Kungl. Marits proposition nr 208 (Proposition 1935:208)

Kungl. Marits proposition nr 208.

Nr 208.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd åt efterlevande
till vissa i statens tjänst anställda personer; given
Stockhobns slott den 8 mars 1935.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o—9:o hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Hegenten i statsrådet å Stockholms slott
den 8 mars 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandlek, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler uppkomna
frågor örn understöd åt efterlevande till i det följande angivna, i statens
tjänst anställda personer och anför därvid:

l:o.

Hovrättsassessorn H. ¥. Y. Krumlinde» dotter. Av handlingarna i ärendet
inhämtas,

att Krumlinde var född den 2 mars 1897 och avled den 7 augusti 1933;
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 208.

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

att han antogs .till extra ordinarie notarie i Göta hovrätt den 7 februari
1921 och därefter under närmare fyra år tjänstgjorde såsom rättsbildat
biträde i domsagor, lydande under Svea och Göta hovrätter, under vilken
tjänstgöring han förvaltade domarämbete under 6 månader 25 dagar ävensom
höll 8 allmänna tingssammanträden;

att han i januari 1925 började aspiranttjänstgöring i Svea hovrätt;
att han i sistnämnda hovrätt erhöll första förordnande såsom fiskal den
30 mars 1926 och såsom adjungerad ledamot den 16 augusti 1928 samt att
han av Kungl. Majit förordnades till assessor den 20 september 1930;

att han efterlämnat änkan Gelly Agnes Krumlinde, född Setterberg, vilken
är född den 7 januari 1900, samt en den 8 januari 1934 och alltså efter
hans död född dotter Birgit Gelly Hansdotter;

samt att bouppteckningen efter Krumlinde utvisar en behållning i boet
av omkring 17,400 kronor.

Änkefru Krumlinde har hos Kungl. Majit anhållit örn vidtagande av åtgärd
för beredande av pension åt henne och uppfostringsbidrag åt dottern.

Svea hovrätt har tillstyrkt pension åt änkefru Krumlinde och uppfostringsbidrag
åt makarnas dotter samt därvid anfört i huvudsak följande!

Vid prövning av förevarande ärende lärer avseende böra fästas vid beskaffenheten
av den tjänst, den avlidne innehaft. Hovrättens dömande verksamhet
uppehälles ständigt till mycket väsentlig del av adjungerade ledamöter.
Adjungerad ledamot erhåller i regel efter ett års tjänstgöring i
denna egenskap Kungl. Majits förordnande att vara assessor vid hovrätten.
Det åligger hovrätten att tilldela assessorerna, i ordning efter deras förordnanden,
tjänstgöring såsom ledamöter, i den mån ledigheter inom hovrätten
förefinnas samt vederbörande icke, enligt vad därom särskilt är
stadgat, tjänstgör vid underdomstol å landet. Åtminstone såvitt angår
Svea hovrätt kunna samtliga assessorer påräkna oavbruten tjänstgöring i
domare värv. Blir assessor ur stånd att fullgöra sin tjänstgöringsskyldighet,
kan han först sedan hindret fortvarit längre tid än två år i följd och
allenast genom beslut av Kungl. Majit skiljas från förordnandet. Assessorerna
intaga sålunda en väsentligt fastare ställning än icke-ordinarie befattningshavare
i allmänhet, något som har sin förklaring i omsorgen örn
domstolarnas oavhängighet. Det lider icke något tvivel, att Krumlinde, om
det blivit honom förunnat att fortsätta på sin bana, efter någon tid skulle
hava erhållit befordran till fiskal. Örn han tillhört någon av rikets övriga
hovrätter, där antalet ordinarie fiskalstjänster i jämförelse med antalet
ledamöter är något större än i Svea hovrätt och befordringsförhållandena
varit fördelaktigare, hade han helt visst vid sitt frånfälle redan varit utnämnd
till fiskal. På grund av vad sålunda anförts och med hänsyn till i
övrigt i ärendet föreliggande omständigheter Adil hovrätten tillstyrka bifall
till den av änkefru Krumlinde gjorda ansökningen. I avseende å beloppet
av den pension, som synes böra tillerkännas änkefru Krumlinde, lärer hänsyn
böra tagas till vad som gäller örn pension för hovrättsfiskals änka. At
makarna Krumlindes dotter synes, i enlighet med vad som skett i andra
liknande fall, böra tillerkännas ett årligt uppfostringsbidrag av 384 kronor,
att utgå till dess barnet fyllt aderton år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

Statskontoret har, med hänsyn till att änkefru Krumlinde uppnått en
levnadsålder av allenast 35 år och såvitt visats icke är oförmögen att genom
arbete försörja sig ävensom i betraktande av behållningen i boet efter
Krumlinde, förklarat sig icke kunna tillstyrka utverkande av änkepension.
Däremot har statskontoret icke velat motsätta sig, att uppfostringsbidrag
beviljas för den minderåriga dottern med belopp, som av hovrätten föreslagits,
eller 384 kronor för år.

