Kungl. Majus proposition nr 142 (Proposition 1931:142)

Kungl. Majus proposition nr 142.

Nr 142.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av visst avtal mellan kronan och Karlsborgs
kommun; given Stockholms slott den 20 februari
1931.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det
förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Carl Ekman.

U tdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kr onprinsen-Reg euten i statsrådet
å Stockholms slott den 20 februari 1931.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gaede, Hamrin, Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck,
Hansén, Rundqvist.

Chefen för försvarsdepartementet, statsministern Ekman anhåller att få
underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan örn godkännande av visst avtal mellan
kronan och Karlsborgs kommun samt anför därvid följande.

I skrivelse till Kungl. Majit den 24 mars 1925 gjorde representanter för
Karlsborgs kommun framställning örn beredande av ekonomiskt vederlag åt
kommunen, för den händelse de enligt Kungl. Maj:ts proposition (nr 50) till
1925 års riksdag angående försvarsväsendets ordnande avsedda indragningarna
Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 124 Käft. (Nr 142.) 42531 1

Framställning
av representanter
för
Karlsborgs
kommun.

Kungl. Majus proposition nr 142.

beträffande den militära förläggningen å Karlsborg bomme till stånd. Härvid
anfördes, bland annat, följande.

Knappast någon förläggningsort i landet vore till den grad beroende av militärförläggningen
som just Karlsborg. Några skatteobjekt utöver dem, som
bildades av avlöning från de militära anstalterna, förekomme knappast. All
mark inom kommunen, med undantag av ett obetydligt område, ägdes av kronan^
vadan inkomster av fastigheter vore mycket små. Enbart örn Göta ingenjörkår
förflyttades samt Karlsborgs fästning och kommendantskapet därstädes
nedlades, skulle icke mindre än 25 % av kommunens beskattningsbara belopp
komma att försvinna. Visserligen avsåges enligt berörda proposition, att en
mindre del av flygvapnet skulle komma att förläggas till Karlsborg, men även
örn så skedde, skulle en dylik förläggning i ekonomiskt avseende icke tillnärmelsevis
komma att motsvara Göta ingenjörkår.

Karlsborgs samhälle kunde ej, såsom fallet vore med många andra förläggningsorter,
påvisa, att samhället haft direkta utgifter för ditförläggningen av
truppförband, men samhället hade så att säga växt upp på och levt på det militära.
Det torde icke finnas någon enda familj inom Karlsborgs socken, om
man frånräknade personalen, vid post och järnväg, som ej direkt eller indirekt
hade sin utkomst från de militära anstalterna. Vidare hade vid beslut om utgifter,
som fattats av såväl den borgerliga som den kyrkliga kommunen, alltid
räknats med de ekonomiska möjligheter, som för tillfället förelegat. Kommunen
hade sålunda år 1919 beslutat örn inrättandet av en högre folkskola, som
sedermera ombildats till kommunal mellanskola. Örn de ifrågasatta militärförflyttningarna
bomme till stånd, torde det emellertid ej bliva möjligt för
samhället att i fortsättningen underhålla denna skola utan ekonomiskt understöd
av staten i större utsträckning, än vad gällande författningar medgäve.
Beträffande denna skola kunde framhållas, att församlingen under första hälften
av år 1924 ingått till Kungl. Majit med anhållan att slippa binda ytterligare
ordinarie lärare vid skolan, alldenstund församlingen redan då befarat indragningar
i fråga örn de militära anstalterna. Denna ansökan hade emellertid
av Kungl. Majit blivit avslagen.

Det kunde även befaras, att driften vid ammunitionsfabriken och måhända
även vid tygstationen å Karlsborg i fortsättningen ej komme att bedrivas i
samma omfattning som för det dåvarande, vadan minskning av personalen även
där kunde bliva nödvändig. Sådana åtgärder borde vidtagas, att driften vid
dessa.fabriksanläggningar ej minskades mera än vad som kunde bliva oundgängligen
nödvändigt, så att någon större arbetslöshet inom kommunen därigenom
ej uppstode.

Av det anförda torde framgå, att Karlsborgs samhälle, i händelse föreslagna
indragningar och förflyttningar bleve en verklighet, i fortsättningen ej vore
i stånd att utan statens ingripande fullgöra åtagna förbindelser mot de kommunala
anstalter, som beslutats, och framför allt mot personal, som anställts under
en tid, då kommunen ej haft möjlighet att förutse en så stark reducering av de
militära anstalterna, som nu ifrågasatts.

Kasernkommitténs

skrivelse den
6 februari

1930.

Kasernkommittén, till vilken ifrågavarande framställning överlämnades, inledde
förhandlingar i ämnet med Karlsborgs kommun. Sedan Karlsborgs kommunalfullmäktige
vid sammanträde den 13 januari 1930 godkänt ett upprättat
förslag till avtal med kasernkommittén samt bemyndigat särskilda personer att
för kommunen underskriva avtal i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget,
träffades mellan Kungl. Majit och kronan genom kasernkommittén, under förbehåll
av Kungl. Majits och riksdagens godkännande, å ena sidan, samt Karls -

Kungl. Majus proposition nr 142.

borgs kommun, å andra sidan, ett den 18 och den 22 januari 1930 dagtecknat
avtal. Genom skrivelse den 6 februari 1930 underställde kasernkommittén
ärendet Kungl. Maj:ts prövning.

I nyssnämnda skrivelse uttalade sig kasernkommittén till en början örn betydelsen
för Karlsborgs kommun av 1925 års riksdags beslut i försvarsfrågan
m. m. samt anförde därvid i huvudsak följande.

Enligt 1914 års försvarsordning hade till Karlsborg varit förlagda följande
truppförband: Karlsborgs artillerikår, Göta ingenjörkår (utom dess till Karlskrona
förlagda fästningsingenjörkompani) samt Andra intendenturkompaniet.
Till Karlsborgs militärförläggning hade vidare varit att räkna: kommendantskapet,
personalen för fästningsbyggnaden och fastighetsförvaltningen, Karlsborgs
tygstation och ammunitionsfabrik samt volontärskolan.

Beslutet i försvarsfrågan vid 1925 års riksdag hade för Karlsborgs del inneburit,
att fästningen nedlagts och därmed kommendantskapet därstädes indragits.
Karlsborgs artillerikår hade upphört och Göta ingenjörkår förflyttats
till annan ort (Eksjö). Personalen vid fastighetsförvaltningen, tygstationen och
ammunitionsfabriken hade avsevärt förminskats och volontärskolans förläggning
till Karlsborg upphört.

Andra intendenturkompaniet hade kvarblivit i Karlsborg, och i stället för
de bortgångna truppförbanden hade till Karlsborg förlagts Karlsborgs artilleriregemente
(luftvärnsartilleriregementet), vars chef tillika vore platsbefälhavare,
ävensom en del av tredje flygkåren. Sistberörda flygkårsförläggning hade
emellertid ännu icke kommit till stånd, och först i 1930 års statsverksproposition
hade för budgetåret 1930/1931 begärts medel för utrustning för Karlsborgs
flygreparationsverkstad.

Betydelsen för kommunen av 1925 års beslut i försvarsfrågan framginge,
vad beträffade truppförbanden och kommendantskapet, av nedanstående tablåer:

Enligt 1914 års försvarsordning.

			A n	tal			Summa
Truppförband	Office- rare	Under- office- rare	Man- skap	Musik- per- sonal	Civil- militär per- sonal	Pensio- nerad per- sonal	Summa	beräknade avlönings- förmåner
! 1. Karlsborgs artillerikår.........	20	21	112	6	_	_	159	344,000
j 2. Göta ingenjörkår (utom fäst-ningsingenjörkompaniet)...	24	15	138	13	9	_	199	435,000
} 3. Andra intendenturkompaniet	2	2	6	—	—	—	ID	31,000
i 4. Kommendantskapet å Karls-borg ............................	3.	_	_	_	4	_	7	52,000
Summa	49	38	256	19	13	—	375	862,000

4 Kungl. Majlis proposition nr 142.

Enligt 1925 års försvar sordning.

Truppförband	Antal	Summa	1 Summa beräknade i avlönings-förmåner
Office- rare	Under- office- rare	Man- skap	Musik- per- sonal	Civil- militär per- sonal	Pensio- nerad per- sonal
1. Karlsborgs artilleriregemente 2. Andra intendenturkompaniet 3. Tredje flygkåren (del av) .... Samina	30 2 4	19 3 9	'') 135 7 23	2) 12 _	i 4	3	200 12 40	3) 439,000 36,000 108,000
36	31	165	12	5	3	252 1 583,000

*) Därav 2 civilmilitär personal.

2) Avsedd för Karlsborgs garnison.

3) Däri inräknat arvode för upprätthållande av veterinärvården vid regementet.

Alim. Avlöningarna i förestående två tablåer hade beräknats såsom medeltal mellan högsta och
lägsta löner, dock att beträffande Karlsborgs artilleriregemente räknats med det i 1930 års statsverksproposition
i stat upptagna beloppet. Genomgående hade för dyrtidstillägg tillagts 18 procent.

