Kungl. May.ts proposition Nr 271 (Proposition 1937:271)

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

Nr 271.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående lönereglering för
lärare vid de allmänna läroverken m. fl. statliga undervisningsanstalter
m. m.; given Stockholms slott den 5
mars 1937.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet å Stockholms
slott den 5 mars 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Brahstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför härefter
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg:

Under åttonde huvudtiteln, punkterna 119, 121, 127, 140, 143, 156, 166,
168, 180 och 243 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på,
bland annat, den proposition angående lönereglering för vissa statsanställda
lärare m. m., som kunde varda riksdagen förelagd, för budgetåret 1937/1938
beräkna

dels till Högre lärarinneseminariet: Avlöningar ett förslagsanslag av 314,000
kronor;

dels till Allmänna läroverken: Avlöningar ett förslagsanslag av 19,850,000
kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

dels till Kommunala lär everit: Understöd åt vissa kommunala gymnasier ett
anslag av 21,400 kronor;

dels till Folkskoleseminarier: Avlöningar ett förslagsanslag av 1,990,000
kronor;

dels till Folkskoleseminarier: Omkostnader ett förslagsanslag av 275,000
kronor;

dels till Folkskoleseminarier: Materiel, höcker m. m. ett reservationsanslag
av 77,500 kronor;

dels till Folkskoleseminarier: Stipendier ett reservationsanslag av 110,000
kronor;

dels till Folkskoleseminarier: Utrustning ett reservationsanslag av 15,000
kronor;

dels till Småskoleseminarier: Avlöningar ett förslagsanslag av 290,000 kronor;

dels till Småskoleseminarier: Omkostnader ett förslagsanslag av 70,000 kronor;

dels till Småskoleseminarier: Materiel, höcker m. m. ett reservationsanslag
av 12,500 kronor;

dels till Småskoleseminarier: Stipendier ett reservationsanslag av 18,000
kronor;

dels till Småskoleseminarier: Utrustning ett reservationsanslag av 7,000
kronor;

dels till Folkskolinspektionen: Avlöningar ett förslagsanslag av 520,000 kronor;

dels till Nomadskolor: Avlöningar ett förslagsanslag av 92,000 kronor;

dels till Läroanstalter för blinda: Avlöningar ett förslagsanslag av 183,000
kronor;

dels till Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte: Avlöningar
ett förslagsanslag av 78,000 kronor;

dels till Tekniska läroverk: Avlöningar ett förslagsanslag av 660,000 kronor;

dels till Tekniska läroverk: Omkostnader ett förslagsanslag av 74,400 kronor;

dels till Tekniska läroverk: Materiel, höcker m. m. ett reservationsanslag
av 44,600 kronor;

dels ock till Dyrtidstillägg ät befattningshavare i statens tjänst ett förslagsanslag
av 5,700,000 kronor.

Sedan de förslag till lönereglering för lärarpersonalen vid högre lärarinneseminariet,
de allmänna läroverken m. fl. statliga läroanstalter, vilkas framläggande
bebådades i statsverkspropositionen, numera kommit i det skick
att desamma kunna föreläggas riksdagen, anhåller jag att få anmäla de
frågor, som stå i sammanhang med förenämnda beräkningsvis gjorda anslagsäskanden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

I. Lönereglering för personal vid det statliga
undervisningsväsendet.

Frågan om lönereglering för den statsanställda lärarpersonalen har varit
aktuell, alltsedan ett nytt lönesystem under år 1920 infördes vid kommunikationsverken,
vilket system från och med år 1922 genomfördes vid den
centrala civila förvaltningen och därefter utsträckts att omfatta även största
delen av civilförvaltningen i övrigt.

I det följande upptages till behandling frågan om lönereglering för personalen
vid följande läroanstalter, nämligen
de allmänna läroverken,
högre lärarinneseminariet,
folkskoleseminarierna,
småskoleseminarierna,
läroanstalterna för blinda,

vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte samt
de tekniska läroverken.

I förevarande sammanhang torde jämväl lönerna för folkskolinspektörerna
och nomadskolinspektören böra regleras.

Jag har däremot ej ansett det ankomma på mig att framlägga förslag
om lönereglering för personalen vid navigationsskolorna, då dessa höra
under handelsdepartementet. Som emellertid sistnämnda personal bör regleras
efter såvitt möjligt samma huvudgrunder som flertalet övriga statliga
lärarkårer, har chefen för handelsdepartementet för avsikt att senare i
dag föreslå framläggande av proposition om lönereglering för personalen
vid navigationsskolorna i anslutning till lönesystemet för de statliga läroanstalterna
i allmänhet.

Behandlingen av frågan om löneregleringen vid de under ecklesiastikdepartementet
hörande läroanstalterna utgår från den nu gällande eller redan
beslutade organisationen. De jämkningar i vissa avseenden, som föranledas
av förslag till organisationsförändringar, vilka framläggas i följande avdelning
av denna proposition, behandlas i sammanhang med äskandet av anslag
för budgetåret 1937/1938.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

1. Löneregleringsfrågans allmänna läge.

Utgångsläget för löneregleringen. Nu gällande lönesystem för det stora
flertalet lärare vid statliga undervisningsanstalter grundar sig i huvudsak
på de beslut, som fattades av 1918 års riksdag i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition, nr 260, angående löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen
vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna,
folk- och småskolorna, de högre folkskolorna och de kommunala mellanskolorna.
Enligt i huvudsak samma grunder, som fastställts för nämnda
statliga läroanstalter, äro lönerna reglerade jämväl för de tekniska läroverken,
statens läroanstalter för blinda och vårdanstalten i Lund för blinda
med komplicerat lyte ävensom småskoleseminarierna. De sålunda antagna
lönebestämmelserna återfinnas i ett flertal författningar, bland vilka här
endast torde böra åberopas den år 1933 — efter ett flertal ändringar — i
sin helhet omtryckta kungörelsen angående löne- och pensionsreglering för
lärarpersonalen vid de allmänna läroverken (nr 251).

De löneförmåner, som utgå enligt berörda löneregleringsbeslut, kompletteras
emellertid genom särskilda lönetillägg av olika slag. Från och med
år 1919 har sålunda beviljats s. k. tillfällig löneförbättring. A såväl avlöningen
jämlikt respektive löneregleringar som nämnda löneförbättring utgår
dyrtidstillägg enligt för icke-nyreglerade verk fastställda grunder. Slutligen
hava från och med budgetåret 1929/1930 vissa lärare, placerade å de dyraste
orterna, erhållit s. k. provisorisk avlöningsförbättring, varå dyrtidstillägg
emellertid ej beräknas.

För vaktmästarpersonalen vid de berörda undervisningsanstalterna är för
närvarande ingen enhetlig lönereglering genomförd. Vaktmästarna vid de
tekniska läroverken äro uppförda å ordinarie stat. Enahanda är förhållandet
beträffande vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte. I övrigt
saknar ifrågavarande personal ordinarie anställning, och avlöningsvillkoren
bestämmas av vederbörande lokala skolstyrelse eller rektor. Frågan örn
enhetlig reglering av vaktmästarpersonalens avlöningsförhållanden kommer
jag att upptaga till särskild behandling i det följande.

För flertalet lärare — dock med undantag för lärarna i s. k. övningsämnen
— är den grundläggande avlöningen uppdelad i lön, som utbetalas
månadsvis i förskott, och tjänstgöringspenningar, vilka utbetalas vid månadens
slut. Förekommande ålderstillägg äro i regel hänförda till lön, ehuruväl
undantagsvis även här fördelning på lön och tjänstgöringspenningar
förekommer. Enligt löneregleringsbestämmelserna äro såväl lön som tjänstgöringspenningar
lika för alla rikets orter. Genom den tillfälliga löneför -

Kungl. Majlis proposition Nr 271.

bättringen och Jen provisoriska avlöningsförbättringen har emellertid under
senare år, på sätt av det följande kommer att framgå, en differentiering
mellan lönerna å olika dyrorter åstadkommits. Det nu gällande lönesystemet
är uppgjort efter nettolöneprincipen, vilket innebär, att eventuella naturaförmåner
utgå utöver den kontanta avlöningen. Naturaförmåner tillkomma
huvudsakligen rektorerna samt lärarpersonalen vid blindanstalterna ävensom
viss vaktmästarpersonal. Särskilda lönetillägg och arvoden kunna utgå för
uppdrag eller tjänstgöring, som åvilar vissa lärare, såsom för tjänstgöring
vid provårsläroverk, förrättande av fyllnadsprövningar o. dyl.

Vissa lärare, särskilt i de största städerna, uppbära utöver sina av statsmedel
utgående avlöningsförmåner kommunala lönetillägg, ett förhållande,
som vid genomförandet av en enhetlig lönereglering kräver särskilt beaktande.

Vad beträffar den förut berörda tillfälliga löneförbättringen, som första
gången beviljades av 1919 års riksdag, har densamma varit avsedd att
bereda befattningshavarna vid oreglerade verk kompensation för den intill
mitten av år 1914 inträdda prisstegringen. Nu gällande grunder för den
tillfälliga löneförbättringen hava i huvudsak blivit bestämda vid 1925 års
riksdag. Den tillfälliga löneförbättringen för lärarna vid de statliga under*
visningsanstalterna sattes från början till lägre belopp än för andra motsvarande
tjänstemän, detta för att icke föregripa en eventuell ortsgruppering
av lönerna för lärarna. Vid 1925 års riksdag genomfördes emellertid en
viss differentiering beträffande den tillfälliga löneförbättringen för lärarna.
Med utgångspunkt från dyrortsgrupperingen av lönerna vid de nyreglerade
verken beslöts sålunda, att den tillfälliga löneförbättringen skulle utgå efter
fyra olika grupper, omfattande en A- och B-orter, en C-orter, en D-orter
samt en E-, F- och G-orter. För de å den sistnämnda gruppen av orter
placerade lärarna bestämdes löneförbättringen till samma belopp som gällde
för tjänstemän i allmänhet vid oreglerade verk i motsvarande löneställning,
oavsett placeringsorten.

Vid 1929 års riksdag framlade Kungl. Majit förslag om provisorisk avlöningsförbättring
för lärare vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter
(prop. nr 181). Propositionen var närmast föranledd av en utav 1928 års
riksdag avlåten skrivelse, nr 292, vari hemställts att Kungl. Majit måtte
taga under övervägande, huruvida förslag till förbättrade löneförhållanden
för lärare vid de allmänna läroverken m. fl. statliga läroanstalter skulle
kunna snarast föreläggas riksdagen.

Föredragande departementschefen framhöll i propositionen, bland annat,
att då förslag till ny lönereglering för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken
och med dem i löneavseende jämförliga läroanstalter ännu icke på
någon tid kunde föreläggas riksdagen, man syntes böra tillgodose åtminstone
de lärargrupper, som av allt att döma skulle bliva mest lidande på
en uppskjuten lönereglering, d. v. s. de å de högsta dyrorterna anställda
lärarna, med något lönetillägg. Departementschefen framhöll vidare, att

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

det syntes vara möjligt att i viss begränsad omfattning genomföra en dylik
avlöningsförbättring utan att föregripa en kommande lönereglering. Skulle
i ett eller annat enstaka fall ett dylikt föregripande icke kunna undvikas,
borde enligt departementschefens mening detta icke vara avgörande för
frågan att bereda lärarkårerna i viss omfattning en förbättring i deras
ekonomiska villkor och ett vederlag för den uppskjutna löneregleringen.
För sådana lärare, vilka åtnjöto fri bostad eller ersättning därför, föreslogs
icke någon provisorisk avlöningsförbättring. I fråga om övriga befattningshavare
föreslogs, att avlöningsförbättringen skulle utgå med vissa angivna
årsbelopp till ordinarie lärare placerade å F- och G-orter. Vidare föreslogs
att å nämnda orter extra och vikarierande ämneslärare vid allmänt läroverk,
högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarium och tekniskt läroverk, vilken
bestred tjänstgöring till den omfattning, som åligger lektor eller adjunkt
vid allmänt läroverk, skulle erhålla avlöningsförbättring. Efter gemensam
votering biföll riksdagen Kungl. Maj:ts förslag.

På sätt i det följande närmare beröres, beviljades vid 1931 års riksdag
provisoriskt dyrortstillägg till befattningshavare vid de nyreglerade verken,
placerade å de dyrare G-orterna. I samband härmed erhöllo jämväl lärare,
placerade i Stockholm och Luleå, förhöjning av den provisoriska avlöningsförbättringen
(prop. nr 125). I anslutning till beslut vid 1935 års riksdag
örn förändrade grunder för det provisoriska dyrortstillägget för befattningshavare
vid nyreglerade verk medgavs även förhöjd provisorisk avlöningsförbättring
till befattningshavare vid det statliga undervisningsväsendet i
Stockholm (prop. nr 237).

De orter, å vilka för närvarande provisorisk avlöningsförbättring utgår,
äro utom Stockholm Sundbyberg, Sundsvall, Östersund, Luleå, Gällivare
och Kiruna.

Kommunikationsverkens lönesystem. Efter beslut av 1919 års riksdag
genomfördes från och med den 1 juli 1920 lönereglering för tjänstemän vid
postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk —
de så kallade kommunikationsverken. För 1921 års riksdag framlades i
anslutning till avlöningsreglementet för kommunikationsverken förslag örn
ny lönereglering för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra
verk, tillhörande den civila statsförvaltningen. Detta förslag, som i huvudsak
bifölls av riksdagen, är med vissa däri sedermera, särskilt i anslutning
till beslut vid 1925 års riksdag, vidtagna ändringar fortfarande i princip
gällande. Sistnämnda avlöningsreglemente (1921:451, omtryckt 1925:270),
i det följande benämnt »avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen»,
har efterhand erhållit utsträckt tillämpning till olika grenar av den
civila statsförvaltningen, delvis i form av särskilda reglementen. Huvudgrunderna
för allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente, vilket varit
närmaste förebild för nu förevarande löneregleringsarbete, äro följande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Lönesystemet är uppgjort efter bruttolöneprincipen. Tidigare förekommande
naturaförmåner och ersättningar därför — såsom fri bostad, med
eller utan bränsle, beklädnad in natura o. dyl. — hava fördenskull i regel
borttagits. För ordinarie tjänstemän, tillsatta genom förordnande, vilket
system huvudsakligen tillämpas i fråga örn chefsbefattningar, gälla vissa
mera summariska avlöningsbestämmelser. Ordinarie tjänstemän, som tillsättas
genom fullmakt eller konstitutorial, hava inordnats i särskilda lönegrader
i en löneplan, innehållande en avd. A, för tjänstemän i chefs- och
därmed jämförlig ställning, med fyra lönegrader samt en avd. B, för andra
tjänstemän, vilken år 1925 utökades att omfatta 30 lönegrader. Medan
inom löneplan A endast finnes en löneklass för varje lönegrad, omfatta
lönegraderna B 1—19 fem och lönegraderna B 20—30 fyra löneklasser.
Inom varje löneklass är lönen fördelad på sju olika dyrortsgrupper. I en
till reglementet fogad tjänsteförteckning har fastställts den lönegrad, till
vilken en var befattning är att hänföra.1

All lön utbetalas i efterskott. I stället för tjänstgöringspenningar hava införts
särskilda tjänstledighetsavdrag, till reglerande av vad en tjänsteman
skall avstå vid ledighet, respektive uppbära under vikariat. Uppfattning
till högre löneklass inom vederbörande lönegrad sker regelmässigt efter treårsintervaller.
Ersättning för upplåten tjänstebostad erlägges genom avdrag
å lönen. Bostadsavdragets storlek skall i vissa fall bestämmas av en för de
nyreglerade verken gemensam bostadsnämnd. Under vissa förutsättningar
kunna särskilda ersättningar utgå, såsom kallortstillägg,. tjänstgöringstraktamente
under tjänstutövning å annan ort än stationeringsorten, ersättning
för flyttningskostnad m. m. Läkarvård erhålles i viss omfattning, varjämte
begravningshjälp utgår till avliden tjänstemans dödsbo.

Avlöningsförmånerna för icke-ordinarie tjänstemän äro reglerade genom
beslut av Kungl. Majit, för allmänna civilförvaltningen senast genom kungörelsen
1935: 397.

För nyreglerade verk utgår dyrtidstillägg enligt särskilda, i förhållande
till motsvarande tillägg för de oreglerade verken mindre förmånliga grunder.

Genom införande från och med budgetåret 1931/1932 av det förut berörda
provisoriska dyrortstillägget bar medgivits en ytterligare ökning av
de å de dyrare G-orterna — de så kallade H-orterna — placerade befattningshavarnas
avlöningsförmåner. Provisoriskt dyrortstillägg utgår till tjänstemän,
tillhörande 1—30 lönegraderna enligt löneplanen B i avlöningsreglementet
för allmänna civilförvaltningen (motsvarande lönegrader för kommunikationsverken
och övriga nyreglerade förvaltningsgrenar). Det provisoriska
dyrortstillägget var ursprungligen beräknat till belopp, motsvarande löneskillnaden
mellan två intill varandra liggande ortsgrupper inom vederbörande
löneklass. Från och med budgetåret 1935/1936 bar emellertid dyrortstillägget
för befattningshavare i Stockholm och vissa andra därmed i
levnadskostnadshänseende jämställda orter — de så kallade I-orterna ökats
med ett för alla löneklasser lika belopp av 120 kronor för år. Till icke -

1 I det följande användes genomgående den lönegradsnumrering, som nu gäller enligt
B-löneplanen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

ordinarie tjänstemän med avlöning enligt löneplan, som fastställts av Kungl.
Maj:t, utgår provisoriskt dyrortstillägg enligt samma grunder som för ordinarie
tjänsteman, dock att för icke ordinarie befattningshavare med avkortad
tjänstgöringstid tillägget reduceras i förhållande till tjänstgöringstiden.

A provisoriskt dyrortstillägg beräknas dyrtidstillägg enligt grunderna för
nyreglerade verk.

Tidigare förslag till lönereglering vid det statliga undervisningsväsendet.

Frågan om det nya lönesystemets utsträckande till befattningshavare vid
statliga och kommunala läroanstalter upptogs första gången till behandling
ungefär samtidigt med införandet av systemet vid allmänna civilförvaltningen.

Lärarlönekommittén. Den 3 december 1920 uppdrog Kungl. Majit åt en
kommitté, sedermera benämnd lärarlönekommittén, att verkställa utredning
och avgiva förslag rörande ny definitiv lönereglering för befattningshavare
vid rikets allmänna läroverk samt vid folk- och småskolor m. fl. läroanstalter.
Vid tillsättandet av kommittén erinrade chefen för finansdepartementet
till statsrådsprotokollet örn önskvärdheten av att löneregleringsarbetet
för då återstående förvaltningsgrenar kunde påskyndas. Såsom utgångspunkt
för lärarlönekommitténs arbete skulle tjäna det för kommunikations verken
fastställda avlöningsreglementet med där upptagna lönebelopp.

Den 15 augusti 1923 avgav lärarlönekommittén betänkande med »Förslag
till lönereglering för befattningshavare vid rikets allmänna läroverk samt
vid folk- och småskolor m. fl. läroanstalter» (statens off. utr. 1924:13).

Lärarlönekommittén förordade principiellt tillämpande för lärarkårerna av
kommunikationsverkens avlöningssystem, dock med undantag av att naturaförmånerna
föreslogos skola bibehållas. Med anledning härav tillämpade
kommittén den regeln, att för befattningshavare med fri bostad den kontanta
lönen sänktes två lönegrader under den, som kommittén eljest funnit
vara den skäliga. Kommittén föreslog, att skilda avlöningsreglementen skulle
gälla för statsanställda och för kommunalanställda lärare.

Av lönekommitténs ledamöter anmälde ordföranden i särskilt yttrande
till betänkandet, att han endast med stor tvekan ansett sig böra förorda ett
anpassande av kommunikationsverkens lönesystem å skolstaten. En ledamot
meddelade, att han ej ansåge kommunikationsverkens avlöningssystem lämpligt
för lärarkårerna och särskilt ej för folkskollärarna och småskollärarna.
Ytterligare en ledamot uttalade, att några mera påtagliga fördelar icke syntes
vara att vinna med sagda systems tillämpande å skolväsendet och att en
lönereglering för lärarkårerna väl låtit sig genomföra på grundvalen av det
för dem redan gällande lönesystemet.

I yttrande över lärarlönekommitténs förslag ställde sig statskontoret betänksamt
inför det nya lönesystemets införande vid undervisningsanstalterna,
i synnerhet de kommunala. Att kommittén icke konsekvent kunnat tillämpa

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

systemet i avseende å naturaförmånerna, vore en omständighet, som med
styrka talade mot att systemet lades till grund för löneregleringen.

Socialstyrelsen anförde bland annat, att kommitténs lönesystem skulle åt
befattningshavare med bostad in natura eller ersättning därför enligt respektive
orters hyresnivå medföra en ej oväsentligt högre realinkomst å
orter inom de dyrare ortsgrupperna än inom de billigare. Därest det statliga
lönesystemet skulle tillämpas även på lärarkårerna, syntes det nödvändigt
att i en eller annan form indraga naturaförmånerna inom systemet.

Skolöverstyrelsen fann visserligen, att de föreslagna bestämmelserna skulle
komma att i vissa hänseenden medföra olägenheter men att dessa, vid ett
vägande mot fördelarna, icke kunde motivera ett avvisande av systemet beträffande
lärarna. Vidare framhöll överstyrelsen, att likställighet i rättigheter
givetvis borde för vederbörande befattningshavare medföra likställighet
även i fråga örn skyldigheter, samt att införandet av lärarna i det nya
lönesystemet på grund härav kunde komma att ålägga dem förpliktelser,
vilka icke innefattades i gällande avlöningsbestämmelser. Beträffande naturaförmånerna
intog överstyrelsen samma ställning som socialstyrelsen.

1928 års lönekommitté. Den 29 juni 1928 beslöt Kungl. Majit att tillsätta
en kommitté, benämnd 1928 års lönekommitté, med uppdrag att enligt i
statsrådsprotokollet över finansärenden samma dag angivna riktlinjer verkställa
utredning och avgiva förslag, dels i avseende å dyrtidstilläggens inarbetande
i de fasta löne- och pensionsbeloppen, dels beträffande vissa ännu
återstående löneregleringsfrågor, dels ock angående revision av gällande
avlöningsförfattningar. Genom särskilt beslut samma dag uppdrog Kungl.
Majit åt kommittén att, i samband med utredning av spörsmålet angående
avveckling av dyrtidstilläggen, verkställa utredning och avgiva förslag om
nyreglering av lönerna för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken m. fl.
undervisningsanstalter.

Med anledning av de sålunda meddelade uppdragen avgav 1928 års lönekommitté
dels den 21 juli 1930 »Betänkande med förslag till allmänt avlöningsreglemente
för ordinarie tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen»
(statens off. utr. 1930 : 17), dels samma dag »Betänkande med
förslag till lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet»
(statens off. utr. 1930:20), dels ock den 27 maj 1931 »Betänkande med
förslag till avlöningsreglemente för extra ordinarie och extra tjänstemän,
tillhörande den civila statsförvaltningen, m. m.» (statens off. utr. 1931 : 12).

Under erinran, att kommittén såsom en huvuduppgift haft att revidera
för kommunikationsverken och civilförvaltningen i övrigt gällande avlöningsreglementen,
yttrade 1928 års lönekommitté, att den ansett angeläget att
under ett reglemente inordna så många grupper av tjänstemän, som det
visat sig möjligt och lämpligt att dit hänföra. Vid undersökning av huruvida
det allmänna lönesystemet kunde göras helt gällande även för lärare,
hade kommittén funnit detta kunna och böra ske, även örn på grund av
vissa särförhållanden ett särskilt avlöningsreglemente för kommunalt anställda
lärare vore erforderligt eller i varje fall lämpligast. Till denna slut -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

sats hade kommittén kommit efter synnerligen ingående undersökningar av
olika möjligheter att ordna kommunalt anställda lärares löneförhållanden.
Vid valet av olika lönesystem för kommunalt anställda lärare hade kommittén
därför — liksom i fråga örn de statsanställda — stannat för det allmänna
lönesystemet. En tillämpning av detsamma i överensstämmelse med
lärarlönekommitténs linje, bostad m. m. utom lönen, hade kommittén ansett
icke böra ifrågasättas, då detta — såsom socialstyrelsen i yttrande över
lärarlönekommitténs förslag visat — skulle innebära dubbel dyrortskompensation.
— En ledamot av kommittén meddelade i särskilt yttrande till
betänkandet, att han förordade det nuvarande avlöningssystemet, med anpassning
i vissa punkter efter det allmänna avlöningssystemets linjer. En
annan ledamot uttalade, att han endast med tvekan anslutit sig till majoritetens
förslag beträffande avlöningssystemet.

Enligt 1928 års lönekommittés förslag skulle till det av kommittén förordade
allmänna avlöningsreglementet för ordinarie tjänstemän vid den
civila förvaltningen fogas en särskild tjänsteförteckning, upptagande det
statliga undervisningsväsendets personal. I kungörelse med tilläggsbestämmelser
till sagda reglemente skulle intagas sådana särbestämmelser, som
vore erforderliga för statens undervisningsväsende. De icke-ordinarie lärarna
vid det statliga undervisningsväsendet skulle inordnas under samma avlöningsreglemente,
som skulle komma att gälla för extra ordinarie och extra
tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen, dock med tillämpning
av vissa särskilda föreskrifter. I

I yttrande över 1928 års lönekommittés förslag anförde statskontoret beträffande
det nya lönesystemets tillämpning på befattningshavare vid det
statliga undervisningsväsendet, att det syntes ämbetsverket givet, att kravet
på enhetlighet borde stå tillbaka för de praktiska synpunkterna och löneregleringen
i stället ansluta sig till de speciella förhållandena för vederbörande
tjänstemannagrupp. Statskontoret fann det böra tagas under allvarligt
övervägande, om förslaget borde bringas till utförande i den av kommittén
föreslagna omfattningen. Även örn löneregleringen genomfördes
beträffande befattningshavare vid de allmänna läroverken, borde härav icke
med nödvändighet följa, att det nya lönesystemet tillämpades jämväl å
kommunalt anställda lärare.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd anförde i sitt över förslaget avgivna
utlåtande beträffande lönesystemet bland annat följande. Vid den
verkställda granskningen av lönekommitténs förslag hade det synts nämnden,
att — såvitt anginge de statsanställda lärarna — de olägenheter, som
kunde befaras följa av en tillämpning å dem av allmänna avlöningsreglementet,
visserligen vore avsevärda men att de dock icke vore så betydande,
att nämnden ville ställa sig avvisande mot dessa lärares inordnande under
nämnda reglemente. Nämnden hade vid bedömandet av detta spörsmål
givetvis icke kunnat bortse från det förhållandet, att redan för närvarande
lärarna vid åtskilliga statens undervisningsverk, nämligen de högre fackskolorna,
vore lönereglerade enligt det allmänna lönereglementets principer.

Flertalet länsstyrelser och domkapitel ävensom — praktiskt taget enhäl -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

ligt — läroanstalternas kollegier samt direktionen över Stockholms stads undervisningsverk,
Stockholms folkskoledirektion, läroverkslärarnas riksförbund och
allmänna adjunktsföreningen gåvo också förslaget sin principiella anslutning.

Skolöverstyrelsen anslöt sig ock till lönekommitténs förslag, under framhållande
bland annat, att de praktiska svårigheter och olägenheter, som måste
inställa sig vid övergången till de nya avlöningsgrunderna, genom erforderliga
jämkningar eller tilläggsbestämmelser kunde väsentligen avlägsnas.

Lönefrågans ytterligare behandling. Under hösten 1935 igångsattes arbeten
för att förbereda frågan örn framläggande för riksdagen av förslag till lönereglering
för olika grupper av i allmän tjänst anställda lärare. Härvid befanns
det, att vissa skäl talade för att låta lönefrågorna för statliga och för
kommunala lärare behandlas var för sig, ehuru de borde upptagas till avgörande
i ett sammanhang. Trots de förut verkställda utredningarna visade
det sig emellertid icke möjligt att framlägga frågan för 1936 års
riksdag.

Vad särskilt angår löneregleringen för de statliga läroanstalterna, bemyndigade
Kungl. Majit den 7 februari 1936 chefen för finansdepartementet
att tillkalla högst fyra sakkunniga för att inom nämnda departement, i enlighet
med de direktiv departementschefen efter samråd med chefen för
ecklesiastikdepartementet ägde meddela, biträda med fortsatt överarbetning
av föreliggande förslag till lönereglering för personal vid de allmänna läroverken
m. fl. statliga läroanstalter. De med stöd av nämnda bemyndigande
tillkallade sakkunniga, som antagit benämningen läroverkslönesakkunniga,
hava varit generaldirektören E. R. Stridsberg, ordförande, rektorerna H. V.
A. Grimlund och S. E. Norrbom samt kanslirådet F. W. E. Sandberg.

Då läroverkslönesakkunnigas uppdrag huvudsakligen varit att för propositionsändamål
överarbeta de tidigare framlagda förslagen samt att fullständiga
utredningsmaterialet, hava de icke utarbetat något särskilt betänkande,
som gjorts till föremål för förnyade remissyttranden. De sakkunniga hava
i stället i samarbete med finans- och ecklesiastikdepartementen i särskilda
promemorior framlagt sina utredningar. De sakkunnigas förslag jämte motivering
äro återgivna i det följande. I den mån härvid framkommit förslag,
som skilja sig från vad jag ansett mig böra förorda, har detta särskilt angivits.
I bilaga G till propositionen äro intagna de särskilda yttranden, som
framförts av vissa bland de sakkunniga.

Läroverkslönesakkunniga hava i första hand utarbetat ett förslag till särskilt
avlöningsreglemente för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsen.
Då de av 1928 års lönekommitté framlagda, mera principiella förslagen örn
dyrtidstilläggens inarbetande i lönerna, förändrad dyrortsindelning m. m.,
icke genomförts för andra delar av statsförvaltningen, hava de sakkunniga
erhållit direktiv att utgå från det nu gällande avlöuingsregl em entet för
befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen, sådant detsamma lyder
enligt de år 1925 vidtagna förändringarna. Lönekommitténs förslag hava

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

emellertid vid utredningen tagits till utgångspunkt för lönegradsplaceringarna
samt för de särskilda avlöningsföreskrifter, som väsentligen konstituera
skillnaden mellan avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen
och det särskilda avlöningsreglementet för undervisningsväsendet.

Det av läroverkslönesakkunniga utarbetade avlöningsreglementet har begränsats
till att omfatta allenast lärarpersonal, då därigenom reglementet
kunnat bättre lämpas efter undervisningsväsendets särskilda förhållanden.
Vaktmästarpersonalen vid de ifrågavarande läroanstalterna, för vilken nu
endast kunna framläggas huvudprinciperna för anställningsformen m. m.,
föreslås av de sakkunniga skola inordnas under allmänna civilförvaltningens
avlöningsreglemente. Samma avlöningsreglemente avses skola tillämpas beträffande
vissa befattningshavare vid blindanstalterna, vilka icke äro lärare.
Redan nu förekommer att vid vissa — särskilt militära — myndigheter
endast en del av personalen inplacerats å allmänna civilförvaltningens tjänsteförteckning.

Då folkskolinspektörerna liksom nomadskolinspektören närmast äro att
anse såsom förvaltningspersonal, hava läroverkslönesakkunniga förordat, att
jämväl dessa tjänstemän inordnas under allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente.

Läroverkslönesakkunniga hava vidare utarbetat utkast till kungörelse
med avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare ävensom till
kungörelse med tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet, vilka kungörelser
äro avsedda att utfärdas av Kungl. Maj:t. Jämväl erforderliga övergångsbestämmelser
i anledning av löneregleringen hava förberetts av de
sakkunniga.

Ingivna framställningar m. m. Under det läroverkslönesakkunnigas arbete
pågått, hava — förutom i officiella skrivelser, vilka komma att redovisas i
vederbörligt sammanhang — från olika lärargrupper genom underhandsskrivelser
och muntliga framställningar såväl till de sakkunniga som till
cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen framförts krav och önskemål
i avseende å löneregleringen, särskilt beträffande lönegradsplaceringen.
För dessa meningsyttringar, som under ärendets förberedande behandling
tagits under övervägande, torde någon redogörelse i allmänhet icke vara
påkallad. Med hänsyn till framställningens allmänna syftning torde dock
här böra något beröras en skrivelse, som riktats till chefen för finansdepartementet
personligen.

Läroverlcslärarnas riksförbunds deputeradeförsamling hade vid ett möte den
7 januari 1937 beretts tillfälle att taga del av läroverkslönesakkunnigas utredning,
så långt densamma i enlighet med meddelade direktiv hunnit framföras
vid nämnda tidpunkt. Överläggningarna vid mötet resulterade i
nämnda skrivelse, i vilken — bortsett från vissa specialönskemål — framhållits
bland annat följande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Placeringen i lönegrader borde baseras på den grundsyn, som vore den
enda riktiga, då det gällde lönereglering för en relativt så lågt avlönad
tjänstemannakår som läroverkslärarnas, nämligen den, att en förbättring i
löneavseende skulle åvägabringas för samtliga av densamma berörda lärare.
Den enda lönegradsplacering, som kunde anses bliva tillfredsställande, vore
att lektorer och adjunkter placerades i 28 respektive 24 lönegraden — eller
en lönegrad högre än som i det följande kommer att förordas — samt
övriga befattningshavare i lönegrader, stående i skälig relation till nämnda
tjänster.

För en sådan lönegradsplacering talade enligt skrivelsen ett mycket stort
antal förhållanden, av vilka vissa, som syntes hava blivit alltför litet beaktade,
särskilt andragits.

Att börja med har sålunda framhållits, att kraven på kårens arbetsprestationer
i hög grad ökats, sedan lönereglering senast skedde för läroverkslärarna.
Själva undervisningen hade med den specialisering, som inträtt
genom de två senaste läroverksstadgorna, blivit vida mera krävande för
lärarna i kvalitativt avseende, särskilt som undervisningstiden på flera sätt
beskurits, och även kvantitativt hade densamma måst omvandlas så till
vida, som den numera måste anpassas efter ett väsentligt större lärjungeantal
och av mera skiftande sammansättning än tillförne.

Med avseende på frågan örn utsträckning av undervisningstiden har i
skrivelsen särskilt understrukits den inkonsekvens, som skulle komma att
ligga i en lönereglering, som innebure oförändrade löner men ökat arbete,
att icke tala örn den situation, som komme att inträda vid minskning i lön
och därjämte ökning av arbete. En bestämt avvisande ståndpunkt hade
ansetts böra intagas gentemot ökad tjänstgöring, örn densamma icke kunde
befinnas sakligt motiverad genom en effektiv löneförbättring.

I huru hög grad en verklig löneförbättring vore av nöden för läroverkens
vidkommande framginge av de svårigheter, som gjorde sig gällande vid
besättande av lärarplatser. Vid upprepade tillfällen hade det visat sig, att
lektorstjänster även vid sydliga läroverk måst ledigförklaras ett flertal gånger
samt att det även vid centralt belägna läroverk varit hart när omöjligt att
anskaffa vikarier med för ändamålet tillfredsställande utbildning och erfarenhet.
Den tendensen hade ock iakttagits bland den studerande ungdomen,
att begåvningar, som varit av värde för läroverken att förvärva, hellre utbildade
sig för sådana yrken, som kunde erbjuda en förmånligare framtid
än lärarbanan. Mot denna tendens funnes ingen annan bot än att göra
lärarbanan ekonomiskt mera lockande. I

I enlighet med de uppdrag, som meddelats såväl lärarlönekommittén och
1928 års lönekommitté som läroverkslönesakkunniga, har avsikten varit att
söka få huvudprinciperna för de nyreglerade verkens avlöningssystem tilllämpade
på de statliga undervisningsanstalternas personal liksom på de
kommunalanställda lärarna.

De fördelar och olägenheter, som äro förenade med att inordna de statsanställda
lärarkårerna under nämnda lönesystem, hava vid de förberedande
undersökningarna blivit utförligt belysta. Såsom av den lämnade redogörelsen
framgår, har den övervägande uppfattningen varit, att de fördelar,
som stå att vinna genom att låta det nya lönesystemet omfatta jämväl de

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

i statens tjänst anställda lärarna, äro så avsevärda, att denna reform nu
bör genomföras. Genom upprättande, på sätt läroverkslönesakkunniga förordat,
av ett särskilt avlöningsreglemente för lärarna vid de statliga undervisningsanstalterna,
böra enligt min mening betänkligheterna mot övergången
till det nya lönesystemet väsentligen kunna försvinna.

Mot ett framläggande redan för 1937 års riksdag av ett förslag om lönereglering
för här ifrågavarande befattningshavare skulle möjligen kunna
anses tala, att 1936 års lönekommitté, vilken tillsatts genom Kungl. Maj:ts
beslut den 24 april 1936, jämlikt densamma meddelade direktiv har att
granska nu gällande avlöningssystem för den civila statsförvaltningen i allmänhet.
Detta förhållande synes mig emellertid icke böra tillmätas någon
större betydelse. En överflyttning vid 1937 års riksdag av befattningshavarna
vid de statliga läroanstalterna till det redan nu för flertalet statstjänstemän
gällande lönesystemet skulle snarare underlätta ett genomförande även för
undervisningsväsendets del av ett eventuellt nytt lönesystem.

Jag anser mig därför böra tillstyrka, att lönereglering genomföres för
lärarna vid det statliga undervisningsväsendet på grundval av de för allmänna
civilförvaltningen nu tillämpade principerna.

Läroverkslönesakkunnigas förslag, att de befattningshavare vid ifrågavarande
läroanstalter, vilka icke äro att anse såsom lärare, ävensom folkskolinspektörerna
och nomadskolinspektören, skola inordnas under avlöningsreglementet
för allmänna civilförvaltningen, biträder jag även. I

I anknytning till den förut refererade framställningen från läroverkslärarnas
riksförbund vill jag i detta sammanhang något yttra mig angående
löneregleringens reella innebörd.

I skrivelsen har, såsom refererats, uttalats, att samtliga nu ifrågavarande
lärare borde erhålla löneförbättring vid regleringen. I anledning av detta
uttalande bör erinras, att vid de löneregleringar, som ägt rum enligt kommunikationsverkens,
sedermera till allmänna civilförvaltningen utsträckta
lönesystem, ingalunda kunnat tillämpas principen att undantagslöst åstadkomma
en förbättring av de förut utgående lönerna. För sådana personalgrupper,
som tidigare varit — absolut eller relativt — alltför ogynnsamt
ställda, hava väl i samband med införandet på det nya lönesystemet lönerna
tillmätts så, att en skälig löneökning erhållits. Beträffande åtskilliga befattningar
har löneregleringen däremot inneburit i stort sett oförändrad löneställning.
Aven en direkt lönenedsättning har förekommit, ehuru för de
vid löneregleringens genomförande befintliga tjänstinnehavarna inkomstminskning
i allmänhet förebyggts genom övergångsanordningar. Vissa
tjänstemän hava likväl fått vidkännas en bestående inkomstminskning på
grund av bortfallandet av tidigare åtnjutna inkomster i tjänsten, örn än dessa
i regel avvecklats under en viss övergångstid.

Vid den nu förestående löneregleringen för lärarpersonalen bör självfallet

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

eftersträvas att bereda någon förbättring i löneläget och undvika löneminskning.
På grund av den olika konstruktionen av å ena sidan nu gällande
avlöningssystem för statens läroanstalter och å andra sidan den vid den
nyreglerade statsförvaltningen tillämpade löneskalan kan det icke undvikas,
att i vissa lönelägen och å vissa ortsgrupper avlöningen efter löneregleringen
icke blir bättre än förut utan t. o. m. något lägre. Därest en tjänstemannagrupp
genom inplacering i en viss lönegrad skulle vinna en ej obetydlig
genomsnittlig förbättring i löneställningen, kan det emellertid ej anses rimligt
att — för att förhindra att å någon ortsgrupp eller i viss löneklass för
ett fåtal befattningshavare löneminskning skulle inträda — höja lönegradsplaceringen
för alla befattningshavare inom gruppen. Härigenom skulle löneregleringarna
bliva så kostsamma, att man tvingades avstå från att fullfölja
desamma.

Det bör i detta sammanhang erinras, att sedan 1928 års riksdag —- på
sätt förut framhållits — hos Kungl. Majit hemställt örn övervägande av
frågan om förbättrade löneförhållanden för lärarna vid de allmänna läroverken
m. fl. statliga läroanstalter, till 1929 års riksdag framlades förslag
om provisorisk avlöningsförbättring, vilken var avsedd att tillgodose de
lärargrupper, som ansetts bliva mest lidande på uppskjutandet av den definitiva
löneregleringen. Vid förordandet av detta förslag förutsatte emellertid
föredragande departementschefen såsom möjligt, att den ifrågasatta avlöningsförbättringen
i enstaka fall kunde komma att föregripa en kommande
lönereglering. Det torde alltså icke hava ansetts uteslutet, att under vissa
förhållanden det redan uppnådda löneläget kunde komma att ligga över
vad som vore möjligt att uppnå vid en definitiv lönereglering.

De fall, då löneförbättring ej ernås genom den nu föreslagna löneregleringen,
äro emellertid jämförelsevis få. Detta framgår i viss mån av de
tabeller, som äro vidfogade propositionen och där för vissa representativa
år jämförelse gjorts mellan nu utgående löner och de efter löneregleringen
inträdande. I verkligheten äro de fall, då avlöningen kommer att — för
framdeles tillträdande befattningshavare — bliva lägre än den nu utgående,
ännu färre än som tabellerna i första hand utvisa, då antalet lärare å de
billigaste orterna är ringa i förhållande till de å dyrare orter placerade.

Det bör påpekas, att vid jämförelse mellan lönerna före och efter löneregleringen
givetvis måste bortses från pensionsavdrag, såsom alltid vid
dylik jämförelse eljest skett. Framhållas må även, att det nya lönesystemet
innebär åtskilliga fördelar, vilka icke komma till synes i de siffermässiga
jämförelserna av lönerna före och efter löneregleringen. Jag vill endast
erinra örn sådana förmåner som kallortstillägg, tjänstgöringstraktamente
vid tjänstgöring utom stationeringsorten samt flyttningsersättning. Därest
den av Kungl. Majit redan beslutade propositionen om provisorisk avlöningsförstärkning
vinner riksdagens bifall, komma för övrigt lärarlönerna efter löneregleringen
att bliva ytterligare förbättrade i jämförelse med de nu utgående.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Vad i den omhandlade framställningen antytts om läroverkslärarkårens
låga avlöningsnivå såsom skäl för en speciell behandling av lärarnas lönefråga
kan knappast anses vara riktigt. En personalgrupp, för vars huvudmassa
det nuvarande löneläget anses motsvara minst 23 lönegraden och inom vilken
en stor procent åtnjuter avlöning, som vid löneregleringen ansetts böra
motsvaras av lägst 27 lönegraden, ligger i verkligheten jämfört med det
stora flertalet förvaltningstjänstemän snarare högt än lågt.

Med anledning av vad i den berörda skrivelsen från läroverkslärarnas
riksförbund uttalats örn utsträckningen av undervisningstiden och dess inverkan
på löneregleringen anser jag mig böra framhålla, att vid löneregleringen
för allmänna civilförvaltningen en avsevärd utsträckning av arbetstiden
ägt rum, alldeles oavsett om en viss grupp av tjänstemän erhållit
någon nämnvärd löneförbättring eller icke. Härigenom beskars för ifrågavarande
tjänstemän möjligheten att bibehålla vid sidan av den ordinarie
tjänsten tidigare innehavda icke-ordinarie anställningar. Det må ock påpekas,
att av representanter för aspiranter på lärarbefattningar vid de högre
läroanstalterna gjorts gällande, att möjligheterna för ordinarie lärare att
bredvid tjänsten uppehålla timlärarundervisning borde starkt begränsas,
detta för att bereda läraraspiranterna större anställningsmöjligheter. I detta
sammanhang från läraraspiranthåll gjorda uttalanden örn svårigheten att
erhålla anställning tyda ock på, att uppfattningen angående tillströmningen
till läroverkslärarbanan ej är så enhetlig, som skrivelsen från läroverkslärarnas
riksförbund ger vid handen.

Till slut vill jag — med föranledande av att till stöd för de från läroverkslärarnas
riksförbund framförda yrkandena beträffande lönegradsplaceringen
m. m. åberopats, att kraven på kårens arbetsprestationer ökats —
allenast framhålla, att många andra statliga befattningshavare inom olika
grader i sitt arbete fått känning av statsverksamhetens tilltagande omfattning
och intensifiering, utan att någon höjning av lönenivån för dem kommit
till stånd.

Beträffande tiden för ikraftträdandet av den nya löneregleringen vill jag
framhålla följande. Redan vid en lönereglering endast för de statliga lärarkårerna
hade det varit svårt att under den korta tid, som kan antagas komma
att bliva övrig mellan den tidpunkt, då riksdagen fattar sitt beslut i ärendet,
och ingången av budgetåret 1937/1938, utfärda samtliga av övergången till
det nya lönesystemet påkallade nya författningar och författningsändringar.
De svårigheter, som i dessa hänseenden uppkomma vid en lönereglering för
lärarkårerna vid de kommunala skolorna, bliva av naturliga skäl än större.
Då jag på grund härav kommer att i annat sammanhang förorda, att övergången
till det nya lönesystemet för lärarna vid de kommunala skolorna skall
äga rum från och med ingången av år 1938, och då löneregleringarna för
såväl de statsanställda som de kommunalanställda lärarna samtidigt böra

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

träda i tillämpning, förordar jag, att jämväl förändringen av lönesystem för
lärarna vid det statliga undervisningsväsendet såsom regel träder i kraft vid
nyssnämnda tidpunkt.

Av särskilda skäl låter det sig emellertid icke göra att beträffande personalen
vid småskoleseminarierna genomföra den nya löneregleringen förrän
från och med den 1 juli 1938. Beträffande lärarna vid dessa seminarier
föreslås nämligen vissa ändringar i avseende å kompetensvillkoren, vilka
icke kunna genomföras under löpande läsår. Såsom redan antytts måste
ock beslut rörande lönereglering för vaktmästarpersonalen vid omhandlade
läroanstalter vid innevarande års riksdag begränsas till vissa principfrågor,
då ytterligare utredningar krävas för definitiv inplacering av ifrågavarande
personal å allmänna civilförvaltningens löneplan.

Bihang till riksdagens protokoll 1937.

1 sami. Nr 271.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

2. Lärarnas tjänstgöringsskyldighet.

Under det utredningsarbete, som föregått det nu föreliggande förslaget
till lönereglering för olika kategorier av statsanställda lärare, har spörsmålet
om befattningshavarnas tjänstgöringsskyldighet varit föremål för särskild
uppmärksamhet. Utgångspunkten har härvid varit det förhållandet att med
de efter kommunikationsverkens lönesystem genomförda löneregleringarna
allmänt förknippats föreskrift örn utsträckning av den dagliga arbetstiden
— där sådan varit bestämd till kortare tid — till sju timmar.

Den arbetskvantitet, som enligt gällande bestämmelser kan åläggas lärare
vid olika slag av läroanstalter, bestämmes dels av läsårets längd, dels av det
antal undervisningstimmar i varje vecka, som bestrides av läraren.

Någon utsträckning av läsårets längd vid här ifrågavarande läroanstalter
har icke föreslagits i de yttranden rörande löneregleringsfrågan,
som nu föreligga. Även jag anser, att ifrågavarande spörsmål i nu förevarande
sammanhang bör helt lämnas å sido.

Vad därefter angår frågan om ökning av antalet undervisningstimmar
per läsvecka, torde jag att börja med böra erinra om de nu
gällande bestämmelserna beträffande olika lärarkategoriers tjänstgöringsskyldighet.

För ämneslärarna vid de allmänna läroverlcen är föreskriven skyldighet att
lämna undervisning under följande antal timmar: för rektor — utöver
rektorsgöromålen — vid högre allmänt läroverk och lyceum 12—16, vid
femårig realskola 18—20 och vid fyraårig realskola 18—22 undervisningstimmar
i veckan; för lektor samt för adjunkt och ämneslärarinna, vilkas
huvudsakliga tjänstgöring är förlagd till realskolans högsta klass, gymnasiet
och lyceets tre högsta kretsar, 20—22 undervisningstimmar i veckan;
för övriga adjunkter och ämneslärarinnor 24—28 undervisningstimmar i
veckan.

I undervisningsskyldigheten ingå även vissa särskilda åligganden, såsom
granskning av skriftliga arbeten, laborationsredogörelser och herbarier, handledning
av lärjungarnas enskilda arbete, medverkan vid ledning av friluftsverksamheten,
förrättande av morgonandakt, uppdrag som föreståndare för
institution och annan vård av undervisningsmateriel. Förutom sålunda
stadgad tjänstgöringsskyldighet åligger det lärare att efter av rektor uppgjord
fördelning utöva uppsikt vid skrivningar och övriga lärjungarnas
arbeten å läroverken samt att under raster, morgonandakt eller eljest biträda
vid tillsynen över lärjungarna.

Minskning i omfattningen av den stadgade tjänstgöringen kan medgivas.
Rektor vid provårsläroverk, vilken tillika är provårskursens föreståndare,
ävensom vid läroverk, vars lärjungantal är särskilt stort, så ock rektor, som
på grund av särskilda förhållanden fått sig ålagt ett avsevärt drygare arbete, kan
efter medgivande i varje särskilt fall av skolöverstyrelsen beviljas en minsk -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

ning i undervisningstiden, vid högre allmänt läroverk och lyceum intill 8
undervisningstimmar samt vid realskola intill 14 undervisningstimmar i
veckan. För lärare, vilkens tid i större utsträckning tages i anspråk för
handledning av provårskandidater eller för uppgift att vara tillsynslärare,
ävensom för lärare, som fått sig ålagt ett avsevärt drygare arbete av förut
angiven art eller annat därmed jämförligt arbete utom den egentliga undervisningstiden,
kunna de stadgade lägsta timtalen minskas, dock icke utan
skolöverstyrelsens medgivande med mer än 2 timmar i veckan.

För högre lärarinneseminariet gälla följande bestämmelser. Rektor har att
utöver rektorsgöromålen undervisa 10—12 timmar i veckan, lektor 18-—20
timmar. Härvid skall iakttagas att en föreläsningstimme eller en seminarieövningstimme
i seminariets högre obligatoriska kurs eller valfria fortsättningskurs
anses motsvara två vanliga undervisningstimmar, samt att den
tid, varunder läraren tages i anspråk för ledningen och kontrolleringen av
elevernas studier i dessa kurser i varje särskilt ämne, beräknas allt efter
elevantalet motsvara en eller högst två eller vad angår lektor i pedagogik
två eller högst tre vanliga undervisningstimmar i veckan. Seminariets biträdande
föreståndarinna är skyldig — utöver henne tillkommande åligganden

1 avseende å den praktiska lärarinneutbildningen och tillsynen över ordningen
inom seminariet — att, i den mån sådant kan ske utan hinder för hennes
övriga göromål, bestrida någon undervisning antingen å seminariet eller i
normalskolan. Normalskolans biträdande föreståndarinna har — utöver åligganden
beträffande den praktiska lärarinneutbildningen och tillsynen över
ordningen inom normalskolan •—• en undervisningsskyldighet av 10—12
timmar i veckan. Ordinarie ämneslärarinna är skyldig att bestrida undervisning
20—24 timmar i veckan. En sänkning av dessa timtal är i vissa
fall medgiven på liknande sätt, som är stadgat i fråga örn de allmänna
läroverken. Vad slutligen angår det med seminariet förenade statens hushållsseminarium
och hushållsskola, är den biträdande föreståndarinnan skyldig
att för den fastställda avlöningen undervisa 12 timmar i veckan, annan
ordinarie lärarinna i hushållsgöromål 22 timmar i veckan och ordinarie
lärarinnan i handarbete 18 timmar i veckan.

För ämneslärarpersonalen vid folkskoleseminarierna gäller följande. Rektor
skall, utöver rektorsgöromålen, hava en undervisningsskyldighet av 10—14
veckotimmar, dock att för rektor vid seminarium med mer än 4 elevavdelningar
undervisningsskyldigheten må, efter medgivande i varje särskilt
fall av skolöverstyrelsen, kunna efter omständigheterna minskas med högst

2 veckotimmar. Lektor har en undervisningsskyldighet av 20''—22 veckotimmar
med möjlighet till nedsättning med högst 2 veckotimmar, därest
ej skolöverstyrelsen medger lägre timtal. Övningsskollärare skall lämna undervisning
under 22—20 veckotimmar med enahanda möjlighet till nedsättning
som medgives lektor.

För lärarpersonalen vid småskoleseminarierna gälla för närvarande de bestämmelser,
som av Kungl. Majit meddelats i fråga om lärare vid de tidigare
förefintliga, av landsting eller stad inrättade småskoleseminarierna.
Enligt dessa bestämmelser har rektor förutom fullgörande av rektorsgöromålen
en undervisningsskyldighet av minst 18 och högst 22 undervisningstimmar
och annan lärare en undervisningsskyldighet av minst 22 och högst
26 undervisningstimmar i veckan. I vissa fall kan rektors tjänstgöring
minskas med högst 2 veckotimmar.

Vid de tekniska läroverken har rektor vid teknisk fackskola och tekniskt

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

gymnasium att, utöver rektorsgöromålen, undervisa 16—20 timmar i veckan
i medeltal för år räknat, dock med rätt för skolöverstyrelsen att efter prövning
av varje särskilt fall medgiva minskning i undervisningsskyldigheten;
rektor vid teknisk elementarskola skall undervisa högst 20 timmar i veckan
i medeltal för läsår räknat. Lektor vid teknisk fackskola och tekniskt gymnasium
har att meddela undervisning 20—24 timmar i veckan i medeltal
för läsår räknat, häri icke inberäknat den tid, som erfordras för att utom
lärorummet granska och rätta lärjungarnas skriftliga arbeten eller som åtgår
till förarbeten för lektioner, med viss möjlighet till nedsättning efter beslut
av skolöverstyrelsen. Lektor vid teknisk elementarskola är skyldig att lämna
undervisning i högst 24 timmar i veckan i medeltal för läsår räknat.

För läroanstalterna för blinda gälla följande bestämmelser. Rektor vid
institutet och förskolan skall undervisa 5—7 timmar, rektor vid hantverksskola
för män 5—-7 timmar, rektor vid hantverksskola för kvinnor 10—
12 timmar, första lärarinna vid förskolan 16—18 timmar, ämneslärare vid
institutet 24—28 timmar, lärare vid förskolan 26—30 timmar, sådan lärare
vid hantverksskola, vilken tillika undervisar i handarbete, 30—36 timmar,
arbetslärare vid institutet 36—40 timmar, arbetslärarinna vid institutet eller
hantverksskola 30—33 timmar och arbetslärare vid hantverksskola 40—42
timmar, allt för vecka räknat.

I fråga om vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte är föreskrivet,
att undervisningsskyldigheten skall vara, för rektor 8—10 timmar,
för ämneslärarinna 28—30 timmar samt för slöjdlärarinna 30—33 timmar,
allt i veckan.

Vad övning slär arna i allmänhet beträffar, är deras tjänstgöringstid för
närvarande direkt beroende av antalet lärotimmar, vilket i sin ordning är
avhängigt av lärjungantalet och tillgängliga avlöningsmedel. Dessa lärares
avlöning står således i proportion till tjänstgöringstidens omfattning. I det
följande kommer att för ifrågavarande lärargrupp föreslås ett likartat avlöningssystem,
varför anledning saknas att här ytterligare beröra frågan örn
dessa lärares undervisningstid.

Frågan örn läroverkslärarnas tjänstgöringstid har tidigare uppmärksammats
av riksdagen i samband med prövningen av äskanden om anslag för
upprättande av nya ordinarie lärartjänster och för anställande av ickeordinarie
lärare. Behovet av dylika anslag är givetvis i väsentlig mån beroende
av den arbetskvantitet, som uttages av redan anställda lärare, vilket
förhållande varit anledningen till att riksdagen vid olika tillfällen förklarat
sig anse, att lärarnas genomsnittliga undervisningstid borde bringas i närmare
överensstämmelse med läroverksstadgans föreskrifter.

Under det tidigare utredningsarbetet beträffande löneregleringsfrågan hava
ock vid behandlingen av frågan örn undervisningstiden förhållandena vid
de allmänna läroverken i första hand gjorts till föremål för behandling och
tagits till utgångspunkt för bedömandet av övriga lärarkårers ställning i
samma avseende.

Lärarlönekommittén verkställde på sin tid en undersökning beträffande de
allmänna läroverken, avseende dels den faktiska tjänstgöringen läsåret 1920—

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

1921 för de olika lärarkategorierna, dels omfattningen av den arbetstid, som
lärarna utöver de i läroverksstadgan föreskrivna timtalen ägnade åt sin
tjänst. Av den förstnämnda utredningen hade kommittén funnit framgå,
att lärarnas undervisningstid per vecka kunde anses falla omkring den stadgade
medelgränsen. Undersökningen angående tjänstgöringstiden utöver
lektionerna hade givit vid handen, att för adjunkt denna tid utgjorde 3
timmar samt för lektor några minuter mera och för ämneslärarinna ett par
minuter mindre, allt per läsdag. Därjämte anskaffade kommittén uppgifter
om den utsträckning, i vilken lärarna utöver sin ordinarie tjänst undervisade
vid enskilda och kommunala läroanstalter.

Efter att hava anfört de skäl, som vanligen åberopas för och emot en
utsträckt veckotjänstgöring, sade sig kommittén icke hava kunnat undgå
finna skäl tala för såväl den ena som den andra ståndpunkten. En utsträckning
av tjänstgöringstiden, sådan den tillämpats i avseende å den efter
kommunikationsverken nyreglerade centralförvaltningen, kunde icke anpassas
på lärarkårerna, enär förhållandena i detta som i så många andra hänseenden
vore rätt olikartade emellan lärarnas tjänstgöring å ena sidan och
den civila förvaltningstjänsten å den andra. Vid en utsträckning av tjänstgöringstiden
uppnåddes rätt snart en maximigräns, olika för olika lärarkategorier,
vilken ej kunde utan allvarliga olägenheter överskridas. Då en utökning
av tjänstgöringstiden vore förenad med vittgående konsekvenser, berörande
ej allenast lärarna själva utan ingripande i läroverkens organisatoriska
förhållanden, hade kommittén såsom sådan icke tilltrott sig att i ifrågavarande
hänseende kunna göra ett i tillräcklig grad auktorativt uttalande,
än mindre avgiva direkt förslag i ämnet. Bleve i samband med nu ifrågavarande
lönereglering en ökning av lärarnas tjänstgöringstid ifrågasatt, syntes
densamma enligt kommitténs förmenande ej böra få en automatisk och
generell tillämpning över hela linjen. Det borde nämligen tagas i övervägande,
huruvida icke skäl funnes att härvid göra ett undantag för dels lärarna
vid provårsläroverken, vilkas tjänstgöring till omfattning i regel och
relativt överträffade övriga lärares och näppeligen utan skada för undervisningen
och provårsarbetet möjliggjorde någon ytterligare utsträckning, dels
ock rektorerna, i fråga om vilkas undervisning en tendens gjort sig gällande
till minskning i stället för ökning.

I fråga om övriga läroanstalter uttalade sig lärarlönekommittén mera bebestämt
för, att ökning av undervisningstiden icke borde ifrågakomma för
vissa lärare vid högre lärarinneseminariet, övningsskollärarna vid folkskoleseminarierna,
lärarna vid de tekniska läroverken och läroanstalterna för
blinda ävensom personalen vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat
lyte.

Lärarlönekommitténs slutliga hemställan beträffande frågan örn undervisningstiden
inskränkte sig till, att Kungl. Majit måtte vid framläggande av
förslag till ny lönereglering för ifrågavarande personalgrupper taga den hänsyn
till de av kommittén berörda förhållandena, som Kungl. Majit kunde
finna skäligt.

Skolöverstyrelsen anförde i yttrande över lärarlönekommitténs betänkande,
att de invändningar, som gjorts mot utsträckning av tjänstgöringstiden för
läroverkslärarna, vore förtjänta av beaktande men icke tillräckligt vägande,
för att överstyrelsen skulle helt kunna på dem bygga ett avstyrkande av
arbetstidens utökande. En måttlig ökning kunde lämpligen vidtagas. Överstyrelsen
föreslog, att för lektorer och adjunkter minimigränsen böjdes med

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 271.

en timme och maximigränsen med två timmar, alltså till respektive 21—24
och 25—30 timmar. I relation härtill skulle tjänstgöringsskyldigheten höjas
för adjunkt med tjänstgöring huvudsakligen i realskolans sjätte klass och
gymnasiet. Härvid vore av vikt, att fullt tydliga bestämmelser gåves i fråga
örn vad som borde förstås med uttrycket »huvudsaklig tjänstgöring». Ämneslärarinna
borde hava samma undervisningsskyldighet som adjunkt. Rektorernas
undervisningsskyldighet borde minskas. Däremot behövde vid utsträckning
av undervisningstiden undantag icke göras för lärarna vid provårsläroverken.

I fråga örn högre lärarinneseminariet ansåg skolöverstyrelsen ökning böra
ske endast för ämneslärarinnor, från 20—24 till 22—26 timmar. Vid folkskoleseminarierna
borde lektors undervisningsskyldighet bestämmas till 21—
24 veckotimmar, medan övningsskollärarnas tjänstgöringstid borde bibehållas
oförändrad. Ingen ökad tjänstgöring borde ifrågasättas för lärarna vid de
tekniska läroverken, men i samband med en lönereglering borde en utjämning
ske mellan de tekniska läroverkens och de allmänna läroverkens lärares
arbetsbörda, så att dessa läroanstalters lärare bleve så vitt möjligt likställda.
Utsträckt tjänstgöring borde enligt överstyrelsens mening icke heller ifrågakomma
för lärarpersonal vid blindundervisningsanstalterna och småskoleseminarierna.

1928 års lönekommitté ansåg i likhet med skolöverstyrelsen utsträckt tjänstgöring
för rektorer ej kunna ifrågasättas. Beträffande övriga lärare vid här
avsedda läroanstalter anslöt sig kommittén till skolöverstyrelsens förslag.
Härvid förutsatte kommittén, att sådan möjlighet till sänkning i vissa fall
av _d_e lägsta timtalen, som för närvarande vore stadgad, bibehölles. Denna
möjlighet hade dittills anknutits till behovet av hänsynstagande till olika
speciella arbetsuppgifter. Överstyrelsen hade ansett densamma böra medgivas
även med avseende å äldre och fysiskt svagare lärare. Kommittén
ställde sig tveksam härutinnan men ansåge, att Kungl. Majit och skolans
högsta myndigheter därom borde för de särskilda fallen träffa det avgörande,
som avlöningsreglementets föreskrifter i sådant avseende möjliggjorde. I
sammanhang med de ändringar, som av förslaget nödvändiggjordes i läroverksstadgan,
syntes kommittén den åtgärden lämplig, att fullt tydliga bestämmelser
gåves i fråga örn vad som borde förstås med uttrycket »huvudsakliga
tjänstgöring» för adjunkt och ämneslärarinna i realskolans sjätte
klass, gymnasiet och lyceets tre högsta ringar. Kommittén ville endast antyda
följande möjlighet till förtydligande:

24 timmar å högre stadiet skulle motsvara 30 timmar å lägre stadiet, eller,
uttryckt med mindre tal, 4 å högre skulle motsvara 5 å lägre stadiet. Med
denna utgångspunkt kunde uppställas följande regel: För adjunkt och ämneslärarinna
minskas maximi- och minimital med 1 timme för varje helt
4-tal timmar å överstadiet, minimitalet dock till lägst 21 timmar.

För de lärare vid andra läroanstalter än de allmänna läroverken, beträffande
vilka skolöverstyrelsen ansett utsträckt tjänstgöring icke kunna ifrågasättas,
hade lönekommittén icke heller föreslagit ändring i de gällande förhållandena.

Flera av de i lönekommitténs arbete deltagande representanterna för de
olika lärarkategorierna hava i särskilda yttranden uttalat sig mot en utökning
av undervisningstiden.

Statskontoret har i utlåtande över 1928 års lönekommittés betänkande med
tillfredsställelse konstaterat, att kommittén föreslagit förlängd tjänstgörings -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

tid för vecka för vissa grupper av lärare, även om statskontoret holle före,
att steget utan olägenhet skulle kunna tagas ännu längre.

Skolöverstyrelsen har yttrat bland annat följande: I väsentliga avseenden
befunne sig frågan om undervisningstidens utsträckning i ett annat läge,
än då överstyrelsen yttrade sig om lärarlönekommitténs förslag. Till det
förhållandet, att läroverksreformen ökat lärarnas arbetsbörda, kunde man
icke underlåta att taga hänsyn, därest man icke skulle direkt försvåra vinnandet
av de syften, som varit ledande vid reformens tillkomst. Överstyrelsen
ställde sig sålunda nu ganska tveksam örn lämpligheten av så generellt
skärpta bestämmelser, som utökning av både minimum och maximum
innebure. Lyckligast vore, att någon mera nämnvärd utsträckning av tjänstgöringsskyldigheten
icke nu behövde vidtagas. Överstyrelsen ville dock gärna
medverka till att i samband med en effektiv lönereglering för ämneslärarna
vid de allmänna läroverken och jämförliga läroanstalter en omreglering av
tjänstgöringstiden vidtoges, varigenom en större latitud för den enskilde
lärarens undervisningsskyldighet och därmed möjligheter för en rättvisare
fördelning av tjänstgöringen mellan de olika lärarna erhölles. Med hänsyn
till på frågan inverkande omständigheter hade överstyrelsen stannat vid att,
ehuru med tvekan, tillstyrka förslaget om höjning av maximum med två
timmar. Däremot hade överstyrelsen funnit sig nödsakad att avstyrka höjning
jämväl av minimum. Helst skulle överstyrelsen vilja föreslå en minskning
i nu gällande minimital. Av betydelse för fastställandet av tjänstgöringstiden
vore ej endast maximi- och minimitalen utan även den medeltjänstgöring,
från vilken överstyrelsen hade att utgå vid sina.beräkningar
av lärarbehovet för varje särskilt år och vid varje läroverk. Överstyrelsen
holle före, att det förutvarande medeltalet av 21 timmar för lektor och 26
timmar för adjunkt under inga förhållanden borde höjas med mer än 1
timme. En höjning av medeltalet härutöver skulle göra möjligheten av en
sänkning under minimum praktiskt taget illusorisk. Till vad lönekommittén
yttrat angående möjligheten för äldre och fysiskt svagare lärare att erhålla
viss lindring i tjänstgöringsskyldigheten kunde överstyrelsen uttala sin anslutning.

Den av kommittén ifrågasatta graderade skalan för bestämmande av tjänstgöringsskyldigheten
för adjunkt och ämneslärarinna med s. k. gymnasietjänstgöring
accepterade överstyrelsen, dock med det tillägget, att den skulle
användas endast till dess timtalet 18 å överstadiet vore nått. Adjunkt och
ämneslärarinna, som meddelade minst 18 veckotimmars undervisning å överstadiet,
borde sålunda få sin tjänstgöring beräknad efter vad som gällde
för lektor. Å andra sidan kunde det ifrågasättas, om ej en motsvarande
bestämmelse borde införas i fråga örn lektors tjänstgöring i realskolan. På
närmare angivna skäl och då hänsyn till tjänstgöringens förläggning borde
tagas vid utmätandet av tjänstgöringsskyldigheten för den enskilde läraren
inom den föreskrivna ramen, funne överstyrelsen anledning saknas att ifrågasätta
särskilda bestämmelser om utökning av lektorernas tjänstgöring i de
fall, då en del av denna förlagts till realskolan.

Beträffande lärare vid provårsläroverk vore det lämpligast att icke stadga
andra särskilda bestämmelser än de redan gällande. Med hänsyn till dessa
borde emellertid medeltalet för lärare vid provårsläroverk beräknas 1 timme
lägre än för lärare vid andra läroverk.

Vad angår övriga läroanstalter, föreslog överstyrelsen, att tjänstgöringsskyldigheten
för lektor vid folkskoleseminarium skulle ökas på samma sätt

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

som för lektor vid allmänt läroverk samt att för adjunkt och ämneslärarinna
vid högre lärarinneseminariet undervisningsskyldigheten skulle sättas
till 22 26 veckotimmar. För adjunkt på övergångsstat vid folkskolesemi narium

borde tjänstgöringsskyldigheten liksom för lektor bestämmas till 20
—24 veckotimmar.

Vissa framställningar i fråga örn bestämmandet av läroverkslärarnas tjänstgöringsskyldighet
bör jag i detta sammanhang omnämna.

Läroverks! är arnäs riksförbunds deputeradeförsamling har i sin förut omnämnda
skrift bland annat hänvisat till arbetets såväl kvalitativa som kvantitativa
stegring vid läroverken ävensom intagit en bestämt avvisande ståndpunkt
gentemot ökad tjänstgöring, örn densamma icke kunde befinnas sakligt
motiverad genom en effektiv löneförbättring. Samtidigt betonades att
en ökning av tjänstgöringen för äldre lärare kunde innebära en belastningsökning,
som ej kunde bäras. Lektorernas förening har i en till Kungl. Majit
ställd skrivelse påpekat, att den genom 1927 års skolreform föranledda
ökade belastningen visserligen drabbade högst ojämnt, men att det för visso
kunde sägas, att i regeln den genom det enskilda arbetet i läroverken och
den ökade specialiseringen i de högsta gymnasieringarna uppkomna ökningen
av lärarens arbete betydligt överstege två veckotimmar. Hänsyn till
den sålunda ökade arbetsbördan borde tagas vid tjänstgöringstidens bestämmande.
Ävenledes borde större hänsyn än nu tagas till den särskilt stora
arbetsbörda, som lagts på institutionsföreståndarna. Dessas tjänstetid borde
fastställas till minst 18 och högst 22 veckotimmar.

Läraraspiranternas förening i Lund har i en till chefen för finansdepartementet
ställd skrift framballit de menliga följder för läraraspiranternas
framtidsutsikter, som en ökning av undervisningsskyldigheten skulle medföra.
I en till läroverkslönesakkunniga ingiven skrift bar vidare Sveriges
extralärareförening — med hänsyn till verkningarna av ett beslut örn ökning
av läroverkslärarnas tjänstgöringstid — uttalat sig mot vidtagande av
en dylik åtgärd.

Läroverkslönesakkunniga.'' En förhöjning av lärarnas tjänstgöringsskyldighet
lärer komma att nämnvärt påverka behovet av lärarkrafter allenast vid de
allmänna läroverken. Läroverkslönesakkunniga hava ock företagit en undersökning
i syfte att utröna inverkan på antalet icke-ordinarie lärare av en
utsträckning av undervisningstiden vid dessa läroanstalter. De sakkunniga
hava, i anslutning till de vid de föregående utredningarna framkomna huvudalternativen,
beräknat dels den minskning i antalet extralärare, som
skulle uppstå, om nuvarande minimiantal tjänstgöringstimmar ökades med
en timme och maximiantalet samtidigt höjdes med två enheter, dels ock
den uppkommande minskningen under förutsättning av bibehållet minimum
men böjning av maximum med två enheter. Av undersökningen har framgått,
att — vid bibehållen organisation med avseende på antalet klassavdelningar
m. m. — antalet extralärare skulle minskas i förra fallet med 129
och enligt det senare med 105. Däremot skulle behovet av timlärartimmar
betydligt växa, dock mest enligt det senare alternativet.

Läroverkslönesakkunniga hava sedermera från skolöverstyrelsen under

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

hand erhållit en promemoria, innehållande approximativ beräkning av antalet
extralärare höstterminen 1938, under förutsättning att undervisningsskyldigheten
ökades med två timmar, medan den undre gränsen behölles
oförändrad. Beräkningen vilar på det antagandet, att lärare med gymnasietjänstgöring
utgöra en tredjedel av hela antalet lärare och lärare med tjänstgöring
i realskolan två tredjedelar. Antalet klassavdelningar läsåret 1938
—1939 har beräknats med hänsyn tagen till de organisatoriska förändringar,
som skolöverstyrelsen i skrivelse till Kungl. Majit den 31 augusti 1936
föreslagit.

Det framgår av nämnda undersökning, att den på angivet sätt utsträckta
undervisningsskyldigheten är tillräcklig att täcka undervisningsbehovet för
de 60 nya avdelningar, som med hänsyn till sannolik ökning av lärjungeantalet
skulle behöva inrättas höstterminen 1938, och därutöver göra 20
extralärare överflödiga. Detta motsvarar, då 1 avdelning absorberar 1,25
extralärare och alltså 60 avdelningar absorbera 75 extralärare, cirka 75 +
20 = 95 extralärare. Utsträckningen av undervisningsskyldigheten skulle
alltså innebära, att läsåret 1938—1939 inga nya icke-ordinarie lärarplatser
skulle tillkomma utan i stället 20 av de förutvarande indragas.

Enighet angående här ifrågavarande spörsmål har ej rått bland läroverkslönesakkunniga.
Medan de sakkunnigas ordförande och ledamoten Sandberg
funnit en viss ökning av den genomsnittliga undervisningsskyldigheten för
läroverkens lärare vara befogad, hava ledamöterna Grimlund och Norrbom,
på skäl som angivas i berörda bilaga G, ansett någon dylik utsträckning
av tjänstgöringsskyldigheten ej böra ifrågakomma.

Till stöd för den förstnämnda uppfattningen har framhållits bland annat
följande. Även örn icke löneregleringen komme att bereda alla lärare högre
löneställning, vore dock densamma såsom helhet förenad med betydande
kostnader för statsverket, även på grund av de särskilda förmåner av olika
slag, som anknutits till det nya avlöningssystemet och beträffande vilka
någon kostnadsberäkning icke kunnat utföras. Då kommunikationsverkens
avlöningssystem infördes vid civilförvaltningen, hade en utsträckning av
arbetstiden såsom regel genomförts med ej mindre än sex timmar per
vecka, detta oaktat i flera avlöningsgrader någon löneförbättring icke inträtt.
Beträffande undervisningsväsendet kunde visserligen ej en dylik generell
arbetstidsförlängning komma i fråga. Arbetsbördan vore mycket olika för
olika lärare, i det att den utanför lärorummet fallande tjänstgöringen i vissa
fall vore ganska begränsad, i andra däremot högst betydande och betungande.
Det vore därför enligt ifrågavarande ledamöters mening angeläget
att tillse, att möjlighet alltjämt funnes till en så stor minskning i den författningsmässigt
reglerade undervisningsskyldigheten, som den där utanför
fallande tjänstgöringen skäligen kunde anses påkalla. Ur denna synpunkt
vore fördenskull önskvärt att iakttaga en sådan begränsning vid bestämmandet
av undervisningstiden för den enskilde läraren, att den medeltjänst -

Departe mentschefen.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 271.

göring, från vilken skolöverstyrelsen hade att utgå vid beräknandet av behovet
av icke-ordinarie lärarkrafter, ej behövde höjas med mera än en halv
timme. Ifrågavarande medeltal skulle alltså höjas för lektorer till 21 */2 samt
för adjunkter och ämneslärarinnor till 26 1/n veckotimmar. Det maximitimantal,
som skolöverstyrelsen på sin tid accepterat, borde emellertid fastställas.
Godtagandet av en medeltalsnivå på sätt nu förordats skulle innebära,
att för de särskilt betungade lärarna möjligheten att underskrida det
stadgade normala minimiantalet skulle kunna utnyttjas i avsevärt större
omfattning än hittills varit möjligt. En dylik tillämpning skulle också väsentligt
mildra de förut omnämnda följderna för de icke-ordinarie lärarna
av en ökad undervisningsskyldighet. En överslagsberäkning med utgångspunkt
från den inom skolöverstyrelsen utarbetade promemorian har givit
vid handen, att i stället för minskning av antalet extralärare vid genomförandet
av det nya systemet med ingången av läsåret 1938—1939 skulle
komma att kunna nyanställas 25 å 30 icke-ordinarie lärare, behövliga timlärartimmar
härvid inräknade.

I fråga om undervisningsskyldigheten vid andra läroanstalter än de allmänna
läroverken har av de sakkunnigas majoritet i huvudsak förordats
tillämpning av skolöverstyrelsens förslag i utlåtandet över 1928 års lönekommittés
betänkande, dock med erforderliga jämkningar för erhållande av
anslutning till de sakkunnigas eget förslag.

De av mig i det föregående återgivna stadgandena i fråga om undervisningsskyldigheten
för lärarna vid här berörda läroanstalter hava ej underställts
riksdagen utan utfärdats i administrativ väg. Att jag ändock här
upptager frågan till omnämnande beror därpå, att, såsom jag redan påpekat,
omfattningen av lärarnas undervisning — särskilt vid de allmänna läroverken
— är nära förknippad med behovet av icke-ordinarie lärarkrafter.
Detta förhållande är ock anledningen till att riksdagen vid olika tillfällen
berört spörsmålet om omfattningen av lärarnas vid de allmänna läroverken
undervisningsskyldighet. Härtill kommer att jag givetvis måst för min del
redan i förevarande sammanhang taga ställning till nämnda spörsmål, främst
för att kunna fatta ståndpunkt till frågan örn storleken av avlöningen åt
timlärare, en fråga som i sin mån är beroende av undervisningsskyldighetens
omfattning.

Vid bedömandet av den förevarande frågan får man icke förbise, att den
i vederbörande stadgor föreskrivna undervisningsskyldigheten alldeles icke
är identisk med den läraren åliggande tjänstgöringen. Utöver den dagliga
undervisningen har läraren så gott som undantagslöst att fylla arbetsuppgifter,
som ofta äro av betydande omfattning. Av lärarlönekommittén på
sin tid inhämtade uppgifter beträffande lärarna vid de allmänna läroverken
äro i detta hänseende belysande: de visa, att tjänstgöringstiden för nämnda
lärare utöver lektionerna vid tiden för undersökningen i medeltal utgjorde

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

17—19 timmar i veckan. Man finner härav, att den samlade arbetsbördan
då var avsevärd, och de organisatoriska förändringar, som sedan dess ägt
rum vid läroverken, bava för visso ökat densamma. På liknande sätt, som
nu angivits i fråga om de allmänna läroverken, förhåller det sig även vid
andra slag av läroanstalter. Med hänsyn till nu angivna förhållanden och
då lärarkallet i och för sig måste anses innefatta moment av särskilt tröttande
natur, är det enligt min mening nödvändigt att noga överväga de åtgärder,
som i detta hänseende beslutas.

Vad först de allmänna läroverken beträffar, kan jag väsentligen ansluta
mig till den mening, som uttalats av läroverkslönesakkunnigas majoritet.
Jag är fullt medveten örn att i många fall någon utökning av undervisningsskyldigheten
för läraren icke rimligen kan påfordras, utan att tvärtom
— dels med hänsyn till särskilt tyngande arbete utöver lektionstimmarna,
dels även på grund av lärares vid högre ålder försvagade krafter — en
minskning kan anses skälig och behövlig. Men i andra fall lärer arbetsbördan
ej vara så betungande, att icke en måttlig ökning kan ske. Jag
instämmer emellertid med nämnda sakkunniga däri, att tillämpningen av
bestämmelserna bör så avvägas, att ökningen av medeltjänstgöringen för de
största lärarkategorierna vid de allmänna läroverken stannar omkring en
halv timme över den nuvarande. En dylik begränsning är därjämte, såsom
de sakkunniga framhållit, önskvärd även med hänsyn till de följder för de
icke-ordinarie lärarna, som en strängare tillämpning skulle medföra och örn
vilka såväl de sakkunniga som flera i förevarande sammanhang ingivna
framställningar tala.

Beträffande undervisningsskyldigheten för lärarna vid övriga slag av läroanstalter
instämmer jag med läroverkslönesakkunniga.

I sinom tid torde jag alltså komma att föreslå Kungl. Majit att meddela
föreskrifter i den riktning, jag nu angivit. Då ändrade bestämmelser i nu
förevarande hänseende icke lämpligen böra genomföras under pågående läsår,
förutsätter jag, att nya föreskrifter i ämnet icke skola träda i tillämpning
förrän under budgetåret 1938/1939.

Av 1928 års lönekommitté har, såsom förut anförts, till övervägande upptagits
frågan örn vad som vid bestämmande av lärares tjänstgöring på gymnasialstadiet
bör menas med »huvudsaklig tjänstgöring», och framlagts ett
förslag innebärande en viss evalvering av lektionstimmarna å gymnasiet i
förhållande till realskolan. Enligt förslaget skulle för adjunkt och ämneslärarinna
maximi- och minimital minskas med en timme för varje helt 4-tal
timmar på gymnasialstadiet, minimitalet dock till lägst 21 timmar. Skolöverstyrelsen
har tillstyrkt förslaget med det tillägget, att regeln skulle användas
endast till dess timtalet 18 å gymnasialstadiet vore nått, vadan
adjunkt och ämneslärarinna, som meddelar minst 18 veckotimmars undervisning
å nämnda stadium, skulle få sin tjänstgöring beräknad efter vad
som gäller för lektor. Mot nu ifrågavarande förslag med den av skolöver -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

styrelsen förordade jämkningen Ilar jag intet att invända, utan anser mig
kunna förorda, att i läroverksstadgan införes en föreskrift av angivna innebörd.
En dylik bestämmelse bör emellertid enligt min mening kompletteras
med ett stadgande örn att för lektor, som har sin tjänstgöring förlagd till
realskolan, en motsvarande nedvärdering av undervisningstiden därstädes
skall äga rum.

Vid utfärdandet av de bestämmelser, som i nu berörda hänseenden bliva
erforderliga, bör ihågkommas, att örn ämneslärarna vid småskoleseminarierna
bliva i avseende på löneförmåner och kompetensfordringar likställda
med adjunkter vid de allmänna läroverken, deras undervisningsskyldighet
bör bestämmas på samma sätt som adjunkts.

I diskussionen örn läroverkslärarnas tjänstgöringsskyldighet har från olika
håll påpekats, att dessa lärare i avsevärd utsträckning meddela undervisning
i andra läroanstalter än dem, där de äro anställda, och att en ökning
av den med deras ordinarie befattning förenade tjänstgöringen fördenskull
vore möjlig. Härtill vill jag framhålla, att påpekandet örn lärarnas undervisning
utanför den egna läroanstalten givetvis är riktigt men att förhållandet
av naturliga skäl väsentligen är begränsat till några stora städer och
således gäller endast en mindre del av lärarkåren. I huvudsaklig överensstämmelse
med gällande lönebestämmelser för de allmänna läroverken har
i förslaget till avlöningsreglemente för statens undervisningsväsen upptagits
ett stadgande av innehåll, att lärare ej må åtaga sig undervisning i annan
läroanstalt, så framt ej vad angår rektor, vederbörande centrala myndighet, eller
vad angår annan lärare, vederbörande rektor, efter av nämnda myndighet angivna
riktlinjer, uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande
undervisning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen å den
ordinarie befattningen, finner uppdraget kunna få mottagas och tills vidare
bibehållas. Jag kan emellertid ej underlåta att framhålla — i viss anslutning
till vad som från läraraspiranthåll gjorts gällande — att understundom en
undervisningstid utöver den vid egen läroanstalt normalt stadgade förekommit,
vilken förefaller vara mycket hög och som givetvis för icke-ordinarie
lärare utan fast anställning beskär möjligheten att erhålla timlärarundervisning
i den utsträckning, som eljest varit möjlig. Jag förutsätter, att skolöverstyrelsen
ägnar uppmärksamhet åt,*att gränserna för vad som i förevarande
hänseende kan anses rimligt och lämpligt icke överskridas. Vad
nu anförts beträffande ordinarie lärare bör även erhålla tillämpning å extra
ordinarie lärarpersonal.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

3. Förhållandet mellan manliga och kvinnliga
lärares avlöning.

Bland de frågor av mera allmän natur, som varit föremål för övervägande
vid de hittills skedda utredningarna rörande lönereglering för lärarpersonalen
vid det statliga undervisningsväsendet, har spörsmålet örn förhållandet
mellan manliga och kvinnliga lärares löner intagit en mycket
framskjuten plats. Att så varit fallet har varit naturligt, särskilt efter tillkomsten
av den s. k. behörighetslagen av år 1923.

Tidigare förslag. I sitt den 31 oktober 1914 avgivna betänkande anslöt
sig lärarlönenämnden till vissa av 1902 års löneregleringskommitté i betänkande
den 13 januari 1911 angivna huvudgrunder beträffande förhållandet
mellan manliga och kvinnliga lärares avlöning. Dessa grunder sammanfattades
sålunda, att de kvinnliga lärarnas avlöning borde sättas lägre än
de manligas på grund av dels männens familjeförsörjningsplikt, dels ock
männens större arbetsprestation, där skillnad i sådant avseende förefunnes.
Med tillämpning av dessa grunder kom lärarlönenämnden till det resultatet
för de statsanställda kvinnliga lärarnas del, att avlöningen borde bestämmas
till sådant belopp, att den kvinnliga tjänstemannens effektiva avlöning bleve
i medeltal omkring 90 procent av motsvarande manlige tjänstemans effektiva
avlöning.

1902 års löneregleringslcommitté fann i yttrande över lärarlönenämndens
betänkande icke anledning frångå den i huvudsak för kommittén och nämnden
gemensamma ståndpunkten. Kommittén vidtog emellertid vissa omräkningar
av nämndens förslag. Det löneregleringsförslag, som Kungl. Majit
föreläde 1918 års förra riksdag och som sedermera av riksdagen bifölls,
grundades i huvudsak på löneregleringskommitténs förslag.

Lärarlönekommittén erinrade i sitt betänkande om att Kungl. Majit den
29 juni 1921 tillsatt en kommitté med uppdrag att med hänsyn till den då
pågående utredningen av spörsmålet angående utsträckt tillträde för kvinnor
till statstjänst verkställa ytterligare utredning av frågan örn ordnandet av
kvinnliga befattningshavares avlönings- och pensionsförhållanden. Då denna
kommitté icke avslutat sitt arbete vid den tid, då lärarlönekommittén avgav
sitt förslag, ansåg sig kommittén böra avstå från ett stånd punktstagande
till de i kvinnornas lönefråga förut framlagda förslag och i stället för
kvinnliga lärare uppbygga en löneplan, som vilade på de dåvarande grunderna
för kvinnliga lärares avlöning. Kommittén betonade därvid, att en
dylik anordning vore att betrakta som ett provisorium, vilket i sinom tid
borde avlösas av de definitiva anordningar, som kunde framgå som det
slutliga resultatet av 1921 års lönekommittés utredningsarbeten. För andra
kvinnliga befattningshavare än lärare föreslog kommittén den löneplan, som
då gällde för civilförvaltningens kvinnliga tjänstemän.

Sedan lag angående kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat
allmänt uppdrag utfärdats den 22 juni 1923, framlade Kungl. Majit i
1925 års statsverksproposition förslag om ordnandet av kvinnliga befattnings -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

havares avlönings- och pensionsförhållanden. Utgångspunkten för propositionen
var ett av 1921 års lönekommitté avgivet förslag, vilket dock blivit
överarbetat inom finansdepartementet. Overarbetningen hade resulterat i
två alternativa förslag till ordnandet av kvinnornas lönefråga. Den principiella
skillnaden mellan de båda alternativen var den, att enligt alternativ I
man och kvinna alltid skulle erhålla lika lön i en och samma befattnings
medan alternativ II medförde en lägre lön för kvinnlig innehavare av befattning
i 1—21 lönegraderna. Enligt båda förslagen skulle de kvinnliga
befattningshavarna erlägga avgifter till samma belopp som männen för
såväl egen pensionering som den familjepensionering, vilken staten skulle
bereda dem. Departementschefen anslöt sig till de grunder, på vilka alternativ
I var byggt. Han ansåg vidare, att de dåvarande kvinnliga befattningarna
borde i regel öppnas för män och kvinnor och att allenast
sådana tjänster borde förbehållas kvinnor, vilkas natur krävde, att de besattes
uteslutande med kvinnor. Enligt propositionen skulle likalönsprincipen
tillämpas på det sätt, att därest kvinna erhölle befattning, som
dittills varit förbehållen man, lönen till henne skulle utgå såsom förut till
man, och att, därest man erhölle befattning, som förut varit reserverad för
kvinna, lönen skulle för honom utgå såsom förut till kvinna.

Kungl. Maj:ts förslag, i vad det avsåg lika lön för manlig och kvinnlig
befattningshavare, vann så till vida icke riksdagens bifall, som enligt riksdagens
beslut lön enligt sista löneklassen i vederbörande lönegrad icke må
utgå till kvinnlig tjänstinnehavare.

I sitt betänkande angående lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet
anförde 1928 års lönekommitté i fråga om riksdagens nu
omförmälda beslut följande. Riksdagens beslut hade framgått såsom resultat
av en gemensam omröstning. På grund av den gemensamma voteringen
hade ingen motivering kommit att inflyta i riksdagens skrivelse. I
den mån vägledning för riksdagsmajoritetens ställning till dessa principer
kunde sökas i 1925 års riksdagsbehandling av ärendet, syntes kunna fastslås,
att riksdagen icke uttalat sig till förmån för likalönsprincipen,
att riksdagen velat hålla öppen möjligheten att — närmast i samband
med en kommande inarbetning av dyrtidstilläggen i den fasta lönen —
framdeles pröva spörsmålet örn behovsprincipens tillämpning i det statliga
lönesystemet, samt

att riksdagen betraktat 1925 års lönereglering vara av mera provisorisk
natur.

Statsutskottet vid 1925 års riksdag hade även uttalat, att den av utskottet
förordade, av riksdagen sedermera godkända löneställningen för de kvinnliga
befattningshavarna icke finge anses äga prejudicerande betydelse för
behandlingen av statens lönefrågor i övrigt.

Beträffande sin egen ståndpunkt i frågan yttrade 1928 års lönekommitté
bland annat följande. Kommittén hade i sitt betänkande angående allmänt
avlöningsreglemente föreslagit, att den nu för de kvinnliga tjänsteman, som
vore inordnade i det allmänna lönesystemet, gällande begränsningen i fråga
om rätt till avlöningsförhöjningar skulle upphävas och att kvinnorna alltså
måtte kunna uppnå sista löneklassen inom vederbörliga lönegrader. Den
år 1925 vidtagna omläggningen av statsanställda kvinnors avlöningsförhållanden
kunde icke sägas innebära något steg i riktning mot genomförande av
den s. k. likalönsprincipen. I realiteten bibehölle de kvinnliga tjänstemännen
i avlöningshänseende samma ställning som förut. Beträffande under -

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

visningsväsendet föresloge kommittén, att den dåvarande relationen mellan
manliga och kvinnliga befattningshavares löner i huvudsak bibehölles. 1925
års riksdags beslut hade icke givit något erkännande åt ett likalönssystem,
i den mening man från kvinnohåll velat giva åt detta begrepp. Vid genomförandet
av löneregleringen för den egentliga statsförvaltningen hade icke
skillnaden mellan manlig och kvinnlig lön genomförts fullständigt så, att
en kvinna alltid för sitt arbete avlönades lägre än en man med motsvarande
uppgifter, utan tvärtom använts en form, som teoretiskt innebure,
att man och kvinna i en och samma befattning erhölle lika lön. Alla befattningar
hade inplacerats i samma löneplan, och lönesättningen vore lika,
vare sig innehavaren vore man eller kvinna, bortsett från att kvinnorna dittills
icke kunnat uppnå högsta löneklassen i vederbörande lönegrad. Emellertid
hade de befattningar, som uteslutande eller huvudsakligen bekläddes
med kvinnor, erhållit en inplacering i löneplanen, som i huvudsak motsvarade
den förutvarande lönesättningen, även örn manliga befattningar inom
samma arbetsområde och med väsentligen samma uppgifter vore högre placerade.
För att i dylika fall skilja de av män och kvinnor innehavda befattningarna
åt hade givits dem olika benämningar, den ena befattningen placerad
i en högre och den andra i en lägre lönegrad. Teoretiskt kunde
män innehava även de lägre befattningarna och kvinnor de högre, men i
praktiken räknade man med såsom regel, att de förra skulle innehavas av
kvinnor, de senare av män. En dylik fördelning av arbetskraften hade
man förutsatt skola åvägabringas genom rekryterings- och befordringsväsendet.

Inom undervisningsväsendet kunde man enligt kommitténs mening icke
lämpligen förfara på samma sätt. För befordringar gällde här mera uteslutande
examensmeriter och andra teoretiska kvalifikationer, till följd varav
det näppeligen läte sig göra att genom rekrytering och befordran uppdela
manlig och kvinnlig arbetskraft på olika avlöningslägen, som motsvarade
den allmänna skillnaden i värdesättning av manligt och kvinnligt arbete.
Kommittén föresloge därför, att inom undervisningsväsendet befattningar
placerades i en lägre lönegrad, när de innehades av kvinnor, och i en högre,
när de innehades av män. Med det system för lönesättning åt män och
kvinnor i statsförvaltningen, som genomförts år 1925, hade man ansett sig
böra fastställa lika stora pensionsavgifter för man och kvinna, i syfte att
nettoavlöningen i en och samma befattning alltid skulle bliva densamma.
I fråga om undervisningsväsendet borde, vid ett bifall till kommitténs förslag
beträffande olika lönesättning för man och kvinna, familjepensioneringen
icke medföra samma avgifter för kvinnor som för män.

Det system, som 1928 års lönekommitté sålunda uttalade sig för, tillämpades
av kommittén beträffande det statliga undervisningsväsendet så, att
kvinnliga lärare såsom regel placerades tre lönegrader lägre än motsvarande
manliga lärare.

En reservant inom lönekommittén hemställde, att kvinnliga liirare måtte
placeras i samma lönegrad som man i respektive slag av befattning. Jämväl
vissa tillfälliga ledamöter av kommittén framställda liknande yrkanden
beträffande respektive lärargrupper.

Statskontoret * anförde i sitt utlåtande över 1928 års lönekommittés betänkande,
att ämbetsverket för sin del visserligen måste principiellt biivda likalönsprincipens
berättigande men dock holle före, att det för närvarande av
rent praktiska skäl måhända icke vore görligt att helt genomföra densamma. —

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

En reservant ansåg, att statskontoret bort uttala sig för, att likalönsprincipen
tillämpades beträffande lärare.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd yttrade sig i förevarande hänseende
sålunda. Ett ordnande av de kvinnliga lärarnas löner efter principen
lägre lön för kvinnlig än för manlig innehavare av samma tjänst måste
få i mer eller mindre grad karaktären av ett provisorium, som förr eller
senare måste ersättas av ett system, som toge vederbörlig hänsyn till de
konsekvenser, 1923 års behörighetslag medfört och kunde väntas medföra
med avseende å de statliga tjänsternas rekrytering. Frågan om likalönsprincipens
tillämpning sammanhängde emellertid med spörsmålet örn behovsprincipens
tillämpning. Nämnden förordade, att en allmän utredning
verkställdes rörande båda dessa löneprincipers införande, icke blott för undervisningsväsendet
utan för den civila förvaltningen över huvud taget. Härför
vore den dåvarande tidpunkten lämplig. Nämnden hade — i enlighet
med sin förut angivna uppfattning örn kvinnliga befattningshavares löner
— icke särskilt granskat kommitténs förslag om de kvinnliga lärarnas inplacering
å löneplanen utan utgått från att samma lön borde utgå till man
och kvinna i en och samma tjänst.

Skolöverstyrelsen anförde, att överstyrelsen i det hela taget anslöte sig till
lönekommitténs förslag, att den proportion mellan inom undervisningsväsendet
anställda manliga och kvinnliga befattningshavares avlöning, som för
närvarande tillämpades, i stort sett fortfarande borde få äga bestånd. —
Inom överstyrelsen framhöll konsulenten för ärenden angående husligt arbete
behovet och rättvisan av en sådan lönereglering, att det icke blott
bleve likhet mellan männen inbördes utan mellan män och kvinnor i samma
befattningar i fråga örn lönen.

Bland övriga i anledning av lönekommitténs förslag inkomna yttranden
må här nämnas dem, som ingivits av akademiskt bildade kvinnors förening,
de svenska kår sammanslutning arnäs centralråd och centralkommittén för kvinnoorganisationen
i Göteborg. I dessa yttranden har framförts krav på principiell
likställighet mellan man och kvinna i statstjänst.

Läroverkslönesakkunniga hava erhållit direktiv att vid utarbetande av löneplan
utgå från lika lön för män och kvinnor i samma befattning. Vid
fullgörandet av detta uppdrag hava de sakkunniga kommit till den uppfattningen,
att införandet av likställighet i nämnda hänseende icke bör föranleda,
att löneställningen sättes lägre än som skulle hava bestämts för
manliga befattningshavare vid systemet med lägre lön för kvinnor. Vidare
hava de sakkunniga utgått från att, i de fall då viss befattning för närvarande
är avsedd endast för kvinnlig innehavare och alltså en motsvarande
lön för manlig lärare icke finnes fastställd, avlöningen enligt det nya systemet
bör flyttas upp till den nivå, som kan anses vara betingad av tjänstens
beskaffenhet, oavsett att densamma även i framtiden torde komma att besättas
med kvinnliga innehavare.

De resultat med avseende å lönegradsplaceringen, som ansetts följa av
den av läroverkslönesakkunniga sålunda intagna principiella ståndpunkten,
framgå av den i det följande lämnade redogörelsen för förslagen rörande
de olika lärarbefattningarnas inplacering å löneskalan.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Så länge kvinnliga lärare haft anställning vid statliga anstalter, har avlöningen
utgått med lägre belopp till dem än till motsvarande manliga lärare.
Vid de allmänna läroverken hava sålunda de kvinnliga rektorerna,
lektorerna och adjunkterna löner, som väsentligt understiga deras manliga
kollegers. För ämneslärarinnebefattningarna, vilka endast äro avsedda för
kvinnliga innehavare, har vidare fastställts en avlöning, som tillmätts väsentligt
lägre än som torde hava blivit fallet, örn befattningarna varit inrättade
för män. Liknande hava förhållandena varit jämväl beträffande
andra lärargrupper, örn vilka nu är fråga.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, genomfördes år 1925 —
i samband med slopandet av de vid kommunikationsverken och allmänna
civilförvaltningen förut gällande särskilda löneplanerna för kvinnliga tjänstemän
— principiell likställighet i lönehänseende mellan manliga och kvinnliga
befattningshavare, bortsett från att kvinnlig tjänstinnehavare tills vidare
icke åtnjuter lön enligt högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad. Vid
de kvinnliga befattningshavarnas inflyttande på den förut endast för män
gällande löneplanen gjordes emellertid, såsom ock erinrats av 1928 års lönekommitté,
en uppdelning på skilda lönegrader av vissa befattningar, som
förut under samma tjänstebenämning avlönats olika, beroende på om innehavaren
var man eller kvinna. De manliga befattningshavarna placerades
härvid omedelbart på de — under särskilda benämningar — inrättade tjänsterna
i högre lönegrad. Sedermera har i avseende å såväl tjänstegöromålen
som kompetensen en viss differentiering genomförts, vilket gjort ifrågavarande
uppdelning mera berättigad än från början var fallet.

Jag har för min del ansett det böra göras ett försök att för den största
enhetliga gruppen av de statsanställda lärarna — läroverksadjunkterna —
göra en undersökning, huruvida en motsvarande uppdelning skulle kunna
vidtagas, vilken sedermera kunde utsträckas att gälla jämväl andra lärargrupper.
Denna undersökning, som utförts av läroverkslönesakkunniga, har
emellertid givit vid handen, att betydande olägenheter skulle uppstå vid en
sådan klyvning av adjunktsgruppen. Att på ett tillfredsställande sätt ordna
förhållandet i avlöningshänseende mellan de lägre adjunkterna och ämneslärarinnorna
vid läroverken skulle knappast låta sig göra. Ur befordringssynpunkt
skulle vidare avsevärda svårigheter uppstå, med hänsyn särskilt
till att ämneskombinationerna äro mycket skiftande vid de olika läroverken.
För att undvika alltför talrika förflyttningar skulle visserligen kunna ordnas
så, att den lägre gruppens lärare automatiskt — efter utnämningsdatum —
finge uppflyttas i den högre gruppen. Detta skulle emellertid i verkligheten
innebära, att klyvningen av adjunktsgruppen närmast finge karaktär av en
utsträckning nedåt av avlöningsskalan. Någon rationell uppdelning av det
adjunkterna åvilande arbetet i göromål av mera respektive mindre krävande
beskaffenhet torde ej heller kunna genomföras.

Med hänsyn till nu anförda och ytterligare omständigheter har jag — i

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271. 3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

likhet med läroverkslönesakkunniga — funnit en uppdelning av adjunktsgruppen
icke böra förordas. Vid sådant förhållande torde ock få övergivas
tanken på att vidtaga en motsvarande åtgärd beträffande andra befattningshavare
vid de statliga läroanstalterna. Det torde ock böra erinras, att det i
1925 års statsverksproposition såsom alternativ II omnämnda förslaget till
ordnande av kvinnornas lönefråga upptog lägre lön för kvinnor än för män
i samma befattning blott i lönegraderna under den nuvarande 22:a. Även
med tillämpning av den så kallade kvalitativa inplaceringsmetoden har alltså
tidigare i fråga om högre förvaltningstjänster någon åtskillnad mellan lönen
för manlig och för kvinnlig tjänsteman icke ansetts vara motiverad.

När avsikten nu är att utsträcka det för närvarande gällande civila avlöningssystemet
till att avse jämväl befattningshavarna vid det statliga undervisningsväsendet,
synas, med hänsyn till vad förut anförts, tillräckliga
skäl saknas att icke för statens undervisningsväsen tillämpa likalönsprincipen,
givetvis med den begränsning tillsvidare i fråga örn åtnjutandet av
lön enligt högsta löneklassen, varom jag i det föregående talat.

Jag delar läroverkslönesakkunnigas mening, att ett konsekvent tillämpande
av likalönsprincipen kräver, att de specifikt kvinnliga lärarbefattningarna
flyttas upp på den lönenivå, som betingas av de med tjänsten förenade
göromålen. Eljest erhålles icke den rätta relationen de olika befattningarna
emellan.

De principer i fråga om lönegradsplaceringen för kvinnliga lärare, som
jag sålunda funnit mig böra förorda, medföra givetvis i åtskilliga fall relativt
stora individuella löneökningar. Jag har på grund härav ansett det
ur flera synpunkter önskligt, att övergången för de kvinnliga lärarna till
den nya lönenivån ej blir alltför o^rmedlad, och jag har därför låtit utarbeta
en särskild löneplan för dessa lärare, vilken är avsedd att över en tid
av fem och ett halvt år utsträcka övergången från nuvarande lönenivå till
den slutliga lönegradsställningen. Närmare redogörelse för det sålunda tilltänkta
systemet lämnas i avdelningen örn övergångsanordningar vid löneregleringens
genomförande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

4. Avlöningsförfattningar m. m.

Jag övergår härefter till att behandla frågan om de avlöningsförfattningar,
som bliva erforderliga i samband med den nu ifrågavarande löneregleringen.

A. Avlöningsreglemente för ordinarie lärare.

Tidigare förslag. Lärarlönekommitténs förslag innebar särskilda avlöningsreglementen
för det statliga och för det kommunala undervisningsväsendet.
Förslaget till avlöningsreglemente för befattningshavarna vid statens undervisningsväsen
avsåg såväl ordinarie som icke-ordinarie befattningshavare.
De läroanstalter och institutioner, som reglementet omfattade, voro: de allmänna
läroverken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna, småskoleseminarierna,
de tekniska läroverken, läroanstalterna för blinda, vårdanstalten
i Lund för blinda med komplicerat lyte, dövstumskolorna, skeppsgosseskolorna,
navigationsskolorna, veterinärinrättningen i Skara samt folkskolinspektörerna.
Den till reglementet fogade tjänsteförteckningen, vilken omfattade
såväl ordinarie som icke-ordinarie befattningshavare, upptog förutom
lärarpersonal av olika slag och folkskolinspektörer även skolläkare,
viss ekonomipersonal vid abnormanstalter samt vaktmästar- och därmed
jämförlig personal. Kommittén föreslog tre särskilda löneplaner, en för
manliga befattningshavare, en för kvinnliga lärare och en för övriga kvinnliga
befattningshavare. Naturaförmåner föreslogos, såsom inledningsvis erinrats,
skola i förekommande fall utgå utöver lönen. Lärarlönekommittén
yttrade beträffande den »hyreshjälp» eller det »hyresbidrag», som av kommunala
medel frivilligt utgår till vissa statliga lärare, främst i Stockholm
och Göteborg, allenast att detta icke vore ett förhållande, som kommit till
uttryck i lönestaterna, varför kommittén förklarade sig icke hava att i förevarande
sammanhang fästa avseende därå.

1928 års löneJcommitté. Såsom inledningsvis framhållits, föreslog 1928 års
lönekommitté, att till det allmänna avlöningsreglemente, vartill kommittén
framlagt förslag, skulle fogas en särskild tjänsteförteckning, upptagande det
statliga undervisningsväsendets ordinarie personal. Bland de till det nya
avlöningsreglementet hörande »tilläggsbestämmelserna» skulle inflyta, under
vederbörliga huvudtitlar, sådana särbestämmelser, som vore erforderliga för
statens undervisningsväsen, d. v. s. de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet,
folkskoleseminarierna, småskoleseminarierna, de tekniska läroverken,
läroanstalterna för blinda, vårdanstalten i Lund för blinda med
komplicerat lyte, dövstumskolorna och statens folkskolinspektörer; skeppsgosseskolorna;
veterinärinrättningen i Skara samt navigationsskolorna.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 271.

Den tjänsteförteckning, som innefattades i 1928 års lönekommittés förslag,
upptog alla ordinarie befattningshavare vid vederbörande statliga läroanstalter,
således lärarpersonal av olika slag, folkskolinspektörer, viss ekonomipersonal
vid abnormanstalter samt vaktmästar- och därmed jämförlig
personal. En gemensam löneplan föreslogs för alla ordinarie tjänstemän.
Naturaförmåner förutsattes skola inordnas i lönen. Beträffande de i vissa
städer förekommande kommunala hyresbidragen till lärare vid statliga läroanstalter
förutsatte kommittén, att dessa framdeles skulle bortfalla.

Läroverkslönesakkunniga hava, såsom inledningsvis framhållits, utarbetat
förslag till särskilt avlöningsreglemente för ordinarie lärare vid statens
undervisningsväsen (Bilaga A). De läroanstalter, å vilkas lärarpersonal detta
reglemente skall äga tillämpning, äro — efter den i riksstaten iakttagna
ordningen följande: högre lärarinneseminariet och därmed förenade läroanstalter,
de allmänna läroverken, folkskoleseminarierna, småskoleseminarierna,
läroanstalterna för blinda (d. v. s. institutet och förskolan för blinda
å Tomteboda samt hantverksskolorna för blinda i Kristinehamn och Växjö),
vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte, samt de tekniska
läroverken (tekniska elementarskolor, fackskolor och gymnasier). Vidare
förutsättes, att beträffande navigationsskolorna genom särskild kungörelse
föreskrives, att avlöningsreglementet skall i tillämpliga delar utsträckas att
omfatta även lärare vid dessa skolor.

Beträffande de statliga läroanstalter, för vilka lärarlönekommittén eller
1928 års lönekommitté föreslagit lönereglering men vilka icke återfinnas
bland de ovan uppräknade läroanstalter, som omfattas av läroverkslönesakkunnigas
förslag, torde få hänvisas till den såsom bilaga B vid denna proposition
fogade specialmotiveringen till avlöningsreglementet, 1 §.

Vid uppgörandet av förslag till avlöningsreglemente för det statliga undervisningsväsendet
hava läroverkslönesakkunniga såsom regel följt avlöningsreglementet
för allmänna civilförvaltningen. Bruttolönesystem förutsättes
sålunda, med utgivande av ersättning enligt fastställda regler för förekommande
naturaförmåner. Kommunala tillägg utöver lön förutsättas icke skola
utgå. Av specialmotiveringen till reglementet framgår, på vilka punkter
nämnvärda avvikelser från de för allmänna civilförvaltningen gällande bestämmelserna
ansetts motiverade, liksom även de förebilder, som följts vid
utformandet av reglementsförslaget. Här torde få lämnas en redogörelse
för de viktigare hänseenden, i vilka avlöningsreglementet för lärarna avviker
från avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen, med beaktande
tillika av de mera framträdande skiljaktigheterna i förhållande till nu gällande
bestämmelser. I

I 3 § 2 mom. har införts ett stadgande, varigenom i fråga örn de allmänna
läroverken bestämmelserna örn prebenden vid vissa lärartjänster

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

i nu gällande löneförfattning dels bibehållits, dels kompletterats med ett av
såväl lärarlönekommittén som 1928 års lönekommitté ifrågasatt tillägg, avseende
att vad genom donation av enskild tillförsäkrats innehavare av
viss tjänst, i syfte att bereda denne särskild förmån utöver honom eljest
tillkommande avlöning, skall oavkortat komma tjänstinnehavaren till godo.

Från det allmänna förbudet mot förening av tjänster har, i anslutning
till nu gällande bestämmelser, i 4 § 1 mom. undantagits innehavare
av lärarbefattning i övningsämne. Å andra sidan har i 4 § såsom
ett 3 mom. införts i huvudsak nu gällande bestämmelse örn inskränkning
i rätten för lärare att åtaga sig undervisning i annan läroanstalt.

De under »2 kap. Ordinarie lärare, som tillsättas genom förordnande»,
avsedda befattningshavarna — rektorerna — föreslås skola erhålla förordnande
på sex år, dock att den första perioden efter löneregleringens
ikraftträdande skulle omfatta fem och ett halvt eller, beträffande småskoleseminarierna,
fem år. Den 1 juli 1943 skulle nya rektorsförordnanden
träda i kraft över hela linjen. I övrigt hänvisas till vad som i denna fråga
säges vid behandlingen av avlöningsställningen för rektorerna vid de allmänna
läroverken.

I 8 § 2 mom. föreslås ett nytt system för avlönande av lärare i övningsämne
(teckning, musik, gymnastik med lek och idrott, manlig slöjd,
kvinnlig slöjd och hushållsgöromål). Här torde få lämnas en kort redogörelse
för nu gällande bestämmelser och tidigare förslag i detta hänseende.

Det nuvarande avlöningssystemet för dessa lärare kännetecknas av följande
huvudgrunder:

l:o) Lönen bestämmes med hänsyn till det minsta antal undervisningstim
mar i ämnet, som är bestämt för ordinarie lärare vid det slag av läroanstalter,
varom i varje särskilt fall är fråga.

2:o) För tjänstgöring utöver nämnda antal undervisningstimmar lämnas
ersättning, beräknad efter veckotimme och utgående med högre belopp, allt
eftersom läraren befinner sig i högre lönegrad (d. v. s. erhållit ålderstillägg).

3:o) Lärare må ej erhålla ersättning för mer än ett visst antal timmar i
veckan, däri inräknat det timtal, med hänsyn till vilket den ordinarie lönen
bestämts, dock att, där särskilda förhållanden sådant påkalla, Kungl. Majit
må kunna medgiva vissa lärare ersättning för ytterligare två veckotimmar.

4:o) Ersättningen för tjänstgöring utöver det antal timmar, som motsvara
lönen, utgår efter läsår och tillgodoräknas lärare vid bestämmandet av pension.

Lärarlönekommittén hade ansett sig böra taga under omprövning, huruvida
en omläggning av övningslärarnas nuvarande avlöningsgrunder kunde
och borde vidtagas, ävensom på vad sätt en dylik omläggning lämpligen
borde kunna åvägabringas, för att ett enhetligt avlöningssystem måtte komma
till stånd för samtliga befattningshavare vid ifrågavarande skolformer.

Vid frågans bedömande och efter en ingående undersökning hade kommittén
funnit det vara möjligt att för övningslärarna åvägabringa ett avlöningssystem,
som helt skilde sig från det nuvarande och mer överensstämde

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

med grunderna för ämneslärarnas avlöning. Med utgångspunkt från systemet
med minimi- och maximisiffror för ämneslärarnas tjänstgöringsskyldighet
räknade kommittén även för övningslärarna med vissa fixa lönegrader,
vilka skulle anpassas till en med vissa minimi- och maximisiffror angiven
tjänstgöringsskyldighet per vecka.

Kommittén hade vid övervägande av frågan örn den lägsta undervisningsskyldighet
enligt stat — d. v. s. med frånseende av övertimmar -— vilken
skulle berättiga till ordinarie anställning, ansett sig böra stanna vid ett
författningsenligt föreskrivet minimiantal av 10 timmar i veckan. Visserligen
kunde även denna siffra, som utgjorde den ordinarie undervisningsskyldigheten
för teckningslärare vid real- och samskolor, synas vara alltför
låg, för att ordinarie anställning borde på densamma grundas; men härvid
borde ej förbises, att den i verkligheten icke förekomme vid någon enda
av nämnda skolor, som alla fått sig tilldelade ett större eller mindre antal
övertimmar.

De veckotimtal, som kommittén ansett böra grunda placering i olika ordinarie
lönegrader, hade i det av kommittén föreslagna systemet uppställts
på följande sätt: a) 10—14 timmar; b) 15—19 timmar; c) 20—24 timmar;
d) 25—29 timmar; e) 30—34 timmar. Inom var och en av de sålunda
fixerade timserierna skulle läraren kunna åläggas ökad eller minskad undervisningsskyldighet
utan ändring i den honom tillkommande lönen, vilken
utginge i överensstämmelse med den för varje serie bestämda lönegraden.

Lärarlönekommittén upptog även till övervägande vissa svårigheter, som
visat sig vara förenade med det av kommittén föreslagna systemet, men
framhöll i fråga om dessa, att de vid övergången till en ny lönereglering
vore ofrånkomliga, för så vitt man över huvud taget ville åstadkomma en
förenklande omläggning av övningslärarnas avlöningsförhållanden. Kommittén
ansåg dock icke dessa olägenheter vara av så allvarlig art, att de
borde stå hindrande i vägen för en sådan länge påyrkad omläggning.

Det av lärarlönekommittén föreslagna systemet med viss latitud i fråga
om antalet timmar för vecka ansåg skolöverstyrelsen icke äga samma tillämpning
för Övningslärare som för ämneslärare. Överstyrelsen ansåg sig
icke kunna tillstyrka det av kommittén framlagda förslaget, utan förordade
ett inom styrelsen utarbetat förslag, benämnt alternativ I, vilket i huvudsak
anslöt sig till lärarlönekommitténs huvudprinciper men med ett större antal
timserier, envar omfattande ett mindre timantal än kommitténs förslag.
Antalet använda lönegrader utökades i samband härmed. Inom överstyrelsen
hade emellertid generaldirektören och två ledamöter förordat ett annat
av styrelsen utarbetat förslag, benämnt alternativ IV, enligt vilket man vid
avlöningens bestämmande hade att utgå från en viss tjänstgöringstid såsom
den normala och reglerade avlöningen för avvikande tjänstgöringstid genom
avdrag eller tillägg å den normala lönen.

1928 års lönekommitté ansåg det hittills tillämpade systemet för ifrågavarande
övningslärares avlöning böra ersättas med ett annat och sådant, som
överensstämde med det för statliga läroanstalter i övrigt förordade. Vid
granskning av de olika förslagen, lärarlönekommitténs och skolöverstyrelsens,
hade kommittén kommit till den övertygelsen, att det lämpligaste vore
det, som skolöverstyrelsen kallade alternativ IV. Med vissa modifikationer
av detta alternativ föreslog lönekommittén följande bestämmelse: »Till gymnastik-,
musik- eller teckningslärare ävensom till annan lärare i övnings -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

ämne utom vid blindundervisningsanstalt och dövstumskola utgår lön med
det för vederbörande löneklass gällande beloppet för tjänstgöring av 30
veckotimmar; för varje veckotimme, som över- eller understiger 30, sker
tillägg respektive avdrag å årslönen med 3 procent, dock att så uppkommet
tal avrundas till närmaste med 3 jämnt delbara krontal».

Detta system borde enligt lönekommittén tillämpas icke endast beträffande
övningslärarna vid läroverk, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarier.
Det kunde och borde användas å undervisningsväsendets Övningslärare
över huvud, utom naturligtvis timlärare, vilka erhölle avlöning per
veckotimme. Således borde Övningslärare, varmed kommittén avsåge alla
lärare i andra ämnen än läs- eller s. k. läroämnen, avlönas enligt ovan angivna
grunder. Dock funnes några lärare i övningsämnen, vilka icke borde
så avlönas utan erhålla lön enligt vederbörlig löneklass liksom lärare i läsämnen.
Sådana lärare vore handarbetslärarinnor (slöjdlärarinnor), hushållslärarinnor
och arbetslärare vid blindundervisningsanstalter samt folkskoleseminariernas
lärare i trädgårdsarbete.

Med det föreslagna avlöningssystemet vore det möjligt att bibehålla
övningslärartjänster såsom ordinarie i samma utsträckning som hittills. Kommittén
kunde icke annat än finna det vara med undervisningsväsendets krav
bäst förenligt, att även vid smärre skolor, t. ex. realskolor, åtminstone de
övningslärargrupper, som för det dåvarande innehade ordinarie anställning,
bibehölle densamma orubbad.

För lärare i gymnastik vid allmänt läroverk föreslog 1928 års lönekommitté
dessutom, med hänsyn till dessa lärares arbete med och ansvar för
planläggningen och övervakandet av ungdomens friluftsliv, att gymnastiklärares
vid läroverken extra arbete skulle räknas såsom underlag för lön
på följande sätt: vid intill 13 veckotimmars undervisningsskyldighet ökas
den tid, som i varje fall beräknas såsom underlag för lön, med en timme,
vid 14—''21 veckotimmars undervisningsskyldighet ökas sagda tid med två
timmar, och vid 22 eller flera veckotimmars undervisningsskyldighet ökas
densamma med tre timmar.

Skolöverstyrelsen hade för sin del vid förnyat övervägande av de olika
alternativen funnit sig böra stanna vid det, som lönekommittén föreslagit.
Överstyrelsen påpekade den fördel för avlöningssystemets enkelhet och reda,
som läge däri, att undervisningsskyldigheten för samtliga Övningslärare på
sätt, som skett i kommitténs förslag, bragtes i överensstämmelse med vad
som gällde i fråga örn adjunkterna vid de allmänna läroverken. Överstyrelsen
ville alltså ansluta sig till vad kommittén föreslagit rörande de allmänna
grunderna för övningslärarnas inplacering i avlöningssystemet.

Läroverkslönesakkunniga hava i huvudsak anslutit sig till det av 1928 års
lönekommitté förordade systemet för övningslärares avlönande, jämväl i fråga
örn den särskilda kompensationen åt de allmänna läroverkens gymnastiklärare.
Vid utformningen av författningsbestämmelserna i ämnet hava de
sakkunniga dock förordat ett par modifikationer i och tillägg till 1928 års
lönekommittés förslag. Sålunda utgå de sakkunniga från att avrundningen
av tilläggs- respektive avdragsbeloppet äger rum först sedan samtliga förekommande
treprocentstillägg respektive avdrag verkställts. Vidare hava de
sakkunniga med hänsyn till nu gällande lönebestämmelser föreslagit bestäm -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

mande av ett högsta antal veckotimmar, för vilket avdrag å lönen må göras,
detta för att garantera lärarna i övningsämnen en viss minimilön. Sålunda
skulle lärare i teckning, musik och gymnastik (med lek och idrott) åtnjuta
lön för lägst 9 veckotimmar samt lärarinna i kvinnlig slöjd åtnjuta lön för
lägst 6 veckotimmar. Den sålunda föreslagna bestämmelsen kommer att
kunna bliva av betydelse för en och annan av de nu i tjänst varande lärarna
i övningsämnen; ett nyinrättande av ordinarie lärartjänster i dessa
ämnen brukar däremot icke medgivas, med mindre timantalet väsentligt
överstiger de ovannämnda talen och således en betryggande marginal
finnes.

En annan jämkning, som läroverkslönesakkunniga förordat i 1928 års
lönekommittés förslag, angår den ovan berörda, särskilda kompensationen
åt gymnastiklärarna vid de allmänna läroverken. Lönekommittén hade,
sannolikt med utgångspunkt från de i hittills gällande löneförfattning föreskrivna
lägsta timtalen för ordinarie lön, dragit gränserna för de olika tirntalsgrupperna
mellan 13 och 14 samt mellan 21 och 22 veckotimmar. Läroverkslönesakkunniga
hava, i anslutning till numera föreliggande faktiska
förhållanden, förordat en gränsdragning i förevarande avseende mellan 12
och 13 samt mellan 20 och 21 veckotimmar. Slutligen hava läroverkslönesakkunniga
— med anledning av ett av skolöverstyrelsen väckt förslag —
föreslagit att även för högre lärarinneseminariets gymnastiklärare skall gälla
sistberörda särskilda beräkningsgrund, dock endast i fråga örn tjänstgöring,
fullgjord inom realskolan eller flickskolan.

Utöver de av 1928 års lönekommitté i nu förevarande avseende föreslagna
bestämmelserna hava läroverkslönesakkunniga föreslagit införande av en
bestämmelse, som förhindrar att en lärare i övningsämne med tjänstgöring
vid mer än en statlig läroanstalt får högre sammanlagd årslön än han skulle
hava uppburit, om han haft tjänstgöring av samma omfattning vid allenast
en läroanstalt. I

I fråga om de i 11 § 1 mom. intagna bestämmelserna om tillgodoräkning
för lönek lassplacering av tidigare tjänstgöring vid
tillträdandet av ordinarie tjänst märkes, att i anslutning till nu gällande
bestämmelser vissa angivna avbrott i anställning såsom icke-ordinarie lärare —
för genomgående av provår m. m. — föreslagits icke skola utesluta rätt
för lärare att för löneklassplacering tillgodoräkna anställningstid före avbrottet.

Den för allmänna civilförvaltningen gällande generella regeln örn tillgodoräkning
efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall av tjänstgöringstid
utom statens tjänst har upptagits även i avlöningsreglementet för lärare
(2 morn.). Skolöverstyrelsen har, på grund av Kungl. Maj:ts uppdrag, den
18 november 1935 avgivit en utförlig utredning jämte förslag angående

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

nya lönetursbestämmelser för statsanställd ordinarie lärare, som tjänstgjort
vid statsunderstödda kommunala och enskilda läroanstalter, m. fl. Huvudsyftet
har härvid varit att möjliggöra hänsynstagande vid lönetursberäkningen
till tjänstgöring vid kommunala och enskilda läroanstalter, och utredningen
innehåller detaljerade förslag örn vilka kategorier av lärare, som
böra tillerkännas sådan lönetursrätt, varom här är fråga. Vid inordnandet
av lärarpersonalen under de för allmänna civilförvaltningen gällande reglerna
har emellertid icke ansetts lämpligt att i avlöningsreglementet införa bestämmelser
av den betydande räckvidd, som skolöverstyrelsen föreslagit. I
stället hava i reglementet särskilt angivits vissa mera allmänt förekommande
fall, beträffande vilka för närvarande särbestämmelser om tillgodoräkningsrätt
finnas meddelade. Den av skolöverstyrelsen verkställda utredningen
torde emellertid komma att bliva av betydelse vid den prövning från fall
till fall, som Kungl. Maj:t förutsättes skola verkställa i enlighet med vad
nyss sagts.

I 19 § har i fråga örn vikariatsersättning vid förordnande å befattning
inom högre lönegrad upptagits den av 1928 års lönekommitté för
statsförvaltningen över huvud och alltså även för undervisningsväsendet
föreslagna anordningen, enligt vilken sådan ersättning skall utgå även vid
vikariat under kortare tid än åtta dagar.

I de under 22 § intagna bestämmelserna örn tjänstebostad har istället
för den för allmänna civilförvaltningen gällande bestämmelsen örn tjänstemans
skyldighet att »bebo» anvisad tjänstebostad införts en bestämmelse
örn skyldighet att »mottaga» sådan bostad. Därjämte har föreskriften örn
bostadsersättnings erläggande i förskott icke medtagits. Vad sålunda av
läroverkslönesakkunniga föreslagits överensstämmer med vad 1936 års lärarlönesakkunniga
föreslagit beträffande lärare vid folk- och småskolor.

I 28 § hava sammanförts bestämmelser örn särskilda arvoden och
ersättningar, vilka antingen redan nu utgå eller ansetts böra tillkomma
såsom en följd av löneregleringen. Ifrågavarande arvoden m. m. motsvara
närmast vad som enligt allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente
30 § förutsättes kunna utgå för särskilda uppdrag.

Bestämmelserna i allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente örn
tjänstedräkt, felräkningspenningar och ersättning för övertidsarbete hava icke
medtagits i avlöningsreglementet för lärarpersonalen. Bestämmelserna om
gottgörelse för övertidsarbete ersättas emellertid i viss mån för lärarnas vidkommande
av de bland avlöningsbestämmelserna för icke-ordinarie lärare
ingående stadgandena örn arvode till timlärare.

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Jag har tidigare förklarat mig biträda läroverkslönesakkunnigas förslag, att
de grundläggande nya avlöningsbestämmelserna meddelas i ett avlöningsreglemente
för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsen. Beträffande
detaljerna i själva avlöningsreglementet, sådana dessa utformats av läroverkslönesakkunniga,
har jag ingen erinran att göra, helst som de sakkunnigas
förslag i allt väsentligt tillkommit såsom resultat av under arbetets
gång givna direktiv. Jag hänvisar härutinnan till den förut omnämnda,
såsom bilaga vid propositionen fogade specialmotiveringen, till vilken jag
alltså jämväl ansluter mig.

Vad angår den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen har
jag i ett avseende, nämligen i fråga örn lärarna i teckning, musik och
gymnastik med lek och idrott, funnit mig böra föreslå en annan lönegradsplacering
än den läroverkslönesakkunniga gemensamt förordat. Den i
tjänsteförteckningen angivna lönegradsplaceringen ansluter sig till den av
mig intagna ståndpunkten.

Beträffande frågan örn de hyresbidrag, som av vissa städer frivilligt beviljats
läroverkslärare, hava läroverkslönesakkunniga förutsatt, att sådana
bidrag utöver lön icke skola utgå efter löneregleringens ikraftträdande. Jag
delar i princip denna de sakkunnigas uppfattning. Ett bibehållande av systemet
med kommunala tillägg utöver lön skulle medföra, att den enhetlighet
på löneområdet, som det nya avlöningssystemet är avsett att åvägabringa,
skulle bliva omintetgjord. Emellertid bör vid själva övergången till det nya
lönesystemet tillses, att icke de lärare, som för närvarande åtnjuta kommunal
hyreshjälp, genom dennas bortfallande lida minskning i löneinkomst.
Till denna fråga återkommer jag vid behandlingen av erforderliga övergångsanordningar.

B. Kungörelse med avlöningsbestämmelser för icke-ordi narie

lärare.

Tidigare förslag. Lärarlönekommittén erinrade, att inom de lärarkårer,
beträffande vilka kommittén hade att avgiva förslag, jämväl funnes ett stort
antal icke-ordinarie lärare, vare sig dessa vore betecknade som extra lärare,
extra ordinarie lärare, vikarierande lärare eller timlärare. Dessutom vore
vid åtskilliga anstalter anställd även annan icke-ordinarie personal. Avlöningsförhållandena
för samtlig nu ifrågavarande extra personal hade reglerats
efter olika grunder.

Vad först beträffade extra lärare, extra ordinarie lärare, vikarierande lärare
och timlärare, ansåg kommittén, att ifrågavarande lärares avlöningsbelopp
i det stora flertalet fall borde underställas riksdagen, varför sagda
belopp eller grunder för beloppens utgående borde inrymmas i vederbörande
avlöningsreglementen, men att erforderliga tillämpningsbestämmelser, såsom
grunderna för uppflyttning i löneklass m. m., borde av Kungl. Maj:t ut -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

färdas i administrativ väg. Avlöningsbeloppen för extra och vikarierande
ämneslärare hade kommittén beräknat efter den relation, som av Kungl.
Majit fastställts för icke-ordinarie befattningshavare i centralförvaltningen
i förhållande till motsvarande ordinarie tjänstemän. En dylik relation hade
kommittén funnit i det stora hela tillämplig i fråga örn flertalet extra och
vikarierande ämneslärare.

Lärarlönekommittén, vars avlöningsreglemente innefattade gemensam löneplan
för ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare, föreslog inplacering
av extra och vikarierande ämneslärare i vissa angivna löneklasser, med rätt
till löneklassuppflyttning enligt Kungl. Majits bestämmande. Sålunda föreslogs
för manlig extra och vikarierande adjunktsbehörig lärare vid allmänt
läroverk begynnelseavlöning, liggande fyra löneklasser under begynnelselöneklassen
för ordinarie adjunkt.

Beträffande timlärarsystemet hade kommittén icke i stort sett funnit anledning
förorda någon ändring av gällande bestämmelser i de olika fallen.
Då utgående, av riksdagen fastställda timarvoden hade kommittén föreslagit
skola höjas i proportion till avlöningen för icke-ordinarie lärare med
full tjänstgöring.

Vad anginge de olika grupperna av övriga icke-ordinarie befattningshavare,
vare sig dessa utgjordes av lärare eller andra, syntes, i den mån icke
riksdagens medverkan vid bestämmandet av dess avlöningsgrunder redan
påkallats, bestämmanderätten böra tillkomma Kungl. Majit eller vederbörande
överordnade centralmyndighet. Härvid erinrades om de med riksdagens
medverkan tillkomna grunderna för ersättning åt läkare vid de allmänna
läroverken och folkskoleseminarierna, vilka grunder kommittén funnit
vara av beskaffenhet att alltjämt böra förbehållas riksdagens prövning.
Givetvis kunde eller borde några generella avlöningsgrunder för den övriga
extra personalen näppeligen tänkas. För sådan personal, beträffande vilken
Kungl. Majit skulle hava att bestämma sagda grunder, syntes nämligen i
tillämpliga delar böra, endast där sådant visade sig möjligt och lämpligt,
gälla de grunder, kommittén föresloge för därmed jämförliga ordinarie eller
icke-ordinarie befattningshavare. Vid prövningen av de erforderliga anslagsbeloppen
erhölle riksdagen i allt fall tillfälle till skärskådande av de
utav Kungl. Majit eventuellt beslutade avlöningsgrunderna.

Sveriges extralärareförening påpekade, att en extra ordinarie lärare förordnades
per läsår eller termin, varav följde, att hans anställning varje år
avbrötes och att han därigenom försattes i ett sämre läge än andra statens
icke-ordinarie tjänstemän. Föreningen påyrkade kontinuerlig anställning
åtminstone för de icke-ordinarie lärare, som genomgått provår och som
redan nu förordnades per läsår.

I sammanhang med yttrande över lärarlönekommitténs förslag till avlöningsreglemente
berörde skolöverstyrelsen frågan om de icke-ordinarie befattningshavarnas
ställning. Det kunde ifrågasättas, huruvida icke i samband

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

med det nya lönesystemets införande vid undervisningsanstalterna åtgärder
borde vidtagas i syfte att för dessa befattningshavare skapa en mera fast
organisatorisk anknytning till statens undervisningsväsen. Den nuvarande
anordningen med antagande för varje läsår av erforderligt antal icke-ordinarie
lärarkrafter vid varje särskild läroanstalt syntes i flera hänseenden ur
såväl statens som befattningshavarnas synpunkt vara otillfredsställande.
Såsom en utväg till åstadkommande av en förbättring härutinnan kunde
tänkas en anordning, motsvarande den vid statsdepartement och centrala
ämbetsverk förekommande inskrivningen av amanuenser och med dessa
jämförliga icke-ordinarie tjänstemän. För de icke-ordinarie befattningshavarna
skulle tydligen en dylik inskrivning — som i varje fall syntes böra
äga rum först efter viss aspiranttjänstgöring, vilken ådagalagt vederbörandes
lämplighet för lärarkallet, och endast under förutsättning att befattningshavaren
avlagt vederbörliga kunskapsprov — vara ägnad att åtminstone i
någon mån bereda en fastare ställning och en större trygghet. — Beträffande
lärarlönekommitténs förslag till inplacering i lönegrad av icke-ordinarie
befattningshavare förordade skolöverstyrelsen allenast ett par ändringar.

1928 års lönekommitté behandlade frågan om de icke-ordinarie lärarnas
anställnings- och avlöningsförhållanden dels i sitt betänkande angående lönereglering
för befattningshavare vid undervisningsväsendet, dels ock i betänkandet
angående avlöningsreglemente för icke-ordinarie tjänstemän vid den
civila statsförvaltningen. I sistnämnda betänkande vidtog kommittén vissa
jämkningar i det tidigare förslaget.

Kommittén framhöll i förevarande fråga bland annat följande. Deavlöningsbestämmelser,
som ägde tillämpning på huvudparten av civilförvaltningens
extra ordinarie och extra tjänstemän, borde så långt ske kunde tillämpas
på undervisningsväsendets icke-ordinarie personal. De olika förutsättningar,
som för skolväsendet förelåge i avseende å personalförhållanden och organisation,
syntes utan större svårighet kunna beaktas. De grupper icke-ordinarie
lärare, på vilka avlöningsreglementet för extra ordinarie och extra
tjänstemän syntes kunna tillämpas, vore nu så kallade extra lärare, extra
ordinarie lärare, vikarierande lärare och timlärare. I vissa fall vore tillläggsbestämmelser
till nämnda reglemente av nöden, som toge fasta på
undervisningsväsendets särskilda organisationsförhållanden.

Aven för möjliggörandet av en fastare ordnad rekrytering av lärarkåren
syntes inordnandet under ett med civilförvaltningen i övrigt gemensamt avlöningsreglemente
vara lämpligt. De icke-ordinarie lärarnas ställning vunne
därigenom sådan trygghet, som både skolans högsta myndigheter och de
icke-ordinarie lärarna själva ansett böra åvägabringas i samband med införandet
av nytt lönesystem för undervisningsanstalterna. Kommittén ansåge,
att de statliga icke-ordinarie lärarna borde vid anställande såsom extra ordinarie
inregistreras inom undervisningsväsendet, på sätt Kungl. Majit när -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

mare föreskreve, samt antagas till extra ordinarie lärare i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som föreskrivits rörande extra ordinarie tjänstemän
inom den civila statsförvaltningen i övrigt.

Den icke-ordinarie lärarpersonalen fördelades av kommittén på tre olika
kategorier: extra ordinarie lärare, extra lärare och timlärare. Av dessa folie
den förstnämnda kategorien in under begreppet extra ordinarie tjänstemän,
medan extra lärare och timlärare vore att i löneteknisk bemärkelse hänföra
till gruppen extra tjänstemän. Till extra ordinarie lärare skulle kunna
antagas den, som uppfyllde de kompetenskrav, vilka vore fastställda för
närmast motsvarande ordinarie befattning. För anställning såsom extra
lärare skulle fordras att hava avlagt föreskriven examen eller eljest föreskrivna
kunskapsprov. Extra ordinarie lärares löneförmåner vore beräknade
för kalenderår, extra lärares för läsår i förhållande till den tid, som tjänstgöringen
vid läroanstalten omfattat. Lönerna till timlärare vore i huvudsak
beräknade med de för extra lärare å billigaste ort bestämda såsom utgångspunkt.

Grunderna för avlöning till de flesta kategorier icke-ordinarie lärare hade
dittills bestämts av riksdagen. Beträffande flertalet icke-ordinarie befattningshavare
vid civilförvaltningen i övrigt hade däremot Kungl. Majit eller vederbörande
verkstyrelse fastställt avlöningsvillkoren. Någon anledning att vid
lärarpersonalens inordnande i det gemensamma lönesystemet bibehålla denna
olikhet förefunnes enligt kommitténs mening icke. Riksdagen syntes fördenskull
böra på Kungl. Majit överlåta att närmare reglera även de ickeordinarie
lärarnas löneförhållanden. Däremot hade det synts kommittén
angeläget, att den stabilitet, som varit utmärkande för den nuvarande ordningen,
erhölle sin motsvarighet även efter övergången till det nya systemet.
Med hänsyn härtill hade för de extra ordinarie lärarnas vidkommande
intagits en tilläggsbestämmelse till avlöningsreglementet för icke-ordinarie
tjänstemän, som bestämt fixerade, till vilka lönegrader de vore att hänföra.

Extra ordinarie lärare hänfördes av 1928 års lönekommitté till lönegrad
två nummer lägre än den, som blivit fastställd för ordinarie lärare med
motsvarande arbetsuppgifter, vilket — med tillämpande av de år 1925 genomförda
grunderna för bestämmandet av extra ordinarie tjänstemäns löner,
vilka av lönekommittén bibehöllos oförändrade — innebar, att begynnelseavlöningen
låg fyra löneklasser lägre än för ordinarie lärare i respektive
lönegrad. För extra ordinarie adjunkt vid allmänt läroverk, folkskoleseminarium
eller tekniskt läroverk samt extra ordinarie ämneslärarinna vid allmänt
läroverk eller högre lärarinneseminariet föreslog dock lönekommittén
en placering i lönegraden liggande närmast under den för motsvarande ordinarie
lärare gällande.

Extra tjänstemän i allmänhet hänfördes av 1928 års lönekommitté till
lönegraden närmast lägre än den, som gällde för extra ordinarie tjänstemän

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

med jämförliga arbetsuppgifter. Med det av kommittén föreslagna systemet
innebar detta, att avlöningen utgick enligt löneklassen närmast under den
för extra ordinarie tjänstemän gällande lägsta löneklassen, utan rätt till uppflyttning
i högre löneklass. För vissa extra ämneslärare föreslogs dock placering
i den lönegrad, som var två nummer lägre än den för extra ordinarie
lärare föreslagna. Extra lärare i övningsämne och extra övningsskollärare
hänfördes däremot till samma lönegrad som motsvarande extra ordinarie
lärare. Extra ämneslärare med adjunktskompetens vid allmänt läroverk,
högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarium föreslogs skola åtnjuta
avlöning enligt löneklass närmast högre än den, som eljest vore för befattningen
stadgad.

Skolöverstyrelsen framhöll i utlåtande över 1928 års lönekommittés betänkande,
att antagning såsom extra ordinarie lärare borde avse anställning
icke vid ett visst läroverk utan vid de allmänna läroverken såsom en enhet.
Överstyrelsen borde äga möjlighet att vid behov förflytta läraren till ändrad
tjänstgöring. Särskilt starkt framträdde nödvändigheten härav under omorganisationstider
eller då av andra skäl, till exempel nativiteten, svårighet
förelåge att för någon tid framåt överblicka varje särskilt läroverks lärarbehov.

Överstyrelsen föreslog, att till extra ordinarie lärare måtte kunna antagas
den, som vore behörig till ordinarie tjänst av närmast motsvarande slag.
Härvid räknade överstyrelsen även med inrättande av extra ordinarie lektorsbefattningar.
I stället för den av lönekommittén föreslagna bestämmelsen,
att extra ordinarie lärare skulle antagas endast för full tjänstgöring
under helt läsår, föreslog överstyrelsen en bestämmelse av innehåll, att med
anställning såsom extra ordinarie lärare skulle följa skyldighet till full tjänstgöring
vid den läroanstalt skolöverstyrelsen bestämde.

Extra lärare borde icke, såsom de extra ordinarie lärarna, antagas tills
vidare vid de allmänna läroverken utan förordnas för viss tid vid visst läroverk.
Extra lärare borde vidare antagas endast för full tjänstgöring, vare
sig under helt läsår eller under kortare tid. Som extra lärare skulle kunna
anställas den, som vore behörig att antagas till extra ordinarie lärare av
motsvarande slag, så ock den, som avlagt föreskriven examen eller eljest
föreskrivna kunskapsprov. Dock skulle ej anställas extra lektor.

Läroverkslönesakkunniga hava utgått ifrån att avlöningsbestämmelser
för icke-ordinarie lärare vid statens undervisningsväsen böra fastställas av
Kungl. Majit, i likhet med vad som skett beträffande kungörelsen 1935:397
med avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare vid nyreglerade
verk inom allmänna civilförvaltningen. I enlighet med de i nämnda
kungörelse fastslagna principerna hava de sakkunniga utarbetat förslag till
kungörelse med avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie lärare m. fl. vid
statens undervisningsväsen. Denna kungörelse avser dels extra ordinarie

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

lärare, extra lärare och timlärare, dels viss icke-lärarpersonal, nämligen tillsynslärare
och kvinnlig sakkunnig vid allmänt läroverk samt biträde å rektorsexpedition,
bibliotekarie och läkare. I fråga örn de tre sistnämnda kategorierna
innehåller kungörelsen dock endast föreskrift, att ersättning utgår
efter grunder, som fastställas av Kungl. Majit.

Läroverkslönesakkunnigas förslag till avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie
lärare vid statens undervisningsväsen ansluter sig så nära som möjligt
till de nyligen utfärdade avlöningsbestämmelserna för allmänna civilförvaltningens
icke-ordinarie tjänstemän (kungörelsen 1935: 397). Läroverkslönesakkunniga
hava emellertid i sitt förslag icke upptagit någon motsvarighet
till kategorien tjänstemän å extra stat inom allmänna civilförvaltningen.

Extra ordinarie lärare förutsättes antagen för full tjänstgöring, varmed
förstås för annan lärare än lärare i övningsämne tjänstgöring till minst
den omfattning, som är föreskriven för ordinarie lärare med närmast jämförliga
arbetsuppgifter, samt för lärare i övningsämne minst 8 veckotimmars
undervisningsskyldighet. Extra ordinarie lärare antages av vederbörande
centrala myndighet, som utfärdar erforderliga detaljbestämmelser i ämnet.
Sådan lärare antages från och med viss tidpunkt tillsvidare, med lön efter
budgetår, och skall vara skyldig att tjänstgöra vid den eller de läroanstalter,
som myndigheten bestämmer. Läroverkslönesakkunniga hava för sin del
utgått ifrån, att antagning till extra ordinarie lärare, där så lämpligen kan
ske, äger rum för tjänstgöring vid statens undervisningsväsen såsom helhet,
varefter särskilt beslut meddelas angående vederbörande lärares placering i
det enskilda fallet. Härvid kan läraren allt efter omständigheterna tagas i
anspråk för att tjänstgöra antingen såsom lärare utöver läroanstaltens ordinarie
stat (= nuvarande extra lärare) eller såsom vikarie.

Vad beträffar kompetenskraven för antagning till extra ordinarie lärare,
böra dessa, i likhet med vad som gäller i fråga örn ordinarie lärare, angivas
i vederbörande stadga. Ett ansökningsförfarande torde bliva nödvändigt,
varvid böra bifogas i stort sett samma kompetenshandlingar, som skola fogas
vid ansökan till ordinarie tjänst. Särskilt bör framhållas, att — i enlighet
med föreskrifterna i kungörelsen 1935:460 — läkarintyg bör fordras. Som
en allmän regel hava läroverkslönesakkunniga uppställt, att ingen lärare
antages till extra ordinarie lärare av i tjänsteförteckningen för sådan lärare
angivet slag, med mindre han dels med avseende å examina och, där så
erfordras, provårstjänstgöring är behörig att söka och innehava ordinarie
tjänst av närmast motsvarande slag, dels — så vitt kan bedömas — kan
beredas stadigvarande anställning inom det statliga undervisningsväsendet.
Läroverkslönesakkunniga hava härvid räknat med att alla icke-ordinarie
lärare med akademisk examen och provår skola kunna — om de befinnas
i övrigt lämpliga — antagas till extra ordinarie adjunkter. Med »extra ordinarie
adjunkt» förstå de sakkunniga härvid sådan icke-ordinarie lärare,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

manlig såväl som kvinnlig, som med avseende å examina och prov är behörig
till adjunkts- eller lektorstjänst; sådan till extra ordinarie lärare antagen
kvinnlig lärare, som avlagt examen vid högre lärarinneseminarium,
bör erhålla ställning av »extra ordinarie ämneslärarinna». Tillräcklig anledning
att ifrågasätta inrättandet av extra ordinarie lektorsbefattningar hava
läroverkslönesakkunniga icke ansett föreligga.

Den av läroverkslönesakkunniga för extra ordinarie lärare föreslagna löneplanen
(vilken ansluter sig till allmänna civilförvaltningens löneplan för extra
ordinarie tjänstemän) ävensom den för dessa lärare föreslagna lönegradsplaceringen
framgå av bilagorna C1 och D till propositionen. Erinras må,
att den här ifrågavarande löneplanen är så konstruerad, att varje lönegrad
inom densamma börjar med en löneklass två nummer lägre än motsvarande
lönegrad inom löneplanen för ordinarie tjänstemän. I fråga om de av läroverkslönesakkunniga
iakttagna principerna för lönegradsplaceringen av extra
ordinarie lärare må följande framhållas. De sakkunniga hava utgått ifrån
att den markerade skillnad i lönegradshänseende, som inom allmänna civilförvaltningen
iakttages mellan å ena sidan de högsta förekommande lönegraderna
för amanuenser och därmed jämförliga icke-ordinarie tjänstemän
och å andra sidan den lägsta normallönegraden för närmast motsvarande
ordinarie tjänstemän, i viss mån bör äga sin motsvarighet även i förhållandet
mellan undervisningsväsendets närmast jämförliga icke-ordinarie och
ordinarie tjänstemän. I enlighet med denna uppfattning föreslås t. ex. extra
ordinarie adjunkt vid allmänt läroverk m. fl. läroanstalter till placering i 20
lönegraden, medan närmast motsvarande ordinarie lärare i regel placerats
i 23 lönegraden. Från och med 16 lönegraden och nedåt har skillnaden
satts till blott en lönegrad.

Extra lärare likaväl som extra ordinarie lärare anställas endast för full
tjänstgöring. De anställas — liksom de extra ordinarie lärarna — antingen
för att fylla ett behov av lärarkrafter utöver den på den ordinarie staten
upptagna personalen eller för att tjänstgöra såsom vikarier. Men medan
de extra ordinarie lärarnas anställning löper kontinuerligt med viss uppsägningstid
och följaktligen är förenad med lön efter budgetår, avser de extra
lärarnas anställning allenast viss begränsad tid, högst ett läsår i sänder, och
utgår deras lön efter läsår i förhållande till den tid, anställningen omfattat.
Beträffande tiden för anställningen har, med hänsyn till de förmåner av
olika slag, som skola tillkomma extra lärare, den begränsningen nedåt ansetts
böra göras, att dessa lärare skola vara anställda för minst en termin;
av samma skäl har det ansetts nödvändigt att föreskriva, att extra lärare
alltid skola anställas av vederbörande centrala myndighet. För anställning
såsom extra adjunkt vid allmänt läroverk eller seminarium bör fordras att
hava avlagt sådana lärdomsprov, som medföra behörighet att genomgå prov -

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

årskurs; för anställning såsom extra ämneslärarinna bör fordras att hava
avlagt examen vid högre lärarinneseminarium.

Den av läroverkslönesakkunniga för extra lärare föreslagna löneplanen
(vilken ansluter sig till allmänna civilförvaltningens löneplan för extra tjänstemän)
ävensom den för dessa lärare föreslagna lönegradsplaceringen framgå
av bilagorna C2 och D till propositionen. Löneplanen är så konstruerad, att
varje lönegrad inom densamma börjar med en löneklass ett nummer lägre
än motsvarande lönegrad inom löneplanen för extra ordinarie lärare. Av
vad ovan i fråga örn denna sistnämnda löneplan sagts följer således, att
värjo lönegrad inom löneplanen för extra lärare börjar med en löneklass
tre nummer lägre än motsvarande lönegrad inom löneplanen för ordinarie
lärare. För extra lärare förutsättes rätt till en löneklassuppflyttning; efter
sådan uppfattning uppnår alltså extra lärare en löneställning, som motsvarar
extra ordinarie lärares begynnelselön inom samma lönegrad. Vad lönegradsplaceringen
av extra lärare angår, hava läroverkslönesakkunniga genomgående
placerat extra lärare i samma lönegrad som extra ordinarie lärare
av motsvarande slag.

De icke-ordinarie lärare, som icke äro vare sig extra ordinarie eller extra
lärare, benämnas timlärare. Under sistnämnda rubrik falla sålunda närmast
följande kategorier: 1) lärare, som anställts för partiell tjänstgöring,
vare sig för helt läsår eller del därav; samt 2) lärare, som anställts för full
tjänstgöring men icke kunnat anställas såsom extra lärare, antingen på grund
av bristande kompetens eller på grund av att anställningen omfattar kortare
tid än en termin. Detta innebär en utvidgning av det nu gällande
timlärarbegreppet, vilket hittills såsom regel inneburit, att vederbörande lärare
haft partiell tjänstgöring. Den nya kategorien timlärare kommer att
bland annat innefatta alla vikarier, som anställts för kortare tid än en termin.
Medan extra ordinarie och extra lärare endast kunna anställas av
vederbörande centrala myndighet, förutsättas timlärarna kunna allt efter
omständigheterna anställas av central eller lokal myndighet, i sistnämnda
fallet närmast vederbörande rektor; frågan om gränsdragningen mellan
olika myndigheters befogenhet med avseende på timlärares anställande regleras
i vederbörande stadga.

Läroverkslönesakkunnigas förslag till avlöningsplan för timlärare finnes
som bilaga E fogat till denna proposition. Avlöning till timlärare skall i
regel utgå med de i avlöningsplanen angivna beloppen för veckotimme och
läsår. Emellertid finnas timlärare i vissa specialämnen vid högre lärarinneseminariet,
vilka för närvarande åtnjuta högre arvoden än de vanliga timlärararvodena.
För dessa bör liksom nu Kungl. Maj:t bestämma särskild
avlöning för veckotimme. Vidare förutsättes det i fråga örn de i realskolan
inbyggda praktiska linjerna, att Kungl. Majit skall taga under övervägande,
i vad mån särskilda timläraravlöningar för de praktiska läroämnena erford Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

ras. Slutligen torde vid de tekniska läroverken erfordras särskilda bestämmelser
rörande avlöning för veckotimme för undervisning i sådana tekniska
specialämnen, som falla utanför de vanliga skolämnenas krets.

De i avlöningsplanen för timlärare upptagna beloppen äro konstruerade
med utgångspunkt från lönen i den högre av de båda för extra lärare av
motsvarande slag ifrågakommande löneklasserna. Att sagda löneklass lägges
till grund har ansetts motiverat med hänsyn till att timläraren icke såsom
den extra läraren har några särskilda förmåner sig tillförsäkrade, såsom avlöning
vid sjukledighet etc. Med hänsyn till timlärarbegreppets utvidgning
till att i vissa fall omfatta även lärare med full tjänstgöring och då timlärares
avlöning konstruerats med utgångspunkt från extra lärares lön, har
det befunnits nödvändigt att uppställa en begränsning i fråga om det antal
veckotimmar, för vilket avlöningen för vissa timlärare må beräknas. En
extra adjunkt får samma lön vare sig han tjänstgör 24 eller 30 veckotimmar.
En timlärare bör då i princip icke få uppbära avlöning för mer än 24
veckotimmar, även örn han tjänstgör flera, helst som timlärarens avlöning
enligt det ovan sagda konstruerats med utgångspunkt från en högre löneklass
än den, enligt vilken extra lärares begynnelselön utgår. I enlighet
med denna uppfattning ingår i avlöningsbestämmelserna för timlärare ett
stadgande av innehåll, att avlöning för timlärare i annat ämne än övningsämne
må beräknas högst för ett antal veckotimmar, som är lika med
det för motsvarande extra lärare fastställda minimiantalet. Att timlärare
i övningsämne undantages från den sålunda uppställda begränsningen sammanhänger
därmed, att även extra lärares i övningsämne lön är bestämd
i förhållande till det antal veckotimmar han tjänstgör.

Timlärare i läsämne vid högre lärarinneseminariet, allmänt läroverk och
folkskoleseminarium åtnjuter för närvarande högre arvode, örn han avlagt
de examina och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid
allmänt läroverk, än örn han icke avlagt sådana prov. Enligt vad tidigare
sagts har emellertid i förevarande förslag gjorts den skillnad i lönegradshänseende
mellan olika slag av extra ämneslärare, att extra adjunkt alltid
placerats i högre lönegrad än extra ämneslärarinna. Konsekvensen härav är
att timläraravlöningens differentiering följer motsvarande linjer. Nu föreslås
därför, att den högre timläraravlöningen i läsämne skall normalt tillkomma
sådan lärare, som avlagt akademisk lärarexamen, medan den lägre avlöningen
skall utgå i övriga fall, bland annat alltså för sådana lärare, som avlagt
examen vid högre lärarinneseminarium. Då lönen till extra adjunkt
utmätts med hänsyn endast till den kompetens, som är föreskriven, har vid
utmätande av avlöningen till häremot svarande timlärare hänsyn icke tagits
till eventuellt förefintlig högre kompetens.

För timlärare i trädgårdsskötsel vid folk- och småskoleseminarier föreslås
icke några avlöningsbelopp; med hänsyn till olikheten i arbetsbörda under
olika årstider har det synts enklast, att avlöning till vikarier i detta ämne
liksom för närvarande gäller i fråga örn folkskoleseminarierna — be -

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

stämmes av skolöverstyrelsen med hänsyn till omständigheterna i varje
särskilt fall.

Frågan örn en förbättring av den icke-ordinarie lärarpersonalens anställningsförhållanden
har länge stått på dagordningen. Avsikten har därvid
varit att så mycket som möjligt inskränka extralärarsystemet genom att
bereda lärarna ordinarie anställning men även att göra ställningen tryggare
och bättre för innehavarna av sådana lärartjänster, som fortfarande böra
vara placerade å icke-ordinarie stat.

I det förra av dessa hänseenden har nyligen ett stort steg till förbättrade
förhållanden tagits, i det att 1935 års riksdag på Kungl. Maj:ts förslag beslutat
inrättande vid de allmänna läroverken av 294 ordinarie ämneslärarbefattningar,
därav 19 lektors-, 266 adjunkts- och 9 ämneslärarinnetjänster.
Med vad sålunda beslutats torde — sett ur synpunkten av en tillfredsställande
befordringsgång för lärarkåren — för avsevärd tid framåt det mest
trängande behovet av nya ordinarie tjänster vara tillgodosett.

Emellertid böra förbättrade förhållanden nu åvägabringas även för den
lärarpersonal, som alltjämt måste förefinnas i icke-ordinarie ställning. Generellt
skulle detta kunna ske genom att de icke-ordinarie lärarna vid statens
undervisningsväsen i princip bereddes samma ställning och förmåner som
de icke-ordinarie tjänstemännen inom allmänna civilförvaltningen. Med hänsyn
till undervisningsväsendets speciella förhållanden kan detta emellertid
icke i full utsträckning ske annat än för de lärare, som komma att antagas
till extra ordinarie. Gruppen extra lärare kommer nämligen väsentligen att
innehålla vikarier av olika slag samt eljest lärare, vilka icke kunna beredas
kontinuerlig anställning. För de extra lärarna böra fördenskull gälla de numera
för extra tjänstemän föreskrivna förmånerna av olika slag med det
undantag, att anställning sker för högst ett läsår i sänder och lön utgår
efter läsår i förhållande till den tid anställningen omfattat. Beträffande det
för undervisningsväsendet säregna timlärarsystemet böra fortfarande särskilda
regler gälla.

Läroverkslönesakkunniga hava föreslagit, att för icke-ordinarie lärare vid
statens undervisningsväsen av Kungl. Maj:t utfärdas en särskild kungörelse,
med avlöningsbestämmelser efter mönster av den för allmänna civilförvaltningens
icke-ordinarie tjänstemän gällande kungörelsen. Förslagets huvudlinjer
äro i det föregående angivna. Till dessa huvudlinjer vill jag uttala
min anslutning. Såsom av det tidigare sagda framgår, har jag funnit
mig böra i bilagor till propositionen framlägga dels de löneplaner, dels de
lönegradsplaceringar, som avsetts skola ifrågakomma för de icke-ordinarie
lärarna.

Departe mentschefen.

Kungl. Majlis proposition Nr 271.

C. Kungörelse med tilläggsbestämmelser till
avlöningsreglementet.

Det för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsen föreslagna avlöningsreglementet
är, i likhet med vad som skett i fråga örn allmänna civilförvaltningens
avlöningsreglemente, avsett att kompletteras genom av Kungl.
Majit i särskild kungörelse fastställda tilläggsbestämmelser. Dessa tilläggsbestämmelser
skulle, i anslutning till bestämmelserna i avlöningsreglementet,
innehålla detaljföreskrifter väsentligen i fråga örn följande förhållanden,
nämligen: arvode till vikarie för rektor; kallortstillägg; avlöningsförmåner
för sådan lärare, som åtnjuter tjänstledighet från sin ordinarie tjänst för
att tjänstgöra vid annan läroanstalt; avlöning vid ledighet av annan anledning
än som angives i 15 och 16 §§ avlöningsreglementet; läkarvård, läkemedel
m. m.; tjänstgöringstraktamente; ersättning för flyttningskostnad; samt
särskilda arvoden till vissa rektorer jämlikt 7 § 4 mom. avlöningsreglementet.

Läroverkslönesakkunniga hava utarbetat ett utkast till tilläggsbestämmelser
till avlöningsreglementet för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsen,
vilket utkast innehåller förslag till bestämmelser i ovan angivna hänseenden.
Såsom förebilder vid utkastets utarbetande hava i allmänhet tjänat
tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen.
I det följande lämnas en kort redogörelse för de tilltänkta
bestämmelserna, i vad desamma skilja sig från de för allmänna civilförvaltningen
gällande.

Arvode till vikarie för rektor har ansetts böra bestämmas olika, allt efter
som den vikarierande rektorn är lärare vid läroanstalt, å vilken avlöningsreglementet
äger tillämpning, eller annan person. I förra fallet har vikariatsarvodet
enligt vanliga grunder satts lika med skillnaden mellan rektors
A-avdrag — bestämmelser härom ingå i tilläggsbestämmelserna och behandlas
i det följande — och A-avdraget i lägsta löneklassen för den vikarierandes
egen tjänst. För det fall åter, då annan person än en lärare måste
anlitas såsom vikarie för rektor, vilket särskilt kan inträffa under ferietid,
har förordats ett arvode av 6 kronor för dag, om vikariatet avser rektorsbefattning
vid högre lärarinneseminariet, högre allmänt läroverk, folkskoleseminarium,
institutet och förskolan för blinda eller tekniskt läroverk, och
av 5 kronor för dag vid vikariat å rektorsbefattning vid realskola, småskoleseminarium,
vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte eller
hantverksskola för blinda.

Sådan lärare vid läroanstalt, å vilken avlöningsreglementet äger tillämpning,
som erhållit ledighet för att såsom vikarie bestrida full tjänstgöring
vid annan i reglementet avsedd läroanstalt, har — i anslutning till för närvarande
gällande bestämmelser -— ansetts böra åtnjuta lön till samma belopp,
som örn han i innehavande tjänst vore ordinarie lärare vid den läroanstalt,
där han tjänstgör. Ar därvid fråga om lärare i övningsämne, torde

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

lönen böra beräknas efter det antal veckotimmar, som åligger läraren vid sistnämnda
läroanstalt, d. v. s. det antal timmar, som läraren faktiskt tjänstgör.

I fråga om annan lärare än rektor överensstämma de ifrågasatta bestämmelserna
om olika slags tjänstledighetsavdrag i stort sett med dem, som
gälla för allmänna civilförvaltningens tjänstemän. Medan allmänna civilförvaltningens
tjänstemän äga uppbära lön mot C-avdrag under sammanlagt
högst tre månader vid ledighet i och för studier för vinnande av kompetens
till viss uppgiven högre befattning inom verket, förordas för lärarna
rätt till C-avdrag under sammanlagt högst sex månader vid ledighet i och
för studier för vinnande av högre lärdomsmeriter i visst ämne. Att tiden
härvid utsträckts till sex månader har sin grund i önskvärdheten av att
möjliggöra, att en hel termin kan inrymmas i ledigheten. Vid bestämmelsens
tillämpning förutsättes, att lärare under hela den tid han tillhör viss
lönegrad icke må kunna utfå mera än sex månaders sammanlagd ledighet
mot nämnda avdrag.

Vad angår tjänstledighetsavdragen för rektorer, har det förhållandet, att
ett antal rektorer föreslås skola åtnjuta högre lön än som motsvarar 33
löneklassen enligt allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente, ansetts
böra föranleda, att det för nämnda förvaltning gällande systemet i fråga
om beloppen för A-, B- och C-avdragen utbygges uppåt, på sätt tillämpats
i fråga örn landssekreterare och landskamrerare på grund av dem tillagd
s. k. avlöningsförstärkning. Härvid hava tillämpats samma intervaller, som
gälla för löneklasserna närmast under den 33:e, eller för dag räknat 50 öre
vid A-avdrag, 70 öre vid B-avdrag och 90 öre vid C-avdrag. För rektor
vid ett högre allmänt läroverk av grupp I, vilkens lön enligt avlöningsreglementet
skall utgå med ett belopp, motsvarande 33 löneklassen med
tillägg av 1,440 kronor, blir sålunda A-avdraget 11 kronor för dag.

I fråga om läkarvård och läkemedel m. m., tjänstgöringstraktamente samt
ersättning för flyttningskostnad ansluta sig de föreslagna tilläggsbestämmelserna
väsentligen till motsvarande bestämmelser för allmänna civilförvaltningen.

Såsom av specialmotiveringen till 7 § 4 mom. avlöningsreglementet närmare
framgår, föreslås i samband med löneregleringen tvenne särskilda arvoden
åt rektorer vid vissa blindanstalter, vilka arvoden ansetts böra få sin
plats i tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet. De ifrågavarande
bestämmelserna hava ansetts böra kompletteras med ett stadgande av innehåll,
att närmare bestämmelser rörande utbetalning m. m. av de nämnda
arvodena meddelas av Kungl. Majit.

Förslag till kungörelse med nu omhandlade tilläggsbestämmelser torde
jag i sinom tid, efter vederbörandes hörande, få anmäla för Kungl. Majit,
varvid jag torde få tillfälle att taga slutlig ståndpunkt till de olika detaljspörsmålen.

Departe mentschefen.

54 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Det sålunda föreslagna nya avlöningsreglementet för ordinarie lärare vid
statens undervisningsväsen medför med nödvändighet ändrade bestämmelser
i fråga om de för den berörda lärarpersonalen gällande pensionsförhållandena.
Vad tjänstepensionen beträffar, är ett förslag till nya bestämmelser
för närvarande under utarbetande inom finansdepartementet, vilket förslag
är avsett att framläggas för innevarande års riksdag. Vad åter angår
familjepensionen, kan förslag i fråga örn dennas ordnande föreläggas först
1938 års riksdag.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 271.

5. Övergångsanordningar.

På sätt eljest tillämpats vid genomförande av lönereglering för befattningshavare
i statens tjänst, erfordras även vid den förestående löneregleringen
för de statsanställda lärarna särskilda övergångsbestämmelser, vilka
böra utfärdas av Kungl. Majit. Dessa bestämmelser böra i huvudsak ansluta
sig till de bestämmelser, som utfärdats vid löneregleringarna för allmänna
civilförvaltningens tjänstemän (jfr kungörelsen 1921: 616). I anslutning
till hittills tillämpade principer bör härvid ordinarie tjänsteman tillförsäkras
att vid övergången icke lida minskning i förut innehavd avlöning,
bortsett från pensionsavdrag. I vissa avseenden erfordras emellertid särbestämmelser
för lärarnas vidkommande, bland annat på grund av de
särskilda förhållanden, som sammanhänga med rektorernas naturaförmåner.
Det torde dock i regel ej vara erforderligt att här närmare ingå på dessa
detaljspörsmål. På ett par punkter bör dock riksdagen taga direkt ställning
till frågor i sammanhang med övergången till det nya reglementet.

Till vissa läroverkslärare utgå för närvarande av vederbörande kommuner
frivilligt beviljade hyresbidrag. Detta är för närvarande fallet beträffande
lärare vid de allmänna läroverken i Stockholm, Göteborg, Norrköping och
Lidingö. I Norrköping utgår emellertid ej bidrag till lärare, som anställts
efter år 1933. Enligt erhållna uppgifter uppgå för närvarande hyresbidragen
till ordinarie lärare sammanlagt för var och en av nämnda städer till
följande belopp, nämligen: i Stockholm 228,400 kronor, i Göteborg 91,450
kronor, i Norrköping 4,600 kronor och i Lidingö 8,400 kronor. Beträffande
de icke-ordinarie lärare beviljade hyresbidragen kan någon uppgift örn bidragskostnaden
nu ej lämnas, då dessa bidrag utbetalas först vid vårterminens
slut. I fråga om såväl Stockholm som Göteborg — vilka städer i förevarande
sammanhang äro av väsentlig betydelse — framgå grunderna för
bidragen huvudsakligen av det följande.

Förekomsten av nämnda kommunala hyresbidrag i Stockholm och Göteborg
har nämligen föranlett, att lärare vid högre lärarinneseminariet samt
folkskoleseminarierna i dessa städer av statsmedel beviljats särskilda ersättningar,
motsvarande de respektive lärarkategorier vid de allmänna läroverken
tillkommande kommunala bidragen. Sålunda utgår till manlig lektor
och manlig adjunkt vid högre lärarinneseminariet i Stockholm hyresbidrag
av 950 respektive 750 kronor. Vid folkskoleseminariet i Stockholm utgå
hyresbidrag med följande belopp: till ordinarie lektor 950 kronor, till ordinarie
lärare i teckning och i gymnastik 650 kronor, till ordinarie lärare i
musik 450 kronor, till extra ordinarie ämneslärare, som tjänstgjort under

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

fyra lästerminer vid folkskoleseminarium, allmänt läroverk eller annan under
skolöverstyrelsens inseende ställd läroanstalt, 650 kronor och till extra ordinarie
ämneslärare, som fullgjort sådan tjänstgöring under tio lästerminer,
750 kronor. Vid folkskoleseminariet i Göteborg äro hyresbidragen: för ordinarie
lektor i första lönegraden 700 kronor, i andra graden 850 kronor och
i tredje graden 1,000 kronor, för ordinarie lärare i teckning och i gymnastik
300 kronor, för vikarierande lektor å vakant tjänst 700 kronor och
för annan extra ordinarie ämneslärare 300 kronor.

Jag har redan tidigare i kapitlet angående de nya avlöningsförfattningarna
uttalat, att enligt min åsikt kommunala bidrag till de statsanställda
lärarna icke böra medgivas efter införandet av det nya lönesystemet.
Därest sålunda lärare nu uppbär kommunalt hyresbidrag, som vederbörande
kommun åtagit sig under sådana förhållanden, att bidraget skulle kunna
av läraren utkrävas även efter det ny lönereglering trätt i kraft, bör såsom
en förutsättning för inträdandet å den nya lönestaten uppställas, att läraren
frånträder varje anspråk på det kommunala bidraget. Med hänsyn till
bland annat förekomsten av dylika förhållanden synes vid övergången till
det nya lönesystemet skälig hänsyn böra tagas till den förmån, som lärarna
i berörda städer nu åtnjuta och som ofta torde hava utgjort en bidragande
anledning till att vederbörande sökt erhålla de av dem innehavda tjänsterna.
Jag anser mig fördenskull böra tillstyrka, att staten påtager sig viss kostnad
för avveckling av ifrågavarande kommunala lönetillägg.