På av statskontoret anförda skäl och i anslutning till hittillsvarande
praxis anser jag mig icke kunna tillstyrka, att pension beredes änkefru
Krumlinde. Däremot biträder jag förslaget om utverkande åt makarna
Krumlindes dotter av ett årligt uppfostringsbidrag till belopp av 384 kronor.
TJppfostringsbidraget synes skäligen böra utgå från och med månaden näst
efter barnets födelse.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att assessorn i Svea hovrätt Hans Yngve Valdemar
Krumlindes och hans efterlämnade änka Gelly Agnes
Krumlindes, född Setterberg, minderåriga dotter Birgit
Gelly Hansdotter må från och med den 1 februari 1934
till och med utgången av det kalenderår, varunder hon
uppnår 18 års ålder, från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära ett årligt uppfostringsbidrag
å 384 kronor.

2:o.

F. d. vaktkonstapeln K. S. Eliassons änka. Av handlingarna i ärendet
inhämtas,

att Eliasson var född den 5 februari 1850 och avled den 27 januari
1934;

att lian inträdde i fångvårdens tjänst den 13 januari 1878, antogs till
vaktkonstapel vid straffängelset i Varberg den 28 maj 1878, transporterades
i samma egenskap till straffängelset i Karlskrona den 2 augusti
1881 samt erhöll konstitutorial såsom vaktkonstapel vid sistnämnda
fängelse den 19 december 1882, från vilken befattning han efter en tjänstetid
av mer än 37 år erhöll avsked med pension den 1 april 1915;

att lian icke var delägare i civilstatens änke- och pupillkassa;

att han såsom närmaste anhöriga efterlämnade änkan, Cecilia Kristina
Eliasson, född Nilsson, vilken är född den 12 april 1859, och en i ett tidigare
äktenskap född son;

att bouppteckningen efter Eliasson utvisar en behållning av omkring
650 kronor;

,Kungl. May.ts proposition nr 208.

saint att änkefru Eliasson varken av styvsonen eller av andra anhöriga
kan påräkna bidrag till sitt uppehälle.

Hos Kungl. Majit har änkefru Eliasson anhållit att komma i åtnjutande
av pension.

Fångvårdsstyrelsen har tillstyrkt utverkande åt änkefru Eliasson av
pension till skäligt belopp.

Statskontoret har — under framhållande att Kungl. Majit och riksdagen
tidigare i ett flertal liknande fall beviljat änkepension — hemställt,
att pension måtte tillerkännas änkefru Eliasson till belopp av 384 kronor
för år, att utgå från och med den 1 februari 1934.

Genom beslut den 10 augusti 1934 har Kungl. May.t tillerkänt änkefru
Eliasson ett tillfälligt understöd av 384 kronor från det under riksstatens
andra huvudtitel uppförda reservationsanslaget till extra utgifter.

Lika med ämbetsverken anser jag, att änkefru Eliasson bör komma i
åtnjutande av pension av statsmedel. Pensionen synes böra bestämmas
att utgå med belopp och från tidpunkt, som föreslagits av statskontoret,
varvid emellertid återbäring av det tillfälliga understödet bör ske.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att f. d. vaktkonstapel vid straffängelset i Karlskrona
Karl Samuel Eliassons änka Cecilia Kristina
Eliasson, född Nilsson, må från och med den 1 februari
1934 under sin återstående livstid, så länge hon
förblir änka, uppbära en årlig pension av 384 kronor,
att utgå från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m.; dock med skyldighet för änkefru Eliasson
att till andra huvudtitelns reservationsanslag till
extra utgifter återbetala det belopp av 384 kronor,
som tillerkänts henne genom Kungl. Majits beslut den
10 augusti 1934.

3:o.