Av tablåerna framginge, att vid en jämförelse med 1914 års försvarsordning
hade den nya försvarsordningen — då den i en framtid helt genomförts även
beträffande flygvapnet — nedbringat antalet fast anställda befattningshavare
vid truppförbanden (inklusive kommendantsstaten) i Karlsborg från 375 till
252 eller sålunda med 123, d. v. s. ungefär en tredjedel. Av dessa vore 13 officerare
och 7 underofficerare. Musikpersonalen hade minskats med 8 musikunderofficerare,
men i stället hade tillkommit 1 i manskapsgrad.

Förestående tablåer upptoge icke något örn personalen vid Karlsborgs fastighetsförvaltning,
tygstation och ammunitionsfabrik, men minskningen i personal
vid dessa hade, enligt vad som från orten meddelats kommittén, redan
medfört, att antalet anställda sjunkit under tiden 1 januari 1925—1 november
1929 från 477 till 278 eller med i det närmaste 200 personer.

Slutligen vore att erinra örn volontärskolans bortflyttning, som även den
för Karlsborgs kommun medfört direkt eller indirekt minskning i skatteinkomsterna.

.Karlsborgs kommun hade icke haft några direkta utgifter för därvarande
militärförläggningar. Men kronan ägde större delen av marken inom kommunen,
och denna, hade i avseende å ekonomi etc. varit nästan helt beroende av
militärförläggningen.

Sedan kasernkommittén upptagit förhandlingar med Karlsborgs kommun,
hade kommunens representanter vid sammanträde i juni 1928 till kommittén
överlämnat en skrivelse, vari, bland annat, framhållits, att enligt 1928 års debiterings-
och uppbördslängd å kommunalutskylder i Karlsborgs socken hade
nedanstående institutioner i Karlsborg haft följande antal skattskyldiga,
respektive beskattningsbar inkomst till följande belopp, nämligen:

Kommendantsstaten

Fästningsbyggnaden ____

Arméns intendentur förråd
Karlsborgs artillerikår . .
Gröta ingenjörkår ......

	Beskattnings-
skyldiga	bär inkomst kronor
21	67,130: —
24	52,730: —
43	90,740: —
136	201,400: —
170	301,700: —

Kungl. Majus proposition nr 142.

Antal skattskyldiga -

Beskattningsbar
inkomst
kronor

Volontärskolan ..........................

Karlsborgs tygstation......................

Ammunitionsfabriken ....................

Kronans skatterestituerade fastigheter ......

Övriga inkomsttagare och fastighetsägare . . • ■

209

353

74,080

110,920

292,990

77,500

625,423

Summa 1,047

1,894,613

I skrivelsen hade därjämte anförts, att i 1930 års debiterings- och uppbördslängd
bomme Göta ingenjörkår, volontärskolan och kronans skatterestituerade
fastigheter att helt bortfalla. Dessa representerade i 1928 års längd ett belopp
av sammanlagt 453,280 kronor, vilket utgjorde 24 procent av hela kommunens
beskattningsbara inkomst. Ammunitionsfabrikens personal bomme redan den
1 juli 1928 att hava minskats med omkring 70 personer, och sannolikheten
talade för att den inom ett år bomme att ännu ytterligare minskas. Aven vid
kommendantsstaten, fästningsbyggnaden och Karlsborgs tygstation syntes personalindragningar
komma att äga rum. Endast Karlsborgs artillerikår hade
genom sin omorganisation till regemente erhållit utökning. Då så gott som
alla Karlsborgs innevånare direkt eller indirekt hade sin utkomst av de
militära institutionerna, syntes förflyttningarnas och indragningarnas ekonomiska
verkningar för kommunen bliva långt större än vad som kunde utläsas
genom den direkt förlorade beskattningsbara inkomsten. Hantverkare, handlande
och övriga näringsidkare, vilka räknade personer, som nu avflyttade
från samhället, såsom sina kunder, komme att se sina inkomster minskade
i proportion till kundkretsens minskning i antal och köpkraft. Inom dessa
branscher komme med all sannolikhet att uppsta arbetslöshet och starkt nedsatt
skatteförmåga. Under förutsättning att kommunens utgifter bibehölles
oförändrade, betydde det ovan anförda en ökning av kommunalskatten med omkring
50 %. Sannolikheten talade emellertid för att utgifterna icke kunde
hållas inom den nuvarande ramen, varför skattestegringen kunde väntas bliva
ännu större.

Vid sammanträde i november 1929 hade Karlsborgs kommun inför kasernkommittén
ytterligare anfört, att vid genomförandet av 192o ars beslut i försvarsfrågan
Göta ingenjörkår och infanteriets skolor förflyttats fran Karlsborg,
varjämte arbetspersonalen vid ammunitionsfabriken, tygstationen och
fastighetsförvaltningen minskats från sammanlagt 477 anställda den 1 januari
1925 till 278 den 1 november 1929. På grund härav hade kommunens folkmängd
minskats från 2,433 personer den 1 januari 1925 till 2,059 den 1
januari 1929. Antalet skattekronor hade under samma tid nedgått från 19,618
till 17,621. Utdebiteringen hade ökats från 4 kronor till 4 kronor 80 öre.
Härtill komme landstingsskatt 2 kronor 5 öre och vägskatt 25 öre per fyrk
(motsvarande en utdebitering för inkomst av jordbruksfastighet av cirka 4
kronor 15 öre, för inkomst av »annan fastighet» av cirka 2 kronor 33 öre och
för annan inkomst av 1 krona 65 öre, allt per inkomsthundra). Karlsborgs
kommun hade icke någon juridisk rätt till gottgörelse. Den hade växt upp med
fästningen och hittills nästan uteslutande levt på de militära anslag, som här
förbrukats. Då nu dessa anslag minskats med omkring 40 procent sedan 1925,
vore det ofrånkomligt, att verkningarna, såväl de direkta som kanske ännu mer
de indirekta, bleve svåra.

Ur den officiella statistiken kunde anföras följande rörande Karlsborgs kommuns
förhållanden under åren från och med år 1924:

Kungl. Majus proposition nr 142.

Folk-

Inkomst, varå
kommunal-

Progressiv-

Kommu-

skattens

1 januari

utskylder

utdebiterats

nalskatt

kommun- ;
andel |

1924.

1925.

1926.

1927.

1928.
1929..

2,401	2,268,058		3 90	2,379
2,443	1,961,874	—	4 —	2,045	_
2.416	1,951.774	—	4 50	2,065	__
2,409	1,952.673	—	4 60	2,478	1
2,400	1,894,623	—	4 70	2.648	_i
2,059	1,762,152	—	4 80,	1,714	—!

Kommunens den borgerligas och den kyrkligas, tillgångar och skulder den
dl december 1927 hade utgjort respektive 227,232 kronor och 33,870 kronor.

Kasernkommittén framhöll härefter, att det syntes kommittén av det anförda
framgå, att genomförandet av 1925 års försvarsbeslut för Karlsborgs
del redan medfört ett avsevärt försvagande av Karlsborgs kommun, samt att
det vore antagligt, att kommunens läge komme att ytterligare i väsentlig grad
försämras, därest kommunen ej erhölle hjälp i någon form. Då kommunens försämrade
läge berodde icke av något kommunens eget åtgörande utan på berörda
personalindragningar, syntes här föreligga ett sådant fall, då billigheten krävde,
att från statens sida vidtoges åtgärder, som vore ägnade att så långt sig göra
läte neutralisera verkningarna av personalindragningarna inom försvarsorganisationen.

Kommittén yttrade vidare, att för frågan örn beredande av kompensation
till Karlsborgs kommun ännu en omständighet kommit att bliva av synnerlig
betydelse, nämligen spörsmålet örn det s. k. Rödesundsområdets uppordnande.
Ett dylikt uppordnande förutsatte ovillkorligen ganska stora kostnader för
stadsplan, dennas genomförande, anläggning av vägar, avlopps- och andra ledningar
och dylikt, kostnader, vilka väl i första hand kunde åtminstone delvis
åläggas kommunen, men vilka kronan såsom områdets ägare och exploatör icke
skäligen kunde undgå att påtaga sig ansvaret för. Rödesundsfrågan hade
emellertid synts kommittén kunna lämpligen kombineras med förberörda fråga
örn ersättning till Karlsborgs kommun.

I detta ämne anförde kasernkommittén därefter bland annat:

Pa landtungan mellan Vättern och Bottensjön invid Karlsborgs fästning hade
redan tidigt uppstått en viss bebyggelse.. Då kronan år 1819 köpt mark för
anläggning av Wanås (Karlsborgs) fästning, hade å den nordligaste, närmast
kanalen belägna, då Rödesunds by eller Rödesunds marknadsplats kallade delen
av sagda område funnits en gästgivargård samt en del marknadsstånd.
Dessa stånd hade egentligen varit avsedda att vara tillfälliga bostäder och magasinslokaler
för i städerna Vadstena, Hjo och Askersund bosatta personer,
vilka årligen såsom försäljare besökte marknaderna och vore ägare till de olika
stånden. Redan på 1820-talet hade emellertid, såsom framginge av handlingar
från nämnda tid, eldstäder börjat att uppföras i marknadsstånden och dessa
att bebos även vintertid.

