Kungl. Majus proposition nr 314 (Proposition 1938:314)

Kungl. Majus proposition nr 314.

Xr 314.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändrad
förlägg ning splats för Värmlands flygflottilj m. m.;
given Stockholms slott den 6 maj 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Janne Nilsson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 6 maj 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Nilsson anför efter gemensam
beredning med chefen för finansdepartementet:

Enligt 1936 års försvarsbeslut skall en av de till nyuppsättning beslutade
flygflottiljerna, nämligen andra lätta bombflottiljen, jämte den i flottiljen ingående
underofficersskolan förläggas till Karlstad. I särskilda utskottets vid
nämnda års riksdag i denna del av riksdagen utan erinran lämnade utlåtande
nr 1 anfördes emellertid, att då det icke kunde överblickas, huruvida en framtida
förändring av flygfältsförhållandena m. m. kunde komma att berättiga
till en omplacering av flygförbanden, utskottet ville förorda, att frågan örn
de olika förbandens m. m. förläggning hölles öppen. Kungl. Majit borde sålunda
på förslag av chefen för flygvapnet framdeles kunna verkställa eventuellt
påkallad omplacering av förband m. m. till de olika förläggningsplatserna.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 3 1 4 . 971 88 1

Kungl. Majus proposition nr 314.

Genom beslut den 29 augusti 1936 har Kungl. Majit förordnat, bland annat,
att andra lätta bombflottiljen skall benämnas Värmlands flygflottilj (F7).
Denna flygflottilj avses skola uppsättas från och med budgetåret 1940/1941.

Vad beträffar kostnaderna för de för Värmlands flygflottilj erforderliga
byggnaderna m. m. hava dessa av 1936 års riksdags särskilda utskott angivits
på följande sätt:

Iståndsättnings- och örn ändringsarbeten.

Inredning av befintliga stallar till garage ..................... kronor 15,000: —

Nybyggnadsarbeten.

Hangarbyggnader för tre divisioner, vardera å 1,500 m2

å kronor 80: —...................................................... » 360,000: —

Uppställningsplan framför hangarerna ........................ » 90,000: —

Verkstadsbyggnad med monteringshall ........................ » 150,000: —

Elektrifiering av hangarer och verkstadsbyggnad m. m. ... » 50,000: —-

Vatten- och avloppsledningar för verkstadsbyggnaden ... » 50,000: —

Bombförråd ............................................................ » 20,000: —

Drivmedelsanläggning ............................................. » 25,000: —

Flygpl^sbelysning jämte transformatoranläggning och

anordningar för radioinstallation ........................... » 210,000: —

Flygfältsarbeten (enligt av stadsingenjörskontoret i Karlstad
verkställda beräkningar) ................................. » 500,000:_

Administrationskostnader och oförutsedda utgifter, cirka

5 procent å kronor 1,380,000: — .............................. » 70,000: —

Summa kronor 1,540,000: —-

Från chefens för flygvapnet och flygförvaltningens sida har på senare
tid med styrka gjorts gällande, att beslutet om att förlägga en flygflottilj till
Karlstad vore ur olika synpunkter mindre lämpligt och i varje fall omöjligt
att genomföra inom den av riksdagen i sådant hänseende angivna kostnadsramen.
Sålunda anmälde fly g förvaltningen i sin skrivelse den 31 augusti
1937 angående utgifter till vissa engångskostnader för flygvapnets byggnader
för budgetåret 1938/1939, att beträffande Värmlands flygflottilj vid flygstaben
och flygförvaltningen undersökningar påginge rörande vissa nya förhållanden,
som inträtt sedan den tidpunkt, då försvarskommissionen förordade
Karlstad som förläggningsort.

Vidare inkommo chefen för flygvapnet och flygförvaltningen genom skrivelse
den 2 oktober 1937 med framställning örn utredning rörande Karlstadsflottiljens
förläggningsförhållanden. I nämnda skrivelse påpekades till en
början, att under det att 1930 års försvarskommission i sitt betänkande liksom
ock Kungl. Majit i försvarspropositionen till 1936 års riksdag föreslagit,
att vid förläggandet av en flygflottilj till Karlstad Värmlands regemente
skulle indragas, riksdagen i försvarsbeslutet bestämt, att Värmlands regemente
skulle bibehållas i form av Värmlands fältjägarkår och förläggas till -

Kungl. Maj:ts proposition nr 314. 3

sammans med flottiljen till regementets nuvarande etablissement. I skrivelsen
anfördes ytterligare bland annat följande:

I försvarskommissionens och sedermera riksdagens beräkningar hava
inga kostnader upptagits för förvärv av för flygfält erforderliga markområden.
Detta har, enligt vad som inhämtats, sin grund uti att representanter för
Karlstad stad år 1935 för försvarskommissionens representanter under hand
erbjödo sig att utan ersättning ställa till kronans förfogande ett för flygfält
lämpligt område. — — — Sammanlagda kostnaden för markförvärv, för
vilket ändamål försvarskommissionen ej ansett sig hava anledning beräkna
några som helst kostnader, uppgår till ■— -- 405,000 kronor.

I försvarskommissionens och sedermera riksdagens kostnadsberäkningar
för F 7 upptogs en summa av 500,000 kronor för iordningställande av flygfält
i Karlstad. Enligt FK del 1Y, sid 225, hade av stadsingenjörskontoret
i Karlstad lämnats uppgift örn att för fältets iordningställande erfordrades
detta belopp. -—- Vid av chefen för flygvapnet i maj månad 1937 på
platsen verkställda undersökningar har det emellertid visat sig, att flygfältets
iordningställande kommer att draga väsentligt större kostnader. Dessa
kunna således beräknas uppgå till 1,637,000 kronor, eller 1,137,000 kronor
mer än vad i riksdagsbeslutet finnes angivet. Från myndigheterna i Karlstad
har den 30 april 1937 på förfrågan uppgivits, att stadsingenjören, som lämnat
ifrågavarande uppgift, numera är död och att några anteckningar rörande
av denne verkställda kostnadsberäkningar icke kunnat återfinnas. Under angivna
förhållanden är det icke möjligt att söka en förklaring till ovannämnda
starkt skiljaktiga beräkningar rörande kostnaderna för iordningställande av
ett flygfält i Karlstad. Närmast till hands synes dock vara att förklara saken
så, att stadsingenjören beräknat det vara tillfyllest att dränera och planera
endast mindre delar av hela det ifrågavarande området och beräknat kostnaderna
från denna utgångspunkt.

I det föregående har redogjorts för vissa förhållanden, som medfört, att
kostnaderna för F 7 förläggning till Karlstad måste komma att högst väsentligt
överstiga de av 1936 års riksdag beräknade. Såsom av bifogad översikt
över kostnaderna för F 7 förläggning enligt olika alternativ närmare framgår,
belöpa sig de av riksdagen beräknade kostnaderna till 1,540,000 kronor.
Med hänsyn till de i det föregående berörda förhållandena komma kostnaderna
-— med utgångspunkt från 1935—1936 års prisnivå — att stiga till

omkring 3,812,000 kronor. —--F 7 förläggning i Karlstad blir särskilt

dyrbar därigenom, att till kostnaderna för ett avsevärt antal nya byggnader
komma betydande kostnader även för att erhålla ett flygfält.

Till ovan berörda omständigheter av ekonomisk art, som synas göra en
omprövning av frågan om F 7 förläggning erforderlig, komma emellertid även
andra förhållanden, som måste beaktas. Sedan 1935 har järnvägen Karlstad—
Kil, som löper i omedelbar anslutning till flygfältsområdets östra begränsningslinje,
elektrifierats. Därmed har områdets användbarhet såsom permanent
militärt flygfält försämrats. Fältets dimensioner kunna visserligen i och
för sig alltjämt anses i huvudsak motsvara de fordringar, som måste ställas på
militära flygfält, men fältets utnyttjande, som redan förut inskränkts genom
besvärande masker (skogklädd höjdsträckning i nordväst och norr, bebyggelse
i sydost, söder och sydväst), har genom järnvägens elektrifiering ytterligare
försvårats. Flygfältet kan numera vidare — på grund av järnvägens elektrifiering
i öster och ökad bebyggelse i söder — sägas praktiskt taget helt sakna
utvecklingsmöjligheter.

Såsom sammanfattning av vad i det föregående anförts, få chefen för flyg -

Kungl. Majus proposition nr 314.

vapnet och flygförvaltningen framhålla, att F 7 förläggning till Karlstad
måste komma att medföra betydligt högre kostnader än vad riksdagen beräknat
samt att flygflottiljen, trots dessa merkostnader, kommer att erhålla en förläggning,
som är förenad med stora olägenheter. Flygfältet, som redan från
början är otillräckligt med hänsyn till omgivande hinder, saknar utvecklingsmöjligheter
och är dessutom av mindre god beskaffenhet.

Flygmyndigheternas skrivelse den 2 oktober 1937 utmynnade i en hemställan
örn bemyndigande för dem att i samråd med chefen för försvarsstaben
samt, i vad avsåge förläggningsförhållandena i Karlstad, med chefen för armén
verkställa fullständig utredning rörande eventuell förläggning av Värmlands
flygflottilj till annan plats än Karlstad.

Det begärda bemyndigandet lämnades av Kungl. Majit genom beslut den
15 oktober 1937.

I anledning av det nyssnämnda bemyndigandet hava chefen för flygvapnet
och flygförvaltningen med underdånig skrivelse den 3 mars 1938 inkommit
med utredning rörande Värmlands flygflottiljs förläggning jämte av utredningen
betingade förslag.

Beträffande de allmänna synpunkterna på valet av fredsförläggningsort för
ett flygförband hava flygmyndigheterna i skrivelsen anfört bland annat följande: För

att erhålla klara utgångspunkter för bedömande av olika tänkbara
platsers lämplighet för förläggning av ett flygförband av flottiljs styrka hade
inom flygstaben verkställts utredning angående de faktorer av skilda slag, till
vilka hänsyn måste tagas vid val av fredsförläggningsorter för flygförband.
Ett dylikt allsidigt klarläggande hade med hänsyn till frågans stora vikt synts
nödvändigt. Valet av fredsförläggning komme nämligen att långt in i framtiden
i hög grad inverka på ett flygförbands övnings- och utbildningsmöjligheter
och därmed också på dess beredskap och krigsduglighet överhuvudtaget.
Ett mindre lämpligt val skulle vidare kunna leda till beklagliga konsekvenser
ur flygsäkerhetssynpunkt. Betydelsen härav framträdde med särskild skärpa,
när man betänkte, att det med all sannolikhet skulle ställa sig mycket svårt —
av ekonomiska skäl kanske omöjligt — att framdeles ändra ett missgrepp vid
val av förläggningsplats.

De vid undersökningen framkomna allmänna synpunkterna på val av fredsförläggningsort
för flygförband kunde sammanfattas sålunda:

a) Det geografiska läget bör för ett bombförband vara strategiskt undandraget.

Örten bör vid krigstillfälle beräknas bliva luftvärnsskyddad.

b) Flygfältets minimistorlek bör vara 1,000 X 1,000 meter med goda utvecklingsmöjligheter
i åtminstone två riktningar, vilka böra vara vinkelräta mot
varandra. Markbeskaffenheten bör under alla årstider medgiva belastningen
av tunga flygförband under hög flygfrekvens.

c) Flygfältets närmaste omgivning bör inom 3,000 meter från fältgränsen
vara fritt från höga hinder i flera skilda riktningar. Ur synpunkten av riskerna
i samband med start och landning bör flygplatsen ligga på något avstånd
(minst 3 kilometer) från större, tättbebyggt samhälle.

d) Det kringliggande landskapet bör dels vara öppet (medgiva god tillgång
på landningsmöjligheter), dels erbjuda god målterräng för bombfällning och
skjutning helst över fritt vatten.

Kungl. Majus proposition nr 314. 5

e) Läget bör vara tämligen avlägset från större civila flygplatser och luftfartsleder.

f) Dimfrekvensen bör icke vara hög.

g) Förefintligheten av goda civila undervisningsanstalter ävensom flygvetenskapliga
och flygindustriella anläggningar i flygplatsens närhet är en
fördel.

h) Därest vid val av plats väsentlig hänsyn skall tagas till ekonomiska förhållanden
är det till stor fördel örn ett fullt iordningställt flygfält finnes till
disposition.

i) För de enskilda befattningshavarna är det önskvärt att hava tillgång på
platsen till skolor för barnen samt att hava möjlighet att erhålla bostäder i den
fria marknaden i flygförläggningens närhet.

I fråga örn de olika alternativ, som kunde vara tänkbara för förläggning av
den här ifrågavarande flygflottiljen, hava flygmyndigheterna i sin skrivelse
meddelat, att chefen för försvarsstaben i ärendet verkställt en utredning
angående de strategiska synpunkterna på denna fråga. Av utredningen, vilken
med särskild skrivelse den 5 januari 1938 tillställts chefen för flygvapnet, hade
framgått, bland annat, att förläggningsplatsen av vissa strategiska skäl borde
väljas inom området mellan Hjälmaren, Vättern och Vänern samt norr (nordost)
örn sistnämnda sjö. Därest det ur andra synpunkter skulle anses lämpligt
att förlägga flottiljen sydväst eller söder örn nämnda område, men nära
Vänern, hade chefen för försvarsstaben icke velat motsätta sig detta. I så fall
borde emellertid väljas en så östligt belägen plats, som omständigheterna
medgåve.

Inom de sålunda av chefen för försvarsstaben såsom lämpliga eller godtagbara
angivna områdena hade — förutom Karlstadsförläggningen — åtskilliga
alternativa förläggningsplatser gjorts till föremål för överväganden. Vissa av
dessa platser hade av olika orsaker genast kunnat utmönstras såsom icke
lämpliga. De områden, som närmast kunde komma i fråga, vore enligt flygmyndigheternas
mening främst Närkesslätten söder örn Örebro samt Västgötaslätten.
Med hänsyn till bland annat kravet på lämplig bomb- och skjutterräng
framträdde härvid vissa delar av Västgötaslättens intill södra Vänernstranden
belägna delar såsom särskilt lämpliga. På grund av dessa överväganden hade
flygmyndigheterna ansett sig böra inrikta utredningsarbetet rörande förläggningsplats
för F 7 på följande platser och områden, nämligen: 1) Karlstad,
2) Karlskoga, 3) örebro, 4) Trollhättan och 5) södra Vänernstranden mellan
Lidköping och blädeberg.

