Kungl. May.ts proposition nr 360 (Proposition 1919:360)

Kungl. May.ts proposition nr 360.

Nr 360.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående omorganisation
av utrikesdepartementet samt förstärkning av Sveriges
representation i utlandet; given Stockholms slott den 18
mars 1919.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
utrikesdepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom
föreslå riksdagen att

dels godkänna den av ministern för utrikes ärendena i statsrådsprotokollet
förordade staten för utrikesdepartementet med därvid fogad
övergångsstat, att tillämpas från och med den 1 oktober 1919,

dels förklara, att för de å departementets nya stat uppförda befattningar
såsom kabinettssekreterare, avdelningschef, chef för byrå, andre
legationssekreterare eller vice konsul, byråsekreterare och kanslist skola
från och med den 1 oktober 1919 gälla de av ministern för utrikes ären.
dena föreslagna särskilda villkor och bestämmelser för åtnjutande av de i
staten för ifrågavarande befattningar upptagna avlöningsförmåner,

dels ock medgiva, att de förutvarande ordinarie befattningshavarna
inom utrikesdepartementet, vilkas tjänster efter den nya avlöningsstatens
ikraftträdande äro avsedda att upphöra och vilka icke befordras till högre
grad från tiden för den nya statens ikraftträdande och ej heller varda
inom närmast jämförliga grad uppförda å den nya staten, skola med
fortsatt tjänstgöringsskyldighet bibehållas vid dem enligt hittills gällande
stat tillkommande avlöningsförmåner och upptagas å blivande övergångsstat,
ävensom förklara, att under övergångstiden motsvarande antal närmast
jämförliga befattningar inom departementet skola hållas vakanta
samt att, intill dess de övertaliga tjänstemännen varda upptagna å övergångsstat,
av de inbesparade avlöningarna må användas erforderligt belopp
till avlönande av de övertaliga tjänstemännen,

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 322 käft. (Nr 360.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

dels ock förklara, att beträffande de å departementets nya stat uppförda
befattningarna såsom kansliråd, kamrerare, förste och andre arkivarie,
kvinnligt skrivbiträde, vaktmästare och portvakt skola för åtnjutande av
de i staten för ifrågavarande befattningar upptagna avlöningsförmåner, gälla
de i statsrådsprotokollet angivna villkor och bestämmelser, med iakttagande,
att kamreraren äger årligen, när sådant utan hinder för göromålens behöriga
gång kan ske, åtnjuta semester under en och en halv månad,

dels — i händelse av godkännande av det framlagda statförslaget
för år 1920 med uteslutande ur riksstaten av det för närvarande till avlöningsförbättring
åt vissa vaktmästare m. fl. uppförda ordinarie anslaget
å 2,400 kronor — höja ordinarie anslaget till utrikesdepartementet från
dess nuvarande belopp, 164,700 kronor, med 122,800 kronor till 287,500
kronor,

dels för följande ändamål på extra stat för år 1920 anvisa nedan

angivna belopp, nämligen:

arvode till en extra avdelningschef.......... 11,650 kronor

> » en extra byråsekreterare.......... 4,850 »

» » tre extra kvinnliga skrivbiträden av tredje graden 7,050 »

» > ett extra kvinnligt skrivbiträde av andra graden 1,950 »

» två vaktmästare.............. 3,150 »

till beredande av extra avlöningstillägg åt vissa befattningshavare

C Cn o

inom departementet m. m., i enlighet med i statsrådsprotokollet närmare
angivna grunder, ett förslagsanslag, högst, å 68,200 kronor,

till upprättande av vissa nya konsulat i utomeuropeiska länder såsom
förslagsanslag, högst, ett belopp av 93,000 kronor,

till kontorskostnadsersättningar åt vissa nya konsuler i utomeuropeiska
länder såsom förslagsanslag, högst, ett belopp av 10,000 kronor,

till extra diplomat- och konsulsaspiranter såsom reservationsanslag
ett belopp av 19,000 kronor,

till extra han delsattachéer såsom reservationsanslag ett belopp av

175.000 kronor,

till sociala attachéer såsom reservationsanslag ett belopp av 70,000 kronor,
till inrättande vid oförutsedda behov av tillfälliga diplomatiska och
konsulära poster i utlandet såsom förslagsanslag, högst, ett belopp av

150.000 kronor,

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

tillhopa uppgående till 41,775 kronor, måtte få till angivna ändamål disponeras
efter den nya statens ikraftträdande,

tlrls till förstärkning av sistnämnda anslagsbelopp å tilläggsstat för
år 1919 anvisa ett belopp av 28,700 kronor,

dels medgiva, att den återstod av det å extra stat för år 1919 upptagna
förslagsanslag, högst, å 51,550 kronor till provisorisk förstärkning
av departementets arbetskrafter, vilken bliver tillgänglig den 1 okt. 1919
och vilken, på sätt i statsrådsprotokollet närmare angivits, beräknas uppgå
till 8,650 kronor, måtte få användas till avlöning åt förutnämnda extra
befattningshavare och beredande av extra avlöningstillägg åt vissa befattningshavare
inom departementet,

dels ytterligare till sistnämnda båda ändamål under fjärde kvartalet
av år 1919 såsom förslagsanslag, högst, anvisa ett belopp av 8,000 kronor,
dels ock för följande ändamål å tilläggsstat för år 1919 anvisa nedan
angivna belopp, nämligen:

för upprättande av vissa nya konsulat i utomeuropeiska länder såsom
förslagsanslag, högst, ett belopp av 23,250 kronor,

till kontorskostnadsersättningar åt vissa nya konsuler i utomeuropeiska
länder såsom förslagsanslag, högst, ett belopp av 2,500 kronor,

till extra diplomat- och konsulsaspiranter såsom reservationsanslag
ett belopp av 4,750 kronor,

till extra handelsattachéer såsom reservationsanslag ett belopp av
43,750 kronor,

till sociala attachéer såsom reservationsanslag ett belopp av 17,500
kronor, samt

till inrättande vid oförutsedda behov av tillfälliga diplomatiska och
konsulära poster i utlandet såsom förslagsanslag, högst, ett belopp av
37,500 kronor.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas.

GUSTAF.

. Joll. Hellner.

Kung! Maj:ts proposition nr 360.

Tredje huvudtiteln.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 18 mars 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellnek,
Statsråden: Petersson,

SchOTTE,

Petrén,

Nilson,

friherre Palmstierna ,

Rydén,

Undén.

Herr ministern för utrikes ärendena anförde:

Vid anmälan den 9 januari 1919 av frågor tillhörande regleringen
av utgifterna för år 1920 under riksstatens tredje huvudtitel erinrade j^g
därom, att såväl utrikesdepartementet som utrikesrepresentationen i övrigt
befunne sig på ett stadium av omorganisation.

Vid föredragning den 20 juni 1918 av riksdagens skrivelse nr 339
av den 12 i samma månad angående vissa förändringar och utvidgningar
inom utrikesrepresentationen m. m. hade Eders Kungl. Maj:t bemyndigat
mig att tillkalla högst sex sakkunniga att verkställa en allsidig utredning

Kanyl. Maj A» proposition nr

angående behovet av förändringar och utvidgningar inom utrikesdepartementet
och Sveriges representation i utlandet jämte erforderliga andringar
i gällande lönestater samt i kompetens- och antagningsbestämmelser för
anställning i utrikesdepartementets tjänst.

I anledning av berörda uppdrag hade jag till sakkunnige för verkställande
av ifrågavarande utredning utsett landshövdingen herr E. Troll e,
envoyén friherre F. Kamel, generalkonsul T. Undén samt ledamöterna av
riksdagens andra kammare friherre Th. Adelsvärd, redaktören Hj. Branting
samt direktören E. Nyländer.

Jag erinrade vidare om, att bemälde sakkunnige under hand delgivit
mig grundlinjerna för den omorganisation av utrikesdepartementet
jämte vissa åtgärder till utrikesrepresentationcns förstärkning i övrigt, som
de ärnade föreslå, men att de tillika meddelat, att deras betänkande först
om några veckor kunde föreligga färdigt. Då de sakkunnige sålunda ännu
icke kunnat framlägga sitt förslag i utarbetat skick, hade jag icke kunnat
intaga definitiv ställning till detsamma utan måste förbehålla mig en
senare ingående prövning, icke minst beträffande de betydande anslagsökningar,
som de sakkunnige föreslogo.

Vid beräknandet av de belopp, som borde upptagas i budgeten,
måste därför läggas till grund de uppgifter, som lämnats av de sakkunnige,
under förbehåll av senare granskning av beloppen. Jag hemställde
därför, att med ledning av de av sakkunnige lämnade preliminära uppgifter
måtte, i avvaktan på att proposition kunde avlåtas, för år 1920 beräknas,
i det för utrikesdepartementet uppförda ordinarie anslag en förhöjning
från dess nuvarande belopp 164,700 kronor med 142,500 kronor
till 307,200 kronor, till extra avlöningstillägg åt vissa befattningshavare i
utrikesdepartementet m. m. bland de extra anslagen såsom förslagsanslag,
högst, ett belopp av 40,000 kronor,

för upprättande av vissa nya konsulat i utomeuropeiska länder bland
de extra anslagen såsom förslagsanslag, högst, ett belopp av 92,000 kronor,
till kontorskostnadsersättningar åt vissa nya konsuler i utomeuropeiska
länder bland de extra anslagen såsom förslagsanslag, högst, ett belopp av

10,000 kronor, till extra diplomat- och konsulaspiranter bland de extra
anslagen såsom förslagsanslag, högst, ett belopp av 19,000 kronor, till
extra handelsattaehéer bland de extra anslagen såsom reservationsanslag
ett belopp av 175,0U0 kronor,

till sociala attachéer bland de extra anslagen såsom reservationsanslag
ett belopp av 70,000 kronor, samt

till inrättande vid oförutsedda behov av tillfälliga diplomatiska och
konsulära poster i utlandet ett förslagsanslag, högst, av 150,000 kronor.

Kunjl. Maj:ts proposition nr 360.

Jag torde få erinra därom, att denna min hemställan blev av Kungl.
Maj:t bifallen.

Sedan de sakkunnige med skrivelse, dagtecknad den 1 nästlidne
februari, överlämnat första delen av sitt betänkande, innefattande förslag
till ny organisation av utrikesdepartementet, förändrade avlöningsbestämraelser
för vissa befattningshavare inom departementet och för beskickningar
och konsulat, förändrade bestämmelser för antagning och utbildning
av attachéer i utrikesdepartementets tjänst samt vissa åtgärder i syfte
att omedelbart förstärka Sveriges representation i utlandet, däribland anställandet
av socialattachéer, anhåller jag, att ånyo få för Kungl. Maj:t anmäla
ifrågavarande ärende.

Rörande omfattningen och planen för de sakkunniges arbete torde
jag i detta sammanhang böra erinra om följande.

I sin ovan berörda skrivelse av den 12 juni 1918 har riksdagen
lämnat en sammanfattande framställning rörande de önskemål, som borde
uppmärksammas vid en eventuell utredning om en förbättrad utrikesrepresentation.
1 främsta rummet satte riksdagen spörsmålet om en ökning av
den avlönade, alltså av svenska konsulattjänstemän bestående konsulsrepresentationen.
Härvid borde tagas i övervägande såväl befrämjande av Sveriges
kommersiella intressen å de orter, där sådana avlönade tjänstemän kunde
ifrågasättas, som ävenledes den ökade kostnad för statsverket, som den
eventuella utökningen av konsulatkåren koinme att innebära.

Såsom föremal för utredningen nämndes vidare det såväl i en i
ämnet väckt motion som i vissa till riksdagen inkomna yttranden från
särskilda korporationer påpekade behovet av eu utveckling av handelsattachéinstitutionen
i syfte att härigenom befrämja den vid sidan av
konsulatrepresentationen erforderliga kommersiella informationen. Bland
åtgärder syftande i samma riktning nämndes anställande av inom särskild
teknisk eller kommersiell yrkesgren utbildade personer för upplysningars
inhämtande, en metod, som syntes hava använts av en del andra stater,
samt kommersiellt kunskapande genom ambulerande attachéer.

Utredningen om en förbättrad utrikesrepresentation på det kommersiella
området borde även taga sikte på åtgärder för erhållande av
kvalificerad arbetskraft. Det gällde här såväl att rekryteringen och utbildningen
för inträde i utrikesdepartementets tjänst på lämpligt sätt tillgodosåges,
som även att tillbörlig hänsyn toges till den högre kvalificerade
arbetskraftens större fordringar med avseende å avlöning. Uti i ärendet
avgivet yttrande hade Stockholms handelskammare härutinnan framhållit
vikten av att enskild förmögenhet icke tinge, såsom för närvarande i hög

hane/1. Maj:ts proposition nr 360.

"råd vore fallet, spela in vid besättande av eu stor del av platserna inom
ifrågavarande område. Vad beträffade den grundligare kommersiella skolning,
som riksdagen ansåge erforderlig för den personal, som utbildades
för den konsulära tjänsten, hade Skånes handelskammare uti till vederbörande
utskott inkommet yttrande gjort gällande, alt ehuru betydelsen
av handelshögskoleutbildning oeh spj åkkunskap ieke borde underskattas,
dock den främsta meriten vid inträde å konsulsbanan borde vara längre
tids praktisk verksamhet inom affärslivet å sådana poster, där tillfälle
gäves att samla erfarenhet angående handelns och industriens skilda gr enar
och därinom härskande olika förhållanden. Riksdagen ansåge denna synpunkt
vara värd beaktande vid en utredning, men ville dock tillägga, att i
konsuls tjänstebefattning inginge göromål, för vars behöriga skötsel även
andra utbildningskvalifikationer än de rent merkantila syntes vara erforderliga.

Vid utredande av frågan om de organisatoriska förändringar inom
utrikesdepartementet, som betingades av en utvidgning av den kommersiella
delen av dess verksamhet, borde jämväl tagas i övervägande andra
frågor, som stode i nära samband med utvecklingen och förbättringen i
landets kommersiella utrikesrepresentation, exempelvis förmedlandet av
kommersiella upplysningar flin utlandet till näringsverksamheten inom
landet, samverkan mellan konsulaten och de svenska handelskamrarna i
utlandet, inspektionen över honorar konsulernas verksamhet m. m.

Då riksdagen betonat de skäl, som talade för den ifrågasatta utredningen
ur handelns, industriens och sjöfartens synpunkt ville emellertid
riksdagen tillika framhålla, att vid uppgörande av förslag till en effektiv
utrikesrepresentation givetvis jämväl jordbrukets krav, såväl för upparbetande
av dess exportmarknader som för införskaffande från utlandet
av för denna närings drift behövliga förnödenheter borde tillgodoses.

För att vår kommersiella utrikesrepresentation måtte vara i stånd
att omedelbart efter krigets slut tillgodose de ökade krav, som helt säkert
komme att ställas på densamma, ville riksdagen understryka vikten av att
den ifrågasatta utredningen måtte oförtövat taga sin början samt att utredningens
resultat måtte snarast möjligt bli föremål för statsmakternas
prövning.

Jag tillåter mig erinra om, hurusom jag vid föredragning av berörda
skrivelse till statsrådsprotokollet anlörde, att jag funne en sådan utredning,
som den riksdagen begärt, av behovet påkallad. I vissa avseenden läte sig
en omorganisation av utrikesrepresentation en också med fördel genomföra
redan nu. I andra avseenden vore det icke rådlig! eller möjligt att för
närvarande genomföra även i och för sig önskvärda förändringar. Emeller -

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

tid syntes även i sistnämnda avseende vissa förarbeten böra och kanna
vidtagas redan nu, för att, när mera överskådliga och fasta förhållanden
inträtt, de ifrågasatta reformerna måtte utan onödig tidsutdräkt kunna
genomföras. Bland de frågor, som omedelbart krävde sin lösning, ansåge
jag en omorganisation av utrikesdepartementet vara den förnämsta och
''mest brådskande. På grund av de kommersiella intressenas oavlåtliga tillväxt
i antal och politisk betydelse måste eu utredning i det av riksdagen
angivna syfte för att bliva effektiv med nödvändighet komma att omfatta
en förändrad organisation av utrikesdepartementet i dess helhet.

Som Eders Kungl. Maj:t behagade erinra sig, blev på hemställan av
statsrådet och chefen för civildepartementet vid föredragning den 13 sistlidne
december det sakkunnige anförtrodda uppdrag utsträckt att omfatta
jämväl eu utredning angående anställande av sociala attachéer vid vissa
av Sveriges beskickningar i utlandet.

Vid ärendets föredragning yttrade departementschefen till statsrådsprotokollet
bland annat följande:

»Med hänsyn till de särskilda förhållanden, som efter krigets slut
torde komma att visa sig å arbetsmarknaden, synes det vara önskvärt att
vid vissa av Sveriges större beskickningar i utlandet, åtminstone tillfälligtvis,
anställas särskilda i avseende å arbetsförhållanden och därmed sammanhängande
sociala spörsmål sakkunniga personer såsom sociala attachéer.
En "utredning huru denna angelägenhet lämpligen bör ordnas synes mig
böra anförtros åt omförmälda inom utrikesdepartementet arbetande sakkunniga
jämte ytterligare en speciellt å det sociala området erfaren person.
Jag får därför hemställa, att Kungl. Maj:t måtte förordna, att omförmälda
utredning inom utrikesdepartementet jämväl skall omfatta sistberörda av
mjo- nu väckta fråga ävensom bemyndiga chefen för civildepartementet att
uppdraga åt en särskild sakkunnig att tillsammans med de av ministern,
för utrikes ärendena tillkallade sakkunniga verkställa utredning angående
anställande av sociala attachéer vid vissa av Sveriges beskickningar».

Att såsom särskild sakkunnig deltaga i utredningen angående anställande
av sociala attachéer utsåg chefen för civildepartementet byråchefen
i socialstyrelsen fil. dr. G. Huss.

1 den skrivelse, varmed de sakkunniga till mig överlämnat sitt betänkande,
hava de redogjort för de synpunkter, som av dem följts vid
förslagens utarbetande. De sakkunniga hava i främsta rummet upptagit
fråvau om utrikesdepartementets omorganisation till behandling. I saraband
därmed hava emellertid vissa frågor av allmän organisatorisk innebörd,
vilka anginge såväl den inre som den yttre utrikes förvaltningen,
upptagits till prövning. Något förslag omfattande en reglering av hela

Kuugl. Maj:t* proposition nr 360.

den diplomatiska och konsulära representationen hade de sakkunnige för
närvarande icke utarbetat, då det synts nödvändigt, att, innan grunderna
för eu sådan definitiv reglering fastställdes, avvakta inträdandet av mera
stadgade politiska och ekonomiska förhållanden än dem, som för närvarande
rådde. Då emellertid enligt sakkunniges uppfattning representationen i
utlandet i vissa avseenden omedelbart krävde förstärkning, hade de sakkunniga
redan nu beslutit föreslå vissa åtgärder i sådant syfte, vilka voro
av natur att kunna bringas till utförande oavsett den blivande omregleringen.

Innan jag närmare ingår på de sakkunniges olika förslag och den
ytterligare utredning i förevarande ämnen, som åvägabragts, anhåller jag
att få meddela en redogörelse för den granskning, vilken de sakkunnige
underkastat den nuvarande organisationen av utrikesdepartementet, ävensom
lämna en allmän översikt av de sakkunniges ^betänkande.

De sakkunnige framhålla, att den organisation av utrikesdepartemen-f^^^f*
. . ° , nAo j , „ 1 ,.,110 kritik av den

tet, som i sina väsentliga drag uppbyggdes ar 19Öb, med hänsyn till da- nuvarande

varande förhållande torde kunna sägas i åtskilliga avseende hava inne burit

framsteg. På grund av den tillväxt i departementets arbetsbörda

samt den komplicering av ärendenas natur, som sedermera, synnerligast

efter världskrigets utbrott, ägt rum, hade den emellertid visat sig icke

motsvara tidens krav.

Den omfattning, i vilken departementets arbetsbörda tillväxt, framginge
av följande statistiska uppgifter.

Sammandrag av utrikesdepartementets arbetsförteckningar.

1880

1906

1911

1913

1914

1915

1916

1917

1918

(preli-

mi-

Inkommande skrivelser . 4,478

13,741

21,262

21,408

29,402

53,530

64,006

65,910

närt)

71,125

Avgående skrivelser . . 3,559

11,168

20,222

20,109

23,886

37,859

46,533

50,542

62,316

I detta sammanhang framhålla de sakkunnige, att av världskriget
orsakade förhållanden medfört, att vissa grupper av ärenden, som eljest
pläga vara av relativt enkel beskaffenhet, blivit av mera invecklad natur,
vilket föranlett en ökning av arbetet, som icke framginge av de anförda
siffrorna.

När 1906 års reform av utrikesdepartementet vid ministerns för
utrikes ärendena sida ställde en kabinettssekreterare, var det visserligen i
Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 322 Käft. (Nr 360.) 2

Kungl. AIaj:ts proposition nr 360.

avsikt att denne skulle vara ansvarig för det dagliga arbetets behöriga
gång i departementet. Men det betonades uttryckligen, att han måste
vara något annat och mera än en expeditionschef. Avsikten att bereda
kabinettssekreteraren en ställning, som visserligen ålade honom den allmänna
ledningen av departementets arbete, men som å andra sidan gav
honom tillfälle att ägna sig åt de förefallande politiska uppgifterna fick
emellertid, betona de sakkunnige, ett icke fullt effektivt uttryck i den
utfärdade instruktionen för departementets tjänstemän. I allt för hög
grad kom nämligen där tyngdpunkten att läggas på den först angivna
delen a0v hans verksamhet.

A kabinettssekreterarens skuldror har i följd härav kommit att vila
en ofantlig arbetsbörda. Fördelen av att inom departementet en person
finnes med överblick över hela arbetsfältet är avsevärd och allmänt erkänd.
Men en sådan fördel kan köpas för dyrt. Det har med den nuvarande
organisationen icke kunnat undgås, att kabinettssekreteraren sett
sig nödsakad offra en avsevärd del av sin tid på behandling och avgörande
av relativt obetydliga ärenden av expeditionell natur.

Det tillfälliga upprättandet av en biträdande kabinettssekreterarepost
har visserligen medfört en avlastning av kabinettssekreterarens arbetsbörda,
men de olägenheter, som visat sig vara förbundna med den starka centralisationsgrundsats,
som principiellt fordrat, att samtliga ärenden skola
passera genom kabinettssekreterarens händer, har icke därmed kunnat undanröjas.
De sakkunnige framhålla, att den omständigheten, att kabinettssekreterareposten
så ofta bytt innehavare (fyra gånger under världskriget)
kommit bristfälligheterna i departementets organisation att mycket bjärt
framträda.

På grund av de organisatoriska missförhållandena inom departementet,
de dyra levnadsomkostnaderna i Stockholm samt de svagt tillmätta
lönerna, betona de sakkunnige vidare, har det varit en mycket allmän —
ej minst av ekonomiska skäl —- framkallad strävan hos departementets
tjänstemän att söka tjänst utomlands. Ombytet av personal inom departementet
har varit mycket stort. Den bristande kontinuitet, som uppstått i
ledningen, har icke motvägts därav, att på underordnade poster funnits
tjänstemän, som genom längre tids tjänstgöring förvärvat ingående erfarenhet
vid ärendenas handläggning. De sakkunnige finna påfallande,
vilket stort antal av departementets befattningar, som med växlande innehavare
under långa tidrymder skötts på förordnande.

Bristen på erfaren, fullt tillräcklig personal har emellertid, framhålla
de sakkunnige ytterligare, medfört svårigheter i ännu ett avseende.
Den i och för sig, genom frånvaron av en politisk avdelning, vanskliga

Kung!. Maj:tu proposition nr 36U.

frågan, huru mängden genom världskriget framkallade nya ärenden skulle
fördelas mellan departementets olika avdelningar, har härigenom ytterligare
komplicerats. Man har i många fall åt tjänsteman å en avdelning måst
uppdraga ärenden, som enligt sin natur bort handläggas av tjänsteman å
en annan avdelning. Härigenom har gränslinjen mellan de olika avdelningarna
icke alltid kunnat hallas tillräckligt klar. Kompetenskonflikter
mellan avdelningarna hava ej sällan uppstått; särskilt omfattande hava
dessa varit i de stora handelspolitiska frågorna mellan rättsavdelningen,
vilken i viss mån fungerat såsom politisk avdelning, och handelsavdel ningen.

Departementets personal, såväl före kriget som efter de företagna
förstärkningarna efter dess utbrott, har, enligt de sakkunniges mening, varit
för knappt tilltagen. Handläggningen av de dagliga löpande ärendena har
tagit personalens tid i anspråk i så hög grad, att densamma ofta ej haft
tillfälle att ägna uppstående viktiga frågor den ingående granskning och
det fördjupade studium, som varit önskvärda.

När de sakkunnige undersökt den nuvarande organisationen, har
uppmärksamheten jämväl fästs vid bristfälligheter, som vidlåda arkivet
särskilt med avseende å det systematiska inordnandet av materialet.

Som en avsevärd olägenhet beteckna de sakkunnige frånvaron av en
särskild chifferavdelning. De former, under vilka chiffreringsarbetet verkställts,
finna de sakkunnige högst otillfredsställande.

De sakkunnige betona, att departementets lokalfråga kräver särskild
uppmärksamhet. Dess trångboddhet i de lokaler, soin upplåtits i f. d.
Arvfurstens palats vid Gustav Adolfs torg, är i ögonen fallande. Det har
icke varit till förmån för arbetsresultatet inom departementet, att flera
tjänstemän måst samtidigt i olika delar av samma rum sköta sina tjänster,
mottaga besök, expediera telefonsamtal m. m. Ehuru större utrymme för
departementet är att påräkna, sedan krigsarkivet och stuteriöverstyrelsen
i enlighet med senaste lagtima riksdags beslut bortflyttats från de under
utrikesdepartementets lokaler belägna våningar, kan lokalfrågan emellertid,
enligt sakkunniges uppfattning, ingalunda sägas vara löst.

Det har också förelegat en brist hos departementet därutinnan, att
ett planmässigt underhållet bibliotek saknats.

I nära samband med departementets organisation och den ordning
för ärendenas handläggning, som där tillämpas, stå, framhålla de sakkunnige
vidare frågorna om sättet för personalens rekrytering samt dess
fördelning till tjänstgöring såväl inom departementet som vid beskickningar
och konsulat.

Förhållandet att inom departementet handelsärendena sammanförts

Kungl. Maj-.ts proposition nr 360.

till behandling å en avdelning och politiska och rättsärenden å en annan
avdelning har medfört, att rekryteringen av departementets personal, liksom
denna personals vid;ire utbildning, kommit att ske efter två skilda linjer,
den ena med huvudvikten lagd på den kommersiella, den andra på den
politiskt-rättsliga sidan. På grund härav hava tjänstemännen tillhörande
den diplomatiska karriären icke alltid i önskvärd omfattning behärskat de
handelspolitiska frågorna, liksom å andra sidan de konsulära tjänstemännen
icke haft tillfälle att förvärva den insikt i politiska och rättsliga spörsmål,
som visat sig behövlig. Då emellertid utvecklingen medfört, att särskilt
de politiska och handelspolitiska ärendena på det intimaste sätt sammanknutits
eller uppgått i varandra, hava dessa bristfälligbeter i personalens
utbildning ofta visat sig hämmande ej endast för departementets utan
även för beskickningarnas och konsulatens verksamhet.

De sakkunnige erinra, att enligt gällande bestämmelser någon skillnad
mellan en yttre och en inre karriär icke förutsatts, men att vissa
omständigheter dock medfört, att den nära kontakt mellan den inre och
yttre representationen, som måste anses önskvärd, faktiskt ej kunnat i tillräcklig
omfattning upprätthållas. En grundväsentlig orsak härtill se de
sakkunnige i det tillämpade systemet med skilda lönestater. Medan departementets
tjänstemän med avseende å sina löneförmåner äro jämställda
med tjänstemännen i övriga departement, äro för tjänstemännen vid beskickningar
och konsulat särskilda löneförmåner stadgade. De sakkunnige
finna, att den inbördes avägningen av de olika löneförmånerna varit sådan,
att likställighet i ekonomiskt avseende mellan befattningarna inom departementet
och inom den yttre karriären — ehuru detta i viss mån varit
eftersträvat —ej förelegat.

En följd har blivit, att den sakkunskap rörande förhållandena i
främmande land, vilken är absolut nödvändig för ett riktigt bedömande
av de politiska och handelspolitiska frågor, som uppkomma gent emot ett
visst land, icke kunnat förutsättas och ej heller i tillräcklig omfattning
förelegat hos departementets tjänstemän.

• De sakkunnige utveckla i detta sammanhang den uppfattningen, att
specialiseringen av arbetet på de olika uppgifter, som falla inom ett utrikesdepartements
verksamhet, kan tänkas fullföljd efter väsentligen tvenne
huvudlinjer. Den ena är den, som kan sägas ligga till grund för utrikesdepartementets
nuvarande organisation vid dess fördelning av ärendena
mellan avdelningarna: till handläggning å viss avdelning sammanföras
ärenden, som till sin materiella innebörd anses vara av likartad beskaffenhet.
Mot en sådan grundsats för ärendenas uppdelning är ur principiell
synpunkt intet att invända. Men vid dess omsättande i praktiken möta

Kunyl. Maj:ts proposition nr 3fi0. 13

vanskligheter. Det låter sig möjligen tillika, att en person kali ingående
behärska exempelvis den svenska handelstraktatspolitiken i dess skiftande
utformning gent emot olika länder, men att hos samma person även förutsätta
den i många fall nödvändiga kännedom om de ekonomiska förhållanden
och de handelspolitiska strömningar, som råda inom samtliga främmande
länder, torde svårligen låta sig göra.

Ur praktisk synpunkt kräves därför, framhålla de sakkunnige, att
ovan angivna princip förenas med en annan grundsats för ärendenas fördelning,
vilken går ut på att tjänstemännen få sina arbetsuppgifter begränsade
till visst land eller vissa grupper av länder.

Mot den nuvarande organisationen av utrikesdepartementet finna de
sakkunniga den anmärkningen befogad, att den senast angivna principen
icke blivit tillgodosedd. Detta har föranlett, att arbetsuppgifternas räckvidd
för de olika tjänstemännen blivit allt för omfattande, så att det ej
varit dem möjligt att fullt behärska desamma.

Som en sammanfattning av sin kritik uttala de sakkunnige, att det
måste i väsentlig grad anses hava berott på organisatoriska brister att
departementet särskilt under de utomordentliga förhållanden, som rått
under krigsåren, icke kunnat på ett tillfredsställande sätt fylla de krav,
sorti ställts på detsamma. Dessa brister hava enligt sakkunniges mening
varit så djupgående, att deras följder icke kunnat övervinnas genom enskilda
tjänstemäns nit och duglighet.

Med avseende å de allmänna synpunkter, som följts vid förslagets
utarbetande, anföra de sakkunnige följande:

»Innan kommitterade gå att avgiva de förslag till förändringar inom
utrikesdepartementet, som synas böra vidtagas för att åt departementet
förläna en fastare och mera effektiv organisation, må här förutskickas, att
kommitterade varit fullt förtrogna med den tanken att de uppgifter, som
för framtiden skola erbjuda sig för utrikesrepresentationen, kunna komma att
fullgöras under delvis andra former än dem, under vilka man är van att tänka
sig detta arbete utfört. Men kommitterade hava vid den utredning, som
nu uppdragits åt dem i syfte att genomföra vissa reformer i utrikesrepresentationens
centralförvaling och den yttre representationen, icke kunnat
nöja sig med tillfälliga botemedel, i avvaktan på att en klarare uppfattning
angående de framtida problem, som ovan antytts, skulle vinnas.
Endast en till grunden gående reform synes kunna rada bot för dessa
brister, och kommitterade hålla före, att de förändringar i utrikesrepresentationen,
som föreslås, skola befinnas motsvara nuvarande krav och äga
anpassningsmöjligheter för en kommande utveckling.

Översikt
av sakkun
niges förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

Principerna
för omorganisationen.

Såsom framhållits i den riksdagsskrivelse, som bildat utgångspunkten
för kommitterades tillkallande, är ej minst efter världskrigets slut en skärpt
konkurrens att förvänta länderna emellan på det handelspolitiska området.
En omorganisation av utrikesdepartementet måste givetvis taga sikte på
den uppgift av politisk och handelspolitisk art, som erbjuder sig. Vid
sidan av denna uppgift kommer emellertid en annan av icke mindre vikt
och betydelse att framträda: deltagandet i arbetet på återupprättandet
och utvecklingen av den internationella rättens under världskriget så ofta
överträdda bud. Även på detta område måste utrikesdepartementet göras
skickat för den insats, vartill våra traditioner liksom vår ställning såsom
neutral makt under världskriget, i särskild grad berättigar och förpliktar
oss.»

De sakkunnige övergå därefter till att angiva de grundläggande
synpunkterna för själva utrikesdepartementets omorganisation samt yttra
därvid bland annat:

»Såsom i det föregående redan framhållits ansåg man sig, när den
nuvarande organisationen av utrikesdepartementet infördes, kunna utgå
från att de inom departementets verksamhetsområde fallande frågor — om
man bortsåge från dem, som anginge departementets personal och den
inre förvaltningen — enligt sin natur sönderfölle i trenne från varandra
lätt urskiljbara grupper, den politiska, vilken kabinettssekreteraren själv
skulle omhänderhava, den kommersiella, vilken tillkomme handelsavdelningen,
och slutligen den juridiska, som tilldelades rättsavdelningen.

En sådan uppdelning- torde också med en äldre tids förhållanden
hava låtit sig tämligen väl genomföra. Men med den utveckling av våra
utrikespolitiska förbindelser, som på senare tid ägt rum, har den visat
sig icke motsvara tidens krav. I allt högre grad hava de ekonomiska intressena
trängt sig i förgrunden vid förbindelserna länderna emellan, och
överenskommelser på det ekonomiska området hava ofta visat sig innebära
politiska avgöranden av synnerligen vittgående betydelse.

Den allmänna utvecklingen har med andra ord medfört en förskjutning
inom utrikesdepartementets arbetsfält, till vilken hänsyn nödvändigtvis måste
tagas vid uppgörandet av ny organisationsplan för departementet. Sedan
de ekonomiska frågorna trätt i första planet, och på den yttre liksom
på den inre politikens område ekonomiska moment visat sig ingå som betydelsefulla
faktorer även i frågor, som förut betraktats såsom rent politiska,
kan det icke vara riktigt att bibehålla en organisation byggd
på en artskillnad hos ärendena, vilken utvecklingen tenderar att upphäva.
Därest ekonomiska faktorer i väsentlig mån inverka på ett lands utrikes -

Kuntjl. Maj:ta proposition nr 360.

politik, synes det föga ändamålsenligt att inom departementet förlägga de
ekonomiska frågornas handläggning till en annan avdelning än den, som
fått sig de politiska ärendena tilldelad. En sammanslagning synes här
böra ske. Endast därigenom möjliggöres den helhetsuppfattning av läget,
den samlade översikt, som är nödvändig för att i dess olika konsekvenser
kunna bedöma ett handlande i ena eller andra riktningen.

