Kungl. Majus proposition nr 54 (Proposition 1938:54)

Kungl. Majus proposition nr 54.

Nr 54.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försvarsberedskap
vid statens järnvägar; given Stockholms
slott den 21 januari 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Albert Forslund.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 21 januari 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Westman, Wigforss, Möller, Levinson,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen
anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Forslund:

I årets statsverksproposition (kapitalbudgeten bil. 5 punkt 30 och sjätte
huvudtiteln punkt 46) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på
den proposition i ämnet, som kunde bliva riksdagen förelagd, till försvarsberedskap
vid statens järnvägar för budgetåret 1938/1939 beräkna dels ett
reservationsanslag av 2,000,000 kronor till engångskostnader och dels ett
reservationsanslag av 200,000 kronor till löpande årskostnader. Sedan ärendet
numera färdigberetts, anhåller jag att ånyo få anmäla detsamma.

Såsom i statsverkspropositionen meddelades, anbefallde Kungl. Maj:t
genom beslut den 31 maj 1934 järnvägsstyrelsen och chefen för generalstaben

Itihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 54.

58 38 l

Kungl. Majus proposition nr 54.

att i samarbete med vattenfallsstyrelsen gemensamt verkställa utredning beträffande
de betryggande åtgärder, som —- jämlikt av Kungl. Majit med
hänsyn till försvarsberedskapen meddelad föreskrift — böra vara vidtagna
för järnvägstrafikens snabba återupptagande vid inträffad skada å de elektriska
anläggningarna. Utredningen skulle bringa under Kungl. Majits prövning
vilka förstöringsfall, som beredskapen skulle avse, samt med stöd därav också
vilka åtgärder till åvägabringande av sådan beredskap, som kunde påfordras
utöver dem, som redan vidtagits vid de färdiga eller under utförande varande
elektrifieringarna.

Med skrivelser den 27 och 29 januari 1937 inkommo chefen för generalstaben
och järnvägsstyrelsen med av särskilda sakkunniga, som tillsatts efter
samråd mellan berörda myndigheter, utarbetat betänkande och förslag i ämnet.
Vissa delar av detta förslag äro av hemlig natur och torde få i vanlig ordning
överlämnas till riksdagens vederbörande utskott.

De sakkunniga, i det följande kallade beredskapsutredningen, som bestått
av från järnvägsstyrelsen byråchefen, numera överstelöjtnanten G. Dyrssen,
tillika ordförande, överinspektören H. Bager, verkstadsöveringenjören T.
Norinder, överinspektören L. Marcus, förste byråingenjören T. Warodell,
förste sekreteraren A. F. Markman och förste militärassistenten K. G. Sohlén,
från generalstaben kaptenen, numera byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
C. Ljungberg och kaptenen H. Kring samt från vattenfallsstyrelsen
förste byrådirektören K. E. Nylander, förste driftsingenjören H. Kruger och
arbetschefen K. F. Trägårdh, meddela till en början, att de för utredningens
verkställande företagit studieresor på samtliga elektrifierade och till elektrifiering
föreslagna linjer, varjämte utförts vissa försök med förflyttning av
omformare och transformatorer m. m. Samarbete har ägt rum med rikskommissionen
för ekonomisk försvarsberedskap och civila luftskyddsutredningen,
varjämte vissa undersökningar gjorts för att utröna tillverkningskapaciteten
av järnvägsmateriel i krigstid.

Beredskapsutredningen anför inledningsvis, att den ansett sin uppgift begränsad
till behandlingen av endast sådana åtgärder, som inom järnvägarna
och inom den elektriska kraftförsörjningens område kunde hänföras till luftskydd,
sådant detta begrepp formulerats i av civila luftskyddsutredningen föreslagen
definition. Militära åtgärder för luftförsvaret hade icke upptagits till
behandling. Befintligheten av visst luftförsvar (flygstridskrafter och luftvärn)
hade emellertid förutsatts. Vöre sådant luftförsvar obefintligt, måste
den sannolika träffverkan beräknas bli väsentligt högre och motåtgärderna i
anslutning härtill mera omfattande.

Beredskapsutredningen hade vid lösandet av sin uppgift utgått från den
förutsättningen, att de krigförande i ett framtida krig komme att använda helt
nya metoder för att påtvinga fienden sin vilja, samt anför vidare härom:

Medan under senast gångna tidsskeden själva fientligheterna i regel varit
riktade mot motståndarens stridsmedel och, där förutsättningar därför funnos,
fullständigats med blockad av det fientliga landet, har flygvapnets tillkomst
skapat en möjlighet att direkt vända sig mot det fientliga folkets hjälpkällor
för att därigenom oroa och försvåra folkhushållningen samt direkt hota folket

Kungl. Majus proposition nr 54.

till liv och försörjning och dymedelst tvinga det till önskade eftergifter. Det
synes självfallet, att varje krigförande, som ej helt saknar de materiella förutsättningarna
för en dylik krigföring, kommer att i större eller mindre grad
tillgripa densamma. Det är därför numera ett nödvändigt led i krigsförberedelserna
att redan i fredstid så organisera folkets hela liv, att det i krigstid
kan uthärda de väntade påfrestningarna.

Ett lands ekonomiska liv beror i högsta grad av samfärdsmedlens funktionerande,
och det är därför mer än sannolikt, att en fiende kommer att rikta
sig mot särskilt dessa, främst deras mest sårbara element, järnvägarna. Genom
att vända sig mot dessa har han möjlighet dels att allvarligt skada rikets hela
ekonomiska liv, dels att försvåra de för försvaret nödvändiga transporterna.

Beredskapsutredningen har icke fattat uppehållandet av järnvägstrafiken
under krig som en i främsta rummet militär angelägenhet utan som ett fullföljande
av järnvägarnas allmänna uppgift att hålla samhällsmaskineriet i dess
helhet, och som en del därav även riksförsvaret, i funktion.

En speciell anknytningspunkt till näringslivet i övrigt föreligger för den
elektrifierade järnvägsdriften i det faktum, att den elektriska energien levereras
från samma kraftverk, på vilka en stor del av industrien, enkannerligen
krigsindustrien, är baserad. I fråga örn kraftverkens och överföringsledningars
tryggande torde järnvägarnas och näringslivets intressen vara helt sammanfallande.

Beredskapsutredningen framhåller, att någon hundraprocentig säkerhet icke
stöde att vinna, enär riskerna under ett krig aldrig helt kunde avlägsnas och
hänsyn till landets ekonomiska bärkraft dessutom måste tagas. Utredningen
hade därför sökt avväga de inverkande faktorerna och begränsa de föreslagna
åtgärderna så långt detta med skälig hänsyn till driftens säkerhet varit möjligt.

Beredskapsutredningen erinrar vidare, att förhållandena vid statens järnvägar
och kraftverken ständigt förändras och att sålunda exempelvis det
elektrifierade nätets utsträckning samt tillgången på omformareaggregat, ånglok
och annan materiel och personal icke vore konstant, samt anför i anslutning
härtill:

Det har därför icke varit möjligt att under arbetets gång ständigt revidera
tillgångssiffrorna, och det är ävenledes omöjligt att fixera dessa för de okända
tidpunkter, då statsmakterna kunna ha att träffa avgöranden beträffande de
framlagda förslagen. Därför hava såsom utgångspunkter för tillgångssiffrorna
valts, vad elektrisk materiel beträffar, det sannolika läget efter genomförandet
av till och med vid 1936 års riksdag beslutade elektrifieringar och, vad övrig
materiel och personal angår, läget försommaren 1936. Vid förslagens genomförande
blir därför en revidering av de föreslagna åtgärderna i varje fall
erforderlig. Kalkylerna beträffande järnvägarna hänföra sig, där ej annat
särskilt framhålles, endast till statens järnvägar.