Ordinarie lärare vid de allmänna läroverken i Stockholm, Göteborg, Norrköping
och Lidingö, som den 1 januari 1938 övergår på den nya lönestaten
och som då kvarstår i den befattning han innehade den 30 juni 1937, bör
sålunda enligt min mening tilldelas ett särskilt personligt lönetillägg motsvarande
det vid sistnämnda tidpunkt av kommunens medel utgående hyresbidraget.
Nämnda tillägg bör utgå, så länge vederbörande bibehåller den
tjänst, som han innehade den 30 juni 1937, eller inom samma kommun
innehar tjänst i den lönegrad han tillhörde samma dag. Vidare synas de
icke-ordinarie lärarna i sagda städer böra på det sättet kompenseras för
kommunalt hyresbidrag, att bidragsbeloppet får inräknas i den avlöning
enligt nu gällande bestämmelser, som lägges till grund för beräkningen av
eventuellt erforderlig lönefyllnad vid övergången till de nya avlöningsbestämmelserna.
För att dylik lönefyllnad — som reduceras i den mån avlöningen
genom uppfattning i löneklass stiger — skall medgivas, synes
dock böra krävas, att vederbörande under minst sex terminer i följd uppburit
hyresbidrag inom samma kommun.

De lärare vid högre lärarinneseminariet samt vid folkskoleseminarierna i
Stockholm och Göteborg, som uppbära hyresbidrag av statsmedel, böra givetvis
erhålla kompensation för dessa bidrag efter samma grunder, som tilllämpas
beträffande de kommunala hyresbidragen till lärare vid de allmänna
läroverken. Jag vill här erinra, att — sannolikt på grund av rent förbise -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

ende — de kvinnliga lärarna vid högre lärarinneseminariet hittills icke kommit
i åtnjutande av ersättning motsvarande det hyresbidrag, som utgår till
motsvarande lärare vid de allmänna läroverken i Stockholm. Då enligt
min mening detta missförhållande bör rättas, varom jag i annat sammanhang
framlägger förslag, böra ifrågavarande lärarinnor vid övergången på
den nya lönestaten i nu förevarande avseende behandlas, som örn de den
30 juni 1937 uppburit hyresersättning.

Såsom jag vid behandlingen av frågan om förhållandet mellan inanliga
och kvinnliga lärares avlöning framhållit, medför tillämpandet av likalönsprincipen,
på sätt jag förordat, att i åtskilliga fall relativt stora löneökningar
komma att inträda för kvinnliga lärare. Då jag funnit det ej vara
sakligt motiverat att sprången i löneutvecklingen ske alltför häftigt, har det
emellertid synts mig lämpligt, att de kvinnliga ordinarie lärarna successivt
inflyttas på den för manliga och kvinnliga lärare gemensamma löneskalan.
Jag har fördenskull meddelat direktiv åt läroverkslönesakkunniga att undersöka
möjligheten av att fastställa en övergångslöneplan för kvinnliga ordinarie
lärare, avsedd att uppmjuka verkningarna av övergången till det nya
lönesystemet.

Den i enlighet härmed utarbetade övergångslöneplanen skulle tillämpas
under två tidsperioder enligt följande grunder.

Under tiden från och med löneregleringens ikraftträdande den 1 januari
1938 till och med den 30 juni 1940 skola kvinnliga lärare uppbära lön
enligt en löneplan, som för varje ifrågakommande lönegrad genomgående
ligger två löneklasser lägre än motsvarande lönegrad i den vanliga löneplanen.
21 lönegraden exempelvis börjar sålunda under sagda tidrymd med

19 löneklassen och slutar med 21 löneklassen. Lärarinna, som vid övergången
till det nya lönesystemet tillträder reglerad tjänst i en viss lönegrad
utan att hava någon tjänstetid att tillgodoräkna för löneklassuppflyttning,
skall åtnjuta lön enligt övergångslöneplanens lägsta löneklass. Örn hon åter
vid övergången till reglerad lön äger tillgodoräkna sig någon tid för löneklassuppflyttning,
tages vid löneklassplaceringen hänsyn härtill, dock med
den begränsningen, att lärarinnan icke må under den nu ifrågavarande tidsperioden
åtnjuta lön i högre löneklass än övergångslöneplanens högsta för
den ifrågavarande lönegraden. En kvinnlig lärare, som inträder på reglerad
tjänst i 21 lönegraden den 1 januari 1938 och som äger att räkna sig tillgodo
två år, åtnjuter sålunda lön enligt 19 löneklassen under år 1938, enligt

20 löneklassen från och med den 1 januari 1939 etc. Äger hon räkna sig
tillgodo 12 år, erhåller hon likväl icke högre löneklassplacering än i 21
löneklasssen, i vilken hon kvarstår till utgången av den nu ifrågavarande
övergångsperioden.

Under tiden från och med den 1 juli 1940 till och med den 30 juni
1943 skola kvinnliga lärare uppbära lön enligt en löneplan, som för vurje

Kungl. Maj:ts •proposition Nr 271.

ifrågakommande lönegrad genomgående ligger en löneklass lägre än den
vanliga löneplanen. 21 lönegraden börjar sålunda under denna tid med
20 löneklassen och slutar med 22 löneklassen. En lärarinna, som tillträder
ämneslärarinnetjänst i 21 lönegraden den 1 juli 1940 och som äger räkna
sig tillgodo tre år, åtnjuter lön enligt 21 löneklassen under tiden till och
med den 30 juni 1943, enligt 22 löneklassen under nästföljande tre år o. s. v.
Äger hon räkna sig tillgodo 15 år, erhåller hon likväl icke omedelbart högre
löneklassplacering än i 22 löneklassen, i vilken hon kvarstår till och med
den 30 juni 1943. Först därefter kan hon placeras i 23 löneklassen.

Närmare bestämmelser angående ifrågavarande övergångslöneplan och dess
tillämpning torde få utfärdas av Kungl. Majit.

Lärare, som icke vilja övergå på den nya lönestaten och som därom i
vederbörlig tid och ordning gjort anmälan, komma att få bibehållas vid
den avlöning, som utgår enligt nu gällande stat, ävensom dyrtidstillägg enligt
grunderna för oreglerade verk. Däremot kommer — i likhet med vad
som skett i fråga örn tidigare reglerade förvaltningsgrenar — den tillfälliga
löneförbättringen att bortfalla. På enahanda sätt förhåller det sig beträffande
den provisoriska avlöningsförbättringen.

Beträffande en grupp av lärare bör dock — i viss anslutning till vad som
tidigare tillämpats beträffande å äldre övergångsstat kvarstående befattningshavare
— viss avvikelse från nämnda huvudregler äga rum. I fråga om
sådana adjunkter, som i samband med förstatligande av kommunala mellanskolor
överförts till adjunktsbefattning vid realskola utan att äga för sådan
befattning föreskriven kompetens, gälla särskilda avlöningsbestämmelser i
huvudsaklig överensstämmelse med de för mellanskolornas ämneslärare gällande.
Dessa lärare kunna fördenskull i realiteten anses tillhöra övergångsstat,
ehuru de formellt icke uppförts å sådan stat. Det synes fördenskull
befogat, att dem medgives rätt att, därest de så önska, bibehållas vid nu utgående
avlöningsförmåner, tillfällig löneförbättring och provisorisk avlöningsförbättring
däri inräknade.

Liksom beträffande andra nyreglerade personalgrupper tillämpats böra
även de ordinarie befattningshavare, som nu löneregleras, tillförsäkras s. k.
övergångslön för att vid ingången av januari månad 1938 komma i åtnjutande
av samma lönebelopp, som med tillämpande av förut gällande bestämmelser
skulle hava såsom »lön» i förskott utbetalats vid nämnda tidpunkt.

För jämförelse mellan de nu utgående lönerna och de enligt det nya avlöningssystemet
gällande hava upprättats tabellariska sammanställningar, av
vilka vissa avtryckts såsom bilaga F vid propositionen, medan andra föreligga
i stencilerad upplaga, för att kunna tillhandahållas vederbörande utskott
och andra inom riksdagen intresserade.

Beträffande principerna för upprättandet av jämförelsetabellerna torde här

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

böra framhållas, att såsom jämförelsepunkter i allmänhet valts — förutom
första anställningsåret — de senare år, då enligt nu gällande bestämmelser
avlöningsförhöjning normalt erhålles. I den stencilerade upplagan har emellertid
endast begynnelse- och slutavlöningen medtagits.

Det bör i detta sammanhang allenast påpekas, att de löneminskningar,
som i vissa fall framgå av tabellerna, sakna betydelse i praktiken, då ifrågavarande
slag av lärare icke finnas å en del ortsgrupper. Detta är exempelvis
för I-ort fallet beträffande rektorer vid den lägsta gruppen av högre
allmänna läroverk och vid de båda lägre grupperna av realskolor.

Närmare upplysningar rörande de speciella, tryckta tabellerna äro meddelade
i förklaringar, som intagits efter tabellerna.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

6. De allmänna läroverken.

De allmänna läroverken äro för närvarande sammanlagt 137, därav 54
högre allmänna läroverk och 83 realskolor. Av de högre allmänna läroverken
äro 10 högre läroverk för gossar, 5 högre läroverk för flickor, 7 högre gossläroverk
med samgymnasium och 32 högre samläroverk. Av realskolorna
äro 5 realskolor för gossar och 78 samrealskolor.

Jämlikt de för de allmänna läroverken gällande staterna finnas under
budgetåret 1936/1937 följande ordinarie lärartjänster vid dessa läroverk:

			B e f a t t	nini	? såsom
Art av läroverk						lärare i
rektor	lektor	adjunkt	första lära- rinna	Ämnes- lära- rinna	teck- ning	musik	gym-nastik med lek och idrott	slöjd för flickor
Högre allmänna läroverk	54	389	849	2	98	53	52	53	9
Realskolor.........	83	—	396	4	152	49	31	35	9
Summa	137	389	1,245	6	250	102	83	88	18

Rektorer.

Gällande bestämmelser. För närvarande utgår avlöning till manlig rektor
vid högre allmänt läroverk med 7,500 kronor och till kvinnlig rektor med

6,200 kronor. Vid realskola utgår avlöningen till manlig rektor med 6,400
kronor och till kvinnlig rektor med 5,000 kronor. I likhet med ordinarie
lärare i allmänhet vid de statliga läroanstalterna åtnjuter rektor tillfällig
löneförbättring och dyrtidstillägg. Däremot uppbär rektor icke provisorisk
avlöningsförbättring. Utöver nu nämnda, från statsverket utgående avlöningsförmåner
äger rektor att av vederbörande läroverkskommun erhålla fri
bostad eller ersättning därför.

Bostadsförmåner. Innan jag framlägger förslag rörande rektorernas avlöningsställning,
torde till behandling böra upptagas spörsmålet om den till
rektorerna vid de allmänna läroverken utgående bostadsförmånen.

Vid bestämmandet enligt nu gällande lönesystem av avlöningarna för
vissa grupper av lärare vid skilda undervisningsanstalter hava naturaförmånerna
varit av väsentlig betydelse. I de fall, då kostnaderna för det statliga
undervisningsväsendet fördelats mellan staten och vederbörande kommun,
har det fallit på kommunernas lott att svara ej endast för undervisningslokaler
utan även för tillhandahållandet av bostad eller ersättning därför

Kungl. Maj.ts proposition Nr 271.

åt vederbörande rektor. Detta gäller framförallt de allmänna läroverken.

I andra fall har staten åtagit sig en motsvarande förpliktelse.

Det nya lönesystemet innebär i förevarande avseende principiellt, att
den kontanta lönen tillmätts så, att av densamma ersättning kan uttagas
för anvisad tjänstebostad. Enligt de för allmänna civilförvaltningen
gällande bestämmelserna skall ersättning för anvisad tjänstebostad bestämmas
med hänsyn till det hyrespris, som å orten i allmänhet galler för liknande
lägenhet. Kan överenskommelse mellan vederbörande myndighet och
tjänstemannen icke träffas, skall frågan hänskjutas till statens bostadsnämnd,
över vars beslut klagan ej må föras. I utlåtande den 29 september 1927
(statens off. utr. 1927: 30) har bostadsnämnden avgivit förslag till riktlinjer
för bestämmandet av ersättning för tjänstebostad, vilka riktlinjer i allmänhet
följas av nämnden.

Tidigare förslag. Lärarlönekommittén gjorde för sin del gällande, att något
behov av en ändring av den i förevarande hänseende rådande ordningen
icke förefunnes, såvitt gällde lärarpersonalens löneförhållanden, även vid
tillämpning av kommunikationsverkens lönesystem i övrigt. Givetvis borde
placeringen i lönegrader ske med skälig hänsyn till åtnjuten naturaförmån,
respektive i dess ställe uppburen ersättning.

Statskontoret framhöll i utlåtande över lärarlönekommitténs betänkande
att -— ehuru befattningshavare med bostadsförmån placerats i en lägre lönegrad
än som eljest ansetts skälig — denna minskning i lönen likväl i flertalet
fall icke på långt när syntes komma att motsvara förmånens värde.
Socialstyrelsen ansåg, att kommitténs förslag beträffande naturaförmånerna
måste betraktas som mindre tillfredsställande, då detta skulle innebära dubbel
dyrortskompensation. En rektor i Stockholm skulle sålunda komma att placeras
mer än fyra löneklasser högre än kommittén i sina motiv angivit och
skulle i verkligheten bliva jämställd med chefstjänsteman i andra lönegraden.
Även skolöverstyrelsen förordade tillämpning av bruttolönesystemet.

1928 års lönekommitté. En tillämpning av det allmänna lönesystemet i
överensstämmelse med lärarlönekommitténs linje, med bostad m. m. utom
lönen, ansåg 1928 års lönekommitté icke böra ifrågasättas. Naturaförmånernas
inordnande i lönen fann kommittén vara nödvändigt. Härom anförde
kommittén bland annat: Den omständigheten, att kommunerna och icke

staten lämnade naturaförmånerna till vissa statsanställda lärare, t. ex. läroverksrektorerna,
vållade visserligen smärre svårigheter i några detaljer, men
dessa kunde utan större olägenheter överkommas och vore i jämförelse med
fördelarna av systemets allmänna tillämpning å statsanställda lärare oväsentliga.

Statens bostadsnämnd åberopade sitt utlåtande över 1928 års lönekommittés
förslag till allmänt avlöningsreglemente, i vilket nämnden hävdat den
tolkningen av gällande bestämmelser, att för värderingen av alla de bostäder,
som berördes av avlöningsreglementet, i den mån så läte sig göra,
skulle tillämpas i stort sett samma reglor som å den allmänna hyresmarknaden.
Denna grundsats måste vara allmänt vägledande, om avlöningsreglementets
syfte att förhindra beredandet av en förstucken löneförmån i
samband med hyresersättningen skulle kunna upprätthållas. Härvid borde

Departe mentschefen.

62 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

givetvis sådana omständigheter, som att en befattningshavare tvångsvis tilldelades
en bostad, belägen i en dyrbar stadsdel, eller att bostaden vore behäftad
med särskilda olägenheter, kunna medföra nedsättning av den hyra,
som eljest skolat åsättas lägenheten.

Skolöverstyrelsen framförde i sitt utlåtande i ämnet huvudsakligen samma
synpunkter som 1928 års lönekommitté.

Läroverkslönesakkunniga. Jämväl läroverkslönesakkunniga hava tillstyrkt,
att för de allmänna läroverkens rektorer — liksom för andra lärare, beträffande
vilka lönereglering nu är avsedd att genomföras — systemet med
bostad in natura eller ersättning därför avskaffas. Då det av dessa sakkunniga
utarbetade avlöningsreglementet för undervisningsväsendet bygger
på det för allmänna civilförvaltningen gällande avlöningsreglementet, ansluter
sig de sakkunnigas förslag formellt till detta reglemente och ej till det
av 1928 års lönekommitté framlagda reglementsförslaget. På ett par, mera
oväsentliga punkter förordas dock av de sakkunniga avvikelser från berörda,
nu gällande reglemente, detta på grund av önskvärdheten av att vinna
överensstämmelse med avlöningsreglementet för folk- och småskolor.

De sakkunniga hava vidare angivit följande allmänna riktlinjer för behandlingen
av frågan om uppbörden och redovisningen av de hyresersättningar,
som enligt det nya lönesystemet skola erläggas av kommuner, respektive
befattningshavare.

När rektor bebor av kommun upplåten bostad, bör han, efter verkställd
värdering av bostaden, erlägga hyra härför till statsverket. Därest rektorsbostad
icke finnes utan kommun skall lämna ersättning härför, skall denna
— likaledes efter verkställd uppskattning av hyresvärdet för en bostad av
ifrågavarande beskaffenhet — inlevereras till statsverket. Med hänsyn till
att det bär är fråga om kommunernas bidrag till avlöning av vissa lärarkategorier,
har synts lämpligast att ersättningsmedlen redovisas såsom uppbördsmedel
på avlöningsanslaget till de allmänna läroverken.

Då bostad tillhandahålles befattningshavare i statsverket tillhörig byggnad,
böra framdeles de i vederbörlig ordning fastställda hyresbeloppen ingå till
statens allmänna fastighetsfond.

Ett genomförande av det allmänna lönesystemet för befattningshavarna
vid det statliga undervisningsväsendet förutsätter jämväl enligt min mening
full anslutning till bruttolönesystemet, d. v. s. inläggande av hittills utgående
naturaförmåner, respektive ersättning därför, i den kontanta lönen. Ett av
huvudskälen för löneregleringens anpassning efter det allmänna lönesystemet
— att för de under systemet inordnade befattningshavarna bereda efter enahanda
grunder beräknade avlöningsförmåner — skulle annars icke kunna nås.

Av nu anförda skäl ansluter jag mig följaktligen till den ståndpunkt,
som förordats av 1928 års lönekommitté, på sätt densamma utformats av
läroverkslönesakkunniga.

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

I fråga om övergången till det nya systemet har en förberedande undersökning
givit vid handen, att för vissa läroverk förefintliga donationsbestämmelser
liksom vid åtagande av nu gällande förpliktelser gjorda förbehåll
kunna påfordra vidtagande av särskilda åtgärder, vilka emellertid torde
böra ankomma på Kungl. Majit.

Beträffande fastställande av hyresbelopp för av stat eller kommun upplåten
bostad anser jag mig böra framhålla, att vid värdering av rektorsbostäderna
bör beaktas, att i de fall, då bostäderna äro större än vad enligt nutidens
fordringar kan anses motiverat, hyrorna bestämmas med hänsyn härtill.

Under ärendets tidigare handläggning har framförts förslag örn att för
rektorerna vid de allmänna läroverken en boställsordning skulle fastställas.
Då utfärdandet av en boställsordning ankommer på Kungl. Majit efter
vederbörandes hörande, torde denna fråga framdeles få upptagas till
prövning.

Rektorernas avlöning sställning. Den löneställning, som bör tillkomma
rektorerna, är givetvis i väsentlig grad beroende av, örn å dem skall
tillämpas netto- eller bruttolönesystem.

Tidigare förslag. Lärarlönekommittén ansåg, att rektors avlöning borde hava
karaktär av chefslön, utan ålderstillägg. Med hänsyn till rektorerna tillkommande
fri bostad eller ersättning därför föreslog lärarlönekommittén dock
icke rektorernas inordnande i en särskild löneplan för tjänstemän i chefseller
därmed jämförlig ställning utan i samma löneplan som för övrig
lärarpersonal.

För inplacering i lönegrader föreslog lärarlönekommittén en indelning av
rektorerna i tre olika avlöningsklasser, i huvudsak efter läroverkens lärjungeantal.

Vad de högre allmänna läroverken beträffar, skulle enligt lärarlönekommitténs
förslag sådana med ett lärjungeantal under 350 hänföras till den
lägsta gruppen. De övriga skulle indelas i två grupper, en med lärjungeantal
mellan 350 och 600 och en med lärjungeantal över 600. Grunderna
för indelningen borde bestämmas av riksdagen, medan Kungl. Majit skulle
avgöra, vilka läroverk som definitivt skulle hänföras till ena eller andra
gruppen, dock att högst en tredjedel av läroverken skulle hänföras till den
högsta respektive till den lägsta.

De olika gruppernas rektorer inplacerades vid mindre läroverk i 28 lönegraden
31 löneklassen, vid medelstora läroverk i 29 lönegraden 32 löneklassen
och vid större läroverk i 30 lönegraden 33 löneklassen. Härtill
skulle för varje rektor komma av vederbörande kommun tillhandahållen fri
bostad (utan värme) eller byresersättning.

Aven i fråga om rektorerna vid real- och samskolor föreslog lärarlönekommittén
en gruppindelning med i huvudsak samma grunder för uppdelningen
som för de högre allmänna läroverken men med endast två grupper. Högst
en femtedel av antalet skolor av detta slag år 1923 skulle hänföras till do
större, vilka skulle hava ett lärjungeantal av minst 250. De manliga rektorerna
placerades i 27. lönegraden 30 löneklassen, respektive 26 lönegraden
29 löneklassen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Skolöverstyrelsen förordade i sitt yttrande över kommittébetänkandet, att
samtliga högre läroverks rektorer skulle placeras i 30 lönegraden, 33 lönekullen,
men med skyldighet att erlägga ersättning för dem tillkommande
bostadsförmån. Överstyrelsen föreslog emellertid för samtliga rektorer särskilda
arvodesbelopp, att utgå utöver lönen men utan att medföra rätt
till förhöjd pension och icke heller nödvändigtvis graderade efter ortsgrupp.
Denna löneförstärkning borde fixeras till skillnaden mellan två på varandra
följande löneklasser i 30 lönegraden eller 480 kronor för rektorer vid mindre
läroverk, dubbla beloppet eller 960 kronor vid medelstora läroverk och
1,440 kronor vid de största läroverken, varvid lärarlönekommitténs beräkningar
av läroverkens storleksgrad i det stora hela ansågos kunna följas.

Överstyrelsen föreslog vidare, att samtliga rektorer vid realskolor och samskolor
skulle hänföras till en för alla gemensam lönegrad 27, löneklass 30,
och därutöver såsom arvode erhålla löneförstärkning med 480 kronor vid
mindre och 960 kronor vid större skolor.

Enligt förslaget skulle på grund av bostadsförmånens indragning vissa
rektorer genom reglering komma att drabbas av löneminskning. I dylika
fall borde befattningarnas dåvarande innehavare erhålla ersättning för mistade
löneförmåner.

För kvinnlig rektor föreslog överstyrelsen löneplacering med sådan relation
mellan manlig och kvinnlig befattningshavares lön, som lärarlönekommittén
i övrigt iakttagit beträffande lön för manliga och kvinnliga lärare
men med löneförstärkning av samma storlek som för man.

1928 års lönekommitté. I likhet med lärarlönekommittén och skolöverstyrelsen
ansåg lönekommittén, att rektorerna vid de högre allmänna läroverken
borde fördelas i tre avlöningsgrupper. Vilka läroverk, som skulle
hänföras till varje grupp, borde bestämmas av Kungl. Majit efter det grunderna
för indelningen godkänts av riksdagen, som skulle bestämma antalet
rektorstjänster inom varje grupp. Kommittén ansåg sådana grunder böra
utgöras av läroverkens storlek med hänsyn till antal avdelningar efter skolomorganisationens
fullständiga genomförande samt möjligen andra särskilda
förhållanden, till vilka vid gruppindelningen Kungl. Majit kunde finna skäligt
taga hänsyn. Enligt kommittén borde högre läroverk med minst 23
avdelningar föras till grupp I, med 17—22 avdelningar till grupp II och
med högst 16 avdelningar till grupp III. Ändringar i den ursprungliga
grupperingen borde efter skolöverstyrelsens hörande kunna företagas av
Kungl. Majit inom ramen av det utav riksdagen bestämda antalet rektorstjänster
inom varje grupp. Enligt kommitténs förslag skulle av de dåvavande
49 högre läroverken 17 hänföras till grupp I, 11 till grupp II och
21 till grupp lil.

Beträffande löneställningen för rektorerna vid de högre allmänna läroverken
fann kommittén skäligt, att i allmänhet ingen rektorsbeställning bleve
vid lönereglering lägre avlönad än dittills varit förhållandet. En förutsättning
för bestämmandet av rektorslöner hade för kommittén varit, att rektorer
tillsattes medelst förordnande på viss tid. Kommittén hade i sitt betänkande
med förslag till allmänt avlöningsreglemente för ordinarie tjänstemän,
tillhörande den civila statsförvaltningen (statens off. utr. 1930: 17) ansett
lämpligt att inordna förordnandetjänstemännen i det allmänna lönesystemet,
med därav följande lönedifferentiering efter dyrort men utan rätt till avlöningsförhöjningar.
I överensstämmelse härmed ansåge kommittén jämväl
rektorerna böra inordnas i detta system. Därvid inräknade kommittén även

Kungl. Martts proposition Nr 271.

bostadsförmånen i lönen. Kommuns skyldighet att för rektor vid allmänt
läroverk anskaffa och underhålla bostad eller lämna skälig hyresersättning
borde bibehållas. Den nu tillämpade principen, att rektor omedelbart och
utan intjänande av ålderstillägg erhölle för honom avsedd lön, ansåg kommittén
böra bibehållas och föreslog därför, att rektor omedelbart skulle
komma i åtnjutande av lön enligt högsta löneklassen i vederbörlig lönegrad.

Med tillämpande av den utav lönekommittén föreslagna utbyggda löneskalan
föreslog kommittén följande löner för rektorer vid de högre allmänna
läroverken.

Grupp I, manlig rektor
kvinnlig »

» II, manlig »

kvinnlig »

» III, manlig »

kvinnlig »

34 lönegraden, 36 löneklassen;
30 » 33 »

33 » 35 »

29 » 32

32 » 34

28 » 31

Jämväl i fråga örn rektorerna vid realskolorna ansåg lönekommittén
en indelning i tre avlöningsgrupper böra göras. Realskolor med minst 14
klassavdelningar borde hänföras till grupp I, med 8 13 avdelningar till

grupp II och med 7 eller färre avdelningar till grupp III. Med tillämpning
av dessa grunder skulle 5 realskolor hänföras till grupp I, 21 till grupp II

samt 43 till grupp III. .

I fråga örn lönebelopp för de olika gruppernas rektorer ansåg kommittén,
att samma relation som i fråga örn de högre allmänna läroverkens rektorer
borde bibehållas. Kommittén föreslog följande löner för realskolerektorer:

Grupp I, manlig rektor
kvinnlig »

» II, manlig »

kvinnlig »

» III, manlig »

kvinnlig »

30 lönegraden, 33 löneklassen;

27 » 30 »

29 » 32 »

26 » 29 »

28 » 31 »

25 » 28 »

Statskontoret framhöll i yttrande över 1928 års lönekommittés förslag, att
ämbetsverket icke kunnat undgå att uppmärksamma den synnerligt höga
lönegradsplacering, som skulle komma rektorerna vid de skilda slagen av
läroanstalter till del. Det syntes kunna ifrågasättas, huruvida en så hög
lönegradsplacering, som förslaget inrymde, kunde i jämförelse med förhållandena
inom andra delar av statsförvaltningen anses vara fullt riktig.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd ansåg rektorernas föreslagna löneställning
något för hög i jämförelse med åtskilliga andra närmast jämförliga
befattningshavare inom den civila statsförvaltningen. Rektorerna vid
de till grupp I hörande läroverken skulle sålunda komma att intaga en
högre ställning å löneschemat än cheferna för vissa s. k. lärda verk, t. ex.
riksbibliotekarien, överintendenten och chefen för nationalmuseum, riksantikvarien
m. fl. För sin del förordade nämnden en genomgående neddyttning
med en lönegrad av rektorstjänsterna.

Skolöverstyrelsen anslöt sig till förslaget örn indelning av de högre allmänna
läroverken och realskolorna i tre grupper vardera. Dock borde
högre allmänt läroverk med mycket stort lärjungeantal kunna hänföras till
en viss högre grupp och icke endast antalet klassavdelningar vara bestäm Bihang

till riksdagens protokoll 1937, 1 sami. Nr 271. 5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

mande. Därjämte skulle överstyrelsen i fråga om de högre allmänna läroverken
finna naturligare, att läroverk med minst 22 avdelningar hänfördes
till grupp I samt läroverk med 16—21 avdelningar till grupp II. Ändring
i den en gång fastställda gruppindelningen syntes knappast höra ske annat
än i samband med förordnande av rektor. Ett av överstyrelsen den 19 maj
1921 framlagt förslag angående boställsordning syntes böra bliva föremål
för • överarbetning, innan det eventuellt lades till grund för en ifrågasatt
boställsordning. Kommitténs förslag örn formerna för tillhandahållande av
tjänstebostad eller ersättning härför hade i övrigt icke lämnat anledning till
erinran.

Styrelsen för reldorsföreningen vid de allmänna läroverken hemställde i
underdånig skrivelse den 3 januari 1931, att vid blivande lönereglering för
läroverkens lärare lönerna för respektive rektorsgrupper måtte bestämmas i
enlighet med vad 1928 års lönekommitté föreslagit.

Läroverkslönesakkunniga hava erhållit direktiv att framlägga förslag till
lönesystem för rektorerna i anslutning närmast till skolöverstyrelsens yttrande
över lärarlönekommitténs förslag, dock med lika löneförmåner för
män och kvinnor.

Det av läroverkslönesakkunniga för rektorerna vid de allmänna läroverken
utarbetade avlöningssystemet innebär i huvudsak, att rektorsbefattningarna
principiellt hänföras till kategorien förordnandetjänster. Till utgångspunkt
för lönesättningen har tagits högsta löneklassen inom 30 lönegraden för
högre läroverk samt 27 lönegraden för realskolor. De sålunda erhållna
avlöningsbeloppen hava utökats med vissa tillagg efter läroverkens storlek.
Ifrågavarande tilläggsbelopp uppgå för såväl högre allmänna läroverk som
realskolor till respektive 480, 960 och 1,440 kronor. Dessa lönetillägg äro
direkt inlagda i lönen.

Samma system har tillämpats beträffande rektorerna vid övriga kategorier
av läroanstalter. För vissa av dessa har dock icke föreslagits tillägg utöver
högsta löneklassen.

Ehuru lönerna för rektorerna i princip anslutits till de för förordnandetjänster
gällande avlöningsgrunderna, har dock dyrortsgradering bibehållits
för rektorslönerna. Likaså hava beträffande åtnjutandet av speciella avlöningsförmåner
rektorerna likställts med lärare, utnämnda medelst fullmakt,
även beträffande provisoriskt dyrortstillägg.

I anslutning till vad sålunda angivits hava de sakkunniga i förslaget till
avlöningsreglemente för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsen (6 §
1 mom.) inlagt en särskild löneplan för samtliga innehavare av rektorsbefattning
vid de statliga läroanstalterna.

Den högre löneställning, som vissa rektorer enligt nu berörda förslag
komma att intaga i förhållande till befattningshavare i 30 respektive 27
lönegraden, föranleder, att i kungörelsen med tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet
för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsen särskilda
bestämmelser måste meddelas beträffande storleken av de löneavdrag,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

rektorerna böra vidkännas under olika slag av tjänstledighet. I detta hänseende
finnes en motsvarighet i gällande särbestämmelser angående tjänstledighetsavdrag
för landssekreterare och landskamrerare, vilka utöver lön
enligt lönegraden B 30 åtnjuta viss avlöningsförstärkning.

Beträffande själva uppdelningen av de allmänna läroverken föreslog, såsom
tidigare erinrats, lärarlönekommittén, att antalet lärjungar skulle utgöra
huvudgrund för indelningen. 1928 års lönekommitté åter ansåg grunderna
för gruppindelningen böra utgöras av läroverkens storlek med hänsyn till
antalet klassavdelningar efter skolorganisationens fullständiga genomförande.

Läroverkslönesakkunniga hava utgått från en kombination av båda de
nyssnämnda beräkningsgrunderna. De hava förordat ett system med poängberäkning,
vars grunder äro följande. Varje fullt 50-tal lärjungar räknas
som 1 poäng. Varje klassavdelning å realskolan samt lyceets tre lägre
kretsar räknas som 1 poäng. Varje klassavdelning å gymnasiet samt lyceets
tre högre kretsar räknas som l1/* poäng. Poängen summeras och gränserna
dragas på följande sätt:

högre allmänna läroverk: grupp I fr. o. m. 45,5 poäng och uppåt, grupp
II fr. o. m. 30,5 t. o. m. 45 poäng och grupp III högst 30 poäng;

realskolor: grupp I fr. o. m. 26 poäng och uppåt, grupp II fr. o. m. 12
t. o. m. 25 poäng och grupp III högst 11 poäng.

Vid fördelningen av läroverken på grupperna hava högre allmänna läroverken
i Haparanda och Lidingö samt högre allmänna läroverket i Bromma
i Stockholm, vilka för närvarande befinna sig under upprättande eller ombildning,
inräknats med sin beräknade, slutgiltiga omfattning. Vidare hava
alla provårsläroverk förts till grupp I, oaktat ett par av dem med tillämpande
av de ovannämnda grunderna skulle hava förts till grupp II.

Beträffande de allmänna läroverkens fördelning på olika grupper enligt
läroverkslönesakkunnigas förslag hänvisas till en vid handlingarna i ärendet
fogad bilaga. Här torde endast följande översikt böra lämnas av antalet
läroverk i olika grupper:

Läroanstalt Grupp I Grupp II Grupp III Summa

Högre allmänt läroverk........ 18 23 13 54

Realskola.................. 5 27 51 83

Vad angår den tidrymd, rektorsförordnande bör omfatta, hava läroverkslönesakkunniga
förordat, att sexårsperioder såsom allmän regel tillämpas,
dock att den första perioden efter löneregleringens genomförande bör avse
tiden 1 januari 1938—30 juni 1943. Detta skulle gälla för alla läroanstalter,
som löneregleras från och med förstnämnda dag.

Om en rektorsbefattning blir ledig under loppet av löpande sexårsperiod,
bör vid tillämpande av detta system den nye innehavaren av befattningen
till en början erhålla förordnande allenast för den tid, som kan återstå till
utgången av den löpande perioden, och först därefter erhålla förordnande

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

på sex år. Den 1 juli 1943 skulle alltså nya rektorsförordnauden träda i
kraft över hela linjen. Denna anordning har befunnits önskvärd bland annat
ur den synpunkten, att för flertalet läroanstalter rektorsbefattningarna avses
skola indelas i avlöningsgrupper, varvid fördelningen av befattningarna på
de olika grupperna skall bestämmas av Kungl. Maj:t. Vart sjätte år bör
fördenskull frågan örn den grupp, till vilken en viss rektorsbefattning skall
i avlöningshänseende hänföras, normalt komma under omprövning. Erforderliga
föreskrifter i förevarande hänseenden avses skola lämnas i vederbörande
stadga. I detta sammanhang erinras, att den nuvarande anordningen
med femårsperioder för t. ex. de allmänna läroverkens rektorsförordnanden
uppkommit genom praxis och icke är föreskriven i läroverksstadgan.

Skulle under en löpande sexårsperiod ett läroverk undergå sådan organisatorisk
förändring, som mera väsentligt inverkar på dess poängställning, bör ändrinS
i grupperingen kunna vidtagas, i fall av behov efter beslut av riksdagen.

Av läroverkslönesakkunniga hava ledamöterna Grimlund och Norrbom i
förut berörda särskilda yttrande framställt önskemål örn högre lönetillägg
och förbättrad pensionsställning för rektorerna.

Läroverfcslärarnäs riksförbunds deputeradeförsamling har i sin tidigare berörda
skrivelse framhållit, att rektorernas löneförmåner icke syntes bli rätt
avvägda, därest icke den högsta rektorsgruppen tillerkändes ett tilläggsarvode
av 1,920 kronor.

Departe- Det av läroverkslönesakkunniga utarbetade förslaget rörande lönereglering
m n sc n. för rektorerna vid de statliga undervisningsanstalterna är så nära anpassat
efter vad 1928 års lönekommitté härutinnan förordat, som med utgångspunkt
från nu gällande avlöningsreglemente för civilförvaltningen och inför den
förestående allmänna lönerevisionen lämpligen låter sig göra. Jag förordar
för min del, att läroverkslönesakkunnigas förslag lägges till grund för löneregleringen
för rektorerna vid allmänna läroverken. Till frågan om de konsekvenser
detta ställningstagande har för övriga läroanstalter återkommer
jag i det följande.

Läroverkslönesakkunnigas förslag ifråga om principerna för gruppindelningen
av de allmänna läroverken — vilket i anslutning till skolöverstyrelsens
yttrande över 1928 års lönekommittés betänkande utgör en kombination
av lärarlönekommitténs förslag örn lärjungeantalet och 1928 års lönekommittés
förslag om antalet klassavdelningar som utgångspunkt för indelningen
— synes mig innebära en god lösning av det förevarande spörsmålet. Även
den av läroverkslönesakkunniga föreslagna gränsdragningen mellan de olika
grupperna finner jag mig kunna godtaga.

Grunderna för gruppindelningen böra godkännas av riksdagen, som likaledes
bör fastställa antalet rektorsbefattningar inom varje grupp. Själva
fördelningen av läroverken på avlöningsgrupperna bör däremot fastställas
av Kungl. Majit.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Då läroverkslönesakkunniga såsom utgångspunkt för löneställningen för
rektorerna vid de högre allmänna läroverken valt 30 lönegradens högsta
löneklass, vilket av skolöverstyrelsen förordats i yttrande över lärarkommitténs
betänkande, bör härav följa, att rektorerna vid de högre allmänna
läroverken erhålla samma pensionsställning som undervisningsråd. Härigenom
skulle underlättas en i och för sig önskvärd övergång från dylika rektorsbefattningar
till undervisningsrådsbefattningar eller omvänt. Rektorerna
skulle väl icke erhålla fullt samma gynnsamma ställning i pensionshänseende,
som följde av 1928 års lönekommittés förslag, enligt vilket rektorsbefattningarna
vid de högre allmänna läroverken inplacerades i högre lönegrader
än den 30. Då rektorerna hänförts till så kallade förordnandetjänster
enligt nu gällande lönesystem, bliva de emellertid icke genom de sakkunnigas
förslag försatta i sämre pensionsställning än andra chefs- och därmed
jämförliga tjänstemän, vilka tillsättas medelst förordnande. Dylika befattningshavare
med avlöning ända upp till 16,000 kronor komma nämligen ej
i åtnjutande av högre pension än som gäller för befattningshavare i 30
lönegraden. Erinras må ock, att landssekreterare och landskamrerare, vilka
utöver lön enligt 30 lönegraden uppbära avlöningsförstärkningar till ej obetydliga
belopp, erhålla pension enligt nämnda lönegrad. Skulle emellertid,
på sätt 1928 års lönekommitté föreslog, nu gällande löneplan utvidgas och
förordnandetjänster inordnas i lönegrad enligt en sådan löneplan, får givetvis
jämväl rektorernas ställning i löne- och pensionshänseende tagas under
förnyad omprövning.

Slutligen vill jag uttala min anslutning till läroverkslönesakkunnigas uppfattning,
att en förutsättning för att det nya avlöningssystemet i fråga om
rektorsbefattningarna skall kunna fungera tillfredsställande är, att rektorerna
erhålla sina förordnanden för sammanfallande perioder. Jag biträder även
de sakkunnigas förslag om en normal förordnandetid av sex år. Vid ombyte
av rektor under löpande sexårsperiod bör förordnande endast meddelas
för den återstående tiden av perioden, varigenom gruppindelningen i sin
helhet kan på en gång ställas under omprövning.

Lektorer.

Gällande bestämmelser oell tidigare förslag. För närvarande utgår grundavlöning
till manlig lektor med 5,800 kronor. Härtill komma två ålderstillägg,
vartdera å 500 kronor. Till kvinnlig lektor utgår grundavlöning
med 4,800 kronor, vartill komma två ålderstillägg å vartdera 400 kronor.
I vissa större städer hava lektorerna beviljats kommunala lönetillägg, beträffande
vilka hänvisas till vad härom i det föregående anförts.

Lärarlönckommittén fann, med hänsyn till längden av och kostnaderna för
lektorernas akademiska utbildning, en placering i den 27 lönegraden vara
med rättvisa och billighet förenlig. Kommittén föreslog alltså, att manlig
lektor hänfördes till nämnda lönegrad och kvinnlig lektor till 24 lönegraden.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 271.

De flesta av de i ärendet hörda myndigheterna anslöto sig till eller hade
i varje fall icke något att erinra mot lärarlönekommitténs förslag. Det
torde fördenskull här vara tillräckligt att erinra örn skolöverstyrelsens yttrande.
Överstyrelsen förklarade sig vara av den meningen, att lektorerna
i lönehänseende icke intagit den plats, som bort tillkomma dem. Åtskilliga
års erfarenhet hade också givit vid handen, att bland dem, som vid universitet
och högskolor utbildade sig för lärarkallet, relativt få underkastade
sig de. starkt förhöjda kostnader, som förvärvandet av lektorskompetens
oavvisligen krävde. För så vitt utvecklingen i detta avseende fortginge i
samma riktning, syntes det vara ganska tydligt, att förr eller senare den
stund måste inträda, då den högre skolundervisningen ej längre kunde i
mera avsevärd omfattning bestridas av därför utbildade lärarkrafter. Överstyrelsen
slutade med att tillstyrka lönekommitténs förslag.

1928 års lönekommitté anslöt sig till lärarlönekommitténs förslag. Så länge
det nuvarande kompetenskravet för lektorat — akademiska studier fram
till doktorsgraden eller likvärdig lärdomsgrad — ansåges böra oförändrat
upprätthållas, nödgades man enligt lönekommittén sätta lektorslönen relativt
högt. Med den betydelse, som givits åt lektoraten vid våra högre allmänna
läroverk — en betydelse, som måhända ökats i och med den senast
genomförda läroverksorganisationen — syntes lärarlönekommitténs förslag
vara riktigt avvägt.

I avgivna yttranden över 1928 års lönekommittés förslag tillstyrktes detsamma
i här förevarande del av flertalet hörda myndigheter.

Domkapitlet i Göteborg höll före, att den av lönekommittén för universitetsprofessorerna
föreslagna avlöningen i en 34 lönegrad borde såsom konsekvens
medföra lektorernas placering i den 28 lönegraden. Domkapitlet i
Visby yttrade, att en jämförelse med de inkomster, som vore förbundna med
många av de befattningar, som innehades av präster, jurister och läkare
m. fl,, visade hän på en placering av lektor i 28 lönegraden. Länsstyrelsen
i Göteborg och Bohus län uttalade, att lektorerna syntes böra placeras, manliga
i 28 och kvinnliga i 25 lönegraden.

Direktionen över Stockholms stads undervisningsverk framhöll, att den föreslagna
placeringen för lektorerna av många skäl måste anses vara den lägsta,
som borde ifrågakomma. Enligt läröverkslärarnäs riksförbund borde det
uttryckligen framhållas, att de jämförelser, som kunde göras mellan lektorerna
och vissa dem ganska närstående tjänstemän, vilka placerats i 28
lönegraden, syntes fullt berättiga o påståendet, att 27 lönegraden vore ett
minimikrav för lektorernas del. Åtskilliga kollegier vid de allmänna läroverken
uttalade sig i samma riktning. Även krav på en placering i 28
lönegraden framfördes, i de flesta fall dock endast i avgivna reservationer.

Statskontoret framhöll i sitt utlåtande i ämnet, att enligt det föreliggande
förslaget såväl de statligt som de kommunalt anställda lärarna i stort sett
erhölle en betydlig löneökning. Något ändringsförslag beträffande lektorernas
lönegradsplacering framfördes icke av ämbetsverket.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd erinrade, att de föreskrivna kompetensfordringarna
för lektorsbefattning vid högre allmänt läroverk, högre
lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna vore något högre än vad som
gällde för de i 26 lönegraden placerade befattningarna vid de s. k. lärda
verken. Örn sålunda av denna anledning en något högre lönegradsplacering
kunde anses påkallad i fråga om lektorerna, vore å andra sidan att
märka, att dessa i allmänhet vunne sin befordran vid relativt tidig ålder,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

varjämte icke helt borde bortses från att dessa befattningshavare vore i
åtnjutande av ferier under skilda perioder av året, som sammanlagt betydligt
överstege den semester, vilken högst tillkomme statens befattningshavare
i allmänhet. Även örn dessa långa uppehåll i arbetet vöre motiverade
icke av hänsyn till lärarna utan till eleverna, så medförde dock dessa ferier
reella fördelar för lärarna. Det borde i detta sammanhang även framhållas,
att vid de i egentlig mening förvaltande verken ett väsentligen strängare
urval ägde rum vid befordran till befattning över den 21 (i vissa verk 22)
lönegraden än vad fallet vore vid läroanstalterna. Det läge i väsentlig mån
i läraraspirantens egen hand att bestämma, örn han på grund av den utbildning
han ville bestå sig skulle ernå lektorsbefattning. Under hänvisning
till vad förut sagts örn vissa befattningshavare vid de s. k. lärda
verken, ville lönenämnden jämväl framhålla, att från ifrågavarande tjänstemäns
sida med skäl kunde framställas krav på uppflyttning till 27 lönegraden,
därest lektorerna hänfördes till denna lönegrad. Yrkanden i sådant
avseende hade redan framförts. Vilka konsekvenser en dylik löneuppflyttning
skulle erhålla beträffande de i egentlig mening förvaltande verken
kunde ej överblickas. Med hänsyn till samtliga berörda omständigheter
förordade lönenämnden, att lektorerna vid de allmänna läroverken — liksom
vid folkskoleseminarierna och de tekniska läroverken — placerades i
26 lönegraden, såväl män som kvinnor.

Skolöverstyrelsen framhöll bland annat följande: Att de ekonomiska förmåner,
som vore förbundna med lektorskompetens, icke ansåges motsvara
kostnaderna för dess vinnande, finge anses styrkt av det förhållandet, att
tillgången på väl kvalificerade lektorskompetenta lärarkrafter vore avgjort
otillräcklig. Då överstyrelsen funne sig böra tillstyrka bifall till kommitténs
förslag örn lektorernas placering i 27 lönegraden, ansåge sig överstyrelsen
böra förbinda denna tillstyrkan med ett uttalande, att en lägre lönesättning
för lektorer än 27 lönegraden under inga förhållanden borde förekomma.
Även i jämförelse med de så kallade andragradstjänstemännens placering—
vilka med hänsyn till utbildning och befordringsförhållanden vid 1918 års
lönereglering ansågos böra stå tillbaka för lektorerna och vilka, i fråga örn
de närmast jämförbara befattningshavarna, inrangerats i 26 lönegraden
syntes 27 lönegraden vara den, som närmast anslöte sig till den vid senaste
lönereglering följda relationen. Särskilt nära till hands, med tanke på den
likartade men dock icke helt lika utbildningen, läge en jämförelse med t. ex.
förste bibliotekarier och förste arkivarier. Dessa vore upptagna i 26 lönegraden,
och relationen till dem funne överstyrelsen ganska avgjort hänvisa
till 27 lönegraden för lektorer.

Skolöverstyrelsen har senare haft tillfälle att ånyo yttra sig i frågan, detta
med anledning av en utav lektorernas förening den 17 juni 1935 gjord
framställning till Kungl. Majit, i vilken — i avvaktan på en allmän reglering
av lärarnas löner — bland annat påyrkades en avsevärd förbättring
av" lektors begynnelselön. I detta yttrande framhöll överstyrelsen, att de
skäl, som redan 1930 talade för placering av lektorerna högre än i 27 lönegraden,
vunnit ökad styrka.

Läro verk steir arn as riksförbunds deputeradeförsamling har i förut berörda
framställning yrkat, att lektorerna måtte placeras i 28 lönegraden.

I en till Kungl. Majit ingiven skrivelse av den 28 januari 1937 har lektorernas
förening gjort gällande, att endast en placering av lektorerna i 2b
lönegraden syntes kunna för framtiden säkerställa en någorlunda tillfreds -

Departe mentschefen.

72 Kungl. May.ts proposition Nr 271.

ställande rekrytering av lektorsbefattningarna. Såsom skäl härför har bland
annat framhållits, att i många fall en placering i 27 lönegraden ej skulle
medföra höjning utan tvärtom sänkning av nu utgående kontanta nettolönen.
Detta vore särskilt betänkligt, då en betydande del av inkomsten måste
räknas såsom amortering av studiekostnader, ett förhållande som ej ändrades
av den omständigheten att lektorernas pensionsförhållanden skulle bliva
betydligt förbättrade. Beträffande studiekostnaderna åberopades i skrivelsen
en utredning, vilken utvisade, att kostnaderna för förvärvande av fullständig
lektorskompetens skulle gå till omkring 30,000 kronor. Av denna summa
folie betydligt över hälften på den del av studierna, som följde efter avläggandet
av ämbetsexamen.

Läroverkslönesakkunniga. I fråga örn lönegradsplaceringen av lektorerna
hava de sakkunnigas ordförande samt en ledamot tillstyrkt 27 lönegraden,
medan två ledamöter, herrar Grimlund och Norrbom, påyrkat en placering
i 28 lönegraden.

Huru lektorernas avlöningsförhållanden ställa sig enligt nu gällande
bestämmelser samt vid en placering i 27 lönegraden framgår för vissa representativa
år av de vid propositionen fogade sammanställningarna rörande
lönebeloppen före och efter löneregleringen. Här torde endast böra anföras
följande siffror beträffande manlig lektor. Begynnelselönen till sådan
lektor placerad å billigaste ort utgår nu med 8,385 kronor, vilket belopp
efter löneregleringen skulle höjas till 8,419 kronor. Å dyraste ort äro motsvarande
siffror 9,392 och 10,344 kronor. Slutlönen skulle å billigaste ort
ökas från 9,588 kronor till 9,984 kronor samt å dyraste ort från 10,508
kronor till 11,784 kronor. I dessa siffror ingå icke kommunala tillägg, då
nuvarande innehavare av med dylika tillägg förenade befattningar förutsättas
skola av statsmedel beredas gottgörelse för sagda förmåns avskaffande
i och med löneregleringen. Vid denna jämförelse har icke heller tagits hänsyn
till pensionsavdrag. — För kvinnliga lektorer blir givetvis löneförbättringen
avsevärt större än för manliga.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har, åtminstone tidigare, en
stor enighet rått örn lämpligheten av att placera läroverkslektorerna i 27 lönegraden.
På senare tid hava emellertid framställts yrkanden om en placering
av lektorerna i 28 lönegraden.

Av dem, som yrkat på en lägre lönegrad för lektorerna än den 27, har
främst pekats på de konsekvenser, som vid en placering av lektorerna i
nämnda lönegrad skulle kunna uppkomma för lönegradsplaceringen av vissa
förutvarande så kallade andragradstjänstemän, vilka nu äro hänförda till 26
lönegraden. Såvitt jag kan se, bör emellertid en inplacering i 27 lönegraden
icke i och för sig kunna tagas till intäkt för uppflyttning i högre lönegrad
av tjänstemän inom andra förvaltningsgrenar. Den nämnda lönegradsplaceringen
kan nämligen efter min mening anses vara väl avvägd i förhållande
till den faktiska löneställningen för närmast jämförliga, redan löne -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

reglerade befattningar. Att på sätt i vissa avgivna yttranden påyrkats, hänföra
lektorstjänsterna till 28 lönegraden skulle däremot efter min bestämda
uppfattning framkalla ej oberättigade anspråk på lönegradsuppflyttning från
avsevärda grupper förvaltningstjänstemän i ansvarsfylld ställning.

Av anförda skäl finner jag mig fördenskull böra för lektorerna vid de
allmänna läroverken föreslå placering i 27 lönegraden.

Adjunkter.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Vid 1918 års lönereglering
följdes beträffande läroverksadjunkterna ett av 1902 års löneregleringskommitté
upprättat förslag. Den av kommittén föreslagna begynnelseavlöningen
för lektor, 5,800 kronor, ansåg kommittén böra utgöra slutavlöning
för adjunkt. Med beräkning av tre ålderstillägg å 500 kronor föreslog
kommittén en begynnelseavlöning för adjunkt av 4,300 kronor. Denna
summa översteg med 600 kronor avlöningen åt tjänsteman i den dåvarande
så kallade första normalgraden utan ortstillägg, som för nämnda tjänsteman
varierade mellan 100 och 300 kronor. För kvinnlig adjunkt föreslog kommittén
en avlöning av 3,600 kronor jämte tre ålderstillägg å 300 kronor.
Dessa förslag blevo av Kungl. Majit och riksdagen godkända. Beträffande
de adjunkterna i vissa större städer beviljade kommunala lönetilläggen hänvisas
till vad härom i det föregående anförts.

Vid vissa allmänna läroverk finnas adjunkter, som i samband med förstatligande
av kommunal mellanskola överflyttats från befattning såsom
ämneslärare vid förutvarande mellanskola men som sakna formell behörighet
som adjunkt. För dessa adjunkter, vilka för närvarande äro 44, gälla
särskilda avlöningsbestämmelser, i huvudsaklig anslutning till de för mellanskolornas
lärare föreskrivna. Av nämnda lärare äro emellertid 15 förordnade
såsom rektorer, och i deras ställe äro utnämnda adjunktskompetenta lärare.

Lärarlönékommittén framhöll, bland annat, att en allt större del av gymnasieundervisningen
småningom överflyttats på adjunkterna. Denna omständighet
hade i viss mån medfört en förändring i arten av adjunkternas arbete,
som ej kunde förbises vid bedömande av lönefrågan. I avseende å
befordringsmöjligheter torde örn adjunkterna kunna sägas detsamma som
örn lektorerna, nämligen att adjunktstjänsterna i stort sett vore slutbefattningar.
I nu gällande lönesystem förefunnes en viss relation mellan lektors
och adjunkts avlöning i så måtto, att adjunkts slutavlöning vore lika med
lektors begynnelseavlöning. Bibehållandet av en dylik relation ansåge kommittén
icke vara en nödvändig förutsättning vid bedömande av den lönegrad,
till vilken adjunkt borde hänföras. Kommittén hade icke kunnat finna
annat, än att adjunkternas lönefråga kunde och borde skärskådas särskilt
för sig och oberoende av vad som kunde komma att i löneavseende tillerkännas
lektor. Kommittén föreslog inplacering av manlig adjunkt i en
lönegrad sammanfallande med den år 1925 tillkomna 23 lönegraden samt
av kvinnlig adjunkt i en lönegrad, närmast motsvarande den nuvarande 20
lönegraden. Om med hänsyn till löuetekniska synpunkter tvekan skulle

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

råda i fråga om lämpligheten av en placering för adjunkterna i en nybildad
lönegrad, ansåge kommittén (de manliga) adjunkterna närmast böra placeras
i 24 lönegraden.

I yttrande över lärarlönekommitténs förslag föreslogs av vissa domkapitel
uppfattning av adjunkterna till 24 lönegraden. Även bland länsstyrelserna
böjdes röster för en dylik placering, ehuru jämväl yrkande örn en lägre
löneställning framkom.

Skolöverstyrelsen redogjorde till en början för vad de allmänna läroverkens
kollegier m. fl. framhållit därom, att för bibehållande av adjunkternas hittillsvarande
lönerelation å ena sidan till förstagradstjänstemännen, å andra
sidan till lektorerna samt med hänsyn jämväl till andra tungt vägande omständigheter,
särskilt det förhållandet, att adjunkterna bestrede 51 procent
av all undervisning å gymnasiet, ävensom därtill, att adjunkternas befordran
till ordinarie tjänst inträffade vid relativt sen ålder, adjunkterna rättvisligen
borde placeras i 24 lönegraden.

För egen del hade överstyrelsen icke velat bestrida, att vad sålunda anförts
ägde fullt fog ej mindre beträffande adjunkternas omfattande tjänstgöring
å ett högre undervisningsstadium än det, som deras tjänst egentligen avsåge,
än även beträffande den tilltagande förseningen av extra ordinäre lärares
tillträde till ordinarie tjänst, vilken i väsentlig grad berodde på otillräckligheten
av antalet ordinarie lärartjänster samt hårdare drabbade adjunkterna
än andra lärare. Ehuru sålunda på dessa och andra grunder en gottgörelse
syntes böra tillkomma adjunkterna, kunde överstyrelsen icke bortse från det
förhållandet, att det stora flertalet förutvarande andragradstjänstemän, vilka
på goda grunder tidigare ställts före adjunkterna i lönesystemet, såsom
förste aktuarie och förste arkivarie i riksarkivet, förste bibliotekarie vid
riksbiblioteket och universitetsbiblioteken, förste arkivarie i utrikesdepartementet,
krigsarkivarie^ förste statsmeteorolog, statsgeolog, sekreterare oell
kamrerare i åtskilliga verk m. fl., genom avlöningsreglementet den 26 juni
1921 för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande
den civila statsförvaltningen, fått sin plats i 24 lönegraden. Med
hänsyn till anförda omständighet ansåge sig överstyrelsen förhindrad att
förorda adjunkternas placering i 24 lönegraden, så mycket mera som det
beträffande lönerelationen mellan lektor och adjunkt andragna icke syntes
överstyrelsen ägnat att stödja detta krav. I likhet med kommittén vore
överstyrelsen sålunda av den meningen, att manlig adjunkt rättvisligen
borde placeras i 23 lönegraden och kvinnlig adjunkt i 20 lönegraden.

Läroverlcslär arnäs riksförbund, med vilket Sveriges extr al är are förening instämde,
anförde bland annat, att enligt förbundets mening adjunkterna borde
placeras en lönegrad högre än enligt kommitténs förslag. Den av kommittén
föreslagna löneplaceringen för å ena sidan adjunkter och å andra sidan
adjunktskompetenta lärare vid kommunala mellanskolor måste med nödvändighet
leda till, att de mest meriterade lärarna med adjunktskompetens
skulle lockas över till de kommunala mellanskolorna.

1928 års lönekommitté fann i likhet med lärarlönekommittén och skolöverstyrelsen
adjunkterna böra placeras i 23 lönegraden. Av adjunkterna själva
begärd placering i 24 lönegraden skulle innebära ett bortseende från vissa
förhållanden, som enligt kommitténs mening borde tagas i betraktande vid
tillämpning av det föreslagna lönesystemet på läroverkens lärare. I jämförelse
med befattningshavare inom den övriga statsförvaltningen, vilka i fråga

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

om utbildning och arbetets beskaffenhet vore närmast jämställda med adjunkterna,
intoge adjunkterna en bestämt förmånligare ställning både i fråga
örn de långa ferierna och den i viss mån friare tjänstgöringen under terminerna.
Tillströmningen, sådan den kunde bedömas på grund av till lediga
tjänster anmälda antal sökande, gåve vid handen, att för läroverkens adjunktsbefattningar
även med nuvarande avlöningsförhållanden funnes erforderlig
tillgång på väl kvalificerade lärarkrafter. Det kunde med hänsyn till
nämnda omstämdigheter icke anses motiverat att för adjunkterna förorda
en placering i 24 lönegraden, utan kommittén föresloge, att manlig adjunkt
hänfördes till 23 lönegraden och kvinnlig adjunkt till 20 lönegraden. För
de adjunkter, som utan formell adjunktskompetens överflyttas från kommunala
mellanskolor, föreslog kommittén placering en lönegrad lägre än för
övriga adjunkter.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd framhöll i yttrande över 1928 års
lönekommittés förslag, att enär 22 lönegraden närmast motsvarade de löneförmåner,
som för närvarande tillkomme adjunkterna, och då adjunkterna i
likhet med lektorerna vore med avseende å den årliga ledigheten från arbetet
avsevärt gynnsammare ställda än den civila förvaltningens tjänstemän,
nämnden ansåge det tillfyllest, att adjunkterna placerades i nämnda lönegrad.
Lönenämnden framhöll, att därest adjunkterna skulle placeras i 23
lönegraden, minst samma löneställning måste tillerkännas vissa tjänstemän
vid de lärda verken, vilka nu tillhörde 21 lönegraden och för vilka delvis
högre lärdomsmeriter gällde än för adjunkterna. Vid ett godtagande av de
sålunda utav lönenämnden förordade lönegradsplaceringarna syntes i vissa
fall befattningshavare, tillhörande omnämnda lärargrupper, komma att lida
minskning i de dem för närvarande tillkommande löneförmåner, därest sådant
icke genom särskilda övergångsbestämmelser förebyggdes. Nämnden
förutsatte såsom självfallet, att dylika föreskrifter utfärdades.

Skolöverstyrelsen underkastade de i adjunkternas löneregleringsfråga anförda
huvudskälen förnyad prövning. Då denna överstyrelsens omprövning
omfattar praktiskt taget alla de skäl, som — huvudsakligen från lärarhåll —
anförts för läroverksadjunkternas placering i 24 lönegraden, återgives överstyrelsens
yttrande i det följande tämligen utförligt.

Kommitténs huvudsakliga skäl för adjunkternas placering i 23 lönegraden
syntes överstyrelsen vara, att adjunkterna, i jämförelse med de befattningshavare
inom den övriga statsförvaltningen, med vilka de i fråga örn utbildning
och arbetets beskaffenhet vore närmast jämställda, intoge en bestämt
förmånligare ställning både i fråga om de långa ferierna och den i viss
mån friare tjänstgöringen lindar terminerna, samt att tillströmningen till
adjunktstjänsterna voro kvalitativt och kvantitativt tillfredsställande. Man
syntes vara berättigad antaga, att vid jämförelsen kommittén i första hand
tänkt på de så kallade förstagradstjänstemännen, d. v. s. notarier och aktuarie^
med vilka jämförelse gjorts tidigare, måhända även på vissa sekreterare,
vilka dock i allmänhet torde räknas till de så kallade andragradstjänstemännen.
Notarier och aktuarier vore i kommitténs tjänsteförteckning placerade
i lönegrad 21, sekreterare i lönegrad 24 eller ibland 26. I överstyrelsens
yttrande år 1924 hade även jämförelse gjorts med vissa andra befattningshavare,
vilka tidigare ställts fört! adjunkterna i lönesystemet och
på goda grunder alltjämt ansåges böra göra det. Dessa befattningshavare
hade genom avlöningsreglementet av år 1921 fått sin plats i 24 lönegraden,
vilket överstyrelsen då funnit utgöra hinder för adjunkternas placering i

Kungl. Majus proposition Nr 271.

samma lönegrad. Gent emot berörda befattningshavare åtnjöte adjunkterna
förmånen av avsevärt längre ferier, ehuru detta gällde alla lärare i lika mån
och icke speciellt läroverksadjunkterna. Från denna förmån syntes visserligen
ej kunna helt bortses, då det gällde lönens bestämmande för de olika
lärarkategorierna. Men det finge å andra sidan icke förbises, att läsårets
längd vore avhängigt av faktorer, över vilka lärarna icke ägde att bestämma,
och att, så länge det med hänsyn till lärjungarnas behov icke ansåges tillrådligt
att utsträcka arbetstiden vid skolorna, det icke heller funnes tillfälle
för lärarna att genom ett längre arbetsår komma i paritet med andra tjänstemän
i förevarande avseende. Förvärvsarbete under ferierna vore endast i
undantagsfall möjligt. Under sådana förhållanden funne överstyrelsen det
icke riktigt, att lönen för en adjunkt eller annan lärare i jämförelse med
en annan befattningshavare, med vilken han i övrigt ansåges böra jämställas,
utmättes i direkt proportion till arbetsårets längd för ifrågavarande
båda kategorier av befattningshavare. Att en viss hänsyn till förhållandet
toges vid utmätande av lönevillkoren, funne överstyrelsen rimligt, men överstyrelsen
funne det dock i hög grad angeläget, att detta förhållande icke
nu komme att tillmätas större betydelse än vad tidigare skett. En förskjutning
i motsatt riktning vore snarare motiverad med hänsyn ej mindre därtill,
att kraven på lärarnas arbetsintensitet och arbetseffektivitet i vår tid
vore avgjort större än tidigare, än även därtill, att i fråga örn de allmänna
läroverken och med dem jämförliga läroanstalter en utsträckning av tjänstgöringsskyldigheten
nu ifrågasattes för de olika kategorierna av ordinarie ämneslärare.
Vad beträffade den friare tjänstgöring under terminerna, som
kommittén anförde såsom en annan förmån, höll överstyrelsen före, att lärarens
sammanlagda arbetstid per dag vore fullt lika stor som den, vilken
påvilade en tjänsteman inom den övriga statsförvaltningen.

Efter att hava lämnat en redogörelse för ålder vid befordran till ordinarie
tjänst m. m., vilken redogörelse efter de senaste årens inrättande av nya
tjänster åtminstone i viss mån torde ha förlorat aktualitet, anförde skolöverstyrelsen
vidare:

De av kommittén åberopade förhållandena syntes enligt överstyrelsens
mening icke utgöra anledning till någon mera nämnvärd reduktion av de
lönebelopp, som med hänsyn till arbetets art och betydelse kunde anses böra
tillkomma en adjunkt i jämförelse med en tjänsteman inom den civila förvaltningen.
A andra sidan måste enligt överstyrelsens uppfattning vid löneplaceringen
bestämt beaktas adjunkternas längre utbildning och mindre befordringsmöjligheter
i jämförelse med förstagradstjänstemännen: den akademiska
utbildningen och provåret krävde 5 ä 6 år efter studentexamen, och
adjunktstjänsterna vore väsentligen att betrakta som sluttjänster. Till alla
nämnda omständigheter måste hänsyn också anses hava blivit tagen vid
1918 års lönereglering, och utan att direkt uttala sig örn, huruvida den
relation, som då åvägabragtes mellan adjunkterna och befattningshavare
inom den civila förvaltningen, vore den i alla avseenden riktigaste, holle
överstyrelsen likväl före, att adjunkternas lönestandard, relativt sett, icke
borde förändras i för dem ogynnsam riktning, därest det icke kunde uppvisas,
att den tidigare varit alltför hög i jämförelse med andra tjänstemannagruppers.
Överstyrelsen ansåge sig sålunda böra tills vidare utgå från
att den relativa lönestandard, som vid 1918 års lönereglering fastställdes

Kungl. Maj. ts proposition Nr 271. 77

för adjunkterna, borde, så långt detta inom det nya lönesystemets ram vore
möjligt, bibehållas.

Överstyrelsen har härefter till jämförelse upptagit dels adjunkternas och
förstagradstjänstemännens, dels adjunkternas och lektorernas löneförhållanden
enligt det föreliggande förslaget. Enligt denna jämförelse skulle för ett
exakt bibehållande av 1918 års relation mellan adjunkter och förstagradstjänstemän
de förra placeras ungefär mitt emellan 23 och 24 lönegraderna.
Jämförelsen mellan de nu av kommittén föreslagna lönerna för adjunkter
och lektorer fann överstyrelsen giva vid handen, att enligt kommitténs förslag
relationen skulle förskjutas till adjunkternas fördel i fråga om begynnelselönen
och till deras nackdel i fråga örn slutlönen.

Då det sålunda vid inplacering av undervisningsväsendets befattningshavare
i det allmänna lönesystemet av tekniska skäl uppenbarligen icke vore
möjligt att helt bibehålla de år 1918 fastställda relationerna, kunde beträffande
adjunkternas löneplacering tvekan onekligen uppstå, huruvida den 23
eller den 24 lönegraden borde väljas. Överstyrelsen kunde därvid för sin
del icke bortse därifrån, att kommitténs förslag innebure en faktisk örn också
icke mera avsevärd reduktion av slutlönen för adjunkter inom de lägsta
dyrortsgrupperna. Denna absoluta lönereduktion drabbade visserligen endast
ett jämförelsevis litet antal adjunkter, och det syntes vara avsett att för de
nuvarande befattningshavarna undvika minskningen genom lämpliga övergångsanordningar.
Men relativt sett, med tanke på den samtidigt ifrågasatta
och av överstyrelsen tillstyrkta utsträckningen av tjänstgöringstiden
från 28 till 30 veckotimmar, torde löneminskning inträda för de nuvarande
befattningshavarna i betydande utsträckning.1 Även örn man icke kunde
bortse från vissa fördelar i andra avseenden, som löneregleringen medförde
och av vilka vederbörande befattningshavare torde önska komma i åtnjutande,
funne överstyrelsen det under sådana förhållanden dock obestridligt,
att den välbehövliga effektiva löneförbättringen med den föreslagna lönesättningen
utebleve.

Även en jämförelse mellan de lönebelopp, som överstyrelsen tidigare och
nu funnit sig böra föreslå för Övningslärare och ämneslärarinnor och en
adjunktslön enligt 23 lönegraden, gåve enligt överstyrelsens mening vid
handen, att adjunkterna genom en sådan placering komme i en oförmånlig
ställning i jämförelse med nyssnämnda kategorier av lärare.

Då överstyrelsen i sitt yttrande år 1924 hade ansett sig förhindrad förorda
den 24 lönegraden, hade detta skett icke minst under hänvisning till
det förhållandet, att vissa tjänstemän, som tidigare på goda grunder ställts
före adjunkterna i löneavseende och ansågos alltjämt böra sättas före dessa,
erhållit placering i 24 lönegraden. Genom senare skedd lönereglering hade
emellertid flertalet av ifrågavarande befattningar flyttats upp i 26 lönegraden.
Därmed måste det av överstyrelsen då åberopade hindret för en placering
av adjunkterna i 24 lönegraden anses hava bortfallit och uppflyttningen
av de nyssnämnda tjänstemännen till 26 lönegraden tvärtom utgöra
ett tungt vägande skäl för att adjunkterna nu placerades en lönegrad högre
än kommittén föreslagit.

Visserligen torde icke utan fog mot adjunkternas placering i 24 lönegraden
kunna anföras, att lektorerna icke samtidigt ansetts böra tillerkännas

1 Beträffande frågan om utökning av tjänstgöringstiden hänvisas till den särskilda behandlingen
av detta ämne (2 kap.).

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

lön i 28 lönegraden. Den nuvarande relationen mellan adjunkter och lektorer
torde få anses ogynnsam för lektor, därest skillnaden i avlöning skulle
kunna någorlunda täcka den merkostnad, som vore förbunden med förvärvande
av lektorskompetensen. Men å andra sidan syntes 23 lönegraden icke
i och för sig rätt väl motsvara den allt annat än korta utbildning, som en
adjunkt måste underkasta sig, och med tanke jämväl på det förhållandet,
att adjunkterna i stor utsträckning toges i anspråk för gymnasieundervisning,
hade överstyrelsen svårt att icke finna adjunkternas placering i 23
lönegraden innebära en lönesättning i underkant, som icke gjorde rättvisa
åt denna lärarkårs betydelsefulla arbete och som icke kunde vara till undervisnings-
och uppfostringsarbetets gagn.

Överstyrelsen framhöll slutligen, att överstyrelsen icke ansåge sig kunna
bedöma, huruvida det med hänsyn till statsekonomiska förhållanden kunde
komma att befinnas omöjligt att genomföra en lönereglering för undervisningsväsendets
befattningshavare, därest 23 lönegraden icke ansåges böra
under några förhållanden ifrågakomma för adjunkterna. Skulle detta vara
förhållandet, ville överstyrelsen, med tanke jämväl därpå, att överstyrelsen
tidigare tänkt sig denna placering, icke motsätta sig kommitténs förslag i
förevarande avseende. Men med hänsyn till ovan anförda förhållanden funne
överstyrelsen en sådan lönesättning icke vara den för ifrågavarande befattningshavare
riktigaste och mest rättvisa, och överstyrelsen ansåge sig därför
böra föreslå, att adjunkterna vid inplaceringen i det allmänna lönesystemet
borde komma i åtnjutande av lön i 24 lönegraden.

Beträffande avlöningen för kvinnlig adjunkt föreslog överstyrelsen, att
kvinnlig befattningshavare skulle placeras tre lönegrader lägre än manlig,
d. v. s. i 21 lönegraden. För de förut omförmälda adjunkterna, vilka tidigare
varit lärare vid kommunala mellanskolor och vilka icke äro formellt
adjunktsbehöriga, föreslog överstyrelsen i likhet med 1928 års lönekommitté
en lönegrads lägre placering än för övriga adjunkter.

LäroverTcslärarnas riksförbund har i den av förbundets deputeradeförsamling
avgivna, förut berörda skrivelsen yrkat, att adjunkterna måtte hänföras till
24 lönegraden.

Läroverkslönesakkunniga. Såsom jag tidigare omnämnt hava läroverkslönesakkunniga
på grund av erhållet uppdrag verkställt en utredning angående
uppdelning av läroverksadjunkterna i två kategorier.

Härvid förutsattes att den lägre lönegruppen av adjunkter skulle placeras
i 20 eller 21 lönegraden samt den högre i 23 eller 24 lönegraden. Efter
slutförd utredning hava emellertid de sakkunniga kommit till den uppfattningen,
att den tilltänkta anordningen skulle vara förenad med så avsevärda
tekniska och praktiska svårigheter, särskilt ur befordringssynpunkt, att de
sakkunniga bestämt avrått en dylik åtgärd.

Sedan de skäl, som läroverkslönesakkunniga anfört för denna sin uppfattning,
tagits under omprövning och i stort sett funnits bärande, hava de sakkunniga
därefter meddelats direktiv att framlägga utredning avseende en enhetlig
placering i lönegrad av de läroverksadjunkter, som äga formell kompetens
för dylik befattning. De sakkunniga hava härvid haft att taga hänsyn
till de konsekvenser, som en inplacering av adjunkterna i de ifråga -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271. 79

kommande lönegraderna kunde medföra i avseende å andra lärare vid de
allmänna läroverken.

Sedan utredningen verkställts, hava läroverkslönesakkunniga meddelat, att
de såtillvida uppnått enighet, att de i fråga om lönegradsplaceringen för de
läroverksadjunkter, vilka äga formell kompetens till sådan befattning, ansett
endast 23 och 24 lönegraderna böra komma i fråga. Men medan ordföranden
och en ledamot förordat den lägre av dessa lönegrader, hava ledamöterna
Grimlund och Norrbom uttalat sig för den högre.

Beträffande de konsekvenser, som kunna anses följa av den ena eller den
andra lönegradsplaceringen, har bland de sakkunniga enighet rått därom,
att adjunkt, som överflyttats från kommunal mellanskola utan att innehava
formell kompetens såsom adjunkt, bör hänföras till 22 lönegraden. Beträffande
ämneslärarinnorna hava däremot meningarna delat sig, i det att de
ledamöter, som förordat den lägre löneställningen för adjunkterna, givit uttryck
för den uppfattningen, att en placering i den högre lönegraden måste
föranleda, att ämneslärarinnorna placeras en lönegrad högre än den de sakkunniga
gemensamt funnit vara i och för sig riktig, medan de båda övriga
ledamöterna icke ansett en sådan konsekvens ofrånkomlig. De skäl, som
av herrar Grimlund och Norrbom anförts till stöd för att adjunkterna böra
hänföras till 24 lönegraden, framgå av den förut omnämnda bilagan.

Förhållandet mellan de till läroverksadjunkterna nu utgående lönerna och
dem, som efter en lönereglering med inplacering i 23 lönegraden skulle
komma att utgå, framgår av den i bilaga F intagna jämförelsen rörande
lönerna för vissa representativa år. Av denna sammanställning inhämtas
bland annat följande.

För manlig adjunkt placerad å A-ort är begynnelseavlöningen nu 6,321
kronor och å I-ort 7,328 kronor. Efter löneregleringen skulle motsvarande
belopp bliva 6,498 kronor och 8,356 kronor. Slutavlöningen är nu å A-ort
8,256 kronor och å I-ort 9,263 kronor. Motsvarande löner bliva efter löneregleringen
7,897 kronor och 9,864 kronor. För kvinnlig adjunkt inträder
löneökning överlag, efter det att den definitiva löneplanen trätt i tillämpning.

Läroverksadjunkternas lönegradsplacering har under den tid, frågan om
lönereglering för befattningshavare vid de statliga undervisningsanstalterna
varit under utredning, varit den, om vilken meningarna skarpast brutit sig.
I likhet med läroverkslönesakkunniga finner jag emellertid, att diskussionen
nu kan begränsas till 23 och 24 lönegraderna.

Det synes mig icke vara av omständigheterna påkallat att ingå på och
låta ställningstagandet på ett avgörande sätt påverkas av en jämförelse i
detalj mellan de löner, som vid 1918 års lönereglering bestämdes för adjunkterna,
och de, som då utgingo till de så kallade förstagradstjänstemännen.
Jämförelsen måste av olika skäl bliva haltande, särskilt med hänsyn till de

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

ortstillägg, som tillkommo förstagradstjänstemän på vissa orter. Uppenbart
är emellertid, att den skillnad i lönehänseende, som år 1918 gjordes mellan
adjunkterna å ena sidan och förstagradstjänstemännen å andra sidan, ej var
så stor, att den kan anses motivera, att adjunkterna vid förevarande lönereglering
jämställas med det avsevärda antal tjänstemän, som nu äro placerade
i 24 lönegraden och som närmast svara mot de förut så kallade andragradstjänstemän,
vilkas löneställning närmast togs till utgångspunkt för
lektorernas lönereglering år 1918. Vid bedömandet av adjunkternas lönegradsplacering
bör ej heller förbises, att aspiranterna på läroverkslärartjänst
såväl enligt, samtliga föreliggande utredningar som enligt mitt i det följande
framlagda förslag förutsatts skola under en följd av år uppbära avsevärt
högre avlöning än motsvarande icke-ordinarie förvaltningstjänstemän.

En placering av läroverksadjunkterna i 24 lönegraden skulle medföra ej
blott en merkostnad utöver den, som följer av en placering i 23 lönegraden,
på omkring 600,000 kronor utan även kostnader för uppflyttning i lönegrad
av ett flertal andra lärare, vilka kostnader äro svåra att beräkna men som
sammanlagt röra sig om betydande belopp. Härtill kommer, att en placering
av adjunkterna i 24 lönegraden enligt min mening måste framkalla
berättigade krav på uppflyttning av förvaltningstjänstemän ej endast från
21 eller 22 lönegraden till 24 lönegraden utan även — och i än högre
grad — från 24 till 26 lönegraden. Konsekvenserna äro sålunda mycket
vittgående.

Även med beaktande av det betydelsefulla arbete, adjunkterna hava att utföra,
kan jag fördenskull ej tillstyrka högre placering för dem än i den 23
lönegraden, vilken i och för sig snarast ligger över ett genomsnitt för den
nuvarande adjunktslönen, omräknad till nyreglerad lön. Såsom jag i annat
sammanhang framhållit, måste nämligen vid en jämförelse mellan oreglerad
och reglerad avlöning helt bortses från avdrag för pensionering.

Jag tillstyrker alltså, att läroverkens adjunkter inplaceras i 23 lönegraden.

Ämneslärarinnor.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. I samband med inrättandet
år 1904 av statliga samskolor beslöts, att vid dessa skolor skulle vara anställda
jämväl kvinnliga lärare i läroämnen, s. k. ämneslärarinnor. Enligt
stadgan för de allmänna läroverken gäller såsom villkor för behörighet till
ämneslärarinnebefattning, att lärarinna antingen erhållit avgångsbetyg från
den treåriga kursen vid högre lärarinneseminariet eller i fråga om examina,
provårskurs och tjänstgöring uppfyllt villkoren för att kunna utnämnas till
lektor eller adjunkt. Avlöningen för ämneslärarinnorna bestämdes från
början till samma belopp, oberoende av lärarinnans kompetens. I detta hänseende
gjordes år 1927 den ändringen, att ämneslärarinna, som innehar
behörighet till adjunktsbefattning vid allmänt läroverk, berättigades åtnjuta
samma löneförmåner som kvinnlig adjunkt. I samband med det samma

Kungl. Majlis proposition Nr 271.

år fattade beslutet om flickors intagning i flertalet högre allmänna läroverk
och realskolor, inrättades även vid sistnämnda slag av läroanstalter ett antal
ämneslärarinnebefattningar.

Vid de allmänna läroverken finnas, såsom tidigare framhållits, för närvarande
256 ämneslärarinnebefattningar. Av dessa har ett sextiotal besatts
med adjunktskompetenta innehavare. Vad beträffar de särskilda läroverken,
är antalet ämneslärarinnor för närvarande allenast provisoriskt fastställt, i
det att 1928 års riksdag uttalade sig för viss, av skolöverstyrelsen föreslagen
proportion mellan manliga och kvinnliga lärare. På grund av senare
uttalanden av riksdagen har nämnda proportion sedan dess iakttagits.

Slutligen torde få erinras, att vid vissa läroverk finnas så kallade första
lärarinnor, vilka efter närmare anvisningar av rektor hava att utöva uppsikt
över de kvinnliga lärjungarna samt att i avseende å dem gå rektor
till handa med råd och upplysningar ävensom att lämna rektor erforderligt
biträde i övrigt. Dessa första lärarinnor, vilka uppbära särskilt arvode i
denna egenskap, ersättas numera i mån av avgång från tjänsten av s. k.
tillsyningslärare; dessa behöva icke tagas ur ämneslärarinnornas krets utan
kunna utses bland ett samläroverks ordinarie eller icke-ordinarie lärare över
huvud. Örn vid samläroverk rektor är kvinnlig, skall tillsyningsläraren
vara man och närmast hava uppsikt över de manliga lärjungarna.

De till ordinarie ämneslärarinna vid allmänt läroverk utgående avlöningsförmånerna
äro följande. Ämneslärarinna, som innehar behörighet till adjunktsbefattning
vid allmänt läroverk, åtnjuter i likhet med kvinnlig adjunkt
grundavlöning av 3,600 kronor, vartill kunna komma tre ålderstillägg, vart
och ett å 300 kronor. För ämneslärarinna, vilken icke innehar nämnda
behörighet, är grundavlöningen 2,800 kronor, med samma rätt till ålderstillägg
som nyss sagts. Första lärarinna åtnjuter, utöver avlöningen som
ämneslärarinna, arvode å 500 kronor. I vissa städer utgå till ämneslärarinnor
kommunala hyresbidrag.

Lärarlönekommittén ansåg, att ämneslärarinna vid samskola borde i avlöningshänseende
i möjligaste mån likställas med kvinnlig ämneslärare vid
kommunal mellanskola, samt föreslog, att ämneslärarinna vid allmänt läroverk
skulle hänföras till 19 lönegraden. Kommittén framhöll härvid, att
den ingalunda förbisett den relativt stora löneförhöjning, som härigenom
skulle komma dessa lärarinnor till del. Å andra sidan erinrade kommittén
örn den enligt dess mening låga avlöning och i förhållande till motsvarande
lärare vid de kommunala mellanskolorna ofördelaktiga ställning, som, utan
att vara av förhållandena motiverad, tillkomme samskolelärarinnorna. För
första lärarinna föreslogs särskilt arvode av 700 kronor.

Skolöverstyrelsen anförde i yttrande över lärarlönekommitténs förslag, att
överstyrelsen hade så mycket större anledning att biträda kommitténs förslag,
som överstyrelsen i annat sammanhang för ämneslärarinna vid samskola
ifrågasatt en stark utökning av tjänstgöringsskyldigheten. Aven förslaget
örn höjning av arvodet till första lärarinna tillstyrktes av överstyrelsen.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

1928 års lönekommitté delade lärarlönekommitténs och skolöverstyrelsens
mening beträffande likställighet mellan ämneslärarinnor vid statsiäroverk
och kommunala mellanskolor eller, som kommittén benämnde dem, kommunala
realskolor. Skillnaden i lönehänseende mellan adjunktskompetent och
icke-adjunktskompetent lärare vid kommunal realskola föreslog kommittén
skola bestå däri, att den förre i och för löneuppflyttning finge tillgodoräkna
sig tre år. I överensstämmelse härmed föreslog kommittén, att adjunktskompetent
och icke-adjunktskompetent ämneslärarinna placerades i samma
lönegrad, den 19, men med nämnd rätt för den förra.

Det av lärarlönekommittén föreslagna arvodet till första lärarinnan av
700 kronor kunde kommittén icke tillstyrka. Endast med tvekan ville kommittén
förorda bibehållandet av sådan särskild ersättning, med ett högsta
belopp av 500 kronor. Ersättningen borde, efter prövning av skolöverstyrelsen,
utgå till sådan lärare, vare sig kvinnlig eller manlig, som vid samläroverk
förordnas såsom tillsynslärare.

Skolöverstyrelsen framhöll i sitt yttrande över 1928 års lönekommittés betänkande,
att den såsom utgångspunkt för ämneslärarinnornas löneplacering
ansåge sig böra taga kvinnlig adjunkts lön. Överstyrelsen ansåge det nämligen
av praktiska skäl oundgängligt, att adjunktskompetent ämneslärarinna
och kvinnlig adjunkt åtnjöte samma löneförmåner. Visserligen kunde en
skillnad så till vida synas motiverad, som kompetensfordringarna för adjunkts-
och ämneslärarinnetjänst icke vore desamma. Därest emellertid en
åtskillnad i lönehänseende på denna grund skulle göras mellan kvinnlig
adjunkt och ämneslärarinna, måste det befaras, att de adjunkskompetenta
ämneslärarinnorna komme att söka befordran till adjunktstjänst och därvid
tack vare de tjänsteår, de vunnit såsom ordinarie lärarinnor, vinna företräde
på de obefordrade sökandenas bekostnad. En dylik utökning av de
redan alltför talrika transporterna av ordinarie lärare syntes böra så långt
sig göra läte undvikas. Då överstyrelsen föreslagit kvinnlig adjunkt till
placering i 21 lönegraden, följde sålunda av vad här anförts, att adjunktskompetent
ämneslärarinna likaledes borde placeras i 21 lönegraden. Men
då uppställde sig frågan, hur den icke-adjunktsbehöriga ämneslärarinnan
borde placeras i förhållande till den adjunktsbehöriga. Överstyrelsen sage
ingen annan utväg än att i detta fall föreslå olika lönegrader för de båda
kategorierna av lärarinnor. Ehuru skillnaden i utbildning måste anses så
betydande, att en större lönedifferens vore motiverad, ansåge sig överstyrelsen
dock knappast böra ifrågasätta, att denna differens utmättes till större
belopp än som motsvarade skillnaden i lön mellan 20 och 21 lönegraden.
Beträffande det av lönekommittén föreslagna arvodet till tillsynslärare ansåg
överstyrelsen detta böra växla mellan 200 och 500 kronor och utgå efter
grunder, som det skulle ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av överstyrelsen
fastställa.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd framhöll bland annat, att därest
vad nämnden föresloge beträffande lönesättningen för de allmänna läroverkens
huvudgrupper av befattningshavare ävensom för folkskolans lärare
vunne godkännande, det borde tagas under ytterligare omprövning, i vad
mån jämkningar i kommitténs förslag i övrigt påkallades. Vad särskilt
ämneslärarinnorna anginge, borde vid denna omprövning hänsyn tagas till
äinneslärarna vid de kommunala realskolorna, då dessa båda grupper av
kommittén likställts i lönehänseende.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Läroverkslönesakkunniga. De sakkunniga hava till en början till behandling
upptagit frågan om bibehållande av den nuvarande uppdelningen i
avlöningshänseende mellan adjunktskompetenta och icke-adjunktskompetenta
ämneslärarinnor och härvid förordat, att denna uppdelning bör förr
svinna. De sakkunniga hava påpekat, att det inom allmänna civilförvaltningen
icke förekommer, att befattningshavare, som har högre teoretisk utbildning
än vad som kräves för den av honom innehavda befattningen, på
grund härav erhåller högre avlöning. De sakkunniga hava vidare framhållit,
att de skäl, som anförts till stöd för högre löneställning för adjunktskompetenta
ämneslärarinnor, även skulle kunna åberopas för att tillerkänna
adjunkt, som avlagt disputationsprov, samma lön som lektor.

I fråga om ämneslärarinnornas lönegradsplacering hava läroverkslönesakkunniga
närmast anslutit sig till 1928 års lönekommittés förslag, med den
förändring, som betingas av att kommittén räknat med så kallad kvinnlig
lön för ämneslärarinnorna, under det att läroverkslönesakkunniga haft att
tillämpa principen örn lika lönegradsplacering för manliga och kvinnliga
befattningshavare. På grund härav hava läroverkslönesakkunniga för ämneslärarinnorna
vid de allmänna läroverken förordat 21 lönegraden.

I fråga örn de ännu kvarstående ämneslärarinnor, som tjänstgöra som
första lärarinnor, hava de sakkunniga ej ifrågasatt ändring i nu gällande
bestämmelse, att första lärarinna skall åtnjuta särskilt arvode med 500 kronor
för år. Första lärarinnorna, som hava fullmakt i sådan egenskap, äro
för närvarande endast fem, vilket antal inom den närmaste tiden kommer
att ytterligare reduceras.

Frågan örn särskilt arvode åt de lärarinnor vid samläroverk, som numera
övertagit första lärarinnas uppgift att öva tillsyn över vissa lärjungar, har
av läroverkslönesakkunniga behandlats i samband med lönesättningen för
icke-ordinarie lärare m. fl.

Innan jag tar ställning till frågan örn lönegradsplacering av ämneslärarinnorna
vid de allmänna läroverken, vill jag erinra om, att spörsmålet rörande
ämneslärarinneinstitutionen vid dessa läroverk gjorts till föremål för
omprövning i olika sammanhang.

Den 29 september 1933 avgavs av inom ecklesiastikdepartementet tillkallade
sakkunniga betänkande med förslag rörande organisation av högre
lärarinneseminariet och därmed sammanhängande frågor (statens off. utr.
1933: 34). Beträffande ämneslärarinneinstitutionen föreslog häri de sakkunnigas
majoritet, att densamma skulle avvecklas vid de allmänna läroverken,
medan en ledamot förordade, att institutionen skulle bibehållas utom vid
de högre allmänna läroverken. I yttrande över detta betänkande förordade
skolöverstyrelsen, att äinneslärariunebefattningar borde bibehållas vid samrealskolorna.

I enlighet med Kungl. Majit den 30 december 1935 givna bemyndigande

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

hava sedermera tillkallats sakkunniga för ytterligare utredning av frågan
om utbildningen av lärare för de allmänna läroverken och med dem jämförliga
läroanstalter. Vid tillstyrkandet av berörda bemyndigande uttalade
jag, att då spörsmålet om högre lärarinneseminariets ställning ägde
samband med nämnda utbildningsfråga, ett avgörande beträffande seminariets
organisation icke borde träffas, förrän resultatet av omförmälda sakkunnigutredning
förelåge.

Den sålunda pågående utredningen synes mig icke böra utgöra hinder
för att ämneslärarinnornas löneställning regleras samtidigt med lönerna för
övriga lärare vid de allmänna läroverken.

Vad själva lönegradsplaceringen angår, biträder jag läroverkslönesakkunnigas
förslag. Jag tillstyrker alltså, att oberoende av om ämneslärarinna
förvärvat allenast den föreskrivna minimikompetensen eller innehar högre
kompetens, tjänsten i fråga hänföres till 21 lönegraden. Förslaget, att de
ännu kvarvarande första lärarinnorna få bibehålla särskilt arvode å 500
kronor utöver lön såsom ämneslärarinnor, biträder jag även.

Ordinarie lärare i övningsämnen.

De övningsämnen vid de allmänna läroverken, i vilka ordinarie lärare
finnas, äro teckning, musik, gymnastik med lek och idrott samt slöjd för
flickor.

Beträffande de nu tillämpade allmänna grunderna för dessa lärares avlönande
ävensom föreliggande förslag till ändring härutinnan har redogörelse
lämnats under kapitlet om avlöningsförfattningar. I nu förevarande sammanhang
upptages till behandling frågan om lönegradsplaceringen för dessa
lärare.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Enligt nu gällande bestämmelser
är avlöningen för lärare i övningsämnen principiellt olika vid högre
allmänna läroverk och vid realskolor. Detta sammanhänger bland annat
med, att den fasta lönen är beräknad efter ett visst minimiantal undervisningstimmar,
vilket är olika vid de båda slagen av skolor. För undervisning
utöver minimitimtalet utgår arvode för veckotimme. Beträffande såväl
lön som arvode räknas med fyra s. k. avlöningsgrader, vilket innebär att
avlöningen efter respektive 5, 10 och 15 år höjes, varje gång med samma
belopp.

Med tillämpning av dessa allmänna grunder kunna de nuvarande avlöningsbestämmelserna
i sammandrag återgivas sålunda.

Manlig lärare.

1. vid högre allmänt läroverk:

lärare i teckning och musik: dels lön med i första avlöningsgraden
1,800 kronor och i fjärde 2,475 kronor, dels arvode för varje veckotimme
utöver 15 med — efter avlöningsgraderna — lägst 120 kronor och högst
165 kronor;

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

lärare i gymnastik med lek och idrott: dels lön med i första avlöningsgraden
2,520 kronor och i fjärde 3,465 kronor, dels arvode för varje
veckotimme utöver 21 med samma belopp som för tecknings- och musiklärare.

2. vid realskola:

lärare i teckning: dels lön med i första avlöningsgraden 1,150 kronor
och i fjärde 1,600 kronor, dels arvode för varje veckotimme utöver 10 med
lägst 115 kronor och högst 160 kronor;

lärare i musik: dels lön med i första avlöningsgraden 1,035 kronor och i
fjärde 1,440 kronor, dels arvode för varje veckotimme utöver 9 med samma
belopp som för teckningslärare;

lärare i gymnastik med lek och idrott: dels lön med i första avlöningsgraden
1,495 kronor och i fjärde 2,080 kronor, dels arvode för varje
veckotimme utöver 13 med samma belopp som för teckningslärare.

Kvinnlig lärare.

1. vid högre allmänt läroverk:

lärarinna i teckning och musik: dels lön med i första avlöningsgraden
1,575 kronor och i fjärde 2,115 kronor, dels arvode för varje veckotimme
utöver 15 med lägst 105 kronor och högst 141 kronor;

lärarinna i gymnastik med lek och idrott: dels lön med i första
avlöningsgraden 2,205 kronor och i fjärde 2,961 kronor, dels arvode för
varje veckotimme utöver 21 med samma belopp som för lärarinna i teckning
och musik.

2. vid realskola:

lärarinna i teckning: dels lön med i första avlöningsgraden 1,000 kronor
och i fjärde 1,360 kronor, dels arvode för varje veckotimme utöver 10
med lägst 100 kronor och högst 136 kronor;

lärarinna i musik: dels lön med i första avlöningsgraden 900 kronor
och i fjärde 1,224 kronor, dels arvode för varje veckotimme utöver 9 med
samma belopp som för lärarinna i teckning;

lärarinna i gymnastik med lek och idrott: dels lön med i första avlöningsgraden
i,300 kronor och i fjärde 1,768 kronor, dels arvode för varje
veckotimme utöver 13 med samma belopp som för lärarinna i teckning;

lärarinna i slöjd för flickor (kvinnligt handarbete): dels lön med i
första avlöningsgraden 480 kronor och i fjärde 696 kronor, dels arvode för
varje veckotimme utöver 6 med lägst 80 kronor och högst 116 kronor.

Lärarlönekommittén ansåg, att skillnaden i avlöningshänseende mellan de
högre allmänna läroverkens och realskolornas Övningslärare borde upphävas.
Kommittén framhöll, att beträffande gymnastiklärarna yrkanden gjorts, vilka
ginge ut på ett likställande av dessa lärare vid de allmänna läroverken med
läroverksadjunkter. Även med behjärtande av de skäl, som talade för en
dylik anordning, hade emellertid kommittén ansett sig böra tillstyrka, att
tills vidare ingen ändring vidtoges i det gjorda yrkandets syfte.

Kommittén föreslog för nedannämnda kategorier lärare i övningsämncn
följande lönegradsplacering, allt efter undervisningsskyldighetens omfattning
(lägst 10, högst 34 veckotimmar):

tecknings-, musik- och gymnastiklärare 5, 11, 15, 18 och 21 lönegraderna
för manlig och 2, 7, 11, 15 och 18 lönegraderna för kvinnlig lärare. Lärarinnor
i handarbete föreslogos av lärarlönekommittén skola anställas såsom
icke-ordinarie.

Kungl. Ma.j:ts proposition Nr 271.

Skolöverstyrelsen ansåg i likhet med lärarlönekommittén tillräckliga skäl
icke föreligga för att göra skillnad i avlöningshänseende mellan Övningslärare
vid högre allmänt läroverk och sådana lärare vid realskola. Däremot
fann överstyrelsen lärarna i gymnastik böra tillerkännas något högre löneförmåner
än övriga Övningslärare. Enligt överstyrelsens, i nära anslutning
till kommitténs huvudgrunder utarbetade förslag skulle manliga lärare i
teckning och musik — efter undervisningstiden — placeras i endera av
lönegraderna 5, 8, 11, 13, 15, 17, 19 och 21 samt lärare i gymnastik genomgående
en lönegrad högre. Såsom tidigare under kapitlet »Avlöningsförfattningar»
omnämnts, framfördes inom överstyrelsen reservationsvis ett
annat förslag till avlöningssystem för Övningslärare än det av majoriteten
förordade. I enlighet därmed skulle manlig gymnastiklärare placeras i 22
och kvinnlig i 19 lönegraden samt tecknings- och musiklärare en lönegrad
lägre. Vid undervisning, som understeg respektive översteg ett visst timantal,
skulle avlöningen reduceras respektive höjas.

1928 års lönekommitté tillstyrkte i huvudsak det inom skolöverstyrelsen
reservationsvis förordade systemet för övningslärarnas avlönande, med utgångspunkt
från att full lön enligt vederbörande lönegrad skulle utgå vid
en undervisningstid av 30 veckotimmar. Överstyrelsen ansåg vidare likställighet
böra råda mellan Övningslärare vid högre allmänt läroverk och
vid realskola. Beträffande det av skolöverstyrelsen väckta förslaget om högre
löneställning för gymnastiklärare än för övriga Övningslärare ansåg kommittén,
att vid lönesättningen viss hänsyn kunde tagas till det arbete med
och ansvar för planläggningen och övervakandet av ungdomens friluftsliv,
som numera påvilade läroverkens gymnastiklärare. I sådant hänseende föreslog
kommittén, att gymnastiklärares vid läroverken hemarbete skulle, med
tillämpning av det av kommittén föreslagna systemet för övningslärarnas
avlöning, räknas såsom underlag för lön på följande sätt: för intill 13 timmars
tjänstgöring ökas den tid, som i varje fall beräknas såsom underlag
för lön, med en timme, för 14—-21 timmars tjänstgöring ökas sagda tid med
två timmar och för 22 eller flera timmars tjänstgöring ökas tiden med tre timmar.

Kommittén föreslog, att lärare i teckning, musik och gymnastik skulle
placeras, manlig i 20 och kvinnlig i 18 lönegraden. Lärarinna i kvinnligt
handarbete föreslogs till placering i 13 lönegraden. Kommittén förordade
dessutom inrättande av ordinarie lärartjänster i manlig slöjd och hushållsgöromål
och föreslog härvid beträffande manlig slöjd 14 lönegraden för
manlig och 12 lönegraden för kvinnlig lärare samt''beträffande hushållsgöromål
13 lönegraden för kvinnlig lärare.

Av de myndigheter, som yttrade sig över 1928 års lönekommittés förslag
i förevarande hänseende, uttalade sig tre domkapitel för en bättre ställning
för övningslärarna än kommittén föreslagit.

Musikaliska akademien ansåg, att den nya högre musiklärarexamen med
en studietid av fyra år borde föranleda musiklärarnas placering högre än
kommittén föreslagit, Man kunde icke gå lägre än till 21 lönegraden.

Skolöverstyrelsen, som anslöt sig till 1928 års lönekommittés system beträffande
avlöningen av övningslärarna, föreslog 21 lönegraden för manlig
tecknings-, musik- och gymnastiklärare men bibehöll kvinnlig lärare i enlighet
med kommitténs förslag i 18 lönegraden. Det förelåge enligt styrelsens
åsikt ännu starkare skäl då än år 1924 att bereda gymnastiklärarna
bättre lön än tecknings- och musiklärarna. Överstyrelsen hade intet väsent -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

ligt att erinra mot kommitténs förslag i fråga om sättet att bereda nämnda
lärare den högre löneförmånen. Lärarinna i slöjd för flickor placerades av
skolöverstyrelsen i 14 lönegraden. Överstyrelsen ansåg, att för det dåvarande
icke kunde komma i fråga att upprätta ordinarie tjänster i slöjd för
gossar och hushållsgöromål. Frågan härom borde upptagas tillsammans
med frågan örn den nya undervisningsplanens ikraftträdande, och båda
dessa frågor borde ingå i en utredning angående övningsämnenas ställning.
Överstyrelsen föreslog slutligen, att ordinarie lärartjänster i teckning, musik,
gymnastik och slöjd för flickor skulle upprättas under förutsättning av minst
tio veckotimmars undervisningsskyldighet.

Inkomna framställningar. Skolöverstyrelsen har i skrivelse till Kungl. Maj:t
den 14 januari 1935 föreslagit vissa ändringar i gällande lönekungörelse,
åsyftande bland annat utsträckning av det fastställda maximiantalet undervisningstimmar
per vecka för lärarinna i slöjd för flickor.

Svenska gymnastiklärarsällskapet har i skrivelse den 3 april 1936 hemställt,
att Kungl. Majit ville hos riksdagen föreslå, att gymnastiklärarna i
lönehänseende måtte jämställas med ämneslärare vid den skolform, där ordinarie
anställning vunnits. Med detta yrkande torde för de allmänna läroverkens
del avses, att gymnastiklärarna skulle erhålla samma lönegradsplacering
som adjunkterna.

Även till läroverkslönesakkunniga hava skriftliga framställningar ingivits
angående övningslärarnas lönegradsplacering m. m.

Slöjdlärarnas riksförbund har sålunda yrkat, att ordinarie lärartjänster i
gosslöjd inrättas vid de allmänna läroverken och att dessa tjänster placeras
i relation med 15 lönegraden i 1928 års lönekommittés utlåtande.

Sveriges slöjdlärarinneförening har hemställt, att lärarinna i slöjd vid de
statliga skolorna måtte i lönehänseende jämställas med motsvarande lärarinna
i teckning, sång, gymnastik och hushållsgöromål.

Svenska skolkökslärarinnornas förening har gjort gällande, att samtliga övningslärargrupper
böra likställas i lönehänseende.

Teckningslärarnas riksförbund har slutligen ingivit en avskrift av ett yttrande
över 1928 års lönekommittés betänkande, som förbundet i september
1930 avlät till skolöverstyrelsen. Enligt sistnämnda yttrande borde manlig
teckningslärare vid allmänt läroverk icke placeras lägre än i 21 lönegraden
och kvinnlig icke lägre än i 19 lönegraden. Ifall de anspråk, som framförts
beträffande adjunkts placering i 24 lönegraden, vunne beaktande, borde
manlig teckningslärare uppflyttas i 22 och kvinnlig i 20 lönegraden. Principiellt
borde undervisning i övningsämne värdesättas lika med undervisning
i läsämne.

Läroverkslönesakkunniga hava, såsom tidigare omförmälts, förordat ett
system för avlönande av lärare i övningsämnen, vilket nära ansluter sig
till 1928 års lönekommittés förslag. De sakkunniga hava för sin del funnit
sig böra i likhet med skolöverstyrelsen förorda en placering i 21 lönegraden
av do allmänna läroverkens lärare i teckning, musik och gymnastik
med lek och idrott, vilken placering jämväl skulle gälla för kvinnlig lärare.
De sakkunniga hava ävenledes förordat, att lärare i gymnastik med lek och

Departe mentschefen.

88 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

idrott skola få räkna sig tillgodo vissa timmar för arbetet med planläggandet
och övervakandet av ungdomens friluftsliv. Enligt de sakkunnigas förslag
skulle sålunda vid bestämmandet av det antal veckotimmar, för vilket
lön enligt bestämmelserna i 8 § 2 mom. i avlöningsreglementet för ordinarie
lärare beräknas, antalet tjänstgöringstimmar ökas med en, om det
utgör högst 12, med två, örn det utgör lägst 13 och högst 20, och med tre,
om det utgör mer än 20.

För lärarinna i kvinnlig slöjd vid allmänt läroverk hava de sakkunniga
förordat inplacering i 16 lönegraden, vilken uppräkning föranletts av likalönsprincipens
genomförande.

Ordinarie tjänster i manlig slöjd och i hushållsgöromål hava med hänsyn
till gällande undervisningsplan icke ansetts böra för närvarande inrättas
vid de allmänna läroverken.

Jag har tidigare förklarat mig biträda läroverkslönesakkunnigas förslag
örn ersättande av de nu tillämpade principerna för avlönande av lärare i
övningsämnen med ett nytt system, i nära anslutning till vad 1928 års
lönekommitté föreslagit. Beträffande det nya systemets detaljer torde jag
få hänvisa till kapitlet »Avlöningsförfattningar m. m.»

Vad härefter angår själva lönegradsplaceringen av övningslärarna vid de
allmänna läroverken, vill jag biträda läroverkslönesakkunnigas förslag, i vad
det avser placering av lärarinna i kvinnlig slöjd i 16 lönegraden. I likhet
med de sakkunniga anser jag ock, att ordinarie tjänster i manlig slöjd och
i hushållsgöromål för närvarande icke böra inrättas vid läroverken.

Däremot har jag icke kunnat ansluta mig till läroverkslönesakkunniga,
då det gällt att bestämma lönegradsplaceringen för den stora massan av
läroverkens Övningslärare, nämligen lärarna i teckning och musik samt gymnastik
med lek och idrott. I detta hänseende har jag funnit mig böra i
stället förorda 1928 års lönekommittés förslag örn inplacering av dessa
lärare i 20 lönegraden, vilken nu skulle komma att gälla även för kvinnliga
lärare. Jag vill erinra, att jag tidigare förordat en placering av läroverkens
ämneslärarinnor i 21 lönegraden. Det bör även framhållas, att skolöverstyrelsen
i sitt yttrande över 1928 års lönekommittés betänkande placerade
kvinnlig lärare i teckning, musik och gymnastik två lönegrader lägre än
icke-adjunktskompetent ämneslärarinna.

Det framkomna förslaget örn viss kompensation åt läroverkens gymnastiklärare
för arbetet med planläggandet och övervakandet av ungdomens friluftsliv,
sådant detsamma utformats av läroverkslönesakkunniga, har jag
redan tidigare förklarat mig biträda.

Icke-ordinarie ämneslärare.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Löneförmånerna till icke-ordinarie
ämneslärare vid de allmänna läroverken utgå enligt följande grunder.

Kungl. Majlis ‘proposition Nr 271.

Extra och vikarierande manlig ämneslärare med full tjänstgöring åtnjuter
arvode av 3,300 kronor, därest läraren avlagt de examina och prov, som
erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest 2,900
kronor. För kvinnlig lärare äro motsvarande arvoden 3,000 respektive 2,600
kronor.

Till manlig timlärare i läsämne och partiellt vikarierande ämneslärare,
som innehar behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, utgår ersättning
med 140 kronor för veckotimme. För annan manlig lärare är timlärararvodet
120 kronor. Till motsvarande kvinnlig lärare utgår timlärararvode
efter 130 respektive 110 kronor.

Vikarierande ämneslärarinna med full tjänstgöring, som innehar adjunktskompetens,
uppbär arvode av 3,000 kronor; sådan lärarinna, som innehar
behörighet endast till ämneslärarinnebefattning, åtnjuter arvode av 2,600
kronor samt annan vikarie å dylik befattning 2,400 kronor.

För närvarande åtnjuta dessutom icke-ordinarie ämneslärare med adjunktsbehörighet
arvodesförhöjning efter sex respektive tolv terminers tjänstgöring.
Denna arvodesförhöjning, som utgår med 350 respektive 700 kronor för
manlig och med 250 respektive 500 kronor för kvinnlig lärare, är emellertid
beviljad endast till och med läsåret 1936—1937.

Provisorisk avlöningsförbättring utgår till extra och vikarierande ämneslärare
(på F- och G-orter), vilken bestrider tjänstgöring till den omfattning,
som åligger lektor eller adjunkt vid allmänt läroverk.

LärarlöneJcommittén. I förslag till avlöningsreglemente upptog lärarlönekommittén
jämväl bestämmelser rörande avlöning till extra och vikarierande
ämneslärare vid allmänt läroverk samt vikarierande ämneslärarinnor vid
samskola ävensom till timlärare i läsämne. Då detta förslag var grundat
på den år 1925 upphävda kungörelsen 1921: 778 med avlöningsbestämmelser
för icke-ordinarie befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen och
då 1928 års lönekommitté framlagt fullständigt förslag rörande avlöningsbestämmelser
för icke-ordinarie lärare, torde det icke vara erforderligt att
närmare redogöra för de av lärarlönekommittén föreslagna bestämmelserna
i förevarande avseende, liksom ej heller för skolöverstyrelsens häröver avgivna
yttrande. Det torde allenast böra erinras, att enligt lärarlönekommitténs
förslag — som ej skilde på extra ordinarie och extra lärare — för
extra och vikarierande manlig ämneslärare med adjunktskompetens föreslogs
en begynnelseavlöning liggande fyra löneklasser under den för ordinarie adjunkt
föreslagna lägsta löneklassen samt att för sådan lärare utan dylik
kompetens begynnelseavlöningen sattes ytterligare en löneklass lägre. Motsvarande
system tillämpades beträffande vikarierande ämneslärarinnor.

1928 Ars lönekommitté. Beträffande lönegradsplaceringen för icke-ordinarie
lärare har 1928 års lönekommitté i sitt den 27 maj 1931 avgivna betänkande
med förslag till avlöningsreglemente för extra ordinarie och extra
tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen, m. m. intagit en delvis
annan ståndpunkt än i sitt tidigare, den 21 juli 1930 avgivna betänkande
med förslag till lönereglering för befattningshavare vid undervisningsväsendet.
Här torde endast böra redogöras för det slutliga förslaget.

Extra ordinarie lärare hänfördes till lönegrad två nummer lägre än den,
som blivit fastställd för ordinarie lärare med motsvarande arbetsuppgifter;
dock att extra ordinarie adjunkt vid allmänt läroverk hänfördes, manlig till

Kungl. Maj.ts proposition Nr 271.

22 och kvinnlig till 19 lönegraden, varjämte extra ordinarie ämneslärarinna
vid allmänt läroverk hänfördes till 18 lönegraden. Extra ordinarie ämneslärarinna
med adjunktskompetens skulle för placering i löneklass få tillgodoräknas
tre tjänstår.

Extra ämneslärare hänfördes till lönegrad närmast lägre än den, som gällde
för extra ordinarie lärare med jämförliga arbetsuppgifter; dock att manlig
extra ämneslärare vid allmänt läroverk hänfördes till 20 lönegraden.
Extra ämneslärare med adjunktskompetens föreslogs skola åtnjuta avlöning
enligt löneklass närmast högre än den eljest för befattningen stadgade.

För timlärare i läsämnen föreslogs avlöning, efter ortsgrupper, med särskilda
belopp för adjunktskompetent och särskilda för icke-adjunktskompetent
lärare, olika för manlig och kvinnlig lärare. Lönebeloppen angåvos i
huvudsak vara beräknade med utgångspunkt från de för extra lärare för
billigaste ort föreslagna.

Kommittén anslöt sig till skolöverstyrelsens förslag om andel i handledararvode
för extra ordinarie eller extra lärare vid provårsläroverk, som anlitas
för handledning av lärarkandidater.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd uttalade i yttrande över lönekommitténs
förslag, att vissa jämkningar av lönegradsplaceringen för extra ordinarie
adjunkter borde ske i anslutning till nämndens förslag beträffande
ordinarie adjunkter. Vid lönegradsplaceringen av vissa extra lärare syntes
väl stor hänsyn hava tagits till nu utgående löneförmåner, varigenom vissa
ojämnheter uppkommit i proportionen mellan extra ordinarie och extra befattningshavares
löneförmåner.

Skolöverstyrelsen föreslog i fråga om placering i lönegrad sådana ändringar
i kommitténs förslag, som voro betingade av överstyrelsens ändringsförslag
beträffande motsvarande ordinarie lärare. Extra ordinarie ämneslärare
borde åtnjuta avlöning, manlig i 22 och kvinnlig i 19 (örn hon vore
behörig till adjunktstjänst) eller i 18 lönegraden. Överstyrelsen, som även
föreslog inrättande av extra ordinarie lektorsbefattningar, föreslog för dessas
innehavare 25 lönegraden för manlig och 22 lönegraden för kvinnlig lärare.

I fråga om extra ämneslärare föreslog överstyrelsen, att extra lärare, som
hade en utbildning svarande mot någon av de föreslagna grupperna av
extra ordinarie lärare, måtte placeras i den lägsta löneklassen inom den
lönegrad, dit vederbörande grupp av extra ordinarie lärare hänförts, och
annan extra lärare i närmast lägre löneklass. Härav skulle då följa denna
placering av de extra ämneslärarna: manlig adjunktskompetent 20 löneklassen,
annan manlig 19 löneklassen; kvinnlig adjunktskompetent 17 löneklassen,
kvinnlig lärarinnekompetent 16 löneklassen, annan kvinnlig 15
löneklassen.

Beträffande slutligen timlärare hade lönekommittén framhållit, att dessas
löner vore i huvudsak beräknade med de för extra lärare för billigaste ort
bestämda såsom utgångspunkt. I detta avseende ville skolöverstyrelsen endast
påpeka, att om de extra lärarnas löner bestämdes på annat sätt än
enligt kommitténs förslag, det givetvis borde företagas en däremot svarande
omräkning av timlärarlönerna. Därvid borde bland annat uppmärksammas,
att det även bland timlärarna kunde förekomma sådana, som hade avlagt
examen och prov för adjunktskompetens.

Sveriges extralärarförening har i skrivelse till statsrådet och chefen för
finansdepartementet den 20 januari 1937 anhållit, att extra ordinarie lärare
måtte placeras i lönegrad 21, varvid varje lärare med provårsutbildning

Kungl. Majlis proposition Nr 271.

borde erhålla tjänsteställning sorn extra ordinarie lärare, och att extra lärare
måtte placeras i 20 lönegraden för extra befattningshavare.

Läroverkslönesakkunniga — vilka, såsom tidigare framhållits, föreslagit en
indelning av de icke-ordinarie lärarna i extra ordinarie lärare, extra lärare
och timlärare — hava i anslutning till erhållna direktiv förordat följande
lönegradsplacering av icke-ordinarie ämneslärare vid de allmänna läroverken:
extra ordinarie och extra adjunkt 20 lönegraden samt extra ordinarie
och extra ämneslärarinna 18 lönegraden. De sakkunniga hava utgått från
att praktiskt taget alla provårsutbildade icke-ordinarie ämneslärare erhålla
anställning såsom extra ordinarie adjunkter. — Ledamöterna Grimlund och
Norrbom hava föreslagit, att extra ordinarie ämneslärare placeras i 21 lönegraden.

För timlärare hava de sakkunniga föreslagit avlöning, för veckotimme
räknat, med härefter angivna belopp:

Lärare, som genomgått eller innehar
behörighet att genomgå provårskurs

Annan ....................

Ortsgrupp

170

147

177

153

184

159

191

165

198

171

205

177

212

183

De i 28 § avlöningsreglementet för ordinarie lärare föreslagna bestämmelserna
rörande särskilda arvoden och ersättningar hava av läroverkslönesakkunniga
förutsatts skola i tillämpliga delar gälla även för extra ordinarie
lärare. Sålunda skulle extra ordinarie adjunkt kunna åtnjuta bland annat
ersättning för förrättande av fyllnadsprövningar, särskilt arvode å 300 kronor
för år för tjänstgöring vid provårsläroverk ävensom ersättning för hållande
av i provåret ingående metodiska föreläsningar och kurser samt för
handledning av lärarkandidater.

Jag har i det föregående uttalat min anslutning till de framkomna kra- Departeven
på förbättrade anställningsförhållanden för de icke-ordinarie lärarna vid men*,c*,®^®n
statens undervisningsväsen. Detta skulle vinnas genom att flertalet lärare
med full undervisning erhölle ställning av extra ordinarie och extra lärare
enligt för dessa personalkategorier numera gällande bestämmelser. Vid de
allmänna läroverken skulle förekomma följande grupper icke-ordinarie ämneslärare,
nämligen extra ordinarie adjunkter, extra adjunkter, extra ordinarie
ämneslärarinnor, extra ämneslärarinnor samt timlärare. I fråga örn kompetenskraven
m. m. för dessa olika kategorier torde jag få hänvisa till vad
därom anförts under kapitlet örn avlöningsförfattningar.

Kungl. Majlis proposition Nr 271.

Vad beträffar lönegradsplaceringen av de extra ordinarie och extra adjunkterna,
har jag vid denna frågas övervägande icke kunnat underlåta att taga
hänsyn till förhållandena inom allmänna civilförvaltningen, sådana dessa
senast reglerats genom kungörelsen den 15 juni 1935 (nr 397) med avlöningsbestämmelser
för icke-ordinarie befattningshavare vid nyreglerade verk
inom allmänna civilförvaltningen. Enligt nämnda kungörelse är den 20
lönegraden för extra ordinarie tjänstemän angiven såsom den högsta lönegrad,
i vilken extra ordinarie befattning må inrättas utan särskilt tillstånd
av Kungl. Maj:t. Meningen med denna bestämmelse har varit, att extra
ordinarie befattning i högre lönegrad än den 20 endast i särskilda undantagsfall
bör förekomma. Vidare föreskrives i nämnda kungörelse, att för
amanuens lönen utgår högst enligt 18 lönegraden, d. v. s. tre till fyra lönegrader
lägre placering än närmast jämförliga ordinarie tjänstemän. Inom
allmänna civilförvaltningen har emellertid ett stort antal amanuenser avsevärt
lägre placering än i 18 lönegraden, oaktat de äro behöriga till ordinarie
tjänst och utföra arbete, som är likvärdigt med ordinarie tjänstemäns
i 21 eller 22 lönegraden. Med hänsyn till vad sålunda anförts har jag
ansett mig icke kunna tillstyrka, att de extra ordinarie adjunkterna vid de
allmänna läroverken placeras högre än i 20 lönegraden. Detta innebär teoretiskt
en begynnelselön enligt 18 löneklassen. Emellertid bör här understrykas,
att det torde bliva relativt få extra ordinarie adjunkter, som icke
komma att få högre begynnelselön än enligt 18 löneklassen. Normalt fordras
nämligen för att erhålla hänvisning till provårskurs ett ganska avsevärt
antal terminers tjänstgöring, och om denna tjänstetid är fullgjord i statens
tjänst, kan den i viss utsträckning sedermera räknas lärare till godo
utan hinder av det avbrott i tjänstgöringen, som föranletts av genomgående
av provårskursen. På detta sätt torde det bliva ganska vanligt, att en extra
ordinarie adjunkts begynnelselön kommer att utgå enligt 19 löneklassen i
stället för enligt den 18:e och alltså kommer att motsvara begynnelselönen
i 21 lönegraden för extra ordinarie tjänstemän.

För de extra adjunkterna förordar jag placering i samma lönegrad som
de extra ordinarie adjunkterna. Genom att begynnelselönen för extra tjänsteman
ligger en löneklass lägre än för motsvarande extra ordinarie tjänsteman,
synes skälig hänsyn komma att tagas till att extra adjunkt i motsats
till extra ordinarie adjunkt förutsättes icke hava genomgått provår.

Vad de icke-ordinarie ämneslärarinnorna beträffar, har jag i likhet med
läroverkslönesakkunniga ansett dem böra placeras två lönegrader lägre än de
icke-ordinarie adjunkterna, alltså i 18 lönegraden. Därigenom kommer skillnaden
i lönegradshänseende mellan icke-ordinarie adjunkt och icke-ordinarie
ämneslärarinna att bliva densamma som mellan motsvarande ordinarie lärare.

Beträffande slutligen timlärarna har jag tidigare uttalat min anslutning
till de av läroverkslönesakkunniga framlagda principerna för avlöningens
bestämmande. Vad beträffar avlöningen till timlärare vid inbyggda prak -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

tiska realskollinjer, vilka linjer föreslagits skola fast inordnas i skolorganisationen,
bör densamma tills vidare utgå såsom till övriga timlärare. Framdeles
torde dock få tagas under övervägande, i vad mån särskilda bestämmelser
erfordras i fråga om timläraravlöning för undervisning i sådana
specialämnen, som falla utanför de vanliga skolämnenas krets.

Icke-ordinarie Övningslärare.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Enligt nuvarande lönesystem
åtnjuta alla icke ordinarie Övningslärare vid de allmänna läroverken arvode,
beräknat för veckotimme. Detta arvode utgör:

för lärare i teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott, 90 kronor
för manlig och 85 kronor för kvinnlig;

för lärare i slöjd för gossar, 85 kronor för manlig och 75 kronor för
kvinnlig;

för lärarinna i slöjd för flickor 75 kronor; samt

för lärarinna i hushållsgöromål 80 kronor.

Till icke-ordinarie Övningslärare — vilka i likhet med övriga läroverkslärare
åtnjuta tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg — utgår icke provisorisk
avlöningsförbättring.

Lärarlönekommittén föreslog, att alla icke-ordinarie Övningslärare skulle åtnjuta
arvode såsom timlärare. Kommittén föreslog sålunda, att extra eller
vikarierande Övningslärare skulle åtnjuta arvode, beräknat med vissa för
olika ortsgrupper bestämda belopp, allt för veckotimme räknat. Med »extra
Övningslärare» åsyftade lärarlönekommittén därvid närmast sådana ickeordinarie
Övningslärare, vilka med hänsyn till det för vederbörande ämne
rådande låga timtalet icke kunnat beredas ordinarie anställning.

Skolöverstyrelsen biträdde lärarlönekommitténs förslag till avlöningsgrunder
för timlärare.

1928 års lönekommitté föreslog, att för extra ordinarie och extra lärare i
övningsämne lönen skulle beräknas i enlighet med samma grunder, som
tillämpats för motsvarande ordinarie lärare (d. v. s. efter en normal tjänstgöring
av 30 veckotimmar).

Med utgångspunkt från att extra ordinarie lärare skulle hänföras till lönegrad
två nummer lägre än den, som blivit fastställd för ordinarie lärare
med motsvarande arbetsuppgifter, föreslogs för lärare i teckning, musik
eller gymnastik 18 lönegraden för manlig och 16 lönegraden för kvinnlig
lärare. För andra extra ordinarie befattningshavare än de nämnda skulle
grunderna för avlöningsförmånerna fastställas av Kungl. Maj:t eller, i särskilda
fall, av vederbörande myndighet.

Extra lärare i övningsämne hänfördes till samma lönegrad som motsvarande
extra ordinarie lärare.

För timlärare i övningsämne föreslogs avlöning beräknad efter liknande
principer, som kommittén tillämpat beträffande timlärare i läsämnen.

Skolöverstyrelsen föreslog i sitt yttrande över 1928 års lönekommittés betänkande,
att extra ordinarie lärare i teckning, musik eller gymnastik skulle

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

placeras, manlig i 19 och kvinnlig i 16 lönegraden. Med tillämpning av
de av lönekommittén föreslagna grunderna skulle härvid extra lärare i
samma ämnen placeras, manlig i 17 och kvinnlig i 14 löneklassen, örn de
voro behöriga till ordinarie lärartjänst i vederbörande ämne, eljest i 16 respektive
13 löneklassen, samt timlärarlöner beräknas i proportion härtill.
För det fall, att någon lärarinna skulle antagas till extra ordinarie lärarinna
i slöjd för flickor, föreslog överstyrelsen sådan lärarinna till placering i 12
lönegraden; extra lärarinna i slöjd för flickor borde placeras i 10 löneklassen,
om hon vore behörig till ordinarie lärartjänst i ämnet, eljest i 9 löneklassen.
Från denna utgångspunkt borde lön till timlärarinna i samma
ämne beräknas. Mot vad kommittén föreslagit rörande ämnena slöjd för
gossar och hushållsgöromål hade överstyrelsen intet att erinra.

Läroverkslönesakkunniga hava — i anslutning till den av dem förordade
indelningen av de icke-ordinarie lärarna — föreslagit följande lönegradsplacering
av de ickeordinarie övningslärarna vid de allmänna läroverken:
extra ordinarie och extra lärare i teckning, musik eller gymnastik med lek
och idrott 18 lönegraden samt extra ordinarie och extra lärare i manlig
slöjd, kvinnlig slöjd eller hushållsgöromål 15 lönegraden.

För timlärare i dessa ämnen hava de sakkunniga föreslagit avlöning, för
veckotimme räknat, med följande belopp:

			Ort	s g r	upp
	A	B	C	D	E	F	G
Lärare i teckning, musik eller gymnastik
med lek och idrott . ..........	123	128	133	138	143	148	153
Lärare i manlig slöjd, kvinnlig slöjd
eller hushållsgöromål.........	101	106	lil	116	121	126	131

Den sålunda av läroverkslönesakkunniga förordade placeringen av extra
ordinarie lärare i teckning, musik och gymnastik med lek och idrott överensstämmer
med den av 1928 års lönekommitté för manlig lärare föreslagna.
Beträffande ämnena manlig slöjd, kvinnlig slöjd och hushållsgöromål hava
de sakkunniga funnit anledning saknas att icke föreslå en direkt lönegradsplacering,
helst som den extra ordinarie anställningen skulle bliva den
enda, mera fasta anställningsformen för lärare i manlig slöjd och hushållsgöromål.

De sålunda av läroverkslönesakkunniga föreslagna lönerna för extra ordinarie
och extra lärare i övningsämnen äro beräknade för en tjänstgöring av
30 veckotimmar. Vid större respektive mindre antal veckotimmar förutsattes
tillägg till, respektive avdrag å lönen ske i enlighet med de för ordinarie
lärare i 8 § 2 mom. avlöningsreglementet för sådana lärare föreslagna
bestämmelserna. Jämväl de särskilda bestämmelserna i fråga örn beräkningen
av lönen till lärare i gymnastik med lek och idrott avses skola
gälla för extra ordinarie och extra lärare i detta ämne.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Jag biträder läroverkslönesakkunnigas ovan omförmälda förslag till lönegradsplacering
av de extra ordinarie och extra lärarna i övningsämnen vid
de allmänna läroverken ävensom förslaget till avlönande av timlärare i dessa
ämnen. Då det tidigare omförmälda, av mig biträdda förslaget till nytt avlöningssystem
för lärarna i övningsämnen bör äga tillämpning även beträffande
de extra ordinarie och extra lärarna i dessa ämnen, biträder jag läroverkslönesakkunnigas
förslag även på denna punkt.

övriga icke-ordinarie befattningshavare.

Läroverkslönesakkunnigas förslag till kungörelse med avlöningsbestämmelser
för icke-ordinarie lärare m. fl. vid statens undervisningsväsen upptager
— förutom extra ordinarie lärare, extra lärare och timlärare — även ett par
kategorier befattningshavare vid de allmänna läroverken, vilka å ena sidan
kunna, i annan egenskap, vara ordinarie eller icke-ordinarie lärare men å
andra sidan icke nödvändigtvis behöva vara lärare. Dessa kategorier äro
tillsynslärare vid vissa allmänna läroverk samt kvinnlig sakkunnig vid högre
gossläroverk med samgymnasium.

Tillsynslärare — vilken benämning läroverkslönesakkunniga i enlighet
med 1928 års lönekom mittes förslag ansett böra ersätta den nu gällande,
mindre tillfredsställande »tillsyningslärare* — tillerkändes år 1929 ett arvode
av 500 kronor eller samma belopp, som utgått till de så kallade första
lärarinnorna. År 1933 sänktes arvodet till 350 kronor, med vilket belopp
det för närvarande utgår.

Med hänsyn till att erfarenheten visat, att arbetsuppgifterna för ifrågavarande
befattningshavare på vissa håll äro av mycket ringa omfattning,
hava läroverkslönesakkunniga förordat, att arvodet, efter skolöverstyrelsens
närmare beprövande, sättes i direkt relation till arbetsuppgifterna å befattningen,
eventuellt helt bortfaller. Arvodets maximibelopp har ansetts kunna
sättas till 300 kronor.

Kvinnlig sakkunnig — vilken har att gå rektor tillhanda med råd
och upplysningar angående de kvinnliga lärjungarna — finnes sedan år 1930
vid de högre gossläroverk, vilkas gymnasier äro tillgängliga även för flickor.
Arvodet, som år 1930 bestämdes till 300 kronor, sänktes år 1933 till 150
kronor, med vilket belopp det för närvarande utgår.

I bestämmelsen om arvode till kvinnlig sakkunnig vid högre gossläroverk
med samgymnasium hava läroverkslönesakkunniga icke ifrågasatt någon ändring.

^ag biträder läroverkslönesakkunnigas förslag rörande arvode åt tillsynslärare
och kvinnlig sakkunnig vid vissa allmänna läroverk.

Departe mentschefen.

Kungl. Majlis ''proposition Nr 271.

7. Högre lärarinneseminariet.

Frågan om omorganisation av högre lärarinneseminariet har under senare
år varit föremål för upprepade utredningar. För närvarande befinner den
sig under handläggning av 1936 års lärarutbildningssakkunniga.

Sistnämnda utredning beräknas bliva slutförd under år 1937 och kan
sålunda måhända föreläggas 1938 års riksdag. Att av denna anledning
undanskjuta löneregleringen för högre lärarinneseminariet kan dock ej anses
befogat. Under nuvarande förhållanden måste man givetvis vid löneregleringen
utgå från lärarinneseminariets nu gällande organisation.

Högre lärarinneseminariet, som i huvudsak erhållit sin nuvarande organisation
i samband med 1927 års riksdags beslut örn det högre skolväsendet,
består av följande avdelningar:

det egentliga lärarinneseminariet;

statens skolköksseminarium och hushållsskola; samt

statens normalskola för flickor, innefattande dels en sjuklassig flickskollinje,
dels en fyrklassig realskollinje, dels ock en sexklassig folkskollinje,
avsedd att utgöra en övningsskola för eleverna vid högre lärarinneseminariet.

Förutom rektor finnas enligt den fastställda avlöningsstaten vid högre
lärarinneseminariet jämte därtill anslutna avdelningar följande ordinarie lärare:
9 lektorer, 2 adjunkter, 11 ämneslärarinnor, 4 övningsskollärare, 1
lärare i teckning, 1 lärare i musik, 1 lärarinna i gymnastik och 1 lärarinna
i handarbete ävensom, vid statens skolköksseminarium och hushållsskola,
5 lärarinnor i hushållsgöromål och 1 lärarinna i handarbete.

Rektor.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Vid 1918 års lönereglering
erhöll manlig rektor vid högre lärarinneseminariet utöver den avlöning, som
utgår till rektor vid högre allmänt läroverk, ett särskilt arvode av 500
kronor.

Dessutom åtnjuter rektor vid högre lärarinneseminariet hyresersättning,
som gäldas av statsverket ur avlöningsanslaget och som för närvarande är
bestämd till 3,500 kronor för år eller till ungefär samma belopp, som
Stockholms stad utbetalar till rektorerna vid stadens högre allmänna läroverk.

Lärarlönekommittén ansåg, att rektor vid högre lärarinneseminariet borde
jämställas med rektor vid de största högre allmänna läroverken, och htuförde
honom till 30 lönegraden, 33 löneklassen, med bibehållande av särskilt
arvode, höjt från 500 till 600 kronor. Härtill skulle komma hyresersättning
av statsmedel. Kvinnlig rektor placerades i 26 lönegraden, högsta
löneklassen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Skolöverstyrelsen ville likställa rektor vid högre lärarinneseminariet med
rektorerna vid provårsläroverken och föreslog ett särskilt arvode av 1,800
kronor — vid läroverken 2,000 kronor — att utöver lön, lika med de högst
ställda läroverksrektorernas, utgå till den förre. Dessutom skulle rektor vid
högre lärarinneseminariet erhålla samma löneförstärkning, 480 kronor, som
skulle tilläggas det stora flertalet läroverksrektorer, medan hyresersättningen
komme att bortfalla. För kvinnlig rektor föreslogs 26 lönegraden 29 löneklassen.

1928 års lönekommitté förklarade, att den icke kunde ansluta sig till den
av skolöverstyrelsen uttalade meningen, att rektor vid högre lärarinneseminariet
borde åtnjuta sådant tilläggsarvode, som tillkomme rektor vid provårsläroverk
i dennes egenskap av föreståndare för provårskurs. Den praktiska
utbildningen av blivande lärare vore för rektor vid ett provårsläroverk
en uppgift vid sidan örn hans egentliga rektorsuppgift, medan däremot ledningen
av motsvarande utbildning av högre lärarinneseminariets elever vore
dess rektors väsentliga uppgift.

Kommittén ansåge rektor vid högre lärarinneseminariet, med hänsyn till
dettas omfattning och betydelse samt rektors befattning med utbildning av
lärare, böra jämföras med den högsta gruppen av läroverksrektorer. Enär
för dessa föreslagits 34 lönegraden 36 löneklassen, respektive för kvinnlig
30 lönegraden 33 löneklassen, föreslog kommittén alltså för rektor vid högre
lärarinneseminariet samma löneplaceriug.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd, som förordat en genomgående
nedflyttning med en lönegrad av de högre allmänna läroverkens rektorer,
ansåg, att rektor vid högre lärarinneseminariet — med hänsyn till arten
av undervisningen vid seminariet och de olika skolformer, som inginge i
läroanstalten i dess helhet — borde erhålla avlöning enligt 34 lönegraden,
högsta löneklassen.

Skolöverstyrelsen erinrade, att högre lärarinneseminariet, med dess olika
avdelningar — lärarinneseminarium, skolköksseminarium, flickskollinje, realskollinje
och folkskollinje — i avseende på antalet undervisningsavdelningar
vore fullt jämförligt med högre allmänt läroverk av den största
gruppen, varför rektor redan av den anledningen syntes böra jämställas
med rektorer vid nyssnämnda grupp av läroverk. Det syntes med hänsyn
till kraven på hög lärdomskompetens och fortsatta vetenskapliga studier
ofrånkomligt, att även rektor, i likhet med seminariets lektorer, bereddes
högre löneställning än vid de högre allmänna läroverken. Vid avgörandet
av frågan, huru denna högre löneställning skulle uppnås, hade överstyrelsen
ej funnit skäl frångå sin i sitt tidigare yttrande uttalade åsikt och
föreslog därför, att till rektor, utöver lön i 34 lönegraden 36 löneklassen
för manlig och 31 lönegraden 34 löneklassen för kvinnlig, skulle utgå det
högsta särskilda arvode, som kunde komma att tillerkännas föreståndare
för provårskurs.

Läroverkslönesakkunniga hava för rektor vid högre lärarinneseminariet föreslagit
lön med, efter G-ort, 13,860 kronor för år, d. v. s. 480 kronor mera
än vad enligt deras förslag skulle utgå till rektor vid de största högre allmänna
läroverken på motsvarande dyrort. Läroverkslönesakkunniga hava
icke ansett tillräckliga skäl föreligga att för denne rektor tillstyrka särskild
ersättning motsvarande den, som tillerkännes föreståndare för provårskurs.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271. 7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

manttchefen. Läroverkslönesakkunnigas förslag innebär i stort sett ett bibehållande av
relationen mellan rektors vid högre lärarinneseminariet och rektorernas vid de
största högre allmänna läroverken löner. Jag tinner ingen anledning frångå
den härutinnan rådande ordningen och tillstyrker alltså de sakkunnigas förslag.

Frågan örn nu till rektor liksom till vissa andra ordinarie lärare utgående
hyresersättningar har redan behandlats av mig i annat sammanhang, vartill
jag här hänvisar.

Lektorer.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Jämlikt nu gällande avlöningsbestämmelser
åtnjuter lektor särskilt arvode av 500 kronor utöver den avlöning,
som tillkommer lektor vid allmänt läroverk, samt dessutom tillsvidare
hyresbidrag av statsmedel, motsvarande vad som av kommunala
medel utgår till läroverkslektor i Stockholm.

Lärarlönekommittén fann ingen anledning att jämka på nu gällande grundsats,
att högre lärarinneseminariets lärare skulle i avlöningshänseende vara
bättre tillgodosedda än läroverkens, detta enär undervisningen vid seminanet
måste hållas på en mera vetenskaplig nivå och i viss mån hade den
akademiska undervisningens form. Då kommittén för de allmänna läroverkens
lektorer föreslagit 27 lönegraden för manlig och 24 lönegraden för
kvinnlig, föreslog kommittén därför placering vid högre lärarinneseminariet
av manlig lektor i 28 och kvinnlig i 25 lönegraden. Därtill skulle tillsvidare
komma det hyresbidrag, som i vederbörlig ordning bestämdes.

Skolöve'') styrelsen instämde till alla delar i lärarlönekommitténs förslag.

1928 års lönekommitté anslöt sig till förslaget om lön för lektorer enligt
28 lönegraden för manlig och 25 lönegraden för kvinnlig, i vilket förslag
skolöverstyrelsen instämde.

Läroverkslönesakkunniga hava, i principiell anslutning till lärarlönekommitténs
och 1928 års lönekommittés förslag, förordat, att lektorerna vid högre
lärarinneseminariet erhålla en löneställning, som med en lönegrad överskjuter
vad som bestämts för de allmänna läroverkens lektorer.

mentscheVen biträder läroverkslönesakkunnigas uppfattning och tillstyrker alltså,

en‘ att lektorerna vid högre lärarinneseminariet placeras i 28 lönegraden.

Adjunkter.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. För adjunktsbefattningarna
vid högre lärarinneseminariet, vilka tillkommo först år 1927, gälla samma
avlöningsbestämmelser som för de allmänna läroverkens motsvarande befattningar,
dock att vid lärarinneseminariet utgår särskilt arvode av 500
kronor jämte hyresbidrag av statsmedel, för närvarande 750 kronor.

1928 års lönekommitté föreslog, att adjunkt vid högre lärarinneseminariet
skulle placeras, manlig i 24 och kvinnlig i 21 lönegraden.

Skolöverstyrelsen instämde i detta förslag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Läroverkslönesakkunniga hava biträtt 1928 års lönekommittés och skolöverstyrelsens
förslag, att adjunkterna vid högre lärarinneseminariet placeras
en lönegrad högre än motsvarande lärare vid de allmänna läroverken.

Jag förordar, att adjunkterna vid högre lärarinneseminariet hänföras till 24
lönegraden.

Departe mentschefen.

Ämneslärarinnor.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Adjunktskompetent ämneslärarinna
vid högre lärarinneseminariet åtnjuter samma lön som motsvarande
lärarinna vid de allmänna läroverken, under det att den till ickeadjunktskompetent
ämneslärarinna vid högre lärarinneseminariet utgående
avlöningen är 400 kronor högre än motsvarande lön vid de allmänna läroverken.
Till två ämneslärarinnor, vilka äro biträdande föreståndarinnor,
den ena vid seminariet, den andra vid normalskolan, utgår, utöver avlöning
som ämneslärarinna, hyresersättning med 1,250 kronor för år.

Lärarlönelcommittén förordade för de ordinarie ämneslärarinnoma 20 lönegraden,
med bostad eller hyresersättning till biträdande föreståndarinna.

Skolöverstyrelsen biträdde lärarlönekommitténs förslag beträffande lönegradsplaceringen.
För de två ämneslärarinnor, vilka äro biträdande föreståndarinnor,
föreslog överstyrelsen särskilt arvode av 1,500 kronor, motiverat främst
av bortfallandet av hyresersättningen.

1928 års lönekommitté föreslog beträffande högre lärarinneseminariet en
placering av ämneslärarinnoma en lönegrad högre än vid de allmänna läroverken,
vilket innebar en placering i 20 lönegraden, med rätt till tre års
tillgodoräknande för adjunktskompetent. Beträffande de biträdande föreståndarinnorna
föreslog kommittén för envar ett särskilt arvode av högst
1,500 kronor.

Skolöverstyrelsen föreslog i yttrande över kommitténs betänkande för adjunktsbehörig
ämneslärarinna 22 lönegraden och för icke-adjunktsbehörig
21 lönegraden. För biträdande föreståndarinna föreslogs särskild ersättning
med 1,500 kronor.

Läroverkslönesakkunnigas förslag beträffande här ifrågavarande ämneslärarinnor
har uppgjorts under förutsättning, att avlöningen föres upp till
den nivå, som betingas av tjänsteuppgifterna, utan hänsyn till att ifrågavarande
lärare äro kvinnor. I anslutning till sitt förslag örn placering av
ämneslärarinnoma vid de allmänna läroverken i 21 lönegraden hava de
sakkunniga för ämneslärarinnoma vid högre lärarinneseminariet fördenskull
föreslagit inplacering i 22 lönegraden, vilken löneställning avsetts jämväl
för adjunktskompetent ämneslärarinna.

I fråga örn tilläggsarvode till biträdande föreståndarinnor hava läroverkslönesakkunniga
föreslagit, att arvodet sättes till 960 kronor, detta med hänsyn
till dels den högre löneställning, de sakkunnigas förslag innebär i förhållande
till 1928 års lönekommittés förslag, dels ock till att enligt sistnämnda
förslag dyrtidstillägg ej skulle utgå.

Departe mentschefen.

100 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

I likhet med läroverkslönesakkunniga tillstyrker jag, att ämneslärarinnorna
vid högre lärarinneseminariet hänföras till 22 lönegraden. Jämväl
beträffande det särskilda arvodet till ämneslärarinna, som förordnats såsom
biträdande föreståndarinna, ansluter jag mig till de sakkunnigas förslag.

övningsskollärare.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag.! Övningsskollärarbefattningarna
vid högre lärarinneseminariet inrättades i samband med 1927 års omorganisation.
Innehavarna av dessa tjänster erhöllo härvid samma löneförmåner,
som tillkomma folkskoleseminariernas övningsskollärare. Då allmän
enighet råder därom, att denna likställighet bör bibehållas, torde här få
beträffande utredningarna örn övningsskollärarnas lönegradsplacering hänvisas
till den fullständigare redogörelse, som i det följande lämnas rörande
folkskoleseminariernas övningsskollärare.

I detta sammanhang torde allenast böra erinras örn att 1928 års lönekommitté
för övningsskollärare vid högre lärarinneseminariet föreslog placering
i 19 lönegraden för manliga och 16 lönegraden för kvinnliga lärare
samt att skolöverstyrelsen i yttrande över kommitténs förslag förordade 21
respektive 18 lönegraden.

Läroverkslönesakkunniga hava beträffande övningsskollärarna vid samtliga
statliga seminarier stannat vid att förorda en inplacering i 20 lönegraden.

Jag biträder läroverkslönesakkunnigas förslag rörande lönegradsplaceringen
för övningsskollärarna vid högre lärarinneseminariet.

Lärare i övningsänmen.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. I fråga om de till ordinarie
lärare i övningsämnen utgående avlöningsförmånerna hänvisas till kungörelsen
angående löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid högre lärarinneseminariet
(1933: 252).

Beträffande lärare i teckning, musik och gymnastik föreslog lärarlönekommittén,
att lönerna skulle utgå efter samma grunder som för motsvarande
lärare vid högre allmänt läroverk. För lärarinna i handarbete
beräknade lärarlönekommittén lönegradsplacering alltefter timantalet per
vecka mellan lägst 5 lönegraden (15—19 timmar) och högst 16 lönegraden
(30—34 timmar).

Skolöverstyrelsen ansåg framkomna anspråk på likställighet i lönehänseende
med lärarna i övningsämnen vid folkskoleseminarierna icke taga
skälig hänsyn till övningsämnenas mera dominerande och krävande ställning
vid folkskoleseminarierna. Överstyrelsen föreslog därför, att avlöning
till högre lärarinneseminariets Övningslärare måtte utgå enligt samma grunder,
som komme till tillämpning vid de allmänna läroverken.

1928 års lönekommitté, som jämväl föreslog lönereglering för personal vid
det med högre lärarinneseminariet förenade skolköksseminariet, förordade

101 •

Kungl. Majlis proposition Nr 271.

för lärare i gymnastik, musik och teckning samma placering som
för motsvarande lärare vid läroverk, alltså för manlig lärare 20 lönegraden
och för kvinnlig 18 lönegraden. Lärarinna i handarbete vid högre lärarinneseminariet
ävensom vid skolköksseminariet syntes kommittén höra placeras
en lönegrad högre än sådan lärarinna vid läroverk, d. v. s. i 14
lönegraden. För lärarinnor i hushållsgöromål vid statens skolköksseminarum
förordade kommittén placering i 16 lönegraden. För sådan
lärarinna, som tillika är biträdande föreståndarinna, föreslog kommittén
särskild ersättning med högst 1,500 kronor.

Skolöverstyrelsen föreslog i yttrande över 1928 års lönekommittés betänkande
för lärare i gymnastik, musik och teckning samma placering som
vid de allmänna läroverken ävensom att löneunderlaget för lärare i gymnastik
borde beräknas på samma sätt som för lärare i gymnastik vid de
allmänna läroverken, enär såväl realskol- som flickskollinje inginge i läroanstalten.
För lärarinna i handarbete föreslog överstyrelsen 16 lönegraden
och för lärarinna i hushållsgöromål 18 lönegraden. Överstyrelsen tillstyrkte
vidare lönekommitténs förslag om tilläggsarvode till biträdande föreståndarinna
vid skolköksseminariet.

Läroverkslönesakkunniga hava i anslutning till sitt förslag örn lönegradsplacering
för ordinarie lärare i övningsämnen vid de allmänna läroverken
för här ifrågavarande lärare vid högre lärarinneseminariet föreslagit följande
lönegradsplacering: för lärare i teckning, musik eller gymnastik med
lek och idrott 21 lönegraden samt för lärarinna i kvinnlig slöjd 16 lönegraden.
Det av skolöverstyrelsen framställda förslaget örn sättet för beräknande av
gymnastiklärares löneunderlag hava de sakkunniga funnit sig kunna tillstyrka,
dock endast såvitt angår tjänstgöring förlagd till realskolan eller flickskolan.
För lärarinna i hushållsgöromål (vid statens skolköksseminarium och
hushållsskola) hava de sakkunniga — med beaktande av principen örn
enhetlig lönenivå för såväl manliga som kvinnliga lärare — föreslagit en
placering i 19 lönegraden. I anslutning till vad de sakkunniga förordat
beträffande de biträdande föreståndarinnorna vid lärarinneseminariet och
normalskolan hava de jämväl föreslagit ett särskilt arvode å 960 kronor för
hushållslärarinna, som förordnas att vara biträdande föreståndarinna vid
skolköksseminariet och hushållsskolan.

Läroverkslönesakkunnigas förslag finner jag mig böra tillstyrka, dock
med den förändring, som betingas av vad jag tidigare förordat beträffande
lönegradsplaceringen för lärarna vid de allmänna läroverken i teckning,
musik och gymnastik med lek och idrott. Jag tillstyrker alltså, att lärare
i teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott placeras i 20 lönegraden,
lärarinna i hushållsgöromål (vid statens skolköksseminarium och
hushållsskola) i 19 lönegraden samt lärarinna i kvinnlig slöjd i 16 lönegraden.
Jämväl de sakkunnigas förslag om särskilt arvode till biträdande föreståndarinna
vid skolköksseminariet och hushållsskolan tillstyrker jag. I den utsträckning
läroverkslönesakkunniga förordat, finner jag mig böra tillstyrka

Departe mentschefen.

102

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

skolöverstyrelsens förslag om ersättning till lärare i gymnastik med lek och
idrott för visst arbete utöver de å läsordningen upptagna timmarna.

Icke-ordinarie lärare.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Nu gällande avlöningsbestämmelser
beträffande icke-ordinarie lärare vid högre lärarinneseminariet och
därmed förenade läroanstalter återfinnas i kungörelsen angående löne- och
pensionsreglering för lärarpersonalen vid högre lärarinneseminariet (1933:
252), i motsvarande kungörelse rörande statens skolköksseminarium och hushållsskola
(1927: 263) samt i vissa särskilda bestämmelser, beträffande vilka
må hänvisas till statsliggaren. I fråga om extra och vikarierande ämneslärare
samt vikarierande lärare i teckning, musik och gymnastik med lek
och idrott överensstämma de för lärarinneseminariet gällande bestämmelserna
i stort sett med de för allmänna läroverken gällande, dock att vikarierande
lektor samt vikarie å rektors undervisningsskyldighet åtnjuter, örn
förordnandet avser vakanssatt tjänst eller helt läsår, det arvode, som Kungl.
Maj:t för varje gång bestämmer. I sistnämnda hänseende har Kungl. Maj:t
plägat bestämma, att arvodet åt vissa vikarier, vilka, envar med partiell
tjänstgöring, gemensamt uppehålla vakanta lektorstjänster vid seminariet,
skall för veckotimme utgå med 240 kronor vid tjänstgöring i seminariets
högre kurs och med 200 kronor vid tjänstgöring i seminariets lägre kurs,
således ett arvode, som väsentligt överstiger det som i allmänhet tillkommer
ämneslärare med avlöning för veckotimme. Timlärare i vissa specialämnen,
vilka hålla föreläsningar eller seminarieövningar, exempelvis i välläsning,
talteknik, konsthistoria och hälsolära, uppbära likaledes 240 eller i vissa fall
200 kronor för veckotimme. Enahanda arvoden utgå till timlärare i teoretiska
ämnen vid skolköksseminariet och hushållsskolan.

Lärarlönekommittén ansåg i fråga örn vikarierande lektorer omständigheterna
motivera en begynnelselön en löneklass högre än extra lärares vid de
allmänna läroverken. Vikarierande ämneslärarinna likställdes med sådan
vid samskola. För extra och vikarierande lärare i teckning, musik, gymnastik
och handarbete föreslogs arvode, beräknat efter veckotimme och med
samma belopp, som föreslagits för motsvarande lärare vid de allmänna
läroverken.

För vikarierande lektors placering en löneklass högre än dylik befattningshavare
vid de allmänna läroverken ansåg skolöverstyrelsen behörighet
till lektorstjänst böra föreligga.

1928 års lönekommitté föreslog, i anslutning till sitt förslag örn anställning
och avlöning för icke-ordinarie lärare, följande grunder för lön till icke-ordinarie
lärare vid högre lärarinneseminariet, nämligen:

extra ordinarie adjunkt manlig 23 och kvinnlig 20 lönegraden; extra ordinarie
ämneslärarinna 19 lönegraden; extra ämneslärare 20 och extra ämneslärarinna
17 lönegraden; extra ordinarie och extra övningsskollärare manlig
17 och kvinnlig 14 lönegraden; extra ordinarie och extra lärarinna i hushållsgöromål
14 lönegraden; extra ordinarie och extra lärare i annat övnings -

103

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

ämne enahanda avlöningsförmåner som de, vilka skulle tillkomma motsvarande
lärare vid allmänt läroverk.

Timlärare i läsämne föreslogs skola åtnjuta avlöning enligt av Kungl.
Majit fastställda grunder; för timlärare i teckning, musik och gymnastik
föreslogs samma avlöning som för motsvarande lärare vid de allmänna läroverken,
vilken avlöning föreslogs skola tillkomma jämväl timlärarinna i
hushållsgöromål; för timlärarinna i handarbete slutligen föreslogs något
högre avlöning än för motsvarande lärarinna vid allmänt läroverk.

Skolöverstyrelsen föreslog, i anslutning till sitt förslag till placering av motsvarande
ordinarie lärare, följande lönegradsplacering av den icke-ordinarie
lärarpersonalen:

extra ordinarie ämneslärare manlig 23, adjunktsbehörig kvinnlig 20 och
annan kvinnlig 19 lönegraden; extra ordinarie övningsskollärare manlig 21
och kvinnlig 18 lönegraden; extra ordinarie lärarinna i hushållsgöromål 16
och i handarbete 14 lönegraden; extra ordinarie lärare i andra övningsämnen
samma lönegrad som av överstyrelsen föreslagits för motsvarande lärare
vid allmänt läroverk;

extra övningsskollärare ävensom extra lärare i övningsämnen föresiogs
skola åtnjuta lön enligt lägsta löneklassen för motsvarande extra ordinarie
lärare;

arvodet till timlärare i hushållsgöromål och handarbete föreslogs skola
omräknas i anslutning till föreslagen placering av extra lärare i dessa ämnen;
i andra övningsämnen borde timlärararvodet utgå som för motsvarande
lärare vid de allmänna läroverken.

Läroverkslönesakkunniga hava för de extra ordinarie och extra lärare vid
högre lärarinneseminariet, vilka äga motsvarighet vid de allmänna läroverken,
föreslagit samma lönegradsplacering som för lärarna vid de sistnämnda
läroanstalterna, nämligen för extra ordinarie och extra adjunkt 20 lönegraden,
för ämneslärarinna 18 lönegraden, för lärare i teckning, musik eller
gymnastik med lek och idrott 18 lönegraden samt för lärarinna i kvinnlig
slöjd och i hushållsgöromål 15 lönegraden. För extra ordinarie och extra
övningsskollärare hava de sakkunniga föreslagit 18 lönegraden, vilken förordats
jämväl för motsvarande befattningshavare vid folk- och småskoleseminarier.
För extra ordinarie och extra lärarinna i hushållsgöromål vid
statens skolköksseminarium och hushållsskola har föreslagits 17 lönegraden.

Beträffande arvodena till de timlärare, vilkas avlöning konstruerats med
utgångspunkt från lön för extra lärare, hänvisas till det av de sakkunniga
framlagda förslaget till avlöningsplan för timlärare. Framhållas må, att
nämnda avlöningsplan i fråga om högre lärarinneseminariet innehåller en
helt ny kategori timlärare, nämligen timlärare i övningsskolan. Härmed
förstås enligt läroverkslönesakkunnigas terminologi närmast vikarier å övningsskollärartjänst,
förordnade för kortare tid än en termin; anställning
som extra lärare skulle enligt de sakkunnigas förslag icke kunna komma
i fråga för vikarier, förordnade för så kort tid. Beträffande slutligen de i
det föregående omförmälda timavlönade vikarierna å vakanta lektorstjänster
samt timlärarna i vissa specialämnen hava läroverkslönesakkunniga förordat,

104

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

att de till dem utgående arvodena för veckotimme måtte omräknas till sådant
belopp, att ersättningen, inklusive dyrtidstillägg, ungefär motsvarar nu
utgående ersättning.

Jag ansluter mig till läroverkslönesakkunnigas förslag beträffande de ickeordinarie
lärarnas löneställning. Jag biträder sålunda också de sakkunnigas
förslag om högre timläraravlöning åt de av dem berörda vikarierna med
partiell tjänstgöring ävensom timlärarna i vissa specialämnen; avlöningen
till sistnämnda lärare torde få av Kungl. Maj:t fastställas inom ramen för
därför anvisade medel.

h''

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

105

8. Folkskoleseminarierna.

Jämlikt 1936 års riksdags beslut skola folkskoleseminarierna erhålla följande
organisation, att träda i successiv tillämpning från och med läsåret
1936/1937.

Seminarierna skola vara till antalet tio, därav sex skola vara anordnade
såsom dubbelseminarier och fyra såsom enkelseminarier, varav två tillsvidare.
Dubbelseminarierna skola omfatta en 4-årig och en 2-årig linje. Sistnämnda
linje utgöres vid fem av seminarierna (i Göteborg, Linköping, Lund, Umeå
och Uppsala) av studentkurs, medan den vid ett seminarium (i Falun) är
avsedd för utbildning av småskollärarinnor till folkskollärarinnor. De fyra
enkelseminarierna (i Kalmar, Karlstad, Luleå och Stockholm) skola innefatta
en 4-årig linje. Vid två av enkelseminarierna (i Karlstad och Luleå) finnas
reservutrymmen för att möjliggöra utvidgning till dubbelseminarium.

Seminarierna i Karlstad, Linköping och Uppsala äro avsedda för manliga
elever, seminarierna i Falun, Kalmar och Stockholm för kvinnliga elever
samt seminarierna i Göteborg, Luleå, Lund och Umeå för såväl manliga
som kvinnliga elever.

Enligt de den 30 juni 1936 fastställda avlöningsstaterna för folkskoleseminarierna
skola efter den beslutade organisationens genomförande vid de
olika seminarierna finnas de ordinarie befattningshavare, som angivas i
efterföljande sammanställning. Det torde böra anmärkas, att vid de tre seminarier,
varest endast manliga elever finnas, lärarinnan i kvinnlig slöjd är
avsedd för seminariets övningsskola.

Seminarium		B e f	att	n i n g s	hav	are
Rek- tor	Lek- tor			L ä	rar	e i			Öv- nings- skol- lärare
teck- ning	mu- sik	gym-nastik med lek och idrott	man- lig slöjd	kvinn- lig slöjd	hus- hålls- göro- mål	träd-gård s-sköt-sel
Falun.......	1	10	1	i	i	—	1	1	1	7
Göteborg.....	1	9	1	i	2	1	1	1	1	11
Kalmar......	1	6	1	i	1	—	1	1	1	5
Karlstad......	1	6	1	i	1	1	1	—	1	5
Linköping.....	1	9	1	i	1	1	1	—	1	9
Luleå .......	1	e	1	i	1	1	1	—	1	5
Lund........	1	9	1	i	2	1	1	1	1	9
Stockholm.....	1	6	1	i	1	—	1	1	1	7
Umeå.......	1	9	1	i	2	1	1	1	1	9
Uppsala......	1	9	1	i	1	1	1	—	1	9
Summa	10	79	10	10	13	7	10	6	10	76

106

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Rektorer.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Rektorerna äro för närvarande
i avlöningshänseende likställda med rektorerna vid högre allmänna läroverk,
dock att förekommande fria bostäder tillhandahållas av statsverket,
liksom eventuell hyresersättning utgår av statsmedel.

Lärarlönekommittén föreslog beträffande folkskoleseminariernas rektorer en
gruppindelning i avlöningshänseende, motsvarande den för de högre allmänna
läroverken föreslagna. Den lämpliga indelningsgrunden fann kommittén
utgöras av läroanstalternas organisation. I fråga örn placering i lönegrad
föreslog kommittén för de olika grupperna densamma som för de högre
allmänna läroverken, respektive 28, 29 och 30 lönegraden, med omedelbar
placering i lönegradens högsta löneklass. Härtill skulle komma bostadsförmån
eller ersättning därför.

Skolöverstyrelsen förordade i yttrande över kommittéförslaget, att å rektorerna
vid folkskoleseminarierna skulle tillämpas samma avlöningsgrunder
som å de allmänna läroverkens rektorer, d. v. s. slutavlöning enligt 30 lönegraden
jämte arvodestillägg. Dessa senare borde utgå på det sättet, att
dubbelseminarierna likställdes med de största högre läroverken, enkelseminarier
med studentkurs med de medelstora läroverken och enkelseminarier
utan studentkurs med de mindre.

1928 års lönekommitté fann, att även beträffande seminariernas rektorer
en indelning i avlöningsgrupper borde göras. Den indelning i tre dylika,
som av skolöverstyrelsen föreslagits, förklarade kommittén sig anse lämplig.
Därvid likställde kommittén de olika grupperna med motsvarande vid de
högre allmänna läroverken och föreslog samma lönegradsplacering som för dessa.

Skolöverstyrelsen fann förslaget icke föranleda någon erinran.

Det av statskontoret avgivna utlåtandet beträffande rektorernas löner, för
vilket redogjorts i samband med behandlingen av avlöningsförmånerna för
rektorerna vid de allmänna läroverken, avsåg, såsom där framhållits, samtliga
rektorslöner. Detsamma var förhållandet med allmänna civilförvaltningens
lönenämnds förslag om sänkning av de olika rektorslönerna med en
lönegrad.

Läroverkslönesakkunniga hava förordat, att likställdheten mellan rektorerna
vid de högre allmänna läroverken och folkskoleseminarierna principiellt bibehålies.
Med hänsyn till den nya organisationen av folkskoleseminarierna
hava emellertid de sakkunniga funnit sig böra utgå från delvis olika grunder
för gruppindelningen av seminarierna än dem, som tidigare förordats
av skolöverstyrelsen. Det är att märka, att enligt den nya organisationen
dubbelseminarierna ej längre hava 4 + 4 klassavdelningar utan allenast 4 + 2
avdelningar.

Läroverkslönesakkunnigas gruppindelning är följande:

till grupp I föras samtliga dubbelseminarier,

till grupp II föres enkelseminariet i Stockholm, på grund av att detta är
avsett att vara provårsseminarium,

till grupp III föras återstående enkelseminarier.

107

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Herrar Grimlunds och Norrboms yrkande om i vissa avseenden förbättrade
löne- och pensionsförmåner för rektorer avser även folkskoleseminariernas
rektorer.

De skäl, som tidigare föranlett mig att biträda läroverkslönesakkunnigas
förslag beträffande löneställningen för rektorerna vid de högre allmänna
läroverken, föreligga i huvudsak även i fråga örn folkskoleseminarierna. Då
jag ej funnit anledning till erinran mot de grunder för gruppindelningen,
som de sakkunniga förordat, tillstyrker jag alltså deras förslag i dess helhet.

Lektorer.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Lektorerna vid folkskoleseminarierna
likställdes vid 1918 års lönereglering med motsvarande befattningshavare
vid de högre allmänna läroverken. Vid seminarierna i Stockholm
och Göteborg tillkommer emellertid av statsmedel hyresbidrag, motsvarande
de kommunala bidrag, som utgå till lektorerna vid läroverken i
sagda städer.

Lärarlönekommittén ansåg likställigheten mellan lektorer vid folkskoleseminarierna
och de högre allmänna läroverken böra bibehållas. Skolöverstyrelsen
följde lärarlönekommitténs förslag.

1928 års lönekommitté förordade inplacering i 27 lönegraden av manlig
och i 24 lönegraden av kvinnlig lektor. Skolöverstyrelsen ansåg inga skäl
förefinnas att för folkskoleseminarierna avvika från vad överstyrelsen förordat
för de allmänna läroverken. Kommitténs förslag föranledde alltså
ingen erinran från överstyrelsens sida. Allmänna civilförvaltningens lönenämnd
förordade även för dessa lektorer en placering i 26 lönegraden.

Läroverkslönesakkunniga hava ansett, att lektorerna vid folkskolseminar
nema böra placeras i samma lönegrad som lektorerna vid de allmänna
läroverken, nämligen i den 27:e.

Herrar Grimlund och Norrbom hava i anslutning till sin uppfattning
angående lönegradsplaceringen av läroverkslektorerna förordat en placering
i 28 lönegraden av folkskoleseminariernas lektorer.

Den likställighet mellan de allmänna läroverkens och folkskoleseminariernas
lektorer, som förefunnits sedan 1918 års lönereglering, synes böra
bibehållas. Jag tillstyrker fördenskull, att dessa befattningshavare placeras
i 27 lönegraden.

Adjunkt å övergångsstat.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Då vid 1918 års lönereglering
de förutvarande adjunktstjänsterna vid folkskoleseminarierna blevo omvandlade
till lektorat med höjda kompetensvillkor, vidtogs den anordningen, att
adjunkt, som icke fyllde sagda kompetensvillkor, överflyttades på övergångsstat
samt i fråga örn avlöningsvillkoren likställdes med läroverksadjunkt.

Departe mentschefen.

108 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 271.

Av dessa befattningshavare kvarstår för närvarande endast en, placerad vid
folkskoleseminariet i Falun.

Lärarlönelcommittén och 1928 års lönekommitté. hava tillstyrkt, att jämväl
efter ny lönereglering samma lön som till adjunkt vid allmänt läroverk utgår
till adjunkt å övergångsstat vid folkskoleseminarium. Detta förslag har
ej föranlett erinran från de hörda myndigheterna.

Läroverkslönesakkunniga hava för sin del förordat, att ifrågavarande
adjunkt jämställes med de allmänna läroverkens adjunkter.

Beträffande de å övergångsstat för folkskoleseminarierna i övrigt uppförda
befattningshavarna hava de sakkunniga i detta sammanhang påpekat, att
då ifrågavarande befattningar motsvara dem, för vilka lönereglering nu föreslås,
jämväl dessa tjänster synas böra nyregleras, i den mån deras innehavare
den 1 januari 1938 icke överförts på aktiv stat.

I enlighet med vad sålunda föreslagits av de nämnda utredningarna tillstyrker
jag, att för nu ifrågavarande adjunkt lönereglering genomföres i
enlighet med vad som föreslagits för de allmänna läroverkens adjunkter.

Övningsskollärare.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Manlig övningsskollärare uppbär
grundavlöning med 3,400 kronor, vartill komma tre ålderstillägg, vart
och ett å 400 kronor. Kvinnlig övningsskollärare åtnjuter en grundavlöning
av 2,800 kronor jämte tre ålderstillägg, vart och ett å 300 kronor.

Lärarlönelcommittén placerade de manliga övningsskollärarna i 20 och de
kvinnliga i 17 lönegraden.

Skolöverstyrelsen framhöll, att enligt dess mening tungt vägande sakliga
skäl kunde anföras för en uppfattning av övningsskollärare i 21 lönegraden.
"Med hänsyn till att de av kommittén tillämpade principerna skulle göra
en av nämnda jämkning befogad omgruppering jämväl av andra lärargrupper
ofrånkomlig, och då överstyrelsen icke funnit sig kunna ifrågasätta
en allmän uppflyttning av samtliga de lärargrupper, vilkas placering i löneavseende
influerades av den lönegrad, som kunde komma att bliva bestämd
för seminariernas övningsskollärare, hade överstyrelsen vid det slutliga ståndpunktstagandet
sett sig nödsakad att begränsa sig till att framhålla, dels
att en placering under 20 lönegraden skulle medföra mycket allvarsamma
olägenheter för lärarutbildningen, dels ock att en uppflyttning till 21 lönegraden
efter överstyrelsens sätt att se skulle väl överensstämma med de
ifrågavarande lärarnas maktpåliggande arbetsuppgifter.

1928 års lönekommitté föreslog 19 lönegraden för manlig och 16 lönegraden
för kvinnlig övningsskollärare samt anförde som skäl härför, att kommittén
med hänsyn till sitt förslag i fråga örn avlöning för folkskollärare —
15 lönegraden för manlig lärare — ansett övningsskollärarna böra placeras
något lägre än lärarlönekommittén tänkt sig. På grund av vad skolöverstyrelsen
anfört beträffande övningsskollärarnas arbete och löneplacering hade
emellertid kommittén icke ansett sig kunna föreslå lägre placering än 19
och 16 lönegraderna. Skillnaden mellan de till övningsskollärare och folkskollärare
utgående lönerna skulle alltså utgöra fyra lönegrader.

109

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Skolöverstyrelsen meddelade i avgivet utlåtande, att i flertalet till överstyrelsen
inkomna yttranden hävdats, att övningsskollärarna borde placeras,
manliga i 21 lönegraden och kvinnliga i förhållande härtill. För egen del
framhöll överstyrelsen, att den av 1928 års lönekommitté föreslagna skillnaden
av fyra lönegrader mellan övningsskollärare och folkskollärare vore
önskvärd för att förvärva särskilt dugande folkskollärare till förstnämnda
tjänster. Då överstyrelsen föreslagit, att manlig folkskollärare skulle placeras
i 17 lönegraden, borde i anslutning härtill manlig övningsskollärare placeras
i 21 och kvinnlig i 18 lönegraden.

Läroverkslönesakkunniga hava, oavsett den lönegradsplacering som må bliva
bestämd för folkskollärare, ansett övningsskollärarna böra i förhållande till
andra lärare vid folkskoleseminarierna hänföras till 20 lönegraden, såväl
män som kvinnor.

För min del anser jag den av läroverkslönesakkunniga förordade placeringen
av övningsskollärarna i 20 lönegraden vara väl avvägd. Jag tillstyrker
alltså detta förslag.

