Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 328 (Proposition 1917:328)

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 328.

Nr 328.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag
till förordning angående uppbörd av avgifter för
försäkringar i r^försäkringsanstalten jämlikt lagen om
försäkring för olycksfall i arbete; given Stockholms slott
den 16 april 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till förordning angående uppbörd av
avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring
för olycksfall i arbete.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas. Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Oscar von Sydow.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 281 häft. (Nr 328.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 328.

Förslag

till

Förordning*

angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten
jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas som följer:

§ I Avgifter

för försäkring i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om
försäkring för olycksfall i arbete skola med de i § 2 stadgade undantag
uppbäras i samband med den allmänna kronouppbörden.

§ 2.

Mom. 1. Omfattar försäkring, som i § 1 sägs, arbetare i rörelse,,
företag eller annan verksamhet, vari minst fem arbetare eller drivkraft
om minst tre effektiva hästkrafter användas, skola avgifterna för den
försäkring, där ej Konungen annorlunda förordnar, uppbäras genom postsparbanken.

I fråga om annan försäkring än ovan sägs må, på ansökan av arbetsgivare
eller där omständigheterna eljest därtill föranleda, riksförsäkringsanstalten
föreskriva, att avgifterna skola uppbäras genom postsparbanken.

Mom. 2. Beträffande försäkring, som omfattar arbetare i rörelse,,
företag eller annan verksamhet, som börjar eller upphör under löpande
år, så ock i fråga om annan försäkring, där särskilda skäl äro för handen,
äger riksförsäkringsanstalten föreskriva, att avgifterna för försäkringen
helt eller delvis skola erläggas utan samband med uppbörden av avgifterna
i övrigt.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 838.

§ 3.

Mom 1. Riksförsäkringsanstalten skall årligen, i Stockholm till överståthållarämbetet
före den 15 juni, men eljest till vederbörande magistrat
eller häradsskrivare före juli månads utgång, insända uppgift särskilt töi
varje uppbördsdistrikt rörande de inom distriktet boende arbetsgivare, av
vilka avgift för försäkring skall erläggas i samband med kronouppbörden.
Denna uppgift bör angiva

1) den avgiftspliktiges namn och bostad samt yrke, rörelse eller

J 2) de huvudsakliga grunder, efter vilka försäkringsavgift blivit honom
påförd, såsom antalet hos den avgiftspliktige anställda arbetare, för vilka
avgiften beräknats, den farlighetsklass, till vilken försäkringen hänförts,
tillämpad premiesats eller dylikt;

3) försäkringsavgiftens belopp;

4) tillägg på grund av tidigare för lågt debiterad avgift;

5) avdrag på grund av förut erlagd betalning eller nedsättning i

förut erlagd avgift; samt *

6) tilläggsavgift enligt 16 § första stycket i lagen om försäkring lor

olycksfall i arbete. _ . .

Mom. 2. Sedan avgifterna antecknats i uppbördsboken, skola de i
mom. 1 omförmälda uppgifterna, i vad de angå varje särskild kommun
på landet, före den 1 oktober av häradsskrivaren, vid bot av 3 kronor
för varje överskjutande dag, tillställas vederbörande kommunalstämmas
ordförande, som har att under viss bestämd, och vederbörligen kungjord
tid, ej understigande fjorton dagar, på lämpligt och. därvid även tillkännagivet
ställe hålla uppgifterna de avgiftspliktige tillhanda. Uppgifterna
höra därefter senast inom oktober månads utgång av ordföranden återsändas
till häradsskrivaren.

I stad skola uppgifterna särskilt för varje uppbördsdistrikt i enahanda
ordning hållas de avgiftspliktige tillhanda, i Stockholm genom
överståthållarämbetets och i övriga städer genom magistratens försorg.

Mom. 3. Före den 15 maj varje år skall vederbörande uppbordsmyndighet
till riksförsäkringsanstalten insända .särskild förteckning över
de avgifter för det sist förflutna året, som icke före den 1. i samma
månad i vederbörlig ordning redovisats. Denna förteckning skall
av riksförsäkringsanstalten ingivas till statskontoret, som jämlikt 19 §
andra stycket i lagen om försäkring för olycksfall i arbete förskjuter de
resterande avgifterna.

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 328.

Mom. 4. I fråga om sådana avgifter för försäkringar, som indrivas
i samband med kronouppbörden, skall gällande uppbördsreglemente i
tillämpliga delar lända till efterrättelse.

§ 4.

Mom. 1. Uppbörd av avgifter genom postsparbanken äger rum två
gånger om året å tider, som av riksförsäkringsanstalten och postsparbanksstyrelsen
gemensamt bestämmas och av riksförsäkringsanstalten
genom kungörelser tillkännagivas. Vardera uppbörden skall pågå under
fjorton dagar och vara avslutad, den första före utgången av april och
den andra före utgången av oktober månad.

Mom. 2. Senast fjorton dagar före första uppbördens början skall
riksförsäkringsanstalten till en var arbetsgivare, som skall vid uppbörden
erlägga avgift, med allmänna posten översända en rörande honom
upprättad skriftlig uppgift, innehållande upplysning ej mindre i de uti
§. 3 mom. 1 angivna hänseenden än även om tid och sätt för betalningens
fullgörande och, där betalningen skall erläggas halvårsvis på
sätt i § 5 sägs, det belopp, som skall vid vardera uppbörden erläggas,
om vad den avgiftspliktige jämlikt § 8 har att iakttaga samt om påföljden
av försummad inbetalning.

Har ej vid uppbördens början uppgift, som nu sagts, kommit arbetsgivaren
tillhanda, äger han därom göra anmälan hos riksförsäkringsanstalten,
som utfärdar ny uppgift.

Under tid då uppbörd äger rum, skall å vederbörande postanstalt
hållas för inlösen tillgängligt ett av riksförsäkringsanstalten utfärdat
kvitto å det belopp, som skall av den avgiftspliktige vid uppbörden erläggas.
Kvittot skall för att vara gällande mot riksförsäkringsanstalten
vara försett med postanstaltens datumstämpel och tjänstförrättande posttjänstemannens
underskrift, därom kvittot skall innehålla underrättelse..

Mom. 3. Så snart ske kan och senast en månad efter uppbördens
slut skola till postsparbanken inbetalda medel i föreskriven ordning
redovisas till riksförsäkringsanstalten ävensom icke inlösta kvitton till
anstalten återsändas, varefter anstalten över de resterande avgifterna
uppgör förteckning, vilken för avgifternas förskjutande ingives till statskontoret.

Mom. 4. Arbetsgivare, som underlåtit att före uppbördens slut inbetala
det avgiftsbelopp, som då förfallit till betalning, skall erlägga
böter med tre procent av den förfallna avgiftens belopp, vilka böter

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 328.

skola i sammanhang med avgiften indrivas i den ordning, som om
resterande kronoutskylder är stadgat.

Av böterna skall en tredjedel, dock ej mer än 100 kronor, tillfalla,
för det fall att avgiften påförts till betalning i Stockholms stad och indrivits
genom tredje stadsfogden i Stockholm, stadens kassa, men i övriga
fall den som verkställt indrivningen. Återstoden av bötesbeloppet skall
tillfalla statsverket.

§ 5-

Skall försäkringsavgift uppbäras i den i § 4 stadgade ordning och
uppgår densamma till 200 kronor eller mera, skall avgiften, där ej riksförsäkringsanstalten
för särskilt fall annorlunda beslutar, erläggas med
hälften under första och återstoden under andra uppbördsterminen.
Uppgår avgiften ej till sagda belopp, må riksförsäkringsanstalten på
ansökan av den avgiftspliktige medgiva, att avgiften erlägges i nu nämnd
ordning.

§ 6.

Har riksförsäkringsanstalten meddelat föreskrift, som i § 2 mom. 2
sägs, skall uppgift, som i § 4 mom. 2 omförmäles, i rekommenderat
brev med allmänna posten översändas till den avgiftspliktige, som har
att vid det i sistnämnda paragraf stadgade äventyr sist inom fjorton
dagar efter det uppgiften kommit honom tillhanda å den i uppgiften angivna
postanstalten mot kvitto, på sätt ovan stadgats, erlägga honom påförd
avgift, vilken därefter i förut angiven ordning redovisas.

§ 7.

Beträffande ansvaret för influtna avgifters förvaltning vid postkontoren
ävensom kontrollen över redovisningen av desamma mellan
redogörare och biträdande posttjänsteman skall i tillämpliga delar gälla
vad om den egentliga postsparbanksuppbörden är stadgat.

§ 8.