Förre poliskonstapeln A. Y. Wintzell änka. Av handlingarna i ärendet
inhämtas,

att Wintzell var född den 18 oktober 1849 och avled den 25 juni 1934;

att han antogs till skeppsgosse den 1 maj 1863 och till jungman den 1
maj 1868 samt förordnades till konstapel vid flottans poliskår i Karlskrona
den 20 mars 1874;

att han jämlikt § 2 mom. 2 av förnyade reglementet för flottans pensionskassa
den 17 november 1899 (nr 92) antogs till delägare i nämnda kassa

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

den 20 februari 1911, varvid han jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 3 november
1905 angående poliskårens delägarskap i flottans pensionskassa m. m. erhöll
av honom sökt befrielse från skyldighet att grundlägga gratial och erlägga
gratialavgifter;

att han den 31 oktober 1914 beviljades avsked med åtnjutande av pension
och fyllnadspension från flottans pensionskassa till ett sammanlagt årligt
belopp av 1,000 kronor, varå sedermera utgått tilläggsförmåner;

att han vid sin död efterlämnade änkan Johanna Wintzell, född Hansson,
vilken är född den 28 februari 1873;

att bouppteckningen efter Wintzell utvisade en behållning av endast 15
kronor 85 öre;

samt att änkefru Wintzell enligt för henne utfärdat läkarintyg på grund
av sjukdom är oförmögen att genom arbete försörja sig.

Änkefru Wintzell har hos Kungl. Maj:t anhållit örn pension av statsmedel.

Marinförvaltningen har — under framhållande att riksdagen plägat bevilja
pension åt änkor efter vaktkonstaplar vid fångvården, vilka icke varit
skyldiga att ingå i civilstatens änke- och pupillkassa — hemställt örn
utverkande åt änkefru Wintzell av en årlig pension till belopp av 460
kronor, att utgå från och med den 1 juli 1934. Marinförvaltningen har
därvid erinrat, att till änka efter vaktbetjäning enligt § 22 i reglementet
för flottans pensionskassa (kungörelsen den 8 september 1924, nr 436) utginge
gratial efter 4:e gratialklassen med 460 kronor för år.

Statskontoret, som tillstyrkt pension, har ansett pensionsbeloppet böra
begränsas till 384 kronor.

Vid flera tillfällen har riksdagen tidigare beviljat pension åt änkor efter
personal vid flottans poliskår, som ej grundlagt gratial i flottans pensionskassa.
Även i det nu föreliggande fallet synas förhållandena vara sådana,
att pension bör utverkas. Mot det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet,
384 kronor, har jag icke funnit anledning till erinran. Då Wintzell
varit ordinarie beställningshavare och pension därför icke kan av Kungl.
Majit beviljas med stöd av 1930 års riksdags bemyndigande i fråga örn
understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer, bör
ärendet underställas riksdagens prövning.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre konstapeln vid flottans poliskår i Karlskrona
Axel Vilhelm Wintzells änka Johanna Wintzell, född
Hansson, må från och med den 1 juli 1934 under sin
återstående livstid, så länge hon förblir änka, från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
en årlig pension av 384 kronor.

6 Kungl. Majds proposition nr 208.

4:o.

F. d. hantverksförestandaren A. Lindks änka. Av handlingarna i ärendet
inhämtas,

att Lindh var född den 22 september 1858 och avled den 8 januari 1934;

att han den 24 april 1885 erhöll anställning såsom bryggare vid Birgittas
sjukhus i Vadstena, i vilken befattning han från och med den 1 januari
1919, då befattningen uppfördes å ordinarie stat, konstituerades till hantverksföreståndare
av 2:a grad;

att han med utgången av september 1920, således efter en tjänstetid av
mer än 35 år, erhöll avsked med pension;

att Lindh, enär han vid tidpunkten för tillträdet av den ordinarie befattningen
redan uppnatt 60 års ålder, jämlikt bestämmelserna i reglementet
för civilstatens änke- och pupillkassa ej kunde vinna delaktighet i denna
kassa;

att han vid sin död efterlämnade änkan Anna Maria Lindh, född Johansson,
vilken är född den 17 januari 1870, och en dotter, gift med en handlande
i Vadstena;

samt att behållningen i boet efter Lindh uppgick till omkring 12,650
kronor, varav hälften tillföll änkan.

Änkefru Lindh har i en till Kungl. Maj:t ställd skrift anhållit att komma
i åtnjutande av pension.