Vad först beträffar förutsättningarna för att •— i enlighet med försvarsbeslutet
— förlägga flygflottiljen i fråga till Karlstad hava flygmyndigheterna
i sin skrivelse anfört följande:

Karlstad är ur luftstrategisk synpunkt en lämplig plats för förläggning av
bombförband. Befintligheten av andra militärt betydelsefulla mål på samma
plats (infanterietablissement och vad därtill hörer ävensom broarna över Klarälven)
kan knappast betraktas såsom ett skäl mot en förläggning av flygförband
till Karlstad.

Det till flygfält avsedda området ligner vid stadens nordvästra utkant och
är tillräckligt för anordnandet av ett flygfält av storleken omkring 1,000 X
1,000 meter. Möjligheten att för flygning utnyttja hela fältet inskränkes dock

Kungl. Maj:ts proposition nr 314.

genom dc betydande hinder, som på de flesta sidor äro belägna omedelbart
invid fältgränsen (se nedan). Vidare erfordras mycket omfattande dräneringsoch
planeringsarbeten för områdets iordningställande och det är starkt tvivel
underkastat, örn flygfältet någonsin kan bliva fullt användbart. Marken består
av mossjord, tämligen sumpig, och markytan ligger obetydligt över Klarälvens
och Vänerns nivå. Enligt erhållna uppgifter bruka stora delar av fältet vissa
tider av året stå under vatten på grund av översvämningar. Kisk föreligger
därför att marken — särskilt under vissa tider av året -— ej kommer att kunna
motstå belastning av tunga flygplan.

Flygfältsområdet begränsas i norr och väster av sammanhängande skogsklädda
bergssträckningar av delvis ansenlig höjd. Längs områdets hela östra
sida löper den numera elektrifierade järnvägen Karlstad—Kil; omkring 300
meter öster därom ligga på en höjdsträckning Värmlands regementes kaserner
(byggnader i fyra våningar). I söder gränsar flygfältsområdet till stadens
utkanter med numera i stort sett sammanhängande bebyggelse, i allmänhet
1-våningshus med flaggstänger m. m. Längs hälften av fältets södra begränsningslinje
löper vidare järnvägen till Skoghall. Denna är ännu icke elektrifierad
och beslut därom förelåg ännu icke den 13 december 1937. Förberedelser
härför äro dock vidtagna. Utanför flygfältsområdets sydvästra hörn
är terrängen ännu i huvudsak öppen.

Anförda förhållanden giva vid handen, att det avsedda flygfältet på intet
sätt motsvarar de krav på hinderfrihet runt flygfält, som numera måste uppställas.
Militär flygning i större förband, i dålig sikt (dimma) och mörker
skulle komma att medföra betydande risker för flygvapnets personal och
materiel liksom för den söder örn fältet boende befolkningen. Liknande allvarliga
risker uppstå även, då flygplanen, särskilt örn de äro lastade med bomber,
under vissa vindförhållanden tvingas att omedelbart efter starten passera in
över stadens tätt bebyggda delar. En framtida utvidgning av flygfältet kan
betraktas såsom omöjlig.

Trakten omkring Karlstad är ur vissa synpunkter lämplig för ett flygförbands
övningar. Skjut- och bombfällningsövningar torde således med fördel
kunna äga rum över Vänern. Ur synpunkten av möjlighet till ombaseringar
och övningar däri ävensom i fråga örn nödlandningsmöjligheter är landskapet
däremot föga ändamålsenligt. I stort sett saknas nämligen landningsmöjligheter
annat än inom vissa mindre områden längs Vänernstranden.

Vad angår den civila flygverksamheten framgår av en skrivelse från drätselkammaren
den 14 februari 1938, att staden räknar med att den reguljära
trafikflygningen framdeles skall dragas till staden och att — därest civilflygning
icke kan medgivas eller icke låter sig ordna på ett ur civilflygets synpunkt
godtagbart sätt på det militära flygfältet — staden har för avsikt att
anordna ett civilt flygfält vid Sjövik, d. v. s. omkring 3 å 4 kilometer söder
örn det militära flygfältet.

Att direkta anspråk på det militära flygfältet för civil flygverksamhet icke
föreligga är i och för sig av största betydelse. Fördelen därav blir emellertid
illusorisk genom att luftfartsleden Stockholm—Oslo under alla förhållanden
torde komma att förläggas över Karlstad, där då också en s. k. fakultativ
civil landningsplats torde komma att anläggas.

Önskvärdheten att i närheten av ett flygförband hava tillgång till goda
civila undervisningsanstalter kan väl tillgodoses vid en förläggning till
Karlstad.

De klimatologiska förhållandena i Karlstad kunna ur flygsynpunkt betraktas
såsom godtagbara.

Vad personalens intressen angår utgör Karlstad i fråga örn såväl skol- som
bostadsförhållanden m. m. en fördelaktig och lämplig förläggningsort.

De ekonomiska förhållandena sammanhänga dels med behovet av nybygg -

Kungl. Maj:ti proposition nr 314.

nader för själva förläggningens ordnande, dels med kostnaderna för flygfältets
anordnande.

Vad först angår behovet av nybyggnader kunna enligt den av chefen för
armén verkställda utredningen följande lokaler avstås i I 22 etablissement:
en batalj onskasern;

vissa förrådsutrymmen; dessa bliva dock otillräckliga för flottiljens behov;
fem expeditionsrum, varav 3 stycken dock mycket små (8 kvadratmeter);
en byggnad för underofficersbostäder, under vissa förutsättningar.
Därutöver kunna enligt utredningen befintliga ekonomiutrymmen utnyttjas
gemensamt av infanteriförbandet och flygflottiljen. Vissa nybyggnader
för mässlokaler för manskap bliva dock erforderliga.

Med utgångspunkt från anförda förhållanden bliva följande nybyggnader
för F 7 erforderliga (å-priserna äro beräknade efter 1934—1935 års prisnivå,
d. v. s. i huvudsaklig överensstämmelse med försvarskommissionens av 1936

års riksdag sedermera godtagna värden):

Kanslihus ............................................................... kronor 150,000: —

Skolsalsbyggnad ...................................................... » 100,000: —

Mässbyggnad för manskap ....................................... » 60,000: —

Intendenturförråd ................................................... » 60,000: —

Vapenverkstad med förråd samt fallskärms- och flyg materielförråd

...................................................... » 100,000: —

Hangarbyggnader för tre divisioner samt uppställningsplats
framför hangarerna ....................................... » 550,000: —

Verkstadsbyggnad med monteringshall ........................ » 210,000: —

Drivmedelsanläggningar, 2 stycken ........................... » 45,000: -—

Garagebyggnad jämte verkstad och förrådsutrymmen ... » 55,000: —

Flygplatsbelysning jämte transformator ..................... » 215,000: —

Elektrifiering samt vattenledningar och avloppsledningar » 175,000: —

Bombförråd ............................................................ » 20,000: —

Summa kronor 1,740,000: —

Beträffande flygfältets anordnande jämte därmed sammanhängande frågor
hava förhandlingar ägt rum med drätselkammaren i Karlstad. Resultatet av
dessa förhandlingar kan sammanfattas sålunda: Staden erbjuder sig att till
kronans förfogande kostnadsfritt ställa i stadens ägo befintligt, för det militära
flygfältet erforderligt område. Därjämte vill staden ställa vissa enskilda
personer tillhöriga områden (i anslutning till flygfältsområdet) till kronans
kostnadsfria förfogande, men förklarar sig icke vilja ikläda sig kostnader för
inlösen av de byggnader, som finnas uppförda på ifrågavarande område.
Enligt skrivelsen äro dessa byggnader approximativt taxerade till sammanlagt
65,000 kronor. Staden är vidare villig att underhålla och i vissa fall förbättra
befintliga tillfartsvägar men vill icke bidraga till erforderliga nyanläggningar.
Slutligen är staden villig framdraga vatten-, avlopps- och gasledningar
till flygfältets gräns; ledningar för elektrisk energi framdragas så,
att flygfältets behov av energi kan tillfredsställande tillgodoses.

Med utgångspunkt från anförda erbjudanden bliva följande kostnader för
flygfältets anordnande m. m. ofrånkomliga:

Flygfältsarbeten ...................................................... kronor 1,615,000: —

Inköp av vissa å »flygfältet» i enskild ägo varande byggnader
.................................................................. » 65,000: —-

Vägarbeten ............................................................ » 22,000: —

Viadukt över järnvägen mellan etablissementet och flygfältet
.................................................................. » 68,000: —

Ersättning till arrendatorer, uppskattat ........................ » 5,000: —

Summa kronor 1,775,000: —

Kungl. Maj:ts proposition nr 314.

Kostnaderna för F 7 förläggning till Karlstad kunna sålunda nied utgångspunkt
från 1934—1935 års prisnivå beräknas till:

För byggnader m. m................................................. kronor 1,740,000: —

Administrationskostnader:

6 procent å kronor 1,670,000 ................................. » 100,200: —

För flygfältet m. m................................................. » 1,775,000: —

Summa kronor 3,615,200: —

Jämfört med 1936 års riksdagsbeslut innebär detta en kostnadsökning med
2,075,200, varav för byggnader m. m. 800,200 kronor och för flygfältet m. m.
1,275,000 kronor.

Anledningarna till denna betydande kostnadsökning hava berörts i chefens
för flygvapnet och flygförvaltningens underdåniga skrivelse den 2 oktober
1937. Främst torde dessa sammanhänga med att beslutet av 1936 års riksdag
att bibehålla I 22 icke torde hava föregåtts av någon närmare undersökning
av infanterietablissementets tillräcklighet för såväl I 22 som F 7, samt vidare
—- vad flygfältet beträffar -—- med ofullständiga beräkningar rörande erforderliga
flygfältsarbeten i förening med de numera väsentligt ökade kraven
på storlek och markbeskaffenhet av det område, som måste iordningställas
till flygfält.

Ett bedömande av Karlstads lämplighet såsom förläggningsort för en
flygflottilj kan sammanfattas sålunda:

Platsen är lämplig ur följande synpunkter: det strategiska läget, undervisningsanstalter,
klimatet samt bomb- och skjutterräng.

Mot dessa fördelar stå emellertid allvarliga olägenheter. Det avsedda
flygfältet saknar helt utvecklingsmöjligheter. Fältets användbarhet är vidare
tvivelaktig på grund av markbeskaffenheten och risken för översvämningar.
Det är icke uteslutet att flygfältet, en gång iordningställt, kan komma att visa
sig praktiskt taget oanvändbart, därest icke ytterligare mycket betydande kostnader
nedläggas på detsamma. De i stort sett runt hela fältet befintliga
hindren innebära uppenbara risker för allvarliga olyckor vid militär flygning
Det kan av ekonomiska skäl betraktas såsom omöjligt att avlägsna dessa
hinder.

Trakten omkring Karlstad försvårar ett flygförbands utspridning vid krigstillfälle
och motsvarande övningar i fred och medgiver få möjligheter att undvika
svåra haverier vid nödlandningar.

Därest det militära flygfältet skulle upplåtas för den civila lufttrafiken,
skulle därmed följa betydande olägenheter.

Kostnaderna för en förläggning till Karlstad bliva betydande. De kunna
vad flygfältet beträffar icke ens exakt beräknas.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen hysa i följd av anförda förhållanden
den uppfattningen, att en förläggning av F 7 till Karlstad skulle
utgöra en olämplig, riskabel och därtill kostsam lösning, vars konsekvenser
med hänsyn till flygsäkerheten och i kostnadshänseende icke ens kunna överblickas.
Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen anse sig icke kunna
taga ansvaret för en sådan lösning. I

I fråga örn Karlskoga hava flygmyndigheterna anfört, att flygfält för närvarande
icke funnes där. Lämpligt område för flygfälts anordnande funnes
emellertid omkring 2 kilometer nordväst örn Karlskoga station. Kommunalfullmäktige
i Karlskoga hade erbjudit sig icke blott att till kronans disposition
och nyttjanderätt överlämna det ifrågavarande området utan jämväl att
iordningställa flygfält därstädes till en storlek av 1,000 X 1,000 meter samt

Kungl. Majus proposition nr 314.

att anlägga och underhålla vissa för flottiljen erforderliga vägar ävensom
vatten-, avlopps- och elektriska ledningar m. m.

Under dessa förutsättningar inskränkte sig kostnaderna för flottiljens förläggning
till Karlskoga i stort sett till kostnaderna för uppförande av de till
etablissementet hörande byggnaderna. Därjämte syntes det dock vara nödvändigt
att räkna med tjänstebostäder för delar av den icke kasernerade
personalen. Med utgångspunkt från 1934—1935 års prisnivå och i överensstämmelse
med försvarskommissionens av 1936 års riksdag sedermera godtagna
beräkningar kunde kostnaderna för flottiljens förläggning till Karlskoga
enligt närmare specifikation beräknas till 3,850,000 kronor.

Sammanfattningsvis hava chefen för flygvapnet och flygförvaltningen beträffande
Karlskogas lämplighet för förläggning av en flygflottilj anfört
följande:

Platsen är lämplig ur följande synpunkter: det strategiska läget, flygfältets
storlek, beskaffenhet och relativa hinderfrihet, frånvaron av civil reguljär
flygning, klimatet samt den tillgång som Bofors i tekniskt hänseende innebär.

Ur ekonomisk synpunkt innebär samhällets erbjudanden, att flottiljen kan
erhålla ett gott flygfält och ett ändamålsenligt etablissement under för staten
mycket gynnsamma villkor.

