Kungl. Majus proposition nr 129 (Proposition 1932:129)

Kungl. Majus proposition nr 129.

Nr 129.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag
till hospitalsbyggnader; given Stockholms slott den
19 februari 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Majlis

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sam Larsson.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet
ä Stockholms slott den 19 februari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden
Gyi.i.enswäkd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Departementschefen, statsrådet Larsson anför efter gemensam beredning
med chefen för försvarsdepartementet:

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkt 54, har Kungl.
Maj:t på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avvaktan på den proposition
i ämnet, som kunde bliva riksdagen förelagd, dels till hospitalsbyggnader
för budgetåret 1932/1933 beräkna ett extra reservationsanslag av

6,250,000 kronor, dels och beräkna, att av nämnda belopp 850,000 kronor
skulle utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Jag anhåller att nu få återkomma till denna fråga.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 105 höft. (Nr 129.)

187 02 1

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

1928 års
riksdag.

Inledning.

I propositionen nr 165 till 1928 års riksdag framlades en plan för anskaffande
av nya platser för den statliga sinnessjukvården, enligt vilken plan
den rådande bristen på vårdplatser å de statliga sinnessjukanstalterna skulle
fyllas medelst genomförande av ett i planen ingående byggnadsprogram.
En prövning av detta spörsmål i liela dess vidd ansågs då icke längre böra
undanskjutas, bland annat emedan ett osedvanligt stort antal förslag angående
nybyggnader eller örn- och tillbyggnader av sinnessjuk- och sinnesslöanstalter
vid denna tidpunkt var beroende på Kungl. Maj:ts prövning, samt
att vissa frågor, som avsågo omändring av ledigblivna kasernetablissement,
av andra skäl omedelbart borde företagas till avgörande. Det ansågs nödvändigt,
att man vid bedömande av nämnda förslag kunde se dem såsom
led i en gemensam plan.

Föredragande departementschefen underströk emellertid, att han icke ville
hava uttalat, att statsmakterna då skulle fatta avgörande ståndpunkt till
någon detaljerad plan för åstadkommande av nya sinnessjukplatser, utan
att avsikten endast vore, att statsmakterna skulle för sig klargöra det resultat,
som de ansåge inom viss tid böra vinnas, och att alltså den då och
i framtiden förestående prövningen av föreliggande byggnadsfrågor skulle
ske under vederbörligt hänsynstagande därtill.

Den sålunda framlagda planen för fyllande av platsbristen å hospitalen,
vilken i väsentliga delar överensstämde med ett av medicinalstyrelsen i skrivelse
den 21 oktober 1927 framlagt förslag, grundade sig på ett antagande,
att antalet sinnessjuka i behov av hospitalsvård i genomsnitt kunde beräknas
motsvara tre på varje tusental av befolkningen och att alltså platsantalet
borde, då planen genomförts, motsvara 3 pro mille av rikets folkmängd
Med denna utgångspunkt och med beaktande jämväl av att de
tre största städerna enligt särskilda avtal åtagit sig att själva sörja för
sin sinnessjukvård hade medicinalstyrelsen beräknat, att antalet sinnessjukplatser
vid utgången av den närmaste tioårsperioden, d. v. s. vid 1937 års
slut, borde uppgå till 5,282 mera än det vid tiden för planens uppgörande
hösten 1927 tillgängliga antalet. Sistnämnda antal hade uppskattats till 11,598,
därvid emellertid hänsyn tagits dels till redan fattade beslut örn platsökning
å vissa befintliga hospital, dels å andra sidan till avgången på grund av
föreslagen nedläggning av två äldre sinnessjukanstalter och dels slutligen
därtill att det beräknades, att de platser å hospitalen, som disponerades för
sinnesslöa, skulle bliva tillgängliga för sinnessjukvården. Av sistnämnda
anledning ansågs det utgöra ett nödvändigt led i planens genomförande,
att särskilda vårdplatser anskaffades för de sinnesslöa, som dittills vårdats
på hospitalen.

Vid nyssnämnda uppskattning av platsbehovet hade medicinalstyrelsen
tagit med i beräkningen den uppskattade folkökningen under den tidsperiod,
inom vilken planen skulle genomföras. På anförda skäl ansåg sig emellertid
föredragande departementschefen kunna beräkna platsbehovet efter då -

Kungl. Majus proposition nr 129.

varande befolkningssiffra. Med denna utgångspunkt och med beräknande
av någon marginal uppskattade departementschefen det platsbehov för sinnessjuka,
som borde fyllas, till omkring 4,800. Departementschefen betonade
emellertid, att den närmare bestämningen av platsbehovet icke hade
någon omedelbar praktisk betydelse. Ytterligare underströk departementschefen
att, ehuru beräkningen byggde på att särskilda vårdplatser anskaffades
åt sinnesslöa, så att dessa ej vidare komme att upptaga hospitalsplatser,
den föreliggande planen icke helt fyllde detta önskemål, i det att i planen
väl ingick förslag rörande omhändertagande av de s. k. asociala imbecilla
(vuxna, vanartade sinnesslöa) men ej beträffande de svårskötta, obildbara sinnesslöa.

Det beräknade platsbehovet skulle enligt planen fyllas genom dels omändring
av ett antal på grund av 1925 års försvarsorganisation ledigblivna
kasernetablissement till anstalter för sinnessjuka och sinnesslöa, dels uppförande
av vissa nya sinnessjukanstalter, dels ock utvidgning av en del befintliga
hospital.

Planen jämte tillhörande approximativa kostnadsberäkningar tedde sig
på följande sätt:

Platsantal

Anstalt Sinnes- Sinnes sjuka

slöa

Utvidgning av Växjö hospital................................. 460 —

Nytt hospital i Visby ............................................. 200 —

Hospital vid Umeå ............................................. 800 _

Upptagningspaviljong vid Umeåhospitalet............ 100 —

Omändring av Vänersborgs kaserner..................... 572 286

Omändring av Jönköpings » .................... 1,200 —

Nya paviljonger vid Hälsingborgs hospital ......... 200 —

Nya platser vid äldre hospital .............................. 150 —

Övertagande av s. k. länsplatser vid äldre hospital 325 —

Psykiatrisk klinik i Lund ................................ 102 _

Kliniker i Stockholm och Uppsala........................ 200 —

Omändring av Sala kaserner ................................ — 380

Omändring av Örebro kaserner.............................. — 360

Tillbyggnad av Piteå hospital................................ 148 —

Hospital i Gävleborgs län....................................... 600 —

Större omändringsarbeten............................... — —

Summa 5,057 1,026

Kostnad

kronor

2.760.000

2.200.000

7.000. 000

560.000

2.525.000

6.000. 000
1,000,000

525.000
1,137,500

724.000
2,000,000

1.264.000

1.354.000

2.200.000

4.800.000

3.500.000

39,549,500

Från antalet platser för sinnessjuka......................................................

avginge till indragning avsedda platser å

Malmö asyl ..................................................................................... 124

Visby hospital.................................................................................. 63

Vadstena hospital ...................................................................... 66

Härefter återstode nyanskaffning av platser för sinnessjuka

5,057

253

4,804

Sammanlagda antalet hospitalsplatser för sinnessjuka skulle efter förslagets
genomförande komma att uppgå till omkring 16,500.

Kungl. Majus proposition nr 129.

Såsom framgår av den återgivna uppställningen, ingick i planen ett belopp
på 3.5 miljoner kronor för »större omändringsarbeten». Därmed avsågs att
täcka sådana kostnader för större ombyggnader av eller tillbyggnader till äldre
hospital, som enligt erfarenheten regelmässigt förekomme och vilka ej kunde
bestridas av det dåvarande ordinarie anslaget till hospital och asyler. Det erforderliga
beloppet hade uppskattats till i genomsnitt 350,000 kronor örn året.

Yad angår den lid, inom vilken denna plan skulle genomföras, förklarade
departementschefen sig anse det vara i och för sig önskvärt, att platsanskaffningen
med hänsyn till den trängande beskaffenheten av det aktuella
platsbehovet ävensom på grund av vissa med övergångsbestämmelserna till
fattigvårdslagen sammanhängande omständigheter skedde så hastigt som möj
ligt. För ett snabbt tempo talade också vissa preliminärt avslutade avtal med
de städer, varest kaserner skulle omändras till vårdanstalter. I sista hand
avgörande för tiden för planens genomförande borde emellertid vara det
uppskattade kostnadsbeloppet, vilket som nyss nämnts skulle uppgå till nära
40 miljoner kronor. Med hänsyn till samtliga a fragan inverkande omständigheter
ansåg departementschefen, att man tills vidare borde eftersträva
platsbehovets fyllande inom en tid av 10 år. Då det emellertid icke vore
meningen, att statsmakterna skulle definitivt binda sig för en plan i ena
eller andra hänseendet, saknade jämväl denna fråga omedelbar betydelse, i
det att senare jämkningar givetvis borde kunna ske, därest förhållandena
det påfordrade. — I och för sig vore det visserligen önskvärt, att utgifterna
under den kommande byggnadsperioden kunde förbliva ungefär lika stora
år från år. Emellertid skulle det av praktiska orsaker och på grund av att
en stor del av arbetena bomme att koncentreras till början av perioden
icke låta sig göra att hålla anslagen vid jämna belopp. Det anslag, som
komme att begäras för budgetåret 1928/1929, motsvarade ungefär en tiondel
av summan av de beräknade kostnaderna, men för de därefter närmast
följande budgetperioderna syntes det icke kunna undvikas, att anslagen
komme att stiga över medeltalet, medan de under slutet av perioden skulle
bliva lägre än detsamma.

I riksdagens skrivelse i frågan (nr 287 år 1928) uttalades, att det icke längre
borde anstå med vidtagande av mera planmässiga åtgärder för fyllande av
den starka bristen på platser för sinnessjuka å de statliga sinnessjukanstalterna
liksom ej heller med ordnande av frågan rörande vården av vuxna,
vanartade sinnesslöa. Arbetet med ökande av antalet platser för nämnda
vårdbehövande borde sålunda energiskt fortsättas och därvid bedrivas efter
en enhetlig plan. Med hänsyn till det trängande behovet av ökat antal
liospitalsplatser borde anskaffningen av dessa ske inom så kort tidsperiod,
som omständigheterna medgåve. Oaktat de stora kostnader, som åsamkades
statsverket för planens genomförande, syntes därför tidsperioden för planens
genomförande, så vitt då kunde bedömas, i enlighet med vad departementschefen
förordat böra bestämmas till 10 år. Mot grunddragen i det framlagda
förslaget rörande sättet för platsanskaffningen fann riksdagen, såvitt
då kunde bedömas, icke anledning till erinran. Eiksdagen saknade emeller -

Kungl. Majus proposition nr 129. 5

tid anledning att närmare ingå på vad departementschefen yttrat i förevarande
hänseende.

Det anslag, som för planens genomförande i enlighet med propositionens
förslag beviljades för budgetåret 1928/1929, uppgick till 3,500,000 kronor.
Detta belopp var enligt propositionen avsett att användas dels till fortsättning
av den av 1927 års riksdag beslutade utvidgningen av Piteå hospital
och asyl m. m., dels för påbörjande av omändring av Västmanlands trängkårs
kasernetablissement i Sala till en anstalt för manliga asociala imbecilla
och Svea trängkårs kasernetablissement i Örebro till en anstalt för kvinnliga
asociala imbecilla, dels för omändring av Västgöta regementes kasernetablissement
i Vänersborg till en för sinnessjuka och sinnesslöa avsedd
anstalt, dels och slutligen till påbörjande av ett hospital i Västerbottens län.

Riksdagen biföll med obetydliga jämkningar förslagen rörande anstalter
i Sala, Örebro och Vänersborg. Däremot avslog riksdagen förslaget angående
hospital i Västerbotten och begärde ny utredning i vissa hänseenden
av frågan därom. Det oaktat beviljade riksdagen hela det begärda
anslaget.

Genom beslut den 22 juni 1928 fördelade Kungl. Majit det anvisade an -

slagsbeloppet å 3.5 miljoner kronor på följande sätt:

Kronor

till fortsättande av utvidgning av Piteå hospital.............. .............. 1,200,000

» omändring av Västmanlands trängkårs kasernetablissement i

Sala ................................................................................... 600,000

» omändring av Svea trängkårs kasernetablissement i Örebro ... 400,000

» omändring av Västgöta regementes kasernetablissement i Vänersborg
.......................................................................................... 1,275,000

Summa kronor 3,475,000

Av anslagsbeloppets återstod, 25,000 kronor, anvisades 10,000 kronor
för underhåll av byggnader vid kasernetablissementen i Sala, Örebro och
Vänersborg; det därefter resterande beloppet reserverades till Kungl. Maj:ts
disjiosition.

Genom proposition nr 220 till 1929 års riksdag begärdes till fortsatta
åtgärder för den godkända liospitalsbyggnadsplanens genomförande för budgetåret
1929/1930 ett anslag av 4.1 miljoner kronor. Med detta anslag avsågs
framför allt dels att fortsätta och slutföra utvidgningen av Piteå hospital
och asyl och omändringen av kasernetablissementet i Vänersborg, dels att
fortsätta de påbörjade byggnadsföretagen i Sala och Örebro, dels och att
påbörja två nya sinnessjukanstalter, den ena belägen invid Umeå och den
andra förlagd till det av Jönköpings regemente tidigare disponerade kasernetablissementet
i Jönköping. Slutligen avsågs att med anslaget utföra vissa
omändringsarbeten inom Uppsala hospital och asyl och Vänersborgs hospital
och asyl vid Restad.

Riksdagen biföll förevarande proposition i alla delar (riksdagens skrivelse
nr 288).

Genom beslut den 20 juni 1929 fördelade Kungl. Majit sedermera det anvisade
anslagsbeloppet å 4.1 miljoner kronor på följande sätt:

1929 års
riksdag.

Kungl. Majus proposition nr 129.

Kronor

till fortsättande av utvidgning av Piteå hospital.............................. 1,000,000

» fortsättande av omändringen av Västmanlands trängkårs kasern etablissement

i Sala.................................................................. 550,000

® fortsättande av omändringen av Svea trängkårs kasernetablisse rnent

i Örebro ........................................................................... 650,000

» fortsättande av omändringen av Västgöta regementes kasern etablissement

i Vänersborg...................................................... 1,387,000

» uppförande av sinnessjukanstalt vid Umeå................................. 200,000

» omändring av Jönköpings regementes kasernetablissement i

Jönköping.............................................................................. 160,000

» utvidgning av bagerilokalerna vid Vänersborgs hospital vid

Kestad................................................................................... 50,000

» anordnande av \v. c.-anläggning inom vissa byggnader vid Uppsala
hospital och asyl ........................................................... 60,000

Summa kronor 4,057,000
Av anslagsbeloppets återstod, 43,000 kronor, anvisades 16,000 kronor för
underhåll av byggnader i Sala, Örebro, Vänersborg och Jönköping. Kesten
reserverades till Kungl. Maj:ts disposition.

1930 års
riksdag.

I proposition nr 150 till 1930 års riksdag föreslogos vissa ändringar i
1928 års plan för anskaffande av nya platser för den statliga sinnessjukvården.
Såsom framgår av jämförelse med en vid propositionen fogad översikt över
beräknade kostnader för nyanskaffning av hospitalsplatser m. m. under
budgetåren 1928/1929—1937/1938 skulle 1928 års plan efter de föreslagna
ändringarna te sig pä följande sätt:

Anstalt

Utvidgning av Växjö hospital ................................

Nytt hospital i Visby................................................

Hospital vid Umeå.................................................

Upptagningspaviljong vid Umeåliospitalet ............

Omändring av Vänersborgs kaserner....................

Omändring av Jönköpings kaserner........................

Nya paviljonger vid Hälsingborgs hospital...........

Nya platser vid äldre hospital.................................

Övertagande av s. k. länsplatser vid äldre hospital

Psykiatrisk klinik i Lund .......................................

Kliniker i Stockholm och Uppsala ........................

Omändring av Sala kaserner...................................

Omändring av Örebro kaserner.............................

Tillbyggnad av Piteå hospital.................................

Hospital i Gävleborgs län .......................................

Omändring av Vaxholms kasern (eller motsvarighet)

Omändring av Lunds kaserner .............................

Större omändringsarbeten:

Vänersborgs hospital .........................................

Uppsala hospitals w. c.-anläggning.....................

» » köks reparation.....................

Vadstena hospitals vattenledning m. m.............

Första klass paviljonger vid Lunds hospital ...
Övriga..................................................................

Platsantal
Sinnes-	Sinnes-	Kostnad
sjuka	slöa	kronor
480	—	3,807,600
200	—	2,515,300
\| 918	—	7,650,000
587	283	2,662,000
1,220	—	6,750,000
200	—	1,000,000
150	—	525,000
303	—	1,060,500
102	—	724,100
200	—	2,000,000
—	370	1,367,000
—	350	1,409,000
170	—	2,200,000
518	—	4,144,000
*	305	2,025,650
—	612	4,200,000
_	_	50,000
--	—	234,500
—	—	116,300
—	—	1,458,350
—	—	209,000
—	—	2,100,000

Summa 5,048 1,920 48,208,300

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

Platsantalet för sinnessjuka blev alltså i förhållande till motsvarande
platsantal enligt 1928 års ursprungliga plan minskat med 9 platser. Å andra
sidan skulle enligt förslag, som i sistnämnda proposition framlades för 1930
års riksdag, minskningen av platser å Yadstenaanstalten — tidigare beräknad
till 66 — begränsas till 36.

Den betydelsefullaste ändringen av 1928 års plan innebar emellertid, att
planen utökades med två byggnadsföretag, avseende det ena omändring av
Vaxholms kasern (eller motsvarighet) och det andra omändring av det i
Lund belägna, påbörjade kasernetablissementet. Dessa byggnadsföretag
avsågo anordnande av anstalter för svårsfcötta, obildbara sinnesslöa. Uppförandet
av Lundaanstalten skulle emellertid enligt nämnda kostnadsöversikt
icke taga sin början förrän under budgetåret 1933/1934 och anordnandet
av anstalt å Vaxön eller motsvarighet härtill först under budgetåret
1935/1936.

De ändamål, för vilka anslag begärdes i 1930 års proposition, voro huvudsakligen
dels fullbordande av byggnadsarbetena i Sala och Örebro samt vid
Uppsala hospital och asyl, dels fortsatta arbeten med omändringen av
kasernetablissementet i Jönköping och med uppförandet av ett sinnessjukhus
vid Umeå, dels ock påbörjande av ombyggnad av första klasspaviljongerna
vid Lunds hospital och asyl, av vissa ombyggnads- och ändringsarbeten vid
Vadstena hospital och asyl och av ny- och ombyggnadsarbeten vid Växjö
hospital. Därutöver beräknades ett mindre belopp för bestridande av kostnader
för underhåll av byggnader vid anstalterna i Sala, Örebro och Jönköping
samt för vissa utredningar m. m. Sammanlagda anslagsbeloppet beräknades
till 4,700,000 kronor.

Riksdagen godkände de framlagda förslagen och anvisade det äskade beloppet.
Därjämte fann emellertid riksdagen, att den ifrågasatta anstalten i
Lund för manliga svårskötta obildbara sinnesslöa borde färdigställas snarast
möjligt och att förberedelser därför borde vidtagas utan dröjsmål. Medlen
för dessa förberedande arbetens igångsättande ansåg riksdagen kunna för
budgetåret 1930/1931 begränsas till 100,000 kronor, vilket belopp syntes
kunna utgå av reservationer å hospitalsbyggnadsanslaget.

Slutligen uttalade riksdagen i samband med godkännande av förslaget
örn medels anvisande för ombyggnad av första klasspaviljongerna vid
Lunds hospital och asyl önskvärdheten därav, att vid eventuellt uppkommande
ytterligare krav å renoveringsarbeten vid sinnessjukhusen en plan
framlades för riksdagen för belysande dels av omfattningen av sådana arbeten
och dels av den ordning, i vilka arbetena borde ifrågakomma.

Mot de föreslagna ändringarna i 1928 års hospitalsbyggnadsplan gjordes
icke någon erinran i riksdagsskrivelsen. Ej heller föranledde den vid propositionen
fogade översikten, som innefattade ett förslag till hur planen i
sitt utvidgade skick borde i sina huvuddrag fullföljas, någon annan anmärkning
från riksdagens sida än den, som följer av beslutet rörande sinnesslöanstalten
i Lund.

Genom beslut den 27 juni 1930 fördelade Kungl. Maj:t det anvisade anslagsbeloppet
å 4.7 miljoner kronor på följande sätt:

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

Kronor.

till fortsättande av omändringen av Västmanlands trängkårs kasern etablissement

i Sala ........................................................................ 217,000

till fortsättande av omändringen av Svea trängkårs kasernetablisse ment

i Örebro................................................................................... 359,000

till fortsatta arbeten med anordnande av w. c.-anläggning inom

vissa byggnader vid Uppsala hospital och asyl........................... 174,500

till fortsatta arbeten med utvidgning av köksbyggnaden vid Uppsala
hospital och asyl .................................................................... 116,300

till fortsättande av uppförandet av ett sinnessjukhus i Umeå

socken .............................................................................................. 1,200,000

till fortsättande av omändringen av Jönköpings regementes kasern etablissement

i Jönköping.............................................................. 2,100,000

till ombyggnad av första klasspaviljongerna vid Lunds hospital

och asyl .......................................................................................... 100,000

till ny- och ombyggnadsarbeten vid Växjö hospital ........................ 200,000

till ombyggnads- och ändringsarbeten vid Vadstena hospital och

asyl........................................................................ 200,000

Summa kronor 4,666,800

Av anslagsbeloppets återstod, 33,200 kronor, anvisades 12,000 kronor för
underhåll av byggnader i Sala, Örebro och Jönköping. Resten reserverades
till Kungl. Maj:ts förfogande.

I samband med anslagsfördelningen vidtogs åtgärd för genomförande av
riksdagens beslut angående sinnesslöanstalt i Lund. Kungl. Majit förordnade
nämligen, att det belopp å högst 1,387,000 kronor, som för budgetåret
1929/1930 anvisats till fortsättande av omändringen av Västgöta regementes
kasernetablissement i Vänersborg, skulle minskas till högst 1,287,000 kronor,
och att för verkställande av vissa förberedande arbeten för Lundaanstalten
ett belopp av högst 100,000 kronor skulle utgå av befintliga reservationer å
det för budgetåret 1929/1930 anvisade anslaget till hospitalsbyggnader.

Ytterligare anbefallde Kungl. Majit i samband med fördelningen av ifrågavarande
medel medicinalstyrelsen att uppgöra och till Kungl. Majit inkomma
med fullständig plan rörande de renoveringsarbeten av större betydelse, som
ansåges böra under tiden till och med utgången av budgetåret 1937/1938
vidtagas vid statens sinnessjukhus. I planen skulle angivas ej mindre omfattningen
av och den beräknade kostnaden för ifrågavarande arbeten än
även den ordning, i vilken desamma ansåges böra komma till utförande.

1931 års I proposition nr 140 till 1931 års riksdag angående anslag till liospitalsriksdag.
byggnader äskade Kungl. Majit anvisande av medel för huvudsakligen följande
ändamål, nämligen dels till fortsättande och avslutande av ombyggnaden
av första klasspaviljongerna vid Lunds hospital och asyl (S:t Lars
sjukhus i Lund) samt av ombyggnads- och ändringsarbetena vid Vadstena
hospital och asyl (Birgittas sjukhus i Vadstena), dels till fortsatta arbeten
med uppförandet av sinnessjukhuset vid Umeå (Umedalens sjukhus vid
Umeå), med omändring av kasernetablissementet i Jönköping (Rykovs sjukhus
i Jönköping) samt med ny- och ombyggnader vid Växjö hospital (S:t Sigfrids
sjukhus vid Växjö), dels till utförande av vissa ändringsarbeten å vatten -

Kungl. Majus proposition nr 129.

verket vid Sundby sjukhus vid Strängnäs, dels ock till påbörjande av ny
ångpannebyggnad m. m. vid S:t Lars sjukhus samt till arbeten för omändring
och utbyggnad av kasernetablissementet i Lund till anstalt för vuxna
svårskötta obildbara sinnesslöa av mankön (Vipeholms sjukhus i Lund) för
vilket sistnämnda byggnadsföretag dittills endast förberedande åtgärder vidtagits.
För bestridande av kostnader för underhåll av byggnader vid Ryhovs
sjukhus samt för vissa utredningar räknades därutöver med ett mindre belopp.
Det sammanlagda medelsbehovet uppskattades i propositionen till
omkring 6,837,000 kronor. Det för budgetåret 1931/1932 erforderliga anslagsbeloppet
ansågs emellertid på grund av vissa reservationer kunna beräknas
till lägre belopp än sistnämnda summa. Sålunda hade medicinalstyrelsen
i skrivelse den 3 oktober 1930 anmält, att styrelsen av viss anledning icke
igångsatt och'' ej heller tills vidare ämnade igångsätta arbetena med den
redan beslutade w. c.-anläggningen vid sinnessjukhuset i Uppsala (Ulleråkers
sjukhus vid Uppsala), till vilka arbeten anvisats tillhopa 234,500 kronor.
Vidare hade byggnadsstyrelsen meddelat, att reservationer — utöver sådana,
vilka redan tidigare för visst ändamål disponerats — kunde beräknas uppstå
å de anslag, som anvisats för omändring av omförmälda kasernetablissement
i Vänersborg, Sala och Örebro med sammanlagt 200,000 kronor. Med hänsyn
till sålunda påräkneliga reservationer å tillhopa 434,500 kronor ansågs anslagsbehov
för budgetåret 1931/1932 kunna begränsas till i avrundat tal

6,400,000 kronor.

Propositionen blev till alla delar bifallen av riksdagen (riksdagens skrivelse
nr 200).

Genom brev den 26 juni 1931 förklarade därefter Kungl. Majit, att tills
vidare skulle anstå med anordnande av förut omförmälda w. c.-anläggning
vid Ulleråkers sjukhus vid Uppsala, vilken ännu icke påbörjats, samt att
de för anläggningen till förfogande ställda beloppen, tillhopa 234,500 kronor,
icke skulle utgå för berörda ändamål.

Genom samma brev förordnade Kungl. Majit vidare dels att det belopp
av högst 1,287,000 kronor, som senast ställts till byggnadsstyrelsens förfogande
för arbetena med omändring av kasernetablissementet i Vänersborg,
skulle minskas med 140,000 kronor till högst 1,147,000 kronor, dels ock att
det belopp av högst 359,000 kronor, som senast ställts till sagda styrelses
förfogande för omändring av kasernetablissementet i Örebro, skulle minskas
med 60,000 kronor till högst 299,000 kronor.

Vidare har Kungl. Majit genom omförmälda brev beslutat angående användningen
av det för innevarande budgetår anvisade anslaget å 6.4 miljoner
kronor jämte därtill överförda reservationer, varvid till följande ändamål
anvisats här angivna belopp:

Kronor.

till fortsättande av uppförandet av Umedalens sjukhus vid Umeå 2,300,000
till fortsättande av anordnandet av Ryhovs sjukhus i Jönköping .. 1,650,000
till fortsättande och avslutande av ombyggnad av första klasspaviljongerna
vid S:t Lars sjukhus i Lund ................................. 109,000

Kungl. Majlis proposition nr 129.

till påbörjande av arbeten med nj ångpannebjggnad och ång panneanläggning

m. m. vid S:t Lars sjukhus i Lund..................

till fortsatta ny- och ombyggnadsarbeten vid S:t Sigfrids sjukhus

vid Växjö ........................................................................................

till fortsättande och slutförande av vissa ombvggnads- och ändringsarbeten
vid Birgittas sjukhus i Vadstena"....................................

till påbörjande av anordnande av Vipeholms sjukhus i Lund......

till utförande av ändringsarbeten å vattenverket vid Sundby

sjukhus vid Strängnäs ....................................................................

till underhåll i erforderlig omfattning av för Byhovs sjukhus i
Jönköping avsedda byggnader.......................................................

Summa kronor

Kronor.

228,000

850.000

281.000

1.300.000

89.000

12.000

6.819.000

Återstoden, 15,500 kronor, av summan av anslagsbeloppet och de till 434,500
kronor beräknade reservationerna reserverades till Kungl. Maj:ts disposition.

Nu föreliggande
förslag.

I årets statsverksproposition framhöll jag, att medel för nästkommande
budgetår erfordrades till fortsättande av de för närvarande pågående arbetena
med uppförande av Umedalens sjukhus vid Umeå, med anordnandet
av Byhovs sjukhus i Jönköping, med ny- och ombyggnader vid S:t Sigfrids
sjukhus vid Växjö, med anordnandet av Vipeholms sjukhus i Lund samt
med uppförande av ny ångpannebyggnad m. m. vid S:t Lars sjukhus i Lund.
Därjämte anförde jag, att i anslutning till hospitalsbyggnadsplanen under
nästkommande budgetår syntes böra beredas medel till påbörjande av arbetet
med nytt sinnessjukhus i Visby (S:t Olofs sjukhus).

Jag yttrade vidare följande:

För de nu angivna ändamalen hade medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen
för nästkommande budgetår begärt anslag med, inberäknat visst mindre
belopp för underhåll av byggnader vid Jönköpingsanstalten, tillhopa 7,659,000
kronor. Vidare syntes erfordras visst belopp för inlösen av några landsting
tillhöriga upptagningsanstalter för sinnessjuka, för vilket ändamål medicinalstyrelsen
begärt 228,000 kronor. Ytterligare hade myndigheterna för
anordnande av personalbostäder vid Mariebergs och Bestads sjukhus (förutvarande
hospitalen i Kristinehamn och vid Vänersborg), för vissa kompletteringsarbeten
vid psykiatriska kliniken i Lund samt för anordnande av nytt
vattenledningsverk vid S:ta Gertruds sjukhus i Västervik äskat anslag med
tillhopa 469,800 kronor. Sammanlagt skulle alltså i enlighet med ämbetsverkens
förslag för nästkommande budgetår äskas omkring 8,360,000 kronor.
Till jämförelse kunde erinras, att enligt förberörda vid propositionen nr 150
år 1930 fogade kostnadsöversikt för budgetåret 1932 1933 beräknats erforderligt
ett anslagsbelopp av 5,850,000 kronor. I denna kostnadsöversikt hade
emellertid, såsom förut berörts, för ifrågavarande budgetår icke medräknats
något belopp till arbeten vid förenämnda kasernetablissement i Lund, för
vilket ändamål nu begärts 1,250,000 kronor.

Efter omnämnande av de sålunda föreliggande anslagsäskandena förklarade
jag, att det av statsfinansiella skäl icke vore möjligt att bereda så
stort anslag, som skulle erfordras för tillgodoseende av samtliga de av
ämbetsverken framförda önskemålen. Viss begränsning av medelsbehovet
syntes kunna företagas redan på grund därav att, enligt vad jag inhämtat,
reservationer kunde beräknas uppstå i viss omfattning på tidigare beviljade

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

anslagsbelopp. Även därutöver bleve emellertid en avsevärd beskärning av
det begärda anslagsbeloppet ofrånkomlig. Efter överläggningar, som i ämnet
ägt rum med representanter för ämbetsverken, hade jag ansett mig böra förorda,
att anslagsbeloppet för nästkommande budgetår beräknades till 6,250,000
kronor. Därav syntes ett för sinnesslöanstalten i Lund avsett belopp av,
såvitt då kunde bedömas, omkring 850,000 kronor böra utgå ur rusdrycksmedelsfonden.

Angående vissa av de i statsverkspropositionen omnämnda nya arbeten,
för vilka medel av ämbetsverken beräknats, vill jag här framhålla följande.

Sedan medicinalstyrelsen erhållit del av min uppfattning, att av statsfinansiella
skäl anslag för nästa budgetår icke syntes kunna påräknas för
anordnande av de ifrågasatta personalbostäderna vid Mariebergs och Hestads
sjukhus, har styrelsen i skrivelse den 12 februari 1932 meddelat, att styrelsen
funnit sig för närvarande icke böra framlägga närmare utredning och
förslag rörande dessa byggnadsföretag.

Yad angår psykiatriska kliniken i Lund får jag erinra, att denna klinik —
som jämlikt beslut av 1928 års riksdag skulle för en beräknad kostnad av
högst 724,100 kronor uppföras i huvudsaklig överensstämmelse med ett
för riksdagen framlagt förslag — numera genom byggnadsstyrelsens försorg
uppförts i huvudsaklig enlighet med detta förslag. Utgifterna hava bestritts
av särskilda för ändamålet anvisade anslag å tillhopa nyssnämnda belopp. I
skrivelse den 27 augusti 1931 har emellertid byggnadsstyrelsen hemställt, att
för vissa ändrings- och kompletteringsarbeten m. m. vid kliniken måtte för
budgetåret 1932/1933 anvisas särskilda medel till belopp av 12,000 kronor.
Framställningen har närmast föranletts av vissa av klinikens chef, professorn i
psykiatri vid Lunds universitet H. Sjöbring uttalade önskemål, och det angivna
beloppet skulle enligt styrelsen huvudsakligen användas till utförande av
vissa smärre inrednings- och ledningsarbeten inom klinikbyggnaden samt
för verkställande av undersökningar rörande möjligheterna till förbättrad
ljudisolering mellan olika avdelningar i byggnaden, för vilka arbeten det
beviljade anslagsbeloppet ej lämnade tillgång. Framställningen har tillstyrkts
av medicinalstyrelsen. Av den förebragta utredningen har jag emellertid
icke blivit övertygad örn oundgängligheten av att de avsedda arbetena komma
till stånd. Med hänsyn härtill har jag, i varje fall i nuvarande statsfinansiella
läge, icke ansett mig böra för dessa arbeten vare sig hemställa örn särskilt
anslag eller ifrågasätta hospitalsbyggnadsanslagets användande.

Med anledning av förslaget örn anordnande av nytt vattenledningsverk vid
S:ta Gertruds sjukhus i Västervik må erinras, att framställning i detta ämne
förelåg redan i fjol samt att jag i propositionen nr 140 till 1931 års riksdag
beträffande nämnda framställning uttalade, att jag av statsfinansiella skäl
ansåge, att med prövningen av densamma borde kunna tills vidare anstå.
Samma skäl för uppskov med denna fråga — vars omedelbara lösning icke
torde vara oundgängligen nödvändig — föreligga även i år. Det synes mig
vara lämpligast, att frågan upptages till avgörande först sedan medicinalstyrelsen
framlagt det förslag till jihan rörande utförande av större renoverings -

Historik.

12 Kungl. Mcij.ts proposition nr 129.

arbeten vid sinnessjukhusen, som styrelsen, enligt vad jag nyss omförmält,
erhållit uppdrag att uppgöra.

Av de utav myndigheterna framförda, i statsverkspropositionen omförmälda
anslagsäskandena till ifrågasatta nya arbeten återstår härefter blott förslaget
örn medel för uppförandet av nytt sinnessjukhus i Visby. Härtill skulle
komma anslag till de för närvarande pågående, ännu ej avslutade arbetena. I
samband med spörsmålet örn anslag till fortsatta arbeten vid Kyhovs sjukhus
i Jönköping torde ställning få tagas dels till fråga örn utförande vid
sjukhuset av tvätt för Smålands arméartilleriregementes räkning m. m., dels
ock till fråga rörande omläggning av en för närvarande genom området för
sagda sjukhus framdragen väg.

Vidare måste, såsom i statsverkspropositionen antyddes, räknas med inlösen
av vissa upptagningsanstalter för sinnessjuka.

Efter denna inledning anhåller jag att få övergå till behandling av var
och en av de frågor, som i överensstämmelse med det nyss anförda nu torde
böra underställas Kungl. Maj:ts prövning. Dessförinnan torde jag emellertid
få lämna en redogörelse för de olika förslag örn beredande av anstaltsvård
för vuxna svårskötta obildbara sinnesslöa av kvinnligt kön, vilka för
närvarande föreligga.

Beredande av anstaltsplatser för svårskötta obildbara kvinnliga

sinnesslöa.

I propositionen nr 165 till 1928 års riksdag angående anslag till hospitalsbyggnader
m. m. lämnades bland annat en redogörelse rörande den svenska
sinnesslövårdens utveckling och nuvarande organisation. Av denna redogörelse,
till vilken jag här tillåter mig hänvisa, framgår bland annat, att de
sinnesslöa pläga uppdelas i två huvudgrupper, bildbara och obildbara. Till
förstnämnda grupp räknas därvid alla, som kunna förvärva sig några praktiska
färdigheter, oberoende av örn de för övrigt visa sig mottagliga för
teoretisk undervisning eller icke, medan till den senare gruppen, de s. k.
idioterna, hänföras de, vilka stå så lågt, att de äro alldeles oförmögna till
någon som helst ordnad sysselsättning.

Av berörda redogörelse må i övrigt här endast erinras, att § 28 i 1901
års sinnessjukstadga innehöll bestämmelse örn att vid statens asyler för
sinnessjuka finge, därest utrymmet det medgåve, jämväl intagas och vårdas
sådana från barndomen sinnesslöa (idioter), vilka såsom våldsamma eller
opålitliga icke kunde annorstädes erhålla ändamålsenlig vård. I viss icke
alldeles obetydlig utsträckning har det också förekommit, att dylika sinnesslöa
intagits å sinnessjukhus.

