Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 96 (Proposition 1904:96)

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 96.

N:o 96.

Kungl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen angående ett af
ho fm ar skalken friherre R. von Krcemer den 17 maj 1901
till förmån för svenska staten upprättadt testamente;
gifven Stockholms slott den 26 mars 1904.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
finansärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att för sin del besluta, att den egendom, som hofmarskalken friherre
Robert von Krasmer i ett af honom den 17 maj 1901 upprättadt testamente
förklarat skola efter hans död tillfalla svenska staten, må af
staten mottagas under de i testamentet angifna villkor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF.

Ernst Meyer.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen Begenten i statsrådet å Stockholms
slott den 26 mars 1904.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,
yon Friesen,

Virgin.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Meyer anförde härefter:

Med skrifvelse till statsrådet och chefen för finansdepartementet
den 11 maj 1903 har föreståndaren för Stockholms enskilda banks
notariatafdelning, vice häradshöfdingen Karl Axel Riben, i egenskap af
utredningsman i boet efter aflidne hofmarskalken friherre Robert von
Krmmer, öfverlämnat bestyrkt afskrift af ett af friherre von Kra-mer
den 17 maj 1901 upprättadt testamente; varande berörda testamente
med därå gjorda anteckningar af följande lydelse:

»Som jag användt en ej obetydlig del af mitt lif att förbättra och
försköna mitt fädernegods Stenhammar, så önskar jag försöka att äfven
draga försorg om detsamma as framtid, och gör fördenskull följande

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 06. 9

Testamente.

Bekräftande i allt lifligt det emellan mig och min älskade hustru
den 2 juni 1865 uppgjorda inbördes testamente, får jag såsom min
yttersta vilja och testamente, angående härefter nämnda särskilda delar
af min kvarlåtenskap, förordna som följer:

§ 1. Mig såsom arfvejord tillhöriga Stenhammar, 1 mantal säteri;
Bränntorp, Vs mantal rå och rör; Germundslöt, Vi mantal rå och rör;
Gilsnäs, 1 mantal rå och rör; Kärrtorp, Vi mantal rå och rör; Lida
n:ris 1 och 2, 2 mantal rå och rör; Sollida, Vi mantal rå och rör;
Stafåsen, Vi mantal rå och rör; Silinge, 1 mantal frälse; Mortorp, V»
mantal frälse; Sörtorp, Vs mantal frälse; Salsta n:ris 2 och 1, IV* mantal
frälse; Åtorp, Vs mantal frälse; Nybble, Vs mantal kronoskatte;
Qvarngölet, V4 mantal kronoskatte; alla i Flens socken af Villåttinge
härad af Södermanlands län, samt Årby n:ris 2 och 3, 2 mantal frälse
i Sköldinge socken af Oppunda härad af Södermanlands län;

vidare af mig förvärfvade Vi* mantal af Tjugesta n:o 1, kronoskatte;
383/4o5 mantal af Årby n:o 1, kronoskatte; Tafvesta, 1 mantal
kronoskatte; alla belägna i Sköldinge socken af Oppunda härad af Södermanlands
län,

samt slutligen såväl slottet på Stenhammars säteris mark som
öfriga alla förenämnda hemman och hemmansdelar tillhörande byggnader,
skola, i det skick såväl hemmanen och hemmansdelarna som
byggnaderna sig då befinna, efter min död tillfalla svenska staten under
de villkor och med de förpliktelser och iakttaganden, som härefter i §§
2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13 och 16 omförmälas.

§ 2. Staten bevakar testamentet; men lämnar min efterlefvande
hustru, Henriette von Krsemer, född von Holst, i ostördt tillsvidare
innehaf af hemmanen och hemmansdelarna, med såväl Stenhammars
slott som alla öfriga hemmanen och hemmansdelarna tillhörande byggnader
och fasta inventarier, till dess arfskiftet är afslutadt.

Så snart staten i arfskiftet fått sig hemmanen och hemmansdelarna
tilldelade, tillställer staten pr posto under assurans min hustru arrendekontrakt
in duplo af följande lydelse:

’Arrendekontrakt.