Mot dessa fördelar stå följande olägenheter. Flygfältets utvecklingsmöjligheter
äro begränsade och osäkra. Det omgivande landskapet är ur flera, synpunkter
olämpligt för flygövningars bedrivande och innebär vissa risker.
Särskilt utgör fältets belägenhet på kort avstånd från Bofors artilleriskjutfält
faror för flygsäkerheten särskilt vid flygning i moln eller dålig sikt. Vissa
svårigheter föreligga sannolikt att erhålla rutinerad civil lärarpersonal. Ur
den enskildes synpunkt äro skol- och bostadsförhållandena mindre gynnsamma.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen hysa i följd av anförda förhållanden
den uppfattningen, att en förläggning av F 7 till Karlskoga ur
många synpunkter erbjuder ett godtagbart alternativ. _ De därmed samtidigt
förenade olägenheterna ur synpunkten bristande möjligheter till flygförbandens
utspridning, i fråga örn utbildning och övningar samt särskilt med hänsyn
till flygsäkerheten äro emellertid av den art, att en förläggning till Karlskoga
icke kan förordas, enär andra alternativ föreligga, som icke äro förenade
med så starkt framträdande olägenheter. I

I fråga örn Örebro hava flygmyndigheterna i sin skrivelse anfört, att där
funnes ett staden tillhörigt civilt flygfält, som dock i sin nuvarande utsträckning
icke motsvarade fordringarna på ett flygfält för en flygflottilj. Emellertid
hade drätselkammaren i Örebro avgivit erbjudande att icke blott kostnadsfritt
överlämna det nuvarande fältet till kronans disposition och nyttjanderätt
utan jämväl att därutöver kostnadsfritt överlämna och till flygfält
iordningställa de ytterligare områden, som erfordrades för att flygfältet skulle
erhålla dimensionerna 1,000 X 1,000 meter. På grund av vissa hinder omedelbart
intill flygfältets gränser kunde dock denna yta icke i alla riktningar fullt
utnyttjas. Vidare hade staden förbundit sig att kostnadsfritt framdraga erforderliga
vatten-, avlopps- och elektriska ledningar till vissa punkter invid
flygfältet m. m. ävensom att vidtaga åtgärder till förhindrande i viss utsträckning
av framtida högbebyggelse i flygplatsens närhet.

Kungl. Majus proposition nr 314.

Kostnaderna för en förläggning av flygflottiljen till Örebro inskränkte sig
under angivna förutsättning i stort sett till uppförande av de till etablissementet
hörande byggnaderna. Med tillämpning av de förut angivna beräkningsgrunderna
kunde kostnaderna för förläggningen enligt närmare angiven
specifikation beräknas till sammanlagt 3,320,000 kronor.

Förutsättningarna för en flygflottiljförläggning till Örebro sammanfattades
av flygmyndigheterna sålunda:

Platsen är lämplig ur följande synpunkter: det strategiska läget, flygfältets
dimensioner och beskaffenhet, det omgivande landskapets allmänna karaktär,
undervisningsanstalterna, klimatet och bostadsförhållandena.

Ur ekonomisk synpunkt innebär slutligen stadens erbjudande, att flottiljen
kan erhålla ett gott flygfält med ett ändamålsenligt etablissement under för
staten mycket gynnsamma villkor.

Mot dessa uppenbara fördelar stå följande nackdelar. Kravet på att det
militära flygfältet skall upplåtas för civil reguljär lufttrafik, flygfältets avsaknad
av utvecklingsmöjligheter i norr och söder samt dess läge i omedelbar
anslutning till ett stort samhälle med omfattande högbebyggelse, vilket innebär
risker för militär och civil personal och egendom.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen hysa i följd av anförda förhållanden
den uppfattningen, att en förläggning av F 7 till örebro ur flera
synpunkter erbjuder ett godtagbart och fördelaktigt alternativ. De risker,
som följa med fältets läge nära inpå staden, samt flygfältets avsaknad av utvecklingsmöjligheter
i norr och söder medföra emellertid, att det icke kan
anses lämpligt, eller framsynt att till Örebro förlägga ett bombförband. Enär
andra alternativ föreligga, som icke äro förenade med anförda olägenheter,
anse sig chefen för flygvapnet och flygförvaltningen icke kunna förorda en
förläggning av F 7 till Örebro.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen hava därefter behandlat förutsättningarna
för flygflottiljens förläggande till Trollhättan och därvid anfört
i huvudsak följande:

Trollhättan innesluter åtskilliga anläggningar, som kunna betraktas såsom
sannolika mål för fientliga bombföretag. Främst märkas härvidlag Nydqvist
och Holms anläggningar och Trollhätte kraftverks maskinbyggnad och regleringsdammar
i stadens södra utkant eller sydligare delar, Stallbacka industriområde
i stadens norra utkant samt Svenska Aeroplan A.-B. ytterligare
norr därom. Det må emellertid bemärkas, att avstånden från den plats,
där ett etablissement lämpligen bör uppföras vid en förläggning av F 7 till
Trollhättan, till qvan angivna anläggningar i flertalet fall är så stort, att flygetablissementet
icke kommer att utgöra ett gemensamt bombmål med dessa
befintliga anläggningar.

Den betydande lokala spridning, som utmärker flertalet av de i Trollhättan
belägna anläggningarna utgör sålunda en faktor, som måste beaktas vid bedömandet
av lämpligheten att till denna plats förlägga ytterligare ett för
bombanfall sannolikt mål. Det bör även framhållas, att Trollhättan med sina
för hela landet viktiga anläggningar torde bliva starkt luftvärnsförsvarat. För
en till Trollhättan förlagd flottiljs vidkommande innebär detta, att flottiljen
—- därest den över huvud taget kvarligger på fredsförläggningsorten vid krigstillfälle
—. erhåller ett väsentligt bättre skydd mot flyganfall än vid en förläggning
till de flesta andra tänkbara platser.

Ett flygfält är för närvarande under iordningställande cirka 4.5 kilometer
norr örn Trollhättans centrum. Såsom nedan kommer att närmare behandlas

Kungl. Majus proposition nr 314.

erbjuda sig myndigheterna i Trollhättan i samverkan med Svenska Aeroplan
A.-B. att dels kostnadsfritt överlämna detta fält till kronan, därest ett flygförband
förlägges till staden, dels att därutöver överlämna och till flygfält iordningställa
ytterligare områden, så att flygfältet erhåller en i huvudsak cirkelrund
yta med 1,000 meters diameter jämte en därutanför liggande 100 meter
bred ävenledes iordningställd zon. Vid en förläggning av F 7 till Trollhättan
erhåller flottiljen sålunda ett flygfält av tillfredsställande dimensioner. Markbeskaffenheten
är god.

I fråga örn hinder i flygfältets omedelbara omgivningar må anföras följande.
Omkring 300 meter sydväst örn flygfältets gräns _ ligger Svenska Aeroplan
A.-B:s verkstäder. Söder örn flygfältet torde etablissementet böra förläggas.
Mellan dessa båda marker föreligger frihet från hinder inom ett några
hundra meter brett omiåde. Väster och nordväst örn flygfältet flyter den här
omkring 300 meter breda Göta älv; den västra stranden är intill ett pär
hundra meters avstånd från stranden låg. I denna riktning kan hinderfrihet
sägas föreligga inom omkring 500 meters avstånd från fältgränsen. Utanför
fältets gräns i norr och nordost är terrängen jämn och hinderfri. Samma förhållande
gäller terrängen öster örn flygfältet. På 500 meters avstånd går dock
här en kraftledning, vilken dock, i händelse så i en framtid blir nödvändigt,
kan förflyttas. Såsom sammanfattning kan sägas, att flygfältets närmaste
omgivningar äro i hög grad fria från hinder. Icke pa någon sida inskränkes
den fria inflygningen av sammanhängande hinder. Synnerligen goda utvecklingsmöjligheter
förefinnas genom att fältet kan utvidgas högst betydligt såväl
åt nordost som åt öster och ostsydost. Vid mera betydande framtida utvidgning
österut måste dock den ovannämnda kraftledningen flyttas.

Det omgivande landskapets allmänna karaktär är gynnsam för flygverksamhetens
bedrivande. Trollhättetrakten är tämligen öppen och någon mil
öster därom börjar Västgötaslätten med ganska goda baserings- och nödlandningsmöjligheter.
Vänern utgör ett lämpligt målområde för vissa övningar i
skjutning och bombfällning. Det hade dock varit till fördel, örn avståndet
till förläggningsort och målområde för skjutning och bombfällning varit
mindre.

Vad angår flygfältets användning för civil flygverksamhet föreligga från
stadens sida inga anspråk. Luftfartsleden Malmö—Göteborg—Oslo berör
icke Trollhättetrakten. Däremot föreligger behov för Svenska Aeroplan A.-B.
att få disponera flygfältet för bolagets provflygningar. I viss mån torde detta
få anses utgöra en olägenhet, ehuruväl icke av samma grad som en till en
militär flygplats förlagd reguljär trafikflygning; Heitman man heller icke
bortse från, att en »samförläggning» av en civil industri och ett militärt flygförband
kan medföra en del friktioner och irritationsmoment. Här antydda
olägenheter av en förläggning av F7 till Trollhättan uppvägas dock av de
obestridliga fördelar för flygförbandet, som en dylik samförläggning ur andra
synpunkter medför. Här må i detta avseende endast pekas på, att grannskapet
till en stor flygindustri innebär en värdefull tillgång för den tekniska
tjänsten och den tekniska utbildningen vid ett flygförband. Dessa fördelar
torde få anses uppväga de i det föregående berörda olägenheterna.

Trollhättans civila undervisningsanstalter äro sannolikt icke lika goda som
i samhällen med fullständigt läroverk. De nyss berörda möjligheterna i fråga
om den flygtekniska undervisningen äro däremot en fördel.

De klimatologiska förhållandena kunna betraktas såsom godtagbara.

Personalens intressen torde kunna väl tillgodoses i vad avser tillgången
på lämpliga bostäder. I skolhänseende är Trollhättan däremot mindre fördelaktigt
pä grund av avsaknad av fullständigt läroverk. Närheten till Väners -

Kungl. Maj.ts proposition nr 314.

borg (14 kilometer), dit bussförbindelse upprätthålles, medför dock, att
barnen kunna bo i hemmen inom förläggningsorten men gå i skola i Vänersborg.

Från Trollhättan stads drätselkammare har den 31 januari 1938 till flygförvaltningen
inkommit en skrivelse, vari efter stadsfullmäktigebeslut lämnas
vissa erbjudanden beträffande förläggning av en flygflottilj till Trollhättan.
Skrivelsen innebär i huvudsak följande: Staden överlämnar kostnadsfritt för
flygfält och etablissement erforderliga områden samt bekostar flygfältets
ävensom det därintill liggande säkerhetsområdets iordningställande. Staden
anlägger vissa nya vägar samt bekostar dessas underhåll. Staden anlägger
och bekostar ledningar för vatten och avlopp. Ledningar för elektricitet
framdragas av Trollhätte kraftverk. Staden förbinder sig att vidtaga åtgärder
till förhindrande dels av all bebyggelse inom 500 meter från flygfältets norra
och östra gränser samt dels dessutom av bebyggelse högre än 1:15 utanför
detta område samt i övriga riktningar. (I detta avseende sträcker sig Trollhättan
längre i erbjudanden än övriga orter.)

Kostnaderna för F7 förläggning till Trollhättan inskränka sig således
liksom i Örebro huvudsakligen till uppförande av de till etablissementet
hörande byggnaderna enligt nedanstående sammanställning:

Tablå utvisande kostnaderna för F 7 förläggning till Trollhättan.

Arbeten.	Kostnader. Kronor.
Kanslibyggnad med offmäss samt 4 offrum .	200,000 500.000 71.000 24(1,000 167.000 j 217.000 1 30.000 135.000 125.000 100.000 550.000 125.000 210.000 45.000 55.000 210,000 30.000 20.000 40.000 20.000 185,000
Förläggningsbaracker, 4 st.....................
Bostadslägenheter, 10 eldst., för köksförest., maskinist oell två eldare samt kökspersonal ..........................
Kok- och matinrättning....................
Angcentraler med ytterledningar ...........
Byggnad för skolsal, gymnastiksal, bad- och tvättinrättning
Vakt- och arre stbyggnad ...........
Mässbyggnad för uoff och manskap samt 4 uoffrum .
Sjukpaviljong och intendenturförräd med verkstadslokal .
Vapenverkstad med förråd och bostad för vapenhantverkare samt fallskärms-och flygm aterielförråd .............
Hangarbyggnader för tre divisioner samt uppställningsplan framför hanga-renia...................
Vattenledningar samt avloppsledningar ...
Verkstadsbyggnad med monteringshall .. .
Drivmedelsmläggningar, 2 st......
Garagebyggnad jämte verkstad och förrådsutrymmen ... .
Flygplatsbelysning jämte transformator .......
Utvändiga elektriska ledningar ...........
Bombförråd ....................
Terrasseringsarbeten .........
Stängsel .................
Administrationskostnader för ovanstående 6 %
Summa kronor
3,275,000

Som en sammanfattning av vad i det föregående anförts beträffande
Trollhättans lämplighet för förläggning av en flygflottilj få chefen för flygvapnet
och flygförvaltningen anföra följande.

Ur strategisk synpunkt är Trollhättans läge godtagbart, örn ock i vissa
lägen icke det allra bästa. Det ökade skydd, som en till Trollhättan förlagd
flottilj kan beräknas erhålla, utgör en faktor, som måste tillmätas betydelse

Kungl. Majus proposition nr 314.

vid jämförelse mellan Trollhättan och andra platser, vilka senare visserligen
måhända icke kunna anses vara i lika hög grad utsatta för flyganfall men
som å andra sidan icke heller äga motsvarande skyddsmedel.

Ett flygfält av tillräckliga dimensioner och god markbeskaffenhet kan
erhållas. Fältets omedelbara omgivning är i hög grad örn också icke fullständigt
fri från hinder. Mycket goda utvecklingsmöjligheter föreligga i två vinkeiräta
riktningar. Det omgivande landskapet, särskilt Yästgötaslätten och
Vänern, är i flera avseenden gynnsamt för ett flygförbands övningar av olika
slag. Närheten till Svenska Aeroplan A.-B. innebär såväl olägenheter som
fördelar. Frånvaron av reguljär trafikflygning är en fördel. De klimatologiska
förhållandena äro godtagbara. Ur personalens synpunkt äro bostadsförhållandena
goda och skolförhållandena drägliga. Ur ekonomisk synpunkt
innebär slutligen stadens erbjudande, att flottiljen kan erhålla ett gott flygfält
med ett ändamålsenligt etablissement under för staten mycket gynnsamma
villkor.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen hysa i följd av anförda förhållanden
den uppfattningen, att en förläggning av F 7 till Trollhättan erbjuder
ett godtagbart alternativ, som måste anses överlägset övriga i denna
utredning hittills behandlade sådana,

Slutligen hava chefen för flygvapnet och flygförvaltningen i sin skrivelse
ingående behandlat alternativet med en förläggning av flottiljen till en plats
å södra Vänernstranden mellan Lidköping och Halleberg. Myndigheterna
hava därvid anfört i huvudsak följande:

Av de i denna utredning behandlade faktorer, som böra utöva inflytande
på valet av förläggningsort för ett flygförband, är det särskilt två, som ur
fredssynpunkt förtjäna att uppmärksammas. Den ena bottnar i strävan att
erhålla ett flygfält, som icke blott har tillräckliga dimensioner och god markbeskaffenhet
utan jämväl är så fritt från omgivande hinder, att högsta grad
av flygsäkerhet skapas. Den andra sammanhänger med önskemålet att skapa
gynnsammast möjliga betingelser för flygövningarnas bedrivande; härvid
framträder särskilt betydelsen av att nära inpå fredsförläggningen hava möjligheter
till bombfällning och skjutning, det senare även mot mål i luften.