Medicinalstyrelsen har tillstyrkt utverkande av pension åt änkefru Lindh
till belopp av 384 kronor för år, att utgå från tidpunkten för Lindhs frånfälle,
och därvid anfört, bland annat, följande:

Enligt § 14 i avlöningsreglementet den 28 juni 1918 (nr 493) för sjukvårds-
och ekonomipersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka uppgick
tjänstepensionsunderlaget för hantverksföreståndare av 2:a grad till 1,600
kronor. Därest Lindh ej varit på grund av sin ålder förhindrad att inträda
såsom delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, hade hans änka kommit
i åtnjutande av en med hänsyn till nämnda tjänstepensionsunderlag beräknad
grundpension av 440 kronor örn året. Då några avgifter för hennes pensionering
icke erlagts, synes pensionen åt änkefru Lindh böra fastställas
till något lägre belopp än det sålunda beräknade.

Statskontoret har under erinran att riksdagen tidigare i ett flertal fall

— bland annat genom beslut år 1927, avseende överläkaren J. K. Wickströms
änka beviljat pension åt efterlevande till ordinarie befattningshavare
i statens tjänst, vilka icke kunnat bliva delägare i civilstatens änkeoch
pupillkassa, tillstyrkt utverkande åt änkefru Lindh av pension i enlighet
med medicinalstyrelsens förslag. Statskontoret har framhållit att, då Lindh

— ehuru ordinarie befattningshavare — författningsenligt ej haft möjlighet
att ingå i änke- och pupillkassan, storleken av behållningen i boet icke
syntes böra utgöra hinder för pensions beviljande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

I överensstämmelse med ämbetsverkens förslag tillstyrker jag, att pension
utverkas åt änkefru Lindh till belopp av 384 kronor för år. Jag hemställer
alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att f. d. hant ver ksf öreståndaren av 2:a grad vid
Birgittas sjukhus i Vadstena Alfred Lindhs änka Anna
Maria Lindh, född Johansson, må från och med den 1
februari 1934 under sin återstående livstid, så länge hon
förblir änka, från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m. uppbära en årlig pension av 384 kronor.

5:o.

Förre museiassistenten G. A. H. Dahlstedt» änka. Av handlingarna i
ärendet inhämtas,

att Dahlstedt var född den 8 februari 1856 och avled den 2 oktober 1934;
att Dahlstedt, vilken var filosofie hedersdoktor, från hösten 1890 intill
utgången av år 1925 eller under 35 år var anställd vid naturhistoriska
riksmuseets botaniska avdelning, först såsom amanuens och därefter från
och med den 30 december 1914 såsom assistent;

att han, med undantag av tjänstgöring såsom assistent vid Bergianska
trädgården under sommarmånaderna 1892—1905, under sin tjänstgöring vid
riksmuseet icke innehade annan tjänst;

att hans sammanlagda avlöningsförmåner vid tiden för avgången ur tjänst,
förutom dyrtidstillägg, uppgingo till 6,000 kronor för år;

att 1925 års riksdag i enlighet med av Kungl. Majit framlagt förslag
(prop. nr 136, p. 3; riksd. skr. nr 134, p. 22) beviljade Dahlstedt en årlig
pension till belopp av 3,200 kronor;

att Dahlstedt vid sin död efterlämnade änkan Elvira Axelina Dahlstedt,
född Lundqvist, vilken är född den 25 januari 1880, samt makarnas son
Uno Ingvar Gustaf Dahlstedt, född den 23 oktober 1906;

att enligt bouppteckningen efter Dahlstedt tillgångarna i boet uppgingo
till 32,777 kronor, varav 30,000 kronor taxeringsvärdet å en makarna tillhörig
i Kottla å Lidingö belägen villafastighet, under det att skulderna
uppgingo till 15,362 kronor, varav 10,000 kronor inteckning i nämnda
fastighet;

att bouppteckningen sålunda utvisade en behållning av 17,415 kronor;
att änkefru Dahlstedt, vilkens arbetsförmåga på grund av sjukdom är
avsevärt nedsatt, icke äger några som helst tillgångar utöver sin andel i
boet efter mannen samt förutom sonen icke äger någon anhörig, av vilken
hon kan erhålla bidrag till sitt uppehälle;

samt att sonen, vilken har anställning såsom kontorist, åtnjuter en avlöning
av något över 3,000 kronor för år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

