Kungl. Majus proposition nr 129
Proposition 1930:129
Kungl. Majus proposition nr 129.
1
Nr 129.
Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående försäljning
av vissa delar av övning splatsen Backamo;
given Stockholms slott deli 21 februari 1930.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Harald Malmberg.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 21 februari 1930.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Bissmark, Johansson,
Dahl.
Departementschefen, statsrådet Malmberg anhåller att få underställa Kungl.
Maj:ts prövning frågan örn försäljning av vissa delar av övningsplatsen
Backamo samt anför därvid följande.
Övningsplatsen Backamo är belägen i Grinneröds och Hjärtuna socknar
av Göteborgs och Bohus län och omfattar följande fastigheter, nämligen:
1) en lägenhet med en areal av 39.6440 hektar, avsöndrad från 1/2 mantal
Kolbengtseröd nr 1 i Grinneröds socken (jordregisterbeteckning: Kolbengtseröd
lfl);
Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 101 haft. (Nr 129.)
392 30 1
2
Kungl. Majus proposition nr 129.
2) en lägenhet med en areal av 5.2 o oo hektar, avsöndrad från J/« mantal
Bastebacka nr 1 i Grinneröds socken (jordregisterbeteckning: Bastebacka
i12);
3) hemmanet Vg mantal skatte Spriteröd nr 1 med en areal av 43.90oo
hektar i Grinneröds socken (jordregisterbeteckning: Spriteröd l1); samt
4) lägenheten Kläppmossen med en areal av 9.5500 hektar, avsöndrad från
Vg mantal Dunnebacken nr 1 i Hjärtuna socken (jordregisterbeteckning:
Dunnebacken l4).
Sedan särskilda utredningsmän tillkallats för att verkställa utredning och
avgiva förslag till disposition genom försäljning eller annorledes av sådana
lantförsvaret tillhöriga jordbruksfastigheter, lägerplatser, delar av lägerplatser
eller andra fastigheter, vilka icke vidare kunna anses erforderliga för försvarets
behov, hava dessa utredningsmän, vilka antagit benämningen lantförsvarets
markkommitterade, i skrivelse den 19 oktober 1929 framlagt förslag
rörande den framtida användningen av övningsplatsen Backamo. Kommitterade
hava därvid anfört i huvudsak följande.
Övningsplatsen Backamo vore belägen invid allmänna landsvägen mellan
Ljungskile och Hjärtum cirka 8 km. från Ljungskile järnvägsstation samt
27 km. från Uddevalla. Övningsplatsen, som syntes hava använts för Bohusläns
regementes räkning från 1720-talet, först såsom batalj onsövningsplats
och därefter för hela regementet, hade till en början innehafts på arrende,
men disponerades alltsedan 1860-talet under äganderätt.
Av de i övningsplatsen ingående fastigheterna torde de från respektive
V, mantal Kolbengtseröd nr 1 samt ’/4 mantal Bastebacka nr 1 avsöndrade
lägenheterna motsvara den ursprungliga campementsplatsen. Dessa lägenheter
hade förvärvats av Kungl. Maj:t och kronan genom köpekontrakt den
23 juni 1859, enligt vilket exercisfältet inköpts från Andreas Olsson i Kolbengtseröd,
Olof Svensson i Bastebacka och Mathias Olsson i Kolbengtseröd
mot en köpeskilling av 6,000 riksdaler riksmynt samt under villkor,
bland andra, att säljarna ägde, så länge fältet nyttjades till exercis, att, såsom
dittills skett då vapenövningar icke påginge, fritt begagna betet därstädes,
med undantag endast å den del av fältet, som kunde komma att såsom
lägerplats inhägnas, att kronan finge var som helst å fältet låta upptaga
diken och gropar, uppkasta vallar samt uppföra byggnader m. m.; och
hade säljarna förklarat sig villiga att utan ersättning underkasta sig den förlust
av bete, som kunde uppkomma såväl i nämnda hiinseende som även i
det fall att, vid blivande ständiga eller tillfälliga större truppsamlingar, hela
jordområdet behövde därvid användas. Örn fältet av kronan avyttrades,
skulle säljarnas rättighet till betets begagnande i och med detsamma upphöra.