I här berörda avseenden liksom i flera andra, utgör Trollhättan en lämpligare
förläggningsort än övriga behandlade alternativ. Icke heller Trollhättan
kan emellertid betraktas såsom en fullt idealisk plats. I syfte att få
klarlagt, huruvida icke de militära fordringarna på en förläggningsort för ett
flygförband skulle kunna till fullo bliva tillgodosedda, ha chefen för flygvapnet
och flygförvaltningen verkställt undersökningar av vissa områden
och platser utöver de i det föregående behandlade. Härvid har området
mellan Lidköping och Halleberg på grund av landskapets allmänna beskaffenhet—
utpräglat slättland — och omedelbara närhet till Vänern gjorts till
föremål för särskild uppmärksamhet.

Såsom resultat av dessa undersökningar har framgått, att synnerligen
gynnsamma möjligheter för förläggning av en flygflottilj föreligga å Såtenäs
egendoms markområden omkring 23 kilometer ostnordost om Vänersborg.

Såtenäs läge ur luftstrategisk synpunkt är något lämpligare än det cirka
30 kilometer längre sydväst ut belägna Trollhättans. I fråga örn luftvärn
kommer dock en flottilj vid Såtenäs sannolikt att vara svagare skyddad, än
om den är förlagd till Trollhättan. Ur synpunkten av förhållandena i fred
framträder Såtenäs såsom i flera avseenden överlägset samtliga övriga behandlade
alternativ. Inom egendomen kan sålunda för relativt ringa kost -

Kungl. Majus proposition nr 314.

nader åstadkommas ett mycket stort flygfält av fullgod beskaffenhet, vars
omgivningar äro osedvanligt fria från hinder av alla slag. Söder och österut
gränsar flygfältet omedelbart till Yästgötaslätten med dess ganska goda baserings-
och nödlandningsmöjligheter, omedelbart väster och norr örn fältet
ligger Vänern såsom en idealisk terräng för skjutning och bombfällning.
Platsen är vidare helt fri från varje slag av civilflygning. De klimatologiska
förhållandena torde överensstämma med de för Trollhättan gällande.

Mot här angivna uppenbara fördelar stå egentligen endast vissa olägenheter
i fråga örn den teoretiska utbildningens beroende av tillgång till civila
läroanstalter ävensom i fråga örn personalens intressen av förläggning till
plats med åtminstone realskola, möjligheter att åtminstone i viss utsträckning
erhålla bostäder i allmänna hyresmarknaden m. m. Dessa olägenheter
böra emellertid icke tillmätas alltför stor betydelse, särskilt som avstånden
till Vänersborg och Lidköping icke torde utesluta, att särskilda bussförbindelser
för skolgången anordnas.

Ur ekonomisk synpunkt kommer en förlängning till Såtenäs att ställa sig
dyrbarare än övriga alternativ, därest man endast tager hänsyn till engångskostnaderna
för förläggningens ordnande. Tager man i betraktande, att en
förläggning till Såtenäs sannolikt kommer att medföra minskade utgifter för
flygövningar och transporter m. m., synes det emellertid troligt, att detta
alternativ i själva verket utgör den mest ekonomiska lösningen av F 7 förläggningsfråga.
I varje fall torde man erhålla högsta tänkbara effektivitet för
nedlagda kostnader.

Förhandlingar med ägaren till Såtenäs, hovjägmästare Lund, hava givit
vid handen, att egendomen kan förvärvas för 650,000 kronor utan inventarier.
Fastigheten är intecknad för cirka 348,000 kronor i Älvsborgs läns hypoteksförening,
varav cirka 238,000 löpa mot 4 ränta och cirka 110,000 mot 3V4
procent ränta; båda lånen amorteras med Vz procent örn året, vartill kommer
V10 procent årligt förvaltningsbidrag. För flygfältets iordningställande erfordras
250,000 kronor. Ledningar för vatten, avlopp och elektricitet bliva
något dyrare än i övriga alternativ. Slutligen måste tjänstebostäder uppföras
för i stort sett samtlig personal, motsvarande en kostnad av omkring
730,000 kronor. I övrigt bliva kostnaderna lika med de för Örebro och
Trollhättan beräknade. Det kan möjligen bliva nödvändigt att förutom
Såtenäs framdeles även inköpa cirka 60 hektar angränsande mark sydost
Såtenäs för att förhindra bebyggelse, som kan bliva till hinders vid start och
landning. Detta område torde gå att förvärva för 100,000 kronor. Denna
kostnad är emellertid ej upptagen i vidstående kostnadstablå, dels emedan
behov av ifrågavarande utökning icke för närvarande föreligger, dels enär
den nordöstra delen av Såtenäs egendom framdeles eventuellt kan delvis frånsäljas
såsom möjligen icke erforderlig för flottiljens behov.

Med utgångspunkt från anförda förhållanden kunna de totala kostnaderna
för Såtenäs beräknas enligt vidstående tablå.

Såsom sammanfattning få chefen för flygvapnet och flygförvaltningen anföra
följande.

Betraktat ur objektivt militära synpunkter måste Såtenäs anses vara överlägset
alla andra undersökta alternativ. Då personalens intressen framdeles
sannolikt torde kunna bliva bättre tillgodosedda än vad som till en början
måhända blir fallet och då hänsyn till de relativt betydande engångskostnaderna
icke böra få tillmätas utslagsgivande betydelse, hysa chefen för flygvapnet
och flygförvaltningen den uppfattningen, att en förläggning till Såtenäs
utgör den bästa lösningen av frågan om F 7 förläggning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 314. 15

Tablå utvisande kostnaderna för F 7 förläggning till Såtenäs.

Arbeten.	Kostnader. Kronor.
Kanslibyggnad med ofF.-mäss samt 4 off.-rum ............................	200,000
	500,000

Bostadslägenheter, 10 eldst., för köksförest., maskinist och två eldare samt
kasperson al ..........................................................	71,000
Kok- och matinrättning..................................................	240,000
Angcentraler med ytterledningar ........................................	167,000
Byggnad för skolsal, gymnastiksal, bad- och tvättinrättning ..............	217,000
Vakt- och arrestbyggnad ................................................	30,000
Mässbyggnad för u.-off. och manskap samt 4 u.-off.-rum..................	135,000
Sjukpaviljong och in tendén turförråd med verkstadslokal..................	125,000
Vapenverkstad med förråd och bostad för vapenhantverkare samt fallskärms-
	100,000
Hangarbyggnader för tre divisioner samt uppställningsplan framför hanga-
Terna..................................................................	550,000
Vattenledningar samt avloppsledningar + vattenverk......................	245,000
Verkstadsbyggnad med monteringshall ..................................	210,000
Drivmedelsanläggningar, 2 st.............................................	45,000
Garagebyggnad jämte verkstad och förrådsutrymmen ....................	75,000
Flygplatsbelysning jämte transformator..................................	210,000
Utvändiga elektriska ledningar ..........................................	30,000
Bombförråd ............................................................	20.000
Terrasseringsarbeten ....................................................	85,000
Stängsel ................................................................	20,000
Tjänstebostäder å 4,000 kr./bost. (182 eldstäder) ..........................	730,000
Administrationskostnader för ovanstående 6 % ...........................	240,000
Flygfältsarbeten ........................................................	250,000
Markförvärv............................................................j	(+ 40,000) *)
Elektrifiering............................................................	125.000
Summa kronor	5,270,000
	+ 40,000 9
= kronor	5,310,000

Såsom sammanfattning av det utförda utredningsarbetet och därav följande
förslag hava chefen för flygvapnet och flygförvaltningen i sin skrivelse
den 3 mars 1938 anfört följande:

Det har av de verkställda utredningarna framgått, att en förläggning av
F 7 till Karlstad skulle innebära en olämplig, riskabel och därtill kostsam
lösning av F 7 förläggningsfråga. Det har även påvisats, att andra möjligheter
i fråga örn val av förläggningsort föreligga, vilka ur olika synpunkter
äro Karlstadsalternativet klart överlägsna.

Med anledning av anförda förhållanden anse chefen för flygvapnet och
flygförvaltningen det vara nödvändigt, att 1936 års riksdags beslut om förläggning
av F 7 till Karlstad upphäves och att flottiljen förlägges till annan
plats.

Innan myndigheterna övergå till att framlägga förslag till annan förläggningsort
för F7, böra emellertid vissa med upphävandet av beslutet örn
Karlstad såsom förläggningsort sammanhängande förhållanden först beröras.

Enligt 1936 års försvarsbeslut skulle, i överensstämmelse med försvars- i)

i) Därest fastigheten skall göras gravationsfri, torde detta icke kunna ske p& annat
sätt än genom uppköp av mot lånen svarande belopp i hypoteksbanksobligationer, vilket
torde medföra en engångskostnad av omkring 40,000 kronor.

Kungl. Majus proposition nr 314.

kommissionens förslag, flygvapnets underofficersskola förläggas till F 7,
Karlstad, i stället för till F 1, Västerås, dit skolan varit förlagd alltsedan
tidpunkten för dess första organiserande år 1932. Försvarskommissionens förslag
örn skolans förflyttning torde hava bottnat i en önskan att för underofficersskolan
utnyttja den goda tillgång på lokaler i Karlstad, som skulle
bliva en följd av Värmlands regementes fullständiga indragning. Något behov
av en förflyttning av flygvapnets underofficersskola ur synpunkten av lokaltillgången
i Västerås föreligger emellertid icke. Ur flygvapnets synpunkt är
en dylik förflyttning ej heller önskvärd; fastmera skulle en dylik åtgärd
numera vara olämplig, enär därmed skulle följa ombyte av hela den civila
lärarpersonalen, som vid underofficersskolan i Västerås vunnit rikliga erfarenheter
beträffande den speciella undervisningen vid ifrågavarande skola. Slutligen
må framhållas, att en förläggning av underofficersskolan till F 7 under
nu rådande förutsättningar skulle medföra icke oväsentligt ökade byggnadskostnader
för F 7 och detta oberoende av till vilken plats denna flottilj än
förlägges.

På anförda skäl finna chefen för flygvapnet och flygförvaltningen det vara
mest ändamålsenligt, att 1936 års riksdagsbeslut örn underofficersskolans förläggning
till F 7 upphäves och att skolan i stället allt framgent förlägges till
F 1, Västerås.

Under förhandlingarna angående Karlstad har från därvarande myndigheters
sida framförts vissa synpunkter rörande stadens mellanhavanden med
kronan i fråga örn av staden till Värmlands regementes disposition ställda
markområden m. m. I huvudsak har härvid framkommit följande. Genom
kontrakt mellan kronan och staden den 7 december 1906 har staden utan
ersättning med full äganderätt upplåtit vissa områden för Värmlands regementes
behov. I § 4 av nämnda kontrakt stadgas, att därest ifrågavarande
områden »icke längre skulle behövas till förläggning av ett infanteriregemente
eller annat truppförband av motsvarande storlek» vore kronan skyldig
att till staden utan kostnad överlåta meromnämnda områden. Under de
skriftliga förhandlingarna med Karlstads myndigheter har vid olika tillfällen
framkommit, att Karlstad med stöd av ovan relaterade paragraf anser sig
hava rätt att återfå delar av I 22 övningsfält, på grund av den minskning regementet
skall undergå enligt 1936 års försvarsbeslut. Emellertid har det visat
sig, att Karlstadsmyndigheterna göra sina krav oberoende av örn ett flygförband
förlägges till staden eller icke. Till belysande av detta förhållande må
anföras, vad drätselkammaren i sin skrivelse till chefen för flygvapnet och
flygförvaltningen den 28 januari 1938 i denna fråga anfört. Där säges följande:
»Stadens rätt att återfå regementsområdena kan icke hava blivit kringskuren
utan består enligt bestämmelserna i kontraktet mellan kronan och
staden av år 1906 allt fortfarande. Att en flygflottilj förlägges hit föranleder
ingen ändring i denna sak. Staden skall ju nämligen på sätt ovan sagts kostnadsfritt
upplåta markområden för flygfältet.»

Enär således enligt myndigheternas i Karlstad egen uppfattning en förläggning
av F 7 till Karlstad eller till annan plats icke utövar inflytande på
stadens krav på återfående av vissa markområden tillhörande 122, hava
chefen för flygvapnet och flygförvaltningen icke funnit anledning föreligga,
att i denna utredning upptaga till närmare granskning frågan örn de av
myndigheterna i Karlstad uppställda kravens rättmätighet eller vilka möjligheter,
som kunna föreligga att tillmötesgå dessa krav.

Återgående till frågan örn val av ny förläggningsort för F 7 få chefen för
flygvapnet och flygförvaltningen anföra följande. De verkställda undersökningarna
giva vid handen, att den ur objektiv militär synpunkt bästa lösningen
erhålles, örn F 7 förlägges till Såtenäs. Denna lösning måste därför

Kungl. Majus proposition nr 314. 17

av chefen för flygvapnet och flygförvaltningen givas företräde framför andra
alternativ.

Därest Kungl. Maj:t skulle anse, att en förläggning av F 7 till Såtenäs på
grund av de därmed förenade större kostnaderna icke bör ifrågakomma, bör
någon av de platser väljas, som på grund av kommunala myndigheters
erbjudanden ställer sig ekonomiskt fördelaktig och samtidigt är militärt godtagbar.
Av ifrågavarande platser är Trollhättan lämpligast och kan betraktas
såsom ett fullt godtagbart alternativ.