I fråga örn skadegörelse å elektrifierade bansträckor meddelar beredskapsutredningen,
att beräkningarna verkställts inom generalstaben och uppgjorts
under förutsättning, att Sveriges luftstridskrafter vore av samma omfattning
som under våren 1935. Efter genomförandet av den av 1936 års riksdag beslutade
försvarsordningen skulle man, framhåller utredningen, kunna ha anledning
att vänta en avsevärt minskad skadegörelse. Utredningen fortsätter:

Å andra sidan ha emellertid närliggande stormakters flygvapen genomgått
en synnerligen snabb utveckling, och samtidigt framvisar flygtekniken över -

Kungl. Majlis proposition nr 54.

huvud ett framåtskridande, som icke synes tendera mot någon avsaktning.
Flygplanens aktionsradie, bomblast och marschhastighet ökas ständigt, och
möjligheten att navigera dem även under svåra atmosfäriska förhållanden
underlättas genom nya metoder och hjälpmedel. Huru dessa förhållanden
komma att påverka det luftstrategiska läget efter organiserandet av ett svenskt
operativt flygvapen, kan icke av beredskapsutredningen i innevarande stund
bedömas, utan bör detta göras till föremål för förnyad utredning, då ifrågavarande
läge blir aktuellt, d. v. s. då den beslutade försvarsordningen blivit
genomförd. Till dess synes försiktigheten kräva, att man fortfarande räknar
med styrkeförhållandena av år 1935, ett betraktelsesätt som i sig synes innesluta
någon säkerhetsmarginal.

Beredskapsutredningen har beträffande kraftverken, vilkas skyddande varit
föremål för särskild utredning av vattenfallsstyrelsen, som numera härom avgivit
betänkande och förslag, framhållit, att den ständigt fortgående sammanknytningen
av de olika kraftföretagens nät vore synnerligen ägnad att öka
säkerheten för kraftleveranserna såväl till järnvägarna som till industrien.
För övrigt har utredningen begränsat sig till att i princip uttala som sin uppfattning,
att det är nödvändigt att skydda de viktigare kraftverken med luftvärnsartilleri,
men icke verkställt några kostnadsberäkningar, då en beräkning
av det erforderliga luftvärnets styrka ansetts ligga utanför ramen av utredningens
uppgift.

I fråga örn överföringsledningar anför beredskapsutredningen, att den efter
ingående studier kommit till det resultatet, att en fiende genom en systematisk
bekämpning av överföringsledningar hade möjligheter att, även örn kraftverken
vore i verksamhet, helt avbryta energileveranser till järnvägar och industri
inom stora delar av landet. Utredningen anför vidare, att det, örn i en framtid
de viktigaste kraftverken komme att bli skyddade av luftvärnsartilleri, vore
mer än sannolikt, att överföringsledningarna komme att bli lockande mål för
den fientliga bombverksamheten. Det syntes emellertid ligga inom möjligheternas
gräns att med hjälp av organiserad reparationsberedskap med standardiserad
reparationsmateriel relativt snabbt iståndsätta skadade ledningar, i
varje fall långt snabbare än skadade kraftverk. Beredskapsutredningen ville
därför föreslå anskaffandet i fredstid av vissa mängder reservmateriel såväl för
statens vattenfallsverks som statens järnvägars och vissa enskilda kraftföretags
räkning samt förorda vissa åtgärder för säkerställande av tillgången på reparationspersonal.

Inmatningsstationerna bestode inom huvuddelen av det elektrifierade nätet
av transformatorstationer tillhörande vattenfallsverket eller annat kraftföretag
och omformarestationer, i regel tillhörande järnvägarna, erinrar beredskapsutredningen
och fortsätter härefter:

Å de först elektrifierade linjerna i södra delarna av landet -— Göteborgsoch
Malmolin jerna — ha omformare- och transformatorstationerna i regel
ordnats såsom fasta anläggningar, vilkas byggnadssätt gör dem till lätt upptäckta
mål för flygare samt medför stora svårigheter för maskering och skydd
mot flygangrepp. De kräva därjämte lång tid för reparationer och måste därför
betraktas såsom synnerligen sårbara anläggningar. Vid de under de senaste
åren utförda elektrifieringarna ha däremot såväl omformare som transforma -

Kungl. Majus proposition nr 54.

torer uppställts på järnvägsfordon. Den nya materielen är därför mindre
bunden vid lätt igenkännliga inmatningsstationer, och man kan framför allt
genom att skapa en rörlig beredskapsreserv åstadkomma möjligbet att snabbare
ersätta skadad materiel vid fasta eller rörliga inmatningsstationer.

Beredskapsutredningen har efter utförda detaljundersökningar kommit till
det resultatet, att en väsentlig utökning av i fredstid befintlig dylik rörlig
materiel är ofrånkomlig för att fylla de elementäraste krav på driftsäkerhet i
krigstid, och föreslår därför en anskaffning i fredstid av visst antal rörliga
omformareaggregat och rörliga transformatorer. Därjämte erfordras vissa
skyddsarbeten m. m. för de befintliga inmatningsstationerna samt uppläggande
i reserv av elektrisk materiel.

Till malmbanan sker överföringen av kraften från Porjus såsom enfas växelström,
varför omformare icke erfordras utan endast transformatorer. Bland
annat emedan dessas antal är relativt rikligt, har beredskapsutredningen icke
funnit risken av ett avbrott på denna bana genom anfall mot transformatorstationerna
vara så överhängande, att kostnadsdragande åtgärder i fredstid
ansetts nödvändiga.

I fråga örn reparationer å bana och stationer hade beredskapsutredningen
på grundval av utförda försök och verkställda undersökningar kommit till den
uppfattningen, att de skador, som åstadkommes å banan mellan stationerna,
vore avsevärt kännbarare än skador å de senare. Dels måste nämligen samtliga
spår inom någon tvärsektion å stationen avbrytas för att trafiken skulle helt
stoppas, dels vore det som regel mycket lättare att återställa en genomgående
spårförbindelse å en station än att reparera banan mellan stationerna. Detta
gällde framför allt, örn avbrotten lades i serie längs banan, då de olika skadorna
i stor utsträckning måste repareras en efter en, allteftersom reparationstågen
kunde komma fram. Härefter fortsätter utredningen:

Även örn man sålunda bör räkna med, att en fiende i främsta rummet
anfaller banan mellan stationerna, kan han dock tänkas i vissa fall även vända
sig mot dessa, exempelvis för att anfalla tåg, som i- eller urlastas, eller för
att skada svårersatta signalsäkerhetsanläggningar eller lokstationer.

Beredskapsutredningen har planlagt åtgärder för att underlätta reparationer
av själva bankroppen, av kontaktledningsnätet och övriga högspänningsledningar,
av växel- och signalsäkerhetsanläggningar samt av svagströmsanläggningar.

Ehuru beredskapsutredningens uppdrag endast avsåg de elektrifierade järnvägarna,
har utredningen örn reparationer å bana och stationer utsträckts till
att omfatta jämväl övriga statens järnvägars linjer, då det eljest är synnerligen
svårt att få en överblick över frågan i hela dess räckvidd och då de föreslagna
åtgärderna, bortsett från dem avseende elektriska anläggningar, äro
desamma vid banor med olika driftsformer.

Utförda försök hade visat, framhåller beredskapsutredningen, att vid bombnedslag
å elektrifierad linje som regel själva banan toge längre tid att reparera
än kontaktledningsnätet samt att en väl genomförd reparationsberedskap kunde
i hög grad nedpressa tiderna för banans återställande. Beredskapsutredningen
föresloge efter utförda detaljundersökningar organiserande av särskilda reparationsavdelningar
för återställande efter bombanfall av vart och ett av nyss
nämnda fyra slag av reparationsobjekt. Det gällde därvid att anskaffa och
organisera personal, att förse denna med transportmedel, verktyg och annan

Kungl. Majus proposition nr 54.

utrustning samt att säkerställa tillgången på reparationsmateriel. Härom
anför beredskapsutredningen:

Yad frågan örn personal beträffar, torde tillgången på ban- och byggnadsarbetare
i fredstid vid statens järnvägar vara tillräcklig för fyllande av krigsbehovet,
men delar av denna personal är värnpliktig, och sådan personal, som
ej innehar ordinarie eller extra ordinarie tjänst, får enligt nu gällande bestämmelser
icke vid mobilisering beviljas uppskov med inställelse till krigstjänstgöring.
Den icke värnpliktiga personalen kan ej heller med säkerhet påräknas,
då man vid mobilisering måste taga hänsyn till en stark absorbering av arbetskraft
av den allmänna arbetsmarknaden. Det har därför synts utredningen
nödvändigt att föreslå den ändringen av uppskovskungörelsen (Sv. förf.-saml.
451/1934), att för »ban- och byggnadsarbetare, som erfordras för organiserande
av reparationsberedskap», må av järnvägsstyrelsen eller chef för enskild järnväg
utställas uppskovsbevis med en varaktighet av två uppskovsterminer.
Denna åtgärd, som givetvis icke är förenad med kostnader i fredstid, anses
giva järnvägsmyndigheterna möjlighet att organisera erforderliga reparationsavdelningar.