Den plan för anskaffande av erforderliga platser för den statliga sinnessjukvården,
som med nyssnämnda proposition förelädes 1928 års riksdag,
berörde även frågan örn ordnandet av anstaltsvården för en grupp av de bild -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 129.

bara sinnesslöa, nämligen de asociala imbecilla (vuxna vanartade sinnesslöa).
I huvudsaklig överensstämmelse med nämnda plan har, såsom inledningsvis
erinrats, 1928 års riksdag beslutit, dels att i det ledigblivna kasernetablissementet
i Örebro skulle anordnas en anstalt för kvinnliga asociala imbecilla,
dels att i det ledigblivna kasernetablissementet i Sala skulle anordnas en
anstalt för manliga asociala imbecilla, dels och att en av bataljonskasernerna
i det ledigblivna kasernetablissementet i Vänersborg skulle utnyttjas
för sistnämnda ändamål. Frågan örn ordnandet av vården för de asociala
imbecilla blev därmed avgjord på det sätt, att denna vård i princip övertogs
av staten.

Vad angår frågan angående omhändertagandet av de svårshötta obildbara
sinnesslöa eller idioterna får jag erinra, att sådana sinnesslöa hittills
vårdats flerstädes å de statsunderstödda anstalterna för obildbara sinnesslöa
men att dessa anstalter i allmänhet sakna resurser för vård av i
ett eller annat avseende svårskötta sjuka. På grund av platsbristen på
sinnessjukhusen kan intagande därstädes av sinnesslöa som regel äga rum
endast i trängande fall. Flertalet svårskötta idioter hava därför hittills
måst omhändertagas av fattigvårdsanstalterna, där de givetvis endast mera
sällan kunnat erhålla en tillfredsställande vård och där deras närvaro vållat
stora svårigheter och medfört betydande obehag för andra intagna.

På grund av de olägenheter, som frånvaron av statliga anstalter för svårskötta
obildbara sinnesslöa medförde, upptogs i den ursprungliga planen
för sinnessjukhuset i Hälsingborg, omfattande 1,200 platser för sinnessjuka,
även 200 vårdplatser för dylika sinnesslöa, förlagda till en särskild specialavdelning
med två paviljonger örn 100 platser vardera, en för vartdera könet.
Detta förslag vann Kungl. Maj:ts godkännande och framlades i den till 1917
års riksdag avlåtna propositionen örn Hälsingborgs hospital, vilken proposition
också blev av riksdagen bifallen, utan att därvid någon erinran gjordes
mot inrättandet av de särskilda paviljongerna för sinnesslöa. Denna specialavdelning
för svårskötta obildbara sinnesslöa vid Hälsingborgs hospital
blev dock aldrig anordnad, enär under tiden förslag framkommo att för
ändamålet taga i anspråk ledigblivande kaserner. Planen för nämnda hospital
blev i följd därav på denna punkt reviderad.

Med skrivelse den 12 januari 1928 överlämnade sedermera kasernkommittén
till dåvarande chefen för socialdepartementet en av ledamoten i nämnda
kommitté, professorn A. Petrén verkställd utredning rörande behovet av anstalter
för vård av svårskötta obildbara sinnesslöa, däri Petrén bland annat
framlagt visst förslag rörande de grupper av sjuka, vilka enligt hans uppfattning
borde vårdas å dylika anstalter. Med anledning av nämnda utredning
yttrade departementschefen i omförmälda proposition nr 165, att densamma
visade, att antalet sinnesslöa av sistnämnda kategori vore så stort, att för ett
tillfredsställande omhändertagande av desamma syntes erfordras omfattande
särskilda åtgärder. Departementschefen förklarade sig icke beredd att då
ingå på närmare prövning av denna vårdfråga men ansåg sig böra framhålla,
att andra möjligheter för frågans lösning än ett ingripande från statens

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

sida knappast syntes kunna tänkas. Beträffande sättet för ett effektivt
ordnande av denna vård syntes det departementschefen ligga närmast till
hands att tänka sig användande för ändamålet av ett eller flera kasernetablissement.
Vid de preliminära överväganden, som departementschefen i
samråd med chefen för försvarsdepartementet och kasernkommittén ägnat
förevarande spörsmål, hade departementschefen funnit det av Svea ingenjörkårs
fästningsingenjörkompani disponerade etablissementet å Vaxön böra i
första hand ifrågakomma, därest detta etablissement bleve ledigt. Det hade
vidare preliminärt ifrågasatts att anordna ytterligare vårdplatser för ifrågavarande
kategori inom det invid Lund belägna kasernetablissementet, vilket
icke blivit färdigställt för sitt ursprungliga ändamål.

Genom beslut den 14 juni 1928 bemyndigade Kungl. Majit kasernkommittén
att med biträde av särskild sakkunnig närmare utreda frågan örn
inredande av en anstalt för vård av vuxna obildbara sinnesslöa i förenämnda
kasernetablissement å Vaxön.

Vidare uppdrog Kungl. Majit, genom beslut den 22 juni 1928, bland
annat i syfte att erhålla grundval för bedömande av storleken av eventuella
statsanstalter för svårskötta obildbara sinnesslöa, åt medicinalstyrelsen att
inkomma med yttrande och förslag beträffande omfattningen av de statliga
åtgärder, som borde vidtagas för vård av ifrågavarande kategorier av abnorma.

Dylikt yttrande avgavs av medicinalstyrelsen den 25 september 1928.
Styrelsen framhöll däri bland annat följande:

A de ifrågasatta statsanstalterna borde endast mottagas sådana obildbara
sinnesslöa, som vore svårskötta. De lättskötta kunde utan större olägenheter
vårdas med enklare anordningar antingen i sina hem eller å kommunala anstalter.
Såsom i professor Petréns utredning föreslagits, borde det förhållandet,
att sinnesslöheten vore förenad med epilepsi, icke hindra de sinnesslöas
hänförande till ifrågavarande kategori; erfarenheten visade nämligen, att sådana
abnorma mestadels vöre synnerligen svårskötta. Medicinalstyrelsen preciserade
närmare, vilka obildbara sinnesslöa som vore att beteckna som svårskötta.
Till denna grupp räknade styrelsen i främsta rummet sådana, som
vore farliga för allmänna säkerheten genom benägenhet för eldsanläggning
och annan förstörelselusta eller våldsamhet mot andra, vidare sådana, som
vore grovt osnygga och måste tillses och skötas för att ej förorsaka stora
obehag för andra, sådana, som på grund av utdunstningar och dylikt sprede
dålig lukt omkring sig, samt sådana, som genom skrik och oljud vore plågsamma
och uttröttande för sin omgivning.

Vidare förordade medicinalstyrelsen att, såsom i Petréns utredning ifrågasatts,
i anstalterna för svårskötta obildbara sinnesslöa till vård skulle kunna
mottagas även med epilepsi behäftade sinnessjuka, vilka kommit i ett kroniskt
stadium av sjukdomen. Denna anordning funne styrelsen lämplig, enär
sådana sjuka, i många fall vore mycket störande för sjukvården å anstalter,
avsedda för sinnessjuka.

Enligt medicinalstyrelsen borde å statsanstalt för svårskötta obildbara
sinnesslöa beredas plats för sammanlagt 887 patienter med den fördelning
å olika kategorier, som närmare framgår av följande sammanställning:

Kungl. Majus proposition nr 129.

Å hospitalen intagna sinnesslöa...........................

Till hospitalen anmälda sinnesslöa.....................

A siunesslöasylerna intagna svårskötta...............

Till hospitalen anmälda sinnessjuka med epilepsi

Summa

Män	Kvinnor	Summa
130	85	215
263	140	403
76	46	122
89	58	147
558	329	887

Emellertid betonade medicinalstyrelsen, att dessa siffror måste anses
vara minimisiffror.

Efter det kasernkommittén sedermera med särskilda skrivelser under år
1929 framlagt förslag till anordnande av anstalter för svårskötta obildbara
sinnesslöa dels i Lund för män, dels ock — på sätt jag i det följande skall
närmare omförmäla — i Vaxholm för kvinnor, blev frågan örn statens ställning
till ordnandet av vården örn ifrågavarande kategori av abnorma upptagen
till # principiell prövning i propositionen nr 150 till 1930 års riksdag.
Föredragande departementschefen anförde därvid såsom sin uppfattning,
att det borde ankomma på staten att omhändertaga vården av de
svårskötta obildbara sinnesslöa, vilka icke lämpligen kunde vårdas å kommunala
anstalter av ena eller andra slaget och som icke heller hörde hemma
på sinnessjukhusen, samt att anordna för detta ändamål erforderliga anstalter.
En dylik ståndpunkt vore, yttrade departementschefen, endast en
konsekvens av den utveckling, som under en längre tid pågått och för vilken
i propositionen redogjorts. Rörande de kategorier av vårdbehövande, som
borde intagas å dylika anstalter, anslöt sig departementschefen till medicinalstyrelsens
förslag.

I överensstämmelse med den sålunda uttalade uppfattningen ansåg sig departementschefen
i likhet med kasernkommittén och medicinalstyrelsen kunna
utgå från att vårdplatser för här ifrågavarande kategorier vore behövliga för
minst 558 män och 329 kvinnor.

Till departementschefens uppfattning därom, att det borde ankomma på
staten att omhändertaga vården av ifrågavarande sinnesslöa, uttalade riksdagen
i skrivelse den 11 juni 1930, nr 361, sin anslutning.

På sätt framgår av det föregående, har frågan örn anstalts vård för svårskötta
obildbara sinnesslöa av mankön vunnit sin lösning genom beslut
av 1930 och 1931 års riksdagar örn anordnande av en anstalt för dessa
vårdbehövande genom utbyggnad och omändring av det ursprungligen för
södra skånska infanteriregementet avsedda men icke fullbordade kasernetablissementet
i Lund.

Erågan om anordnande av anstaltsplatser för kvinnliga sinnesslöa, tillhörande
de svårskötta obildbaras kategori, ber jag nu att få upptaga till en
preliminär prövning.

Med skrivelse den 27 februari 1929 framlade Icasernlcommittén förslag örn Fråga om
inredande i det av Svea ingenjörkårs kustingenjörkompani tidigare dispone- anstaltsplatser
rade kasernetablissementet å Vaxen av en anstalt för kvinnliga sinnesslöa ^svårakötta*
tillhörande de svårskötta obildbaras kategori. Såsom ett motiv för denna obildbara

sinnesslöa.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

anstalts förläggande till Vaxholm anfördes önskvärdheten av att på detta sätt
bereda Vaxholms stad viss kompensation för de förluster, som komme att
drabba staden genom vissa i samband med 1925 års för svar sreform vidtagna
indragningar beträffande till staden förlagda truppförband. Kommitténs
förslag förutsatte att — såsom sedermera ägt rum — kasernetablissementet
skulle bliva ledigt genom ingenjörkompaniets överflyttning till ett etablissement
å Kördon.

Kasernkommitténs förslag hade upprättats i anslutning till ett program,
som utarbetats av ledamoten av kommittén professorn A. Petrén samt f. d.
överläkaren P. Gylle i egenskap av tillkallad sakkunnig. I anslutning till detta
program hade ritningar och kostnadsberäkningar uppgjorts av ingenjören
Hj. Cederström. Beträffande värmeanordningar, vatten och avlopp samt
elektrisk energi hade särskilda utredningar verkställts av tillkallade experter.

För sinnesslöanstaltens behov skulle avses större delen av den mark, som
varit upplåten till kasern- och övningsområde för kustingenjörkompaniet.
Anstaltsområdets areal skulle bliva omkring 15 hektar.

För anstalten skulle efter erforderliga omändringar tagas i anspråk åtskilliga
befintliga, kronan tillhöriga byggnader inom kasern- och övningsområdet,
nämligen kasernbyggnaden, en gymnastikbyggnad, en verkstadsbyggnad,
ett par förrådshus ävensom åtskilliga bostadshus, av vilka ett (Stora Johannesberg)
skulle användas till administrationsbyggnad. Till personalbostäder
skulle vidare användas några kronan tillhöriga byggnader, belägna
norr örn kasernområdet och inom Vaxholms stads planlagda område (Stora
Bybolund), vilka byggnader tidigare disponerats av personal vid ingenjörkompaniet.
Ytterligare skulle tagas i anspråk vissa inom det tilltänkta
anstaltsområdet belägna, enskilda personer tillhöriga bostadshus, uppförda
å jordlägenheter vilka upplåtits med besittningsrätt (Fredriksstrand). Dessa
byggnader skulle av kronan inlösas från vederbörande ägare. En av byggnaderna
skulle användas till överläkarbostad.

Vidare skulle för anstaltens behov uppföras fem nybyggnader, nämligen
två sjukpaviljonger, ett ekonomihus, ett därmed sammanbyggt ångpannehus
samt en portvaktsstuga. Ekonomibyggnaden skulle enligt förslaget icke innehålla
några lokaler för tvätt. Det förutsattes nämligen, att en för militärt
ändamål uppförd centraltvätt å Bandon skulle ombesörja tvätt jämväl för
den föreslagna sinnesslöanstalten. Någon bagerianläggning ansågs med hänsyn
till anstaltens ringa omfattning icke vara erforderlig.

I kasernbyggnaden, som är uppförd av sten i tre våningar, skulle inredas
tillhopa 108 platser för de lugnaste bland anstaltens blivande patienter. Av
de båda planerade nya sjukpaviljongerna skulle en användas för halvoroliga
patienter. Denna paviljong skulle — såsom en till handlingarna hörande
situationsplan närmare utvisar — förläggas parallellt med kasernbyggnaden
med längdaxeln i nordost—sydväst. Paviljongen skulle innehålla 114 vårdplatser,
därav 24 i enkelrum. Den andra paviljongen skulle avses för de
oroligaste patienterna. Enligt förslaget skulle sistnämnda paviljong förläggas
i en sluttning i områdets västra del; på grund av nivåförhållandena skulle

Kungl. Maj:ts proposition nr 129. 17

den erhålla sill längdaxel i norr—söder. Paviljongen skulle innehålla 92
platser, därav 32 i enkelrum.

I anslutning till kasernbyggnaden och de båda nya sjukvårdsbyggnaderna
skulle anordnas särskilda promenadgårdar för patienterna i vederbörande
paviljonger. De till paviljongerna för lugna och för halvoroliga hörande
promenadgårdarna skulle förläggas sydväst örn byggnaderna i sluttning mot
södra Yaxholmsfjärden.

I fråga örn anstaltens förseende med vatten innebar kommitténs förslag
bibehållande av det för kasernetablissementet tillämpade systemet med leverans
av vatten från staden Vaxholms vattenledningsverk med en inom
kasernområdet befintlig vattenanläggning såsom reserv. Staden hade genom
sin drätselkammare förbundit sig att leverera vatten av fullgod beskaffenhet
till en mängd av cirka 100 kubikmeter per dygn och för ett pris, som motsvarade
självkostnadspriset, ökat med 10 procent.

Med avseende å det närmare innehållet av kommitténs förslag tillåter jag
mig hänvisa till kommitténs skrivelse med därvid fogade ritningar och övriga
handlingar.

På sätt den lämnade redogörelsen utvisar, skulle anstalten enligt förslaget
komma att inrymma vårdplatser för 314 patienter, därav 56 platser i enkelrum.

Kostnaderna för nybyggnads- och omändringsarbetena beräknades uppgå
till 1,761,000 kronor. Härtill skulle komma ett belopp av 72,200 kronor för
inlösen av vissa enskilda tillhöriga byggnader samt 17,500 kronor för reparation
av dessa byggnader. Med inräknande av sistnämnda båda belopp
skulle totalkostnaden för anstalten utgöra 1,850,700 kronor. Detta belopp
motsvarar per plats en kostnad av 5,894 kronor. Därest, i anslutning till
vad tidigare plägat ske, omkring 3 procent av totala platsantalet beräknas
utgöra reservplatser, skulle anstaltens normala platsantal reduceras till 305;
kostnaden per plats skulle då utgöra 6,068 kronor.

Kommittén framlade vidare en approximativ beräkning rörande behovet
av personal vid anstalten. Enligt denna beräkning skulle personalen bestå
av tillhopa 122 personer, därav 1 överläkare, 1 syssloman, 1 kassörska,
2 förestånderskor, 10 översköterskor, 80 sköterskor samt 27 till ekonomipersonal
hänförliga befattningshavare, varav 9 manliga (maskinist, eldare,
hantverkare m. fl.) och 18 kvinnliga. Enligt kommitténs förslag kunde bostäder
utan nybyggnader beredas vid anstalten för överläkaren, kontorspersonalen
och sjukvårdspersonalen samt den ekonomipersonal, som behövde
bo vid anstalten.

''Över kasernkommitténs förslag avgav medicinalstyrelsen den 29 november
1929 infordrat utlåtande.

Styrelsen överlämnade därvid yttrande i ämnet från byggnadsstyrelsen,
som anförde huvudsakligen följande:

Det för anstalten avsedda kasernområdet har en areal av 7.5 hektar — vartill
enligt förslaget skall läggas del av kvarteret Bybolund inom Vaxholms

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 105 haft. (Nr 129.) 187 32 2

Kungl. Majda proposition nr 120.

stads planlagda område ävensom några villaområden vid Fredriksstrand —
samt omfattar en huvudsakligen mot staden öppen oell mycket kuperad
terräng, som på grund härav icke lämpligen kan utnyttjas för byggnader
för ifrågavarande ändamål. Anstaltens nybyggnader hava till följd härav i
anslutning till den befintliga kasernbyggnaden måst förläggas till skogsbacken
på områdets västra del, där skog giver skydd för insyn på promenadgårdarna
och byggnaderna erhålla ett från staden och sjön mindre
framträdande läge. Anläggningen bliver följaktligen ganska hopträngd; de
nya byggnaderna måste för undvikande av omfattande schaktningar och påfyllningar
förläggas med hänsyn tagen till den kuperade terrängen. Framtida
tillbyggnader torde härigenom försvåras eller omöjliggöras.

Paviljongen för halvoroliga är förlagd nästan i skogsbrynet. Promenadgården
ligger mycket öppen mot sjön och saknar liksom promenadgården
för lugna skydd mot blåst. Dessa båda promenadgårdar ligga dessutom
väl nära varandra samt ganska tätt intill bostäderna vid Fredriksstrand.

I den mån samtliga nybyggnader kunde förskjutas mot nordväst, vilket
synes vara möjligt, skulle nu påpekade olägenheter i någon mån kunna
minskas. Förutsättning för en sådan förflyttning är emellertid, att verkstadsbyggnaden
rives. Det kan ifrågasättas, örn icke tillfredsställande verkstadslokaler
skulle kunna anordnas i pannliuset, där för detta ändamål utrymme
redan är upptaget i ritningsförslaget.

Byggnadsstyrelsen har icke något att erinra mot användningen av kasernbyggnaden.
Anordnande av promenadgård nedanför kasernen förutsätter
en del planteringar för att åstadkomma vindskydd och skugga på den öppna,
solbelysta sluttningen ävensom toaletter, enligt förslaget inbyggda i en
terrass. Toaletterna anser styrelsen dock kunna anordnas på ett billigare
sätt än vad i förslaget angivits.

Mot de nya paviljongerna och ekonomibyggnaden har byggnadsstyrelsen
i huvudsak icke något att erinra. Enkelrummen äro visserligen små, 7—8
kvm., och sovalkov har i visst fall förlagts intill hisstrumma, vilket örn
möjligt vid förslagets vidare utarbetande bör ändras.

Befintliga bostadshus hava i förslaget i allmänhet bibehållits i huvudsakligen
oförändrat skick till bostäder för anstaltens personal. Villorna vid
Fredriksstrand, som föreslagits till inköp, äro i och för sig lämpliga till
bostäder för befattningshavare; dock måste viss tveksamhet uppstå beträffande
den till överläkarbostad föreslagna villan med hänsyn till dennas belägenhet
i omedelbart grannskap till promenadgården för halvoroliga, vilket
förhållande synes mindre tillfredsställande.

Byggnadskostnaderna hava beräknats till 1,761,000 kronor, vartill komma
89,700 kronor för inköp och reparation av villorna vid Fredriksstrand, vilka
kostnader synas skäliga. Den totala kostnadssumman, 1,850,700 kronor, motsvarar
en kostnad per vårdplats av 5,894 kronor, vari emellertid ej ingår
kasernbyggnadens nuvarande värde. De för nybyggnaden beräknade kostnaderna
torde väl motsvara behovet, med undantag dock för kostnaderna för
rörgravar och planeringsarbeten, som synas vara alltför lågt upptagna. Kostnaderna
för ombyggnads- och reparationsarbeten äro däremot väl knappt
beräknade. Styrelsen räknar emellertid med att vid förslagets genomförande,
som styrelsen förutsätter skall komma att ske genom styrelsens
försorg, besparingar skola kunna vinnas, varför styrelsen anser, att den beräknade
totalkostnaden kan godtagas.

För egen del framförde medicinalstyrelsen mot kommitténs förslag vissa
allmänna erinringar av följande innehåll:

Kungl. Majus proposition nr 129.

Beträffande det föreslagna området må, i anslutning till vad byggnadsstyrelsen
därom anfört, framhållas, att det i mycket stor utsträckning ligger
oskyddat^ för insyn dels från sjösidan, där dock befintlig trädvegetation i
någon mån verkar avskärmande, dels och i synnerhet från den högt belägna
terrängen längs områdets norra gräns och från den där framgående landsvägen.
Den mark, som i förslaget avsetts för patientarbetet utomhus, kan
sålunda i sin helhet överblickas från vägen. Kasernbyggnaden har jämväl
ett mot vägen öppet läge, och det är endast skogsmarken väster örn kasernen,
som bereder möjlighet för en relativt avskild placering av sjukvårdsbyggnader
och promenadgårdar. Hit äro också de föreslagna nybyggnaderna
förlagda. Men för dessa omfattande nybyggnader, två sjukpaviljonger om
ett hundratal platser vardera och en ekonomibyggnad för kök och panncentral,
är utrymmet väl knappt. Den enligt förslaget västligast förlagda
sjukpaviljongen skulle komma att ligga längs bergshöjden i väster så nära
inpå denna, att paviljongen bleve så gott som utan västersol. En promenadgard
komme i störande närhet av bostäder för överläkare och sköterskor.
Därjämte äro nivåförhållandena tämligen ogynnsamma och vålla, bland annat,
att byggnaderna måste förläggas i olika markplan med avsevärd höjdskillnad
mellan närliggande byggnader, varigenom mattransport och kommunikationer
i övrigt givetvis försvåras.

Den förskjutning av samtliga nybyggnader mot nordväst, som av byggnadsstyrelsen
ifrågasatts för att i någon mån minska olägenheterna av paviljongens
för halvoroliga och dess promenadgårds mot sydost framskjutna
läge, skulle medföra andra olägenheter, nämligen, förutom slopandet av verkstadshuset,
sämre nivåförhållanden för paviljongen för halvoroliga samt minskning
av det redan enligt förslaget väl korta avståndet mellan paviljongen för
oroliga och Stockholmsvägen. Någon väsentligt bättre förläggning av nybyggnaderna
än den föreslagna synes i allt fall icke stå tillbuds.

Området är, såsom av det anförda framgår, enligt medicinalstyrelsens
mening med hänsyn till sitt i stor utsträckning för insyn öppna läge och
saknaden av tillräcklig välbelägen byggnadsplats för erforderliga nybyggnader
föga lämpligt för anstaltsanläggningen.

I fråga om byggnadernas läge må jämväl anmärkas, att administrationsbyggnaden
(nuvarande Stora Johannesberg) ligger väl avlägset från sjukvardskonipietet,
samt att den starkt spridda förläggningen av bostadshusen
torde komma att förorsaka mycket handräckningsarbete, särskilt i och för
deras uppvärmning, som är avsedd att ske medelst fem skilda lokalpannanläggningar
utom centralen i pannhuset och i stor utsträckning medelst
vedeldning.

De anförda olägenheterna kräva desto större beaktande, som de icke synas
uppvägas av de besparingar i anläggningskostnader, vilka genom inrättandet
av den föreslagna anstalten i jämförelse med uppförandet av en helt ny anstalt
stå att vinna. Anläggningskostnaderna äro enligt förslaget — efter 314
platser — beräknade till 5,894 kronor per vårdplats, ett belopp, som torde
motsvara minst tre fjärdedelar av kostnaderna vid en nyanläggning. Därvid
är att märka, att värdet av befintliga byggnader och anläggningar icke ingår
i det anförda kostnadsbeloppet.

1 den föreslagna anläggningen har dessutom tvättinrättning icke medtagits.
Man har avsett, att anstaltens tvätt skulle ombesörjas av en militär
tvättinrättning på Rindom En sådan anordning är enligt styrelsens mening
icke att förorda. I stor utsträckning äro kläderna på grund av patienternas
tillstånd grovt förorenade, varför de måste uppsköljas, innan de lämpligen
kunna forslas till tvättinrättningen. Transporten av dessa våta plagg är
givetvis besvärlig, och inlämning måste dessutom ske dagligen, enär grovt

Kungl. Majus proposition nr 129.

förorenade plagg utan dröjsmål böra tagas under behandling. Härigenom
försvåras och fördyras anlitandet av tvättinrättning utom anstalten.

Styrelsen framförde härefter vissa detaljerinringar i fråga örn de särskilda
byggnaderna. Beträffande dessa erinringar må hänvisas till handlingarna i
ärendet.

På styrelsens anmodan hade ingenjören Cederström utarbetat ett vid
styrelsens utlåtande fogat nytt förslag till ekonomibyggnadskomplex, i vilket
medtagits lokaler för tvättinrättning samt i övrigt iakttagits vissa av styrelsen
påyrkade ändringar.

Styrelsen gjorde härefter en del erinringar beträffande anstaltens förseende
med vatten samt yttrade härutinnan, bland annat, att denna fråga såväl beträffande
stadens möjligheter att leverera vatten i erforderlig mängd som
beträffande priset för det levererade vattnet icke syntes vara tillräckligt utredd,
'' varjämte vattenleveransen, enligt en av styrelsens expert verkställd
utredning, syntes komma att betinga långt högre kostnader, än vad kommittén,
i enlighet med den tidigare utredningen, syntes hava förutsatt.
Beträffande denna fråga hänvisade styrelsen vidare till ett av styrelsen avgivet
utlåtande över upprättat förslag till viss överenskommelse mellan kro
nan och Vaxholms stad (se proposition nr 180 till 1930 års riksdag, sid.
37-38).

I fråga örn de beräknade anläggningskostnaderna hänvisade medicinalstyrelsen
till vad byggnadsstyrelsen därom anfört, mot vilket medicinalstyrelsen
för sin del icke hade något att erinra. De av medicinalstyrelsen
förordade ändringarna i förslaget skulle enligt av ingenjören Cederström
verkställda approximativa beräkningar betinga följande modifikationer i anläggningskostnaden
:

Kronor.

Ändringsförslag beträffande ångpannehus, köks- och tvättbyggnad

skulle draga en kostad av .............................................................. 561,000

Härifrån avgår den beräknade kostnaden för kasernkommitténs förslag
till ekonomibyggnad (ångpannehus och köksbyggnad) ............ 395,650

Ändringsförslaget skulle sålunda medföra en kostnadsökning av...... 165,350

Härtill skulle komma kostnad för hiss i paviljong II........................ 15,200

Summa kostnadsökning .......................................................................... 180,550

Avgår:

Besparing genom minskning av promenadgårds-w. c. vid paviljong II 5,600
Äterstående kostnadsökning..................................................................... 174,950

De av medicinalstyrelsen förordade ändringarna skulle sålunda medföra
en kostnadsökning av 174,950 kronor, varigenom totalkostnaden för anläggningen
skulle bliva 2,025,650 kronor, inberäknat kostnaden för inköp av
vissa byggnader. Av den föreslagna anstaltens totala platsantal, 314, borde
enligt styrelsen omkring 3 procent beräknas som reservplatser. Den effektiva
platssiffran skulle då bliva 305 och kostnaden per plats 6,641 kronor.

Börande den av kommittén uppgjorda personalförteckningen anmärkte
medicinalstyrelsen, att antalet sköterskor syntes väl högt beräknat samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

att det finge anses i liög grad ovisst, vilken sammansättning ekonomipersonalen
borde erhålla. I vilken utsträckning hantverkare borde anställas
och exempelvis trädgårdsskötsel bedrivas vid en anstalt för här ifrågavarande
patienter syntes kräva en ingående prövning. Det syntes sannolikt, att
behovet av handräckningspersonal, då patienthjälp för vedhuggning, transporter
m. m. icke vore att påräkna, beräknats för knappt. Frågan örn
personalbehovet finge emellertid framdeles klarläggas i samband med en
detaljerad utredning angående anstaltens organisation i övrigt efter samråd
med dess blivande lokala förvaltning.

I avslutningen av sitt utlåtande framhöll medicinalstyrelsen, att uppförandet
för det föreliggande ändamålet av särskilda paviljonger, förslagsvis
en paviljong om ett hundratal platser vid tre av statens sinnessjukhus,
syntes erbjuda en i flera avseenden lämpligare lösning av vårdfrågan än
den av kasernkommittén föreslagna. Härom yttrade styrelsen:

. Från sjukvårdssynpunkt är sålunda att beakta, att läkarens arbete
i den sjukvård, det här gäller, i och för sig är skäligen tröstlöst, och att en
kombination med annan läkarverksamhet därför är önskvärd. Vid en sinnesslöanstalt
med endast 300 platser är en dylik kombination än mera påkallad,
på den grund att arbetet näppeligen kan giva full sysselsättning
för en läkare. A andra sidan kräver läkarens sjukvårdsarbete, i förening
med den honom påvilande administrativa ledningen av anstalten, förutom
speciell kompetens, att han dagligen måste ägna tid åt detsamma och vara
relativt lätt anträffbar vid förefallande behov av hans ingripande. Den
nämnda kombinationen låter sig därför svårligen anordna, med mindre
tjänsten kan förenas med läkartjänst vid annan anstalt i närheten eller med
enskild praktik inom närliggande rayon. Sådana förutsättningar torde icke
föreligga vid en förläggning av anstalten till Vaxön. Förlädes smärre paviljonger
för sinnesslöa vid sinnessjukhus, skulle den erforderliga läkarvården
givetvis ingå som ett led i de vid sinnessjukhuset anställda läkarnas
övriga göromål, och de nyss antydda svårigheterna skulle då helt undgås.

Ekonomiskt skulle den ifrågasatta förläggningen av vårdplatserna till
nya paviljonger vid några av sinnessjukhusen erbjuda avsevärda fördelar.
Att driftkostnaderna med en sådan anordning skulle förbilligas, är påtagligt.
Huruvida även anläggningskostnaderna kunna nedbringas
linder det direkta utgiftsbeloppet för Vaxö-anstaltens inrättande, kan icke
utan närmare utredning klargöras. Anslutningsmöjligheterna till befintliga
administrations- och ekonomicentraler giva dock sannolikhet för att så
skulle bliva fallet.

Vidare skulle en uppdelning av vårdplatserna på anstalter i skilda
delar av landet med hänsyn till patienttransporter och anhörigas
besök innebära en icke ringa fördel i jämförelse med vårdplatsernas sammanförande
till en enda anstalt.

Såsom sammanfattning yttrade medicinalstyrelsen, att styrelsen på grund av
det tilltänkta anstaltsområdets beskaffenhet, vissa föreslagna och befintliga byggnaders
läge ävensom svårigheten att på lämpligt siitt ordna läkarfrågan funnit
förslaget ur sjukvårdssynpunkt mindre tillfredsställande samt att styrelsen
ansåge, att uppförandet av särskilda paviljonger vid några av statens sinnessjukhus
för vård av ifrågavarande kvinnliga sinnesslöa och epileptiskt sinnes -

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

sjuka skulle med hänsyn till såväl sjukvården som den ekonomiska driften
ställa sig fördelaktigare.

Därest emellertid den föreslagna anstalten på grund av de av kasernkommittén
framhållna hänsynen till Vaxholms stad samt angelägenheten
av att för ett statens ändamål tinna användning för det numera för militär
förläggning icke erforderliga kasernetablissementet dock ansåges böra komma
till stånd, ville medicinalstyrelsen dels framhålla nödvändigheten av ytterligare
utredning i fråga örn anstaltens förseende nied vatten, dels förorda,
att de av styrelsen föreslagna ändringarna beträffande vissa av byggnaderna
samt anordnandet vid anstalten av en tvättinrättning måtte vidtagas.

Kasernkommitténs förslag jämte de däröver avgivna yttrandena omnämndes
i korthet i förenämnda proposition nr 150 till 1930 års riksdag. Mili
företrädare i ämbetet anförde därvid, att lian med hänsyn till de från myndigheternas
sida framförda erinringarna mot kasernkommitténs förslag ställde
sig tveksam till frågan, huruvida någon anstalt av avsedd storlek och beskaffenhet
borde komma till stånd å det av kommittén avsedda området,
som vore beläget i staden Vaxholms omedelbara grannskap, detta så mycket
mera som flera andra sätt att lösa denna vårdfråga kunde tänkas. I första
hand pekade departementschefen därvid på den av medicinalstyrelsen antydda
möjligheten att fylla vårdbehovet för ifrågavarande sinnesslöa genom
inrättande av särskilda paviljonger vid några av statens sinnessjukhus.
Vidare hade, yttrade departementschefen, under de i ämnet förda överläggningarna
ifrågasatts, att i Vaxholm icke skulle inrättas någon självständig
anstalt utan att, väsentligen utan nybyggnader, den nuvarande kasernbyggnaden
skulle utnyttjas för vård av sinnesslöa kvinnor såsom en avdelning
av Stockholms hospital med gemensam läkarpersonal och förvaltning. Dessa
uppslag syntes departementschefen böra tagas under övervägande vid sidan
av kasernkommitténs förslag. Därest emellertid detta i princip skulle godtagas,
borde dock i anledning av framställda anmärkningar undersökas, huruvida
icke en ur olika synpunkter lämpligare förläggning av de till uppförande
planerade byggnaderna skulle kunna erhållas. Hela denna fråga syntes
alltså erfordra ytterligare utredning. Under sådana förhållanden vore departementschefen
icke beredd att taga närmare ställning till densamma. Ett
uppskov med ställningstagandet syntes också utan olägenhet kunna ske vid
det förhållandet att de erforderliga byggnadsarbetena med hänsyn till andra
företag, som ansåges böra äga företräde, under alla omständigheter icke syntes
kunna påbörjas under de närmaste åren. Vad som vid dåvarande tidpunkt
vore av betydelse vore dels att statens åtagande av vården av ifrågavarande
sinnesslöa i princip fastsloges, dels ock att kostnadsramen för deras
omhändertagande kunde fastställas. I sistnämnda hänseende syntes man
med hänsyn till vad i ärendet förekommit kunna utgå från att — vilken väg
som än slutligen valdes — kostnaderna icke skulle behöva överstiga dem
som angivits i kasernkommitténs kostnadsberäkning med däri av medicinalstyrelsen
förordade modifikationer.

Mot vad sålunda anförts gjordes från riksdagens sida ingen erinran.

Kungl. Majus proposition nr 129.

Frågan om sättet för anordnande av vårdplatser å statsanstalt för kvinnliga
obildbara sinnesslöa blev vidare, med hänsyn till frågans inverkan på
planläggningen av en blivande sinnessjukanstalt inom Gävleborgs län, av
medicinalstyrelsen berörd i skrivelse den 28 november 1930 angående pågående
utredning rörande förslag till plats m. m. för nämnda sinnessjukanstalt.
Med anledning av denna framställning — vari styrelsen vidhöll sin
i utlåtandet den 29 november 1929 uttalade mening — avlät jag den 6 december
1930 en skrivelse till chefen för försvarsdepartementet, vari jag anförde,
att jag vid förberedande prövning av ärendet kommit till samma uppfattning
som min företrädare i ämbetet och att jag alltså delade medicinalstyrelsens
mening därom, att ifrågavarande vårdbehov ur sjukvårds- och
ekonomisk synpunkt lämpligast torde lösas genom anordnande av särskilda
paviljonger vid de statliga sinnessjukhusen. Vid detta förhållande hade
preliminärt övervägts, huruvida förenämnda kasernetablissement i Vaxholm
lämpligen skulle kunna komma till användning för något annat behov, som
* ankomme på prövning inom socialdepartementet, men någon dylik användning
hade icke kunnat anvisas. Vad sålunda förekommit hade jag redan för
det dåvarande velat bringa till chefens för försvarsdepartementet kännedom,
för den händelse det skulle anses påkallat att underkasta frågan om kasernetablissementets
användning ny prövning inom kasernkommittén eller annorledes.

I anledning av medicinalstyrelsens framställning den 28 november 1930
lämnades sedermera genom Kungl. Maurts beslut den SO januari 1931 uppdrag
åt styrelsen att verkställa utredning rörande uppförande av särskilda
paviljonger för vård av kvinnliga vuxna, obildbara sinnesslöa vid vissa av
statens sinnessjukhus samt att till Kungl. Majit inkomma med det förslag
och de kostnadsberäkningar, som kunde föranledas av utredningen.