1 anslutning till ovanstående få chefen för flygvapnet och flygförvaltningen
anföra följande. En förläggning till Såtenäs, alternativt Trollhättan,
kommer att medföra, att den dit förlagda flottiljen erhåller ett flygfält, som
särskilt i fråga örn hinderfrihet och markbeskaffenhet är väsentligt bättre än
flygfältet på Karlsborg, dit F 6 skall förläggas. Enligt riksdagsbeslutet skall
emellertid F 6 utgöras av en tung bombflottilj, d. v. s. ett förband, som är i
behov av ett större och bättre fält än en lätt bombflottilj (F7).

Yad ovan anförts beträffande flygfälten på Karlsborg, respektive Såtenäs
(ev. Trollhättan) synes göra det lämpligt, att en omplacering av flottiljerna
kommer till stånd. Till Karlsborg bör således förläggas den lätta bombflottiljen
och till Såtenäs (ev. Trollhättan) den tunga. I huvudsak innebär
en dylik omläggning ingen annan förändring i hittills vidtagna dispositioner
än att vid Såtenäs (ev. Trollhättan) uppföras hangarer avsedda för tunga flygplan
i stället för för lätta sådana, under det att de för Karlsborg beräknade
större hangarerna i motsvarande grad minskas. Den nu under uppförande
varande hangaren för en tung division är i.huvudsak tillräcklig för två lätta
divisioner. I stället för ytterligare två hangarer för tunga divisioner på denna
plats erfordras sålunda endast en hangar för en lätt division.

Slutligen få chefen för flygvapnet och flygförvaltningen anföra följande.
Enligt 1936 års riksdagsbeslut skall F 7 uppsättas från och med den 1 juli
1940. För att detta skall bliva möjligt är det oundgängligen nödvändigt, att
för flygfältets iordningställande erforderliga arbeten igångsättas och slutföras
under budgetåret 1938/1939. Under 1939/1940 måste de erforderliga
byggnaderna uppföras och flygfältet samtidigt ligga i vall.

Av anförda skäl synes det nödvändigt, att frågan örn F 7 förläggning förelägges
innevarande års riksdag för principbeslut i fråga örn platsen. Vidare
erfordras, att innevarande års riksdag beviljar de medel, som erfordras för
markförvärv och flygfältsarbeten ävensom för vissa förberedelser i övrigt vid
Såtenäs, varemot med beviljande av medel för etablissement m. m. lämpligen
bör anstå till 1939 års riksdag. Därest Eders Kungl. Majit finner det lämpligt
att i stället för Såtenäs föreslå Trollhättan såsom förläggningsort, erfordras
under budgetåret 1938/1939 medel endast för förberedelser av olika slag.
Härför kunna 100,000 kronor beräknas vara tillfyllest. Flygfältets iordningställande
kommer enligt erbjudandet av drätselkammaren att igångsättas så
snart beslut i förläggningsfrågan föreligger och beräknas tagas i bruk i full
utsträckning sommaren 1940.

Flygmyndigheternas skrivelse utmynnar i förslag,

att 1936 års riksdagsbeslut om förläggning av F 7 till Karlstad måtte upphävas,

att F 7 måtto förläggas till Såtenäs och att härför måtto anvisas ett belopp
av 5,310,000 kronor, varav 1,000,000 kronor för budgetåret 1938/1939 samt
återstoden under budgetåret 1939/1940,

att — därest förslaget om flottiljens förläggning till Såtenäs icke skulle
vinna Kungl. Majlis gillande — F7 måtte förläggas till Trollhättan och här Bihang

till riksdagens protokoll 1038. 1 sami. Nr 311. 97i 38 2

Kungl. Majus proposition nr 314.

för anvisas ett belopp av 3,275,000 kronor, varav 100,000 kronor för budgetåret
1938/1939 och återstoden under budgetåret 1939/1940,

att flygvapnets underofficersskola måtte förläggas till Västmanlands flygflottilj
samt

att F 7 skulle utgöra tungt bombförband och Karlsborgs flygflottilj lätt
bombförband.

Flygmyndigheterna hava slutligen i skrivelsen meddelat, att chefen för
försvarsstaben i ärendet anfört, att Såtenäs ur luftskyddssynpunkt vore att
föredraga framför Trollhättan men att även Trollhättan vore godtagbart som
förläggningsplats samt att det vore av synnerlig vikt att arbetet med förläggningens
ordnande igångsattes redan instundande sommar.

Efter avlåtandet av den nyssnämnda skrivelsen den 3 mars 1938, för vars
huvudsakliga innehåll sålunda redogjorts, hava flygmyndigheterna efter hand
inkommit med ytterligare utredning i den föreliggande förläggningsfrågan.

Sålunda har flygförvaltningen i skrivelse den 12 mars 1938, i anslutning
till det i den föregående skrivelsen framlagda förslaget örn förvärvande av
egendomen Såtenäs i Tuns socken av Skaraborgs län för anordnande av flygflottilj
förläggning där, till närmare behandling upptagit frågan örn sättet
för egendomens förvärvande. Flygförvaltningen har därutinnan meddelat,
att ämbetsverket med egendomens’ägare, hovjägmästaren P. A. Lund, upptagit
förhandlingar örn inköp av densamma. Som resultat av förhandlingarna hade
från Lund till flygförvaltningen överlämnats ett utkast till köpekontrakt,
enligt vilket Lund till Kungl. Majit och kronan försålde egendomen på i
kontraktet närmare angivna villkor för en köpeskilling av 650,000 kronor.
Tillika hade meddelats, att utsikt saknades att genom frivillig överenskommelse
med ägaren erhålla förmånligare villkor än utkastet innehölle. I anslutning
härtill har flygförvaltningen anfört följande:

Ämbetsverket har låtit värdera egendomen genom arméförvaltningens
fortifikationsstyrelses domänofficer översten N. Wikander och domänintendenten
i Skaraborgs län ryttmästaren B. Ekberg, vilka avgivit ett den 1 mars
1938 dagtecknat värderingsinstrument, däri egendomen åsatts ett värde av
614,700 kronor.

Vid sin prövning av utkastet till köpekontrakt har ämbetsverket funnit,
anledning till följande huvuderinringar mot detsamma.

Köpeskillingen skulle utgöra 650,000 kronor. Detta belopp synes, med
hänsyn till önskvärdheten att få till stånd en frivillig uppgörelse, visserligen
kunna ur kronans synpunkt godtagas. På sätt nedan skall påvisas, överstiger
emellertid den verkliga förvärvskostnaden enligt avtalsutkastet väsentligt berörda
belopp.

Det förutsättes i utkastet, att kronan skulle i avräkning å köpeskillingen
övertaga två hypotekslån för tillhopa cirka 348,000 kronor. Det har under
förhandlingarna av jordägarens ombud uppgivits, att en överenskommelse
med vederbörande hypoteksinrättning örn frigörande av lånen — vilka vore
bundna till respektive år 1990 och år 2000 — komme att draga en kostnad av
cirka 40,000 kronor. Med nämnda belopp har även räknats i skrivelsen den
3 mars 1938.

Utöver köpeskillingen samt kostnaden för lånens frigörande skulle emel -

Kungl. Majus proposition nr 314.

lertid kronan vid en uppgörelse i enlighet med utkastet åtaga sig ytterligare
ekonomiska förpliktelser. Jämlikt § 4 mom. 1 skulle kronan sålunda övertaga
viss förpliktelse att årligen leverera 90 kg råg till en välgörenhetsinrättning.
Det kapitaliserade värdet härav torde kunna beräknas till cirka 300 kronor.
Härjämte skulle kronan enligt sagda paragraf, mom. 2—5 ikläda sig ansvar
för odlingslån, vilkas kapitaliserade värden synas kunna uppskattas till sammanlagt
ungefär 12,500 kronor. Vidare har jordägaren förbehållit sig att framdeles
få lyfta ett till cirka 14,000 kronor beräknat ersättningsbelopp för skada
å egendomen till följd av Vänerns reglering, oaktat nämnda skada icke inträffat
vid tiden för överlåtelsen.

Samtliga nu nämnda prestationer från kronan eller jordägaren förbehållna
rättigheter lära rätteligen vara att anse såsom tillägg till köpeskillingen, vilken
på grund härav finge anses ökad med cirka (40,000 + 300 + 12,500 + 14,000) =
66,800 kronor eller till cirka 716,800 kronor. Detta belopp anser flygförvaltningen
med hänsyn till egendomens taxeringsvärde 548,800 kronor och ovannämnda
värdering å 614,700 kronor vara för högt.

På grund härav torde vara nödvändigt att tillgripa expropriation. Kostnaderna
härför beräknar ämbetsverket enligt följande grunder:

Expropriationsersättning ...................

Expropriationskostnader ...................

Oförutsedda utgifter .........................

......................... » 15,000:

........................ » 10,000:

Summa kronor 640,000: —

Enligt angivna beräkningar är egendomens förvärvande medels expropriation
för kronan avsevärt fördelaktigare än enligt förenämnda avtalsutkast.
Själva expropriationsersättningen synes kunna beräknas till det av Wikander
och Ekberg satta värde avrundat till 615,000 kronor, vilket överstiger taxeringsvärdet,
548,800 kronor, med icke mindre än 66,200 kronor.

Under åberopande av det sålunda anförda hemställde flygförvaltningen,
att Kungl. Maj:t måtte dels förordna, att egendomen Såtenäs skulle för förläggning
av F 7 i den ordning lagen den 12 maj 1917 örn expropriation stadgar
till kronan avstås, dels ock av det i chefens för flygvapnet och flygförvaltningens
skrivelse den 3 mars 1938 för budgetåret 1938/1939 begärda anslaget,
därest detsamma av riksdagen beviljades, för ifrågavarande ändamål ställa
till flygförvaltningens förfogande ett belopp av 640,000 kronor.

Därefter hava chefen för flygvapnet och flygförvalVningen i skrivelse den
31 mars 1938 inkommit med kompletterande utredning rörande vissa med en
förläggning till Såtenäs alternativt Trollhättan sammanhängande förhållanden.

Myndigheterna hava därvid till en början upptagit frågan, huruvida icke
vid en förläggning till Såtenäs delar av egendomen kunde vara tillfyllest för
flottiljens behov, varvid andra delar kunde tänkas av kronan försäljas eller
överlämnas till domänverkets förvaltning. Härutinnan verkställda undersökningar
gåve vid handen, att flottiljens behov av utrymmen, inräknat skjutoch
bombfällningsterräng, syntes kunna tillgodoses utan att hola egendomen
toges i anspråk. Sålunda vore vissa i och för sig icke obetydliga områden å
egendomens östra delar för närvarande icke oundgängligen nödvändiga för
flottiljens behov. Domänintendenten i Skaraborgs län hade värderat dessa

Kungl. Majus proposition nr 314.

områden till 100,000 kronor. Vid ett inköp av Såtenäs syntes det emellertid
knappast vara möjligt att ur köpet utesluta ifrågavarande delar av egendomen.
På förfrågan hade domänstyrelsen förklarat sig intet hava att erinra mot att
ifrågavarande delar ställdes under domänverkets förvaltning.

Myndigheterna hava vidare ingått på en närmare utveckling av sitt i skrivelsen
den 3 mars 1938 gjorda uttalande, att det syntes troligt, att Såtenäsalternativet
med hänsyn till minskade utgifter för flygövningar och transporter
m. m. i själva verket utgjorde den mest ekonomiska lösningen av
flottiljens förläggningsfråga. Myndigheterna hänvisade därutinnan till en av
chefen för flygvapnet utarbetad, skrivelsen bifogad P. M., av vilken framginge,
att de årliga kostnaderna för flygvapnets övningar m. m. vid en förläggning
till Trollhättan kunde beräknas bliva minst 38,000 kronor högre än
vid en förläggning till Såtenäs. Härtill komme, att kostnaderna för underhåll
av flygfältet i Trollhättan bleve icke oväsentligt högre än motsvarande
kostnader i Såtenäs. Slitningen av flygfältet i Trollhättan komme nämligen
att bliva större än vid Såtenäs på grund av aeroplanfabrikens flygningar å
det förra fältet och fabriksbolaget vore icke villigt att bidraga med underhållskostnaderna
för flygfältet.

Vidare hava flygmyndigheterna i skrivelsen den 31 mars 1938 ånyo upptagit
till behandling den i skrivelsen den 3 mars 1938 berörda frågan örn
fördelar och olägenheter av den avsedda gemensamheten med aeroplanfabriken
ifråga örn begagnandet av flygfältet i Trollhättan vid en förläggning dit.
För att förbereda en reglering av förhållandena i olika hänseenden mellan
kronan (flygflottiljen) och fabriksbolaget vid en dylik gemensamhet hade
myndigheterna fört vissa skriftliga förhandlingar med bolaget. På grund av
vad vid dessa förhandlingar framkommit måste de olägenheter, som antytts
i skrivelsen den 3 mars 1938, anses vara väsentligt allvarligare än vad man
tidigare haft anledning befara. Bolagets provflygningar komme att få en
betydande omfattning och bolaget förbehölle sig full frihet angående tiderna
för dessa. Bolaget kunde icke förbinda sig att ställa sig i beroende av den
militära flygverksamheten, varmed indirekt måste anses följa, att flottiljens
verksamhet måste underordnas bolagets godfinnande. Det framginge vidare,
att bolaget räknade med att flygfältet skulle förbliva bolagets egendom men
få kostnadsfritt disponeras av kronan, som skulle helt svara för och bekosta
flygfältets utrustning, underhåll, skatter m. m. De anförda förhållandena
medförde, att den i skrivelsen den 3 mars 1938 uttalade uppfattningen, att
de med en samförläggning förenade olägenheterna skulle komma att uppvägas
av därmed förenade fördelar, icke längre kunde vidhållas. Olägenheterna
måste numera anses komma att bliva vida större än fördelarna.