Det är emellertid tydligt att den anmärkning, som framställts mot
den nuvarande departementsorganisationen — att de olika avdelningarna fått
sig förelagda uppgifter av så omfattande karaktär, att de icke kunnat till
fullo behärska desamma — i än högre grad skulle gälla en organisation, som
till gemensam handläggning å eu avdelning sammanförde politiska och
handelspolitiska ärenden, därest icke särskilda regler gåves för en närmare
fördelning av arbetet.

Enligt kommitterades mening måste man härvid utgå från, att ett
riktigt bedömande av de politiska och handelspolitiska frågorna hos vederbörande
tjänstemän förutsätter ingående kunskaper och kännedom om det
eller de länder dessa frågor beröra: inom den politiska och handelspolitiska
avdelningen bör en uppdelning av ärendena ske allt efter de länder de
angå d. v. s. efter den s. k. geografiska principen.

Kommitterade vilja i detta sammanhang framhålla, att de principer,
för vilka i det föregående redogjorts, i större eller mindre omfattning sedan
längre tid tillbaka vunnit tillämpning i åtskilliga främmande utrikesdepartement,
och att de mest konsekvent kommit till uttryck i det franska utrikesministeriets
organisation.

Det är emellertid tydligt, att den geografiska principen icke kan med
fördel tillämpas inom ett utrikesdepartements hela arbetsfält. Aven om
man är beredd att som regel hänföra ärenden av ekonomisk natur till
gemensam handläggning med de politiska frågorna och att därvid tillämpa
den geografiska principen, förefinnas, såsom längre fram närmare skall utvecklas,
vissa frågor, frågor, som torde kunna sammanfattas såsom varande
av handelsteknisk art, för vilka en sådan gemensam handläggning ej är
nödvändig och, med hänsyn till våra förhållanden, ej ens önskvärd.

Men jämte denna senast berörda grupp av frågor finnas även andra,
för vilka ett liknande betraktelsesätt erbjuder sig. Hit höra mål och ärenden
av företrädesvis juridisk na/tur. Ej heller angående dessa kan sägas,
att det utgör något väsentligt för desamma, att de närmast inkommit från
eller beröra visst land. De utgöras i många fall av tolknings- och tilllämpningsfrågor
av gällande svensk lag eller internationella överenskommelser
och kunna visserligen i och för sig vara av synnerligen invecklad
natur, men förutsätta icke för sin handläggning de särskilda insikter och

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

den ingående kännedom om visst främmande land, som angivits såsom
väsentliga för de ärenden, som sammanförts till enhetlig handläggning
efter länder. Fastmer gäller angående dessa frågor — vilka i stor omfattning
underkastats en internationell reglering (civilprocessordning,
industriell äganderätt etc.) — att den generella överblicken och den komparativa
kännedomen om rättens regler i de olika länderna är det, som
främst erfordras.

Att fördela nämnda frågor till behandling å olika geografiska byråer
torde ej vara att förorda; en sammanföring oavsett deras ursprungsort
å en avdelning lärer här vara det riktiga.

Men slutligen finnes en tredje grupp av ärenden av natur att jämväl
böra undandragas den allmänna principen om fördelning till handläggning
efter länder nämligen frågor angående utrikesdepartementets och
den yttre representationens personal, förvaltningen av till departementets
förfogande ställda medel etc.

Därest, såsom kommittérade föreslå, en sammanföring av de politiska
och handelspolitiska ärendena äger rum och i samband därmed en arbetsfördelning
efter den geografiska principen genomföres, synes detta med
nödvändighet böra medföra omläggningar även i andra avseenden inom
utrikesrepresentationen.»

Förändrade Enligt för närvarande gällande bestämmelser få de personer, vilka

äntå,,ande såsom attachéer inträda i departementets tjänst, genomgå olika utbildning
och utbild- allt efter som de skola ägna sig åt den diplomatiska eller den konsulära
attachéer, banan. Mellan dessa banor har också hittills förefunnits en åtskillnad, så
att förflyttningar från diplomatisk tjänst till konsulär eller tvärt om mera
sällan ägt rum. I dessa förhållanden måste en ändring anses påkallad.
Utrikesrepresentationens tjänstemän böra vara kompetenta för såväl de mera
diplomatiska som de rent handelspolitiska uppgifterna.

I syfte att åvägabringa en allsidigare utbildning av departementets
tjänstemän, hava de sakkunnige utarbetat nya regler för antagande och utbildning
åt attachéer. Dessa regler äro avsedda att ersätta de bestämmelser
i förevarande ämne, som innefattas i kungl. kungörelsen den 29 juli
1912 angående villkoren för inträde i utrikesdepartementets tjänst.

Innan avgörande träffats rörande den ifrågasatta nya organisationen
av utrikesdepartementet in. in., torde tidpunkten ej vara inne att taga definitiv
ståndpunkt till de sakkunniges förslag i här berörda avseende. Det
torde böra få ankomma på en senare prövning att i anslutning till de
allmänna grunderna för departementets omorganisation fastställa formerna
för antagande och utbildning av attachéer i utrikesdepartementets tjänst.

Kunyl. Maj:ts proposition nr 360.

Under sådana förhållanden synas dessa spörsmål i detta sammanhang ej
böra påkalla närmare uppmärksamhet.

Såsom jag redan haft tillfälle att omnämna hava de sakkunnige i Ny lunett åt
8itt betänkande °f ram hållit, att det förefunnits eu åtskillnad mellan en di- befattning»-plomatisk och en konsulär karriär. Omständigheterna hava emellertid hamre^inom
medfört en avgränsning även mellan en yttre och en inre karriär. Denna partementet
avgränsning har icke varit avsedd utan har uppstått som en följd av de
olika lönestaterna för departementets tjänstemän och för tjänstemännen i gar och kon

utlandet. 8Ulat

De sakkunnige förorda, att likformighet i avlöningsförhållandena
genomföres för tjänstemännen inom utrikesrepresentationen, vare sig de
tjänstgöra inom departementet eller i utlandet.

Till stöd härför framhålla de sakkunnige bland annat följande:

»De fördelat, som härigenom skulle vinnas i fråga om översikt och
reda i avlöningsförhållandena, synas kommittcrade påfallande samt i och
för si" av den styrka att de motivera ett förslag om införande av ett avlöningssystem
efter angivna principer. Utrikesdepartementet har sig anförtrott
ett arbete av väsentligt olika natur med övriga departement.

Den omständigheten, att tjänstemännen inom utrikesrepresentationen tidvis
fullgöra sina åligganden i hemlandet och tidvis i utlandet gör det
naturligt att det avlöningssystem, som kommit till användning i de andra
departementen, icke utan vidare kan tillämpas inom utrikesdepartementet.
Men samma förhållande medför, att ett enhetligt, för båda sidorna
av karriären gällande lönesystem blir synnerligen eftersträvansvärt.

Därest emellertid det förslag kommittcrade framlägga till en ny
organisation av utrikesrepresentationen vinner statsmakternas bifall, torde
et? avlöningssystem av angivna enhetliga art kunna sägas utgöra en viktig
förutsättning för organisationens praktiska och lyckosamma genomförande.

Det av kommitterade framlagda förslag till ny organisation av utrikesdepartementet
utgår från en sammanföring till gemensam handläggning
av ärenden av politisk och handelspolitik natur, varvid arbetet bör
fördelas på olika byråer efter den s. k. geografiska principen. Till följd
härav kommer ett nära samarbete att äga rum mellan Sveriges diplomatiska
och konsulära representation i visst land och vederbörande byrå
inom departementet, varjämte en specialisering av departementets tjänstemän
på de olika länderna i viss omfattning måste ske.

Men det är givet, att en sådan anordning, som förutsätter en ständig
växelverkan mellan vederbörande byrå i utrikesdepartementet och den

Bihang till riksdagens protokoll 1910. 1 saml. 322 höft. (År 360.) 3

Kuitgl. Maj:ts proposition nr 360.

diplomatiska och konsulära personalen i de länder, från vilka ärenden inga
till byrån, gör det till ett villkor för systemets fulla effektivitet att
förflyttningar av tjänstemännen från den yttre till den inre karriären och
tvärt om lätteligen kunna verkställas. Det blir å ena sidan nödvändigt,
att de på byråerna anställda tjänstemännen beredas tillfälle att genom
anställning utomlands skaffa sig den konkreta erfarenhet om förhållandena,
som tjänsten kräver, liksom å andra sidan att de tjänstemän, som genom
längre tids vistelse utomlands vunnit ingående kunskaper om de olika
ländernas skiftande förhållanden, beredas tillfälle att genom tjänst i hemlandet
göra dessa insikter mera omedelbart fruktbärande för den utrikespolitiska
ledningen.

För att bereda möjlighet för dessa önskemåls fullföljande erfordras,
att de ekonomiska förhållandena för likartade tjänster inom- och utomlands
göras i möjligaste man lika. Förflyttningar från departementet till tjänst
utrikes eller tvärtom böra ske ej blott i samband med befordran till högre
befattning utan även inom samma tjänstegrad oavsett befordran.

För att förverkliga dessa syften är nödvändigt, att de för närvarande
inom utrikesrepresentationen gällande skillda lönesystem underkastas
en omarbetning och sammanjämkning.

Kommitterade, som i överensstämmelse med de av ministern för utrikes
ärendena givna riktlinjer i främsta rummet upptagit frågan om en
omorganisation av utrikesdepartementet till behandling, hava icke funnit
tillfälle att redan i detta sammanhang framlägga förslag till en allmän
omgestaltning av utrikesrepresentationens löneförhållanden. Genomförandet
av en sådan allmän reglering — varvid enligt kommitterades menin2
frågorna om ortstilläggens storlek samt deras avvägning gent emot de
såsom lön och tjänstgöringspenningar utgående belopp förtjänar att särskilt
uppmärksammas — skulle såsom redan framhållits på grund av de
av världskriget framkallade förhållanden för närvarande vara förbundet
med särskilt stora svårigheter.

Kommitterade finna emellertid att införandet av ett enhetligt lönesystem
inom hela utrikesrepresentationen är av den väsentliga vikt för
den omorganisation av utrikesdepartementet, varom förslag av dem framlägges,
att de för sin del redan nu förorda vissa åtgärder i syfte att
bringa överensstämmelse mellan de skilda lönesystem, som hittills tillämpats.

Kommitterade föreslå att, med utgångspunkt från de inom den yttre
karriären redan genomförda avlöningsprinciper, samtliga under utrikesdepartementet
hörande befattningar — med undantag av vissa nedan närmare
angivna tjänster — indelas i sex särskilda avlöningsklasser.»

Kungl. Alaj:t» proposition nr 3C0.

Den sista avdelningen av sakkunniges föreliggande betänkande avser Den yttre.
förändringar inom Sveriges representation i utlandet. unionen

Innan de sakkunnige framlägga förslag till förstärkning av vår utlandsrepresentation,
lämna de en översikt över omfattningen och fördelningen
av Sveriges lönade konsulära representation. Det tramhålles därvid,
att vad Europa beträffar för närvarande följande avlönade konsulära poster
finnas: tre generalkonsulsbefattningar, i Hamburg, London och Moskva,
fyra konsulsbefattningar, i lfouen, retrograd, Kiga och Lubeck, varjämte
å extra stat finnes tillgängligt ett anslag å kr. 45,00(3 till upprättande
av konsulat i Ryssland, sju vice konsulsbefattningar nämligen i Antwerpen,
Köpenhamn, Rotterdam, Narvik, Archangelsk och Retrograd, London samt
Hamburg. Dessutom finnas anställda vid konsulatet i Moskva en kanslist
och vid generulkonsulatet i London tre kanslister. Som härav framgår är
den konsulära representationen särskilt svag i södra Europa, i det att söder
om linjen Rouen, Berlin och Moskva ingen avlönad konsulär representant
finnes.

Vad Asien angår, inskränker sig den lönade konsuläm representationen
till en generalkonsul och en kanslist, bägge placerade i Shanghai.

I Afrika tinnes en lönad generalkonsul i Kapstaden.

I Australien en generalkonsul för närvarande med placering enligt
Kungl. Maj:ts beprövande i Sidney.

I Amerika slutligen finnes en generalkonsul och en kanslist i Montreal,
en generalkonsul, en vice konsnl och en kanslist i New ^ ork, eu konsul
och en kanslist i Chicago, eu generalkonsul i Mexico samt en generalkonsul
och en kanslist i Rio de Janeiro.

Rörande möjligheterna och lämpligheten av att under nu rådande
förhållanden förstärka vår utlandsrepresentation framhålla de sakkunnige
bland annat följande:

»Till de områden av utrikesrepresentationen, där det för närvarande
icke torde vara möjligt att genomföra en definitiv reglering, måste räknas
den diplomatiska och konsulära representationen i utlandet. Att innan
verkningarna av världskriget i politiskt och kommersiellt avseende hunnit
stadga sig genomföra en organisation med anspråk på att systematiskt och
enhetligt ordna samtliga de spörsmål, som sammanhänga med en omreglering
av den yttre representationen torde ej låta sig göra. kör att en
sådan reglering skall kunna ske, erfordras givetvis att de statliga nybildningar,
vartill världskriget givit upphov, erhålla stadga och internationellt
erkännande. Det torde ock erfordras, att större visshet än för närvarande
råder, vinnes angående de blivande formerna för det internationella umgänget
de olika staterna emellan, liksom även att penningvärdet i de olika

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

länderna erhåller större fasthet. Att under nuvarande förhållanden fastställa
och inbördes avväga de löneförmåner, som böra tillkomma tjänstemännen
i skilda länder, är givetvis synnerligen vanskligt.

Om sålunda starka skäl tala för uppskov tillsvidare med en definitiv
reglering, kan det emellertid icke förnekas, att det nuvarande ekonomiska
läget i vissa delar av världen erbjuder möjligheter att knyta och
utveckla för vårt land värdefulla förbindelser, som eljest ej skulle stå till buds.

När kommitterade gått att överväga de åtgärder till vår utrikesrepresentations
förstärkning, som för närvarande borde vidtagas, har
måst tagas i betraktande å ena sidan att dessa åtgärder i sådana avseenden,
där ovisshet om de blivande förhållandenas utveckling råder, icke
föregripa en definitiv reglering, men å andra sidan att de åtgärder, som
föreslås, må bliva effektiva och möjliga att snabbt bringa i verkställighet.

Vid behandlingen av hithörande frågor, torde förutom till vår exporthandel
särskild hänsyn böra tagas till den konkurrens om råvarutillgångarna,
som synnerligast under de närmaste åren är att emotse nationerna
emellan* Denna synpunkt måste fasthållas vid bestämmandet av de
länder, i vilka förstärkt kommersiell representation för närvarande bör inrättas.

I detta sammanhang torde emellertid förtjäna framhållas, att en
alltför hastig utvidgning av den yttre representationen kan komma att
medföra vanskligheter, när det gäller att förvärva fullt kompetenta krafter
för de uppgifter, som erbjuda sig.»

De förslag till avhjälpande av bristerna inom den yttre representationen,
vilka av sakkunnige framläggas, innebära: 1) inrättandet å extra
stat av vissa konsulära poster, 2) ställandet till Kungl Maj:ts förfogande
av ett anslag till upprättande, vid inträffande behov, av diplomatiska och
konsulära poster i utlandet, 3) eu betydande utvidgning av handelsattaehéinstitutionen
samt 4) anställandet av ett antal socialattachéer.

Vid betänkandet är fogat särskilt yttrande av friherre Th. Adelswärd.

över sakkunniges betänkande hava underdåniga yttranden infordrats
från statskontoret och kommerskollegium.

Jag vill i detta sammanhang slutligen meddela, att, enligt vad sakkunnige
upplyst, bland de frågor, som inom närmaste tiden bliva föremål
för mera ingående behandling från deras sida, i främsta rummet kommer
spörsmålet om åtgärder syftande att tillgodose det svenska jordbrukets intressen
ej mindre vad angår dess exportmöj igheter än även den information, som
avser att tillgodogöra i utlandet vunna rön å jordbruksdriftens område.

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

Härefter anhåller jag att få redogöra för de sakkunniges olika förslag
liksom för de yttranden, som med anledning av desamma avgivits.
Därvid ämnar jag i regel följa den ordning, de sakkunnige i sin framställning
valt, och skall jag vid varje särskild fråga för egen del göra de uttalanden,
vartill jag finner omständigheterna föranleda.

Utrikesdepartementet.

Såsom jag redan nämnt förorda de sakkunnige, att större enhetlighet
vid handläggningen av politiska ärenden och ärenden av kommersiell’
natur måtte inom departementet åstadkommas och att, i den mån en
arbetsför delning är av behovet påkallad, denna bör ske sålunda, att ärendena
grupperas efter de länder de angå.

Jag torde emellertid, innan jag närmare redogör för, huru en organisation
i enlighet med angivna grundsatser skall utföras, böra beröra
spörsmålet om utrikesdepartementets avgränsning i förhållande till ett
blivande handelsdepartement.

De sakkunnige anföra härom följande:

»Den statliga verksamhet, som berör våra handelsförbindelser med
utlandet, är tvåfaldig. Den avser dels att genom överenskommelser med
främmande makter bereda de egna undersåtarna förmåner, dels att tillhandahålla
dem kommersiell information rörande förhållandena i främmande
länder (rapporter från beskickningar, konsulat och handelsattachéer
in. in.)

Vad förberedelserna för handelsavtal angå, måste i första hand
utredning förebringas angående de krav och önskemål, som ur det svenska
näringslivets synpunkt göra sig gällande. Detta är handelsdepartementets
uppgift.

Men i samband därmed kräves ock en utredning om förhållandena
i det land, varmed avtalet skall slutas, om där gällande lagstiftning, om
landets behov av import, dess förmåga av export etc. Denna utredning
har utrikesdepartementet att ombesörja.

Ett nära samarbete mellan departementen redan på detta förberedande
stadium är nödvändigt, då ett avvägande måste ske mellan de
önskemål, som från svensk sida skola göras gällande, och möjligheten för
deras genomförande vid de kommande underhandlingarna.

Avslutandet av traktater av mera vittgående betydelse sker vanligen
genom kommissioner, inom vilka utrikesdepartementet bör vara företrätt,

Utrikesdepartementets
förhållande
till ett
blivande
handel departement.

Sa kkunnige.

Kungl. Maj:ts •proposition nr 360.

då utförandet, av traktatsunderhandlingar kräver omfattande kännedom om
traktatspolitiken, sådan den utbildat sig i olika länder.

Textredigeringen slutligen erfordrar eu på omfattande studier grundad
kännedom om hithörande frågor, vilken i första hand får förutsättas
vara tillgänglig inom utrikesdepartementet.

Aven därest handelspolitiken i viss mån kan tänkas i framtiden
komma att fullföljas under former, som avvika från detn, vilka hittills
varit brukliga, lärer med visshet kunna förutsägas, att de krav, som härvid
komma att ställas på utrikesdepartementets förmåga att tillvarataga
våra intressen icke bliva mindre än de nuvarande. Den övergångstid,
''under vilken de nya förhållandena stadgas, torde komma att medföra alldeles
särskilda anspråk på vaksamhet och omdömesförmåga.

Vad därefter tillämpningen av avtalen angår, är att märka, att,
därest vare sig från utländsk sida eller av enskild svensk i utlandet framställning
göres till utrikesdepartementet eller någon dess representant
utomlands, frågan måste upptagas av utrikesdepartementet, som vid behov
samråder med handelsdepartementet. Svensk i hemlandet kan givetvis i
dylik fråga hänvända sig direkt till handelsdepartementet, men skall i anledning
därav framställning i saken göras till utlandet, måste den ske genom
utrikesdepartementet.

Vad därefter informationsverksamheten angår, lärer skillnad böra
göras mellan de fall, då begäran om utredning i visst avseende framställes
inom landet från myndighet eller enskild, och de, då utredningen av eget
initiativ verkställes av svensk representant i utlandet.

I senare fallet skall materialet insändas till utrikesdepartementet,
vilket, innan materialet överlämnas till vederbörande, måste underkasta
detsamma en prövning, huruvida förhållandet till främmande makt
ofördelaktigt kunde beröras av dess eventuella offentliggörande. En sådan
prövning måste givetvis även försiggå av de uppgifter, som äro avsedda
för kommerskollegii upplysningsbyrä. Denna granskning får givetvis dock
ej medföra att material undanhålla byrån.

Har initiativet till upplysningars inhämtande tagits från myndighet
eller enskild i hemlandet, är det mången gång önskvärt och för vederbörande
förmånligt, att departementet användes såsom mellanhand vid
framställningens avlåtande liksom vid svarets avgivande. Jämlikt gällande
föreskrifter i konsulatförordningens § 32 mom. 1 skall skriftväxling med
myndighet i Sverige ske genom ministern för utrikes ärendena, dock att
skriftväxling mellan kommerskollegium och svensk representant utomlands
i vissa fall kan ske direkt.

Skriftväxling mellan enskilda och Sveriges representanter utomlands

Kung!. Maj:ts proposition nr 360.

sker Ävenledes direkt dock med iakttagande diVrav att i tveksamma fall
till utrikesdepartementets avgörande skall hänskjutas frågan om svar bör
lämnas eller icke eller rörande svarets innehåll.

Vad angår bearbetningen av de kommersiella rapporterna är detta en
uppgift, som nära sammanhänger med det inhemska näringslivets intressen,
och synes böra enhetligt utföras av eu myndighet.»

De sakkunnige föreslå, att denna uppgift skall tillkomma kommerskollegii
informationsbyrå.

I sitt över sakkunniges betänkande avgivna utlåtande yttrar kom- Kommersmerskollegium
angående här ifrågavarande angelägenhet:

»Innan kommitterade framlägga sitt förslag till omorganisation av
utrikesdepartementet, angiva de en del synpunkter beträffande avgränsningen
mellan utrikesdepartementets och ett blivande handelsdepartements
verksamhetsområden. Det ligger i sakens natur, att härvidlag gränserna
icke sällan kunna sammanflyta och bliva svåra att. klart urskilja. Men det
vill dock synas kollegium, som om gränserna i stort sett skulle kunna
uppdragas skarpare än vad skett i det remitterade betänkandet. Emellertid
lär denna angelägenhet bäst ordnas genom så tydliga bestämmelser
som möjligt i instruktionerna för resp. statsdepartement. — — —

Kollegium, som förutsätter, att konsulerna även för framtiden må få
skriftväxla direkt med kollegium, åtminstone l samma omfattning som
hittills, vill ock framhålla angelägenheten av att gränserna mellan utrikesdepartementets
och kollega kommersiella upplysningsverksamhet instruktionsvis
varda noggrant fastställda liksom och sättet för samarbetet mellan
departementet och kollegium på hithörande område.»

Efter vad jag inhämtat, hava de sakkunnige vid uppdragandet av Departegränslinjerna
mot ett blivande handelsdepartement samrått med vederbö- eM
rande inom justitiedepartementet, vilka omhänderhaft de förberedande utredningarna
rörande handelsdepartementets organisation och verksamhetsområde.

Enighet har därvid uppnatts om de av de sakkunnige uppdragna grundlinjer,
vilka synas mig giva uttryck åt riktiga principer för arbetets fördelning
mellan de ifrågavarande bägge departementen. Det är, såsom av
kommerskollegium betonats, önskvärt, att förhållandet mellan utrikesdepartementet
och handelsdepartementet liksom kommerskollegium klart avgränsas,
men det torde knappast vara möjligt att redan nu meddela i detalj
gående föreskrifter vare sig vad angår det nödiga samarbetet dem emellan
eller rörande avgränsningen av deras olika verksamhetsområden.

Vad angår den direkta skriftväxlingen mellan kollegium och konsulerna,
böra tillsvidare gälla de nuvarande reglerna. Först sedan de sak -

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

kunnige avgivit slutligt förslag till ny organisation av den yttre representationen
och handelsdepartementets uppgifter närmare utstakats, torde vara
lämpligt att till avgörande upptaga frågan, huruvida i detta avseende gällande
bestämmelser påkalla ändring.

Politiska Rörande organisationen av departementet anföra de sakkunnige:

politiskaav• »De politiska och handelspolitiska frågorna skulle sammanföras till

delningen, gemensam behandling å en avdelning. Här skulle handläggas ärenden röSakkunnige.
rande statsöverhöghet, statsformer och konstitutioner, förbund mellan nationer,
neutralitet, krig och fred, skiljedom, diplomatiska framställningar, som
avse klagomål och krav i anledning av krig, oroligheter och arbetstvister,
även«om alla handels- och sjöfartsavtal. Men härutöver synas även böra
hit hänföras frågor av finanspolitisk natur, frågor rörande tullar och acciser,
överenskommelse om mynt, mål, mått och vikt, frågor rörande svenska
undersåtars beskattning i utlandet ävensom kommunikationsväsendet. Förberedelser
m. in. rörande kongresser på det politiska och handelspolitiska
området, ävensom sociala frågor i allmänhet, skulle jämväl oinhänderhavas
å denna avdelning.

Den uppräkning av ärenden, som företagits, avser givetvis icke att
vara fullständig. På avdelningen handläggas samtliga de frågor av politisk
eller handelspotitisk art, för vilkas behandling det är av vikt att
äga kännedom om det land, de avse, och vilkas avgörande i ena eller
andra riktningen kan vara av betydelse för de politiska förbindelserna
med detta land. Det är då självfallet att till denna avdelning skola ingå
alla rapporter i politiska och handelspolitiska ämnen från våra representanter
i utlandet. Det åligger sedermera avdelningen att antingen
själv vidtaga de åtgärder, som befinnas påkallade, eller överlämna rapporterna
till vederbörande avdelning inom departementet eller annan myndighet,
handelsdepartementet etc., varest deras slutliga behandling skall
ske. Jämväl alla framställningar i politiska eller handelspolitiska ärenden
från och till främmande makter böra behandlas å denna avdelning.

ft^k Sb°^a Det är de arbetsuppgifter, som här erbjuda sig, bliva av

ska byråer. Synxie,.jjoren omfattande och betydelsefull natur. Inom avdelningen måste
en fördelning av arbetet å olika byråer äga rum. Denna skulle då verkställas
efter de länder ärendena närmast angå. Vid uppgörande av en
sådan fördelning blir givetvis hänsynen till arbetsbördan inom departementet
i främsta rummet avgörande. A ena sidan måste tillses, att ärendena
ej söndersplittras mellan för många och i följd därav allt för obetydliga
byråer, men å andra sidan få ej till samma byrå sammanföras

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

ärenden från så män "a olika håll, att syftet med den föreslagna anordningen
riskeras. Tjänstemännen å de olika byråerna böra kunna behärska
det arbetsfält, som lägges under deras vård. Härvid komma språkliga
hänsyn givetvis i betraktande. Men härjämte måste vid fördelningen även
andra omständigheter tillmätas betydelse: ländernas ställning i de politiska
maktgrupperingarna, deras geografiska läge, deras egenskap av grannländer
etc.

Det är uppenbart att även under normala förhållanden skillda meningar
kunna göra sig gällande rörande den vikt, som i olika fall bör tillmätas
de anförda synpunkterna. Under nuvarande omständigheter, då stora
delar av statssystemet befinner sig i omvandling, blir fördelningen alldeles
särskilt vansklig att genomföra. Kommitterade hava, i avvaktan på det
allmänna fredsslutet, sett sig nödsakade utgå från läget sådant det var
vid tiden för förslagets uppgörande. Endast i den mån nytillkomna
statsbildningar vunnit erkännande från svenska regeringens sida, hava de
upptagits såsom självständiga stater (Fiidand), medan i motsatt fall de
äldre statsbildningarna alltjämt betraktats såsom bestående. Sålunda hava
kommitterade i sitt förslag alltjämt upptagit Ryssland, Österrike-Ungern etc.
såsom odelade stater.

Huru fördelningen i en framtid lämpligen bör ske blir givetvis beroende
av faktorer, som f. n. ej kunna överblickas.

Efter övervägande av de synpunkter, som sålunda erbjuda sig, hava
de kommitterade stannat vid att föreslå upprättandet av trenne byråer, av
vilka den första hyrans verksamhetsområde, skulle omfatta Danmark och
Island, Finland, Nederländerna, Norge, Schweiz, Tyskland och ÖsterrikeUngern,
ävensom kolonier tillhörande dessa stater, andra hyrån, Brittiska
riket, Nordamerikas Förenta Stater, ävensom Japan, Kina och övriga asiatiska
samt afrikanska självständiga stater, ävenledes med kolonier tillhörande
dessa makter, samt tredje byrån, Balkanstaterna, Belgien, hrankrike,
Italien, Portugal, Ryssland och övriga slaviska stater, Spanien, Mexiko,
Central- och Sydamerikas republiker, kolonier tillhörande dessa stater.

Såsom härav framgår hava i samtliga fall kolonier hänförts till
samma byrås verksamhetsområde, som de länder, till vilka de höra. De
olägenheter, som därvid äro förbundna — att exempelvis en holländsk
oelf en fransk koloni med i väsentliga drag överensstämmande förhållanden
föras till olika byråer — måste stå tillbaka för önskvärdheten av att
ärenden, som beröra kolonierna, behandlas å samma byrå,, som de, vilka
beröra moderlandet. Ett motsatt förhållande skulle i sig lått kunna innebära
ett frö till mindre enhetlig behandling av de frågor, som angå moderlandet
självt och de, som beröra någon dess koloni.

Bihang till riksdagens protokoll 1019. 1 saml. 322 höft. (Nr 360.) 4

KungL Maj:ts proposition nr 360.

Vad den första hyrån beträffar, hava till densamma förutom Tyskland
och de tre skandinaviska länderna även hänförts Finland, Nederländerna,
Schweiz och Österrike-Ungern. För Finlands del tala för denna åtgärd
ej mindre det svenska språkets relativt starka stallning därstädes, än även
önskvärdheten att ärenden rörande detta land behandlas å samma byrå,
som handlägger ärenden rörande Övriga grannland. Man kan utgå
ifrån att ett mycket avsevärt antal gemensamma framställningar komma
att beröra samtliga våra grannländer. Att Nederländerna och Schweiz
hänförts till här ifrågavarande byrå är beroende på politiska och språkliga
liksom även i viss mån på samfärdselhänsyn. Vad Österrike-Ungern
angår, torde i den mån antingen erkända fria stater därur uppstå, eller
delar av den gamla monarkien ingå i andra stater, en uppdelnino- höra
ske sålunda, att de germanska delarna kvarstanna å här ifrågavarande
byrå och att de slaviska hänföras till samma grupp som övriga slaviska
stater etc.

rl ill den andra hyrån, som väsentligen omfattar de anglosachsiska
länderna, hava jämväl hänförts Japan och Kina samt övriga självständiga
asiatiska och afrikanska stater. Språkhänsynen — det engelska språkets
starka ställning i Asien såväl som i Afrika — liksom även de många politiska
och kommersiella problem, som gemensamt beröra och för framtiden
ännu mera komma att beröra de väldiga statskomplex, varom här är fråga,
göra en sådan indelning naturlig.

Vad slutligen den tredje byrätt beträffar, å vilken sammanförts ärenden
från de romanska och slaviska staterna, är tydligt, att den företer en
i språkligt avseende betydligt mera heterogen karaktär än de bägge övriga
byråerna.

Då emellertid det franska språket måste förutsättas såsom grundväsentligt
för samtliga departementets tjänstemän kunna fordringar på insikter
förutom i detta jämväl i något slaviskt språk icke anses innebära
större krav på språkkvalifikationer än dem, som erfordras å förutnämnda
bägge byråer.

Däremot kan med fog göras gällande, att å denna byrå komme att
handläggas ärenden från länder, vilka icke förete den i viss mån enhetliga
karaktär, som kan sägas utmärka de grupper av länder, vilka hänförts till
de bägge andra geografiska byråerna. Fn uppdelning av denna byrå i
tvenne läge nära till hands och innebure en principiellt starkare lösning
av frågan. Omfattningen av de ärenden, som fålla inom den romanskslaviska
byråns verksamhetsområde, torde emellertid för närvarande icke
nödvändiggöra en sådan uppdelning. Skulle erfarenheten giva vid handen
att en uppdelning bör äga rum, låter den sig senare genomföra.

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

Man måste sjnl v fallet utgå från, att den gruppering av länderna å
de olika byråerna, som eldigt instruktionen påbjudits, tid etter annan
måste underkastas granskning och jämkning med hånsyn ej mindre till
uppstående ojämnheter i arbetsbördans fördelning inom departementet, än
även till möjligen inträdande omgrupperingar inom statssystemen, staters
uppkomst eller undergång, utvidgningar eller inskränkningar av förbindelserna
med visst land ete.

Då det är av vikt för den föreslagna organisationens genomförande,
att densamma smidigt anpassar sig till förändrade förhållanden, torde vara
lämpligt att ministern för utrikesärendena erhåller befogenhet att vid behov
vidtaga åtgärder för omgruppering av länderna mellan de olika byråerna.»

Kommerskollegium har i sitt över betänkandet avgivna yttrande uttalat,
att sakkunnige tvivelsutan haft fog för sitt förslag, att handläggningen
av de handelspolitiska ärendena s''älles i närmare förbindelse med
övriga politiska frågors behandling inom departementet.

Med hänsyn till utvecklingen och arten av våra utrikes förbindelser
finner jag det av de sakkunnige framlagda förslag om upprättandet inom departementet
av en avdelning för politiska och handelspolitiska ärenden
vara ändamålsenligt och riktigt. En sammanföring av de-sa båda grupper
av frågor samt en fördelning till handläggning efter geografiska grunder
hava — såsom sakkunnige erinrat — vunnit tillämpning bl. a. i franska
utrikesministeriet. Efter vad framgår av ett år It) 15 avgivet parlamentariskt,
betänkande, hava visserligen i olika avseenden anmärkningar
funnits böra framställas mot det franska utrikesministeriets organisation.
Om de gynnsamma verkningarna av en enhetlig behandling av de politiska
och handelspolitiska ärendena synes emellertid ingen som helst meningsskiljaktighet
råda.

Fördelningen av ärendena har i franska utrikesministeriet verkställts
sålunda, att en bvrå upprättats för en var av värdsdelarna. Otvivelaktigt
har därmed vunnits en synnerligen enkel och översiktlig indelningsgrund.

Vid övervägande av hitliörande frågor, har jag emellertid funnit,
att en sådan indelningsgrund icke lämpligen bör vinna tillämpning inom
en blivande politisk och handelspolitisk avdelning i det svenska utrikesdepartementet.
Arten och omfattningen av våra förbindelser med vissa
världsdelar (exempelvis Australien och Afrika) kunna icke motivera upprättandet
av särskilda byråer för därifrån härflytande'' ärenden.

De sakkunnige hava för sin del stannat vid att föreslå, att å den
politiska och handelspolitiska avdelningen skulle upprättas trenne byråer.