Svenska staten utarrenderar härmed, i enlighet med föreskriften i
friherre R. von Krmmers testamente af den 17 maj 1901, till högvälborna
änkefriherrinnan Henriette von Kraemer, född von Holst, på hennes
Bih. till Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 65 Häft. 2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

lifstid de i friherre It. von Kraemers testamente af den 17 maj 1901
§ 1 omnämnda hemmanen och hemmansdelarna, jämte såväl Sténhammars
slott som öfriga hemmanen och hemmansdelarna tillhörande byggnader
och fasta inventarier, med inbegrepp af de till tomter på viss
tid upplåtna delarna af sagda hemman och hemmansdelar, på härefter
stående villkor.

Friherrinnan H. von Krsemer betalar till staten ett årligt arrende
af etthundra (100) kronor från arrendekontraktets datum räknadt; första
arrendebetalningen vid första arrendeårets slut.

II.

Friherrinnan von Kram er gäldar dessutom under sin arrendetid
alla hemmanen och hemmansdelarna vid arrendets mottagande åliggande
eller under hennes arrendetid lagligen ålagda skatter, onera och besvär,
äfven fastighetsbevillning, om sådan ifrågakommer.

III.

Staten gäldar dock själf arfs- och testamentsbevillning, lagfart och
till dessa hörande lösen och stämpelpapper, i den mån sådan eller sådant
ifrågakommer.

IV.

Friherrinnan von Krsemer mottager hemmanen och hemmansdelarna
utan någon eller något slags tillträdessyn, hvarken å brukning,
hägnader, vattenaflopp eller å Stenhammars slött eller andra till hemmanen
och hemmansdelarna hörande byggnader eller fasta inventarier.
Mottagandet sker utan sammanträffande med något statens ombud, endast
genom att friherrinnan påtecknar detta kontrakt.

Efter friherrinnan von Kraemers död återtager staten hemmanen
och hemmansdelarna och såväl Stenhammars slott som alla andra till
hemmanen och hemmansdelarna hörande byggnader och fasta inven -

Kitngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

faner i det skick de sig*då befinna, hvadan ingen husröte- eller annan
bristfällighetsersättning, hvarken för brukning eller annat, ifrågakommer;
men ej heller någon ersättning för öfverbyggnad eller andra förbättringar
eller anläggningar.

VI.

Friherrinnan von Krsemer gäldar under sin arrendetid jämväl alla
hemmanen och hemmansdelarna åliggande brandstodsafgifter och äger
uppbära alla brand skadeersättningar samt, på sätt hon för godt finner,
det brandskadade iståndsätta.

VII.

Staten öfverlåter åt friherrinnan von Kras mer under hennes
arrendetid den staten i testamentets § 4 lämnade rätt att på fyrationio
(49) år upplåta tomter på sätt, med villkor och förbehåll, som i
sagda testamentets § 4 angifvas.

VIII.

Staten öfverlåter åt friherrinnan von Krsemer under hennes
arrendetid all ägaren eller innehafvaren af ifrågavarande fastigheter tillkommande
rösträtt vid prästval i såväl Lilla Mellösa som Flen samt i
kommunala eller municipala angelägenheter.

IX.

Staten afstår till och öfverlåter på friherrinnan von Krsemer under
hennes arrendetid uteslutande rätt till jakt och fiske på hemmanens och
hemmansdelarnas områden och vatten.

Under de första tio åren af friherrinnan von Krsemers arrende
får ingen afverkning äga rum å den förr till trakthuggning indelade
skogen (se C. J. Sjöbergs två i kopior bilagda skogskartor jämte beskrifning).
Efter tio år får å sagda skog afverkas genom gallring;
men endast till egendomens behof, ej till afsalu.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

XI.

För friherrinnan von Kr jern er gälla själf klart i allo de förbud, som
äro för staten, hemmanens och hemmansdelarnas ägare, stadgade i
testamentets § 3.