Behovet av transportmedel (reparationståg, småfordon o. s. v.) kan vid
mobilisering till övervägande del tillgodoses med i fredstid befintlig materiel.

Däremot krävas omfattande åtgärder i fredstid för anskaffning av verktyg
och annan utrustning, framför allt av reparationsmateriel, såsom räls, kontaktledningsmateriel,
förregleringsmateriel och telefonkabel. Beredskapsutredningen
har såsom grund för beräknandet av anskaffningsbehovet lagt den principen,
att redan i fredstid summan av för den ordinarie tjänsten befintliga
reserver samt för reparationsberedskapen särskilt anskaffade dylika skall vara
så stor, att denna tillgång täcker behovet av reparationsmateriel under första
krigstiden till den tidpunkt, då krigsindustriens tillverkningskapacitet kan
antagas bli lika stor som den sannolika åtgången.

Undersökningar ha utförts rörande det sannolika behovet av reparationsmateriel
under den första krigstiden, och genom förhandlingar med vederbörande
industriföretag ha deras möjligheter att tillverka den behövliga ersättningsmaterielen
utrönts. Som ett resultat av dessa överväganden ha framkommit
dels de uppgifter på materielbehov, som angivas i förenämnda detaljutredningar,
dels i det följande anförda kostnader.

Enligt beredskapsutredningen erfordras en reserv av ånglohomotiv för att
— i varje fall innan de föreslagna beredskapsåtgärderna vidtagits — i krig
säkerställa de för folkhushållningen allra nödvändigaste transporterna. I
syfte att utröna behovet av lokomotiv jämte personal har en beräkning utförts,
vilken enligt beredskapsutredningen visat, att för närvarande detta
behov lätt kan tillgodoses med de lok, som i samband med elektrifieringen
blivit övertaliga. Härom anför utredningen:

Beräkningen har givit vid handen, att utom de lok, som krävas för den
ordinarie tåg- och reservtjänsten å ånglinjerna, en ångloksreserv på ett 60-tal
starka lok skulle erfordras. Detta innebär bland annat, att en synnerligen
enhetlig lokstam av samtliga statens järnvägars lok litt. B, E och Gb jämte
några lok litt. Ga skulle bibehållas, medan av övriga lok de för den ordinarie
tjänsten icke erforderliga skulle kunna realiseras. Beredskapsutredningen har
utgått från, att intill den tidpunkt, då statsmakterna fattat beslut örn ångloksreservens
vara eller icke vara, någon försäljning till utlandet icke skulle
ske av ovan angivna loktyper, och att de skulle disponeras på sådant sätt,

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 54.

att de vid mobilisering omedelbart kunna stå till förfogande inom statens
järnvägar. Det bör vidare framhållas, att uppgifterna angående ångloksreserven
grunda sig på den beräknade lokställningen efter genomförande av
de av 1936 års riksdag beslutade elektrifieringarna. Yarje nytt elektrifieringsbeslut
måste åtföljas av nya kalkyler i detta avseende.

Det har ovan framhållits, att loktillgången för närvarande lätt medgiver
skapandet av de beräknade reserverna. Emellertid måste beaktas, att de nu
avställda loken i stor utsträckning icke äro i det skick, att de utan vidare
kunna användas i beredskapstjänst. Deras iståndsättande kräver betydande
kostnader, likaså anordnandet av lämpliga uppställningsplatser för dem.
Vidare måste räknas med årliga utgifter för deras underhåll m. m. och med
vissa ränteförluster.

Vad den ånglokutbildade personalen beträffar, är läget för närvarande
detsamma som beträffande loken, d. v. s. gynnsamt, men den tidpunkten är
icke avlägsen, då särskilda, kostsamma åtgärder måste vidtagas för utbildning
i ånglokstjänst.

Till den tid, då i bästa fall de föreslagna beredskapsåtgärderna i sin
helhet kunna vara genomförda, möter sålunda ingen svårighet att organisera
en effektiv ångloksreserv. Denna reserv torde, sedan den fullständigt
organiserats, kunna fungera omkring 30 år med de beräknade årskostnaderna.
I frågorna, hur det skall förfaras, därest de övriga föreslagna beredskapsåtgärderna
endast ofullständigt vidtagas, och huruvida eller i vilken utsträckning
ångloksreserv kan vara erforderlig efter ett fullständigt genomförande
av de framlagda förslagen, har beredskapsutredningen ej velat göra något
uttalande, enär förhållandena i dessa fall från nuets horisont endast alltför
ofullständigt kunna överblickas. Detta kräver ett nytt ställningstagande i
varje konkret fall.

Det måste i detta sammanhang framhållas, att ett bibehållande av. ångloksreserven
blir allt svårare år från år. Lokens förslitning och försämring
samt ånglokspersonalens pensionerande skapa ständigt nya problem, och en
fortsatt elektrifiering ökar, såsom förut nämnts, den erforderliga reservorganisationens
omfattning och försvårar dess genomförande. Det är därför
för beredskapsutredningen ett varmt önskemål, att en effektiv beredskapsorganisation
å de elektrifierade järnvägslinjerna och vid deras kraftkällor
snarast möjligt måtte komma till stånd, så att ångloksreserven i en icke alltför
avlägsen framtid skall bli överflödig.

Det är i känslan av ångloksorganisationens tyngd och otidsenlighet, som
beredskapsutredningen icke för dess materiel, i motsats till vad som gjorts
för viss elektrisk materiel, föreslagit någon avsättning till förnyelsefond.
Ett bibehållande av ångloksreserven utöver de ovan nämnda 30 åren skulle
därför komma att kräva en betydande engångskostnad för nyanskaffning.

På grundval av sålunda verkställda utredningar beträffande behovet av
åtgärder under de i det föregående angivna förutsättningarna har beredskapsutredningen
beräknat de för försvarsberedskapen vid statens järnvägar
erforderliga kostnaderna uppdelade i dels engångskostnader för anskaffning
av för beredskapen erforderlig materiel dels årskostnader för underhåll av
den sålunda anskaffade reservmaterielen samt för upprätthållande av särskilt
lokpersonalens kunnighet. Resultatet av dessa beräkningar har framlagts
i följande tablå:

Kungl. Maj:ts proposition nr 54.

Åtgärd beträffande	Engångs- kostnad	Års- kostnad
	Kronor	Kronor
Överföringsledningarna.
Beservmateriel vid primär- och sekundärstationer. . . . Beservmateriel i centralförråd ............ Verktyg och hjälpmedel ...................	200,000 260,000 100,000 88,550 310,000 *)
Beservmateriel för statens järnvägar (Malmbanan) ....... Beservmateriel för privata kraftföretag. . .
Inmatningsstationer na.* 2) Skyddsåtgärder .......................	50.000 114.000 2.250,000 468.000 56,100 44.000	5,000
Diverse arbeten.................
Omformareaggregat ...................	112,500 18,720 1,200 880
Transformatorer m. m............
Ledningsmateriel å trefassidan....... Ledningsmateriel å enfassidan .........
Banan och stationerna.
Spårmateriel....................	464.900 175,000 550,400 136.900 30,800 337,350 22,000
Materiel för kontakt- och. andra högspänningsledningar...... Materiel för växel- och signalsäkerhetsanläggningar. . , Telefon-(telegraf-)materiel ......... Spårmateriel för grusgropar .... Verktyg och annan utrustning................. Transportmedel .................	20,000
Ångloksreserven.
Beservlok....................	1,770,000	126.000 80,000 8.000 9,500
Lokpersonal.......................
Stationär personal........................
Förrådsanordningar ..............	28,000
Summa kronor	7,456,000	381,800

De sålunda beräknade kostnaderpa hänföra sig med ett undantag till
statens järnvägar och vattenfallsverket.

Beträffande de enskilda järnvägarna har hittills, förklarar beredskapsutredningen,
i allmänhet icke behov förelegat av beredskapsorganisation för
elektrifierade linjer eller av ångloksreserver. Utredningen anför härom:

I de fall, där elektrifiering nu genomföres, hava i Kungl. Maj:ts resolution
beträffande denna införts föreskrifter beträffande viss beredskapstjänst. I
de den 9 oktober 1936 för Bergslagernas och Dalslands järnvägar utfärdade
resolutionerna säges exempelvis bland annat, att »koncessionsinnehavarna
må icke utan chefens för generalstaben medgivande minska järnvägens innehav
av ånglokomotiv eller upphöra med underhåll av nämnda lokomotiv»
samt att »för betryggande av järnvägarnas användning och drift i händelse av
krigsmaktens ställande på krigsfot skall koncessionsinnehavaren vara skyldig
ställa sig till efterrättelse de bestämmelser, som Kungl. Majit i detta avseende
finner skäl meddela». För ifrågavarande banor är sålunda skyldigheten
att organisera och bekosta beredskapstjänsten redan fastslagen. I analogi
härmed och i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 16 oktober

'') Betalas av vederbörande!kraftföretag.