Med anledning av en av Axvalls municipalnämnd den 22 mars 1938 gjord
framställning örn att Axvalla hed borde komma i åtanke som förläggningsort
för flygflottiljen har chefen för flygvapnet med skrivelse den 5 april 1938
inkommit med en rapport över verkställd rekognoscering rörande möjligheterna
för en dylik förläggning. Rekognosceringen hade utförts den 30

Kungl, Majis proposition nr 314.

och 31 mars 1938 av byggnadsassistenten C. Gunnarson med biträde av
schaktmästaren T. E. Öhberg. Av rapporten framginge, att de uppskattade
kostnaderna för anordnande av flygfält å Axvalla hed uppginge till 2,250,000
kronor. Med tillämpande av de beräkningsgrunder, som använts i chefens
för flygvapnet och flygförvaltningens utredning rörande flottiljens förläggning,
skulle kostnaderna för en förläggning till Axvall bliva för etablissementet
3,300,000 kronor, för flygfältet 2,250,000 kronor och för tjänstebostäder
450,000 kronor eller tillhopa 6,000,000 kronor. Till denna summa komme
emellertid ytterligare kostnader. Sålunda bleve det nödvändigt, att kronan
återförvärvade viss mark å övningsfältet, som tidigare försålts till Skaraborgs
läns landsting. Detta område måste också helt befrias från därå befintliga,
till folkhögskola anordnade byggnader. Vidare erfordrades för anordnande
av ett flygfält å Axvall ett område, som år 1935 upplåtits på 25 år till Axvalls
idrottsplatskommitté. Idrottskommittén hade på detta område nedlagt cirka
40,000 kronor för iordningställande av idrottsplats. Slutligen syntes det
sannolikt, att kronan bleve tvungen lämna vederlag till vissa jordägare, vilka
sedan gammalt använde Axvalla hed för mulbete.

Slutligen hava — i anledning av framställningar från Mariestads stadsfullmäktiges
beredningsutskott — undersökningar företagits angående möjligheterna
för att förlägga den ifrågavarande flottiljen till Björsäter i trakten
av Mariestad. Börande denna fråga har i huvudsak följande förekommit. I
skrivelse till chefen för försvarsdepartementet den 19 april 1938 har beredningsutskottet
hemställt, att ett med skrivelsen framlagt förslag till flottiljförläggning
inom Björsäters socken måtte upptagas till behandling, innan
förläggningsfrågan slutligen avgjordes. Den till förläggning föreslagna platsen
vore belägen invid Vänern och vore mycket jämn i fråga örn såväl jordens
beskaffenhet som höj dläge. Även ur dräneringssynpunkt vore den ifrågasatta
platsen synnerligen fördelaktig. För personalens trivsel ställde sig platsen i
Björsäter i flera avseenden fördelaktigare än Såtenäsförslaget. För övningar
kunde disponeras dels en betydande vik av Vänern omedelbart utanför flygfältet,
där praktiskt taget ingen båttrafik förekomme, dels även ett större
markområde å en utskjutande landtunga. Kostnaderna för fältets anordnande
ansåges bliva lägre än vid Såtenäs, särskilt som vissa bidrag till markförvärv
kunde ställas i utsikt från Mariestads stad och andra kommuner.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen hava den 25 april 1938 i anledning
av remiss inkommit med yttrande över beredningsutskottets nyssberörda
framställning och därvid till en början anmält, att flottiljens förläggande till
någon plats i trakten av Mariestad redan tidigare varit föremål för myndigheternas
överväganden. Med ledning bland annat av vissa under sommaren 1937
företagna flygfältsrekognosceringar hade det emellertid bedömts såsom icke
möjligt att efter ett riksdagsbeslut år 1938 kunna så snabbt färdigställa flygfält
å någon plats i Mariestadstrakten, att detta kunde tagas i bruk den 1 juli
1940, då flottiljen enligt gällande planer skulle uppsättas. Främst av detta
skäl hade den av myndigheterna i Mariestad nu föreslagna platsen icke upptagits
till behandling i chefens för flygvapnet och flygförvaltningens skrivelse

Kungl. Majus proposition nr 314.

den 3 mars 1938. För att kunna taga ställning till den av myndigheterna i
Mariestad verkställda utredningen hade flygmyndigheterna nu låtit verkställa
ytterligare undersökningar på platsen. Undersökningarna hade utförts av
byggnadsassistenten Gunnarson, i fråga om markförvärv m. m. under medverkan
av domänintendenten i Skaraborgs län B. Ekberg. I anslutning till
över undersökningarna avgivna rapporter ville chefen för flygvapnet och flygförvaltningen
anföra i huvudsak följande synpunkter rörande den ifrågasatta
platsens lämplighet för förläggning av en flygflottilj jämförd med motsvarande
förhållanden vid Såtenäs:

Goda möjligheter föreligga att anordna ett flygfält vid Björsäter. Det föreslagna
fältet har tillräckliga dimensioner och är i detta avseende jämnbördigt
med Såtenäs. Flygfältets omgivningar vid Björsäter medgiva även, liksom
fallet är vid Såtenäs, möjligheter till framtida utvidgning. De närmaste omgivningarna
kring fältet vid Björsäter medgiva i huvudsak obehindrad inflygning
från norr och från söder. I väster befintlig skogklädd höjdsträckning och
Björsäter-gårdarna i öster inskränka däremot den fria inflygningen i nämnda
riktningar. Motsvarande förhållanden äro vid Såtenäs gynnsammare.

Markens beskaffenhet på fältet vid Björsäter torde sannolikt medgiva, att
ett flygfält med erforderlig hållfasthet anordnas. Marken på Såtenäsfältet är
dock bättre.

Det kring Björsäter liggande landskapets allmänna karaktär kan betraktas
såsom i stort sett godtagbar ur synpunkten av en flottiljs övningar av olika
slag. Baseringsmöjligheterna utanför flygfältet äro dock bättre i trakten av
Såtenäs. Samma förhållande gäller i fråga örn möjligheten att erhålla för
bombfällning och skjutning lämpliga mark- och vattenområden.

Önskemålet ur såväl tjänstens som den enskildes synpunkt att förlägga
flottiljen i närheten av en plats med ordnade skolförhållanden tillgodoses
sannolikt något bättre vid en förläggning till Björsäter. Det må emellertid
beaktas, att gymnasium icke finnes i Mariestad lika litet som i närheten av
Såtenäs. Vad personalens intressen i övrigt angår blir det i båda fallen nödvändigt
att uppföra tjänstebostäder å förläggningsplatsen. Vad Björsäter beträffar,
blir avståndet från Mariestad till den avsedda platsen för flottiljens
etablissement med den planerade sträckningen av landsvägsförbindelserna omkring
13 å 14 kilometer. Detta avstånd måste anses vara för stort för att personalen
i större utsträckning skall utan betydande olägenheter för tjänsten
kunna vara bosatt i staden. Vid de verkställda kostnadsberäkningarna har
dock räknats med tjänstebostäder endast för omkring två tredjedelar av personalen.
Den återstående delen skulle således hänvisas till att bo i Mariestad.

Yad så de ekonomiska förhållandena beträffar så kunna byggnadskostnaderna,
vad etablissementet angår, beräknas bliva lika i båda alternativen,
övriga kostnader sammanhänga med markförvärv, flygfältets iordningställande
och i anslutning därtill erforderliga arbeten samt tjänstebostäder. En jämförelse
mellan beräkningarna i den underdåniga skrivelsen den 3 mars 1938
angående F 7 förläggning och i till denna skrivelse fogad bilaga giva vid handen
följande:

	Såtenäs	Bjorsäter
Markförvärv........................	690,000	550,000
Flygfältets iordningställande........ Tjänstebostäder ....................	250.000	650,000
730.000	500,000
Summa	1,670,000	1.700.000 !

Kungl. Maj:ts proposition nr -Sid.

I ovanstående tabell ingå icke kostnaderna för vatten och avlopp, terrasseringsarbeten
m. m. Med hänsyn till att flottiljens etablissement i Björsäteralternativet,
därest etablissementet icke skall förläggas helt skyddat, måste
förläggas å väsentligt mera stenbunden mark än å Såtenäs, måste man emellertid
räkna med att nämnda kostnader bliva något högre i Björsäteralternativet
än i Såtenäsalternativet. Det synes sålunda sannolikt, att en förläggning
till Björsäter skulle medföra något högre kostnader än vid en förläggning till
Såtenäs.

Av det ovan i fråga örn kostnaderna anförda framgår, att dessa i Björsäteralternativet
kunna bliva något högre eller något lägre än i Såtenäsalternativet,
beroende på den uppgörelse, som kan komma att träffas mellan kronan och
vederbörande kommunala myndigheter. Dessa differenser äro emellertid så
obetydliga, att man i stort sett kan betrakta Björsäter- och Såtenäsalternativen
såsom ur ekonomisk synpunkt jämnbördiga.

Yad slutligen tidsfaktorn angår få chefen för flygvapnet och flygförvaltningen
anföra följande.

En förläggning av F 7 till Såtenäs medgiver flottiljens planenliga uppsättning
från och med den 1 juli 1940. En förläggning till Björsäter kommer med
hänsyn till att flygfältet kan tagas i anspråk för flygtjänst först sommaren
1942 att medföra två års försening med flottiljens uppsättning. Därest — med
hänsyn till de ytterligare utredningar, som oundgängligen erfordras, innan
statsmakterna kunna fatta slutgiltig ställning till Björsäteralternativet — frågan
skulle komma att avgöras först av nästa års riksdag, skulle förseningen
av F 7 uppsättning sannolikt komma att uppgå till tre år.

Som en sammanfattning av undersökningarna rörande Björsäter hava chefen
för flygvapnet och flygförvaltningen i sin nyssberörda skrivelse anfört, att
möjligheter förelåge att till Björsäter förlägga en flygflottilj under i stort
sett goda förhållanden. Dessa vore dock icke gynnsammare eller i flera betydelsefulla
avseenden ens lika gynnsamma som vid en förläggning till
Såtenäs. Kostnaderna vore ej heller lägre, i varje fall icke nämnvärt. Anordnandet
av en flygflottilj förläggning vid Björsäter droge avsevärt längre tid
än vid Såtenäs och kunde icke genomföras till den för flottiljens uppsättning
bestämda tidpunkten. Då sålunda en förläggning av F 7 till Björsäter i stället
för till Såtenäs icke skulle medföra några fördelar men däremot omöjliggöra
flygvapnets planenliga uppsättning, finge chefen för flygvapnet och flygförvaltningen
avstyrka en förläggning av flygflottiljen i fråga till Björsäter.

Sedan beredningsutskottet med skrivelse den 25 april 1938 inkommit med
viss ytterligare utredning i ärendet, varvid ifrågasatts, bland annat, att flygfältet
skulle erhålla ett i viss mun annat läge än som i den första skrivelsen
föreslagits, vilket skulle medföra, att fältet skulle kunna färdigställas till den
1 juli 1940, har chefen för flygvapnet den 3 maj 1938 till chefen för försvarsdepartementet
avgivit en promemoria i ärendet. Däri har framhållits, att det
föreslagna ändrade läget av flygfältet med hänsyn till omkringliggande hinder
icke kunde ur flygsäkerhetssynpunkt godtagas. Flygmyndigheternas undersökningar
och beräkningar rörande tidsförhållanden och kostnader hade utgått
från ett läge för flygfältet, som vore ur flygteknisk synpunkt godtagbart,
även örn förhållandena icke heller här bleve do bästa. Detta fält kunde enligt
flygmyndigheternas uppfattning icke befinna sig i för bombförband godtag -

Departements chefen.

Kungl. Majus proposition nr 314.

bart skick den 1 juli 1940. I fråga om de av beredningsutskottet gjorda jämförelserna
mellan Såtenäs och Björsäter ville chefen för flygvapnet framhålla,
att flygfältet vid Såtenäs komme att bliva ur olika synpunkter bättre än det
vid Björsäter, att övningsmöjligheterna vid Såtenäs komme att särskilt i fråga
örn bombfällning och skjutningar bliva bättre än vid Björsäter samt att
flottiljen vid Såtenäs kunde — i motsats till vid Björsäter — erhålla ett
klart avgränsat och i hög grad koncentrerat område för sin verksamhet.

Med skrivelse den 4 maj 1938 har beredningsutskottet överlämnat en promemoria
rörande frågan örn flygfält vid Björsäter, däri utskottet närmare utvecklat
skälen för att flygflottiljens förläggning till Björsäter enligt utskottets
mening icke skulle komma att fördröja flygfältets färdigställande och ej
heller i andra avseenden vore mindre fördelaktig än en förläggning till Såtenäs
utan tvärtom medförde beaktansvärda fördelar. Utskottet har därvid åberopat,
bland annat, ett av statens lantbruksingenjör H. Welin-Berger och jordbrukskonsulenten
hos Älvsborgs läns norra hushållningssällskap H. Djurberg utfärdat
utlåtande angående en av dem den 2 maj 1938 företagen okulär besiktning
av de till flygfält föreslagna områdena vid Björsäter och Såtenäs.

Slutligen har chefen för flygvapnet den 6 maj 1938 inkommit med ytterligare
en promemoria i ärendet, däri särskilt framhållits, att Såtenäs-alternativet
erbjöde åtskilliga fördelar i övningshänseende framför Björsäteralternativet.

Den första fråga, som i detta ärende lärer böra upptagas till bedömande,
är det av chefen för flygvapnet och flygförvaltningen framförda önskemålet
örn upphävande av 1936 års beslut att förlägga en av de till nyuppsättning
planerade flygflottiljerna till Karlstad. De mot denna förläggning från myn
digheternas sida anförda betänkligheterna äro av två slag, dels ekonomiska
och dels militärt-organisatoriska.

I ekonomiskt hänseende betingades 1936 års beslut örn en flygförläggning
i Karlstad bland annat därav, att genom den samtidigt beslutade nedskärningen
av Värmlands regemente till en infanterikår vissa delar av regementets
nuvarande etablissement skulle kunna frigöras för att användas till flygflottilj
förläggning. I detta hänseende är emellertid att märka, att försvarsbeslutet
såtillvida avvek från de förslag, som framlades såväl av 1930 års försvarskommission
som av Kungl. Majit i 1936 års försvarsproposition, att dessa
senare inneburo, att Värmlands regemente skulle helt indragas. Bibehållandet
av regementet i form av en infanterikår rubbar naturligen i väsentlig
grad förutsättningarna för att bereda tillräckliga utrymmen åt flygflottiljen
i det befintliga kasernetablissementet. I försvarsbeslutets kostnadsberäkningar
för flygflottiljens anordnande upptogos emellertid samma byggnadskostnader
som de av försvarskommissionen och i försvarspropositionen beräknade.
Av utredningen i förevarande ärende framgår, att kostnaderna för ordnande
av flygflottiljens förläggning till Karlstad — frånsett flygfältets iordningställande
-— numera kunna beräknas till 1,840,000 kronor, ett belopp som
med 800,000 kronor överstiger det i försvarsbeslutet angivna. Även örn

Kungl. Majus proposition nr 314.

nämnda belopp skulle kunna något nedpressas, synes det uppenbart, att byggnadskostnaderna
komma att bliva väsentligt högre än som beräknats, vilket
framför allt lärer vara att tillskriva den nyssberörda omständigheten, att
etablissementet enligt försvarsbeslutet även skall lämna utrymme åt den beslutade
infanterikåren.