Förmenar arbetsgivare, att i uppgift, som i § 3 mom. 1 sägs, eller
i uppgift eller kvitto, som omförmäles i § 4 mom. 2, avgift blivit honom
obehörigen eller oriktigt påförd, äge han för erhållande av rättelse göra
anmälan hos riksförsäkringsanstalten inom ett år efter det avgiften
senast bort hava erlagts.

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 328.

i »•

Beträffande avgift för frivillig försäkring må riksförsäkringsanstalten
bestämma, att densamma skall uppbäras i samband med kronouppbörden
eller genom postsparbanken, skolande för sådant fall med avseende å
uppbörd av dylik avgift i tillämpliga delar gälla vad ovan är föreskrivet.

§ 10.

De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna förordning innehåller,
finnas erforderliga för bestämmande av tid och sätt för avgifternas
erläggande, meddelas av Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1918.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 328.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16
april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lindman,
Statsråden von Sydow,

Stenberg,

'' Falk,

Hammarström,

Mårten Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Hans Ericson,

Dahlberg.

Föredragande departementschefen, statsrådet von Sydow, anförde:

Enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete den 17 juni 1916 skall
för varje försäkring i riksförsäkringsanstalten erläggas dels en efter försäkringstekniska
grunder beräknad, för betäckande av försäkringsrisken erforderlig
avgift och dels, såsom bidrag till bestridande av omkostnaderna
för försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens verksamhet, en till
fem procent av nämnda avgift bestämd tilläggsavgift. Beträffande dessa
avgifter är bland annat stadgat, att därest desamma icke på föreskrivet
sätt erlagts, de skola förskjutas av statsverket och indrivas i den ordning,
som för indrivning av resterande kronoutskylder är stadgat, samt
att avgifter av förstnämnda slag, försäkringsavgifterna, skola ingå till en
särskild fond. Däremot äro angående tid och sätt för erläggande av

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 328.

avgifterna för försäkringar i riksförsäkringsanstalten föreskrifter icke
meddelade i lagen, utan är allenast stadgat, att därom skall bestämmas
av Konung och riksdag. Förslag till dylika bestämmelser torde sålunda
böra föreläggas innevarande års riksdag.

I samband med utfärdandet av lagen om försäkring för olycksfall i
arbete anbefallde Eders Kung]. Maj:t riksförsäkringsanstalten att med
visst undantag upprätta och till Eders Kungl. Maj:t inkomma med förslag
till de föreskrifter, som betingades av lagen. Med anledning därav
bär anstalten den 13 januari 1917 avgivit utlåtande angående frågan om
tid och sätt för erläggande av omförmälda försäkrings- och tilläggsavgifter,
varjämte anstalten med skrivelse den 5 februari samma år inkommit
med förslag till författning i ämnet. Utlåtandet och författningsförslaget
torde få såsom bilagor fogas till detta protokoll.

Det av riksförsäkringsanstalten sålunda framlagda förslaget upptager
väsentligen två olika sätt för de ifrågavarande avgifternas inbetalande.
Avgifterna för större försäkringar skola uppbäras genom postsparbanken
och avgifterna för mindre försäkringar i samband med kronouppbörden.
1 motiveringen framhåller anstalten de svårigheter, som möta för genomförandet
av ett enhetligt, ifråga om båda dessa slag av försäkringar
tillämpligt uppbördssystem. Att för sådant ändamål anlita kommunaluppbörden
anser anstalten icke låta sig göra, utan syntes av nu förekommande
allmän uppbörd endast kronouppbörden böra komma i betraktande.
Ifråga om de större försäkringarna med mera växlande arbetsförhållanden
vore det emellertid nödvändigt att, på sätt lagen förutsatte
och även för närvarande skedde, till en början allenast provisoriskt
och sedermera, efter det exakta uppgilter vid slutet av företagets räkenskapsår
eller försäkringens upphörande kunnat erhållas, definitivt fastställa
a\ giftens belopp samt, i den mån någon skillnad därvid uppstode, reglera
denna genom ny inbetalning respektive återbetalning. Dessutom måste,
erinrar anstalten, en uppdelning av de större premierna på flera terminer
kunna äga rum. En dylik terminsbetalning och premiereglering med åtföljande
restitution av för mycket erlagda premier kunde svårligen anordnas
i samband med kronouppbörden, som alltså ej lämpligen kunde komma
till användning beträffande dessa större försäkringar. För dem måste således
en särskild uppbörd anordnas. Ifrågavarande synpunkter gjorde sig
däremot icke gällande beträffande de mindre försäkringarna. Med avseende å
dem vore därför kronouppbörden synnerligen lämplig, under det anordnandet
av en särskild uppbörd skulle komma att ställa sig relativt kostsamt
och dessutom sannolikt medföra, att restantierna bleve alltför stora.

Kungl. Maj:ts Nåd. .Proposition Nr 32 S.

Beträffande skillnaden mellan större och mindre försäkringar, vore
densamma, enligt vad riksförsäknngsanstalten framhåller, att söka däri,
att ifråga om de mindre försäkringarna de för avgifterna bestämmande
faktorerna — särskilt arbetarantalet och avlöningsförhållandena — och
följaktligen i allmänhet även själva avgifterna föga förändrades vare sig
år från år eller framför allt under löpande försäkringsåret, vilket däremot
vore förhållandet i fråga om de större försäkringarna. Med hänsyn
härtill har anstalten föreslagit, att till de större försäkringarna, förkalka
avgifterna skulle erläggas genom postsparbanken, skulle hänföras sådana
försäkringar, som omfattade arbetare i rörelse, företag eller annan verksamhet,
vari minst fem arbetare eller drivkraft om minst tre effektiva
hästkrafter användas (§ 2 mom. 1). Ifråga om alla andra försäkringar,
utgörande 80 å 90 % av hela antalet, skulle däremot avgifterna uppbäras
i samband med kronouppbörden (§ 1).

Från denna huvudregel skulle emellertid enligt förslaget undantag
kunna äga rum. Dels skulle Konungen med avseende a vissa grupper av
större försäkringar äga förordna, att uppbörden skulle ske i samband med
kronouppbörden, och dels skulle riksförsäkringsanstalten äga i särskilda fall
föreskriva, att avgifterna för mindre försäkringar skulle uppbäras genom
postsparbanken. Dessutom skulle emellertid ifråga om tillfälliga arbetare
ävensom i särskilda fall, då ett inväntande av tiden för de ordinarie uppbörderna
kunde ställa sig ogynnsamt, avgifterna kunna uppbäras utan
samband med dessa uppbörder (§ 2 mom. 2). Avgifterna skulle då erläggas
genom postsparbanken i särskilt angiven ordning (§ 6)._

Beträffande uppbörden i samband med kronouppbörden innehåller
förslaget (§ 3) bestämmelser om åliggande för riksförsäkringsanstalten att
inom viss tid tillhandahålla vederbörande magistral eller häradsskrivare
uppgifter rörande arbetsgivarne och dem påförda avgifter i och för anteckning
i uppbördsboken och debetsedlarna. Dessa uppgifter, som skola
hållas för de avgiftspliktige tillgängliga i enahanda ordning,/ som stadgats
ifråga om taxeringslängderna, skola jämväl angiva de huvudsakliga
grunder, efter vilka försäkringsavgifterna påförts arbetsgivarne, vilka
sålunda bliva i tillfälle att bedöma, huruvida vid avgifternas bestämmande
något misstag blivit begånget.

Beträffande härefter uppbörden genom postsparbanken (§ 4) skall
densamma enligt förslaget äga rum två gånger om året å av riksförsäkringsanstalten
bestämda tider. För att kunna åstadkomma en så tillförlitlig
provisorisk beräkning som möjligt av försäkringsavgifterna har den
första uppbörden tänkts skola taga sin början tidigast den 16 mars, då
de från närmast föregående räkenskapsår hämtade uppgifterna i allmänhet

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 281 höft. (Nr 328.) 2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 328.

kunna beräknas vara tillgängliga. Uppbörden, som båda gångerna skall
pågå fjorton dagar, skall vara avslutad före utgången av april respektive
oktober månad. Dock är det avsett, att uppbörden i allmänhet skall
hållas under tiden den 16—31 mars och den 16—SO september. Senast
fjorton dagar före första uppbördens början skall till den avgiftspliktige
med allmänna posten översändas en uppgift om de avgifter, som han har
att erlägga, samt grunderna för deras beräkning ävensom tiden och
platsen för deras inbetalande. Har den avgiftspliktige icke fått någon
uppgift, äger han i riksförsäkringsanstalten begära sådan. Inbetalningen
skall verkställas å ortens postanstalt mot erhållande av ett utav riksförsäkringsanstalten
utfärdat, med postanstaltens datumstämpel och tjänstförrättande
posttjänstemannens underskrift försett kvitto. Underlåter arbetsgivaren
att inbetala avgiften, har han att i »stämmoböter» erlägga
tre procent av avgiftens belopp.