Enär denna marknadsplats då av kronans myndigheter antagits tillhöra kronan,
hade myndigheterna särskilt på 1880-talet upplåtit tomter på detta område
till enskilda. I själva verket hade området emellertid utgjort en samfällighet,
tillhörig »Östra skogslaget uti Karlsborgs och Mölltorps socknar». Sam -

Kim (fl. Maj:ts proposition nr 142.

fälligheten hade skiftats år 1911, oell de kronan därvid tilldelade områdena
hade sedermera genom ägoutbyten undergått vissa förändringar.

Mellan berörda »marknadsområde» och Karlsborgs järnvägsstation funnes
ytterligare bebyggelse. Kronan, som vore ägare till denna mark, hade här med
nyttjanderätt "upplåtit tomter, särskilt efter år 1908. De flesta kontrakten

utlöpte den 1 oktober 1930. , ..

Intill de förberörda Rödesundsområdena men norr örn Rödösundet Imellan
Vättern och Bottensjön) hade också uppstått bebyggelse å de där belägna, avkronan
till Göta kanalbolag på sin tid för kanaldriften med besittningsrätt
upplåtna områdena. Å den s. k. Kanalholmen ävensom utmed norra sidan av
kanalen hade nämligen kanalbolaget dels självt uppfört en del byggnader för
sin förvaltning och sina tjänstemän, dels ock upplåtit tomter till enskilda, som

där uppfört hus. , , , , » -

Den ifrågavarande samhällsbildningen kring Rödesund hade en befolkning
av omkring 400 personer. Allmänna landsvägen Undenäs Karlsborg —Mölltorp
genomlöpte samhället, som bildade slutpunkt för järnvägen Skövde Karlsborg.
Någon större industri funnes ej inom samhället.

Den uppkomna samhällsbildningen hade icke varit utan sina vador, vilka
påtalats av olika myndigheter. Länsstyrelsen i Skaraborgs län hade sålunda i
skrivelse till arméförvaltningen den 4 maj 1921 framhållit nödvändigheten av,
att förhållandena i samhället ordnades upp, och hade länsstyrelsen därvid,
bland annat, erinrat, att byggnadsverksamheten uppstått och fått utveckla sig,
utan att för densamma funnits vederbörligen fastställd stadsplan, samt a? „ r*"’
att denna brist syntes länsstyrelsen med det snaraste böra avhjälpas.. En fråga,
som även syntes värd att taga i övervägande, vore, huruvida militära och
andra allmänna synpunkter medgåve upplåtande av kronans mark med äganderätt
eller, såsom redan skett med kronans likartade mark i Vaxholm, med f°mträtt.
En mera betryggad rätt till byggnadsplatsen skulle otvivelaktigt pa det
kraftigaste befrämja en bättre byggnadsverksamhet.

I skrivelse till länsstyrelsen den 20 oktober 1923 hade armeförvaltningens
fortifikationsdepartement anfört, att departementet väl såsom företrädande
Kungl. Maj :t och kronan i egenskap av jordägare ansåge det tvivelaktigt, huruvida
med hänsyn till den fria dispositionsrätt över närliggande områden, som
förutsattes för fästningens utnyttjande, det kunde vara för kronan fördelaktigt
att inrymma ifrågavarande samhälle inom de skrankor, som genom de s.. k.
stadsstadgorna utstakades, men att departementet likväl på grund av bestämmelserna
i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad och det allmänna
intresse, som nämnda lag vore ägnad att tillgodose, samt tillika i betraktande
av fästningens dåmera minskade betydelse funnit sig böra tillstyrka, att berörda
stadgor vunne tillämpning inom nämnda samhälle, dock under förutsättning
att giltighetsområdet utsträcktes till att omfatta jämväl den s. k. Kanalholmen
och annan angränsande mark, som kunde antagas komma att indelas
till byggnadstomter. Däremot kunde fortifikationsdepartementet icke tor det
dåvarande medgiva, att, såsom länsstyrelsen ifrågasatt, kronans mark a Rodesund
eller i fästningens närhet upplätes med äganderätt eller tomträtt.

Någon tid innan fortifikationsdepartementet avlåtit berörda skrivelse, hade
kommendanten å Karlsborg hos Kungl. Majit gjort framställning örn att föreskrift
måtte meddelas, att 13 § i ordmngsstadgan for rikets stader skulle tilllämpas
inom Karlsborgs fästnings skyddsområde. Länsstyrelsen hade i häröver
den 30 december 1922 avgivet utlåtande erinrat, att kommendantens framställning
syntes åsyfta den antydda bestämmelsens åvägabringande i den
ordning, 30 § i nyssberörda stadga anvisade, men att syftet med framställningen,
ehuru behjärtansvärt, icke syntes kunna på antydd väg ernns. Ua
emellertid behov av åtgärder från det allmännas sida för reglering av förhållandena
i ordningshänseende kunde anses föreligga i avseende a det tätt be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

i RödesuQd hade länsstyrelsen i utlåtandet erinrat om sin
forberorda hos fortifikationsdepartementet gjorda framställning och den utväg
KU fraqns .lösande, S°m/Ppade sig’ 1 händelse av länsstyrelsen påkallad
inom^Hde SaS°im vore att förmoda, skulle ådagalägga behovet av tillämpning
inom Rödesund av ordnmgsstadgan för rikets städer i dess helhet Enligt be sådtantehänseen°dket0bef-1+92?

had,e ,Kungl- faJ:t På de grunder, länsstyrelsen i
någon Runn M | ° j f^nit kommendantens framställning icke föranleda
länsstyrelsen vldare ajarard. Emellertid hade Kungl. Majit anbefallt

ment faol fort’ n4 sa“rad “ed armeförvaltningens fortifikationsdeparte.
ent, taga i fortsatt overvagande den av länsstyrelsen väckta frågan om till arTett!,

inknia0in ?°deTd av °rdmngsstadgan för rikets städer i dess helhet samt
Emia enlcdmbigde Vldtaga de ytterligare åtgärder, vartill länsstyrelsen kunde

Länsstyrelsen hade därefter kallat markägare och andra vederbörande till

Rt a Piatsen den26 ai,gustl 1924. Vid detta hade flertalet utta ’

att fu jfrag-a varande örn raden väl icke skulle bilda ett municipalsamhaHe
men litt Kungl Maj :ts förordnande örn att stadsplan skulle upprättas

Kun°H bi°r!ile "tverli;as- S.edan länsstyrelsen gjort dylik framställning till

Kungl Majit hade Kungl. Majit genom beslut den 9 april 1926 förordna? att

ninJf sKd1??1 l?het “-tbestämmelserna i 1 kap. 42 § lagen örn fastighetsbildning
i stad skulle upprattas for ovanberörda områden kring Rödesund inklusive
kanalbolagets områden vid kanalen och å Kanalholmen

r1 Jx, ande atgarder 1 för samhällets ordnande borde anmärkas, att

SL i /Y samhället, som icke vöre belägen å kanalbolagets mark, fått sin
a at.teulod n ingsf råga ordnad pa det sätt, att fästningens vattenverksledningar

leininJi6 •t<iftf-?fI?dra8''-tS-0chia yomtei1 uPPsatts en vattenkastare, varemot
ledningen icke fatt förås m i sjalva byggnaderna. Samhällets genomfartsvägar
hade övertagits ay vederbörande väghållmngsdistrikt såsom allmänna vägar,
i Ur 39241hade >Rddes«nds hus- och fastighetsägarförening u. p. a»

lios fortifikationsdepartementet gjort framställning om vidtagande av åtgärder
för beredande av möjlighet för föreningen att med äganderätt förvärva
^)rdanr, °"aliS1 mar(k vid Rödesund som kronan ej behövde för eget ändamål.

1 ortifikationsdepartementet hade da låtit verkställa en värdering å den till
inköp ifrågasätta marken genom en nämnd av tre personer, och hade till medlemmar
av densamma utsetts: av fortifikationsdepartementet överstelöjtnanten
oven Alin, av föreningen byggmästaren Axel Larsson i Rödesund och av länsstyrelsen
häradshövdingen Carl Arhusiander, vilken sistnämnde tillika fungerat
som nämndens ordförande. Till ledning vid värderingen hade förelegat en av
distriktslantmätare!! Jansson upprättad karta, upptagande den söder om Rödesundet
belägna mark, som vid det inför länsstyrelsen den 26 augusti 1924
halina sammanträdet ansetts böra ingå i ett blivande municipalsamhälle och
vilket markområde således begränsades i norr av Rödesundet, i öster av
Vättern, i söder ay den s k Kärleksstigen, gående från högvakten till allmänna
andsvagen Karlsborg—Mölltorp vid järnvägsövergången, och vidare av vägen
förbi lärarbostaden ned till Bottensjön samt i väster av nämnda sjö. Från
värderingen hade undantagits järnvägsområdet, sådant detsamma av baningenjoren
stanzen utvisats och med röda linjer inlagts å kartan. Vidare hade från
\ai delängen undantagits fyra särskilda i enskild ägo varande, i nordöstra delen
av det kartlagda området belägna områden, vilka å kartan utmärkts med grön
K. r arg’ •la?1^? tillhörande vägar. Värderingsnämnden hade varit enig om
att fran värderingen därjämte skulle undantagas dels det område, som bestode
n.y aff° lygli renia 1, 2, 3 och 4 och som disponerades för kronans räkning för
torradsiius samt övnings- och lastageplats, dels ägofiguren 118. som disponerades
av Karlsborgs tygstation, och dels ägofiguren 187. som disponerades av
Lota ingenjörkår. Sedan det upplysts, att den genom det kartlagda området

Kungl. Majus proposition nr 142.

löpande landsvägen Forsvik—Rödesund—Mölltorp vore indelad till allmänt
underhåll, hade ävenledes denna väg undantaghj från värderingen.

