Kungl. May.ts 'proposition nr 61 år 1957 (Proposition 1957:61)

Kungl. May.ts ''proposition nr 61 år 1957

Nr 61

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående riktlinjer för
förfarandet vid tillsättning av vissa lärartjänster
m.m., given Stockholms slott den 8 februari 1957.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ivar Persson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Beträffande ordinarie lärartjänster föreslås grunderna för urvalet av
sökande och förfarandet vid tillsättningen skola vara desamma för samtliga
lärarkategorier i dels enhetsskolan (försöksskolorna) och de kommunala
yrkesskolorna, dels — så länge dessa skolformer består — folkskolan och
de högre kommunala skolorna, dels ock de allmänna läroverken, utom vad
gäller lektorerna, vilkas tillsättning icke beröres av förslaget. Lärartjänster
vid sådan skola, som är eller förbundits med lärarutbildningsanstalt, skall
dock undantagas från det i övrigt enhetliga tillsättningsförfarandet.

Urvalet av sökande skall vara objektivt. Befordringsgrunderna föreslås
skola i huvudsak överensstämma med dem som nu i flertalet fall gäller vid
lärartillsättning. Anvisningar för meritvärderingen skall utarbetas.

Samtliga tjänster, utom de som skall undantagas från det enhetliga förfarandet,
skall tillsättas av länsskolnämnden, sedan skolstyrelsen avgivit
motiverat förord för en av de sökande eller förordat flera sökande i den
ordning, styrelsen anser att de bör ifrågakomma till tjänsten. Skolstyrelsens
förord skall icke kunna bli föremål för besvär på materiella grunder. Över
länsskolnämndens tillsättningsbeslut skall besvär kunna anföras hos Kungl.
Maj:t av såväl sökande som skolstyrelsen. Lärares rätt att samtidigt söka
flera ledigförklarade tjänster skall icke vara begränsad till viss del av
riket.

1 — Bihaiuj till riksdagens protokoll 1957. 1 sand. Nr 61

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

Ordinarie tjänst vid kommunal skolform skall tillsättas med förordnande
och vid statlig läroanstalt med fullmakt eller konstitutorial.

Beträffande skolledarbefattningar, för vilka befordringsgrunderna skall
vara insikter, erfarenhet och sådana egenskaper, som företrädesvis fordras
för utövande av den skolledarbefattning det gäller, föreslås, att skoldirektör
skall förordnas av Kungl. Maj:t, medan förste rektor, rektor, som tillika
är skolchef, rektor vid enhet av det obligatoriska skolväsendet, rektor vid
högre kommunal skola samt rektor vid fristående statlig realskola skall
förordnas av skolöverstyrelsen, sedan förord och yttrande avgivits av respektive
skolstyrelser och länsskolnämnder. Såvitt gäller förste rektor skall
tillsättningsbeslut fattas efter samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning.
Överstyrelsens tillsättningsbeslut skall kunna överklagas hos Kungl.
Maj:t. Beträffande förordnande av rektor vid lokal kommunal yrkesskola
föreslås motsvarande förfarande, dock att förordnandet skall utfärdas av
överstyrelsen för yrkesutbildning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 8 februari 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund, Persson,
Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, fråga om riktlinjer
för förfarandet vid tillsättning av vissa lärartjänster m. m. och anför därvid
följande.

I. Inledning

Till grund för propositionen 1956: 182 med förslag till skolstyrelselag
m. in., i vilken frågor angående en reform av skolväsendets lokala och
regionala ledning behandlades, låg vissa förslag i 1951 års skolstyrelseutrednings1
betänkande »Skolväsendets lokala och regionala ledning samt
lärartillsättningen» (SOU 1955:31). Av skäl, som angavs i nämnda proposition,
ansåg jag, att skolstyrelseutredningens förslag angående lärartillsättningen
måste ytterligare övervägas och genomarbetas, innan statsmakterna
kunde fatta ståndpunkt i denna fråga. Jag förutskickade, att detta
skulle kunna ske vid 1957 års riksdag.

De med tillsättningen av lärare och skolledare förbundna spörsmålen
har på ett uttömmande sätt redovisats av skolstyrelseutredningen, vilken
också lagt fram ett enhälligt förslag rörande tillsättningen. Över utredningens
betänkande — eller delar därav — har utlåtanden avgivits av

1 Ledamöter av utredningen har varit framlidne ledamoten av riksdagens andra kammare,
sekreteraren Adolf Wallentheim, f. d. folkskolinspektören i Malmö skoldistrikt, disponenten Hilding
Flinck, ledamoten av riksdagens andra kammare, medicine licentiaten Bertil von Friesen, rektorn
vid Nacka realskola Arthur Klum, folkskolinspektören i Västmanlands läns inspektionsområde
Sven Zetterlund, folkskolläraren Gustaf Bodestam, ledamoten av riksdagens andra kammare,
parkförmannen Carl-Erik Johansson, skolstyrelsens ordförande i Önnestads skoldistrikt, f. d. ledamoten
av riksdagens andra kammare, lantbrukaren Harald Johnsson samt numera rektorn vid
högre allmänna läroverket för gossar å Norrmalm i Stockholm Torsten Sävborg.

Sedan Wallentheim, som utsågs att leda utredningens arbete, den 22 augusti 1953 avlidit,
uppdrogs åt ledamoten av riksdagens första kammare, kommunaldirektören Emil Näsström att
vara de sakkunnigas ordförande. Beträffande utredningen se vidare prop. 1956: 182, s. 11.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

skolöverstyrelsen (som hört ett antal kollegier vid allmänna läroverk och
högre kommunala skolor), statens folkskolinspektörer och nomadskolinspektören,
överstyrelsen för yrkesutbildning, statskontoret, riksräkenskapsverket,
arbetsmarknadsstyrelsen, statens lönenämnd, samtliga domkapitel,
samtliga länsstyrelser (som hört landstingens förvaltningsutskott, försöksdistrikten
samt fullmäktige i ett antal kommuner), överståthållarämbetet
(som hört stadsfullmäktige i Stockholm), besvärssakkunniga, allmänna
statsbidragsutredningen, kommunalförbundskommittén, församlingsstyrelsekommittén
samt sakkunniga för översyn av kommunallagstiftningen
för Stockholm.

Yttranden över betänkandet har vidare avgivits av Svenska landstingsförbundet,
Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund,
Skolstyrelseförbundens rikskommitté, Statens folkskolinspektörers förbund,
Städernas folkskolinspektörsförbund, Sveriges överlärarförbund, Sveriges
folkskollärarförbund, Sveriges folkskollärarinneförbund, Sveriges småskollärarinneförbund,
Läroverkslärarnas riksförbund, Rektorernas riksförening,
Svenska facklärarförbundet, Svenska yrkesskolföreningen, Sveriges
skolkamerala förening, Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen
samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisation.

Jag anhåller nu att närmare få redogöra för detta ärende.

II. Problemställningen

Skolstyrelseutredningen inleder sin behandling av spörsmålet om lärartillsättningen
med ett avsnitt om frågans bakgrund och omfattning av i
huvudsak följande innehåll.

I propositionen 1950: 70 angående riktlinjer för det svenska skolväsendets
utveckling behandlades icke lärartillsättningen i framtidens skola. Frågan
togs i stället upp i den särskilda propositionen till samma års riksdag angående
skolans lokala ledning och lokala organisation (nr 133; Särsk. U
nr 3). I denna proposition blev emellertid lärartillsättningen endast föremål
för en kortfattad behandling och föreslogs med anledning av sin problematiska
natur hänskjuten till en särskild kommitté för ytterligare utredning.

Ehuru nämnda spörsmål betraktats som svårlöst har det dock samtidigt
understrukits, att det för skolväsendet är av stor betydelse, att det löses
på ett tillfredsställande sätt. Här skall i korthet anges problemets räckvidd.

Enhetsskolans genomförande kommer ur organisatorisk synpunkt att
innebära, att den nuvarande folk- och fortsättningsskolan, de högre kommunala
skolorna (ev. endast den kommunala realskolan) och den statliga
realskolan smältes samman till en skola med kommunen som huvudman.
Vid envar av dessa tre skoltyper tillämpas för närvarande olika förfaringssätt
vid tillsättning av ordinarie lärare. Härtill kommer, att lärarna vid
de två förstnämnda skoltyperna är kommunalt anställda och att de ordinarie
lärarna vid den tredje har ställning som oavsättliga statstjänstemän.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 61 år 1957

Vid folkskolan och de högre kommunala skolorna tillsätter de lokala
skolstyrelserna lärare. I det förra fallet äger styrelsen fritt välja bland de
tre mest meriterade sökande, i det senare skall styrelsen tillsätta den mest
meriterade.

Vid de statliga realskolorna utnämnes ordinarie adjunkter av Kungl.
Maj:t efter förslag av skolöverstyrelsen, medan ordinarie ämneslärarinnor
förordnas av överstyrelsen. Härvid gäller, att den enligt gällande befordringsgrunder
mest meriterade av de sökande skall utses till innehavare av
ledig tjänst.

Om man således vid sammansmältningen av de ovanberörda skolformerna
vill överväga att med utgångspunkt från nu tillämpade förfaringssätt
vid lärartillsättningen åstadkomma ett enhetligt system, finner man,
att skilda principer i olika hänseenden brytes mot varandra. Den första
men ej den viktigaste frågan som inställer sig vid ett sådant övervägande
är, om tillsättningen skall vara en angelägenhet för den lokala skolstyrelsen
eller om den skall handhas av en central statlig myndighet. I den diskussion,
som kan sägas ligga i de samlade remissyttrandena över skolkonnnissionens
uttalanden rörande lärartillsättningen och som på annat sätt förts
i anslutning till kommissionens förslag på denna punkt, står dessa båda
alternativ utpräglat mot varandra.

Nästa kontroversiella spörsmål är vad utredningen kallar urvalsprincipen,
d. v. s. grunderna för urvalet bland sökande till lediga tjänster. Detta
spörsmål kan kanske inte renodlas och hållas helt skilt från det närmast
föregående, men då frågan enligt utredningens mening är den viktigaste
i detta sammanhang, diskuterar utredningen den såvitt möjligt fristående
från frågan om tillsättningsmyndigheten. Även på denna punkt har man
att göra med två principiellt olika system. Skall den lokala styrelsen liksom
vid de nuvarande folkskollärartillsättningarna äga rätt att — låt
vara inom vissa bestämda gränser — tillsätta efter friare bedömande eller
skall den tillsättande myndigheten vara skyldig att utse den enligt givna
regler mest meriterade bland de sökande?

Ett ställningstagande i denna fråga fordrar, att begreppet mest meriterad
på något sätt bestämmes. Utöver frågan om tillsättningsförfarandet
i begränsad mening har utredningen därför funnit att också meritvärderingen
bör upptagas till prövning.

Utom av svårigheterna att välja mellan eller sammanjämka de nuvarande
systemen eller eventuellt skapa ett nytt tillsättningsförfarande kompliceras
problemet därav, att den tidigare diskussionen om lärartillsättningen
icke begränsats till frågorna om tillsättningsmyndigheter och urvalsprinciper
utan utvidgats till att också omfatta frågan, huruvida enhetsskolans
lärare skall vara stats- eller kommunalanställda befattningshavare.

Vid överväganden av spörsmålet om lärartillsättningen har man att
utgå från rådande förhållanden inom olika delar av skolväsendet samt
därjämte från de tillsättningsförfaranden, som tillämpas inom andra samhällsområden.
Det är emellertid såväl med hänsyn till statliga och kommunala
problemställningar som till den för skolväsendet speciella konstellationen
målsmän-lärare enligt utredningens mening uppenbart, att förhållandena
på skolans område har sin speciella karaktär och icke utan
vidare kan anpassas till andra områden.

Kungl. Maj ds ''proposition nr 61 år 1957

III. Nuvarande förhållanden

A. Tillsättning av vissa lärare m. m.

1. Tillsättningsförfaranden

a) Folkskolan

Ordinarie folk- och småskollärartjänst skall av skolstyrelsen kungöras
ledig i Post- och Inrikes tidningar samt sökas hos och tillsättas av styrelsen.
Anmäler sig flera sökande, skall styrelsen upprätta en förteckning över
de sökandes meriter, avfattad enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär,
och därefter sammanträda för att upprätta ett förberedande förslag,
på vilket skall uppföras de tre behöriga sökande, vilka styrelsen med hänsyn
till gällande befordringsgrunder (se nedan) prövar vara mest meriterade.
Dessa sökande skall uppföras i den ordning, i vilken styrelsen anser
dem enligt samma befordringsgrunder böra komma i åtanke vid tjänstens
tillsättning. Protokollet över det upprättade förslaget och samtliga inkomna
ansökningshandlingar jämte upprättad meritförteckning insändes
därefter till vederbörande statens folkskolinspektör, som har att avge yttrande
i ärendet till skolstyrelsen.

Om inspektören och styrelsen är eniga om vilka sökande, som skall
uppföras på förslaget och ordningen mellan dem, skall styrelsen upprätta
slutligt förslag. I annat fall skall styrelsen hänskjuta ärendet till domkapitlet,
som med iakttagande av gällande befordringsgrunder skall upprätta
förslaget.1

Om skolstyrelsen finner det lämpligt, kan den förelägga en eller flera
av de på förslaget uppförda att fullgöra undervisningsprov, till vilket allmänheten
äger tillträde.

Sedan slutligt förslag upprättats och undervisningsprov eventuellt hållits,
skall folkskolestyrelsen eller, där skolväsendet är en församlingens angelägenhet,
kyrkostämman företaga val bland de på förslaget uppförda
sökande.

Om det förhåller sig så, att två eller flera lediga tjänster i ett distrikt
skall tillsättas samtidigt, behöver icke ett förslag upprättas för varje tjänst,
utan om t. ex. tre tjänster är lediga, kan ett gemensamt förslag upprättas,
omfattande de nio mest meriterade sökandena, bland vilka styrelsen eller
stämman äger att fritt välja tre. Metoden med gemensamt förslag torde
allmänt tillämpas.

I fråga om besvär i samband med folkskollärartillsättning gäller följande.
Över skolstyrelsens förberedande förslag kan besvär ej anföras. Över av
skolstyrelsen upprättat slutligt förslag kan klagan föras hos domkapitlet
men först sedan valet av lärare ägt rum och behörigen kungjorts, varför
klagan också måste omfatta det förrättade valet. Detta upphäves automatiskt,
om förslaget befinnes vara oriktigt. Domkapitlets utslag kan överklagas
hos Kungl. Maj:t, som i målet hör regeringsrätten.

1 I stad, som är befriad från inspektion av statens folkskolinspektör, gäller inte vad här sagts
om folkskolinspektörs och domkapitels medverkan vid upprättande av förslag. Såväl det förberedande
som det slutliga förslaget upprättas i dessa fall av skolstyrelsen.

Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1957 7

Av domkapitlet upprättat slutligt förslag överklagas direkt hos Kungl.
Maj:t och prövas i statsrådet.

Besvär över förslag kan anföras på materiella grunder, medan besvär
över av skolstyrelsen förrättat val endast kan anföras på s. k. kommunala
grunder, vilket innebär, att val, förrättat inom ett i vederbörlig ordning
upprättat förslag, endast kan rubbas om vid valet förfarits olagligt eller
felaktigt.

Om icke-ordinarie folk- eller småskollärare erfordras för minst en hel
termin, skall skolstyrelsen i regel kungöra ledigheten i Post- och Inrikes
tidningar. Där fråga ej är om skoldistrikt, vars folkskoleväsen är befriat
från inspektion av statens folkskolinspektör, skall denne avge yttrande
över inkomna ansökningshandlingar, varefter skolstyrelsen till innehavare
av den lediga befattningen skall utse den, som med tillämpning av gällande
befordringsgrunder, vilka är desamma som vid tillsättning av ordinarie
tjänst, prövas vara mest meriterad. Inspektörens yttrande är icke bindande
för styrelsen. Formellt avgör den själv, vem som skall anses vara mest
meriterad och således erhålla tjänsten. Det är emellertid sällsynt, att styrelsen
utser annan än den inspektören föreslagit. Över styrelsens tillsättningsbeslut
kan besvär på materiella grunder anföras hos vederbörande
domkapitel, vars utslag i målet dock icke kan överklagas.

Vid tillsättning för kortare tid än en termin fattar skolstyrelsen själv
beslut.

Ordinarie övning slär are tillsättes i samma ordning som i folkskolestadgan
föreskrives för tillsättning av folkskollärare. Om folkskolinspektören
och skolstyrelsen icke är ense om vilka som skall uppsättas på förslag,
skall detta emellertid upprättas av skolöverstyrelsen, som också är besvärsmyndighet
i första instans.

Icke-ordinarie övningslärare tillsättes i samma ordning, som gäller för
tillsättning av icke-ordinarie folkskollärare. Besvär över styrelsens beslut
om tillsättning av övningslärare skall dock anföras hos skolöverstyrelsen
och ej hos domkapitlet.

b) Fortsätt ning sskolan

Föreskrifter om att lärartjänster i egentlig mening skall finnas vid fortsättningsskola
har ej givits. Undervisningen i teoretiska ämnen handhas
i regel av folkskollärare, som tjänstgör som timlärare. Lärarbefattning
tillsättes av skolstyrelsen, då särskilda skäl därtill föranleder utan föregående
ledigförklarande. Bland behöriga sökande utser styrelsen den, som
styrelsen med avseende på meriter och i övrigt finner vara för befattningen
mest lämplig.

Besvär över styrelsens tillsättningsbeslut kan endast anföras på formella
grunder.

Om ordinarie övningslärartjänst vid fortsättningsskola inrättats, tillsättes
den på samma sätt som vid folkskola.

c) Kommunal yrkesskola

Vid de kommunala yrkesskolorna inrättas och tillsättes lärartjänsterna
av vederbörande kommun. De är ej statligt reglerade i fråga om löne- och
anställningsförhållanden. Lärare antages av skolans styrelse. Över styrelsens
beslut kan besvär på materiella grunder anföras hos överstyrelsen
för yrkesutbildning och vidare hos Kungl. Maj:t.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 61 år 1957

d) De högre ko m mun al a skolor n a

Ordinarie lärartjänst i läroämnen vid de högre kommunala skolorna
skall av vederbörande skolstyrelse ledigkungöras i Post- och Inrikes tidningar
samt sökas hos och tillsättas av styrelsen.

Vid ett förberedande sammanträde skall skolstyrelsen pröva ansökningshandlingarna
och därvid i första hand undersöka, huruvida de sökande
uppfyller vissa formella krav. Till detta sammanträde skall ett av rektor
avgivet skriftligt yttrande över ansökningshandlingarna föreligga, vari rektor
skall uttala sig om de sökandes behörighet samt till tjänsten förorda
den, som han med hänsyn till gällande befordringsgrunder anser framför
övriga sökande böra komma i åtanke. Vid ett följande sammanträde, som
skall hållas tidigast sju och senast trettio dagar efter det förra, skall styrelsen
till innehavare av tjänsten utse den, som styrelsen med hänsyn till
föreskrivna befordringsgrunder anser främst böra komma i fråga. Styrelsen
äger således icke vid tillsättningen fästa avseende vid andra omständigheter
än de i stadgan särskilt angivna befordringsgrunderna (se nedan).

Ändring i styrelsens tillsättningsbeslut kan på materiella grunder sökas
hos skolöverstyrelsen, vars utslag kan överklagas hos Kungl. Maj:t.

Ieke-ordinarie lärartjänst i läroämnen ävensom ordinarie och icke-ordinarie
övning slär arbefattning tillsättes på i huvudsak samma sätt som ordinarie
lärartjänst i läroämnen. Besvär över skolstyrelsens beslut om tillsättning
av e. o. lärartjänst i läroämnen samt ordinarie och e. o. övningslärartjänster
anföres hos skolöverstyrelsen. Skolöverstyrelsens beslut överklagas
hos Kungl. Maj:t. Beslut om tillsättning av annan icke-ordinarie
lärare i läroämnen kan överklagas endast på formella grunder. Över beslut
om tillsättning av timlärare å övningslärartjänster, varå extra ordinarie
anställning icke kan komma i fråga, må besvär ej anföras.

e) De all m änn a läroverken

Ordinarie adjunktstjänst ledigförklaras av skolöverstyrelsen, som också
avgör, vilka läroämnen tjänsten skall omfatta. Tjänsten tillsättes av Kungl.
Maj :t.

Sedan ansökningshandlingarna prövats och vederbörande rektor satts i
tillfälle att avge yttrande, insändes ansökningshandlingarna till Kungl.
Maj:t jämte överstyrelsens förslag å den av de sökande, som på anförda
grunder främst bör komma i åtanke till den lediga tjänsten. Vid avgivande
av sitt förslag skall överstyrelsen endast taga hänsyn till i läroverksstadgan
angivna befordringsgrunder. Över skolöverstyrelsens förslag kan sökande
besvära sig hos Kungl. Maj:t.

Ordinarie ämneslärarinnetjänst tillsättes av skolöverstyrelsen. Besvär
över tillsättningsbeslutet kan anföras hos Kungl. Maj:t.

Icke-ordinarie lärare i läroämnen förordnas med vissa undantag av rektor,
som därvid har att iakttaga i huvudsak samma befordringsgrunder, som
gäller vid tillsättning av ordinarie tjänst. Tjänster i lönegrad Ce 29 tillsättes
av skolöverstyrelsen, som också antager e. o. adjunkter i lönegrad
Ce 27 och ämneslärarinnor i lönegrad Ce 25. Central antagning till dessa
tjänster är nödvändig, då de ej är knutna till de olika skolorna utan bestämmes
till visst antal för hela riket och sedan de tillsatts så att säga
följer lärare. E. o. lärare i de två sistnämnda lönegraderna anställes av
rektor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1957

Besvär över rektors beslut om förordnande må, om förordnandet omfattar
minst en hel termin med full tjänstgöring, anföras hos skolöverstyrelsen.
Om förordnandet tillträtts och överstyrelsen finner att klaganden
hade bort förordnas, bör överstyrelsen likväl icke utom på särskilda skäl
bestämma, att klaganden skall tillträda förordnandet under pågående
termin. Över skolöverstyrelsens beslut i anledning av besvär över rektors
förordnandebeslut får klagan ej föras.

Rektors beslut om förordnande av timlärare kan ej överklagas.

Ordinarie övning slärartjänst tillsättes av skolöverstyrelsen, sedan rektor
avgivit yttrande över ansökningshandlingarna. Ledigförklarad icke-ordinarie
sådan tjänst tillsättes på samma sätt, som gäller för ordinarie tjänst.
Skolöverstyrelsen kan dock föreskriva, att tillsättningen skall ske av rektor.

f) Försöksverksa m heten m ed nioårig enhetsskola

På försöksskolas högstadium (klasserna 7—9) finns för lärarna i läroämnen
dels ordinarie adjunktstjänster i lönegraderna Ca 29 och Ca 27
samt e. o. adjunktstjänster i Ce 27, dels ock ordinarie ämneslärartjänster i
Ca 27 och Ca 25 samt e. o. ämneslärartjänster i Ce 25. Vidare är inrättade
ordinarie folkskollärartjänster i lönegrad Ca 23. Härjämte finnes s. k. bristtjänster,
e. o. adjunktstjänster i lönegrad Ce 29.

På låg- och mellanstadierna (klasserna 1—6) undervisar små- och folkskollärare,
som tillsättes på samma sätt som motsvarande lärare i folkskolan.

Ordinarie adjunktstjänst i lönegrad Ca 29 tillsättes av skolöverstyrelsen,
ordinarie adjunktstjänst i Ca 27 och ordinarie ämneslärartjänst i lönegraderna
Ca 27 eller Ca 25 av skolstyrelsen. Skolstyrelsen skall översända
samtliga ansökningshandlingar till statens folkskolinspektör samt, då fråga
är om tillsättande av adjunkts- eller ämneslärartjänst i Ca 29 respektive
Ca 27 tillika avge förord för den av de sökande, som skolstyrelsen anser
böra förordnas å tjänsten. Folkskolinspektören skall med eget yttrande
tillställa skolöverstyrelsen handlingarna. Är fråga om tillsättande av adjunkts-
eller ämneslärartjänst i Ca 29 respektive Ca 27 och finner skolöverstyrelsen,
att å tjänsten skall förordnas sökande, som är adjunktsbehörig,
tillsätter överstyrelsen tjänsten medelst förordnande. Förordnar ej överstyrelsen
adjunkt i Ca 29 å tjänsten eller är fråga om tillsättande av adjunktstjänst
i lönegrad Ca 27 eller ämneslärartjänst i Ca 25, skall överstyrelsen
i yttrande till skolstyrelsen ange högst fem av de främsta sökandena
i den ordning, som överstyrelsen finner dem böra komma i fråga till
tjänsten. Till innehavare av tjänst som adjunkt i lönegrad Ca 27 eller ämneslärare
i Ca 27 eller Ca 25 skall skolstyrelsen förordna den av de sökande,
som styrelsen enligt de i stadgan för de kommunala realskolorna angivna
befordringsgrunderna prövar vara mest meriterad.

Ordinarie folkskollärartjänst i lönegrad Ca 23 tillsättes i samma ordning,
som i folkskolestadgan föreskrives beträffande ordinarie folkskollärartjänst,
i vilken ordning jämväl besvär skall anföras.

Icke-ordinarie lärare anställes av skolstyrelsen. Beträffande extra ordinarie
adjunkts- och ämneslärartjänster gäller, att skolstyrelsen, sedan yttrande
över de sökandes inbördes meriter inhämtats från statens folkskolinspektör,
medelst förordnande tills vidare skall anställa den av de sökande,

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

som styrelsen prövar vara mest meriterad enligt befordringsgrunderna för
lärare vid kommunal realskola.