Den väsentligaste kostnadsökningen i förhållande till försvarsbeslutets beräkningar
hänför sig emellertid till iordningställandet av flygfältet. I försvarsbeslutet
—- liksom i försvarskommissionens betänkande och i försvarspropositionen
— upptogos kostnaderna härför till ett belopp av 500,000
kronor. Denna summa angavs i samtliga fall vara byggd på uppgifter från
stadsingenjörskontoret i Karlstad. Vid de undersökningar, som sedermera
vidtagits av flygvapnets myndigheter, har utrönts, att denna beräkning uppenbarligen
vilar på förutsättningar, som i själva verket icke varit för handen.
Utan att här kunna närmare ingå på huru den nämnda kostnadssiffran ernåtts,
har jag att konstatera, att enligt av flygmyndigheterna företagna undersökningar
och beräkningar, vilkas riktighet anledning icke förefinnes att ifrågasätta,
iordningställandet av flygfält i Karlstad skulle draga en kostnad av sammanlagt
1,775,000 kronor, d. v. s. 1,275,000 kronor mera än som i försvarsbeslutet
beräknats.

Då sålunda kostnaderna för en förläggning av flygflottiljen till Karlstad
enligt den i detta ärende förebragta utredningen skulle komma att överstiga
vad som enligt försvarsbeslutet beräknats med över 2,000,000 kronor, synes
det stå klart, att de skäl av ekonomisk art, som ansetts tala för en dylik förläggning,
i mycket avsevärd grad försvagats.

Från flygmyndigheternas sida har emellertid gjorts gällande, att även frånsett
de ekonomiska synpunkterna den tilltänkta förläggningen av flygflottiljen
till Karlstad skulle vara förenad med allvarliga olägenheter. Främst
hänföra sig dessa invändningar till flygfältets beskaffenhet. På grund av
markens lösa konsistens och fuktiga belägenhet anse myndigheterna det
tvivel underkastat, örn flygfältet någonsin skall kunna bliva fullt användbart,
i varje fall för tunga bombplan. Härtill kommer, att flygfältet på flera sidor
begränsas av besvärande hinder. Utmed ena sidan löper den elektrifierade
järnvägen Karlstad—Kil. Längs hälften av fältets södra begränsningslinje
går järnvägen Karlstad—Skoghall, vars elektrifiering förberedes. På andra
sidor begränsas fältet av skogsklädda bergssträckor. Flygmyndigheterna hava
i ärendet uttalat, att dessa i stort sett runt hela fältet befintliga hinder innebära
uppenbara risker för allvarliga olyckor vid militär flygning. Som helhetsomdöme
örn Karlstadförläggningen hava myndigheterna anfört, att denna
skulle utgöra en olämplig, riskabel och därtill kostsam lösning av förläggnings
frågan.

För min del har jag icke kunnat undgå att finna de emot flygflottiljens
förläggning till Karlstad anförda invändningarna grundade på starka skäl.
Att en dylik lösning blir väsentligt dyrare än som räknats med i försvarsbeslutet
har redan framhållits. Då därtill kommer, att nian enligt vad myndigheterna
påvisat även med dessa ökade kostnader skulle erhålla en förlägg -

Kungl. Maj:ts proposition nr 314.

ning, som i viktiga hänseenden måste betecknas som otillfredsställande och
ur säkerhetssynpunkt riskabel, har jag — efter att hava vid ett personligt
besök på platsen tagit del av de lokala förhållandena därstädes — kommit till
den uppfattningen, att klokheten och försiktigheten bjuda att övergiva
tanken på att förlägga den ifrågavarande flygflottiljen till Karlstad.

Därest på sätt jag salunda vill föreslå beslutet örn förläggande av F 7 till
Karlstad upphäves, uppställer sig omedelbart frågan örn vilka konsekvenser
ett sådant beslut kan eller bör medföra med avseende å användningen av de
utrymmen i ärmlands regementes nuvarande etablissement, som avsetts
skola övertagas av F 7. Det år 1936 fattade beslutet örn Värmlands regementes
nedskärande till en kår, Värmlands fältjägarkår, var som förut framhållits
i viss mån betingat av att F 7 förutsattes skola förläggas till Karlstad. Örn
nu så icke kommer att ske, ligger det nära till hands att överväga, huruvida
icke Värmlands regemente lämpligen borde bibehållas som ett infanteriregemente
av normal storlek och minskningen till en kår i stället kunde utan motsvarande
olägenheter ske med något annat infanteriregemente. Ett särskilt
skäl härför utgör den omständigheten, att Karlstads stad kan förväntas
komma att göra gällande vissa å tidigare överlåtelseavtal grundade anspråk
på återbekommande av delar av det nuvarande övningsfältet, därest Värmlands
regementes minskning till en kår genomföres. Ett regemente, som i
stället vore tänkbart att reducera till en kår är Livgrenadjärregementet, vars
nuvarande etablissement i Linköping enligt försvarsbeslutet skall delvis övertagas
av det till nyuppsättning beslutade Östgöta luftvärnsregemente. Att en
sådan lösning — samtidigt som den medförde, att etablissementet i Karlstad
bleve helt utnyttjat för sitt ändamål — skulle medföra vissa fördelar av bland
annat ekonomisk art synes stå klart. Däremot tarvar frågan rätt ingående
undersökningar rörande de föreliggande militära och organisatoriska betingelserna
för en dylik lösning. Då dessa undersökningar ännu icke kunnat slutföras,
är jag icke beredd att nu uttala någon bestämd bening rörande förevarande
spörsmål. Frågan torde icke heller med nödvändighet behöva slutligen
lösas förrän vid 1939 års riksdag.

Jag övergår så till huvudfrågan i detta ärende, spörsmålet rörande platsen
för förläggning av F 7, sedan Karlstadförslaget övergivits. Såsom av den
föregående redogörelsen framgår hava flygmyndigheterna vidtagit ingående
undersökningar för ändamålet å ett flertal platser i västra och mellersta
Sverige, nämligen Karlskoga, örebro, Trollhättan, Såtenäs, Axvall och Björsäter.
Ytterligare ett antal platser har varit under övervägande men kunnat av
olika skäl redan utan närmare undersökning avvisas. Den i ärendet förebragta
utredningen synes enligt min mening utvisa, att två av de nämnda
närmare undersökta platserna, nämligen Trollhättan och Såtenäs, böra
komma i åtanke framför de övriga. Gentemot en förläggning till Karlskoga,
Örebro och Axvall hava nämligen från myndigheternas sida, såsom av det
föregående framgår, framförts så vägande invändningar av olika slag, att
dessa platser — även örn åtskilliga fördelar kunna påvisas vara förenade med

Kungl. Majus proposition nr 314.

en förläggning dit — i jämförelse med Trollhättan och Såtenäs måste komma
i bakgrunden. Och vad beträffar Björsäter, som eljest onekligen erbjuder
vissa fördelar som förläggningsplats, har jag efter tagen kännedom om olika
på frågan inverkande omständigheter kommit till den bestämda uppfattningen,
att det måste anses högeligen ovisst, huruvida ett fullgott flygfält
skall kunna iordningställas där till tidpunkten för flottiljens uppsättande.
Redan på denna grund anser jag, att Björsäter näppeligen kan ifrågakomma
såsom förläggningsplats för flottiljen. Härtill kommer, att — enligt vad
flygmyndigheterna i ärendet framhållit och jag själv vid besök på platsen
varit i tillfälle att iakttaga — övningsförhållandena särskilt i avseende å
bombfällnings- och skjutningsmöjligheter äro väsentligt fördelaktigare vid
Såtenäs än vid Björsäter. Detta beror framför allt därpå, att bombfällning
och skjutning vid Såtenäs kunna försiggå över delar av Vänern, som helt
sakna trafik, medan dylika övningar vid Björsäter måste försvåras och störas
av att motsvarande vattenområde där icke kan helt friläggas från trafik av
fiske- och andra båtar. Framhållas må för övrigt, att Björsäter-alternativet
icke heller skulle komma att bliva i någon väsentlig mån ekonomiskt fördelaktigare
än Såtenäs-alternativet, med vilket det närmast är att jämföra.

En inbördes jämförelse mellan Trollhättan och Såtenäs såsom förläggningsplatser
för F 7 erbjuder onekligen vissa svårigheter, beroende på det
värde man vill tillmäta vissa i fråga örn de två platserna förefintliga fördelar
och olägenheter i nämnda hänseende. Vad först beträffar flygfält finnas på båda
platserna goda möjligheter att erhålla ett fullgott sådant med goda utvecklingsmöjligheter.
Det omgivande landskapet är också i bägge fallen lämpligt
för ett flygförbands övningar av olika slag. Till förmån för Trollhättan-alternativet
talar den omständigheten, att förläggningen blir anknuten till en
stad med därav följande fördelar för personalen i fråga örn tillgång till
bostäder, skolor m. m. Som en med detta alternativ förknippad fördel har
också åberopats den omständigheten, att Svenska aeroplanaktiebolagets nya
flygplanfabriker komma att bliva belägna i omedelbar närhet till flottiljen
med därav följande möjligheter till reparationer m. m. Å andra sidan har
framhållits, att detta förläggningsalternativ även innebär avsevärda olägenheter,
hänförliga till de friktioner mellan flygflottiljen och bolaget som lätt
kunna komma att uppstå vid den gemensamma användning av flygfältet, som
utgör en av förutsättningarna i alternativet. Denna synpunkt har särskilt
starkt framhållits i flygmyndigheternas förenämnda skrivelse den 31 mars
1938. Ur ekonomisk synpunkt ställer sig emellertid Trollhättan-alternativet
såtillvida avsevärt fördelaktigare än Såtenäs-alternativet, att engångskostnaderna
för förläggningen till Trollhättan av flygförvaltningen beräknats till

3.275.000 kronor, medan förläggningen till Såtenäs kostnadsberäknats till

5.310.000 kronor, allt enligt 1934—1935 års prisnivå.

Den nämnda avsevärda skillnaden i engångskostnad mellan de två förläggningsalternativen
medför, att det dyrare alternativet, Såtenäs, endast bör
kunna ifrågakomma, därest påtagliga fördelar äro förknippade därmed i förhållande
till Trollhättan. Enligt flygmyndighoternas uppfattning är detta

Kungl. Majus proposition nr 314.

fallet. Sålunda äro det avsedda flygfältets omgivningar så gott som fullständigt
fria från hindrande masker. Vidare finnas i fältets omedelbara närhet
utmärkta möjligheter till övningar i skjutning och bombfällning, medan dylika
övningar i Trollhättan endast skulle kunna bedrivas på ett rätt avsevärt avstånd
från förläggningen. Slutligen har framhållits, att de förut omförmälda
olägenheterna, som äro förknippade med ett med Svenska aeroplanaktiebolaget
gemensamt utnyttjande av flygfältet i Trollhättan, icke äga någon
motsvarighet i Såtenäs. Flygmyndigheterna hava därför ansett Såtenäsalternativet
ur militära synpunkter vara överlägset alla andra undersökta
alternativ.

För egen del har jag vid ett övervägande av de olika omständigheter, som
kunna anses tala för eller emot det ena eller andra alternativet, stannat vid
den uppfattningen, att Såtenäs-alternativet erbjuder så många och påtagliga
fördelar i jämförelse med alternativet Trollhättan, att jag oaktat de väsentligt
större engångsutgifter, som därav betingas, anser mig böra förorda flottiljens
förläggande till Såtenäs. Vad som därvidlag varit för mig avgörande är icke
blott den ur övnings- och flygsäkerhetssynpunkt otvivelaktigt överlägsna belägenheten
— varom jag vid besök å bägge platserna varit i tillfälle att personligen
göra iakttagelser — utan även och framför allt den omständigheten,
att därigenom undvikas de enligt min mening påtagliga olägenheter i fråga
örn flygfältets utnyttjande, som kunna befaras bliva en följd av en förläggning
till Trollhättan. Trollhättans stad har visserligen i samverkan med
Svenska aeroplanaktiebolaget erbjudit sig att utan kostnad för statsverket
ställa för flygfält och etablissement erforderlig mark till flygförvaltningens
förfogande ävensom att bekosta flygfältets torrläggning och planering m. m.
Flygfältet skulle emellertid därvid överlämnas till flygförvaltningens förfogande
med villkor, bland annat, att bolaget icke därigenom åsamkades några
extra kostnader eller hindrades vid sina provflygningar samt att flygfältet i
sin helhet förbleve bolagets egendom. Enligt vad som framgår av flygmyndigheternas
skrivelse den 31 mars 1938 är det att förvänta, att bolagets provflygningar
komma att få en betydande omfattning. Bolaget har också förbehållit
sig full frihet angående tiderna för dessa. Vid dessa förhållanden kan
jag icke annat än dela myndigheternas uppfattning, att de inskränkningar i
fråga örn flygfältets utnyttjande, som utgöra en förutsättning för Trollhättanalternativets
genomförande, innebära alltför stora risker såväl för störningar
i flottiljens verksamhet som för andra framtida konfliktsituationer för att en
dylik förläggning skall kunna tillrådas. Härtill kommer att, enligt vad utredningen
i ärendet giver vid handen, de årliga kostnaderna för övningar, flygfältsunderhall
m. m. vid Såtenäs kunna beräknas komma att rätt avsevärt
understiga motsvarande kostnader vid en förläggning till Trollhättan.

Örn alltså flottiljen i fråga enligt min mening bör förläggas till Såtenäs,
uppställer sig till en början frågan örn förvärvet av för förläggningen därstädes
erforderlig mark. Från den nuvarande ägaren till Såtenäs egendom föreligger
anbud örn försäljning av egendomen för ett pris av 650,000 kronor utan inventarier.
Flygförvaltningen har emellertid i sin förenämnda skrivelse den

Kungl. Majus proposition nr 314.