Frågan örn den tilltänkta sinnesslöanstalten i Vaxholm berördes även i
korthet i propositionen nr 140 till 1931 års riksdag. Jag framhöll därvid, att
slutlig ståndpunkt till detta spörsmål icke syntes böra tagas, förrän å ena
sidan kännedom vunnits örn de möjligheter, som kunde finnas att disponera
kasernetablissementet för andra ändamål, och å andra sidan frågan örn beredande
av vård för här avsedda sinnesslöa i särskilda paviljonger förelåge
i sådant skick, att den kunde närmare skärskådas ur sjukvårds- och ekonomisk
synpunkt.

Med anledning av min förenämnda skrivelse till chefen för försvarsdepartementet
erhöll kasernkommittén den 14 januari 1931 uppdrag att taga
under förnyad omprövning frågan örn den framtida användningen av ingenjörkompaniets
kasernetablissement å Vaxen.

I skrivelse den 31 maj 1931 avgav kasernkommittén utlåtande i anledning
av detta uppdrag. Kommittén anförde däri till en början följande:

Kasernkommittén har på grund av uppdraget ånyo övervägt frågan örn
kasernetablissementets framtida disponerande. Kommittén har då undersökt,
örn etablissementet kunde användas för annat än det av kommittén före -

Kungl. Maj:fs proposition nr 129.

slagna ändamålet. Därvid har kommit under omprövning, huruvida etablissementet
skulle kunna tagas i anspråk för den av pensionsstyrelsen bedrivna
sjukvårdande verksamheten, närmast då för nervsjuka. Detta har emellertid
visat sig icke möjligt med hänsyn till den utvidgning av anstalterna för
sagda verksamhet, som redan kommit till stånd. Vidare har kommittén
undersökt möjligheten att disponera etablissementet för ändamål inom fångvårdsstyrelsens
och interneringsnämndens verksamhetsområden, varvid emellertid
undersökningarna givit negativt resultat. Kommittén har icke heller
funnit sig kunna föreslå etablissementets framtida användande för något
annat statligt ändamål. Någon möjlighet att överlåta etablissementet till
exempelvis landsting eller annan kommun att disponera för något dess ändamål
synes icke, åtminstone för närvarande, förefinnas.

Kommittén tinner sig alltså efter den nu företagna omprövningen icke
kunna föreslå annan disposition av etablissementet i fråga än den, som
kommittén redan framlagt med skrivelsen den 27 februari 1929. Anses
emellertid detta kommitténs tidigare förslag att använda kasernetablissementet
till anstalt för vuxna obildbara sinnesslöa av kvinnligt kön icke böra
godtagas, sjmes för närvarande icke föreligga någon möjlighet att utnyttja
etablissementet för något civilt ändamål, utan torde detsamma tillsvidare''
få — sedan ur allmänna ekonomiska synpunkter den nuvarande militära
förläggningen därstädes överflyttats till Rindön — disponeras för ett eller
annat militärt ändamål, i den mån sådant lämpligen kan ske.

Kommittén upptog härefter till bemötande vad medicinalstyrelsen anfört
i vissa delar mot kommitténs förslag. Kommitténs yttrande innehöll härutinnan
huvudsakligen följande:

Läkarfrågan torde knappast komma att bereda sådana svårigheter, som
styrelsen förmenar. Det torde icke vara uteslutet, att befattningen som
anstaltsläkare kan förenas med annan tjänst eller verksamhet, en anordning
således liknande den, som förefinnes vid anstalter som Svartsjö, Venngarn,
Salbohed, Landskrona m. fl. — En uppdelning av ifrågavarande vårdplatser å
anstalter i skilda delar av landet lär knappast vara av den betydelse styrelsen
förmenar, eftersom dels omplacering av patienter från denna till annan anstalt
är tämligen utesluten, dels och med hänsyn till klientelets beskaffenhet besök
från anhöriga torde bliva mycket sällsynta. — Vad slutligen angår den ekonomiska
sidan av saken har styrelsen icke förebringat någon som helst bevisning
för, att den eventuella minskningen av driftkostnaderna vid dessa vårdplatser
till skilda anstalter vid sinnessjukhus uppväger den faktiskt lägre
anläggningskostnaden vid en Vaxholmsanstalt, där nuvarande byggnader och
områden kunna tillgodogöras för ändamålet. Vårdplatskostnaden vid Vax
liolmsanstalten har av kommittén beräknats till cirka 5,900 kronor. Även
örn, mot förmodan, denna kostnad skulle komma att stiga något, lär likväl
kostnaden per vårdplats vid Vaxholmsanstalten komma att understiga vårdplatskostnaden
å de av styrelsen föreslagna paviljongerna vid olika sinnessjukhus.

Påpekas må därjämte, att utgifterna vid Vaxholmsanstalten för sysslomansbefattning
och kontorspersonal torde kunna förbilligas genom att ifrågavarande
befattningar anordnas som arvodesbefattningar, till vilka i så fall
kunna tänkas ifrågakomma pensionerad officers- eller underofficerspersonal.

Om alltså skälen emot Vaxholmsanstalten icke synas så övertygande, kvarstå
därjämte de särskilda skäl för en anstalt därstädes, som kommittén tidigare
framfört.

Med utgående från, att den nu ifrågavarande kategorien sinnesslöa icke
kan vårdas tillsammans med sinnessjuka utan att härav ur skilda synpunkter

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

förorsakas allvarliga olägenheter, har även medicinalstyrelsen ansett, att
vården av de obildbara sinnesslöa borde lokalt skiljas från vården av sinnessjuka.
Skillnaden mellan kommitténs och medicinalstyrelsens åsikt härvidlag
är därför egentligen en gradskillnad; styrelsen vill anbringa särskilda paviljonger
för dessa sinnesslöa vid sinnessjukhusen, medan kommittén har tagit
steget fullt ut och påyrkat fullständigt skiljande mellan sinnessjukhusvården
och vården av nu ifrågavarande sinnesslöa (idioter) — för vardera skola inrättas
helt skilda anstalter. Så länge som sinnessjukhus kombineras med
idiotanstalter, äventyras nämligen den för sinnessjukvården viktiga psykologiska
faktor, som ligger i ett för allmänheten såväl som särskilt sinnessjukhusens
patienter fullt klart åtskiljande mellan sinnessjukhus och idiotanstalt.
Ur allmän humanitär synpunkt och särskilt med hänsyn till de sinnessjuka
synes därför kommitténs förslag med särskilda anstalter för idioter vara att
föredraga framför medicinalstyrelsens förslag örn annexanstalter till sinnessjukhusen.
Kommitténs förslag, men ej medicinalstyrelsens, innebär ett
konsekvent tillämpande av de gemensamma utgångspunkterna.

Härtill komma de ekonomiska synpunkterna. Mot den med kommitténs
förslag förenade ofrånkomliga besparingen i anläggningskostnaderna per vårdplats
har medicinalstyrelsen att för sitt förslag sätta upp allenast en rätt
osäker besparing i årliga driftkostnader. Kommitténs förslag innebär vidare
en ekonomisk lösning av frågan örn tillgodogörandet ay de värden, ifrågavarande
kasernetablissement representera, under det medicinalstyrelsens förslag
helt frånser detta spörsmål; åtminstone kan, såsom förut anförts, kasernkommittén
icke utfinna något annat ekonomiskt lämpligt utnyttjande ay
detta kasernetablissement. Slutligen kan kommitténs förslag framför medicinalstyrelsens
tillgodoräkna sig den fördel, att kommitténs förslag innebär
en sådan ekonomisk kompensation till staden Vaxholm för verkningarna av
1925 års försvarsorganisation, som i enlighet med vad förut anförts synes
önskvärd.

Kommittén förklarade sig sålunda icke anse vad som förekommit efter
det kommittén avgav sitt förslag den 27 februari 1929 giva anledning till
frånfallande av kommitténs berörda förslag. Emellertid ville kommittén
framhålla, att därest sagda förslag icke ansåges omedelbart böra oavkortat
komma till utförande, det likväl skulle kunna tänkas en sådan provisorisk lösning
av de föreliggande frågorna, att Vaxholmsetablissementet i fråga tills
vidare utnvttjades för en anstalt av omförmält slag allenast i så matto, att den
nuvarande kasernbyggnaden underginge erforderlig omändring, men att däremot
icke för närvarande vidtoges några väsentliga nybyggnader. Detta skulle
då innebära, att tills vidare inom Vaxholmsetablissementet inrättades en
anstalt för angivna art sinnesslöa till ett antal vårdplatser av omkring 100
genom omändring i erforderlig omfattning av den nuvarande kasernbyggnaden,
men att däremot skötes på framtiden, huru behovet av ytterligare
erforderliga vårdplatser för nu ifrågavarande kategori sinnesslöa skulle tillgodoses.
Kommittén hade emellertid i sakens nuvarande lag»'' icke ansett
sig böra taga initiativet till en utredning rörande en dylik modifiering av
kommitténs ursprungliga förslag.

Sedan kasernkommitténs nu återgivna yttrande remitterats till medicinalstyrelsen
för förnyat utlåtande i ämnet, har styrelsen den 19 januari 1902
avgivit dylikt utlåtande.

26 '' Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

I detta utlåtande framhåller styrelsen till en början, att styrelsen icke
kunnat finna kasernkommitténs bemötande av de av styrelsen framförda skälen
mot förslaget, i vad det avser kasernetablissementets användning för sinnesslövård,
vara ägnat att förringa betydelsen av dessa skäl. Härutinnan anför
styrelsen vidare:

Yad läkarfrågan beträffar, måste styrelsen liävda, att en anstalt för vård
av dessa de mest svårskötta sinnesslöa och av ifrågavarande storlek kräver
avsevärt större arbete och tillsyn av läkaren än de av kommittén angivna
tvångsarbets- eller alkoholistanstalterna ävensom uppfostringsanstalten för
vanartade sinnesslöa; en sinnesslöanstalt av förevarande art är i själva
verket mera jämförlig med sinnessjukhusens avdelningar för oroliga och
osnygga. Också har ju i kommitténs förslag förutsatts, att läkare skall vara
boende å anstalten. Att läkarbefattningen vid en dylik anstalt kan och
lämpligen bör vara förenad med annan läkarverksamhet har även styrelsen
framhållit, och det är, såsom styrelsen också i sitt förra yttrande påpekat,
de föga gynnsamma förutsättningarna härför vid en förläggning som den
föreslagna, vilka föranlett styrelsens kritik av förslaget i avseende å läkarfrågan.
Att sammanförandet av patienter från hela landet till en enda anstalt
innebär en fördyring av patienttransporter och anhörigas besök är ovedersägligt.

Styrelsen vill emellertid betona, att de i nyssnämnda båda avseenden anmärkta
olägenheterna icke av styrelsen tillmätts avgörande betydelse. Styrelsen
bär också ett par månader senare tillstyrkt anordnandet av anstalten
för manliga obildbara sinnesslöa vid Lund, vilken likaledes är avsedd för
hela riket. Olägenheterna hava berörts i samband med en jämförelse med
den i ifrågavarande hänseenden obestridligt vida gynnsammare lösning av
vårdfrågan, som stöde att vinna genom det av styrelsen ifrågasatta uppförandet
av särskilda paviljonger för ändamålet vid tre av statens sinnessjukhus.

Vad styrelsen anfört örn områdets olämplighet och svårigheten att erhålla
en tillfredsställande förläggning av nybyggnaderna m. m. har av kommittén
alls icke bemötts.

Det må i detta sammanhang framhållas, att en väsentligt lämpligare förläggning
av nybyggnaderna än den av kasernkommittén föreslagna näppeligen
kan ernås, i vilket hänseende styrelsen hänvisar till vad såväl kommittén
som byggnadsstyrelsen och medicinalstyrelsen förut därom anfört.

Kommittén anför till stöd för sitt förslag, att detsamma genom förläggandet
av ifrågavarande slag av sinnesslöa (idioter) till särskild anstalt på ett
fullständigare sätt än medicinalstyrelsens tillgodoser dessas avskiljande från
de sinnessjuka. Och kommittén vill tillika göra gällande, att genom styrelsens
förslag äventyras den för sinnessjukvården viktiga psykologiska faktor,
. som ligger i ett för allmänheten såväl som särskilt sinnessjukhusens
patienter fullt klart åtskiljande mellan sinnessjukhus och idiotanstalt. Härtill
må anmärkas, att avskiljandet av här ifrågavarande sinnesslöa — som i
främsta rummet är påkallat därav att en del av dem genom osnygghet,
skrik, utdunstningar av dålig lukt m. m. kunna förorsaka sin omgivning
stora obehag — bleve på fullt effektivt sätt genomfört även genom den av
styrelsen föreslagna anordningen. Genom denna ernås jämväl i fullt mått
ett annat huvudsyfte med avskild vård för de sinnesslöa, nämligen möjligheten
att genom speciella anordningar göra denna vård ändamålsenligare.
För den av kommittén hävdade uppfattningen, att allmänheten och de å ett
sinnessjukhus intagna sinnessjuka skulle känna sig illa berörda av att vid
sjukhuset funnes en avdelning även för sinnesslöa, står medicinalstyrelsen

Kungl. Majus proposition nr 129.

främmande. Förliandenvaron å ett sjukhus av viss avdelning för obotliga
torde överhuvudtaget kunna verka sårande eller deprimerande endast på
dem, som vårdas å sådan avdelning eller deras anhöriga.

Vidkommande frågan om anläggnings- och driftkostnader för å ena sidan
den ifrågasatta Vaxholmsanstalten och å andra sidan de av medicinalstyrelsen
föreslagna paviljongerna har medicinalstyrelsen härefter framlagt
viss preliminär utredning. Styrelsen yttrar i detta avseende följande:

Sedan styrelsen på grund av Kungl. Maj:ts uppdrag den 30 januari 1931
verkställt viss utredning rörande uppförande av de ifrågavarande paviljongerna.
är styrelsen nu i tillfälle att närmare belysa dessa kostnadsfrågor.

Vad anläggning skostnaden angår, har den för Vaxholmsanstalten, såsom
förut nämnts, av kasernkommittén beräknats till 1,850,700 kronor. För en jämförelse
med de föreslagna paviljongerna vid sinnessjukhus måste man emellertid
utgå från den kostnad för anstalten, som skulle föranledas av styrelsens
ändringsförslag beträffande tvättinrättning lii. m., eller 2,025,650 kronor,
motsvarande, efter 305 vårdplatser (9 reservplatser ej inräknade), 6,641 kronor
per plats.

Styrelsen har låtit uppgöra ritningar och kostnadsberäkningar till en av
de ifrågasatta paviljongerna, avsedd att förläggas till Bita Maria sjukhus i
Hälsingborg. Av ritningarna, som uppgjorts av arkitekten C. Westman och
fogats vid styrelsens utlåtande, framgår att paviljongen skulle innehålla fyra
avdelningar örn sammanlagt 105 platser (förutom 3 platser som reserv), av
vilka 22 äro förlagda till enkelrum. Därjämte finnas 14 personalrum för 19
befattningshavare. Samtliga anläggningskostnader för denna paviljong, inklusive
promenadgårdar med soltält, yttre och inre anläggningar för värme,
vatten, avlopp och elektrisk belysning, arkitekt-och kontrollantarvoden m. m.,
äro av arkitekten samt övriga av styrelsen anlitade experter beräknade
till 618,000 kronor. Härtill bör emellertid läggas kostnaden för erforderliga
personalrum utöver de i paviljongen inrymda. I Vaxholmsförslaget ingår
bostäder för översköterskor, ordinarie och extra ordinarie sköterskor samt
elever, tillsammans 90 personer. Samma antal i proportion till antalet vårdplatser
skulle för Hälsingborgspaviljongen utgöra 31. I paviljongen finnas
bostäder för 19 befattningshavare. Återstår alltså bostadsrum för 12 befattningshavare.
Enligt ett år 1931 genom styrelsen uppgjort förslag till
sköterskelius vid Mariebergs sjukhus vid Kristinehamn har kostnaden per
plats beräknats till 2,279 kronor. Efter denna kostnadssiffra skulle nyssnämnda
12 platser i anläggning betinga (12 X 2,279) 27.34S kronor. Sammanlagda
kostnaden för paviljong och bostäder skulle sålunda bliva (618,000 +
+ 27,348) 645,348 kronor.

Sinnessjukhusets ekonomicentraler äro från början utbyggda för 200
platser utöver de av sjukhuset nu disponerade, och andra kostnader för de
nya platsernas för sinnesslöa inrättande än de förut angivna äro salunda ej
erforderliga.

En andra paviljong har av styrelsen tiinkts förlagd antingen till Sundby
sjukhus vid Strängnäs eller till Västra Marks sjukhus i Örebro. Vid bäggedera
förefinnes lämplig plats för en paviljong av väsentligen samma typ och
med samma platsantal som den för S:ta Maria sjukhus avsedda. I båda
fallen skulle erfordras inrättandet av nya bostäder för sköterskor, vilket
kan beräknas medföra samma kostnad som i Hälsingborgsförslaget. Vid Sundbv
sjukhus äro ekonomicentralernas kapacitet tillräckliga för den ifrågavarande*
platsökningen. Vid Västra Marks sjukhus, som är avsevärt mindre, skull*?
däremot utvidgningar av nämnda centraler bliva erforderliga. Här skall
räknas endast med den senare, sålunda den dyrare anläggningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

Inrättandet av 105 platser i en paviljong för sinnesslöa vid Västra Marks
sjukhus har nied ledning av en vid utlåtandet fogad utredning av ingenjör
H. Theorell beräknats enligt följande uppställning:

Kostnaden för Hälsingborgspaviljongen.................................. kronor 618,000

» » personalbostäder............................................... » 27,348

Merkostnad för inre värmeledning ......................................... » 4,500

» » kulvert och yttre ledningar .......................... >, 4,600

Utvidgning av sjukhusets panncentral .................................... » 28^000

- kök och tvätt..................................................... » 9,000

Summa kronor 691,448.

Den tredje paviljongen har avsetts att ingå i anläggningen av det planerade
nya sinnessjukhuset i Gävleborgs län. Till grund för kostnadsberäkningen
torde i detta fall böra läggas kostnaden per vårdplats i en ny större sinnessjukhusanläggning.
Med utgångspunkt från det belopp, som i sådant hänseende
beräknats för det år 1929 beslutade uppförandet av Umedalens sjukhus,
eller 8,333 kronor, skulle kostnaden för nu ifrågavarande paviljong utgöra
(8,333 X 105) 874,965 kronor.

Anläggningskostnaden för samtliga tre paviljonger kan sålunda anslås till

Hälsingborgspaviljongen........................ kronor 645,348

Orebropaviljongen ................................ » 691.448

Gävleborgspaviljongén .......................... » 874)965

eller sammanlagt kronor 2,211,761.

Kostnaden per vårdplats (315 platser) bleve sålunda 7,021 kronor. Motsvarande
siffra för Vaxholmsanstalten skulle, såsom ovan nämnts, bliva 6,641
kronor, eller 380 kronor lägre.

o Den lägre anläggningskostnad å cirka 116,000 kronor (beräknat efter 305
vårdplatser), som kommitténs förslag sålunda skulle innebära i jämförelse
med styrelsens förslag, torde emellertid mera än uppvägas, örn man medräknar
värdet av Vaxöetablissementets markområde och befintliga byggnader,
vilka jämlikt styrelsens förslag skulle stå till förfogande för annat
ändamål. Därtill kommer, att alla lokaler, som ingå i styrelsens förslag,
bleve välbelägna och av fullgod soliditet, vilket icke kan sägas vara fallet
ifråga örn en del träbyggnader, som skulle tagas i anspråk för Vaxholmsanstalten.

Inventarieutrustningen måste ställa sig icke oväsentligt billigare enligt
styrelsens förslag, som innebär helt eller delvis besparade utgifter till
inventarier, erforderliga för den ekonomiska förvaltningen.

Beträffande driftkostnaderna skall styrelsen söka framlägga en siffermässig
jämförelse i fråga örn den största utgiftsposten vid anstaltsdrift av detta
slag, personalkostnaden, med utgångspunkt dels från beräknat antal befattningshavare
av olika slag enligt vartdera förslaget, dels ock från begynnelselöner
enligt gällande avlöningsreglemente för överlag samma ortsgrupp (D).

Enligt en sålunda uppgjord beräkning skulle avlöningsbéloppet för de i
kasernkommitténs förslag upptagna befattningshavarna vid Vaxholmsanstalten
utgöra sammanlagt 237,852 kronor per år.

Vid beräkningen av personalkostnaden för envar av de av stvrelsen föreslagna
tre paviljongerna bör givetvis icke upptagas annan personal än den,
som med anledning av paviljongens förläggning till sjukhuset behöver anställas
utöver redan befintlig eller, i fråga örn det ännu icke uppförda sjukhuset
i Gävleborgs län, i allt fall erforderlig personal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

För Hälsingborgspaviljongen kan sålunda personalkostnaden, beräknad
på samma sätt som beträffande Vax holmsan stal ten, anslås till ett belopp,
som framgår av nedanstående tablå:

Antal Befattningshavare

2 översköterskor

18 sköterskor, ordinarie
7 sköterskor, extra ordinarie
4 elever

3 kvinnliga ekonomister
(1 köksbiträde, 1 tvättbiträde,
1 servererska)

Tjänsteklass	Lönegrad	Avlöning
	B. 6	4,776
	B. 3	35,532
	E. 3	11,886
	H. 1	4,656
4 kl.	H. 1	3,492

Summa avlöning 60,342

Det må anmärkas, att översköterskornas antal på grund av paviljongens
planläggning beräknats proportionsvis lägre än i Vaxholmsförslaget, men
vid beräkningen av sammanlagda antalet ordinarie sköterskor, extra ordinarie
sköterskor och elever samt proportionen mellan sistnämnda tre grupper hava
siffrorna i Vaxholmsförslaget följts.

För Örebropaviljongen torde samma belopp kunna beräknas, med tillägg
på grund av det befintliga sjukhusets relativt ringa storlek (370 platser) av
1 eldare (efter B. 5 2,250) och ytterligare 2 kvinnliga ekonomister av 4 kl.
(efter H. 1 2,328). Summa avlöning sålunda 64,920 kronor.

Beträffande paviljongen vid det i Gävleborgs län planerade sinnessjukhuset,
vilkets storlek ännu icke kan angivas, bör den merkostnad för personal, som
paviljongens förläggande till sjukhuset kan betinga, i allt fall icke beräknas
vara större än för Örebropaviljongen, och upptages personalkostnaden därför
till samma belopp, 64.920 kronor.

Enligt här anförda beräkningar skulle sålunda personalens begynnelselöner
vid Vaxholmsanstalten, 237,852 kronor, överstiga den sammanlagda kostnaden
vid de av styrelsen ifrågasatta paviljongerna, (60,342 + 64,920 + 64,920) 190,182
kronor, med över 47,000 kronor årligen, ehuru paviljongerna rymma 10 vårdplatser
mera. Härtill kommer motsvarande merkostnader för ålders till ägg,
vikarier samt sjukledigheter.

Huru driftkostnaderna i övrigt skulle ställa sig, är vanskligt att kalkylera.
Det må dock framhållas — anför medicinalstyrelsen — att Vaxholmsanstalten
skulle betungas bland annat av dyrare uppvärmning och saknaden av patienthjälp
för handräckningsarbeten, medan det enligt styrelsens förmenande icke
föreligger någon omständighet, som skulle medföra förbilligande av dess
drift i jämförelse med de föreslagna paviljongernas.

Medicinalstyrelsen har slutligen även ingått på den av departementschefen
vid ärendets behandling i propositionen nr 150 till 1930 års riksdag
berörda och av kasernkommittén i dess senaste utlåtande alternativt antydda
möjligheten att utan väsentliga nybyggnader disponera kasernetablissementet
för vård av obildbara kvinnliga sinnesslöa. Härom yttrar styrelsen:

De sinnesslöa, det här gäller, äro, såsom av den i kommitténs skrivelse
den 27 februari 1929 framlagda utredningen tillfullo framgår, av i olika
hänseenden särdeles svårskött art och i många fall i behov av vård i enkelrum.
Sådana rum finnas icke och kunna ej heller utan avsevärda omändringar
inrättas i erforderligt antal inom den nuvarande kasernbyggnaden,
vilken i övrigt såväl genom sitt läge som sin plananordning är föga lämplig

Departements chefen.

Kungl. Majus proposition nr 129.

för vård av andra än de lugnaste av patienterna. Byggnaden skulle således
icke kunna ersätta en paviljong av den art, styrelsen i sitt förslag avsett,
!?en anstalt för vård av sinnesslöa, som härigenom skulle skapas, vore
föga ägnad att medföra lättnad i de svårigheter, vilka för närvarande påkalla
åtgärder från statens sida för sådan vård. Att inrätta en avdelning enbart
för de lugnaste, utan att förutsättningar föreligga för dess kompletterande
medelst avdelningar för de verkligt svårskötta, vore enligt styrelsens mening
även med hänsyn till vårdens vidare utbyggnad föga lämpligt.

Vårdplatserna i kasernbyggnaden torde för övrigt icke, såsom kommittén
förutsätter, kunna uppgå till ett hundratal, därest icke nu befintliga ekonomilokaler
inom byggnaden skulle slopas och inrättas i nybyggnad.

Att denna anstalt skulle ställa sig relativt ännu dyrare i drift än den
först projekterade lider väl intet tvivel.

Den i ärendet verkställda utredningen synes mig giva vid handen, att en
tillfredsställande anstalt för här ifrågavarande grupp av sinnesslöa svårligen
kan åstadkommas i det av kustingenjörkompaniet förut disponerade kasernetablissementet
å Vaxön. Mot kasernkommitténs förslag beträffande anordnandet
av sjukvårdsbyggnaderna samt till utförande av byggnadsarbeten i
övrigt för anstaltens iordningställande torde visserligen mera vägande
anmärkningar icke vara att göra. De erinringar, som framställts och som
icke torde kunna frånkännas fog, hänföra sig till det tilltänkta anstaltsområdets
läge och beskaffenhet samt till omständigheter i övrigt, vilka
bottna i bestående förhållanden och ej torde kunna tillrättaläggas med
hänsyn till anstaltens behov. Sålunda skulle områdets art och den hittillsvarande
bebyggelsen därå omöjliggöra en ur olika synpunkter fullt lämplig
förläggning av sjukpaviljonger och promenadgårdar. Det av rådande förhållanden
framtvingade sättet för byggnadsplatsens utnyttjande skulle icke
blott medföra vissa olägenheter vid anstaltens drift utan även försvåra
en framtida utvidgning av anstalten, en omständighet som icke kan anses
vara utan betydelse, örn hänsyn tages till att det för anstalten beräknade
platsantalet ej fullt uppgår till det uppskattade minimibehovet av vårdplatser
utav förevarande art. Nivåförhållandena samt läget omedelbart intill det
stadsplanelagda området skulle medgiva en för anstaltsverksamheten besvärande
insyn utifrån över stora delar av anstaltsområdet. Förläggningen av
de befintliga byggnader, som skulle tagas i anspråk såsom administrationsoch
bostadslokaler, skulle medföra en viss svårskötthet och därav följande
merkostnad i anstaltsdriften.

Till sålunda berörda olägenheter komma de svårigheter att på ett lämpligt
sätt ordna läkarfrågan vid en anstalt av denna typ och med denna förläggning,
som av medicinalstyrelsen framhållits och vilka, även örn de icke
äro av avgörande betydelse, likväl synas mig böra såsom medverkande omständigheter
beaktas, da det gäller att bilda sig ett omdöme örn förslaget i
dess helhet.

De nackdelar, som alltså skulle vara förenade med etablissementets användning
enligt kasernkommitténs förslag, torde ej heller kunna uppvägas
av ekonomiska fördelar med avseende å vare sig anläggnings- eller driftkost -

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

nader för sinnesslöanstalten. Härutinnan hänvisar jag till de kalkyler,
som medicinalstyrelsen nu framlagt beträffande kostnaderna för det av styrelsen
förordade alternativet med särskilda paviljonger vid sinnessjukhus
för vård av ifrågavarande sinnesslöa och vilka kalkyler, ehuru av preliminär
beskaffenhet, synas mig vara uppgjorda på sådant sätt, att de möjliggöra
en rättvisande jämförelse mellan nämnda alternativ och kommittéförslaget.
Berörda kalkyler ådagalägga, att skillnaden i anläggningskostnad mellan de
båda alternativen icke är större än att den torde mer än uppvägas av värdet
å kasernetablissementet med därtill hörande mark och byggnader eller, örn
hänsyn i detta sammanhang ej tages till berörda värde, av den omständigheten
att för vården i fråga skulle genom uppförande av nya paviljonger
vid sinnessjukhus erhållas välbelägna och i allo fullgoda lokaler. Yad driftkostnaderna
angår, torde på medicinalstyrelsens utredning kunna grundas
den slutsatsen, att en anstalt i etablissementet å Yaxön, trots sin underlägsenhet
i sjukvårdshänseende, bleve väsentligt dyrare i drift än paviljonger
med sammanlagt motsvarande platsantal vid sinnessjukhus.

Med hänsyn till den utredning i ärendet, som sålunda nu föreligger, anser
jag mig icke kunna tillstyrka kasernkommitténs förslag örn anordnande av en
sinnesslöanstalt i Vaxöetablissementet. Ej heller synes det mig möjligt att förorda
ett förverkligande av den i olika sammanhang framförda tanken på sådan
modifikation av kommitténs förslag, varigenom kasernetablissementet skulle,
utan väsentliga nybyggnader, tagas i anspråk såsom en mindre anstalt, driven
vare sig såsom självständig anstalt eller såsom annex till psykiatriska sjukhuset
i Stockholm. Möjligheterna att på sistnämnda väg erhålla ett tillfredsställande
resultat måste uppenbarligen anses vara än mindre än möjligheterna
för en lämplig lösning vid genomförande av kommitténs förslag i dess helhet.

Yid här angivna förhållanden har jag för min del ansett mig böra intaga
den ståndpunkten, att — även örn en användning av kasernetablissementet
enligt kasernkommitténs förslag i och för sig skulle varit önskvärd av hänsyn
till Vaxholms stad — tanken härpå nu bör övergivas. Örn denna uppfattning
biträdes av riksdagen, torde, då någon användning av kasernetablissementet
för annat statligt sjukvårdsändamål för närvarande icke synes
möjlig att anvisa, frågan örn etablissementets framtida disposition få göras
till föremål för förnyat övervägande inom försvarsdepartementet. Därvid
torde även komma under omprövning frågan örn eventuell ytterligare
kompensation till Vaxholms stad, utöver vad 1930 års riksdag i sådant
hänseende beslutit, för förluster i anledning av 1925 års försvarsorganisation.

Därest, på sätt jag nu förordat, tanken på användande av Vaxholmsetablissementet
för här ifrågavarande vårdändamål avföres från dagordningen,
torde för denna vårdfrågas lösning ligga närmast till hands det av medicinalstyrelsen
framförda förslaget örn anordnande vid sinnessjukhus av särskilda
paviljonger för svårskötta obildbara sinnesslöa av kvinnkön. En sådan
lösning lärer på grund av vad förut anförts få anses ur ekonomisk
synpunkt vara den fördelaktigaste. Med det jämförelsevis ringa platsantal,
som det här gäller, torde nämligen en för ifrågavarande ändamål inrättad
specialanstalt komma att ställa sig dyrare såväl i anläggning som i drift.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

I sjukvårdsliänseende synes den av medicinalstyrelsen förordade utvägen
med hänsyn till möjligheterna att vidtaga lämpliga anordningar för det
speciella vårdbehov, varom bär är fråga, kunna betraktas såsom fullt likvärdig
med anordnandet av en särskild anstalt för ändamålet. Ej heller
ur den egentliga sinnessjukvårdens synpunkt torde enligt min mening befogade
invändningar kunna göras mot denna lösning av frågan.

Örn alltså vad medicinalstyrelsen nu anfört beträffande det lämpligaste sättet
för anordnandet av anstaltsplatser för ifrågavarande vårdbeliövande i huvudsak
ej givit mig anledning till erinran, torde man emellertid enligt min mening
i detta sammanhang icke böra taga slutlig ståndpunkt till frågan, vid vilka
sjukhus och efter vilken plan paviljonger för kvinnliga obildbara sinnesslöa
böra uppföras eller vilket belopp, som för anordnande av dylika paviljonger
bör beräknas. För ställningstagande härutinnan torde böra avvaktas den
närmare utredning med mera utformade ritningsförslag samt detaljerade
kostnadsberäkningar, som medicinalstyrelsen på grund av Kungl. Maj:ts
uppdrag den 30 januari 1931 torde komma att framlägga och som bör
underställas byggnadsstyrelsens granskning och utlåtande. Det synes mig
icke uteslutet, att de nu preliminärt uppskattade anläggningskostnaderna
per vårdplats vid en dylik närmare utredning kunna nedbringas. Vidare
torde böra tagas under omprövning, huruvida icke — med hänsyn till att,
såsom nyss antytts, det av medicinalstyrelsen år 1928 till 329 vårdplatser
uppskattade vårdbehovet är att betrakta såsom ett minimibehov — en ökning
av det totala platsantalet bör beräknas antingen genom höjning av
antalet vårdplatser per paviljong eller genom planläggning av ytterligare en
paviljong vid något av de sinnessjukhus, där inrättande av specialavdelning
för här avsett ändamål kan ifrågakomma.

Ytterligare en omständighet är i detta sammanhang att beakta. Såsom
av det föregående framgår, har medicinalstyrelsen räknat med att en paviljong
för obildbara sinnesslöa kvinnor skulle anordnas vid S:ta Maria sjukhus i
Hälsingborg, vilken anstalt ursprungligen planlagts att omfatta två paviljonger
å vardera 100 platser för sinnesslöa. I 1928 års liospitalsbyggnadsplan har
emellertid — såsom framgår av vad jag inledningsvis erinrat — förutsatts
att de paviljonger örn tillhopa 200 platser vid denna anstalt, som sålunda
ursprungligen planerats men ej blivit uppförda, skulle anordnas för sinnessjuka,
vilket man ansett kunna ske, eftersom ett stort antal vårdplatser för
sinnesslöa beräknats kunna vinnas genom användande av lediga kasernetablissement.
Örn i enlighet med medicinalstyrelsens nu föreliggande förslag
en av dessa paviljonger tages i anspråk för obildbara sinnesslöa, måste detta
medföra jämkning i hospitalsbyggnadsplanen såtillvida, som ersättning för
de härigenom förlorade platserna för sinnessjuka finge beredas på annat
sätt. Enligt vad från medicinalstyrelsens sida under hand upplysts, har
styrelsen tänkt sig, att detta skulle ske genom beredande av 100 platser i en
upptagningspaviljong vid ett annat sinnessjukhus; även de 100 sinnessjukplatser,
som fortfarande skulle kunna beredas vid Hälsingborgsanstalten,
skulle anordnas i en upptagningspaviljong. Denna tanke ansluter sig till vad
medicinalstyrelsen i skrivelse den 28 november 1930 angående vissa omständig -

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

heter, som borde beaktas vid beräkningen av platsantalet för en blivande sinnessjukanstalt
i Gävleborgs län, ifrågasatt beträffande anordnande vid de större
sinnessjukhusen av upptagningspaviljonger för lugna och ömtåliga akut sjuka
och överensstämmer jämväl med den princip, som kommit till uttryck i
statsmakternas beslut örn anordnande av dylika paviljonger vid de nu under
uppförande varande sinnessjukhusen vid Umeå och i Jönköping samt sinnessjukhuset
i Växjö vid den pågående utvidgningen av denna anstalt.

Av vad senast anförts torde framgå, att sättet för lösning av frågan örn
anstaltsplatser för svårskötta obildbara sinnesslöa av kvinnkön i viss utsträckning
torde få inflytande jämväl å frågan örn anordnande av vårdplatser
för sinnessjuka inom hospitalsbyggnadsplanens ram. I betraktande av att
sistnämnda spörsmål kräver fortsatt övervägande och med hänsyn till önskvärdheten
av att frågan örn användningen av kasernetablissementet å Vaxön
må kunna snarast möjligt avgöras har jag ansett lämpligt, att frågan örn
förstnämnda vårdbehovs tillgodoseende — oaktat denna fråga för närvarande
icke kan i sin helhet göras till föremål för definitivt beslut av statsmakterna
— redan nu underkastas den prövning, som erfordras för ett ståndpunktstagande
i princip till de båda här omförmälda huvudalternativen, nämligen
å ena sidan användande av kasernetablissementet å Yaxön och å andra sidan
anordnande av paviljonger vid sinnessjukhus.

Umedalens sjukhus vid Umeå.

I propositionen nr 220 till 1929 års riksdag framlades förslag örn uppförande
för en beräknad kostnad av högst 7,650,000 kronor av en för 918
vårdplatser avsedd sinnessjukanstalt vid Umeå.

Kungl. Maj:ts förslag, beträffande vars innehåll jag tillåter mig hänvisa
till nyssnämnda proposition, blev av riksdagen bifallet (skrivelse nr 288).

Genom brev den 20 juni 1929 uppdrog Kungl. Maj:t åt medicinalstyrelsen
att — under förutsättning att vissa överenskommelser träffades med kommunalfullmäktige
i Umeå landskommun och Umeå socknemän — låta uppföra
sinnessjukanstalten i enlighet med riksdagens beslut. Dylika överenskommelser
blevo sedermera ingångna.

