattning. Det sålunda framhävda behovet av anknytning till medicinsk
fakultet framträder givetvis tydligast i fråga om den prekliniska utbildningen
av tandläkarna. Men den stora betydelsen för odontologin av nära förbindelse
med medicinen visar sig också i fråga om de medicinskt-kliniska
ämnena. Odontologin har många viktiga beröringspunkter med dessa ämnen,
såsom intern medicin, reumatologi, oto-rhinologi, plastikkirurgi och
käkkirurgi.

Tandläkarinstitutens organisatoriska förbindelse med medicinsk fakultet
skulle alltså verka i hög grad befruktande på tandläkarutbildningen och
måste anses vara en ovillkorlig förutsättning — åtminstone för närvarande
— för ett gott odontologiskt forskningsarbete.

Om förbindelse kan ske i den formen, att de odontologie studerande
komme att vid Lunds universitet bli inskrivna vid universitetet och vederbörande
studentnation, vunnes också den fördelen, att de kunde komma i
åtnjutande av en akademisk uppfostran, som vore värdefull, liksom eljest
av förmåner, som tillkomme studenterna.

1 frågan huru denna organisatoriska förbindelse bör gestaltas kunna givetvis
skilda åsikter göra sig gällande. Att bygga på den nu för förhållandet
mellan karolinska institutet och tandläkarinstitutet i Stockholm rådande ordningen
är uteslutet. Den är olämplig i den omfattning, vari den nu tillämpas.
Al i söka överföra den å Lunds medicinska fakultet och tandläkarinstilutet
i Malmö vore orimligt. Sambandet synes i stället böra bli sådant,
afl tandläkarinstituten inordnas som delar av karolinska institutet respektive
Lunds universitet. Formen för detta inordnande torde knappast lämpligen
vara den, att tandläkarinstituten ingå som självständiga fakulteter, då
odontologin företräder ett relativt begränsat ämnesområde i jämförelse med
de ämnesgrupper, som sammanförts till de nuvarande fakulteterna vid universiteten.
1 stället synes anknytningen kunna ske så, att en odontologisk
sektion eller avdelning inrättas av de medicinska läroanstalterna. Men dessa
sektioner eller avdelningar böra äga en ganska hög grad av självständighet.
Delta är nödvändigt, enär arbetsförhållandena vid tandläkarinstituten äro

Kungl. Ma j ds proposition nr 253.

säregna i flera hänseenden, icke minst på grund av den omfattande patientvärd,
som tillhör dem, samt det är av vikt, att icke lärarna i de egentliga
medicinska ämnena vid karolinska institutet respektive medicinska fakulteten
i Lund bli alltför mycket betungade av dessa arbetsuppgifter. För
skötseln av tandläkarinstitutens angelägenheter är det, å andra sidan, ytterst
viktigt, att ett antal medicinska lärare utväljas att ingå i tandläkarinstitutens
lärarråd för att med sin erfarenhet från likartade arbetsfält förstärka dessas
kapacitet.

Huruvida denna form av anknytning skall ske under namn av sektion
eller under beteckningen avdelning kan ej vara ett avgörande spörsmål. Då
namnet sektion redan begagnas inom våra universitets organisationer med
en annan innebörd (delar av fakultet som äro helt åtskilda) än den, som
bär kan komma i fråga, synes termen avdelning vara lämpligare.

I fråga om det med II betecknade alternativet, att tandläkarinstituten skulle
utgöra självständiga högskolor under överstyrelse av kanslern för rikets universitet,
har det framhållits, att en sådan organisationsform svarade mot de
strävanden att frigöra det nuvarande institutet från beroendet av karolinska
institutet, vilka gjort sig gällande. Tandläkarinstitutet har vuxit fram ur
karolinska institutet, så småningom lösgjort sig mer och mer från det ekonomiska
beroendet av detta och skulle enligt förevarande alternativ stå som
helt självständig högskola, med en organisation, som efterliknar karolinska
institutets, och även i fortsättningen stå under överstyrelse av kanslersämbetet.
Härigenom skulle visserligen vinnas erforderlig och önskvärd anknytning
till universitetsorganisationen i dess helhet men ej det nära sambandet
med medicinsk undervisning och forskning, som de sakkunniga framhållit
som värdefullt. Bedömningen av kvalifikationerna hos de sökande till de
högre lärarbefattningarna skulle emellertid även i fortsättningen ske enligt
samma principer, som gälla för motsvarande universitetsbefattningar, varjämte
tandläkarinstitutens anslagsbehov skulle genom kanslersämbetet företrädas
inför statsmakterna.

En sådan organisationsform skulle emellertid även kunna medföra vissa
olägenheter. Tandläkarinstitutens uppgift att vara icke blott forsknings- och
utbildningsanstalter utan även anstalter med patientvårdande verksamhet
jämväl inom folktandvårdens ram, kan tänkas medföra vissa administrativa
och organisatoriska problem, för vilkas bemästrande i varje fall för närvarande
de nya lärarkårerna icke torde ha tillräcklig erfarenhet. Ej heller
vore det av rent praktiska skäl tänkbart, att universitetskanslersämbetet härvid
skulle kunna lämna erforderligt stöd. Rådande brist på kompetenta
lärare skulle i och för sig tala mot en anordning, genom vilken ansvaret och
omsorgen för institutioner av ifrågavarande storleksordning lades i händerna
på lärarkårer, som sakna stödet av en akademisk tradition för dessa uppgifter.

Det sista av de tre huvudalternativen, nämligen att tandläkarinstituten
skulle organiseras såsom självständiga högskolor eller institut med en särskild
styrelse, varvid denna antingen kan omhänderha hela förvaltningen
eller dela denna med kanslersämbetet så att styrelsen har den ekonomisktadministrativa
förvaltningen och kanslersämbetet förvaltningen i fråga om
forskningen och undervisningen, skulle kunna medföra fördelar på vissa områden.
Det har sålunda framhållits, att det vore av stor betydelse för instituten,
att deras ekonomiska och administrativa spörsmål omhänderhades
av en styrelse, som genom sin sammansättning skulle ha större möjligheter

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

Un ett lärarkollegium att skapa kontakt med statliga och kommunala myndigheter
och över dessa förhandla om anslag åt instituten. Betydelsefullt
vore detta vidare för de nya instituten, där omfattande organisatoriska problem
komme att möta nya och oerfarna lärarkårer. I styrelsen borde bland
annat finnas en representant för den kommun, inom vilken vederbörande
tandläkarinstitut vore beläget, och en representant för folktandvården.

Det har emellertid starkt betonats, att därest det skulle anses nödvändigt
att instituten stode under ledning av en styrelse, huvudsakligen tillsatt utanför
den egentliga lärarkåren, denna styrelse likväl icke borde få inflytande
på undervisningen och det vetenskapliga området. Styrelsens verksamhet
borde sålunda gälla bestämda administrativa och ekonomiska frågor. Avgörandet
av ärenden rörande forskning, undervisning, bedömning av examina,
val av rektor, förslag beträffande tillsättning av lärartjänster och dylikt
skulle helt tillkomma lärarkollegiet.

Mot förslaget att ställa tandläkarinstituten samtidigt under ledning av
styrelser och under kanslersämbetets överinseende ha rests vissa invändningar.
Sålunda har bland annat anförts, att ledningen bleve för komplicerad,
att för många instanser skulle finnas och att svårigheter skulle uppstå att
draga gränsen mellan de göromål, som skulle ankomma på styrelsen, och de
ärenden, som skulle handläggas av kanslersämbetet eller lärarkollegiet.

Vid båda de två sista huvudalternativen uppstå särskilda svårigheter vid
organiserande och administration av den prekliniska undervisningen för
tandläkarstuderandena. Som redan påpekats, komma icke inom överskådlig
hd möjligheter att finnas att vid instituten själva ordna denna undervisning
vid egna institutioner och laboratorier. Denna utbildning kommer att bli
beroende av medverkan från de medicinska högskolorna. För ett tillfredsställande
ordnande av den äro tandläkarinstituten därlör hänvisade till bistånd
från lärare vid dessa högskolor, varvid spörsmål uppkomma samtidigt
av betydelse både för högskolorna och för tandläkarinstituten. Med dessas
organisation i förbindelse med de förra låta sig de svårigheter, som därvid
möta. jämförelsevis lätt övervinnas. Med en från dem helt fristående organisation
blir läget ett helt annat, och riskerna för friktioner måste väsentligt
ökas.

Beträffande frågan, huruvida tandläkarutbildningsanstalterna höra äga
sinsemellan likartad administration och organisation eller icke, ha de sakkunniga
slutligen erinrat, att den medicinska undervisningen är organiserad
vid universiteten enligt alternativ I samt vid karolinska institutet enligt
alternativ II. Samtliga dessa undervisningsanstalter stå under kanslerns överstyrelse.
Härav följer sålunda, att en liknande anordning efter olika alternativ
även bör vara praktiskt genomförbar i fråga om den odontologiska
undervisningen vid olika institut.

För egen del ha tandläkarutbildningssakkunniga, enär odontologin måste
anses såsom en gren av medicinen, ansett uppenbart, att den odontologiska
undervisningen bör så organiseras, alt den vinner en nära anknytning till de
medicinska högskolorna. De sakkunniga ha därför föreslagit, att forskningen
och undervisningen i den medicinska disciplin, som bildas av de odontologiska
ämnena, anförtros åt en särskild odontologisk avdelning av medicinska
fakulteten vid universitetet i Lund, såvitt angår tandläkarinstitutet i
Malmö, och åt en särskild odontologisk avdelning vid karolinska institutet,

Kungl. Mcii:ts proposition nr 253.

såvitt angår tandläkarinstitutet i Stockholm. Avdelningen bör utgöras av
professorerna i de odontologiska ämnena jämte tre andra till fakulteten
resp. karolinska institutet hörande, genom val med slutna .sedlar för tre
år i sänder utsedda professorer. Med hänsyn dels till omfattningen och beskaffenheten
av de ekonomiska förvaltningsuppgifter, som ifrågakomma
vid ett tandläkarinstitut, dels till den nära anknytning tandläkarinstituten
torde komma att få till folktandvården ha de sakkunniga emellertid förordat,
att tandläkarinstitutens ekonomiska förvaltning skiljes från respektive
universitets och karolinska institutets ekonomiska administration och omhänderhaves
av en särskild ekonominämnd, i vilken, såvida institutet deltar
i folktandvården, ingår representant för den kommun, inom vilken institutet
är beläget.

De sakkunniga ha härefter särskilt för tandläkarinstitutet i Malmö och
särskilt för institutet i Stockholm framlagt detaljförslag rörande den sålunda
förordade anknytningen. Härom hänvisar jag emellertid till de sakkunnigas
betänkande.

Ledamöterna av de sakkunniga von Hofsten, Lindbärg, Pålsson och Wikblad
ha i ett särskilt yttrande förklarat, att de icke kunnat biträda sakkunnigmajoritetens
förslag, i vad gäller tandläkarinstitutens administration och
organisation. De ha i stället förordat, att i vart fall för närvarande, då hinder
ansetts föreligga för att odontologin skulle kunna bilda egen universitetsfakultet,
tandläkarinstituten böra organiseras såsom självständiga högskolor,
vilka, i vad gäller forskning och undervisning, lämpligen kunna i de delar,
där kanslersämbetets medverkan kan befinnas påkallad, sortera under kanslersämbetet,
men i övrigt, i vad gäller den administrativa-ekonomiska ledningen
och tillsynen, förvaltas vart och ett av en särskild styrelse. Enligt
reservanternas mening synes odontologin vid sådant förhållande utåt få eu
självständigare och mera jämbördig ställning, än om tandläkarinstitutens
professorer skulle hänföras till en avdelning av medicinska fakulteten i Lund
respektive karolinska institutet med avvikande befogenheter i förhållande
till övriga fakultetsledamöter.

Ur motiveringen till reservanternas förslag — beträffande vilket i övrigt
hänvisas till handlingarna — må framhållas, att reservanterna anse, att den
odontologiska undervisningen snarast ansluter sig till utbildningen vid vissa
fackbetonade högskolor. Det vore av värde för utbildningen och därmed för
tandläkarstudenterna samt särskilt för den under utbyggnad varande offentliga
tandvården, att tandläkarinstituten i framtiden, bättre än vad hittills
vore fallet, komma att stå i intimast möjliga kontakt jämväl med den praktiskt-kliniska
tandvårdsverksamhetens företrädare eller sålunda med representanter
för folktandvården samt tandläkarnas egna organisationer. Karolinska
institutet torde under senare tid kunna anses i stort sett ha visat
odontologin ett ganska ringa intresse, vilket synes ha försvagat odontologins
ställning. Ett inordnande av odontologin enligt majoritetens förslag såsom
en avdelning av den medicinska fakulteten i Lund och karolinska institutet
synes icke ägnat att leda till att odontologin och dess forskning erhåller en

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

önskvärd likställighet med övriga akademiska undervisnings- och forskningsgrenar.
Garantier saknas för att rektor, professorer och övrig lärarpersonal
vid de nya tandläkarinstituten kunna komma att besitta erforderlig
administrativ och praktisk-ekonomisk erfarenhet för att självständigt
omhänderha ledningen av institutens omfattande, jämväl folktandvården
berörande verksamhet. Redan med beaktande av dessa och övriga i reservationen
angivna omständigheter samt för eu objektiv och tillfredsställande
avvägning av det framtida personalbehovet inom institutens olika avdelningar
vore det enligt reservanternas mening välbetänkt, att tandläkarinstituten,
i vad gäller ekonomi, administration och tillsyn ställas under ledning
av en särskild styrelse. Men även det förhållandet, att vid tandläkarinstituten
kommer att bedrivas en relativt omfattande patientvårdande verksamhet
— vilken närmast kan jämföras med den verksamhet, som bedrives vid
universitetens och karolinska sjukhusets under särskilda direktioner ställda
undervisningskliniker — talar för att en motsvarande organisationsform bör
komma till användning, när det gäller tandläkarinstitutens patientvårdande
verksamhet. Reservanterna framhålla ytterligare, att gränsdragningen mellan
styrelsens befogenheter, å ena, samt kanslerns och lärarråds befogenheter,
å andra sidan, icke synes kräva mera omfattande eller ur principiell
synpunkt mera tveksamma bestämmelser, än som ansetts erforderliga för att
reglera den s. k. odontologiska avdelningens och dess underordnade organs
befogenhet i förhållande till universitetets respektive karolinska institutets
olika organ. Liksom majoriteten förutsätta reservanterna, att representanter
för de prekliniska och kliniska ämnen, i vilka undervisning delgives tandläkarstudenterna,
skola mot i majoritetsförslaget förordade arvoden tillhöra institutens
lärarråd, även om instituten organiseras såsom självständiga högskolor.
De förmena, att därigenom i realiteten uppnås en praktiskt taget lika värdefull
och kontinuerlig kontakt mellan de medicinska högskolorna och tandläkarinstituten,
som enligt majoritetsförslaget. Styrelsen bör erhålla en sådan
sammansättning, att en onödig byråkratisering inom institutens förvaltning
undvikes. Ordförande jämte förslagsvis två ledamöter, varav en lämpligen
bör representera folktandvården i riket, böra utses av Kungl. Maj:t. En ledamot
synes kunna utses av svenska tandläkaresällskapet. I övrigt bör i styrelsen
finnas en representant, utsedd av stadsfullmäktige i den stad, dit institutet
är förlagt. Vidare bär institutets rektor äga säte i styrelsen. Vare sig
organisationen sker enligt majoritetens eller reservanternas förslag kan i en
framtid, sedan det tredje institutet kommit till stånd, behov uppstå av en
överstyrelse med uppgift att samordna undervisningen och utvecklingen vid
de tre instituten.

Yttranden. Medicinska fakulteten i Uppsala. De sakkunnigas alternativ I
torde innebära såväl fördelar som nackdelar. Till de förra må räknas en
förlängning av den vetenskapliga fronten genom upptagande av odontologisk
specialforskning med åtföljande utökning av forskar- och lärarstaben.
Till nackdelarna måste hänföras, att de medicinska professorerna bli ytterligare
belastade med administrativa uppgifter liksom med handledning av
eu forskning, som vanligen kommer att ligga mycket perifert i deras vetenskapliga
intressesfär. Det invecklade förslag, som betänkandet anger för
upprättandet av eu odontologisk avdelning, bär nogsamt vittne om svårigheterna
att finna en enkel och naturlig form för eu dylik samordning. En
icke alldeles oväsentlig svaghet faller omedelbart i ögonen. De tre till medi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

cinska fakulteten hörande professorer, som av fakulteten skola utses genom
val med slutna sedlar, äro skyldiga att under minst tvenne 3-årsperioder
fungera som ledamöter av den odontologiska avdelningen. Denna bestämmelse
är drastisk men sannolikt nödvändig för att garantera den odontologiska
avdelningen ett tillskott av ledamöter från den medicinska fakulteten
respektive högskolan. För tandläkarinstitutens del har den föreslagna
samordningen —• även om de av de sakkunniga föreslagna formerna för
densamma måste modifieras — säkerligen vissa fördelar, som icke böra
underskattas. Odontologins inlemmande i en medicinsk fakultet eller högskola
kommer sannolikt att främja odontologisk forskning och därtill på ett
naturligt sätt göra såväl de odontologiska lärarna som studenterna delaktiga
i de akademiska traditionerna. För de sakkunnigas alternativ III talar, att
tandläkarinstituten få en friare ställning, som kan tänkas innebära ökade
möjligheter till självständig utveckling. Det är möjligt, att en styrelse med
däri ingående beprövade ekonomiska krafter skulle kunna smidigare och
effektivare än en odontologisk avdelning vid en fakultet handlägga den stora
ekonomiska förvaltningsapparat, som tandläkarinstitutens patientvårdande
verksamhet utgör. Å andra sidan skulle det kunna befaras, att en styrelse
med en stark representation av det praktiska livets män skulle sakna tillbörlig
förståelse för den odontologiska forskningens betydelse. Fakulteten har
under åberopande av det sålunda anförda anslutit sig till alternativet, att
tandläkarinstituten organiseras såsom fria högskolor med lärarråd, underställda
kanslern för rikets universitet på samma sätt som karolinska institutet.
Härtill har dock fakulteten uttalat, att säkerligen det nya tandläkarinstitutet
i Malmö skulle fara väl av att under första tiden, exempelvis de
fem första åren, erhålla ett medicinskt tillskott. För handläggningen och
bedömningen av såväl vissa organisatoriska som vetenskapliga frågor vore
det fördelaktigt om hävdvunnen akademisk uppfattning så att säga inympades
på det nya institutet genom att några medlemmar av medicinska
fakulteten i Lund upptogos i institutets lärarråd, för den händelse dylika
krafter skulle kunna vinnas för en sådan provisorisk uppgift.

Medicinska fakulteten i Lund har förklarat sig helst se, att det nya tandläkarinsfitutet
i Malmö bildar en avdelning av fakulteten, enär en sådan
organisation bäst främjar den för både odontologin och medicinen värdefulla
kontakten mellan de två ämnesgrupperna. Fakulteten önskar likväl
icke ansluta sig till detta alternativ, såvida icke en ur undervisningens och
forskningens synpunkt fullgod organisation med särskilda laboratorer
respektive prosektorer i de teoretiskt-medicinska ämnena kommer till stånd.
Fakulteten har i stort sett intet att erinra mot de sakkunnigas förslag till
odontologiska avdelningens sammansättning och representation vid universitetet.
Dock är fakulteten av den bestämda uppfattningen, att prosektorerna
respektive laboratorerna i de prekliniska ämnena liksom de övriga medicinska
lärarna själva måste inom odontologiska avdelningen (enligt universitetsstatuternas
§ 47 mom. 2) svara för sina ämnen och sin undervisning.
Fakulteten finner det oriktigt att låta detta ansvar åvila avdelningens medicine
professorer, som ju icke personligen deltaga i undervisning och examination.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet har framhållit, att enligt de sakkunnigas
förslag tandiäkarinstitutet i Stockholm till det yttre skulle bli en
integrerande del av karolinska institutet, vilket sålunda utåt finge bära ansvaret
för vad som tilldrager sig på tandiäkarinstitutet. Å andra sidan skulle

Kungl. Maj.ts proposition nr 253.

lärarkollegiet komma att få ett mycket litet realinflytande på tandläkarinstitutets
skötsel. Kollegiet finner det därför ur alla synpunkter bättre, att
tandläkarinstitutet organisatoriskt helt frigöres från karolinska institutet
och upprättas som en självständig högskola. Om trots alla de mycket vägande
invändningar, som från olika håll framförts mot inrättandet av den
s. k. odontologiska avdelningen, denna likväl skulle komma att genomföras,
måste kollegiet bestämt motsätta sig, att karolinska institutets professorer
åläggas att vara medlemmar av densamma. Statsmakterna ha på sistone i
högre grad än tidigare beaktat önskvärdheten av att professorerna få ägna
sig åt sin viktigaste uppgift, vetenskaplig forskning. Det vore då olämpligt
att genom ett föreläggande, sådant som det av sakkunniga föreslagna, åter
beskära dem denna möjlighet, detta så mycket mer som professorerna vid
karolinska institutet enligt förslaget skulle sakna varje kontakt med tandläkarinstitutets
studenter. De prosektorer respektive laboratorer — kollegiet
tager för givet åt! de sakkunnigas förslag om assistenter som kursledare
aldrig kommer till utförande —• som skulle omhänderha undervisningen vid
tandläkarinstitutet, borde i stället vara medlemmar av den odontologiska
avdelningen respektive ett självständigt lärarråd, och någon bärande anledning
att begränsa deras antal till tre finnes icke. Samtliga böra vara medlemmar
och ha full yttrande- och beslutsrätt samt även vara valbara såväl
till ordförandepost som till ekonomisk nämnd.

Lärarrådet vid tandläkarinstitutet i Stockholm anser odontologins utveckling
på längre sikt bli bäst främjad av en organisation i enlighet med de
sakkunnigas förslag. Av flera skäl anser lärarrådet olämpligt att engagera
flera medicine professorer för den odontologiska avdelningens verksamhet
än vad som är oundgängligen nödvändigt eller en representant för de prekliniska
och en för de kliniska ämnena. Lärarrådet föreslår härav betingad
ändring i de sakkunnigas förslag. Ledamoten av lärarrådet, professor Hammarsten
har reserverat sig mot lärarrådets beslut, varjämte ledamoten, professor
Hildebrand förordat upprättandet av självständiga odontologiska
högskolor, direkt underställda universitetskanslern. Hildebrand förutsätter
därvid, att karolinska institutet respektive medicinska fakulteten i Lund
skulle utse två av sina ledamöter till medlemmar av lärarrådet, intill dess
tillskapandet av till tandläkarinstituten knutna teoretiska institutioner med
egna lärare kan förverkligas.

Kanslern för rikets universitet — som erinrat, att han i egenskap av de
sakkunnigas ordförande deltagit i utarbetandet av de sakkunnigas betänkande
och beslutet om avlåtande av de i betänkandet gjorda framställningarna
— har funnit sig med hänsyn till den inställning, som karolinska institutets
lärarkollegium har, böra förorda, att tandläkarinstitutet i Stockholm
organiseras såsom eu fristående högskola under kanslerns överstyrelse.
Institutets styrelse och förvaltning bör handhas av rektor, lärarkollegium,
kollegienämnd och ekonominämnd. Ärenden av löpande förvaltningsnatur
böra i största möjliga utsträckning överlåtas åt rektor och kollegienämnden
att handlägga. Karolinska institutet bör dock alltjämt genom förslagsvis tre
ordinarie lärare bli företrätt i tandläkarinstitutets lärarkollegium. Detta kollegium
bör i övrigt utgöras av samtliga institutets professorer, varav en som
rektor är kollegiets ordförande. De odontologiska lärare, som utan att vara
professorer självständigt representera sitt ämne, torde böra — var och en i
frågor som beröra hans ämne — äga säte och stämma i kollegiet. Tandläkarinstitutet
i Malmö synes böra organiseras i huvudsak på sätt de sakkunniga

Hihmtg till riksdagens protokoll 19i7. 1 sand. Nr 25.V.

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

föreslagit. Eu organisatorisk anknytning till medicinska fakulteten i Lund
måste vara ägnad att giva det nya institutet en önskvärd stadga, vilket synes
ur olika synpunkter lämpligt. Det förhållandet, att de två tandläkarinstituten
komma att erhålla olika organisatorisk uppbyggnad anser kanslern
icke i och för sig böra möta invändningar.

Medicinalstyrelsen har ansett sig böra med bestämdhet hävda, att tandläkarinstitutens
organiserande såsom fullt självständiga högskolor är den lösning,
som bäst främjar den odontologiska undervisningen och forskningen.
Även om odontologin i princip är alt betrakta som en medicinsk disciplin —-något som styrelsen för sin del vill kraftigt understryka —anknyter den dock
i stor utsträckning jämväl till vissa andra vetenskaper. Den bygger sålunda
bland annat på ingenjörsvetenskapens rön inom materiallära och hållfasthetslära.
Varje tandläkarhögskola bör stå under ledning av en styrelse, direkt
underställd Kungl. Maj:t. Förvaltningen i övrigt bör omhänderhas av rektor
och lärarkollegium. I lärarkollegiet böra ingå även samtliga laboratorer fprosektorerj
i de kliniska och prekliniska ämnena. En yngre lärargeneralion
skulle pa detta sätt administrativt fostras. Reglerna för kollegiets befogenheter
böra dock utformas så, alt laboratorerna och prosektorerna ej skola
äga rätt deltaga i handläggningen av ärenden om tillsättande av vissa högre
lärarbefattningar. Rektor bör, där icke särskilda skäl föranleda annat, utses
bland professorerna i de rent odontologiska ämnena. Medlemmen av medicinalstyrelsens
vetenskapliga råd, professor Thourén har uttalat skiljaktig
mening och förordat, att tandläkarinstituten organiseras såsom självständiga
högskolor under universitetskanslerns överinseende.

Statskontoret har förordat, att tandläkarinstituten erhålla eu fullt självständig
ställning gentemot universiteten och ställas under omedelbar ledning
av en styrelse. För samordnande av undervisningen synes därjämte redan nu
böra inrättas en överstyrelse för tandläkarinstituten. Härigenom skulle för
kanslersämbetet vinnas en med tanke på universitetsorganisationens utvidgning
behövlig lättnad i arbetsbördan samtidigt som de viktiga organisationsfrågorna
vid de nya tandläkarinstitutens uppbyggnad skulle kunna erhålla
sin lösning under tillbörligt beaktande av erfarenheterna vid det nuvarande
institutet.

Riksräkenskapsverket anser, att frågan om en kommunal representant i
tandläkarinstitutens ekonominämnder är av sådan beskaffenhet, att den enligt
ämbetsverkets mening bör göras till föremål lör vidare prövning.

Svenska landstingsförbundet har icke minst med hänsyn till att tandläkarinstituten
förutsättas skola ombesörja viss folktandvård ansett starka skäl
tala för att instituten böra givas ställning såsom fristående högskolor under
särskilda av Kungl. Maj:t utsedda lokalstyrelser. En dylik organisationsform
anses medgiva en mera allsidig sammansättning av institutens ledning än den
av sakkunnigmajoriteten förordade.

Svenska stadsförbundet har icke ansett förslaget om tandläkarinstituten
som en odontologisk avdelning av medicinsk fakultet tillfredsställande. Odontologin
skulle därigenom anvisas eu undanskymd plats, som ingalunda motsvarar
vare sig undervisningens omfattning eller den odontologiska vetenskapens
kvalitativa standard, kvantitativa omfattning och betydelse för folkhälsan.
Organisationen bör vara sådan, alt eu nära anknytning vinnes till
den praktiska tandvårdsorganisationen och därmed sammanhängande problem.
Då anledning finnes antaga, att undervisningen blir beroende av folktandvårdens
klientel, tarvas en lokal förankring i vad avser institutens ad -

K ungt. Maj.ts proposition nr 253.

minislrativa-ekonomiska förhållanden. Förslaget om en självständig styrelse
synes därför vara att föredraga.

Svenska tand läkaresällskapet och Sveriges tandläkarförbund ha hestämt
avstyrkt de sakkunnigas förslag om inrättande av eu odontologisk avdelning
samt framhållit, alt de alltsedan 1920 hävdat den uppfattningen, att tandvården,
den odontologiska forskningen och tandläkarutbildningen i hög grad
skulle främjas, om tandläkarinstituten gåves ställningen såsom självständiga
högskolor. Den strävan att frigöra den odontologiska undervisningen, som
alltsedan 1920 förefinnes och som vid sagda tidpunkt biträddes av kanslersämbetet,
medicinalstyrelsen, karolinska institutets lärarkollegium och tandläkarinstitutets
lärarråd, i det att sagda instanser tillstyrkte förslaget om inrättandet
av en självständig tandläkarhögskola, övergives helt av de sakkunniga
för eu konstlad nydaning, som blott innebär en rent organisatorisk anknytning
av instituten till de medicinska lärosätena utan att denna anknytning
medför någon reell förbättring i riktning mot behovet av att instituten
medgivas rätt att självständigt företräda odontologisk forskning och undervisning.
Med den sammansättning den odontologiska avdelningen skulle få
enligt de sakkunnigas förslag blir antalet ledamöter, som icke äro odontologer,
alltför stort, vilket icke kan anses ändamålsenligt vid avgörandet av
rent odontologiska frågor. De sakkunniga ha föreslagit inrättandet av olika
nämnder. Förslaget innebär ingen minskning i professorernas åligganden utöver
undervisnings- och forskningsuppgifter, vilket allvarligt talar mot de
sakkunnigas förslag. Professorernas nuvarande belastning med dylika uppgifter
kräver en ändring. Undervisningens särart och lärarpersonalens fåtalighet
påfordrar, alt professorerna i görligaste mån befrias från dylika extra
åligganden för att kunna vinna erforderlig tid för och koncentration på de
egentliga arbetsuppgifterna. Sålunda synas ekonomiska och andra förvaltningsärenden
kunna handläggas i annan ordning. Uppnåendet av målet, att
den odontologiska forskningen och undervisningen vinner full självständighet,
skulle väl kunna vinnas med samtidig anknytning till universitet eller
medicinsk högskola men då endast i form av en särskild odontologisk fakultet,
som vore jämställd med övriga fakulteter. Då, såsom de sakkunniga
framhållit, en sådan anordning icke kan komma i fråga inom den nuvarande
universitetsorganisationen, återstår enligt organisationernas uppfattning endast
den möjligheten, att den odontologiska forskningen och undervisningen
anförtros åt självständiga högskolor. Organisationerna förorda i detta hänseende
reservanternas hos de sakkunniga förslag, dock med vissa angivna
ändringar och tillägg. Någon större svårighet att uppdela göromålen på
kanslersämbetet, styrelsen och lärarkollegiet anse organisationerna ej föreligga.
Kanslersämbetet torde i huvudsak få samma befogenhet som vid karolinska
institutet. Styrelsen bör förutom att äga uppsikten över högskolans
verksamhet, och stadgarnas efterlevnad även övertaga de förvaltningsärenden,
som hittills ålegat lärarrådet, särskilt ekonominämndens uppgifter. Lärarrådet
handhar alla undervisningsfrågor. Särskilt med hänsyn till att viss
folktandvård väntas komma all anslutas till tandläkarinstituten framstår en
uppdelning beträffande institutens förvaltning som väl motiverad, då folktandvårdens
huvudmän och den stad, dil institutet är förlagt, synas böra
ha modinflytande vid handläggningen av ärenden rörande den patientvårdande
verksamheten.

Svenska läkaresällskapet förordar, att lundläknrinslituten organiseras
såsom helt fristående högskolor med akademisk självstyrelse och direkt un -

Kungi. Maj:ts proposition nr 253.

derställda universitetskanslern. Genom dennes medverkan kan önskvärd
kontakt skapas med medicinsk högskola eller fakultet i frågor rörande både
undervisning och forskning.

Sveriges läkarförbund har i förevarande liksom i övriga avseenden anslutit
sig till vad karolinska institutets lärarkollegium anfört i ärendet.

Tandläkarinstitutets icke-ordinarie lärares förening föreslår, att tandläkarinstituten
organiseras såsom självständiga högskolor med egna teoretiska institutioner.
Instituten skulle vara underställda universitetskanslern.

Odontologiska föreningen vid tandläkarinstitutet i Stockholm förordar eu
organisation med självständiga högskolor, underställda universitetskanslern.

Den omständigheten att odontologin är att betrakta såsom en medicinsk
disciplin utgör en väsentlig hållpunkt vid bedömandet av frågan om tandläkarinstitutens
administration. Både för undervisning och vetenskaplig
forskning är därför en nära kontakt önskvärd mellan odontologin och medicinen
i övrigt. Behovet härav har också starkt betonats i många skilda
sammanhang. Jag erinrar i detta avseende, att lärarkollegiet vid karolinska
institutet i yttrande över tandläkarutbildningssakkunnigas förslag år 1945
förmenade, att ett nytt tandläkarinstitut för närvarande endast kunde tänkas
existera i nära förbindelse med en medicinsk fakultet.

Angivna synpunkter ha lett till att majoriteten av tandläkarutbildningssakkunniga
förordat, att tandläkarinstituten skola anordnas enligt alternativ
1, d. v. s. organisatoriskt förbindas med universitets- och högskoleorganisationen
på så sätt, att de utgöra eu odontologisk, förhållandevis självständig
avdelning av medicinska fakulteten i Lund respektive karolinska
institutet, dock med egen ekonomisk förvaltning genom särskilda ekonominämnder.
I de odontologiska avdelningarna skulle ingå, förutom de odontologie
professorerna, även tre medicine professorer. Emot detta förslag
ha starka erinringar framförts i de flesta remissyttrandena. Icke minst
måste beaktas, att lärarkollegiet vid karolinska institutet i vad avser tandläkarinstitutet
i Stockholm avstyrkt förslaget, som enligt kollegiets uttalanden
skulle medföra, att karolinska institutet utåt finge bära ansvaret för
vad som tilldroge sig vid tandläkarinstitutet, trots att kollegiet komme att
få ett mycket litet realinflytande på dettas skötsel. Kollegiet har funnit
det ur alla synpunkter bättre, att tandläkarinstitutet i Stockholm organisatoriskt
helt frigöres från karolinska institutet och upprättas såsom en självständig
högskola. I varje fall har kollegiet bestämt motsatt sig, att de medicine
professorerna skola åläggas att vara medlemmar av en odontologisk
avdelning.

Med hänsyn till vad sålunda anförts mot sakkunnigförslaget kan jag i
likhet med kanslern icke anse tillrådligt att detta nu genomföres, åtminstone
i vad avser tandläkarinstitutet i Stockholm. Jag har icke heller blivit
övertygad om, att den föreslagna organisatoriska anknytningen mellan
tandläkarinstituten och de medicinska undervisningsanstalterna skulle få

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

en reell innebörd och betydelse, som fullt svarar mot den därmed förenade
tyngande förvaltningsapparaten.

De sakkunniga ha anvisat ytterligare två alternativ för tandläkarinstitutens
administration, ehuru de på anförda skäl icke ansett sig böra förorda
något av dem. Enligt det ena av dessa (alternativ II) skulle varje institut
organiseras såsom självständig högskola under ledning av ett lärarkollegium
och under överinseende av kanslern för rikets universitet. Enligt det
andra (alternativ III), som även förutsätter självständiga högskolor, skulle
dessa ledas av särskilda lokalstyrelser, vilka antingen kunde var för sig omhänderha
hela förvaltningen eller dela denna med kanslersämbetet så, att
styrelserna hade den ekonomiskt-administrativa förvaltningen och kanslersämbetet
förvaltningen i fråga om forskningen och undervisningen. Reservanterna
hos de sakkunniga ha hävdat, att tandläkarinstituten i vart fall för
närvarande, då hinder ansetts föreligga för att odontologin skulle kunna
bilda egen universitetsfakultet, böra organiseras i enlighet med alternativ III
och med förvaltningen uppdelad mellan kanslersämbetet och styrelsen. Till
reservanternas mening ha främst medicinalstyrelsen och tandläkarorganisationerna
anslutit sig.

För egen del finner jag, att vissa i och för sig beaktansvärda skäl kunna
anföras till stöd för en styrelse i ledningen för varje tandläkarinstitut (alternativ
III). Instituten skulle därigenom på ett naturligt sätt kunna tillföras
den erfarenhet i frågor av administrativ och ekonomisk art, som ej alltid
kan påräknas bland lärarpersonalen. Måhända skulle en dylik styrelseform
även kunna främja en i och för sig önskvärd kontakt mellan tandläkarinstituten
och den praktiskt-kliniska tandvårdsverksamhetens företrädare
utanför instituten. En dylik kontakt torde emellertid kunna åvägabringas
jämväl i annan ordning än via en styrelse. Jag återkommer härtill i det
följande. Det bör i detta sammanhang även uppmärksammas, att inrättandet
av särskilda intendentstjänster vid tandläkarinstituten, vilket jag i det
följande förordar, kommer att medföra en avsevärd förstärkning av den
ekonomiskt-administrativa sakkunskapen inom instituten. Även andra och
för mig avgörande synpunkter böra emellertid anläggas vid en prövning av
den organisationsform, som betecknats såsom alternativ III. Det nära sambandet
mellan odontologin och medicinen i övrigt samt den odontologiska
undervisningens akademiska karaktär göra en anknytning av ifrågavarande
undervisnings- och forskningsanstalter till universitetsorganisationen till en
betydelsefull angelägenhet. Med hänsyn härtill ha även reservanterna hos
de sakkunniga utgått från, att i frågor, som röra forskning och undervisning,
instituten skola sortera under kanslersämbetet. För egen del kan jag
icke dela den uppfattningen, att en ändamålsenlig och effektiv organisation
av tandläkarinstituten kan åvägabringas, om förvaltningsbefogcnheterna
uppdelas mellan kanslersämbetet och särskilda lokalstyrelser. Eu uppdelning
av ärendena skulle ofrånkomligen medföra omgång och minskade

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

förutsättningar för ett överblickande av problemen i stort samt en icke
önskvärd splittring av ansvaret. Härtill kommer, att det svårligen torde
låta sig göra att draga eu rationell gräns mellan sådana ärenden, som skulle
behandlas i den ena eller den andra ordningen. Ärenden av pedagogisk
och vetenskaplig art måste sålunda bedömas och avgöras jämväl ur ekonomiska
och administrativa synpunkter och vice versa. Av denna anledning
har också, enligt vad jag inhämtat, vid det nuvarande tandläkarinstitutet
uppgifterna för förvaltningsnämnden, som enligt gällande stadga närmast
handhar institutets ekonomiska angelägenheter, i praxis huvudsakligen
inskränkts till allenast handläggning av ärenden om utanordnande
av medel; i övrigt handläggas ärendena av lärarrådsnämnden, vari förvaltningsnämndens
samtliga ledamöter ingå, och lärarrådet. Under hänvisning
till det sålunda anförda finner jag mig icke kunna tillstyrka en organisation
av tandläkarinstituten, som skulle medföra uppdelning av förvaltningsbefogenheterna
mellan kanslersämbetet och en styrelse (alternativ III).
Med hänsyn främst till den redan framhållna betydelsen av tandläkarinstitutens
anknytning till universitetsorganisationen anser jag mig icke heller
kunna förorda en organisationsform, där hela förvaltningen handhas av
lokalstyrelser. En dylik organisation skulle därjämte med säkerhet inom
kort leda till behov av en särskild överstyrelse för tandläkarinstituten,
vilket skulle innebära en utveckling, som jag av flera skäl icke anser mig
för närvarande böra främja. Till gagn för den akademiska undervisningen
och forskningen inom de medicinska disciplinerna skulle med all sannolikhet
den därmed förenade splittringen på två tillsynsmyndigheter icke bliva.

Varken alternativ I eller alternativ III synes sålunda erbjuda en ur olika
synpunkter ändamålsenlig lösning av tandläkarinstitutens organisationsfråga.
.lag finner mig därför nu böra förorda, att dessa institut organiseras
i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas alternativ II, d. v. s.
såsom självständiga högskolor under ledning av rektor och lärarkollegium
samt under överinseende av universitetskanslern. Genom kanslersämbetets
förmedling erhålles den anknytning till universitetsorganisationen, som jag
finner betydelsefull. Denna anknytning blir dock icke lika stark som enligt
alternativ I och icke heller vinnes den i och för sig önskvärda kontakt med
den praktiska tandvårdsverksamheten utanför tandläkarinstituten, som
torde ha varit huvudsyftet för dem som förordat alternativ III. Enligt mitt
förmenande kunna emellertid även vid eu lösning enligt alternativ II genom
vidtagande av vissa åtgärder åvägabringas såväl en förstärkt anknytning
till de medicinska vetenskaperna som eu närmare kontakt med den praktiska
tandvårdsverksamheten. Jag erinrar i detta avseende om att medicinalstyrelseutredningen
i sitt betänkande (st. off. utr. 1946: 20) ifrågasatt,
huruvida icke en organiserad form för överläggningar borde skapas mellan
representanter för medicinalstyrelsen och den praktiska sjukvården utanför
undervisningssjukhusen, å ena, samt vederbörande universitetsmyndigheter,

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

å andra sidan, i syfte att belysa av utvecklingen på hälso- och sjukvårdens
område aktualiserade behov beträffande undervisningens planläggning och
utformning. Enligt utredningens mening skulle detta eventuellt kunna ske
genom att vid universitetskanslerns sida ställdes en av Kungl. Maj:t utsedd
nämnd, bestående av representanter för de medicinska fakulteterna, karolinska
institutet, medicinalstyrelsen och tjänsteläkarorganisationerna. Sedan
kanslern —- efter hörande av vederbörande universitetsmyndigheter — tillstyrkt,
att åtgärder vidtagas för att tillskapa en dylik instans, har ärendet
remitterats till medicinalstyrelsen. I syfte att åvägabringa den nu i samband
med tandläkarinstitulens organisation aktuella förstärkta anknytningen till
de medicinska vetenskaperna och den närmare kontakten med den praktiska
tandvårdsverksamheten anser jag, alt i en eventuell dylik nämnd böra ingå
även en eller flera repx-esentanter för tandvården. Min avsikt är att så snart
sig göra låter ånyo anmäla denna fråga för Kungl. Maj:t. I detta sammanhang
vill jag framhålla, att universitetskanslersämbetet på grund av den
ökande verksamheten vid de under ämbetet lydande läroanstalterna under
senare år blivit alltmer arbetslyngt. En snar förstärkning av arbetskrafterna
torde därför vara ofrånkomlig. Det är uppenbart, att behovet av en dylik
förstärkning blir än mer trängande, när ämbetet skall omhänderha överledningen
även av den successivt svällande organisationen för tandläkarutbildning.
Det är min avsikt att i sinom tid upptaga denna fråga till närmare
övervägande.

Vid tandläkarinstitutet i Stockholm synes den nya administrativa organisationen
lämpligen böra genomföras från ingången av läsåret 1947/48
(den 1 september 1947). Dock bör den befattning med institutets ekonomiska
angelägenheter, som nu åvilar kamreraren vid karolinska institutet,
fortsätta tills vidare under budgetåret 1947/48. Vidare bör av skäl, som
framgå av det följande, nu gällande föreskrifter för avläggande av tandläkarkandidaiexamen
vid karolinska institutet och medicinska fakulteten
i Lund tillämpas även under nämnda budgetår. I fråga om det blivande
tandläkarinstitutet i Malmö bör beslut om organisationen meddelas att gälla
från den 1 januari 1948. Vissa tillfälliga anordningar synas emellertid behöva
genomföras vid delta institut. Härtill återkommer jag i det följande.
De provisoriska anordningarna för tandläkarutbildning i Malmö synas liksom
för närvarande böra stå under ledning av lärarrådet vid institutet i
Stockholm.

Beträffande vissa specialfrågor vill jag härefter framhålla följande.

Närmare bestämmelser om lärarkollegiernas vid tandläkarinslituten sammansättning
in. m. böra utfärdas av Kungl. Maj:t efter förslag av tandläkarutbildningssakkunniga.
Vid uppgörandet av ett dylikt förslag synas de sakkunniga
böra utgå från, att rektor och samtliga vid respektive institut anställda
professorer skola ingå i lärarkollegiet och att en av professorerna

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

vid institutet bör utses till rektor, övervägande skäl tala för att jämväl de
laboratorer, som inneha självständiga laboratorsbefattningar, böra vara
ledamöter av lärarkollegiet. Därjämte böra i kollegiet finnas en representant
för de teoretiska ämnen, i vilka undervisning meddelas för tandläkarkandidatexamen,
och en representant för de medicinskt-kliniska ämnen,
i vilka undervisning meddelas för tandläkarexamen. Det synes lämpligt, att
dessa representanter, vilka böra åtnjuta särskilda arvoden, lämpligen 600
kronor för år, utses av lärarkollegiet vid karolinska institutet respektive
medicinska fakulteten i Lund bland dessa institutioners medlemmar. Enär
den femåriga nya studieplanen för tandläkarutbildningen i olikhet med den
nu gällande upptager flera medicinskt-kliniska ämnen än kirurgi, synes
den nu förordade anordningen lämpligare än att, som för närvarande är
fallet, läraren i kirurgi alltid är ledamot av kollegiet. Det synes angeläget,
att en väsentlig del av de löpande förvaltningsangelägenheter, som eljest
skulle åvila kollegiet, uppdrages åt rektor och en kollegienämnd. Liksom
vid karolinska institutet bör rektor vara helt eller delvis fri från skyldigheten
att bestrida den till hans professorsbefattning hörande undervisningen
och examinationen.

Vad tandläkarinstitutet i Stockholm beträffar torde för budgetåret 1947/48.
under vilket vid detta institut varken professurer i odontologisk ortopedi
och röntgendiagnostik eller några självständiga laboratorsbefattningar
finnas inrättade, den övergångsanordningen böra genomföras, att de två
laboratorerna vid de nuvarande ortodonti- och barntandvårds- samt röntgenavdelningarna
ingå såsom ledamöter i lärarkollegiet.

De sakkunniga ha föreslagit, att den ekonomiska förvaltningen vid
respektive tandläkarinstitut skall omhänderhas av en särskild ekonominämnd.
Med hänsyn till att tandläkarinstituten förutsatts skola ombesörja
en del av folktandvården har vidare föreslagits, att såsom ledamot i varje
ekonominämnd skall ingå en representant för respektive stad. I likhet med
riksräkenskapsverket anser jag denna fråga vara av sådan beskaffenhet, att
något definitivt ställningstagande nu icke bör ske. I syfte att likväl skapa
ett organiserat samarbete mellan ledningen av respektive tandläkarinstitut
och de kommunala myndigheterna i orten synes i stället — under förutsättning
att institutet inordnats i folktandvårdsorganisationen såsom centraltandpoliklinik
— en av kommunen utsedd representant böra ha rätt att
hos institutets vederbörande organ påkalla upptagande av för kommunen
och institutet gemensamma frågor rörande folktandvården. Denne representant
bör också kallas till sådana sammanträden inom institutet, då dylika
frågor behandlas, samt äga rätt att deltaga i överläggningarna och få
sin mening antecknad till protokollet.