XII.

I allt öfrigt äger friherrinnan von Kramer under sin arrendetid
sköta de nämnda hemmanen och hemmansdelarna alldeles efter godtfinnande
och utan någon statens tillsyn, utan någon redovisning och
utan att någon å statens vägnar ens äger opåkallad tilldela henne något
slags råd.

Å svenska statens vägnar:

N. N.’

Sedan friherrinnan von Kranier det ena exemplaret af arrendekontraktet
påtecknat, återsänder hon detsamma under assurans och postanstaltens
öppna mottagningsbevis till den, som å statens vägnar arrendekontraktet
undertecknat.

§ 3. Staten får aldrig bortgifva, försälja eller på något sätt afhända
sig och ej heller inteckna eller på något sätt belåna eller pantsätta
eller med pensioner, lifstidsränta, undantag eller något annat
slags servituter besvära hvarken alla eller delar eller någon del af förenämnda
hemman och hemmansdelar eller till dem hörande byggnader.

§ 4. Hvad i § 3 sagts hindrar dock icke, att staten må på fyrationio
år upplåta, emot årlig tomtafgift, mindre områden af förenämnda
hemman eller hemmansdelar — utom af Stenhammars säteri, ett mantal
säteri, från hvilken ingen upplåtelse, hur den än må benämnas, får
äga rum — att efter utgången af de 49 år, som upplåtelsen omfattar,
återgå till hemmanet eller hemmansdelen utan något slags lösen eller
annan ersättning, af hvad namn den vara må; dock med rätt för den,
som, på grund af sådan viss tids upplåtelse, senast innehaft tomten, att
före upplåtelsetidens utgång borttaga därå befintliga, honom tillhöriga
byggnader, under skyldighet att efter sådant borttagande platsen fullständigt
afröja och afjämna.

Sedan för en tomt de första 49 upplåtelseåren tilländagått, må
staten antingen på nya 49 år tomten upplåta eller, om staten så önskar,
försälja den för alltid och med full äganderätt till då gällande priser.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96-

§ 5. Efter ruin hustrus död skola samtliga förenämnda hemman
och liemmansdelar med tillhörande byggnader — med undantag allenast
af de till tomter på viss tid, såsom i § 4 sägs, upplåtna mindre
områden, hvilka skola omedelbart förvaltas åt staten, som själ! uppbar
och behåller *) tomtafgifterna — af staten hvarje gång på lifstid utarrenderas
på i §§ 6 t. o. m. 13 etterskritna villkor åt någon svensk
undersåte varande prins af det regerande konungahuset, hvilken har
eventuell arfsrätt till tronen.

Finnes vid något utarrenderingstillfalle någon svensk undersåte
varande, eventuell arfsrätt till tronen ägande prins åt det regerande
konungahuset, som är hertig af Södermanland, så äger han företrädesrätt
till arrendet, om han eller hans målsman så önskar. Aro flere
lika berättigade, lärer Hans Majestät Konungen bestämma.

Skulle vid något utarrenderingstillfälle ingen svensk undersåte
varande och eventuell arfsrätt till tronen ägande prins af det regerande
konungahuset finnas, eller är ingen sådan hugad att arrendet öfvertaga,
utarrenderar staten de nämnda hemmanen och hemmansdelarna med
tillhörande byggnader till någon annan högt uppsatt, om staten särdeles
förtjänt man på hans lifstid på samma i §§ 6 t. o. m. 13 skrifna
villkor.

Företräde bör i detta fall lämnas åt den, som icke äger eller
brukar annan jord.

§ 6. Arrendet bestämmes vid första utarrenderingstillfället till
ettusen kronor om året och får aldrig ökas därutöfver, men väl minskas
såsom i § 7 säges.

Statsarrendatorn vare dock dessutom skyldig gälda alla onera och
afgifter, hvilka nu åligga eller framdeles lagligen åläggas de andelar
af hemmanen och hemmansdelarna eller därå befintliga byggnader,
hvilka han af staten arrenderar, således icke de onera eller af gitter,
hvilka åligga eller framdeles åläggas de till tomter upplåtna områden,
hvilka, såsom nyss i § 5 sagts, af staten omedelbart förvaltas.