Besvär över skolöverstyrelsens och skolstyrelsens beslut om tillsättning
av ordinarie lärartjänster i läroämnen i lönegraderna Ca 29, Ca 27 och Ca
25 anföres hos Kungl. Maj:t. Då skolstyrelsen tillsatt tjänsten, skall
skolöverstyrelsen utlåta sig över besvären. Över skolöverstyrelsens yttrande
angående ordningsföljden mellan sökande till adjunktstjänst i Ca 27
eller ämneslärartjänst i Ca 27 eller Ca 25 får besvär ej anföras. Över skolstyrelsens
beslut om tillsättning av e. o. adjunkts- och ämneslärartjänster
må besvär anföras hos skolöverstyrelsen, vars beslut kan överklagas hos
Kungl. Maj:t. Besvär över skolstyrelsens beslut om förordnande av annan
icke-ordinarie lärare får anföras hos skolöverstyrelsen endast om förordnandet
avser minst en hel termin med full tjänstgöring. Mot skolöverstyrelsens
beslut får talan ej föras.

För övningslärare på försöksskolas högstadium gäller om tillsättning
och besvär samma bestämmelser som för övningslärare i folkskolan.

. Heltidstjänst som yrkeslärare tillsättes i samma ordning som gäller för
icke-ordinarie folkskollärartjänst. Besvär över skolstyrelsens beslut skall
dock anföras hos skolöverstyrelsen, vars beslut kan överklagas hos Kuno-1
Maj :t. ö ''

2. Befordringsgrunder

kol k- och smas koll ärar t jänst. Da förslag till ledig tjänst
uppgöres skall som befordringsgrunder gälla dels undervisningsskicklighet,
dels genom vitsord, erhållna i avlagda examina och prov, eller på armat
sätt adagalagda kunskaper och färdigheter i folkskolans läroämnen samt
eljest i ämnen, som kan vara av betydelse för lärarens verksamhet, dels
ock längden av föregående, i avseende å sätt att fullgöra tjänsten väl’ vitsordad
tjänstgöring å lärarbefattning inom folkskoleväsendet, varvid dock
skälig hänsyn skall tagas även till väl vitsordad lärartjänstgöring vid andra
läroanstalter under skolöverstyrelsens inseende. För tillämpningen av
nämnda befordringsgrunder skall gälla de anvisningar, skolöverstyrelsen
jämlikt av Kungl. Maj:t lämnat bemyndigande utfärdar.

Om överlärarbefattning är förenad med tjänsten må, utöver nu angivna
befordringsgrunder, hänsyn även tagas till sådana egenskaper, som ”företrädesvis
erfordras för att utöva ledningen och tillsynen av arbetet i folkskolan.

Lärartjänst vid fortsätt ningss kol a. Särskilda befordringsgrunder
finns inte. Skolstyrelsen äger utse den som med avseende å
meriter och i övrigt befinnes för befattningen mest lämplig. Detsamma
gäller beträffande lärartjänst vid kommunal yrkesskola.

Såsom befordringsgrunder vid tillsättning av tjänst i läroämnen
vid högre kommunal skola skall i följande ordning gälla:
1) undervisningsskicklighet och nit samt förmåga att leda ungdomens uppfostran,
2) insikter, särskilt i de undervisningsämnen, som hör till den
ifragavarande tjänsten, samt 3) under föregående tjänstgöring förvärvad
erfarenhet.

Härvid må en mindre underlägsenhet enligt en föregående befordringsgrund
kunna uppvägas av ett större företräde enligt en senare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

Tjänst i läroämnen vid allmänt läroverk. Då skolöverstyrelsen
till Kungl. Maj:t avger förslag å den av de sökande, som på
anförda grunder anses främst böra komma i åtanke till den lediga tjänsten,
skall i första hand tillses, att vissa formella behörighetskrav är uppfyllda.
Därjämte skall som befordringsgrunder i följande ordning gälla:

a) skicklighet och nit i ungdomens undervisning och handledning;

b) genom vitsord, erhållna i avlagda examina och prov, samt genom
utgivna skrifter ådagalagda lärdomsförtjänster, särskilt i de ämnen, som
hör till den ifrågavarande tjänsten, ävensom förtjänstfullt skriftställarskap
i övrigt av vetenskaplig eller praktisk-pedagogisk art;

c) längden av föregående väl vitsordad tjänstgöring dels vid läroanstalter,
som omförmäles i § 177 punkt 8) första stycket läroverksstadgan, dels
i folkskola, dels vid universitet eller högskola såsom befattningshavare, som
avses i nämnda punkt andra stycket, och såsom forskardocent, dels ock
— enligt de särskilda bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t —
vid universitet eller högskola såsom assistent eller amanuens eller vid försvarets
forskningsanstalt, varjämte skälig hänsyn må tagas till väl vitsordad
tjänstgöring vid annan under inseende av skolöverstyrelsen eller
överstyrelsen för yrkesutbildning stående läroanstalt än här nämnts.

En mindre underlägsenhet enligt en eller två föregående befordringsgrunder
kan uppvägas av ett större företräde enligt en senare. I fråga om
lektorstjänst skall dock lärdomsförtjänster, särskilt om de förefinns i de
till tjänsten hörande läroämnena, såsom befordringsgrund likställas med
undervisningsskickligheten och vid bedömning av lärdomsförtjänsterna
särskild vikt fästas vid betyget i teologie eller filosofie licentiatexamen
samt vid avlagt disputationsprov för vinnande av teologie eller filosofie
doktorsgrad. I fråga om adjunktstjänst i lönegrad Ca 29 skall särskild vikt
fästas vid meriter enligt de två första befordringsgrunderna.

Beträffande lärare vid läroverk med praktisk lärarkurs skall särskilt
avseende fästas vid sådana förtjänster, som ådagalägger sökandes lämplighet
såsom lärare vid lärarutbildningsanstalt.

Då ordinarie lärare söker annan tjänst av samma slag som den han
innehar och därvid har att räkna sig till godo en längre tjänstetid, bör
vid utnämningen skälig hänsyn även tagas till behovet av yngre och friskare
krafter för tjänstens bestridande.

Övningslärare. Vid tillsättning av övningslärartjänst skall följande
befordringsgrunder gälla i nedan angiven ordning:

a) undervisningsskicklighet och nit samt sätt att behandla lärjungarna
och förmåga att bland dem upprätthålla ordning;

b) betyg, erhållna i avlagda examina och prov, eller på annat sätt ådagalagda
kunskaper och färdigheter i det eller de ämnen, som kan vara av
betydelse för lärarens verksamhet;

c) längden av föregående väl vitsordad tjänstgöring vid vissa i övningslärarstadgan
nämnda läroanstalter, varjämte skälig hänsyn även må tagas
till väl vitsordad annan lärartjänstgöring vid under skolöverstyrelsens
omedelbara inseende stående läroanstalt.

En jämförelse mellan de befordringsgrunder, som gäller för folkskolans
klasslärare, de högre kommunala skolornas och de allmänna läroverkens
lärare i läroämnen samt för övningslärarna vid dessa skolformer, ger ome -

Kungl. Maj ds proposition nr 61 år 1957

delbart vid handen, att de helt överensstämmer i sak, även om de utformats
på något olika sätt. Beträffande befordringsgrundernas betydelse
föreligger emellertid en viktig och avgörande principiell skillnad mellan å
ena sidan tillsättningen av ordinarie lärare i folkskolan och å andra tillsättningen
av icke-ordinarie lärare i denna skola samt lärare vid de högre
kommunala skolorna och de allmänna läroverken. Vid den förra tillsättningen
behöver befordringsgrunderna endast tillämpas vid uppgörandet
av det förslag, inom vilket den tillsättande styrelsen sedan har frihet att
välja lärare, medan vid den senare den sökande, som är mest meriterad
med hänsyn till gällande befordringsgrunder, skall förordnas till innehavare
av den lediga tjänsten.

3. Meritvärderingsnormer

De befordringsgrunder, för vilka nu redogjorts och som finns intagna
i respektive skolstadgor, fordrar för rätt tillämpning ett kompletterande
regelsystem, med vars hjälp det blir möjligt att enhetligt och rättvist värdera
de sökandes olika meriter och bestämma den inbördes ordningen dem
emellan. Vid lokal tillsättning är det av vikt, att ett normerande system
för meritvärdering finns för att hindra alltför stora olikheter vid befordringsgrundernas
tillämpning. I de fall tillsättningarna sker centralt, är det
inte av samma betydelse att ha officiellt utfärdade regler för meritvärderingen,
då det får anses ligga i sakens natur, att de centrala myndigheterna
tillämpar en fast praxis i tillsättningsärenden.

Efter bemyndigande av Ivungl. Maj:t har skolöverstyrelsen den 6 september
1946 meddelat särskilda anvisningar rörande meritvärdering vid
tillsättande av folk- och småskollärartjänster. Dessa anvisningar är icke
bindande utan har främst till uppgift att underlätta en enhetlig jämförelse
mellan de sökande. På grundval av ett i anvisningarna angivet system beräknas
en gemensam poängsumma för de sökandes seminariebetyg och
tjänstår. Sedan de sökande uppförts i ordning efter poängsummornas
storlek bör det prövas, om i anvisningarna särskilt angivna eller andra
förhållanden föreligger, som påkallar en ändring av det på poängsummorna
grundade förhållandet. Sådana förhållanden kan vara exempelvis akademisk
eller annan examen utöver folkskollärarexamen, genomgångna fortbildningskurser,
insatser inom det frivilliga folkbildningsarbetet och specialutbildning
t. ex. som hjälpklasslärare. Den 2 februari 1955 har skolöverstyrelsen
likaledes efter bemyndigande av Kungl. Maj:t meddelat provisoriska
anvisningar rörande meritvärdering vid tillsättande av jolkskollärartjänster
i 23 lönegraden, varvid, utom att en poängmässig värdering
här göres av ämnesutbildningen, i huvudsak följts samma system som i
anvisningarna för tillsättande av folk- och småskollärartjänster.

Anvisningar av detta slag har inte utfärdats för annan lärartillsättning.
Skolstyrelseutredningen anför emellertid att den under hand inhämtat, att
värderingen av läroverkslärarnas meriter inom skolöverstyrelsen och ecklesiastikdepartementet
sker enligt system, som i princip är desamma som
det vid folkskollärartillsättningen gällande. Att särskilda anvisningar ej

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

har erfordrats vid tillsättningen av de högre kommunala skolornas lärare
anser utredningen hänga samman med att det därvid utvecklats en praxis,
som ansluter sig till den av överstyrelsen vid avgivande av förslag till
lärartjänster tillämpade, vilket jämförelsevis lätt kunnat ske, då överstyrelsen
och Kungl. Maj:t som besvärsinstanser tillämpat i stort sett
samma värdering vid bedömningen av sökande till dessa relativt få skolor
och till läroverken.

4. Anställningens trygghet för vissa lärarkategorier

I samband med förslagen om disciplinärendenas handläggning i propositionen
1956: 182 behandlas också i viss mån läraranställningens trygghet.
Då anställningstryggheten spelat en mycket stor roll i diskussionen om
lärartillsättningen och uppmärksammats av skolstyrelseutredningen, skall
de rådande förhållandena på detta område här ytterligare något beröras i
huvudsaklig anslutning till vad utredningen därom anfört.

Lärare vid allmänna läroverk. Lektorer och adjunkter
tillsättes av Kungl. Maj:t samt ämneslärarinnor och övningslärare av skolöverstyrelsen,
samtliga medelst fullmakt. För dessa befattningshavare gäller
alltså § 36 regeringsformen, enligt vilken däri avsedda ämbets- och
tjänstemän icke kan »utan medelst rannsakning och dom ifrån sina innehavande
sysslor av Konungen avsättas, ej heller, utan efter egna ansökningar,
till andra tjänster befordras eller flyttas.» Efter ordalagen föreligger
här en rätt att inneha tjänsten och alltså även att åtnjuta därmed
förenade förmåner, vilken endast lider inskränkning i det fall att läraren
gör sig skyldig till gärning, som enligt 25 kap. strafflagen kan medföra
suspension eller avsättning.

Emellertid är lärarens rätt till sin tjänst i själva verket icke så säker
som det citerade grundlagsstadgandet tycks ge vid handen. Den s. k. oavsättlighetsprincipen
har undan för undan blivit föremål för allt flera modifikationer
och är numera ganska uppluckrad. En sedan länge bestående
inskränkning ligger däri, att principen endast gäller i den mån vederbörande
tjänst består och alltså inte anses utgöra hinder för att tjänsten
indrages, exempelvis i samband med en omorganisation. Läraren får dock
inte härigenom berövas de ekonomiska förmåner, som är förbundna med
tjänsten; anspråk på dessa kan han göra gällande genom talan vid domstol.

Flertalet numera gällande begränsningar i oavsättlighetsprincipen grundar
sig emellertid på det förhållandet, att en tjänsteman anses kunna —
åtminstone i viss utsträckning — disponera över sin grundlagsenliga rätt
i förevarande avseende. Han kan alltså, exempelvis genom att han underkastar
sig ett visst avlöningsreglemente, anses ha avstått från förmåner,
som innefattas i oavsättlighetsprincipen. Åtskilliga inskränkningar har genomförts
på denna väg och har bl. a. kommit till uttryck i statens allmänna
avlöningsreglemente (Saar), vilket gäller även för nu ifrågavarande lärartjänster.
Sålunda stadgas i 14 § Saar, att ordinarie tjänsteman är skyldig
att avgå från tjänsten under förutsättningar, som må gälla på grund av
bestämmelser antagna av Kungl. Maj:t och riksdagen. Genom detta stadgande
har skapats möjlighet att inrätta avgångsstater av olika slag. Någon
sådan stat har inte inrättats för lärararnas del (däremot för militär

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

och polis), men frågan om möjligheten att entlediga lärare från deras
befattningar på grund av visad olämplighet diskuterades vid 1945 och
1946 års riksdagar i anledning av då väckta interpellationer, och båda
gångerna var införandet av en disponibilitetsstat för lärare på tal (AK:s
protokoll 1945 Nr 43: 2 och 1946 Nr 11: 16).

Vidare gäller enligt 51 § Saar, att under reglementet lydande tjänsteman
är skyldig finna sig i arbetsgivarens beslut om minskning av vissa förmåner,
såsom rätt till uppflvttning i löneklass, övertidsersättning, flertalet
speciella lönetillägg (utom kallortstillägget) samt sjukförmåner.

Vad förflyttningsskyldighet beträffar föreskrives i 13 § Saar, att ordinarie
tjänsteman är pliktig att låta förflytta sig till annan stationeringsort eller
annan ordinarie tjänst vid det verk han tillhör liksom ock, där Kungl.
Maj:t så prövar lämpligt, till ordinarie tjänst vid annat verk, å vilken
reglementet är tillämpligt.

Även genom förbehåll i vederbörande tjänstemans anställningsakt kan
inskränkningar i oavsättlighetsprincipen i viss utsträckning genomföras.

Den i pensionsförfattningama stadgade skyldigheten att vid viss ålder
eller under vissa andra omständigheter frånträda tjänsten kan ju sägas
formellt strida mot § 36 Regeringsformen men torde väl i realiteten få
anses snarare öka än minska anställningens trygghet.

Lärare vid högre kommunala skolor. De högre kommunala
skolornas lärare tillsättes av vederbörande skolas styrelse genom
jörordnande. Å dem är alltså § 36 regeringsformen icke tillämplig men
även för dessa lärare gäller likväl i princip, att de ej kan skiljas från ordinarie
befattning annat än på grund av grovt missförhållande i eller utanför
tjänsten, ehuru förutsättningarna för entledigande här är något annorlunda
angivna än i fråga om läroverkslärarna och kan konstateras inte blott genom
rättegång vid domstol utan även genom disciplinärt förfarande.

Även beträffande lärarna vid högre kommunala skolor har emellertid
den nyssnämnda principen blivit föremål för inskränkningar, vilka är praktiskt
taget desamma som angivits ovan, eftersom även ifrågavarande lärare
är inordnade under Saar.

Folkskollärare. För folkskollärare gäller i förevarande hänseenden
vad nu sagts om lärarna vid högre kommunala skolor utom såtillvida,
att folkskollärarna är underkastade avlöningsreglementet för folkskolan
(Arf); vilket emellertid såvitt angår här särskilt berörda punkter i allt väsentligt
överensstämmer med Saar. Någon motsvarighet till 14 § Saar
finnes dock icke.

Om än vissa förändringar således efterhand skett, anser utredningen det
dock vara ostridigt, att statlig anställning medelst fullmakt är förenad med
mycket stor trygghet i anställningen. Även där tjänstetillsättningarna sker
genom kommunalt organ tillförsäkrar författningarna emellertid enligt utredningens
mening i vissa fall tjänsteinnehavaren en så hög grad av anställningstrygghet,
att förhållandena i allt väsentligt blir desamma som
vid statlig anställning.

I SOU 1946:48 (s. 15) uttalade exempelvis 1945 års lönekommitté:
»Också inom det statsunderstödda undervisningsväsendet förekomma ordinarie
tjänster. Dessa, som närmast svara mot statliga fullmaktstjänster
(kurs. här), tillsättas genom förordnanden.»

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

Det kan också påpekas, att lärarnas ställning vid de högre kommunala
skolorna tjänade som förebild, då det 1952 gällde att överföra professorerna
och vissa administrativa tjänstemän vid Stockholms och Göteborgs
högskolor på Saar och i samband därmed fastställa dessa anställningars
natur. Utgångspunkten var att högskolornas ordinarie befattningshavare
skulle beredas i huvudsak samma trygghet i anställningen som motsvarande
ordinarie statstjänstemän (se prop. 1952: 204). Beträffande de administrativa
befattningshavarna hade framhållits, att det vore av vikt att
de erhölle en fast och oberoende ställning.

Utredningen framhåller, att den kommunalt anställde lärarens ställning
i diskussionen om lärartillsättningen likväl icke ansetts vara lika trygg
som den ståtlige fullmaktshavarens, främst därför att den förre kan avskedas
på administrativ väg. Visserligen kan han besvära sig över skolstyrelsens
beslut hos domkapitlet och över dess beslut hos Kungl. Maj:t i
regeringsrätten, men detta förfarande förmenas icke skänka samma rättssäkerhetsgarantier
åt den anställde som domstolsprocessen. Utredningen
anser detta resonemang vara teoretiskt hållbart, men menar att den
nämnda skillnaden endast i ytterst sällsynta undantagsfall torde ha haft
eller kunna få någon praktisk betydelse vad anställningstryggheten beträffar.

En annan sak är, att den disciplinära myndigheten gentemot kommunalt
anställda lärare för närvarande utövas av den lokala skolstyrelsen. Beträffande
detta förhållande hänvisar jag till de av mig i propositionen
1956: 182 föreslagna och av riksdagen förordade ändringarna i denna ordning.
I andra avseenden, såsom beträffande rätt till avlöningsförmåner och
pensionsrätt (Saar 18 § jämförd med Arf 11 §) samt förflyttningsskyldighet
(Saar 13 § jämförd med Arf 9 §), synes det icke föreligga några principiella
skillnader mellan en ordinarie folkskollärares och en statligt anställd lärares
ställning.

B. Tillsättning av vissa skolledare m. m.

a) Folkskolan

Distriktsöverlärare skall vara behörig till ordinarie folkskollärartjänst
och inneha sådan tjänst i distriktet men frånträda utövningen av densamma.
Distriktsöverlärartjänst tillsättes genom förordnande för i regel
sex år. Den skall kungöras ledig i Post- och Inrikes tidningar. Ansökningshandlingarna
skall av skolstyrelsen med eget yttrande insändas till skolöverstyrelsen,
som skall upprätta förslag, upptagande de tre främsta, varvid
skall iakttagas de föreskrifter om befordringsgrunder för tillsättande av
lärartjänst, som förekommer i folkskolestadgan § 18: 5, varjämte hänsyn
må tagas till sådana egenskaper, som företrädesvis erfordras för utövande
av ledningen och tillsynen av arbetet i folkskolan. Snarast möjligt efter
det förslaget vunnit laga kraft, skall skolstyrelsen förrätta val. Vederbör -

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

ligen antagen distriktsöverliirare skall samtidigt utan ansökningsförfarande
förordnas som ordinarie folkskollärare i distriktet, såvida han inte redan
innehar sådan tjänst därstädes.

För tillsättning av »annan överlärare» gäller i huvudsak samma bestämmelser
som för tillsättning av distriktsöverlärare.

Vid tillsättning av kommunal folkskolinspektör skall skolstyrelsen omedelbart
efter ansökningstidens utgång med eget yttrande översända ansökningshandlingarna
till skolöverstyrelsen. Överstyrelsen skall härefter
av de sökande på förslag uppföra tre eller det mindre antal, överstyrelsen
finner kunna ifrågakomma, i den ordning, i vilken de med hänsyn till insikter,
erfarenhet och de övriga egenskaper, vilka företrädesvis erfordras
för ett framgångsrikt utövande av ledningen och tillsynen av arbetet i
folkskolan, anses böra komma i åtanke. Skolstyrelsen skall därefter utse
den bland de å förslaget uppförda, som styrelsen prövar lämpligast. Finnes
å förslaget blott en uppförd, skall denne erhålla förordnande å befattningen.

Även inspektör väljes således av skolstyrelsen, men att märka är, att
befordringsgrunderna vid tillsättning av dessa tjänstemän icke är sammankopplade
med dem, som gäller vid lärartillsättningen, utan genom sin
ordalydelse ger rum för en friare bedömning än vid tillsättning av överlärare.

Vid tillsättning av skoldirektör och folkskolinspektör i Stockholm har
skolöverstyrelsen endast att avge yttrande över de sökandes lämplighet
utan att upprätta förslag, varefter direktionen bland de lämpligförklarade
äger utse den som direktionen finner för tjänsten mest passande.

b) Kommunal yrkesskola

Rektor förordnas av överstyrelsen för yrkesutbildning för högst sex år
i sänder, sedan skolans styrelse, på sätt som i skolans reglemente närmare
angives, avlämnat förslag. För att anställas som rektor erfordras att vara
med hänsyn till personliga egenskaper samt insikter och praktisk erfarenhet
därtill lämplig.

c) Högre kommunala skolor och allmänna läroverk

Rektor vid högre kommunal skola skall dels inneha ordinarie lärartjänst
i läroämnen vid någon till statens undervisningsväsen hörande läroanstalt,
högre kommunal skola eller statsunderstött privatläroverk dels vara behörig
till sådan tjänst vid skolan, där han skall vara rektor. Rektorstjänst
tillsättes av skolöverstyrelsen för i regel sex år. Då tjänst blir ledig, skall
skolstyrelsen utfärda kungörelse härom i Post- och Inrikes tidningar. Ansökningar
till tjänsten ställes till skolöverstyrelsen men ingives till skolstyrelsen,
som, så snart ske kan efter ansökningstidens utgång, skall insända
handlingarna till överstyrelsen och därvid på anförda grunder bland
behöriga sökande förorda den som styrelsen anser lämpligast med hänsyn
till insikter, erfarenhet och övriga egenskaper, som företrädesvis erfordras
hos styresmannen för den skola det gäller. Om ingen behörig sökande anmält
sig eller om överstyrelsen anser, att ingen av sökandena bör ifrågakomma,
skall tjänsten ånyo ledigförklaras.

Rektor vid allmänt läroverk skall inneha ordinarie lärarbefattning i läroämne
vid någon till statens undervisningsväsen hörande läroanstalt eller
vid högre kommunal skola eller vid statsunderstött privatläroverk eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

statsunderstött handelsgymnasium samt, där tjänsten avser högre allmänt
läroverk, vara behörig till lektorstjänst vid allmänt läroverk och, där tjänsten
avser realskola, behörig till adjunktstjänst vid allmänt läroverk. Rektorst
jänst tillsättes av Kungl. Maj:t genom förordnande på sex år om
inte särskilda förhållanden föranleder förordnande för kortare tid. Då rektorsbefattning
blir ledig, skall skolöverstyrelsen utfärda kungörelse om
ledigheten i Post- och Inrikes tidningar samt genom anslag i sin lokal.
Sedan anmälningstiden utgått och inkomna anmälningshandlingar blivit
prövade, skall överstyrelsen till Kungl. Maj:t insända handlingarna och
därvid på anförda grunder förorda den av de anmälda, vilken finnes lämpligast
med hänsyn till insikter, erfarenhet och övriga egenskaper,som företrädesvis
erfordras hos styresmannen för ett läroverk, eller om sådant förord
icke anses böra lämnas åt någon av de anmälda, avge förslag på annan
till tjänsten behörig och lämplig person. Under vissa förhållanden kan
rektorstjänst tillsättas utan ledigförklarande.

Innehar rektor vid här ifrågavarande skolor ordinarie lärartjänst vid
allmänt läroverk eller högre kommunal skola, föres lärartjänsten över stat
och den på stat uppförda tjänsten återbesättes. Inträder rektor i utövning
av den över stat uppförda tjänsten, skall denna, i den ordning Kungl.
Maj :t på förslag av skolöverstyrelsen bestämmer, återföras på stat.

IV. Ändrat tillsättningsförfarande

A. Diskussionen om lärartillsättningen — Skolstyrelseutredningens
allmänna synpunkter

Utredningen erinrar om att skolkommissionen icke framlade nagra slutligt
utformade förslag om lärartillsättningen men att frågan diskuterades
av kommissionen, som ganska utförligt redovisade sin syn på problemet
och i sitt principbetänkande (SOU 1948: 27 s. 436 ff) uttalade bland annat
följande.