De sakkunniga ha vidare framhållit, att verksamheten vid det nya tandläkarinstitutet
i Malmö förutsättes börja från och med vårterminen 1948
och att institutets ledning måste träda i funktion senast från och med

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

nämnda tidpunkt. Även om professurerna vid detta institut skulle ledigförklaras
omedelbart, hålla de sakkunniga för troligt att det icke kommer att
bliva möjligt att utnämna ordinarie innehavare av ämbetena förrän tidigast
ett år senare. Det har därför synts de sakkunniga nödvändigt, att det uppdrages
åt ett särskilt organ att omhänderha icke endast de erforderliga åtgärderna
i samband med tillsättning och förordnanden för professorer och
övriga befattningshavare vid institutet utan även ledningen i övrigt av institutet
från och med vårterminen 1948 tills vidare. I detta syfte ha de sakkunniga
i sitt betänkande förordat, att det från och med den 1 juli 1947
tillskapas en provisorisk odontologisk avdelning av medicinska fakulteten
i Lund. Avdelningen skulle bestå av sex av universitetskanslern förordnade
ledamöter, av vilka tre tillhöra den medicinska fakulteten och tre utgöras
av professorer i odontologiska ämnen vid tandläkarinstitutet i Stockholm.
Denna provisoriska avdelning borde fungera till dess tre av professorerna
i odontologiska ämnen vid institutet i Malmö tillsatts och tillträtt sina
tjänster. Efter hand som sådant tillträde skedde, borde vederbörande ingå
i den provisoriska avdelningen och ersätta professor i motsvarande ämne
vid institutet i Stockholm.

Även enligt min mening äro vissa provisoriska anordningar erforderliga
vid det blivande tandläkarinstitutet i Malmö. En tillfällig organisation av
den innebörd, de sakkunniga förordat, överensstämmer emellertid icke med
vad jag i det föregående principiellt förordat och måste väcka betänkligheter
även ur åtskilliga andra synpunkter, ej minst med hänsyn till den
avsevärda ytterligare arbetsbelastning, som därigenom skulle påläggas professorerna
vid det samtidigt under omorganisation varande institutet i
Stockholm. För egen del anser jag därför vissa modifikationer erforderliga.
Det synes önskvärt, att de personer, som förordnas att uppehålla de ledande
lärarbefattningarna vid institutet och sålunda stå den begynnande verksamheten
därstädes närmast, också verksamt deltaga i institutets administration.
Såsom ledamöter i det blivande lärarkollegiet böra därför, i
överensstämmelse med vad som sker vid andra liknande institutioner, inträda,
förutom de av medicinska fakulteten i Lund utsedda två representanterna
för teoretiska och medicinskt-kliniska ämnen samt under de första
åren ytterligare en tredje representant för fakulteten, även de personer,
som förordnats att uppehålla professors- och självständiga laboratorsbefattningar
vid institutet. Detta lärarkollegium bör dock icke förrän professorstjänsterna
tillsatts taga befattning med ärenden om tillsättande av högre
lärarbefattningar, förslagsvis från och med avdelningstandläkarbefattningar
och uppåt. .Tåg erinrar i detta sammanhang, att enligt gällande universitetsstaluter
den, som på förordnande uppehåller professorsämbete vid universiteten,
i regel ej äger deltaga vid behandling av ärende angående tillsättande
av lärarbefattning. Eu tillämpning av denna regel å tandläkarinstitutet
i Malmö skulle innebära, att under den första tiden något i dessa iiren -

Kungl. Majds proposition nr 253.

den beslutmässigt lärarkollegium icke funnes. Härtill kommer, att de ifrågavarande
tillförordnade lärarna själva sannolikt samtidigt äro sökande till
tjänster vid institutet. I detta läge anser jag, att den befattning med nämnda
tillsättningsärenden, som eljest ankommer på lärarkollegiet, övergångsvis
bör påläggas någon annan myndighet. Närmast härför synes den medicinska
fakulteten i Lund vara. Då emellertid odontologisk sakkunskap bör
vara företrädd i fakulteten vid handläggning av dessa ärenden, torde det
vara lämpligt att de nuvarande tre professorerna vid tandläkarinstitutet
i Stockholm då inträda som tillfälliga medlemmar av fakulteten. Detta
skulle innebära en avsevärt mindre arbetsbelastning för dessa professorer
än om de sakkunnigas förslag genomföres. Även ur andra synpunkter synes
den nu förordade anordningen vara att föredraga. Erforderliga föreskrifter
i ämnet torde skyndsamt böra föreslås av tandläkarutbildningssakkunniga.
Ifrågavarande professorer, som jag förutsätter skola vara villiga att påtaga
sig nämnda uppdrag, böra erhålla ersättning för av uppdraget föranledda
resor enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet. Till frågan om
anslag härför återkommer jag i ett senare sammanhang.

I syfte att professorsbefattningarna vid tandläkarinstitutet i Malmö skola
kunna tillsättas med ordinarie innehavare snarast möjligt torde det i enlighet
med de sakkunnigas förslag böra uppdragas åt kanslersämbetet att
vidtaga åtgärder för deras ledigkungörande. Jag erinrar i detta sammanhang,
att statsmakterna år 1946 vid behandlingen av frågan om ny studieplan
för tandläkarutbildningen (jfr propositionen nr 1946: 241 och riksdagens
skrivelse nr 1946: 454) förutsatt, att vid tandläkarinstituten skola vara
inrättade professurer bland annat i odontologisk ortopedi och röntgendiagnostik.
Vid tandläkarinstitutet i Malmö föreslås i det följande, alt dessa
liksom övriga professurer inrättas från den 1 januari 1948. Med hänsyn till
den nya studieplanens successiva genomförande vid tandläkarinstitutet i
Stockholm ha de sakkunniga däremot icke räknat med någon omändring
av de nuvarande laboratorsbefattningarna i motsvarande två ämnen till
professurer redan under budgetåret 1947/48. Detta synes emellertid böra
ske från den 1 juli 1948 samtidigt som den nuvarande professuren i proteslära
och tandreglering begränsas till att avse endast proteslära. Härom synes
nu beslut böra fattas. Det är ur åtskilliga synpunkter av betydelse, att dessa
nya professurer och de motsvarande vid institutet i Malmö ledigkungöras
och sökas samtidigt. Med hänsyn härtill torde det böra uppdragas åt kanslern
att ledigkungöra dessa befattningar vid institutet i Stockholm samtidigt
med dem i Malmö. Om så sker, vinnes att det tidskrävande tillsättningsförfarandet
kan genomföras inom sådan tid, att professurerna kunna tillsättas
redan kort lid efter den 1 juli 1948.

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

III. Personalorganisationen.

Ett nära samband råder givetvis mellan studieplanen för tandläkarutbildningen
och behovet av personal vid tandläkarinstituten. Såsom redan
berörts, framlades i propositionen nr 1946: 241 förslag till studieordning för
tandläkarutbildningen, i huvudsak överensstämmande med en av landshövdingen
P. C. Jonsson inom ecklesiastikdepartementet verkställd överarbetning
av ett av tandläkarutbildningssakkunniga utarbetat förslag till
femårig ny studieplan. I skrivelsen nr 1946: 454 i anledning av propositionen
anmälde sedermera riksdagen, att utredningsmannens förslag innebure
en lösning av förevarande spörsmål, som i princip borde godtagas.
Riksdagen förklarade sig dock härvid förutsätta, att Kungl. Maj:t, innan
den nya studieplanen fastställdes, läte verkställa ytterligare undersökning
med avseende å möjligheterna att nedbringa studietiden under den av utredningsmannen
angivna. Sedan landshövding Jonsson förordnats att verkställa
den av riksdagen begärda ytterligare undersökningen och framlagt
förslag i ämnet, ha tandläkarutbildningssakkunniga, såsom framgår av den
tidigare lämnade redogörelsen, med beaktande av de av Jonsson framlagda
utredningsresultaten avgivit slutliga förslag till studieplan för tandläkarutbildningen,
varefter kanslern för rikets universitet efter av Kungl. Maj:t
erhållet bemyndigande den 7 mars 1947 fastställt studieplan för tandläkarkandidat-
och tandläkarexamina i huvudsaklig överensstämmelse med de
sakkunnigas förslag att tillämpas successivt från och med höstterminen
1947.

På grundval av det sålunda framlagda, sedermera fastställda förslaget
till studieplan ha tandläkarutbildningssakkunniga i sitt betänkande om
tandläkarinstitutens organisation avgivit förslag till personalorganisation
för tandläkarutbildningen. Med hänsyn till utbildningens uppdelning på
preklinisk undervisning, som avses förlagd till medicinska undervisningsanstalter,
och den till tandläkarinstituten förlagda propedeutiska och kliniska
undervisningen torde det vara lämpligt att även uppdela framställningen
i del följande på två avsnitt, avseende det ena den prekliniska undervisningen
och den andra den propedeutiska och kliniska undervisningen.

A. Den prekliniska undervisningen.

Nuvarande undervisning. Enligt nu gällande studieplan är
den prekliniska undervisningen (första årets studier) helt förlagd till karolinsk:!
institutet respektive medicinska fakulteten i Lund och meddelas av

Kungi. Maj:ts proposition nr 253.

därvarande professorer, som för denna undervisning uppbära särskilda
arvoden. Undervisningen omfattar följande ämnen, nämligen anatomi, cirka
80 föreläsningar, histologi med embryologi, cirka 100 föreläsningar, kemi
med metallurgi och läkemedelslära, cirka 110 föreläsningar, fysik och fysiologi,
cirka 80 föreläsningar, samt patologi med bakteriologi, cirka 100
föreläsningar. Undervisningen meddelas uteslutande i form av föreläsningar
och demonstrationer. Några praktiska övningar i form av dissektioner och
laborationer äro de studerande icke i tillfälle att utföra. Det första studieåret
avslutas med tandläkarkandidatexamen.

Den nya studieplanen innebär i flera hänseenden en förändring
av det prekliniska studieåret. Sålunda ha de praktiskt odontologiska
kurserna i tandanatomi och i propedeutisk bettlära infogats i första studieårets
schema, medan samtidigt undervisningen i allmän patologi, i farmakologi
och i metallurgi överflyttats till den propedeutisk-kliniska studieperioden;
därjämte har en ny kurs i speciell tandhistologi inrättats. Även
beträffande sättet för undervisningens meddelande i de medicinskt-leoretiska
läroämnena har en förändring genomförts. Enligt den nya studieplanen
ha eleverna att utföra eget laboratoriearbete i form av dissektioner,
mikroskoperingsövningar samt fysiologiska och kemiska laborationer.

Med hänsyn till den tid, som anslagits till de olika ämnena, kunna dessa
lämpligen indelas i »huvudämnen» och i »specialkurser». Huvudämnena
utgöras av anatomi, fysik och fysiologi, histologi med embryologi.
samt kemi. Specialkurserna äro: speciell tandanalomi, speciell
tandhistologi, propedeutisk bettlära och allmän bakteriologi.

Undervisningen i de fyra huvudämnena samt i allmän bakteriologi och
speciell tandhistologi avses meddelad vid respektive teoretiska institutioner,
tillhörande medicinska fakulteten i Lund och karolinska institutet. Undervisningen
i propedeutisk bettlära och i speciell tandanatomi avses ske vid
respektive tandläkarinstitut och så, att undervisningen i det förra ämnet
äger rum vid avdelningen för odontologisk ortopedi, i det senare vid avdelningen
för karieslära. Vederbörande institutions- eller avdelningschef avses
bära ansvaret för att undervisningen tillfredsställande genomföres på hans
institution eller avdelning.

a. Prekliniska huvudämnen. I det nya studieschemat ha ämnena anatomi,
fysik och fysiologi samt histologi med embryologi vartdera tilldelats 75
och ämnet kemi 90 föreläsnings- och demonstrationstimmar. Härtill komma
övningstimmar för utförande av dissektioner och laborationer.

I enlighet med de synpunkter, som framförts av medicinska högskolornas
organisationskommitté, innebär den nya studieplanen, att antalet katedrala
föreläsningar starkt reduceras och i stället ersättas med demonstrationer
och handledning av studenterna i deras praktiska övningar. Enligt planen
bör sålunda antalet egentliga föreläsningar, som åhöras av eleverna samtidigt,
begränsas till 25—30 timmar, medan de återstående 50—60 till före -

Kiuujl. Maj:ts proposition nr 253. 29

läsningar anslagna timmarna begagnas till demonstrationer inför mindre
grupper av elever.

h. Prekliniska specialkurser. Speciell tandhistologi bär å studieschemat
tilldelats 25 föreläsningstimmar och 42 arbetstimmar, under vilka senare
eleverna skola ägna sig dels åt förfärdigandet av slipsnitt av tänder och
käkar, dels åt mikroskoperingsövningar. En del av föreläsningstimmarna
böra liksom för huvudämnena utbytas mot demonstrationer, vilka måste
upprepas. Speciell tanclanatomi är i studieschemat tilldelat 25 föreläsningstimmar
och 83 timmar för modelleringsarbeien. Propedeutisk bettlära. Kursen
omfattar 25 föreläsningstimmar och 60 timmar för praktiska övningar.
Allmän bakieriologi. Kursen omfattar en föreläsningsserie av 30 timmar.

De sa k k un ni g a s f ö r s l a g. a. Prekliniska huvudämnen. De sakkunniga
ha inledningsvis framhållit, att det ligger i öppen dag, att en sådan
undervisning, vid vars meddelande eleverna uppdelas i små demonstrationsgrupper
och individuellt handledas i laboratorierna, kräver en helt
annan lärarorganisation än den, som är behövlig för undervisningen i form
av katedrala föreläsningar. Det lämpliga antalet elever i varje sådan demonstrationsgrupp
är i olika ämnen något olika, men man bör räkna med
att varje grupp icke skall omfatta mer än 8—10 elever. Eftersom kurserna
bestå av 40—50 elever, måste alltså varje kurs uppdelas i 4—6 demonstrationsgrupper
och varje demonstration sålunda upprepas 4—6 gånger. Härav
framgår, att när varje elev skall deltaga i 50—60 demonstrationer, detta
kräver, att lärarna förrätta 200—360 demonstrationer. Härtill kommer arbetet
med att handleda eleverna i deras praktiska övningar samt slutligen
att förrätta tentamina med de 40—50 kursdeltagarna.

Beträffande behovet av lärarpersonal ha de sakkunniga härefter anfört
följande.

Den person, som skall inträda såsom kursledare och ansvara för denna
undervisning, måste självfallet äga stora kvalifikationer. De sakkunniga ha
därför diskuterat lämpligheten av att organisera undervisningen så, att
vederbörande professor kunde inträda som kursledare. Detta torde emellertid
icke vara möjligt, eftersom de olika kurserna äro synnerligen koncentrerade
och det måste krävas, att kursledaren helt ägnar sin tid åt denna
undervisning under de tider den pågår. En rationell lösning av lärarfrågan
skulle ske, om vid var och en av de berörda institutionerna anställdes en
prosektor respektive laborator, som hade till uppgift att handhava denna
undervisning. Då emellertid statsmakterna ännu icke fattat ståndpunkt till
de förslag angående prosektorernas och laboratorernas ställning, som
medicinska högskolornas organisationskommitté framlagt, och man sålunda
ännu icke kan överblicka de konsekvenser, inrättandet av sådana
tjänster skulle medföra, anse sig de sakkunniga nu icke böra framlägga
förslag därom, även om man har skäl att antaga, att utvecklingen snart
kommer alt kräva inrättandet av sådana tjänster. De sakkunniga vilja därför
inskränka sig till att föreslå, alt såsom kursledare i vart och ett av de
fyra huvudämnena förordnas en förste assistent. Denne åligger det att
under vederbörande professors ansvar planlägga och leda undervisningen,

Kungl. Maj.ts proposition nr 253.

att hålla föreläsningar, att förrätta demonstrationer och att övervaka de
praktiska övningarna samt att förrätta tentamen i ämnet.

Förste assistenten kan emellertid icke ensam förrätta det stora antalet
demonstrationer eller ensam handleda eleverna i deras praktiska övningar.
För detta arbete behöver han hjälp av amanuenser. De demonstrationer,
kursledaren ej själv kan giva, böra uppdragas åt eu förste amanuens, som
även deltager i arbetet å dissektionssalar och laboratorier. För detta senare
arbete erfordras ytterligare hjälp. Härför böra lämpligen tredje amanuenser
ifrågakomma. I Lund, där varje termin 40 elever skola åtnjuta undervisning,
anse de sakkunniga det tillräckligt, att det anställes en tredje amanuens,
men i Stockholm, där 50 elever varje termin undervisas, torde anställandet
av två tredje amanuenser erfordras. Förste assistent har en tjänstgöringsskyldighet
av 1 000 timmar per år, förste amanuens en sådan av
000 timmar och tredje amanuens av ca 300 timmar. Man kan räkna med
att den tid, som kräves av varje befattningshavare, för att han skall kunna
fullgöra sin del av undervisningen, uppgår till omkring halva hans tjänstgöringsskyldighet.
Den återstående tjänstgöringsskyldigheten skall han
fullgöra i form av forskningsarbete, varigenom dessa assistenter och dessa
amanuenser komma i samma ställning som vederbörande medicinska institutions
övriga assistenter och amanuenser, vilka kunna dela sin tjänstgöringsskyldighet
mellan undervisnings- och forskningsarbetet. Inrättande av
dessa tjänster för tandläkarutbildningen torde sålunda vara till gagn för
det vetenskapliga arbetet vid dessa institutioner.

De sakkunniga ha emellertid ytterligare framhållit, att för undervisningen
i kemi icke krävas endast de lärarkrafter, för vilka sålunda redogjorts,
utan jämväl tillgång till teknisk arbetskraft. De odontologie studerandena
skola nämligen ej endast begagna sig av samma laboratorier som
de medicine studerandena under förra delen av terminen utnyttjat, utan
de skola även använda samma apparater som dessa. Apparaturen, som till
stor del är synnerligen dyrbar, måste, för att ej mycket snart spolieras,
under hela kursen överses och efter kursen noga genomgås av specialkunnig
teknisk person. Dennes arbete är emellertid ej begränsat till den tid
laborationskursen pågår och tiden omedelbart dessförinnan utan han skall
under återstående delen av året nytillverka försliten och fördärvad apparatur
såsom potentiometrar, glasapparatur för mätningar etc., vilka vid
egen tillverkning ställa sig ojämförligt mycket billigare än i öppna marknaden
varigenom stora besparingar göras. Det är emellertid nödvändigt
att för detta arbete erhålla en inom yrket kunnig person. De sakkunniga
ha övervägt att föreslå en mekaniker placerad i lönegrad A 9, men vilja
till dess erfarenhet vunnits ej sträcka sig längre än till att föreslå en arvodesbefattning
med ett arvode motsvarande lönen i lönegrad Eo 9.

Under åberopande av det sålunda anförda ha de sakkunniga föreslagit,
att vid envar av de anatomiska, fysiologiska, histologiska och medicinsktkemiska
institutionerna vid medicinska fakulteten i Lund och karolinska
institutet anställas en förste assistent, en förste amanuens samt vid institutionerna
i Lund en tredje amanuens och vid karolinska institutet två tredje
amanuenser ävensom vid vartdera lärosätet en mekaniker, vilka tjänster
samtliga skulle uppföras på respektive tandläkarinstituts siat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25,‘l.

De av de sakkunniga beräknade kostnaderna för nämnda tjänster framgå

av följande sammanställning:	L u	n d	S t o	c k h o 1 m
	Antal	Kronor	Antal	Kronor
förste assistenter ........	4	28 800	4	28 800
förste amanuenser ......	4	14 400	4	14 400
tredje amanuenser ......	4	4 800	8	9 600
mekaniker ..............	1	4 930	1	5 680
Summa	13	52 930	17	58 480

b. Prekliniska specialkurser. Speciell tandhistologi. De sakkunniga anföra,
att för genomförandet av undervisningen kräves en kursledare, vars
undervisningstid per kurs bör uppgå till 40 timmar, vartill kommer tiden
för förrättandet av slutförhör. Man kan räkna med att förhöret av varje
elev tager i genomsnitt 1jt timme i anspråk, varför till slutförhör åtgår en
tid av, i Lund, där kursdeltagarna äro 40, 10 timmar, i Stockholm, där
kursdeltagarna äro 50, 12Va timmar. Kursledarens arbetstid per kurs skulle
alltså i Lund uppgå till 50 timmar, i Stockholm till 5272 timmar. Beträffande
ersättningen till lärarna anse sig de sakkunniga ej böra föreslå en
förändring av det arvode av 35 kronor per timme, som för närvarande utgår
till lärarna i de prekliniska odontologiska ämnena. De sakkunniga
förutsätta, att spörsmålet om en reglering av ersättningen upptages till
prövning i samband med motsvarande fråga vid andra högskolor. Med en
ersättning av 35 kronor per timme bör kursledaren således tillerkännas ett
arvode av i Lund 1 750 kronor per kurs eller 3 500 kronor per år och i
Stockholm 1 837: 50 kronor per kurs eller 3 675 kronor per år.

För genomförande av demonstrationerna och för handledningen av studenterna
behöver kursledaren hjälp av en amanuens, som lämpligen bör
vara av typen andre amanuens och sålunda ha eu tjänstgöringsskyldighet
av 400 timmar per år, varav omkring hälften kan beräknas åtgå till undervisning
och resten till forskningsarbete.

De sakkunniga föreslå sålunda, att vid histologiska institutionen vid
universitetet i Lund och vid karolinska institutet förordnas en kursledare
och en andre amanuens, vilka uppföras å respektive tandläkarinstituts stat.

Speciell tandanatomi. Ämnet är, såsom nämnts, i studieschemat tilldelat
25 föreläsningstimmar och 83 timmar för modelleringsarbeten. Den längre
tid, som här är anslagen till praktiska övningar, nödvändiggör dels att
kursledarens arbetstid per kurs ökas med 10 timmar till i Lund 60 timmar,
i Stockholm 6272 timmar, dels att två andre amanuenser anställas. Eftersom
kursen i speciell tandanatomi endast pågår omkring tio veckor vardera
terminen och då forskningsarbete inom tandanatomi icke faller inom verksamheten
för denna kurs, torde dessa amanuenser ej behöva förordnas för
längre lid än tre månader per termin eller sex månader per år.

De sakkunniga föreslå sålunda, att vid vardera av de båda tandläkarinstitutens
avdelningar för karieslära anställes eu kursledare med ett årligt
arvode av. i Malmö 4 200 kronor, i Stockholm 4 375 kronor, samt under
sex månader två andre amanuenser, vardera med ett månatligt arvode av
200 kronor, vilket betyder en kostnad av 2 400 kronor per år.

Propcdeutisk bettlära. Kursen, vilken som nämnts omfattar 25 föreläsningar
och 60 timmar för praktiska övningar, anordnas på likartat sätt som

Kungl. Mctj:ts proposition nr 253.

kursen i speciell tandanatomi, dock med den skillnaden, att de båda amanuenserna
ej behöva förordnas för längre tid än 2% månader per termin
eller fem månader per år eftersom kursen endast varar omkring åtta veckor.

De sakkunniga föreslå därför, att vid vardera av de båda tandläkarinstitutens
avdelningar för odontologisk ortopedi anstäiles en kursledare
med ett årligt arvode av i Malmö 3 500 kronor, i Stockholm 3 660 kronor,
samt under fem månader Ivå andre amanuenser vardera med ett månatligt
arvode av 200 kronor, vilket betyder en kostnad av 2 000 kronor per år.

Allmän bakteriologi. Kursen omfattar såsom nämnts en föreläsningsserie
av 30 timmar. Med samma beräkningsgrunder som tidigare använts, bör
kursledaren tillerkännas ett arvode av, i Lund (30 X 35 + 10 X 35) 1 400
kronor per kurs eller 2 800 kronor per år, i Stockholm (30 X 35 + 12x/2 X
35) 1 487: 50 kronor per kurs eller 2 975 kronor per år. För att assistera vid
föreläsningarna anstäiles vid de bakteriologiska institutionerna vid universitetet
i Lund och karolinska institutet en tredje amanuens under två månader
per år med ett månatligt arvode av 150 kronor eller 300 kronor per
år, som upptages på respektive tandläkarinstituts stat. De sakkunniga föreslå
därför, att vid bakteriologiska institutionen vid universitetet i Lund
och karolinska institutet anstäiles en kursledare med ett årligt arvode av
i Lund 2 800 kronor och i Stockholm 2 975 kronor samt en tredje amanuens
under två månader med ett arvode av 300 kronor.

De av de sakkunniga sålunda beräknade arvodeskostnaderna för nämnda
prekliniska specialkurser framgå av följande sammanställning:

Malmö el. Lund Stockholm

Speciell tandhistologi: Kronor Kronor

1 kursledare .................................. 3 500 3 675

1 andre amanuens ............................ 2 400 2 400

Speciell tandanatomi:

1 kursledare .................................. 4 200 4 375

2 andre amanuenser under vardera sex månader .. 2 400 2 400

Propedeutisk bettlära:

1 kursledare .................................. 3 500 3 660

2 andre amanuenser under vardera fem månader .. 2 000 2 000

Allmän bakteriologi:

1 kursledare .................................. 2 800 2 975

1 tredje amanuens, 2 månader.................. 300 300

Summa 21 100 21 785

De sammanlagda arvodeskostnaderna för den prekliniska undervisningen
uppgå enligt de sakkunnigas förslag till följande belopp, nämligen för:

Malmö el. Lund Stockholm
Kronor Kronor

52 930 58 480

21 100 21 785

prekliniska huvudämnen
prekliniska specialkurser

Summa 74 030

80 265

Kimijl. Maj:ls proposition nr 25,1.

Det må härjämte nämnas, att de sakkunniga i annat sammanhang beräknat
materielanslag för den prekliniska undervisningen och därvid för
den histologiska institutionen vid karolinska institutet uppfört ett belopp
av It 000 kronor, varav omkring 4 000 kronor avse kostnaderna för lahoratoriebiträdeshjälp.

Yttranden. Medicinska fakulteten i Uppsala framhåller, att den prekliniska
undervisningen ej som hittills varit fallet enbart bör bedrivas
katedralt utan också grundas på dissektioner, laboratorier och demonstrationer.
Beträffande förslaget, att ifrågavarande undervisning skall omhänderhas
av förste assistenter står det för fakulteten alldeles klart, att det
icke är möjligt alt utlämna denna grundläggande undervisning till så svagt
meriterade krafter. Dessa assistentbefattningar skulle komma att besättas
med äldre medicine kandidater eller yngre medicine licentiater med några
få års specialutbildning. Dessa personer kunna i allmänhet icke antagas
äga den erfarenhet och mognad, som måste anses oundgängligen erforderliga
för undervisningsuppgiften. Fakulteten anser det ofrånkomligt, att en
prosektor respektive laborator anställes vid de berörda institutionerna såsom
ledare för odontologernas undervisning. Dessa prosektorer och laboratorer
böra tilldelas en mycket självständig ställnirrg, och de böra äga
säte och stämma i den odontologiska avdelningen eller om fakultetens förslag
går igenom i tandläkarinstitutens lärarråd.

Medicinska fakulteten i Lund har funnit överraskande, att de sakkunniga
föreslagit att ifrågavarande undervisning skall anförtros förste assistenter.
De sakkunniga synas ha felbedömt assistentens kompetensnivå i
det att de uppfattat honom som eu färdigutbildad lärare. Fakulteten önskar
icke åtaga sig ansvaret för undervisningen, om personer utan tillräcklig
vetenskaplig lärarkompetens under beteckningen assistenter erhålla uppdraget
ad undervisa och examinera. Det torde därjämte kunna förutses, att
assistentbefattningar av föreslagen typ och med föreslagen undervisningsbörda
av hrist på sökande icke komma att besättas. Enligt fakultetens bestämda
mening måste prosektorer respektive laboratorer anställas i de fem
ämnena anatomi, fysik och fysiologi, histologi med embryologi, kemi samt
allmän patologi. Prosektorerna och laboratorerna böra ej åläggas större
undervisningsbörda än den, som enligt gällande normer åvilar dylika befattningshavare.
Fakulteten fäster därvid uppmärksamheten på de sakkunnigas
fordran att kursledaren helt ägnar sin tid åt undervisningen under
de tider den pågar. Ett dylikt långtgående och generellt uppställt krav
måste avvisas. Lärarna böra ej heller genom allt för detaljerade föreskrifter
berövas möjligheten att på mest rationellt sätt disponera sin undervisningsskyldighet.
Viss undervisning, såsom i speciell tandhistologi, anatomi
samt patologi synes vad timtalet beträffar påtagligt överdimensionerad.
Nämnda prosektorer och laboratorer på tandläkarinstitutets stat böra givetvis
liksom motsvarande befattningshavare inom medicinska fakulteten
förfoga över anslag och teknisk hjälppersonal för forskningsändamål utöver
den för undervisningen erforderliga. De sakkunniga ha med rätta understrukit
nödvändigheten av goda och allsidiga forskningsmöjligheter men
ha förbisett de praktiska konsekvenserna av dessa krav. Fakulteten finner
del möjligt att för de fyra prosektorer respektive laboratorer, vilkas verksamhet
är avsedd att förläggas till Lund, provisoriskt upplåta undervisningslokaler
och forskningslaboratorier. Fakulteten måste emellertid med

Hilumii till riksdai/cns protokoll t!)47. I samt. AV ''t.r>.''t, 3

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

skärpa understryka att ett snabbt genomförande av de föreliggande byggnads-
och omändringsplanerna för fakultetens teoretiska institutioner är
en förutsättning för att dessa institutioner i fortsättningen på ett tillfredsställande
sätt skola kunna mottaga den föreslagna särskilt i praktiskt avseende
utökade undervisningen. För bakteriologiska institutionen är detta
ett alldeles särskilt trängande behov.

Karolinska institutets lärarkollegium har i sitt yttrande — som utmynnar
i en hemställan om återremiss av betänkandet till de sakkunniga, varvid
om möjligt nya sakkunniga böra tillkallas — starkt kritiserat de sakkunnigas
förslag om den prekliniska undervisningens ordnande. Kollegiets yttrande
innehåller i huvudsak följande.

Efter att ha återgivit vad de sakkunniga föreslagit i fråga om förste
assistenter såsom ledare av den prekliniska undervisning, för vilken
karolinska institutet skulle svara, har kollegiet på i huvudsak samma skäl
som medicinska fakulteten i Lund bestämt motsatt sig att ansvaret — med
ett så otillfredsställande system — lastas på institutionscheferna. Skola
dessa bära ansvaret för undervisningen, måste de på ett effektivt sätt inkopplas
i densamma och även förrätta tentamina. Då det emellertid — såsom
även de sakkunniga framhålla — »är av vikt att lärarna i de egentliga
medicinska ämnena vid karolinska institutet respektive medicinska fakulteten
i Lund icke bli allt för mycket betungade av dessa arbetsuppgifter»,
är det önskvärt att särskilda lärare med vetenskaplig kompetens och undervisningsskyldighet
anställas — med andra ord prosektorer resp. laboratorer,
som då också skulle bära ansvaret för densamma. En sådan kan åläggas
en undervisningsskyldighet av 136 timmar per läsår, och han måste
därtill vid sin sida ha en förste assistent, som hiträder vid undervisningen.

Härefter har kollegiet uttalat att, om denna stora undervisning skall förläggas
till karolinska institutet, institutionernas lokaler icke komma att
räcka till. För att närmare belysa detta har kollegiet i sitt yttrande citerat
större delen av en av professorn i histologi vid institutet Häggqvist till kollegiet
såsom yttrande i ärendet ingiven skrift av följande huvudsakliga innehåll.
Gentemot de sakkunnigas uttalande, att de samrått bland annat med
professor Häggqvist i vad det gäller erforderligt antal befattningshavare
har denne inledningsvis framhållit, att förslaget icke följde vad soin skisserats
vid de överläggningar han haft med en del av de sakkunniga. Icke
heller hade frågan om behövliga lokaler för dessa befattningshavare blivit
berörd. Denna fråga vore emellertid av icke ringa betydelse. Härefter har
Häggqvist närmare redogjort för hur det ursprungligen av Kungl. Maj:t
fastställda förslaget till nybyggnad för den histologiska institutionen, som
uppgjorts med tanke på att i samband med en förestående omläggning av
tandläkarutbildningen ökade lokaler för denna skulle bli erforderliga, under
krigsåren blivit beskuret. Resultatet hade blivit, anför Häggqvist, att
histologiska institutionens nybyggnad innehölle endast lokaler, som vore
oundgängligen nödvändiga för medicinsk undervisning och forskning. Senare
hade i medicinska högskolornas organisationskommittés förslag en
utökning av institutionens personal ställts i utsikt. Enligt detta av universitetskanslern
tillstyrkta förslag skulle också prosektor Holmgren erhålla
eu professur i experimentell histologi. Lokaler måste därför anordnas för
honom och hans personal. Detta kunde endast göras därigenom, att han
finge de utrymmen, som varit avsedda för docenterna i histologi. Docenterna
finge inhysas i rum, som varit avsedda för gästande kliniska veten -

Kungl. M(ij:ts proposition in 253.

skapsmän och assistenten i experimentell histologi i ett för professor emeritus
avsett rum. Institutionen bleve sålunda enligt Häggqvist redan vid inflyttningen
belastad till bristningsgränsen. Någon möjlighet att vid sådant förhållande
nu bereda plats å institutionen för den personalstab, som tandläkarutbildningssakkunniga
föreslagit skola anställas, funnes icke. Den
föreslagna personalen vore större än den, som nu funnes vid den histologiska
institutionen. Härtill måste med nödvändighet komma två laboratoriebiträden.
Situationen vore sålunda enligt Häggqvist följande. Mikroskoperings-
och föreläsningssalen kunde stå till tandläkarstuderandes förfogande
halva dagen. Utrustning för densamma med mikroskop och andra
för denna undervisning behövliga instrument hade också anskaffats. Medicinarnas
kurslaboratorium vore av dem upptaget den 1 september—den 30
november respektive den 1 februari—15 maj varje år. För tandläkarstuderande
funnes sålunda endast möjlighet att utnyttja detta laboratorium under
de sista 14 dagarna varje termin eller under sommar- och julferierna.
För mikroskoperingsövningar kunde plats beredas tandläkarstuderande
inom institutionen. För slipning av tänder kunde plats beredas under terminernas
båda sista veckor, men för övriga laborationer funnes icke plats
inom institutionen. Icke heller funnes laboratorie- eller andra utrymmen
för den föreslagna personalen. Denna personal hade förutsatts skola fullgöra
halva sin tjänstgöring »i form av forskningsarbete». Den måste sålunda
ha tillgång till arbetslokaler. Förslaget måste sålunda enligt Häggqvist
förutsätta, antingen att denna personal bereddes arbetsplats annorstädes
eller att histologiska institutionen tillbyggdes. Då det knappast vore
möjligt för assistenter och amanuenser att arbeta med forskning på ett håll
och med undervisning på ett annat, vore en tillbyggnad av histologiska
institutionen ofrånkomlig, om förslaget skulle kunna realiseras. Detta hade
Häggqvist på ett tidigt stadium framhållit för ett flertal av de sakkunniga.
Angående utbyggnadens storlek avsåge Häggqvist att yttra sig, när beslut
fattats om de sakkunnigas förslag.

Härefter har karolinska institutets lärarkollegium förklarat, att även vid
de övriga institutionerna likartade förhållanden föreligga. Kollegiet har påpekat,
att med tanke på nämnda förhållanden det bör noggrant utredas,
huruvida icke dessa undervisnings- och lokalfrågor bäst lösas genom att
organisera tandläkarinstitutet såsom en självständig högskola. I varje fall
måste enligt kollegiets mening hela den prekliniska undervisningsplanen
bearbetas och ordnas på ett helt annat sätt, än som i betänkandet skett.
Karolinska institutets rektor, professor Bergstrand, med vilken professorerna
Hammarsten och Wilton instämt, har i ett särskilt yttrande anfört, att den
teoretiska undervisningen för tandläkarna bör läggas i händerna på medicinskt
vetenskapligt skolad personal med sådan utbildning och tjänsteställning,
att den kan självständigt företräda såväl forskning som undervisning,
vilket i realiteten betyder professorsställning. Dessa professorer jämte professorerna
i de kliniska odontologiska ämnena böra bilda den odontologiska
avdelningen eller sektionen. Särskild utredning bör göras angående
hur många dylika professorer, som kunna anses erforderliga. Det förefaller
nämligen möjligt, att samma professorer kunna företräda två näraliggande
ämnen såsom t. ex. anatomi och histologi. För närvarande stöter denna organisation
på svårigheten med bristen på lokaler. Lokalfrågan måste förr
eller senare lösas på ett eller annat sätt, ty det måste betecknas såsom
ganska orimligt att den teoretiska tandläkarutbildningen skall inrymmas

Knngl. Maj:ts proposition nr 25.3.

:;r>

i karolinska institutets för detta ändamål otillräckliga lokaler och därigenom
stå hindrande i vägen för en nödvändig expansion av de teoretiska
medicinska disciplinerna. Lämpligast torde vara att lokalfrågan löses genom
tillbyggnad av de teoretiska institutionerna, då man därigenom skulle
ernå, att tandläkarinstitutets och karolinska institutets teoretiska institutioner
skulle kunna ha vissa lokaler och visst instrumentarium gemensamma.
En lördel härmed skulle ock vara, att man vid de medicinska högskolorna
tvingas till närmare kontakt med de problem inom tandläkekonsten, som
äro av allmänmedicinsk betydelse. Det torde knappast kunna bestridas, att
en dylik intimare kontakt är av värde och något försummad i Sverige.
Åtminstone gäller detta vissa ämnen. Under rådande förhållanden torde
man knappast ha något annat val än att provisoriskt acceptera de sakkunnigas
förslag till undervisningens ordnande, men det bör uttryckligen understrykas,
att det här är fråga om ett icke önskvärt tillstånd, som sa fort
sig göra låter bör ändras.

Tandläkarinstitutets lärarråd har förordat, att undervisningen i de prekliniska
huvudämnena anförtros åt laboratorer och prosektorer i stället för
åt förste assistenter. Påtagligt är, att undervisningsnivån skulle komma
att sänkas, därest de sakkunnigas förslag genomföres.

Kanslern för rikets universitet har med anledning av vad som anförts i
remissyttrandena tillstyrkt, att laboratorer (prosektorer) avses för den prekliniska
undervisningen. Frågan huruvida dessa befattningshavare lämpligen
böra anknytas till de medicinska läroanstalterna eller till tandläkarinstituten
synes kräva en närmare utredning. Karolinska institutets yttrande
rörande förutsättningarna för den prekliniska undervisningens tillfredsställande
bedrivande enligt den nya undervisningsplanen kan möjligen
anses böra föranleda ytterligare överväganden särskilt i fråga om den personal,
som härför erfordras, under det att muntliga förhandlingar, som
förts beträffande lokalutrymmena, enligt kanslerns mening, tyda på att
sådana kunna omedelbart beredas om ock provisoriskt.

Medicinalstyrelsen framhåller, att frågan om lärarorganisationen för den
prekliniska undervisningen bör ytterligare utredas. Styrelsen kan icke biträda
förslaget om att förste assistenter skola omhänderha denna undervisning.
Den tanke, som diskuterats av de sakkunniga angående behovet
av ett snart inrättande av självständiga prosektors- respektive laboratorsbefattningar
synes synnerligen beaktansvärd.

Statskontoret har gentemot förslaget, att arvoden skola beräknas å tandläkarinstitutens
stater för mekaniker för undervisningen i kemi, framhållit,
att en dylik befattningshavare torde höra närmare samman med universitetsorganisationen
än med tandläkarinstituten. Därest behov av dylika
heltidsavlönade befattningshavare skulle anses föreligga, bör efter framställning
från vederbörande universitetsmyndigheter medel för ändamålet
beräknas under avlöningsstaten för Lunds universitet respektive karolinska
institutet.

Svenska tandläkaresällskapet och Sveriges tandläkarförbund ha anfört,
att det knappast torde förefinnas några svårigheter afl vid tandläkarhögskolorna
anordna preklinisk undervisning genom anställande av lärare och
anskaffande av undervisningsmateriel. Med hänsyn till förefintliga lokalförhållanden
torde emellertid praktiska och ekonomiska skäl tala för att
den prekliniska undervisningen tills vidare förlägges till de medicinska institutionerna
i Lund och vid karolinska institutet.

Kunyl. Muj:ts proposition nr 253.

''37

Med hänsyn till innehållet i det av lärarkollegiet vid karolinska institutet
avgivna yttrandet torde anledning föreligga att erinra om vad som tidigare
förekommit vid behandlingen av frågan om den prekliniska undervisningens
organisation.

I sitt den 28 januari 1946 avgivna betänkande i fråga om åtgärder för en
ökad tandläkarutbildning (del I; st. off. utr. 1946: 12) framlade tandlåkarutbildningsscikkunniga
sitt första förslag till ny studieplan för tandläkarundervisningen.
Enligt detta lörslag skulle de prekliniska kurserna förenas
med praktiska laborationsövningar och liksom hittills omfatta ett år. De
skulle förläggas till medicinsk fakultet eller högskola. Såsom närmare framgår
av propositionen 1946: 241 (sid. 60 ff.) avgåvo de sakkunniga senare en
promemoria, innehållande bland annat förslag rörande den prekliniska
undervisningen i Stockholm. I yttrande över denna promemoria framhöll
lärarkollegiet vid karolinska institutet å ena sidan nödvändigheten av att
den prekliniska undervisningen förenades med praktiska övningar men, å
andra sidan, att utrymme härför icke utan särskilda tillbyggnader kunde
beredas i de planerade nybyggnaderna för karolinska institutets teoretiska
institutioner. På grund av betydande nedskärningar i de ursprungliga byggnadsplanerna
vore det uteslutet att inom den nuvarande ramen mottaga de
odontologiska prekliniska kurserna. Enligt kollegiets mening vore det därför
ändamålsenligare att i samband med det blivande tandläkarinstitutet
bygga särskilda lokaler för de praktiska övningarna för odontologie studerande.
Kollegiet ansåge det betydelsefullt, att tandläkarinstitutet utvecklades
till en fullt självständig institution, som inom egna lokaler och med egna
lärare bestrede hela den odontologiska undervisningen. I sitt yttrande över
promemorian framhöll kanslern för rikets universitet, att förslaget, att den
prekliniska undervisningen för de odontologie studerandena skulle förläggas
till tandläkarinstitutet, redan tidigare blivit noga övervägt och befunnits
olämpligt, i varje fall 4''ör närvarande.

Den härefter av landshövdingen Conrad Jonsson i egenskap av särskild
inom ecklesiastikdepartementet anlitad utredningsman verkställda, i det
föregående omnämnda utredningen omfattade även frågan om den prekliniska
undervisningens ordnande för de studerande vid tandläkarinstitutet i
Stockholm. Anledningen härtill var dels det ändrade läge, i vilket denna
Iråga kommit genom att i utredningsmannens förslag till ny studieplan de
prekliniska föreläsningarna och de därmed förenade praktiska laborationerna
starkt begränsats, dels ock den avvisande hållning, som lärarkollegiet
vid karolinska institutet intagit till ifrågavarande undervisnings förläggande
till detta institut. I sin den 4 april 1946 avgivna promemoria i ämnet meddelade
härefter landshövding Jonsson, alt han i fråga om den prekliniska
undervisningens ordnande i Stockholm haft överläggningar med rektor vid
kaiolinska institutet, professor II. bergstrand, och ämnesrepresentanterna

Kunyl. Muj:ts proposition nr 253.

professorerna U. von Euler, E. Hammarsten, G. Häggqvist och T. Petrén.
Härom anförde utredningsmannen följande.

Vad som förekommit vid överläggningarna har övertygat mig om att, såsom
ämnesrepresentanterna själva understryka, en effektiv undervisning
kräver laborationer. Tidigare ha olika synpunkter hävdats i fråga om både
möjligheten och önskvärdheten av att denna prekliniska undervisning sker
vid karolinska institutet över huvud taget. Jag anser — och har i detta hänseende
vunnit stöd för min åsikt hos rektor och ämnesrepresentanterna von
Euler, Häggqvist och Petrén — att denna undervisning kan ske på det nya
institutionsområdet på Norrbacka utan att andra kostnadskrävande lokala
anordningar behöva vidtagas än möjligen en utbyggnad av den fysiologiska
institutionen, en utbyggnad som måhända i varje fall blir nödvändig för att
tillgodose kraven på utrymme för en planerad undervisning i fysik för de
medicine studerandena. Med allt beaktande av fackmannens möjligheter att
bedöma ifrågavarande problem kan jag icke godtaga den ståndpunkt, som
professor Hammarsten intagit i fråga om möjligheterna att ordna undervisning
i kemi. Det synes mig vara ett rent organisatoriskt praktiskt problem,
som är möjligt att lösa med god vilja, att i en institution av den storleksordning
det här gäller ordna kemiundervisningen.

På grund av vad här ovan anförts och även av andra orsaker finner jag,
att en effektiviserad preklinisk undervisning av föreslagen natur —- eventuellt
med någon beskärning till omfånget — också bör äga rum vid karolinska
institutet.

Det torde föreligga behov av utrustning av den art, att medel härför behöver
äskas till innevarande riksdag. Kostnaden härför har angivits utgöra
cirka 40 000 kronor för anskaffande av mikroskop på den histologiska institutionen
och cirka 60 000 kronor för apparatur m. m. till den utvidgning
av fysiologiska institutionen, som ovan berörts.

Det har betonats under dessa överläggningar, att det kan komma att möta
svårigheter att erhålla lämplig personal för undervisningen till de arvoden,
som beräknats av de sakkunniga. Jag saknar emellertid anledning att här
föregripa de sakkunnigas kommande förslag och Kungl. Maj ds prövning.

I anledning härav och under åberopande av myndigheternas i olika sammanhang
avgivna uttalanden om lämpligheten av att anknyta den prekliniska
odontologiska undervisningen till medicinsk fakultet eller högskola
anförde min företrädare i ämbetet i nyssnämnda proposition nr 1946: 241,
att även enligt hans mening vägande skäl av skilda slag talade för att den
prekliniska odontologiska undervisningen i varje fall tills vidare meddelades
vid medicinsk fakultet eller högskola. Att så borde vara fallet även
vid karolinska institutet syntes honom givet, sedan den av landshövding
Jonsson verkställda utredningen visat, att några avgörande lokala hinder
eller andra giltiga skäl icke förefunnes mot att även i fortsättningen förlägga
undervisning av ifrågavarande slag till institutet. I sin skrivelse,
nr 454, i anledning av nyssnämnda proposition förklarade riksdagen, att
riksdagen för sin del var ense med departementschefen om att den prekliniska
odontologiska undervisningen i varje fall tills vidare bör meddelas vid
medicinsk fakultet eller högskola.

Kunyl. \faj:ts proposition nr 253.