I ett av bouppteckningsförrättarna efter bouppteckningens avslutande utfärdat,
den 1 februari 1935 dagtecknat intyg uppgives, att den i tillgångarna
i boet efter Dahlstedt ingående villafastigheten, vilken består av 5 små rum
och kök utan andra moderna bekvämligheter än värmeledning, har ett värde,
betydligt understigande det i bouppteckningen upptagna taxeringsvärdet
30,000 kronor, och att vid försäljning av fastigheten torde kunna erhållas
en köpeskilling av högst 20,000 kronor. Av intyget framgår vidare, att
det på grund av villans belägenhet icke lyckats för änkefru Dahlstedt att
uthyra någon del av densamma och därigenom bereda sig inkomst.

Vetenskapsakademien har, efter framställning av föreståndaren för naturhistoriska
riksmuseets botaniska avdelning, hemställt örn utverkande av pension
åt änkefru Dahlstedt och därvid framhållit Dahlstedts stora förtjänster
såsom vetenskapsman.

Statskontoret har i ett den 31 december 1934 dagtecknat utlåtande förklarat
sig icke kunna tillstyrka, att pension beviljades änkefru Dahlstedt

Med hänsyn till den utredning rörande änkefru Dahlstedts ekonomiska
förhållanden, som — delvis efter det statskontoret avgivit sitt avstyrkande
utlåtande — blivit förebragt i ärendet, anser jag mig böra förorda, att pension
beredes änkefru Dahlstedt. Pensionen synes mig skäligen böra bestämmas
till ett belopp av 804 kronor för år och utgå från och med månaden
näst efter den, varunder Dahlstedt avlidit, eller sålunda från och med
den 1 november 1934.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre assistenten vid naturhistoriska riksmuseets
botaniska avdelning Gustaf Adolf Hugo Dahlstedts änka
Elvira Axelina Dahlstedt, född Lundqvist, må från och
med den 1 november 1934 under sin återstående livstid,
så länge hon förblir änka, från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 804 kronor.

6:o.

Förra rikstelefonisten Olga Maria Johanssons dotter. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,

att Olga Maria Johansson var född den 31 augusti 1890;

att hon inträdde i telegrafverkets tjänst år 1918 såsom växelstationsföreståndare
och med oförändrad tjänstgöring antogs till extra rikstelefonist
den 1 mars 1919;

att hon konstituerades till ordinarie rikstelefonist den 1 november 1930;

att hon avled ogift den 18 januari 1934, efterlämnande en dotter, Iris
Anna Maria Johansson, född den 19 mars 1918;

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

att den efter henne upprättade bouppteckningen utvisade brist;

samt att, enligt intyg av vice ordföranden i vederbörande barnavårdsnämnd,
fadern till barnet ej lämnat uppfostringsbidrag sedan många år
och med till visshet gränsande sannolikhet för all framtid vore urståndsatt
att lämna sådant bidrag.

Telegrafstyrelsen har hemställt, att Olga Johanssons dotter måtte tilldelas
ett uppfostringsbidrag av 480 kronor örn året, att av telegrafverkets
medel utgå till och med utgången av det kalenderår, varunder bon uppnådde
18 års ålder.

Till stöd för framställningen bar telegrafstyrelsen anfört i huvudsak
följande:

Olga Johansson bade såsom ordinarie rikstelefonist haft att, för beredande
av pension åt efterlevande barn, till telegrafverkets familjepensionsfond
erlägga avgift med 7 kronor 75 öre för månad.

I skrivelse till telegrafstyrelsen den 31 januari 1934 hade Olga Johanssons
broder, direktören Ernst Johansson, med förmälan att lian komme
att förordnas till förmyndare för den avlidnas dotter, anhållit, att dottern
måtte tillerkännas pension efter samma grunder^ som örn hon varit äkta
harn. Pensionen skulle i dylikt fall utgå med 756 kronor för år.

Vid 1932 års riksdag hade, på grund av proposition nr 235 och särskilda
motioner, fråga förevarit örn beredande av bidrag till en avliden
kvinnlig telegrafkommissaries utom äktenskap födda dotter. Riksdagen
beviljade i detta fall ett uppfostringsbidrag å 804 kronor för år, motsvarande
63 procent av den pension, som skulle utgått till äkta barn, att åtnjutas
till och med utgången av det kalenderår, varunder barnet uppnått
18 års ålder. Med tillämpande av samma beräkningsgrund skulle uppfostringsbidrag
till Olga Johanssons dotter uppgå till — efter avrundning
till ett med 12 jämnt delbart belopp — 480 kronor för år.