För uppförande av nämnda sinnessjukanstalt hava hittills ställts till medicinalstyrelsens
förfogande följande belopp, nämligen genom nyssnämnda
brev den 20 juni 1929 högst 200,000 kronor, genom brev den 27 juni 1930
högst 1,200,000 kronor samt genom brev den 26 juni 1931 högst 2,300,000
kronor eller tillhopa högst 3,700,000 kronor.

I skrivelse den 29 september 1931 har medicinalstyrelsen nu hemställt, att
för nästa budgetår måtte för fortsatta arbeten med uppförande av ifrågavarande
sjukhus, vilket numera benämnes Umedalens sjukhus vid Umeå, i
enlighet med den vid 1930 års hospitalsbyggnadsproposition fogade kostnadsöversikten
anvisas 2,100,000 kronor.

''V

Mot medicinalstyrelsens beräkning av medelsbehovet under nästkommande
budgetår till fortsättande av förevarande byggnadsföretag synes i och för sig
någon erinran icke vara att göra. Yid de överläggningar, som jag haft med

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 105 haft. (Nr 129.) 187 3S 3

Dopurtements cholon.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

representanter för medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen i syfte att utröna
möjligheten att med hänsyn till det statsfinansiella läget begränsa anslagsbeloppen
för de särskilda med hospitalsbyggnadsanslaget avsedda byggnadsarbetena
för nästkommande budgetår, har jag emellertid inhämtat, att
av de medel, vilka hittills anvisats för utförande av ifrågavarande sinnessjukhus,
vid utgången av innevarande budgetår sannolikt torde komma att
återstå odisponerat ett belopp av 75,000 ä 100,000 kronor. Med hänsyn härtill
anser jag det av medicinalstyrelsen nu ifrågasatta beloppet kunna nedsättas
med 100,000 kronor. Jag förordar alltså, att under anslaget till hospitalsbyggnader
för budgetåret 1932/1933 till fortsättande av byggnadsarbetena å
Umedalens sjukhus vid Umeå beräknas ett belopp av 2,000,000 kronor.

Ryhovs sjukhus i Jönköping.

I propositionen nr 220 till 1929 års riksdag framlade Kungl. Majit förslag
rörande omändring för en beräknad kostnad av högst 6,750,000 kronor —
däri inräknade utgifter för inlösen av vissa Kungl. Majit och kronan icke
tillhöriga byggnader och annan egendom — av det av Jönköpings regemente
tidigare disponerade kasernetablissementet i Jönköping till en för
1,220 vårdplatser avsedd sinnessjukanstalt.

Kungl. Majits förslag, beträffande vars innehåll jag tillåter mig hänvisa
till nyssnämnda proposition, bifölls av riksdagen (skrivelse nr 288).

Genom brev den 20 juni 1929 uppdrog Kungl. Majit åt byggnadsstyrelsen
att låta omändra förenämnda kasernetablissement till sinnessjukanstalt
i enlighet med riksdagens beslut.

Samtidigt föreskrev Kungl. Majit, att omändringsarbetena skulle så bedrivas,
att den avsedda anstalten kunde efter färdigställande tagas i bruk
före den 1 juli 1934.

Genom brevet den 20 juni 1929 samt brev den 27 juni 1930 och den
26 juni 1931 har Kungl. Majit av vederbörande anslag till hospitalsbyggnader
ställt till byggnadsstyrelsens förfogande högst respektive 160,000
kronor, 2,100,000 kronor och 1,650,000 kronor eller tillhopa högst 3,910,000
kronor att användas till omändringsförslagets genomförande.

I skrivelse den 13 augusti 1931 har byggnadsstyrelsen gjort framställning
örn beredande av medel för nästa budgetår för omändringsarbetenas fortsättande.
Styrelsen har därvid anfört väsentligen följande:

Ifrågavarande arbeten hade fortskridit i enlighet med den därför uppgjorda
planen. Byggnadsstommarna till de fem stora nybyggnaderna, nämligen
tre nya vårdpaviljonger, upptagningspaviljongen och personalbyggnaden,
vore uppförda under tak och bjälklagen inlagda. Uppsättning av mellanväggar
och putsning av byggnaderna hade igångsatts. Omändringsarbetena
i de tre förutvarande kasernhusen samt i vakt- och arrestbyggnaden
påginge.

Då byggnadsstyrelsen beräknade att kunna färdigställa byggnadsföretaget
under loppet av hösten 1933, borde återstoden av de beräknade byggnadskostnaderna
eller (6,750,000 — 3,910,000) 2,840,000 kronor, lämpligen fördelas
med 2,400,000 för budgetåret 1932/1933 och 440,000 kronor för budgetåret
1933/1934.

Styrelsen ville vidare erinra dels att Kungl. Majit genom brev den 20

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

juni 1929 uppdragit åt byggnadsstyrelsen att i samråd med medicinalstyrelsen
och arméförvaltningens vederbörande departement verkställa närmare
utredning rörande möjligheterna att inom förevarande anstalt utföra tvätt åt
Smålands arméartilleriregemente ävensom att från anstalten till samma regemente
leverera elektrisk energi och ånga till en ångcentral samt till Kungl.

Maj:t inkomma med det förslag jämte tillhörande ritningar, vartill utredningens
resultat syntes böra föranleda, dels oclc att det jämlikt remiss den 14 februari
1930 syntes ankomma på byggnadsstyrelsen att efter samråd med medicinalstyrelsen
inkomma med förslag rörande viss vägomläggning vid anstalten.

De i dessa frågor verkställda utredningarna hade ännu icke avslutats, men
byggnadsstyrelsen beräknade, att förslag i frågorna inom kort skulle kunna
underställas Kungl. Maj:ts prövning. Huru Kungl. Maj:ts beslut i berörda
avseenden än kunde utfalla, syntes detta emellertid icke komma att medföra
någon ändring av det förut angivna medelsbehovet för budgetåret 1932/1933.

Under åberopande av det anförda har byggnadsstyrelsen hemställt, att
till fortsättande av byggnadsarbetena vid det blivande liyhovs sjukhus i
Jönköping måtte för budgetåret 1932/1933 anvisas ett belopp av 2,400,000
kronor.

I häröver infordrat, den 11 september 1931 avgivet utlåtande har medicinalstyrelsen
förklarat sig icke hava något att erinra mot framställningen.

Enligt den vid propositionen nr 150 till 1930 års riksdag fogade, i det Departementsföregående
omförmälda ko stnadsö ver sikten skulle för budgetåret 1932/1933 chefentill
fortsättande av de arbeten, örn vilka här är fråga, erfordras ett belopp
av 2,100,000 kronor. Det av byggnadsstyrelsen nu begärda beloppet överstiger
alltså sagda summa med 300,000 kronor. Emellertid är att märka,
att det för ifrågavarande ändamål för löpande budgetår anvisade beloppet
med 450,000 kronor understiger det belopp, som enligt berörda översikt
skulle utgå för sistnämnda budgetår, en minskning, som möjliggjorts med
hänsyn till beräknade reservationer å anslagsposten vid ingången av nu löpande
budgetperiod. Ett bifall till byggnadsstyrelsens nu föreliggande framställning
skulle därför i sak icke innebära något frångående av den uppgjorda
plan beträffande kostnadernas fördelning på olika budgetår, som kommit till
uttryck i översikten. Emellertid torde, enligt vad jag inhämtat, vid utgången
av innevarande budgetår en reservation å för ändamålet anvisade medel av
omkring 300,000 kronor komma att förefinnas. En häremot svarande minskning
i det av byggnadsstyrelsen beräknade anslagsbeloppet lärer utan rubbning
av byggnadsplanen kunna vidtagas. Genom någon förskjutning i den
av styrelsen beräknade tidpunkten för anstaltens färdigställande torde vidare
utan större olägenhet kunna vinnas en nedsättning i det begärda anslagsbeloppet
med ytterligare 100,000 kronor. Vid här angivna förhållanden synes det
icke nödvändigt att för de fortsatta arbetena med ifrågavarande kasernetablissements
omändring till sinnessjukhus för nästa budgetår beräkna högre
belopp än (2,400,000 — 300,000—100,000) 2,000,000 kronor.

I detta sammanhang ber jag att, såsom jag inledningsvis förutskickat, få
behandla vissa med Hyllövsanstalteiis anordnande sammanhängande särskilda
frågor.

Omläggning
av en väg
genom
anstaltsområdet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

Det beslut, som år 1929 fattades angående omändring av Jönköpings
regementes kasernetablissement till sinnessjukanstalt, grundade sig i huvudsak
på ett av kasernkommittén med skrivelse den 3 oktober 1928 ingivet
förslag. Dock företogos i förslaget åtskilliga ändringar särskilt med anledning
av ett av medicinalstyrelsen den 6 mars 1929 över förslaget avgivet
utlåtande.

I nämnda utlåtande berörde styrelsen bland annat frågan örn infarten
till sinnessjukanstalten och anförde i denna del följande:

Tvärs igenom det föreslagna området löpte landsvägen till Ljungarum
helt nära några av de till sjukpaviljonger avsedda kasernbyggnaderna och
skiljande det tilltänkta sjukhuskomplexet från Eyliovsområdet med dess
trädgårdsanläggning, där många av patienterna komme att vara i arbete.
Detta landsvägens läge bleve för patienternas rörelsefrihet och ostördhet
av obehöriga till avsevärt men. Bland annat skulle därav förorsakas att,
såsom också av kasernkommittén föreslagits, de invid vägen belägna promenadgårdarna
till tvenne sjukpaviljonger finge i stor utsträckning omgivas av
murar, varigenom den vackra utsikten från promenadgårdarna västerut skulle
stängas.

Genom länsstyrelsens försorg hade medicinalstyrelsen fått mottaga en av
dåvarande distriktsingenjören i östra väg- och vattenbyggnadsdistriktet överstelöjtnanten
B. Ekwall den 28 november 1928 ingiven utredning med förslag
till landsvägens omläggning. Tvenne alternativ hade därvid undersökts.

Enligt alternativet I skulle den nya vägen utgå från Ilegementsgatan i Jönköping
i den s. k. Kronovägens förlängning och förläggas omedelbart nedanför
Byhovs manbyggnad och vidare i skogskanten fram till den nuvarande
vägen cirka 800 meter söder örn kasernerna. Med denna sträckning erhölles
förbättrad profil och ungefär likvärdig plan, jämfört med den nuvarande
vägen. Den nya väglinjen skulle bliva 1,688 meter lång och anläggningskostnaden
hade beräknats till 44,100 kronor.

Alternativ II avsåge en omläggning börjande ungefär vid anstaltsområdets
norra gräns och sträckande sig i en åt väster konvex båglinie ovanför Byhovs
manbyggnad fram till nuvarande vägen vid en punkt 300 meter söder
om kasernerna. Vägprofilen bleve i detta fall tämligen oförändrad men plansträckningen
försämrad, jämfört med den befintliga vägen. Den nya väglinjen
skulle bliva 709 meter lång och anläggningskostnaden hade beräknats
till 20,500 kronor.

Distriktsingenjören Ekwall förordade det förstnämnda alternativet.

I båda fallen skulle vägen komma så långt bort från paviljongerna, att
promenadgårdsmurarna kunde ersättas med stängsel, som ej hindrade utsikten,
men i övrigt ägde alternativet I betydande fördelar framför alternativet
II. Genom det förra skulle ernås, att landsvägen komme att löpa i
utkanten av anstaltens område och över mark, som för anstaltens drift vore
av underordnad betydelse. Enligt det senare alternativet komme vägen alltjämt
inom området, genomskärande en stor del av den förut nämnda trädgårdsanläggningen.
Då alternativet I jämväl för landsvägstrafiken vore mera
ändamålsenligt, ansåge styrelsen, att detta alternativ avgjort vore att förorda.

Styrelsen fann det synnerligen önskvärt att, därest sinnessjukhusanläggningen
komme till stånd, en omläggning av ifrågavarande väg utfördes i
huvudsaklig överensstämmelse med den av Ekwall under alternativ I föreslagna.
Då en dylik omläggning bland annat på grund av vägprofilens förbättring
i jämförelse med den befintliga kunde anses beröra även allmänna

Kungl. Mcij:ts proposition nr 129.

trafikintressen, fann styrelsen emellertid icke tillräcklig anledning att föreslå
en belastning av anslaget till sinnessjukliusanläggningen med kostnaden
för ifrågavarande vägarbete. Styrelsen hemställde därför i särskild skrivelse
den 6 mars 1929, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för omläggning
av ifrågavarande väg i överensstämmelse med det av distriktsingenjören
Ekwall uppgjorda, med alternativ I betecknade vägförslaget.

Enligt det förslag till uppförande av sinnessjukanstalt, som medicinalstyrelsen
avgav i sitt omförmälda utlåtande, skulle inom anstaltsområdet
uppföras en portvaktsstuga. Härom anfördes i utlåtandet följande:

Styrelsen ansåge, att all trafik till anstalten från staden borde följa landsvägen,
till dess anstaltsgränsen vid där framgående ravin passerats. Där
borde en portvaktsstuga förläggas och varutransporten dirigeras å väg utefter
ravinen inom anstaltsområdet, under det att den övriga trafiken följde
nuvarande landsvägen fram till administrationsbyggnaden såsom av kommittén
föreslagits. På detta sätt skulle önskvärd kontroll över all trafik till. själva
sjukhusområdet komma till stånd. Skedde den av styrelsen ifrågasatta omläggningen
av landsvägen och komme därmed den nuvarande landsvägen att
tillhöra området och kunna avstängas med grindar, bleve den av styrelsen
förordade anordningen än mera effektiv, i det att trafiken till anstaltsområdet
— den obetydliga trafiken söderifrån skulle i så fall inledas genom infarten
vid norra gränsen — då kunde kontrolleras av portvakten vid områdesgränsen,
varigenom den inre portvakten i administrationshuset, vilken tillika skulle
tjänstgöra i telefoncentralen, icke skulle bliva upptagen av kontroll över
trafiken utan väsentligen stå de besökande till tjänst med upplysningar.

Vid behandlingen i 1929 års hospitalsbyggnadsproposition av förslaget örn
sinnessjukanstalt i Jönköping uttalade föredragande departementschefen beträffande
medicinalstyrelsens framställning angående omläggning av den
genom anstaltsområdet löpande landsvägen Jönköping—Ljungarum, att framställningen
borde för utlåtande remitteras till vederbörande myndigheter
samt att han, då alltså utredningen i ämnet icke vore avslutad, icke för det
dåvarande kunde intaga ståndpunkt till frågan. Enligt departementschefen
syntes emellertid den ifrågasatta omläggningen av vägen i och för sig önskvärd,
enär den skulle medföra avsevärda fördelar för sjukvården vid anstalten.

I nämnda proposition framhöll departementschefen vidare att det, då
frågan örn uppförande av portvaktsstuga ställts i visst samband med omläggningen
av landsvägen, kunde ifrågasättas, att till ett kommande år uppskjuta
även prövningen av frågan örn portvaktsstuga. Då emellertid en sådan byggnad
under alla förhållanden syntes erforderlig för en önskvärd kontroll över
trafiken till anstalten, ansåge departementschefen hinder icke föreligga att
redan då beräkna medel för byggnadens uppförande i enlighet med medicinalstyrelsens
förslag, dock med den jämkning i fråga örn byggnadens läge,
som kunde påkallas av ett eventuellt beslut örn vägens omläggning.

I överensstämmelse härmed inräknades vid bestämmande av totalkostnaderna
för anordnandet av sinnessjukanstalten i Jönköping även kostnaderna
för uppförande av berörda portvaktsstuga, varemot i totalkostnaden icke
medtogs något belopp för omförmälda vägomläggning.

Kungl. Maj:ts proposition i\r 129.

Medicinalstyrelsens berörda framställning rörande omläggning av vägen
Jönköping—Ljungarum remitterades den 19 mars 1929 till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
som däröver avgav utlåtande den 22 juli 1929.

I utlåtandet anförde sistnämnda styrelse i huvudsak följande:

Medicinalstyrelsen syntes Lava tänkt sig, att Kungl. Majit skulle bevilja
statsbidrag till omläggning av ifrågavarande väg. Allmänna villkor och bestämmelser
för dylikt bidrag funnes intagna i kungörelsen den 10 augusti
1928 (nr 327) angående statsbidrag till allmänna vägars byggande m. m.
Med hänsyn till det sätt, varpå ärendet anhängiggjorts, syntes emellertid
statsbidrag till vägföretaget enligt nämnda kungörelse icke kunna beredas
förrän efter sådan prövning, som omförmäldes i 25 kapitlet 1 och 8 §§ av
byggningabalken, därest vägen vore belägen inom stads område, samt i 1 kapitlet,
1 och 4 §§ i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet, för den händelse fråga vore örn väg på
landet.

Av det av distriktsingenjören Ekwall uppgjorda förslaget syntes framgå,
att den till omläggning föreslagna vägen läge inom Jönköpings stads område.

På grund av det anförda hemställde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att
framställningen för det dåvarande icke skulle föranleda annan Kungl. Majits
åtgärd än att ärendet överlämnades till vederbörande länsstyrelse för den
handläggning, som på länsstyrelsen ankomme jämlikt vederbörliga av vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen angivna lagrum.

Sedan ärendet härefter remitterats till länsstyrelsen i Jönköpings län har
länsstyrelsen jämte eget utlåtande i ärendet av den 24 december 1929 överlämnat
från magistraten och stadsfullmäktige i Jönköping infordrade yttranden
ävensom en i sistnämnda yttrande åberopad, av byggnadschefen i sagda
stad A. O. Andersson avgiven promemoria.

I promemorian anföres bland annat följande:

Ljungarumsvägen från Jönköpings regementes kasernområde till Barnarpsvägen
hade under åren 1927 och 1928 iordningställts för en kostnad av
87,800 kronor. Den del av nämnda sträcka, som berördes av det föreliggande
förslaget till omläggning av Ljungaramsvägen, hade en längd av 600 meter,
och kostnaden för dess iordningställande hade uppgått till omkring 12,000
kronor.

Genom avtal med kronan hade staden åtagit sig att för all framtid bekosta
underhållet av hela Ljungarumsvägen. Vid ny omläggning av vägen
komme staden att få ikläda sig ökade underhållskostnader på den grund att
större delen av den befintliga vägen ej kunde slopas.

Den nuvarande sträckningen av vägen vore ur allmän trafiksynpunkt bättre
än den föreslagna.

Då staden ej hade någon fördel av vägens omläggning och ej heller på
grund av vägens beskaffenhet syntes kunna åläggas att ombygga densamma,
borde någon kostnad för staden för den föreslagna omläggningen ej kunna
ifrågakomma.

Därest en omläggning av vägen skulle komma att utföras, syntes den nya
vägen böra förses med någon permanent beläggning, såsom t. ex. betong,
asfaltbetong eller amiesite, och borde densamma i likhet med den nuvarande
vägen förses med en 1.5 meter bred gångbana av slagg och grus.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

Stadsfullmäktiges yttrande var av väsentligen följande innehåll:

Av de föreliggande två alternativa förslagen till omläggning av Ljungarumsvägen
hade stadsfullmäktige funnit det såsom alternativ I betecknade
förslaget uppenbarligen vara att föredraga. Emot sistnämnda förslag syntes
ej annat vara att erinra än att kurvorna vid anslutning till befintlig väg
kunde anses väl skarpa. Rättelse därutinnan syntes emellertid kunna vinnas
vid blivande renstakning. Med åberopande av vad byggnadschefen Andersson
i sin promemoria anfört ansåge sig stadsfullmäktige böra framhålla, att
det vore önskvärt, örn körbanan försåges med permanent beläggning och att
en gångbana vid ena sidan av vägen anordnades. Under hänvisning till vad
byggnadschefen Andersson anfört ansåge sig stadsfullmäktige icke böra
lämna kontant bidrag till vägomläggningen. Denna vore nämligen förorsakad
uteslutande av den blivande sinnessjukanstalten. Någon förbindelse för
‘staden att bidraga till vägomläggningen förelåge icke i den mellan kronan
och staden träffade överenskommelsen örn nämnda anstalts förläggning till
kasernetablissementet. Med hänsyn till det allmänna trafikintresset vore
emellertid stadsfullmäktige villiga att kostnadsfritt upplåta staden tillhörig,
för vägomläggningen erforderlig mark.

Magistraten har i sitt yttrande förklarat, att magistraten icke funne anledning
att uttala sig rörande den för stadens del ifrågasatta bidragsskyldigheten
men att magistraten rörande den föreslagna vägens sträckning och
beläggning samt anordnande i övrigt instämde i vad stadsfullmäktige
anfört.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har i sitt förberörda utlåtande uttalat sig
på följande sätt:

Av de för den ifrågasatta vägomläggningen upprättade alternativförslagen
ansåge länsstyrelsen — särskilt med hänsyn till önskvärdheten av att det
för sinnessjukanstalten erforderliga området finge förbliva odelat — det
med alternativ I betecknade förslaget, trots de större kostnaderna, vara att
föredraga.

Emellertid ansåge länsstyrelsen uteslutet, att Jönköpings stad skulle såsom
väghållningsskyldig kunna åläggas deltaga i kostnaderna för vägomläggningens
utförande. Vägen i dess nuvarande sträckning tillfredsställde nämligen
till fullo den allmänna samfärdselns krav. Även örn någon förbättring
av vägprofilen skulle vinnas genom den ifrågasatta omläggningen, måste
dock denna omläggning anses uteslutande betingad av kasernetablissementets
omändring till sinnessjukhus. Det enda, som syntes kunna tillförbindas
Jönköpings stad, vore att, sedan omläggningen vederbörligen kommit till
stånd, staden skulle vara skyldig underhålla vägen i dess nya sträckning,
medan den gamla vägen, till den del densamma icke komme att sammanfalla
med den nya, icke vidare borde underhållas såsom allmän väg.

Härefter har byggnadsstyrelsen, efter samråd med medicinalstyrelsen, den
26 november 1931 avgivit utlåtande i ärendet. Byggnadsstyrelsen har yttrat
följande:

Byggnadsstyrelsen ansåge sig i likhet med de myndigheter, vilka uttalat
sig i frågan, böra av de för vägomläggningen upprättade alternativförslagen
förorda alternativet nr I. Endast detta alternativ tillgodosåge enligt styrelsens
mening det ändamål, vilket ifrågavarande vägomläggning avsåge att
fylla, nämligen att föra genomgångstrafiken så långt från sinnessjukhuset,
att detta kunde förbliva jämförelsevis ostört av densamma. Alternativet nr

Kungl. Majda proposition nr 129.

II syntes icke i något fall tjäna detta syfte, i synnerhet sedan numera den
nya stora upptagningspaviljongen placerats å västra sidan om den nuvarande
landsvägen mitt emot det kasernhus, som vore beläget närmast söder örn
administrationsbyggnaden.

Jönköpings stads myndigheter hade framfört den erinran, att kurvorna
vid anslutning till befintlig väg kunde anses väl skarpa. Enligt styrelsens
mening kunde erforderlig rättelse därutinnan vinnas i samråd med stadens
byggnadskontor före arbetenas igångsättande.

Från staden hade vidare framställts det önskemålet, att vägbanan försåges
med permanentbeläggning och att en gångbana anordnades vid vägbanans
ena sida. Enligt vad styrelsen kunde finna syntes dock statsverket
icke vara skyldigt att utföra den nya vägbanan av annan beskaffenhet än
den nuvarande, varför styrelsen icke ansåge sig böra föreslå några särskilda
åtgärder för permanentbehandling av vägbanan. Den nuvarande vägen.
vore fram till kasernetablissementet försedd med en gångbana, som på sin
tid ansetts behövlig för underlättande av gångtrafiken till etablissementet.
Den nuvarande vägen syntes komma att allt framgent utgöra tillfartsväg till
den nya sjukhusanläggningen och delvis kommunikationsväg inom denna.
Någon gångbana syntes följaktligen icke erfordras vid den omlagda vägen
för trafiken till sinnessjukhuset, och för den allmänna vägen till Ljungarum
syntes särskild gångbana icke behövlig. Ej heller syntes någon direkt förbindelse
mellan den nya vägen och infartsvägen till det nya sinnessjukhusets
administrationsbyggnad vara erforderlig.

Staden hade förklarat sig villig att kostnadsfritt upplåta staden tillhörig,
för väganläggningen erforderlig mark. Övrig del av väganläggningen vore
föreslagen att förläggas å mark, som tilldelats sinnessjukhuset.

Då Jönköpings stad åtagit sig underhållet av Ljungarumsvägen för all
framtid, syntes det åligga staden att jämväl underhålla den omlagda delen
av densamma. Länsstyrelsen vore även av denna uppfattning.

Kostnaderna för vägomläggningen enligt alternativ I vore av förslagsställaren,
överstelöjtnanten K. Ekwall, beräknade till 44,100 kronor. Byggnadsstyrelsen
hade under hand införskaffat anbud å arbetena från två vägentreprenörer,
vilka anbud slutade å respektive 42,700 kronor och 74,000
kronor. Prisskillnaden mellan de båda anbuden vore sålunda väsentlig.
Dock syntes det högre anbudet icke i och för sig böra anses vara orimligt
högt, enär efter allt att döma avgivaren av detta anbud tagit hänsyn till
att arbetet komme att utföras intill och i visst samband med det omfattande
byggnadsarbetet för kasernetablissementets örn ändring. Anbudsgivaren hade
uppenbarligen icke trott sig kunna, såsom förslagsställaren och avgivaren
av det lägre anbudet förutsatt, tillämpa de väsentligt lägre arbetspriser, som
gällde vid vägbyggnadsarbeten, invid en byggnadsplats, där grovarbetarna
enligt inom byggnads industrien gällande avtal avlönades efter betydligt högre
tim- och ackordspriser.

Byggnadsstyrelsen ansåge emellertid, att vid slutlig tävlan örn arbetenas
utförande på entreprenad anbud, väsentligt understigande det nu avgivna
högre anbudet, komme att erhållas. Att utföra detta v ä gby ggn ads ari) e t e,
liksom övrigt arbete vid etablissementets ombyggnad, under styrelsens egen
regi syntes icke kunna ske under annan förutsättning än att vägarbetarna
erhölle samma avlöning som grovarbetarna vid bygget. Förslagsställaren
hade räknat med en dagsförtjänst för grovarbetare av 8 kronor, sålunda i
genomsnitt 1 krona per timme. Grovarbetarnas timpenning utginge i Jönköping
med 1 krona 16 öre, vartill komme vissa tillägg vid ackordsarbete,
vilka tillägg icke syntes kunna beräknas understiga 50 % av timlönen.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter holle byggnadsstyrelsen före,

Kungl. Majus proposition nr 129.

att kostnaderna för vägbygget i fråga icke borde beräknas lägre än det av
förslagsställaren angivna beloppet, ökat nied 20 %, sålunda till 53,000 kronor.

Under hänvisning till stadsfullmäktiges och länsstyrelsens yttranden i
ämnet har byggnadsstyrelsen vidare anfört, att statsbidrag i vanlig ordning
icke syntes kunna erhållas för den ifrågavarande vägomläggningen. Med
hänsyn därtill hade styrelsen ansett, att kostnaden för omläggningen borde
bestridas från hospitalsbyggnadsanslaget. Enligt styrelsen skulle detta förutsätta
en ökning av den av 1929 års riksdag beslutade totalkostnaden för
Byhovs sinnessjukhus från 6,750,000 kronor till 6,803,000 kronor. Omläggningen
av ifrågavarande väg komme emellertid icke att medföra ändring i
det av styrelsen i skrivelse den 13 augusti 1931 angivna medelsbehovet för
anstalten under budgetåret 1932/1933. Vägarbetet borde enligt styrelsen
komma till utförande vid tid, som styrelsen funne lämplig, dock givetvis före
avslutandet av byggnadsarbetena vid anstalten.

Med anledning av vad sålunda i ärendet anförts har byggnadsstyrelsen
hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att vägomläggningen
finge utföras för en kostnad av högst 53,000 kronor samt att i anslutning
härtill den sammanlagda kostnaden för omändring till sinnessjukhus
av det av förutvarande Jönköpings regemente disponerade kasernetablissementet
finge utgöra högst 6,803,000 kronor.

Medicinalstyrelsen har förklarat sig biträda den av byggnadsstyrelsen
sålunda gjorda framställningen.

Den i ärendet verkställda utredningen har bibragt mig den uppfattningen,
att en omläggning av vägen från Jönköping till Ljungarum bör komma till
stånd i samband med inrättandet av sinnessjukhuset vid Kyhov ävensom
att denna omläggning bör verkställas i huvudsaklig överensstämmelse med
det i det föregående omförmälda, med alternativ I betecknade förslaget.
Därest så sker, behöva uppenbarligen de promenadgårdar vid Kyhovsanstalten,
vilka förläggas utmed den nuvarande, genom anstaltsområdet
löpande vägen, icke till någon del kringgärdas med murar, utan de kunna
förses med sådant stängsel, som icke för patienterna skymmer utsikten.
För den händelse vägomläggningen kommer till stånd, torde icke finnas
någon anledning att beträffande den i det föregående omförmälda portvaktsstugan
föreslå annan placering än den, vilken förutsattes i medicinalstyrelsens
år 1929 avgivna förslag. Nämnda byggnad lärer alltså böra erhålla det av
styrelsen från början avsedda läget.

Vid renstakning av vägen torde i samråd med Jönköpings stads byggnadskontor
böra göras sådana jämkningar i det föreliggande förslaget, varigenom
stadens önskemål beträffande vägkurvorna bliva i möjlig mån tillgodosedda.
Samråd torde vid renstakningen jämväl böra äga rum med vederbörande
militärmyndighet. Enligt vad från arméförvaltningens fortifikationsdepartement
under hand meddelats, föreligga nämligen från Smålands arméartilleriregementes
sida vissa önskemål beträffande vägens sträckning, i vad den
berör regementets ridbana. Dessa önskemål torde böra beaktas så långt
lämpligen kail ske.

Departements chefen.

Kungl. Majus proposition nr 129.

Enär omläggning av vägen icke synes erforderlig för tillgodoseende av
den allmänna samfärdselns krav utan betingas av sinnessjukhusets intressen,
lärer kostnaden för vägbyggnaden få i sin helhet bestridas av statsverket,
och torde kostnaden i sådant fall lämpligen böra utgå av liospitalsbyggnadsanslaget.
Da staden förklarat sig villig att utan avgift till staten upplåta
den del av för vägomläggningen erforderlig mark, som tillhör staden, medför
däremot omläggningen icke för statsverket några kostnader för markförvärv.
Ej heller synes vägomläggningen komma att åsamka staten några kostnader
för underhåll av den nya vägdelen. Den skyldighet att för all framtid underhålla
den nuvarande vägsträckan, som för närvarande åvilar Jönköpings stad,
lärer nämligen efter vägens omläggning böra, såsom länsstyrelsen och byggnadsstyrelsen
förutsatt, avse vägen i dess nya sträckning. För undvikande
av framtida meningsskiljaktighet beträffande omfattningen av stadens förpliktelser
torde emellertid, innan vägomläggningen påbörjas, böra mellan
staten och Jönköpings stad träffas avtal angående densamma. I detta avtal
torde staden böra förbinda sig dels att kostnadsfritt upplåta staden tillhörig,
för omläggningen erforderlig mark, dels ock att underhålla den nytillkommande
vägdelen, medan staden å andra sidan bör befrias från skyldigheten att
underhålla den del av den nuvarande vägen, som ersättes med ny väg. Med
hänsyn till vad byggnadsstyrelsen anfört finner jag det icke nödvändigt, att
den nya vägdelen förses med vare sig gångbana eller varaktig beläggning.
Staten bör därför icke i dessa avseenden åtaga sig några förpliktelser. Givetvis
är emellertid från statens sida intet att erinra mot att en permanentbeläggning
av vägen i samband med omläggningen kommer till stånd eller
mot att gångbana anordnas, därest staden bestrider de med dessa arbeten
förenade merkostnaderna.

Vad statens kostnader för vägomläggningen angår, möta för närvarande
svårigheter för ett exakt beräknande av desamma. Med hänsyn härtill anser
jag mig böra förorda, att någon kostnadssumma för ändamålet icke nu fixeras.
Lämpligt synes mig vara att, sedan förenämnda avtal kommit till stånd,
entreprenadanbud infordras genom byggnadsstyrelsens försorg, varefter frågan
örn arbetets igångsättande underställes prövning och beslut av Kungl. Maj:t.
Tills vidare torde man emellertid hava anledning att räkna med att kostnaden
kommer att bliva av ungefärligen den storleksordning, som byggnadsstyrelsen
ifrågasatt, och alltså uppgå till drygt 50,000 kronor.

Såsom framgår av det föregående, har vid uppskattningen av totalutgifterna
för Ryhovs sinnessjukhus till högst 6,750,000 kronor icke räknats med
den här ifrågavarande kostnaden. I anledning härav har byggnadsstyrelsen
nu föreslagit en höjning av sistnämnda summa med belopp motsvarande
den beräknade kostnaden för vägomläggningen. Enligt min mening bör dock
en sådan höjning icke för närvarande företagas, utan prövningen av behovet
av en dylik höjning bör uppskjutas till nästa budgetår, då man bättre än
nu kan bedöma såväl utgifterna för vägomläggningen som ock totalkostnaderna
för uppförandet av ifrågavarande sinnessjukhus.

På sätt byggnadsstyrelsen framhållit, inverkar frågan örn vägomläggningen
icke på anslagsbehovet för Kyhovsanstalten under nästa budgetår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

Enligt det av kasernkommittén den 3 oktober 1928 avgivna förslaget till
omändring av Jönköpings regementes kasernetablissement till sinnessjukanstalt
skulle etablissementets gamla tvätt- och badbjggnad fortfarande avses
för sitt tidigare ändamål. Byggnaden skulle emellertid örn- och tillbyggas.
I bottenvåningen skulle inrymmas tvättlokaler, i våningen en trappa
upp badlokaler och i en nybyggd våning två trappor upp bostäder för tvättpersonalen.

Enligt kasernkommitténs förslag skulle vidare uppföras ett nytt ångpannehus
i anslutning till två befintliga, i samband med varandra stående
byggnader, vilka tidigare använts till smedja och gevärsförråd.

Sinnessjukanstaltens behov av elektrisk energi skulle enligt kommitténs
förslag tillgodoses genom en kombination av produktion i egen kraftcentral
och inköp av kraft från Jönköpings stads elektricitetsverk. Den egna kraftcentralen
skulle förses med två ångturbingeneratorer ä 80 kw. Från stadens
elektricitetsverk skulle tagas elektrisk energi dels vissa timmar på natten,
varigenom kostnaden för personal till kraftcentralens drift nattetid skulle
inbesparas, dels även på dagen under sommarmånaderna, då värmeledningen
ej vore i bruk.

För nedbringande av driftkostnaderna föreslog kommittén en centralisering
av värmeledningssystemet. Enligt ett av Hugo Theorells ingenjörsbyrå
upprättat förslag skulle värmecentralen anordnas för pumpvarmvatten, och
till densamma skulle anslutas alla inom det egentliga sjukhusområdet belägna
byggnader.

Över kasernkommitténs förslag avgav arméförvaltningens fortifikationsdepartement
den 14 november 1928 utlåtande, vilket åtföljdes av yttrande
av chefen för östra arméfördelningen. Arméfördelningscliefen framställde i
anledning av förslaget åtskilliga önskemål. Bland annat uttalade han följande:

Smålands arméartilleriregemente hade tidigare fått sin tvätt ombesörjd
inom infanteriregementets tvättinrättning. Skulle möjligheten härtill upphöra,
bleve regementet hänvisat till Jönköpings-Kalmar regementes tvättinrättning
i Eksjö, vilket skulle medföra avsevärt ökade kostnader. Vidare
skulle det för artilleriregementet..vara till fördel att få disponera infanterietablissementets
badinrättning. Även örn sinnessjukanstalten ej skäligen
kunde tänkas bliva ålagd att ensam reglera frågan angående arméartilleriregementets
tvätt- och badinrättning, syntes det emellertid ej vara mer än
rätt och billigt,., att anstalten ekonomiskt bidroge i någon mån till denna
frågas lösning. Även kunde man tänka sig överflyttning av inom det förutvarande
infanterietablissementet befintliga ångpannor till en för tvätt-, badoch
matinrättningarna erforderlig och ifrågasatt ångcentral för arméartillerietablissementet.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement förklarade sig kunna tillstyrka
kasernkommitténs förslag allenast under den förutsättningen, att av arméfördelningscliefen
framställda önskemål vunne beaktande.

Såsom förut berörts, framlade medicinalstyrelsen i ett den 6 mars 1929
avgivet utlåtande ett förslag till anordnande av ifrågavarande sinnessjukanstalt,
som på åtskilliga punkter innebar ändringar i kasernkommitténs förslag.
Bland annat skilde sig förslagen med avseende å användningen av

Fråga örn
leverans av
tvätt m. m.
från sinnessjukanstalten

till Smålands
arméartilleriregemente.