Spörsmålet om den av landshövding Jonsson ifrågasatta utbyggnaden av
den blivande fysiologiska institutionen vid karolinska institutet samt frågan
om anslag för viss utrustning till de histologiska och fysiologiska institutionerna
därstädes upptogos i propositionen nr 1946: 273 angående vissa anslag
till universiteten och den medicinska undervisningen m. m. Förslagen i
propositionen ledde till att det av utredningsmannen för ändamålet beräknade
beloppet av 100 000 kronor beviljades av riksdagen samt att Kungl.

Maj:t den 29 november 1946 fastställde ritningar till nybyggnad för fysiologiska
institutionen vid karolinska institutet, innefattande jämväl ökade
utrymmen för den i tandläkarutbildningen ingående prekliniska undervisningen
i fysiologi.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, resulterade de överIägg-Dep°^™eTl,s''
ningar, som landshövding Conrad Jonsson våren 1946 förde med representanter
för karolinska institutet, i stort sett i, att enighet uppnåddes om att
preklinisk undervisning för tandläkarstuderande kunde förläggas till detta
instituts nya institutionsbyggnader utan andra lokala anordningar än som
sedermera beslutats. Under det utredningsarbete, som bedrivits av de medicinska
högskolornas organisationskommitté rörande den medicinska forskningens
och undervisningens organisation, ha sedan dess nya synpunkter
gjorts gällande. I enlighet härmed ha tandläkarutbildningssakkunniga föreslagit
en utökad lärarorganisation för den prekliniska undervisningen för
tandläkarstuderande. Lärarkollegiet vid karolinska institutet har vidare för
sin del bestämt hävdat att, om medicinens egna utrymmesbehov skulle
kunna tillgodoses, institutionslokalerna icke vore tillräckliga, därest preklinisk
undervisning enligt de sakkunnigas förslag skulle förläggas till institutet.
Även medicinska fakulteten i Lund har understrukit behovet av utökade
lokaler. Under sådana omständigheter finner jag det för egen del
icke möjligt att redan nu taga slutlig ställning till spörsmålet om den prekliniska
undervisningens organisation.

Jag erinrar i detta sammanhang, att den nya femåriga studieplanen för
tandläkarutbildningen fastställts att träda i tillämpning successivt från och
med höstterminen 1947. Avsikten har sålunda varit, att den av de sakkunniga
föreslagna organisationen för den prekliniska undervisningen (första
årets studier) skulle genomföras från och med budgetåret 1947/43. 1 avvaktan
på resultatet av den ytterligare utredning av hithörande spörsmål,
som synes ofrånkomlig, måste en tillfällig anordning vidtagas, om icke avbrott
i tandläkarexaminationen skall uppstå framdeles. Fn utväg vore att
uppskjuta genomförandet av den nya studieplanen ett år och under detta år
anordna den prekliniska undervisningen enligt hittillsvarande studieplan.

Med hänsyn till bristerna i den nuvarande studieordningen ej minst ur folktandvårdens
synpunkt anser jag mig dock icke vilja i första hand förorda
denna utväg. I stället synes såsom från början avsetts den nya studieplanen

Kanyl. Maj:ts profnjsitUni nr ''253.

böra tillämpas från och med nästa termin, dock med den tillfälliga ändringen,
att undervisningen i de prekliniska huvudämnena samt i speciell
tandhistologi och allmän bakteriologi begränsas till de i dessa ämnen enligt
studieplanen ingående föreläsningarna och demonstrationerna under det att
de praktiska övningarna, dissektionerna och Iaborationerna bortfalla. Däremot
kan undervisningen i speciell tandanatomi och propedeutisk bettlära
redan nu helt ordnas enligt den nya studieplanen, då denna undervisning
skall vara förlagd till tandläkarinstituten. Mitt förslag innebär, alt den prekliniska
undervisningen vid såväl karolinska institutet som Lunds universitet
tillfälligt begränsas till i huvudsak samma omfattning som enligt nu
gällande studieplan eller till enbart föreläsningar och demonstrationer, varvid
antalet föreläsningstimmar i huvudsak bör överensstämma med nu gällande
ordning. För undervisningens genomförande i de ämnen, vari sådan
begränsning äger rum, erfordras liksom hittills allenast kursgivare, till vilket
vederbörande professor eller annan lämplig person bör förordnas. Liksom
nu bör professorn ha ansvaret för undervisningens genomförande. Kursgivarna
böra tillerkännas arvoden, beräknade efter samma grunder som
under innevarande budgetår. Till frågan om den erforderliga medelsanvisningen
återkommer jag i ett senare sammanhang.

Den i det föregående förutsatta utredningen torde i främsta rummet böra
avse frågan, i vilken mån den upprustning av den medicinska forskningens
och undervisningens resurser, som jag i annat sammanhang ämnar tillstyrka,
kan lägga hinder i vägen för ett inrymmande av ifrågavarande prekliniska
undervisning i de nya institutionslokalerna vid karolinska institutet samt
vilka organisatoriska och andra åtgärder, som kunna vara påkallade för att
samordna denna undervisning med verksamheten i övrigt vid institutet. En
motsvarande undersökning torde böra göras jämväl beträffånde medicinska
fakulteten i Lund. En översyn synes behövlig jämväl av den föreslagna
lärarorganisationen med beaktande av eventuellt förefintliga möjligheter till
begränsningar. I detta sammanhang vill jag fästa uppmärksamheten på att
nuvarande möjligheter för tandläkarinstitutens olika förvaltningsorgan att
utöva ledning och kontroll över denna till andra akademiska läroanstalter
förlagda undervisning och den därtill knutna relativt stora lärarpersonalen
äro begränsade. Det kan därför ifrågasättas, om icke ledningen och ansvaret
för denna undervisning borde helt förläggas till karolinska institutet
respektive medicinska fakulteten i Lund. Utan alt taga någon ställning i
frågan förutsätter jag, att jämväl detta och därmed sammanhörande spörsmål
beaktas vid utredningen.

Kungi. Maj:ts proposition nr ''253.

B. Den propedeutiska och kliniska undervisningen.

Tandläkarutbildniagssakkunnigas förslag innebära i viss utsträckning
ändrade anställnings- och tjänstgöringsvillkor för den till tandläkarinstituten
knutna personalen för den propedeutiska och kliniska undervisningen ävensom
en väsentlig utökning av denna personal främst med hänsyn till de
med den nya femåriga studieplanen förenade behoven. I det följande torde
eu närmare redogörelse böra lämnas för de sakkunnigas förslag i vad de
avse såväl anställnings- och tjänstgöringsförhållanden som personalökningar.

Det må erinras, att övergången till den nya studieplanen är avsedd att
ske successivt och att därför även behovet av ökad personal kommer att
framträda efter hand. Någon definitiv ställning till den slutliga personalorganisationen
behöver därför ej ske nu. En fullständig översikt torde dock
böra lämnas av förslagen jämväl i denna del.

1. Olika slag av befattningshavare,

a) Lärarpersonal.

Lärarpersonalen för den propedeutiska och kliniska undervisningen för
tandläkarstuderande utgöres av professorer, laboratorer, avdelningstandläkare,
assistenter och amanuenser. Någon ändring härutinnan föreslås icke
av de sakkunniga, som förorda, att därutöver ett antal till tandläkarinstituten
knutna docentstipendier inrättas.

Pr ofessorer.

Intill den 1 juli 1943 voro cheferna för det nuvarande tandläkarinstitutets
tre huvudavdelningar — protesavdelningen, tandkirurgiska avdelningen och
tandfyllningsavdelningen — placerade i lönegrad A 24 med benämning ordinarie
lärare. Envar av dem åtnjöt ett lönetillägg av 1 620 kronor. Från
och med budgetåret 1943/44 omorganiserades dessa tjänster till professurer
i lönegrad A 30, varvid lönetillägget bortföll och den dagliga tjänstgöringsskyldigheten
utökades från 3 å 4 timmar till 5 timmar. Samtidigt tillerkändes
professorerna rätt atl inom tandläkarinstitutet utöva privatpraktik under
högst den tid av dagen, som icke omfattas av deras tjänstgöringsskyldighet.
Härvid äga de använda den fullständiga tandläkarutrustning, som för tillgodoseendet
av tjänstens behov finnes i deras tjänsterum. För den biträdeshjälp,
som erfordras och ställes till förfogande av institutet, skall viss ersättning
lämnas.

Tandläkartitbildningssakknnniga ha anfört i huvudsak följande.

l)å professor vid tandläkarinstitutet måste vara behörig utöva tandläkarkonsten,
måste han vara legitimerad tandläkare. Beträffande professuren i
landkirurgi har den särskilde utredningsmannen landshövding Jonsson an -

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

slutit sig till ett förslag om att innehavare av professur i tandkirurgi skulle
vara tandläkare och läkare, med förbehåll för dispensmöjlighet i det senare
fallet. De sakkunniga dela denna mening.

Professor i röntgendiagnostik skall liksom nuvarande laborator i ämnet
vara legitimerad läkare eller tandläkare.

Sakkunniga ha i sitt förslag till studieplan för tandläkarinstituten med
hänsyn till undervisningens krav förutsatt, att på de odontologie professorerna
bör ankomma en föreläsningsskyldighet av fyra timmar i veckan under
läsåret mot nu två. Professorerna synas böra även i detta hänseende likställas
med övriga universitetsprofessorer. De sakkunniga ansluta sig till det
förslag, som framlagts av medicinska högskolornas organisationskommitté
om evalvering av föreläsningsskyldighet till forskningsundervisning, och
föreslå sålunda, att så även bör kunna ske för de odontologie professorerna
efter förslag i varje särskilt fall av respektive lärarråd med kanslers medgivande.
I övrigt vilja de sakkunniga framhålla, att det bör stå varje professor
vid tandläkarinstituten fritt att efter lärarrådets godkännande för sin
undervisning välja den form —- katedrala föreläsningar eller kliniska demonstrationer
— som med hänsyn till föreliggande omständigheter kan beräknas
giva mest utbyte för eleverna, eller att med kanslers medgivande
utbyta föreläsningar mot seminarier.

De sakkunnigas förslag om en utökning av föreläsningsskyldigheten och
institutens inordnande i folktandvården med därav följande större patienttillströmning
torde komma att ställa ytterligare krav på professorerna i deras
egenskap av klinikchefer. Den dagliga ledningen och övervakningen av
respektive avdelning torde under dessa omständigheter ställa stora krav på
vederbörande professor.

De sakkunniga anse för sin del, att anförda skäl motivera, att professorerna
vid tandläkarinstituten — i likhet med de professorer vid karolinska
institutet, vilka tillika äro överläkare vid karolinska sjukhuset eller serafimerlasarettet
— beredas ytterligare löneförbättring så, alt rekryteringen till
dessa befattningar säkerställes, och föreslå därför, att till varje professor
skall utgå ett särskilt klinikchefsarvode om 1 500 kronor för år. Detta arvode
synes i och för sig vara väl lågt med hänsyn till det omfattande kliniska
arbetet. De sakkunniga förutsätta emellertid, att spörsmålet om professorernas
löneställning kommer att upptagas i samband med den utredning rörande
reglering av löneförmånerna för universitetsprofessorerna, som torde
vara att förvänta.

Dekanus för den odontologiska avdelningen bör vara befriad från undervisningsskyldighet
och examination i den mån, lian så finner erforderligt,
samt uppbära ett särskilt arvode å 1 800 kronor årligen. Det till den nuvarande
vice ordföranden i lärarrådet utgående arvodet, som varit av provisorisk
karaktär, torde böra upphöra.

Laboratorer.

För närvarande finnas vid tandläkarinstitutet i Stockholm sex laboratorsbefattningar.
Dessa äro placerade i lönegrad Eo 28 och nyinrättades år 1944
i samband med tandläkarinstitutets omorganisation. Innehavare av laboratorsbefatlning
i röntgendiagnostik skall vara legitimerad läkare eller tandläkare.
Innehavare av annan laboratorsbefattning skall vara legitimerad
tandläkare. För behörighet till laboratorsbefattning fordras därjämte, att ve -

Kungl. Maj:ts proposition nr 253. 43

derbörande genom avlagt disputationsprov ådagalagt vetenskaplig skicklighet
för befattningen.

Gällande bestämmelser ålägga envar laborator en daglig tjänstgöringsskyldighet
av sex timmar. Härav avses fyra timmar för egentlig undervisningsverksamhet
och återstående tid för tandvårdsutövning i institutets tjänst.
Lärarrådet äger medgiva, att tid, som eljest är avsedd för tandvårdsverksamhet,
må användas till sådant vetenskapligt arbete, som prövas vara av
betydelse för odontologin. För tandvårdsutövningen äger laborator — utöver
honom eljest tillkommande avlöning — åtnjuta särskild ersättning, beräknad
efter fem kronor för timme utövad tandvård. Denna ersättning har
beräknats ge laboratorn eu inkomst av omkring 2 000 kronor för år. Laborator,
som av lärarrådet befriats från tandvårdsutövning för att bedriva
vetenskapligt arbete och sålunda icke uppbär dylik tandvårdsersättning,
skall äga att — utöver honom tillkommande avlöning — i stället åtnjuta
särskild ersättning, beräknad efter tvåhundra kronor för månad, dock ej
för tid, då laboratorn åtnjuter sommarferier. Ifrågavarande ersättningar bestridas
från inkomsterna av patientavgifter vid institutet.

Tandläkarutbildningssakkunniga ha inledningsvis erinrat, att riksdagen i
skrivelse nr 1944:367 ansett tveksamt, huruvida man med laboratorstjänsternas
placering i lönegrad Eo 28 kunde vinna en tillfredsställande rekrytering
av ifrågavarande betydelsefulla befattningar och förklarat, att det
borde ankomma på de särskilda sakkunniga för tandläkarutbildningen att
till omprövning upptaga denna fråga och därvid överväga, om befattningarna
borde vara ordinarie och upptagas å löneplanen A eller på sätt allmänna
lönenämnden förordat såsom förordnandetjänster å löneplan C. I
avvaktan på resultatet av denna undersökning hade riksdagen ansett sig
böra bifalla departementschefens förslag beträffande laboratorernas löneställning
(Eo28). Vidare ha de sakkunniga erinrat, att det varit på riksdagens
initiativ, som laboratorerna kommit i åtnjutande av tandvårdsersättning
även under tid, som enligt lärarrådets medgivande användes för vetenskapligt
arbete.

Härefter ha de sakkunniga redogjort för en till dem inkommen skrivelse
från de tillförordnade laboratorerna vid tandläkarinstitutet i Stockholm, i
vilken på närmare angivna skäl hemställts, att laboratorerna icke måtte belastas
med obligatorisk patientvård två timmar dagligen, ävensom alt ifrågavarande
laboratorsbefattningar måtte i tjänste- och löneavseende jämställas
med medicinska universitetslärare i samma ställning.

De sakkunniga ha efter ingående överväganden stannat för att laboratorsbefattningarna
böra vara placerade i lönegrad A 28. Beträffande tjänstgöringstidens
längd erinra de sakkunniga vidare, att densamma vid ärendets
tidigare behandling varit föremål för skiftande uppfattningar. Ur institutens
synpunkt måste emellertid krävas en daglig lärartjänstgöring av minst fyra
timmar, mot vilken minimitid berörda befattningshavare icke gjort någon
erinran. Eftersom rätt till privatpraktik på instituten för laboratorerna varken
i och för sig svnes vara önskvärd eller möjlig att utverka och samtidigt

Kumjl. Maj:ts proposition nr ''253.

berörda befattningshavare med bestämdhet hävda, att privatpraktik utanför
instituten under återstående tre timmar av en normal arbetsdag icke kan i
vanliga fall vara ekonomiskt bärkraftig, synes det de sakkunniga vara en
lycklig lösning att laboratorerna uppehålla sin kliniska skicklighet genom
tandvårdsarbete på instituten. Detta bör självfallet icke avse de enkla rutinfallen,
utan laborator bör enligt de sakkunnigas mening ägna resterande
tjänstgöringstid d. v. s. två timmar åt att leda och övervaka patientbehandlingen
på amanuensklinikerna samt vid särskilt svåra fall eller där behov
eljest föreligger själv ingripa med patientbehandling. I den mån instituten
inordnas i folktandvården innebär detta, att de sakkunniga måste tillmäta
laboratorernas övervakande av och i förekommande lall biträde vid nämnda
patientbehandling en alldeles särskild betydelse. Utöver lön enligt löneplan
böra laboratorerna med särskild hänsyn till rekryteringsmöjligheterna erhålla
en till 2 000 kronor uppgående särskild ersättning, motsvarande den
ersättning, beräknad efter fem kronor för arbetstimme, för vilken redogjorts
i det föregående. För att underlätta forskningsarbete ha de sakkunniga
vidare funnit lämpligt föreslå, att laborator må med bibehållande av lön
och den till^ 2 000 kronor uppgående särskilda ersättningen kunna medgivas
befrielse från den del av den dagliga tjänstgöringen, som utgöres av två
timmars tandvårdsverksamhet i institutets tjänst, i följande fall, nämligen
efter prövning av lärarrådet under kortare tid för fullgörande av en konkret
vetenskaplig arbetsuppgift samt efter lärarrådets förslag av kansler
under perioder av högst fem år i sänder för att ägna ökad tid åt angivet
vetenskapligt arbete. Under period, då sådan tjänstledighet åtnjutes, får laborator
icke ägna sig åt privatpraktik eller annan förvärvsverksamhet.

Slutligen förorda de sakkunniga med samma motivering som framlagts
beträffande professorerna, att till laboratorerna i barntandvård och i bettanalys
med parodontoprotetik skall i deras egenskap av föreståndare för
självständiga avdelningar utgå ett särskilt klinikchefsarvode om 1 500 kronor
per år.

Ledamoten av de sakkunniga Kjellgren har i ett särskilt yttrande förordat,
att beträffande tjänstgöringsförhållandena laboratorstjänsterna jämföras
med lektorat. Tjänstgöringstiden bör fastställas till 1 000 timmar per
år. Skyldighet att därutöver fullgöra tandvård i institutens tjänst bör icke
åläggas laborator.

Docenter.

Vid tandläkarinstitutet i Stockholm ha hittills icke funnits några docenter.
De sakkunniga hemställa, att för tandläkarinstitutet i Malmö reserveras
tills vidare två och för tandläkarinstitutet i Stockholm tills vidare tre docentstipendier
i de rent odontologiska ämnena, och förorda, att kanslern för
likets universitet ma kunna till docent vid tandläkarinstitut förordna person,
vilkens anställande prövats nyttigt för den vetenskapliga forskningen
eller för undervisningen samt vilken ådagalagt erforderlig skicklighet såsom
vetenskapsidkare och lärare.

För docentstipendiaterna vid tandläkarinstituten böra enligt de sakkunnigas
mening gälla de bestämmelser i fråga om undervisningsskyldighet,
förordnande och entledigande samt ekonomiska förhållanden, som medi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 253. 45

cinska högskolornas organisationskommitté föreslagit i sitt betänkande del I
(s. 30, 41—43) beträffande övriga docenter vid de medicinska lärosätena.

Avdelningstandläkare.

Avdelningstandläkarbefattningarna vid det nuvarande tandläkarinstitutet
äro placerade i lönegrad Eo 18 och förenade med en tjänstgöringsskyldighet
av i genomsnitt 21 timmar per vecka.

Avdelningstandläkarna giva större delen av de för varje termin obligatoriska
undervisningskurserna inom respektive ämnen, verkställa slutförhör
och leda kursdeltagarnas tekniska och kliniska verksamhet på kliniksalar
och laboratorier samt ha överinseende över assistenters och amanuensers
arbete.

Enligt gällande bestämmelser skall innehavare av avdelningstandläkarbefattning
vid tandläkarinstitutet vara legitimerad tandläkare samt bör ha
fullgjort väl vitsordad tjänstgöring vid tandläkarinstitutet eller innehava därmed
jämförbara meriter. Vid befattningens tillsättande bör hänsyn jämväl
tagas till ådagalagd vetenskaplig skicklighet. Sökande till dylik befattning
är skyldig avlägga lärarprov, därest lärarrådet finner sådant prov önskvärt.

De sakkunniga föreslå, att ifrågavarande befattningar alltfort skola vara
placerade i lönegrad Eo 18.

Assistenter.

Assistenterna vid det nuvarande tandläkarinstitutet åtnjuta ett årligt arvode
av 5 000 kronor, vartill för budgetåret 1946/47 kommer ett provisoriskt
arvodestillägg av 330 kronor, och ha en tjänstgöringsskyldighet av 18
timmar i veckan.

Assistenterna biträda avdelningstandläkarna vid kursgivningen eller giva
själva kurser samt ersätta avdelningstandläkarna i det dagliga arbetet på
kliniksalar och laboratorier.

Innehavare av assistentbefattning skall enligt gällande bestämmelser vara
legitimerad tandläkare samt bör hava fullgjort väl vitsordad tjänstgöring vid
tandläkarinstitutet. Sökande till dylik befattning är skyldig avlägga lärarprov,
därest lärarrådet finner sådant prov önskvärt.

De sakkunniga anse, att hittillsvarande bestämmelser i fråga om kompetenskrav
in. in. böra gälla i fortsättningen. De förutsätta dock, att assistenternas
arvoden liksom frågan om deras tjänstgöringsskyldighet blir föremål
för reglering i samband med den arvodesreglering, som torde komma till
stånd i anslutning lill pågående utredningsarbete.

A in a n u ense r.

Amanuenserna vid det nuvarande tandläkarinstitutet åtnjuta arvode av
2 250 kronor, vartill för budgetåret 1946/47 kommer ett provisoriskt arvodestillägg
å 330 kronor, och ha eu tjänstgöringsskyldighet av 18 timmar i
veckan.

Kangl. Maj:ts proposition nr 253.

De hittillsvarande amanuensbefattningarna vid tandläkarinstitutet äro
passageplatser närmast avsedda för specialutbildning av unga tandläkare,
som vilja pedagogiskt meritera sig inom ett område och samtidigt erhålla
den tekniska eller kliniska träning, som arbeten på kliniksalar och laboratorier
medgiva.

För att vara behörig till amanuensbefattning har hittills erfordrats att
vederbörande är legitimerad tandläkare; dock må i fall, då tandläkare ej kan
erhållas, tandläkarkandidat kunna därtill förordnas.

I fråga om amanuensbefattningarna anse de sakkunniga hittillsvarande
bestämmelser i fråga om tjänstgöringsskyldighet böra gälla i fortsättningen.
Det synes icke böra vara blott ett undantag, att odontologie kandidater förordnas
till amanuenser, då dessa platser måste betraktas som lämpliga utbildningsplatser.
Vad arvodet beträffar förorda de sakkunniga, att amanuenserna
vid tandläkarinstituten erhålla ett årligt arvode av 3 600 kronor i likhet
med förste amanuenser vid teoretisk-medicinska institutioner.

Yttranden. Tandläkarinstitutets lärarråd har understrukit, att de för
en skicklig tandläkare förmånliga ekonomiska villkoren i kommunal och
privat tandvård utgöra en påtaglig och allvarlig svårighet för lärarrekryteringen
till tandläkarinstituten. Vid organiserandet av de nuvarande laboratorsbefattningarna
har man särskilt syftat till -—- förutom att tillgodose tandläkarinstitutets
väsentliga behov — att göra befattningarna lockande för sådana
tandläkare, som ha verklig läggning och intresse för undervisning och
vetenskaplig verksamhet. Lärarrådet inser visserligen de stora fördelarna
med den av de sakkunniga föreslagna möjligheten för laborator, som vill
helt ägna sig åt vetenskapligt arbete, att erhålla längre ledighet från tandvårdsutövning
vid institutet. Men samtidigt vill lärarrådet anföra, att alltför
långa ledigheter för detta ändamål, särskilt för teoretiskt inriktad forskning,
kan befaras ofördelaktigt inverka på bibehållandet av laboratorns kliniska
skicklighet. Lärarrådet understryker vikten av att laboratorsbefattningarna
göras ur ekonomisk och andra synpunkter tillräckligt lockande, ävensom
vikten av att denna organisationsfråga snarast vinner sin definitiva lösning.

Medicinalstyrelsen anser icke den föreslagna anordningen med laboratorernas
tvångsvisa tandvårdsutövning kunna bli till gagn vare sig för undervisningen,
forskningen eller laboratorerna själva. Styrelsen anser, att i
tjänstgöringshänseende likställighet bör skapas med motsvarande befattningar
vid de medicinska undervisningsanstalterna. Frågan om docentinstitutionens
införande vid tandläkarinstituten synes böra bli föremål för närmare
utredning.

Statskontoret kan icke förorda, att en ytterligare förbättring av professorernas
avlöningsförmåner nu vidtages. En reglering av dessa befattningshavares
löneställning synes böra anstå, till dess spörsmålet om universitetsprofessoremas
avlöningsförmåner upptages till prövning. Beträffande laboratorstjänsterna
vidhåller statskontoret sitt yttrande den 24 november 1943,
att laborator, som tillika är avdelningschef, bör placeras i lönegrad A 28 och
övriga laboratorer i A 27. De böra icke äga rätt till särskild ersättning för
tandvårdsutövning i institutens tjänst eller till privat praktik. Ämbetsverket
har vidhållit sin i tidigare sammanhang uttalade uppfattning, att avdelningstandläkartjänsterna
icke böra lönegradsplaceras. 1 avvaktan på resul -

K imf/!. Maj:ts proposition nr 253.

tatet av ifrågasatt utredning om militärläkarnas och försvarstandläkarnas
anställnings- och avlöningsvillkor böra ifrågavarande avdelningstandläkare
anställas mot arvode av i ett för allt 10 000 kronor för år.

Allmänna lönenämnden. De sakkunnigas förslag beträffande löneställningen
för lärarpersonalen har icke föranlett något särskilt uttalande från lönenämndens
sida.

Svenska tandläkaresällskapet och Sveriges tandläkarförbund föreslå ändring
av nuvarande bestämmelse, att laborator i röntgendiagnostik skall vara
legitimerad läkare eller tandläkare därhän, att innehavaren av den blivande
professuren i ämnet skall vara legitimerad tandläkare. Professorernas lönevillkor
böra bli föremål för utredning. Beträffande laboratorsbefattningarna
ansluta sig organisationerna till det av reservanten hos de sakkunniga avgivna
förslaget, att laborator ej bör utöver undervisningsskyldigheten åläggas
tandvårdsverksamhet i institutets tjänst. Laboratorerna böra ställas i
samma ställning som motsvarande befattningshavare vid universiteten och
karolinska institutet. Organisationerna hälsa med tillfredsställelse de sakkunnigas
förslag om docenturer. Beträffande avdelningstandläkartjänsterna
föreslås en placering i lägst Eo 22. Assistenterna böra jämställas med andre
assistenterna vid de medicinska högskolorna och därför tillerkännas årliga
arvoden om 6 480 kronor. Organisationerna ifrågasätta, huruvida det för
amanuensbefattningarna föreslagna arvodet kan föranleda legitimerade tandläkare
att till erforderligt antal söka befattningarna.

Tandläkarinstitutets icke-ordinarie lärares förening framhåller, att föreningen
ej kan finna skäl för att innehavare av professur i röntgendiagnostik
ej behöver vara legitimerad tandläkare. Professorn i ämnet bör vara fullt
inne i odontologiska frågeställningar, annars blir hans verksamhet av föga
värde för institutet. Föreningen instämmer beträffande laboratorstjänsterna
med vad reservanten hos de sakkunniga härom anfört och understryker än
ytterligare nödvändigheten av, att laboratorernas anställnings-, avlöningsoch
arbetsförhållanden regleras på helt annat sätt än som föreslagits av sakkunnigmajoriteten.
Beträffande avdelningstandläkarna framhåller föreningen
vikten av att dessa tjänster ej komma i sämre ställning än jämförbara
befattningar i den militära tandvården. Ett mindre antal assistenter på varje
avdelning bör givas extra ordinarie anställning i avsikt att härigenom binda
■dugande förmågor till instituten i avvaktan på befordringsmöjligheter.

De sakkunnigas förslag beträffande kompetensfordringar för erhållandeDepartem<>nt«-av professur samt angående undervisningsskyldigheten för professorerna
anser jag mig kunna biträda. Däremot kan jag icke för närvarande taga
.slutlig ställning till förslaget, att .särskilda klinikchef.sarvoden skola tillerkännas
professorer och innehavare av självständig laboratorsbefattning.

Frågan härom torde böra upptagas i ett annat större sammanhang. Rektorsarvode
torde böra i överensstämmelse med de sakkunnigas uttalande utgå
med 1 800 kronor för år. Arvodena till nuvarande inspektor och vice ordförande
torde, sedan rektor förordnats, böra upphöra att utgå.

Frågan om löneställningen och tjänstgöringsförhållandena för laboratorerna
har under senare år varit föremål för mycket olika uttalanden. Med
den nuvarande organisationen av tjänsterna har man sökt tillgodose å ena

Kungl. Mnj:ts proposition nr 253.

sidan laboratorernas skäliga ekonomiska intressen och å den andra tandläkarinstitutets
behov av laboratorernas kvalificerade arbetskraft. Ett tidigare
förslag, att dessa befattningshavare skulle mot en därefter avpassad
löneställning tjänstgöra endast fyra timmar dagligen ansågs från lärarhåll
icke tillfredsställande, enär det som regel icke vore möjligt för dem att under
återstående del av eu normal arbetsdag uppehålla en ekonomiskt bärkraftig
privatpraktik. Från tandläkarinstitutets sida har framhållits, att det
ur skilda synpunkter är betydelsefullt, att laboratorerna stå till förfogande
inom institutet hela arbetsdagen och samtidigt kunna uppehålla sin kliniska
skicklighet genom tandvårdsarbete där.

Då de sakkunniga efter ingående utredning stannat för att laboratorstjänsterna
alltfort böra vara organiserade i huvudsak som för närvarande
är fallet, finner jag, trots den i vissa remissyttranden framförda motsatta
uppfattningen, övervägande skäl tala för att någon större omändring av
tjänsterna nu icke vidtages. Jag ansluter mig alltså till de sakkunnigas förslag
i fråga om löneställning och dagliga tjänstgöringsförhållanden för laboratorerna.
Tjänsterna böra sålunda placeras i lönegrad A 28. Två av de
nuvarande extra ordinarie laboratorstjänsterna äro i vederbörlig ordning
tillsatta. Innehavarna av dessa tjänster torde utan ansökningsförfarande böra
av Kungl. Maj:t, därest de anmäla sig önska erhålla ordinarie laboratorsbefattning,
utnämnas å de nya befattningarna. Såsom framgår av det förut
anförda, är med de nuvarande laboratorsbefattningarna förenad skyldighet
att under en tid av i genomsnitt två timmar om dagen utöva tandvård i
institutets tjänst. Härför äger laboratorn — utöver honom eljest tillkommande
avlöning — åtnjuta särskild ersättning, beräknad efter fem kronor
för timme utövad tandvård. Denna ersättning, som avsetts skola utgå av
inflytande patientavgifter, har beräknats ge laboratorn eu inkomst av omkring
2 000 kronor för år. Jag biträder vad de sakkunniga anfört om lämpligheten
av eu sådan ändring i gällande ordning, att laboratorn erhåller eu
mera ledande och övervakande ställning vid patientvården med möjlighet
för honom att ingripa, där så för tillfället behövs, och omhändertaga särskilt
svåra och ur undervisningssynpunkt speciellt värdefulla fall. Nämnda
tandvårdsverksamhet skall givetvis åvila laboratorn såsom eu hans skyldighet
i tjänsten. Med hänsyn till det anförda bör den särskilda ersättningen
icke såsom enligt gällande bestämmelser beräknas efter visst belopp för
timme utövad tandvård. Det synes i stället lämpligt att ifrågavarande ersättning
får utgå i form av sådant arvode för särskild tjänstgöring vid vederbörande
verk, som avses i 43 § 1 mom. av 1945 års lönekommittés förslag
till statens allmänna avlöningsreglemente (se SOU 1947:23 sid. 221). Arvodet
synes böra bestämmas till 2 008 kronor för år räknat. Jag förutsätter,
att beträffande nu avsedda arvoden skola i övrigt gälla de bestämmelser,
som må komma att av Kungl. Maj:t meddelas i anslutning till lönekommitténs
omförmälda förslag. Arvodena böra bestridas från vederbörande av -

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

löningsanslag och icke såsom de hittillsvarande ersättningarna från inflytande
patientavgifter. Till frågan om den erforderliga medelsanvisningen
återkommer jag i det följande. Jag vill i detta sammanhang framhålla, att
den omläggning av laboratorernas tandvårds verksamhet vid institutet, som
jag sålunda förordat, bör innebära ökade möjligheter för dem att jämsides
med deras övriga dagliga arbete å instituten hålla i gång vetenskapliga undersökningar.
Därmed tillgodoses i viss mån de framförda kraven i fråga
om ökade möjligheter till vetenskaplig forskning.

De sakkunniga ha förordat, att laborator må med bibehållande av samtliga
löneförmåner kunna medges befrielse från den del av den dagliga
tjänstgöringen, som utgöres av två timmars tandvårdsverksamhet i institutets
tjänst, dels efter prövning av lärarrådet under kortare tid för fullgörande
av en konkret vetenskaplig arbetsuppgift, dels ock efter lärarrådets
förslag av universitetskansler under perioder av högst fem år i sänder för
att ägna ökad tid åt angivet vetenskapligt arbete, dock att under period,
då sådan längre tjänstledighet åtnjutes, laborator icke får ägna sig åt privatpraktik
eller annan förvärvsverksamhet. Förslaget, i vad det avser längre
perioder av ledighet, torde böra upplagas till prövning först i ett annat
större sammanhang. Det föranleder sålunda för närvarande icke något ställningstagande
från min sida. Vad beträffar frågan om kortare befrielser från
tandvårdsverksamheten för bedrivande av vetenskapligt arbete finner jag
icke anledning förorda någon ändring i den härför redan gällande ordningen.
Enligt vad jag erfarit, ha, sedan nuvarande laboratorstjänster inrättades
vid tandläkarinstitutet i Stockholm från och med budgetåret 1944/45,
samtliga tillförordnade laboratorer åtnjutit dylik befrielse i syfte att vetenskapligt
meritera sig till erhållande av laboratorstjänst. Ifrågavarande tandvårdsverksamhet
vid institutet har därför ännu ej kommit i gång. Sedan ett
par laboratorstjänster numera blivit i vederbörlig ordning tillsatta och ytterligare
sådana tillsättningar torde kunna förväntas inom den närmaste framtiden,
föreligga förutsättningar för tandvårdsverksamhetens igångsättande.
De sakkunniga ha i sitt betänkande anfört, alt det torde vara lärarrådets vid
institutet avsikt att medge befrielse från tandvårdsverksamheten mera sparsamt,
sedan laboratorsbefattningarna kunnat besättas med ordinarie innehavare.
Med hänsyn till betydelsen ur åtskilliga synpunkter av att ifrågavarande
tandvårdsverksamhet så snart som möjligt kommer till stånd ansluter
jag mig till lärarrådets uppfattning, att för framtiden befrielser från sådan
verksamhet böra meddelas mera sparsamt.

Frågan om docentinstitutionens införande vid tandläkarinstituten avser
jag att framdeles anmäla för Kungl. Maj:t.

Befattningarna såsom avdelning slandläkare synas i enlighet med de sakkunnigas
förslag alltjämt böra vara placerade i lönegrad Eo 18.

Beträffande befattningarna såsom assistent torde icke böra vidtagas annan
ändring, än som föranledes av den i årets statsverksproposition under

Dihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 253. 4

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

rubriken För flera huvudtitlar gemensamma frågor förordade arvodesregleringen.
Med hänsyn härtill böra de med dessa befattningar förenade arvodena,
5 000 kronor, å vilka för innevarande budgetår utgår särskilt arvodestillägg,
höjas till 5 484 kronor.

Jag ansluter mig till de sakkunnigas förslag att amanuenserna vid tandläkarinstituten
jämställas med förste amanuenser vid teoretisk-medicinska
institutioner. Det av de sakkunniga förordade arvodet av 3 600 kronor bör
med hänsyn till nyssnämnda arvodesreglering höjas till 4 032 kronor.

b) Sköterske- och laboratoriepersonal.

Sköterske- och laboratoriepersonalen vid tandläkarinstitutet i Stockholm
utgöres av avdelningssköterskor, tandsköterskor, kontrollbiträden, tekniska
biträden, kliniskt biträde, preparatris, tandtekniker och sköterskebiträde. De
sakkunniga föreslå, att vid tandläkarinstituten skola finnas de olika slags
hithörande befattningar, som framgå i det följande.

Avdelningssköterskor m. m.

För närvarande finnas vid tandläkarinstitutet i Stockholm fem avdelningssköterskor,
nämligen på tandfyllningsavdelningen, protesavdelningen, tandkirurgiska
avdelningen och röntgenavdelningen samt en gemensam för ortodonti-
och bamtandvårdsavdelningarna. Fyra avdelningssköterskor äro placerade
i lönegrad A 7 och en i lönegrad Eo 7.

De sakkunniga ha i sitt betänkande lämnat en närmare redogörelse för
avdelningssköterskornas åligganden samt i övrigt anfört bland annat följande.

Tandläkarinstitutets lärarråd har i remissyttrande över betänkande med
utredning och förslag angående löneställningen för viss statsanställd sjukvårds-
och ekonomipersonal m. m. (SOU 67: 1946) den 29 oktober 1946
framhållit, att de angivna arbetsuppgifterna totalt ställa större krav på avdelningssköterskornas
kompetens bland annat såsom arbetsledare och i fråga
om omdöme än vad som i regel är fallet beträffande avdelningssköterska å
sjukhus. De sakkunniga vilja för sin del betona, att effektiviteten i tandläkarinstitutens
patientvårdande verksamhet, särskilt vid deras inordnande
i folktandvården, i icke ringa grad blir beroende av avdelningssköterskornas
förmåga att skapa ordning och arbetsintensitet i elevernas och tandsköterskornas
dagliga verksamhet på de olika avdelningarna.

Beträffande kompetensfordringar och löneställning föreslå de sakkunniga,

att avdelningssköterska på tandkirurgisk avdelning samt avdelningar för
karieslära och proteslära bör ha utbildning både som tandsköterska och
sjuksköterska, varvid avdelningssköterska på tandkirurgisk avdelning därjämte
bör ha tjänstgjort såsom operationssköterska, ävensom placeras i lönegrad
A 9,

Kung!. Maj.ts proposition nr 253.

att sköterska på avdelningen för röntgendiagnostik och den internmedicinska
mottagningsavdelningen samt sköterskan för operationskursen på
tandkirurgiska avdelningen, vilka befattningshavare icke behöva tandsköterskeutbildning,
placeras i lönegrad A 7,

samt att för avdelningarna för odontologisk ortopedi, barntandvård, bettanalys
med parodontoprotetik, allmänna mottagningsavdelningen samt avdelningen
för pulpa- och rotbehandling inrättas tjänster i lönegrad A 7 såsom
avdelningstandsköterskor. För dessa befattningar borde icke krävas
sjuksköterskekompetens.

T andsköterskor.

De vid tandläkarinstitutet i Stockholm anställda tandsköterskorna äro
placerade i 6 lönegraden såsom extra ordinarie eller extra, varjämte tillfälligt
finnes ett antal arvodesanställda tandsköterskor. De sakkunniga anföra
följande.

De tandsköterskor, som kunna beräknas vara erforderliga för institutens
drift, böra knytas till instituten genom en fastare anställningsform än som
extra ordinarie. Det bör för övrigt betonas, att tandsköterskorna utföra ett
svårt och krävande dagligt arbete i sin ställning mellan å ena sidan lärare
och avdelningssköterskor och å andra sidan tandläkareleverna. Den dagliga
assistansen vid arbetsstolar, i operationsrum, injektionsrum, sterilisationsrum
och demonstrationssalar ställer större krav på dessa befattningshavares
självständiga omdöme samt förmåga att snabbt fullgöra hjälpen åt den
ovane eleven än vad det dagliga arbetet hos en rutinerad tandläkare i allmänhet
fordrar. Vid nu rådande konkurrens om kvinnlig arbetskraft torde
det heller icke vara möjligt att få kompetenta befattningshavare å dessa
tjänster, såvida icke anställnings- och avlöningsförhållanden regleras på ett
tillfredsställande sätt. En bättre avvägning av den proportion, som bör råda
för de vid tandläkarinstituten anställda tandsköterskorna i fråga om ordinarie,
extra ordinarie samt extra och arvodesanställning, måste sålunda
komma till stånd. De sakkunniga anse för sin del, att omkring 50 % av
tandsköterskorna böra beredas ordinarie, 30 % extra ordinarie samt 20 %
extra eller arvodesanställning. De sakkunniga förorda vidare, att tandsköterskorna
skola vara placerade i 6 lönegraden. Arvodesanställd sköterska
bör erhålla 3 000 kronor för år.

Kontrollbiträden.

Vid det nuvarande tandläkarinstitutet äro kontrollbiträdena, som ha till
uppgift att taga hand om patienterna m. m. och vilka böra vara utbildade
tandsköterskor, placerade i lönegrad Eo 6.

De sakkunniga föreslå, med samma motivering som i fråga om tandskötersketjänsterna,
att kontrollbiträdestjänsterna skola placeras såsom ordinanarie
eller extra ordinarie i lönegrad 6.

T c k n i s k a biträde n.

De vid tandläkarinstitutet anställda tekniska biträdena äro placerade i 6
lönegraden såsom extra ordinarie eller extra. De tekniska biträdena utgö -

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

ras huvudsakligen av biträden med viss tandteknisk utbildning, vilka arbeta
på laboratorierna och biträda särskilt vid fantomkurserna. Med hänsyn
till deras utbildning samt arten och omfattningen av deras arbetsuppgifter
anse de sakkunniga, att den hittillsvarande placeringen i 6 lönegraden är
väl befogad, dock böra de hittillsvarande tekniska biträdena vid institutet
i Stockholm och motsvarande befattningshavare vid institutet i Malmö erhålla
ordinarie ställning. Övriga nyinrättade tjänster böra givas icke-ordinarie
ställning.

Preparat riser och laboratoriebiträden.

Preparatriser och laboratoriebiträden äro kvalificerade biträden, som böra
ha långvarig specialutbildning för utförande av preparationsarbete och kemiskt-kliniskt
arbete på laboratorier. Beskaffenheten av de göromål, som
åvila dem, synes enligt de sakkunniga vara sådan, att dessa biträden böra
beredas anställning i lönegrad A 7.

T andtekniker.

Sedan år 1944 finnes anställd en tandtekniker mot ett arvode av numera
7 700 kronor för år. De sakkunniga förorda i ett senare sammanhang inrättande
av ytterligare befattningar såsom tandtekniker för att institutens
behov av kvalificerad teknisk assistans vid den utvidgade patientbehandlingen
och vid fantomkurserna skall kunna tillgodoses, samt uttala, att
ifrågavarande befattningshavare icke, såsom hittills varit fallet, längre böra
avlönas med enbart arvoden, om instituten i konkurrens med den fria marknaden
skola kunna erhålla för arbetsuppgifterna lämpade tandtekniker. De
sakkunniga föreslå, att tandtekniker vid tandläkarinstituten skola placeras
i 14 lönegraden samt att vid vartdera institutet en tandtekniker bör beredas
ordinarie och övriga extra ordinarie eller extra anställning.

Yttranden. Tandläkarinstitutets lärarråd har anfört, att med hänsyn
till lönenivån för de hos landstingen och i enskild tjänst anställda tandteknikerna
den av de sakkunniga föreslagna löneplaceringen är för låg. För
tandläkarinstitutets protesavdeining fordras tandtekniker, som fylla mycket
höga anspråk. Åtminstone den ordinarie tandteknikerbefattningen vid protesavdelningen
och den extra ordinarie befattningen vid avdelningen för
parodontop ro tetik måste placeras i 16 lönegraden.

Medicinalstyrelsen finner icke styrkt, att det av de sakkunniga föreslagna
antalet examinerade sjuksköterskor är obetingat nödvändigt. I den mån det
verkligen är erforderligt att såsom avdelningssköterskor anställa examinerade
sjuksköterskor, böra dessa givas samma löneställning som avdelningssköterskorna
vid statligt undervisningssjukhus.

Statskontoret finner uppenbart, att riksdagens beslut, att översköterska
vid de statliga sjukhusen skall hänföras till 8 lönegraden, vilket beslut ock
synes innebära att assistentsköterska placeras i 6 lönegraden, måste återverka
på löneställningen för avdelningssköterskorna vid tandläkarinstituten,
vilka icke synas böra vara placerade i högre lönegrad än assistentsköterskor

Kungi. Maj:ts proposition nr 253.

eller — i fråga om avdelningssköterskorna å avdelningarna för tandkirurgi,
karieslära och proteslära — översköterskor.

Vad beträffar tandsköterskorna, kontrollbiträdena och de tekniska biträdena
har statskontoret erinrat, att föredragande departementschefen vid anmälan
av propositionen nr 1944: 194 föreslog, att berörda befattningshavare
skulle placeras i 5 lönegraden, men alt riksdagen med hänsyn till deras utbildning
samt arten och omfattningen av deras arbetsuppgifter ansåge
(■> lönegraden motiverad. 1944 års lönekommitté framhöll för sin del, att
kommittén vid en jämförelse med avdelningssköterska vid karolinska sjukhuset
måste finna, att tandsköterska, kontrollbiträde och tekniskt biträde
placerats förhållandevis högt. En lönegradsuppflyttning av avdelningssköterska
på sätt kommittén föreslagit borde därför icke föranleda ändring i
ifrågavarande befattningshavares löneställning. Under åberopande härav
kan statskontoret icke finna annat än att i konsekvens med riksdagens nu
fattade beslut om avdelningssköterskas placering tandsköterska, kontrollbiträde
och tekniskt biträde såsom departementschefen föreslog i proposition
till 1944 års riksdag böra placeras i 5 lönegraden. Vad angår löneställningen
för laboratoriebiträden och därmed jämförlig personal, kommer denna att
bli föremål för särskild utredning. Nya ordinarie tjänster för sådana befattningshavare
böra fördenskull icke nu inrättas.

Allmänna lönenämnden har med hänsyn till riksdagens nvssberörda beslut
om översköterskornas lönegradsplacering uttalat, att i nuvarande läge
skäl icke torde föreligga att placera tandläkarinstitutens avdelningssköterskor
högre än i lönegrad 8. Med ett slutligt ställningstagande till förslaget
om lönegradsplaceringen av laboratoriebiträden, preparatriser och tekniska
biträden borde tills vidare anstå, i avvaktan på resultatet av pågående utredningsarbete
beträffande löneställningen för laboratoriebiträden och därmed
jämställda befattningshavare i statens tjänst. Under erinran att den vid
tandläkarinstitutet i Stockholm anställde tandteknikern för närvarande åtnjuter
arvode, som nära motsvarar avlöning i 17 löneklassen, samt med beaktande
av de kvalificerade arbetsuppgifter, som torde komma att åvila
innehavarna av de föreslagna tandteknikerbefattningarna, ställer sig lönenämnden
för sin del tveksam, huruvida den av de sakkunniga förordade
löneställningen i 14 lönegraden kan anses till fyllest för dessa befattningar.
Lönenämnden biträder förslaget till löneställning för sjuksköterskor, avdelningstandsköterskor,
tandsköterskor och kontrollbiträden.