Statskontoret bär*, med åberopande av vad telegrafstyrelsen anfört, tillstyrkt
framställning till riksdagen i enlighet med vad styrelsen föreslagit.

I likhet med myndigheterna anser jag mig böra förorda, att understöd
av statsmedel beredes rikstelefonisten Olga Johanssons dotter. Beträffande
understödets storlek anser jag mig böra förorda ett något högre belopp
än vad myndigheterna ifrågasatt, förslagsvis 600 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att avlidna rikstelefonisten Olga Maria Johanssons
dotter Iris Anna Maria Johansson må från och med
den 1 februari 1934 till och med utgången av det kalenderår,
varunder hon uppnår 18 års ålder, uppbära
ett årligt uppfostringsbidrag å 600 kronor, att utgå
av telegrafverkets medel.

Bihang till riksdagens protokoll 19.35. 1 sand. Nr HOS.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

ho.

Förre stationskarlen A. Persson Fors’ änka och förre banvakten P. Nilssons
änka. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
beträffande makarna Fors,

att mannen Fors var född den 19 mars 1854 och avled den 23 februari
1934;

att han, efter att under åren 1888—1895 hava varit anställd vid Landskrona—Ängelholms
järnväg, i samband med statens övertagande av den
s. k. Västkustbanan, i vilken nämnda järnväg ingick, erhöll anställning
såsom ordinarie stationskarl vid statens järnvägar från och med den 1
januari 1896, vilken anställning han innehade till den 1 januari 1918, då
han avgick med pension;

ait hans avlöning vid statens järnvägar närmast före avgången ur tjänst
utgick i form av arvode till belopp av 1,260 kronor för år ävensom förmån
av fri bostad;

att han vid sin död efterlämnade änkan Johanna Fors, född Olsdotter,
vilken är född den 28 februari 1858, samt fyra myndiga barn;

att bouppteckningen efter Fors utvisade en behållning av 5,875 kronor; samt

att makarna Fors’ barn, såvitt kunnat utrönas, icke befinna sig i
sådana ekonomiska omständigheter, att de kunna i mer avsevärd mån
bidraga till moderns försörjning; och
beträffande makarna Nilsson,

att Nilsson var född den 10 augusti 1850 och avled den 27 september
1934;

att han var anställd vid förenämnda enskilda järnväg under tiden 14
februari 1883—31 december 1895 samt i samband med att denna järnväg
övertogs av staten erhöll anställning såsom ordinarie banvakt vid statens
järnvägar fran och med den 1 januari 1896, vilken anställning han innehade
till den 1 april 1914, då han avgick med pension;

att han såsom banvakt vid statens järnvägar under tiden närmast före
avgången ur tjänst åtnjöt avlöning i form av arvode till belopp av 1,230
kronor för år ävensom förmån av fri bostad;

att han vid sin död efterlämnade änkan Ingeborg Natalia Nilsson, född
Knudsen, vilken är född den 17 januari 1857, samt — förutom tre i ett
tidigare äktenskap födda barn — två i det senare äktenskapet födda barn,
varav en son och en dotter;

att behållningen i boet efter Nilsson uppgick till 6,427 kronor;
samt att barnen icke kunna i nämnvärd utsträckning bidraga till moderns
uppehälle.

Vidare inhämtas av handlingarna, att Fors och Nilsson, vilka icke vörö.
delägare i någon pensionskassa vare sig i tjänste- eller familjepensionshänseende,
vid avgången ur statens järnvägars tjänst erhöllo tjänstepen -

Kungl. Mcj:ts proposition nr 208.

sion enligt bestämmelserna i Kungl. Majits brev den 13 juni 1913 angående
förbättrade pensionsvillkor för viss personal, som i anledning av
statens inköp av enskilda järnvägar övergått i statens järnvägars tjänst,
vilken pension, förutom dyrtidstillägg, från och med den 1 juli 1925 utgick
med ett årligt belopp av för Fors 1,104 kronor och för Nilsson 1,032
kronor.