I enlighet med köpeavtalets bestämmelser hade avgäld för de avsöndrade
lägenheterna fastställts genom länsstyrelsens i Göteborgs och Bohus län utslag
den 27 november 1861. Fastebrev för kronan hade utfärdats av Inlands
Fräkne häradsrätt den 15 januari 1863 (§ 3). Lägenheterna syntes vara
gravationsfria.
Genom brev den 16 april 1880 hade Kungl. Maj:t, med bifall till framlagt
förslag örn åtgärder för utvidgning av Backamo mötesplats, bemyndigat
arméförvaltningen att inköpa hemmanet Vs mantal skatte Spriteröd nr 1,
vilket i avbidan på beslutet förvärvats av Bohusläns regementes officerskår
Kungl. Majus proposition nr 129. 3
och civilstat. Genom köpekontrakt och köpebrev den 24 juni 1880 hade
hemmanet överlåtits på kronan mot en köpeskilling av 10,000 kronor. Säljarna
hade från köpet undantagit gårdens åbyggnader, bestående av boningshus,
ladugårdsbyggnad, redskapshus och spannmålsbod. Lagfart å köpet
hade meddelats kronan vid Inlands Fräkne häradsrätt den 19 juli 1880 (§ 12).
Vid inköpet hade hemmanet besvärats av en del inteckningar för jordupplåtelser
på 49 års tid, vilka inteckningar numera torde sakna betydelse.
Enligt en vattenavledningsförrättning av år 1882 hade hemmanet för uppskattade
1.2 032 hektar av i företaget ingående 6.2253 hektar deltagit i ett
företag avseende sänkning av Grindsjöbäcken och dess grenar inom Grinneröds
och Hjertums socknar. Numera torde icke kunna bliva fråga örn andra
kostnader för företaget än de, som betingades av skyldigheten att deltaga i
anläggningarnas underhåll.
Lägenheten Kläppmossen, avsöndrad från 1/8 mantal Dunnebacken nr 1
i Hjärtums socken, som avsetts till förbättring av skjutbanan, hade inköpts
genom köpeavhandling den 2 juli 1883 mot en köpeskilling av 1,246 kronor
96 öre. A fånget hade kronan erhållit lagfart vid Inlands Torpe häradsrätt
den 4 mars 1884 (§ 1 i lagfartsprotokollet). Enligt ett den 5 juni 1884 utfärdat
gravationsbevis vore lägenheten fri från gravationer. I köpeavhandlingen
hade säljaren, Herman Zetterberg, förbehållit ägaren av ,/8 mantal
Dunnebacken rätt att å de tider vapenövningar icke förekomme å mötesplatsen
begagna den vid gränsskillnaden utmed Olle Peter Anderssons ägor
löpande ägoväg, dock med skyldighet för honom att ensam underhålla vägen.
För skjutbanan hade vidare ett område örn I.0200 hektar av 18 mantal
Dunnebacken nr 1 genom arrendekontrakt av den 10 juli 1892 arrenderats
pa femtio år mot ett årligt arrende av 25 kronor, vilket kontrakt intecknats
den 7 maj 1894. Arrendekontraktet hade efter uppsägning den 15 februari
1923 upphört att gälla.
Genom överlåtelsehandling deli 26 februari 1902 hade av officerskårens
byggnader å Backamo till kronan överlåtits expeditionsbyggnaden och en
av officersbarackerna i fullgott och fullständigt skick mot en löseskilling av
15,676 kronor.