Svenska landstingsförbundet bär framhållit, att enligt de sakkunnigas förslag
tandläkarinstitutens tandsköterskor skulle placeras två löneklasser
över motsvarande befattningshavare i folktandvården. Det kan ifrågasättas,
huruvida en dylik löneskillnad är motiverad med hänsyn till arbetsuppgifternas
art och omfattning. Det kan vidare ifrågasättas, huruvida icke en
differentiering av lönerna för tandteknikerna i likhet med vad som skett
inom folktandvården vore lämplig.

Svenska tandsköterslceförbundet anser lämpligt, att avdelningssköterskorna
å tandkirurgiska avdelningen samt avdelningarna för karieslära och proteslära
skola vara såväl sjuksköterske- som tandsköterskeutbildade. Det understrykes
emellertid att i händelse av brist på sökande med sådan kompetens
till sistnämnda två avdelningar det är lämpligare med en högt kvalificerad
enbart tandsköterskeutbildad person än med eu enbart sjuksköterskeutbildad.
Förbundet understryker, alt det endast bör vara tränade tandsköterskor,
som skola kunna uppehålla kontrollbiträdestjänsterna. Med hänsyn

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

Departements chefen.

till de relativt goda lönerna inom folktandvården böra samtliga kategorier
sköterskor placeras två lönegrader högre än enligt de sakkunnigas förslag.

Tandläkarinstitutets icke-ordinarie lärares förening anser, att operationssköterskan
på tandkirurgisk avdelning även bör ha tandsköterskeutbildning
samt placeras i lönegrad A 9. Det synes ej nödvändigt med sjuksköterskeutbildning
för avdelningssköterska å röntgenavdelning.

Vad de sakkunniga föreslagit beträffande kompetensfordringarna för sköterskepersonalen
föranleder ingen erinran från min sida.

Såsom förordats bland annat av allmänna lönenämnden, torde avdelningssköterskorna
icke för närvarande böra placeras högre än i lönegrad 8.
Vad beträffar tandläkarinstitutet i Stockholm torde lärarrådet därstädes
böra äga att till innehavare av avdelningsskötersketjänsterna å tandkirurgiska
avdelningen och protesavdelningen utan ansökningsförfarande utnämna
de nuvarande avdelningssköterskorna å nämnda avdelningar, ehuru
dessa befattningshavare icke avlagt både sjuksköterske- och tandsköterskeexamen.
De ha emellertid innehaft de nuvarande befattningarna under en
följd av år. Tjänsten å avdelningen för karieslära vid samma institut innehaves
för närvarande av en sköterska i lönegrad Eo 7. Med hänsyn till att
flera avdelningssköterskor i 7 lönegraden finnas vid institutet synes tillfälle
böra beredas för samtliga dessa sköterskor att anmäla sig till ifrågavarande
nya tjänst i 8 lönegraden, innan densamma tillsättes. Kungl. Maj:t bör
framdeles meddela erforderliga föreskrifter härom.

I likhet med lönenämnden biträder jag förslagen till löneställning för
sjuksköterskor (avdelningssköterskor), avdelningstandsköterskor, tandsköterskor
och kontrollbiträden, vilka alltså böra placeras, sjuksköterskorna
och avdelningstandsköterskorna i 7 lönegraden samt tandsköterskorna och
kontrollbiträdena i 6 lönegraden. Arvodesanställd tandsköterska bör med
hänsyn till omförmälda arvodesreglering erhålla ett till 4 032 kronor förhöjt
arvode. Med hänsyn till pågående utredning bör slutlig ställning för
närvarande icke tagas till förslaget om lönegradsplacering av laboratoriebiträden
(kliniska biträden), preparatriser och tekniska biträden. Erforderliga
laboratoriebiträden och preparatriser torde därför böra tills vidare erhålla
icke-ordinarie anställning i 7 lönegraden och tekniska biträdena i 6 lönegraden.

Vad slutligen tandteknikerna beträffar, har i flera yttranden framhållits,
att den av de sakkunniga föreslagna placeringen i 14 lönegraden är för låg.
I anslutning till tandläkarinstitutets lärarråds yttrande vill jag förorda, att
en ordinarie tandleknikerbefattning vid protesavdelningen och en extra
ordinarie tandteknikerbefattning vid avdelningen för parodontoprotetik
placeras i 16 lönegraden. I avvaktan på närmare erfarenheter kunna de
övriga tandteknikerbefattningar, som kunna vara erforderliga, placeras i
14 lönegraden enligt de sakkunnigas förslag.

Kuiwjl. Mcij:ts proposition nr 253.

c) Administrativ personal m. m.

Under ifrågavarande rubrik ha de sakkunniga redovisat ej blott den
administrativa personalen utan även viss annan för tandläkarinstitutens
olika avdelningar gemensam personal, såsom reparatörer och hantverkare
m. fl. De sakkunniga föreslå, att vid tandläkarinstituten skola finnas de
olika slags hithörande befattningar, som framgå i det följande.

Intendent.

Om behovet av en intendentsbefattning ha de sakkunniga anfört i huvudsak
följande.

De kamerala uppgifterna vid tandläkarinstitutet handhas dels av karolinska
institutets kamrerare, som ombestyr upprättande av avlöningslistor
och bokslut m. m., dels av två vid tandläkarinstitutet anställda kassörskor.
Sedan budgetåret 1946/1947 har vidare Kungl. Maj:t ställt medel till förfogande
för anlitande av speciell sakkunskap att biträda lärarrådet och förvaltningsnämnden
vid tillsyn över den ekonomiska förvaltningen, främst
upphandlingen.

Föredragande departementschefen har i proposition nr 241/1946 anfört,
att tillsynen över den ekonomiska förvaltningen, främst upphandlingen, berörde
en fråga av betydelse, samt ansåg det vara ekonomiskt fördelaktigt,
att till institutet knötes en person med speciell sakkunskap på området. En
definitiv lösning av problemet förutsatte emellertid en närmare utredning,
vilken lämpligen borde verkställas av 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga.

De sakkunniga ha ingående diskuterat, huruvida den nuvarande organisationen
med en särskild expert för tillsynen över den ekonomiska förvaltningen
alltjämt borde bibehållas eller en särskild befattningshavare
anställas för ändamålet. Med den betydande omfattning institutens ekonomiska
förvaltning kommer att få, är det uteslutet, att denna kan handhas
av en blott tillfälligt anlitad expert. De sakkunniga ha därför funnit sig
böra förorda anställandet av en särskild befattningshavare för omhänderhavandet
av kamerala och administrativa göromål.

De viktigaste arbetsuppgifterna för eu sådan befattningshavare skulle
bliva att förvalta institutens olika anslag, att ansvara för räkenskapernas
förande, att införskaffa anbud för den upphandling, som skall ske för
institutens räkning, att föra i anslutning därtill erforderliga förhandlingar
samt att för ekonominämnden framlägga förslag till upphandlingar. Vidare
skulle befattningshavaren i fråga ansvara för alla utbetalningar, som verkställas,
varjämte han borde fungera som föredragande och sekreterare i
ekonominämnden. Innehavaren av en dylik befattning bör ha ekonomisk
examen från handelshögskola eller däremot svarande utbildning samt äga
kännedom om statlig förvaltning, i all synnerhet upphandlingsfrågor. I
betraktande av de kvalifikationer, som böra förutsättas hos tjänstens innehavare,
bör denne enligt de sakkunnigas mening övertaga en del av de
göromål, som nu omhänderhas av institutets sekreterare.

Med hänsyn till de olikartade arbetsuppgifter, som således skulle åvila
den särskilde befattningshavaren för kamerala och administrativa göromål,
ha de sakkunniga funnit den riktiga benämningen böra vara intendent.

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

Under åberopande av vad sålunda anförts förorda de sakkunniga, att befattningen
hänföres till lönegraden A 26.

Sekreterare.

De sakkunniga ha framhållit, att med hänsyn till angelägenheten av att
instituten äga tillgång till juridiskt-administrativt skolad arbetskraft en
arvodesavlönad sekreterare bör vara anställd vid varje institut. För närvarande
åtnjuter sekreteraren vid tandläkarinstitutet i Stockholm arvode
med 2 800 kronor.

De sakkunniga ha vidare anfört följande.

Inrättandet av en intendentsbefattning torde visserligen innebära, att innehavaren
skulle övertaga en del av sekreterarens nuvarande arbetsuppgifter,
främst genom att vara sekreterare i ekonominämnden. Vid nuvarande
organisation torde emellertid motsvarande uppgifter såsom sekreterare åt
förvaltningsnämnden kräva förhållandevis liten del av sekreterarens arbetstid.
Med hänsyn till det betydligt ökade antalet lärare och övrig personal
och därav föranledd ökning i antalet ärenden torde emellertid vid
den föreslagna organisationen av instituten sekreterarens arbetsuppgifter
totalt sett höjas i icke oväsentlig grad. De sakkunniga förorda därför, att
sekreteraren vid vartdera institutet tillerkännes ett arvode av 3 600 kronor
för år.

övrig personal å institutens kansli.

Vid tandläkarinstitutets kansli tjänstgöra för närvarande fyra kvinnliga
biträden, varav ett kanslibiträde i lönegrad A 7, en kassör i lönegrad A 7,
en kassör i lönegrad Eo 7, vilken främst omhänderhar debitering och uppbörd
av patientavgifter, samt ett extra skrivbiträde med arvode.

Det torde vara uppenbart, att den planerade utvidgningen av personalen
vid tandläkarinstitutet ävensom överflyttande på institutet av dess ekonomiska
förvaltning, måste medföra en ansvällning av de kvalificerade göromålen
för berörda befattningshavare.

De sakkunniga förorda beträffande tandläkarinstitutet i Stockholm, att
den ordinarie kanslibiträdesbefattningen förändras till kansliskrivartjänst
i lönegrad All samt att den ordinarie kassörstjänsten förändras till kassörst
jänst i lönegrad All. Den e. o. kassörstjänsten bör omändras till ordinarie
kanslibiträdestjänst i lönegrad A 7.

Beträffande den nuvarande skrivbiträdestjänsten bör den av 1944 års
personalutredning nyligen förordade befordringsgången tillämpas.

För tandläkarinstitutet i Malmö böra motsvarande befattningar nyinrättas.

Bibliotekarie.

De sakkunniga ha anfört följande.

Biblioteket vid tandläkarinstitutet i Stockholm kan icke i sitt nuvarande
skick på tillfredsställande sätt stå till tjänst för institutets personal i undervisningens
och forskningens intresse. De sakkunniga föreslå därför i annat
sammanhang anvisandet av betydligt ökade medel för biblioteket. Det
ligger då i sakens natur, att boksamlingarna böra vara tillgängliga i största
möjliga utsträckning. De sakkunniga ha dock icke ansett sig kunna för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

orda anställandet av en heltidstjänstgörande bibliotekarie utan inskränka
sig till att föreslå, att som föreståndare för biblioteket vid vartdera tandläkarinstitutet
anställes en deltidstjänstgörande biblioteksutbildad tjänsteman,
för vilken tjänstgöringstiden bör fastställas till minst tio timmar för
vecka. För registrering och katalogisering, närmare tillsyn över biblioteket
samt för utlåning av böcker och tidskrifter bör härjämte vid vartdera tandläkarinstitutet
finnas ett heltidsanställt kanslibiträde i lönegrad Eo 7, som
bör äga praktisk erfarenhet av biblioteksarbete. Arvode till föreståndaren
bör vid angiven tjänstgöringsskyldighet kunna bestämmas till 2 400 kronor
för år i ett för allt.

Viss annan kontorspersonal m. m.

Vid tandläkarinstitutet i Stockholm finnas tre såsom gemensam personal
redovisade skrivbiträden i lönegrad Eo 2, vilka äro placerade på avdelningarna
för tandfyllningskonst, proteslära och tandkirurgi. Beträffande
behovet av ytterligare personal ha de sakkunniga anfört huvudsakligen
följande.

Det synes de sakkunniga rationellt, att man jämväl beaktar kraven på
skriv- och kanslibiträdeshjälp så att icke för andra uppgifter kvalificerad
och specialiserad personal måste tagas i anspråk för administrativa göromål,
vilka bäst skötas av för ändamålet särskilt skolad personal. I sina
strävanden att bereda professorerna erforderlig tid för undervisning, forskning
och patientvårdande verksamhet ha de sakkunniga även funnit anledning
uppmärksamma spörsmålet, om icke särskilda biträden böra ställas
till professorernas förfogande för vissa administrativa och andra uppgifter.
De sakkunniga äro övertygade om att ett behov av kvalificerad biträdeshjälp
föreligger, men anse sig icke nu kunna förorda, att särskilda kanslibiträden
ställas till varje professors förfogande. Det torde vara lämpligare
att först pröva, huruvida icke ifrågavarande behov av biträdeshjälp kan
tillgodoses därigenom, att tre kanslibiträdesbefattningar i 7 lönegraden och
två kontorsbiträdesbefattningar i 4 lönegraden inrättas vid tandläkarinstituten
och på förslag av vederbörande lärarråd av kansler för varje läsår
fördelas till tjänstgöring hos professorerna med hänsyn till föreliggande
påvisbart behov. Befattningshavarna böra beredas extra ordinarie anställning.
För avdelningarna för odontologisk ortopedi och barnlandvård föreslås
därjämte ett för avdelningarna gemensamt skrivbiträde. För tillgodoseende
av det professorernas behov av laboratoriebiträden, som icke lämpligen
kan fyllas genom medel från särskilda forskningsanslag, förorda de
sakkunniga vidare, att vid vartdera tandläkarinstitutet anställas tre laboratoriebiträden
i lönegrad A 7 med den placering och tjänstgöring, som kansler
på förslag av lärarrådet finner skäligt bestämma med hänsyn till det
av professorerna bedrivna forskningsarbetet.

För de skrivbiträdestjänster, som i övrigt äro erforderliga, bär gälla den
befordringsgång, vilken förordas av 1944 års personalutredning.

Reparatörer o c h h ant v e r k a r e.

De sakkunniga ha anfört huvudsakligen följande.

Den omfattande och synnerligen dyrbara apparatur, med vilken instituten
utrustats, fordra reparatörer och hantverkare för vård och reparation.

Kungt. Maj:ts proposition nr 253.

I nuvarande personalorganisation vid tandlälcarinstitutet finnas två reparatörer
och två hantverkare samt ett laboratoriebiträde, som utför hantverkares
arbete. Av reparatörerna är den ene placerad i lönegrad A 7 och den
andre arvodesanställd. Hantverkarna äro placerade i lönegrad Eo 6.

De sakkunniga fästa särskild uppmärksamhet vid de besparingar för
statsverket, som kunna göras, om instituten förses med välutrustade mekaniska
verkstäder, där reparatörer och hantverkare kunna utföra det omfattande
reparations- och underhållningsarbetet. Om dylikt arbete i större
utsträckning måste utföras av utomstående arbetskrafter, torde detta draga
stora kostnader bland annat på grund av att det dyrbara instrumentelet i
elevernas händer ofta blir hårt slitet.

Under åberopande av vad sålunda och i övrigt anförts ha de sakkunniga
föreslagit, att vid varje tandläkarinstitut skall inrättas en tjänst såsom verkmästare
i lönegrad A 10 och en tjänst såsom instrumentmakare i lönegrad
A 10, vilkens innehavare är avsedd för skötseln m. m. av instrument för
det vetenskapliga arbetet, ävensom erforderligt antal tjänster såsom hantverkare
i 6 lönegraden.

Annan personal.

De sakkunniga anföra i huvudsak följande.

Vaktmästaren vid tandläkarinstitutet i Stockholm är arvodesanställd och
uppbär ett årligt arvode om 4 100 kronor. De sakkunniga anse emellertid,
att vaktmästarna vid tandläkarinstituten böra vara placerade i lönegrad A 7.
Värmeledningsskötaren vid tandläkarinstitutet i Malmö bör anställas i lönegrad
Eo 7. De sakkunniga förorda, att för telefonisterna skall gälla den befordringsgång,
som 1944 års personalutredning föreslagit. Vidare föreslå
de sakkunniga, att tamburvakterna vid tandläkarinstituten skola erhålla
extra ordinarie anställning i 2 lönegraden enligt löneplanen i det föreslagna
nya avlöningsreglementet.

Den nya typ av städerskor, som de sakkunniga i annat sammanhang
finna skäligt föreslå under beteckningen dagstäderskor, bör liksom hittillsvarande
städerskor vara kollektivavtalsanställd.

Yttranden. Tandlåkarinstitutets lärarråd har särskilt understrukit
nödvändigheten av en förbättrad löneställning för den kvinnliga personalen
på tandläkarinstitutets kansli ävensom av en utökning av personalen enligt
de sakkunnigas förslag. Arbetsförhållandena för denna personal ha
under en lång följd av år varit i hög grad otillfredsställande. Arbetsuppgifternas
art och det självständiga ansvar, denna personal i stor utsträckning
måste påtaga sig, motivera starkt den föreslagna uppflyttningen. I stället
för de av sakkunniga föreslagna tre kanslibiträdes- och två kontorsbiträdestjänsterna
böra fem kanslibiträdesbefattningar inrättas. Lärarrådet understryker
nödvändigheten av att varje professor för sitt vetenskapliga arbete
har tillgång till ett för hans ämnesområde specialutbildat laboratoriebiträde.
Nödvändigheten av specialutbildning utesluter möjligheten av att tre laboratoriebiträden
skola kunna stå professorer i fem olika ämnen till tjänst såsom
vetenskapliga biträden. Lärarrådet har slutligen framhållit, att så
länge nuvarande innehavaren av den ordinarie laboratoriebiträdesbefattningen
vid protesavdelningen, med vilken tjänst äro förenade arbetsupp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

gifter i huvudsak likvärdiga med hantverkarnas, det torde böra anstå med
inrättandet av en av de föreslagna hantverkartjänsterna. På grund av föreliggande
rekryteringssvårigheter böra de föreslagna skrivbiträdestjänsterna
redan från början placeras i 4 lönegraden.

Statskontoret har tillstyrkt förslaget om inrättande vid vartdera institutet
av en intendentsbefattning. Därest emellertid denna befattning placeras i
så hög lönegrad som A 26, bör till innehavare kunna förvärvas befattningshavare,
som är tillräckligt kvalificerad för omhändertagandet av såväl de
kamerala som de juridiskt-administrativa göromålen. Anses en deltidsanställd
sekreterare ofrånkomlig, bör enligt ämbetsverkets mening intendenten
placeras i 24 lönegraden. I organisatoriskt avseende bör biträdespersonal
såväl för kamerala uppgifter som kansligöromål (t. ex. biträden
åt professorerna) stå under tillsyn av intendenten, som på lämpligt sätt fördelar
förekommande arbetsuppgifter. För ändamålet beräknar statskontoret
följande arbetskrafter: 1 kansliskrivare, 2 kanslibiträden samt 4 befattningshavare,
å vilka den för kvinnlig biträdespersonal fastställda befordringsgången
bör tillämpas. Några särskilda laboratoriebiträden enbart för
professorernas räkning anser sig statskontoret icke kunna förorda. Därest
det antal tekniska biträden, preparatriser och laboratoriebiträden, som föreslagits
för instituten, icke skulle befinnas tillräckligt för tillgodoseende även
av professorernas behov av sådan biträdeshälp, bör erforderlig förstärkning
av denna personal kunna övervägas ulan att man avdelar vissa befattningshavare,
som uteslutande skola sysselsättas med arbeten för vederbörande
professor.

För städningsarbetets fullgörande ba de sakkunniga föreslagit anställandet
av heltidsavlönade dagstäderskor. Statskontoret förutsätter, att denna
lösning av städningsfrågan skall möjliggöra en begränsning av de hittillsvarande
synnerligen höga kostnaderna för städningsarbetet.

Allmänna lönenämnden biträder de sakkunnigas förslag rörande lönesättningen
för intendent, övrig kanslipersonal, bibliotekspersonal, kontorspersonal
samt verkmästare, instrumentmakare och hantverkare. Lönenämnden
saknar tillräckliga hållpunkter för bedömandet av frågan om
storleken av arvoden till institutens sekreterare. I anledning av förslaget,
att värmeledningsskötaren vid institutet i Malmö skall placeras i Ko 7, erinras,
att — på sätt framgår av 1947 års statsverksproposition (gemensamma
frågor, s. 70) — frågan om löneställning för maskinistpersonal i
statens tjänst avses skola bli föremål för särskild utredning. Befattningshavargrupperna
tamburvakter och dagstäderskor synas böra i fråga om
anställningsform, lönegradsplacering och tjänstebenämning jämställas med
motsvarande personal vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet,
vilken från och med budgetåret 1947/48 torde komma att under benämningen
ekonomibiträden inplaceras i Ce 2.

Riksräkenskapsverket anför, att ämbetsverket i likhet med de sakkunniga
anser vartdera tandläkarinstitutet böra tillföras eu befattningshavare med
uppgift att ombänderba de kamerala och administrativa göromålen, enär
de kunna väntas bli av så betydande omfattning, att särskilda befattningshavare
krävas härför. Ämbetsverket kan däremot icke biträda de sakkunnigas
förslag om lönegradsplaceringen för intendenterna utan föreslår, att
de i stället tills vidare hänföras till lönegrad A 24. Det synes icke vara
motiverat att i nuvarande läge hänföra dessa befattningshavare till en högre
lönegrad än den i vilken intendenten vid veterinärhögskolan är placerad

Kungl. Mcij.ts proposition nr 253.

eller som föreslagits för kamreraren i lantmäteristyrelsen. De sakkunnigas
förslag, att den ordinarie kassörstjänsten i lönegrad A 7 uppflyttas till kassörstjänst
i lönegrad All samt att kassörstjänsten i lönegrad Eo 7 omändras
till ordinarie kanslibiträdestjänst i lönegrad A 7 biträdes helt av
ämbetsverket. Tandläkarinstitutet i Malmö bör tillföras motsvarande befattningar.

Tandläkarinstitutets icke-ordinarie lärares förening framhåller, att kanslibiträden
och laboratoriebiträden böra ställas till förfogande för samtliga
professorer vid instituten.

Odontologiska föreningen vid tandläkarinstitutet i Stockholm understryker
den mycket stora betydelsen av att institutets bibliotek blir tillgängligt i
avsevärt större utsträckning än hittills. Ett önskemål är, att föreningens
egna boksamlingar finge sammanslås med institutets.

VePch^/ennU'' 1 överensstämmelse med de sakkunnigas, av myndigheterna tillstyrkta
förslag förordar jag, att en intendentsbefattning inrättas vid vartdera tandläkarinstitutet.
Lika med statskontoret och riksräkenskapsverket anser jag,
att befattningarna böra placeras i lönegrad A 24. Såsom statskontoret framhållit,
bör i organisatoriskt avseende biträdespersonal såväl för kamerala uppgifter
som för kansligöromål (t. ex. biträden åt professorerna) stå under tillsyn
av intendenten. Då jag förutsätter, att den ekonomiska förvaltningen vid
tandläkarinstitutet i Stockholm skall under budgetåret 1947/48 omhänderhavas
på samma sätt som nu med biträde av kamreraren vid karolinska
institutet, anser jag, att intendentsbefattningen vid detta institut icke behöver
inrättas redan från början av budgetåret 1947/48. Med hänsyn till
behovet av ökad administrativ arbetskraft bör den dock tillsättas från och
med den 1 januari 1948. För befattningen vid det blivande institutet i Malmö
synas medel böra beräknas från och med budgetåret 1947/48. I fråga om
arvodet till sekreterare ansluter jag mig till de sakkunnigas förslag, att detta
bestämmes till 3 600 kronor för år.

I anledning av de sakkunnigas förslag om uppflyttning av de nuvarande
kanslibiträdes- och kassörsbefattningarna i lönegrad A 7 vid tandläkarinstitutet
i Stockholm till respektive kansliskrivartjänst i lönegrad All och kassörstjänst
i lönegrad All, förordar jag bifall till förslaget, i vad avser
kansliskrivartjänsten. Däremot torde det böra för närvarande anstå med
uppllyttning av kassörstjänsten. Ä kansliskrivartjänsten torde den nuvarande
innehavaren av kanslibiträdestjänsten böra förordnas utan tjänstens
ledigförklarande, varom Kungl. Maj:t torde böra meddela föreskrift framdeles.
Jag biträder vidare de sakkunnigas förslag, att den extra ordinarie
kassörstjänsten vid samma institut omändras till ordinarie i lönegrad 7.
Jämväl nuvarande extra ordinarie kassören, som under många år varit i
institutets tjänst, bör vid bifall härtill erhålla den ordinarie tjänsten utan
ledigkungörande. I stället för arvode åt ett tillfälligt skrivbiträde böra
medel beräknas till avlönande av ett kvinnligt biträde, varå bör tillämpas
den för kvinnlig biträdespersonal fastställda befordringsgången. Motsva -

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

rande befattningar böra inrättas vid tandläkarinstitutet i Malmö, dock att
de tills vidare böra vara extra ordinarie.

I likhet med de sakkunniga förordar jag, att arvode till bibliotekarie utgår
med 2 400 kronor för år. Till varje bibliotek bör därjämte knytas ett
kanslibiträde i lönegrad Eo 7. Jag förutsätter emellertid, att denna befattningshavare
skall kunna i mån av behov biträda med göromålen å kansliet.

Till förstärkning av kontorspersonalen vid institutet i Stockholm förordar
jag i anslutning till de sakkunnigas förslag, att tre kanslibiträdesbefattningar
i lönegrad Eo 7 och två kvinnliga biträdesbefattningar inrättas. Å
sistnämnda befattningar bör den för kvinnlig biträdespersonal fastställda
befordringsgången tillämpas. Ifrågavarande befattningshavare böra anses
såsom för institutet gemensam personal och sålunda kunna utnyttjas på
olika platser i mån av behov. Därmed torde kunna tillgodoses det behov
av arbetskraft för kontorsgöromål, som må föreligga å de andra avdelningar,
än för vilka de sakkunniga i första hand avsett dessa befattningar.
Vid institutet i Malmö böra motsvarande befattningar vara inrättade som
vid Stockholmsinstitutet.

Jag är icke nu beredd tillstyrka förslaget, att vid vartdera institutet anställas
tre laboratoriebitråden såsom biträden åt professorerna. Den utökade
personal, som föreslås för de självständiga laboratorierna vid instituten,
bör kunna tills vidare lämna professorerna den nödvändigaste biträdeshjälpen
även i deras vetenskapliga arbete.

Med hänsyn till de av de sakkunniga anförda skälen för inrättande vid
vartdera institutet av en vcrkmästar- och en instrumentmakarbefattning i
lönegrad A 10, vilken placering lönenämnden biträtt, tillstyrker jag förslaget.
Verkmästarbefattningen är vid institutet i Stockholm avsedd att ersätta den
nuvarande reparatörstjänsten i lönegrad A 7. Innehavaren av sistnämnda
befattning torde böra erhålla verkmästarbefattningen utan tjänstens ledigkungörande.
Vid instituten erforderliga hantverkarbefatlningar böra placeras
i 6 lönegraden i enlighet med de sakkunnigas av myndigheterna tillstyrkta
förslag. Så länge vid institutet i Stockholm det nuvarande i lönegrad
A 7 placerade laboratoriebiträdet, som utför en hantverkares arbete, kvarstår
i tjänst, bör antalet eljest erforderliga hantverkarbefatlningar därstädes
minskas med en.

I och för sig biträder jag vidare förslaget, att varje institut erhåller en
ordinarie vaktmästartjänst. Dessa tjänster torde dock böra placeras i A 6.
Enligt vad jag inhämtat uppehälles för närvarande den med arvode förenade
vaktmästartjänsten vid institutet i Stockholm av en förtidspensionerad
tidigare kommunalanställd befattningshavare. Då det synes vara anledning
att i varje fall under budgetåret 1947/48 utnyttja denna arbetskraft,
bör tjänsten nu behållas såsom arvodestjänst och med inrättande av en
ordinarie tjänst anstå. Med hänsyn till omförmälda arvodesreglering bör det
nuvarande arvodet, 4 100 kronor, å vilket utgår provisoriskt arvodestillägg,
höjas till 4 .‘ISO kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

Värmeledningsskötarbefattningen vid institutet i Malmö bör såsom de sakkunniga
föreslagit placeras i lönegrad Eo 7.

De sakkunniga ha utgått från, att vid varje institut skola vara anställda
två telefonister, för vilka skulle gälla den för kvinnlig biträdespersonal fastställda
befordringsgången. Med stöd av erfarenheterna från tandläkarinstitutet
i Stockholm anser jag, att endast en dylik tjänst behöver finnas vid
varje institut. Då emellertid telefonväxeln anses behöva dagligen vara öppen
längre tid än som kan åläggas en telefonist att tjänstgöra, böra vid vartdera
institutet medel beräknas till arvode åt ytterligare en telefonist för omkring
fyra timmars daglig tjänstgöring. Härför bör beräknas 175 kronor för
månad.

Beträffande tamburvakterna och dagstäderskorna biträder jag allmänna
lönenämndens förslag, vilket innebär, att de såsom ekonomibiträden inplaceras
i lönegrad Ce 2 enligt det blivande avlöningsreglementet.

2. Antal befattningshavare m. m.

I samband med den åren 1943 och 1944 beslutade utvidgningen av tandläkarinstitutet
i Stockholm skedde en betydande utökning även av personalstaben
vid institutet, vilken emellertid av lärarrådet alltfort betecknas som
allt för knapp med hänsyn till elevantal m. m. Den gjorda omorganisationen
innebar icke och avsågs ej heller utgöra en lösning av de organisationsproblem,
som föreligga för att förbättra tandläkarutbildningens kvalitet. De
hittills genomförda åtgärderna ha sålunda i huvudsak allenast tagit sikte på
sådana frågor, som stå i samband med institutets examinationskapacitet. På
hösten 1945 beslöts på förslag av tandläkarutbildningssakkunniga att genom
vidtagande av vissa provisoriska anordningar vid tandläkarinstitutet i Stockholm
bereda möjlighet att därstädes under höstterminen 1946 och kalenderåret
1947 mottaga ytterligare 20 studerande. För budgetåret 1946/47 har i
anledning därav anslag beviljats till viss ytterligare ökning av personalen.
Denna personalförstärkning, som har sin omedelbara orsak i elevantalets
ökning från 120 till 140 nyintagna om året, har emellertid ansetts nödvändig
för institutets drift och undervisningens upprätthållande redan vid ett elevantal
av 120 nyintagna om året och vid i övrigt oförändrade förhållanden.
När de sakkunniga därför avge förslag till den ytterligare personalökning,
som den nya femåriga studieplanen för tandläkarutbildningen nödvändiggör,
utgå de från den lärarkader, som — frånsett viss personal för 1945 års
extra tandläkarkurs — finnes vid institutet budgetåret 1946/47.

a) Lärarpersonal.

Lärarkadern vid tandläkarinstitutet i Stockholm budgetåret 1946/47, beräknad
på sätt nyss nämnts, framgår av följande sammanställning:

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

Lärare	Tandfyllnings-konst med under-avdelning för rotfyllning och barntandvård	Proteslära med under avdelning för tand-reglering
Professorer .............. Laboratorer ............	1 1 1 —	1 1 1
Avdelningstandläkare ....	3 — 1	3 —
Assistenter..............	5 2 1	8 2
Amanuenser ............	8 2 2	2 —

Tandkirurgi med under-avdelning för röntgen-diagnos	All- männa mottag- ningen	Summa
1		3
1 1		6
3 1		It
2 2	t	23
5 4	—	23

a. Den propedeutislca och kliniska undervisningen i de odontologiska
huvudämnena. Tandläkaretbildningssakkunniga ha i samråd med lärarrepresentanter
från samtliga avdelningar vid tandläkarinstitutet i Stockholm
låtit uppgöra ett särskilt förslag till ny personalorganisation vid tandläkarinstitutet
(ämnesrepresentanternas förslag). Detta förslag skulle så avvägas,
anföra de sakkunniga, att likartade principer följdes för undervisningen i
samtliga ämnen och det föreslagna antalet lärare skulle utgöra det minimum,
som ämnesrepresentanterna ur pedagogiska synpunkter ansåge önskvärt för
undervisningen enligt den femåriga studieplanen. Till grund för detta förslag
skulle vidare ligga de principer i fråga om professorernas undervisningsskyldighet
m. m., för vilka närmare redogjorts i det föregående. Ämnesrepresentanternas
förslag är grundat på en detaljerad, i de sakkunnigas
betänkande återgiven genomgång av behoven och förhållandena vid varje
avdelning. Beträffande denna och de framförda motiveringarna torde få
hänvisas till betänkandet. Innebörden av ämnesrepresentanternas förslag
framgår av följande sammanställning.

Lärare	Karieslära med un-deravdel-ning för pulpa- och rotbe-handling	Pro- tes- lära	Tand- kirur- gi	Odont. orto- pedi	Rönt- gen- diag- nostik	Barn- tand- vård	Bett- analys och paro- donto- prot.	Tand- histo- pato- logi	All- männa mot- tag- ningen	Sum- ma
		Institutet i Malmö
	1	1	1	1	1					5
Laboratorer......	1 + 1	1	1			1	1	1	—	7
Avdelningstandläk.	4 + 1	6	3	2	2	1	2	1	i	23
Assistenter ......	6 + 1	11	3	3	2	2	2	—	i	31
Amanuenser......	11+2	9	6	2	4	3	3	1	2	43
	Institutet	i Stockholm
Professorer ......	1	1	1	1	1	—	—	—	—	5
Laboratorer......	1 + 1	1	1	—	—	1	1	1	—	7
Avdelningstandläk.	4 + 1	6	3	2	2	1	2	1	1	23
Assistenter ......	6 + 2	12	4	3	3	2	2	—	1	35
Amanuenser......	14 + 2	12	7	2	4	4	5	2	2	54

Det må nämnas, att det större antalet befattningar vid institutet i Stockholm
föranletts av det högre elevantalet därstädes.

Kungl. Maj.ts proposition nr 253.

Tandläkamtbildningssakkunniga — som i fråga om antalet professorer
och självständiga laboratorer helt bygga på vad som anförts i propositionen
1946: 241 — ha underkastat ämnesrepresentanternas förslag till personalorganisation
en ingående granskning. Beträffande avdelningstandlåkartjänsterna
ha de sakkunniga därvid anfört att, även om antalet dylika tjänster
väl kan motiveras på sätt som skett av ämnesrepresentanterna, de sakkunniga
dock icke helt kunna biträda beräkningarna. Beträffande assistenttjänsterna
anföra de sakkunniga -—• som i övrigt ansluta sig till ämnesrepresentanternas
beräkningar — att i dessa beräkningar upptagits jämväl
assistentbefattningar för särskild handledning av de studerandes arbete på
laboratoriet. Även om de sakkunniga finna skäl tala för att de kliniskt tjänstgörande
eleverna få daglig handledning i arbetet på de laboratorier, där de
utföra patientarbetena, vilja de sakkunniga icke nu upptaga dessa befattningar
på sitt förslag. Erfarenheten får visa, om behovet av dylik handledning
är så stort, att det icke kan täckas av redan förefintlig lärarpersonal,
som från kliniksalarna ger erforderliga anvisningar. Samma gäller i fråga
om det krav på två assistenter för varje fantomkurs, vilket framförts från
protesavdelningen och avdelningen för karieslära. Det synes lämpligt, att
tandläkarinstituten vart för sig i senare petita få motivera och framlägga
nya krav på dylika lärarbefattningar. Beträffande amanuenstjänsterna ha
de sakkunniga anfört bland annat följande.

Den kritik, som framförts mot den nuvarande utbildningen vid tandläkarinstitutet,
har bland annat betonat, att antalet tjänster i lägsta tjänsteställning,
nämligen amanuenserna, varit så obetydligt, att eleverna tvingats förlänga
sina studier genom att behöva vänta på handledningen vid arbetsplatserna.
I de utredningar, som föregått ämnesrepresentanternas förslag,
har man inom varje särskilt undervisningsområde sökt bestämma det antal
elever, som varje amanuens maximalt kan ha hand om under en daglig
tjänstgöringstid av tre timmar. Antalet elever växlar starkt på olika avdelningar
allt efter undervisningens form och behovet av rådfrågning och handledning
från elevernas sida. På grundval av så gjorda beräkningar har ämnesrepresentanternas
förslag upptagit 43 amanuensbefattningar vid det nya
tandläkarinstitutet i Malmö. Denna siffra överensstämmer väl med den, som
de sakkunniga angåvo i sitt preliminära förslag över antalet amanuensbefattningar
vid samma institut, nämligen 40. Detta antal finna de sakkunniga
icke skäl överskrida, eftersom ingen förändring träffar proportionen
mellan antalet amanuenser och antalet elever. Däremot kan en förskjutning
mellan avdelningarna anses befogad.

Den nytillkomna avdelningen för bettanalys med parodontoprotetik, som
fordrar två amanuenser, bör erhålla en av dessa därigenom, att antalet amanuenser
på avdelningen för proteslära sänkes med en. Den i ämnesrepresentanternas
förslag förordade ökningen i antalet amanuenser på avdelningen
för barntandvård från två till tre bör ernås därigenom, att antalet amanuenser
på avdelningen för karieslära minskas med en. Vid avvägning av antalet
amanuenser på avdelningarna för odontologisk ortopedi och röntgendiagnostik
finna de sakkunniga en utökning motiverad med en för vardera avdel -

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

ningen. Avdelningen för tandhistopatologi synes genom förändringen av
undervisningens omfattning icke behöva mera än en amanuens.

De sakkunnigas härefter framlagda förslag till lärartjänster för den propedeutiska
och kliniska undervisningen i de odontologiska huvudämnena
kunna sammanfattas i följande tablå.

Lärare	Karieslära med un-deravdel-ning för pulpa- och rotbe-handling	Pro- tes- lära	Tand- kirur- gi	Odont. orto- pedi	Rönt- gen- diag- nostik	Barn- tand- vård	Bett- analys och paro- donto- prot.	Tand- liisto- pato- logi	All- männa mot- tag- ningen	Sum- ma
Professorer ......	1	1	1	1	1					5
Laboratorer......	1 + 1	1	1	—	—	1	1	1	—	7
Avdelningstandläk.	4 + 1	5	3	1	1	1	1	1	i	19
Assistenter ......	4 + 1	6	3	3	1	2	2	—	i	23
Amanuenser......	9 + 2	8	6	3	4	3	2	1	2	40
Ytterligare amanu-
enser vid institu-
tet i Stockholm	(+ 1)	(+ 1)	(+ 1)	(+ 1)			(+ 1)			(+ 5)

b. Den propedeutiska och kliniska undervisningen i övriga ämnen. Till
gruppen övriga ämnen hänföra de sakkunniga dels materiallära, dels ämnen
inom gränsområdet till medicinen, nämligen allmän patologi, topografisk
anatomi, farmakologi, allmän kirurgi, intern medicin, bakteriologi, öron-,
näs- och halssjukdomar samt social odontologi. Undervisningen i dessa ämnen
omhänderhas av särskilda speciallärare, företrädesvis arvodesanställda.

De sakkunniga, som förutsätta, att spörsmålet om en reglering av ersättningen
upptages till prövning i samband med motsvarande fråga vid andra
högskolor, vilja därför icke nu föreslå någon höjning av det arvode, beräknat
efter 35 kronor per undervisnings-förhörstimme, som hittills utgått till
lärare av denna kategori.

Materiallära. Undervisningen har koncentrerats under den 3:e terminen
och omfattar förutom föreläsningar och demonstrationer 12 dagars tjänstgöring
på laboratoriet för varje studerande. Denne utför under laboratoriearbetet
på egen hand de undersökningar och experiment, som möjliggöra en
bedömning av materialens egenskaper. Den särskilda utredningsmannen
landshövding Jonsson har förordat, att läraren i ämnet bör ha avdelningstandläkares
tjänsteställning. De sakkunniga ansluta sig till detta förslag.
Denne lärare tjänstgör halva dagen på laboratoriet och under andra halvdagsperioden
fordras sålunda eu amanuens, lämpligen tandläkare med speciellt
intresse för läroområdets teori och teknik. Då på området specialutbildade
tandläkare för närvarande icke torde slå till förfogande, bör åtminstone
till eu början läraren sökas bland experter inom materialprovning, hållfasthetslära
och dylikt. Sådan expert föreslås uppehålla befattningen mot
arvode, vilket bör motsvara avdelningstandläkares avlöning. När meriterad
tandläkare eller avlagda lärarprov kan kompetensförklaras till befattningen,
bör respektive lärarråd i petila begära befattningens överförande till avdelningstandläkar
tjänst.

IlHumg till riksdagens protokoll l!t''i 7. I samt. AV 253. 5

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

Arvode kronor

Sammanfattning. vid vartdera institutet

Kursgivare: speciallärare ............................ 7 500

Förste amanuens (tandläkare) ....................... 3 600

Allmän patologi. I likhet med vad de sakkunniga föreslagit för de fyra
huvudämnen, som ingå i det prekliniska studieåret, föreslå de sakkunniga,
att även i ämnet allmän patologi såsom kursledare förordnas en förste
assistent, som till sin hjälp i undervisningen har en förste amanuens. Till
kursen har anslagits 60 föreläsningstimmar, av vilka omkring 40 fullgöras
i form av demonstrationer, vilka anordnas på samma sätt som motsvarande
i de prekliniska ämnena. Vidare skall varje elev fem gånger deltaga i obduktioner,
vardera under cirka tre timmar. Om vid varje obduktion 8—10 elever
samtidigt närvara, betyder detta, att läraren måste ägna minst 75 timmar åt
obduktioner, eftersom kurserna omfatta 40—50 elever.

Arvode kronor

Sammanfattning. vid vartdera institutet

Kursgivare: förste assistent .......................... 7 200

Förste amanuens ................................... 3 600

Topografisk anatomi. Undervisningen i ämnet omfattar för varje elev 10
föreläsningar under 4:e terminen. Då det är omöjligt att för en kurs omfattande
40 å 50 elever för samtliga demonstrera de preparat, som avse att
levandegöra föreläsningarna, måste eleverna uppdelas i två grupper och
föreläsningarna varje termin hållas två gånger. Det årliga antalet föreläsningar
blir sålunda 40. Undervisningen skall äga rum vid anatomiska institutionen
tillhörande medicinska fakulteten vid universitetet i Lund, respektive
karolinska institutet, och ledas av professor i anatomi eller annan kompetent
lärare.

Arvode kronor

Sammanfattning. vid vartdera institutet

Kursgivare: professor i anatomi eller ersättare.

40 föreläsningar .................................. 1 400

Farmakologi. Undervisningen i farmakologi är avsedd att verkställas i
form av en föreläsnings- och demonstrationsserie för 4:e terminens elever.
Föreläsningsserien omfattar 32 föreläsningar per termin eller 64 per år. De
sakkunniga förutsätta, att denna undervisning äger rum vid farmakologisk
institution tillhörande medicinska fakulteten vid universitetet i Lund, respektive
karolinska institutet, och att den ledes av professor i ämnet eller annan
kompetent lärare. För handledning av eleverna i deras praktiska övningar
och för förrättandet av demonstrationer måste kursledaren till sin hjälp ha
en amanuens. Denne kan lämpligen utgöras av en tredje amanuens.

Arvode kronor vid institutet i

Sammanfattning. Stockholm Malmö

Kursgivare: professor i farmakologi eller ersättare.

64 föreläsningar ....................... 2 240 = 2 240

50 förhörstimmar ...................... 1 750 40 förhörstim. 1 400

3 990 3 640

Tredje amanuens ......................... 1 200 1 200

Kiuvjl. Maj:ts proposition nr 253.

Allmän kirurgi. Undervisningen i detta ämne har planerats fortgå under
två på varandra följande terminer på sådant sätt, att eleverna under en termin
genomgå föreläsningskursen i ämnet och under andra terminen under
lärarens ledning få närvara vid ronder på kirurgisk avdelning, varvid lämpliga
fall bland inneliggande patienter demonstreras. I kursen ingå 30 föreläsningar,
alltså 60 föreläsningar per läsår, och ronderna uppgå till 30 under
läsåret, d. v. s. 15 varje termin. De sakkunniga förutsätta, att instituten, liksom
hittills varit förhållandet vid tandläkarinstitutet i Stockholm, skola för
denna undervisning kunna förvärva någon kirurg i överläkares ställning.
Denne måste ha en kirurgisk avdelning vid anslutet eller närbeläget sjukhus.
I Malmö böra möjligheter finnas att för denna undervisning förvärva överläkaren
i kirurgi vid allmänna sjukhuset och i Stockholm på något av statens
eller stadens sjukhus. De sakkunniga vilja understryka nödvändigheten
av att vid överenskommelse och anställning av lärare i allmän kirurgi vederbörande
lärarråd träffar avtal med sjukhus om visst antal sängplatser för
tandfallens behandling. Ifrågavarande överläkare bör åtnjuta arvode enligt
följande.

Arvode kronor vid institutet i

Sammanfattning.	Stockholm	Malmö
Kursgivare: kirurg, överläkare vid anslutet sjukhus. 60 föreläsningar .....................	2 100	= 2 100
30 ronder, därav 1 timme av varje rond för demonstration .................	1 050	= 1 050
50 förhörstimmar ....................	1 750 40	förhörstim. 1 400
	4 900	4 550

Intern medicin. Undervisningen på detta område är avsedd att bibringa
den blivande tandläkaren den allmänna översikt av internmedicinens läroområde,
som är behövlig för hans allmänmedicinska utbildning och därmed
tjäna såsom grund för hans yrkesutövning såsom tandläkare. Föreläsningsserien
omfattar 30 föreläsningar och gives under 6:e terminen. Den är förenad
med undervisning i form av ronder på internmedicinsk avdelning, vilka
beräknas till ett antal av 14 ronder å 3 timmar vardera per termin. Samtidigt
har denna lärare till uppgift att förestå institutets mottagningsavdelning
för internmedicinska fall, vilken är avsedd att tjäna såsom remissinstans
för vårdsökande klientel på institutets olika avdelningar. Man kan
beräkna, att lärare i internmedicin kan behöva tjänstgöra på mottagningsavdelningen
sex å åtta timmar i veckan. Vid det anslutna kliniska laboratoriet
skola de rutinundersökningar försiggå, som tillhöra den polikliniska
undersökningen. Laboratoriet skall därjämte i mån av behov stå till tjänst
för forskningen på institutet. Arbetet på laboratoriet beräknas för läraren
taga 4—6 timmar per vecka. Denne blir sålunda upptagen av arbetet på
mottagningsavdelningen och laboratoriet minst 2 timmar dagligen under läsåret.
Det ligger i sakens natur, att det kommer att erbjuda stora svårigheter
att få denna befattning besatt av kompetent person. De sakkunniga finna
det nödvändigt, att särskilda åtgärder vidtagas för att tillförsäkra instituten
fullgod arbetskraft. Efter prövning av olika förslag och efter samråd med
representanter för direktionen för allmänna sjukhuset i Malmö föreslå de

Kungl. Maj.ts proposition nr 253.

sakkunniga, att eu överenskommelse av följande innebörd beträffande denna
befattning träffas mellan sjukhuset och institutet i Malmö. Läraren i ämnet
anställes såsom överläkare eller extra överläkare vid Malmö sjukhus och får
där räkna tjänsteår såsom överläkare i intern medicin. Han tilldelas där en
halv avdelning med motsvarande antal enkelrum eller evalvering härför.
Detta innebär att han vid sjukhuset fullgör halva sin tjänst såsom överläkare.
Den andra halvtiden av överläkartjänsten ägnas dels vid tandläkarinstitutet
åt tjänstgöring på mottagningen dels vid den internmedicinska avdelningen
på sjukhuset åt ronder, vilka skola uppgå till 28 per läsår. För
denna arbetsprestation betalar tandläkarinstitutet arvode enligt överläkares
tjänsteställning. Därförutom äger läraren i ämnet att uppbära en arvodesersättning
för 30 föreläsningar per termin eller 60 per läsår, jämte ersättning
för 40 timmar för slutförhören.