Vidare åligger statsarrendatorn att hålla de andelar af hemmanen
och hemmansdelarna, som han arrenderar, i fullgodt skick så till brukning
som byggnader.

Från de afgifter, som af statsarrendatorn skola erläggas, undantagas
brandstodsafgifter. Dessa erläggas af staten, som själf uppbär
brandskadeersättningar samt återställer det brandskadade, hvilket

*) jämför dock § 7.

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 96.

därefter af stats arrendator^ efter tillträdessyn, på nytt emottages utan
någon tillökning i arrendet.

§ 7. Staten äger — oförhindrad af utarrendering^ — att, på
sätt och med de inskränkningar i § 4 sägs, till tomter upplåta mindre
områden af hemmanen och hemmansdelarna, men för hvarje sålunda
åt staten upplåten tomt minskas det i § 6 nämnda ettusen kronors
arrendebeloppet med tjugo kronor, såsom ersättning för arrendet fråntagen
mark. Skulle upplåten tomts areal öfverstiga en hektar, minskas
arrendebeloppet med ytterligare två kronor för hvarje Överskjutande
tiondels hektar.

Om staten på 49 år upplåter fler tomter än att, enligt det nästföregående,
arrendet är utplånadt, lämnar staten för hvarje ytterligare
upplåten tomt statsarrendatorn årligen en tredjedel af för tomten inflytande
tomtafgift.

Om slutligen tomt, hvars första upplåtelsetid, 49 år, tilländagått,
af staten försäljes för alltid och med full äganderätt, lämnar staten till
statsarrendatorn hälften af försäljningspriset.

§ 8. Den fordom till trakthuggning indelade skogen (se C. J.
Sjöbergs två i kopior bilagda skogskartor jämte beskrifning) skötes af
statsarrendatorn, dock efter af statsmyndighet uppgjord plan och under
dess kontroll, men all därvid vunnen afkastning, sedan kontroll och tillsyn
betalats, tillfaller statsarrendatorn.

§ 9. Staten afstar och öfverlåter till statsarrendatorn, under den
tid sådan är antagen, all jakt och fiskerätt å hemmanens och hemmansdelarnas
områden och vatten, äfven för de till tomter på viss tid enligt
§ 4 upplåtna områden.

S* 10. Staten öfverlåter till statsarrendatorn sin rösträtt vid prästval
samt för de delar af hemmanen och hemmansdelarna, som till statsarrendatorn
utarrenderats, sin rösträtt i kommunala och municipala
angelägenheter.

''§ 11■ Statsarrendatorn äger rätt att genom skriftligt kontrakt
på sitt ansvar, vare sig på uppsägning eller på viss tid, dock högst
på sin arrendetid, d. v. s. på egen lifstid, antaga underarrendatorer —
utom för Stenhammars säteri, ett mantal säteri, från hvithet ingen
underutarrendering får äga rum — som till honom betala och till honom
ansvara för husröta och annan brist i enlighet med underarrendekontraktet.
Sådant underarrendekontrakt får icke intecknas i fastigheten.

§ 12- Vill statsarrendatorn själf eller genom underarrendator företaga
nyodling eller nybyggnad eller större byggnadsändringar, träffe
aftal med staten.

Kungl. Maj Jk Nåd. Proposition N:o 96.

§ 13. När statsarrendator med döden, afgår, skall hans sterbhus
åtnjuta laga fardag. Under denna tid uppgör staten med ny statsarrendator
i öfverensstämmelse med hvad i §§ 5—13 säges.

Under far dagstiden hålles därefter laga till- och afträdessyn mellan
nyantagne statsarrendatorn och den afgångnes sterbhus.