Sedan de på sin tid tillkallade sakkunniga för utredning rörande den
framtida användningen av arméns mötesplatser m. m. (generallöjtnanten
J. G. Björlin och riksdagsmannen Carl Persson i Stallerhult) i yttrande till
statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet hemställt, att utav Bohusläns
regementes officers- och underofficerskårer avgivna anbud å försäljning
till kronan av kårerna tillhöriga byggnader å Backamo icke måtte antagas,
utan kårerna anbefallas att själva utbjuda byggnaderna till försäljning,
samt att, för den händelse mötesplatsen ej skulle kunna användas för militärt
eller annat .statligt ändamål, densamma snarast möjligt måtte försäljas
a offentlig auktion till den högstbjudande för att användas till skogsodling,
ävensom att de kronan tillhöriga byggnaderna å mötesplatsen, vilka icke
lämpligen kunde för lantförsvarets räkning användas å annan plats, måtte
försäljas å offentlig auktion till den högstbjudande, hade Kungl. Majit, som
icke funnit skäl antaga officers- och underofficerskårernas anbud örn inlösen
av byggnaderna, anbefallt arméförvaltningens for t i fika tion sele] tall emen t att
skyndsamt låta genom sakkunniga personer verkställa utredning och avgiva
förslag i fråga örn mötesplatsens framtida användning.
De av fortifikationsdepartementet tillkallade sakkunniga, domänintendenten,
majoren C. M. Ahlund, departementets domäntjänsteman, ryttmästaren B.
Grill och fortifikationsofficeren vid tredje arméfördelningen, kaptenen F.
Bergenstrahle, hade avgivit yttrande till fortifikationsdepartementet den 22
december 1915. För utredningen hade genom distriktslantmätaren J. E.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
Jonsson upprättats en ny karta med beskrivning över mötesplatsen, dagtecknad
den 30 oktober 1914. De sakkunniga bade avslutat värderingen av mötesplatsen
med byggnader vid sammanträde den 18 juni 1915. Enligt värderingsinstrumentet
hade samtliga byggnader å mötesplatsen värderats till
22,305 kronor samt marken på följande sätt: Efterfrågan å mark för byggnadstomter
syntes utesluten, varför ingen markdel borde värderas i sådant
avseende. Med hänsyn till bristen på grustäkter i Bohuslän och då själva
exercisheden — lotterna A och B å den upprättade kartan — utgjordes av
gott grus, hade de sakkunniga ansett, att denna del av mötesplatsen borde
företrädesvis försäljas såsom grustäkt. Lotterna C, D, E och F å kartan syntes
icke lämpa sig till annat än jordbruk eller skogsodling. Lotterna C och D
hade fordom delvis varit odlade. Lotterna E och F utgjordes huvudsakligast
av mossmarker. Värdena för de olika områdena hade upptagits på följande
sätt:
|
|
|
|
| Värde för |
|
| |||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| |
|
|
| L | otter | jordbruk eller | grustäkt | kronor | |||
|
|
|
|
| kronor |
|
|
|
| |
A. | 39.6440 | hektar | å | 2,000 kr......................... |
| _ | 79,280 | _ |
|
|
B. | 5.2000 | )) | » | 2.000 » ........................ | — | — | 10.400 | — | 89,680 | _ |
C. | 19.3000 |
| » | 200 » ....................... | 3,860 | — |
|
|
|
|
D. | 1.9000 | » | » | 200 » ........................ | 380 | — |
|
|
|
|
E. | 22.7000 | » | )> | 75 » ........................ | 1,702 | 50 |
|
|
|
|
F. | 9.5500 | » | » | 75 » ........................ | 716 | 25 | — | — | 6.658 | 75 |
Summa för all mark kronor 96,338 | 75
De sakkunniga hade mottagit åtskilliga anbud och funnit sig böra förorda
dels ett i skrivelse den 8 december 1915 av Göteborgs och Bohus läns
landsting avgivet anbud å 39,925 kronor, avseende lotterna C, E och F samt
viss del av lotten B ävensom flertalet av de å mötesplatsen belägna, i anbudet
närmare angivna byggnaderna, varvid köpeskillingen dock skulle minskas
med 130 kronor per hektar för den del av ägolotten B, som icke skulle
ingå i köpet, och dels ett den 9 december 1914 av Carl Andersson i Backamo
avgivet anbud örn 400 kronor å ägolotten D enligt kartan.