Motsvarande överenskommelse bör träffas i Stockholm.

Arvode kronor vid institutet i
Stockholm Malmö

8 600 = 8 600

2 100 = 2 100

1 750 40 förhörstim. 1 400

12 450 12 100

Bcikteriologi. Undervisningen i detta ämne avser här den speciella bakteriologi,
som berör munhålans bakterieflora. Kursen omfattar 15 föreläsningar
med demonstrationer och gives under 9:e terminen. Eleverna måste
härvid uppdelas i två grupper, varför föreläsnings- och demonstrationsserien
varje termin måste hållas två gånger och lärarens undervisningsskyldighet
sålunda bli 60 timmar per läsår. Läraren i ämnet skall dessutom tjänstgöra
såsom chef för speciallaboratoriet för munhålans bakteriologi. Detta beräknas
taga hans tid i anspråk 6 timmar per vecka under åtta månader. Det är
för den odontologiska undervisningen och forskningen av betydelse, att en
amanuens, som är tandläkare, har utbildningsmöjligheter på detta laboratorium.

Arvode kronor

Sammanfattning. vid vartdera institutet

Kursgivare: bakteriolog ............................. 2 100

laboratorieföreståndare .................. 4 200

Förste amanuens (tandläkare) .......................• 3 600

Sammanfattning.

Kursgivare: specialist inom området, överläkare
vid anslutet sjukhus.

överläkare ersättning .................

60 föreläsningar .....................

50 förhörstimmar ....................

öron-, näs- och halssjukdomctr. Undervisningen, som förlagts till sista
terminen, har planerats äga rum såsom en föreläsnings- och demonstrationsserie.
Den kompletteras med två dagars demonstrationer och ronder på avdelning
för öron-, näs- och halssjukdomar, vilket innebär 16 ronder per
läsår. Föreläsningsserien är begränsad till sex föreläsningar. De sakkunniga
förutsätta, att överläkare på anslutet sjukhus eller annan kompetent lärare
kan åtaga sig denna undervisning mot arvode.

Kungl. Maj.ts proposition nr 25.7.

Arvode kronor

Sammanfattning. vid vartdera institutet

Kursgivare: specialist i ämnet, överläkare eller annan kompetent
lärare.

12 föreläsningar ................................. 420

16 ronder ...................................... 560

980

Social odontologi. Denna undervisning avser att giva eleven allmän kännedom
om de bestämmelser, som gälla för tandläkarkonstens utövning samt
för folktandvårdens organisation, arbetsmetoder och behandlingsprinciper.
Undervisningen sker genom en föreläsningsserie på åtta föreläsningar,
kompletterad med besök på för demonstrationer lämpliga folktandvårdspolikliniker.
För denna undervisning bör såsom lärare förvärvas lämplig, inom
folktandvården anställd tandläkare.

Arvode kronor

Sammanfattning. vid vartdera institutet

Kursgivare: expert på området från folktandvården.

16 föreläsningar ................................... 560

kursförhör 4 timmar ............................... 140

700

Antalet föreslagna speciallärare och amanuenser för den propedeutiska
och kliniska undervisningen i övriga ämnen framgår av följande sammanställning.

	Mate-	All-	Topo-	Far-	All-	Intern	Bak-	öron-,		Sum- ma
Lärare	rial- lära	män pato- logi	grafisk ana- tomi	mako- logi	män kirur- gi	medi- cin	terio- logi	näs- och halssjuk-domar	odon- tologi
Speciallärare ..	1	1	1	1	1	i	1	1	1	9
Amanuenser ..	1	1	—	1	—	—	1	—	—	4

För ledning av gymnastik och idrott vid vartdera institutet bör ett årligt
anslag av 3 000 kronor lämnas.

Y ttranden. Tandläkarinstitutets lärarråd framhåller, att vid den begränsning
av personalkadern, som vid bifall till de sakkunnigas förslag
skulle ske i förhållande till ämnesrepresentanternas förslag, allvarliga svårigheter
otvivelaktigt uppstå att behörigt driva avdelningarnas verksamhet
såväl i avseende å undervisningen som beträffande säkerheten för patientklientelet.
Undervisningen kräver, att de obligatoriska kurserna få den
lärarpersonal, som ämnesrepresentanterna angivit som behövlig. I detta
sammanhang har lärarrådet starkt betonat, att lärarkadern beräknats för
årsgrupper av elever av sammanlagt 100 i Stockholm och 80 i Malmö. Därest
nuvarande större årsgrupper alltjämt skulle intagas i Stockholm — vilket
ur organisatoriska och andra synpunkter icke vore lämpligt — uppstår behov
av en väsentlig ytterligare ökning av lärarkrafterna.

Medicinalstyrelsen ifrågasätter, med hänvisning till alt de sakkunnigas
förslag innebär en mycket väsentlig ökning särskilt av antalet assistenter

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

och amanuenser, huruvida icke ytterligare utredning bör verkställas, innan
definitiv ställning tages till förslaget. I alla händelser synes försiktigheten
bjuda, att organisationen utbygges successivt.

Drätselkammaren i Malmö har beträffande den undervisning, som av de
sakkunniga föreslagits skola meddelas i anslutning till allmänna sjukhuset
i Malmö, på närmare angivna skäl förklarat, att frågan härom bör göras
till föremål för ytterligare överläggningar med de sakkunniga. Staden är
icke beredd att taga slutlig ställning till förslagen rörande dessa undervisningsämnen,
förrän resultatet av sådana överläggningar föreligger.

Svenska tandläkaresällskapet och svenska tandläkarförbundet ha icke
kunnat anse, att de sakkunniga förebragt tillräckligt bärande skäl för av
dem gjorda avvikelser från ämnesrepresentanternas förslag. Ett frångående
av dessas förslag innebär risk för att en förskjutning av studieplanernas fullföljande
kan uppkomma. Den för tandläkarinstitutet i Stockholm föreslagna
ökningen av lärarkrafterna i förhållande till vid institutet i Malmö bör ske
genom inrättande av avdelningstandläkar- och assistenttjänster och icke som
enligt de sakkunnigas förslag amanuenstjänster.

Tandläkarinstitutets icke-ordinarie lärares förening har uttalat, att det av
ämnesrepresentanterna gjorda förslaget till lärarorganisation är sakligt motiverat
och byggt på mångårig erfarenhet. Det förefaller därför föreningen
såsom det enda antagbara av alternativen.

b) övrig personal.

Antalet befattningshavare av hithörande kategorier vid tandläkarinstitutet
i Stockholm budgetåret 1946/47 — frånsett viss personal för 1945 års extra
tandläkarkurs — framgår av följande sammanställning:

Befattnings havare -

Avd.-sköterskor . . .
Tandsköterskor
Kontrollbiträden . .
Tekn. biträden

Klin. biträde......

Sköterskebiträde . .

Preparatris........

Laboratoriebiträde

Tandtekniker......

Kameralt biträde . .

Kanslibiträde......

Kassörer..........

Skrivbiträden......

Bibliotekarie......

Reparatörer ......

Hantverkare......

Vaktmästare......

Telefonist ........

Tamburvakt ......

Tandfyllnings-	Protes- avdel- ningen	Tandkirurg.	Allm. mot-	Gemensam
avdelningen	avdelningen	personal	Sum-
tand- fylln.-	rot- fyll-	barn- tän-	pro- tes-	orto- donti	tand- kirurg.	rönt- gen-	tagn.- avd.	kansli	Övri- ga	ma
avd.	ning	der	avd.	avd.	avd.
1		1	1	(1)	1	1			_	5
4	3	1	3	2	3	1		—	—	18
1	_	—	1	—	1	—		—	—	3
3	—	—	1	—	—	2		—	—	6
1	—	—	—	—		—	—	—	—	1
—	1	—	1	—		—•	—	1 1 2 1 1	t i	1 1 1 1 1 2 4 1
—	—	—	—	—	—	—	—	3
—	—	—	—	—	—	—	—	—	2 2	2 2
—	—	—	—	—	—-	—	—	1		1
									2	2
10	i	o	7	O	5		1	7	12	54

Summa

Kunijl. Mcij:ts proposition nr 253.

De sakkunniga ha härefter erinrat, att de i sitt första betänkande framlagt
preliminärt förslag beträffande ifrågavarande personal, upptagande befattningar
till ett antal av omkring 70. De definitiva förslagen till personalorganisation
ha emellertid, anföra de sakkunniga vidare, i hög grad påverkats
av vissa nytillkomna faktorer. Sålunda hade förslag framlagts till omorganisation
av tandsköterskeutbildningen, medförande minskad tillgång vid
instituten på landsköterskeelevers arbetskraft. Vidare hade förändringar av
byggnadsplanen för institutet i Malmö vidtagits, varigenom klinikavdelningar,
som föreslagits sammanförda, placerats i olika våningar, vilket medför
ökal personalbehov. Förändringar hade genomförts i de sakkunnigas
ursprungliga förslag till studieplan, varigenom den tekniskt-kliniska undervisningen
i vissa ämnen utökats på bekostnad av den teoretiskt-medicinska,
varjämte eu ny avdelning för parodontoprotetik tillskapats. Slutligen påverkades
personalbehovet av de framlagda förslagen om åtgärder för den odontologiska
forskningens främjande i anslutning till vad som förordats av
naturvetenskapliga forskningskommittén och medicinska högskolornas organisationskommitté.

Liksom beträffande lärarpersonalen ha de sakkunnigas förslag om organisationen
av nu ifrågavarande personal utarbetats efter samråd med lärare
på respektive avdelningar vid det nuvarande tandläkarinstitutet. De sakkunniga
framhålla dock, att deras slutliga förslag innebära en nedskärning
av det antal befattningshavare, vilket påyrkats av vederbörande ämnesföreträdare.

Härefter ha de sakkunniga gjort en ingående beräkning av det för varje
tandläkarinstitut behövliga antalet befattningar av olika slag. Beträffande
detaljerna härom torde få hänvisas till handlingarna. I fråga om behovet
av tandsköterskor, vilket sammanhänger med spörsmålet om tandsköterskeutbildningens
ordnande, ha de sakkunniga anfört bland annat följande.

Tandsköterskebehovet påverkas i hög grad av tillgången på tandsköterskeelever
vid tandsköterskeutbildningen på institutets olika avdelningar. Hittills
ha vid institutet i Stockholm dessa tandsköterskeelever, som med egna avgifter
i stort sett helt betalat sin utbildning, i så stor utsräckning utnyttjats
av staten för tandsköterskearbetet på de olika avdelningarna, att dessa kunnat
drivas med ett fåtal fast anställda tandsköterskor. Under sista åren har
antalet landsköterskebefattningar ökats men denna utökning har kunnat
starkt begränsas, emedan institutet årligen haft två tandsköterskekurser, vardera
om fjorton månader och med 32 elever.

I sitt betänkande del II ha de sakkunniga förordat, att tandsköterskeutbildningen
bör omläggas bland annat därför, att institutets utnyttjande av
elevernas arbetskraft för göromål, som antingen äro undervisningen ovidkommande
eller utföras under längre tid än vad utbildningshänsyn kräver,
i längden måste inverka menligt på rekryteringen till yrket.

Efter eu ingående redogörelse för förhållandena anföra de sakkunniga
vidare, atl del är osäkert, i vilken utsträckning tandläkarinstituten i framliden
kunna räkna med att tandsköterskeelever såsom provelever fullgöra

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

sin förberedande elevtid där. Påtagligt är emellertid, att instituten få ett
avsevärt mindre antal sköterskeelever än vid nuvarande förhållanden. Den
dagliga förlusten har av de sakkunniga uppskattats till 20 tandsköterskeelever,
vilket medför ett motsvarande större behov av vid tandläkarinstituten
anställda tandsköterskor.

Innebörden av de sakkunnigas förslag beträffande sköterske- och laboratoriepersonalen
samt den administrativa personalen vid vartdera tandläkarinstitutet
framgår av följande sammanställning:

Befattningshavare

Avdelningssköterskor ....

Sjuksköterskor..........

Avdelningstandsköterskor

Tandsköterskor..........

Kontrollbiträden........

Tekniska biträden ......

Preparatriser............

Laboratoriebiträden, professors
..............

Laboratoriebiträden, övriga
................

Tandtekniker ..........

Intendent ..............

Sekreterare ............

Kansliskrivare..........

Kassör ................

Kanslibiträden, professors

Kanslibiträden..........

Bibliotekarie............

Skriv- eller kontorsbiträden

Verkmästare............

Intrumentmakare........

Hantverkare............

Telefonister ............

Vaktmästare, tillika portvakt
................

Tamburvakter..........

Avdelning för

Laboratorium
för

													s	d
			*0	£ CO O d								d	0
■sf g so * 0.3	d :c3	•a u	a o t o	-d 43 >	-d 53 o «	d d to CS 4->	‘G ''d	To jo ''o d	d 43	’5c 0	"2 0 "d - 0	CO ti 0> A g	3 E E
a 3 C S 2 § a “fl	CO U ■M	i	X CO ‘Sb	.2 ''d d	XJ d d	d d	O s	0 2 d	a 0 •4-» CO	[d ‘C a>	f-. 0 +->	X3 d TJ	d CO d	d C/3
S23 t/3 o •2 3 S	(S	§	o o +-> d	o to C :0	I K	d 0 ® © m ä	sd E	d HH	§	d S	d CQ	Q	E 0) O
H	>			■Ö	ce		a	<		—H
				o
1	—	1	1 1		t				1		—				3 3
G	1 4	5	G	1 3	i	1 3	1 3	1 1	—	—	—	—	—	—	5 32
1	—	1	1	l	—	1									4
3	—	1	1	1	2	—	1	—	—	1	—	—	—	—	10
										2					2
														3	3
							1		1	—	1	1	1	—	4
													1	1
														1	1
														1	1
														3	3
														2	2
														1	1
1	—	1	1	1		1								3	7
														1	1
														1	1
														4	4
														2	2
														1	1
														2	2

Summa

Sammanfattningsvis må ytterligare i detta sammanhang nämnas, att de
sakkunniga med tillämpning av nu gällande avlöningsbestämmelser beräknat
de totala avlöningskostnaderna vid tandläkarinstituten i Malmö och

1 Därutöver vid tandläkarinstitutet i Malmö en värmeledningsskötare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 253.

Stockholm vid full utbyggnad till i runda tal respektive 1 000 000 kronor
och 1 075 000 kronor, däri ej inräknade arvoden åt de medicinska ledamöterna
av de odontologiska avdelningarna och åt städerskor. Ej heller arvodena
för den prekliniska undervisningen samt för undervisningen genom
speciallärare, av de sakkunniga beräknade till 74 030 kronor respektive
59 370 kronor i Malmö och 80 265 kronor respektive 60 420 kronor i Stockholm,
ha inräknats i omförmälda avlöningskostnader vid de två landläkarinstituten.

Yttranden. Tandläkarinstitutets lärarråd framhåller, att vid institutet
redan nu föreligger en märkbar brist på tandsköterskor. De sakkunnigas
förslag innebär i avseende å de nuvarande avdelningarna en sammanlagd
ökning av endast 6 tandsköterskor samtidigt som omläggningen av tandsköterskeutbildningen
innebär en sänkning med minst 20 varje dag verksamma
tandsköterskeelever och 32 provelever. Lärarrådet kan icke finna
detta de sakkunnigas förslag rimligt. Endast om lärarrådets i yttrande den
29 januari 1947 avgivna förslag rörande tandsköterskeutbildningen vinna
bifall och det därjämte visar sig, att elevtillströmningen blir tillräcklig, finnes
möjlighet att utan avsevärd ökning av det av de sakkunniga föreslagna
antalet tandsköterskor bedriva institutets undervisnings- och praktiska verksamhet.
De krav, som lärarrådet framdeles i petita successivt kommer att
framlägga i förevarande avseende, bli alltså beroende av statsmakternas
ställningstaganden nu till tandsköterskeutbildningen. Beträffande den övriga
personalen ha från ämnesrepresentanterna vid tandläkarinstitutet krav
på ett ytterligare antal kontrollbiträdes- och andra liknande tjänster framförts.
Lärarrådet anser sig icke nu kunna understödja desamma. I mån av
blivande erfarenheter kommer dock lärarrådet att successivt i blivande petita
ånyo upptaga dessa frågor.

Tandläkarinstitutets icke-ordinarie lärares förening påyrkar en personalorganisation
i enlighet med ämnesrepresentanternas förslag.

Såsom redan framgått, behöver utbyggnaden av personalorganisalionenDepartementsvid
tandläkarinstituten ske först i den mån den nya studieplanen genomföres
och, vad beträffar det nya institutet i Malmö, elevantalet ökar. Det är
sålunda icke erforderligt att nu taga slutlig ställning till förslagen annat än
i vad de avse personalbehovet för budgetåret 1947/48. Till frågan härom
återkommer jag i ett senare avsnitt.

Lärarrådets vid tandläkarinstitutet i Stockholm påpekande, att personalorganisationen
vid detta institut av de sakkunniga beräknats för årsgruppcr
av sammanlagt etthundra elever, föranleder mig till alt erinra om min företrädares
i ämbetet uttalande i propositionen nr 1946:241, att det ännu —
med hänsyn till rådande brist på tandläkare — måste anstå med begränsning
av institutets examinationskapacitet. Även om ur andra synpunkter
det är önskvärt att elevantalet vid institutet begränsas, anser jag i likhet med
min företrädare, att i varje fall under nästa budgetår eu intagning av omkring
etthundratjugu elever bör komma till stånd, varom Kungl. Maj:t bör
meddela föreskrift. Lör budgetåret 1947/48 påverkas härav endast kostna -

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

derna för den prekliniska undervisningen. Härtill återkommer jag i annat
sammanhang.

Vad som anförts från Malmö stads sida angående den undervisning, som
avses skola förläggas till Malmö stads sjukhus, påverkar icke anslagsfrågorna
för nästa budgetår. De sakkunniga böra föra de ytterligare förhandlingar
med staden, som äro erforderliga.

Frågan om tandsköterskeutbildningen upptar jag i ett senare sammanhang.

Kunyl. \laj:ts proposition nr 253.

IV. Studiekostnaderna för eleverna vid tandläkarinstituten.

Enligt gällande bestämmelser erlägga de studerande till tandläkarkandidat-
och tandläkarexamina i terminsavgifter till karolinska institutet för de
prekliniska terminerna 150 kronor för termin och till tandläkarinstitutet för
de propedeutiska och kliniska terminerna 200 kronor för termin. Härtill
komma examensavgifter för tandläkarkandidatexamen med 45 kronor och
för tandläkarexamen med 100 kronor.

Därjämte ha de studerande vid tandläkarinstitutet alt på egen bekostnad
hålla sig med sådant instrumentel, som icke är att betrakta såsom fast utrustning,
ävensom att själva anskaffa erforderliga förbrukningsinstrument
(såsom borr, spetsar, trissor in. in.) samt förbrukningsmaterial (såsom kofferdam,
amalgam, silikat in. m.).

I olika sammanhang ha åtgärder ansetts erforderliga till nedbringande av
studiekostnaderna för de tandläkarstuderande. Tandläkarutbildningssakkunniga
ha i sitt betänkande del III i detta hänseende förordat långt gående
åtgärder.

Beträffande studiekostnadernas storlek ha de sakkunniga inledningsvis
anfört huvudsakligen följande.

Elevernas studiekostnader vid tandläkarinstitutet i Stockholm uppskattas
enligt en av odontologiska föreningen år 1945 gjord utredning till 29 000
kronor. Även om de sakkunniga sakna möjlighet att helt verifiera denna
uppskattning, torde det vara ostridigt, att tandläkarelevernas studiekostnader
tillhöra de allra högsta för en studietid av fyra till fem år. Härtill bidraga
till en början termins- och examensavgifterna.

De kostnader för förbrukningsinstrument och förbrukningsmaterial samt
för annat instrumentel, som bestridas av eleverna, torde för närvarande
kunna uppskattas till sammanlagt omkring 4 000 kronor. Härav beräknas
3 000 kronor för förbrukningsinstrument och förbrukningsmaterial. Det bör
dock redan här framhållas, att den del av patientavgifterna, vilken för närvarande
tillfaller eleverna, avsetts i princip skola täcka dessa senare
kostnader.

De läroböcker, som erfordras för studierna, synas vara relativt dyra samt
svåra att anskaffa. Bristen på goda läroböcker utgör ett hinder för studiernas
bedrivande, och läroböckerna måste under nuvarande förhållanden ofta
ersättas med kompendier, vilka även de utgöra en förhållandevis stor utgiftspost
för eleverna. Omkostnaderna för tvätt tillhöra även de större utgiftsposterna.

Till dessa kostnader kommer så den väsentligaste posten i elevernas studiekostnader,
nämligen levnadsomkostnaderna, vilka i Stockholm torde ligga
på en avsevärt högre nivå än i övriga städer med universitet eller högskolor.
Slutligen erinra de sakkunniga om att till studiekostnaderna för tandläkar -

Kungl. Maj.ts proposition nr 25.’).

examen även böra räknas de betydande utgifter för betygs- och ämneskompletteringar,
som hittillsvarande intagningssystem medfört för eleverna vid
tandläkarinstitutet.

Efter att ha erinrat, att svenska landstingsförbundet i skrivelse till Kungl.
Maj:t den 22 oktober 1946 anhållit, att terminsavgifterna vid tandläkarinstituten
måtte slopas, samt att tandläkarinstituten måtte förses med all för
undervisningen erforderlig instrumentuppsättning m. m., att med nyttjanderätt
tillhandahållas de studerande utan särskild kostnad för dem, framhålla
de sakkunniga, att de ansett sig oförhindrade att framlägga förslag till en
råd åtgärder i syfte att nedbringa studiekostnaderna vid tandläkarinstituten,
oaktat frågan om universitets- och högskolestudenternas ekonomiska och
sociala förhållanden äro föremål för utredning genom särskilt tillkallade
sakkunniga.

Härefter ha de sakkunniga föreslagit,

att från och med höstterminen 1947 eleverna vid tandläkarinstituten icke
skola erlägga några terminsavgifter,

att från och med höstterminen 1947 examensavgifterna vid tandläkarinstituten
skola fastställas till samma belopp, som utgå vid de medicinska
undervisningsanstalterna,

att kostnaderna för visst angivet instrumentet skola bestridas av statsmedel,

att kostnaderna för förbrukningsinstrument och förbrukningsmaterial
skola bestridas av staten och i första hand utgå av inflytande patientavgifter
vid instituten, samt

att medel ställas till förfogande för vissa stipendier.

Förslagen angående instrumentel och förbrukningsartiklar ha de sakkunniga
avsett skola tillämpas först successivt i den mån den nya studieplanen
genomföres.

I detta sammanhang må nämnas, att terminsavgifterna vid tandläkarinstitutet
i Stockholm budgetåret 1945/46 uppgingo till inemot 220 000 kronor,
vilket belopp tagits till uppbörd såsom inkomst å driftbudgeten: uppbörd i
statens verksamhet, att examensavgifterna för tandläkarkandidatexamen fördelas
mellan inspektor vid tandläkarinstitutet samt lärarkollegiets vid karolinska
institutet kassa och lärarrådets vid tandläkarinstitutet kassa och att av
motsvarande avgifter för tandläkarexamen ett belopp av 25 kronor av varje
avgift ingår till lärarrådets kassa och återstoden inlevereras till statsverket,
samt att avgifterna för medicine kandidat- och licentiatexamina utgöra 15
kronor för vardera.

Beträffande kostnaderna för instrument och material ha de sakkunniga
anfört huvudsakligen följande.

Vad först angår det instrumentel, som på tandläkarinstituten skall användas
vid kurser och patientbehandling och som icke är att betrakta såsom
fast utrustning eller förbrukningsinstrumentel, ha de sakkunniga i samråd

Kiiii!)l. Muj:ls proposition nr 2ö.‘f.

med ulrustningskommittén för tandläkarinstitutet i Malmö uppgjort en särskild
till betänkandet fogad förteckning. De sakkunniga anse, att kostnaderna
för i denna förteckning upptaget instrumentel icke lämpligen böra
åvila eleverna, utan bestridas av staten.

Följande förfaringssätt bör användas. Till varje arbetsplats inköpes en
utrustning av sådant instrumentel, vilken vid arbetets början kvitteras av
eleven. Instrumentelet märkes med lämplig code för inköpsår, avdelning och
arbetsplatsens nummer. Under kurstiden vårdas detta instrumentel av eleven
själv, som mot institutet svarar härför, men som under patientbehandlingsperioderna
får hjälp av anställda tandsköterskor med sterilisering och övrig
skötsel. Därvid bör instrumentens slitage följas med särskild uppmärksamhet.
De reparationer, som kunna utföras på institutens reparationsverkstad,
verkställas där, eljest sändas instrumenten till dentalfirmorna för nödvändiga
reparationer. Vid slutet av varje kurs eller terminstjänstgöring omhändertager
reparatören instrumentelet, genomgår detta, låter verkställa erforderliga
reparationer och föreslår för ekonominämnden till kassering sådana
instrument, som äro förslitna. Reparatören upprättar en förteckning över
behövlig nyanskaffning, vilken efter ekonominämndens godkännande sker
genom institutets försorg. På så sätt kunna eleverna vid nästa kurs eller
tjänstgöring tillförsäkras samma goda instrumentuppsättning.

De sammanlagda kostnaderna för inköp av sådana instrumentutrustningar
vid årskurser om BO å 100 elever ha de sakkunniga beräknat uppgå till
approximativt 250 000 kronor. Kostnaderna för de årliga nyinköpen påverkas
i hög grad av det sätt, på vilket eleverna hantera dessa instrumentuppsättningar.
De sakkunniga anse, att staten måste skydda sig mot att eleverna
genom vårdslöshet och slarv förstöra eller förskingra de dyrbara instrument,
som med nyttjanderätt ställts till deras förfogande. Härför tala icke endast
ekonomiska skäl, utan även nödvändigheten av att från början fostra den
blivande tandläkaren till insikt om de betydande värden, vilka han i en
framtid kommer att förvalta på egen hand eller under tjänstemannaansvar.
Det torde under sådana omständigheter icke vara tillräckligt att söka vinna
erforderlig garanti mot missbruk enbart genom judiciellt förfarande eller
genom disciplinära åtgärder. De sakkunniga föreslå, att varje elev vid tredje
terminens början ålägges hos ekonominämnden deponera eu garantisumma
av 200 kronor, genom vilken i första hand täckas kostnader för onormalt
slitage, förstöring eller förskingring av utkvitterade instrument. Om eleven
behandlar dessa varsamt, återfår han beloppet ograverat vid avlagd examen.
Föreligger onormalt Slitage, förstöring eller förskingring av instrument, uttages
ersättning härför vid slutet av varje termin i första hand av den deponerade
garantisumman, varefter eleven är skyldig att ånyo täcka heloppet
till 200 kronor.

Under förutsättning av att ifrågavarande instrumentuppsättningar användas
med omsorg och att känsla av ansvar inför det material, som staten
ställer till förfogande, bibringas eleverna, anse de sakkunniga, att de årliga
kostnaderna för ersättning av förslitna instrument torde kunna begränsas
till 100 000 kronor vid varje institut.

Vad därefter angår problemet om förbrukningsinstrument, såsom borr,
spetsar, trissor, hjul, strips in. in., samt förbrukningsmaterial, såsom kofferdam,
amalgam, silikat, cement, guld, platina, porslinsmassor, tänder, kautschuk,
konsthartser, avlrycksmedel m. in., bör detta problem i första hand
sos i sammanhang med patientavgifterna. Såsom de sakkunniga i sill be -

Kungl. Maj:Is proposition nr 253.

tänkande del 1 framhållit, inbetala patienterna till institutet efter erhållet
kostnadsförslag den del av beloppet, som skall tillfalla staten, och efter behandlingens
slutförande och godkännande den del, som tilldelas eleven. Den
senare delen utgör i medeltal tre f järdedelar av summan och avser att täcka
elevens kostnader för förbrukningsinstrument och material. Då materialkostnaderna
under senare år starkt stegrats och patienten understundom
torde underlåta fullgöra sin avgiftsskyldighet till eleven, förekommer det, att
kostnaderna för arbeten på patient i många fall delvis få vidkännas av eleven.
Detta synes icke vara en rimlig anordning. Därtill kommer, att bland
annat institutens inordning i folktandvården kan komma att medföra vissa
förändringar i institutens taxepolitik. Så t. ex. innebär för Malmöinstitutets
vidkommande den kostnadsfria behandlingen inom barntandvården, att särskilt
anslag för förbrukningsartiklar till detta institut måste beräknas för
detta ändamål. Vidare bör erinras om att undervisningen på de olika avdelningarna
mången gång fordrar, att patientbehandlingar utföras i sådan omfattning
och av sådan art, att det vårdsökande klientelet icke har möjlighet
att enligt gällande taxa betala vården. Anslag för dylika behandlingar ha
hittills icke stått till institutets förfogande.

Under dessa omständigheter anse de sakkunniga, att kostnader för förbrukningsinstrument
och -material böra bestridas av staten och att dessa
utgifter i första hand böra täckas av de vid instituten upptagna, av ekonominämnderna
förvaltade patientavgifterna. Eleverna skola icke längre äga
uppbära någon andel av dessa avgifter.

Även de förbrukningsartiklar, som användas vid fantomkurser eller vid
övriga kurser, där patientbehandling icke ingår, böra ställas till elevernas
förfogande och om möjligt bestridas av de influtna patientavgifterna. I den
mån dessa icke förslå för nämnda ändamål böra lärarråden äska anslag för
täckande av skillnaden.

De sakkunniga ha härefter ingående diskuterat fem olika alternativ för
det praktiska genomförandet av sitt förslag i vad avser förbrukningsinstrument
och förbrukningsmaterial och därvid stannat för alt förorda, att förbrukningsinstrument
och förbrukningsmaterial av staten ställas till elevernas
förfogande på så sätt, att eleverna inköpa dessa och vid slutet av varje termin
till vederbörande ekonominämnd enligt fastställda formulär insända av
vederbörande lärare bestyrkt ansökan om utbetalning av högst det för ifrågavarande
termin av ekonominämnden i viss särskild ordning bestämda beloppet,
vilket efter erforderlig granskning utbetalas av ekonominämnden. De
sakkunniga förutsätta därvid, att samtliga arbeten i ädla metaller under
fantomkurserna skola inlämnas till instituten och vara statens egendom.
Därjämte bör allt avfall från arbeten under fantomkurser och vid patientarbeten,
vilket tidigare ansetts såsom elevernas egendom, tillvaratagas och
försäljas för institutens räkning samt influtna medel förvaltas av ekonominämnderna.

Beträffande kostnaderna för ifrågavarande förbrukningsinstrument och
förbrukningsmaterial ha de sakkunniga anfört, att dessa vid institutens fulla
utbyggnad och beläggning kunna beräknas vid institutet i Stockholm med
årsgrupper om 100 elever och vid institutet i Malmö med årsgrupper om

Kungl. Maj:ls proposition nr 25.''!.

80 elever för förbrukningsinstrumeut och förbrukningsmaterial uppgå till
300 000 respektive 240 000 kronor årligen. Om nuvarande taxor för patientbehandlingar
i fortsättningen kunna tillämpas, torde dessa kostnader i stort
sett täckas av de influtna patientavgifterna. Vid tandläkarinstitutet i Stockholm
uppgingo patientavgifterna budgetåret 1945/46 till i allt cirka 305 000
kronor. Med hänsyn till den inverkan en varierande taxepolitik utövar,
kunna icke nu några beräkningar lämnas över eventuellt uppkommande behov
av anslag för att täcka skillnaden mellan kostnader för instrument och förbrukningsartiklar
och influtna patientavgifter.

De sakkunniga anse slutligen, att i betyget över tandläkarexamen, respektive
odontologisk ämbetsexamen, bör lämnas vitsord om det sätt, på vilket
eleven handhaft dessa instrument in. in.

I fråga om övriga åtgärder för att främja studietidens ekonomi ha de sakkunniga
vidare anfört följande.

Såsom tidigare nämnts torde det ankomma på den särskilt tillsatta studentsociala
utredningen att närmare angiva vilka åtgärder, som böra vidtagas
för att i övrigt sänka akademikernas och därmed även tandläkarelevernas
studiekostnader.

Tandläkarutbildningssakkunniga framhålla emellertid, att elever vid tandläkarinstitutet
för närvarande ha möjlighet att erhålla räntefria studielån,
värnpliktslån och garantilån samt s. k. folktandvårdsstipendier, landstingsstipendier
och stipendier ur tandläkarinstitutets stipendiefonder. Vidare har
odontologiska föreningen eu lånefond, varur lån på 200 kronor kunna erhållas
på högst tre månader, varjämte studielån kunna erhållas i Stockholms
studentkårers kreditkassa.

Därest tandläkarinstituten i enlighet med de sakkunnigas ovan framlagda
förslag inordnas i det allmänna universitetsväsendet, kommer Kungl. Majds
reglemente för utdelning av statsstipendier vid universiteten, karolinska
mediko-kirurgiska institutet och vissa högskolor (SFS 306/1944) automatiskt
att äga tillämpning även på tandläkarinstitutens elever. Anslaget till statsstipendier
torde för detta ändamål böra höjas med 20 000 kronor.

Stipendier för blivande distriktstandläkare m. fl., s. k. folktandvårdsstipendier,
å 1 000 kronor årligen, kunna av medicinalstyrelsen på vissa villkor
tilldelas elever vid tandläkarinstitutet under högst fyra år. De sakkunniga
förutsätta, att medel för sådana stipendier ställas till förfogande även för
elever vid Malmöinstitutet, i den omfattning medicinalstyrelsen kan anse
erforderligt, samt att stipendium skall kunna uppbäras under fem år.

Yttranden. Tandläkarinstitutets lärarråd tillstyrker förslagen om
borttagande av terminsavgifterna och sänkning av examensavgifterna samt
bidrag till gäldande av de studerandes utgifter för förbrukningsinstrument
och förbrukningsmaterial. Beträffande undervisningsinstrumenten framhåller
lärarrådet, att tillhandahållandet, vården och nyinköpen enligt de sakkunnigas
förslag skulle vara förenade med eu omfattande och synnerligen
personalkrävande kontrollapparat utan att, såvitt kan bedömas, likväl full
garanti kan vinnas mot onödiga utgifter. Förslaget väcker förty allvarliga
betänkligheter hos lärarrådet, som i stället förordar ett bidragssystem liknande
det i fråga om förbrukningsmaterialen av de sakkunniga förordade.

Kimgl. Maj:ts proposition nr 253.

Varje elev borde för studietiden erhålla av staten ett sammanlagt belopp av

1 200 kronor såsom bidrag för gäldande av kostnaderna för ifrågavarande
instrumentel. Förslaget innebär, att eleverna även i fortsättningen skola
ombesörja inköpen av instrumentelet. Uet bör emellertid härvid tillses, att
de erhålla samma inköpsvillkor som tandläkarinstituten.

Medicinalstyrelsen, som redan i tidigare sammanhang förordat terminsavgifternas
borttagande, anser, att kostnaderna för de studerandes förseende
med instrument och material enligt de sakkunnigas förslag endast med svårighet
går att överblicka. Med hänsyn härtill vill styrelsen bestämt tillråda,
att det föreslagna förfaringssättet för tillhandahållande av instrument tilllämpas
försöksvis. Under försökstiden bör överenskommelse med enskilda
firmor träffas i fråga om utförandet av reparationer och underhåll. I stället
för ökandet av anslaget till statsstipendier ifrågasätter styrelsen vidare, om
icke folktandvårdsstipendierna, nu 1 000 kronor för år, borde höjas till

2 000 kronor för år. För att samtidigt tillgodose institutionernas behov av
lärarkrafter synes böra övervägas, om icke stipendier av sistnämnda slag
jämväl skulle kunna tilldelas sådana studerande, vilka förbinda sig att efter
avlagd examen tjänstgöra minst tre år vid någon av tandläkarhögskolorna.

Statskontoret anser uppenbart, att omsorgen om ifrågavarande instrument
måste bli större, om eleverna själva få stå de ekonomiska riskerna. Därtill
kommer, att med den föreslagna ordningen risk föreligger för onödigt vidlyftig
och kostsam instrumentanskaffning för tillgodoseende av varje elevs
i och för sig naturliga önskan att få på statens bekostnad disponera över en
fullgod instrumentutrustning. Statskontoret finner sålunda förslaget i denna
del vara ur ekonomisk synpunkt mindre välbetänkt och avstyrker detsamma.
Däremot har statskontoret icke något att erinra mot den ekonomiska lättnad,
som eleverna skulle kunna beredas genom terminsavgifternas borttagande.
Särskilda medel böra beräknas å institutens omkostnadsstat för bestridande
av utgifter för förbrukuingsinstrument och förbrukningsmaterial. Inkomsterna
av patientavgifter in. m. böra redovisas å inkomstsidan i riksstaten.
För försålt avfall inflytande medel böra tagas till uppbörd å omkostnadsstaten.
Föredraganden hos statskontoret, förste byråsekreteraren Kull har
anfört, att han delar de sakkunnigas uppfattning, att kostnaderna för instrumentelet
i princip böra bestridas av staten. Givetvis böra lämpliga åtgärder
vidtagas till förhindrande av missbruk.

Svenska landstingsförbundet har med tillfredsställelse lämnat sin anslutning
till de sakkunnigas förslag.

Svenska tandläkaresällskapet och Sveriges tandläkarförbund tillstyrka förslagen.
Organisationerna se med tillfredsställelse i dessa förslag en möjlighet
för att elevernas vid tandläkarinstituten utbildningskostnader icke som
hittills komma att stå i en särklass i förhållande till andra studerandes.

Tandläkarinstitutets icke-ordinarie lärares förening framhåller det olämpliga
i att kvalificerad lärarpersonal tages i anspråk för kontrollen av de studerandes
ekonomiska mellanhavande med dentalfirmor. Genom det föreslagna
kontrollförfarandet kommer avsevärd tid att tagas från undervisningen.
Kontrollen bör åvila kameral personal. Vitsord om det sätt varpå
de studerande handhaft sitt instrumentel bör icke införas i betyget över
tandläkarexamen.

Styrelsen för Sveriges förenade studentkårer tillstyrker förslagen om avskaffande
resp. nedbringande av termins- och examensavgifter.

Kungl. Maj ds proposition nr 253.

Odontologiska föreningen, som tillstyrker förslagen, har såsom önskemål
beträffande tillhandahållandet av instrumentet m. in. uttalat, att ett dylikt
förfarande skall kunna ske utan att de tjänstgörande lärarnas arbetsuppgifter
ytterligare betungas och att hela organisationen kan ske så smidigt
som möjligt utan att vare sig lärare eller studenter utsättas för onödig tidsspillan.

De odontologiska studierna äro för närvarande förenade med vissa ickeDepartements °

# chejen.

oväsentliga kostnader för de studerande av den art, att de delvis icke alls
och i övrigt endast undantagsvis ha sin motsvarighet vid andra statliga
akademiska undervisningsanstalter. Detta bidrager i sin mån till att totalkostnaderna
för ifrågavarande studier bli relativt höga. Jag ansluter mig
därför principiellt till den i olika sammanhang framförda uppfattningen, att
åtgärder böra vidtagas för nedbringande av dessa studiekostnader. Icke
minst ur folktandvårdens synpunkt är det ett intresse, att de blivande tandläkarna
icke tyngas av dryga studieskulder.

De sakkunniga ha framlagt långt gående förslag i ämnet, innebärande
bland annat, att de studerande skulle befrias från sina nuvarande kostnader
för anskaffande av visst instrumentel samt för de förbrukningsinstrument
och förbrukningsmaterial, som i första hand komma till användning vid deras
arbeten å patient. Vad först instrumentelet beträffar, innebär de sakkunnigas
förslag, såsom i detalj framgår av den föregående redogörelsen, att det
skulle anskaffas och underhållas av staten. Studenternas utnyttjande av
detta instrumentel skulle enligt förslaget vara förenat med en tyngande och
personalkrävande kontroll- och underhållsapparat. De med ett dylikt system
förbundna konsekvenserna i olika avseenden synas mig emellertid allt för
litet klarlagda för att jag nu skall kunna biträda de sakkunnigas förslag.

Jag anser därför, att i stället försöksvis det bidragssystem bör prövas, som
förordats av tandläkarinstitutets i Stockholm lärarråd. Systemet innebär,
att de studerande skola av staten under sin studietid erhålla ett belopp, ungefärligen
motsvarande inköpskostnaden för instrumentelet, med skyldighet
för studenterna att själva ombesörja och bekosta underhåll och komplettering.
Bidraget torde lämpligen i enlighet med lärarrådets förslag kunna bestämmas
till 1 200 kronor för varje elevs studietid och bör utbetalas i den
mån eleven — vilket som regel torde komma att ske under det första studieåret
för tandläkarexamen —- styrker, att han nyinköpt det instrumentel,
som av vederbörande lärarkollegium anses erforderligt för hans utbildning
vid institutet. Jag förutsätter därvid, alt genom tandläkarinstitutens försorg
tillses, att eleverna så vitt möjligt erhålla samma inköpsvillkor som instituten
själva och att åtgärder vidtagas för att kostnaderna för underhållet hållas
så låga som möjligt. Även om vid genomförandet av mitt förslag alltfort
den icke så ringa kostnaden för instrumentelets underhåll och komplettering
skulle komma alt åvila studenterna, skulle dessa dock härmed erhålla eu
icke oväsentlig lättnad i sina utgifter i förevarande avseende. Av olika skäl

Fiihang till riksdagens protokoll 1047. I sand. Nr 253. (i

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

synes detta bidragssystem böra genomföras successivt från och med höstterminen
1947 på så sätt, att under budgetåret 1947/48 de studenter, som
efter avlagd tandläkarkandidatexamen fullgöra första årets studier för
tandläkarexamen bli bidragsberättigade. Detta innebär, att dylikt bidrag
skulle kunna utgå till dels de 40 studerande, som påbörjade sina prekliniska
studier vårterminen 1946, och dels de 220 studenter, som begynte dylika
studier höstterminen 1946 och vårterminen 1947. I fortsättningen torde antalet
bidragsberättigade per år bli något lägre eller omkring 200, motsvarande
den sammanlagda årliga intagningen vid de två instituten. De sakkunniga
torde böra skyndsamt utarbeta och till Kungl. Maj:t inkomma med
förslag till bestämmelser för dessa bidrag, så att det blir möjligt att, sedan
den kamerala organisationen vid instituten utbyggts, utbetala bidragen helst
under budgetåret 1947/48. För ändamålet torde i riksstaten böra uppföras
ett särskilt anslag, benämnt Tandläkarinstituten: Bidrag till elever för anskaffande
av instrument. Anslaget torde för budgetåret 1947/48 böra uppföras
med 312 000 kronor och betecknas såsom förslagsanslag.

1 vad avser förbrukningsinstrument och förbrukningsmaterial ha de sakkunniga
inledningsvis anfört, att bruttokostnaderna härför beräknats uppgå
till omkring 3 000 kronor för elev, men att det i princip avsetts att denna
kostnad skulle helt täckas av den del av patientavgiften, som efter det behandlingen
utförts och godkänts tillfaller eleven såsom gottgörelse för hans
kostnader i samband med behandlingen. De sakkunniga framhålla emellertid,
att materialkostnaderna under senare år starkt stegrats och att patienterna
stundom underlåta att fullgöra sin avgiftsskyldighet, varför vissa kostnader
för ifrågavarande instrument och material i realiteten stanna på eleverna.
De sakkunniga ha förordat, att eleverna, mot avstående av sin andel
i patientavgifterna, skola intill vissa, i närmare angiven ordning bestämda
belopp få kostnaderna för förbrukningsinstrumenten och förbrukningsmaterielen
täckta av statsmedel. Även detta bidragssystem synes emellertid vara
förenat med en administrativ apparat, som gör att jag åtminstone för närvarande,
innan tandläkarinstituten blivit färdigorganiserade, icke kan biträda
de sakkunnigas förslag. Det är här icke fråga om någon mera betydande
kostnad för eleverna med hänsyn till att den övervägande delen av
densamma täckes av inflytande patientavgifter. Jag anser, att en åtminstone
tills vidare godtagbar lösning av detta problem kan ernås, om elevernas andel
i patientavgifterna ökas därhän, att den beräknas helt täcka deras nu ifrågavarande
kostnader i samband med behandlingen och jämväl kostnaderna
för behandling av sådan patient, som undandrager sig sin betalningsskyldighet
eller av annat skäl i vederbörlig ordning erhåller behandling avgiftsfritt
eller mot nedsatt taxa. Det torde böra ankomma på vederbörande lärarkollegium
att vidtaga de höjningar av elevernas andelar i patientavgifterna,
som föranledas av ett bifall till vad jag nu förordat.

Till frågan om borttagande av terminsavgifterna vill jag med hänsyn till

Kungl. Maj:ts proposition in 25,1

att den studentsociala utredningen torde komma att i sinom tid behandla
detta spörsmål icke nu taga någon principiell och slutlig ställning. Vad jag
i det föregående förordat innebär emellertid, att kostnaderna för underhåll
och komplettering av omförmälda för utbildningen nödvändiga instrumentel
tills vidare alltjämt skola åvila studenterna. Med hänsyn härtill anser jag
det påkallat att söka även på annat sätt än som i det föregående föreslagits
nedbringa studiekostnaderna för odontologerna. Utan att taga ståndpunkt
i princip vill jag därför såsom en provisorisk åtgärd förorda, att från och
med höstterminen 1947 terminsavgifter icke skola utgå för studier vid tandläkarinstituten.
Härmed vinnes att jämväl de äldre studerande, som icke
komma i åtnjutande av bidrag till anskaffande av instrumentel, få minskning
av sina studiekostnader. Till mitt ståndpunktstagande har också bidragit,
att det icke vore rationellt, om staten, samtidigt som den uppbure terminsavgifter,
till samma studerande av statsmedel skulle utge bidrag till
studiekostnadernas förbilligande.