Därest försäkringsavgiften uppgår till 200 kronor eller mera, skall
den i allmänhet fördelas till betalning med hälvten å vardera uppbördsterminen.
Uppgår avgiften ej till nämnda belopp, kan riksförsäkringsanstalten
på ansökan medgiva terminsbetalning (§ 5). Detta gäller
emellertid endast sådana avgifter, vilka skola uppbäras genom postsparbanken
och sålunda i huvudsak erläggas i förskott, men däremot i allmänhet
icke sådana avgifter, som erläggas i samband med kronouppbörden
och sålunda så gott som helt och hållet i efterskott. Beträffande
dessa senare gäller emellertid (§ 2 mom. 1), att riksförsäkringsanstalten
kan på ansökan av den avgiftspliktige medgiva, att avgiften erlägges
genom postsparbanken, varjämte det alltid står den avgiftspliktige fritt
att förskottsvis insända en del av premien.

I de förut angivna fall, då riksförsäkringsanstalten föreskrivit, att
avgift skall erläggas utan samband med uppbörden av försäkringsavgifterna
i övrigt, skall densamma uppbäras genom postsparbanken i huvudsakligen
samma ordning som avgifterna för de större försäkringarna.

Vad slutligen de frivilliga försäkringarna angår, skulle avgifterna
för dem i allmänhet inkasseras på något av de för inbetalningen av de
obligatoriska avgifterna föreskrivna sätten.

Över detta riksförsäkringsanstaltens förslag, för vars huvudgrunder
jag nu redogjort, hava postsparbanken ävensom statskontoret och kammarrätten
avgivit infordrade yttranden. Samtliga dessa myndigheter
hava därvid lämnat förslagets principiella bestämmelser utan erinran.

För min del har jag ej heller funnit skäl till anmärkning mot förslagets
huvudbestämmelser, utan torde detsamma med de ändringar, för
vilka jag i det följande ämnar redogöra, kunna läggas till grund för

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 328.

författning i ämnet. Vad Bärskilt angår de föreslagna uppbördssätten
synes mig klart, att den allmänna kronouppbörden, på sätt jämväl under
förarbetena till lagen om försäkring för olycksfall i arbete framhållits,
synnerligen väl lämpar sig för uppbörd av avgifterna för de såsom mindre
betecknade försäkringarna, men att däremot ifråga om de större försäkringarna
särskild uppbörd måste anordnas.

Att denna särskilda uppbörd verkställes genom postsparbanken finner
jag i likhet med riksförsäkringsanstalten vara att föredraga framför att
den sker genom vederbörande uppbördsmyndighet, för vilken en dylik,
två gånger om året återkommande extra uppbörd otvivelaktigt skulle
medföra ett alltför stort tillskott i arbetet. Däremot synes postsparbanken,
på sätt denna myndighet i sitt yttrande över förslaget jämväl
erinrat, med hänsyn till sin föregående vana och erfarenhet vara oförhindrad
att omhändertaga de bestyr, som enligt förslaget skulle åvila
nämnda myndighet. Med avseende å de två uppbördssätten tillåter jag
mig vidare erinra, att skillnaden dem emellan, vad landsbygden angår,
ej skulle bliva särdeles stor, därest det nyligen av Kungl. Maj:t framlagda
förslaget angående omorganisation av fögderiförvaltningen m. m.
vinner bifall. Enligt detta förslag är nämligen avsett, att uppbörden av
kronoutskylderna å landsbygden hädanefter skulle ske genom postverket.

Vidkommande förslagets särskilda bestämmelser har vid § 4 mom.
1 postsparbanken hemställt, att för undvikande av att de ifrågavarande
uppbördsterminerna utsättas å tider, då de för expeditionsarbetet vid
postanstalterna tillgängliga arbetskrafterna redan äro starkt anlitade,
postsparbanksstyrelsen måtte sättas i tillfälle att deltaga i beslutet om
uppbördstidernas fastställande. Postsparbanken har vidare vid § 4 mom.
3 föreslagit, att som den för avgivande av redovisning över uppburna
avgifter tillmätta tiden — såsom åtminstone i vissa fall beroende på
uppbördsperiodens utgång i förhållande till utgången av den nu för
postsparbanksmedelsräkenskapernas avgivande bestämda tiodagsperioden
— kunde visa sig allt för kort, redovisningen måtte få avgivas så snart
ske kunde och senast en månad efter uppbördens slut. Slutligen hava
med avseende å mom. 4 i § 4 statskontoret och kammarrätten erinrat
att, då statsverket jämlikt 19 § olycksfallslagen är skyldigt förskjuta de
avgifter, som icke på föreskrivet sätt blivit erlagda, det icke kunde
anses mer än rätt och billigt, att den i sistnämnda moment intagna
bestämmelsen, att två tredjedelar av stämmoböterna för försummad premiebetalning
skulle tillfalla den i berörda 19 § omförmälda fond, ändrades
därhän, att ifrågavarande bötesandel i stället skulle tillfalla statsverket,
Samtliga dessa vid § 4 gjorda erinringar har jag funnit böra

Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 328.

beaktas, och har jag följaktligen ansett paragrafen böra undergå däremot
svarande ändringar.

Då vidare, på sätt postsparbanksstyrelsen erinrat, postsparbanksrörelse
numera är anordnad vid samtliga postanstalter i riket, har beteckningen
postsparbankskontor i förslaget utbytts mot postanstalt.
Därjämte har i förslaget vidtagits en del andra ändringar av huvudsakligen
redaktionell art.

Med anledning av framställning från postsparbanksstyrelsen har
efter förslagets § 6 intagits en ny § av innehåll, att beträffande ansvaret
för influtna försäkringsavgifters förvaltning vid postkontoren ävensom
kontrollen över redovisning av desamma mellan redogörare och
biträdande posttjänsteman skall i tillämpliga delar gälla vad om den
egentliga postsparbanksuppbörden är stadgat.

Vad i övrigt angår ordningen för de uppburna medlens redovisning
till statsverket och den fondförvaltande myndigheten torde föreskrifterna
därom icke hava sin plats i nu ifrågavarande författning. I fråga om
de till statsverket ingående tilläggsavgifterna, vilka uppenbarligen kunna
komma att uppgå till icke obetydligt belopp, torde emellertid böra gälla,
att desamma skola insättas på statsverkets giroräkning i riksbanken för
statskontorets räkning samt redovisas under särskild inkomsttitel under
gruppen »inkomster i statens verksamhet», varjämte de återbetalningar
av för mycket erlagda tilläggsavgifter, som undantagsvis kunna förekomma,
torde böra bestridas av inkomsttitelns medel och redovisas såsom
utgifter för densamma. Försäkringsavgifterna torde böra redovisas till
den myndighet, som skall omhänderhava förvaltningen av förenämnda
fond.

Slutligen torde böra erinras, att enligt ifrågavarande förslag den uppbörd
av försäkringsavgifter, som äger rum tidigast under året, skulle komma
att försiggå å tid före april månads utgång, som av riksförsäkringsanstalten
och postsparbanksstyrelsen bestämmes. Redovisning för och inleverering
av de uppburna medlen torde ej kunna ske förrän tidigast några
veckor därefter. Till bestridande av skadeersättningar under de första fyra å
fem månaderna av år 1918 har riksförsäkringsanstalten således — bortsett
från de försäkringsavgifter, som möjligen komma att frivilligt erläggas tidigare
eller som inflyta för tillfälliga försäkringar — icke att förfoga över
några medel. Möjligen skulle anstalten kunna för ifrågavarande ändamål
mot ersättningsskyldighet få disponera de medel, som tillhöra anstaltens
nuvarande försäkringsfond. Mest ändamålsenligt synes mig dock
vara att erforderligt belopp förskjutes av statsverket för att av riksförsäkringsanstalten
ersättas av fonden, så snart sådant låter sig göra.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 328.

Enligt vad riksförsäkringsanstalten meddelat, torde förskottet kunna beräknas
till omkring en miljon kronor.

Departementschefen uppläste härefter det i förut angivna hänseenden
ändrade förslaget till förordning angående uppbörd av avgifter för försäkringar
i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för
olycksfall i arbete samt hemställde, att detsamma måtte genom nådig
proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes HanSjMaj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Adelgren.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 328.

TILL KONUNGEN

I samband ''med utfärdandet av lagen om försäkring för olycksfall i arbete
den 17 juni 1916 har Eders Kungl. Maj:t, bland annat, anbefallt riksförsäkringsanstalten
att upprätta och till Eders Kung! Maj:t inkomma med förslag till de
föreskrifter, som, med undantag beträffande frågan om det i 5 § av samma lag
omförmälda försäkringsråds organisation och verksamhet, betingades av lagen. I
anledning härav får riksförsäkringsanstalten nu i underdånighet avgiva förslag
angående tid och sätt för erläggande av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten.