Kommenkollegium -

Depnrte

menti chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

Fördelningen av arbetet mellan dessa byråer på ett konsekvent och
ändamålsenligt sätt erbjuder, såsom de sakkunniges ovan återgivna framställning
jjiver vid handen, vissa vanskligheter. Onekligen skulle fördelningen
låta sig lättare genomföra, därest anialet byråer något ökades. I sådant avseende
läge nära till hands att inrätta en särskild byrå för de skandinaviska
och en för de slaviska staterna. Ehuruväl en sådan utvidgning i
och för sig synes mig sjmnerligen önskvärd, anser jag mig emellertid för
närvarande ej böra förorda upprättandet av ett större antal byråer än
det av sakkunnige föreslagna. De med förslaget avsedda syften synas
därmed kunna i väsentlig mån tillgodoses. Det torde kunna förväntas, att
tre byråer under nuvarande förhållanden skola visa sig tillräckliga för att
behärska de föreliggande uppgifterna. Jag vill emellertid redan i detta
sammanhang framhålla, att utxecklingen av våra ekonomiska förbindelser i
framtiden kan göra det nödvändigt att öka antalet byråer. Det innebär
en avsevärd fördel hos de sakkunniges förslag, att en sådan utbyggnad fullt
organiskt kan vidtagas. Jag finner synnerligen välbetänkt, att det lägges
i ministerns för utrikesärendena hand att, i den mån erfarenheterna därtill
föranleda, vidtaga de förändringar i byråernas verksamhetsområden, som
må finnas påkallade.

Handlägg- Vad därefter angår frågan om handläggningen inom departementet

pressären- av de synnerligen talrika pressärendena, hava de sakkunnige betonat, att
• det är av väsentlig vikt, att de olika byråerna å den politiska och handelsa
nm^e-politiska avdelningen hålla sig underrättade om de pressuttalanden och
diskussioner i kommersiella och politiska frågor, som äga rum i respektive
främmande länder. Endast härigenom kunna byråerna förvärva den kännedom
om det politiska och ekonomiska läget, som är erforderlig för deras verksamhet.

1 det förslag till instruktion för utrikesdepartementet, som av de sakkunnige
utarbetats, har också särskilt stadgats, att cheferna för de politiska
och handelspolitiska byråerna skola tillse, att uttalanden i utländska tidningar
m. fl. publikationer uppmärksammas, i den mån de beröra frågor, som
fålla inom byråernas verksamhetsområden.

De sakkunnige framhålla emellertid, att härutöver inom departementet
behöves en sammanhållande enhet för de många olikartade pressan
gelägenheter, varmed ett utrikesdepartement har att skaffa. I sadant
syfte föreslås, att den nuvarande pressavdelningen — med betydligt förstärkt
personal — förlägges såsom eu särskild byrå å den politiska och
handelspolitDka avdelningen.

Rörande de uppgifter, som böra tillkomma pressbyrån, anföra de
sakkunnige bland annat:

Kunyl. Maj:ts proposition nr 360.

»Det är sjfllvfallet, att chefen för pressbyrån i många fall blir den
naturlige förmedlaren av utrikesledningens förbindelser med representationen
i utlandet liksom med den ledande utländska pressen, när det gäller
att tillse, att Sveriges intressen ej tillbakasättas och förhindra att oriktiga
framställningar komma i omlopp till skada för vårt land.

Denna byrå skulle i likhet med den nuvarande pressavdelningen
utgöra departementets vanliga förbindelseled med pressen. Dit tinge pressens
män frånvända sig med förfrågningar, och genom dess förmedling
skulle utrikesledningen utsända de kommunikéer och meddelanden till
pressen, som befunnes påkallade. Till denna bju-å hade ock såväl ämbetsverken
som allmänheten att i första hand vända sig med begäran om
upplysningar.

Men därutöver skulle det tillkomma byrån att med det materiel,
som dels byrån själv insamlar dels erhåller från de olika geografiska byråerna,
utarbeta översikter över den dagliga politiska pressdiskussionen,
liksom o< kså vid förefallande behov sammanfattande framställningar rörande
vissa speciella frågor. Dessa översiktliga framställningar skulle
ställas till förfogande ej blott för utrikesledningen utan även för den diplomatiska
och konsulära representationen i utlandet.»

Den ökade betydelse, som den allmänna opinionen allt mera fått, Departehar
— såsom de sakkunnige även framhållit — medfört, att pressen så-”len<se;<e^''ei*
som meningsbildande faktor i utrikespolitiska frågor blivit allt viktigare.

I den mån de nuvarande formerna för förbindelserna mellan staterna ersättas
med öppnare och mera tidsenliga, torde detta pressens inflytande
komma att än ytterligare stegras. Det synes mig under sådana förhållanden
vara en fråga av synnerlig vikt att inom utrikesdepartementet
skapa organ, som äro i stånd att upprätthålla den nödiga och intima kontakten
med såväl den inländska som den utländska pressen.

Sedan år 1909 har inom utrikesdepartementet funnits eu särskild
pressavdelning. Den arbetsbörda, som åvilat avdelningen, har, synnerligast
under krigsåren, varit mycket avsevärd. Därest en ny organisation av
departementet i enlighet med sakkunniges förslag genomföres, skulle i det
avseendet eu viss lättnad i arbetsbördan inträda, alt de s. k. geogratiska
byråerna skulle äga att uppmärksamma den utländska pressen i de länder,
som falla inom deras respektive arbetsområden. Emellertid bortfaller därmed
icke skyldigheten för det centrala pressorganet inom departementet att ägna
utland.-pressen uppmärksamhet. 1 dess uppgifter skall ock ingå att vid
behov sammanfatta och bearbeta det material, som av de olika byråerna
ställes till dess förfogande.

Härutöver hava de sakkunnige, såsom av det föregående framgår,

Kunrjl. Maj:ts proposition nr 360.

Speciella

handels avdelningen.

Sakkunnige.

angivit åtskilliga andra uppgifter för detta organ. Jag vill emellertid i
detta sammanhang betona, att skyldighet bör åläggas den tjänsteman, som
bär det omedelbara ansvaret för pressärendenas behandling inom departementet,
att självmant taga initiativ i syfte att de av utrikesledningen omfattade
synpunkter måtte komma till sin rätt vid diskussionerna i utrikespolitiska
frågor.

De sakkunnige hava föreslagit, att en pressbyrå upprättas inom den
politiska och handelspolitiska avdelningen. Jag anser mig böra biträda
detta förslag. Därigenom garanteras och underlättas det behövliga samarbetet
mellan pressbyrån och de övriga byråerna å den politiska och
handelspolitiska avdelningen.

Då de sakkunnige föreslagit, att en närmare förbindelse skulle äga
rum vid handläggning inom departementet av kommersiella ärenden och
politiska ärenden hava de emellertid samtidigt framhållit, att vissa av
de kommersiella ärendena icke äro av natur att med fördel kunna
behandlas i samband med de politiska ärendena. Sadana frågor äro enligt
sakkunniges mening framförallt de, som beröra avsättningsmöjligheterna
för svenska alster i utlandet ävensom i viss mån importen av främmande
alster till Sverige. I det av sakkunnige utarbetade förslag till instruktion
för utrikesdepartementet karakteriseras dessa ärenden såsom varande av
handelsteknisk natur. De angivas innefatta departementets förbindelser
med enskilda köpmän, industriidkare och institutioner i vad de angå handel,
industri, sjöfart, jordbruk och dess binäringar, jakt och fiske, försåvitt dessa
frågor icke äro av traktatspolitisk innebörd, ävensom införskaffande av utredningar
från utlandet i hithörande ämnen. De sakkunnige hava funnit,
att handelsattachéernas verksamhet i så väsentlig omfattning skulle beröra
här angivna frågor, att den omedelbara ledningen av deras arbete bör tillkom
ma samma tjänstemän inom departementet, som handhava berörda
ärenden.

Angående bär föreliggande spörsmål uttala sig sakkunnige som följer:

»filter förslag av 1906 års diplomat- och konsulatkommitté utsändes
ett antal handelsattachéer med huvudsaklig uppgift att vid sidan
av konsulaten befrämja den svenska exporten. Det har visat sig, att
handelsattachéernas verksamhet liksom även konsulatens uppgifter, i den
mån de falla inom här ifrågavarande område, f">r att bliva mera fruktbärande
måste i högre -grad än som under hittillsvarande förhållanden
visat sig möjligt, åtnjuta stöd och ledning från centralorganisationens
sida. På grund av de särskilda förhållanden, som för det närvarande
råda, hava kommitterade ansett sig böra föreslå en väsentlig ök -

Kungl. Maj:ts proposition ur 330.

nirig av handclsattachéernns antal. Desto nödvändigare blir det då, att
den ledning av deras verksamhet, som utövas från ''hemlandet, blir effektiv.
Härvid kräves, att ledningen står i den mest intima beröring med
representanterna för vårt näringsliv, liksom att den besitter ingående kunskap
om den svenska handelns och industriens förhållanden och möjligheter.

Sådana djupgående insikter kunna icke förutsättas hos tjänstemännen
å de geografiska byråerna, hos vilka kännedom främst kan och bör
fordras i vad angår förhållandena i de främmande länderna.

Det skulle visserligen ur principiell synpunkt icke möta något hinder
att å eu var av de ifrågavarande byråerna, anställa tjänstemän med
speciell uppgift att handlägga här omhandlade frågor och med den särskilda
praktiska utbildning, som härför måste förutsättas. En sådan organisation
skulle emellertid enligt kommitterades mening bliva allt för
vidlyftig och dyrbar, utan att de fördelar, som därmed skulle vinnas,
kunde sägas motsvara kostnaderna.

Den utväg, som erbjuder sig, synes vara att inom utrikesdepartementet
på ett ställe sammanföra handläggningen av här berörda uppgifter.
Den verksamhet i det svenska näringslivets tjänst, varom här är fråga,
har redan tagit en mycket avsevärd omfattning och kommer säkerligen
att i framtiden ytterligare utvecklas. Det erbjuder givetvis för de firmor
och företag, som begagna sig därav, en avsevärd fördel att ständigt hava
att göra med samma personal inom departementet.

I detta sammanhang bör emellertid framhållas, att så snart ett ärende
antager den karaktär, att det kan sägas bli av betydelse för Sveriges förhållande
till visst land, att det uppväcker frågor angående tolkningen och
tillämpningen av traktater, att det ådagalägger behovet av ingåendet eller
Ändring av internationella överenskommelser, detsamma skall handläggas
av den politiska och handelspolitiska avdelningen.»

Rörande de former, under vilka de ärenden, som sålunda angivits,
böra handläggas, yttra de sakkunnige därefter:

»Kommitterade hava visserligen funnit, att här ifrågavarande ärenden
närmast borde, uppdragas åt en inom den politiska och handelspolitiska
avdelningen förlagd särskild byrå. Men en sådan anordning torde under
den nuvarande övergångsperioden erbjuda vissa olägenheter, vilka icke böra
förbises.

Innan handelsdepartementet kommit i verksamhet, och i samband
därmed en omläggning av reglerna för de kommersiella ärendenas behandling
inom statsförvaltningen ägt rum, får utrikesdepartementet fortfarande
ombänderhava åtskilliga ärenden, som längre fram torde komma att uppdra -

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

Kommers kollegium.

Departe ments chefen.

gas åt andra statsmyndigheter. Dessutom lärer såsom ovan erinrats ledningen
av handelsattachéernas verksamhet särskilt under tiden närmast efter
den nya organisationens ikraftträdande komma att erfordra ett avsevärt
arbete, därest de med utvidgningen av handelsattackéinstitutionen avsedda
syften skola vinnas.

Med hänsvn till dessa omständigheter och med fäst avseende vid
den starka konkurrens från affärslivets sida, som kommer att förmärkas,
när det gäller att för departementet förvärva lämplig person att omhänderhava
ledningen av arbetet med här ifrågavarande ärenden, vilja koinmitterade
föreslå, att tills vidare, i stället för en byrå för de speciella
handelsärendena under politiska och handelspolitiska avdelningen, en speciell
handel sned elain g inrättas vid sidan av departementets övriga avdelningar.

Då den här föreslagna anordningen icke är avsedd att fastställas
såsom definitiv, torde chefsbefattningen för ifrågavarande avdelning, ävensom
en för avdelningen beräknad byråsekreterare böra uppföras å extra stat.

Däremot synes en andre legationssekreterare eller vice konsul samt
en kanslist, vilka även skola tjänstgöra å avdelningen, under alla förhållanden
erfordras och avlöningsförmåner för dem böra därför redan nu
upptagas å ordinarie stat.»

Kommerskollegium har emellertid i sitt underdåniga yttrande givit
uttryck åt en från de sakkunniges uppfattning skild mening:

»Vad den tilltänkta organisationen av utrikesdepartementet angår,
anser kollegium, att kommitterade tvivelsutan haft fog för sitt förslag, att
handläggningen av de handelspolitiska ärendena ställes i närmare förbindelse
med övriga politiska frågors behandling inom departementet. Nu
nämnda handelsärenden äro de utan jämförelse viktigaste bland de handelsärenden,
som utrikesdepartementet skulle hava att handlägga. De
uppgifter, som återstå för den föreslagna speciella handelsavdelningen,
synas då icke vara av beskaffenhet att motivera upprättandet av en
särskild avdelning inom departementet för deras handhavande, utan torde
en byrå, inordnad i den politiska och handelspolitiska avdelningen vara
fullt tillräcklig för ändamålet. Genom en sådan anordning skulle också
hos sistnämnda avdelning samlas alla handelsärenden och den nödiga enhetligheten
i dessa ärendens behandling inom departementet bliva säkerställd.
»

Såsom av det anförda framgår, hava de sakkunnige funnit, att vissa
grupper av handelsärenden vore av natur att lämpligen böra undantagas
från handläggning å de geografiska byråerna och inom departementet,

Kung!. Maj:t» proposition nr 360. 33

oavsett länder, sammanföras till behandling å ett ställe. Mot riktigheten
av denna uppfattning har kommerskollegium ej framställt någon anmärkning.

Däremot råda delade meningar, huruvida dessa ärenden äro av
den vikt och betydelse, att för deras behandling påfordras inrättandet av
•eu särskild avdelning, eller om de kunna överlämnas åt en byrå inom
politiska och handelspolitiska avdelningen. Medan de sakkunnige föreslagit
upprättandet tillsvidare av en särskild handelsavdelning, har kommerskollegium
förordat den senare utvägen.

Till stöd för sitt förslag hava sakkunnige anfört, att, innan handelsdepartementet
kommit i verksamhet, åtskilliga uppgifter få omhänderhavas
av utrikesdepartementet, vilka sedermera torde komma att övertagas av
andra myndigheter. Dessutom kräver organiserandet och utnyttjandet av
den vidgade handelsattachéinstitutionen ett betydande arbete från den centrala
utrikesförvaltningens sida. De sakkunnige framhålla också, att det
vore önskvärt, att departementet kunde erbjuda den tjänsteman, vilken närmast
skulle hava ansvaret för dessa ärendens handläggning, ställning och
avlöningsförmåner såsom avdelningschef. Därigenom skulle utsikterna att
förvärva lämplig person med praktiska erfarenheter inom handelsvärlden i
väsentlig mån ökas.

Kommerskollegium motiverar sin ståndpunkt dels med eu hänvisning
till ärendenas art och dels ur synpunkten av enhetlighetens krav.

Innan jag angiver min uppfattning av här föreliggande spörsmål,
vill jag erinra därom, att de närmaste åren bliva av synnerlig vikt för
hela vår utrikeshandels framtid. Såsom de sakkunnige betonat, innebära de
uppgifter, som härvid åligga utrikesdepartementet, dels åvägabringandet av
nya handelsöverenskominelser, dels förmedlandet och anskaffandet av sådana
upplysningar, vilka kunna vara ägnade att befrämja handelsutbytet mellan
Sverige och främmande länder. För fullföljandet av dessa uppgifter erfordras
inom departementet på olika sätt utrustade organ. De sakkunnige
hava också föreslagit, att de traktatspolitiska ärendena skola överlämnas
till de tre geografiska byråerna, medan de handelstekniska frågorna skola
behandlas skilda från dessa, av tjänstemän med speciell insikt om det
svenska näringslivet och dess krav.

Under sådana förhållanden kan jag icke finna, att det ur organisatorisk
synpunkt är oriktigt, därest dessa senare uppgifter förläggas till en
särskild avdelning inom departementet. Den arbetsbörda, som kommer att
åvila en speciell handelsavdelning, blir också enligt mitt förmenande synnerligen
betydande. Tv det är uppenbart, att framgången av våra strävanden
att vidga och stärka handelsförbindelserna med utlandet ytterst kom Bihang

till riksdagens protokoll 1919. 1 lamt. 322 käft. (Nr 360). 5

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

mer att bero på de enskilda, svenska företagens energi och påpasslighet.
Gamla förbindelser mellan svenska och utländska firmor hava under omständigheternas
tryck avbrutits, och förut tillgängliga marknader hava undandragits
svensk affärsverksamhet. Möjlighet att skapa nya har i andra
fall öppnats.

Från de svenska statsmakternas sida maste emellertid erforderligt
stöd givas de enskilde i detta arbete. I sådant syfte kommer att föreslås betydande
utvidgningar av vår representation i utlandet, särskilt inrättandet av
nya konsulat samt en avsevärd förstärkning av haudelsattachéinstitutioneri

Det är emellertid tydligt, att, därest denna utvidgning av den yttre
representationen skall komma till avsedd nytta, inom departementet måste
skapas fullt kompetenta organ att leda och övervaka arbetet. Denna omedelbara
ledning torde varken böra eller kunna utövas från ett blivande
handelsdepartements sida utan bör tillkomma utrikesdepartementets speciella
handelsavdelning.

När kommerskollegium finner, att arten av de uppgifter, som enligt
kommitterades förslag skulle uppdragas åt den speciella handelsavdelningen,
icke motiverar upprättandet av en särskild avdelning, synes mig kommerskollegium
icke hava fullt uppskattat omfånget och vikten av de nya uppgifter,
som förhållandena komma att medföra. Den besparing å 2,u00
kronor, vilken vinnes, därest i stället för eu avdelningschefsbefattning i
staten upptages avlöning för en chef för byrå, synes mig icke så väsentlig,
att den uppväger de olägenheter, som därmed äro förbundna.

Jag anser mig därför höra biträda sakkunniges förslag om inrättandet
av en speciell handelsavdelning med i huvudsak de uppgifter, som
de sakkunnige angivit.

Av vissa skäl hava de sakkunnige föreslagit, att denna avdelning
uppföres å extra stat.

Jag kan helt ansluta mig till de sakkunniges uppfattning, att de uppgifter,
som under övergångstiden, innan handelsdepartementet kommit i
funktion och innan haudelsattachéinstitutionen hunnit att nyorganiseras
och nyrekryteras, komma att bliva särskilt maktpåliggande, men jag finner
sannolikt, att det skall visa sig lämpligt att även för framtiden bibehålla
en särskild handelsavdelning. Aven sedan ett handelsdepartement tratt i
verksamhet, göres det inom utrikesdepartementet behov av en tjänsteman
i auktorativ ställning med speciell uppgift att leda den kommersiella informationsverksamheten
i utlandet och upprätthålla förbindelsen med den
svenska affärs- och industrivärlden. Ledningen av handelsattachéernas liksom
konsulatens verksamhet, i den män denna avser att befrämja den enskilda
handelsverksamheten, torde även för framtiden erbjuda så omfattande

Kung!.. Maj:ts proposition nr 360. 3S

uppgifter att de till fullo motivera upprätt,tandet av eu särskild handelsavdelning.

Ehuru jag sålunda finner, att starka skäl tala för att den ifrågasatta
hand visa vdel ningen redan nu uppföres på ordinarie stat, anser jag mig
emellertid med hänsyn till svårigheterna att för närvarande fullt överblieka
hithörande förhållanden böra biträda sakkunniges förslag, att anslagen
till befattningen såsom chef för handelsavdelningen liksom för
den avdelningen tilldelade byråsekreteraren skola tills vidare uppföras å
extra stat.

Såsom framgått av den allmänna översikt av sakkunnigas betän- Hattmvd.-kande, som av mig i det föregående lämnats, hava de sakkunniga för $al
handläggningen av rättsärenden föreslagit eu annan anordning än för behandlingen
av de politiska och handelspolitiska frågorna. De föreslå bibehållandet,
av eu särskild rättsavdelning, inom vilken de geografiska principerna
ej skulle komma till användning.

Angående sitt förslag på denna punkt uttala sig de sakkunnige
som följer:

»A denna avdelning skulle handläggas ärenden rörande medborgarrätt,
in- och utvandring, person rättsliga förhållanden, rättsfrågor föranledda
av social och ekonomisk lagstiftning, säkerheten till sjöss, förlisningar
och sammanstötningar av fartyg jämte därav framkallade ersättningskrav,
efterspaning av brottslingar i utlandet, utlämnande av förbrytare, åtal
för utomlands begångna brott, brott ombord på svenska fartyg i utlandet,
sjukvård åt utlänningar, hemsändande av fattiga, utvisning, rättshjälp och
hand läckning i civil- och brottmål, fångvård- och polisärenden, civil-,
process-, straff- och sjölagstiftning, industriell, litterär och artistisk äganderätt,
medicinal- och veterinär-lagstiftning. Härjämte skulle å denna
avdelning handläggas mål rörande arv, pensioner, understöd åt sjöfolk
och nödlidande svenska undersåtar samt begravning av sjöfolk i utlandet,
svenska sjömäns å utrikes ort timade frånfälle samt frågor i samband
sjöförklarings upptagande i utlandet, sjömäns penningförsändelser från
utrikes ort, indrivning av fordringar hos rederier och enskilda, överhuvud
taget skulle till avdelningen höra ärenden, för vilka det juridiska
momentet är avgörande. Frågor om avtal och överenskommelser i sådana
ämnen, som ovan angivits, liksom de spörsmål, vilka uppstå vid överenskommelsernas
tillämpning, böra även omhänderhavas å avdelningen.

På grund av det synnerligen stora antal ärenden, som skulle falla
inom ifrågavarande avdelnings verksamhetsområde, är en fördelning av arbetet
nödvändig. Det synes då lämpligast att sammanföra arvs- och ersättnings -

36 Kung}. Maj:ts proposition nr 360.

ärendena jämte med dessa omedelbart sammanhörande frågor till en byrå,
byrån för arvs- och ersättning särenden, och alla övriga ärenden till dem
juridiska, byrån.

Den förra gruppen av ärenden sammanhålles av ett däri ingående
starkt ekonomiskt moment. Redan under nuvarande förhållanden havadessa
ärenden befunnits vara av sådan speciell karaktär, att eu särskild
handläggning förbehållits dem: arvsärenden skötas på eget ansvar av en
förste sekreterare och ersättningsärenden av extra avdelningschefen å rättsavdelningen.
Det har emellertid visat sig erbjuda avsevärda svårigheter
för denne senare att medhinna ersättningsfrågornas behandling. Förslag
hava framställts syftande att överföra dem till kommerskollegium, där de
före 1906 års reform handlades. Kommitterade finna emellertid icke skål
att biträda detta förslag. Utrikesdepartementet bör fortfarande omhänderhava
värden av ifrågavarande ärenden, varigenom tillfälle erbjuder sig att
mera direkt övervaka konsulatens handläggning av desamma, och kontrollera
den reda och omsorg, med vilka konsulaten sköta sina åligganden.

För att giva ett begrepp om omfattningen av den verksamhet, som
skulle tillkomma byrån för arvs- och ersättningsärenden, förtjänar anföras,
att antalet nyupplagda nummer i kungl. utrikesdepartementets diarier i
ersättningsmål utgjorde för åren 1914, 1915, 1916 och 1917 respektive
777, 694, 632 och 709 samt att, för tiden januari—november 1918 antalet
överstiger 1,000. Under sagda år hava utbetalts respektive 44,000, 42,000,
83,000 och 131,000 kronor samt inbetalts respektive 7,000, 9,000, 9,000
och 21,000 kronor. För tiden januari—november 1918 ställa sig motsvarande
siffror 210,000 och 75,000 kronor.

Från den nuvarande arvsavdelningen avgingo åren 1915, 1916 och
1917 respektive 3.191, 3,376 och 4,175 skrivelser. För år 1918 är motsvarande
siffra 5,909.

Storleken av de penningbelopp — till sin ojämförligast största del
härrörande från Nordamerikas förenta stater — som förmedlats genom arvsavdelningen,
framgår av omstående översikt.

Arvsmedel åren 1915—1918.

Inbetalda. Utbetalda.

År 1915............... kr. 676,701''sr, kr. 669,014m

> 1916............... > 745,923-o» > 732,127m

»1917............... > 1,423,306-n > 1,435,293m

> 1918............... > 1,523,619-66 » 1,400,032m

Vad den juridiska byrån angår, skulle även den bliva synnerligen
arbetstyngd. Det må i sådant avseende endast erinras om, att här skulle

Kungl. Åtaj:ln proposition nr 360.

;i7

handläggas hela mångfalden frågor angående medborgarskap, den internationella
privaträtten, giftermål etc. ’

Under krigsåren har rättsavdelningen förutom skötseln av de löpande
rättsärendena fått omhändertaga en betydande de! uppgifter av politisk
art. Därest, såsom nu föreslås, eu särskild politisk och handelspolitisk
avdelning inrättas, får rättsavdelningen tillfälle att helt ägna sig åt sin
egentliga uppgift.

Rörande omfattningen av rättsavdelningcns åligganden kan jag i
det väsentliga ansluta mig till de sakkunniges förslag. Jag ans< r mig emellertid
i detta sammanhang böra erinra om att vid 1906 års reform av
utrikesdepartementet dåvarande ministern för utrikes ärendena i sitt yttrande
till statsrådsprotokollet angav vissa uppgifter för chefen för rättsavdelningen,
vilka synas mig även hädanefter böra tillkomma denne.
Ministern framhöll sålunda, att chefen för rättsavdelningen ej blott skulle
besörja de löpande ärendena utan även i fall av behov erhålla uppdrag
att bereda och inför högsta domstolen föredraga lagstiftningsfrågor inom
den internationella rättens område. Därigenom skulle bland annat vinnas,
att på detta område av rättsvetenskapen, varest mer än vanligt svårlösta
problem mötte, kunde påräknas en fullt erfaren och hemmastadd person.
Lämpligen kunde även åt chefen för rättsavdelningen uppdragas att representera
Sverige vid de internationella konferenser, där dylika spörsmål
behandlades.

Därest, såsom ifrågasatts, ett närmare samarbete vid förarbetena
inom de olika departementen av lagstiftningsåtgärder kommer att organiseras,
blir det självfallet chefen för rättsavdelningen, som för utrikesdepartementets
räkning häri skall deltaga.

Till fl ågan om rättsavdelningcns förhållande till den töreslagne speciellt
sakkunnige i folkrätt, skall jag här nedan återkomma.

Mot den av de sakkunnige angivna byråindelningen å avdelningen
har jag ingen anmärkning att framställa.

l)e partemerit
srhfij<''U

Såsom jag nyss nämnde, hava de sakkunnige framställt förslag att Speciellt
vid utrikesdepartementet knyta eu framstående rättslärd såsom specielltHn folkrätt.
sakkunnig i folkrätt. I betänkandet yttras härom följande: Sakkunnige

»Om det är riktigt, att de ekonomiska frågor, som uppstå efter kriget,
bliva av natur att i hög grad fordra utrikesdepartementets uppmärksamhet
och arbete, gäller emellertid detta i icke mindre grad de internationellt
rättsliga spörsmålen.

Kun (fl. Maj:ts proposition nr 330.

Vårt land måste stå val rustat att verksamt deltaga i arbetet på den
internationella lättens återuppbyggande och befästande.

Det skulle enligt kommitterades mening utgöra ett fel i departementets
organisation, därest icke särskilda möjligheter bereddes departementet
att deltaga i detta arbete. Ett vidsträckt och betydelsefullt verksamhetsfält
erbjuda särskilt uppställandet och sanktionerandet av sådana
regler, som skola garantera en fredlig utjämning av tvister staterna emellan.
Vid sidan härav torde utrikesdepartementet böra beredas tillfälle att
för folkrättsliga utredningar av principiell innebörd förfoga över särskilt
kvalificerad person.

För att tillförsäkra utrikesdepartementet den yppersta sakkunskap i
folkrättsliga ting, som står att erhålla, torde vara lämpligt att utrikesledningen
beredes möjlighet att vid departementet såsom speciellt sakkunnig
i folkrätt fästa en rättslärd, känd såsom synnerligen väl förfaren i här
angivna ämnen. Kommitterade föreslå, att i sådant syfte ett arvode uppföres
å kr. 8,000.»

Skyldighet att följa den internationella rättens utveckling måste inom
departemeniet i första hand åligga rättsavdelningen. Med hänsyn till
mängden av löpande göromål, som kommer att upptaga rättsavdelningens
tid, kan emellertid från dess chefs sida icke på alla områden av den internationella
rätten förutsättas ett studium av önskvärd omfattning. Det är
självfallet, att rättsavdelningens uppmärksamhet i första hand kommer
att inriktas på de problem av internationellt-rättslig natur, som falla inom
dess dagliga verksamhetssfär, frågor, som beröra den internationella privaträtten,
den internationella straff-, process- och sjölagstiftningen etc. Det
synes mig därför vara välbetänkt, att en utväg beredes att komplettera
och förstärka den folk rättsliga kompetensen inom departementet. De sakkunnige
hava föreslagit, att detta skall ske genom att vid departementet
fästa någon framstående rättslärd, som icke skulle tillhöra departementets
fasta personal men vara skyldig att vid förefallande behov verkställa utredningar
av större principiell räckvidd.

Jag vill ej förneka, att denna metod att förskaffa departementet erforderlig
sakkunskap inom ifrågavarande område kan vara användbar, och
det ligger nära till hands att framhålla, att utrikesdepartementet begagnat
sig av just denna metod under de senare krigsåren. Den förutsätter
emellertid, att en fullt kvalificerad och lämplig person städse skall vara
tillgänglig och benägen att åtaga sig ett dylikt vid sidan av hans huvudsakliga
verksamhet liggande uppdrag, och jag fruktar, att man ej alltid
kan påräkna, att så skall bliva förhållandet. Det är visserligen möjligt,

Kungl. Maj:ts proposition nr 360. 39

att det för att åt departementet trygga erforderlig sakkunskap på den rena
folkrättens område kan komma att visa sig oundgängligt att anställa eu
person, som uteslutande ägnar sig åt departementets tjänst, och det kan
för övrigt jämväl inträffa, att arbetskvantiteten nödvändiggör detta, allra
helst om man tänker sig att ifrågavarande rättslärde skall, såsom det
synes vara lämpligt, representera Sverige vid folk rättsliga konferenser och
kongresser. Utgår man härtill från den förutsättningen, att det icke endast
gäller att följa den internationella rättens utveckling utan även att, i den
mån det kan vara möjligt främja densamma och vaksamt tillgodogöra Sverige
de rön, som pa detia vidsträckta område yppa sig, torde den av de sakkunnige
föreslagna anordningen sannolikt icke komma att i längden visa
sig vara till fyllest, liksom det av dem föreslagna beloppet 8,000 kronor
torde vara väl knappt tillmätt. Då emellertid anledning tinnes antaga, att
för närvarande det av kommitterade framställda förslaget med fördel kan
användas och då det kan vara fördelaktigt att i denna organisatoriska
fråga först avvakta någon tids erfarenhet, vill jag ansluta mig till de sakkunniges,
under framhållande, att en annan situation kan komma att kräva,
andra utvägars anlitande.

De sakkunnige föreslå vidare upprättandet av eu personal- och administrativ
avdelning inom departementet och anföra till stöd härför:

»Eldigt kommitterades mening skulle slutligen en tredje grupp av ärenden
sammanföras till gemensam handläggning å en avdelning, utan att därvid
eu fördelning efter den geografiska principen synes påkallad. Dessa ärenden
äro dels sådana, som angå den under utrikesdepartementet hörande
personalen och förvaltningen av departementets penningemedel, dels sådana,
som angå personalen vid härvarande främmande beskickningar och konsulat
och slutligen frågor angående pass, svenskars studieresor i utlandet m. in.

Av personalärendena handläggas för närvarande de, som röra departementet
och den diplomatiska personalen i utlandet å personalavdelningen,
de, som angå konsulaten å handelsavdelningen- Denna anordning, som
redan under nuvarande förhållanden visat sig behäftad med avsevärda
olägenheter, synes icke böra bibehållas, särskilt om ett sammanförande av
den diplomatiska och konsulära karriären i enlighet med kommitterades
förslag genomfördes. Samtliga personalärenden böra behandlas å en byrå
inom personal- och administrativa avdelningen, lämpligen kallad personnloch
räkenskapxbyrån.

I detta sammanhang må emellertid framhållas, att om å ena sidan
personalfrågorna kräva enhetlighet i handläggningen, det givetvis å andra
sidan är nödvändigt, att vid deras avgörande nödig kontakt upprätthålles

Personal -ocn admin istrativa
av
delningen.
Sakkunnige.

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

särskilt med den eller de avdelningar inom departementet, vilka tjänstemännens
verksamhet närmast berör. Kommitterade hava också i sitt förslag
till instruktion för utrikesdepartementet meddelat särskilda föreskrifter,
huru ett sadant samarbete skall komma till stånd.

Till handläggning å samma byrå som personalärendena hava hänförts
jämväl frågor om avlöningar, resekostnader etc. och över huvudtaget alla
sådana, ärenden, som sammanhöra med förvaltningen och redovisningen
av de å riksstatens tredje huvudtitel anvisade medel. Till stöd för en
sådan anordning kunna åberopas viktiga praktiska skäl. De ekonomiska
frågor, som här avses, komma i betydande utsträckning till avgörande i
samband med utnämningar och förflyttningar av utrikesrepresentationens
personal, och det skulle ur arbetssynpunkt erbjuda avgjorda olägenheter,
därest handläggningen av dessa ärenden skulle äga ruin å en annan byrå
än den,o som handhar personalfrågorna.

A en annan byrå å avdelningen sammanföras de frågor, som angå
personalen vid främmande beskickningar och konsulat, utländska statschefer,
ärenden rörande audienser, ceremoniel, utmärkelsetecken och belöningar,
utverkande av förmåner för svenskar, som önska företaga studieresor
i utlandet, passärenden och viseringar, kurirpost, biträde åt svenska myndigheter
vid indrivande av utskylder och böter från i utlandet boende in. in.
Ehuru dessa ärenden till sin natur äro synnerligen skiftande, hava de, då
en uppdelning av dem på departementets olika byråer ej synes genomförbar,
av praktiska hänsyn sammanförts till en byrå.»

De parte- På de av sakkunnige anförda skäl tillstyrker jag inrättandet av eu

mentschefen. särskild personal- och administrativ avdelning med föreslagen byråindelning.