§ 14. Alla å de oftanämnda hemmanen och hemmansdelarna vid
min död befintliga, mig tillhöriga, växande eller inbärgade grödor,
kreatur samt lösa yttre och inre inventarier tillfalla efter min död min
efterlefvande hustru med full äganderätt.

§ 15. Efter min död afsättes af min andel i lösöreboet trettiotusen
(30,000) kronor.

§ 16. Om staten på här skrifna villkor mottager de oftanämnda
hemmanen och hemmansdelarna med tillhörande byggnader, tillfalla de
Trettiotusen kronorna staten till bestridande af med hemmanens och
hemmansdelarnas mottagande möjligen förbundna kostnader. Uppstår
öfverskott, bevarar staten detta att, tillika med upplupna räntor, användas
till betäckande af tilläfventyrs framdeles vid statsarrendatorsombyten,
eller annars, förekommande kostnader för att hålla fastigheterna och
därtill hörande byggnader i utmärkt skick.

§ 17. Skulle mot förmodan staten vägra fastigheterna på här
skrifna villkor mottaga eller därtill försitta sin rätt, förfaller hela
detta förevarande testamente och skola i dylikt fall bestämmelserna i
ofvanberörda inbördes testamente den 2 juni 1865 oförändrade vinna
tillämpning.

§ 18. Till utredningsman af mitt bo och verkställare af såväl
de af mig ensam uppgjorda testamenten som det af mig och min hustru
den 2 juni 1865 upprättade inbördes testamentet förordnar jag föreståndaren
för Stockholms enskilda banks notariatafdelning och äger
bemälda notariatafdelning att för boutredningen åtnjuta i ett för allt
ett arfvode af fyratusen (4,000) kronor.

Föreskrifna i två lika lydande exemplar upprättade testamente
angående särskilda delar af min kvarlåtenskap har jag med egen hand
underskrifvit och till yttermera visso med mitt friherrliga insegel försett,
som skedde i Stockholm den 17 maj 1901.

R. von Krmmer.

(Sigill.)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

Att friherre Eobert von Kr tern er, hvilken vi personligen känna, denna
dag vid fullt och sundt förstånd samt af fri vilja förklarat denna handling
innehålla hans yttersta vilja och testamente samt vara af honom
egenhändigt underskrifven och försedd med hans sigill samt att detta
skedde i Stockholms enskilda banks notariatafdelning i huset n:o 27
vid Lilla Nygatan här i staden, intyga vi på en gång närvarande och
om bevittnandet särskild!, anmodade vittnen.

Stockholm den 17 maj 1901.

B. Svenouius. J. Johanson.

e. o. hofrättsnotarie. Banktjänsteman.

N:o 413. År 1901 den 18 maj blef inför Stockholms Kådstufvurätts
sjätte afdelning angående tillkomsten af förestående testamente,
som på fyra ark innehåller fjorton skrifna sidor, vittnesförhör för dödsfalls
skull anställdt med testamentsvittnena, betygar

Ex officio:

Adolf Hafström.

Lösen, se prof.

Undertecknade, närmaste arfvingar efter hofmarskalken friherre
Robert von Kraemer, hafva denna dag erhållit del af detta testamente
och frånsåga oss härigenom all rätt till klandertalan mot detsamma.

Stockholm den 24 april 1903.

Mathilde De la Gardie, född von Kraemer.

Robert De la Gardie. Lotten von Kraemer.

Johan Björnström. Gustaf Björnström.

Axel Breitholtz. Ellen Breitholtz.

f. Björnström

Isa Ottelin.
f. Björnström.

Ingrid Weidenhielm.
f. Björnström.

Förestående testamente godkännes jämväl af mig som ofvan.

Henriette von Kraemer.

Odal Ottelin.
Chr. Weidenhielm.