Kungl. Majits proposition nr 129.

infanteriregementets gymnastikhus. Medan enligt kasernkommittén denna
byggnad antingen skulle användas delvis till festsal och delvis till personalbostäder
eller ock — enligt ett alternativt framlagt förslag — skulle i sin
helhet apteras till snickar- och målarverkstäder, föreslog medicinalstyrelsen,
att huvuddelen av byggnaden borde tagas i anspråk till tvättinrättning men
att en del av densamma skulle användas för sitt dittillsvarande ändamål.
Härom anförde styrelsen i sitt utlåtande huvudsakligen följande:

Enligt styrelsens mening lämpade sig gymnastikhuset på grund av sin
stora bredd ej rätt väl för inrättandet av bostadsrum, och för de i alternativförslaget
ifrågasatta verkstäderna syntes utrymmena vara alltför stora.
Det skulle väl kunna ifrågasättas att bibehålla byggnaden i oförändrat skick.
För gymnastik och idrott, lekar och spel o. s. v., vilkas betydelse för sinnessjukvården
alltmera gjorde sig gällande, vore byggnaden av stort värde för
anstalten. Men även för ett annat ändamål kunde densamma komma till god
användning, nämligen för inrättandet av anstaltens tvättinrättning. Denna
skulle här erhålla avsevärt bättre lokaler än medelst den av kommittén föreslagna
tillbyggnaden till den befintliga tvättinrättningen. Den senare vore
särskilt ifråga örn utrymme för utlämning och förråd väl trång och skulle
säkerligen visa sig icke vara tillfyllest, därest anstalten, såsom blivit ifrågasatt,
skulle utföra tvätt jämväl för artilleriregementet. Då en kostnadsberäkning
givit vid handen, att inrättandet av tvättinrättning i gymnastikhuset
därtill skulle ställa sig något, omkring 17,000 kronor, billigare än
tvättinrättningens anordnande enligt kommitténs förslag, och då slutligen
en mindre del av gymnastikhuset vid genomförandet av styrelsens ändringsförslag
bleve över att användas för gymnastikövningar m. m„ hade styrelsen
ansett, att byggnadens utnyttjande enligt detta förslag vore det för anstalten
fördelaktigaste.

Med tvättinrättningens förläggande till gymnastikhuset uppstode frågan
örn lämpligaste sättet att använda bottenvåningen i infanteriregementets
tvätt- och badbyggnad. Styrelsen hade funnit, att våningen borde ingå i
ett dit förlagt ångpannehus med tillhörande verkstäder. Vid en jämförelse
mellan kommitténs och styrelsens förslag i fråga örn ångpannehus kunde
nämnas, att anläggningen enligt det senare förslaget skulle bliva rymligare
och ändamålsenligare. Den ställde sig också något dyrare; men en jämförelse
av kostnaderna kunde icke göras lösryckt från kostnadsberäkningen
för de båda förslagens dispositioner i sin helhet beträffande omändringar
och nybyggnader för ångpannehus, tvättinrättning, bad, bostadsrum i påbyggnad
av tvättinrättningen i ena fallet och i gevärsförrådet i det andra,
enär dessa dispositioner i vartdera förslaget grepe in i varandra.

Mot de av kommittén föreslagna anordningarna för uppvärmning samt
för anskaffande av elektrisk energi förklarade sig medicinalstyrelsen icke
hava något att erinra. Styrelsen berörde emellertid i samband därmed
frågan örn vissa leveranser från anstaltens verkcentraler till arméartilleriregementet
samt anförde i detta avseende följande:

Preliminära utredningar hade av ingenjörerna G. Magnusson och H.
Theorell företagits angående ifrågasatt leverans från anstalten till arméartilleriregementet
av elektrisk energi. Av arméfördelningschefen hade framhållits
behovet av en ångcentral vid artillerietablissementet för tvätt-, badocli
kokinrättningar därstädes. Vid utredning i detta hänseende syntes förutsättningarna
för leverans av ånga till en dylik central från anstaltens
ångpanneanläggning böra bliva föremål för undersökning. Även ombesör -

Kungl. Maj:ts proposition nr 129. 45

jande av tvätt för artilleriregementets räkning i anstaltens tvättinrättning
kunde ifrågasättas.

Utredningar i berörda avseenden hade icke kunnat medhinnas under den
tid, som stått styrelsen till buds för avgivande av utlåtande. Man syntes
dock på grund av den nämnda preliminära utredningen angående leveransen
av elektrisk energi, däri ingenjören Theorell berört även ångleveransen, samt
av vad under förhandlingar angående dessa ärenden upplysts hava grundad
anledning antaga, att de ändringar i föreslagna anläggningar vid anstalten,
vilka kunde föranledas av ifrågavarande leveranser, icke komme att inverka
på den förläggning eller disposition av byggnaderna, som av medicinalstyrelsen
föreslagits.

Vid behandlingen i propositionen nr 220 till 1929 års riksdag av frågan
örn anordnande av anstalten i Jönköping anslöt sig föredragande departementschefen
i huvudsak till medicinalstyrelsens ändringsförslag. Departementschefen
yttrade därvid beträffande anstaltens ekonomicentraler följande:

Medicinalstyrelsens ändringsförslag innebure, bland annat, sådan ändring
i kommittéförslaget, att tvätten förlädes till gymnastikhuset, varigenom
vunnes större utrymme för en lägre kostnad, samt att ångpannehus anordnades
i regementets tvätt- och badhusbyggnad. Emot detta förslag syntes
icke vara något att erinra. Emellertid hade fråga väckts, att anstalten skulle
verkställa tvätt även för arméartilleriregementets räkning. Likaså hade
ifrågasatts leverans av elektrisk energi samt ånga från anstalten till regementet.
Yad medicinalstyrelsen i dessa ämnen anfört syntes giva vid handen,
att, därest så ur andra synpunkter befunnes lämpligt, anordningar för dylika
leveranser kunde vidtagas utan ändrad förläggning eller disposition i stort
sett av de byggnader, vilka avsåges för anstaltens verkcentraler. Däremot
syntes för möjliggörande av leveranserna krävas någon kostnadsökning för
anläggningarna samt någon jämkning beträffande utrymmena i verkcentralerna.
I dessa frågor syntes, såsom medicinalstyrelsen förutsatt, vidare utredning
i olika hänseenden böra föregå en slutlig prövning. Utan avbidan
därå syntes dock medel böra beräknas för de kostnader, som erfordrades
för anläggningarnas inredande med hänsyn till anstaltens eget behov i
enlighet med medicinalstyrelsens förslag. Frågan örn eventuellt ytterligare
medelsbehov för att möjliggöra leveranser till artilleriregementet syntes efter
utredningens slutförande böra upptagas ett kommande år.

Då kostnaderna för anordnande av anstalten vid Byhov i berörda proposition
uppskattades till högst 6,750,000 kronor, innefattade denna beräkning
i överensstämmelse med departementschefens förslag allenast erforderliga
utgifter med hänsyn till anstaltens egna behov.

Sedan Kungl. Maj:ts förslag, såsom tidigare omförmälts, bifallits av riksdagen,
uppdrog Kungl. Majit — på sätt jämväl förut antytts — genom brev
den 20 juni 1929 åt byggnadsstyrelsen att i samråd med medicinalstyrelsen
och arméförvaltningens vederbörande departement verkställa närmare undersökning
rörande möjligheterna att inom förevarande anstalt utföra tvätt åt
Smålands arméartilleriregemente ävensom att från anstalten till samma regemente
leverera elektrisk energi och ånga till en ångcentral samt till Kungl.
Majit inkomma med det förslag jämte tillhörande ritningar, vartill utredningens
resultat syntes böra föranleda.

Dylikt förslag har, efter i ämnet verkställd utredning, framlagts av hyggnadsstyrclsen
i skrivelse den 21 januari 1992.

Kungl. Maj:t» proposition nr 129.

Styrelsen Ilar däri till en början behandlat frågan om lämpligaste sättet
för anordnande av tvättinrättningen vid Byhovsanstalten och i denna del,
under hänvisning till förslaget bifogade ritningar, anfört huvudsakligen följande: Det

i det föregående omförmälda gymnastikhuset skulle enligt det av
Kungl. Majit och riksdagen godkända förslaget ombyggas till tvättinrättning.
Byggnadens huvuddel hade en längd av något mer än 43 meter och en bredd
av 17,6 meter; tillbyggnaden hade en längd av 7.1 meter och en bredd av
15.6 meter. Enligt förslaget, å bifogade ritningar betecknat med alt. I, skulle
så stor del av huvudbyggnaden, som svarade mot en längd av 12 meter,
utnyttjas såsom gymnastiklokal, varjämte i samband med denna lokal skulle
anordnas ett mindre avklädningsrum. Återstoden av huvudbyggnaden med
en längd av 31 meter skulle jämte hela tillbyggnaden utnvttjas för tvättinrättningens
behov.

Själva tvättlokalen skulle förläggas till huvudbyggnaden, under det att
förrådet för rena kläder samt utlämningsrummet skulle inrymmas i tillbyggnaden.
De väsentligaste byggnadstekniska förändringarna skulle avse ersättande
av trägolvet inom tvättavdelningen med en med plattor belagd betongkonstruktion,
uppsättande av erforderliga skiljeväggar, beklädnad av
väggarnas nedre del med glasertegel, anordnande under byggnadens golv av
kulvert för rörledningar samt av varmkammare för ventilationsändamål ävensom
vissa åtgärder för ventilation av de olika lokalerna. Den maskinella
utrustningen beräknades omfatta 6 tvättmaskiner, 6 centrifuger, 2 ångmanglar,
den ena med 120 och den andra med 80 cm. valsdiameter, 1 torkmaskin
samt 1 kallmangel.

Emellertid hade byggnadsstyrelsen med anlitande av speciell sakkunskap
inom tvättmekanikens område ytterligare studerat frågan örn anordnandet
av den nya tvättinrättningen inom gymnastikhuset och därvid kommit till
den uppfattningen, att en vida lämpligare lösning av frågan skulle vinnas,
därest omändringen av nämnda byggnad utfördes i enlighet med det förslag,
som framställts å styrelsens utlåtande bilagda, med alt. II betecknade ritningar.
Enligt detta förslag skulle för tvätten disponeras, förutom hela tillbyggnaden,
så stor del av huvudbyggnaden, som svarade mot 35 meter i
längdled, medan för gymnastiklokalen skulle —• frånsett vissa utrymmen
för omklädning m. m. — tagas i anspråk ett utrymme av 8 meter i längdled
i sistnämnda byggnad. Genom den sålunda föreslagna utvidgningen av tvättlokalerna
skulle särskilt vinnas den fördelen att bättre utrymmen för inlämning
och förråd av tvätt erhölles än enligt alt. I. De byggnadstekniska
omändringsarbetena inom byggnaden skulle i huvudsak motsvara de för
alt. I angivna. Vad beträffade den maskinella utrustningen, skulle denna
omfatta 4 tvättmaskiner och 4 centrifuger ■— av väsentligt större typer än
de i alt. I avsedda — 2 ångmanglar samt en grupp torkhästar.

Därest tvättinrättningen anordnades i överensstämmelse med alt. II, skulle
densamma ej blott kunna tillgodose anstaltens eget tvättbehov, vilket kunde
uppskattas till 345,000 kg. tvättgods per år, utan även bliva i stånd att leverera
tvätt till Smålands arméartilleriregemente, vars behov i detta avseende
beräknats till 70,000 kg.

Anläggningskostnaderna för en tvättinrättning, utförd enligt alt. II, skulle,
anför byggnadsstyrelsen, komma att överstiga motsvarande utgifter för en
tvättinrättning enligt alt. I med 9,000 kronor, i vilket belopp inräknats jämväl
arvoden till styrelsens tekniska medhjälpare vid den verkställda utredningen.
Enligt byggnadsstyrelsen skulle emellertid denna merkostnad upp -

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

vägas av minskade årliga kostnader ävensom av andra fördelar. Härom
anför styrelsen närmare följande:

Arméartilleriregementets tvätt ombesörjdes för närvarande av JönköpingsKalmar
regementes tvättinrättning i Eksjö, vilken visserligen vore tio år
gammal men dock jämförelsevis modern. Det funnes skäl att antaga, att
de direkta tvättkostnaderna vid den nya tvättinrättningen i Jönköping skulle
komma att i huvudsak bliva desamma som vid tvättinrättningen i Eksjö,
dock att sannolikhet förelåge för att kostnaderna vid Ryhovsanstalten skulle
bliva något lägre. Genom anlitande av tvättinrättningen vid Eyliov skulle
emellertid artilleriregementets transportkostnader för tvättgodset kunna avsevärt
nedbringas. Enligt uppgift från regementet beräknades transportkostnaderna
vid tvättning i Eksjö uppgå till 3 öre per kg. tvättgods och
sålunda för hela den årliga tvättgodsmängden till 2,100 kronor. Transporterna
av tvättgodset mellan regementet och anstalten syntes knappast kunna
betinga högre kostnad än 0.5 öre per kg. eller 350 kronor per år, en kostnad,
som möjligen kunde uppvägas av den sannolikt lägre tvättkostnaden vid
den nya tvättinrättningen i Jönköping. En överflyttning av artilleriregementets
tvätt från tvättinrättningen i Eksjö till Ryhovsanstalten skulle alltså
för statsverket medföra en årlig besparing, vilken syntes kunna uppskattas
till i runt tal 2,000 kronor.

Därtill komme, att det givetvis för artilleriregementet bleve bekvämare
att få tvätten utförd i den närbelägna Ryhovsanstalten än att transportera
densamma den omkring 13 mil långa vägen till Eksjö och åter.

För att emellertid denna fråga skulle ur driftsynpunkt kunna för anstaltens
vidkommande på lämpligt sätt lösas, vore det nödvändigt, att regementets
tvätt tillfördes tvättinrättningen med i huvudsak jämn fördelning
under hela arbetsåret.

På grund av det anförda har byggnadsstyrelsen hemställt, att tvättinrättningen
vid Ryhovsanstalten måtte få utbyggas enligt alt. II för en beräknad
merkostnad av 9,000 kronor samt att medicinalstyrelsen och arméförvaltningen
måtte erhålla uppdrag att träffa överenskommelse rörande sättet och
priset för verkställande, i den mån så lämpligen borde och kunde ske, av tvätt
vid nämnda tvättinrättning för Smålands arméartilleriregementes räkning.

Byggnadsstyrelsen övergår härefter till en redogörelse för av styrelsen i
ämnet verkställd utredning rörande leverans av elektrisk energi från
sinnessjukanstalten till artilleriregementet, vid vilken utredning styrelsen biträtts
av ingenjören Gustav Magnusson. Denna redogörelse är av väsentligen
följande innehåll:

Jönköpings stads elektricitetsverk tillhandahölle för närvarande artilleriregementet
elektrisk energi i form av 2 X 220 volt likström till ett pris av
25 öre per kilowattimme för såväl belysnings- som motorström. I samband
med utredningen rörande leverans av elektrisk energi från Ryhovsanstalten
till artilleriregementet hade underhandlingar förts med drätselkammaren i
Jönköping angående eventuell sänkning av priset å leverans av ström från
staden till regementet.

Den i anstaltens kraftcentral alstrade strömmen vore beräknad att utgöras
av 50-periodig, trefasig växelström med 220 volts spänning. Strömleverans
från anstalten till regementet måste alltså ske i form av växelström.

Kostnaderna för leverans av elektrisk energi från anstaltens kraftcentral
till artilleriregementet komme därför att ställa sig olika allt eftersom den

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

nuvarande likströmsanläggningen viel regementet bibeli olles eller ej. Därest
den elektriska anläggningen vid artilleriregementet omlades för växelströmsdrift,
kunde anläggningskostnaderna — omfattande bland annat utgifter för
två transformatorer ä 50 kilowatt vardera, för en 1,000 meter lång överföringsledning
i jordkabel och för utbyte vid artilleriregementet av likströmsmotorer
till växelströinsmotorer — beräknas till sammanlagt 40,000 kronor. Driftkostnaderna,
innefattande utgifter för ränta, avskrivning, underhåll och avgifter
för energiförbrukning, kunde uppskattas till 7,612 kronor för år, vilket
belopp motsvarade 10.15 öre per nyttig kilowattimme.

Bibehölles åter artilleriregementets anläggning för likströmsdrift, komme
anläggningskostnaderna att omfatta utgifter för nyssnämnda tran sform ator eloch
överföringsledning samt för en omformare för förändring från växelström
till likström och en mindre reservtransformator att användas vid uppkommande
fel å omformaren. Dessa utgifter kunde uppskattas till 20,000
kronor. I detta fall kunde driftkostnaderna beräknas till 7,377 kronor, motsvarande
9.8 5 öre per nyttig kilowattimme.

Overföringskabeln hade beräknats kunna nedläggas i den för den planerade
ångledningen mellan sinnessjukhuset och kasernetablissementet avsedda
graven, varför några särskilda kostnader för schaktning av kabelgraven icke
medräknats. Skulle emellertid en dylik ångledning icke komma till utförande,
måste bland anläggningskostnaderna jämväl upptagas kostnaden för
schaktning av kabelgraven, approximativt beräknad till 3,000 kronor. Denna
merkostnad medförde genom ränta och avskrivning å beloppet, en höjning
av driftkostnaderna med i båda fallen 0.4 5 öre, sålunda till respektive 10.6
och 10.3 öre per kilowattimme.

Såsom förut meddelats, hade underhandlingar förts med Jönköpings stads
drätselkammare om sänkning av priset å den från staden till artilleriregementet
levererade elektriska energien. I anslutning till dessa underhandlingar
hade drätselkammaren vid sammanträde den 10 februari 1931 åtagit
sig att till arméartilleriregementet leverera elektrisk energi i form av trefas
växelström, 10,000 volt, 50 perioder, medelst av elektricitetsverket bekostad
jordkabel, framdragen till artilleriregementets tomtgräns, mot en ersättning
av 600 kronor i fast årlig avgift, 75 kronor per abonnerad kilowatt och år
samt 4 öre per förbrukad kilowattimme.

Den elektriska anläggningen inom kasernetablissementet skulle i sådant
fall förändras från likströmsdrift till växelströmsdrift, och skulle genom statsverkets
försorg från stadens servisledning i tomtgränsen framdragas en högspännings
jordkabel till ett inom etablissementets vakt- och arrestbyggnads
källarvåning anordnat transformatorrum, där en transformator skulle uppställas
för nedtransformering av högspänningen till 220 volt.

För den händelse på angivna villkor avtal träffades med staden, kunde
anläggningskostnaderna beräknas till 34,500 kronor och driftkostnaderna till
9,338 kronor, motsvarande 11.85 öre per nyttig kilowattimme.

Strömpriserna per kilowattimme kunde alltså i de olika fallen beräknas
till följande belopp:

1) vid strömleverans från Ryhovsanstalten

a) vid växelströmsdrift ................................................... 10. ir> (10. g) öre

b) » likströmsdrift ....................................................... 9.85 (10.3) »

2) vid strömleverans från Jönköpings stads elektricitetsverk 11.8 5

Av de sålunda föreliggande olika alternativen .bär byggnadsstyrelsen ansett
det sistnämnda vara att föredraga med hänsyn bland annat till de fördelar
ur driftsynpunkt, som det erbjöde. Till stöd för denna sin uppfattning
har styrelsen anfört huvudsakligen följande:

Kungl. Majus proposition nr 129.

Ryhovsanstalten oell arméartilleriregementets kasernetablissement vore
två anläggningar av sinsemellan väsentligen olikartad karaktär och hade
följaktligen varierande kraftbehov under olika tider av dygnet och året. En
gemensam elektrisk drift av dessa anläggningar genom anstaltens kraftcentral
komme därför att bliva ganska oberäknelig. Den beräknade kostnaden
för kraftproduktionen i kraftverket vore grundad på vissa erfarenhetssiffror
angående energibehovet och konsumtionen av avloppsånga inom ett sinnessjukhus
under årets olika månader, men det vore möjligt att dessa siffror
icke vore tillämpliga vid kraftleverans till artilleriregementet. Det vore därför
icke uteslutet att, även örn kostnaden beräknats med viss säkerhetsmarginal,
densamma i verkligheten komme att överskridas. Vidare hade erfarenheterna
från kasernombyggnaderna i Vänersborg och Sala visat, att det i och för sig
vore svårt att med små kraftmaskiner hålla en för belysningen tillräckligt
konstant spänning, då maskinerier av olika slag sattes igång, en svårighet
som syntes komma att ytterligare ökas vid en anslutning av kasernetablissementets
ledningsnät. Då strömmen skulle tillföras detta nät genom två
transformatorer och en lång överföringsledning, bleve spänningsvariationerna
inom kasernetablissementet ännu mycket större och svårare att kompensera
än inom sjukhuset. Det syntes därför icke vara osannolikt, att artilleriregementet
komme att bliva mindre tillfredsställt med den energileverans, som
sinnessjukhuset kunde bjuda. Det syntes ock för maskinpersonalen bliva
svårt att tillgodose bägge anläggningarnas önskemål, vilka möjligen kunde
komma att stå i vissa motsatsförhållanden till varandra.

Det syntes även skäligt, att man i någon mån toge hänsyn till Jönköpings
stads intressen i förevarande fråga. Stadens elektricitetsverk skulle
ju, i fall av strömleverans från sinnessjukhuset till kasernetablissementet,
komma att förlora en större avnämare av elektrisk energi, och staden hade
till undvikande härav uppenbarligen sökt i möjligaste mån nedbringa priset
på energileverans till kasernetablissementet för att tillmötesgå statsverkets
intressen.

Då, enligt vad styrelsen redan anfört, vissa drifttekniska skäl syntes tala
mot en sammankoppling av sjukhusets och regementets elektriska anläggningar
samt den besparing, statsverket möjligen kunde göra genom en dylik
sammankoppling, icke syntes vara under alla omständigheter tryggad och i
varje fall icke syntqs uppgå till något mera avsevärt belopp, har styrelsen
föreslagit, att strömlevcransen till artilleriregementet skulle — liksom hittills
— ske från Jönköpings stads elektricitetsverk och att åt arméförvaltningen
skulle uppdragas att med stadens drätselkammare träffa närmare avtal örn
strömleverans i enlighet med stadens erbjudande av den 10 februari 1931.

Därjämte har byggnadsstyrelsen hemställt, att Kungl. Majit måtte föreskriva,
att Ryhovsanstaltens elektriska kraftcentral måtte anordnas allenast
flir tillgodoseende av nämnda anstalts eget behov av elektrisk energi.

Byggnadsstyrelsen har härefter redogjort för av styrelsen verkställd utredning
rörande ifrågasatt leverans av ånga från Ilyhovsanstaltens panncentral
till arméartilleriregementet, vid vilken utredning styrelsen biträtts av
civilingenjören Hugo Theorells ingenjörsbyrå. Rörande denna utredninganför
styrelsen huvudsakligen följande:

Arméartilleriregementets olika byggnader uppvärmdes för närvarande var
för sig medelst separata uppvärmningssystem; ånga för manskapsköket och
övriga ekonomibehov alstrades i en mindre, koleldad panncentral.

Bihang till riksdagens protokoll 1992. 1 sinni. 109 höft. (Nr 129.) iS7 32 4

Kungl. Maj-.ts proposition nr 129.

Det totala värmebehovet för uppvärmnings- och ekonomiändamål vid kasernetablissementet
hade beräknats till ''2,000,(XX) värmeenheter per timme.
Därvid hade medräknats behovet såväl av varmvatten som av ånga. Verkställda
beräkningar hade emellertid givit vid handen, att det icke vore ekonomiskt
fördelaktigt att leverera varmvatten från anstalten till regementet
samt att därför endast en leverans av ånga kunde ifrågasättas. En ångleverans
från anstalten till kasernetablissementet förutsatte en centralisering och
modernisering av kasernetablissementets uppvärmningsanordningar. Därest
dylik leverans skulle förekomma, syntes det böra ankomma på arméförvaltningens
fortifikationsdepartement att vidtaga åtgärder för åstadkommande
av en sådan centralisering och modernisering.

Den pannanläggning för Kyhovsanstalten, vilken inginge i den för anstalten
fastställda byggnadsplanen, hade avsetts att utföras antingen med tre
100 kvm. tubulära ångpannor och två 120 kvm. tubulära varmvattenpannor
eller ock med fyra 100 kvm. ångpannor och en varmvattenpanna örn 120
kvm. Kostnaderna hade, inklusive utgifterna för erforderlig utrustning för
pannorna, beräknats till högst 297,000 kronor.

Därest leverans av ånga till artilleriregementet skulle äga rum, syntes
skäl föreligga att utrusta panncentralen med enbart ångpannor, vilka lämpligen
borde utföras såsom vattenrörspannor för 18 atmosfärers övertryck.
Panncentralen skulle i sådant fall förses med två vattenrörspannor örn 175
kvm. och två dylika pannor örn 125 kvm. samt erhålla modern utrustning
för bränslebesparing, kol- och slaggtransportanordningar m. m. Kostnaden
härför kunde — inklusive utgifter för pumpar av olika slag, varmvattenberedare
för anstalten m. m. — beräknas till 350,000 kronor. Då den ursprungligen
planerade anläggningen beräknats till 297,000 kronor, skulle därvid för själva
pannanläggningen uppkomma en merkostnad av 53,000 kronor.

Därtill komme utgifter för ledningar för ångan från anstalten till kasernetablissementet,
vilka utgifter kunde uppskattas till 85,000 kronor.

För möjliggörande av ångleverans från anstalten till regementet hade
man alltså — frånsett kostnader för centralisering och modernisering av
värmeledningsanordningarna inom kasernetablissementet — att räkna med
ökade anläggningskostnader å tillhopa 138,000 kronor.

Medan artilleriregementets årliga driftkostnader för av regementet förbrukad
ånga, för det fall att detsamma erhölle egen panncentral, kunde beräknas
till 39,675 kronor, behövde dessa kostnader i händelse av ångleverans
från Hyllövsanstalten icke uppskattas till högre belopp än 36,200 kronor.
För statsverket skulle alltså det senare alternativet vara ekonomiskt fördelaktigare.

Spörsmålet örn lämpligaste sättet för artilleriregementets förseende med
ånga sammanhängde emellertid, såsom redan framhållits, med frågan örn
omläggning och centralisering av samtliga värmeanläggningar inom regementets
kasernetablissement. Sistnämnda fråga krävde utredning, som av flera
skäl knappast kunde slutföras inom den närmaste framtiden. linder sådana
förhållanden syntes enligt styrelsens mening Kungl. Majit näppeligen nu
kunna fatta beslut om utförandet av anordningar för ifrågasatt leverans av
ånga från anstalten till kasernetablissementet.

För att emellertid i framtiden möjliggöra panncentralens utbyggnad för
dylikt ändamål har styrelsen funnit önskvärt, att själva pannhuset från början
gives sådan storlek, att fyra vattenrörspannor kunna uppställas där.
Körande anordnandet av anstaltens panncentral har byggnadsstyrelsen vidare,
efter ytterligare övervägande av frågan, föreslagit följande:

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

Panncentralen syntes lämpligen böra utrustas med tre vattenrörspannor
för 18 atmosfärers övertryck. Av pannorna borde två Pava en eldyta av 175
kvm. och den tredje en eldyta av 125 kvm. Med denna pannutrustning skulle
panncentralen erhålla samma produktionsförmåga som enligt det år 1929
godkända förslaget. De nu föreslagna vattenrörspannorna vore emellertid
såväl beträffande konstruktiva anordningar som med avseende å driften avgjort
att föredraga framför de tubulära pannor, varmed räknats i det tidigare
förslaget. Den av styrelsen nu förordade ändringen hade också tillstyrkts
av socialstyrelsens värmetekniska avdelning, med vilken byggnadsstyrelsen
samrått. Enligt verkställda beräkningar komme emellertid den sålunda föreslagna
utrustningen av panncentralen att medföra en merkostnad av 20,000
kronor.

Därest panncentralen utbyggdes och utrustades på nu föreslaget sätt,
skulle möjlighet hållas öppen att framdeles utöka panncentralens energiproduktion
antingen för leverans av ånga till Smålands arméartilleriregemente
eller ock för tillgodoseende av de nya behov vid Ryhovsanstalten,
vilka måhända kunde yppa sig.

I anslutning till det anförda har byggnadsstyrelsen hemställt, att Kungl.
Maj: t måtte föreskriva, att Ryhovsanstaltens panncentral icke för närvarande
skall utbyggas för andra energibehov än anstaltens egna men att plats skall
beredas inom pannhuset för ytterligare en panna.

Såsom framgår av det föregående, har byggnadsstyrelsen beräknat merkostnaderna
enligt de nu framlagda förslagen till (9,000 + 20,000) 29,000
kronor. Till detta belopp bör emellertid enligt styrelsen läggas ytterligare

1,000 kronor för utgifter i anledning av utredningen rörande leverans av
elektrisk energi till arméartilleriregementet samt likaledes 1,000 kronor för
utgifter i samband med utredningen rörande å.ngleverans till regementet.
De sammanlagda merkostnaderna hava alltså beräknats till 31,000 kronor.
Byggnadsstyrelsen meddelar att, så vitt nu kan bedömas, dessa kostnader
torde kunna täckas genom uppkomna besparingar å andra utgiftsposter för
ifrågavarande byggnadsföretag.

Byggnadsstyrelsen upplyser till sist, att medicinalstyrelsen och arméförvaltningens
fortifikationsdepartement tagit del av innehållet i styrelsens nu
återgivna skrivelse samt förklarat sig biträda däri gjorda framställningar.

Yad till en början angår frågan om leverans av tvätt från Ryhovsanstaltens
tvättinrättning till Smålands arméartilleriregemente, synes mig den
verkställda utredningen hava ådagalagt, att i det förutvarande infanteriregementets
gymnastikhus utan olägenhet kan inrymmas en tvättinrättning av
sådan storlek, att densamma kan tillgodose både anstaltens eget och artilleriregementets
tvättbehov, samt att därjämte erhålles visst utrymme att användas
såsom gymnastiklokal. Omändringen av gymnastikbyggnaden enligt
det av byggnadsstyrelsen nu uppgjorda, med alternativ II betecknade förslaget
skulle i jämförelse nied det av medicinalstyrelsen år 1929 framlagda
förslaget allenast medföra en beräknad merkostnad av 9,000 kronor, under
det att arméartilleriregementet, därest detsamma finge sin tvätt ombesörjd
vid anstaltens tvättinrättning, skulle — huvudsakligen till följd av
minskade transportkostnader — å sina nuvarande tvättutgifter göra en årlig

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

besparing av omkring 2,000 kronor. Byggnadsstyrelsens förslag måste alltså
ur ekonomisk synpunkt anses vara för statsverket fördelaktigt. Med hänsyn
härtill och då sistnämnda förslag jämväl i övrigt erbjuder vissa fördelar,
får jag tillstyrka, att ifrågavarande byggnad omändras och inredes i
huvudsaklig överensstämmelse med sistnämnda förslag. Yid bifall härtill
torde Kungl. Majit böra uppdraga åt medicinalstyrelsen och arméförvaltningens
vederbörande departement att träffa överenskommelse rörande de
närmare villkoren för leverans av tvätt från anstalten till arméartilleriregementet.
Jag förutsätter, att denna överenskommelse erhåller sådan avfattning,
att såväl regementets som anstaltens behöriga intressen varda vederbörligen
beaktade. Särskilt torde det till tryggande av en jämn drift vid
tvättinrättningen böra tillses, att regementets tvätt i möjligaste mån inlevereras
till anstalten på regelbundna tider och i ungefärligen lika stora partier.

I fråga om sättet för överförande av elektrisk energi till arméartilleriregementet
innefattar den verkställda utredningen tre olika alternativ.
Enligt två av dessa skulle dylik energi levereras från Byhovsanstaltens
kraftcentral, medan enligt det tredje alternativet leverans skulle äga runi
från Jönköpings stads elektricitetsverk på de villkor, som innefattas i ett
av drätselkammaren i staden numera avgivet anbud. De två förstnämnda
alternativen skulle enligt uppgjorda kalkyler medföra något, ehuru obetydligt,
lägre driftkostnader än det tredje. Därvid är emellertid att märka, att
man på de grunder, byggnadsstyrelsen anfört, måste räkna med möjligheten
av att en kraftproduktion från anstalten kan komma att ställa sig
något dyrare än vad de approximativa beräkningarna utvisa. Från ekonomisk
synpunkt torde därför de olika alternativen kunna betraktas såsom i
huvudsak likvärdiga; i varje fall synes någon större skillnad icke kunna
uppstå. Däremot kan man, enligt vad byggnadsstyrelsen framhållit, vid en
energileverans från anstalten av olika skäl riskera, att driften icke blir fullt
tillfredsställande. Med hänsyn härtill är jag i likhet med byggnadsstyrelsen
av den uppfattningen, att artilleriregementets behov i förevarande avseende
helst bör, ur synpunkten av såväl regementets som sinnessjukanstaltens intressen,
tillgodoses genom en anslutning till stadens elektricitetsnät. Jag
utgår därför från att Byhovsanstaltens elektriska kraftcentral bör, såsom avsetts
i det ursprungliga förslaget rörande sinnessjukanstaltens inrättande,
anordnas endast för anstaltens eget behov. Någon ändring i detta förslag
synes alltså icke böra äga rum. Det bör i detta sammanhang framhållas,
att det av mig tillstyrkta förslaget i jämförelse med hittillsvarande förhållanden
innebär en mycket betydande ekonomisk fördel för artilleriregementet.
Medan regementet hittills för sitt behov av elektrisk energi fått erlägga ett
pris av 25 öre per kilowattimme, kommer kostnaden enligt den nu träffade
uppgörelsen att nedbringas till 11.8 5 öre per kilowattimme.

Vad slutligen angår frågan, huruvida från Byhovsanstaltens panncentral
lämpligen bör verkställas leverans av ånga till arméartilleriregementet eller
icke, synes denna fråga icke kunna besvaras, förrän avgörande träffats, huruvida
och på vad sätt de nuvarande föråldrade värmeanläggningarna inom

Kungl. Majis proposition nr 120. 53

regementets kasernetablissement böra omläggas och förbättras. Detta avgörande
torde, enligt vad som framgår av det föregående, förntsätta ytterligare
utredning, vilken lärer ankomma på försvarsdepartementet. Med
ett ståndpunktstagande till frågan om ångleverans från Ryhovsanstalten till
regementet synes följaktligen tills vidare böra anstå. Under dessa förhållanden
behöver panncentralen vid Ryhovsanstalten åtminstone för närvarande
blott utrustas med hänsyn till tillfredsställandet av anstaltens eget behov. Yad
angår sättet för panncentralens utrustning vill jag emellertid med hänsyn till
vad byggnadsstyrelsen, efter samråd med socialstyrelsens värmetekniska avdelning,
i ämnet anfört förorda, att — i trots av därmed förenade, till omkring

20,000 kronor uppskattade merkostnader i förhållande till det ursprungligen
uppgjorda förslaget — densamma utrustas med, i stället för de tidigare avsedda
tubulära pannorna, tre vattenrörspannor med av byggnadsstyrelsen
föreslagen storlek. Då i händelse av framtida ångleverans till arméartilleriregementet
skulle erfordras ytterligare en vattenrörspanna, torde i enlighet
med byggnadsstyrelsens förslag anstaltens pannhus böra byggas på sådant
sätt, att plats där kan framdeles beredas för ytterligare en panna.

De av byggnadsstyrelsen verkställda, här omförmälda utredningarna och
ett genomförande av styrelsens å desamma grundade, av mig förordade
förslag hava beräknats betinga en merkostnad i förhållande till tidigare
godkända kostnadsberäkningar av omkring 31,000 kronor, i vilket belopp
inräknats vissa utredningskostnader. Av vad'' byggnadsstyrelsen anfört
framgår, att sannolikhet finnes för att denna merkostnad skall kunna uppvägas
av uppkommande besparingar å utgifter för andra ändamål avseende
förevarande byggnadsföretag. Berörda merutgift torde alltså, såvitt
nu kan bedömas, icke behöva föranleda höjning av det för Ryhovsanstaltens
anordnande beräknade totalbeloppet. Ej heller nödvändiggöra de av mig
nu tillstyrkta förslagen någon ökning av det belopp, som i det föregående
beräknats erforderligt för fortsättningsarbeten å nämnda anstalt under nästa
budgetår.

Därest riksdagen ej framställer erinran mot vad jag här föreslagit, torde
Kungl. Majit längre fram böra meddela beslut om de jämkningar i den fastställda
byggnadsplan!! för sinnessjukanstalten vid Ryhov, som erfordras för
genomförande av de förordade förslagen i nu berörda avseenden.

Ny ängpannåbyggnad och ångpanneanläggning in. lii. vid
S:t Lars sjukhus i Lund.

I propositionen nr 140 till 1931 års riksdag hemställde Kungl. Majit, att
riksdagen måtte besluta, att vid S:t Lars sjukhus i Lund skulle i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig i propositionen till omedelbart utförande
förordat förslag verkställas vissa nybyggnads- och andra arbeten för en
beräknad kostnad av sammanlagt högst 575,000 kronor. Förslaget avsåg
uppförande av ny ångpannebyggnad och ångpanneanläggning m. m.

Kungl. Majits förslag, beträffande vars innehåll jag tillåter mig hänvisa
till nyssnämnda proposition, bifölls av riksdagen (skrivelse nr 200).

Departements chefen.