12 mars 1938 framhållit, att den egentliga köpeskillingen enligt anbudet på
grund av vissa angivna omständigheter i själva verket finge anses uppgå till
cirka 717,000 kronor. Då egendomens taxeringsvärde utgjorde 548,800 kronor
och en på ämbetsverkets föranstaltande verkställd värdering av densamma
slutade å 614,700 kronor, ansåge ämbetsverket den begärda köpeskillingen
alltför hög. Ämbetsverket har därför ansett det vara nödvändigt att tillgripa
expropriation. Kostnaderna härför hava beräknats till 640,000 kronor. För
egen del anser jag mig icke nu kunna fatta definitiv ståndpunkt till frågan,
huruvida det föreliggande köpeanbudet bör antagas eller huruvida förvärvet
bör ske genom expropriation. Frågan därom torde det få ankomma på Kungl.
Majit att längre fram taga ställning till. I varje fall torde det knappast vara
möjligt eller lämpligt att från förvärvet utesluta vissa delar av egendomen,
vilka icke bliva direkt erforderliga för flygflottiljen. Dylika delar torde i
stället efter förvärvet böra antingen överlämnas till domänverkets förvaltning
eller också, därest så finnes lämpligt, övertagas av statens jordnämnd
i och för dess verksamhet.

Kostnaderna för andra lätta bombflottiljens förläggande till Såtenäs hava
i ärendet angivits till sammanlagt 5,310,000 kronor, därav 690,000 kronor1)
för markförvärv och 4,620,000 kronor för byggnader, flygfältsarbeten m. m.
Härvid är att märka, att sistnämnda belopp beräknats efter de arbets- och
materialpriser, som gällde under åren 1934—1935. För närvarande torde den
verkliga kostnaden ligga cirka 20 procent däröver.

Därest, på sätt jag i det följande kommer att föreslå, ett utbyte kommer
till stånd mellan Såtenäsflottiljen och den till Karlsborg förlagda flottiljen,
så att den förstnämnda flottiljen kommer att bestå av en medeltung bombflottilj
i stället för av en lätt, komma kostnaderna för Såtenäsförläggningen
att undergå vissa ökningar, vilka emellertid i huvudsak kompenseras av motsvarande
minskningar för Karlsborgsförläggningen. Sålunda beräknas hangarbyggnaderna
med uppställningsplaner komma att draga en kostnad av sammanlagt
1,095,000 kronor för en medeltung mot 550,000 kronor för en lätt
flottilj (se tabellen å sid. 15). Verkstadsbyggnaden beräknas komma att kosta

335.000 kronor mot 210,000 kronor. Slutligen anses kostnaderna för förläggningsbaracker
tarva en ökning med cirka 50,000 kronor till 550,000 kronor.
Merkostnaderna för förläggning av en medeltung bombflottilj till Såtenäs i
stället för en lätt kunna sålunda beräknas till 720,000 kronor och kostnaderna
för hela förläggningen till (5,310,000 + 720,000 =) 6,030,000 kronor, fortfarande
med utgångspunkt från 1934—1935 års priser. Med en beräknad
prisfördyring av 20 procent å byggnads- och flygfältsarbeten m. m. blir den
beräknade kostnaden för hela förläggningen (6,030,000 + 1,070,000=)

7.100.000 kronor. Inom nämnda belopp lära jämväl kunna rymmas vissa merkostnader
för en del av flygförvaltningen i kostnadsberäkningarna icke medtagna
särskilda flygfältsarbeten, vilka enligt vad under ärendets behandling
blivit utrönt torde komma att visa sig erforderliga.

i) Härav avses 40,000 kronor till åtgärder för att göra egendomen gravationsfri efter
köpet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 314.

Av det för Såtenäsförläggningens ordnande erforderliga beloppet beräknas
1,000,000 kronor böra vara tillgängliga redan under budgetåret 1938/1939 och
återstoden under därpå följande budgetår. Det nyssnämnda beloppet, 1,000,000
kronor, torde böra anvisas å kapitalbudgeten för nästkommande budgetår
under »Fonden för förlag till statsverket». Rörande sättet för avskrivning
av denna kapitalinvestering lärer chefen för finansdepartementet komma att
i annat sammanhang framlägga förslag.

I och med genomförandet av det sålunda framlagda förslaget örn förändrad
förläggningsplats för F 7 uppkomma vissa andra spörsmål, som i anslutning
därtill kräva sin lösning. Ett av dessa rör frågan örn förläggningen av flygvapnets
underofficersskola. Denna skola har alltsedan sin tillkomst varit
och är alltjämt anknuten till Västmanlands flygflottilj i Västerås. Enligt 1936
års försvarsbeslut skall skolan emellertid ingå i den flottilj, som avsetts skola
förläggas till Karlstad. Med ett upphävande av beslutet örn förläggande av
F 7 till Karlstad måste sålunda jämväl beslutet örn platsen för underofficersskolan
revideras. Flygmyndigheterna hava i sin förberörda skrivelse den 3
mars 1938 uttalat, att ur flygvapnets synpunkt en förflyttning av skolan från
dess nuvarande förläggning i Västerås icke är önskvärd utan fastmera skulle
vara ur olika synpunkter olämplig. Myndigheterna hava därför ansett beslutet
örn underofficersskolans förläggning till F 7 böra upphävas och föreslagit, att
skolan i stället allt framgent skall vara förlagd till Västmanlands flygflottilj i
Västerås. Till denna åsikt anser jag mig böra ansluta mig. Frågan örn den
sålunda föreslagna förändringen lärer emellertid böra föreläggas riksdagen
för godkännande.

Ett annat spörsmål, som i detta sammanhang bör lösas, är den av flygmyndigheterna
i skrivelsen den 3 mars 1938 upptagna och av mig förut berörda
frågan, huruvida den flottilj som föreslås skola förläggas till Såtenäs bör
— liksom Karlstadflottiljen enligt försvarsbeslutet — utgöras av en lätt
bombflottilj eller huruvida ett utbyte bör ske, så att den medeltunga bombflottilj,
som enligt försvarsbeslutet skall vara förlagd till Karlsborg (Västgöta
flygflottilj), förlägges till Såtenäs och Karlsborgsflottiljen i stället blir
en lätt bombflottilj. Flygmyndigheterna hava därutinnan framhållit, att en
förläggning till Såtenäs kommer att medföra, att den dit förlagda flottiljen
erhåller ett flygfält, som särskilt i fråga örn hinderfrihet och markbeskaffenhet
är väsentligt bättre än flygfältet å Karlsborg. Då ett av en tung bombflottilj
bestående förband vore i behov av ett större och bättre fält än en lätt
bombflottilj, syntes det lämpligt, att en omplacering av angiven art bomme
till stånd. Ett dylikt utbyte synes även enligt min mening lämpligen böra
äga rum. Rörande denna åtgärd i och för sig lärer Kungl. Majit äga besluta
utan riksdagens hörande. Då därigenom uppkomma vissa konsekvenser av
ekonomisk art, torde frågan emellertid böra underställas riksdagens prövning.

I sistnämnda hänseende har flygförvaltningen i skrivelse den 13 april 1938
anfört i huvudsak följande: För Västgöta flygflottilj å Karlsborg vore avsett
att under budgetåret 1938/1939 uppföra bland annat två hangarbyggnader för

Kungl. Maj:ts proposition nr 314.

medeltunga bombplan jämte uppställningsplaner för en sammanlagd kostnad
av 870,000 kronor (se 1938 års statsverksproposition, kapitalbudgeten: bil. 3
sid. 10). Tillsammans med den beräknade prisförhöjningen av 20 procent
stöde för ändamålet till förfogande sammanlagt (870,000 + 174,000 =)

1.044.000 kronor. En under innevarande budgetår uppförd liknande hangarbyggnad,
som sålunda ursprungligen avsetts för en medeltung division, avsåges
efter den föreslagna förändringen skola användas för två lätta divisioner.
Därvid måste dock tjänsteutrymme för den andra divisionen tillbyggas.
Under budgetåret 1938/1939 erfordrades sålunda, förutom det
nämnda tjänsteutrymmet, hangarbyggnad för den tredje divisionen jämte
uppställningsplan. De härför erforderliga kostnaderna beräknades uppgå för
det ökade tjänsteutrymmet till 70,000 kronor, för den nya hangarbyggnaden
till 225,000 kronor och för uppställningsplanen till 36,000 kronor eller tillhopa
till 331,000 kronor. Härigenom uppstode en behållning av (1,044,000 —

331.000 =) 713,000 kronor. Det sålunda inbesparade beloppet, som funnes
tillgängligt redan under budgetåret 1938/1939, borde lämpligen disponeras
för utförande redan under nämnda budgetår av sådana arbeten för Karlsborgsflottiljen,
som enligt föreliggande byggnadsprogram varit avsedda att
utföras först under budgetåret 1939/1940. De arbeten, som sålunda borde
komma till utförande, vore följande:

Officersmässbyggnad (uppföres i stället för avsedd skolsalsbyggnad;
skolsalar inredas i stället i de till officersmäss
avsedda lokalerna i kanslibyggnaden samt i
ekonomibyggnaden; för nybyggnaden disponeras de

70.000 kronor, som beräknats för skolsalsbyggnaden
jämte 20 procent tillägg därå eller 14,000 kronor samt

16.000 kronor av det till 115,000 kronor beräknade
beloppet till »slip med tillfartsväg», vilket anses

kunna nedbringas till 99,000 kronor) ..................... kronor 100,000: —

Flygmaterielförråd (80,000 kronor + 20 procent) ......... » 96,000: —

Garagebyggnad (40,000 kronor + 20 procent) ............... » 48,000: —

Flygplatsbelysning (210,000 kronor + 20 procent) ......... » 252,000: —

Flyttning av skjutbana (15,000 kronor + 20 procent) ...... » 18,000: —

Tjänstebostäder (145,000 kronor + 20 procent) ............ » 174,000: —

Administration (20,800 kronor + 20 procent) ............... » 25,000: —

Summa kronor 713,000

Tillika har flygförvaltningen anmält, att den förläggningsbarack, som
enligt föreliggande planer vore avsedd att för 120,000 kronor uppföras för
Västgöta flygflottilj under budgetåret 1939/1940, genom flottiljens förändring
till en lätt bombflottilj icke längre erfordrades utan kunde utgå ur bj''ggnadsprogrammet.

För min del anser jag mig böra tillstyrka de förändringar i byggnadsprogrammet
för Karlsborgsflottiljen, som sålunda — i anlutning till förslaget
örn flottiljens förändrade karaktär — av flygförvaltningen föreslagits. Därest

Kungl. Maj:t3 proposition nr 314.

riksdagen icke kommer att hava något att däremot erinra, är det sålunda min
avsikt att 1‘ramdeles, efter särskilda framställningar från flygförvaltningen,
tillstyrka, att den del av det för flygvapnet avsedda, i reservationsanslaget
till vissa engångskostnader för försvarsväsendets byggnader m. m. för budgetåret
1938/1939 ingående anslagsbeloppet å 7,200,000 kronor, som beräknats
åbelöpa Västgöta flygflottilj, användes i huvudsaklig överensstämmelse med
vad av flygförvaltningen i dess nyssberörda skrivelse föreslagits. Vid ett
genomförande härav blir följden, att av de för Västgöta flygflottilj planerade
byggnadsarbetena för budgetåret 1939/1940 komma att återstå allenast »slip
med tillfartsväg», kostnadsberäknad till (115,000 —16,000=) 99,000 kronor,
samt tjänstebostäder till ett belopp av (200,000 —145,000=) 55,000 kronor
jämte för administrationskostnader (35,000 — 20,800 =) 14,200 kronor, allt
enligt 1934—1935 års priser. Byggnadskostnaderna under budgetåret 1939/1940
för flottiljen i fråga skulle således komma att uppgå till sammanlagt (99,000
+ 55,000 + 14,200 =) 168,200 kronor. Då flottiljens byggnadskostnader för
budgetåret 1939/1940 förut beräknats till sammanlagt 885,000 kronor, utgör
den genom de föreslagna förändringarna uppkommande kostnadsminskningen
vid Karlsborgsflottiljen (885,000—-168,200=) 716,800 kronor, ett belopp som
i stort sett motsvarar den av ombytet föranledda kostnadsökningen vid F 7.

Slutligen torde böra med några ord beröras frågan örn de ändringar i flottiljernas
benämning, som måste bliva en följd av de föreslagna åtgärderna.
Den för F 7 fastställda benämningen Värmlands flygflottilj blir tydligen
missvisande efter flyttningen till Såtenäs. Med hänsyn till att Såtenäs ligger
i Västergötland, synes även den för Karlsborgsflottiljen fastställda benämningen
Västgöta flygflottilj framdeles bliva mindre lämplig. Nya benämningar
synas sålunda böra fastställas för såväl Karlsborgs- som Såtenäsflottiljerna.
Jag torde framdeles få tillfälle att för Kungl. Majit framlägga förslag
härom.

Under åberopande av vad sålunda anförts och med framhållande av att
proposition i ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen torde kunna avlåtas
utan hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet
stadgade tiden gått till ända, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen att

dels — med ändring av vad 1936 års försvarsbeslut därutinnan
innehåller — besluta, att flygvapnets andra medeltunga
bombflottilj skall förläggas till Såtenäs i Skaraborgs län, att
den andra lätta bombflottiljen skall förläggas till Karlsborg
samt att flygvapnets underofficersskola skall vara förlagd till
Västmanlands flygflottilj i Västerås,

dels medgiva, att flygfält och kasernetablissement m. m. för
andra medeltunga bombflottiljen må anordnas å Såtenäs huvudsakligen
i överensstämmelse med vad i det''föregående angivits
och i enlighet med därvid framlagda kostnadsberäkningar,
dels ock till markinköp m. m. för andra medeltunga bomb -

Kungl. Maj:ts proposition nr 314.

flottiljens förläggning å kapitalbudgeten för budgetåret 1938/1939
under Fonden för förlag till statsverket anvisa ett reservationsanslag
av ................................................ kronor 1,000,000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar
Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:
Anders Broberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1938.

1 sami.

Nr 314.

971 38