Ordinarie lärare i övningsämnen.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Liksom vid de allmänna läroverken
gäller för övningslärarna vid folkskoleseminarierna, att den fasta
lönen är beräknad efter ett visst minimiantal undervisningstimmar. Då detta
beträffande ämnet teckning är olika vid dubbel- och vid enkelseminarierna,
blir alltså den fasta lönen i detta ämne olika allt efter seminariets typ.
För undervisning utöver minimitimtalet utgår arvode för veckotimme räknat.
Beträffande såväl lön som arvode räknas med fyra så kallade avlöningsgrader,
vilket innebär att avlöningen efter respektive 5, 10 och 15 år höjes,
varje gång med samma belopp.

Med tillämpning av dessa grunder kunna de nuvarande avlöningsbestämmelserna
i sammandrag återgivas sålunda:

Avlöningsgrad

Befattning Första Fjärde

Manlig lärare i teckning vid enkelseminarium......... 1,950 2,625

Kvinnlig lärare i teckning vid enkelseminarium........ 1,725 2,265

Manlig lärare i teckning vid dubbelseminarium ........ 3,510 4,725

Kvinnlig lärare i teckning vid dubbelseminarium...... 3,105 4,077

Manlig lärare i musik.................. 3,510 4,725

Kvinnlig lärare i musik.......................... 3,105 4,077

Manlig lärare i gymnastik med lek och idrott......... 3,380 4,550

Kvinnlig lärare i gymnastik med lek och idrott........ 2,990 3,926

Lärare i manlig slöjd........................... 2,940 4,200

Lärarinna i kvinnlig slöjd................... • • • • 1,980 2,772

Lärarinna i kvinnlig slöjd vid manligt seminariums övningsskola
...................................... 1,080 1,512

Lärarinna i hushållsgöromål....................... 1,980 2,772

Manlig lärare i trädgårdsskötsel.................... 2,400 3,300

Kvinnlig lärare i trädgårdsskötsel................... 2,000 2,750

Departe mentschefen.

Ilo

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

Härutöver utgår till lärare i trädgårdsskötsel vid dubbelseminarium, utöver
de ordinarie avlöningsförmånerna, ett arvode av 800 kronor. Vidare
åtnjuta vissa lärare i övningsämnen vid folkskoleseminarierna i Stockholm
och Göteborg av statsmedel hyresbidrag, motsvarande av vederbörande städer
beviljade hyresbidrag till de allmänna läroverkens Övningslärare.

Ordinarie lärare i övningsämne skall vara skyldig att för den fastställda
lönen tjänstgöra:

lärare i teckning vid enkelseminarium 15 veckotimmar och vid dubbelseminarium
27 veckotimmar,
lärare i musik 27 veckotimmar,

lärare i gymnastik med lek och idrott 26 veckotimmar,
lärare i manlig slöjd 28 veckotimmar,
lärarinna i kvinnlig slöjd 22 veckotimmar,

lärarinna i kvinnlig slöjd vid manligt seminariums övningsskola 12 vecko
timmar och

lärarinna i hushållsgöromål 22 veckotimmar.

Lärare i nedanstående övningsämnen uppbär — alltefter avlöningsgraderna
— för varje veckotimmes undervisning utöver den mot den ordinarie
lönen svarande undervisningstiden följande ersättning:

manlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik med lek och idrott
lägst 130 kronor och högst 175 kronor;

kvinnlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik med lek och idrott
lägst 115 kronor och högst 151 kronor;

lärare i manlig slöjd lägst 105 kronor och högst 150 kronor samt
lärarinna i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål lägst 90 kronor och högst
126 kronor.

Lärarlönekommittén föreslog för nedannämnda kategorier lärare i övningsämnen
vid folkskoleseminarierna följande lönegradsplacering, efter undervisningsskyldighetens
omfattning (lägst 10, högst 34 veckotimmar):

tecknings-, musik- och gymnastiklärare 6, 12, 16, 19 och 22 lönegraderna
för manlig och 3, 8, 12, 16 och 19 lönegraderna för kvinnlig lärare;

lärare i slöjd 5, 10, 14, 17 och 20 lönegraderna för manlig och 2, 6, 10,
13 och 17 lönegraderna för kvinnlig lärare;
lärarinna i hushållsgöromål 3, 7, 11, 15 och 18 lönegraderna.

Lärare i trädgårdsskötsel föreslogs skola placeras i: vid enkelseminarium
13 lönegraden för manlig och 9 lönegraden för kvinnlig lärare samt vid
dubbelseminarium 17 lönegraden för manlig och 14 lönegraden för kvinnlig
lärare.

Skolöverstyrelsen fann förslaget att placera folkskoleseminariernas lärare i
övningsämnen högre än motsvarande befattningshavare vid de allmänna
läroverken obetingat rättvist. I enlighet med sin placering av läroverkens
gymnastiklärare en lönegrad högre än lärarna i teckning och musik föreslog
överstyrelsen även uppflyttng av seminariernas gymnastiklärare en
lönegrad. Lärarinna i kvinnlig slöjd kunde icke, varken med hänsyn till
utbildningen eller arbetets art, i löneavseende ställas efter lärarinna i hushållsgöromål.
Lärare i trädgårdsskötsel, särskilt vid enkelseminarium, ansåg
överstyrelsen likaledes hava fått för låg placering och föreslog för nämnda

lil

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

seminarier 14 respektive 10 lönegraden. Svenska seminarielär arförening en
yrkade, att samtliga Övningslärare vid seminarierna skulle erhålla en högre
löneställning än den föreslagna, men framhöll, att de skäl, som skolöverstyrelsen
anfört för sitt förslag att vid läroverken placera gymnastiklärare högre
än tecknings- och musiklärare, icke vore tillämpliga vid seminarierna.

1928 års lönekommittc fann lämpligt bibehålla vedertagen skillnad mellan
lärarna i övningsämnen vid folkskoleseminarierna och de allmänna läroverken
samt föreslog därför, att vid folkskoleseminarierna ordinarie manliga
lärare i gymnastik, teckning eller musik placerades i 21 lönegraden
samt kvinnliga i 19 lönegraden. Härvid skulle tillämpas för motsvarande
lärare vid de allmänna läroverken avsedd beräkning efter antalet undervisningstimmar,
därvid löneunderlaget för gymnastiklärare — likaväl som
för övriga Övningslärare — beräknades efter 30 veckotimmar. Kommittén
föreslog för manlig slöjdlärare placering i 17 lönegraden. I analogi härmed
föreslog kommittén vidare, att kvinnlig slöjdlärare skulle placeras i 15 lönegraden;
sådan lärare vid manligt seminariums övningsskola föreslogs till lön
enligt samma lönegrad som slöjdlärarinna vid läroverk eller 13 lönegraden. För
lärarinna i hushållsgöromål förordade kommittén 14 lönegraden, vilken placering
med hänsyn till kommitténs förslag om 15 lönegraden för kvinnlig
slöjdlärare vore den lämpliga, enär den förra icke såsom den senare hade
att utbilda eleverna till facklärarinnor i vederbörande ämne. Kommittén
fann en Skillnad av tre lönegrader mellan lärare i trädgårdsskötsel vid
dubbel- och enkelseminarium lämplig och förordade för lärare vid dubbelseminarium
16 lönegraden för manlig och 13 lönegraden för kvinnlig befattningshavare
samt vid enkelseminarium 13 lönegraden för manlig och
10 lönegraden för kvinnlig befattningshavare.

Skolöverstyrelsen ansåg sig i fråga om lärare i gymnastik, musik och teckning
— som en konsekvens av vad överstyrelsen anfört rörande motsvarande
lärare vid de allmänna läroverken — böra förorda en placering av
manliga lärare i 22 och kvinnliga i 19 lönegraden. Överstyrelsen vidhöll
sin år 1924 uttalade uppfattning, att manlig slöjdlärare borde placeras i 20
lönegraden och kvinnlig slöjdlärare i 17 lönegraden. För lärarinna i hushållsgöromål
föreslog överstyrelsen 16 lönegraden och för kvinnliga slöjdlärare
vid manligt seminariums övningsskola 14 lönegraden. För lärare i
trädgårdsskötsel vid dubbelseminarium föreslog överstyrelsen 17 lönegraden
för manlig och 14 lönegraden för kvinnlig befattningshavare samt vid
enkelseminarium 14 respektive 11 lönegraden.

Inkomna skrivelser. Åtskilliga av de framställningar från sammanslutningar
av lärare i övningsämnen, för vilka tidigare redogjorts i samband
med behandlingen av lönerna för dessa lärare vid de allmänna läroverken,
avse även lönerna för lärarna i övningsämnen vid folkskoleseminarierna,
och hänvisas beträffande dessa till sagda redogörelse. Slöjdlärarnas riksförbund
har, såvitt nu är i fråga, föreslagit, att lärare i slöjd vid folkskoleseminarium
måtte placeras i högre relation än 17 lönegraden i 192H
års lönekommittés utlåtande.

Läroverkslönesakkunniga hava — i anslutning till de av dem för lärare i
övningsämnen vid de allmänna läroverken föreslagna lönegradsplaceringarna
— uppgjort förslag till lönegradsplacering för lärare i övningsämnen vid

Dsparte entschefen.

112 Kungl. Moj:ts proposition Nr 271.

folkskoleseminarierna. De hava härvid utgått från att de av dessa lärare,
som skola meddela undervisning i sådana ämnen, i vilka de blivande folkskollärarna
skola hava att själva undervisa, böra placeras i högre löneställning
än närmast motsvarande lärare vid de allmänna läroverken. De
sakkunniga hava föreslagit följande placering av nu ifrågavarande lärare:

lärare i teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott 22 lönegraden
;

lärare i manlig eller kvinnlig slöjd 18 lönegraden;

lärarinna i hushållsgöromål eller i kvinnlig slöjd vid manligt seminariums
övningsskola 16 lönegraden; samt

lärare i trädgårdsskötsel 16 lönegraden vid dubbelseminarium och 13 lönegraden
vid enkelseminarium.

Under hänvisning till mitt tidigare ställningstagande till frågan om lönegradsplaceringen
för de ordinarie lärarna i teckning, musik och gymnastik
med lek och idrott vid de allmänna läroverken tillstyrker jag, att lärarna i
dessa ämnen vid folkskoleseminarierna hänföras till 21 lönegraden. I övrigt
har jag icke något att erinra mot det av läroverkslönesakkunniga förordade
förslaget beträffande lönegradsplaceringen för övningslärarna vid, folkskoleseminarierna.

Icke-ordinarie ämnes- och övningsskollärare.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Beträffande den till icke-ordinarie
ämnes- och övningsskollärare utgående grundlönen meddelas bestämmelser
i kungörelsen angående löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen
vid statens folkskoleseminarier (1918: 662, ändrad 1932: 332), till vilken
kungörelse här torde få hänvisas. Avlöningsbeloppen svara i stort sett mot de
för de allmänna läroverken fastställda. Framhållas bör, dels att arvode för timlärare
i hälsolära och ekonomilära må, efter skolöverstyrelsens beprövande
i varje särskilt fall, kunna utgå med högre belopp än det i författningen
angivna, dels ock att vissa extra och vikarierande ämneslärare vid folkskoleseminarierna
i Stockholm och Göteborg av statsmedel åtnjuta hyresbidrag,
motsvarande de kommunala bidrag, som utgå till icke-ordinarie läroverkslärare
i dessa städer.

Provisorisk avlöningsförbättring utgår till sådana extra och vikarierande
ämneslärare å F- och G-orter, vilka bestrida tjänstgöring till den omfattning
som åligger lektor eller adjunkt vid allmänt läroverk.

Enligt vad jag inhämtat, torde — sedan de genom Kungl. Maj:ts och
riksdagens beslut år 1936 inrättade ordinarie lärarbefattningarna blivit besatta
— knappast något behov av andra icke-ordinarie ämnes- och övningsskollärare
än vikarier uppkomma. Bestämmelser rörande sådana lärares
avlöning böra emellertid finnas även för folkskoleseminarierna.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271. 113

Lärarlönekommittén föreslog i fråga om nu ifrågavarande icke-ordinarie
lärare följande avlöningsgrunder:

extra och vikarierande ämneslärare skulle åtnjuta enahanda avlöningsförmåner
som de, vilka — allt efter olika kompetens — tillkomme motsvarande
befattningshavare vid de allmänna läroverken, varjämte för extra och
vikarierande ämneslärare vid folkskoleseminarierna i Stockholm och Göteborg
tills vidare skulle tillkomma hyresbidrag till det belopp, som i vederbörlig
ordning bestämdes;

timlärare i annat läsämne än hälsolära och ekonomilära skulle åtnjuta
arvode, beräknat för veckotimme, lika med motsvarande befattningshavare
vid de allmänna läroverken;

vikarierande övningsskollärare skulle åtnjuta lön, manlig enligt 16 och
kvinnlig enligt 13 löneklassen samt kunde efter grunder, som Kungl. Majit
skulle bestämma, uppflyttas till högre löneklass av samma löneplan.

Skolöverstyrelsen förordade i fråga örn den icke-ordinarie ämneslärarpersonalen
tillämpning av vad som föreslagits rörande motsvarande lärare vid
de allmänna läroverken.

1928 års lönekommitté föreslog för extra ordinarie och extra lärare i läsämne
ävensom för timlärare i läsämne enahanda avlöningsförmåner som de,
vilka skulle tillkomma motsvarande lärare vid allmänna läroverk. För
extra ordinarie och extra övningsskollärare föreslogos enahanda avlöningsförmåner
som de, vilka skulle tillkomma motsvarande lärare vid högre lärarinneseminariet.
Detta innebar för manlig extra ordinarie ämneslärare 22,
för manlig extra ämneslärare 20 samt för manlig extra ordinarie och extra
övningsskollärare 17 lönegraden.

Skolöverstyrelsen, som utgick ifrån att för anställning som extra ordinarie
ämneslärare vid folkskoleseminarium skulle fordras behörighet allenast till
adjunktstjänst vid allmänt läroverk, biträdde lönekommitténs förslag till
avlöning för extra ordinarie och extra lärare i läsämne ävensom för timlärare
i läsämne. Beträffande åter icke-ordinarie övningsskollärare föreslog
överstyrelsen — med hänsyn bland annat till befarade svårigheter att bland
ordinarie folkskollärare förvärva lämpliga vikarier å övningsskollärartjänst —
att extra ordinarie övningsskollärare skulle placeras i samma lönegrad som
ordinarie, d. v. s. enligt överstyrelsens förslag 21 lönegraden för manlig
lärare. Extra övningsskollärare borde då placeras i nämnda lönegrads lägsta
löneklass.

Liiroverkslönesakkunniga hava för extra ordinarie och extra adjunkt samt
timlärare i läsämne vid folkskoleseminarium förordat samma löneställning
som för motsvarande lärarkategorier vid de allmänna läroverken. För extra
ordinarie och extra övningsskollärare ävensom för timlärare i övningsskolan
hava de sakkunniga förordat samma löneställning som för motsvarande
lärarkategorier vid högre lärarinneseminariet. Med hänsyn till de av skolöverstyrelsen
uttalade farhågorna för svårigheter att förvärva lämpliga vikarier
å övningsskollärarbefattningarna hava de sakkunniga ifrågasatt en anordning,
enligt vilken ordinarie folkskollärare, som tjänstgör såsom vikarie
å sådan befattning, skulle utöver lön såsom folkskollärare i den lönegrad,
som fastställts för lärare med en årlig tjänstgöringstid, närmast motsvarande
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271. 8

114

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

dea vid folkskoleseminarierna förekommande, tillerkännas vikariatsersättning
enligt de i avlöningsreglementet för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsen
bestämda grunderna. Närmare bestämmelser i detta hänseende
skulle utfärdas av Kungl. Maj:t. Vad läroverkslönesakkunniga sålunda ifrågasatt
skulle gälla även motsvarande fall vid högre lärarinneseminariet och
småskoleseminarierna.

Jag biträder läroverkslönesakkunnigas förenämnda förslag om likställighet
mellan å ena sidan folkskoleseminariernas icke-ordinarie ämnes- och övningsskollärare
samt timlärare i läsämne och i övningsskolan och å andra sidan
motsvarande lärarkategorier vid allmänna läroverk respektive högre lärarinneseminariet.
Jag förordar alltså för folkskoleseminariernas extra ordinarie
och extra ämnes- och övningsskollärare följande lönegradsplacering, nämligen
för extra ordinarie och extra adjunkt 20 lönegraden samt för extra
ordinarie och extra övningsskollärare 18 lönegraden. Läroverkslönesakkunnigas
förslag, att ordinarie folkskollärare vid tjänstgöring såsom vikarie
å övningsskollärarbefattning skulle få uppbära vikariatsersättning, finner
jag vara väl grundat och vill fördenskull biträda detsamma. För timlärare
i läsämne vid folkskoleseminarium förordar jag samma avlöning som
för sådan lärare vid allmänt läroverk, dock att avlöning till timlärare i
hälsolära och ekonomilära liksom för närvarande må kunna, efter skolöverstyrelsens
beprövande i varje särskilt fall, utgå med högre belopp än det
i författningen angivna. För timlärare i övningsskolan — varmed närmast
avses vikarier å övningsskollärartjänst, förordnade för kortare tid än en
termin — förordar jag samma avlöning som till sådan timlärare vid högre
lärarinneseminariet.

Icke-ordinarie lärare i övningsämnen.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. De icke-ordinarie lärarna i övningsämnen
vid folkskoleseminarierna åtnjuta liksom motsvarande lärare
vid de allmänna läroverken arvode, beräknat för veckotimme. Vikarierande
lärare i trädgårdsskötsel åtnjuter arvode till belopp, som i varje särskilt fall
bestämmes av skolöverstyrelsen.

De till icke-ordinarie lärare i andra övningsämnen än trädgårdsskötsel
utgående timarvodena äro högre än de till motsvarande lärare vid läroverken
utgående och utgöra:

i teckning, musik och gymnastik med lek och idrott 100 kronor för manlig
och 95 kronor för kvinnlig lärare;

i manlig slöjd 95 kronor; samt

i kvinnlig slöjd och hushållsgöromål 90 kronor.

Provisorisk avlöningsförbättring utgår icke till dessa lärare.

Lärarlönekonimittén föreslog för extra och vikarierande lärare i teckning,
musik, gymnastik med lek och idrott, manlig slöjd, kvinnlig slöjd eller hus -

115

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

hållsgöromål arvode, beräknat efter veckotimme och liggande något över
vad kommittén föreslog beträffande de allmänna läroverken. Beträffande
icke-ordinarie lärare i trädgårdsskötsel föreslogs att grunderna för avlöningen
skulle bestämmas av Kungl. Majit.

1928 års lönekommitté föreslog i fråga om extra ordinarie och extra lärare
följande lönegradsplaceringar, varvid extra lärare hänfördes till lägsta löneklassen
inom samma lönegrad som motsvarande extra ordinarie lärare:

i gymnastik, musik eller teckning 19 lönegraden för manlig, 17 lönegraden
för kvinnlig lärare;

i slöjd 15 lönegraden för manlig, 13 lönegraden för kvinnlig lärare; samt

i hushållsgöromål 12 lönegraden för kvinnlig lärare.

Till icke-ordinarie lärare i trädgårdsskötsel skulle avlöning utgå efter av
Kungl. Majit fastställda grunder.

För timlärare i gymnastik, musik, teckning, slöjd eller hushållsgöromål
föreslogos arvoden, för veckotimme räknat, med något högre belopp än för
motsvarande lärare vid de allmänna läroverken.

Skolöverstyrelsen föreslog, med hänsyn till motsvarande ordinarie lärares
placering, att icke-ordinarie Övningslärare vid folkskoleseminarierna skulle
placeras på följande sätt:

extra ordinarie lärare i gymnastik, musik och teckning: manlig i 20, kvinnlig
i 17 lönegraden;

extra ordinarie lärare i slöjd: manlig i 18, kvinnlig i 15 lönegraden;

extra ordinarie lärarinna i hushållsgöromål i 14 lönegraden.

Extra Övningslärare utan behörighet till ordinarie lärartjänst i vederbörande
ämne föreslogs skola placeras en löneklass lägre än extra Övningslärare
med sådan behörighet.

Arvodena till timlärare borde beräknas i proportion till detta förslag.

Läroverkslönesakkunniga hava för extra ordinarie och extra lärare i teckning,
musik eller gymnastik med lek och idrott vid folkskoleseminarierna
förordat samma lönegradsplacering som för motsvarande lärare vid de allmänna
läroverken eller 18 lönegraden. För extra ordinarie och extra lärarinna
i hushållsgöromål har likaledes förordats samma lönegradsplacering
som för sådan lärarinna vid de allmänna läroverken eller 15 lönegraden.
Däremot hava extra ordinarie och extra lärare i manlig eller kvinnlig slöjd
ansetts böra placeras en lönegrad över motsvarande lärare vid de allmänna
läroverken och hava följaktligen placerats i 16 lönegraden. För extra ordinarie
och extra lärare i kvinnlig slöjd vid manligt seminariums övningsskola
har dock föreslagits placering i 15 lönegraden. Extra ordinarie och
extra lärare i trädgårdsskötsel slutligen hava föreslagits skola placeras, vid
dubbelseminarium i 15 och vid enkelseminarium i 12 lönegraden.

I enlighet med den nämnda placeringen av extra lärare hava timlärare i
teckning, musik, gymnastik med lek och idrott samt hushållsgöromål föreslagits
skola erhålla samma avlöning som motsvarande timlärare vid allmänt
läroverk, varjämte för timlärare i slöjd vid övningsskola förordats samma
avlöning som för timlärare i slöjd vid allmänt läroverk. För timlärare i
manlig eller kvinnlig slöjd vid själva seminariet åter har föreslagits en något
högre avlöning än för timlärare i slöjd vid allmänt läroverk.

Departe mentschefen.

116 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Läroverkslönesakkunniga hava icke föreslagit några avlöningsbelopp för
timlärare i trädgårdsskötsel, varmed de sakkunniga avsett vikarierande lärare
i ämnet, förordnad för kortare tid än en termin. Med hänsyn till olikheten
i arbetsbörda under årets olika årstider har det synts de sakkunniga enklast,
att avlöning till sådan vikarierande lärare i trädgårdsskötsel får, liksom
för närvarande sker, bestämmas av skolöverstyrelsen med hänsyn till omständigheterna
i varje särskilt fall.

Jag ansluter mig till läroverkslönesakkunnigas berörda förslag. Detta
innebär, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, bland annat att de
icke-ordinarie lärarna i teckning, musik, gymnastik med lek och idrott samt
hushållsgöromål vid folkskoleseminarierna icke längre, såsom för närvarande
är fallet, skulle åtnjuta högre avlöning än motsvarande lärare vid de allmänna
läroverken. Det försteg i fråga örn lönegradsplacering, som jag
funnit mig böra förorda för folkskoleseminariernas ordinarie lärare i teckning,
musik och gymnastik med lek och idrott i förhållande till de allmänna
läroverkens motsvarande lärare, har jag icke funnit lämpligt att
bibehålla, när det gällt löneställningen för icke-ordinarie lärare. Dessa
kunna antagas komma att flytta mellan olika slag av läroanstalter, innan
ordinarie anställning erhålles, varvid en enhetlig lönegradsplacering torde
vara förenad med vissa fördelar.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

117

9. Småskoleseminarierna.

I enlighet med 1936 års riksdags beslut skola småskoleseminarierna vara
till antalet sju, varav tre skola vara anordnade såsom dubbelseminarier och
tills vidare fyra såsom enkelseminarier. Ett vart av dubbelseminarierna
(i Landskrona, Skara och Strängnäs) skall omfatta två 2-åriga linjer. Av
enkelseminarierna skola två (i Haparanda och Lycksele) innefatta vartdera
en 3-årig linje och två (i Härnösand och Växjö) vartdera en 2-årig linje.

Jämlikt de den 30 juni 1936 fastställda avlöningsstaterna för småskoleseminarierna
skola efter den beslutade organisationens genomförande vid
de olika seminarierna finnas följande ordinarie befattningshavare.

Seminarium	B e	f a t t n i n	g s h a v a	r e
Rektor	Ämnes- lärare	Övnings- skollärare	Skolköks- före- ståndarinna
Haparanda.............	1	3	4	—
Härnösand.............	1	2	3	—
Landskrona ............	1	4	5	—
Lycksele...............	1	3	4	1
Skara.................	1	4	5	—
Strängnäs..............	1	4	5	—
Växjö................	1	2	3	—
Summa	7	22	29	1

Framhållas må emellertid, att det torde dröja ännu ett par år, innan den
nya organisationen av småskoleseminarierna blir genomförd i full utsträckning.

A. Ämneslärarnas kompetens m. m.

Innan jag ingår på de med det nya lönesystemets införande för lärarpersonalen
vid småskoleseminarierna sammanhängande frågorna, vill jag erinra,
att spörsmålet örn denna lärarpersonals löneställning på grund av hemställan
av 1936 års riksdag varit föremål för särskild utredning. Det synes lämpligt
att här först lämna en redogörelse för denna utredning.

I skrivelse den 19 juni 1936, nr 347, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 100, angående folk- och småskoleseminariernas organisation
m. m. jämte i ämnet väckta motioner, behandlade riksdagen bland annat
frågan om kompetensen hos ämneslärarna vid småskoleseminarierna ävensom
den härmed sammanhängande frågan örn en förbättring av deras avlöningsförmåner.

118

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Riksdagen anförde i detta hänseende huvudsakligen följande:

För närvarande fordras för anställning som ordinarie ämneslärare vid
småskoleseminarium, bland annat, att hava med goda vitsord avlagt folkskollärarexamen
eller förvärvat annan teoretisk och praktisk utbildning för
lärarkallet av minst häremot svarande omfattning ävensom att hava blivit
i föreskriven ordning av skolöverstyrelsen förklarad behörig och lämplig till
den sökta tjänsten. Behörig till rektorstjänst är ordinarie lärare vid småskoleseminarium.
Avlöningen vid småskoleseminarium utgår med samma
belopp för amnes- och övningsskollärare och motsvarar den för övningsskollärare
vid folkskoleseminarium bestämda avlöningen.

1932 års seminariesakkunniga, till vilka skolöverstyrelsen anslutit sig,
hava förordat, att ämneslärarkompetensen vid småskoleseminarium skulle
höjas till att motsvara åtminstone den, som fordras för anställning som
adjunkt vid allmänt läroverk. Enligt detta förslag borde sagda lärare i så
fall benämnas adjunkter och lönen för dem bestämmas efter samma grunder
som avlöningen för adjunkt vid läroverk. För rektor vid småskoleseminarium
hava likaledes föreslagits bestämmelser i här förevarande hänseende,
motsvarande dem för realskolerektor gällande.

Statskontoret har förklarat sig icke kunna understödja detta förslag.
Departementschefen har ansett frågan icke böra upptagas till avgörande i
detta sammanhang. Enligt hans uppfattning tarvar den en mera ingående
utredning än vad nu kommit den till del. Departementschefen har i anslutning
härtill förutsatt, att vid småskoleseminarierna även i fortsättningen
och tills vidare, till dess annorlunda må bliva bestämt, skola finnas samma
lärarkategorier som för närvarande och att löneförmånerna likaledes tills
vidare skola bibehållas oförändrade.

I motionen I: 322 har hemställts, att riksdagen måtte dels uttala, att behörighetsvillkoren
för ämneslärare vid småskoleseminarium bestämmas enligt
de sakkunnigas förslag, dels godkänna sådan ändring av föreslagen avlöningsstat
för småskoleseminarierna, som betingas av de skärpta behörighetsvillkoren.

I motionen 1:348 har föreslagits, att riksdagen måtte besluta att hos
Kungl. Majit anhålla om skyndsam utredning i frågan om höjning av
ämneslärarnas vid småskoleseminarierna kompetens, så att förslag kan avgivas
till 1937 års riksdag.

Slutligen har i motionen I: 355 föreslagits, att riksdagen måtte besluta,
att examenskompetensen för behörighet till ämneslärarjänst vid småskoleseminarium
höjes till att motsvara vad som erfordras för behörighet till
adjunktsbefattning vid allmänt läroverk, att i följd härav avlöningen för
ifrågavarande lärare höjes till lön, motsvarande adjunktslön vid allmänt
läroverk, att avlöningen för rektor vid småskoleseminarium höjes till att
motsvara avlöningen för realskolerektor samt att arvodet till timlärare vid
småskoleseminarium skall utgå efter samma grunder som till motsvarande
befattningshavare vid allmänt läroverk.

De skäl, som av de sakkunniga, skolöverstyrelsen och i nyssnämnda
motioner anförts för en höjning av lärarnas vid småskoleseminarierna kompetens
och i samband därmed av deras avlöningsförmåner, har riksdagen
funnit övertygande. Redan de höjda inträdesfordringarna vid småskoleseminarierna
göra detta nödvändigt, likaledes de uppgifter som efter den
föreslagna organisationens genomförande komma att åvila småskoleseminariernas
ämneslärare. Örn denna lärarkår, på sätt föreslagits, i nu föreva -

119

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

rande hänseenden jämställes med läroverksadjunkterna, är enligt riksdagens
uppfattning en lämplig lösning av denna fråga att vinna.

Riksdagen kan dock icke, på sätt i motionerna I: 322 och I: 355 yrkats,
redan nu fatta ett definitivt beslut i här förevarande frågor. En fråga av
sådan omfattning torde icke böra avgöras på grund av enskilda motioner
och innan en av vederbörliga myndigheter verkställd, av Kungl. Majit
prövad utredning föreligger. Särskilt vill riksdagen i detta hänseende peka
på de svårigheter i fråga örn övergångsanordningar, som måste uppkomma.

Här förevarande frågor äro emellertid enligt riksdagens uppfattning av
så stor betydelse för att den föreslagna nya organisationen av småskoleseminariernas
inre arbete skall kunna giva de resultat, som därmed åsyftats,
att en snar lösning av desamma är nödvändig. Då detta icke är möjligt
utan en närmare utredning örn bland annat kostnaderna för en av den
ifrågasatta höjningen av kompetensen för ämneslärarna vid småskoleseminarierna
betingad lönereglering, anser sig riksdagen böra begära en dylik
utredning. Denna torde om möjligt böra så bedrivas, att ett på densamma
grundat förslag kan föreläggas 1937 års riksdag och övergången till de nya
bestämmelserna taga sin början redan från och med den 1 juli 1937.

I anslutning härtill anhöll riksdagen om verkställande, under beaktande
av vad riksdagen anfört, av närmare utredning om kostnaderna för en vid
höjning av kompetensen för ämneslärarna vid småskoleseminarierna erforderlig
lönereglering jämte i samband med en dylik stående frågor, ävensom
om framläggande, örn möjligt till 1937 års riksdag, av ett på en dylik utredning
grundat förslag.

Den 30 juni 1936 uppdrog Kungl. Majit åt läroverkslönesakkunniga att,
under beaktande av vad riksdagen i sin skrivelse i ämnet anfört, verkställa
den av riksdagen sålunda begärda utredningen ävensom att med denna
utredning och därav föranlett förslag till Kungl. Majit inkomma i så god
tid, att förslag i ämnet kunde föreläggas 1937 års riksdag.

Läroverkslönesakkunniga avgåvo i anledning härav den 30 oktober 1936
utlåtande i fråga om kostnaderna för en vid höjning av kompetensen för
ämneslärarna vid småskoleseminarierna erforderlig lönereglering jämte i
samband därmed stående frågor.

Läroverkslönesakkunniga lämnade inledningsvis följande redogörelse för
de av dem följda huvudlinjerna för utredningen:

De framtida kostnaderna kunde beräknas med utgångspunkt antingen
från gällande avlöningsbestämmelser för lärarpersonalen vid de allmänna
läroverken och folkskoleseminarierna eller från en tilltänkt, vid 1937 års
riksdag genomförd lönereglering för personal vid allmänna läroverken m. fl.
statliga läroanstalter. Då slutlig ståndpunkt ännu icke kunnat tagas till
åtskilliga med en dylik lönereglering sammanhängande frågor, hade de sakkunniga
funnit sig böra framlägga ett förslag, kostnadsberäknat i enlighet
med det första alternativet. Några större svårigheter att företaga de omräkningar
av kostnaderna, som kunde följa av en ny lönereglering för befattningshavare
vid de statliga undervisningsanstalterna, syntes icke möta.

120

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Med hänsyn bland annat till de ökade krav, som de av riksdagen godkända
höjda inträdesfordringarna och en på dessa byggd ny undervisningsplan
ställde på småskoleseminariernas ämneslärare, ävensom till önskvärdheten
överhuvudtaget att stärka kompetensen hos småskoleseminariernas
lärare funne de sakkunniga någon erinran icke vara att framställa mot den
av riksdagen intagna ståndpunkten. De sakkunniga utginge fördenskull
från att kompetenshöjning komme till stånd.

Av vad riksdagen anfört syntes framgå, att riksdagen närmast åsyftat
en utredning örn kostnaderna för en vid höjning av kompetensen för ämneslärarna
erforderlig lönereglering jämte i samband därmed stående frågor,
varibland särskilt understrukits frågan om övergångsanordningar. Enligt
de sakkunnigas mening måste emellertid även avlöningsförmånerna för
övriga lärare vid småskoleseminarierna i detta sammanhang tagas under
omprövning.

För att kunna giva en överblick över de ökade kostnaderna för avlönande
av lärarpersonalen vid en småskoleseminarieorganisation i enlighet med 1936
års riksdags beslut hade de sakkunniga vid sina beräkningar utgått från
att denna organisation skulle vara fullt genomförd i anslutning till de avlöningsstater,
som av Kungl. Maj:t den 30 juni 1936 fastställts. Vid behandlingen
av lärarnas i övningsämnen avlöningsförmåner hade de sakkunniga
ansett sig böra jämväl undersöka kostnaderna vid inrättande av ordinarie
lärarbefattningar i övningsämnen i större utsträckning än nyssnämnda
avlöningsstater upptoge.

Beträffande rektorer samt ordinarie ämnes- och övnings skollär are innebar de
sakkunnigas förslag huvudsakligen följande:

För rektorerna förordades samma avlöningsförmåner, som nu gälla för
rektorerna vid realskolorna. Den årliga merkostnad, som skulle följa av en
dylik förändring, beräknades till 3,108 kronor.

För ämneslärarna tillstyrkte de sakkunniga — under förutsättning att
kompetenskraven för småskoleseminariernas ämneslärare bleve desamma som
för adjunkter vid allmänt läroverk — att för dessa lärare skulle fastställas
samma avlöningsförmåner, som nu gälla för adjunkterna vid de allmänna
läroverken.

I detta sammanhang framhöllo de sakkunniga, att för framtiden ämneslärarna
vid småskoleseminarierna borde erhålla tjänstetiteln adjunkt eller

därest det från vissa håll framförda yrkandet örn förändring av adjunkternas
titel skulle vinna beaktande — den nya titel, som i så fall kunde
bliva bestämd.

Ämneslärarnas jämställande i lönehänseende med nämnda lärare vid de
allmänna läroverken beräknades medföra en ökning utöver de enligt nu
gällande avlöningsstater utgående kostnaderna med 29,715 kronor.

Beträffande övningsskollärarna funno sig de sakkunniga — innan ännu
slutlig ståndpunkt intagits till frågan om placeringen av folkskoleseminariernas
övningsskollärare, som här vore den avgörande — icke kunna tillstyrka,
att någon förändring vidtoges i de nu för dessa lärare gällande
avlöningsbestämmelserna.

121

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

I fråga om ersättning till vikarierande rektor samt icke-ordinarie ämnes- och
övning sskollärare föreslogo de sakkunniga följande:

För vikarierande rektor skulle ej vidtagas någon förändring i gällande
bestämmelser. För vikarierande och extra ordinarie lärare i läsämnen förordade
de sakkunniga samma avlöningsbestämmelser som de för motsvarande
lärare vid folkskoleseminarium gällande. För timlärare i läsämnen
förordades en höjning av nu utgående arvode till samma arvode, för veckotimme
räknat, som jämlikt nuvarande bestämmelser utgår vid de allmänna
läroverken och folkskoleseminarierna.

De sakkunniga funno ej skäl föreligga att föreslå någon förändring i
gällande avlöningsbestämmelser för extra ordinarie eller vikarierande övningsskollärare.

Vad beträffar löneregleringsf rågan för lärarna i övning sämnen, funno de
sakkunniga sig böra undersöka olika utvägar för densammas lösande.

Inledningsvis erinrade de sakkunniga, att vid småskoleseminarierna enligt
de fastställda avlöningsstaterna endast funnes en ordinarie lärarbefattning
i övningsämnen — skolköksföreståndarinna vid seminariet i Lycksele
— under det att i övrigt behovet av lärare i dessa ämnen syntes
vara avsett att täckas med timlärare.

De sakkunniga meddelade, att enligt från skolöverstyrelsen under september
1936 inhämtade preliminära uppgifter skulle, sedan den nya seminarieorganisationen
blivit helt genomförd, behovet av timlärartimmar i åtskilliga
övningsämnen, särskilt vid de större seminarierna, vida överstiga det
veckotimantal, varunder ordinarie lärare i övningsämnen vid realskola vore
skyldig tjänstgöra för den fastställda lönen.

I anslutning härtill erinrade de sakkunniga, att under senare år stor försiktighet
iakttagits vid upprättande av nya ordinarie lärarbefattningar i
övningsämnen och att hänsyn tagits till befintligheten av en betryggande
marginal i förhållande till minimiantalet veckotimmar. Särskilt vid de större
småskoleseminarierna medgåve emellertid enligt de sakkunniga antalet veckotimmar
i vissa ämnen en dylik marginal.

Det folie måhända i viss mån vid sidan om det åt de sakkunniga lämnade
uppdraget att framlägga ett direkt förslag om inrättande av ordinarie
befattningar för lärare i övningsämnen. De sakkunniga holle emellertid
före att, när avlöningsförmånerna för lärarna i övningsämnen vid småskoleseminarierna
upptoges till prövning, även denna fråga borde komma under
diskussion. De sakkunniga framlade i anslutning härtill alternativa förslag,
det första byggt på ett renodlat timlärarsystern, i enlighet med vad nu tilllämpas
vid småskoleseminarierna, det andra utgörande en kombination av
ordinarie tjänster och timlärare, i anslutning till nuvarande system vid de
allmänna läroverken och folkskoleseminarierna.

Vid en lösning enligt alternativ I föreslogo de sakkunniga timlärararvoden
med utgångspunkt i huvudsak från de vid folkskoleseminarierna utgående
arvodena.

Under alternativ II erinrade de sakkunniga till en början örn det för de
allmänna läroverkens och folkskoleseminariernas ordinarie lärare i övningsämnen
nu gällande avlöningssystemet. Det utmärkande för detta vore, att
läraren vore skyldig att för en fastställd minimilön undervisa ett visst antal
timmar, att läraren, örn veckotimmarna av någon anledning skulle minskas

122

Kungl. Maj.ts proposition Nr 271.

härunder, dock vore berättigad att uppbära hela minimilönen, samt att lärare
kunde — mot särskild ersättning — åläggas ytterligare tjänstgöring utöver
den för minimilönen fastställda undervisningsskyldigheten.

De sakkunniga tillstyrkte, att vid tillämpning av alternativ II storleken av
avlöningsförmånerna för de ordinarie lärarna i övningsämnen vid småskoleseminarierna
i de fall, där motsvarande lärarbefattningar funnes, bestämdes
med ledning av nu utgående avlöningsförmåner för lärare i respektive ämnen
vid folkskoleseminarierna. Avlöningarna vid samtliga småskoleseminarier
borde beräknas efter enhetliga grunder. Vad beträffade det antal
veckotimmar, som vederbörande Övningslärare vid småskoleseminarierna borde
vara skyldiga att fullgöra mot minimilönen, funno de sakkunniga det lämpligt
att viss nedsättning vidtoges av det för folkskoleseminarierna föreskrivna.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle inrättas följande antal ordinarie befattningar
i övningsämnen: 3 i teckning, 5 i musik, 5 i gymnastik med lek
och idrott, 7 i kvinnlig slöjd samt 4 i hushållsgöromål, i vilket sistnämnda
antal inräknats den nmmrande skolköksföreståndarinnan vid småskoleseminariet
i Lycksele.

Årskostnaderna för lärarna i övningsämnen vid småskoleseminarierna
skulle vid en lönereglering enligt alternativ 1 ökas med 588 kronor samt
enligt alternativ II med 34,587 kronor.

Läroverkslönesakkunniga framhöllo härefter, bland annat, följande. Ehuruväl
kostnaderna för alternativ II uppginge till ett betydande belopp, funne
de sakkunniga starka skäl tala för en lösning enligt de i detta alternativ
uppdragna riktlinjerna. Den höjning av undervisningens nivå vid småskoleseminarierna,
som den nya organisationen avsett att möjliggöra, fordrade
en förbättring jämväl av lärarnas i övningsämnen utbildning och stallning.
Vid realskolorna inrättades ordinarie lärartjänster i övningsämnen
för ett veckotimantal, som ofta betydligt understege det beräknade veckotimantalet
vid småskoleseminarierna. Den likställighet med realskolorna i fråga
örn ämneslärarna, varom riksdagen redan uttalat sig, syntes också tala för
en viss jämställdhet beträffande lärarna i övningsämnen. På grund härav
funne de sakkunniga sig böra förorda alternativ II.

De löner, som jämlikt nu gällande bestämmelser skola utgå vid småskoleseminarierna,
sedan den år 1936 beslutade organisationen blivit fullt genomförd,
uppgå sammanlagt till 491,275 kronor. Kostnaderna för en lönereglering
med tillämpning i fråga örn lärarna i övningsämnen av alternativ I
hava av läroverkslönesakkunniga beräknats till 524,686 kronor, innebärande
en ökning med 33,411 kronor, samt vid tillämpning av alternativ II till
563,155 kronor, innebärande en ökning med 71,880 kronor.

Under erinran att en av de med den ifrågasatta löneregleringen förknippade
frågorna, som särskilt av riksdagen berörts, gällde övergången till de
nya bestämmelserna, anförde de sakkunniga beträffande övergångsanordningar
huvudsakligen följande:

För ett snart förverkligande av de utav Kungl. Maj:t och riksdagen uppställda
önskemålen att genom en höjning av inträdesfordringarna till små -

123

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

skoleseminarierna och i samband därmed ett stärkande av ämneslärarnas
kompetens möjliggöra en förbättrad utbildning av småskollärarinnorna vore
det av vikt, att ämneslärare med den tidigare, lägre kompetensen endast
i särskilt betingade undantagsfall komme att kvarstå. Från skolöverstyrelsen
hade de sakkunniga under hand erhållit närmare uppgifter rörande
lärarna vid småskoleseminarierna läsåret 1936—1937 i vad anginge kompetens
och anställningsförhållanden.

Rektorerna vid de sex seminarier, som under läsåret 1936—1937 äro
i verksamhet, vore samtliga förordnade. Fyra hade avlagt akademiska
examina, varav två vore ordinarie ämneslärare, en f. d. rektor vid folkskoleseminarium
och lektor på övergångsstat samt en ordinarie övningsskollärare
vid folkskoleseminarium.. De båda återstående rektorerna hade
avlagt folkskollärarexamen. Den ena av dem vore ordinarie ämneslärarinna
vid småskoleseminarium, medan den andra vore uppförd å indragningsstat
hos vederbörande landsting.

De redovisade ämneslärarnas antal vore tolv, av vilka sex ordinarie och
sex vikarier. Av de ordinarie hade tre avlagt akademiska examina, därav
en filosofisk ämbetsexamen med provår och två filosofie kandidatexamen.
De övriga tre hade avlagt folkskollärarexamen.

I gällande avlöningsstat för småskoleseminarierna av den 30 juni 1936
inginge en anslagspost å 41,000 kronor till avlöningar till tjänstemän å
övergångsstat. De å övergångsstat uppförda ämneslärarna vore för närvarande
nio, av vilka sex under innevarande läsår vore förordnade som
vakansvikarier, tre å ämneslärartjänst vid småskoleseminarium, en å övningsskollärartjänst
vid folkskoleseminarium och två å övningsskollärartjänst
vid småskoleseminarium.

Ytterligare vore åtskilliga förutvarande befattningshavare vid landstingsseminarierna
uppförda på indragningsstat hos vederbörande landsting och
berördes icke av det de sakkunniga meddelade utredningsuppdraget.

Bortsett från den rektor, vilken i egenskap av lektor vore uppförd å
folkskoleseminariernas övergångsstat och vilken alltjämt kunde kvarstå på
denna stat under förordnande såsom rektor vid småskoleseminarium, innehade
endast en ämneslärare den kompetens, som skulle komma att gälla
för adjunkt vid småskoleseminarium. Denne befattningshavare borde givetvis
erhålla tjänsteställning som adjunkt. I anslutning till vad inledningsvis
framhållits borde i övrigt endast, då särskilda skäl därtill föranledde, ickeadjunktskompetent
ämneslärare, efter särskild prövning av Kungl. Majit,
tilldelas adjunktsbefattning. De sakkunniga saknade givetvis möjlighet att
ingå på bedömande, i vad mån dylikt dispensförfarande borde komma
i tillämpning. Då de sakkunniga emellertid förutsatte, att dispens komme
i fråga endast beträffande såväl teoretiskt som pedagogiskt högtstående
lärare, ansåge sig de sakkunniga kunna förorda, att detta fåtal lärare erhölle
samma lön som adjunkt med full kompetens. Övriga ämneslärare
borde antingen erhålla ställning såsom övniugsskollärare eller ock uppföras
å övergångsstat med tjänstgöringsskyldighet å annan statlig befattning eller
å indragningsstat utan dylik skyldighet.

Några kostnadsberäkningar för de sålunda förordade övergångsanordningarna
funno de sakkunniga icke möjliga att utföra. På grund av det
ringa antalet ordinarie befattningshavare vid småskoleseminarierna torde,
anförde de sakkunniga, kostnaderna i vart fall icke bliva av någon större
betydelse. De sakkunniga framhöllo i detta sammanhang, att övergångs -

124

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

kostnaderna kunde komma att nedbringas, därest i något fall övningsskollärare
— med bibehållen ordinarie tjänst — bomme att erhålla förordande
såsom rektor.

Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 10 november 1936 beträffande kompetensen
för rektors- och ämneslärarbefattningar vid småskoleseminarierna
åberopat vad överstyrelsen yttrat i utlåtande den 15 november 1935 över
1932 års seminariesakkunnigas förslag i ämnet, samt ytterligare anfört följande.

Överstyrelsen ville ansluta sig till förslaget, att ämneslärartjänsterna vid
småskoleseminarierna förändrades till adjunkturer, att kompetensen höjdes
till att motsvara den, som fordrades för anställning som adjunkt vid allmänt
läroverk, att vederbörande sökande till adjunktur, som nu avsåges,
skulle i författningsenlig ordning förklaras behörig och lämplig till tjänsten,
samt att vid sådan prövning person, som avlagt filosofisk ämbetsexamen
och därjämte folkskollärarexamen, borde jämställas med den, som innehade
kompetens för adjunktsbefattning vid allmänt läroverk. För behörighet till
rektorstjänst syntes i enlighet med de seminariesakkunnigas förslag bland
annat böra fordras, att vederbörande innehade den ovan föreslagna behörigheten
till adjunktstjänst vid seminarium.

I fråga om de föreslagna avlöningarna hade överstyrelsen icke något att
erinra mot läroverkslönesakkunnigas förslag. I likhet med de sakkunniga
förutsatte överstyrelsen, att lönebeloppen komme att höjas till likhet med
dem, som kunde bliva fastställda vid en ny lönereglering för befattningshavare
vid realskolorna, respektive folkskoleseminarierna. Detta gällde icke
blott den ordinarie utan även den icke-ordinarie lärarpersonalen.

Beträffande slutligen frågan örn erforderliga övergångsanordningar instämde
överstyrelsen i de sakkunnigas förslag, dels att ämneslärare, som
redan innehade adjunktskompetens enligt för de allmänna läroverken gällande
bestämmelser, skulle erhålla tjänsteställning såsom adjunkt, dels att
det borde ankomma på Kungl. Maj:t att pröva, i vilka fall icke-adjunktskompetent
ämneslärare borde tilldelas adjunktsbefattning med åtföljande
avlöning såsom adjunkt.

I anledning av de sakkunnigas förslag, att övriga ämneslärare borde antingen
erhålla ställning såsom övningsskollärare eller ock uppföras å övergångsstat
med tjänstgöringsskyldighet å annan statlig befattning eller å indragningsstat
utan dylik skyldighet, förordade överstyrelsen såsom en möjlighet
i första hand, att sådan lärare skulle kunna efter Kungl. Maj:ts
beprövande erhålla ställning såsom ämneslärare med tjänstgöring såsom sådan
och med bibehållande av nuvarande ämneslärarlön eller den högre lön,
som vid en ny lönereglering kunde tillkomma övningsskollärare. Detta bleve
en motsvarighet till vad som vid folkskoleseminariereformens genomförande
skedde i fråga om seminarieadjunkt, som ej kunde erhålla lektorskompetens.
Därest någon ämneslärare bleve uppförd på indragningsstat, förutsatte
överstyrelsen, att därmed icke komme att följa någon minskning i avlöningsförmånerna.
I anslutning till de sakkunnigas förslag, att jämväl övningsskollärare
skulle kunna erhålla förordnande såsom rektor, förutsatte
överstyrelsen, att även tjänstgörande ämneslärare på övergångsstat skulle
kunna i något fall erhålla rektorsförordnande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271. 125

Statskontoret har i utlåtande över läroverkslönesakkunnigas förslag den
16 december 1936 framhållit huvudsakligen följande.

Under förutsättning att den ifrågasatta kompetenshöjningen för ämneslärarna
komrne till stånd, ville statskontoret icke motsätta sig den i samband
därmed stående löneregleringen för dessa lärare. Ämbetsverket ansåge sig
likväl med hänsyn till den blivande löneregleringen för de statliga läroanstalterna
böra ifrågasätta, om skäl verkligen kunde anses föreligga att för
ämneslärarna ifråga tillskapa ett avlöningsprovisorium med måhända blott
ett budgetårs giltighet. Tillräcklig anledning att i detta sammanhang tillstyrka
en reglering av lönerna jämväl för andra lärare vid småskoleseminarierna
än ämneslärarna kunde statskontoret icke finna vara för handen.
Med prövningen av detta spörsmål torde enligt ämbetsverkets mening i varje
fall böra anstå i avvaktan på löneregleringen för de statliga läroanstalterna.

För rektorerna hade de sakkunniga föreslagit avlöningsförmåner, motsvarande
rektors vid realskola. Den nu bestående skillnaden i avlöningshänseende
mellan rektorer vid dubbel- och enkelseminarium skulle således bortfalla.
Likaså skulle de särskilda lönetilläggen å 200 kronor till vardera av
rektorerna vid seminarierna i Haparanda och Lycksele upphöra att utgå.

Mot att rektor vid dubbelseminarium erhölle samma ställning i avlöningshänseende
som realskolerektor hade statskontoret intet att erinra.

I anslutning till vad ämbetsverket uttalat i sitt utlåtande den 8 januari
1936 över 1932 års seminariesakkunnigas betänkande med utredning och
förslag angående folk- och småskoleseminariernas omorganisation ville ämbetsverket
emellertid ifrågasätta, om icke rektor vid enkelseminarium —
liksom nu vore förhållandet —- borde erhålla en något lägre lön än rektor
vid dubbelseminarium. Då med detta statskontorets förslag ett borttagande
av de särskilda lönetilläggen skulle komma att medföra en rätt väsentlig
minskning i förhållande till vad för närvarande utginge åt rektorerna
vid seminarierna i Haparanda och Lycksele, torde för sådant fall sagda
tillägg böra få bibehållas.

Mot de sakkunnigas förslag rörande de ordinarie ämneslärarna hade statskontoret
icke funnit anledning till erinran.

Beträffande de icke-ordinarie ämneslärarna syntes det statskontoret tveksamt,
örn dessa borde bliva delaktiga av förevarande lönereglering. Därest
det ansåges, att så borde bliva fallet, syntes regleringen likväl böra avse
allenast lärare, som ägde behörighet till lektorstjänst vid folkskoleseminarium
eller adjunktstjänst vid allmänt läroverk. För dylik lärare syntes böra
gälla samma bestämmelser som vid folkskoleseminarium.

Vad slutligen anginge de övergångsanordningar, som bleve erforderliga
vid en kompetenshöjning för ämneslärarna vid småskoleseminarierna, ifrågasatte
statskontoret, örn icke — liksom vid höjningen av kompetensen för
motsvarande lärare vid folkskoleseminarierna — å övergångsstat med tjänstgöring
som ämneslärare vid småskoleseminarium borde uppföras dels sådana,
vilka kunde antagas framdeles komma att uppfylla de föreskrivna nya
kompetensvillkoren, dels ock sådana, örn vilka dylikt antagande icke kunde
göras men som likväl ansåges kunna fullgöra ämneslärartjänst vid seminarium.
Endast i undantagsfall syntes överflyttning till indragningsstat böra
äga ruin. Beträffande ifrågavarande ämneslärare torde — såsom 1932 års
sominariesakkunniga även föreslagit — böra meddelas övergångsbestämmelser,
motsvarande dem vilka meddelats i kungörelsen 1918: 757.

Departe mentschefen.

126 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

LäroverkslönesaJchmniga hava sedermera i enlighet nied sitt huvudsakliga
uppdrag verkställt utredning angående lönereglering för lärarpersonalen vid
småskoleseminarierna i anslutning till det för övriga statliga läroanstalter
föreslagna avlöningssystemet. Vid utarbetandet av detta förslag hava de
sakkunniga i huvudsak förordat samma lönegradsplacering som för de lärargrupper,
med vilka enligt deras tidigare avgivna utlåtande jämförelse borde ske.

Ställningstagandet till det av 1936 års riksdag understödda önskemålet
örn en höjning av ämneslärarkompetensen vid småskoleseminarierna är givetvis
avgörande för löneregleringen för dessa lärare. En sådan utredning som
jag enligt det föregående funnit behövlig för frågans prövning har nu kommit
till stånd, varför jag ej vidare finner hinder möta mot att definitivt
fatta ståndpunkt i ämnet.

Den av läroverkslönesakkunniga verkställda utredningen visar, att kostnadsökningen
för möjliggörande av en höjning av kompetensen för ämneslärarna
vid småskoleseminarierna icke kan anses vara alltför stor. Starka
sakskäl tala för att en dylik kompetenshöjning kommer till ständ. Särskilt
vill jag här framhålla, att mycket av vad man hoppats vinna genom
den vidtagna skärpningen av inträdesfordringarna till småskoleseminarierna
torde bliva svårt att ernå, örn ej ämneslärarkompetensen stärkes. På grund
härav förordar jag, att — då förslag nu framlägges örn lönereglering för småskoleseminarierna
i anslutning till lönesystemet för övriga statliga undervisningsanstalter
— detsamma i fråga om ämneslärarna vid nämnda seminarier
bygges på, att dessa i lönehänseende likställas med läroverkens
adjunkter.

Skolöverstyrelsens förslag, att person, som avlagt filosofisk ämbetsexamen
och därjämte folkskollärarexamen, bör med avseende å ämneslärartjänst vid
småskoleseminarium jämställas med den, som innehar kompetens för adjunktsbefattning
vid allmänt läroverk, har jag funnit mig kunna biträda.

I likhet med skolöverstyrelsen har jag vidare funnit goda skäl tala för
läroverkslönesakkunnigas förslag om en förbättring av lärarnas i övningsämnen
anställningsförhållanden. Till denna fråga återkommer jag i det
följande.

B. Det nya lönesystemets tillämpande på småskoleseminariemas personal.

Jag övergår härefter till frågan om de löneförmåner, som vid tillämpandet
på befattningshavarna vid småskoleseminarierna av det nya lönesystemet
böra bestämmas för de olika grupperna av befattningshavare.

Jag vill då inledningsvis erinra, att lönegradsplaceringen för småskoleseminariernas
— såväl de statligas som de tidigare landstingsseminariernas
— lärarpersonal har varit föremål för behandling av lärarlönekommittén
och av 1928 års lönekommitté ävensom i de häröver avgivna yttrandena.

127

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Då dessa förslag — utom i vad avser lönereglering för övningsskollärarna —
utgå från helt andra förutsättningar än dem, enligt vilka jag framlägger
förslag till ny lönereglering för denna lärarpersonal, finner jag ej anledning
föreligga att beträffande dessa grupper av befattningshavare i allmänhet
lämna någon redogörelse för de tidigare förslagen.

Rektorer.

Gällande bestämmelser. Till manlig rektor utgår vid dubbelseminarium
samt vid seminarierna i Lycksele och Haparanda grundavlöning med 4,900
kronor samt vid annat seminarium med 4,400 kronor. Härtill komma tre
ålderstillägg å 400 kronor. För kvinnlig rektor är motsvarande avlöning
4,300 kronor respektive 3,800 kronor, medan ålderstilläggen utgå efter 300
kronor. Dessutom åtnjuter rektor fri bostad eller hyresersättning till det
belopp, som i vederbörlig ordning bestämmes. Härtill kommer för rektor —
liksom för ordinarie och extra ordinarie ämnes- och övningsskollärare — vid
seminarierna i Haparanda och Lycksele ett särskilt lönetillägg av 200 kronor.

Läroverkslönesakkunnigas förslag innebär, att småskoleseminariernas rektorer
principiellt likställas med realskolornas rektorer. Aven beträffande småskoleseminarierna
förutsättes alltså vid tillämpandet av det nya lönesystemet
en gruppindelning skola äga rum. Läroverkslönesakkunniga hava i detta
hänseende förordat, att dubbelseminarierna hänföras till grupp I, de 3-åriga
enkelseminarierna till grupp II samt de 2-åriga enkelseminarierna till grupp
lil. De sakkunniga hava vid framläggande av detta förslag förutsatt, att
efter löneregleringen det nu till rektorerna liksom vissa andra lärare vid
seminarierna i Haparanda och Lycksele utgående lönetillägget skall upphöra.

Mot vad sålunda föreslagits av de sakkunniga har jag icke funnit något
att erinra. Aven om här förevarande läroanstalter hava ett ganska begränsat
elevantal, är att beakta dels att det här är fråga om anstalter för utbildning
av lärare, dels ock att lärarna vid småskoleseminarierna framdeles skola
meddela undervisning åt ett elevmaterial, som ungefär uppnått realexamens
nivå. Genom bifall till läroverkssakkunnigas förslag kommer jämväl den av
statskontoret framhållna önskvärdheten av differentiering av rektorslönerna
vid dubbel- och enkelseminarier att i viss mån beaktas.

Adjunkter.

Gällande bestämmelser m. m. Vid den år 1920 beslutade löneregleringen
för statens småskoleseminarier blevo ämnes- och övningsskollärare vid dessa
seminarier likställda med folkskoleseminariernas övningsskollärare. Denna
likställighet bibehölls av såväl lärarlönekommittén som 1928 års lönekom.
mitté, varvid man ju dock utgick från samma kompetens för ämneslärarna
som för övningsskollärarna.

Läroverkslönesakkunniga hava — i anslutning till sitt utlåtande angående
böjning av kompetensen för ämneslärarna vid småskoleseminarierna — till -

Departe mentschefen.

128 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

styrkt, att sistnämnda lärare vid tillämpning av det nya lönesystemet i avseende
å såväl avlöning som tjänstetitel likställas med de allmänna läroverkens
adjunkter.

Samma skäl, som tidigare föranlett mig att beträffande adjunkterna vid
de allmänna läroverken förorda 23 lönegraden, föreligga även här, och jag
tillstyrker alltså en placering i sagda lönegrad av adjunkterna vid småskoleseminarierna.

övningsskollärare.

Gällande bestämmelser m. m. De övningsskollärare vid småskoleseminarierna
tillkommande avlöningsförmånerna äro sedan 1920 års lönereglering
desamma, som för närvarande tillkomma ämneslärarna vid dessa seminarier
liksom övningsskollärarna vid folkskoleseminarierna. Såväl lärarlönekommittén
och 1928 års lönekommitté som skolöverstyrelsen hava förordat bibehållande
i lönehänseende av likställighet mellan övningsskollärarna vid å
ena sidan folkskoleseminarierna och å andra sidan småskoleseminarierna.

Läroverkslönesakkunniga hava för övningsskollärare vid småskoleseminarierna
förordat samma lönegradsplacering som för motsvarande befattningshavare
vid folkskoleseminarierna eller 20 lönegraden.

Tidigare har jag funnit mig böra tillstyrka de sakkunnigas förslag beträffande
lönegradsplacering av övningsskollärare vid folkskoleseminarierna.
I anslutning härtill tillstyrker jag de sakkunnigas förslag jämväl beträffande
övningsskollärarna vid småskoleseminarierna.

Icke-ordinarie ämnes- och övningsskollärare.

Gällande bestämmelser beträffande avlöning åt vikarierande samt övriga
icke-ordinarie ämnes- och övningsskollärare vid småskoleseminarierna återfinnas
i kungörelsen angående avlöningsförmåner för lärarpersonalen vid
statens småskoleseminarier m. m. (svensk förf.-sami. 1933:503), vartill här
hänvisas.

Läroverkslönesakkunniga hava, med utgångspunkt från den föreslagna höjningen
av de ordinarie ämneslärarnas vid småskoleseminarierna kompetens
och avlöningsförmåner, förordat, att lönerna för icke-ordinarie ämneslärare
regleras i anslutning till vad av dem föreslagits beträffande motsvarande
lärare vid de allmänna läroverken och folkskoleseminarierna.

För extra ordinarie och extra adjunkt har alltså de sakkunnigas majoritet
förordat placering i 20 lönegraden.

I fråga örn icke-ordinarie övningsskollärare har förordats samma placering
som för motsvarande lärare vid folkskoleseminarierna, d. v. s. för såväl
extra ordinarie som extra övningsskollärare 18 lönegraden.

Arvode till timlärare föreslås utgå efter samma grunder som vid folkskoleseminarierna.

129

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Jag biträder även beträffande de ick‘e-ordinarie ämnes- och övningsskollärarna
det av läroverkslönesakkunniga framlagda förslaget.

Lärare i övningsämnen.

Gällande bestämmelser m. m. Vid småskoleseminarierna finnes endast en
ordinarie lärarbefattning i övningsämnen, nämligen den tidigare omförmälda
befattningen vid seminariet i Lycksele som skolköksföreståndarinna, tillika
lärarinna i hushållsgöromål. I övrigt är behovet av lärare i dessa ämnen
avsett att täckas med timlärare.

Nämnda skolköksföreståndarinna åtnjuter för närvarande i avlöning 1,800
kronor, vartill komma tre ålderstillägg, vart och ett å 250 kronor, samt dessutom
fri bostad med bränsle och lyse ävensom — i hennes egenskap av
husmoder för skolköket — fri kost i samband med skolköksundervisningen.
Beträffande de till timlärarna utgående arvodena hänvisas till kungörelsen
1933:503.

Lärarlönekommittén föreslog beträffande skolköks föreståndarinnan i Lycksele
lön enligt 12 lönegraden jämte bostad och värme men med avdrag för lyse
och kost. 1928 års lönekommitté föreslog 14 lönegraden, med inräknande
av värdet av åtnjutna naturaförmåner. I sitt yttrande över detta förslag
påyrkade skolöverstyrelsen en placering i 15 lönegraden.

Läroverkslönesakkunniga hava förordat, att undervisningen i övningsämnen
vid småskoleseminarierna skall bestridas — på samma sätt som
för närvarande vid de allmänna läroverken och folkskoleseminarierna — av
såväl ordinarie som icke-ordinarie lärare. Såsom en allmän regel hava de
sakkunniga förordat, att ordinarie befattningar i övningsämne icke inrättas,
med mindre undervisningen efter fullt genomförd organisation omfattar
minst 15 timmar i veckan. Med denna utgångspunkt skulle ordinarie lärarbefattningar
i övningsämnen finnas vid följande seminarier:

1. i teckning i Landskrona, Skara och Strängnäs;

2. i musik i Haparanda, Landskrona, Lycksele, Skara och Strängnäs;

3. i gymnastik med lek och idrott i Haparanda, Landskrona, Lycksele,

Skara och Strängnäs;

4. i kvinnlig slöjd vid samtliga seminarier; samt

5. i hushållsgöromål vid seminarierna i Landskrona, Lycksele, Skara och

Strängnäs.

Läroverkslönesakkunniga hava för de ordinarie lärarna i övningsämnen
vid småskoleseminarierna förordat samma lönegradsplacering som för motsvarande
befattningshavare vid folkskoleseminarierna, nämligen för lärare i
teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott 22 lönegraden, för
lärarinna i kvinnlig slöjd 18 lönegraden samt för lärarinna i hushållsgöromål
16 lönegraden. För lärarinnan i hushållsgöromål vid småskoleseminariet
i Lycksele hava de sakkunniga, för det fall att hon tjänstgör såsom

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271. 9

Departe mentschefen.

130 Kungl. Maj-ts proposition Nr 271.

föreståndarinna för det vid seminariet inrättade skolköket, dessutom förordat
ett särskilt arvode av 360 kronor för år.

För vissa seminarier, vid vilka ordinarie lärarbefattningar icke skulle inrättas,
har behovet av undervisningstim mar i övningsämnen av de sakkunniga
ansetts motivera inrättande av extra ordinarie befattningar. Anställning
såsom extra ordinarie lärare i övningsämne föreslås kunna komma
i fråga vid en tjänstgöringsskyldighet av minst 8 veckotimmar. För att
erhålla en betryggande marginal hava de sakkunniga emellertid räknat med,
att tills vidare extra ordinarie befattningar icke inrättas för lägre undervisningstid
per vecka än 10 timmar.

Vid bifall härtill skulle följande extra ordinarie lärarbefattningar i övningsämnen
komma att inrättas, nämligen:

1. i teckning i Haparanda, Härnösand, Lycksele och Växjö;

2. i musik i Härnösand och Växjö;

3. i gymnastik med lek och idrott i Härnösand och Växjö; samt

4. i hushållsgöromål i Haparanda, Härnösand och Växjö.

Läroverkslönesakkunniga hava föreslagit samma lönegradsplacering — där

sådan skall förekomma — för de icke-ordinarie lärarna i övningsämnen vid
småskoleseminarierna som för motsvarande lärare vid folkskoleseminarierna.

För timlärare i de förut nämnda övningsämnena ävensom i slöjd vid
småskoleseminariums övningsskola föreslås av läroverkslönesakkunniga samma
timläraravlöning som vid folkskoleseminarierna. För timlärare i trädgårdsskötsel
bör enligt de sakkunnigas förslag — med hänsyn till olikheten i
arbetsbördan under olika årstider — avlöningen, liksom för närvarande är
fallet beträffande vikarierande lärare vid folkskoleseminarium, bestämmas av
skolöverstyrelsen med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall.

Jag ansluter mig till läroverkslönesakkunnigas förslag, dock med den
ändring beträffande lärarna i teckning, musik samt gymnastik med lek och
idrott, att jag för ordinarie lärare i dessa övningsämnen genomgående ansett
mig böra förorda nedsättning av de sakkunnigas lönegradsplacering
med en lönegrad, vilket för seminariernas vidkommande innebär en inplacering
i 21 lönegraden.

C. övergångsanordningar.

För läroverkslönesakkunnigas förslag till övergångsanordningar i samband
med genomförande av högre kompetens för ämneslärarna ävensom för vad
häröver i de från skolöverstyrelsen och statskontoret inhämtade utlåtandena
anförts har i det föregående redogjorts.

Ämbetsverken hava i det stora hela anslutit sig till läroverkslönesakkunnigas
förslag. Emellertid hava de •— med utgångspunkt från förfarandet
vid höjningen av kompetensen för folkskoleseminariernas ämneslärare (pro -

131

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

position 1918: 260, sid. 253) — förordat, att å övergångsstat med tjänstgöring
som ämneslärare vid småskoleseminarium må kunna efter Kungl. Maj:ts
beprövande uppföras dels sådana nuvarande ämneslärare, vilka kunna antagas
framdeles komma att uppfylla de föreskrivna nya kompetensvillkoren,
dels ock sådana, örn vilka dylikt antagande icke kan göras men som likväl
anses kunna fullgöra ämneslärartjänst vid seminarium. Överstyrelsen
har för dessa lärare förordat bibehållande av nuvarande ämneslärarlön eller
den högre lön, sorn vid en ny lönereglering må tillkomma övningsskollärare.

Det av läroverkslönesakkunniga framlagda förslaget till övergångsanord- Departeningar,
med de jämkningar som förordats av skolöverstyrelsen och stats- mentsch8^8n''
kontoret, finner jag mig kunna biträda. På grund av skolöverstyrelsens förslag
om överflyttande av nuvarande ämneslärare till övergångsstat med
tjänstgöringsskyldighet i dylik egenskap bör i tjänsteförteckningen under
»Småskoleseminarierna: Övergångsstat» upptagas en befattning som ämneslärare
i 20 lönegraden.

Huruvida något överförande på indragningsstat kan bliva behövligt, kan
icke nu med bestämdhet avgöras. Det torde emellertid kunna antagas, att
icke något dylikt överförande skall behöva komma i fråga, då överflödiga
ämneslärare kunna placeras på lediga övningsskollärartjänster.

Något beslut rörande överförande på indragningsstat vid innevarande
riksdag bör i allt fall icke fattas, då — på sätt tidigare framhållits — löneregleringen
vid småskoleseminarierna icke kan genomföras förrän från och
med den 1 juli 1938. Av 1937 års riksdag bör emellertid fattas beslut om
inplaceringen av lärarpersonalen vid småskoleseminarierna på tjänsteförteckningen
till avlöningsreglementet, ehuru beslutet i denna del icke bör träda
i kraft förrän den 1 juli 1938, då alltså övergången till det nya systemet
bör ske. Det förslag rörande bestämmandet av avlöningsanslaget till småskoleseminarierna
för budgetåret 1937/1938, som jag i det följande kommer
att framlägga, grundar sig fördenskull på nu gällande avlöningsbestämmelser
för småskoleseminarierna.

132

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

10. Läroanstalterna för blinda.

Statens läroanstalter för blinda utgöras av institutet och förskolan för blinda
å Tomteboda, hantverksskolan i Kristinehamn för blinda män och hantverksskolan
i Växjö för blinda kvinnor. Enligt avlöningsstaterna innefattar lärarpersonalen,
förutom rektorer, följande tjänstemän: å Tomteboda 3 ämneslärare
och 2 ämneslärarinnor vid institutet, 5 lärarinnor vid förskolan,
3 arbetslärare, 4 handarbetslärarinnor, 1 lärarinna i hushållsgöromål, 2
musiklärare samt 2 gymnastiklärare; i Kristinehamn 1 lärarinna och 3
arbetslärare samt i Växjö 3 handarbetslärarinnor.

I fråga örn de lärarpersonalen vid läroanstalterna för blinda tillkommande
avlöningsförmånerna märkes, att — medan tillfällig löneförbättring utgår
enligt vanliga grunder — provisorisk avlöningsförbättring icke medgivits
denna personal.

Såväl lärarlönekommitténs som 1928 års lönekommittés utredningar och
förslag beträffande lönereglering för läroanstalterna för blinda utgingo från
en i viss mån annan organisation än den nu gällande. Enligt den äldre
organisationen fanns sålunda en förskola för blinda jämväl i Växjö, i vars
ställe år 1935 hantverksskolan för blinda kvinnor inrättades. I den mån
nämnda båda kommittéer yttrat sig med utgångspunkt från förhållanden,
som nu icke äga motsvarighet, hava dessa uttalanden icke upptagits i de
referat av tidigare förslag, vilka lämnas i det följande.

Rektorer.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Rektorn vid institutet och
förskolan för blinda å Tomteboda åtnjuter för närvarande samma kontanta
avlöning som rektor vid högre allmänt läroverk eller 7,500 kronor. Härjämte
åtnjuter denne rektor bostad med värme samt planteringsland. Rektorn
vid hantverksskolan i Kristinehamn för blinda män åtnjuter, förutom
bostad med värme, avlöning med 5,500 kronor, vilken avlöning med 900
kronor understiger den som enligt stat tillkommer rektor vid realskola.
Rektor vid hantverksskolan i Växjö för blinda kvinnor slutligen, vilken är
kvinna, åtnjuter, förutom bostad med värme, avlöning med 4,500 kronor
eller 500 kronor mindre än kvinnlig rektor vid realskola.

Lärarlönefcommittén, som tillstyrkte, att rektor vid högre allmänt läroverk
skulle såsom regel hänföras till 29 lönegraden med omedelbar placering i
dess högsta löneklass, förordade, att rektor vid institutet och förskolan å
Tomteboda måtte i avlöningshänseende erhålla en liknande ställning. Härutöver
borde komma naturaförmåner i enlighet med vad då vore stadgat.
Beträffande hantverksskolan i Kristinehamn föreslog kommittén, att manlig
rektor hänfördes till 23 lönegraden med omedelbar placering i dess högsta
löneklass. Härtill borde komma fri bostad med värme.

133

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Skolöverstyrelsen, som vid sitt förslag till lönegradsplacering utgick från
den förutsättningen, att avdrag å lönen skulle göras för naturaförmåner,
jämställde rektor vid Tomteboda med rektor vid högre allmänt läroverk i
den lägsta gruppen, med placering i 30 lönegraden 33 löneklassen och
med tilläggsarvode av 480 kronor. Rektor vid hantverksskolan i Kristinehamn
föreslogs till placering i 26 lönegraden 29 löneklassen.

1928 års lönekommitté, som jämväl utgick från att samtliga befattningshavare
borde inplaceras i lönesystemet så, att avdrag å lönen gjordes för
åtnjutna naturaförmåner, ansåg rektor vid Tomteboda böra jämställas med
rektor vid högre allmänt läroverk i lägsta avlöningsgruppen. Kommittén
ansåg sig icke kunna föreslå högre placering än 25 lönegraden 28 löneklassen
för manlig rektor vid hantverksskolan i Kristinehamn.

Skolöverstyrelsen biträdde lönekommitténs förslag till löneställning för dessa
rektorer. För rektor vid institutet och förskolan å Tomteboda ansåg sig
överstyrelsen, i anslutning till 1928 års lönekommittés förslag i fråga örn
liknande ersättning åt rektor vid dövstumskolan å Manilla, kunna förorda,
att ett särskilt belopp efter överstyrelsens beprövande borde utgå med förslagsvis
högst 600 kronor de år, då utbildning av lärare där förekomme.

Läroverkslönesakkunniga hava, med hänsyn till numera föreliggande förhållanden
i fråga om läroanstalterna för blinda, förordat följande löneställning
för nu ifrågavarande rektorer, varvid ersättning för åtnjutna naturaförmåner
förutsatts skola av vederbörande befattningshavare kontant inbetalas
:

rektor vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda lön med belopp,
motsvarande 30 lönegraden 33 löneklassen jämte lönetillägg å 480
kronor, d. v. s. samma löneställning, som av de sakkunniga förordats för
rektor vid högre allmänt läroverk av grupp III; samt

rektor vid hantverksskolan i Kristinehamn för blinda män och vid hantverksskolan
i Växjö för blinda kvinnor vardera lön med belopp, motsvarande
25 lönegraden 28 löneklassen, utan lönetillägg.

För rektor vid institutet och förskolan för blinda föreslå läroverkslönesakkunniga,
med stöd av 7 § 4 mom. avlöningsreglementet för ordinarie
lärare vid statens undervisningsväsen, ett särskilt arvode med högst 480
kronor för år, att efter skolöverstyrelsens beprövande utgå de år, då lärarutbildning
å Tomteboda äger rum. För rektor vid hantverksskola för blinda
föreslås, likaledes med stöd av förenämnda bestämmelse, ett särskilt arvode
av 480 kronor för år, vilket skulle utgå, därest rektorn tillika är föreståndare
för befintlig materialdepå. Förslag härom har väckts av inspektören
för blindundervisningen, som ansett ett särskilt arvode för föreståndaren
för materialdepån (nu i Kristinehamn) motiverat, för den händelse de båda
rektorerna i Kristinehamn och Växjö skulle erhålla samma löneställning

Jag biträder läroverkslönesakkunnigas förslag till löneställning för här
ifrågavarande rektorer, jämväl i vad det avser de särskilda arvodena för
handhavandet av lärarutbildningen och föreståndarskapet för materialdepån.

Departe mentschefen.

134

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Lärare i kunskapsämne (ämneslärare).

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. För närvarande åtnjuter manlig
ämneslärare, förutom bostad med värme, avlöning med 3,400 kronor
jämte tre ålderstillägg å 400 kronor. Kvinnlig ämnes- eller jämförlig lärare
åtnjuter, förutom bostad med värme, avlöning med 2,800 kronor jämte tre
ålderstillägg ä 300 kronor. Den lärarinna vid förskolan för blinda å Tomteboda,
som förordnas såsom första lärarinna, åtnjuter arvode härför med
500 kronor för år.

Lärarlönekommittén uttalade, att syftemålet med den löneställning, som år
1919 tillerkänts ämneslärarna vid Tomteboda, torde hava varit att till dessa
befattningar erhålla väl kvalificerade sökande från folkskolans lärarkår. För
detta ändamål syntes ett upprätthållande av den dåvarande likställigheten
beträffande den kontanta lönen med övningsskollärarna vid folkskoleseminarierna
icke vara en oeftergivlig fordran, i synnerhet örn man toge i betraktande
den betydande förmån av fri bostad och bränsle, som skulle tillkomma
nu ifrågavarande lärare. Kommittén föreslog, att nu ifrågavarande
ämneslärare hänfördes till 18 lönegraden.

Amneslärarinnorna ansåg lärarlönekommittén böra hänföras till 15 lönegraden,
vartill borde komma fri bostad med värme. Första lärarinna borde,
med hänsyn till dåvarande relation, placeras en lönegrad över ämneslärarinna
och följaktligen åtnjuta lön efter 16 lönegraden, med fri bostad och
värme därjämte.

Skolöverstyrelsen föreslog, under förutsättning att avdrag å lönen gjordes
för naturaförmåner, 20 respektive 17 lönegraden för ämneslärare (ämneslärarinna)
med ett särskilt lönetillägg av 700 kronor till första lärarinna, i
överensstämmelse med vad som föreslagits för första lärarinna vid statssamskola.

1928 års lönekommitté — som gjorde det allmänna uttalandet, att varken
med hänsyn till kompetenskrav eller arbetets art kommittén kunde finna
blindundervisningsanstalternas lärare hava i lönehänseende placerats med
tillbörligt beaktande av andra lärares ekonomiska förhållanden — framhöll,
att ämneslärarna tidigare hade jämförts med övningsskollärarna vid seminarierna.
Med hänsyn till den särskilda utbildningen för blindlärarkallet
efter folkskollärarutbildningen och tjänstgöringens speciella och krävande
art samt det förhållandet, att blindlärarna toges i anspråk utöver lektionstid
för elevuppsikt, ansåg kommittén denna jämställdhet befogad, ehuru arbetets
art icke vore likvärdig, i det övningsskollärarens uppgift stöde på ett
högre plan, i den mån han vore meddelaktig i utbildningen av lärare. Det
försteg i avlöningshänseende, som blindlärare dittills haft i åtnjutna naturaförmåner,
ansåg kommittén därför icke kunna bibehållas utan föreslog
samma lön som för övningsskollärare eller 19 respektive 16 lönegraden.
Härtill borde för första lärarinna vid förskolan å Tomteboda komma ett
särskilt lönetillägg av 700 kronor.

Skolöverstyrelsen förordade i anslutning till sin tidigare intagna ståndpunkt,
att ämneslärare placerades i lägst 20 och ämneslärarinna i 17 lönegraden.
Förslaget om lönetillägg till första lärarinna biträddes av överstyrelsen.

Läroverkslönesakkunniga hava för sin del i likhet med 1928 års lönekommitté
förordat samma lönegradsplacering av ämneslärarna vid läroanstal -

135

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

terna för blinda som för övningsskollärarna vid högre lärarinneseminariet
samt folk- och småskoleseminarierna. I enlighet med den terminologi, som
användes i 1932 års stadga för statens läroanstalter för blinda, hava de sakkunniga
betecknat de nu ifrågavarande lärarna, manliga såväl som kvinnliga,
såsom lärare i kunskapsämne. Då de sakkunniga för övningsskollärarna
förordat en placering i 20 lönegraden, hava de alltså föreslagit
samma lönegrad för lärarna i kunskapsämnen vid läroanstalterna för blinda.
Den av lärarinnorna vid den med institutet förenade förskolan för blinda,
som förordnas att vara första lärarinna vid nämnda skola, hava de sakkunniga
föreslagit skola i denna egenskap åtnjuta särskilt arvode med 600 kronor
för år. Höjningen av detta arvode från nuvarande 500 kronor har
ansetts betingad av dyrtidstilläggets olika beräkning efter reglering.

Den av läroverkslönesakkunniga föreslagna lönegradsplaceringen av lärarna
i kunskapsämnen vid läroanstalterna för blinda ävensom det av de sakkunniga
föreslagna särskilda arvodet till första lärarinnan vid förskolan för
blinda hava icke givit mig anledning till erinran, varför jag tillstyrker de
sakkunnigas förslag på denna punkt.

Vid genomförandet av föreslagen reglering av blindlärarnas löner, med
inräknande av naturaförmånerna i lönen, kunna vissa tjänster bliva lägre
avlönade än för närvarande. I anslutning till vad jag tidigare förordat,
böra emellertid genom övergångsbestämmelser nuvarande tjänstinnebavare
beredas personlig gottgörelse för eventuell minskning i avlöningsförmåner.
Detta bör givetvis gälla alla de lärare vid läroanstalterna för blinda, för
vilka genom den nya löneregleringen löneminskning skulle inträda.

Lärare i musik eller gymnastik.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. De ordinarie lärarna i musik
och gymnastik vid Tomteboda åtnjuta för närvarande följande löneförmåner: en

musiklärare med 24 veckotimmars undervisning i instrumentalmusik:
förutom bostad med värme avlöning med 2,500 kronor jämte tre ålderstillägg
ä 300 kronor;

en musiklärare med fyra veckotimmars undervisning i sång: avlöning
med 650 kronor jämte två ålderstillägg å 100 kronor;

en gymnastiklärare vid institutet med 14 veckotimmars undervisning:
avlöning med 1,700 kronor jämte tre ålderstillägg å 200 kronor; samt
en gymnastiklärare (kvinnlig) vid förskolan med åtta veckotimmars undervisning:
avlöning med 1,200 kronor jämte tre ålderstillägg ä 100 kronor.
Denna sistnämnda lärarinna åtnjuter, i motsats till övriga ordinarie lärare,
icke tillfällig löneförbättring.

Departe mentschefen.

136

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Lärarlönekommittén föreslog från sina utgångspunkter för den ovannämnde
läraren i instrumentalmusik 14 lönegraden, med bibehållande därutöver av
naturaförmånerna. Den andre musikläraren borde enligt kommitténs mening
betraktas såsom icke-ordinarie befattningshavare. För gymnastikläraren vid
institutet föreslog lärarlöuekommittén samma placering som för manlig
gymnastiklärare vid allmänt läroverk med motsvarande tjänstgöring. Placeringen
av den kvinnliga gymnastikläraren vid förskolan var däremot icke
föremål för kommitténs behandling.

Skolöverstyrelsen, vars förslag grundade sig på den förutsättningen, att
avdrag å lönen skulle göras för naturaförmåner, föreslog för en musiklärare
17 och för en gymnastiklärare 9 lönegraden.

1928 års lönekommitté ansåg beträffande en musiklärare samt gymnastiklärare
jämställdhet mellan dessa och motsvarande lärare vid läroverk böra
råda och förordade dem därför till placering i 20 lönegraden för manlig
och 18 lönegraden för kvinnlig lärare, enligt samma system med beräkning
av lön efter veckotimantalet som föreslagits för läroverkens musik- och
teckningslärare. För den andre musikläraren borde avlöningsbeloppet bestämmas
efter av Kungl. Majit fastställda grunder.

Skolöverstyrelsen förordade en musiklärare samt en gymnastiklärare vid institutet
till samma placering, som av överstyrelsen föreslagits för motsvarande
lärare vid läroverk, d. v. s. 21 lönegraden för manlig och 18 lönegraden
för kvinnlig lärare.

Läroverkslönesakkunniga hava, i likhet med 1928 års lönekommitté och
skolöverstyrelsen, utgått ifrån att ordinarie lärare i musik och gymnastik
vid läroanstalterna för blinda böra placeras i samma lönegrad som lärarna
i dessa ämnen vid flertalet övriga statliga läroanstalter. I enlighet härmed
hava de sakkunniga för nu ifrågavarande lärare föreslagit placering i 21
lönegraden, med tillämpning tillika av de i förslaget till avlöningsreglemente
för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsen 8 § 2 mom. första stycket
angivna grunderna. De lärartjänster, som av de sakkunniga förutsättas
skola inplaceras i sagda lönegrad, äro en musiklärar- och två gymnastiklärartjänster.

Såsom tidigare nämnts, hava hittills funnits två musiklärartjänster, en
förenad med 24 och en med fyra veckotimmars undervisning. Härutinnan
har emellertid, enligt vad läroverkslönesakkunniga av vederbörande rektor
inhämtat, numera den ändringen inträffat, att de båda tjänsterna uppehållas
av en och samma person. Den hittillsvarande musikläraren med 24 veckotimmar
har nämligen med utgången av år 1936 avgått från sin tjänst, och
hans undervisning har övertagits av den musiklärare, som förut blott hade
fyra veckotimmar. Under sådana förhållanden hava läroverkslönesakkunniga
förordat, att de hittillsvarande två tjänsterna sammanslås till en, för
närvarande förenad med en undervisningsskyldighet av 28 veckotimmar.

Den ena av de två till reglering föreslagna gymnastiklärartjänsterna är
för närvarande förenad med åtta veckotimmars undervisning. En reglering
av densamma förutsätter, med anledning av bestämmelsen i 8 § 2 mom.
första stycket avlöningsreglementet för ordinarie lärare, att tjänstens inne -

137

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

havare kan beredas minst nio veckotimmars undervisning. Enligt vad läroverkslönesakkunniga
från vederbörande rektor inhämtat, föreligger ingen
svårighet härutinnan, då den ifrågavarande lärarinnan redan för närvarande
har en tjänstgöring, som överstiger åtta veckotimmar.

Mot den av läroverkslönesakkunniga enligt det nyss sagda förordade löneregleringen
för en lärare i musik och två lärare i gymnastik vid institutet
och förskolan för blinda å Tomteboda har jag intet annat att erinra än
att jag — i anslutning till mitt tidigare allmänna ställningstagande — icke
kan tillstyrka högre lönegrad än den 20:e för ifrågavarande Övningslärare.

Arbetslärare.

För närvarande indelas de här såsom »arbetslärare» betecknade lärarna i
arbetslärare (manliga) och handarbetslärarinnor. I enlighet med skolöverstyrelsens,
av läroverkslönesakkunniga biträdda förslag, användes här benämningen
arbetslärare för såväl manliga som kvinnliga lärare.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Enligt nu gällande bestämmelser
utgår avlöningen till här ifrågavarande personal efter följande grunder:

arbetslärare åtnjuter, förutom bostad med värme, avlöning med 3,000
kronor jämte tre ålderstillägg ä 300 kronor;

handarbetslärarinna åtnjuter, förutom bostad med värme, avlöning med

2,400 kronor jämte tre ålderstillägg å 200 kronor.

Lärarlönekommittén ansåg, att vid rekryteringen av de manliga arbetslärarplatserna
yrkesskickligheten i främsta rummet borde beaktas och bortsåg
därför från tidigare gjord jämförelse med lärarna i manlig slöjd vid folkskoleseminarierna.
Kommittén fann skäligt för dessa lärare tillstyrka 16
lönegraden samt därutöver bostad med bränsle. I fråga om de kvinnliga
arbetslärarna (handarbetslärarinnorna) ansåg kommittén, att de borde i lönehänseende
i förhållande till ämneslärarinnorna intaga en ställning, som motsvarade
de manliga arbetslärarnas i förhållande till ämneslärarnas, och föreslog
en placering två lönegrader under ämneslärarinnornas, alltså 13 lönegraden
med bostad och värme därjämte.

Skolöverstyrelsen, som utgick ifrån att avdrag å lönen skulle göras för
naturaförmåner, förordade för manlig arbetslärare 17 lönegraden och för
kvinnlig arbetslärare (handarbetslärarinna) 14 lönegraden.

1928 års lönekommitté framhöll, att manliga arbetslärare vore av skolöverstyrelsen
föreslagna till placering i 17 lönegraden, vilken även föreslagits
för manliga folkskollärare. Kommittén, som föreslagit dessa senare till lön
enligt 15 lönegraden, föreslog även manlig arbetslärare till placering i sistnämnda
lönegrad. Denna löneställning syntes kommittén visserligen hög
med hänsyn därtill, att kravet på pedagogisk utbildning hos lärarna komme
i andra rummet. Riksdagen hade emellertid tidigare särskilt fäst sig vid
att dessa lärare borde bibringa sina elever sådana färdigheter, varav dessa
bleve beroende för framtida förvärvsarbete. Avlöningen borde därför tillmätas
så, att personer med utmärkt yrkesskicklighet, parad med för den
speciella blindundervisningen lämpade personliga egenskaper, kunde förvärvas

Departe mentschefen.

138 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

för dessa lärarebefattningar. Vid inplacering i det allmänna lönesystemet
läge emellertid en jämförelse med andra statens hantverksutbildade befattningshavare
nära; sådana vore avsevärt lägre avlönade inom andra statens
verk. Det vore med hänsyn till vad ovan sagts samt i betraktande av nu
utgående löneförmåner, som kommittén funne sig böra föreslå 15 lönegraden.
I överensstämmelse härmed föreslog kommittén placering av kvinnlig
arbetslärare (handarbetslärarinna) i 13 lönegraden.

Skolöverstyrelsen förordade lägst 16 lönegraden för manlig och 14 lönegraden
för kvinnlig arbetslärare.

Läroverkslönesakkunniga hava anslutit sig till 1928 års lönekommittés förslag
i fråga om placering av de manliga arbetslärarna i 15 lönegraden.
På grund av likalönsprincipens införande har denna lönegrad föreslagits även
för de kvinnliga arbetslärarna (handarbetslärarinnorna). Generellt föreslås
alltså för arbetslärare vid läroanstalterna för blinda 15 lönegraden.

Jag finner mig även på förevarande punkt böra ansluta mig till läroverkslönesakkunnigas
förslag. Härvid vill jag erinra om vad jag tidigare vid
behandlingen av löneställningen för lärarna i kunskapsämnen anfört rörande
personligt lönetillägg åt sådana nuvarande tjänstinnehavare, som genom
löneregleringen skulle komma att erhålla minskning i sina avlöningsförmåner.

Lärarinna i hushållsgöromål.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Lärarinnan i hushållsgöromål
å Tomteboda åtnjuter — i likhet med handarbetslärarinna — förutom bostad
med värme avlöning med 2,400 kronor jämte tre ålderstillägg å 200 kronor.

Lärarlönekommittén föreslog för lärarinna i hushållsgöromål samma placering
som för handarbetslärarinna eller 13 lönegraden med bostad och värme
därjämte. Skolöverstyrelsen föreslog 14 lönegraden för hushålls- liksom för
handarbetslärarinna.

1.928 års lönekommitté föreslog, att lärarinna i hushållsgöromål — i likhet
med handarbetslärarinna — skulle placeras i 13 lönegraden, medan skolöverstyrelsen
vidhöll sitt förslag örn placering i 14 lönegraden.

Läroverkslönesakkunniga hava förordat, att den hittillsvarande likställigheten
i avlöningshänseende mellan lärarinna i hushållsgöromål och kvinnlig
arbetslärare (handarbetslärarinna) bibehålies, och hava förty föreslagit placering
jämväl av förstnämnda lärarinna i 15 lönegraden. Då hushållslärarinnans
tjänstgöringsskyldighet regelmässigt överstiger 30 veckotimmar, har systemet
med full lön vid en tjänstgöring av 30 veckotimmar ansetts icke behöva
tillämpas beträffande denna lärarinna.

Departe- Jag ansluter mig till läroverkslönesakkunnigas berörda förslag rörande
mentschefan. lönegradsplaceringen av lärarinna i hushållsgöromål.

Kungl. May.ts ''proposition Nr 271.

139

Icke-ordinarie lärare.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Till arvode till en lärarinna
i sång vid förskolan å Tomteboda äro anvisade 600 kronor, å vilket
arvode tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg ej må utgå. De ickeordinarie
lärare i övrigt, som — bortsett från vikarier — för närvarande
finnas vid läroanstalterna för blinda, äro timlärare i sång och gymnastik.
Därest såsom timlärare anlitas ordinarie musiklärare vid Tomteboda,
utgår arvode efter 115 kronor för årlig veckotimme jämte tillfällig
löneförbättring och dyrtidstillägg; arvode utgår dock allenast för tjänstgöring,
som överskjuter 24 respektive fyra veckotimmar. Därest annan musiklärare
anlitas, beror arvodets storlek av överenskommelse med direktionen. Arvoden
till timlärare i sång och gymnastik vid hantverksskolorna i Kristinehamn
och Växjö bestämmas av vederbörande styrelse.

1928 års lönekommitté, med vilken skolöverstyrelsen instämde, föreslog, att
beträffande andra icke-ordinarie befattningshavare än de i kommitténs förslag
till tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet nämnda, grunderna för
avlöningsförmånerna skulle fastställas av Kungl. Maj:t, där ej i särskilda
fall Kungl. Majit överläte detta på vederbörande myndighet.

Läroverkslönesakkunniga hava — i enlighet med sin uppläggning av frågan
örn icke-ordinarie lärares anställning och löneförhållanden — föreslagit, att
extra ordinarie och extra lärare vid läroanstalterna för blinda, i den mån
sådana befattningshavare komma att anställas, placeras i följande lönegrader,
nämligen lärare i kunskapsämne, musik eller gymnastik 18 lönegraden
samt arbetslärare ävensom lärarinna i hushållsgöromål 14 lönegraden. För
timlärare i musik och gymnastik vid institutet och förskolan å Tomteboda
har föreslagits samma avlöning som till sådana lärare vid de statliga läroanstalterna
i övrigt. Avlöning till timlärare i dessa ämnen vid hantverksskolorna
i Kristinehamn och Växjö förutsättes skola, liksom för närvarande,
utgå efter av vederbörande styrelse fastställda grunder inom ramen för
därför anvisade medel.

Jag ansluter mig till läroverkslönesakkunnigas förslag angående löneställningen
för de icke-ordinarie lärare, som kunna komma att anställas vid
läroanstalterna för blinda.

Husmoder.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. För närvarande är den vid
institutet och förskolan för blinda å Tomteboda anställda husmodern icke
upptagen på avlöningsstaten. Hon åtnjuter enligt uppgift från vederbörande
rektor ett av institutets direktion bestämt arvode av 145 kronor för månad
eller för år räknat 1,740 kronor jämte naturaförmåner, uppskattade till 700

Departe mentschefen.

140 Kungl.

kronor och bestående av bostad om 2 rum, kost, bränsle, lyse samt tvätt.
Hon åtnjuter en månads semester årligen.

Lär arlönebo mmittén ansåg, att för husmodern å Tomteboda — i likhet
med övrig å stat icke uppförd personal — avlöningen borde bestämmas av
institutets direktion, eventuellt efter av Kungl. Majit fastställda grunder.

1228 års lönekommitté ansåg, att husmodern å Tomteboda borde erhålla
ordinarie anställning med lön enligt 6 lönegraden, eller en lönegrad lägre
än husmoder vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte.

Skolöverstyrelsen fann — med hänsyn till det svåra och ansvarsfulla arbete,
som ålåge husmodern vid ett stort internat, och icke minst på grund
av den stora ekonomiska betydelsen för anstalten av hennes arbete — starka
skäl föreligga att placera husmodern å Tomteboda en lönegrad högre än
kommittén gjort, alltså i 7 lönegraden.

Läroverkslönesakkunniga hava på grund av upplysningar från rektor å
Tomteboda funnit sig böra biträda 1928 års lönekommittés förslag, att husmodern
å Tomteboda erhåller ordinarie anställning. Då de sakkunnigas
förslag till avlöningsreglemente för statens undervisningsväsen allenast avser
lärarpersonal, hava de sakkunniga förordat, att sagda husmoder inordnas
under allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente. Beträffande lönegradsplaceringen
hava läroverkslönesakkunniga på de av skolöverstyrelsen
anförda skälen tillstyrkt, att husmodern placeras i lönegraden B 7.

Jag anser mig kunna biträda förslaget, att husmodern vid institutet och
förskolan för blinda å Tomteboda erhåller ordinarie anställning. Härvid
finner jag, i likhet med läroverkslönesakkunniga, lämpligt, att ifrågavarande
befattningshavare inordnas under det för allmänna civilförvaltningen gällande
avlöningsreglementet. Beträffande lönegradsplaceringen ansluter jag
mig till läroverkslönesakkunnigas förslag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

141

11. Vårdanstalten i Lund för blinda med
komplicerat lyte.

De å denna vårdanstalt intagna blinda fördelas med hänsyn till undervisningen
i två huvudgrupper: dövstumma och sinnesslöa. Anstalten är
uppdelad på tre avdelningar: skola, arbetshem och asyl. I skolan intagas i
regel endast barn i skolåldern. Efter avslutad skolkurs överflyttas eleverna
till arbetshemmet. I asylen intagas dels sådana barn, som ännu äro för
unga eller för outvecklade att kunna intagas i skolan, dels ock sådana
blinda, som visa sig sakna förutsättning att tillgodogöra sig undervisning.
Den ordinarie lärarpersonalen består av rektor (för närvarande manlig) samt
4 ämneslärarinnor och 4 slöjdlärarinnor. Övriga på ordinarie stat upptagna
befattningshavare äro 1 husmoder, 1 Översköterska, 1 skrivbiträde, tillika
räkenskapsförare, 1 maskinist och 2 vaktmästare.

Lärarpersonalen åtnjuter, i likhet med annan lärarpersonal, förutom nedan
omförmälda avlöningsförmåner tillfällig löneförbättring.

Rektor.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Enligt gällande stat åtnjuter
vårdanstaltens rektor avlöning enligt stat med 6,400 kronor jämte fri bostad
med värme. Den kontanta avlöningen är således lika med den för manlig
rektor vid realskola bestämda.

Lärarlönekommittén. På grund av att till den för rektor utöver lönen
kommande bostadsförmånen även hörde förmån av värme, förordade lärarlönekommittén
icke likställighet med rektor vid de största realskolorna utan
föreslog för manlig rektor 26 lönegraden, med omedelbar placering i högsta
löneklassen, eller samma placering som kommittén föreslagit för rektor vid
realskolorna av den lägre gruppen. Skolöverstyrelsen, som utgick ifrån att
avdrag å lönen skulle göras för naturaförmåner, föreslog placering i 27
lönegraden för manlig rektor.

1928 års lönekommitté föreslog, i betraktande av vårdanstaltens betydande
omfattning, att manlig rektor skulle placeras en lönegrad över rektor vid
hantverksskolan för blinda i Kristinehamn eller i 26 lönegraden 29 löneklassen,
med avdrag för naturaförmåner. Skolöverstyrelsen ansåg denna placering,
med tanke på anstaltens omfattning och svårskötthet, vara den lägsta
som kunde ifrågakomma.

Läroverkslönesnkkunniga hava ansett rektorn vid vårdanstalten för blinda
med komplicerat lyte böra — med hänsyn bland annat till bans nuvarande
löneställning — vid löneregleringen erhålla lön motsvarande 27 lönegraden
30 löneklassen.

Departe mentschefen.

142 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Jag biträder läroverkslönesakkunnigas förslag i fråga om löneställningen
för rektor vid vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte.

Lärarinnor i kunskapsämne (ämneslärarinnor).

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Ämneslärarinna vid vårdanstalten
åtnjuter enligt gällande stat avlöning med 2,800 kronor jämte tre
ålderstillägg ä 300 kronor, vartill kommer bostad.

Lärarlönekommittén föreslog för ämneslärarinna placering i 15 lönegraden
jämte bostad och värme. Skolöverstyrelsen förordade 17 lönegraden med
avdrag för naturaförmåner.

1928 års lönekommitté föreslog för ämneslärarinna samma placering som
för de övriga blindskolornas motsvarande lärare eller 16 lönegraden, medan
skolöverstyrelsen vidhöll sitt förslag örn placering i 17 lönegraden, vilken placering
överensstämde med överstyrelsens förslag i fråga örn ämneslärarinna
vid läroanstalterna för blinda.

Läroverkslönesakkunniga hava, efter erforderlig uppräkning på grund av
likalönsprincipens genomförande, förordat, att ämneslärarinna vid ifrågavarande
vårdanstalt placeras i samma lönegrad som lärare i kunskapsämne
vid läroanstalterna för blinda, eller 20 lönegraden. Vad beträffar tjänstens
benämning hava de sakkunniga, i anslutning till vad som gäller för sistnämnda
anstalter, förordat benämningen lärarinna i kunskapsämne.

Såväl 1928 års lönekommitté och skolöverstyrelsen som ock läroverkslönesakkunniga
hava varit ense därom, att ämneslärarinna vid vårdanstalten i Lund
bör i lönehänseende jämställas med motsvarande lärarinna vid övriga blindanstalter.
Även jag ansluter mig till denna uppfattning. Då jag tidigare
i dag för de sistnämnda lärarinnorna förordat en placering i 20 lönegraden,
följer härav, att jag förordar samma lönegradsplacering för de nu ifrågavarande
lärarinnorna, under ändrad benämning av lärarinnor i kunskapsämne.

Lärarinnor i slöjd.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Slöjdlärarinnorna vid vårdanstalten
åtnjuta i avlöning 2,400 kronor jämte tre ålderstillägg å 200 kronor
samt bostad.

Lärarlönekommittén föreslog för slöjdlärarinna placering i en lönegrad för
kvinnliga befattningshavare liggande ungefär mitt emellan nuvarande 12
och 13 lönegraderna, jämte bostad och värme. Skolöverstyrelsen anförde, att
slöjdlärarinna syntes böra likställas med motsvarande lärare vid blindskola
och placeras i den lönegrad enligt kommittéförslaget, som närmast motsvarade
14 lönegraden, varvid emellertid förutsattes att avdrag skulle göras för
naturaförmåner.

143

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

1928 års lönekommitté föreslog samina placering som för lärarinna i handarbete
vid Tomteboda eller 13 lönegraden, medan skolöverstyrelsen, under
hänvisning till sitt uttalande rörande kvinnlig arbetslärare vid läroanstalterna
för blinda, föreslog 14 lönegraden.

Läroverkslönesakkunniga hava förordat, att lärarinna i slöjd vid vårdanstalten
i Lund erhåller samma löneställning, uppräknad med hänsyn till likalönsprincipens
genomförande, som manlig och kvinnlig arbetslärare vid läroanstalterna
för blinda, d. v. s. 15 lönegraden. Med hänsyn till att nu ifrågavarande
lärarinnors tjänstgöring regelmässigt överstiger 30 veckotimmar,
hava de sakkunniga, i likhet med 1928 års lönekommitté, ansett, att principen
om full lön för Övningslärare vid en tjänstgöring av 30 veckotimmar
icke behöver tillämpas beträffande lärarinna i slöjd vid vårdanstalten i Lund.

Jag biträder läroverkslönesakkunnigas förenämnda förslag rörande löneställningen
för lärarinna i slöjd vid vårdanstalten för blinda med komplicerat
lyte.

Icke-ordinarie lärare.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Ur den i avlöningsstaten för
vårdanstalten i Lund uppförda anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, utgå arvoden åt två extra ordinarie
ämneslärarinnor med 2,200 kronor till vardera.

1928 års lönekommitté, med vilken skolöverstyrelsen instämde, föreslog —
liksom i fråga örn övriga blindanstalter — att beträffande andra icke-ordinarie
befattningshavare än de i kommitténs förslag till tilläggsbestämmelser
till avlöningsreglementet nämnda, grunderna för avlöningsförmånerna skulle
fastställas av Kungl. Majit, där ej i särskilda fall Kungl. Majit överläte detta
på vederbörande myndighet.

Läroverkslönesakkunniga hava för extra ordinarie och extra lärarinnor i
kunskapsämne ävensom i slöjd vid vårdanstalten i Lund, i den mån sådana
komma att anställas, föreslagit samma lönegradsplacering som för
motsvarande kategorier av lärare i kunskapsämnen respektive arbetslärare
vid läroanstalterna för blinda, eller 18 lönegraden för extra ordinarie och
extra lärarinna i kunskapsämne och 14 lönegraden för extra ordinarie och
extra lärarinna i slöjd. De sakkunnigas förslag till avlöning för timlärare i
kunskapsämne och i slöjd, varmed närmast avses vikarierande lärarinnor,
förordnade för kortare tid än en termin, överensstämmer ävenledes med
motsvarande förslag i fråga om övriga blindanstalter.

Jag har intet att erinra mot läroverkslönesakkunnigas förslag på förevarande
punkt och tillstyrker alltså detsamma.

Departe mentschefen.

144

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Husmoder m. fl.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Den här avsedda personalen
åtnjuter enligt gällande stat följande avlöningsförmåner: husmoder, avlöning
med 1,400 kronor jämte tre ålderstillägg å 200 kronor ävensom bostad
med värme och lyse, kost samt tvätt; Översköterska, avlöning likaledes
med 1,400 kronor jämte tre ålderstillägg ä 150 kronor ävensom bostad med
värme och lyse, kost samt tvätt; samt kvinnligt skrivbiträde, tillika
räkenskapsförare, avlöning med 1,800 kronor jämte tre ålderstillägg ä
200 kronor.

Lärarlönekommittén föreslog för nämnda personal följande lönegradsplacering,
nämligen för husmodern 7 lönegraden, för översköterskan 5 lönegraden,
med bostad och värme för båda, samt för det kvinnliga skrivbiträdet
7 lönegraden. Skolöverstyrelsen förordade, med hänsyn till sitt förslag
örn avdrag för naturaförmåner, för husmodern 8 samt för översköterskan
och kanslibiträdet 7 lönegraden.

1928 års lönekommitté föreslog husmoder till en lönegrads högre placering
än motsvarande befattningshavare vid statens vårdanstalt å Bona och
vad som föreslagits för husmodern vid Tomteboda, detta med hänsyn till
vårdanstaltens omfattning och uppdelning på olika avdelningar, skola, arbetshem
och asyl, samt särskilt den senares karaktär av sjukanstalt; placeringen
skulle alltså bliva 7 lönegraden. För Översköterska föreslogs 6 och för
kanslibiträde 7 lönegraden. Skolöverstyrelsen vidhöll sitt förslag i yttrandet
över lärarlönekommitténs betänkande.

Läroverkslönesakkunniga hava såtillvida anslutit sig till 1928 års lönekommittés
uppfattning, att de ansett husmodern vid vårdanstalten för blinda
med komplicerat lyte böra placeras en lönegrad högre än husmoder vid institutet
och förskolan för blinda å Tomteboda. Då de sakkunniga för den
sistnämnda befattningshavaren förordat placering i lönegraden B 7 enligt
avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen, hava de sakkunniga
för husmodern vid vårdanstalten i Lund förordat placering i lönegraden
B 8 enligt sistnämnda avlöningsreglemente. I fråga örn lönegradsplaceringen
för översköterskan vid vårdanstalten i Lund hava läroverkslönesakkunniga
ansett sig böra ansluta sig till 1928 års lönekommittés förslag,
varför de sakkunniga förordat lönegraden B 6 enligt avlöningsreglementet
för allmänna civilförvaltningen.

Beträffande åter den nu på avlöningsstaten uppförda befattningen som
kvinnligt skrivbiträde, tillika räkenskapsförare, hava de sakkunniga, genom
en ledamot som avlagt besök å anstalten, inhämtat, att ifrågavarande befattning
icke kan anses vara av den beskaffenhet, att tjänsten bör bibehållas
såsom ordinarie i löneställning motsvarande den nu gällande. I varje fall
synes det, enligt de vunna upplysningarna, vara uppenbart, att det icke är
motiverat att räkna med en ordinarie heltidstjänst i kanslibiträdesgrad. Den
nuvarande innehavaren av befattningen, vilken inom de närmaste åren
uppnår pensionsåldern, har därför av de sakkunniga föreslagits skola å
övergångsstat bibehålla för henne hittills gällande löneförmåner.

145

Kungl. Maj.ts proposition Nr 271.

Jag finner mig böra biträda läroverkslönesakkunnigas förslag till lönegradsplacering
av husmodern och översköterskan vid vårdanstalten i Lund
för blinda med komplicerat lyte. Jag delar även de sakkunnigas uppfattning
att dessa befattningshavare böra inordnas under avlöningsreglementet
för allmänna civilförvaltningen.

Vad angår den nuvarande befattningen som kvinnligt skrivbiträde, tillika
räkenskapsförare, synes i anslutning till vad av läroverkslönesakkunniga anförts
lönereglering i detta fall icke böra ifrågakomma utan den nuvarande
innehavaren av befattningen böra överföras på övergångsstat. Vid hennes
avgång från tjänsten bör tagas under övervägande, på vad sätt frågan om
erforderligt biträde åt rektor lämpligen bör ordnas.

Departe mentschefen.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 371.

146

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

12. De tekniska läroverken.

De tekniska läroverken äro för närvarande sju, nämligen tekniska elementarskolan
i Borås, tekniska fackskolan för maskinindustri i Eskilstuna, tekniska
gymnasiet i Härnösand, tekniska läroverket i Malmö, tekniska elementarskolan
i Norrköping, elektrotekniska fackskolan i Västerås samt tekniska
gymnasiet i Orebro. Den ordinarie lärarpersonalen utgöres av rektorer och
lektorer. De sistnämnda förefinnas till följande antal vid de olika läroverken,
nämligen i Borås 4, i Eskilstuna 2, i Härnösand 3, i Malmö 11, i
Norrköping 3, i Västerås 2 och i Örebro 13, alltså sammanlagt 38 lektorer.
Vid vart och ett av de tekniska läroverken utom det i Eskilstuna finnes
dessutom ordinarie vaktmästarpersonal.

Rektorer.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Efter 1918 års lönereglering
för de tekniska läroverken äro rektorerna i avlöningshänseende likställda
med rektorerna vid de högre allmänna läroverken, även därutinnan att
dem tillkommande bostad eller ersättning därför tillhandahålles av vederbörande
kommun.

Lärarlönekommittén föreslog beträffande de tekniska läroverkens rektorer
en gruppindelning i avlöningshänseende motsvarande den för de högre allmänna
läroverkens rektorer föreslagna. Indelningsgrunden skulle härvid
utgöras av läroverkens organisation och storlek. I fråga örn placering i
lönegrad föreslog kommittén för de olika grupperna samma placering som
för de högre allmänna läroverken, nämligen 28, 29 och 30 lönegraderna,
med omedelbar placering i vederbörande lönegrads högsta löneklass.

Skolöverstyrelsen instämde med lärarlönekommittén i fråga örn rektorernas
likställighet med de högre allmänna läroverkens rektorer och anslöt sig även
till kommitténs förslag beträffande gruppindelningen.

1928 års lönekommitté biträdde förslaget örn jämställdhet emellan de tekniska
läroverkens och de högre allmänna läroverkens rektorer. Kommittén
ansåg, att till grupp I borde hänföras de tekniska läroverken i Malmö och
Orebro, medan övriga läroverk borde hänföras till grupp III.

Angående rektorernas placering å löneskalan hade skolöverstyrelsen ingenting
principiellt att invända.

De av statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd avgivna
yttrandena, för vilka redogjorts i samband med behandlingen av avlöningsförmånerna
för rektorerna vid de allmänna läroverken, avsågo även de tekniska
läroverkens rektorer.

Läroverkslönesakkunniga hava hävdat, att likställdheten mellan rektorerna
vid de tekniska läroverken och vid de högre allmänna läroverken och folkskoleseminarierna
principiellt bör bibehållas. De sakkunniga hava emellertid

147

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

föreslagit att för de tekniska läroverken skulle tillkomma en lönegrupp IV,
utan lönetillägg utöver slutlönen i 30 lönegraden. Vid indelningen i grupper
hava de sakkunniga utgått ifrån, att hänsyn bör tagas dels till de olika
läroverkens elevantal, dels ock till antalet grupper av undervisningstimmar,
beräknade efter medeltjänstgöringen för lektor. Med dessa indelningsgrunder
skulle föras:

till grupp I läroverket i Orebro;

till grupp II läroverken i Malmö och Norrköping;

till grupp III läroverken i Borås, Eskilstuna och Härnösand; samt

till grupp IV läroverket i Västerås.

Det av sakkunnigledamöterna Grimlund och Norrbom framförda yrkandet
örn i vissa avseenden förbättrade löne- och pensionsförmåner för rektorer
avser även de tekniska läroverkens rektorer.

Jag biträder läroverkslönesakkunnigas berörda förslag beträffande löneställningen
för rektorerna vid de tekniska läroverken.

Lektorer.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Lektorerna vid de tekniska
elementarskolorna hava sedan år 1905 varit i avlöningshänseende fullt likställda
med lektorerna vid de högre allmänna läroverken. Denna likställdhet
utsträcktes vid 1918 års lönereglering till lektorerna vid de då nybildade
tekniska gymnasierna och tekniska fackskolorna.

Lärarlönekommittén framhöll de svårigheter i fråga örn konkurrens med
läroverken örn lektorer, som den starka tekniska utvecklingen skapat. Emellertid
ansåg kommittén sådan konkurrens företrädesvis gälla lektoraten i de
speciellt tekniska ämnena och mera bestå i tävlan mellan å ena sidan det
praktiska livet och dess mera lockande framtidsutsikter och å andra sidan
de tekniska läroverken örn dugande tekniskt utbildad personal. Kommittén
ansåg sig dock icke böra uppdela lektorerna i två grupper, med högre lön
för den ena än för den andra, och då kommittén icke ville förorda för
samtliga en förmånligare ställning än för de allmänna läroverkens lektorer,
föreslog den jämväl för de tekniska läroverkens lektorer 27 lönegraden.

Skolöverstyrelsen, som förklarade sig ofta hava erfarit, vilka stora svårigheter
det mötte att för de tekniska läroverkens lektorstjänster förvärva tillräckligt
väl kvalificerade lärarkrafter, fann det mycket angeläget, att något
gjordes för att minska dessa svårigheter. Därför måste tjänsterna genom
bättre lön göras mera lockande, även örn ett slags uppdelning i löneavseende
av lektoraten därigenom skulle åvägabringas. En utväg vore, att i
vissa fall minskning i tjänstgöringsskyldigheten möjliggjordes. En annan
vore, att till lektors avlöning vid tekniskt läroverk efter Kungl. Maj:ts beprövande
kunde komma ett lönetillägg av exempelvis 20 procent å begynnelselön,
vilket tillägg skulle kunna utgå till högst 15 av de tekniska läroverkens
38 lektorer. Dylikt tillägg skulle även kunna tillerkännas rektor,
om det med hänsyn till hans lärarverksamhet skulle anses befogat. Tilllägget
skulle kunna tilldelas på begränsad tid och utgå personligt.

Departe mentschefen.

148

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

1928 års lönekommitté hade, med hänsyn till lärarlönekommitténs och skolöverstyrelsens
uttalanden om svårigheten att rekrytera lektorstjänsterna vid
de tekniska läroverken, sökt att genom en utredning angående nyrekryteringen
av lektorstjänster från och med år 1919 till och med år 1928 bilda
sig en uppfattning om läget i förevarande avseende. Denna utredning hade
givit vid handen, att till 42 tjänster vid de tekniska läroverken anmält sig
242 kompetenta sökande, medan 330 lektorstjänster vid de allmänna läroverken
sökts av 517 fullt kompetenta, i medeltal alltså till varje tjänst vid
tekniskt läroverk 5,78 sökande och till allmänt läroverk 1,57 sökande. I betraktande
härav ansåg kommittén inga särskilda åtgärder erforderliga för
att vare sig skilja på de tekniska läroverkens lektorer i olika avlöningsgrupper
eller placera dem högre än lektorer vid allmänna läroverk. Kommittén
anslöt sig till lärarlönekommitténs förslag om placering av de tekniska läroverkens
lektorer i 27 lönegraden.

Skolöverstyrelsen fann lönekommitténs utredning angående nyrekryteringen
av lektorstjänster alldeles missvisande, även om den skulle vara siffermässigt
riktig. Först kunde anmärkas, att ett högt medeltal ingalunda uteslöte,
att vissa lektorstjänster, kanske de i vissa avseenden allra viktigaste, varit
för litet eftersökta. Det missvisande läge emellertid till största delen däri,
att många av de sökande till lektorstjänsterna vid de tekniska läroverken
varit formellt kompetenta utan att därför vara tillräckligt kvalificerade.
Svårigheten att besätta dessa lektorstjänster framginge tydligt därav, att
skolöverstyrelsen vid flera tillfällen, då ingen av de sökande ansetts tillräckligt
kvalificerad, nödgats ånyo förklara tjänsten till ansökan ledig och att
i ett flertal fall tjänster i brist på bättre sökande blivit besatta med personer,
vilkas kompetens ingalunda motsvarade, vad som fordrades vid de allmänna
läroverken och rätteligen borde fordras med hänsyn till undervisningens
beskaffenhet. Ett av de mest verksamma medlen att förebygga
utnämning av lektorer med för svag kompetens ansåg överstyrelsen vara
att förbättra lektorernas ställning genom att dels reglera undervisningsskyldigheten
så, att den ej bleve mera omfattande än läroverkslektorernas, dels
ock bereda ökade löneförmåner. Med hänsyn härtill ansåg sig överstyrelsen
böra bestämt påyrka, att möjlighet måtte öppnas att i vissa fall bereda
lektor vid tekniskt läroverk lönetillägg av statsmedel på sätt överstyrelsen
tidigare föreslagit.

•/-r”;; r;;S|

Läroverkslönesakkunniga hava förordat, att den nuvarande likställdheten
i avlöningshänseende mellan de tekniska och de allmänna läroverkens lektorer
bibehålies, i följd varav de sakkunniga även för de förstnämnda lektorerna
förordat en placering i 27 lönegraden. Det av skolöverstyrelsen
väckta förslaget angående personligt lönetillägg åt ett visst antal av de tekniska
läroverkens lektorer hava de sakkunniga ansett svårligen kunna förverkligas
inom ramen för de principer, som legat till grund för allmänna
civilförvaltningens avlöningsreglemente. Däremot hava läroverkslönesakkunniga
ansett sig böra instämma i skolöverstyrelsens uttalande, att dessa lektorers
undervisningsskyldighet bör regleras så, att den ej, såsom för närvarande
är fallet, blir mera omfattande än lektorernas vid de allmänna läroverken.

Det av sakkunnigledamöterna Grimlund och Norrbom framförda, vid behandlingen
av löneställningen för lektorerna vid de allmänna läroverken

149

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

omförmälda yrkandet om lektorernas placering i 28 lönegraden avser även
de tekniska läroverkens lektorer.

Enligt nu gällande bestämmelser är lektorernas vid de tekniska läroverken
undervisningsskyldighet i tvenne avseenden mera omfattande än lektorernas
vid de allmänna läroverken: dels omfattar varje undervisningstimme,
där ej annorlunda av skolöverstyrelsen bestämmes, femtio minuter
mot fyrtio till fyrtiofem vid de allmänna läroverken, dels är lektors undervisningsskyldighet
för vecka fastställd till 20 till 24 timmar, i medeltal för
läsår räknat, mot vid de allmänna läroverken i allmänhet 20 till 22 timmar.
Vad först angår frågan örn undervisningsskyldigheten per vecka, vill
jag erinra om att jag tidigare i dag förordat, att den övre gränsen för
undervisningsskyldigheten för de allmänna läroverkens lektorer i samband
med löneregleringen höjes till 24 timmar. Härigenom kommer alltså i
förevarande avseende en viss utjämning att ske mellan de tekniska och de
allmänna läroverkens lektorer. Härjämte synes böra tagas under övervägande
den av skolöverstyrelsen tidigare uttalade tanken att i vissa fall möjliggöra
minskning i den författningsenligt bestämda tjänstgöringsskyldigheten
per vecka i likhet med vad som gäller för de allmänna läroverken. Beträffande
åter frågan örn undervisningstimmarnas längd kan denna fråga
icke upptagas till behandling i nu förevarande sammanhang.

Vad sedan angår det av skolöverstyrelsen framförda förslaget att åvägabringa
en differentiering i lönehänseende mellan lektorstjänsterna vid de
tekniska läroverken, kan den tanke, som ligger bakom förslaget, med nu
gällande lönesystem näppeligen förverkligas på annat sätt, än att vissa lektorstjänster
vid vissa angivna läroverk placerades i en högre lönegrad än övriga
lektorstjänster. Ett sådant förfaringssätt skulle emellertid stöta på åtskilliga
svårigheter, bland annat av det skälet, att det icke låter sig göra att på

förhand bestämma, vilka lektorstjänster som böra placeras i den högre lönegraden.
Med hänsyn härtill och under åberopande i tillämpliga delar av

de skäl, som föranlett mig att avstå från tanken på en uppdelning av läro verksadjunkterna

på två avlöningsgrupper, kan jag icke biträda förslaget
om en högre löneställning för vissa lektorer vid de tekniska läroverken.

Jag förordar alltså, att samtliga lektorer vid de tekniska läroverken tillerkännas
samma löneställning. Då jag icke finner anledning rubba på den
för närvarande bestående likställdheten i avlöningshänseende mellan de tekniska
läroverkens lektorer å ena sidan och de allmänna läroverkens och

folkskoleseminariernas lektorer å den andra, förordar jag jämväl för förstnämnda
lektorer en placering i 27 lönegraden.

Icke-ordinarie lärare.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. För bestridande av den undervisning
vid de tekniska läroverken, som ej kan handhavas av rektor och
lektorer, anställas facklärare, assistenter och extralärare, bland vilka senare

Departe mentschefen.

150

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

en för undervisningen i gymnastik. I den av Kungl. Majit fastställda avlöningsstaten
för de tekniska läroverken ingår en delpost till arvoden åt
extralärare, vilken fördelas med olika belopp för vart och ett av de sju
läroverken. Arvodet till extralärare skall i medeltal utgöra 175 kronor för
veckotimme och läsår, dock med befogenhet för skolöverstyrelsen att, inom
ramen för tillgängliga medel och med hänsyn till tjänstgöringens omfattning
och art, i varje särskilt fall bestämma sådant arvode. Vidare upptager
avlöningsstaten en delpost till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
ur vilken post arvoden utgå för övningar i lantmäteri och föredrag
om arbetarskydd ävensom till biträden vid laborationer, det sistnämnda för
närvarande dock endast vid två läroverk.

Till extra och vikarierande ämneslärare med full tjänstgöring vid tekniskt
läroverk å F-ort utgår — förutom tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg
— jämväl provisorisk avlöningsförbättring.

Slutligen torde böra framhållas, att av extralärarna vid de tekniska läroverken
vissa hava en understundom mycket begränsad tjänstgöring.

Lärarlönekommittén ansåg sig icke böra framlägga förslag örn grunder för
de extra lärarnas avlöning. Det syntes kommittén lämpligast, att erforderliga
anslagsmedel, beräknade efter en i förhållande till löneregleringen för
ordinarie lärare något högre måttstock, allt fortfarande stöde till skolöverstyrelsens
förfogande att för ändamålet användas enligt grunder, överstyrelsen
funne i de särskilda fallen böra tillämpas, varvid kommittén utginge
från att ifrågavarande extra lärare avlönades med hänsyn till arten och omfattningen
av vederbörandes undervisning.

Skolöverstyrelsen hade intet att invända mot att den hittillsvarande ordningen
för bestämmandet av extra lärares avlöning bibehölles, dock att anslagsmedlen
borde ökas, så att arvodet i medeltal kunde höjas i samma
proportion, som avlöningen till motsvarande lärare vid allmänt läroverk bleve
höjd. Arvodet borde beräknas icke efter det mer eller mindre variabla antalet
veckotimmar utan efter det verkliga antalet undervisningstimmar. Med
hänsyn tagen till förenämnda omständigheter föreslog överstyrelsen, med
gradering efter ortsgrupperna, vissa medeltimarvoden, efter vilka ifrågavarande
anslagsbelopp skulle beräknas. Dessa arvodesbelopp motsvarade ungefär,
vad lärarlönekommittén föreslagit för veckotimme beträffande manlig
adjunktskompetent lärare vid allmänt läroverk.

1928 års lönekommitté föreslog för icke-ordinarie lärare lön enligt följande
grunder: extra ordinarie adjunkt 22 lönegraden, extra ämneslärare 19 löneklassen
samt timlärare i läsämne avlöning med belopp liggande omkring
10 procent över det högsta för sådan timlärare vid de allmänna läroverken
föreslagna.

Skolöverstyrelsen framhöll, att några av de nuvarande extra lärarna vid
de tekniska läroverken torde kunna bliva extra ordinarie eller extra lärare
enligt lönekommitténs förslag, varigenom deras ställning skulle erhålla önskvärd
förbättring. Kommitténs förslag till deras placering i 22 lönegraden
respektive 19 löneklassen syntes lämpligt. Dock ville överstyrelsen framhålla,
att även beträffande dylika lärare särskilt lönetillägg kunde bliva påkallat
i likhet med vad överstyrelsen föreslagit beträffande lektorerna.

151

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Överstyrelsen framhöll, att de nuvarande extra lärare, som på grund av
för litet timantal eller eljest icke skulle kunna bliva extra ordinarie eller
extra lärare enligt lönekommitténs förslag, ofta vore sådana, som undervisade
i specialämnen, vilkas rätta behandling fordrade hög kompetens. Det
kunde därför vara nödvändigt att i vissa fall tillerkänna dylika timlärare
högre arvode än som motsvarade det normala medeltalet 1(5 kronor för
veckotimme. Enligt kommitténs förslag skulle lönen till timlärare bliva något
mindre än förenämnda medeltal, och överstyrelsen ansåg en dylik minskning
mindre lycklig. Dessutom ansåg överstyrelsen, att lönen hellre borde beräknas
för undervisningstimme än för veckotimme. Alldeles nödvändigt
syntes vara, att lönen liksom det nuvarande arvodet med hänsyn till timlärarnas
högst olika undervisningsuppgifter finge beräknas såsom medeltal
för de vid en viss läroanstalt förekommande timlärarna tillsamman. Under
denna förutsättning ville överstyrelsen emellertid icke påkalla annan ändring
i kommitténs förslag än att lönebeloppen omräknades efter 38 läsveckor till
i medeltal vissa angivna belopp för undervisningstimme.

Läroverkslönesakkunniga hava föreslagit, att den extra ordinarie och extra
lärarpersonalen vid de tekniska läroverken erhåller samma löneställning som
motsvarande personal vid de allmänna läroverken. I enlighet härmed har
för extra ordinarie och extra adjunkt föreslagits lön i 20 lönegraden. Skulle
i något fall förutsättningar föreligga för anställande av extra ordinarie eller
extra lärare i gymnastik med lek och idrott vid dessa läroverk, hava de
sakkunniga även i fråga örn sådan lärare förordat jämställdhet med de allmänna
läroverkens motsvarande lärare eller lön i 18 lönegraden, med tilllämpning
av systemet med full lön vid en tjänstgöring av 30 veckotimmar
och reduktion vid understigande timantal.

Vad beträffar timlärares avlöning, hava de sakkunniga förordat, att denna
i allmänhet bestämmes efter samma grunder, som föreslagits i fråga om de
allmänna läroverken. För undervisning i sådana specialämnen, vilka falla
utanför de vanliga skolämnenas krets och vilkas rätta behandling enligt vad
skolöverstyrelsen anfört fordrar hög kompetens, hava de sakkunniga förordat,
att Kungl. Majit — liksom för närvarande är fallet beträffande all
timläraravlöning vid tekniskt läroverk — skulle lämna skolöverstyrelsen befogenhet
att, inom ramen för tillgängliga medel och med hänsyn till tjänstgöringens
omfattning och art, i varje särskilt fall bestämma timlärarnas
avlöning.

Läroverkslönesakkunniga hava icke ansett sig böra enbart för de tekniska
läroverkens del förorda beräknande av timläraravlöningen efter undervisningstimme
i stället för efter veckotimme. De sakkunniga hava ansett denna
fråga böra upptagas till prövning i ett sammanhang för hela undervisningsväsendet,
en prövning som de sakkunniga emellertid icke varit i tillfälle
att verkställa.

Jag ansluter mig till läroverkslönesakkunnigas berörda förslag till avlönande
av den icke-ordinarie lärarpersonalen vid de tekniska läroverken.

Departe mentschefen.

152

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

13. Folkskolinspektionen.

Riket är efter 1919 års reform av folkskolinspektionen indelat i 52 folkskolinspektionsområden
med en folkskolinspektör i varje distrikt. Härjämte
finnes för tillsyn över nomadskolundervisningen i riket en nomadskolinspektör.

A. Folkskolinspektörerna.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Enligt gällande avlöningsbestämmelser
uppbär folkskolinspektör grundavlöning av 5,300 kronor samt två
ålderstillägg å vartdera 500 kronor. Härjämte åtnjuter dels folkskolinspektören
i Stockholmstraktens inspektionsområde ett ortstillägg å 400 kronor,
dels ock folkskolinspektör, vars inspektionsområde huvudsakligen är förlagt
till Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län och som är där bosatt,
ortstillägg med 500 kronor.

Härutöver utgår till folkskolinspektör särskild expensersättning.

Lärarlönekomvnittén fann icke tillräcklig anledning förefinnas att frångå
den relation i avlöningshänseende till särskilt läroverksadjunkterna, som
fastslogs år 1919. Kommittén anförde vidare, att med bibehållande av den
nuvarande lönerelationen inspektörs begynnelseavlöning skulle motsvara den
25 löneklassen. Att emellertid kommittén för folkskolinspektörerna tillstyrkte
en något förmånligare placering hade sin grund däruti, att den
möjlighet till förtjänst, som inspektörerna på sina resor tilläventyrs förut
kunde hava haft, genom ändring i resereglementet blivit i väsentlig grad
beskuren. Kommittén hade följaktligen ansett sig böra förorda att folkskolinspektör
hänfördes till 26 lönegraden. Härjämte förutsatte kommittén,
att folkskolinspektör komme i åtnjutande av vederbörlig ersättning för expenser.

Skolöverstyrelsen föreslog i sitt utlåtande i ärendet sådan ändring i
lärarlönekommitténs placering, att folkskolinspektörerna skulle komma att
omedelbart åtnjuta avlöning i högsta löneklassen av 26 lönegraden. I konsekvens
med vad dittills gällt föreslogs förordnad inspektör till åtnjutande
av samma löneförmåner, som kunde varda tillerkända konstituerad sådan.
Beträffande vikarierande inspektör föreslog överstyrelsen placering i 25 löneklassen
med rätt till uppfattning i högre löneklass.

1928 års lönekommitté fann sig kunna biträda skolöverstyrelsens förslag
om inspektörs omedelbara placering i sin lönegrads högsta löneklass med
hänsyn till inspektörernas chefsställning inom det kommunala skolväsendet
! J®sPekRv® inspektionsområden. I fråga örn lönegradsplacering hade, framhöll
kommittén, följande synpunkter för densamma varit de bestämmande.
Lärarlönekommittén och skolöverstyrelsen hade icke ansett sig kunna förorda
högre placering än i 26 lönegraden, vilket med den från samma håll yrkade
placeringen av folkskollärare i 17 lönegraden bleve 9 lönegrader högre än
för dessa. Med denna relation vore, då kommittén föresloge 15 lönegraden

153

Kungl. Majt:s proposition Nr 271.

för folkskollärarna, den 24 lönegraden den för inspektörerna riktiga. Härigenom
uppnåddes visserligen icke, vilket för övrigt icke heller torde komma
att ske med överstyrelsens placering, möjlighet att rekrytera kåren ur seminarielektorers
eller med dessa likställdas krets. Kommittén ansåge emellertid
detta rekryteringsområde praktiskt taget icke kunna påräknas ens med 27
lönegraden. Hittills hade till befattningarna förvärvats med folkskolans behov
förtrogna och i övrigt för uppgiften väl skickade sökande, utan att de
ägt högre akademisk examen. Detta torde med inspektörernas placering i
24 lönegraden även i framtiden bliva fallet. Kommittén förordade alltså
manlig folkskolinspektör till lön enligt 24 lönegradens högsta löneklass, 27
löneklassen, och kvinnlig enligt 21 lönegradens högsta löneklass, 24 löneklassen.
Därjämte förutsatte kommittén, att inspektörerna fortfarande komme
i åtnjutande av vederbörlig ersättning för expenser. Icke-ordinarie folkskolinspektör
borde erhålla lön enligt av Kungl. Majit fastställda grunder.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd fann i och för sig ingen erinran
vara att framställa mot det av 1928 års lönekommitté framlagda förslaget,
även för det fall att läroverkens lektorer och adjunkter komme att erhålla
den av nämnden förordade inplaceringen å löneskalan. Ur löneteknisk
synpunkt syntes dock kunna göras den invändningen mot kommittéförslaget
i denna punkt, att beträffande med konstitutorial tillsatta tjänstemän i lönegrad
sådan som den av kommittén föreslagna undantag icke plägade medgivas
från de vanliga reglerna om löneklassuppflyttning. En annan lösning
av denna lönefråga vore, att folkskolinspektörerna gåves en något
högre ställning å löneskalan men utan den av kommittén förordade särskilda
förmånen i fråga örn placering i löneklass. Såsom ett alternativt
förslag kunde därför ifrågasättas, örn icke folkskolinspektörerna lämpligen
borde hänföras till 25 lönegraden.

Länsstyrelsen i Jönköpings län fann lönekommitténs placering låg. Länsstyrelsen
i Värmlands län föreslog 26 lönegraden, högsta löneklassen. Domkapitlet
i Uppsala föreslog 27 lönegraden; domkapitlet i Skara 25 lönegraden,
28 löneklassen; domkapitlet i Västerås för manlig folkskolinspektör
27 lönegraden, i varje fall 26 lönegradens högsta löneklass; domkapitlet i
Växjö 27 eller åtminstone 26 lönegraden. Domkapitlet i Göteborg framhöll,
att den föreslagna placeringen måste anses för låg, samt domkapitlet i Visby,
att vid en omarbetning av kompetensbestämmelserna en högre placering
borde förekomma.

Skolöverstyrelsen sammanfattade sitt utlåtande på följande sätt: En jämförelse
med folkskollärarnas löner hade icke varit bestämmande vid förut
vidtagna löneregleringar. Den kompensation för en jämförelsevis låg löneplacering,
som enligt riksdagens år 1919 uttalade mening skulle ligga i den
åt inspektörerna då medgivna rätten till rese- och traktamentsersättning
enligt tredje klassen i resereglementet, hade från och med år 1925 försvunnit,
i det att folkskolinspektörerna i samband med utfärdande av nytt
resereglemente placerats i en reseklass, närmast motsvarande fjärde klassen
i det resereglemente, som förut gällde. Med hänsyn till den avlöning, som
enligt kommitténs förslag skulle tillkomma exempelvis rektor vid realskola,
kommunal mellanskola eller högre folkskola, funne överstyrelsen en placering
i 27 lönegraden, i enlighet med vad av flertalet folkskolinspektörer
påyrkats, synnerligen väl motiverad. I fråga örn placering i löneklass borde
emellertid för folkskolinspektörerna tillämpas samma regel som för andra
skolchefer, nämligen att lönen linge omedelbart utgå efter den högsta för

154

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

lönegraden fastställda löneklassen. En tillämpning av denna regel vid folkskolinspektörernas
placering i 27 lönegraden skulle emellertid medföra en
högre placering, än som av folkskolinspektörerna själva i regel påyrkats, något
som överstyrelsen icke funne skäl att föreslå. Överstyrelsen förordade därför,
att manlig folkskolinspektör skulle placeras i 26 lönegraden med rätt
att omedelbart åtnjuta avlöning enligt 29 löneklassen och kvinnlig folkskolinspektör
i 23 lönegraden med omedelbar placering i 26 löneklassen. Det
syntes överstyrelsen tillbörligt, att vid bestämmande av kallortstillägg för
folkskolinspektör lämplig hänsyn toges jämväl till inspektionsområdets utsträckning
och belägenhet samt till de med inspektionsresorna förenade besvärligheterna.
I fråga örn avlöning åt icke-ordinarie folkskolinspektör^''
ansåg överstyrelsen lämpligast, att det liksom hittills bestämdes ett fast arvode,
med rätt för Kungl. Majit att bestämma annat arvode. Det syntes
lämpligt, att avlöningen till icke-ordinarie folkskolinspektör finge utgå enligt
24 lönegraden i löneplanen för icke-ordinarie befattningshavare.

I skrivelse den 11 januari 1936 har styrelsen för statens folkskolinspektörers
förbund hemställt, att Kungl. Majit vid framläggande av proposition
till riksdagen i fråga örn lönereglering för statliga befattningshavare vid
undervisningsväsendet måtte föreslå, att statens folkskolinspektörer placeras
i 27 lönegraden och — därest så föresloges för andra skolchefer — i högsta
löneklassen inom nämnda lönegrad.

I skrivelsen har till en början erinrats, att — när riksdagen år 1919 fastställde
folkskolinspektörernas avlöning på så sätt, att densamma med ett
belopp, motsvarande ett ålderstillägg, understeg lektors lön — riksdagen
därvid såsom särskilt skäl för denna lägre löneplacering anförde, att folkskolinspektör
skulle komma att åtnjuta rese- och traktamentsersättning efter
tredje klassen i stället för såsom förut fjärde klassen i resereglementet.
Efter utfärdandet av kungörelsen den 16 december 1932 örn traktamentsersättning
åt folkskolinspektörer (nr 564) hade varje återstod av den avsedda
kompensationen för utebliven högre löneplacering försvunnit. I icke
ringa utsträckning hade traktamentsersättningar under tjänsteresorna till och
med helt borttagits. Liknande under senare år vidtagna åtgärder för nedbringande
av resekostnads- och traktamentsersättningar hade väl drabbat
även vissa andra befattningshavare och torde ha grundats på uppfattningen,
att ersättning för tjänsteresor icke skulle för vederbörande befattningshavare
utgöra någon inkomstkälla. Men för folkskolinspektörernas vidkommande
hade ifrågavarande åtgärder i verkligheten inneburit ett rubbande
av den löneställning, som av 1919 års riksdag blev dessa tjänstemän tillförsäkrad,
och därmed en lönenedsättning, som kommit till stånd utan samband
med en i vanlig ordning beslutad lönereglering.

Beträffande folkskolinspektörernas placering i lönehänseende har styrelsen
härefter anfört, bland annat, att en jämförelse med vare sig adjunkter eller
lektorer syntes bliva föga vägledande. Riktigare måste det vara att vid löneplacering
jämföra folkskolinspektörerna med dem, som inom undervisningsväsendet
intoge en ställning som ledare och övervakare. Förbundsstyrelsen
ville såsom exempel framhålla, att 1928 års lönekommitté placerat folkskolinspektörerna
i vissa fall tre lönegrader lägre än rektorer vid högre folkskolor,
över vilka läroanstalter folkskolinspektörerna efter skolöverstyrelsens
bestämmande hade att utöva inspektion. Vidare har framhållits, att de
kommunalt anställda skolledarna, ur vilkas led det ock syntes önskvärt att
statsinspektörskåren främst rekryterades, i stor utsträckning hade en ekono -

155

Kungl. Majlis proposition Nr 271.

misk ställning, som måste betecknas såsom väsentligt gynnsammare än den,
vilken enligt lönekommitténs förslag skulle tillkomma statens folkskolinspektörer.

Läroverkslönesakkunniga hava för sin del funnit starka skäl tala för en
förbättring i folkskolinspektörernas löneställning i förhållande till 1928 års
lönekommittés förslag. De sakkunniga hava fördenskull — närmast i
anslutning till lärarlönekommittén — föreslagit att folkskolinspektör — jämväl
kvinnlig sådan — hänföres till 26 lönegraden, med inplacering i avdelning
B av den för allmänna civilförvaltningens ordinarie tjänstemän gällande
löneplanen. I likhet med allmänna civilförvaltningens lönenämnd och på
av denna anförda skäl hava de sakkunniga icke kunnat biträda förslaget,
att folkskolinspektörerna omedelbart skulle erhålla avlöning enligt högsta
förekommande löneklass. Icke heller hava de sakkunniga ansett befogat att,
på sätt ifrågasatts, efter införandet av kallortstillägg och efter dyrorter starkt
differentierade löner bibehålla de för närvarande utgående särskilda lönetilläggen
till folkskolinspektörerna i de nordligaste länen. Utöver lönen
förutsättes folkskolinspektör uppbära ersättning för expenser. De sakkunniga
hava icke yttrat sig angående beloppet av expensersättningen, då denna
fråga varit föremål för utredning i särskild ordning. Ersättning till vikarie
för folkskolinspektör hava de sakkunniga föreslagit skola bestämmas av
Kungl. Majit.

Jag biträder helt läroverkslönesakkunnigas förslag och tillstyrker alltså
för folkskolinspektörerna placering i lönegraden B 26 enligt avlöningsreglementet
för allmänna civilförvaltningen. Min ställning till frågan örn folkskolinspektörernas
expensersättning kommer jag att angiva i annat sammanhang.

B. Nomadskolinspektören.

Gällande bestämmelser och tidigare förslag. Enligt särskilda Kungl. Majits
beslut åtnjuter nomadskolinspektören, med tillämpning av bestämmelserna
i kungörelsen den 19 juni 1919 (nr 520) angående avlöningsförmåner åt
folkskolinspektörer m. m., grundavlöning med 5,300 kronor, vartill komma
två ålderstillägg på vartdera 500 kronor. Härtill kommer — liksom för folkskolinspektörerna
i de tre nordligaste länen — ortstillägg. Vidare erhåller
nomadskolinspektören tillfällig löneförbättring till samma belopp som tillkommer
folkskolinspektör i de dyraste ortsgrupperna eller 1,000 kronor;
detta belopp utgår utan hänsyn till var nomadskolinspektören är bosatt.
Slutligen utgår ett särskilt arvode å 1,100 kronor. Nomadskolinspektören
äger uppbära provisorisk avlöningsförbättring, därest han är bosatt å sådan
ort, där dylik förmån utgår, vilket emellertid för närvarande ej är fallet.

Nomadskolinspektör, som erhållit konstitutorial å tjänsten, är skyldig att
utan minskning i de av honom a nomadskolinspektörstjänsten åtnjutna

Departe mentschefen.

156

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

ordinarie avlöningsförmånerna och utan försämring av den med tjänsten förbundna
pensionsrätten enligt Kungl. Majrts bestämmande låta sig förflyttas
till annan befattning i statens tjänst.

De till nomadskolinspektören utgående avlöningsförmånerna äro sålunda
—- med undantag av de fördelaktigare bestämmelserna rörande tillfällig
löneförbättring samt av det särskilda arvodet — desamma som utgå till
folkskolinspektör, vars inspektionsområde huvudsakligen är förlagt till Jämtlands,
Västerbottens eller Norrbottens län och som är där bosatt.

Varken lärarlönelcommittén eller 1928 års lönekommitté behandlade frågan
örn lönereglering för nomadskolinspektören. Däremot upptog skolöverstyrelsen
densamma i sitt utlåtande över sistnämnda kommittés betänkande, där
överstyrelsen meddelade, att nomadskolinspektören i skrivelse den 20 september
1928 hemställt, att han måtte vid tjänstledighet få behålla det särskilda
arvodet eller lönetillägget, vilket han ansåge böra vid regleringen
beräknas till icke 1,100 utan 1,500 kronor.

Med anledning av denna framställning fann sig överstyrelsen böra taga
i övervägande frågan örn reglering av de utgående lönebeloppen och anförde
i detta hänseende huvudsakligen följande:

Vid en sådan reglering syntes två alternativa tillvägagångssätt kunna följas.
Det ena skulle innebära, att befattningshavare inom nomadskolväsendet skulle
placeras i högre lönegrad än med dem jämförbara befattningshavare, det andra
att den nu gällande ordningen med särskilda tilläggsbelopp för befattningshavarna
inom nomadskolan bibehölles och att endast själva beloppen fastställdes
i enlighet med de nya förhållandena. För befattningshavarna skulle det
förstnämnda av dessa alternativ helt visst synas mest tillfredsställande, då
därigenom även deras pensionsförhållanden komme att förmånligt påverkas.
Det senare alternativet erbjöde måhända lättare anpassning efter möjligen
inträdande förändrade förhållanden.

Skulle särskild lönegrad bestämmas för nomadskolinspektören, måste den,
för att nu rådande relation till folkskolinspektör efter regleringen skulle
bibehållas, sättas två lönegrader över dennes och alltså, örn folkskolinspektör
placerades i 26 lönegraden, nomadskolinspektören placeras i 28 lönegraden.
Örn däremot fortfarande ett tilläggsbelopp skulle bibehållas, borde detta
med utgångspunkt från det nu utgående, 1,100 kronor, med hänsyn till
dyrtidstillägget sättas till 1,500 kronor. Den nu gällande föreskriften om
att detta särskilda arvode skulle utgå till nomadskolinspektören allenast för
den tid, han verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, syntes böra utgå,
då likhet i detta avseende lämpligen borde råda i fråga örn de till nomadskolinspektör
och till nomadlärare utgående särskilda lönetilläggen, och
de sistnämnda ägde uppbära ifrågavarande lönetillägg även under tjänstledighet.

Läroverkslönesakkunniga hava ansett sig böra till övervägande upptaga frågan
örn lönereglering för nomadskolinspektören i samband med sin behandling
av folkskolinspektörernas löneregleringsfråga. Härvid hava de undersökt
de båda alternativ, som skolöverstyrelsen framfört i sitt utlåtande.

157

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Därest nomadskolinspektören erhölle placering två lönegrader högre än folkskolinspektörerna,
d. v. s. i 28 lönegraden, skulle följande löneökningar för
honom inträda för år räknat: under 1—3 åren med 191 kronor, under 4—
5 åren med 671 kronor, under 6 året med 171 kronor, under 7—9 åren
'' med 651 kronor, under 10 året med 1,131 kronor samt från och med 11
året med 631 kronor. Därest nomadskolinspektören placerades i 26 lönegraden
med ett särskilt tillägg av 1,500 kronor, skulle de honom nu tillkommande
avlöningsförmånerna för år ökas med: under 1—3 åren 636
kronor, under 4—5 åren 1,500 kronor, under 6 året 516 kronor, under 7—9
åren 1,036 kronor, under 10 året 1,476 kronor samt från och med 11 året
976 kronor.

Beträffande valet mellan de behandlade båda alternativen — 28 lönegraden
eller 26 lönegraden jämte särskilt lönetillägg — hava läroverkslönesakkunniga
framhållit följande.

Ur befattningshavarens synpunkt torde måhända det första alternativet
vara att föredraga, med hänsyn till den därmed följande högre pensionen.
Vid val av det andra alternativet kunde dock den sammanlagda avlöningen
sättas till högre belopp än som motsvarade lönen enligt det första alternativet.
Sett från statens synpunkt syntes avgjort vara att föredraga att
inordna nomadskolinspektören bland folkskolinspektörerna i övrigt med ett
särskilt lönetillägg. Härigenom skulle ingen svårighet ur avlöningshänseende
uppstå att förflytta nomadskolinspektören till annan inspektörsbefattning,
vilket kunde visa sig önskvärt på grund av de särskilda krav på fysisk
spänstighet, vilka måste ställas på nomadskolinspektören. De sakkunniga
hava fördenskull tillstyrkt alternativet med 26 lönegraden — liksom i fråga
om folkskolinspektör enligt avdelning B av allmänna civilförvaltningens
löneplan — jämte lönetillägg av 1,500 kronor för år. Sistnämnda belopp
hava de sakkunniga ansett sig böra förorda, främst med hänsyn till svårigheten
att rekrytera den ifrågavarande befattningen, ehuru de därav föranledda
löneökningarna, såsom nyss visats, bliva ganska betydande. Ersättning till
vikarie för nomadskolinspektören förutsättes av de sakkunniga skola bestämmas
av Kungl. Maj:t. I

I likhet med läroverkslönesakkunniga finner jag, att samtidigt med folkskolinspektörerna
även nomadskolinspektören bör erhålla lönereglering enligt
det för allmänna civilförvaltningen gällande avlöningsreglementet.

Vad angår formen för lönesättningen, har jag funnit det av läroverkslönesakkunniga
förordade förslaget vara det mest ändamålsenliga. Jag tillstyrker
alltså, att nomadskolinspektören hänföres till lönegraden B 26 enligt
avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen och härjämte tilldelas
ett särskilt lönetillägg av 1,500 kronor. De närmare bestämmelserna
rörande tilläggets åtnjutande under ledighet m. m. torde Kungl. Maj:t få
utfärda. Expensersättning bör givotvis utgå även till nomadskolinspektören.

Departe mentschefen.

158

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

14. Vaktmästarpersonal.

Vid de undervisningsanstalter, om vilka här är fråga, finnes anställd en
talrik personal för fullgörande av vaktmästarsysslor, skötsel av värmeledning
m. m. Denna personals anställnings- och avlöningsförhållanden äro
mycket växlande och även i viss män oklara. I några fall avlönas, såsom
av det följande närmare framgår, befattningshavarna av vederbörande avlöningsanslag,
i andra fall av anslag, som äro avsedda för bestridande av omkostnader
och andra utgifter, i åter andra — och det största antalet — fall
av medel, som icke anvisats å riksstaten. För vissa befattningshavare hava
Kungl. Majit och riksdagen fastställt avlöningens storlek, för andra utgår
lönen enligt av skolöverstyrelsen givna direktiv, för andra åter bestämmes
lönen av den som anställt personalen (rektor eller lokalstyrelse). A ordinarie
stat äro endast uppförda vissa befattningshavare vid de tekniska läroverken
samt vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte.

Vid olika tillfällen har, såsom jag kommer att längre fram närmare beröra,
frågan örn vaktmästarnas avlöningsförhållanden och därmed sammanhängande
spörsmål varit föremål för behandling. Då nu förestår en definitiv
lönereglering för lärarpersonalen vid här berörda läroanstalter, synes
även spörsmålet örn avlönings- och anställningsförhållandena för vaktmästare
och dylika befattningshavare böra tagas under övervägande.

Nuvarande förhållanden.

Att börja med torde böra lämnas en redogörelse dels för de bestämmelser,
som för närvarande gälla beträffande antagande av vaktmästare och annan
betjäning vid här ifrågavarande läroanstalter, dels ock rörande denna vaktpersonals
antal och löneförmåner m. m. De sistnämnda uppgifterna hava
till största delen av läroverkslönesakkunniga införskaffats från vederbörande
rektorer och avse förhållandena höstterminen 1936.

De allmänna läroverlcen. I läroverksstadgan föreskrives, att vaktmästare
och övrig betjäning vid ett läroverk, allt efter läroverkets behov, anställes
av lokalstyrelsen för läroverket, vilken tillika bestämmer ifrågavarande personals
avlöningsförmåner och äger att uppgöra instruktion för densamma.
Den kontanta avlöningen till vaktmästare, eldare och övrig betjäning vid
läroverken ävensom kostnader för renhållning bestridas av läroverkens ljusoch
vedkassor. Såsom regel åtnjuta nämnda befattningshavare fri bostad
med lyse och värme, vanligen förlagd till läroverkshuset. Ljus- och vedkassans
inkomster utgöras av dels en terminsavgift, som av lokalstyrelsen
på rektors förslag fastställes i mån av behov till lika belopp för varje lärjunge,
dock att beloppet icke utan skolöverstyrelsens medgivande må sättas
högre än 25 kronor, dels ock en tredjedel av inflytande hyresmedel, där ej

159

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

lokalstyrelsen annorlunda förordnar. I fråga om de lärjungar, vilka i föreskriven
ordning helt eller delvis befrias från den till ljus- och vedkassan
utgående avgiften, beredes kassan ersättning, som utgår av ett av riksdagen
beviljat anslag, vilket för budgetåret 1936/1937 uppgår till 385,000 kronor.

Enligt av läroverkslönesakkunniga införskaffade uppgifter funnos under
höstterminen 1936 vid 118 av de 137 allmänna läroverken tillhopa 177
vaktmästare med heltidstjänstgöring, d. v. s. minst 7 timmars genomsnittlig
tjänstgöring per dag. Vid flera läroverk funnos mer än en vaktmästare:
13 läroverk hade tre vaktmästare var och 33 hade två vaktmästare, medan
72 hade en vaktmästare och 19 saknade vaktmästare med heltidstjänstgöring.
Benämningarna på vaktpersonalen växla. Vid varje läroverk finnes
en befattningshavare, som kallas vaktmästare, men där mer än en sådan
är anställd, växla benämningarna: eldare, maskinist, värmeledningsskötare,
gymnastikvaktmästare. Även benämningarna förste och andre vaktmästare
finnas, liksom biträdande vaktmästare, gårdskarl, reparatör; vid ett läroverk
finnes anställd en trädgårdsmästare.

Lönerna för ifrågavarande vaktmästare äro mycket oenhetliga. Grundbeloppen
äro sålunda skiftande, och i vissa fall utgå ålderstillägg, i andra
icke. Där ålderstillägg förekomma, variera de till beloppen och utgå med
olika tidsintervaller. Naturaförmåner ligga i de flesta fall utanför den kontanta
lönen men inräknas stundom i lönen. Dessa förmåners värde uppskattas
till mycket växlande belopp, lägst 150 och högst 1,200 kronor. De
totala lönebeloppens variationer framgå av följande uppgifter, där minimioch
maximibelopp för vaktmästare med heltidstjänstgöring vid olika kategorier
av läroverk äro angivna. Förekommande naturaförmåner äro inräknade,
liksom dyrtidstillägg. I de fall, där ålderstillägg äro bestämda, har
det räknats med att samtliga dylika tillägg åtnjutas.

Vid högre allmänna läroverk, där tre vaktmästare äro anställda, växlar
avlöningen mellan 2,235 kronor och 4,883 kronor, där två vaktmästare äro
anställda, mellan 2,340 kronor och 4,269 kronor och där endast en vaktmästare
är anställd, mellan 2,850 kronor och 4,320 kronor. Vid den enda
realskola, som har tre vaktmästare, äro motsvarande lönebelopp 4,200 och
4,760 kronor, vid den enda realskola, som har två vaktmästare, 3,440 och
4,767 kronor och vid de realskolor, som hava en vaktmästare, 2,100 och
4,135 kronor.

Vid 17 läroverk finnas vaktmästare, som icke hava heltidstjänstgöring.
Vissa bland dem uppgivas vara anställda även vid annan läroanstalt, vanligen
folkskola. Från två läroverk har uppgivits att inga vaktmästare äro
anställda.

I många fall åtnjuter vaktmästaren särskild ersättning för utförande av
vissa uppgifter vid läroverket, såsom städning, renhållning, bestyr i samband
med uthyrandet av lokaler inom läroverket och dylikt.

Högre lärarinneseminariet. Vaktmästare och övrig betjäning anställes —
liksom tidigare skedde vid de allmänna läroverken -— av rektor mot den
avlöning, som lärarkollegiet bestämmer. Vid seminariet finnas för närvarande
anställda en vaktmästare, tillika portvakt, och en eldare. Såsom avlöning
åt dessa äro i staten för seminariet upptagna arvoden med 800
kronor för vaktmästaren och 750 kronor för eldaren, vartill kommer dels
för vaktmästaren fri bostad samt tillfällig löneförbättring med 400 kronor,
dels ock för eldaren tillfiillig löneförbättring med 250 kronor.

160

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

Folkskoleseminarierna. Vid folkskoleseminarierna finnas anställda vaktmästare,
eldare, trädgårdsbiträden och annan vaktpersonal. Enligt gällande
seminariestadga anställes och entledigas vaktmästare och annan för vederbörande
seminarium nödig betjäning av rektor, som jämväl bestämmer avlöning
i enlighet med de närmare föreskrifter, som kunna meddelas av skolöverstyrelsen.
Avlöningen bestrides av det å omkostnadsstaten för seminarierna
uppförda anslaget till expenser.

Tjänstgörings- och avlöningsförhållandena för den fast anställda personalen
växla avsevärt. Enligt av läroverkslönesakkunniga inhämtade uppgifter finnas
tre vaktmästare vid vart och ett av seminarierna i Uppsala, Linköping,
Falun, Lund, Göteborg, Karlstad och Luleå samt två vaktmästare vid vart
och ett av seminarierna i Stockholm, Kalmar och Umeå. Den sammanlagda
avlöningen — ålders- och dyrtidstillägg samt naturaförmåner däri inräknade
— växlar mellan: vid seminarier med tre vaktmästare 2,527 kronor och
3,970 kronor samt vid seminarier med två vaktmästare omkring 1,200
kronor1 och 3,987 kronor.

Småskoleseminarierna. Dessa läroanstalter hava först på senare år helt
övertagits av staten. Några allmänna bestämmelser örn ordningen för anställande
av vaktpersonal finnas ännu icke. Tills vidare tillämpas de bestämmelser,
som i motsvarande avseende gälla för folkskoleseminarierna.
Avlöningen utgår — liksom vid sistnämnda seminarier — ur vederbörande
anslag till expenser. För närvarande finnas två vaktmästare vid vart och
ett av seminarierna i Skara, Strängnäs, Växjö (t. o. m. läsåret 1937/1938
folkskoleseminarium), Landskrona och Härnösand samt en vid vartdera av
seminarierna i Haparanda och Lycksele. Vid den förstnämnda gruppens
seminarier växlar avlöningen mellan 1,680 kronor och 3,138 kronor, vid den
senares mellan 2,148 kronor och 3,076 kronor.

De tekniska läroverken. Enligt för de tekniska läroverken gällande bestämmelser
har vederbörande läroverksstyrelse att anställa och avskeda vaktmästare
och annan för läroverket nödig betjäning. A avlöningsstaterna för
de — för närvarande sju — tekniska läroverken är för budgetåret 1936/
1937 uppförd följande ordinarie personal: 6 vaktmästare med en avlöning
av 1,450 kronor, 3 maskinister och eldare med en avlöning av 1,750 kronor
samt 3 laboratorievaktmästare med en avlöning av 1,750 kronor. För en
var kan tillkomma tre förhöjningar å lönen å 100 kronor. Vidare utgå till
dem tillfälligt lönetillägg (kungörelsen 1923 : 276) ävensom dyrtidstillägg.
Örn bostad med lyse och bränsle eller vissa av dessa förmåner åtnjutas,
vilket i regel är fallet, skola vissa avdrag å lönen göras.

Ytterligare utgår ur en å avlöningsstaten upptagen anslagspost medel till
bidrag till avlönande av viss icke-ordinarie vaktbetjäning, nämligen till en
laboratorievaktmästare samt en maskinist och eldare vid elektroteknisk a fackskolan
i Västerås ävensom till en vaktmästare vid tekniska fackskolan i
Eskilstuna. Nämnda tre befattningshavare äro jämväl anställda vid vederbörande
städers läroanstalter. Slutligen utgår ur samma anslagspost ersättning
för utförande av maskinist- och eldargöromålen vid tekniska gymnasiet
i Härnösand. 1

1 Avser biträdande vaktmästare (kvinnlig), som uppbär kontant lön av 900 kronor med
rätt att av förste vaktmästaren erhålla bostad och kost mot ersättning av 300 kronor för år.

161

Kungl. Majis -proposition Nr 271.

Läroanstalterna för blinda. Vaktbetjäningen vid institutet och förskolan
för blinda å Tomteboda, hantverksskolan i Kristinehamn för blinda män
och hantverksskolan i Växjö för blinda kvinnor antages enligt bestämmelserna
i gällande stadga av vederbörande rektor. Avlöningen utgår i fråga
örn institutet å Tomteboda samt hantverksskolan i Växjö från vederbörande
omkostnadsanslag, anslagsposten vårdare och tjänstepersonal. Beträffande
hantverksskolan i Kristinehamn utgår däremot lönen från den å avlöningsstaten
uppförda anslagsposten för avlöningar till icke-ordinarie personal.

Enligt inhämtade uppgifter åtnjuter den vid nämnda anstalter anställda
personalen följande löneförmåner, inberäknat värdet av åtnjutna natura -

förmåner:

Tomteboda:

maskinist......................kronor 4,200

vaktmästare..................... » 3,200

eldare........................ * 3,250

gårdsdräng och eldare............. » 2,800

Kristinehamn:

vaktmästare.....................kronor 3,345

Växjö:

vaktmästare.....................kronor 2,500

Utom för sistnämnda vaktmästare ingår i de angivna avlöningsbeloppen
samtliga för respektive befattningar stadgade ålderstillägg. Dyrtidstillägg
utgår till och är inberäknat i avlöningen för vaktmästarna i Kristinehamn
och Växjö.

Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte. Enligt det för anstalten
gällande reglementet antages vaktpersonalen av anstaltens styrelse
efter förslag av rektor, styrelsen dock obetaget att åt rektor överlåta här
ifrågavarande angelägenheter. Vaktmästarpersonalen vid anstalten är dels
ordinarie, dels extra. Den ordinarie personalen utgöres av en maskinist
och två vaktmästare, vilka enligt avlöningsstaten åtnjuta avlöning med
respektive 1,750, 1,450 och 1,450 kronor. Till samtliga utgå tre ålderstilllägg
ä 100 kronor. Härtill kommer tillfälligt lönetillägg ävensom dyrtidstillägg.
En icke-ordinarie vaktmästare uppbär arvode från den i avlöningsstaten
uppförda anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t. För vårdar- och ekonomipersonal i övrigt är
särskild anslagspost anvisad under omkostnadsstaten. Anledning saknas att
här närmare ingå på denna personals avlöningsförhållanden.

Tidigare framställningar och förslag.

Framställningar om åtgärder för reglerande av vaktmästarpersonalens anställnings-
och löneförhållanden hava vid upprepade tillfällen gjorts av
ifrågavarande befattningshavare vid de allmänna läroverken.

Sveriges allmänna läroverks vaktmästarförening ingav sålunda i februari
1918 en framställning om utredning av läroverksbetjäningens tjänstgöring
och löneförhållanden, vilken framställning sedermera kompletterats genom
skrivelser av februari 1920 samt januari och november 1927.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271.

162

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

Vaktmästarföreningen anförde i förstnämnda framställning, att läroverkens
vaktmästare stöde tillbaka för ämbetsverkens i fråga örn anställningens
trygghet, avlöningens storlek och utsikterna att undgå nöd på gamla dagar.
Senare har föreningen yrkat, att vaktmästarnas tjänster skulle bliva ordinarie
och att en reglering av löne- och arbetsförhållanden skulle vidtagas.
Då avlöningen utginge ur läroverkens ljus- och vedkassa, kunde den bliva
beroende av faktorer, som inverkade olika på olika orter och i varje fall
försvårade eller omöjliggjorde tillgodoseendet av betjäningens krav, hur välberättigade
de än kunde vara. Vidare har föreningen yrkat, att maskinisterna
vid vissa större läroverk samt de vaktmästare vid de större realskolorna,
vilka förutom vaktmästartjänsten även skötte värmeledningen, skulle
åtnjuta samma lön som vaktmästarna vid de större läroverken.

Dåvarande läroverlcsöverstyrelsen anförde i utlåtanden den 25 september
och den 3 december 1919 i huvudsak följande.

Överstyrelsen funne vaktmästarnas begäran om en mera tryggad och
ekonomiskt fördelaktigare ställning befogad. Att olägenheter följde därav,
att avlöningen utginge ur ljus- och vedkassan samt bestämdes av kollegiet,
ansåge överstyrelsen bevisat. Dels hade avlöningen vid många läroverk,
särskilt de mindre, blivit för knapp, dels hade lönebeloppen för vaktmästare
med ungefär likartad tjänstgöring blivit i hög grad växlande. Ett likformigt
lönesystem borde träda i det gamlas ställe, och förutsättningen härför
vore, att vaktmästarnas avlöning utginge av statsmedel. Mindre egentligt
vöre dock att bestrida utgiften i fråga av terminsavgifterna till statsverket
liksom även att bestrida en del av utgiften av ljus- och vedkassan
och en annan del av statsmedel, varför överstyrelsen föreslog, att vaktmästarnas
kontanta avlöning måtte utgå av statsmedel.

Läroverksvaktmästares befattning ansåge överstyrelsen vara mera maktpåliggande
och ansträngande än vaktmästarnas vid departementen, de centrala
ämbetsverken och länsstyrelserna. Dessa senare hade i allmänhet en
stor del av dagen ledig, medan de förras arbetsdag började mycket tidigt
och slutade sent. Detta gällde i första hand de egentliga vaktmästarna vid
högre lärarinneseminariet och de större läroverken, vilka i lönehänseende
borde ställas lika med förste vaktmästarna vid statens ämbetsverk och betecknas
med benämningen vaktmästare av andra graden. Övriga läroverksvaktmästare
borde avlönas i likhet med vaktmästare vid statens ämbetsverk
och betecknas såsom vaktmästare av första graden.

Av en utav överstyrelsen verkställd undersökning angående behov av
vaktmästarpersonal framginge, att en vaktmästare av andra graden borde
finnas vid högre lärarinneseminariet och vart och ett av de högre läroverken
samt vid de dåvarande sex största realskolorna. Två vaktmästare av
första graden skulle dessutom finnas vid vart och ett av nio högre allmänna
läroverk, en vid vart och ett av övriga högre läroverk utom fem, vid vilka
endast en av andra graden skulle finnas. Vidare skulle vaktmästare av
första graden finnas en vid varje realskola utom fyra. Kvinnliga vaktmästare
borde kunna anställas av senare slaget, med ett avlöningsbelopp 20
procent lägre än för motsvarande manlig vaktmästare. För kvinnlig vaktmästare,
som i undantagsfall anställdes i stället för manlig av andra graden,
borde i varje särskilt fall avlöningen bestämmas av Kungl. Majit.

Till den för längre eller kortare tid erforderliga extra personalen borde
avlöningen utgå av vederbörande kassa vid läroverket. Överstyrelsen be -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271. 163

rörde jämväl vaktmästarnas naturaförmåner och värderingen m. m. av dessa
förmåner.

Statskontoret anförde i utlåtande den 19 januari 1920 bland annat följande.
Det vore mindre lämpligt och staten knappast värdigt, att statstjänare avlönades
av läroverkens elever. Med hänsyn till anförda omständigheter,
särskilt den stora svårigheten att med det nu rådande avlöningssystemet
uppnå enhetlighet, ansåge sig statskontoret kunna tillstyrka, att staten åtoge
sig avlöningen av läroverkens vaktmästare. Detta vore även att fullgöra
en redan av statsförvaltningen godtagen princip, tillämpad vid andra statsanstalter,
t. ex. folkskoleseminarier och tekniska läroverk. I likhet med
skolöverstyrelsen ansåge statskontoret, att utvägen att höja lärjungarnas terminsavgifter
till statsverket icke borde anlitas.