Kungl. Majus proposition nr 129.

Av det till liospitalsbyggnader för budgetåret 1931/1932 begärda oell av
riksdagen beviljade anslaget beräknades ett belopp av 228,000 kronor till
ifrågavarande arbetens påbörjande.

Genom brev den 26 juni 1931 uppdrog Kungl. Majit härefter åt medicinalstyrelsen
att låta i huvudsaklig överensstämmelse med det av mig i förenämnda
proposition till omedelbart utförande förordade förslaget vid nämnda
sjukhus uppföra en ny ångpannebyggnad och ångpanneanläggning m. m.
Samtidigt ställde Kungl. Majit för verkställande av dessa arbeten till medicinalstyrelsens
förfogande ett belopp av högst 228,000 kronor, att utgå av
det för budgetåret 1931/1932 anvisade anslaget till liospitalsbyggnader.

I skrivelse den 29 september 1931 har medicinalstyrelsen hemställt, att för
nästa budgetår måtte för slutförande av ifrågavarande arbeten anvisas återstoden
av det belopp, som beräknats erforderligt för arbetena, eller 347,000
kronor.

I likhet med medicinalstyrelsen och i överensstämmelse med vad som
förutsattes vid frågans behandling år 1931 anser jag, att för fortsättande
och avslutande av omförmälda arbeten vid S:t Lars sjukhus i Lund bör
för budgetåret 1932/1933 beräknas ett belopp av 347,000 kronor.

Ny- och ombyggnader vid Set Sigfrids sjukhus vid Växjö.

I propositionen nr 150 till 1930 års riksdag hemställde Kungl. Majit, att
riksdagen måtte besluta, att vid Växjö hospital — numera benämnt S:t
Sigfrids sjukhus vid Växjö — skulle utföras ny- och ombyggnadsarbeten i
huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen i propositionen
förordat förslag och för en beräknad kostnad av högst 3,807,600 kronor.

Kungl. Majits förslag, beträffande vars innehåll jag tillåter mig hänvisa
till nyssnämnda proposition, bifölls av riksdagen (skrivelse nr 361).

Genom brev den 27 juni 1930 uppdrog Kungl. Majit åt byggnadsstyrelsen
att i överensstämmelse med det av riksdagen godkända förslaget
utföra ifrågavarande arbeten.

För ändamålet hava till byggnadsstyrelsens förfogande ställts följande
belopp av vederbörande anslag till liospitalsbyggnader, nämligen genom
brevet den 27 juni 1930 högst 200,000 kronor och genom brev den 26 juni
1931 högst 850,000 kronor eller tillhopa högst 1,050,000 kronor.

I skrivelse den 13 augusti 1931 har byggnadsstyrelsen hemställt om anvisande
av medel för nästa budgetår för fortsättande av omförmälda arbeten.
I skrivelsen har styrelsen meddelat, att vissa grundläggningsarbeten för nybyggnaderna
blivit utförda och att murningsarbetena inom kort komme att
påbörjas. Det för .arbetena återstående anslagsbehovet av (3,807,600 —1,050,000)
2,757,600 kronor, syntes kunna fördelas på sådant sätt, att därav ett belopp
av 1,250,000 kronor komme på vart och ett av budgetåren 1932/1933 och
1933/1934 samt ett belopp av 257,600 kronor på budgetåret 1934/1935. I anslutning
härtill har styrelsen för fortsättande av omförmälda arbeten för
nästa budgetår begärt ett belopp av 1,250,000 kronor.

Kungl. Majus proposition nr 120. 55

I utlåtande den 11 september 1931 Ilar medicinalstyrelsen tillstyrkt byggnadsstyrelsens
framställning.

Enligt den vid propositionen nr 150 år 1930 fogade kostnadsöversikten
skulle för ifrågavarande arbeten avses för budgetåret 1931/1932 1,200,000
kronor och för innevarande budgetår 1,000,000 kronor. Såsom av det föregående
framgår, har emellertid medelsbeloppet för innevarande budgetår
begränsats till 850,000 kronor, vilket — på sätt i propositionen nr 140 till
1931 års riksdag framhölls — ansetts kunna ske genom viss omläggning i
byggnadsplan en.

I sin nu föreliggande beräkning angående anslagsbehovet har byggnadsstyrelsen
utgått från att de beslutade ny- och tillbyggnaderna vid Växjöanstalten
skulle vara avslutade före utgången av år 1934. Under denna förutsättning
torde medelsbehovet för nästa budgetår icke kunna beräknas till
nämnvärt lägre belopp än det av byggnadsstyrelsen ifrågasatta. Några reservationer
å hittills anvisat belopp kunna nämligen, enligt vad jag inhämtat,
icke beräknas föreligga vid utgången av nu löpande budgetår. En mera avsevärd
nedsättning av det begärda beloppet lärer kunna ske blott genom att tiden
för arbetenas fullbordande framskjutes, så att återstående byggnadskostnader
kunna fördelas på flera budgetår än som hittills avsetts. I betraktande av
det statsfinansiella läget har jag — oaktat en sådan åtgärd skulle medföra
viss ökning i totalkostnaden för byggnadsföretaget — funnit mig böra ifrågasätta
en utsträckning av byggnadstiden med ett år, varigenom byggnadsföretagets
fullbordande skulle framskjutas till budgetåret 1935/1936. Vid
bifall härtill kan, enligt vad jag förvissat mig om, det av byggnadsstyrelsen
nu begärda beloppet minskas med omkring 425,000 kronor. Det belopp,
som skulle erfordras för fortsättande under budgetåret 1932/1933 av arbetena
vid förevarande sjukhus, torde därför kunna uppskattas till (1,250,000 —
425,000) 825,000 kronor.

Huruvida och i vad mån den här förutsatta utsträckningen av byggnadstiden
med därav föranledd kostnadsökning kommer att nödvändiggöra ökning
av den för byggnadsföretaget bestämda totalsumman, kan icke i detta sammanhang
bedömas.

Vipeholms sjukhus i Lund.

I skrivelse den 11 juni 1930, nr 361, anmälde riksdagen, att riksdagen
beslutit, att en anstalt för 600 svårskötta obildbara sinnesslöa av mankön
finge i huvudsaklig överensstämmelse med vad riksdagen i skrivelsen angivit
anordnas genom omändring och utbyggnad av det för södra skånska infanteriregementet
påbörjade men ofullbordade kasernetablissementet i Durid
för en beräknad kostnad av högst 4,140,000 kronor.

Genom beslut den 27 juni 1930 uppdrog därefter Kungl. Majit åt byggnadsstyrelsen
att under viss, sedermera uppfylld förutsättning verkställa
sådana förberedande arbeten, vilka erfordrades för anordnande i enlighet
med riksdagens beslut av ifrågavarande anstalt och vilka arbeten kunde

Departemental
chefen.

Kungl. Maj fa proposition nr 121).

företagas utan hinder därav att definitiv plan för anstaltens anordnande
ännu icke blivit fastställd. Samtidigt ställde Kungl. Majit för ändamålet
tm byggnadsstyrelsens förfogande ett belopp av högst 100,000 kronor att
utgå av befintliga reservationer å det för budgetåret 1929/1930 anvisade anslaget
till hospitalsbyggnader.

I propositionen nr 140 till 1931 års riksdag föreslog Kungl. Majit riksdagen
besluta, att omförmälda sinnesslöanstalt skulle anordnas i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig i propositionen förordat förslag.

Kungl. Majits förslag, rörande vars innehåll jag hänvisar till nämnda
proposition, bifölls av riksdagen (skrivelse nr 200).

Av det till hospitalsbyggnader för budgetåret 1931/1932 begärda och av
riksdagen beviljade anslaget beräknades ett belopp av högst 1,300,000
kronor för anordnandet av ifrågavarande anstalt. Det förutsattes, att ett
häremot svarande belopp skulle gäldas av statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Genom brev den 26 juni 1931 uppdrog Kungl. Majit åt byggnadsstyrelsen
att låta, i huvudsaklig överensstämmelse med det av mig i propositionen förordade
förslaget, för en beräknad kostnad av högst 4,140,000 kronor anordna
ifrågavarande anstalt — Yipeholms sjukhus i Lund — därvid det skulle
tillkomma byggnadsstyrelsen att, efter samråd med medicinalstyrelsen, vidtaga
de smärre omläggningar och ändringar i förslaget, som kunde visa sig
behövliga eller lämpliga och vilka av medicinalstyrelsen godkändes samt
icke medförde ökning i kostnaden för arbetena.

Samtidigt ställde Kungl. Majit för ifrågavarande ändamål till byggnadsstyrelsens
förfogande — utöver det genom brevet den 27 juni 1930 anvisade
beloppet å högst 100,000 kronor — ett belopp av högst 1,300,000
kronor att utgå av det för budgetåret 1931/1932 anvisade hospitalsbyggnadsanslaget.
Därjämte förklarade Kungl. Majit, att det skulle åligga byggnadsstyrelsen
att — enär enligt riksdagens beslut statsregleringen skulle, intill
en summa av 1,300,000 kronor, av statsverkets fond av rusdrycksmedel tillgodoföras
ett mot omkostnaderna för byggnadsarbetena vid Yipeholms sjukhus i
Lund svarande belopp — vid styrelsens anslagsredovisning till riksräkenskapsverket
meddela särskild uppgift angående dispositionen av de belopp, som
av de genom brevet den 26 juni 1931 för ändamålet anvisade medlen tagits
i anspråk för nämnda byggnadsarbeten.

I skrivelse den 13 augusti 1931 har byggnadsstyrelsen framlagt beräkning
rörande medelsbehovet för fortsättande av ifrågavarande byggnadsföretag
under nästa budgetår. Styrelsen har däri anfört huvudsakligen följande:

Byggnadsföretaget hade numera igångsatts, i det att vissa grundläggningsarbeten
blivit verkställda. Då den beräknade totalkostnaden för företaget
utgjorde 4,140,000 kronor samt dittills för ändamålet anvisats 1,400,000 kronor,
erfordrades ett belopp av ytterligare 2,740,000 kronor. På sätt styrelsen
vid ett tidigare tillfälle framhållit, syntes byggnadsföretaget lämpligen kunna
fullbordas före utgången av år 1934. Sistnämnda belopp syntes därför böra
fördelas så, att på vart och ett av budgetåren 1932/1933 och 1933/1934 fölle

Kungl. Maj:ts proposition nr 129. 57

1,250,000 kronor samt på budgetåret 1934/1935 återstoden eller 240,000
kronor.

I anslutning härtill Ilar byggnadsstyrelsen hemställt, att för fortsättande
av byggnadsarbetena vid det blivande Vipeholms sjukhus i Lund måtte för
budgetåret 1932/1933 anvisas ett belopp av 1,250,000 kronor.

Medicinalstyrelsen har i ett den 11 september 1931 avgivet utlåtande biträtt
byggnadsstyrelsens hemställan. V

Mot byggnadsstyrelsens förslag torde i och för sig icke något vara att
erinra. Med hänsyn till den statsfinansiella situationen anser jag det emellertid
nödvändigt, att det av styrelsen äskade beloppet avsevärt beskäres.
Efter samråd med representanter för vederbörande ämbetsverk får jag föreslå,
att det för byggnadsarbetena vid Yipeholms sjukhus i Lund för nästa
budgetår avsedda beloppet beräknas till 850,000 kronor. Vid bifall till detta
förslag lärer det icke kunna undvikas, att sjukhusets färdigställande kommer
att något försenas, sannolikt ett år. Detta förhållande kommer för statsverket
att föranleda vissa merkostnader dels för byggnadsarbetena och dels
— på sätt framgår av propositionen nr 140 till 1931 års riksdag (sid. 31—
32) — till följd av bestämmelserna i ett mellan kronan och Lunds stad år
1930 träffat avtal. En dylik konsekvens synes emellertid i nuvarande läge
vara ofrånkomlig.

Det för sinnesslöanstalten i Lund för nästa budgetår avsedda beloppet
synes, såsom i statsverkspropositionen förutsatts, liksom motsvarande belopp
för innevarande budgetår böra utgå från statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Erågan, luiru vida och i vad mån den utsträckning av byggnadstiden för
förevarande anstalt med därav följande kostnadsökning, som torde komma
att föranledas av ett bifall till vad jag här föreslagit, kommer att nödvändiggöra
en ökning av den totalsumma, som enligt riksdagens beslut må användas
för anstaltens färdigställande, kan icke för närvarande avgöras.

S:t Olofs s.j uklius i Tisby.

S:t Olofs sjukhus i Tisby — tidigare benämnt Tisby hospital — är beläget
inom den del av Tisby stad, som ligger innanför ringmuren. Sjukhusets
tomt, som omfattar omkring J/2 hektar, begränsas i norr av Hospitalsgatan
och i sydost av Norra Kyrkogatan. Omedelbart nordost örn tomten
ligger Helgeands kyrkoruin.

Sjukhuset består av en mansavdelning och en kvinnoavdelning. Den
förra avdelningen är inrymd i en på 1700-talet uppförd byggnad, i vilken
efter år 1896 vårdades något över 30 patienter. Den senare avdelningen är
förlagd till en på 1830-talet uppförd byggnad, vilken tillhört Gotlands läns
landsting och använts såsom lasarett men enligt beslut av 1899 års riksdag
inköptes av staten för sinnessjukhusets räkning samt efter verkställd, år
1905 avslutad ombyggnad togs i bruk för vård av 42 kvinnliga patienter. Det
fastställda platsantalot för anstalten utgör för närvarande 63.

Departements chefen.

Historik.

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

Frågan angående utvidgning — genom ny- eller ombyggnad — av sinnessjukhuset
i Visby bär länge varit föremål för utredning och föranlett åtskilliga
framställningar och förslag.

Redan i skrivelse den 30 november 1906 framhöll medicinalstyrelsen, att den
äldre av sjukhusets byggnader befunne sig i ett mycket underhaltigt tillstånd.
Styrelsen omnämnde, att byggnaden icke vore isolerad från grunden,
vadan fukt besvärade alla lägenheter i bottenvåningen. Denna fukt .kunde
vid regnig väderlek bliva så höggradig, att vatten formligen runne utmed
väggarna. Fönstren vore små och trånga, och de ända till l]/4 meter tjocka
murarna förminskade fönstrens belysningsförmåga. Nedre våningens höjd
vore endast 2.3 meter. Till övre våningen ledde delvis trätrappor. Sjuklokalerna
vore mörka, dystra och trånga samt lämpade sig icke för anordnande
av övervakning av de sjuka. Hela byggnaden vore av sådan beskaffenhet,
att den måste i hög grad försvåra, för att icke säga omöjliggöra, tidsenlig
vård av de sinnessjuka. Styrelsen hade därför haft under övervägande
en omändring av byggnaden, men denna plan hade måst övergivas, sedan
ett uppgjort förslag utvisat, att flera av de anmärkta olägenheterna icke
skulle kunna avhjälpas genom en ombyggnad ävensom att en dylik skulle
betinga höga kostnader. Då det enligt styrelsen icke vore möjligt att för
sjukvården vid sjukhuset endast använda den förutvarande lasarettsbyggnaden,
föreslog styrelsen, att den äldre byggnaden skulle ersättas med en å
sjukhustomten vid Hospitalsgatan uppförd nybyggnad, avsedd för 38 patienter.

I häröver den 3 januari 1907 avgivet utlåtande avstyrkte vitterhets-, historie-
och antikvitetsakademien medicinalstyrelsens förslag med hänsyn till den
föreslagna nybyggnadens läge i omedelbar närhet av Helgeandsruinen samt
ifrågasatte anstaltens förflyttning till utanför staden belägen plats.

I skrivelse den 27 september 1907 avgav medicinalstyrelsen ett i vissa avseenden
omarbetat förslag till nybyggnad, enligt vilket dock fortfarande den
nya byggnaden skulle förläggas till sjukhusets tomt. I yttrande den 19
september 1907 över det omarbetade förslaget hade sjukhusets direktion framhållit
bland annat följande:

Anstaltens tomt vore jämförelsevis liten, och anstaltens belägenhet mitt
inne i staden med sjukpaviljongerna liggande i gatulinjen försvårade på
flera sätt sjukvårdens behöriga handhavande. Inom anstaltens nuvarande
område vore det omöjligt att sysselsätta patienterna med trädgårdsarbete
och även förenat med svårigheter att bereda dem annat arbete i det fria.
Därtill komme, att de i närheten av anstalten boende ofta utsattes för störande
oljud från patienterna. Med hänsyn till alla dessa omständigheter
skulle en förflyttning av anstalten obetingat vara att föredraga framför en
nybyggnad å den gamla tomten. Genom en förflyttning skulle jämväl möjlighet
beredas såväl för utvidgning av anstalten, där så erfordrades, som
ock för anordnande vid anstalten av bostäder åt läkare och syssloman.

Då emellertid för det dåvarande icke vore fråga örn en förflyttning av
sjukhuset, tillstyrkte direktionen medicinalstyrelsens senast avgivna förslag.

I ett den 19 november 1907 avgivet yttrande hemställde överintendentsänibetet
örn utredning dels för huru lång tid anstalten, utvidgad på av me -

Kungl. Majus proposition nr 120.

dicinalstyrelsen föreslaget sätt, kunde anses tillfredsställande, dels ock kuru
en förflyttning av anstalten till lämplig tomt utom staden skulle ställa sig
i ekonomiskt ock praktiskt känseende.

Efter det ärendet återremitterats till medicinalstyrelsen, avgav styrelsen
förnyat utlåtande den 0 december 1912. Styrelsen yttrade däri till en början
följande:

Styrelsen kade icke kunnat förutsätta, att anstalten så snart efter den
genom inköpet av den förutvarande lasarettsbyggnaden skedda utvidgningen
skulle kunna övergivas. Det kade därför gällt för styrelsen att ersätta de
äldsta bristfälliga byggnaderna med andra, därvid det dock visat sig, att
detta icke kunde ske på ett sätt, som tillfredsställde både sjukvårdens krav
ock dem, vilka kade att tillvarataga omgivningens kistoriska värde.

Styrelsen framlade vidare vissa beräkningar rörande det dåvarande platsbehovet
för sinnessjuka från Gotland, vilket uppskattades till 105 ä 110
platser. Antalet å rikets sinnessjukhus vårdade sjuka från Gotland hade
emellertid den 1 juli 1912 utgjort allenast 87, ock några ansökningar örn
beredande av anstaltsvård åt dylika sjuka förelåge icke. Med hänsyn härtill
ock under förutsättning att sinnessjukvården å Visbyanstalten framdeles
skulle komma att kombineras med familjevård, kunde med skäl
antagas, att anstaltens platsantal, som enligt styrelsens utvidgningsförslag
skulle bliva 80, komme att bliva tillräckligt. Styrelsen vidhölle emellertid
icke sitt sistberörda förslag, enär ett genomförande av detsamma skulle för
en längre tid framåt fastlåsa anstalten vid en trång ock i många avseenden
otjänlig tomt, där det i synnerhet vore svårt att bereda de sjuka sysselsättning.

Styrelsen redogjorde vidare för en del av styrelsen verkställda undersökningar
rörande plats för en ny sinnessjukanstalt utanför staden. Undersökningarna
kade enligt styrelsen givit vid handen, att fullt lämplig plats för
ändamålet icke syntes finnas på kortare avstånd från staden än tre kilometer.
Styrelsen anförde flera omständigheter, som komme att göra en dylik anstalt
dyrbar, såsom nödvändigheten att uppföra bostäder för läkare och syssloman
samt stall m. m., vilket icke erfordrades vid en anstalt inom staden, den
högre anläggningskostnad, som en liten anstalt skulle betinga i jämförelse
med större sinnessjukhus, samt högre driftkostnader bland annat på grund
av ökade löner till läkare och syssloman, för vilka extra inkomster icke
skulle stå till buds. Därtill beräknades försäljning av det gamla hospitalet
komma att inbringa högst 57,000 kronor, under det att lasarettsbyggnadens
inköp och förändring kostat 90,500 kronor. Styrelsen avstyrkte därför även
uppförande av ny anstalt.

Styrelsen meddelade i berörda skrivelse vidare, att styrelsen under de
senaste åren i den äldre byggnaden utrymt vissa sjukrum, vilka varit alltför
otjänliga för sitt ändamål, samt beträffande andra sjukrum vidtagit en del
förändringar. Utöver de platser, som därefter funnes å anstalten, finge man
räkna med att — såsom redan tidigare skett — för Gotland disponera en
del platser vid sinnessjukhuset i Västervik att användas för sådana sjuka,
som utan större olägenheter kunde dit överflyttas.

Med anledning av vad medicinalstyrelsen sålunda anfört beslöt Kungl.
Maj:t den 4 april 1918, att styrelsens tidigare framställningar rörande ny -

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

byggnad vid sinnessjukhuset i Visby icke skulle föranleda någon Kungl.
Maj:ts åtgärd.

Förevarande fråga upptogs emellertid efter några år av anstaltsdiréktionen,
som i skrivelse den 6 juli IDIG framhöll, att den äldre byggnaden, mansavdelningen,
befunne sig i ett tillstånd, som icke blott i hög grad försvårade,
för att icke säga omöjliggjorde, vård av de sinnessjuka, utan fastmer, åtminstone
vad bottenvåningen beträffade, vore olämplig till människobostad.
Luften i densamma kändes alltid unken. Temperaturförhållandena vore fullkomligt
outhärdliga. Vid kylig väderlek vore det omöjligt att få upp temperaturen
högre än till 14 grader; för det mesta, örn eldningen ej särskilt
forcerades, holle den sig omkring 12 grader. De i medicinalstyrelsens skrivelse
den 9 december 1912 omnämnda förändringarna hade icke avlägsnat
de väsentligaste redan år 1906 anmärkta bristerna, nämligen frånvaron av
isolering från grunden, de små och trånga fönstren, de tjocka murarna och
de låga rummen. Direktionen påyrkade därför enträget utredning om åtgärder
för uppförande av en ny anstalt, helst utanför staden, vilket vore
enda utvägen att slutgiltigt ordna sinnessjukvården på Gotland. Det nya
hospitalet ansågs av direktionen böra inrättas för 150 platser.

I skrivelse den 23 oktober W18 gjorde härefter medicinalstyrelsen — som
av särskilda skäl funnit sig icke omedelbart kunna upptaga frågan örn nyanläggningen
till behandling — förnyad framställning i förevarande ämne.
Styrelsen anförde däri huvudsakligen följande:

En rationell sjukvård kunde icke bedrivas i de nuvarande otidsenliga
anstaltslokalerna och på det inskränkta, mitt i en tätt bebyggd del av staden
belägna området, där plats för nybyggnad vore synnerligen knapp och ingen
möjlighet funnes att bereda patienterna tillfälle till trädgårds- eller annat
utearbete.

Det enda sättet att åstadkomma en tillfredsställande sinnessjukvård på
Gotland syntes vara att på annan plats uppföra ett helt nytt, för länets hela
platsbehov avsett sinnessjukhus.

Det erforderliga platsantalet hade av anstaltsdiréktionen på grundval av
vissa av styrelsens statistiker lämnade uppgifter angående antalet sinnessjuka
å ön beräknats till 150. Örn därtill lades ett 50-tal platser för obildbara, å
vanlig sinnesslöanstalt mer eller mindre svårskötta sinnesslöa, vilkas vård ä
statsanstalt utvecklingen av landets abnormvård allt tydligare krävde, komme
man fram till ett platsantal av omkring 200, stort nog för att anstalten skulle
kunna organiseras med tillbörlig hänsyn till ekonomiska krav, även örn läkare
och syssloman skulle erhålla bostäder därstädes och något höjda löner på grund
av att anstalten komme att helt och hållet taga deras arbetskraft i anspråk.

Aven örn det behövliga platsantalet vid det ifrågasatta sinnessjukhuset
med hänsyn till pågående utredning örn sinnessjukvårdens uppdelning på
stat och landsting ännu icke kunde med säkerhet beräknas, syntes man
kunna med stor sannolikhet uppskatta detsamma till omkring 200 och därför
lägga denna siffra till grund för de preliminära åtgärder för förvärv av
lämpligt område för anstalten, vilka syntes böra vidtagas.

På därom av medicinalstyrelsen i sistberörda skrivelse gjord framställning
uppdrog Kungl. Maj:t genom brev den 7 mars 1919 åt styrelsen att med biträde
av läkaren vid Visbyanstalten och av styrelsens arkitekt verkställa

Kungl. Majus proposition nr 129.

utredning angående planläggning av ett nytt för Gotlands län avsett sinnessjukhus
invid Tisby, samt bemyndigade styrelsen att med vederbörande
markägare träda i underhandling angående förvärv av för dylikt sjukhus erforderligt
jordområde.

I skrivelse den 11 mars 1927 framlade medicinalstyrelsen härefter resultatet
av den jämlikt omförmälda uppdrag företagna utredningen. Styrelsen meddelade
däri, att vid med staden förda förhandlingar såsom plats för anstalten
ifrågasatts två olika, staden tillhöriga områden, samt att dessutom en enskild
person erbjudit sig att till staten för ändamålet försälja visst område. Beträffande
nämnda områden anförde styrelsen vidare i huvudsak följande:

Agaren av Känna egendom, byggmästaren C. P. Niklasson, hade erbjudit
styrelsen att inköpa egendomen för ett pris av 80,000 kronor.

Egendomen vore belägen cirka 1,5 kilometer söder örn staden samt hade
en areal av omkring 9 tunnland, varav 5 tunnland park och 4 tunnland god
trädgårdsjord. Ä egendomen funnes följande byggnader: huvudbyggnaden
med 8 rum och 2 kök; två flygelbyggnader med 2 rum och kök vardera; en
paviljong innehållande ett rum och kök samt en villabyggnad örn 6 rum och
kök; samtliga av sten. Dessutom funnes tvättstuga samt ladugård med plats
för 3 kor. Tillgången på vatten syntes vara god.

Egendomen syntes emellertid vara alltför liten för ändamålet. Visserligen
skulle, enligt vad byggmästaren Niklasson meddelat, till egendomen gränsande,
enskild ägare tillhörig jord kunna förvärvas, men då i allt fall egendomen
i övrigt icke vore lämplig för ändamålet och förvärvandet av densamma
jämte erforderligt angränsande område skulle bliva förenat med alltför stora
kostnader, kunde denna plats icke förordas av styrelsen.

Det ena av de staden tillhöriga områdena vore beläget cirka 1,200 meter norr
örn stadsmuren samt emellan den längs havsstranden löpande vägen och den
s. k. landborgen nordost örn lasarettet.

Området skyddades i någon mån av landborgen mot östliga vindar men
saknade i övrigt vindskydd. Området läge alldeles öppet för inblick från
landborgen. Jordmånen, bestående av sand och singel, vore skäligen steril
och syntes alls icke lämpa sig för odling.

Markytan vore tämligen plan men hade delvis lutning i riktning mot
landborgen, varigenom avlopp för ytvattnet bär saknades, och marken vore
sumpig. Avdikning till havet syntes dock kunna ske titan stora svårigheter.
Byggnadsgrunden syntes vara god.

Avståndet till hamn och järnväg överstege 2 kilometer. Anslutning till
stadens blivande vattenledning skulle på grund av avståndet ställa sig relativt
dyrbar. Avlopp finge anordnas direkt till havet. Platsen erbjöde en
vidsträckt utsikt över havet men vore, särskilt på grund av jordmånens
otjänlighet, föga lämplig som plats för en sinnessjukanstalt.

Då därtill tomine, att staden sedermera förklarat, att staden med hänsyn
till områdets säregna natur önskade dess bibehållande i nuvarande skick,
kunde detsamma icke ifrågakomma för det avsedda ändamålet.

Det andra ar de staden tillhöriga områdena utgjordes av ett öster örn staden,
något norr örn Östervåg och cirka 400 meter öster om Österport beläget
område, de s. k. Nybergska åkrarna med angränsande mark, omfattande tillhopa
105,000 kvadratmeter.

Området läge på stadens mark utanför ringmuren och vore öppet åt alla
håll. Det bestode av bördig åker och lämpade sig alltså både för plantering
av park och för trädgårdsbruk. Markytan vore i stort sett plan, och

Kungl. Majus proposition nr 129.

byggnadsgrunden vore otvivelaktigt god. Goda kommunikationsleder till
området läte sig lätt anordna, och järnvägsanhalt med stickspår funnes vid
Osterport. Anslutning till stadens avloppsledningar samt elektriska kraftledningsnät
kunde utan svårighet ske. Vatten kunde erhållas från stadens
vattenledningsverk. Området lämpade sig enligt styrelsens förmenande väl
för den ifrågasatta sinnessjukanstalten.

Medicinalstyrelsen meddelade vidare, att styrelsen med stadens representanter
förhandlat angående de villkor, på vilka staden kunde vara villig att
överlåta sistberörda område till staten, samt att dessa förhandlingar resulterat
i ett den 11 februari och den 8 mars 1927 dagtecknat avtal med Visby
stad, ingånget mellan stadsfullmäktige och medicinalstyrelsen under förutsättning
av Kungl. Maj:ts godkännande. I detta avtal hade staden förbundit
sig att kostnadsfritt upplåta omförmälda område för uppförande av en sinnessjukanstalt,
varjämte.staden åtagit sig vissa förpliktelser beträffande leverans
av vatten m. m. Avtalet, som i avskrift bifogades styrelsens skrivelse,
innehåller följande bestämmelser:

1. Till medicinalstyrelsen, här nedan kallad styrelsen, å Kungl. Majds
och Kronans vägnar, upplåter Visby stad, nedan kallad staden, med full
äganderätt utan ersättning ett jordområde örn 105,000 kvadratmeter areal
inom Polhemsroten å 1910 års stadsplan, vilket område å en vid detta avtal
fogad »Karta över Visby stad, upprättad år 1912, A. Serboni, stadsingeniör»
är utmärkt med röda gränslinjer och betecknat med »område för nytt hospital»,
med rätt för styrelsen att tillträda sagda område den 14 mars året
näst efter det, varunder Kungl. Maj:t fattat beslut örn uppförande av ett nytt
hospital på området.

2. A området anlägges ett hospital för minst 200 patienter.

3. Staden förbinder sig att icke genom byggnadsbestämmelser hindra
dispositionen av hospitalsområdet.

4. Stadeh förbinder sig att icke kräva ersättning för värdet av gatumark
enligt lagen örn fastighetsbildning i stad av den 12 maj 1917.

5. Staden åtager sig att till hospitalsområdets gräns utan ersättning framdraga
och underhålla vattenledning, så anordnad, att vatten erhålles i tillräcklig
mängd och av tillräckligt tryck för att tillgodose hospitalets behov,
varvid hänsyn även skall tagas till eldsläckning, samt att från stadens vattenledning
leverera vatten för det blivande hospitalets behov till inom staden
för husliållsförbrukning gällande pris och villkor; och är styrelsen skyldig
tillgodose hospitalets hela behov av vatten från stadens vattenledningsverk.

Dessa förbindelser skola gälla, även om hospitalet skulle komma att utvidgas
på sin nuvarande plats eller å mark, som kan av Kronan förvärvas
i förbindelse med hospitalsområdet.

6. Staden åtager sig att utan ersättning anlägga och underhålla ledningför
avlopp å lämplig plats från hospitalsområdets gräns, tillräckligt stor att
mottaga såväl spillvatten som dagvatten från området, samt anordnad på
sådant sätt, att lämpligt fall erhålles för hospitalets avloppsledningar.

7. För den händelse styrelsen beslutar att tillgodose hospitalets behov
av elektrisk kraft helt eller delvis från stadens elektricitetsverk, förbinder
sig staden att till hospitalsområdets gräns anlägga och underhålla ledningför
elektrisk energi samt att leverera elektrisk energi till inom staden gällande
pris och villkor.

8. Staden förbinder sig att till tiden för hospitalets tagande i bruk hava
från stora landsvägen öster ut till hospitalsområdets gräns anlagt två gator,
den ena till hospitalets huvudingång och den andra till dess ekonomiavdelning.

Kungl. Majus proposition nr 120. 63

9. Staden upplåter kostnadsfritt till styrelsen erforderlig mark för framdragande
av ett järnvägsspår från den invid Österport liggande järnvägsstationen
till liospitalsområdet, avsett att användas under tiden för anstaltens
uppförande.

10. Staden förbinder sig att tillhandahålla styrelsen alla nödiga handlingar
för erhållande av lagfart å det under 1) omförmälda området.

I anslutning till bestämmelserna i detta avtal framhöll medicinalstyrelsen,
att föreskriften örn förpliktelse för staden att leverera erforderligt vatten för
anstaltens behov intagits av den anledningen, att utsikterna att inom det
ifrågasatta anstaltsområdet finna vatten i tillräcklig mängd och av god beskaffenhet
syntes vara ytterst ringa. Från stadens sida hade vid de förda
förhandlingarna uttalats den önskan, att staden även måtte få leverera elektrisk
energi till anstalten. Frågan om lämpligaste sättet för anstaltens förseende
med dylik energi borde emellertid enligt styrelsens uppfattning bliva
föremål för ytterligare utredning.

Medicinalstyrelsen anförde vidare, att stadsfullmäktige vid de förda förhandlingarna
hos medicinalstyrelsen hemställt, att styrelsen måtte medverka
därtill, att vid en förflyttning av anstalten till det avsedda nya området den
del av det nuvarande anstaltsområdet, som läge närmast Helgeandskyrkans
ruin, upplätes till Visby stad, under villkor att det sålunda upplåtna området
för framtiden icke bebyggdes, ävensom att styrelsen i skrivelse till
stadsfullmäktige förklarat sig villig att lämna sådan medverkan. Det åsyftade
området hade en areal av 515 kvadratmeter och vore å en handlingarna
bifogad, den 14 januari 1920 av A. Serboni upprättad karta över platsen
kring Helgeands ruin utmärkt med gröna och röda streck.

Styrelsen framhöll härefter, att en upplåtelse till sinnessjukanstalt av
förenämnda område örn 105,000 kvadratmeter, vars gränser framginge av
den i avtalet omförmälda kartan, förutsatte viss ändring av den för staden
gällande år 1910 fastställda stadsplanen.

Beträffande platsantalet vid det ifrågasatta nya sinnessjukhuset uttalade
sig medicinalstyrelsen på följande sätt:

I sin förenämnda skrivelse den 23 oktober 1918 hade styrelsen räknat
med ett platsantal av 200. Med samma antal hade styrelsen räknat i det
av styrelsen den 25 september 1925 avgivna förslaget till plan för anskaffande
av nya platser för den statliga sinnessjukvården i riket.

Då enligt vad styrelsen erfarit förslag förelåge att staten skulle i vidsträcktare
mån än hittills sölja för vården av sinnesslöa, för vilket ändamål
en del ledigblivna kaserner skulle användas, syntes det styrelsen, att plats
borde beredas å den nya anstalten vid Visby för de sinnesslöa, tillhörande
Gotlands län, vilkas vård skulle åligga staten. För detta ändamål skulle
platsantalet behöva ökas till 250. Området lämnade gott utrymme för en
sådan ökning, genom vilken driftkostnaderna syntes bliva proportionsvis
mindre än för en anstalt om 200 platser, då någon ökning av den högre
personalen icke därigenom skulle bliva erforderlig och då en stor del administrationskostnader
i båda fallen bleve desamma. Skulle framdeles erfarenheten
visa, att icke samtliga platser erfordrades för berörda iindamål,
syntes sinnessjuka från sinnessjukhuset i Västervik lätteligen kunna överflyttas
till sjukhuset i Visby.

Kungl. Majus proposition nr 129.

Under åberopande av det sålunda anförda hemställde medicinalstyrelsen,
att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt styrelsen att uppgöra och till Kungl.
Majit inkomma med förslag till uppförande å det av styrelsen föreslagna
området av byggnader för en ny anstalt örn 250 sjukplatser, avsedd såväl
för sinnessjuka som sinnesslöa, ävensom att Kungl. Majit måtte medgiva,
att förenämnda område om 515 kvadratmeter invid Helgeands ruin måtte i
händelse av den nuvarande anstaltens nedläggande överlåtas till Visby stad,
under villkor att området icke finge bebyggas.

Över medicinalstyrelsens sålunda gjorda framställning avgav vitterhets-,
historie- och antikvitetsakademien utlåtande den 3 maj 1927, däri akademien
tillstyrkte framställningen. Akademien anförde bland annat, att det vore
ett önskemål att bevara motsättningen mellan stadsmuren och utanför liggande
landsbygd genom att så långt sig göra läte avlägsna bebyggelsen från stadsmuren
samt att en förläggning av anstalten till det ifrågasatta området helt
visst kunde medverka till realiserandet av detta önskemål, därest de i anläggningen
ingående byggnaderna gjordes låga. Helst borde de erhålla en
höjd, som icke överstege två våningar. Mot överlåtelse till staden av området
invid Helgeandskyrkans ruin hade akademien icke någon erinran att
framställa. Såsom villkor för överlåtelsen syntes emellertid böra föreskrivas,
att områdets ordnande skulle ske i enlighet med de anvisningar, som lämnades
av riksantikvarien.