Järnvägsstyrelsen har — under erinran, att änkorna Fors och Nilsson,
trots männens långa tjänstetid vid statens järnvägar, icke vore berättigade
till någon som helst pension samt att tidigare i ett flertal fall pension
beviljats änkor efter befattningshavare vid statens järnvägar, som
inträtt i statstjänst i samband med statens övertagande av den s. k. Västkustbanan
— hemställt, att pension måtte beredas en var av änkorna Fors
och Nilsson med 336 kronor för år, motsvarande en tredjedel av det pensionsbelopp,
som skolat utgå, därest mannen varit delägare i statens järnvägars
änke- och pupillkassa, omräknad enligt vissa av järnvägsstyrelsen
angivna grunder.

Statskontoret har anslutit sig till vad järnvägsstyrelsen föreslagit och
därvid erinrat, att Kungl. Maj:t och riksdagen senast år 1926 beviljat
pension åt änkan efter en befattningshavare vid statens järnvägar, som
i likhet med Fors och Nilsson tidigare varit anställd vid Landskrona—
Ängelholms järnväg (prop. 1926/166, p. 1; riksd. skr. 1926/149, p. 26).

Såsom ämbetsverken erinrat har i vissa tidigare fall pension beviljats
efterlevande efter befattningshavare, som inträtt i statens tjänst i samband
med övertagande av enskild järnväg men vilka icke vunnit inträde
i statens järnvägars änke- och pupillkassa. Även i nu förevarande fall
torde med hänsyn till i ärendet upplysta förhållanden pension böra utgå.
Pensionen synes mig emellertid lämpligen böra bestämmas till det belopp
av 384 kronor, som under senare år genom beslut av Kungl. Majit
plägat beviljas åt änkor efter vissa anställningshavare i statens tjänst,
vilka icke varit delägare i familjepensionskassa. Pensionerna torde böra
utgå, till änkefru Fors från och med den 1 juli 1934 och till änkefru Nilsson
från och med den 1 oktober 1934.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att en var av förre stationskarlen vid statens järnvägar
Anders Persson Fors’ änka Johanna Fors, född
Olsdotter, och förre banvakten vid statens järnvägar
Per Nilssons änka Ingeborg Natalia Nilsson, född
Knudsen, må, änkefru Fors från och med den 1 juli
1934 och änkefru Nilsson från och med den 1 oktober
1934, under sin återstående livstid, så länge hon
förblir änka, uppbära en årlig pension av 384 kronor,
att utgå av trafikmedel.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

810.

Förre konduktören K. E. Palmkvists änka. Av handlingarna i ärendet
inhämtas,

att Palmkvist var född den 22 september 1863 och avled den 14 juni 1934;

att han innehade anställning såsom konduktör vid Svartälvs järnväg
från och med den 1 november 1889 till och med den 30 september 1926, då
han avgick med pension;

att sedan Svartälvs järnväg den 23 mars 1910 av riksgäldskontoret för
statens räkning inropats å exekutiv auktion, Kungl. Majit den 29 april
1910 förordna!, bland annat, att berörda järnväg skulle tills vidare och
intill dess annorlunda kunde bliva bestämt genom järnvägsstyrelsens försorg
förvaltas utan ändring i den vid järnvägen anställda personalens
ställning;

att Palmkvist icke var delägare i någon pensionskassa;

att Palmkvist genom beslut av järnvägsstyrelsen den 11 augusti 1926
i enlighet med de av Kungl. Majit i brev den 28 april 1922 fastställda
bestämmelserna angående rätt till pension för personal vid Svartälvs
järnväg, som vid statens övertagande av nämnda järnväg övergått i statens
tjänst, tillförsäkrats en årlig pension av Svartälvs järnvägs medel
till ett belopp av 1,280 kronor;

att Palmkvist vid sin död efterlämnade änkan Sofia Matilda Palmkvist,
född Israelsson, vilken är född den 23 februari 1870, samt sex barn, varav
två gifta söner samt två gifta och två ogifta döttrar;

att icke något av makarna Palmkvists barn är i stånd att bidraga till
moderns försörjning;

samt att behållningen i boet efter Palmkvist uppgick till omkring
6,480 kronor.

Under erinran att riksdagen tidigare efter framställning av Kungl.
Majit beviljat pensioner åt änkor efter sådana befattningshavare vid Svartälvs
järnväg, som icke varit delägare i någon pensionskassa, har järnvägsstyrelsen
hemställt örn utverkande åt änkefru Palmkvist av en årlig
pension till belopp av 396 kronor, motsvarande en tredjedel av det pensionsbelopp,
hon ägt uppbära, därest mannen varit delägare i statens
järnvägars änke- och pupillkassa, omräknad enligt vissa av järnvägsstyrelsen
angivna grunder.