Kasernkommittén redogjorde härefter närmare för innehållet av ett utav omförmälda
nämnd upprättat värderingsprotokoll av den 4 februari 1925. Av detsamma
inhämtades, att sammanlagda värdet av den mark, vars inlösande
kunde ifrågasättas, uppskattats av nämndens ordförande, häradshövdingen
Arhusiander till i runt tal 181,000 kronor, av överstelöjtnanten Alin till 230,000
kronor och av byggmästaren Larsson till cirka 89,000 kronor.

Kommittén yttrade vidare:

Värderingsinstrumentet hade av länsstyrelsen översänts till fortifikationsdepartementet
med skrivelse den 9 februari 1925. Länsstyrelsen hade därvid,
bland annat, anfört, att för länsstyrelsen måste i förevarande angelägenhet den
ledande synpunkten vara att söka åstadkomma ordnade förhållanden inom ifrågavarande
trakt av länet i såväl byggnads- som andra hänseenden. Otvivelaktigt
torde för detta syftes ernående municipalsamhällsformen vara förmånligast.
•Därigenom erhölles tillika en laglig organisation, till vilken försäljningen av
kronans mark kunde ske och under vars tillsyn egnahemsbildningen kunde försiggå
under fullt betingande former. Med hänsyn emellertid till de lösa
grunder, på vilka lägenlietsägarnas innehav av tomtmarken vilade, hade det för
det dåvarande icke ansetts lämpligt och billigt att ålägga lägenhetsinnehavarna
de utgifter, som vanligtvis vore oundgängliga vid municipalsamhällsbildning,
och länsstyrelsen hade därför ansett sig böra tillsvidare avstå från åtgärd i
sådan riktning. Däremot kunde länsstyrelsen icke släppa kravet på stadsplan
för ifrågavarande del av länet. Den i ärendet verkställda utredningen hade
nämligen oförtydbart ådagalagt det oavvisliga och trängande behovet av sådan
plan. Strävandena borde därför inriktas på densammas snara åstadkommande.
Ett oeftergivligt villkor vore, att stadsplanen förelåge vederbörligen fastställd
vid den tidpunkt, då marken skulle utskiftas med äganderätt till de enskilda
lägenhetsinnehavarna, på det att full överensstämmelse måtte komma till stånd
mellan äganderättsförhållandena, å ena, samt laga stadsplan och tomtindelning,
å andra sidan. Länsstyrelsen hade därför inlett åtgärderna för stadsplans åstadkommande
genom att samtidigt med skrivelsen avlåta framställning till Kungl.
Majit angående förordnande örn stadsplans upprättande. Något hinder eller
fördröjande av marklösenfrågan behövde icke befaras av nyssberörda framställning,
utan kunde de båda frågorna samtidigt mycket väl lösas var för sig.

I stadsplaneärendet hade kommendanten å Karlsborg avgivit utlåtande, vari
beträffande försäljningsfrågan anförts, att det vore lämpligast, att försäljningen
skedde i samband med bildandet av ett municipalsamhälle, som då förvärvade
marken, varigenom såväl det allmännas som den enskildes intressen
bäst tillgodosåges.

De vidare förhandlingarna mellan fortifikationsdepartementet och berörda
fastighetsägarförening hade icke lett till något resultat. Fortifikationsdepartementet
hade i stället ansett sig böra förhandla med Karlsborgs kommun om att
kommunen skulle övertaga all för kronans eget behov ej avsedd mark och därefter
i sin tur försälja till de särskilda tomtinnehavarna respektive tomter.
Kommunen hade också utsett en förhandlingsdelegation för ändamålet. Parterna
hade emellertid enats om att låta frågan vila, till dess stadsplanen för området
förelåge fastställd.

Kasernkommittén övergick härefter till frågan örn ersättning åt Karlsborgs
kommun i anledning av de år 1925 beslutade indragningarna beträffande den
militära förläggningen därstädes samt lämnade en redogörelse för innehållet av
det mellan kommittén och kommunen träffade villkorliga avtalet. Härvid anförde
kasernkommittén i huvudsak följande.

Kungl. Majus proposition nr 142.

Kommittén hade funnit, att Karlsborgs kommun borde tillerkännas viss
ersättning för det avbräck kommunen åsamkats genom de förändringar i därvarande
militärförläggningar, som blivit en följd av den år 1925 beslutade försvarsorganisationen.
Vid ersättningsfrågans behandling hade kommittén ansett
hänsyn böra tagas även till frågan örn Rödesundsområdets uppordnande. Skulle
nämligen icke kronan därvidlag träda emellan utan låta Karlsborgs kommun,
eventuellt ett särskilt bildat municipalsamhälle, bekosta sagda uppordnande,
skulle detta medföra synnerligen betungande utgifter för kommunen, respektive
municipalsamhället.

Vattenledningsfrågan kunde visserligen anses åtminstone för närvarande löst
på ett någorlunda tillfredsställande sätt, varvid Karlsborgs kommun även
bidragit med avsevärda belopp. Men avlopps- och dräneringsfrågan kvarstode
helt olöst. Områdena vore så lågt belägna och marken så genomsläpplig, att en
tillfredsställande dränering icke torde kunna åstadkommas utan särskilda invallningar
och skyddsgrunder utmed stränderna, kombinerade med pumpverk, avsett
även för de blivande avloppsledningarna. Enligt ett år 1922 uppgjort förslag
skulle avlopps- och pumpverksanläggning draga en engångskostnad av 85,000
kronor, vartill komme driftkostnader, beräknade till 8,000 kronor för år. ,,

Vidare vore vägarna inom området, frånsett de av väghållningsdistriktet
övertagna allmänna vägarna, endast till mycket ringa del iordningställda och
komme alltså att draga avsevärda kostnader.

Kasernkommittén ansåge, att även i förevarande fall markexploatören borde
vara ansvarig för och bekosta samhällets uppordnande med vägar, dränering,
ledningar etc. Under förutsättning, att kronan själv exploaterade områdena,
borde kronan därför icke undandraga sig att antingen själv utföra ifrågavarande,
alltför länge uppskjutna arbeten och anläggningar eller, örn dessa utfördes
genom kommunen eller ett eventuellt municipalsamhälle, till kommunen,
respektive municipalsamhället utgiva ersättning för sagda arbeten och anläggningar.

För kronans del vore härvid att ytterligare taga hänsyn till, att en exploatering
genom kronans egna myndigheter, inklusive områdenas uppordnande,
måste medföra en del administrationskostnader och risker, vartill komme de
många obehag och svårigheter, vilka måste för den exploaterande uppstå, innan
alla åtgärder för samhällets uppordnande verkställts och alla nuvarande tomtinnehavare
fått tillösa sig respektive tomter. Icke heller finge förbises, att
kronans inkomst från de nu upplåtna områdena vore ganska obetydlig — för
närvarande endast cirka 5,000 kronor årligen, sedan skatter för områdena
betalts — och någon ytterligare tomtupplåtelse av betydelse torde, på grund
av de inträdda här ovan berörda förhållandena, icke kunna förväntas uppkomma
inom den närmaste framtiden. I vad mån, därest kronan själv ombesörjde
exploateringen av området, kronans inkomster — genom tomtavgälder
eller köpeskillingar för tomter — skulle under den närmaste tidsperioden täcka
de förestående stora utgifterna, torde därför få anses ganska ovisst.

Under kasernkommitténs förhandlingar med Karlsborgs kommun hade
dennas representanter förklarat sig intresserade av en sådan lösning av de föreliggande
ersättnings- och samhällsfrågorna, att kommunen finge övertaga all
för kronan ej erforderlig mark inom stadsplaneområdet — med skyldighet för
kommunen att sedan i sin tur till nuvarande tomtinnehavare försälja respektive
tomter — på sådana villkor, som jämväl innefattade kompensation för militärindragningarna.
Kasernkommittén hade funnit en sådan lösning vara ur alla
synpunkter lämplig. För kronans del vunnes, att kronan undginge de med en
kronans egen exploateringsverksamhet förbundna, här ovan antydda svårigheter
och risker, samtidigt som kompensationen till kommunen bereddes i en
för kronan fördelaktig form. För kommunens del vunnes, att den erhölle en

Kungl. Majus proposition nr 142.

skälig kompensation, att kommunen kunde uppordna Rödesundsområdct, samt
att de nuvarande tomtinnehavarna bereddes tryggad rätt till sina tomter, vilket
även ur kommunens synpunkt givetvis mäste medföra fördelar i form av högre
taxeringsvärden och större möjligheter för samhällets vidare utveckling, yad
kommunen sålunda vunne vore en vinst även för det allmänna. Ytterligare fördelar
för det allmänna genom en sådan lösning som den ovan antydda vöre, att
den eljest rätt svårlösta samhällsfrågan såmedelst äntligen finge sin lösning,
ävensom att administrationskostnaderna för exploateringen skäligen kunde
antagas för kommunen bliva mindre, än de skulle bliva, örn kronan ombesörjde
densamma. Slutligen borde i detta sammanhang anmärkas, att enighet ratt
inom hela Karlsborgs kommun därom, att det borde vara Karlsborgs kommun,
som skulle övertaga exploateringen och uppordna ifrågavarande områden, och
att sålunda icke åtminstone för närvarande borde bildas något municipalsamhälle,
enär detta icke skulle erhålla tillräckligt ekonomiskt underlag för att
kunna gå i land med sagda uppgifter för områdets uppordnande.