Arkivet. De sakkunnige övergå härefter till frågan om organisationen av de Sakknnniga.

partementets arkiv och yttra därvid följande:

»Den övervägande delen av de uppgifter, som för närvarande omhänderhavas
i departementets arkiv, torde även för framtiden böra bibehållas
därstädes. Det gäller här mottagandet, registreringen, klassificeringen och
fördelningen av inkommande post, förvaringen av koncepten till den utgående
posten m. fl. dylika åligganden.

Det läte sig visserligen tänka att även här genomföra en fördelning,
så att en var av departementets avdelningar finge sitt särskilda arkiv,
men den splittring och den brist på ö\ erskådlighet, som därav skulle
bliva en följd, synes ej uppvägas av de med en sådan anordning förbundna
fördelar. Kommitterade hava tänkt sig att inom det centrala arkiv, som
enligt deras förmenande bör bibehållas, skulle i arkivteknisk väg genom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

iöras sådana anordningar, att därigenom uppnåddes de väsentliga fördelar,
en uppdelning av arkivet i separata avdelningar innebure — — — —.

Bland till utrikesdepartementet inkommande och därifrån avgående
idegran* är ett betydande antal avfattat i chiffer. Chiffertelegrammen måste
i samband med handläggningen uppsättas eller lösas, ett arbete, som alltjämt
bör åligga arkivet. De anordningar, som hittills i detta avseende tilllämpats,
äro icke av beskaffenhet att böra bibehållas. Kommitterade föreslå
att ett särskilt chiffrering skansli med o fast, uteslutande med chiffreringsarbetet
sysselsatt personal upprättas. A detta kansli skulle allt inom
departementet förekommande arbete avseende chiffrering utföras.

Under arkivets vård synes även departementets bibliotek böra ställas.

Departementets bibliotek befinner sig, oaktat åtgärder på sista tiden
vidtagits för att modernisera detsamma, i ett allt utom tillfredsställande
skick, ofullständigt underhållet, som det är, samt kringspritt i departementets
olika lokaler. Ett systematiskt upprättande och ordnande måste här
äga rum, och nödiga medel snarast möjligt för sådant ändamål ställas till
förfogande.»

Erfarenheten har givit vid handen, att det utgör en synnerligen Departeviktig
förutsättning för departementets verksamhet, att dess arkiv organi- mentsrh(''fl11
seras på ett sätt, som tillfredsställer moderna krav. De förslag, som sakkunnige
i detta hänseende framställt och som innebära dels en omläggning
av arkivet efter mera systematiska grunder, dels en ökning av den ordinarie
personalen, dels slutligen upprättandet av ett särskilt chiffreringskansli,
finner jag ändamålsenliga och ansluter mig till desamma.

De sakkunnige hava särskilt framhållit, att departementets bibliotek
icke motsvarar de krav, som måste ställas på detsamma. De hava som
sin mening uttalat, att nödiga medel snarast borde ställas till förfogande
för att modernisera och nyupprätta biblioteket. Då det emellertid icke
lärer vara möjligt att genomföra den behövliga moderniseringen, innan departementets
lokalfråga blivit ordnad, anser jag mig för närvarande icke
böra framlägga förslag om anvisande av medel till bibliotekets förbättring.

Frågan om personalbehovet inom utrikesdepartementet hava. de sak- Departekunnige
ägnat en ingående prövning. arbetskrat Innan

jag går att angiva min ståndpunkt till sakkunniges förslag i r fer
detta avseende, torde emellertid vara lämpligt att något närmare redogöra niny.Lysten*
för de förändringar med avseende å avlöningsförhållandena för de inom Sakkunnigf
utrikesrepresentationen anställda befattningshavarna, vilka av de sakkunniga
föreslås.

Såsom jag redan haft tillfälle erinra, hava de sakkunnige förordat,

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 322 käft. (Nr 360.) 6

Kung!. Maj:ts proposition nr 360.

att med utgångspunkt från de inom den yttre karriären genomförda avlöningsprinciper
samtliga under utrikesdepartementet hörande befattningar
med undantag allenast av vissa tjänster, till vilka jag sedermera skall återkomma,
indeias i sex särskilda löneklasser med de avlöningsförmåner,
som framgå av här nedan meddelad översikt.

Avlöningar för vissa befattningshavare inom utrikesdepartementet samt för
befattningshavare vid beskickningar och konsulat.

(Såväl å ordinarie som å extra stat uppförda befattningar äro här

Lön

upptagna).

l:a klassen: samtliga beskickningschefcr samt kabinettssekreteraren
(17 befattningar. 16 i utlandet

1 i departementet)............9,000

2:a klassen: samtliga ministerresidenter och generalkonsuler
i tjänst utomlands eller såsom avdelningschefer
i utrikesdepartementet (16 befattningar,
19 i utlandet 4 i departementet.) . . . 6,600
3:e klassen : samtliga förste legationssekreterare och
konsuler i tjänst utomlands eller såsom chefer
för byråerna i departementet. (21 befattningar,

15 i utlandet 6 i departementet. Kon-ulaten
å extra stat i Ryssland ej inräknade) .... 5,400
■t:e klassen: samtliga andre legationssekreterare och
vicekonsuler (19 befattningar, 1] i utlandet 8

i departementet).............3,600

5:e klassen: samtliga byråsekreterare (7 befattningar

i departementet).............3,600

6:e klassen: samtliga kanslister (19 befattningar, 4

i departementet, 15 i utlandet).......2,400

Tjänst- görings- penningar	För i utrikes-departemen-tet tjänst-görande sär-skilt avlö-ningstillägg	För i utlandet tjänstgörande ortstillägg enl. gällande stat
6,000	__ *	>
3,000	2,400	>
2 500	2,100	>
1,600	1,800	»
1,400	—	—
600	600	>

De sakkunnige utveckla sitt förslag i anslutning till den här lämnade
översikten på följande sätt:

»Såsom av den meddelade översikten framgår, skulle lönen och
tjänstgöringspenningarna sältas lika för befattningshavare av samma grad,
vare sig de tjänstgöra utom landet eller i departementet. Däremot kunna
givetvis icke för de olika utländska orterna särskilt bestämda ortstilllägg
tillerkännas befattningshavare inom departementet. I avvaktan på
att kommitterade hinna utarbeta det förslag till allmän lönereglering, vilket
är avsett att av dem framläggas, förorda kommitterade därför, att

kr. 3,000.

Därest kabinettssekreteraren innehaft envoyés ställning tillkommer ett avlöningstillägg A

Kungi. Maj-.tx proposition nr 360.

befattningshavare inom departementet erhåller ett för varje avlöningsklass
angivet särskilt av! t in i ngn till itgg. De såsom sådana tillägg utgående
belopp hava avvägts med tanke på, att tjänstemännen i departementet
tillkommande avlöningsförmåner på det hela taget skola motsvara de lör
tjänstemän i samma grad i utlandet utgående.

Först härigenom skulle möjlighet beredas utrikesledningen att i
praktiken genomföra det system med förflyttningar mellan den yttre och
irne karriären, vilket koramitterade förorda.

Sedan en slutlig reglering av löneförhållandena ägt rum äro ifrågavarande
avlöningstillågg avsedda att försvinna. De höra därför upptagas
å extra stat.

Därest utrikesdepartementets tjänstemän tillerkändes ett sådant särskilt
avlöningstillägg, kunde måhända göras gällande, att deras avlöningsförmåner
komme att uppgå till högre belopp än dem, som tillkomma befattningshavare
i närmast jämförlig tjänsteställning inom andra departement.

Kommitterade hava redan framhållit, att full likställighet mellan de
föreslagna tjänstemannagraderna inom utrikesdepartementet och befattningarna
i övriga statsdepartement icke kan anses föreligga. Man även om
så vore förhållandet, torde högre avlöningsförmåner inom utrikesdepartementet
vara befogade. Departementets tjänstemän få vara beredda att
tid efter annan underkasta sig förflyttningar. Dessa förflyttningar medföra
icke blott avsevärda indirekta omkostnader, vilka icke täckas genom
flyttnings- och reseersättningar, utan jämväl ökade levnadskostnader i allmänhet,
då det ligger i sakens natur, att en person, som endast en jämförelsevis
kortare tid vistas å en ort, icke kan på samma sätt som den
mera fast boende sörja för levnadskostnadernas begränsning. De ofta inträffade
förflyttningarna medföra jämväl, att departementets tjänstemän icke
äro i tillfälle att utom tjänsten skaffa sig extra inkomster.

Härtill kommer ytterligare, att utrikesdepartementets tjänstemän för
att bereda sig möjlighet att underhålla den personliga kontakt med härvarande
representanter för utländska makter, vilken är av så stor betydelse
för deras arbete, svårligen kunna undandraga sig vissa särskilda utgifter.

Att icke beakta dessa för utrikesdepartementets tjänstemän speciellt
gällande förhållanden, skulle enligt kommitterades mening medföra betydande
vanskligheter. Därigenom komme ett iörsteg att beredas de privat -ekonomiskt bättre ställda gent emot departementets övriga tjänstemän,
något som kommitterade för sin del anse stå i strid med de grundsatser.
de finna vara riktiga och genom sitt förslag avsett att befrämja.
j Kommitterade vilja i detta sammanhang även uttala, att en förbättring
på sätt angivits i de för utrikesdepartementets tjänstemän utgående

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

löneförmåner är den enda utväg, som står öppen för att i departementets
tjänst bevara dugande krafter, vilka enligt vari erfaren In-ten givit vid handen,
eljest i betydande utsträckning övergå till anställning i privat tjänst,
där de på grund av sin språkliga skolning och sin erfarenhet på många
av samhällslivets områden hava utsikt att betinga sig synnerligen förmånliga
ekonomiska villkor. Synpunkter av liknande art hava framförts,
när det gällt reglering av lönerna inom de affärsd rivan de verken, och
hava av statsmakterna i viss omfattning behjärtats.

Därest förslaget genomfördes, koinme utnämningarna att ske till
befattning inom viss klass med placering vare sig inom departementet
eller å ort i utlandet, dock med förbehåll att befattningshavare skall
vara skyldig underkasta sig förflyttning till annan tjänst inom den grad,
till vilken hans befattning hör.»

St<f‘ole°n~ Beträffande innebörden av den ifrågasatta avlöningsstaten för vissa

rt '' befattningshavare inom utrikesdepartementet har statskontoret i sitt yttrande
framhållit, vilken väsentlig höjning av lönerna nu föreslås i jämförelse
med de avlöningar, som utgå till befattningshavare inom andra departement
och i allmänhet inom inrikesförvaltningen. Statskontoret har emellertid
förklarat, att detsamma dock icke ur denna synpunkt kunde göra
någon erinran mot de föreslagna lönebeloppen, då statskontoret icke vore i tillfälle
att bedöma räckvidden av de skäl kommitterade för desamma anfört.

Departe- Erfarenheten har otvivelaktigt givit vid handen, att det varit för mentschefen.

bundet med avsevärda svårigheter att med hittillsvarande löneförhållanden
rekrytera samt att vid utrikesrepresentationen kvarhålla dugande krafter.
I den riksdagens skrivelse, som närmast föranlett tillkallandet av sakkunnige
för en omorganisation av departementet in. in., har riksdagen också
uttryckligen framhållit, såväl att rekryteringen och utbildningen på lämpligt
sätt måste tillgodoses som även att tillbörlig hänsyn måste tagas t ill den
högre kvalificerade arbetskraftens större fordringar med avseende a avlöning.
Riksdagen erinrade vidare om att Stockholms handelskammare uti
i ärendet avgivet yttrande framhållit vikten av att enskild förmögenhet
icke Ange, såsom för närvarande i hög grad vore fallet, spela in vid besättandet
av en stor del av platserna inom ifrågavarande område.

Den utväg de sakkunnige anvisat, synes mig ägnad att befrämja de
av riksdagen uttalade önskemål. Endast genom införande av principen
om ett i möjligaste mån enhetligt avlöningssystem, omfattande såväl den
inre som den yttre karriären, kunna vederbörande tjänstemän komma till
användning i de befattningar, för vilka deras personliga egenskaper och
förmåga göra dem särskilt lämpliga. Om jag sålunda är beredd att helt

Kanyl. MarJs proposition nr 360.

ansluta mig till denna princip, måste jag likvisst betona, att värdet av
densamma i tillämpningen blir beroende av lönesatsernas tillräcklighet
och inbördes avvägning.

Jag har redan framhållit vikten därav att departementet snarast
möjligt förlänas eu fastare organisation. Detta utgör deri nödvändiga
förutsättningen för hela utrikcsrepresentationens nydaning. Till denna
uppfattning hava även de sakkunnige anslutit sig vid utarbetandet av
sina förslag. Ehuruväl förhållandena utomlands för närvarande göra
det särskilt vanskligt att inbördes avväga de lönesatser, som böra komma
till användning, hava sakkunnige med hänsyn till de synpunkter, som ovan
framhållits, funnit nödvändigt att redan nu framlägga ny lönestat för departementet.

Då det föreslagna nya avlöningssystemet innebär ökade möjligheter
att vid departement fästa och under längre tid kvarhålla sådana arbetskrafter,
som förestående viktiga uppgifter kräva, tillstyrker jag införandet
av detsamma och skall längre fram i samband med behandlingen av de
olika tjänsterna inom departementet återkomma till de lönesatser, som i
särskilda fall föreslagits.

Vad därefter departementets olika befattningshavare angår, påkallar
frågan om kabinetissekreterares ställning i första rummet uppmärksamhet.

De sakkunnige anföra härom följande:

»Kommitterade hava funnit, att det ur organisatorisk synpunkt erbjuder
stora fördelar, att den omedelbara ledningen av departementets arbete
vilar hos eu tjänsteman, vilken å ena sidan inför ministern svarar
för arbetets behöriga gång och å andra sidan gent emot departementets
personal är den sammanhållande och övervakande kraften.

Men, det är givet, att, därest kabinettssekreteraren skall finna tid för
dessa uppgifter, de ämbetsaligganden, som uppdragas åt honom, maste i
avsevärd mån begränsas. Kabinettssekreterarens krafter böra koncentreras
på väsentliga frågor, han bör endast handlägga de ärenden, som antingen
ministern uppdrager åt honom, eller som han själv finner vara av
den betydelse, att häri personligen omhändertager desamma. Han bör endast
underteckna viktigare expeditioner i den män ministern ej ''själv förbehåller
sig desamma samt utöva eu allmän uppsikt över arbetets gång. Till
följd härav maste det tillkomma honom att föreslå de ändringar i organisationen,
som kunna visa sig behövliga, att fördela tjänstemännen mellan
de olika avdelningarna samt att tillse att kontinuiteten uppehälles, sä att de
upplysningar, vilka äro av vikt för vederbörande avdelningars verksamhet,
såvida ej särskilda skäl föreligga, meddelas avdelningscheferna. Kabinetts -

Kabinettssekreteraren.

Sakkunnig c.

Kungl. \faj:ts proposition nr 360.

sekreteraren bör slutligen övervaka att beskickningar och konsulat hållas
underrättade ej mindre om utrikespolitiska frågor än även rörande viktigare
frågor pa den inre politikens område.

Den tanken har framförts att • kabinettssekreteraren borde beredas en
ställning motsvarande den, vilken statssekreterarna intaga.

I sitt den 27 februari 1917 avgivna betänkande rörande statsdepartetnentens
verksamhetsområde och arbetsbörda m. m. har nuvarande
chefen för civildepartementet Schorte rörande här föreliggande
fråga framhållit vissa synpunkter: »I detta departement» (utrikesdeparte mentet),

heter det sålunda, »som har få riksdagspropositioner och andra
riksdagsärenden är det en fyllig fördel, att utrikesministerns närmaste
man ej alltför ofta ombytes; på denne ankommer i särskilt hög grad att
bevaka och upprätthålla formerna i kommunikationen med främmande
makter samt kontinuitet och tradition. Han fyller i sådant avseende uppgifter,
som i de andra departementen åligga expeditionscheferna. Den anordningen
torde i detta departement vara lämpligast, att jämte det kabinettssekreteraren
bibehålies med samma ställning som nu, ett biträde åt honom
under lämplig form anställes (en biträdande kabinetssekreterare eller dylikt.)»

Ehuru kommitterade finna de skäl, som föranlett, inrättandet av
särskilda statssekreterarebefattningar värda allt beaktande, anse de sig
emellertid, med hänsyn till de särskilda arbetsuppgifter, som åligga utrikesdepartementet,
ej kunna förorda, att en statssekreterarepost inrättas
i detta departement. Särskilt i de allt talrikare inträffande fall, då
ministern för utrikes ärendena ej tillhört den diplomatiska banan, är det
önskvärt, att vid hans sida ställes en tjänsteman, som fullt behärskar den
ämbetsmässiga rutinen. De inom ett lands utrikesrepresentation vid förbindelserna
med främmande makter rådande särskilda förhållanden tala starkt
för en sådan anordning.

Om kommitterade alltså äro beredda att vad angår kabinettssekreterarens
ställning ansluta sig till den uppfattning, som framförts av statsrådet
Schotte, anse de sig emellertid ej böra tillstyrka att en biträdande
kabinettssekreterarepost inrättas inom utrikesdepartementet. En dubblering
av befattningar synes ej ur organisatorisk-teknisk synpunkt vara att tillråda.
Kommitterade föreslå i stället att de närmast under kabinettssekreteraren
lydande tjänstemännen inom departementet, avdelningscheferna, beredas
en sådan ställning att vissa av kabinettssekreterarens nuvarande uppgifter
kunna överflyttas på dem.

Kabinettssekreterarebefattningen har hittills varit en genomgårigspost.

Till innehavare därav hava befordrats äldre legationssekreterare vid
beskickningarna eller kansliråd inom departementet, vilka efter eu vanligen

Kungl. Maj:ls proposition nr .‘JtiU.

relativt kort tjänstgöring som kabinettssekreterare utnämnts till beskickningsehefer.
Kommitterade finna de med eu sådan anordning förbundna
olägenheter synnerligen avsevärda. Ombytena å kabinettssekreterareposten
komma därigenom lätteligen att äga rum irke när det ur allmän synpunkt
är lämpligt, utan när tillfälligtvis en envoyépost blir ledig. Det är också
tydligt, att ju högre kvalificerad en kabinettssekreterare är, desto svårare
är det alt vägra honom den befordran han eftersträvar.

De uppgifter, som enligt kommitterades förslag tillkomma kabinettssekreteraren
synas höra föranleda, alt denne beredes <n ställning fullt motsvarande
den, som tillkommer beskiekningschef i utlandet. Det förtjänar
i detta sammanhang framhållas, att, därest kabinettssekreteraren, såsom
föreslagits, erhaller en dylik ställning, möjlighet beredes, att på ett tillfredsställande
sätt lösa flen svårighet, som i vissa lägen kan tänkas uppkomma
därigenom, att förutsättningar saknas för det nödvändiga samarbetet
mellan minisiern för utrikes ärendena och hans närmaste man.»----

Rörande kabinettssekreterarens avlöningsförhållanden anföra de sakkunniga: »Vad

angår de olika befattningarnas fördelning i löneklasser bör
enligt kommitterades mening kabinettssekreteraren hänföras till samma
klass som beskickningscheferna i utlandet. Genom de tillfälliga förbättringar
i avlöningsförmånerna, som enligt senaste riksdagars beslut tilldelats
kabinettsekreteraren, har avsetts att bereda honom i huvudsak samma
ställning som envoyé. Då det enligt kommitterades mening bör tillkomma
kabinettssekreteraren att representera den kontinuitet, som inom
utrikesförvaltningen är av särskild vikt, måste sådana löneförmåner tillerkännas
honom, att för befattningen kan förvärvas fullt kvalificerad person,
vilken under ej allt för kort tid kvarstår i densamma.

1 stället för kabinettssekreterarens nuvarande löneförmåner, bestående
av ett arvode å 11,000 kr. samt ett honom av extra anslaget till provisorisk
förstärkning av utrikesdepartementets arbetskrafter tillerkänt belopp
å 1,000 kronor, bör han erhålla lön och tjäosrgöringspenningar såsom envoyé,
respektive 9,000 och 0,000 kronor eller tillhopa 15,000 kr.

Därest emellertid — såsom kommitterade för sin del ti lina önskvärt
— kabinettssekreteraren redan innehaft envoyés ställning, synes, för att
löneförmånerna ej skola allt för väsentligt understiga de för beskickningsckef
utgående, ett särskilt avlöningstillägg å 8,000 kr. höra tillkomma. Då
beskiekningschef skall vara pliktig att underkasta sig förflyttning till kabinettssekreterareposten,
lärer billigheten kräva, att tillfälle förefinnes att i
möjligaste mån hålla honom ekonomiskt skadeslös.»

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

Departe mentschefen.

Avdelningscheferna.

Arkivchefen.
Sakkunnige.

På de av de sakkunnige anförda skäl anser jag mig böra förorda, att
kabinettssekrekreteraren icke såsom statssi-kreterarne i övriga departement
tillsättes på förordnande utan fortfarande bibehålies i eu ställning närmast
motsvarande expeditionschefs.

Med avseende å kabinettssekreterarens avlöningsförmåner är jag jämväl
beredd att ansluta mig till de sakkunniges förslag.

Rörande de under kabinettssekreteraren närmast stående tjänstemännen
inom departementet yttra de sakkunnige följande:

»Under kabinettssekreteraren skulle, såsom chefer för en var av departementets
fyra avdelningar, anställas avdelningschefer med ministerresidents
eller generalkonsuls ställning. Såsom chef för arkivet skulle
fortfarande stå ett kansliråd.

Några poster motsvarande de ifrågavarande avdelningschefsbefattningarna
finnas för närvarande ej inom departementet. Men liksom kabinettssekreteraren,
enligt vad ovan sagts, ansetts böra likställas med beskickningschef,
så synas de tjänstemän, som närmast under honom skola
leda arbetet inom departementet, böra beredas ministerresidents eller
generalkonsuls ställning.

Med denna anordning vunnes ett dubbelt mål. Dels skulle i ökat
mått möjlighet beredas att för de betydelsefulla uppgifter, som tillkomma
avdelningscheferna inom departementet, förvärva personer med auktoritet
och erfarenhet, dels skulle, därest likställighet genomfördes mellan den inre
och yttre karriären, förflyttningar i man av behov kunna äga rum från
tjänstgöring utomlands till departementet och tvärt om.

Det har såsom förhållandena hittills ställt sig inom departementet
varit förbundet med svårigheter att i önskvärd utsträckning där anställa
personer, vilka var på sitt område mäktat intaga eu sammanhållande och
ledande ställning.

I spetsen för den politiska\ och handelspolitiska avdelningen skulle sättas
en person, som förvärvat grundliga insikter i politiska och handelspolitiska
frågor, särskilt traktatsfrågor, och s ou vore mäktig att omedelbart leda arbetet
med de många olika ärenden av angivna nät in, som dagligen här förekomma.
Han bör besitta mångsidig insikt om förhållandena i utlandet
för att i möjligaste män kunna följa den politiska och handelspolitiska
utvecklingen i olika länder.

De fordringar, som under övergångsperioden, innan ett handelsdepartement
trätt i full funktion, komma att ställas på chefen för den speciella
handelsavdelningen göra det önskvärt, att han såväl i fråga om ämbetsställning
som i avlöningshänseenden jämställes med chefen för poli -

Kanyl. Maj:te proposition nr 360.

tiska och handelspolitiska avdelningen. Till stöd härför kali ytterligare
anföras vikten därav, att denne avdelningschef erhåller en auktoritativ ställning
såväl gent emot den svenska handelsvärlden och dess organisationer
solo i förhållande till handelsattachéerna, vilkas verksamhet han är satt
att leda.

Vad cliefen för riittsavdelningen beträffar, är det tydligt, att särskilt
i eu tid som denna stora krav komma att ställas pa hans förmåga, kunskaper
och erfarenhet. Innehavaren av denna befattning måste besitta ingående
kännedom om den internationella rätten liksom åven innehafva de
övriga förutsättningar, som krävas för utredningar av de mångskiftande
rättsfrågor, som i första hand komma under hans bedömande och avgörande.

Vad därefter chefen för personal- och administrativa avdelningen
angår, förtjänar framhållas, att han skulle omhänderhava de frågor, sola
angå utrikesrepresentationens personal, tillhopa uppgående till över 850
personel1, varav omkring 170 avlönade. Det ar kominitterades mening, att
avdelningschefen skall personligen följa alla förflyttningar odi förändringar
inom utrikesrepresentationen och stå utrikesledningen till tjänst med upplysningar
angående de olika tjänstemännens personliga förutsättningar för
de skiftande uppgifter, som ställas på dem. Han skall även övervaka,
att attachéernas utbildning efter det första anställandet äger ruin i. enlighet
med givna föreskrifter, samt att de yngre tjänstemännen i möjligaste
män beredas tillfälle att förvärva de speciella insikter, som för departementet
och utrikesrepresentationens planmässiga utveckling och deras egen
verksamhet är önskvärd. Det ligger i sakens natur, att chefen för personal-
och administrativa avdelningen skall inför utrikesledningen föredraga
personalärenden och föreslå innehavare till lediga befattningar.

På ifrågavarande avdelningschefs personliga förmåga, hans genom
lång tjänstgöring inom utrikesrepresentationen förvärvade personalkännedom
samt på hans energi, kommer att i väsentlig män bero, om det skall
lyckas att åt utrikesrepresentationen förvärva den kvalitativt högt stående
tjänstemannapersonal, som är behövlig för att departementet skall vara i
stånd att fylla sina uppgifter. I detta sammanhang torde vara skål att
framhålla den särskilda uppmärksamhet, som frågan om lämpligt besättande
av de olönade konsulsposterna måste kräva från avdelningschefens sida.

Härjämte skulle utarbetandet av departementets andel i statsverkspropositionen
samt inseendet över förvaltningen av do å riksstatens tiedje
huvudtitel anvisade medel åligga honom.

Vid sidan av de fyra avdelningschefer, varom ovan talats, skall inom
utrikesdepartementet finnas ännu en tjänsteman, som är omedelbart undeiställd
kabinettssekreteraren, nämligen arkivchefen. Arten av denne tjän Biliany

till riksdagens protokoll 1910. 1 samt. 322 höft. (Ar 360.) <

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

stemans verksamhet synes motivera, att han bibehållas i sin nuvarande
ställning såsom kansliråd.

Det bör åligga arkivchefen att övervaka arkivets skötsel, vid behovverkställa
historiska utredningar samt att förvara de hemliga handlingarna.
En viktig uppgift tillkommer honom vid genomförandet av den tekniskt
ändrade organisation av arkivet, vars grunddrag finnas angivna i den av
ko in mitte rade utarbetade särskilda arbetsordning för detsamma.»

Rörande de avlöningsförmåner, som böra tillkomma avdelningscheferna,
yttra de sakkunnige:

»Tjänster motsvarande ministerresidents- och generalkonsulsbefattningarna
finnas för närvarande ej inom departementet. Då kommitterade beslutat
förorda att där upprätta avdelningschefsbefattningar samt tillerkänt innehavarna
därav en ställning såsom ministerresident eller generalkonsul, har
det skett i avsikt att tillfredsställa det allmänt vitsordade behovet att
inom departementet skapa ett antal befattningar, vilkas innehavare kunde
utan att allt för mycket betungas av de rent löpande göromålen, var och
en inom sitt verksamhetsområde sammanhålla och leda arbetet.

Aven med avseende å dessa befattningar är givetvis önskvärt, att
möjlighet beredes att inkalla i utlandet anställda tjänstemän i ministerresidents
och generalkonsuls ställning.

Kommitterade hava tänkt sig att löneförmånerna för denna klass av
tjänstemän skulle upptagas sålunda: lön 6,600 kr., tjänstgöringspenningar,
3,000, för de i utlandet tjänstgörande ortstillägg enligt stat, för inom departementet
anställda ett särskilt aflöningstillägg å 2,400 kronor.»

D<tpahf Såsom en brist i departementets nuvarande organisation hava de

™ sakkunnige framhållit, att centraliseringen i arbetet varit allt för strängt
genomförd. För att råda bot härför hava de föreslagit inrättandet inom
departementet av de nya avdelningschefsbefattningarna med ministerresidents
eller generalkonsuls ställning, vilkas innehavare skulle äga att mera
självständigt handhava vissa grupper av ärenden.

Då jag finner, att inrättandet av ett antal befattningar av den karaktär
och med de ämbetsuppgifter, som de sakkunnige föreslagit för de nya
avdelningschefsposterna, skulle vara ägnat att förläna utrikesdepartementets
organisation en hög grad av fasthet och styrka, anser jag mig böra biträda
detsamma.

Därest detta förslag genomföres, skulle enligt min mening möjligheterna
att vid departementet mera permanent fästa dugande krafter i
avsevärd män ökas. Det är nämligen uppenbart, att om de tjänstemän,
vilka på grund av duglighet och arbetsförmåga knytas vid centraiför -

Knuff!. Majtis proposition nr 360.

valtningen, därigenom skulle komma i eu mindre gynnsam ställning än
deras kamrater i utlandstjänst, detta självfallet i hög grad försvårar departementets
rekrytering.

Medan de sakkunnige i syfte att bereda tillfälle att till departementet
inkalla personer, vilka tjänstgjort såsom ministerresidenter
eller generalkonsuler, föreslagit, att de nya avdelningschefsposterna
skulle i avlöningshänseende likställas med sistnämnda befattningar, hava de
för arkivavdelningens chef bibehållit ställning och avlönings förmåner såsom
kansliråd. I)å de skäl, som tala för att avdelningschefsposterna jämställas
med angivna befattningar utomlands, ej gälla för arkivchefen, ansluter
jag mig även på denna punkt till sakkunniges förslag.

Med avseende å arbetskrafterna å departementets olika byråer och Chefer för
underavdelningar anföra de sakkunnige följande:

»Vad först angår de tre geografiska byråerna på den politiska och ernå m. m.
handelspolitiska avdelningen är tydligt, att värdet av den föreslagna re- Sakkunnl9eformen
av departementet i väsentlig mån kommer att bero på deras sätt
att fullgöra sitt arbete. A dessa byråer måste finnas arbetskrafter särskilt
skolade för de olika uppgifterna. I spetsen för en var av byråerna har
satts en förste legationssekreterare eller konsul såsom chef. Han bör
under en icke allt för kort tid hava tjänstgjort i utlandet. Men härjämte
synes å en var av ifrågavarande byråer höra fästas ytterligare en tjänsteman,
vilken lämpligen bör vara andre legationssekreterare eller vicekonsul.
På sådant sätt synes möjlighet öppnas att förfoga på de olika
byråerna över personer, som behärska de förefallande uppgifterna. Det
torde vara, lämpligt att personvalet sker sålunda, att de olika tjänstemännen
komplettera varandras insikter. Det är sålunda önskvärt, att därest den
ene har en mera diplomatisk utbildning, den andre väljes bland tjänstemän
med vidsträcktare konsulär erfarenhet o. s. v. På detta sätt lärer
inom den ram, som bildas av de olika byråerna, kravet på specialisering å
olika uppgifter tillgodoses.

Det är av särskild vikt, att tjänstemännen å de politiska och handelspolitiska
byråerna tid efter annan erhålla tillfälle till tjänstgöring vid
beskickningar eller konsulat i de länder, vilka falla inom respektive byråers
verksamhetsområden.

Även i spetsen för pressbyrån bör stå en tjänsteman med ställning
motsvarande förste legationssekreterare eller konsul. Hans verksamhet
kommer att erfordra alldeles särskilda kvalifikationer, framför allt en ingående
kännedom om den in- och utländska pressen. Chefen för denna
byrå måste förutsättas komma att stå ministern för utrikesärendena nära,

Kungl. Majits proposition nr 860.

då han, såsom kommitterade redan haft anledning framhålla, får en särskild
uppgift att fylla vid förmedlingen af utrikesledningens förbindelser
med utomlandsrepresentationcn ej blott i frågor av utrikespolitisk
vikt, som hava beröring med pressen, utan även när det gäller att förmedla
underrättelser rörande regeringens avsikter i frågor, som ehuru av
inre politisk art, äro av intresse för utlandet. Av det ovan anförda torde
framgå, att det ofta icke lärer bliva möjligt, att inom den diplomatiska
eller konsulära banan finna kompetent innehavare för ifrågavarande post.

Då kommitterade anse av synnerlig vikt, att pressbyrån utrustas
med tillräcklig arbetskraft för de betydligt vidgade uppgifter, som uppdragits
åt byrån, hava de beslutat föreslå att å densamma skola placeras två
tjänstemän, den ene med andre legationssekreterares eller vicekonsuls, den
andre med byråsekreterares ställning.

För att bereda pressbyråns chef det sakkunniga biträde, varav han
är i behov, torde det visa sig nödvändigt att åtminstone en utav ifrågavarande
tjänstemän äger mera speciellt publicistiska erfarenheter och insikter
ån som i regel kunna påräknas hos utrikesdepartementets tjänstemän.
Kommitterade vilja emellertid samtidigt framhålla, att det är av stor betydelse
att departementets yngre tjänstemän åtminstone under någon tid
beredas tillfälle att tjänstgöra å denna byrå.

För närvarande utgår av tredje huvudtitelns besparingar ett belopp
å kr. 2,000 till ett å pressavdelningen anställt biträde, vilket är sysselsatt
med exerpering av den utländska pressen in. fl. dylika uppgifter. Ett
motsvarande belopp bör ställas även till eu blivande pressbyrås förfogande.»

Vad den speciella handelsavdelningen angår, hava de sakkunnige
föreslagit, att å densamma skola tjänstgöra dels en andre legationssekreterare
eller vice konsul samt eu kanslist, för vilka avlöningsförmåner
borde utgå å ordinarie stat, dels en byråsekreterare, vars avlöning skulle
uppföras extra stat.

Rörande personalen å rättsavdelningens samt personal- och administrativa
avdelningens byråer yttra de sakkunnige:

»Vad därefter rättsavdelningens båda byråer angår, föreslå kommitterade
en i viss mån skiljaktig organisation jämförd med den, som kommit
till användning inom den politiska och handelspolitiska avdelningen.

Det med eu omfattande medelsförvaltning förbundna ansvaret liksom
de speciella insikter ej mindre i den svenska än även i den internationella
familjerätten och sjölagstiftningen, som erfordras av den tjänsteman, som
står i spetsen för byrån för arvs- och ersättningsärenden, synes väl motivera,
att denna post anförtros åt eu förste legationssekreterare eller konsul.

Kung!. Maj:t» proposition nr H60. 5»

Av ordinarie förslagsanslaget »Vikariatsersättningar, extra biträde»
m. in.» bär hittills utgått ett arvode å kr. 600 till ett juridiskt biträde,
som huvudsakligen varit behjälpligt vid arbetet med ersättningsiirendena.
Sedan arvs- och ersättningsåren den sammanförts å en byra,
vars chef helt skall ägna sig åt skötseln av desamma, synes ej behövligt
att vidare bibehålla ett särskilt juridiskt biträde. Det härför uppförda
anslå" torde höra upphöra. Det skall hädanefter tillkomma chefen för ifrågavarande
byrå såväl att på eget ansvar besluta i frågor om användningen
av de till departementets förfogande ställda medel för gottgörelse av kostnader
för sjöfolk in. m. som även att i sådana mål föra statsverkets talan.