Statskontoret har förklarat sig icke hava annat att erinra emot järnvägsstyrelsens
förslag än att pensionsbeloppet vid tillämpning av de av
järnvägsstyrelsen ifrågasatta grunderna syntes statskontoret rätteligen
böra bestämmas till 372 kronor.

Även jag finner mig böra tillstyrka, att pension utverkas åt änkefru
Palmkvist. Beträffande pensionsbeloppets storlek vill jag, under åberopande
av vad jag anfört i det under nästföregående punkt upptagna åren -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 208.

det angående pension åt änkorna Fors och Nilsson, förorda, att pensionen
bestämmes till 384 kronor för år. Pensionen synes böra utgå från och
med den 1 juli 1934.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre konduktören vid Svartälvs järnväg Karl
Elof Palmkvists änka Sofia Matilda Palmkvist, född
Israelsson, må från och med den 1 juli 1934 under
sin återstående livstid, så länge bon förblir änka,
uppbära en årlig pension av 384 kronor, att utgå av
trafikmedel.

9:o.

Förre e. o. ritaren F. R. Löwenborgs änka. Av handlingarna i ärendet
inhämtas,

att Löwenborg var född den 18 december 1847 och avled den 2 januari
1935;

att han efter avlagd officersexamen innehade officersbeställning å stat
vid Kalmar regemente under tiden 2 juni 1869—13 maj 1876;

att han under åren 1877—1897 innehade följande anställningar i statens
tjänst, nämligen vid generalstabens topografiska avdelning under tiden
april 1877—mars 1886, juni—september 1896 och maj—september 1897, vid
rikets allmänna kartverk under vissa tidsperioder under åren 1894 och 1895
samt vid bangårdstävlingarna i Stockholm under tiden september 1896—
april 1897;

att han innehade befattning såsom extra ordinarie ritare vid statens
järnvägar från och med den 1 mars 1898 intill utgången av februari 1918,
då han avgick med pension, vilken från och med den 1 juli 1925 utgått
med ett årligt belopp av 1,848 kronor jämte dyrtidstillägg;

att hail vid sin död efterlämnade änkan Ragnhild Charlotta Löwenborg,
född Wannérus, vilken är född den 15 februari 1861, samt två barn, varav
en son och en dotter;

att sonen, vilken är kammarskrivare i tullverket, på grund av sjuklighet
och försörjningsplikt gentemot egen familj ej är i stånd att lämna bidrag
till moderns försörjning;

att dottern, vilken är kartriterska, åtnjuter en årlig inkomst av 3,300
kronor;

samt att änkefru Löwenborg är medellös.

Änkefru Löwenborg har hos Kungl. Maj:t anhållit att komma i åtnjutande
av pension.

Järnvägsstyrelsen har i avgivet utlåtande anfört, att styrelsen, då det
torde ställa sig synnerligen svårt för makarna Löwenborgs dotter att en liihang

till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 208.

Kungl. May.ts proposition nr 208.

sam helt försörja sin moder ävensom med hänsyn till omständigheterna
i övrigt, särskilt mannen Löwenborgs långvariga statstjänst, ansåge sig
höra tillstyrka, att något understöd av statsmedel, förslagsvis 300 kronor,
utverkades åt änkefru Löwenborg.

Statskontoret har anslutit sig till vad järnvägsstyrelsen sålunda föreslagit.

I enlighet med ämbetsverkens förslag tillstyrker jag, att pension herodes
änkefru Löwenborg. Pensionen synes mig icke böra understiga det
belopp, som under senare år plägat av Kungl. Majit beviljas åt änkor
efter vissa anställningshavare i statens tjänst, vilka icke varit delägare
i familjepensionskassa, d. v. s. 384 kronor.

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen medgiva,

att förre e. o. ritaren vid statens järnvägar Fredrik
Eeinhold Löwenhorgs änka Eagnhild Charlotta Löwenborg,
född Wannérus, må från och med den 1
februari 1935 under sin återstående livstid, så länge
hon förblir änka, uppbära en årlig pension av 384
kronor, att utgå av trafikmedel.

Vad departementschefen ovan under punkterna
Ilo—9io hemställt, däri statsrådets övriga
ledamöter instämma, bifaller Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten samt förordnar, att
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!

Kurt Björklund.

850103 c. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.