Inom kommissionen har stark sympati uttalats för tanken, att det tillsättningsförfarande, som
nu tillämpas vid folkskolorna, utsträcks till att gälla hela enhetsskolan. Detta skulle så till vida
stå i överensstämmelse med kommissionens grundprinciper, att det innebure ett överflyttande av
befogenheter till den lokala skolledningen. Utan rätt att tillsätta befattningshavarna vid kommunens''’skolor
skulle kommunens bestämmanderätt över det egna skolväsendet vara illusorisk. Genom
det nämnda utnämningsförfarandet har kommunen möjlighet att försäkra sig om just de lärare,
som kan anses vara mest lämpade för vederbörande skola. De meriter, som kan utläsas ur vederbörandes
ansökningshandlingar, skulle inte ensamma behöva vara avgörande; skolstyrelsen, som
har ett klart intresse av att erhålla den bästa lärarkraften, skulle ha möjlighet att bland de högst
meriterade välja den som enligt skolstyrelsens personkännedom bäst skulle passa just den ifragavarande
skolans behov.

Gentemot denna inställning har såväl inom kommissionen själv som inom dess expertrad vägande
invändningar gjorts. Man har framhållit, att lärarval inte alltid sker med hänsyn till pedagogiska
synpunkter. Ovidkommande hänsyn — religiösa, politiska, nykterhetspolitiska, privatbetonade
— har ibland varit avgörande för valets utgång. Personer, som tjänstgjort inom distriktet
eller vilkas personliga kapacitet varit känd för skolstyrelsen eller ledamöter därav, har ibland
föredragits framför personer, som varit personligt överlägsna den valde men i fråga om personlig
kapacitet okända för skolstyrelsen. Termen »skolans behov» har ibland fatt tjäna som täckmantel
för ovidkommande hänsyn. Liirarnas självständighet, som befordras av medvetandet om objektiv
bedömning vid utnämningarna, skulle inte befrämjas av systemet med lärarval. ltiktigare vore,

2 ■— Ilihang till riksdagens protokoll 1VÖ7. 1 samt. Nr Öl

Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1957

att utnämningsrätten överlämnades till neutralt forum, lämpligen den nya mellaninstans, som
kommer att träda i folkskolinspektörernas ställe. Skolstyrelsen skulle i så fall uppgöra förslag
och kunna motivera detta med det lokala behovet av just den föreslagne (behovet av yngre
kraft, av kvinnlig lärarkraft, av lärarkraft med specialuppgift, av lärare, lämpad för pågående
försöksverksamhet inom skolenheten etc.), varefter den utnämnande instansen, som kan anses
vara i någon män förtrogen med vederbörande skolas behov, har att väga skolstyrelsens synpunkter
och den föreslagnes meriter mot de inedsökandes. Denna utnämningsprocedur skulle ge fullt
utrymme åt de lokala synpunkterna och vara fullt förenlig med ett demokratiskt skolsystem men
i jämförelse med lärarval trygga principen om förtjänst och skicklighet vid utseendet av befattningshavare.

Trots tyngden av dessa invändningar önskar skolkommissionen inte föreslå någon förändring
lförfaramlet vid tillsättning av småskollärare och folkskollärare (mellanskollärare), så länge detta
förfarande anses tillfredsställande, vilket för närvarande synes vara fallet. Det kan enligt kommissionens
mening inte vara rimligt att påtvinga ett skoldistrikt en lärare, som visserligen genom
goda betyg i lararexamen normala tjänstgöringsbetyg och lång tjänstgöring är sina medsökande
formellt överlägsen men dock i realiteten är eller av skolstyrelsen anses vara en medelmåttig
lärare, som pedagog underlägsen en eller flera av konkurrenterna. Möjligheten att välja mellan
:reSer st°ri:e S1»idighet åt utnämningsförfarandet och ger skolans lokala ledning möjlighet att
bättre tillgodose det egna skolväsendets behov. Visserligen ger en sådan frihet också möjlighet
i missbruk, men detta ar fallet med all frihet. Den ansvarskänsla, som är motvikten häremot,
kan aldrig framvaxa eller befästas utan denna frihet till missbruk. Dessutom är ej heller s. k.
ney,T‘i mstans nagon absolut garanti mot mannamån och godtycke.

Gäller detta resonemang småskolans och mellanskolans (klasserna 1—3 och 4—6) lärare gäller
det uppenbarligen också realskolans (klasserna 7-9). Man har invänt, att realskolans’ lärare
e inner sig i en högre lönegrad och att skolstyrelserna inte är kompetenta att bedöma de akademislca
meriter, som erfordras för anställning som realskollärare.

betri frnlrnwödSawmeiUetruterr0mme,r skolkomndssionen nedan. Vad de akademiska meriterna
“ ! ’ torde betygen i filosofie ambetsexamen inte vara svårare att bedöma än de betydligt

bedönm3eCeradfe ^ yg”? ‘ den.nuvaraade folkskollärarexamen. I båda fallen måste för övrigt
bedömningen anförtros åt expertisen, i det att skolstyrelsens överläggning alltid måste före°ås

börUom möiLtCall "t if? *'' ved"börande rektors sida. Enligf kommmissionens mening
bor om möjligt alla enhetsskolans lärare tillsättas på samma sätt. Om förslag till lärartjänst vilket

garaT ''ruel:sr°r ska11 f“!las - skolans mellaninstans, torde

garanti vara skapad för forslagets objektivitet

farande behöv! &5“et därmed parallella skolformer torde ett annat utnämningsför W

ll r i n -lf P Gy"?nasiet betjanar ett större område än det skoldistrikt, vartill det
mer it vTr ? T dfrf°r C" anSeläSenhet int« barn för detta skoldistrikt. Diirtill kom wSdäSiT

Fnli!btart enskapl,ga menter “äste taSas med 1 räkningen vid tillsättning av gymSedan
>,tr’rl • gt koni1™lsslonens mening bor gymnasielärare utnämnas av central skolinstans
S5e Sm™ 7 ^rbö-ndc gymnasierektor, avger skolstyrelsen förord varWd
k , framlagga de lokala synpunkterna, varefter skolöverstyrelsen utnämner över klagnmg

av utnämning kan sedan ske hos Kungl Maj-t U''el

De av skolkommissionen intagna ståndpunkterna och motiveringarna
harlör sammanfattar utredningen i korthet så:

1) Kommunal tillsättning av alla enhetsskolans lärare på om möilKt

samma sätt. 13

2) Tillsättning genom val på det sätt som nu sker vid tillsättnin- av
ordinarie lärare i folkskolan.

3) Utan rätt att tillsätta lärare blir kommunens bestämmanderätt över
skolväsendet illusorisk.

4) Valförfarandet ger kommunen större möjlighet att försäkra sig om
den för vederbörande skola lämpade personen, än om den är bunden av en
sökandes rent formella överlägsenhet.

Vid remissbehandlingen av skolkommissionens principbetänkande blev

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

frågan om lärartillsättningen livligt uppmärksammad, främst av skolmyndigheter
och lärarsammanslutningar. Från de senares sida blev kommissionens
ståndpunkter föremål för en delvis häftig kritik.

En av huvudfrågeställningarna blev och är alltjämt: Kommunal eller
statlig tillsättning? Följande av utredningen gjorda sammanställning belyser
rent siffermässigt vilken ståndpunkt skolmyndigheter och lärarsammanslutningar
vid remissbehandlingen av skolkommissionens betänkande
intog i denna fråga.

Antalet folJcskolestyrelser och skolråd, som yttrade sig över skolkomnussionens
betänkande, var 160. Endast 28 av dessa berörde frågan om lärartillsättningen,
varav 23 uttalade sig för tillsättning av skolstyrelsen.

Av de 52 statliga folkskolinspektörerna berörde 14 lärartillsättningen.
12 uttalade sig för lokal tillsättning, vilket också städernas folkskolinspek törsförbund

gjorde. . „ .... ... , .

Fyra folkskollärar sammanslutning ar yttrade sig. h olkskollararior bundet
och folkskollärarinneförbundet tog inte direkt ställning till om lärartillsättningen
skulle ske genom lokalstyrelsen eller ej, men bada framhöll, att det
system, som nu tillämpas inom folkskolan, icke vore tillfredsställande.

Överlärarna och småskollärarinnorna tog ej ställning till frågan.

Av de 29 folk- och småskoleseminarierna berörde nio lärartillsättningen
och uttalade sig alla för central tillsättning.

Kollegierna vid 303 högre skolor yttrade sig över betänkandet. 266 behandlade
lärartillsättningen på enhetsskolans högstadium. Endast tre förordade
tillsättning av den lokala skolstyrelsen. .

De högre skolornas lärarsammanslutningar motsatte sig alla med undantag
för praktiska mellanskolornas och högre folkskolornas lärareförening
med största bestämdhet såväl kommunal tillsättning som kommunal anställning.
.

Skolöverstyrelsen tog icke ställning till utnämmngsiortarandet men uttalade,
att överstyrelsen icke kunde tillstyrka skolväsendets kommunalisering,
om ej därmed förbands ett tillsättningsförfarande, som garanterade
objektiva grunder för lärartillsättningen.

Statskontoret, flertalet länsstyrelser och domkapitel samt umversitetsmyndigheterna
underströk vikten av att garantier skapades för att tillsättningen
skulle ske enligt grundlagens bestämmelser om förtjänst och skicklighet.

Argumenten för kommunal tillsättning har anförts i skolkommissionens
nyss återgivna uttalande. De av remissinstanserna framförda argumenten
mot framförallt att högstadiets lärare skulle vara kommunalt anställda
och tillsättas av en kommunal styrelse har utredningen sammanfattat i följande
punkter:

1. Lärarna får en ofri ställning gentemot de bestämmande i kommunen.

2. De lokala styrelserna saknar på grund av sin sammansättning kompetens
att sakligt och objektivt bedöma och mot varandra väga olika
meriter.

3. Ovidkommande hänsyn kan bli avgörande för valets utgång.

4. En lokal styrelse har begränsad personkännedom och kan därför fästa

-0 Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

för stort avseende vid en på platsen tjänstgörande, av styrelsen känd
sökande.

5. Möjligheterna till transport skulle minskas i mycket hög grad till
nackdel för mindre eftersökta orter, som redan nu har svårigheter med
lärarrekry teringen.

6. De under punkterna 1—5 nämnda olägenheterna skulle medföra en
sådan försämring för högstadiets lärare, att lärarbanan sålunda skulle bli
mindre lockande och rekryteringen till banan ytterligare försvåras.

Utredningen framhåller till en början, att hållbarheten av dessa argument
mot kommunal tillsättning först och främst är beroende av om de bygger
på en riktig kännedom om vad den kommunala anställningen och tillsättningen
nu innebär, och går därefter in på en granskning av argumenten
vid punkterna 1 och 2. Utredningen tager vidare upp till behandling dels
det kommunala inflytandet vid vissa andra tjänstetillsättningar än tillsättning
av lärare, dels ock vilka skäl som kan finnas för kommunalt inflytande
just vid lärartillsättningen och i vilka former detta inflytande
kan utövas. Innan utredningen går in på sitt egentliga förslag rörande tillsättningen
diskuteras även vilka olika krav, som bör ställas på tillsättningsförfarandet
och i vilken män de nuvarande förfarandena i lokal regi uppfyller
dessa.

När det gäller lärarnas ställning erinrar utredningen om att
skolkommissionen i sitt principbetänkande också föreslog, att enhetsskolan
skulle bli en kommunal skola, vilket sedermera blev riksdagens beslut, och
att detta förslag i remissvaren över kommissionens betänkande i vissa fall
sammankopplades med spörsmålet om lärartillsättningen. Läroverkslärarnas
organisationer satte således gärna dessa frågor i samband med varandra
och värjde sig först och främst mot att förlora ställningen som statstjänstemän,
vilket ansågs skola ge läraren en ofri ställning i förhållande till de
bestämmande i kommunen. Dessa organisationer framhöll, att lärarna
endast som statstjänstemän får den fria ställning, som de måste ha för
att kunna sköta sina grannlaga uppgifter. Nödvändigheten härav motiverades
med att högstadiets lärare har till uppgift att avvisa för teoretiska
studier obekväma elever. Den teoretiska studiebanan konnne förmodligen
även i framtiden att värderas högt. För att kunna fylla sin uppgift såsom
samhällsintresset kräver det och för att hans personliga situation ej skall
bli outhärdlig måste, hävdades det, lärarens ställning vara sådan, att han
står fullt fri och självständig bl. a. gentemot personer, som till äventyrs
å ena sidan har en inflytelserik ställning i kommunen och å andra sidan
är föräldrar till för teoretiska studier obekväma barn.

Utredningen anser det för sin del vara naturligt, att de statligt anställda
lärarna slår vakt om sin självständighet men menar å andra sidan, att dis -

Kungl. May.ts ''proposition nr 61 år 1957

kussionen bör föras utifrån förhållandena sådana de gestaltar sig i dag.
Den föreställning, som vissa remissyttranden över skolkommissionens betänkande
var ägnade att inge om den kommunala tillsättningen, anser utredningen
således icke överensstämma med det verkliga nuvarande läget
och utredningen finner det ännu mindre riktigt, att det skulle ligga i den
kommunala tillsättningens natur att den, oavsett hur den utformas, medför
sådana förhållanden som i avsedda remissvar förutsatts. Utredningen ansluter
sig helt till det bland annat av skolkommissionen hävdade kravet
på en självständig ställning för skolledare och lärare och på att undervisningens
frihet måste säkerställas, men den kan icke inse att statlig anställning
är en förutsättning för denna självständighet och frihet.

Den enligt utredningens mening formella skillnad, som numera föreligger
mellan den kommunalt och statligt anställde läraren, anser utredningen
icke ensam kunna motivera ett bibehållande av högstadiets lärare vid statlig
anställning. Då enligt utredningens uppfattning inga sakliga skäl kan
förebringas för just denna lärargrupps statliga anställning vid den kommunala
enhetsskolan, anser utredningen det vara alldeles klart, att enhetsskolans
samtliga lärare skall ha kommunen som huvudman, oavsett hur
frågan om tillsättningsförfarandet löses.

Vad själva anställandet beträffar framhåller utredningen, att det, om
man sätter likhetstecken mellan kommunal tillsättning och val på det
sätt detta sker vid folkskollärartillsättningen, finns fog för anmärkningen
att den sökande kan komma i beroende av den korporation som väljer
och att däri kan ligga ett moment av otrygghet. I den mån garantier skapas
för ett objektivt förfarande även vid lokal tillsättning menar utredningen
dock, att bärkraften i denna invändning mot kommunal tillsättning
minskar. I

I fråga om den påtalade bristande kompetensen hos lokala
styrelser att sakligt och objektivt bedöma sökande till tjänster på enhetsskolans
högstadium förutsätter utredningen, att kritiken innebär, att det
saknas tillräcklig fackkunskap hos de lokala styrelserna för dessa uppgifter.
Utredningen framhåller gentemot detta, att det såväl vid folkskollärartillsättningen
som vid tillsättningen av lärare vid de högre kommunala
skolorna sörjts för medverkan av pedagogisk fackkunskap i tillsättningsärendena.
I de förra fallen genom att såväl statens folkskolinspektör
som överläraren och i de senare genom att rektor deltager i handläggningen
av dessa ärenden. Då enligt utredningens uppfattning ingenting synes
hindra, att styrelsernas organisation också i fortsättningen avpassas efter
sina uppgifter, bör enligt dess mening skolstyrelsens kompetens för den
här diskuterade uppgiften bedömas först när hänsyn kan tagas såväl till
styrelsens organisation som till utformningen av tillsättningsförfarandet,
eftersom det icke med fog synes kunna hävdas att en tillsättningsmyndighet
måste brista i objektivitet enbart på den grund att den är lokal.

Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1957

Det förhållandet att lärarna i enhetsskolan bör få kommunen och icke
staten som huvudman leder emellertid enligt utredningens mening icke
till någon bestämd slutsats beträffande tillsättningsförfarandet. Utredningen
har undersökt på vilka grunder det kan hävdas att en kommun bör
öva inflytande vid lärartillsättningen och redogör för hur kommunalt inflytande
utövas vid vissa andra tjänster, som i detta hänseende kan jämföras
med lärartjänsterna.

Utredningen framhåller, att de kommunala nämnderna på grund av
självförvaltningens tillväxt i många avseenden fått karaktär av lokala
verkställighetsorgan åt statsförvaltningen. Den kommunala verksamheten
på skolväsendets område exempelvis är strängt reglerad och har enligt utredningens
mening icke karaktär av renodlad självstyrelse utom beträffande
vissa sidor av verksamheten. Fler och fler uppgifter av detta slag,
vilka faller utanför den kommunala självstyrelsen i egentlig mening, har
lagts på kommunerna, och deras fullgörande är ett allmänt samhällsintresse
och ej i första hand ett till den enskilda kommunen begränsat intresse.
Utredningen anser, att vilka uppgifter av denna art, som bör ligga
på kommunerna, är en praktisk-politisk fråga liksom problemet, vilket
självständigt inflytande kommunen bör tillerkännas vid uppgifternas handhavande.

I de fall tillsättningen av hos kommunen anställda tjänstemän, som
skall fullgöra självförvaltningsuppgifter för vilka kommunen ansvarar, blivit
föremål för offentligrättslig reglering, synes det utredningen som om
kommunala organ i regel tillerkänts rätt att i någon form medverka vid
tillsättningen. Utredningen finner, att av utredningen lämnade exempel
på tillsättning av tjänster av denna typ visar, att någon enhetlig form för
samverkan mellan stat och kommun vid tjänstetillsättningar ej utbildats.
Det torde i stället förhålla sig så, att i den mån staten pålagt kommunerna
uppgifter av principiellt statlig natur, så har från fall till fall bestämts, i
vilken form tillsättningarna av de tjänstemän, som erfordras för att fullgöra
uppgifterna, skall ske.

Om man för skolväsendets del skall dra någon slutsats av dessa förhållanden,
anser utredningen att det närmast skulle bli den, att en skolas
egenskap att vara kommunal icke med nödvändighet behöver innebära, att
lärarna skall tillsättas av ett kommunalt organ eller att kommunen ens
skall ha ett avgörande inflytande på personvalet, utan endast att kommunen
därvid bör beredas rätt till medverkan i någon form.

Efter att ha pekat på vissa författningstekniska omständigheter som bidragit
till ett bibehållande av den nuvarande ordningen vid folkskollärartillsättningen
anför utredningen vidare.

Så länge kostnaderna för avlöning av folk- och småskollärare åvilade
skoldistrikten var det — liksom av andra skäl — naturligt, att dessa själva
tillsatte lärarpersonalen och att de därvid ägde en viss frihet att låta även
andra förhållanden än sådana, som eljest skall fälla utslaget vid befordringar
i det allmännas tjänst, bestämma valet. Efterhand som staten
tvingats att övertaga en allt större del av kostnaderna för folkskoleväsendet
för att hålla det på en tillfredsställande nivå samt påtagit sig ansvaret

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

för folkundervisningen, har den emellertid också genom olika åtgärder
såsom precisering av befordringsgrunderna, folkskolinspektörens medverkan
vid lärartillsättningarna och slutligen genom införandet av ett normerande
meritvärderingssystem alltmera beskurit kommunernas faktiska frihet
vid lärarval till förmån för ett tillsättningsförfarande, som ansetts vara
mera tillfredsställande genom sin bättre överensstämmelse med gällande
principer för tillsättning av befattningshavare i allmän tjänst.1 Att kommunerna
vid tillsättning av folkskollärare ännu har en viss rent diskretionär
prövningsrätt är således historiskt betingat och åtminstone delvis beroende
på konstruktionen av det författningskomplex, som reglerar folkskoleväsendet.
Att det kommunala inflytandet vid lärartillsättningar med
nödvändighet skall utövas just genom en större eller mindre valjriihet kan
icke härledas ur någon allmän regel om kommunal självstyrelse, vilken
i andra sammanhang, som kan jämföras med detta, t. ex. lärartillsättningen
vid högre kommunala skolor, icke upprätthålles. Principiellt synes det inte
finnas någon anledning att göra skillnad mellan kommunens inflytande på
lärartillsättningen i dessa båda skolformer. Vad man bör utgå ifrån, när
det nu gäller tillsättningen av lärare i en ny kommunal skolform, är därför
icke någon kommunalrättslig doktrin utan det faktiska förhållandet, att
statsmakterna vid beslut om att en allmän angelägenhet skall ordnas genom
samverkan mellan stat och kommun i regel på ett eller annat sätt bereder
kommunen möjlighet att utöva inflytande på tillsättningen av de tjänstemän,
som skall fullgöra med verksamheten i fråga förenade uppgifter,
samt att frågan om i vilken form detta inflytande skall utövas synes betraktas
som en ren lämplighetsfråga, där hänsyn tages till olika omständigheter
såsom verksamhetens art, statens bidrag till verksamhetens upprätthållande,
traditionen o. s. v. Å andra sidan är det uppenbart, att man
inte utan mycket vägande skäl bör beröva kommunerna en rätt, som de
sedan gammalt har och som de i stort sett hittills handhaft på ett tillfredsställande
sätt, såsom fallet är i fråga om folkskollärartillsättningen.

Härefter går utredningen in på frågan om vad man bör ställa för krav
på tillsättnings förfarande t.

Det finns enligt utredningens mening tre grundläggande alternativ att
utgå ifrån vid överväganden av regler för urvalet till lärartjänsterna:

1. Urvalet kan ske på grundval av ett fåtal fasta befordringsgrunder
av formell och lätt fixerbar natur.

2. Urvalet kan göras med hänsyn tagen i första hand till vissa bestämda
befordringsgrunder men med beaktande dessutom av sökandes objektivt
påvisbara lämplighet för den tjänst, som är i fråga.

3. Urvalet kan ske på grundval av en av tillsättningsmyndigheten utan
närmare angivande av motiv och sakliga bedömanden helt fritt — inom
vidare eller snävare gränser — och slutgiltigt bedömd lämplighet.

1 Den statliga kontroll över förslag till val av folkskollärare, som beslöts 1935, motiverades av
riksdagen sålunda: »Enligt riksdagens mening lärer det vara erforderligt att staten, i och med
att den ikläder sig ökade ekonomiska förpliktelser för folkskoleväsendet, jämväl tillser, att lärartjänsterna
inom folkskoleväsendet tillsättas med tanke på skolans bästa.* (Kurs. här; Itskr
1935:359, s. 20.)

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

Tillsättning enligt 1 och 2 kallar utredningen objektiv, enligt 3 ickeobjektiv.

Enligt utredningens definition är tillsättningen objektiv, när urvalet
måste vara oväldigt och ske på grundval av sakliga, öppet redovisade skäl,
vilka kan prövas av högre myndighet.

Det första och grundläggande krav, utredningen anser höra ställas på
lär artillsättning en är, att urvalet till tjänsterna skall ske på så långt möjligt
objektiva grunder.

Sedan utredningen intagit denna ståndpunkt avvisar den som en konsekvens
härav det fria valet — även inom de snäva gränser som satts vid
den nuvarande folkskollärartillsättningen — såsom en icke-objektiv metod
vid tillsättning av lärare.

Kravet på objektivitet uppfylles enligt utredningens mening rent formellt
enklast vid en tillämpning av alternativ 1. Ehuru utredningen inte
vill bestrida, att det som regel inte föreligger någon skillnad mellan en
lärares formella och reella kompetens eller att vid konkurrens om tjänst
i viss kommun en person, som förvärvat meriter i en annan kommun, plägar
vara lika lämpad för tjänsten som den, som skaffat sin erfarenhet i den
tillsättande kommunen, kan utredningen dock icke ansluta sig till ett tillsättningsförfarande,
som bygger på, att lärarurvalet skall ske efter enbart
formella grunder. Även om detta system vore enklast, hävdar utredningen,
att det för den enskilda skolans bästa måste finnas möjligheter för tillsättningsmyndigheten
att väga praktisk lämplighet för tjänsten mot formella
meriter. Utredningen, som är medveten om att det kan vara ett svårt
praktiskt problem att förena dylika möjligheter med det primära och
oeftergivliga kravet på objektivitet, understryker, att vissa bestämda faktorer
— betyg och tjänsteår — under alla omständigheter måste tillmätas
huvudvikten vid tillsättningen. Mot de nu gällande befordringsgrunderna
vid tillsättning av realskolans ämneslärare, folkskolans klasslärare samt
övningslärarna synes enligt utredningens mening ingen anmärkning i och
för sig kunna riktas, och de normer för avvägningen av deras relativa
betydelse, som nu tillämpas, är, så vitt utredningen kan bedöma, tillfredsställande.
Dessa befordringsgrunder bör därför bestå och tillämpas i stort
sett oförändrade även i fortsättningen samt utgöra grundvalen för den inbördes
ordningen mellan sökande.

Sedan utredningen gjort detta principiella ställningstagande beträffande
grunderna för urvalet av sökande, diskuterar utredningen vissa tekniska
krav, som tillsättningsförfarandet bör uppfylla. Sedan utredningen därvid
bland annat konstaterat, att central tillsättning, om den skall konnna i
fråga för högstadiets lärare, förutsätter att man accepterar olika tillsättning
för olika lärarkategorier, vilket utredningen icke anser önskvärt, sammanfattar
den de huvudkrav, det ideala tillsättningsförfarandet skulle uppfylla,
i följande punkter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

1. att vara objektivt;

2. att garantera ett skäligt lokalt inflytande;

3. att vara lätt att bemästra ur administrativ synpunkt;

4. att erbjuda möjlighet för en central myndighet att erhålla överblick
över behovet av vissa tjänster;

5. att vara så konstruerat, att det icke binder en tjänsteinnehavare vid
en en gång erhållen tjänst;

6. att erbjuda en sökande möjligheter att samtidigt söka flera ledigförklarade
tjänster och därvid, om han är den mest meriterade till mer
än en tjänst, välja den han helst vill ha.