Beträffande de av läro verk söverstyrelsen föreslagna olika avlöningstyperna
yttrade statskontoret, att vaktmästarna av andra graden — även örn de i
regel icke komme att utöva förmanskap — borde avlönas högre än vanliga
vaktmästare. Det syntes nämligen av handlingarna vara ådagalagt, att
ifrågavarande vaktmästares dagliga arbetstid betydligt överskrede den för
vaktmästarna vid exempelvis de centrala ämbetsverken föreskrivna samt
även att vaktmästarsysslorna vid läroverken fordrade större mångsidighet
hos sina innehavare. I anslutning härtill biträdde statskontoret läroverksöverstyrelsens
förslag rörande löneställningen för de allmänna läroverkens
vaktmästare.

1902 års lönereglering skommitté framhöll i utlåtande den 2 september 1921,
att de vid de allmänna läroverken anställda vaktmästarna och med dessa
jämförliga befattningshavare redan i viss mening vore att betrakta såsom
statsfunktionärer, varför frågan gällde, huruvida de lämpligen borde göras
till ordinarie befattningshavare i statens tjänst. Örn också göromålen för
ifrågavarande tjänstinnehavare vore i stort sett ensartade, vore dock omfattningen
och mängden av arbetet synnerligen växlande. Sistnämnda omständighet
måste givetvis vid en definitiv lönereglering medföra en gruppering
av befattningshavarna i flera olika lönegrader, vilket allt förutsatte en
synnerligen ingående prövning av de i de särskilda fallen rådande förhållandena.
Givetvis borde tillses, att ordinarie befattningar icke inrättades i
de fall, där full sysselsättning icke kunde beredas personal. Kommittén
höll vidare före, att en lönereglering, som gjorde ifrågavarande befattningshavare
till statsfunktionärer i egentlig mening, skulle medföra ett alltför
strängt fastlåsande av förhållanden, som på ett mera praktiskt, mera ändamålsenligt
och mera smidigt sätt läte sig ordna genom ett bibehållande av
det hittillsvarande systemet. Kommittén, som behjärtade personalens önskemål
att få pensionsfrågan ordnad, kunde dock ej finna, att häri läge något
avgörande skäl för att göra dessa befattningar till ordinarie statstjänster.
Riksdagen hade nämligen beviljat såväl pensioner till avgående läroverksvaktmästare
som understöd åt änkor och barn efter sådana tjänstinnehavare.

Med hänsyn såväl till de i ärendet förefintliga, outredda frågorna som
till de rådande statsfinansiella förhållandena ansåg sig löneregleringskommittén
icke kunna åtminstone för det dåvarande tillstyrka, att vaktmästare
och med dem jämförliga befattningshavare vid de allmänna läroverken
gjordes till ordinarie statstjänstemän.

Lärarlönekommittén upptog icke till behandling frågan örn löneförhållandena
för vaktmästarna vid de allmänna läroverken och vid de statliga små -

164

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

skoleseminarierna. Då kommitténs förslag beträffande lönereglering för
vaktmästarpersonalen vid övriga, nu ifrågavarande läroanstalter delvis grundade
sig på förhållanden, som numera undergått förändring i olika avseenden,
torde någon redogörelse för de av kommittén framlagda förslagen
icke vara erforderlig i förevarande sammanhang.

1928 års löneJcommitté, som erhöll remiss å berörda, av läroverkens vaktmästarförening
gjorda framställningar jämte däröver avgivna yttranden, har
i sitt betänkande framlagt förslag beträffande lönereglering för vaktmästarpersonalen
vid samtliga nu ifrågavarande läroanstalter med undantag av
statens småskoleseminarier.

Beträffande de allmänna lär över leon ansåg kommittén, att staten borde åtaga
sig avlöningen av de vaktmästare, som hade full tjänstgöring. Övrig personal
av ifrågavarande slag borde anställas och avlönas på hittills vanligt
sätt och enligt grunder, som för varje läroanstalt för sig befunnes lämpliga.
Såsom skolöverstyrelsens utredning visat, vore vaktmästarna beträffande
arten och omfånget av sin syssla i flera avseenden olika ställda vid olika
läroverk. På grund härav vore det å ena sidan lämpligt och naturligt med
olika löneställning, å andra sidan icke lämpligt med andra benämningar än
vaktmästare, dock att vaktmästare med den högre löneställningen borde
betecknas såsom förste vaktmästare, de övriga såsom vaktmästare.

Enligt kommitténs förslag skulle vid de då befintliga läroverken anställas
följande ordinarie vaktmästarpersonal:

vid 11 högre allmänna läroverk en förste vaktmästare (7 lönegraden) och
två vaktmästare (5 lönegraden);

vid 13 högre allmänna läroverk och 5 realskolor en förste vaktmästare
och en vaktmästare;

vid 25 högre allmänna läroverk en förste vaktmästare;

vid 64 realskolor en vaktmästare.

I likhet med vad som gällde för personal vid statens verk, borde åtnjutna
naturaförmåner inordnas i lönen och ersättning utgivas av befattningshavarna.
Kommittén framhöll, att av läroverkens medel borde, såsom
dittills skett, kunna utgå ersättning för sådana uppdrag utom tjänsten, som
enligt särskild överenskommelse anförtroddes åt vaktmästarna, t. ex. städning,
i den mån det befunnes lämpligt, att dylik syssla ombesörjdes av
vaktmästaren.

Två av kommitténs ledamöter förordade i avgiven reservation, att vid
läroverk med två eller flera vaktmästare den ene skulle erhålla lön enligt
6 lönegraden, under förutsättning att hans uppgift huvudsakligen bestode
i att vara värmeledningsskötare.

I fråga om högre lärarinneseminariet förordade kommittén, att såväl vaktmästaren
som eldaren skulle erhålla ordinarie anställning, den förre med
beteckningen förste vaktmästare och placering i 7 lönegraden, den senare
med benämningen vaktmästare och placering i 5 lönegraden. För åtnjutna
naturaförmåner skulle ersättning utgå enligt avlöningsreglementets bestämmelser.

Beträffande folJcskoleseminarierna — då 15 till antalet — tillstyrkte kommittén,
att vid ett seminarium skulle anställas en förste vaktmästare (7
lönegraden och två vaktmästare (5 lönegraden), vid 7 seminarier en förste
vaktmästare och en vaktmästare, vid 3 seminarier en förste vaktmästare
samt vid 4 seminarier en vaktmästare.

I avseende å de telcnislca läroverken föreslog kommittén placering av ma -

165

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

skinist och laboratorievaktmästare i 7 lönegraden och vaktmästare i 5 lönegraden,
med avdrag för värdet av lämnade naturaförmåner. Kommittén
påpekade, att vid vissa av ifrågavarande läroverk funnes betjäningspersonal,
vilken icke åtnjöte full avlöning från staten, enär vederbörande förutsattes
jämväl tjänstgöra vid kommunala läroanstalter. I dessa fall utginge bidragen
från statens sida under villkor, att vederbörande kommun till befattningshavaren,
så länge han vore anställd vid såväl statens som stadens
läroanstalter, utbetalade så stort arvode, att sammanlagda avlöningsförmånerna
uppginge till samma belopp, som fastställts för motsvarande ordinarie
personal, dock med avdrag av belopp, motsvarande ordinarie befattningshavares
pensionsavgifter.

Beträffande blindinstitutet å Tomteboda förordade kommittén ordinarie
anställning för en maskinist, med lön enligt 7 lönegraden, samt en vaktmästare,
med lön enligt 5 lönegraden. För vaktmästare vid vårdanstalten i
Lund föreslog kommittén placering i 5 lönegraden.

I sitt utlåtande över 1928 års lönekommittés betänkande anslöt sig skolöverstyrelsen
till den av kommittén uttalade uppfattningen, att den vaktbetjäning
vid läroverken, som hade full tjänstgöring, borde anställas på
ordinarie stat, medan övrig personal av ifrågavarande slag skulle anställas
och avlönas på dittills brukligt sätt. En viss löneskillnad mellan olika slag
av vaktmästare vore motiverad. Överstyrelsen biträdde även förut berörda
reservanters förslag örn högre löneplacering av de vaktmästare, som hade
till huvudsaklig uppgift att vara värmeledningsskötare. I sådan vaktmästares
skyldigheter borde i så fall ingå att utan särskild ersättning så långt
möjligt biträda med reparationer av läroverkets inventarier och undervisningsmateriel.
För dylik vaktmästare föreslog överstyrelsen placering i 6
lönegraden och benämningen maskinvakt. Överstyrelsen ifrågasatte emellertid,
huruvida icke vid realskolor, där endast vaktmästare vore anställd,
även denne borde '' komma i åtnjutande av lön enligt 6 lönegraden. En
dylik vaktmästare hade förutom de visserligen mindre omfattande vaktmästarsysslorna
även att utföra en maskinvakts arbete, och det vore följaktligen
ett intresse för läroverket att såsom vaktmästare erhålla en även
mekaniskt förfaren person, som kunde biträda med erforderliga reparationer.

Enligt överstyrelsens förslag skulle alltså förste vaktmästare erhålla avlöning
i 7, maskinvakt i 6 och vaktmästare i 6 eller 5 lönegraden.

I fråga örn läroverkens placering i olika grupper med hänsyn till antalet
behövliga vaktm ästartj än ster bleve vissa modifikationer av kommitténs förslag
erforderliga. Man borde räkna med inrättandet av ytterligare vaktmästartjänster
än dem lönekommittén förordat. Emellertid syntes denna
fråga böra närmare utredas, innan definitivt beslut fattades.

Beträffande vaktmästarnas bostäder m. m. framhöll överstyrelsen allenast,
att det syntes nödvändigt att uppställa vissa fasta beräkningsgrunder för
värderingen av bostadsförmånen inom olika dyrortsgrupper. Bostadsinnehavaren
ägde ju i förevarande fall ej själv bestämma över bostadens beskaffenhet,
utrymme in. m. Det vore jämväl önskvärt, att hithörande förhållanden
reglerades genom en boställsordning.

Då förhållandena vid de olika läroverken vore i hög grad skiftande,
skulle det, yttrar överstyrelsen, möta stora svårigheter och knappast heller
vara önskvärt att få till stånd för rikets samtliga läroverk enhetliga bestämmelser
för vaktmästarnas tjänsteåligganden. Dessa borde i stället regleras

166

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

i den av vederbörande lokalstyrelse vid läroverket utfärdade instruktionen
för vaktmästarpersonalen.

Överstyrelsen instämde slutligen i vad lönekommittén anfört beträffande
rätt för vaktmästarna att uppbära ersättning för vissa särskilda uppdrag.

Beträffande högre lärarinneseminariet föreslog överstyrelsen, att en förste
vaktmästare skulle anställas med placering i 7 lönegraden och en maskinvakt
med placering i 6 lönegraden. I fråga om folkskoleseminarierna och de
tekniska läroverken anslöt sig överstyrelsen i huvudsak till kommitténs förslag.

Yad beträffar läroanstalterna för ilinda, påpekade överstyrelsen, att enligt
lönekommitténs förslag maskinisten å Tomteboda skulle få minskad lön.
Hans arbete med skötseln av värmesystem i 6 olika byggnader vore så
omfattande, att vintertiden 2 eldare vore anställda till hans biträde. Han
borde jämställas med maskinister vid sjukhus och placeras i 8 lönegraden.
I vaktmästarens vid Tomteboda åligganden inginge jämväl att ansvara för
institutets bokförlag och sköta försäljningen av böcker till landets alla blinda.
Han borde därför jämställas med förste vaktmästare och placeras i 7 lönegraden.
Vaktmästare vid hantverksskolorna i Kristinehamn och Växjö
borde uppföras på ordinarie stat och placeras, den förre, som jämväl vore

lastbilschaufför, i 6 och den senare i 5 lönegraden.

Angående vårdanstalten i Lund förordade överstyrelsen, att i tjänsteförteckningen
skulle upptagas en maskinist, som av 1930 års rikdag uppförts
å anstaltens stat, i 7 lönegraden. Vaktmästare borde hänföras till 6 lönegraden.

I detta sammanhang böra anmälas vissa framställningar i nu förevarande
fråga, vilka under senare tid inkommit.

I en av skolöverstyrelsen med utlåtande av den 31 augusti 1935 till
Kungl. Majit överlämnad framställning hava rektorerna vid de allmänna
läroverken inom Skara stift samt i Göteborg, Strömstad och Jönköping hemställt,
att skolöverstyrelsen ville för sin del medverka till att frågan örn

vaktmästarnas anställnings- och avlöningsförhållanden fördes ytterligare

framåt till en snar lösning i den riktning, som av 1928 års lönekommitté
föreslagits. Skolöverstyrelsen har i yttrande över nämnda framställning uttalat
sin livliga anslutning till syftet med densamma.

I skrivelse den 16 september 1935 har civilförvaltningens personalförbund
hemställt, att Kungl. Majit måtte vidtaga de åtgärder, vilka kunde befinnas
nödiga för att frågan om lönereglering för personalen vid undervisningsväsendet
kunde föreläggas 1936 års riksdag, ävensom att därvid samtliga
vaktmästare och maskinister måtte föreslås bliva placerade i 7 lönegraden.
Med skrivelse den 21 november 1935 har vidare styrelsen för Sveriges läroverksvaktmästarförening
överlämnat en utredning angående vaktmästarpersonalens
löneförhållanden vid Stockholms allmänna läroverk, verkställd av
en kommitté, som tillsatts av lokalstyrelserna vid Stockholmsläroverken och
nämnda förenings styrelse, i samband varmed åtskilliga yrkanden i lönefrågan
framställts.

Läroverkslönesakkunniga.

I enlighet med givna direktiv hava läroverkslönesakkunniga till behandling
upptagit frågan örn lönereglering för vaktmästarpersonalen vid här omhandlade
läroanstalter.

167

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 271.

De sakkunniga hava härvid funnit sig böra i likhet med 1928 års lönekommitté,
skolöverstyrelsen och statskontoret tillstyrka, att ifrågavarande
personal vid de allmänna läroverken erhåller statsanställning i egentlig mening.
Enligt de sakkunnigas uppfattning saknas nämligen tillräckliga skäl
för att å ifrågavarande område bibehålla den nuvarande, i olika avseenden
otillfredsställande anordningen. Reglering av avlöningsförhållandena bör
fördenskull ske i anslutning till det för allmänna civilförvaltningen gällande
lönesystemet. Liknande reglering bör enligt de sakkunniga ske vid övriga,
nu ifrågavarande läroanstalter, vid vilka vaktbetjäningen redan intar ställning
av statstjänstemän.

Såsom förut omnämnts hava de sakkunniga inhämtat åtskilliga, i det
föregåehde delvis återgivna uppgifter till frågans belysande. Härvid har det
emellertid visat sig, att på ifrågavarande område råda synnerligen skiftande
förhållanden, vilket särskilt gäller den ojämförligt största kategorien av hithörande
befattningshavare, nämligen läroverksvaktmästarna. På grund härav
hava de sakkunniga funnit, att ett ställningstagande till frågan i alla dess
enskildheter icke kan ske utan en närmare undersökning, som de sakkunniga
icke varit i tillfälle att företaga. Enligt de sakkunnigas mening bör
det fördenskull uppdragas åt särskilda personer att verkställa undersökning
rörande förhållandena vid de olika hithörande läroanstalterna, på grundval
varav skolöverstyrelsen sedermera bör avgiva förslag i fråga örn behovet av
vaktmästarpersonal vid dessa anstalter.

Läroverkslönesakkunniga hava likväl ansett det ur olika synpunkter lämpligt,
att frågan om lönereglering för vaktmästarpersonalen upptages till övervägande
i samband med regleringen av lärarnas löner, ehuru endast i syfte
att få till stånd ett principuttalande från riksdagens sida. Det detaljerade förslag,
som är erforderligt för frågans slutgiltiga ordnande, bör enligt de sakkunnigas
mening föreläggas 1938 års riksdag. Då vid några läroanstalter
vaktpersonalen redan innehar ordinarie statsanställning, skulle åtgärder i
löneregleringssyfte kunna redan nu ifrågasättas för nämnda personal. De
sakkunniga hava likväl ansett, att för vinnande av enhetlighet frågan örn
lönereglering bör upptagas och behandlas samtidigt för hela den befattningshavarekategori,
örn vilken här är fråga.

Även om alltså berörda spörsmål icke kan omedelbart vinna sin lösning,
hava de sakkunniga ansett det lämpligt att preliminärt angiva den lönegradsplacering,
som synts dem skälig för vissa huvudfall. Härvid hava de
sakkunniga utgått dels från den lönenivå, som är bestämd för liknande
personal vid andra statliga institutioner, d. v. s. lönegraderna B 7, B 6 och
B 5 enligt avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen, dels från
befattningshavarnas arbetsuppgifter och andra därmed sammanhängande
omständigheter.

Lönegraden B 7 bör enligt do sakkunnigas mening i första hand ifrågakomma
för den främste vaktmästaren vid de läroanstalter, där mor än en

168

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

sådan befattningshavare är anställd. Samma lönegrad skulle också kunna
bestämmas för vissa befattningshavare, som hava att sköta mera omfattande
värmeanläggningar och därtill utföra kvalificerat reparatörs- och dylikt
arbete. Lönegraden B 6 bör enligt de sakkunniga komma till användning
vid vissa läroanstalter, där endast en vaktmästare är anställd, liksom för
värmeledningsskötare, vilken ej endast är eldare. Lönegraden B 5 hava de
sakkunniga ansett lämplig för en vaktmästare — så kallad gymnastikvaktmästare
eller annan — vid läroanstalter med tre vaktmästare. För vaktmästare,
som endast har att ombesörja rena eldaregöromål, hava de sakkunniga
icke velat förorda ordinarie anställning. — I vad mån dessa huvudgrunder
för lönegradsplaceringen kunna visa sig genomförbara, låter sig
emellertid enligt de sakkunnigas mening icke avgöra, förrän — på'' sätt de
sakkunniga tillstyrkt — en undersökning vid de olika läroanstalterna kommit
till stånd.

I vaktmästarnas löneförmåner ingå som regel vissa naturaförmåner, vanligen
fri bostad med värme och lyse. I de flesta fall är bostaden belägen
i läroanstaltens hus eller därtill hörande, närbelägen lokal. De sakkunniga
hava utgått från, att vaktmästarna liksom andra statliga befattningshavare
skola uppbära bruttolön och att ersättning alltså skall erläggas för åtnjutna
naturaförmåner. Vad angår de allmänna läroverken, bestrides kostnaden för
lyse och värme i hithörande fall av ljus- och vedkassan, och ersättningen
för nämnda, förmåner bör fördenskull ingå till berörda kassa. Beträffande
åter ersättning för innehavd bostad är att märka, att bostaden för läroverkens
vaktmästare i regeln är förlagd till kommunen tillhörig byggnad. Samtliga
läroverkskommuner hava numera åtagit sig skyldighet att bygga och underhålla
läroverkshus. Härvid pläga kommunerna kunna påräkna understöd
ur den byggnadsfond, som skall finnas vid varje läroverk och som är bestämd
att bestrida vissa kostnader, som avse läroverkshuset. Med hänsyn
till dessa förhållanden hava de sakkunniga förordat, att bostadsersättningen
skall inlevereras till byggnadsfonden vid respektive läroverk. Värdering av
bostaden och bestämmande av ersättningens storlek bör enligt de sakkunniga
äga rum i samma ordning som gäller för rektorsbostäder. Kan enighet ej
uppnås, bör frågan hänskjutas till statens bostadsnämnd.

I fråga örn ersättning för bostad m. m. för vaktmästare vid andra läroanstalter
än allmänna läroverk hava de sakkunniga ansett liknande bestämmelser
lämpliga. Ersättningen bör, där bostaden är belägen i statsverket
tillhörig byggnad, inlevereras till statsverket och ingå till statens
allmänna fastighetsfond.

Tillsättningen av vaktmästartjänster bör enligt de sakkunnigas mening
vid de läroanstalter, där lokalstyrelse finnes, tillkomma denna styrelse samt
vid övriga läroanstalter vederbörande rektor. Befattningarna böra kungöras
till ansökan lediga i vanlig ordning.

De sakkunniga hava förordat, att frågor örn vaktmästares uppflyttning i

169

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

högre löneklass skola, för vinnande av önskvärd enhetlighet i avseende på
uppflyttningsbestämmelsernas tillämpning, prövas och avgöras av skolöverstyrelsen.
Tjänstgöring som vaktmästare vid läroverk omedelbart före övergången
till det nya lönesystemet bör enligt de sakkunnigas mening få tillgodoräknas
vederbörande för uppfattning i högre löneklass, i den mån
tjänstgöringen varit likartad med den som tillhör den ordinarie befattningen.

Ehuruväl — att döma av de inhämtade upplysningarna — för närvarande
icke vid de statliga läroanstalterna förekomma »extra ordinarie» vaktmästare
med heltidstjänstgöring, hava de sakkunniga förutsatt, att dylik
anställning framdeles kan bliva erforderlig. Härvid har en inplacering i 5
lönegraden såsom regel ansetts böra tillämpas. Av den av de sakkunniga
verkställda utredningen har framgått, att vid åtskilliga läroanstalter nu
förekomma vaktmästare, som icke hava heltidstjänstgöring. Dessa äro dels
biträdande vaktmästare vid läroanstalt, där ordinarie vaktmästare finnes,
dels vaktmästare, som icke äro helt upptagna på grund av skolans ringa
storlek, dels vaktmästare, vilka äro samtidigt anställda vid den statliga
läroanstalten och vid annan läroanstalt. Ifrågavarande vaktmästartjänster
äro i regel behövliga för längre tid, i vissa fall ständigt. De sakkunniga
hava ansett, att för sistnämnda fall tjänstinnehavare bör kunna beredas anställning
såsom extra ordinarie tjänsteman, i enlighet med de härutinnan
gällande bestämmelserna. Fråga örn anställande vid ett läroverk av extra
ordinarie vaktmästare bör enligt de sakkunnigas mening underställas skolöverstyrelsens
prövning.

Personer, som fullgöra helt okvalificerat arbete, såsom gårdskarlar o. dyl.,
hava de sakkunniga ansett ej böra erhålla anställning som tjänstemän.

Läroverkslönesakkunniga hava vidare yttrat sig rörande de med löneregleringen
för vaktmästarpersonalen förenade kostnaderna m. m.

Vad först beträffar de allmänna läroverken, utgå lönerna ur läroverkens
ljus- och vedkassor, vilkas huvudsakliga inkomst utgöres av de till kassorna
inflytande terminsavgifterna. Ett inordnande av läroverksvaktmästarna bland
de egentliga statstjänstemännen behöver — såsom läroverkslönesakkunniga
påvisat — i och för sig icke medföra, att staten påtager sig några ökade
kostnader. Såsom de sakkunniga påvisat, kan sålunda tänkas, att ljus- och
vedkassorna till statsverket framdeles inleverera ett mot vaktmästarnas kontanta
avlöning svarande belopp. En annan lösning vore, att de avgifter,
som lärjungarna nu hava att erlägga till statsverket, höjdes i den utsträckning,
som kunde behövas för att täcka ifrågavarande lönekostnader. En
närmare undersökning har emellertid bibringat de sakkunniga den upprättningen,
att ett förfarande enligt endera av nämnda linjer skulle medföra
avsevärda olägenheter. Under sådana omständigheter hava de sakkunniga
ansett sig böra förorda, att lönekostnaderna i princip övertagas direkt av
statsverket och uppföras på de allmänna läroverkens avlöningsstat. Enligt

Departe mentschefen.

170 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

de sakkunnigas mening bör detta gälla såväl ordinarie som extra ordinarie
befattningshavare, d. v. s. den personal med vars anställning är förenad
pensionsrätt. Eventuellt anställda extra vaktmästare liksom annan mera
tillfällig personal böra däremot, på sätt föreslagits av såväl 1928 års lönekommitté
som skolöverstyrelsen, alltjämt avlönas av ljus- och vedkassornas
medel.

Att nu verkställa en beräkning av kostnaderna för här ifrågavarande
vaktpersonals lönereglering hava de sakkunniga icke funnit möjligt. Huvudskälet
härtill är den förut antydda omständigheten, att det verkliga behovet
av vaktmästare vid de olika läroanstalterna icke kan fixeras utan en i detalj
gående undersökning. Ej heller kan förutses hur placeringen i löneklasser
kan komma att gestalta sig. De av läroverkslönesakkunniga införskaffade
uppgifterna rörande läroverksvaktmästarnas löneförhållanden hava
emellertid givit till resultat, att de nuvarande lönekostnaderna för de vaktmästare,
som hava heltidstjänstgöring, uppgå till omkring 580,000 kronor.
Enär de enligt det nya lönesystemet utgående individuella lönerna i många
fall torde komma att understiga de för närvarande bestämda och i åtskilliga
fall ungefär motsvara de sistnämnda, hava de sakkunniga ansett sig kunna
antaga, att den slutliga kostnaden för staten skulle komma att stanna vid
något över 600,000 kronor. Däremot skulle nämnda förhållanden komma
att influera på statens kostnader under de första åren, enär de vaktmästare,
som vid tiden för löneregleringens ikraftträdande åtnjuta högre löneförmåner
än de enligt nämnda system skulle komma att uppbära, övergångsvis
borde erhålla gottgörelse för inträffad löneminskning. Å andra sidan är
att märka, att genom statens övertagande av kostnaderna för vaktmästarnas
löner en ej ringa nedsättning torde kunna vidtagas i det förut omförmälda
anslaget för bidrag till de allmänna läroverkens ljus- och vedkassor.

Vad beträffar kostnaderna för lönereglering för vaktmästarna vid övriga
här ifrågavarande läroanstalter, hava de sakkunniga ansett sig kunna antaga,
att dessa kostnader torde bliva jämförelsevis föga betydande, då de
berörda befattningshavarna äro ganska fåtaliga.

De sakkunniga hava slutligen erinrat därom, att med vaktmästarnas inplacering
i det för civila befattningshavare gällande lönesystemet givetvis
kommer att följa rätt till såväl tjänste- som familjepension enligt därom
gällande författningar.

Att vaktmästarnas lönefråga nu tages upp till principbehandling av statsmakterna
är enligt min mening ofrånkomligt. För de allmänna läroverkens
vaktmästare den ojämförligt talrikaste av här ifrågavarande kategorier
av befattningshavare — innebär detta mer än en lönereglering i vanlig
mening, det betyder för dem en definitiv inplacering bland statsanställda
befattningshavare med de konsekvenser, detta kan medföra. Läroverksvaktmästarna
hava ända hittills intagit ett slags mellanställning i avseende

171

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 271.

å sin anställningsform, och deras avlönings- och pensionsförhållanden hava,
såsom framgår av den föregående framställningen, icke haft den fasthet
och stadga och än mindre den enhetlighet och följdriktighet, som önskvärt
varit. Det är visserligen ej svårt att ur den historiska utvecklingen giva
förklaring till detta faktum, men uppenbarligen är det icke lämpligt att
låta ett dylikt förhållande få bestå, detta med tanke såväl på befattningshavarna
själva som på de institutioner, vid vilka de äro knutna. Principiellt
sett finnes ur här förevarande synpunkt icke någon skillnad mellan
läroverkens vaktmästare och vaktmästarna vid exempelvis folkskoleseminarier
och tekniska läroverk, vilka sedan länge äro även i formellt avseende
statsanställda. Jag ansluter mig alltså till den meningen, att läroverksvaktmästarna
snarast möjligt böra få sina avlönings- och anställningsförhållanden
statligt reglerade. Jag tillstyrker även, att de kontanta kostnaderna
för läroverksvaktmästarnas avlönande övertagas av statsverket, i den omfattning
som förordats av läroverkslönesakkunniga.

Vad angår de vaktmästare, som, anställda vid andra läroanstalter än allmänna
läroverk, redan äro att betrakta som statliga befattningshavare, är
det jämväl önskligt, att deras löneställning blir bestämd i enlighet med de
grunder, som gälla för dylika tjänstinnehavare i övrigt inom statsförvaltningen.

I likhet med läroverkslönesakkunniga finner jag det emellertid ej möjligt
att för 1937 års riksdag framlägga ett definitivt förslag angående lönereglering
för vaktmästarpersonalen. Ett principuttalande från riksdagens sida,
att lönereglering för vaktmästarna vid nu berörda läroanstalter skall genomföras,
bör dock fattas redan nu. Den detalj utredning, som jag, i likhet med
nämnda sakkunniga, finner erforderlig, bör efter ett dylikt principbeslut
snarast igångsättas. Angående sättet härför torde jag få tillfälle att senare
framlägga förslag inför Kungl. Majit.

Till läroverkslönesakkunnigas uttalanden örn lönegradsplaceringen m. m.
för vaktmästarna anser jag mig nu ej böra taga ställning. Så mycket
synes mig klart, som att den från olika håll angivna lönenivån — lönegraderna
B 7, B 6 och B 5 — torde vara den, från vilken detalj utredningen
bör utgå.

Vad läroverkslönesakkunniga yttrat beträffande naturaförmåner och därmed
sammanhängande frågor, har icke givit mig anledning till erinran.
Ej heller i övrigt har jag funnit skäl att i förevarande sammanhang giva
uttryck åt annan uppfattning än den, som framförts av de sakkunniga.

172

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

II. Vissa organisatoriska förändringar inom det
statliga undervisningsväsendet m. m.

Innan jag övergår till att beräkna anslagsbehovet för nästa budgetår för
de grenar av undervisningsväsendet, som beröras av de i det föregående
framlagda förslagen till lönereglering, ämnar jag under ovanstående rubrik
behandla vissa frågor rörande organisationen av det statliga undervisningsväsendet
m. m., nämligen örn

upprättande av nya statliga gymnasier,

provisorisk utvidgning av provårsinstitutionen,

rätt för ämneslärarinna vid allmänt läroverk att för lönetur tillgodoräkna
sig viss tjänstgöring m. m.,

begränsning av lärjungeantalet i undervisningsavdelningarna vid de allmänna
läroverken,

omfattningen av folkskoleseminarieorganisationen under budgetåret 1937/
1938,

omfattningen av småskoleseminarieorganisationen under budgetåret 1937/
1938 samt

biträden åt folkskolinspektörerna.

I detta sammanhang vill jag nämna, att skolöverstyrelsen i skrivelse den
11 februari 1937 hemställt örn förslag till 1937 års riksdag att för uppförande
av nybyggnader för högre allmänna läroverket i Haparanda bevilja
ett belopp av 990,000 kronor, varav 300,000 kronor skulle anvisas för budgetåret
1937/1938. Detta ärende har till Kungl. Majit inkommit för sent
för att kunna bliva föremål för proposition till årets riksdag. Jag vill
emellertid här tillkännagiva, att enligt min uppfattning särskilda förhållanden
motivera, att staten påtager sig kostnaden för ifrågavarande läroverksbygge
ävensom de nya lokalernas förseende med inredning och utrustning,
samt att, såvitt vid en preliminär granskning kunnat bedömas, några väsentligare
erinringar mot föreliggande ritningar och kostnadsberäkningar icke
synas vara att framställa. Jag förutsätter, att frågan genom proposition
skall komma att underställas 1938 års riksdag.

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

173

1. Upprättande av vissa nya statliga gymnasier.

De huvudgrunder för läroverksorganisationen, som fastställdes av 1927
års riksdag, innefattade en ej oväsentlig utvidgning av den dittillsvarande
gymnasieorganisationen. Kungl. Maj:t hade i propositionen nr 116/1927 föreslagit,
att nya statliga gymnasier skulle upprättas allenast i Södertälje och
Eskilstuna samt en ny gymnasielinje i Borås. Riksdagen anmälde emellertid
i skrivelse nr 262, att riksdagen beslutat upprätta nya statliga gymnasier
och gymnasielinjer icke blott i nämnda orter utan också i Eksjö,
Uddevalla, Skövde, Landskrona, Ystad och Hudiksvall samt å Kungsholmen
i Stockholm. Genom beslut av samma riksdag tillkommo nya statliga gymnasier
även genom upprättande av högre allmänna läroverk för flickor i Stockholm,
Göteborg, Malmö och Hälsingborg.

Efter 1927 års riksdags omförmälda beslut har gymnasieorganisationen
ytterligare utvidgats. År 1930 upprättades ett högre allmänt läroverk för
flickor i Örebro, år 1931 ett högre allmänt läroverk i Kristinehamn, år 1934
ett i Bromma i Stockholm samt år 1935 ett i Haparanda och ett i Lidingö
(i Kristinehamn och Haparanda genom utvidgning av samrealskolor, i Lidingö
genom ombildning av kommunalt gymnasium). År 1936 utvidgades gymnasiet
vid högre allmänna läroverket i Strängnäs med en gymnasielinje.

Vissa andra ändringar, som ännu icke medfört resultat, hava efter berörda
riksdagsbeslut föreslagits i fråga örn läroverksorganisationen. Sålunda
har gjorts framställning örn upprättande av ett högre allmänt läroverk i
Djursholm och om omorganisation av vissa högre allmänna läroverk för
flickor. Vidare hava gjorts framställningar örn upprättande av statliga gymnasier
i Skellefteå, Motala, Eslöv, Arvika och Söderhamn. Detta ärende skall
här behandlas.

Stadsfullmäktige i Skellefteå hemställde sålunda den 6 juni 1934, att från
och med höstterminen 1935 måtte upprättas ett statligt gymnasium i
Skellefteå som påbyggnad på statens samrealskola därstädes. Magistraten
ävensom läroverkets kollegium och lokalstyrelse samt stadsfullmäktige i
Umeå tillstyrkte framställningen. Länsstyrelsen avgav utlåtande den 30
oktober 1934. — Stadsfullmäktige i Motala hemställde den 17 april 1935,
att kommunala gymnasiet därstädes måtte omändras till ett statsgymnasium
med latin- och reallinje. — Stadsfullmäktige i Eslöv hemställde den 26
april 1935, att kommunala gymnasiet därstädes måtte successivt från och
med den 1 juli 1936 omändras till ett statsgymnasium med latin- och reallinje
samt att i samband härmed den eller de lärare, som så länge varit
anställda vid gymnasiet, att vederbörande kunde betraktas som ordinarie,
måtte överflyttas till sådan statstjänst, som svarade mot hans kompetens.

174

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Kommunalfullmäktige i Hörby och i Höör hava uttalat sin anslutning till
förslaget. — Stadsfullmäktige i Arvika hemställde den 23 maj 1935 att i
staden måtte inrättas ett statsgymnasium med såväl latin- som reallinje från
och med höstterminen 1936 eller annan tidpunkt, som statsmakterna kunde
anse lämplig. — Stadsfullmäktige i Söderhamn hemställde den 19 juni
1935, att det kommunala gymnasiet därstädes måtte förstatligas.

Skolöverstyrelsen avgav den 30 november 1935 utlåtande över berörda
framställningar, varefter statskontoret den 21 december 1935 yttrade sig i
ärendet.

Behovet av de ifrågasatta statliga gymnasierna. Skolöverstyrelsen har i sin
skrivelse först behandlat frågan örn behovet av högre allmänna läroverk å
nämnda orter och därvid till en början riktat uppmärksamheten på de av
dessa orter, där vederbörande stad nu uppehåller gymnasium, nämligen
Motala, Eslöv och Söderhamn. För att få utgångspunkter för bedömandet
av behovet av statliga gymnasier å sistnämnda orter har överstyrelsen
i sin skrivelse verkställt en utredning rörande städernas och lärjungeområdenas
omfattning och storlek, de olika landsdelarnas utrustning med
högre allmänna läroverk, storleken av de nuvarande läroverken å vederbörande
orter, tillströmningen från realskolan och kommunernas utgifter för
gymnasieundervisningen.

Beträffande städernas och lärjungeområdenas storlek och omfattning inhämtas
av berörda utredning följande:

Motala. Stadens folkmängd hade sedan år 1919 utgjort omkring 6,000
invånare. Det vore dock med hänsyn till den omgivande bebyggelsen riktigast
att utgå från en folkmängdssiffra av mellan 12,000 och 14,000 personer.
Det område, som skulle komma att utgöra lärjungeområde för ett
blivande statligt gymnasium i Motala, sträckte sig emellertid betydligt utanför
staden och inneslöte enligt stadsfullmäktiges beräkningar omkring 60,000
invånare. Någon väsentlig erinran mot denna beräkning torde icke vara
att göra.
övergå till andra läroverk, men Motala syntes dock genom läge och kommunikationer
i stort sett erbjuda de största förmånerna. Redan för närvarande,
ehuru terminsavgifterna ställde sig avsevärt högre i Motala än i
de statliga gymnasierna, mottoge det kommunala gymnasiet därstädes lärjungar
från dessa områden. Av realskolor och kommunala mellanskolor,
som komme att avlämna lärjungar till ett statligt gymnasium i Motala,
torde man få räkna med, förutom Motala, samrealskolorna i Vadstena,
Mjölby och Askersund samt kommunala mellanskolan i Skänninge, möjligen
i någon mån även samrealskolan i Hallsberg. Samma skolor måste
emellertid beräknas jämväl och i vissa fall företrädesvis komma att avlämna
elever till högre allmänna läroverken i Linköping och Örebro, och såsom
närmaste underlag torde skolorna i Motala, Skänninge och Vadstena vara
att betrakta.

Det syntes uppenbart, att ett statligt gymnasium i Motala skulle komma
att vila på ett betydande befolkningsunderlag och att det sålunda icke torde

175

Kungl. Maj.is proposition Nr 271.

behöva befaras, att detta icke skulle vara tillräckligt stort för att väl kunna
uppbära ett statligt gymnasium. Det rörde sig också örn ett område, som
genom industrien inom stadsbygds- och jordbruket inom landsbygdsområdet
i ekonomiskt avseende finge anses äga goda förutsättningar för att uppbära
ett högre allmänt läroverk.

Eslöv. Stadens folkmängd hade sedan år 1919 hållit sig vid omkring
6,000 personer. A sammanlagt 6 orter funnes för närvarande högre allmänna
läroverk upprättade, där folkmängden understege 10,000 personer,
nämligen Eksjö, Haparanda, Hudiksvall, Skara, Strängnäs och Vänersborg.
Av dessa stöde endast Haparanda och Strängnäs i avseende på folkmängd
under Eslöv. Men å andra sidan funnes omkring Eslöv en rik landsbygd,
varifrån en livlig tillströmning av lärjungar skedde till det kommunala
gymnasiet. Medan av sammanlagt 79 lärjungar i det fyraåriga gymnasiet
i Motala 49 komme från stadsområdet och 30 från landsbygden eller respektive
63 och 37 procent, vore av de 121 lärjungarna i Eslövs treåriga
gymnasium 38 från själva staden och 83 från den omgivande landsbygden
eller respektive 31 och 69 procent.

Tre real- eller mellanskolor kunde betraktas som underlag för ett gymnasium
i Eslöv, nämligen samrealskolorna i Eslöv och Hörby samt kommunala
mellanskolan i Höör. Mellan Hörby och Eslöv toge järnvägsresan
en halvtimme i anspråk och mellan Höör och Eslöv endast 20 minuter.
Det vore alltså möjligt för lärjungarna från dessa orter att bo kvar i sina
hem och begagna sig av gymnasieundervisningen i Eslöv. Innevarande
läsår funnes vid det kommunala gymnasiet 7 lärjungar från Hörby och 16
lärjungar från Höör, vilka alla med ett undantag syntes bo kvar i sina
hem. Aven åtskilliga av de lärjungar, som avlade realexamen vid samrealskolan
i Klippan och kommunala mellanskolan i Svalöv, överginge sedan
till gymnasiet i Eslöv, även örn läroverken i Hälsingborg, respektive Landskrona
vore minst lika välbelägna ur dessa orters synpunkt.

Aven örn man sålunda med hänsyn till storleken av själva staden Eslöv
kunde hysa en viss tvekan örn dess förmåga att uppbära ett högre allmänt
läroverk, behövde någon sådan tvekan uppenbarligen icke råda, om hänsyn
toges till hela det lärjungeområde, från vilket ett statligt gymnasium i
Eslöv kunde beräknas bliva rekryterat. Det syntes rent av kunna göras
gällande, att just med hänsyn till den omständigheten, att Eslövs gymnasium
i så stor utsträckning tillgodosåge behovet i omgivande orter, starka
skäl förelåge för att staten iklädde sig huvudkostnaderna för upprätthållande
av gymnasiet i fråga.

Söderhamn. Folkmängden hade sedan 1919 ökats från 11,084 till 11,298
personer. Staden vore alltså av ungefär samma storlek som Lidingö, Skövde
och Ystad, överstege icke obetydligt de ovannämnda 6 städerna med mindre
än 10,000 invånare samt understege endast obetydligt Falun, Härnösand,
Kristinehamn, Luleå, Nyköping, Umeå och Västervik, vilka vore utrustade
med högre allmänna läroverk. Folkmängden hade under de senaste femton
åren också hållit sig tillräckligt konstant för att göra det sannolikt, att någon
avsevärd nedgång icke vore att emotse. Då staden vore belägen på
jämförelsevis stort avstånd från närmaste orter med högre allmänna läroverk,
nämligen Hudiksvall (1 ''/A timmes järnvägsresa) och Gävle (l3/i timmes
järnvägsresa) oell då siirskilt bygderna väster örn Söderhamn komme
på ett avsevärt avstånd från stad med högre allmänt läroverk, vore det tydligt,
att ett gymnasium i Söderhamn bleve av stor betydelse såväl för staden

176

Kungl. Marits proposition Nr 271.

själv som för en omfattande landsbygd omkring staden, i synnerhet väster
därom. Enligt stadsfullmäktiges beräkningar, mot vilka någon invändning
i detta avseende icke torde vara att göra, skulle lärjungeområdet för ett
gymnasium i Söderhamn omfatta en sammanlagd folkmängd av 37,000 personer.
Såsom något i folkmängdsavseende stort lärjungeområde för ett
högre allmänt läroverk kunde detta dock icke betecknas; det bleve snarast ett
av de minsta i riket. Storleken jämte läget av själva staden i förening
med det rikt utvecklade industriella livet i och omkring denna talade starkare
till förmån för ett högre allmänt läroverk än storleken av lärjungeområdet
i dess helhet.

Av de nuvarande gymnasielärjungarna, till antalet sammanlagt 68, vore
45 procent från själva staden. ''Några andra realskolor än Söderhamn och
Bollnäs torde icke kunna beräknas såsom underlag för ett statligt gymnasium
i Söderhamn.

Ur synpunkten av städernas eller lärjungeområdenas storlek samt den
därav naturligt betingade tillströmningen av lärjungar har överstyrelsen sålunda
funnit statliga gymnasier vara motiverade å samtliga de tre nämnda
orterna. Någon tvekan kunde dock onekligen råda beträffande Söderhamn
på grund av lärjungeområdets befolkningssiffra och det jämförelsevis begränsade
antal lärjungar (53), som enligt de för år 1935 gällande siffrorna
vore närmast beroende av ett gymnasium å denna ort.

Till belysande av de olika landsdelarnas tillgång till högre allmänna läroverk
har överstyrelsen meddelat nedanstående sifferuppgifter beträffande förhållandena
i de särskilda länen vid årsskiftet 1934/1935:

Vissa för frågans bedömande betydelsefulla omständigheter framginge
visserligen, yttrar överstyrelsen, icke ur det anförda siffermaterialet, såsom
förhandenvaron inom ett län av tättbefolkade bygder utanför städerna
eller möjligheten för invånarna i ett län att utnyttja utbildningsanstalter
inom angränsande län eller tillgången på gymnasier av enskild karaktär.
Sedda i stort gåve dock siffrorna en bild av det nuvarande läget i fråga
örn de olika möjligheter, som de skilda länen erbjöde till gymnasial utbildning.

Det syntes obestridligt, att Östergötlands län, inom vilket Motala vore beläget,
vore jämförelsevis ogynnsamt ställt i förevarande avseende. Med sin
betydande folkmängdssiffra och sin tättbygdhet — 31 invånare per km2
mot exempelvis Södermanlands län med 30 och Jönköpings med 22 — samt
sin stora stadsbefolkning torde länets behov knappast kunna anses tillräckligt
tillgodosett med endast de två högre allmänna läroverken i Linköping
och Norrköping. Länets ungdom kunde också sägas vara nästan helt hänvisad
till gymnasier inom länet, då andra högre allmänna läroverk i varje
fall icke vore mera välbelägna. Sedan gymnasierna vid högre allmänna
läroverken i Linköping och Norrköping öppnats jämväl för flickor, hade
dessa läroverk nått en mycket hög lärjungenumerär, i det att Linköpings
läroverk för närvarande hade 740 och Norrköpings 601 lärjungar. Särskilt
för högre allmänna läroverket i Linköping skulle tillkomsten av ett statligt
gymnasium i Motala sannolikt betyda en viss och välbehövlig avlastning.
Man torde därvid icke blott böra räkna med gymnasiet, då målsmännen i

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271. 177

Län	Jord-areal i km!	Folk- mängd (jämna tusental)	Stads- befolk- ning	Lands- bygds- befolk- ning	Antal högre all-männa läro-verk	Antal invånare per högre allmänt läroverk
Stockholms stad .		137	526,000	526,000	_	8	65,750
Stockholms	län . . .	7,385	271,000	52,000	219,000	2	135,500
Uppsala	) ...	5,132	138,000	38,000	100,000	1	138,000
Södermanlands	> . . .	6,237	188,000	63,000	125,000	3	62,666
Östergötlands	» . . .	9,973	311,000	114,000	197,000	2	155,500
Jönköpings	» . . .	10,616	235,000	74,000	161,000	2	117,500
Kronobergs	» . . .	8,907	155,000	10,000	145,000	1	155,000
Kalmar	» . . .	10,958	232,000	52,000	180,000	2"	116,000
Gotlands	» . . .	3,117	58,000	11,000	47,000	1	58,000
Blekinge	T> ...	2,908	146,000	46,000	100,000	1	146,000
Kristianstads	» . . .	6,195	249,000	26,000	223,000	1	248,000
Malmöhus	» . . .	4,734	517,000	269,000	248,000	7	73,857
Hallands	» . . „	4,746	152,000	45,000	107,000	1	152,000
Göteborgs och Bohus » . . .	4,895	467,000	301,000	166,000	4	116,750
Älvsborgs	» ...	11,685	319,000	87,000	232,000	2	159,500
Skaraborgs	» . . .	8,062	241,000	49,000	192,000	2	120,500
Värmlands	. . .	17,467	273,000	51,000	222,000	2	136,500
Örebro	» . . .	8,427	218,000	47,000	171,000	2	109,000
Västmanlands	» ...	6,438	161,000	51,000	110,000	1	161,000
Kopparbergs	» . . .	28,167	249,000	30,000	219,000	1	249,000
Gävleborgs	» . . .	18,184	281,000	58,000	223,000	2	140,500
Västernorrlands	» . . .	24,122	282,000	39,000	243,000	2	141,000
Jämtlands	» . . .	47,673	136,000	15,000	121,000	1	136,000
Västerbottens	» . . .	55,402	212,000	19,000	193,000	1	212,000
Norrbottens	» . . .	98,660	206,000	26,000	180,000	2	103,000

sådana fall, då lärjungarna under alla förhållanden måste vara inackorderade,
redan vid valet av realskola ofta föredroge en sådan, som vore förbunden
med gymnasium. Men även örn man endast räknade med gymnasiet,
borde det märkas, att tillströmningen till detta vid Linköpings högre
allmänna läroverk vore större än platstillgången, i det att under de båda
senaste åren lärjungar måst avvisas, vilka varit godkända för inträde i
första ringen av det treåriga realgymnasiet. Höstterminen 1934 gällde detta
9 och höstterminen 1935 5 lärjungar, av vilka visserligen sammanlagt 4
(3+1) bereddes plats i motsvarande ring av latingymnasiet. Såväl första
latin- som andra realringen hade innevarande läsår övertaliga lärjungar.

Med hänsyn till förhållandena inom länet i fråga om utbildningsmöjligheter
å gymnasium funne överstyrelsen sålunda starka skäl tala för upp Bihang

till riksdagens protokoll 19H7. 1 sami. Nr 271. 12

178

Kungl. Maj:ts proposition Nr2 71.

rättande av ett högre allmänt läroverk i Motala, och denna stad torde i
här berörda avseende stå främst av de tre städer, som här äro i fråga.

Malmöhus län åter, inom vilket Eslöv vore beläget, tillhörde de i fråga
om tillgång på högre allmänna läroverk — liksom på realskolor — mest
gynnsamt ställda delarna av landet. Avståndet från Eslöv till de närmast
belägna städerna med högre allmänna läroverk, d. v. s. Lund, Landskrona,
Hälsingborg och Kristianstad, kunde icke heller sägas vara långt; mellan
Eslöv och Lund vore det endast 17 km. och restiden per järnväg är 18
minuter. Såtillvida stöde alltså Eslöv tillbaka för en mängd orter i riket.
A andra sidan vore dock särskilt Lunds högre allmänna läroverk starkt belastat,
och den år 1927 för läroverket fastställda organisationsramen hade
visat sig otillräcklig. Enligt denna skulle gymnasiet omfatta 8 avdelningar,
vartill sedan på grund av beslut av 1930 års riksdag successivt från och
med läsåret 1933—1934 kommit en treårig latinlinje, men i ett par fall
hade dubblering av avdelningar måst ske, och antalet parallellavdelningar
på gymnasiet utgjorde läsåret 1935—1936 13 i stället för 11; övertalighet
i lärjungeantal mötte dessutom i en avdelning; läroverkets totala antal lärjungar
vore 580. Några avvisanden av till inträde å gymnasiet berättigade
lärjungar hade dock icke behövt ske. I Kristianstad hade däremot organisationen
visat sig tillräcklig. I Hälsingborgs gossläroverk hade reallinjen
under de båda sista åren icke visat sig tillräcklig; i fjol avvisades icke mindre
än 19 godkända lärjungar, därav 15 från första realringen, och år 1935
hade denna ring måst uppdelas i två avdelningar. Även vid Hälsingborgs
högre allmänna läroverk för flickor hade i några få fall avvisanden måst
ske av godkända lärjungar såväl i år som i fjol; det hade i båda fallen
gällt latinlinjen. I Landskrona läroverks gymnasium funnes däremot gott
utrymme, och endast en ring, första latinringen (23 lärjungar), har där ett
lärjungeantal, som överstiger 20.

I detta sammanhang syntes även böra nämnas, att ett nytt kommunalt
gymnasium från och med innevarande läsår börjat upprättas inom Skåne,
visserligen inom Kristianstads län men på en ort, som dock vore Eslöv
jämförelsevis närbelägen, nämligen Hässleholm; avståndet mellan Eslöv och
Hässleholm utgjorde 5 mil och restiden med järnväg kunde beräknas till
normalt 48 minuter. För lärjungar i Hörby erbjöde Eslöv större fördelar
än Hässleholm och väl även för lärjungar i Höör, ehuru för dessa senare
skillnaden knappast kunde anses vara av större betydelse.

Vid bedömande av Eslövs gymnasiefråga finge icke lämnas ur räkningen,
dels att staden läge i en mycket tättbefolkad bygd, som skulle komma i
ett betydligt ogynnsammare läge än själva staden Eslöv, om dess gymnasium
nedlades, dels att det måste ligga i sakens natur, att i ett län med
den täta bebyggelse, som utmärkte Malmöhus län — 109 per kms — befolkningen
i större utsträckning komme att begagna sig av de utbildningsmöjligheter,
ett högre allmänt läroverk erbjöde, än vad fallet vore i mera
glest befolkade trakter. De högre allmänna läroverken i Malmöhus län
vore, med undantag för Lund, genomgående förlagda till kuststäder; för de
inre områdenas vidkommande kunde tillgången på gymnasier däremot icke
kallas stor, vare sig man betraktade Skåne som en enhet eller dess båda
län vart för sig. Av de tre här behandlade kommunala gymnasierna vore
Eslöv också det faktiskt största, och all sannolikhet talade för att detta icke
vore någon tillfällighet.

179

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Överstyrelsen ansåge sålunda, att den jämförelsevis rika tillgången på
högre allmänna läroverk inom Malmöhus län och närbelägenheten särskilt
till Lund icke borde vara utslagsgivande vid bedömande av Eslövs gymnasiefråga
och icke borde i och för sig utgöra hinder för att jämväl Eslöv
erhölle ett statligt gymnasium. Däremot skulle möjligen någon tvekan
kunna uppstå med anledning av tillkomsten av det nya kommunala gymnasiet
i Hässleholm, då den frågan möjligen kunde uppställa sig, vilkendera
av dessa orter i första rummet borde ifrågakomma till ett statligt gymnasium,
därest icke båda kunde räkna med att erhålla sådant. Överstyrelsen
hade icke nu haft möjlighet och icke heller ansett det direkt påkallat
att i detalj undersöka förutsättningarna för ett högre allmänt läroverk i
Hässleholm, men vore dock böjd för den uppfattningen, att någon större
skillnad icke torde råda mellan dessa båda orters lämplighet såsom gymnasiestäder.
Under sådana förhållanden syntes största hänsynen böra tagas
till det förhållandet, att Eslöv sedan många år tillbaka upprätthållit ett
kommunalt gymnasium, liksom därtill, att Eslöv dock vore den större av
de båda städerna; folkmängden i Hässleholm uppgick vid senaste årsskifte
endast till 3,331 personer. Man torde också få räkna med att ett nedläggande
av det kommunala gymnasiet i Eslöv skulle medföra en utvidgning
av högre allmänna läroverket i Lund, då en stor del, troligen den större
delen, av sådana elever, som nu ginge till Eslöv, i så fall sannolikt skulle
övergå till högre allmänna läroverket i Lund.

Liksom Östergötlands län måste Gävleborgs räknas till de län, som icke
vore särskilt gynnsamt ställda i fråga örn högre allmänna läroverk.

I folkmängd stöde det visserligen något tillbaka för Östergötlands län,
med vilket det vore jämställt i fråga örn antalet högre allmänna läroverk,
men det överspände ett i det närmaste dubbelt så stort område. Landsbygdsbefolkningen
inom Gävleborgs län bleve alltså ^förevarande avseende
till och med ogynnsammare ställd än vad fallet vore i Östergötland. A andra
sidan vore det uppenbart, att intressen av förevarande art icke kunde tillgodoses
i samma utsträckning i bygder, som vore så jämförelsevis glest
bebyggda som Gävleborgs län med en folktäthet av 15 invånare per km2;
ett sådant tillgodoseende skulle ställa sig alltför kostsamt för det allmänna.
För frågans bedömande bleve det härvidlag avgörande framför allt, om
själva den ort, där ett statligt gymnasium tänktes inrättat, vore i behov av
och hade tillräckliga förutsättningar för att uppbära ett sådant gymnasium
samt i vad mån tillströmning kunde med säkerhet påräknas från de närmast
kringliggande bygderna.

Vad beträffar storleken av de nuvarande läroverken i Motala, Eslöv och
Söderhamn har överstyrelsen anfört, att själva det kommunala gymnasiet för
närvarande vore störst i Eslöv och minst i Söderhamn. Vid bedömande av
gymnasiets storlek på de tre orterna finge emellertid icke bortses från organisationens
olikhet i de olika fallen.

180

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Motala hade sålunda fyraårigt och Eslöv1) treårigt latin- och realgymnasium
samt Söderhamn treårigt realgymnasium. Vid en exakt jämförelse
torde det därför vara riktigast att bortse från första ringen av gymnasiet i
Motala, vilken vore jämställd med avgångsklassen i realskolan vid de båda
andra skolorna, och snarare räkna denna till realskolan vid jämförelse mellan
storleken av respektive realskolor. Tidigare har även gymnasiet i Eslöv
varit fyraårigt. Överstyrelsen meddelar följande uppgifter rörande antalet
lärjungar vid kommunala gymnasierna i Eslöv, Motala och Söderhamn
under perioden 1925—1935:

Höstterminen	Eslöv	Motala	Söderhamn
Hela gymnasiet	Ringarna II4-IV‘	Hela gymnasiet	Ringarna H —IV
1925 ..........	102	82	87	65	48
1926 ..........	101	75	95	68	36
1927 ..........	99	75	90	72	33
1928 ..........	88	78	95	64	31
1929 ..........	85	60	100	75	25
1930 ..........	67		94	70	32
1931..........	65		108	76	40
1932 ..........	89		87	70	49
1933 ..........	99		86	70	56
1934 ..........	119		97	67	62
1935 ..........	121		79	64	68

Eslöv hade alltså under hela denna period med undantag av de tre åren
1929, 1930 och 1931 varit det största av de tre gymnasierna. För närvarande
vore de olika ringarna så stora, att samläsning mellan latin- och reallinjen
icke i någon ring vore möjlig i sådana ämnen, som vore obligatoriska
för alla. Fördelningen av lärjungar på de olika ringarna visade år
1935 följande siffror:

	I	II	III	Summa
Latinlinje.......	18	16	21	55
Reallinje .......	23	24	19	66
Summa	41	40	40	121

Motala visade en jämnare tillströmning. Räknades-gymnasiet i sin helhet,
bleve växlingen något större, nämligen lägst 79 och högst 108. Det lägsta
antalet mötte för år 1935, då första ringen visade den låga siffran av 15
lärjungar; andra år vore lägsta lärjungesiffran för gymnasiet i dess helhet
86. Enligt uppgift skulle denna nedgång sammanhänga med en i flera fall
förefintlig avsikt att uppskjuta övergången till gymnasiet till ett följande år,
i förhoppning att ett statsövertagande av gymnasiet från och med läsåret

'') Från och med läsåret 1930—1931 hade det ursprungliga fyraåriga gymnasiet ombildats
till treårigt.

181

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

1936—1937 skulle göra genomgången av detsamma billigare. I och för sig
finge gymnasiet anses äga god tillslutning och vore av i det hela samma
storleksordning som gymnasierna vid de högre allmänna läroverken i Nyköping,
Visby, Hudiksvall, Ystad och Eksjö.

Då kostnaderna för genomgången av det kommunala gymnasiet vore jämförelsevis
stora, torde det icke vara för djärvt att antaga, att ett statligt
gymnasium i Motala i fråga om lärjungeantal icke skulle komma att stå
tillbaka för de nämnda gymnasierna och att det i vissa fall sannolikt skulle
överträffa dem.

Fördelningen på de olika ringarna vore år 1935 följande:

	I	II	III	IV	Summa
Latinlinjen . . .	G	11	7	11	35
Reallinjen ....	9	14	13	8	44
Summa	15	25	20	19	79

Samläsning vore följaktligen för närvarande möjlig i samtliga ringar.

Vad slutligen Söderhamn beträffade, hade gymnasiet varit jämförelsevis
svagt frekventerat. Särskilt var detta fallet under senare delen av 1920-talet, då emellertid läroverken i allmänhet visade en nedgående tendens, som
å många orter var starkt utpräglad. Under de sista fem åren hade dock
tillströmningen konstant ökats och vore för närvarande god; de tre realringarna
uppvisade lärjungesiffror av respektive 23, 23 och 22 och vore
alltså väl besatta.

För ett bedömande av behovet av gymnasium vore emellertid även tillströmningen
till realskolan en viktig faktor. Följande tabell visade de tre
realskolornas storlek under perioden 1925—1935, varvid den högra kolumnen
för varje skola, där två kolumner förekomme, visade de inbördes mest
jämförbara siffrorna:

		Eslöv	Motala	Söderhamn
Termin	Real- skolan	Real-skolan + ring I4	Real- skolan	Real-skolan + ring I4	Hela real- skolan	Realskolan -— klass l6 (och ev. le, 26)
Höstterminen	1925 . .	131	151	173	195	161	1061)
»	1926 . .	124	150	168	195	151	1051)
)	1927 . .	116	130	164	182	141	94'')
>	1928 . .	129	139	159	190	113	861)
»	1929 . .	135	160	141	166	124	99
>	1930 . .	171		154	168	146	115
»	1931 . .	193		172	204	176	141
»	1932 . .	210		176	193	196	161
»	1933 . .	216		189	205	210	174
>	1934 . .	220		187	217	225	190
1>	1935 . .	221		208	223	230	195

'') (3°—68) + l4.

182

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

I fråga om realskolans storlek vore de tre orterna sålunda ganska jämställda,
även om Söderhamn, örn de närmast jämförliga siffrorna foges i
betraktande, stöde något och tidigare stått mera bestämt tillbaka.

Den starka stegringen av realskolan under de sista åren syntes tillåta den
bestämda slutsatsen, att underlaget för gymnasiet, i varje fall under de närmaste
åren, komme att vara starkare än det varit tidigare. Man syntes
med andra ord få lov att räkna med en ökad efterfrågan på gymnasieplatser
för den närmaste tiden.

Ur synpunkten av gymnasiets nuvarande och beräknade storlek kunde
överstyrelsen sålunda icke finna något, som motsade behovet av ett gymnasium
å de nämnda orterna; tvärtom funne överstyrelsen det uppenbart, att
ett sådant behov förelåge. Förhållandena vid de andra realskolor, vilkas
lärjungar redan för närvarande överginge till de kommunala gymnasierna i
fråga och vilka kunde förväntas övergå dit i ökad omfattning efter ett förstatligande,
gåve, såsom vissa av överstyrelsen åberopade siffror giva vid
handen, ytterligare stöd åt denna uppfattning.

Vad slutligen beträffar Jcommunernas utgifter för gymnasieunder visning en,
har överstyrelsen erinrat, att gymnasiet i Eslöv ginge tillbaka till år 1910,
det i Motala till år 1918 och det i Söderhamn till år 1913.

Eslöv hade alltså under en lång följd av år gjort betydande uppoffringar
för att vidmakthålla gymnasiet. Kommunens utgifter för detsamma syntes
för år 1934 hava utgjort något över 30,000 kronor. Kommunens utgifter
för hela läroverket beräknades för samma tid hava uppgått till nära 45,000
kronor, medan samma utgiftspost för år 1927, alltså innan den kommunala
mellanskolan börjat förstatligas, utgjorde något över 44,000 kronor. Att
någon minskning sålunda trots mellanskolans förstatligande icke inträtt, berodde
på den starka reduktion av statsbidraget, som företogs från och med
budgetåret 1931/1932, då anslaget till gymnasiet började utgå av anslaget
till kommunala gymnasier, under det att detsamma tidigare utgått ur anslaget
till högre goss- och samskolor. Medan anslaget till Eslövs gymnasium
under år 1929 sålunda utgått med ett belopp av 32,377 kronor, hade
det under de senaste åren endast utgått med ungefär en fjärdedel av detta
belopp eller jämt 8,000 kronor.

Liknande gällde i viss mån även örn det kommunala gymnasiet i Motala.
Detta kom emellertid icke i åtnjutande av statsunderstöd förrän vid just
den tidpunkt, då de jämställda gymnasierna i Eslöv och Lidingö i statsbidragshänseende
överflyttades från gruppen högre goss- och samskolor till
gruppen kommunala gymnasier, eller från och med år 1931. Understödet
till Motala kommunala gymnasium hade utgått med 10,000 kronor. Motala
stads anslag till gymnasiet utgjorde för år 1934 drygt 26,000 kronor och
vore för år 1935 upptaget med ett belopp av drygt 30,000 kronor. I dessa
anslag inginge icke ränta och amortering för lån till byggnaderna.

Gymnasiet i Söderhamn hade åtnjutit understöd ur anslaget till kommunala
gymnasier sedan läsåret 1925—1926, vilket anslag hela tiden varit
upptaget med ett belopp av 6,000 kronor per år. Staden själv bade under
det sista tiotalet år haft utgifter för det kommunala gymnasiets räkning
på i medeltal omkring 27,000 kronor; för år 1934 uppgingo de dock blott
till drygt 19,000 kronor, vilken minskning stöde i samband med den då
verkställda höjningen av terminsavgiften från 30 kronor till 120 kronor.

183

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

De stora ekonomiska uppoffringar, som vederbörande kommuner under
en följd av år underkastat sig för uppehållande av ett kommunalt gymnasium,
talade onekligen för att statsverket, då behovet av gymnasierna i
fråga syntes ostridigt, övertoge detsamma. Det syntes i samtliga fall också
gälla kommuner, för vilka en avlastning av den ekonomiska börda, som
upprätthållandet av ett kommunalt gymnasium innebure, skulle vara av
stor betydelse. Skattekronornas antal i respektive Motala, Eslöv och Söderhamn
var för år 1934 52,549, 61,815 och 70,818 och utdebiteringen per
skattekrona 9,30, 7,90 och 13,20. För Motalas vidkommande innebure detta
belopp en sänkning mot tidigare, då uttaxeringen för kommunala ändamål
i staden under den föregående tioårsperioden varierat mellan 10,30 och 12
kronor.

Sammanfattningsvis yttrar överstyrelsen, att undersökningen syntes hava
givit vid handen, att förutsättningar funnes för upprättande av högre allmänna
läroverk i Eslöv och Motala och jämväl i Söderhamn och att starka
skäl funnes för att staten nu avlyfte kommunernas ekonomiska belastning
i förevarande avseende genom att övertaga deras kommunala gymnasier.
Överstyrelsen ville även erinra om 1935 års riksdags beslut, att staten skulle
övertaga det kommunala gymnasiet i Lidingö. Huvudskälet till detta statsövertagande
torde ha varit, att kommunen i så många år på egen bekostnad
uppehållit ett gymnasium och att det visat sig föreligga ett bestämt
behov av detta, vilket behov på något sätt måste tillgodoses. Samma
huvudskäl kunde åberopas i fråga om de tre återstående kommunala gymnasierna,
dock att därvid, såsom redan nämnts, en viss tvekan kan råda i
fråga om det kommunala gymnasiet i Söderhamn framför allt på grund av
lärjungeområdets relativt låga befolkningssiffra och den jämförelsevis korta
tid, varunder lärjungetillströmningen till gymnasiet varit mera avsevärd.

Vad Skellefteå och Arvika beträffade, hade i ingendera av dessa städer
kommunalt gymnasium tidigare varit upprättat, och det skulle alltså här
gälla att utan stöd av den erfarenhet i fråga om behovet, som ett kommunalt
sådant skänkte, omedelbart utvidga den förefintliga statliga realskolan
med ett statligt gymnasium. Det syntes överstyrelsen klart, att för en sådan
åtgärd erfordrades mycket starka skäl framför allt i form av ett alldeles
påtagligt behov av en dylik läroanstalt, såsom då 1931 och 1934 års
riksdagar beslöto upprättande av fullständiga högre allmänna läroverk i
Kristinehamn och Bromma, eller emedan särskilda skäl förelåge, såsom då
1935 års riksdag beslöt ombildning av samrealskolan i Haparanda till ett
högre allmänt läroverk.

Skellefteå. Folkmängden var vid början av år 1935 7,253 personer. Staden
vore alltså jämnstor med Hudiksvall med 7,293 invånare. Folkmängden
hade i Skellefteå särskilt starkt och snabbt tillvuxit. Ar 1919 var folkmängden
endast 2,838 och år 1928 ännu blott 3,764. Ingen annan svensk

184

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

stad hade under det sista årtiondet undergått en så snabb utveckling som
denna. Detta sammanhängde givetvis med stadens belägenhet inom Bolidenområdet
och det industriella uppsvinget i dessa bygder. Västerbottens
län hade i sin helhet från år 1900 till 1935 stigit i folkmängd från 144,000
till 212,000, och särskilt den inom Västerbottens landskap liggande norra
delen av länet hade ökat starkt i befolkningstäthet, samtidigt som befolkningens
allmänna ekonomiska standard stigit mycket avsevärt. Det område,
varifrån Skellefteå sam realskola rekryterade sitt lärjungematerial, omfattade
ett invånarantal av omkring 100,000 personer.

Av lärjungarna i samrealskolan, under läsåret 1935—1936 395, härstammade
242 från Skellefteå stad (därav 34 från Skelleftehamn). Till samrealskolan
funnes alltså en livlig tillströmning av lärjungar från kringliggande
orter, och Skellefteå vore en naturlig medelpunkt för en stor och tättbebyggd
del av Västerbottens län. Kommunikationerna mellan staden och
landsbygden vöre numera synnerligen goda, i det att, frånsett järnvägarna,
över ett 50-tal busslinjer sammanlöpte i staden. Belysande för förhållandena
inom den närmast liggande landsorten vore en sådan omständighet,
som att enbart inom Skellefteå landsförsamling funnes 55 folkskolor och
att antalet barn i folkskolor, belägna på sådant avstånd från staden, att
barn därifrån kunde under terminerna kvarbo i sina hem, utgjorde 2,257,
därav 418 i klass 4 och 327 i klass 6. Enligt länsstyrelsens i Västerbottens
län yttrande i förevarande ärende funnos vid början av år 1934 sammanlagt
över 35,000 skolplikt^ barn inom länet. För detta län i dess helhet
gällde för övrigt, att nativiteten varit mera konstant än inom flertalet andra,
och den allmänna minskning, som i detta avseende visat sig i landet, hade
följaktligen här endast obetydligt framträtt; från 1926 till 1934 skedde en
nedgång från 4,533 födelser till 4,221. Beträffande antalet personer under
15 år uppvisade samtliga län för 10-årsperioden 1920—1930 en avsevärd
nedgång. Västerbottens län vore det enda, som därvidlag bibehållit sin
ställning och till och med kunde inregistrera en mindre ökning med 1,121
personer.

Då förhållandena inom länet och närmast dess nordliga del utvecklat sig
på detta sätt och då Västerbottens län med en areal på 59,148 km2 — rikets
näst största — och numera en folkmängd på 212,000 personer endast
ägde ett högre allmänt läroverk och för övrigt icke heller mer än en fristående
realskola, syntes det uppenbart, att länet vore mindre väl gvnnat i
fråga om utbildningsmöjligheter vid allmänna läroverk och att utvecklingen
på detta område icke hållit jämna steg med den allmänna ekonomiska utvecklingen
inom länet. Frågan örn en utökning av läroverksorganisationen
lage också av redan anförda skäl såtillvida enkelt till, som Skellefteå syntes
vara den självskrivna platsen, därest ett nytt högre allmänt läroverk skulle
upprättas inom länet. Ingen annan ort kunde därvid gärna tänkas komma
ifråga, och läget finge anses synnerligen lämpligt jämväl i förhållande till
gymnasiestäderna Umeå och Luleå.

Samrealskolan i Skellefteå vore för närvarande rikets största med ett lärjungeantal
av 395, Den femåriga realskolan hade i samtliga klasser dubbla
avdelningar och i första klassen tredubbla. För perioden 1925—1935 ställde
sig siffrorna för realskolans storlek på följande sätt:

185

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

höstterminen	1925 ........	....... 224 lärjungar
	1926 ........	....... 202	»
)	1927 ........	....... 216	2>
»	1928 ........	.......228	>
	1929 ........	.......212
	1930 ........	.......217	»
»	1931........	.......267	»
	1932 ........	.......288
»	1933 ........	.......336
	1934 ........	.......348	>
»	1935 ........	.......395	»

Kristinehamns samrealskola hade sista året före sin ombildning till högre
allmänt läroverk 289 lärjungar, vilket då utgjorde det högsta antalet i någon
samrealskola; för närvarande ginge i realskolan av högre allmänna läroverket
i Kristinehamn 386 lärjungar. Realskolan i Lidingö hade läsåret
1934—1935 340 lärjungar (dock på endast fyra årsklasser).

Någon annan realskola funnes, såsom redan nämnts, icke inom länet,
men däremot funnes en kommunal mellanskola i Lycksele, som dock icke
torde kunna beräknas i första hand avlämna lärjungar till ett eventuellt
gymnasium i Skellefteå. Däremot torde från samrealskolan i Piteå i större
utsträckning vara att emotse sådan lärjungerekrytering, då förbindelserna
mellan Piteå och Skellefteå nu vore mycket goda.

En omständighet, som i detta sammanhang förtjänade beaktande och som
sammanhängde med länets ovan berörda relativt ogynnsamma ställning i
fråga örn allmänna läroverk, särskilt gymnasier, vore den oerhörda tillströmningen
till högre allmänna läroverket i Umeå, varigenom detta på några år
växt ut till ett av landets största läroverk. Detta framginge redan därav,
att extralärarsakkunniga funno sig föranlåtna att föreslå upprättande av 9
nya ordinarie adjunktstjänster vid läroverket, och ändock hade detta redan
erhållit viss utökning av tjänsterna utöver den 1927 tänkta organisationen.
Antalet klassavdelningar vid läroverket beräknades vid 1927 års riksdags
omorganisation av det högre undervisningsväsendet till 16. Redan realskolan
omfattade läsåret 1935—1936 18 avdelningar, vartill komme 10 i gymnasiet.
Lärjungeantalet vid skolan uppginge till 782, därav 541 i realskolan
och 241 i gymnasiet. I viss utsträckning hade också till inträde berättigade
lärjungar måst avvisas från såväl gymnasiet som realskolan under de tre
sista åren. För gymnasiets vidkommande gällde detta realgymnasiet, i det
att höstterminen 1933 avvisades 2, höstterminen 1934 6 och höstterminen
1935 5 lärjungar (år 1935 trots att första ringen dubblerats å såväl latinsom
reallinjen). I första klassen av den femåriga realskolan avvisades höstterminen
1933 14 och höstterminen 1934 22 lärjungar. År 1935 hade av
denna klass upprättats en tredje parallellavdelning (förut två), men ändock
hade 4 lärjungar måst avvisas.

En avlastning från högre allmänna läroverket i Umeå hnge anses trängande
nödvändig. För gymnasiets vidkommande vore det åtminstone mycket
sannolikt, att upprättandet av ett högre allmänt läroverk i Skellefteå skulle
bidraga till en sådan avlastning, även örn de nuvarande höga lärjungesiffrorna
i realskolan i Umeå givetvis komme att göra sig märkbara även i
fortsättningen i form av stark tillströmning till gymnasiet.

Enligt uppgift av läroverkets rektor hade höstterminen 1935 20 lärjungar

186

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

i realskolans avslutningsklass preliminärt förklarat sig hava för avsikt att
övergå till gymnasium, därest sådant inrättades i Skellefteå från och med
läsåret 1936—1937. Åtskilliga lärjungar hade därjämte icke för närvarande
ansett sig kunna lämna närmare besked.

Det kunde måhända synas ligga närmast till hands, att tills vidare ett
kommunalt gymnasium upprättades, såsom till en början skett å andra
orter, där man funnit sig i behov av gymnasium. Den ovanligt starka tillströmningen
av lärjungar till skolan, varibland en stor del från länets landsbygd,
och länets relativt missgynnade ställning i fråga om högre undervisningsanstalter,
talade dock enligt överstyrelsens mening för att ett statligt
gymnasium här omedelbart inrättades. Stadens ekonomiska ställning kunde
visserligen icke för närvarande anses vara sådan, att den icke borde förmå
upprätthålla ett kommunalt gymnasium. Den kommunala taxeringen utginge
med kronor 6,io per skattekrona, vartill komrne landstingsskatt efter
kronor 3,is. Men då själva staden icke vore särskilt stor och av de andra
skäl, som här anförts, syntes det dock skäligt, att staten i detta fall trädde
direkt till. Det borde måhända icke heller helt förbises, att betydande belopp
under de senaste åren influtit till det allmänna i form av skatter från
Skellefteå med omnejd och att detta kunde beräknas bliva fallet för åtminstone
en avsevärd tid framåt. Under förra året torde sålunda omkring l1/*
million kronor hava tillförts statskassan i form av inkomst- och förmögenhetsskatt
enbart från Bolidens gruvaktiebolag. Även med tanke på de
mångå tjänstemän, som vore anställda i dessa industricentra, syntes det billigt,
att staten beredde något fördelaktigare möjligheter till fortsatta läroverksstudier
än för närvarande vore fallet.

Vad som möjligen skulle kunna föranleda någon tvekan, vore den omständigheten,
att det icke med säkerhet läte sig beräknas, i vad mån och
hur länge den nuvarande industriella uppblomstringen i dessa bygder kunde
komma att fortfara. Överstyrelsen ansåge sig icke äga förutsättningar att
bedöma denna fråga, men holle dock före, att den icke borde utgöra något
hinder för tillgodoseende av de uppenbara behov, som förelåge. Stadens
realskola hade sedan långt tillbaka varit en bland landsortens större realskolor,
och även för den händelse att en tillbakagång i det industriella uppsvinget
skulle inträda örn ett par tiotal år, vilket dock icke kunde med
säkerhet förutses, skulle realskolan med all sannolikhet ändock komma att
förbli en av de större i riket och i sig själv vara tillräckligt stor såsom
underlag för ett gymnasium.

Arvika. Värmlands län hade länge intagit en ogynnsam ställning i fråga
örn tillgång på högre allmänna läroverk, men en förbättring skedde, då
genom beslut av 1931 års riksdag ett högre allmänt läroverk upprättades i
Kristinehamn. På en folkmängd av 273,000 hade länet för närvarande 2
högre allmänna läroverk.

Det värmländska lärjungeområdet sträckte sig emellertid utöver länsgränserna
och torde kunna beräknas omfatta minst 300,000 invånare, av vilka
betydligt över 200,000 komme på Karlstads gymnasieområde. Karlstads
gymnasiums lärjungeområde, till vilket jämväl Arvika hörde, vore ett av de
största i riket, och själva läroverket vore också ett av de större med för
närvarande icke mindre än 649 elever. Någon egentlig minskning av läroverket
motsågs visserligen knappast, då ett högre allmänt läroverk upprättades
i Kristinehamn, men det vore dock anmärkningsvärt, att icke blott
varje minskning uteblivit, utan att en så betydande ökning av lärjunge -

187

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

siffran inträtt som från 535 höstterminen 1930 till 649 innevarande läsår.
Den större delen av ökningen eller 56 procent komme därvid på gymnasiet.

Att ett behov av avlastning förelåge i fråga om högre allmänna läroverket
i Karlstad, vore under sådana förhållanden obestridligt. Särskilt hade
läroverkets reallinje varit starkt efterfrågad under de senaste åren och måst
dubbleras. Höstterminen 1933, då dubblering av klassen icke skedde,
måste 10 lärjungar avvisas från R I, och höstterminen 1934 trots dubbleringen
2 från samma ring. I stort sett torde det kunna beräknas, att Arvika
skulle erhålla ett med Kristinehamns i fråga om folkmängd jämnstort
gymnasieområde, d. v. s. omslutande omkring 70,000 invånare. En viss
minskning skulle vid upprättande av gymnasium i Arvika ske av lärjungeområdet
för Karlstads gymnasium. Någon större inverkan på lärjungefrekvensen
vid Karlstads högre allmänna läroverk torde dock ett gymnasium
i Arvika knappast komma att utöva, eftersom realskolan icke alls berördes,
och antalet gymnasiestuderande från västra Värmland för närvarande
vore jämförelsevis litet.

Det stora flertalet eller 194 av 303 lärjungar vore höstterminen 1934 från
själva Arvika och 79 från andra delar av Jösse härad.

Att ett gymnasium i Arvika redan från början skulle bliva livligt frekventerat,
holle överstyrelsen för mycket sannolikt. Själva staden hade för
närvarande 8,049 invånare, och medräknades Arvika landsförsamling, av
vilken vissa delar kunde anses bilda förstadssamhällen till Arvika, uppnåddes
en befolkningssiffra på mellan 12,000 och 13,000. Denna befolkning
vore dock spridd över ett stort område, och man kunde icke, såsom i fråga
örn Motala, tala örn ett sammanhängande område med stadsbebyggelse av
denna storlek. Stadens tillväxt i folkmängd hade varit tämligen konstant
och mycket snabb. År 1910 utgjorde befolkningen 4,633 och ökades under
den närmast följande 20-årsperioden med 72 procent. Staden hade en betydande
industri, och ytterligare utveckling av denna syntes kunna med säkerhet
förväntas under den närmaste tiden. Skattekronornas antal vore
över 57,000, och staden läge i detta avseende i nivå med Motala och Eslöv.
Utdebiteringen av allmän kommunalskatt utgjorde år 1935 kronor 8,<jo per
skattekrona.

Men även storleken av den nuvarande samrealskolan i Arvika talade för
att ett gymnasium skulle bliva väl besatt. Denna skola komme nämligen
såsom den andra i storleksordning bland samrealskolorna i riket närmast
efter Skellefteå. Lärjungesiffran vore höstterminen 1935 317, och den överträffade
sålunda icke obetydligt samrealskolorna i Motala, Eslöv och Söderhamn
med deras respektive 208, 221 och 230 lärjungar.

Preliminära förfrågningar av realskolans rektor bland avgångsklassens lärjungar
vårterminen 1935 gåve vid handen, att av 46 elever ett 20-tal förklarade
sig ämna fortsätta sina studier, om ett gymnasium inrättades i staden
från och med höstterminen 1935. Rektor räknade med att åtminstone
ett 25-tal av realskolans egna lärjungar skulle i fortsättningen årligen övergå
till gymnasiet, då avslutningsklasserna under följande år komme att bli
större, vartill skulle komma en del elever från andra realskolor.

Starka skäl kunde alltså anföras för utvidgning av samrealskolan i Arvika
till ett högre allmänt läroverk. Då överstyrelsen icke desto mindie i detta
fall hyste en viss tvekan, berodde denna icke minst därpå, att ett samtidigt
upprättande av statsgymnasier i hela den utsträckning, som för närvarande
begärdes, näppeligen torde vara möjlig. Och därest en viss begränsning

188

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

måste ske, syntes det billigt, att kommuner, som under många år på egen
bekostnad upprätthållit ett gymnasium, erhölle företräde framför orter, där
ett sådant gymnasium icke funnits.

Överstyrelsen höhe sålunda före, att Motala och Eslöv och, med hänsyn
till nyssnämnda förhållande, för närvarande jämväl Söderhamn borde ha
företräde framför Arvika, och likaså funne överstyrelsen behovet av ett nytt
högre läroverk vara ännu mera trängande i Skellefteå än i Arvika, dels
med hänsyn till det ådagalagda behovet å orten, sådant det franninge
framför allt av tillströmningen till de högre läroanstalterna i Skellefteå och
Umeå, dels med hänsyn därtill, att Värmlands län helt nyligen erhållit en
utvidgning av sin statliga gymnasieorganisation. Även örn ett påtagligt
behov av gymnasiala utbildningsmöjligheter förefunnes inom västra Värmland,
kunde det dock synas rimligt, om detta tills vidare tillgodosåges på
samma sätt, som under åtskilliga år skett å vissa andra orter, såsom Motala
och Eslöv och tidigare i Södertälje, Eskilstuna, Uddevalla m. fl. städer.
Därest ett kommunalt gymnasium först upprättades i Arvika, finge man
också möjlighet att något säkrare bedöma behovet av ett gymnasium, sådant
detta behov framginge av tillströmningen till gymnasiet av lärjungar
från såväl staden själv som från andra orter. Överstyrelsen hade sålunda
funnit det i hög grad sannolikt, att förutsättningar funnes för ett högre
allmänt läroverk i Arvika, men ansåge dock rimligt, örn statsmakterna tillsvidare
ställde sig avvaktande gent emot inrättande av ett sådant.

Principiella synpunkter. I ovanstående utredning angående behovet av nya
gymnasiala utbildningsmöjligheter hade överstyrelsen helt och hållet utgått
från de lokala förutsättningarna och förhållandena och icke berört den
principiella frågan örn lämpligheten överhuvud taget av en ytterligare utvidgning
av vår gymnasieorganisation.

Att ett upprättande av nya gymnasier i verkligheten ledde icke blott till
ett förbilligande av utbildningen för dem, som under alla förhållanden
skulle övergå till ett gymnasium, utan även till en ökning av antalet gymnasiestuderande,
framginge tydligt av de erfarenheter, som blivit gjorda i
samband med nyinrättandet av högre allmänna läroverk under de senaste
åren. Ett nytt klientel hade uppstått, och tillströmningen hade blivit avsevärt
större, än som på förhand beräknades. Att denna utveckling icke vore
utan faror torde vara en allmän uppfattning. Överstyrelsen hyste för sin
del den uppfattningen, att stor försiktighet borde iakttagas, då det gällde
åtgärder, som kunde tänkas få en stegrad tillströmning till de intellektuella
banorna som följd.

Men å andra sidan funne överstyrelsen det icke riktigt, att en begränsning
av tillströmningen till dessa banor skulle ske på så sätt, att vissa
landsdelar försattes i ett annat och ogynnsammare läge i berörda avseende
än andra. Med den ständigt ändrade strukturen av samhället och de ekonomiskt-geografiska
förskjutningarna inom detsamma måste tid efter annan
följa revisioner och justeringar av förhållandena jämväl inom undervisningsväsendet,
så att detta anpassades efter det nya jämviktsläget, så långt detta

189

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

kunde anses besitta en relativ konstans. I den mån en ort eller en landsdel
vuxit till sådan betydelse, att den vore jämställd med eller överlägsen
andra orter, som sedan gammalt haft förmånen av vissa allmänna undervisningsanstalter,
skulle det innebära ett missgynnande av befolkningen å
nämnda ort eller i nämnda landsdel, om dess ungdom icke tillerkändes
samma förmåner och möjligheter. Det vore visserligen ofrånkomligt, att
högre allmänna läroverk endast kunde inrättas å ett jämförelsevis begränsat
antal platser och att större stadsbildningar eller tätare befolkade områden
måste komma i ett gynnsammare läge än mera glest befolkade bygder.
Men i de fall, som överstyrelsen här haft att behandla, hade det gällt orter,
där förutsättningar finge anses vara för handen för utbildningsanstalter
av ifrågavarande slag och där behov av sådana utbildningsanstalter finge
anses hava blivit ådagalagt. Under sådana förhållanden syntes de betänkligheter
mot en utvidgning av gymnasieorganisationen, som ur de anförda
allmänt principiella synpunkterna kunde hysas, icke böra utgöra hinder för
att de här ifrågavarande orterna så långt möjligt finge sina önskemål tillgodosedda.
Detta syntes också stå i överensstämmelse med den ledande
grundtanken vid den utformning av läroverksorganisationens yttre ram, som
skett vid 1927 års riksdag och successivt under följande år. Vad beträffade
de olägenheter och vådor, som kunde uppstå av en ytterligare ansvällning
av gymnasieorganisationen, holle överstyrelsen före, att dessa borde botås
eller neutraliseras genom andra åtgöranden. Av vad art dessa i sin tur
borde vara, om de borde äga karaktär av spärråtgärder eller av avledande
åtgärder, vore ett annat och svårbedömbart spörsmål, till vilket överstyrelsen
icke hade anledning att taga ställning i detta sammanhang.

För övrigt ville överstyrelsen betona, att det endast i fråga om Skellefteå
(och Arvika) vore fråga örn direkta nybildningar. I övriga fall gällde
frågan endast ett statsövertagande av redan befintliga utbildningsanstalter,
varvid statsövertagandet visserligen torde bliva förbundet med någon ansvällning
av de ifrågavarande gymnasierna. I betydande utsträckning torde
i här behandlade fall dessutom gälla, att, därest de ifrågasatta nya statliga
gymnasierna icke skulle komma till stånd och framför allt, därest de nuvarande
kommunala gymnasierna skulle nedläggas, en utvidgning bleve nödvändig
av andra läroverk, varför å ena sidan någon mera avsevärd begränsning
av totaltillströmningen icke därigenom skulle ernås, å andra sidan icke
helier någon fullständig besparing av de för de nya gymnasierna erforderliga
kostnaderna åstadkommas. Förslaget torde med andra ord i väsentliga
avseenden få anses innebära en utjämning, även örn det också med all
säkerhet innebure en utvidgning.

Statskontoret bär erinrat, att under senare år ett icke obetydligt antal nya
statliga gymnasier och högre allmänna läroverk tillkommit och med hänsyn
till de statsfinansiella konsekvenserna uttalat önskvärdheten av att i görligaste
mån varsamhet i dylikt avseende måtte för framtiden iakttagas. Vad
de föreliggande förslagen beträffade, ville det synas ämbetsverket, som örn
den av stadsfullmäktige i Skellefteå gjorda framställningen borde öga företräde
framför de övriga.

Organisationen av de nya gymnasierna. Vad organisationen UV de nya
gymnasierna beträffar, har skolöverstyrelsen anfört, att de gymnasier, som

190

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

överstyrelsen i första hand ansett böra ifrågakomma till inrättande, nämligen
de i Motala, Eslöv och Skellefteå, torde böra organiseras såsom dubbellinjiga.
Då Umeå högre allmänna läroverk hade fyraårigt realgymnasium,
torde realgymnasiet i Skellefteå lämpligen böra göras treårigt; för latingvmnasiet
ville överstyrelsen dock föreslå fyraårig organisation. Även i
Motala borde latingymnasiet omfatta fyra år, bland annat även med hänsyn
därtill, att treåriga latingymnasielinjer funnes upprättade vid högre allmänna
läroverken i både Norrköping och Linköping. Däremot vore överstyrelsen
mera tveksam örn reallinjen i Motala.

I Norrköping och Linköping funnes endast treåriga reallinjer, och med
hänsyn härtill syntes en fyraårig organisation kunna övervägas i Motala.
Detta vore också den hittillsvarande organisationen, och den, som samhället
syntes önska bibehålla. Huvudmassan av lärjungar vid Motala gymnasium
vore också från själva staden eller landsförsamlingen, och antalet inackorderade
vore mycket litet. För treårigt realgymnasium skulle å andra sidan
kunna anföras, att det vore fördelaktigare för lärjungar från realskolorna i
Vadstena, Skänninge och Askersund. Överstyrelsen funne dock i detta fall
de övervägande skälen tala för att den nuvarande organisationen bibehölles,
i vilket fall för övrigt samläsning mellan latin- och reallinjen torde i stor
utsträckning kunna beräknas även i framtiden. Skulle reallinjen göras treårig,
bleve det förmodligen nödvändigt att räkna med dubbla avdelningar i
realskolans avslutningsklass i stället, varför någon kostnadsbesparing med
all sannolikhet icke skulle därigenom uppstå.

Överstyrelsen föresloge alltså fyraårigt såväl latin- som realgymnasium i
Motala och räknade med samläsning, även örn sådan icke alla år bleve möjlig
i samtliga ringar.

För Eslöv slutligen ansåge sig överstyrelsen icke heller böra föreslå någon
avvikelse från den nuvarande organisationen med treårigt såväl latin- som
realgymnasium, vilken syntes vara den av samhället alltjämt önskade.
Gymnasiet i Eslöv tillgodosåge också den omgivande bygden i särskilt hög
grad, och det mottoge i större utsträckning än Motala gymnasium lärjungar
från andra realskolor.

överflyttning av lärare. Beträffande väckt förslag om överflyttning till
statlig läroanstalt av lärare, anställd vid till förstatligande föreslaget
kommunalt gymnasium, har överstyrelsen erinrat, att vid förstatligande
av kommunala gymnasier de vid gymnasierna förut anställda extra ordinarie
lektorerna icke brukat överflyttas till ordinarie tjänst vid den statliga läroanstalten.
Dock hade sådan överflyttningsrätt medgivits i fråga örn Lidingö;
vid dess gymnasium voro många anställda sedan långt tillbaka under for
mer, som gjorde, att de vid läroverket och å orten betraktades såsom ordinarie
lärare vid läroanstalten, och kommunen hade gent emot dem iklätt
sig sådana skyldigheter, att det varit billigt, om det allmänna i samband
med förstatligandet övertagit jämväl dessa. Överstyrelsen ansåge icke till -

191

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

räckliga skäl föreligga för att i fråga om här förevarande läroanstalter såsom
regel göra någon avvikelse från de principer, som tillämpades vid förstatligandet
av vissa kommunala gymnasier i samband med 1927 års allmänna
omorganisation. Några sådana skäl, som i fråga om Lidingö eller
Djursholm, vars samskola överstyrelsen tidigare föreslagit till statsövertagande,
kunnat åberopas för en överflyttning av lärarna, syntes icke här
förefiunas. Möjligen torde det dock kunna bli föremål för övervägande,
huruvida icke skäl kunde föreligga för överflyttning av en av de vid kommunala
gymnasiet i Eslöv anställda extra ordinarie lektorerna. Möjlighet
torde därför böra förefinnas för Kungl. Maj:t att verkställa dylik överflyttning
av sådan vid kommunala gymnasiet i Eslöv anställd lärare, som kunde
åberopa särskilt långvarig anställning vid det kommunala gymnasiet.

Kostnadsfrågor. De på staten belöpande kostnaderna för ifrågavarande
gymnasier och gymnasielinjer, sedan de färdigbildats, hava av skolöverstyrelsen
beräknats till — frånsett ålders- och dyrtidstillägg —

för Eslöv.....................kronor 61,109

» Motala.................... » 60,537

» Skellefteå.................. » 70,573

» Söderhamn........... *_36,897

Summa kronor 229,116.

Från dessa kostnader finge dock dragas de för närvarande utgående statsbidragen
till de kommunala gymnasierna i Eslöv, Motala och Söderhamn
med respektive 8,000 kronor, 10,000 kronor och 6,000 kronor. Sammanlagda
kostnaderna för alla fyra gymnasierna bleve alltså i runt tal 205,000
kronor samt för Eslöv, Motala och Skellefteå i runt tal 174,000 kronor.

Härvid har överstyrelsen utgått från att följande ordinarie ämneslärartjänster
skulle inrättas, nämligen
i Eslöv 6 lektorer och 2 adjunkter,
i Motala 6 lektorer och 2 adjunkter,
i Skellefteå 6 lektorer och 3 adjunkter samt
i Söderhamn 4 lektorer.

Emellertid borde gymnasierna upprättas successivt på så sätt, att första
ringen av vederbörande linje upprättades under första året och därefter en
ny ring för varje efterföljande år. Kostnaderna under första verksamhetsåret
bleve därför lägre och beräknades, på sätt av handlingarna och i det
efterföljande lämnade uppgifter närmare framgår, av överstyrelsen till

för Eslöv......................kronor 19,824

> Motala..................... » 16,038

» Skellefteå................... » 21,455

» Söderhamn................. » 11,585

Summa kronor 68,902.

192

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

För de nuvarande kommunala gymnasierna i Eslöv, Motala och Söderhamn
skulle å andra sidan uppstå viss besparing i utgående statsunderstöd.
Denna minskning torde böra beräknas för Motala till 2,500 kronor, för Eslöv
likaledes till 2,500 kronor och för Söderhamn till 2,000 kronor eller sammanlagt
till 7,000 kronor.

För nästa budgetår skulle kostnaderna följaktligen komma att uppgå till
(68,902 — 7,000=) 61,902 kronor. Då någon ökning för ålderstillägg icke
torde behöva beräknas med hänsyn därtill, att alla de nya ordinarie tjänster,
som föreslagits -— 2 lektorstjänster vid ett vart av läroverken i Eslöv, Motala
och Skellefteå samt 1 sådan tjänst vid läroverket i Söderhamn — vore
lektorstjänster, representerade det nämnda beloppet de totala merkostnaderna,
med undantag allenast för dyrtidstillägg.

Statskontoret har lämnat kostnadsberäkningarna utan annan erinran än att
ämbetsverket påpekat, att kostnaderna för provisorisk avlöningsförbättring
komme att något höjas på grund av att Söderhamn numera uppflyttats i
dyrortsgrupperingen.

^ illkor för upprättande av de ifrågasatta gymnasierna. Skolöverstyrelsen
har föreslagit, att såsom villkor för upprättande av statligt gymnasium skulle
gälla, att staden tillhandahölle erforderliga undervisningslokaler jämte inredning
och möbelutrustning ävensom bostad eller hyresersättning åt rektor.
I fråga örn läroverket i Skellefteå, som icke tidigare varit utrustat med
gymnasium, torde föreskrift dessutom böra lämnas, att staden skulle vara
skyldig bevilja ett engångsanslag av 5,000 kronor till bestridande av kostnaderna
för komplettering av undervisningsmaterielen och utvidgning av
biblioteket.

1936 års riksdag m. m. 1936 års riksdag anhöll under punkten 118 i
skrivelse nr 8, i anledning av vissa inom riksdagen väckta motioner, om verkställande,
under beaktande av vad riksdagen i skrivelsen anfört, av utredning
och framläggande snarast för riksdagen av det förslag i fråga örn inrättande av
nya statliga gymnasier, vartill utredningen kunde föranleda. Av skrivelsen
framgår, att riksdagen till prövning förehaft endast de ovanberörda frågorna
om inrättande av statliga gymnasier i Motala, Eslöv och Skellefteå men
däremot icke om inrättande av sådana gymnasier i Söderhamn och Arvika.
Riksdagen framhöll, att de läroanstalter i de förstnämnda orterna, varom
fråga vore, hade samtliga ett betydande lärjungeantal och att deras områden
vore stora och folkrika. Riksdagen kunde icke uttala sig örn i vilken
ordning de föreslagna statliga gymnasierna borde komma till stånd, därest
— såsom väl möjligt vore — Kungl. Majit icke skulle finna lämpligt att
på en gång framlägga förslag om inrättande av mer än ett nytt statligt
gymnasium. Olika skäl kunde och hade också anförts för den ena eller

193

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

andra läroanstaltens företräde i detta hänseende, exempelvis de nuvarande
kommunala gymnasiernas och de till grund för dem liggande realskolornas
stora elevantal, behovet för vederbörande läroverksområden av bättre tillgång
till högre skolbildning, behovet av en avlastning av angränsande läroverk,
skolkommunernas ekonomiska uppoffringar o. s. v. I sistnämnda hänseende
ansåge sig riksdagen böra erinra örn det förhållandet, att Eslöv och
Motala sedan åtskilliga år tillbaka med ganska blygsamma statsbidrag uppehållit
sina kommunala gymnasier.

I skrivelse den 31 augusti 1936 har skolöverstyrelsen med anledning av
riksdagens berörda uttalande hänvisat till sin ovannämnda utredning i ämnet
och på grundval av densamma upprepat sitt förslag av den 30 november
1935 med hemställan örn vidtagande av däri för budgetåret 1936/1937
föreslagna åtgärder för budgetåret 1937/1938.

Då det emellertid med hänsyn till den av förslagets genomförande föranledda
betydande kostnadsökningen och till riksdagens uttalande syntes
mindre sannolikt, att ett beslut örn upprättande samtidigt av fyra nya statliga
gymnasier kunde förväntas, ville överstyrelsen icke för närvarande göra
någon hemställan örn förstatligande av det kommunala gymnasiet i Söderhamn.
Däremot funne överstyrelsen det synnerligen svårt att uppställa
någon inbördes ordningsföljd för upprättande av statligt gymnasium i städerna
Eslöv, Motala och Skellefteå. Sistnämnda ort borde måhända stå
något tillbaka för Eslöv och Motala med hänsyn till dessa orters mångåriga
ekonomiska uppoffringar för upprätthållande av kommunala gymnasier,
men överstyrelsen kunde dock icke underlåta att som sin mening
framhålla, att behovet av ett gymnasium snarast tedde sig allra störst i
Skellefteå. Därest endast ett successivt upprättande ^skulle komma i fråga,
ville överstyrelsen dock föreslå, att under första året påbörjades statliga
gymnasier i Eslöv och Motala och följande ar ett statligt gymnasium i
Skellefteå.

För sin del ansåge sig överstyrelsen på anförda grunder i första hand
böra stanna vid den hemställan, att samtliga dessa tre orter, Eslöv, Motala
och Skellefteå, måtte successivt från och med budgetåret 1937/1938 erhålla
statliga gymnasier på så sätt, att en ring upprättades varje år vid valt och
ett av dessa läroverk, till dess gymnasiet vore färdigbildat.

Beträffande organisationen av och kostnaderna för gymnasierna funne
sig överstyrelsen icke äga anledning att nu ifrågasätta någon ändring i vad
i omförmälda utredning föreslagits.

Enligt det ovanstående föreligga framställningar från stadsfullmäktige i
vederbörande städer örn utvidgning av samrealskolorna i Arvika och Skellefteå
till högre allmänt läroverk och om förstatligande av de kommunala
gymnasierna i Eslöv, Motala och Söderhamn. En avsevärd utökning av
den statliga gymnasieorganisationen har således ifrågasatts. Överstyrelsen,
som funnit förutsättningar föreligga för statliga gymnasier i alla de nämnda

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271. 13

Departe mentschefen.

194

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

fem orterna, möjligen dock med viss tvekan beträffande Söderhamn, har
med hänsyn till de stora kostnader, som skulle åsamkas staten, om alla
framställningarna bifölles, föreslagit, att staten skulle för närvarande begränsa
sig till att övertaga de kommunala gymnasierna i Eslöv och Motala
och att utbygga samrealskolan i Skellefteå med ett gymnasium. Att överstyrelsen
uteslutit Arvika synes närmast betingas av att den statliga gymnasieorganisationen
i Värmlands län så sent som år 1931 utvidgats genom
att samrealskolan i Kristinehamn utbyggts till ett högre allmänt läroverk.
Enligt överstyrelsens mening synes dessutom Söderhamn böra framför Arvika
tillerkännas förtursrätt till statligt gymnasium med hänsyn till att Söderhamn
under flera år huvudsakligen på egen bekostnad uppehållit gymnasium.
Då överstyrelsen emellertid ansett sig böra skjuta frågan örn förstatligande
av det kommunala gymnasiet i Söderhamn på framtiden, närmast
på grund av lärjungeområdets relativt låga befolkningssiffra och i betraktande
av att lärjungetillströmningen till gymnasiet varit mer avsevärd
endast under en jämförelsevis kort tid, har överstyrelsen icke ansett sig
kunna för närvarande tillmötesgå de från Arvika och Söderhamn framförda
önskemålen. Vad de återstående orterna beträffar — Eslöv, Motala och
Skellefteå — betonas i överstyrelsens utlåtande svårigheterna att, såsom
1936 års riksdag förutsatt, uppställa någon inbördes ordningsföljd för upprättandet
av statliga gymnasier i dessa orter. Överstyrelsen har dock funnit
behovet av ett gymnasium vara allra störst i Skellefteå men tillagt, att
sistnämnda ort måhända borde stå något tillbaka för Eslöv och Motala med
hänsyn till dessa orters mångåriga ekonomiska uppoffringar för sina kommunala
gymnasier. Statskontoret har funnit Skellefteå böra äga företräde
till statligt gymnasium framför de övriga orterna.

För egen del vill jag inledningsvis framhålla, att ett bedömande av de
framförda förslagen örn upprättande av nya statsgymnasier icke synes böra
få påverkas av frågan örn önskvärdheten av att ungdomen i större utsträckning
ledes in på andra förvärvsbanor än de intellektuellt betonade. Det
kan, såsom överstyrelsen framhållit, icke vara riktigt att åstadkomma en
begränsning av tillströmningen till dessa banor genom att låta vissa landsdelar
intaga en mindre gynnsam ställning i fråga om tillgång till gymnasieutbildning
än de, som fått sitt behov av sådana utbildningsmöjligheter tillgodosett,
redan innan nyssberörda utbildningsproblem vunnit sin nuvarande
aktualitet. Bot för de olägenheter, som kunna uppstå till följd av den
ökade tillströmningen till gymnasieutbildningen, måste sökas på andra vägar
än de, som leda till en begränsning av antalet skolor inom vissa delar av
vårt land. Denna sida av saken bör alltså enligt min mening kunna i detta
sammanhang med det nu anförda lämnas åsido.

Då antalet gymnasier, för vilkas upprätthållande staten kan åtaga sig det
huvudsakliga ekonomiska ansvaret, av naturliga skäl måste hållas inom
vissa gränser, är det av vikt, att statsgymnasierna få ett ur geografisk och

195

Kungl. Majlis proposition Nr 271.

demografisk synpunkt så tillfredsställande läge som möjligt. På grund
härav ligger det enligt min åsikt en viss fara i att låta förläggningen av
de nya statliga gymnasier, som nu och i framtiden kunna komma att inrättas,
väsentligen bestämmas av huruvida och under huru lång tid de
ifrågakommande samhällena själva anordnat gymnasieundervisning genom
att företrädesvis med egna medel bestrida kostnaderna för kommunala gymnasier.
Skulle den normala ordningen för upprättandet av statliga gymnasier
bliva, att vederbörande kommun först upprättade ett kommunalt gymnasium,
som efter någon tid överginge i ett statligt sådant, försvårades i
viss mån statsmakternas allsidiga och objektiva prövning av dessa frågor,
en prövning, som framförallt bör ske ur synpunkten av vad som för en
hel landsända kan vara det bästa och mest ändamålsenliga. Överstyrelsen
har i sin utredning snuddat vid ett sådant fall, då överstyrelsen, efter att
ha erinrat om tillkomsten av ett kommunalt gymnasium i Hässleholm, framhållit
svårigheterna att avgöra, vilkendera av orterna Eslöv och Hässleholm,
som i första rummet bör ifrågakomma till statligt gymnasium, därest icke
båda kunna räkna med att erhålla gymnasium, samt uttalat, att härvidlag
största hänsynen bör tagas bland annat till det förhållandet, att Eslöv sedan
många år tillbaka upprätthållit ett kommunalt gymnasium. Såsom jag ser
saken, bör visserligen i fall, sådana som de nu föreliggande, stort avseende
även fästas vid en sådan omständighet, som att en kommun i handling
visat sitt intresse för skolväsendet. Men detta varken kan eller bör vid
prövningen av frågor om upprättande av nya statliga gymnasier få undanskymma
andra kommuners eventuellt mer berättigade önskemål. En annan
sak är, att lärjungefrekvensen i ett redan befintligt kommunalt gymnasium
ju lämnar en säkrare ledning vid bedömande av behovet av ett statligt
gymnasium än en uppskattning rörande den sannolika elevtillströmningen
till ett helt nytt gymnasium, och att det alltså ligger i sakens natur, att det
erfordras mycket starka skäl för att upprätta ett statligt gymnasium på en
ort, där man icke kan hänvisa p''å ett på nyssnämnt sätt ådagalagt behov.

Med denna utgångspunkt måste jag, då behovet av ett gymnasium uppenbarligen
är störst i Skellefteå, ställa mig på den ståndpunkten, att ett statligt
gymnasium i denna stad bör i första hand komma i fråga. Västerbottens
län kan årligen redovisa en i jämförelse med flertalet andra län
avsevärt ökad folkmängd, befolkningstäthet och även ekonomisk standard.
Orsaken till denna utveckling torde till en del få tillskrivas de senare årens
exceptionellt starka industriella uppsving i länet. Att emellertid den starka
folkmängdsökningen icke kan återföras enbart på detta förhållande utan är
något för länet karakteristiskt, belyses i någon mån av vissa i det följande
lämnade uppgifter, som giva vid handen, att folkmängdsökningen i länet
fortfarande är av praktiskt taget samma storleksordning som före den
tidpunkt, då bearbetningen av mineralfyndigheterna i länet på 1920-talet tog sin början. Tillströmningen till de två statliga läroverken i före -

196

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

varande landsända, samrealskolan i Skellefteå och högre allmänna läroverket
i Umeå, har under de senare åren i hög grad ökats. Denna tillströmning
har lett till att samrealskolan i Skellefteå numera är en av landets
största, och att det högre allmänna läroverket i Umeå, som i första hand
får mottaga tillströmningen till gymnasiala studier från den norra länsdelen,
numera är ett av landets största läroverk och år från år måste utvidgas
både vad antalet lärartjänster och lokalutrymmena beträffar. En avlastning
av det högre allmänna läroverket i Umeå har därför av överstyrelsen ansetts
vara trängande nödvändig. Överstyrelsen har tillika påpekat, att realskolan
— även för den händelse att en tillbakagång i det industriella uppsvinget
inom länet skulle inträda örn ett par tiotal år — ändock skulle
med all sannolikhet komma att förbliva en av de större i riket och i sig
själv vara tillräckligt stor såsom underlag för ett gymnasium.

Här nedan har jag sammanställt vissa av skolöverstyrelsens statistiska
avdelning under hand lämnade uppgifter rörande Kristinehamn, vars realskola
som nämnts år 1931 utbyggdes med gymnasium, och motsvarande
uppgifter rörande Skellefteå:

Antal invånare i länet per högre	Värmlands	Västerbottens
allmänt läroverk:	län	län
1900...................	. 254,300	143,700
1905...................	. 255,100	152,700
1910...................	. 260,100	161,400
1915...................	. 260,500	170,300
1920...................	. 268,700	182,200
1925...................	. 270,500	195,700
1930...................	. 270,000	204,000
1935...................	. 136,600	215,000
Samrealskolans
storlek:	Kristinehamn	Skellefteå
1920...................	204	236
1925...................	258	224
1930...................	288	216
1935...................	386	395
1936...................	378	401

Enligt dessa siffror skulle behovet av ett högre allmänt läroverk i Skellefteå
för närvarande vara lika stort som eller större än behovet av ett sådant
läroverk i Kristinehamn vid den tidpunkt, då det högre allmänna läroverket
i sistnämnda stad inrättades, utan att från statens sida anspråk restes
på att kommunen skulle dessförinnan hava försöksvis anordnat kommunalt
gymnasium.

Jag anser mig sålunda böra föreslå, att samrealskolan i Skellefteå från

197

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

och med budgetåret 1937/1938 eller den senare tidpunkt, Kungl. Majit bestämmer,
successivt utbygges med ett statligt gymnasium.

Yad angår de övriga orter, som ifrågasatts som förläggningsorter för statliga
gymnasier, anser jag i likhet med skolöverstyrelsen, att behovet av
gymnasier i Arvika och Söderhamn ännu så länge icke påvisats vara av
den art, att skäl föreligger att redan nu inrätta statliga gymnasier å dessa
orter.

Så torde däremot, såvitt av den föreliggande utredningen kan bedömas,
vara fallet beträffande Eslöv och Motala. Visserligen kan beträffande båda
dessa orter en viss tvekan föreligga så till vida, att Motala redovisar ett,
vill det synas, jämförelsevis ringa och för de senaste åren till på köpet
något sjunkande elevantal i det kommunala gymnasiet och en förhållandevis
svag tillväxt av elevantalet i realskolan, att Eslöv är beläget inom ett
län, som redan bättre än de flesta är försett med statliga läroverk och
gymnasier, och att, örn med ett ställningstagande till frågan finge anstå
några år, staden Hässleholm kunde tänkas komma att konkurrera med Eslöv
som lämplig förläggningsort för ett statligt gymnasium. Dessa betänkligheter
synas mig emellertid icke vara så starka, att de kunna väga över de bärande
skäl för ett förstatligande av ifrågavarande kommunala gymnasier,
som överstyrelsen i sin utredning närmare utvecklat. Behovet av ett statligt
gymnasium synes mig vara något större i Eslöv än i Motala. Då
emellertid skillnaden i behovsgraden är obetydlig och i varje fall icke synes
motivera, att Eslöv lämnas företräde framför Motala, tillstyrker jag, att de
kommunala gymnasierna å båda de nämnda orterna förstatligas från och
med budgetåret 1937/1938 eller den senare tidpunkt, Kungl. Majit bestämmer.

Skolöverstyrelsens förslag beträffande organisationen av de ifrågasatta nya
gymnasierna har icke givit mig anledning till erinran. Jag föreslår alltså
följande organisationsformer:

Skellefteå: fyraårigt latin- och treårigt realgymnasium,

Eslöv: treårigt latin- och realgymnasium,

Motala: fyraårigt latin- och realgymnasium.

De nya statliga läroanstalterna böra erhålla karaktären av högre samläroverk.

Likaledes biträder jag överstyrelsens förslag, i vad det avser överflyttning
av extra ordinarie lektor vid det kommunala gymnasiet i Eslöv, som kan
åberopa särskilt långvarig lektorstjänstgöring, till lektorsbeställning vid det
statliga läroverket därstädes.

De av överstyrelsen till 174,000 kronor beräknade slutliga kostnaderna för
de nya statliga gymnasierna i Eslöv, Motala och Skellefteå föranleder ingen
annan erinran från min sida än att dessa kostnader givetvis påverkas av
den lönereglering, som i det föregående ifrågasatts.

Kostnaderna för nästa budgetår torde böra beräknas med utgångspunkt
från överstyrelsens kalkyler, vilka sluta på ett belopp av något över 57,000
kronor. Vederbörande i avlöningsstaten för de allmänna läroverken ingående

198 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Anslagspost	Eslöv	Motala	Skellefteå	Summa
Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat: Lön och (i förekommande fall) tjänstgörings-penningar ............	12,700	12,700	12,700	38,100
Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t: Arvoden åt extra ämneslärare.........	3,300		3,300	6,600
Extra arvoden åt lärare i övningsämnen: teckningslärare............	460	230	460	1,150
musiklärare.......	180	345	345	870
gymnastiklärare.............	460	460	345	1,265
Arvoden åt skolläkare........	110	80	90	280
	(varav fast arvode resp. 50) (d:o 150)
Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: Arvoden åt bibliotekarier........	100	100	100	300
» » biträden å rektorsexpeditionerna	110	80	90	280
	(varav fast arvode resp. 50) (d:o 150)
Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän: Tillfällig löneförbättring..........	2,404	2,043	3,130	7,577
Provisorisk avlöningsförbättring........	—	—	780	780
Summa	19,824	16,038	21,340	57,202

anslagsposter kommer jag i det efterföljande att beräkna i anslutning till
de uppgifter, som återfinnas i ovanstående sammanställning.

Vid beräkningen av delposten till lön och (i förekommande fall) tjänstgöringspenningar
har, såsom av det föregående framgår, räknats med att från
posten skola bestridas dels de vid varje läroverk till 1,100 kronor uppgående
merkostnaderna för lön och tjänstgöringspenningar för rektor, dels ock
lön och tjänstgöringspenningar för två nya lektorstjänster vid varje gymnasium.

Mot de av överstyrelsen föreslagna villkoren för upprättandet av de nya
statliga gymnasierna, vilka överensstämma med dem, som pläga föreskrivas
i fall som dessa, har jag icke funnit något att erinra. Anmärkas må, att
stadsfullmäktige i Skellefteå i skrivelse den 4 november 1936 meddelat,
bland annat, att stadsfullmäktige beslutat att — under förutsättning att
statligt gymnasium upprättades i staden enligt skolöverstyrelsens förslag —
låta verkställa örn- och tillbyggnad av det nuvarande läroverkshuset för ett
beräknat belopp av 892,000 kronor.

I det efterföljande föreslås den minskning av anslaget till kommunala
gymnasier, som för nästa budgetår föranledes av det ifrågasatta förstatligandet
av gymnasierna i Eslöv och Motala.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

199

2. Provisorisk utvidgning av provårsinstitutionen.

Nuvarande förhållanden. Provår anordnas vid vissa av Kungl. Majit
bestämda läroverk och folkskoleseminarier samt har till ändamål att bibringa
den särskilda utbildning för lärarkallet, som utgör villkor för behörighet
till ämneslärartjänst vid allmänt läroverk och folkskoleseminarium.
Det omfattar i regel två terminer i följd vid en och samma läroanstalt men
kan vid särskilda skäl fullgöras på en termin eller under en termin vid allmänt
läroverk och under en termin vid folkskoleseminarium. Genomgående
av provår förutsätter avlagd vederbörlig akademisk examen. Provåret
innefattar dels åhörande och meddelande av undervisning med därtill hörande
behandling av metodiska spörsmål, dels ock diskussioner och föreläsningar
rörande pedagogiska frågor ävensom vissa för lärarutbildningen avsedda
kurser.

Antalet provårsläroverk är för närvarande sex, nämligen högre allmänna
läroverken i Uppsala och Lund, högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm,
högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm, högre realläroverket
å Norrmalm i Stockholm samt högre realläroverket i Göteborg. Härutöver
är provårskurs anordnad vid folkskoleseminarierna i Göteborg och Stockholm.

Någon föreskrift örn det högsta antal lärarkandidater, som samtidigt få
bevista provårskurs, har icke meddelats. Antalet samtidiga lärarkandidater
plägar emellertid i regel uppgå till 10 vid vart och ett av de allmänna
läroverken, 6 vid folkskoleseminariet i Stockholm och 8 vid folkskoleseminariet
i Göteborg. Provårsutbildningens kapacitet är dock något större än
nämnda siffror giva vid handen, enär i allmänhet några lärarkandidater
varje år genomgå provåret på en termin. Under vart och ett av läsåren
1928—1934 hava i medeltal 83 kandidater avslutat provårsutbildning.

Tidigare förslag lill utvidgad provårsutbildning. Under de senare åren hava
vid flera tillfällen framlagts förslag örn utökning av provårsutbildningens
kapacitet. 1927 års skolsakkunniga, vilkas befattning med provårsinstitutionen
närmast betingades av de ändrade förhållanden, som vållades genom
1927 års skolreform, räknade visserligen med praktiskt taget oförändrad
utbildningskapacitet. I utlåtande över dessa sakkunnigas förslag ifrågasatte
emellertid skolöverstyrelsen, på grundval av ingående beräkningar i
fråga om behovet av lärare, en väsentlig utökning av antalet provårsanstalter.
Provår borde enligt överstyrelsens mening anordnas — förutom vid
de läroverk och folkskoleseminarier, vilka för närvarande handhade provårsutbildningen
— vid ytterligare fyra allmänna läroverk, nämligen högre
allmänna läroverket för flickor i Stockholm, högre allmänna läroverket i

200

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Bromma i Stockholm, högre latinläroverket i Göteborg och högre allmänna
läroverket för flickor i Göteborg. Genom denna utvidgning skulle antalet
varje år utbildade lärarkandidater höjas till omkring 115. Överstyrelsen
hade vid sina beräkningar visserligen kommit till det resultatet, att provårets
kapacitet borde ökas med omkring 50 procent. Varje år skulle alltså
utbildas omkring 125 lärarkandidater. Att överstyrelsen emellertid stannade
vid den lägre siffran, berodde på omöjligheten att åstadkomma exakta beräkningar
rörande behovet av provårsutbildad arbetskraft.

Vidare må erinras, att inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga
i ett den 1 september 1935 dagtecknat betänkande med undersökningar
och förslag i anledning av tillströmningen till de intellektuella yrkena
(statens offentliga utredningar 1935 : 52, sid. 379) förklarat sig finna
allmänna principiella synpunkter starkt tala för att, därest den praktiska
lärarutbildningen och skicklighetsprövningen icke ansåges kunna inläggas i
själva ämbetsexamen eller därtill omedelbart ansluta sig, densamma likväl
borde utvidgas så, att alla filosofie magistrar efter exempelvis fyra terminers
tjänstgöring kunde erhålla hänvisning till provårsutbildning. Framför
den spärr vid provåret, som för närvarande praktiserades och som bestode
däri, att endast ett begränsat och förhållandevis ringa antal läraraspiranter
årligen antoges till provårskurserna, hade — anföra de sakkunniga —
uppstått en köbildning av den beskaffenheten, att »en filosofie magister för
att få provårshänvisning måste ha 12 terminers tjänstgöring».

Slutligen må antecknas, att läroverkslärarnas riksförbund i skrivelse den
15 maj 1935 hemställde, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att, i
avvaktan på ett definitivt ordnande av den praktiska lärarutbildningen, för
ett år i sänder inrätta provårskurser vid ytterligare minst tre högre allmänna
läroverk. I utlåtande den 25 juli 1935 anförde skolöverstyrelsen i
anledning härav, att möjligheterna till provårsutbildning för närvarande
visat sig vara avgjort otillräckliga, samt att vid bifall till det förslag angående
provårets organisation, som av överstyrelsen framlades i berörda utlåtande
över 1927 års skolsakkunnigas betänkande, de av riksförbundet
framförda önskemålen skulle bliva tillgodosedda. Några i annat fall visserligen
ofrånkomliga provisoriska åtgärder, vilka under alla förhållanden skulle
bliva tämligen otillfredsställande, skulle under sådan förutsättning icke behöva
vidtagas. På grund härav och sedan överstyrelsen i skrivelse den 31
augusti 1935 framlagt förslag beträffande de ändringar i avlöningsstaten för
de allmänna läroverken, som påkallades vid ett genomförande av överstyrelsens
ifrågavarande förslag till organisation av provåret, anförde jag i
1936 års åttonde huvudtitel (sid. 332), att jag, i avbidan på resultatet av
den pågående utredningen om organisationen av den praktiska lärarutbildningen,
icke ansåge det tillrådligt att vidtaga någon provisorisk utvidgning
av den nuvarande provårsinstitutionen. Något förslag i ämnet förelädes
därför icke 1936 års riksdag.

201

Kungl. Majlis proposition Nr 271.

Den åsyftade utredningen om organisationen av den praktiska lärarutbildningen
handhaves av 1936 års lärarutbildningssakkunniga, som av mig
för ändamålet tillkallats, sedan jag den 30 december 1935 därtill erhållit
bemyndigande av Kungl. Majit. Syftet med sakkunnigutredningen är enligt
mitt uttalande till statsrådsprotokollet för nämnda dag att söka åstadkomma
en sådan genomgripande omläggning av särskilt den praktiska lärarutbildningen,
som bättre än den nuvarande provårsinstitutionen tillförsäkrar läroverken
för lärarkallet väl skickade och dugande krafter och samtidigt bättre
tillgodoser läraraspiranternas behov av ökade utbildningsmöjligheter och
minskade utbildningskostnader. Enligt min mening borde vid utredningen
särskilt uppmärksammas önskvärdheten av att åvägabringa ett nära inre
sammanhang mellan de teoretiska studierna och den praktiska lärarutbildningen.
De av mig tillkallade sakkunniga äro numera professor emeritus
O. von Friesen, ordförande, lektorn vid högre realläroverket i Göteborg A.
Björkeson, professorn vid universitetet i Lund T. Gislén, rektorn vid kommunala
flickskolan i Örebro Martha Grönvall, förutvarande undervisningsrådet
N. Hänninger, rektorn vid högre allmänna läroverket i Uppsala S.
Samuelsson och rektorn vid folkskoleseminariet i Stockholm K. Agren.

1936 års lärarutbildningssakkunniga, I skrivelse den 24 augusti 1936 hava
de sakkunniga framlagt förslag rörande en provisorisk utvidgning av provårsinstitutionen
i avbidan på den definitiva reglering av dessa förhållanden,
som kunde komma att vidtagas, sedan de sakkunniga slutfört sitt
arbete.

De sakkunniga framhålla, att de redan på ett tidigt stadium av sitt arbete
haft anledning uppmärksamma den nuvarande disproportionen mellan
å ena sidan behovet av lärare vid de allmänna läroverken och med dem
jämförliga läroanstalter och å andra sidan provårsutbildningens omfattning.
Provårets kapacitet hade icke varit på långt när tillräcklig för att förse
ifrågavarande läroanstalter med erforderlig provårsutbildad arbetskraft. Antalet
ordinarie och extra lärare (inklusive evalverade timlärartimmar) hade
enbart vid de allmänna läroverken vuxit från 1,345 läsåret 1927—1928 till
2,103 läsåret 1935—1936, alltså med över 56 procent. Dessa siffror, som
hänförde sig till en tid, varunder provårsinstitutionen icke undergått någon
kvantitativ förändring, syntes de sakkunniga ådagalägga, att provårsinstitutionen
icke anpassats efter utvecklingen på området, vilket i sin tur föranlett
en stark ökning av antalet vid förevarande läroanstalter anställda lärare
utan provår. Starka skäl av såväl pedagogisk som skolorganisatorisk
art talade därför för en utvidgning av provårsinstitutionen. Även från de
synpunkter, de sakkunniga närmast hade att beakta, vore en sådan utvidgning
mycket önskvärd. De nuvarande förhållandena medförde nämligen,
att en eventuell övergång till en ny ordning för den praktiska lärarutbildningen
kunde komma att avsevärt försvåras och fördröjas, därest icke åt -

202

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

gärder i god tid vidtoges, som syftade till att i största möjliga utsträckning
förminska den nuvarande köbildningen framför provåret.

Provårsinstitutionen borde därför utvidgas från och med läsåret 1937—
1938. Då det närmast vore tillfälliga förhållanden, som aktualiserat behovet
av åtgärder på området, och då några definitiva anordningar ej borde
vidtagas, förrän den pågående utredningen av frågan örn den praktiska lärarutbildningen
avslutats, borde utvidgningen av provårskapaciteten erhålla
provisorisk karaktär. Denna utvidgning borde ej bliva av större omfattning
än som påkallades av behovet av provårsutbildade lärarkrafter vid
ifrågakommande läroanstalter. Vid beräkningen av ifrågavarande behov
syntes det vara försvarligt att utgå från att under de närmaste åren icke
komme att ske någon mera väsentlig förändring i fråga om antalet av de
lärare, som sysselsattes vid nämnda läroanstalter. Provårsinstitutionen borde
tydligen i så fall givas en sådan kapacitet, att den kunde först och främst
bereda ersättning för de lärare, som genom pensionering eller dödsfall eller
av annan anledning avginge, men också för praktisk utbildning mottaga så
många lärarkandidater, som motsvarade antalet av de icke-provårsutbildade
lärare, vilka nu sysselsattes vid förevarande anstalter.

Beträffande den förstnämnda frågan om ersättningsbehovet hava de
sakkunniga efter att hava berört vissa tidigare undersökningar yttrat följande: Av

en för de sakkunnigas räkning verkställd statistisk undersökning framginge,
att det årliga ersättningsbehovet vid flertalet av de läroanstalter, som
här komme i betraktande, beräknades för lärare med teologisk examen vara
omkring 10 personer, för lärare med filosofisk examen omkring 55 personer
och för icke akademiskt utbildade lärare omkring 40 personer, eller sammanlagt
omkring 105 personer per år. Med hänsyn till åldersförhållandena
inom lärarkåren kalkylerades emellertid med ett ersättningsbehov under de
närmaste fem åren av 110 ä 115 personer per år. Då endast 20 av ifrågavarande
tjänster beräknades kunna varje år besättas med från högre
lärarinneseminariet examinerade, uppskattades antalet personer med filosofisk
eller teologisk examen, som under vart och ett av de närmaste fem
åren kunde vinna anställning vid ifrågavarande skolor, till 90 ä 95.

De sakkunniga ville för egen del framhålla svårigheterna att göra en
under alla förhållanden tillförlitlig uppskattning av det verkliga årsbehovet
av provårsutbildade lärare, särskilt med hänsyn till de skolor, för vilkas
lärare genomgånget provår kunde vara önskvärd men ej vore obligatoriskt.
Emellertid ansåge sig de sakkunniga, utan att nu taga ståndpunkt till det
i detta sammanhang aktuella spörsmålet om högre lärarinneseminariets fortsatta
verksamhet, kunna utgå från ett ersättningsbehov under de närmaste
åren av 90 ä 95 lärare vid de läroanstalter, som här komme i fråga. Då
under vart och ett av läsåren 1927—1935 mellan 79 och 91 personer avslutat
provårsutbildning och det genomsnittliga antalet årligen provårsutbildade
något understege det nyss angivna ersättningsbehovet av 90 ä 95 lärare per
år, torde någon ökning av antalet provårsplatser sålunda vara erforderlig
redan för att täcka det årliga ersättningsbehovet.

203

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Framför allt borde emellertid, såsom nämnts, provårskapaciteten ökas för
att provårsanstalterna skulle kunna mottaga så många lärarkandidater, som
motsvarade antalet av de icke-provårsutbildade lärare, vilka nu
sysselsattes vid ifrågavarande läroanstalter. De sakkunniga beräkna
detta antal till omkring 300.

Den önskvärda omfattningen av provårsutbildningen vore beroende
av nyssnämnda siffror, 90 å 95, respektive 300, och närmast betingad
av den hastighet, med vilken det ansåges lämpligt att minska det
nuvarande antalet icke — provårsutbildade lärare.

Vad sistnämnda spörsmål angår, framhålla de sakkunniga, att vissa olägenheter
kunde yppas, ifall den årliga kvot av ifrågavarande lärare, som
mottoges till provårsutbildning, gjordes alltför stor. Ett antal lärare, motsvarande
denna årskvot, måste vid vederbörande läroanstalter ersättas av
andra icke — provårsutbildade lärare —- detta givetvis under förutsättning att
provårsutbildningen i övrigt till sin omfattning motsvarade läroanstalternas
normala årliga behov av provårsutbildade lärare och att lärarstocken vid läroanstalterna
vore i stort sett oförändrad. Gjordes kvoten för stor, uppstode en
mer betydande temporär ökning av arbetstillfällena vid undervisningsanstalterna.
Härigenom kunde vållas en missuppfattning i fråga örn det normala
lärarbehovet, vilken kunde leda till en ökad men ingalunda önskvärd tillströmning
till lärarbanan. Möjligen kunde också vid en för omfattande tillfällig
utvidgning av provårsinstitutionen risk föreligga för att det bleve svårt att
åtminstone i vissa ämnen fylla behovet av kvalificerade icke-ordinarie lärare.
Från bland annat dessa synpunkter hade de sakkunniga kommit till den
uppfattningen, att den praktiska utbildningen av de nuvarande icke-provårsutbildade
lärarna vid ifrågavarande läroanstalter borde ske under en tidrymd,
som överstege fem år. Helt naturligt vore det emellertid önskvärt,
att de provisoriska åtgärderna ej utsträcktes över en alltför lång tidsperiod.
Men de sakkunniga hade icke funnit anledning föreligga att redan nu fixera
det antal år, under vilka provisoriet borde äga bestånd. Det statistiska
underlag, på vilket ovanstående beräkningar vilade, vore ganska osäkert.
Möjligt vore också, att förhållandena kunde komma att under den närmaste
framtiden undergå förändringar i ena eller andra riktningen. Det syntes
på grund härav vara tillrådligt att för närvarande begränsa uppmärksamheten
till att gälla allenast provårsutbildningens omfattning under läsåret
1937—1938 och låta omfattningen under de därpå följande åren bestämmas
även av de erfarenheter, som i fortsättningen vunnes beträffande läget på förevarande
område. Av dessa skäl och för att, innan en starkare ökning av
provårskapaciteten skedde, få närmare kännedom om lämpligheten av den
form för provårets utvidgning, som av de sakkunniga föresloges, räknade
de för nämnda läsår med en utbildning av omkring 120 lärarkandidater.

Förslaget innebure alltså, att — förutom de 90 ä 95 lärarkandidater, som
borde årligen mottagas för att fylla ersättningsbehovet — ytterligare 25 å
30 lärarkandidater borde få tillträde till provårsutbildningen för att det
nuvarande antalet icke — provårsutbildade lärare vid förevarande läroanstalter
skulle kunna minskas. Då under de senaste åren antalet lärarkandidater,
som avslutat provårsutbildning, närmat sig 90 per år, skulle
provårets kapacitet alltså höjas med i runt tal 30 lärarkandidater om året.

204 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Vad angår provårets organisation, hava de sakkunniga erinrat, att
när förslag tidigare väckts om en utökning av provårets kapacitet man
velat vinna en sådan utökning genom att inrätta nya provårsanstalter.
Denna utväg syntes emellertid de sakkunniga mindre lämplig redan med
hänsyn till att den föreslagna ökningen av provårskapaciteten till huvudsaklig
del vore av tillfällig natur. Men härtill komme, att åtgärder av
denna tillfälliga art ej borde få föregripa den omprövning av lärarutbildningens
anordning, som det vore de sakkunnigas uppgift att företaga. Så
kunde lätt bliva fallet, om fler egentliga provårsanstalter inrättades. I stället
hava de sakkunniga undersökt möjligheterna att genom förändringar i
provårets nuvarande anordning bereda den önskvärda utökningen av antalet
provårsplatser och kommit till den uppfattningen, att detta bör ske
genom att öka det antal lärarkandidater, som vid provårsläroverken samtidigt
genomgå provårsutbildning. Till stöd för detta förslag har yttrats:

Inledningsvis framhålles, att det genom de senare årens restriktioner i
fråga örn elevintagningen vid folkskoleseminarierna ej syntes önskvärt att
för närvarande utvidga provårsseminariernas här avsedda verksamhet. De
sakkunniga höhe därför före, att utökningen av antalet provårsplatser borde
till en början ske endast vid de nuvarande provårsläroverken. Då provårets
kapacitet, enligt vad nyss framhållits, borde höjas med i runt tal 30
lärarkandidater för läsåret 1937—1938, borde alltså antalet under detta år
utbildade lärarkandidater vid de sex provårsläroverken ökas med omkring
5 per läroverk. De sakkunniga ville i detta sammanhang och i varje fall
med tanke på lärarutbildningens nuvarande organisation uttala sin anslutning
till den redan av 1927 års skolsakkunniga och skolöverstyrelsen hävdade
uppfattningen om önskvärdheten av att antalet lärarkandidater, som
genomginge provåret på endast en termin, i görligaste mån begränsades.
Med hänsyn till behovet av provårsutbildade lärarkrafter torde det dock ej
vara möjligt att för närvarande räkna med någon minskning av det antal
enterminskandidater, som nu plägade mottagas för provårsutbildning. Däremot
utginge de sakkunniga från att det antal platser, varmed provårskapaciteten
borde utökas, upplätes allenast åt lärarkandidater, som genomginge
provåret på två terminer.

Under den tidigare diskussionen rörande en utvidgning av provårsinstitutionen
hade betänkligheter från olika håll anförts i fråga örn en utökning
av antalet samtidigt vid en och samma läroanstalt utbildade provårskandidater.
I sitt förutberörda utlåtande räknade skolöverstyrelsen med samma
medeltal samtidiga kandidater vid varje läroverk, som nu förefunnes, sålunda
med normalt 10. Enligt de sakkunnigas mening borde nämnda betänkligheter
kunna väsentligen försvagas, örn den anordningen träffades,
att vederbörande provårsföreståndare medgåves rätt att, om så befunnes
erforderligt, förlägga en del av lärarkandidaternas auskultationer och övningsundervisning
till andra läroanstalter än det egentliga provårsläroverket.
Denna anordning hade prövats med gott resultat i Göteborg. I denna stad
hade enligt överstyrelsens omförmälda utlåtande lärarkandidater, som i övrigt
haft provåret förlagt till högre realläroverket därstädes, samtidigt härmed
fått genomgå provår i latin och i grekiska vid högre latinläroverket i samma

205

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

stad. Om denna organisatoriska utvidgning av ramen för den nuvarande
provårsinstitutionen mer allmänt genomfördes, ernåddes även den fördelen,
att lärarkandidaterna kunde i större omfattning än vad nu vore möjligt
beredas tillfälle till utbildning vid läroanstalter, där flickor erhölle undervisning.
Lämpligen borde det ankomma på skolöverstyrelsen att på förslag
av provårsföreståndaren bestämma vilka läroanstalter, som utom de
nuvarande provårsläroverken, finge användas vid lärarkandidaternas praktiska
utbildning. Härvid syntes det ej böra vara uteslutet att för ändamålet
använda även kommunala och statsunderstödda enskilda läroanstalter.
De sakkunniga förutsatte, att överenskommelse i ämnet kunde träffas med
ledningen för vederbörande skola, men ville också påpeka, att villkoren för
statsbidrag till vederbörande skolor skulle kunna ändras på så sätt, att en
ur det allmännas synpunkt lämplig anordning i de särskilda fallen kunde
åvägabringas.

Väl vore det tänkbart, att vissa svårigheter av pedagogisk eller annan
art kunde vållas genom den antydda utvidgningen av ramen för provårsinstitutionen.
Enligt de sakkunnigas mening funnes dock möjligheter att
åtminstone under den övergångsperiod, varom här vore fråga, verksamt
motväga dessa svårigheter.

En väsentlig lättnad för provårsläroverken torde sålunda kunna beredas,
örn lärarkandidaterna kunde någorlunda jämnt fördelas mellan provårsanstalterna
efter de ämnesgrupper, i vilka lärarkandidaterna önskade genomgå
provår.

Vidare vore det önskvärt, att provårsläroverkens föreståndare bereddes
möjligheter att i större omfattning än nu kunde ske ägna sig åt provårsarbetet.
I detta syfte föresloge de sakkunniga, att arbetsbördan för pro vårsföreståndarna
skulle lättas bland annat genom att minska den undervisningsskyldighet,
som nu åvilade dem, och genom att befria dem från en del av de expeditionsgöromål,
som nu ankomme på dem i deras egenskap av rektorer.

Vad först anginge minskning av undervisningsskyldigheten för provårsföreståndare,
kunde enligt läroverksstadgan undervisningstiden för rektor
vid provårsläroverk, som förordnats att vara föreståndare för provårskursen,
efter medgivande i varje särskilt fall av skolöverstyrelsen efter omständigheterna
minskas intill åtta undervisningstimmar i veckan vid högre allmänt
läroverk och lyceum. Såvitt de sakkunniga kunde finna, skulle undervisningstiden
för ifrågavarande rektorer kunna utan olägenhet för skolarbetet
— rektor uppehölle ju genom provårsarbetet intim kontakt med undervisningen
vid sin läroanstalt — minskas till förslagsvis lägst fem undervisningstimmar
i veckan. De sakkunniga ansåge sig därför böra framlägga
förslag i överensstämmelse härmed. Nedsättning i undervisningsskyldigheten
borde givetvis efter skolöverstyrelsens beprövande medgivas även för
provårsföreståndare, som icke vore rektor för vederbörande läroanstalt. I
detta sammanhang påpekades jämväl, att provårsföreståndaren torde vid planläggningen
och utförandet av provårsarbetet kunna erhålla ett värdefullt
biträde av vederbörande rektor vid den eller de läroanstalter, som vid sidan
av det egentliga provårsläroverket användes för den praktiska utbildningen.

Jämlikt läroverksstadgan ägde rektor vid läroverk, där särskilda medel
för anställande av biträde å rektorsexpeditionen anvisats, använda dessa till
avlönande av ett eller flera biträden, vilka på rektors ansvar utförde de

206

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

expeditionsgöromål rektor bestämde. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 26
april 1935 ägde överstyrelsen bestämma arvode till biträde å rektorsexpedition
vid allmänt läroverk, varvid till ledning skulle tjäna vissa beräkningsgrunder.
Grundarvodet vid provårsläroverk utom och i Stockholm skulle
utgöra 325 kronor, respektive 250 kronor, medan det vid övriga högre allmänna
läroverk utom och i Stockholm skulle utgöra 250 kronor, respektive
175 kronor. Härutöver utginge vid läroverk med minst 7 klassavdelningar
ett tilläggsarvode, utgörande en krona för varje under höstterminen närvarande
lärjunge. Föreskrift vore tillika meddelad örn att arvode kunde
jämkas uppåt eller nedåt i de fall, där sådant på grund av särskilda förhållanden
kunde befinnas nödigt eller lämpligt. Enligt vad de sakkunniga
under hand från överstyrelsen inhämtat, utgjorde enligt överstyrelsens beslut
arvodena läsåret 1935—1936 för biträde å rektorsexpeditionen vid högre
allmänna läroverket i Uppsala 1,176 kronor, vid högre allmänna läroverket
i Lund 900 kronor, vid högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm 1,044
kronor, vid högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm 1,176 kronor,
vid högre realläroverket å Norrmalm i Stockholm 912 kronor och vid högre
realläroverket i Göteborg 1,260 kronor.

Ifrågavarande arvoden vore enligt de sakkunnigas mening redan under
nuvarande förhållanden ej tillräckligt stora för att befria provårsföreståndarna
från vissa expeditionsgöromål, som utan olägenhet skulle kunna utföras
av annan arbetskraft. Onekligen vore detta till förfång för de ansvarsfulla
uppgifter, som vore dessa rektorer anförtrodda, och olägenheterna
härav torde komma att framträda i än högre grad vid ett genomförande
av de sakkunnigas förslag. Skäligt syntes vara, att ifrågavarande anslagsmedel
för provårsläroverkens del ej oväsentligt förstärktes. De sakkunniga
föresloge därför, att — utöver nu utgående anslag — ytterligare 500 kronor
skulle ställas till förfogande av vart och ett av pro vårsläroverken. Dessa
särskilda anslagsmedel borde jämlikt läroverksstadgan efter rektors beprövande
användas till att minska arbetsbördan för rektor, som tillika vore
provårsföreståndare. Om provårs förestånd aren icke vore rektor för provårsläroverket,
borde det lämpligen ankomma på skolöverstyrelsen att bestämma
om och i vilken utsträckning omförmälda förstärkningsanslag borde användas.

Örn antalet till genomgående av provår antagna lärarkandidater ej oväsentligt
utökades, vore det, yttra de sakkunniga, av vikt, att urvalet bland de
sökande bleve så noggrant, att endast väl kvalificerade finge tillträde till den
praktiska lärarutbildningen. Sovringen bland de sökande torde dock, då
det gällde aspiranter, vilka redan under många år verkat på lärarbanan, ej
kunna genomföras med samma grad av noggrannhet som i en framtid i
samband med en omläggning av grunderna för den praktiska lärarutbildningen.
De sakkunniga hava därför i detta sammanhang ifrågasatt allenast
ett par smärre jämkningar i de nu gällande bestämmelserna på området.
Beträffande dessa förslag hänvisar jag till handlingarna i ärendet.

Vad angår kostnaderna för de ifrågasatta åtgärderna hava de sakkunniga
anfört följande:

Arvodet till provårsföreståndare vore nu uppdelat i ett fast belopp om 400
kronor för varje termin och ett växlande belopp, beräknat efter antalet
lärarkandidater, som under varje termin deltoge i lärarkursen vid läroanstal -

207

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

ten. För kandidat, som avslutade sin provårskurs på en termin eller som
delade kursen med en termin vid läroverk och en termin vid seminarium,
beräknades härvid ett belopp av 50 kronor. För varje annan kandidat beräknades
ett belopp av 35 kronor. Det provårsföreståndaren tillkommande
arvodesbeloppet finge dock icke överstiga sammanlagt 1,500 kronor under
ett räkenskapsår.

1927 års skolsakkunniga hade ansett föreståndararvodet vara alltför snävt
tilltaget i förhållande till föreståndarens arbetsuppgifter men funnit frågan
om förändring härutinnan alltför nära sammanhänga med frågan örn allmän
lönereglering för lärarna för att böra av dem upptagas. Skolöverstyrelsen,
som icke fann sammanhanget med en för det dåvarande måhända till en
oviss framtid uppskjuten allmän lönereglering för lärarna böra utgöra hinder
för att upptaga frågan om möjligen erforderlig höjning av föreståndararvodet,
hade i sitt ovannämnda utlåtande föreslagit, att föreståndararvodet skulle
utgå med ett fast belopp av 1,500 kronor för år, oberoende av möjligen
förekommande växlingar i antalet lärarkandidater.

De sakkunniga funne i likhet med 1927 års skolsakkunniga och överstyrelsen
det nuvarande föreståndararvodet redan under nuvarande förhållanden
knappt tillmätt. De ansåge dock, att en mera definitiv reglering av
detta arvode borde företagas först i samband med en lönereglering för läroverkslärarna
och att i detta sammanhang borde föreslås endast sådana åtgärder,
som omedelbart föranleddes av förslaget om en utökning av provårsläroverkens
årliga utbildningskapacitet från omkring 10 till normalt 15
lärarkandidater per läroverk. På grund härav kunde de sakkunniga icke
nu biträda överstyrelsens förutberörda förslag om införande av fast föreståndararvode
utan holle före, att arvodet borde fortfarande och tills vidare
i huvudsaklig överensstämmelse med de nuvarande grunderna vara beroende
av antalet lärarkandidater. Den övre arvodesgränsen borde emellertid
höjas i ungefärlig proportion till det utökade antalet kandidater. Vid tilllämpning
av de nuvarande bestämmelserna och vid en provårskapacitet av
normalt 10 kandidater per läroverk uppginge föreståndararvodet till det
föreskrivna maximibeloppet av 1,500 kronor. Detta belopp syntes vid ett
genomförande av de sakkunnigas förslag böra bestämmas till 1,800 kronor.
Till stöd härför har påpekats, att — även örn alla de 15 lärarkandidater,
sorn enligt ovanberörda förslag skulle under läsåret 1937—1938 emottagas
till provårsutbildning vid vart och ett av provårsläroverken, skulle genomgå
provåret på två terminer och alltså ingen på en termin — så skulle, örn
någon övre gräns för föreståndararvodet ej vore bestämd, detta arvode för
sagda läsår utgöra (400 + 400+15 (35 + 35)=) 1,850 kronor. Även har anmärkts,
att provårsföreståndare ej ägde rått att utöver föreståndararvodet
uppbära handledararvode och i regel ej heller annat här ifrågakommande
arvode, även om han utförde provårsarbete, som icke ålåge honom i hans
egenskap av föreståndare för provåret.

De sakkunnigas nyssnämnda förslag om en höjning av föreståndararvodet
föranledde en merkostnad av i runt tal 6X (1,800—1,500) = 1,800 kronor per
läsår.

Lärarna vid de andra läroanstalter än de egentliga provårsläroverken, som
enligt de sakkunnigas förslag skulle vid sidan av dessa läroverk användas
för lärarutbildningen, borde i likhet med lärarna vid de egentliga provårsläroverken,
komma i åtnjutande av handledararvoden i den mån de toges
i anspråk för handledning av lärarkandidaterna. Däremot torde lärarna

208

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

vid dessa läroanstalter — med hänsyn till den relativt begränsade omfattningen
av deras befattning med den praktiska lärarutbildningen men även
i betraktande av att lärararvoden ej utginge vid högre latinläroverket i Göteborg,
som enligt det föregående för närvarande hade en likartad användning
— ej böra erhålla lärararvoden. Vad beträffade rektorerna vid förevarande
läroanstalter, komme de enligt det föregående att få biträda provårsföreståndarna
vid planläggningen av handhavandet av den praktiska
utbildningen vid vederbörande läroanstalt. Skäligt syntes vara, att de erhölle
ersättning härför. Denna ersättning torde i de särskilda fallen böra
bestämmas av överstyrelsen på förslag av provårsföreståndaren. De sakkunniga
räknade för ändamålet med ett belopp av 3,000 kronor för läsår,
d. v. s. med i genomsnitt 500 kronor för den eller de läroanstalter, som
supplerade ettvart av de sex provårsläroverken. Handledararvode eller annat
hithörande arvode torde ej böra utgå till ifrågavarande rektorer.

Någon höjning av de anslagsmedel, som nu avsåges för lärararvoden, påkallades
icke av de sakkunnigas förslag.

Handledararvodena utgjorde nu högst 150 kronor för termin för lärarkandidat,
som genomginge provår på två terminer, och högst 250 kronor för
lärarkandidat, som genomginge provår på en termin. De sakkunnigas förslag
medförde sålunda en merkostnad per termin för ifrågavarande arvoden
av högst 30X150= 4,500 kronor, d. v. s. 9,000 kronor för läsår.

Då de sakkunniga förutsatt, att de till genomgående av provår antagna
lärarkandidaterna skulle efter ämnen jämnare fördelas mellan provårsläroverken,
torde antalet föreläsningar i de särskilda ämnenas metodik böra något
ökas, förslagsvis med i medeltal 3 föreläsningar per läroverk och läsår.
Härigenom skulle vid tillämpning av det nuvarande arvodet av 30 kronor
per föreläsningstimme uppstå en merkostnad av 540 kronor för sex provårsläroverk
och för läsår.

Vidare räknade de sakkunniga med en höjning av antalet praktiska övningstimmar
med sex timmar per provårsläroverk och läsår. Då arvodet för
dessa övningstimmar bestämts till 15 kronor per timme, uppstode på grund
härav en merkostnad av 540 kronor för sex provårsläroverk och för läsår.

Kostnaderna för ökat anslag till biträden å rektorsexpeditionerna kunde
enligt det föregående beräknas till 6 X 500 = 3,000 kronor.

Slutligen hade de sakkunniga uppskattat kostnaderna för arvoden åt de
timlärare, vilka skulle fullgöra den undervisningsskyldighet, som provårsföreståndare
enligt det föregående skulle hava rätt att bliva befriade från,
till i runt tal 3,200 kronor.

De sakkunnigas förslag skulle enligt det ovanstående medföra en merkostnad,
förutom dyrtidstillägg, under budgetåret 1937/1938 av (1,800 + 3,000
+ 9,000 + 540 + 540 + 3,000 + 3,200=) 21,080 kronor. Till jämförelse erinra
de sakkunniga, att skolöverstyrelsens förutberörda förslag örn utvidgning av
provårsinstitutionen skulle enligt överstyrelsens beräkningar hava under budgetåret
1936/1937 betingat en merkostnad av 75,400 kronor eller — om kostnaderna
för vissa av överstyrelsen beräknade stipendier åt lärarkandidater
frånräknades — 62,400 kronor.

Myndigheterna. Över de sakkunnigas förslag hava yttranden avgivits av
rektor och kollegierna vid provårsanstalterna, av skolöverstyrelsen den 29
september 1936 och av statskontoret den 16 november 1936.

209

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Alla de åtta provårsanstalterna synas hava ansett behov föreligga av
en utvidgning av provårsinstitutionen. Fem av dem hava i huvudsak tillstyrkt
de sakkunnigas förslag. Två hava avstyrkt förslaget, i vad det avser
utnyttjande för provårsundervisning även av vissa andra läroanstalter än
de egentliga provårsanstalterna. En har icke ingått på närmare granskning
av förslaget.

Av provårsanstalternas yttranden inhämtas:

Kollegiet vid högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm, vilket liksom
rektor uttalat sin anslutning till förslaget, har framhållit, att anhopningen
av lärarkandidater inom vissa ämnesgrupper för närvarande i själva verket
stundom kunde lägga nära nog oöverstigliga hinder i vägen för provårsarbetets
lämpliga anordning. Om vederbörlig hänsyn härtill toges vid provårshänvisningarna,
torde den ifrågasatta utvägen att förlägga en del av
lärarkandidaternas auskultationer och övningsundervisning till andra läroanstalter
än det egentliga provårsläroverket ej behöva tillgripas. Kollegiet
befarade, att en sådan anordning skulle äventyra provårets enhetlighet och
snarare öka än minska provårsföreståndarens arbetsbörda.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm — som
avstyrkt förslaget, i vad det avser överflyttning av en del av provårsarbetet
till andra läroanstalter, emedan enligt kollegiets förmenande förslaget skulle
komma att medföra stora olägenheter av olika slag och framför allt äventyra
den önskvärda enhetligheten i bedömningen av provårskandidaterna —
anser ett fullständigare utnyttjande av läroverkets kapacitet kunna möjliggöra
en lika stor ökning av provårskandidaternas antal som den föreslagna.
Kollegiet har därför förordat, att läroverket måtte under någon tid tilldelas
ett med omkring 50 procent ökat antal lärarkandidater. En minoritet inom
kollegiet har i stället förordat en provisorisk ökning av antalet provårsläroverk.
Rektor anser, att försök bör göras med det av de sakkunniga framlagda
förslaget.

Rektor och kollegiet vid högre realläroverket ä Norrmalm i Stockholm hava
enhälligt tillstyrkt de sakkunnigas förslag.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Uppsala har likaledes tillstyrkt
förslaget, dock under förutsättning att ungefär en tredjedel av den övningsundervisning
och auskultation, som de till varje provårsläroverk hänvisade
lärarkandidaterna sammanlagt skulle fullgöra, förlägges till annan läroanstalt
än provårsläroverket, och att de sökande till provårsutbilduingen av
skolöverstyrelsen fördelas mellan provårsinstitutionerna efter de ämnesgrupper,
i vilka de önska genomgå provår. Även vikarierande rektor har tillstyrkt
förslaget.

Kollegiet vid högre allmänna läroverket i Lund har lämnat förslaget utan
erinran men med hänsyn till den ökade arbetsbördan tillstyrkt en höjning
av handledararvodets maximibelopp från nuvarande 300 kronor till
450 kronor för år. Rektor har uttalat samma uppfattning och tillika framhållit,
att det i Lund funnes möjligheter att i viss utsträckning förlägga
lärarkandidaternas hörtimmar och övningsserier till kommunala mellanskola!!
därstädes eller till läroverken i Malmö.

Rektor och kollegiet vid högre realläroverket i Göteborg hava avstyrkt de
sakkunnigas förslag örn att förlägga en del av provårsarbetet till andra skolor
än de egentliga provårsanstalterna. Kollegiet har framhållit, att något
urval av liirare ej skulle kunna åstadkommas till dessa skolor. Den om Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271. 14

210

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

ständigheten, att undervisningen vid dem skulle vara förenad med det obehag
och besvär, som följer med auskultation, utan att någon ersättning
därför utginge, och med handledning, som endast ersattes med mindre belopp
än vid provårsläroverken, skulle snarast verka i motsatt riktning.
Kollegiet bär i stället föreslagit en utökning av antalet lärarkandidater vid
de större provårsanstalterna från 10 till 11 ä 12, detta dock under förutsättning
bland annat att föreståndarens arbetsbörda minskades på sätt de
sakkunniga föreslagit. Vidare har ifrågasatts inrättandet av ytterligare två
provårsläroverk av tillfällig natur.

Kollegiet vid folkskoleseminariet i Stockholm, som ej ingått på en närmare
granskning av förslaget, har i likhet med de sakkunniga funnit det
önskvärt, att provårsseminariernas ifrågavarande verksamhet ej för närvarande
utvidgas.

Rektor och kollegiet vid folkskoleseminariet i Göteborg hava i huvudsak
tillstyrkt de sakkunnigas förslag.

Skolöverstyrelsen har anfört, att det syntes råda enighet om behovet
av en snar utvidgning av provårsinstitutionen och uttalat den livliga förhoppningen,
att detta behov måtte bliva ofördröjligen tillgodosett.

Överstyrelsen liksom de sakkunniga funne det naturligt, att den erforderliga
utvidgningen tillsvidare, i avvaktan på resultatet av de sakkunnigas
arbete i övrigt, borde tillgodoses genom provisoriska anordningar samt att
det icke på förhand borde fastslås någon tid för dessa anordningars varaktighet.
Mot den av de sakkunniga föreslagna omfattningen av provårsinstitutionens
utvidgning hade överstyrelsen intet att erinra.

Däremot har överstyrelsen tillkännagivit en annan uppfattning än de
sakkunniga rörande de anordningar, som borde vidtagas för att ernå den
ifrågasatta utvidgningen. Härutinnan yttras:

De sakkunnigas motivering för att icke nu inrätta nya provårsanstalter,
vilken vunnit genklang på sina håll i de avgivna yttrandena, kunde överstyrelsen
icke finna hållbar. Vare sig slutresultatet av de sakkunnigas arbete
skulle bliva, att den gamla provårsinstitutionen borde i huvudsak bibehållas
men med vissa modifikationer eller att den borde undergå väsentliga
förändringar eller kanske att den borde helt upphävas för att lämna rum
åt något i grunden nytt, så borde det för genomförandet av de erforderliga
ändringarna icke spela någon som helst roll, örn antalet provårsanstalter
vore något större eller något mindre. Men den av de sakkunniga nu föreslagna
anordningen innebure en verklig nyhet och det av sådan art, att
densamma på en viktig punkt, nämligen i fråga om den enhetliga ledningen
av provårsarbetet vid varje särskilt provårsläroverk, medförde allvarliga risker.
Överstyrelsen vågade påstå, att det överstege normal mänsklig arbetsförmåga
att samtidigt leda såväl det arbete, vilket i övrigt utfördes vid ett av
landets största allmänna läroverk, som den till läroverket förlagda provårskursen
i dess hittillsvarande omfattning och dessutom en med femtio procent
utvidgad provårskurs, till stor del förlagd utom läroverket. Visserligen
anade de sakkunniga denna svårighet och ville avhjälpa densamma dels
genom att minska provårsföreståndarens undervisningsskyldighet, dels genom
att bereda honom mer effektiv skrivhjälp, dels genom att hänvisa till det
biträde, han kunde erhålla av rektorer och föreståndare vid de andra läro -

211

Kungl. Maj:s proposition Nr 271.

anstalter, till vilka en del av det provårsarbete, för vilket han ansvarade,
skulle bli förlagt, varjämte de föresloge en höjning av ioreståndararvodet.
Från den sistnämnda punkten i deras förslag kunde överstyrelsen i nu
förevarande sammanhang bortse; om ett arbete i och för sig vore alltför
betungande, kunde detta missförhållande icke avhjälpas genom några som
helst avlöningsbestämmelser. Från en minskning i undervisniugsskyldigheten
ville överstyrelsen bestämt avråda i sådana fall, då provårsföreståndaren
vore rektor — och dessa fall utgjorde en regel med ytterst sällsynta
undantag — enär det för en rektor vore överhuvudtaget en nödvändig förutsättning
för bevarande av levande kontakt med det undervisningsarbete,
han vore satt att leda, att han själv i en icke alltför ringa utsträckning
deltoge i detsamma. Vad frågan om biträde i förvaltningsarbetet beträffade,
läge det i sakens natur, att så länge rektorerna icke på sina biträden
kunde överflytta ens den minsta del av det formella — inklusive det ekonomiska
— och moraliska ansvaret för det förvaltningsarbete, som ålåge
dem, så bleve en höjning i biträdesanslaget, om också i och för sig aldrig
så tacknämlig, dock ett surrogat, som icke räckte synnerligen långt, när
det gällde en effektiv lindring i arbetsbördan. I varje fall kunde det icke
uppväga den ökning i denna börda, som skulle följa av att provårsarbetet
växte, skenbart med femtio procent, men i verkligheten, till följd av den
partiella förläggningen utom läroanstalten, vida mer. Vad slutligen beträffande
den tredje väg, på vilken ökningen i provårsarbetet enligt de sakkunnigas
mening skulle kunna motvägas, nämligen biträde vid provårsarbetet
av vederbörande rektor vid den eller de läroanstalter, som vid sidan
av det egentliga provårsläroverket skulle användas för den praktiska utbildningen,
ville överstyrelsen icke bestrida, att provårsföreståndaren skulle
kunna erhålla sådan hjälp men risken vore, att denna hjälp dreves eller
kanske rättare sagt glede därhän, att den egentliga provårsföreståndaren i
stor utsträckning sattes ur spelet och att följaktligen den enhetlighet i ledningen,
som vore en genomgående och enligt överstyrelsens mening omistlig
grundtanke i den nuvarande anordningen, ginge förlorad. De sakkunniga
åberopade till stöd för sitt förslag den erfarenhet, som redan vunnits
av en i viss mån liknande anordning i fråga örn provår vid realläroverket
och latinläroverket i Göteborg. I själva verket hade emellertid den ifrågavarande
anordningen av provåret i Göteborg varit någonting både till omfattning
och till art helt annat än vad de sakkunniga nu föresloge. I genomsnitt
hade under de senaste 14 åren föga mer än 1 lärarkandidat om
året haft en del av sitt provår förlagt till nämnda latinläroverk. Föreståndaren
för provårskursen vid realläroverket hade heller icke haft någon som
helst direkt befattning med den del av kursen, som varit förlagd till latinläroverket.
Under sådana omständigheter vore det tydligen icke riktigt att
åberopa de i Göteborg vunna erfarenheterna till förmån för de sakkunnigas
förslag. Överstyrelsen hade den bestämda uppfattningen, att den enhetliga
ledning, som för närvarande präglade varje särskild svensk lärarkandidats
utbildning, vore av alltför stort värde för att få äventyras, att så
emellertid skulle komma att ske genom den av de sakkunniga föreslagna ökningen
i antalet av de lärarkandidater, som varje särskild provårsföreståndare
skulle ansvara för, och dessa kandidaters därav följande spridning på
flera läroanstalter, samt att de av de sakkunniga åberopade erfarenheterna
från Göteborg icke vore tillämpliga på deras eget förslag men däremot vissa erfarenbeter
från Helsingfors och Oslo, örn också icke direkt tillämpliga på detta
förslag, dock vore ägnade att mana till kritik vid detsammas bedömande.

212

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Skulle nu en lärarkandidat få sitt provår delvis förlagt utom provårsläroverket,
så kunde man tänka sig, antingen att uppdelningen skedde helt ämnesvis,
så att hela utbildningen i visst ämne förlädes utom provårsläroverket, eller
också utan denna hänsyn, så att utbildningen inom ett och samma ämne
delades på mer än en läroanstalt. I vilketdera fallet som helst torde emellertid
huvudhandledaren i varje särskilt ämne böra följa även den del av
utbildningen, som vore förlagd utanför läroverket; och det bleve således
icke blott provårsföreståndaren utan också huvudhandledarna i de särskilda
ämnena, som borde splittra tid och uppmärksamhet mellan sitt eget läroverk
och andra läroanstalter men som i realiteten icke komme att kunna
göra detta på effektivt sätt utan i stället låta ledningen glida ur sina händer.

Överstyrelsen funne de anförda betänkligheterna vara av så allvarlig
natur, att de borde bli avgörande för förslagets bedömande och måste fördenskull
ställa sig helt avvisande till detsamma. Överstyrelsen ansåge sig
emellertid böra för fullständighetens skull ägna uppmärksamhet även åt
vissa detaljer i de sakkunnigas förslag och anför härutinnan bland annat
följande:

De sakkunniga föresloge, att lärarkandidaterna skidle någorlunda jämnt fördelas
mellan provårsanstalterna efter de ämnesgrupper, i vilka de önskade genomgå
provår. Önskvärdheten av en dylik jämn fördelning underströkes också
i vissa av de av kollegierna vid provårsläroverken avgivna yttrandena.

Önskvärdheten av den ifrågavarande jämna fördelningen vore icke någonting
för överstyrelsen nytt eller främmande. Tvärtom hade överstyrelsen
vid sina beslut angående provårshänvisningar åt denna synpunkt alltid
ägnat ali den uppmärksamhet, överstyrelsen funnit möjlig. Men den likformiga
tillämpningen av ifrågavarande grundsats mötte så gott som alltid
hinder av mer eller mindre avgörande betydelse. Redan den ojämna tillströmningen
av kandidater i de särskilda ämnesgrupperna liksom den omständigheten,
att de särskilda provårsläroverken med hänsyn till uppdelningen
i latin- och realgymnasium och de täta växlingarna i ämnesfrekvensen
på det differentierade gymnasiet erbjöde ganska olika utbildningsmöjligheter,
vore ägnade att bereda svårigheter för en kandidatfördelning av
önskvärd jämnhet. Och vidare hade överstyrelsen icke ansett sig kunna
bortse från de av aspiranterna i stor utsträckning uttalade önskningarna
att bliva hänvisade till visst läroverk eller åtminstone till viss ort. Givetvis
läge det inom möjlighetens gränser att låta likformigheten i fördelning
spela större roll än dylika personliga hänsyn, men överstyrelsen hade svårt
att inse, att en sådan förändring i hittillsvarande praxis skulle för det hela
vara någon förbättring, och vore övertygad, att ett säkert resultat skulle
bliva en ytterligare stegring i den motvilja mot hela provårsinstitutionen,
som ofta och icke alldeles utan fog spelat en viss roll i överläggningarna
angående bästa sättet att anordna den praktiska lärarutbildningen. Överstyrelsen
funne följaktligen en strängare praxis i nu förevarande avseende
icke önskvärd.

Överstyrelsen hade tidigare framhållit, att överstyrelsen skulle finna en
höjning av provårsföreståndarens arvode i och för sig önskvärd, oberoende
av ökning i antalet lärarkandidater vid varje särskilt läroverk; men då en
höjning av arvodet saknade betydelse för motverkande av de olägenheter,
som skulle följa av den av de sakkunniga föreslagna ökningen i antalet kan -

213

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

didater, torde frågan om höjning kunna anstå till en, som man hoppades,
snart stundande lönereglering.

Mot de sakkunnigas förslag, att till arvode åt rektorer och föreståndare
vid sådana övriga läroanstalter, som skulle deltaga i provårsarbetet, skulle
anslås ett belopp av sammanlagt 3,000 kronor om året, vilket skulle av
överstyrelsen fördelas, kunde från de sakkunnigas utgångspunkter icke göras
annan invändning, än att beloppet måhända vore väl knappt beräknat.

Överstyrelsen ville framkasta frågan, huruvida det skulle kunna anses
riktigt att icke låta lärarna vid de tilltänkta så att säga biträdande provårsanstalterna
erhålla ersättning utöver rektorsarvoden och handledararvoden.

Kollegiet vid högre realläroverket i Göteborg hade i sitt yttrande meddelat,
att det redan med den ringa omfattning, som provårets uppdelning
mellan realläroverket och latinläroverket hittills haft, uppstått vissa svårigheter
som följd därav, att till lärarna vid det senare läroverket icke utgått
annan ersättning för deras deltagande i provårsarbetet än handledararvode.
Det läge då i sakens natur, att dylika svårigheter skulle möta i mångfaldigt
stegrad grad, örn provåret i regel bleve delat på det sätt, de sakkunniga
tänkte sig. Överstyrelsen ansåge därför, att man, örn man önskade
realisera de sakkunnigas förslag till delat provår, icke gärna kunde undgå
att på något sätt lösa frågan örn även annan ersättning än rektors- och
handledararvoden åt lärarna vid de biträdande provårsanstalterna. Med den
ställning, överstyrelsen intoge till de sakkunnigas förslag överhuvudtaget,
kunde det icke tillkomma överstyrelsen att giva något uppslag till frågans
lösning; överstyrelsen hade endast velat påpeka, att densamma vid bifall i
övrigt till de sakkunnigas förslag, icke gärna kunde skjutas undan, och att
sagda förslag följaktligen borde medföra större kostnader, än de sakkunniga
tänkt sig.

För sin del förmenade överstyrelsen den lämpligaste formen för en tillfällig
utvidgning av provårsinstitutionen vara att inrätta provårskurs vid
flera läroanstalter. I detta avseende yttras:

Vid beslut om hänvisning av lärarkandidater hade överstyrelsen som
nämnts hittills utgått från den förutsättningen, att antalet samtidiga lärarkandidater
skulle vara vid vart och ett av de sex provårsläroverken tio,
vid seminariet i Stockholm sex och vid seminariet i Göteborg åtta, tillsammans
således 74. Att antalet utbildade kandidater för läsår icke desto
mindre under den senaste tioårsperioden uppgått till i genomsnitt inemot
84, hade väsentligen berott på att ett antal kandidater hänvisats att genomgå
provår på en termin och i någon mån jämväl därpå, att någon
provårsrektor i sällsynta undantagsfall erbjudit sig att mottaga, ett större
antal samtidiga kandidater än det nyss angivna. De sakkunniga ansåge
nu, att det under det närmast berörda läsåret 1937—1938 borde utbildas
ytterligare 30 kandidater, men icke fler enterminskandidater än hittills. Aven
överstyrelsen ansåge sig för närvarande icke böra räkna med någon väsentlig
förändring i antalet enterminskandidater. Under nu angivna omständigheter
borde man kunna för nu ifrågavarande övergångstid beräkna
antalet lärarkandidater, som samtidigt genomginge provår, till 104.

Utvidgningen av provårsinstitutionen borde i enlighet med de sakkunnigas
förslag icke till någon del förläggas till folkskoleseminarier utan helt
till allmänna läroverk. Det gällde alltså att vid allmänna läroverk bereda
utrymme för 90 samtidiga lärarkandidater. Detta skulle kunna ske, om

214

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

man, såsom föreslagits i det från högre realläroverket i Göteborg avgivna
yttrandet, inrättade provårskurser vid 8 läroverk och beräknade, att det vid
vart och ett av dessa samtidigt placerades i regel 11, vid de största 12
kandidater. I fråga om möjligheten att samtidigt mottaga ett större eller
mindre antal kandidater förelåge nämligen icke blott den redan angivna
skillnaden mellan läroverk och seminarier, utan de särskilda läroverken
vore varandra också ganska olika i detta avseende. Överstyrelsen ville belysa
detta förhållande genom att anföra antalet lärjungar under höstterminen
1936 vid vart och ett av de nuvarande provårsläroverken.

Högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm.....821

Högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm. 958

Högre realläroverket å Norrmalm i Stockholm...... 618

Högre allmänna läroverket i Uppsala............. 861

Högre allmänna läroverket i Lund...............602

Högre realläroverket i Göteborg................. 944

Lärjungeantalet kunde sägas vara en tämligen god mätare på de olika
läroverkens förmåga att mottaga ett större eller mindre antal samtidiga
lärarkandidater. Det framginge tydligt av de anförda siffrorna, att det
borde föreligga olikhet mellan det antal kandidater, som lämpligen borde
kunna placeras exempelvis vid de båda högre allmänna läroverken å Södermalm
i Stockholm och i Lund. Överstyrelsen borde alltså vid hänvisningen
av lärarkandidater icke utgå från det antal, som borde placeras vid varje
särskilt läroverk, utan från det sammanlagda antal, som borde placeras, och
så fördela detta mellan de särskilda läroverken, givetvis efter samråd med
dessas rektorer.

Överstyrelsen funne icke en sådan ökning av antalet kandidater vid varje
särskilt läroverk, som överstyrelsen nu föreslagit, i och för sig önskvärd.
Men en ytterligare ökning av antalet provårsläroverk till nio, vilket enligt
överstyrelsens mening vore ur rent saklig synpunkt det mest önskvärda,
skulle medföra en rätt väsentlig kostnadsökning i jämförelse icke blott med
de sakkunnigas förslag utan också med överstyrelsens nu framställda förslag.
Och överstyrelsen hade funnit sig kunna gå den av överstyrelsen förordade
vägen bland annat av det skälet, att det i de av provårsanstalterna avgivna
yttrandena endast undantagsvis framträdde någon ovillighet att överhuvudtaget
mottaga något som helst ökat antal samtidiga kandidater vid varje
läroverk.

De nya provårskurserna borde förläggas till högre latinläroverket i Göteborg
och högre allmänna läroverket för flickor i Stockholm.

Kostnaderna för det av överstyrelsen framlagda förslaget örn anordnande
av två nya provårsläroverk och någon ökning av antalet till samtidig utbildning
vid vissa provårsläroverk mottagna lärarkandidater, beräknas av överstyrelsen
på följande sätt:

Vad först beträffade det särskilda arvodet till ordinarie ämneslärare vid
provårsläroverk, kunde det möjligen anses ovisst, huruvida dylikt arvode borde
utgå till lärare vid sådana läroverk, där det skulle anordnas tillfällig provårskurs.
Överstyrelsen kunde emellertid icke annat finna, än att här ifrågavarande
grupper av lärare skulle vara författningsenligt berättigade till särskilt
arvode även vid läroverk, där provårskurs bleve mera tillfälligt anord -

215

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

nåd. Möjligen kunde det göras vissa erinringar mot lämpligheten av denna
avlöningsform överhuvudtaget, men sådana synpunkter hörde knappast till
nu förevarande ärende utan borde upptagas till övervägande i sammanhang
med en lönereglering. Överstyrelsen funne sig därför böra räkna med
ifrågavarande avlöningspost i fråga örn hithörande lärare även vid högre
latinläroverket i Göteborg, och högre allmänna läroverket för flickor i Stockholm.
Nu vore emellertid att märka, att det vid sistnämnda läroverk funnes
ytterligare en kategori av ordinarie ämneslärare, nämligen ämneslärarinnor.
Visserligen komme dessa måhända att för provårsarbetet anlitas i jämförelsevis
ringa utsträckning, men man kunde knappast säga, att det i fråga
örn ställningen till detta arbete skulle komma att förefinnas någon principiell
skillnad mellan dessa lärare å ena sidan, lektorer och adjunkter å
andra sidan. Överstyrelsen hemställde därför, att rätten till det särskilda
arvodet måtte utsträckas till att gälla också de ordinarie ämneslärarinnorna
vid provårsläroverken. Kostnadsökningen på grund härav uppginge endast
till 600 kronor.

De lärartjänster vid de föreslagna provårsläroverken, vilkas innehavare
sålunda skulle vara berättigade till det särskilda arvodet, beräknades under
budgetåret 1937/1938 komma att uppgå till ett sammanlagt antal av 263.
För ifrågavarande arvoden skulle alltså erfordras ett belopp av 263 X 300
kronor, d. v. s. 78,900 kronor mot nu 58,200 kronor.

Kostnaderna för arvode åt provårsföreståndare skulle ökas med två sådana
arvoden och uppgå till 8 X 1,500 kronor, d. v. s. 12,000 kronor.

Till handledararvoden hade för budgetåret 1936/1937 beräknats ett belopp
av drygt 20,000 kronor; en exakt beräkning kunde icke göras, enär det
vore omöjligt att med full säkerhet förutse, hur många kandidater som
komme att hänvisas till genomgående av provår på en termin. Nu skulle
det komma till 30 tvåterminskandidater med en handledarkostnad av 150
kronor för man och termin. För ett läsår skulle således ökningen uppgå
till 30 X 300 kronor, d. v. s. 9,000 kronor, och totalbeloppet till drygt
29,000 kronor eller 29,500 kronor.

I detta sammanhang ville överstyrelsen omnämna ett i kollegiets vid
högre allmänna läroverket i Lund yttrande framställt yrkande, att det maximum
av 300 kronor, som för närvarande vore fastställt för det handledararvode,
som under loppet av ett läsår kunde tillkomma ordinarie lärare vid
provårsläroverk, måtte nied hänsyn till ökningen av antalet lärarkandidater
höjas till 450 kronor. Överstyrelsen hade intet egentligt att erinra mot kollegiets
yrkande men funne dock, att med denna fråga — liksom med frågan om
föreståndararvodet — kunde anstå, tills den upptoges i sammanhang med
en lönereglering.

Till arvoden för föreläsningar och övningar hade för budgetåret 1936/1937
beräknats ett belopp av knappt 4,600 kronor. Det vore omöjligt att med
säkerhet beräkna, vilken höjning av detta belopp som rimligen borde följa
av den av överstyrelsen föreslagna ökningen i antalet lärarkandidater. De
sakkunniga räknade med en höjning av 900 kronor. Överstyrelsen skulle
vilja gå något längre, enär överstyrelsen funne tiden böra vara inne att i
fråga om arvodesbeloppet för ifrågavarande föreläsningar och övningar
återgå till vad som gällde före den nedsättning, som företogs med budgetåret
1933/1934, nämligen 35 kronor som normalbelopp för föreläsningstimme
och 20 kronor som normalbelopp för övningstimme, varvid överstyrelsen
dock torde böra erhålla rätt att inom ramen av det tillgängliga

216

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

beloppet företaga jämkningar. Överstyrelsen ville särskilt framhålla, att
nyssnämnda nedsättning, hur obetydlig den än kunde synas, dock enligt
uppgift från vissa provårs föreståndare medfört verkliga svårigheter i fråga
om anordnandet av föreläsningarna. Med hänsyn till dessa synpunkter
föresloge överstyrelsen, att sammanlagda beloppet beräknades till 6,500 kronor.

I fråga om anslaget till biträden å rektorsexpedvtionerna hade överstyrelsen
intet att erinra mot en höjning av anslaget. Men överstyrelsen ville bestämt
framhålla, att en sådan höjning icke finge tagas till intäkt för en
sådan anordning av provåret, som de sakkunniga föresloge, och tillägga,
dels att frågan om höjning av anslaget således borde bedömas fristående
från de sakkunnigas förslag i övrigt, dels att, örn höjningen ansåges önskvärd,
den borde föras icke på provårsanslaget utan på anslaget till biträden
å rektorsexpeditionerna. Under sådana omständigheter funne överstyrelsen
det riktigast att, hur önskvärd en höjning än vore, dock i sammanhang
med nu förevarande ärende icke yrka på sådan.

Vad åter beträffade de sakkunnigas förslag om anslag till vissa timlärare,
förfölle detsamma med förslaget om nedsättning i provårsrektorernas undervisningsskyldighet.
I de sällsynta fall, då annan person än rektor kunde
komma att förordnas till provårsföreståndare, borde emellertid den förordnade
kunna erhålla någon nedsättning i sin undervisningsskyldighet. Överstyrelsen
hade i sitt utlåtande över 1927 års skolsakkunnigas betänkande
föreslagit en särskild bestämmelse om rätt för överstyrelsen att bevilja person
i den ifrågavarande ställningen viss partiell tjänstledighet utan minskning
i avlöningsförmåner men funnit, att det i så fall erforderliga vikariatsarvodet
borde utgå ur de anslag, som överhuvudtaget avsåge vikariatsarvoden
vid de allmänna läroverken respektive seminarierna. Detta förslag
tilläte sig överstyrelsen nu upprepa. Däremot ville överstyrelsen påpeka,
att anordningen i fråga i varje fall skulle få så ringa omfattning, att för
dess genomförande icke torde krävas någon höjning av nyssnämnda vikariatsanslag.

För bifall till överstyrelsens förslag skulle alltså erfordras, att anslaget
till särskilda arvoden vid provårsläroverk sattes till ett belopp av (78,900 +
12,000 + 29,500 + 6,500=) 126,900 kronor, vilket i jämförelse med det för
innevarande budgetår beviljade beloppet innebure en ökning med 35,100
kronor. Denna ökning vore större än den av de sakkunniga beräknade
ökningen av 21,080 kronor.

Skulle överstyrelsen å ena sidan i likhet med de sakkunniga icke räkna
med annan ökning av anslaget till lärararvoden än den som avsåge rektorsoch
handledararvoden, å andra sidan stanna vid det av de sakkunniga föreslagna
beloppet för föreläsningar och övningar, så torde kostnaden för överstyrelsens
förslag kunna beräknas till omkring 20,000 kronor mindre än
med den nu givna utformningen av förslaget och följaktligen till ett belopp,
som med omkring 6,000 kronor understege kostnaden för de sakkunnigas
förslag. Men överstyrelsen hade icke ansett sig kunna göra en sådan
begränsning i sitt förslag, enär den enligt överstyrelsens mening dels icke
skulle göra rättvisa åt det arbete, som utfördes av lärare och föreläsare,
dels, vad de förra vidkomme, skulle komma i strid med gällande avlöningsförfattning
och av båda dessa skäl även skulle bereda svårigheter vid förslagets
praktiska tillämpning.

217

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Vid överstyrelsens utlåtande finnas fogade särskilda uttalanden till
protokollet av undervisningsrådet Falck och t. f. undervisningsrådet
Lundblad.

Undervisningsrådet Falck har anfört, att ett genomförande av de sakkunnigas
förslag enligt hans mening icke behövde medföra en försämring av
lärarutbildningen och att han därför icke kunnat följa överstyrelsen i fråga
om viktiga delar i motiveringen till det av överstyrelsen framlagda förslaget.
Men då det förefölle som om en blott tillfällig utvidgning av provåret
helst borde ske genom anordningar, som icke i nämnvärd mån avveke
från de nuvarande, och då den organisation, som de sakkunniga föresloge,
torde bliva rätt svårhanterlig och medföra en alltför stor arbetsbörda för
rektorerna, hade Falck funnit överstyrelsens förslag ändamålsenligare än de
sakkunnigas.

T. f. undervisningsrådet Lundblad har förklarat sig icke vara beredd att
lika bestämt som föredraganden utdöma de sakkunnigas förslag ur allmänt
pedagogiska synpunkter. Däremot ansåge Lundblad, att de sakkunniga alltför
mycket undanskjutit frågan örn den föreslagna anordningens ekonomiska
konsekvenser.

De sakkunniga hade föreslagit, att lärarna vid de biträdande provårsanstalterna
i förekommande fall skulle erhålla handledararvoden, men ej
lärararvoden. Möjligen kunde en sådan anordning hålla sig något år, men
det vore säkerligen icke någon för längre tid hållbar position. Det vore
olämpligt, att provisoriet gåves sådan form, att därigenom nya frågor av
ekonomisk natur uppstode och lämnades olösta. Detta bleve däremot icke
fallet, om extra provårskurser av redan existerande typ inrättades. Av
detta skäl, och delvis även på de andra skäl, föredraganden anfört, funne
Lundblad hans förslag om två extra provårskurser vara att föredraga framför
de sakkunnigas. Däremot komme han icke till alldeles samma resultat
i fråga örn provårskursernas förläggning, utan ansåge, att den för Stockholm
avsedda nya provårskursen hellre borde förläggas till högre allmänna
läroverket i Bromma, som vore samläroverk, än till högre allmänna läroverket
för flickor.

Statskontoret, som närmast anslutit sig till de sakkunnigas förslag
men alternativt ifrågasatt en mindre omfattande utvidgning av provårsinstitutionen,
har yttrat följande:

Ämbetsverket ville till en början erinra, att chefen för ecklesiastikdepartementet
i samband med de sakkunnigas tillsättning uttalade, att överstyrelsens då
föreliggande förslag — vilket skilde sig från det nu framlagda huvudsakligen
därigenom att antalet nyinrättade provårsläroverk föreslogs till tre i stället
för två — bortsett från en kvantitativ utvidgning i stort sett bibehölle
den nuvarande provårsanordningen oförändrad och därför icke syntes departementschefen
innebära en tillfredsställande lösning av förevarande, för hela
vårt högre undervisningsväsende synnerligen viktiga problem. Syftet med
sakkunnigutredningen skulle vara att söka åstadkomma en sådan genomgripande
omläggning av särskilt den praktiska lärarutbildningen, som bättre
än den nuvarande provårsinstitutionen tillförsäkrade läroverken för lärarkallet
väl skickade och dugande krafter och samtidigt bättre tillgodosåge
läraraspiranternas behov av ökade utbildningsmöjligheter och minskade utbildningskostnader.

218

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Vad departementschefen sålunda anfört syntes statskontoret närmast tala
för att en utbyggnad av provårsinstitutionen i nuvarande form icke vore
önskvärd. Vid en avvägning mellan de båda förslagen syntes nämnda
förhållande närmast tala till förmån för de sakkunnigas på i viss mån nya
principer grundade förslag. Då detta dessutom torde få antagas bilda en
naturlig övergång till den anordning, de sakkunniga kunde förväntas i en
ej avlägsen framtid komma att föreslå, syntes det statskontoret, att man
ej borde ställa sig avvisande mot en provisorisk lösning av nu föreliggande
fråga på grundval av sakkunnigförslaget.

Frågan huruvida de sakkunnigas förslag komme att ställa sig i ekonomiskt
hänseende förmånligare för staten än skolöverstyrelsens, torde bliva
beroende av örn lärarna vid de biträdande läroverken kunde utan särskild
ersättning åläggas sådana skyldigheter ifråga om lärarutbildningen, som
åvilade lärarna vid de egentliga provårsläroverken. Statskontoret holle för
sin del före, att den av de sakkunniga i detta hänseende föreslagna anordningen
borde vara möjlig att genomföra. Enligt kungörelsen den 22 juli
1918 angående löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid de
allmänna läroverken vore nämligen lärare skyldig att — därest vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden vid en möjligen
inträdande förändrad organisation av de allmänna läroverken eller eljest
kunde varda stadgad — med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning,
han innehade, efter nya eller förändrade föreskrifter sköta de med
befattningen förenade göromålen.

I de sakkunnigas kostnadsberäkningar inrymdes ett belopp på 3,200 kronor
för avlönande av timlärare, vilken utgift föranleddes av föreslagen inskränkning
i provårsföreståndarnas undervisningsskyldighet. Det syntes statskontoret
kunna ifrågasättas örn denna inskränkning vore nödvändig under den jämförelsevis
korta tid, den föreslagna provisoriska anordningen vore avsedd
att äga bestånd. En möjlighet att minska de av de sakkunniga beräknade
kostnaderna med ovannämnda belopp syntes statskontoret föreligga.

En ytterligare, verkligt effektiv kostnadsminskning skulle uppstå, därest
de redan nu utgående lärararvodena indroges eller åtminstone begränsades.
Ifrågavarande arvoden torde icke kunna anses ingå bland lärarnas så att
säga fasta avlöningsförmåner. Ämbetsverket tilläte sig i sådant hänseende
hänvisa till Kungl. Maj:ts beslut den 8 maj 1936 beträffande bland annat lektorn
I. M. J. F. Kruckenbergs avlöningsförmåner. Kruckenberg, som varit
lektor vid ett provårsläroverk — högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm
— förflyttades genom nämnda beslut till lektorstjänst vid statens provskola,
nya elementarskolan i Stockholm, vilken icke vore provårsläroverk, och
lämnades samtidigt en av Kruckenberg gjord ansökning att även efter författningen
bliva bibehållen vid det honom i egenskap av ordinarie lektor
vid provårsläroverk tillkommande särskilda arvodet utan bifall. Frågan om
indragning av de nu utgående lärararvodena torde under föreliggande omständigheter
vara förtjänt att tagas under övervägande.

Med hänsyn till den jämförelsevis korta tid, varunder provisoriet vore
avsett att råda, torde slutligen såsom ett tredje alternativ kunna övervägas
en anordning, som, utan att rubba det nuvarande sättet för provårsutbildningen,
likväl skulle möjliggöra fyllandet av det beräkneliga årliga ersättningsbehovet
av provårsutbildade lärarkandidater. Nämnda ersättningsbehov
skulle, enligt vad som syntes framgå av handlingarna i ärendet, bliva tillgodosett,
därest ytterligare en lärarkandidat mottoges vid ett vart av de

219

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

sex provårsläroverken. Den för sådan händelse erforderliga anslagsökningen
torde kunna begränsas till ytterligare handledararvoden med (6 x 300 =)
1,800 kronor.

Om behovet av en utvidgning av provårsinstitutionen synes råda enighet.
Detta behov har gjort och gör sig fortfarande påmint genom att ett betydande
antal av de lärare, vilka sysselsättas vid de allmänna läroverken och
andra ifrågakommande läroanstalter, sakna den praktiska utbildning för
lärarverksamhet, som provåret avser att förmedla. Frågan har under lång
tid varit aktuell. Att hittills ingenting åtgjorts på området beror på att
ovisshet rått, huru den praktiska lärarutbildningen lämpligen bör i fortsättningen
ordnas. Det har ansetts olämpligt att föregripa den i ämnet pågående
utredningen genom ett beslut örn ändringar i den nuvarande provårsinstitutionen.
Till sistnämnda ståndpunkt anslöt jag mig vid min anmälan
i 1936 års åttonde huvudtitel av väckta förslag om utvidgning av
provårskapaciteten. Sedan emellertid härefter de sakkunniga, som av mig
tillkallats för utredning av frågan om den praktiska lärarutbildningen, funnit
några olägenheter ur berörda synpunkt av en provisorisk utvidgning
icke kunna uppstå utan fastmer ansett en sådan utvidgning nödvändig för
att underlätta en övergång till en eventuell ny anordning av den praktiska
lärarutbildningen, anser jag mina nyssnämnda betänkligheter böra falla.

Både de sakkunniga och de i ärendet hörda myndigheterna synas vara
ense örn att de ifrågasatta åtgärderna böra erhålla provisorisk karaktär.
Likaledes råder enighet örn att någon utökning ej bör ske av den vid folkskoleseminarierna
anordnade provårsutbildningen, utan att syftemålet med de
ifrågasatta åtgärderna helt bör nås genom anordningar vid de allmänna
läroverken. Till dessa förslag kan jag också ansluta mig.

De sakkunniga, provårsanstalterna och skolöverstyrelsen hålla före, att
provårskapaciteten för närvarande bör vidgas därhän, att ytterligare ett
trettiotal lärarkandidater kan varje år genomgå provårsutbildning. Statskontoret
har alternativt ifrågasatt en utökning av provårskapaciteten allenast
till en omfattning, som motsvarar det nuvarande ersättningsbehovet. Med
denna anordning skulle i allmänhet icke nås det resultat, som närmast avsetts
med de sakkunnigas förslag, nämligen att bereda praktisk utbildning
åt de lärare, som redan äro anställda vid vederbörande undervisningsanstalter
men icke erhållit tillfälle att förskaffa sig provårsutbildning. Jag
måste därför bestämt avråda från en lösning enligt berörda alternativ. Den
av de sakkunniga och skolöverstyrelsen m. fl. såsom ett provisorium förordade
provårskapaciteten synes mig lämpligt avvägd, och jag vill därför
tillstyrka en höjning av de för provårsutbildningen avsedda anslagsmedlen
i syfte att tills vidare möjliggöra en utbildning av ytterligare omkring 30
lärarkandidater örn året utöver dem, som nu kunna varje år genomgå provår.

I fråga örn de anordningar, som vid de allmänna läroverken böra vid -

Departe mentschefen.

220 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

tagas för att öka provårskapaciteten, hava delade meningar kommit till
synes.

De sakkunniga hålla före, att den stundande slutliga omprövningen av
lärarutbildningen lätt nog kan föregripas, örn flera egentliga provårsanstalter
inrättas, och vilja på denna grund vinna en ökning av antalet varje år
provårsutbildade icke genom att inrätta nya provårsläroverk utan genom
att öka antalet samtidigt utbildade lärarkandidater vid vart och ett av de
sex nuvarande provårsläroverken från 10 till i genomsnitt 15. För att
undervisningen vid provårsläroverken ej skall försvåras genom den ökade
övningsundervisningen föreslå de sakkunniga, att en del av den i provåret
ingående utbildningen må kunna förläggas till andra läroanstalter än provårsläroverken.
De förutsätta vidare, att lärarkandidaterna böra någorlunda
jämnt fördelas mellan provårsanstalterna efter de ämnesgrupper, i vilka
de önska genomgå provår. Härförutom föreslås vissa åtgärder i syfte att
bereda provårsf örestånd arna lättnad i fråga om en del på dem ankommande
arbetsuppgifter.

De sakkunnigas ifrågavarande förslag har biträtts av flertalet provårsanstalter
och av statskontoret.

Skolöverstyrelsen har en motsatt uppfattning. Ämbetsverket anser, att
den av de sakkunniga föreslagna tekniska anordningen är icke blott ägnad
att medföra större risker för ett föregripande av lärarutbildningens mera
definitiva ordnande än fallet skulle bliva vid inrättande av nya provårsläroverk,
utan även förenad med betydande pedagogiska olägenheter. Överstyrelsen
gör, vad sistnämnda olägenheter beträffar, gällande, att det skulle
överstiga »normal mänsklig arbetsförmåga» att samtidigt leda såväl det
arbete, vilket i övrigt är att utföra vid ett av landets största allmänna läroverk,
som den till läroverket hörande från 10 till 15 lärarkandidater utökade
provårskursen, till stor del förlagd utom läroverket, och hyser därjämte
farhågor för att den enhetliga ledning, som för närvarande präglar varje
särskild svensk lärarkandidats utbildning, kan äventyras vid ett biträdande
av förslaget om att förlägga en del av utbildningen eller vissa lärarkandidaters
utbildning till andra läroanstalter än det egentliga provårsläroverket.
Överstyrelsen vill i stället ernå utökningen av antalet varje år provårsutbildade
lärare genom att inrätta nya provårsläroverk. För att emellertid kostnaderna
icke skola alltför mycket överstiga de av de sakkunniga beräknade
har överstyrelsen ifrågasatt, att endast två nya provårsläroverk
skulle inrättas. Av samma anledning har ämbetsverket nödgats samtidigt
föreslå, att antalet vid provårsläroverken samtidigt utbildade lärarkandidater
skulle höjas från 10 till 11 eller, vid de största läroverken, 12.

Vad först beträffar lämpligheten av de utav de sakkunniga, respektive
överstyrelsen ifrågasatta åtgärderna ur synpunkten av vad som kan vara
för en blivande omorganisation av den praktiska lärarutbildningen minst
hinderligt, anser jag det vara tämligen likgiltigt vilketdera förslaget som

221

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

accepteras. Båda förslagen innebära en utökning av antalet provårsanstalter
— de sakkunnigas visserligen i form av mer tillfälligtvis anlitade, biträdande
provårsanstalter, överstyrelsens däremot i form av två nyinrättade,
fullständiga provårsläroverk. För egen del har jag funnit den föreliggande
utredningen giva vid handen att det icke skulle bereda några nämnvärda
olägenheter, örn, då statsmakterna inom de närmaste åren hava att taga
slutgiltig ställning till frågan om den praktiska lärarutbildningens anordnande,
det skulle befinnas lämpligt att vidtaga en kvantitativ inskränkning
av provårsanordningarna.

Vad sedan angår lämpligheten i övrigt av de sakkunnigas förslag, har en
majoritet inom överstyrelsen synnerligen kategoriskt utdömt förslaget ur
allmänt pedagogiska synpunkter. Visserligen är det svårt för en icke fackman
att förskaffa sig någon bestämd mening rörande huruvida det för en
provårsföreståndare är möjligt eller icke möjligt att effektivt leda 15 lärarkandidaters
provårsutbildning och samtidigt utföra större delen av det arbete,
som ankommer på en vanlig läroverksrektor. Den centrala skolmyndighetens
vitsord måste självfallet i detta hänseende tillerkännas stor betydelse.
Örn hänsyn tages till de av ett par ledamöter i överstyrelsen avgivna
särskilda yttrandena, blir emellertid styrkan av majoritetens kritik
mot sakkunnigförslaget ej oväsentligt försvagad. Jag kan vidare ej bortse
från att de, som hava att bära det närmaste ansvaret för provårsutbildningen,
representerade av ett par av de sakkunniga och majoriteten bland
provårsanstalternas rektorer och lärare, funnit det av överstyrelsen avstyrkta
förslaget praktiskt genomförbart. Avseende torde även böra fästas vid att
överstyrelsen, trots sin ståndpunkt i övrigt, ansett avgörande pedagogiska
olägenheter icke möta att utöka antalet kandidater från 10 till 12 vid vissa
läroverk, till på köpet vid de största läroverken, där rektors arbetsbörda
torde vara mer tyngande än vid de mindre. Det har gjorts gällande, att
det ökade arbete, vilket kan vållas provårsföreståndaren eller andra i provårsarbetet
sysselsatta genom att en eller annan läroanstalt vid sidan av det
egentliga provårsläroverket anlitas för någon del av lärarutbildningen, skulle
för vederbörande bliva så betungande, att anordningen kan äventyra den
enhetliga ledningen av lärarutbildningen. Varje erfarenhet, som styrker ett
dylikt antagande, saknas emellertid. Den föreliggande utredningen synes
fastmer utvisa, att de biträdande provårsanstalterna skulle behöva tagas i
anspråk för auskultation och övningsundervisning endast i fråga om ett par
av de 15 kandidater, som skulle varje år få sin utbildning vid ett provårsläroverk.
Kollegiet vid högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm anser
till och med, såsom av det föregående inhämtas, att läroverket skulle
kunna samtidigt mottaga det av de sakkunniga föreslagna antalet av 15
lärarkandidater utan att behöva förlägga någon del av denna utbildning till
annan läroanstalt, detta dock under förutsättning att fördelningen av lärarkandidaterna
mellan de särskilda ämnesgrupperna bleve tillräckligt jämn.

222

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit kan jag icke känna mig övertygad
örn att de sakkunnigas förslag är ur pedagogisk synpunkt underlägset överstyrelsens.

Vid sådant förhållande är jag benägen att låta de statsfinansiella synpunkterna
bliva utslagsgivande. De sakkunnigas förslag beräknas av dem
medföra en merkostnad av i runt tal 21,000 kronor förutom dyrtidstillägg.
Skolöverstyrelsens förslag åter väntas betinga en merutgift, dyrtidstillägg
likaledes oräknade, av omkring 35,000 kronor. Från sistnämnda belopp
torde emellertid för jämförelsens skull böra dragas ett belopp av, såvitt jag
kan finna, något över 1,000 kronor, belöpande på''en höjning av arvodena
för föreläsningar och övningar, som ej torde omedelbart betingas av provisoriet.
Däremot lärer det ej, såsom överstyrelsen synes hava ifrågasatt,
vara försvarbart att för jämförelsens skull göra minskning även med de av
överstyrelsen beräknade lärararvoden vid de två nya provårsläroverken. Att
sådana arvoden böra utgå vid bifall till överstyrelsens förslag och att denna
merkostnad sålunda är en direkt följd av den av överstyrelsen valda formen
för provårskapacitetens utvidgning, därom lärer icke kunna råda någon
tvekan. Mot de sakkunnigas kostnader örn 21,000 kronor stå alltså överstyrelsens
om 34,000 kronor. Då de sakkunnigas förslag är ej mindre än
13,000 kronor billigare, giver jag ur de synpunkter, som här komma i
fråga, de sakkunnigas förslag företräde framför överstyrelsens.

Jag tillstyrker alltså, att den tillfälliga utvidgningen av provårsinstitutionen
åstadkommes på sätt de sakkunniga ifrågasatt. Komma förhållandena
på lärarbanan att utvecklas i den riktningen, att under de närmaste åren
ytterligare ett antal lärarkandidater, utöver vad de sakkunniga och överstyrelsen
ifrågasatt, böra varje år mottagas till praktisk lärarutbildning,
torde en utökning av antalet provårsläroverk i egentlig mening kunna
övervägas. Intill dess så blir fallet, bör man enligt min mening söka sig
fram på den för statsverket minst kostsamma vägen.

I likhet med de sakkunniga anser jag, att provårsarbetets handhavande
bör underlättas genom att minska undervisningsskyldigheten för vederbörande
provårsföreståndare, därest han är rektor för provårsläroverket. Då
rektor, såsom de sakkunniga påpekat, genom provårsarbetet i allt fall uppehåller
intim kontakt med undervisningen vid sin läroanstalt, torde några
allvarliga olägenheter av en måttlig minskning av hans undervisningsskyldighet
icke vara att befara. Aven för provårsföreståndare, som icke är rektor
för vederbörande läroanstalt, torde i enlighet med de sakkunnigas förslag
minskning i undervisningsskyldigheten böra kunna medgivas. Likaledes ger
jag min anslutning i princip till de sakkunnigas förslag om anvisande av
ökade anslagsmedel till biträde å rektorsexpeditionerna vid provårsläroverken.
Emellertid anser jag det mindre lämpligt att, såsom de sakkunniga ifrågasatt,
för ändamålet anvisas 500 kronor till varje provårsläroverk, oberoende
av örn det har ett större eller mindre antal lärjungar. Lämpligare synes

223

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

vara att ställa anslagshöjningen i relation till elevantalet, och jag föreslår i
sådant syfte, att det tilläggsarvode av 1 krona för varje under höstterminen
närvarande lärjunge, som nu utgår till rektorsbiträde under förutsättning
att läroverket omfattar minst 7 klassavdelningar, för provårsläroverkens del
höjes till 1 krona 50 öre under den tid, ovanberörda provisorium varar.
Då elevantalet vid de sex provårsläroverken enligt de av överstyrelsen lämnade
uppgifterna utgjorde i runt tal 4,800 höstterminen 1936, skulle merkostnaden
vid bifall till mitt förslag således kunna beräknas uppgå till

2,400 kronor.

Såsom de sakkunniga ifrågasatt, bör det arvode, som tillkommer provårsföreståndaren,
höjas i ungefärlig proportion till det utökade antalet lärarkandidater.
I det av mig förordade avlöningsreglementet för ordinarie lärare
vid statens undervisningsväsen har föreslagits, att provårsföreståndararvodet
vid allmänt läroverk skall utgå med ett fast belopp av 1,500 kronor, oberoende
av möjligen förekommande växlingar i antalet lärarkandidater. Vid
framläggandet av detta förslag har jag utgått från det antal lärarkandidater,
som nu vanligen förekommer. Då den föreslagna utökningen av antalet
lärarkandidater är av provisorisk karaktär, torde den höjning av ifrågavarande
arvode, som påkallas härav, icke böra regleras genom nämnda avlöningsreglemente.
Riksdagen torde böra besluta, att utöver det arvode, varom
bestämmelse meddelats i nyssnämnda avlöningsreglemente, skall, så länge
den av mig förordade provisoriska utvidgningen av provårsinstitutionen
består, utgå tilläggsarvode. Detta tilläggsarvode synes böra bestämmas till
300 kronor för år. Tillräckliga skäl för en höjning av lärararvodena kan
jag icke finna föreligga.

Skäligt synes däremot vara, att till rektorerna för de läroanstalter, som
vid sidan av de egentliga provårsläroverken skulle hava del i lärarutbildningen,
må utgå viss ersättning för planläggningen i samråd med vederbörande
provårsföreståndare av den praktiska utbildningen vid vederbörande
läroanstalt. Ersättningen bör inom ramen av ett av riksdagen för ändamålet
anvisat anslagsbelopp i de särskilda fallen bestämmas av skolöverstyrelsen
på förslag av provårsföreståndaren. Med hänsyn till att enligt
det föregående ifrågavarande läroanstalter torde komma att endast i relativt
ringa omfattning tagas i anspråk för ändamålet, lärer det av de sakkunniga
ifrågasatta anslagsbeloppet, 3,000 kronor, kunna något minskas, förslagsvis
till 2,500 kronor. Att, såsom överstyrelsen synes hava tänkt sig, lärararvoden
med 300 kronor per lärare skulle utgå till lärarna vid nämnda läroanstalter
— oavsett örn de skulle erhålla befattning med lärarkandidaternas
utbildning eller ej — anser jag icke motiverat. Dessa läroanstalter kunna
näppeligen i avseende å det besvär och merarbete, som genom provårsutbildningen
vållas lärarna, jämföras med fullständiga provårsläroverk, som
belt utnyttjas för ändamålet. Ifrågavarande lärare torde erhålla en fullt
tillräcklig ersättning, örn de i enlighet med de sakkunnigas förslag komma

224

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

i åtnjutande av handledararvoden, i den mån de utnyttjas för handledning
av lärarkandidaterna. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela
härför erforderliga bestämmelser. Jag har ingen erinran att framställa mot
de sakkunnigas beräkningar av de ökade anslagsmedel, som erfordras för
handledararvoden. Likaledes biträder jag deras beräkningar, i vad avser
ökade anslagsmedel till föreläsningar i de särskilda ämnenas metodik och
till praktiska övningstimmar ävensom för avlöning av timlärare.

Den provisoriska utvidgningen av provårsinstitutionen skulle alltså för
nästa budgetår utifrån nu gällande lönebestämmelser medföra följande mer -

kostnader:

Okade arvoden till provårsföreståndare (6X300=).......kronor 1,800

Ersättning till rektorerna vid vissa läroanstalter, som utnyttjas
för auskultation och övningsundervisning......... » 2,500

Handledararvoden............................... » 9,000

Föreläsningar i de särskilda ämnenas metodik.......... » 540

Praktiska övningstimmar.......................... » 540

Arvoden åt timlärare............................. » 3,200

Biträden å rektorsexpeditionerna.............. » 2,400

Summa kronor 19,980.

I det följande kommer jag att beräkna en av mina ovanstående förslag
betingad höjning av den i avlöningsstaten för de allmänna läroverken uppförda
delposten till arvoden åt extra ämneslärare med örn förmälda belopp
av 3,200 kronor, delposten till arvoden till biträden å rektorsexpeditionerna
med berörda belopp av 2,400 kronor samt delposten till särskilda arvoden
vid provårsläroverk med det återstående beloppet, alltså i runt tal 14,400
kronor.

Riksdagens medverkan i föreliggande ärende torde — förutom i vad avser
anvisande av erforderliga anslagsmedel — erfordras allenast beträffande
ovanberörda böjning av maximiarvodet för provårsföreståndare.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

225

3. Rätt för ämneslärarinna vid. allmänt läroverk att för
lönetur tillgodoräkna sig viss tjänstgöring m. m.

Såsom framgår av punkten 136 i årets åttonde huvudtitel, hava från
statens sida vidtagits åtgärder i syfte att för lärarinnorna vid de statsunderstödda
enskilda läroanstalterna mildra verkningarna av de ändringar i skolorganisationen,
som föranletts av 1927 års skolreform och av inrättandet av
högre allmänna läroverk för flickor samt kommunala flickskolor. Dessa åtgärder
hava i huvudsak tagit formen av ersättning åt vissa av nämnda lärarinnor
för mistad eller minskad lön, överflyttning av vissa av dem till
statliga läroverk och rätt för ämneslärarinna vid allmänt läroverk att i viss
utsträckning för lönetur tillgodoräkna sig tjänstgöring vid statsunderstödd
enskild läroanstalt. Giltighetstiden för dessa bestämmelser utlöper inom den
närmaste framtiden. Under sagda punkt i huvudtiteln har behandlats frågan
om prolongering av föreskrifterna rörande ersättning åt nämnda lärarinnor.
I nu förevarande sammanhang ämnar jag behandla frågan örn förlängning
av bestämmelserna rörande överflyttning och lönetur.

Gällande bestämmelser. Enligt kungörelsen nr 25/1932 kan föreståndarinna
eller ämneslärarinna, som varit anställd vid statsunderstödd enskild
läroanstalt, överflyttas till ämneslärarinnebefattning vid allmänt läroverk utan
befattningens ledigförklarande i vanlig ordning. Som förutsättning gäller
dock, att vederbörande

a) entledigats från sin befattning vid den enskilda skolan på grund av
att verksamheten vid skolan nedlagts eller inskränkts till följd av den år
1927 beslutade omorganisationen av det högre skolväsendet eller till följd
av inrättande å orten av kommunal flickskola eller högre allmänt läroverk
för flickor,

b) före den 1 mars 1927 vunnit anställning med full tjänstgöring vid
sådan enskild läroanstalt,

c) vid tiden för entledigandet varit under minst fem år anställd med full
tjänstgöring vid statsunderstödd enskild läroanstalt.

Denna kungörelse gäller tills vidare intill utgången av juni 1937.

Som regel gäller, att tjänstgöring vid enskilda läroanstalter icke kan tillgodoräknas
för lönetur vid allmänt läroverk. Såsom redan antytts har dock
undantag härifrån gjorts för nyssnämnda lärarinnor, som varit anställda
vid statsunderstödda enskilda läroanstalter men överflyttats till ämneslärarinnetjänst
vid allmänt läroverk. Enligt riksdagens skrivelse nr 104/1932
och den i anledning därav utfärdade kungörelsen nr 95/1932 äga ifrågavarande
lärarinnor under en övergångstid av tio år, räknat från och med den

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271. 15

226

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

1 juli 1928, av sina tjänstår såsom ämneslärarinnor vid högre flickskola, enskild
mellanskola eller högre goss- och samskola tillgodoräkna sig så många
lönetursår utöver tre, dock högst tio, att, bortsett från dyrtidstillägg, deras
löneförmåner såsom ämneslärarinnor vid allmänt läroverk i regel ej komma
att understiga vissa av dem vid frånträdandet av befattningarna vid den
enskilda skolan uppburna löneförmåner. Enligt samma bestämmelser kan
efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall sådan föreståndarinna eller
ämneslärarinna vid statsunderstödd enskild mellanskola, högre flickskola
eller högre goss- och samskola, som före den 1 mars 1927 blivit anställd
med full tjänstgöring vid dylik läroanstalt och efter den 30 juni 1928 erhåller
ordinarie ämneslärarinnetjänst vid allmänt läroverk i annan ordning
än genom överflyttande, under en övergångstid av tio år, räknat från och
med den 1 juli 1928, tillerkännas samma lönetursrätt som nyss nämnts,
dock endast om avgången från den enskilda skolan kan anses föranledd av
den genom 1927 års riksdags beslut inledda omorganisationen av det högre
skolväsendet.

Föreliggande förslag. I skrivelse den 31 augusti 1936 har skolöverstyrelsen
framlagt förslag om förlängning av ifrågavarande bestämmelser.

Beträffande föreskrifterna örn överflyttning har överstyrelsen yttrat:

I den mån sådant entledigande vid enskild läroanstalt, varom här vore
fråga, berodde på 1927 års omorganisation och vad därmed sammanhängde,
hade verkningarna väsentligen redan gjort sig gällande, i det att 76 sådana
lärarinnor blivit överflyttade — 1929 1, 1930 5, 1931 14, 1932 22,
1933 10, 1934 11, 1935 8, 1936 5 — och en tillämpning av bestämmelserna
på nya fall torde endast undantagsvis komma i fråga efter den 1 juli
1937. Dock hade överstyrelsen anledning antaga, att enstaka sådana fall
komme att inträffa, varför en förlängning av bestämmelserna av denna anledning
syntes påkallad. I den mån åter entledigandet berodde på ombildning
av en enskild skola till kommunal flickskola, vore denna omvandling
säkerligen icke ännu på långt när avslutad, varför en förlängning av bestämmelsernas
giltighet av denna anledning vore oundgängligen nödvändig.
Överstyrelsen ville alltså föreslå, att giltighetstiden för kungörelsen nr 25/
1932 förlängdes. Därvid syntes emellertid en ändring i bestämmelserna
böra ske för de fall, då upprättandet av kommunal flickskola varit orsaken
till entledigandet, så att bestämmelserna bringades i överensstämmelse med
vad som gällde i fråga om ersättning åt entledigade lärarinnor. Utgångspunkten
för anställningen syntes sålunda i sistnämnda fall böra sättas till
den 1 mars 1928 i stället för den 1 mars 1927. Likaså torde här böra införas
ett alternativ, vilket innebure en viss utvidgning av överflyttningsrätten,
så att entledigad lärarinna vid enskild skola, vilken ombildades till
kommunal flickskola, måtte kunna överflyttas, därest hon under 10 år före
entledigandet vunnit anställning med full tjänstgöring vid enskild läroanstalt,
oberoende av tidpunkten för anställningen i övrigt. Hur förhållandena
vid en enskild skola, vilken icke i och för sig närmare berördes av
1927 års omorganisation, skulle utveckla sig med anledning av tillkomsten
år 1928 av kommunala flickskolor, vore dock svårt att bedöma långt i

227

Kungl. Majis proposition Nr 271.

förväg för både ledningen av de särskilda skolorna och de vid dem anställda
befattningshavarna, varför det knappast syntes billigt att binda deras
överflyttningsrätt vid det villkoret, att de skulle hava varit anställda före
den 1 mars 1928. Beträffande giltighetstiden föresloge överstyrelsen, att
denna sattes till tiden den 1 juli 1937—den 30 juni 1945.

Samtidigt syntes det också vara lämpligt att vidtaga motsvarande förlängning
av ovannämnda kungörelse nr 95/1932 angående rätt för ämneslärarinna
vid allmänt läroverk att för lönetur tillgodoräkna sig tjänstgöring
vid statsunderstödd enskild läroanstalt, ehuru giltighetstiden för denna kungörelse
utginge först den 1 juli 1938. Beträffande denna kungörelse hade
överstyrelsen föreslagit vissa förändringar motsvarande vad som nyss föreslagits
beträffande överflyttningen, så att konsekvens skulle komma att råda
mellan bestämmelserna i de olika kungörelserna.

Statskontoret har i utlåtande den 17 november 1936 förklarat sig finna
en utsträckning av giltighetstiden för bestämmelserna örn överflyttande och
örn lönetursrätt vad anginge lärarinna, som blivit entledigad till följd av inrättande
å orten av kommunal flickskola, vara av skälighetshänsyn motiverad.
Däremot funne statskontoret tveksamt, huruvida giltighetstiden för bestämmelserna
borde utsträckas att gälla för så lång tid, som föreslagits, jämväl
vad anginge lärarinna, vars entledigande föranletts av andra orsaker. Med
hänsyn till den ringa omfattning, vari bestämmelserna syntes komma att
vinna tillämpning i fråga örn lärarinnor av sistangivna kategori, ville statskontoret
dock icke motsätta sig, att giltighetstiden för ifrågavarande bestämmelser
utsträcktes på sätt som föreslagits.

Jag biträder statskontorets uppfattning och tillstyrker alltså en förlängning
av ifrågavarande bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med
vad skolöverstyrelsen föreslagit. Det lärer få ankomma på Kungl. Majit
att meddela i ämnet erforderliga föreskrifter. Därvid torde, såsom överstyrelsen
förutsatt, böra tillses, att bestämmelserna bringas i närmare överensstämmelse
med vad som gäller eller må komma att gälla beträffande
ersättning åt vissa lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter.

Det torde icke vara erforderligt att underställa riksdagen annan del av detta
ärende än den, som rör bestämmelserna örn lönetursrätt. Erinras må, att i
förutberörda avlöningsreglemente för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsen
föreslås en bestämmelse om tillgodoräkning av tid, varunder
lärare utom statens tjänst utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet,
som i avseende å sin art och omfattning finnes ur det allmännas
synpunkt svara mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det
arbete, han har att utföra å befattningen. Denna bestämmelse är visserligen
till innebörden likartad med de bestämmelser, som enligt vad nyss sagts
böra underställas riksdagen. Eftersom emellertid sistnämnda bestämmelser
i jämförelse med de i avlöningsreglementet föreslagna, vilka avse en pröv -

Departe mentschefen.

228

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

ning i de individuella fallen, hava en mera generell karaktär och äro motiverade
av särskilda förhållanden, lärer riksdagen böra, såsom tidigare skett,
fatta särskilt beslut i ärendet. Hemställan härom torde böra göras i det
följande.

Kungl. Maj.is proposition Nr 271.

229

4. Begränsning av lärjungeantalet i undervisningsavdelningarna
vid de allmänna läroverken.

Gällande bestämmelser. Enligt § 44 morn. 3 läroverksstadgan (S. F. S.
nr 109/1933) må i varje för viss årsklass bestämd avdelning undervisas i
realskolan högst 35 samt å gymnasiet och lyceet högst 30 lärjungar, såvida
icke skolöverstyrelsen efter framställning av vederbörande rektor annorlunda
bestämmer.

Föreliggande förslag. Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti
1936 förklarat sig finna starka skäl föreligga för en revision av nämnda
bestämmelser och som ett första steg i riktning mot en begränsning av
elevnumerären i klassavdelningarna föreslagit en sänkning av lärjungemaximum
i realskolans högsta klass till 30.

Överstyrelsen har yttrat följande:

Den av Kungl. Maj:t den 31 december 1918 tillsatta skolkommissionen
hade, erinrar överstyrelsen, med styrka framhållit, att massmetoder,
som icke toge tillbörlig hänsyn till de särskilda lärjungeindividernas olika
anlag och utveckling, måste anses utgöra de största hinder för en undervisning
och uppfostran enligt de av kommissionen angivna riktlinjerna, och
att fördenskull antalet av de i en klass samtidigt undervisade lärjungarna
borde så inskränkas, att läraren finge bättre tillfälle till en individuell behandling
av dessa än nu ofta i större klasser vore fallet. I proposition till
1927 års riksdag angående omorganisation av det högre skolväsendet m. m.
föreslog ock Kungl. Majit sänkning av det normala högsta lärjungeantalet
såväl i realskolans klasser som i gymnasiets ringar. I sitt anförande till
statsrådsprotokollet den 18 februari 1927 yttrade departementschefen, att
man borde räkna med ett normalt högsta lärjungeantal av 30 i realskolans
och kommunala mellanskolans klasser samt 25 i gymnasiets ringar. 1927
års riksdag anförde, att i den mån det av departementschefen angivna programmet
för det inre arbetets omläggning vid läroverken medförde utgifter,
och framställningar följaktligen komme att göras hos riksdagen, förutsatte
riksdagen, att dessa måtte åtföljas av erforderliga utredningar för frågans
allsidiga och fullständiga bedömande. Härvid syntes särskilt böra uppmärksammas
den av departementschefen ifrågasatta nedsättningen i högsta
medgivna antalet lärjungar i realskolans klasser och gymnasiets ringar.
Riksdagen ansåge sig icke kunna taga bestämd ställning till detta förslag,
innan dylik utredning förelåge, och hade därför vid sina beräkningar
rörande organisationen utgått från då gällande bestämmelser i detta avseende1).

Under den tid, som förflutit, sedan riksdagens anförda uttalande gjordes,
hade, erinrar överstyrelsen, från åtskilliga håll framställningar gjorts örn
åtgärder för begränsning av lärjungeantalet i varje avdelning bland annat

'') Desea bestämmelser överensstämde i sak med de nu gällande.

230

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

i augusti 1929 av rektorer vid under ombildning till samrealskolor stående
kommunala mellanskolor, i februari 1930 av läroverkslärarnas riksförbund,
i augusti 1934 av pedagogiska mötet i Sigtuna samt i juni 1935 och i
augusti 1936 av Fredrika Bremer-förbundet. Slutligen hade 1936 års riksdag
i anledning av en inom andra kammaren väckt motion anhållit, att
Kungl.. Majit måtte låta verkställa utredning rörande möjligheterna för
minskning av det fastställda maximiantalet lärjungar i de högre allmänna
läroverkens klasser.

Den minskning av avdelningarnas storlek, som av Kungl. Majit föreslogs
vid 1927 års riksdag, skulle komma att, i sin helhet genomförd, medföra
ganska avsevärda ekonomiska konsekvenser för statsverket. Belysande vore
i detta hänseende en av 1927 års skolsakkunniga utförd beräkning, enligt
vilken en minskning av lärjungeantalet till högst 30 i varje avdelning å
realskolans stadium och till högst 25 å gymnasialstadiet för läsåret 1929—
1930 skulle hava medfört en utgiftsökning av omkring 1,775,000 kronor.
Överstyrelsen ansåge sig därför vid detta tillfälle böra begränsa sig till att
föreslå partiella åtgärder. Enligt överstyrelsens mening kunde alldeles särskilda
skäl anföras för ett sänkande av maximitalet lärjungar i avdelningar,
tillhörande realskolans högsta klass. Lärjungarna tillhörde samma åldersstadium
som sina kamrater i det fyraåriga gymnasiets första ring. De krav,
som måste ställas på undervisningen, vore ingalunda mindre än i denna
ring; tvärtom måste undervisningen i realskolans högsta klass fylla den
dubbla uppgiften att å ena sidan bereda lärjungarna för den examen, de
under året ginge att avlägga, och å andra sidan även bibringa dem sådana
insikter och arbetsvanor, som kunde sätta dem i stånd att med framgång
upptaga fortsatta studier å det treåriga gymnasiet. Realskolans avslutningsklass
finge därigenom, åtminstone i fråga örn vissa ämnen, för gymnasiet
en så grundläggande betydelse, att det i varje fall måste anses högeligen
önskligt, att undervisningen, i vad avsåge de mera begåvade lärjungarna,
kunde förlänas en i någon mån gymnasial karaktär. Detta åter förutsatte’
att läraren icke genom över hövan stora lärjungesiffror hindrades att i sin
undervisning tillämpa individualiserande metoder.

Aven avslutningsklassens organisatoriska ställning i skolsystemet gåve åt
densamma en viss särställning. I läroverk med två eller flera parallella
linjer å realskolans stadium fördelades nybörjarna vid sitt inträde i läroverket
på första klassens olika avdelningar och finge sedan i regel under
en följd av år följa sina klasskamrater såsom medlemmar av en mera varaktig
arbetsgemenskap. Däruti inträdde ofta en ändring, då lärjungarna
skulle inträda i realskolans avslutningsklass. En del av lärjungarna överginge
till fyraårigt gymnasium, det sammanlagda lärjungeantalet sjönke
under det för avdelningarnas upprätthållande stadgade minimum, och någon
av klasserna måste uppgå i en annan eller i olyckligaste fall utslås på två
eller flera andra avdelningar. Därigenom sönderbrötes den under en följd
av år framvuxna arbetsgemenskapen, och lärjungarna utsattes just vid ingången
av det för dem viktiga avslutningsåret för en miljöändring, karakteriserad
även av lärarbyten, vilka vid skälig minskning av klassavdelningarnas
storlek i många fall skulle ha kunnat undvikas.

Örn den ifrågasatta begränsningen av maximitalet till högst 30 lärjungar
varit genomförd vid början av höstterminen 1936 och strikt tillämpats,
skulle sammanlagt 17 avdelningar kunnat komma till stånd utöver de höstterminen
1935 i verkligheten förefintliga, nämligen 8 avdelningar vid högre

231

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

allmänna läroverk och 9 vid samrealskolor. Det vore dock icke uteslutet,
att i ett eller annat fall klassavdelning i praktiken skulle liava bibehållits
odelad, även om detta icke genom särskilda bestämmelser anbefallts, enär
vid vissa läroverk reservklassrum saknades och möjlighet icke alltid torde
erbjuda sig att i skolans närhet förhyra tjänliga lokaler.

Realskolans avslutningsklass beräknades höstterminen 1937 komma att
omsluta i runt tal 300 lärjungar mer än vad fallet varit höstterminen 1935.

En del av dessa kunde givetvis finna rum i ofullständigt besatta klasser,
och för andra bomme säkerligen nya avdelningar att upprättas, även örn
grunderna för uppdelningen i avdelningar icke underginge någon ändring.
Försiktigheten bjöde dock att antaga, att den motsedda ökningen av lärjungenumerären
skulle föranleda någon ökning jämväl av antalet av de
avdelningar, som med nu gällande bestämmelser komme att omfatta mellan
30 och 35 lärjungar. Måhända kunde denna ökning komma att visa sig
stark nog att mer än uppväga de nyss anförda omständigheter, som i särskilda
fall kunde omöjliggöra en eljest tillåten uppdelning, och överstyrelsen
hade därför ansett sig böra räkna med en ökning av avdelningarnas
antal med omkring 18 såsom följd av den ifrågasatta begränsningen av
lärjungeantalet per avdelning.

Det ofta framförda önskemålet örn en begränsning av lärjungeantalet i

., mentscneten,

undervisningsavdelningarna har, såsom av det föregående inhämtas, varit
föremål för 1936 års riksdags uppmärksamhet. Riksdagens behandling av
ärendet utmynnade i en anhållan hos Kungl. Majit örn utredning rörande
möjligheterna att minska det fastställda maximiantalet lärjungar i de högre
allmänna läroverkens klasser (skrivelse nr 256). Det är enligt min mening
angeläget att i detta avseende söka åvägabringa mera tillfredsställande förhållanden
vid våra skolor, där ej minst vid de allmänna läroverken och med
dem jämförliga läroanstalter alltför stora klasser ofta förekomma och utgöra
ett allvarligt hinder för ett gott undervisningsresultat. En generell, hela undervisningsväsendet
avseende sänkning av elevnumerären skulle emellertid medföra
för statsverket mycket kännbara ekonomiska konsekvenser. I likhet med
skolöverstyrelsen anser jag därför lämpligt att söka vinna förbättringar på detta
område genom partiella reformer, som råda bot, där sådan är mest av nöden.

Att härvid början göres med realskolans högsta klass synes mig välmotiverat.
Överstyrelsen har närmare utvecklat de olägenheter, som följa av
den nuvarande höga lärjungesiffran för denna klass, och jag kan i allo ansluta
mig till de synpunkter på frågan, som överstyrelsen anlagt. Jag vill
därför tillstyrka en ändring avseende nämnda undervisningsstadium. Möjligen
kan någon tvekan råda om vilket lärjungeantal, som bör fastställas
såsom förutsättning för klassuppdelning. I ett av de utskottsutlåtanden,
som lågo till grund för 1936 års riksdags berörda beslut (andra kammarens
första tillfälliga utskotts utlåtande nr 5), framskymtar den meningen, att
redan en sänkning av elevantalet i de allmänna läroverkens klasser från
30 till 28, respektive 35 till 32 skulle komma att bliva av stort värde, örn
det skulle visa sig möta stora svårigheter av ekonomisk art att få till stand

232

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

den eljes åsyftade sänkningen. Härvid synes utskottet hava utgått från att
berörda sänkning skulle vidtagas i alla klasser och ringar. Om man emellertid,
såsom jag förutsätter, i stället av ekonomiska skäl väljer vägen att
successivt genomföra sänkningen inom de särskilda skolstadierna, torde det
vara lämpligast att beträffande det stadium, som nu är i fråga, taga steget
fullt ut och föreskriva det för gymnasiet gällande maximiantalet lärjungar,
eller 30. Jag anser mig därför böra även i fråga örn denna detalj ansluta
mig till överstyrelsens förslag. De härav för de allmänna läroverkens del
uppstående merkostnaderna motsvara avlöningen för något över 22 extralärare,
d. v. s. vid nuvarande löneförhållanden ett belopp av omkring 70,000
kronor, frånsett dyrtidstillägg och andra ifrågavarande lärare tillkommande
löneförmåner.

Under förutsättning att riksdagen anvisar för ändamålet erforderliga anslagsmedel,
i vilket hänseende jag i det efterföljande ämnar framlägga förslag,
torde Kungl. Majit böra meddela de bestämmelser, som föranledas av
vad ovan anförts.

Såsom påpekades i det andra av de ovannämnda utskottsutlåtandena
(första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 11), gälla samma
skäl, som tala för en sänkning av maximiantalet elever vid de allmänna
läroverken, även beträffande motsvarande statsunderstödda läroanstalter,
såsom kommunala mellanskolor och kommunala flickskolor. Jag har också
i annat sammanhang föreslagit, att medel ställas till förfogande för att möjliggöra
vidtagande av motsvarande åtgärder, som nyss av mig förordats för
de allmänna läroverkens del, även vid nyssberörda kommunala läroanstalter.
Under punkten 130 i 1937 års åttonde huvudtitel har jag framlagt förslag
i berörda hänseende beträffande privatläroverken.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

233

5. Omfattningen av folkskoleseminarieorganisationen under

budgetåret 1937/1938.

Nuvarande förhållanden. Beträffande den av 1936 års riksdag beslutade
folkskoleseminarieorganisationen hänvisas till det föregående. Riksdagen
uttalade sig för en elevnumerär av 24 i klassavdelningarna.

Enligt Kungl. Majda beslut hava under läsåret 1936—1937 intagits 24
elever i första klassen av envar av de 10 fyraåriga linjerna och 24 elever
i envar av tre studentlinjer (en i Karlstad, en i Linköping och en i Stockholm).
Inalles hava således innevarande läsår i folkskoleseminarierna intagits
(10 X 24 + 3 X 24 =) 312 elever. Seminarieorganisationen tillåter, om
tänkbara marginaler icke tagas i betraktande, en utexamination av 384
elever per år.

Föreliggande förslag. Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 10 november
1936 framlagt förslag i fråga örn omfattningen av folkskollärarntbildningen
under nästa budgetår, varö ver statskontoret den 22 december 1936 avgivit
utlåtande.

Av överstyrelsens skrivelse inhämtas följande:

Lärartillgången under läsåret 1935—1936. Enligt rapporter från folkskoleseminariernas
rektorer rörande anställningsförhållandena för de lärare,
som utexaminerats under de tre senaste åren, hade antalet arbetslösa bland
dessa lärare den 15 oktober 1935 varit 115 (97 manliga och 18 kvinnliga)
och den 16 mars 1936 66 (63 manliga och 3 kvinnliga). Enligt en undersökning,
som företagits genom Sveriges folkskollärarförbunds försorg, hade
antalet ofrivilligt arbetslösa den 1 maj 1936 bland de manliga folkskollärare,
som utexaminerats under tiden 1924—1935, varit 79, av vilka 66
tillhörde de senaste tre årgångarna. I båda dessa undersökningar saknades dock
uppgift rörande rätt många av de lärare, undersökningen avsett att omfatta.
Arbetslösheten kunde alltså ha varit något större, än vad nu nämnda
siffror angåve. — A andra sidan tjänstgjorde under läsåret ett antal pensionerade
eller icke kompetenta lärare såsom vikarierande folkskollärare.
Detta antal hade vid vårterminens slut enligt folkskolinspektörernas rapporter
varit 42.

Av de vid vårterminens slut tjänstgörande folkskollärarna vore 801 anställda
såsom vikarier för tjänstlediga lärare, vilket antal utgjorde 5,2 procent
av lärartjänsternas antal. Detta procenttal vore detsamma som medelprocenttalet
tjänstlediga vid samma tidpunkt under de nio senaste åren,
och antalet vikarier kunde därför sägas ha varit fullt normalt, även örn det
varit något större än under de närmast föregående åren.

I stort sett syntes alltså tillgången på lärare lia ungefärligen motsvarat
behovets under det gångna läsåret. Ett mindre överskott hade dock förefunnits,
och antalet av de vid vårterminens slut arbetslösa lärarna torde

234

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

kunna uppskattas till 75 å 100. Detta överensstämde rätt väl med vad
överstyrelsen år 1935 i sin framställning rörande seminarieorganisationen
under läsåret 1936—1937 anförde i fråga om lärartillgången vid slutet av
vårterminen 1936. Överstyrelsen uppskattade nämligen den då väntade
arbetslösheten till omkring 120.

Lärartillgången under läsåret 1936—1937. Även under höstterminen 1936
hade rektorerna vid folkskoleseminarierna lämnat rapporter rörande de under
de tre senaste åren utexaminerade elevernas anställningsförhållanden
den 15 oktober. Dessa visade, att 59 manliga och 4 kvinnliga eller sammanlagt
63 folkskollärare av dessa årgångar varit arbetslösa vid nämnda
tidpunkt. Det övervägande flertalet av dessa hade utexaminerats från seminarier
i södra Sverige. Rapporterna utvisade bland annat även, att mer
än hälften av de utexaminerade nu innehade anställning för helt läsår samt
att de, som endast hade anställning för kortare tid än hel termin, utgjorde
6,2 procent av antalet utexaminerade.

Enligt från den av Sveriges allmänna folkskollärarförening anordnade
platsförmedlingsbyrån inhämtade upplysningar voro 91 lärare, därav 69
manliga och 22 kvinnliga, den 15 oktober 1936 anmälda hos byrån såsom
platssökande. Av dessa voro 56 utexaminerade under de tre senaste åren.
55 voro från Götaland, 34 från Svealand och 2 från Norrland. Till jämförelse
nämnes, att antalet platssökande vid samma tidpunkt år 1935 var
172, av vilka de flesta även då voro från södra Sverige.

Av dessa uppgifter framginge, att arbetsförhållandena under innevarande
termin för de utexaminerade lärarna vore gynnsammare än de närmast
föregående åren, samt att någon egentlig arbetslöshet under läsåret 1936—
1937 icke torde vara att befara.

Lär arbehovet under de närmast Gömmande åren. 1932 års seminariesakkunniga
hade företagit en omfattande utredning rörande det framtida folkskollärarbehovet
i vårt land. Denna utredning hade bland annat givit vid
handen, att antalet folkskollärare (inklusive vikarier), vilket dittills visat
en alltjämt stigande kurva, skulle år 1933 ha nått sitt maximum, och att
det därefter under åren 1933—1941 skulle successivt nedgå från 16,054
till 15,418, för att sedan sjunka i en sannolikt ännu hastigare fallande
kurva.

I sitt utlåtande den 15 november 1935 över de sakkunnigas betänkande
hade överstyrelsen kunnat visa, att nyssnämnda siffror vore alltför låga,
och att de sakkunnigas beräkningar över nedgången i lärarantalet varit alltför
pessimistiska. Rapporter, som folkskolinspektörerna lämnat, hade nämligen
visat, att lärarantalet stigit under såväl 1934 som 1935 och att en
ytterligare stegring väntades år 1936.

De rapporter rörande lärarbehovet, som folkskolinspektörerna lämnat överstyrelsen
år 1936, visade att den förutsagda senast nämnda stegringen inträffat,
och att folkskollärarbehovet vid vårterminens slut 1936 varit större
än något föregående år. Antalet folkskollärare utgjorde då 16,331. Rapporterna
förutsade därjämte en stegring till cirka 16,400 år 1937 samt ett
lärarbehov av mellan 16,300 och 16,400 folkskollärare under tiden till och
med 1941. Under detta sistnämnda år skulle i så fall ett behov föreligga
av åtminstone 900 lärare mera än vad de sakkunniga förutsagt.

Det vore alltså tydligt, att det sjunkande barnantalet i vårt land icke
ännu utövat det inflytande på folkskolorganisationen, som de sakkunniga
beräknat, och att rationaliseringsåtgärder icke vidtagits i den utsträckning,

235

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

att de inverka sänkande på det sammanlagda behovet av folkskollärare.
Givetvis hade också införandet av ett sjunde skolår på många platser ökat
antalet läraravdelningar. Riksdagens beslut örn obligatoriskt införande av
sjuårig skolplikt komme givetvis fortfarande att i många år framåt motverka
en eljest inträdande nedgång i lärår behovet.

Det syntes alltså sannolikt, att den starka nedgång i lärarbehovet, som
de sakkunniga ansett skulle taga sin början redan år 1933, och som givetvis
med tiden måste bli följden av det allt lägre barnantalet och rationaliseringsåtgärder
inom folkskolan, ännu under någon tid komme att låta vänta på sig.

Under sådana förhållanden vore det tydligt, att folkskollärarutbildningen
måste under de närmast kommande åren ske i större omfattning än vad
som ansetts normalt för den seminarieorganisation, som nu funnes, och vars
kapacitet grundats på de sakkunnigas beräkningar. I sin förut nämnda
skrivelse den 15 november 1935 hade överstyrelsen förordat en vidare organisation
än vad de sakkunniga föreslagit och därjämte framhållit, att en
helt annan examenskapacitet erfordrades, därest riksdagen komme att besluta
införande av ett sjunde skolår. Den seminarieorganisation, som 1936
års riksdag antagit, ägde emellertid en viss elasticitet och medgåve en rätt
stor ökning av examinationen. Av det förut här ovan anförda framginge,
att det torde bliva nödvändigt att nu använda denna möjlighet till utökning
av folkskollärarutbildningen.

Intagning av elever vid folfcs/coleseminarierna år 1937. Lärarbehovet under
de närmast kommande åren kunde approximativt beräknas med hjälp dels
av de siffror rörande beräknad avgång av lärare, som återfunnes i 1932 års
seminariesakkunnigas betänkande (sid. 124), och som grundade sig på beräkningar
utförda av f. d. byråchefen E. Göransson, dels av de uppgifter
rörande förändringen av antalet lärartjänster, som nu senast lämnats av
folkskolinspektörerna. Då dessa senare uppgifter, på sätt förut nämnts,
avveke från dem, som lämnats år 1935, komme givetvis överstyrelsens här
nedan beräknade siffror för lärarbehovet under läsåren 1936—1941 att vara
högre än motsvarande siffror, som överstyrelsen meddelade i sina beräkningar
den 15 november 1935 och som återfunnes i tabell å sid. 171 i
propositionen nr 100/1936.

Enligt vad överstyrelsen på grundval av föreliggande uppgifter kunnat
beräkna, skulle under femårsperioden 1936/1941 behovet av nya lärare utgöra
sammanlagt (450 + 390 + 400 + 350 + 400 =) 1,990. För att fylla
detta behov kunde följande lärare påräknas:

1) De lärare, som utexaminerats år 1936 .................... 372

2) De nuvarande eleverna vid folkskolseminarierna, vilka beräknades
komma att utexamineras under åren 1937-—1940 (348 + 336 +

17 + 234 =)....................................... 935

3) Ovan beräknade överskott på lärare vårterminen 1936, högst . . . 100

Summa 1,407.

Då ett mindre antal av dessa lärare — beräknat till omkring 45 — torde
komma att övergå till annan verksamhet och då alltså endast ett antal
av omkring 1,360 av ovan nämnda lärare komme att stå till förfogande
för att fylla nyssnämnda behov av 1,990 lärare, torde ytterligare ett antal
— måhända 600 ä 700 (1,990 — 1,360 = 630) — lärare böra utexamineras
under nämnda femårsperiod.

236

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

Då de elever, som komme att intagas i fyraårig linje år 1937, icke utexaminerades
förrän år 1941, måste tydligen den nyssnämnda bristen fyllas
genom intagning av elever i studentlinje åren 1937 och 1938 (utexaminerades
respektive 1939 och 1940) samt i småskollärarinnelinjen år 1937 (utexaminerades
1940). Aven örn samtliga föreliggande möjligheter till utexamination
å nämnda linjer utnyttjades, kunde dock icke bristen helt avhjälpas.

Sannolikheten för att lärarbehovet bleve så stort, som ovan antagits, vore
i första hand beroende av i vad mån de gjorda förutsägelserna vore riktiga.
De nu här framlagda beräkningarna måste därför givetvis vara rätt
osäkra. Så mycket torde dock vara riktigt, att den lärarbrist, som överstyrelsen
i sin skrivelse den 15 november 1935 antagit komma att inträffa
år 1940, nu hotade att inträffa ett par år tidigare, och att intagning av
elever vid folkskoleseminarier år 1937 torde böra ske i så stor utsträckning,
att vissa av de reservmöjligheter, som organisationen medgåve, utnyttjades.

På grund av vad nu anförts, ansåge sig överstyrelsen böra föreslå, att
intagning av elever skulle ske dels i den omfattning, som avsetts såsom
normalt för den nuvarande seminarieorganisationen, d. v. s. intagning i
första klass av fyraårig linje vid seminarierna i Falun, Göteborg, Kalmar,
Karlstad, Linköping, Luleå, Lund, Stockholm, Umeå och Uppsala, av tvåårig
studentlinje vid seminarierna i Göteborg, Linköping, Lund, Umeå och
Uppsala samt av tvåårig linje för småskollärarinnor i Falun, dels oclt ytterligare
i en avdelning av första klass av fyraårig linje vid seminariet i Luleå
och i första klass av tvåårig studentlinje i Stockholm.

Plärigenom skulle i första klass av fyraårig linje komma att intagas (11 X
24 =) 264 elever, i första klass av studentlinje (6 X 24 =) 144 elever och
i första klass av linje för småskollärarinnor 24 elever, eller sammanlagt
(264 + 144 + 24 —) 432 nya elever, av vilka 144 kunde väntas bliva utexaminerade
år 1939, 24 år 1940 och 264 år 1941.

I likhet med föregående år ville överstyrelsen lämna nedanstående översikt
av lärartillgång och lärarbehov under läsåren 1936—1942, grundad på
ovan anförda beräkningar och antaganden. I denna översikt vore beräknat,
att intagning i studentklass komme att ske under åren 1938 och 1939 endast
i den utsträckning, organisationen normalt skulle omfatta, d. v. s. fem
studentlinjer varje år.

Såsom av tabellen framginge, kunde den intagning av elever, som överstyrelsen
nu föresloge, icke hindra, att viss brist på lärare måhända skulle
uppstå redan under läsåret 1939—1940. För att hindra detta skulle flera
studentavdelningar behöva intagas år 1937, en åtgärd, som överstyrelsen
emellertid ansett sig icke kunna förorda, då tillräckligt antal sökande till
flera avdelningar, än vad överstyrelsen ovan föreslagit, kanske icke kunde
påräknas. Till de två manliga studentklasser — i Karlstad och Linköping
— som intagits år 1936, hade nämligen antalet sökande nätt och jämt
överstigit antalet disponibla platser, under det att ett tillfredsställande antal
sökande anmält sig till den kvinnliga studentklassen i Stockholm. Visserligen
vore att märka, att de nya bestämmelserna rörande tvåårig studentlinje
icke blivit för allmänheten bekanta förrän i början av juli månad.
Många studenter, som eljest måhända sökt sig till sådan linje, hade därför

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271. 237

Lurartillgång och lärarbehov läsåren 1936—1942.

	1936—1937	1937—1938	1938—1939	1939—1940	1940-1941	1941-1942
Överskott, respekti ve brist under fö-regående läsår . .	+ 100	+ 12	— 40	— 114	— 308	- 340
Antal utexaminera-de närmast före-gående vårtermin	372	348	336	.lil}161	2341 1 24 > 378 2120 J	''2641 2 24 >408 3120 j
Antal lärare, som be-räknas omedelbart övergå till annan verksamhet ....	10	10	10	5	10	10
För folkskolan dis-ponibla lärare vid läsårets början . .	462	350	286	42	60	58
Beräknat lärarbehov	450	390	400	350	400	350
Beräknat överskott, respektive brist .	+ 12	— 40	— 114	— 308	— 340	— 292

icke haft kunskap om de utbildningsmöjligheter, som funnits, andra hade
icke på den korta ''tid, som återstått till inträdesproven, kunnat medhinna
erforderlig komplettering av sin studentexamen. Men även om det därför
vore att hoppas, att tillströmningen till studentlinjen under kommande
år skulle bliva bättre än år 1936, hade överstyrelsen icke vågat föreslå —
utöver de ordinarie fem studentavdelningarna — mer än en avdelning, nämligen
i Stockholm, där man under alla förhållanden torde kunna påräkna
tillräckligt antal sökande. För att dock i viss mån motverka den befarade
lärarbristen, hade överstyrelsen föreslagit intagning av en extra avdelning
av den fyraåriga linjens första klass i Luleå. Det hade med ledning av
föreliggande siffror varit fullt försvarligt att föreslå ytterligare ökning av
intagningen å fyraårig linje, men då siffrorna på lärarbehovet för de år,
som icke läge oss allra närmast, vore mycket osäkra, hade överstyrelsen
icke vågat föreslå ytterligare åtgärder för examinationens höjande. — Att
den föreslagna parallellklassen förlädes till Luleå vore lämpligt ur den synpunkten
att det — såsom framginge av det föregående — syntes vara behövligt
med en ökad examination i Norrland.

Hur klassavdelningarna vid folkskoleseminarierna fördelade sig under
innevarande läsår och — enligt överstyrelsens nu framlagda förslag — läsåret
1937—1938, framginge av följande översikt (sid. 238).

I enlighet med 1936 års riksdags beslut rörande den nya seminarieorgasationen
borde endast manliga elever intagas vid seminarierna i Karlstad,
Linköping och Uppsala, endast kvinnliga vid seminarierna i Falun, Kalmar
och Stockholm, under det att såväl manliga som kvinnliga elever borde
intagas vid övriga seminarier. I varje klassavdelning borde intagas 24
elever. Rörande proportionen mellan manliga och kvinnliga elever i klassavdelningarna
vid seminarierna, torde Kungl. Majit kunna senare bestämma
i samband med utfärdande av övriga bestämmelser i fråga om intagningen. 1

1 Intagna 1937. 2 Intagna 1938. 8 Intagna 1939.

Departe mentschefen.

238	Kungl. Maj. ts proposition Nr 271.
	1936—1937	1937 — 1938
Falun . . . .	I4, lil4, 2 IV4 = 4 avdelningar.	I4, II4, IV4, I6*) =4 avdelningar.
Göteborg . .	I4, II4, 2 lil4, IV4= 5	I4, II4, lil4, 2 IV4, I2 = 6	»
Kalmar . . .	I4, lil4, IV4 =3	I4, II4, IV4 = 3	»
Karlstad . .	I1, lil4, 2 IV4, I2 = 5	I4, II4, IV4, II2 = 4	»
Linköping. .	I4, lil4, 2 IV4, I2 = 5	I4, II4, IV4, I2, II2 = 5	»
Luleå ....	I4, 2 lil4, IV4 = 4 »	2 I4, II4, 2 IV4 =5	>
Lund ....	I4, 2 lil4, 2 IV4 = 5	I4, II4, 2 IV4, I2 =5	»
Stockholm .	I4, lil4, IV4, I2 = 4	I4, II4, IV4, I2, II2 = 5	»
Umeå ....	I4, 2 lil4, 2 IV4 = 5	I4, II4, 2 IV4, I2 =5	»
Uppsala . . .	I4, 2 lil4, IV4 =4 »	I4, II4, 2 IV4, I2 =5	»
Växjö ....	lil4, IV4 = 2 »	IV4 = 1

Statskontoret har anfört följande:

De lärarkandidater, som intoges å fyraårig linje hösten 1937, bleve icke
utexaminerade förrän våren 1941. Med hänsyn härtill och då såsom skolöverstyrelsen
påpekade beräkningarna av lärarbehovet för år, som icke läge
oss allra närmast, vore mycket osäkra, kunde statskontoret icke tillstyrka
intagning av elever å fyraårig linje utöver den normala organisationen. De
av skolöverstyrelsen angivna siffrorna å den befarade lärarbristen syntes
närmast böra föranleda intagning av ytterligare en klass elever å den tvååriga
studentlinjen. Statskontoret, som icke vore i stånd att bedöma, huruvida
tillräckligt antal sökande till så många studentavdelningar kunde påräknas,
ansåge sig emellertid böra tillstyrka allenast en extra studentklass. Huruvida
emellertid denna borde förläggas till seminariet i Stockholm syntes statskontoret
tveksamt. Härigenom skulle nämligen vid sagda seminarium
komma att finnas en avdelning mer än som detsamma vid full organisation
skulle omfatta. A andra sidan skulle seminariet i Karlstad, som för närvarande
hade fem avdelningar, för nästa läsår få en .avdelning mindre. Ehuru
seminariet i Stockholm vore avsett för kvinnliga elever men det i Karlstad
för manliga, torde på grund av vad sålunda anförts ur kostnadssynpunkt
kunna ifrågasättas, örn icke en eventuell extra studentavdelning borde förläggas
till sistnämnda seminarium.

Sedan härefter rektorn vid folkskoleseminariet i Karlstad gjort
framställning örn att en ny avdelning örn 24 elever måtte intagas i studentkursen
vid sagda folkskoleseminarium, har skolöverstyrelsen i utlåtande
den 11 december 1936 förklarat sig finna det klokast att icke ytterligare
utöka antalet studentklasser utöver vad av överstyrelsen enligt det
föregående ifrågasatts, förrän större erfarenheter rörande rekryteringen
vunnits. I

I propositionen nr 100/1936 underströk jag, att alla beräkningar rörande
det i framtiden erforderliga antalet folkskollärare bure och måste bära ovisshetens
prägel. Jag fann det i frågans dåvarande läge lämpligast att plan *)

Eleverna i I5 genomginge år 1937 blott en sommarkurs, och seminariet i Falun
komme därför under läsåret 1937—1938 endast att omfatta 3 avdelningar.

239

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

lägga organisationen av folkskoleseminarierna efter det av 1932 års seminariesakkunniga
angivna talet för examinationen, därest sjunde skolår infördes,
d. v. s. efter en examination av 384 lärare per år, samt att härutöver
räkna med betryggande marginaler för en eventuellt erforderlig utvidgning
av lärarproduktionen. Riksdagen godtog i huvudsak denna uppfattning.
Skolöverstyrelsen hade, vad intagningen av elever i folkskoleseminarierna
för innevarande läsår beträffar, ifrågasatt intagning i alla de
fyraåriga linjer, som skulle ingå i seminarieorganisationen, och dessutom i
fyra studentlinjer. Jag uttalade den meningen, att det ännu vore motiverat
att iakttaga en viss försiktighet vid lossandet på de senare årens
restriktioner i fråga örn elevintagning vid seminarierna i sådana linjer, vilkas
elever skulle inom den närmaste framtiden utexamineras som folkskollärare,
och föreslog därför den ändringen i överstyrelsens förslag, att år
1936 skulle igångsättas — förutom berörda fyraåriga linjer — endast tre
studentlinjer. Riksdagen anslöt sig till min uppfattning vad angick studentlinjerna.
I fråga örn de fyraåriga linjerna framhöll riksdagen behovet
av att en tillfredsställande marginal bibehölles mellan tillgång och efterfrågan
på tillgängliga folkskollärare och ansåg på grund därav — under
påpekande av att denna marginal för närvarande vore i minsta laget —
att intagning borde innevarande läsår ske vid ytterligare en fyraårig linje,
d. v. s. vid inalles tio sådana linjer. Enligt det ovanstående fattade sedermera
Kungl. Majit beslut i överensstämmelse härmed.

Nu har skolöverstyrelsen med stöd av den erfarenhet rörande det framtida
behovet av folkskollärare, som vunnits under ytterligare ett år, ifrågasatt
ej blott att intagning av elever skulle för nästa läsår ske i hela den omfattning,
som ansetts såsom normal för den av 1936 års riksdag beslutade
folkskoleseminarieorganisationen, d. v. s. i första klassen vid 10 fyraåriga
linjer och vid 6 tvååriga, utan även att den marginal i seminarieorganisationen,
som i anslutning till vad ovan anförts beretts genom samma års
riksdags beslut, nu skulle tagas i anspråk så till vida, att härutöver intagning
skulle ske i första klassen vid ytterligare en fyraårig linje och en
studentlinje. Statskontoret har anmält invändningar mot överstyrelsens förslag
och förordat intagning av elever för nästa läsår — förutom i den omfattning,
som ansetts normal för organisationen — vid en extra studentklass.

En blick på seminarieorganisationens utveckling och en jämförelse mellan
de under de senaste tjugo åren verkställda prognoserna rörande behovet av
folkskollärare å ena sidan och det i verkligheten sig yppande behovet å
den andra, bära vittnesbörd om lämpligheten av en viss återhållsamhet vid
prövningen av förslag, som innebära hastiga förändringar i examinationskapaciteten.
Utan att ingå på någon detaljbedömning av överstyrelsens
kalkyler eller av det material, på vilket dessa vila, vill jag emellertid i anknytning
till 1936 års riksdags ovanberörda uttalande framhålla, att det
kan vara önskvärt att något vidga marginalen mellan det utexaminerade

240 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

antalet folkskollärare och det faktiska behovet av sådana lärare. Med hänsyn
härtill kan det vara tillrådligt att under ett eller annat år för utbildning
av folkskollärare taga i anspråk även de lokalreserver, som genom
1936 års riksdags beslut beretts inom seminarieorganisationen.

Trots de betänkligheter, jag eljes hyser mot att redan nu gå utöver den
organisationsram, som angivits genom 1936 års riksdags omförmälda beslut,
vill jag med hänsyn till den utredning, skolöverstyrelsen framlagt, förorda
ett sådant steg, för så vitt angår de närmaste åren. I betraktande av de
föreliggande beräkningarnas osäkerhet anser jag emellertid i likhet med
statskontoret tillrådligt, att denna tillfälliga utvidgning begränsas till en
examinationsavdelning, vilken, såsom statskontoret framhållit, bör utgöras
av en tvåårig studentlinje, eftersom en sådan snabbast ger effekt. Den
extra examinationsavdelningen torde böra förläggas till seminariet i Stockholm.
Anslagsberäkningarna i det följande grundas på nu angivna förutsättning.

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

241

6. Omfattningen av småskoleseminarieorganisationen
under budgetåret 1937/1938.

Nuvarande förhållanden. Den av 1936 års riksdag beslutade småskoleseminarieorganisationen
framgår av det föregående. Liksom i fråga örn folkskoleseminarierna
uttalade sig riksdagen för ett elevantal av 24 i småskoleseminariernas
klassavdelningar.

Med hänsyn till den rådande arbetslösheten bland småskollärarinnorna
hava under innevarande läsår i första klassen intagits allenast 12 elever vid
ettvart av småskoleseminarierna i Haparanda, Härnösand, Landskrona, Lycksele,
Skara och Strängnäs, alltså inalles 72 elever. Fullt utnyttjad, dock
utan hänsynstagande till förefintliga marginaler, förmår organisationen utbilda
240 småskollärare per år.

Utredningar rörande arbetslösheten bland småskollärarinnorna. I skrivelse
nr 313/1935 anhöll riksdagen, att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning
och för 1936 års riksdag framlägga förslag rörande åtgärder för avhjälpande
av rådande arbetslöshet bland småskollärarinnor. Sedan skolöverstyrelsen
anbefallts inkomma med utredning och förslag i ämnet, avgav
överstyrelsen den 30 september 1935 sådan utredning.

Av utredningen framgick, att av de under åren 1921—1933 examinerade
småskollärarinnorna 85 procent lyckats erhålla lärarbefattniDg. Överstyrelsen
drog härav den slutsatsen, att i stort sett ett sådant urval gjort sig
gällande, att det vore de klenast meriterade, som stått sig sämst i den
hårda konkurrensen. Uppenbarligen funnes det många personer med småskollärarexamen
i dessa gamla årgångar, som, även om de skulle vara disponibla,
icke vore önskvärda, när det gällde att rekrytera lärartjänsterna
vid småskolorna.

Det hade enligt överstyrelsens mening varit önskligt, att för en utredning
angående möjligheten att bereda arbetslösa lärarinnor ökad tillgång
till arbetstillfällen kunnat läggas till grund en såvitt möjligt fullständig
undersökning örn arbetsförhållandena beträffande samtliga de elever, som
utexaminerats från småskoleseminarierna under exempelvis de tio senaste
åren med beaktande av ovan antydda synpunkter. Det hade emellertid
varit för överstyrelsen omöjligt att på den korta tid, som stått till buds,
kunna åstadkomma en dylik allsidig arbetslöshetsstatistik. Överstyrelsen
hade därför nödgats låta sig nöja med de utredningar på området, som
verkställts av lärarorganisationerna. På grundval bland annat härav beräknade
överstyrelsen antalet arbetslösa för de senaste 15 åren till 870.

Utredningen utmynnade i förslag om dels införande av frivillig förtidsavgång
för småskollärarinnor, som uppnått 55 års ålder, varvid dessa skulle
komma i åtnjutande av hel pension — under första året förstärkt så, att
den komme att motsvara hela den kontanta lagstadgade lönen — dels ock
meddelande av bestämmelser örn begränsning av läraravdelningarnas stor Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271. 16

242

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

lek. Däremot avstyrktes ett förslag om sänkning av pensionsåldern. De
av överstyrelsen förordade åtgärderna beräknades komma att öka antalet
inom de närmaste åren lediga småskollärartjänster med i runt tal 400.

Statskontoret förklarade sig i utlåtande den 6 december 1935 anse det
ofrånkomligt, att en förnyad utredning verkställdes, som i första hand toge
sikte på de individuella fallen. Först efter en dylik individuell undersökning
och granskning syntes till bedömande böra upptagas spörsmålet om
arten och omfattningen av de hjälpåtgärder, som kunde ifrågakomma.

Statens pensionsanstalt anförde i utlåtande den 30 november 1935,
att anstalten icke kunde för sin del tillstyrka, att staten vidtoge åtgärder
av den innebörd, som ifrågasattes, i varje fall icke under givna förutsättningar.
Det skulle nämligen enligt anstaltens mening medföra betänkliga
konsekvenser, därest den omständigheten, att vissa vid allmänna undervisningsanstalter
avlagda examina berättigade till tillträde i det allmännas
tjänst, skulle föranleda till att staten i samband med vidtagen omorganisation,
besparings- eller rationaliseringsåtgärd droge försorg örn alla dem, som
inriktat sig på eller avlagt dylik examen men icke i beräknad ordning
vunne anställning hos det allmänna.

Särskilt betänkliga måste dylika ingripanden från statens sida i förevarande
fall anses vara, då, såsom överstyrelsen framhållit, den tillgängliga
statistiken utvisade, att omkring 85 procent av de under åren 1921—1933
utexaminerade småskollärarinnorna lyckats erhålla lärarbefattning samt att
det väl måste antagas, att i stort sett ett sådant urval gjort sig gällande,
att det vore de klenast meriterade, som blivit utan anställning.

Pension sanstalten hade intet att erinra mot att pensionsanstaltens reglemente
ändrades därhän, att den möjliggjorde en frivillig förtidspensionering
i huvudsaklig överensstämmelse med de regler, som gällde enligt de nya
pensionsbestämmelserna för statens civila och militära befattningshavare. En
dylik reglementsändring torde dock böra företagas endast i sammanhang
med en allmän revision av reglementets bestämmelser och borde såvitt
möjligt omfatta samtliga i anstalten delaktiga befattningshavare. Pensionsanstalten
ville emellertid härvid erinra, att nämnda bestämmelser angående
förtidspensionering i fråga om statens befattningshavare huvudsakligen torde
ha föranletts av en önskan att bereda en tjänsteman möjlighet till frivillig
avgång, då han på grund av ålder icke längre besutte full arbetskapacitet,
men mindre av de sociala skäl, som i förevarande fall åberopats.

Ordföranden i pensionsanstaltens styrelse, läroverksadjunkten Olof Olsson
framhöll i särskilt yttrande, att det förslag i fråga om frivillig förtidspensionering,
som överstyrelsen upptagit och närmare utformat, syntes
vara det i den nuvarande situationen bäst lämpade.

Med anledning av överstyrelsens ifrågavarande utredning och förslag gjordes
framställningar av styrelsen för Sveriges småskollärarinneforening och av
Svenska kvinnoföreningars samarbetskommitté. Småskollärarinneföreningens
styrelse avstyrkte förslaget örn frivillig förtidspensionering för småskollärarinnor
och yrkade, att avhjälpandet av arbetslösheten bland småskollärarin -

243

Kungl. Majlis proposition Nr 271.

norna måtte ske genom sänkning av barnantalet till 20 i småskolans läraravdelningar.
Kvinnoföreningarnas samarbetskommitté anslöt sig till förslaget
om barnantalets minskning i småskolavdelningarna och yrkade avslag
på förslaget om frivillig förtidspensionering.

Sedermera anbefallde Kungl. Majit den 7 februari 1936 skolöverstyrelsen
att dels i ämnet verkställa förnyad utredning, innefattande en såvitt möjligt
fullständig undersökning rörande de särskilda fallen av arbetslöshet bland
dem, som utexaminerats från småskoleseminarierna från och med år 1921,
ävensom beräkningar rörande det allmännas kostnader för nya lärartjänster
och undervisningslokaler vid en allmän begränsning av elevnumerären i
småskolans läraravdelningar till högst 24 respektive högst 20 per avdelning,
dels och i ärendet avgiva det förnyade utlåtande och förslag, som kunde
föranledas av ovan förmälda utredning.

Med skrivelse den 10 november 1936 har skolöverstyrelsen framlagt
förnyad utredning i ärendet, åtföljd av åtskilliga tabellbilagor, och i samband
därmed anfört följande:

1. Arbetslösheten bland småskollärarinnorna. I enlighet med de av statskontoret
lämnade anvisningarna hade överstyrelsen sökt komma i förbindelse
med såvitt möjligt samtliga småskollärarinnor, vilka utexaminerats
från småskoleseminarium efter år 1920 och vore eller befarade bliva arbetslösa
och som därför ville komma i åtanke vid utredningen, för att sätta
envar i tillfälle att lämna en redogörelse för sina förhållanden.

Tillkännagivande i ämnet hade utsänts till rikets folkskolinspektörer, till
samtliga skolstyrelser (skolråd) i riket, till småskoleseminariernas nuvarande
och förutvarande rektorer samt till folk- och småskollärarnas organisationer
med anmodan till dem alla att bringa innehållet i överstyrelsens meddelande
till de arbetslösa lärarinnornas kännedom. Vidare hade meddelande
införts såsom annons i skoltidningar och, efter hänvändelse från överstyrelsen,
såsom notis i mera än 300 svenska tidningar, varjämte detsamma
även utsänts i radio.

Genom nu angivna åtgärder nåddes uppenbarligen alla de lärarinnor, som
borde bliva föremål för arbetslöshetsutredningen, av överstyrelsens uppmaning
om adressanmälan. Sådan anmälan inkom också från 2,608 lärarinnor.
Till samtliga dessa utsände överstyrelsen ett frågeformulär av innehåll,
som framgår av en vid överstyrelsens utredning fogad bilaga.

Det slutliga resultatet blev, att 1,731 lärarinnor insände fullständiga deklarationer
i enlighet med det föreliggande formuläret. Då emellertid 10
av dessa uppgiftsgivare innehade ordinarie anställning, hade endast 1,721
uppgifter blivit föremål för statistisk bearbetning.

Dessa 1,721 lärarinnor hade att börja med delats i tvenne grupper, dels
sådana, som vid uppgifternas avgivande i slutet av april månad icke innehade
någon skoltjänstgöring och sålunda vore i denna mening arbetslösa,
och dels sådana, som innehade längre eller kortvarigare anställning såsom
lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor eller såsom biträdande lärarinnor
vid folkskolor. Den förra gruppen omfattade 535 och den senare
1,186 anmälda.

a) De, som i slutet av april månad 1936 saknade anställning såsom småskollärarinnor.

244

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Utredningen omfattade de från småskoleseminarierna under 15-årsperioden
1921—1935 utexaminerade småskollärarinnor. liela antalet utexaminerade
under denna period utgjorde 6,530. Av dessa hade, såsom ovan angivits,
535, vilket utgjorde 8.2 procent, anmält sig sakna skoltjänstgöring.

Av de sålunda deklarerade arbetslösa 535 lärarinnorna voro 128 gifta
och 407 ogifta eller änkor. I 118 fall hade de gifta lärarinnorna uppgivit,
vilka yrken eller anställningar deras män innehade.

I redogörelserna ingingo också uppgifter om annan anställning och sysselsättning
efter avlagd småskollärarexamen än skoltjänstgöring. Dessa
uppgifter hade avsett följande tre förhållanden: vistats i hemmet, haft avlönad
anställning i andras hem och innehaft annan avlönad anställning,
varvid arten och tiden härför angivits. De sålunda lämnade uppgifterna
hade givit vid handen, att ett antal av 98 övergått till annat förvärvsarbete
av den art och omfattning, att vederbörande därav mer eller mindre
varaktigt hade sin försörjning. Av de 535 i den meningen arbetslösa, att
de icke innehade sådan skoltjänstgöring, vartill småskollärarexamen berättigade,
återstode sålunda 437.

I deklarationsformulären begärdes ock individuella uppgifter örn, huruvida
vederbörande lärarinna vore beredd att för framtiden var som helst
mottaga lärarbefattning, eller om hon eventuellt endast kunde mottaga anställning
såsom vikarie inom något visst begränsat område. Uttalandena
härom vore i de flesta fall otvetydiga men i vissa fall svävande. En så
noggrann tolkning som möjligt av de givna svaren gåve vid handen, att
137 av annan anledning än övergång till annat förvärvsarbete vore förhindrade
att mottaga skoltjänstgöring, möjligen med undantag av vikariat i hembygden.
Av dessa 137 vore 78 gifta och 59 ogifta.

Härav framginge sålunda, att det återstode (437 — 137 =) 300 i verklig
mening arbetslösa lärarinnor, vilka angivit sig vara oförhindrade att mottaga
lärarbefattning, där sådan kunde erhållas. Huruvida detta i verkligheten
vore möjligt för alla dessa 300 torde emellertid kunna anses tvivelaktigt,
enär icke mindre än 50 av denna kategori vore gifta (ej änkor). I fortsättningen
räknades dock med .500 ofrivilligt arbetslösa småskollärarinnor i slutet
av april 1936, vilket utgjorde 4.6 procent av hela antalet under de 15 åren
från seminarierna utexaminerade.

I detta sammanhang ville överstyrelsen erinra därom, att Sveriges småskollärarinneförening
under de senaste åren gjort noggranna beräkningar
över de från år 1930 examinerade småskollärarinnornas anställningsförhållanden.
Enligt dessa beräkningar hade av de under dessa år utexaminerade
1,280 lärarinnorna 203 (15.9 procent) antingen övergått till annan verksamhet
(114), hindrats att söka (36, varav 11 döda) eller uraktlåtit att lämna
uppgifter (53). Av de övriga hade 923 (72.i procent) erhållit lärarbefattning
och 154 (12 procent) voro ofrivilligt arbetslösa.

Enligt överstyrelsens undersökning voro de ofrivilligt arbetslösa, som utexaminerats
under samma 6-årsperiod, 139 (10.9 procent). Skillnaden i resultatet
(154 mot 139) kunde i någon mån bero på att för undersökningarna
använts olika metoder, samt därpå, att ett antal lärarinnor kunnat
under tiden den 1 mars—slutet av april erhålla anställning. I

I nedanstående tabell lämnas vissa jämförelser mellan antalet ofrivilligt
arbetslösa enligt verkställda undersökningar på skilda tider, i den mån
exakta siffror finnas tillgängliga:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271. 245

Examensår	Antal exami- nerade	Ofrivilligt arbetslösa
Enligt översty- relsens räkning 1 mars 1930	Enligt Sveriges småskol-lärarinneförenings räk-ning den 1 mars	Enligt överstyrelsens räkning
1935	1936	Minsk- ning	April 1936	15 okto-ber 1936	Minsk- ning
1929 ......	314	90				21		69
1930 ......	310		45	27	18	23
1931......	273		42	25	17	25
1932 ......	351		89	37	52	36
1933 ......	155		55	34	21	27
1934 ......	97		29	16	13	19
		Summa	260	139	121
1935 ......	94			15		9	7	2
1936 ......	77						11

Av denna översikt franninge, yttrar överstyrelsen, att de arbetslösa av
1929 års årgång, som år 1930 utgjorde 90, till april 1936 nedgått till 21
och sålunda minskat med 69. Antalet arbetslösa bland under 5-årsperioden
1930—1934 examinerade, som den 1 mars 1935 utgjorde 260, hade den
1 mars 1936, alltså under ett år, nedgått till 139, minskning sålunda med
121. Vidare hade de arbetslösa av 1935 års årgång, som den 1 mars 1936
utgjorde 15, till den 15 oktober samma år minskats till 7, sålunda med 8,
och av de på våren 1936 utexaminerade 77 vore den 15 oktober 11 arbetslösa.

Även örn dessa jämförelser endast utgjorde stickprov, visade de dock en
bestämd tendens i fråga örn arbetslöshetens nedgång under de senaste åren.

Arbetslösheten bland lärarinnorna fördelade sig ojämnt i de olika länen.
Minst vore arbetslösheten i landets sydligaste och störst i dess nordligaste
delar. Endast på Norrbottens län komme 73 arbetslösa (24.3 procent) och
i de 5 norrlandslänen tillsammans förekomme 139 arbetslösa, vilket utgör
46.3 procent av hela antalet. Minsta antalet arbetslösa förekomme i Gotlands
och Kristianstads län med vartdera 1, Stockholms och Värmlands län
med vartdera 3, Södermanlands och Kronobergs län med vartdera 4, Uppsala
län med 5, Älvsborgs län med 6 samt Blekinge och Skaraborgs län
med 7 vartdera.

Av de 300 arbetslösa lärarinnorna hade flertalet efter avlagd examen haft
kortare eller längre skoltjänstgöring. 25 hade haft tjänstgöring under så gott
som hela denna tid, för 143 hade skoltjänstgöringen växlat mellan 1—5 terminer,
66 hade haft mindre än 1 termins tjänstgöring, och likaledes 66
hade varit arbetslösa hela den nämnda tiden.

För att erhålla en översikt över kvaliteten av de lärarinnor, som icke
lyckats erhålla anställning, såvitt denna framginge av i småskollärarexamen
erhållna betyg, anmodades uppgiftsgivarna att i enlighet med formuläret
angiva betygssumman i avgångsbetyget för insikter och färdigheter — däri
inräknade även vitsord, som erhållits i efterprövning — samt betyget för
undervisningsskicklighet och i fallenhet för lärarkallet. Enligt det för små -

246

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

skollärarexamen gällande betygsformuläret vore det högsta antalet betygsenbeter,
som kunde givas för insikter och färdigheter, 42, och det lägsta
antalet 14. Medeltalet vore 28.

Betygsstatistiken visade, att av de arbetslösa lärarinnorna bade 7 det
lägsta möjliga betyget i insikter och färdigheter, 28 det lägsta betyget i
undervisningsskicklighet och 32 det lägsta betyget för fallenhet för lärarkallet.
Ett 90-tal kunde sägas ha ett medelgott betyg i insikter och färdigheter
(24—29V2), omkring 200 under och 3 över medelmåttan. I undervisningsskicklighet
hade 136 medelgott betyg (2), 133 under och 29 över
medelmåttigt. För fallenhet hade 250 medelbetyget (2), 32 lägsta betyget (1)
och 16 högsta betyget (3).

Härnedan lämnas en sammanställning mellan examensbetygen för dem,
som vore arbetslösa och för dem, som lyckats erhålla tjänster såsom extra
ordinarie och vikarier. Då det statistiska underlaget i förra fallet vore 298
och i det senare 767, anfördes icke de absoluta utan endast procenttalen.

Betygsen heter	P r 0 c För extra ordinarie och vikarier	n 11 a 1 För arbetslösa
I kunskaper och färdigheter: under 15.............	0.66	2.39
15—17 V«.............	6.83	9.55
18—20l/2.............	18.79	22.18
21-237.............	31.15	35.49
24—261/ 2.............	30.35	24.24
27—297».............	9.34	5.12
30—327».............	2.49	0.69
33—357».............	0.39	0.34
För undervisningsskicklighet: 1..................	3.52	9.40
17».................	29.07	35.26
2..................	55.28	45.64
27».................	12.13	8.73
3..................	0	1.00
För fallenhet för lärarkallet: 1..................	4.96	10.74
2..................	89.70	83.89
3..................	5.34	5.37

Översikten visade, att i stort sett de i tjänst varande lärarinnorna hade
de bättre betygen. Dock bekräftades även den erfarenheten, att många
lärarinnor med höga examensbetyg icke lyckats erhålla anställning, och att
bland de anställda funnes många med synnerligen klena examensmeriter.
Icke ens i tider med stort överflöd på småskollärarinnorna tillsattes lärartjänsterna
— detta gällde särskilt de icke-ordinarie — med de mest meriterade
utan snarare med hänsyn till bekvämligheten att kunna erhålla någon,
som ryckte in i arbetet. Därtill komme, att vid anställande av småskollärarinnor
personliga hänsyn av varjehanda slag ofta finge göra sig gällande
framför ett objektivt bedömande 4V vederbörandes meriter. Anmärk -

247

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

ningsvärt vore, att icke mindre än 200 lärarinnor med en betygssumma
understigande 21 kunnat erhålla anställning, helst som med genomgående
låga betyg i kunskaper och färdigheter oftast följde även låga vitsord i
undervisningsskicklighet och i fallenhet för lärarkallet.

Det vore givetvis vanskligt att med hänsyn till examensbetyg sätta en
viss gräns, nedanför vilken en lärare icke borde anses vara lämplig. Emellertid
torde i nu förevarande fall kunna sägas, att både bland^ dem, som
hade anställning och bland de arbetslösa, ett stort antal hade så klena betygsmeriter,
att de knappast kunde anses vara önskvärda lärarkrafter. I all
synnerhet gällde detta om de äldre lärarinnor, som examinerats på 1920-talet med klena betyg och sedan dess haft liten eller ingen praktik. I varje
fall kunde tagas för givet, att nu åsyftade kategori av lärarinnor icke kunde
komma i fråga till ordinarie tjänster eller befattningar med anställning tills
vidare, sedan genom de nya bestämmelserna i folkskolestadgan angående
lärarval ett mera objektivt förfaringssätt med hänsyn till meriter måste tilllämpas
vid dylika val.

b) Ne lärarinnor, som. i slutet av april månad 1936 innehade lärarbefattning.

Överstyrelsen hade formulerat sitt upprop till småskollärarinnorna angående
adressanmälan sålunda, att utredningen skulle omfatta dem, vilka vöre
eller befarade att bliva arbetslösa. Med anledning därav hade uppgifter i
enlighet med frågeformuläret lämnats även av ett stort antal lärarinnor,
som i slutet av april innehade någon läraranställning. Av de 1,186 sålunda
anmälda vöre 56 anställda tills vidare vid mindre folkskola eller såsom
biträdande lärare vid folkskola, 264 innehade extra ordinarie befattning,
och 866 vöre vikarierande lärare, därav 227 uppehöllo vakanta tjänster
och 639 vore vikarier för tjänstlediga lärare. Av tjänstledighetsvikarierna
hade 191 uppgivit, att de vore hindrade att mottaga annan befattning,
och vad omfattningen av deras tjänstgöring anginge hade 407 innehaft
dylikt vikariat en eller flera terminer, medan för 232 vikariatstjänstgöringen
omfattat allenast delar av lästermin.

Anmälda lärare med icke-ordinarie anställning i förhållande till det befintliga
verkliga antalet framginge av följande sammanställning.

	Extra ordi-narie lärare	Vakans- vikarier	Tjänstledig- hetsvikarier
Hela antalet befintliga vid slutet av vårtermi-
nen 1936 ......................	478	410	824
Hos överstyrelsen anmälda............	264	227	639

Antalet anmälda vikarier, som uppgivit sig vara oförhindrade att mottaga
tjänstgöring, voro 609.

Vad anginge omfattningen av den anställning, som i tjänst varande lärarinnor,
vilka förklarat sig oförhindrade att mottaga lärarbefattning, innehaft
under åren 1933—slutet av april 1936, hade 346 haft anställning hela
eller nästan hela tiden, 342 hade tjänstgjort 2 intill 5 terminer, 62 intill 2
terminer och 43 mindre än 1 termin. Av dessa senare vore dock 15 examinerade
år 1935.

Det vore uppenbart, att de lärarinnor, som vore extra ordinarie och vakansvikarier,
från det allmännas sida fyllde ett för handen varande behov

248

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

av lärare, och att de för närvarande icke kunde räknas såsom arbetslösa.
När det vore fråga om en arbetslöshetsräkning och örn åtgärder för arbetslöshetens
avhjälpande, kunde dessa kategorier dock icke lämnas obeaktade.
Under normala förhållanden skulle ju dessa lärarinnor vinna befordran,
därigenom att de vakanta tjänsterna återbesattes och de extra ordinarie i
större eller mindre utsträckning förändrades till ordinarie. Men under nuvarande
förhållanden, då organisationen av folkskoleväsendet måste anpassas
efter barnantalets minskning och pågående rationaliseringsåtgärder medförde
indragning av lärartjänster, vilken indragning i första rummet drabbade
de skolformer, där småskollärarinnorna hade sin anställning, ginge
utvecklingen i motsatt riktning. I stället för att vinna befordran måste de
icke-ordinarie småskollärarinnorna i stor utsträckning lämna sina befattningar
och bliva arbetslösa.

Under åren 1931—1936 hade icke mindre än 745 lärartjänster, som uppehållits
av småskollärarinnor, indragits, och under åren 1936—1938 kunde
ytterligare 257 sådana tjänster indragas. Dessa indragningar drabbade givetvis
i första hand de nuvarande extra ordinarie befattningshavarna och vakansvikarierna.

Vad beträffade gruppen vikarier för tjänstlediga lärare, vore det uppenbart,
att ett behov av sådana alltid förelåge, och att detta måste tillgodoses.
Tjänstledighetsvikariernas antal hade vid slutet av vårterminen 1936 varit
824 eller 6.67 procent av hela antalet lärartjänster. Ett vikariebehov av
denna omfattning syntes vara större än det normala. Nedginge detta till
tidigare omfattning, som varit omkring 5 procent, vore det uppenbart, att
ett stort antal av dessa tjänstledighetsvikarier bleve överflödigt och i sin
ordning ökade antalet arbetslösa. Överstyrelsen återkomme längre fram till
detta spörsmål, när fråga bleve örn behovet av särskilda åtgärder för arbetslöshetens
bekämpande.

2. Kostnadsberäkningar. Utredningsdirektiven innefattade även beräkningar
rörande det allmännas kostnader för nya lärartjänster och undervisningslokaler
vid en allmän begränsning av elevnumerären i småskolans
läraravdelningar till högst 24 respektive högst 20 per avdelning.

Beträffande detaljerna i överstyrelsens i berörda hänseenden verkställda
beräkningar hänvisas till handlingarna i ärendet.

Enligt de föreliggande uppgifterna skulle vid en omorganisation av undervisningsavdelningarna
på småskolestadiet på sådant sätt, att barnantalet per
avdelning icke i något fall komme att överstiga 24, i det hela erfordras
447 nya avdelningar.

Härnedan göres en sammanställning av de samlade kostnaderna i olika
hänseenden, frånsett dyrtidstillägg, avseende budgetåret 1936/1937, därest
reformen då varit genomförd.

Årliga kostnader (barnantalet högst 24)	Summa
Ändamål	Statens	Kommunernas
Lärarlöner.......................	608,032	38,248	646,280
Lärarbostäder.....................	36,423	150,659	187,082
Undervisningslokaler................	96,129	148,562	244,691
Övriga kostnader...................	17,568	171,995	189,563
Summa	758,152	509,464	1,267,616

249

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

En omorganisation av undervisningsavdelningarna på småskolestadiet på
sådant sätt, att barnantalet per avdelning icke i något fall komme att överstiga
20, krävde 1,160 nya avdelningar.

De samlade kostnaderna, beräknade på sätt ovan angivits, skulle utgöra:

Årliga kostnader (barnantalet högst 20)
Ändamål	Statens	Kommunernas
Lärarlöner.......................	1,572,687	169,711	1,742,398
Lärarbostäder.....................	92,254	432,872	525,126
Undervisningslokaler................ Övriga kostnader...................	282,541 42,278	421,516 490,062	704,057 532,340
Summa	1,989,760	1,514,161	3,503,921

3. Behovet av särskilda åtgärder. Den enligt det ovanstående ådagalagda
arbetslösheten vore vida mindre än den, som 1935 års riksdag räknade med
i sin skrivelse nr 313. Vid bedömandet av läget bleve det dock missvisande
att stanna endast vid de nu anförda siffrorna. Såsom överstyrelsen
ovan anfört, kunde under de närmaste två åren icke mindre än 257 småskollärartjänster
indragas. Även örn man räknade med att ett antal av de
lärarinnor, som innehade dessa till indragning bestämda tjänster, kunde på
grund av förflyttning eller lagstadgad företrädesrätt erhålla andra befattningar,
torde man dock kunna räkna med, att ett stort antal extra ordinarie
lärarinnor och vakansvikarier genom dessa organisatoriska åtgärder komme
att mista sina nu innehavda befattningar. Överstyrelsen saknade fullständiga
uppgifter örn övertaliga småskollärartjänster efter läsåret 1937—1938.
Men givetvis komme indragning av sådana tjänster att fortgå, alltefter som
nativitetsminskningen gjorde sig gällande. På grund av bestämmelser i kungörelsen
nr 32/1936 örn tillsättning i vissa fall av lärare vid folk- och småskolor
m. m. verkställde folkskolinspektörerna nu en utredning angående antalet
lärartjänster, som kunde indragas intill den 1 juli 1940. Resultatet av
denna utredning bleve känt först längre fram mot slutet av år 1936. Men
redan nu kunde överstyrelsen draga den slutsatsen, att indragningen av sådana
lärartjänster, vid vilka småskollärarinnor vore anställda, komme att bliva
mycket kraftig. Indragningen av övertaliga tjänster torde ock kunna väntas
komma att ske i långt snabbare tempo än hittills, därest i samband med
en väntad ny lönereglering skyldigheten för lärarna att underkasta sig
tvångsförflyttning komme att utvidgas. Det vore vanskligt att försöka anföra
exakta tal för fall, som icke vore med säkerhet kända. Men överstyrelsen
holle dock före, att ett antal av minst 250 extra ordinarie och vikarier
komme att under de närmaste åren bliva tjänstlösa på grund av genomförda
rationaliseringsåtgärder av olika slag. Till sådana åtgärder hörde ock
den centralisering av skolväsendet, som särskilt i Norrland kunde genomföras
med tillhjälp av skolhem och inackordering av skolbarn, ett system
som på grund av statsmakternas kraftiga understödjande vunne allt större
tillämpning.

Ytterligare borde tagas hänsyn till en omständighet, som överstyrelsen
förut berört, nämligen det osedvanligt stora antalet vikarier för tjänstlediga
småskollärarinnor, som funnits vid slutet av vårterminen 1936, ett antal
som uppgått till 824. Motsvarande siffror vid slutet av vårterminerna 1934

250

Kungl. Majlis proposition Nr 271.

och 1935 utgjorde 713 respektive 696, sålunda i båda fallen ett vikariebehov,
som med över 100 understigit 1936 års siffra. Under höstterminerna
minskades vikariebehovet med ytterligare 100—200, så att sagda behov motsvarade
ungefärligen talen 500—600. Härav torde kunna dragas den slutsatsen,
att av de 824 tjänstledighetsvikarierna vid slutet av vårterminen
1936 ett antal av omkring 200 kunde befaras redan vara arbetslösa.

I samband med frågan om vikariebehovet och tillgång på vikarier borde
ytterligare en sak beaktas. Överstyrelsen hade i det föregående under hänvisning
till en statistisk utredning påvisat, hurusom ett betydande antal
examinerade lärarinnor både bland de arbetslösa och bland dem, som lyckats
erhålla vikariat, vore så klent meriterade, att de icke kunde anses
önskvärda, när det gällde tillsättning av lärartjänster. Man måste emellertid
räkna med, att de funnes såsom en reserv, när det gällde besättande
av mer eller mindre tillfälliga vikariat. Detsamma gällde givetvis även
flertalet i den grupp av 235 lärarinnor, som på grund av giftermål och
andra orsaker förklarat sig hindrade att i obegränsad utsträckning mottaga
lärarinnetjänst. Ofta stöde de till buds såsom vikarier vid skolor i hemtrakterna.
Dessa omständigheter bidroge i sin mån till att fördröja ett rationellt
avvecklande av arbetslösheten bland småskollärarinnorna och vore
sålunda ägnade att stärka behovet av särskilda åtgärder härför.

Skulle man med hänsyn till vad överstyrelsen sålunda anfört göra ett
försök att summera ihop tillgången av de småskollärarinnor, som vid undersökningens
verkställande voro, eller som under de närmaste åren verkligen
kunde befaras bliva arbetslösa, erhölles ett approximativt tal av (300 + 250
+ 200 =) 750. Härtill komme antalet av dem, som utexaminerades under
de båda närmaste åren, nämligen (10 + 48 =) 58.

Mot den sålunda beräknade lärartillgången av ett 800-tal lärarinnor gällde
det nu att väga det beräknade lärarbehov, som kunde uppkomma på grund
av inträffade vakanser å befintliga lärartjänster under de närmaste åren.
Härvid kunde tjäna till ledning en av de sakkunniga för utredning rörande
åtgärder för beredande av ökade möjligheter att indraga lärartjänster vid
folkskoleväsendet år 1933 gjord undersökning av avgångsfrekvensen inom
lärarkåren på grund av pensionering m. m. Av denna undersökning framginge,
att antalet småskollärare, lärare vid mindre folkskolor och biträdande
lärare vid folkskolor, som under 6-årsperioden 1932—1938 uppnådde 60 år
(pensionsåldern), uppginge till i medeltal 203 per år. Vidare framginge,
att medeltalet avgångna på grund av annan anledning (sjukdom m. m.) utgjort
i medeltal 35 under 5-årsperioden 1927—1932. Räknades med samma
avgångsfrekvens i det följande, skulle sålunda hela antalet vakanta tjänster
under de båda närmaste åren kunna beräknas till (406 + 70 =) 476. Man
skulle sålunda vid tiden 1938—1939 kunna räkna med ett antal av omkring
(800 — 476 =) 324 övertaliga lärarinnor, eller ett något större antal, ifall
tjänstindragningarna bleve större, än som ovan beräknats. Med hänsyn till
detta förhållande syntes särskilda åtgärder för utökande av anställningsmöjligheterna
vara berättigade.

4. Förslag. Överstyrelsen har vidhållit det förslag rörande frivillig förtidsavgång,
som överstyrelsen framlagt i sin ovanberörda utredning av den
30 september 1935. Vidare har överstyrelsen på anförda skäl ifrågasatt
åtgärder för delning av klassavdelningarna på småskolestadiet vid ett lärjungeantal
av i regel 24.

251

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Statskontoret har i utlåtande den 9 januari 1937 framhållit, att de
av överstyrelsen framlagda siffrorna rörande arbetslösheten bland småskollärarinnorna
gåve vid handen, att de invändningar, statskontoret i ovanberörda
utlåtande riktade mot den tidigare utredningen, voro befogade. Antalet
av de enligt överstyrelsen i egentlig mening arbetslösa, för skoltjänstgöring
disponibla utgjorde nämligen enligt den av överstyrelsen nu verkställda
beräkningen i slutet av april månad 1936 endast 300, eller således
avsevärt mindre än överstyrelsen tidigare förmodat. Statskontoret ansåge
emellertid icke heller, att sagda siffra kunde läggas till grund för en eventuell
hjälpaktion.

Till utvecklande härav har ämbetsverket framhållit följande:

Enligt vad som framginge av utredningen, vore icke mindre än 50 av de
300 lärarinnorna gifta. Dessa borde enligt statskontorets mening icke här
medräknas.

Vidare utvisade utredningen, att av de 300 lärarinnorna halva antalet erhållit
sin utbildning under en tid, då — såsom överstyrelsen i sitt första
utlåtande yttrade — »den ringa utsikten att kunna erhålla lärartjänst bevisligen
stått fullkomligt klart för de å seminarierna inträdessökande». I
sitt tidigare utlåtande i ärendet yttrade statskontoret, bland annat, att det
torde få anses ligga i sakens natur, att den, som skaffade sig utbildning
för en tillämnad levnadsbana, själv hade att taga den risk, som kunde
uppstå genom försämrade konjunkturer å banan. Nu omhandlade lärarinnor
hade icke kommit i nuvarande läge på grund av en för dem oförutsebar
konjunkturförsämring utan hade skaffat sig sin utbildning, medvetna
om svårigheterna att inom den närmaste tiden efter deras utexamination
från seminariet erhålla anställning. Vid sådant förhållande syntes särskilda
hjälpåtgärder till förmån för ifrågavarande lärarinnor icke kunna tillstyrkas.

25 av de enligt överstyrelsen i egentlig mening arbetslösa lärarinnorna
hade under de sista tre läsåren haft anställning hela eller så gott som hela
tiden. Det syntes med fog kunna ifrågasättas, om dessa lärarinnor verkligen
borde inräknas bland de arbetslösa. Därjämte visade tabellen, att av
ifrågavarande 300 lärarinnor ett antal av 80, som under läsåren 1933—1936
icke haft någon eller högst obetydlig tjänstgöring, utexaminerats så tidigt
som under tioårsperioden 1921—1930. Orsaken till arbetslösheten torde i
flertalet av dessa fall få anses vara, att vederbörande vore mindre lämpade
för skoltjänst. Denna grupp lärarinnor syntes följaktligen böra utelämnas
vid den beräkning, varom nu vore fråga.

Vad statskontoret sålunda anfört, torde giva vid handen, att antalet i
egentlig mening arbetslösa, för tjänstgöring disponibla och lämpade lärarkrafter,
till vilka anledning förelåg att i förevarande avseende taga hänsyn,
måste väsentligen reduceras. Sannolikt kunde det kvarvarande antalet icke
sättas högre än till omkring 150 lärarinnor.

Den av riksdagen begärda utredningen avsåge sådana småskollärarinnor,
som för närvarande vore utan anställning. Skolöverstyrelsen hade emellertid
tillika verkställt en uppskattning av det ytterligare antal småskollärarinnor,
som under de närmaste två åren bleve tillgängligt lör tjänstgöring.
För utrönande härav borde till ovannämnda antal läggas dels den lärarpersonal,
vilken under sagda båda år på grund av rationaliseringsåtgärder
ansåges bliva utan tjänst, av överstyrelsen uppskattad till 250 lärarinnor,

252

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

dels en del av det under vårterminen 1936 osedvanligt stora antalet tjänstledighetsvikarier,
av överstyrelsen angivet till omkring 200 lärarinnor, dels
slutligen de 58 lärarinnor, vilka beräknades komma att utexamineras under
åren 1937 och 1938. Antalet till tjänstgöring disponibla lärarkrafter under
de närmaste två åren skulle således bliva sammanlagt (150+250 + 200 +
58 —) omkring 650.

Med ledning av en av de sakkunniga för utredning rörande åtgärder för
beredande av ökade möjligheter att indraga lärartjänster vid folkskoleväsendet
år 1933 gjord undersökning (statens offentliga utredningar 1933: 5, sid.
8) av avgångsfrekvensen inom lärarkåren på grund av pensionering m. m.
hade överstyrelsen härefter beräknat behovet av nya lärarkrafter under de
närmaste båda åren till sammanlagt 476. Därest sagda siffra vore riktig,
skulle efter 1938 års utgång en viss arbetslöshet vara rådande bland småskollärarinnorna.
Överstyrelsen hade emellertid vid sin kalkyl råkat utgå
från en felaktig uppgift angående det av de sakkunniga beräknade medeltalet
per år för av annan anledning än pensionering avgående lärarinnor,
i det att detta medeltal av överstyrelsen förutsatts vara 35 i stället för 174.
Då årligen cirka 203 lärarinnor kunde antagas bliva pensionerade, skulle
sålunda enligt sagda sakkunnigas beräkningar antalet lediga tjänster under
en tvåårsperiod bliva 754. Detta antal överstege med omkring 100 nyssberörda
antal lediga lärarkrafter. Emellertid hade 1932 års seminariesakkunniga
låtit verkställa ingående beräkningar (statens offentliga utredningar
1935: 44, sid. 144) över antalet varje år avgående småskollärarinnor och
hade därvid beräknat avgångsfrekvensen under åren 1937—1938 till icke
mindre än 850. Nämnda antal under de närmaste två åren avgående överstege
med ytterligare 100 den av statskontoret ovan uppskattade tillgången
på lärarkrafter under sagda år.

Enligt överstyrelsens beräkningar borde den verkliga tillgången på småskollärarinnor
under de närmaste två åren uppskattas till omkring 800. En
jämförelse med behovet under samma tid av nya lärarinnor enligt 1932
års seminariesakkunnigas beräkningar gåve vid handen, att — från överstyrelsens
egen utgångspunkt — anställning under de kommande två åren
borde kunna beredas såväl antalet för tjänstgöring disponibla arbetslösa
småskollärarinnor som ock övrig under sagda år tillgänglig småskollärarpersonal.
Med hänsyn till möjligheten att erhålla lärartjänst syntes således
läget för småskollärarinnorna icke vara sådant, att särskilda åtgärder vore
påkallade.

Statskontoret har därför avstyrkt, att några som helst åtgärder i det
ifrågasatta avseendet vidtoges.

Föreliggande förslag angående omfattningen av småskoleseminarieorganisationcn
under budgetåret 1937/1938. I skrivelse den 10 november 1936 har
skolöverstyrelsen gjort framställning rörande elevintagningen under
nästa läsår och till en början lämnat följande översikt över dessa seminariers
klass- och elevantal ävensom övningsskola under läsåret 1936—
1937:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271. 253

Småskoleseminariet		19 3 6	— 19 3	7
Klassavdel-ningar och elever	Övnings- skolavdel- ningar	Utexaminerade
1937	1938	1939
Strängnäs................	I 12	3	—	12	—
Landskrona...............	II 10, I 12	3	10	12	—
Skara ..................	I 12	3	—	12	—
Härnösand...............	I 12	3	—	12	—
Lycksele.................	I 12	3	—	—	12
Haparanda...............	I 12	3	—	—	12
Växjö..................	—	—	—	—	—
Summa			10	48

Efter att hava erinrat om ovanberörda av överstyrelsen verkställda utredning
rörande arbetslösheten bland småskollärarinnorna har överstyrelsen
därefter yttrat:

För de åren 1935 och 1936 utexaminerade lärarinnorna ställde sig tjänstgöringsförhållandena
den 15 oktober 1936 enligt rektorernas uppgifter på
så sätt, att av de år 1935 utexaminerade 94 lärarinnorna vore 7 och av de
år 1936 utexaminerade 77 lärarinnorna vore 11 ofrivilligt utan sköltjänstgöring.
.

I 1932 års seminariesakkunnigas betänkande (sid. 144), funne3 vissa av
byråchefen Göransson gjorda beräkningar beträffande avgångsfrekvensen
inom småskolekåren och behovet av nya lärare. Enligt dessa skulle det
beräknade behovet av nya småskollärare uppgå till för år 1935: 28, år
1936: 117, år 1937: 174, år 1938: 310, år 1939: 361 och år 1940: 378.
Dessa beräkningar vore gjorda med hänsyn till vissa teoretiska förutsättningar,
vilka emellertid icke alltid stämde med de erfarenhetsmässiga förhållandena
och alltså icke kunde under de närmaste åren tjäna såsom säkert underlag
för bedömandet av elevintagningen vid småskoleseminarierna. Härvid
måste enligt överstyrelsens mening ännu någon tid hänsyn tagas dels till
det betydande överskottet på användbara lärarinnor och dels till de dolda
reserver av i tjänst varande lärarinnor, vilka på grund av rationaliseringsåtgärder
och därmed följande indragningar av tjänster bleve arbetslösa. Beträffande
sistnämnda förhållanden finge överstyrelsen erinra därom, att hela
antalet tjänster vid småskolor och mindre folkskolor ävensom biträdande
tjänster vid folkskolor från år 1931 till år 1936 minskat med 745, och att
«n ytterligare minskning komme att ske intill år 1938 med 257, vilket sammanlagt
utgjorde en minskning av 1,002 tjänster.

Denna minskning av lärartjänster med därav följande minskning av det
behövliga antalet lärarkrafter komme givetvis att fortgå i den mån nativitetsminskningen
gjorde sig gällande. Det borde härvid särskilt beaktas, att
även de mest önskvärda rationaliseringsåtgärder givetvis hindrades eller fördröjdes,
i samma mån hänsyn — såsom billigtvis borde ske — måste tagas
till befattningshavarna, så att dessa icke tvingades att lämna sina tjänster
utan möjlighet att erhålla nya och sålunda nödgades att öka de redan förut
arbetslösas skara.

254

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Enligt överstyrelsens mening borde det sålunda ligga i såväl lärarnas som
i det allmännas intresse, att de arbetslösa och eljest övertaliga lärarinnorna
bereddes anställningsmöjligheter, och att sådana åtgärder härför tillgrepes,
som vore snabbt verkande. Det mest rationella sättet torde vara det, som
staten under en följd av år redan tillämpat, nämligen en stark begränsning
av elevintagning och lärarexamination vid småskoleseminarierna. Det vore
överstyrelsens mening att denna anordning borde, för att det avsedda syftet
måtte vinnas, tillgripas ännu något år. Men det vore tillika överstyrelsens
uppfattning att det, ifall verkligt effektiva åtgärder vidtoges, icke behövde
dröja särdeles länge, innan behov förelåge att i full utsträckning taga i anspråk
den nya seminarieorganisationens examinationskapacitet.

Överstyrelsen finge alltså föreslå, att även budgetåret 1937/1938 en begränsning
vidtoges i såväl klassantalet som elevantalet vid småskoleseminarierna.

Vad först beträffade klassernas antal, finge överstyrelsen anföra följande.

Den utredning beträffande arbetslösheten bland småskollärarinnorna, som
överstyrelsen verkställt, visade bland annat, att läraröverskottet fördelade
sig påfallande olika inom landets nordliga och dess sydligare delar. Detta
överskott vore sålunda mindre i landets södra delar än i Norrland. Störst
vore arbetslösheten inom Norrbottens län (73) och bland de lärarinnor, som
utexaminerats från seminarierna i Haparanda (46) och Murjek (32). Med
hänsyn härtill funne överstyrelsen riktigast, att någon nyintagning icke
ägde rum vid seminariet i Haparanda år 1937. Seminariets lärare erhölle
full sysselsättning under vårterminerna, så länge fortbildningskurser för i
tjänst varande lärarinnor då anordnades vid seminariet. De dåliga lokalförhållandena
vid seminariet i Haparanda motiverade ock, att ytterligare
uppskov med intagning av ny klassavdelning där medgåves.

Från organisatoriska och praktiska synpunkter syntes hinder ej möta för
intagning av en första klassavdelning i det blivande småskoleseminariet i
Växjö redan läsåret 1937—1938, då ännu en klass, den fjärde, funnes kvar
vid folkskoleseminariet. En dylik kombination av folk- och småskoleseminarium
under ledning av folkskoleseminariets rektor hade förut funnits både i
Landskrona, Skara och Härnösand. Emellertid ville överstyrelsen ifrågasätta,
huruvida det beslutade nya småskoleseminariet borde börja sin verksamhet
redan år 1937, då behovet av stark inskränkning i småskoleseminariernas verksamhet,
såsom överstyrelsen ovan framhållit, fortfarande gjorde sig gällande,
och då de förutvarande dubbelseminarierna ännu icke tillnärmelsevis kunnat
träda i full verksamhet. Det vore uppenbarligen ett önskemål, att åtminstone
något dubbelseminarium snarast komma att få arbeta i sådan form. Överstyrelsen
ville därför föreslå, att i stället för intagning av en första klass
i Växjö och en i Landskrona tvenne avdelningar av klass I intoges vid
seminariet i Landskrona. En sådan anordning vore emellertid närmast
motiverad av rent sakliga skäl. Medan i de län i mellersta och östra Sverige,
vilka för det blivande seminariet i Växjö bomme att utgöra ett naturligt
rekryteringsområde, överskottet på småskollärarinnor vore relativt avsevärt,
funnes sådant överskott endast i ringa omfattning i rikets sydligaste delar.
Sålunda hade i april månad i Blekinge län funnits 7, i Kristianstads län 1
och i Malmöhus län 10 arbetslösa lärarinnor. Dessa kunde med all sannolikhet
erhålla befattningar under de närmaste båda åren.

Enligt vad överstyrelsen under hand inhämtat av vederbörande rektor,

255

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

vållade ett uppskov med påbörjande av verksamheten vid småskoleseminariet
i Växjö inga olägenheter beträffande folkskoleseminariets verksamhet
under läsåret 1937—1938.

I övrigt ville överstyrelsen föreslå, att en klassavdelning (I) intoges vid
seminarierna i Strängnäs, Skara, Härnösand och Lycksele.

I fråga om antalet elever per klassavdelning har överstyrelsen anfört följande: Vad

beträffade klassernas storlek, hade Kungl. Maj:t under de senaste
åren bestämt, att i varje klassavdelning skulle intagas allenast 12 elever.
Överstyrelsen ville nu föreslå, att elevantalet i de båda föreslagna avdelningarna
i klass I vid seminariet i Landskrona skulle bestämmas till 15 i vardera
avdelningen, vilket vore samma tal, som Kungl. Maj:t bestämde för de
båda klassavdelningar, som hösten 1933 intogos vid småskoleseminariet i
Strängnäs. Huruvida även vid de övriga seminarierna, där en ny elevavdelning
skulle intagas, numerären borde stanna vid 12 eller eventuellt
någon högre siffra, torde tills vidare böra få bliva en öppen fråga och
längre fram efter riksdagens beslut i seminariefrågan, då läget kunde något
bättre bedömas, bestämmas av Kungl. Majit. I nedanstående översikt över
den av överstyrelsen nu föreslagna organisationen för småskoleseminarierna
under budgetåret 1937/1938 räknade överstyrelsen med intagningstalet 12
vid seminarierna i Strängnäs, Skara, Härnösand och Lycksele.

Småskoleseminarierna skulle alltså enligt överstyrelsens förslag under
budgetåret 1937/1938 erhålla följande organisation:

Seminarier	Klassavdelningar och elever	Övnings- skolavdel- ningar	Utexamineras
1938	1939	1940
Strängnäs.................	II 12 I 12	3	12	12	—
Landskrona ...............	II 12 I 15 I 15	4	12	30	—
Skara ...................	II 12 I 12	3	12	12	—
Härnösand................	II 12 I 12	3	12	12	—
Lycksele.................	II 12 I 12	3	—	12	12
Haparanda................	II 12 —	3	—	12	—
Växjö...................	—	—	—	—	—
Summa			48	90	12
					+ in-
					tagna
					1938

Statskontoret har i utlåtande den 5 december 1936 förklarat sig icke
vilja framställa annan erinran mot den av överstyrelsen föreslagna nyintagningen
av elever vid seminarierna, än att allenast en avdelning syntes böra
inrättas vid seminariet i Landskrona samt att denna avdelning borde omfatta
endast 12 elever.

Redan när jag i samband med den 1936 års riksdag förelagda frågan
örn småskoleseminariernas organisation (propositionen nr 100) anmälde Över -

Departe mentschefen.

256

Kungl. Maj ils proposition Nr 271.

styrelsens då föreliggande utredning rörande arbetslösheten bland småskollärarinnorna,
fann jag anledning påpeka, att vad i ärendet förekommit
syntes giva vid handen, att läget på detta område icke vore så elakartat,
som den av överstyrelsen beräknade arbetslöshetssiffran läte förmoda, örn
vid beräkningen av antalet arbetslösa hänsyn toges endast till sådana arbetslösa,
som vore önskvärda som undervisare i småskolan och som stöde
till förfogande för lärarverksamhet. Antalet i egentlig mening arbetslösa,
för skoltjänstgöring disponibla lärare är enligt överstyrelsens nu föreliggande,
kompletterande utredning väsentligt lägre än tidigare antagits. De
slutsatser, statskontoret dragit av det av överstyrelsen företedda statistiska
materialet, giva till och med stöd för den förmodan, att den förefintliga,
jämförelsevis obetydliga arbetslösheten bland de för skoltjäustgöring lämpliga
småskollärarinnorna är en övergående företeelse. I varje fall lärer efter
den numera verkställda grundliga utredningen i ämnet kunna fastslås, att
förhållandena på området, vilka under de senaste åren varit föremål för
mycken uppmärksamhet, icke nu motivera några särskilda ingripanden från
statsmakternas sida. Jag anser mig alltså icke kunna förorda, att i anledning
av ovanberörda riksdagsskrivelse nr 313/1935 vidtagas särskilda åtgärder
utöver den, som statsmakterna med hänsyn till förefintligt överskott
av småskollärarinnor tillgripit under de senare åren, nämligen inskränkning
av nyintagningen av elever vid småskoleseminarierna.

En sådan inskränkning anser jag nämligen påkallad även för nästa budgetår
särskilt med tanke på ovissheten om vad de pågående rationaliseringsåtgärderna
kunna komma att medföra i fråga om indragning av förefintliga
tjänster. Den av nativitetsminskningen framkallade situationen på detta
område manar enligt min mening alltjämt till försiktighet vid nyintagningen.
Jag anser mig därför kunna tillstyrka överstyrelsens härutinnan
framlagda förslag med den ändringen, att vid småskoleseminariet i Landskrona
intages endast en klassavdelning i stället för, såsom överstyrelsen
föreslagit, två. Att vid sistnämnda seminarium intaga två klassavdelningar
med så lågt elevantal som 15 synes icke böra ifrågakomma. Befinnas förhållandena
i Landskronaseminariets uppland därtill föranleda, lärer Kungl.
Majit vara oförhindrad att föreskriva, att vid den avdelning av första klassen,
som bör uppehållas vid seminariet under nästa läsår, skall intagas exempelvis
normalt antal elever, d. v. s. 24.

Kostnadsberäkningarna i det följande äro grundade på den sålunda förordade
nyrekryteringen av elever till småskoleseminarierna.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

257

7. Biträden åt folkskolinspektörerna.

1936 års riksdag. Sedan en följd av år utgår till ordinarie och av Kungl.
Majit förordnad folkskolinspektör ävensom till å ledig befattning vikarierande
folkskolinspektör ersättning för expenser. Beträffande tillkomsten av nämnda
förmån och det belopp, varmed ersättningen utgått vid olika tider, finnes redogörelse
lämnad i 1936 års statsverksproposition, åttonde huvudtiteln, sid. 367
—369, vartill här må hänvisas. Med bifall till Kungl. Majits därom framställda
förslag beslöt 1936 års riksdag höja ifrågavarande expensersättning
från 500 kronor till 700 kronor för varje inspektör. Tillika uttalade riksdagen
i sin skrivelse nr 8/1936 — under framhållande av angelägenheten
av att åtgärder vidtoges för att dels frigöra inspektörerna från mycket av
dem redan nu åliggande arbete, som lika väl kunde utföras av mindre
kvalificerade arbetskrafter, dels ock skapa möjligheter för inspektörerna att
möta de nya uppgifter, som pålagts dem genom det pågående organisatoriska
omdaningsarbetet inom folkskolan — att riksdagen icke funnit det
av Kungl. ''Majit i detta hänseende framlagda förslaget örn ökad expensersättning
tillfredsställande. Riksdagen anförde härom följande:

Den ökning av expensersättningen, som förordats, kunde givetvis betyda
en avlastning av mindre kvalificerat administrativt arbete för de folkskolinspektörer,
som för dylikt ändamål anställde särskild arbetskraft. Emellertid
torde man icke kunna vara övertygad örn att detta alltid bleve förhållandet,
och då förfelades syftemålet med den höjda expensersättningen.

Det torde vara erforderligt, att man undersökte, örn icke andra utvägar
kunde komma ifråga för att nå det av riksdagen uppställda målet, nämligen
ett. frigörande av folkskolinspektörerna för deras egentliga, viktiga verksamhet.
En tänkbar utväg, som i detta hänseende icke syntes böra lämnas
utan beaktande, funne riksdagen vara en liknande den, som redan kommit
till användning vid läroverken genom anordningen med biträden å rektorsexpeditionerna.
Kostnaderna för nämnda anordning vid läroverken uppginge
icke till något avskräckande belopp; för 137 allmänna läroverk utgjorde
de sålunda för innevarande budgetår tillhopa 60,125 kronor.

Riksdagen funne sig alltså böra framhålla önskvärdheten av att denna
fråga med det snaraste bleve föremål för utredning. Denna utredning torde
böra så bedrivas, att förslag i ämnet om möjligt kunde föreläggas redan
1937 års riksdag.

I avvaktan på denna utredning funne sig riksdagen böra som ett provisorium
för nästkommande budgetår medgiva den föreslagna ökningen av
expensersättningen till 700 kronor för varje inspektör.

Föreliggande förslag. Genom beslut den 15 maj 1936 anbefallde Kungl.
Majit, som samma dag utfärdade kungörelse (nr 200) om expensersättning åt
folkskolinspektörer för budgetåret 1936/1937, skolöverstyrelsen, att — med

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271. 17

258

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

beaktande av vad riksdagen sålunda anfört — verkställa utredning angående
åtgärder till frigörande i möjligaste mån av folkskolinspektörerna från
dem åvilande mindre kvalificerat administrativt arbete, ävensom i samband
med avgivande av framställningar, avsedda att föreläggas 1937 års riksdag,
till Kungl. Majit inkomma med förslag i ämnet.

Sådant förslag har skolöverstyrelsen framlagt i skrivelse den 31 augusti
1936. Överstyrelsen har i ärendet anfört bland annat följande:

Såväl Kungl. Majit som riksdagen hade i likhet med överstyrelsen funnit,
att lättnad borde beredas folkskolinspektörerna i fråga örn expeditionsgöromålen.
Principiell meningsskiljaktighet hade förelegat egentligen endast i
fråga örn det sätt, varpå ifrågavarande lättnad borde beredas dem.

Med anledning av Kungl. Majda åläggande av den 15 maj 1936 hade
överstyrelsen anmodat vederbörande ordinarie och av Kungl. Majit förordnade
folkskolinspektörer att till överstyrelsen inkomma med yttrande i
ämnet. Dylika yttranden hade inkommit från 49 av de 52 folkskolinspektörerna.

Av dessa yttranden framginge, att ett verkligt behov förelåge för inspektörerna
att bliva befriade från en del av de tyngande expeditionsgöromålen,
såsom maskinskrivning, förande av diarier, ordnande och registrering av
arkivalier, uppgifter i samband med utredningar, förberedande granskning
av statsbidragsrekvisitioner m. m. Behovet av expeditionshjälp växlade
givetvis, då detta måste vara beroende på en del förhållanden, som sammanhängde
med folkskolinspektionsområdenas olika omfattning och skolväsendets
allmänna anordning i skilda delar av landet. Medeltalet timmar, då
dylik hjälp skulle behöva anlitas, utgjorde enligt inspektörernas uppgifter
cirka 360. Kostnaderna per timme för erhållande av dylik hjälp hade av
inspektörerna uppskattats till mellan en krona och tre kronor, beroende
bland annat på de kvalifikationer, som kunde anses erforderliga för cle olika
arbetsuppgifter, som kunde påläggas dessa biträden.

Med ledning av de avgivna yttrandena och med den kännedom örn folkskolinspektörernas
arbetsförhållanden, överstyrelsen ägde, funne överstyrelsen
det mest ändamålsenliga sättet att lösa här förevarande spörsmål vara det,
att ett begränsat anslag ställdes till förfogande att mot redovisningsskyldighet
användas till arvoden åt biträden på folkskolinspektörsexpeditionerna.

Anslagets storlek borde givetvis bestämmas med hänsyn till omfattningen
av det arbete, för vilket här ifrågavarande anslagsmedel skulle utgöra
ersättning. Överstyrelsen ville i detta sammanhang erinra örn den avsevärda
ökning även av de administrativa göromålen å folkskolinspektörsexpeditionerna,
som uppstode på grund av de två senaste riksdagarnas beslut rörande
folkskoleväsendet. Utan att närmare ingå på någon redogörelse för de betydande
nya arbetsuppgifter, som pålagts folkskolinspektörerna, ville överstyrelsen
dock framhålla, att från och med innevarande redovisningsår folkskolinspektörerna
skulle medverka vid upprättande av förslag till besättande
av ordinarie folk- och småskollärartjänster genom att till skolråden avgiva
yttrande över de av dessa upprättade förslagen. Visserligen skulle skolråden
uppgöra förteckning över de sökandes meriter enligt av överstyrelsen fastställt
formulär, men innan inspektören avgåve sitt yttrande, måste han givetvis
granska och eventuellt korrigera densamma, vilket, då antalet sökande
vore stort, innebure ett synnerligen tidsödande arbete, som lämpligen kunde
utföras av ett biträde.

259

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Hedan härav följde, att överstyrelsen ansåge erforderligt, att folkskolinspektörerna
bereddes möjlighet att såsom biträde anlita personer, åt vilka
kunde anförtros även något mera kvalificerat arbete än enkel renskrivning,
skrivning av adresser o. d. Biträdet borde kunna i inspektörens frånvaro
tillhandagå allmänheten med upplysningar och besvara förfrågningar, förberedelsevis
granska för att vid behov komplettera inkomna handlingar
tillförlitligt siffergranska statsbidragsrekvisitioner m. m.

Med hänsyn till det nu sagda och till den väsentliga ökning av folkskolinspektörernas
expeditionsgöromål, som blivit en följd av flera nytillkomna
bestämmelser på folkskoleväsendets område, ansåge överstyrelsen, att det
belopp, som mot redovisningsskyldighet borde ställas till varje folkskolinspektörs
förfogande för att användas till arvode åt biträde, icke borde sättas
lägre än 450 kronor eller samma belopp, vilket satts som norm för arvode
till biträde vid rektorsexpedition vid folkskoleseminarium, vilket vore anordnat
som enkelseminarium.

För ändamålet skulle alltså erfordras ett belopp av 52x450 eller 23,400
kronor. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att utfärda de bestämmelser
för beloppets utgående, som kunde anses erforderliga.

Överstyrelsen hade funnit anledning att i samband med utredningen
rörande behovet av särskilt anslag till arvode åt expeditions- och skrivbiträde
åt folkskolinspektörerna, taga under övervägande även frågan örn expensersättning
till folkskolinspektörerna.

Expensersättningen bade varit avsedd att täcka kostnaderna för expeditionsrum,
telefon, skrivmaterialier, tryckning av cirkulärskrivelser, renskrivningsarbete
och dylikt. Anställdes expeditionsbiträde med särskilt arvode, torde
kostnader för renskrivningsarbete icke vidare böra beräknas utgå från anslaget
till expenser, o vilket borde innebära en viss lättnad i fråga örn anslagets
tillräcklighet. Å andra sidan medförde anställandet av ett biträde med
tjänstgöring å inspektörsexpeditionen liksom ock de nya omfattande arbetsuppgifter,
som pålagts inspektörerna, ökade expensutgifter.

Vid bedömande av frågan huruvida beviljande av anslag till biträde
skäligen kunde medföra nedsättning av det belopp, varmed ersättning för
expenser för närvarande utginge till folkskolinspektörerna, bade överstyrelsen
ansett sig hava ledning av vissa från inspektörerna inhämtade upplysningar.
Det framginge av de mera specificerade uppgifter, som lämnats av
43 folkskolinspektörer rörande deras expensutgifter, att dessa utgifter —
frånsett kostnader för expeditionsrum samt för belysning, uppvärmning och
städning av detsamma ävensom för eventuell skrivbiträdeshjälp — redan
för närvarande uppginge till i avrundat tal sammanlagt 15,050 kronor per
år eller i medeltal för varje inspektör omkring 350 kronor. Därvid vore
att märka, att, såsom flera av dessa inspektörer särskilt påpekat, med de
av dem uppgivna kostnaderna vissa ändamål dock icke kunnat på önskvärt
sätt tillgodoses (t. ex. inbindning av arkivalier, anskaffning av vissa behövliga
kontorsutensilier såsom duplikator, räknemaskin m. m.), varjämte
nödvändigheten att mer än skäligt avstå från att använda avgiftsbelagda
telefonsamtal, för vilka kostnaderna skulle bestridas ur ersättningen för
expenser, medförde ytterligare belastning av det redan förut tyngande expeditionella
skrivarbetet.

Av det nu anförda framginge, att även om ett särskilt belopp beviljades
till arvode åt skrivbiträde, åtginge ungefär hälften av expensanslaget, 700
kronor, till bestridande av expensutgifter, som icke avsåge tillhandahållande

Departe mentschefen.

260 Kungl. May.ts proposition Nr 271.

av expeditionsrum. Det torde få anses självfallet, att det kvarstående beloppet,
i medeltal omkring 350 kronor, icke kunde täcka kostnader för
möblerat expeditionsrum med lyse, uppvärmning och städning. Vid sådant
förhållande borde enligt överstyrelsens mening någon nedsättning i nu utgående
expensanslag icke ifrågakomma.

Enligt skolöverstyrelsens förslag skulle för nästa budgetår i avlöningsstaten
för folkskolinspektionen under anslagsposten till särskilda löneförmåner till
ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän uppföras en delpost å 23,400 kronor
till arvode åt biträden vid folkskolinspektörsexpeditionerna. Vidare skulle
det nu utgående beloppet för expensersättning, 700 kronor, bibehållas oförändrat.
Beträffande övriga i avlöningsstaten ingående poster ifrågasatte
överstyrelsen icke någon ändring. Anslagets slutsumma skulle vid bifall
till överstyrelsens förslag höjas från 434,000 kronor med 23,400 kronor till

457,400 kronor.

Statskontoret har i avgivet utlåtande den 15 oktober 1936 anfört följande:

Med hänsyn till vad 1936 års riksdag i skrivelse nr 8 anfört beträffande
arbetshjälp åt statens folkskolinspektörer ville statskontoret icke motsätta
sig, att ett begränsat anslag ställdes till förfogande att mot redovisningsskyldighet
användas till arvoden åt biträden på folkskolinspektörernas expeditioner.
Ej heller ville ämbetsverket motsätta sig förslaget att biträdenas
arvode bestämdes till 450 kronor årligen. En förutsättning för bifall till
överstyrelsens förslag i dessa delar syntes dock böra vara, att den av 1936
års riksdag medgivna förhöjningen av expensposten med 200 kronor till
700 kronor icke finge kvarstå efter det medel till ovanberörda arvoden beviljats.
Höjningen i fråga betecknades av riksdagen uttryckligen såsom ett
för innevarande budgetår gällande provisorium, och tillräckliga skäl för dess
bibehållande under ovan angivna omständigheter hade, såvitt statskontoret
kunde finna, icke av skolöverstyrelsen anförts.

Till arvoden åt inspektörernas biträden erforderliga medel torde i avlöningsstaten
böra uppföras såsom särskild anslagspost och icke, på sätt överstyrelsen
föreslagit, såsom delpost under anslagsposten till särskilda löneförmåner
till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän.

Det för 1936 års riksdag framlagda och av riksdagen biträdda förslaget
om höjning av folkskolinspektörernas expensersättning avsåg att bereda
inspektörerna en önskvärd lättnad i deras expeditionsarbete. Riksdagen
ställde sig emellertid tveksam, huruvida härigenom folkskolinspektörerna
kunde i tillräcklig mån bliva frigjorda från dem åvilande mindre kvalificerat
administrativt arbete. Denna fråga tarvade enligt riksdagens mening ytterligare
utredning. Skolöverstyrelsen har nu verkställt den åsyftade utredningen
och i samband därmed framlagt förslag om att ett begränsat anslag
skulle ställas till förfogande att mot redovisningsskyldighet användas till
arvoden åt biträden på folkskolinspektörernas expeditioner. Arvodena skulle
bestämmas till 450 kronor för år. För ändamålet skulle för de 52 expeditionerna
erfordras (52 x 450 =) 23,400 kronor. I likhet med statskontoret

261

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

biträder jag skolöverstyrelsens ifrågavarande förslag. Enligt mitt förmenande
kommer vid bifall till detsamma det av riksdagen uttalade önskemålet
med avseende å folkskolinspektörernas verksamhet att bliva tillgodosett.
Emot det för ändamålet beräknade beloppets storlek har jag intet
att erinra. Ifrågavarande belopp, 23,400 kronor, torde i avlöningsstaten
för folkskolinspektionen böra uppföras såsom en särskild anslagspost till avlöningar
till icke-ordinarie personal. Till denna fråga återkommer jag i det
följande. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att utfärda de närmare
bestämmelser för anslagspostens disponerande, som må kunna anses erforderliga.

Vidkommande expensersättningen framgår av den av skolöverstyrelsen
verkställda utredningen, att även örn ett särskilt belopp beviljas till arvode
åt skrivbiträde å folkskolinspektörsexpedition, omkring hälften av den varje
inspektör under innevarande budgetår tillkommande expensersättningen, 700
kronor, kommer att åtgå till bestridande av expensutgifter, som icke avse
tillhandahållande av expeditionsrum. Det återstående beloppet, i medeltal
cirka 350 kronor, torde icke förslå för täckande av kostnader för möblerat
expeditionsrum med lyse, värme och städning. På grund härav har överstyrelsen
ansett någon nedsättning av expensersättningen icke böra ifrågakomma.
Statskontoret har däremot — under framhållande av, att riksdagen
betecknade höjningen för innevarande budgetår allenast såsom ett provisorium
— ansett, att expensposten vid beviljande av särskilda anslagsmedel
till arvoden åt biträden å expeditionerna åter borde minskas till tidigare
utgående belopp, eller 500 kronor för varje inspektör. För egen del ansluter
jag mig till den av statskontoret hävdade meningen. I enlighet härmed
bör föreskrivas, att folkskolinspektör, som är tjänstledig, skall av honom
tillkommande expensersättning till sin vikarie avstå 200 kronor för år (nu
300 kronor), såvida icke Kungl. Majit i särskilt fall bestämmer, att han skall
avstå högre belopp, samt att till vikarie för folkskolinspektör, som åtnjuter
semester, skall utgå ersättning för expenser med ett belopp, beräknat efter
200 kronor för år (nu 300 kronor).

262

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

lil. Anslagsbehov för budgetåret 1937/1938.

Löneregleringen förutsattes enligt det föregående skola träda i kraft den
1 januari 1938. För förra hälften av budgetåret 1937/1938 skulle alltså
tillämpas nu gällande löner och avlöningsstater, för senare hälften av samma
budgetår de nya lönerna och avlöningsstaterna. För vart och ett av de av
löneregleringen berörda avlöningsanslagen skulle med andra ord för nästa
budgetår komma att gälla två avlöningsstater. Avlöningsmedlen för varje
institution torde böra det oaktat bestridas från ett och samma anslag, som
alltså till beloppet bör motsvara summan av de båda avlöningsstaterna.

Anslagsfrågorna för nästa budgetår behandlas nedan i den ordning, i
vilken vederbörande anslag nu äro i riksstaten uppförda.

Rörande beräkningen av avlöningsanslagen må i övrigt följande allmänna
synpunkter anföras.

På grund av konstruktionen av det nu gällande lönesystemet falla de till
befattningshavarna utgående lönerna icke med lika belopp på budgetårets
båda hälfter. Eftersom höstterminen innehåller mindre antal läsveckor
än vårterminen blir belastningen å avlöningsanslagen större under vårterminen
än under höstterminen. Vid fördelningen av anslagsmedlen mellan
de båda avlöningsstater, som enligt vad nyss sagts böra för vart och ett av
de här ifrågakommande avlöningsanslagen gälla för nästa budgetår, skulle
den teoretiskt riktigaste vägen vara att verkställa en utskiftning av ifrågakommande
avlöningsmedel efter lästerminernas längd. Då emellertid de för
var och en av de båda lästerminerna avsedda avlöningsmedlen skola bestridas
från ett och samma anslag, har en sådan proportionell fördelning
icke ansetts behövlig. De för ett visst ändamål för helt budgetår vid oförändrade
löneförhållanden beräknade anslagsmedlen föreslås i det följande
skola som regel med halva beloppet uppföras å den avlöningsstat, som skall
gälla för förra delen av nästa budgetår. På motsvarande sätt förfares vid
beräkningen av den avlöningsstat, som skall gälla för den senare delen av ^
budgetåret.

Den valda anordningen medför, att medelsåtgången under förra delen av
budgetåret torde komma att exempelvis i fråga örn de poster, ur vilka skola
bestridas lön till extra ämneslärare, understiga det belopp, varmed posterna
uppföras i avlöningsstaten för nämnda del av budgetåret. Som en allmän
förutsättning bör dock gälla, att den anslagsfördelande myndigheten icke
för vederbörande ändamål använder större belopp än som enligt mina i det
följande framlagda förslag avses skola tagas i anspråk. Därest så befinnes

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271. 263

påkallat, lärer Kungl.'' Majit framdeles böra meddela närmare föreskrifter
i ämnet.

Vid den efterföljande beräkningen av avlöningsanslagen för nästa budgetår
uppskattas till en början det för vederbörande avlöningsändamål erforderliga
anslagsbeloppet, därest nuvarande avlöningsbestämmelser skulle
oförändrade tillämpas under hela nästa budgetår. Därefter verkställas med
ledning liärav beräkningar rörande de förändringar i medelsdispositionen,
som påkallas av löneregleringen. Avlöningsstatema för den senare delen av
budgetåret föreslås skola utformas efter de principer, som numera vanligen
följas i fråga örn nyreglerade verk. De särskilda delposterna beräknas
efter gängse grunder. Sålunda beräknas anslagsposterna till avlöningar till
tjänstemän å ordinarie stat och å övergångsstat till summan av de efter
högsta förekommande löneklass å respektive dyrorter, med tjänstepensionsavdrag
reducerade lönerna för de tjänstemän, vilkas löner skola bestridas
ur vederbörande post. Delposterna till avlöningsförhöjningar m. m. till övrig
icke-ordinarie personal beräknas i allmänhet till så stora belopp, som skulle
erfordras, om samtliga extra ordinarie befattningshavare skulle avlönas enligt
tredje löneklassen inom vederbörande lönegrad.

Det möter stora svårigheter att verkställa mer exakta beräkningar av
exempelvis de delposter till grundavlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
vilka böra uppföras i avlöningsstatema för senare delen av nästa
budgetår. Vad exempelvis de allmänna läroverken beträffar, saknas kännedom
om huru många av de icke-ordinarie lärarna, som komma att erhålla
extra ordinarie anställning under vårterminen 1938, örn de icke-ordinarie
lärarnas fördelning mellan de olika dyrorterna och huru många timlärare,
som komma att finnas anställda. Beräkningarna av nämnda delposter hava
därför som regel måst ske approximativt. Det är först under hösten 1937
möjligt att med större grad av säkerhet utföra ifrågavarande beräkningar.
I det följande kommer att föreslås, att delposterna i fråga — vad de allmänna
läroverken beträffar som en definitiv åtgärd och vad övriga läroanstalter
angår som en tillfällig anordning — betecknas förslagsvis, dock
med vissa maximeringsföreskrifter. Därest vederbörande poster med hänsyn
till omständigheter, som nu icke kunna förutses, skulle visa sig otillräckliga,
förefinnes alltså — örn sistnämnda förslag bifalles — möjlighet
att anvisa medel för ändamålet utöver de belopp, som beräknats i avlöningsstaterna.
Den besparing, som enligt det ovanstående kan beräknas komma
att uppstå under vissa av de i avlöningsstatema för förra hälften av budgetåret
uppförda posterna, kommer i så fall att motvägas av en merutgift
under motsvarande poster i avlöningsstatema för senare delen av budgetåret.

Liknande svårigheter möta vid beräkningen av ett par andra poster i avlöningsstaterna
för senare delen av budgetåret 1937/1938. Även dessa poster
— de angivas närmare i det följande — böra tillfälligtvis för förra halvåret

264

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

1938 betecknas förslagsvis, dock med rätt för vederbörande myndighet att
överskrida posten först efter Kungl. Maj:ts medgivande.

De särskilda lönetillägg och lönefyllnader samt den s. k. övergångslön,
som enligt avsnittet »Övergångsanordningar» här ovan böra utgå, synas
böra bestridas från de i avlöningsstaterna uppförda anslagsposterna till avlöningar
till tjänstemän å ordinarie stat och å övergångsstat, respektive —
i förekommande fall — från anslagsposterna till avlöningar till icke-ordinarie
personal. Från förstnämnda poster bör också avföras lönen — frånsett
dyrtidstillägg — för de ordinarie befattningshavare, som icke vilja
övergå på den nya lönestaten, dock med visst undantag, varom förmäles i
det följande (sid. 302).

Det har ansetts behövligt att på grund härav höja vederbörande anslagsposter
allenast försåvitt angår berörda övergångslön.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

265

1. Förslagsanslaget till Högre lärarinneseminariet: Avlöningar.

Detta anslag är nu uppfört med 249,600 kronor. Den för anslaget gällande
avlöningsstaten återfinnes å sid. 411 ff. i statsliggaren för budgetåret 1936/1937.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1936, under förutsättning
att seminariets hittillsvarande organisation bibehölles orubbad för budgetåret
1937/1938, tillstyrkt vissa av seminariets vikarierande rektor framförda
förslag örn dels höjning på grund av uppflyttningar i högre lönegrad av
delposten till ålderstillägg till tjänstemän å ordinarie stat från förslagsvis
13,915 kronor med 837 kronor till 14,752 kronor, dels ock höjning av delposten
till arvoden åt extra lärare och timlärare från 37,220 kronor med 1,000
kronor till 38,220 kronor för att bereda medel till eventuell delning av
klasser i hushållsgöromål och slöjd vid normalskolan. Överstyrelsen har
föreslagit, att ifrågavarande anslag på grund härav måtte för nästa budgetår
uppföras med ett till 251,437 kronor höjt belopp.

Beträffande förslaget örn delning av klass har jag från seminariets rektor
införskaffat en promemoria, av vilken inhämtas följande:

Klassdelning i slöjd. Klasserna l7—57 samt 1''—2\ i vilka slöjd vore
obligatorisk, vore samtliga delade, då lärjungetalet i alla klasser överskrede
16. Nu ifrågasattes delning av klass 77, där ämnet ävenledes vore obligatoriskt,
men där rektor i vissa fall kunde medgiva befrielse. Då den blivande
77 läsåret 1937—1938 med ledning av lärjungetalet i nuvarande 67 kunde
beräknas uppgå till 26 lärjungar, måste förutsättning för klassdelning anses
föreligga. Kostnaden härför uppginge till 240 kronor (3 timmar ä 80 kronor).

Klassdelning i hushållsgöromål. Av klasserna 4'', 67 samt 34, där ämnet
förekomme, hade endast 47 hittills varit delad. De övriga klasserna hade
visserligen haft ett lärjungetal, som överstigit 16, och sålunda varit berättigade
till delning, men på grund av bristande lokalutrymme hade undervisning
icke kunnat anordnas i större omfattning än som skett. Sedan
statens skolköksseminarium, dit undervisningen i hushållsgöromål varit förlagd,
numera erhållit större lokaler genom inflyttning i förutvarande Almquistska
samskolans byggnad, kunde undervisning anordnas i den omfattning,
som gällande föreskrifter tilläte. Nu ifrågasattes sålunda delning av
blivande klass 67 läsåret 1937—1938 med beräknat elevantal av 29 samt
34 med beräknat elevantal av 25. Kostnaden härför uppginge till 680 kronor
(4 timmar å 80 kronor + 4,5 timmar ä 80 kronor).

Hos Kungl. Majit hava lärarinnor vid högre lärarinneseminariet och den
därmed förenade normalskolan för flickor gjort framställning beträffande hyresbidrag
åt ifrågavarande lärarinnor. Av framställningen inhämtas:

Enligt gällande bestämmelser åtnjöte lektorer och adjunkter (för närvarande
alla manliga) vid högre lärarinneseminariet och normalskolan hyres -

Departe mentschefen.

266 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

bidrag. Dessa skulle tills vidare utgå med samma belopp som de av kommunen
beviljade hyresbidragen till lektorer oell adjunkter vid de allmänna
läroverken i Stockholm. Amneslärarinnorna, övningslärarna (alla kvinnliga),
vikarierande kvinnliga adjunkter samt extra och vikarierande ämneslärarinnor
åtnjöte icke hyresbidrag. Detta förhållande torde bero på att det
tidigare ej funnits några kvinnliga lärare vid de allmänna läroverken i
Stockholm.

Samtliga ordinarie kvinnliga ämneslärare och -lärarinnor, ordinarie kvinnliga
Övningslärare samt vikarierande kvinnliga lektorer, adjunkter och ämneslärarinnor
vid de allmänna läroverken i Stockholm uppbure emellertid
numera sedan åtskilliga år tillbaka hyresbidrag, amneslärarinnorna enligt
beslut av stadsfullmäktige den 16 december 1929 och övriga lärarinnor
enligt de bestämmelser, som redan gällde för motsvarande manliga befattningsinnehavare.

På grund av dessa förhållanden hade den egendomliga situation inträtt,
att samtliga här ovan nämnda lärarkategorier vid högre lärarinneseminariet
med undantag för lektorer och adjunkter nu hade och sedan flera år haft
lägre löneförmåner än motsvarande befattningsinnehavare vid de allmänna
läroverken i Stockholm, vilket icke borde hava varit av statsmakterna avsett.

Detta synnerligen ogynnsamma förhållande torde rättas, och full kompensation
utgå för den förlust lärarinnorna lidit på grund av uteblivna hyresbidrag.
Skulle Stockholms stad även framdeles, sedan en lönereglering för
de allmänna läroverkens och högre lärarinneseminariets lärare blivit genomförd,
komma att utbetala hyresbidrag till lärarna vid de allmänna läroverken
i Stockholm, torde det vara riktigt och rimligt, att staten utanordnade
hyresbidrag i motsvarande utsträckning och med samma belopp icke endast,
som nu vore fallet, till manliga utan även till kvinnliga lärare vid högre
lärarinneseminariet.

I skrivelsen hemställes, att till samtliga ordinarie ämneslärarinnor, ordinarie
kvinnliga Övningslärare och till en extra ämneslärarinna vid högre
lärarinneseminariet måtte av statsmedel utbetalas hyresbidrag retroaktivt
med samma belopp, som utginge till motsvarande lärarkategorier vid de
allmänna läroverken i Stockholm, och från och med den tid Stockholms
stadsfullmäktiges beslut att utanordna hyresbidrag till sistnämnda lärare
trädde i kraft, samt att samtliga ordinarie ämneslärarinnor, ordinarie kvinnliga
Övningslärare samt extra och vikarierande kvinnliga lektorer, adjunkter
och ämneslärarinnor vid högre lärarinneseminariet måtte för framtiden och
så länge hyresbidrag utbetalades till allmänna läroverkens lärare i Stockholm
tillerkännas hyresbidrag med samma belopp och enligt samma grunder, som
gällde eller komme att bliva gällande för motsvarande lärargrupper vid de
allmänna läroverken i Stockholm.

Anslagsbehov vid nuvarande löneförhållanden. På de av rektor anförda
skälen torde delposten till arvoden åt extra lärare och timlärare böra höjas
med 1,000 kronor. Delposten till ålderstillägg, som i avlöningsstaten betecknats
förslagsvis, lärer för närvarande icke behöva uppräknas. I det följande
kommer att föreslås, att den nu ur en särskild delpost å förslagsvis

267

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

500 kronor utgående arvodesförhöjningen åt vissa extra ordinarie ämneslärare
må utgå jämväl för tiden efter den 1 juli 1937, dock icke längre än
intill den 1 januari 1938. På grund härav torde kunna för nästa budgetår
beräknas en minskning med 200 kronor i nyssnämnda delpost, som alltså
bör upptagas med förslagsvis 300 kronor. Den ovannämnda framställningen
om rätt för även andra lärare än manliga lektorer och adjunkter att erhålla
hyresbidrag efter samma grunder, som gälla för motsvarande lärargrupper
vid de allmänna läroverken i Stockholm finner jag berättigad, dock bör
hyresbidrag icke utgå retroaktivt.

Enligt verkställda beräkningar uppgå kostnaderna för ifrågavarande nya
hyresbidrag, vilka böra gäldas av statsmedel, till sammanlagt 9,550 kronor
för helt budgetår räknat. Då det synes skäligt, att befattningshavarna
komma i åtnjutande av sagda löneförmån redan från den 1 juli 1937, bör
den i avlöningsstaten uppförda delposten å 10,700 kronor till hyresersättningar
och hyresbidrag beräknas till 20,250 kronor.

Anslaget skulle alltså för nästa budgetår vid i stort sett oförändrade avlöningsförhållanden
beräknas till (249,600 + 1,000 — 200 + 9,550 =) 259,950
kronor och disponeras på följande sätt:

Utgifter:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och (i förekommande fall) tjänstgöringspenningar . . . kronor 139,565

Avlöningsstater.

	Lön	Tjänstgö- ringspen- ningar	Summa
Högre lärarinneseminariet.
Rektor............................	5,000	2,500	7,500
1 lektor...........................	3,900	1,900	5,800
8 lektorer..........................	31,200	15,200	46,400
1 adjunkt..........................	2,700	1,600	4,300
1 adjunkt..........................	2,700	1,600	4,300
1 övningsskollärare.....................	2,100	1,300	3,400
! 3 övningsskollärare.....................	6,300	3,900	10,200
1 ämneslärarinna......................	2,200	1,400	3,600
	4,400 2,000	2,800 1,200	7,200
j 1 ämneslärarinna......................	3,200
7 ämneslärarinnor.....................	14,000	8,400	22,400
1 lärare i teckning.....................	2,640	—	2,640
1 1 lärarinna i gymnastik..................	1,575	—	1,675
1 lärare i musik......................	1,680	—	1,680
! 1 lärarinna i handarbete.................	2,040	—	2,040
Statens slcolköksseminarium och hushållsskola. \ 1 lärarinna i hushållsgöromål, tillika biträdande före-			3,000
ståndarinna........................	2,000	1,000
1 lärarinna i hushållsgöromål..............	2,200	—	2,200
3 lärarinnor i hushållsgöromål..............	6,600	—	6,600
1 lärarinna i handarbete.................	1,530	■—	1,530
Summa kronor	—	—	139,565

268 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

b. Ålderstillägg, förslagsvis .......................kronor 13,915

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier, f örslagsvis............. » 6,000 159 439

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit:

a. Grundbelopp:

1) Arvoden åt extra lärare och timlärare ......kronor 38,220

2) Arvodesförhöjning åt vissa extra ordinarie ämnes lärare,

förslagsvis ................... » 300

3) Arvoden åt timlärarinnor vid vissa kurser (parallellkurser),
förslagsvis................. » 6,000

4) Understöd åt extra ordinarie lärare vid förfall

på grund av sjukdom, förslagsvis.......... » 100

5) Vissa arvoden till ordinarie lärare m. m...... » 7,150

Anm.: Ur denna post utgår arvode med 500
kronor till rektor, lektor och adjunkt. _ 51,770

b. Vikariatsersättningar m. m., förslagsvis.............kronor 100 54 379

3. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän:

a. Tillfällig löneförbättring åt lärare, förslagsvis.........kronor 38,600

b. Tillfällig löneförbättring åt vaktmästare och eldare..... » 650

c. Provisorisk avlöningsförbättring, förslagsvis.......... » 12,400

d. Hyresersättningar och hyresbidrag............... > 20,250 74 900

Summa kronor 283,250.

Särskilda uppbördsmedel:

Termins- och inskrivningsavgifter.........................kronor 23,300

Nettoutgift kronor 259,950.

Anslagsbehov vid lönereglering. Den personalförteckning, som bör
från och med den 1 januari 1938 gälla för högre lärarinneseminariet, bör
upptaga de befattningshavare, som nu äro uppförda å de under den ovanberörda
posten till lön och tjänstgöringspenningar intagna avlöningsstaterna.