Att herr före detta landshöfdingen m. m. grefve Robert De la
Gardie och hans hustru fru Mathilde De la Gardie, född von Kraemer,
fröken Lotten von Kr tern er, t. f. kanslisekreteraren Johan Björnström,
löjtnanten Gustaf Björnström, kaptenen Axel Breitholtz och hans hustru
fru Ellen Breitholtz, född Björnström, docenten Odal Ottelin och hans
hustru Isa Ottelin, född Björnström, samt kammarherren Chr. Weiden -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

hielm och hans hustru fru Ingrid Weidenhielm, född Björnström, äfvensom
änkefrufriherrinnan Henriette von Krmmer, född von Holst, härofvan
egenhändigt tecknat sina namn intyga på en gång närvarande
vittnen:

Carl Hellström. Uno Oldenburg.

Justitieråd. Notarius publicus i Stockholm.

(Stämpel.)»

Sedan Kungl. Magt den 26 juni 1903 uppdragit åt justitiekanslersämbetet
att å Kungl. Maj:ts och Kronans vägnar bevaka ifrågavarande
testamente, har detsamma blifvit af bemälda ämbete bevakadt i Kungl.
Maj:ts och Rikets Svea hofrätt, hvarom bevis jämväl tecknats å den i
ärendet företedda afskriften af testamentet.

Med anledning af de till förmån för svenska staten i testamentet
gjorda förordnanden har Kungl. Maj:t anbefallt domänstyrelsen och
landtbruksstyrelsen att yttra sig i ärendet; och hafva till åtlydnad häraf
nämnda ämbetsverk i underdånigt utlåtande af den 1 mars 1904 anfört
följande.

Med ledning af befintliga anteckningar hos rikets allmänna
kartverk om ifrågavarande egendoms areal och de särskilda ägoslagens
storlek å hvarje till egendomen hörande hemman hade ämbetsverken
låtit upprätta följande, i det underdåniga utlåtandet intagna tablå:

			Area	1 i h	e k t	a r
Namn	Tomter och trädgårdar	Åker och annan odlad jord	Naturlig äng	Mossar och kärr	Skogs- och hagmark	Kala berg och dylikt impediment	Vägar	! Sjöar och vattendrag	Summa
Stenhammar med underlydande i
Flens socken..........................	5,9	[513,3	36,5	71,9	1,220,8	3,1	17,1	277,5	2,136,i\|
Tafvesta ....................................	0,5	43, g	1,4	—	38,0	l.i	1,4	16,9	102,9
2 s8s/«os mantal af Årby ...............	1,3	84,7	6,8	2,5	75,7	0,8	1,5	32,3	205,6
3/16 mantal af Tjugesta ............	0,1	7,1	0,6	—	12,7	0,2	0,3	5,2	26,2
Summa	7,8	648,7	35,3	74,4	1,347,2	5,2	20,3	331,9	2,470,8

Då i kartverket endast funnes anteckning om arealen å hela Årby
n:ris 1, 2 och 3 om tillsammans tre mantal och å hela 2 mantal Tjugesta
n:o 1, hade beräkningen af den på de delar af sistnämnda egendomar,
som ägdes af friherre von Krgemer, eller 2 383/406 mantal af Årbyhemmanen
och s/16 mantal af Tjugesta n:o 1 belöpande andelen af egenBih.
till Riksd. Prat. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 65 Höft. 3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

domarnas hela areal tillgått sålunda, att 2 383/405 mantal Årby påförts
98,2 procent och */16 mantal Tjugesta 9,4 procent af respektive 3 mantal
Årby och ett mantal Tjugesta enligt kartverkets anteckningar tillhörande
areal. Vid sådant förhållande och då under tidens lopp från
egendomen afsöndrats områden af sammanlagdt mera än 15 hektars
ytvidd, kunde beräkningen icke utvisa fullt exakta slutsiffror, men den
beräknade totalarealen, 2,470 hektar 80 ar, finge dock anses ligga
tämligen nära den fullt exakta.