Då, i enlighet med det ovanstående, kasernkommittén ansett, att marken i
fråga borde överlåtas till Karlsborgs kommun och att detta borde ske på sådana
villkor, som innefattade kompensation för militärindragningarnas inverkan a
kommunens ställning, hade det gällt att precisera dessa^ villkor och därvid
närmast taga ståndpunkt till frågan, huruvida den överlåtna markens värde
överstege vad som skäligen borde tillerkännas kommunen i kompensation,
d. v. s. huruvida och i så fall med vad belopp kommunen borde erlägga köpeskilling
för marken. „ .

Kasernkommittén hade icke kunnat undgå att finna de vid 1925 ars värdering
av herrar Arhusiander och Alin åsätta värdena alltför höga. Dessa värderingsmän
syntes icke hava i tillräcklig grad tagit hänsyn till de dryga kostnader för
områdenas iordningställande och för själva exploateringen, som markexploatören
måste räkna med. Därtill komme, att, enligt det nu föreliggande stadsplaneförslaget,
i stadsplaneområdet inginge procentuellt sett högst betydligt mera
mark för vägar, parker och andra allmänna ändamål, än sagda värdering utgått
från. Värderingsmännens grundpriser torde snarast utgöra priset pa ordnad
tomtmark, i stället för att man härvidlag borde söka få fram ett antagligt
råmarksvärde, varvid hänsyn borde rimligen tågås även till den förhöjning i
tomternas värde, som åstadkommits av tomtinnehavarna själva, även örn de
enligt gällande avtal icke kontraktsenligt ägt att tillgodoräkna sig denna värdestegring,
i händelse förnyad upplåtelse eller försäljning av tomterna icke
kommit till stånd.

Den del av stadsplaneområdet, som icke utgjordes av kanalbolagets mark,
hade en totalareal av omkring 570,000 kvadratmeter, däri ej inräknat statens
järnvägars område. Sagda areal vöre enligt stadsplaneförslaget uppdelad på
ungefär följande sätt:

mark tillhörig enskilda eller ecklesiastik jord...... 22,700 kvm.

mark förbehållen kronan ....................................... 12,000 »_ 34,700 kvm.

allmänna vägar (delvis tillhöriga andra än kronan) 35,900 kvm.

övriga vägar.............................................................. 04,500 »

parker och planteringar........................................ 78,200 » - 173,600

till kommunala ändamål upplåten mark............... 16,200 kvm.

tomtmark avsedd för ytterligare offentliga ändamål 19.000 » 35,200 >

till enskilda upplåtna tomter................................. 102,400 kvm.

icke upplåten tomtmark.......................................... 219,100 » 321,500 >

Summa 570,000 kvm.

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Till jämförelse syntes böra erinras, att 1925 års värdering omfattat cirka
446,500 kvadratmeter. Däri hade då icke ingått enskild tillhörig mark, en del
av de allmänna vägarna och en mindre del av den mark, som borde bibehållas
av kronan, ej heller vissa som park avsedda områden. Däremot hade ingått ali
för kommunala ändamål avsedd mark, en stor del av den för allmänna vägar
numera disponerade marken samt all mark för övriga vägar ävensom större
delen av den nu för parker och planteringar avsedda marken.

Beträffande värdet å det i stadsplanen ingående, nu ifrågavarande området
vore^ att märka markens av naturen dåliga beskaffenhet inom stora delar av
området. De redan upplåtna tomternas nuvarande värde hade till största delen
uppkommit genom de jordpåfyllningar och det arbete, som tomtinnehavarna
själva utfört. Å stora delar av övriga områden vore det värdefullaste icke
marken utan skogsbeståndet; men dettas ekonomiska värde bleve ganska ringa
på den grund, att större delen av skogsbeståndet icke kunde få ekonomiskt utnyttjas
utan måste bibehållas som ovillkorligen nödvändigt vindskydd mot sjöområdena
samt förty också i stadsplanen utlagts som parkområden.

Vidkommande värdesättningen av marken i Karlsborg tilläte sig kasernkommittén
vidare erinra örn innehållet i det utlåtande, som byggnadsstyrelsen
den 26 juli 1927 avgivit i fråga om dispositionen av Vaxholmsmarken. Ur
detta utlåtande ville kommittén åberopa, att byggnadsstyrelsen ansett, att
Vaxholmsmarken, därest kommunen övertoge exploateringen, skäligen kunde
åsättas ett råmarksvärde av 19 öre kvadratmetern.

Det till överlåtelse ifrågasatta området vid Karlsborg syntes kunna åsättas
ett råmarksvärde av högst 15 öre kvadratmetern. Då totalarealen av stadsplaneområdet,
med undantag av järnvägsområdet, utgjorde 570,000 kvadratmeter,
samt enskilda tillhörig, ecklesiastik och kronan eljest förbehållen mark
utgjorde (22,700 + 12,000 =) 34,700 kvadratmeter, kunde exploateringsområdet
beräknas till cirka 535,000 kvadratmeter och dess råmarksvärde efter 15
öre per kvadratmeter till sammanlagt cirka 80,000 kronor.

För bedömande av skäligheten av sistsagda värde borde erinras örn, att
kronans årliga inkomst från området för närvarande utgjorde cirka 5,000
kronor, sedan utskylderna för området betalats. Men att kronan kunnat erhålla
så pass stor nettobehållning av området berodde därpå, att kronan, frånsett
upprättandet av stadsplan och bidrag vid vattenledningsfrågans lösning, underlåtit
att göra något åt områdets uppordnande. Detta, att kronan icke åtgjort
något i angivna hänseenden, hade icke kunnat undgå att väcka betänksamhet
hos dc militära myndigheter, vilka haft området under sin förvaltning, samt
hos länsstyrelsen. Kasernkommittén, som delade denna betänksamhet, hade
förut framhållit, att kronan, därest kronan i sin hand behölle området och
själv genom någon, sin myndighet omhändertoge områdets exploatering, icke
längre kunde undgå att påtaga sig de skyldigheter, som framför andra markexploatörer
borde anses åligga kronan. Men detta skulle medföra, att kronan
icke skulle kunna längre påräkna sådan nettoinkomst av området, som kronan
hittills hade erhållit. Snarare torde man hava skäl antaga, att inkomsterna från
områdena åtminstone under exploateringstidens första skede icke ens skulle
räcka till alla utgifter för samhällets uppordnande, a dmini streringen av exploateringsverksamheten,
ränteförluster etc.

Vid beaktande av samtliga härvid inverkande faktorer borde, såvitt kasernkommittén
kunde bedöma förhållandena, nuvärdet å hela området vid dess överlåtande
till kommunen i och för dennas övertagande av exploateringen och därmed
förbundna skyldigheter och risker icke beräknas högre än 80,000 kronor,
utan snarare lägre.

Med hänsyn till föreliggande omständigheter hade kasernkommittén ansett
det salunda beräknade värdet a den överlåtna marken icke överstiga vad Karls -

Kungl. Majlis proposition nr 142.

borgs kommun skäligen borde i förevarande sammanhang av staten tillerkännas
som kompensation för avbräck genom minskningen i dervarande militärförläggning.
Kommittén hade sålunda ansett, att marken i fråga borde av
kronan utan ersättning med full äganderätt överlåtas till Karlsborgs kommun.

Med denna utgångspunkt hade kasernkommittén efter förda förhandlingar
med Karlsborgs kommun träffat det villkorliga avtalet av den 18 och den
22 januari 1930.

Enligt detta avtal skulle kronan överlåta till Karlsborgs kommun utan
ersättning all den rätt kronan ägde till den mark, som å den till avtalet hörande
kartan betecknats med röd färg och litt. A., dock endast under förutsättning
och i den mån dessa områden komme att ingå i stadsplan, som före den 1
januari 1931 fastställdes av Kungl. Maj:t.

Med grön färg och litt. B. hade å kartan angivits den mark, som kronan
skulle behålla, och vilken mark hade bestämts i enlighet med anvisningar från
platsbefälhavaren å Karlsborgs fästning. Å kartan hade med gul färg och
litt. C. angivits den mark inom den numera skiftade, ovanberörda marknadsplatsen
vid Rödesund, som tillhörde enskilda eller utgjorde mark, tillhörig
ecklesiastikt boställe eller Visingsö skolegodsfonds hemman. De med gul eller
grön färg å kartan angivna områdena litt. B. och C. inginge sålunda icke i
överlåtelsen enligt avtalet och kartan.