Den nu till lärare vid högre lärarinneseminariet m. fl. läroanstalter och
befattningshavare utgående provisoriska avlöningsförbättringen bör utgå intill
dagen för den föreslagna löneregleringens ikraftträdande, d. v. s. för småskoleseminariernas
lärare till och med den 30 juni 1938 och för övriga
ifrågakommande befattningshavare till och med den 31 december 1937. Jag
gör härutinnan hemställan i det följande.

Avlöningsstaten för förra delen av budgetåret 1937/1938 bör
innefatta de i sammanställningen här ovan uppförda delposterna, vilka dock
med lämpliga avrundningar böra reduceras till hälften. Sådan reduktion
bör dock av skäl, som framgår av det redan sagda, ej vidtagas i fråga örn
delposten till arvodesförhöjning åt vissa extra ordinarie ämneslärare, vilken
bör upptagas med hela det i sammanställningen angivna beloppet. Slutsumman
av sagda avlöningsstat utgör 130,100 kronor.

I avlöningsstaten för senare delen av budgetår et 193 7/1 938
har i anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, som enligt
läroverkslönesakkunnigas beräkningar bör för helt budgetår upptagas
med i runt tal 297,600 kronor och alltså i förevarande halvårs stat bort

269

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 271.

utgöra 148,800 kronor, inlagts jämväl den övergångslön, som de ordinarie
befattningshavarna skola äga uppbära vid ingången av januari 1938, d. v. s.
enligt de sakkunnigas beräkningar 12,400 kronor. Posten har därför uppförts
med 161,200 kronor.

Under anslagsposten till Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj:t: Grundbelopp hava beräknats medel — förutom för 3 arvoden
ä 960 kronor för helt år till tre biträdande föreståndarinnor — för arvoden
åt biträde å rektorsexpeditionen, bibliotekarie, läkare, vaktmästare, tillika
portvakt, och eldare, vilka nu bestridas ur delposten till vissa arvoden till
ordinarie lärare m. m. Sagda arvoden uppgå för helt budgetår till sammanlagt
7,530 kronor, vadan posten uppförts med 3,765 kronor. Ur delposten
till vikariatsersättningar m. m. avses skola, såsom nu är fallet, bestridas
kostnaderna för vikarie för vaktmästaren. Anslagsposten till avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal har beräknats i anslutning till av
läroverkslönesakkunniga lämnade uppgifter och med beaktande av vad ovan
anförts rörande delning av klass under nästa läsår vid undervisning i hushållsgöromål
och slöjd i normalskolan. Försiktigtvis torde delposten till
grundavlöningar till övrig icke-ordinarie personal — som en övergångsanordning
för denna del av budgetåret 1937/1938 — böra betecknas förslagsvis.
Kungl. Maj:t bör dock föreskriva, att posten ej får utan Kungl. Maj:ts
medgivande överskridas. Den under anslagsposten till särskilda löneförmåner
till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän upptagna delposten till tillfällig
löneförbättring åt vaktmästare och eldare motsvarar den nu för ändamålet
uppförda delposten. Avlöningsstatens slutsumma uppgår till 193,900 kronor.

Det erforderliga anslaget för budgetåret 1937/1938 blir således
(130,100 + 193,900 =) 324,000 kronor.

270

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

2. Förslagsanslaget till Allmänna läroverken: Avlöningar.

A. Anslagsbehov vid nuvarande löneförhållanden.

Detta anslag, som nu är uppfört med 16,000,000 kronor, disponeras jämlikt
en avlöningsstat, som jämte därvid fogade bestämmelser finnes införd å
sid. 419 ff. i statsliggaren för budgetåret 1936/1937.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1936 gjort framställning
örn anslag för ändamålet för nästa budgetår. Statskontoret har avgivit utlåtanden
rörande vissa delar av överstyrelsens förslag.

Beträffande de särskilda i avlöningsstaten ingående posterna må följande
anföras:

Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat: Lön och (i förekommande fall)
tjänstgöringspenningar. Delposten är uppförd med 9,751,200 kronor.

1928 års riksdag bemyndigade Kungl. Majit att, då för realskolestadiet
avsedd ordinarie ämneslärarbefattning vid samläroverk skulle tillsättas, besluta,
huruvida befattningen skulle kungöras ledig såsom adjunktsbefattning
eller ämneslärarinnebefattning. Riksdagen, vars nämnda bemyndigande avsåg
tiden till och med budgetåret 1930/1931, har sedermera vid olika tillfällen
och senast för budgetåret 1936/1937 lämnat Kungl. Majit enahanda
bemyndigande, därvid dock förutsatts, att proportionen mellan antalet manliga
och kvinnliga lärare ej ändras i vidare mån än som framgår av skolöverstyrelsens
på sin tid i ärendet avlåtna, å sid. 21 i propositionen nr
231/1928 återgivna förslag.

1935 års riksdag beslutade (skrivelse nr 8, punkten 77), att vid de allmänna
läroverken skulle inrättas 294 ordinarie ämneslärarbefattningar, därav
från och med den 1 juli 1937 3 lektorstjänster, 9 adjunktstjänster och en
ämneslärarinnetjänst.

Skolöverstyrelsen har nu i sin nyssberörda skrivelse framlagt förslag om
dels ombildning av rektorstjänster, dels ock inrättande av nya ordinarie ämneslärar-
och övningslärartjänster. Härvid har överstyrelsen utgått från att
det ovanberörda av överstyrelsen framlagda förslaget örn inrättande av nya
statliga gymnasier ävensom ett av överstyrelsen framlagt förslag rörande
omorganisation av vissa högre allmänna läroverk för flickor vunne bifall.
Av överstyrelsens skrivelse inhämtas:

Rektors t jänster. Någon ny rektorstjänst erfordrades icke, men rektorstjänsterna
vid samrealskolorna i Eslöv, Motala och Skellefteå borde vid
bifall till förslaget om inrättande av nya statliga gymnasier på dessa platser
ombildas till rektorstjänster vid högre allmänna läroverk.

271

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Lektorstjänster. Vid bifall till sistberörda förslag borde 2 lektorstjänster
upprättas vid vart och ett av läroverken i Eslöv, Motala och Skellefteå,
eller sammanlagt 6 lektorstjänster. Likaså borde tillkomma 2 tjänster
av detta slag vid vart och ett av de under upprättande varande högre
allmänna läroverken i Lidingö och i Bromma i Stockholm. Vidare borde
i enlighet med extralärarsakkunnigas förslag upprättas ytterligare ett lektorat
vid högre realläroverket i Göteborg. De tre sistnämnda tjänsterna
(Bromma och Göteborg) finge anses vara innefattade redan i 1935 års riksdags
beslut om upprättande av 3 nya lektorstjänster från och med den 1
juli 1937. Vid det under upprättande varande högre allmänna läroverket
i Haparanda borde likaså tillkomma en ny lektorstjänst.

Umeå läroverk hade endast 6 lektorstjänster. Redan med den i 1927
års specialplaner beräknade storleken av läroverkets gymnasium — 8 avdelningar
-— vore detta ett jämförelsevis lågt antal lektorstjänster. Läroverket
hade emellertid att uppvisa en särskilt stor utvidgning av sin organisation
efter år 1927 både i vad gällde gymnasiet och realskolan, och gymnasiet
hade innevarande läsår ej mindre än 12 avdelningar. Antalet lärjungar å
gymnasiet var höstterminen 1929 114 och hade höstterminen 1935 vuxit
till 271 samt beräknades för innevarande läsår komma att uppgå till omkring
340. Med hänsyn till realskolans storlek vore denna ansvällning av
gymnasiet att anse såsom sannolik även i fortsättningen. Upprättande av
ett gymnasium i Skellefteå kunde icke förväntas minska lärjungeantalet å
gymnasiet i Umeå i sådan utsträckning, att någon mera väsentlig ändring
i sistnämnda gymnasiums storlek inträdde, även om någon avlastning skulle
vinnas. Till jämförelse kunde nämnas, att högre allmänna läroverken i
Kalmar, Karlskrona, Kristianstad och Norrköping med en konstant gymnasieorganisation
av respektive 10, .11, 10 och 10 avdelningar hade respektive
8, 8, 7 och 8 lektorstjänster. Överstyrelsen ansåge det under sådana förhållanden
erforderligt, att högre allmänna läroverket i Umeå erhölle åtminstone
en ny lektorstjänst och att denna upprättades från och med nästa
budgetår.

Utöver de 3 av 1935 års riksdag beslutade tjänsterna skulle alltså tillkomma
10 lektorstjänster, varför medel borde upptagas i budgeten för år
1937/1938 för sammanlagt 13 nya leidor stjänster.

Ad j un k tst j äns ter. De 9 adjunktstjänster, som enligt 1935 års riksdags
beslut skulle upprättas från och med den 1 juli 1937, borde fördelas
mellan vissa av överstyrelsen angivna läroverk. Bland dessa läroverk befunne
sig det under upprättande varande läroverket i Bromma i Stockholm,
som borde erhålla 5 tjänster. Utöver dessa tjänster hnge överstyrelsen
med hänsyn till beslutad eller föreslagen omorganisation av vissa läroverk
föreslå upprättande av 2 nya adjunktstjänster vid högre allmänna läroverket
i Lidingö samt 1 adjunktstjänst vid vart och ett av högre allmänna läroverken
i Haparanda, Strängnäs och högre allmänna läroverket för flickor i
Stockholm. Sammanlagt skulle alltså för budgetåret 1937/1938 upprättas 5
adjunktstjänster utöver de av 1935 års riksdag beviljade och medel sålunda
anslås till 14 nya adjunktstjänster.

A mneslärarinnet jänste r. Den nya ämneslärarinnetjänst, som enligt
1935 års riksdags beslut skulle inrättas från och med den 1 juli 1937, borde
förläggas till högre allmänna läroverket i Bromma.

Beträffande ämneslärarinneinstitutionen ansåge sig överstyrelsen icke böra
framställa något förslag till definitiv anordning, förrän de olika frågor, vilka

272

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

vore föremål för undersökning av 1936 års lärarutbildningssakkunniga, blivit
utredda. Tills vidare syntes alltså samma bestämmelse som tidigare
böra gälla, nämligen att överstyrelsen, då för realskolestadiet avsedd ordinarie
ämneslärarbefattning vid samläroverk skulle tillsättas, skulle till Kungl.
Maj:t avgiva förslag, huruvida befattningen borde kungöras ledig såsom
adjunktstjänst eller ämneslärarinnebefattning.

Övningslärartjänster. Då de förutvarande samrealskolorna i Haparanda
och Lidingö stöde under utbildning till högre allmänna läroverk, finge
överstyrelsen föreslå, att de nuvarande teckningslärar- och gymnastiklärarbefattningarna
vid dessa skolor måtte från och med nästa budgetår ombildas
till motsvarande befattningar vid högre allmänna läroverk. Samma ombildning
borde även ske av musiklärartjänsten vid Lidingö läroverk, medan
överstyrelsen icke i år ansåge sig kunna föreslå upprättande av ordinarie
musiklärarbefattning vid högre allmänna läroverket i Haparanda, då detta
läroverk för i år endast tilldelats 11 undervisningstimmar i musik. Högre
allmänna läroverket för flickor i Orebro hade icke ännu erhållit några ordinarie
övningslärartjänster, men överstyrelsen ansåge sig kunna nu föreslå,
att en ordinarie teckningslärartjänst upprättades vid detta läroverk från och
med nästa budgetår.

Flickläroverken tillhörde de läroverk, som uppvisade det högsta timtalet
i ämnet slöjd för flickor. Upprättande av ordinarie tjänster i detta ämne
syntes följaktligen särskilt starkt motiverat vid dessa läroverk. Med hänsyn
till gällande bestämmelser angående lärarnas vid de allmänna läroverken
avlöning hade det emellertid hittills icke varit möjligt, då dessa bestämmelser
endast upptoge handarbetslärarinnetjänster vid samrealskolor. Överstyrelsen
hade därför i skrivelse den 14 januari 1935 föreslagit vissa ändringar
i löneförfattningen för att möjliggöra upprättande av lärarinnebefattningar
i slöjd för flickor vid de högre allmänna läroverken för flickor.
Behovet av sådana tjänster hade för varje år gjort sig allt starkare gällande.
Till belysning härav ville överstyrelsen nämna, att för innevarande budgetår
följande antal timlärartimmar i detta ämne beviljats de högre allmänna
läroverken för flickor, nämligen flickläroverket i Stockholm 20 timmar, i
Göteborg 20 timmar, i Malmö 24 timmar och i Hälsingborg 16 timmar.
Vid högre allmänna samläroverk hade ordinarie slöjdlärarinnetjänster under
de senaste åren upprättats genom överflyttning från mindre skolor i sådana
fall, där antalet veckotimmar uppgått till minst 14. Det läroverk, där behovet
av en dylik tjänst vore allra störst, vore högre allmänna läroverket
i Bromma med icke mindre än 28 timmar innevarande läsår.

Med hänsyn till nämnda förhållanden finge överstyrelsen föreslå, dels att
erforderliga ändringar i gällande löneförfattning måtte vidtagas, dels ock att
5 nya lärarinnetjänster i slöjd för flickor måtte från och med budgetåret
1937T938 upprättas, nämligen en vid vart och ett av de högre allmänna
läroverken för flickor i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg samt
en vid högre allmänna läroverket i Bromma i Stockholm.

Kostnadsberäkningar. Avlöningarna till rektorer ökades med (3 X
1,100 =) 3,300 kronor, till lektorer med (15x5,800 =) 75,400 kronor och
till adjunkter med (14x4,300 =) 60,200 kronor. Beträffande ämneslärarinnor
räknade överstyrelsen, då ett antal sådana tjänster i år anslagits lediga
till ansökan i vanlig ordning, med att det för adjunktskompetenta lärarinnor
beräknade merarvodet borde något ökas, exempelvis från 53,000 till

55,000 kronor. Då en ny ämneslärarinnebefattning föreslagits till inrättande,

273

Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 271.

borde sålunda avlöningarna till ämneslärarinnor ökas med (2,800 + 2,000=)
4,800 kronor. Anslaget till teckningslärare ökades med (1,800 + 2x650 =)
3,100 kronor, till musiklärare med 765 kronor, till gymnastiklärare med (2 X
1,025 =) 2,050 kronor och till lärarinnor i slöjd för flickor med (5x480 =)

2,400 kronor.

Sammanlagt skulle sålunda inträda en kostnadsökning av (3,300 + 75,400
+ 60,200 + 4,800+3,100 + 765 + 2,050 + 2,400 =) 152,015 kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 17 november 1936 tillstyrkt överstyrelsens
förslag i vad avser ändringar i gällande lönebestämmelser.

Överstyrelsens i skrivelse den 14 januari 1935 framlagda förslag inneburo
i huvudsak, att beteckningen »lärarinna i kvinnligt handarbete» skulle
i anslutning till benämningen av ämnet enligt läroverksstadgan och undervisningsplanerna
utbytas mot beteckningen »lärarinna i slöjd för flickor»,
att möjlighet skulle beredas att upprätta sådana befattningar även vid de
högre allmänna läroverken för flickor samt att den skyldighet att tjänstgöra
utöver minimitjänstgöringen, som kunde åläggas sådan lärarinna, skulle utsträckas
från 18 veckotimmar till samma antal, som gällde i fråga örn gymnastiklärare
och musiklärare, d. v. s. till 32 veckotimmar, dock icke utan
eget medgivande till mer än sammanlagt 28 veckotimmar. Visserligen uppnåddes,
yttrar överstyrelsen, icke för närvarande ett så högt timtal som 28
eller 32 vid något läroverk i ämnet slöjd för flickor, men å andra sidan
täckte det nuvarande maximiantalet av 18 undervisningstimmar för närvarande
icke behovet vid två av läroverken i fråga, nämligen högre allmänna
läroverken i Gävle och Umeå, vilka uppvisade 22, respektive 20 veckotimmars
undervisning. I stället för en maximiavlöning av 2,088 kronor för
18 veckotimmars undervisning syntes sålunda böra fastställas en maximiavlöning
av 3,712 kronor för 32 veckotimmars undervisning. Själva grunden
för avlöningen förutsattes därvid oförändrad: ordinarie handarbetslärarinnas
lön vore beräknad efter 80 kronor för veckotimme i första och 116
kronor för veckotimme i fjärde och sista avlöningsgraden.

Statskontoret förklarade sig i utlåtande den 14 februari 1935 icke vilja
motsätta sig, att en vidgning av undervisningsskyldigbeten komme till stånd,
för den händelse så ansåges av praktiska skäl erforderligt. Då hittills högre
timantal per vecka än 22 icke någonstädes visat sig behövligt, torde emellertid
en så betydande ökning, som överstyrelsen föreslagit, knappast vara
påkallad. Vidare har ämbetsverket erinrat om att ämbetsverket i ett tidigare
utlåtande anfört, att meningen knappast torde hava varit att begränsa
användandet av ordinarie personal för undervisning i kvinnlig slöjd till
samrealskolorna, utan att de nuvarande bestämmelserna fått en snävare formulering
än som i själva verket varit härutinnan avsedd. De i detta avseende
föreslagna ändringarna i avlöningsbestämmelserna torde under sådana
förhållanden närmast få anses innebära ett förtydligande av sagda bestämmelser,
och det ville därför synas statskontoret som örn riksdagens medgivande
till ändringarna i fråga knappast vore behövligt.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271.

274

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

mentschefän. Överstyrelsens förslag rörande ombildning av rektorstjänsterna vid sam''
realskolorna i Eslöv, Motala och Skellefteå till rektorstjänster vid högre allmänna
läroverk står i överensstämmelse med vad jag ovan förutsatt vid
behandlingen av frågan örn utbyggande av nämnda skolor med statliga
gymnasier och ger mig alltså icke anledning till erinran.

Av de av överstyrelsen föreslagna 13 nya lektorstjänsterna belöpa 6 på
nyssnämnda av mig förordade förslag om inrättande av nya statliga gymnasier
och 6 på av riksdagen redan fattade beslut. Förslaget torde följaktligen
böra i dessa delar biträdas. Den återstående lektorstjänsten är avsedd
för högre allmänna läroverket i Umeå, vilket nu, såsom överstyrelsens utredning
ger vid handen, förfogar över ett i förhållande till gymnasiets omfattning
alltför ringa antal lektorstjänster. Även detta enligt min mening
välgrundade förslag lärer böra bifallas.

13 av de ifrågasatta 14 nya adjunktstjänsterna betingas av utav riksdagen
redan fattade beslut. Förslaget om inrättande av den fjortonde adjunktstjänsten,
avsedd för högre allmänna läroverket för flickor i Stockholm, sammanhänger
med ett av överstyrelsen i skrivelser den 8 januari 1934 och
den 31 augusti 1936 framlagt förslag om ändrad organisation av de högre
allmänna läroverken för flickor i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg,
åsyftande att åstadkomma dubbel anknytning av realskolan till folkskolan
och att vid vissa av dessa läroverk inrätta fyraårig latinlinje vid
sidan av eller i stället för den nuvarande treåriga, Sistnämnda förslag, som
i vissa avseenden synes vara beaktansvärt, har emellertid befunnits tarva
ytterligare utredning och torde därför icke kunna föreläggas 1937 års riksdag.
Det erforderliga antalet nya adjunktstjänster kan därför begränsas
till 13.

I överensstämmelse med 1935 års riksdags beslut torde en ny ämneslärarinnetjänst
böra upprättas från och med den 1 juli 1937. Med hänsyn
till att ovisshet ännu råder om ämneslärarinneinstitutionens framtida ställning
bör det dock få ankomma på Kungl. Majit att besluta örn eventuellt
anstånd med åtgärder för tillsättning av nämnda tjänst. Riksdagen torde
vidare böra för ytterligare ett budgetår förlänga det tidigare givna bemyndigandet
för Kungl. Majit att, då för realskolestadiet avsedd ordinarie ämneslärarbefattning
vid samläroverk skall tillsättas, besluta, huruvida befattningen
skall kungöras ledig såsom adjunktsbefattning eller ämneslärarinnebefattning.
Detta bemyndigande lärer alltså böra gälla oavsett att riksdagen,
såsom i annat sammanhang föreslås, godkänner personalförteckning för de
allmänna läroverken, att tillämpas från och med den 1 januari 1938.

Överstyrelsens förslag i fråga örn inrättande av nya övningslärartjänster
och omändring av vissa redan befintliga sådana tjänster anser jag mig kunna
biträda. \ ad särskilt angår förslaget örn inrättande av ordinarie lärarinnetjänster
i slöjd för flickor vid högre allmänna läroverk för flickor, vilket
förslag jag finner vara genom den föreliggande utredningen väl motiverat, må

275

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

framhållas, att Kungl. Maj:t enligt det ovan framlagda förslaget till avlöningsreglemente
lärer kunna besluta om inrättande av sådana övningslärartjänster
i kvinnlig slöjd även vid de nyssnämnda läroanstalterna, i den mån
riksdagen anvisar anslagsmedel för sådant ändamål. De av överstyrelsen
framlagda förslagen rörande benämningen av dessa tjänster m. m. hava i
huvudsak tillgodosetts genom ifrågavarande löneregleringsförslag. De nya
avlöningsbestämmelserna skola emellertid som nämnts träda i kraft den 1
januari 1938. Dessförinnan torde allenast böra vidtagas en mindre jämkning
i gällande avlöningsgrunder i syfte att möjliggöra inrättandet från och
med den 1 juli 1937 av ifrågavarande nya tjänster vid de högre allmänna
läroverken för flickor. Denna ändring lärer Kungl. Majit i anslutning till
vad statskontoret anfört kunna på egen hand vidtaga. Med hänsyn till den
korta tid, som återstår, innan de nya lönebestämmelserna enligt det föregående
skola träda i kraft, torde det icke vara behövligt att i övrigt ändra
de nu gällande föreskrifterna.

I övrigt har jag ingen erinran att framställa mot överstyrelsens beräkningar
av förevarande delpost, som alltså vid oförändrade avlöningsgrunder
borde för nästa budgetår höjas med nedannämnda belopp:

Ombildning av 3 rektorstjänster vid realskolor till rektors tjänster

vid högre allmänna läroverk (3X1,100=).....kronor 3,300

13 lektorstjänster ä 5,800.................. * 75,400

13 adjunktstjänster å 4,300 ....................... * 55,900

1 ämneslärarinnetjänst.................... * 2,800

Merkostnad på grund av ökat antal adjunktskompetenta

ämneslärarinnor.............................. s . 2,000

1 teckningslärartjänst........................... 1 1,800

Ombildning av 2 teckningslärartjänster vid realskolor till
teckningslärartjänster vid högre allmänna läroverk (2 X

650 =).............................. » 1,300

Ombildning av musiklärartjänst vid realskola till musiklärartjänst
vid högre allmänt läroverk.............. » 765

Ombildning av 2 gymnastiklärartjänster vid realskolor till
gymnastiklärartjänster vid högre allmänna läroverk (2X

1,025 =).................................... » 2,050

5 lärarinnor i kvinnligt handarbete (5X480 =) ........ »_2,400

Summa kronor 147,715

Förevarande delpost skulle alltså vid oförändrade avlöningsgrunder för
nästa budgetår beräknas till ett med i runt tal 148,000 kronor till 9,899,200
kronor förhöjt belopp.

Avlöningar lill tjänstemän & ordinarie slät: Ålderstillägg. Delposten är nu
uppförd med förslagsvis 1,430,000 kronor.

Skolöverstyrelsen bar under åberopande av detaljerade kalkyler beräknat
delposten för nästa budgetår på följande sätt:

Departe mentschefen.

276 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Med den fördelning i lönegrader, som förefanns vid slutet av vårterminen
1936, uppginge ålderstilläggen till 1,369,369 kronor. Då de flesta av det
stora antalet under vårterminen 1936 utnämnda nya adjunkter icke vid slutet
av denna termin hunnit få dem tillkommande ålderstillägg, torde beloppet
böra höjas med 50,000 kronor. Den ännu så länge automatiskt fortgående
ökningen av ålderstilläggen motsvarade för nästa budgetår en merutgift
av 24,000 kronor. De nya lärarbefattningar, som inrättats under budgetåret
1936/1937, torde påkalla en ökning med 15,500 kronor. Summan
av de anförda beloppen utgjorde i runt tal 1,459,000 kronor, med vilket
belopp delposten borde uppföras för nästa budgetår.

Förevarande delpost torde vid oförändrade avlöningsbestämmelser kunna
beräknas till jämnt 1,460,000 kronor, motsvarande en anslagshöjning med

30,000 kronor.

Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stats Fyllnadsarvoden åt vikarier.

Denna delpost är nu uppförd med förslagsvis 90,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har uppskattat medelsbehovet för nästa budgetår till oförändrat
belopp.

Jag ansluter mig till överstyrelsens förslag och beräknar sålunda vid nuvarande
avlöningsbestämmelser för budgetåret 1937/1938 oförändrade anslagsmedel
till fyllnadsarvoden åt vikarier.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majst: Arvoden åt
extra ämneslärare. Förevarande delpost, ur vilken bestridas arvoden till
extralärare och timlärare samt därjämte, intill ett belopp av 2,000 kronor,
kostnader för föreläsningar i sexuella frågor för eleverna i högsta ringen
av gymnasiet, är nu uppförd med 1,032,300 kronor.

Av punkten 119 i 1936 års åttonde huvudtitel framgår, att antalet extralärare
(inklusive evalverade timlärartimmar, varvid 24 sådana timmar beräknats
motsvara en extralärare) under läsåren 1930—1936 utgjorde respektive
260, 333, 374, 403, 427 och 357, samt att antalet för innevarande
budgetår uppskattats till 340. Minskningen av antalet extralärare kan återföras
på 1935 års riksdags beslut om inrättande av nya ordinarie lärartjänster
vid de allmänna läroverken.

Vid beräkningen av anslagsbehovet för ifrågavarande ändamål har under
de senaste budgetåren tillämpats i stort sett följande förfaringssätt. Med
utgångspunkt från det beräkneliga antalet klassavdelningar vid de allmänna
läroverken under det läsår, anslagsberäkningen avsett, har erhållits en approximativ
uppgift rörande det erforderliga antalet extralärare och timlärare. Härutöver
har tagits hänsyn till att anslaget skall dels lämna tillgång till bestridande
av arvoden åt extralärare, som biträda vid inträdesprövningar efter
vårterminens slut, dels bereda möjlighet att upprätta nya avdelningar av
första klassen i realskolan och första ringen av gymnasiet i sådana fall, då

277

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

eljest ett större antal inträdessökande skulle komma att avvisas, dels ock
innesluta viss reserv. För upprättande av ifrågavarande nya klassavdelningar
beräknades under läsåret 1934—1935 10 extralärare och under läsåren 1935—
1937 15 extralärare vara erforderliga. Dock förutsattes för sistnämnda två
läsår, att det skulle ankomma på Kungl. Majit att inom ramen av det till
arvoden åt extralärare anvisade anslagsbeloppet besluta om upprättande av
nämnda parallellavdelningar. Som reserv har under de tre senaste budgetåren
beräknats ett belopp, motsvarande avlöningen till 10 extralärare med
full tjänstgöring.

Kungl. Majit har genom beslut den 15 maj 1936 medgivit, att skolöverstyrelsen
finge — utan hinder av den av 1927 års riksdag bestämda planen
för läroverksorganisationen — fatta beslut om uppdelning av klass, ring
eller krets i parallellavdelningar, varvid dock tillfälliga parallellavdelningar
icke finge upprättas i första klassen av realskolan eller första ringen av
gymnasiet, där sådana parallellavdelningar icke upprättats redan läsåret 1935
—1936. Samtidigt har emellertid Kungl. Majit förklarat Sig likväl vilja, på
framställning av skolöverstyrelsen, meddela beslut örn upprättande av dylika
parallellavdelningar i de fall, där eljest ett större antal inträdessökande kunde
förväntas bliva avvisade från berörda klasser och ringar. Därefter bar
Kungl. Majit genom beslut den 17 juli och den 3 september 1936 medgivit,
att av förevarande delpost finge utgå arvoden åt tillhopa 22 extralärare
och åt timlärare med sammanlagt 28 */* veckotimmars undervisning för
upprättande av nya avdelningar av realskolans första klass och gymnasiets
första ring.

Skolöverstyrelsen har nu påpekat, att den belastning av anslaget, som inträdde
genom omförmälda beslut, dock till en del motvägdes av besparingar,
vilka uppkommit såsom en följd av att vid några läroverk parallellavdelningar
av realskolans första klass eller gymnasiets första ring, vilka
under läsåret 1935—1936 varit vid läroverket inrättade, innevarande budgetår
visat sig obehövliga. Detta hade inträffat i 11 särskilda fall, och då
därigenom 12 extralärare samt timlärare med en undervisning av 8,5 veckotimmar
blivit överflödiga, hade för ökning av begynnaravdelningarnas antal
i verkligheten endast 10 extralärare och 20 timlärartimmar behövt tagas i
anspråk.

Antalet klassavdelningar, inklusive nyupprättade klassavdelningar i realskolans
första klass och gymnasiets första ring, komme att för innevarande
år uppgå till 1,846, eller 9 mer än det av överstyrelsen år 1935 beräknade.
Såsom en följd av den tämligen goda överensstämmelsen mellan det beräknade
och det behövliga totalantalet avdelningar hade även anslaget i sin
helhet visat sig motsvara vad som med sträng sparsamhet vore erforderligt.
Den reserv — arvoden till 10 extralärare — som med hänsyn till osäker -

278

Kungl. Majis proposition Nr 271.

heten i beräkningarna ansågs nödvändig vid anslagets bestämmande, hade
innevarande budgetår endast till en del behövt tagas i anspråk.

För läsåret 1937—1938 beräknade överstyrelsen det erforderliga antalet
klassavdelningar vid oförändrade grunder för lärjungarnas fördelning på
undervisningsavdelningar till omkring 1,896, inklusive de nya parallellavdelningar
av realskolans första klass och gymnasiets första ring, som även
nästa år torde komma att visa sig erforderliga.

Överstyrelsen hade därvid på grund av erfarenheterna under innevarande
läsår ansett sig böra utgå ifrån att å ena sidan som följd av ökad tillströmning
till nybörjarklasserna å vissa orter tillsammans omkring 20 nya avdelningar
av sistnämnda slag torde komma att visa sig behövliga och å
andra sidan som följd av en lokal minskning i tillströmningen till läroverken
å andra orter omkring 10 innevarande år förefintliga avdelningar av
samma slag skulle kunna indragas. Av de 50 avdelningar, med vilka läroverksorganisationen
enligt överstyrelsens beräkning för budgetåret 1937/1938
komme att ökas, skulle följaktligen 10 tillhöra antingen realskolans eller
gymnasiets första årsklass. Av övriga avdelningar vore 8 avsedda för fortsatt
utbyggande av högre allmänna läroverket i Bromma i Stockholm, 2 för
högre allmänna läroverket i Haparanda, 2 för högre allmänna läroverket i
Lidingö och 1 för det av 1936 års riksdag beslutade realgymnasiet vid
högre allmänna läroverket i Strängnäs. Vid nya elementarskolan beräknades
vidare 2 nya avdelningar bliva erforderliga på grund av detta läroverks
pågående omorganisation, vid högre realläroverket i Göteborg 1 avdelning
för utbyggandet av detta läroverks lyceilinje samt vid högre latinläroverket
å Norrmalm i Stockholm och högre latinläroverket i Göteborg, varest klassiska
linjer vore anordnade, i vartdera fallet 1 ny avdelning. Däremot inginge
i ovanstående siffror icke de nya avdelningar, vilka vid bifall till av
överstyrelsen gjorda framställningar angående om bildning av samrealskolan
i Skellefteå till högre allmänt läroverk, förstatligande av kommunala gymnasierna
i Eslöv och Motala och upprättande av femåriga realskolelinjer
vid vissa, högre allmänna läroverk för flickor och vid samrealskolan i Boden
skulle från och med läsåret 1937—1938 komma att inrättas.

Till jämförelse erinrar överstyrelsen om att ökningen av antalet avdelningar
för innevarande läsår beräknades till 42 vid andra klasser än den
första, vartill komme nybörjaravdelningar, vilka torde hava uppskattats till
omkring 13. Den till sammanlagt 50 avdelningar beräknade tillväxten av
läroverksorganisationen vid början av läsåret 1937—1938 skulle alltså med
5 avdelningar understiga den för innevarande läsår motsedda och med 13
avdelningar den i år faktiskt inträffade ökningen.

Ovanstående beräkning av antalet undervisningsavdelningar hade utförts
under förutsättning av oförändrade grunder för lärjungarnas fördelning på
undervisningsavdelningar. Vid ett biträdande av överstyrelsens i det föregående
berörda förslag om minskning av lärjungemaximum i realskolans
högsta klass från 35 till 30 skulle tillkomma ytterligare 18 avdelningar.
Den totala ökningen skulle alltså utgöra (50+18=) 68 avdelningar.

279

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Med utgångspunkt från det erfarenhetsmässigt grundade antagandet, att
för värjo ny avdelning erfordrades i genomsnitt IV4 lärare, skulle således
för de nya avdelningarna erfordras 85 extralärare. Då innevarande år ett
antal av 330 extralärare visat sig behövligt — marginalen å 10 extralärare
oräknad — erfordrades alltså för läroverken i det hela vid oförändrad organisation
och oförändrat antal ordinarie lärare (330 + 85=) 415 extralärare.
Vid bifall till överstyrelsens förutberörda förslag örn inrättande av 21 nya
ordinarie lärartjänster från och med budgetåret 1937/1938, skulle antalet
erforderliga extralärare komma att minskas med 21 och följaktligen utgöra
394, fortfarande under förutsättning av oförändrad organisation av de allmänna
läroverken, vartill emellertid torde böra liksom föregående år läggas
en säkerhetsmarginal av förslagsvis 10 extralärare. Antalet extralärare
komme därigenom att ökas till 404.

Med hänsyn till erfarenheterna från de nu i det närmaste avslutade förordnandena
för höstterminen 1936 ansåge sig överstyrelsen kunna räkna
med att av dessa extralärare omkring 150 lärare komme att utgöras av
kvinnliga lärare. Av de manliga torde omkring 170 äga behörighet till
adjunktstjänst och således bliva berättigade till ett årligt arvode av 3,300
kronor. För övriga manliga lärare, 84 till antalet, torde man alltså böra
räkna med ett arvode av 2,900 kronor. Av de kvinnliga extra lärarna
torde omkring 70 äga behörighet till adjunktstjänst och således bliva berättigade
till ett årligt arvode av 3,000 kronor. För återstoden eller 80
lärare borde beräknas ett arvode av 2,600 kronor. Den sammanlagda kostnaden
för extralärarna kunde alltså beräknas till (170X3,300 + 84X2,900 +
70X3,000 + 80X2,600=) 1,222,600 kronor.

Härtill borde emellertid läggas dels de till 16,500 kronor beräknade kostnaderna
för de 5 extralärare, som erfordrades vid bifall till överstyrelsens
förutberörda förslag rörande ombildning av samrealskolan i Skellefteå till
högre allmänt läroverk, förstatligande av kommunala gymnasierna i Eslöv
och Motala samt omorganisation av vissa högre allmänna läroverk för
flickor och av samrealskolan i Boden, dels, liksom skett under de senaste
budgetåren, 3,000 kronor till arvoden åt extra ordinarie lärare, vilka skulle
biträda vid inträdesprövningar efter vårterminens slut, dels ock medel för
bestridande av de kostnader för föreläsningar i sexuella frågor, vartill anslag
under innevarande budgetår för första gången beviljats.

Vad sistnämnda anslagsfråga beträffar, har överstyrelsen, efter att hava
erinrat örn att de härför avsedda anslagsmedlen för innevarande år vore
maximerade till 2,000 kronor, yttrat följande:

En av överstyrelsen tidigare verkställd kostnadsberäkning hade givit vid
handen, att det fulla realiserandet av det föreliggande programmet för undervisning
av detta slag skulle medföra en kostnad av 5,220 kronor. Da
det icke kunde förväntas, att en ny och i det hela tämligen oförsökt verksamhet
omedelbart skulle vinna större omfattning, ansåg sig överstyrelsen 1
sina petita för innevarande budgetår böra stanna vid förenämnda belopp av

2,000 kronor. Det hade emellertid visat sig, att den nya undervisnings -

280

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

grenen redan under detta första verksamhetsår omfattats med ganska stort
förtroende. Rektorernas anslagsäskanden slutade på sammanlagt 2,880 kronor,
och man torde hava grundad anledning antaga, att till ett följande år
ytterligare anslagsbehov skulle framträda. På grund härav hemställde överstyrelsen
örn ett till 3,000 kronor förhöjt belopp för ändamålet.

Under förutsättning av bifall till överstyrelsens här framlagda förslag
borde delposten till arvoden åt extra ämneslärare för budgetåret 1937/1938
alltså bestämmas till (1,222,600 + 16,500 + 3,000+3,000 =) i runt tal 1,245,000
kronor.

mentschefen. Skoloverstyrelsen har vid sina beräkningar av antalet för nästa läsår erforderliga
extralärare beaktat de redan beslutade ändringarna i läroverksorganisationen
och denna organisations tillväxt på grund av det ökade lärjungeantalet.
Mot överstyrelsens härutinnan verkställda beräkningar har jag
ingen erinran att framställa. Vidare har överstyrelsen i sina kalkyler dels
förutsatt bifall till vissa av överstyrelsen framförda förslag om ändringar i
nämnda organisation, dels ock utgått från att lärjungemaximum i realskolans
högsta klass skulle minskas från 35 till 30. Sistnämnda förslag har jag
i det föregående biträtt. Överstyrelsens kalkyler rörande det härav föranledda
merbehovet av extralärare torde kunna godtagas. Vad däremot angår
de nyssberörda ändringarna i läroverksorganisationen, har jag, såsom av det
förut anförda inhämtas, funnit mig böra tillstyrka, att framställning avlåtes
till 1937 års riksdag allenast beträffande utbyggande av realskolorna i Eslöv,
Motala och Skellefteå med statliga gymnasier. Då för detta ändamål
erfordras 2 extralärare för nästa läsår och överstyrelsen beräknat 5 sådana
lärare vara behövliga vid ett genomförande av samtliga de av överstyrelsen
ifrågasatta ändringarna i läroverksorganisationen, kan alltså det av överstyrelsen
för nästa läsår beräknade antalet extralärare minskas med 3.

Då det för innevarande läsår varit behövligt att endast till en del taga
i anspråk den för läsåret beräknade reserven av 10 extralärare och Kungl.
Majit vid förefallande behov lärer kunna anvisa medel för ändamålet från
det för de allmänna läroverken avsedda förslagsanslaget till diverse oförutsedda
behov, torde det icke vara erforderligt att för nästa budgetår beräkna
anslagsmedel för den av överstyrelsen förordade reserven av 10 extralärare.
Tilläggas må, att jag i det följande kommer att tillstyrka, att vederbörande
anslagspost i den avlöningsstat för de allmänna läroverken, som avses skola
gälla från och med den 1 januari 1938, betecknas förslagsvis.

Förslaget om höjning till 3,000 kronor av de till föreläsningar i sexualhygien
avsedda medlen giver jag min anslutning. Mot överstyrelsens beräkningar
i övrigt har jag ingen annan erinran att framställa, än att förevarande
anslagsmedel på grund av det förutberörda förslaget örn utvidgning
av provårsinstitutionen bör höjas med 3,200 kronor.

281

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

Det av överstyrelsen beräknade beloppet av 1,245,000 kronor bör alltså
å ena sidan minskas med ett belopp, motsvarande lönen för (3 + 10 =) 13
extralärare, d. v. s. med omkring 40,000 kronor, å andra sidan höjas med

3,200 kronor och alltså vid oförändrade löneförhållanden uppskattas till ett
belopp av 1,208,200 kronor, innebärande en anslagshöjning av 175,900 kronor.

Ur delposten avses alltså för nästa budgetår skola bestridas — förutom
ovannämnda av den utvidgade provårsinstitutionen betingade timlärarkostnader
— avlöning för 396 extralärare, de till 3,000 kronor beräknade kostnaderna
för arvoden åt extralärare, vilka biträda vid inträdesprövningar
efter vårterminens slut, samt dessutom intill ett belopp av högst 3,000 kronor
kostnader föreläsningar i sexuella frågor för eleverna i högsta ringen
av gymnasiet.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit: Arvodesförliöjning
åt vissa extra ordinarie ämneslärare. Denna delpost är uppförd med
förslagsvis 20,000 kronor.

Arvodesförhöjningen har utgått från och med budgetåret 1928/1929 och
har avsett att bereda sådana läroverkslärare, som i följd av 1927 års läroverksreform
under längre tid komme att upprätthålla extra ordinarie ämneslärarbefattning,
gottgörelse för försenad befordran till ordinarie tjänst. 1935
års riksdag har — i samband med beslut örn inrättande under budgetåren
1935/1938 av ett stort antal ordinarie ämneslärarbefattningar — medgivit,
att arvodesförhöjningen finge efter i övrigt oförändrade grunder utgå under
vartdera av budgetåren 1935/1937 till sådana extra ordinarie lärare, som
före budgetåret 1935/1936 kommit i åtnjutande av dylik förhöjning.

Skolöverstyrelsen har emellertid föreslagit, att medel skulle anvisas för
ändamålet jämväl för budgetåret 1937/1938.

Under vårterminen 1936 funnes, anför överstyrelsen, vid de allmänna
läroverken anställda 122 lärare, som åtnjöte arvodesförhöjning. För läsåret
1936—1937 eller endast för höstterminen 1936 hade vid de allmänna läroverken
hittills förordnats 121 sådana lärare, och ytterligare några kunna
möjligen komma att förordnas. Av ifrågavarande lärare med arvodesförhöjning,
förslagsvis beräknade till 125, hade de manliga behörighet till adjunktstjänst
och de kvinnliga till adjunktstjänst och ämneslärarinnebefattning.
En och annan hade möjligen även behörighet till lektorstjänst.

Genom beslut av 1935 och 1936 års riksdagar hade vid allmänna läroverk
från och med den 1 juli 1936 inrättats 123 adjunktstjänster och 1
ämneslärarinnebefattning. För närvarande funnes dessutom lediga 20 adjunktstjänster,
beträffande vilka tjänsteförslag ej avgivits, och 8 ämneslärarinnebefattningar.
Ytterligare ett mindre antal sådana ämneslärartjänster
vid de allmänna läroverken torde bliva ledigförklarade och tillsatta före ingången
av budgetåret 1937/1938.

Av det anförda framginge, att antalet ordinarie tjänster väl räckte till
för beredande av ordinarie anställning åt samtliga extra ordinarie ämnes -

Departe mentschefen.

282 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

lärare med arvodesförhöjning. Det vore emellertid icke alldeles visst, att
samtliga de ifrågavarande lärarna kunde erhålla ordinarie tjänst före ingången
av nästa budgetår, enär en del av platserna torde komma att besättas
med transportsökande och lärare, anställda vid andra skolformer, enär vidare
en del yngre extra ordinarie ämneslärare i andra avseenden kunde vara
bättre meriterade än sådana sökande, som kommit i åtnjutande av arvodesförhöjning,
och därför måste givas företräde, och enär slutligen ämneskombinationerna
kunde lägga hinder i vägen. Man måste alltså, enligt överstyrelsens
mening, räkna med, att ett fåtal sådana extra ordinarie ämneslärare,
varom nu vore fråga, under budgetåret 1937/1938 eller viss del därav
ännu icke erhållit ordinarie anställning. Då det skulle vara hårt att beröva
dessa lärare en löneförmån, som de en gång kommit i åtnjutande av, ville
överstyrelsen föreslå, att ett mindre belopp till arvodesförhöjning måtte uppföras
i avlöningsstaten även för budgetåret 1937/1938, förslagsvis 5,000
kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 17 oktober 1936 ställt sig tveksamt till
förslaget om utsträckning av berörda övergångstid. På grund av den ringa
omfattning, vari, enligt vad överstyrelsen upplyste, arvodesförhöjningar
komme att utgå under budgetåret 1937/1938, ville ämbetsverket emellertid
icke motsätta sig, att ett förslagsanslag av 5,000 kronor anvisades för ändamålet.

Med hänsyn till de av överstyrelsen anförda skälen torde ifrågavarande
löneförmån enligt i övrigt oförändrade grunder böra utgå jämväl för tiden
efter den 1 juli 1937, dock icke längre än intill den 1 januari 1938, då den
i det föregående föreslagna löneregleringen avses skola träda i kraft. Riksdagens
medgivande härtill lärer böra inhämtas. Det av överstyrelsen beräknade
anslagsbeloppet torde böra reduceras till hälften, d. v. s. till 2,500
kronor. Erinras må, att överstyrelsens förslag har avseende jämväl å motsvarande
lärare vid högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:!: Arvoden åt
lärare i manlig slöjd. För budgetåret 1932/1933 utgick till förevarande ändamål
ett belopp av 56,800 kronor. Härefter vidtogs en synnerligen kraftig
beskärning av anslagsmedlen, i det att för budgetåren 1933/1935 allenast
5,000, respektive 4,600 kronor upptogos, avsedda för avlönande av sådana
slöjdlärare, vilka hade sin väsentliga utkomst av sin anställning vid läroverken.
För budgetåret 1935/1936 ökades anslagsbeloppet till 16,500 kronor
samtidigt med att nyssberörda begränsning bortföll. Förevarande delpost
är för innevarande budgetår uppförd med 34,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har för budgetåret 1937/1938 föreslagit en ytterligare anslagshöjning
till 54,400 kronor. Överstyrelsen har yttrat:

Den för löpande budgetår vidtagna höjningen hade visat sig otillräcklig.
Rektorernas petita hade för innevarande läsår utvisat ett behov av ytterli -

283

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

gare 137 lärartimmar, motsvarande en kostnad av 11,645 kronor, och detta
ehuru omkring 25 av de läroverk, vilka under läsåret 1932—1933 åtnjöto
förmånen av slöjdundervisning, nu underlåtit att göra sina behov gällande,
måhända såsom en följd av svårigheterna att för ett mycket litet antal
veckotimmar förvärva fullgoda lärarkrafter.

De inkomna rekvisitionerna vittnade dock i sin mån om det intresse för
slöjdundervisningens återupptagande, vilket otvivelaktigt vore tillfinnandes
vid läroverken. Enligt överstyrelsens mening talade starka skäl för upptagandet
inom den närmaste framtiden av manlig slöjd såsom obligatoriskt
undervisningsämne vid de allmänna läroverken. Med hänsyn till kostnaderna
och i viss mån även med tanke på de svårigheter att anordna undervisningen,
som måhända i ett eller annat fall på grund av otillräckliga
lokaler skulle yppa sig, hade överstyrelsen, ehuru icke utan tvekan, funnit
sig icke för närvarande böra ifrågasätta någon ändring i fråga örn slöjdens
ställning som frivilligt ämne.

Vid sådant förhållande ansåge sig överstyrelsen kunna stanna vid att
föreslå en sådan höjning av det nuvarande anslaget, som kunde beräknas
motsvara det fulla behovet av timmar till frivillig slöjd. Beräknade man,
att under nästkommande budgetår slöjdundervisningen skulle återupptagas
vid åtminstone de flesta av de läroverk, där sådan undervisning tidigare
varit anordnad men för innevarande läsår icke ifrågasatts, skulle man för
nästkommande budgetår hava att motse en ökning av antalet lärartimmar
med i runt tal 100 lärartimmar, motsvarande i genomsnitt 2 slöjdavdelningar
vid vart och ett av dessa läroverk. Då för innevarande år 537 lärartimmar
rekvirerats av vederbörande rektorer, skulle det totala behovet för
budgetåret 1937/1938 kunna uppskattas till 637 eller avrundat 640 lärartimmar.
Denna siffra läge visserligen absolut taget något under 1932 års
nivå, och dess karaktär av minimisiffra bleve ännu mera påtaglig, om man
även toge i betraktande den ansvällning, lärjungenumerären vid de allmänna
läroverken under senare år undergått, men överstyrelsen föreställde sig likväl,
att en slöjdundervisning av föreslagen omfattning skulle visa sig tillfyllest
för mötande av de mera påtagliga behoven i fråga om frivillig undervisning
i manlig slöjd. För ändamålet erfordrades ett anslag å (85 X 640 =)

54,400 kronor.

Det praktiskt betonade inslaget i den högre skolundervisningen bör enligt
min mening stärkas. En ytterligare höjning av här ifrågavarande anslagsmedel
skulle främja detta syfte. En avsevärd förbättring synes kunna
vinnas genom en anslagshöjning av förslagsvis 10,000 kronor, motsvarande
kostnaderna för ytterligare omkring 115 lärartimmar. Jag anser mig böra
tillstyrka, att denna delpost för nästa budgetår vid oförändrade avlöningsförhållanden
beräknas till 44,000 kronor.

Departe mentschefen.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Muj:t: Arvoden åt
lärarinnor i hushållsgöromål. Till detta ändamål anvisade 1930 års riksdag

7,200 kronor och 1931 års riksdag 6,000 kronor. Sedan anslaget varit in -

Departe mentschefen.

284 Kungl. May.ts proposition Nr 271.

draget under budgetåren 1932/1935, anvisades av 1935 års riksdag 6,100
kronor och av 1936 års riksdag 12,800 kronor.

Skolöverstyrelsen har för nästa budgetår ifrågasatt en höjning av delposten
till 16,000 kronor.

Det nu utgående anslaget motsvarade, framhåller överstyrelsen, 160 lärartimmar.
Behovet av undervisning i hushållsgöromål innevarande år hade
emellertid enligt vederbörande rektorers framställningar uppgått till sammanlagt
180 lärartimmar.

Den av Kungl. Majit den 17 mars 1933 utfärdade timplanen för ämnet
hushållsgöromål skulle på grund av till timplanerna fogad särskild bestämmelse
tills vidare icke tillämpas, och då vid ett stort antal läroverk lämpliga
lokaler för denna undervisning ännu icke stöde till buds, holle överstyrelsen
före, att ifrågavarande timplan icke heller under de närmaste åren
kunde träda i tillämpning. Däremot ansåge överstyrelsen det viktigt, att
för varje år anslag för ändamålet funnes tillgängliga i så stor utsträckning,
att en på frivillighetens väg framväxande undervisning icke genom anslagens
otillräcklighet hämmades. Överstyrelsen ansåge sig därför böra föreslå
någon jämkning uppåt av anslaget, så att de redan nu yppade behoven
och i viss utsträckning även latenta behov, vilka under nästa läsår kunde
beräknas komma att framträda, skulle kunna skäligen tillgodoses. Överstyrelsen
föreställde sig, att i detta syfte ett anslag av 16,000 kronor, motsvarande
200 lärartimmar ä 80 kronor, skulle visa sig någorlunda tillräckligt.

I anslutning till vad jag i det föregående yttrat rörande anslag till arvoden
åt lärare i manlig slöjd vill jag tillstyrka överstyrelsens föreliggande
förslag. Förevarande delpost bör alltså vid oförändrade avlöningsförhållanden
för nästa budgetår beräknas till 16,000 kronor.

Arvoden oell särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit: Extra arvoden
åt lärare i övningsämnen. Ur förevarande delpost, som är uppförd
med 632,100 kronor, utgå följande belopp, nämligen:

till extra arvoden åt teckningslärare................kronor 286,400

» » » » gymnastiklärare ................ » 185,000

» » » » musiklärare ................... » 87,400

» » » » lärarinnor i slöjd för flickor....... » 73,300

Summa kronor 632,100.

Beträffande beräkningen av de till ifrågavarande extra arvoden vid oförändrade
avlöningsförhållanden för nästa budgetår erforderliga anslagsmedlen
må anföras följande:

1. Extra arvoden åt teckningslärare. 1935 års riksdag (skrivelse
nr 8, punkten 86) medgav, att den frivilliga teckningsundervisningen
å gymnasiet finge återupptagas med en veckotimme vid vart och ett av de
högre allmänna läroverken eller sålunda med omkring 50 veckotimmar.

285

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Skolöverstyrelsen har anfört,

att det faktiska behovet av extra timmar åt teckningslärare för innevarande
läsår uppgått till 2,424 timmar. För nästa år beräknade överstyrelsen
en ökning av antalet klassavdelningar med 50, förutom de avdelningar,
som eventuellt tillkomme vid bifall till överstyrelsens förslag om ombildning
av vissa realskolor till högre allmänna läroverk och inrättande vid
vissa läroverk av femåriga realskolelinjer. I medeltal erfordrades för envar
av dessa avdelningar 2 timmar för undervisning i teckning och välskrivning,
varför man för undervisningen i under läsåret 1937—1938 nyupprättade
avdelningar torde böra beräkna omkring 100 veckotimmar. Vid oförändrad
tilldelning av frivillig teckning skulle följaktligen antalet inom ramen
av nuvarande läroverksorganisation erforderliga extra timmar för teckningslärare
kunna uppskattas till 2,524, varav 2,474 för obligatorisk undervisning
och 50 för frivillig sådan.

Då emellertid den nuvarande inskränkningen av teckningsundervisningen
varit till kännbart avbräck för vissa kategorier av realgymnasiets lärjungar
och från skilda håll bekymmer uttalats över ämnets försämrade ställning,
ville överstyrelsen föreslå en förhöjning av antalet frivilliga veckotimmar
från nuvarande 50 till 150.

Vid bifall till överstyrelsens förslag i sistberörda avseende skulle man
således, under förutsättning av oförändrad organisation och oförändrat antal
ordinarie lärare, hava att räkna med ett behov under läsåret 1937—1938
av tillsammans 2,624 extra veckotimmar för teckningslärare, varav 2,474 för
obligatorisk undervisning och 150 för frivillig teckning.

Emellertid hade överstyrelsen i annat sammanhang hemställt örn upprättande
från och med läsåret 1937—1938 av en teckningslärartjänst vid
högre allmänna läroverket för flickor i Orebro och ombildande från och
med samma tidpunkt av teckningslärartjänsterna vid läroverken i Haparanda
och Lidingö till teckningslärartjänster vid högre allmänt läroverk.
Därigenom skulle de ordinarie lärarnas tjänstgöringsskyldighet ökas med
(15 + 5 + 5=) 20 veckotimmar, så att i verkligheten endast 2,604 extra timmar
bleve erforderliga. Kostnaderna för denna undervisning torde böra
beräknas efter den för innevarande år konstaterade medelkostnaden av 118
kronor per veckotimme.

Enär såväl uppskattningen av de behövliga timsummorna som av genomsnittskostnaderna
vore utförd utan marginal, torde vid beräkningen av detta
anslag, på sätt vid bestämmandet av anslaget till arvoden åt extra ämneslärare
sedan några år varit fallet, en lämpligt avvägd reserv böra beräknas.
Den vid sistnämnda anslag fogade reserven, 10 extralärararvoden, motsvarade
approximativt lärarbehovet i läsämnen vid 9 avdelningar; i överensstämmelse
därmed syntes marginalen å nu ifrågavarande anslag böra sättas
lika med 18 veckotimmar, motsvarande 2 veckotimmar i envar av dessa
avdelningar. Inalles torde man följaktligen vid oförändrad läroverksorganisation
hava att räkna med (2,604+18 =) 2,622 veckotimmar och ett motsvarande
anslag å (2,622X 118=) 309,396 kronor.

Den av överstyrelsen gjorda framställningen örn inrättande av gymnasier
vid läroverken i Eslöv, Motala och Skellefteå vållade en å dessa gymnasier
belöpande merutgift å tillhopa 1,150 kronor under gymnasiernas första
verksamhetsår. Eör tecknings- och välskrivningsundervisningen i de av
överstyrelsen föreslagna nya avdelningarna av klass 15 vid samrealskolan i
Boden och högre allmänna läroverken för flickor i Stockholm, Göteborg,

Departe mentschefen.

286 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Malmö och Hälsingborg beräknades arvoden uppgående till sammanlagt
1,845 kronor.

Vid bifall till överstyrelsens förslag i sin helhet skulle följaktligen för
budgetåret 1937/1938 erfordras ett anslag till arvoden för extra timmar åt
teckningslärare av (309,396+1,150+1,845 =) i avrundat tal 312,400 kronor.

I ett vid överstyrelsens utlåtande fogat särskilt uttalande har undervisningsrådet
August Johansson yttrat sig till förmån för 220 veckotimmars
frivillig teckningsundervisning under nästa läsår.

Med hänsyn till de betydande höjningarna i övrigt av de för de allmänna
läroverken avsedda anslagsmedlen anser jag mig icke böra för nästa budgetår
räkna med någon utökning av den frivilliga teckningsundervisningen.
De av överstyrelsen för ändamålet beräknade anslagsmedlen kunna alltså
minskas med (118x100=) 11,800 kronor. Då jag enligt det föregående
icke ämnar tillstyrka framställning till riksdagen om ändrad organisation
av berörda i Boden, Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg belägna
läroanstalter, bör det av överstyrelsen för extra arvoden åt teckningslärare
äskade anslagsbeloppet vidare minskas med 1,845 kronor. I övrigt har jag
ingen annan erinran att framställa mot överstyrelsens anslagskalkyler än att
jag, i konsekvens med den ståndpunkt, jag i det föregående intagit till ett av
överstyrelsen framfört förslag örn beräknande av viss anslagsmarginal under
delposten till arvoden åt extra ämneslärare, icke finner det behövligt att
beträffande förevarande anslag till extra arvoden åt teckningslärare räkna
med den av överstyrelsen ifrågasatta reserven om 18 veckotimmar, motsvarande
2,124 kronor.

Förevarande delpost bör alltså för nästa budgetår vid oförändrade avlöningsförhållanden
beräknas till (312,400 — 11,800 — 1,845 — 2,124 =) 296,631
kronor eller i avrundat tal 297,000 kronor, motsvarande en anslagshöjning
av 10,600 kronor.

2. Extra arvoden åt gymnastiklärare. Skolöverstyrelsen har
anfört,

att det för innevarande läsår enligt rektorernas framställningar behövliga
antalet extratimmar för gymnastik uppginge till 1,901 veckotimmar. Då
behovet i anslagskalkylerna för innevarande budgetår beräknats till allenast
1,762 timmar och kostnaden per timme därjämte visat sig överstiga den
till 105 kronor beräknade, hade även välmotiverade framställningar örn tilldelning
av extra gymnastiktimmar måst lämnas utan avseende. Överstyrelsen
hade likväl, i avvaktan på en av överstyrelsen planerad noggrann
undersökning av alla de omständigheter, som vid de olika läroverken kunde
inverka på behovet av gymnastiktimmar, funnit sig böra vid detta tillfälle
utgå från det för innevarande läsår beviljade antalet extra gymnastiktimmar
och därtill endast lägga så många timmar, som motsvarade de för läsåret
1937—1938 beräknade 50 nya avdelningarna, d. v. s. 100 gymnastiktimmar.
Överstyrelsen beräknade alltså 1,862 extra timmar för den obligatoriska

287

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

gymnastiken under läsåret, under förutsättning av oförändrad läroverksorganisation
och oförändrat antal ordinarie gymnastiklärare.

Däremot funne sig överstyrelsen nu böra ifrågasätta ett återupptagande i
begränsad omfattning av den vid läroverken tidigare försöksvis bedrivna
hållningsrättande gymnastiken, i vilket avseende yttras:

I timplanerna för rikets allmänna läroverk angåves, att å tid utom timplanen
och i den utsträckning därtill anslagna medel lämnade tillgång särskild
hållningsrättande gymnastik skulle kunna meddelas åt de lärjungar,
som efter skolläkarens bestämmande därav vore i behov. Anslag för försöksverksamhet
på detta område beviljades senast av 1931 års riksdag. För
fullföljande av dessa försök under läsåret 1932—1933 äskade Kungl. Maj:t
av 1932 års riksdag ett anslag, motsvarande arvoden för 173 veckotimmar.
Med hänsyn till den då inbrytande ekonomiska depressionen hade riksdagen
emellertid icke funnit sig böra bevilja anslaget.

Ehuru det vid läroverken torde varit allmänt bekant, att för innevarande
budgetår medel icke stöde till buds för hållningsrättande gymnastik, bade
i icke mindre än 25 fall vederbörande rektorer antingen begärt anslag till
sådan gymnastik eller åtminstone framhållit angelägenheten av att densamma
snarast möjligt måtte återupptagas. Så anförde exempelvis rektor
vid högre allmänna läroverket i Östersund: »Det torde icke vara det minsta
tvivel underkastat, att behovet av sådan hållningsgymnastik är stort vid
detta läroverk liksom säkerligen de flesta svenska läroverk i vår tid -— all
idrottslig verksamhet till trots. Särskilt inom gymnasiet märker man år
från år allt flera lärjungar, vilkas fysiska hållning, vare sig de sitta, gå
eller stå, lämnar mycket övrigt att önska. En väl och målmedvetet använd
veckotimme för korrigering och motverkande av bristerna i här ifrågavarande
avseende skulle givetvis vara på sin plats.» Rektor vid Vasa realskola
i Stockholm hade meddelat, att under läsåret 1935—1936 hållningsrättande
gymnastik utan kostnad för statsverket kunnat meddelas lärjungar,
som i särskilt hög grad varit i behov därav, tillsammans inemot ett femtiotal.
Undervisningen hade omfattat 1]/2 veckotimme, och varje lärjunge
hade erhållit dylik undervisning två gånger i veckan, varje gång 15 minuter^
Verksamheten hade visat påtagligt goda verkningar.

Överstyrelsen utginge emellertid från att försöken nu borde upptagas
blott i mindre skala. Därvid torde vid ett eller annat läroverk försök böra
göras med ett förhållandevis stort timantal, så utmätt, att ett antal lärjungar
skulle kunna erhålla en någorlunda omfattande individuell behandling,
och samtidigt vid andra läroverk försök med en tilldelning av blott en
eller annan veckotimme, under vilken varje särskild elev, som därav funnes
hava behov, skulle kunna göras förtrogen med de grupper av rörelser, som
särskilt vore ägnade att motverka hos honom konstaterade hållningsdefekter,
och därigenom sättas i stånd att på egen hand fullfölja arbetet och utnyttja
den vunna färdigheten. Aven en sådan i viss mån rådgivande verksamhet
torde äga sitt obestridliga värde, enär lärjungarna icke alltid på
egen hand kunde förvärva insikt örn sina egna hållningsdefekter och än
mindre utan anvisningar från lärarens sida göra något för att motarbeta
desamma.

Med hänsyn till den mycket begränsade omfattning, den föreslagna verksamheten
vore avsedd att erhålla, ansåge överstyrelsen arvoden för 50 veckotimmar
vara ett för närvarande väl avvägt belopp. Timsumman för de
extra gymnastiktimmarna skulle därigenom höjas till 1,912.

Departe mentschefen.

288 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Därest det av överstyrelsen i annat sammanhang framställda förslaget
angående ombildande av gymnastiklärartjänsterna vid läroverken i Haparanda
och Lidingö till gymnastiklärartjänster vid högre allmänt läroverk
vunne riksdagens bifall, kunde antalet extra timmar reduceras med 16
timmar.

Slutligen ville överstyrelsen även för denna delpost föreslå en reserv, som
enligt i det föregående tillämpade principer icke torde böra uppskattas lägre
än 18 veckotimmar.

Inklusive reserven skulle alltså behovet av extra timmar för gymnastik
under läsåret 1937—1938 under förutsättning av oförändrad läroverksorganisation
böra beräknas till (1,862 + 50—16+18=) 1,914 timmar. På grund
av under innevarande budgetår gjorda erfarenheter torde beräknade medelkostnaden
böra höjas till 106 kronor per timme. Det inom ramen av nuvarande
organisation erforderliga anslaget torde alltså böra beräknas till
(1,914x106=) 202,884 kronor.

För genomförande av de av överstyrelsen enligt det föregående föreslagna
organisationsändringarna erfordrades ytterligare ökning av anslaget, nämligen
med inalles 1,265 kronor för de föreslagna gymnasierna i Eslöv, Motala
och Skellefteå och inalles 2,060 kronor för de nya avdelningarna av klass
l5 vid samrealskolan i Boden och högre allmänna läroverken för flickor i
Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg. Hela det för extra arvoden
åt gymnastiklärare under budgetåret 1937/1938 erforderliga anslaget skulle
således uppgå till (202,884 + 1,265+2,060=) 206,209 kronor eller avrundat
nedåt 206,200 kronor.

Det av överstyrelsen framlagda förslaget örn att anslagsmedel åter måtte
upptagas för hållningsrättande gymnastik anser jag vara synnerligen behjärtansvärt.
Jag tillstyrker därför, att, på sätt överstyrelsen hemställt, ett
arvodesbelopp, motsvarande 50 veckotimmars undervisning, avsättes för
ändamålet. A andra sidan bör det av överstyrelsen beräknade anslagsbehovet
av skäl, som framgå av vad jag ovan yttrat rörande anslag till extra
arvoden åt teckningslärare, minskas dels med ett belopp, motsvarande den
av överstyrelsen beräknade anslagsreserven, d. v. s. 1,908 kronor, dels ock
med ovanberörda belopp av 2,060 kronor. Förevarande anslagsmedel böra
alltså för nästa budgetår vid oförändrade avlöningsvillkor beräknas till
(206,200 — 1,908 — 2,060=) 202,232 kronor eller i avrundat tal 202,200
kronor. Anslagshöjningen utgör 17,200 kronor.

3. Extra arvoden åt musiklärare. Skolöverstyrelsen har erinrat,
att det för innevarande budgetår till extra arvoden åt musiklärare anvisade
beloppet av 87,400 kronor motsvarade 747 veckotimmar efter en genomsnittskostnad
av 117 kronor per timme. I verkligheten hade för innevarande
läsår 754 veckotimmar beviljats till en genomsnittlig kostnad av icke fullt
116 kronor per veckotimme. Rektorernas framställningar utvisade ett behov
av sammanlagt 935 veckotimmar. Den nödvändiga reduktionen bade väsentligen
drabbat de för undervisning i instrumentalmusik begärda timmarna.

Överstyrelsen har vidare, efter att hava påpekat, att ämnet musik vore
ett av de ämnen, beträffande vilka 1933 års tim- och undervisningsplaner
på grund av övergångsbestämmelser ännu icke trätt i kraft, ifrågasatt, att

289

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

förevarande anslagsmedel skulle för budgetåret 1937/1938 så avpassas, att
hela det för läroverkens sångundervisning och den teoretiska musikundervisningen
enligt sagda undervisningsplan erforderliga timantalet från och
med höstterminen 1937 kunde tagas i anspråk, medan för detta år ingen
väsentlig ändring i instrumentalmusikens ställning skulle företagas. Sammanlagt
tarvade musikundervisningen vid de allmänna läroverken efter ikraftträdandet,
såvitt anginge sångundervisningen och den teoretiska musikundervisningen,
av 1933 års timplan arvoden för 2,050 veckotimmar. Då
vid bifall till överstyrelsens i annat sammanhang framställda förslag om
ombildning från och med läsåret 1937—1938 av en musiklärartjänst vid
högre allmänna läroverket i Lidingö till musiklärartjänst vid högre allmänt
läroverk, skulle nästkommande budgetår finnas 52 lärare vid högre allmänna
läroverk och 31 vid samrealskolor med en sammanlagd tjänstgöringsskyldighet
av 1,059 veckotimmar, skulle alltså för läsåret 1937—1938 avses
(2,050 — 1,059 =) 991 extratimmar för musiklärare, alltså en ökning med
237 i jämförelse med innevarande år. Under antagande av oförändrad
genomsnittskostnad per veckotimme under budgetåret 1937/1938 skulle det
för året erforderliga anslaget till extra arvoden åt musiklärare komma att
belöpa sig till (991 x116 =) 114,956 kronor.

I detta belopp inginge icke de kostnader, som skulle uppstå, i händelse,
på sätt överstyrelsen föreslagit, vissa samrealskolor med början läsåret
1937—1938 ombildades till högre allmänna läroverk eller femårig realskolelinje
inrättades vid några läroverk, där sådan för närvarande ej förefunnes.
Anslagsökningen vid dessa organisationsändringar skulle uppgå till sammanlagt
870 kronor för de nya gymnasierna i Eslöv, Motala och Skellefteå och
sammanlagt 1,280 kronor för de nya avdelningarna av den femåriga realskolan
vid samrealskolan i Boden och högre allmänna läroverken för flickor
i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg.

Hela det för extra timmar åt musiklärare för budgetåret 1937/1938 erforderliga
belopp belöpte sig således till (114,956 + 870+1,280 =) 117,106 kronor
eller avrundat 117,100 kronor,

Ehuru jag väl inser det önskvärda i en förbättrad musikundervisning vid Departede
allmänna läroverken, finner jag mig på grund av de betydande höjningarna
i övrigt av läroverksanslaget icke böra för närvarande räkna med
den ökning av förevarande anslagsmedel, som överstyrelsen föreslagit i syfte
att möjliggöra ett realiserande i viss utsträckning av 1933 års undervisningsplan.
Jag förordar därför blott så stor höjning av ifrågavarande anslagspost,
som betingas av tillkomsten av nya klassavdelningar. Enligt under hand
från överstyrelsen införskaffade uppgifter kan vid oförändrad organisation
det ytterligare erforderliga antalet extra timmar uppskattas till 60 för läsåret
1937—1938 och anslagsmedlen alltså till (116x60 =) 6,960 kronor.

Vid bifall till det förut framförda förslaget rörande ombildning av en musiklärartjänst
i Lidingö bör emellertid sistnämnda siffra minskas med ett belopp,
motsvarande 6 veckotimmar, d. v. s. 696 kronor. Den därvid erhållna
resten bör å andra sidan höjas med ett belopp av 870 kronor, belöpande
på det i det föregående framlagda förslaget örn inrättande av vissa nya
statliga gymnasier.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271.

Departe mentschefen.

290 Kungl. May.ts proposition Nr 271.

Till förevarande ändamål bör alltså för nästa budgetår vid oförändrade
avlöningsförhållanden beräknas ett belopp av (87,400 + 6,960 — 696 + 870=)
i runt tal 94,400 kronor, innebärande en anslagshöjning av 7,000 kronor.

4. Extra arvoden åt lärarinnor i slöjd för flickor. Skolöverstyrelsen
har erinrat,

att dessa anslagsmedel för innevarande budgetår beräknades under den
förutsättningen, att det erforderliga antalet veckotimmar skulle komma att
uppgå till 953 med en medelkostnad av 77 kronor. Kostnaden hade något
överstigit den beräknade. Till följd därav hade anslaget endast medgivit
anordnande av 946 veckotimmars undervisning. Rektorernas anslagskrav
hade motsvarat 993 veckotimmar. Anslaget syntes alltså ha varit väl knappt
beräknat. Som en följd därav hade praktiskt taget all frivillig slöjd för
innevarande läsår måst indragas. Även örn en eller annan av rektorernas
framställningar befunnits mindre starkt motiverad, syntes det dock framgå,
att anslaget, för att helt fylla sitt ändamål, icke bort sättas lägre än till
ett belopp, motsvarande 970 veckotimmar.

Ökningen av antalet slöjdavdelningar från innevarande läsår till läsåret
1937—1938 å det stadium av realskolan, där obligatorisk slöjd för flickor
förekomme, torde böra beräknas till omkring 20, motsvarande en till 40
veckotimmar uppskattad ökning av antalet extra undervisningstimmar vid
oförändrat antal ordinarie lärare i ämnet. Örn emellertid de av överstyrelsen
i annat sammanhang föreslagna 5 nya lärarinnetjänsterna i kvinnligt
handarbete inrättades, komme ytterligare sammanlagt 30 timmar att uppehållas
av ordinarie lärarinnor. I verkligheten skulle följaktligen då antalet
extra timmar i slöjd för flickor uppgå till (970 + 40 — 30 =) 980 veckotimmar.
Kostnaden för dessa extra timmar utgjorde efter en medelkostnad av
77 kronor 50 öre per veckotimme (980X77.5 =) 75,950 kronor.

Om i överensstämmelse med överstyrelsens förslag femåriga realskollinjer
från och med läsåret 1937—1938 upprättades vid vissa läroverk, skulle
kostnaden ökas med tillhopa 1,750 kronor.

Hela det för budgetåret 1937/1938 erforderliga anslaget uppginge följaktligen
till 77,700 kronor.

Den av överstyrelsen beräknade anslagssumman bör, såsom av det föregående
framgår, minskas med omförmälda belopp å 1,750 kronor. I övrigt
har jag, som ovan tillstyrkt inrättandet av de av överstyrelsen berörda fem
nya lärarinnetjänsterna i kvinnlig slöjd, intet att erinra mot kostnadsberäkningarna
för nästa budgetår. Förevarande anslagsmedel böra alltså vid
oförändrade avlöningsförhållanden upptagas med (77,700— 1,750 =) 75,950
kronor, eller i avrundat tal 76,000 kronor, motsvarande en anslagshöjning
med 2,700 kronor.

5. Sammanfattning. I det föregående har jag vid oförändrade av -

löningsförhållanden beräknat

till extra arvoden åt teckningslärare................. kronor 297,000

» » • » » gymnastiklärare................. » 202,200

» » . . » musiklärare ................... » 94,400

» » » » lärarinnor i slöjd för flickor....... » 76,000

eller tillhopa kronor 669,600.

291

Kungl. Majlis -proposition Nr 271.

Förevarande delpost bör alltså i avlöningsstaten för de allmänna läroverken
vid nuvarande avlöningsbestämmelser för nästa budgetår beräknas till
sammanlagt 669,600 kronor. Anslagshöjningen utgör (669,600 -—632,100 =)''
37,500 kronor.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t: Arvoden åt
lärare vid inbyggda praktiska realskollinjcr. 1933 års riksdag medgav, att
försök finge vidtagas med i allmänt läroverk eller kommunal mellanskola
inbyggda praktiska realskollinjcr till ett antal av högst tre (jfr proposition
nen nr 161 och riksdagens skrivelse nr 257). I anledning härav igångsattes
under läsåret 1933—1934 sådana försök vid tvenne allmänna läroverk,
nämligen Vasa realskola i Stockholm (teknisk linje) och samrealskolan i
Säffle (handelslinje). Under läsåret 1934—1935 tillkom en handelslinje vid
samrealskolan i Nässjö. 1935 års riksdag medgav inrättandet av ytterligare
tre linjer av ifrågavarande art och uppförde på grund härav förevarande
delpost med 14,200 kronor, avsett att bestrida merkostnaden för samtliga
sex linjer. Med början av läsåret 1935—1936 kom en fjärde dylik linje
till stånd vid samrealskolan i Arvika (handelslinje). Från och med läsåret
1936—1937 har en huslig linje anordnats vid högre allmänna läroverket
för flickor i Hälsingborg och en handelslinje vid samrealskolan i Tidaholm.
Samtliga av riksdagen beviljade sex linjer äro sålunda tagna i bruk. För
innevarande budgetår är ifrågavarande delpost uppförd med förslagsvis

13,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har beräknat anslagsbehovet under budgetåret 1937/1938i
för nämnda sex linjer till sammanlagt 20,270 kronor. Ökningen är betingad
av tillkomsten av andra årskursen vid vardera av de praktiska linjerna
vid högre flickläroverket i Hälsingborg och samrealskolan i Tidaholm.

Med hänsyn till den stora betydelse, som dessa praktiska försökslinjer
måste tillmätas, liksom ock till det stegrade intresse, för vilket de vore föremål
å skilda orter, ansåge sig emellertid överstyrelsen böra räkna med upprättandet
av ytterligare tre linjer. Överstyrelsen funne emellertid tiden vara
inne för att dessa linjer överfördes från försöksstadiet och infogades som
ett fast led i vår högre undervisning. De försök, som anställts, hade genomgående
utfallit fördelaktigt, och ifrågavarande skolors rektorer hade vitsordat
linjernas gynnsamma inverkan på lärjungarnas intresse och framsteg i
studierna. Kungl. Majit syntes sålunda böra erhålla bemyndigande att efter
vederbörlig framställning medgiva upprättande vid allmänt läroverk eller
kommunal mellanskola av inbyggd praktisk linje. De bestämmelser, som
hittills utfärdats i form av kungl, brev, torde böra erhålla karaktären av en
för dessa linjer gällande kungörelse eller stadga.

Linjernas förekomst inom skolorganisationen komme, även om försöksstadiet
nu uppgåves, att vara beroende på riksdagens beslut så till vida,
som riksdagen ägde möjlighet alt uppställa de villkor och restriktioner, som
den funne påkallade. Överstyrelsen hade, såsom nyss anförts, räknat med
att tre .nya linjer av denna typ skulle tillkomma under budgetåret 1937/
1938. Överstyrelsen räknade därvid med en linje av vartdera slaget, även

292

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 271.

om anslaget icke borde bindas vid något villkor av denna art, då möjlighet
syntes böra hållas öppen att upprätta handelslinje, teknisk linje eller huslig
linje allt efter den efterfrågan, som kunde visa sig inträda.

Beträffande kostnaderna för dessa nya linjer ansåge sig överstyrelsen böra
räkna med att en första årskurs av teknisk linje droge en merkostnad av
minst 850 kronor samt att en hushållslinje kunde upprättas utan någon
merkostnad. Därvid vore emellertid förutsatt, att linjens upprättande icke
vore förenat med ökning i totalantalet avdelningar, utan att en allmän linje
i vartdera fallet ersattes av en teknisk, respektive hushållslinje. Skulle lärjungefördelningen
mellan linjerna bliva sådan, att en avdelning i någotdera
fallet tillkomme, bleve kostnaderna givetvis större, även om de, med hänsyn
till möjlighet av samläsning i stor utsträckning, likväl begränsades. I
fråga om den tredje linjen, handelslinjen, ansåge sig överstyrelsen försiktigtvis
böra räkna med detta alternativ, att en ny avdelning tillkomme, dock
med samläsning med den allmänna linjen i fråga om övningsämnen helt
och hållet och beträffande de teoretiska ämnena i väsentlig utsträckning.
Vid sådant förhållande beräknade överstyrelsen den sammanlagda kostnaden
för en första årskurs av förenämnda linje till 2.250 kronor. För de tre till
nyinrättande föreslagna praktiska linjerna skulle alltså det totala anslagsbehovet
för budgetåret 1937/1938 belöpa sig till (850 + 0 + 2,250 =) 3,100
kronor. Då de förutvarande sex linjerna beräknats draga en kostnad av
20,270 kronor, erfordrades alltså för sagda ändamål ett sammanlagt belopp
å (20,270 + 3,100 =) 23,370 kronor eller avrundat nedåt 23,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har sedermera i skrivelse den 23 december 1936 till komplettering
av nämnda framställning framlagt förslag angående arvoden åt
lärare vid inbyggda praktiska realskollinjer, i vilket hänseende hänvisas till
handlingarna i ärendet. Vad de allmänna läroverken beträffar, har överstyrelsen
i skrivelsen även till behandling upptagit frågan om redovisningen
av de på berörda linje belöpande löneutgifterna:

Överstyrelsen hade såsom beräkningsgrund för anslaget vid de ovannämnda
kalkylerna använt den merkostnad, som beräknats uppkomma genom
inrättande av linjerna i fråga. Överstyrelsen hade nämligen funnit det vara
av intresse och värde att kunna någorlunda exakt beräkna de särskilda
kostnader, som betingats av denna försöksanordning. Vissa praktiska olägenheter
vore emellertid förbundna med en sådan beräkning av anslaget.
Örn exempelvis en avdelning å handelslinjen samläst med en avdelning å
den allmänna linjen under 4 veckotimmar i engelska, men dessutom haft
1 veckotimme särskild undervisning, syntes det föga lämpligt, att lärarens
avlöning skulle uppdelas på två anslag.

Ville man undvika denna olägenhet, syntes två alternativ erbjuda sig.
Antingen kunde det särskilda anslaget till arvoden åt lärare å den praktiska
linjen helt slopas och anslaget uppdelas på övriga anslag till avlöning
av lärare, eller också kunde det särskilda anslaget begränsas till att endast
avse undervisningen i de s. k. praktiska ämnena (handels-, tekniska och
hushållsämnen). Av olika skäl vore överstyrelsen mest böjd för att förorda
det senare alternativet. Framför allt erhölle man genom att bibehålla ett
särskilt anslag alltjämt en approximativ uppskattning av merkostnaden för
den ifrågavarande anordningen. I själva verket utgjorde kostnaden för
undervisning i praktiska ämnen huvudposten inom ifrågavarande särskilda
anslag, alldenstund lärjungarna å den praktiska linjen vanligen hade en

293

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

avsevärt mindre undervisning i teoretiska ämnen än lärjungarna å den allmänna
linjen och det endast vore i vissa speciella ämnen å handelslinjen,
respektive den tekniska linjen, som lärjungarna erhölle någon timmes undervisning
mer än de övriga lärjungarna. Aven om anslaget vid begränsning
till att avse allenast de praktiska läroämnena icke komme att täcka fullt
hela merkostnaden, bleve denna dock tämligen nära identisk med anslagsbeloppet.

En viss minskning av anslaget skulle under sådana förhållanden kunna
göras med en motsvarande höjning närmast av extraläraranslaget. Då emellertid
denna minskning, respektive höjning bleve skäligen obetydlig, funne
överstyrelsen icke tillräcklig anledning föreligga att nu ifrågasätta någon
ändring i de tidigare angivna beloppen.

Överstyrelsen har tillagt följande, vilket har avseende å både de allmänna
läroverken och de kommunala mellanskolorna:

Därest en reglering av vid allmänna läroverk och kommunala mellanskolor
anställda lärares avlöningsförhållanden skulle komma till stånd vid
1937 års riksdag, torde de jämkningar i de av överstyrelsen föreslagna beloppen
böra vidtagas, vilka erfordrades för att de föreslagna grunderna för
avlöningen skulle kunna tillämpas. Samtidigt ville överstyrelsen emellertid
framhålla, att dessa grunder föreslagits i avvaktan på en mera omfattande
erfarenhet än den, som för närvarande förelåge, och att den sålunda föreslagna
relationen mellan lärarnas i teoretiska och lärarnas i praktiska läroämnen
avlöningsförmåner kunde komma att inom en jämförelsevis nära
framtid visa sig tarva en justering.

Frågan örn avlöningsförmånerna stöde i nära samband med frågan om
vederbörande lärares kvalifikationer. Några särskilda behörighetsvillkor för
undervisning i praktiska läroämnen hade tills vidare icke uppställts, utan
vederbörandes kompetens hade fått prövas av skolans rektor och skolöverstyrelsen.
Med hänsyn till svårigheten att å mindre orter erhålla kompetent
lärarkraft för dessa uppgifter torde det vara rådligast att tills vidare
bibehålla detta förfaringssätt. I och för sig vore det givetvis önskvärt,
såsom överstyrelsen framhållit i utlåtande den 24 april 1931 över 1927
års skolsakkunnigas utredning och förslag rörande praktiska bildningslinjer
på realskolans åldersstadium, att kvalifikationerna för här ifrågavarande
lärare kunde stabiliseras vid krav på genomgång av tekniska högskolan
eller handelshögskolan eller på därmed fullt jämförlig utbildning.
För närvarande torde detta emellertid icke vara möjligt, och så länge det
icke gällde ordinarie lärare utan vanligen endast timlärare, torde den individuella
prövningen av kompetensen från fall till fall få anses vara tillfyllest.

Jag är med skolöverstyrelsen ense om att de hittillsvarande resultaten av
försöken med praktiska realskollinjer utfallit så fördelaktigt, att fullgoda
skäl föreligga för att infoga denna så betydelsefulla utbildningsform som
en fast beståndsdel av läroverksorganisationen. Härvid avser jag ej blott
de allmänna läroverken utan också de kommunala mellanskolorna. I annat
sammanhang torde jag få tillfälle återkomma till motsvarande, de högre
folkskolorna berörande fråga. I enlighet med överstyrelsens förslag torde
Kungl. Majit böra hos riksdagen utverka bemyndigande att efter vederbörlig

Departe mentschefen.

Oeparte mentschefen.

29-1 Kungl. May.ts proposition Nr 271.

framställning medgiva upprättande vid allmänt läroverk eller kommunal
mellanskola av inbyggd praktisk linje i huvudsaklig överensstämmelse med
de linjer av denna art, som hittills upprättats. Jag gör nedan hemställan
i detta syfte.

Vid behandlingen av läroverkslärarnas löneregleringsfråga har jag i vissa
hänseenden tagit ställning även till spörsmålet örn löneförmånerna för de
lärare, som anlitas för undervisningen vid dessa linjer. Jag hänvisar härutinnan
till det föregående. Jag saknar anledning att i detta sammanhang
närmare ingå på den av överstyrelsen vidrörda frågan örn fastställande av
särskilda behörighetsvillkor för undervisning i praktiska läroämnen. Jag
förutsätter, att överstyrelsen även i fortsättningen har sin uppmärksamhet
riktad på detta spörsmål.

Jag torde senare få tillfälle återkomma till frågan örn arvodesgrunderna
vid i kommunala mellanskolor inbyggda praktiska realskollinjer och örn
statsbidrag till sådana linjer.

I likhet med överstyrelsen anser jag det riktigast, att från förevarande
delpost bestridas arvodeskostnader för undervisning i de praktiska läroämnena,
alltså för de ämnen, som äro för utbildningslinjerna karakteristiska.
Ifrågakommande löneförbättringar och dyrtidstillägg böra givetvis avföras
från de för dessa ändamål särskilt avsedda anslagsmedlen. För att markera
delpostens ändamål torde det vara lämpligt att giva den benämningen
»Arvoden åt lärare i praktiska läroämnen vid inbyggda praktiska realskollinjer».

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att i sinom tid utfärda de bestämmelser,
som föranledas av vad ovan anförts. Jag vill redan nu framhålla,
att det synes lämpligt att genom en särskild stadga reglera de praktiska
linjerna.

Mot överstyrelsens anslagsberäkningar har jag ingen erinran att framställa.
Jag förordar alltså, att posten för nästa budgetår — med utgångspunkt
från nuvarande löneförhållanden — beräknas till förslagsvis 23,000 kronor,
motsvarande en anslagshöjning av 10,000 kronor.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t: Understöd
åt extra ordinarie lärare vid förfall på grund av sjukdom. Denna delpost är
nu uppförd med förslagsvis 8,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har icke funnit anledning föreligga att för nästa budgetår
ändra beloppet.

Vid hittillsvarande avlöningsförhållanden torde delposten böra beräknas
till oförändrat belopp, 8,000 kronor.

295

Kungl. Maj.is proposition Nr 271.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit: Arvoden åt
skolkare. Ur denna delpost, som för innevarande budgetår är uppförd med
förslagsvis 100,600 kronor, bestridas dels fasta arvoden åt skolläkare till ett
belopp av 51,600 kronor, dels ock rörliga arvoden åt skolläkare till ett belopp
av förslagsvis 49,000 kronor. Fast arvode utgör 500 kronor vid högre
allmänt läroverk, utom vid läroverken i Bromma i Stockholm, i Haparanda
och i Lidingö, där det utgår med 400 kronor, samt 300 kronor vid realskola.
Rörligt arvode utgår med 1 krona för varje under höstterminen närvarande
lärjunge (jämför punkt 152 av 1933 års åttonde huvudtitel).

Skolöverstyrelsen har hemställt om en ökning av posten till 102,000 kronor
för nästa budgetår.

Under budgetåret 1937/1938 inginge, anför överstyrelsen, högre allmänna
läroverket i Bromma i Stockholm i sitt fjärde arbetsår, vadan såväl gymnasiet
som den fyraåriga realskolan vore fullständiga. Gymnasiet vid högre
allmänna läroverket i Haparanda komme att omfatta tre ringar av det fyraåriga
latingymnasiet, varjämte det treåriga realgymnasiet vore fullt utbildat;
vid kommunala gymnasiet i Lidingö komme det fyraåriga gymnasiets tre
lägsta ringar att vara förstatligade. Vid vart och ett av de två förstnämnda
läroverken, vilka då kunde betraktas som fullständiga högre allmänna läroverk,
torde det fasta arvodet till skolläkaren böra utgå med 500 kronor och
vid högre allmänna läroverket i Lidingö med 450 kronor, vilket i jämförelse
med motsvarande arvoden för innevarande budgetår för dessa läroverk innebure
en ökning med tillhopa 250 kronor. Vid bifall till av överstyrelsen i
annat sammanhang framställt förslag angående ombildning av samrealskolan
i Skellefteå till högre allmänt läroverk och förstatligande av kommunala
gymnasierna i Eslöv och Motala torde vidare ett fast arvode å 350 kronor
böra beräknas åt skolläkarna vid vart och ett av dessa läroverk. Delposten
för fasta arvoden åt skolläkare skulle därigenom ytterligare ökas med 150
kronor. Då fasta arvoden åt skolläkarna vid övriga läroverk torde böra
utgå med oförändrade belopp enligt fastställda grunder, torde den till ifrågavarande
arvoden avsedda delposten böra fastställas till (51,600 + 250+150 =)

52,000 kronor.

Anslagsmedlen för rörliga arvoden torde med hänsyn till stegrat lärjungeantal
böra höjas med 1,000 kronor till 50,000 kronor.

Den av överstyrelsen föreslagna höjningen med 400 kronor av de för
fasta arvoden avsedda anslagsmedlen vill jag tillstyrka. Däremot har jag
ej funnit erforderligt att nu räkna med en höjning av det för rörliga arvoden
beräknade anslagsbeloppet. Anmärkas må, att den höjning av sistnämnda
belopp, som enligt det föregående erfordras vid bifall till förslaget
örn inrättande av nya statliga gymnasier, är så obetydlig, att den ej torde
behöva här tagas i betraktande.

Förevarande delpost bör alltså uppräknas med 400 kronor och följaktligen
bestämmas till förslagsvis 101,000 kronor.

Departe mentschefen.

296 Kungl. May.ts proposition Nr 271.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit i Arvoden åt
tillsyningslärare, kvinnliga sakkunniga och första lärarinnor. Denna delpost
är nu uppförd med 42,050 kronor.

Skolöverstyrelsen har för nästa budgetår beräknat dels en minskning av
posten med 300 kronor på grund av att två tjänster som första lärarinnor
ombildats till ämneslärarinnebefattningar, dels ock en ökning av densamma
med 100 kronor med hänsyn till den successiva utvidgningen av det högre
allmänna läroverket i Bromma i Stockholm samt i följd härav hemställt,
att för ifrågavarande ändamål måtte för nästa budgetår beräknas ett belopp
av 41,850 kronor.

I enlighet härmed beräknar jag förevarande delpost vid oförändrade löneförhållanden
för nästa budgetår till 41,850 kronor.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit: Särskilda
arvoden vid provårsläroverk. Denna delpost är nu uppförd med 91,800
kronor.

Vid bifall till mitt i det föregående framlagda förslag om provisorisk utvidgning
av provårsinstitutionen bör förevarande delpost höjas med 14,400
kronor till 106,200 kronor.

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: Arvoden åt bibliotekarier.

Denna delpost är nu uppförd med 63,000 kronor.

Skolöverstyrelsen har för nästa budgetår funnit sig böra föreslå en ökning
av delposten med ett till 500 kronor avrundat belopp för att möjliggöra
förhöjda arvoden till de alltjämt under utbyggnad varande läroverken i
Bromma i Stockholm, i Haparanda och i Lidingö.

Överstyrelsens förslag torde böra biträdas och posten alltså höjas med
500 kronor. Härutöver lärer den emellertid, såsom framgår av vad ovan
anförts rörande inrättande av nya statliga gymnasier, böra höjas med 300
kronor. Posten bör alltså för nästa budgetår beräknas till 63,800 kronor.

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: Arvoden åt biträden å rektorsexpeditionerna.
Denna delpost är nu uppförd med 62,700 kronor.

Enligt gällande grunder utgå ifrågavarande arvoden endast vid läroverk
med minst 6 klassavdelningar och vid dessa läroverk dels i form av ett
grundarvode, till beloppet beroende av läroverkets karaktär och läge, dels
ock vid läroverk med minst 7 klassavdelningar i form av ett efter lärjungeantalet
växlande tilläggsarvode.

297

Kungl. Maj.ts proposition Nr 271.

Skolöverstyrelsen har hemställt, att förevarande delpost måtte för nästa
budgetår höjas med 1,900 kronor till 64,600 kronor. Av överstyrelsens
framställning inhämtas:

I fråga örn grundarvoden beräknades höjning dels med tillhopa 510 kronor
för genomförande av den föreslagna ombildningen av envar av samrealskolorna
i Eslöv, Motala och Skellefteå till högre allmänt läroverk och
dels med 80 kronor för beredande av arvode åt skrivbiträde vid ännu en
av samrealskolorna, vilken kunde antagas vid början av läsåret 1937—1938
uppnå det för utgående av grundarvode stipulerade antalet lärjungeavdelningar.
Detta motvägdes dock delvis av att nya elementarskolan i Stockholm,
vars karaktär av en statens provskola numera i det väsentliga upphört,
hädanefter icke torde böra tillerkännas högre grundarvode än det, som
utginge till högre allmänna läroverk i Stockholm utan provårsfunktioner,
varigenom 75 kronor besparades. Å de för tilläggsarvoden avsedda anslagsmedlen
beräknades en höjning med 1,350 kronor, beroende på emotsedd
ökning av antalet lärjungar vid läroverk med minst 7 klassavdelningar.

I det föregående har jag beräknat en höjning av förevarande delpost med
allenast 280 kronor på grund av förslaget om inrättande av nya statliga
gymnasier. Det av överstyrelsen angivna anslagsbeloppet bör alltså miuskas
med 230 kronor. Det ovan framlagda förslaget örn utvidgning av provårsinstitutionen
medför å andra sidan en höjning av nämnda anslagsbelopp
med 2,400 kronor.

I övrigt lämnar jag överstyrelsens kalkyler utan erinran. Förevarande
delpost bör alltså höjas med (1,900 — 230 + 2,400=) 4,070 kronor eller med
i runt tal 4,000 kronor till 66,700 kronor.

Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemäns Tillfällig
löneförbättring. Förevarande delpost är nu uppförd med förslagsvis 2,179,000
kronor.

Skolöverstyrelsen har beräknat medelsbehovet för nästa budgetår till i runt
tal 2,197,000 kronor.

Enligt i det föregående verkställda beräkningar uppstår för nästa budgetår
en merkostnad för tillfällig löneförbättring å 7,577 kronor, därest statliga
gymnasier inrättas på sätt ovan ifrågasatts. På grund härav och i anledning
av överstyrelsens beräkningar torde förevarande delpost böra för nästa
budgetår vid oförändrade avlöningsförhållanden beräknas till i runt tal

2,190,000 kronor, innebärande en anslagshöjning med 11,000 kronor.

Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän: Provisorisk
avlöningsförbättring. Förevarande delpost är nu uppförd med förslagsvis
446,650 kronor.

Departe mentschefen.

298 Kungl. Marits proposition Nr 271.

Skolöverstyrelsen har beräknat kostnaderna för den provisoriska avlöningsförbättringen
under budgetåret 1937/1938 till 449,000 kronor.

Nyssberörda förslag om inrättande av nya statliga gymnasier medför enligt
det föregående en för budgetåret 1937/1938 med 780 kronor ökad utgift
för provisorisk avlöningsförbättring. På grund härav och i avrundningssyfte
torde förevarande delpost med biträdande i övrigt av överstyrelsens
kalkyler böra för nästa budgetår vid nuvarande avlöningsförhållanden
beräknas till 450,000 kronor, innebärande en anslagshöjning av 3,350 kronor.

Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän: Personliga
lönetillägg åt vissa ordinarie Övningslärare. Från denna delpost, nu
uppförd med förslagsvis 4,500 kronor, utgår till vissa ordinarie lärare i övningsämnen
vid de allmänna läroverken, som erhållit anställning före den
1 mars 1927, ersättning för på grund av 1927 års skolreform minskade
avlöningsförmåner.

Skolöverstyrelsen har med hänsyn till den minskade medelsåtgången hemställt,
att förevarande delpost måtte för nästa budgetår bestämmas till 4,000
kronor.

Jag biträder överstyrelsens förslag och beräknar alltså ifrågavarande delpost
vid oförändrade avlöningsförhållanden för budgetåret 1937/1938 till

4,000 kronor.

Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän: Vissa
ersättningar. Från förevarande delpost, som nu är uppförd med förslagsvis
1,300 kronor, bestridas vissa hyresersättningar och ersättningar för minskning
i löneinkomster åt lärare, i vilkas avlöningsförmåner ingå donationsmedel
m. m.

I delposten ingår nu ett belopp å 1,000 kronor till hyresersättuing åt
rektor vid nya elementarskolan i Stockholm. Sedan Stockholms stad den
27 januari 1936 åtagit sig att från och med läsåret 1936—1937 tillhandahålla
rektor vid läroverket bostad eller hyresersättning, bör posten minskas
med nämnda belopp till 300 kronor.

Sammanfattning. Vid bifall till de ovan framställda förslagen skulle de
särskilda posterna i avlöningsstaten för de allmänna läroverken för nästa
budgetår vid oförändrade löneförhållanden beräknas till efterföljande belopp
(ökningarna, respektive minskningarna angivas inom parentes):

299

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och (i förekommande fall)

tjänstgöringspenningar......kronor 9,899,200 ( + 148,000)

b. Ålderstillägg, förslagsvis..... > 1,460,000 (+ 30,000)

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier, förslagsvis
................ » 90,000 11,449,200 (+178,000)

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t:

a. Arvoden åt extra ämneslärare. . kronor 1,208,200 ( + 175,900)

b. Arvodesförhöjning åt vissa extra

ordinarie ämneslärare, förslagsvis		2,500	(-	17,500)
c. Arvoden åt lärare i manlig slöjd d. Arvoden åt lärarinnor i hushålls-	»	44,000	( +	10,000)
göromål............... e. Extra arvoden åt lärare i övnings-	»	16,000	( +	3,200)
	»	669,600	( +	37,500)
f. Arvoden åt lärare i praktiska läro-
ämnen vid inbyggda praktiska realskollinjer, förslagsvis.....	>	23,000	( +	10,000)
g. Understöd åt extra ordinarie lä-
rare vid förfall på grund av sjuk-dom, förslagsvis..........	»	8,000
h. Arvoden åt skolläkare, förslagsvis	»	101,000	( +	400)
i. Arvoden åt tillsyningslärare, kvinnliga sakkunniga och första lärarinnor..............		41,850	(-	200)
j. Särskilda arvoden vid provårs-
läroverk ...............	»	106,200	( +	14,400)	2,220,350	(+233,700)
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:
a Arvoden åt bibliotekarier..... b. Arvoden åt biträden å rektors-	kronor	63,800	( +	800)
expeditionerna...........	>	66,700	( +	4,000)	130,500	( +	4,800)
4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänste-
män:
a. Tillfällig löneförbättring, förslags-
vis... ................	kronor 2,190,000	( +	11,000)
b. Provisorisk avlöningsförbättring, förslagsvis.............. c. Personliga lönetillägg åt vissa	»	450,000	( +	3,350)
ordinarie Övningslärare, förslags-
vis. ..................	»	4,000	(-	500)
d. Vissa ersättningar, förslagsvis . .	»	300	(-	1,000)	2,644,300	( +	12,850)
		Summa kronor	16,444,350
Särskilda uppbördsmedel:
Bidrag från Stockholms stad......				kronor	15,000

Nettoutgift kronor 16,429,350 (+ 429,350)

300

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Förevarande avlöningsanslag bör alltså vid oförändrade bestämmelser rörande
avlöning åt lärare vid de allmänna läroverken för nästa budgetår
beräknas till 16,429,350 kronor, vilket enligt det ovanstående motsvarar en
anslagshöjning med 429,350 kronor.

B. Anslagsbehov vid lönereglering.

I den personalförteckning för de allmänna läroverken, som enligt
vad jag nedan hemställer bör av riksdagen godkännas för tillämpning tills
vidare från och med den 1 januari 1938, har antalet befattningshavare beräknats
med utgångspunkt från de av läroverkslönesakkunniga lämnade
uppgifterna rörande antalet befattningshavare under budgetåret 1936/1937
(se avsnittet I. 6. De allmänna läroverken) men med iakttagande av de jämkningar,
som föranledas av de i det föregående föreslagna organisatoriska
förändringarna inom läroverksorganisationen. Rektorernas fördelning på
avlöningsgrupper har skett i samråd med läroverkslönesakkunniga. Vad särskilt
angår adjunkterna, innefattar det av de sakkunniga uppgivna antalet
av 1,245 adjunkter enligt lämnad uppgift jämväl de förutnämnda 44 adjunkter,
vilka sakna formell behörighet som adjunkt och vilka därför avsetts
skola placeras å övergångsstat i 22:a lönegraden. Då emellertid enligt
uppgift 15 av dessa adjunkter äro förordnade som rektorer och i deras
ställe utnämnts adjunktskompetenta lärare, vilka föreslagits skola avlönas
i 23:e lönegraden, lärer det vara nödvändigt att under rubriken »Tjänstemän
å ordinarie stat» upptaga — med inräknande jämväl av de 13 adjunkter,
som enligt det föregående skola under nästa budgetår nyanställas — (1,245
+ 13 =) 1,258 adjunkter och dessutom under rubriken »Tjänstemän å övergångsstat»
uppföra de nyssberörda 44 tjänsterna. Eftersom inom läroverksorganisationen
för nästa budgetår ej skola finnas fler än 1,258 adjunktstjänster,
bör i personalförteckningen införas en anmärkning om att antalet
uppehållna adjunktstjänster — å ordinarie stat och å övergångsstat — ej
får överstiga sistnämnda antal.

Den avlöningsstat för förra delen av budgetåret 1937/1938,
vilken av Kungl. Majit bör föreläggas riksdagen för godkännande, har beräknats
på samma sätt som motsvarande stat för högre lärarinneseminariet.
Staten slutar, såsom framgår av min hemställan i det följande, å ett belopp
av 8,216,400 kronor.

I fråga örn beräkningen av avlöningsstaten för senare delen av
budgetåret 1937/1938 må följande anföras.

Enligt av läroverkslönesakkunniga verkställda kalkyler och med beaktande
av vad i det föregående föreslagits rörande inrättande av nya ordinarie
lärartjänster kunna anslagsposterna till tjänstemän å ordinarie stat,
respektive å övergångsstat beräknas till i avrundade tal förslagsvis 18,300,000
kronor, respektive 220,000 kronor, d. v. s. för senare hälften av nästa budgetår
till 9,150,000 kronor, respektive 110,000 kronor. Sistnämnda belopp

301

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

böra emellertid ökas med ovannämnda övergångslön, avsedd att utbetalas
vid ingången av januari 1938, d. v. s. enligt de sakkunnigas beräkningar
med omkring 850,000 kronor, respektive 25,000 kronor. I sagda avlöningsstat
hava posterna följaktligen uppförts med 10,000,000 kronor, respektive

135,000 kronor.

Beträffande beräkningen av anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, kan i stort sett hänvisas till det
föregående. Svårigheter möta att med säkerhet beräkna medelsåtgången
under den delpost till arvoden till tillsynslärare, som bör uppföras under
denna anslagspost. Ett belopp av 15,000 kronor för det halvår, det
här gäller, har emellertid ansetts tillräckligt. Även beräkningen av delposten
till särskilda arvoden vid provårsläroverk är svår att verkställa. Jag
har valt att föreslå, att posten för senare hälften av budgetåret uppföres
med samma belopp som för den förra hälften men — såsom en övergångsåtgärd
för det halvår, varom här är fråga — i staten betecknas förslagsvis.
Kungl. Majit torde böra i sinom tid föreskriva, att posten ej får utan Kungl.
Majits medgivande överskridas.

Anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal bör på vanligt
sätt fördelas på en delpost till grundavlöningar m. m. och en delpost
till avlöningsförhöjningar m. m.

Ur förstnämnda delpost böra bestridas grundavlöningar till extra ordinarie
och extra lärare samt timlärarlöner. Posten kan sägas ersätta de nu i
avlöningsstaten uppförda delposterna till arvoden åt extra ämneslärare, arvoden
åt lärare i manlig slöjd, arvoden åt lärarinnor i hushållsgöromål, extra
arvoden åt lärare i övningsämnen samt arvoden åt lärare vid inbyggda praktiska
realskollinjer. Av de nämnda, i avlöningsstaten nu uppförda delposterna,
äro alla utom posten till arvoden åt lärare vid inbyggda praktiska realskollinjer
maximerade. Då det är vanskligt att i förväg beräkna denna delpost och en viss
rörelsefrihet är önskvärd, vill jag som en definitiv anordning föreslå, att delposten
till grundavlöningar till övrig icke-ordinarie personal — såsom skett i
fråga om motsvarande delpost i avlöningsstaten för sinnessjukhusen — betecknas
förslagsvis. Någon avsevärdare förändring i de hittillsvarande förhållandena
inträder icke härigenom, enär — såsom framgår av 1936 års åttonde huvudtitel
och riksdagens skrivelse nr 8/1936 -—- Kungl. Majit och riksdagen förutsatt,
att Kungl. Majit äger möjlighet att i trängande fall för avlöning av
extralärare taga i anspråk förslagsanslaget till diverse oförutsedda behov
vid de allmänna läroverken. Kungl. Majit torde emellertid böra utfärda
vissa maximeringsföreskrifter. Detta synes kunna ske antingen genom en
föreskrift örn att posten i dess helhet ej må utan Kungl. Majits medgivande
överskridas eller genom att Kungl. Majit maximerar antalet extra ordinarie
befattningshavare av olika slag, som ej uppehålla ordinarie tjänst, och dessutom
ur posten anvisar särskilda anslagsmedel, vilka ej må utan Kungl.
Majits medgivande överskridas, till avlönande av extralärare och timlärare.

302

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Kungl. Majit bör sedermera taga denna fråga under närmare omprövning.
För senare hälften av budgetåret 1937/1938 bör förevarande delpost i enlighet
med vissa av läroverkslönesakkunniga verkställda beräkningar, varvid
jämväl beaktats mina i det föregående framställda förslag rörande vissa
personalutvidgningar m. m., beräknas till förslagsvis 1,278,000 kronor.

Delposten till avlöningsförhöjningar till övrig icke-ordinarie personal torde
med ledning av utav läroverkslönesakkunniga lämnade uppgifter kunna för
ifrågavarande halvår uppskattas till 130,000 kronor.

Under en anslagspost till särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie
tjänstemän böra beräknas medel för dels provisoriskt dyrortstillägg, dels
ock ovanberörda särskilda ersättningar (sid. 298) å för innevarande budgetår
1,300 kronor. Enligt av läroverkslönesakkunniga verkställda kalkyler torde
för förstnämnda ändamål böra för halvt budgetår avses ett anslagsbelopp
av i runt tal 95,000 kronor. För berörda särskilda ersättningar bör beräknas
samma anslagsbelopp som för förra hälften av budgetåret 1937/1938,

d. v. s. 150 kronor. Posten har uppförts med förslagsvis 95,175 kronor.
Ur denna post böra jämväl bestridas kostnader för den tillfälliga löneförbättring
och provisoriska avlöningsförbättring, som enligt vad ovan sagts
kan komma att utgå till sådana adjunkter, som i samband med förstatligande
av kommunala mellanskolor överförts till adjunktsbefattning vid
realskola utan att äga för sådan befattning föreskriven kompetens.

Den under rubriken »Särskilda uppbördsmedel» uppförda inkomstposten
»Ersättningar från skolkommuner, som icke tillhandahålla lärare tjänstebostad»
har av läroverkslönesakkunniga beräknats till omkring 236,000 kronor
för helt budgetår och har alltså i staten uppförts med 118,000 kronor.
Under sagda rubrik torde vidare — förutom ovannämnda bidrag från Stockholms
stad med 7,500 kronor för halvt budgetår — böra uppföras en inkomstpost
»Avkastning av donationer från kronan m. m.», vilken för halvt
budgetår beräknas till 18,800 kronor. Jag fäster uppmärksamheten på att
för nästa budgetår icke upptagits någon inkomstpost, avseende av lärare
för upplåtna tjänstebostäder erlagd hyra. För ett kommande budgetår torde
emellertid så böra ske, sedan uppgifter föreligga, som möjliggöra en säker
uppskattning av det ifrågakom mande beloppet.

Avlöningsstatens nettoutgiftssumma utgör 11,679,500 kronor.

För budgetåret 1937/1938 erfordras således till Allmänna läroverken:
Avlöningar ett förslagsanslag av (8,216,400+11,679,500 =) 19,895,900
kronor.

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

303

3. Anslaget till understöd åt vissa kommunala gymnasier.

Av förevarande anslag, som under budgetåret 1934/1935 utgick med 34,000
kronor, bestredos under nämnda budgetår understöd till de kommunala gymnasierna
i Lidingö, Motala, Eslöv och Söderhamn med respektive 10,000, 10,000,

8,000 och 6,000 kronor. Sedan 1935 års riksdag beslutat, att samrealskolan
i Lidingö skulle från och med den 1 juli 1935 genom successivt övertagande
av det kommunala gymnasiet ombildas till ett högre samläroverk, minskades
anslaget för budgetåret 1935/1936 med 2,500 kronor till 31,500 kronor
och för innevarande budgetår med ytterligare 2,500 kronor till 29,000
kronor.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1936 anfört, att anslaget
kunde av samma anledning minskas för nästkommande budgetår med ytterligare
2,500 kronor. Vid bifall till överstyrelsens förutberörda förslag örn
förstatligande av de kommunala gymnasierna i Eslöv och Motala kunde
anslaget för nästa budgetår nedsättas med 2,666 kronor för gymnasiet i
Eslöv och med 2,500 kronor för gymnasiet i Motala. Överstyrelsen har på
grund härav hemställt om anvisande för nästa budgetår av ett med inalles
7,666 kronor till 21,334 kronor sänkt anslag.

Lokalstyrelsen för samrealskolan i Oskarshamn har hos Kungl. Maj:t anhållit,
att ett kommunalt gymnasium, som enligt beslut av stadsfullmäktige
därstädes skulle successivt upprättas, måtte ställas under överstyrelsens överinseende
samt att staden måtte komma i åtnjutande av största möjliga
statsbidrag för ändamålet. Länsstyrelsen i Kalmar har i yttrande den 25
november 1936 förklarat sig icke hava något att erinra mot bifall till ansökningen.
Skolöverstyrelsen och statskontoret hava i utlåtanden den 9 mars,
respektive den 15 december 1936 avstyrkt framställningen.

Den av vederbörande i Oskarshamn gjorda framställningen finner jag Departemig
icke kunna förorda. I anslutning till överstyrelsens förslag bör före- mentschefen.
varande anslag minskas med i avrundat tal 7,600 kronor till 21,400 kronor.

Jag gör hemställan härom i det följande.

304

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

4. Förslagsanslaget till Folkskoleseminarier: Avlöningar.

Förevarande anslag, som nu är uppfört med 1,640,300 kronor, disponeras
jämlikt en av 1936 års riksdag fastställd avlöningsstat, som jämte därtill
hörande bestämmelser finnes intagen å sid. 486 ff i statsliggaren för budgetåret
1936/1937.

För den av 1936 års riksdag beslutade folkskoleseminarieorganisationen
har redogjorts i det föregående. I samband därmed har ståndpunkt tagits
till frågan örn omfattningen av denna organisation under nästa budgetår.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 10 november 1936 gjort framställning
om anvisande för nästa budgetår av ett till 1,682,500 kronor höjt
anslag för ifrågavarande ändamål.

Överstyrelsen har till en början erinrat örn

att Kungl. Majit — på grund av att seminarierna för närvarande icke
hava fullt antal klassavdelningar och svårigheter därför förelegat att i full
utsträckning sysselsätta den ordinarie lärarpersonalen — medgivit, att rektor
och ordinarie lärare vid folkskoleseminarium må under läsåret 1936—
1937, där så påkallas av inskränkningar i seminariets verksamhet och möjlighet
ej föreligger att sysselsätta vederbörande för andra undervisningsändamål,
på därom av rektor gjord framställning kunna av överstyrelsen
tilldelas tjänstgöring med mindre antal veckotimmar än vad i sådant hänseende
är föreskrivet. Då antalet klassavdelningar ej heller under läsåret
1937 —1938 komme att uppgå till det normala antalet, ansåge överstyrelsen
enahanda medgivande vara erforderligt även för nämnda läsår.

Beträffande anslagsbehovet under de särskilda posterna i avlöningsstaten
för folkskoleseminarierna under budgetåret 1937/1938 har överstyrelsen
anfört:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och tjänstgöringspenningar. Kungl. Majit hade föreskrivit, att
vissa av de i avlöningsstaterna upptagna tjänsterna icke skulle under budgetåret
1936/1937 uppehållas, varigenom viss besparing å avlöningsanslaget
kunnat göras. Sammanlagt gällde denna bestämmelse 8 lektorstjänster och
(med beaktande av jämväl Kungl. Majits nådiga brev den 21 augusti 1936
angående tjänstgöring för vissa å övergångsstat vid småskoleseminarierna
uppförda lärare under läsåret 1936—1937) 12 övningsskollärartjänster.

Även för budgetåret 1937/1938 kunde viss besparing ske å avlöningsstaterna.
Genom seminariets i Växjö successiva indragning bleve vissa lektorstjänster
därstädes överflödiga, och det kunde beräknas, att det antal
lektorstjänster, som under nämnda budgetår icke behövde uppehållas, där -

Kungl. Majis proposition Nr 271. 305

igenom ökades till 12. Aven tecknings- och gymnastiklärartjänsterna vid
samma seminarium torde kunna indragas och ersättas med timlärartjänster.
Skolöverstyrelsen hade nämligen i skrivelse den 28 september 1936 hemställt
örn förflyttning av teckningsläraren vid seminariet C. B. Olin till
högre allmänna läroverket i Västerås och vad gymnastiklärarbefattningen
beträffade stöde denna vakant efter senaste ordinarie innehavares avgång
med pension den 30 juni 1936. — De under innevarande år vakanssatta
övningsskollärartjänsterna torde däremot böra tillsättas i om möjligt fullt
antal, då det vore av vikt, att den beslutade utvidgningen av övningsskolorna
snarast möjligt verkställdes. Möjligen kunde dock ett par av dessa
tjänster ännu något år stå utan innehavare. Den sammanlagda besparingen
på avlöningsstaterna kunde med ledning härav beräknas till (12 X 5,800 +
1,950 + 3,380 + 2 X 3,400=) 81,730 kronor.

Då summan av avlöningsstaterna uppginge till 1,036,080 kronor skulle,
om ovan beräknade besparing frånräknades, förevarande anslagsbehov uppskattas
till (1,036,080 — 81,730=) 954,350 kronor.

Härtill komme emellertid, att anslaget för avlöningar till tjänstemän å
ordinarie stat vid folkskoleseminarium i viss — om ock obetydlig — utsträckning
anlitades för avlönande av lärare vid andra läroanstalter. Då
Övningslärare vid folkskoleseminarium på grund av seminariets nedläggande
flyttades till annan läroanstalt, kunde det nämligen inträffa, att hans avlöning
å den nya tjänsten icke fullt uppginge till den avlöning, han åtnjutit
vid folkskoleseminarium. Han ägde då författningsenlig rätt att erhålla
ersättning för de löneförmåner, varom han gått miste, och denna ersättning
borde givetvis utgå ur folkskoleseminariernas avlöningsanslag. För närvarande
förelåge blott ett fall av sådan förflyttning, men överstyrelsen väntade,
att ännu ett sådant fall skulle inträffa under innevarande läsår och
möjligen ytterligare något under det kommande läsåret. Då det emellertid
här icke vore fråga örn några större summor, som nämnvärt inverkade på
anslagets storlek, ville överstyrelsen föreslå, att anslaget till lön och tjänstgöringspenningar
upptoges till 955,000 honor.

b. Ålderstillägg. Överstyrelsen föresloge till ålderstillägg ett oförändrat
anslag å förslagsvis 200,000 kronor.

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier. För budgetåret 1937/1938 erfordrades i
stort sett oförändrat anslag till fyllnadsarvoden till vikarier och överstyrelsen
föresloge därför ett anslag av förslagsvis 35,000 kronor.

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat:

Under innevarande budgetår vore vid folkskoleBeminarierna två lektorer,
en adjunkt, en lärare i musik, två lärarinnor i gymnastik med lek och
idrott, två lärare i trädgårdsskötsel och en övningsskollärare uppförda å
övergångsstat. Av dessa avginge under läsåret läraren i musik och en lärarinna
i gymnastik med lek och idrott med pension, under det att övriga
beräknades kvarstå å övergångsstat även under budgetåret 1937/1938. Anslagen
till lärare å övergångsstat beräknades under nämnda budgetår böra

uppgå till följande belopp, nämligen till

a) lön och tjänstgöringspenningar .... kronor 27,090

b) ålderstillägg.................. » 6,736

c) fyllnadsarvoden åt vikarier. ...... »_474

Sammanlagt kronor 34,300

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sand. Nr 271. 20

306

Kungl. Majlis proposition Nr 271.

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit:

a. Arvoden till extralärare och timlärare. På grund av den ökade intagning
av elever, överstyrelsen föreslagit, vore en ökning av anslaget till
extralärare och timlärare erforderlig.

I innevarande års avlöningsstat för folkskoleseminarierna vore upptaget
ett särskilt anslag till arvoden för undervisning vid studentkurs vid seminarierna
i Stockholm och Karlstad m. m. Då emellertid denna anslagspost
upptoge just urvoden till extralärare och timlärare och då det icke vore
möjligt att med någon noggrannhet beräkna, huru stor del av dessa lärararvoden,
som komme att belöpa sig på studentavdelningarna, ansåge överstyrelsen
anledning saknas, att i staten uppföra en särskild post för anslag
till studentavdelningar. Överstyrelsen föresloge alltså en sammanslagning
av de bägge posterna.

I innevarande budgetårs avlöningsstat vore å de båda nu nämnda posterna
upptagna anslag å 60,000 respektive förslagsvis 17,300 eller sammanlagt
77,300 kronor. Då omfattningen av seminariernas verksamhet enligt
överstyrelsens förslag (jfr ovan) komme att vara större under budgetåret
1937/1938 än under budgetåret 1936/1937, erfordrades givetvis ett ökat
anslag för här ifrågavarande ändamål. Enligt från seminarierektorerna
infordrade uppgifter skulle de av dem beräknade kostnaderna belöpa sig
på cirka 101,100 kronor. Då emellertid enligt överstyrelsens åsikt viss reduktion
av denna summa torde kunna göras, beräknade överstyrelsen anslagsposten
Arvoden till extralärare och timlärare (inklusive sådana arvoden
vid studentavdelningar) till 98,700 kronor.

b. Arvodesförhöjning till vissa extra ordinarie ämneslärare. För budgetåret
1936/1937 bade i avlöningsstaten för folkskoleseminarierna upptagits ett
belopp av 2,950 kronor till arvodesförhöjning till vissa extra ordinarie ämneslärare.
I sin framställning den 31 augusti 1936 i fråga om arvodesförhöjning
åt vissa extra ordinarie ämneslärare vid de allmänna läroverken
hade överstyrelsen, under erinran om att anslag för ändamålet utgått alltsedan
budgetåret 1928/1929, framhållit, att det skulle vara hårt att beröva
sådan extra ordinarie ämneslärare, varom nu vore fråga, en löneförmån,
som han en gång kommit i åtnjutande av. För de allmänna läroverkens
del hade överstyrelsen anhållit, att ett anslag å förslagsvis 5,000 kronor
skulle uppföras i avlöningsstaten för budgetåret 1937/1938. Då även vid
folkskoleseminarierna en och annan sådan lärare kunde komma att förordnas
under läsåret 1937/1938, ville överstyrelsen föreslå, att ett mindre belopp
till arvodesförhöjning uppfördes i avlöningsstaten även för budgetåret
1937/1938, förslagsvis 700 kronor.

c. Understöd till extra ordinarie lärare vid förfall på grund av sjukdom.
Då anledning icke förefunnes att föreslå ändring av det nu utgående anslagsbeloppet,
finge överstyrelsen föreslå, att för understöd till extra ordinarie
lärare vid förfall på grund av sjukdom måtte upptagas ett belopp av
förslagsvis 1,000 kronor.

d. Arvoden till lärare vid förberedande kurs vid seminariet i Falun. I den
av 1936 års riksdag beslutade seminarieorganisationen inginge även en tvåårig
linje för småskollärarinnor, som önskade utbilda sig till folkskollärarinnor.
Denna utbildningslinje skulle förläggas till folkskoleseminariet i
Falun och taga sin början 1937. Enligt 1932 års seminariesakkunnigas av
Kungl. Majit och riksdagen godkända förslag skulle de år 1937 i denna

307

Kungl. Maj.ts proposition Nr 271.

linje intagna eleverna under nämnda år endast genomgå en förberedande
sommarkurs, för att sedan efter ett års självstudier börja den egentliga
utbildniugen höstterminen 1938. Denna anordning med en förberedande
sommarkurs finge emellertid blott anses såsom en provisorisk försöksanordning,
då ännu erfarenheter saknades rörande småskollärarinnornas förutsättningar
att tillgodogöra sig utbildningen vid en tvåårig folkskoleseminarieliuje.

Den föreslagna sommarkursen borde lämpligen omfatta en tid av sex
veckor. Rektor vid folkskoleseminariet i Falun hade i skrivelse till överstyrelsen
framhållit, att en närmare plan för arbetet vid kursen näppeligen
kunde uppgöras, förrän inträdesprövningarna 1937 avslutats och rektor och
lärare kunnat pröva, vad som närmast borde göras till föremål för de intagnas
studier uuder kursen. Planen för arbetet torde därefter böra fastställas
av skolöverstyrelsen.

Rektor beräknade kostnaderna för kursen till minst 1,000 kronor. Överstyrelsen
vilie föreslå, att anslag för här nämnda ändamål upptages till
högst 1,200 Ter anor.

e. Arvoden för undervisning i hushållsgöromål. För detta ändamål erfordrades
för nästkommande budgetår ett oförändrat anslag av 1,350 kronor, avsett
att användas för anordnande av sådan undervisning i övningsskolan
vid folkskoleseminariet i Uppsala.

f. Lönetillägg till teckningsläraren J. A. Lydh vid seminariet i Luleå och
teckning slär ar en J. E. R. Nyreen vid seminariet i Karlstad. I propositionen
nr 100/1936 föreslogs, att teckningslärarna J. A. Lydh vid seminariet i
Luleå och J. E. R. Nyreen vid seminariet i Karlstad skulle fortfarande åtnjuta
avlöning såsom lärare vid dubbelseminarium, sedan ifrågavarande
seminarier förvandlats till enkelseminarier. Detta förslag bifölls av riksdagen,
varvid i folkskoleseminariernas avlöningsstat upptogs ett lönetillägg
å 1,560 kronor till var och en av nämnda båda lärare. Detta tillägg utgjorde
skillnaden mellan teckningslärares lön i första lönegraden vid dubbelseminarium
och enkelseminarium. Det hade emellertid givetvis varit såväl Kungl.
Maj:ts som riksdagens avsikt att hålla nämnda lärare skadeslösa jämväl
för den minskning i ålderstilläggens storlek, som blivit följden av seminariernas
förvandling till enkelseminarier, i synnerhet som vid lönetilläggets
beviljande fästs det villkoret, att lärarna fortfarande skulle lia samma tjänstgöringsskyldighet
som vid dubbelseminarier, d. v. s. 27 veckotimmar. (Deras
tjänstgöring innevarande läsår uppginge till 29, respektive 27 veckotimmar).
Skillnaden i ålderstillägg kunde givetvis uttagas ur anslaget till
ålderstillägg till tjänstemän å ordinarie stat, men då ovannämnda lönetilllägg
förts såsom särskild post i avlöningsstaten, torde dit även böra föras
nu nämnda tillägg i fråga örn ålderstillägg. Därigenom skulle ock missuppfattning
rörande avlöningsbeloppen för Lydh och Nyreen undvikas. Då
såväl Lydh som Nyreen som nu åtnjöte avlöning i fjärde lönegraden, utgjorde
skillnaden mellan varderas sammanlagda lön vid dubbel- och vid
enkelseminarium (4,725 — 2,625 =) 2,100 kronor.

Överstyrelsen ville alltså föreslå, att förevarande anslagspost måtte uppföras
med 4,200 kronor.

g. Tilläggsarvoden till lärare i trädgårdsskötsel vid dubbelseminarier. Såsom
tilläggsarvoden till lärare i trädgårdsskötsel vid dubbelseminarier utginge
för närvarande 800 kronor vid vart och ett av seminarierna i Falun, Göteborg,
Linköping, Lund, ITmeå och Uppsala samt med samma belopp vid

308

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

seminarierna i Karlstad och Luleå, vilka ännu ej helt förvandlats från dubbelseminarier
till enkelseminarier.

I motion 1: 331 till 1936 års riksdag framfördes det yrkandet, att lärare
i trädgårdsskötsel vid sådant dubbelseminarium, som enligt riksdagsbeslut
bleve förvandlat till enkelseminarium, måtte tillerkännas samma tilläggsarvode
av 800 kronor, som enligt Kungl. Maj:ts proposition nr 100 skulle
tillkomma lärare vid dubbelseminarium. Riksdagen, som ansåg vissa skäl
tala för en sådan åtgärd, fann emellertid önskvärt, att frågan konitne under
närmare omprövning, och anhöll därför om verkställande av utredning och
framläggande för 1937 års riksdag av förslag örn personliga lönetillägg åt
lärare i trädgårdsskötsel vid sådant folkskoleseminarium, som från dubbelseminarium
ombildades till enkelseminarium. Kungl. Maj:t hade den 30 juni
1936 anbefallt överstyrelsen att verkställa sådan utredning samt att med
nämnda utredning och därav föranlett förslag till Kungl. Maj:t inkomma
i samband med avgivande av framställningar, avsedda att föreläggas 1937
års riksdag.

Skolöverstyrelsen finge med anledning härav anföra följande.

De hittillsvarande dubbelseminarier, vilka genom riksdagens beslut skulle
förändras till enkelseminarier, vore seminarierna i Karlstad och Luleå. De
trädgårdslärare, som skulle komma i fråga till det av riksdagen åsyftade
personliga lönetillägget, vore alltså lärarna i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminariet
i Karlstad Anders Valfrid Gustafsson och vid folkskoleseminariet
i Luleå Axel Petrus Ulander.

Gustafsson, som vore född den 7 november 1887, tillträdde sin befattning
den 1 februari 1920. Under de båda första läsåren av hans tjänstgöring
hade tilläggsarvodet utgått med 400, respektive 600 kronor per år.
Från och med läsåret 1921—1922 hade tilläggsarvodet utgjort 800 kronor.

Filosofie doktorn Axel Petrus Ulander, som vore född den 8 april 1874,
blev ordinarie innehavare av tjänsten år 1913. Under vårterminen 1919
hade till honom utgått ett tilläggsarvode, beräknat efter 400 kronor per år.
Från och med läsåret 1919—-1920 till och med läsåret 1934—1935 hade
detta arvode utgjort 600 kronor per år. Från och med budgetåret 1935/
1936 hade arvodet utgått med samma belopp som vid övriga dubbelseminarier
eller 800 kronor.

Som förut i överstyrelsens skrivelse framhållits, hade lärarna i teckning
vid ovannämnda seminarier i Karlstad och Luleå tillerkänts ett lönetillägg
på grund av att seminarierna förvandlats till enkelseminarier och nämnda
lärares avlöning i följd därav sjunkit. Samma skäl, som anförts till stöd
för att teckningslärarna vid här ifrågavarande båda folkskoleseminarier borde
tilldelas ett lönetillägg, kunde också anföras som stöd för förslaget att hålla
trädgårdslärarna vid samma seminarier skadeslösa för den löneminskning,
sorn skulle bliva en följd av att seminarierna genom riksdagens beslut förändrats
till enkelseminarier. Ifrågavarande lärare hade, som ovan visats,
nu i 17, respektive 18 år åtnjutit tilläggsarvode för tjänstgöring vid dubbelseminarium,
och torde med visst fog ha ansett sig kunna för framtiden
påräkna en tjänstgöring och en avlöning av ungefär samma omfattning
som hittills. Överstyrelsen funne det därför överensstämmande med rättvisa
och billighet, att ett tilläggsarvode även i framtiden tilldelades dem.
Detta arvode torde för Gustafssons del böra sättas till samma summa, som
han åtnjutit sedan 1921 eller 800 kronor, i synnerhet som seminariet i
Karlstad vid behov torde komma att mottaga en eller annan klassavdelning

309

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

mer än det för ett enkelseminarium normala. Vad åter Ulander beträffade,
hade tilläggsarvodet under de flesta åren uppgått till 600 kronor och först
under föregående och innevarande budgetår utgått med samma summa som
vid övriga dubbelseminarier, d. v. 8. 800 kronor. Då dessutom Ulander
jämte sin tjänst som lärare i trädgårdsskötsel innehade avlönad befattning
såsom föreståndare för kemisk-växtbiologiska anstalten inom Norrbottens
län, funne överstyrelsen det icke nödvändigt att tilläggsarvodet för honom
sattes högre än 600 kronor.

På grundval av ovanstående beräknade överstyrelsen här förevarande anslagsbehov
till 6,200 kronor.

h. Särskilda arvoden vid provårsseminarier. På grundval av nu gällande
föreskrifter hade överstyrelsen beräknat följande anslag till arvoden vid
provårsseminarierna i Göteborg och Stockholm, nämligen dels till 1 provårsföreståndare
(högst 1,500 kronor), 9 lektorer och 11 övningsskollärare (20 X
300 = 6,000 kronor) i Göteborg samt till 1 provårsföreståndare (högst 1,500
kronor), 6 lektorer och 8 övningsskollärare (14 X 300 = 4,200 kronor) i
Stockholm, dels ock till handledare, föreläsare och kursledare samma belopp,
som hittills utgått för samma ändamål, 6,000 kronor.

Sammanlagda anslagsbehovet för arvoden vid provårsseminarierna skulle
alltså utgöra (1,500 + 6,000 + 1,500 + 4,200 + 6,000 =) 19,200 kronor.

Vad i övrigt anginge anordnande av provårskurser under läsåret 1937—-1938 finge överstyrelsen hänvisa till vad överstyrelsen anfört i skrivelse den
29 september 1936 angående provisorisk utvidgning av provårsinstitutionen.

i. Tilläggsarvoden till lärare vid de vid vissa seminarier anordnade kurser
för utbildande av kyrkomusiker. Förevarande anslagspost föresloges utgå
med oförändrat belopp, förslagsvis 4,200 kronor.

4. Avlöningar till övrig ieke-ordinarie personal:

a. Arvoden till semina viel åkare. I enlighet med 1936 års riksdags beslut
skulle till arvoden åt seminarieläkare utgå sammanlagt 15,500 kronor vid
fullständigt genomförd omorganisation av folkskoleseminarierna. Då emellertid
under budgetåret 1937/1938 icke fullt antal klassavdelningar vid seminarierna
vore i verksamhet, behövde icke hela nämnda summa upptagas i
avlöningsstaten. Å andra sidan skulle under budgetåret 1937/1938 arvode
ännu utgå till läkare vid seminariet i Växjö. Överstyrelsen beräknade det
sammanlagda anslagsbehovet till 15,000 kronor.

b. Arvoden till seminariebibliotekarier. Med tillämpande av de grunder
rörande arvoden till seminariebibliotekarier, som fastställts i nådigt brev
den 30 juni 1936, hade överstyrelsen beräknat behovet å förevarande anslagspost
till 8,400 kronor.

c. Arvoden till biträden vid rektorsexpeditioner. Enligt de grunder, som
fastställts i nyssnämnda nådiga brev, borde anslaget till arvoden till biträden
vid rektorsexpeditioner under budgetåret 1937/1938 utgå med 5,700 kronor.

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-or din arie tjänstemän:

a. Hyresersättning till rektorer vid vissa seminarier. Enligt nådigt brev
den 30 juni 1936 utginge under budgetåret 1936/1937 hyresersättning till
följande rektorer, nämligen till

310

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

rektor vid folkskoleseminariet i Kalmar .... kronor 2,400
» » » » Karlstad ... » 2,500

» » » » Linköping . . » 3,000

» » » » Umeå..... » 3,000.

Därjämte hade Kungl. Majit den 23 oktober 1936 medgivit, att hyresersättning
till rektor vid folkskoleseminariet i Lund finge utgå under budgetåret
1936/1937 med 3,000 kronor. Den sammanlagda summan för hyresersättningar
under budgetåret 1936/1937 utgjorde alltså 13,900 kronor.

Då överstyrelsen beräknade, att samma hyresersättningar skulle utgå
under kommande budgetår, skulle det behövliga hyresersättningsbeloppet
under budgetåret 1937/1938 utgöra 13,900 kronor. Emellertid torde, i likhet
med vad hittills beslutats, ett särskilt belopp böra upptagas att efter
ansökan vid behov enligt Kungl. Maj:ts bestämmande användas till reglering
av hyresersättningen åt vederbörande rektorer. Detta belopp torde
lämpligen beräknas till 600 kronor eller i det närmaste samma belopp som
för innevarande budgetår. Överstyrelsen beräknade alltså anslagsbehovet
å ifrågavarande post till 14,500 kronor.

I likhet med vad som tidigare föreskrivits, borde icke heller under budgetåret
1936/1937 dyrtidstillägg utgå å ifrågavarande ersättningsbelopp.

b. Hyresbidrag till lärare vid seminarierna i Göteborg och Stockholm. Hyresbidrag
till lärare vid seminarierna i Göteborg och Stockholm utginge för
närvarande enligt bestämmelser, som fastställts genom nådiga brev den 26
april 1935 och den 30 juni 1936.

Samma skäl, som hittills föranlett beviljande av här förevarande hyresbidrag,
förelåge alltjämt, vadan anslag för ändamålet torde böra utgå jämväl
under budgetåret 1937/1938.

I detta sammanhang finge överstyrelsen tillika anmäla, att, enligt vad
överstyrelsen inhämtat, någon förändring med avseende å nu utgående
kommunala hyresbidrag till lärarna vid de allmänna läroverken i Göteborg
och Stockholm icke vidtagits.

An slagsbeloppet torde liksom för innevarande budgetår böra upptagas till
16,600 kronor.

Med anledning av framställning från lektorerna vid folkskoleseminariet i
Stockholm Eva Ramstedt och Ruth Wikander beslöt 1936 års riksdag, att
hyresbidrag finge utgå till kvinnlig lektor vid folkskoleseminarierna i Stockholm
och Göteborg enligt samma grunder som för manlig lektor vid samma
seminarier. I underdånig skrivelse den 10 september 1936 hade nu Ramstedt
och Wikander — under anförande att kvinnlig lektor utnämnts vid
läroverk i Göteborg redan år 1929, och att ordinarie kvinnlig ämneslärare
funnits vid läroverk i Stockholm sedan år 1932 och i Göteborg sedan år
1933, samt att i dessa lärarinnors löneförmåner även hyresbidrag ingått —
hemställt, att det hyresbidrag, som av 1936 års riksdag tillerkänts Ramstedt
och Wikander, måtte få retroaktivt utgå åtminstone från år 1932.

Med anledning härav finge överstyrelsen anföra följande.

Då syftet med här ifrågavarande anslag varit att bringa avlöningsförmånerna
för seminarielärarna i Göteborg och Stockholm i överensstämmelse
med de förmåner, som i nämnda städer utginge till motsvarande lärare vid
de allmänna läroverken, och då riksdagen med anledning härav medgivit,
att kvinnlig seminarielektor i Göteborg och Stockholm finge åtnjuta hyresbidrag,
och då kvinnlig lektor eller adjunkt vid läroverk i dessa städer

311

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

funnits redan år 1929 respektive år 1932, syntes det icke vara något att
erinra mot att Ramstedt och Wikander, vilka innehaft sin nuvarande ordinarie
lektorstjänst sedan år 1919, respektive år 1925, komme i åtnjutande
av hyresbidrag från och med läsåret 1932—1933. Det sammanlagda
hyresbidrag, som sålunda skulle retroaktivt utgå för läsåren 1932 1936,
uppginge till (4 X 950 =) 3,800 kronor för var och en av nämnda båda
lektorer.

Hela anslagsbehovet å här ifrågavarande post skulle härigenom uppgå till
(16,600+7,600=) 24,200 kronor.

c. Tillfällig löneförbättring. För den händelse att förslag till ny lönereglering
för befattningshavare vid folkskoleseminarierna icke skulle komma
att föreläggas 1937 års riksdag, tilläte sig överstyrelsen hemställa, att proposition
måtte avlåtas till samma års riksdag örn tillfällig löneförbättring
åt nu ifrågavarande befattningshavare.

I ovanberörda nådiga brev den 30 juni 1936 hade i avlöningsstaten för
folkskoleseminarierna upptagits en post: Tillfällig löneförbättring, förslagsvis,
med 200,000 kronor. Överstyrelsen beräknade föreliggande behov för
budgetåret 1937/1938 för folkskoleseminarierna till 211,985 kronor, vilket
belopp dock lämpligen — för utjämning av anslagets slutsumma — torde
böra föreslås till 210,650 kronor.

d. Provisorisk avlöningsförbättring. Anslag till provisorisk avlöningsförbättring
åt lärare vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet,
statens folkskoleseminarier m. fl. hade utgått alltsedan den 1 juli 1929. För
budgetåret 1936/1937 vore ifrågavarande anslag i avlöningsstaten för folkskoleseminarierna
upptaget till 29,910 kronor.

Därest förslag till definitiv lönereglering för lärarna vid folkskoleseminarierna
m. fl. icke skulle komma att föreläggas 1937 års riksdag, och då det
syntes angeläget att i avvaktan på sådan lönereglering bereda den här förevarande
gruppen befattningshavare en sådan avlöningsförbättring, som åtminstone
i någon mån kompenserade de särskilt höga levnadskostnaderna
å ifrågavarande orter, tilläte sig överstyrelsen föreslå, att anslag till provisorisk
avlöningsförbättring jämväl för budgetåret 1937/1938 måtte beviljas.

Skolöverstyrelsen beräknade kostnaderna för provisorisk avlöningsförbättring
för budgetåret 1937/1938 för lärarna vid folkskoleseminarierna till
33,820 kronor, vilket belopp lämpligen kunde avrundas till 34,000 kronor.
Vid denna beräkning hade följts de grunder för den provisoriska avlöningsförbättringen,
som enligt kungörelsen nr 444/1935 gällde för innevarande
budgetår.

e. Personliga lönetillägg till vissa ordinarie Övningslärare. Friligt inom
överstyrelsen verkställda approximativa beräkningar skulle för nästa budgetår
komma att erfordras omkring 9,000 kronor. Överstyrelsen föresloge
därför, att ifrågavarande anslagspost måtte minskas från 11,000 kronor
med 2,000 kronor till förslagsvis .9,000 kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 22 december 1936 yttrat följande:

Ämbetsverket ansåge sig icke kunna förorda tillsättandet av mer än åtta
av de av överstyrelsen förordade elva övningsskollärartjänsterna, varigenom
kostnaderna för do nya befattningarna komme att ungefärligen motsvaras
av besparingen på grund av indragna tjänster. Minskningen å anslaget
komme nämligen att uppgå till 28,530 kronor och merutgiften för de nya
lärarna till 27,200 kronor. Nettoutgiften å anslagsposten till avlöningar till

312

Departe mentschefen -

Kungl. Maj.ts proposition Nr 271.

tjänstemän å ordinarie stat syntes vid sådant förhållande kunna beräknas
till samma belopp som för innevarande budgetår.

Aven om delposten till arvoden för undervisning vid studentkurs vid
seminarierna i Stockholm och Karlstad upptoge arvoden till extralärare och
timlärare, kunde statskontoret icke finna anledning tillstyrka överstyrelsens
ovannämnda förslag örn sammanslagning av delposterna till arvoden till
extralärare och timlärare samt till arvoden för undervisning vid studentkurs
vid seminarierna i Stockholm och Karlstad. Det syntes tvärtom statskontoret
angeläget, att de extraordinära utgifter, det här vore fråga om, icke sammanfördes
med regelbundet återkommande kostnader. Då statskontoret
ovan tillstyrkt allenast en extra avdelning elever, måste den av överstyrelsen
begärda anslagshöjningen, som förefölle statskontoret onödigt stor,
kunna avsevärt reduceras. Ämbetsverket saknade emellertid möjlighet att
verkställa närmare beräkningar över medelsbehovet. Med iakttagande av
härav föranledd försiktighet ansåge sig statskontoret böra förorda, att delposten
till arvoden till extralärare och timlärare ökades med förslagsvis

10,000 kronor och delposten till arvoden för undervisning vid studentkurs
med 3,000 kronor.

I utlåtande den 17 oktober 1936 angående anslag till arvodesförhöjning åt
vissa extra ordinarie ämneslärare för budgetåret 1937/1938 yttrade statskontoret,
att ämbetsverket ställde sig tveksamt till det i ärendet av överstyrelsen
framförda förslaget örn utgående utöver budgetåret 1936/1937 av dylik
arvodesförhöjning. Med hänsyn emellertid till den ringa omfattning, vari
förhöjningar enligt skolöverstyrelsen komme att utgå under budgetåret,
ville statskontoret icke motsätta sig, att anslag anvisades för ändamålet.

Ämbetsverket ville icke heller för folkskoleseminariernas del motsätta sig
förslaget. Mot det äskade beloppet syntes intet vara att erinra.

Till arvoden till lärare vid en förberedande kurs för småskollärarinnor vid
seminariet i Falun syntes böra upptagas det av rektor vid seminariet beräknade
beloppet, 1,000 kronor.

Vad anginge det av överstyrelsen föreslagna tillägg sarvodet för lärarna i
trädgårdsskötsel vid enkelseminarierna i Karlstad och Luleå, kunde statskontoret
för sin del icke tillstyrka, att förevarande, utöver vederbörande lärares
ordinarie avlöningsförmåner utgående tilläggsarvode, som vore avsett att
utgöra en kompensation för den ökade undervisningsskyldigheten vid ett
dubbelseminarium, tillerkändes lärarna ifråga, sedan seminariet omvandlats
till enkelseminarium.

Det för arvoden till seminariebibliotekarierna begärda beloppet, 8,400 kronor,
syntes med hänsyn till förekommande inskränkningar i seminarieorganisationen
böra upptagas med allenast 8,000 kronor.

Då ett tillerkännapde av avlöningsförmåner retroaktivt skulle innebära
ett avsteg från eljest inom den civila statsförvaltningen tillämpade principer,
finge statskontoret avstyrka bifall till framställningen i vad avsåge
tillerkännande av retroaktivt hyresbidrag åt Färnstedt och Wikander.

Anslagsbehov vid nuvarande löneförhållanden. I det föregående har jag
biträtt ett av skolöverstyrelsen framlagt förslag rörande omfattningen av
folkskollärarutbildningen under nästa budgetår allenast med det undantag,
att jag i likhet med statskontoret ansett blott en extra avdelning behövlig.
Vid beräkningen av behovet av anslag till avlöningar vid ifrågavarande

313

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 271.

seminarier under nästa budgetår kan jag därför taga överstyrelsens i detta
hänseende framlagda förslag till utgångspunkt med iakttagande av de
ändringar, som påkallas av förenämnda avvikelse från förslaget.

Vad först angår delposten till lön och tjänstgöringspenningar, delar jag
överstyrelsens mening örn vikten av att den beslutade utvidgningen av övningsskolorna
snarast möjligt verkställes. Erinras må, att 1936 års riksdag
underströk nödvändigheten av att övningsskolan förstärktes på sätt i ämnet
föreslagits. Jag anser därför i likhet med överstyrelsen, att endast 2 av de
övning3skollärartjänster, som hållits vakanta under innevarande budgetår,
kunna undvaras under nästa budgetår, och kan följaktligen icke biträda
statskontorets förslag om fortsatt vakanssättning av ytterligare tre sådana
tjänster. Överstyrelsens av statskontoret biträdda förslag i övrigt anser jag
mig ävenledes kunna tillstyrka.

Min ståndpunkt innebär alltså, att 8 av de lektorstjänster och 2 av de
övningsskollärartjänster, som jämlikt riksdagens beslut skola finnas inrättade
vid folkskoleseminarierna efter omorganisationens fullständiga genomförande,
under nästa budgetår ej skola inrättas, samt att av de lärartjänster
vid det under avveckling varande folkskoleseminariet i Växjö, för vilka
medel nu äro beräkuade under avlöningsanslaget, 4 lektorstjänster, 1 tecknings-
och 1 gymnastiklärartjänst skola indragas. Enligt vad jag under
hand från överstyrelsen inhämtat, finnas möjligheter att under nästa budgetår
överflytta vederbörande ordinarie lektorer i Växjö till andra motsvarande
lärarbefattningar.

I enlighet med överstyrelsens förslag bör förevarande delpost beräknas
till 955,000 kronor, innebärande en anslagshöjning med 6,980 kronor.

Även för nästa budgetår torde böra meddelas bestämmelser om att rektor
och ordinarie lärare vid folkskoleseminarium må, där så påkallas av inskränkningar
i seminariums verksamhet och möjlighet ej föreligger att sysselsätta
vederbörande för andra undervisningsändamål, på därom av rektor
gjord framställning kunna av överstyrelsen tilldelas tjänstgöring med
mindre antal veckotimmar, än vad i sådant hänseende eljes är föreskrivet.

Delposterna till ålderstillägg och till fyllnadsarroden åt vikarier böra i
överensstämmelse med överstyrelsens förslag beräknas till förslagsvis 200,000
kronor, respektive förslagsvis 35,000 kronor. Förstnämnda delpost skulle
alltså bibehållas oförändrad och den andra posten minskas med 150
kronor.

Överstyrelsen har beräknat, att under nästa budgetår skall å övergångsstat
kvarstå bland annat två lektorer och en lärarinna i gymnastik med lek och
idrott. Enligt vad jag inhämtat behöver av dessa befattningshavare endast
den ene lektorn kvarstå å övergångsstat. I överstyrelsens beräkningar av
de under anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å övergångsstat uppförda
delposterna böra vidtagas härav föranledda ändringar. Delposten till

314

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

lön och tjänstgöringspenningar bör minskas till 18,300 kronor, delposten till
ålderstillägg till förslagsvis 4,800 kronor och delposten till fyllnadsarvoden
åt vikarier till förslagsvis 400 kronor.

Skolöverstyrelsen har förordat en sammanslagning av de under anslagsposten
till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t,
uppförda delposterna till arvoden till extralärare och timlärare, nu 60,000
kronor, och till arvoden för undervisning vid studentkurs vid seminarierna
i Stockholm och Karlstad m. m., nu förslagsvis 17,300 kronor, till en enda
delpost, som enligt överstyrelsens förslag skulle för nästa budgetår beräknas
till 98,700 kronor. Statskontoret har motsatt sig den föreslagna sammanslagningen
och tillstyrkt, att under förstnämnda delpost måtte för nästa
budgetår beräknas en höjning av 10,000 kronor och under den andra posten
en höjning av 3,000 kronor. Då skolöverstyrelsens förslag närmare ansluter
sig till de principer för avfattningen av avlöningsstater, som komma till
användning därest löneregleringsförslaget bifalles, anser jag mig böra biträda
överstyrelsens förslag om sammanslagning av de båda berörda delposterna.
Det av överstyrelsen till arvoden åt extralärare och timlärare för nästa
budgetår såsom erforderligt beräknade beloppet, 98,700 kronor, bör dock
på grund av den begränsning i fråga om lärarutbildningens omfattning,
som jag ovan förordat, reduceras med 3,400 kronor till 95,300 kronor.
Ifrågavarande delpost, vilken bör benämnas »arvoden till extralärare och
timlärare», bör alltså beräknas till 95,300 kronor.

Vad angår arvodesförhöjning till vissa extra ordinarie ämneslärare, har jag
i det föregående tillstyrkt ett av överstyrelsen framlagt förslag om utgående
även för nästa budgetår av ifrågavarande arvodesförhöjning. Med hänsyn
till vad i berörda sammanhang anförts, bör emellertid medel för ändamålet
beräknas allenast för förra hälften av budgetåret. Det av överstyrelsen angivna
beloppet av 700 kronor torde på grund härav kunna reduceras till
förslagsvis 400 kronor, innebärande en anslagsminskning med 2,550 kronor.

Delposten till understöd till extra ordinarie lärare vid förfall på grund av
sjukdom torde i överensstämmelse med överstyrelsens förslag böra beräknas
till oförändrat belopp, förslagsvis 1,000 kronor.

Överstyrelsen har enligt det föregående ifrågasatt, att en särskild delpost
skulle uppföras i avlöningsstaten för arvoden till lärare vid förberedande
kurs vid seminariet i Falun, avsedd för småskollärarinnor, som ämna utbilda
sig till folkskollärarinnor. I anslutning till överstyrelsens av statskontoret
biträdda förslag tillstyrker jag, att en särskild post uppföres för ändamålet.
Denna torde emellertid böra tagas i anspråk endast i den mån den
av kursen betingade tjänstgöringen ej motväges av den på grund av inskränkningarna
i seminarieorganisationen minskade tjänstgöring för vederbörande
lärarpersonal, varom Kungl. Majit enligt det förut sagda kan
komma att meddela bestämmelser.

Vad angår det belopp, varmed delposten bör upptagas i avlöningsstaten,

315

Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 271.

har överstyrelsen föreslagit ett belopp av 1,200 kronor men statskontoret
ifrågasatt en reduktion till 1,000 kronor. Enligt vad jag under hand från
överstyrelsen inhämtat, har omförmälda belopp av 1,200 kronor vid de
ytterligare överväganden i ärendet, som förekommit inom överstyrelsen,
sedan överstyrelsen framlade sitt ifrågavarande förslag, befunnits vara i
knappaste laget. Det synes därför ej tillrådligt att vidtaga någon minskning
i detsamma, varför jag biträder förslaget, att förevarande delpost upptages
med 1,200 kronor.

Delposten till arvoden för undervisning i hushållsgöromål torde i enlighet
med överstyrelsens förslag böra beräknas till oförändrat belopp, 1,350
kronor. Likaledes torde, såsom överstyrelsen föreslagit, delposten till lönetillägg
till teckning slär ar en J. A. Lydh vid seminariet i Luleå och teckningsläraren
J. E. R. Nyreen vid seminariet i Karlstad böra höjas med 1,080 kronor
till 4,200 kronor för att hålla Lydh och Nyreen skadeslösa jämväl för den
minskning i ålderstilläggens storlek, som blivit följden av seminariernas
förvandling från dubbel- till enkelseminarier. Jag vill i samband härmed
erinra örn att 1936 års riksdag — med bifall till ett av Kungl. Maj:t i
proposition nr 125 framlagt förslag — medgivit, att för Lydh och Nyreen
finge, så länge vederbörande kvarstode i sin befattning samt ägde åtnjuta
särskilt lönetillägg å 1,560 kronor, beträffande pensionsunderlag och pensionsavgifter
så anses, som om de vid seminariet fullgjort en tjänstgöring
av 27 veckotimmar. Jag förutsätter, att ingen ändring inträder i fråga om
riksdagens berörda medgivande, trots att berörda lönetillägg i enlighet med
överstyrelsens förslag höjes från 1,560 kronor till 2,100 kronor.

I fråga om delposten till tilläggs arvoden till lärare i trädgårdsskötsel md
dubbelseminarier har överstyrelsen, i anknytning till ett av 1936 års riksdag
gjort uttalande, framlagt förslag om att lärarna i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarierna
i Karlstad och Luleå måtte erhålla tilläggsarvode å 800
kronor, respektive 600 kronor trots att dessa seminarier enligt 1936 års
riksdags beslut skola förvandlas från dubbel- till enkelseminarier. Statskontoret
har ansett sig icke kunna tillstyrka att förevarande, utöver vederbörande
lärares ordinarie avlöningsförmåner utgående tilläggsarvode, som vore
avsett att utgöra en kompensation för den ökade undervisningsskyldigheten
vid ett dubbelseminarium, tillerkännes lärarna i fråga. För egen del biträder
jag statskontorets uppfattning. Förevarande delpost bör beräknas till 4,800
kronor, vilket motsvarar en anslagsminskning med 1,600 kronor.

Överstyrelsens förslag rörande storleken av delposterna till särskilda arvoden
vid pr ovår sseminarier, tillägg sar voden till lärare vid de vid vissa seminarier
anordnade kurser för utbildande av kyrkomusiker och arvoden till seminarieläkare
lämnar jag utan erinran. Ifrågavarande delposter böra alltså respektive
böjas med 1,200 kronor till 19,200 kronor, beräknas till oförändrat
belopp, 4,200 kronor, och ökas med 1,000 kronor till 15,000 kronor.

Delposten till arvoden till seminariebibliotekarier torde i anslutning till

316

Kungl. Marits proposition Nr n71.

överstyrelsens förslag med däri av statskontoret föreslagen ändring, böra
minskas med 700 kronor till 8,000 kronor.

Delposterna till arvoden till biträden vid rektor sexpeditioner, respektive
hyresersättning till rektorer vid vissa seminarier böra i enlighet med överstyrelsens
förslag minskas med 300 kronor till 5,700 kronor, respektive ökas
med 500 kronor till 14,500 kronor.

Vad beträffar delposten till hyresbidrag till lärare vid seminarierna i Göteborg
och Stockholm, har överstyrelsen erinrat om att 1936 års riksdag beslutat,
att hyresbidrag finge utgå till kvinnlig lektor vid folkskoleseminarierna
i Stockholm och Göteborg enligt samma grunder som för manlig lektor vid
samma seminarier. Överstyrelsen bär nu tillstyrkt en av två kvinnliga lektorer
vid Stockholmsseminariet gjord framställning örn rätt att få retroaktivt
uppbära sådan hyresersättning. Statskontoret har avstyrkt framställningen.
Ett bifall till densamma skulle enligt statskontorets mening innebära ett
avsteg från eljest inom deq civila statsförvaltningen tillämpade principer.

Jag ansluter mig till statskontorets ståndpunkt och vill dessutom tillägga,
att det, när jag hemställde, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1936 års riksdag
att fatta omförmälda beslut, ingalunda var min mening, att ifrågavarande
hyresbidrag skulle utgå retroaktivt. Jag kan ej heller föreställa mig, att
riksdagen lagt en sådan innebörd i sitt beslut. Förevarande delpost torde
på grund härav böra uppföras med oförändrat belopp, förslagsvis 16,600
kronor.

Mot överstyrelsens beräkningar av delposterna till tillfällig löneförbättring,
provisorisk avlöningsförbättring och personliga lönetillägg till vissa ordinarie
Övningslärare har jag ingen erinran att framställa. Dessa poster böra alltså
beräknas till förslagsvis respektive %10,650 kronor (ökning 10,650 kronor),

34,000 kronor (ökning 4,090 kronor) och 9,000 kronor (minskning 2,000
kronor).

Vid bifall till mina ovan framställda förslag böra de särskilda posterna
i avlöningsstaten för folkskoleseminarierna — vid nuvarande avlöningsförhållanden
—för nästa budgetår beräknas till nedannämnda belopp (ökningarna,
respektive minskningarna i förhållande till motsvarande, i den nuvarande
avlöningsstaten uppförda poster hava angivits inom parentes):

A vlöqingsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och tjänstgöringspenningar. . kronor 955,000 (+ 6,980)

b. Ålderstillägg, förslagsvis....... » 200,000

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier, förslagsvis
................. » 35,000 (— 150) 1,190,000 (+ 6,830)

317

Kungl. Majlis proposition Ni- 27 i.

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat:

a. Lön och tjänstgöringspenningar . . kronor 18,300 (— 15,100)

b. Ålderstillägg, förslagsvis ....... * 4,800 (— 3,900)

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier, förslagsvis
................. »_400 (— 100)

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t:

a. Arvoden till extralärare och timlärare
. ... ..........• • ■ ‘

b. Arvodesförhöjning till vissa extra
ordinarie ämnesläräre, förslagsvis

c. Understöd till ekträ ordinarie lärare

vid förfall på grund av sjukdom*
förslagsvis...... i > ......,

[d. Arvoden för undervisning vid studentkurs
vid seminarierna i Stockholm
och Karlstad m. m., förslagsvis

d. Arvoden till lärare Vid förberedande
kurs vid seminariet i Falun

e. Arvoden för undervisning i hushållsgöromål
.............

f. Lönetillägg till teckningsläraren J.
A. Lydh vid seminariet i Luleå
och teckningsläraren J. E. R. Nyreen
vid seminariet i Karlstad * .

g. Tilläggsarvoden till lärare i trädgårdsskötsel
vid dubbelseminarier

h. Särskilda arvoden vid provårssemi narier.

................

i. Tilläggsarvoden till lärare vid de

vid vissa seminarier anordnade kurser
för utbildande av kyrkomusiker,
förslagsvis...............

kronor 95,300 (+ 35,300)

* 400 (- 2,550)

k 1,000

k -- (—17,300)]

» 1*200 .(+ 1,200)

» 1,350

» 4,200 ( + 1,080)

» 4,800 (— 1,600)

» 19,200 ( + 1,200)

» 4,200_

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Arvoden till seminarieläkare .... kronor 15,000 ( 4- 1,000)

b. Arvoden till seminariebibliotekarier » 8,000 (— 700)

c. Arvoden till biträden vid rektors expeditioner.

............. _5,700 (— 300)

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän:

a. Hyresersättning till rektorer vid

vissa seminarier...........kronor 14,500 ( 4- 500)

b. Hyresbidrag till lärare vid semina rierna

i Göteborg och Stockholm,
förslagsvis .....*......... »

c. Tillfällig löneförbättring, förslagsvis »

d. Provisorisk avlöningsförbättring,

förslagsvis............... »

e. Personliga lönetillägg till vissa ordinarie
Övningslärare, förslagsvis . »

16,600

210,650 (+ 10,650)
34,000 (+ 4,090)
9,000 (— 2,000)

Summa förslagsanslag kronor

23,500 (— 19,100)

131,650 (+ 17,330)

28,700

284,750 (+ 13,240)
1,658,600 (-t- 18,300).

318

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Förevarande anslag skulle alltså, om avlöningsbestämmelserna under nästa
budgetår bibehölles oförändrade, för nämnda budgetår bestämmas till 1,658,600
kronor, vilket enligt tabellen skulle innebära en anslagshöjning av 18,300
kronor.

Anslagsbehov vid lönereglering. I den personalförteckning, som bör
gälla för folkskoleseminarierna från och med den 1 januari 1938, hava under
rubriken Tjänstemän å ordinarie stat av skäl, som ovan nämnts, uppförts
allenast 71 lektors- och 74 övningsskollärartjänster (79, respektive 76
sådana tjänster erfordras efter seminarieorganisationens fullständiga genomförande).
Det har ansetts lämpligt att under rubriken Tjänstemän å övergångsstat
uppföra ej blott de befattningshavare, som i det föregående av
mig angivits, utan också 1 rektor, 1 lektor, 1 musiklärare, 1 lärare i manlig
slöjd, 1 lärarinna i kvinnlig slöjd i övningsskolan och 2 övningsskollärare
vid det under avveckling varande enkelseminariet i Växjö.

Avlöningsstaten för förra delen a v budgetåret 1 93 7/193 8 har
beräknats efter samma grunder som motsvarande avlöningsstat för de allmänna
läroverken. Av nära till hands liggande skäl hava posterna till
arvodesförhöjning till vissa extra ordinarie ämneslärare och till arvoden till
lärare vid förberedande kurs vid seminariet i Falun icke reducerats till
hälften utan uppförts med de belopp, som beräknats i sammanställningen
här ovan. Avlöningsstaten slutar å 830,100 kronor.

Avlöningsstaten för senare delen av budgetåret 1937/1938
har likaledes utformats i anslutning till vad som skett beträffande motsvarande
avlöningsstat för de allmänna läroverken. Alla anslagsposter utom
anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit, hava uppskattats med ledning av utav läroverkslönesakkunniga lämnade
uppgifter. Overgångslön ingår i anslagsposten till avlöningar till tjänstemän
å ordinarie stat med omkring 80,000 kronor och i anslagsposten till
tjänstemän å övergångsstat med omkring 10,000 kronor. På grund av löneregleringen
torde tilläggsarvodena åt teckningslärarna Lydh och Nyreen
komma att undergå jämkning, varom Kungl. Majit lärer böra meddela
föreskrifter. Då summan av nämnda arvoden i varje fall icke kan komma
att överstiga det för ändamålet i avlöningsstaten för förra delen av budgetåret
beräknade beloppet, har motsvarande delpost i den nu förevarande
staten upptagits med samma belopp, varmed den föreslagits skola ingå i
den förstnämnda staten. Slutsumman av avlöningsstaten för senare delen
av budgetåret 1937/1938 utgör 1,079,900 kronor.

Anslaget för budgetåret 1937/1938 bör således uppföras med
(830,100 + 1,079,900=) 1,910,000 kronor.

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 271.

319

5. Förslagsanslaget till Folkskoleseminarier: Omkostnader.

Förevarande anslag är nu uppfört med 287,000 kronor. Anslaget fördelas
jämlikt följande omkostnadsstat:

Utgifter:

Expenser, förslagsvis ..........................

Övriga utgifter:

a. Trädgårdarnas underhåll och skötsel,

förslagsvis.....................kronor 48,500

b. Särskilda kurser och föreläsningar

m. m., förslagsvis............... » 6,500

Reseersättningar, förslagsvis....................

Utbyggande av orgeln i högtidssalen vid folkskoleseminariet
i Göteborg............................

Reparation och utbyggande av orgelverket vid folkskoleseminariet
i Lund ...........................

kronor 237,000

55.000

2,000

1,000

11.000

Summa kronor 306,000.

Särskilda uppbördsmedel:

1. Upplåtelse av lokaler, ersättning för lyse

m. m...........................kronor 4,000

2. Inkomster avträdgårdarna........... » 15,000 kronor 19,000

Nettoutgift kronor 287,000.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 10 november 1936 hemställt,
att anslaget måtte för nästa budgetår bestämmas till 308,000 kronor.

Till stöd härför har anförts:

Sedan folkskoleseminariernas rektorer till överstyrelsen inkommit med
uppgifter rörande dels de av dem beräknade omkostnaderna för seminarierna,
dels de väntade inkomsterna av särskilda uppbördsmedel under budgetåret
1937/1938, hade överstyrelsen beräknat det sammanlagda anslagsbehovet
för nämnda budgetår till 275,000 kronor, d. v. s. samma behov som
innevarande budgetår, om engångskostnaderna för ovannämnda musikinstrument
frånräknades.

Överstyrelsen hade i nyssnämnda summa inräknat kostnader för anordnande
av friluftsläger vid seminarierna i Göteborg, Kalmar och Karlstad,
vilkas rektorer för detta ändamål begärt ett anslag av 350 kronor för vartdera
seminariet. Likaledes hade överstyrelsen räknat med att för anordnande
av simundervisning och bad för eleverna vid seminarierna i Göteborg,
Kalmar, Stockholm och Växjö i enlighet med rektorernas anhållan
skulle utgå ett anslagsbelopp av sammanlagt 1,350 kronor. I likhet med
föregående år hade överstyrelsen därjämte beräknat ett anslag av 2,500
kronor för anordnande av kurser i tal- och röstvård vid folkskoleseminarierna.

320

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Rektorn vid folkskoleseminariet i Stockholm hade hemställt, att seminariet
måtte beviljas ett anslag av 300 kronor att utgå som ersättning åt en
skolsköterska vid seminariet. Såsom motivering härför framhölle rektor,
att det vore önskvärt, att seminariets elever under sin utbildningstid finge
tillfälle att komma i kontakt med det hälsovårdsarbete, som med hjälp av
skolsköterskeinstitutionen nu bedreves i svenska folkskolor. Han framhölle
även, att seminarieläkaren doktor G. Nylin vore i eminent grad sakkunnig
såsom ledare av dylikt hälsovårdsarbete.

överstyrelsen, som funne ändamålet behjärtansvärt, tillstyrkte anslaget
och hade inberäknat detsamma i ovannämnda summa.

Posten Reseersättningar föresloges höjd från 2,000 till 4,000 kronor med
anledning av att ett antal lärare vid folkskoleseminariet i Växjö väntades
bliva förflyttade.

Utöver de 275,000 kronor, som sålunda vore behövliga för seminariernas
löpande omkostnader samt reseersättningar, hade genom den av riksdagen
beslutade omorganisationen av folkskoleseminarierna ett behov uppstått av
ett icke ringa engångsanslag för inredning av de nya lokaler, som omorganisationen
krävde.

På uppdrag av Kungl. Majit hade byggnadsstyrelsen i samråd med överstyrelsen
verkställt utredning och avgivit förslag rörande de åtgärder, som
behövde vidtagas för att anskaffa seminarierna behövliga lokaler efter omorganisationen.
I samband härmed hade rektorerna i Göteborg, Lund och
Umeå till överstyrelsen avgivit förslag örn inredning av dessa lokaler.

Enligt rektors beräkningar skulle ett anslag av 8,628 kronor vara erforderligt
för att inreda de nya lokalerna vid folkskoleseminariet i Göteborg.
Häremot torde icke något väsentligt vara att erinra.

Rektor vid folkskoleseminariet i Lund beräknade det behövliga anslaget
till 14,000 kronor. Häri inginge dock 4,000 kronor till fast inredning i den
nya gymnastiksalen, vilken summa borde upptagas i byggnadsstyrelsens
kostnadsberäkningar för de nya lokalerna. Utöver sålunda begärda 10,000
kronor, framhölle rektor, vore seminariet i behov av ett större engångsanslag
för att avhjälpa vissa påtagliga brister i seminariets nuvarande utrustning.
Så framhölle rektor bland annat, att biblioteket för närvarande innehölle
huvudsakligen äldre litteratur, och att de mest använda arbetena i
biblioteket vore i hög grad slitna. Möbler och inventarier hade sedan år
1919 icke varit föremål för reparation och översyn och gardinerna vore i
det skick, att de behövde utbytas. Seminariets idrottsplan vore i trängande
behov av omläggning. En geografisk lärosal saknades vid anstalten men
kunde inredas i övningsskolans samlingsrum. Läkarens rum saknade utrustning.
En lokaltelefon vore behövlig i de vidsträckta lokalerna. Dessutom
vöre en hel del ny materiel nödvändig. En sammanställning av
rektors önskemål gåve vid handen, att ett engångsanslag på 57,000 kronor
vore behövligt, däri inberäknat ovannämnda inredningsanslag för nya lokaler.

Rektor framhölle slutligen, att folkskoleseminariet i Lund byggdes under
kristiden och att den utrustning, som då anskaffades, var av kristidskvalitet,
samt att seminariets anslag i regel varit lägre än vid andra jämförliga seminarier
och därjämte till en betydande del icke uttagits. Det vore under
sådana förhållanden naturligt, att utrustningen blivit lidande. Såsom ett
särskilt skäl för att seminariet snarast möjligt sättes i värdigt skick nämnde
rektor, att seminariet i januari 1939 fyllde 100 år.

Föredraganden av detta ärende inom överstyrelsen hade genom personligt

321

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

besök vid seminariet förvissat sig om att rektors önskemål vore berättigade,
även örn möjligen kostnaderna torde kunna något nedpressas. Hela anslaget
torde dock icke vara behövligt redan under budgetåret 1937/1938.

Rektor vid folkskoleseminariet i Umeå begärde för de nya slöjdlokalernas
utrustning med verktyg m. m. 3,000 kronor.