Från egendomens nuvarande förvaltare hade ämbetsverken erhållit
följande upplysningar om Stenhammar och underlydande:

Taxeringsvärde:

I Flens socken, jordbruksfastighet, ............ kr. 273,300: —

1 Sköldinge socken, d:o ............ )> 76^600: — 349,900: —

I Flens socken, annan fastighet, .....................27,300: —

Summa kronor 377,200 —

Brandför säkring sv är de: Åbyggnaderna voro brandförsäkrade för
296,850 kronor i Nyköpings läns brandstodsbolag, men brandstodsafgift
betalades för 298,480 kronor å 50 öre per mille med 149 kronor 24 öre.

Onera och utskylder utgjorde senast 2,592 kronor 25 öre, däruti
inbegripet rotevakansafgifter 90 kronor och grundskatter 79 kronor 71
öre, hvilka två sistnämnda slags onera hädanefter bortfölle.

Tomtören: Årliga tomtafgifter, som af nu bebyggda tomter beta lades

till egendomen, utgjorde 1,032 kronor.

Vidkommande den till trakthuggning indelade skogen å Stenhammar
hafva ämbetsverken meddelat, att densamma, enligt hvad ett
af t. f. skogsskoleföreståndaren Axel Kind strand på anmodan af friherrinnan
von Krasmer upprättadt utlåtande öfver samma skog angåfve,
läge i två block, åtskilda från hvarandra genom godsets inägor och
hagmark, och att, enligt af C. J. Sjöberg åren 1849 och 1850 upprättade
kartor, det ena blockets areal utgjorde 801 tunnland 27 kappland
och det andra blockets 399 tunnland 13 kappland, tillsammans 1,201
tunnland 8 kappland, eller 592 hektar 93,7 ar. Med ledning af förenämnda
kartor och genom okularuppskattning af virkesmassan och uppräkning
af timmerskogen hade Kindstrand utrönt, att i nämnda två
block funnos 20,307 famnar å 2,6 2 kubikmeter fast virkesmassa, hvaruti
inginge virkesmassan för timmerskogen, som enligt uppräkningslängden
utgjordes af 32,200 timmer af tall och 26,793 timmer af gran, hållande
i diameter 8 engelska tum och däröfver, räknadt 1,5 meter från marken,
barken frånräknad. I allmännhet syntes den skog, hvarom nu vore
fråga, vara mycket god, i synnerhet de medelålders bestånden, och hafva

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 96.

god tillväxt. Om beskaffenheten af den öfriga skogen hade ämbetsverken
icke någon kännedom.

Af hvad ämbetsverken inhämtat rörande den testamenterade egendomens
beskaffenhet hade ämbetsverken erhållit den uppfattning, att
staten visserligen genom mottagande af den testamenterade egendomen
komme att ikläda sig förpliktelser, hvilkas omfattning nu ej kunde med
full säkerhet angifvas, särskildt i afseende å egendomens iståndsättande
vid dess öfvertagande af staten, men att den ekonomiska uppoffring,
som staten af denna anledning kunde få vidkännas, ej torde blifva
afsevärd, då man syntes vara berättigad utgå från den förutsättning,
att det belopp af 30,000 kronor, ''testator afsett till bestridande af med
egendomens mottagande möjligen förbundna kostnader, blefve vid egendomens
öfvertagande af staten för sagda ändamål disponibelt och att
egendomens skog, hvilken syntes lämna god tillgång å virke till möjligen
erforderliga nybyggnader och reparationer, finge därtill användas.
I hvarje fall syntes staten genom inflytande arrenden och ersättningar
för lägenhetsupplåtelser i en framtid höra blifva ersatt för de utgifter,
staten vid egendomens öfvertagande kunde få vidkännas. På dessa grunder
ansåge sig ämbetsverken kunna såsom sin åsikt uttala, att mot ett öfvertagande
från statens sida af den testamenterade egendomen ur ekonomisk
synpunkt ej vore något att erinra.

Med erinran om hvad sålunda i ärendet förekommit, hemställer
jag i underdånighet, att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå
Riksdagen att för sin del besluta, att ifrågavarande egendom må af
svenska staten mottagas under de i ofvanberörda testamente angifna
villkor.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen Regenten
bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen
aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll
utvisar.

Ex protocollo:
Conrad Carleson.