Arbetet å byrån torde kräva biträde av två byråsekreterare, av vilka
deri ene skulle förbereda och inför chefen föredraga arvsärendena, den andre
ersättningsärendena. Härjämte erfordras en kanslist för diarieföring in. in.

De synnerligen omfattande och betydelsefulla frågor, som falla inom
den juridiska byråns verksamhetsområde, skulle visserligen göra det önskvärt''att
även i''spetsen för denna byrå sätta en särskild chef. Emellertid
hava kommitterade beslutat föreslå, att tillsvidare chefen föl'' rättsavdelningen
jämte sina speciella uppgifter såsom avdelningschef och sin allmänna
uppsiktsskyldighet över byrån för arvs- och ersättningsärenden jämväl
skall övertaga befattningen såsom chef för juridiska byrån.

Den arbetsbörda, som härigenom kommer att åligga chefen för rättsavdelningen,
blir synnerligen avsevärd. Kommitterade sakna ingalunda
blick för, att därigenom kan riskeras det syfte, som varit avsett att uppnås
med inrättandet av ifrågavarande avdeiningschefsbefattning, nämligen
att inom departementet bereda plats åt en tjänsteman, vilken utan att
nedtyngas av dagliga ämbetsgöromål, kunde ägna studium åt företeelserna
på vissa områden av den internationella rättens vida fält. Kommitterade
vilja emellertid uttala sin förvissning, att, därest denna av sparsamhetshänsyn
föreslagna anordning skulle visa sig medföra avsevärda olägenheter,
åtgärder snarast måtte vidtagas i syfte att organiskt utbygga nlttsavdelriingen
genom inrättandet av en särskild chefsplats för den juridiska
byrån.

Såsom chef för juridiska byrån skulle det åligga avdelningschefen
att bereda och inför regeringsrätten föredraga de till utrikesdepartementet
hörande mål och ärenden, som-skola förekomma i regeringsrätten, däribland
besvär över chefens för byrån för arvs- och ersättningsärenden beslut.

På den juridiska byrån skall placeras en andre legationssekreterare
eller vice konsul, som bör äga god juridisk utbildning. Det åligger
denne, att i förekommande fall föra regeringsrättens protokoll,

Kringla Maj:ts proposition nr 360.

Vad därefter byråerna å personal- och administrativa avdelningen
beträffar, synes en liknande anordning kunna förordas, som den, vilken
ovan föreslagits för rättsavdelningen.

Avdelningschefen skulle göras till chef för personal- och räkenskapsbyrån.
Härigenom iinge han personligen och omedelbart lägga hand
vid personalärendena, samt i samband därmed vid en avsevärd mängd
räkenskapsärenden. Det är otvivelaktigt, att vissa olägenheter bliva förbundna
även med denna anordning. I allt för hög grad kan avdelningschefens
tid komma att tagas i anspråk för löpande ärenden och hans uppmärksamhet
avledas från den väsentliga uppgiften att övervaka rekryteringen
och den planmässiga utbildningen av departementets personal.

Det är också endast i syfte att i möjligaste mån begränsa utgifterna,
som kommitterade enats om att för närvarande icke föreslå en särskild
chef för personal- och räkenskapsbyrån.

För att den utväg, som här anvisats, skall kunna beträdas, erfordras
emellertid att byrån utrustas med goda arbetskrafter. I sådant syfte förorda
kommitterade dels att en andre legationssekreterare eller vice konsul
samt en byråsekreterare, fästas vid byrån, dels att en särskild kamrerarebefattning
där inrättas.

Rörande kamrerarens uppgifter hänvisa kommitterade till den av
dem utarbetade, — — — — särskilda instruktion. Kamreraren

skall omhänderhava departementets vidlyftiga räkenskapsväsen. I avlöningshänseende
torde han böra jämställas med förste arkivarie. Enligt
vad kommitterade erfarit är det önskvärt att för bevarandet av kontinuiteten
vid skötseln av departementets räkenskaper och därmed sammanhängande
frågor förvärva en person med särskild erfarenhet om dessa
ärenden. Av hänsyn härtill kan ett personligt lönetillägg vara på sin
plats.

F. n. utgår av anslaget »Vikariatsersättningar, extra biträden in. in.»,
ett belopp å kr. 3,000 till siffergranskning samt biträden vid räkenskapsföringen
in. in. Detta belopp lärer böra för framtiden beräknas till kr. 4,000.

Ledningen av byrån för utländska studieresor, passärenden in. in.
hör enligt kommitténs mening anförtros åt eu förste legationssekreterare
eller konsul.

Uppgiften att bistå det stora antal- personer, som med eller utan
understöd av offentliga medel företager studieresor till utlandet, kräver ett
tidsödande arbete för att utverka de förmåner, utan vilka resorna skulle
bliva resultatlösa. Av praktiska skäl har till denna byrå förlagts de för
närvarande synnerligen talrika pass- och kurirärendena, vilka likvisst kunna
förutsättas framdeles komma att minska i antal.

Kunyl. Maj:ts proposition nr ,''ib''O.

Öb

En ytterligare mera formell, men därför ej betydelselös uppgift
skulle åligga chefen för denna byrå. Han skulle nämligen omhänderhava
det icke obetydliga antal ärenden, som i utländska utrikesministerier sammanfattas
under benämningen »le protocol».

Av chefspostens innehavare kommer att fordras särskild erfarenhet
angående formerna för det internationella umgänget ävensom speciella
insikter om folkrättens exterritorialitetsbestämmelser.

Hittills har av samma anslag, varifrån arvode utgått till det juridiska
biträdet, utbetalats ett belopp å 1,800 kronor till ett biträde, som
omhänderhaft vissa uppgifter i samband med utdelandet av ordensförläningar
in. m. Detta belopp behöver icke vidare utgå, då dessa bestyr
för framtiden synas böra tillkomma chefen för byrån för utländska studieresor,
passärenden m. m.

Förslaget avser att vid byrån fästa en byråsekreterare.»

I fråga om befattningarnas fördelning å olika löneklasser yttra de
sakkunnige:

»Som chefer för de under avdelningarna sorterande byråer hava kommitterade
uppfört tjänstemän med förste legationssekreterares eller konsuls
ställning. Det arbete, som skulle åligga cheferna för departementets byråer
måste anses erfordra lika stora kvalifikationer, som de, vilka erfordras
av förste legationssekreterarna och konsulerna i deras tjänst vid beskickningar
och konsulat.

Löner och tjänstgöringspenningar böra alltså sättas lika med de för
närvarande för dessa tjänstemän utgående respektive 5,400 kr. och 2,500
varjämte skulle tillkomma ett särskild! avlöningstillägg, beräknat till kr.
2,100.

Till fjärde klassen skulle hänföras andre legationssekreterare och
vicekonsuler, vilkas uppgifter kunna anses jämförliga med dem, som för
närvarande åligga innehavarna av förste sekreterarebefattningarna inom
departementet. Dessa befattningar äro avsedda att upphöra. Lön och
tjänstgöringspenningar skulle för fjärde klassen sättas till samma belopp,
som för närvarande utgå till andre legationssekreterare och vice konsuler.
Ett avlöningstillägg skulle tillkomma vid tjänst inom departementet å 1,800 kr.

Vad slutligen den femte klassen, byråsekreterarna, angår, skulle de
ersätta de nuvarande andre sekreterarna. Någon motsvarighet till dessa
tjänstemän finnes för närvarande ej i den yttre karriären. Först genom
upprättandet av tredje legationssekreterarebefattningar vid beskickningarna,
en inom vissa främmande utrikesrepresentationer förekommande tjänstekategori,
skulle likformighet uppstå mellan den inre och yttre karriären.
— Kommitterade torde i samband med eu blivande reglering av utlands -

Kung!. Maj:ts proposition nr 360.

representationens tjänster, ingå på frågan om sådana poster i framtiden
kunna vara behövliga inom den svenska utrikesförvaltningen.

Enligt kommitterades mening böra samtliga attachéer, som blivit i
tjänst antagna, utnämnas till byråsekreterare. Först inom fjärde klassen
skulle utnämning, allt efter som tjänstgöringen förlägges till beskickning
eller konsulat, medföra åtskillnad mellan diplomatisk och konsulär
befattning. Med hänsyn till de speciella, för utrikesdepartementets tjänstemän
gällande förhållandena torde lönesatserna inom femte klassen böra upptagas
till lön 3,600 kr. och tjänstgöringspenningar 1,400 kr. De skäl, som
föranlett upptagande av särskilda aflöningstillägg för de fyra högsta löneklasserna
gälla givetvis icke för här ifrågavarande grupp av tjänstemän.

Såsom en sjätte löneklass hava kommitterade upptagit kanslisterna,
vilka befattningshavare f. n. endast finnas vid beskickningar och konsulat.
Det synes emellertid ur många synpunkter lämpligt, att kanslistbefattningar
inrättas även inom utrikesdepartementet. Där föreligga nämligen eu betydande
mängd uppgifter av alldeles samma natur som de, vilka vid beskickningar
och konsulat omhänderhavas av kanslister. Det skulle erbjuda stora fördelar,
ej minst ur rekryteringssynpunkt, därest ett antal kanslistbefattningar
funnes inom departementet, varest personer, som ämna söka anställning
såsom kanslister i utlandet, kunde beredas möjlighet att genom eu ej
allt för kort tids tjänstgöring sätta sig in i utrikesförvaltningens uppgifter.

Med avseende å åld er stilla g g och pensionering gäller för första, andra,
tredje, fjärde och sjätte avlöningsklasserna i tillämpliga delar vad för närvarande
är stadgat för motsvarande befattningar vid beskickningar och
konsulat.

För befattningshavarna inom femte klassen torde ålderstillägg ej
böra uppföras. Pension skulle givetvis för dem utgå enligt vanliga grunder.»

Departe- Vad först angår cheferna för och personalen å de tre geografiska

»lent schef en. byråerna inom politiska och handelspolitiska avdelningen, är jag beredd
att biträda sakkunniges förslag såväl vad beträffar antalet tjänstemän som
rörande den ställning, vilken bör tillkomma desamma.

Rörande chefen för pressbyrån hava de sakkunnige särskilt betonat,
dels att vissa uppgifter, som ålagts honom, förutsätta, att han
kommer att stå ministern för utrikes ärendena nära, dels att det ofta
icke lärer bliva möjligt att inom den diplomatiska eller konsulära banan
finna kompetent innehavare för ifrågavarande post. De sakkunniga
hava dessutom framhållit, att det torde visa sig nödvändigt, att åtminstone
eu av de övriga tjänstemän, som tilldelas pressbyrån, skall äga mera spe -

Kungl. Maj:tx proposition nr 3(10.

ciellt publicistiska erfarenheter och insikter än som i regel kunna påräknas
hos utrikesdepartementets tjänstemän.

Jag biträder de sakkunnigas uppfattning rörande de särskilda kvalifikationer,
som äro erforderliga i främsta rummet för pressbyråns chef,
men därjämte även för åtminstone en av byråns övriga tjänstemän, och
jag anser det likaledes påtagligt, att vissa uppgifter, som tillagts chefen
för byrån, förutsätta ett nära samarbete med utrikesministern. Att det
under sådana förhållanden i vissa fall kan befinnas lämpligt att kalla män
utanför den diplomatiska eller konsulära banan till ifrågavarande befattningar,
finner jag sannolikt. Det kunde ifrågasättas, om icke ur dessa
synpunkter avlöningarna för sagda poster lämpligen borde uppföras såsom
arvoden och ej såsom löner å ordinarie stat med hänsyn till möjligheten
att innehavarna kunna komma att endast under kortare tid tjänstgöra
inom departementet och icke i regel kunna beräknas ägna sig åt den
diplomatiska eller konsulära banan. Å andra sidan anser jag det emellertid
icke uteslutet, att utvecklingen i detta avseende kan bliva en annan,
i den mån de under krigstiden framträdande motsättningarna i utrikespolitisk
uppfattning utjämnas efter inträdande av mera stadgade förhållanden,
och jag finner mig därför icke hava tillräckligt skäl att avvika
från de av de sakkunnige föreslagna avlöningsformerna.

Om man jämför den blivande pressbyråns personal enligt de sakkunniges
förslag med de arbetskrafter, som för närvarande stå till pressavdelningens
förfogande, innebär förslaget en väsentlig förstärkning. På grund
av de stora krav, som komma att ställas på byråns arbetskapacitet, finner
jag emellertid de sakkunniges förslag fullt befogat.

Vad därefter tjänstemännen å den speciella handelsavdelningen angår,
hava de sakkunnige i avvaktan på att erfarenhet skall vinnas, huruvida
en särskild handelsavdelning även sedan handelsdepartementet kommit i
funktion, må vara behövlig, uppfört en andre legationssekreterare eller
vice konsul och en kanslist på ordinarie stat samt en byråsekreterare å
extra stat.

Under hänvisning till vad jag redan yttrat rörande den speciella
handelsavdelningen, biträder jag denna de sakkunniges ståndpunkt.

Rörande personalen å rättsavdelningens bägge byråer torde den juridiska
byråns behov av arbetskraft näppeligen i tillräcklig mån hava tillgodosetts.
De sakkunnige hava föreslagit, att chefen för rättsavdelningen
tillika skall vara chef för juridiska byrån. Mot detta förslag kunna vägande
betänkligheter resas, och de sakkunnige hava själva uttalat farhågor
för, att det med inrättandet av avdelningschefsbefattningen avsedda syfte
genom denna anordning riskeras. Jag anser mig med hänsyn till önsk Bihang

till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 322 käft. (Nr 360). 8

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

värdheten av att kostnaderna för omorganisationen i möjligaste mån begränsas,
icke för närvarande böra frångå sakkunniges förslag i denna
punkt. Men jag vill redan i detta sammanhang betona, att jag finner
sannolikt, att denna anordning icke i längden skall kunna upprätthållas.
Utom chefen hava de sakkunnige å juridiska byrån upptagit endast en
tjänsteman, en andre legationssekreterare eller vice konsul. Jag anser
mig visserligen icke böra föreslå, att för den juridiska byråns räkning å
utrikesdepartementets stat begäres ytterligare någon tjänsteman. Såsom
jag omedelbart i annat sammanhang skall omnämna, hava de sakkunnige
föreslagit, att tvenne av departementets yngre tjänstemän skola såsom särskilda
sekreterare ställas till ministerns och kabinettssekreterarens förfogande.
I den mån de uppgifter, som i denna deras egenskap åligga dem,
därtill lämna tid och tillfälle, böra de lämpligen biträda vid handläggningen
av de löpande ärendena inom juridiska byrån.

För personal- och administrativa avdelningens vidkommande hava
de sakkunnige föreslagit en anordning motsvarande den för rättsavdelningen
förordade, i det att avdelningschefen skulle tjänstgöra såsom chef
för den ena byrån. Jag biträder de sakkunniges förslag i denna punkt. Vad
den underlydande personalen och dess fördelning å byråerna angår, synes
mig densamma väsentligen motsvara behovet. Jag ansluter mig till de sakkunniges
förslag och skall endast uppehålla mig vid den föreslagna kamrerarebefattningen.
De sakkunnige hava tänkt, att denna befattning skulle
likställas med befattningarna å arkivet och alltså icke uppföras på den
med beskickningar och konsulat gemensamma lönestat. I avlöningshänseende
skulle kamreraren jämställas med förste arkivarie. Hans avlöningsförmåner
skulle alltså uppgå till sammanlagt 5,800 kronor.

Emellertid synas mig vissa omständigheter i detta sammanhang böra
u ppmärksammas.

Den nuvarande chefen för utrikesdepartementets personal- och räkenskapsavdelrxing
kommer på grund av inträdd pensionsålder att inom den närmaste
tiden avgå från sin befattning. På grund av de alldeles särskilda
förhållanden, som råda med avseende å utrikesdepartementets samt beskickningarnas
och konsulatens kamerala förvaltning, är det, såsom av de
sakkunnige också framhållits, av stor vikt, att inom denna förvaltning äga
tillgång på erfaren och skolad arbetskraft.

Tydligen med fäst avseende å de särskilda svårigheter, som kunna
väntas uppstå, därest, samtidigt med att eu ny organisation av departementet
skall genomföras, chefen för personal- och räkenskapsavdelningen lämnar
sin tjänst, hava de sakkunnige antytt, att det för bevarande av kontinuiteten
inom departementets kamerala förvaltning kunde vara önskvärt, att

Kung!. Majitu proposition nr ISO. 59

ett personligt lönetillägg ansloges för att vid departementet fästa en person,
som genom längre tids tjänstgöring vid dess räkenskapsväsende därom
förvärvat ingående kännedom. Det förtjänar anmärkas, att sedan 20 år
tillbaka en tjänsteman i riksbanken biträtt vid den kamerala förvaltningen
och härvid gjort sig förtjänt av de allra utmärktaste vitsord.

Huru önskvärd en åtgärd i de syfte, jag angivit, än må synas, tiriner
jag mig emellertid av principiella skäl icke kunna, redan innan den föreslagna
kamrerarebefattningen tillsatts, begära anvisandet av ett personligt
lönetillägg.

Vad slutligen angår beloppen av de avlöningsförmåner, som föreslagits
för de olika grupper befattningshavare inom departementet, vilka
skola jämställas med befattningshavarne vid beskickningar och konsulat, kan
jag ansluta mig till de sakkunniges förslag. Då såsom de sakkunnige framhållit,
de fyllnadsbelopp, vilka skola såsom särskilda avlöningstillägg tillkomma
befattningshavarna inom departementet, äro avsedda att upphöra,
sedan en definitv reglering av hela utrikesrepresentationens löneförhållanden
hunnit genomföras, höra de uppföras å extra stat. Summan av de
ifrågavarande avlöningstilläggen uppgår, med det för kabinettssekreteraren
för vissa fall avsedda belopp ävensom de avlöningstillägg, vilka tillkomma
här nedan omnämnda bägge särskilda sekreterare däri inräknade,
till 39,600 kronor.

Förutom den personal, som, enligt vad ovan sagts, skall fördelas till
tjänstgöring inom departementets olika avdelningar och byråer, hava de,
sakkunnige föreslagit upptagande i staten av tvenne tjänstemän, den ene
andre legationssekreterare eller vicekonsul, den andre byråsekreterare, vilka
skulle i egenskap av särskilda sekreterare stå till ministerns och kabinettssekreterarens
förfogande.

Därest, såsom sakkunnige föreslå, särskilda sekreterare anvisas ministern
och kabinettssekreteraren, skulle detta endast innebära fastställandet''
av en anordning, som inom departementet redan i praktiken kommit till
användning. Det har visat sig nödvändigt, att ministern och kabinettssekreteraren
förfoga över sådana sekreterare, och ett par av departementets
yngre tjänstemän, hava i den mån det på grund av den stora personalbristen
varit möjligt, sedan åtskillig tid tillbaka tjänstgjort såsom sådan
särskilda sekreterare.

I särskilt yttrande har friherre Th. Adelswärd uttalat såsom sin mening,
att ifrågavarande bägge tjänstemän borde inrymmas i organisationen
såsom ett särskilt kansli (»kabinettssekreterarens kansli»). Då denna anordning
icke skulle medföra någon ändring i departementets stat, torde

Särskilda
sekreterare
it ministern
och kabinettssekreteraren.

Departe entschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

ställning härtill behöva tagas först i samband med utfärdande av ny instruktion
för departementet.

Arkivav- De sakkunnige anföra vidare:

delningens it j i ® „ . ...

tjänstemän. »Vad slutligen arkivet angår, lärer en förste arkivarie samt två andre

Sakkunnige, arkivarier vara behövliga, särskilt med hänsyn därtill, att för framtiden en
större systematik och följdriktighet måste införas i dossiersystemet än den,
som hittills kommit till synes.

Det skall särskilt åligga förste arkivarien att ansvara för klassificeringen
och registreringen av in- och utgående handlingar, medan diarieföring
in. m. dylikt lämpligen bör överlåtas åt underordnade. Han skall
vidare övervaka det systematiska inarbetandet av handlingarna i departementets
arkiv. Honom skall dock åligga att personligen registrera chiffertelegrainmen
samt skrivelser och telegram, som direkt inkommit till ministern
eller kabinettssekreteraren.

De bägge andre arkivarierna skola vara behjälpliga vid arkivets
skötsel, tillse att i de fall, då förutgående skriftväxling ägt rum i ett mål,
denna bifogas inkommande handling m. in.» Enligt förslaget skola två
kanslister tjänstgöra i arkivet.

De sakkunnige yttra därefter:

»Under arkivet lyder chiffrering skansliet. I spetsen härför står en förste
arkivarie, som skall lösa och uppsätta chiffertelegram samt vid behov
nyredigera chilfern. Då det givetvis ej är möjligt för en person att
under en så avsevärd tid av dygnet, varom här är fråga, ensam fullgöra
alla chiffreringsuppgifter, hava kommitterade beslutat föreslå, att ett belopp
å 4,000 kr. uppföres för att bereda möjlighet till hjälp åt chefen för
chiffreringskansliet.

Vad bibliotekarien angår, bör likaledes ett arvode utgå åt honom. I
överensstämmelse med de avsikter, som kommit till uttryck vid skapandet
av ett centralt förvaltningsbibliotek, bör ett nära samarbete äga rum mellan
ledningen härför och ifrågavarande bibliotekarie.

Bibliotekariens arvode, som f. n. utgår med 1,200 kr., synes med
hänsyn till det ökade arbete, som måste erfordras från hans sida, böra
höjas till 1,500 kr.»

Kvinnliga Rörande skrivbiträden och vaktbetjänte framhålla de sakkunnige

sknvbxtra,’ r-i* j ö

den och vakt- Oljande:

betjänte. »I departementet tjänstgöra slutligen ett antal skrivbiträden och vakt Sakkunnige.

mästare, till vilka avlöningsförmåner utgå dels å ordinarie, dels å extra
stat. F. n. finnas å ordinarie stat upptagna fem kvinnliga biträden i tredje
och sju i andra lönegraden, varjämte av anslaget till provisorisk förstärk -

Kungi. Maj:t» proposition nr 360.

r.i

ning av utrikesdepartementets arbetskrafter utgår avlöning åt tre biträden
i tredje och ett i andra lönegraden. Dessutom tjänstgöra fjorton kvinnliga
biträden i departementet mot timpenning. A ordinarie stat finnas
i departementet anställda sju vaktmästare samt eu portvakt; av medel från
berörda anslag för provisorisk förstärkning av departementets arbetskrafter
utgår dessutom avlöning till två extra vaktmästare. Avlöningsförmånerna
för ifrågavarande befattningshavare regleras efter enhetliga normer för
samtliga departement.

Sedan avlöningsförmånerna för dem under senare tid blivit underkastade
reglering, finna de kommitterade icke anledning att för närvarande
föreslå några förändringar i de utgående löneförmånerna.

Kommitterade vilja emellertid uttala den principiella uppfattningen,
att det på grund av de särskilda förhållanden, som gälla för utrikesdepartementets
del, är önskvärt att tillfälligt anställda skrivbiträden och vaktmästare
måtte i minsta möjliga utsträckning komma till användning inom
departementet.»

Angående de avlöningsförmåner, som böra utgå för vissa från det
allmänna lönesystemet inom utrikesrepresentationen undantagna befatt- tågna från
ningshavare, anföra de sakkunnige: _

»De särskilda skäl, som, enligt vad i det föregående anförts, tala för systemet.
att tjänstemännen inom utrikesdepartementet i avlöningshänseende som Sakkunnige.
regel jämställas med motsvarande befattningshavare vid beskickningar
och konsulat, kunna emellertid ej anses gälla vissa befattningshavare inom
departementet. Hit höra arkivets chef och tjänstemän samt kamreraren
ävensom kvinnliga skrivbiträden och vaktbetjänte. Rörande avlöningsförmåner
för arkivets chef och tjänstemän samt skrivbiträden och vaktbetjänter
anse sig kommitterade icke böra föreslå några förändringar i gällande
löneförmåner.

Kamreraren synes i avlöningshänseende böra jämställas med förste
arkivarie.»

Vad de sakkunnige anfört i fråga om behovet av arbetskraft å arkivet m^tschefen.
och det under arkivet hörande chiffreringskansliet, är jag beredd att biträda.

Såsom de sakkunnige framhållit, måste arkivets tjänstemän liksom
även kamreraren anses intaga en särställning i förhållande till övriga
tjänstemän inom utrikesrepresentationen. Medan det för dessa senare är
av vikt att hava erfarenhet såväl om arbetet inom departementet som om
tjänsten vid beskickningar och konsulat, kan detta icke sägas gälla förstnämnda
befattningshavare. Det torde tvärtom vara önskligt, att arkivets

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

tjänstemän och kamreraren specialisera sig på sina uppgifter inom departementet.
Medan det hittills varit vanligt att tjänsterna inom arkivavdelningen
tillsatts efter liknande grunder, som departementets övriga
befattningar, synes det, sedan departementets uppgifter vuxit och arkivet
i följd därav blivit avsevärt mera omfattande och svåröverskådligt nödvändigt,
att arkivledningen förfogar över personer, som genom arkivalisk utbildning
förvärvat speciella fackkunskaper.

Jag biträder alltså de sakkunniges mening, att ifrågavarande befattningar
böra bilda en särskild grupp, för vilken de i kungörelsen den 25
juni 1917 (Nr 584) stadgade villkor och bestämmelser för åtnjutande av
avlöningsförmåner skola gälla. De bliva alltså icke underkastade den
skyldighet till förflyttning till tjänst utomlands in. m. samt de övriga
särskilda bestämmelser, som skola gälla för departementets andra tjänstemän
liksom för befattningshavarna vid beskickningar och konsulat. Till
de bestämmelser i sistnämnda avseende, som av de sakkunnige föreslagits,
skall jag längre fram återkomma.

För närvarande finnas, såsom de sakkunniga omnämnt, på ordinarie
stat fem skrifbiträden av tredje och sju av andra klass samt med avlöningsförmåner
från det å extra stat uppförda anslaget till provisorisk förstärkning
av departementets arbetskrafter, tre skrivbiträden av tredje och ett av andra
klass, alltså tillsammans sexton, vilka åtnjuta fasta arvoden. Därutöver
sysselsätter utrikesdepartementet för närvarande sexton skrivbiträden,
som äro anställda mot timpenning. Jag måste till fullo instämma i
den av de sakkunnige uttalade uppfattningen, att det är i högsta grad
önskvärt, att tillfälligt anställda skrivbiträden i minsta möjliga utsträckning
komma till användning inom departement. A andra sidan är det uppenbart.
att man icke kan uppföra å ordinarie stat hela det antal skrivbiträden,
som f. n. är behövligt, då det kan förutsättas, att. när mera normala
förhållanden inträda, behovet av skrivbiträden kommer att minskas. Jas:
vill därför inskränka mig till att föreslå, att på ordinarie stat uppföras
ytterligare två skrivbiträden samt att å extra stat beräknas såsom hittills
arvoden för fyra skrivbiträden.

Av de två befattningar som nu föreslås å ordinarie stat, bör den
ena vara av tredje lönegraden, emedan på dess innehavare måste ställas
sådana krav, som enligt den av riksdagen uttalade mening betingas för
åtnjutande av avlöningsförmåner av ifrågavarande grad.

Avlöningarna för kvinnliga biträden hava upptagits med de belopp,
som föreslagits i propositionen angående statsverkets tillstånd och behov
till innevarande års riksdag, och vilka numera av riksdagen beviljats.

Ä övergångsstat finnas för närvarande anvisade personliga avlönings -

Kungi. Maj:t» grogosition nr .''ItiO.

tillägg å respektive 900 kronor oeli 400 kronor till tvenne skrivbiträden
inom departementet Rosa Grönlund och Augusta Eklund. De ifrågavarande
avlöningstillägffen hava tillerkänts sagda skrivbiträden i anledning av därom
i propositionen n:r 230 till 1917 års riksdag framställt förslag. De skäl,
som till stöd för förslaget anfördes, voro, att, därest ifrågavarande bägge
skrivbiträden, som under längre tid med utmärkt vitsord tjänstgjort inom
departementet, antoges till skrivbiträden av tredje graden å ordinarie stat,
de därigenom skulle få sina förut innehavda inkomster minskade, vadan
ett fyllnadsbelopp borde tillerkännas dem.

1 samband med den av innevarande års riksdag godkända lönereglering
för vissa skrivbiträden har emellertid stadgats, att i förekommande
fall, då personligt avlöningstillägg utöver nuvarande slutavlöning i
graden må hava efter riksdagens hörande medgivits biträde, såsom villkor
för tillträdandet av de nya avlöningsförmånerna skall iakttagas, att sådant
avlöningstillägg om det uppgår till högst skillnaden mellan biträdets
nuvarande och från och med år 1920 gällande slutavlöning i graden, indrages
och, om det överstiger skillnadsbeloppet, förminskas med motsvarande
belopp.

I anslutning härtill föreslår jag, att från och med år 1920 det hittills
för skrivbiträdet Augusta Eklund utgående personliga avlöningstillägg
skall indragas och det skrivbiträdet Rosa Grönlund tillkommande avlöningstillägg
minskas till 300 kronor.

A departementets stat upptagas för närvarande en förste vaktmästare,
sex vaktmästare samt en portvakt. Departementets av dess vidgade uppgifter
nödvändiggjorda omorganisation har medfört eu utvidgning av dess
lokaler inom f. d. Arvfurstens palats. De under departementet belägna,
av krigsarkivet och stuteriöverstyrelsen hittills disponerade 14 rum komma
inom närmaste tiden att ställas till utrikesdepartementets förfogande.
Departementets lokaler bliva därefter fördelade å sex våningar, vartill kommer,
att vissa av rummen icke stå i direkt kommunikation med de övriga
utan befinna sig på andra sidan av portgången till Strömgatan. Med hänsyn
till dessa förhållanden måste en ökning av antalet vaktmästare anses
påkallad.

Jag föreslår, att å ordinarie stat uppföras ytterligare två vaktmästare.
I överensstämmelse med vad jag redan yttrat i fråga om kvinnliga
skrivbiträden, bör avlöning till de två extra vaktmästarna, till vilka
ersättning hittills utgått av anslaget till provisorisk förstärkning av utrikesdepartementets
arbetskrafter, även för framtiden beräknas å extra stat
fast under annan rubrik.

För vaktmästarna böra avlöningsförmånerna utgå till de i gällande

Översikt av
personalens
fördelning

Kunnl. Maj:ts proposition nr 360.

avlöningsstat avgivna belopp med tillägg av den avlöningsförbättring,
som finnes medgiven enligt nådiga kungörelsen den 1 november 1918.

Sedan jag i det föregående redogjort för samtliga föreslagna befattningar
inom departementet, anser jag mig här nedan böra lämna en översikt
över desamma, varvid likvisst kvinnliga skrivbiträden och vaktmästare
icke upptagas.

Kabinettssekreteraren (envoyé).

Särskilda sekreterare åt ministern för utrikes ärendena och kabinettssekreteraren:
en andre legationssekreterare eller vicekonsul samt en byråsekreterare.

Politiska och Handelspolitiska avdelningen.

Avdelningschef (ministerresident eller generalkonsul).

l:a byrån: Chef (förste legationssekreterare eller konsul), en andre
legationssekreterare eller vicekonsul.

2:a byrån: Chef (förste legationssekreterare eller konsul), en andre
legationssekreterare eller vice konsul.

3:e byrån: Chef (förste legationssekreterare eller konsul), en andre
legationssekreterare eller vice konsul.

4:e byrån (pressbyrån): Chef (en förste legationssekreterare eller

konsul), en andre legationssekreterare eller vicekonsul, en byråsekreterare,
ett biträde.

Speciella Handelsavdelningen.1

Avdelningschef (ministerresident eller generalkonsul), en andre legationssekreterare
eller vicekonsul, en byråsekreterare, en kanslist.

Rättsavdelningen.

Avdelningschef (ministerresident eller generalkonsul).

Juridiska byrån: chef (= avdelningschefen), en andre legationssekreterare
eller vicekonsul.

Byrån för arvs- och ersättning särenden: chef (förste legationssekreterare
eller konsul), två byråsekreterare, en kanslist.

1 Befattningarna såsom avdelningschef och byråsekreterare äro, enligt vad ovan sagts t. v. upptagna å
extra stat.

Kungl. May.ts i>roposition nr 360.

♦tf

Personal- och administrativa avdelningen.

Avdelningschef (ministerresident eller generalkonsul).

Personal- och räkenskapsbyrån: chef (= avdelningschefen), en andre
legationssekreterare eller vice konsul, kamreraren, en byråsekreterare, biträden
för siffergranskning m. m.

Byrån för utländska, studieresor, passärenden in. in.: chef (förste legationssekreterare
eller konsul), eu byråsekreterare.

Arkivet.

Arkivchef (kansliråd), en förste arkivarie, två andre arkivarie^ två
kanslister.

Chiffreringskansliet: chef (förste arkivarie), biträden.

Biblioteket: bibliotekarien.

En speciellt sakkunnig i folkrätt.

För närvarande linnes såsom en särskild anslagspost under det ordinarie
anslaget till departementet uppfört ett belopp av 19,000 kronor till
vikariatsersättningar, extra biti''äden m. m. Anslaget fördelar sig på följande
poster:

vikariatsersättningen.........kronor 6,000

departementets juridiska ombud .... » 600

extra vaktmästare.......... » 1,250

manliga biträden.......... » 11,200

Summa (avrundat) kronor 19,000

Den nya organisationen av departementet medför vissa förändringar
i ifrågavarande anslag.

Inrättandet av nya tjänster samt de ökade avlöningsförmånerna
för vissa av departementets befattningshavare föranleda en höjning av de
till vikariatsersättningar erforderliga medel. Deras summa torde böra beräknas
till 10,000 kronor.

Såsom av det föregående framgått, är det för departementets juridiska
ombud beräknade arvode ej vidare behövligt.

Då det, även sedan mera normala förhållanden återinträtt, är nödvändigt,
att departementet förfogar över medel till ersättning åt departe Bihang

till riksdagens protokoll 1913. 1 samt. 322 käft. {Nr 360). 9

V ikarxatsdsättningar,

extra biträden
m w.

(36

Kunyl. Maj:ts proposition nr 360.

mentets vaktmästare för tjänstgöring å sön- och helgdagar och aftnar,
ävensom att ersättning kan beredas extra vaktmästare, som inkallas såsom
vikarier eller eljest vid särskilda behov, bör, såsom hittills varit fallet, ett
belopp därför beräknas, vilket enligt gjorda beräkningar icke torde kunna
sättas lägre än till 3,000 kronor.

Vad slutligen den summa å 11,200 kronor angår, vilken beräknats
för anställande av manliga biträden, måste densamma i följd av den nya
organisationen något höjas. De belopp, som därur skola utgå, äro 2,000
kronor till ett biträde å pressbyrån, 4,000 kronor till chiffreringspersonal,
4,000 kronor till biträden för sifferrevision m. in. å personal- och räkenskapsbyrån,
samt 1,500 kronor till en bibliotekarie, tillhopa 11,500 kronor.