B. Skolstyrelseutredningens förslag

1. Inledning

Utredningen anser, att det inte råder någon tvekan om att särskilda
utskottet med sitt uttalande 1950 — att det sätt, varpå frågan om lärartillsättningen
löstes, vore av väsentlig betydelse för att enhetsskolan skulle
komma att omfattas med förtroende — åsyftade förtroende från såväl
allmänhetens som lärarnas sida. Utredningen anför vidare härom.

Sedan skolkommissionen framlade sitt principbetänkande med bland annat
förslag om lärartillsättningen i enhetsskolan har detta spörsmål tenderat
att bli en intressefråga, och det har allt klarare framgått, att en
tillfredsställande lösning av den är av största betydelse för skolväsendets
framtid. Utredningen har under sina överväganden fäst största avseende
vid denna omständighet och betraktat det som sin angelägnaste uppgift
att försöka lyfta upp frågan på ett sakligt plan och förhindra, att en lösning
i ena eller andra riktningen blir en allmän politisk eller kårpolitisk
prestigefråga. En sådan lösning synes också möjlig att åstadkomma, om
blott från alla håll möter en uppriktig strävan att inte låta yttre former
bestämma ståndpunktstagandet utan i stället det reella innehållet i det
förslag, som förordas.

Om man försöker se på problemet fördomsfritt och framför allt undviker
att lägga enbart traditionella synpunkter på det, kan det knappast undvikas,
att spörsmålet i grunden framstår som väsentligt mera praktiskt än
principiellt. Vad det egentligen gäller är ju att finna de lämpligaste grunderna
för urvalet till ett mycket stort antal allmänna tjänster och de former,
vilka bäst garanterar, att urvalet sker på det sätt, man vill att det
skall ske.

Beträffande dessa tjänster, såväl de statliga som kommunala, och deras
innehavare råder ju — man måste se frågan mot denna bakgrund — i följande
verkligt väsentliga avseenden fullständig enighet: staten skall ombesörja
lärarnas utbildning, statsmakterna skall fastställa behörighetskrav
och föreskriva hur tjänsterna skall tillsättas, staten skall bestrida alla eller
huvuddelen av lönekostnaderna, statsmakterna skall reglera lärarnas rättsliga
ställning.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 61 år 1957

I fråga om ställning i rättsligt hänseende råder ingen praktisk skillnad
mellan den statliga och kommunala sektorns stora lärarkårer och beträffande
de grundläggande reglerna för tillsättningen har en stor ehuru ej
fullständig överensstämmelse åvägabragts. Båda kategorierna betraktas
som offentliga tjänstemän.

Om man ser tillsättningsfrågan som en del av detta sammanhang får
den rimliga proportioner och det kan ur den speciella synvinkel, som denna
fråga ger icke gärna — om man anknyter till den utveckling som hittills
ägt rum — innebära någon omvälvande förändring, att enhetsskolan blir
en kommunal skola. Det svenska skolväsendet bygger sedan gammalt och
kommer framgent att bygga på en samverkan mellan stat och kommun.
Utredningen är enig om att den form för den framtida lär artillsättning en,
som skall skapas, också skall inrymma en sådan samverkan.

Utgångspunkten för utredningens överväganden har varit, att kommunen
skall vara huvudman i förhållande till lärarna med skyldighet att i
juridiskt avseende ansvara som deras arbetsgivare. Om starka skäl kunnat
anföras för central eller regional tillsättning genom statlig myndighet, hade
nämnda förhållande icke i och för sig behövt utgöra hinder för en sådan
tillsättning. Central tillsättning kan emellertid för det första icke tänkas
för samtliga lärarkategorier, emedan rent tekniska hinder ligger i vägen,
och utredningen har icke funnit, att några tungt vägande anledningar ur
de hittills diskuterade synpunkterna kunnat anföras till stöd för sådan
tillsättning. Utredningen har noga prövat, om endast centralt tillgänglig
kompetens skulle vara i stånd att tillfredsställande bedöma de spörsmål,
som kan uppkomma vid tillsättning av lärare på det nuvarande realskolestadiet,
men funnit, att så i det överväldigande flertalet tillsättningsärenden
icke kan vara eller bli fallet. De erfarenheter, som gjorts av den nuvarande
kommunala tillsättningen av lärare på detta stadium, talar i samma riktning.

En tillsättning av den av utredningen föreslagna nya mellaninstansen
skulle ur teknisk synpunkt vara möjlig beträffande alla lärarkategorier
och erbjuda vissa fördelar, som tidigare framhållits. Genom att tillsättningarna
lyftes upp på ett regionalt plan skulle däri också ligga vissa garantier
för ett urval enligt de principer, utredningen i det föregående givit
sin anslutning. Utredningen har likväl icke slutgiltigt stannat för regional
tillsättning. Anledningarna härtill är följande.

Av organisatoriska skäl är det nödvändigt, att enhetsskolan blir en kommunal
skola. Detta är emellertid icke den väsentliga anledningen till att
beslut därom fattats. Den beslutande skolreformen förutsätter inte bara
kommunal förvaltning av enhetsskolan utan framför allt kommunala initiativ
och ökat kommunalt intresse för skolan, vilket i sin tur fordrar ökat
lokalt inflytande över skolväsendet. Skolreformen syftar till en bättre skola.
Utredningen tror, att vidgade befogenheter och ökat ansvar för skolans
lokala målsmän bidrager till detta syftes uppnående.

Utredningen framhåller också att den, enär skolväsendet i enlighet med
skolreformens anda och utredningens övertygelse i så stor utsträckning
som möjligt bör bli en kommunal angelägenhet — inte bara i betydelsen
kommunal uppgift — föreslagit vidgade befogenheter för de lokala skolstyrelserna
i olika avseenden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

Från dessa utgångspunkter har utredningen funnit det konsekvent och
naturligt att principiellt lägga ansvaret för lärartillsättningarna i första
hand på de lokala skolstyrelserna och icke inskränka deras uppgifter till
att allenast avge förord eller yttrande. Utredning ens i det följande redovisade
förslag är ett försök att på kommunal grund skapa ett tillsättningsförfarande,
som medger ett urval av sökande på basis av en allsidig, saklig
bedömning, vilken skall ske öppet och i samverkan med överordnad
myndighet. Genom att bedömningen skall ske på detta sätt samt vara
möjlig att besvärsvägen angripa och föra upp i högsta instans, skapas enligt
utredningens mening goda garantier för att prövningen blir objektiv.

Det har för utredningen tett sig angeläget att, så långt det är praktiskt
genomförbart, skapa ett enhetligt tillsättningsförfarande dels för samtliga
de lärarkategorier, som kan förutses komma att finnas i enhetsskolan (försöksskolorna),
d. v. s. klasslärare, lärare i läroämnen, övningslärare och
lärare i yrkesämnen, dels ock övergångsvis för motsvarande kategorier i
de nuvarande folkskolorna, de högre kommunala skolorna, de kommunala
anstalterna för yrkesundervisning och de statliga realskolorna. Under den
tid enhetsskolan håller på att växa fram och söka sin form anser utredningen
det nämligen vara angeläget att den får det stöd, som ligger i,
att den, ehuru dess målsättning är annorlunda, i organisatoriskt avseende
från början likställes med parallellt existerande skolformer. För att ge
allmänheten en riktig föreställning om och inställning till enhetsskolan
skulle det enligt utredningens mening därför vara lämpligast, om det tillsättningsförfarande,
varom förslag här framlägges, från början finge giltighet
för samtliga de skolformer, som löper parallellt med den framväxande
enhetsskolan och som i princip lyder under en gemensam lokal styrelse.

Den enligt utredningens uppfattning grundläggande principen, att vid
tillsättningen hänsyn skall kunna tagas icke endast till formella meriter
utan även till ådagalagd lämplighet i övrigt, kan enligt utredningens bedömande
tillämpas beträffande alla de nämnda lärarkategorierna, för vilka
också tillsättning sproceduren — med undantag för tjänster i 29 lönegraden
— föreslås bli densamma. Även i fråga om befordringsgrunderna föreslår
utredningen, att enhetlighet åvägabringas. De stadgeenliga befordringsgrunderna
för ämnes- och övningslärarna vid de statliga och högre kommunala
skolorna samt vid försöksskolornas högstadium ävensom för lärarna
i folkskolan är, som utredningen framhållit, redan överensstämmande
i sak.

2. Tillsättning av ordinarie lärare

Urvalsprinciperna. Utredningen föreslår, att normerande anvisningar
för meritvärderingen, enligt samma grunder som kommit till användning
vid folkskoll iirartillsät t ningen, utarbetas för tillsättning av lärare

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

i läroämnen av olika slag, övningslärare och, så snart möjligheter därtill
finns, yrkeslärare. Vid tillsättningen skall den inbördes ordningen mellan
de sökande till lärartjänster vid skolor tillhörande det obligatoriska skolväsendet,
de högre kommunala skolorna, de kommunala yrkesskolorna samt
de allmänna läroverken, utom lektorstjänsterna, fastställas på grundval av
i första hand siffermässigt bedömbara faktorer (undervisningsskicklighet,
lärarexamina och tjänsteår) enligt nämnda normer men med hänsynstagande
jämväl till meriter, vilka utan att kunna poängvärderas likväl antingen
ansluter sig till sökandes lärarutbildning eller allmänt sett är av
betydelse för hans lärarverksamhet. Till den förra gruppen skall hänföras
andra examina än som är direkt avsedda för den sökta tjänsten, avlagda
prov, pedagogiskt och allmänt vetenskapligt skriftställarskap samt kvalificerad
vidareutbildning såsom fortsatta studier och kurser eller studieresor
av större omfattning. Till den andra gruppen skall hänföras exempelvis
lärares arbete som ungdomsledare, insatser inom det frivilliga folkbildningsarbetet,
medborgerliga förtroendeuppdrag och uppdrag inom föreningslivet.

Utredningens uppfattning är, att alla de meriter och egenskaper, som
kan komma under saklig bedömning skall beaktas vid fastställandet av
vilken sökande som främst bör komma i fråga till ledig tjänst. Därvid skall
hänsyn även kunna tagas till den ifrågavarande tjänstens eventuella, vid
ledigkungörandet meddelade behov av innehavare med speciell utbildning
eller särskilda insikter, t. ex. utbildning för undervisning i hjälpklass eller
behörighet att undervisa i engelska. Enligt utredningens sätt att se är det
således från skolans synpunkt självklart, att en skolstyrelse skall äga rätt
att vid bedömningen av sökandes meriter värdera den sökande högst, som
med goda förutsättningar i övrigt att fylla tjänsten bäst kan fylla det
speciella behov, som en skola kan ha. Med hänsyn till de föreliggande behoven
av klasslärare med behörighet att undervisa i engelska eller handha
hjälpklassundervisningen och den bristsituation, som nu är förhanden, anser
utredningen, att en kommun, som har behov av sådana lärare, skall äga
fästa stor vikt vid om sökande har dessa kvalifikationer eller icke. Utredningen
föreslår, att mellaninstansen skall äga pröva och medge en kommun
rätt att i ledigkungörande av tjänst meddela, att behov av lärare med
t. ex. kompetens att undervisa i engelska eller i hjälpklass eller med särskilda
förutsättningar att handha gymnastik- och idrottsundervisningen
föreligger. Har så skett, bör sådan kompetens kunna bli av väsentlig betydelse
vid meritvärderingen.

Utredningen föreslår i det sammanhanget också, att lärartjänst inom det
obligatoriska skolväsendet skall stå öppen för kvinnliga och manliga sökande,
såvida inte mellaninstansen på särskilda skäl medgivit undantag
från denna regel.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 61 år 1957

Sammanfattningsvis framhåller utredningen, att det säväl i lärarens som
skolans intresse bör finnas en möjlighet för en skolstyrelse att få fästa
skälig vikt vid att sökande genom vidareutbildning, genom särskilda insatser
för skolväsendet eller folkbildningen eller i kultur- och samhällslivet
i övrigt visat aktivitet och intresse för skolfrågor och närstående problemställningar.
Man skall således inte binda tillsättningsmyndigheterna så
hårt vid ett automatiskt verkande poängsystem, att möjligheterna att lägga
en helhetssyn på läraren elimineras.

Några preciserade anvisningar för hur bedömningen från denna sistnämnda
synpunkt skall ske, anser utredningen det vara en motsägelse i
sig självt att försöka utforma. Garantierna för att den skall bli riktig ligger
enligt utredningens mening i den samverkan mellan lokal och regional myndighet,
som skall ske enligt förslaget om tillsättningsprocedur, vilket i sin
tur bör ses mot bakgrunden av den föreslagna mellaninstansens sammansättning.

Tillsättningsproceduren. För att en objektiv och allsidig
prövning enligt de grunder för urvalet, som utredningen anser böra gälla,
skall säkras, anser utredningen att tillsättningsproceduren bör bygga på följande
tre grundförutsättningar:

1. Bedömningen av de sökande skall först göras av skolstyrelsen, vars
synpunkter, grundade på gällande meritvärderingsnormer, skall ligga till
grund för andra instansers bedömande av de sökande. 2. Innan skolstyrelsens
tillsättningsbeslut blir slutligt gällande, skall överordnat organ ha
givit sin uppfattning om de sökande tillkänna för styrelsen. 3. Sökande
skall ha möjlighet att i ärendet resa invändningar på materiella grunder,
innan styrelsen fattar sitt slutliga beslut.

Den av utredningen föreslagna tillsättningsproceduren för ordinarie
lärare i lägre än 29 lönegraden, är i sina huvuddrag följande.

Skolstyrelsen skall ombesörja att lediga eller ledigblivande tjänster kungöres
till ansökan lediga. Om mindre än tre behöriga sökande anmäler sig,
skall styrelsen själv äga avgöra, om förnyat ledigkungörande skall äga rum.
Ansökningstiden skall vara tre veckor. Den förberedande behandlingen av
tillsättningsärenden och föredragningen av dessa i skolstyrelsen skall obligatoriskt
åligga antingen skolchefen efter samråd med vederbörande rektor
eller den skolledare styrelsen bestämmer. Det skall åligga denne att göra
en skriftlig uppställning över de sökande, upptagande dem i den ordning
han anser, att de enligt givna bestämmelser bör komma i fråga till tjänsten.
Om skolchef ej finns i kommunen, vilket endast kan inträffa i ett fåtal av
de allra minsta kommunerna, skall här avsedd förberedande handläggning
och föredragning ske på sätt styrelsen bestämmer. Föredraganden skall
vid sammanträde med skolstyrelsen eller vederbörande avdelning av styrelsen
ange, i vilken ordning han anser, att de sökande enligt gällande

Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1957

befordringsgrunder bör ifrågakomma till tjänsten. Skall flera tjänster tillsättas
samtidigt, skall var och en behandlas för sig.

Härefter eller vid ett följande sammanträde, som hålles senast inom tre
veckor, skall styrelsen till innehavare av tjänsten preliminärt utse den
sökande, som enligt styrelsens bedömande är mest meriterad för densamma.
Reellt sett skall styrelsen nu träffa sitt val bland de sökande. Med hänsyn
till att den preliminärt utsedde innehavaren under den tid, som måste förflyta,
innan tillsättningen kan bli definitiv, kan få anledning att icke vilja
tillträda tjänsten, skall styrelsen också ange, i vilken ordning den anser
övriga sökande böra komma i fråga. Härvid behöver dock icke upptagas
fler, än att styrelsen anser sig garderad mot eventuella bortfall av sökande
under förfarandets gång. Riskerna härför får styrelsen själv bedöma med
hänsyn till omständigheterna. Mindre än tre bör dock icke av styrelsen
nämnas. Varje sökande skall skriftligen underrättas om styrelsens preliminära
beslut.

Det preliminära tillsättningsbeslutet bör också bli slutgiltigt och därför
grundas på en omsorgsfull prövning. Styrelsen skall motivera, på vilka
grunder den stöder sitt ställningstagande. Motiveringen, som skall protokollföras,
bör göras utförligare, därest den preliminärt utsedde sökandens
poängmässigt beräknade meriter understiger medsökandes. Skäl skall också
anges för ordningen mellan andra sökande. Justerat protokoll över styrelsens
beslut jämte tillhörande handlingar skall därefter insändas till mellaninstansen,
som skall pröva tillsättningsärendet. Har den regionala myndigheten
ingen erinran mot styrelsens beslut, skall den fastställa detta. I annat
fall skall den besluta, i vilken ordning de sökande skall ifrågakomma till
tjänsten. Motiven för ändringar av skolstyrelsens beslut skall klart anges
och meddelas denna. Styrelsen skall skriftligen underrätta kvarstående sökande
om mellaninstansens beslut.

Om skolstyrelsens beslut fastställes, och fastställelsebeslutet vinner laga
kraft, vilket sker, om sökande icke inom fastställd tid anför besvär däröver,
skall styrelsen till innehavare av tjänsten förordna den av kvarvarande
sökande, som enligt den fastställda ordningen är mest meriterad.
Styrelsen kan alltså helt naturligt icke frångå sitt eget preliminärt fattade
beslut, vilket får förutsättas i regel vara så välgrundat, att det kan fastställas
av mellaninstansen. Skulle denna fastställa en annan ordning mellan
de sökande, har styrelsen att antingen acceptera detta beslut och förordna
den främste av kvarvarande sökande till tjänsten eller att besvära
sig över mellaninstansens beslut. Kungl. Maj:t skall härvid vara besvärsmyndighet
i enlighet med den av utredningen föreslagna huvudregeln vid
besvär över beslut, som fattats av mellaninstansen.

Enskild sökande skall äga att på materiella grunder överklaga mellaninstansens
beslut, vare sig det innebär fastställelse eller ej av skolstyrelsens
preliminära beslut. Styrelsens beslut skall däremot icke kunna överklagas

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 61 år 1957

annat än på formella grunder, vilket också skall gälla om styrelsens slutliga
förordnande av tjänsteinnehavare.

Vare sig det klagas eller icke, är principen den, att skolstyrelsen — sedan
ordningen mellan de sökande blivit definitivt fastställd, vilket alltså sker
genom lagakraftvunnet beslut av mellaninstansen eller, vid besvär, efter
beslut av Kungl. Maj:t — skall förordna den enligt nämnda ordning mest
meriterade av kvarvarande sökande. Denna detalj i förslaget anser utredningen
vara av mycket väsentlig praktisk betydelse, enär man härigenom
skulle undgå den med den nuvarande folkskollärartillsättningen förbundna
olägenheten att tvingas göra om hela tillsättningsproceduren, så snart någon
av de på förslag uppförda avgår från förslaget, innan val skett.

Adjunktstjänster i 29 lönegraden. Utredningen föreslår
beträffande tillsättningen av lärare i denna lönegrad, att urvalsprinciperna
skall vara desamma som vid tillsättningen i övrigt, men att själva
tillsättningsproceduren skall avvika från vad eljest är avsett att gälla.
Således skall skolstyrelsen endast förorda sökande samt insända handlingarna
till mellaninstansen, varefter denna med eget utlåtande skall överlämna
ärendet till skolöverstyrelsen, som förordnar tjänsteinnehavare.

I sin motivering för detta förslag framhåller utredningen att dess allmänna
resonemang rörande lärartillsättningen bort leda till ett för samtliga
lärarkategorier i enhetsskolan och övergångsvis i mot denna svarande
skolformer gemensamt tillsättningsförfarande. Innan denna slutsats dragés
anser utredningen emellertid att vissa rent praktiska förhållanden måste
beaktas, vilka talar för den av utredningen föreslagna avvikelsen.

Redan i utredningens direktiv påpekades, att hänsyn vid ställningstagandet
till lärartillsättningen på enhetsskolans högstadium måste tagas till
enhetsskolans anknytning till gymnasiet genom klass 9 g. Enligt utredningens
uppfattning har dock problemet numera förenklats något genom
att adjunkter och ämneslärare i högst 27 lönegraden organisatoriskt är helt
knutna till realskolan och enhetsskolan, varför särskild hänsyn endast behöver
tagas till adjunktstjänster i 29 lönegraden.

Utredningen, som för sin del inte haft anledning att upptaga frågan om
tillsättning av gymnasiets lärare till prövning, utgår från att denna tillsvidare
kommer att ske genom central myndighet. Enligt utredningens beräkningar
var läsåret 1954/55 drygt 68 procent av alla tjänster i Ca 29
placerade vid läroverk med statligt eller kommunalt gymnasium, och någon
nämnvärd minskning av denna procentsats anser utredningen inte att man
med hänsyn till den nödvändiga utbyggnaden av gymnasieorganisationen
kan räkna med för närvarande.

Det står enligt utredningen alldeles klart, att skolenheter av samma typ
som de nuvarande högre allmänna läroverken kommer att bestå även i en
framtid med den skillnaden att realskolan kommer att ersättas av enhetsskolans
högstadium eller del av sådant. När en skolenhet består av gymnasium
jämte enhetsskolans högstadium, innebär detta icke, att två skilda

Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1957

skolor inrymmes i samma byggnadskropp. Om så vore fallet, skulle talet
om en skolenhet bli utan mening. Denna skola måste i stället ledas som en
skola, och lärare måste anställas med hänsynstagande till hela skolenhetens
behov. Detta innebär, att adjunkter i Ca 29 måste anställas för tjänstgöring
på båda de stadier, som det här är fråga om. Vid beräkning av lämplig
ämneskombination för ledig sådan tjänst måste man följaktligen ta hänsyn
både till gymnasiets och högstadiets behov. Skulle en uppdelning av dessa
tjänster komma till stånd, så att vissa av dem vore knutna helt till gymnasiet
och andra helt till högstadiet, skulle ämneskombinationerna få bestämmas
efter behovet hos den mindre enhet, som stadierna var för sig
utgör. Detta skulle bli högst olämpligt både ur pedagogisk och administrativ
synpunkt.

En kategoriklyvning av adjunktstjänstema i Ca 29 skulle i nuvarande
läge kunna bli ogynnsam för skolan. Det är nämligen att befara, att de
centralt tillsatta gymnasietjänsterna skulle kunna komma att betraktas
som mera åtråvärda än de kommunalt tillsatta högstadietjänsterna.

När det gäller befordringstjänster av det slag det här är fråga om, är det
även av största vikt, att tillsättningen av tjänsterna samordnas, och det
synes utredningen endast kunna ske på ett rationellt sätt genom skolöverstyrelsen.
Skolorna har också ett starkt behov av att överstyrelsen överblickar
detta område för att deras behov av kvalificerade lärarkrafter rätt
skall kunna tillgodoses. Även för lärarnas del innebär det givetvis en fördel
om de kan söka tjänster vid olika skolformer samtidigt hos en enda myndighet.
Eljest måste man för praktiskt taget varje tjänst räkna med en kontakt
mellan olika myndigheter och skolöverstyrelsen.

Utredningen ägnar i ett särskilt avsnitt uppmärksamhet åt spörsmålet
om vlöjligheterna för lärare att samtidigt söka flera lediga tjänster. Enligt
utredningens mening är vissa fördelar förknippade därmed. Beträffande
rådande förhållanden framhålles i huvudsak följande.

För närvarande äger en läroverkslärare samtidigt söka hur många ledigförklarade
tjänster som helst, varjämte han kan uttala önskemål om vilken
tjänst han i första rummet vill ha bland dem, till vilka han till äventyrs
skulle vara den mest meriterade. I görligaste mån tillgodoses sådana önskemål,
och det är frågan om möjligheterna att även i fortsättningen tillgodose
dessa, som är av intresse i sammanhanget.

Folk- och småskollärare är också oförhindrade att söka flera samtidigt
ledigförklarade tjänster, men för dem föreligger inte någon valmöjlighet,
utan de är skyldiga att mottaga den tjänst, till vilken de först blir utsedda.
Olikheten i detta avseende betingas främst av att tillsättningen i det förra
fallet är central, i det senare rent lokal. Det må emellertid påpekas, att valmöjligheten
måste anses vara av avsevärt mycket större betydelse för en
lärare i läroämnen, eftersom antalet tjänster i en viss ämneskombination
inom en bestämd region alltid är betydligt mycket mindre än antalet klasslärartjänster
inom samma område.

Det decentraliserade tillsättningsförfarande utredningen föreslagit omöjliggör
enligt dess mening att för någon lärarkategori bibehålla en valfrihet
motsvarande den som gäller vid nuvarande tillsättning av läroverkslärare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

Under förutsättning att tillsättningsärendena i mellaninstansen handlägges
under fyra bestämda perioder och att sökande klart anger vilka tjänster
han söker, anser utredningen att i avvaktan på ytterligare erfarenheter
följande bör gälla i detta avseende.

Rätt att ange i vilken ordning han vill komma i fråga till inom ett och
samma mellaninstansområde samtidigt sökta tjänster bör tillkomma sökande
av alla kategorier tjänster. Lärarna i läroämnen bör härutöver äga
rätt att söka ytterligare sammanlagt tre tjänster inom andra mellaninstansområden
med angivande av i vilken ordning de önskar erhålla tjänsterna.
Genom kontakt mellan berörda mellaninstanskanslier torde en samordning
kunna ske så att framförda önskemål kan tillgodoses.

Utredningen understryker, att sedan praktisk erfarenhet sålunda vunnits
en omprövning av denna fråga bör ske beträffande samtliga lärarkategorier.

3. Tillsättning av icke-ordinarie lärare

Utredningen föreslår, att samtliga icke-ordinarie lärare vid de av utredningens
tillsättningsförslag berörda skolformerna skall tillsättas av skolstyrelsen
utan att samverkan dessförinnan skall sökas med överordnat
organ. Varje anställning av icke-ordinarie lärare, utom av timlärare, för
minst en hel termin skall emellertid dels ledigkungöras dels kunna överklagas.
Förutses anställningen bli av kortare varaktighet och är ej fråga om
fortsatt anställning för i kommunen redan tjänstgörande lärare, skall hänvändelse
ske till tjänstemannaförmedlingen. Principerna för urvalet skall
vara desamma som vid tillsättning av ordinarie lärare.