Av seminarierektorerna i Göteborg, Lund och Umeå hade alltså begärts
ett sammanlagt engångsanslag av (8,628 + 57,000+3,000 =) 68,628 kronor.

En del av detta anslag avsåge visserligen nyanskaffning av materiel,
böcker m. m., men överstyrelsen funne det riktigast att här sammanföra
hela ifrågavarande anslagskrav under en gemensam post i omkostnadss
täten.''

Överstyrelsen ville vitsorda behovet av ett engångsanslag till här nämnda
ändamål. Dock torde det icke vara nödvändigt, att hela anslaget upptoges
i nästkommande budgetårs stat. Lämpligast skulle det kunna uppdelas på
tvenne år, varvid anslaget för vartdera året torde — med någon nedskärning
av de av rektorerna beräknade summorna — kunna upptagas till

33,000 kronor.

Omkostnadsanslaget borde alltså bestämmas till (275,000+33,000 =) 308,000
kronor och disponeras jämlikt följande omkostnadsstat:

Utgifter.

1. Expenser, förslagsvis........................ kronor 232,500

2. Övriga utgifter:

a) Trädgårdarnas underhåll och skötsel,

förslagsvis...................kronor 52,000

b) Särskilda kurser och föreläsningar

m. m., förslagsvis............. » 7,500 » 59,500

3. Reseersättningar, förslagsvis ................... » 4,000

4. Inredning av lokaler m. m. vid seminarierna

i Göteborg, Lund och Umeå................... »_33,000

Summa kronor 329,000.

Särskilda uppbördsmedel.

1. Upplåtelse av lokaler, ersättning för

lyse m. m.....................kronor 3,300

2. Inkomster av trädgårdarna......... » 17,700 kronor 21,000

Nettoutgift kronor 308,000.

Statskontoret har i utlåtande den 22 december 1936 anfört:

Ämbetsverket kunde icke finna tillräcklig anledning tillstyrka, att medel
beviljades till ersättning åt en skolsköterska vid seminariet i Stockholm.

Då den av överstyrelsen föreslagna ökningen av den under posten övriga
utgifter upptagna delposten till trädgårdarnas underhåll icke på något sätt
motiverats, finge statskontoret hemställa, att delposten ifråga uppfördes med
oförändrat belopp.

Såvitt av handlingarna framginge, hade överstyrelsen icke gjort engångskostnaderna
till föremål för någon egentlig granskning. Statskontoret, som
för sin del icke vore i tillfälle att ingå på en närmare prövning av de för
de olika ändamålen beräknade utgifterna, ville dock erinra, att 1932 års

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271. 21

Departe mentschefen.

322 Kungl. Maj.ts proposition Nr 271.

seminariesakkunniga på sin tid beräknade de av omorganisationen föranledda
engångskostnaderna för seminarierna i Göteborg, Umeå och Lund till respektive
6,000, 2,500 och 750 kronor. Seminariet i Lund hade emellertid
givits en annan organisation än de sakkunniga föreslagit, varför sistnämnda
kostnadssiffra icke vore jämförbar med det nu äskade beloppet, 10,000 kronor.
Vad särskilt anginge sagda seminarium, ville det förefalla statskontoret
som örn åtskilliga utgiftsposter borde kunna reduceras, medan andra
åter syntes böra helt bortfalla, exempelvis lokaltelefon och omläggning av
bollplan. Med hänsyn till vad sålunda anförts förmenade ämbetsverket, att
en detaljundersökning beträffande de ifrågasatta utgifterna vore önskvärd.
Därjämte syntes det ämbetsverket böra tagas under övervägande, örn icke
ett väsentligt tillskott borde lämnas av å reservationsanslaget till materiel
och böcker m. m. reserverade medel.

I enlighet med skolöverstyrelsens förslag torde för expenser böra för nästa
budgetår beräknas ett från 237,000 kronor till 232,500 kronor, alltså med
4,500 kronor sänkt belopp. Med hänsyn till vad statskontoret anfört kan
jag icke biträda överstyrelsens förslag om höjning av delposten till trädgårdarnas
underhåll och skötsel med 3,500 kronor. Jag är beredd att tillstyrka
allenast den höjning, som motsvarar den av överstyrelsen beräknade
höjningen av inkomsterna av trädgårdarna, d. v. s. med 2,700 kronor till
51,200 kronor. Mot beräkningarna av delposten till särskilda kurser och
föreläsningar m. m. har jag endast den erinran att framställa, att jag, i
likhet med statskontoret, ej kan för närvarande tillstyrka, att medel anvisas
till ersättning åt en skolsköterska vid seminariet i Stockholm. Jag anser
anslagsändamålet i och för sig behjärtansvärt men finner det önskvärt, att
statsmakterna, innan beslut fattas om anvisande av medel för ändamålet
vid ett seminarium, bliva satta i tillfälle att efter närmare utredning genom
överstyrelsens försorg bilda sig en uppfattning om och i vad mån motsvarande
anordning anses böra vidtagas även vid andra seminarier och om
kostnaderna härför. Ifrågavarande delpost bör därför enligt min mening
höjas med endast 700 kronor till 7,200 kronor. Mot den av överstyrelsen
ifrågasatta höjningen med 2,000 kronor till 4,000 kronor av anslagsposten
till reseersättningar har jag ingen erinran att framställa. Likaledes biträder
jag beräkningarna av de särskilda uppbördsmedlen.

Vad därefter angår det av överstyrelsen framlagda förslaget örn anvisande
av anslag till viss utrustning vid en del seminarier, finnér jag, trots
att vissa engångskostnader avförts å det för innevarande budgetår anvisade
omkostnadsanslaget, önskvärt, att sådana kostnader för framtiden bestridas
från särskilt i riksstaten uppfört anslag. I det av överstyrelsen för ändamålet
för budgetåret 1937/1938 äskade beloppet — 33,000 kronor — anser
jag mig kunna räkna med en väsentlig beskärning. Dels har Kungl. Maj:t
i årets statsverkspropositiou under utgifter för kapitalökning endast i vissa
delar upptagit ovannämnda av byggnadsstyrelsen och skolöverstyrelsen framlagda
förslag örn utökning av folkskoleseminariernas lokaler m. m., dels

323

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

finner jag i likhet med statskontoret det önskvärt med en detaljundersökning
beträffande det för folkskoleseminariet i Lund avsedda betydande kostnadsbeloppet.
För att råda bot på de mera framträdande bristerna i utrustningen
vid detta seminarium och för att bereda medel till utrustning,
där sådan erfordras, av de nya lokaler vid folkskoleseminarierna, varom
förslag som nämnts framlagts i årets statsverksproposition, torde böra för
budgetåret 1937/1938 anvisas ett anslag, som jag beräknar till mindre än
hälften av det av överstyrelsen föreslagna beloppet, eller till 15,000 kronor.
Detta belopp, som bör uppföras i riksstaten såsom särskilt anslag av reservationsanslags
natur, benämnt Folkskoleseminarier: Utrustning, bör fördelas
efter grunder, som av Kungl. Maj:t på förslag av överstyrelsen framdeles
bestämmas. Jag återkommer härtill längre fram.

Omkostnadsanslaget torde enligt det ovanstående böra för nästa budgetår
disponeras på följande sätt:

Omkostnadsstat.

Utgifter:

1. Expenser, förslagsvis........................ • kronor 232,500

2. Övriga utgifter:

a. Trädgårdarnas underhåll och skötsel,

förslagsvis ....................kronor 51,200

b. Särskilda kurser och föreläsningar m.m.,

jörslagsvis..................... *_7,200 » 58,400

3. Resersättningar, förslagsvis..................... *_4,000

Summa kronor 294,900.

Särskilda uppbördsmedel:

1. Upplåtelse av lokaler, ersättning för lyse

m ............................ kronor 3,300

2. Inkomster av trädgårdarna........... » 17,700 kronor 21,000

Nettoutgift kronor 273,900.

Anslaget bör alltså bestämmas till 273,900 kronor, innebärande en anslagsminskning
med 13,100 kronor eller — örn hänsyn icke tages till de för
budgetåret 1936/1937 ur anslaget utgående tillfälliga anslagsbeloppen — en
anslagsminskning med 1,100 kronor. Stat för anslaget bör framdeles fastställas
av Kungl. Maj:t. Jag vill anmärka, att det härvid kan bliva erforderligt
att vidtaga jämkningar i den kostnadsfördelning, som ovan ifrågasatts.
Det låter sig nämligen svårligen göra att i förväg verkställa fullt
tillförlitliga beräkningar rörande anslagets disposition.

324

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

Departe mentschefen.

6. Reservationsanslaget till Polkskoleseminarier:
Materiel, böcker m. m.

Detta anslag är nu uppfört med 75,500 kronor och disponeras på sätt
framgår av sid. 496 i statsliggaren för budgetåret 1936/1937. Ur anslaget
utgår bland annat ett tillfälligt anslagsbelopp å 3,000 kronor till inköp av
flygel vid folkskoleseminariet i Luleå.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 10 november 1936 anfört, att
seminarierektorerna för nästa budgetår anhållit örn anslag med sammanlagt
79,550 kronor. Överstyrelsen ansåge det emellertid möjligt att häri vidtaga
viss reduktion och har för ändamålet förordat ett anslag av 77,500 kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 22 december 1936 förklarat sig icke
kunna tillstyrka den av överstyrelsen äskade höjningen av anslaget. Ämbetsverket
anser anslaget böra upptagas till högst det belopp, varmed det för
innevarande budgetår vore uppfört. I detta sammanhang ansåge sig ämbetsverket
böra erinra dels att vid utgången av sistlidet budgetår å anslaget
förefunnits en reservation av icke mindre än 18,228 kronor 53 öre, dels ock
att anslaget efter omorganisationens fullständiga genomförande beräknats
komma att utgöra allenast 70,000 kronor.

Jag biträder statskontorets uppfattning och föreslår med utgångspunkt
härifrån, att förevarande anslag för nästa budgetår bestämmes till oförändrat
belopp, 75,500 kronor. Då i det för löpande budgetår anvisade anslaget
ingår en tillfällig medelsanvisning av 3,000 kronor, innebär mitt förslag en
anslagshöjning med sistnämnda belopp.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

325

7. Reservationsanslaget till Folkskoleseminariet Stipendier.

Ur detta anslag, som är uppfört med 107,700 kronor, utgår ett belopp av

105,700 kronor till stipendier enligt kungörelsen nr 339/1916 och ett belopp
av 2,000 kronor till bidrag till anordnande av studieutfärder vid folkskoleseminarierna.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 10 november 1936 hemställt,
att oförändrat belopp, 2,000 kronor, måtte anvisas till sistnämnda och 118,000
kronor till förstberörda ändamål. Till stöd för den äskade anslagshöjningen
har yttrats:

I propositionen nr 100/1936 framhöll departementschefen vikten av att
stipendierna till elever vid folkskoleseminarierna snarast återfördes till de
före år 1933 utgående beloppen och biträdde på grund härav ett av överstyrelsen
framlagt förslag om successiv återgång till häri tidigare rådande
förhållanden. Då riksdagen icke hade något att erinra häremot, höjdes stipendieanslaget
för innevarande budgetår med ungefär 50 procent till 105,700
kronor.

Om stipendierna för budgetåret 1937/1938 skulle utgå med samma belopp
som under innevarande budgetår, vore anslagsbehovet för stipendier ungefär

108,000 kronor. Det vore givetvis önskvärt att redan under budgetåret 1937/

1938 kunna utdela stipendier av samma storlek som före år 1933. Härtill
skulle erfordras ytterligare omkring 36,000 kronor. Då emellertid de av överstyrelsen
framlagda anslagskraven för folkskoleseminarierna innebure rätt
avsevärd höjning av vissa anslagsposter, funne överstyrelsen sig nödsakad
att nu föreslå blott en mindre ökning — förslagsvis 10,000 kronor — av
stipendieanslaget i hopp om att kunna under ett följande år hemställa om
stipendier till det önskade fulla beloppet.

Överstyrelsen föresloge alltså, att stipendieanslaget för budgetåret 1937/

1938 måtte upptagas till 118,000 kronor. Härtill borde läggas omförmälda
belopp å 2,000 kronor till anordnande av studiefärder vid folkskoleseminarierna.
Det sammanlagda anslagsbehovet skulle alltså utgöra 120,000 kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 22 december 1936 yttrat:

Då statskontoret räknat med en avdelning elever mindre än överstyrelsen,
torde, därest stipendier för nästkommande budgetår skulle utgå med samma
belopp som för innevarande budgetår, ett anslag å 106,900 kronor — oberäknat
bidraget å 2,000 kronor till anordnande av studiefärder — vara för
ändamålet tillfyllest. Med hänsyn till den betydande höjningen av anslaget för
innevarande budgetår syntes med den äskade ytterligare ökningen böra anstå.

Jag ansluter mig till statskontorets uppfattning och förutsätter alltså Departeatt
stipendierna böra under nästa läsår utgå med i stort sett samma belopp m8nt*che,en
som för det löpande. I likhet med statskontoret har jag räknat med en avdelning
mindre än skolöverstyrelsen. Anslaget torde därför böra bestämmas
till 109,000 kronor. Jag förutsätter härvid, att anslaget skall bereda täckning
jämväl för ovannämnda unslagsbelopp å 2,000 kronor.

326

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

8. Reservationsanslag till Folkskoleseminarier: Utrustning.

Till förevarande ändamål bör för nästa budgetår, enligt vad vid behandlingen
av folkskoleseminariernas omkostnadsanslag anförts, anvisas ett reservationsanslag
av 15,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

327

9. Förslagsanslaget till Småskoleseminariet Avlöningar.

Detta anslag är nu uppfört nied 278,800 kronor och disponeras jämlikt
en å sid. 497 i statsliggaren för budgetåret 1936/1937 införd avlöningsstat.

I det föregående har ställning tagits till frågan om småskollärarutbildningens
omfattning under nästa läsår. Vidare har förutsatts, att anslagsberäkningarna
för nästa budgetår skola grunda sig på nu gällande lönebestämmelser.

Skolöverstyrelsen bar i skrivelse den 10 november 1936 gjort framställning
om höjning av anslaget med 10,550 kronor till 289,350 kronor.
Av skrivelsen inhämtas beträffande beräkningen av de särskilda i avlöningsstaten
uppförda posterna:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och tjänstgöringspenningar. De av Kungl. Majit fastställda staterna
för de särskilda småskoleseminarierna upptoge det antal lärare, som ansåges
bliva erforderligt, när seminarierna blivit fullständigt organiserade såsom
enkel- och dubbelseminarier enligt den av riksdagen beslutade nya seminarieorganisatiorien.
Dessa stater slutade på ett kostnadsbelopp av 207,000
kronor. Någon ändring häri vore sålunda ej erforderlig.

Från nämnda belopp skulle dock avgå lön och tjänstgöringspenningar för
de tjänster, som under löpande budgetår ej uppehölles. Detta avdrag uppinge
under budgetåret 1936/1937 till 75,800 kronor. Med hänsyn till att
vid seminariet i Landskrona borde under budgetåret 1937/1938 uppehållas
ytterligare en ämneslärartjänst och en övningsskollärartjänst, bomme avdragsbeloppet
för sistnämnda budgetår att minskas med 6,800 kronor till

69.000 kronor. Det erforderliga beloppet till lön och tjänstgöringspenningar
för ordinarie tjänstemän bomme alltså att utgöra (207,000 — 69,000 =)

138.000 kronor, vilket utgjorde en ökning från föregående år med 6,800
kronor.

Delposterna l. Alderstillägg å 24,000 kronor och c. Fyllnadsarvoden at
vikarier å 7,000 kronor torde böra beräknas till oförändrade belopp.

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat:

Delposten a. Lön och tjänstgöringspenningar uppginge för budgetåret 1936/
1937 till ett belopp av 33,200 kronor, av vilket enligt av Kungl. Majit meddelade
föreskrifter disponerats ett belopp av 30,400 kronor. Skillnaden mellan
dessa båda belopp berodde därpå, att en lärarinna, som skolat uppföras
på övergångsstat, avlidit en av de sista dagarna i juni. Någon ändring i
beloppet 30,400 kronor vore ej erforderlig för budgetåret 1937/1938, enär
ej nu kunde förutses, i vad mån på övergångsstat uppförd lärare skulle
kunna vinna ordinarie anställning. Ändring erfordrades ej heller i delposterna
b. Alderstillägg å 7,000 kronor och c. Fyllnadsarvoden åt vikarier å
800 kronor.

328

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t:

a. Arvoden till extra lärare under tjänstledighet på grund av sjukdom. Någon
extra ordinarie lärartjänst funnes icke vid småskoleseminarierna under budgetåret
1936/1937. Fyllnadsarvoden åt sjukvikarier för sådana vikarier, som
med uppbärande av ordinarie lärares lön uppehölle vakanta tjänster, syntes
böra bestridas ur det för fyllnadsarvoden åt vikarier, upptagna beloppet.
Då det emellertid icke vore uteslutet att framdeles efter den nya löneregleringens
genomförande någon extra lärare kunde bliva anställd vid småskoleseminarierna,
syntes posten böra kvarstå med oförändrat belopp, 600
kronor.

b. Arvoden till timlärare. Arvoden till timlärare hade — på grundval av
rektorernas uppgifter beräknats till 28,000 kronor. Häri vore inberäknat
ett belopp av 2,000 kronor för den utvidgade timlärartjänstgöring, som bleve
erforderlig, därest fortbildningskurser för småskollärarinnor komme till stånd
vid några seminarier under läsåret 1937—1938. Det nu beräknade beloppet
innebure en ökning från budgetåret 1936/1937 med 4,600 kronor. Denna
ökning vore betingad av seminarieverksamhetens utvidgning, därigenom att
vid samtliga seminarier, utom i Haparanda, tillkomme nya klassavdelningar.

c. Ti/läggsarvoden till lärare i trädgårdsskötsel. Sådana arvoden vöre för
närvarande beräknade till ett belopp av 900 kronor, att utgå med 300 kronor
till ettvart av seminarierna i Landskrona, Skara och Strängnäs. Vederbörande
rektor hade nu anmält, att dylikt tilläggsarvode ej vore erforderligt
vid seminariet i Landskrona. Undervisningen i trädgårdsskötsel uppehölles
därstädes av en ordinarie lärare i trädgårdsskötsel på övergångsstat vid statens
folkskoleseminarier, och även vid detta seminarium hade trädgården
undergått förminskning. Det erforderliga beloppet bleve sålunda 600 kronor.

d. Arvode till ett biträde för matlagningen vid seminariet i Lycksele. Detta
arvode syntes böra kvarstå med oförändrat belopp, 900 kronor.

4. Avlöningar till övrig icke ordinarie personal:

a. Arvoden till seminarieläkare. Posten, som nu utgjorde 2,500 kronor,
borde med hänsyn till utökningen av seminarie- och övningsskolklasserna,
beräknas till ett belopp av 3,250 kronor.

b. Arvoden till seminariebibliotekarier. Posten vore nu upptagen till ett
belopp av 1,500 kronor. Beloppet beräknades böra höjas till 2,150 kronor.

c. Arvoden till biträden vid rektorsexpeditioner. För ändamålet vore nu
uppfört ett belopp av 900 kronor. Arvodet borde vid dubbelseminarierna
höjas från 150 till 200 kronor och beloppet i det hela sålunda sättas till
1,050 kronor.

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän:

a. Kyresersättning till rektor vid seminariet i Skara. b. Särskilda lönetillägg
till lärare vid vissa seminarier, c. Tillfällig löneförbättring. För dessa
tre ändamål kunde beräknas oförändrade belopp, respektive 2,000 kronor,

2,600 kronor och 38,000 kronor.

d. Provisorisk avlönings förbättring, som endast utginge till lärarna vid seminarierna
i Härnösand, Lycksele och Haparanda, borde enligt uppgift av
rektorerna ökas från 2,300 kronor till 3,000 kronor.

Statskontoret, som enligt det föregående tillstyrkt den modifikationen
i överstyrelsens förslag till intagning av elever vid småskoleseminarierna
under nästa läsår, att vid småskoleseminariet i Landskrona skulle intagas
endast en klassavdelning om 12 elever mot av överstyrelsen föreslagna två

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271. 329

avdelningar om 15 elever, har i utlåtande den 5 december 1936 anfört
följande:

Med hänsyn till den av ämbetsverket förordade begränsningen av antalet
vid småskoleseminariet i Landskrona intagna elever torde icke erfordras,
att ytterligare lärartjänster vid seminariet ifråga uppehölles. Anslaget till
avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat torde följaktligen böra upptagas
med enahanda belopp som för innevarande budgetår.

Den av överstyrelsen tillstyrkta ökningen i delposten till timlärare skulle
måhända med hänsyn till vad ovan föreslagits komma att visa sig onödigt
stor. Statskontoret ansåge sig likväl icke böra föreslå någon sänkning av
äskade beloppet. Därest emellertid icke fortbildningskurser för småskollärarinnor
skulle komma till stånd jämväl under nästkommande budgetår,
syntes anslaget böra minskas med 2,000 kronor.

De belopp, varmed arvoden till seminarieläkare, till seminariebibliotekarier
samt till biträden vid rektorsexpeditioner för innevarande budgetår vore
uppförda i avlöningsstaten, förefölle statskontoret — även med den utvidgning
av organisationen, som nu föreslagits — vara väl avvägda i förhållande
till de belopp, som i propositionen nr 100/1936 (sid. 158) beräknats skola
utgå efter organisationens fullständiga genomförande. Statskontoret ansåge
sig därför icke kunna tillstyrka någon ökning av sagda belopp.

Statskontoret hade icke något att erinra mot en ökning med 700 kronor
av delposten till provisorisk avlöningsförbättring.

I det föregående har jag anslutit mig till statskontorets mening rörande
omfattningen av elevintagningen vid småskoleseminarierna under nästa budgetår.
Vid sådant förhållande är det icke nödvändigt att med innehavare
besätta om förmälda ämneslärar- respektive övningsskollärartjänst vid småskoleseminariet
i Landskrona. Delposten till lön och tjänstgöring spenning athor
därför uppföras med oförändrat belopp, 131,200 kronor. Ej heller i de
två övriga under anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat uppförda delposterna å förslagsvis 24,000 kronor till ålderstillägg och

7.000 kronor till fyllnadsarvoden åt vikarier ifrågasättes någon ändring för
nästa budgetår. Av samma anledning kan, enligt vad jag hos överstyrelsen
förvissat mig örn, delposten till arvoden till timlärare minskas med 1,500
kronor från det av överstyrelsen beräknade beloppet och alltså uppföras med

26,500 kronor. På motsvarande sätt kunna de för arvoden till seminarieläkare
och för arvoden till biträden vid rektorsexpeditioner beräknade beloppen
minskas med 100 kronor, respektive 50 kronor till 3,150 kronor, respektive

1.000 kronor. Det av överstyrelsen för arvoden till seminariebibliotekarier
angivna anslagsbeloppet av 2,150 kronor synes mig kunna, oavsett nyssberörda
omständighet, nedsättas med 200 kronor till 1,950 kronor. Slutligen
kan, enligt vad under hand från överstyrelsen upplysts, delposten till tillfällig
löneförbättring minskas med 2,000 kronor till 36,000 kronor, därest
min uppfattning beträffande elevintagningen biträdes.

I övrigt har jag intet att erinra mot överstyrelsens anslagsberäkningar.
Jag vill tillägga, att jag anser det rådligast att även för nästa budgetår

Departe mentschefen.

330

Kungl. Majis proposition Nr 271.

avlöningsstaten beräkna omförmälda belopp å 600 kronor till arvoden till
extra lärare under tjänstledighet på grund av sjukdom.

Under nästa budgetår torde beträffande inskränkning av rektorernas och
de ordinarie seminarielärarnas tjänstgöring böra meddelas enahanda bestämmelser,
som ovan föreslagits beträffande motsvarande befattningshavare vid
folkskoleseminarierna.

Avlöningsstaten för småskoleseminarierna skulle vid bifall till de ovanberörda
förslagen för nästa budgetår sluta å 278,700 kronor. Detta innebär
en anslagsminskning med 100 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

331

10. Förslagsanslaget till Småskoleseminarier: Omkostnader.

Detta anslag, som är uppfört med 66,000 kronor, disponeras jämlikt följande
omkostnadsstat:

Omkostnadsstat.

U tgifter:

1. Expenser, förslagsvis........................... kronor 55,250

2. Övriga utgifter:

a. Trädgårdarnas underhåll och skötsel, förslagsvis kronor 10,850

b. Särskilda kurser och föreläsningar, förslagsvis » 1,600 12,450

3. Reseersättningar, förslagsvis.....................kronor 3,000

Summa kronor 70,700.

Särskilda uppbördsmedel:

1. Hyror, ersättning för lyse.................kronor 2,800

2. Inkomster av trädgårdarna................ *_1.900 4,700

Nettoutgift kronor 66,000.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 10 november 1936 hemställt
örn en anslagshöjning med 7,000 kronor till 73,000 kronor och till stöd
härför anfört:

Vad först beträffar expenser, hade för bränsle, lyse och vatten, för vilket
ändamål nu utginge förslagsvis 21,800 kronor, för nästa budgetår beräknats

26,000 kronor. I övriga expenser, för vilket ändamål nu utginge 33,450
kronor, inginge utgifter till expeditions- och tryckningskostnader samt betjäning
(dock ej vid vissa seminarier förekommande värmeskötare-trädgårdsbiträden)
och renhållning jämte mera tillfälliga utgifter. Posten i det hela
hade för nästa budgetår beräknats till 33,900 kronor.

Medelsbehovet för expenser borde sålunda beräknas till 59,900 kronor.
Emellertid borde detta belopp ökas med hänsyn till vissa förutsedda behov,
nämligen lönefyllnad till vaktmästare och värmeskötare 2,000 kronor, arvoden
och vissa andra utgifter vid en preparandkurs i Haparanda 2,000
kronor samt för undervisning i hushållsgöromål vid samma seminarium

I, 500 kronor (propositionen nr 100/1936, sid. 203). Hela anslaget till expenser
hade sålunda beräknats till 65,400 kronor, vilket belopp med omkring
10,000 kronor överstege de beräknade bruttoutgifterna till expenser
för budgetåret 1936/1937. Ökningen vore föranledd därav, att antalet klassavdelningar
för budgetåret 1937/1938 komme att ökas från 7 till 12, varjämte
även övningsskolan utvidgades.

För trädgårdarnas underhåll och skötsel beräknades för nästa budgetår

II, 900 kronor mot 10,850 kronor under innevarande budgetår. Ur anslaget
skulle även bestridas utgifter till avlöning åt värmeskötare-trädgårdsbiträden
vid ettvart av seminarierna i Strängnäs, Landskrona, Skara och
Härnösand.

Departe mentschefen.

332 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Delposten till särskilda kurser och föreläsningar beräknades för nästa budgetår
till 1,700 kronor. Av dessa medel skulle även bestridas utgifter för
anordnande av simundervisning och bad för eleverna vid seminarierna i
Skara, Härnösand, Lycksele och Haparanda.

Förslagsanslaget till reseersättningar borde beräknas till oförändrat belopp
av 3,000 kronor, enär en del tvångsförflyttningar av seminarielärare torde
komma att äga rum under budgetåret.

De särskilda upphördsmedlen beräknades till sammanlagt 9,000 kronor,
varav för upplåtelse av lokaler och ersättning för lyse 6,405 kronor och
för inkomster av trädgårdarna 2,595 kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 5 december 1936 anfört:

De för bränsle, lyse och vatten beräknade ökade utgifterna syntes böra
föranleda en höjning av anslagsposten till expenser med 4,200 kronor.

Enligt överstyrelsens beräkningar skulle de sex i verksamhet varande seminarierna
för övriga expenser erfordra 33,900 kronor, vilket belopp med
ej mindre än 4,000 kronor översköte den för sagda ändamål av överstyrelsen
i dess utlåtande den 15 november 1935 över 1932 års seminariesakkunnigas
betänkande angående folk- och småskoleseminariernas organisation
m. in. för ifrågavarande seminarier beräknade medelsåtgången (se propositionen
nr 100/1936 sid. 164). Statskontoret måste tinna detta så mycket
mera anmärkningsvärt, som seminarierna icke heller för nästkommande
budgetår komme att tågås i anspråk till ens hälften av sin beräknade kapacitet.
Med hänsyn till vad sålunda anförts torde för övriga expenser
böra beräknas samma belopp som för innevarande budgetår, innebärande i
själva verket en ökning med cirka 1,400 kronor.

Beträffande den under anslagsposten övriga utgifter upptagna delposten
till trädgårdarnas underhåll och skötsel hade överstyrelsen föreslagit ökning
med 1,050 kronor. Då emellertid nu utgående anslag, 10,850 kronor, nära
överensstämde med det belopp, överstyrelsen i sitt ovannämnda utlåtande
beräknat för ändamålet, kunde statskontoret icke tillstyrka höjning av
posten ifråga.

Däremot hade statskontoret icke något att erinra mot en ökning av posten
till särskilda kurser och föreläsningar med 100 kronor.

För bränsle, lyse och vatten beräknar jag i likhet med myndigheterna
ett belopp av 26,000 kronor, motsvarande en höjning av 4,200 kronor, vara
erforderligt. I anslutning till vad statskontoret yttrat och med hänsyn jämväl
till den av mig förordade begränsningen i överstyrelsens förslag till
intagning under nästa läsår av elever vid seminarierna, torde för övriga
expenser böra avses ett belopp av i runt tal 33,500 kronor. Detta innebär
en anslagshöjning med endast 50 kronor. För expenser erfordras alltså inalles
59,500 kronor mot av överstyrelsen angivna 65,400 kronor.

Delposten till trädgårdarnas underhåll och skötsel torde, med hänsyn jämväl
tagen till den mindre höjning av de mot denna post svarande inkomsterna,
varmed överstyrelsen kalkylerat, böra avrundas uppåt till 11,000 kronor
mot av överstyrelsen föreslagna 11,900 kronor. Anslagshöjningen skulle
i så fall utgöra 150 kronor. I likhet med statskontoret tillstyrker jag en
höjning av posten till särskilda kurser och föreläsningar med 100 kronor

Kungl. May.ts proposition Nr 271. 333

till 1,700 kronor. Delposten till reseersättningar torde i enlighet med överstyrelsens
förslag böra bibehållas oförändrad.

Jag vill i detta sammanhang nämna, att fråga uppkommit rörande sättet
för gäldandet från riksstatsanslag av rese- och traktamentsersättningar för
fullgörande av uppdrag att i egenskap av skolöverstyrelsens ombud övervaka
och leda avgångsprövning vid småskoleseminarium. Dessa ersättningar
avfördes tidigare från det numera indragna anslaget till rese- och traktamentspenuingar
under åttonde huvudtiteln. Skolöverstyrelsen har intagit
den ståndpunkten, att här avsedda kostnader böra gäldas antingen från
förevarande anslag eller från reservationsanslaget till extra utgifter. Statskontoret
har anslutit sig till sistnämnda förslag och framhållit, att ifrågavarande
kostnader över huvud taget icke torde kunna hänföras till utgifter,
som skola bestridas av anslag, anvisade till småskoleseminarierna. Riksräkenskapsverket
har biträtt statskontorets uppfattning och samtidigt uttalat
önskvärdheten av att sådana kostnader som de nu ifrågavarande finge för
framtiden utbetalas av överstyrelsen från dess omkostnadsanslag. En dylik
anordning, som skulle förutsätta en omräkning av vissa till reseersättningar
anvisade anslagsposter, torde emellertid icke kunna genomföras utan inhämtande
av riksdagens medgivande.

För egen del vill jag framhålla, att jag icke kan se något hinder för att
ifrågavarande av seminariernas verksamhet såsom sådana omedelbart betingade
kostnader avföras från anslag, som är avsett för dessa läroanstalter,
d. v. s. från delposten till reseersättningar under förevarande omkostnadsanslag.
Riksdagen synes hava anslutit sig till samma uppfattning
vid behandlingen år 1936 av ett motsvarande, de tekniska läroverken avseende
ärende (jfr 1936 års åttonde huvudtitel, sid. 456, och riksdagens
skrivelse nr 8, sid. 68). Jag utgår därför från att de ifrågavarande kostnaderna
skola för framtiden bestridas på sätt nyss angivits. Någon höjning
av delposten till reseersättningar torde icke på grund härav erfordras.

Mot beräkningarna av de särskilda uppbördsmedlen har jag icke funnit
anledning till erinran.

Förevarande anslag bör sålunda enligt min mening disponeras jämlikt
följande omkostnadsstat:

Omkostnadsstat.

Utgifter:

1. Expenser, förslagsvis................

2. Övriga utgifter:

a. Trädgårdarnas underhåll och skötsel,

förslagsvis..................... kronor 11,000

b. Särskilda kurser och föreläsningar. . . » 1,700

3. Reseersättningar, förslagsvis.....................

kronor 59,500

» 12,700

» 3,000

Summa kronor 75,200.

334

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Särskilda uppbördsmedel:

1. Upplåtelse av lokaler, ersättning för lyse kronor 6,405

2. Inkomster av trädgårdarna.......... » 2,595 kronor 9,000

Nettoutgift kronor 66,200.

Förevarande anslag bör alltså uppföras med sistnämnda belopp. Anslagshöjningen
utgör (66,200—66,000=) 200 kronor. Stat för anslaget torde i
sinom tid få fastställas av Kungl. Maj:t. Därvid torde, i anslutning till
vad som framhållits vid föredragningen av motsvarande folkskoleseminarierna
berörande fråga, det kunna komma att visa sig erforderligt att vidtaga
jämkningar i de ovan för de särskilda ändamålen beräknade beloppen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

335

11. Reservationsanslaget till Småskoleseminarier: Materiel,

böcker m. m.

Detta anslag, som nu är uppfört med 11,700 kronor, disponeras jämlikt
vissa å sid. 502 i statsliggaren för budgetåret 1936/1937 refererade föreskrifter.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 10 november 1936, på grundval
av från seminarierektorerna inhämtade uppgifter, hemställt örn en höjning
av anslaget med 800 kronor till 12,500 kronor. Överstyrelsen har framhållit,
att ökningen huvudsakligen berodde på det ökade behov vid småskoleseminariet
i Landskrona, som bleve en följd av det föreslagna ökade
klass- och elevantalet vid nämnda seminarium.

Statskontoret har i utlåtande den 5 december 1936 anfört, att anslagshöjningen
— särskilt med hänsyn till den under förra budgetåret uppkomna
reservationen å anslaget — knappast torde vara erforderlig ens i
händelse av bifall till överstyrelsens förslag om utvidgning av seminariet i
Landskrona.

Förevarande anslag torde med hänsyn bland annat till den ståndpunkt,
jag i det föregående intagit till frågan örn intagning av elever vid omförmälda
seminarium, böra höjas med allenast 300 kronor till i runt tal 12,000
kronor.

Departe mentschefen.

336

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Departe mentschefen.

12. Reservationsanslaget till Småskoleseminarier: Stipendier.

Anslaget är nu uppfört med 19,500 kronor.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 10 november 1936 hemställt örn
anvisande av oförändrat anslag för nästa budgetår och till stöd härför
yttrat:

Enligt den av överstyrelsen för nästa läsår föreslagna intagningsplanen
skulle vid seminarierna i Lycksele och Haparanda nästa läsår finnas tillsammans
36 elever. Med ett beräknat stipendiebelopp av 300 kronor till
varje elev skulle sålunda för dessa seminarier erfordras ett belopp av 10,800
kronor. I enlighet med seminariesakkunnigas förslag beräknades därjämte
ett belopp av högst 3,000 kronor att utgå till högst 20 elever vid en preparandkurs
i Haparanda med 150 kronor till varje elev. Vid övriga seminarier
skulle finnas sammanlagt 115 elever. Beräknades det genomsnittliga
beloppet till varje elev efter enahanda grunder som vid folkskoleseminarierna,
skulle till stipendier åt dessa elever erfordras 13,000 kronor. Medelsbehovet
i det hela skulle alltså böra uppskattas till (10,800 + 3,000 + 13,000=)

26.800 kronor.

Överstyrelsen hade räknat med ett elevantal av 15 i de nyintagna avdelningarna
vid seminarierna i Landskrona samt med ett antal av 12 vid seminarierna
i Strängnäs, Skara, Härnösand och Lycksele. Emellertid hade
överstyrelsen framhållit, att frågan, huruvida klassnumerären vid de sistnämnda
seminarierna borde stanna vid 12 eller eventuellt någon högre siffra,
borde tills vidare få vara en öppen fråga och längre fram, efter riksdagens
beslut i seminariefrågan, bestämmas av Kungl. Majit. Därest elevantalet i
nyintagna avdelningar bestämdes till 15 vid varje seminarium, där intagning
borde ske, skulle stipendiebeloppet i det hela behöva ökas med 1,000
kronor till 27,800 kronor.

Enligt riksräkenskapsverkets uppgifter funnes från budgetåret 1935/1936
en reservation på anslaget å 10,089 kronor. Därest, såsom antagligt vore,
denna icke behövde tagas i bruk under nu löpande budgetår utan kunde
få användas under budgetåret 1937/1938, skulle, även vid ett behov av

27.800 kronor, någon höjning av anslaget icke vara erforderlig.

Statskontoret har i utlåtande den 5 december 1936) tillstyrkt förslaget.

I det föregående har jag föreslagit, att vid småskoleseminariet i Landskrona
skulle intagas allenast en klassavdelning i stället för av överstyrelsen
förordade två. Enligt från överstyrelsen under hand lämnade uppgifter
möjliggöres härigenom en nedsättning av förevarande anslag med 1,500
kronor till 18,000 kronor, vilken belopp således bör anvisas för nästa
budgetår.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

337

13. Reservationsanslag till Småskoleseminariet Utrustning.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 10 november 1936 hemställt om
anvisande för budgetåret 1937/1938 av ett belopp av 27,535 kronor till vissa
inredningsarbeten och inventarier vid småskoleseminarierna i Strängnäs,
Skara, Härnösand och Lycksele.

Överstyrelsen har yttrat:

På uppdrag av Kungl. Majit hade byggnadsstyrelsen i samråd med överstyrelsen
verkställt utredning och avgivit förslag rörande de åtgärder, som
behövde vidtagas för tillgodoseende av småskoleseminariernas lokalbehov
efter omorganisationen. Vid ett genomförande av nämnda förslag erfordrades
medel i form av engångsanslag för vissa inredningsarbeten, som icke
kunde anses ingå i den av byggnadsstyrelsen uppgjorda planen, ävensom
till erforderliga ledningar och inventarier.

Enligt av rektorerna uppgjorda kostnadsberäkningar skulle för ändamålet
erfordras följande anslag:

Seminariet i Strängnäs. För inventarier m. m. till två nya lärosalar krävdes
ett belopp av 2,100 kronor.

Seminariet i Skara. För träinredning och möblering hade beräknats i
den nuvarande huvudbyggnaden 5,600 kronor och i nybyggnaden 7,900
kronor. Därtill kom me kostnader för elektricitet, gas och vatten, beräknade
till 2,335 kronor. Hela kostnaden sålunda 15,835 kronor.

Seminariet i Härnösand. Inredning och inventarier till ett nytt skolkök
hade kostnadsberäknats till i det hela 4,222 kronor. Emellertid hade seminariets
rektor lämnat anvisningar till förbilligande av behoven. Härigenom
kunde göras en besparing av 1,000 kronor. Det erforderliga beloppet torde
böra upptagas till 3,000 kronor.

Seminariet i Lycksele. Det erforderliga inrednings- och inventariebehovet
för två lärorum, ett biblioteksrum för övningsskolan, ett materielrum, korridorer
och ett utvidgat skolkök ävensom inmontering av elektrisk belysning
hade kostnadsberäknats till i avrundat tal 6,600 kronor.

Seminariet i Växjö. Med anslag till inventarier till ett nytt skolkök syntes
kunna anstå till 1938 års riksdag.

Statskontoret har i utlåtande den 5 december 1936 yttrat:

Såvitt av handlingarna framginge, hade överstyrelsen icke gjort ifrågavarande
kostnadsberäkningar till föremål för någon egentlig granskning.
Statskontoret, som för sin del icke vore i tillfälle att ingå på en närmare
prövning av de för de olika ändamålen beräknade utgifterna, bade i stort
sett funnit de äskade beloppen skäliga. Då emellertid vissa skiljaktigheter
beträffande enstaka utgiftsposter syntes föreligga mellan de olika seminarierna,
förmenade ämbetsverket, att en detaljundersökning beträffande de
ifrågasatta utgifterna vore önskvärd.

Byggnadsstyrelsen har i utlåtande den 15 februari 1937 yttrat:

Vad beträffade de beräknade kostnaderna för inredning av nya klassrum
inom seminarierna i Strängnäs, Skara och Lycksele, hade ifråga örn semi Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271. 22

Departe mentschefen.

338 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

nariet i Strängnäs räknats med en betydligt lägre kostnad än ifråga om de
båda övriga seminarierna. Byggnadsstyrelsen hade beträffande dessa kostnader
samrått med skolöverstyrelsen, som lämnat uppgift rörande de inredningsföremål,
som genomsnittligt erfordrades för en fullständig utrustning
av ett klassrum, enligt vilken uppgift en dylik utrustning kunde beräknas
draga en kostnad av 1,635 kronor. De nu angivna kostnaderna för inventarieanskaffning
för klassrum i de tre här avsedda seminarierna uppginge
i intet fall till detta belopp, och de beräknade kostnaderna för dylika inventarier
för seminariet i Strängnäs understege avsevärt beloppet ifråga.
Då emellertid respektive rektorer måste förutsättas vara fullt förtrogna med
av de särskilda förhållandena inom de olika seminarierna betingade behoven
syntes de av dem angivna beloppen för inventarier i klassrum icke böra
föranleda någon erinran från byggnadsstyrelsens sida.

I de för seminariet i Skara beräknade kostnaderna har byggnadsstyrelsen
ifrågasatt en nettominskning med 100 kronor.

Vad anginge Härnösand, avsåge rektors berörda anvisningar dels att
vissa förenklingar och uteslutningar beträffande föreslagna inventarier skulle
vidtagas, varigenom en del besparingar skulle vinnas, och dels att vissa
arbeten skulle bekostas av de medel, som äskats för byggnadsarbeten vid
seminariet. Vad de av rektor sålunda föreslagna förenklingarna och uteslutningarna
beträffade hade en inom byggnadsstyrelsen verkställd beräkning
givit vid handen, att härigenom skulle vinnas en besparing å 282 kronor.
Ifråga om den omfattning, i vilken inredningsarbeten skulle kunna bestridas
av ett blivande bvggnadsanslag, finge byggnadsstyrelsen framhålla, att i det
av byggnadsstyrelsen framlagda förslaget till byggnadsarbeten, vad avsåge
skolköksanläggning vid ifrågavarande seminarium, räknats med ett belopp
av 1,550 kronor för fast inredning, såsom skåp, hyllor, m. m. Den i deri
av rektor framlagda kostnadsberäkningen angivna kostnadssumman för inventarier
4,222 kronor 40 öre skulle alltså kunna minskas med (282 + 1,550 =)
1,832 kronor eller i runt tal till 2,400 kronor.

Vad slutligen beträffade Lycksele, finge byggnadsstyrelsen framhålla, att
i det för detta seminarium beräknade beloppet inginge bland annat kostnader
för elektriska ledningar samt skåp i köket, för vilket ändamål byggnadsstyrelsen
i sitt förslag till byggnadsarbeten vid detta seminarium räknat
med ett belopp å sammanlagt 1,300 kronor. Detta belopp torde därför kunna
fråndragas kostnadssumman, vilken alltså skulle nedbringas till 5,300 kronor.

Kungl. Majit har i årets statsverksproposition under utgifter för kapitalökning
i beskuret skick för riksdagen framlagt byggnadsstyrelsens ovannämnda
förslag till ändrade och utökade lokaler vid småskoleseminarierna.
Med hänsyn härtill och då vidare åtskilliga av de kostnader, som ovan upptagits,
synas vara hänförliga till den fasta inredningen och alltså icke
böra bestridas genom anslag i nu förevarande ordning, torde endast ett
mindre belopp böra anvisas för nästa budgetår. En anslagssumma örn

7,000 kronor synes tillräcklig, om beslut fattas i överensstämmelse med vad
Kungl. Majit i ovanberörda sammanhang föreslagit. Nämnda belopp torde
böra för ändamålet under huvudtiteln uppföras såsom ett särskilt reservationsanslag,
att utgå med den fördelning, som i sinom tid av Kungl. Majit
bestämmes.

Kungl. Ma.j:ts proposition Nr 271.

339

14. Förslagsanslaget till Folkskolinspektionen: Avlöningar.

Under innevarande budgetår är detta anslag uppfört med 434,000 kronor.
Anslaget disponeras jämlikt en av 1936 års riksdag fastställd avlöningsstat,
som finnes intagen i statsliggaren för budgetåret 1936/1937, sid. 504.

Skolöverstyrelsen har enligt det föregående framlagt ett förslag örn höjning
av förevarande anslag med 23,400 kronor till 457,400 kronor i syfte att
bereda folkskolinspektörerna tillgång till biträdeshjälp.

Anslagsbehov vid nuvarande löneförhållanden. Vid min anmälan av nyssberörda
fråga (jfr sid. 257 ff. här ovan) har jag visserligen anslutit mig till
överstyrelsens nyssberörda förslag och förordat, att för ändamålet skulle i
avlöningsstaten för folkskolinspektionen uppföras en anslagspost å 23,400
kronor till avlöningar till icke ordinarie personal, men samtidigt tillstyrkt
ett av statskontoret framlagt förslag örn slopande av den förstärkning med

10,600 kronor av delposten till expensersättning, som beslöts av 1936 års
riksdag. De ändringar i avlöningsstaten, som sålunda böra från och med
nästa budgetår vidtagas, resultera alltså i en anslagshöjning med (23,400—

10,600 =) 12,800 kronor.

I övrigt bör förevarande anslag vid oförändrade avlöningsförhållanden disponeras
enligt nu gällande grunder. Staten skulle alltså erhålla följande
utseende:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän & ordinarie stat:

a. Lön och (i förekommande fall) ortstillägg till 52 inspektörer,

förslagsvis...............................kronor 186,900

b. Ålderstillägg, förelagsvis...................... » 26,000

c. Tjänstgöringspenningar till 52 inspektörer........... » 93,600

d. Fyllnadsarvoden åt vikarier, förslagsvis ............ » 30,000 336,500

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal......................... 23,400

3. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän:

a. Expensersättning, förslagsvis...................kronor 27,300

b. Tillfällig löneförbättring, förslagsvis............... » 51,600

c. Provisorisk avlöningsförbättring, förslagsvis.......... » 8,000 86,900

Summa kronor 446,800.

Vid oförändrade avlöningsvillkor skulle alltså förevarande anslag beräknas
till 446,800 kronor.

Anslagsbehov vid lönereglering. Den personalförteckning, som bör
från och med den 1 januari 1938 gälla för folkskolinspektionen, bör upptaga
— förutom 52 folkskolinspektörer i lönegraden B 26 — jämväl 1 nomadskolinspektör
i lönegraden B 26.

Departe mentschefen.

340

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

Avlöningsstaten för förra hälften av budgetåret 1937/1938
bör uppföras med de ovannämnda posterna, minskade till hälften, och kommer
således att sluta å 223,400 kronor. I denna stat bör alltså icke upptagas
den nu från förslagsanslaget till Nomadskolor: Avlöningar utgående
lönen till nomadskolinspektören.

Avlöningsstaten för senare delen av budgetåret 1937/1938
bör upptaga först och främst en anslagspost till avlöningar till tjänstemän
å ordinarie stat, vilken — med inräknande av lön till nomadskolinspektören
— enligt läroverkslönesakkunnigas beräkningar bör uppföras med omkring

485,000 kronor och för halvt budgetår alltså med 242,500 kronor. Med
tillägg av övergångslönen, beräknad till i runt tal 23,000 kronor, bör posten
i förevarande avlöningsstat upptagas med (242,500 + 23,000 =) 265,500
kronor. Det för nomadskolinspektören ifrågasatta särskilda lönetillägget å

1,500 kronor bör avföras från en anslagspost till arvode och särskild ersättning,
bestämd av Kungl. Maj:t, som här alltså bör uppföras med 750
kronor. Posten till icke-ordinarie personal bör uppföras med samma belopp
som i den för förra delen av budgetåret föreslagna avlöningsstaten. Från
en anslagspost till särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie
tjänstemän böra bestridas dels expensersättning för folkskolinspektörerna
och nomadskolinspektören, för halvt budgetår (13,650 + 500 =) 14,150 kronor,
dels ock provisoriskt dyrortstillägg, för halvt budgetår omkring 800 kronor
enligt läroverkslönesakkunnigas beräkningar. Posten bör alltså upptagas
med 14,950 kronor. Förevarande avlöningsstat slutar å ett belopp av 292,900
kronor.

Anslaget för budgetåret 1937/1938 bör alltså bestämmas till (223,400
+ 292,900 =) 516,300 kronor.

Kungl. Majlis •proposition Nr 271.

341

15. Förslagsanslaget till Nomadskolor: Avlöningar.

Förevarande anslag är i riksstaten för innevarande budgetår uppfört med

95,000 kronor. Anslaget disponeras jämlikt en av 1936 års riksdag fastställd
avlöningsstat, som jämte till densamma hörande bestämmelser finnes intagen

i statsliggaren för budgetåret 1936/1937 sid. 511—513.

Skolöverstyrelsen har med ledning av ett av nomadskolinspektören i
ämnet avgivet förslag i skrivelse den 31 augusti 1936 gjort framställning
angående anvisande av anslagsmedel till nomadskoleväsendet för nästkommande
budgetår och föreslagit följande ändringar i avlöningsstaten:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat. a. Lön, tjänstgöring
spenning ar och ortstillägg. Under denna delpost vore i staten nu uppfört
ett belopp av 56,600 kronor. Enligt överstyrelsens förslag skulle följande
ändring vidtagas.

B. Nomadskolor inom Norrbottens län. Genom nedläggande tills vidare
av visteskolorna med sommarkurs i Seväbyn och i Sitojaur hade antalet
kvinnliga nomadlärare med småskollärarexamen eller motsvarande utbildning
kunnat minskas med 1 till 15, varigenom anslagsposten kunde minskas
med 1,600 kronor till 55,000 kronor.

b. Ålder stillägg. Härtill vore i staten upptaget ett belopp av 8,200 kronor.
Enligt nomadskolinspektörens beräkningar skulle härför erfordras

7.350 kronor. Liksom tidigare torde för ålderstillägg åt nomadskolinspektören
böra beräknas 1,000 kronor, ehuru det första ålderstillägget åt nuvarande
innehavaren kunde utgå först från och med år 1939. Delpostens
slutsumma komme alltså att bliva (7,350 + 1,000 =) 8,350 kronor.

Slutsumman av förevarande anslagspost 1. Avlöningar till tjänstemän å
ordinarie stat skulle sålunda, med inberäknande av den oförändrade delposten
c. å 5,800 kronor till fyllnadsarvoden åt vikarier utgöra (55,000 +

8.350 + 5,800 =) 69,150 kronor.

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit. Beträffande denna anslagspost, vilken vore upptagen med 7,380
kronor, ifrågasattes icke någon ändring.

3. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie
tjänstemän. Anslagsposten vore nu uppförd med 17,020 kronor. Med
hänsyn till den minskning med en kvinnlig lärare, som föreslagits beträffande
Norrbottens län, skulle delposten till provisorisk avlöningsförbättring
till nomadskolinspektören och lärare — nu å 5,860 kronor kunnat minskas
med 120 kronor. För avjämning av anslagets slutsumma, som enligt
överstyrelsens förslag annars skulle bliva 91,970 kronor, syntes emellertid
förevarande delpost till provisorisk avlöningsförbättring böra minskas med
allenast 90 kronor och för nästa budgetår bliva (5,860— 90 ==) 5,770 kronor.

Då enligt nomadskolinspektörens beräkning delposten till ersättning till

Departe mentschefen.

342 Kungl. May.ts proposition Nr 271.

lärare för bostad och vedbrand efter ortens pris ansåges kunna minskas från
nuvarande belopp 9,160 kronor till 7,700 kronor eller med 1,460 kronor,
skulle slutsumman av förevarande anslagspost sålunda för nästa budgetår
bliva (17,020 — 90— 1,460 =) 15,470 kronor.

Enligt överstyrelsens beräkningar skulle förevarande anslag till avlöningar
sålunda uppföras med (69,150 + 7,380 + 15,470 =) 92,000 kronor. Anslagsminskningen
skulle alltså utgöra (95,000 — 92,000 =) 3,000 kronor.

I detta sammanhang får jag anmäla, att nomadlärarinnan Sara Nutti
hos Kungl. Majit gjort framställning om vidtagande av vissa ändringar i
nomadskolestadgan, i syfte, bland annat, att nomadlärarbefattningarna skulle
i viss omfattning uppföras på ordinarie stat.

Med anledning av denna framställning hava yttranden avgivits av vederbörande
nomadskolinspektör och lappfogdar, domkapitlen i Härnösand och
Luleå, länsstyrelserna i Östersund, Umeå och Luleå, skolöverstyrelsen samt
statskontoret.

1936 års lärarlönesakkunniga hava framhållit, att nomadlärarnas löner
blivit satta i en viss relation till folk- och småskollärarkårens avlöningsförmåner.
Jag förutsätter, att jämväl dessa lärares löneförmåner skola anpassas
efter den löneställning folk- och småskolläraina erhålla efter genomförandet
av den av mig föreslagna löneregleringen. Förslag härom har emellertid
icke hunnit utarbetas till innevarande års riksdag. Jag har emellertid för
avsikt att föreslå Kungl. Majit att uppdraga åt skolöverstyrelsen att utarbeta
ett förslag till lönereglering för dessa lärare, som kan föreläggas 1938 års
riksdag.

Emot skolöverstyrelsens förslag till ändring i avlöningsstaterna och ämbetsverkets
beräkningar av medelsbehovet under förevarande anslag har jag
i sak icke funnit annan anledning till erinran än att lönen för nomadlärarna
bör — i motsats till vad som skett under de två senaste budgetåren —
bestridas från en anslagspost till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
som bör fördelas med en delpost till grundavlöningar m. m. å 49,200 kronor
och en delpost till avlöningsförhöjningar m. m. å förslagsvis 13,150 kronor.

I det föregående har föreslagits, att lönen för nomadskolinspektören skall
från och med den 1 januari 1938 bestridas från förslagsanslaget till Folkskolinspektionen:
Avlöningar. För förra delen av budgetåret bör lönen bestridas
från förevarande anslag. Härav betingade ändringar böra vidtagas
i den av överstyrelsen förordade avlöningsstaten, som på grund härav kommer
att sluta å 87,500 kronor, med vilket belopp förevarande anslag bör
uppföras för nästa budgetår.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

343

16. Förslagsanslag till Läroanstalter för blinda: Avlöningar.

Under åttonde huvudtiteln äro nu uppförda följande anslag, nämligen till

Institutet och förskolan för blinda å Tomteboda: Avlöningar,

förslagsanslag..............................

Hantverksskolan i Kristinehamn för blinda män: Avlöningar,
förslagsanslag..................... • • •

Hantverksskolan i Växjö för blinda kvinnor: Avlöningar,
förslagsanslag..............................

kronor

Summa kronor

94,100

29,600

15,700

139,400.

Anslagen disponeras jämlikt avlöningsstater, införda å sid. 518 ff. i statsliggaren
för budgetåret 1936/1937.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1936 hemställt om
anvisande av oförändrade anslag till avlöningar vid förstnämnda och sistnämnda
läroanstalt. Vidare har överstyrelsen i samma skrivelse hemställt
om en höjning till 30,260 kronor av det för hantverksskolan i Kristinehamn
avsedda avlöningsanslaget. Anslagshöjningen, 660 kronor, skulle
möjliggöra en av skolans styrelse begärd avlöningsförbättring åt en del av
den från delposten till Avlöningar till icke-ordinarie personal: Grundavlöningar
m. m. avlönade personalen.

Beträffande sistberörda förslag har statskontoret i utlåtande den 7
oktober 1936 — under hänvisning till en av ämbetsverket uppgjord jämförande
tablå — anfört, att det ville synas, som örn vissa av de befattningshavare,
för vilka avlöningsförhöjning begärts, icke kommit i åtnjutande av
de avlöningsbelopp, som tidigare begärts under uppgift, att de varit avsedda
för nämnda tjänstemän, under det att andra uppburit högre lön än
avsett varit vid frågans riksdagsbehandling. Statskontoret har därför avstyrkt
förslaget om höjning av omförmälda delpost.

Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 10 november 1936 anfört, att
de tidigare av skolans styrelse och av överstyrelsen för ifrågavarande befattningshavare
angivna arvodena endast uppfattats som en plan, angivande
de ungefärliga belopp, styrelsen tänkt sig skola utgå till de befattningshavare,
som avlönades ur delposten. Överstyrelsen har, i syfte att vinna
större klarhet beträffande styrelsens bestämmanderätt samt likformighet med
staterna för övriga blindundervisningsanstalter, föreslagit, att vissa av de
lönekostnader, som nu bestridas ur omförmälda delpost, skulle överföras till
läroanstaltens omkostnadsanslag. Däremot har överstyrelsen — med hänsyn
till att viss löneökning kunnat beviljas personalen under år 1936 — avstått
från ovannämnda förslag om anvisande av ökade anslagsmedel för avlöningar.

344

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Departe mentschefen.

Anslagsbehov vid nuvarande löneförhållanden. För läroanstalterna i Tomteboda
och Växjö torde vid nuvarande avlöningsförhållanden böra för nästa
budgetår beräknas oförändrade anslagsmedel till avlöningar. Vad anstalten
i Kristinehamn beträffar, har överstyrelsen enligt det ovanstående slutligt
äskat oförändrade medel till avlöningar men ifrågasatt en överflyttning av
vissa kostnader från avlönings- till omkostnadsanslaget. Sistnämnda förslag
kan jag icke biträda. Jag ifrågasätter ingen ändring i de för läroanstalten
nu utgående anslagsmedlen till avlöningar.

Såsom redan i årets statsverksproposition under åttonde huvudtiteln framhållits,
torde förevarande tre anslag böra från och med nästa budgetår sammanföras
till ett förslagsanslag, benämnt Läroanstalter för blinda: Avlöningar.
Detta anslag bör alltså vid oförändrade avlöningsförhållanden beräknas
till 139,400 kronor och disponeras på följande sätt:

Avlöningsstat:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och tjänstgöringspenningar..................kronor 93,350

b. Ålderstillägg, förslagsvis...................... » 13,700

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier, förslagsvis............. > 550 107 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maja, förslagsvis . . 4*200

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m........................kronor 7,500

b. Avlöningsförhöjniugar m. m., förslagsvis............. » 200 7700

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis . 19^900

Summa förslagsanslag kronor 139,400.

Anslagsbehov vid lönereglering. Den personalförteckning, som bör tilllämpas
från och med den 1 januari 1938, har utformats i överensstämmelse
med vad av mig i det föregående förordats.

Avlöningsstaten för förra delen av budgetåret 1937/1938 bör
upptaga de i sammanställningen här ovan ingående posterna, i regel reducerade
till hälften. Staten slutar, såsom av det efterföljande framgår, å 69,800
kronor.

Posterna 1, 3 och 4 i avlöningsstaten för senare delen av budgetåret
1937/1938 hava beräknats med ledning av utav läroverkslönesakkunniga
verkställda kalkyler. I den förstnämnda posten ingår övergångslön
med 8,300 kronor. Delposten till grundavlöningar m. m. till övrig ickeordinarie
personal har av skäl, som ovan angivits, som en övergångsanordning
för nämnda halvår betecknats förslagsvis. Under posten 2. Arvoden
och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, hava beräknats medel
till bestridande av — förutom, på sätt nu är fallet, kostnader för kamreraroch
sekreterargöromålens handhavande — förutnämnda särskilda arvoden
till rektor i Tomteboda och i kristinehamn samt till den av lärarinnorna
vid förskolan i Tomteboda, som förordnas att vara första lärarinna vid
nämnda skola. Samtliga dessa arvoden och andra ersättningar hava under

345

i Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

posten beräknats till hälften av de belopp, som skola utgå för helt budgetår.
Avlöningstaten slutar å 113,700 kronor.

Anslaget bör för budgetåret 1937/1938 uppförasmed (69,800 + 113,700 =)

183,500 kronor.

Lönen för husmodern i Tomteboda, vilken enligt vad förut sagts bör erhålla
ordinarie anställning från och med den 1 januari 1938 och även upptagits
i personalförteckningen, bestrides nu från den i omkostnadsstaten för
ifrågavarande läroanstalt uppförda delposten till vårdare och tjänstepersonal.
Vid anvisandet av det anslag till omkostnader, som ställes till förfogande
för nästa budgetår, bör detta beaktas.

346

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Departe mentschefen.

17. Förslagsanslaget till Vårdanstalten i Lund för blinda med
komplicerat lyte: Avlöningar.

Detta anslag är nu uppfört med 55,600 kronor.

I skrivelse den 31 augusti 1936 har skolöverstyrelsen — med föranledande
av ett av styrelsen för vårdanstalten framlagt förslag i ämnet — hemställt
om oförändrat anslag till ifrågavarande ändamål under nästkommande
budgetår.

Genom kungörelse den 22 juni 1923 (nr 276) meddelades bestämmelser
örn tillfälliga lönetillägg under budgetåret 1923/1924 åt vissa ordinarie vaktmästare
och med dem jämförliga befattningshavare vid i kungörelsen angivna
verk och inrättningar, vilka samtliga då icke erhållit ny lönereglering.
Där vid något i samma kungörelse omförmält verk eller inrättning
vore anställda icke-ordinarie befattningshavare, vilka i fråga örn tjänsteställning
och avlöning vore att likställa med sådana ordinarie befattningshavare,
som i kungörelsen avsåges, ägde Kungl. Majit efter framställning av vederbörande
verk eller inrättning bestämma, örn och med vilket belopp tillfälligt
lönetillägg finge utgå.

Bestämmelserna angående dessa tillfälliga lönetillägg hava sedermera erhållit
fortsatt giltighet med de ändringar, som betingats av att vid 1925—
1927 samt 1932 och 1933 års riksdagar ny lönereglering genomförts för ett
flertal av ifrågavarande verk och inrättningar. Efter genomförda löneregleringar
och organisationsändringar återstå endast följande å riksstaten uppförda
inrättningar, vid vilka tillfälliga lönetillägg för närvarande utgå, nämligen
vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte, tekniska läroverken
i Orebro, Malmö och Härnösand, tekniska elementarskolorna i Norrköping
och Borås samt elektrotekniska fackskolan i Västerås.

Anslagsbehov vid nuvarande löneförhållanden. De tillfälliga lönetilläggen
åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare vid ovannämnda
inrättningar torde jämväl under nästa budgetår böra utgå efter
oförändrade grunder. Jag gör hemställan härom i det följande.

Ifrågavarande anslag torde, på sätt skolöverstyrelsen föreslagit, böra vid
oförändrade löneförhållanden disponeras på följande sätt:

347

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och tjänstgöringspenningar .................kronor 36,450

b. Ålderstillägg, förslagsvis...................... » 5,450

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier, förslagsvis............. »_300 42,200

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t,

förslagsvis ................................... kronor 5,800

3. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän:

a. Tillfällig löneförbättring, förslagsvis...............kronor 6,600

b. Tillfälligt lönetillägg, förslagsvis ................. » 1,000 7,600

Summa förslagsanslag kronor 55,600.

Anslagsbehov vid lönereglering. Beträffande den föreslagna personalförteckningen
och avlöningsstat en för förra delen av budgetåret
1937/1938 hänvisas till vad ovan sagts i fråga om läroanstalterna för
blinda. Nämnda stat slutar å ett belopp av 27,800 kronor.

Det framlagda löneregleringsförslaget avser icke, såsom av det föregående
framgår, följande befattningshavare vid vårdanstalten, nämligen 1 kvinnligt
skrivbiträde, tillika räkenskapsförare, 1 maskinist och 2 vaktmästare, vilka
samtliga nu äro uppförda å ordinarie stat. Förstnämnda befattningshavare
bör enligt det föregående överföras å övergångsstat. Maskinist- och vaktmästarlönerna
böra ur avlöningsstaten för senare delen av budgetåret
1937/1938 utgå från en särskild anslagspost. Den i staten uppförda
anslagsposten till arvode och särskild ersättning, bestämd av Kungl. Maj:t,
avser det nu utgående arvodet å 1,300 kronor till en extra ordinarie vaktmästare.
Ur anslagsposten till särskilda löneförmåner till ordinarie och ickeordinarie
tjänstemän böra bestridas omförmälda tillfälliga lönetillägg för
bland annat vaktmästarpersonalen. Övriga poster hava beräknats med ledning
av utav läroverkslönesakkunniga lämnade uppgifter. Anslagsposten
till avlöningar till lärare, husmoder och Översköterska innesluter övergångslön
å 3,000 kronor. Avlöningsstatens slutsumma utgör 41,800 kronor.

Förevarande anslag bör följaktligen uppföras med (27,800 + 41,800=)

69,600 kronor.

348

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

18. Förslagsanslaget till Tekniska läroverk: Avlöningar.

Förevarande anslag, som nu är uppfört med 495,900 kronor, disponeras
jämlikt en av 1936 års riksdag för de tekniska läroverken fastställd avlöningsstat
och utav Kungl. Majit meddelade bestämmelser på följande sätt:

Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och tjänstgöringspenningar...............kronor

b. Ålderstillägg, förslagsvis................... »

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier, förslagsvis.......... >

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t:

a. Arvoden åt extralärare:

tekniska gymnasiet i örebro.............kronor 14,400

292,100

30,000

8.000 330,100

läroverket i Malmö.......

fackskolan i Västerås.....

elementarskolan i Norrköping
elementarskolan i Borås . . . .
gymnasiet i Härnösand . . . .
fackskolan i Eskilstuna ....

11,900

3,900

10,150

9,800

12,250

3,850

Arvoden åt vaktmästare m. fl......................

Understöd åt extra ordinarie lärare vid förfall på grund av sjukdom,
förslagsvis............................

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Övningar i lantmäteri......................kronor

Föredrag örn arbetarskydd och hygien............ »

Arvoden åt bokförings- och skrivbiträden åt rektorerna . >

Arvoden åt skolläkare...................... »

» > bibliotekarier.................... »

» » biträden vid laborationer............. »

f. _

Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän:

a. Tillfällig löneförbättring för lärare, förslagsvis.......kronor

b. Provisorisk avlöningsförbättring för lärare, förslagsvis . . »

c. Tillfälligt lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem

jämförliga befattningshavare, förslagsvis.......... »

66,250

3,850

500 70,600

1,825

1,900

4,400

2,750

2,350

2.000 15,225

65,975

10,000

4.000 79,975

Summa förslagsanslag kronor 495,900.

Under åttonde huvudtiteln är vidare uppfört ett anslag å 75,000 kronor
till Tekniska läroverk: Uppehållande av undervisning vid parallellavdelningar,
vilket enligt Kungl. Maj:ts beslut för innevarande läsår disponeras sålunda: Tekniska

gymnasiet i Örebro: en fjärde parallellavdelning till första, andra

och tredje klasserna.................................kronor 24,000

Tekniska elementarskolan i Norrköping: en parallellavdelning till första,
andra och tredje klasserna............................. »

24,000

349

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Tekniska fackskolan i Eskilstuna: parallellavdelningar till första och andra

klasserna .......................................kronor 6,300

Tekniska fackskolan i Eskilstuna: parallellavdelning till tredje klassen ... > 6,950

Tekniska gymnasiet i Malmö: en parallellavdelning till första klassen ... * 8,000

Elektrotekniska fackskolan i Västeräs: partiell uppdelning av första klassen » 1,250

Tekniska gymnasiet i Härnösand: parallellavdelning till andra klassen ... » 4,500

Summa kronor 75,000.

Med anledning av en framställning från de tekniska läroverkens extralärarförening
om inrättande av ett antal nya ordinarie tjänster vid dessa
läroverk anförde skolöverstyrelsen i utlåtande den 22 januari 1936, att nya
ordinarie lektorstjänster syntes för närvarande böra upprättas endast vid de
tekniska gymnasierna i Örebro och Härnösand. Överstyrelsen förklarade sig
hava för avsikt att upptaga denna fråga till prövning i samband med avgivande
av anslagsäskanden beträffande yrkesundervisningen för budgetåret
1937/1938, därest vederbörlig framställning med ytterligare utredning i ämnet
inkomme från styrelserna för berörda båda gymnasier.

Sedermera har skolöverstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1936 gjort framställning
örn anvisande för nästa budgetår av dels ett förslagsanslag av

515,700 kronor till avlöningar vid de tekniska läroverken, dels ock ett anslag
av 107,600 kronor till uppehållande av undervisning vid parallellavdelningar
vid ifrågavarande läroanstalter. Anslagshöjningen skulle alltså
utgöra 19,800 kronor, respektive 32,600 kronor eller sammanlagt 52,400
kronor.

Till stöd för dessa båda förslag har anförts följande:

Tekniska gymnasiet i Örebro. Läroanstaltens styrelse bade gjort
framställning örn inrättande av nya lektorstjänster och därvid som skäl anfört,
att för närvarande icke mindre än 7 extralärare med full lektorstjänstgöring
— 20 ä 24 timmar i veckan — vore sysselsatta vid läroanstalten,
därav 2 inom ämnesgruppen maskinteknik, mekanisk teknologi och hållfasthetslära,
2 i språk, 1 i matematik, fysik och kemi, 1 i handelsteknik och
nationalekonomi samt 1 i ritteknik. Läroanstalten intoge sedan en följd
av år 4 fulltaliga parallellavdelningar i första årsklassen. Dessa uppdelades
i andra och tredje årsklasserna på fyra linjer: en maskinteknisk, en elektroteknisk,
en kemisk-teknisk och en merkantilteknisk, av vilka den förstnämnda
brukade omfatta två parallellavdelningar, medan de två sistnämnda tillsammans
motsvarade en parallellavdelning med gemensam undervisning i de
ämnen, där lärokurserna vore lika. En parallellavdelning i vardera av de
tre årsklasserna, varvid den merkantila linjen åsyftades, vore upptagen pa
extra stat. Medel till uppehållande av nämnda tre avdelningar utginge
från det särskilda anslaget till parallellavdelningar med 24,000 kronor. ^ Gymnasiets
styrelse föresloge nu, att dessa avdelningar måtte uppföras på ordinarie
stat och att i samband därmed sex extralärartjänster måtte överföras
till ordinarie lektorstjänster, nämligen de förut omnämnda med undantag
av den i ritteknik. Styrelsen uttalade ytterligare, att, även örn den ifrågavarande
fjärde paralleliavdelningen skulle få kvarstå på extra stat, tre nya

350

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

lektorstjänster kunde inrättas, nämligen två inom ämnesgruppen maskinteknik,
mekanisk teknologi och hållfasthetslära samt en i språk.

Överstyrelsen delade skolstyrelsens uppfattning, att det med största sannolikhet
kunde förväntas, att den fjärde parallellavdelningen för framtiden
komme att vara erforderlig, men vore dock icke beredd att redan nu föreslå
dess överförande på ordinarie stat. Följaktligen kunde överstyrelsen
icke heller nu föreslå__ inrättande av alla de sex nya lektorstjänster, som
styrelsen ifrågasatte. Överstyrelsen funne det emellertid vara befogat att
inrätta de tre lektorstjänster, som även utan den fjärde parallellavdelningen
vore behövliga, varvid det syntes lämpligt, att åtminstone två av dessa upptoges
i staten för budgetåret 1937/1938, medan frågan örn den tredje torde
kunna återupptagas vid uppgörande av stat för budgetåret 1938/1939.

Överstyrelsen finge sålunda föreslå, att antalet lektorer vid tekniska gymnasiet
i Örebro upptoges till 15 i stället för nuvarande 13. Posten lön och
tjänstgöringspenningar måste då höjas med (2x5,800 =) 11,600 kronor,
medan posten arvoden åt extralärare borde sänkas med ett belopp, svarande
mot det antal undervisningstimmar per vecka, som skulle påföras de två
nya lektoraten. Då lektorstjänstgöringen enligt gällande föreskrifter omfattade
20—24 veckotimmar, syntes det lämpligast att räkna med ett medeltal
av 22 eller för båda lektorerna 44 veckotimmar. Anslaget till extralärare
skulle då minskas med (44x175 =) 7,700 kronor.

Framdeles komme givetvis en ökning av antalet ordinarie tjänster att
påverka även det för ålderstillägg erforderliga anslaget, men för budgetåret
1937/1938 torde ingen ökning påfordras. Däremot måste anslaget till tillfällig
löneförbättring för lärare ökas med skillnaden mellan dylik förbättring
för två lektorer ä 1,000 kronor och för två extralärare med full tjänstgöring
ä 800 kronor eller 400 kronor. Även den provisoriska avlöningsförbättringen
skulle höjas, nämligen från 180 kronor för extralärare till 300
för lektor eller sammanlagt 240 kronor.

Tekniska läroverket i Malmö. kSom eleverna i den parallellavdelning
till första klassen, som inrättats för läsåret 1936—1937 (jfr ovan),
kunde förväntas bliva uppflyttade i andra årsklassen för läsåret 1937—1938,
bleve ett anslag till parallellavdelning i denna klass ofrånkomligt och syntes
detsamma böra beräknas efter samma grunder som det tidigare såväl för
Malmö som Orebro och Norrköping för ändamålet beräknade eller sammanlagt
8,000 kronor, därav till lärararvoden för 40 veckotimmar ä 175 kronor

7,000 kronor och till förstärkning av ett antal andra poster 1,000 kronor.
Då det, enligt vad överstyrelsen erfarit, med största sannolikhet kunde förväntas,
att de stora om- och tillbyggnader vid tekniska läroverket, som
Malmö stad nyligen fullbordat, möjliggjorde intagande av parallellavdelning
jämväl i första årskursen, ansåge sig överstyrelsen böra beräkna ett anslag
för budgetåret 1937/1938 av ytterligare 8,000 kronor för detta ändamål.
Under förutsättning, att medel till dessa båda parallellavdelningar beviljades,
borde anslaget till tillfällig löneförbättring åt lärare jämväl höjas.
Denna löneförbättring utgjorde 25 procent av arvodet men vore begränsad
till högst 800 kronor till varje lärare. Då det för närvarande icke kunde
överblickas, huru stort antal av parallellavdelningens 40 veckotimmar, som
kunde uppehållas av redan vid tekniska läroverket eller annat statens läroverk
anställda lärare, redan åtnjutande högsta löneförbättring, kunde det
erforderliga tilläggsbeloppet å denna post icke exakt beräknas. I förelig -

351

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

gande fall torde detta tillägg kunna upptagas till 1,500 kronor. I den mån,
som de i samband med parallellavdelningarnas inrättande engagerade extralärarna
erhölle full sysselsättning, borde de även tillerkännas provisorisk
avlöningsförbättring med 180 kronor per år. Det torde för budgetåret 1937/
1938 vara nog att räkna med endast en dylik post för tekniska läroverket
i Malmö.

Elektrotekn iska fackskolan i Västerås. Skolans styrelse hade
inkommit med framställning örn anslag till parallellavdelning i första årsklassen
för läsåret 1936—1937. Enär det av riksdagen för sagda år beviljade
anslaget till parallellavdelningar vid de tekniska läroanstalterna blivit
mindre än det av överstyrelsen beräknade, hade någon parallellavdelning
vid fackskolan i Västerås icke kunnat komma till stånd för nämnda läsår.
Överstyrelsen, som redan den 20 december 1935 ansett sig böra tillstyrka
styrelsens förslag örn inrättande av parallellavdelning, hade nu erfarit, att
antalet inträdessökande alltjämt visade tendens till ökning, särskilt vad beträffade
sådana sökande, som genomgått de i skolans lokaler av kommunens
yrkesskolstyrelse anordnade förberedande kurserna. Enbart denna
kategori inträdessökande, vilka alltså alldeles speciellt inriktat sig på genomgående
av just denna fackskola och som därför redan tidigare måst förskaffa
sig en flerårig praktisk förberedelse, hade år 1936 uppgått till 55.
Totala antalet inträdessökande hade varit 79.

Skolöverstyrelsen hade sig även bekant, att den elektrotekniska industriens
behov av teknisk personal, med den utbildning fackskolan meddelade, för
närvarande vore avsevärt större än tillgången på utexaminerade och funne
det därför ur alla synpunkter väl motiverat att bereda skolan möjlighet att
mottaga ett större antal av de inträdessökande genom inrättande av en
parallellavdelning till första klassen vid början av höstterminen 1937. Överstyrelsen
finge därför hemställa, att för ändamålet erforderligt anslag måtte
upptagas i staten till ett belopp av 8,000 kronor, beräknat enligt samma
beräkningsgrund, som tillämpats i fråga om de tekniska läroanstalterna i
Örebro, Malmö och Norrköping. Anslagsbeloppen till tillfällig löneförbättring
och provisorisk avlöningsförbättring torde av samma skäl, som förut
anförts i fråga örn tekniska läroverket i Malmö, böra höjas med respektive

1,500 och 180 kronor.

Tekniska elementarskolan i Norrköping. Skolans styrelse hade
framhållit, hurusom antalet inträdessökande vid skolan alltjämt vuxe. Styrelsen
föresloge därför, att en ny parallellavdelning till första klassen måtte
inrättas från och med budgetåret 1937/1938.

Skolöverstyrelsen ville för sin del, under beaktande av att för närvarande
mer än halva antalet kompetenta sökande måste avvisas och därmed, då
även övriga tekniska läroverk vore fullbesatta, utestängas från denna utbildningsmöjlighet,
understödja styrelsens framställning och finge hemställa
ej mindre att 24,000 kronor måtte beräknas för ovannämnda parallellavdelning
i första, andra och tredje klasserna än även att för ytterligare en
parallellavdelning till första klassen måtte upptagas ett belopp å 8,000
kronor.

Tillkomsten av en ny parallellavdelning till första klassen skulle, i överensstämmelse
med vad som anförts beträffande läroverken i Malmö och

352

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Västerås, motivera ökning av anslagen till tillfällig löneförbättring och
provisorisk avlöningsförbättring med respektive 1,500 kronor och 180 kronor.

Tekniska gymnasiet i Härnösand. Styrelsen för gymnasiet bade
gjort framställning om inrättande av nya lektorstjänster. Med hänsyn till
en svävande omorganisationsfråga och i betraktande av att den nuvarande
rektorn inträdde i pensionsåldern under år 1937, ansåge emellertid överstyrelsen
lämpligast att icke för budgetåret 1937/1938 föreslå någon ändring i
staten, i vad anginge ordinarie tjänster.

Eleverna i den parallellavdelning, som under läsåret 1936—1937 vore anordnad
i andra klassen, sedan medel därtill anvisats enligt det ovanstående,
skulle under läsåret 1937—1938 beredas plats i tredje klassen, varför även
för sistnämnda budgetår ett anslag till parallellavdelning erfordrades. Enär
de fyra ordinarie lärarnas tjänstgöring omfattat 80 veckotimmar, då ingen
parailellavdelning funnits, medan den högsta dem åliggande undervisningsskyldigheten
omfattade sammanlagt 92 veckotimmar, torde det kunna förutsättas,
att i medeltal 8 veckotimmar av parallellavdelningens 40 skulle
kunna utan särskild merkostnad för lärarlöner uppehållas av läroverkets
ordinarie lärare. En mera exakt beräkning, grundad på en detaljerad plan
för timfördelningen, kunde nu icke genomföras, enär två av de hittillsvarande
fyra ordinarie tjänsterna förväntades bliva besatta med nya innehavare,
för vilka ämneskombinationerna i så fall senare skulle bestämmas i
vanlig ordning. På parallellavdelningen skulle följaktligen komma 32
extralärartimmar, för vilka sammanlagda arvodet beräknades till (32+175=)

5,600 kronor. De extra kostnader i övrigt, som parallellavdelningen kunde
väntas medföra, torde kunna begränsas till 700 kronor, varför överstyrelsen
ville föreslå ett anslag av 6,300 kronor till en parallellavdelning i tredje
klassen vid tekniska gymnasiet i Härnösand för budgetåret 1937/1938.

Nu hade styrelsen för gymnasiet inkommit med en framställning beträffande
medel för inrättande av en parallellavdelning till gymnasiets första
klass under läsåret 1936—1937, varvid styrelsen meddelat, att antalet inträdessökaude
till första klassen utgjorde 87 den 15 augusti 1936 men
kunde förutses komma att slutligt uppgå till en väsentligt högre siffra. Då
det sålunda visade sig, att behov av en parallellavdelning till första klassen
alltjämt förefunnes, ansåge överstyrelsen det vara i hög grad önskvärt, att
möjlighet till inrättande av en dylik parallellavdelning vid början av nästkommande
hösttermin kunde beredas genom upptagande i staten för budgetåret
1937/1938 av ett belopp å 8,000 kronor för detta ändamål.

En parallellavdelning till första klassen ställde ökade krav på anslagen
till tillfällig löneförbättring och provisorisk avlöningsförbättring, vilka anslag
därför i överensstämmelse med vad av överstyrelsen förutsatts beträffande
läroverken i Malmö, Västerås och Norrköping, torde behöva ökas
med ytterligare respektive 1,500 kronor och 180 kronor.

Tekniska fackskolan i Eskilstuna. Parallellavdelningar hade varit
anordnade i alla tre årskurserna under läsåret 1935—1936 och vore avsedda
att anordnas även läsåret 1936—1937 (jfr ovan). Det kunde lörutses,
att parallellavdelningar med största sannolikhet bleve erforderliga jämväl
läsåret 1937—1938. På grund av den säregna organisationen med
aftonundervisning och endast 18 veckotimmar i vardera av första och andra
årsklasserna kunde kostnaden för parallellavdelningar i dessa båda klasser

353

Kungl. Maj:ts ■proposition Nr 271.

tillsammans begränsas till (2X18X175 =) 6,300 kronor, vilket vöre samma
belopp, som anvisats för budgetåret 1936/1937. För parallellavdelningen i
tredje årsklassen finge man beräkna 40 veckotimmar. Av dessa vållade de
3 gymnastiktimmarna ingen särskild kostnad, och då antalet elever i vardera
avdelningen kunde beräknas bli avsevärt under maximiantalet 30,
torde det icke vara nödvändigt att ytterligare uppdela klasserna i grupper
under några laborationer, varför till lärararvoden kunde beräknas (37 X 175=)
6,475 kronor. De genom parallellavdelningen vållade extra kostnaderna i
övrigt torde kunna begränsas till 525 kronor, så att hela kostnaden för en
parallellavdelning i tredje årskursen kunde förutses uppgå till 7,000 kronor.

Gemensamma anslagsbehov. Beträffande anslaget till ålderstillägg
hade överstyrelsen redan i det föregående anfört, att inrättandet av de två
föreslagna nya lektorstjänsterna vid tekniska gymnasiet i Orebro i sinom
tid måste påverka posten ålderstillägg men att någon ökning för budgetåret
1937/1938 av denna anledning icke syntes påkallad. Då emellertid av
från de olika tekniska läroverken infordrade uppgifter framginge, att det
under budgetåret 1935/1936 utgående anslaget å 30,000 kronor överskridits
med 5,150 kronor, ansåge överstyrelsen skäl föreligga att för budgetåret
1937/1938 föreslå ett anslagsbelopp av 35,000 kronor till ålderstillägg.

Anslaget till fyllnadsarvoden åt vikarier, 8,000 kronor, torde vara tillfyllest.

Posten understöd åt extra ordinarie lärare vid förfall på grund av sjukdom,
500 kronor, svntes vara lågt beräknad i staten för budgetåret 1936/
1937. Under läsåret 1935—1936 hade hela antalet extralärare och vikarier
med full tjänstgöring varit 21. I lyckligaste fall behövde anslaget icke tagas
i anspråk, men å andra sidan förbrukades hela anslaget, örn en enda
av dessa 21 extralärare skulle bliva sjuk under cirka en månad. Under
sistnämnda läsår utbetalades understöd å sammanlagt 759 kronor. Det
syntes välbetänkt att öka ifrågavarande anslagspost till 1,000 kronor.

Den tillfälliga löneförbättringen för lärare skulle, enligt vad överstyrelsen
i det föregående anfört, behöva ökas dels på grund av inrättandet av de
föreslagna nya lektorstjänsterna, dels på grund av den föreslagna ökningen
av antalet parallellavdelningar. Ökningen skulle bli (400 + 1,500+1,500 +
1,500+1,500=) 6,400 kronor, varför anslaget skulle beräknas till 72,375

kronor. , .

På enahanda grunder skulle för den provisoriska avlöningsförbättringen
beräknas en ökning av (240+180+180+180+180=) 960 kronor. Då på
grund av infordrade uppgifter en höjning, oavsett nyssnämnda förhållanden,
å i runt tal 3,000 kronor syntes erforderlig, skulle detta anslag behöva
upptagas till ett belopp av 13,960 kronor eller avrundat uppåt, 14,000
kronor.

I beräkningen av tillfälligt lönetillägg till vaktmästare och med dem jämförliga
befattningshavare, 4,000 kronor, syntes ingen ändring vara behövlig.

Sedermera bär styrelsen för elektrotekmska fackskolan i Västerås anhållit,
att erforderligt anslag måtte för budgetåret 1937/1938 anvisas till uppehållande
av en parallellklass vid fackskolans första årskurs.

Anslagsbehov vid nuvarande löneförhållanden. Vid min anmälan av förevarande
anslagsfråga i 1936 års åttonde huvudtitel lämnade jag vissa uppBihang
till riksdagens skrivelse 19117. I sami. Nr 271. 23

Departe mentschefen.

354

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

gifter angående antalet kompetenta inträdessökande vid de tekniska läroverken.
Som bakgrund till vad i det följande anföres återgiver jag nedan
vissa motsvarande uppgifter, ehuru kompletterade och utökade till att avse
förhållandena vid de särskilda läroanstalterna m. m. Uppgifterna hava erhållits
från skolöverstyrelsen.

Tabellerna giva vid handen, att de tekniska läroverken under de senaste
tio åren undergått en mycket kraftig utveckling. Elevantalet och antalet i
första klassen intagna har nästan fördubblats, antalet kompetenta inträdessökande
nästan fyrdubblats. Ur allmän synpunkt är denna utveckling
enbart av godo. Säkerligen sammanhänger företeelsen i viss mån med
konjunkturutvecklingen inom näringslivet men stegringen är så pass stadigt
fortgående under här avsedda tioårsperiod, att den med fog synes kunna
antagas väsentligen vara betingad av en hos ungdomen ökad insikt örn de
möjligheter, som öppna sig inom praktisk förvärvsverksamhet. Jag finner
det angeläget, att statsmakterna med till buds stående medel befrämja denna
utveckling. Jag återkommer härtill i det följande.

Enligt det föregående är för närvarande under åttonde huvudtiteln uppfört
ett särskilt anslag till uppehållande av undervisning vid parallellavdelningar.
Att detta ändamål ansetts böra tillgodoses från ett särskilt anslag
och ej ur de för de tekniska läroverken uppförda allmänna anslagen, beror
därpå, att det befunnits lämpligt hålla ifrågavarande kostnader, som i viss
mån äro konjunkturbetonade, skilda från de löpande anslagen till de tekniska
läroverken. De i det föregående återgivna siffrorna rörande dessa
läroanstalters utveckling och nuvarande omfattning synas mig emellertid
tyda på att det icke längre kan vara erforderligt att i förevarande hänseende
sätta de tekniska läroverken i särställning i jämförelse med andra
jämförliga läroanstalter. Om det ovan framlagda förslaget till lönereglering
för lärarna vid de tekniska läroverken genomföres, uppstå för övrigt vissa
formella svårigheter att bibehålla den nuvarande ordningen. Jag vill därför
föreslå, att hithörande anslagsmedel sammanföras med ifrågakommande anslag
i övrigt, d. v. s. med anslagen till avlöningar, till omkostnader och till
materiel, böcker m. m. vid de tekniska läroverken.

Med utgångspunkt härifrån och från överstyrelsens föreliggande framställning
beräknar jag för nästa budgetår avlöningsanslaget på följande sätt.

Vad först angår delposten till lön och tjänstgöringspenningar, har överstyrelsen
ifrågasatt den förändringen i postens nuvarande disposition, att ytterligare
två lektorstjänster skulle inrättas vid tekniska gymnasiet i Örebro.
Vad överstyrelsen härutinnan anfört ävensom de ovannämnda sifferuppgifterna
rörande gymnasiets utveckling och nuvarande storlek synes mig tala
för att de föreslagna tjänsterna äro behövliga. Stora utgiftsökningar hava
emellertid för nästa budgetår ifrågasatts under åttonde huvudtiteln, och jag
anser mig därför böra för närvarande begränsa mig till att förorda, att allenast
en lektorstjänst inrättas från och med nästa budgetår. Förevarande

Kungl. Majda proposition Nr 271. 355

Antalet lärjungar vid de tekniska läroverken läsåren 1927—1937.

		00 CM	05 CM	O CO	CO 1	(M CO	co CO	CO 1	co l	C£> co 1	h» co 1
		1927-	1928-	i 1929-	1930-	1931-	1932-	1933-	1934-	1935-	1936-
Tekniska elementarskolan i Norrköping	53	63	64	69	109	107	137	143	173	184
»	» i Borås . . .	39	51	60	65	70	72	62	73	84	88
»	läroverket i Malmö......	113	127	133	183	194	202	185	181	185	OO CM
)	gymnasiet i Örebro ......	249	255	290	321	348	362	339	338	342	336
»	läroverket i Härnösand ....	35	39	49	62	92	87	96	90	113	101
»	fackskolan i Västerås.....	28	38	57	64	60	62	68	67	67	72
i	» i Eskilstuna ....	79	90	88	101	113	117	136	130	154	148
	Summa	596	663	741	865	986	1,009	1,023	1,022	1,118	1,147

Antalet kompetenta (i enstaka fall efter dispens etc.) inträdessökande till
första årsklassen vid de tekniska läroverken under åren 1927—1936.

		t— <M 05 rH	1928	1929	1930	1931	1932	1933	1934	1935	1936
Tekniska elementarskolan i Norrköping	21	27	29	35	65	45	66	77	102	138
»	» i Borås . . .	11	22	26	28	26	29	33	37	58	64
>	gymnasiet i örebro......	103	97	143	181	172	164	136	145	226	272
>	» i Malmö......	21	32	53	75	53	66	57	53	70	92
>	maskinfackskolan i Malmö . .	10	10	11	19	26	22	19	23	30	29
>	byggnadsfackskolan i Malmö	5	15	8	13	11	12	17	17	14	13
T>	kemifackskolan i Malmö . . .	6	4	5	5	11	13	10	8	8	6
»	gymnasiet i Härnösand ....	12	12	19	41	47	33	36	31	67	82
y	fackskolan i » ....	1	4	—	—	—	—	—	—	—	—
»	» i Västerås.....	6	13	28	30	28	36	36	50	44	62
y	» i Eskilstuna ....	35	29	29	37	40	47	54	42	48	56
	Summa	231	265	351	464	479	467	464	585	667	814

Antalet i första klassen vid tekniska läroverk intagna inträdessökande
under läsåren 1927—1937.

			1927—28	1928-29	1929-30	1930-31	1931—32	1932-33'' i	1933-34	1934-35	1935-36	1936—37
Tekniska	elementarskolan i Norrköping	22	27	22	25	54	24	25	56	51	56
»	y	i Borås . . .	11	23	24	20	26	25	25	25	27	27
>	»	i Malmö . . .	43	58	47	94	77	74	74	77	78	lil
>	gymnasiet	i Örebro......	103	98	97	109	lil	109	78	lil	106	106
y	läroverket	i Härnösand ....	13	17	19	25	47	25	28	26	65	20
»	fackskolan	i Västerås.....	14	23	28	28	28	30	34	34	33	39
>		i Eskilstuna ....	35	31	29	37	40	47	54	42	48	56
		Summa	241	277	266	338	383	334	318	371	398	415

356

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

delpost bör alltså höjas med 5,800 kronor till 297,900 kronor. Delposten till
arvoden åt extralärare bör i samband härmed, på sätt nedan föreslås, minskas
med 3,850 kronor.

I enlighet med överstyrelsens förslag torde delposten till ålderstillägg böra
med hänsyn till belastningen höjas med 5,000 kronor till förslagsvis 35,000
kronor och delposten till fyllnadsarvoden åt vikarier bibehållas vid oförändrat
belopp, 8,000 kronor.

I delposten till arvoden åt extralärare, nu 66,250 kronor, har överstyrelsen
föreslagit endast den ändringen, att posten skulle minskas med 7,700 kronor
till 58,550 kronor på grund av överstyrelsens förutberörda förslag om inrättande
av två nya lektorstjänster vid tekniska gymnasiet i Orebro. Då jag
föreslagit endast en sådan tjänst, bör posten som nämnts minskas med allenast
3,850 kronor. Härutöver bör emellertid posten höjas med den del av
anslagsmedlen till uppehållande av undervisning vid parallellavdelningar,
som belöper på arvoden åt extra lärare. Anslagshöjningen blir alltså beroende
av vilken ståndpunkt som tages till överstyrelsens förslag om anvisande
av ökade medel till sådan undervisning.

I sistnämnda hänseende har överstyrelsen ifrågasatt en höjning av det
nuvarande särskilda anslaget till uppehållande av undervisning vid parallellavdelningar
från 75,000 kronor med 32,600 kronor till 107,600 kronor.
Anslagshöjningen skulle belöpa på en ny parallellavdelning av första årskursen
vid respektive tekniska gymnasiet i Malmö, elektrotekniska fackskolan
i Västerås, tekniska elementarskolan i Norrköping och tekniska
gymnasiet i Härnösand. Enligt överstyrelsens förslag skulle alltså inalles
fyra nya avdelningar inrättas. Då överstyrelsens framställning synes utvisa,
att det ej är fullt säkert, att en ny parallellavdelning kan beredas utrymme
vid tekniska gymnasiet i Malmö, anser jag mig ej böra räkna med bifall
till överstyrelsens förslag i denna del. I övrigt är behovet av parallellavdelningar
väl styrkt — jag hänvisar till tablåerna i det föregående — och
jag utgår alltså från att tre nya parallellavdelningar böra under nästa läsår
uppehållas utöver de nuvarande.

Hos överstyrelsen har jag inhämtat, att av ovannämnda av överstyrelsen
föreslagna anslag å 107,600 kronor till undervisning i parallellavdelningar
ett belopp av 94,775 kronor belöper på arvoden åt extralärare. Av överstyrelsens
i det föregående refererade framställning inhämtas, att kostnaderna
för sådana arvoden vid den av mig avstyrkta nya parallellavdelningen vid
Malmö-gymnasiet beräknats till 7,000 kronor. Förevarande delpost bör
alltså för nästa budgetår höjas med (—3,850 + 94,775 — 7,000=) 83,925
kronor till (66,250 + 83,925=) 150,175 kronor eller i runt tal 150,200 kronor.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att Kungl. Majit plägat under de
senare åren fördela delposten mellan de särskilda läroanstalterna. Då så ej
sker beträffande vare sig de allmänna läroverken eller folk- och småskoleseminarierna,
ämnar jag framdeles föreslå Kungl. Majit att icke vidtaga en

357

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

sådan uppdelning för nästa budgetår. Däremot förutsätter jag, att Kungl.
Maj:t skall även i fortsättningen fatta beslut rörande de läroanstalter, som
skola erhålla parallellavdelningar. Enligt ovanstående förslag skulle sålunda
parallellavdelningarna fördelas på följande sätt:

Tekniska gymnasiet i Örebro: en fjärde parallellavdelning till första, andra
och tredje klasserna

Tekniska läroverket i Malmö: en parallellavdelning till andra klassen av tekniska
gymnasiet

Tekniska fackskolan i Västerås: en parallellavdelning till första klassen

Tekniska elementarskolan i Norrköping: två parallavdelningar till första samt
en i vardera av andra och tredje klasserna

Tekniska gymnasiet i Härnösand: en parallellavdelning till vardera av första
och tredje klasserna

Tekniska fackskolan i Eskilstuna: en parallellavdelning till första, andra och
tredje klasserna.

Kungl. Majit lärer dock ej vara bunden av den fördelning, som ligger
till grund för beräkningen av förevarande anslag. Förhållanden kunna
nämligen tänkas inträda, vilka nödvändiggöra ändrade dispositioner.

Delposten å 3,850 kronor till arvoden åt vaktmästare m. fl. torde i enlighet
med överstyrelsens förslag böra upptagas med oförändrat belopp. I överensstämmelse
med samma förslag bör vidare delposten till understöd åt extra
ordinarie lärare vid förfall på grund av sjukdom höjas med 500 kronor till
förslagsvis 1,000 kronor.

Under anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal böra
en del förändringar vidtagas på grund av ovanstående förslag om överflyttning
till förevarande anslag av vissa kostnader, som hittills avförts från det
särskilda anslaget till uppehållande av undervisning vid parallellavdelningar.
Delposten till övningar i lantmäteri bör sålunda höjas med 325 kronor till
2,150 kronor, delposten till arvoden åt bokförings- och skrivbiträden åt rektorerna
med 800 kronor till 5,200 kronor, delposten till arvoden åt skolläkare
med 600 kronor till 3,350 kronor och delposten till arvoden åt bibliotekarier
med 450 kronor till 2,800 kronor. Härvid har förutsatts, att från ifrågagavarande
delposter skola bestridas vederbörliga kostnader för ej blott de
parallellavdelningar, som nu äro inrättade, utan också motsvarande kostnader
för ytterligare tre parallellavdelningar. De återstående under anslagsposten
uppförda delposterna böra bibehållas oförändrade. Sammanlagda
anslagshöjningen under denna anslagspost utgör alltså (325 + 800 + 600 +
450=) 2,175 kronor.

Delposten till tillfällig löneförbättring för lärare torde med hänsyn till de
ovan framställda förslagen om inrättande av en ny lektorstjänst och tre
nya parallellavdelningar böra böjas till i avrundat tal förslagsvis 70,000
kronor, d. v. s. med 4,025 kronor. Av samma anledning och på grund av
belastningen bör delposten till provisorisk avlöningsförbättring för lärare höjas
med 3,700 kronor till förslagsvis 13,700 kronor. Delposten till tillfälligt

358

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

lönetillägg åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare bör
i enlighet med överstyrelsens förslag bibehållas vid oförändrat belopp, 4,000
kronor.

Vid bifall till de ovan framställda förslagen skulle, med utgångspunkt
från nuvarande avlöningsförhållanden, de särskilda posterna i avlöningsstaten
för de tekniska läroverken för nästa budgetår beräknas på följande sätt
(ökningarna och minskningarna i förhållande till den nuvarande staten hava
angivits inom parentes):

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och tjänstgöringspenningar . . . kronor 297,900 ( + 5,800)

b. Ålderstillägg, förslagsvis........ » 35,000 ( + 5,000)

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier, förslagsvis
......!........... 1 8,000_ 340,900 (+ 10,800)

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t:

a. Arvoden åt extralärare........kronor 150,200 ( + 83,950)

b. Arvoden åt vaktmästare m. fl..... » 3,850

c. Understöd åt extra ordinarie lärare
vid förfall på grund av sjukdom,

förslagsvis................ » 3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:	1,000 ( +	500)
a. Övningar i lantmäteri.........	kronor	2,150 ( +	325)
b. Föredrag örn arbetarskydd och hygien c. Arvoden åt bokförings- och skriv-	t	1,900
biträden åt rektorerna.........	»	5,200 (+	800)
d. Arvoden åt skolläkare.........	»	3,350 ( +	600)
e. Arvoden åt bibliotekarier.......		2,800 ( +	450)
f. Arvoden åt biträden vid laborationer	>	2,000

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän:

a. Tillfällig löneförbättring för lärare,

förslagsvis................kronor 70,000 (+ 4,025)

b. Provisorisk avlöningsförbättring för

lärare, förslagsvis............ » 13,700 (+ 3,700)

c. Tillfälligt lönetillägg åt vissa vakt mästare

och med dem jämförliga befattningshavare,
förslagsvis...... » 4,000

Summa förslagsanslag kronor

155,050 (+ 84,450)

17,400 (+ 2,175)

87,700 (+ 7,725)

601,050 ( + 105,150).

Vid oförändrade avlöningsförhållanden skulle alltså förevarande anslag
för nästa budgetår uppföras med 601,050 kronor. Såsom av det sagda
framgår, är en väsentlig del av anslagshöjningen föranledd av att till anslaget
överflyttats vissa kostnader för uppehållande av undervisning vid
parallellavdelningary som hittills bestritts från särskilt anslag, '' : f

359

Kungl. Majcts proposition Nr 271.

Anslagsbehov vid lönereglering. I vederbörande personalförteckning har
upptagits — förutom nuvarande rektorer och 38 lektorer — den ovannämnde
nytillkommande lektorn.

Avlöningsstaten för förra delen av budgetåret 1937/1938 har
beräknats på enahanda sätt som motsvarande avlöningsstater för blindundervisningsanstalterna.
Den slutar å 300,500 kronor. . ■

Vad beträffar avlöningsstaten för senare delen av budgetåret 1937/
1938, ingår i anslagsposten till avlöningar till lärare, som beräknats enligt
av läroverkslönesakkunniga lämnade uppgifter och med hänsynstagande till
den nytillkommande lektorn, ett belopp av omkring 23,000 kronor, belöpande
å övergångslön. Ur en anslagspost till avlöningar till övriga tjänstemän å
ordinarie stat böra bestridas lönerna för vaktmästarpersonalen, som ju ej
beröres av det framlagda löneregleringsförslaget. Under anslagsposten till arvoden
och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, hava uppförts —
förutom en delpost till arvoden åt vaktmästare m. fl. — jämväl de förutnämnda
delposterna till arvoden åt skolläkare, bibliotekarier, respektive bokförings-
och skrivbiträden åt rektorer, detta i överensstämmelse med vad
som skett beträffande de allmänna läroverken. Kungl. Majit torde få i
sinom tid utfärda erforderliga föreskrifter rörande dessa arvoden. Anslagsposten
till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, som innesluter jämväl
de ovannämnda kostnaderna för övningar i lantmäteri, föredrag örn
arbetarskydd och hygien samt biträden vid laboration er, har beräknats i
anslutning till av läroverkslönesakkunniga lämnade uppgifter och med beaktande
av vad ovan föreslagits beträffande nya parallellavdelningar. Den
under anslagsposten uppförda delposten till grundavlöningar bör söm en
tillfällig åtgärd av skäl, vilka ovan angivits, betecknas förslagsvis. Ur anslagsposten
till särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän
avses skola bestridas omförmälda lönetillägg till vissa vaktmästare m. m.
Förevarande avlöningsstat slutar å 382,200 kronor.

Anslaget för nästa budgetår bör alltså uppföras med (300,500 + 382,200 =)

682,700 kronor.

360

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

19. Förslagsanslaget till Tekniska läroverk: Omkostnader.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 61,800 kronor.
Den av Kungl. Maja fastställda omkostnadsstaten upptager utgifter till ett
sammanlagt belopp av 67,425 kronor, varemot balansera särskilda uppbördsmedel
till ett belopp av 5,625 kronor, vadan det erforderliga statsanslaget
blir det nyss angivna. Av utgifterna disponeras ett belopp av 65,425 kronor
till expenser, varav till bränsle, lyse och vatten 42,425 kronor och till övriga
expenser 23,000 kronor. Angående expensmedlens fördelning å de skilda
läroverken hänvisas till sid. 532 f. i statsliggaren för budgetåret 1936/1937.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1936 hemställt örn
höjning av ifrågavarande anslag med 2,600 kronor till 64,400 kronor. Av
skrivelsen inhämtas följande:

Överstyrelsen ifrågasätter icke någon förändring i utgiftsposten till reseersättningar
till examensombud, förslagsvis 2,000 kronor, och icke heller i
inkomstposten särskilda uppbördsmedel. Beträffande utgiftsposten till expenser
anför överstyrelsen följande.

Bränsle, lyse och vatten. Beträffande tekniska gymnasiet i Örebro
hade det visat sig, att gymnasiets nuvarande anslag för detta ändamål,
10,905 kronor, för budgetåret 1935/1936 lämnat så stort överskott, att detsamma
för nästkommande budgetår kunde minskas med 1,250 kronor, vilket
belopp i stället borde överföras till gymnasiets anslagsmedel till övriga expenser
(jfr nedan). För nu ifrågavarande ändamål borde alltså beräknas ett
belopp av (10,905 — 1,250 =) 9,655 kronor.

Tekniska elementarskolans i Norrköping andel i förevarande delpost hade
under budgetåret 1935/1936 — liksom under innevarande budgetår — utgjort
7,100 kronor, medan de verkliga utgifterna för ifrågavarande ändamål uppgått
till ett med omkring 600 kronor högre belopp, varav dock en del syntes
hänförlig till parallellavdelningarna. Överstyrelsen föresloge med hänsyn
härtill en höjning av anslagsmedlen med 400 kronor till 7,500 kronor.

Till bränsle, lyse och vatten skulle alltså för nästkommande budgetår erfordras
(42,425 — 1,250 + 400=) 41,575 kronor, eller ett med 850 kronor
minskat belopp i jämförelse med innevarande budgetår.

Övriga expenser. Som ovan nämnts, har överstyrelsen beträffande
tekniska gymnasiet i Örebro föreslagit en överföring av ett belopp av 1,250
kronor från posten »bränsle, lyse och vatten» till posten »övriga expenser».
Överföringen skulle bättre motsvara behovet, då sistnämnda post för budgetåret
1935/1936 uppvisat en brist av ungefär samma storlek. Till övriga
expenser borde alltså vid nämnda gymnasium beräknas en ökning från nu

2,500 kronor till 3,750 kronor.

För tekniska elementarskolan i Norrköping hade under budgetåret 1935/
1936 stått till förfogande ett belopp av 2,600 kronor till övriga expenser.
Vid avgivande av anslagsäskanden för innevarande budgetår hade översty -

361

Kungl. Majis proposition Nr 271.

reisen föreslagit en ökning till 5,000 kronor (se 1936 års åttonde huvudtitel,
sid. 455). Riksdagen hade dock på departementschefens förslag beräknat
ett belopp av allenast 3,800 kronor för ändamålet. Enligt under budgetåret
1935/1936 vunnen erfarenhet vore detta belopp otillräckligt. Överstyrelsen
hade inhämtat, att de verkliga utgifterna stigit till cirka 7,000 kronor. Av
detta belopp kunde dock en del hänföras till parallellavdelningarna och
täckas av anslaget till dessa, varför det av överstyrelsen tidigare beräknade
beloppet 5,000 kronor syntes vara tillräckligt för ändamålet. Förslaget innebure
en ökning med 1,200 kronor.

Enligt meddelande från styrelsen för tekniska elementarskolan i Borås
hade på utgiftsposten övriga expenser för budgetåret 1935/1936 uppstått en
avsevärd brist. Ehuru anslaget för budgetåret 1936/1937 vore 1,000 kronor
större, komme det dock icke, därest utgifterna bleve desamma som under
budgetåret 1935/1936, att visa sig tillräckligt. Utgifterna läge obetydligt
under det belopp av 3,000 kronor, som överstyrelsen föreslagit för budgetåret
1936/1937, varför överstyrelsen nu såge sig nödsakad föreslå denna
summa för budgetåret 1937/1938. Förslaget innebure en ökning med 1,000
kronor.

För nästkommande budgetår borde alltså till övriga expenser beräknas
ett med (1,250 + 1,200 + 1,000 =) 3,450 kronor till 26,450 kronor ökat belopp.

Då skolöverstyrelsen icke ifrågasatt andra förändringar beträffande dispositionen
av förevarande anslag, skulle anslaget sålunda enligt överstyrelsens
förslag för nästkommande budgetår uppföras med (61,800 — 850 + 3,450 =)
64,400 kronor.

Jag har icke funnit något att erinra mot vad skolöverstyrelsen sålunda
föreslagit och biträder förty överstyrelsens hemställan om ökning av förevarande
anslag med 2,600 kronor. Härutöver bör emellertid anslaget, i anslutning
till vad tidigare anförts, höjas med den del av anslagsmedlen till
uppehållande av undervisning vid parallellavdelningar, som belöper på omkostnader.
Enligt vad jag från överstyrelsen inhämtat, avser det av överstyrelsen
för nästa budgetår till berörda ändamål äskade särskilda anslaget
å 107,600 kronor till ett belopp av 2,160 kronor kostnader för bränsle, lyse
och vatten och till ett belopp av 4,475 kronor kostnader för övriga expenser.
Då jag, såsom tidigare anförts, utgår från att under nästa läsår skola
upprättas endast tre nya parallellavdelningar mot av överstyrelsen föreslagna
fyra, torde sistnämnda båda belopp kunna minskas till 2,000 kronor, respektive
4,300 kronor. Förevarande anslag bör alltså höjas med inalles (2,600
+ 2,000 + 4,300 =) 8,900 kronor till 70,700 kronor.

Vid bifall härtill skulle omkostnadsstaten för de tekniska läroverken för
nästkommande budgetår erhålla följande utseende:

Departe mentschefen.

362

Kungl. Majlis •proposition Nr 271.

O mkostnads stat.

Utgifter:

1. Reseersättningar, förslagsvis , . ......kronor 2,000

2. Expenser, förslagsvis ................ » 74,325

Summa kronor 76,325.

Särskilda uppbördsmedel:

Ersättning för värme och lyse m. m. . . ..... . . : . kronor 5,625

Nettoutgift kronor 70,700.

Stat för anslaget torde i sinom tid få fastställas av Kungl. Majit.

Kunt]!. Maj:ts proposition Nr 271.

363

20. Reservationsanslaget till Tekniska läroverk: Materiel,

böcker m. m.

Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 44,700 kronor.
Anslagets disposition framgår av statsliggaren för budgetåret 1936/1937,
sid. 533.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 31 augusti 1936 hemställt, att till
förevarande ändamål måtte för nästkommande budgetår anvisas ett till

42,600 kronor sänkt belopp. Av skrivelsen inhämtas följande.

Tekniska elementarskolan i Norrköping. Av det av 1932 års
riksdag beviljade beloppet, 50,000 kronor, till laboratorieutrustning och undervisningsmateriel
hade, framhåller överstyrelsen, till och med budgetåret
1936/1937 anvisats 35,000 kronor. Överstyrelsen hemställde nu, att för budgetåret
1937/1938 måtte anvisas samma belopp som för budgetåret 1936/
1937, eller 10,000 kronor. Om så skedde, syntes den för elementarskolan
avsedda posten böcker, samlingar och undervisningsmateriel, 2,300 kronor,
ehuru den i och för sig måste betecknas såsom alltför knappt beräknad
särskilt i betraktande av de många olika utbildningsmöjligheterna vid läroanstalten,
kunna bibehållas oförändrad för budgetåret 1937/1938.

Tekniska elementarskolan i Borås. 1936 års riksdag anvisade för
denna skolas räkning ett engångsbelopp av 3,000 kronor till utrustning av
laboratoriet för fysik och elektroteknik. Skolöverstyrelsen har med anledning
härav för nästkommande budgetår beräknat en minskning av förevarande
anslag med ett belopp, motsvarande nämnda engångsanslag.

Tekniska gymnasiet i Härnösand. Överstyrelsen har anfört, att
den för gymnasiet avsedda posten böcker, samlingar och undervisningsmateriel,
1,600 kronor, syntes vara för knappt tilltagen. Överstyrelsen hade till
detta ändamål för budgetåret 1936/1937 hemställt örn anvisande av ett belopp
av 2,500 kronor, innebärande en ökning med 900 kronor, vilken hemställan
dock icke bifallits. En jämförelse med de övriga tekniska läroverken
gåve emellertid vid handen, att tekniska gymnasiet i Härnösand för närvarande
åtnjöte ett mindre anslag till böcker, samlingar och undervisningsmateriel
än övriga ifrågavarande läroanstalter, vilket givetvis måste medföra
viss svårighet för gymnasiet att hålla undervisningen på samma nivå som
vid övriga tekniska läroverk. Överstyrelsen såge sig därför nödsakad att
ånyo föreslå en förhöjning av anslagsmedlen till böcker, samlingar och
undervisningsmateriel med 900 kronor till 2,500 kronor.

I övrigt har överstyrelsen icke ifrågasatt några förändringar beträffande
dispositionen av ifrågavarande anslag. Anslaget skulle sålunda för nästkommande
budgetår komma att minskas med (3,000 — 900=) 2,100 kronor.

Jag biträder skolöverstyrelsens förslag örn anvisande även för nästkommande
budgetår av 10,000 kronor till laboratorieutrustning och undervisningsmateriel
vid tekniska elementarskolan i Norrköping.

Departe mentschefan.

364

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Det i anslaget för innevarande budgetår inberäknade beloppet å 3,000
kronor till viss utrustning vid tekniska elementarskolan i Borås bör i enlighet
med överstyrelsens förslag icke beräknas i anslaget för budgetåret
1937/1938. Däremot torde för tekniska gymnasiet i Härnösand, på sätt
överstyrelsen föreslagit, böra anslås ett med 900 kronor förhöjt belopp till
böcker, samlingar och undervisningsmateriel.

I övrigt ifrågasätter jag endast sådana förändringar i fråga örn dispositionen
av förevarande anslag, vilka föranledas av vad i det föregående anförts
beträffande överförande till anslaget av vissa på undervisning vid
parallellavdelningar belöpande kostnader för materiel, böcker m. m. Med
ledning av från överstyrelsen erhållna uppgifter och på grundval av mitt
förut framställda förslag rörande omfattningen av parallellundervisningen
under nästa läsår beräknar jag av nämnda anledning följande höjningar
av förevarande anslagsmedel, nämligen beträffande böcker, samlingar och
undervisningsmateriel tillhopa 3,300 kronor (varav för Örebro 1,200 kronor,
Malmö 200 kronor, Västerås 100 kronor, Norrköping 1,000 kronor, Härnösand
600 kronor och Eskilstuna 200 kronor), beträffande materiel m. m.
till laborationer tillhopa 1,100 kronor (varav för Örebro 400 kronor, Malmö
200 kronor, Västerås 200 kronor och Norrköping 300 kronor) samt beträffande
materiel m. m. till verkstad 200 kronor för Norrköping. Den av berörda
anledning föranledda anslagshöjningen skulle alltså utgöra sammanlagt
(3,300 + 1,100 + 200=) 4,600 kronor.

Förevarande anslag bör således mellan de särskilda tekniska läroverken
och olika anslagsändamål under budgetåret 1937/1938 fördelas på följande
sätt:

	1	2	3	i	5
	Böcker, samlingar och under-	Materiel m. m. till labora-tioner	Materiel m. m. till	Laborato- rieutrust-ning och undervis-ningsma-teriel	Summa
	visnings- materiel	verkstad
Tekniska gymnasiet i Örebro.....	3,700	3,850	—	—	7,550
» läroverket i Malmö.....	2,700	3,200	—	—	5,900
Elektrotekniska fackskolan i Västerås	2,300	2,000	—	—	4,300
Tekniska elementarskolan i Norr-köping .................	3,300	1,800	1,400	10,000	16,500
Tekniska elementarskolan i Borås . .	1,800	1,200	1,200	—	4,200
» gymnasiet i Härnösand . .	3,100	1,950	—	—	5,050
» fackskolan i Eskilstuna . .	2,200	1,500	—	—	3,700
Summa kronor	—	—	—	—	47,200

Förevarande anslag bör sålunda för budgetåret 1937/1938 uppföras med
47,200 kronor. Anslagsökningen utgör (47,200 — 44,700 =) 2,500 kronor.
Stat för anslaget bör i sinom tid fastställas av Kungl. Maj:t.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

365

21. Förslagsanslaget till dyrtidstillägg åt befattningshavare

i statens tjänst.

Detta anslag är nu uppfört med 6,500,000 kronor.

Vid oförändrade avlöningsförhållanden torde anslaget kunna för nästa
budgetår, med beaktande jämväl av de förslag rörande lönereglering för
personal vid serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset, som av Kungl.
Majit i annat sammanhang framlagts, beräknas till 6,860,000 kronor.

En väsentlig minskning av anslaget möjliggöres emellertid vid bifall till
förslaget om lönereglering för lärarpersonalen vid statens undervisningsväsen,
vilket förslag bland annat innebär, att ifrågavarande befattningshavare, vilka
hittills åtnjutit dyrtidstillägg efter de grunder, som gälla för oreglerade verk,
skola, i den mån de övergå på det nya lönesystemet, från och med den 1
januari 1938 erhålla det lägre dyrtidstillägg, som utgår å reglerad lön.
Inom läroverkslönesakkunniga verkställda överslagsberäkningar giva vid
handen, att förevarande anslag av denna anledning bör för nästa budgetår
kunna minskas med förslagsvis 1,500,000 kronor. Anslaget synes böra uppföras
med i runt tal 5,400,000 kronor.

Departe mentschefen.

366

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

22. Kostnadsjämförelse.

De av de ovannämnda avlöningsanslagen, vilka från och med den 1 januari
1938 påverkas av löneregleringen, hava i det föregående för nästa budgetår
beräknats vid oförändrade löneförhållanden till sammanlagt 26,542,750 kronor
och vid bifall till löneregleringsförslaget till sammanlagt 29,069,500
kronor. Av sistnämnda belopp belöpa 1,034,700 kronor på förutberörda
övergångslön. De löpande merkostnaderna för löneregleringen för det halva
budgetår, varom här är fråga, utgöra alltså (29,069,500 — 1,034,700 —
26,542,750 =) 1,492,050 kronor. Härvid hava medel icke beräknats för
bestridande av kostnaderna för den lönenämnd, som omförmäles i förslaget
till avlöningsreglemente. I detta avseende hänvisas till vad i annat sammanhang
yttrats beträffande lönenämnd för folkskoleväsendet.

Kungl. Maj.ts proposition Kr 271.

367

IV. Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1. godkänna förutberörda förslag till avlöningsreglemente
för ordinarie lärare vid statens undervisningsväsen jämte
den reglementet bilagda tjänsteförteckningen;

2. besluta, att lärare vid högre lärarinneseminariet, de allmänna
läroverken, folkskoleseminariema, läroanstalterna för
blinda, vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat
lyte och de tekniska läroverken skola äga att under tiden
den 1 januari—den 30 juni 1938 uppbära provisoriskt dyrortstillägg
enligt samma grunder, som gälla för andra befattningshavare
i statens tjänst;

3. medgiva, att dyrtidstillägg till nämnda lärare må under
tiden den 1 januari—den 30 juni 1938 utgå enligt samma
grunder, som gälla för statens befattningshavare vid s. k.
nyreglerade verk;

4. besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den
civila statsförvaltningen, skall från och med den 1 januari
1938 äga tillämpning å statens folkskolinspektörer, nomadskolinspektören
och husmoder vid läroanstalterna för blinda
samt å husmoder och Översköterska vid vårdanstalten i Lund
för blinda med komplicerat lyte;

5. bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de tilläggsbestämmelser
och tillämpningsföreskrifter, som kunna erfordras
för genomförandet av de ovannämnda avlöningsbestämmelserna
eller eljest stå i samband därmed;

6. medgiva, att ordinarie befattningshavare, som här avses
och för vilka ny lönereglering genomföres från och med
januari 1938, må, under förutsättning att de underkasta sig
vederbörande avlöningsreglemente, vid ingången av nämnda
månad av statsmedel uppbära ett belopp, motsvarande vad
de skulle hava uppburit i förskott för samma månad, om
de före den 1 januari 1938 gällande avlöningsbestämmelserna
då fortfarande ägt giltighet;

368

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

7. bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående angivits, meddela de
bestämmelser i övrigt rörande övergången till det nya avlöningssystemet,
som må befinnas erforderliga;

8. förklara sig icke hava något att erinra mot de av mig
förordade riktlinjerna för en lönereglering för vaktmästarpersonalen
vid förutnämnda läroanstalter;

9. besluta, att provisorisk avlöningsförbättring må för tiden
den 1 juli—den 31 december 1937 utgå till lärare vid högre
lärarinneseminariet, de allmänna läroverken, folkskoleseminarierna
och de tekniska läroverken samt till statens folkskolinspektörer
och nomadskolinspektören ävensom under budgetåret
1937/1938 till lärare vid småskoleseminarierna, allt enligt
samma grunder, som föreskrivits för budgetåret 1936/
1937;

10. medgiva, att arvodesförhöjning för vissa extra ordinarie
lärare vid högre lärarinneseminariet, allmänt läroverk eller
statens folkskoleseminarium må efter nu gällande grunder
utgå till och med den 31 december 1937;

11. godkänna följande avlöningsstat för högre lärarinneseminariet,
att tillämpas under tiden den 1 juli—den 31 december
1937:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och (i förekommande fall)

tjänstgöringspenningar.....kronor 69,700

b. Alderstillägg, förslagsvis..... » 7,000

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier,

förslagsvis............... » 3,000 7 9 )7 00

2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit:

a. Grundbelopp:

1) Arvoden åt extra lärare
och timlärare . kronor 19,110

2) Arvodesförhöjning
åt vissa extra ordinarie
ämneslärare,

förslagsvis....... » 300

369

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 271.

3) Arvoden åt timlärar innor

vid vissa kurser
(parallellkurser),
förslagsvis.......kronor

4) Understöd åt extra
ordinarie lärare vid
förfall på grund av
sjukdom, förslagsvis »

5) Vissa arvoden till ordinarie
lärare m. m. »

Anin.: Ur denna post
utgår arvode med 500
kronor för år räknat till
rektor, lektor och adjunkt._

3,000

3,575

26,035

b. Vikariatsersättningar m. m.,

förslagsvis...............kronor 50

Särskilda löneförmåner till ordinarie
och icke-ordinarie tjänstemän:
a. Tillfällig löneförbättring åt lä -

rare, förslagsvis...........kronor 19,350

b. Tillfällig löneförbättring åt

vaktmästare och eldare..... » 325

c. Provisorisk avlöningsförbätt ring,

förslagsvis........... » 6,165

d. Hyresersättningar och hyresbidrag
................. > 10,125

26,085

35,965

Summa kronor 141,750

Särskilda uppbördsmedel:

Termins- och inskrivningsavgifter.......kronor 11,650

Nettoutgift kronor 130,100;

12. godkänna följande personalförteckning för högre lärarinneseminariet,
att tillämpas tills vidare från och med
den 1 januari 1938:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.

Högre lärarinneseminariet.

1 rektor, lön enligt 6 § 1 mom. i avlöningsregle -

mentet............................... —

9 lektorer.............................. L 28

2 adjunkter............................L 24

11 ämneslärarinnor........................L 22

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271. 24

370

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

1 lärare i teckning....................... L 20

1 lärare i musik......................... L 20

1 lärare i gymnastik med lek och idrott.......L 20

4 övningsskollärare....................... L 20

1 lärarinna i kvinnlig slöjd.................L 16

Statens skolköksseminarium och hushållsskola.

5 lärarinnor i hushållsgöromål...............L 19

1 lärarinna i kvinnlig slöjd.................. L 16;

13. godkänna följande avlöningsstat för högre lärarinneseminariet,
att tillämpas under tiden den 1 januari—den
30 juni 1938:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis
........................ kronor 161,200

2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t:

a. Grundbelopp.............kronor 3,765

b. Vikariatsersättningar m. m.,

förslagsvis............... »_50 3,815

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal:

a. Grundavlöningar m. m., förslagsvis
................. kronor 25,000

b. Avlöningsförhöjningar m. m.,

förslagsvis............... » 1,500 26,500

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie
oclf icke-ordinarie tjänstemän: a.

Provisoriskt dyrortstillägg, förslagsvis
................kronor 13,710

b. Tillfällig löneförbättring åt

vaktmästare och eldare..... » 325 14,035

Summa kronor 205,550.
Särskilda uppbördsmedel:

Termins- och inskrivningsavgifter.......kronor 11,650

Nettoutgift kronor 193,900;

14. till Högre lärarinneseminariet: Avlöningar för budgetåret
1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av kronor 324,000;

15. medgiva, att det må ankomma på Kungl. Maj:ts avgörande,
huruvida inbyggd praktisk realskollinje må, i hu -

371

Kungl. Maj.is proposition Nr 271.

vudsaklig överensstämmelse med hittills tillämpade grunder,
anordnas vid allmänt läroverk eller kommunal mellanskola;

16. besluta, att samrealskolorna i Eslöv, Motala och Skellefteå
skola från och med budgetåret 1937/1938 eller den
senare tidpunkt, Kungl. Majit bestämmer, successivt ombildas
till högre samläroverk med i Eslöv treårigt latin- och
realgymnasium, i Motala fyraårigt latin- och realgymnasium
samt i Skellefteå fyraårigt latin- och treårigt realgymnasium,
allt under förutsättning, ej mindre att vederbörande kommun
åtager sig att tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler
jämte inredning och möbelutrustning samt bostad åt rektor
eller motsvarande kontant ersättning, än även, i fråga örn
Skellefteå, att staden förbinder sig att bevilja ett engångsanslag
av 5,000 kronor till bestridande av kostnaderna för
komplettering av undervisningsmaterielen och utvidgning av
biblioteket;

17. besluta, att lärare vid provårsläroverk, som för minst
en termin förordnats att vara föreståndare för provårskursen,
må — utöver särskilt arvode med 1,500 kronor för år enligt
ovannämnda avlöningsreglemente för ordinarie lärare vid
statens undervisningsväsen — åtnjuta tilläggsarvode med
300 kronor för år, därest ovan angivna provisoriska utvidgning
av provårsinstitutionen kommer till stånd och så länge
denna utvidgning består;

18. medgiva, att gällande bestämmelser angående rätt för
ämneslärarinna vid allmänt läroverk att för lönetur tillgodoräkna
sig tjänstgöring vid statsunderstödd enskild läroanstalt
må, i huvudsaklig överensstämmelse med vad skolöverstyrelsen
i ovanberörda skrivelse den 31 augusti 1936 föreslagit,
utsträckas att gälla tills vidare till och med utgången
av juni 1945;

19. besluta, att vid de allmänna läroverken skola från och
med den 1 juli 1937 — utöver de lärartjänster, som jämlikt
beslut av 1935 års riksdag skola från och med sagda
dag inrättas — inrättas ytterligare 10 lektorstjänster och 4
ad j unktst jänster;

20. besluta, att vid de allmänna läroverken skola från
och med den 1 juli 1937 inrättas en teckningslärare än st
och 5 tjänster såsom lärarinnor i kvinnligt handarbete;

21. besluta, att till tjänster vid högre allmänna läroverk
skola från och med den 1 juli 1937 ombildas följande lärartjänster
vid realskolor nämligen 3 rektorstjänster, 2 teckningslärartjänster,
1 musiklärartjänst och 2 gymnastiklärartjänster;

372

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

22. godkänna följande avlöningsstat för de allmänna läroverken,
att tillämpas under tiden den 1 juli—den 31 december
1937:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och (i förekommande
fall)tjänstgöringspenningar kronor 4,950,000

b. Alderstillägg, förslagsvis. . » 730,000

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier,
förslagsvis........ »_45,000 5,725,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t:

a. Arvoden åt extra ämneslä rare.

...............kronor 604,100

b. Arvodesförhöjning åt vissa
extra ordinarie ämneslära re,

förslagsvis......... »

c. Arvoden åt lärare i manlig

slöjd ............... »

d. Arvoden åt lärarinnor i hushållsgöromål
.......... »

e. Extra arvoden åt lärare i

övningsämen........ »

f. Arvoden åt lärare vid in byggda

praktiska realskollinjer,
förslagsvis....... »

g. Understöd åt extra ordina rie

lärare vid förfall på
grund av sjukdom, förslagsvis
.............. »

h. Arvoden åt skolläkare, förslagsvis
.............. »

i. Arvoden åt tillsyningslära re,

kvinnliga sakkunniga
och första lärarinnor ... »

j. Särskilda arvoden vid prov årsläroverk.

.......... *

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Arvoden åt bibliotekarier kronor 31,900

b. Arvoden åt biträden å rek torsexpeditionerna.

..... » 33,350 65,250

2,500

22,000

8,000

334,800

11.500

4,000

50.500

20,925

53,100 1,111,425

373

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och ickeordinarie
tjänstemän:

a. Tillfällig löneförbättring,

förslagsvis............kronor 1,095,000

b. Provisorisk avlöningsför bättring,

förslagsvis..... » 225,075

c. Personliga lönetillägg åt

vissa ordinarie Övningslärare,
förslagsvis........ » 2,000

d. Vissa ersättningar, förslagsvis
.............. »_150 1,322,225

Summa kronor 8,223,900

Särskilda uppbördsmedel:

Bidrag från Stockholms stad.........kronor 7,500

Nettoutgift kronor 8,216,400;

23. godkänna följande personalförteckning för de allmänna
läroverken, att tillämpas tills vidare från och med den 1
januari 1938:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat:

57 rektorer vid högre allmänna läroverk, lön enligt
6 § 1 mom. i avlöningsreglementet.......... —

Anni.: Av dessa rektorer skola 18 tillhöra avlöningsgruppen
I, 23 avlöningsgruppen II och 16 avlöningsgruppen III.

80 rektorer vid realskolor, lön enligt 6 § 1 mom. i

avlöningsreglementet..................... —

Anni.: Av dessa rektorer skola 5 tillhöra avlöningsgruppen
I, 25 avlöningsgruppen II och 50 avlöningsgruppen III.

402 lektorer..............................L 27

1,258 adjunkter............................L 23

Anm.: Av dessa adjunktstjänster må uppehållas endast
så många tjänster, att antalet uppehållna adjunktstjänster
å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt

1,258.

257 ämneslärarinnor........................ L21

103 lärare i teckning...................... L 20

83 lärare i musik.........................L 20

88 lärare i gymnastik med lek och idrott.......L 20

23 lärarinnor i kvinnlig slöjd ................L 16

374

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Tjänstemän å övergångsstat.

44 adjunkter............................L 22

Anm.: Av dessa adjunktstjänster må uppehållas endast så många
tjänster, att antalet uppehållna adjunktstjänster å ordinarie stat
och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt 1,258.

24. bemyndiga Kungl. Majit att — utan hinder av sagda
personalförteckning — tills vidare under budgetåret 1937/
1938, då för realskolestadiet avsedd ordinarie ämneslärarbefattning
vid samläroverk skall tillsättas, besluta, huruvida
befattningen skall kungöras ledig såsom adjunktsbefattning
eller ämneslärarinnebefattning;

25. godkänna följande avlöningsstat för de allmänna läroverken,
att tillämpas under tiden den 1 januari—den 30
juni 1938:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis.................kronor 10,000,000

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat,
förslagsvis ............ » 135,000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t:

a. Arvoden åt kvinnliga
sakkunniga . . kronor 525

15,000

1,250

50,500
31,900

33,350

53,100 » 185,625

b. Arvoden åt tillsyns -

lärare.......... »

c. Personliga tilläggsarvoden
åt 5 första
lärarinnor..... »

d. Arvoden åt skolkare,
förslagsvis . .

e. Arvoden åt biblio -

tekarier ....... . »

f. Arvoden åt biträ den

å rektorsexpeditionema.
.... »

g. Särskilda arvoden

vi d pro vårsläroverk,
förslagsvis...... »

375

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal:

a. Grundavlöningar
m. m., förslagsvis kronor 1,278,000

b. Avlöningsförhöj ningar

m. m., förslagsvis
........ » 130,000 kronor 1,408,000

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie

och icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis
.......................... » 95,175

Summa kronor 11,823,800

Särskilda uppbördsmedel:

1. Bidrag från Stockholms
stad........kronor 7,500

2. Ersättningar från skol kommuner,

som icke
tillhandahålla lärare
tjänstebostad...... » 118,000

3. Avkastning av donationer
från kronan

m. m............ »__18,800 kronor 144,300

Nettoutgift kronor 11,679,500;

26. till Allmänna läroverken: Avlöningar för budgetåret
1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av kronor 19,895,900;

27. till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommu nala

gymnasier för budgetåret 1937/1938 anvisa ett anslag
av..............................kronor 21,400;

28. godkänna följande avlöningsstat för folkskoleseminarierna,
att tillämpas under tiden den 1 juli—den 31 december
1937:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och tjänstgöringspenningar kronor 477,500

b. Ålderstillägg, förslagsvis..... » 100,000

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier,

förslagsvis............... » 17,500 595,000

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat:

a. Lön och tjänstgöringspenningar kronor 9,150

b. Ålderstillägg, förslagsvis..... » 2,400

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier,

förslagsvis............... »_200 11,750

376

Kungl. May.ts proposition N:r 271

3. Arvoden och särskilda] ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t:

a. Arvoden till extralärare och timlärare
.................kronor 47,650

b. Arvodesförhöjning till vissa
extra ordinarie ämneslärare,

förslagsvis............... » 400

c. Understöd till extra ordinarie
lärare vid förfall på grund av

sjukdom, förslagsvis....... » 500

d. Arvoden till lärare vid förberedande
kurs vid seminariet i

Falun.................. » 1,200

e. Arvoden för undervisning i hushållsgöromål
............. » 675

f. Lönetillägg till teckningslära ren

J. A. Lydh vid seminariet
i Luleå och teckningsläraren
J. E. R. Nyreen vid seminariet
i Karlstad.......... > 2,100

g. Tilläggsarvoden till lärare i »

trädgårdsskötsel vid dubbelseminarier
................ » 2,400

h. Särskilda arvoden vid prov årsseminarier.

........... » 9,600

i. Tilläggsarvoden tilllärare vid de

vid vissa seminarier anordnade
kurser för utbildande av kyrkomusiker,
förslagsvis........ » 2,100

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Arvoden till seminarieläkare. . kronor 7,500

b. Arvoden till seminariebibliote karier.

................. » 4,000

c. Arvoden till biträden vid rek torsexpeditioner.

.......... » 2,850

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och ickeordinarie
tjänstemän:

a. Hyresersättning till rektorer vid

vissa seminarier...........kronor 7,250

b. Hyresbidrag till lärare vid se minarierna

i Göteberg och
Stockholm, förslagsvis...... » 8,300

66,625

14,350

377

Kungl Maj:ts proposition Nr 271.

c. Tillfällig löneförbättring, förslagsvis
.................kronor 105,325

d. Provisorisk avlöningsförbätt ring,

förslagsvis........... » 17,000

e. Personliga lönetillägg till vissa

ordinarie Övningslärare, förslagsvis
................. » 4,500 142,375

Summa förslagsanslag kronor 830,100;

29. godkänna följande personalförteckning för folkskoleseminarierna,
att tillämpas tills vidare från och med den
1 januari 1938:

Personalförteckning.

Tjänstemän å ordinarie stat. Löne Ding.

J grad.

10 rektorer, lön enligt 6 § 1 mom i avlöningsregle mentet

. ............................ —

Annu.: Av dessa rektorer skola 6 tillhöra avlöningsgruppen
I, 1 avlöningsgruppen II och 3 avlöningsgrup -

pen III.

71 lektorer.............................. L 27

10 lärare i teckning....................... L 21

10 lärare i musik........................ L 21

13 lärare i gymnastik med lek och idrott....... L 21

74 övningsskollärare....................... L 20

7 lärare i manlig slöjd.................... L18

7 lärarinnor i kvinnlig slöjd................ L18

6 lärarinnor i hushållsgöromål.............. L16

3 lärarinnor i kvinnlig slöjd vid manligt seminariums
övningsskola ..................... L 16

6 lärare i trädgårdsskötsel vid dubbelseminarium L 16

4 lärare i trädgårdsskötsel vid enkelseminarium. . L 13

Tjänstemän å övergångsstat.

1 rektor, lön enligt 6 § 1 mom. i avlöningsreglementet,
avlöningsgruppen III..............

2 lektorer.............................. L 27

1 adjunkt............................. L 23

1 lärare i musik......................... L 21

3 övningsskollärare....................... L 20

1 lärare i manlig slöjd.................... L 18

1 lärarinna i kvinnlig slöjd vid manligt seminariums
övningsskola..................... L 16

2 lärare i trädgårdsskötsel vid enkelseminarium. . L 13;

378

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

30. godkänna följande avlöningsstat för folkskoleseminarierna,
att tillämpas under tiden den 1 januari—den 30
juni 1938:

Avlöningsstat.

Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis.................kronor

Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat,
förslagsvis................. »

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t:

a. Arvoden åt seminarie läkare.

..........kronor

b. Arvoden åt seminarie bibliotekarier.

..... »

c. Arvoden åt biträden
å rektorsexpeditioner na.

............. »

d. Särskilda arvoden vid

provårsseminarier,
förslagsvis........ »

e. Tilläggsarvoden åt lä rare

vid de vid vissa
seminarier anordnade
kurser för utbildande
av kyrkomusiker, förslagsvis
.......... »

f. Tilläggsarvoden åt
teckningsläraren J. A.
Lydh vid seminariet
i Luleå och teckningsläraren
J. E. R. Nyreen
vid seminariet

i Karlstad........ »

7,500

4,000

2,850

9,600

2,100

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
:

a. Grundavlöningar m.

m., förslagsvis.....kronor 42,000

b. Avlöningsförböjningar

m. m., förslagsvis . . » 6,000 »

950,000

52,000

28,150

48,000

379

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie
och icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis
..........................kronor 1,750

Summa kronor 1,079,900

31. till Fölkskoleseminarier: Avlöningar för budgetåret 1937/

1938 anvisa ett förslagsanslag av......kronor 1,910,000;

32. till Fölkskoleseminarier: Omkostnader för budgetåret
1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av . . . kronor 273,900;

33. till Fölkskoleseminarier: Materiel, böcker m. m. för budgetåret
1937/1938 anvisa ett reservationsanslag

av.............................. kronor 75,500;

34. till Fölkskoleseminarier: Stipendier för budgetåret 1937/
1938 anvisa ett reservationsanslag av ... . kronor 109,000;

35. till Fölkskoleseminarier: Utrustning för budgetåret 1937/

1938 anvisa ett reservationsanslag av.....kronor 15,000;

36. godkänna följande avlöningsstat för småskoleseminarierna,
att tillämpas under budgetåret 1937/1938:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och tjänstgöringspennin-gar..................	kronor	131,200
b. Ålderstillägg, förslagsvis....	»	24,000
c. Fyllnadsarvoden åt vikarier, förslagsvis..............		7,000	162,200
2. Avlöningar till tj änstemän å över-gångsstat : a. Lön och tjänstgöringspennin-gar..................	kronor	30,400
b. Ålderstillägg, förslagsvis . . .		7,000
c. Fyllnadsarvoden åt vikarier, förslagsvis..............	)	800	38,200
3. Arvoden och särskilda ersättnin-gar, bestämda av Kungl. Maj:t: a. Arvoden till extra lärare un-der tjänstledighet på grund av sjukdom, förslagsvis : . . .	kronor	600
b. Arvoden till timlärare.....	»	26,500
c. Tilläggsarvoden till lärare i trädgårdsskötsel.........		600
d. Arvode till ett biträde för mat-lagningen vid seminariet i Lycksele...............	»	900	28,600

380

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.
4. Avlöningar till övrig icke-ordi -

narie personal: a. Arvoden till seminarieläkare	kronor	3,150
b. Arvoden till seminariebiblio-tekarier...............		1,950
c. Arvoden till biträden vid rek-torsexpeditioner..........	»	1,000	6,100
Särskilda löneförmåner till ordi-narie och icke-ordinarie tjänste-män: a. Hyresersättning till rektor vid seminariet i Skara........	kronor	2,000
b. Särskilda lönetillägg till lärare vid vissa seminarier......		2,600
c. Tillfällig löneförbättring, för-slagsvis ................	>	36,000
d. Provisorisk avlöningsförbätt-ring, förslagsvis..........	»	3,000	43,600
Summa förslagsanslag kronor 278,700;

37. till Småskoleseminarier: Avlöningar förbudgetåret 1937/

1938 anvisa ett förslagsanslag av.......kronor 278,700;

38. till Småskoleseminarier: Omkostnader för budgetåret
1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av ... . kronor 66,200;

39. till Småskoleseminarier: Materiel, höcker m. m. för budgetåret
1937/1938 anvisa ett reservationsanslag

av..............................kronor 12,000;

40. till Småskoleseminarier: Stipendier för budgetåret 1937/ .

1938 anvisa ett reservationsanslag av.....kronor 18,000;

41. till Småskoleseminarier: Utrustning för budgetåret 1937/

1938 anvisa ett reservationsanslag av......kronor 7,000;

42. besluta, att från och med den 1 juli 1937 för expenser
skall utgå ej mindre till ordinarie och av Kungl. Majit förordnad
folkskolinspektör ävensom till å ledig befattning
vikarierande folkskolinspektör ersättning med 500 kronor för
år, dock att folkskolinspektör, som är tjänstledig, skall av
honom tillkommande expensersättning till sin vikarie avstå
200 kronor för år, såvida icke Kungl. Majit i särskilt fall
bestämmer, att han skall avstå högre belopp, än även till
vikarie för folkskolinspektör, som åtnjuter semester, ersättning
med ett belopp, beräknat efter 200 kronor för år;

381

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 271.

43. godkänna följande avlöningsstat för folkskolinspektionen,
att tillämpas under tiden den 1 juli—den 31 december
1937:

Avlönings stat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:
a. Lön och (i förekommande fall)
ortstillägg till 52 inspektörer,
förslagsvis...............kronor 93,450

b. Ålderstillägg, förslagsvis .... » 13,000

c. Tjänstgöringspenningar till 52

inspektörer.............. » 46,800

d. Fyllnadsarvoden åt vikarier,

förslagsvis............... » 15,000 168,250

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal....... 11,700

3. Särskilda löneförmåner till ordinarie
och icke-ordinarie tjänstemän: -

a. Expensersättning, förslagsvis . kronor 13,650

b. Tillfällig löneförbättring, förslagsvis
................. * 25,800

c. Provisorisk avlöningsförbätt ring,

förslagsvis......... * -LOOP^ 43,450

Summa kronor 223,400;

44. godkänna följande personalförteckning för folkskolinspektionen,
att tillämpas tills vidare från och med den 1

januari 1938:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän å ordinarie stat.

52 folkskolinspektörer......................B 26

1 nomadskolinspektör..................... B 26;

45. godkänna följande avlöningsstat för folkskolinspektionen,
att tillämpas under tiden den 1 januari—den 30 juni
1938:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis.................kronor 265,500

2. Arvode och särskild ersättning, bestämd

av Kungl. Majit.................

750

382

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per -

sonal.......................... kronor 11,700

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis... » 14,950

Summa kronor 292,900;
46. till Folks7c olin spek ilonen: Avlöningar för budgetåret

1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av kronor 516,300;

47. godkänna följande avlöningsstat för nomadskolorna,
att tillämpas under budgetåret 1937/1938:

Avlöningsstat.

1. Avlöning till tjänsteman å ordinarie stat:

a. Lön,tjänstgöringspenningar och

ortstillägg...............kronor 2,900

b. Alderstillägg, förslagsvis..... » 500

c. Fyllnadsarvode åt vikarie, förslagsvis
................._500 3,900

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t......................... 6,830

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal:

a. Grund avlöningar m. m......kronor 49,200

b. Avlöningsförböjningar m. m.,

förslagsvis............... » 13,150 62,350

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och
icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis. . . . kronor 14,420

Summa förslagsanslag kronor 87,500;

48. till Nomadskolor: Avlöningar för budgetåret 1937/1938

anvisa ett förslagsanslag av............kronor 87,500;

49. godkänna följande avlöningsstat för läroanstalterna
för bbnda, att tillämpas under tiden den 1 juli—den 31
december 1937:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:
a. Lön och tjänstgöringspenningar kronor 46,700

b. Alderstillägg, förslagsvis..... » 6,850

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier, förslagsvis
................. >_350 53,900

2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis
............................ 2,100

383

Kungl. Maj:t proposition Nr 271.

3. Avlöningar till övrig icke-or di narin personal:

a. Grundavlöningar m. m......kronor 3,750

b. Avlöningsförhöjningar m. m.,

förslagsvis............... » 100 3,850

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke ordinarie

tjänstemän, förslagsvis.......... 9,950

Summa förslagsanslag kronor 69,800;

50. godkänna följande personalförteckning för läroanstalterna
för blinda, att tillämpas tills vidare från och med
den 1 januari 1938:

Personalförteckning.

Befattning.

3 rektorer, lön enligt 6

mentet för ordinarie lärare vid statens undervis -

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 mom. i avlöningsregle -

Löne grad.

ningsväsen............................ —

11 lärare i kunskapsämne. . .................L 20

1 lärare i musik.........................L 20

2 lärare i gymnastik med lek och idrott.......L 20

13 arbetslärare............... L 15

1 lärarinna i hushållsgöromål...............L 15

1 husmoder............................B 7;

51. godkänna följande avlöningsstat för läroanstalterna
för blinda, att tillämpas under tiden den 1 januari—den
30 juni 1938:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis..................kronor 103,400

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t............ > 1,780

3. Aylöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m.,

förslagsvis..........kronor 4,600

b. Avlöningsförhöjningar

m. m., förslagsvis ...._» 400 » 5,000

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis >_3,520

Summa kronor 113,700;

52. till Läroanstalter för blinda: Avlöningar för budgetåret
1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av kronor 183,500;

53. besluta, att till ordinarie vaktmästare och med dem
jämförliga befattningshavare vid vårdanstalten i Lund för

384

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

blinda med komplicerat lyte, tekniska läroverken i Örebro,
Malmö och Härnösand, tekniska elementarskolorna i Norrköping
och Borås samt elektrotekniska fackskolan i Västerås
skola under budgetåret 1937/1938 utgå tillfälliga lönetillägg
enligt enahanda bestämmelser som för budgetåret 1936/
1937;

ävensom förklara, att i fråga örn tillerkännande av tillfälliga
lönetillägg åt icke-ordinarie befattningshavare skall
för budgetåret 1937/1938 gälla vad i sådant hänseende blivit
för budgetåret 1936/1937 beslutat;

54. godkänna följande avlöningsstat för vårdanstalten i
Lund för blinda med komplicerat lyte, att tillämpas under
tiden den 1 juli—den 31 december 1937:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och tjänstgöringspenningar kronor 18,225

b. Alderstillägg, förslagsvis..... » 2,725

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier, förslagsvis
................ »_150 21,100

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be stämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis. . kronor 2,900

3. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke ordinarie

tjänstemän:

a. Tillfällig löneförbättring,

förslagsvis..........kronor 3,300

b. Tillfälligt lönetillägg, förslagsvis
............ » 500 kronor 3,800

Summa förslagsanslag kronor 27,800;

55. godkänna följande personalförteckning för vårdanstalten
i Lund för blinda med komplicerat lyte, att tillämpas
tills vidare från och med den 1 januari 1938:

Personalförteckning.

Befattning. Tjänstemän å ordinarie stat. Lönegrad.

1 rektor, lön enligt 6 § 1 mom. i avlöningsreglementet
för ordinarie lärare vid statens under -

visningsväsen .......................... —

4 lärarinnor i kunskapsämne................L 20

4 lärarinnor i slöjd......................L 15

1 husmoder ............................B 8

1 Översköterska..........................B 6;

385

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

56. godkänna följande avlöningsstat för vårdanstalten i
Lund för blinda med komplicerat lyte, att tillämpas under
tiden den 1 januari—den 30 juni 1938:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till lärare, husmoder och Översköterska,
förslagsvis...............kronor 31,900

2. Avlöningar till övriga tjänstemän å

ordinarie stat:

a. Lön och tjänstgöringspenningar. . kronor 2,325

Avlöningsstat.

	Lön	Tjänst- görings- pen- ningar	Summa
1 maskinist..........	550	325	875
1 vaktmästare ........	450	275	725
1 vaktmästare........ Anm.: För maskinist och vaktmästare kan lönen efter 3 år höjas med 100 kronor, efter 6 år med ytterligare 100 kronor och efter 9 år med än ytterligare 100 kro-nor.	450	275	725
Summa kronor	—	—	2,325

b. Ålderstillägg, förslagsvis......kronor 600

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier, förslagsvis
.................. _»_75 3_000

3. Avlöning till tjänsteman å övergångsstat: a.

Lön och tjänstgöringspenningar kronor 900

Avlöningsstat.

	Lön	Tjänst- görings- pen- ningar	Summa
1 kvinnligt skrivbiträde, till-lika räkenskapsförare . . .	650	250	900
Anni.: Härtill kunna kom-ma tre ålderstillägg, vart och ett å 200 kronor, efter respek-tive 5, 10 och 15 års tjänst-göring. Av varje ålderstill-lägg skola 100 kronor utgöra lön och 100 kronor tjänstgö-ringspenningar.
Summa kronor	—	—	900

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271.

386

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

b. Alderstillägg, förslagsvis......kronor 200

c. Fyllnadsarvoden till vikarier, förslagsvis
.................. _»_50 1,150

3. Arvode och särskild ersättning, bestämd av

Kungl. Maj:t......................kronor 650

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m., förslagsvis
......................kronor 4,000

b. Avlöningsförhöjningar m. va., förslagsvis
.................. _»_600 4,600

5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och
icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis .... kronor 500

Summa kronor 41,800;

57. till Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat

lyte: Avlöningar för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag
av.........................kronor 69,600;

58. besluta, att vid de nu befintliga tekniska läroverken
skall från och med den 1 juli 1937 inrättas ytterligare en
lektorstjänst;

59. godkänna följande avlöningsstat för de nu befintliga
tekniska läroverken, att tillämpas under tiden den 1 juli—
den 31 december 1937:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a. Lön och tjänstgöringspen ningar.

................kronor 148,950

b. Alderstillägg, förslagsvis .... » 17,500

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier,

förslagsvis.............. > 4,000 170,450

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t:

a. Arvoden åt extralärare .... kronor 75,100

b. Arvoden åt vaktmästare m. fl. » 1,925

c. Understöd åt extra ordinarie
lärare vid förfall på grund av

sjukdom, förslagsvis...... » 500 77,525

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Övningar i lantmäteri.....kronor 1,075

b. Föredrag om arbetarskydd

och hygien............. » 950

c. Arvoden åt bokförings- och

skrivbiträden åt rektorerna . »

2,600

387

Kungl. Maj.is •proposition Nr 271.

d. Arvoden åt skolläkare.....kronor 1,675

e. Arvoden åt bibliotekarier . . » 1,400

f. Arvoden åt biträden vid la borationer.

............. *_1,000 8,700

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och ickeordinarie
tjänstemän:

a. Tillfällig löneförbättring för

lärare, förslagsvis.........kronor 35,000

b. Provisorisk avlöningsförbätt ring

för lärare, förslagsvis . . » 6,825

c. Tillfälligt lönetillägg åt vissa

vaktmästare och med dem jämförliga
befattningshavare, förslagsvis
................ »_2,000 43,825

Summa förslagsanslag kronor 300,500;

60. godkänna följande personalförteckning för de nu befintliga
tekniska läroverken, att tillämpas tills vidare från
och med den 1 januari 1938:

Personalförteckning.

Befattning. Tjänstemän å ordinarie stat. Lönegrad.

7 rektorer, lön enligt 6 § 1 mom. i avlöningsregle mentet.

............................. —

Anm.: Av dessa rektorer skola 1 tillköra avlöningsgruppen
I, 2 avlöningsgruppen II, 3 avlöningsgruppen
III och 1 avlöningsgruppen IV.

39 lektorer..............................L 27;

61. godkänna följande avlöningsstat för de nu befintliga
tekniska läroverken, att tillämpas under tiden den 1 januari—den
30 juni 1938:

Avlön ingsstat.

1. Avlöningar till lärare, förslagsvis.....kronor 258,000

2. Avlöningar till övriga tjänstemän å ordinarie
stat:

a. Lön och tjänstgörings penningar.

.........kronor 9,600

b. Alderstillägg, förslagsvis » 1,500

c. Fyllnadsarvoden åt vikarier,
förslagsvis..... >_500 » 11,600

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t:

388

Kungl Maj:ts proposition Nr 271.

a. Arvoden åt skolläkare .	kronor	1,675
b. Arvoden åt biblioteka-
rier ..............	»	1,400
c. Arvoden åt bokförings-
och skrivbiträden åt rek-
torer ..............	»	2,600
d. Arvoden åt vaktmästare
m. fl..............	»	1,925 kronor

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: a.

Grundavlöningar m. m.,

förslagsvis.........kronor 100,000

b. Avlöningsförhöjningar

m. m., förslagsvis . . . » 3,000 » 103,000

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och

icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis . . » 2,000

Summa kronor 382,200;

62. till Tekniska läroverk: Avlöningar för budgetåret
1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av . . . kronor 682,700;

63. till Tekniska läroverk: Omkostnader för budgetåret
1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av ... kronor 70,700;

64. till Tekniska läroverk: Materiel, höcker m. m. för budgetåret
1937/1938 anvisa ett reservationsanslag

av..............................kronor 47,200;

65. till Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst
för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag

av............................kronor 5,400,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. A. Charpentier.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

389

Bilaga A.

Förslag till Kungl. Maj:ts avlönings reglemente för ordinarie lärare
vid statens undervisningsväsen.

1 kap. Allmänna bestämmelser.

1 §•

Detta reglemente äger tillämpning å ordinarie lärare vid de läroanstalter,
vilka finnas upptagna å den såsom bilaga vid reglementet fogade tjänsteförteckningen
dock med undantag av andre lärare vid tekniska gymnasiet i Göteborg,
å vilka avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, äger tillämpning.

2 §•

1 mom. De i 2 kap. avsedda befattningarna tillsättas genom förordnande
på viss tid.

2 mom. Övriga ordinarie befattningar tillsättas, i enlighet med därför gällande
föreskrifter, antingen genom fullmakt eller genom konstitutorial.

3 mom. Antalet ordinarie befattningar fastställes av Kungl. Maj:t och riksdagen,
dock med det undantag som angives i 5 § 3 mom.

3 §.

1 mom. Lärare äger åtnjuta avlöning enligt i detta reglemente givna föreskrifter
och under de i detsamma stadgade villkoren ävensom i enlighet med
de särskilda föreskrifter, som kunna varda av Kungl. Majit och riksdagen
beslutade.

2 mom. Innehavare av sådan befattning vid de allmänna läroverken, med
vilken rätt till särskilda förmåner är förenad, skall vara underkastad såväl
minskning i avlöning från statsverket till belopp, motsvarande de i avlöningen
ingående särskilda förmånerna, efter uppskattning i behörig ordning, som ock
vad i laga ordning kan varda stadgat rörande upphörande eller ändring av
nämnda särskilda förmåner; dock att vad genom donation av enskild tillförsäkrats
innehavare av viss tjänst, i syfte att bereda denne särskild förmån
utöver honom eljest tillkommande avlöning, skall oavkortat komma tjänstinnehavaren
till godo.

3 mom. Avlöning utgår, där ej annorlunda i reglementet stadgas, från
och med den dag tjänsten tillträdes till och med den dag läraren avgår på
grund av avsked, entledigande eller dödsfall.

4 mom. Utbetalning av avlöning sker månadsvis i efterskott, så framt icke
Kungl. Majit beträffande viss ersättning annorlunda stadgat.

5 mom. Angående lärares skyldighet att avgå från tjänsten samt rätt till
pension är särskilt stadgat.

4 §.

1 mom. Med ordinarie lärarbefattning må icke förenas annan tjänst å rikets
eller riksdagens stat, ej heller, utan att sådant medgivits genom beslut av
Kungl. Majit och riksdagen, å kommuns stat; dock att med ordinarie befatt -

390

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 271.

ning såsom lärare i övningsämne vid högre lärarinneseminariet, allmänt läroverk,
folkskoleseminarium eller småskoleseminarium samt såsom lärare i musik
eller gymnastik vid institutet och förskolan för blinda må kunna förenas annan
tjänst, därest vederbörande centrala myndighet på därom gjord framställning
prövar sådan förening kunna utan olägenhet för undervisningen äga rum.

2 mom. Med ordinarie befattning må ej heller förenas vare sig uppdrag
såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett
med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning
såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning
av vad slag det vara må, så framt ej vederbörande centrala myndighet, efter
prövning att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka
hinderligt för utövandet av statstjänsten, finner uppdraget eller befattningen
kunna få mottagas och tills vidare bibehållas.

3 mom. Lärare må ej åtaga sig undervisning i annan läroanstalt, så framt
ej, vad angår rektor, vederbörande centrala myndighet eller, vad angår annan
lärare, vederbörande rektor, efter av nämnda myndighet givna riktlinjer, uppå
därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande undervisning
ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen å den ordinarie befattningen,
finner uppdraget kunna få mottagas och tills vidare bibehållas.

2 kap. Ordinarie lärare, som tillsättas genom förordnande.

5 §.

1 mom. Befattning såsom rektor vid läroanstalt, å vilken detta reglemente
äger tillämpning, tillsättes genom förordnande på viss tid.

2 mom. Lärare, som förordnats att uppehålla rektorsbefattning men vilkens
förordnande upphör, övergår till sin innehavande ordinarie lärarbefattning.

3 morn. Där så erfordras, äger Kungl. Majit besluta av stadgandet i 2
mom. betingad tillfällig ökning av antalet ordinarie lärarbefattningar.

6 §.

1 mom. För innehavare av rektorsbefattning utgår lön, för år räknat, med
nedan angivna belopp:

		Ort	s g r	upp
Läroanstalt	A	B	O	D	E	F	G
			K r	o n	o r
Högre lärarinneseminariet .	12,420	12,660	12,900	13,140	13,380	13,620	13,860
Högre allmänt läroverk:
grupp I..........	11,940	12,180	12,420	12,660	12,900	13,140	13,380
grupp II..........	11,460	11,700	11,940	12,180	12,420	12,660	12,900
grupp III..........	10,980	11,220	11,460	11,700	11,940	12,180	12,420
Realskola:
grupp I..........	10,500	10,740	10,980	11,220	11,460	11,700	11,940
grupp II..........	10,020	10,260	10,500	10,740	10,980	11,220	11,460
grupp III..........	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500	10,740	10,980

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

391

Läroanstalt		O	r t s g r	upp
A	B	C	D	E	F	G
		K r	o n	o r
Folkskoleseminarium:
grupp I..........	11,940	12,180	12,420	12,660	12,900	13,140	13,380
grupp II..........	11,460	11,700	11,940	12,180	12,420	12,660	12,900
grupp III..........	10,980	11,220	11,460	11,700	11,940	12,180	12,420
Småskoleseminarium :
grupp I..........	10,500	10,740	10,980	11,220	11,460	11,700	11,940
grupp II..........	10,020	10,260	10,500	10,740	10,980	11,220	11,460
grupp III..........	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500	10,740	10,980
Institutet och förskolan för
blinda............	10,980	11,220	11,460	11,700	11,940	12,180	12,420
Hantverksskola för blinda .	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540
Vårdanstalten för blinda
med komplicerat lyte . .	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500
Tekniskt läroverk:
grupp I..........	11,940	12,180	12,420	12,660	12,900	13,140	13,380
grupp II..........	11,460	11,700	11,940	12,180	12,420	12,660	12,900
grupp III..........	10,980	11,220	11,460	11,700	11,940	12,180	12,420
grupp IV..........	10,500	10,740	10,980	11,220	\| 11,460	11,700	11,940

2 mom. Skulle läroanstalt komma att nedflyttas från högre till lägre avlöningsgrupp
vid annan tidpunkt än den, då förnyat förordnande å vederbörande
rektorsbefattning skall äga rum, äger den, som vid tiden för nedflyttningen är
förordnad som rektor, att så länge det honom meddelade förordnandet varar
uppbära förutvarande lön.

7 §•

1 mom. I detta kapitel avsedd lärare må årligen å tid, som prövas lämplig
med hänsyn till göromålens behöriga gång, av vederbörande centrala myndighet
tilldelas semester under 45 dagar.

2 mom. I fråga örn ersättning till vikarie för sådan lärare bestämmer Kungl.
Maj:t.

3 mom. I övrigt skola för lärare, som avses i detta kapitel, bestämmelserna
i 13—20 samt 22—30 §§ i 3 kapitlet av detta avlöningsreglemente i tillämpliga
delar lända till efterrättelse; dock att i fråga örn beloppen av de löneavdrag,
som rektor har att vidkännas vid tjänstledighet, skall gälla vad Kungl. Maj:t
i sådant hänseende bestämmer.

4 mom. I fråga örn särskilt arvode till rektor vid institutet och förskolan
för blinda för handhavande av lärarutbildning ävensom till rektor vid hantverksskola
för blinda för förestående av materialdepå bestämmer Kungl. Majit.

5 mom. Rektorsbefattningarna vid de läroanstalter, å vilka detta reglemente
äger tillämpning, skola anses tillhöra följande lönegrader, nämligen: befattningarna
vid högre lärarinneseminariet, de högre allmänna läroverken, folkskole -

392

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

seminarierna, institutet och förskolan för blinda samt de tekniska läroverken
30 lönegraden; befattningarna vid realskolorna, småskoleseminarierna och vårdanstalten
för blinda med komplicerat lyte 27 lönegraden samt befattningarna
vid hantverksskolorna för blinda 25 lönegraden.

3 kap. Ordinarie lärare, som tillsättas genom fullmakt eller konstitutorial.

8 §.

1 mom. För befattning, som i detta kap. avses, utgår lön enligt den i 9 §
införda löneplanen, vilken för varje lönegrad upptager vissa löneklasser med särskilda,
för olika ortsgrupper fastställda lönebelopp, dock med den begränsning
för kvinnlig befattningshavare, som i 10 § 2 mom. omförmäles.

1 den till reglementet hörande tjänsteförteckningen angives, till vilken lönegrad
varje särskild befattning är att hänföra.

Fördelningen av de orter, där lärarna äro stationerade, å de uti löneplanen
upptagna ortsgrupperna fastställes av Kungl. Majit på grundval av utredning
rörande de för orterna gällande allmänna levnadskostnaderna.

Den löneklass inom lönegraden, enligt vilken lärarens lön skall utgå, fastställes
i enlighet med föreskrifterna i 10—13 §§, och bestämmes lönebeloppet inom
löneklassen efter den ortsgrupp, till vilken lärarens stationeringsort blivit hänförd.

Innebar lärare i övningsämne med stöd av bestämmelsen i 4 § 1 mom. ordinarie
tjänst å mer än en ort, bestämmer Kungl. Majit, vilken av tjänstgöringsorterna
som skall anses såsom lärarens stationeringsort.

2 mom. Till lärare i teckning, musik, gymnastik med lek och idrott, slöjd
eller hushållsgöromål, med undantag av den lärarinna i hushållsgöromål vid
statens skolköksseminarium och hushållsskola, vilken förordnats till biträdande
föreståndarinna vid nämnda seminarium, samt av lärarinna i hushållsgöromål
vid läroanstalt för blinda och lärarinna i slöjd vid vårdanstalten
för blinda med komplicerat lyte, utgår lön med det för vederbörande löneklass
gällande beloppet vid en tjänstgöring av 30 veckotimmar. För varje
veckotimme, som över- eller understiger 30, sker tillägg respektive avdrag å
årslönen med tre procent; skolande härvid iakttagas, dels att avdrag å årslönen
icke må göras för mer än 21 veckotimmar i fråga örn lärare i teckning, musik
eller gymnastik med lek och idrott samt för mer än 24 veckotimmar i fråga
örn lärarinna i kvinnlig slöjd, dels ock att det efter tillägg respektive avdrag
uppkomna talet skall, därest det icke är i helt krontal jämnt delbart med tre,
jämkas till närmast högre sålunda delbara krontal.

För lärare i gymnastik med lek och idrott vid högre lärarinneseminariet eller
allmänt läroverk skall vid bestämmandet av det antal veckotimmar, för vilket lön
enligt stadgandena i första stycket skall beräknas, antalet tjänstgöringstimmar
ökas med en, örn det utgör högst 12, med två, örn det utgör lägst 13 och högst
20, samt med tre, örn det utgör mer än 20; dock att i fråga örn högre lärarinneseminariet
hänsyn härvid må tagas allenast till tjänstgöring, som fullgöres i
realskolan eller flickskolan.

Lärare i övningsämne, som innehar ordinarie tjänst i samma lönegrad vid mer än
en staten tillhörig läroanstalt, må icke på grund av bestämmelserna i första och
andra styckena uppbära högre sammanlagd årslön, än han skulle hava uppburit,
örn han haft tjänstgöring av samma omfattning vid allenast en läroanstalt. Närmare
bestämmelser för tillämpning av detta stadgande meddelas av Kungl. Maj:t.

3 mom. Förutom lön kunna utgå kallortstillägg enligt stadgandena i 14 §
samt de särskilda förmåner oell ersättningar, som omförmälas i 25—28 §§.

Kungl. Majlis proposition Nr 271.

393

9 §•

Löneplan (L).

Lönegrad	Löne-		Ort	s g r	u p p
nr	omfattar löne-	klass	A	B	0	D	E	F	G
klasserna nr	nr	Årslön, kronor
i	1—5	i	1,500	1,566	1,632	1,698	1,764	1,830	1,896
2	2—6	2	1,620	1,692	1,764	1,836	1,908	1,980	2,052
3	3-7	3	1,740	1,818	1,896	1,974	2,052	2,130	2,208
4	4—8	4	1,860	1,944	2,028	2,112	2,196	2,280	2,364
5	5—9	5	1,980	2,070	2,160	2,250	2,340	2,430	2,520
6	6—10	6	2,100	2,196	2,292	2,388	2,484	2,580	2,676
7	7-11	7	2,220	2,322	2,424	2,526	2,628	2,730	2,832
8	8—12	8	2,340	2,448	2,556	2,664	2,772	2,880	2,988
9	9—13	9	2,460	2,574	2,688	2,802	2,916	3,030	3,144
10	10—14	10	2,580	2,700	2,820	2,940	3,060	3,180	3,300
11	11—15	11	2,730	2,856	2,982	3,108	3,234	3,360	3,486
12	12—16	12	2,880	3,012	3,144	3,276	3,408	3,540	3,672
13	13—17	13	3,060	3,198	3,336	3,474	3,612	3,750	3,888
14	14—18	14	3,240	3,384	3,528	3,672	3,816	3,960	4,104
15	15—19	15	3,450	3,600	3,750	3,900	4,050	4,200	4,350
16	16-20	16	3,660	3,816	3,972	4,128	4,284	4,440	4,596
17	17-21	17	3,960	4,122	4,284	4,446	4,608	4,770	4,932
18	18-22	18	4,260	4,434	4,608	4,782	4,956	5,130	5,304
19	19-23	19	4,560	4,746	4,932	5,118	5,304	5,490	5,676
20	20—23	20	4,860	5,058	5,256	5,454	5,652	5,850	6,048
21	21—24	21	5,160	5,370	5,580	5,790	6,000	6,210	6,420
22	22—25	22	5,520	5,736	5,952	6,168	6,384	6,600	6,816
23	23—26	23	5,880	6,102	6,324	6,546	6,768	6,990	7,212
24	24—27	24	6,300	6,528	6,756	6,984	7,212	7,440	7,668
25	25-28	25	6,720	6,954	7,188	7,422	7,656	7,890	8,124
26	26-29	26	7,140	7,380	7,620	7,860	8,100	8,340	8,580
27	27—30	27	7,620	7,860	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060
28	28—31	28	8,100	8,340	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540
29	29—32	29	8,580	8,820	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020
30	30—33	30	9,060	9,300	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500
—	—	31	9,540	9,780	10,020	10,260	10,500	10,740	10,980
—	—	32	10,020	10,260	10,500	10,740	10,980	11,220	11,460
—	—	33	10,500	10,740	10,980	11,220	11,460	11,700	11,940

394

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

10 §.