Under förbehåll av Kungl. Majits godkännande träffades sedermera mellan
medicinalstyrelsen och Visby stad ett av staden den 16 juni 1927 och av
styrelsen den 26 augusti samma år undertecknat tilläggsavtal till förut omförmälda
avtal, varigenom vissa obetydliga jämkningar företagits i gränserna
för det område, som enligt det ursprungliga avtalet skulle av staden överlåtas
för ifrågavarande ändamål. Med skrivelse den 26 augusti 1927 överlämnade
medicinalstyrelsen detta tilläggsavtal.

Genom brev den 28 oktober 1927 fastställde Kungl. Majit vissa ändringar
i den för Visby gällande stadsplanen. Enligt den sålunda fastställda stadsplanen
upptogs såsom kvartersmark det område, som enligt förberörda två
avtal skulle av staden överlåtas till staten, därvid tillika föreskrevs, att å
denna mark endast finge uppföras byggnad för allmänt ändamål.

Vidare får jag erinra, att medicinalstyrelsen i sin med skrivelse den 21
oktober 1927 framlagda reviderade plan för anskaffande av nya platser folden
statliga sinnessjukvården beräknade det erforderliga platsantalet vid en
ny anstalt i Visby till 200. Till stöd härför anförde styrelsen, att under
senare tid framkommit förslag örn anordnande av särskilda statsanstalter för
sådana sinnesslöa, vilka annars vore berättigade till vård å statens sinnessjukhus
samt att därigenom plats syntes kunna beredas även för de sinnesslöa,
vilka styrelsen i sin framställning den 11 mars 1927 tänkt sig skola
vårdas å Visbyanstalten. I följd därav kunde antalet platser vid sistnämnda
anstalt minskas från tidigare föreslagna 250 till 200.

I den år 1928 av statsmakterna i princip godkända planen för byggande

Kungl. Maj:ts proposition nr 129. 65

av statliga sinnessjukanstalter ingick i överensstämmelse med medicinalstyrelsens
förslag bland annat uppförandet av ett nytt sinnessjukhus i Visby med 200
vårdplatser.

Medicinalstyrelsens framställning den 11 mars 1927 föranledde beslut från
Kungl. Maj:ts sida den 12 oktober 1928. Genom brev sistnämnda dag uppdrog
nämligen Kungl. Majit åt styrelsen att med biträde av läkaren vid sinnessjukhuset
i Visby uppgöra och till Kungl. Majit avgiva fullständigt, av
ritningar och kostnadsberäkningar åtföljt förslag till en å förenämnda område
förlagd vårdanstalt för sinnessjuka, avsedd för 200 patienter. Enligt
föreskrift i beslutet skulle medicinalstyrelsen emellertid tillika hava att undersöka,
huru anstalten med minsta kostnad skulle kunna givas den omfattning,
att den kunde mottaga 250 patienter.

Dylikt förslag har av medicinalstyrelsen framlagts med skrivelse den 6 Medicinalfebruari
1932. styrelsens

I denna skrivelse bär styrelsen — efter en redogörelse för vad i före- den 6 februari
liggande anstaltsfråga förekommit till och med dagen för Kungl. Majits sist- 1933''
berörda beslut — meddelat, att dåvarande läkaren vid Visbyanstalten J. Lundahl
i skrivelse till styrelsen den 23 november 1928 framfört vissa synpunkter
i fråga örn sinnessjukvården på Gotland, för vilka han med tillstyrkande av
anstaltsdirektionens ordförande påkallade beaktande vid uppgörande av det
ifrågavarande förslaget. Enligt Lundahl borde man vid nyanskaffning av
anstaltsjffatser för sinnessjuka från Gotland räkna med ett behov av 200
platser. Möjlighet borde emellertid finnas att, där så erfordrades, öka detta
platsantal. Lundahl utvecklade den stora betydelsen av upptagningsavdelningar,
i möjligaste män skiljande sig från övriga vårdavdelningar, samt
förordade en decentralisation av anstalten. I anslutning härtill ifrågasatte
Lundahl bibehållandet av den gamla anstalten med 60 platser för slöa och
osnygga patienter och inrättandet vid den nya anstalten av dels en upptagningspaviljong
med 100 platser, dels på tillräckligt avstånd från denna en paviljong
för oroliga med 40 platser. Trots de eventuella administrativa olägenheter,
som ett genomförande av detta förslag möjligen skulle draga med sig,
förefölle det Lundahl, som örn detta förslag i sin helhet skulle kunna innebära
ganska avsevärda besparingar genom att nybygge endast skulle behöva vidtagas
för beredande av 140 platser.

Medicinalstyrelsen anför härefter, att i april 1929 överläggningar i förevarande
fråga hållits i Visby mellan representanter för medicinalstyrelsen,
anstaltsdirektionens ordförande och doktor Lundahl. Därvid hade den sistnämnde
frånträtt sitt förslag om sjukhusanläggningens uppdelning på två
olika huvudavdelningar, och man hade enats örn att en ny anstalt om 200
vårdplatser borde uppföras å det år 1927 förordade området samt i huvudsak
enligt en vid överläggningarna godkänd plan.

På grundvalen av denna plan uppgjordes inom medicinalstyrelsen år 1929
i samråd med doktor Lundahl ett preliminärt förslag till anstaltens anordnande.
Ritningar till byggnaderna upprättades därvid av styrelsens arkitekt

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 105 Käft. (Nr 129.) m 82 5

Kungl. Majus proposition nr 129.

C. Westman i juli 1929. Kostnadsberäkningar rörande byggnadsarbetena
utarbetades av ingenjören E. Rignér. Utredning om grundförhållandena å
byggnadsområdet verkställdes av filosofie doktorn R. Lidén och byråingenjören
J. Ohlsson. Förslag och kostnadsberäkningar uppgjordes vidare för
värme- och ventilationsanläggningen samt köks- och tvättanläggningen av
ingenjören H. Theorell, för vatten- och avloppsledningar av ingenjören J.
Bergström samt för elektrisk kraft- och belysningsanläggning av överingenjören
T. Holmgren.

Såsom närmare kommer att framgå av det följande, blev det sålunda
uppgjorda förslaget — av medicinalstyrelsen benämnt 1929 års förslag —
vid granskning inom byggnadsstyrelsen föremål för vissa anmärkningar. I
anledning därav blevo byggnadsritningarna på vissa punkter omarbetade,
därvid jämväl beaktades vissa av anstaltsdirektionens ordförande och den
nuvarande läkaren vid anstalten J. Björnberg uttalade önskemål. Jämväl de
ändrade ritningarna, som äro daterade i juni 1931, äro uppgjorda av arkitekten
Westman. I samband med omarbetningen av ritningarna verkställdes också
en omprövning av de uppgjorda kostnadsberäkningarna. Det omarbetade
förslaget har av styrelsen benämnts 1931 års förslag.

Innan jag övergår att redogöra för medicinalstyrelsens förslag, torde jag
få omnämna en av styrelsen till ytterligare belysning av frågan örn lämpligaste
platsantalet för den föreslagna anstalten återgiven utredning, som
av nuvarande läkaren vid anstalten Björnberg i skrivelse till styrelsen den
14 september 1931 framlagts rörande antalet anstaltsbehövande sinnessjuka
inom Gotlands län. Utredningen har bland annat grundats på införskaffade
uppgifter från samtliga sinnessjukhus i riket av någon betydenhet och beträffande
å Gotland befintliga sjuka i nästan alla fall baserats å personliga
undersökningar, företagna av Björnberg själv eller av den för hjälpverksamheten
i länet anställda föreståndarinnan.

Enligt utredningen skulle antalet sinnessjuka och vuxna sinnesslöa gotlänningar
i behov av anstaltsvård i augusti 1931 hava uppgått till sammanlagt
252 personer, därav 204 utgjordes av sådana sinnessjuka, som borde
vårdas å sinnessjukhus, och 48 utgjordes av vuxna obildbara eller asociala
sinnesslöa eller ock av sådana sinnessjuka, som behövde vård å särskild
specialanstalt. Av den förra gruppen vore 88 män och 116 kvinnor, medan
till den senare gruppen hänförts 29 män och 19 kvinnor. Enligt Björnberg
vore det sannolikt, att ett sinnessjukhus med 200 platser skulle vara tillräckligt
för Gotlands behov, under förutsättning att sjukhuset anordnades
så att det fyllde jämförelsevis stora krav på elasticitet med avseende å
beläggningssiffran. Däremot vore det att befara att, örn platsantalet bleve
mindre än 200, detta skulle för Gotlands sinnessjukvård medföra allvarliga
olägenheter. Därest sjukhuset erhölle 200 platser och därstädes i mån av
utrymme mottoges även sådana sinnesslöa från Gotland, för vilka staten
åtagit sig vård, förelåge icke någon risk för att sjukhuset vid något tillfälle
skulle bliva underbelagt.

Kungl. Majus proposition nr 129.

Jag övergår härefter till en redogörelse för medicinalstyrelsens förslag
till den ifrågasatta sinnessjukvårdsanstalten.

Rörande byggnadernas allmänna planläggning och läge m. m. enligt det
år 1929 uppgjorda förslaget har arkitekten Westman yttrat sig i skrivelse
den 7 september 1929. Westman anförde däri bland annat följande:

Vid planläggandet av sinnessjukhuset hade hänsyn tagits bland annat till
det ifrågavarande områdets form och läge, till området begränsande trafikleder
samt till önskemålet att erhålla en koncentrerad och därigenom ekonomisk
och lättskött anstalt.

Invid trafikleden i norr hade förlagts två personalhus, det ena innehållande
även portvaktsstuga. Från dessa hus förde en väg fram till anstaltens
huvudkomplex. Huvudingången till detta komplex hade förlagts till administrationsbyggnaden,
vilken omfattade såväl mottagnings- och administrationslokaler
som personalrum. På nordöstra sidan av sistnämnda byggnad läge
avdelningar för lugna kvinnliga patienter och på den sydvästra avdelningar
för lugna manliga patienter. I anslutning till sistnämnda avdelningar och
söder örn desamma hade placerats ekonomibyggnaden, innehållande köks-,
tvätt- och matsalslokaler jämte samlingssal, och söder därom vissa verkstadslokaler.
. Samtliga byggnader i huvudkomplexet utgjorde ett sammanhängande
helt. At öster vette huvudkomplexet mot en öppen gård. Österut, från
huvudkomplexet räknat, och alltså till andra sidan örn nämnda gård hade
förlagts en större paviljong, omfattande — förutom ett mittparti med
personalbostäder — två avdelningar för oroliga sjuka, en för kvinnor och en
för män. Dessa avdelningar skulle genom planteringar avskiljas från den
öppna gården. Anläggningen omfattade även en upptag ning spaviljong, vilken
förlagts till områdets norra del med direkt ingång från trafikleden. Det till
upptagningspaviljongen hörande området skulle medelst staket och grind
avstängas från det övriga området.

Overläkarbostaden hade förlagts till områdets västra del.

Sydväst örn ekonomiavdelningen i huvudkomplexet skulle i en särskild
byggnad uppföras ett ångpannehus. I ett med denna byggnad förenat träskjul
skulle inrymmas garage, obduktionsrum och redskapslokaler.

I anslutning till den tankegång, som kommit till uttryck i stadsplanen,
vore de flesta byggnaderna avsedda att uppföras i två våningar. Endast
ett parti, nämligen administrationsavdelningen i huvudkomplexet, skulle erhålla
tre våningars höjd. Upptagningspaviljongen och paviljongen för oroliga
patienter skulle med hänsyn till sjukvårdens krav uppföras allenast i en
våning.

Grundförhållandena på området vore mycket goda. Endast på den plats,
där överläkarbostaden vore avsedd att placeras, vore grunden något sämre!
En förflyttning av byggnaden i nordostlig riktning skulle förbättra läget.
Då emellertid en sådan förflyttning skulle innebära en försämring med hänsyn
till gårdsförhållanden och trafikleder samt grundförhållandena på den
föreslagna platsen ej medförde avsevärda kostnadsökningar, syntes man tillsvidare
böra räkna med byggnadens placering å den först angivna platsen.
En vidare utredning finge ge vid handen, örn en förskjutning av byggnaden
borde liga rum.

Byggnaderna vöre avsedda att uppföras av tegel, och taken skulle täckas
med tegel. Det hade icke ansetts lämpligt att i nämnvärd utsträckning
uppföra mindre hus i trä, då detta till följd av de höga träpriserna på Gotland
knappast skulle medföra någon besparing.

I övrigt hade för byggnaderna förutsatts samma material, som numera
plägade komma till användning vid uppförande av sinnessjukhus. Största

Byggnadernas
allmänna
planläggning
och läge
m. in.

Kungl. Majlis proposition nr 129.

möjliga sparsamhet hade iakttagits. Att kostnaderna per säng det oaktat
bleve osedvanligt höga, berodde dels därpå att upptagningspayiljongen och
paviljongen för oroliga sjuka endast skulle uppföras i en våning, dels ock
därpå att en del lokaler i ekonomiflygeln tilltagits för ett något större antal
patienter än det nu beräknade.

Anstaltsområdet syntes böra gentemot angränsande vägar och områden
avgränsas medelst låga häckar och skyddande planteringar.

I yttrande den 27 mars 1930 anförde byggnadsstyrelsen i fråga örn planen
för omläggningen huvudsakligen följande:

Den föreslagna placeringen av byggnaderna, varvid i allt för stor utsträckning
tomtområdets begränsningslinjer syntes hava följts, kunde ur
belysningssynpunkt icke anses fullt tillfredsställande. Sålunda skulle avdelningen
för lugna kvinnliga patienter på grund av att byggnaden lagts i
vinkel erhålla djupa och därför mindre väl belysta dagrum, vilka i stor utsträckning
hade norrbelysning. Vidare skulle sovrummen förläggas mot
nordväst och promenadgården placeras på byggnadens norrsida. I avdelningen
för oroliga kvinnor skulle isoleringsrummet förläggas mot nordost
samt inom avdelningen för oroliga män sovrum och dagrum förläggas mot
nordväst.

Enligt byggnadsstyrelsens mening syntes det icke vara uteslutet att mera
oberoende av riktningen av områdets gränslinjer giva byggnadskomplexet
en ur belysningssynpunkt lämpligare planläggning och placering å tomten,
utan att detta behövde inverka störande på stadsbilden.

Sedan byggnadsritningarna huvudsakligen i anledning av byggnadsstyrelsens
sålunda framställda anmärkningar omarbetats, anförde Westman i
skrivelse den 28 september 1931 angående de vidtagna ändringarna bland
annat följande:

I det nya förslaget hade dagrummen på avdelningarna för lugna kvinnor
erhållit söderläge, medan norrläge givits åt sådana lokaler, där detta icke
vöre förenat med några olägenheter, såsom matrum, badrum och en del
sovsalar. Paviljongen för oroliga patienter hade något rätats ut i norr-söderläge,
varigenom bättre belysning från väster och öster erhållits. Omkastningar
av en del rum hade även gjorts för att giva sjukrum och dagrum de
bästa ljuslägena. Vissa önskemål från den nuvarande anstaltsläkarens sida
rörande administrationsbyggnaden hade även beaktats.

Däremot hade byggnaderna i det nya förslaget i förhållande till områdets
gränslinjer förlagts på i stort sett samma sätt som enligt det föregående
förslaget. Någon ändring i detta avseende med hänsyn till belysningsförhållandena
hade icke ansetts erforderlig, då olägenheterna med vissa lokalers
placering i mindre lämpliga väderstreck till största delen avhjälpts genom
de förut berörda, i förslaget vidtagna ändringarna.

Vid utarbetandet av det nya förslaget hade vidare en del personalrum
minskats, i det att tamburer slopats och garderober ersatts med mindre
klädskåp. Därigenom hade viss byggnadsvolym kunnat inbesparas. Det
oaktat hade sängantalet kunnat något ökas.

Mot det sålunda omarbetade byggnadsförslaget har byggnadsstyrelsen i
yttrande den 1 oktober 1931 förklarat sig icke hava något att erinra.

Det av medicinalstyrelsen med skrivelsen den 6 februari 1932 framlagda
förslaget överensstämmer till alla delar med det av arkitekten Westman så -

.Kungl. Majus proposition nr 129.

lunda omarbetade förslaget. I nämnda skrivelse anför styrelsen beträffande
vissa med sjukhusets allmänna planläggning sammanhängande frågor bland
annat följande:

Enligt förslaget skulle inrättas en upptagningspaviljong avsedd för lugna
ömtåliga sjuka. En dylik paviljong vore enligt styrelsen av synnerligen stor
betydelse. Enligt statsmakternas beslut vore dylika paviljonger under uppförande
vid Umedalens, Ryhovs och S:t Sigfrids sjukhus. Rörande behovet
av anläggningar av ifrågavarande slag hänvisade styrelsen till den utförliga
motivering i ämnet, som av styrelsen avgivits i samband med förslaget
rörande Umedalens sjukhus, vilken motivering funnes återgiven i propositionen
nr 220 till 1929 års riksdag angående anslag till liospitalsbyggnader.
Styrelsen ville ock erinra örn vad den förutvarande läkaren vid Visbyanstalten
i sin tidigare omförmälda skrivelse den 23 november 1928 anfört angående
värdet av särskilda upptagningsavdelningar.

Enligt förslaget skulle såväl upptagningspaviljongen som avdelningen för
oroliga patienter uppföras i endast en våning. Utslagsgivande hade härvid
varit, att byggnaderna skulle användas för sjuka av båda könen. Därest
byggnaderna uppfördes i två våningar med horisontell uppdelning mellan
mans- och kvinnoavdelningarna, d. v. s. med patienter endast av ett kön i
vardera våningen, skulle detta medföra beträffande upptagningspaviljongen
att flera utrymmen, som enligt förslaget skulle bliva gemensamma, finge
dubbleras och att ökad personal bleve nödvändig samt beträffande paviljongen
för oroliga, att en i hög grad otillfredsställande isolering mellan könsavdelningarna
uppkomme. Därest åter byggnaderna uppfördes i två våningar
med vertikal uppdelning mellan könsavdelningarna, komme i föreliggande
fall på grund av avdelningarnas litenhet vården och tillsynen inom avdelningarna
att avsevärt försvåras.

Att inlägga vare sig upptagiiingsavdelningen eller avdelningen för oroliga
patienter i samma byggnadsblock som någon av de övriga avdelningarna vid
sjukhuset vore givetvis också olämpligt, då båda de ifrågavarande avdelningarna,
örn ock av olika anledningar, borde erhålla ett från andra avdelningar
avskilt läge.

Beträffande den närmare planläggningen av de särskilda byggnaderna må
här i huvudsak återgivas vad medicinalstyrelsens redogörelse för det föreliggande
förslaget i nämnda hänseende innehåller.

Sjukhuset är avsett uteslutande för vård av s. k. salspatienter, d. v. s.
sådana patienter, som vårdas å allmän avdelning och erhålla kost efter den
allmänna utspisningsstaten. Vid beräkningen av utrymmet i sjukvårdsavdelningarna
hava i huvudsak samma grunder följts, som tillämpats beträffande
de under senare år beslutade statliga sinnessjukhusen. Sålunda är rums:
höjden genomgående 3.3 meter. Golvytan i sovsalarna är lägst 5, högst 6.5
kvadratmeter per säng, alltefter patientmaterialets art och rummens användning
endast nattetid eller för sängläge dygnet om. Den angivna maximiytan
är något lägre än den hittills tillämpade med hänsyn till att permanent
sänglägesbehandling numera användes i relativt ringa omfattning. Av
samma skäl har utrymmet i daglokalerna beräknats tämligen rikligt, från
3.4 kvadratmeter per patient i avdelningarna för lugna till 3.8 kvadratmeter
i avdelningarna för oroliga. Enkelrummens golvyta är omkring 9 kvadratmeter.

Planläggningen
av de särskilda
byggnaderna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

I fråga om de särskilda sjukvårdsbyggnadernas anordnande innehåller styrelsens
redogörelse huvudsakligen följande:

I huvudkomplexet vore, å ömse sidor örn det för administration och
personalbostäder avsedda mittpartiet, avdelningarna för lugnare sjuka
förlagda; för vardera könssidan två sinsemellan lika avdelningar i var sin
våning. Oavsett någon olikhet mans- och kvinnoavdelningarna emellan på
grund av byggnadens utformning vore avdelningsplanen för samtliga fyra
avdelningar, var och en med 35 platser, i stort sett densamma. Av sovrummen
vore tre salar örn 4—8 sängar jämte ett 2-sängsrum och 4 enkelrum
sammanförda till en för övervakning lämpad grupp; en sal med 9 sängar,
avsedd att icke kräva övervakning, vore förlagd avskild från de övriga. Vardera
mansavdelningen hade tvenne, kvinnoavdelningen ett — men desto
rymligare — dagrum samt särskild matsal; invid dagrummen funnes utrymmen
för arbetsmateriel. Övriga bilokaler, nämligen kapprum, serveringskök,
förråd, badrum, snyggningsrum, sköljrum, nödiga w. c.-utrymmen samt
undersöknings- och besöksrum funnes inom varje avdelning, förutom ett rum
för översköterskan och ett rum för ytterligare två sköterskor. Å vardera
könssidan funnes därjämte ett vaktrum för beredskapspersonal nattetid. I
huvudkomplexets källare hade inrättats förrådsrum dels i mittpartiet och
dels i kvinnoflygeln.

Vardera könsavdelningen i paviljongen för oroliga med 27 platser hade
tvenne vaksalar örn 7 respektive 4 sängar, med angränsande 5 enkelrum,
dessutom en invid vaksal liggande sovsal örn 6 sängar samt, vid särskild
korridor, ytterligare 5 enkelrum. Avdelningarna hade vardera två dagrum
och en matsal samt bilokaler av samma antal och art, som angivits för avdelningarna
i huvudkomplexet. I mittpartiet läge rum för vårdpersonalen,
två enkelrum för vardera avdelningens översköterskor, två vaktrum och tre
rum för två personer samt 1 trappa upp ytterligare fyra dylika. Dit vore
dessutom förlagda två rymliga förrådsrum. I källaren hade vardera avdelningen
två förrådsrum samt skölj- och torkrum.

Upptagningspaviljongen hade ett för båda könen gemensamt mittparti
med hall- och kapprum, matsal, serveringskök och undersökningsrum; åt trädgårdssidan
en rymlig terrass. I vardera flygelpartiet, för män respektive
kvinnor, funnes två sovrum örn 6 sängar och 3 enkelrum, ett dagrum samt
bad-, toalett-, skölj- och w. c.-rum, jämte förråd. A mittpartiets vind vore
anordnat ett rum för Översköterska och ett för två sköterskor.

För manliga patienter vore i en liten envåningstillbyggnad till huvudkomplexets
ekonomiflygel inrättad arbetssals- och verkstad savdelning
med fyra rum, förråd och kapprum. För kvinnor funnes en motsvarande
avdelning i kvinnoflygelns vindsvåning.

Beträffande byggnader för administration och ekonomi innehåller styrelsens
redogörelse för förslaget huvudsakligen följande:

I huvudkomplexets mittparti funnes i bottenvåningen expeditioner för
överläkare, underläkare och förestånderska, kontorslokaler, apotek, laboratorium,
undersöknings- och behandlingsrum samt telefoncentral och portvaktsrum.
I våningen 1 trappa upp hade anordnats dublett för underläkare,
rum för kassör, kanslibiträde och arbetsförestånderska samt ytterligare 10
personalrum, så dimensionerade att de efter behov kunde användas för 1
eller 2 personer. I våningen 2 trappor upp vore dublett för förestånderska
och ytterligare 13 personalrum för 1—2 personer anordnade.

Ekonomiflygeln i huvudkomplexet inrymde i bottenvåningen centralkök
med bilokaler och tvättinrättning, i övre våningen närmast mansavdelningen
en samlings- och gymnastiksal för patienterna samt i övrigt matsalar och

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

ett par s. k. kasinorum för personalen ävensom bostadsrum för köks- och tvättpersonal.
Källarvåningen vore i nödig utsträckning utbyggd för kökets behov.

I fråga örn övriga byggnader må nämnas, att överläkarbostaden planerats
i två våningar, innehållande 6 rum, jungfrukammare och kök, samt att de
två bostadshusen vid entrén, likaledes i två våningar, innehålla sysslomansbostad,
portvaktsbostad och maskinistbostad samt ytterligare fyra bostadslägenheter
för gift personal.

Vad härefter angår anstaltens förseende med värme- och ventilationsanläggning,
vatten- och avloppsledningar samt elektriska kraft- och belysningsanläggningar
m. m. ber jag att, under hänvisning i övrigt till medicinalstyrelsens
skrivelse med därvid fogade bilagor, få nämna följande.

Förslag till värme- och ventilationsanläggning har såsom förut nämnts uppgjorts
av ingenjören Theorell. Enligt detta förslag skulle uppvärmning av
samtliga byggnader ske från gemensam värmecentral i ångpannehuset, varifrån
värmen medelst ett pumpvarmvattensystem skulle ledas ut till byggnaderna
genom ledningar förlagda dels i respektive byggnaders källarvåningar
och dels i mellan desamma befintliga sammanbindningsgångar och kulvertrör,
utförda av betong. Till överläkarbostaden skulle dock ledningarna förläggas
i tudelade cementrör.

Värmecentralen med dess pannanläggning är planerad att lämna dels
värme för värmeledning och dels ånga för kök och tvätt samt varmvattenberedning.
Jämväl köks- och tvättanläggningarna äro beräknade i enlighet
med av Theorell uppgjort förslag.

Till anläggningen för vatten- och avloppsledningar har, såsom tidigare omförmälts,
ingenjören Bergström uppgjort förslag. Detta har grundats på
det med Visby stad preliminärt träffade avtalet, enligt vilket, på sätt närmare
framgår av nämnda avtal, staden förbundit sig dels att till anstaltsområdets
gräns framdraga och underhålla vattenledning, dels ock att anlägga
och underhålla ledning för avlopp å lämplig plats från nämnda gräns.

Enligt förslaget skulle den av staden framdragna vattenledningen indragas
i västra entrébyggnadens källare, varest vattenmätare skulle inrättas. Ledningen
skulle därefter, anordnad såsom cirkulationsledning, fortsättas till de
olika sjukpaviljongerna, varjämte erforderliga avgreningar skulle göras till
övriga byggnader."

Avloppsledningarna äro beräknade att utföras enligt ett kombinerat system,
innefattande avledning av såväl spillvatten som dagvatten, varjämte
hänsyn tagits till erforderligt avledande av dräneringsvatten.

Utredning och förslag angående tillgodoseende av sjukhusets behov av
elektrisJc kraft har verkställts av överingenjören Holmgren och till styrelsen
överlämnats med skrivelse den 24 juli 1929. Holmgren anför däri, att erforderliga
elektriska förbrukningsapparater beräknats kräva en maximieffekt
av cirka 40 kilowatt och en årlig energiförbrukning av omkring 60,000 kilowatttimmar.
För tillgodoseende av energibehovet förefunnes tre olika möjligheter:
1) inköp av hela energien från Visby stads elektricitetsverk, 2) kombination av
produktion i egen kraftcentral och inköp av kraft från nämnda elektricitetsverk

Anstaltens

platsantal.

Kungl. Majus proposition nr 129.

saint 3) produktion i egen kraftcentral av erforderlig energi. Enligt preliminärt
erbjudande hade staden förklarat sig villig att tillhandahålla sjukhuset
elektrisk energi till ett pris av 10 öre per förbrukad kilowattimme,
dock mot en minimiavgift av 5,000 kronor per år. Enligt Holmgren kunde
det tredje alternativet lämnas ur räkningen, då detsamma skulle ställa sig
avsevärt dyrare än de övriga. Yilket av de två övriga alternativen, som
komme att bliva för statsverket fördelaktigast, bleve beroende av den överenskommelse,
som kunde komma att träffas med staden rörande prissättningen.
I och för sig skulle alternativ 2) bliva det för bägge parter förmånligaste,
men ovisst vore, örn överenskommelse med staden kunde träffas
på basis av detta alternativ. Förhandlingarna med staden borde emellertid
fortsättas. Holmgren hade tills vidare räknat med alternativ 1), därvid dock
förutsatts att vid anstalten skulle reserveras plats för en ångturbin för 50
kilowatt. Därigenom skulle möjlighet hållas öppen att sedermera med staden
träffa avtal grundande sig på kombinerad drift enligt alternativ 2).

Enligt medicinalstyrelsens förslag är anstalten avsedd för 224 vårdplatser.
Den närmare fördelningen av platserna enligt den förut återgivna planläggningen
av sjukvårdsbyggnaderna framgår av följande tablå:

Byggnad	Ayd.	Patient- kategori	I sandrum	I enkelrum	Män	Kvinnor	Summa
Huvudkomplexet: Bottenvåningen ...	i	lugna	31	4	35		35
Övre våningen......	i i	»	31 31	4 4	35	35	35 35
	i	»	31	4	—	35	35
Paviljong för
oroliga........	i	[oroliga	17	10	27	—	27
	i	»	17	10	—	27	27
Upptagnings-paviljongen......	i	frigående	12	3 j	15		15
	i	»	12	3 !	—	15	15
Summa	8		182	42 \|	112	112	224

Av de 224 platserna har medicinalstyrelsen ansett, att 4 platser å vardera
könssidan borde räknas såsom reservplatser. Platsantalet borde alltså fastställas
till 216 platser, därav 108 för män och 108 för kvinnor.

I anslutning härtill har medicinalstyrelsen erinrat, hurusom det nu framlagda
förslaget i förhållande till 1929 års förslag innebure, att platsantalet
ökats med 14, samtidigt som byggnadsvolymen minskats. Enligt styrelsen
kunde ett ytterligare nedbringande av byggnadsvolymen genom ett borttagande
av den sålunda uppkomna platsvinsten icke ske utan en genomgående
omändring av byggnadsplanerna. Att exempelvis förkorta paviljongen för
oroliga eller upptagningspaviljongen genom slopande av enkelrummen i flyglarna,
vilket för det nämnda syftet kunde synas ligga nära tillhands, skulle
medföra en betydande försämring av ifrågavarande avdelningars funktion.

Kungl. Majus proposition nr 129.

Den av doktor Björnberg företagna utredningen syntes för övrigt giva vid
handen, att det icke vore att befara att det nu föreslagna platsantalet skulle
visa sig vara för högt beräknat. Medicinalstyrelsen har också framhållit,
att det, därest så visade sig erforderligt, skulle bliva möjligt att framdeles
utvidga anstalten genom påbyggnad av paviljongen för oroliga med en våning
samt att en dylik utvidgning komme att underlättas därav att enligt
förslaget ekonomilokalerna tilltagits så att de skulle förslå även för den
händelse att anstalten utökades till 250 platser.

Vad härefter beträffar kostnaderna för anstalten, uppskattades dessa enligt
1929 års förslag på följande sätt:

.... Kronor. Kronor.

A. Byggnadskostnader enligt ingenjör Rignér.

Administrationsbyggnad................................................... 181,400

Paviljong för lugna kvinnliga patienter ....................... 228,600

» » » manliga » 199,600

oroliga manliga och kvinnliga patienter 338,600

Upptagningspavil j on g

Ekonomibyggnad............................................................

Verkstadsbyggnad .......................................................

Ångpannebyggnad ..........................................................

Bostadsbyggnad för överläkare ....................................

» » syssloman m. 11..........................

» med lägenheter örn två rum och kök.

Kulvertar ..........................................................................

Kolgård ............................................................................

Liggverandor ...................................................................

Stängselmurar..................................................................

Övriga stängsel och grindar............................................

Vägar och planteringar ..................................................

119,900

252,300

38.600

90.600
59,400
67,900
60,700
16,500
10,000

8,000

5,500

-10’500 1,688,100
............. 75,000

B. Arkitekt- och kontrollantarvoden, administration, avsyningar, resor

och oförutsett................................................................................ 146,100

C. Värmeanläggning enligt ingenjör Theorell .................................... 242,100

B. Köks- och tvättanläggning enligt ingenjör Theorell........................ 61,000

E. Vatten- och avloppsledningar enligt densamme ............................. 190,000

F. Elektrisk anläggning enligt överingenjör Holmgren........................ 103,000

G. Kylanläggning ................................................................................. 10,000

Kostnaderna
för anstaltens
upprättande.

Summa kronor 2,515,300

Beträffande dessa kostnadsberäkningar anförde byggnadsstyrelsen i sitt
förut omförmälda yttrande den 27 mars 1930 följande:

Den angivna totalkostnaden för byggnadsföretaget syntes väl högt beräknad.
Densamma motsvarade ett ä-pris per vårdplats av omkring 12,000
kronor, vilket vore närmare 50 % högre än det ä-pris, som räknats med i
fråga om de planerade sinnessjukhusanläggningarna vid Beckomberga (Stockholms
stad) och Umeå, vilka emellertid vore väsentligt större. En anlägg -

Kungl. Majus proposition nr 129.

ning av den mindre omfattning, varom nu vore fråga, måste givetvis draga
proportionsvis avsevärt högre kostnader per vårdplats än de större anstalterna.

I föreliggande fall hade man även att räkna med att för byggnadsföretaget
erforderlig arbetskraft å själva byggnadsplatsen komme att vara ytterst
knapp, varför man måste vara beredd på att nödgas anskaffa arbetare från
fastlandet. Med hänsyn härtill hade byggnadsstyrelsen icke ansett sig kunna

föreslå någon minskning av det beräknade beloppet.

I 1931 års förslag äro kostnaderna beräknade på följande sätt:

Kronor.

Byggnadskostnad, enligt ingenjören Rignér ...................................... 1,652,100

Yägar och planteringar ....................................................................... 75,000

Arkitekt- och kontrollantarvoden, administration, avsyningar, resor

och oförutsett ................................................................................... 146,400

Yärmeanläggning, enligt ingenjören Theorell .................................... 242,100

Köks- och tvättanläggning, enligt densamme .................................... 61,000

Vatten- och avloppsledningar, enligt ingenjören Bergström ............ 190,000

Elektrisk anläggning, enligt överingenjören Holmgren..................... 132,400

Radioanläggning ................................................................................... 6,000

Kylanläggning............................................................. 10,000

Summa kronor 2,515,000

Denna kostnadsberäkning skiljer sig alltså — frånsett en mindre avvikelse
beträffande kostnader för arkitektarvoden m. m. — från 1929 års förslag
därutinnan, att byggnadskostnaderna minskats med 36,000 kronor, medan
kostnaderna för den elektriska anläggningen ökats med 29,400 kronor, varjämte
tillkommit en ny utgiftspost å 6,000 kronor för en radioanläggning.
Av kostnadsökningen för den elektriska anläggningen är ett belopp av 10,000
kronor att hänföra till inträffade prisstegringar å belysningsinstallationer,
medan 3,000 kronor tillkommit på grund av senast vunna erfarenheter rörande
kostnaderna för telefon- och signalanläggningar. Vidare har i 1931 års förslag
räknats med en utgift av omkring 16,000 kronor för anskaffande av en
ångturbingenerator, vilken skulle erfordras vid anstalten, för den händelse
anstalten erhölle kombinerad elektrisk drift. Anledningen härtill är den,
att det numera ansetts sannolikt, att förhandlingarna med Visby stad komme
att resultera i träffandet av ett avtal örn dylik drift. I fråga örn radioanläggningen
anför medicinalstyrelsen, att dylika anläggningar i allmänhet inginge
i planerna för anordnandet av de senast beslutade sinnessjukhusen.

Byggnadsstyrelsen har i sitt förberörda yttrande den 1 oktober 1931 icke haft
något att erinra mot de sålunda framlagda kostnadsberäkningarna.

Medicinalstyrelsen framhåller, att kostnaderna för vårdplats enligt 1931 års
förslag skulle komma att uppgå till 11,228 kronor, därest samtliga 224 platser
medräknas, samt till 11,643 kronor, därest hänsyn endast tagea till det
effektiva platsantalet av 216. I anslutning härtill erinrar styrelsen, att styrelsen
i sin år 1927 avgivna plan för anskaffande av nya platser för den
statliga sinnessjukvården för en ny anstalt i Visby med 200 platser räknat
med en kostnad av 11,000 kronor per plats, därvid styrelsen framhållit, att

Kungl. Majus proposition nr 129.

kostnaden per plats vid uppförandet av en anstalt med så få platser givetvis
bleve avsevärt högre än för större anstalter, beroende därpå att fordringarna
på ekonomi- och övriga, för den egentliga sjukvården icke avsedda lokaler ej
minskades i samma mån som platsantalet gjordes mindre. Såsom bidragande
orsaker till de höga kostnaderna för det nu föreliggande förslaget framhåller
medicinalstyrelsen inrättandet av en särskild upptagningspaviljong, uppförandet
av denna paviljong samt paviljongen för oroliga i endast en våning
ävensom vissa ekonomilokalers dimensionering för ett högre platsantal än
det nu beräknade. Angående de motiv, som föranlett dessa förhållanden,
hänvisar styrelsen till den förut återgivna framställningen.