Det sålunda erforderliga anslaget till vikariatsersättningar, extra biträden
m. m. skulle alltså fördela sig på nedanstående olika poster:

vikariatsersättningar.........kronor 10,000

extra vaktmästare.......... » 3,000

manliga biträden.......... » 11,500

Summa kronor 24,500

I händelse ny stat i enlighet med av mig framställda förslag fastställes,
torde viss övergångsbestämmelse bliva erforderlig. Då det för närvarande
ej kan bedömas, huruvida samtliga de tjänstemän inom departementet,
vilkas befattningar efter den nya avlöningsstatens ikraftträdande
äro avsedda att upphöra — d. v. s. alla tjänstemän med undantag av kanslirådet
och chefen för arkivavdelningen samt arkivarierna — kunna erhålla
fullmakt å någon av de föreslagna nya tjänsterna, torde böra stadgas, att
de eventuellt övertaliga skola upptagas å övergångsstat på sätt i min slutliga
hemställan angives, till vilken jag följaktligen här tillåter mig allenast
lämna hänvisning.

Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att med närmast
motsvarande befattning å den nya staten bör avses:

i fråga om kansliråd: förste legationssekreterare eller konsul (chef
för byrå),

i fråga om förste sekreterare: andre legationssekreterare eller vice
konsul, och

i fråga om andre sekreterare: byråsekreterare.

Enligt de meningar jag i det föregående uttalat skulle staten för
utrikesdepartementet erhålla följande utseende:

iKuiiffl. Maj:tx proposition nr 360.

(i7

Avlöningsstat för utrikesdepartementet.

	Lön.	Tjänst-görings- j	Orts-	Arvode.	Summa.
	pennin-;	tillägg.
		gar.			1
1 kabinettssekreterare (en-voyé) ......... 1 ministerresident eller gene-	1 9,000 6,600	6,000 3,000	—	—	15,000
9,600
ralkonsul (avdelningschef) 2 ministerresidenter eller ge-

neralkonsuler (avdelnings-chefer) .........	13,200	6,000	—	—	19,200
1 speciellt sakkunnig i folk-rätt .........	_	—	-''	8,000	8,000
1 förste legationssekreterare	5,400	2,500
eller konsul (chef för byrå) 5 förste legationssekreterare			7,9001 II \|

eller konsuler (chefer för byråer).........	27,000	12,500	—	—	39,5001
1 andre legationssekreterare		1,600			5,2001
eller vice konsul ....	3,600	—	—
7 andre legationssekreterare		11,200			36,400j
eller vice konsuler . . .	25,200	—	—
1 byråsekreterare.....	3,600	1,400	—	—	5,000
5 byråsekreterare.....	18,000	7,000			25,000
1 kanslist........	2,400	600			3,0001
3 kanslister.......	7,200	1,800			9,0001
1 kansliråd (chef för arkivet)	5,000	2,500	600	—	8,100
1 kamrerare.......	3,600	1.800	400	—	5,8001
1 förste arkivarie.....	3,600	1,800	400	—	5,8001
1 förste arkivarie.....	3,600	1,800	400	—	5,80o]
1 andre arkivarie.....	2.200	1,500	300	—	4,0001
1 andre arkivarie.....	2,200	1,500	300	—	4,000)

Efter ö år kan lönen höjas
med 600 kronor och etter
10 år med ytterligare
600 kr.

Efter 3 år kan lönen höjas
med 400 kronor, efter 6
år med ytterligare 400
kronor och etter 9 år med
ytterligare 400 kronor.

Efter 2 år kan lönen höjas
med 200 kronor, efter 4
år med ytterligare 200
kronor, efter 6 år med
ytterligare 200 kronor,
efter 9 år med ytterligare
300 kronor, efter 12 år
med ytterligare 300 kronor
och efter 15 år med
ytterligare 300 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas
med 600 kronor.

(Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kronor och efter
10 år med ytterligare
500 kronor.

[Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kronor, efter 10
år med ytterligare 500 i
kronor och efter 15 år med
ytterligare 500 kronor.

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

		Tjänst-	Orts- tillägg.			1
	Lön.	gonngs- pennin-	Arvode.	Summa.
		gar.			...
1 kvinnligt biträde av tredje						Efter 5 år kan avlöningen
graden .........	1.500	700	200	—	2,400	höjas med 200 kronor,
5 kvinnliga biträden av tred-						efter 10 år med ytter-
je graden .......	7,500	3.500	1,000	—	12,000	ligare 200 kronor, samt efter 15 år med ytterli-
1 kvinnligt biträde av andra						gare 200 kronor, skolan-
lönegraden .......	1,300	500	200	—	2,000	de av ålderstillägget 100
7 kvinnliga biträden av						kronor utgöra lön och 100
andra lönegraden ....	9,100	3,500	1,400	—	14,000j	kronor tjänstgöringspen-ningar.
1 förste vaktmästare . . .	1,100	650	150	—	1,900	(Efter 3 år kan lönen höjas
1 vaktmästare......	900	550	150	_	1,600	[ med 100 kronor, efter 6
7 vaktmästare......	6,300	3.850	1,050	—	11,200[	\ år med ytterligare 100 kronor och efter 9 år med
1 portvakt........ Till vikariatsersättningar	900	550	150		1,600*	1/ ytterligare 100 kronor.
extra biträden m. m.	-	—		24,500	24,500
Summa kronor	170,000	78,300	0,700	32,500 287,500	\|

Anm. 1. Därest bostad med bränsle, eventuellt med bränsle och elektriskt ljus, där sådant
anordnats, anvisas åt vaktmästare eller portvakt, skall av lönen avstås för bostad och bränsle 800
kronor samt för lyse 25 kronor för år. Därest vaktmästaren eller portvakten åtnjuter enbart bostad
eller bostad med värme, men icke i övrigt erforderligt bränsle, ävensom då bostadsförmånen är av sådan
beskaffenhet, att den icke kan anses hava ovan sagda värde, skall det ankomma på Kungl. Maj:t att
efter omständigheterna bestämma det lägre löneavdrag, som för dylik förmån skall äga rum. Förmånen
av lyse innebär allenast rätt till en årlig maxim iförbrukning av elektrisk ström intill högst 100 kw.-timmar. Atnjutes lyse skall vaktmästaren eller portvakten själv bekosta armatur och lampor. I övrigt
skola i fråga om förmånen av bostad m. m. i tillämpliga delar lända till efterrättelse bestämmelserna i
§ 3 av kungörelsen den 1 november 1918 angående avJöningsförbättring från och med år 1919 för vissa
vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare. (Sv. förf.-saml. 1918 nr 836.) .

Anm. 2. I fråga om pensionsunderlag skall, utöver vad särskilt härom är stadgat, gälla, att
högsta pensionsunderlaget skall utgöra för förste legationssekreterare eller konsul (chef för byrå) 5,600
kronor samt för andre legationssekreterare eller vice konsul 4,600 kronor samt för kanslist 3,800 kronor.

Övergångsstat.

Personligt avlöningstillägg till kvinnliga skrivbiträdet i tredje graden Rosa Grönlund
......................

Kronor.

300

i;9

Kungl. May.ts proposition nr Stil).

De sakkunnige hava i sitt betänkande rörande villkor och bestämmelser
för åtnjutande av avlöningsförmåner vad angår kansliråd, kamrerare,
arkivarie!’, kvinnliga skrivbiträden och vaktmästare hänvisat till de lör''
motsvarande befattningshavare inom andra departement gällande bestäm-,
melser. Vad övriga befattningshavare inom departementet angår, hava de
sakkunnige utarbetat särskilda bestämmelser, vilka de föreslagit skola förklaras
gälla även för befattningshavare vid beskickningar och konsulat.

Jag erinrar i detta sammanhang om, att sakkunnige föreslagit, att
den av dem förordade nya organisationen av utrikesdepartementet skulle
träda i kraft den 1 instundande juli, men att jag av skäl, som i statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementsärenden för den it januari innevarande
år närmare angivits, funnit mig böra utgå ifrån, att anslag för den nya
organisationen skulle utverkas först från och med den 1 oktober 1919.

Beträffande det av saKKunnige utarbetade törntåg till kungörelse angående
nya avlöningsvillkor, tillåter jag mig hänvisa till sakkunniges betänkande
sid. 84—90. Rörande detta förslag har statskontoret gjort följande
erinringar:

»Såframt meningen icke är att före den 1 juli 1919 framlägga förslao-
för riksdagen till nya avlöningsförmåner för beskickningar och konsulat,
torde rubriken och ingressen böra omformuleras, då däri talas om
villkor för åtnjutande av de nya avlöningsförmånerna.

Den mot § 2 svarande bestämmelsen i nådiga kungörelsen den 25
juni 1917 angående avlöningsvillkor för statsdepartementen (nr 584) har
följande lydelse:

’att befattningshavare skall, därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden vid en möjligen inträdande förändrad
organisation av statsdepartementen eller eljest kan varda stadgad, ävensom
därest vissa till statsdepartement hörande göromål överflyttas till annat
ämbetsverk, vara pliktig, att, med bibehållande av den tjänstegrad och den
avlöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de med
befattningen förenade göromål eller, efter Vårt förordnande, tjänstgöra i
det verk, till vilket göromålen överlämnas.

Då denna formulering synes innefatta vidsträcktare skyldigheter för
befattningshavare för viss eventualitet, vars inträffande, särskilt med hänsyn
till förslaget om inrättande av ett handelsdepartement, icke torde vara
uteslutet, ifrågasätter statskontoret, om icke kommitterades förslag i denna
punkt bör omarbetas.

Med den formulering, kommitterade givit § 3, blir det icke förbjudet
att med befattning vid beskickning eller konsulat förena tjänst å

Villkor och
bestämmelser
för åtijutande
av
avlöningsförmånerna.

Sakkunnige.

Statskon toret.

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

ett främmande rikes stat. Statskontoret föreslår därför, att innehållet i
paragrafen uppdelas på två stycken. Av dessa borde det första få lydelsen: »Med

befattning inom utrikesdepartementet må ej förenas» o. s. v.
lika med kominitterades förslag.

Det andra stycket borde däremot överensstämma med § 2 i nådiga
kungörelsen den 11 juli 1913 angående avlöningsvillkor för beskickningar
och konsulat (nr 267):

»Med befattning vid beskickning eller konsulat må ej förenas annan
tjänst; icke heller må tjänsteman driva handel eller annat näringsyrke.»

I §11 talas om ''motsvarande tjänst i annat departement än utrikesdepartementet
eller i annat ämbetsverk eller å de förut gällande lönestaterna
för vårt utrikesdepartement’. Kommitterade hava emellertid på flera
ställen i sitt betänkande, t. ex. å sid. 78, framhållit, att full likställighet
mellan de föreslagna tjänstemannagraderna inom utrikesdepartementet och
befattningarna i övriga statsdepartemens icke kan anses föreligga. För att
paragrafen skall kunna få någon tillämpning, bör därför särskilt anvisas,
vad i detta, sammanhang förstås med ''motsvarande tjänster’.

1 mom. 1 av § 14 talas om tillträdande av ordinarie befattning.
Analogien med § 3 torde här påkalla uteslutande av ordet ordinarie.

Då det torde vara olämpligt, att i mom. 2 av § 14 hänvisas till,
vilka befattningshavare, som avses i följande paragraf, då sistnämnda paragraf
själv hänvisar till vilka befattningshavare i föregående paragrafer
blivit omnämnda, torde momentet lämpligen kunna formuleras sålunda:

»Förutvarande ordinarie befattningshavare i utrikesdepartementet,
för vilkas tjänster genom den nya avlöningsstaten införts ändrade avlöningsförmåner,
skola, såvida de icke före den 1 juli 1919 anmäla» o. s. v.
lika med kommitterade.

För tydlighetens skull vore det också önskligt, om i denna paragraf
uttryckligen utsädes, att i fråga om beskickningar och konsulat de avlöningsvillkor,
som innehållas i denna kungörelse, äro avsedda att gälla
endast för sådana befattningshavare, som tillträda sina tjänster efter kungörelsens
ikraftträdande.

Slutorden i § 15 torde böra ändras till »som innefattas i kungörelsen
den 25 juni 1917 (nr 584) och den 1 november 1918 (nr 836)».

Leparte- Den av statskontoret rörande ingressen framställda anmärkning torde

mentschefen. höra beaktas i samband med kungörelsens utfärdande.

Likaledes torde den ändring, som föreslagits beträffande § 2 böra
beaktas.

Kungl. May.ts proposition nr 360.

V ad § 3 angår synes mig densamma kunna bibehållas i den av sakkunniga
förordade formulering. Då däri stadgas, att »med befattning
inom utrikesdepartementet eller vid beskickning eller konsulat må ej förenas
annan — — — tjänstebefattning av vad slag det vara må», måste därmed
förbud anses givet att antaga tjänst å främmande rikes stat. Att,
såsom statskontoret föreslår, för befattningshavare vid beskickning eller
konsulat stadga förbud allenast för antagande av annan tjänst samt för
drivande av handel eller annat näringsyrke, medan befattningshavare inom
departementet skulle vara underkastad mera vittgående inskränkningar, synes
mig ej lämpligt. I enlighet med vad sakkunnige föreslagit finner jag, att
för befattningarna inom utrikesdepartementet och vid beskickningar och
konsulat överensstämmande regler böra härutinnan gälla.

Med avseende å § 11 vill jag framhålla, att full motsvarighet mellan
tjänsterna inom utrikesrepresentationen och den övriga statsförvaltningen
ej föreligger, och jag finner under sådana omständigheter riktigast,
att befattningshavare, tillhörande den sistnämnda, ej må vid övergång till
tjänst inom utrikespresentationen för ålderstillägg tillgodoräkna sig tid,
som förflutit från tillträde till tjänst i annat departement eller i annat
ämbetsverk.

"V ad § 14 mom. 1 angår, bör den av statskontoret föreslagna ändring
däri iakttagas. Det föreslagna moment 2 av samma paragraf torde
däremot böra helt utgå och det av statskontoret ifrågasatta förtydligande
tillägget till samma § synes ej vara behövligt med hänsyn till bestämmelsen
i mom. 1 i paragrafen.

Vad statskontoret anfört rörande § 15 bör iakttagas vid paragrafens
redigering.

I överensstämmelse med vad jag sålunda yttrat, föreslår jag, att för
åtnjutande av de med nedan angivna befattningar förenade avlöningsförmåner
följande villkor och bestämmelser skola stadgas:

§ I o A

staten för utrikesdepartementet och å staten för beskickningar
och konsulat upptagna, här nedan angivna befattningar fördelas i följande
sex löneklasser, nämligen:

första löneklassen omfattande envoyéer, tjänstgörande såsom beskicknings chefer

eller såsom kabinettssekreterare inom
utrikesdepartementet,

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

andra löneklassen

tredje

fjärde »

femte

sjätte »

omfattande ministerresidenter och generalkonsuler vid
tjänst utomlands eller såsom avdelningschefer
inom departementet,

» förste legationssekreterare och konsuler vid

tjänst utomlands eller såsom chefer för departementets
byråer,

» andre legationssekreterare och vice konsu ler

vid tjänst utomlands eller inom departementet,

» byråsekreterare inom departementet,

> kanslister vid tjänst utomlands eller inom

departementet.

Befattningshavare skall vara skyldig underkasta sig förflyttning till
befattning inom samma löneklass.

§ 2.

Befattningshavare skall, därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden vid eu möjligen inträdande förändrad organisation
av statsdepartementen eller eljest kan varda stadgad, ävensom därest
vissa till statsdepartement hörande göromål överflyttas till annat ämbetsverk,
vara pliktig, att med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning
han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de med
befattningen förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra
i det verk, till vilket görom ålen överlämnas.

§ 3.

Med| befattning inom utrikesdepartementet eller vid beskickning eller
konsulat må ej förenas annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns
stat ej heller må med sådan befattning förenas vare sig uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett
med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registerat såsom aktiebolag, eller befattning
såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning
av vad slag det vara må, så framt ej, vad angår tjänsteman,
som av Kungl. Maj:t utnämnes, Kungl. Maj:t och, vad angår innehavare
av annan befattning, ministern för utrikes ärendena uppå därom gjord
framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänste -

Kuntjl. Maj:ts proposition nr 360.

befattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen, finner uppdraget
eller befattningen kunna få mottagas och tills vidare bibehållas.

O o o

§ 4.

Lön beräknas från och med månaden näst efter den, under vilken
utnämningen ägt rum, och skall utgå till och med den månad, under
vilken tjänstemannen upphör att innehava befattningen.

§ 5.

Tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningens
innehavare verkligen tjänstgjort eder åtnjutit semester, men skola
för den tid, han eljest varit från tjänstgöringen befriad, utgå till den,
som förordnats att uppehålla befattningen, för så vitt icke Kungl. Maj:t
på grund av särskilda omständigheter finner beloppet till större eller mindre
del böra till statsverket inbesparas.

§ 6.

Ortstillägg utgår från och med den dag, då tjänsteman tillträtt sitt
ämbete, dock med iakttagande att ortstillägg icke åtnjutes, förrän den
föregående tjänstinnehavaren frånträtt sitt ortstillägg.

Ortstillägget upphör att utgå, då tjänsteman till sin efterträdare överlämnat
befattningen eller eljest upphör att utöva densamma, dock att vid
avgång från tjänsten i följd av avskedstagande, entledigande eller dödsfall
ortstillägget skall utgå till månadens slut.

Därest befattningshavare förflyttas till annan av de i § 1 angivna
befattningar, vare han berättigad att fortfarande uppbära ditintills åtnjutet
ortstillägg intill dess han, enligt vad ovan är sagt, får uppbära för den
nya befattningen anslaget ortstillägg.

Vad ovan är stadgat rörande ortstillägg skall äga motsvarande

O O

tillämpning beträffande sådant särskilt avlöningstillägg, som tillkommer
diplomatiska eller konsulära befattningshavare vid tjänstgöring inom utrikesdepartementet.

§ 7.

Den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger uppbära
hela lönen jämte ortst illägget, men den, som eljest undfår ledighet,
såsom för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 sand. 322 käft. (Nr 360.) 10

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag, eller
i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller av annan anledning
är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten
utöver sina tjänstgöringspenningar avstå så mycket av lönen eller
ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras, eller eljest
prövas skäligt.

Avlöning må ej utgå till befattningshavare för tid, varunder han
avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit
tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall.

Därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller i
häkte tagen, skall den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas
till befattningens uppehållande, under tiden innehållas, såvida ej prövas
skäligt låta honom uppbära något därav.

§ 8.

Vid sjukdomsförfall eller när det erfordras för beredande av semester,
skall tjänsteman vara skyldig att bestrida högre befattning, därest han
tjänstgör i utrikesdepartementet, inom departementet samt, därest han
tjänstgör utomlands, vid samma beskickning eller konsulat, varvid tjänstemannen
mot avstående av egna tjänstgöringspenningar äger uppbära vid
sjukdomsförfall de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar, men
eljest däremot svarande belopp.

Enahanda skyldighet åligger tjänsteman vid fall av tjänstledighet
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilt uppdrag
eller då befattningshavare avstängts från tjänstgöring eller eljest är lagligen
förhindrad att sköta sin befattning; och må på Kungl. Maj:ts prövning
bero, huruvida ställföreträdaren skall utöver ovannämnda ersättning uppbära
ytterligare gottgörelse.

§ 9.

Vid beskickning eller konsulat anställd innehavare av befattning,
tillhörande tredje eller fjärde lönéklassen, vare skyldig att, därest detta
för beredande av semester eller på grund av kortvarigare sjukdom eller
annat tillfälligt förfall prövas nödigt, å samma ort, varest beskickningen
eller konsulatet har sitt säte, utan särskild gottgörelse jämte egen befattning
upprätthålla tjänst såsom förste legationssekreterare, konsul, andre
legationssekreterare eller vicekonsul.

Kungl. MajUs proposition nr 360.

§ 10.

Tjänsteman skall, när det erfordras vid sjukdomsförfall eller för beredande
av semester, eller, då vederbörande erhållit tjänstledighet för svag
hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilt uppdrag eller i behörig
ordning avstängts från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen
förhindrad att sköta sin befattning, vara skyldig att bestrida befattning
i likställd eller högre lönegrad å annan ort, än där han är anställd, mot
åtnjutande av de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar eller
ett därmed lika belopp jämte ett belopp motsvarande med befattningen
förenat ortstillägg, dock att den, som under angivna förutsättning förordnas
att såsom chargé d’affaires förestå beskickning, av ministerns ortstillägg
allenast må uppbära, därest ortstillägget understiger 20,000 kronor,
hälften, dock icke under 5,000 kronor, samt i annat fall en tredjedel,
dock icke under 10,000 kronor, allt för år beräknat.

År tjänsteman, som erhållit förordnande, varom ovan sägs, pliktig
utgiva hyra för bostad, eller har han andra av förordnandet vållade utgifter,
som icke rimligen kunnat undvikas, å den ort, varest han före
förordnandet var anställd, må, där Kungl. Maj:t så prövar skäligt, gottgörelse
för förlust, som härigenom tillskyndas honom, kunna beredas
honom.

Tjänsteman skall, då han erhållit förordnande, varom ovan sägs,
vara skyldig att förutom sina egna tjänstgöringspenningar avstå eget ortstillägg.

§ 11-

I avlöningsstaterna angiven förhöjning av lönen (ålderstillägg) efter
viss tids fortsatt innehavande av befattning i samma löneklass skall inträda
under villkor, att innehavaren under mera än fyra femtedelar av den tjänstetid,
som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt
sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller
fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom
till last den tid, han åtnjutit semester eller ledighet för fullgörande av
värnplikt och under iakttagande, vad samtliga löneförhöjningar angår, att
den högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid början av kalenderåret
näst efter det, varunder den stadgade tjänstetiden uppnåtts; börande löntagare
därvid tillgodoräknas den tid, som före den nya avlöningsstatens för
departementet trädande i kraft förflutit från hans tillträde till närmast
motsvarande befattning å förut gällande stat för departementet.

Befattningshavare, som utnämnts att från den nya statens för utrikes -

Kungl. Maj:fn proposition nr 360.

departementet ikraftträdande eller från och med dag förut under år 1919
vara innehavare av å densamma upptagen ordinarie tjänst, eller av tjänst
vid beskickning eller konsulat må för erhållande av löneförhöjning tillgodoräknas
den tid, varunder han omedelbart före tillträdet till befattningen
på grund av stadigvarande förordnande i utrikesdepartement eller vid
beskickning och konsulat bestritt närmast motsvarande tjänst med av riksdagen
å extra stat anvisad avlöning för tjänsten.

Tjänsteman, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande av löneförhöjning,
redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna
i lagen angående civila tjänsteinnehavares rätt till pension är
skyldigo att från tjänsten avgå, må ej tillträda samma förhöjning.

Alderstillägg uppbäres oberoende därav att tjänsteman förflyttas
från en befattning till annan inom samma grad. Om sådan förflyttning
äger rum från tjänst inom Europa till tjänst utom Europa eller omvänt,
skall intjänat ålderstillägg utgå med det för den nya tjänsten fastställda
belopp från och med månaden efter utnämningen till den nya tjänsten.

§ 12.

1. Semester må, när sådan utan hinder för göromålens behöriga
gång kan äga rum, åtnjutas inom utrikesdepartementet av kabinettssekreteraren,
avdelningscheferna, cheferna för byråerna samt i departementet
tjänstgörande andre legationssekreterare och vice konsuler, under en och en
halv månad samt av byråsekreterarna och departementets kanslister under
en månad årligen.

2. Envoyé, ministerresident, generalkonsul, förste legationssekreterare,
konsul, andre legationssekreterare och vice konsul, vilka innehava
tjänst utomlands, äga, därest sådant utan olägenhet kan ske, årligen åtnjuta
semester under två månader.

I utlandet tjänstgörande kanslist äger åtnjuta en och en halv månads
semester årligen.

3. I norra Amerika anställd befattningshavare må i och för besök
i hemlandet vara berättigad att med den honom under året tillkommande
semester sammanlägga under det närmast föregående året antingen icke
alls eller icke tillfullo tillgodonjuten semester. På enahanda sätt må tjänsteman
i Syd-Amerika eller Syd-Afrika förena semester under tre samt tjänstemän
i Ost-Asien och Australien under fyra på varandra följande år. Därjämte
må i detta moment avsedda befattningshavare, därest Konungen
prövar skäligt sådant medgiva, utöver den dem tillkommande semester

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

såsom sådan jämväl beräkna den tid, som åtgår för resan från och till
hemlandet, eller del därav.

4. Konungen må på därom gjord framställning bevilja ersättning
för hemresa åt tjänsteman, anställd vid beskickning eller konsulat i

1) Amerika eller Afrika en gång vartannat år,

2) Asien och Australien eu gång vart tredje år;

och äge Konungen därvid tillika föreskriva de villkor, som för ersättningens
uppbärande må finnas lämpliga.

Kanslist må dock i båda dessa fåll icke åtnjuta sådan gottgörelse
mer än en gång vart femte år.

Ersättningen omfattar allenast kostnaden för biljett åt tjänstemannen
till Stockholm samt åter till tjänstgöringsorten.

5. Befattningshavare, som har .sig anförtrodd uppbörd eller kontroll
å uppbörd, är pliktig att å tid av året, som av vederbörande departementschef
bestämmes, begagna sig av semester.

§ 13.

I fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga om
rätt till pension skall gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension är vid tiden för den nya avlöningsstatens ikraftträdande
eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes, vid
tillträdet till befattningen stadgat.

§ 14.

1. En var, som den 1 oktober 1919 eller dag därefter tillträder
under § 1 här ovan inbegripen befattning, skall vara pliktig att underkasta
sig förenämnda villkor och bestämmelser.

2. Den, som tillträder den nya avlöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter vårt bestämmande, upphörande eller minskning i
extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr
i sammanhang därmed.

§ 15.

Innehavare av de befattningar i utrikesdepartementet, som ej avses i
§ 1 här ovan, äro underkastade de villkor och bestämmelser för åtnjutande
av avlöningsförmåner, som för befattningshavare i statsdepartementen i
allmänhet gälla och som innefattas bl. a. i kungörelsen den 25 juni 1917
(nr 584) och den 1 november 1918 (nr 836).

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

Beträffande kvinnliga befattningshavare skola i övrigt lända till efterrättelse
de föreskrifter, som äro eller kunna varda utfärdade angående allmänna
villkor och bestämmelser att gälla å för vissa domstolars, ämbetsverks
och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar.

Sveriges representation i utlandet.

Såsom jag redan framhållit i den av mig lämnade allmänna översikten
över de av sakkunnige framställda förslag till förstärkning av den
yttre representationen, hava de sakkunnige i främsta rummet förordat upprättandet
å extra stat av vissa konsulära poster.

Körande behovet av nya konsulära poster i Europa yttra de sakkunnige
följande:

Konsulära »Såsom redan framhållits är, vad Europa angår, den avlönade konsu Sakh!*''''•

*ära rePresentat’onen för närvarande särskilt svag i de södra delarna. Den
• a unmge.gom härutinnan föreligger, synes emellertid i någon mån motvägas
Knippa, därav, att beskickningar finnas i Rom och .Madrid, vilka med hjälp av de
lönade konsulaten tills vidare även i kommersiellt avseende torde kunna
företräda de svenska intressena i Italien, Spanien och Portugal. Sämre
ställa sig förhållandena å Balkan. Någon fast stödjepunkt för arbetet för
de svenska kommersiella intressena i dessa trakter finnes för närvarande ej
i vare sig Serbien, Grekland, Bulgarien eller Rumänien. I avvaktan på att
dessa av världskriget hårt hemsökta länder, hinna något återhämta sig,
samt att över huvud taget de politiska förhållandena ordnas, torde emellertid
böra anstå med inrättandet av avlönade fasta vare sig diplomatiska eller
konsulära poster i dessa trakter. Skulle behov därav framträda tidigare än
som för närvarande beräknas, lärer möjlighet kunna beredas att temporärt
upprätta en diplomatisk eller kon«ulär post genom medel från det anslag
för tillfällig förstärkning av den diplomatiska eller konsulära utrikesrepresentationen,
till vilket koramilterade längre fram skola återkomma.

Därest en handelsattaché, såsom kommitterade i det följande förorda,
fästes vid beskickningen i Konstantinopel, synes emellertid denne
böra utsträcka sin verksamhet jämväl till Balkan.»

Kommers- Kommerskollegium har till utrikesdspartementet överlämnat en från

kollegium, kamreraren hos firman L. B. Wedin & Ramstedt, Helge VVedin, ingången
skrivelse, varuti denne, med hänvisning till den statsrättsliga ställning

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

Island numera uppnått och det uppsving, som såväl handelsförbindelserna
som de kulturella förbindelserna mellan Sverige och Island kunna beräknas
taga, föreslagit, att eu lönad konsulär representant skulle utsändas till
Island. Kommerskollegium har i anslutning härtill och under åberopande
av vissa statistiska uppgifter rörande Sveriges varuutbyte med Island hemställt,
att redan för år 1920 måtte på Island placeras en representant
med åtminstone konsuls ställning.

Jag finner det framställda förslaget om utsändande av en lönad Departe
konsulär representant till Island synnerligen behjärtansvärt. Emellertid ment/ichefen
anser jag mig icke för närvarande böra äska ett särskilt anslag för anställande
av sådan representant.

I enlighet med av de sakkunnige väckt förslag ämnar jag föreslå
Eders Kungl. Maj:t att hos riksdagen begära ett anslag för upprättande
efter Eders Kungl. Maj:ts beprövande av tillfälliga diplomatiska och konsulära
poster i utlandet. Därest vid övervägande av de olika behov, som
med ett sådant anslag böra tillfredsställas, möjlighet visar sig föreligga,
skall jag icke underlåta att i sinom tid hos Eders Kungl. Maj:t hemställa,
att medel måtte anvisas från detta anslag till anställande av en representant
å Island.

Med hänvisning till vad jag sålunda anfört samt till vad de sakkunnige
för sin del yttrat anser jag mig icke för närvarande böra begära
särskilda anslag för upprättande av konsulära poster i Europa.

Rörande vår representation i utomeuropeiska länder hava de sak- Sakkunnige.
kunnige anfört: A8ien

»Uti en inom andra kammaren vid 1918 års lagtima riksdag av undertecknad
Nyländer vackt motion (nr 45) har hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

1) att Kungl. Maj:t täcktes från och med nästa år i brittiska
Indien upprätta ett svenskt avlönat generalkonsulat, som borde förläggas
till landets största handelsstad, Calcutta, och för vilket löneförmånerna
borde utgå efter samma principer, som för generalkonsulatet i Kapstaden
samt

2) i holländska Indien upprättas ett generalkonsulat med förläggning
antingen till Batavia eller Soerabaja, och för vilket löneförmånerna
borde utgå efter samma principer, som för det förstnämnda,

samt att riksdagen måtte anvisa för nämnda befattningars avlönande
erforderliga medel.

I sitt utlåtande angående regleringen av utgifterna under riksstatens

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

för år 1919 tredje huvudtitel yttrade statsutskottet bland annat följande:
''Vidkommande det i ovanberörda motion framställda förslaget om inrättande
av generalkonsulat i brittiska och nederländska Indien har utskottet
icke funnit den av motionären förebragta utredning vara av den beskaffenhet,
att utskottet kunnat tillstyrka detta förslag. Då emellertid frågan
om en förbättrad konsulär representation i Ostindien synes utskottet vara
av stor vikt, har utskottet ansett denna fråga lämpligen böra göras till
föremål för utredning genom Kungl. Maj:t försorg OCH anser därför att
riksdagen bör i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om dylik utredning.»
I enlighet med utskottets hemställan blev också riksdagens skrivelse till
Kungl. Maj:t avlåten.

Genom utrikesdepartementets försorg har en sådan utredning, varom
här talats, blivit verkställd. Begäran om yttranden med anledning av de i
ovan nämnda motion väckta förslag, har riktats till åtskilliga svenska institutioner
och firmor, vilka hava erfarenhet och intresse av handelsförbindelserna
med de länder, varom är fråga. Sådana yttranden hava
också från åtskilliga håll inkommit till departementet.

Särskilt omfattande och ingående är den utredning, som innehålles
i det av Sveriges Allmänna Exportförening avgivna utlåtande. Av däri
meddelade uppgifter framgår, att rika möjligheter föreligga, ej mindre
för en export från Sverige till såväl nederländska som brittiska
Indien, än även för en import till Sverige från dessa länder. Vad brittiska
Indien beträffar, utgöra ris, vete, bomull, oljeväxter, jute, indigo,
socker och the samt, vad nederländska Indien beträffar, förutom vissa
av dessa varor även kaffe, tobak, gummi, majs, copra och indigo de
för oss viktigaste exportvarorna. Vad exporten från Sverige till bägge
Indierna angår, synes densamma kunna uppdrivas betydligt över den utförsel,
som ägde rum vid tiden före kriget och under de första krigsåren.
En sammanfattning av uppgifter rörande från Sverige under år 1913—
1915 exporterade varor finnes intagen i Exportföreningens redogörelse.

Exportföreningen har för sin del föreslagit, att i brittiska Indien
skulle inrättas ett lönat generalkonsulat i Calcutta, ett lönat konsulat i
Bombay och en ambulerande handelsattaché med placering i Calcutta, samt
i nederländska Indien ett lönat generalkonsulat i Batavia, ett lönat konsulat
i Soerabaja och ett lönat vicekonsulat i Padang. Den väldiga omfattningen
av de områden, som här avses, de utvecklingsmöjligheter för vår
export dessa folkrika trakter erbjuda samt slutligen de rika råvarutillgångar,
som förefinnas, kunna i och för sig betraktas såsom starka skäl för en
betydligt förstärkt representation i Indien. Komraitterade anse sig emellertid
icke för närvarande kunna tillstyrka ett förslag av den omfattning,

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

som Exportföreningen framställt. Eu avvägning av de behov av förbättrad
utrikesrepresentation, som föreligga å skilda håll, måste äga rum. Statsfinansiella
hänsyn göra det icke möjligt att på en gång, i full utsträckning
tillgodose de olika krav, som härutinnan göras gällande.

Kommitterade äro emellertid övertygade om att redan nu konsulära
poster måste upprättas i såväl brittiska som holländska Indien. Att endast
anställa handelsattaehéer skulle icke innebära en tillfredsställande
lösning av frågan, enär sådana i sin verksamhet måste, för att komma till
till sin rätt särskilt i länder, som de här ifrågavarande, fästas vid beskickning
eller vid konsulat. En lämplig centralpunkt saknas för närvarande
såväl i brittiska som holländska Indien.

Kommitterade föreslå, att två generalkonsulat upprättas, det ena förlagt
i Calcutta, det andra i Batavia. Då det är önskvärt och nödvändigt,
att Sveriges representanter skola träda i beröring med de lokala regeringarna
i respektive brittiska och holländska Indien, synes generalkonsuls
ställning tilldelas dem.