I 19 ^ av berörda lag är ifråga om tid och sätt för erläggande av avgifterna
för försäkringarna i riksförsäkringsanstalten allenast stadgat, att därom skall bestämmas
av Konung och riksdag. I motiveringen till ålaerdomsförsäkringskommitténs
till grund för lagen liggande förslag, i vilket bestämmelser i denna fråga
ej heller upptagits, framhåller kommittén, bland annat, att då den föreslagna lagen
skulle komma att tillämpas på arbetsgivare av alla möjliga slag, det icke vore
lämpligt att ifråga om försäkringarna i riksförsäkringsanstalten föreslå enhetliga,
för alla försäkringar gällande föreskrifter rörande ordningen för avgifternas inbetalning,
utan skulle ifråga om vissa grupper av arbetsgivare andra bestämmelser i
förevarande hänseende möjligen kunna visa sig behövliga eller önskvärda än de,
som borde i övriga fall tillämpas. Yid sådant förhållande och då bestämmelser
av ifrågavarande art kunde förväntas, efter ändrade förhållanden eller vunnen erfarenhet,
tid efter annan bliva föremål för jämkningar, vilkas vidtagande skulle
medföra onödig omgång och tidsutdräkt, därest de skulle vara beroende av lagändring,
hade kommittén föreslagit, att ifråga om tid och sätt för erläggande av
avgifterna till riksförsäkringsanstalten Konungen skulle äga meddela erforderliga
föreskrifter. Körande det närmare innehållet av berörda föreskrifter har kommittén
allenast anfört, att sättet för avgifternas inbetalande borde så anordnas,
att riksförsäkringsanstaltens befattning därmed skulle inskränkas till att till vederbörande
arbetsgivare eller uppbördsmyndighet före förfallotiden sända uppgift
eller förteckning å de avgifter, som skulle inbetalas, samt att vid föreskrifternas
meddelande borde iakttagas, att förfallotiderna infölle så tidigt som möjligt
på året, så att ränteförlust i möjligaste mån undvekes. Kunde särskild uppbörd
av avgifterna för riksförsäkringsanstaltens försäkringar undvaras, så att till
exempel uppbörden verkställdes i samband med indrivande av allmänna utskylder,
torde således försäkringsavgifternas inbetalande böra ske å den uppbördsstämma,
som infölle tidigast på året. För särskilda fall torde dock möjlighet böra beredas
för inbetalning i flera terminer.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 328.

I sitt den 15 januari 1916 avgivna underdåniga utlåtande över kommitténs
förslag har riksförsäkringsanstalten berört den förevarande frågan. I likhet med
kommittén har anstalten därvid såsom sin mening uttalat, att olika förfaringssätt
borde komma till användning ifråga om olika slag av arbetsgivare. I fråga om
de större arbetsgivarne hade anstalten nämligen funnit det nu hos anstalten tilllämpade
systemet, enligt vilket uppbörden av försäkringsavgifterna ägde rum genom
postsparbanken, fortfarande med fördel kunna användas, varemot beträffande
det stora antalet mindre arbetsgivare det syntes anstalten lämpligast, att avgifterna
erlades i samband med uppbörden av allmänna utskylder.

I ungefärligen samma riktning har även chefen för civildepartementet vid
föredragning i statsrådet den 24 mars 1916 av kommitténs förslag uttalat sig.

Då nu riksförsäkringsanstalten föreliaft frågan om erforderliga bestämmelser
rörande försäkringsavgifternas erläggande, har anstalten ansett sig först böra
undersöka, huruvida icke enhetliga sådana bestämmelser, tillämpliga å alla slag av
försäkringspliktiga arbetsgivare, skulle kunna tillämpas. För åstadkommande av
ett dylikt enhetligt system för avgifternas inbetalande torde två utvägar stå till
buds. Antingen skulle avgifterna inbetalas i samband med någon nu förekommande
allmän uppbörd, därvid uppenbarligen endast kommunal- eller kronouppbörden
torde kunna ifrågakomma, eller ock skulle för uppbärande av försäkringsavgifter
en särskild uppbörd anordnas.

Att för uppbörd av samtliga försäkringsavgifter anlita den nuvarande kommunaluppbörden
torde emellertid av flera skäl icke låta sig göra. Bland annat
skulle förvaltningskostnaderna därigenom bliva onödigt höga, särskilt ifråga om
det stora antalet mindre försäkringar, för vilka avgifterna i regel äro relativt
små; och i varje fall torde det icke kunna anses lämpligt att göra inbetalningen
av de, i förhållande till kommunalskatten, ofta små avgifterna beroende av den
avgiftspliktiges förmåga att betala även det kanske rätt stora skattebeloppet.

Från dessa synpunkter skulle däremot ett anlitande av kronouppbörden
ställa sig väsentligt gynnsammare. Anstaltens kostnader för avgifternas inkasserande
skulle bliva betydligt lägre, och då, enligt vad anstalten inhämtat, kronoutskylderna
inflyta avsevärt bättre än kommunalutskylderna, skulle även restantiebeloppet
bliva mindre.

I flera av de över ålderdomsförsäkringskommitténs förslag avgivna underdåniga
yttrandena från myndigheter, korporationer och enskilda har också framhållits
lämpligheten av att försäkringsavgifterna inkasserades i samband med
kronoutskylderna och därvid jämväl påpekats, hurusom restantiernas indrivande
då skulle på enklaste sätt ordnas.

Ehuru det emellertid ur åtskilliga synpunter torde vara att föredraga att
för inkasserande av försäkringsavgifterna anlita kronouppbörden framför kommunaluppbörden,
lärer dock ej heller förstnämnda uppbörd kunna begagnas för
alla försäkringar. Såsom riksförsäkringsanstalten i sitt ovannämnda yttrande
framhållit, torde nämligen ett dylikt uppbördssätt icke lämpligen kunna komma
till användning ifråga om de större försäkringarna.

Beträffande de större försäkringarna göra sig i flera viktiga hänseenden
väsentligt andra synpunkter gällande än ifråga om de mindre. Först och främst
är det av särskild betydelse, att premierna, på sätt ålderdomsförsäkringskommittén
anfört, inbetalas så tidigt som möjligt under försäkringsåret. Oaktat
nämligen dessa större försäkringar, efter den gräns anstalten här nedan kommer
att föreslå, torde komma att utgöra allenast 10 ä 20 procent av hela antalet för -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 328.

säkringar i anstalten, skulle dock sammanlagda beloppet av de avgifter, som
skulle för dem erläggas, sannolikt komma att uppgå till omkring 80 procent av
totala avgiftssumman. Yad som emellertid beträffande de större försäkringarna
särskilt försvårar avgifternas indrivande i samband med kronouppbörden är den
omständigheten, att vid dylika försäkringar, d. v. s. sådana, som omfatta ett
större antal arbetare eller avse industriella eller därmed jämförliga företag, arbetarnes
antal och avlöningsförhållanden m. fl. omständigheter, vilka ligga till grund
för avgiftsbeloppens bestämmande, undergå väsentliga förändringar under det år,
för vilket avgifterna gälla. Så snart avgiften icke erlägges helt och hållet i efterskott,
kan det svårligen undgås, att densamma med hänsyn till förändringar,
som inträffa efter debiteringen, i allmänhet befinnes hava beräknats antingen för
högt eller för lågt. För att undvika detta skulle ifråga om dessa större försäkringar
avgifterna i själva verket icke kunnat bestämmas förrän så lång tid efter
försäkringsårets utgång, att arbetareantalet och avlöningsförhållandena m. m. under
det gångna året kunna definitivt fastställas, samt avgiften följaktligen, därest
den skulle erläggas i samband med kronouppbörden, icke komma att inflyta förrän
tidigast nära ett år efter utgången av det, för vilket densamma gäller. Enligt
riksförsäkringsanstaltens förmenande är det därför ifråga om dessa större
försäkringar, med mera växlande arbetsförhållanden, nödvändigt att, på sätt lagen
förutsätter och även för närvarande sker, till en början allenast provisoriskt, och
sedermera, efter det exakta uppgifter vid räkenskapsårets slut kunnat erhållas,
definitivt fastställa avgiftens belopp, samt i den mån någon skillnad därvid uppstår,
reglera denna genom ny inbetalning (tillskottspremie) respektive återbetalning.
Att dylika för så gott som alla större försäkringar erforderliga regleringar
svårligen kunna ske i samband med kronouppbörden torde vara uppenbart. Särskilt
synas olägenheter uppstå ifråga om återbetalning av för mycket erlagda belopp.
Under det år, återbetalningen skall verkställas, kanske någon avgift över
huvud taget icke skall erläggas eller ock kanske endast en obetydlig sådan debiterats,
så att utbetalning till arbetsgivaren i stället för uppbörd skall äga rum.
Men frånsett detta torde det i allt fall icke vara rimligt, att en arbetsgivare,
som erlagt för stort premiebelopp, skall nödgas vänta på återfåendet av det ofta
till avsevärda belopp uppgående överskottet under ett helt år.