I sin motivering för detta förslag erinrar utredningen om att de ickeordinarie
lärarna i läroämnen (med undantag för lärare i Ce 29 vid de allmänna
läroverken) ävensom icke-ordinarie folkskollärare i de sex landstingfria
städerna för närvarande tillsättes utan föregående kontroll från högre
myndighets sida. Vid tillsättning för minst en hel termin av icke-ordinarie
folkskollärare i annan än nämnd stad skall statens folkskolinspektör avge
yttrande över de sökandes meriter innan styrelsen tillsätter. Då tillsättningsförfarandet
enligt utredningens mening skall vara enhetligt, och det
icke längre finns reella skäl att i fråga om skolväsendets ledning och
administration ställa de landstingsfria städerna i en särställning, förordar
utredningen, som anser att några olägenheter icke förmärkts av att de
landstingsfria städerna själva handhaft sin folkskollärartillsättning, att
enhetlighet de olika kommunerna emellan åstadkommes på så sätt, att
det för de landstingsfria städerna nu tillämpade systemet blir generellt gällande
vid tillsättning av icke-ordinarie lärare.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1057. 1 sand. Nr 61

34 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 61 år 1957

4. Tillsättning av skolledare

Utredningen föreslår beträffande tillsättningen av skolchefer, rektorer vid
enheter av den obligatoriska skolan, vid högre kommunala skolor, kommunala
yrkesskolor och statliga realskolor följande förfarande.

Skolledartjänst ledigkungöres av skolstyrelsen. Sedan ansökningstiden
utgått och vederbörande skolledare upprättat förteckning över de sökande
och deras meriter samt till skolstyrelsen avgett yttrande över den ordning
i vilken han anser, att de bör ifrågakomma till tjänsten, bestämmer styrelsen
den ordning i vilken den anser, att de sökande — eller minst tre av
dem — med hänsyn till insikter, erfarenhet och övriga egenskaper bör ifrågakomma
samt utser preliminärt den enligt dess uppfattning främste i
denna ordning. Härefter insändes handlingarna jämte styrelsens preliminära
beslut till mellaninstansen, vilken med eget yttrande vidarebefordrar
ärendet till skolöverstyrelsen eller, om det gäller rektor vid yrkesskola,
överstyrelsen för yrkesutbildning.

Den centrala skolmyndigheten prövar ärendet samt fastställer den ordning
i vilken de sökande enligt dess mening bör ifrågakomma. Sedan vederbörande
överstyrelses beslut vunnit laga kraft eller ärendet, om det överklagats,
av Kungl. Maj:t slutligt avgjorts, skall skolstyrelsen till innehavare
av tjänsten förordna den i den fastställda ordningen främste av de
kvarvarande sökande.

Då de högre allmänna läroverken skall lyda under skolstyrelsen och rektor
vid dylik skola skall kunna förordnas som kommunal skolchef, har utredningen
ansett sig böra framhålla det lämpliga i att skolstyrelsen får rätt
att yttra sig vid tillsättning av rektor vid högre allmänt läroverk.

I sin motivering för detta förslag framhåller utredningen, att de grunder,
enligt vilka kommunala folkskolinspektörer samt rektorer vid högre kommunala
skolor och allmänna läroverk bör utses, formulerats likartat och
till skillnad från vad som gäller om överlärare icke sammanbundits med
grunderna för urvalet till lärartjänst, ehuru rektor likaväl som överlärare
skall fullgöra viss undervisningsskyldighet. Enligt utredningens mening
har de tillsättande myndigheterna således i dessa fall erhållit möjlighet att
lägga särskild vikt vid skolledaregenskaperna. Beträffande denna möjlighet
anför utredningen.

Utgångspunkten vid utredningens överväganden av skolledartillsättningen
— likaväl som lärartillsättningen — har varit, att den enligt en objektiv
bedömning mest meriterade sökanden bör utses. När det gäller skolledarna
föreligger emellertid den mycket väsentliga skillnaden i förhållande till
lärartjänsterna, att det här genomgående är fråga om chefstjänster, där
lämpligheten tör uppgiften — vilken den egentliga yrkesutbildningen som
lärare inte direkt förberett för — ofrånkomligen måste tillmätas en helt

Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1957

annan vikt än vid lärartillsättningen. Detta gäller i särskild grad skolchef
stjänsterna och i synnerhet skoldirektörstjänsterna med deras starka
administrativa betoning.

Den bedömning av lämpligheten för skolledartjänst, som således måste
ske, och som inte kan normbindas, bör i första hand bli den lokala skolstyrelsens
sak. Skolledarna skall i väsentlig grad arbeta enligt den kommunala
skolstyrelsens intentioner och står i kommunens tjänst i en annan
mening än läraren. Om det beträffande den senare med fog kan sägas, att
han bör ha en viss rätt till befordran i den ordning hans av samhället planlagda
och ombesörjda utbildning samt formella meriter placerar honom, så
måste i fråga om skolledarna anses gälla, att kommunen, som har ansvaret
för skolans ledning och utveckling, själv skall äga bedöma vilken behörig
och kompetent person den vill ställa i spetsen för sitt skolväsen eller
en del därav.

I konsekvens med detta resonemang, som ligger i linje med utredningens
tidigare betonande av det berättigade och lämpliga i kommunalt inflytande
över skolan, har utredningen hyst stark sympati för tanken, att skolstyrelsen
skulle äga utse skolledarna bland behöriga sökande, varvid rektorstillsättningen
vid folkhögskolorna lämpligen kunnat tjäna som förebild.
Här har det traditionella självbestämmandet fått bestå, utan hinder av att
lärarlönerna reglerats och till övervägande delen (90 procent) bekostas av
statsmedel. Således äger skolans styrelse fritt välja rektor bland dem som
av skolöverstyrelsen förklarats behöriga och lämpliga för tjänsten.

Utan att frångå sin uppfattning, att det lokala inflytandet skall få göra
sig starkt gällande vid skolledartillsättningarna, särskilt då det gäller skolchef
stjänster, vill utredningen dock föreslå ett förfarande, som ger mera
tillfredsställande möjligheter att låta också de centrala skolmyndigheternas
erfarenhet och samlade överblick komma till uttryck vid urvalet av
skolledarna. Detta kan ske, om tillsättningarna skall äga rum i samverkan
mellan lokal och central myndighet på i princip samma sätt som samverkan
enligt utredningens förslag skall ske mellan lokal och regional myndighet
vid lärartillsättningen, varför utredningen förordar en dylik ordning.

Utredningen betonar emellertid, att det förslag om tillsättning av skolledare,
som utredningen framlägger, vilar på förutsättningen att skolstyrelsens
sakligt grundade ställningstaganden regelmässigt kommer att bli
avgörande vid tillsättningen.

C. Remissyttranden

Lärartillsättningen har berörts i ett mycket stort antal yttranden. Sålunda
har 126 kommuner och 6 landsting i något avseende haft påpekanden
att göra. Med hänsyn till spörsmålets invecklade natur är det emellertid
förståeligt, att remissmyndigheterna i regel inskränkt sig till allmänt
hållna uttalanden. Klart är dock att utredningens förslag icke lyckats utjämna
de intressebetonade motsättningar, som kommit till synes i diskussionerna
kring tillsättningsfrågan, alltsedan denna genom skolkommissionens
principbetänkande 1948 blev aktuell.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

Positionerna är ännu i stort sett oförändrade. Företrädarna för de kommunala
synpunkterna på skolväsendet, främst de båda kommunförbunden,
å ena sidan och de akademiskt utbildade lärarnas sammanslutningar å den
andra kritiserar från rakt motsatta utgångspunkter det föreliggande förslaget.
Den förra sidan finner att utredningen icke lyckats skapa garantier
för att lokala synpunkter skall kunna göra sig gällande vid tillsättningen,
medan den senare bestämt motsätter sig att kommunalt inflytande överhuvudtaget
skall kunna göra sig gällande vid tillsättningen av lärare i läroämnen.

Lärarna och skolledarna vid det obligatoriska skolväsendet ställer sig i
princip positiva till utredningsförslaget. De statliga remissmyndigheterna
ställer sig, generellt sett, kritiska, i första hand till de föreslagna grunderna
för meritvärderingen. Skolöverstyrelsen har framlagt ett fullständigt alternativ
till utredningens förslag om tillsättningsprocedur.

Redovisningen av remissyttrandena sker i det följande så, att de statliga
myndigheternas — utom skolöverstyrelsens — ståndpunktstaganden redovisas
först, varefter en redogörelse lämnas för hur de kommunala myndigheterna
ställt sig. Därefter följer kommunförbundens synpunkter, vilka är
av principiell natur. Då dessa motsäges av Läroverksliirarnas riksförbund,
redovisas därför först detta och sedan övriga lärarförbunds yttranden i anslutning
till kommunförbundens. Slutligen redovisas skolöverstyrelsens
utlåtande. I de avseenden, där andra yttranden innehållit konkreta förslag,
tages dessa upp i sammanhang med vad överstyrelsen anfört.

I remissmyndigheternas allmänna resonemang har i allmänhet åtskillnad
icke gjorts mellan tillsättning av lärare och av skolledare. Icke-ordinarie
lärares tillsättning har endast undantagsvis berörts. Vissa konkreta förslag
rörande denna tillsättning och tillsättningen av skolledare behandlas dock
särskilt i det följande.

Statens folkskolinspektörer har genomgående fattat sig kort i fråga om
lärartillsättningen. Av de 37 inspektörer, som berört spörsmålet, har 14 anslutit
sig till utredningens förslag i det hela, medan 12 avstyrkt. Bland de
senare förordar 3 att mellaninstansen skall tillsätta lärarna och 3 att lärarna
i läroämnen skall tillsättas av central myndighet. Utan att ta bestämd
ställning i själva tillsättningsfrågan understryker 11 inspektörer, att bestämmelserna
måste utformas så, att ovidkommande synpunkter icke kan
göra sig gällande vid urvalet av sökande. Härom anföres i yttrandet från
Statens folkskolinspektörers förbund.

Vad slutligen beträffar meritvärderingen vid lärartillsättningar har förbundsstyrelsen
uppmärksammat utredningens terminologi om »objektivt
urval» och »objektiv tillsättning». Utredningen inlägger i dessa uttryck,
att icke endast sökande, som visar högsta poängtal vid betygs- och tjänste -

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1957

årssummering efter vissa system, skall anses mest meriterad, utan att därjämte
viss hänsyn skall kunna tagas till kommunens speciella behov av viss
lärarkraft och till faktorer, som kan bidraga till en riktigare helhetssyn på
läraren. Förbundsstyrelsen fruktar, att om bestämmelser i den riktningen
utfärdas de kan leda till raka motsatsen. Det synes i hög grad angeläget,
att inga lösliga och alltför skönsmässiga bedömningar får göra sig gällande.
Bestämmelser och anvisningar rörande tillsättningsförfarandet måste utformas
så, att de lämnar erforderliga garantier häremot.

Sju domkapitel har yttrat sig. Domkapitlet i Strängnäs har ingen erinran
att göra mot utredningens förslag, medan domkapitlet i Linköping endast
är berett att tillstyrka i vad förslaget gäller tillsättning av folkskollärare.
Enligt domkapitlet i Lund bör den obligatoriska skolans lärare väljas
och medborgerliga förtroendeuppdrag samt föreningsuppdrag icke räknas
som meriter vid lärartillsättningen. Denna senare uppfattning delas av
domkapitlet i Visby. Tillsättning genom mellaninstansen förordas av domkapitlen
i Växjö och Luleå.

Domkapitlet i Göteborg anser, att utredningens tillsättningsförslag utesluter
kommunerna från varje reellt inflytande på tillsättningen och föreslår,
att bestämmelserna utformas så, att därav tydligt framgår, att skälig
hänsyn bör tagas till skolstyrelsens beslut om tillsättning, under förutsättning
att skolstyrelsen utser någon av dem som varit för tjänsten mest meriterade
och som inbördes ägt i huvudsak likvärdiga förtjänster.

Överståthållarämbetet samt 12 länsstyrelser behandlar lärartillsättningen.
8 länsstyrelser förordar central tillsättning av samtliga adjunkter och
1 av samtliga ämneslärare. 6 länsstyrelser avstyrker att medborgerliga
förtroendeuppdrag och deltagande i föreningsarbete skall kunna räknas som
merit vid konkurrens om lärartjänst och 2 uttalar betänkligheter häremot.
Länsstyrelserna i Södermanlands och Kopparbergs län kritiserar tankegången
att lärare i statliga skolor skulle tillsättas av kommunala organ.
Länsstyrelsen i Norrbottens län förordar, att den obligatoriska skolans
lärare tillsättes genom val på samma sätt som nu sker i folkskolan. Länsstyrelsen
i Jämtlands län och överståthållarämbetet ansluter sig i princip
till utredningens förslag om meritvärderingen.

Statskontoret erinrar om sitt ställningstagande i utlåtandet över skolkommissionens
betänkande och anför följande.

Av det sagda torde framgå, att ämbetsverket helt delar utredningens
uppfattning, att lärartillsättningen skall ske på objektiva grunder. Att härvid
i viss utsträckning hänsyn måste tagas även till meriter, som icke kunna
siffermässigt beräknas, torde vara självfallet. Statskontoret är emellertid
icke berett att giva begreppet objektiv tillsättning en så vidsträckt tolkning
som utredningen velat göra.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

Ämbetsverket föreslår härefter, att medborgerliga förtroendeuppdrag
och deltagande i föreningsarbete skall utgå som särskilda meriter vid lärartillsättningen.
Statskontoret säger sig vidare icke ha något emot att ett
enhetligt tillsättningsförfarande skapas och ansluter sig också till utredningens
tanke att giva skolans lokala målsmän större befogenheter och
ökat ansvar på detta område men har ett förbehåll att göra.

Så länge frågan om realskolans framtid ej avgjorts och den statliga läroverksorganisationen
består, bör dock enligt ämbetsverkets mening någon
ändring av gällande regler för tillsättning av den statliga skolans lärare
icke vidtagas. Att tillsätta ordinarie lärare samt lärare i lönegrad Ce 29
vid de allmänna läroverken bör därför liksom hittills ankomma å Kungl.
Maj:t eller skolöverstyrelsen.

Kommunala myndigheter. Av de 126 kommuner som yttrat sig rörande
lärartillsättningen tager 92 ställning till det föreslagna tillsättningsförfarandet
som sådant, medan de övriga endast berör någon enskildhet eller stannar
vid att deklarera en allmän synpunkt.

29 kommuner tillstyrker förslaget i dess helhet eller lämnar det utan
erinran, under det att 8 i princip uttalar sig för det men med förbehåll i
ett eller annat avseende. Bland de tillstyrkande kommunerna märks främst
Stockholm, vars fullmäktige beslutat »tillstyrka utredningens förslag angående
former för tillsättning av ordinarie lärare, innebärande a) att sådan
lärare utses preliminärt av skolstyrelse och definitivt av mellaninstansen
med undantag dock beträffande lärare i lönegrad 29, som utses av skolöverstyrelsen,
b) att lärare skall utses på det sätt utredningen föreslagit
(ej val mellan flera på förslag uppförda sökande), c) att såsom merit
skall kunna tillgodoräknas ''verksamhet som ungdomsledare, insatser inom
förenings- och organisationsarbete samt medborgerliga förtroendeuppdrag’».

Bland de tillstyrkande kommunerna återfinnes vidare Nynäshamn, Flen,
Lidköping, Mariestad, Skövde, Sala, Vänersborg, Broby, Gustavsberg,
Råneå, Nederkalix, Österåker och Hörnejors.

Tillhopa 11 kommuner tillstyrker utredningsförslaget utom såvitt det avser
tjänster i 29 lönegraden, vilka av dessa kommuner föreslås omfattade
av utredningens tillsättningsförslag. Bland kommuner som företräder
denna uppfattning märks Örebro, Borås, Kristianstad, Växjö, Visby, Huddinge,
Sura och Holmsund.

För en rent lokal tillsättning genom val har Laxå, Stora Tuna, Tjörn och
Lerum klart uttalat sig. I yttrandet från den sistnämnda kommunen motiveras
ställningstagandet. Det anföres att en enhetlig tillsättning av
samtliga tjänster inom enhetsskolan är en nödvändig förutsättning för en
gynnsam utveckling av den nya skolan. Ett fritt val mellan tre skulle på
ett betydligt bättre sätt motsvara principen om den kommunala självstyrelsen,
som kommunalfullmäktige säger sig vilja hävda även på detta
område.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 61 år 1957

Ytterligare 23 kommuner uttalar sig till förmån för kommunernas rätt
att fritt välja lärare. I dessa fall framgår det dock icke fullt klart om meningen
är, att samtliga eller blott vissa lärargrupper skall tillsättas medelst
val. Bland kommunerna, som mera obestämt uttalar sig för valmetoden,
kan nämnas Göteborg, Hälsingborg, Piteå, Timrå, Knivsta, Karlsborg,
Malung, Anundsjö, Lång sele och Vår g år da.

För val av samtliga lärarkategorier utom adjunkter har 6 kommuner
uttalat sig.

Central tillsättning av samtliga adjunktsfcjänstei; föreslås av 7 kommuner
och 4 förordar sådan tillsättning av samtliga lärare i läroämnen. I yttrandet
från Eskilstuna hävdas, att samtliga befordringstjänster bör tillsättas
centralt.

Sammanfattningsvis kan beträffande de ifrågavarande 92 kommunernas
ståndpunktstagande sägas, att 82 ställt sig positiva till utredningens förslag
eller i något avseende förordat ett starkare kommunalt inflytande på
tillsättningen, medan ett tiotal förordat en begränsning av detta inflytande
i fråga om lärarna i läroämnen.

Av kommuner, som uttalat en mera bestämd uppfattning om befordringsgrunder
och meritvärderingsnormer kan nämnas
Västra Kinda, Kalmar och Östersund, som avstyrker, att medborgerliga förtroendeuppdrag
och insatser inom föreningsarbete skall betraktas som meriter.
Eskilstuna avstyrker helt den s. k. fjärde befordringsgrunden och
Malmö menar, att »inom fjärde befordringsgrunden böra endast pedagogiska
meriter beaktas». Ett tio-tal kommuner uttalar sig mera allmänt
mot den utformning utredningen gett befordringsgrunderna med motiveringen
att dessa lämnar spelrum för ovidkommande synpunkter.

Av de 6 landsting som yttrat sig om lärartillsättningen begränsar ett sitt
yttrande till att avse yrkeslärarna, medan de övriga i det hela ställer sig
positiva till utredningens förslag.

Svenska landsting sförbundet har icke berört lärartillsättningen. Skolstyrelseförbundens
rikskommitté, som finner det inkonsekvent, att icke kommunerna,
på vilka i andra avseenden stort ansvar lägges, också helt får taga
ansvaret för lärartillsättningen, tillstyrker ehuru med stor tvekan utredningens
förslag. Rikskommittén föreslår dock, dels att lärare i 29 lönegraden
skall tillsättas i enlighet med utredningens förslag i övrigt, dels ock att
det i anvisningar för mellaninstanserna understrykes, att största hänsyn
bör tagas till skolstyrelsens önskemål, då styrelsen motiverar val av annan
sökande än den som har högsta poängsumman.

Beträffande lärartillsättningen konstaterar Svenska stadsförbundet inledningsvis,
att utredningens behandling därav icke alls verkar övertygande
och anför härom följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

Också i detta sammanhang utgår utredningen ifrån förutsättningen, att
enhetsskolan skall bli en kommunal skola — här sägs det till och med vara
nödvändigt att så sker — och förklarar sig därför finna det konsekvent och
naturligt att principiellt lägga ansvaret för lärartillsättningama i första
band på de lokala skolstyrelserna och icke inskränka deras uppgifter till
att allenast avge förord eller yttrande. Men skillnaden mellan denna principiella
ståndpunkt och den faktiska innebörden av vad utredningen föreslår
beträffande tillsättning av ordinarie lärare är mycket stor. I realiteten
kan det lokala förvaltningsorganets medverkan sägas vara inskränkt till
att prestera en meritvärdering av de sökande — och detta förutsättes åtminstone
väsentligen ske efter noggrant preciserade värderingsregler — utan
att denna värdering skall ha någon utslagsgivande verkan i fråga om tillsättningen.
Förbundsstyrelsen har mycket svårt att inse, att en sådan medverkan
innebär något mera än »allenast» avgivande av förord eller yttrande;
snarast synes motsatsen få sägas vara fallet.

Då utredningen synes ha velat fästa synnerligen stort avseende vid att
åstadkomma ett tillsättningsförfarande, som tillgodoser ifrågakommande
sökandes önskemål beträffande sin verksamhetsort, bör det också framhållas,
att dylika önskemål dock icke gärna kunna få vara något primärt i
detta sammanhang. Det allmänna intresset att vid varje tillsättning få den
för uppgiften lämpligaste måste vara den avgörande synpunkten. Det av
utredningen föreslagna tillsättningsförfarandet synes ej innebära några speciella
garantier i detta avseende.

Enligt förbundsstyrelsens mening bör tillsättningen av lärartjänster inom
det skolväsende, som befinnes böra handhavas kommunalt, ankomma på
kommunala organ. Detta utesluter givetvis icke, att särskilda anordningar
kunna behöva vidtagas för att ge ett sådant tillsättningsorgan besked om
de sökandes kvalifikationer för tjänsten i sådana hänseenden, som detsamma
ej kan vara skickat att bedöma.

Svenska landskommunernas förbund konstaterar, att lärarkårernas olika
intressen och hänsynen till rådande förhållanden inom det högre undervisningsväsendet
fått bli helt utslagsgivande för utredningens ställningstagande.
Förbundet anser att det kommunala inflytandet på lärartillsättningen
skulle bli en chimär, om utredningens förslag följdes och att det
bara skulle bli en onödig omgång att låta skolstyrelsen verkställa en mekanisk
meritvärdering för tjänster, som ändå skulle tillsättas av mellaninstansen.
Förbundet anför vidare.

Det har i så många sammanhang framhållits, att den nya skolan skall
vara en kommunal skola. En av de viktigaste förutsättningarna för att
kommunerna skola betrakta skolan som något mera än en ur ekonomiska
synpunkter tyngande kommunal förvaltningsuppgift måste vara att de
bibehållas vid åtminstone sin nuvarande medverkan vid lärartillsättningen.
Det skulle enligt styrelsens mening vara ett psykologiskt missgrepp att nu
låta detta inflytande försvinna. Den lilla jämkmån till förmån åt en lokal
bedömning, som nu ges beträffande tillsättningen av folkskolans lärare och
distriktsöverlärare, bör bibehållas. Särskilt ifråga om en kommunal skolledare,
som blir en av kommunens viktigaste funktionärer, är det mera
betydelsefullt att han har skolstyrelsens och kommunens odelade förtro -

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

ende än att han vid meritvärderingen kommit att ligga några tiondels
poäng över medsökandena. Utredningens förslag i fråga om lärartillsättningen
andas sålunda omotiverad misstro mot kommunerna och bygger
helt på den förutsättningen att en lärares och skolledares duglighet skulle
vara praktiskt taget helt beroende av betygspoäng och antal tjänsteår.

För att bjärt illustrera hur diametralt motsatta uppfattningar utredningens
förslag givit upphov till, kan här som jämförelse med landskommunernas
förbunds mening lämpligen citeras följande slutsats, till vilken Läroverksläramas
riksförbund för sin del kommit.

Utredningen tror med andra ord kommunerna om allt gott; förbundet
konstaterar för sin del att förutsättningar fortfarande finns för ett enskilt
missbruk av den kommunala makten och vill skydda lärarna däremot.

Riksförbundet driver, som förut framhållits, med stor energi den linjen,
att något kommunalt inflytande icke bör utövas vid tillsättningen av de
lärargrupper förbundet representerar. Förbundet anser vidare, såsom framgår
av ovanstående citat, att det av skolstyrelseutredningen framlagda
förslaget icke endast ger rum för ett kommunalt inflytande utan även för
ett kommunalt maktmissbruk. Förbundets argumentation för avstyrkande
av utredningsförslaget torde böra återges tämligen utförligt.

Förbundet utgår från skolkommissionens uttalande, att kommunens bestämmanderätt
blir illusorisk, om kommunen icke har rätt att tillsätta
lärare. Riktigheten av denna uppfattning kan enligt förbundets mening
på goda grunder bestridas, och förbundet menar, att skolkommissionens
uppfattning med avseende på liirartillsättningen är en trossats, som till
varje pris måste hävdas, vilket förhållande föranlett utredningen att skapa
en invecklad tillsättningsprocedur, som ger sken av garanti mot missbruk
av den kommunala självbestämmanderätten. Några sakskäl utöver ett
önskemål om likformighet har utredningen enligt förbundets mening icke
förebragt för kommunernas ökade befogenheter med avseende på tillsättningen
av ämneslärare.

Förbundet framhåller som exempel på en reell kommunal maktbefogenhet
den rätt, realskoleutredningen i sitt förslag tillagt kommunerna beträffande
realskoleväsendets utformning, där maktutövningen skulle medföra
ett klart ansvar och kunna medföra politiska konsekvenser för dem som
utövar beslutanderätten. Med avseende på lärartillsättningen förhåller det
sig enligt förbundets mening annorlunda. Förbundet förutsätter, att alla
berörda parter har ett gemensamt önskemål, nämligen att varje lärartjänst
skall besättas med den för tjänsten mest lämpade. Så länge man därvid tar
hänsyn till lärarutbildning och lärarerfarenhet som utslagsgivande moment,
anser förbundet tillsättningsförfarandet vara objektivt. Förbundet anför
härefter.