Till de ytterligare åtgärder till förstärkning av den kommersiella
representationen i brittiska och holländska Indien, som må befinnas nödvändiga,
skola kommitterade här nedan återkomma i samband med frågan
om handelsattachéinstitutionens utveckling.

Fastställandet av de avlöningsförmåner, som böra tillkomma innehavarna
av ifrågavarande bägge generalkonsulsposter, erbjuder för närvarande
på grund av de inträffade förändringarna i penningvärdet stora
svårigheter.

I fråga om lön och tjänstgöringspenningar skola givetvis utgå de
för generalkonsuler bestämda belopp å respektive kr. 6,600 och 3,000.

Vid bestämmandet av ortstillägget måste hänsyn tagas därtill, att
ifrågavarande trakter äro synnerligen dyrbara uppehållsorter för européer.
En viss stödjepunkt härvidlag erbjuder det för generalkonsuln i Shanghai
utgående ortstillägg, som med inräknad kostnad för kanslilokal, uppgår till
kr. 19,400.

Enligt vad kommitterade inhämtat torde levnadsförhållandena i
Calcutta vara något dyrare, i Batavia något billigare än i Shanghai.

Med hänsyn härtill föreslås, att ortstillägget för generalkonsulsbefattningen
i Calcutta sättes till kr. 20,400 och för generalkonsulsposten i
Batavia till kr. 18,400.

Då man måste utgå från att generalkonsulerna skola se sig nödsakade
skaffa lokal för sin ämbetsverksamhet utom bostaden, torde ett särskilt
belopp för kontorskostnader böra uppföras, för generalkonsuln i Calcutta
med kr. 2,500 och för generalkonsuln i Batavia med kr. 2,000.

Bihang till riksdagens protokoll 1919. 1 samt. 322 käft. {Nr 360.) H

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

Nordamerikas En omläggning och utvidgning av den konsulära representationen i
Stater* Nordamerikas Förenta Stater har länge stått på dagordningen. Den fråga,
som härvid i främsta rummet kräver lösning, måste anses vara upprättande
av ett lönat konsulat i San Francisco.

Under en följd av år har kaptenen William Matson, en framstående
svensk-född amerikansk medborgare, beklätt den nuvarande olönade
konsulsposten i San Francisco. Det torde i väsentlig grad vara på grund
av hans nitiska verksamhet, som frågan om upprättandet av en avlönad
konsulspost kunnat tills vidare undanskjutas. Efter Matsons den 11 oktober
1917 timade frånfälle har konsulatet uppehållits på förordnande.

Frågan om upprättandet av ett lönat konsulat i San Francisco synes
nu icke längre kunna undanskjutas. I en till utrikesdepartementet ingången
skrivelse, vilken blivit till kommitterade överlämnad, har svenske ministern
i Washington efter samråd med generalkonsuln i New York och konsuln
i Chicago framlagt förslag till ny organisation av det svenska konsulatväsendet
i Nordamerikas Förenta Stater. Kommitterade skola i samband
med avgivande av förslag till allmän omreglering av den svenska
utrikesrepresentationen upptaga denna fråga till behandling.

Som ett led i den av ministern föreslagna större planen ingår upprättandet
av ett lönat konsulat i San Francisco. Starka skäl synas kommitterade
tala för att denna fråga redan nu upptages till avgörande. Om
behovet av ett sådant konsulat torde icke råda någon meningsskiljaktighet.

I sin ovanberörda skrivelse framhåller ministern såsom skål för
upprättandet av ett lönat konsulat i San Francisco dels att vår sjöfart på
Stilla havskusten torde komma att högst betydligt tilltaga, sedan efter
ett blivande fredsslut våra största ångbåtslinjer där hunnit återupptaga
trafiken, dels att de amerikanska handelsförbindelserna med Asien i avsevärd
grad syntes komma att utvecklas under den närmaste framtiden, och
att det måste vara av yttersta vikt för oss att noga följa denna utveckling.
På grund av San Franciscos avskilda läge från de östra staterna
kunde, såsom ministern framhåller, de i östern befintliga konsulaten svårligen
ägna uppmärksamhet åt de förhållanden, som råda på västkusten.
Ministern betonar, att i synnerhet vid konsulaten i New York och San
Francisco även under de förhållanden, vilka voro rådande före Förenta
Staternas inträdande i kriget, en ständig och stark ökning i göromålen
gjort sig märkbar. Det vore emellertid otvivelaktigt att kriget eller snarare
det blivande fredslutet komme att. vad handeln och sjöfarten beträffar,
åt Förenta Staterna skapa en ställning av långt större betydelse för
särskilt de mindre europeiska staterna än någonsin förr, samt att vår konsulära
representation därstädes komme att få sig pålagd långt större ansvar
och arbetsbörda än hittills. Ministern framhåller därför såsom av

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

största vikt att vår representation genom tillräckliga arbetskrafter sättes i
stånd att möta de ökade anspråk, som komma att ställas på densamma.
Vad särskilt konsulatet i San Francisco anginge borde en avlönad kanslist
därstädes anställas för att under konsulns tjänstledighet eller sjukdom
vikariera samt för att jämte konsuln och övrig där föreslagen personal
utföra arbetet.

Med avseende å omfattningen av det verksamhetsområde, som torde
böra underläggas konsulatet i S;in Francisco, finner ministern att nuvarande
distriktet borde bibehållas, dock med den utvidgning, att det olönade
konsulatet å Havaiiöarna ställdes under viss kontroll av konsulatet i San
Francisco.

I merberörda skrivelse har ministern även föreslagit att väsentligen
ökade löneförmåner måtte tilldelas de konsulära tjänstemännen i Nordamerikas
Förenta Stater. För konsulatets i San Francisco del föreslås ett
belopp av 28,000 kr. för konsuln samt 12,000 kr. för kanslisten.

I anslutning till ministerns skrivelse hava även från generalkonsuln
i New York samt från konsuln i Chicago inkommit framställningar och
föi-slag till en omorganisation av vår representation i Nordamerikas Förenta
Stater. I vad angår San Francisco förorda bägge att ett lönat konsulat
med de av ministern angivna löneförmåner där upprättas.

Till stöd härför anför särskilt konsuln i Chicago att »The Pacific
district» gått betydligt framåt. Detsamma har ej blott utvecklats till
ett av världens förnämsta skeppsbyggericentra, utan härtill komrae att
San Francisco hade utsikt att bliva frihamn. Av särskilt intresse borde
vara att följa utvecklingen av varuutbytet mellan Amerika och andra
Stillahavsland, ej minst Japan. Statistiken utvisade med avseende å importen
över de amerikanska Stillahavs-hamnarna under nio månader, räknat
från den 1 juli 1917, ett värde av $ 466,000,000 mot $ 223,000,000 motsvarande
period föregående år samt med avseende å exporten under samma
tid $ 360,000,000 mot $ 240,000,000 motsvarande period närmast föregående
år. Exporten till Sverige utgjorde år 1915 omkring $ 2,200,000
samt importen $ 140,000 (vilken siffra år 1916 steg till $ 350,000.)
Ehuru ovan anförda siffror äro ett utslag av genom kriget skapade exceptionella
förhållanden torde, även sedan dessa upphört, San Francisco vinna
ökad betydelse såsom ett av världshandelns centra.

Med hänsyn till de särskilda skäl, som ovan antytts, ävensom till
den omständigheten, att en betydande befolkning av svensk nationalitet
eller svensk härstamning är bofast i Californien och närgränsande stater
torde redan nu åtgärder böra vidtagas i syfte att förstärka vår konsulära
representation å Nordamerikas västkust.

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

Sydamerika.

Kornmitterade föreslå att ett lönat konsulat upprättas i San Francisco.
Vad avlöningsförmånerna angår torde dessa icke kunna sättas
lägre än de för närvarande för konsulatet i Chicago utgående eller 5,400
kr. i lön, 2,500 kr. i tjänstgöringspenningar och 12,100 kr. i ortstillägg.
Då kanslilokal under inga förhållanden torde kunna förenas med bostaden
bör ett särskilt kontorskostnadsanslag å 3,000 kr. beräknas.

Frågan om anställandet av en kanslist torde däremot kunna anstå
till den allmänna regleringen av de frågor, som sammanhänga med en omorganisation
av vår utrikesrepresentation i Nordamerikas Förenta Stater,
i vilket sammanhang jämväl de jämkningar i löneförmåner för konsulatets
i San Francisco del böra ske, som då kunna befinnas av omständigheterna
påkallade.

Vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 14 januari 1918 av de frågor,
som tillhörde regleringen av riksstatens tredje huvudtitel för år 1919,
lämnade ministern för utrikes ärendena i sitt yttrande till statsrådsprotokollet
rörande upprättandet av en ministerpost i Buenos Aires en översikt
av våra handels- och sjöfartsförbindelser med Sydamerika. Vad Chile
särskilt anginge framhöll ministern att Sverige där representerades av
en olönad konsul i Valparaiso, som tillika vore chef för ett stort engelskt
affärshus. Önskvärt vore otvivelaktigt att därstädes äga en utsänd lönad
representant. Ett sådant syftemål syntes kunna vinnas utan upprättande
av en särskild lönad konsuls- och chargé d’affairespost genom ått ackreditera
den svenske diplomatiske representanten i Buenos Aires jämväl hos
chilenska republiken. Avståndet mellan de båda huvudstäderna Buenos
Aires och Santiago vore, framhöll ministern, till följd av den nyinrättade
järnvägsförbindelsen över Anderna icke större än att beskickningscliefen
mycket väl kunde tid efter annan vistas i Chile; under hans frånvaro
borde den handelsattaché, som tillsvidare syntes böra bibehållas med anställning
i båda länderna, kunna besörja de löpande göromålen. Skulle
det framdeles visa sig nödvändigt kunde en konsulstjänsteman anställas
i Chile.

I anledning av den ökade verksamhet, som beskickningschefen i
Buenos Aires, av skäl, som ministern närmare utvecklade, skulle erhålla,
föreslog ministern att en något förändrad ställning i fråga om grad och
löneförmåner måtte tillerkännas denna beskickningschef. I enlighet med
Kungl. Maj:ts hemställan beslöt också riksdagen att i stället för den i
staten för beskickningar och konsulat uppförda avlöning, 36,000 kronor
för en ministerresident i Buenos Aires, anslå avlöning för en minister
därstädes, vilken jämväl skulle vara ackrediterad i Santiago.

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

De intressen Sverige har att tillgodose i Sydamerika synas vara
särdeles betydande. Under tiden närmast före kriget hade Tyskland lyckats
uppnå en ledande ställning inom handeln å den sydamerikanska kontinenten.
Sedan de sydamerikanska republikerna icke längre torde kunna
tillfredsställa sitt importbehov i Tyskland har en möjlighet öppnats, att
utvidga vårt exportområde i Sydamerika. Samtidigt föreligger för Sverige
ett stort intresse att vid konkurrensen om de rika råvarutillgångarna i
dessa trakter vara väl representerat.

Såsom förut blivit erinrat, finnes för närvarande en handelsattaché
placerad vid beskickningen i Buenos Aires. I planen för organisationen
av den svenska representationen'' i Argentina och angränsande stater har,
som framgår av ministerns här ovan anförda yttrande, ingått att handels
attachén skulle i viss omfattning vid ministerns bortovaro etc. uppehålla
beskickningsgöromålen. Det synes emellertid önskvärt att handelsattachén
befriades härifrån och bereddes tillfälle att uteslutande sysselsätta sig med
de kommersiella frågor, som närmast ligga inom hans uppgift.

Ett steg i sådan riktning skulle tagas, därest, såsom ministern
för utrikes ärendena redan framhållit såsom önskvärt, en lönad konsulär
representant anställdes i Chile.

Med eu sådan åtgärd skulle också vinnas, att Sverige bleve på ett
stadigvarande sätt företrätt i Chile av svensk representant. Härför tala
de viktiga sjöfartsförbindelser, som anknutits med Chile och vilka inom
den närmaste framtiden kunna förmodas bliva ytterligare utvecklade.
Chile erbjuder nämligen icke endast en god marknad för åtskilliga av våra
viktigaste exportartiklar utan äger jämväl åtskilliga för vårt jordbruk och
för vår industri synnerligen värdefulla råvarutillgångar. Förutom salpeter,
varav totalproduktionen under året 1915—1916 uppgick till 2,626,900 ton,
utföras jämväl därifrån bl. a. metaller, såsom koppar, mangan, kobolt.

På grund av de betydande intressen, som för Sverige sålunda finnas
att bevaka i Chile föreslå kommitterade, att ett vicekonsulat upprättas
därstädes, vilket med hänsyn till sjöfartsförbindelserna bör hava säte i
Yalparaiso.

Beträffande löneförmånerna för vicekonsuln lärer en jämförelse med
den vid generalkonsulatet i Newyork tjänstgörande vicekonsuln närmast vara
på sin plats. Dennes avlöningsförmåner uppgå till 12,000 kr. Då
emellertid vicekonsuln i Valpa! aiso skall intaga en självständig ställning
synas avlöningsvillkoren ej kunna sättas lägre än till 15,000 kronor, varav
3,600 kr. lön, 1,600 kr. i tjänstgöringspenningar och 9,800 kr. i ortstillägg.
Aven i Yalparaiso är särskild kanslilokal av omständigheterna

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

betingad. Ett kontorskostnadsanslag å 2,500 kr. torde böra beräknas för
detta ändamål.»

Kommers- I sitt över sakkunniges betänkande avgivna utlåtande har kommers o

eijivn. fc0negium förklarat, att i fråga om förstärkning av vår kommersiella representation,
kollegium finner sig kunna biträda sakkunniges förslag.

Devihef'' Rörande den närmare utredningen angående våra handelsförbindelser

ev med Brittiska och Holländska Indien samt med Brittiska Nordamerika tilllåter
jag mig hänvisa till de i sakkunniges betänkande införda bilagorna
6—12 (sid. 147—178). Jag finner de av sakkunnige i här ifrågavarande
avseende väckta förslag väl grundade och tillstyrker alltså, att av riksdagen
å extra stat för år 1920 måtte äskas såsom förslagsanslag, högst, ett belopp
av 93,000 kronor att fördelas sålunda:

	Lön	Tjänstgöringspenningar	Ortstillägi
	kronor.	kronor.	kronor.
generalkonsuln i Calcutta . .	. . . 6,600	3,000	20,400
generalkonsuln i Batavia . .	. . . 6,600	3,000	18,400
konsuln i San Francisco . .	. . . 5,400	2,500	12,100
vice konsuln i Valparaiso . .	. . . 3,600	1,600	9,800

Tillika hemställer jag, att likaledes såsom förslagsanslag, högst, måtte
äskas ett belopp av 10,000 kronor för täckande av kostnader för hyra av
kanslilokaler för ifrågavarande konsulat, varav skola utgå till generalkonsulatet
i Calcutta 2,500 kronor, till generalkonsulatet i Batavia 2,000
kronor, till konsulatet i San Francisco 3,000 kronor och till vice konsulatet
i Valparaiso, 2,500 kronor.

^tillfälliga De sakkunnige yttra vidare följande:

diplomatiska »På annat ställe hava kommitterade framhållit de särskilt stora vansk lära

^befatt hgheter, som för närvarande göra sig gällande vid en omorganisation av
ning nr i wi-representationen i utlandet.

Innan de politiska och kommersiella förhållandena vunnit mera
fasthet, kan givetvis en organisation, avvägd med hänsyn till Sveriges
intressen i olika länder, ej definitivt genomföras.

Men detta bör, såsom ovan framhållits, icke föranleda att med samtliga
åtgärder till utrikesrepresentationens förstärkande får anstå. Fn skillnad
kan och bör göras mellan sådana länder, där krigets verkningar varit
omedelbart kännbara och medfört följder av djupt ingripande natur, och
sådana, vilka på grund av sitt läge eller av andra orsaker icke blivit i

Kungl. Afaj:ts proposition nr 360.

samma grad berörda därav. För dessa senares del torde åtgärder av mera
fixerad karaktär redan nu kunna förordas. 1 eldighet med denna uppfattning
hava kommitterade också föreslagit inrättande å angivna orter av
vissa konsulat.

Men i länder, som mera omedelbart berörts av krigets verkningar,
vilkas statliga existens ännu icke är tryggad, eller vilkas politiska och
ekonomiska förhållanden ännu icke vunnit stadga, se sig kommitterade
icke i tillfälle att redan nu angiva de åtgärder för stärkande av vår
utrikesrepresentation, som inom närmaste framtiden må bliva nödvändiga.

I åtskilliga av dessa senare fall synes det emellertid ej osannolikt
att svenska politiska eller kommersiella intressen påfordra utan tidsutdräkt
upprättandet av nya beskickningar eller konsulat. Vidare bör den möjligheten
här icke förbises, att det med hänsyn till inträffande omständigheter
kan visa sig lämpligt att indraga viss beskickning, eventuellt för att använda
för densamma anslagna medel till upprättande av representation i
annat land. Förhållandena i Österrike-Ungern torde ur angivna synpunkter
särskilt påkalla uppmärksamhet. Men även på andra håll och på annan
väg kan läget utveckla sig i sådan riktning, att inrättandet av en svensk
representation kan bliva i hög grad önskvärt.

Utan att ingå på eu detaljerad framställning, vilket måhända icke
kunde anses lämpligt, vilja kommitterade erinra om de för oss synnerligen
viktiga problem, som sammanhänga med ett blivande ordnande av förhållandena
i de baltiska länderna, i Polen, i Ukrajna, i Balkanstaterna etc.
Likaledes kan det, därest av den politiska utvecklingen betingade särskilda
förhållanden skulle medföra en stark ökning av göromålen vid någon viss
beskickning eller vid visst konsulat befinnas önskvärt och nödvändigt att
medel äro tillgängliga för att förse dessa med nödiga arbetskrafter.

I syfte att bereda Kungl. Maj:t möjlighet att vid förefallande behov
utan tidsutdräkt handla såsom av omständigheterna i varje fall påkallas,
torde det därför vara lämpligt, att å extra stat uppföra ett förslagsanslag,
högst, avsett att efter Kungl. Maj:ts närmare beprövande användas för
upprättande av tillfälliga diplomatiska och konsulära befattningar i utlandet.
På grund av de starkt ökade levnadsomkostnader, som på de flesta orter
för närvarande råda, bör ifrågavarande belopp icke lämpligen sättas lägre
än till 150,000 kronor.»

Kommerskollegium har i sitt avgivna utlåtande i här förevarande
avseende framhållit, att det synes kollegium välbetänkt att, såsom sakkunnige
föreslagit, visst belopp ställes till Kungl. Maj:ts förfogande för
upprättande av tillfälliga diplomatiska och konsulära befattninger i utlandet.

Kommers kollegium.

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

Departe ments chefen.

Handelsattachéer.

De sakkunnige.

Den utväg, som de sakkunnige förordat i syfte att tillgodose uppstående
behov av förstärkt representation i utlandet synes mig vara den
under nuvarande förhållanden mest ändamålsenliga. Det är under rådande
politiska situation med dess ständiga men ovissa växlingar icke möjligt
att i så god tid avgöra, varest upprättande av svensk representation i
diplomatiskt eller konsulärt avseende må vara behövlig eller förstärkning
av redan förefintlig sådan erfordras, att utrikes!edningen kan i vanlig ordning
härför äska erforderliga medel. A andra sidan kunna omständigheterna
medföra, att den representant, som en gång blivit utsänd till visst
land, efter någon tids förlopp icke längre där är beliövlig eller där icke
kan utöva sin verksamhet. Det nuvarande läget synes mig därför kräva,
att utrikesledningen beredes ett större mått av rörelsefrihet än väldigt.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen
anhålla, att till upprättande vid inträffande behof av tillfälliga diplomatiska
och konsulära befattningar i utlandet måtte å extra stat för år 1920
anvisas såsom förslagsanslag, högst, ett belopp av 150,000 kronor.

Jag övergår härefter till den av sakkunnige föreslagna utvidgningen

o O O O O O

av handelsattachéinstitutionen och vissa i samband därmed stående frågor.
De sakkunnige anföra i denna punkt bl. a. följande:

»Förslag att vid beskickning eller konsulat anställa kommersiella
attachéer förelädes av Kungl. Maj:t redan 1886 års riksdag, som emellertid
icke biföll detsamma. 1906 års diplomat- och konsulatkommitté tog upp
frågan på nytt och förordade i sitt betänkande att denna institution
måtte komma till användning även för Sveriges del.

Kungl. Maj:ts förslag till 1906 års riksdag om beviljandet av ett anslag
för handelsattachéer å kr. 36,000 vann riksdagens bifall. Vid 1913
års riksdag höjdes beloppet till 40,000 kronor.

Under senare tid hava varit i tjänstgöring fyra handelsattachéer
nämligen två i retrograd, en i Washington och en i Buenos Aires.

Handelsattachéernas ställning och uppgifter hava icke reglerats i
särskild författning utan har departementet brukat i de förordnanden, som
utfärdats, angiva deras uppgifter. Det åligger sålunda attaché att med
all kraft och på det sätt, som erfarenheten visar lämpligt och praktiskt,
befrämja den svenska industriens och handelns intressen inom det område,
som är honom anvisat, samt att därvid ställa sig till efterrättelse de ytterligare
instruktioner, som meddelas, då särskilt uppdrag anförtros åt
honom, eller eljest när omständigheterna därtill föranleda.

Närmast åligger det attachéerna att undersöka föreliggande möjligheter
för avsättning av svenska tillverkningar samt att förmedla förbin -

Kung!. Maj:ts proposition nr 3(10.

delserna mellan svenska affärsmän och affärsmän i utlandet. Den uppgift,
som härvid erbjuder sig, är av synnerligen grannlaga natur. Attachén
måste noga aktgiva på att hans åtgärder till gagn för den ene affärsmannen
icke skadar den andre, och han måste iakttaga eu fullständig opartiskhet
i förhållande till skilda ekonomiska intressen.

Attachéernas verksamhet fullgöres uppenbarligen i vidsträckt mån
genom direkt skriftväxling med enskilda personer i Sverige. Tid efter
annan lämnar attachén underrättelser till utrikesdepartementet om sina
åtgärder och om vunna erfarenheter under arbetet.

Vid besök i hemlandet sätta sig attachéerna i förbindelse med offentliga
myndigheter, som hava att befrämja näringslivets utveckling, med
Exportföreningen och liknande sammanslutningar, ävensom med de enskilda
affärsmän, vilka hava ekonomiska intressen i ifrågavarande länder.

Vid sidan av denna uppgift att främja Sveriges export har emellertid
handelsattachéerna, särskilt under krigsåren, fått ett annat ävenledes
betydelsefullt åliggande. Deras tjänster hava i stor utsträckning tagits i
anspråk, när det gällt att i främmande land förmedla anskaffning och
uppköp av varor för vår folkhushållning. Särskilt attachéer, som under
någon längre tid vistats i det land, där deras verksamhet är förlagd,
kunna genom sina förbindelser med därvarande affärskretsar i väsentlig
män bereda tillfälle till förvärv på förmånliga betingelser av för hemlandet
behövliga alster av ena eller andra slagget.

framgången av attachéernas verksamhet beror emellertid i väsentlig
grad av deras personliga egenskaper. Det erfordras av dem icke endast
de för officiella agenter i allmänhet nödiga förutsättningar, säkert omdöme,
allmänbildning etc. utan även en vidsträckt erfarenhet i kommersiellt och
industriellt avseende, såväl vad angår det land, där de vistas, som ock
angående Sverige.

Då kommitterade övervägt de åtgärder, som skulle vara ägnade att
på ett effektivt och hastigt verkande sätt förstärka vår kommersiella representation
i utlandet, har en utveckling av handelsattachéinstitutionen synts
särskilt lovande. Därest ett antal i praktisk affärsverksamhet väl förfarna
personer inom den närmaste tiden utsändes, synes möjlighet föreligga
att knyta för vårt land värdefulla förbindelser. Handelsattachéernas utbildning
torde under en tid som den nuvarande göra dem skickade att i
viktiga avseenden ersätta konsulära representanter.

Det belopp å 40,000 kronor, som för närvarande står till utrikesdepartementets
förfogande för utsändande av handelsattachéer, kan givetvis,
med hänsyn till de vidgade uppgifter, som föreligga samt de oerhört upp Bihang

till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 322 käft. (AV 360.) 12

90 Kurigl. May.ts proposition nr 360.

drivna levnadsomkostnader, varmed man nu måste räkna, icke förslå särdeles
långt.

Kommitterade vilja visserligen tillstyrka att de för närvarande gällande
villkor med avseende å anslagen till handelsattachéer bibehållas, enligt
vilka Kungl. Maj:t efter eget beprövande avgör, varest attachéerna böra
placeras. Kommitterade anse det emellertid lämpligt att här angiva vissa
olika länder i den ordning de allt efter sin betydelse böra ifrågakomma
såsom verksamhetsområden för handelsattachéerna.

Handelsråd i Kommitterade hava i främsta rummet beslutat föreslå att en han Frankrike.

delsattaché placeras vid beskickningen i Paris. Från den franska handelns
och industriens män har visats ett synnerligen glädjande intresse för återupptagandet
och utvecklingen av de genom världskriget i alla avseenden
försvårade, i vissa avseenden omöjliggjorda handelsförbindelserna mellan
Sverige och Frankrike. Det förtjänar i detta sammanhang särskilt erinras
om upprättandet av en svensk-fransk handelskammare i Stockholm.

Dessa från fransk sida gjorda närmanden torde böra mötas med
verksamma åtgärder från svensk sida, avsedda att stärka och utveckla de
svensk-franska handelsförbindelserna. I sådant avseende föreslå kommitterade
att under samma villkor, som eljest gälla för handelsattachéer, eu
synnerligen väl kvalificerad och representativ person fästes vid beskickningen
i Paris såsom handelsråd. Det skulle åligga denne att under beskickningschefens
omedelbara ledning verka för varuutbytet samt de ekonomiska
förbindelsernas i övrigt utveckling och förkovran. Den uppgift, som
här erbjuder sig, skulle bliva synnerligen betydelsefull särskilt om de
planer på utvidgade direkta sjöfartslinjer mellan Sverige och Frankrike,
vilka äro under övervägande, bliva förverkligade.

För att erhålla en fullt representativ person till ifrågavarande uppdrag,
torde ett belopp av 25 000 kronor böra beräknas till täckande av
de omkostnader, som bliva förbundna med utförandet av detta förslag.
Kommitterade hava övervägt, huruvida icke en liknande anordning
som den, vilken föreslagits vid beskickningen i Paris, vore att förorda
även för beskickningens i London del. Då emellertid i London finnes ett
avlönat generalkonsulat, vars chef såsom förutvarande mångårig handelsattaché
synes väl rustad för de uppgifter, vilka tillämnats det föreslagna
handelsrådet i Paris, torde de åtgärder, som i detta fall äro att förorda,
företrädesvis böra bestå däri, att generalkonsulatet erhåller tillräcklig arbetskraft,
för att dess chef må beredas tillfälle att ägna sig åt de viktiga
uppgifter, varom här är fråga.»

Kungl. Maj:ta proposition nr 360.

De sakkunniga utveckla vidare, hurusom enligt deras förmenande Övriga han
handelsattachéer böra placeras vid generalkonsulatet i Calcutta, vid gene-delsattaeMer
ralkonsulatet i Batavia, vid beskickningen i Konstantinopel, vid generalkonsulatet
i Montreal, vid generalkonsulatet i Sydney, vid generalkonsulatet i
Mexiko samt i Tiflis. De sakkunnige hava vidare angivit de verksamhetsområden.
som i varje särskilt fall lämpligen borde tilldelas de olika handelsattaehéerna,
samt lämnat översikter över de kommersiella förhållandena
i de olika länder, som skulle beröras av handelsattachéernas verksamhet.

Rörande vad sakkunnige härutinnan anfört, tillåter jag mig hänvisa till
sakkunniges betänkande sid. 122—134.

I fråga om de kostnader, som utvidgningen av handelsattachéinstitu-An®laagdeet]sti11
tion en skulle medföra, yttra de sakkunnige följande: attachéer

»Vad slutligen angår kostnaderna för utsändandet av de ifrågasatta
åtta handelsaitachérna måste dessa under nuvarande förhållanden ställa sig
betydande, i all synnerhet som verksamheten i de flesta fall skulle förläggas
till orter, där levnadskostnaderna även under normala förhållanden
avsevärt överstiga de inom Europa vanliga.

För att i möjligaste mån begränsa omkostnaderna föreslå kommitterade
att handelsattaché skulle förpliktas att utan dagtraktamente för uppehållet
vistas även å en annan ort än den, där han är stationerad. Ministern
för utrikes ärendena torde, sedan handelsattachéns närmaste överordnade
hörts, äga att träffa avgörande om den därför lämpliga platsen.

Såsom redan angivits lärer för den handelsattaché med ställning
såsom handelsråd, vilken skulle knytas till beskickningen i Paris, ett arvode
å 25,000 ki’. böra beräknas.

För övriga handelsattachéer torde avlöningsförmånerna icke kunna
beräknas till lägre belopp än 15 å 25,000 kr.

I anslutning härtill föreslå kommitterade att ett reservationsanslag
å 175,000 kr. måtte begäras å extra stat för utsändande av åtta nya handelsattachéer.
»

Vid övervägande av de möjligheter, som föreligga, att snabbt genom- Departe
föra en behövlig förstärkning av vår kommersiella representation i utlan- menf^e
det, har jag i likhet med de sakkunnige funnit, att en utvidgning av handelsattachéinstitutionen
är den utväg, som närmast erbjuder sig. Därest, i
enlighet med det nu framlagda förslaget om ny organisation av utrikesdepartementet,
möjligheter beredas för en kraftigare ledning från den centrala
utrikesförvaltningens i hemlandet sida, torde väsentliga fördelar för
svensk handel och industri stå att vinna genom utsändandet av ett antal
väl kvalificerade handelsattachéer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

Såsom av de sakkunnige föreslagits, bör anslaget till förstärkning
av handelsattachéinstitutionen anvisas under sådana villkor, att på Eders
Kungl. Maj:ts avgörande må bero, varest attachéerna skola placeras. Vad
sakkunnige härutinnan föreslagit finner, jag vara förtjänt av det största
beaktande. Jag1 anser mig emellertid i detta sammanhang böra betona,
dels att förhållandenas utveckling i Sibirien kan göra ditsändandet av
en han delsattaché synnerligen önskvärt, dels också att våra ekonomiska
intressen i Nordamerikas Förenta Stater kunna påkalla en förstärkning av
vår kommersiella representation därstädes.

I sin till Eders Kungl. Maj:t avlåtena skrivelse rörande en omorganisation
av utrikesdepartementet in. m. har riksdagen antytt de fördelar,
som kunde vinnas genom utsändandet av inom särskild teknisk eller kommersiell
yrkesgren utbildad person. Detta önskemål synes lämpligen
kunna tillgodoses därigenom, att i fall, då förhållandena göra detta behövligt
såsom handelsattachéer förordnas personer, vilka besitta sådana särskilda
kvalifikationer, varom i riksdagens skrivelse talas.

Jag vill emellertid i detta sammanhang icke underlåta att framhålla,
att det understundom kan visa sig förenat med svårigheter att erhålla
fullt kompetenta personer, vilka äro benägna att för längre tid åtaga sig
uppdrag såsom handelsattachéer. I vissa fall torde därför den utvägen
vara tänkbar, att av medel från här ifrågavarande anslag bestridas kostnaderna
för utsändandet under kortare tid av personer med uppdrag att studera
vissa särskilt angivna kommersiella och industriella frågor, vilka äro
av betydelse för det svenska näringslivet.

I anslutning till vad jag sålunda anfört hemställer jag att å Eders
Kungl. Maj:t måtte å extra stat för år 1920 begära ett förslagsanslag,
högst, å 175,000 kronor, benämnt extra handelsattachéer.

Arvoden för I samband med sitt förslag om ändrade regler för antagande av

och^konmls- ättachéer i utrikesdepartementets tjänst hava de sakkunnige jämväl uppaspiranter.
tagit frågan om förstärkning av anslaget för diplomat- och konsulsaspiDe
sakkun- rån ter. 0 De sakkunnige yttra härom följande:

ntge'' »A tredje huvudtiteln har sedan år 1906 funnits uppfört ett ordinarie

anslag till diplomat- och konsulsaspiranter (attachéer). Anslaget, som
till en början utgått med 27,OuO kr. höjdes år 1913 till 36,000 kronor.
I samband med ökningen av anslaget hemställde dåvarande ministern för
utrikes ärendena att attachéarvodena skulle höjas så, att deras maximigräns
i utomeuropeiska länder sattes till 7,500 kr. och i Europa till 4,000 kr.,
dock att för attachéer, som anställdes vid beskickning eller konsulat, varest
å stat uppförd kanslistbefattning funnes, arvodet ej finge överstiga beloppet

Kung!. Majsts proposition nr 360.

av den begynnelselön, som åtnjötes av kanslisten. Vid beräkning av anslaget
utgick ministern från att några arvoden ej skulle utgå till attachéer,
som tjänstgjorde inom utrikesdepartementet.

Anslaget befanns emellertid otillräckligt, och 1918 års lagtima riksdag
beviljade på Kungl. Maj:ts framställning förhöjning därav till 56,000 kr.
Samtidigt förändrades anslagets natur till reservationsanslag, varjämte
Kungl. Maj:t erhöll rätt att för tjänstgöring även inom utrikesdepartementet
åt attaché tilldela arvode till belopp, som av Kungl. Maj:t prövades
skäligt, ävensom att vid bestämmandet av arvode för attachés tjänstgöring
vid beskickning och konsulat, med hänsyn till attachés större kvalifikationer,
dyrare levnadskostnader å vissa platser eller andra särskilda förhållanden,
i särskilda fall kunna höja arvodet utöver de år 1913 bestämda
maximibelopp.

Kommitterade anse sig icke böra föreslå ändring i de villkor, som
för närvarande gälla för utdelandet av attachéarvoden, men finna, med
hänsyn till den utvidgning av utrikesrepresentationen samt den mera allsidiga
utbildning av attachéerna, som av dem förordas, en ökning av behovet
påkallad.

I avvaktan på en definitiv reglering av den yttre representationen
synes ökningen, — som för närvarande icke torde behöva överstiga 19,000
kr. — böra såsom reservationsanslag upptagas å extra stat.»

Såsom riksdagen i sin till Eders Kungl. Maj:t avlåtna skrivelse fram- Depnrte
hållit, ligger stor vikt uppå, att sådana ekonomiska villkor beredas de i mefen.
utrikesrepresentationen anställda tjänstemän att hänsyn till enskild förmögenhet
ej behöver spela in vid platsernas besättande. Aven vid antagandet
och utbildningen av attachéerna göra sig liknande synpunkter
med styrka gällande.