Till de sakkunniga hade vidare överlämnats en den 16 juni 1915 dagtecknad
framställning till arméförvaltningen från järnvägsstyrelsen, i vilken
styrelsen — under framhållande att styrelsen, som för nya samt för utvidgningar
och underhåll av äldre bangårdsanläggningar och bansträckor vore i
behov av stora kvantiteter ballastgrus, länge haft sin uppmärksamhet fästad
på att gott och betydande mängder sådant grus vore till finnandes å den
grusås, som förut använts till lägerplats och exercished vid Backamo —
anhållit, att sådana åtgärder icke måtte vidtagas, att möjligheterna för styrelsen
att komma i besittning av de delar av åsen, som lämpade sig för
grusavverkning, försvårades eller att sådana dispositioner vidtoges, att statsverket
kunde komma att få vidkännas merutgifter, som kunnat undvikas, örn
marken direkt överlåtits från en gren av statsförvaltningen till en annan.
De områden styrelsen i första hand önskade komma i besittning av hade
angivits å en vid skrivelsen fogad karta. (Dessa motsvarade lotterna A och
B på de sakkunnigas karta.) De sakkunniga hade förhandlat med järnvägsstyrelsen
örn överlåtelse av området, men enighet hade icke kunnat uppnås
örn priset. Järnvägsstyrelsen hade slutligen i skrivelse till de sakkunniga
o
Kungl. Majus proposition nr 129.
den 23 november 1915 hemstad!;, att det måtte tagas i övervägande, huruvida
icke området, med hänsyn till att det redan tillhörde kronan, skulle
kunna överlåtas till statens järnvägar utan någon direkt kostnad för dessa.
Skulle området kontant betalas, hade priset synts icke böra sättas högre,
än vad som erhållits vid försäljning av motsvarande mark vid Backamo till
enskilda.
I sitt yttrande till fortifikationsdepartementet hade de sakkunniga framhållit,
att överlåtelse till järnvägsstyrelsen av området icke borde ske, utan
att lantförsvaret gottgjordes, men att det däremot vore lämpligt, att styrelsen
bereddes tillfälle att förvärva grustäkten, innan den utbjödes till enskild
spekulation, varvid betalningen borde ske efter värderingen av 2,000 kronor
jaer hektar. Därest detta pris syntes styrelsen för dyrt, varigenom försäljning
måhända ej skulle komma att ske, borde lantförsvaret icke avhända sig
området utan tillsvidare bibehålla det under sin egen förvaltning för att
framdeles, då spekulanter eventuellt anmälde sig, försälja detsamma i sin
helhet eller i flera poster. Då icke några byggnader avsåges att bibehållas
å området, ej heller något annat, som tarvade underhållskostnader, syntes
detsammas framtida förvaltning icke behöva draga några som helst omkostnader
under den tid det bibehölles i lantförsvarets ägo. De byggnader,
som landstinget icke önskade inköpa, hade ansetts böra försäljas på offentlig
auktion.
Arméförvaltningens fortifikationsdepartement hade avgivit utlåtande i
ärendet till Kungl. Majit den 8 april 1916 samt därvid, på anförda skäl,
hemställt, bland annat, att Kungl. Majit måtte, efter riksdagens hörande i
erforderliga delar, dels, med antagande av det utav Göteborgs och Bohus
läns landsting avgivna anbudet, bemyndiga departementet att å kronans
vägnar upprätta kontrakt örn försäljningen till landstinget, dels bemyndiga
departementet att försälja det med D betecknade området för 400 kronor,
dels föreskriva, att det med A å kartan betecknade området örn 39.64 4 0
hektar jämte 3.5 9 68 hektar av området litt. B finge mot ett vederlag till
lantförsvaret av 86,480 kronor överlämnas till järnvägsstyrelsen, med bemyndigande
dock för departementet att, därest järnvägsstyrelsen ej för
nämnda belopp övertoge områdena, försälja desamma till annan eller andra
för ett pris av 2,000 kronor för hektar och i avvaktan å sådan försäljning
låta utnyttja områdena såsom landnings- och startplats vid flygövningar för
försvarets räkning, dels ock bemyndiga fortifikationsdepartementet att låta å
offentlig auktion till den högstbjudande försälja de å Backamo befintliga,
kronan tillhöriga byggnader, vilka icke inginge i det av landstinget avgivna
anbudet.