Vad de sakkunniga förordat i fråga om nedsättning av examensavgifterna
biträder jag. Såsom sker annorstädes torde de nedsatta avgifterna i sin helhet
böra ingå till vederbörande lärarkollegiums kassa.

Frågan om ökade möjligheter till stipendier för de odontologie studerande
anser jag böra upptagas till prövning i ett annat sammanhang.

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

V. Anslag till verksamheten vid tandläkarinstituten
budgetåret 1947/48.

A. Tandläkarinstitutet i Stockholm.

Såsom redan nämnts, bär tandläkarinstitutets lärarråd i vederbörlig ordning
gjort framställning angående anslag för institutets verksamhet under
budgetåret 1947/48. Sedermera ha tandläkarutbildningssakkunniga framlagt
förslag till de ändringar i lärarrådets anslagsberäkningar, som föranledas
av de i de sakkunnigas betänkande del III framlagda förslagen, varefter
universitetskanslersämbetet avgivit utlåtande.

Tandläkarinstitutet i Stockholm: Avlöningar.

Förslagsanslaget till avlöningar vid tandläkarinstitutet i Stockholm är
för budgetåret 1946/47 uppfört med 624 000 kronor och disponeras på sätt
framgår av statsliggaren sid. 544 ff.

De sakkunniga ha i sin skrivelse den 15 mars 1947 anfört bland annat,
att det successiva genomförandet av den nya femåriga studieplanen för
tandläkarutbildningen under budgetåret 1947/48 endast kommer att beröra
de prekliniska studierna. De sakkunniga ha därför för nämnda budgetår
räknat allenast med en mindre ökning av befattningshavarna vid institutet.
Däremot ha de sakkunniga beräknat, att befattningshavarna vid institutet
skola omedelbart erhålla den tjänsteställning, som föreslås i kap. 6 av de
sakkunnigas betänkande del III. Den föreslagna omorganisationen av tandsköterskeutbildningen
torde icke för budgetåret 1947/48 behöva medföra
någon ökning i antalet fast anställda tandsköterskor.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

Anslagsposten är för budgetåret 1946/47 uppförd med förslagsvis 68 000
kronor.

På grundvalen av vad som anförts i det föregående samt i övrigt av lärarrådet
och de sakkunniga torde för budgetåret 1947/48 anslagsposten böra
beräknas på sätt framgår av det följande.

Anslag till avlöning åt de tre nuvarande professorerna bör beräknas med
34 335 kronor.

KunyI. Maj ds proposition nr 253.

Till avlöningar åt sex laboratorer i lönegrad A 28 •— vilka hittills varit
extra ordinarie — bör beräknas 73 326 kronor, varav i runt tal 12 000 kronor
belöpa å de arvoden för särskild tjänstgöring vilka avses skola tillkomma
ifrågavarande befattningshavare och böra bestridas ur denna anslagspost.

Såsom nämnts, bör från och med den 1 januari 1948 en befattning såsom
intendent i lönegrad A 24 inrättas. Härför beräknar jag 4 215 kronor.

Den nuvarande arvodesbefattningen som tandtekniker vid protesavdelningen
har i det föregående förutsatts omändrad till ordinarie tjänst i 16
lönegraden. Jag beräknar till avlöning vid befattningen i detta sammanhang
5 271 kronor.

Till avlöningar vid den från ordinarie kanslibiträdesbefattning omändrade
kansliskrivartjänsten i lönegrad All samt vid två kassörstjänster i
lönegrad A 7, varav en omändrad från extra ordinarie, upptager jag vidare
11 907 kronor.

Den nuvarande reparatörsbefattningen har i det föregående föreslagits
omändrad till befattning såsom verkmästare i lönegrad A 10. Till avlöning
vid befattningen beräknar jag här 3 984 kronor.

Anslag till avlöningar bör vidare beräknas vid tre befattningar såsom
avdelning ssköterska i lönegrad A 8 och två dylika tjänster i lönegrad A 7,
motsvarande nuvarande fem avdelningsskötersketjänster i 7 lönegraden.
Härjämte böra två tandsköterskebefattningar omändras till avdelningstandsköterskebefattningar
i lönegrad A 7. Jag beräknar sammanlagda anslagsbehovet
vid nämnda befattningar till 28 002 kronor. De sakkunniga synas
ha förutsatt, att en av avdelningssköterskorna i lönegrad A 7 under budgetåret
skulle erhålla ett personligt lönetillägg, vilket jag dock ej finner mig
kunna biträda.

Till avlöning åt det nuvarande laboratoriebiträdet i lönegrad A 7 vid protesavdelningen
bör här beräknas 4 218 kronor. I personalförteckningen
torde böra anmärkas, att befattningen vid nuvarande innehavarens avgång
skall förändras till en hantverkarbefattning.

Vid institutet finnas budgetåret 1946/47 aderton tandsköterskebefattningar,
av vilka fjorton äro extra ordinarie eller extra samt fyra förenade
med arvoden. Två av befattningarna ha i det föregående föreslagits skola
omändras till avdelningstandskötersketjänster i lönegrad A 7. I överensstämmelse
med de sakkunnigas förslag förordar jag, alt av de sexton återstående
befattningarna sex nu omändras till ordinarie i 6 lönegraden. Dessa
befattningar torde närmast böra avses, en för vardera protes-, rotfyllningssamt
ortodonti- och barntandvårdsavdelningarna och två för avdelningen
för karieslära. .Tåg beräknar här anslag vid dessa befattningar med 21 288
kronor.

1 överensstämmelse med de sakkunnigas förslag böra de tre nuvarande
kontrollbiträdesbefatlningarna i lönegrad Eo 6 omändras till ordinarie

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

tjänster i samma lönegrad. Till avlöning vid dessa befattningar beräknar
jag här 10 272 kronor.

Summan av de till avlöningar till ordinarie tjänstemän sålunda beräknade
beloppen utgör 196 818 kronor, allt beräknat efter nuvarande löner.

I jämförelse med innevarande budgetår innebär detta en ökning av 128 818
kronor. Den allmänna löneregleringen för civilförvaltningen påkallar en
ytterligare höjning av anslagsposten med 86 182 kronor till 283 000 kronor.

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t.

Anslagsposten är för budgetåret 1946/47 uppförd med förslagsvis 182 900
kronor.

Det må i detta sammanhang erinras, att i avlöningsstaten för innevarande
budgetår upptagits en anslagspost till Arvoden och ersättningar vid
extra undervisning. Från denna post har utgått bland annat arvoden till
befattningshavare vid den s. k. 1945 års extra tandläkarkurs. Behov av medel
härför föreligger jämväl för nästkommande budgetår, vartill jag återkommer.
Från posten har därjämte bestritts arvoden till lärare m. fl. vid
undervisning för ökat studerandeantal vid institutet från och med höstterminen
1946. I anslutning till de sakkunnigas uppfattning, vilken jag biträder,
att denna förstärkning av personalen bör bibehållas till dess successivt
ett ytterligare ökat personalbehov uppstår i samband med den nya
studieplanens genomförande, beräknar jag medel till ifrågavarande personal,
som delvis bör erhålla extra ordinarie anställning och i övrigt vara
arvodesanställd, under nu ifrågavarande anslagspost samt anslagsposten
till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

För budgetåret 1947/48 torde anslagsposten böra beräknas på sätt framgår
i det följande.

Medelsbehovet till fortsatta arvoden åt inspektor och lärarrådets vice ordförande
för tiden intill utgången av augusti 1947 samt för beredande av
arvoden åt rektor från den 1 september 1947 ävensom åt sekreterare och
bibliotekarie samt åt de båda ledamöter i lärarkollegiet, som skola utses av
karolinska institutet, beräknar jag till sammanlagt 9 284 kronor. Rektors-,
sekreterar- och bibliotekariearvodena har jag därvid beräknat till 1 800
kronor respektive 3 600 kronor och 2 400 kronor för år samt arvodet till
vardera av de båda ledamöterna av kollegiet till 600 kronor för år.

I anslutning till vad jag i det föregående anfört i fråga om den prekliniska
undervisningens organisation budgetåret 1947/48 beräknar jag enligt
förut tillämpade grunder medel till arvoden till lärare vid de prekliniska
kurserna på sätt framgår av följande tabell. Jag utgår därvid från en nyintagning
läsåret 1947/48 av 120 elever, varom föreskrift i sinom tid torde
böra meddelas av Kungl. Maj:t.

Kostnaderna för arvoden vid den prekliniska undervisningen böra i anslagsposten
beräknas med i nämnda tabell angivet belopp, 40 055 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 253. 87

Ämne	Antal kurser	Antal före-läsningar per kurs	Lärare	Arvode kronor
Anatomi ....................	2	80	kursgivare	7 700
Histologi ....................	2	80	»	7 700
Speciell tandhistologi..........	2	25		2 800
Kemi........................	1	110	*	4 900
Fysik och fysiologi............	H	80	»	5 775
Allmän bakteriologi ..........	1	30	*	1 575
Speciell tandanatomi..........	2	25 +	»	4 375
		83 övnings-	amanuenshjälp å 200
		timmar	kronor för mänad	2 400
Propedcutisk bettlära..........	1	25 +	kursgivare	1 830
		60 övnings-	amanuenshjälp å 200
		timmar	kronor för månad	1 000
			Summa kronor	40 055

Vidare böra medel till arvode åt lärare i allmän kirurgi beräknas med
4 550 kronor.

Vid institutet finnas budgetåret 1947/48 — frånsett 1945 års extra tandläkarkurs
— 23 assistent- och 23 amanuenstjänster, vilka böra bibehållas
även budgetåret 1947/48. Härutöver ha de sakkunniga beräknat en amanuenstjänst
för mottagningsavdelningen. Då jag ej har någon erinran häremot,
beräknar jag medel till arvoden åt 23 assistenter å 5 484 kronor och
24 amanuenser å 4 032 kronor med ett sammanlagt belopp av 222 900
kronor.

Medel till ersättning åt sakkunnigt biträde för kontroll över medelsdispositionen
böra beräknas med 900 kronor för tiden intill den 1 januari 1948,
då intendentstjänsten torde vara tillsatt.

Till arvode åt ett sköterskebiträde å rotfyllningsavdelningen (3 732 kronor)
och en vaktmästare (4 380 kronor) beräknar jag ett belopp av 8 112
kronor.

För en telefonist med begränsad daglig tjänstgöring torde böra beräknas
2 100 kronor.

Lärarrådet har föreslagit, att en tidigare under ifrågavarande anslagspost
uppförd delpost till vikariatsersättningar m. m. å 1 500 kronor skall
utgå ur staten, enär det vore lämpligare, att samtliga kostnader i anledning
av vikariat å ordinarie och extra ordinarie tjänster avföras från anslagsposten
till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. Jag biträder lärarrådets
uppfattning.

Summan av de till omförmälda arvoden beräknade medlen uppgår till
287 901 kronor eller avrundat 288 000 kronor. I jämförelse med innevarande
budgetår innebär detta en ökning med 105 100 kronor.

3. Arvoden och ersättningar vid extra undervisning.

Anslagsposten är för budgetåret 1940/47 uppförd med förslagsvis 123 300
kronor. För nästkommande budgetår bör under denna post allenast be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

räknas medel till arvoden och ersättningar vid 1945 års extra tandläkarkurs.

Enligt den av lärarrådet i skrivelse den 18 december 1944 för kursen
framlagda detaljerade planen erfordras för hela budgetåret 1947/48 följande
befattningar, med vilka böra förenas de arvoden, som framgå nedan:

protesavdelningen:

1 avdelningstandläkare ............... kronor 8 136

tandkirurgiska avdelningen:

1 assistent........................... » 5 484

1 amanuens.......................... » 4 032

röntgenavdelningen:

1 assistent........................... » 5 484

ortodoxi- och barntandvårdsavdelningen:

2 assistenter ......................... » 10 968

Härtill komma:

2 tandsköterskor ...... »____8 064

Summa kronor 42 168.

Anslagsposten till Arvoden och ersättningar vid extra undervisning bör
alltså uppföras med ett avrundat belopp av förslagsvis 43 000 kronor. I jämförelse
med innevarande budgetår innebär detta en sänkning med 80 300
kronor.

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Anslagsposten är för budgetåret 1946/47 uppförd med förslagsvis 209 500
kronor.

Med beaktande av vad jag anfört under punkt 2. i det föregående i fråga
om den nuvarande för undervisning av ett ökat studerandeantal anställda
personalen beräknar jag för budgetåret 1947/48 de under nu förevarande
anslagspost erforderliga medlen på sätt framgår i det följande.

Innevarande budgetår finnas vid institutet elva avdelningstandläkartjänster,
varav sju i lönegrad Eo 18 och fyra med motsvarande arvode. I överensstämmelse
med de sakkunnigas förslag förordar jag, att samtliga dessa
tjänster göras till extra ordinarie i 18 lönegraden ävensom att ytterligare
eu dylik tjänst inrättas, främst avsedd för mottagningsavdelningen. Till
avlöningar vid tolv ifrågavarande tjänster beräknar jag här ett belopp av
68 011 kronor.

I anslutning till vad jag tidigare förordat böra medel beräknas för beredande
av anställning i lönegrad Eo 7 av den nuvarande preparatrisen i lönegrad
Ex 7 och det nuvarande kliniska biträdet (laboratoriebiträdet) i 6 lönegraden.
Härför upptager jag tillhopa 6 600 kronor.

På grundvalen av de sakkunnigas förslag och vad jag tidigare anfört i
samband med frågan om laboratoriebiträden såsom arbetshjälp åt profes -

Kungl. Muj:ts proposition nr 253.

sorerna beräknar jag här medel för anställande vid institutets självständiga
laboratorier av två nya laboratoriebiträden i lönegrad Eo 7 med 6 600
kronor.

Såsom under punkt 1. tidigare nämnts, finnas budgetåret 1946/47 aderton
tandsköt er skebefattningar vid institutet, av vilka jag förordat att två skola
omändras till avdelningstandsköterskebefattningar och sex till ordinarie
tandsköterskebefattningar. I överensstämmelse med de sakkunnigas förslag
böra återstående tio befattningar vara placerade såsom extra ordinarie
eller extra i 6 lönegraden. Jag beräknar erforderliga medel till avlöning
vid sex extra ordinarie och fyra extra dylika befattningar med 30 627
kronor.

Vid institutet finnas budgetåret 1946/47 sex befattningar såsom tekniska
biträden, av vilka tre äro extra ordinarie och en extra i 6 lönegraden samt
två förenade med motsvarande arvoden. I anslutning till de sakkunnigas förslag
och med hänsyn till befattningshavarnas anställningstid beräknar jag
här medel för anställande av samtliga sex i extra ordinarie ställning med
18 756 kronor.

För närvarande äro anställda två hantverkare i lönegrad Eo 6 och en
reparatör med arvode. I överensstämmelse med de sakkunnigas förslag beräknar
jag medel till avlöning åt tre hantverkare i lönegrad Eo 6 med
9 378 kronor.

Vad härefter beträffar kontorspersonal in. fl. beräknar jag i anslutning
till vad jag tidigare förordat medel till avlöning vid fyra kanslibiträdestjänster
i lönegrad Eo 7, varav en å biblioteket, samt fem skriv- eller lcontorsbiträdestjänster,
varav två nyinrättade, och en telefonisttjänst med tillhopa
29 229 kronor.

För de två tamburvakterna, som för närvarande äro arvodesavlönade,
beräknar jag i enlighet med lönenämndens förslag medel till avlöning i
den nya lönegraden Ce 2 med 6 792 kronor.

För bestridande av kostnader i samband med att rektor åtnjuter befrielse
från undervisnings- och examinationsskyldighet samt till kostnaderna för
tillfälliga arbetskrafter och vikariatsersättningar i övrigt beräknar jag ett
belopp av 20 000 kronor.

Summan av de till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal sålunda
beräknade beloppen utgör 195 993 kronor. I jämförelse med innevarande
budgetår innebär detta en sänkning med 13 507 kronor. Den allmänna löneregleringen
påkallar emellertid eu höjning av anslagsposten med 107 007
kronor till 303 000 kronor.

5. Rörligt tillägg.

Anslagsposten till rörligt tillägg är för budgetåret 1946/47 beräknad till
förslagsvis 40 300 kronor. Posten torde för nästkommande budgetår böra

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

uppföras med 33 000 kronor, innebärande en sänkning i förhållande till
innevarande budgetår med 7 300 kronor.

6. Sammanfattning.

Vid bifall till mina beräkningar i det föregående bör avlöningsanslaget
i sin helhet för budgetåret 1947/48 uppföras med (283 000 + 288 000 +
43 000 + 303 000 + 33 000 =) 950 000 kronor.

Kungl. Maj:t torde böra bemyndigas att vidtaga de ändringar i gällande
personalförteckning för institutet, som föranledas av vad jag i det föregående
anfört.

Tandläkarinstitutet i Stockholm: Omkostnader.

Förslagsanslaget till omkostnader vid tandläkarinstitutet i Stockholm är
för budgetåret 1946/47 uppfört med 298 000 kronor och disponeras enligt
en omkostnadsstat, införd å sid. 547 i statsliggaren.

Tandläkarinstitutets lärarråd har föreslagit, att anslaget för budgetåret
1947/48 uppföres med ett med 18 000 kronor till 280 000 kronor sänkt belopp.
Anledningen till det beräknade minskade anslagsbehovet framgår av
följande sammanfattning av lärarrådets framställning.

I delposten till övriga expenser å 113 000 kronor har för budgetåret
1946/47 inräknats ett engångsbelopp av 15 000 kronor för kvitteringsmaskin
m. m. Med hänsyn till behovet att inköpa nya skrivmaskiner och viss annan
kontorsutrustning beräknas dock en sänkning av anslaget med endast
13 000 kronor till 100 000 kronor. Delposten till förbrukningsmateriel för
institutets praktiska verksamhet, nu 73 500 kronor, beräknar lärarrådet med
hänsyn till minskad omfattning av den provisoriska undervisningsverksamheten
behöva uppföras med allenast 68 500 kronor, innebärande en
sänkning med 5 000 kronor. Vid bifall härtill blir anslagssumman (298 000
— 13 000 — 5 000=) 280 000 kronor.

Tandläkarutbildningssakkunniga ha förordat viss ändrad anslagsberäkning,
vilken emellertid icke torde erfordras med hänsyn till den organisation
av den prekliniska undervisningen, som för budgetåret 1947/48 förordats
i det föregående.

I enlighet med lärarrådets förslag torde omkostnadsanslaget böra för
budgetåret 1947/48 uppföras med 280 000 kronor.

Tandläkarinstitutet i Stockholm: Nyanskaffning och underhåll

av utrustning.

Reservationsanslaget till nyanskaffning och underhåll av utrustning vid
tandläkarinstitutet är för budgetåret 1946/47 uppfört med 106 000 kronor.

I enlighet med av lärarrådet vid institutet avgivet förslag bör anslaget
även för budgetåret 1947/48 uppföras med ett belopp av 106 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

B. Tandläkarinstitutet i Malmö.

Tandläkarinstitutets upprättande m. in.

Verksamheten vid tandläkarinstitutet i Malmö har förutsatts skola begynna
från och med vårterminen 1948. I verkligheten kommer den — även
frånsett den nuvarande provisoriska tandläkarutbildningen i Malmö —
att börja redan tidigare. Vid höstterminens början 1947 intagas sålunda
för prekliniska studier, förlagda till universitetet i Lund, en kurs, som tillhör
det nya institutet. Redan före den 1 januari 1948 böra enligt de sakkunniga
vissa lärar- och administrativa befattningar upprätthållas vid institutet.

De sakkunniga ha i sitt betänkande del III lämnat en redogörelse för
den blivande verksamheten vid institutet under budgetåret 1947/48, till
vilken torde få hänvisas.

Beträffande de prekliniska studierna läsåret 1947/48 ha de sakkunniga
anfört bland annat följande.

Höstterminen 1947 undervisas de 40 elever, som intagas vid början av
denna termin och som följa den femåriga studieplanen. Dessa elever studera
denna termin anatomi, histologi med embryologi, speciell tandanatomi
och speciell tandhistologi, varjämte undervisningen i fysik och fysiologi
påbörjas. Denna fortsättes under vårterminen 1948, då dessa elever dessutom
undervisas i kemi, propedeutisk bettlära och allmän bakteriologi.
Därjämte intagas vårterminen 1948 40 elever, som under denna termin
studera anatomi, histologi med embryologi, speciell tandanatomi och speciell
tandhistologi, varjämte undervisningen i fysik och fysiologi påbörjas.

Propedeutiska och kliniska studier komma vårterminen 1948 att bedrivas
vid det nya tandläkarinstitutet av elever, tillhörande följande grupper, nämligen dels

den elevgrupp om 20 studerande, som vid tandläkarinstitutet i Stockholm
tillsammans med övriga till årsgruppen hörande 120 elever höstterminen
1946 påbörjat sina propedeutiska och kliniska studier,

dels den elevgrupp om 40 studerande, som vårterminen 1947 påbörjat
propedeutiska och kliniska studier vid den provisoriska tandläkarutbildningen
i Malmö,

dels ock de 100 elever, som vårterminen 1947 intagits i de prekliniska
kurserna vid universitetet i Lund och karolinska institutet.

Sammanlagt 160 studerande komma sålunda att bevista undervisningen
vid det nya institutet vårterminen 1948. Fullt utbyggt beräknas institutet,
frånsett eleverna i de prekliniska kurserna, mottaga 320 elever.

Efter en ingående redogörelse för huru dessa elevers studier under vårterminen
1948 måste fördela sig på olika avdelningar och kurser ha de sakkunniga
såsom en sammanfattning anfört, att från och med den 1 februari
1948 avdelningarna för tandkirurgi och röntgendiagnostik, allmänna mottag -

Kungt. Maj:ts proposition nr 253.

ningsavdelningen och de delar av avdelningarna för karieslära och proteslära,
som erfordras för fantomundervisningen, samt från tidpunkt senare
under terminen avdelningarna för odontologisk ortopedi och barntandvård
behöva vara i funktion.

Någon propedeutisk och klinisk undervisning i övriga ämnen, som företrädas
av speciallärare, kommer icke att ske under budgetåret 1947/48. Den
undervisning i allmän kirurgi, som enligt studieplanen skulle ha ägt rum
för de 20 elever, som komma från Stockholm, bör ordnas i Stockholm
under höstterminen 1947.

Beträffande möjligheterna alt inom den ännu icke färdigställda nya
institutsbyggnaden bereda ifrågavarande undervisningsgrupper erforderliga
lokalutrymmen ha de sakkunniga anfört bland annat följande.

Lokaler för förenämnda grupp om 20 elever har tidigare bedömts icke
kunna stå färdiga inom det nya institutet till den 1 februari 1948, varför
en tid förutsatts, att dessa elever skola kvarstanna i Stockholm. Då det
emellertid måste anses vara av vikt, att den patientvårdande verksamheten
kan upptagas i största möjliga utsträckning redan från vårterminen 1948,
förorda dock de sakkunniga, att denna grupp elever får sin tjänstgöring
förlagd till Malmö. Skulle erforderliga lokaler inom det nya institutet icke
kunna iordningställas, bör överenskommelse träffas med Malmö stad, att
eleverna få fullgöra ifrågavarande kliniska tjänstgöring på de kommunala
tandvårdspoliklinikerna i Malmö. I de förslag de sakkunniga framlägga
utgå de sakkunniga från, att det skall bliva möjligt iordningställa ifrågavarande
lokaler i instilutsbyggnaden senast den 1 maj 1948.

För undervisning av eleverna i förenämnda grupp om 40 elever erforderliga
utrymmen beräknas enligt föreliggande planer finnas tillgängliga
från och med den 1 februari 1948 inom det nya institutet beträffande undervisningen
i tandkirurgi, röntgendiagnostik och proteslära (en fantomkurs)
samt inom hittillsvarande provisoriska lokaler på allmänna sjukhuset
i Malmö beträffande undervisningen i karieslära (fantomkurs) och
proteslära (en fantomkurs).

Beträffande slutligen 60 av de i förenämnda grupp om 100 ingående eleverna
har vid deras antagande gjorts förbehåll för det avbrott i studierna,
som kan betingas av otillräckliga lokaler. I sina förslag räkna dock de
sakkunniga med att det skall bli möjligt att provisoriskt inreda ett laboratorium
för denna kurs i nybyggnaden.

1 detta sammanhang ha de sakkunniga vidare anfört bland annat följande.

Elevgrupperna vid tandläkarinstitutet i Malmö komma under vårterminen
1948 i några fall att vara något mindre än vad som är normalt vid
full beläggning. Detta skulle i och för sig möjliggöra att i vissa fall antalet
lärare in. fl. för sista hälften av budgetåret 1947/48 beräknades något lägre.
Då det emellertid här gäller ett nytt tandläkarinstitut, vars framtida patienttillgång
i väsentlig utsträckning kommer att bestämmas av det sätt, på
vilket patienterna omhändertagas under den första tiden, och man samtidigt
måste räkna med att en del av de undervisande tandläkarna torde sakna
rutin som lärare, anse de sakkunniga, att någon beskärning icke bör äga

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

rum vare sig i antalet lärare eller övriga befattningshavare, som erfordras
för driften vid respektive avdelningar. De sakkunniga förutsätta, att lärare
och amanuenser under tjänstgöringstiden, i den mån de icke äro upptagna
av undervisningen, skola utan särskild ersättning ägna sig åt patientvården
vid institutet.

Härefter ha de sakkunniga ingående redogjort för de tidpunkter under
budgetåret 1947/48, från vilka vissa befattningshavare böra tillsättas vid
institutet. Beträffande lärarpersonalen ha de sakkunniga därvid framhållit,
att de avdelningstandläkare och assistenter, vilka icke tidigare innehaft
lärarförordnanden och vilka äro erforderliga för verksamheten vid institutet
under vårterminen 1948, böra — i likhet med vad som skett vid igångsättandet
av den provisoriska tandläkarutbildningen i Malmö — förordnas
från den 1 november 1947, varjämte ett särskilt anslag, vars storlek bestämmes
av antalet sådana lärare, bör ställas till förfogande för att möjlig -

Antal befattningshavare	Lönegrad	Tid för till-sättning
1 prefekt ..................................	_	V, 1948
5 professorer................................	A 30	»
3 klinikchefsarvoden (professorer) ............	—	*
2 laboratorer......... ......................	A 28	»
1 klinikchefsarvode (laborator)................	—	»
2 ersättning (laboratorer) ....................	—	»
2 avdelningstandläkare ......................	Eo 18	»
8 » ......................	Eo 18	Vu 1947
2 assistenter ................................	—	v, 1948
13 » ................................	—	Vu 1947
2 amanuenser ..............................	—	Vj 1948
21 amanuenser ..............................	—	»
3 avdelningssköterskor........................	A 9	»
2 sjuksköterskor ............................	A 7	*
4 avdelningstandsköterskor....................	A 7	»
7 tandsköterskor ............................	A 6	»
4 * ............................	Eo 6	»
3 . ............................	Ex 6	»
2 kontrollbiträden ..........................	Eo 6	»
3 tekniska biträden..........................	Eo 6	*
1 tekniskt biträde ..........................	Ex 6	*
1 tandtekniker ..............................	Eo 14	»
1 » ..............................	Ko 14	»
1 intendent ................................	A 26	v, 1947
1 sekreterare ................................	—	»
1 kansliskrivare..............................	A 11	v, 1918
1 kassör....................................	A 11	»
1 kanslibiträde (kassör)......................	A 7	»
3 kanslibiträden (professors)..................	Eo 7	»
1 bibliotekarie ..............................	—	*
2 kontorsbiträden............................	Eo 4	»
3 skrivbiträden..............................	Ex 2	»
1 verkmästare ..............................	A 10	»/, 1947
1 instrumentmakare..........................	A 10	V, 1948
2 hantverkare ..............................	Eo 6	»
2 telefonister................................	Ex 2	»
1 vaktmästare ..............................	A 7	*
1 värmeledningsskötare ......................	Eo 7	»
2 tamburvakter..............................	(U 1)	*

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

göra den fortbildning vid tandläkarinstitutet i Stockholm, som kan anses
behövlig. Övriga befattningshavare böra utnämnas eller förordnas från den
1 januari 1948. I fråga om sköterske- och laboratoriepersonalen erfordras
enligt de sakkunnigas mening icke, att några befattningshavare förordnas
före den 1 januari 1948. Beträffande den under budgetåret 1947/48 erforderliga
administrativa personalen bör den tillsättas från den 1 januari 1948,
dock att intendenten, sekreteraren och verkmästaren böra utses redan från
den 1 juli 1947.

De sakkunnigas beräkning av personalbehovet, frånsett behovet för preklinisk
undervisning och för den provisoriska tandläkarutbildningen i
Malmö, under budgetåret 1947/48 har framlagts i omstående sammanställning,
däri jämväl tiderna för tillsättningen av tjänsterna angivits.

Departements- De åtgärder, som hittills vidtagits för åstadkommande av en ökad tandläkarutbildning,
medföra, att elevgrupper om sammanlagt 160 studerande
av normalt 320 redan från början av vårterminen 1948 kunna tillföras det
nya tandläkarinstitutet i Malmö. Ehuru de sakkunniga hyst någon tvekan,
om de härför erforderliga lokalerna i den nya institutsbyggnaden hinna
bli färdigställda i tid, ha de likväl utgått härifrån. Enligt vad jag inhämtat
från vederbörande i byggnadsstyrelsen betraktas utsikterna såsom någorlunda
gynnsamma för att dessa lokaler inom beräknad tid skola kunna
tagas i anspråk för undervisning. Leveranssvårigheter särskilt beträffande
den värmetekniska materialen kunna emellertid fördröja arbetena. Därest
försening uppkommer, torde det likväl bli möjligt att för åtminstone huvuddelen
av de studerande anordna fortsatt undervisning i provisoriska lokaler.
Kungl. Maj:t torde böra äga befogenhet att besluta om eventuellt härutinnan
erforderliga åtgärder, varvid de kostnader, som må uppkomma i samband
med dylika provisorier, böra bestridas från de till tandläkarutbildningen
beviljade anslagen. Jag förutsätter, att tandläkarutbildningssakkunniga
skola ha sin uppmärksamhet särskilt fäst vid detta spörsmål och
därest så påkallas i god lid upptaga erforderliga förhandlingar och hos
vederbörande myndigheter göra de framställningar, som må betingas av
omständigheterna. Jag vill i detta sammanhang erinra, att det förutsatts,
att meddelande skall lämnas Malmö stad före den 1 november 1947, huruvida
de nuvarande provisoriska lokalerna för tandläkarutbildning därstädes
behövas även under senare halvåret 1948. Det bör ankomma på de
sakkunniga att beakta statens intressen jämväl härutinnan.

Även om undervisningsverksamheten vid det nya tandläkarinstitutet sålunda
är avsedd att begynna först från och med vårterminen 1948, torde
av skäl, som de sakkunniga anfört, redan dessförinnan vissa befattningshavare
behöva anställas vid institutet bland annat för den nya utrustningens
mottagande och inplacering samt vidtagande av andra förberedande
åtgärder. Jag biträder därför de sakkunnigas förslag, att intendents -

Kungl. Maj:ts proposition nr 25,1.

tjänsten samt befattningarna såsom sekreterare och verkmästare vid institutet
tillsättas snarast efter den 1 juli 1947. Tillräckliga skäl torde också
föreligga för de sakkunnigas förslag att vissa avdelningstandläkare och
assistenter, vilka tidigare ej innehaft lärarförordnanden och äro erforderliga
för undervisningen från början av vårterminen 1948, skola förordnas
redan från den 1 november 1947 för att vid tandläkarinstitutet i Stockholm
erhålla viss fortbildning. Sådana nu ifrågavarande lärare, som börja sin
tjänstgöring vid institutet först längre fram under vårterminen, böra dock
erhålla sina förordnanden från och med den senare tidpunkt, som prövas
lämplig. Ersättning för i samband med nämnda fortbildning erforderliga
resor bör utgå enligt föreskrifter, som Kungl. Maj:t framdeles utfärdar. En
motsvarande anordning vidtogs i samband med igångsättande av den provisoriska
utbildningen i Malmö. Därest särskilda åtgärder befinnas behövliga
vid tandläkarinstitutet i Stockholm för anordnande av omförmälda
fortbildning, torde på framställning av lärarkollegiet vid institutet Kungl.
Maj:t böra äga medge, att de må belasta institutets respektive anslag.

Med hänsyn till det sålunda anförda synes det lämpligt, att beslut meddelas
av Kungl. Maj:t om inrättande av det nya tandläkarinstitutet från
den 1 juli 1947. .lag avser att framdeles anmäla denna fråga för Kungl.
Maj:t.

I detta sammanhang erinrar jag, att jag i det föregående förordat, att
förvaltningen av det nya institutet närmast skall åvila rektor och lärarkollegium,
dock att ärenden om förordnande å eller tillsättande av högre lärarbefattningar
övergångsvis skola omhänderhavas av medicinska fakulteten i
Lund med adjunktion av vissa ledamöter av lärarkollegiet vid tandläkarinstitutet
i Stockholm. Då de nya professorsbefattningarna vid institutet i
Malmö komma att uppehållas först från den 1 januari 1948, kunna nämnda
förvaltningsmyndigheter vid institutet träda i verksamhet först under år
1948. I anledning härav förordar jag i fråga om samtliga dessförinnan erforderliga
lärarförordnanden, att de skola i va4 på de lokala myndigheterna
ankommer handläggas av den på nyss antytt sätt förstärkta medicinska
fakulteten. Förordnande å sekreterartjänsten liksom tillsättandet av tjänsten
såsom verkmästare torde jämväl kunna ske av den förstärkta fakulteten.
Vad intendentstjänsten beträffar bör, efter det fakulteten och om så anses
erforderligt riksräkenskapsverket yttrat sig över ansökningarna, kanslersämbetet
med eget utlåtande överlämna handlingarna till Kungl. Maj:t.
Samtliga ledigkungöranden av ifrågavarande befattningar eller förordnanden
torde böra ankomma på kanslersämbetct. Det synes angeläget att tillsättandet
särskilt av intendentsbefattningen sker snarast möjligt. Det torde
emellertid vara behövligt att före den 1 januari 1948 även andra förberedande
åtgärder vidtagas för tillsättande av tjänster, vilkas innehavare erfordras
för verksamhetens behöriga uppehållande från början av vårterminen
1948. Jag förutsätter, att efter samråd med de sakkunniga sekrete -

Kungl. Maj.ts proposition nr 253.

raren vid institutet hos kanslersämbetet gör framställning om kungörande
av jämväl dylika befattningar.

Intill dess det nya institutets kamerala organisation träder i verksamhet
efter den 1 januari 1948, torde länsstyrelsen i Malmö ha att, efter framställning
av intendenten, verkställa förekommande utbetalningar av löner
och arvoden till befattningshavare vid institutet samt av medel till bestridande
av nödvändiga omkostnader m. m. från de till institutet anvisade
anslagen. Föreskrift härom torde böra meddelas av Kungl. Maj:t. I anledning
av vad de sakkunniga anfört i fråga om undervisning i allmän kirurgi
för omförmälda grupp av 20 elever, som komma från Stockholm, bör det
tillses, att denna undervisning anordnas vid institutet i Stockholm höstterminen
1947.

Vad härefter beträffar personalbehovet under senare hälften av budgetåret
1947/48 måste det givetvis beaktas, att tillräckliga arbetskrafter stå till
disposition för att medverka vid institutets iordningställande i skilda avseenden.
Även med beaktande härav finner jag emellertid de sakkunnigas
förslag till personalorganisation för nämnda tid tilltaget i överkant. Eu
överarbetning av förslaget har givit till resultat, att jag anser mig kunna
i det följande underlåta att för budgetåret 1947/48 beräkna anslag vid följande
av de sakkunniga föreslagna befattningar, nämligen fem assistenttjänster,
fem amanuenstjänster, en sjukskötersketjänst, tre tandskötersketjänster,
en tandteknikertjänst, instrumentmakartjänsten samt en hantverkartjänst.
Jag förutsätter därjämte, att det tillses att ingen befattning
uppehälles förrän verkligt behov av den föreligger. Ä andra sidan måste
jag räkna med, att på grund av opåräknade omständigheter behov under
budgetåret kan uppstå av någon tjänst, för vilken medel icke beräknats,
och förutsätter därför, att Kungl. Maj:t skall äga att efter vederbörlig framställning
medge inrättandet av dylik tjänst av icke-ordinarie karaktär. Lika
med de sakkunniga förutsätter jag vidare, att lärarpersonalen i den män
den icke under tjänstgöringstiden upptages av undervisning och därmed
sammanhörande göromål skall utan särskild ersättning ägna sig åt patientvärden
vid institutet.

Jag förutsätter i detta sammanhang, att det skall ankomma på de sakkunniga
att uppgöra och till kanslersämbetet ingiva framställning om anslag
till ifrågavarande institut för budgetåret 1948/49.

Jag övergår härefter närmast till beräknande av de för institutet för
budgetåret 1947/48 erforderliga avlönings- och omkostnadsanslagen.

Tandläkarinstitutet i Malmö: Avlöningar.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

Från början synas allenast professors- och laboratorsbefattningarna samt
intendentstjänsten böra inrättas såsom ordinarie. I överensstämmelse med

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

de sakkunnigas förslag beräknar jag anslag vid intendentstjänsten för liela
budgetåret samt vid fem professors- och två laboratorstjänster från och
med den 1 januari 1948. Härför erfordras enligt nu gällande avlöningsbestämmelser
ett sammanlagt belopp av 45 401 kronor, varav i runt tal 2 000
kronor belöpa å de arvoden för särskild tjänstgöring, vilka avses skola tillkomma
laboratorerna och böra bestridas ur denna anslagspost. Den allmänna
löneregleringen påkallar emellertid en höjning av anslagsposten med
25 599 kronor till 71 000 kronor.

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj.t.

Medel till arvoden från och med den 1 januari 1948 till rektor (å 1 800
kronor för år), tre av medicinska fakulteten i Lund utsedda ledamöter av
lärarkollegiet (å 600 kronor för år) och bibliotekarie (å 2 400 kronor för
år) ävensom arvode till sekreterare under hela budgetåret (3 600 kronor)
beräknar jag till sammanlagt 6 600 kronor.

I anslutning till vad jag i det föregående anfört i fråga om den prekliniska
undervisningens organisation budgetåret 1947/48 beräknar jag enligt
förut tillämpade grunder medel till arvoden till lärare vid de prekliniska
kurserna på sätt framgår av det följande. I enlighet med de sakkunnigas
förslag utgår jag därvid från en nyintagning under budgetåret av sammanlagt
80 elever.

Ämne	Antal kurser	Antal före-läsningar per kurs	Lärare	Arvode kronor
Anatomi ....................	2	80	kursgivare	7 000
Histologi ....................	2	80	»	7 000
Speciell tandhistologi..........	2	25	»	2 450
Kemi........................	1	110	»	4 550
Fysik och fysiologi ..........	n	80	»	5 250
Allmän bakteriologi ..........	i	30	»	1 400
Speciell tandanatomi..........	2	25 +	»	4 200
		83 övnings-	amanuenshjälp ä 200
		timmar	kronor för månad	2 400
Propedeutisk bettlära ........	1	25 +	kursgivare	1 750
		60 övnings-	amanuenshjälp å 200
		timmar	kronor för månad	1 000
			Summa kronor	37 000

Kostnaderna för arvoden vid den prekliniska undervisningen böra sålunda
i anslagsposten beräknas med sistnämnda belopp, 37 000 kronor.

I anslutning till det tidigare anförda beräknar jag vidare medel till arvoden
åt tio assistenter å 5 484 kronor, därav åt åtta från den 1 november
1947 och åt två från den 1 januari 1948, samt från den 1 januari 1948 åt
aderton amanuenser å 4 032 kronor med sammanlagt 71 020 kronor.

Liksom i fråga om institutet i Stockholm beräknar jag för en telefonist
med begränsad daglig tjänstgöring ett belopp av 2 100 kronor.

Summan av de till omförmälda arvoden upptagna medlen uppgår till
liihann bil riksdagens protokoll 1947. t sand. Nr 253. 7

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

11G 720 kronor eller avrundat 117 000 kronor, med vilket förslagsvis beräknade
belopp anslagsposten torde böra uppföras i avlöningsstaten.

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

I anslutning till det tidigare anförda beräknar jag under denna anslagspost
medel till avlöning åt dels tio avdelningstandläkare i lönegrad Eo 18,
därav åtta från den 1 november 1947 och två från den 1 januari 1948, dels
en verkmästare i lönegrad Eo 10 under hela budgetåret, dels ock följande befattningshavare
från den 1 januari 1948, nämligen tre avdelningssköterskor
i lönegrad Eo 8, en sjuksköterska i lönegrad Eo 7, fyra avdelningstandsköterskor
i lönegrad Eo 7, elva tandsköterskor i lönegrad Eo 6, två kontrollbiträden
i lönegrad Eo 6, fyra tekniska biträden i lönegrad Eo 6, en tandtekniker
i lönegrad Eo 16, en kansliskrivare i lönegrad Eo 11, två kassörer
i lönegrad Eo 7, tre kanslibitråden i lönegrad Eo 7, fem skrivbiträden, å vilka
den för kvinnlig biträdespersonal beslutade befordringsgången skall tillämpas,
en hantverkare i lönegrad Eo 6, en telefonist, å vilken nyssnämnda befordringsgång
skall tillämpas, en vaktmästare i lönegrad Eo 6 samt en värmelednings
sköt are i lönegrad Eo 7 ävensom två tamburvakter i den nya lönegraden
Ce 2 med ett sammanlagt belopp av 97 710 kronor.

Till kostnaderna för tillfälliga arbetskrafter och vikariatsersättningar
ävensom till de kostnader, som stå i samband med att rektor åtnjuter befrielse
från undervisnings- och examinationsskyldighet, beräknar jag ett
belopp av 5 000 kronor.

Enligt gällande redovisningsbestämmelser skola som regel kostnad för
vikarie å ordinarie tjänst belasta anslagsposten till avlöningar till övrig
icke-ordinarie personal. Då flertalet ordinarie tjänster vid institutet den
första tiden kommer att uppehållas med vikarier, bör framdeles av Kungl.
Maj:t meddelas föreskrift, att den förslagsvis beräknade anslagsposten till
avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, som eljest icke bör få överskridas
utan medgivande av Kungl. Maj:t, må för gäldande av dylika vikariatskostnader
utan sådant medgivande överskridas med erforderligt
belopp.

Summan av de till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal beräknade
beloppen utgör 102 710 kronor. Den allmänna löneregleringen påkallar
emellertid en höjning av anslagsposten med 71 290 kronor till
17It 000 kronor.

4. Rörligt tillägg.

Till bestridande av kostnaderna för rörligt tillägg bör beräknas ett belopp
av 13 000 kronor.

5. Sammanfattning m. m.

Vid bifall till mina beräkningar i det föregående bör avlöningsanslaget
i dess helhet för budgetåret 1947/48 uppföras med (71 000 + 117 000 +

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

174 000 + 13 000=) 375 000 kronor. Samtliga poster synas böra uppföras
med förslagsvis beräknade belopp. Kungl. Maj:t bör bemyndigas att fastställa
personalförteckning för institutet i överensstämmelse med vad jag
sålunda förordat.

Tandläkarinstitutet i Malmö: Omkostnader.

De sakkunniga ha med ledning av erfarenheterna vid tandläkarinstitutet
i Stockholm och med hänsyn till de särskilda, ännu delvis mycket ovissa
förhållandena vid det nya institutet sökt beräkna behovet av anslag till
omkostnader för budgetåret 1947/48.

I huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag, synes för
budgetåret 1947/48 omkostnadsanslaget kunna beräknas på följande sätt.
Anslagsposten till sjukvård m. m. bör uppföras med förslagsvis 500 kronor.
Under anslagsposten till expenser torde böra beräknas till bränsle, lyse och
vatten förslagsvis 30 000 kronor samt till övriga expenser förslagsvis 40 000
kronor. Anslagsposten till publikationstryck bör uppföras med förslagsvis
500 kronor. Under anslagsposten till övriga utgifter synes för budgetåret
1947/48 icke behöva uppföras medel till biblioteket, enär ett särskilt anslag
är erforderligt för möjliggörande av nyinköp till detta. Under delposten
till förbrukningsmateriel för institutets praktiska verksamhet bör uppföras
ett belopp av förslagsvis 26 000 kronor. Till undervisnings- och åskådningsmaterial
liksom till institutets vetenskapliga laboratorier erfordras för budgetåret
1947/48 icke några medel. Under delposten till vissa ersättningar
torde böra beräknas förslagsvis 3 000 kronor.

Utöver vad de sakkunniga förordat bör i omkostnadsstaten uppföras en
anslagspost till reseersättningar, från vilken böra bestridas dels kostnader
för professorernas vid tandläkarinstitutet i Stockholm resor för bevistande
av sammanträden med medicinska fakulteten i Lund, dels resekostnader
för de av denna fakultet utsedda ledamöterna i institutets lärarkollegium
för bevistande av sammanträden i Malmö, dels ock kostnader i samband
med lärares vid institutet i Malmö bevistande av fortbildningskurs vid institutet
i Stockholm enligt vad tidigare nämnts. Jag beräknar för dessa
ändamål ett belopp av förslagsvis 5 000 kronor. Beloppet bör ej utan medgivande
av Kungl. Maj:t få överskridas. Erforderliga föreskrifter om ersättningars
utbetalning böra meddelas av Kungl. Maj:t.

Vid bifall till mina beräkningar bör omkostnadsanslaget för budgetåret
1947/48 uppföras med förslagsvis (500 + 30 000 + 40 000 + 500 + 26 000
+ 3 000 + 5 000 =) 105 000 kronor.

Tandläkarinstitutet i Malmö: Bokinköp och bokbindning in. in.

Erforderliga anslag till biblioteksändamål böra normalt beräknas under
omkostnadsanslaget. För budgetåret 1947/48 anser jag mig emellertid böra

100

Kungl. Mcij.ts proposition nr 253.

upptaga ett särskilt anslag för att möjliggöra nyanskaffning i större utsträckning
till institutets bibliotek ävensom av eljest nödvändig undervisnings-
och åskådningsmaterial. I likhet med de sakkunniga beräknar jag
för budgetåret 1947/48 härför ett belopp av 20 000 kronor. Anslaget bör ha
karaktären av reservationsanslag. Jag vill i detta sammanhang understryka
vikten av att särskilt prenumerationen på periodiska verk sker i samråd
med bibliotekarien vid institutet i Stockholm i syfte att undvika onödig
dubblering.

Tandläkarinstitutct i Malmö: Utrustning.