1 mom. Vid tillträdandet av ordinarie befattning erhåller lärare, vare sig
han förut innehade sådan befattning eller ej, lön enligt lägsta löneklassen för
den lönegrad, till vilken tjänsten hör, där ej föreskrifterna i 11, 12 eller 13 §
giva anledning till avvikelse härutinnan.

2 mom. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas
lärare till närmast högre löneklass samt efter ytterligare tre år till den
därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess den för lönegraden
fastställda högsta löneklassen uppnåtts, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna
i 11—13 §§.

Kvinnlig lärare äge dock icke rätt att åtnjuta lön enligt högsta löneklassen
inom vederbörande lönegrad.

3 mom. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet
näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade
tjänstetiden i den lägre löneklassen tilländagått.

I övrigt gäller såsom villkor för lärares uppflyttning till högre löneklass:

a) att han under minst fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras
för vinnande av uppflyttning, skall hava bestritt sin egen eller på grund av
förordnande annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag; dock
att härvid icke skall föras honom till last den tid, han åtnjutit ferier, semester
eller annan ledighet med oavkortad lön eller ledighet för fullgörande av honom
åliggande militär tjänstgöring, och ej heller den tid, varunder till följd
av smittsam sjukdom undervisningen vid läroanstalten varit inställd;

b) att uppskov med uppflyttningen icke prövats böra äga rum med hänsyn
till mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid läraren tillhört den lägre
löneklassen ; dock att härvid viss i tjänsten begången förseelse, för vilken läraren
särskilt bestraffats, icke i och för sig må räknas honom till last, utan
hänsyn därtill tagas, endast då förseelsen kan sägas karakterisera arten av
tjänstgöringen i dess helhet; samt

c) att läraren icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han, enligt
vad därom särskilt är stadgat, skall vara skyldig att avgå från tjänsten.

Beslut örn uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas
utan att läraren lämnats tillfälle att förklara sig, och skall sådant beslut avse
viss tid, minst ett halvt och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång skall
uppflyttning ske, örn ej tjänstgöringen under nämnda tid givit anledning till
förnyat uppskov därmed.

4 mom. Har lärare, med tillämpning av föreskriften i 3 mom. b), först
efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, må vederbörande
centrala myndighet sedermera, örn hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda
därtill, kunna förordna, att han för uppflyttning till högre löneklass
skall äga såsom tjänstetid tillgodoräkna sig jämväl den tid, uppskovet varat.

11 §•

1 mom. Om den, som från icke-ordinarie befattning vinner befordran till
ordinarie tjänst, innehar sådan anställning i statens tjänst, som i avseende å
tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbar med eller
högre än den ifrågavarande ordinarie tjänsten, må för bestämmandet av hans
begynnelselön i denna tjänst och sedermera för hans uppflyttning till högre
löneklass tillgodoräknas honom den tid utöver tre år, under vilken han efter
fyllda 18 år i en följd innehaft dylik anställning.

395

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

Vid tillämpning av stadgandet i föregående stycke må sådant avbrott i anställningen,
som föranletts av genomgående av provår eller av tjänstgöring vid
under skolöverstyrelsens inseende ställd läroanstalt, så ock avbrott i anställningen
intill högst ett år, varunder lärare avlagt sådan licentiatexamen eller
sådant disputationsprov, som är av betydelse för kompetens såsom lärare, icke
utesluta rätt för läraren att för löneklassplacering tillgodoräkna anställningstid
före avbrottet.

2 mom. För enahanda ändamål, som avses i 1 mom. första stycket, och
under iakttagande i tillämpliga delar av där stadgade grunder må:

a) adjunkt vid högre lärarinneseminariet, allmänt läroverk eller småskoleseminarium
ävensom ämneslärarinna vid högre lärarinneseminariet eller allmänt
läroverk tillgodoräknas den tid, varunder sådan lärare tjänstgjort såsom ordinarie
ämneslärare vid kommunal flickskola eller kommunal mellanskola;

b) övningsskollärare vid högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarium eller
småskoleseminarium samt lärare i kunskapsämne vid läroanstalt för blinda
eller vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte tillgodoräknas den tid,
varunder sådan lärare tjänstgjort såsom ordinarie lärare vid landstingsseminarium
eller folkskola eller såsom ordinarie ämneslärare vid kommunal flickskola,
kommunal mellanskola eller högre folkskola; samt

c) lärarinna i kunskapsämne vid vårdanstalten för blinda med komplicerat
lyte därjämte tillgodoräknas den tid, varunder hon tjänstgjort såsom lärarinna
vid sinnesslöanstalt.

I övrigt må för enahanda ändamål lärare, efter prövning av Kungl. Maj:t i
varje särskilt fall, helt eller delvis tillgodoräknas den tid, varunder han utom
statens tjänst utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet, som i
avseende å sin art och omfattning finnes ur det allmännas synpunkt svara
mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det arbete, han har att
utföra å befattningen.

3 mom. Vid sådant tillgodoräknande, varom i denna paragraf sägs, tagea
icke hänsyn till del av kalenderkvartal.

12 §.

1 mom. Därest lärare vid befordran till tjänst inom högre lönegrad åtnjöt
eller från tiden för den högre tjänstens tillträdande skulle i den lägre tjänsten
hava kommit i åtnjutande av lön enligt sådan löneklass, som är gällande jämväl
för den högre lönegraden, skall han vara berättigad att omedelbart erhålla
lön enligt närmast högre löneklass.

Lärare, som före tillträdandet av högre tjänst åtnjöt lön enligt löneklass, som
är närmast lägre än den, till vilken han på grund av nyssnämnda föreskrift
eller stadgandet i 10 § 1 mom. bör vid befordran hänföras, äger att, för omedelbar
eller framtida uppfiyttning till högre löneklass i den nya tjänsten, räkna
sig till godo den tid intill tre år, varunder han tillhört eller beräknats hava
tillhört berörda lägre löneklass.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande lärare,
som vid befordran till tjänst vid någon av ifrågavarande läroanstalter innehade
ordinarie befattning inom annat område av statsförvaltningen, för vilket lönereglering
genomförts efter samma grunder, som tillämpats i detta reglemente.

Vid lärares befordran till tjänst inom högre lönegrad må, i den mån så
prövas skäligt, för bestämmandet av hans begynnelselön i den nya tjänsten

396

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

och sedermera för hans uppfattning till högre löneklass kunna tillgodoräknas
honom den tid utöver tre år, varunder han såsom ordinarie lärare inom de
närmaste nio åren före befordringen på förordnande eller å extra stat uppehållit
befattning, som i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes
svara mot, vara jämförbar med eller högre än den befattning, han vid befordringen
tillträder. Härvid må dock icke tillgodoräknas förordnande eller
annan tjänstgöring av kortare varaktighet än sex månader i ett sammanhang.
Vid sådant tillgodoräknande skall en termin anses vara lika med sex månader.

För det ändamål, som i föregående stycke avses, och under iakttagande i
tillämpliga delar av där stadgade grunder må Kungl. Maj:t, efter prövning i
varje särskilt fall, kunna tillgodoräkna lärare jämväl tid, varunder denne eljest
i statens tjänst utfört arbete, som i avseende å art och omfattning finnes svara
mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det, han har att i den
erhållna tjänsten utföra.

2 mom. Lärare, som efter egen ansökan flyttas till annan tjänst inom
samma lönegrad eller från tjänst inom högre till tjänst inom lägre lönegrad,
äger bibehålla den placering i löneklass, han före tillträdandet av den nya
tjänsten innehade; dock må lönen icke i något fall utgå enligt högre löneklass
än den högsta för den nya tjänsten fastställda.

13 §.

1 mom. Lärare skall vara underkastad de föreskrifter, som äro eller varda
meddelade i gällande stadga eller reglemente.

2 mom. Lärare skall vidare, därest vid en möjligen inträdande förändrad
organisation av den gren av undervisningsväsendet han tillhör vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden kan varda stadgad, vara
pliktig att, med bibehållande av den lönegrad han innehar, efter nya eller
förändrade föreskrifter sköta de med befattningen förenade göromålen.

Jämväl i övrigt skall lärare, med bibehållande av den lönegrad han innehar,
vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller den jämkning
i åligganden, som kan bliva honom i behörig ordning ålagd.

3 mom. Därjämte skall lärare, därest vid en möjligen inträdande förändrad
organisation av den gren av undervisningsväsendet han tillhör hans tjänstgöring
anses böra förläggas till annan jämförlig gren av undervisningsväsendet ävensom
eljest, då Kungl. Majit med hänsyn till undervisningsväsendets behov prövar
sådant nödigt, vara pliktig att låta sig förflyttas från den befattning han innehar
till annan befattning inom undervisningsväsendet, jämväl med förändring
av stationeringsorten.

4 mom. Varder lärare utan något sitt förvållande sålunda förflyttad till
tjänst inom lägre lönegrad, skall han likväl åtnjuta lön enligt den lönegrad,
han vid förflyttningen tillhörde.

Har förflyttning till tjänst inom lägre lönegrad däremot föranletts av något
lärarens förfarande i tjänsten, skall lön till honom utgå enligt de för den
lägre tjänsten stadgade grunderna, dock med iakttagande att, örn läraren i den
högre befattningen åtnjöt lön enligt högre löneklass, än som finnes fastställd
för den lägre tjänsten, han skall bibehållas vid den löneklass, han före förflyttningen
tillhörde.

5 mom. Nedflyttas befattning till lägre lönegrad, äger den, som då innehar
tjänsten, uppbära lön i den lönegrad, befattningen förut tillhörde, intill dess
han avgår från befattningen i fråga.

397

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

14 §.

Till lärare, som är bosatt å sådan ort inom de norra delarna av landet, där
vistelsen på grund av klimatiska och fysiologiska förhållanden kan, frånsett
ökade levnadskostnader, anses medföra avsevärda olägenheter, utgår kallortstillägg
med nedanstående för sex olika kallortsklasser bestämda belopp för år
räknat, nämligen:

för kallortsklass I................. 60 kronor

» » II................. 120 »

» » III................. 195 »

» » IV................. 300 »

» » V................. 450 »

* » VI................. 600 »

För lärare i övningsämne, vilkens lön reducerats med stöd av föreskrifterna
i 8 § 2 morn., skall kallortstillägget undergå motsvarande redaktion, som tilllämpats
i fråga örn lönen.

Det ankommer på Kungl. Majit att bestämma de orter, där kallortstillägg
må utgå, samt dessa orters fördelning å nämnda sex kallortsklasser.

15 §.

1 mom. Lärare äger uppbära oavkortad lön jämte kallortstillägg icke blott

för den tid, han tjänstgjort å egen eller annan befattning inom det undervisningsområde
han tillhör, utan även för den tid, under vilken han enligt bestämmelserna
i 21 § åtnjutit ferier eller semester, eller vilken han, efter i

varje särskilt fall av Kungl. Majit lämnat medgivande, använt för att utom
sin tjänstgöringsort göra iakttagelser eller idka studier, som på ett påtagligt
sätt kunna tjäna undervisningsväsendets intressen.

2 mom. Lärare äger åtnjuta oavkortad lön jämte kallortstillägg för tid,
under vilken undervisningen vid den läroanstalt, vid vilken han är anställd,
blivit till följd av smittsam sjukdom inställd och han av sådan anledning
hindrats tjänstgöra. Därest undervisningen av nu nämnd anledning blivit
inställd och läsåret på grund därav förlänges, skall av sådan anledning ingen
särskild ersättning utgå.

16 §.

1 mom. Därest lärare, som äger rätt till ferier, av behörigen styrkt sjukdom,
i andra fall än uti 2 mom. avses, är hindrad att tjänstgöra, skall han,
så framt ej Kungl. Majit för särskilt fall finner skäl annorlunda medgiva, med
bibehållande i förekommande fall av kallortstillägg, å lönen vidkännas ett
tjänstledighetsavdrag till belopp för dag räknat, som framgår av nedanstående
tabell.

Lärare, som har rätt till semester, äger under enahanda förhållanden åtnjuta
oavkortad lön jämte kallortstillägg under högst så lång tid av ett och samma
kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester icke överstiger 45
dagar, men skall, så framt ej Kungl. Majit för särskilt fall finner skäl annorlunda
medgiva, för tid därutöver å lönen vidkännas nedanstående tjänstledighetsavdrag
för dag räknat.

398 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Löneklass enligt 9 §	Tjänstledighets- avdrag	Löneklass enligt 9 §	Tjänstledighets- avdrag	Löneklass enligt 9 §	Tjänstledighets- avdrag
Kronor	Kronor	Kronor
1	—: 60	12	1:80	23	4: 50
2	—: 70	13	1:95	24	5: —
3	—: 80	14	2:10	25	5: 50
4	—: 90	15	2: 30	26	6: —
5	1: —	16	2: 50	27	6: 50
6	1:10	17	2: 75	28	7: -
7	1:20	18	3: —	29	7: 50
8	1:30	19	3: 25	30	8: —
9	1:40	20	3: 50	31	8: 50
10	1:50	21	3: 75	32	9: —
11	1: 65	22	4:-	33	9:50

2 mom. Har lärare skadats till följd av olycksfall i tjänsten och därigenom
blivit hindrad att tjänstgöra å egen eller annan befattning, skall han:

a) örn olycksfallet medfört sjukdom, åtnjuta oavkortad lön jämte kallortstillägg,
så länge sjukdomen varar, samt

b) örn olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört
under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan, under tiden
likaledes åtnjuta oavkortad lön jämte kallortstillägg, dock högst intill dess sex
månader förflutit från dagen för olycksfallet, men skall läraren för tid därutöver
av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 1 mom. angivna tjänstledighetsavdraget,
så framt ej vederbörande centrala myndighet medgiver, att
sådant avdrag icke skall äga rum eller skall ske med lägre belopp än nyss
sagts.

3 mom. Har lärare förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittofara,
må han under tiden åtnjuta oavkortad lön jämte kallortstillägg, dock
högst under sex månader, men skall läraren för tid därutöver av sin lön avstå
ett belopp, motsvarande det i 1 mom. angivna tjänstledighetsavdraget, så
framt ej vederbörande centrala myndighet medgiver, att sådant avdrag icke
skall äga rum eller skall ske med lägre belopp än nyss sagts.

4 mom. Föreskrifterna i 1—3 mom. gälla endast för tid, intill dess, enligt
vad därom är särskilt stadgat, skyldighet att avgå från tjänsten inträder.

5 mom. I fråga örn avlöningsförmånerna för sådan lärare, som åtnjuter
tjänstledighet från sin ordinarie tjänst för att tjänstgöra vid annan läroanstalt,
bestämmer Kungl. Maj:t.

17 §.

Lärare, vilken beviljats ledighet av annan anledning än i 15 och 16 §§
omförmäles eller är hindrad bestrida sin tjänst på grund av giltigt förfall,
skall för sådan tid av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 16 § 1
mom. angivna tjänstledighetsavdraget, samt kan förpliktas att av avlöningen
ytterligare avstå, vad med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt.

399

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

18 §.

1 morn. Har lärare erhållit ledighet från viss del av tjänstgöringen, bestämmer
vederbörande centrala myndighet, i vad mån avdrag å avlöningen
för sådan tid skall äga rum.

2 mom. Örn lön till lärare i övningsämne utgår på grundval av ett lägre
antal veckotimmar än 30, skall för varje understigande timme tjänstledighetsavdraget
för dag, där det icke är lika med hela lönen, minskas med tre procent;
dock att avdragsbeloppet, därest det icke är jämnt delbart med fem,
jämkas till närmast högre sålunda delbara tal.

19 §.

1 mom. Lärare skall, örn han därtill förordnas, vara skyldig att under
sammanlagt högst sex månader under ett och samma kalenderår såsom vikarie
bestrida ordinarie befattning inom högre lönegrad.

Sådan vikarie äger för den tid vikariatet varar uppbära särskild vikariatsersättning
med ett belopp för dag räknat, motsvarande skillnaden mellan det i
16 § 1 mom. angivna tjänstledighetsavdraget i lägsta löneklassen för, å ena
sidan, den högre befattningen och, å andra sidan, den vikarierandes egen tjänst,
dock med minst 50 öre örn dagen.

1 fråga örn ersättning till vikarie för rektor gäller vad därom särskilt stadgas.

2 mom. Lärare, vilken förordnas att jämte egen tjänst bestrida med annan
befattning förenad undervisning, åtnjuter för sistnämnda undervisning ersättning
enligt de för timlärare fastställda grunderna.

3 mom. Vad i 1 och 2 mom. stadgats skall äga motsvarande tillämpning
i fråga örn lärare, som uppehåller ledig tjänst.

20 §.

1 mom. Varder lärare avstängd från tjänstgöring eller tagen i häkte, skall
hans avlöning under tiden innehållas, så framt ej vederbörande centrala myndighet
finner skäl låta honom uppbära något därav.

2 mom. Avhåller sig lärare från tjänstgöring utan att hava erhållit tjänstledighet
eller kunna styrka giltigt förfall, må han för den tid icke åtnjuta
någon avlöning.

21 §.

Lärare åtnjuter ferier å tider, som i vederbörande stadga eller reglemente
föreskrivas; dock att lärare i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarium årligen
äger, när det kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta
semester, intill det år, under vilket läraren fyller 40 år, under 25 dagar och
från och med det år, under vilket läraren fyller 40 år, under 35 dagar.

22 §.

1 mom. Därest åt lärare såsom bostad anvisas lägenhet, som disponeras av
statsverket eller vederbörande kommun, skall han vara skyldig att mottaga
densamma samt iakttaga de föreskrifter, som, utöver vad här nedan stadgas,
kunna varda meddelade rörande lägenhetens begagnande.

a) För begagnande av sålunda anvisad tjänstebostad skall lärare månadsvis
erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen. Är bostadsinnehavaren på grund
av tjänstledighet eller av annan anledning icke berättigad att uppbära någon avlöning
för månaden eller förslår ej utgående avlöningsbelopp, skall nämnda

400

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

ersättning eller vad däri brister i stället kontant inbetalas. Intill dess ersättningens
storlek blivit bestämd, på sätt i b) sägs, skall densamma utgå med
det av vederbörande myndighet fordrade beloppet, med rätt för bostadsinnehavaren
att, därest beloppet sedermera nedsättes, återbekomma vad han erlagt
för mycket.

b) Ersättning för tjänstebostad, däri inbegripen gottgörelse för centraluppvärmning,
örn sådan finnes anordnad, bestämmes med hänsyn till det hyrespris,
som å orten i allmänhet gäller för liknande lägenhet, och fastställes genom
överenskommelse mellan vederbörande myndighet och läraren. Kan sådan överenskommelse
icke träffas, skall frågan hänskjutas till statens bostadsnämnd. Över
nämndens beslut i ärende, som hänskjutits till densammas avgörande, må klagan
ej föras. e

Jämkning av fastställd ersättning för tjänstebostad må icke påkallas, förrän
minst ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes.

2 mom. Angående beskaffenheten av tjänstebostad, som tillhandahålles av
vederbörande kommun, gäller vad därom är eller framdeles varder stadgat.

23 §.

1 mom. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo skall,
därest annan överenskommelse icke träffats, avträda bostaden å den fardag,
som infaller näst efter tre månader från det uppsägning skett; dock skall, såvida
ej annorlunda överenskommes, avflyttning ske:

a) därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas till
tjänst, i vilken ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid därefter, men
därest han övergår till tjänst, i vilken sådan bostad ej anvisas honom, å den
fardag, som inträffar näst efter tre månader från det han erhöll kännedom örn
beslutet rörande förändringen i hans tjänstgöring;

b) därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst på grund av uppnådd pensionsålder,
nästa fardag därefter; samt

c) därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den
löpande månadens utgång.

2 mom. Innehavare av tjänstebostad eller, örn han avlidit, hans dödsbo, skall
i den omfattning, som kan finnas lämplig, och mot skälig gottgörelse upplåta
nödigt utrymme i bostaden för lärarens vikarie eller efterträdare.

24 §.

I de fall, då på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt tillhandahålla
lärare för hans bostad erforderligt bränsle, skall ersättning därför, beräknad
efter självkostnadspris, erläggas i den ordning, vederbörande myndighet bestämmer.

25 §.

Lärare erhåller vid skada till följd av olycksfall i tjänsten på statens bekostnad
erforderlig läkarvård jämte läkemedel m. m. samt, där olycksfallet medfört
förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans
höjande nödiga hjälpmedel, allt enligt de närmare bestämmelser, Kungl.
Maj:t meddelar.

26 §.

1 mom. För tjänsteresa inom riket kan för sådana fall, då Kungl. Majit
prövar omständigheterna böra föranleda därtill, utgå lägre ersättning än enligt
allmänna resereglemente^

Kungl. Majlis proposition Nr 271.

401

2 mom. Under tjänstutövning å annan ort än stationeringsorten må lärare
kunna komma i åtnjutande av tjänstgöringstraktamente enligt av Kungl. Maj:t
utfärdade grunder, dock icke i något fall till högre belopp än den för läraren
enligt allmänna resereglementet bestämda traktamentsersättningen.

27 §.

Då lärare utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan förflyttas från
en tjänstgöringsort till en annan eller eljest ålagts förändrad bostadsort, eller
då lärare till följd av befordran eller förordnande att uppehålla högre tjänst
nödgats flytta till annan ort än den förutvarande tjänstgöringsorten, skall han
vara berättigad att erhålla skälig ersättning för flyttningskostnad samt för den
ökade utgift, som för honom må hava uppstått därigenom, att han måst vidkännas
kostnad för bostad å såväl den gamla som den nya tjänstgöringsorten,
allt enligt de närmare bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar.

28 §.

1 mom. Till följande befattningshavare utgå särskilda arvoden och ersättningar
enligt nedan angivna grunder.

a) Biträdande föreståndarinna vid högre lärarinneseminariet åtnjuter i denna
egenskap särskilt arvode med 960 kronor för år.

b) För anordnande och förrättande av fyllnadsprövningar eller därmed jämförliga
prövningar utgår ersättning enligt grunder, som bestämmas av Kungl.
Maj :t.

c) Lärare vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, vid vilket provårskurs
är anordnad, som för minst en termin förordnats att vara föreståndare
för provårskursen, åtnjuter särskilt arvode härför med vid allmänt läroverk
1,500 kronor för år och vid folkskoleseminarium 1,200 kronor för år.

d) Lärare i läsämne samt övningsskollärare vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium,
där provårskurs är anordnad, åtnjuter, därest vederbörande
icke förordnats att för minst en termin vara föreståndare för provårskursen,
utöver honom eljest tillkommande avlöningsförmåner särskilt arvode med 300
kronor för år.

e) Lärare vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, vid vilket provårskurs
är anordnad, åtnjuter ersättning för i provåret ingående metodiska föreläsningar
och kurser ävensom för handledning av lärarkandidater enligt grunder,
som bestämmas av Kungl. Maj:t.

f) Lärarinna i hushållsgöromål vid småskoleseminarium åtnjuter, därest hon
tillika tjänstgör såsom skolköksföreståndarinna, särskilt arvode härför med 360
kronor för år.

g) Första lärarinnan vid förskolan för blinda åtnjuter i denna egenskap särskilt
arvode med 600 kronor för år.

2 mom. De närmare föreskrifter, som kunna bliva erforderliga rörande utbetalning
m. m. av ovannämnda arvoden och ersättningar, meddelas av Kungl.
Majit.

29 §.

Ersättning till lärare för tjänstgöring vid vederbörande läroanstalt må icke
åtnjutas utöver vad i detta reglemente förutsättes eller eljest enligt beslut
av Kungl. Majit och riksdagen må utgå, så framt ej för fullgörande av visst
uppdrag eller arbete, som kan anses falla utom lärarens vanliga tjänstutövning,
anvisats särskilda medel eller Kungl. Majit finner skäl medgiva särskild
gottgörelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271.

402

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

30 §.

Avlider lärare, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp utbetalas ett belopp,
motsvarande en tiondel av hans oavkortade årslön vid tiden för dödsfallet,
dock högst 500 kronor. I nämnda belopp skall den vid dödsfall till
följd av olycksfall i arbetet enligt lag och särskild författning utgående begravningshjälpen
anses inbegripen.

4 Jcap. Lönenämnd.

31 §.

Där det enligt detta reglemente ankommer på Kungl. Maj:t att utfärda allmänna
föreskrifter i ämne, som omhandlas i reglementet, bör, innan sådant
ärende till avgörande företages, yttrande inhämtas från en lönenämnd, i vilken
löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena böra vara representerade;
och har lönenämnden jämväl att bereda andra ärenden av huvudsakligen löneteknisk
natur, vilka Kungl. Maj:t kan finna lämpligt hänskjuta till densamma.

5 leap. Reglementets tillämplighet m. m.

32 §.

1 mom. Innehar lärare omedelbart före den tidpunkt, då detta reglemente
träder i kraft för den läroanstalt han tillhör, befattning å då gällande stat för
läroanstalten, och vill han icke underkasta sig detta reglementes villkor och
bestämmelser ävensom särskilda av Kungl. Majit och riksdagen beslutade föreskrifter,
och kan han icke heller därtill lagligen förbindas, skall han göra anmälan
i nämnda hänseende till vederbörande rektor före viss av Kungl. Majit
bestämd tidpunkt. Lärare, som före sistberörda tidpunkt gjort dylik anmälan,
skall varda bibehållen vid honom enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande
avlöningsförmåner ävensom, i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna
i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den
rätt till pension, som dittills tillkommit honom.

2 mom. En var annan, som, utan att tillhöra äldre lönestat, vid den tidpunkt,
då detta reglemente träder i kraft för vederbörande läroanstalt, innehar
ordinarie lärarbefattning vid läroanstalten eller som senare tillträder sådan befattning,
är pliktig att underkasta sig detta reglementes föreskrifter och villkor
samt särskilda av Kungl. Majit och riksdagen beslutade föreskrifter ävensom
dels minskning i eller upphörande av såväl extra inkomster, som kunna medfölja
befattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed, som ock de arvoden
och ersättningar, vilka omförmälas i 28 §, dels ock de ändrade bestämmelser,
som kunna varda utfärdade rörande i 16 § 3 morn., 25, 26 och 27 §§
berörda hänseenden samt i fråga örn såväl egen pension som änke- och pupillpensionering.

Detta reglemente skall lända till efterrättelse, vad beträffar småskoleseminarierna,
från och med den 1 juli 1938 och, vad beträffar övriga i tjänsteförteckningen
upptagna läroanstalter, från och med den 1 januari 1938; skolande
härvid i fråga om inplacering övergångsvis å löneplanen av kvinnlig lärarpersonal
gälla, vad därom särskilt stadgas.

Det alla etc.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 271.

403

Bilaga till avlöning sreglementet.

Tjänsteförteckning, angivande ordinarie befattningar vid vederbörande läroanstalter
ävensom för vissa av dessa befattningar de särskilda lönegrader,
till vilka de äro hänförliga enligt den i 9 § av avlöningsreglementet för
ordinarie lärare vid statens undervisningsväsen intagna löneplanen.

Läroanstalter och

befattnin

gar

Lönegrad

(L)

Högre lärarinneseminariet.

Rektor, lön enligt 6 § 1 mom. i reglementet..............

Lektor ........................................

Adjunkt........................................

Ämneslärarinna................................. . .

Lärare i teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott . .

Övningsskollärare..................................

Lärarinna i hushållsgöromål (vid statens skolköksseminarium och

hushållsskola)...................................

Lärarinna i kvinnlig slöjd..........................

De allmänna läroverken.

Rektor, lön enligt 6 § 1 mom. i reglementet..............

Lektor.........................................

Adjunkt........................................

Ämneslärarinna...................................

Lärare i teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott . .
Lärarinna i kvinnlig slöjd...........................

Övergångsstat.

Adjunkt som icke innehar behörighet till adjunktsbefattning . . .

Folkskoleseminar terna.

Rektor, lön enligt 6 § 1 mom. i reglementet..............

Lektor .........................................

Lärare i teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott . .

Övningsskollärare..................................

Lärare i manlig eller kvinnlig slöjd....................

Lärarinna i hushållsgöromål..........................

Lärarinna i kvinnlig slöjd vid manligt seminariums övningsskola
Lärare i trädgårdsskötsel:

vid dubbelseminarium........................

vid enkelseminarium.........................

404

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Läroanstalter och befattningar	Lönegrad
Övergångsstat.
Adjunkt...................................	23

Småskoleseminarierna.
Rektor, lön enligt 6 § 1 mom. i reglementet..............	—
Adjunkt...................................	23
Lärare i teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott . .	21
Övningsskollärare..................................	20
Lärarinna i kvinnlig slöjd...........................	18
Lärarinna i hushållsgöromål..........................	16
Övergångsstat.
Ämneslärare.....................................	20
Läroanstalterna för blinda.
Rektor, lön enligt 6 § 1 mom. i reglementet..............	—
Lärare i kunskapsämne.............................	20
Lärare i musik eller gymnastik med lek och idrott.........	20
Arbetslärare.....................................	15
Lärarinna i hushållsgöromål.......................... •	15
Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte.
Rektor, lön enligt 6 § 1 mom. i reglementet..............	—
Lärarinna i kunskapsämne...........................	20
Lärarinna i slöjd..................................	15

De tekniska läroverken.
Rektor, lön enligt 6 § 1 mom. i reglementet..............	—
Lektor .........................................	27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

405

Bilaga B.

Specialmotivering till förslag till avlöningsreglemente för ordinarie
lärare vid statens undervisningsväsen.

Avlöningsreglementet för ordinarie lärare avses skola kompletteras med av
Kungl. Majit genom kungörelse fastställda särskilda tilläggsbestämmelser, på sätt
nu gäller för allmänna civilförvaltningen. Vidare avses, att Kungl. Majit skall
utfärda en kungörelse med avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie lärare.

I avlöningsreglementet har medtagits endast lärarpersonal, medan övriga vid
undervisningsväsendet anställda ordinarie befattningshavare avses skola inordnas
under det för allmänna civilförvaltningen gällande avlöningsreglementet. Till
sistnämnda befatta!ngshavarkategorier höra folkskolinspektörerna och nomadskolinspektören,
vidare viss ekonomipersonal vid blindanstalterna samt vaktmästarpersonalen.

Uppställningen av förslaget till avlöningsreglemente ansluter sig nära till avlöningsreglementet
för befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen den 22
juni 1921 (nr 451, omtryckt genom kungörelsen 1925 : 270). Det av 1928 års
lönekommitté avgivna förslaget till allmänt avlöningsreglemente (statens off. utr.
1930 : 17) bygger delvis på principer, vilka skilja sig från reglementet för allmänna
civilförvaltningen. Vid uppgörandet av förslag till avlöningsreglemente
för det statliga undervisningsväsendet har detta därför i princip byggts på
avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen. I de delar, där förhållandena
vid undervisningsväsendet påfordra avvikelser, har dock i viss utsträckning
kunnat följas det av 1928 års lönekommitté i betänkandet angående lönereglering
för befattningshavare vid undervisningsväsendet (statens off. utr. 1930:20)
framlagda förslaget till särbestämmelser för lärarpersonalen. På åtskilliga punkter
ansluter sig det här framlagda förslaget närmare till lärarlönekommitténs år
1923 avgivna förslag (statens off. utr. 1924:13), vilket i sin ordning bygger
på allmänna civilförvaltningens avlöningsreglemente.

Avlöningsreglementet för undervisningsväsendet innehåller följande kapitel:

1. Allmänna bestämmelser. 2. Ordinarie lärare, som tillsättas genom förordnande.
3. Ordinarie lärare, som tillsättas genom fullmakt eller konstitutorial.

4. Lönenämnd. 5. Reglementets tillämplighet m. m.

Några bestämmelser om avlöningsförhållandena för icke-ordinarie tjänstemän
hava här icke medtagits, då desamma väsentligen skulle komma att — såsom
beträffande allmänna civilförvaltningen är fallet — utgöra en hänvisning till
av Kungl. Maj:t utfärdade särskilda föreskrifter.

1 §■

Det har befunnits mest praktiskt att här icke uppräkna de särskilda anstalter,
å vilka avlöningsreglementet skall äga tillämpning, utan i stället allenast hänvisa
till den tjänsteförteckning, som bör bifogas reglementet och i vilken de
ifrågakommande läroanstalterna äro angivna, jämte tillhörande lärarpersonal.

De slag av läroanstalter, som nu upptagas i tjänsteförteckningen, äro — efter
den i riksstaten iakttagna ordningen — högre lärarinneseminariet, de allmänna
läroverken, folk- och småskoleseminarierna, läroanstalterna för blinda, vårdan -

406

Kungl. Majlis proposition Nr 271.

stalten för blinda med komplicerat lyte samt de tekniska läroverken. Under
begreppet högre lärarinneseminariet inbegripas alla de med seminariet förenade
institutionerna, alltså normalskolan för flickor (inklusive folkskolan och realskolan)
samt skolköksseminariet och hushållsskolan, Småskoleseminarierna äro
visserligen upptagna på tjänsteförteckningen, men löneregleringen för deras vidkommande
är avsedd att träda i kraft först den 1 juli 1938. Under begreppet
läroanstalterna för blinda inbegripas institutet och förskolan för blinda å Tomteboda,
hantverksskolan i Kristinehamn för blinda män samt hantverksskolan i
Växjö för blinda kvinnor. Den ifrågavarande vårdanstalten för blinda med kom -plicerat lyte är belägen i Lund. Vad slutligen beträffar begreppet tekniskt läro
verk, innefattar detsamma tekniska elementarskolor, tekniska fackskolor och
tekniska gymnasier.

Vad angår personalen vid dövstumskolorna, som omfattas av 1928 års lönekommittés
förslag, bör efter ett förstatligande av dessa skolor även på deras
lärarpersonal tillämpas avlöningsreglementet för det statliga undervisningsväsendet
i allmänhet. Det är visserligen avsett, att vid 1937 års riksdag skall
fattas principbeslut örn statens övertagande av dövstumundervisningen, men
först vid 1938 års riksdag kan framläggas definitivt förslag örn löneregleringen
för ifrågavarande skolors personal. Tjänsteförteckningen får härvid kompletteras.
I vilken omfattning därjämte särskilda bestämmelser rörande avlöningsförmånerna
för ifrågavarande personal kunna erfordras, låter sig ej nu med visshet
bedöma.

1 tjänsteförteckningen hava icke heller upptagits navigationsskolorna, ehuru
för dem definitiv lönereglering förutsättes skola äga rum vid 1937 års riksdag.
Beträffande dessa skolor, vilka tillhöra tionde huvudtiteln, bör nämligen en
särskild kungörelse utfärdas, i vilken förklaras, att avlöningsreglementet för
ordinarie lärare m. fl. avlöningsbestämmelser för lärare vid statens undervisningsväsen
skola — med erforderliga tillägg och särbestämmelser — äga tillämpning
å navigationsskolorna.

Följande nu befintliga, statliga läroanstalter, för vilka 1928 års lönekommitté
föreslog lönereglering, äro icke avsedda att omfattas av förevarande avlöningsreglemente,
nämligen skeppsgosseskolorna och veterinärinrättningen i Skara.
Beträffande skeppsgosseskolorna har 1936 års riksdag biträtt Kungl. Maj:ts
förslag örn deras indragning, varvid vid dessa skolor anställda ordinarie lärare,
vilka icke erhålla annan statlig tjänst, avsetts skola överföras till övergångsstat.
Vad åter angår veterinärinrättningen i Skara, förutsattes det vid den år 1933
beslutade omregleringen av veterinärväsendet, att, sedan nuvarande föreståndaren
för veterinärinrättningen avgått, distriktsveterinären i ett nybildat Skara
veterinärinrättnings distrikt skall förestå inrättningen. Med anledning härav
bör lönereglering för föreståndaren vid veterinärinrättningen icke ifrågakomma
i nu förevarande sammanhang. Jämväl den vid inrättningen anställde instruktionssmeden
bör kvarstå på hittills gällande avlöningsstat.

3 §•

2 mom. Nu gällande löneförfattning för de allmänna läroverken innehåller
på denna punkt följande bestämmelser: »Innehavare av befattning, med vilken
rätt till särskilda förmåner är förenad, skall vara underkastad ej mindre minskning
i avlöning från statsverket, till belopp motsvarande de i avlöningen ingående
särskilda förmåner efter uppskattning i behörig ordning, än även vad
i laga ordning kan varda stadgat rörande upphörande eller ändring av nämnda
särskilda förmåner». Det i här förevarande moment upptagna tillägget, att vad

407

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

genom donation av enskild tillförsäkrats innehavare av viss tjänst, i syfte att
bereda denne särskild förmån utöver honom eljest tillkommande avlöning, skall
oavkortat komma tjänstinnehavaren till godo, ansluter sig till lärarlönekommitténs
förslag i förevarande avseende. 1928 års lönekommitté hade däremot
auvänt uttrycket »i uttryckligt syfte att bereda etc». Med hänsyn till vissa
erinringar, som framförts mot den av 1928 års lönekommitté föreslagna formuleringen,
har lärarlönekommitténs förslag synts vara att föredraga på denna
punkt.

Det torde i detta sammanhang få erinras, att kammarkollegiet genom beslut
den 18 juni 1934 fastställt de belopp, varmed avkastningen av sådana donationer
till läroverkslärare, vilka härröra från kronan, skola upptagas i staten;
dessa belopp avdragas från vederbörande lärares lön. Beträffande åter övriga
donationer har något motsvarande fastställande av avkastningarnas belopp icke
ägt rum.

3 mom. Beträffande den tidpunkt, från vilken av skolöverstyrelsen utnämnd
lärare vid allmänt läroverk (alltså ämneslärarinnor och lärare i övningsämnen)
äger åtnjuta den med befattningen förenade lönen, gäller för närvarande, med
stöd av vissa Kungl. Majits beslut, att sådan lärartjänst tillträdes, i sådana
fall, då besvär icke anförts över utnämningen, den första i månaden efter den,
under vilken utnämningen vinner laga kraft, och i sådana fall, då besvär anförts
över utnämningen, den första i månaden efter den, under vilken Kungl.
Majit fattar beslut med anledning av de anförda besvären. Beträffande utfärdande
av fullmakt för nu ifrågavarande lärare gäller enligt läroverksstadgan
§ 186 : 3 och § 190, att fullmakt å sådan befattning icke må utfärdas, förrän
tillsättningen vunnit laga kraft, men skall förses med datum för den dag, då
tillsättningen skett; dock att örn Kungl. Majit i anledning av besvär finner
annan sökande än den av skolöverstyrelsen tillsatta böra erhålla tjänsten, fullmakten
dateras för den dag, då Kungl. Majit prövat besvären.

Inom civilförvaltningen i övrigt tillämpas den praxis, att tillträde av tjänst
sker i och med dagen efter utnämningen eller förordnandet, för så vitt icke i
beslutet uttryckligen angivits annan dag för tjänstens tillträdande.

I förevarande författningsförslag har upptagits den för allmänna civilförvaltningen
för närvarande gällande bestämmelsen angående den tidpunkt, från vilken
avlöning skall utgå. Frågan örn den tidpunkt, vid vilken en tjänst skall tillträdas,
tillhör icke avlöningsreglementet utan bör regleras i vederbörande stadga
eller reglemente. I sammanhang härmed bör ägnas uppmärksamhet åt den av
lärarlönekommittén, 1928 års lönekommitté och skolöverstyrelsen ifrågasatta
anordningen, att såsom allmän regel endast ett fåtal data skulle förekomma
för tillträde av lärartjänst, exempelvis den 1 januari och den 1 juli. Det synes
önskvärt, att en sådan anordning tillämpas i största möjliga utsträckning, eventuellt
i kombination med en förtidsprocedur vid återbesättande av lediga tjänster
liknande den, som i vissa fall kommer till användning beträffande professurerna
vid universiteten.

4 mom. Exempel på sådana ersättningar, vilka icke kunna utbetalas månadsvis
i efterskott, återfinnas i avlöningsreglementets 28 §.

4 §.

1 mom. Första delen av det här föreslagna stadgandet överensstämmer med
vad som gäller för civilförvaltningen i allmänhet. Redan nu finnes beträffande
alla här ifrågavarande läroanstalter förbud stadgat mot förening av rektorseller
ämneslärarbefattning med annan tjänst a rikets, riksdagens eller kommuns

408

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

stat. Beträffande åter lärarbefattning i övningsämne — teckning, musik, gymnastik
(med lek och idrott), manlig slöjd, kvinnlig slöjd och hushållsgöromål
kan för närvarande, med ett fåtal undantag, sådan befattning förenas med
annan tjänst. Såväl lärarlönekommittén som 1928 års lönekommitté har bibehållit
denna anordning. Den här upptagna formuleringen i denna del av förevarande
moment ansluter sig nära till den av lärarlönekommittén föreslagna,
dock med ett pär förändringar. Sålunda hava orden »dylik tjänst» i lärarlönekommitténs
förslag utbytts mot »annan tjänst». Skolöverstyrelsen har nämligen
— i utlåtande över 1928 års lönekommittés betänkande, där formuleringen
»annan dylik tjänst» användes — framhållit, att ordet »dylik» i detta
sammanhang bland annat skulle innebära, att en musiklärare skulle behöva
både Kungl. Maj:ts och riksdagens medgivande för att kunna innehava tjänst
såsom kyrkomusiker, vilket icke kunde vara lämpligt. Överstyrelsen föreslog i
denna del uttrycket »annan tjänst». Vidare hava småskoleseminarierna generellt
medtagits bland här ifrågakommande läroanstalter, detta enär ordinarie övningslärartjänster
nu förutsättas skola inrättas vid vissa av dessa seminarier.

5 §.

1 mom. Vid rektorernas inordnande i avlöningsreglementet har förutsatts,
att rektorsbefattning alltid skall tillsättas genom förordnande på viss tid, i
regel sex år.

I fråga örn formen för rektorernas tillsättning gäller för närvarande, att
rektor vid högre lärarinneseminariet, allmänt läroverk, folkskoleseminarium och
tekniskt läroverk författningsenligt kan tillsättas genom fullmakt. För närvarande
är emellertid ingen rektor vid dessa läroanstalter tillsatt genom fullmakt,
och det är sålunda numera ytterst sällsynt, att en rektor tillsättes på detta
sätt. Möjligheten att tillsätta rektor medelst fullmakt torde hava bibehållits med
hänsyn till sådana personer, som vid utnämningen till rektor icke varit innehavare
av ordinarie lärartjänst, till vilken de skulle hava kunnat återgå vid
ett eventuellt upphörande av ett rektorsförordnande. Sådana befattningshavare
äro t. ex. chef för och ledamot av skolöverstyrelsen, vilka under viss förutsättning
äro behöriga att söka rektorstjänst exempelvis vid allmänt läroverk
eller folkskoleseminarium. I fråga örn dessa befattningshavare har det ansetts
önskvärt att hava tillgång till möjligheten av utnämning medelst fullmakt,
för den händelse de skulle anses böra ifrågakomma till en rektorstjänst. När
i förevarande reglemente de ovannämnda lönekommittéernas förslag att slopa
möjligheten att utnämna rektorer medelst fullmakt följts, har emellertid icke
åsyftats att avskaffa den möjlighet att söka rektorstjänst, som nu föreligger
för exempelvis ledamot av skolöverstyrelsen.

Övergången till förordnandesystemet torde i praktiken icke komma att innebära
någon försämring i vederbörande befattningshavares ställning i jämförelse
med vad som för närvarande gäller. Därest ett undervisningsråd, som enligt
nu gällande ordning blivit rektor och erhållit fullmakt såsom sådan, vill lämna
rektorstjänsten och övergå till lärartjänst i egentlig mening, måste han förskaffa
sig en fullmakt såsom ämneslärare. Enahanda blir framdeles förhållandet beträffande
undervisningsråd, som erhållit förordnande såsom rektor på viss tid.
Beträffande frågan örn pension märkes, att det kan vara fördelaktigare att vara
förordnad rektor än rektor, utnämnd med fullmakt. En med fullmakt försedd
rektor, som före pensionsåldern övergår till lärartjänst, får i princip pension
endast som lärare. En förordnad rektor åter, som före pensionsåldern övergår till
lärartjänst, bibehålies vid rätt till pension såsom rektor, örn han innehaft rektorsförordnande
i tolv år.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

409

2 mom. Det förutsättes, att vid sådan övergång från rektorsförordnande
till lärarbefattning, varom bär är fråga, skall för bestämmandet av lärarens
placering i löneklass å lärarbefattningen så anses, som örn han under den tid,
rektorsförordnandet varat, innehaft ordinarie lärarbefattning i den lönegrad,
till vilken han vid övergången hänföres.

3 mom. Med hänsyn till att en rektor förutsättes samtidigt kunna vara
innehavare av lärartjänst i trängre mening, kan det tänkas uppstå svårigheter
att omedelbart bereda vederbörande ordinarie läraranställning, t. ex. i det fall,
att en rektor önskar frånträda sitt förordnande under löpande läsår. För sådana
fall har i förevarande moment upptagits den av 1928 års lönekommitté
föreslagna bestämmelsen örn rätt för Kungl. Majit att besluta örn tillfällig ökning
av antalet ordinarie lärarbefattningar.

6 §•

1 mom. De här föreslagna lönebeloppen utgå samtliga från den grundläggande
förutsättningen, att de skola utgöra chefslöner. I enlighet härmed har
ingen löneklassuppflyttning föreslagits utan såsom utgångspunkt för lönen för
varje rektorsbefattning valts högsta löneklassen inom den lönegrad, till vilken
befattningen närmast ansetts böra hänföras (jämför i detta avseende 7 § 5
morn.). Till denna grundlön har därefter, med undantag för ett fåtal befattningar,
lagts vissa belopp, utgörande lägst 480 kronor eller skillnaden mellan
två närliggande löneklasser inom lönegraderna 25—30. Med hänsyn till arbetsbördan
äro för de läroanstalter av samma slag, för vilka differentiering i
fråga örn lönerna föreslagits, viss gruppindelning genomförd.

De föreslagna tilläggen utgöra:

för rektor vid högre lärarinneseminariet 1,920 kronor;

för rektor vid högre allmänt läroverk, vid realskola, vid folkskoleseminarium,
vid småskoleseminarium och vid tekniskt läroverk 1,440 kronor i grupp I, 960
kronor i grupp II och 480 kronor i grupp III; samt

för rektor vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda 480 kronor.

Vid följande rektorsbefattningar skulle tillägg till högsta löneklassens lön icke
utgå, nämligen rektorsbefattningarna vid hantverksskolan i Kristinehamn för
blinda män, vid hantverksskolan i Växjö för blinda kvinnor, vid vårdanstalten
i Lund för blinda med komplicerat lyte samt vid tekniskt läroverk tillhörande
grupp IV (tillsvidare endast ett läroverk). Vid de nämnda rektorsbefattningarna
utgår lönen med belopp, motsvarande högsta löneklassen inom respektive lönegraderna
25, 25, 27 och 30 (jämför 7 § 5 morn.).

Skulle framdeles den nu gällande löneplanen komma att undergå sådan jämkning,
att skillnaden mellan två närliggande löneklasser inom de högre lönegraderna
icke längre genomgående kommer att utgöra 480 kronor, bör tagas
under övervägande, i vad mån en dylik jämkning bör avspegla sig jämväl i
beloppen för rektorernas lönetillägg.

Vad beträffar den närmare fördelningen på avlöningsgrupper av de i förevarande
moment upptagna läroanstalterna, torde Kungl. Maj:t böra verkställa
denna, sedan efter riksdagens hörande bestämts, huru många befattningar inom
de olika kategorierna av läroanstalter, som skola hänföras till var och en av
grupperna i fråga. Frågan örn ändring i den sålunda beslutade fördelningen
på avlöningsgrupper av de olika läroanstalterna förutsättes komma under omprövning
vart sjätte år i samband med utfärdande av nya rektorsförordnanden.

410

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

7 §•

2 mom. Det förutsättes, att i de av Kungl. Maj:t utfärdade tilläggsbestämmelserna
till avlöningsreglementet intagas de i detta moment avsedda bestämmelserna
angående ersättning till vikarie för rektor.

3 mom. Utgångspunkten för stadgandena i förevarande moment har varit,
att rektorerna i princip skola åtnjuta samma förmåner, som skulle hava tillkommit
dem, örn de varit ordinarie lärare i allmänhet i motsvarande lönegrad.
Härigenom skulle rektorerna erhålla en i vissa avseenden förmånligare ställning
än de s. k. förordnandeämbetsmännen i allmänhet. Med hänsyn till vissa
rektorsbefattningars fördelning på avlöningsgrupper har systemet för tjänstledighetsavdragen
måst utbyggas, varvid det befunnits mest överskådligt att samla
alla slag av tjänstledighetsavdrag för rektorer i tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet.

Den här gjorda hänvisningen till 13 § innebär med avseende på 4 mom.
av sagda paragraf, att örn en rektor skulle utan något sitt förvållande förflyttas
till rektorstjänst med lägre lön, han skall äga bibehålla oförändrad lön
under den tid, hans löpande förordnande varar. Bestämmelsen i 13 § 5 mom.
däremot ersättes för rektorernas vidkommande av stadgandet i 6 § 2 mom.

4 mom. Den hänvisning, som i 3 mom. gjorts till 28 §, innebär med avseende
på 1 mom. av sagda paragraf, att rektor likaväl som ordinarie lärare i
allmänhet skall i förekommande fall kunna komma i åtnjutande av de i nämnda
paragraf stadgade särskilda arvoden och ersättningar. Emellertid föreslås i
samband med löneregleringen två särskilda arvoden, vilka förutsättas icke skola
tillkomma någon annan lärare än rektor och vilka följaktligen icke kunnat
behandlas i 28 §. Det ena rör rektor vid institutet och förskolan för blinda
å Tomteboda, vilken föreslås skola de år, då lärarutbildning därstädes äger rum,
efter skolöverstyrelsens beprövande åtnjuta särskilt arvode med högst 480 kronor
för år. Det andra föreslås i fråga om rektor vid hantverksskola för blinda,
vilken örn han är föreståndare för materialdepå vid skolan skulle åtnjuta
särskilt arvode härför med 480 kronor för år. I fråga örn dessa båda särskilda
arvoden har det synts enklast, att detalj bestämmelserna härom erhålla sin plats
i tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet, i analogi med vad som skett
beträffande viss ersättning enligt 31 § avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen.
I enlighet härmed har i nu förevarande moment intagits endast
en hänvisning till särskilda bestämmelser i ämnet.

5 mom. Med hänsyn till önskvärdheten av att erhålla en utgångspunkt för
bestämmandet av rektorernas pensioner hava här angivits de lönegrader, till
vilka rektorsbefattningarna skola anses höra.

8 §.

1 mom. Då, såsom inledningsvis framhållits, i detta avlöningsreglemente
avses allenast lärarpersonal, upptager den i andra stycket av förevarande moment
omförmälda tjänsteförteckningen allenast sådan personal. Andra ordinarie
befattningshavare vid undervisningsväsendet inordnas under avlöningsreglementet
för allmänna civilförvaltningen.

Den i tjänsteförteckningen under de allmänna läroverkens övergångsstat upptagna
befattningen avser adjunkt, som utan att innehava adjunktsbehörighet
överflyttats från kommunal mellanskola i samband med sådan skolas ombildning
till allmänt läroverk.

I fråga örn folkskoleseminarierna upptager tjänsteförteckningen å övergångsstat
allenast befattningen adjunkt, vilken icke äger motsvarighet å den ordi -

411

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

narie staten. Därest i anledning av den pågående omorganisationen av folkskoleseminarierna
innehavare av sådan befattning, som förekommer å den ordinarie
staten, efter ingången av år 1938 kommer att kvarstå å övergångsstat,
lärer Kungl. Maj:t kunna — på sätt i allmänhet sker, då riksdagen fattar beslut
örn ändring i personalförteckningen för reglerat verk — fullständiga tjänsteförteckningen
i vad angår övergångsstaten.

1 sista stycket av förevarande moment har det till förebyggande av ovisshet
ansetts lämpligast att stadga, att Kungl. Maj:t skall meddela särskilt beslut angående
stationeringsorten i sådana fall, då lärare har mer än en tjänstgöringsort.

2 mom. De kategorier lärare i övningsämnen, som helt äro undantagna
från den i detta moment fastslagna »30-timmarsregeln», äro dels lärarna i
trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarierna, dels arbetslärarna vid läroanstalterna
för blinda. Alla övriga kategorier lärare i övningsämnen skola i princip
följa den angivna regeln; de undantag, som härvid uttryckligen gjorts för
vissa lärarinnor, bero antingen på att vederbörande lärarinna intager en särställning
eller på att tjänstgöringsskyldigheten regelmässigt uppgår till minst
30 veckotimmar.

I förevarande bestämmelser har nu upptagits det av 1928 års lönekommitté
föreslagna, ursprungligen av reservanter inom skolöverstyrelsen förordade systemet
för ordinarie övningslärares avlöning. Även i fråga örn den särskilda
kompensationen åt de allmänna läroverkens gymnastiklärare för arbetet med
planläggandet och övervakandet av ungdomens friluftsliv har 1928 års lönekommittés
förslag i huvudsak följts. Med anledning av ett uttalande av skolöverstyrelsen
i utlåtande över 1928 års lönekommittés förslag har sistnämnda
bestämmelse gjorts tillämplig även på gymnastikläraren vid högre lärarinneseminariet,
dock endast till den del tjänstgöringen är förlagd till realskolan
eller flickskolan.

De i nu gällande lönekungörelser intagna timtalen för ordinarie övningslärares
lägsta respektive högsta tjänstgöringsskyldighet torde efter det nya systemets
införande böra få sin plats i vederbörande stadga eller reglemente. I
avlöningsreglementet har dock ansetts böra införas en bestämmelse, som garanterar
vissa Övningslärare viss minimilön, för den händelse antalet veckotimmar
i deras ämnen av en eller annan anledning skulle nedgå alltför mycket.
För närvarande gäller, att lärare i övningsämne vid realskola är garanterad lön
för minst 13 veckotimmar i gymnastik, 10 i teckning, 9 i musik och 6 i slöjd
för flickor, även örn timtalet skulle komma att underskrida dessa tal. Förevarande
förslag har formulerats så, att tecknings-, musik- och gymnastiklärare
äro garanterade lön för minst 30—21 = 9 veckotimmar och lärarinna
i kvinnlig slöjd för 30—24 = 6 veckotimmar. Det bör tilläggas, att det här
är fråga närmast örn redan förefintliga ordinarie lärares löner. Nyinrättande
av ordinarie lärartjänster i övningsämnen brukar icke medgivas, med mindre
timantalet väsentligt överstiger de nämnda talen.

En lärare i teckning, som tjänstgör vid två läroverk med 15 veckotimmar
vid varje, skulle — om icke annan föreskrift meddelas — vid vart och ett av
läroverken efter reglering uppbära 55 procent av den för hans löneklass bestämda
lönen, alltså sammanlagt 110 procent. Örn han i stället hade 30 veckotimmar
vid ett läroverk, skulle han uppbära allenast den för löneklassen bestämda lönen.
Då det icke kan anses lämpligt, att en lärare genom anställning vid mer än
en läroanstalt skall kunna erhålla högre lön än om han i samma lönegrad haft
tjänstgöring av lika omfattning vid en och samma läroanstalt, har i sista stycket
av förevarande moment införts en bestämmelse, som förhindrar detta. Det

412

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

förutsattes, att lönen å stationeringsorten utgår enligt de ovan angivna författningsbestämmelserna
och att således den erforderliga ytterligare reduktionen
vidtages å lönen vid den eller de tjänstgöringsorter, som icke förklarats vara
att anse såsom vederbörande lärares stationeringsort.

9 §.

Av praktiska skäl torde löneplanen för lärare böra — i likhet med vad som
tillämpats i vissa andra avlöningsreglementen — förses med särskild litterabeteckning.
Härvid har bokstaven L synts vara mest lämplig.

10 §.

3 mom. a) Lärarlönekommitténs förslag, att den allmänna regeln örn tjänstgöring
under minst fyra femtedelar av tre år för uppfattning i högre löneklass
skulle för lärare ändras till fyra femtedelar av den på tre kalenderår
belöpande undervisningstiden, har icke upptagits i förevarande förslag. Sådan
bestämmelse finnes icke för närvarande i fråga örn de nyreglerade högre läroanstalterna,
och icke heller 1928 års lönekommitté har upptagit densamma.
Däremot har det av lärarlönekommittén föreslagna tillägget angående undervisningens
inställande vid smittsam sjukdom ansetts böra medtagas.

I övrigt överensstämmer förevarande paragraf med de nu för allmänna civilförvaltningen
gällande bestämmelserna.

11 §■

1 mom. Beträffande det i första stycket förekommande uttrycket »i en
följd» förutsättes, att uteblivet förordnande i början av en termin, förslagsvis
dock högst 14 dagar, liksom givetvis ferier icke skola anses förorsaka avbrott
i anställningen.

Enligt kungörelsen 1919 : 300 må docenter inom teologiska och filosofiska
fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund ävensom docenter vid Stockholms
och Göteborgs högskolor inom läroområde, motsvarande teologisk och
filosofisk fakultet vid universiteten, så vitt de genom avlagda examina och genomgånget
provår vunnit behörighet till anställning vid allmänt läroverk, högre
lärarinneseminariet eller folkskoleseminarium, äga att för åtnjutande av ålderstillägg
såsom lärare vid sådan läroanstalt räkna sig till godo den tid, dock ej
utöver tre år, de vid något av nämnda universitet eller högskolor med nit och
skicklighet deltagit i undervisningen, med iakttagande att deras undervisning
skall vara av den omfattning, som nu är eller framdeles varder bestämd i
fråga örn docentstipendiats undervisningsskyldighet vid universiteten; skolande
vid denna beräkning varje lästermin anses lika med ett halvt år.

Frågan örn tillgodoräknande i löneturshänseende av docenttjänstgöring kan
emellertid numera bedömas även efter kungörelsen 1922 : 373, i vilken bland
annat stadgas, att örn den, som från icke-ordinarie befattning vinner befordran
till ordinarie tjänst, innehar sådan anställning i statens tjänst, som i avseende
å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot, vara jämförbar
med eller högre än den ifrågavarande ordinarie tjänsten, må för bestämmandet
av hans rätt till ålderstillägg vid denna tjänst tillgodoräknas honom den tid
utöver tre år, under vilken han efter fyllda 18 år i en följd innehaft dylik
anställning. Att å docent, som vid universitet uppehållit förordnande såsom
professor eller fullgjort med docentstipendium förenad undervisningsskyldighet,
kan tillämpas sistnämnda bestämmelse, framgår av kammarrättens utslag den
3 februari 1932 (årsboken avd. I not. 22).

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

413

Med hänsyn härtill har det synts vara tillräckligt, att docenttjänstgöring
finge tillgodoräknas lika med annan icke-ordinarie tjänstgöring, d. v. s. att
docenttjänstgöring i statens tjänst bedömdes enligt 11 § 1 mom. första stycket
och att sådan tjänstgöring utom statens tjänst bedömdes enligt 11 § 2 mom.
andra stycket, enligt vilket Kungl. Maj:t i vissa fall kan medgiva tillgodoräkning
av utomstatlig tjänstgöring. I enlighet med denna uppfattning har i
förevarande författningsförslag icke upptagits någon särbestämmelse beträffande
docenter. Det förutsattes givetvis, att den tillgodoräkning, som medgives
icke-statsanställda docenter med stöd av 11 § 2 mom. andra stycket, icke
sker enligt mera gynnsamma grunder än de, som jämlikt 11 § 1 mom. första
stycket komma att tillämpas beträffande de statsanställda docenterna.

Med hänsyn till önskvärdheten av att underlätta licentiatstudier har, med
viss utvidgning av nu gällande motsvarande bestämmelse, ansetts böra i 1
mom. andra stycket meddelas föreskrift, att sådant avbrott i anställningen
intill högst ett år, varunder vederbörande lärare avlagt licentiatexamen, icke
skall utesluta rätt att för löneklassplacering tillgodoräkna anställningstid före
avbrottet. Formuleringen av förevarande bestämmelse är avsedd att täcka alla
förekommande fall av dylika lärdomsprov, vilka äro av betydelse för förvärvande
av kompetens såsom lärare. I övrigt skiljer sig stadgandet i förevarande
stycke från nu gällande bestämmelser huvudsakligen därutinnan, att avbrott
i anställningen, förorsakat av tjänstgöring vid under skolöverstyrelsens
inseende ställd statlig läroanstalt, likaväl som avbrott, förorsakat av tjänstgöring
vid sådan kommunal eller enskild läroanstalt, förutsatts icke skola utesluta
rätt för lärare att för löneklassplacering tillgodoräkna anställningstid före
avbrottet.

1928 års lönekommitté hade föreslagit, att ämneslärarinna vid allmänt läroverk
eller högre lärarinneseminariet, vilken avlagt de prov och fullgjort den
tjänstgöring, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk,
skulle för placering i löneklass härför tillgodoräknas tre tjänstår. Detta
förslag har icke här upptagits. Tillräcklig anledning att skapa en särskilt gynnad
löneställning för ämneslärarinna, som har kompetens till befattning såsom
adjunkt och som ju har möjlighet att söka en adjunktstjänst och därmed
komma i högre lönegrad än förut, torde icke vara för handen. Infördes
ett stadgande av nämnda innebörd, skulle konsekvensen fordra, att även en
adjunkt, som vore behörig till lektorstjänst, tillförsäkrades en motsvarande
lönetursrätt. På andra håll inom civilförvaltningen gäller, att lönen för en
viss befattning utmätts med hänsyn till de kompetenskrav, som äro uppställda,
och icke till den högre kompetens, som vederbörande tjänstinnehavare tilläventyrs
förvärvat sig.

2 mom. I den här gjorda uppräkningen av vissa läroanstalter har kommunal
flickskola ansetts böra tilläggas. Å andra sidan har i jämförelse med tidigare
förslag skyddshem icke medtagits. Sistnämnda förhållande medför emellertid
ingen ändring i sak utan allenast, att tillgodoräknande av tjänstgöring
vid sådana anstalter bör bedömas för varje särskilt fall med stöd av bestämmelsen
i andra stycket av förevarande moment.

I fråga örn tillgodoräknande av tjänstgöring vid kommunal mellanskola märkes
den ändring i nu gällande bestämmelser, att kravet på vunnen behörighet
till adjunktstjänst vid allmänt läroverk slopats. Såsom skolöverstyrelsen i sin
den 18 november 1935 avgivna utredning angående nya lönetursbestämmelser
för vissa statsanställda lärare framhållit, har kravet på vunnen behörighet för

414

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

rätt att räkna lönetursår på senare tid uppgivits, och det har varit tjänstgöringens
art och omfattning, som varit det allena avgörande.

För den händelse de nu försöksvis anordnade s. k. praktiska mellanskolorna
erhålla en mera permanent karaktär, torde det få tagas under övervägande,
huruvida icke tjänstgöring såsom ämneslärare vid sådan praktisk mellanskola
bör få tillgodoräknas för löneklassuppflyttning enligt samma regler, som här
föreslagits i fråga örn tjänstgöring vid kommunal mellanskola.

Vad angår stadgandet f andra stycket, förutsättes slutligen, att frågan örn
tillgodoräknande av tjänstgöring såsom svensk lärare vid utländskt universitet
eller såsom lärare vid under skolöverstyrelsens inseende stående icke-statlig
läroanstalt i andra fall, än i första stycket sägs, skall kunna bedömas med
stöd av denna bestämmelse. Det torde komma att ligga i Kungl. Maj:ts hand
att på detta område skapa erforderlig praxis, varvid det givetvis hör tillses,
att utomstatlig tjänstgöring icke tillgodoräknas i förmånligare utsträckning än
motsvarande statlig tjänstgöring.

3 mom. Det torde med hänsyn till detta stadgandes formulering, vilken
helt överensstämmer med avlöningsreglementets för allmänna civilförvaltningen,
böra framhållas, att det numera är utbildad praxis att vid tillgodoräkning taga
hänsyn till del av kalenderkvartal såtillvida, att örn en tjänsteman tillträder
tjänst under löpande kvartal i direkt fortsättning på föregående icke-ordinarie
tjänstgöring, som är av beskaffenhet att kunna tillgodoräknas, de båda delarna
av kvartalet sammanläggas.

12 §.

1 mom. Bestämmelserna i förevarande moment hava formulerats helt i
anslutning till avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen.

2 mom. Med orden »till annan tjänst inom samma lönegrad» åsyftas tjänst
i samma lönegrad vid samma eller annan i avlöningsreglementet avsedd läroanstalt.
Förslaget är i denna del hämtat från 1928 års lönekommittés förslag
till allmänt avlöningsreglemente, 7 § 4 morn.; jämför även kungörelsen 1935:397,
12 § 1 mom. andra stycket.

Med orden »än den högsta för den nya tjänsten fastställda» förstås för
kvinnlig lärare näst högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad.

13 §.

Bestämmelserna i förevarande paragraf äro hämtade ur lärarlönekommitténs
förslag till avlöningsreglemente. Såsom lärarlönekommittén framhållit, utgöra
de närmast en omformulering av gällande bestämmelser.

3 mom. Den här upptagna bestämmelsen örn förflyttningsskyldighet förutsättes
i fråga örn lärare i övningsämne tillämpad med största möjliga hänsynstagande
till att tjänstgöringsskyldigheten på den nya tjänsten icke blir väsentligt
lägre än på den gamla. Skulle detta icke kunna undvikas, bör läraren, när
tillfälle erbjuder sig och örn han så önskar, ånyo förflyttas till en tjänst med
i huvudsak samma antal undervisningstimmar, som var för honom gällande
före den ursprungliga tvångsförflyttningen. Det av 1928 års lönekommitté framförda
förslaget, att för övningslärares förflyttning skall gälla såsom villkor, att
tjänstgöringsskyldigheten i den nya befattningen skall hava i huvudsak minst
samma omfattning som den, vilken ålegat läraren i den föregående befattningen,
har däremot ansetts icke kunna godtagas.

14 §.

Beträffande kallortstillägg har fråga uppkommit, huruvida detsamma borde
utgå med lika belopp för alla lärare i övningsämne eller örn det i likhet med

415

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

lönen borde reduceras, i den män vederbörande lärares tjänstgöring understiger
30 veckotimmar. I avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen har
icke förutsatts någon reduktion av kallortstillägget, givetvis av det skälet, att
alla dithörande tjänstemän förutsättas hava heltidstjänstgöring. 1 avlöningsbestämmelserna
för civilförvaltningens extra ordinarie och extra tjänstemän
däremot förutsättes, att kallortstillägget skall kunna reduceras i förhållande
till tjänstgöringstiden. Vid utformandet av hithörande bestämmelser beträffande
lärarna har det synts rimligt, att kallortstillägget reduceras i motsvarande
mån som lönen, därest vederbörande lärares tjänstgöring understiger 30 veckotimmar.
Örn alla lärare i övningsämne erhölle samma kallortstillägg oavsett
deras undervisningsskyldighet, skulle detta framstå såsom en egendomlighet
med hänsyn till att den till vederbörande lärare utgående lönen reduceras för
varje veckotimme, som understiger 30, och således kan komma att utgå med
ett belopp, som högst väsentligt understiger det nominella lönegradsbeloppet.

I tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet meddelas föreskrift angående
de orter, där kallortstillägg skall utgå.

15 §.

1 mom. Med viss avvikelse från de för allmänna civilförvaltningen gällande
bestämmelserna har här föreslagits, att villkoret för att åtnjuta oavkortad lön
vid ledighet, vilken vederbörande använt för att utom sin tjänstgöringsort göra
iakttagelser eller idka studier, skärpes därhän, att dessa skola »på ett påtagligt
sätt» kunna tjäna undervisningsväsendets intressen. För att trygga en lämplig
begränsning av stadgandets tillämpning har vidare beslutanderätten lagts i
Kungl. Maj:ts hand. I överensstämmelse med lärarlönekommitténs mening
förutsättes, att då tjänstledighet sökes huvudsakligen för lärares egen fortbildning,
den förmån, varom nu är fråga, icke bör ifrågakomma.

Den i motsvarande bestämmelse i avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen
intagna bestämmelsen örn oavkortad lön för tid, som åtgått för
fullgörande av uppdrag på grund av delägarskap i vissa pensionsanstalter, har
befunnits icke äga tillämplighet på undervisningsväsendets lärarpersonal och
har fördenskull icke medtagits i detta avlöningsreglemente.

2 mom. Bestämmelsen örn oavkortad lön för tid, under vilken undervisningen
till följd av smittsam sjukdom inställts, är hämtad från 1928 års lönekommittés
förslag. Stadgandet att ingen särskild ersättning skall utgå, örn läsåret
förlänges på grund av att undervisningen varit inställd av nämnda anledning,
avser endast sådan under den förlängda lästiden tjänstgörande lärare, som varit
anställd under den tid, då undervisningen varit inställd.

16 §.

5 mom. Bestämmelser angående avlöningsförmåner för sådan lärare, som åtnjuter
tjänstledighet från sin ordinarie tjänst för att tjänstgöra vid annan läroanstalt,
meddelas för närvarande i kungörelsen den 17 maj 1935 (nr 197).
Framdeles böra hithörande föreskrifter intagas i tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet.

17 §.

Bestämmelser angående de olika slagen av förekommande tjänstledighetsavdrag
meddelas i tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet.

18 §.

1 mom. För att förhindra olikformighet i fråga örn avdrag vid partiell tjänstledighet
torde det vara nödvändigt, att bestämmandet av avdragets storlek an -

416

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

förtros vederbörande centrala myndighet. Intet hindrar emellertid, att den
centrala myndigheten utfärdar generella föreskrifter i ämnet. Det förutsättes,
att avdrag under alla förhållanden skall ske vid partiell ledighet för lärare.
De arbetsförhållanden inom allmänna civilförvaltningen, som i avlöningsreglementet
för denna föranlett formuleringen »örn och i vad mån avdrag etc.»
vid motsvarande bestämmelse, sakna motsvarighet inom undervisningsväsendet.

2 mom. Den här intagna föreskriften angående tjänstledighetsavdrag för lärare
i övningsämne är i princip hämtat från 1928 års lönekommittés förslag till tillläggsbestämmelser
till allmänna avlöningsreglementet 12 §. Med uttrycket »avdragsbeloppet»
förstås det avdragsbelopp, som uppkommer, sedan samtliga förekommande
treprocentsavdrag verkställts.

19 §.

1 mom. Lärarlönekommittén hade föreslagit, att lärare skulle vara skyldig
vikariera å högre tjänst allenast vid under reglementet inbegripen läroanstalt
inom samma kommun. Här har icke upptagits denna begränsning, enär det
kan tänkas fall, då en lärare kan behövas för vikariat på en högre tjänst å
annan ort. Att märka är, att läraren för sådant fall enligt 26 och 27 §§ av
reglementet kan erhålla reseersättning och tjänstgöringstraktamente, respektive
ersättning för flyttningskostnad. Den föreslagna bestämmelsen överensstämmer
i princip med avlöningsreglementet för civilförvaltningen utom i fråga örn tiden
för vikariatet, vilken i förevarande förslag satts till sammanlagt högst sex i
stället för tre månader. Bestämmelsen torde närmast komma att användas vid
uppstående vakanser eller ledigheter under pågående termin, och då är det
uppenbarligen icke tillräckligt med en begränsning av tiden till tre månader.
Icke heller fem månader skulle vara tillfyllest för alla hithörande fall. Det har
därför ansetts lämpligast att sätta tiden till sammanlagt högst sex månader.

Stadgandet i andra stycket ansluter sig till lärarlönekommitténs förslag, att
vikariatsersättning skall utgå, oavsett vikariatets längd. För allmänna civilförvaltningen
gäller däremot, att vikariatsersättning ej utgår för vikariat omfattande
kortare tid än åtta dagar. Slopande av nämnda begränsning har emellertid
föreslagits av 1928 års lönekommitté för civilförvaltningen i allmänhet. Med tanke
på de vid undervisningsväsendet rådande särskilda arbetsförhållandena har fördenskull
införts rätt till vikariatsersättning även vid kortvariga vikariat. Liksom
för närvarande är fallet, bör lärare vara skyldig att vid tillfälligt förfall
för en kollega utan ersättning under högst två dagar åtaga sig den ökade tjänstgöring,
som med anledning av förfallet kan komma att åläggas honom. Bestämmelser
härom torde liksom hittills böra meddelas i vederbörande stadga eller
reglemente.

2 mom. Bestämmelsen i detta moment örn rätt för lärare, vilken förordnas
att jämte egen tjänst bestrida med annan befattning förenad undervisning,
uppbära timlärarersättning, har icke avseende å senast berörda fall, då nämligen
däri omhandlade undervisning ingår i den läraren åliggande tjänstgöringsskyldigheten
å egen befattning.

Den av lärarlönekommittén under 19 § 3 mom. föreslagna bestämmelsen, att
lärare skulle under vissa förutsättningar vara pliktig att, om han därtill förordnades,
som vikarie bestrida befattning i samma eller lägre lönegrad vid annan
läroanstalt än den, där han är anställd, och jämväl å annan ort, lärer icke
hava varit aktuell ens under de senaste årens betydande omvälvningar på undervisningsväsendets
område. Bestämmelsen har icke tagits upp av 1928 års
lönekommitté och torde icke heller vara behövlig.

417

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

22 §.

1 mom. Bestämmelserna i förevarande moment överensstämma i huvudsak
med de för allmänna civilförvaltningen gällande, dock med vissa ändringar i
anslutning till 1936 års lärarlönesakkunnigas förslag till avlöningsreglemente
för lärare vid folk- och småskolor (statens off. utr. 1936:48). Sålunda föreslås,
att tjänstinnehavare blott skall vara skyldig »mottaga» tjänstebostad.
Vidare har föreskriften örn bostadsersättnings erläggande i förskott slopats.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av skolöverstyrelsen
bestämma, vilken statlig myndighet som i olika förekommande fall skall anses
vara »vederbörande myndighet».

2 mom. Det förutsättes, att en boställsordning fastställes för sådana fall, då
tjänstebostad tillhandahålles av vederbörande kommun. Därest detta sker, torde
motsvarande normer böra tillämpas beträffande staten tillhörig tjänstebostad.
Förslag till boställsordning torde böra utarbetas av skolöverstyrelsen i samråd
med statens bostadsnämnd.

Fastställande av boställsordning är av betydelse jämväl för avvägandet av
den hyresersättning, som bör av skolkommun erläggas till staten, då bostad ej
tillhandahålles in natura.

23 §.

1 mom. Stadgandet i 1 mom. a) har formulerats med tanke bland annat
på det fall, då en rektor övergår till lärartjänst i trängre mening, när hans
rektorsförordnande av en eller annan anledning upphört. Med uttrycket »beslutet
rörande förändringen i hans tjänstgöring» avses det beslut av högsta
ifrågakommande myndighet, varigenom det blivit slutligen avgjort, att bostadsinnehavaren
skall övergå till annan tjänst.

24 §.

Liksom ovan under 22 § 1 mom. framhållits, torde det även beträffande
här förevarande bestämmelse få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av
skolöverstyrelsen bestämma, vem som i olika förekommande fall skall anses vara
»vederbörande myndighet».

26 §.

1 mom. Här intagna bestämmelse örn ersättning för tjänsteresa är hämtad
jj j- avlöningsreglementet för civilförvaltningen, dock med uteslutande av de där
förekommande orden »vilken är att hänföra till extra förrättning». Vad som
menas med »extra» förrättning har ofta varit föremål för tvist, och uttrycket
i fråga måste numera anses föråldrat, vilket framgår vid en jämförelse med
allmänna resereglementet, 1 §, där det endast talas örn »förrättning».

Förevarande bestämmelse är icke avsedd att tillämpas i de fall, då en Övningslärare
samtidigt innehar tjänster på olika orter. Bidrag till kostnader för
resor mellan olika tjänstgöringsorter torde få liksom hittills, efter prövning
i varje särskilt fall, medgivas av Kungl. Majit.

2 mom. Bestämmelsen angående tjänstgöringstraktamente är givetvis icke
avsedd att vinna tillämpning i sådana fall, då en lärare i övningsämne samtidigt
tjänstgör å mer än en ort.

Bihang Ull riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271.

418

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

27 §.

Med »befordran» avses här först och främst utnämning till befattning i
högre lönegrad än den förut innehavda. Såsom befordran i förevarande sammanhang
anses däremot icke övergång från icke-provårsläroverk till lika tjänst
vid provårsläroverk. Vidare är det självfallet, att det måste betraktas som
befordran, örn t. ex. en lektor vid högre allmänt läroverk förordnas att vara
rektor vid realskola. Rätt till ersättning enligt förevarande paragraf förutsättes
föreligga även i sådana fall, då den, som innehar en rektors lärartjänst med
i fullmakten inryckt förbehåll örn flyttningsskyldighet, nödgas flytta till tjänst
å annan ort på grund av att den ifrågavarande rektorn övertager utövningen
av sin lärartjänst.

28 §.

Beträffande den i denna paragraf använda terminologien märkes, att med
ordet »arvode» betecknats sådan gottgörelse, å vilken, helt eller delvis, dyrtidstillägg
förutsatts kunna utgå, medan med ordet »ersättning» betecknats
gottgörelse, å vilken sådant tillägg icke bör beräknas.

1 mom. a) De här avsedda biträdande föreståndarinnorna vid högre lärarinneseminariet
äro till antalet tre, nämligen en för själva lärarinneseminariet,
en för normalskolan för flickor samt en för skolköksseminariet och hushållsskolan.
Det föreslagna särskilda arvodet är väsentligen avsett att ersätta den
nu till envar av dessa biträdande föreståndarinnor utgående hyresersättningen.

b) Föreskrifter dels örn de avgifter, som skola erläggas av den, som anmäler
sig till fyllnadsprövning, dels ock örn fördelningen av dessa avgifter på
de av prövningen berörda lärarna finnas meddelade i läroverksstadgan och
andra motsvarande författningar. Så torde böra förfaras jämväl efter löneregleringen.

c) Det här ifrågavarande särskilda arvodet till föreståndare för provårskurs
är för närvarande högst 1,500 kronor vid både allmänt läroverk och folkskoleseminarium;
arvodet är uppdelat i ett fast belopp och ett rörligt belopp, det
senare växlande allt efter antalet lärarkandidater som deltaga i provårskursen.
Med hänsyn till att hela frågan om lärarutbildningen för närvarande befinner
sig under utredning av särskilt tillkallade sakkunniga, har här — i anslutning
till ett förslag av skolöverstyrelsen i utlåtande den 27 maj 1935 angående
1927 års skolsakkunnigas utredning och förslag rörande praktisk lärarkurs för
blivande lärare vid de allmänna läroverken m. fl. undervisningsanstalter —-endast gjorts de ändringar i nu gällande ordning, att dels föreståndararvodet
föreslagits skola utgå med ett fast belopp, oberoende av möjligen förekommande
växlingar i antalet lärarkandidater, dels arvodet föreslagits skola utgöra

1,500 kronor vid allmänt läroverk och 1,200 kronor vid folkskoleseminarium.

d) Det här ifrågavarande särskilda arvodet tillkommer för närvarande rektor,
lektor, adjunkt och övningsskollärare vid pro vårsanstalt, under förutsättning
att han ej är förordnad att för minst en termin vara föreståndare för
provårskursen, och utgör 300 kronor. I den föreslagna bestämmelsen har arvodesbeloppet
— med hänsyn till den pågående utredningen örn provårets
organisation — ansetts böra bibehållas oförändrat, medan den utvidgningen
föreslås beträffande kretsen av de personer, som äga åtnjuta arvodet i fråga,
att detsamma framdeles skall tillkomma även ämneslärarinna vid provårsläroverk,
vilket föreslagits både av 1928 års lönekommitté och av skolöverstyrelsen
i det ovannämnda utlåtandet den 27 maj 1935.

419

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

e) För närvarande är frågan om ersättning till rektor och lärare vid provårsanstalt
för handledning av lärarkandidater sammankopplad med frågan örn
det ovan under d) omförmälda särskilda arvodet till dessa befattningshavare.
I detta hänseende gäller, att det särskilda arvodet och ersättningen för handledning
icke må för år tillhopa överstiga 600 kronor. Det har i förevarande
förslag ansetts enklast, att de mera detaljerade och varierande föreskrifter,
som erfordras beträffande ersättning för handledning av lärarkandidater, lösgöras
från sambandet med bestämmelsen örn det till vissa lärare vid provårsanstalt
utgående fasta arvodet och i stället sammanföras med bestämmelsen
örn ersättning för i provåret ingående metodiska föreläsningar och kurser. Det
bör i detta hänseende observeras, att det nu utgående särskilda arvodet till
vissa lärare vid provårsanstalt icke förutsätter, att vederbörande lärare har sig
handledning av lärarkandidater anförtrodd. Arvodet tillkommer läraren i hans
blotta egenskap av lärare vid provårsanstalt, alldeles oavsett hans befattning
med lärarkandidaterna. Då handledarskap och arbete med metodiska föreläsningar
och kurser däremot äro direkt beroende av lärarkandidaternas antal och
fördelning på olika ämnen, synes ersättningen för dessa båda slag av provårsarbete
böra regleras i ett sammanhang, lämpligen i form av ett kungl. brev.

f) För närvarande är skolköksföreståndarinnan vid småskoleseminariet i Lycksele
(vilken tillika är lärarinna i hushållsgöromål) den enda ordinarie läraren
i övningsämne vid småskoleseminarium. Det förutsättes emellertid, att flera
ordinarie Övningslärare änster, bland annat i hushållsgöromål, framdeles skola
inrättas vid småskoleseminarierna. Under sådana förhållanden har det synts
riktigast att tilldela lärarinnan i hushållsgöromål vid småskoleseminariet i Lycksele,
därest hon tillika tjänstgör såsom skolköksföreståndarinna, särskilt arvode
härför. Beloppet, 360 kronor, är valt med hänsyn till skillnaden i allmänhet
mellan löneklasserna inom den ifrågavarande lönegraden.

g) Det särskilda arvodet till första lärarinnan vid förskolan för blinda å
Tomteboda är nu 500 kronor. Höjningen till 600 kronor är betingad av dyrtidstilläggets
olika beräkning efter reglering.

2 mom. Föreskrifter torde erfordras icke blott rörande utbetalning av de i
1 mom. omförmälda särskilda arvodena och ersättningarna utan även rörande
arvodes respektive ersättnings utgående i fall av tjänstledighet. Förslag härom
torde få avgivas av skolöverstyrelsen.

Frågan örn arvode till biträde å rektorsexpedition, bibliotekarie, tillsynslärare
och kvinnlig sakkunnig upptages till behandling i sammanhang med avlöningsbestämmelserna
för icke-ordinarie lärare m. fl. Ifrågavarande arvoden kunna
nämligen tillkomma personer, vilka sakna ordinarie anställning vid vederbörande
läroanstalt.

29 §.

Förevarande bestämmelse är avsedd att tillämpas bland annat för ^anordnande
i särskilda fall av ersättning till lärare, som utfört ett extra arbete med
ordnande av institution eller samling i sådana fall, då detta icke ålegat honom
i tjänsten i hans egenskap av institutionsföreståndare eller dylikt. I
undantagsfall, t. ex. vid inrättandet av en ny läroanstalt, då det extra arbetet
kan bliva särskilt betungande, torde även institutionsföreståndare kunna ifrågakomma
till erhållande av ersättning enligt förevarande paragraf. På given
anledning har det varit föremål för övervägande, huruvida institutionsföreståndare
även i normala fall borde kunna erhålla särskild ersättning i denna sin

420

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

egenskap. Med hänsyn dels till den förordade ökade latituden för lärarnas
tjänstgöringsskyldighet, vilken kommer att möjliggöra större hänsynstagande
till olikhet i arbetsbördan för olika lärare, dels till att förevarande fråga synts
kräva närmare utredning, har frågan emellertid icke kunnat upptagas här utan
torde få bliva föremål för prövning i annat sammanhang.

Någon bestämmelse örn felräkningspenningar (28 § avlöningsreglementet för
allmänna civilförvaltningen) har icke ansetts motiverad för undervisningsväsendets
del.

Ersättning för övertidsarbete i den mening, som föreligger i 29 § avlöningsreglementet
för allmänna civilförvaltningen, förekommer icke vid undervisningsväsendet.
Ett slags övertidsarbete kan däremot anses föreligga i de fall, då
en lärare bestrider undervisning utöver den, som åligger honom på egen tjänst.
Ersättning för sådan undervisning utgår enligt bestämmelserna rörande timlärare.

31 §.

Bestämmelsen örn lönenämnd har avfattats i enlighet med avlöningsreglementet
för lots- och fyrstaten (1922 : 379), vilket innehåller mindre detaljerade
föreskrifter än avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen.

32 §.

Bestämmelsen örn reglementets tillämplighet överensstämmer i huvudsak med
motsvarande bestämmelse för allmänna civilförvaltningen.

Enligt avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen skall genom beslut
av Kungl. Majit och riksdagen bestämmas de verk, å vilkas befattningshavare
reglementet skall äga tillämpning, ävensom den tidpunkt, från vilken
reglementet skall gälla för vederbörande verk. Avlöningsreglementet för statens
undervisningsväsen åter kan -—• på grund av den i 1 § gjorda hänvisningen
till tjänsteförteckningen •—- utan särskild kungörelse träda i tillämpning
på de i reglementets ikraftträdandebestämmelser angivna tiderna. Därest framdeles
nya läroanstalter inordnas under reglementet, lära särskilda kungörelser
få utfärdas rörande komplettering av tjänsteförteckningen, i samband varmed
torde få meddelas de särbestämmelser rörande avlöningsförmånerna, som i ett
eller annat avseende kunna bliva erforderliga.

I likhet med vad som skett i samband med utfärdandet år 1921 av avlöningsreglemente
för allmänna civilförvaltningen torde Kungl. Majit komma att
utfärda särskilda kungörelser dels med vissa föreskrifter i anledning av den
nya löneregleringen (jfr 1921 : 453), dels med bestämmelser i fråga örn övergång
till de nya lönestaterna (jfr 1921 : 616). I samband härmed torde utfärdas
särskilda bestämmelser rörande inplaceringen övergångsvis å löneplanen av
viss kvinnlig lärarpersonal med anledning av införande av lika lön för manlig
och kvinnlig lärare i samma tjänsteställning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

421

Bilaga C1.

Löneplan för extra ordinarie lärare.

Lönegrad			L	ö n e	kla	8 S
	Omfattar				Ort	s g r	upp
Nr	löneklas-	Nr
	serna nr		A	B	C	D	E	F	G
1	b, a 1—4	b	1,380	1,446	1,512	1,578	1,644	1,710	1,776
2	a 1—5	a	1,440	1,506	1,572	1,638	1,704	1,770	1,836
3	1—6	i	1,500	1,566	1,632	1,698	1,764	1,830	1,896
4	2—7	2	1,620	1,692	1,764	1,836	1,908	1,980	2,052
5	3—8	3	1,740	1,818	1,896	1,974	2,052	2,130	2,208
6	4—9	4	1,860	1,944	2,028	2,112	2,196	2,280	2,364
7	5—10	5	1,980	2,070	2,160	2,250	2,340	2,430	2,520
8	6—11	6	2,100	2,196	2,292	2,388	2,484	2,580	2,676
9	7—12	7	2,220	2,322	2,424	2,526	2,628	2,730	2,832
10	8-13	8	2,340	2,448	2,556	2,664	2,772	2,880	2,988
11	9—14	9	2,460	2,574	2,688	2,802	2,916	3,030	3,144
12	10—15	10	2,580	2,700	2,820	2,940	3,060	3,180	3,300
13	11—16	11	2,730	2,856	2,982	3,108	3,234	3,360	3,486
14	12—17	12	2,880	3,012	3,144	3,276	3,408	3,540	3,672
15	13—18	13	3,060	3,198	3,336	3,474	3,612	3,750	3,888
16	14—19	14	3,240	3,384	3,528	3,672	3,816	3,960	4,104
17	15-20	15	3,450	3,600	3,750	3,900	4,050	4,200	4,350
18	16-21	16	3,660	3,816	3,972	4,128	4,284	4,440	4,596
19	17—22	17	3,960	4,122	4,284	4,446	4,608	4,770	4,932
20	18—22	18	4,260	4,434	4,608	4,782	4,956	5,130	5,304
		19	4,560	4,746	4,932	5,118	5,304	5,490	5,676
		20	4,860	5,058	5,256	5,454	5,652	5,850	6,048
		21	5,160	5,370	5,580	5,790	6,000	6,210	6,420
		22	5,520	5,736	5,952	6,168	6,384	6,600	6,816

Löneplan för extra lärare.

Bilaga G2

Lönegrad

Löneklass

Nr	Omfattar	Nr			Ort	s g r	upp
löneklas-serna nr	A	B	C	D	E	F	G
1	c, b	C	1,320	1,386	1,452	1,518	1,584	1,650	1,716
2	b, a	b	1,380	1,446	1,512	1,578	1,644	1,710	1,776
3	a, 1	a	1,440	1,506	1,572	1,638	1,704	1,770	1,836
4	1, 2	i	1,500	1,566	1,632	1,698	1,764	1,830	1,896
5	2, 3	2	1,620	1,692	1,764	1,836	1,908	1,980	2,052
6	3, 4	3	1,740	1,818	1,896	1,974	2,052	2,130	2,208
7	4, 5	4	1,860	1,944	2,028	2,112	2,196	2,280	2,364
8	5, 6	5	1,980	2,070	2,160	2,250	2,340	2,430	2,520
9	6, 7	6	2,100	2,196	2,292	2,388	2,484	2,580	2,676
10	7, 8	7	2,220	2,322	2,424	2,526	2,628	2,730	2,832
11	8, 9	8	2,340	2,448	2,556	2,664	2,772	2,880	2,988
12	9, 10	9	2,460	2,574	2,688	2,802	2,916	3,030	3,144
13	10, 11	10	2,580	2,700	2,820	2,940	3,060	3,180	3,300
14	11, 12	11	2,730	2,856	2,982	3,108	3,234	3,360	3,486
15	12, 13	12	2,880	3,012	3,144	3,276	3,408	3,540	3,672
16	13, 14	13	3,0b0	3,198	3,336	3,474	3,612	3,750	3,888
17	14, 15	14	3,240	3,384	3,528	3,672	3,816	3,960	4,104
18	15, 16	15	3,450	3,600	3,750	3,900	4,050	4,200	4,350
19	16, 17	16	3,660	3,816	3,972	4,128	4,284	4,440	4,596
20	17, 18	17 18	3,960 4,260	4,122 4,434	4,284 4,608	4,446 4,782	4,608 4,956	4,770 5,130	4,932 5,304

422

Kungl. Marits proposition Nr 271.

Bilaga D.

Bilaga till kungörelsen med, avlöning sbestämmelser för
icke-ordinarie lärare vid statens undervisningsväsen.

Tjänsteförteckning, angivande extra ordinarie och extra lärare vid vederbörande
läroanstalter ävensom de särskilda lönegrader, till vilka de äro hänförliga
enligt de i 7 och 26 §§ av kungörelsen med avlöningsbestämmelser för
icke-ordinarie lärare vid statens undervisningsväsen intagna löneplanerna.

Läroanstalter och befattningar	Lönegrad
Högre lärarinneseminariet.
Adjunkt..............................	20
Ämneslärarinna................................	18
Lärare i teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott . .	18
Övningsskollärare ..........................	18
Lärarinna i hushållsgöromål:
vid statens skolköksseminarium och hushållsskola.........	17
annan .........................	15
Lärarinna i kvinnlig slöjd...........................	15
De allmänna läroverken.
Adjunkt..........................	20
Ämneslärarinna.................................	18
Lärare i teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott . .	18
Lärare i manlig slöjd, kvinnlig slöjd eller hushållsgöromål ....	15
Folkskoleseminarierna.
Adjunkt......................	20
Lärare i teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott . .	18
Övningsskollärare .................................	18
Lärare i manlig eller kvinnlig slöjd....................	16
Lärarinna i hushållsgöromål eller kvinnlig slöjd vid manligt se-
minariums övningsskola...........................	15
Lärare i trädgårdsskötsel:
vid dubbelseminarium........................	15
vid enkelseminarium.........................	12
Småskoleseminarierna.
Adjunkt........................................	20
Lärare i teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott . .	18
Övningsskollärare .................................	18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

423

Läroanstalter och befattningar	Lönegrad
Småskoleseminarierna (forts.)
Lärarinna i kvinnlig slöjd...........................	16
Lärarinna .i hushållsgöromål samt lärare i manlig slöjd vid se-
minariums övningsskola...........................	15
Läroanstalterna för Ilinda.
	18
Lärare i musik eller gymnastik med lek och idrott.........	18
Arbetslärare samt lärarinna i hushållsgöromål.............	14
Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte.
Lärarinna i kunskapsämne...........................	18
	14

De tekniska läroverken.
	20
Lärare i gymnastik med lek och idrott..................	18

424

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

Bilaga E.

Avlöningsplan för timlärare.

Läroanstalter och timlärare		O	r t	s g r	U P	P
A	B	c	D	E	F	G
Högre lärarinneseminariet. I läsämne: som genomgått eller innehar behörighet
att genomgå provårskurs...............	170	177	184	191	198	205	212
annan ...........................	147	153	159	165	171	177	183
i teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott	123	128	133	138	143	148	153
i övningsskolan.......................	161	167	173	179	185	191	197
i hushållsgöromål: vid statens skolköksseminarium
och hushållsskola....................	115	120	125	130	135	140	145
annan ...........................	101	106	lil	116	121	126	131
i kvinnlig slöjd......................	101	106	lil	116	121	126	131
De allmänna läroverken. I läsämne: som genomgått eller innehar behörighet
att genomgå provårskurs...............	170	177	184	191	198	205	212
annan ...........................	147	153	159	165	171	177	183
i teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott	123	128	133	138	143	148	153
i manlig slöjd, kvinnlig slöjd eller hushållsgöromål .	101	106	lil	116	121	126	131
Folkskoleseminarierna. I läsämne: som genomgått eller innehar behörighet
att genomgå provårskurs ...............	170	177	184	191	198	205	212
annan ...........................	147	153	159	165	171	177	183
i teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott	123	128	133	138	143	148	153
i övningsskolan.......................	161	167	173	179	185	191	197
i manlig eller kvinnlig slöjd i seminariet.......	107	112	117	122	127	132	137
i manlig eller kvinnlig slöjd i övningsskolan samt i
hushållsgöromål.....................	101	106	lil	116	121	126	131
Småskoleseminarierna. I läsämne: som genomgått eller innehar behörighet
att genomgå provårskurs...............	170	177	184	191	198	205	212
annan ...........................	147	153	159	165	171	177	183
i teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott	123	128	133	138	143	148	153
i övningsskolan.......................	161	167	173	179	185	191	197
i kvinnlig slöjd i seminariet...............	107	112	117	122	127	132	137
i manlig eller kvinnlig slöjd i övningsskolan samt i
hushållsgöromål.....................	101	106	lil	116	121	126	131
Läroanstalterna för blinda.
I kunskapsämne.......................	129	135	141	147	153	159	165
i musik eller gymnastik med lek och idrott.....	123	128	133	138	143	148	153
i arbetsämne eller hushållsgöromål...........	79	83	87	91	95	99	103
Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte.
I kunskapsämne.......................	129	135	141	147	153	159	165
i slöjd.............................	79	83	87	91	95	99	103

De tekniska läroverken. I läsämne: som genomgått eller innehar behörighet
att genomgå provårskurs ...............	170	177	184	191	198	205	212
annan ...........................	147	153	159	165	171	177	183
i musik eller gymnastik med lek och idrott......	123	128	133	138	143	148	153

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271

425

Bilaga F.

Beräkning av individuella löner för vissa lärare vid de allmänna läroverken
dels enligt nu gällande bestämmelser, dels enligt
de föreslagna nya avlöningsgrunderna.

A. Rektor (manlig).

1. Högre allmänt läroverk.

Dyrort	Nuvarande lön1		Föreslå	gen 1 ö	n
Grupp I	Ökning + Minsk-ning —	Grupp II	Ökning + Minsk-ning—	Grupp III	Ökning + Minsk-ning—
A. . . B. . .	12,228	13,104	+ 876	12,624	+ 396	12,144	— 84
C . . .	12,346	13,344	+ 998	12,864	+ 518	12,384	+ 38
D. . .	12,496	13,584	+ 1,088	13,104	+ 608	12,624	+ 128
E. . .	13,017	13,824	+ 807	13,344	+ 327	12,864	— 153
F . . .	12,946	14,064	+ 1,118	13,584	+ 638	13,104	+ 158
G. . .	13,598	14,304	+ 706	13,824	+ 226	13,344	— 254
H . .	13,305	14,544	+ 1,239	14,064	+ 759	13,584	+ 279
I . . .	14,288	14,664	+ 376	14,184	-104	13,704	— 584

2. Realskola.

Dyrort	Nuvarande lön1		F	iresia	gen 1 ö	n
Grupp I	Ökning + Minsk-ning —	Grupp II	Ökning + Minsk-ning —	Grupp III	Ökning + Minsk-ning—
A . . .	10,709	11,424	+ 715	10,944	+ 235	10,464	— 245
B. . .	10,632	11,664	+ 1,032	11,184	+ 552	10,704	+ 72
C . . .	10,878	11,904	+ 1,026	11,424	+ 546	10,944	+ 66
D. . .	11,016	12,144	+ 1,128	11,644	+ 628	11,184	+ 168
E. . .	11,038	12,384	+ 1,346	11,904	+ 866	11,424	+ 386
F . . .	11,584	12,624	+1,040	12,144	+ 560	11,664	+ 80
G. . .	12,164	12,864	+ 700	12,384	+ 220	11,904	— 260
II . .	11,456	13,104	+1,648	12,624	+ 1,168	12,144	+ 688
I . . .	12,938	13,224	+ 286	12,744	— 194	12,264	- 674

1 Inklusive hyresersättning, beräknad efter medeltalet för dylik ersättning å vederbörande
dyrort.

426

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

B. Lektor.

(27 lönegraden.)

1. Manlig.

	1 året	6 året	11 året
Dyr- ort	Nu va-	Föreslå-	Ökning +	Nu va-	Föreslå-	Ökning +	Nu va-	Föreslå-	Ökning +
	rande	gen lön	Minsk-	rande	gen lön	Minsk-	rande	gen lön	Minsk-
	lön	(27 : 27)	ning —	lön	(27 :28)	ning —	lön	(27 : 30)	ning —
A. . .	8,385	8,419	+ 34	9,030	8,952	— 78	9,588	9,984	+ 396
B. . .	8,385	8,685	+ 300	9,030	9,218	+ 188	9,588	10,224	+ 636
C . . .	8,514	8,952	+ 438	9,159	9,484	+ 325	9,688	10,464	+ 776
D. . .	8,643	9,218	+ 575	9,288	9,744	+ 456	9,788	10,704	+ 916
E. . .	8,772	9,484	+ 712	9,388	9,984	+ 596	9,888	10,944	+ 1,056
F . . .	9,072	9,744	+ 672	9,688	10,224	+ 536	10,188	11,184	+ 996
G. . .	9,072	9,984	+ 912	9,688	10,464	+ 776	10,188	11,424	+ 1,236
H . .	9,272	10,224	+ 952	9,888	10,704	+ 816	10,388	11,664	+ 1,276
I . . .	9,392	10,344	+ 952	10,008	10,824	+ 816	10,508	11,784	+ 1,276

2. Kvinnlig1.

	1 året	6 året	11 året
Dyr- ort	Nu va-	Föreslå-	Ökning +	Nu va-	Föreslå-	Ökning +	Nu va-	Föreslå-	Ökning +
	rande	gen lön	Minsk-	rande	gen lön	Minsk-	rande	gen lön	Minsk-
	lön	(27 :27)	ning —	lön	(27 : 28)	ning —	lön	(27 : 29)	ning —
A. . .	6,966	8,419	+ 1,453	7,482	8,952	+ 1,470	7,998	9,484	+ 1,486
B . . .	6,966	8,685	+ 1,719	7,482	9,218	+ 1,736	7,998	9,744	+ 1,746
C . . .	7,095	8,952	+ 1,857	7,611	9,484	+ 1,873	8,127	9,984	+ 1,857
D. . .	7,224	9,218	+ 1,994	7,740	9,744	+ 2,004	8,256	10,224	+ 1,968
E. . .	7,353	9,484	+ 2,131	7,869	9,984	+ 2,115	8,385	10,464	+ 2,079
F . . .	7,593	9,744	+ 2,151	8,109	10,224	+ 2,115	8,625	10,704	-t- 2,079
G. . .	7,593	9,984	+ 2,391	8,109	10,464	+ 2,355	8,625	10,944	+ 2,319
H . .	7,753	10,224	+ 2,471	8,269	10,704	+ 2,435	8,785	11,184	+ 2,399
I . . .	7,873	10,344	+ 2,471	8,389	10,824	+ 2,435	8,905	11,304	+ 2,399

1 Efter löneplanens fulla tillämpning å kvinnlig lärare.

C. Adjunkt.

(23 lönegraden.)

1. Manlig.

Dyr- ort	1 året	6 året	11 året	16 året
Nuva- rande lön	Före- slagen lön (23:23)	Ök-ning + Minsk-ning—	Nuva- rande lön	Före- slagen lön (23:24)	Ök-ning + Minsk-ning—	Nuva- rande lön	Före- slagen lön (23:26)	Ök-ning + Minsk-ning—	Nuva- rande lön	Före- slagen lön (23:26)	Ök-ning + Minsk-ning—
A . .	6,321	6,498	+ 177	6,966	6,964	— 2	7,611	7,897	+ 286	8,256	7,897	— 359
B . .	6,321	6,745	+ 424	6,966	7,218	+ 252	7,611	8,163	+ 552	8,256	8,163	— 93
C . .	6,450	6,991	+ 541	7,095	7,471	+ 376	7,740	8,430	+ 690	8,385	8,430	+ 45
D . .	6,579	7,238	+ 659	7,224	7,724	+ 500	7,869	8,696	+ 827	8,514	8,696	+ 182
E . .	6,708	7,484	+ 776	7,353	7,977	+ 624	7,998	8,962	+ 964	8,643	8,962	+ 319
F . .	7,008	7,730	+ 722	7,653	8,230	+ 577	8,298	9,229	+ 931	8,943	9,229	+ 286
G . .	7,008	7,977	+ 969	7,653	8,483	+ 830	8,298	9,495	+ 1,197	8,943	9,495	+ 552
H . .	7,208	8,223	+ 1,015	7,853	8,736	+ 883	8,498	9,744	+1,246	9,143	9,744	+ 601
I . .	7,328	8,356	+ 1,028	7,973	8,869	+ 896	8,618	9,864	+ 1,246\|	9,263	9,864	+ 601

Kungl. Majlis proposition Nr 271. 427

2. Kvinnlig1.

Dyr- ort	1 året	6 året	11 året	16 året
Nuva- rande lön	Före- slagen lön (23:23)	Ök-ning + Minsk-ning —	Nuva- rande lön	Före- slagen lön (23:24)	Ök-ning + Minsk-ning—	Nuva- rande lön	Före slagen lön (23:25)	Ök-ning + Minsk-ning—	Nuva- rande lön	Före- slagen lön (23:25)	Ök-ning + Minsk-ning —
A . .	5,353	6,498	+ 1,145	5,740	6,964	+ 1,224	6,127	7,431	+ 1,304	6,514	7,431	+ 917
B . .	5,353	6,745	+ 1,392	5,740	7,218	+ 1,478	6,127	7,690	+ 1,563	6,514	7,690	+ 1,176
0 . .	5,482	6,991	+ 1,509	5,869	7,471	+ 1,602	6,256	7,950	+ 1,694,	6,643	7,950	+ 1,307
D . .	5,611	7,238	+ 1,627	5,998	7,724	+ 1,726	6,385	8,210	+ 1,825	6,772	8,210	+ 1,438
E . .	5,676	7,484	+ 1,808	6,063	7,977	+ 1,914	6,450	8,470	+ 2,020	6,837	8,470	+ 1,633
F . .	5,916	7,730	+ 1,814	6,303	8,230	+ 1,927	6,690	8,729	+ 2,039	7,077	8,729	+ 1,652
G . .	5,916	7,977	+ 2,061	6,303	8,483	+ 2,180	6,690	8,989	+ 2,299	7,077	8,989	+ 1,912
H . .	6,076	8,223	+ 2,147	6,463	8,736	+ 2,273	6,850	9,249	+ 2,399	7,237	9,249	+ 2,012
I . .	6,196	8,356	+ 2,160(	6,583	8,869	+ 2,286)	6,970	9,382	+ 2,412\|	7,357	9,382	+ 2,025

I). Ämneslärarinna1.

(21 lönegraden.)

1. Adjunktskompetent.

Dyr- ort	1 året	6 året	11 året	16 året
Nuva- rande lön	Före- slagen lön (21:21)	Ök-ning + Minsk-ning —	Nuva- rande lön	Före- slagen lön (21:22)	Ök-ning + Minsk-ning—	Nuva- rande lön	Före- slagen lön (21:23)	Ök-ning + Minsk-ning—	Nuva- rande lön	Före- slagen lön (21:23)	Ök-ning + Minsk-ning—
A . .	5,353	5,704	+ 351	5,740	6,103	+ 363	6,127	6,503	+ 376	6,514	6,503	— 11
B . .	5,353	5,937	+ 584	5,740	6,343	+ 603	6,127	6,749	+ 622	6,514	6,749	+ 235
C . .	5,482	6,170	+ 688	5,869	6,583	+ 714	6,256	6,996	+ 740	6,643	6,996	+ 353
D . .	5,611	6,403	+ 792	5,998	6,823	+ 825	6,385	7,242	+ 857	6,772	7,242	+ 470
E . .	5,676	6,636	+ 960	6,063	7,062	+ 999	6,450	7,489	+ 1,039	6,837	7,489	+ 652
F . .	5,916	6,869	+ 953	6,303	7,302	+ 999	6,690	7,735	+ 1,045	7,077	7,735	+ 658
G . .	5,916	7,102	+ 1,186	6,303	7,542	+ 1,239	6,690	7,981	+ 1,291	7,077	7,981	+ 904
H . .	6,076	7,335	+ 1,259	6,463	7,782	+ 1,319	6,850	8,228	+ 1,378	7,237	8,228	+ 991
I . .	6,196	7,469	+ 1,273	6,583	7,915	+ 1,332	6,970	8,361	+ 1,391	7,357	8,361	+ 1,004

2. Icke-adgunktskomp deni.

Dyr- ort	1 året	6 året	11 året	16 året
Nuva- rande lön	Före- slagen lön (21:21)	Ök-ning + Minsk-ning —	Nuva- rande lön	Före- slagen lön (21:22)	Ök-ning + Minsk-ning—	Nuva- rande lön	Före- slagen lön (21:23)	Ök-ning + Minsk-ning—	Nuva- rande lön	Före- slagen lön (21:23)	Ök-ning + Minsk-ning—
A . .	4,218	5,704	+ 1,486	4,605	6,103	+ 1,498	4,992	6,503	+ 1,511	5,379	6,503	+ 1,124
B . .	4,218	5,937	+ 1,719	4,605	6,343	+ 1,738	4,992	6,749	+ 1,757	5,379	6,749	+ 1,370
C . .	4,321	6,170	+ 1,849	4,708	6,583	+ 1,875	5,095	6,996	+ 1,901	5,482	6,996	+ 1,514
D . .	4,450	6,403	+ 1,953	4,837	6,823	+ 1,986	5,224	7,242	+ 2,018	5,611	7,242	+ 1,631
E . .	4,515	6,636	+ 2,121	4,902	7,062	+ 2,160	5,289	7,489	+ 2,200	5,676	7,489	+ 1,813
F . .	4,695	6,869	+ 2,174	5,082	7,302	+ 2,220	5,469	7,735	+ 2,266	5,856	7,735	+ 1,879
G . .	4,695	7,102	+ 2,407	5,082	7,542	+ 2,460	5,469	''‘7,981	+ 2,512	5,856	7,981	+ 2,125
II . .	4,815	7,335	+ 2,520	5,202	7,782	+ 2,580	5,589	8,228	+ 2,639	5,976	8,228	+ 2,252
I . .	4,935	7,469	+ 2,534	5,322	7,915	+ 2,593	5,709	8,361	+ 2,652	6,096	8,361	+ 2,265

1 Efter löneplanens fulla tillämpning å kvinnlig lärare.

428

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

E. Extra ordinarie och extra ämneslärare.

1. Manlig extra ordinarie adjunkt.
(20 lönegraden.)

Dyrort	Nuvarande lön för adjunkts-behörig extra-lärare1				F ö	resia	gen	lön
1 året	7 året	10	året	13	året
Lön (20:18)	Ökning + Minsk-ning—	Lön (20:20)	Ökning + Minsk-ning —	Lön (20:21)	Ökning + Minsk-ning—	Lön (20:22)	Ökning + Minsk-ning—
A. . .	4,863	4,709		154	5,375	+ 512	5,708	+ 845	6,108	+ 1,245
B. . .	4,863	4,902	+	39	5,595	+ 732	5,941	+ 1,078	6,347	+ 1,484
C . . .	5,005	5,095	+	90	5,815	+ 810	6,174	+ 1,169	6,587	+ 1,582
D. . .	5,147	5,288	+	141	6,034	+ 887	6,407	+ 1,260	6,827	+ 1,680
E. . .	5,289	5,482	+	193	6,254	+ 965	6,640	+ 1,351	7,067	+ 1,778
F . . .	5,469	5,675	+	206	6,474	+ 1,005	6,873	+ 1,404	7,306	+ 1,837
G. . .	5,469	5,868	+	399	6,694	+ 1,225	7,107	+ 1,638	7,546	+ 2,077
H . .	5,589	6,061	+	472	6,913	+ 1,324	7,340	+ 1,751	7,786	+ 2,197
I . . .	5,709	6,194	+	485	7,047	+ 1,338	7,473	+ 1,764	7,919	+ 2,210

2. Manlig extra adjunkt.
(20 lönegraden.)

Dyrort	Nuvarande lön för icke-adjunkts-behörig extralärare		Föreslå	gen lön
1 året	4 året
Lön (20 : 17)	Ökning + Minskning —	Lön (20 : 18)	Ökning + Minskning —
A. . .	4,302	4,395	+ 93	4,728	+ 426
B. . .	4,302	4,575	+ 273	4,921	+ 619
C . . .	4,414	4,755	+ 341	5,114	+ 700
D. . .	4,564	4,935	+ 371	5,308	+ 744
E. . .	4,676	5,114	+ 438	5,501	+ 825
F . . .	4,856	5,294	+ 438	5,694	+ 838
G. . .	4,856	5,474	+ 618	5,887	+ 1,031
H . .	4,976	5,654	+ 678	6,080	+ 1,104
I . . .	5,096	5,787	+ 691	6,213	+ 1,117

3. Kvinnlig extra ordinarie adjunkt.
(20 lönegraden.)

Dyrort	Nuvarande lön för adjunkts-behörig extralärare1		F	ö r e s 1 a	gen 1 ö	n
1 året	7 året	10	året
Lön (20 : 18)	Ökning + Minsk-ning—	Lön (20 : 20)	Ökning + Minsk-ning—	Lön (20: 21)	Ökning + Minsk-ning —
A . . .	4,411	4,709	+ 298	5,375	+ 964	5,708	+ 1,297
B. . .	4,411	4,902 .	+ 491	5,595	+ 1,184	5,941	+ 1,530
C. . .	4,553	5,095 <	► + 542	5,815	+ 1,262	6,174	+ 1,621
D. . .	4,695	5,288	+ 593	6,034	+ 1,339	6,407	+ 1,712
E . . .	4,837	5,482	+ 645	6,254	+ 1,417	6,640	+ 1,803
F . . .	5,017	5,675	+ 658	6,474	+ 1,457	6.873	+ 1,856
G. . .	5,017	5,868	+ 851	6,694	+ 1,677	7,107	+ 2,090
H . .	5,137	6,061	+ 924	6,913	+ 1,776	7,340	+ 2,203
I . . .	5,257	6,194	+ 937	7,047	+ 1,790	7,473	+ 2,216

1 Hänsyn har härvid icke tagits till att ett antal lärare ännu vid utgången av år 1037
kunna åtnjuta sådan tillfälligt medgiven arvodesförhöjning, som utgår efter sex respektive
tolv terminers tjänstgöring.

429

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

4. Kvinnlig extra adjunkt.

(20 lönegraden.)

Dyrort	Nuvarande lön för icke-adjunkts-behörig extralärare		Föreslå	gen lön
1 året	4 året
Lön (20 :17)	Ökning + Minskning —	Lön (20 :18)	Ökning + Minskning —
A. . .	3,857	4,395	+ 538	4,728	+ 871
B. . .	3,857	4,575	+ 718	4,921	+ 1,064
C . . .	3,957	4,755	+ 798	5,114	+ 1,157
D. . .	4,091	4,935	+ 844	5,308	+ 1,217
E. . .	4,192	5,114	+ 922	5,501	+ 1,309
F . . .	4,372	5,294	+ 922	5,694	+ 1,322
G. . .	4,372	5,474	+ 1,102	5,887	+ 1,515
H . .	4,492	5,654	+ 1,162	6,080	+ 1,588
I . . .	4,612	5,787	+ 1,175	6,213	+ 1,601

5. Extra ordinarie ämneslärarinna.

(18 lönegraden.)

Föreslagen lön

Dyrort	Nuvarande lön för seminarie-utbildad extralärare	1 året	7 året	13 året
Lön (18 :16)	Ökning + Minsk-ning —	Lön (18 :18)	Ökning + Minsk-ning—	Lön (18: 20)	Ökning + Minsk-ning—
A. . .	3,857	4,045	+ 188	4,711	+ 854	5,377	+ 1,520
B . . .	3,857	4,218	+ 361	4,904	+ 1,047	5,597	+ 1,740
C . . .	3,957	4,391	+ 434	5,097	+ 1,140	5,817	+ 1,860
D . . .	4,091	4,564	+ 473	5,290	+ 1,199	6,036	+ 1,945
E . . .	4,192	4,738	+ 546	5,484	+ 1,292	6,256	+ 2,064
F . . .	4,372	4,911	+ 539	5,677	+ 1,305	6,476	+ 2,104
G. . .	4,372	5,084	+ 712	5,870	+ 1,498	6,696	+ 2,324
H . .	4,492	5,257	+ 765	6,063	+ 1,571	6,915	+ 2,423
I . . .	4,612	5,390	+ 778	6,196	+ 1,584	7,049	+ 2,437

6. Extra ämneslär arinna.
(18 lönegraden.)

Dyrort	Nuvarande lön för seminarie-utbildad extralärare		Föreslå	gen lön
1 året	4 året
Lön (18 :15)	Ökning + Minskning —-	Lön (18 : 16)	Ökning + Minskning —
A. . .	3,857	3,829	— 28	4,062	+ 205
B . . .	3,857	3,996	+ 139	4,235	+ 378
C . . .	3,957	4,162	+ 205	4,408	+ 451
D. . .	4,091	4,329	+ 238	4,582	+ 491
E . . .	4,192	4,495	+ 303	4,755	+
F . . .	4,372	4,662	+ 290	4,928	+ 556
G. . .	4,372	4,828	+ 456	5,101	+ 729
H . .	4,492	4,995	+ 503	5,274	+ 782
I . . .	4,612	5,128	+ 516	5,407	+ 795

430 Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

F. Timlärare i läsämne.

1. Lärare, som genomgått eller innehar behörighet att genomgå provårskurs.

	Avlöning	för veckotimme	Ökning + Minskning	—
Nuvarande
Dyrort	Adjunktsbehörig	Icke-adjunkts-	Före-	Adjunktsbehörig	Icke-adjunkts-
	lärare	behörig lärare	slagen	lärare	behörig lärare
	Manlig	Kvinnlig	Manlig	Kvinnlig		Manlig	Kvinnlig	Manlig	Kvinnlig
A. . .	207	193	178	163	188	— 19	— 5	+ 10	+ 25
B. . .	207	193	178	163	196	— 11	+ 3	+ 18	+ 33
C . . .	212	197	183	167	204	— 8	+ 7	+ 21	+ 37
D. . .	220	205	188	172	212	— 8	+ 7	+ 24	+ 40
E. . .	225	210	193	178	219	— 6	+ 9	+ 26	+ 41
F . . .	225	210	193	178	227	+ 2	+ 17	+ 34	+ 49
G. . .	225	210	193	178	235	+ 10	+ 25	+ 42	+ 57

2. Annan lärare.

Dyrort	Avlöning för veckotimme	Ökning + Minskning —
Nuvarande	Föreslagen
Manlig lärare	Kvinnlig lärare	Manlig lärare	Kvinnlig lärare
A. . .	178	163	163	— 15	+ 0
B. . .	178	163	169	- 9	+ 6
C. . .	183	167	176	— 7	+ 9
D. . .	188	172	183	— 5	+ 11
E. . .	193	178	189	— 4	+ 11
F . . .	193	178	196	+ 3	+ 18
G. . .	193	178	203	+ 10	+ 25

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

431

G. Ordinarie lärare i övningsämne.

1. Teckning.

(20 lönegraden.)

Manlig.

Dyrort

1 året

6 året

11 året

16 året

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(20:20)

ök-ning +
Minsk-ning-

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(20:21)

Ök-ning +
Minsk-ning-

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(20:23)

Ök-ning +
Minsk-ning -

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(20:23)

Ök-ning +
Minsk-ning-

		Lön för 30 veckotimmars tjänstgöring vid högre allmänt läroverk
A . . .	5,327	5,373	+	46	5,908	5,706	—	202	6,488	6,505	+	17	7,069	6,505	—	564
B. . .	5,327	5,593	-1-	266	5,908	5,939	+	31	6,488	6.752	+	264	7,069	6,752	—	317
C . . .	5,443	5,813	+	370	6,024	6,172	+	148	6,604	6,998	+	394	7,185	6,998	—	187
D . . .	5,559	6,032	+	473	6,140	6,405	+	265	6,720	7,244	+	524	7,301	7,244	—	57
E. . .	5,676	6,252	+	576	6,256	6,638	+	382	6,837	7,491	+	654	7,417	7,491	+	74
F . . .	5,796	6,472	+	676	6,376	6,871	+	495	6,957	7,737	+	780	7,537	7,737	+	200
G. . .	5,796	6,692	+	896	6,376	7,105	+	729	6,957	7,984	+ 1	,027	7,537	7,984	+	447
H . .	5,876	6,911	+ 1	,035	6,456	7,338	4-	882	7,037	8,300	+ 1	,193	7,617	8,230	+	613
I . . .	5,956	7,045	+ 1	,089	6,536	7,471	+	935	7,117	8,363	+ 1	,246	7,697	8,363	+	666
		Lön	för	15 veckotimmars	tjänstgöring vid realskola.
A . . .	2,612	2,955	+	343	2,902	3,138	+	236	3,192	3,578	-f	386	3,483	3,578	+	95
B. . .	2,612	3,075	+	463	2,902	3,268	+	366	3,192	3,714	+	522	3,483	3,714	+	231
C . . .	2,689	3,198	+	509	2,979	3,395	+	416	3,270	3,851	+	581	3,560	3,851	+	291
D. . .	2,747	3,318	+	571	3,037	3,524	+	487	3,328	3,984	+	656	3,618	3,984	+	366
E. . .	2,805	3,438	+	633	3,096	3,651	+	555	3,386	4,120	+	734	3,676	4,120	+	444
F . . .	2,925	3,561	+	636	3,216	3,781	+	565	3,506	4,257	+	751	3,796	4,257	+	461
G. . .	2,925	3,681	+	756	3,216	3,907	+	691	3,506	4,390	4-	884	3,796	4,390	+	594
H . .	3,005	3,801	+	796	3,296	4,037	+	741	3,586	4,527	+	941	3,876	4,527	+	651
I . . .	3,085	3,874	+	789	3,376	4,110	+	734	3,666	4,600	+	934	3,956	4,600	+	644

Kvinnlig1.

Dyrort	1 året		6 året	11 året	16 året
Nuva- rande lön	Före- slagen lön (20:20)	Ök-ning + Minsk-ning-	Nuva- rande lön	Före- slagen lön (20:21)	Ök-ning + Minsk-ning -	N uva-rande lön	Före- slagen lön (20:22)	Ök-ning + Minsk-ning-	Nuva- rande lön	Före- slagen lön (20:22)	Ök-ning + Minsk-ning-
	Lön för 30 veckotimmars tjänstgöring vid högre allmänt läroverk.
A . . .	4,708	5,373	+ 665	5,172	5,706	+ 534	5,637	6,106	+ 469	6,101	6,106	+	5
B . . .	4,708	5,593	+ 885	5,172	5,939	+ 767	5,637	6,345	+ 708	6,101	6,345	+	244
C . . .	4,811	5,813	+ 1,002	5,276	6,172	+ 896	5,740	6,585	+ 845	(i,204	6,585	+	381
D. . .	4,914	6,032	+ 1,118	5,379	6,405	+ 1,026	5,843	6,825	+ 982	6,308	6,825	4-	517
E. . .	5,031	6,252	+ 1,221	5,495	6,638	+ 1,143	5,959	7,065	+ 1,106	6,424	7,065	+	641
F. . .	5,151	6,472	+ 1,321	5,615	6,871	+1,256	6,079	7,304	+ 1,225	6,544	7,304	+	760
G . . .	5,151	6,692	+ 1,541	5,615	7,105	+ 1,490	6,079	7,544	+ 1,465	6,544	7,544	+ 1,000
H . .	5,231	6,911	+ 1,680	5,695	7,338	+ 1,643	6,159	7,784	+ 1,625	6,624	7,784	+ 1,160
I . . .	5,311	7,045	+ 1,734	5,775	7,471	+ 1,696	6,239	7,917	+ 1,678	6,704	7,917	+ 1,213
		Lön för	15 veckotimmars tjänstgöring vid realskola.
A . . .	2,270	2,955	+ 685	2,502	3,138	+ 636	2,734	3,358	+ 624	2,967	3,358	+	391
B. . .	2,270	3,075	+ 805	2,502	3,268	+ 766	2,734	3,491	+ 757	2,967	3,491	+	524
C . . .	2,328	3,198	+ 870	2,560	3,395	+ 835	2,800	3,621	+ 821	3,025	3,621	+	596
I). . .	2,386	3,318	+ 932	2,618	3,524	+ 906	2,850	3,754	+ 904	3,083	3,754	+	671
Ii . . .	2,431	3,438	+ 1,007	2,663	3,651	+ 988	2,896	3,887	+ 991	3,128	3,887	+	759
F . . .	2,551	3,561	+ 1,010	2,783	3,781	+ 998	3,016	4,017	+ 1,001	3,248	4,017	+	769
G . . .	2,551	3,681	+ 1,130	2,783	3,907	+ 1,124	3,016	4,150	+ 1,134	3,248	4,150	+	902
H . .	2,631	3,801	+ 1,170	2,863	4,037	+ 1,174	3,096	4,280	+ 1,184	3,328	4,280	+	952
I . . .	2,711	3,874	+ 1,163	2,943	4,110	+ 1,167	3,176	4,354	+ 1,178	3,408	4,354	+	946

1 Efter löneplanens fulla tillämpning i kvinnlig lärare.

432

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

2. Gymnastik med lek och idrott.
(20 lönegraden.)

Manlig.

Dyrort

1 året

6 året

11 året

16 året

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(20:20)

Ök-ning +
Minsk-ning-

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(20:21)

Ök-ning +
Minsk-ning-

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(20:23)

Ök-ning +
Minsk-ning-

Nuva-

rande

lön

Före-

slagen

lön

(20:23)

Ök-ning +
Minsk-ning-

	Lön för 30 veckotimmars tjänstgöring vid högre allmänt läroverk
A . . .	5,327	5,859	+ 532	5,908	6,222	+	314	6,488	7,095	+ 607	7,069	7,095	+	26
B. . .	5,327	6,099	+ 772	5,908	6,475	+	567	6,488	7,361	+ 873	7,069	7,361	+	292
C . . .	5,443	6,339	+ 896	6,024	6,732	+	708	6,604	7,631	+ 1,027	7,185	7,631	+	446
D. . .	5,559	6,578	+ 1,019	6,140	6,985	+	845	6,720	7,900	+ 1,180	7,301	7,900	+	599
E . . .	5,676	6,818	+ 1,142	6,256	7,238	+	982	6,837	8,167	+ 1,330	7,417	8,167	+	750
F . . .	5,796	7,058	+ 1,262	6,376	7,491	+ 1	,115	6,957	8,437	+ 1,480	7,537	8,437	+	900
G. . .	5,796	7,298	+ 1,502	6,376	7,747	+ 1	,371	6,957	8,706	+ 1,749	7,537	8,706	+ 1	,169
H . .	5,876	7,537	+ 1,661	6,456	8,000	+ 1	,544	7,037	8,973	+ 1,936	7,617	8,973	+ 1	,356
I . . .	5,956	7,681	+ 1,725	6,536	8,147	+ 1	,611	7,117	9,119	+ 2,002	7,697	9,119	+ 1	,422
		Lön för	15 veckotimmars	tjänstgöring vid realskola.
A . . .	2,599	3,277	+ 678	2,889	3,480	+	591	3,179	3,969	+ 790	3,470	3,969	+	499
B. . .	2,599	3,413	+ 814	2,889	3,623	+	734	3,179	4,119	+ 940	3,470	4,119	+	649
C . . .	2,661	3,546	+ 885	2,951	3,766	+	815	3,241	4,269	+ 1,028	3,532	4,269	+	737
D . . .	2,720	3,680	+ 960	3,010	3,906	+	896	3,301	4,419	+ 1,118	3,591	4,419	+	828
E . . .	2,786	3,813	+ 1,027	3,076	4,049	+	973	3,366	4.569	+ 1,203	3,657	4,569	+	912
F . . .	2,906	3,949	+ 1,043	3,196	4,192	+	996	3,486	4,719	+ 1,233	3,777	4,719	+	942
G. . .	2,906	4,083	+ 1,177	3,196	4,333	+ 1	,137	3,486	4,872	+ 1,386	3,777	4,872	+ 1,095
H . .	2,986	4,216	+1,230	3,276	4,475	+ 1	,199	3,566	5,022	+ 1,456	3,857	5,022	+ 1,165
I . . .	3,066	4,299	+ 1,233	3,356	4,559	+ 1	,203	3,646	5,102	+ 1,456	3,937	5,102	+ 1,165

Kvinnlig1.

Dyrort	1 året	6 året	11 året	16 året
Nuva- rande lön	Före- slagen lön (20:20)	Ök-ning + Minsk-ning-	Nuva- rande lön	Före- slagen lön (20:21)	Ök-ning + Minsk-ning-	Nuva- rande lön	Före- slagen lön (20:22)	Ök-ning + Minsk-ning-	Nuva- rande lön	Före- slagen lön (20:22)	Ök-ning + Minsk-ning-
	Lön för 30 veckotimmars tjänstgöring vid högre allmänt läroverk.
A. . .	4,708	5,859	+ 1,151	5,172	6,222	+ 1,050	5,637	6,658	+1,021	6,101	6,658	+ 557
B. . .	4,708	6,099	+ 1,391	5,172	6,475	+ 1,303	5,637	6,918	+1,281	6,101	6,918	+ 817
C . . .	4,811	6,339	+ 1,528	5,276	6,732	+ 1,456	5,740	7,181	+ 1,441	6,204	7,181	+ 977
D. . .	4,914	6,578	+ 1,664	5,379	6,985	+1,606	5,843	7,441	+ 1,598	6,308	7,441	+ 1,133
E . . .	5,031	6,818	+ 1,787	5,495	7,238	+1, i 43	5,959	7,704	+ 1,745	6,424	7,704	+ 1,2 80
F . . .	5,151	7,058	+ 1,907	5,615	7,491	+ 1,876	6,079	7,964	+1,885	6,544	7,964	+ 1,420
G. . .	5,151	7,298	+ 2,147	5,615	7,747	+ 2,132	6,079	8,227	+ 2,148	6,544	8,227	+ 1,683
H . .	5,231	7,537	+ 2,306	5,695	8,000	+ 2,305	6,159	8,487	+ 2,328	6,624	8,487	+ 1,863
I . . .	5,311	7,681	+ 2,370	5,775	8,147	+ 2,372	6,239	8,633	+ 2,394	6,704	8,633	+ 1,929
		Lön för	15 veckotimmars tjänstgöring vid realskola.
A. . .	2,252	3,277	+ 1,025	2,484	3,480	+ 996	2,716	3,726	+ 1,010	2,948	3,726	+ 778
B. . .	2,252	3,413	+ 1,161	2,484	3,623	+ 1,139	2,716	3,869	+ 1,153	2,948	3,869	+ 921
C . . .	2,311	3,546	+ 1,235	2,543	3,766	+ 1,223	2,776	4,016	+ 1,240	3,008	4,016	+ 1,008
D. . .	2,371	3,680	+ 1,309	2,603	3,906	+ 1,303	2,835	4,162	+ 1,327	3,067	4,162	+ 1,095
E. . .	2,423	3,813	+ 1,390	2,656	4,049	+ 1,393	2,888	4,309	+ 1,421	3,120	4,309	+ 1,189
F . . .	2,543	3,949	+ 1,406	2,776	4,192	+ 1,416	3,008	4,455	+ 1,447	3,240	4,455	+ 1,215
G. . .	2,543	4,083	+ 1,540	2,776	4,336	+ 1,560	3,008	4,602	+1,594	3,240	4,602	+ 1,362
H . .	2,623	4,216	+ 1,593	2.856	4,475	+ 1,619	3,088	4,749	+ 1,661	3,320	4,749	+ 1,429
I . . .	2,703	4,299	+ 1,596	2,936	4,559	+ 1,623	3,168	4,828	+ 1,660	3,400	4,828	+ 1,428

Efter löneplanens fulla tillämpning å kvinnlig lärare.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

433

3. Kvinnlig slöjd.
(16 lönegraden.)

Kvinnlig''.

Dyrort	1 året	6 året	11 året	16 året
Nuva- rande lön	Före- slagen lön (16:16)	Ök-ning + Minsk-ning-	Nuva- rande lön	Före- slagen lön (16:17)	Ök-ning + Minsk-ning-	Nuva- rande lön	Före- slagen lön (16:19)	Ök-ning + Minsk-ning-	Nuva- rande lön	Före- slagen lön (16:19)	Ök-ning + Minsk-ning-
			Lön för 30 veckotimmars tjänstgöring.
A. . .	3,741	4,047	+ 306	4,205	4,380	+ 175	4,669	5,046	+ 377	5,134	5,046	— 88
B. . .	3,741	4,220	+ 479	4,205	4,559	+ 354	4,669	5,252	+ 583	5,134	5,252	+ 118
C . . .	3,844	4,393	+ 549	4,308	4,739	+ 431	4,773	5,459	+ 686	5,237	5,459	+ 222
D. . .	3,947	4,566	+ 619	4,411	4,919	+ 508	4,876	5,665	+ 789	5,340	5,665	+ 325
E. . .	4,063	4,739	+ 676	4,527	5,099	+ 572	4,992	5,871	+ 879	5,456	5,871	+ 415
F . . .	4,183	4,912	+ 729	4,647	5,279	+ 632	5,112	6,078	+ 966	5,576	6,078	+ 502
G. . .	4,183	5,086	+ 903	4,647	5,459	+ 812	5,112	6,284	+ 1,172	5,576	6,284	+ 708
H . .	4,263	5,259	+ 996	4,727	5,638	+ 911	5,192	6,491	+ 1,299	5,656	6,491	+ 835
I . . .	4,343	5,392	+ 1,049	4,807	5,772	+ 965	5,272	6,624	+ 1,352	5,736	6,624	+ 888
			Lön för	15 veckotimmars tjänstgöring.
A. . .	1,873	2,225	+ 352	2,105	2,409	+ 304	2,337	2,775	+ 438	2,569	2,775	+ 206
B . . .	1,873	2,322	+ 449	2,105	2,509	+ 404	2,337	2,888	+ 551	2,569	2,888	+ 319
C. . .	1,920	2,415	+ 495	2,153	2,608	+ 455	2,385	3,001	+ 616	2,617	3,001	+ 384
D. . .	1,968	2,512	+ 544	2,200	2,705	+ 595	2,432	3,115	+ 683	2,665	3,114	+ 449
E. . .	2,022	2,608	+ 586	2,254	2,805	+ 551	2,487	3,231	+ 744	2,719	3,231	+ 512
F . . .	2,142	2,702	+ 560	2,374	2,905	+ 531	2,607	3,344	+ 737	2,839	3,344	+ 505
G. . .	2,142	2,798	+ 656	2,374	3,001	+ 627	2,607	3,458	+ 851	2,839	3,458	+ 619
H . .	2,222	2,891	+ 669	2,454	3,101	+ 647	2,687	3,571	+ 884	2,919	3,571	+ 652
I . . .	2,302	2,965	+ 663	2,534	3,175	+ 641	2,767	3,644	+ 877	2,999	3,644	+ 645

1 Efter löneplanens fulla tillämpning å kvinnlig lärare.

Anmärkningar till tabellerna.

1. I tabellerna upptagas nuvarande och föreslagna avlöningsbelopp för följande
kategorier lärare vid de allmänna läroverken, nämligen rektor, lektor,
adjunkt, ämneslärarinna, extra ordinarie och extra adjunkt och ämneslärarinna,
timlärare i läsämne samt ordinarie lärare i teckning, gymnastik med lek och
idrott samt kvinnlig slöjd. Att ordinarie lärare i musik icke medtagits i de
tryckta tabellerna sammanhänger därmed att lönerna för dessa lärare i stort sett
sammanfalla med lönerna för ordinarie lärare i teckning.

2. I beloppen för »nuvarande lön» ingå följande kontanta avlöningsslag,
nämligen lön, tjänstgöringspenningar respektive ersättning för övningslärares
övertimmar, tillfällig löneförbättring, dyrtidstillägg efter 29 % ävensom, på
dyrare orter, provisorisk avlöningsförbättring. I beloppen för »föreslagen lön»
ingå lön inklusive förekommande provisoriskt dyrortstillägg samt dyrtidstillägg
efter 11 %. De kommunala hyresbidrag, som utgå till ordinarie läroverkslärare
i vissa städer ävensom motsvarande ersättningar av statsmedel till vissa
seminarielärare, hava icke medtagits i jämförelsetabellerna, då dessa bidrag avsetts
skola i särskild ordning kompenseras. Till pensionsavgifter har icke heller
tagits hänsyn, i annan mån än att vid beräknande av dyrtidstillägg å reglerad
lön iakttagits, att dylikt tillägg icke utgår å den del av avlöningen, som mot Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 1 sand. Nr 271. 28

434

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

svaras av tjänstepensionsavdrag i enlighet med bestämmelserna i civila tjänstepensionsreglementet.

3. Dyrtidstillägget har för enkelhetens skull beräknats på årslön både vid
nuvarande och föreslagen lön. De obetydliga skiljaktigheter, som härvid uppstå
i förhållande till de belopp, som uppkomma vid dyrtidstilläggets beräkning på
1/i2 av årslönen, hava ansetts vara utan betydelse.

4. I fråga örn intervallerna mellan ålderstilläggen märkes, att dessa enligt
nuvarande lönesystem äro fem år. Då högst tre ålderstillägg förekomma för
ordinarie lärare, uppnås alltså för närvarande slutlön senast från och med 16
året. Vid reglerad lön däremot uppnås, i fråga om de i ovanstående tabeller
upptagna ordinarie lärarna, slutlön senast från och med 10 året. För ickeordinarie
lärare räknas för närvarande icke med ålderstillägg, varför beträffande
denna personal treårsintervaller angivits.

5. Rektor. Den rektor vid allmänt läroverk för närvarande tillkommande
avlöningsförmån, som består av fri bostad eller ersättning därför, är i uppgifterna
angående nuvarande lön inräknad med medeltalsbelopp för varje ifrågakommande
dyrort, med särskilda belopp för högre allmänna läroverk och för
realskolor.

6. Extra ordinarie och extra adjunkt och ämneslärarinna. Vid jämförelsen mellan
nuvarande och föreslagna löner har utgåtts från att nuvarande adjunktsbehörig
extra eller vikarierande ämneslärare, såväl manlig som kvinnlig, antages till
extra ordinarie adjunkt och att extra eller vikarierande ämneslärare med akademisk
lärarexamen men utan adjunktsbehörighet, manlig eller kvinnlig, anställes
såsom extra adjunkt. Nuvarande icke-ordinarie kvinnlig lärare med seminarieutbildning
förutsättes här bliva antingen antagen till extra ordinarie ämneslärarinna
eller anställd såsom extra ämneslärarinna.

7. Ordinarie lärare i övning sänne. Den dessa lärare tillkommande reglerade
lönen har uträknats med tillämpande av de i 8 § 2 mom. avlöningsreglementet
föreslagna grunderna. För lärare i gymnastik med lek och idrott med 30 veckotimmars
tjänstgöring bestämmes sålunda »föreslagen lön» efter en tjänstgöring
av 33 veckotimmar; för sådan lärare med 15 veckotimmars tjänstgöring bestämmes
sagda lön efter en tjänstgöring av 17 timmar. Vid uträknande av
den nettolön, på vilken dyrtidstillägg beräknats, har vid beräknande av lön för
15 veckotimmars tjänstgöring det för vederbörande lönegrad fastställda tjänstepensionsavdraget
reducerats efter samma grunder som lönen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

435

Bilaga G.

Särskilda yttranden av herrar Grimlund och Norrbom.

I. Rektorernas placering.

Rektorernas lönegradsplacering innebär i förhållande till 1928 års lönekommittés
förslag en väsentlig försämring. Att det nuvarande lönegradssystemet
med dess 30 lönegrader icke räcker till för rektorernas nöjaktiga placering
synes oss icke ha bort utgöra något hinder att följa kommitténs linjer på så
sätt, att de tilläggsbelopp, som föreslås skola utgå utöver respektive lönegradsbelopp,
hade avpassats så, att de närmare motsvarat de intervaller, som 1928
års lönekommitté hade tänkt sig för de olika grupperna av rektorer. Detta
hade kunnat bättre uppnås, örn i stället för de nu föreslagna beloppen 480,
960 och 1,440 kronor hade valts 600, 1,200 och 1,800 kronor.

Vi vilja vidare framhålla, att rektorernas pensioner enligt det föreliggande
förslaget icke komma att bliva tillfredsställande, i det att rektorerna icke få
beräkna pension på hela sin under tjänstetiden uppburna lön utan endast på
den del av lönen, som motsvarar den för vederbörande rektorsgrupp bestämda
lönegraden. I jämförelse med nuvarande förhållanden innebär den nya ordningen
en avgjord förbättring, som tacksamt erkännes, men då nu en ändring
kommer till stånd, hade man kunnat förvänta, att full rättvisa skulle vederfaras
rektorerna, så att icke en större orättvisa hade behövt ersättas av en
mindre.

II. Lektorernas placering.

Vi föreslå, att lektorerna placeras i den 28 lönegraden främst med hänsyn
till den för dem föreskrivna höga kompetensen, vars förvärvande är förbundet
med mycket betungande studiekostnader. Vad vi i det följande anföra såsom
motiv för adjunkternas placering i den 24 lönegraden kan i åtskilliga stycken
även äga sin tillämpning, då det gäller att giva skäl för den av oss föreslagna
placeringen av lektorerna.

III. Adjunkternas placering.

Då vi anse, att adjunkterna böra placeras i 24 lönegraden, få vi till stöd
härför anföra följande.

Sedan många år ha olika meningar gjort sig gällande i fråga om adjunkternas
lönegradsplacering. Å ena sidan ha såväl 1923 års lärarlönekommitté
som 1928 års lönekommitté stannat för den 23 lönegraden. Å andra sidan
ha flera myndigheter, som haft att avgiva yttranden över de nämnda kommittéförslagen,
förordat den 24 lönegraden. I sitt utlåtande över 1928 års lönekommittés
betänkande förordade skolöverstyrelsen, som i sitt tidigare yttrande
över lärarlönekommitténs förslag med tvekan biträtt placeringen i den 23 lönegraden,
att adjunkterna borde placeras i den 24 lönegraden, för att rättvisa
skulle vederfaras dem. Till stöd för sin ändrade uppfattning anförde därvid
skolöverstyrelsen bland annat, att utbildningstiden för adjunkterna ökats i järn -

436

Kungl. Majds proposition Nr 271.

förelse med tidigare, att den relativa lönestandard, som tillerkändes dem vid
1918 års lönereglering, borde bibehållas, vilket icke inträffade vid en placering
i den 23 lönegraden, att den föreslagna utsträckningen av tjänstgöringstiden
innebar en löneminskning i betydande omfattning och att den välbehövliga
effektiva löneförbättringen på det hela taget uteblev vid nämnda placering.
Att skolöverstyrelsen tidigare kunnat ansluta sig till förslaget med den 23 lönegraden
hade delvis berott därpå, att vissa tjänstemän, som förut på goda grunder
ställts före adjunkterna i löneavseende, då placerats i en lönegrad motsvarande
den 24. Dessa hade emellertid sedermera uppflyttats till den 26, varför
det nämnda hindret för adjunkternas placering i den 24 lönegraden bortfallit.
Vidare framhöll överstyrelsen, att adjunkterna i stor utsträckning togos i anspråk
för gymnasieundervisning, varför deras placering i den 23 lönegraden
icke gjorde rättvisa åt denna lärarkårs betydelsefulla arbete och därför icke
kunde vara till gagn för undervisnings- och uppfostringsarbetet. Liknande synpunkter
anfördes även av ett stort antal länsstyrelser och domkapitel, vilka
likaledes förordade adjunkternas placering i den 24 lönegraden.

Åtskilliga andra skäl skulle kunna anföras för samma uppfattning. Vi nödgas
emellertid begränsa oss till följande erinringar.

Rekryteringen till adjunktskåren liksom till lektorskåren kan för närvarande
betecknas såsom otillfredsställande. Örn icke akademiskt utbildade kvinnor
under senare år i stor omfattning strömmat in på läroverkslärarbanan, skulle
en betydande brist på läraraspiranter nu ha framträtt. Trots denna tillströmning
råder det emellertid svårighet att tillgodose behovet av lärare, särskilt å
mindre eftersökta orter. Vidare är det en iakttagelse, som med åren alltmer
tydligt framträtt och ofta framhållits av rektorer, att lärarrekryteringen ur kvalitativ
synpunkt icke håller måttet i fråga örn det för undervisningen önskvärda
och välbehövliga i lärarens intellektuella utrustning. Dessa för läroverken
ogynnsamma omständigheter böra förvisso ses mot bakgrunden av en för
läroverkens lärare otillfredsställande lönesättning. De under senare år införda
nyheterna i fråga örn läroverkens organisation, undervisningsmetod m. m. skärpa
kraven på lärarnas kompetens. Från allmänhetens, d. v. s. lärjungarnas målsmäns
sida har därjämte under senare tid vid upprepade tillfällen med styrka
gjorts gällande, att läroverken behöva bättre utbildade och över huvud taget
dugligare lärare. Skola bättre förutsättningar kunna skapas för en såväl kvantitativt
som kvalitativt tillfredsställande rekrytering av läroverkens lärarkår,
synes i första hand lärarnas löneställning böra förbättras. Goda löner ■— goda
lärare. I våra dagar torde man också klarare än förr inse vikten av att våra
barns undervisning och uppfostran, särskilt under de för ungdomen så betydelsefulla
utvecklingsåren under vistelsen vid läroverket, lägges i händerna på
fullgoda lärare. För att nå detta syfte inser man också tillfullo, att samhället
måste bereda dessa sina tjänare en god löneställning, bättre än den nuvarande.
En dylik skulle också kunna i någon mån uppväga de inom lärarbanan
rådande svaga befordringsutsikterna. Dessa kunna i och för sig knappast utgöra
någon lockelse för intellektuellt väl utrustade ungdomar att beträda läroverkslärarens
tålamodsprövande och mödosamma stig.

De sist anförda synpunkterna gälla läroverkslärarna i allmänhet men isynnerhet
adjunkterna, vilka dels utgöra det stora flertalet av läroverkens lärare — omkring
dubbelt så många som övriga ämneslärare tillsamman — dels ha ansvaret
för huvudparten av undervisningen i realskolan och för omkring hälften av
undervisningen å gymnasiet. Som lärare å gymnasiet utföra de alltså lektorernas
arbete med dessas tjänstgöringstid men utan något kontant vederlag

437

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

med undantag av en mindre ersättning i sådana fåtaliga fall, då de förordnas
som lektorsvikarier. En placering av adjunkterna i den 23 lönegraden medför
t. ex., att en adjunkt, som kanske hela sin tjänstetid på ett utmärkt sätt bestritt
gymnasieundervisning, aldrig uppnår en lektors begynnelselön. Obestridligen
innebär det för statsverket en betydande besparing, då gymnasieundervisningen
i stor omfattning fullgöres av svagt avlönade adjunkter i stället för
mera kostsamma lektorer. För detta borde det vara rätt och billigt att tillerkänna
adjunkterna den ringa kompensation, som en placering i den 24 lönegraden
kan sägas utgöra. En bättre löneställning medför en större ekonomisk
och social trygghet. Det kan icke nog kraftigt framhållas, hurusom det verkligt
intresserade uppgåendet i lärarkallet uteblir, örn ekonomiska bekymmer
ständigt ligga på lur. I fråga örn läroverkens lärare torde detta vara fallet i
vida större omfattning än vad man i allmänhet föreställer sig.

Vi övergå så till en jämförelse mellan det på läroverkens lärare nu tillämpade
och det för dem föreslagna avlöningssystemet.

Det nu tillämpade avlöningssystemet är icke utan vidare jämförligt med det
för de reglerade verken gällande. Det kan icke bestridas, att den snabbare
takten i det sistnämnda systemet med dess treårsperioder vid löneklassuppflyttningar
medför ekonomiska förmåner under tiden för passagen genom löneklasserna
i jämförelse med det långsammare, nu gällande avlöningssystemet med
dess femårsperioder. Då det emellertid skulle föra för långt att i detalj genomföra
en jämförelse mellan de båda systemen, vilja vi i det följande inskränka
oss till en jämförelse mellan slutlönerna. Dessa måste ju sägas vara de mest
betydelsefulla för lärarna, emedan det i regel är slutlönen, som en lärare kan
förutsättas komma att uppbära under större delen av sin tjänstetid, därtill
under en tid, då han som familjeförsörjare med barn i uppväxtåren kan antagas
ha ett maximibehov av löneinkomst eller »lön att leva på».

Vid en jämförelse mellan de slutlöner, som erhållas med adjunkternas nuvarande
löneförmåner och vid deras placering i den 23 respektive 24 lönegraden
uppkomma på olika dyrorter nedanstående förändringar, varvid + betecknar

löneökning och — löneminskning.

T, Antal adjunkter Löneförändring vid placering i

J -vrort budgetåret 1936/1937 lönegrad 23:26 lönegrad 24:27

A-ort.......... 5 — 359 + 172

Bort.......... 47 -—- 93 4- 438

C-ort.......... 157 + 45 + 575

Dort.......... 194 + 182 + 713

E-ort.......... 186 + 319 + 853

F-ort.......... 271 + 286 .+ 801

G-ort.......... 149 (härav i Göteborg lil + 552 + 1,041

och i Lidingö 4)

H-ort.......... 50 + 601 + 1,081

I-ort .......... 186 (Stockholm) + 601 + 1,081

Summa 1,245

I ovanstående tablå är hänsyn icke tagen därtill, att kommunala hyresbidrag
utgå till adjunkt i Göteborg med 700, i Lidingö och Stockholm med 750 kronor
per år. I samband med löneregleringen skola dessa bidrag försvinna, men
förutsättas komma att utgå i fortsättningen av statsmedel med oförändrade
belopp till alla de adjunkter, som vid tiden för löneregleringens ikraftträdande
åtnjuta sådana. Detta måste med tacksamhet omnämnas. Vidare är det sörjt

438

Kungl. Marits proposition Nr 271.

för, att inga nuvarande befattningshavare genom löneregleringen, lida någon
löneminskning. För sådant ändamål förutsattes, att särskilda fyllnadsbelopp
komma att utgå. Det synes dock vara på sin plats, att lönegradsplaceringen
betraktas i ett vidare sammanhang, med andra ord huru den, med bortseende
från mera tillfälliga övergångsbestämmelser, kommer att inverka på hela adjunktskårens
framtida lönestandard. Medför placeringen på det hela taget en förbättring
eller försämring i lönevillkoren och, under förutsättning av en förbättring,
kan denna anses tillfredsställande?

Av tablån framgår då, att den 23 lönegraden medför en direkt löneminskning
för adjunkterna å A- och B-orter samt för adjunkter i de tre nyssnämnda
städerna eller inalles för 353 st. (28,3 procent av samtliga). Det framgår vidare,
att löneökningarna för många adjunkter bliva obetydliga, varför det kan
vara berättigat att undersöka i vilka fall — efter obligatoriska pensionsavdrag
— en verklig ökning inträder i vad nian kan kalla »behållen lön».

Pensionsavgifternas förhöjning skall givetvis medföra ökade förmåner. Då
f/flnsfepensionsavdraget för en adjunkt ökas från 160 till 255 kronor, d. v. s.
med 95 kronor, medan f/änsfepensionen växer med blott 264 kronor, synes
emellertid denna förmån, affärsmässigt sett, vara ganska skral, särskilt som
många aldrig uppleva pensionsåldern och de flesta av dem som göra detta endast
få åtnjuta den höjda pensionen ett fåtal år. Den nämnda jämförelsevis
obetydliga höjningen i pensionsavdraget är emellertid tillräckligt stor att förvandla
tablåns löneförändring för de 157 adjunkterna å C ort från + 45 till
50 kronor. Därmed komma 353 + 157 = 510 eller 40 procent av adjunkterna
på minus. Det bör då kunna vara försvarligt, att man går ett steg vidare
och undersöker, huru höjningen från 160 till 267 kronor eller med 107
kronor av /amtT/epensionsavgiften verkar, även om det måste tacksamt anmärkas,
att denna höjning motsvaras av en effektiv höjning i /amtf/epensionens
belopp. Här förutsättes, att familjepensionsavgiften blir lika med den för den
civila statsförvaltningen fastställda. Resultatet av sagda undersökning blir, att
även de 194 adjunkterna på D ort komma på minus. Förändringstalet å denna
ort övergår nämligen då från + 182 till — 20 kronor. Därmed har antalet
adjunkter, som står på minus, vuxit till 5104~194 704 eller 56,5 procent.

Mer än hälften av samtliga adjunkter få således mindre behållen lön, mindre
»att leva på» än nu. En placering av adjunkterna i den 23 lönegraden måste
därför enligt vår uppfattning anses illa avvägd. Yi tillåta oss emellertid att
föra undersökningen ett steg längre.

Ett ännu svagare resultat erhålles nämligen, om hänsyn även tages därtill,
att adjunkterna för att erhålla den föreslagna lönegradsplaceringen, vars förmånlighet
för en stor del av dem redan synes tvivelaktig, måste i likhet med
övriga ämneslärare erbjuda en motprestation, som består däri, att maximum
för deras tjänstgöring höjes från 28 till 30 veckotimmar. Genomsnittligt skulle
alltså ökningen innebära en veckotimme, ehuru vid tillämpningen höjningen
skulle begränsas till en halv veckotimme. I realiteten måste dock bestämmelsen
verka därhän, att åtskilliga adjunkter få en med 1—2 veckotimmar ökad
tjänstgöring. Det torde vara motiverat att omräkna en halv veckotimme i pengar,
enär densamma för statsverket arbetsgivaren — medför en minskning i
anslaget för extralärare och timlärare, som, örn beräkningen utföres med
tillämpning på antalet ämneslärare under innevarande budgetår, uppgår till
198,189 kronor. Örn härvid räknas med att omkring två tredjedelar av detta
belopp intjänas på adjunkternas utökade arbete, kan deras andel i besparingen
för statsverket beräknas till omkring 132,000 kronor, vilket belopp blir 106

439

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

kronor på var och en av de 1,245 adjunkterna. Det invändes måhända, att
den ökade tjänstgöringen icke kan värdesättas på detta vis. Härpå kan svaras
följande. Adjunktens medeltjänstgöringstid utgör nu 26 veckotimmar, och hans
arbete därutöver för tjänsten har redan av lärarlönekommittén beräknats till
omkring 18 veckotimmar, inalles 44 veckotimmar. Han skall nu prestera ytterligare
en viss (1—2 veckotimmar) undervisning med tillhörande hemarbete, en
tid, som han eljest kunnat använda till rekreation, studier för sitt kall eller
till extra förvärvsarbete. Även skolöverstyrelsen har, såsom redan är nämnt,
betraktat utsträckningen av tjänstgöringstiden som en betydande löneminskning.
Under denna förutsättning kommer ändringen i löneställningen för de 271 adjunkterna
å F ort att nedgå till — 22 kronor. Det blir då 704 + 271 = 975 eller
78 procent av adjunkterna, som av nu nämnda anledningar kunna säga sig få
en otillfredsställande lönereglering genom en placering i den 23 lönegraden.
Den enda obestridliga, ehuru av samma anledningar ganska obetydliga vinsten
i slutlönen, skulle då inkasseras av återstående 22 procent eller 186 adjunkter
å E-ort med vardera (319 — 308)= 11 kronor, 34 adjunkter å G-ort med vardera
(552 — 308) = 244 kronor och 50 adjunkter å H ort med vardera (601 —-308) = 293 kronor.

En placering av adjunkterna i den 24 lönegraden blir naturligtvis gynnsammare.
De ovan anmärkta minskningarna i lönen bliva, i den mån de icke helt
försvinna och övergå till ökningar, reducerade. Enligt vår mening är därför
adjunkternas placering i den 24 lönegraden rättvis och riktig, ty den ger dem
en »behållen lön», som närmast motsvarar eller blir något högre än vad deras
nuvarande löneställning ger dem. Det är därför den lägsta placering, som på
det hela taget kan sägas medföra för dem en sedan många år i utsikt ställd
löneförbättring.

IV. Extra ordinarie och extra ämneslärares placering.

Vi föreslå, att extra ordinarie ämneslärare placeras i den 21 lönegraden.
Genom det föreliggande förslag till lönegradsplacering för dessa lärare tages
enligt vår mening för liten hänsyn till två omständigheter, som höra samman
med en lönereglering för dem. Dels erhåller nämligen extralärare enligt bestämmelser,
gällande till utgången av innevarande budgetår, efter sex terminers
tjänstetid en arvodesförhöjning med 350 kronor (manlig) och 250 kronor (kvinnlig),
vilka belopp efter ytterligare sex terminer fördubblas, dels får extra ordinarie
lärare efter löneregleringens införande vidkännas avdrag för såväl tjänstesom
familjepension. En placering i 20 lönegraden är otillfredsställande. Den
ger nämligen läraren en otillräcklig kompensation för den nu utgående arvodesförhöjningen
liksom också för de nytillkomna obligatoriska avdragen. Nettolönen
-— vad läraren skall leva på och amortera skulder med — blir i många
fall mindre än nu. Möjligheten att bilda familj, som redan nu är förenad
med betydande svårigheter för en extralärare vid läroverken, kommer att bliva
än mera försvårad, och åldern för äktenskaps ingående, som nu är anmärkningsvärt
hög, torde komma att bli än högre. Allt detta förefaller oss vara
starka skäl för den något högre lönegradsplacering, som vi föreslå.

V. Lärarnas tjänstgöringsskyldighet.

I fråga om lärarnas tjänstgöringsskyldighet hade vi från början hoppats
kunna biträda ett förslag om en måttlig höjning av densamma. Vi hade då

440

Kungl. May.ts proposition Nr 271.

utgått från att samtliga lärare skulle komma i åtnjutande av en effektiv lönereglering.
Den utsträckta arbetstiden skulle i så fall lia kunnat betraktas som
en motprestation för undfångna fördelar. Då emellertid, såsom vi på annat
ställe framhållit, löneregleringen icke tillgodoser lärarna på det sätt, som synes
oss skäligt, anse vi, att förutsättningar saknas för oss att biträda förslaget örn
en höjning av lärarnas tjänstgöringstid. Såsom vi redan framhållit, skulle en
dylik höjning innebära ett så pass betydande bidrag från lärarnas sida till
bestridande av kostnaderna för löneregleringen, att det icke synes oss svara
mot de erbjudna förmånerna.

Vi tillåta oss även att under hänvisning till den lämnade utredningen angående
lärarnas undervisningsskyldighet särskilt understryka några synpunkter,
vilka synas oss såsom skolmän viktiga att beakta.

Att frågan örn en utökning av lärarnas arbetstid är ett ömtåligt spörsmål
framgår nogsamt av ärendets tidigare behandling. 1923 års lärarlönekommitté
ansåg sig efter en grundlig utredning av lärarnas arbetsförhållanden icke kunna
tillstyrka en utökning av arbetstiden. Skolöverstyrelsen ansåg sig visserligen
i sitt yttrande över kommitténs betänkande oförhindrad att föreslå en höjning
av såväl maximi- som minimigränserna för lärarnas veckotjänstgöring, och
till detta överstyrelsens förslag anslöt sig sedermera 1928 års lönekommitté.
Det är emellertid värt att observera, att skolöverstyrelsen i det yttrande, som
den avgav över denna senare kommittés betänkande, vilket ju bygger på överstyrelsens
eget förslag, frångick sin tidigare ståndpunkt. Överstyrelsen ville
nu alls icke höja minimum och tillstyrkte endast med tvekan en höjning av
maximum och endast under förutsättning av en effektiv lönereglering. Anledningen
till överstyrelsens ändrade inställning var, att frågan örn undervisningstidens
utsträckning efter 1927 års läroverksreform befunne sig i ett annat läge.
Vad vi för vår del äro angelägna att framhålla är, att de omständigheter, som
redan 1930 föranledde skolöverstyrelsens tveksamhet, sedan dess otvivelaktigt
gjort sig ännu mera gällande. De numera i regel mycket stora klassavdelningarna
göra till att börja med själva lektionsarbetet mera påfrestande än
tidigare. Därtill kommer, att arbetet med rättandet av lärjungarnas skriftliga
uppgifter samt andra åligganden, som höra samman med undervisningsarbetet,
i motsvarande grad ökats. Vidare vilja vi påpeka det ökade arbete, som lärjungarnas
s. k. enskilda arbete bereda lärarna inom det differentierade gymnasiet.
Denna ökning i arbetsmängden blir i vissa fall synnerligen betungande.
Som ett helhetsomdöme skulle vi vilja uttala, att arbetet i skolorna numera
utan allt tvivel är starkare koncentrerat och kräver ofantligt mycket mera av
lärarna än tidigare. Vi vilja icke gå så långt, att vi påstå, att lärarna icke
kunna bära en ökning av arbetsbördan, ehuru vi dock äro övertygade om att
åtskilliga lärare redan nu arbeta i närheten av gränsen för sin prestationsförmåga.
Men vi våga ifrågasätta, örn det i längden — icke blott med tanke
på lärarna utan även på skolungdomen —■ är tillrådligt och välbetänkt att utkräva
största möjliga arbetskvantitet av lärarna. För vår del hålla vi före, att
med nuvarande skolorganisation och de krav den ställer på lärarna någon
generell ökning av lärarnas undervisningsskyldighet icke bör företagas.

Härtill vilja vi ännu foga en erinran. Örn förslaget att öka ämneslärarnas
undervisningsskyldighet med genomsnittligt en veckotimme hade tillämpats t. ex.
under innevarande läsår, skulle — efter vad en inom finansdepartementet
verkställd undersökning givit vid handen — icke mindre än 100 extralärare
ha måst helt entledigas eller i en del fall förändras till timlärare med ett i
allmänhet ganska ringa antal veckotimmar. För vederbörande timlärare torde

441

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271.

arbetsinkomsten i regel bliva otillräcklig: »för liten att leva på men måhända
för stor att dö på». En liknande utredning, utförd inom skolöverstyrelsen,
varvid hänsyn tagits till planerade utvidgningar av läroverksorganisationen
med därav följande ökade lärarbehov, visar, att den utsträckta undervisningsskyldigheten
skulle, örn den tillämpades under läsåret 1938—1939, trots en
kraftig ökning av antalet klassavdelningar i jämförelse med året förut, göra
överflödiga ett tjugotal extralärare och därtill omöjliggöra varje anställning av
nya läraraspiranter med eller utan provår. Detta innebär, att den utsträckta
undervisningsskyldigheten skulle beröva omkring 100 unga lärare eller läraraspiranter
försörjningsmöjlighet i de allmänna läroverkens tjänst. En åtgärd med
dylik följdverkan synes stå i dålig samklang med våra dagars starka strävan
att bereda arbetstillfällen åt så många medborgare som möjligt, bland annat
genom inskränkning av de anställdas veckoarbetstid.

De här anförda olägenheterna minskas givetvis väsentligt genom förslaget,
att vid tillämpningen av bestämmelsen endast skulle behöva räknas med en
genomsnittlig höjning i tjänstgöringen av en halv veckotimme.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 271.

INNEHÅLLSFÖETECKNING.

Sida

I. Lönereglering för personal vid det statliga undervisningsväsendet 3

1. Löneregleringsfrågans allmänna läge..................... 4

2. Lärarnas tjänstgöringsskyldighet........................ 18

3. Förhållandet mellan manliga och kvinnliga lärares avlöning .... 29

4. Avlöningsförfattningar m. m........................... 35

A. Avlöningsreglemente för ordinarie lärare............... 35

B. Kungörelse med avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie lärare 42

C. Kungörelse med tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet 51

5. Övergångsanordningar............................... 55

6. De allmänna läroverken............................. 60

Rektorer 60; lektorer 69; adjunkter 73; ämneslärarinnor 80; lärare i övningsämnen
84; icke-ordinarie ämneslärare 88; icke-ordinarie Övningslärare
93; övriga icke-ordinarie befattningshavare 95.

7. Högre lärarinneseminariet............................ 96

Rektor 96; lektorer 98; adjunkter 98; ämneslärarinnor 99; övningsskollärare
100; lärare i övningsämnen 100; icke-ordinarie lärare 102.

8. Folkskoleseminarierna............................... 105

Rektorer 106; lektorer 107; adjunkt å övergångsstat 107; övningsskollärare
108; ordinarie lärare i övningsämnen 109; icke ordinarie ämnesoch
övningsskollärare 112; icke-ordinarie lärare i övningsämnen 114.

9. Småskoleseminarierna............................... 117

A. Ämneslärarnas kompetens m. m..................... 117

B. Det nya lönesystemets tillämpande på småskoleseminariernas

personal...................................... 126

Rektorer 127; adjunkter 127; övningsskollärare 128; icke-ordinarie ämnes-
och övningsskollärare 128; lärare i övningsämnen 129.

C. Övergångsanordningar............................ 130

10. Läroanstalterna för blinda............................ 132

Rektorer 132; lärare i kunskapsämne (ämneslärare) 134; lärare i musik
eller gymnastik 135; arbetslärare 137; lärarinna i hushållsgöromål 138;
icke-ordinarie lärare 139; husmoder 139.

11. Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte........ 141

Rektor 141; lärarinnor i kunskapsämne 142; lärarinnor i slöjd 142; ickeordinarie
lärare 143; husmoder m. fl. 144.

12. De tekniska läroverken.............................. 146

Rektorer 146; lektorer 147; icke-ordinarie lärare 149.

13. Folkskolinspektionen................................ 152

A. Folkskolinspektörerna.............................152

B. Nomadskolinspektören............................ 155

14. Vaktmästarpersonal ................................158

Kungl. Maj:ts proposition Nr 271. 443

Sida

II. Vissa organisatoriska förändringar inom det statliga undervisningsväsendet
m. m............... 172

1. Upprättande av vissa nya statliga gymnasier.............. 173

2. Provisorisk utvidgning av provårsinstitutionen............. 199

3. Rätt för ämneslärarinna vid allmänt läroverk att för lönetur tillgodoräkna
sig viss tjänstgöring m. m....................225

4. Begränsning av lärjungeantalet i undervisningsavdelningarna vid

de allmänna läroverken..............................229

5. Omfattningen av folkskoleseminarieorganisationen under budgetåret

1937/1938 ...................................... 233

6. Omfattningen av småskoleseminarieorganisationen under budgetåret
1937/1938 ................................... 241

7. Biträden åt folkskolinspektörerna.......................257

III. Anslagsbehov för budgetåret 1937/1938 ................... 262

1. Förslagsanslaget till Högre lärarinneseminariet: Avlöningar .... 265

2. Förslagsanslaget till Allmänna läroverken: Avlöningar.......270

A. Anslagsbehov vid nuvarande löneförhållanden..........270

B. Anslagsbehov vid lönereglering.....................300

3. Anslaget till understöd åt vissa kommunala gymnasier ......303

4. Förslagsanslaget till Folkskoleseminarier: Avlöningar........304

5. Förslagsanslaget till Folkskoleseminarier: Omkostnader.......319

6. Reservationsanslaget till Folkskoleseminarier: Materiel, böcker m. m. 324

7. Reservationsanslaget till Folkskoleseminarier: Stipendier......325

8. Reservationsanslag till Folkskoleseminarier: Utrustning.......326

9. Förslagsanslaget till Småskoleseminarier: Avlöningar.........327

10. Förslagsanslaget till Småskoleseminarier: Omkostnader.......331

11. Reservationsanslaget till Småskoleseminarier: Materiel, böcker m. m. 335

12. Reservationsanslaget till Småskoleseminarier: Stipendier......336

13. Reservationsanslag till Småskoleseminarier: Utrustning.......337

14. Förslagsanslaget till Folkskolinspektionen: Avlöningar........339

15. Förslagsanslaget till Nomadskolor: Avlöningar.............341

16. Förslagsanslag till Läroanstalter för blinda: Avlöningar......343

17. Förslagsanslaget till Vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat
lyte: Avlöningar............................ 346

18. Förslagsanslaget till Tekniska läroverk: Avlöningar.........348

19. Förslagsanslaget till Tekniska läroverk: Omkostnader........360

20. Reservationsanslaget till Tekniska läroverk: Materiel, böcker m. m. 363

21. Förslagsanslaget till dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens

tjänst.........................................365

22. Kostnadsjämförelse................................366

IV. Hemställan ........................................ 367

444

Kungl. Maj:ts ‘proposition Nr 271.

Sida

Bilagor.

A. Förslag till Kungl. Maj:ts avlöningsreglemente för ordinarie lärare

vid statens undervisningsväsen.......................... 389

B. Specialmotivering till förslag till avlöningsreglemente för ordinarie

lärare vid statens undervisningsväsen .................... 405

C1—C2. Löneplaner..................................... 422

D. Tjänsteförteckning för extra ordinarie lärare m. m............423

E. Avlöningsplan för timlärare ...... . ..................... 425

F. Beräkning av individuella löner för vissa lärare vid de allmänna

läroverken ......... 426

G. Särskilda yttranden.................................436

Stockholm 1937, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

370227