Vidare torde, såsom riksförsäkringsanstalten jämväl i sitt ovannämnda utlåtande
framhållit, ifråga om de större arbetsgivarne, vilka kunna hava att erlägga
en högst betydande årspremie, uppgående i en del fall till flera tiotusentals
kronor, en inbetalning på en gång av hela premiebeloppet ofta komma att ställa
sig allt för betungande. För dylika fall bör uppenbarligen en uppdelning av
premien på ett par terminer medgivas, dock med behörigt räntetillägg. Men
även i andra fall kan en sådan uppdelning böra ifrågakomma. Så snart över
huvud taget premien uppgår till ett icke alltför ringa belopp, exempelvis tvåhundra
kronor, kan det för arbetsgivaren vara av vikt att få erlägga avgiften i två omgångar.
Denna terminsbetalning är ifråga om de större arbetsgivarne även från
den synpukten önskvärd, att den ovannämnda regleringen av under- eller överskott
å premierna, där så i vissa fall kan finnas erforderligt eller lämpligt, kan
äga rum redan vid påföljande inbetalning. Även en dylik terminsbetalning
torde svårligen kunna ske, därest avgifterna inkasseras i samband med kronouppbörden.

Yad nu anförts med avseende å kronouppbörden och de större försäkringarna,
äger däremot icke tillämpning beträffande de mindre. Dessa mindre

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 328.

försäkringar omfatta arbetare hos smärre arbetsgivare, såsom mindre jordbrukare,
hantverkare, handlande och husbönder, vilka i allmänhet hava att erlägga ett
relativt ringa premiebelopp. Den jämförelsevis ringa ränteförlusten till följd av
inbetalning av sådan premie i efterskott kan utan olägenhet för arbetsgivaren
täckas genom ett synnerligen obetydligt tillägg till premien. Vidare äro avgifterna
år från år i allmänhet föga varierande och reglering behöver endast undantagsvis
förekomma. I de likaledes fåtaliga fall, då enligt vad nedan anföres terminsbetalning
kunde anses böra medgivas, torde arbetsgivaren böra hänföras till
de större arbetsgivarne och erlägga avgiften i den ordning, som rörande dem är
föreskrivet.

Vad slutligen angår den utvägen att anordna särskild uppbörd för inkassering
av alla avgifter, lärer denna utväg åter medföra allt för stora olägenheter
ifråga om de små försäkringarna. Med hänsyn till det stora antalet avgiftspliktiga
arbetsgivare, av kommittén beräknat till omkring 300,000, skulle en dylik
särskild uppbörd bliva tämligen omfattande och komma att medföra utgifter, som
väsentligt ökade kostnaderna för olycksfallsförsäkringens förvaltning. Då den
huvudsakliga delen av kostnaderna för uppbörden i stort sett torde vara densamma
för varje särskild försäkring, vare sig avgiftsbeloppet är stort eller litet,
skulle den största anparten av hela kostnaden otvivelaktigt komma att belöpa
sig å de smärre, en, två, högst fyra arbetare omfattande försäkringarna, vilka
sammanlagt antagas utgöra 80 ä 90 procent av hela antalet. Dessutom skulle
kostnaden för varje särskild sådan försäkring bliva onödigt stor i förhållande till
den avgift, som skulle inkasseras. Härtill kommer slutligen, att det ifråga om
det stora antalet mindre försäkringar skulle kunna befaras, att en dylik särskild
uppbörd skulle komma att visa sig mindre effektiv, så att oproportionerligt stora
restantier skulle komma att uppstå, vilket i sin tur skulle komma att medföra
ytterligare kostnader och besvär.

De olika förhållanden med avseende å premiernas bestämmande och belopp,
som enligt vad av det föregående framgår föreligga mellan stora och små försäkringar,
nödvändiggöra uppenbarligen olika uppbördssätt för dessa båda kategorier.
Avgifterna för smärre försäkringar torde böra uppbäras i samband med
kronoutskylderna, avgifterna för de större däremot genom särskilt anordnad
uppbörd.

Utgår man emellertid från nödvändigheten av olika uppbördssätt ifråga om
större och mindre försäkringar, är det naturligtvis oundgängligt att närmare bestämma
skillnaden mellan dessa båda kategorier. En indelning i detta hänseende
erfordras, såsom riksförsäkringsanstalten i annat sammanhang får tillfälle att
vidare framhålla, jämväl för att särskilja de försäkringar, beträffande vilka erforderliga
uppgifter för försäkringsavgifternas fastställande kunna hämtas huvudsakligen
ur mantalslängderna. Gränsen mellan större och mindre försäkringar
bör lämpligen i bägge fallen dragas lika. Enligt vad i det föregående framhållits
är skillnaden mellan större och mindre försäkringar huvudsakligen att söka däri,
att beträffande de mindre försäkringarna de för avgifternas beräknande bestämmande
faktorerna — särskilt arbetarantalet och avlöningsförhållandena — och
följaktligen i allmänhet även själva avgifterna föga förändras vare sig år från år
eller, framför allt, under löpande försäkringsåret. För premiens bestämmande
är det i allmänhet tillräckligt att äga kännedom om, förutom arbetsgivarens yrke,
de försäkrades antal, kön och sysselsättning, vilka uppgifter torde kunna inhämtas
ur mantalslängderna, därest den ändring i formuläret till dessa längder vidtages,
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 281 höft. (Nr 328.) 3

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition N:r 328.

som riksförsäkringsanstalten i annat sammanhang kommer att föreslå. Undersökning
behöver i regel icke verkställas rörande de särskilda förhållanden, under
vilka arbetet bedrives, och jämväl avlöningsförhållandena äro i huvudsak förut
kända eller kunna med ledning av löneförhållandena i allmänhet beräknas. Till
dessa kategorier av försäkringar höra de, som allenast omfatta ett mindre antal
arbetare och där motordrift eller maskinella hjälpmedel endast i jämförelsevis
ringa utsträckning anlitas. Yilken gräns ifråga om arbetarantal och maskinkraft
man härvid rätteligen bör fastslå, är naturligtvis i viss mån tveksamt. Anstalten
har emellertid för sin del ansett sig böra föreslå, att till större försäkringar i
allmänhet borde hänföras alla sådana, som omfatta arbetare i rörelse, arbetsföretag
eller annan verksamhet, däri i regel användas minst 5 arbetare eller motorkraft
om minst 3 effektiva hästkrafter, under det övriga försäkringar i allmänhet
skulle hänföras till de smärre.

Därest emellertid en dylik bestämd gräns fastslås, lärer det icke kunna
undvikas, att i särskilda fall undantag måste kunna göras från regeln såväl i ena
som i andra riktningen. Sålunda torde undantag böra äga rum, därest arbetet
i rörelsen, företaget eller verksamheten bedrives under sådana särskilda förhållanden,
som äro av väsentlig betydelse för bestämmande av den risk, försäkringen
avser, ävensom i sådana fall, där efter verkställd undersökning befinnes,
att avgiften, oaktat arbetarantalet överstiger 4, likväl kan utan olägenhet bestämmas
med ledning av mantalslängderna (exempelvis ifråga om jordbruk).
Att i vissa fall även medgiven rätt till terminsbetalning bör kunna föranleda
undantag, framgår av det följande.

Huruvida undantag bör äga rum, torde i varje fall, vare sig arbetsgivare
gjort framställning därom eller icke, böra avgöras av riksförsäkringsanstalten.

Beträffande härefter sättet för avgifternas inkasserande i samband med
kronouppbörden torde det böra åligga riksförsäkringsanstalten att före den 1
augusti varje år till vederbörande magistrat eller häradsskrivare insända uppgift
rörande varje inom uppbördsdistriktet boende, till anstalten avgiftspliktig »mindre»
arbetsgivare, börande denna uppgift angiva, bland annat,

1) den avgiftspliktiges namn, bostad, yrke eller tjänst;

2) antalet hos honom anställda arbetare, för vilka försäkringsavgift blivit
honom påförd;

3) de huvudsakliga grunder — såsom farlighetsklass, premiesats — efter
vilka försäkringsavgift beräknats;

4) försäkringsavgiftens belopp;

5) tillägg på grund av tidigare för lågt debiterad avgift;

6) avdrag på grund av förut verkställd betalning eller nedsättning i förut
erlagd avgift;

7) tilläggsavgift enligt 16 § 1 st. olycksfallslagen;

8) avgift för frivillig försäkring, där sådan ägt rum.