Medicinalstyrelsen har till sist gjort vissa uttalanden dels rörande de
engångskostnader, vilka vid bifall till styrelsens förslag till ny anstalt i Visby
skulle uppkomma utöver utgifterna för själva byggnadsföretaget, dels ock
beträffande behovet av personal vid den föreslagna nya anstalten. I berörda
hänseenden har styrelsen anfört huvudsakligen följande:

Av engångskostnaden komme framför allt inventarieutrustningen i betraktande.
Vid beräkningen av härför erforderliga utgifter kunde motsvarande
kostnader vid anstalterna i Sala och Örebro — de anstalter vilka senast
tagits i bruk — tjäna som ledning. Kostnaderna vid dessa anstalter hade
uppgått till ett belopp av omkring 850 kronor per vårdplats. Emellertid
måste man räkna med att inventariekostnaden per plats bleve högre vid en
mindre anstalt än vid en större. A andra sidan syntes en del inventarier i
den nuvarande Visbyanstalten kunna komma till användning även i den nya
anstalten. Styrelsen ansåge sig därför kunna uppskatta kostnaderna för
inventarieutrustning i den föreslagna Visbyanstalten till 850 kronor per plats,
motsvarande för hela anstalten en kostnad av (224 x 850) 190,400 kronor.

Vad anginge personalbehovet för den nya anstalten, vore det givetvis omöjligt
att så långt i förväg uppgöra en detaljerad organisationsplan för sjukvården.
Med ledning av förhållandena vid statens övriga mindre sinnessjukhus
kunde emellertid personalens ungefärliga sammansättning beräknas
på sätt framginge av följande förteckning:

L akarp erson a l. Ekonomipersonal.

1 överläkare av 2:a klass.

1 andre läkare.

Förvaltnings- och kontorspersonal.

1 syssloman av 3:e klass.

1 kassör.

1 kanslibiträde.

Sjukvårdspersonal.

1 förestånderska av 2:a klass.

2 Överskötare.

7 översköterskor.

14 skötare.

34 sköterskor.

I denna personal vore endast inräknade befattningshavare, som erfordrades
för själva anstaltsvården, alltså icke personal, som behövdes för

1 maskinist av l:a klass.

4 hantverksföreståndare av 2:a klass.

1 förman i trädgårdsarbete.

2 eldare av 2:a klass.

1 post- och stadsbud (tillika chaufför).
1 portvakt.

1 arbetsförestånderska.

1 köksförestånderska av 2:a klass.

1 tvättförestånderska av 2:a klass.

4 köksbiträden.

3 tvättbiträden.

1 telefonist och inre portvakt.

2 städerskor och servererskor.

Inventarieutrustning
och
personalbehov.

Departements chefen.

76 Kungl. Majus proposition nr 129.

i anslutning till anstalten utövad familjevård eller hjälpverksamhet för
sinnessjuka.

Under åberopande av vad i ärendet anförts har medicinalstyrelsen hemställt,
att Kungl. Majit måtte i proposition till 1932 års riksdag föreslå riksdagen
att

dels medgiva, att ett nytt sinnessjukhus, avsett för 216 vårdplatser, finge
för en beräknad kostnad av 2,515,000 kronor uppföras i huvudsaklig överensstämmelse
med av arkitekten C. Westman i juli 1929 upprättade, i juni
1931 delvis omarbetade ritningar, samtliga märkta med »Kungl. Medicinalstyrelsen
1932», å ett inom Visby stad beläget område, vilket å en av stadsingenjören
A. Serboni år 1912 upprättad karta över Visby stad vore utmärkt
med röda gränslinjer och beteckning »Område för nytt hospital»,
med den mindre jämkning i gränserna för nämnda område, som funnes angiven
i ett mellan medicinalstyrelsen och stadsfullmäktige i Visby den 16
juni och den 26 augusti 1927 träffat avtal,

dels medgiva, att till Visby stad vid det nya sjukhusets ibruktagande
finge utan särskild ersättning överlåtas en omkring 515 kvadratmeter stor
del av det S:t Olofs sjukhus nu tillhöriga området, vilken del å en av Serboni
den 14 januari 1920 upprättad karta över platsen kring Helgeands ruin vore
betecknad med röda och gröna streck,

dels ock för påbörjande av berörda byggnadsföretag för budgetåret 1932/1933
anvisa ett extra anslag av 300,000 kronor.

Av den föreliggande utredningen lärer med tydlighet framgå, att den
nuvarande sinnessjukanstalten i Visby sedan lång tid tillbaka befinner sig
i ett sådant skick, att den ingalunda motsvarar de krav, som numera måste
uppställas på en anstalt av förevarande slag. Detta gäller icke blott den
under 1700-talet uppförda, för vård av manliga sjuka disponerade byggnaden,
vilken synes kunna betecknas såsom delvis otjänlig till människobostad och
alldeles olämplig för sjukvård, utan även, örn än icke i fullt samma grad, den
på 1830-talet tillkomna och i början av 1900-talet omändrade byggnad, i vilken
kvinnoavdelningen är inrymd. Byggnadernas beskaffenhet och den överbeläggning,
som till följd av utrymmenas knapphet i förhållande till platsbehovet
måst äga rum — jag erinrar i sådant avseende örn att anstalten är
avsedd för 63 patienter men att beläggningen under flera år uppgått till
mellan 90 och 100 patienter — hava medfört förhållanden, som redan för
lång tid sedan av anstaltens direktion betecknats såsom olidliga. Att längre
uppskjuta åtgärder för att råda bot på dessa i olika sammanhang, bland
annat av riksdagens revisorer, påtalade missförhållanden synes mig icke
vara försvarligt.

Då de brister, vilka vidlåda anstalten, icke torde stå att avhjälpa ens
genom en omfattande och dyrbar ombyggnad, är jag i likhet med medicinalstyrelsen
av den uppfattningen, att de nuvarande byggnaderna måste helt
ersättas med nybyggnader. Med en sådan lösning av frågan har man också
räknat i den plan för anskaffande av nya platser för den statliga sinnessjukvården,
vilken av statsmakterna i princip godkändes år 1928. Enär den

Kungl. Majus proposition nr 129. 77

nuvarande platsen för sinnessjukhuset icke lämpar sig för anordnande av en
modern sinnessjukanstalt och ej heller möjliggör erforderlig utökning av
platsantalet, har i planen förutsatts en förflyttning av anstalten till annat
område, beläget i stadens utkant. Jag ansluter mig till denna tanke.

Vad angår storleken av den nya anstalten är att märka, att medan den
nybyggnad, som ingick i nyssnämnda plan, var avsedd för 200 sinnessjuka
— eller samma antal som det, vilket sedermera i det med Visby stad ingångna
villkorliga avtalet upptagits såsom minimisiffra — anstalten enligt medicinalstyrelsens
nu föreliggande förslag skulle bliva något större. Förslaget upptager
nämligen, frånsett 8 reservplatser, 216 vårdplatser. Efter min mening bör anstalten
erhålla sådan storlek, att man kan räkna med att å densamma skall kunna
beredas vård åt samtliga sinnessjuka å Gotland, vilka äro i behov av anstaltsvård.
A andra sidan lärer man kunna beräkna, att de sinnesslöa, för vilka vård
kräves å statlig anstalt, i allmänhet komma att erhålla sådan vård i särskilda
anstalter eller anstaltsavdelningar å fastlandet, varför platsantalet å Gotlandsanstalten
icke behöver beräknas med tanke på dylika sjuka. Utgår man
från dessa förutsättningar, synes den av nuvarande läkaren vid Visbyanstalten
verkställda undersökningen i ämnet giva vid handen, att en anstalt med 200
vårdplatser möjligen kan komma att visa sig otillräcklig och att det därför
kan vara tillrådligt att från början något utöka detta platsantal. För en dylik
utökning tala även ekonomiska skäl, då det torde vara uppenbart, att varje
minskning i anstaltens storlek såväl i uppförande som i drift medför jämförelsevis
stor kostnadsökning per plats. Någon risk att anstalten med det
av medicinalstyrelsen föreslagna platsantalet icke skulle bliva fullbelagd lärer
så mycket mindre föreligga, som det givetvis icke bör möta något hinder att,
därest icke samtliga platser skulle bliva upptagna av .sinnessjuka från Gotland,
å de lediga platserna för längre eller kortare tid bereda vård antingen
åt sådana å Gotland hemmahörande sinnesslöa, som äro i behov av vård å
statsanstalt och lämpligen kunna omhändertagas å sjukhuset, eller åt sinnessjuka,
vilka utan olägenhet kunna överflyttas från sinnessjukanstalten i
Västervik.

Jag anser mig alltså med avseende å anstaltens storlek böra biträda
medicinalstyrelsens förslag.

Den av medicinalstyrelsen föreslagna förläggningsplatsen för den nya
anstalten synes mig tillfredsställande. På sätt handlingarna närmare utvisa,
är det ifrågasatta området fritt beläget, ehuru icke alltför långt från stadens
centrala delar. Byggnadsgrunden är god och området är sådant, att det
med fördel kan utnyttjas för trädgårdsskötsel och andra arbeten i det fria,
en omständighet som är av stor betydelse med hänsyn till patienternas
sysselsättande. Då därtill kommer, att Visby stad, som är ägare till området,
förbundit sig att utan ersättning med äganderätt överlåta området till statsverket
ävensom att till områdets gräns framdraga erforderliga ledningar,
får jag förorda, att anstalten förlägges till detta område.

Beträffande det sätt, varpå anstalten planlagts och de olika byggnaderna

Kungl. Majus proposition nr 129.

föreslagits uppförda, har jag i huvudsak icke någon erinran att framställa. Den
avvägning, som, med hänsyn tagen till under senare år framträdda utvecklingstendenser
inom sinnessjukvården, vid sjukvårdslokalernas planläggning ägt
rum med avseende å utrymmenas fördelning på sovsalar samt arbets- och daglokaler
m. m., synes mig vara lämplig. Yad däremot angår förslaget, att
upptagningspaviljongen och paviljongen för] oroliga patienter skulle uppföras
allenast i en våning, synes mig den föreliggande utredningen knappast
utgöra tillräcklig grundval för bedömande av frågan, huruvida denna lösning
är att anse såsom den ur olika synpunkter riktigaste. En närmare
undersökning på denna punkt synes mig därför vara önskvärd. Jag ämnar
föranstalta örn dylik undersökning. Därest vid en sådan skulle befinnas, att
byggnaderna i fråga eller endera av dem utan väsentlig olägenhet för sjukvården
kan för det avsedda platsantalet uppföras i två våningar och därigenom
vinnes avsevärd kostnadsbesparing, har jag för avsikt att vid fastställandet
av plan för anstaltens anordnande förorda ändring i här angiven
riktning i medicinalstyrelsens nu föreliggande förslag på denna punkt. Samtidigt
med undersökning i nu berört hänseende torde böra verkställas närmare
utredning, huruvida och i vad mån kostnadsbesparing kan vinnas
genom uppförande av ett eller flera av bostadshusen i trä i stället för i sten,
och torde fastställande av plan för sistnämnda byggnader böra bero av resultatet
av denna undersökning.

Beträffande anstaltens förseende med vatten bygger medicinalstyrelsens
förslag på Visby stads utfästelse att leverera vatten för anstaltens hela behov
från stadens vattenledningsverk. Då, såsom utredningen i ärendet visar,
sannolikhet icke föreligger för att anstaltens vattenbehov kan på annat sätt
tillgodoses, har jag ansett mig böra biträda styrelsens förslag på denna
punkt.

Vad angår sättet för anskaffande av elektrisk kraft för anstalten lärer det
få bliva beroende av vidare förhandlingar med staden, huruvida anstalten
bör taga hela sitt kraftbehov från stadens elektricitetsverk eller örn s. k.
kombinerad drift bör anordnas. I likhet med medicinalstyrelsen finner
jag lämpligt, att under alla förhållanden plats reserveras för den ångturbin,
som vid sistnämnda alternativ blir erforderlig, samt att man vid
kostnadsberäkningen medtager det belopp, som kräves för denna turbins
anskaffande. Skulle det visa sig, att kombinerad drift icke från början
kommer att anordnas, kommer givetvis denna kostnad att besparas.

Vidkommande kostnaderna för utförande av det föreslagna byggnadsföretaget,
torde"det icke kunna förnekas, att anläggningskostnaderna per vårdplats
enligt de uppgjorda kalkylerna skulle bliva mycket avsevärda. Då emellertid
dessa kostnader väsentligen synas betingade av anstaltens jämförelsevis ringa
omfattning samt de särskilda omständigheter i övrigt, vilka i detta fall föreligga
— och vilka även de delvis bottna i nödvändigheten att för Gotlands
sinnessjukvård anordna en särskild anstalt, oaktat denna anstalt måste bliva
betydligt mindre än de under senare år uppförda sinnessjukanstalterna å

Kungl. Majus proposition nr 129.

fastlandet — anser jag mig, i likhet med byggnadsstyrelsen, böra acceptera
de gjorda beräkningarna, vilka överensstämma med den i hospitalsbyggnadsplanen
i dess år 1930 jämkade form upptagna kostnads siffran. Dock synes
mig den uppskattade totalkostnaden kunna avrundas nedåt till högst 2,500,000
kronor. Jag erinrar här vidare örn vad jag nyss anfört beträffande en omprövning
i vissa detaljer av det föreliggande förslaget. Därest denna omprövning
skulle komma att föranleda jämkningar, vilka medföra minskning
i kostnaderna, kan en sänkning av den totala kostnadssumman sedermera äga
rum. Tillsvidare torde man likväl böra räkna med nyssnämnda maximibelopp.
Jag anser mig emellertid böra inskärpa vikten av att de möjligheter till
besparingar, vilka må uppkomma vid företagets vidare planläggning och utförande,
bliva omsorgsfullt tillvaratagna, i den mån så kan ske utan äventyrande
av sjukvårdens berättigade krav. Jag vill i detta sammanhang framhålla lämpligheten
av att byggnadsarbetet uppdrages åt byggnadsstyrelsen att av styrelsen
bedrivas i egen regi, en anordning som i fråga örn de hittills slutförda
kasernombyggnaderna visat sig medföra besparingar i förhållande till uppgjorda
kostnadsberäkningar.

Beträffande de uppskattade kostnaderna för inventarier och det beräknade
personalbehovet för sinnessjukanstalten finner jag icke anledning till erinran,
såvitt nu kan bedömas.

När det här förordade nya sinnessjukhuset blir färdigt att tagas i bruk,
bör givetvis det nuvarande sjukhuset nedläggas. Medicinalstyrelsen har med
anledning av en av Tisby stad gjord hemställan föreslagit, att vid nämnda
tidpunkt en mindre del av området invid Helgeands ruin måtte utan ersättning
överlåtas till staden. Häremot synes mig med hänsyn till de förpliktelser,
som staden iklätt sig för den nya anstaltens anordnande, icke
vara något att erinra. . Såsom villkor för överlåtelsen torde emellertid böra
föreskrivas, dels att området icke får bebyggas, dels ock att detsamma skall
ordnas i enlighet med de anvisningar, som i ämnet må lämnas av riksantikvarien.
Riksdagens medgivande till ifrågavarande överlåtelse synes mig
böra inhämtas. Rörande det sätt, varpå den nuvarande sjukhustomten i
övrigt med därå uppförda byggnader framdeles bör disponeras, föreligger
för närvarande icke något förslag. Det torde närmast få ankomma på byggnadsstyrelsen
att verkställa utredning, huruvida tomten lämpligen kan utnyttjas
för annat statligt ändamål eller bör försäljas, samt att till Kungl.
Majit ingiva den framställning i ämnet, vartill omständigheterna må föranleda.

Medicinalstyrelsen har begärt, att för påbörjande av den nya anstalten i
Tisby måtte för budgetåret 1932/1933 anvisas ett belopp av 300,000 kronor.
I likhet med styrelsen är jag av den uppfattningen, att arbetena med den
nya anstalten böra igångsättas under nästa budgetår. Då emellertid enligt
det med staden träffade avtalet området skulle få tillträdas först den 14
mars året näst efter det, då beslut fattats örn anstaltens uppförande, och
arbetena under det första budgetåret fördenskull huvudsakligen torde komma
att omfatta närmare utarbetande av förslaget samt övriga förberedande åt -

80 Kungl. Maj:tt proposition nr 129.

gärder, torde anslagsbeloppet utan olägenhet kunna begränsas till 100,000
kronor.

Länsplatser vid de statliga sinnessjukhusen.

I § 1 mom. 2 av förnyade stadgan den 14 juni 1901 (nr 48) angående
sinnessjuka föreskrevs, att tillfälle till vård av sinnessjuka i de fall, örn vilka
§ 46 i stadgan förmälde, skulle inom varje län beredas vid något av dess
lasarett. Stadgandet i § 46 innebar, att sinnessjuk, vilken vore i trängande
behov av vård å hospital, skulle, till dess plats därstädes kunde beredas honom,
för någon kortare tid njuta vård å länslasarett mot avgift, som landstinget
ägde bestämma. Enahanda rätt till vård å lasarett skulle tillkomma sinnessjuk,
för vilken inträde å hospital beviljats, då tillfälliga omständigheter
hindrat hans omedelbara insändande till hospital.

Dessa bestämmelser kompletterades med vissa föreskrifter i lasarettsstadgan
den 18 oktober 1901 (nr 83). I dennas § 4 var sålunda stadgat, att
inom varje landstingsområde skulle, såvida icke landstinget med Kungl.
Maj:ts tillstånd anordnat särskild upptagningsanstalt för sinnessjuka, vid
något av områdets lasarett finnas en på lämpligt sätt anordnad avdelning
för sådan tillfällig vård av sinnessjuka, varom i stadgan angående sinnessjuka
förmäldes. Föreskriften gällde enligt bestämmelse i lasarettsstadgan
även stad, som icke deltog i landsting.

Den skyldighet att i viss utsträckning bereda vård åt sinnessjuka, som sålunda
förefanns och vilken jämväl funnits enligt tidigare gällande bestämmelser,
hava ett flertal landsting ävensom Göteborgs stad fullgjort därigenom, att
upptagningsanstalt upprättats i samband med något statens hospital. Därvid
har tillgått så, att efter medgivande av riksdagen mellan Kungl. Maj:t eller,
jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande, medicinalstyrelsen å ena sidan och
vederbörande landsting eller stad å andra sidan träffats avtal med innehåll
bland annat, att landstinget respektive staden skulle uppföra och underhålla
viss sjukvårdsbyggnad vid hospitalet och mot en av Kungl. Majit fastställd
dagavgift erhålla vård för visst antal patienter, samt att staten och landstinget
eller staden skulle äga rätt att uppsäga avtalet med viss uppsägningstid,
varefter staten skulle vara skyldig ersätta landstingets eller stadens
kostnad för byggnaden med visst belopp, högre örn uppsägningen skett av
staten än örn landstinget eller staden uppsagt avtalet. Förekomsten av
dylika till statshospital förlagda upptagningsanstalter framgår närmare av
en i 1928 års hospitalsbyggnadsproposition (nr 165, sid. 4) intagen översikt,
vartill jag här torde få hänvisa. —Några landsting och städer hava upprättat
fristående upptagningsanstalter. Övriga hava inrättat avdelningar för sinnessjuka
vid lasarett.

Såväl sinnessjukstadgan som lasarettsstadgan av år 1901 hava numera
upphört att gälla. De bestämmelser i de upphävda stadgorna, som här
berörts, äro emellertid ersatta av en föreskrift bland övergångsbestämmelserna
i lagen den 22 juni 1928 (nr 302) örn vissa av landsting eller
kommun drivna sjukhus (22 §). Enligt denna föreskrift skall jämväl efter

Kungl. Majus proposition nr 129.

nämnda lags ikraftträdande, i den mån ej Konungen annorledes förordnar,
inom varje landstingsområde, så ock i stad, som ej deltager i landsting,
finnas särskild av landstinget eller staden driven upptagningsanstalt för
sinnessjuka eller ock vid något av landstinget eller staden drivet sjukhus
vara anordnad avdelning för tillfällig vård av sådana sjuka.

I 1928 års plan för anskaffande av nya hospitalsplatser ingick även, att
staten skulle övertaga de av landsting eller städer vid statens sinnessjukhus
inrättade upptagningsanstalterna, de s. k. länsplatserna vid nämnda sinnessjukhus.
Yad angår Göteborgs stads upptagningsanstalt, Gibraltar, var för
övrigt inlösning uttryckligen avtalad redan i överenskommelsen angående
stadens övertagande av sin sinnessjukvård. Statsmakterna torde också i
samband med 1928 års plan hava i princip gått in för att landstingens och
i landsting ej deltagande städers skyldighet över huvud att hålla upptagningsanstalt
för sinnessjuka eller särskild avdelning för sådana vid sjukhus skall
i sinom tid upphävas.

I den vid 1930 års hospitalsbyggnadsproposition (nr 150) fogade översikten
över beräknade kostnader för nyanskaffning av hospitalsplatser m. m. under
budgetåren 1928/1929—1937/1938 hava medel beräknats för statsverkets övertagande
av länsplatserna vid de statliga sinnessjukhusen först från och med
budgetåret 1935/1936.

I propositionen nr 140 till 1931 års riksdag framhöll jag emellertid, att
frågan örn övertagandet av dylika länsplatser redan i viss mån aktualiserats,
i det dels Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott i skrivelse den
17 september 1930 uppsagt ett genom brev den 12 juni 1891 av Kungl. Majit
fastställt avtal mellan staten och landstinget örn uppförande och drift för
länets räkning av en upptagningsanstalt för sinnessjuka vid S:t Lars sjukhus
i Lund, dels ock Älvsborgs läns landsting i skrivelse den 10 november 1930
uppsagt ett jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande år 1905 mellan medicinalstyrelsen
och sistnämnda landstings förvaltningsutskott ingånget avtal i fråga
örn uppförande och drift för länets räkning av en dylik upptagningsanstalt
vid Restads sjukhus vid Vänersborg.

Beträffande innehållet i nämnda avtal lämnade jag i förenämnda proposition
en utförlig redogörelse, till vilken jag nu hänvisar. Här vill jag allenast
erinra örn att enligt avtalen staten och landstingen skulle hava ömsesidig
rätt till uppsägning av avtalen, att upphöra två år efter uppsägningen, med
skyldighet för staten att ersätta vederbörande landsting kostnaden för den
uppförda byggnaden, därest uppsägningen skedde av staten med det belopp,
som bestämdes av fem gode män, varav staten och landstinget skulle litse
två vardera och de sålunda valda den femte, dock att värdet ej finge överstiga
verkliga kostnaden för byggnadens uppförande, samt, därest uppsägningen
ägde rum från landstingets sida, med två tredjedelar av det på förenämnda
sätt bestämda värdet.

I avgivna utlåtanden över landstingens framställningar meddelade medicinalstyrelsen
bland annat, att enligt inhämtade upplysningar de verkliga
byggnadskostnaderna uppgått för upptagningsanstalten vid sjukhuset i Lund

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 105 haft. (Nr 129.) m 32 (i

Kungl. Majus proposition nr 129.

till 88,890 kronor 90 öre samt för upptagningsanstalten vid Restads sjukhus
till 115,180 kronor 4 öre.

I propositionen nr 140 anförde jag med anledning av ifrågavarande avtalsuppsägningar
huvudsakligen följande:

Avtalsuppsägningarna hade uppenbarligen skett allenast rinder den förutsättningen
att landstinget, efter det upptagningsanstalterna inlösts av
staten, skulle vara befriade från den enligt övergångsbestämmelserna till
sjukhuslagen, intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnade, bestående
skyldigheten för dem att för sinnessjuka hålla upptagningsanstalt eller avdelning
vid sjukhus. Vid dylikt förhållande kunde givetvis Kungl. Maj:t
genom att ej förordna örn sådan befrielse föranleda, att uppsägningarna
bleve utan resultat.

Tydligt vore att, örn ifrågavarande upptagningsanstalter inlöstes på grund
av de skedda avtalsuppsägningarna, detta skulle innebära visst avsteg från
beräkningarna i den vid 1980 års hospitalsbyggnadsproposition fogade kostnadsöversikten.
Enligt denna skulle nämligen medel för statens övertagande
av länsplatser vid sinnessjukhusen anvisas första gången för budgetåret
1935/1936, medan, örn uppsägningarna bleve gällande, statens inlösningsplikt
skulle inträda under hösten 1932 och anslag för ändamålet alltså skulle
behöva begäras redan för budgetåret 1932/1933. Emellertid borde beaktas,
att inlösning efter uppsägning från landstings sida tedde sig ekonomiskt
betydligt förmånligare för staten än sådan inlösning efter avtalsuppsägning
från statens sida. I det förra fallet hade staten nämligen att ersätta vederbörande
landsting med allenast två tredjedelar av det ersättningsbelopp,
som skulle utgå i det senare fallet. Då därtill komme, att statsmakterna
redan syntes i princip hava gått in för att den anstaltsvård beträffande
sinnessjuka, som tills vidare enligt de äldre bestämmelserna bestredes i
anstalter eller byggnader, tillhöriga landsting och i landsting ej deltagande
städer, borde avvecklas, syntes i förevarande fall Kungl. Maj:t ej böra genom
vägran att dispensera från förutnämnda skyldighet hindra avtalsuppsägningarna
att träda i tillämpning.

Enligt bestämmelserna i avtalen skulle desamma på grund av uppsägningarna
upphöra att gälla under hösten 1932. Malmöhus läns landstings
förvaltningsutskott hade emellertid ifrågasatt tidigare inlösning av upptagningsanstalten
vid S:t Lars sjukhus i Lund. För min del kunde jag av skäl,
som sammanhängde med vad som anförts rörande den föreliggande avvikelsen
från den uppgjorda hospitalsbyggnadsplanen, icke tillstyrka, att anstalterna
inlöstes vid tidigare tidpunkt, än som följde av statens skyldighet enligt
avtalen. Däremot syntes anslag för möjliggörande av inlösningarna böra
begäras av riksdagen år 1932. Hinder syntes emellertid icke böra möta att
ifrågavarande anstaltsavdelningar övertoges och landstingen formellt befriades
från sina skyldigheter enligt sjukhuslagen och avtalen redan vid en tidigare
tidpunkt. Beslut i dylikt hänseende borde emellertid givetvis ej fattas, innan
riksdagen haft tillfälle angiva sin ställning till frågan.

Sedan riksdagen lämnat mitt sålunda gjorda uttalande utan erinran, har
Kungl. Majit den 26 juni 1931 meddelat beslut i anledning av de gjorda
avtalsuppsägningarna. Därvid förordnade Kungl. Majit, att Malmöhus läns
landsting och Alvsborgs läns landsting skulle, räknat från och med den 1
juli 1931, åtnjuta befrielse från skyldighet att driva sådan inrättning för
vård av sinnessjuka, som omförmäles i 22 § i lagen den 22 juni 1928 (nr 302)
örn vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus, samt föreskrev, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

ifrågavarande två upptagningsanstalter skulle från och med den 1 juli 1931
övertagas av staten. Samtidigt förklarade sig Kungl. Majit vilja framdeles
meddela beslut angående åtgärder för bestämmande av den ersättning, som
i anledning av de verkställda avtalsuppsägningarna skulle tillkomma vederbörande
landsting.

I detta sammanhang får jag anmäla ytterligare en avtalsuppsägning
av liknande innebörd som de nu omförmälda. Denna uppsägning avser
ett mellan medicinalstyrelsen, med stöd av Kungl. Majits bemyndigande,
å ena sidan, samt Kronobergs och Blekinge läns landsting, å den andra
sidan, år 1904 ingånget avtal i fråga örn uppförande och drift för nämnda
läns räkning av en upptagningsanstalt vid S:t Sigfrids sjukhus vid Växjö.

I detta avtal stadgas, att ömsesidig rätt till uppsägning av avtalet, att upphöra
två år efter uppsägningen, skulle tillkomma å ena sidan staten och å
andra sidan landstingen samfällt. Avtalets bestämmelser örn statens ersättningsskyldighet
efter uppsägning och sättet för ersättningens bestämmande
överensstämma med motsvarande stadganden i de förut berörda två avtalen,
allenast med den ändring att av de fem gode män, vilka skola bestämma
byggnadskostnaden, en skall utses av landstinget i Kronobergs län och en
av landstinget i Blekinge län. Ifrågavarande avtal uppsades av Blekinge
läns landsting under hösten 1930 och av Kronobergs läns landstings förvaltningsutskott
i skrivelse den 4 augusti 1931.

Genom beslut den 21 augusti 1931 har Kungl. Majit dels, räknat från
och med den 1 september 1931, befriat Kronobergs och Blekinge läns
landsting från skyldigheten att driva i 22 § av sjukhuslagen avsedd inrättning
för vård av sinnessjuka, dels ock föreskrivit, att nämnda upptagningsanstalt
skulle från och med den 1 september 1931 övertagas av staten.

Samtidigt förklarade Kungl. Majit sig vilja framdeles meddela beslut angående
åtgärder för bestämmande av den ersättning, som i anledning av avtalsuppsägningen
skulle tillkomma landstingen.

I skrivelse den 29 september 1931 har medicinalstyrelsen hemställt örn
anvisande av medel för nästa budgetår för inlösen av de tre upptagningsanstalter,
vilka på grund av omförmälda avtalsuppsägningar övertagits av
staten. Styrelsen har därvid räknat med följande belopp, nämligen 88,890
kronor 90 öre för anstalten vid S:t Lars sjukhus, 76,786 kronor 68 öre för
anstalten vid Bestads sjukhus och 61,763 kronor 10 öre för anstalten vid
S:t Sigfrids sjukhus eller tillhopa 227,440 kronor 68 öre. Med anledning
härav har styrelsen anhållit, att för nästa budgetår måtte för berörda ändamål
upptagas ett belopp av i runt tal 228,000 kronor.

I följd av Kungl. Majits beslut den 26 juni 1931 i anledning av de av DepartementsMalmölius
och Älvsborgs läns landsting gjorda uppsägningarna är staten chefen,

numera jämlikt omförmälda avtal förpliktad att under hösten 1932 inlösa
upptagningsanstalterna vid S:t Lars och Restads sjukhus. Under anslaget till
hospitalsbyggnader lärer därför, såsom ock förutsattes i 1931 års proposition,
för nästa budgetår få beräknas medel till inlösen av dessa två anstalter.

Kungl. Majus proposition nr 129.

Lösenbeloppet torde därvid för anstalten vid Restads sjukhus böra uppskattas
till högst det av medicinalstyrelsen angivna beloppet 76,786 kronor 68 öre,
vilket belopp motsvarar två tredjedelar av den verkliga byggnadskostnaden för
anstalten. Yad angår upptagningsanstalten i Lund, motsvarar det av medicinalstyrelsen
beräknade lösenbeloppet, 88,890 kronor 90 öre, hela den uppgivna
verkliga byggnadskostnaden för anstalten. Då emellertid staten icke är
pliktig att ersätta Malmöhus läns landsting mer än högst två tredjedelar av
sagda kostnad, torde utgifterna för inlösen av sistnämnda anstalt icke behöva
uppskattas till högre belopp än 59,260 kronor 60 öre. Beträffande
härefter upptagningsanstalten vid S:t Sigfrids sjukhus är att märka, att
avtalet rörande denna anstalt uppsagts av Kronobergs läns landsting först i
augusti 1931 samt att därför statens skyldighet att erlägga lösen för anstalten
inträder först under budgetåret 1933/1934. Med hänsyn härtill lärer man i
överensstämmelse med den uppfattning, som uttalades i fjolårets hospitalsbyggnadsproposition,
icke hava anledning att för nästkommande budgetår
beräkna något belopp för inlösen av sistnämnda anstalt.

Kostnaderna under budgetåret 1932/1933 för inlösen av länsplatser vid de
statliga sinnessjukhusen torde enligt mina här gjorda kalkyler kunna upptagas
till sammanlagt (76,786: 68 + 59,260: 60) 136,047 kronor 28 öre, vilket
belopp synes böra jämkas till 136,048 kronor.

Sammanfattning.

I enlighet med vad jag i det föregående vid behandlingen av de särskilda
byggnadsföretagen anfört skulle för nästa budgetår medel behöva anvisas
till arbeten vid följande anstalter med här angivna belopp:

Umedalens sjukhus ................................................................. kronor 2,000,000

Ryhovs » » 2,000,000

S:t Lars » » 347,000

S:t Sigfrids » » 825,000

Vipeholms » ........:....................................................... » 850,000

S:t Olofs » » 100,000

Summa kronor 6,122,000

Vidare skulle för inlösen av upptagningsanstalterna vid S:t Lars och
Restads sjukhus erfordras ett belopp av i avrundat tal 136,000 kronor.
Därutöver torde böra reserveras visst belopp att ställas till Kungl. Maj:ts
disposition för bestridande av kostnader för underhåll av byggnader vid
Ryhovs sjukhus i Jönköping, för vilket ändamål byggnadsstyrelsen begärt

12.000 kronor, samt för vissa utredningar m. m. Det belopp, som bör reserveras
till Kungl. Maj:ts disposition, torde lämpligen kunna uppskattas
till omkring 37,000 kronor.

Det erforderliga anslagsbeloppet skulle enligt dessa beräkningar bliva

6.295.000 kronor. Denna summa kan emellertid av särskilda skäl något
minskas. Enligt vad byggnadsstyrelsen upplyst, finnes nämligen disponibelt
ett belopp av omkring 25,000 kronor, vilket under tiden för arbe -

Kungl. Majus proposition nr 129.

tena med omändringar av omförmälda kasernetablissement i Vänersborg,
Sala, Örebro och Jönköping influtit i form av hyres- och arrendemedel m. m.
Vidare är att märka, att det jämlikt mellan medicinalstyrelsen och kommunalfullmäktige
i Umeå landskommun träffad överenskommelse angående
gäldande av vissa kostnader för inköp av mark m. m. för Umedalens sjukhus
åligger nämnda kommun att till statsverket erlägga ett belopp av 20,000
kronor såsom bidrag till kostnad för avloppsledning. Detta belopp kan
beräknas inflyta under nästkommande budgetår och lärer böra tillgodoföras
förevarande anslag. På grund härav torde ifrågavarande anslagsbehov kunna
reduceras med sammanlagt 45,000 kronor och alltså uppskattas till 6,250,000
kronor. Anslaget till liospitalsbyggnader torde i enlighet härmed för nästa
budgetår böra upptagas till sistnämnda belopp eller samma belopp, vartill
anslaget preliminärt beräknats i statsverkspropositionen.

Med avseende å medlens fördelning torde liksom tidigare år böra fasthållas,
att den angivna beräkningen givetvis icke avser att vara i detalj
bindande för medlens disposition. I den mån sa med hänsyn till sättet
för byggnadsarbetenas bedrivande eller eljest kan befinnas lämpligt, torde
det för byggnadsplanens genomförande i stället vara förmånligt, att, såsom
även framhållits i annat sammanhang, en ökning av beräknad medelsdisposition
för ett visst ändamål kan ske, mot det att motsvarande minskning
vidtages i de anvisade medlen för ett annat ändamål.

I överensstämmelse med min här förut intagna ståndpunkt förordar jag,
att av anslaget ett belopp av 850,000 kronor, avsett till bestridande av kostnaderna
för arbeten med uppförandet av Vipeholms sjukhus i Lund, skall
utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda hänseenden anfört
och föreslagit får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att

I) besluta, att ett för 216 vårdplatser avsett sinnessjukhus
skall, för en beräknad kostnad av högst 2,500,000 kronor, i
huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten C. IV estman
i juli 1929 upprättade och i vissa delar i juni 1931 omarbetade
ritningar, samtliga ritningar märkta »Kungl. Medicinalstyrelsen
1932», uppföras å ett inom Visby stad beläget område, vilket
å en av stadsingenjören A. Serboni år 1912 upprättad karta
över staden utmärkts med röda gränslinjer och med beteckningen
»Område för nytt hospital», dock med den jämkning i
gränserna för området, som avses i ett mellan medicinalstyrelsen
och stadsfullmäktige i Visby den 16 juni och den 26
augusti 1927 träffat avtal;

II) besluta, att efter ibruktagandet av det under I) avsedda
nya sinnessjukhuset i Visby skall, på i det föregående angivna
villkor, till Visby stad utan ersättning med äganderätt överlåtas

Kungl. Maj:ts proposition nr 129.

den del av det till S:t Olofs sjukhus i Visby hörande området,
som å en av Serboni den 14 januari 1920 upprättad karta över
platsen kring Helgeands ruin betecknats med röda och gröna
streck; samt

III) under femte huvudtiteln, avdelningen medicinalstaten
samt hälso- och sjukvården, underavdelningen sjukvårdsanstalterna,
till hospitalsbyggnader för budgetåret 1932/1933 anvisa
ett extra reservationsanslag, därav 850,000 kronor att utgå av
statsverkets fond av rusdrycksmedel, av......... kronor 6,250,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
i ämnet av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
B. Spångberg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 129. 87

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Inledning .......................................................................................................... 2

Beredande av anstaltsplatser för svårskötta obildbara kvinnliga sinnesslöa ... 12

Umedalens sjukhus vid Umeå ........................................................................... 33

Ryhovs sjukhus i Jönköping............................................................................. 34

Ny ångpannebyggnad och ångpanneanläggning m. m. vid S:t Lars sjukhus
i Lund ........... 53

Ny- och ombyggnader vid S:t Sigfrids sjukhus vid Växjö .............................. 54

Vipeholms sjukhus i Lund................................................................................ 55

S:t Olofs sjukhus i Visby ................................................................................ 57

Länsplatser vid de statliga sinnessjukhusen...................................................... 80

Sammanfattning................................................................................................... 84

Departementschefens hemställan ....................................................................... 85