Om man däremot gör gällande, att det skall finnas ett utrymme för hänsynstagande
till faktorer utöver utbildning och lärarerfarenhet, så att

Kungl. Maj ds proposition nr 61 år 1957

huvudmannens slutliga ställningstagande skall få påverkas av omständigheter,
som dels värderas olika av olika människor — ofta med hänsyn till
de intressen de företräder — och dels icke alls eller i mycket ringa omfattning
har betydelse för bedömandet av en lärare i just denna hans egenskap,
kan man knappast förneka att tillsättningsgrunderna blir föremål
för en subjektiv bedömning. Då utredningen likväl kallar ett tillsättningsförfarande,
som medger hänsynstagande till »verksamhet som ungdomsledare,
insatser inom förenings- och organisationsarbete samt medborgerliga
förtroendeuppdrag» för objektivt, har innebörden av detta begrepp till den
grad uttunnats, att det icke innebär något annat än en skyldighet att offentligt
redovisa bevekelsegrunderna. Att detta senare innebär en viss — om än
ringa — trygghet mot alltför förflugna idéer skall icke förnekas. Däremot
ger det icke läraren trygghet på den väsentliga punkten, att han blir lika
bedömd var han än söker och mätt med samma mått som andra kolleger.
Ett irrationellt moment kommer in i lärarmeriteringen, som han själv
tvingas att taga hänsyn till.

Förbundet säger sig icke finna någon som helst möjlighet att acceptera
den utformning befordringsgrunderna fått enligt förslaget utan förklarar,
att det för förbundet är ett villkor utan alternativ, att vad utredningen
föreslagit om möjligheterna att vid tillsättning av lärare och skolledare taga
hänsyn till andra än med lärarutbildningen direkt sammanhängande meriter
utgår. Förbundet anför vidare.

När man på kommunalt håll synes tillmäta tillsättningsmakten betydelse,
måste detta innebära, att man räknar med att låta även andra moment
än lärarerfarenhet och lärarutbildning spela in vid en tjänstetillsättning
— i annat fall blir nämligen den kommunala självbestämmanderätten
en chimär. Kommunal tillsättning är på grund av därmed förenade risker
inacceptabel för lärarna och bör vara — för den kommun som icke avser
att missbruka sin makt — enbart besvärande och ekonomiskt tyngande
för den kommunala förvaltningen. Därtill medför den för skolväsendet påtagliga
olägenheter. Utredningen har i betänkandet berört några av de
väsentligaste av dessa och ansett dem synnerligen viktiga men har icke
kunnat arbeta sig fram till lösningar av problemen. Detta gäller bland annat
de med varandra sammanhängande frågorna om lärares möjligheter att
samtidigt söka flera tjänster och de mindre begärliga skolorternas utsikter
att rekrytera lärare.

Förbundet ägnar härefter stor uppmärksamhet åt de problem som uppstår
rörande möjligheterna att samtidigt söka flera tjänster vid en tillsättning
annorledes än i central regi och hävdar bestämt, att den metod härför,
som utredningen ansett böra prövas i samband med det av utredningen
föreslagna tillsättningsförfarandet, skulle vara förenad med stora praktiska
svårigheter i tillämpningen.

Läroverkslärarnas riksförbund kritiserar i fortsättningen av sitt yttrande,
att utredningen sysslat med tillsättningen av lärare i andra skolformer
än den blivande enhetsskolan och särskilt att utredningen föreslagit tillsättning
av de statliga realskolornas lärare genom kommunalt organ, skolstyrelsen,
vilket av förbundet karakteriseras som en kommunalisering av

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 61 år 1957

statsläroverkens adjunkter i ett viktigt avseende. Ett sådant förslag måste,
menar förbundet, uppmärksammas med hänsyn till om det leder till lämpliga
och önskvärda konsekvenser även från andra synpunkter »än genomförandet
av ett diskutabelt uniformitetsideal för olika lärargrupper.»

Efter att ha granskat vissa delar av det i utredningens betänkande intagna
förslaget till tillsättningsbestämmelser och föreslagit ändringar däri
går förbundet in på frågan om anställningens trygghet. Det erinras därvid
först om att förbundet alltid hävdat, att undervisningen »åtminstone på
högstadiet» är en central uppgift och bör handhavas av statliga myndigheter.
Därefter konstateras, att, även om man på läroverkslärarhåll icke
hittills funnit skäl att frångå denna inställning, kommunerna, när det gäller
enhetsskolan, uppenbarligen »blir huvudmän för lärarna åtminstone i
vissa hänseenden». Sedan utredningens redogörelse för olika anställningsformers
innebörd granskats, konstaterar förbundet, att den väsentligaste
skillnaden mellan den kommunalt och statligt anställde lärarens trygghet
består däri, att »själva rättegångsproceduren» vid fråga om entledigande
är sådan att den statligt anställde tjänstemannens rättssäkerhet är större
än den som den kommunalt anställde åtnjuter i en administrativ process.
Emellertid förklarar förbundet att tryggheten i anställningen mindre är en
fråga om skydd mot entledigande än ett problem om oberoende i ämbetsutövningen
och trivsel i arbetet.

Det är väl riktigt, att de försök till obehörig påverkan, som är kända,
icke är många. Då man på lärarhåll likväl starkt betonar behovet för
lärarna att stå fria gentemot de kommunala myndigheterna utan att annat
än i allmänna ordalag kunna motivera sitt önskemål, ligger det nära till
hands att avfärda det hela som en känslosak. Just detta bör emellertid
enligt förbundets uppfattning inbjuda till en viss försiktighet: frågan har
ytterst ett samband med lärarnas trivsel i arbetet.

Riksförbundet sammanfattar sin ståndpunkt sålunda. Förbundet avstyrker
utredningens förslag beträffande lärartillsättning genom kommunal
styrelse och förordar central tillsättning, därvid fullmakt skall utfärdas
för befattningshavare i 27 lönegraden och högre. Förbundet avstyrker med
stor bestämdhet förslaget att i tillsättningsbestämmelserna införa en extra
befordringsgrund, som bygger på en värdering av »verksamhet som ungdomsledare,
insatser inom förenings- och organisationsarbete samt medborgerliga
förtroendeuppdrag».

Städernas folkskolinspeJctörsförbund yttrar sig kort om lärartillsättningen.
Förutom vissa påpekanden rörande det administrativa förfarandet vid
tillsättningen anföres i huvudsak följande.

De förslag, som avser normer för meritvärdering och upprättande av förslag
till tjänst in. m. vid tillsättning av lärare, synes ge garantier för att
kraven på objektivitet tillgodoses och erforderliga möjligheter för prövning
av skolstyrelses beslut är för handen. Att vid lärartillsättning tillämpa enhetliga
normer för samtliga lärarkategorier synes vara lämpligt.

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 61 år 1957

Beträffande själva tillsättningsförfarandet framhålles endast, att ett frångående
av valet mellan de tre mest meriterade sökande särskilt för de
större städernas del torde komma att betyda minskade möjligheter att anställa
lärare med relativt kort tjänstgöringstid men med höga betygsmeriter
i övrigt.

Sveriges överlärarförbund anser det vara ofrånkomligt att principen, att
den mest meriterade skall utses till innehavare av sökt tjänst, genomföres
inom hela skolväsendet i samband med enhetsskolans införande. Vad utredningen
kallar »ett skäligt lokalt inflytande» förutsätter förbundet komma
att i praktiken innebära, att den regionala skolmyndigheten tillmäter av
skolstyrelsen framförd motivering stor betydelse.

Folkskolans lärarförbund delar utredningens uppfattning, att tillsättningsförfarandet
skall vara detsamma för de olika lärargrupperna, och har
ej några väsentliga erinringar att göra mot den föreslagna tillsättningsproceduren.
Förbunden ansluter sig också till principen, att den bäst meriterade
skall utses till ledig tjänst, men säger sig samtidigt icke kunna godtaga
någon ändring av nuvarande meritvärderingsbestämmelser, när det
gäller de tre befordringsgrunderna och avvägningen mellan dem, i samband
med övergången till ett nytt tillsättningsförfarande.

I anslutning till detta sista yrkande må anföras, att stadsfullmäktige i
Linköping, som anslutit sig till principen att den mest meriterade sökanden
skall utses, förklarat sig icke vilja tillstyrka, att de 1946 utfärdade anvisningarna
rörande meritvärdering vid tillsättande av folk- och småskollärartjänster
skall bli normerande för de anvisningar, som kan väntas bli fastställda
för meritvärdering vid lärartillsättningen. Enligt fullmäktiges uppfattning
ger 1946 års anvisningar en så kraftig uppvärdering av tjänsteåren,
att övriga meriter inte kommer till full rätt. Fullmäktiges tillstyrkan
av förslaget att den mest meriterade skall utses, säges därför ha till förutsättning
att en bättre avvägning av meriterna kommer till stånd än den i
de för tillsättning av folk- och småskollärare nu gällande anvisningarna.

Folkskolans lärarförbund tillstyrker utredningens förslag att speciell
kompetens skall kunna bli av väsentlig betydelse vid meritvärderingen i
vissa fall ävensom att tjänst endast under vissa förutsättningar skall kunna
ledigförklaras för enbart manlig eller kvinnlig sökande. Förbunden understryker
utredningens uttalande, att det i båda fallen skall föreligga ett
aktuellt, till undervisningsarbetet knutet behov och att tillstånd av denna
art skall meddelas med yttersta varsamhet.

Om själva meritvärderingen anför förbunden bland annat.

Utredningen betonar ofta, att besluten i lärartillsättningsärenden skall
grundas på en allsidigt objektiv bedömning av de sökande. Principiellt finns
inget att invända mot detta betraktelsesätt, så länge den objektiva bedömningen
avser lärarens meritering enligt de tre befordringsgrunderna och
i övrigt meriter, som har direkt betydelse för lärarens undervisningsarbete.

Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1957

Inom denna ram bör den tillsättande myndigheten ha möjlighet »att lägga
en helhetssyn på lärarna och i förekommande fall med hänsyn till genomgångna
kurser, vidareutbildning, vetenskapligt och pedagogiskt författarskap
och dylikt göra någon avvikelse från den rent poängmässiga rangordningen.
För att få till stånd en mera enhetlig värdering av de nämnda icke
poängmässiga meriterna föreslår förbunden en viss maximering av värdet
av dessa meriter liksom i de fall, då särskild kompetens för viss tjänst skall
tillmätas väsentlig betydelse vid meritvärderingen.

Att hänsyn skulle kunna tagas till sökandes insatser inom föreningsarbete
eller till medborgerliga förtroendeuppdrag sätter förbunden sig bestämt
emot med motiveringen att möjligheter till mycket subjektiva värderingar
därigenom skulle öppnas. Även i fråga om insatser inom frivilligt bildningsarbete
och ungdomsverksamhet utanför skolans ram ställer förbunden sig
tveksamma och förordar i varje fall synnerlig restriktivitet.

Tillsättningen av lärare i yrkesskolor har särskilt berörts i
några yttranden. Överstyrelsen för yrkesutbildning anför härom.

Överstyrelsen kan icke finna, att skolstyrelseutredningen har framlagt
några skäl för att centralisera denna tillsättning från kommunerna till länsinstans.
Den nuvarande ordningen med kommunal tillsättning av lärare i
yrkesskolor och med besvärsrätt över tillsättingarna hos överstyrelsen har
fungerat tillfredsställande; denna ordning bör därför bibehållas. Det är av
utomordentligt stor betydelse för yrkesundervisningen att icke heller tillsättningen
av yrkeslärare fjärmas från arbetsmarknad och fackkunskap.

Beträffande tillsättningen av yrkeslärare har Svenska Facklärarförbundet
och Svenska yrkesskolföreningen samma uppfattning som överstyrelsen
för yrkesutbildning.

Facklärarförbundet anser sig vidare icke kunna tillstyrka en omläggning
enligt utredningens förslag av tillsättningen av övningslärare vid de allmänna
läroverken.

Skolöverstyrelsen. De huvudprinciper, utredningen följt, och de krav,
utredningen ansett böra ställas på tillsättningsförfarandet, nämligen att det
skall vara enhetligt, att ett skäligt kommunalt inflytande skall kunna utövas
på tillsättningen samt att urvalet skall ske på objektiva grunder,
säger överstyrelsen stå i överensstämmelse med dess synpunkter. Överstyrelsen
har emellertid icke ansett sig helt kunna acceptera utredningens förslag
rörande lärartillsättningen. Överstyrelsen föreslår, att de lärare, som
icke skall tillsättas av central myndighet, skall tillsättas av mellaninstansen.

Utöver utredningens förslag att lärare i 29 lönegraden skall tillsättas centralt,
anser överstyrelsen att dels samtliga lärartjänster vid lärarutbildningsanstalter
och med dem stadigvarande förbundna skolor, dels också samtliga
befordringstjänster, således förutom adjunktstjänster i Ca 29 även
ämneslärar- och ämnesliirarinnetjänster i Ca 27, skall tillsättas av överstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

Överstyrelsen framhåller, att befordringstjänster vid de högre kommunala
skolorna och på försöksskolornas högstadier ledigförklaras alternativt
i Ca 29 eller 27 och att lönegraden, som är beroende av tjänstinnehavarens
kompetens, fastställes först vid tillsättningen. Av tekniska skäl
anser överstyrelsen det därför nödvändigt att samtliga befordringstjänster
tillsättes på samma sätt.

Beträffande utredningens förslag att det skall tillkomma den lokala styrelsen
att fastställa ämneskombinationer framhåller överstyrelsen,
att ett visst centralt inflytande över ämneskombinationerna är erforderligt.
I vilken utsträckning ämneskombinationerna skall fastställas av
överstyrelsen, anser överstyrelsen sig icke behöva ta definitiv ställning till
nu, då ämbetsverket förutsätter, att Kungl. Maj:t får bemyndigande att
utfärda föreskrifter härom.

Liksom utredningen har överstyrelsen funnit starka skäl tala för att
tjänstetillsättningarna samlas till vissa perioder
årligen. Enligt överstyrelsens erfarenhet är det olyckligt, om
flera tillsättningsperioder griper in i varandra, då det medför försening av
tjänstetillsättningarna. Överstyrelsen föreslår därför, att tillsättningen bör
ske under två perioder och icke fyra, som utredningen föreslagit. Den önskvärda
samordningen bör ske genom anvisningar från överstyrelsen.

Ansökan till flera tjänster samtidigt. Det har tidigare
nämnts att Läroverksläramas riksförbund fäster stor vikt vid att
ämneslärare har möjlighet att söka flera tjänster samtidigt och att få uttala
önskemål om i vilken ordning de önskar komma ifråga till sökt tjänst.
Denna möjlighet är enligt förbundet väsentlig för åtskilliga ämneslärargrupper.

Också skolöverstyrelsen finner det önskvärt, att lärarna får de ifrågavarande
möjligheterna, och understryker utredningens uttalande att dessa
valmöjligheter är av avsevärt större betydelse för en lärare i läroämnen
än för t. ex. en klasslärare. Överstyrelsen finner den av utredningen antydda
utvägen att inom ramen för det föreslagna tillsättningsförfarandet
tillgodose valmöjligheten icke vara användbar och kan överhuvudtaget
inte acceptera en inskränkning av lärares rätt att samtidigt söka tjänster
i hela landet. Efter att ha påvisat vissa praktiska svårigheter, som är förenade
med en lösning enligt utredningens tankegång, anför överstyrelsen.

Den allvarligaste invändningen, som kan riktas mot förslaget, är emellertid,
att ett genomförande av den föreslagna inskränkningen skulle få olyckliga
konsekvenser för de mindre eftersökta skolorna, särskilt de små skolorna
och skolorna i Norrland. Tjänster vid dessa skolor skulle riskera att
bli helt utan sökande eller också att locka endast sådana mindre väl meriterade
sökande, som saknar möjligheter att med någon framgång deltaga
i konkurrensen om mera eftersökta tjänster. En välmeriterad lärare kommer
icke att vilja kasta bort en valmöjlighet genom att söka en sådan
tjänst. Detta står icke i överensstämmelse med utredningens intentioner,

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

då denna särskilt framhållit (s. 434), att det system, som skall tillämpas på
lärartillsättningen, icke får ha den verkan, att det ytterligare försvårar mindre
eftersökta skoldistrikts möjligheter att få fullgoda lärarkrafter. I remissyttrandena
avspeglas rektorers och kollegiers farhågor beträffande konsekvenserna
av en sådan inskränkning. Särskilt från skolorna i Norrland
har med skärpa betonats, hur olyckliga verkningarna för deras del skulle bli.

Folkskolans lärarförbund berör också frågan om möjligheterna att söka
flera tjänster samtidigt. De säger härom.

Förbunden anser, att nuvarande bestämmelser enligt folkskolestadgan i
huvudsak fungerat bra. En betydande nackdel är emellertid, att läraren
är bunden till den först erhållna ordinarie tjänsten och sålunda inte har
någon möjlighet att överväga sin situation med hänsyn till andra samtidigt
sökta tjänster. Förbunden anser, att den föreslagna tillsättningsprincipen
— utan någon försämring för berörda skoldistrikt — möjliggör att lärare,
som valts till ordinarie tjänst, medges en tid av 8 dagar, varunder han får
ta ställning till om han vill motta förordnandet eller ej och lämna skriftligt
svar till skolstyrelsen. Härmed skulle också folkskolans lärare erhålla viss
möjlighet att tillgodose egna önskemål, då flera tjänster söks samtidigt.
Eftersom flertalet ordinarie tjänster tillsätts inom ganska korta tidsperioder,
beror det för närvarande alltför mycket på en slump, vilken av flera
sökta tjänster, som först tillsätts och som läraren därmed automatiskt bindes
till.

Beträffande utredningens förslag rörande meritvärderingsnormer
understryker skolöverstyrelsen, utan att taga ställning till vad i utredningens
betänkande därom anförts i detaljer, vikten av att anvisningar
av normerande art utfärdas. Överstyrelsen räknar med att det skall ankomma
på den att utfärda meritvärderingsanvisningar för tillsättning av
lärare i läroämnen av samma typ som redan utfärdats rörande tillsättning
av folkskolans lärare. Sådana anvisningar torde vidare enligt överstyrelsens
mening — utöver redan utfärdade — kunna utarbetas för samtliga
övningslärare, liksom i viss utsträckning även för yrkeslärare. Beträffande
utredningens förslag angående meriter, som icke skall poängvärderas, uttalar
överstyrelsen, att endast sådana meriter, som kan objektivt bedömas
och som är av vikt för sökandes verksamhet som lärare, exempelvis aktivt
folkbildningsarbete och arbete som ungdomsledare bör ha inflytande på
bedömningen.

På frågan om det rent tekniska arbetet med uppgörandet av meritförteckningar
över de sökande till lärartjänster har överstyrelsen
en speciell synpunkt. Den framhåller, att arbetet med meritöversikter, när
det gäller tjänster i läroämnen, kan vara ganska omfattande och varierande
och, om det utföres av orutinerad personal, mycket tidskrävande. Skall
det utföras av de lokala skolstyrelserna, befarar överstyrelsen, att det kan
bli försenat och mycket ojämnt utfört. Överstyrelsen föreslår därför, att
dess merithandlingsarkiv som ett rent serviceorgan skall omhänderha det

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1957

tekniska arbetet med upprättande av översikter, poängberäkning och
granskning av behörighet för de grupper av tjänster, för vilka sådant behov
kan anses föreligga. I vilka fall detta kan gälla, anser överstyrelsen icke
behöva preciseras nu.

I fråga om själva tillsättningsproceduren delar överstyrelsen
utredningens uppfattning att skolstyrelsen skall avgiva förord beträffande
de centralt tillsatta lärartjänster som här är i fråga. Detta skall
enligt överstyrelsens mening gälla också lärartjänsterna vid lärarutbildningsanstalter
och med dem samverkande skolor.

Vad utredningen föreslagit om skyldighet för skolstyrelsen att vid olika
tillfällen underrätta sökandena om ärendets preliminära behandling, finner
överstyrelsen alltför omständligt. Större olägenheter skulle dock enligt
överstyrelsens mening följa av förslaget att mellaninstansen skulle uppföra
lärarna i viss ordningsföljd, över vilken besvär skulle kunna anföras. Överstyrelsen
befarar att det med en sådan anordning i många fall skulle anföras
besvär, som saknade relevans för det aktuella tillsättningsärendet och
vidare att Kungl. Maj:ts utslag i ett besvärsärende angående ordningsföljden
skulle kunna komma att åberopas även i andra sammanhang, vilket
skulle medföra ytterligare svårigheter. Överstyrelsen avstyrker därför bestämt
utredningens förslag angående fastställande av ordningsföljden mellan
sökande och besvär över denna ordningsföljd.

Även från andra synpunkter förefaller ett system, där lärartillsättningen
förlägges till skolstyrelsen på det sätt utredningen föreslagit, överstyrelsen
mindre tillfredsställande. Överstyrelsen säger sig i motsats till utredningen
anse det principiellt riktigt att beslutanderätten, utövad på ett objektivt
betryggande sätt, tillkommer den lokala skolstyrelsen och icke — som överstyrelsen
anser ske genom utredningens förslag — mellaninstansen. Medverkan
av denna anser överstyrelsen dock att skolstyrelsen skall söka före
det slutliga avgörandet av tillsättningsärendet. Genom en sådan mera direkt
tillsättning av skolstyrelsen skulle enligt överstyrelsens mening vinnas, att
några inskränkningar i rätten att samtidigt söka tjänster över hela landet
ej behövdes och ej heller någon särskild ordningsföljd, över vilken besvär
kunde anföras. Vidare skulle samordning av de sökandes önskemål med
sannolikt mindre svårigheter än enligt utredningens förslag kunna ske av
föredraganden i skolstyrelsen omedelbart före tillsättningsbeslutet. Att nu
framlägga ett förslag enligt dessa riktlinjer synes emellertid överstyrelsen
icke möjligt, enär statliga enheter ingår i högstadiet och kommunal tillsättning
av lärarna vid dessa enheter enligt överstyrelsens mening icke torde
vara möjlig. Överstyrelsen finner det då först och främst beträffande »statligt
anställda lärare» vara en lämplig utväg, att de utses av mellaninstansen,
vilken skulle bli en statlig myndighet. I utlåtandet anföres härefter
vidare.

Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1957

Då emellertid överstyrelsen starkt vill understryka utredningens uppfattning,
att det är av stor vikt att lärartillsättningen sker så enhetligt som
möjligt, kan överstyrelsen icke förorda ett särskilt tillsättningsförfarande
för nyssnämnda lärargrupp. Ett dualistiskt förfarande skulle medföra en
olycklig klyvning av lärarkåren och skapa svårigheter för enhetsskolan.

Överstyrelsen föreslår därför, att samtliga lärartjänster — med undantag
för de centralt tillsatta — tillsättes av mellaninstansema.

Emellertid är det av stor vikt, att skoldistrikten kan göra sina synpunkter
gällande. Överstyrelsen föreslår därför, att vederbörande skolstyrelse
skall till mellaninstansen avge förord till tjänsten. Vid avgivande av detta
förord bör skolstyrelsen, vid sidan av siffermässigt bedömbara faktorer, taga
hänsyn även till meriter, vilka utan att kunna poängvärderas likväl antingen
ansluter sig till sökandes lärarutbildning eller allmänt sett är av
betydelse för hans lärarverksamhet. Skolstyrelsen kan vidare framlägga
speciella lokala synpunkter på tillsättningsärendet. I förordet kan styrelsen
nämna icke blott den person, som styrelsen anser böra främst ifrågakomma
till tjänsten, utan därjämte, om så anses lämpligt, en eller flera
av övriga sökande i den ordningsföljd de bör ifrågakomma. Över skolstyrelsens
förord skall besvär icke kunna anföras.

Länsskolnämndens beslut om tillsättningen kungöres i Post- och Inrikes
Tidningar.

Besvär över beslutet skall kunna anföras hos Kungl. Maj:t även på materiella
grunder.

Huruvida tjänsterna skall tillsättas medelst fullmakt, konstitutonal eller
förordnande, blir beroende av nu tillämpade principer, i vilka överstyrelsen
icke vill ifrågasätta någon ändring.

Den av överstyrelsen som synnerligen betydelsefull betraktade frågan
om lärares valmöjligheter vid samtidig ansökan till
flera tjänster föreslås löst på följande sätt.

Före länsskolnämndens tillsättning av tjänsten skall föredraganden tillfråga
den lärare, som han har för avsikt att föreslå till tjänsten, huruvida
han accepterar en utnämning. Om sökanden icke accepterar, bör tillfälle
beredas honom att återtaga ansökan. Liknande förfaringssätt tillämpas
vanligen nu vid bland annat de högre kommunala skolorna. Om tillsättningsärendena
behandlas samtidigt inom de olika mellaninstansema, garanteras
lärarna med den här föreslagna anordningen viss valmöjlighet.

Sammanfattningsvis anför skolöverstyrelsen.