2) Därest icke avsättning till förnyelsefonden beräknas för omformare och transformatorer,
minskas sammanlagda årskostnaden för inmatningsstationer till 53,565 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 54.

1915 angående förhindrande av skadegörelse å järnvägarna i riket vid krig
eller krigsfara m. m. synes det beredskapsutredningen skäligt, att även övriga
enskilda järnvägar själva organisera och bekosta erforderlig beredskapstjänst
beträffande skador å bana och stationer. Anskaffningen av reparationsmateriel
i krig bör dock säkerställas genom förmedling av Itikskornmissionen
för ekonomisk försvarsberedskap.

I fråga örn de enskilda kraftverken ha några särskilda kostnader för kraftverk
och transformatorstationer icke upptagits. Det har, anför utredningen,
ansetts, att dessa själva, eventuellt under inflytande av en blivande luftskyddslag,
skulle komma att i erforderlig grad utöka sin ordinarie fredsreserv
för säkerställande av driften i krig och betrakta de därav härrörande kostnaderna
såsom en skälig försäkringspremie mot krigsrisker. I värsta fall
funnes ju i krigstid dessutom möjlighet att reparera skador med statens
vattenfallsverks reservmateriel. Yad däremot anginge överföringsledningarna,
för vilka i fredstid behovet av reservmateriel vore obetydligt, hade beredskapsutredningen
ansett sig böra beräkna den erforderliga reservmaterielen
jämväl med hänsyn till de enskilda kraftföretagens behov. Därest statsmakterna
skulle finna det skäligt att ålägga de privata kraftföretagen hållandet
av krigsreserv för överföringsledningarna, kunde de statliga utgifterna
nedbringas med motsvarande summa.

Vid övervägandet av frågan, till vilka huvudtitlar och anslag de föreslagna
statliga utgifterna borde hänföras, har beredskapsutredningen till en början
framhållit, att åstadkommandet av beredskapsanordningarna skedde i hela
samhällets intresse för att öka dess motståndskraft mot påfrestningarna av
det »totala kriget», ej för att säkerställa vederbörande verks inkomster. I
anslutning härtill anför beredskapsutredningen vidare:

Kostnaderna för anordningarna vid statens affärsdrivande verk synas
alltså böra drabba statsverket som sådant, ej de direkt berörda verkens
kapitalöknings- eller driftkostnadsstater. Med hänsyn till ändamålet finnes
icke anledning rubricera någon del av utgifterna såsom avseende kapitalökning,
och ett upptagande av någon del av kostnaderna såsom driftskostnader
anses försvåra ett sakligt bedömande av verkens affärsmässiga skötsel och
driftsresultat. Därför synas samtliga för bestridande av ifrågavarande kostnader
erforderliga medel böra anvisas å riksstaten under huvudrubriken
»verkliga utgifter».

Då en enhetlig behandling och en fullständig överblick över samtliga
dessa kostnader äro synnerligen önskvärda, synes det icke lämpligt att uppdela
dem på flera departements eller myndigheters anslag, utan de anses böra
sammanhållas centralt och därjämte örn möjligt förenas med de anslag, som
i motsvarande syfte kunna komma att föreslås av den civila luftskydds utredningen.

Emedan samtliga ifrågasatta åtgärder avse krigsförhållanden och, i den
mån det gäller anläggningar i statlig ägo, beröra verksamhet tillhörande
kommunikationsdepartementet, torde det finnas endast två möjligheter för
anslagens inpassande i riksstaten: de kunna föras å fjärde eller sjätte huvudtiteln.

Det synes icke utredningen lämpligt att hänföra utgifterna till fjärde
huvudtiteln, å vilken endast synas böra upptagas kostnaderna för det militära
försvaret, uppdelade på anslag, vilka i sin helhet handhavas av försvars -

Kungl. Majlis proposition nr 54.

verkets myndigheter. Ett förande av kostnaderna på fjärde huvudtiteln
skulle innebära, att materiel och arbeten med ändamål att tjäna folkhushållningens
syften skulle bekostas av anslag under denna huvudtitel men handhavas
av vissa under annan huvudtitel sorterande affärsdrivande verk. En
sådan anordning synes inom sig bära fröet till svårigheter av mångahanda
slag.

Beredskapsutredningen har därför enat sig örn att föreslå kostnadernas
hänförande till sjätte huvudtiteln, Verkliga utgifter, Diverse. Under samma
grupp av anslag synas vidare med fördel kunna sammanföras de utgifter, som
i enahanda syfte, med eller utan initiativ av civila luftskyddsutredningen,
kunna väntas bli erforderliga inom post- och telegrafverken samt inom vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens och byggnadsstyrelsens verksamhetsområden.

Under hänvisning till den sålunda verkställda utredningen och under betonande
av nödvändigheten att vidtaga de föreslagna åtgärderna, vilka av beredskapsutredningen
betraktas som ett absolut minimum, som ej kan underskridas
utan att allvarligt blottställa rikets säkerhet i krig, föreslår beredskapsutredningen
sålunda, att i det föregående upptagna och i särskild utredning
närmare detaljerade åtgärder vidtagas till en engångskostnad av
7,456,000 kronor och dragande en beräknad årskostnad av 381,800 kronor samt
att sålunda erforderliga medel anvisas å sjätte huvudtiteln.

1 den särskilda skrivelse den 27 januari 1937, varmed chefen för generalstaben
insänt beredskapsutredningens betänkande och förslag, anslöt sig
chefen för generalstaben till beredskapsutredningens förslag och förklarade
sig anse, att någon vägande erinran mot utredningens tekniska resultat icke
kunde göras. Efter att ha erinrat, att den verkställda utredningen endast
anginge av riksdagen redan beslutade elektrifieringar och att kompletterande
utredning redan påbörjats i anledning av den då ifrågasatta elektrifieringen
av järnvägslinjerna Ånge—Långsele, Bräcke—Östersund och Göteborg—
Uddevalla, hemställde chefen för generalstaben, att Kungl. Majit måtte till
riksdagen avlåta proposition örn anslag för budgetåret 1937/1938 för genomförande
av beredskapsorganisation i enlighet med utredningsmännens förslag
med dels 7,460,000 kronor till engångskostnader, dels 382,000 kronor till
löpande årskostnader.

Järnvägsstyrelsen har i sin förut nämnda skrivelse den 29 januari 1937
framhållit, att från järnvägsstyrelsens sida icke någon vägande erinran kunnat
göras mot utredningens tekniska resultat och finansiella förutsättningar.
Järnvägsstyrelsen fortsätter härefter:

Då därjämte å ena sidan det försvarspolitiska läget synes kräva en snar
lösning av ifrågavarande problem samt å andra sidan det med hänsyn till de
föreslagna åtgärdernas syfte förutsättes relativt moderata kostnader, får
järnvägsstyrelsen med understrykande av de av utredningsmännen framförda
förslagen hos Kungl. Majit hemställa örn vidtagande av åtgärder för tryggande
av kraftverken och järnvägstrafiken i krig i enlighet med beredskapsutredningens
förslag. Häri synes järnvägsstyrelsen då böra inbegripas även anordnandet
av betryggande luftvärn för de viktigare kraftverken ehuru den
sistnämnda frågan lär kräva en särskild utredning. De i det bifogade betänkandet
eljest framförda förslagen synas däremot kunna genomföras utan

Kungl. Maj:ts proposition nr 54.

tidsutdräkt. Järnvägsstyrelsen måste dock härvidlag erinra om vad järnvägsstyrelsen
i yttrande av den 19 december 1935 anfört beträffande anordnandet
och hållandet av ångdriftsreserv vid linjer i elektrisk driftsform.
Styrelsen vidhåller sina i detta yttrande framförda synnerliga betänkligheter
beträffande det praktiska värdet av en sådan åtgärd och vill därför framhålla
angelägenheten av, att de beredskapsåtgärder, som sakkunniga avse för
tryggande av den elektriska driftsformens upprätthållande, i stället omedelbart
vidtagas i full omfattning, så att behovet av ångdriftsreserv vid de elektrifierade
bandelarna, efter vad sakkunniga antyda, kan utlösas. Går man så
tillväga skulle också de inbesparade kostnaderna för anordnandet ocly hållandet
av ångdriftsreserv tydligen kunna räknas bland annat kostnaderna
för anordnande av luftvärn vid kraftverken till godo.