Sedan avgifterna i vanlig ordning antecknats i uppbördsboken, torde uppgifterna,
dels i vad de angå varje särskild kommun på landet, senast den 1 oktober
tillställas vederbörande kommunalstämmas ordförande, och dels i den ordning,
som i 36 § 4 mom. i nådiga förordningen angående taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering är stadgad ifråga om taxeringslängd, hållas de avgiftspliktiga
tillhanda, varefter och senast före den 1 november uppgifterna i vad
de angå varje särskild kommun på landet, av kommunalstämmans ordförande
återsändas till häradsskrivaren.

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition iVr 828.

Slutligen torde det böra åligga vederbörande uppbördsman att senast före
den 15 maj till riksförsäkringsanstalten insända särskild förteckning över de försäkringsavgifter,
som blivit restförda.

På grund av stadgandet i 19 § andra stycket i lagen om försäkring för
olycksfall i arbete torde den sålunda uppgjorda restlängden böra av anstalten
ingivas till statskontoret, som förskjuter det restförda beloppet.

Med avseende å redovisning av influtna medel, restitution, avkortning pell
avskrivning, efterkrav av utskylder och avgifter samt ansvarighet för debitering,
uppbörd och redovisning torde vad uppbördsreglementet därom innehåller i tilllämpliga
delar böra lända till efterrättelse.

Till frågan om de bestämmelser, som ytterligare torde erfordras i fråga om
de smärre arbetsgivarne, återkommer anstalten i det följande.

Vad härefter angår den särskilda uppbörden, avseende de större försäkringarna,
har anstalten förut i sitt ovannämnda utlåtande över ålderdomsförsäkringskommitténs
förslag såsom sin åsikt uttalat, att densamma lämpligen borde
anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med det förfaringssätt för avgifternas
uppbärande, som nu tillämpas i riksförsäkringsanstalten, nämligen följande.
Sedan en enligt fastställt formulär upprättad ansökan om försäkring inkommit,
bestämmer riksförsäkringsanstalten på grundval av uppgifterna i ansökan eller i
särskild »premieförfrågan» eller efter företagen undersökning ett provisionelit premiebelopp
och utfärdar därpå försäkringsbrev. Detta överlämnas till postsparbanken
för att å vederbörande postsparbankskontor tillhandahållas försäkringstagaren
mot inbetalning av det provisionel^ premiebeloppet. Härom erhåller försäkringstagaren
underrättelse. På motsvarande sätt förfares vid förnyelse av
försäkring. Vid försäkringsperiodens slut skall försäkringstagaren till riksförsäkringsanstalten
insända uppgift för reglering av premiebeloppet, vilken uppgift
skall upptaga antalet under perioden vid företaget utgjorda dagsverken. På
grund av regleringsuppgiften fastställes det definitiva premiebeloppet. I händelse
detta är större eller mindre än det provisionel^, sker reglering genom
postsparbankens förmedling.

Utan tvivel är postsparbanken såsom förmedlare av uppbörden ur flera synpunkter
att föredraga framför de vanliga uppbördsmyndigheterna. Förutom att
postsparbanken genom sin förutvarande verksamhet i detta hänseende förvärvat
vana och erfarenhet vid handhavandet av ifrågavarande uppgift, torde jämväl den
fördelen vara därmed förenad, att uppbörden, som genom postspai-banken kan
fördelas över samtliga postanstalter i riket, på grund därav kan anordnas på ett
för den avgiftspliktige vida bekvämare sätt än om densamma skulle ske genom
vederbörande uppbördsmän. Dessutom torde det för postsparbanken vara förenat
med mindre svårigheter, kostnader och besvär att åtaga sig denna uppbörd än
för uppbördsmännen, för vilka en dylik, två gånger om året återkommande extra
uppbörd skulle medföra ett icke obetydligt tillskott i arbetet.

Möjligen skulle, därest ifråga om den allmänna uppbörden sådana ändrade
föreskrifter genomfördes — enligt vad riksförsäkringsanstalten erfarit pagår för
närvarande inom finansdepartementet utredning rörande möjligheten och lämpligheten
därav — att skattebetalningarna skulle ske medelst s. k. skattepostanvisningar,
anordnandet av extra uppbörd för indrivande av ifrågavarande avgifter
komma att möta mindre svårigheter. Lämpligheten av en dylik anordning för

Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 328.

nu ifrågavarande ändamål torde dock först kunna tillförlitligen bedömas, sedan
berörda uppbördssystem under någon tid tillämpats. Ehuru riksförsäkringsanstalten
för närvarande torde sakna skäl att närmare ingå på denna fråga, anser
sig riksförsäkringsanstalten dock redan nu böra framhålla, att enligt anstaltens
mening detta uppbördssätt i allt fall icke lärer vara förenat med andra eller
större fördelar än uppbörden genom postsparbanken, om vars lämplighet för
ändamålet anstalten för sin del endast har gynnsam erfarenhet, vadan sistnämnda
uppbördssätt åtminstone tillsvidare torde vara att föredraga framför det förstnämnda.

Emellertid är det klart, att det hittills anlitade uppbördssättet, som har sin
tillämpning uteslutande å frivillig försäkring, tarvar åtskilliga ändringar och tilllägg
för att kunna komma till användning å försäkringar enligt den nya olycksfallslagen.

De synpunkter, som i första hand torde böra läggas till grund för uppbördens
ordnande, torde vara följande. För att kunna åstadkomma en så tillförlitlig
provisorisk beräkning som möjligt av försäkringsavgifterna, torde dessa icke
böra bestämmas förrän någon tid efter kalenderårets utgång, då i allmänhet de
från närmast föregående räkenskapsår hämtade uppgifterna kunna beräknas vara
tillgängliga.. För att, av skäl som förut anförts, i möjligaste mån undvika efterskottsbetalning
och jämväl så fort som möjligt verkställa regleringen av föregående
års premie bör, å andra sidan, premiebestämningen äga rum så fort ske
kan efter det uppgifterna sålunda kunna beräknas hava inkommit samt därefter
avgifterna inbetalas. Då det, såsom förut framhållits, med avseende å en del försäkringar
synes böra medgivas, att avgifterna erläggas i två omgångar, torde
årligen två uppbörder böra äga rum.

Körande tiden för uppbördens verkställande torde kungörelse i vanlig ordning
böra ske, varjämte den avgiftspliktige bör i god tid före uppbörden erhålla
uPPgi^ om det premiebelopp, han har att erlägga, grunderna för dess beräkning
samt tiden och platsen för dess inbetalande. Slutligen torde vid försummad inbetalning
någon påföljd böra inträda till förhindrande av alltför stora restantier.

Med tillämpning härav har riksförsäkringsanstalten ansett uppbörden kunna
anordnas på följande sätt.

Uppbörd av försäkringsavgifter genom postsparbanken skall äga rum två
gånger om året. Riksförsäkringsanstalten har tänkt sig, att den första uppbörden
skulle kunna försiggå från och med den 16 till och med den 31 mars och den
andra från ocn med den 16 till och med den 30 september. Emellertid är det
möjligt, särskilt om tillslutningen till riksförsäkringsanstalten blir jämförelsevis
stor, att arbetet med premiernas bestämmande och regleringsbeloppens uträknande
icke kan, åtminstone ej utan oskälig kostnad, medhinnas till den 1 mars,
då uppgifterna rörande avgifternas belopp skulle tillställas vederbörande arbetsgivare.
Dagen för de båda uppbörd sterminernas början skulle därför möjligen
kunna behöva något framflyttas. Det synes därför riksförsäkringsanstalten lämpligast,
att i den författning i ämnet, som kan komma att utfärdas, intages ett
stadgande av innehåll, att de ifrågavarande uppbörderna skola äga rum, den
första uppbörden å dag före april månads utgång och den senare å dag före
oktober månads utgång, som av riksförsäkringsanstalten bestämmes.

Senast 14 dagar före första uppbördens början skall det åligga riksförsäkringsanstalten
att särskilt till varje »större» arbetsgivare, för vilken avgift skall

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 328.

vid uppbörden erläggas, med allmänna posten översända en rörande honom upprättad
skriftlig uppgift, upptagande bland annat:

1) den avgiftspliktiges namn och adress samt yrke eller arten av hans rörelse;

2) de huvudsakliga grunder — såsom farlighetsklass, premiesats, avlöningssumma
— efter vilka avgiften beräknats;

31 försäkringsavgiftens belopp;

41 tillägg på grund av reglering;

51 avdrag på grund av förut verkställd betalning eller reglering;

6) tilläggsavgift enligt 16 § första stycket olycksfallslagen;

7) avgift för frivillig försäkring, där sådan ägt rum;

8) tid och sätt för betalningens fullgörande och, där betalningen skall erläggas
halvårsvis, det belopp — inbegripet räntetillägg — som skall vid vardera
uppbörden erläggas;

9) vad den avgiftspliktige har att iakttaga, därest han vill anföra besvär över
anstaltens beslut rörande avgiftens belopp; samt

10) påföljden vid försummad inbetalning.