Genom det av överstyrelsen här föreslagna tillsättningsförfarandet skulle
de praktiska olägenheter överstyrelsen funnit följa av utredningens förslag
minskas ehuru icke helt undanröjas. Däremot skulle vid central tillsättning,
som möjliggör ett smidigare och snabbare tillsättningsförfarande, olägenheterna
helt undanröjas. Bland annat kan, som också utredningen framhållit,
endast vid en central tillsättning sådan samordning av de sökandes
önskemål genomföras, som garanterar, att en sökande, som anmält sig till
flera tjiinster och är mest meriterad, verkligen kan få välja den tjiinst han
helst vill ha. Den här föreslagna metoden torde ur lärarnas synpunkt vara
att föredraga framför den av utredningen föreslagna.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1057. 1 saml. Nr Öl

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

Före avgivandet av sitt utlåtande över förslagen om tillsättning
av icke-ordinarie lärare bär skolöverstyrelsen tagit del av en
av Läroverkslärarnas riksförbund gjord, tämligen omfattande enkät-undersökning
bland icke-ordinarie lärare i gymnastik, icke-ordinarie lärare i läroämnen
samt rektorerna vid högre skolor rörande deras erfarenheter och
synpunkter beträffande de nuvarande och det av skolstyrelseutredningen
föreslagna tillsättningssystemet för icke-ordinarie lärare. Överstyrelsen, som
i viss mån stöder sig på resultatet av nämnda undersökning, ansluter sig i
princip till de av utredningen framlagda förslagen rörande tillsättningen av
icke-ordinarie lärare och framhåller, att en tillsättning av dessa lärare efter
föregående ledigkungörande i Post- och Inrikes Tidningar otvivelaktigt
ger den säkraste garantien för både skolstyrelser och lärare. Under nuvarande
förhållanden med utpräglad lärarbrist inom vissa områden bör dock
enligt överstyrelsens mening av praktiska skäl — åtminstone tills vidare
— en annan ordning tillämpas. Överstyrelsen föreslår därför vissa avvikelser
från utredningens förslag.

För det första anser överstyrelsen icke att sådana extra ordinarie lönegradsplacerade
tjänster, som är maximerade till sitt antal, skall tillsättas
av skolstyrelse, utan på samma sätt som överstyrelsen föreslagit att ordinarie
lärartjänster skall tillsättas. Vidare anser överstyrelsen, att systemet
att ledigkungöra icke-ordinarie anställningar i Post- och Inrikes Tidningar
icke är tillräckligt smidigt i nuvarande läge, då det gäller att utnyttja all
tillgänglig arbetskraft. Då överstyrelsen liksom utredningen anser det vara
av väsentlig betydelse, att tillsättningsförfarandet blir enhetligt för olika
lärarkategorier, föreslår överstyrelsen, att i huvudsak samtliga icke-ordinarie
lärare, utom de nyss nämnda extra ordinarie lärarna, tills vidare tillsättes
efter hänvändelse till tjänstemannaförmedlingen. För att största möjliga
säkerhet skall garanteras lärarna, förutsätter överstyrelsen att en viss
reglering av förmedlingsverksamheten kommer till stånd.

Arbetsmarknadsstyrelsen avstyrker att förslaget om ledigkungörande av
icke-ordinarie lärartjänster till den del det avser lärare i läroämnen nu
genomföres. Sådana tjänster bör enligt styrelsens mening liksom nu lediganmälas
genom tjänstemannaförmedlingen.

Läroverkslärarnas riksförbund ansluter sig i princip till utredningens förslag
rörande ledigkungörande av icke-ordinarie anställning i Post- och Inrikes
Tidningar men anser sig av hänsyn till skolans behov av smidig försörjning
med icke-ordinarie lärare i läroämnen i varje fall för närvarande — i
en tid av lärarbrist — böra avstyrka detta förslag. Lediganmälan bör i stället
ske till de offentliga tjänstemannaförmedlingarna. Förbundet förutsätter
emellertid, att de fördelar, som följer med det av utredningen föreslagna
tillsättningssystemet, likväl i största möjliga utsträckning kommer de ickeordinarie
lärarna i läroämnen till godo och att i detta syfte vissa av förbundet
angivna förbättringar av de nuvarande förhållandena vidtages.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

Förbundet föreslår också att extra ordinarie adjunkter i Ce 27 och extra
ordinarie ämneslärare i Ce 25 vid samtliga skolformer skall anställas och
antagas i lönegrader på samma sätt som för närvarande gäller för motsvarande
lärare vid allmänna läroverk.

Folkskolans lärarförbund anser, att de bestämmelser utredningen föreslagit,
för att den icke-ordinarie läraren skall ha möjlighet att genom besvär
hävda sin rätt, icke kan ersätta den prövning statens folkskolinspektör nu
skall göra, innan icke-ordinarie lärare i folkskolan anställes. Förbunden finner
ytterligare överväganden vara erforderliga för att fa fram en acceptabel
motsvarighet till nämnda prövningssystem.

Förbunden framhåller även att extra ordinarie lärare alltid bör förordnas
tills vidare med ömsesidig rätt till uppsägning.

Tillsättningen av skolledare behandlas endast i ett fåtal
remissyttranden som en från lärartillsättningen skild fråga.

Skolöverstyrelsen delar utredningens uppfattning, att den enligt en objektiv
bedömning mest meriterade sökanden bör utses, att vid denna bedömning
tjänstens speciella karaktär av skolledartjänst skall beaktas samt att
det lokala inflytandet skall få göra sig starkt gällande särskilt vid skolchef
stillsättningarna.

Gentemot utredningens betonande av det kommunala ansvaret för skolväsendets
ledning och utveckling framhåller överstyrelsen, att det centrala
ämbetsverket i enlighet med sin instruktion bär ansvar för skolväsendet i
dess helhet och att de lokala skolledarna skall följa icke blott skolstyrelsens
utan också den centrala skolledningens intentioner. Överstyrelsen, som
delar uppfattningen att skolledartillsättningen bör ske i samverkan mellan
lokala, regionala och centrala myndigheter, finner därför att denna bör ske
på sådant sätt, att överstyrelsen förordnar skolledarna. Härigenom skulle
enligt överstyrelsens mening ingen rubbning behöva ske av den förutsättning,
som utredningen lagt till grund för sitt förslag, nämligen att skolstyrelsens
sakligt grundade ställningstaganden regelmässigt skall bli avgörande
vid tillsättningen.

Läroverkslärarnas riksförbund motsätter sig med stor bestämdhet att
skolledare tillsättes genom skolstyrelse med motiveringen att skolledartjänst
till sin allmänna karaktär är sådan, att central tillsättning år ofrånkomlig.

Sveriges överlärarförbund erinrar om att förbundet sedan manga ar hävdat,
att överlärare skall tillsättas av skolöverstyrelsen, emedan nuvarande
system icke lämnar önskade garantier beträffande objektivitet. Utredningens
förslag synes förbundet innebära en väsentlig förbättring på denna
punkt. Förbundet föreslår emellertid, att skolöverstyrelsen skall medverka
icke blott vid tillsättningen utan även då fråga uppkommit om att icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

lämna skolledare fortsatt förordnande. Förbundet föreslår, att skolstyrelses
beslut i sådant hänseende skall underställas överstyrelsen för godkännande.

Endast 7 kommuner har tagit upp förfarandet vid skolledartillsättningen
till särskild behandling. Falun, Sollentuna, Kalmar och Vimmerby förordar
central tillsättning. Huddinge föreslår att skolstyrelsen skall ha rätt
att välja en bland de tre främsta inom ett av skolöverstyrelsen upprättat
förslag, medan Finspång och Östra Vikbolandet menar, att styrelsen bör
äga att fritt välja sedan överstyrelsen fastställt vilka sökande som är
behöriga,

V. Departementschefen

Skolstyrelseutredningens förslag beträffande lärartillsättningen kan kort
sammanfattas på följande sätt.

Förslagen avser tillsättning av samtliga ordinarie och icke-ordinarie lärare
vid den obligatoriska skolan (folkskolan, enhetsskolan), de högre kommunala
skolorna, de kommunala yrkesskolorna och de statliga realskolorna,
ävensom skolledarna vid dessa skolformer. Av de skolformer, som skall lyda
under den vid 1956 års riksdag beslutade nya skolstyrelsen, är endast gymnasier
undantagna från förslagen.

Utredningens utgångspunkt vid övervägandena av formerna för lärartillsättningen
har varit att försöka konstruera ett enhetligt tillsättningsförfarande
— beträffande såväl urvalsprinciperna som själva proceduren — för
samtliga lärarkategorier vid de berörda skolformerna. Urvalet bland de
sökande föreslås ske på objektiva grunder. Häri inlägger utredningen emellertid
inte att endast sådana meriter, som kan poängvärderas efter särskilda
system, skall bli utslagsgivande utan att urvalet av den sökande, som är
mest kvalificerad, skall ske jämväl med beaktande av andra relevanta omständigheter,
som kan komma under saklig bedömning. Fasta befordringsgrunder
och i anslutning till dessa utfärdade anvisningar för meritvärderingen
skall ligga till grund för urvalet av sökande.

För att garantera ett objektivt urval föreslår utredningen, att tillsättningen
av ordinarie lärare skall ske i samverkan mellan skolstyrelse och
länsskolnämnd så, att styrelsen skall ledigförklara tjänst och preliminärt
utse den sökande, som styrelsen finner vara mest meriterad, varefter styrelsens
beslut skall prövas av nämnden. Denna skall antingen fastställa det
preliminära beslutet eller bestämma, att styrelsen skall tillsätta annan
sökande, d. v. s. den som enligt nämndens mening är mest meriterad. Nämndens
beslut skall kunna överklagas hos Kungl. Maj:t. Sker det, bestämmer
Kungl. Maj:t vilken av de sökande styrelsen skall tillsätta.

Från detta förfarande har utredningen undantagit ordinarie adjunkter i
29 lönegraden, vilka föreslås skola tills vidare tillsättas av skolöverstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

Icke-ordinarie lärare föreslås tillsatta av de lokala skolstyrelserna själva.

Skolledarna bör enligt utredningens mening tillsättas av skolstyrelsen i
samverkan med skolöverstyrelsen eller, då det gäller yrkesskola, överstyrelsen
för yrkesutbildning på samma sätt som samverkan vid lärartillsättningen
skall ske mellan skolstyrelse och länsskolnämnd.

Utredningens förslag rörande formerna för tillsättning av lärare och skolledare
har inte lyckats samla remissmyndighetema i samma utsträckning
som de i propositionen 1956: 182 redovisade förslagen rörande skolväsendets
lokala och regionala ledning. Med hänsyn till skolväsendets utveckling anser
jag det vara utomordentligt viktigt att motsättningarna kring denna fråga
utjämnas. Riktpunkten vid mina överväganden av det föreliggande materialet
har varit, att för riksdagen skall kunna läggas fram ett förslag till riktlinjer
för tillsättningsförfarandet, vilket i möjligaste mån beaktar de sakliga
synpunkter, som från olika håll framförts i frågan.

Den analys av hithörande problem, som skolstyrelseutredningen gjort,
synes visa, att de motsättningar, som kommit till uttryck, är mera skenbara
än verkliga och delvis grundade på förhållanden, som inte längre är aktuella.
Vidare måste nu förutsättas, att förespråkarna för olika mer eller
mindre reella intressen av en bestämd tillsättningsform böjer sig för den i
detta sammanhang avgörande faktiska omständigheten, att en nioårig obligatorisk
skola i kommunal regi skall upprättas. Denna reform kan inte förverkligas
utan förändringar av bestående förhållanden, och detta gäller
även om formerna för lärartillsättningen. Jag vill framhålla detta, då det
i diskussionen visats en stark benägenhet från olika parter att fordra, att
den för deras del bestående ordningen vid lärartillsättning icke får rubbas
genom enhetsskolreformen.

Vad som beträffande lärartillsättningen och därmed sammanhängande
frågor bör underställas riksdagen är, som jagnyss antytt, endast riktlinjer för
förfarandet vid tjänstetillsättningen. Det torde böra ankomma på Kungl.
Maj:t att framdeles närmare utforma reglerna för tillsättningsförfarandet i
huvudsaklig överensstämmelse med av riksdagen godkända riktlinjer härför.
För sammanhangets skull är det dock nödvändigt, att jag i det följande
på vissa punkter berör frågor om detaljutformning.

När det gäller de allmänna principer, på vilka ett nytt tillsättningsförfarande
bör grundas, har jag helt kunnat ansluta mig till utredningens uppfattning,
att urvalet av sökande skall göras objektivt, att tillsättningen
skall ske genom samverkan mellan den lokala skolstyrelsen och
ett överordnat statligt organ samt att förfarandet vid tillsättning av olika
lärarkategorier så långt möjligt skall vara enhetligt. Jag skall närmast
motivera mitt ställningstagande i dessa olika grundläggande hänseenden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

Frågan huruvida objelctivitetsprincipen skall eller inte skall tillämpas vid
lärartillsättningen är en kärnpunkt kring vilken diskussionen väsentligen
rört sig. Det torde vara klart, att denna princip icke är förenlig med tillsättning
genom val, såsom detta förfarande för närvarande är utformat vid
folkskollärartillsättningen. En tillsättning på detta vis, generellt eller för
vissa lärarkategorier, har emellertid från olika håll förordats i remissyttrandena
från företrädare för kommunala synpunkter. Motiveringen för en
sådan ståndpunkt är dels att skolstyrelserna därigenom anses bli garanterade
ett säkert och slutligt inflytande på tillsättningarna, dels att ett sådant
inflytande förmenas vara ett reellt intresse, sett från kommunal synpunkt.
Det faktiska läget kan sägas ha blivit, att objektiva urvalsgrunder
betraktats såsom oförenliga med lokalt inflytande. Detta betraktelsesätt
är emellertid enligt min mening oriktigt, och det blir väl förklarligt endast
om man dels med objektiv tillsättning menar, att hänsyn uteslutande skall
tagas till vissa fasta, strikt formella befordringsgrunder, dels också förutsätter
att lokalt inflytande skall innebära en rätt för den lokala styrelsen
att — låt vara inom bestämda gränser, exempelvis ett förslag på tre —
fritt och slutgiltigt få bedöma de sökandes lämplighet. Jag delar emellertid
skolstyrelseutredningens uppfattning, att en dylik tolkning av begreppet
objektiv tillsättning är för snäv för att kunna praktiskt tillämpas och att
sakskäl inte kan förebringas för ett fritt skön från en kommunal styrelses
sida just vid lärartillsättningen till skillnad från andra tjänstetillsättningar
av jämförbar natur.

Det har i olika sammanhang framhållits, att tillsättningen av lärare är ett
intresse för kommunerna. Med hänsyn till kommunernas egenskap av
huvudmän för väsentliga delar av skolväsendet är det naturligtvis så. Men
det legitima intresse, som kommunerna härvid kan ha, sammanfaller enligt
min uppfattning helt med statens, lärarnas och de enskilda målsmännens
intresse, nämligen att den för en tjänst mest kvalificerade sökanden utses
och att det i tillsättningsförfarandet inte finns något moment, som kan
verka hindrande för dugliga aspiranter att söka tjänst, varhelst de så önskar.
Detta förhållande motsäges inte av uppfattningen, att den mest kvalificerade
sökanden bör utväljas under medverkan av den lokala skolstyrelsen.
Om man således undviker att hårddraga begreppen, framstår objektiv
tillsättning och lokalt inflytande inte alls som oförenliga.

Innan jag går vidare in härpå, skall jag dröja något vid vad som i detta
sammanhang bör förstås med objektiv tillsättning eller objektivt urval.
Enligt min mening måste därmed avses, att prövningen av de sökandes
meriter skall vara saklig och oväldig och inte kunna ge rum för hänsynstagande
till ovidkommande omständigheter, d. v. s. omständigheter utan
betydelse för sökandes möjligheter att fullgöra de uppgifter, som är förenade
med tjänsten. Hit hör givetvis i princip politisk och religiös åskådning
och andra mera privatbetonade omständigheter. En objektiv tillsätt -

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

ning måste också innebära att sökande, var han än söker tjänst inom sitt
arbetsområde, blir bedömd på samma sätt med undantag naturligtvis för
sådana variationer i bedömningen, som kan betingas av smärre olikheter
i de skilda tjänsternas innehåll eller av speciella lokala, på tjänsten inverkande
omständigheter. Därför förutsätter objektiv tillsättning i regel att
det finns vissa normerande bestämmelser, enligt vilka sökandes meriter
skall bedömas, s. k. befordringsgrunder. Såsom framgår av redogörelsen för
rådande förhållanden gäller för närvarande dylika befordringsgrunder vid
tillsättning av flertalet kategorier lärartjänster. Beträffande folkskolans
lärare behöver emellertid befordringsgrunderna endast följas vid upprättande
av förslag, medan de vid de högre kommunala skolorna och de allmänna
läroverken skall vara utslagsgivande för tillsättningen. Objektivitetsprincipen
har således icke varit avgörande, när förfarandet vid folkskollärartillsättningen
konstruerades.

Vad ett kommunalt inflytande vid lärartillsättningen beträffar, vill jag
först konstatera, att ett sådant, med hänsyn till undervisningsväsendets
ställning som en samhällsangelägenhet av fundamental vikt och den därmed
sammanhängande naturen hos lärartjänsterna, icke kan motiveras
utifrån någon annan synpunkt än den, att det skall bidraga till att ge en
ledig tjänst den mest kvalificerade innehavaren. Inom dessa gränser är det
kommunala inflytandet givetvis av stor betydelse. Att gå längre och inordna
den framtida lärartillsättningen under de kommunala maktbefogenheterna
och alltså ge kommunal myndighet en rent diskretionär prövningsrätt
synes inte motiverat då, som jag nyss betonade, det inte finns något
speciellt, i egentlig mening kommunalt intresse, som endast kan tillgodoses
genom en dylik prövningsrätt.

Vid remissbehandlingen av utredningens förslag har i inte så få fall
framhållits, att om valförfarandet icke kan bibehållas generellt, skillnad
bör göras vid tillsättning av olika lärarkategorier, varvid det nuvarande
valförfarandet bör bestå för de lärargrupper, som för närvarande är underkastade
ett sådant. Som motivering härför anföres, att kommunerna bör
bibehållas vid åtminstone det inflytande de nu har, när det gäller lärartill,
sättning.

Jag är emellertid också på denna punkt helt ense med skolstyrelseutredningen
och anser inte, att det i förevarande hänseende kan förebringas några
skäl att göra skillnad mellan olika lärarkategorier. Det förhållandet, att en
viss lärarkategori av enbart historiskt betingade orsaker ännu tillsättes
genom val, är enligt min mening inte tillräcklig anledning att i någon utsträckning
bibehålla detta förfarande som en för lärartillsättningen även i
fortsättningen utmärkande undantagsföreteelse.

Sedan jag sålunda ansett mig böra fastslå, att det fundament, på vilket
ett nytt tillsättningsförfarande bör grundas, iir att urvalet av sökande till

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

lärartjänst sker objektivt, övergår jag till urvalsgrunderna och därefter
till frågan om formerna för den lokala medverkan vid tillsättningen.

I diskussionen om tillsättning av allmänna tjänster understrykes ofta
att befordringsgrunderna skall vara »förtjänst och skicklighet» i enlighet
med stadgandet i § 28 regeringsformen. Utredningen har i sitt betänkande
ägnat detta stadgande särskild uppmärksamhet (s. 408 f.). Jag hänvisar
därtill och inskränker mig i detta sammanhang till att i anslutning till vad
utredningen anfört framhålla, att »förtjänst» allmänt torde tolkas såsom
antalet tjänsteår och »skicklighet» såsom teoretisk kunskap och förmåga
att fullgöra de ifrågakommande uppgifterna, samt att nämnda grundlagsstadgandes
viktiga innebörd torde vara, att sökande vid tillsättningen av
tjänst hos det allmänna skall bli föremål för en strängt saklig bedömning,
som utesluter godtycke. Vad jag i det föregående kallat för objektiv tillsättning
sammanfaller således helt med andan i ifrågavarande grundlagsstadgande.
I vissa fall — det gäller beträffande tillsättningen av flertalet
lärarkategorier — har innebörden av förtjänst och skicklighet närmare
angivits i särskilda befordringsgrunder. De är vid lärartillsättningen kort
uttryckt undervisningsskicklighet, examensbetyg samt antalet tjänsteår.
Jag har i det föregående närmare redogjort härför och för de vägledande
nonner för en poängmässig värdering av sökandes meriter, som angivits beträffande
folkskollärartillsättningen.

I fråga om grunderna för urvalet vid tillsättning av ordinarie lärartjänst
kan jag i allt väsentligt ansluta mig till skolstyrelseutredningens
tankegångar, och jag anser, att utredningens förslag härutinnan med vissa
jämkningar bör läggas till grund för bestämmelser i ämnet.

Utredningen har föreslagit, att normerande anvisningar för meritvärderingen
av principiellt samma slag som kommit till användning vid folkskollärartillsättningen,
utarbetas för tillsättning av lärare i läroämnen, övningslärare
och, så snart möjligheter därtill finns, yrkeslärare. I en vid betänkandet
fogad promemoria, kompletterad med en särskild skrivelse i ämnet,
har utredningen framlagt utförliga förslag till anvisningar för meritvärdering
vid ansökan till tjänster i läroämnen. Utredningens mening är att vid
tillsättningen den inbördes ordningen mellan de sökande skall fastställas på
grundval av i första hand siffermässigt bedömbara faktorer (undervisningsskicklighet,
lärarexamina och tjänstår) enligt nämnda anvisningar men
med hänsynstagande jämväl till meriter, vilka utan att kunna poängvärderas
likväl antingen anknyter till sökandes lärarutbildning eller allmänt
sett är av betydelse för hans lärarverksamhet. Till den förra gruppen anser
utredningen böra hänföras andra examina än som är direkt avsedda för
den sökta tjänsten, avlagda prov, pedagogiskt och allmänt vetenskapligt
skriftställarskap samt kvalificerad vidareutbildning såsom fortsatta studier
och kurser eller studieresor av större omfattning. Till den andra gruppen
bör enligt utredningens mening hänföras exempelvis lärares arbete som ung -

Kungl. Mcij:ts -proposition nr 61 år 1957

domsledare, insatser inom det fria och frivilliga folkbildningsarbetet, medborgerliga
förtroendeuppdrag och uppdrag inom föreningslivet.

Utredningen anser, att alla de meriter och egenskaper som kan komma
under saklig bedömning skall beaktas, då det skall fastställas vem som är
främst till ledig tjänst. Därvid skall hänsyn även kunna tas till ett föreliggande
speciellt behov av att till viss tjänst erhålla en innehavare med
särskild utbildning eller särskilda insikter, t. ex. utbildning för undervisning
i hjälpklass eller behörighet att undervisa i engelska. Enligt utredningens
sätt att se är det således från skolans synpunkt självklart, att en
skolstyrelse skall äga rätt att vid bedömningen av sökandes meriter värdera
den sökande högst, som med goda förutsättningar i övrigt att fylla
tjänsten bäst kan fylla det speciella behov, som en skola kan ha. Med hänsyn
till de föreliggande behoven av klasslärare med behörighet att undervisa
i engelska eller handha hjälpklassundervisningen och till den bristsituation,
som nu är för handen, anser utredningen, att en kommun, som
har behov av sådana lärare, skall äga fästa stor vikt vid om sökande har
dessa kvalifikationer eller icke. Utredningen föreslår, att mellaninstansen
skall äga pröva och medge en kommun rätt att vid ledigkungörande av
tjänst meddela, att behov av lärare med t. ex. kompetens att undervisa i
engelska eller i hjälpklass eller med särskilda förutsättningar att handha
gymnastik- och idrottsundervisningen föreligger. Har så skett, bör sådan
kompetens kunna bli av väsentlig betydelse vid meritvärderingen.

Utredningen föreslår i det sammanhanget också, att lärartjänst inom det
obligatoriska skolväsendet skall stå öppen i lika mån för manliga som
kvinnliga sökande, såvida inte mellaninstansen av särskilda skäl medgivit
undantag från denna regel.

Sammanfattningsvis framhåller utredningen, att det såväl i lärarens som
i skolans intresse bör finnas en möjlighet för en skolstyrelse att få fästa
skälig vikt vid att sökande genom vidareutbildning, genom särskilda insatser
för skolväsendet eller folkbildningsarbetet eller i kultur- och samhällslivet
i övrigt visat aktivitet och intresse för skolfrågor och närstående problemställningar.
Man skall således inte binda tillsättningsmyndigheterna så
hårt vid ett automatiskt verkande poängsystem, att möjligheterna att lägga
en helhetssyn på läraren elimineras.

Några preciserade anvisningar för hur bedömningen från denna sistnämnda
synpunkt skall ske, anser utredningen det vara en motsägelse i sig
självt att försöka utforma.

Mot utredningens förslag att medborgerliga förtroendeuppdrag och uppdrag
i allmänhet inom föreningslivet skulle kunna tillgodoräknas sökande
som merit för lärartjänst har vid remissbehandlingen riktats krilik. Enligt
min uppfattning tyder visserligen framstående verksamhet i allmänna värv
regelmässigt på en sådan samhällsorientering och sådana andra egenskaper,
som är värdefulla även då det giiller att fullgöra en fostrargärning i skolans

Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1957

tjänst. Likväl anser jag, att insatser på här avsedda områden inte har
sådant direkt samband med själva lärarverksamheten att de bör uppställas
som formlig merit vid tjänstetillsättning. Ett dylikt samband anser jag
däremot föreligga när det gäller arbete som ungdomsledare och insatser
inom det fria och frivilliga folkbildningsarbetet.