Slutligen må framhållas, att de avgivna förslagen endast hänföra sig till
redan av riksdagen beslutade elektrifieringar, varför kompletterande utiedningar
krävas i samband med varje nytt elektrifieringsförslag. En sådan
utredning, avseende de genom järnvägsstyrelsens skrivelse den 16 januari
1937 ifrågasatta elektrifieringarna av linjerna Ånge—Långsele, Bräcke—Östersund,
Långsele—Boden och Göteborg—Uddevalla, har påbörjats och resultatet
därav kommer att snarast möjligt meddelas.

Järnvägsstyrelsen får på anförda och av beredskapsutredningen närmare
utformade skäl hemställa,

dels att Kungl. Majit måtte till riksdagen avlåta proposition örn anslag
för genomförande av en beredskapsorganisation vid järnvägarna och vattenfallsverket
i enlighet med utredningsmännens förslag och att härför för budgetåret
1937/1938 begäres ett anslag örn 5,660,000 kronor (de sakkunnigas
förslag 7,460,000 kronor minskat med kostnaden för ångloksreserven 1,800,000
kronor), samt

dels att Kungl. Majit måtte samtidigt begära ett löpande arsanslag av
160,000 kronor (de sakkunnigas förslag 382,000 kronor minskat med kostnaden
för ångloksreserven 222,000 kronor).

Mot vad järnvägsstyrelsen sålunda anfört har föredraganden av ärendet tjf.
byråchefen R. Kempff anmält i visst avseende avvikande mening och anfört, att
även beredskapsutredningen betecknat sådana dubbla driftformer vid de
elektrifierade järnvägarna, varemot järnvägsstyrelsen gjort invändning, såsom
olämpliga i större omfattning och på den grund såsom reserv för den elektriska
driften å huvudlinjerna sökt planlägga en genomgående trafik å ånglinjer
med hög trafikkapacitet från sydligaste till nordligaste Sverige. Detta
hade också lyckats för utredningen i så måtto, att den tvungits att anordna
dubbeldrift endast på en kortare sträcka, där ångdriften baseras på direkta
lokturer mellan ändpunkterna, vilka bägge hava anordningar för ånglokstjunst,
och där sålunda de väsenligaste svårigheterna bortfalla.

I skrivelse den 28 januari 1937 meddelar vattenfallsstyrelsen, att den för sin
del vore villig att påtaga sig utgifterna för de anläggningar, som enligt beredskapsutredningen
skulle falla på styrelsens lott.

Efter det 1937 års riksdag sedermera (skrivelse nr 125) nied bifall till
Kungl. Maj:ts proposition, nr 103, fattat beslut örn elektrifiering av linjerna
Ånge—Långsele, Bräcke—Östersund och Göteborg—Uddevalla ha chefen för
generalstaben och järnvägsstyrelsen med särskilda skrivelser den 7 respektive
3 april 1937 inkommit med den av samma särskilda sakkunniga ut -

Kungl. Majus proposition nr 54.

arbetade kompletterande utredning rörande försvarsberedskapen vid statens
järnvägar, varom förmäles i generalstabschefens och järnvägsstyrelsens i det
föregående omnämnda skrivelser den 27 och 29 januari 1937.

Beredskapsutredningen anför i sitt den 27 februari 1937 dagtecknade betänkande,
att den vid den kompletterande utredningen utgått från samma
förutsättningar som tidigare och sökt fullt konsekvent utbygga den tidigare
föreslagna beredskapsorganisationen. På grund av den begränsade tid, som
stått utredningen till buds, och årstidens olämplighet för terrängrekognosceringar
i Norrland hade dylika endast i mycket begränsad utsträckning
kunnat utföras, och det hade varit nödvändigt att uppgöra vissa kostnadsberäkningar
endast med stöd av under den tidigare utredningen kalkylerade
resultat. Beredskapsutredningen anför härefter:

Beräkningsgrunderna beträffande den sannolika skadegörelsen å bansträckorna
gälla i oförändrat skick såsom underlag för de utförda beräkningarna
angående det ökade omfånget av de planlagda åtgärderna.

Ben allmänna form, som i det tidigare betänkandet givits frågan örn
kraftverkens skyddande, har gjort, att beredskapsutredningen här endast har
att tillägga en erinran örn, att kraftverkens betydelse ökas i samma mån,
som elektrifieringen av järnvägar, industrier och näringslivet i övrigt fortskrider.

Det befintliga nätet av överföringsledningar måste på vissa punkter utökas
med hänsyn till de föreslagna elektrifieringarna, varför jämväl beredskapsåtgärderna
måste fullständigas i motsvarande omfattning

Samtliga de nu föreslagna inmatningsstationerna komma att förses med
rörliga omformare och transformatorer. Något behov av ytterligare omformare
förefinnes från beredskapssynpunkt icke utöver vad järnvägsstyrelsen
i sin ovannämnda skrivelse den 16 januari 1937 förutsatt, inklusive de 4 omformareaggregat,
som enligt samma skrivelse erfordras för upprätthållande
av erforderlig trafikkapacitet i krigstid. Däremot synes det beredskapsutredningen
nödvändigt, att en transformator anskaffas för reservändamål. Likaså
anses vissa skyddsarbeten erforderliga även å dessa linjer.

Utredningar örn beredskapsåtgärderna för banan och stationerna ha redan
tidigare utförts för hela bannätet, varför det nu endast gällt att för de till
elektrifiering föreslagna linjerna utöka den föreslagna organisationen med
reparationspersonal, montagetåg och elektromateriel i reserv; allt enligt
samma grunder som i den tidigare utredningen förutsatts.

Yad ångloksreserven beträffar hade beredskapsutredningen fullföljt sina
undersökningar enligt samma grunder som tidigare. Det hade därvid visat
sig, att i byggnadsalternativ I, omfattande elektrifieringen av linjerna Ånge
-—Långsele och Bräcke—Östersund, samt byggnadsalternativ II, omfattande
linjen Långsele—Boden, praktiskt taget ingen förändring inträdde i summa,
behovet ånglok för statens järnvägar, vilket innebure att samtliga de starka
ånglok, som i fredstrafiken genom elektrifieringen frigjordes, borde överföras
till ångloksreserven, nämligen

byggnadsalternativ I ................................. 14 B, 11 E och 4 L = 29 lok

» II ................................. 23 B, 6 E » 3 L = 32 »

Summa 37 B, 17 E och 7 L = 61 lok

Kungl. Majlis proposition nr 54.

Utredningen anför i anslutning härtill:

Härvid har räknats med Inlandsbanans mellan Mora och Gällivare anordnande
såsom reservförbindelse för den elektrifierade huvudlinjen Krylbo
—Boden. Då de stora penningsummor, som riksdagen främst med hänsyn
till försvarsberedskapen anslagit till inlandsbanebygget, skulle vara relativt
bortkastade utan tillgång till de ånglok, som erfordras för dess trafikerande,
har det synts beredskapsutredningen vara en nödvändig konsekvens av de
tidigare riksdagsbesluten att tillgodose Inlandsbanans behov av ånglok. Denna
uppfattning skärpes ytterligare av det förhållandet, att de grundläggande
besluten örn inlandsbanebygget fattades under tider, då faran från luften
ännu icke gjort stambanan genom övre Norrland så sårbar, som den nu måste
anses vara, och då ännu icke frågan uppkommit örn utbytande av den relativt
säkra ångdriften mot en för anfall från luften långt mera känslig driftsform.
Dessa förhållanden ha givit Inlandsbanan större betydelse för folkhushållningen
i övre Norrland under krigstid och för landets rent militära försvar än
den förutsattes få, då dess byggande beslöts. Inlandsbanans utrustande för
stark trafik kräver utom lok jämväl särskilda åtgärder för säkerställande av
tillgången på stenkol samt för vissa stationära anordningar å lokstationerna.

I beredskapsutredningens tidigare betänkande hava framhållits svårigheterna
att i längden säkra tillgången på ångloksutbildad personal. Dessa
svårigheter komma att starkt stegras efter ett genomförande av ytterligare
elektrifieringar och ha tvungit beredskapsutredningen att föreslå relativt omfattande
åtgärder.