I överlåtelsen inginge däremot den rätt, som kronan för sina fastigheter
kunde äga till de inom området befintliga vägarna, sålunda även den rätt
kronan för sina fastigheter kunde äga till den genom den s. k. marknadsplatsen
gående allmänna vägen, vilken vid skiftet å samfälligheten år 1911 undantagits
från skiftet. Den rätt Karlsborgs kommun härvid förvärvade till mark,
som utgjorde allmän väg, förpliktades kommunen emellertid att i sin tur avstå
till väghållningsdistriktet. Enligt avtalet överläte kronan vidare å kommunen
den rätt kronan kunde äga till det vatten, som gränsade intill de överlåtna områdena.

Då stadsplanen för Rödesundsområdet icke ännu förelåge fastställd, hade i
avtalet intagits bestämmelser i syfte att de kronan förbehållna och de angränsande
överlåtna fastigheternas gränser skulle jämkas till överensstämmelse
med blivande stadsplan, tomtindelning eller annan fastighetsindelning.

Do överlåtna fastigheterna skulle få av Karlsborgs kommun tillträdas den
närmast efter statsmakternas beslut örn avtalets godkännande och stadsplanens
fastställande inträffande 1 oktober. Kommunen tillförbundes att från och med
tillträdesdagen svara för alla skatter, onera och skyldigheter för de överlåtna
områdena, därvid tillika uttryckligen fastsloges, att i den mån icke lag och
laga föreskrifter ålade annan detsamma, kommunen skulle iordningställa och
underhålla alla den blivande stadsplanens gator, torg och allmänna platser,
vilka icke tillika irtgjorde allmän väg enligt lagen örn allmänna vägar å landet.

Kostnaderna för avstyckning och lagfart å de överlåtna områdena skulle till
ingen del bestridas av kronan.

I avtalet hade intagits bestämmelser, åsyftande att trygga de nuvarande
tomtinnehavarnas intressen. Tomtinnehavarna berättigades därvid att, om de
nuvarande kontrakten utginge dessförinnan, för tiden intill dess stadsplan och
tomtindelning bleve fastställda innehava sina tomter med nyttjanderätt på nu
gällande villkor. Så snart stadsplan och tomtindelning blivit fastställda, iigde
tomtinnehavare att av kommunen erhålla efter eget val äganderätt, tomträtt
eller annan nyttjanderätt till sin tomt med allenast dc jämkningar, vartill stadsplan
och tomtindelning kunde föranleda. Kunde parterna ej enas om villkoren
för överlåtelsen, respektive upplåtelsen, skulle tvisten hänskjutas till en skiljenämnd
på tre personer. I denna skulle ordföranden utses av kronan, en ledamot
av kommunen och en av vederbörande nyttjanderättshavare.

Yttranden
över kasernkoramitténs

förslag.

Kungl. Majus proposition nr 142.

Beträffande värdesättningen av tomterna hade kasernkommittén icke ansett
det möjligt att nu angiva uttömmande regler samt förty ansett det icke lämpligt
att i avtalet intaga några anvisningar alls rörande grunderna för värderingen.
Klart vore, att hänsyn i prissänkande riktning borde tagas till den del av
tomts värde, som tomtinnehavaren åstadkommit genom jordpåfyllning eller på
annat sätt. Å andra sidan måste tomtens värde sättas i relation till de i stadsplanen
tomterna tillförsäkrade fördelarna i form av gator, torg och andra allmänna
platser och som det enligt det föreliggande avtalet ålåge kommunen
att iordningställa och underhålla. Hänsyn borde också tagas till de åtgärder
för områdenas dränering, avlopp etc., som kommunen utfört eller beslutat skola
komma till stånd. Att angiva alla på prisfrågan inverkande omständigheter
kunde emellertid näppeligen för närvarande vara möjligt. Kommittén hade
därför i samförstånd med tomtinnehavarnas samt kommunens representanter
stannat för att i avtalet hänvisa parterna till skiljedom, därest frivillig överenskommelse
ej kunde träffas.

De medel, vilka genom tomtförsäljning, tomtupplåtelse eller eljest komme
att på grund av avtalet tillflyta kommunen, skulle enligt avtalet redovisas för
sig och förvaltas som en särskild fond. Bor fondens förvaltning och disposition
skulle Kungl. Majit efter förslag av kommunalfullmäktige meddela bestämmelser.
I avtalet hade därvid utsagts, att fondens medel borde användas
för ändamål, som avsåge de överlåtna områdenas ordnande.

Därest de nu ifrågavarande områdena i en framtid komme att bilda en egen
kommun eller ett municipalsamhälle, skulle det enligt stadgande i avtalet bero
på Kungl. Maj :ts prövning, huruvida och i vad mån de rättigheter och skyldigheter,
vilka enligt avtalet tillkomme Karlsborgs kommun, skulle övertagas av
berörda nya kommun, respektive municipalsamhälle. Denna bestämmelse utgjorde
en motsvarighet till bestämmelserna i gällande indelningslag rörande
ekonomisk uppgörelse mellan kommuner vid indelningsändring.

över kasernkommitténs förslag till avtal mellan kronan och Karlsborgs
kommun infordrades yttranden från arméförvaltningens fortifikationsdepartement,
länsstyrelsen i Skaraborgs län och byggnadsstyrelsen.

Arméförvaltningens fortifihationsdepartement meddelade i utlåtande den
19 februari 1930, att platsbefälhavaren å Karlsborg förklarat, att från militär
synpunkt hinder icke förefunnes mot den föreslagna marköverlåtelsen till
Karlsborgs kommun, ävensom att chefen för västra arméfördelningen instämt
därutinnan. För egen del framställde fortifikationsdepartementet mot avtalsförslaget
vissa erinringar, på vilka jag emellertid, med hänsyn till vad i ärendet
senare förekommit, här icke torde behöva ingå.

I yttrande den 12 februari 1930 uttalade länsstyrelsen, att styrelsen lika
med kasernkommittén ansåge, att Karlsborgs kommun borde beredas kompensation
för den minskning i skatteinkomster, som direkt eller indirekt tillskyndades
kommunen genom den av 1925 års försvarsorganisation föranledda indragningen
i militärförläggningen. Länsstyrelsen anslöt sig även till den form
för ersättningens utgående, som kommittén föreslagit, samt yttrade vidare, att
det för länsstyrelsen framstode såsom synnerligt betydelsefulla omständigheter,
att genom markens överlåtande till kommunen utväg bereddes att på
betryggande sätt uppordna samhällsbildningen vid Rödesund och tillgodose
lägenhetsägarnas berättigade krav att i egnahemsbildande syfte få förvärva
äganderätten till sina boplatser.

Kungl. Majus proposition nr 142.

Byggnadsstyrelsen avgav utlåtande i ärendet den 20 februari 1930 samt
anförde därvid följande.

Med hänsyn till att kommunen enligt den föreliggande överenskommelsen
skulle påtaga sig kostnaderna för ordnandet och exploateringen av däri avsedd
mark, gällde det att vid värderingen av densamma fastställa ett skäligt råmarksvärde.

Under hänvisning till byggnadsstyrelsens den 26 juli 1927 avgivna utlåtande
i fråga örn dispositionen av viss kronan tillhörig mark i Vaxholm, däri framhållits,
att denna mark, därest kommunen övertoge exploateringen av densamma,
skäligen kunde åsättas ett råmarksvärde av 19 öre per kvadratmeter,
hade kasernkommittén gjort gällande, att nu ifrågakomna mark inom Rödesundsområdet
med hänsyn till förhandenvarande förhållanden skäligen kunde
åsättas ett råmarksvärde av 15 öre per kvadratmeter, motsvarande ett totalvärde
å marken av omkring 80,000 kronor. Det av kommittén sålunda angivna
å-priset funne sig byggnadsstyrelsen kunna biträda med hänsyn till dels. att
stora delar av nu ifrågavarande område läge relativt sankt och sålunda icke
vore särskilt lämpade för bebyggande, dels ock att de inom området redan upplåtna
tomternas nuvarande värde till största delen uppkommit genom av tomtinnehavarna
verkställda jordpåfyllningar m. m. Härtill komme, att, därest områdets
exploatering skulle ske genom statens försorg, detta skulle medföra avsevärda
utgifter för staten för ordnande av vägar och avlopp m. m. inom området,
vilka kostnader sannolikt icke skulle komma att uppvägas av möjligheten, till
motsvarande ökning av tomtpriset, särskilt med hänsyn till det ekonomiska
avbräck, som drabbat befolkningen på orten genom militärindragningarna och
därav betingade minskade förvärvsmöjligheter. På grund av vad sålunda
framhållits funne byggnadsstyrelsen, i likhet med kasernkommittén, att nuvärdet
på hela det i överenskommelsen angivna området vid dess överlåtande
till kommunen i och för dennas övertagande av exploateringen och därmed förbundna
skyldigheter och risker icke borde beräknas högre än till 80,000 kronor.
Detta belopp motsvarade ungefär det värde, en av ledamöterna i den av arméförvaltningens
fortifikationsdepartement år 1924 tillsatta värderingsnämnden,
byggmästaren A. Larsson, åsatt marken, eller 89,000 kronor, vilket senare
belopp hänförde sig till ett något större område än det nu ifrågakomna.