Det utgör också ett villkor för att den av de sakkunnige förordade
allsidigare utbildningen av attachéerna skall kunna förverkligas, att tillräckliga
medel finnas för att möjliggöra attachéernas placering å de ur
olika synpunkter lämpligaste orter. Jag anser mig böra omnämna, att
antalet attachéer för närvarande är trettiosex, av vilka emellertid ett betydande
antal under längre eller kortare tid förordnats att upprätthålla
ordinarie eller extra befattningar.

Det har visat sig, att det belopp för attachéaivoden, som enligt
gällande stat står till förfogande, icke är tillräckligt. Jag hemställer
därför, att i enlighet med sakkunniges förslag Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att å extra stat för år 1920 anvisa ett belopp av 19,000
kronor till »extra diplomat- och konsulsaspiranter». I årets statsverks -

Kungl. Majtis proposition nr 360.

proposition har ifrågavarande belopp upptagits såsom förslagsanslag, högst.
Jag finner mig emellertid böra föreslå, att detsamma i likhet med det å
ordinarie stat uppförda anslaget till diplomat- och konsulsaspiranter erhåller
natur av reservationsanslag1.

Socialnttn- I enlighet med det på föredragning av chefen för civildepartemen cheer.

tet givna uppdrag hava de sakkunnige jämväl verkställt en undersökning
De ntnfUn om anställandet av sociala attachéer.

Etter en översikt av nuvarande former för internationellt socialt
samarbete samt en redogörelse för utrikesrepresentationens uppgifter särskilt
i vad angår förmedlingen av upplysningar i sociala frågor samt i
fråga om meddelandet av social omvårdnad av landsmän i utlandet yttra
de sakkunnige bland annat:

åtgärder*Den nu ''ämnac*e summariska översikten över vår utrikesrepresentaa
hövliga. ^ons uppgifter av social beskaffenhet lärer hava ådagalagt, att dessa redan
nu äro av stor omfattning och betydelse. Det torde ock vara en allmän
uppfattning bland ledande diplomatiska och konsulära tjänstemän att tillväxten
av deras arbeten på det sociala området samt de med sociallagstiftningens
utveckling ökade anspråken på speciell sakkunskap kräva vår
utrikesrepresentations förstärkande med arbetskrafter med särskild utbildning
för hithörande göromål. För kommitterade står det också klart, att
anspråken i olika avseenden på särskilt beskickningarna i de politiskt och
ekonomiskt ledande staterna stegrats i den grad, att under alla förhållanden
väsentliga utvidgningar av dessa måste vidtagas samt att man härvid
lämpligen bör fortgå på den redan beträdda vägen att för större speciella
arbetsområden tillföra beskickningarna tjänstemän med därför lämpad
utbildning.

Vad särskilt angår det sociala området har det under världskriget
inträffat, att legationschef för att kunna lämna från Sverige begärda utredningar
nödgats anlita lämplig tillfällig expert bland lansmännen på
platsen, då sådan funnits att tillgå. Önskvärdheten av att taga närmare
kännedom om de mångahanda viktiga socialpolitiska spörsmål, som uppkommit
i samband med världskrigets avslutande, har vidare, enligt vad de
sakkunniga erfarit, föranlett överväganden om tillfälligt attackerande hos
vissa legationer av sociala sakkunniga. Sådan person har jämväl genom
Kungl. Maj:ts beslut den 29 november 1918 anställts vid beskickningen i
Paris för att i Frankrike och Belgien bedriva studier av vissa spörsmål
rörande förhållandena å arbetsmarknaden.

Kurigl. May.ta proposition nr 360.

Med fullföjande av det redan tillämpade och av vissa främmande
länder i större utsträckning använda systemet med specialattachéer vid
beskickningarna samt i anslutning till nyssberörda tillfälliga åtgärd för
observation av vissa arbetsmarknadsspörsmål i utlandet böra, eldigt kommitterades
mening, åtgärder omedelbart vidtagas för åvägabringandet av
mera bestående anordningar i berörda syfte. Koinmitterade anse sig därför
böra föreslå anställandet av särskilda socialattachéer med i tillämpliga delar
motsvarande ställning och uppgifter som tillhöra militär- och marinsamt
handelsattachéer. De skulle sålunda hava att, såsom anställda vid
den beskickning de tillhöra, biträda närmast med de olika densamma åliggande
göromålen av socialpolitisk karaktär samt därvid särskilt.

1) aktgiva på och följa social lagstiftning och förvaltning samt arbetsmarknadens
läge och andra sociala företeelser och förhållanden i det
främmande landet,

2) genom regelbundna rapporter och utredningar i särskilda frågor
sätta beskickningarna i stånd att förse hemlandets intresserade ämbetsmyndigheter,
korporationer och enskilda med upplysningar,

3) biträda vid det på beskickningen ankommande bevakandet av
svenska medborgares intressen och förmåner i det främmande landet,

4) deltaga i och främja det svenska föreningslivet i det främmande
landet, särskilt i den mån detta avser sociala bildnings- och understödssträvanden
samt åsyftar stärkandet av sambandet mellan landsmännen därstädes
och med hemlandet, samt

5) biträda vid beskickningens upplysningsverksamhet i det främmande
landet, i den mån denna avser svenska sociala förhållanden.

Även om förhållandena göra det önskvärt att redan från början anställa
socialattachéer vid flertalet beskickningar, eventuellt även vid något
eller några större konsulat, hava kommitterade ansett den nya institutionens
användning böra för närvarande begränsas. Förutom det att närmare
erfarenhet ännu ej föreligger rörande dess uppgifter och ändamålsenliga
organisation, äro förhållandena i utlandet på sina håll nu så oberäkneliga,
att tillräckliga hållpunkter icke finnas för planerandet av mera definitiva
anordningar.

Vad angår våra skandinaviska grannländer tillkommer ytterligare den
omständigheten, att i anslutning till initiativ från nordiska interparlamentariska
rådet samt efter förhandlingar vid skandinaviska ministermötet i
i Köpenhamn i juni 1918 danska regeringen inbjudit Sveriges och Norges
regeringar att utse representanter för att jämte representanter för den
danska regeringen verkställa undersökning rörande möjligheten för ett

Förslag om
sociala attachéer.

Uppgifter.

Antal och
placering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

kontinuerligt samarbete mellan de tre nordiska länderna på det socialpolitiska
området. Denna inbjudan har för Sveriges del redan antagits och
torde undersökningen komma att inom den närmaste tiden igångsättas.
Undersökningens resultat kunna visserligen nu icke förutses, men synas
åtskilliga skäl tala för att densamma kommer att leda till vissa anordningar
i syfte att utvidga och stärka det mera direkta samarbete mellan myndigheter
och korporationer i de tre länderna, som efter hand redan utvecklat
sig och särskilt under den senaste tiden blivit mycket livligt. De
särskilda förutsättningar för ett mera intimt och omedelbart samarbete,
som föreligga i fråga om de ifrågavarande grannländerna, äro emellertid
icke tillfinnandes beträffande de flesta andra länder, varför den nu berörda
undersökningen icke lärer bliva vägledande för de anordningar, varom här
är fråga.

Vid bedömandet av frågan om i vilka länder socialattachéer för närvarande
böra försöksvis anställas synas följande synpunkter vara att företrädesvis
taga i betraktande, nämligen antalet i vederbörande land bosatta
svenska undersåtar, antalet besökande sjömän, omfattningen av landets
socialpolitiska relationer till Sverige samt dess mer eller mindre
ledande ställning i socialpolitiskt avseende. Ur dessa synpunkter synas
närmast Nordamerikas förenta stater, Tyska riket, Brittiska riket samt
Frankrike böra komma i betraktande. I likhet med vad plägat tillämpas
i avseende å andra specialattachéer, böra emellertid de nu ifrågavarande
lämpligen kunna för vissa tider eller av särskild anledning disponeras för
tjänstgöring vid andra beskickningar eller eventuellt vid konsulat. Den
till beskickningen i Washington anknutna socialattachén bör sålunda kunna
stå till förfogande för uppdrag och undersökningar vid generalkonsulatet
i brittiska Nordamerika. Attachén i Berlin torde kunna anlitas för uppgifter
beträffande Centraleuropa och Holland samt attachén i Paris för
Belgien, Italien, Portugal och Spanien. Med avseende å den förstnämnde
kan för övrigt ifrågasättas, huruvida han i regel bör tjänstgöra direkt vid
beskickningen, eller om icke lämpligare vore att placera honom vid konsulatet
i Chicago eller möjligen New York.

Kommitterade anse emellertid icke lämpligt, att den nya institutionen
nu bestämt bindes vid vissa särskilda beskickningar, utan att Kungl.
Maj:t tillerkännes rätt att därutinnan förfara efter sig företeende omständigheter.
Då det nu gäller ett försöksstadium, under vilket närmare erfarenhet
skall vinnas, synes särskilt motiverat att använda en organisationsform,
som medger smidig anpassning efter förhållandena. Även om behovet
av social sakkunskap i regel kan förutsättas vara störst inom de
nyssberörda fyra beskickningarnas verksamhetsområden, ligger det i sakens

Kungl. Maj:ta proposition nr 360.

natur, att pa annat håll kan uppstå ett trängande behov därav, soni häst
kan tillgodoses genom placering därstädes av en socialattaché. Så blir
t. ex. fallet, därest en viktig social fråga inom visst främmande land upptages
till lösning eller eljest blir aktuell på sådant sätt, att den direkt
berör vårt land eller landsmännen i det främmande landet eller att dess
bedömande och behandling anses erbjuda särskilda lärdomar för vårt eget
reformarbete. I dylika fall kan det befinnas ändamålsenligt att såsom förstärkning
åt beskickningen eller för direkta studier tillfälligtvis anlita
tjänstemän ur den sociala förvaltningen eller annan person, som är speciellt
sakkunnig.

Av det redan anförda framgår, att kommitterade tänkt sig formen
för socialattachéernas anställning på sådant sätt att de, ehuru biträdande
huvudsakligen vid utrikesrepresentationens ordinarie funktioner, likväl
skulle stå utanför den egentliga diplomatiska karriären. Endast härigenom
lärer ock vid personvalet avgörande hänsyn kunna tagas till deras lämplighet
för sina särskilda uppgifter. Med avseende å dem gäller vidare
liksom beträffande andra specialattachéer, att gagnet av deras verksamhet
beror icke blott på deras allmänna duglighet och goda orientering i det
främmande landet utan ock på den förtrogenhet de äga med hemlandets
förhållanden och behov å det speciella området. Sådan förtrogenhet
kommer i regel att grundas på därtill tjänliga studier samt praktisk tjänstgöring
inom den sociala förvaltningen. Emellertid böra icke förbises de
tillfällen, som yppa sig att till anställning i denna verksamhet förvärva i
övrigt kompetenta och lämpliga personer, vilka på annat sätt än i statstjänst
vunnit social insikt och erfarenhet.

Under förutsättning att nu angivna synpunkter vinna beaktande,
anse kommitterade icke lämpligt, att några särskilda formella kompetensvillkor
nu fastställas för valet av socialattachéer, utan att detta i varje
fall sker efter allsidigt bedömande av personlig duglighet, lämplighet och
allmänna förutsättningar för uppdraget. Prövningen härav tillhör givetvis
närmast vederbörande sociala myndigheter. Ministern för utrikes ärendena
bör därför vid föredragning av fråga om förordnande av socialattaché
hava inhämtat förslag av chefen för det departement, till vilket sociala
ärenden i allmänhet höra. Sistnämnda departementschef bör även i övrigt
beredas tillfälle att närmare följa dessa attachéers arbete och öva inflytande
på frågor om deras placering och tjänstgöring. För detta ändamål
böra, såsom hittills varit brukligt, beskickningarnas rapporter och handlingar
av större socialt intresse i original eller avskrift till honom överlämnas.
I varje fall böra dylika aktstycken på lämpligt sätt tillhanda Biliang

till riksdagens protokoll 1919. 1 saml. 322 höft. (Nr 360). 13

Kompeteuaoch
anställ
nings villkor

Avlönings
förn:.''iner.

Departement
schefen.

98 Kungi. Maj:U proposition nr 360.

hållas de myndigheter, vilkas ämbetsområden de närmast beröra. I flertalet
fall lärer detta gälla socialstyrelsen. I den män sålunda inlöpande
trycksaker, rapporter och handlingar lämpa sig för offentliggörande, synes
detta böra ske i socialstyrelsens månadsskrift (Sociala Meddelanden), vilken
som eu av sina huvuduppgifter har att tjäna till belysandet av utlandets
sociala lagstiftning och förvaltning samt sociala förhållanden i övrigt.

Kommitterade vilja i detta sammanhang erinra, att socialattachéerna
i regel icke torde böra under någon längre följd av år bibehållas vid
uppdraget. Vid sin avgång från detta böra de oftast tagas i anspråk för
den inre statstjänsten eller för andra uppgifter i hemlandet, där deras
vidgade insikter och speciella förtrogenhet med främmande länders sociala
förhållanden böra bliva värdefulla. Härutinnan se kommitterade eu betydelsefull
fördel av den nya institutionen.

Förevarande uppdrags krävande beskaffenhet samt vikten av att för
detsamma förvärva lämpliga personer nödvändiggöra enligt kommitterades
mening, att avlöningsförmånerna för socialattachéerna bestämmas så, att
de erhålla god ersättning för sitt arbete. I annat fall lärer det näppeligen
kunna förväntas, att dugliga personer med goda framtidsutsikter i hemlandet
skola befinnas villiga att med frånseende av dessa ställa sig
till förfogande såsom socialattacheer. Därjämte måste slutligen hänsyn
tagas till de särskilda kostnader, som äro förknippade med diplomatisk
tjänstgöring i de ifrågakommande främmande länderna samt med skyldigheten
att ofta företaga resor och att under vissa tider uppehålla sig
å annan plats än den egentliga stationsorten, inom eller utom det lancb
vid vars svenska beskickning dessa attachéer äro närmast anställda. Arvodesbeloppen
måste med hänsyn därtill bliva olika för olika ifrågakommande
stationsorter. Viss frihet bör ock förbehållas Kung!. Maj:t att
lämpa arvodena efter vederbörandes kvalifikationer, särskilt för det fall att
större sådana krävas för visst särskilt uppdrag. Med beaktande av dessa
synpunkter hava kommitterade beräknat, att för avlönande av socialattachéer
skulle erfordras ett belopp av 70,0U0 kronor, vilket synes böra
såsom reservationsanslag uppföras under tredje huvudtiteln.

Då dessa attachéer bliva anställda vid beskickningarna, skulle deras
expens- och resekostnader falla på tredje huvudtitelns vederbörande anslag
för sådana utgifter, vadan i detta sammanhang hänsyn härtill icke be^
höver tagas.»

Jag finner de sakkunniges förslag om anställandet inom utrikesrepresentationen
av sociala attachéer vara ägnat att på ett viktigt område, soin

Kungl. Maj:ts proposition nr USD. 99

hittills icke blivit i önskvärd omfattning uppmärksammat, förstärka utrikesrepresenlationens
effektivitet.

Vi stå inom vårt land inför ett nydaningsarbete å det sociala området
av utomordentlig räckvidd. Det är dä av synnerlig vikt att äga
noggrann kännedom om den sociala utvecklingen i skilda främmande länder
för att därav hämta lärdom och erfarenhet. Jag biträder vad sakkunnige
föreslagit och hemställer, att ett anslag å 70,000 kronor måtte för år
1920 av riksdagen äskas för utsändande av sociala attachéer. Anslaget
bör äga natur av reservationsanslag.

Vid anmälan den 9 januari 1919 av frågor tillhörande regleringen ti^J9
av utgifterna för år 1920 under riksstatens tredje huvudtitel, erinrade ^

jag, hurusom de av mig enligt Eders Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade
sakkunnige för en omorganisation av utrikesdepartementet och
Sveriges representation i utlandet i till mig ingångna skrivelser föreslagit,
att de anslagsökningar, som skulle bliva eu följd av deras förslag, måtte
beräknas såväl å 1920 års riksstat, som även till hälften å 1919 års tillläggsstat.

Jag framhöll i anslutning härtill, hurusom de utomordentliga förhållanden,
som råda i världen, och vilka med säkerhet kunde förutsättas
komma att utöva ett mäktigt inflytande på vårt politiska och handelspolitiska
läge, med nödvändighet krävde, att utrikesdepartementet och representationen
i utlandet snarast möjligt erhölle den förstärkrdng i arbetskrafter
och den förbättrade organisation, varförutan jag befarade, att de
icke skulle kunna lösa sina maktpåliggande uppgifter. Under mera normala
förhållanden skulle icke kunna ifrågasättas, att omorganisationen och
övriga förändringar skulle träda i kraft före den 1 januari 1920, men på
grund av de utomordentliga förhållanden, jag berört, och då under alla
omständigheter en förstärkning av departementets arbetskapacitet påfordrades
under år 1919, ansåg jag mig böra förutsätta, att den ifrågasatta organisationen
skulle komma till stånd redan under loppet av år 1919 och att sålunda
erforderliga belopp beräknades å 1919 års tilläggsstat. Emellertid syntes
mig svårigheter möta, att, såsom de sakkunnige ifrågasatt, få de nya förslagen
genomförda redan den 1 juli, och jag stannade vid att utgå ifrån
en något senare tidpunkt, den 1 oktober 1919.

1 anslutning härtill hemställde jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen, att i avvaktan på den proposition, som kunde komma
att avlåtas angående omorganisation av utrikesdepartementet och Sveriges

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

representation i utlandet å tilläggsstat för år 1919 beräkna följande
belopp:

såsom förslagsanslag ett belopp av 35,000 kronor till förstärkning
av det ordinarie anslaget till departementet, föranledd av föreslagen om°
organisation av detsamma;

såsom förslagsanslag, högst, ett belopp av 23,000 kronor för upprättande
av vissa nya konsulat i utomeuropeiska länder;

såsom förslagsanslag, högst, ett belopp av 2,500 kronor till kontorskostnadsersättningar
åt vissa nya konsuler i utomeuropeiska länder;

såsom förslagsanslag, högst, ett belopp av 4,750 kronor till extra
diplomat- och konsulsaspiranter;

såsom reservationsanslag ett belopp av 43,750 kronor till extra handelsattachéer; såsom

reservationsanslag ett belopp av 17,500 kronor för sociala
attachéer; samt

såsom förslagsanslag, högst, ett belopp av 37,500 kronor för inrättande
vid oförutsedda behov av tillfälliga diplomatiska och konsulära poster
i utlandet.

Min i dessa punkter gjorda hemställan blev av Eders Kungl. Maj:t
bifallen.

\ anslutning härtill får jag anföra följande.

A ordinarie stat finnas för år 1919 upptagna dels ett anslag till
departementet av 164,700 dels ett anslag till avlöningsförbättring åt°vissa
vaktmästare m. fl. å 2,400 kronor eller tillhopa 167,100. Den av mig för
år 1920 föreslagna lönestat för departementet slutar å 287,500 kronor,

I detta belopp ingår emellertid den av innevarande års riksdag medgivna
löneförbättring för ordinarie kvinidiga skrivbiträden, vilken för de i utrikesdepartementet
enligt den nya staten upptagna fjorton befattningshavare av
detta slag, tillhopa uppgår till 5,600 kronor. Denna löneförbättring träder
emellertid i kraft först år 1920.

Det anslag å ordinarie stat, som erfordras för sista kvartalet av år
1919 blir alltså 1/4 (287,500—5,600) = 70,475 kronor. Då redan ett belopp
av 41,775, xitgörande en fjärdedel av förut nämnda belopp av 167,100
kronor, står till förfogande, uppgår den förstärkning av det ordinarie anslaget,
som erfordras å 1919 års tilläggsstat till 28,700 kronor.

Jag hemställer, att hos riksdagen måtte begäras, dels att det å fjärde
kvartalet av år 1919 belöpande belopp av de å ordinarie stat upptagna
anslag till departementet samt till avlöningsförbättring åt vissa vaktmästare
m. fl. måtte få disponeras för den för utrikesdepartementet från och med

Kung!. Maj:t» proposition nr 360.

101

deri i oktober 1919 gällande nya avlöniriksstat dels att för förstärkning
av ifrågavarande anslag måtte beviljas ett belopp av 28,700 kronor.

A extra stat finnes för år 1919 anvisat ett belopp av 51,550 kronor
till provisorisk förstärkning av departementets arbetskrafter. Enligt den
nya organisationen av departementet skulle för år 1920 å extra stat erfordras
dels till avlöningsförmåner, beräknade med avdrag av belopp motsvarande
pensionsavgifter, för en extra avdelningschef 11,650 kronor, för
en extra byråsekreterare 4,800 kronor, för tre kvinnliga skrivbiträden av tredje
lönegraden sammanlagt 7,050 kronor, för ett skrivbiträde av andra lönegraden
1,950 kronor, för två vaktmästare sammanlagt 3,150 kronor, eller
tillhopa 28,600 kronor, dels i enlighet med i det föregående angivna grunder
till avlöningstillägg åt vissa befattningshavare inom departementet
39,600 kronor. Emellertid bör uppmärksammas att i förstnämnda summa
inräknats ett belopp av 1,600 kronor, som är avsett till avlöningsförbättring
för fyra kvinnliga skrivbiträden å extra stat, för att under år
1920 bereda dem lika ekonomisk ställning som de å ordinarie ståt upptagna
skrivbiträden.

O 1 ,

Det belopp, som erfordras å extra stat för år 1919 är sålunda 74
(28,600 + 39,600—1,600) = 16,650.

Av extra anslaget å 51,550 kronor utgå för närvarande bland annat
avlöningsförmåner till två extra avdelningschefer med till en var 7,800 kronor,
en förste sekreterare, vikarierande för den avdelningschef, som förordnats
till biträdande kabinettssekreterare, med 6,800 kronor, samt till eu
förste sekreterare och en förste arkivarie med för vardera 5,600 kronor.
Då medel till beredande åt dessa befattningshavare av en tillfällig löneförbättring
för de tre första kvartalen av 1919 motsvarande den, som
föreslagits skola tillkomma vissa befattningshavare i statsdepartementen,
centrala verk, hovrätterna och andra grenar av den civila förvaltningen,
synes böra bestridas av ifrågavarande anslag, samt då tillika avlöningarna
för de tvenne å extra stat upptagna vaktmästarna under år 1919
torde böra utgå, i överensstämmelse med numera gällande högre löneförmåner,
torde icke kunna beräknas, att den 1 oktober 1919 av anslaget
skall finnas disponibelt större belopp än 8,650 kronor. Jag
hemställer, att riksdagens medgivande måtte utverkas, för att den återstod
av ifrågavarande anslag, som finnes tillgänglig den 1 oktober 1919
måtte få användas till avlöning åt de extra befattningshavarna och beredande
av extra avlöningstillägg åt vissa befattningshavare i departementet.

Utöver detta belopp erfordras emellertid en summa av 8,000
kronor, för att de för fjärde kvartalet av år 1919 å extra stat behövliga
anslag må finnas tillgängliga. Jag hemställer alltså, att av riksdagen måtte

Ö Ö O C5 O 7 O

102

Kostnadsbe räkning.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 360.

äskas till avlöningsförmåner åt vissa extra befattningshavare inom departementet
och till beredande av extra avlöningstillägg ett belopp av ytterlio-are

8,000 kronor. ‘

1 syfte att bereda möjlighet att redan innevarande år förstärka den
yttre representationen i de av sakkunnige angivna avseenden har jag i statsverkspropositionen
till innevarande års riksdag tillstyrkt uppförandet å
til läggsstat för år 1919 av vissa angivna belopp tillhopa uppgående till
1''29,0U0 kronor. Detta belopp bör höjas med 250 kronor att utgå av förslagsanslaget,
högst, till upprättande av vissa nya konsulat i utomeuropeiska
länder.

Jag har vid beräknande av de erforderliga anslagen å 1919 års
tilläggsstat icke ansett mig böra föreslå högre belopp än de, som motsvara
en fjärdedel av de medel, som för de olika ändamålen begärts för
år 1920. Då det emellertid är av synnerlig vikt, att en förstärkning av
utlandsrepresentationen snarast måtte komma till stånd, vill jag föreslå,
att, ehuru de begärda beloppen beräknats löpa först från den 1 okt.
1919 det dock må stå Eders Kungl. Maj:t öppet, att, därest detta i särskilda
fall skulle visa sig behövligt, redan vid en tidigare tidpunkt disponera
över desamma.

För belysande av de krav, som i händelse av bifall till de av mig
i det föregående tillstyrkta förslagen rörande utrikesdepartementet och
Sveriges representation i utlandet, ställas på riksdagen ber jag slutligen
att få lämna följande sammanställning av de nu för år 1920 föreslagna
samt de för innevarande år beviljade eller beräknade anslagen:

År 1919.

Det å 1919 års ordinarie stat under Departementet upptagna anslag
jämte det under Diverse uppförda anslaget till avlöningsförbättring åt
vissa vaktmästare in. fl. tillhopa utgörande 191,100 kronor skulle enligt
vad här ovan yttrats höjas med 28,700 kronor. Likaledes skulle det för
departamentet upptagna extra anslag å 51,550 kronor höjas med 8,000
kronor. Beloppet av den erforderliga anslagsökningen uppgår sålunda till
kronor 35,700. I den till innevarande års riksdag avlåtna statsverksproposition
har det för departementet å tilläggsstat för år 1919 erforderliga
belopp beräknats till 35,000 kronor. En ökning härav å 1,700 kronor är
alltså erforderlig. Härtill kommer emellertid, att det belopp av 22,100
kronor, vilket för år 1919 beräknats å tredje huvudtitelns tilläggsstat för
tillfällig lönereglering under år 1919 för vissa befattningshavare å ordi -

Kungl. M.ajds proposition nr ,%‘0. 103

narie stat inom den civila statsförvaltningen, i enlighet med Eders Kungl.
Maj:ts den 14 innevarande månad i samma ärende avlåtna proposition bör
beräknas höjt med 1,900 kronor till 24,000 kronor.

Med avseende å Sveriges representation i utlandet uppgå de enligt
det ovan sagda å tilläggsstat för år 1919 erforderliga anslagsökningarna
till sammanlagt 129,250 kronor, vilken summa med 250 kronor överstiger,
vad i tilläggstaten för innevarande år för samma ändamål blivit beräknat.

Summan av de å tredje huvudtitelns tilläggsstat för år 1919 redan
beviljade eller beräknade anslag utgör 784,850 kronor.

År 1920.

För år 1920 skulle det för depaitementet å ordinarie stat uppförda
belopp höjas från tillhopa kronor 107,100 med 120,400 kronor till 287,500
kronor. Det å extra stat för närvarande anvisade belopp af kronor 51,550
skulle höjas med 16,650 till 68,200 kronor. I årets statsverksproposition
hava motsvarande siffror beräknats till respektive 307,200 och 40,000
kronor, vadan kostnaden för utrikesdepartementet enligt ovan framlagda
förslag med ett belopp av 8,500 kronor skulle överstiga de i statsverkspropositionen
till årets riksdag beräknade omkostnader. Vad tredje
huvudtiteln i övrigt angår innebära de av mig i det föregående framlagda
förslag ingen annan avvikelse från vad i statsverkspropositionen till årets
riksdag föreslagits än att beloppet 92,000 kronor till upprättande av vissa
konsulat i utomeuropeiska länder i enlighet med sakkunniges förslag höjts
med 1,000 kronor till 93,000 kronor.

Huvudtitelns slutsumma innevarande år.......kronor 2,555,400

skulle under förutsättning av bifall till mitt förslag för

år 1920 uppgå till..............kronor 3,375,300

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna den av ministern för utrikes ärendena i statsrådsprotokollet
förordade staten för utrikesdepartementet med därvid fogad övergångsstat,
att tillämpas från och med den 1 oktober 1919,

dels förklara, att för de å departementets nya stat uppförda befattningar
såsom kabinettssekreterare, avdelningschef, chef för byrå, andre
legationssekreterare eller vice konsul, byråsekreterare och kanslist skola
från och med den 1 oktober 1919 gälla de av ministern för utrikes ärendena
i statsrådsprotokollet föreslagna särskilda villkor och bestämmelser

Departe ments chefens hemställan.

104 Kungl. Afaj:ts proposition nr 360.

för åtnjutande av de i staten för ifrågavarande befattningar upptagna avlöningsförmåner,

dels medgiva, att förutvarande ordinarie befattningshavare inom
departementet, vilkas tjänster efter den nya avlöningsstatens ikraftträdande
äro avsedda att upphöra och vilka icke befordras till högre grad från
tiden för den nya statens ikraftträdande och ej heller varda inom närmast
jämförliga grad uppförda å den nya staten, skola med fortsatt
tjänstgöringsskyldighet bibehållas vid dem enligt hittills gällande stat tillkommande
avlöningsförmåner och upptagas å blivande övergångsstat, ävensom
förklara, att under övergångstiden motsvarande antal närmast jämförliga
befattningar inom departementet skola hällas vakanta samt att, intill
dess de övertaliga tjänstemännen varda upptagna å övergångsstat, av de
inbesparade avlöningarna må användas erforderligt ''belopp till avlönande
av de övertaliga tjänstemännen,

dels förklara, att beträffande de å departementets nya stat uppförda
befattningarna såsom kansliråd, kamrerare, förste och andre arkivarie,
kvinnligt skrivbiträde, vaktmästare och portvakt skola för åtnjutande av
de i staten för ifrågavarande befattningar upptagna avlöningsförmåner gälla
de i statsrådsprotokollet angivna villkor och bestämmelser, med iakttagande,
att kamreraren äger årligen, när sådant utan hinder för göromålens behöriga
gång kan ske, åtnjuta semester under en och en halv månad,

dels — i händelse av godkännande av det framlagda statförslaget
för år 1920 med uteslutande ur riksstaten av det för närvarande till avlönings
förbättring åt vissa vaktmästare in. fl. uppförda ordinarie anslaget
å 2,400 kronor — höja ordinarie anslaget till utrikesdepartementet från
dess nuvarande belopp 164,700 kronor, med 122,800 kronor till 287,500
kronor,

dels för följande ändamål på extra stat för år 1920 anvisa nedan
angivna belopp, nämligen :r

arvode till en extra avdelningschef.......... 11,650 kronor

» »en extra byråsekreterare.......... 4,800 »

» » tre extra kvinnliga skrivbiträden av tredje graden 7,050 *

» » ett extra kvinnligt skrivbiträde av andra graden 1,950 »

» » två vaktmästare..............3,150 »

till beredande av extra avlöningstillägg åt vissa befattningshavare

o oo o

inom departementet m. m., i enlighet med i statsrådsprotokollet närmare
angivna grunder, ett förslagsanslag, högst, å 68,200 kronor,

till upprättande av vissa nya konsulat i utomeuropeiska länder såsom
förslagsanslag, högst, ett belopp av 93,000 kronor,

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

105

till kontorskostnadsersättningar åt vissa nya konsuler i utomeuropeiska
länder såsom förslagsanslag, högst, ett belopp av 10,000 kronor,

till extra diplomat- och konsulsaspiranter såsom reservationsanslag
ett belopp av 19,000 kronor,

till extra handelsattachéer såsom reservationsanslag ett belopp av

175.000 kronor,

till sociala attachéer såsom reservationsanslag ett belopp av 70,000
kronor,

till inrättande vid oförutsedda behov av tillfälliga diplomatiska och
konsulära poster i utlandet såsom förslagsanslag, högst, ett belopp av

150.000 kronor,

dels medgiva att å fjärde kvartalet av år 1919 belöpande belopp av
de å ordinarie stat uppförda anslagen till departementet och till avlöningsförbättring
åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare,
tillhopa uppgående till 41,775 krono]-, måtte få till motsvarande ändamål
disponeras efter den nya statens ikraftträdande,

dels till förstärkning av sistnämnda anslagsbelopp å tilläggsstat för
år 1919 anvisa ett belopp av 28,700 kronor,

dels medgiva, att den återstod av det å extra stat för år 1919 upptagna
förslagsanslag, högst, å 51,550 kronor till provisorisk förstärkning
av departementets arbetskrafter, vilken bliver tillgänglig den 1 okt. 1919
och vilken, på sätt i statsrådsprotokollet närmare angivits, beräknas uppgå
till 8,650 kronor måtte få användas till avlöning åt förutnämnda extra
befattningshavare och beredande av extra avlöningstillägg åt vissa befattningshavare
inom departementet,

för upprättande av vissa nya konsulat i utomeuropeiska länder såsom
förslagsanslag, högst, ett belopp av 23,250 kronor,

till kontorskostnadsersättningar åt vissa nya konsuler i utomeuropeiska
länder såsom förslagsanslag, högst, ett belopp av 2,500 kronor,

till extra diplomat- och konsulaspiranter såsom reservationsanslag
ett belopp av 4,750 kronor,

till extra handelsattachéer såsom reservationsanslag ett belopp av
43,750 kronor,

till sociala attachéer såsom reservationsanslag ett belopp av 17,500
kronor, samt

Bihang till riksdagens protokoll ID 19. 1 sand. 322 Käft. (Nr 360.)

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

till inrättande vid oförutsedda behov av tillfälliga diplomatiska och
konsulära poster i utlandet såsom förslagsanslag, högst, ett belopp av
37,500 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Leo Sager.

Kungl. May.ts proposition nr 360.

107

1NNEHÅLLSFÖRTECKNTNG.

Inledning........................

Sakkunniges kritik av den nuvarande organisationen......

översikt av sakkunniges förslag...............

Principerna för omorganisationen..............

Förändrade regler för antagande och utbildning av attachéer . . .

Ny lönestat för vissa befattningshavare............

Sveriges representation i utlandet..............

Utrikesdepartementet.

Departementets förhållande till ett blivande handelsdepartement

Politiska och handelspolitiska avdelningen........

Handläggningen av pressärenden............

Speciella handelsavdelningen..............

Rättsavdelningen...................

Speciellt sakkunnig i folkrätt..............

Personal- och administrativa avdelningen.........

Arkivavdelningen...................

Departementets arbetskrafter, nytt avlöningssystem.....

Kabinettssekreteraren.................

Avdelningschefer, arkivchef...............

Chefer för och tjänstemän å byråerna..........

Särskilda sekreterare..................

Arkivavdelningens tjänstemän..............

Kvinnliga skrivbiträden och vaktbetjänte.........

Befattningar undantagna från det allmänna systemet ....

översikt av personalens fördelning............

Vikariatsersättningar, extra biträden m. m.........

övergångsstadgande..................

Avlöningsstat för utrikesdepartementet..........

Villkor och bestämmelser angående löneförmåner......

Sveriges representation i utlandet.

Konsulära poster.....................

Europa.......................

Asien........................

Nordamerikas Förenta Stater..............

Sydamerika.....................

Anslag till tillfälliga poster i utlandet..........

Handelsattachéer...................

Diplomat- och konsulsaspiranter.............

Socialattachéer....................

1919 års tilläggsstat..................

Kostnadsberäkning..................

Departementschefens hemställan.............

Säl

14
lb
17
19

521

41
45
48
51

60
60
61

66
67
69

79
82
84
86
88
92
94
99

102

103