Såsom närmare framgår av propositionen nr 1946:241 (sid. 56 ff.), beräknade
på sin tid de sakkunniga kostnaderna för utrustning av det nya
tandläkarinstitutet till sammanlagt 3 000 000 kronor. 1 anledning härav
beviljades för budgetåret 1946/47 ett reservationsanslag till Utrustning av
ett tandläkarinstitut i Malmö å 1 500 000 kronor, varjämte Kungl. Maj:t bemyndigades
medge, att inom en kostnadsram av 3 000 000 kronor avtal träffades
om leverans av utrustning till institutet m. m. att likvideras före utgången
av budgetåret 1947/48. Bemyndigandet meddelades, enär det ansågs
ställa sig ekonomiskt förmånligare, om all eller huvuddelen av den erforderliga
utrustningen kunde kontrakteras på en gång. Såsom förutsatts i nyssnämnda
proposition, har ifrågavarande anskaffning anförtrotts åt en särskild
utrustningskommitté.

Nämnda utrustningskommitté har i skrivelse den 18 april 1947 anfört
huvudsakligen följande.

Vid de beräkningar angående utrustningsbehovet, som kommittén redan
vid början av sin verksamhet utförde, uppmärksammades vissa omständigheter,
som kunde inverka på möjligheterna att få utrustningen genomförd
inom den sålunda angivna kostnadsramen.

Kommittén har utgått ifrån, att kostnaderna för all fast inredning med
undantag av viss köksinredning i studentlokalerna skulle bestridas av byggnadsstyrelsen.
Som exempel på utrustning som sålunda borde bekostas av
byggnadsstyrelsen nämndes kompressorer, torrsterilisatorer, laboratoriebord
och överhuvudtaget apparatur med fasta ledningar för gas, elektricitet
eller tryckluft. Förhandlingar angående gränsdragningen mellan byggnadsstyrelsen
och kommittén ha förts. Emellertid har byggnadsstyrelsen
därvid förklarat sig icke kunna svara för kostnaderna för anskaffning av
bland annat fasta bänkar i aula och demonstrationssalar samt autoklaver
in. m.

Då från 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga i detta sammanhang
inhämtats, att de experter, som anlitades vid beräkningen av de approximativa
kostnaderna för det nya institutets utrustning, i dessa kostnader
icke upptagit något belopp för den fasta inredningen, finner kommittén,
som nu ser sig nödsakad verkställa upphandling av ovan nämnd inredning,
anslaget för institutets utrustning redan på denna grund otillräckligt.

En annan fråga, som inverkar på kostnaderna för utrustningen, är att
nya ritningar uppgjorts för institutet i Malmö efter tidpunkten för ansla -

Kungl. Maj.ts proposition nr 253.

101

gets fastställande. Dessa nya ritningar ha, enligt vad som utretts, tillkommit
bland annat därför att byggnadsstyrelsen av tekniska skäl icke kunnat
godtaga arkitekternas först angivna planlösning för byggnaden. Den slutna
byggnadskropp, som arkitekterna förordat, ersättes i de nya ritningarna
av en planlösning, enligt vilken institutet bygges i två stora längor, en
Iaboratorielänga och en kliniklänga, med två sammanbindande byggnader,
av vilka den ena endast innehåller väntrummen. Redan härigenom ha flera
nya lokalutrymmen tillkommit. Vidare har den orsaken inverkat, att den
studieplan, som de sakkunniga föreslagit och som legat till grund för det
ursprungliga byggnadsförslaget och de därmed sammanhängande kostnadsberäkningarna
för utrustningen, icke fastställts i denna form utan blivit
föremål för en efterföljande bearbetning inom ecklesiastikdepartementet
av särskild tillkallad sakkunnig, landshövdingen C. Jonsson. Dennes bearbetning
medförde sådana förändringar, att en helt ny avdelning, benämnd
avdelningen för bettanalys och parodontoprotetik. tillkom, var jämte
såväl röntgenavdelningen som ortodontiavdelningen väsentligen utökades
därigenom att dessa undervisningsämnen komma att företrädas av professorer,
varvid undervisningsskyldigheten utvidgades. Det sålunda starkt
utökade lokalbehovet synes icke ha täckts av motsvarande minskning av
lokalbehovet genom borttagande av operationslokalen för käkkirurgi och
genom patologiprofessurens omändring till självständig laboratorsbefattning,
då dessa åtgärder endast obetydligt kommit att påverka lokalbehoven.

Genom samtliga dessa anordningar ha alltså flera nya lokaler tillkommit,
varigenom behovet av utrustning icke oväsentligt ökats.

Sedan 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga kommit fram till en
slutlig kostnad av tre miljoner kronor för utrustningen av det nya institutet
ha priserna på tandläkarutensilier ökat. Att redan nu bedöma denna
kostnadsökning ställer sig vanskligt, vilket särskilt gäller kostnadsökningen
å de utensilier som ännu icke anskaffats men jämväl gälla kostnadsökningen
för redan beställd utrustning, enär särskilt beträffande operationsstolar
av utländsk tillverkning i viss mån avtal med rörligt pris måst slutas.

Den genomsnittliga kostnadsökningen torde emellertid kunna beräknas till
cirka 20 procent. Jämväl dessa förhållanden medföra, att anslaget för institutets
utrustning får anses otillräckligt.

För att kunna bedöma frågan om de slutliga kostnaderna för utrustningen
av institutet är det nödvändigt, att samtliga detaljritningar beträffande
inredningsarbeten, elektrisk armatur m. m. äro slutförda. Så har
emellertid av praktiska skäl ännu icke kunnat ske, varför kommittén för
utrustning av tandläkarinstitutet i Malmö endast approximativt kan angiva
den summa, som ytterligare torde erfordras för institutets utrustning.
Kommittén har emellertid efter den noggranna prövning, som förhållandena
medgivit, funnit, att ytterligare cirka en miljon kronor torde erfordras
för utrustning av institutet i Malmö.

T anledning av vad sålunda anförts får kommittén för utrustning av tandläkarinstitutet
i Malmö hemställa, alt kommittén måtte bemyndigas att för
budgetåret 1947/48 träffa avtal om leveranser av erforderlig utrustning
för institutet inom eu kostnadsram av ytterligare eu miljon kronor utöver
tidigare medgivna tre miljoner kronor.

Jag förordar, att för budgetåret 1947/48 återstoden av det ursprungi i geiiDeporfement

. chefen

beräknade anslaget till Utrustning av ett tandläkarinstilul i Malmö beviljas

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

med 1 500 000 kronor. I anslutning till vad utrustningskommittén anfört
i sin nyssnämnda skrivelse torde Kungl. Maj:t böra äga rätt medge, att
avtal träffas om leverans av utrustning till institutet m. m. för en kostnad
— utöver hittills beräknade 3 000 000 kronor — av ytterligare 1 000 000
kronor, att likvideras före utgången av budgetåret 1948/49. Jag förutsätter,
att utrustningskommittén vid sina inköp iakttager all möjlig sparsamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

103

VI. Anslag till provisoriska anordningar för tandläkarutbildning
m. m.

För budgetåret 1946/47 har till Provisoriska anordningar för tandläkarutbildning
beviljats ett förslagsanslag av 222 000 kronor.

Från detta anslag har sedermera anvisats medel till bland annat
dels uppehållande av de i det föregående omnämnda provisoriska studieanordningarna
för tandläkarutbildning i Malmö,

dels ock till kostnaderna för de prekliniska kurser, som börjat vårterminen
1947 vid universitetet i Lund med 40 elever och vid karolinska institutet
med 60 elever.

För båda nämnda ändamål äro anslag erforderliga för första hälften av
budgetåret 1947/48.

För de provisoriska anordningarna för tandläkarutbildning i Malmö har
i enlighet med av de sakkunniga på sin tid avgivet förslag under första
halvåret 1947 varit anställda en laborator, två avdelningstandläkare, två
assistenter, två amanuenser, en tandtekniker och ett skrivbiträde, alla mot
arvoden. För andra halvåret 1947 erfordras samma personal. Den förut
omnämnda arvodesregleringen för viss statsanställd personal föranleder en
viss höjning av de hittills utgående arvodena från den 1 juli 1947. Av följande
sammanställning framgår arvodena åt och kostnaderna för ifrågavarande
personal för tiden den 1 juli—den 31 december 1947.

Arvode åt en laborator å 13 296 kronor ................ kronor 6 648

Arvoden, vartdera å 7 848 kronor, åt två avdelningstandläkare
............................................. » 7 848

Arvoden, vartdera å 5 484 kronor, åt två assistenter...... » 5 484

Arvoden, vartdera å 4 032 kronor, åt två amanuenser...... » 4 032

Arvode åt en tandtekniker å 8 244 kronor .............. » 4 122

Arvode åt ett skrivbiträde å 3 910 kronor .............. » 1955

Summa kronor 30 089

Någon mera noggrann beräkning av övriga med ifrågavarande provisorium
förenade kostnader under nämnda tid låter sig icke göra. I anslutning
till de belopp, som anvisats för motsvarande ändamål för första halvåret
1947, beräknar jag följande medelsbehov:

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

Vissa reseersättningar, förslagsvis ...................... kronor 1 000

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis .................... » 5 000

Förbrukningsmateriel för den praktiska verksamheten, förslagsvis
............................................ » 5 000

Undervisnings- och åskådningsmateriel, förslagsvis........ » 1 500

Underhåll av utrustning, förslagsvis .................... » 2 500

Diverse utgifter, förslagsvis ............................ » 1 511

Summa kronor 16 511

Tillhopa kunna sålunda arvodes- och övriga utgifter för ifrågavarande
provisorium, i vad desamma skola falla på staten, uppskattas till (30 089 +
16 511=) 46 600 kronor.

För omförmälda prekliniska kurser i Lund och Stockholm har lärarrådet
vid tandläkarinstitutet i Stockholm i petita för budgetåret 1947/48 beräknat
de erforderliga anslagen på sätt framgår av följande sammanställning.

Lund (40 elever).

Arvoden för kurs i

fysiologi (80 timmar) ................................ kronor 3 500

patologi (100 timmar) .............................. » 4 200

Avgifter till institutionerna (500 kronor per institution) .. » 1 000

Stockholm (60 elever).

Arvoden för kurs i

fysiologi (80 timmar) ................................ » 3 850

patologi (100 timmar) .............................. » 4 550

Avgifter till institutionerna ............................ »_1 000

Summa kronor 18 100

Jag ansluter mig till beräkningen och uppför anslagsposten till ifrågavarande
prekliniska kurser med 18 100 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts beräknar jag för budgetåret
1947/48 förslagsanslaget till Provisoriska anordningar för tandläkarutbildning
till (46 600 + 18 100=) 64 700 kronor. Kungl. Maj:t bör framdeles
meddela föreskrifter beträffande anslagets disposition.

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

105

VII. Utbildning av tandtekniker och tandsköterskor.

A. Inledning.

Ursprungligen utfördes det arbete, som numera anförtros hjälpkrafterna,
av tandläkaren själv eller dennes medhjälpare. Före den statliga tandläkarundervisningens
tillkomst måste nämligen den, som önskade utbilda sig till
tandläkare, först skaffa sig en viss praktisk-leknisk erfarenhet genom att
tjänstgöra hos en tandläkare som medhjälpare i dennes laboratorium och
praktik och kunde därefter avlägga examen inför sundhetskollegium. Allteftersom
tandläkarkonsten utvecklades och tandläkarundervisningen ordnades
vid särskilda utbildningsanstalter, försvunno emellertid dessa medhjälpare
eller elever och ersattes med dels särskilda biträden i tandläkarens
laboratorier, tandtekniker, dels särskilda kvinnliga biträden i tandläkarens
behandlings- och väntrum, tandsköterskor.

Tandläkarutbildningssakkunniga ha i sitt betänkande om hjälpkrafterna
vid tandvården (del II; stat. off. utr. 1946:87) inledningsvis erinrat därom,
att tandläkarkonstens utövning regleras genom föreskrifterna i 1861 års
»Ordning för tandläkarekonstens utövning». Denna författning är, framhålla
de sakkunniga, emellertid byggd på förutsättningar, som sedan länge
förlorat sin aktualitet. Hjälpkrafterna i tandvården voro sålunda ett okänt
begrepp vid tidpunkten för författningens tillkomst; numera är självfallet
all tandvård, som eventuellt utövas utan hjälpkrafter, mindre rationell i
den meningen, att den medför ett otillräckligt utnyttjande av tandläkarens
arbetskapacitet. De sakkunniga ha understrukit, att det icke ankommit på
dem att avge förslag till de föreskrifter, vilka under nu rådande och överblickbara
förhållanden böra reglera behörigheten att utöva tandläkarkonsten
— ett spörsmål, varom för övrigt medicinalstyrelsen inom kort torde
komma att framlägga förslag. Vid framläggande av sina förslag rörande
hjälpkrafternas utbildning ha de sakkunniga emellertid funnit nödvändigt
att som utgångspunkt precisera den behörighet, som enligt de sakkunnigas
uppfattning bör tillkomma de olika kategorierna av hjälpkrafter.

Såsom tandtekniker beteckna de sakkunniga den, vilken med stöd av
tandläkarens anvisningar ocli med utgångspunkt från av denne gjorda avtryck
in. m. i laboratorium utför rent tekniska arbetsmoment vid ut form -

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

ning och framställning av proteser, tandregleringsapparatur och delersättning
av tänder. Tandsköterskans arbetsuppgifter böra enligt de sakkunnigas
uppfattning omfatta patientmottagningen, tillsynen över i tandläkarens
rörelse ingående utrustning och inventarier, det direkta assistansarbetet
åt tandläkaren samt skriv- och kontorsgöromål. Såsom av det följande
kommer att framgå, ha de sakkunniga framlagt förslag rörande viss försöksutbildning
av ett antal tandsköterskor till tandhygienister. De sakkunniga
ha förutsatt, att en tandhygienist skall ha till uppgift att på tandläkarens
ansvar utföra munhygienisk behandling, varmed avses profylaktiska
åtgärder såsom tandstensskrapning, tvättning, spolning, rengöring och
polering, allt å tändernas fria ytor, instruktions- och propagandaverksamhet
rörande munhygienisk hembehandling (tandköttsmassage, Fislibehandling
etc.), enklare kariesundersökning, puts och polering av fyllningar å
tandens fria ytor, näringsprofylaktisk propagandaverksamhet samt röntgenbildtagning.

B. Nuvarande utbildningsmöjligheter.

De sakkunniga ha lämnat en redogörelse för hjälpkrafternas nuvarande
utbildningsmöjligheter av i huvudsak följande lydelse.

Tandieknikeruthildningen. Den nuvarande tandteknikerutbildningen sker
så gott som uteslutande på privat väg. Sedan hösten 1944 har dock vid
tandläkarinstitutet i Stockholm årligen anordnats en kurs för utbildning av
tandtekniker (tandläkarinstitutets tandteknikerkurs). Vid denna kurs, som
bär karaktär av försöksverksamhet och är avsedd för 24 elever, ha läsåret
1944/45 utbildats 19 tekniker och läsåret 1945/46 20.

Till den första kursen var antalet inträdessökande omkring 100 och till
den andra omkring 50. Det lägre antalet sökande beror enligt vad de sakkunniga
upplyst på att man då med ledning av vunna erfarenheter från
den första kursen preciserat och skärpt inträdesfordringarna.

Kursen, som disponerar egna lokaler, förestås av en huvudlärare och
undervisningen meddelas av denne och lärare vid tandläkarinstitutet samt
av särskilt anställd tekniker. Undervisningsplanen omfattar 620 undervisningstimmar.
Läsåret omfattar tiden den 1 augusti—den 30 juni.

Kursavgiften utgör 150 kronor. Obemedlad eller mindre bemedlad kan
helt eller delvis befrias från avgift.

Omfattningen av tandteknikerutbildningen hos enskilda tandläkare kan
icke närmare preciseras. Utvecklingen i detta avseende har genom tillkomsten
av självständiga laboratorier så småningom lett till eu minskning
av antalet hos enskilda tandläkare utbildade tandtekniker. Det kan nämnas,
att Sveriges tandläkarförbund beslutat, dels att medlem icke bör åtaga
sig att mot betalning utbilda tandtekniker, dels att tandteknikerelev bör
vara berättigad till viss lön efter sex månaders elevtid.

Beträffande utbildningen vid självständiga tandtekniska laboratorier, vilka
icke driva enskild skola för tandtekniker, låter sig utbildningens omfattning
icke med säkerhet bestämmas.

Kungl. Mnj:ts proposition nr 253.

107

Utöver nu nämnda former för utbildning av tandtekniker förekommer i
betydande omfattning en utbildning vid enskilda tandtekniska skolor, vilka
äro av växlande karaktär och utbildningskapacitet och vid vilka utbildningens
art och kvalitet företer stora variationer.

Tandsköterskeutbildningen. Även tandsköterskeutbildningen sker i stor
utsträckning hos enskilda tandläkare och vid enskilda skolor. Den nuvarande
tandsköterskekåren torde till bortåt 90 % bestå av tandsköterskor,
som äro utbildade av enskilda tandläkare. Utbildning av tandsköterskor
sker därutöver vid tandläkarinstitutet och Eastmaninstitutet.

Vid tandläkarinstitutets tandsköterskekurser utexaminerades 44 elever
under år 1945. Två kurser hållas årligen med 32 elever i vardera. Kursavgiften
utgör 300 kronor för varje elev. Varje tandsköterskekurs omfattar
en undervisningstid av 14 månader. Kurserna börja den 15 september
och den 15 mars. Undervisningsplanen omfattar tillhopa 90 föreläsningar
och 12 fristående demonstrationstimmar i olika ämnen samt en praktisk
elevtjänstgöring om 280 dagar jämte provtid och vissa specialkurser.

I enlighet med donationsbestämmelserna anordnas vid Eastmaninstitutet
kurser för utbildning av tandsköterskor. År 1945 utexaminerades 15 elever.

Varje kurs omfattar 18 månader, varunder eleverna erhålla såväl teoretisk
som praktisk utbildning. Första månaden räknas som provtjänstgöring.

Kursen är för elever med hemortsrätt i Stockholm avgiftsfri. Övriga erlägga
efter provmånadens slut en avgift av 350 kronor.

Efter ett halvt års tjänstgöring erhålla eleverna av institutet viss ersättning,
s. k. flitpenningar, beräknade efter 1 200 kronor per år, vilka utbetalas
månadsvis intill kursens slut. Under sista halvåret erhålla eleverna dessutom,
med hänsyn till den då förvärvade större kompetensen, förmånen av
fri lunch.

Beträffande den nuvarande utbildningen anföra de sakkunniga sammanfattningsvis
följande.

Enligt de sakkunnigas uppskattning erhålla årligen omkring 200 personer
viss utbildning som tandtekniker och 150 som tandsköterskor vid offentliga
och enskilda skolor. Därutöver förekommer utbildning av tandtekniker
och tandsköterskor hos enskilda tandläkare samt vid tandtekniska laboratorier.
Omfattningen av denna utbildning kan endast approximativt uppskattas.

De, som varit elever vid offentliga skolor, ha erhållit en utbildning, mot
vars kvalitet de sakkunniga i stort sett icke ha något att erinra. I fråga om
utbildningens organisation m. m. anse de sakkunniga emellertid, att vissa
ändringar äro påkallade, vilka beröra både tandtekniker- och tandsköterskeutbildningen.

Den utbildning, som lämnas av enskilda tandläkare, är så individuellt betonad,
att självfallet något generellt omdöme icke kan givas. Icke heller utbildningskvaliteten
vid självständiga tandtekniska laboratorier låter sig bedöma.
Av de upplysningar, som inhämtats, synes emellertid framgå, att den
utbildning, som lämnas, i de flesta fall visserligen är bättre än vid enskilda
skolor, men att samtidigt eleverna i många fall utnyttjas som arbetskraft
till ensidigt utförande av enklare rutinarbete (gipsning, putsning etc.).

Vad slutligen angår de enskilda skolorna ha de sakkunniga ansett, att ett
omdöme om dessa skolor och deras verksamhet icke kan lämnas enbart på
grundval av innehållet i skolornas prospekt m. in. Dessa prospekt förefalla i

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 253.

vissa fall giva vid handen, att undervisningen ordnats på ett sätt, som skulle
motsvara ganska högt ställda krav. Å andra sidan har det i den offentliga
diskussionen och annorstädes riktats stark kritik mot de undervisningsresultat,
som uppnås av eleverna vid sådana skolor. För den skull ha de sakkunniga
genom en delegation på ort och ställe gjort sig underrättade om förhållandena
vid de flesta av de enskilda skolor, vilka äro kända för de sakkunniga.
Därvid gjorda iakttagelser ha bibragt de sakkunniga den uppfattningen,
att den bild av undervisningen, som prospekten lämna, i allmänhet
icke motsvaras av verkligheten, och fall finnas, då prospekten måste anses
starkt missvisande. Med utgångspunkt från de krav, som de sakkunniga för
sin del anse böra ställas på undervisningen av hjälpkrafterna, äro de sakkunniga
icke beredda att anse utbildningskvaliteten vid dessa enskilda skolor
godtagbar. Så t. ex. ha elevarbeten, som företetts för representanter för de
sakkunniga, i vissa fall varit direkt felaktigt utförda, men varit godkända av
vederbörande lärare. Det är uppenbart, att många enskilda skolor meddela
undervisning utan att ha tillgång till kompetenta lärarkrafter eller med ett i
förhållande till elevantalet alltför litet antal sådana. Lärarna synas enligt de
sakkunnigas uppfattning icke sällan sakna både den teoretiska och praktiska
utbildning, som bör fordras av en lärare för att denne skall få undervisa
andra samt bedöma deras prestationer och arbeten. Vidare kunna i flera fall
med fog riktas anmärkningar mot för trånga lokaler, dålig ventilation och
en understundom otidsenlig utrustning.

C. De sakkunnigas utredning och förslag.

1. Allmänna synpunkter.

De sakkunniga ha ansett, att de stora bristerna i de nuvarande utbildningsmöjligheterna
böra föranleda till att från det allmännas sida åtgärder
vidtagas för åvägabringande av eu förbättrad utbildning. Till en början ha
de sakkunniga därvid framhållit, att det icke gärna torde böra ifrågasättas
att på en gång skapa offentliga utbildningsanstalter, som kunna tillfredsställa
landets hela utbildningsbehov. De åtgärder man i nuvarande läge
borde vidtaga vore dels eu väsentlig utvidgning av kapaciteten hos den genom
det allmänna omhänderhavda utbildningen, dels ock anordnande av
offentlig insyn och kontroll i fråga om den enskilda utbildningen. Denna
kontroll har av de sakkunniga föreslagits omfatta allenast den enskilda skolverksamheten.
Däremot ha de sakkunniga ansett det icke böra ifrågasättas,
att offentlig kontroll anordnas över de nuvarande möjligheterna för enskilda
privatpraktiserande tandläkare och för laboratorier att utan förvärvssyfte
emottaga elever för utbildning.

Beträffande spörsmålet huruvida samhällets utbildning av hjälpkrafter
bör ombesörjas av staten eller av landstingen, de senare såsom huvudmän
för folktandvården, ha de sakkunniga — under erinran bland annat att det
här gäller att tillgodose utbildningsbehovet icke endast för folktandvårdens
vidkommande utan för tandvården i riket överhuvud taget — ansett att
ifrågavarande utbildning i princip bör anordnas och bekostas av staten. För

Kungl. Moj:ts proposition nr 253.

109

den händelse emellertid ett landsting skulle finna lämpligt att själv ordna
utbildning av hjälpkrafter för lokalt behov, bör sådant kunna ske och,
under förutsättning att den statliga utbildningsplanen följes, visst statsbidrag
kunna utgå.

Beträffande de sakkunnigas närmare motivering hänvisar jag till betänkandet.
Det må här allenast tilläggas, att det av en i betänkandet given översikt
över tandtekniker- och tandsköterskeutbildningen i andra länder framgår,
att denna hittills endast i relativt mindre utsträckning förlagts inom av
det allmänna för ändamålet särskilt upprättade undervisningsanstalter.

2. Tandteknikerutbildningen.

Utbildningsbehovet. Efter ingående beräkningar, till vilka torde få hänvisas,
ha de sakkunniga kommit till den uppfattningen, att det totala utbildningsbehovet
av kompetenta tandtekniker på längre sikt kan antagas
vara minst 75 årligen samt att motsvarande siffra under den närmaste tioårsperioden
ligger väsentligt högre.

Den statliga utbildningens omfattning och allmänna anordning. De sakkunniga
framhålla, att olika uppfattningar givetvis kunna råda i fråga om
hur stor del av det uppskattade utbildningsbehovet, som staten bör tillgodose.
För sin del ha de ansett sig böra förorda, att genom statens försorg utbildning
sker av omkring 60 tandtekniker om året genom tre till skilda delar avlandet
förlagda skolor, envar med en examinationskapacitet av omkring 20
elever för år.

Under erinran, att det stundom föreslagits, att tandteknikerutbildningen
skall inordnas bland övriga under överstyrelsen för yrkesutbildning ställda
anstalter för yrkesutbildning, ha de sakkunniga i detta sammanhang anfört
bland annat följande.

De sakkunniga kunna icke dela uppfattningen om tandteknikeryrkets rent
hantverksmässiga karaktär. Mot denna talar framför allt, att tandteknikerns
arbete i laboratoriet helt måste följa proteslärans kliniska utveckling. Härav
följer, att den rent praktiska undervisningen icke lämpligen bör handhas och
ledas av uteslutande tekniker. Då det är tandläkare, som i praktiken skola
bedöma och använda resultaten av teknikerns arbete, bör en kvalificerad,
tekniskt inriktad tandläkare också leda och ha ansvaret för den praktiska
skolutbildningen. Av vad som sagts följer också, att särskilda kompetenskrav
måste uppställas å de tandläkare, som skola kunna leda en tandteknikerutbildning.

I huvudsak omfattar tandteknikernas utbildning vissa till laboratoriet begränsade
delar av tandläkarens utbildning, nämligen den protetiska och ortopediska,
och står i nära samband med dessa. Redan detta förhållande talar
starkt för att tandteknikernas utbildning icke lösbryles från de organ, som
ombesörja tandläkarutbildningen. I denna riktning tala vidare de befarade
svårigheterna att anskaffa kompetenta lärarkrafter för tandteknikerutbildningen,
liksom vissa praktisk-ekonomiska skäl. Enligt de sakkunnigas me -

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

ning skulle jämväl i övrigt väsentliga fördelar kunna vinnas, om tandteknikerutbildningen
ordnas i så nära anslutning till tandläkarinstituten som
möjligt. Även om så sker bör det vara möjligt att tillgodose elevernas ekonomiska
intressen på ett sätt, som svarar mot vad statsmakterna funnit skäligt
för elever vid anstalter för yrkesutbildning.

I anslutning till det sålunda anförda ha de sakkunniga förordat, att den
statliga skolutbildningen för tandtekniker i första hand ordnas i organisatorisk
anslutning till tandläkarinstituten i Stockholm och Malmö. I avvaktan
på inrättandet av ett tandläkarinstitut även i Göteborg bör enligt de
sakkunnigas mening i anslutning till Vasa sjukhus en tandteknikerskola ordnas
jämväl där.

Utbildningsplan m. m. Efter en i betänkandet närmare utförd motivering,
till vilken jag hänvisar, ha de sakkunniga föreslagit, att utbildningstiden
uppdelas i en tvåårig förberedande elevtid, en ettårig skolutbildning
och en praktikanttjänstgöring. Härtill böra komma fortsättningskurser.

Förberedande elevtid. Utbildningen under denna skall enligt de sakkunnigas
förslag förläggas till laboratorier, som auktoriserats för sådan utbildning,
främst folktandvårdslaboratorier eller andra statliga eller kommunala
tandvårdsinrättningars laboratorier, där det är lättast att ordna erforderlig
kontroll. Det bör emellertid räknas med att även självständiga tandtekniska
laboratorier och privatpraktiserande tandläkare äro villiga att på sina laboratorier
mottaga och utbilda elever under statlig kontroll. Antagning av elever
för denna förberedande utbildning bör ankomma på den, som driver
laboratoriet i fråga.

Beträffande den föreslagna utbildningsplanen under den förberedande
elevtiden hänvisas till betänkandet.

De sakkunniga ha i detta sammanhang vidare framhållit, att de äro väl
medvetna om att en tvåårig elevtid i varje fall för närvarande icke utövar
någon större lockelse på ungdom, som genom t. ex. tempoarbete i industrien
snabbt kan uppnå relativt goda inkomster. Det är därför nödvändigt, att
viss ersättning utgår under denna elevtid. Det torde icke ankomma på de
sakkunniga att avgiva preciserade förslag rörande storleken m. m. av denna
ersättning. Dock rekommendera de sakkunniga en ersättning t. ex. från
och med andra halvåret med lägst 50 kronor per månad samt under andra
elevåret med lägst 100 kronor per månad, vilket också får anses motiverat
därav, att eleven därvid bör kunna göra någon om än begränsad nytta.

Skolutbildningen. Intagning i skolorna avses ske genom ett av de sakkunniga
föreslaget centralt organ, statens nämnd för tandteknikerutbildningen.
Då man har anledning räkna med viss avgång från kurserna, förorda
de sakkunniga, att i varje skola plats beredes för 25 elever.

Läsåret föreslås omfatta tiden 1 september—30 juni.

Beträffande undervisningsplanens utformning och omfattning föreslå de

Kung!. Maj:ts proposition nr 253.

111

sakkunniga, som understryka nödvändigheten av en riktig avvägning mellan
den teoretiska och praktiska undervisningen, att den i stort sett följer
den plan, som tillämpats vid tandläkarinstitutets teknikerkurs under läsåret
1945/46. Följande sammanställning ger en allmän översikt.

Ämne Antal timmar

Tandanatomi med tandmodellering ......................... 45

Material- och varukännedom, instrumentlära m. m............. 65

Laboratorieteknik för avtagbara proteser .................... 300

Laboratorieteknik för inlägg, kronor, stifttänder och broar .... 120

Laboratorieteknik för porslinsarbeten ....................... 45

Laboratorieteknik för tandregleringsapparatur ............... 30

Bokföring och laboratorieekonomi .......................... 15

Summa 620

Undervisningen och demonstrationerna meddelas av lärare, som äro tandläkare.
Återstående timmar ägnas laboratoriearbete under teknikers ledning.

I fråga om elevernas ekonomiska förhållanden under skoltiden föreslå de
sakkunniga, att elevavgifter icke skola uttagas. Vidare föreslås, att behovsprövade
stipendier av samma storleksordning och utdelade efter samma
grunder som de stipendier, vilka utgå till lärjungar vid anstalter för yrkesutbildning,
skola utgå till elever vid statens tandteknikerskolor. Detta innebär
enligt nu gällande regler, att stipendium skall kunna utgå med intill
90 kronor för månad. Kostnaderna härför ha de sakkunniga uppskattat till
27 000 kronor om året.

Praktikanttjänstgöring. De sakkunniga föreslå, att den statliga tandteknikerutbildningen
avslutas med en ettårig praktikanttjänstgöring. Denna
tjänstgöring bör förläggas till härför auktoriserade laboratorier, i första hand
till folktandvårdslaboratorier. Dess syfte kan också vinnas vid kvalificerade
självständiga laboratorier eller å privatpraktiserande tandläkares laboratorier.

Under detta praktikantår bör huvudvikten läggas vid att den blivande
tandteknikern genom allsidig träning i sådana arbetsuppgifter, vilka vanligen
förekomma i det praktiska livet, sättes i tillfälle förvärva sådan rutin,
att han blir kompetent att på egen hand och utan tillsyn sköta teknikersysslan
vid t. ex. ett folktandvårdslaboratorium.

Lön under praktikanttiden bör av vederbörande huvudman tillerkännas
praktikanten att utgå i viss proportion till begynnelseavlöningen för tandtekniker
i folktandvården.

Tandtekniker, vilken genomgått föreskriven utbildning vid statens tandteknikerskola
och därefter fullgjort godkänd praktikanttjänstgöring, skall
diplomeras och kallas, förslagsvis, »examinerad tandtekniker». Behörighet
att söka och inneha fast anställning som tandtekniker i .statens tjänst eller i
folktandvården föreslås tillkomma allenast på dylikt sätt examinerad tandtekniker.

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

Fortsättningskurser. De sakkunniga ha räknat med ett visst behov av fortsättnings-
och specialkurser. Härom ha de sakkunniga anfört följande.

Ur det allmännas synpunkt torde detta behov främst gälla de tandtekniker,
vilka på de auktoriserade laboratorierna närmast skola handleda elever
under förberedande elevutbildning och under praktikanttjänstgöring. Det
synes angeläget, att just dessa tandtekniker äro väl förtrogna med den moderna
dentala laboratorieteknikens principer och utveckling. De sakkunniga
föreslå därför, att vid tandteknikerskolorna årligen under augusti månad
ordnas fortsättningskurser. De sakkunniga förutsätta, att tandtekniker, som
äro anställda vid offentlig tandvård, av vederbörande huvudmän beviljas
tjänstledighet med bibehållna löneförmåner under den tid, som de genomgå
sådan fortsättningskurs, samt med rese- och traktamentsersättning. Åt övriga
tandtekniker böra utgå stipendier av motsvarande storlek.

Skolornas organisation in. m. I fråga om skolornas administration föreslå
de sakkunniga, att tandteknikerskolorna i Stockholm och Malmö ställas
under vederbörande tandläkarinstituts ledning. I fråga om tandteknikerskolan
i Göteborg föreslås, att, i avvaktan på att ett tandläkarinstitut inrättas
där, skolan ställes under ledning av en styrelse, bestående förslagsvis
av tre av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter.

Beträffande den för skolornas uppehållande erforderliga personalen ha de
sakkunniga erinrat, att vid den nuvarande tandteknikerkursen finnas anställda
mot arvoden 1 huvudlärare (10 000 kronor), 4 speciallärare (sammanlagt
10 000 kronor, beräknat efter 20 kronor per undervisningstimme), 1
tandtekniker (8 400 kronor) och 1 tekniskt biträde tillika vaktmästare (3 900
kronor).

För envar av de nya tandteknikerskolorna ha de sakkunniga beräknat
följande befattningar, nämligen en föreståndare i lönegrad A 27, en chefstekniker
i lönegrad A 16, ett tekniskt biträde i lönegrad Eo 6 samt speciallärare
för 500 timmar å 30 kronor. För kontrollen av examina böra censorer
förordnas, vilka böra åtnjuta mindre arvoden.

Med utgångspunkt från detta personalbehov ha de sakkunniga beräknat
de årliga avlöningskostnaderna för de tre tandteknikerskolorna till sammanlagt
i runt tal 97 000 kronor, däri dock ej ingå kostnaderna för rörligt tilllägg
m. m.

Övriga årliga omkostnader ha de sakkunniga med ledning av erfarenheterna
från den nuvarande tandteknikerkursen beräknat till sammanlagt
(3 X 21 000 =) 63 000 kronor.

Lokaler. De sakkunniga ha härom anfört följande.

Det kan ur undervisningssynpunkt diskuteras, om tandteknikerutbildningen
i Stockholm och Malmö bör förläggas inom samma byggnadskropp
som tandläkarundervisningen. Utnyttjandet av institutens lärarkrafter skulle,
i den mån de ha möjlighet åtaga sig sådan extraundervisning, härigenom i
viss mån underlättas. Dock blir förhållandet i detta avseende ungefär det -

Kungl. Maj:ts proposition nr 255.

113

samma, om teknikerskolan placeras i en särskild byggnad, blott den ej ligger
för avlägset från respektive institut och står under samma administration.
Däremot kan icke någon del av det vid tandläkarinstituten använda materialet
för fantomundervisning beräknas bliva utnyttjat även vid tandteknikerutbildningen,
eftersom detta material helt måste disponeras för den löpande,
ordinarie undervisningen av tandläkare.

Vad tandteknikerskolan i Stockholm beträffar är den för närvarande inrymd
i för ändamålet provisoriskt inrättade lokaler samtidigt som tandläkarinstitutet
är mycket hårt belastat. Det finnes därför knappast vare sig skäl
för eller praktisk möjlighet till en lokal anslutning. I Malmö skulle ett förslag
i dylik riktning innebära dels att färdigställandet av tandläkarinstitutet
fördröjdes, dels att man skulle utnyttja ett för patientvårdande kliniska uppgifter
specialinrett institut för ett ändamål, som kan uppnås i lokaler av betydligt
enklare byggnadsteknisk standard.

De sakkunniga anse sålunda, att i varje fall tills vidare tandteknikerskolan
i Stockholm bör vara inrymd i sina hittillsvarande lokaler samt att skolorna
i Malmö och Göteborg böra inrymmas i för ändamålet särskilt förhyrda
lokaler.

De sakkunniga ha sedermera efter förhandlingar med Göteborgs sjukhusdirektion
och Malmö drätselkammare anmält, att för de närmaste åren lokaler
för tandteknikerskolorna i Göteborg torde kunna ställas till förfogande
av Göteborgs stad och lokaler för tandteknikerskolan i Malmö av Malmö
stad. Angående villkoren för upplåtelserna torde få hänvisas till handlingarna
och till byggnadsstyrelsens i det följande återgivna yttrande.

Utrustning. De sakkunniga ha uppskattat de ungefärliga kostnaderna för
utrustning och inredning av tandteknikerskolorna i Göteborg och Malmö till
104 000 kronor för vardera skolan. För komplettering av utrustningen vid
skolan i Stockholm ha de sakkunniga ansett ett belopp av 10 000 kronor
erforderligt. De sammanlagda utrustningskostnaderna skulle alltså uppgå
till (104 000 + 104 000 + 10 000 =) 218 000 kronor.

Genomförandet av den nya organisationen. De sakkunniga ha räknat
med att det skall bli möjligt att påbörja undervisningen i tandteknikerskolorna
redan den 1 september 1947, eventuellt med någon mindre förskjutning
beträffande Göteborg och Malmö. Intill den 1 juli 1949 skulle tillämpas
nuvarande anlagningsfordringar beträffande kravet på föregående elevtid.

VTidare ha de sakkunniga föreslagit, att på annat sätt än genom statens
försorg utbildade tandtekniker skola beredas tillfälle att avlägga examen vid
statens tandteknikerskolor.

Slutligen föreslå de sakkunniga, att medicinalstyrelsen skall tills vidare
äga meddela dispens från behörighetskravet att vara examinerad tandtekniker
för erhållande av fast anställning i statens tjänst eller vid statsbidragsberättigad
folktandvård.

ttihutvj till riksdagens protokoll 1047. I sand. AV 255.

114

Kungi. Maj.ts proposition nr 253.

3. Tiuidsknterskeutbildningen.

Utbildningsbehovet. De sakkunniga ha under förutsättning att tandläkarkårens
storlek ökas ungefär i den omfattning, de sakkunniga i annat sammanhang
utgått från, beräknat, att det totala utbildningsbehovet av tandsköterskor
utgör omkring 250 om året.

Den statliga utbildningens omfattning och allmänna anordning. De sakkunniga
föreslå, att genom statens försorg utbildning sker av omkring 200
tandsköterskor om året genom minst fem till skilda delar av landet förlagda
skolor. Tandsköterskeutbildning bör ordnas i anslutning till tandläkarinstituten
i Stockholm och Malmö samt vid de kommunala folktandvårdspoliklinikerna
i Göteborg och vid den folktandvårdspoliklinik i Norrland, som
bestämmes framdeles. Även tandsköterskeundervisningen vid Eastmaninstitutet
i Stockholm bör ordnas på samma sätt som utbildningen vid de
övriga skolorna.

Utbildningsplan in. m. Tandsköterskeutbildningen föreslås uppdelad på
en fyra månaders förberedande elevtid, en sex månaders skolutbildning och
en praktikanttjänstgöring.

Förberedande elevtid. Den förberedande elevtiden bör kunna tillbringas
icke endast vid tandläkarinstituten, Eastmaninstitutet, folktandvårdspolikliniker
och andra offentliga tandvårdsinrättningar utan enligt de sakkunnigas
mening även hos privatpraktiserande tandläkare. Tillräcklig anledning till
auktorisering av elevutbildaren synes icke föreligga. Antagning av elever till
den förberedande utbildningen bör ankomma på vederbörande institut, poliklinik
m. m.

Det torde vara nödvändigt, att elevtiden i viss utsträckning är avlönad
med hänsyn till dels att eu arbetsprestation samtidigt utföres, dels konkurrensen
om arbetskraften. De sakkunniga anse för sin del rimligt, att den
första elevmånaden såsom prövomånad är oavlönad men att för övriga tre
månader utgår en lön av lägst 50 kronor i månaden.

Skolutbildning. Intagning bör enligt de sakkunniga ske två gånger om
året. Med hänsyn till den sannolika avgången av elever bör i varje kurs
intagas 25 elever.

Kurserna börja enligt de sakkunnigas förslag årligen den 7 januari respektive
den 7 juli och fortgå under 24 veckor till den 22 juni respektive den
20 december. Härvid förutsättes den förberedande elevtiden börja omkring
den 1 mars respektive den 1 september.

Undervisningen föreslås fördelad på teoretisk undervisning och praktisk
tjänstgöring på sätt framgår av följande sammanställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.
Teoretisk undervisning.

115

Antal

Lektioner Demonstr.

Tandsköterskans allmänna uppgifter .............. 15 5

Munhålan och tänderna .......................... 10 —

Allmän kirurgi och tandkirurgi ................... 22 7

Röntgenlära ................................ 4 2

Läkemedelslära .................................. 4 —

Tandfyllnadskonst ............................... 18 2

Barntandvård ................................... 6 —

Proteslära ...................................... 18 4

Bettanalys och parodontoprotetik .................. 4 2

Tandreglering ................................... 4 2

Administrativa uppgifter .......................... 10 —

Summa 115 24

Förenämnda undervisning omfattar i medeltal ungefär 5 lektioner och
1 demonstration i veckan.

Praktisk tjänstgöring.

Tandkirurgisk avdelning ............... 9 veckor

Tandfyllnadsavdelning ................. 5 »

Protesavdelning ....................... 3 »

Barntandvård ......................... 2 »

Röntgen .............................. 2 »

Bettanalys och parodontoprotetik........ 2 »

Tandreglering ......................... 1 »

Summa 24 veckor

Därutöver följer en maskinskrivningskurs såsom kvällskurs, 50 timmar.

I fråga om elevernas ekonomiska förhållanden under skoltiden föreslå de
sakkunniga, såsom beträffande tandteknikerskolorna, att elevavgifter icke
skola utgå samt att behovsprövade stipendier inrättas. Kostnaderna för stipendier
vid fyra tandsköterskeskolor ha de sakkunniga uppskattat till omkring
42 000 kronor om året. Stipendier föreslås därjämte även för elever
vid Eastmaninstitutet.

Praktikanttjänstgöring. Denna har föreslagits omfatta åtta månader och
avses kunna äga rum vid tandläkarinstituten, Eastmaninstitutet, statliga och
kommunala tandvårdspolikliniker samt hos de privatpraktiserande tandläkare,
vilka härför godkänts av medicinalstyrelsen. Beträffande denna
tjänstgöring ha de sakkunniga vidare anfört följande.

Praktikanten skall därvid handledas av rutinerad tandsköterska och beredas
tillfälle att utföra alla de göromål, som tillhöra yrkets olika detaljer.
Det synes de sakkunniga lämpligt, att praktikanttjänstgöringen för eleverna
ordnas i samarbete med arbetsförmedlingen. Med hänsyn till tandläkarinstitutens
behov av tandsköterskor förorda de sakkunniga, att de, som
genomgått tandläkarinstitutens tandsköterskekurser, äro pliktiga fullgöra
de första sex månaderna av praktikanttjänstgöringen där, om så finnes no -

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

digt för arbetet å instituten och besked därom lämnas dem i tid före kursens
avslutning. De, som åläggas fullgöra sådan praktikanttjänstgöring, böra
ha rätt att där fullgöra jämväl de övriga två månaderna av praktikanttjänstgöringen,
om de så önska.

Lön under praktikanttiden bör av vederbörande huvudman tillerkännas
praktikanten att utgå i viss proportion till begynnelseavlöningen för tandsköterska
i folktandvården.

De sakkunniga föreslå vidare på samma grunder, som anförts beträffande
tandteknikerna, att sådan tandsköterska, vilken genomgått föreskriven utbildning
vid någon av statens tandsköterskekurser och därefter fullgjort
godkänd praktikanttjänstgöring, skall erhålla diplom och kallas, förslagsvis
»examinerad tandsköterska». Behörighet att söka och inneha fast anställning
i statens tjänst eller i folktandvården föreslås tillkomma allenast på
dylikt sätt examinerad tandsköterska.

Kursernas organisation in. m. I fråga om kursernas administration föreslå
de sakkunniga, att de statliga tandsköterskekurserna vid tandläkarinstituten
i Stockholm och Malmö ställas under vederbörande instituts ledning. I Göteborg
och på den fjärde plats, som framdeles kan komma att bestämmas,
böra kurserna sortera under en lokal styrelse, utsedd av Kungl. Maj:t.

För varje tandsköterskeskola räkna de sakkunniga med följande personal,
nämligen en föreståndare-tandläkare med arvode av 2 000 kronor, en förestånderska-tandsköterska
i lönegrad A 15 samt speciallärare för 139 timmar
å 30 kronor i vardera av två kurser.

Med utgångspunkt härifrån ha de sakkunniga beräknat de årliga avlöningskostnaderna
för personalen vid tandsköterskeskolorna till sammanlagt
omkring 60 000 kronor, däri dock ej ingå kostnader för rörligt tillägg in. m.

Övriga årliga omkostnader för tandsköterskeskolorna ha de sakkunniga
beräknat till sammanlagt (4 X 2 800=) 11 200 kronor. De ha därvid framhållit,
att av tandsköterskeutbildningen föranledda krav på teknisk apparatur,
inventarier, materiel m. m. icke synas vara av annan storleksordning än
att kostnaderna härför kunna beträffande kurserna vid tandläkarinstituten
bestridas på så sätt, att institutens motsvarande anslagsposter något höjas.
Dessa kostnader kunna beräknas till omkring 70 kronor per elev och år.

För inköp av demonstrationsmaterial m. m. har beräknats ett engångsanslag
av sammanlagt (4 X 2 000 =) 8 000 kronor.

Beträffande Eastmaninstitutet ha de sakkunniga anfört bland annat
följande.

Tandsköterskekurserna vid Eastmaninstitutet skapa särskilda problem.
Enligt de sakkunnigas uppfattning bör utbildningen där läggas om och sålunda
följa de linjer, de sakkunniga förordat. Det synes de sakkunniga rimligt,
att staten övertager de direkta kostnader för undervisningen, som utgöras
av avlöning åt undervisande lärare, därest direktionen över Eastmaninstitutet
finner det möjligt och lämpligt att följa de sakkunnigas förslag till
undervisningens ordnande. Vid sådant förhållande bör självfallet stipendier

Kuiujl. Maj:ts proposition nr 253.

117

under skoltiden helt bekostas av statsmedel, medan däremot arvode åt de
elever, vilka tillbringa praktikanttiden vid Eastmaninstitutet, bör utgå av
kommunala medel.

De sakkunniga föreslå att, om överenskommelse med Stockholms stad angående
omläggning av tandsköterskeundervisningen vid Eastmaninstitutet
kan träffas, statsbidrag till staden skall utgå med närmare angivet belopp.