Har ej före första uppbördens början dylik uppgift kommit den avgiftspliktige
tillhanda, torde det böra tillkomma honom att hos anstalten efterfråga
densamma och i allt fall erlägga sin avgift vid uppbörden.

Under den tid, då uppbörd äger rum, skall å vederbörande postsparbankskontor
genom riksförsäkringsanstaltens försorg ett av anstalten utfärdat kvitto å
det belopp, som skall av den avgiftspliktige vid uppbörden erläggas, hållas för
inlösen tillgängligt. Hörande den tid, kvitton å försäkringsavgifter sålunda äro
tillgängliga för inlösen, torde kungörelse böra i vanlig ordning utfärdas. Kvittot
skall för att vara gällande mot riksförsäkringsanstalten vara försett med postanstaltens
datum och tjänstförrättande posttjänstemannens underskrift, varom
erinran torde böra ske å kvittot.

Den avgiftspliktige skall senast före uppbördens slut hava erlagt det avgiftsbelopp,
som då förfaller till betalning.

Hörande betalnings verkställande medelst postremissväxel och påföljden vid
försummad inbetalning, torde böra gälla enahanda föreskrifter som de i nådiga
kungörelsen om uppbörd av värnskatt meddelade, dock att den del av stämmoböter,
som enligt denna kungörelse skulle tillfalla statsverket, i stället böra ingå
till olycksfallsförsäkringsfonden.

Besvär över obehörig eller oriktig debitering torde böra anföras hos riksförsäkringsanstalten
inom ett år efter det avgiften senast bort vara erlagd.

Av postanstalterna emottagna medel torde från poststation med första lägenhet
översändas till vederbörande överordnade postkontor, och från postkontor
redovisas i föreskriven ordning.

Kvitton, som icke inlösts, återsändas omedelbart efter uppbördsstämmans
slut till riksförsäkringsanstalten, som uppgör förteckning över de resterande avgifterna
och så fort ske kan översänder densamma till statskontoret för det ändamål
19 § andra stycket olycksfallslagen omförmäler. I fråga om efterkrav av avgifter
torde 27 § av uppbördsreglementet böra äga tillämpning. _

Beträffande avgifternas fördelning till betalning å två terminer är att märka,
att därest sådan fördelning medgives beträffande försäkringar, för vilka avgiften
uppgår till 200 kronor, därunder jämväl möjligen kan komma att hänföras sådana
försäkringar, för vilka avgiften inkasseras i samband med kronouppbörden. Att
enbart av denna anledning utesluta sistnämnda försäkringar från ifrågavarande

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 328.

förmån, kunde väl synas mindre lämpligt. Emellertid är det ifråga om dylika
försäkringar, beträffande vilka de för avgiftens bestämmande erforderliga uppgifterna
införskaffas med ledning av mantalsuppgifterna, icke möjligt att före den
1 april det år, för vilket avgiften gäller, ens provisoriskt bestämma densamma
och ej heller lärer det vara lämpligt, att andra inbetalningen verkställes
först under påföljande år, d. v. s. 1V2 år i efterskott. I själva verket torde ej
heller någon obillighet kunna anses ligga i denna skillnad mellan »mindre» och
»större» arbetsgivare, då ju dessa senare i regel erlägga en del av premien i förskott,
under det .de förra erlägga hela premien i efterskott. För övrigt torde
hinder uppenbarligen icke möta för någon avgiftspliktig att i förväg insända en
del av sin premie, vars ungefärliga storlek, han utan svårighet efter ett eller annat
år kan beräkna. Där så sker, torde avgiften böra insändas direkt till riksförsäkringsanstalten.

För särskilda fall torde emellertid en uppdelning av premien böra kunna
medgivas på det sätt, att_ vederbörande arbetsgivare helt och hållet behandlas
som större arbetsgivare. Å andra sidan torde fall kunna förekomma, då även i
fråga om större arbetsgivare en fördelning av avgiften icke bör få medgivas, såsom
ifråga om företag, som bedrivas av utlänningar, eller företag av mera tillfällig
art o. dyl.

I dylika fall torde det böra ankomma på riksförsäkringsanstalten att i varje
särskilt fall avgöra, huruvida avgiften skall betalas på en gång eller ej.

De sätt för ordnandet av uppbörden av avgifterna för försäkringarna i riksförsäkringsanstalten,
som anstalten sålunda härovan föreslagit, äro naturligen
huvudsakligen avsedda för sådana försäkringar, som äga längre varaktighet, d. v. s.
1 år eller därutöver.

Beträffande däremot försäkring av självständiga tillfälliga foretag, som endast
pågå en kortare tid, s. k. korttidsförsäkringar, är det uppenbarligen nödvändigt,
att särskilda föreskrifter meddelas. Att i sådana fall avvakta någon av de ovan
berörda uppbörderna torde endast undantagsvis kunna ifrågakomma. I regel
torde det för vinnande av större säkerhet för avgiftens utbekommande vara nödvändigt
att inkassera densamma särskilt för sig. Därvid torde lämpligen böra
förfaras på det sätt, att uppgift, upprättad efter ovan sist angivna grunder, i
rekommenderat brev med allmänna posten översändes till den avgiftspliktige,
som det — varom jämväl uppgiften bör innehålla underrättelse — skall åligga
åt* inom^ 14 dagar efter det uppgiften kommit honom tillhanda, vid förut angiven
påföljd, å det i uppgiften angivna postsparbankskontor mot utbekommande av
riksförsäkringsanstaltens där tillgängliga kvitto, försett med ovannämnda kontrollanteckningar,
erlägga den påförda avgiften, som i förut angiven ordning av postsparbanken
redovisas.

Vad nu sagts om avgift för tillfälligt företag äger i vissa fall även giltighet
beträffande andra företag, rörelser eller verksamheter, som börja eller upphöra
under det år, för vilket avgiften gäller.

I fråga om avgifterna för frivillig försäkring i riksförsäkringsanstalten, torde
uppbörden av desamma i allmänhet lämpligen böra ske i samma ordning som
uppbörden av avgifterna för den obligatoriska försäkringen, alltså respektive genom
kronouppbörden eller genom postsparbanken. Då det emellertid ännu ej med
någon tillförlitlighet kan utrönas, i vilken utsträckning den frivilliga försäkringen

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 328.

kommer att omfatta de olika kategorierna av arbetare (anställda respektive hos
»större» och hos »mindre» arbetsgivare), torde det vara nödvändigt att överlämna
åt riksförsäkringsanstalten att träffa erforderliga bestämmelser i ämnet..

Åberopande vad sålunda anförts får riksförsäkringsanstalten i underdånighet
hemställa, att Eders Kungl. Maj:t ville för riksdagen framlägga förslag angående
tid och sätt för erläggande av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten
i enlighet med de grunder, riksförsäkringsanstalten ovan angivit.

Förslag till författning i ämnet är under utarbetande inom riksförsäkringsanstalten
och torde under den närmaste tiden kunna överlämnas till Eders
Kungl. Maj:t.

I detta ärendes handläggning inom riksförsäkringsanstalten hava deltagit
de av Eders Kungl. Maj:t förordnade sakkunnige, assessorn i Svea hovrätt G. F.
Lindstedt och häradsskrivaren N. P. Ödman, varjämte vid behandlingen under
år 1916 av vissa delar av ärendet dåvarande postsparbanksdirektören G. F. Sandberg
närvarit. Stockholm den 13 januari 1917.

Underdånigst
J. May.

Ivar Tengstrand. Albert Eisen.

David Östrand.
Föredragande.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 328.

TILL KONUNGEN.

Under åberopande av sin underdåniga skrivelse den 13 januari 1917 får
riksförsäkringsanstalten i underdånighet överlämna förslag till förordning angående
uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen
om försäkring för olycksfall i arbete den 17 juni 1916.

Stockholm den 5 februari 1917.

Underdånigst
J. May.

Ivar Tengstrand. Albert Eisen. David Östrand.

Föredragande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 328.

Förslag

till

Förordning

angående upphörd av avgifter för försäkringar i rikstörsäkringsanstalten
jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

§ 1.