I överenskommelsen hade intagits bestämmelser örn skyldighet för Karlsborgs
kommun att ombesörja och bekosta iordningställandet och underhållet av
i den blivande stadsplanen för området ingående gator, torg, allmänna platser
m. m., samt att alla medel, som till följd av överenskommelsen kunde komma
att inflyta till kommunen, skulle utgöra en särskild fond, som skulle användas
för de till kommunen överlåtna områdenas ordnande. Enligt byggnadsstyrelsens
mening innefattade dessa bestämmelser de garantier, som skäligen kunde
påfordras, för att området i fråga utan alltför stor tidsutdräkt bleve vederbörligen
iordningställt. Icke heller i övrigt hade byggnadsstyrelsen något att
ur stadsplanesynpunkt erinra beträffande den föreliggande överenskommelsen.

Vidare ville byggnadsstyrelsen framhålla, att nuvarande nyttjanderättsinnehavares
intressen måste anses hava blivit vederbörligen tillgodosedda genom
bestämmelserna i överenskommelsen.

Sedermera gjorde domänstyrelsen framställning i syfte att, bland annat, den
del av den enligt kasernkommitténs avtalsförslag till överlåtelse å Karlsborgs
kommun avsedda marken, som är belägen mellan det å Rödcsundsområdet
framdragna järnvägsspåret och Bottensjön, måtte reserveras för eller möjligen
helt överlåtas å domänverket för att disponeras för uppförande av en sågverks -

Ny utredning
jämte förslag
till avtal med
Karlsborgs
kommun.

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

anläggning för domänverkets räkning. Sedan utredning i ärendet verkställts,
förordnande Kungl. Majit den 12 december 1930, att utav ifrågavarande mellan
nämnda järnvägsspår och Bottensjön belägna mark visst angivet område med en
areal av omkring 7.672 hektar skulle från och med den 1 januari 1931 överlämnas
till domänstyrelsens förvaltning för att disponeras för uppförande av omförmälda
sågverksanläggning.

Med anledning av Kungl. Majlis berörda beslut anmodades den 17 december
1930 kasernkommittén att efter underhandlingar med Karlsborgs kommun avgiva
förnyat yttrande och förslag beträffande frågan örn kompensation åt kommunen
i anledning av genomförandet av 1925 års riksdags beslut rörande försvarsväsendets
omorganisation.

I skrivelse den 10 februari 1931 har nu kasernkommittén redogjort för resultatet
av de med Karlsborgs kommun förda nya underhandlingarna, varjämte
kommittén överlämnat ett den 29 januari och den 4 februari 1931 dagtecknat
avtal, som mellan Kungl. Maj :t och kronan genom kommittén, å ena
sidan, och kommunen, å andra sidan, träffats under förbehåll av Kungl. Majits
och riksdagens godkännande. Ifrågavarande avtal torde få fogas såsom bilaga
(Bil. A) vid statsrådsprotokollet rörande detta ärende.

Kasernkommittén har i sistnämnda skrivelse framhållit, att kommittén vid
de nya förhandlingarna utgått från, att förläggandet av det statliga sågverket
till Karlsborg måste medföra kompensation för där skedda militärindragningar
både på så sätt, att sågverksanläggningen bomme att tillföra kommunen ett
visst antal skattekronor, och genom att anläggningen beredde ökade arbetstillfällen
för befolkningen inom kommunen. Dessa förhållanden medförde enligt
kommitténs åsikt, att kommunen i kompensation för de beträffande militärförläggningen
skedda indragningarna icke längre borde tillerkännas så stor
markareal, som det mellan kommittén och kommunen år 1930 avslutade avtalet
förutsatte. Det hade då synts kommittén skäligt, att kronan, utöver vad
1930 års avtal innefattade samt det markområde, som redan ställts under
domänstyrelsens förvaltning, förbehölle sig viss ytterligare mark. Intill dess
sistberörda, för eventuell framtida utveckling av sågverksanläggningen samt
för bostäder m. m. avsedda mark behövde tagas i anspråk av kronan, borde
densamma upplåtas såsom park till Karlsborgs kommun.

Kasernkommittén har slutligen beträffande de å den till avtalet hörande
kartan utmärkta områdena lämnat följande sammanställning, utvisande områdenas
disposition:

Mark, som av kronan överlåtes till Karlsborgs kommun ......... 414,260 kvm.

Mark, som behålles av kronan:

Statens järnvägars mark...................................... 78,770 kvm.

Övrig mark...........................................................■ 88,870 » 167640 >;

Mark, som behålles av kronan men tillsvidare upplåtes till

kommunen.................................................................................... 49,250 »

Mark i enskild ägo eller tillhörande ecklesiastikt boställe eller

Visingsö skolegodsfond ............................................................ 19,780 »

Summa 650,930 kvm.

Kungl. Majus proposition nr 142. 17

Yttranden över det nya avtalsförslaget hava infordrats från arméförvaltningens
fortifikationsdepartement, länsstyrelsen i Skaraborgs län, byggnadsstyrelsen
samt domänstyrelsen. Samtliga de hörda myndigheterna hava lämnat
avtalsförslaget utan erinran.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, har kasernkommittén ansett det
vara med billighet överensstämmande, att Karlsborgs kommun beredes något
ekonomiskt vederlag av kronan för de förluster, som tillskyndats kommunen i
anledning av genomförandet av 1925 års härordningsbeslut. Som nämnts, träffades
på grund härav i januari 1930 mellan kasernkommittén och kommunen
ett preliminärt avtal, enligt vilket kronan skulle till kommunen utan ersättning
överlåta vissa markområden med en areal av cirka 535,000 kvadratmeter.

Sedan det emellertid visat sig, att en del av ifrågavarande mark alltjämt
är behövlig för statligt ändamål, har kasernkommittén nu efter förnyade förhandlingar
med kommunen framlagt ett nytt förslag till avtal i ämnet mellan
kronan och kommunen. Avtalsförslaget innebär huvudsakligen följande. Kronan
skall till kommunen utan ersättning överlåta mark med en sammanlagd
areal av omkring 414,000 kvadratmeter. Denna mark har å en vid avtalet fogad,
av länsarkitekten A. Berglund åren 1927 och 1929 upprättad och av ingenjören
C. Hemgren år 1931 kompletterad karta betecknats med röd färg och Litt. A.
I överlåtelsen ingår jämväl den rätt kronan må äga till det vatten, som gränsar
intill de överlåtna markområdena. Dagen för tillträdet av de överlåtna områdena
är bestämd till den 1 oktober, som inträffar närmast efter det Kungl.
Majit och riksdagen fattat beslut rörande avtalets godkännande. Det åligger
kommunen att från nämnda tidpunkt — i den mån ej skyldighet i sådant hänseende
enligt laga föreskrift tillkommer annan — ombesörja och bekosta iordningställandet
och underhållet av sådana i blivande stadsplan för överlåtet område
ingående gator, torg och allmänna platser, vilka icke tillika utgöra allmän
väg. Kommunen skall vara skyldig att, så snart stadsplan och tomtindelning
blivit fastställd, till vederbörande nyttjanderättshavare efter dennes bestämmande
med äganderätt överlåta, respektive med tomträtt eller annan nyttjanderätt
upplåta det av honom innehavda området, dock med den jämkning, som
kan betingas av stadsplan eller tomtindelning. Kunna parterna ej enas örn
villkoren för överlåtelsen, respektive upplåtelsen, skall tvisten hänskjutas till
en på i avtalet angivet sätt sammansatt nämnd. Alla medel, vilka till följd av
avtalet må komma att tillflyta kommunen, skola redovisas för sig och förvaltas
såsom en särskild fond för att användas för ändamål, som avse de å kommunen
överlåtna områdenas ordnande.

I det nya avtalsförslaget hava intagits vissa bestämmelser, som icke förekomma
i det tidigare upprättade förslaget, nämligen, bland annat, dels en föreskrift
(§ 3), varigenom kronan tillförsäkras rätt att utan ersättning bibehålla
nuvarande och framdraga nya elektriska ledningar samt kablar ävensom vattenoch
avloppsledningar över, respektive i de överlåtna områdena, vilken rätt kronan
äger säkerställa genom servitutsinteckning, dels ock ett stadgande (§ 8)

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 124 haft. (Nr 142.) 425 3i 11

Departements chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 142.

därom, att kronan äger påfordra återgång av avtalet, därest kommunen underlåter
att uppfylla i avtalet gjord utfästelse till förmån för tredje man.

I likhet med kasernkommittén anser även jag billighetsskäl tala för att
Karlsborgs kommun erhåller gottgörelse av kronan för de förluster, som genomförandet
av 1925 års härordning medfört för kommunen. Beträffande sättet
för beredandet av vederlag åt kommunen ansluter jag mig till det förslag i sådant
hänseende, som innefattas i det mellan kasernkommittén och kommunen
senast träffade preliminära avtalet.