Byggnadsalternativ IY, omfattande elektrifieringen av linjen Göteborg—
Uddevalla föranleder inga nya krav på ökad ångloksreserv.

I anslutning till sålunda verkställda utredningar har beredskapsutredningen
även företagit kompletterande kostnadsberäkningar, vilka sluta på för

engångskostnader

byggnadsalternativ I .................................... 960,000 kronor

» II 2,034,600

» IY 34,300 » samt för

årskostnader

byggnadsalternativ I .................................... 102,000 kronor

» II .................................... 145,050

IV .................................... 300

I fråga örn finansieringen framlägger beredskapsutredningen samma förslag
som beträffande kostnaderna för de i den tidigare utredningen föreslagna
åtgärderna.

Chefen för generalstaben hemställer efter samråd med t. f. chefen för försvarsstaben
och efter att särskilt ha understrukit vad utredningsmännen anfört
örn reservförbindelsen över Inlandsbanan mellan Mora och Gällivare, att
Kungl. Majit, sedan riksdagen dåmera beslutat örn elektrifiering av bansträckorna
Ånge—Långsele, Bräcke—Östersund och Göteborg—Uddevalla,
måtte till riksdagen avlåta proposition örn anslag för budgetåret 1938/1939
av dels (960,000 + 35,000) 995,000 kronor, utgörande engångskostnaderna för
försvarsberedskapen å linjerna Ånge—Långsele, Bräcke—Östersund och Göteborg—Uddevalla,
och dels (102,000 + 300) 102,300 kronor för löpande årskostnader
för försvarsberedskapen för samma bansträckor.

Kungl. Majus proposition nr 54.

Samtidigt hemställer chefen för generalstaben, att i händelse av beslut örn
elektrifiering av sträckan Långsele—Boden proposition måtte avlåtas till
riksdagen örn anslående av ytterligare 2,035,000 kronor för engångskostnad
och 145,000 kronor till löpande årskostnader för ordnande av beredskapstjänsten
å nämnda bansträcka.

Järnvägsstyrelsen anför i sin skrivelse den 3 april 1937, att då den kompletterande
utredningen innebure ett konsekvent fullföljande av beredskapsorganisationen
enligt de principer, som legat till grund för beredskapsutredningens
tidigare avgivna förslag, styrelsen icke hade någon anledning att
frångå den inställning, som styrelsen i sitt utlåtande den 29 januari samma år
intagit till de föreslagna åtgärderna för beredskapen vid de elektriska anläggningarna,
varför beredskapsutredningens förslag i dessa avseenden även
nu tillstyrktes. Rörande ångloksreserven anför styrelsen:

Beträffande organiserandet av en särskild ångloksreserv har däremot järnvägsstyrelsen
i sitt sistnämnda utlåtande framfört sina synnerliga betänkligheter
beträffande det praktiska värdet av en sådan åtgärd och i stället förordat
ett så snabbt genomförande av de föreslagna beredskapsåtgärderna på
det rent elektriska området, att behovet av ångloksreserv vid de elektrifierade
bandelarna skulle kunna utlösas. Detta gäller även i den män den fortsatta
beredskapsutredningen avser ångloksreserv vid de nu närmast ifrågavarande,
till elektrifiering beslutade linjerna Ånge—Bräcke—Östersund och Bräcke—
Långsele samt Göteborg—Uddevalla. Annorlunda ställer sig dock frågan,
när hållandet av ångloksreserv, enligt beredskapsutredningen, är avsedd för
linjer i bibehållen ångdriftform till förstärkande vid of redsbehov av dessa
linjers trafikkapacitet. Styrelsen kan lämna förslaget örn förstärkt ångloksorganisation
för sålunda berörda linjer utan erinran, enär det då är fråga
endast om utökning av driftapparaten å linje i samma driftform och anordnandet
och vidmakthållandet av organisationen alltså icke medför några större
tekniska och administrativa svårigheter.

Ifråga örn kostnaderna såväl för en sådan förstärkt ångloksorganisation
som för beredskapsorganisationen i övrigt vidhåller järnvägsstyrelsen emellertid
givetvis sin även av beredskapsutredningen hävdade uppfattning, att
dessa icke böra drabba statens järnvägars kapitalöknings- eller driftkostnadsstat
utan böra i riksstaten upptagas under »verkliga utgifter» under sjätte
huvudtiteln.

Med närmare prövning av frågan örn förstärkt ångloksorganisation för
linjer i ångdriftform, som kunna beröras, torde emellertid böra kunna anstå,
tills frågan örn elektrifiering av stambanelinjen Långsele—Boden kan komma
att aktualiseras.

Styrelsen anser sig därför icke nu kunna i sin helhet tillstyrka de av
beredskapsutredningen föreslagna anslagen för beredskapsorganisationen för
linjerna Ånge—Långsele med Bräcke—Östersund (engångsanslag, 995,000
kronor, löpande årsanslag 103,000 kronor) utan endast den del av dessa som
berör de rent elektriska anläggningarna. Avgörandet örn ångloksreserven
för Inlandsbanan bör enligt styrelsens uppfattning enhetligt avgöras först i
samband med beslutet örn en eventuell elektrifiering av linjen Långsele—
Boden.

Järnvägsstyrelsen har på anförda och av beredskapsutredningen närmare
utformade skäl hemställt, att Kungl. Maj:t måtte i samband med anslagsäskandena
för fortsatt elektrifiering till 1938 års riksdag intaga i proposi -

Kungl. Majus proposition nr 54.

tionen även ett engångsanslag av 220,000 kronor och ett löpande årsanslag
av 2,000 kronor för beredskapsorganisationen vid linjerna Ånge—Långsele
med Bräcke—Östersund samt Göteborg—Uddevalla.

Mot vad järnvägsstyrelsen sålunda anfört har föredraganden i ärendet tjf.
byråchefen Kempff under hänvisning till sin reservation till styrelsens skrivelse
den 29 januari 1937 anmält avvikande mening och till stöd för denna anfört, att
beredskapsutredningen, som på ett övertygande sätt påvisat behovet av ångloksreserv
för Inlandsbanan, beräknat, att de genom de sist beslutade elektrifieringarna
övertaliga ångloken skulle disponeras för detta ändamål. Det
syntes därför vara en välbetänkt åtgärd att samtidigt bestämma om elektrifieringen
och örn lokens användning och icke uppskjuta beslutet om ångloksreserv
till en oviss tidpunkt längre fram.

Vattenfallsstyrelsen har i skrivelse den 13 april 1937 biträtt generalstabschefens
hemställan att, i vad berör styrelsens verksamhetsområde, medel måtte
ställas till förfogande för utförande av de föreslagna beredskapsåtgärderna.

De i det föregående anförda av beredskapsutredningen beräknade kostnaderna
för de föreslagna åtgärderna för försvarsberedskap vid statens järnvägar
ha grundats på 1936 års prisnivå. På grund av den därefter inträffade
prisstegringen ha kompletterande beräkningar måst verkställas. Dessutom har
beträffande kostnadernas fördelning på olika budgetår i samband med omräkningen
verkställts utredning rörande erforderlig leveranstid för i beredskapsplanen
upptagen materiel samt för lokrevisionen erforderlig tid. Resultatet
av de verkställda omräkningarna har av järnvägsstyrelsen framlagts i en promemoria
den 30 oktober 1937. I promemorian anför järnvägsstyrelsen efter att
ha erinrat örn den ställning styrelsen intagit i sina tidigare skrivelser den 29
januari och 3 april 1937 till frågan örn ångloksreserven, att sedan dessa skrivelser
ingivits Inlandsbanan — den statsbanelinje, som i främsta rummet är i
behov av en dylik förstärkt ångloksorganisation—i sin helhet öppnats för trafik,
samt att riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts proposition rörande elektrifieringen
av linjerna Ånge—Långsele, Bräcke—Östersund och Göteborg—Uddevalla,
därvid i propositionen bland annat framhållits att anledning funnes att förutsätta,
att linjen Långsele—Boden komme att elektrifieras i följd med nu pågående
elektrifieringar samt att förslag härom finge framläggas vid lämplig
tidpunkt. Härefter fortsätter järnvägsstyrelsen:

För det fall att det under sådana förhållanden kan synas lämpligt, att frågan
örn förstärkt ångloksreserv för linjer i ångdriftsform upptages till behandling
samtidigt med frågan örn beredskapsåtgärder i övrigt har styrelsen velat lämna
följande reviderade och kompletterande uppgifter.