Avgifterna för försäkring i rikstörsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring
för olycksfall i arbete skola med de i § 2 stadgade undantag uppbäras
i samband med den allmänna kronouppbörden.

§2.

Mom. 1. Avgifterna för försäkringar, som omfatta arbetare i rörelse, företag
eller annan verksamhet, vari minst fem arbetare eller drivkraft om minst tre effektiva
hästkrafter användas, skola, där ej Konungen annorlunda förordnar, uppbäras
genom postsparbanken.

Eiksförsäkringsanstalten må ock i särskilda fall på ansökan av arbetsgivare,
eller där omständigheterna eljest därtill föranleda, i fråga om viss försäkring
föreskriva, att avgifterna för densamma skola uppbäras genom postsparbanken.

Mom. 2. Skall avgift erläggas genom postsparbanken, må riksförsäkringsanstalten,
där fråga är om försäkring, som omfattar arbetare i rörelse, företag
eller annan verksamhet, som börjar eller upphör under löpande år, så ock i fråga
om annan försäkring, där särskilda skäl äro för handen, föreskriva, att avgiften
helt eller delvis skall erläggas utan samband med uppbörden av försäkringsavgifterna
i övrigt.

§3-

Mom. 1. Eiksförsäkringsanstalten skall årligen, i Stockholm till överståthållarämbetet
före den 15 juni, men eljest till vederbörande magistrat eller
häradsskrivare före juli månads utgång insända uppgift särskilt för varje uppbördsdistrikt
rörande de inom distriktet boende arbetsgivare, av vilka försäkringsavgift
skall erläggas i samband med kronouppbörden, börande denna uppgift
angiva

1) den avgiftspliktiges namn samt yrke, rörelse eller tjänst;

2) de huvudsakliga grunder, efter vilka försäkringsavgift beräknats, såsom
antalet hos den avgiftspliktige anställda arbetare, för vilka avgift beräknats, den
farlighetsklass, till vilken försäkringen hänförts, tillämpad premiesats eller dylikt;

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt 281 höft. (Nr 328.) 4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 338.

3) försäkringsavgiftens belopp;

4| tillägg på grund av tidigare för lågt debiterad avgift;

5) avdrag på grund av förut erlagd betalning eller nedsättning i förut erlagd
avgift;

6) tilläggsavgift enligt 16 § första stycket i lagen om försäkring för olycksfall
i arbete.

Mom. 2. Sedan avgifterna antecknats i uppbördsboken, skola de i mom. 1
omförmälda uppgifterna i vad de angå varje särskild kommun på landet före den
1 oktober av häradsskrivaren vid bot av 3 kronor för varje ÖArerskjutande dag
tillställas vederbörande kommunalstämmas ordförande, som bär att under viss
bestämd och vederbörligen kungjord tid, ej understigande fjorton dagar, på lämpligt
och därvid även tillkännagivet ställe hålla uppgifterna de avgiftspliktige tillhanda.
Uppgifterna böra därefter senast inom oktober månads utgång av ordföranden
återsändas till häradsskrivaren.

I stad skola uppgifterna särskilt för varje uppbördsdistrikt i enahanda ordning
hållas de avgiftspliktige tillhanda, i Stockholm genom överståthållarämbetets
och i övriga städer genom magistratens försorg.

Mom. 3. Före den 15 maj varje år skall vederbörande uppbördsman till
riksförsäkringsanstalten insända särskild förteckning över de försäkringsavgifter,
som icke före den 1 i samma månad i vederbörlig ordning redovisats, varefter
förteckningen ingives till statskontoret, som jämlikt 19 § andra stycket i lagen
om försäkring för olycksfall i arbete förskjuter de resterande avgifterna.

Mom. 4. Med avseende å redovisning av influtna medel, restitution, avkortning
och avskrivning, efterkrav av utskylder och avgifter samt ansvarighet
för debitering, uppbörd och redovisning skall, ifråga om försäkringsavgifter, som
indrivas i samband med kronouppbörden, vad gällande uppbördsreglemente därom
innehåller i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

§4-

Mom. 1. Uppbörd av avgifter genom postsparbanken äger rum två gånger
om året å tider, som av riksförsäkringsanstalten bestämmas och genom kungörelser
tillkännagivas. Vardera uppbörden skall pågå under fjorton dagar och
vara avslutad, den första före utgången av april och den andra före utgången av
oktober månad.

Mom. 2. Senast fjorton dagar före första uppbördens början skall riksförsäkringsanstalten
till en var arbetsgivare, som skall vid uppbörden erlägga avgift,
med allmänna posten översända en rörande honom upprättad skriftlig uppgift,
innehållande upplysning ej mindre i de uti § 3 mom. 1 angivna hänseenden
än även om tid och sätt för betalningens fullgörande och, där betalningen skall
erläggas halvårsvis, det belopp, som skall vid vardera uppbörden erläggas, om
vad den avgiftspliktige jämlikt § 7 har att iakttaga samt om påföljden av försummad
inbetalning.

Har ej vid uppbördens början uppgift, som nu sagts, kommit arbetsgivaren
tillhanda, äger han därom göra anmälan hos riksförsäkringsanstalten, som utfärdar
ny uppgift.

Under tid då uppbörd äger rum, skall å vederbörande postsparbankskontor
genom riksförsäkringsanstaltens försorg ett av anstalten utfärdat kvitto å

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 328.

det belopp, som skall av den avgiftspliktige vid uppbörden erläggas, hållas för
inlösen tillgängligt. Kvittot skall för att vara gällande mot riksförsäkringsanstalten
vara försett med postanstaltens datumstämpel och tjänstförrättande posttjänstemannens
underskrift, därom kvittot skall innehålla underrättelse.

Mom. 3. Senast fjorton dagar efter uppbördens slut skola till postsparbanken
inbetalda medel i föreskriven ordning redovisas till riksförsäkringsanstalten
ävensom icke inlösta kvitton till anstalten återsändas, varefter anstalten över
de resterande avgifterna uppgör förteckning, vilken för avgifternas förskjutande
ingives till statskontoret.

Mom. 4. Arbetsgivare, som underlåtit att före uppbördens slut inbetala
det avgiftsbelopp, som då förfallit till betalning, skall påföras böter med tre
procent av den förfallna avgiftens belopp, och skall avgiften indrivas i den ordning,
som om resterande kronoutskylder är stadgat.

Av böterna skall en tredjedel, dock ej mer än 100 kronor, för det fall att
avgiften påförts till betalning i Stockholms stad och indrivits genom tredje stadsfogden
i Stockholm, tillfalla stadens kassa, men i övriga fall den, som verkställt
indrivningen, samt återstoden av bötesbeloppet tillfalla den i 19 § tredje stycket
i lagen om försäkring för olycksfall i arbete omförmälda fond.

§ 5-

Skall försäkringsavgift uppbäras i den i § 4 stadgade ordning och uppgår
densamma till 200 kronor eller mera, skall avgiften, där ej riksförsäkringsanstalten
för särskilt fall annorlunda beslutar, erläggas med hälften under första och
återstoden under andra uppbördsterminen. Uppgår avgiften ej till sagda belopp,
må riksförsäkringsanstalten på ansökan av den avgiftspliktige medgiva, att avgiften
erlägges i nu nämnd ordning.

§6.

Har riksförsäkringsanstalten meddelat föreskrift, som i § 2 mom. 2 sägs,
skall uppgift, som i § 4 mom. 2 omförmäles, i rekommenderat brev med allmänna
posten översändas till dén avgiftspliktige, som har att vid det i samma
paragraf stadgade äventyr sist inom fjorton dagar efter det uppgiften kommit
honom tillhanda å det i uppgiften angivna postsparbankskontor mot kvitto, på
sätt ovan stadgats, erlägga den honom påförda avgiften, vilken därefter i förut
angiven ordning redovisas.

§7-

Förmenar arbetsgivare, att i uppgift, som i § 3 mom. 1 sägs, eller i uppgift
eller kvitto, som omförmäles i § 4, avgift blivit honom obehörigen eller oriktigt
påförd, äge han för erhållande av rättelse hos riksförsäkringsanstalten göra anmälan
inom ett år efter det avgiften senast bort hava erlagts.

§8.

Beträffande avgift för frivillig försäkring må riksförsäkringsanstalten bestämma,
att densamma skall uppbäras i samband med kronouppbörden eller ge -

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 328.

nom postsparbanken, skolande för sådant fall med avseende å uppbörd av
dylik avgift i tillämpliga delar gälla vad ovan är föreskrivet.

§9.

De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna förordning innehåller, finnas
erforderliga för bestämmande av tid och sätt för försäkringsavgifternas erläggande,
_ meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av riksförsäkringsanstalten.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1918.

Stockholm. K. L. Beckmans Boktr.. 193 7.