Vid granskningen av de särskilda bestämmelserna i avtalet har jag icke
funnit anledning till någon erinran. Beträffande säkerställandet genom servitutsinteckning
av kronans i § 3 stadgade rätt med avseende å bibehållande,
respektive framdragande av vissa ledningar och kablar vill jag emellertid framhålla,
att inskrivning av tomträtt icke må meddelas, där tomten är besvärad av
sökt eller beviljad inteckning. Då upplåtelse med tomträtt ifrågakommer, synes
därför kronan böra avstå från servitutsinteckning i tomten, under förutsättning
att kronans ifrågavarande rätt tryggas, genom att i tomträttskontraktet
intages en föreskrift örn skyldighet för tomträttsinnehavaren att respektera
kronans rätt i omförmälda hänseende enligt avtalet med kommunen.

Jag tillstyrker alltså, att överenskommelse i ämnet träffas med Karlsborgs
kommun i enlighet med det av kasernkommittén senast framlagda förslaget.

Den i ärendet berörda frågan örn fastställandet av stadsplan för Rödesundsområdet
torde i annat sammanhang komma att underställas Kungl. Haj:ts
prövning.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen

att godkänna förut omförmälda den 29 januari och den 4 februari 1931 mellan
Kungl. Maj :t och kronan genom kasernkommittén, å ena sidan, samt Karlsborgs
kommun, å andra sidan, ingångna preliminära avtal (Bil. A).

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Broberg.

Kungl, Maj.ts proposition nr 142,

Bil. A.

Mellan Kungl. Majit och kronan genom kasernkommittén, under förbehåll
av Kungl. Maj :ts och riksdagens godkännande, å ena, samt Karlsborgs kommun,
å andra sidan, träffas härmed följande avtal:

§ I 1.

Kronan skall till Karlsborgs kommun med full äganderätt utan ersättning
överlåta all den rätt kronan äger till den mark, som å den härvid fogade,
av länsarkitekten Allan Berglund åren 1927 och 1929 upprättade, och av ingenjören
C. Hemgren år 1931 kompletterade kartan innefattande »Förslag till
stadsplan för Rödesund i Karlsborgs socken, Södra Vadsbo härad, Skaraborgs
län» betecknats med röd färg och Litt. A.

Kronan förbehåller sig äganderätten till de områden, vilka å sagda karta
betecknats med grön färg och Litt. B., dock att, därest enligt fastställd stadsplan
viss mark inom sådant område skall utläggas som gata, dylik gatumark
skall av kronan avstås till kommunen i samband med att gatan varder iordningställd.

Med gul färg och Litt. C. är å kartan angiven den mark inom det föreslagna
stadsplaneområdet., vilken tillhör enskilda eller ock utgör mark, tillhörig ecklesiastikt
boställe eller Visingsö skolegodsfonds hemman.

2. I överlåtelsen ingår jämväl den rätt kronan må äga till det vatten, som
gränsar intill de överlåtna markområdena, varvid de överlåtna vattenområdenas
gränser emot de kronan behållna vattenområdena skola utstakas enligt reglerna
i J. B. 12 kap. 4 §.

3. Ägande- och dispositionsrätten till enligt detta avtal å Karlsborgs kommun
överlåtet område, vilket vid blivande fastställelse av stadsplan, tomtindelning
eller annan fastighetsindelning tilldelas kvarter, tomt eller vid fastighetsindelning
uppkommen annan enhet, som till huvudsaklig del tillhör kronan,
skall, därest området vid sagda fastställelse alltjämt äges av kommunen, utan
ersättning avstås till kronan, örn kronan det påfordrar.

4. Mark, vartill äganderätten enligt punkt 1 förvärvats av Karlsborgs kommun
och som utgör del av allmän väg, vare kommunen pliktig att utan ersättning
avstå till vederbörande väghållningsdistrikt.

5. Den del av det kronan förbehållna området, som å kartan är avgränsat
med brun kantlinje och bokstäverna a, b, c, d och a, skall kronan tillsvidare upplåta
till Karlsborgs kommun, att av kommunen disponeras som parkområde,
med rätt för kronan att, så snart kronan vill använda hela eller del av området,
återtaga sådant område. Kommunen är skyldig tillse, att det sålunda upplåtna
området hålles i prydligt skick.

§ 2.

1. De enligt § 1 till Karlsborgs kommun överlåtna mark- och vattenområdena
må av Karlsborgs kommun tillträdas den 1 oktober, som inträffar närmast
efter det att Kungl. Majit och riksdagen fattat beslut rörande godkännande
av denna överenskommelse.

2. Såväl avkastning från som skatter, onera och skyldigheter för de överlåtna
områdena skola, allt efter som de belöpa på tiden före eller efter tillträdesdagen,
uppbäras, respektive bestridas och fullgöras av kronan respektive Karlsborgs
kommun; och åligger det Karlsborgs kommun att från sagda tidpunkt och
i den mån ej iordningställandet eller underhållet enligt laga föreskrift till -

Kungl. Majda proposition nr 142.

kommer, annan, ombesörja oell bekosta iordningställandet och underhållet av
sådana i den blivande stadsplanen för området ingående gator, torg och allmänna
platser, vilka icke tillika utgöra allmän väg enligt lagen örn allmänna
vägar å landet.

§ 3.

Kronan skall vara berättigad att till förmån för sina fastigheter inom Karlsborgs
kommun utan ersättning över, respektive i de land- och vattenområden,
vilka enligt detta avtal överlåtas å kommunen, bibehålla nuvarande och framdraga
nya elektriska svagströms- och starkströmsledningar samt kablar, ävensom
ledningar för vatten och avlopp, dock med skyldighet för kronan att vid
placering av ledningsstolpar och vid erforderliga grävningar dels icke göra
större intrång än nödigt, dels och i möjligaste mån återställa marken i förutvarande
skick.

Kronan äger säkerställa sin här angivna rätt genom servitutsinteckning.

§ 4.

1. Gällande nyttjanderättsavtal rörande område, som omfattas av § 1, rubbas
icke av detta avtal.

Går tiden för nyttjanderättsavtal till ända, innan stadsplan och tomtindelning
för respektive nyttjanderättsområde blivit fastställd, skall nyttjanderättshavaren
äga att, för tiden intill dess dylik stadsplan och tomtindelning blivit
fastställd, erhålla förlängning av nyttjanderättsavtalet på förutvarande villkor.

2. Så snart stadsplan och tomtindelning blivit fastställd, vare Karlsborgs
kommun skyldig att till vederbörande nyttjanderättshavare efter dennes bestämmande
med äganderätt överlåta, respektive med tomträtt eller annan nyttjanderätt
upplåta det område, han vid sagda tidpunkt enligt avtal innehar,
dock med den jämkning, som kan betingas av stadsplan och tomtindelning.
Kunna parterna därvid icke enas örn villkoren för överlåtelsen, respektive upplåtelsen,
skall tvisten hänskjutas till en nämnd, bestående av tre personer, varav
en, tillika ordförande, utses av Kungl. Majit eller den myndighet Kungl. Majit
därtill förordnar, en utses av Karlsborgs kommun och en utses av vederbörande
nyttjanderättshavare.

Kostnaderna för denna nämnd skola bestridas efter enahanda grunder, som
stadgas i fråga örn skiljemannanämnd, tillsatt enligt gällande skiljemannalag;
och skola i tillämpliga delar denna lags bestämmelser jämväl i övrigt gälla beträffande
sagda nämnd.

§ 5.

Alla medel, vilka till följd av detta avtal må komma att tillflyta Karlsborgs
kommun, skola jämte åbelöpande avkastning för sig redovisas och förvaltas
som en särskild fond.

Fondens förvaltning och disposition skall ske enligt bestämmelser, vilka efter
förslag av Karlsborgs kommunalfullmäktige fastställas av Kungl. Majit, varvid
skall iakttagas, att fondens medel böra användas för ändamål, som avse de
genom detta avtal å Karlsborgs kommun överlåtna områdenas ordnande, däri
inräknat även sådana kostnader, vilka avses i § 6 här nedan.

§ 6.

Kostnader, vilka uppkomma för avstyckning av och lagfart å de i detta avtal
överlåtna områden, skola till ingen del bestridas av kronan.

§ 7.

Därest i en framtid de områden, som enligt § 1 överlåtits å Karlsborgs kommun,
komma att bilda eller ingå i en från Karlsborg i ett eller flera hänseenden

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

skild kommunal enhet eller municipalsamhälle, skall på Kungl. Maj:ts prövning
bero, huruvida och i vad mån de rättigheter och skyldigheter, vilka enligt
detta avtal tillkomma Karlsborgs kommun, skola övertagas av berörda nya
kommun respektive municipalsamhälle.

§8.

Underlåter kommunen att uppfylla i detta avtal gjord utfästelse till förmån
för tredje man, äger kronan påfordra återgång av avtalet i den omfattning, vartill
den förelupna uraktlåtenheten må anses föranleda.

Av detta avtal jämte därtill hörande karta äro upprättade två exemplar, av
vilka Kungl. Maj:t och kronan erhållit det ena samt Karlsborgs kommun det
andra exemplaret.

Stockholm den 29 januari 1931.

För kasernkommittén:

JOHAN JÖNSSON.

Sten Grönvall.

Karlsborg den 4 februari 1931.

För Karlsborgs kommun:

CARL JOHANSSON.
B. BIRATH.

A. KINDBOM.
PAUL JOHANSON.