De i chefens för generalstaben, vattenfallsstyrelsens och järnvägsstyrelsens
ovan angivna skrivelser beräknade kostnaderna hänförde sig till 1936 års
prisnivå, varjämte skiljaktigheter förefunnos mellan å ena sidan chefens för
generalstaben och vattenfallsstyrelsens förslag och å andra sidan järnvägsstyrelsens
förslag, beroende på att i järnvägsstyrelsens förslag icke upptagits
frågan örn ångloksreserv vid de elektrifierade linjerna.

Omräkning har därför skett av beräknade kostnader med hänsyn till nuvarande
prisnivå, och därvid har inkluderats frågan om förstärkt ångloks -

Kungl. Majlis proposition nr 54.

organisation vid linjer i ångdrift. De inom järnvägsstyrelsen beräknade kostnaderna
framgå då av nedan angivna sammanställning.

Beräknade engångs- och årskostnader.

Bcredskapsåtgärd	Engångs- kostnader Kronor	Års- kostnader Kronor
A. Överföringsledningar.
Reservmateriel för primär- och sekundärstationer............	264,000
Reservmateriel i centralförråd ..............................	343,000
Verktyg och hjälpmateriel..................................	132,000
Reservmateriel för Malmbanan.............................. Summa	106,000 845,000
B. Inmatningsstationerna.
Skyddsåtgärder och arbeten ................................	202,000	6,000
Omformareaggregat ........................................	2,275,000	38,000
Transformatorer m. m.......................................	645,000	13,000
Ledningsmateriel ..........................................	145,000	3,000
Summa	3,267,000	60,000
C. Bana och stationer.
Spårm ateriel................................................	822,000
Materiel för högspänningsledningar ........................	234,000
Materiel för växel- och signalsäkerhetsanläggningar ........ Telefon (telegrafmateriel)....................................	638,000
225,000
Verktyg, utrustning, transportmedel ........................	537,000	20,000
Summa	2,456,000	20,000
I). Förstärkt dngloksorganisation vid Inlandsbanan.
För lokens uppreparering ..................................	3,060,000	84,000
3.5 procent ränta å kapitalvärdet............................	—
Uppställningsplatser och verkstadsändring ..................	133,000	5,000
Underhåll och provkörningar................................	—	106,000
För personalens övningar ..................................	—	110,000
Reservdelar ................................................	65,000
För ökad koltillgång vid banan ............................	65,000	40.000
Summa	3,323,000	345,000
Summa summarum	9,891,000	425,000

Ovan angivna kostnader med undantag för de under D angivna hänföra sig.
till den s. k. beredskapsutredningen, i vilken närmare motivering förefinnes
för de olika utgiftsposterna. Omräkning har dock verkställts till nuvarande
prisnivå. Samtidigt härmed hava vissa begränsningar av de föreslagna beredskapsåtgärderna
ansetts möjliga, och motsvarande minskningar i de beräknade
kostnaderna verkställts, nämligen.

Under »A. överföringsledningar» upptogs i de ursprungliga förslagen en
kostnad av 310,000 kronor till reservmateriel för privata kraftföretag.

Vattenfallsstyrelsen har i sin underdåniga skrivelse den 28 januari 1937 i
denna fråga anfört:

»Styrelsen finner det önskvärt att närmare undersökning verkställes rörande
frågan, i vad mån reservmateriel för de enskilda kraftföretagens överföringsanläggningar
skall anskaffas genom dessa företag eller genom statens försorg
och vill, i den mån det så erfordras, medverka vid en sådan utredning.»

Ehuru dylik reservmateriel fortfarande måste anses erforderlig för nämnda
kraftföretag, har efter förnyad omprövning och samråd med chefen för försvarsstaben
vid denna reviderade beräkning icke längre förutsatts, att kost -

Kungl. Majus proposition nr 54.

naderna för en sådan anskaffning av reservmateriel skulle bestridas av statsmedel.
Engångskostnaderna lia med anledning härav minskats med 310,000
kronor.

Under »B. Inmatningsstationerna» hava kostnaderna beräknats dels med
hänsyn till ett färre antal omformareaggregat än tidigare, dels hava några
avsättningar för förnyelse av reservomformare och reservtransformatorer icke
medtagits. Det av den s. k. beredskapsutredningen angivna minimibehovet av
reservomformare (9 stycken) har, sedan numera ökad tillgång på rörliga omformare
finnes i fred, begränsats till 7. Engångskostnader och årsanslag hava
beräknats med hänsyn härtill.

Under »D. Förstärkt ånglolcsorganisation vid Inlandsbanan» hava kostnaderna
beräknats i huvudsak enligt samma grunder som i den s. k. beredskapsutredningen.
Skiljaktigheterna i kostnadshänseende betingas av -—
frånsett omräkningen till nuvarande prisnivå — å ena sidan vissa ändringar
av det beräknade lokbehovet, å andra sidan därav, att den förstärkta ångloksorganisationen
uteslutande avses för linjer i ångdrift, varigenom kostnader
för stationära anläggningar vid elektrifierade linjer bortfallit.

I fråga örn de sålunda beräknade kostnadernas fördelning på olika budgetår
framhåller järnvägsstyrelsen, att såväl chefen för generalstaben som järnvägsstyrelsen
i sina i det föregående omnämnda skrivelser framhållit vikten
av de avsedda beredskapsåtgärdernas snara genomförande samt att det försvarspolitiska
läget icke syntes medgiva, att beredskapsåtgärderna i konjunkturutjämnande
syfte ställdes på framtiden eller att kostnaderna fördelades
över en längre tidsperiod i annan mån än som betingades av erforderliga
leveranstider för den avsedda materielen och möjligheterna att utföra
erforderliga arbeten. Härom anför järnvägsstyrelsen:

En närmare undersökning av hithörande förhållanden har givit vid handen,
att kostnaderna för omformareaggregat och transformatorer ävensom för
avsedda lokreparationer böra fördelas på tre budgetår, medan däremot övriga
engångskostnader böra i sin helhet beräknas för nästkommande budgetår.
Engångskostnadernas uppdelning på olika budgetår framgår närmare av
följande sammanställning.

Beredskapsåtgärd	Engångskostnad under budgetåret 1938/1939 1939/1940 1940/1941	Summa Kronor
A. Överföringsledningar ..........	845,000			845,000
B. Inmatningsstationerna..........	1,369,000	1,464,000	434,000	3,267,000
C. Bana och stationer ............	2,456,000	—	—	2.456,000
D. Förstärkt ångloksorganisation . .	1,283,000	1,020,000	1,020,000	3,323,000
Summa	5,953,000	2,484,000	1,454,000	9,891.000

De beräknade årskostnaderna äro i viss utsträckning avsedda för beredskapsmaterielens
förnyelse och vård och kunna på grund härav under första
året beräknas till avsevärt lägre belopp än under följande år. Sålunda böra
under första året, innan ännu materielen levererats, inga årskostnader beräknas
för omformare och transformatorer. Icke heller för personalens
övningar böra några medel beräknas under första året. På grund härav bortgå

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 54.

68 88 2

Departements chefen.

18 Kungl. Majus proposition nr 54.

från de beräknade årskostnaderna (38,000 + 13,000 + 110,000) 161,000 kronor
och böra årskostnaderna under första året endast beräknas till 264,000 kronor.