Genomförandet av den nya organisationen. De sakkunniga räkna icke
med att det skall bli möjligt att under budgetåret 1947/48 organisera någon
tandsköterskeutbildning i Norrland, varemot tandsköterskeundervisningen i
övrigt enligt den föreslagna nya ordningen förutsättes kunna börja vid Eastmaninstitutet
och i Göteborg den 7 juli 1947 samt vid tandläkarinstituten i
Stockholm och Malmö den 7 januari 1948. I sina anslagsberäkningar ha de
sakkunniga räknat med en mot nämnda förhållanden svarande anslagsnedsättning
för nästa budgetår.

I fråga om antagningsfordringar, privatistexamen och behörighetskrav ha
de sakkunniga förordat vissa övergångsbestämmelser likartade med de för
tandtekniker föreslagna.

4. Försöksutbildning av tandhygienister.

För att pröva möjligheten av en ytterligare effektivisering av tandvården
föreslå de sakkunniga anordnande av en försöksutbildning av ett 20-tal
tandsköterskor till tandhygienister, vilkas praktiska användbarhet vid offentliga
tandvårdsinrättningar sedermera skulle närmare studeras.

Under hänsynstagande till amerikanska erfarenheter på området och till
de arbetsuppgifter, vilka de sakkunniga förutsatt tillkomma de svenska tandhygienisterna,
ha de sakkunniga för försöksutbildningen upprättat ett i deras
betänkande intaget preliminärt förslag till studieplan.

Som elever skulle antagas tandsköterskor, som efter kvalificerad utbildning
haft mellan två och fem års väl vitsordad tjänstgöring som tandsköterskor
i offentlig tandvård.

De sakkunniga föreslå, att undervisningen anordnas genom en under
budgetåret 1948/49 till tandläkarinstitulet i Stockholm förlagd kurs om cirka
8 månader. Kursen skulle stå under ledning av institutets lärarråd. Kostnaderna
för kursen ha av de sakkunniga approximativt uppskattats till SO 000
kronor.

För att tillförsäkra kursen specialutbildade lärarkralter föreslå de sakkunniga,
alt för budgetåret 1947/48 anslag beviljas för dels eu studieresa
under tre månader till Amerikas förenta stater för den tandläkare, som avses
bli föreståndare för kursen, dels ock en ettårig utbildning till tandhygienist
vid lämplig utbildningsanstalt i Amerikas förenta stater av en tandsköterska,
vilken avses skola tjänstgöra såsom instruktionssköterska vid
kursen. Kostnaderna härför ha emellertid icke beräknats av de sakkunniga.

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

5. Central ledning och tillsyn.

De sakkunniga ha till behandling upptagit frågan om behovet av en central
ledning av den statliga utbildningen av tandtekniker och tandsköterskor
och därvid framhållit, att en sådan skulle vara motiverad icke endast av utbildningsskäl
utan även av hänsyn till rekryteringsproblem och önskvärdheten
av en central instans, som svarar för kontakten med högre myndigheter
och huvudmän för den offentliga tandvården. Enligt de sakkunnigas
mening behöver denna centrala ledning icke vara gemensam för de båda
utbildningsgrenarna och den bör i varje fall icke anta formen av en byråkratiskt,
tungt arbetande apparat.

I fråga om den centrala ledningen av tandteknikerutbildningen ha de sakkunniga
på närmare angivna skäl föreslagit, att den skall utövas av en särskild
nämnd, kallad statens nämnd för tandteknikerutbildningen. Nämnden
föreslås bestå av rektor vid ett av tandläkarinstituten såsom ordförande samt
av två lärare vid instituten, chefen för medicinalstyrelsens tandvårdsavdelning
samt en av medicinalstyrelsen utsedd tandtekniker inom folktandvården.

Nämnden skall lyda direkt under Kungl. Maj:t.

1 detta sammanhang ha de sakkunniga i fråga om den i det föregående
förordade kontrollen över de enskilda skolorna anfört:

Det synes lämpligt att Kungl. Maj:t uppdrager åt nämnden att vara det
organ, som utövar denna kontroll över enskilda skolor för tandtekniker.
Sådana skolor böra sålunda av Kungl. Maj:t åläggas anmälningsplikt, varjämte
nämnden bör äga befogenhet att inspektera de olika skolorna samt
giva dessa de förelägganden i fråga om undervisningens ordnande m. in.,
som nämnden finner vara av behovet påkallade. Uttryckliga bestämmelser
om påföljder för de skolor, som icke vilja ställa sig nämndens sålunda givna
förelägganden i fråga om undervisningens ordnande till efterrättelse, synas
åter icke för närvarande böra meddelas. Det torde få ankomma på utredningen
rörande yrkesutbildningen att avgiva förslag härom.

1 fråga om tandsköterskeutbildningen ha de sakkunniga ansett, att det
lämpligen bör uppdragas åt medicinalstyrelsen att handha de med en central
ledning och tillsyn förenade arbetsuppgifterna. Därjämte bör medicinalstyrelsen
i fråga om enskilda skolor för utbildning av tandsköterskor utöva
samma befogenheter, som föreslagits tillkomma den statliga nämnden för
tandteknikerutbildningen.

D. Yttranden.

1 det följande redovisas de avgivna yttrandena endast i den mån de avse
frågor av betydelse i förevarande sammanhang. I övrigt torde få hänvisas
till handlingarna.

Kanyl. Maj.ts proposition nr 253.

119

Tandläkarinstitutets lärarråd understryker de sakkunnigas uppfattning,
att den statliga utbildningen av tandtekniker bör anordnas i organisatorisk
anslutning till tandläkarinstituten. Utbildningen av tandtekniker utgör eu
del av den tillämpade laboratorietekniska undervisningen i proteslära. Endast
genom en dylik anslutning kan utbildningen erhålla den önskvärda
kvaliteten och möjligheterna att följa proteslärans tekniska utveckling.
Lärarrådet ställer sig därför mycket tveksamt inför förslaget att inrätta en
statlig tand teknikerskola i Göteborg, innan ett tredje tandläkarinstitut där
börjat sin funktion. Utbildningsbehovet för tandtekniker bör under tiden
tillgodoses genom intagning av ökat antal elever i tandteknikerskolorna vid
tandläkarinstituten i Stockholm och Malmö.

Beträffande tandsköterskeutbildningen avstyrker lärarrådet förslaget att
ställa denna utbildning under medicinalstyrelsens ledning, enär en dylik anordning
innebure, att denna myndighet skulle få bestämma i frågor, som
röra tandläkarinstitutens inre förvaltning. Lärarrådet finner för sin del
motiverat att höja elevantalet i varje kurs till 30 och att tjänstgöringen även
under den förberedande elevtiden förlägges till tandläkarinstituten. Vidare
framhålles beträffande den sköterskeutbildning, som förlägges till tandläkarinstituten,
att det är i hög grad olämpligt med kurser som börja i juli
månad samt även olämpligt om praktikanttiden börjar den 1 januari och
den 1 juli. Kurserna där böra omfatta perioder av året, som lämpligen kunna
infogas i institutens övriga undervisning och tjänstgöring. Elevtiden bör
därför infogas i ett 14 månaders schema, som koncentrerar utbildningen till
terminerna i så hög grad som möjligt. Lärarråden böra ha fria händer att
så organisera denna undervisning, att den bäst överensstämmer med förhållandena
vid instituten och samtidigt tillmötesgår statens fordringar på god
och billig assistens från elevernas sida under terminernas tandvårdsarbete.
Jämväl sistnämnda förhållanden utgöra vägande skäl för att ifrågavarande
utbildning helt står under ledning av lärarråden.

Kanslern för rikets universitet finner önskvärt, att tandteknikerutbildningen
underlättas genom att utbildningsanstalterna erhålla en sådan lokal
förläggning, att de göras relativt lätt tillgängliga för eleverna. Detta syfte
skulle försvåras, om endast två skolor, förlagda till Stockholm och Malmö,
skulle komma till stånd. Kanslern har icke funnit anledning till erinran mot
lärarrådets förslag om ökat antal elever i tandsköterskekurserna och förläggning
jämväl av nämnda elevers förberedande elevtid till tandläkarinstituten.

Medicinalstyrelsen finner sig för närvarande böra räkna med ett utbildningsbehov
av minst 100 kvalificerade tandtekniker per år och anser, att
staten bör svara för utbildningen av 80 tekniker. I anslutning härtill föreslår
styrelsen inrättande av eu fjärde tandteknikerskola å lämplig plats i
Norrland. Styrelsen avstyrker de sakkunnigas förslag att tandläkarinstitutens
lärarråd skulle utöva ledningen av tandteknikerskolorna vid instituten.
Dylik skola bör få egen styrelse, som organiseras som en från lärarrådet
skild enhet. Förslaget om inrättande av en statlig nämnd för tandteknikerutbildningen
tillstyrkes men vissa erinringar göras mot nämndens föreslagna
sammansättning. För nämnden bör beräknas viss kansliorganisation. Vid
tandteknikerskolorna böra lokaler beräknas även för examination av privatister
och fortsättningskurser. Befallningen som föreståndare vid tandteknikerskola
bör inrättas såsom deltidstjänst, enär det är av vikt för undervisningen.
alt föreståndaren genom möjlighet att utöva tandläkarpraktik kan

120

Kungt. Maj:ts proposition nr 253.

hålla kontakt med den praktiska verksamheten och den fortgående utvecklingen.
Styrelsen tillstyrker i princip förslagen rörande tandsköterskeutbildningen.
I fråga om tandhygienistutbildningen anser medicinalstyrelsen att,
innan försöksutbildning igångsättes, studier på ort och ställe böra ske ej
blott i Amerikas förenta stater idan även på Nya Zeeland.

Statskontoret anser sig icke kunna helt biträda de sakkunnigas förslag.
Den omständigheten att vägande erinringar kunna riktas mot den enskilda
undervisning, som nu bedrives, synes icke motivera inrättandet av statliga
skolor i sådan omfattning, att därmed behovet av hjälpkrafter blir i det
närmaste tillgodosett. Därest den enskilda undervisningen ställes under
offentlig kontroll, böra statliga skolor för hjälpkrafternas utbildning organiseras
allenast i den mån så kan ske i anslutning till tandläkarinstituten.
Den centrala ledningen och tillsynen över hjälpkrafternas utbildning bör
helt anförtros åt medicinalstyrelsen. Därest emellertid en särskild nämnd för
tandteknikerundervisningen inrättas, bör ersättning till ledamöterna utgå
enligt kommittékungörelsen. Statskontoret framför vissa erinringar mot den
av de sakkunniga föreslagna personalorganisationen för hjälpkrafternas utbildning
samt anser utrustningskostnaderna väl högt tilltagna. De uppgörelser,
som skulle behöva träffas för anskaffande av lokaler för tandteknikerskolorna
i Göteborg och Malmö, anser statskontoret mindre fördelaktiga
för statsverket.

Byggnadsstyrelsen. De sakkunniga ha föreslagit, att lokaler för tandteknikerskola
i Göteborg under de närmaste åren förhyras vid Vasa sjukhus,
där Göteborgs stad erbjudit sig att för ändamålet inreda vindsvåningen i en
av paviljongerna. Den föreslagna inredningen torde i stort sett kunna godtagas
med hänsyn till det endast 4-åriga provisorium det här är fråga om.
De till 100 100 kronor beräknade kostnaderna för lokalernas iordningställande
synas i stort sett skäliga. Dessa kostnader skola enligt förslaget fördelas
mellan Göteborgs stad och staten på så sätt, alt staden svarar för det
till 57 500 kronor beräknade beloppet för vissa allmänna byggnadsarbeten,
medan staten skulle bestrida de till 42 600 kronor uppgående kostnaderna
för den specialinredning, som erfordras, för att lokalerna skola kunna användas
för avsett ändamål. Sistnämnda kostnader skulle amorteras av staten,
under de fyra år, som provisoriet beräknas vara. I princip synes intet
att erinra mot en sådan anordning. Bland de inredningsarbeten, som skulle
bekostas av staten, ha medtagits vissa arbeten såsom målning, linoleummattor,
elektriska installationer m. in., vilka normalt brnka hänföras till
byggnadsarbeten. Kostnaderna för dessa arbeten kunna uppskattas till
12 600 kronor, vilket skulle innebära att kronans andel för lokalernas iordningställande
borde reduceras till 30 000 kronor. Det av Göteborgs stad utöver
ovannämnda amortering föreslagna hyresbeloppet 9 600 kronor per år
jämte bränsletillägg, för närvarande uppgående till 1 260 kronor per år,
synes icke giva anledning till erinran. Den av byggnadsstyrelsen föreslagna
ändringen av fördelningen av kostnaderna för lokalernas iordningställande
medför mindre ökning av hyresbeloppet, då staden räknar med amortering
av sina kostnader för lokalernas iordningställande under 10 år, men för den
avsedda kortare avtalstiden blir slutresultatet dock fördelaktigt för kronan.

Beträffande tandteknikerskola i Malmö ha de sakkunniga föreslagit, att
lokalbehovet under de närmaste åren tillgodoses genom förhyrning av lokaler,
som Malmö stad skulle ställa till förfogande i fastigheten å tomten nr 20
i kvarteret nr 37 Biet i Malmö. Med hänsyn till det provisorium under 5 år.

121

Kiingl. Maj:ts proposition nr 25,‘i.

som det här är fråga om, synas i stort sett intet vara all erinra mot de löreslagna
lokalerna. De till 68 100 kronor beräknade kostnaderna för lokalernas
iordningställande, varav 25 500 kronor för den specialinredning, som
anses kunna överflyttas till permanenta lokaler för tandteknikerskolan och
som skall bekostas av staten, synas skäliga. De av Malmö stad erbjudna
villkoren för lokalernas upplåtelse innebära, att staten skulle ha att utöver
nämnda belopp av 25 500 kronor för specialinredning utgiva dels i grundhyra
2 280 kronor per år, dels amortering under de fem år förhyrningen
varar av hela det belopp på 42 600 kronor, staden nedlägger för lokalernas
iordningställande, dels ock för närvarande 3 000 kronor såsom ersättning
för uppvärmning av lokalerna. I jämförelse med de av Göteborgs stad erbjudna
villkoren synes detta mindre gynnsamt.

Statens arbetsmarknadskommission uttalar, att de sakkunnigas uttalanden
om förhållandena vid de enskilda skolorna för utbildning av tandtekniker
och tandsköterskor överensstämma med kommissionens egna erfarenheter.
Kommissionen tillstyrker därför de sakkunnigas förslag om anordnande av
offentlig kontroll av den i förvärvssyfte bedrivna utbildningen.

överstyrelsen för yrkesutbildning finner, att ifrågavarande utbildning
lämpligen bör förläggas i nära anslutning till tandläkarinstituten. Tillräckligt
vägande skäl att i stället förlägga den i organisatorisk anslutning till
den övriga yrkesutbildningen förefinnas icke. överstyrelsen ifrågasätter, om
icke den centrala ledningen även av tandteknikerutbildningen bör anförtros
medicinalstyrelsen.

Länsstyrelsen i Göteborg har liksom stadsfullmäktige därstädes tillstyrkt
de sakkunnigas förslag.

Stadsfullmäktige i Malmö anse, att tandsköterskeutbildningen i Malmö bör
påbörjas först då Malmöinstitutets patientvårdande verksamhet igångsättes.

Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott anser, att den centrala ledningen
bör handhavas av en för båda kategorierna hjälpkrafter gemensam
nämnd, vari även landstingsförbundet och tandläkarorganisationerna skulle
vara representerade.

Länsstyrelsen i Malmö understryker de sakkunnigas uttalande att den utbildningsverksamhet,
som bedrives av enskilda skolor och tandläkare, ofta
är underhaltig och framhåller dessutom att en mer eller mindre samvetslös
exploatering av eleverna icke sällan äger rum. Den av de sakkunniga föreslagna
offentliga kontrollen hade därför bort omfatta även den av enskilda
privatpraktiserande tandläkare och enskilda laboratorier utan förvärvssyfte
bedrivna verksamheten. Tandtekniker- och tandsköterskeyrkena måste göras
ekonomiskt lockande även under elev- och praktikanttjänstgöringen. Vad
de sakkunniga föreslagit är icke tillfyllest för en önskvärd rekrytering av
ifrågavarande yrken. Inom industrien är lärlingsutbildningen reglerad genom
kollektivavtal. Frågan om en motsvarande reglering av nu ifrågavarande
elevers avlöningsförhållanden hade bort undersökas. Jämväl bör undersökas,
huruvida bestämmelserna om statsunderstöd åt hantverksmästare
för utbildning av lärlingar kunde erhålla en motsvarande tillämpning pa
nämnda elever.

19''rC> års folktandvårdssakkunniga anse omfattningen av den planerade
utbildningen av tandtekniker för knapp och föreslå inrättande av ytterligare
eu skola med eu examinationskapacitel av 20 elever, förlagd till Norrland.
1 den centrala nämnden för tandteknikerutbildningen böra landstingsförbundet
och tandläkarorganisationerna representeras. Ledningen av tandtekni -

122 Kungl. Maj:ts proposition nr 253,

kerskolorna vid instituten bör icke utövas av lärarråden utan av mindre
styrelser.

Norrlandskommittén överväger inrättande av eu central tandvårdsanstalt
i anslutning till ett planerat centralsjukhus för Norrland. Därvid har kommittén
räknat med att vid nämnda anstalt skulle kunna anordnas en tandteknikerkurs
för 20 elever. Kommittén överväger att föreslå anordnande vid
nämnda anstalt av utbildning av sammanlagt 40 tandsköterskor om året.

Svenska tandläkaresällskapet och Sveriges tandläkarförbund anse, att den
centrala ledningen och tillsynen av tandteknikernas och tandsköterskornas
utbildning bör utövas av en för båda kategorierna gemensam nämnd. Den
statliga skolutbildningen av tandtekniker bör ordnas fristående från tandläkarinstituten.
Statsbidrag bör kunna utgå till för elevutbildning av tandtekniker
auktoriserat laboratorium enligt samma bestämmelser, som gälla
för praktisk lärlingsutbildning hos hantverksmästare. Tandsköterskekurserna
böra omfatta 26 veckor i stället för de föreslagna 24 veckorna. De
sakkunnigas förslag om skyldighet för den som genomgått tandläkarinstitutets
tandsköterskekurs att fullgöra sex månaders praktikanttjänstgöring där
avstyrkes.

Svenska landstingsförbundet ifrågasätter om icke den centrala ledningen
av såväl tandtekniker- som landsköterskeutbildningen bör handhavas av
samma organ. Därest det befinnes nödvändigt att inrätta en särskild nämnd
för tandteknikerutbildningen bör övervägas, huruvida icke denna nämnd
jämväl kunde handha ledningen av tandsköterskeutbildningen.

Svenska tandteknikerförbundet, som anser att tandteknikern bör ha i visst
hänseende större behörighet än de sakkunniga föreslagit, föreslår att samhället
bör påtaga sig ansvaret för täckande av hela utbildningsbehovet i
fråga om tandtekniker och för ändamålet utöver de tre föreslagna tandteknikerskolorna
inrätta ytterligare två dylika, varav en i Norrland. Enligt förbundets
mening bör chefstekniker vid tandteknikerskola placeras i lönegrad
A 18.

Svenska tandsköterskeförbundet anser, att den förberedande elevtiden bör
omfatta minst 6 månader.

Sveriges dentallaboratorieägarförening anser, att tandteknikerskolorna
böra göras tvååriga och förläggas till tandläkarinstituten. Hela behovet av
tandtekniker bör fyllas genom statlig utbildning. Tandteknikereleverna böra
ges tillfälle att vid tandläkarinstituten få se och kritiskt granska sitt arbete
i patientens mun.

DePchefennts~ ^ehovet av hjälpkrafter inom tandvården ökar allteftersom utbyggnaden
av folktandvården fortgår. Då redan i nuvarande läge en påtaglig brist på
kompetenta tandtekniker och tandsköterskor råder, synas omedelbara åtgärder
behöva vidtagas för en effektivisering och utökning av de utbildningsmöjligheter,
som för närvarande stå till buds.

Det aktuella utbildningsbehovet av hjälpkrafter har av de sakkunniga på
längre sikt uppskattats till minst 75 tandtekniker och omkring 250 tandsköterskor
om året. Av såväl de sakkunniga som i flertalet yttranden har förutsatts,
att i varje fall tills vidare icke hela det föreliggande utbildningsbehovet
skall tillgodoses genom det allmännas försorg. De sakkunniga ha sålunda
föreslagit en utbildning av omkring 60 tandtekniker och 200 tandsköterskor

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

123

om årel; medicinalstyrelsen åler har ansett, att omkring 80 tandtekniker om
året böra utbildas i de nu föreslagna skolorna. För egen del vill jag framhålla,
att med hänsyn till många olika faktorer det för närvarande torde
vara omöjligt att med någon grad av säkerhet uppskatta det föreliggande
utbildningsbehovet i av det allmänna upprättade skolor. För en följd av år
framåt är det i varje fall betydande. Jag anser mig därför kunna i huvudsak
godtaga de sakkunnigas förslag, dock att jag i det följande avser att
föreslå en tillfällig ökning av tandteknikerexaminationen till omkring 70
om året och viss ökning även av tandsköterskeutbildningen.

Av detta ställningstagande följer, att jag i likhet med de sakkunniga och
myndigheterna anser, att i varje fall tills vidare utbildningen i enskilda skolor
och hos privatpraktiserande tandläkare av hjälpkrafter för tandvården
skall kunna fortgå. Det är emellertid angeläget med hänsyn till arten av
hjälpkrafternas arbete, att denna utbildning i lämplig utsträckning ställes
under det allmännas kontroll. Jag förutsätter, att medicinalstyrelsen lager
de initiativ härutinnan, som må anses påkallade.

I olika sammanhang har övervägts att organisatoriskt ansluta utbildningen
av ifrågavarande hjälpkrafter till de lägre kommunala yrkesutbildningsanstalterna.
I likhet med de sakkunniga och överstyrelsen för yrkesutbildning
anser jag detta icke böra ske åtminstone för närvarande. Övervägande skäl
tala i stället för att utbildningen principiellt anordnas och bekostas av staten.

För att genomföra den föreslagna utbildningen ha de sakkunniga förordat,
att tandtekniker- och tandsköterskeskolor av staten omedelbart upprättas
i Stockholm och Malmö i anslutning till tandläkarinstituten därstädes
samt i Göteborg, dit de sakkunniga förutsätta att ett tandläkarinstitut blir
förlagt inom kort. Härjämte föreslås, att en tandsköterskeskola inrättas å
plats i Norrland, som framdeles bestämmes, samt alt statsbidrag utgår till
den redan befintliga tandsköterskeutbildningen vid Eastmaninstitutet i
Stockholm.

Beträffande det under Stockholms stads myndigheter lydande Eastmaninstitutet,
där enligt gällande donationsbestämmelser kurser för utbildning
av tandsköterskor skola vara anordnade, finner jag lämpligt, att ståndpunkt
till frågan om statsbidrag till denna utbildning tages först i samband med
en blivande reglering av frågan om tandläkarinstitutets i Stockholm ställning
i förhållande till den blivande folktandvården därstädes. Enligt vad
jag inhämtat har detta spörsmål upptagits gemensamt av de sakkunniga och
de kommunala myndigheterna. Då vidare ett utformat förslag ej föreligger
angående en tandsköterskeskola i Norrland, måste ställningstagandet jämväl
till detta spörsmål anstå.

Vad beträffar förslagen i övrigt råder i huvudsak enighet om, att tandtekniker-
och tandsköterskeskolor nu böra anordnas i Stockholm och
Malmö. Däremot ställa sig tandläkarinstitutets lärarråd och statskontoret
tveksamma till förslaget i vad det särskilt avser eu tandteknikerskola i Göte -

124

Ruivjl. Muj:ts proposition nr 253.

borg. Lärarrådet ifrågasätter, om icke utbildningsbehovet av tandtekniker
intill dess ett tandläkarinstitut trätt i funktion i Göteborg i stället bör tillgodoses
genom intagning av ett ökat antal elever vid tandteknikerskolorna i
Stockholm och Malmö. Jag ansluter mig emellertid till vad universitetskanslern
framhållit om önskvärdheten av att dessa utbildningsanstalter erhålla
en sådan lokal förläggning, att de bli relativt lätt tillgängliga för eleverna,
samt tillstyrker därför, att en tandteknikerskola — liksom en tandsköterskeskola
— anordnas även i Göteborg.

Enligt de sakkunnigas förslag skola tandtekniker- och tandsköterskeskolorna
i Stockholm och Malmö ställas under vederbörande tandläkarinstituts
omedelbara ledning. I fråga om Göteborg föreslås att, i avvaktan på inrättandet
av ett tandläkarinstitut där, skolorna ställas under ledning av en särskild
styrelse. De sakkunniga ha därjämte ansett, att eu central ledning av
ifrågavarande utbildning bör anordnas, och i sådant avseende förordat, att
teknikerutbildningen ställes under överinseende av en särskild statens nämnd
för tandteknikerutbildningen. I fråga om tandsköterskeutbildningen borde
det, anse de sakkunniga, uppdragas åt medicinalstyrelsen att handha de med
en central ledning och tillsyn förenade arbetsuppgifterna. För egen del kan
jag med hänsyn till ifrågavarande utbildningsanordningars relativt begränsade
omfattning och till utbildningens nära anknytning till den verksamhet,
som bedrives vid tandläkarinstituten, icke anse det påkallat att för ändamålet
inrätta något särskilt centralt organ. Jag erinrar vad tandteknikerutbildningen
angår, att denna utgör en del av den tillämpade laboratorietekniska
undervisningen i proteslära för tandläkarkandidater och att utbildningen
av tandsköterskor vid tandläkarinstituten organisatoriskt måste inordnas
i den övriga verksamheten därstädes. Det är därför enligt min uppfattning
varken behövligt eller lämpligt att ställa den till tandläkarinstituten
anknutna skolutbildningen på detta område under ledning av andra organ
än dem, som ha ansvaret för tandläkarutbildningen. En dylik organisation
hindrar icke, att de åtgärder för auktorisering och kontroll av enskilda tandläkare
och tandvårdslaboratorier in. fl., hos vilka eventuell förberedande
elevtid och praktikanttjänstgöring fullgöres, omhänderhas av ett annat särskilt
organ. Härför liksom för den befattning med intagning av elever i
tekniker- och sköterskeskolorna, som möjligen bör ske centralt, synes medicinalstyrelsen
bäst lämpad. Jag förutsätter, att de sakkunniga i samråd med
medicinalstyrelsen närmare överväga hithörande spörsmål och framlägga de
förslag till bestämmelser, som kunna vara erforderliga.

Vad angår de planerade tandtekniker- och tandsköterskeskolorna i Göteborg
är givetvis, intill dess ett tandläkarinstitut trätt i funktion därstädes,
en annan administrativ organisation nödvändig än den i det föregående
förordade. Jag erinrar härutinnan, att utbildningen av tandsköterskor föreslagits
förlagd till de kommunala folktandvårdspolikiinikerna i staden och
av tandtekniker till lokaler inom Vasa sjukhus därstädes. Med hänsyn till

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

125

ilen kommunala anknytning, detta innebär, anser jag det böra övervägas,
huruvida icke övergångsvis ledningen av ifrågavarande utbildning med fördel
skulle kunna omhänderhas av ett kommunalt organ i Göteborg, förslagsvis
sjukhusdirektionen. Det torde böra ankomma på de sakkunniga att undersöka
möjligheterna härför. Jag förutsätter, att i så fall bidrag skall utgå
till engångs- och årliga kostnader för verksamheten med belopp, motsvarande
kostnaderna för skolornas upprätthållande i .statlig regi. Kungl. Maj:t
bör framdeles på förslag av de sakkunniga meddela de föreskrifter angående
dessa skolors anordnande, som äro erforderliga.

Vad de sakkunniga anfört om ifrågavarande tandtekniker- ocli tandsköterskeutbildnings
allmänna organisation (undervisningsplaner in. in.) samt
elevernas tjänstgöringsförhållanden och skyldigheter i övrigt kan jag i
huvudsak biträda. Dock utgår jag, i anslutning till vad tandläkarinstitutets
lärarråd anfört, från att sådan omarbetning av förslaget måste ske, att
tiderna för tandsköterskekurserna vid instituten på ett ändamålsenligt sätt
ansluta sig till dessa instituts övriga utbildning. Vidare synes i fråga om
dessa tandsköterskekurser även den förberedande elevtiden åtminstone som
regel böra förläggas till instituten. De sakkunniga torde böra utarbeta härav
betingade ändringsförslag. Med hänsyn till vad lärarrådet i övrigt anfört
förordar jag i syfte att tills vidare öka examinationen av tandsköterskor,
att elevantalet i varje kurs höjes till omkring 30. En motsvarande höjning
av elevantalet i tandteknikerkurserna i Malmö och Göteborg torde enligt
vad jag inhämtat med hänsyn till lokalförhållandena gå att genomföra utan
större svårigheter och kostnader. Detta synes böra ske, varigenom den årliga
examinationen av tandtekniker ökas till omkring 70. Frågan om lön
under den s. k. praktikanttiden, vilket spörsmål icke hinner bli aktuellt
under nästkommande budgetår, bör upptagas framdeles. Jag förutsätter,
att de sakkunniga inkomma med närmare utredning av frågan om lönens
skäliga storlek.

De sakkunniga lia vidare uttalat sig för eu försöksutbildning av s. k. tandhygienister
i syfte att pröva möjligheten av sådana hjälpkrafters praktiska
användbarhet vid offentliga tandvårdsinrättningar. För studier rörande dylik
utbildning utomlands ha de sakkunniga föreslagit, att en tandläkare och
en tandsköterska skulle på statens bekostnad vissa tider vistas i Amerikas
förenta stater. Medicinalstyrelsen, som tillstyrkt såväl försöksutbildning som
studieresor, har ansett att, innan utbildningen igångsättes, studier böra ske
även på Nya Zeeland. För egen del anser jag, att försök i den av de sakkunniga
föreslagna riktningen i sinom tid bör göras. Jag är emellertid för närvarande
icke beredd att taga ställning till de framlagda förslagen.

Beträffande vissa särskilda spörsmål vill jag härefter anföra följande.

I fråga om genomförandet av den nya organisationen — ett spörsmål, som
påverkar ställningstagandet till vissa i det följande berörda frågor — ha de

126

Kungl. Maj.ts proposition nr 253.

sakkunniga räknat med att de nya teknikerskolorna skola kunna börja undervisningen
den 1 september 1947, eventuellt med någon mindre förskjutning
beträffande skolorna i Göteborg och Malmö. Tandsköterskeundervisning
enligt den nya ordningen har beräknats kunna börja i Göteborg den
7 juli 1947 samt vid tandläkarinstituten i Stockholm och Malmö den 7
januari 1948.

För egen del finner jag icke något hinder för att från den 1 september
1947 anordna teknikerskolan i Stockholm i huvudsak enligt den av de sakkunniga
föreslagna studieordningen. Skolan finnes redan såsom en provisorisk
anordning. Tandskölerskeutbildning har, såsom framgått i det föregående,
länge pågått vid tandläkarinstitutet i Stockholm. Med hänsyn till
den behövliga tiden för omorganisation och andra förberedande åtgärder
synes emellertid undervisningen vid denna tandsköterskeskola även under
budgetåret 1947/48 böra bedrivas enligt nu gällande grunder. Vad härefter
angår skolorna i Göteborg och Malmö erfordras för teknikerutbildningen,
förutom förberedelser i organisatoriskt avseende, ganska omfattande arbeten
för iordningställande av lokaler. Jag finner det därför uteslutet, att skolorna
kunna, såsom de sakkunniga förutsatt, börja redan den 1 september
1947. Jag förutsätter att, sedan riksdagen fattat sitt beslut, åtgärder vidtagas
för att skyndsamt genomföra de beslutade åtgärderna. Vad tandsköterskeutbildningen
i Malmö beträffar ansluter jag mig till Malmö stads
uttalande, att den bör begynna först sedan det nya tandläkarinstitutet därstädes
igångsatt sin patientvårdande verksamhet. Ej heller i Göteborg torde
det bli möjligt att begynna utbildningen av tandsköterskor vid den av de
sakkunniga förutsatta tidpunkten.

Av det anförda framgår, att det — trots angelägenheten av att ifrågavarande
utbildning av hjälpkrafter snarast möjligt påbörjas i planerad omfattning
— ännu är ovisst i vilken utsträckning detta kommer att visa sig
möjligt under budgetåret 1947/48.

Vad härefter först beträffar lokalfrågan ha de sakkunniga utgått ifrån,
att tandteknikerskolan i Stockholm bör, i varje fall tills vidare, vara inrymd
i sina hittillsvarande lokaler samt att erforderliga utrymmen för teknikerskolorna
i Göteborg och Malmö böra provisoriskt förhyras. Såsom närmare
framgår av byggnadsstyrelsens yttrande, ha vid förhandlingar mellan de
sakkunniga och respektive städer träffats vissa preliminära överenskommelser
härutinnan. Lokaler för teknikerskolan i Göteborg skulle sålunda under
de närmaste åren förhyras i Vasa sjukhus, där vindsvåningen i en av paviljongerna
skulle inredas för ändamålet. Av den till 100 100 kronor beräknade
kostnaden härför skulle staten svara för 42 600 kronor med en fjärdedel
under ett vart av de fyra år, som provisoriet beräknas vara, eller sålunda
med 10 650 kronor om året. Härtill skulle komma ett årligt hyresbelopp av
9 600 kronor jämte bränsletillägg, för närvarande beräknat till 1 260 kronor.
För teknikerskolan i Malmö skulle lokalbehovet tillgodoses i utrym -

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

127

men i kvarteret nr 37 Biet. Av de till 68 100 kronor beräknade kostnaderna
för dessa lokalers iordningställande skulle staten omedelbart bestrida 25 500
kronor, varjämte återstående 42 600 kronor skulle av staten gäldas med eu
femtedel varje år eller med 8 520 kronor om året. Härtill skulle komma eu
årlig hyra av 2 280 kronor samt ersättning för uppvärmning med belopp,
som för närvarande uppskattas till 3 000 kronor om året. Förhandlingarna
ha vidare resulterat i vissa utfästelser om leverans av vatten, elektrisk ström
och dylikt. Jag biträder förslaget om ifrågavarande lokalers förhyrande på
i huvudsak de förordade villkoren. Byggnadsstyrelsen bör anbefallas att i
samråd med de sakkunniga träffa erforderliga avtal med städerna. Därvid
böra dock upptagas förhandlingar om de jämkningar i hyresvillkoren, som
må föranledas av vad byggnadsstyrelsen anfört i sitt yttrande. Det är, såsom
redan framhållits, angeläget att inredningsarbetena igångsättas snarast möjligt.
För budgetåret 1947/48, under vilket hyra för lokalerna icke kommer
att utgå för hela året, beräknar jag det erforderliga anslagsbehovet till i runt
lal förslagsvis 55 000 kronor.

Till anskaffning av utrustning för tandteknikerskolorna ha de sakkunniga
beräknat sammanlagt 218 000 kronor, därav för komplettering av utrustningen
vid teknikerskolan i Stockholm 10 000 kronor samt till nyanskaffning
vid vardera av de två andra skolorna 104 000 kronor. För engångsanskaffning
av utrustning till tandsköterskeskolorna har vidare föreslagits 2 000
kronor för varje skola eller sammanlagt 6 000 kronor. Jag finner icke någon
erinran emot de sakkunnigas förslag och uppskattar sålunda för budgetåret
1947/48 det erforderliga anslagsbehovet för detta ändamål till förslagsvis
224 000 kronor. Utrustningskommittén för tandläkarinstilutet i
Malmö bör omhänderha anskaffningen, varom Kungl. Maj:t framdeles bör
meddela föreskrift.

Till de sakkunnigas förslag till personalorganisation för ifrågavarande skolor
— innefattande bland annat ett flertal ordinarie tjänster — är jag icke
beredd atl taga ställning, innan viss ytterligare beredning av frågan skett.
1 avvaktan därpå synas provisoriska lönebestämmelser böra gälla för befattningshavarna
vid dessa skolor. Det torde i sådant hänseende vara lämpligt
att arvoden fastställas i huvudsak överensstämmande med dem, som
för närvarande utgå till de för tekniker- och tandsköterskeundervisningen
i anslutning till tandläkarinstitutet i Stockholm anställda befattningshavarna,
dock med vissa av den allmänna arvodesregleringen och innehållet i de sakkunnigas
förslag föranledda ändringar. Med hänsyn till ovissheten i avseende
å tiden för igångsättandet och omfattningen av den blivande undervisningen
under budgetåret 1947/48 vid skolorna i Göteborg och Malmö kan
medelsbehovet nu endast uppskattningsvis beräknas. Kungl. Maj:t bör äga
alt framdeles eller förslag av de sakkunniga utfärda närmare bestämmelser.

Vad angår tandtekniker- och tandsköterskeskolorna i Stockholm, vilka
redan äro i verksamhet, beräknar jag medelsbehovet för budgetåret 1947/48
på följande sält.

i‘28

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

För tandteknikerskolan, beträffande vilken en definitiv reglering av befattningshavarnas
avlönings- och anställningsförhållanden bör kunna genomföras
från budgetåret 1948/49, beräknar jag följande arvoden:

arvode till huvudläraren .............................. kronor It 112

arvoden till speciallärare, 500 timmar å 20 kronor ...... » 10 000

arvode åt en tandtekniker ............................ * 9 468

arvode åt ett tekniskt biträde, tillika vaktmästare ........ » 4 668

arvode åt inspektor................................... » 500

arvoden åt två censorer ........................... *_800

Summa kronor 36 548.

I enlighet med de sakkunnigas förslag böra omkostnaderna vid denna
skola budgetåret 1947/48 beräknas till 17 000 kronor för förbrukningsmaterial,
reparationer in. m. samt 4 000 kronor för städning, telefon in. m. eller
tillhopa 21 000 kronor. Härtill komma hyreskostnader, som bestridas i annan
ordning. Del sammanlagda medelsbehovet till omkostnader uppgår sålunda
till förslagsvis 21 000 kronor. Enligt vad jag förordar i det följande,
böra avgifter ej längre uttagas av eleverna för att användas till bestridande
av kostnader för skolan. För ifrågavarande tandteknikerskola bör för budgetåret
1947/48 alltså beräknas anslag med (36 548 + 21 000=) 57 548 kronor
eller avrundat 58 000 kronor.

Beträffande tandsköterskeskolan vid tandläkarinstitutet i Stockholm må
till en början erinras, att denna hittills varit helt fristående från den övriga
verksamheten vid institutet och att de med skolan förenade kostnaderna helt
bestritts av elevavgifter å 300 kronor för elev och kurs. Jag kommer i det
följande att förorda borttagande jämväl av ifrågavarande elevavgifter. Till
följd härav böra erforderliga anslagsmedel beräknas i förevarande sammanhang
för skolans upprätthållande under budgetåret 1947/48. Enligt vad jag
under hand inhämtat kunna driftkostnaderna för skolan budgetåret 1947/48,
beräknade på samma sätt som hittills skett, uppskattas till ett belopp av
inemot 15 500 kronor. Emellertid förefinnes för närvarande enligt vad jag
likaledes inhämtat en besparing av omkring 10 700 kronor från tidigare
tandsköterskekurser. Denna besparing synes nu böra utnyttjas. Med hänsyn
härtill och då jag förutsatt att skolan även under budgetåret 1947/48
skall uppehållas på samma sätt som nu sker med den ändringen allenast,
att elevavgifter ej skola utgå, uppför jag de erforderliga anslagsmedlen till
ifrågavarande tandsköterskeutbildning med (15 500 — 10 700=) 4 800 kronor
eller avrundat 5 000 kronor.

För tandtekniker- och tandsköterskeutbildningen i Stockholm beräknar
jag sålunda anslagsbehovet för budgetåret 1947/48 till (58 000 -j- 5 000 =)
63 000 kronor.

Med ledning av det sålunda anförda synas kostnaderna för arvoden samt
övriga löpande utgifter under budgetåret 1947/48 för den tandtekniker- och
tandsköterskeutbildning, som må komma att igångsättas i Göteborg och

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

129

Malmö, kunna approximativt uppskattas till omkring 75 000 kronor. Vid
sådant förhållande skulle för nämnda budgetår till arvoden och övriga löpande
utgifter för dylik utbildning behöva beräknas ett sammanlagt belopp
av förslagsvis (63 000 -f- 75 000 =) 138 000 kronor. I detta sammanhang
vill jag nämna, att det för framtiden torde vara lämpligt att inräkna kostnaderna
för den i anslutning till tandläkarinstituten bedrivna tandteknikeroch
tandsköterskeutbildningen i de för vederbörande institut erforderliga
anslagen.

Jag finner lämpligt, att samtliga under detta avsnitt i det föregående beräknade
anslagsposter för budgetåret 1947/48 sammanföras under ett särskilt
förslagsanslag, benämnt Anordnande av utbildning för tandtekniker
och tandsköterskor. Anslaget bör i enlighet med vad som anförts i det föregående
uppföras med (55 000 + 224 000 + 138 000 =) 417 000 kronor eller
avrundat 420 000 kronor. För anslagets disposition torde Kungl. Maj:t i
sinom tid böra meddela erforderliga föreskrifter.

Vad slutligen beträffar de ekonomiska förhållandena för eleverna i tandtekniker-
och tandsköterskeskolorna vill jag, såsom redan antytts, i likhet
med de sakkunniga och i överensstämmelse med vad jag förordat för de
till tandläkarexamen studerande förorda, att elevavgifter icke skola erläggas
vid tandtekniker- och tandsköterskeskolorna. De hittillsvarande avgifterna
av 150 kronor vid tandteknikerskolan i Stockholm och 300 kronor
‘vid tandsköterskekurserna vid tandläkarinstitutet därstädes böra sålunda
upphöra att utgå från och med de kurser, som börja efter den 1 juli 1947.

1 likhet med de sakkunniga och många av de i ärendet hörda myndigheterna
och organisationerna anser jag vidare, att vid ifrågavarande av staten
upprättade eller understödda skolor sådana elever, som börja sina studier
efter den 1 juli 1947, böra beredas möjlighet till erhållande av stipendier
av statsmedel enligt samma grunder, som gälla för stipendier vid kommunala
och enskilda anstalter för yrkesutbildning. Närmare föreskrifter om
stipendietilldelningen torde vid bifall till mitt förslag framdeles böra meddelas
av Kungl. Maj:t efter förslag av de sakkunniga i samråd med överstyrelsen
för yrkesutbildning. För att uppnå en enhetlig tillämpning av gällande
stipendiegrunder synes det lämpligt, att nämnda överstyrelse lager
samma befattning med dessa stipendieärenden som med dem rörande elever
vid nyssnämnda yrkesutbildningsanstalter. För ändamålet torde i riksstaten
böra uppföras ett särskilt förslagsanslag, benämnt Stipendier åt elever
vid tandtekniker- och tandsköterskeskolor. Det torde icke vara möjligt
att nu mera exakt bedöma det för budgetåret 1947/48 härför erforderliga
medelsbehovet. I anslutnig till de sakkunnigas förslag beräknar jag emellertid
ett anslag av 50 000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 253.

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

VIII. Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1. bemyndiga Kungl. Maj:l att i överensstämmelse med
vad jag i det föregående förordat fastställa personalförteckningar
för tandläkarinstituten i Stockholm och Malmö;

2. besluta, att vid tandläkarinstitutet i Stockholm skall
från och med den 1 juli 1948 inrättas dels en professur i
odontologisk ortopedi, dels ock en professur i dental röntgendiagnostik
samt alt den nuvarande professuren i proteslära
och tandreglering från och med nämnda dag skall omfatta
endast proteslära;

3. godkänna följande avlöningsstat för tandläkarinstitutet
i Stockholm, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1947/48:

Avlöningsstat:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
............................ kronor 283 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis .. » 288 000

3. Arvoden och ersättningar vid extra undervisning,
förslagsvis............... » 43 000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis ..................... » 303 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 33 000

Summa kronor 950 000;

4. till Tandläkarinstitutet i Stockholm: Avlöningar för

budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag
av............................. kronor 950 000;

5. till Tandläkarinstitutet i Stockholm: Omkostnader för
budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag
av ................................... kronor 280 000;

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

131

6. till Tandläkarinstitutet i Stockholm: Nyanskaffning och

underhäll av utrustning för budgetåret 1947/48 anvisa ett
reservationsanslag av .................. kronor 106 000;

7. godkänna följande avlöningsstat för tandläkarinstitutet
i Malmö, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1947/48:

Avlöningsstat:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ......................... kronor 71 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis .. » 117 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis ................... > 174 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ > 13 000

Summa kronor 375 000;

8. till Tandläkarinstitutet i Malmö: Avlöningar för budgetåret
1947/48 anvisa ett förslagsanslag av kronor 375 000:

9. till Tandläkarinstitutet i Malmö: Omkostnader för
budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag

av ................................... kronor 105 000;

10. till Tandläkarinstitutet i Malmö: Bokinköp och bok bindning

in. in. för budgetåret 1947/48 anvisa ett reservationsanslag
av ..........................kronor 20 000;

11. till Tandläkarinstituten: Bidrag till elever för anskaf fande

av instrument för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag
av......................... kronor 312 000;

12. till Utrustning av ett tandläkarinstitut i Malmö för

budgetåret 1947/48 anvisa ett reservationsanslag
av ............................kronor 1 500 000;

13. till Provisoriska anordningar för tandläkarutbildning

för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag
av ............................ kronor 64 700;

14. till Anordnande, av utbildning för tandtekniker och

tandsköterskor för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag
av ............................ kronor 420 000;

15. till Stipendier åt elever vid tandtekniker- och tandsköterskeskolor
för budgetåret 1947/48 anvisa

ett förslagsanslag av .................. kronor 50 000.

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Ekströmer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

133

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

I. Tandläkarutbildningsfrågornas nuvarande läge ......................... 3

II. Tandläkarinstitutens yttre organisation ................................ 9

III. Personalorganisationen .............................................. 27

A. Den prekliniska undervisningen ................................... 27

B. Den propedeutiska och kliniska undervisningen ..................... 41

1. Olika slag av befattningshavare ................................ 41

a. Lärarpersonal ............................................ 41

b. Sköterske- och laboratoriepersonal .......................... 50

c. Administrativ personal m. m............................... 55

2. Antal befattningshavare m. m.................................. 62

a. Lärarpersonal ............................................ 62

b. övrig personal ........................................... 70

IV. Studiekostnaderna för eleverna vid tandläkarinstituten .................. 75

V. Anslag till verksamheten vid tandläkarinstituten budgetåret 1947/48 ...... 84

A. Tandläkarinstitutet i Stockholm ................................... 84

B. Tandläkarinstitutet i Malmö ...................................... 91

VI. Anslag till provisoriska anordningar för tandläkarutbildning m. m....... 103

VII. Utbildning av tandtekniker och tandsköterskor ........................ 105

VIII. Hemställan ........................................................ 130