Utredningen framhåller, att en skolstyrelse vid meritbedömningen bör
få fästa skälig vikt vid andra faktorer än sådana som kan direkt avspeglas
i en poängsammanställning. En sådan rätt bör emellertid inte endast tillkomma
skolstyrelsen utan vilken tillsättningsmyndighet som helst. Utredningen
använder också uttrycket »tillsättningsmyndighet», när den hävdar,
att ett automatiskt verkande poängsystem inte får verka så bindande, att
det eliminerar möjligheterna för den tillsättande att lägga en helhetssyn
på läraren. Denna utredningens senast anförda uppfattning delar jag så
långt, att jag anser att anvisningar för en poängmässig värdering av de sökandes
meriter endast skall vara ett hjälpmedel, som skall tjäna syftet att
underlätta fastställandet av ordningen mellan de sökande på såvitt möjligt
enhetliga och rättvisa grunder. Jag finner det ligga i sakens natur, att tillsättningsmyndigheten
vid bedömningen av de sökande skall äga ta i beaktande
på annat sätt än genom betyg klart dokumenterad skicklighet och
lämplighet för den tjänst det gäller. Utredningen har uttalat, att det enligt
dess mening som regel torde förhålla sig så, att den formellt mest meriterade
läraren också är den reellt mest kompetente. Det finns all anledning antaga,
att det förhåller sig på detta sätt, men jag anser liksom utredningen, att
denna omständighet inte motiverar att låta en mekaniskt verkande poängberäkning
ensam bli utslagsgivande vid lärartillsättningen. Å andra sidan
följer av vad jag sagt om kravet på objektiv tillsättning, att den poängmässigt
fastställda inbördes ordningen inte godtyckligt får frångås. En avvikelse
bör kunna ske, när en poängmässigt sett inte alltför underlägsen
medsökandes övriga meriter är betydande eller det genom faktiska insatser
är dokumenterat, att en sådan sökandes skicklighet är väsentligt större än
vad som framgår av vid tidigare tidpunkt erhållna betyg. Vidare finner jag
det rimligt, att en dylik avvikelse må ske, där det klart kan visas, att
tjänstens beskaffenhet och med denna förenade uppgifter gör en poängmässigt
underlägsen sökande mest skickad att besätta den. Fall av sistnämnda
art kan förutses komma att föreligga företrädesvis vid tillsättning
av klasslärartjänster, vilket utredningen särskilt framhållit, samt vid tillsättning
av yrkeslärartjänster.

Utredningens förslag att lärartjänst inom det obligatoriska skolväsendet
som regel skall stå öppen för både manliga och .kvinnliga sökande föranleder
inte i och för sig någon erinran från min sida. Jag vill därvidlag endast
understryka, att grundsatsen om lika behörighet till befordran för män
och kvinnor — vilken ju sedan 1945 gäller för statstjänst — i princip bör
gälla lärar- och skolledartjänster inom hela det statsunderstödda kommunala
skolväsendet. Rätten att med hänsyn till speciella förhållanden besluta

Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1957

om undantag, innebärande att viss tjänst förbehålles för endast män eller
endast kvinnor, torde böra ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl.
Maj:ts bestämmande, på länsskolnämnd.

Med beaktande av vad jag här anfört, bör bestämmelser rörande grunderna
för urvalet vid tillsättning av lärartjänst utarbetas i huvudsak enligt
utredningens förslag.

De principer, som jag nu givit min anslutning, anser jag vara giltiga
oavsett om tillsättningsmyndigheten är lokal, regional eller central. I den
män de på ett tillfredsställande sätt kan vinna tillämpning, bör det således
i och för sig vara utan betydelse, om den tillsättande myndigheten är av det
ena eller det andra slaget. För att urvalet skall bli sakligt riktigt är det
emellertid av vikt, att alla för tillsättningen relevanta synpunkter framkommer,
innan beslut fattas. Detta kan icke ske utan medverkan i en eller
annan form från skolstyrelsens sida. Jag kommer därmed över på frågan om
hur själva tillsättningsproceduren bör utformas och ämnar
först diskutera hur det bör ske just med hänsyn till det lokala inflytandet
på lär artillsättningen.

Med utgångspunkt i att skolväsendet i enlighet med skolreformens anda
bör bli en angelägen kommunal uppgift, säger skolstyrelseutredningen, att
den funnit det vara konsekvent och naturligt att principiellt lägga ansvaret
för lärartillsättningen i första hand på de lokala skolstyrelserna och inte
inskränka dessas uppgifter till att allenast avge förord eller yttrande. Samtidigt
har utredningen emellertid bestämt förordat objektiva grunder för
urvalet och avvisat varje möjlighet att därvid låta det fria skönet spela in.
Vad utredningen åsyftat kan därför — såsom framgår av den föreslagna tillsättningsproceduren,
där ju det faktiska avgörandet higges i mellaninstansens
eller Kungl. Maj:ts hand — inte ha vidare innebörd än att hänsyn vid
tillsättningen skall tagas till de kommunala skolstyrelsernas sakligt grundade
synpunkter.

Med en dylik uppfattning om urvalsgrunderna blir frågan om själva
proceduren vid tillsättningen en lämplighetsfråga, vilket, som jag nyss
framhöll, i princip också gäller om valet mellan lokal, regional eller central
tillsättningsmyndighet. I praktiken måste man emellertid vid detta senare
val räkna med att ju större erfarenhet och ju bättre tillgång på kvalificerad
personal den tillsättande myndigheten har, desto bättre garantier vinnes
för att nå målet — en objektiv tillsättning.

Om man betraktar skolstyrelseutredningens förslag, kan det vara svårt
att avgöra vilken myndighet som skall anses som den tillsättande. Enligt
utredningens förslag skall skolstyrelsen visserligen utfärda förordnande för
den till tjänsten utsedde, men det slutliga avgörandet av tjänstetillsättningen
måste anses ligga hos de överordnade myndigheterna. Med den utgångspunkt
utredningen haft, nämligen att urvalet av sökande skall vara
objektivt, är det naturligtvis i och för sig utan betydelse, vilken myndighet

Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1957

som betraktas såsom den tillsättande. Men det synes som om utredningen
gjort sig skyldig till en motsägelse såtillvida som den knappast konstruerat
ett tillsättningsförfarande i överensstämmelse med sin deklaration att ansvaret
för lärartillsättningarna i första hand skall ligga på de lokala skolstyrelserna
och att dessa skall ha vidare uppgifter än att avge förord eller
yttrande. Möjligen har utredningens tanke varit, att ett preliminärt beslut
från skolstyrelsens sida skulle binda länsskolnämnden hårdare än om
styrelsen endast avgav förord. En sådan tankegång är dock icke förenlig
med principen om det objektiva urvalet vilket, om man tillmäter detta ett
avgörande värde, givetvis inte får till någon del elimineras genom ett tillsättningsförfarande,
som på grund av en viss inneboende tröghet försvårar
tillämpningen av objektivitetsprincipen.

En befogenhet för skolstyrelsen att utfärda förordnande för tillsatt
lärare anser jag, med det av utredningen föreslagna tillsättningsförfarandet
i övrigt, vara utan praktisk betydelse från kommunal synpunkt.

Den form för samverkan mellan den kommunala skolstyrelsen och överordnad
statlig myndighet, som skulle bestå i att styrelsen fattade ett
preliminärt tillsättningsbeslut och hade till uppgift att utfärda förordnande
för den tillsatte, synes således mot bakgrunden av den för utredningen och
mig gemensamma ståndpunkten beträffande urvalsprinciperna inte vara
förenad med några fördelar, som uppväger de av remissmyndigheterna
påvisade tekniska brister, vilka är förbundna med den av utredningen föreslagna
tillsättningsproceduren. Det syfte man skulle nå enligt utredningens
förslag om preliminärt beslut från styrelsens sida, kan man enligt min mening
— beroende på bestämmelsernas utformning och tillämpning — nå lika
väl genom att styrelsen till länsskolnämnden avger förord för sökande.
Förlägger man tillsättningsbeslutet till nämnden, blir tillsättningsförfarandet
avsevärt förenklat, varjämte vissa andra betydande fördelar uppnås.
Jag skall återkomma härtill sedan jag ytterligare något uppehållit mig vid
de moment i den av utredningen föreslagna tillsättningsproceduren, som
främst kritiserats vid remissbehandlingen.

Jag har redan anslutit mig till utredningens uppfattning, att tillsättningsförfarandet
så långt möjligt bör vara gemensamt för enhetsskolans
olika lärarkategorier samt för lärarna i de skolformer, som löper parallellt
med denna och i princip lyder under den gemensamma skolstyrelsen. Skolöverstyrelsen,
som också starkt understrukit vikten av att lärartillsättningen
sker så enhetligt som möjligt, har emellertid samtidigt ifrågasatt,
om inte en tillsättning genom skolstyrelsen, så som utredningen avsett,
skulle göra det nödvändigt med en särskild tillsättning av ordinarie lärare
vid de statliga realskolorna, enär det vore tveksamt om dessa lärare såsom
statstjänstemän, vilka tillsättes medelst fullmakt, kunde tillsättas av en
kommunal styrelse. Vid övervägande av denna fråga har jag kommit till
den uppfattningen, att det från skilda synpunkter skulle vara olämpligt att
låta en kommunal styrelse tillsätta dylika lärare. Ett tillsättningsförfarande

Kungl. May.ts proposition nr 61 år 1957

av utredningens modell skulle således inte kunna omfatta tillsättningen av
ordinarie lärare vid de statliga realskolorna under övergångstiden. Detta
anser jag vara en brist i förslaget då, som skolöverstyrelsen understryker,
ett dualistiskt förfarande skulle medföra en olycklig klyvning av lärarkåren
och skapa svårigheter för enhetsskolan.

Denna brist är emellertid inte den enda. De av utredningen föreslagna
möjligheterna för sökande att anföra besvär över en av länsskolnämnden
fastställd rangordning synes ägnade att inge betänkligheter. Skolöverstyrelsen,
som bestämt avstyrker, att tillsättningsförfarandet skall inrymma fastställande
av en rangordning mellan sökande och besvärsmöjligheter över en
sådan rangordning, framhåller, som det synes med rätta, att besvär utan
relevans för det aktuella tillsättningsärendet i så fall skulle komma att
anföras i stor utsträckning. Enligt min mening finns det ej tillräcklig anledning
att belasta proceduren med moment, som i varje fall innebär mycket
stora risker för besvärliga komplikationer på grund av onödiga besvär och
eventuella ändringar i en rangordning, ändringar, vilka i och för sig inte
alls behöver påverka själva tillsättningen.

En viktig detalj, som kommit att spela en stor roll i diskussionen om
tillsättningsförfarandet, är i vilken omfattning det kan erbjudas sökande
att utan inskränkningar anmäla sig till flera samtidigt lediga tjänster och
därvid, om han skulle vara mest meriterad till mer än en tjänst, välja den
han helst vill ha. Denna sida av tillsättningsförfarandet är huvudsakligen
av betydelse vid tillsättning av lärare i läroämnen. Av skäl, som vid remissbehandlingen
klart påvisats, är det av stort värde såväl för skolväsendet
som för den enskilde läraren, att nämnda möjligheter finns. Skolstyrelseutredningen
har varit väl medveten om detta förhållande. Beträffande tillsättningen
av klasslärare synes förslaget innebära status quo i detta hänseende,
medan det beträffande tillsättningen av lärare i läroämnen innebär
förändringar, som för huvuddelen av dessa lärare avgjort kan sägas vara
till det sämre, eftersom ansökningsrätten föreslås begränsad till fyra län.
I synnerhet vid knapp tillgång på lärare är det ett för hela skolväsendet och
i synnerhet för skolorna på mindre eftertraktade orter betydande intresse,
att rätten att samtidigt söka flera tjänster inte är begränsad. Då skolstyrelseutredningen
själv funnit det nödvändigt att med det förfarande den
föreslagit begränsa de akademiskt utbildade lärarnas ansökningsrätt till
högst fyra liin — något som enligt min övertygelse skulle vålla olägenheter
vid tillsättningarna och ytterligare förvärra en redan besvärlig rekryteringssituation
för skolorna i vissa delar av landet — finner jag häri ytterligare
ett starkt skäl att söka en annan lösning av procedurfrågan än den som
utredningen anvisat. Jag vill här framhålla, att de nämnda olägenheterna
skulle bestå — om än till en början mindre märkbara — även om man
från utredningens tillsättningsförfarande undantoge de statliga realskolornas
lärare. För rekryteringen av försöksskolornas och senare enhetsskolornas
lärare i läroämnen skulle förhållandena bli lika olämpliga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

De väsentliga invändningar, som jag sålunda anser kunna resas mot utredningens
förslag, har samtliga sin grund i att den lokala skolstyrelsen
skulle utfärda förordnande för tjänstinnehavarna och i den meningen fungera
som tillsättningsmyndighet.

Jag har tidigare såsom min uppfattning framhållit, att det vid ett objektivt
förfarande inte är av principiell betydelse om tillsättningsmyndigheten
är lokal, regional eller central. De invändningar mot en lokal tillsättningsmyndighet
jag här anfört anser jag böra föranleda att lokal tillsättningsmyndighet
inte väljes. Av tekniska skäl kan central myndighet inte
komma i fråga, om förfarandet även skall omfatta tillsättningen av lågoch
mellanstadiernas stora lärargrupper. Vidare kan mot en centraliserad
tillsättning invändas, att anhopningen av tjänster vid en fullt utbyggd
enhetsskola, även om tillsättningen endast skulle gälla tjänsterna i läroämnen,
antagligen skulle framtvinga ett mekaniserat tillsättningsförfarande
vid vilket befogad hänsyn knappast skulle kunna tagas till lokala synpunkter.

Det återstående alternativet är en regional tillsättningsmyndighet —
den av riksdagen i fjol beslutade länsskolnämnden. Beträffande mellaninstanstillsättning
säger skolstyrelseutredningen själv, att en sådan från
teknisk synpunkt skulle vara möjlig beträffande alla lärarkategorier och
erbjuda vissa fördelar, vilka utredningen särskilt framhåller. Genom att
tillsättningarna lyftes upp på ett regionalt plan skulle enligt utredningens
egen mening också vinnas vissa garantier för ett urval enligt de principer
utredningen anslutit sig till. Som skäl för att icke föreslå mellaninstansen
som tillsättningsmyndighet, anför utredningen, att skolreformen syftar till
en bättre skola och att vidgade befogenheter och ökat ansvar för skolans
lokala målsmän skulle bidraga till uppnåendet av detta syfte. Det är från
dessa utgångspunkter utredningen sagt sig vilja lägga ansvaret för lärartillsättningama
i första hand på de lokala skolstyrelserna och inte inskränka
dessas befogenhet till att endast avge förord eller yttrande. För egen
del kan jag emellertid, från den för utredningen och mig gemensamma utgångspunkten
att urvalet av sökande skall vara objektivt, icke se den
skillnad som utredningen tycks anse föreligga mellan å ena sidan att styrelsen
avger förord till länsskolnämnden, som därefter tillsätter tjänsten, och
å andra sidan att styrelsen fattar ett preliminärt beslut, som underställes
länsskolnämnden, vilken därefter bestämmer vilken sökande styrelsen skall
tillsätta. Det förefaller mig som om utredningen här fäst alltför stort avseende
vid procedurens yttre form utan att tillräckligt beakta dess tjänlighet
för det innehåll utredningen velat ge den. Resultatet har blivit ett omotiverat
omständligt förfarande. En förenkling bör enligt min mening genomföras
på så sätt att styrelsens preliminära beslut — med oförändrad innebörd
i sak — utbytes mot ett väl motiverat förord och länsskolnämndens i
realiteten bindande prövning mot ett överklagbart tillsättningsbeslut.
Därigenom skulle också vinnas, att adjunktstjänsterna i Ca 29 och ämnes -

Kungl. Maj.ts proposition nr 61 år 1957 63

lärartjänsterna i Ca 27, oavsett vid vilken skolform de är placerade, inte
behövde tillsättas i särskild ordning.

Med dessa överväganden föreslår jag följande beträffande tillsättning
av ordinarie lärare och lärare med däremot svarande anställning.

Grunderna för urvalet av sökande och förfarandet vid tillsättningen skall
vara desamma beträffande samtliga lärarkategorier i dels enhetsskolan (försöksskolorna)
och de kommunala yrkesskolorna, dels — så länge dessa skolformer
består — folkskolan och de högre kommunala skolorna, dels ock de
allmänna läroverken, utom vad gäller lektorerna, vilkas tillsättning icke
beröres av mina här framlagda förslag. Lärartjänster vid sådan skola, som
är eller förbundits med lärarutbildningsanstalt, skall dock undantagas från
det i övrigt enhetliga tillsättningsförfarandet.

Urvalet av sökande skall vara objektivt. Befordringsgrunderna skall,
som jag tidigare förordat, i huvudsak överensstämma med dem som nu
i flertalet fall gäller vid lärartillsättning. Anvisningar för meritvärderingen
skall utarbetas enligt de grunder jag angivit.

Samtliga tjänster, utom de som enligt vad jag nyss sagt bör undantagas
från det enhetliga förfarandet, skall tillsättas av länsskolnämnden, sedan
skolstyrelsen avgivit motiverat förord för en av de sökande eller förordat
flera sökande i den ordning, styrelsen anser att de bör ifrågakomma till
tjänsten. Skolstyrelsens förord skall icke kunna bli föremål för besvär på
materiella grunder. Över länsskolnämndens tillsättningsbeslut skall besvär
kunna anföras hos Kungl. Maj:t av såväl sökande som skolstyrelsen. Lärares
rätt att samtidigt söka flera ledigförklarade tjänster skall icke vara
begränsad till viss del av riket.

Ordinarie tjänst (utom lektorstjänst) vid sådan skola, som är eller förbundits
med lärarutbildningsanstalt, skall tillsättas av skolöverstyrelsen,
sedan skolstyrelsen avgivit förord och mellaninstansen yttrat sig i ärendet.

Tjänst vid kommunal skolform skall tillsättas medelst förordnande och
vid statlig läroanstalt medelst fullmakt eller konstitutorial.

Jag vill slutligen beträffande tillsättningen av ordinarie lärare framhålla,
att det föreligger ett särskilt problem beträffande yrkeslärarna i enhetsskolan
och lärarna vid yrkesskolorna, såtillvida som dessa lärares anställningsformer
inte närmare reglerats genom nåsra av Kungl. Maj:t meddelade
bestämmelser så att det klart framgår, vilka tjänster som är att betrakta
som ordinarie eller som jämförbara med ordinarie tjänster enligt
statliga avlöningsreglementen. Då jag nyss talade om ordinarie lärare och
lärare med däremot svarande anställning, avsåg jag med de senare just
yrkeslärare i enhetsskolan och lärare vid yrkesskolorna. Det torde beträffande
dessa böra ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda närmare bestämmelser
om vilka förutsättningar som skall giilla för att befattning vid enhetsskola
eller kommunal yrkesskola skall tillsättas såsom om fråga varit
om i vanlig mening ordinarie tjänst. Som grundförutsättning härvidlag

Kungl. Maj:ts -proposition nr 61 år 1957

anser jag böra krävas att det gäller i statens pensionsanstalt eller på annat
sätt pensionsreglerad befattning av sådan varaktighet och med sådan
trygghet för innehavaren, att den med avseende på anställningsformen kan
anses motsvara statligt reglerad ordinarie lärartjänst.

Beträffande tillsättningen av icke-ordinarie lärare kan jag
här inskränka mig till att uttala min principiella anslutning till skolstyrelseutredningens
förslag. Så långt det icke av praktiska eller andra skäl är
olämpligt, bör skolstyrelsen således själv tillsätta icke-ordinarie lärare, varvid
givetvis bör tillämpas samma urvalsgrunder som skall gälla vid tillsättning
av ordinarie tjänst.

Utredningsförslagen rörande tillsättningen av skolledare bygger
även de på objektivitetsprincipen, och själva procedurens grundregler överensstämmer
med det föreslagna förfarandet vid tillsättning av ordinarie
lärare. Skillnaden i sistnämnda hänseende är att skolstyrelsens preliminära
beslut skall prövas av vederbörande överstyrelse i stället för av länsskolnämnden.
De av utredningen föreslagna befordringsgrunderna överensstämmer
med de vid den nuvarande skolledartillsättningen vanliga.

Förslagen avser tillsättningen av skolchefer (skoldirektörer, förste rektorer
och rektorer), rektorer vid enheter av den obligatoriska skolan, vid
högre kommunala skolor, vid lokala kommunala yrkesskolor samt fristående
statliga realskolor.

Beträffande urvalsgrunderna framhåller utredningen med rätta, att det
i dessa fall på ett annat sätt än vid lärartillsättningarna blir fråga om att
försöka bedöma de sökandes lämplighet. Enligt utredningens mening bör
det i första hand ankomma på skolstyrelsen att bedöma de sökande från
denna synpunkt och dess uppfattning därvid bör tillmätas stor betydelse.
Å andra sidan framhålles som ett värde, att de centrala skolmyndigheternas
erfarenhet och överblick kan komma till uttryck och tillgodogöres vid urvalet
till skolledarbefattningarna.

Jag kan i det väsentliga ansluta mig till utredningens resonemang rörande
skolledartillsättningen. Beträffande proceduren har jag emellertid funnit
samma anledning till erinringar, som när det gällde förfarandet vid lärartillsättningen,
och jag förordar därför motsvarande ändringar. Skolstyrelsens
preliminära beslut, som skulle underställas central skolmyndighets
prövning, och dess uppgift att utfärda förordnande bör följaktligen ändras
till att styrelsen avger förord och att den centrala myndigheten utfärdar
förordnande. Jag vill här understryka, att skolstyrelsens förord bör tillmätas
särskilt stor vikt vid tillsättning av skolledarbefattningarna.

Utredningen hade tänkt sig att samverkan beträffande samtliga tjänster
skulle ske mellan skolstyrelse och respektive överstyrelse. Jag bedömer det
emellertid som lämpligast, att skoldirektör under en övergångstid förordnas
av Kungl. Maj:t. Detta ställningstagande anser jag motiverat med hänsyn
till dessa tjänsters stora betydelse, vilket gör det högeligen önskvärt, att de

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

i nuvarande brytningsskede på skolans område i möjligaste mån kan tillsättas
oberoende av eventuella lokala skolpolitiska motsättningar och tillfälliga
gruppintressen. Denna uppfattning från min sida rubbar givetvis
inte det principiellt riktiga i skolstyrelseutredningens inställning, att skolstyrelsens
sakligt grundade ställningstaganden regelmässigt bör bli avgörande
vid tillsättningen. Den i särskild grad fria bedömning av lämpligheten,
som blir nödvändig vid tillsättning av skoldirektörstjänst, fordrar
emellertid en allsidig prövning av olika synpunkter, vilken på det för alla
parter mest betryggande sättet torde kunna göras av Kungl. Maj:t, sedan
såväl den lokala uppfattningen som den centrala skolmyndighetens mera
fackbetonade synpunkter framlagts och kan vägas mot varandra.

Jag föreslår således, att skoldirektör förordnas av Kungl. Maj:t,
sedan skolstyrelsen, som ledigförklarat tjänsten, avgivit förord för en av
de sökande eller förordat flera sökande i angiven ordning samt vederbörande
länsskolnämnd, skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning
yttrat sig i ärendet.

Förste rektor, rektor, som tillika är skolchef, rektor vid enhet av det
obligatoriska skolväsendet, rektor vid högre kommunal skola samt rektor
vid fristående statlig realskola föreslår jag skola förordnas av skolöverstyrelsen,
sedan förord och yttrande avgivits av respektive skolstyrelse
och länsskolnämnd. Såvitt gäller förste rektor skall tillsättningsbeslut fattas
efter samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning. Överstyrelsens tillsättningsbeslut
skall kunna överklagas hos Kungl. Maj:t. Beträffande förordnande
av rektor vid kommunal yrkesskola föreslår jag motsvarande förfarande,
dock att förordnandet skall utfärdas av överstyrelsen för yrkesutbildning.

Befordringsgrunderna skall i samtliga fall, i enlighet med utredningens
förslag, vara insikter, erfarenhet och sådana egenskaper, som företrädesvis
fordras för utövande av den skolledarbefattning det gäller.

Mot utredningens förslag att skolstyrelsen skall äga yttra sig över de
sökande till rektorstjänst vid högre allmänt läroverk har jag ingen erinran.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och förordat hemställer jag,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att godkänna av mig förordade riktlinjer för förfarandet
vid tillsättning av lärar- och skolledarbcfattningar av i det
föregående angivna slag.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets
övriga ledamöter instämmer, bifaller Hans Maj:t
Konungen samt förordnar, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll ut v''sar''

Ur protokollet:

Gösta Nilsson

5 — Ifihavg till riksdagen* ■protokoll 1957. 1 samt. Nr 61

Kungl. Maj:ts proposition nr 61 år 1957

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Inledning ...................................................... 3

II. Problemställningen ............................................. 4

III. Nuvarande förhållanden ........................................ 6

A. Tillsättning av vissa lärare m. in............................... 6

1. Tillsättningsförfaranden .................................. 6

a) Folkskolan ........................................... g

b) Fortsättningsskolan .................................... 7

c) Kommunal yrkesskola ................................. 7

d) De högre kommunala skolorna .......................... 8

e) De allmänna läroverken ................................ 8

f) Försöksverksamheten med nioårig enhetsskola............ 9

2. Befordringsgrunder ....................................... 10

3. Meritvärderingsnormer ................................... 12

4. Anställningens trygghet för vissa lärarkategorier ............ 13

B. Tillsättning av vissa skolledare m. in........................... 15

a) Folkskolan .............................................. 15

b) Kommunal yrkesskola .................................... Ig

c) Högre kommunala skolor och allmänna läroverk ............ ig

IV. Ändrat tillsättningsförfarande ................................... 17

A. Diskussionen om lärartillsättningen — Skolstyrelseutredningens

allmänna synpunkter ........................................ 17

B. Skolstyrelseutredningens förslag .............................. 25

1. Inledning ................................................ 25

2. Tillsättning av ordinarie lärare ............................ 27

3. Tillsättning av icke-ordinarie lärare ........................ 32

4. Tillsättning av skolledare.................................. 33

C. Remissyttranden ........................................... 34

V. Departementschefen ............................................ 52

Ivar Haeggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1957

561466