Körande beredskapsutredningens i det föregående omnämnda förslag, att
kostnaderna för försvarsberedskapen vid statens järnvägar skulle upptagas
under sjätte huvudtiteln, anför järnvägsstyrelsen, att huvuddelen av kostnaderna
vore av den art, att anslagen härför borde disponeras av järnvägsstyrelsen.
Vissa utgiftsposter åter syntes vara att hänföra till vattenfallsstyrelsens
verksamhetsområde. Sålunda syntes anslagen för överföringsledningar
med undantag för malmbanan (engångsanslag 739,000 kronor budgetåret
1938/1939), för transformatorer (engångsanslag 264,000 kronor för vartdera
av budgetåren 1938/1939 och 1939/1940 samt 84,000 kronor för budgetåret
1940/1941 och årsanslag 13,000 kronor från och med andra året) samt för
viss ledningsmateriel (engångsanslag 80,000 kronor budgetåret 1938/1939
och årsanslag 2,000 kronor) böra disponeras av vattenfallsstyrelsen, medan
anslagen i övrigt borde disponeras av järnvägsstyrelsen. Denna fördelning
syntes järnvägsstyrelsen emellertid icke böra ske i riksstaten -—- vari fastmer
syntes böra upptagas ett enda anslag för engångskostnader och ett för årskostnader
— utan borde överlåtas åt Kungl. Majit, genom vilken anordning
ock vunnes större möjligheter att möta oberäknade kostnadsändringar. Vad
beträffar anslagens natur syntes — med hänsyn bland annat till vad som
bestämts angående anslagen till det civila luftskyddet -— ingen tvekan behöva
råda. Anslagen till engångskostnader borde sålunda anvisas som reservationsanslag
och anslagen till årskostnader såsom förslagsanslag.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, anse såväl de militära myndigheterna
som järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen särskilda åtgärder
nödvändiga för att trygga järnvägsdriftens snabba återupptagande vid inträffad
skada å de elektriska anläggningarna. De av beredskapsutredningen
föreslagna, av de nämnda myndigheterna tillstyrkta åtgärderna avse säkerställande
av möjligheterna dels att genom snabb reparation eller genom
ersättning av materiel och maskiner åter sätta skadade anläggningar i funktionsdugligt
skick, dels att överflytta transporterna från skadade elektrifierade
linjer till ångdrivna linjer. Säkerställandet av dessa möjligheter
skulle enligt beredskapsutredningen erfordra dels uppläggande av vissa materialreserver,
dels anskaffande av reservmaskiner, rörliga omformareaggregat
och transformatorer, dels upprätthållande av en reservpark av lämpliga
ånglokomotiv, dels slutligen organiserande av reparationslag samt upprätthållande
av en för ångloktjänst utbildad personal av lämplig storlek. Enligt
senast verkställda beräkningar skulle engångskostnaden för denna försvarsberedskap
belöpa sig till i runt tal 9,890,000 kronor samt de löpande årliga
kostnaderna till 425,000 kronor. Den föreslagna ångloksreserven kan, örn den
upprättas, enligt utredningen fungera i omkring 30 år med de beräknade årskostnaderna.
I de här angivna summorna äro icke, såsom i beredskapsutredningens
tidigare beräkningar, upptagna kostnader för reservmateriel till
enskilda kraftverk.

Kungl. Maj:ts proposition nr 54.

Den verkställda utredningen har icke berört frågan om skydd för kraftverken,
rörande vilken fråga vattenfallsstyrelsen, som tidigare omnämnts,
enligt beslut av Kungl. Majit den 28 maj 1937 i samråd med chefen för
försvarsstaben verkställt särskild, den 11 januari 1938 avlämnad utredning.
Beredskapsutredningen har emellertid förklarat, att den funnit kraftverkens
skyddande utgöra en förutsättning för upprätthållande av såväl järnvägarnas
som industriens verksamhet i krigstid i sådan utsträckning, som kan anses
nödvändig.

Det framgår vidare av redogörelsen, att de erforderliga engångsanslagen
icke föreslås anvisade under ett budgetår. För första budgetåret 1938/1939
föreslås ett anslag av i runt tal 5,950,000 kronor, medan för budgetåren
1939/1940 och 1940/1941 skulle anvisas respektive 2,485,000 och 1,455,000
kronor i runda tal. Dels på grund härav och dels av andra skäl nedgå också
de löpande årskostnaderna för första budgetåret, för vilket förslaget upptager
anvisande av ett anslag av 264,000 kronor. Anledningen till denna uppdelning
är, att de ifrågakommande verkstäderna icke förmå leverera de i utredningen
beräknade reservmäskinerna på så kort tid som under det kommande
budgetåret.

Det är otvivelaktigt av vikt, icke blott ur det rent militära försvarets
synpunkt, att under krigstid i möjligaste män trygga järnvägarnas drift.
Näringslivet är i betydande omfattning uppbyggt och lokaliserat på grundvalen
av järnvägarnas existens och därmed förefintliga transportmöjligheter.
Därest driften å järnvägarna i större eller mindre omfattning omöjliggjordes,
skulle även näringslivet i övrigt till en viss grad lamslås, enär företagens
möjligheter såväl att erhålla för produktionen nödvändiga materiel
och förbrukningsartiklar som ock att distribuera tillverkade varor skulle försvåras.
Jag finner mig därför böra tillstyrka, att en försvarsberedskap upprättas
och upprätthålles vid statens järnvägar.

Emellertid har jag efter samråd med chefen för finansdepartementet funnit
mig böra föreslå kostnadernas fördelning över ett större antal budgetår än
vad som föreslagits i järnvägsstyrelsens promemoria den 30 oktober 1937.
För en sådan fördelning över flera budgetår synes mig tala bland annat den
omständigheten, att de för leveranser ifrågakommande verkstäderna och företagen
för närvarande äro starkt sysselsatta och endast med svårighet kunna
fullgöra leveranserna. De verkställda beräkningarna innesluta dessutom, såsom
beredskapsutredningen framhåller, en viss säkerhetsmarginal. Jag avser
emellertid att upptaga de efter ett anslag av 2,000,000 kronor för kommande
budgetår återstående kostnaderna för ifrågavarande försvarsberedskap i den
anslagsplan för utvidgning av statens investeringsverksamhet under en eventuellt
inträffande depressionsperiod, som senare kommer att föreläggas riksdagen.
Det torde nämligen kunna antagas, att därest ett konjunkturomslag inträffar,
ifrågavarande företag skulle få väsentligt lättare att leverera för försvarsberedskapen
nödvändiga materiel och maskiner och för övrigt även vara
i behov av beställningar för att sysselsätta arbetarestammen. Av förenämnda
skäl anser jag mig böra tillstyrka, att anslag till engångskostnaderna av
2,000,000 kronor för nästa budgetår begäres hos riksdagen.

Kungl. Majus proposition nr 54.

Då anslaget till engångskostnaderna blir mindre än vad järnvägsstyrelsen
föreslagit, synes härav böra följa, att även anslaget till löpande årskostnader
for forsta budgetåret sänkes. Jag föreslår, att till löpande årskostnader för
budgetåret 1938/1939 äskas ett anslag av 200,000 kronor.

Rörande den av beredskapsutredningen behandlade frågan, huruvida i
anslaget till engångskostnaderna skola avses medel till reservmateriel jämväl
för de enskilda kraftverkens överföringsledningar, eller om dessa företag böra
själva hålla en krigsreserv för överföringsledningar, är jag för närvarande
icke beredd att framlägga förslag. Ställning till detta spörsmål synes mig
lämpligen böra tagas i samband med frågan om skydd för kraftverken. Utredningen
härom har nämligen omfattat jämväl de mera betydande enskilda
och kommunala kraftverken.

I likhet med beredskapsutredningen förutsätter jag, att ingen försäljning
av for forsvarsberedskapen lämpliga lokomotiv till utlandet äger rum, innan
slutligt beslut fattats i frågan örn forsvarsberedskapen med däri ingående
ångloksreserv.

Den förändring av uppskovskungörelsen, som beredskapsutredningen föreslagit,
har redan vidtagits genom kungörelse den 14 augusti 1937 (nr 773).

Beträffande anslagen till forsvarsberedskapen torde det få anses klart, att
de icke giva upphov till tillgångar, som kunna upptagas bland statens järnvägars
räntepliktiga kapital. I statsverkspropositionen är det beräknade anslaget
av 2,000,000 kronor till engångskostnader upptaget å kapitalbudgeten
under statens järnvägar. Samma belopp beräknas för investeringens omedelbara
avskrivning. I fråga örn de löpande årskostnaderna synas mig dessa lämpligen
böra i enlighet med beredskapsutredningens förslag upptagas å sjätte
huvudtiteln under rubriken diverse, där det beräknade anslaget i statsverkspropositionen
upptagits. I enlighet med järnvägsstyrelsens förslag torde anslaget
till engångskostnader få anvisas som reservationsanslag. Däremot synes
mig skäl icke föreligga att giva anslaget till de löpande årskostnaderna förslagsanslags
natur, enär utgifterna för ändamålet icke synas mig i sådan grad
svårberäkneliga, att detta är motiverat.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att

dels till försvarsberedskap vid statens järnvägar å kapitalbudgeten
under rubrik statens järnvägar för budgetåret

1938/1939 anvisa ett reservationsanslag av ...... kronor 2,000,000;

dels och till försvarsberedskap vid statens järnvägar å sjätte
huvudtiteln under rubrik diverse för budgetåret 1938/1939 anvisa
ett ? eservationsanslag av ............................. kronor 200 000

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hans Hansson.

Stockholm 1038. K. L. Beckman» Boktryckeri.