Efter erhållen remiss hade järnvägsstyrelsen i utlåtande den 23 juni 1916
framhållit, att av verkställd utredning framgått, att erforderliga anordningar
för grusets utvinning från ett grustag å Backamo bleve förenade med stora
utgifter, särskilt för en 4.7 7 km. lång spåranläggning mellan Svenshögen
station och Backamo. Det vore därför föga sannolikt, att, såsom fortifikationsdepartementet
ansett, någon annan än järnvägen kunde ekonomiskt
utnyttja grustaget såsom sådant. Med hänsyn härtill och då det här icke
vore fråga örn att avhända statsverket någon egendom utan endast att överföra
ett staten tillhörigt område från ett ämbetsverks förvaltning till ett
annat, hade det synts styrelsen mindre lämpligt, att några kontanta medel
utbetalades av det ena verket till det andra. Styrelsen hade därför hemställt,
att området måtte kostnadsfritt stiillas till dess förfogande. Därest likväl
Kungl. Majit skulle anse, att ersättning borde utgå, hade styrelsen föreslagit,
att området icke borde betalas med högre pris per hektar än det, som lands
-
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
tinget förklarat sig villigt utgiva för elen del av mötesplatsen, landstinget
önskade förvärva.
I skrivelse till Kungl. Majit den 6 december 1916 bade vidare cliefen för
Bohusläns regemente, bland annat, anfört, att erfarenheten angående ställningskrigets
ökade betydelse medfört, att större uppmärksamhet däråt måste
ägnas även under fredsövningar. Att i närmaste trakten av Uddevalla utföra
övningar i ställningskrig hade stött på svårigheter. På grund av vid överlåtelsen
av regementets övningsfält uppsatta villkor, innefattande förbud att
därstädes företaga grävningar, hade detsamma ej kunnat användas för dydika
övningar. Annan lämplig terräng i förläggningsortens närhet kunde ej heller
anskaffas för rimlig kostnad. Jordmånen i trakten utgjordes för övrigt i
regel av styv lera, vilket onödigt försvårade fältarbetens utförande, varjämte
berggrund oftast omöjliggjorde grävningar till större djup. Under det då
gångna utbildningsåret hade därför bataljoner och skolkompanier förftyttats
till regementets gamla övningsplats Backamo, där tillfälle erbjudits att under
gynnsamma förhållanden företaga övningar i ställningskrig. Enär regementet
genom övningsplatsens försäljning ställdes inför utsikten att berövas all
möjlighet att på ett fältmässigt sätt utföra övningar omfattande ställningskriget,
hade regementschefen hemställt, att försäljning ej måtte komma till
stånd.
I häröver den 7 december 1916 avgivet utlåtande hade chefen för tredje
arméfördelningen hemställt, att Kungl. Majit måtte förordna, att en fullständig
utredning av frågan angående anskaffning för Bohusläns regementes
räkning av för övningar i ställningskrig lämplig terräng skulle ske och —
för den händelse mötesplatsen Backamo därvid skulle befinnas vara den
lämpligaste platsen — i vad mån mark och byggnader likvisst skulle kunna
utan olägenhet avstås till försäljning, samt att möjligen föreliggande förslag
angående försäljning av kronans mark eller byggnader å Backamo icke måtte
tillsvidare föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.
Inspektören för infanteriet hade anslutit sig till vad regementschefen och
arméfördelningschefen anfört samt tillika såsom sin mening uttalat, att med
beslut örn försäljning av Backamo borde anstå, till dess sådan utredning
i frågan förelåge, att därav otvetydigt framginge, huruvida Backamo eller
del därav borde för kronans räkning och militära ändamål bibehållas.
Sedermera syntes flertalet å Backamo befintliga byggnader hava bortflyttats
eller försålts, men i övrigt hade icke några åtgärder vidtagits för
mötesplatsens disposition för militära eller andra ändamål.
Sedan fortifikationsdepartementet på markkommitterades begäran infordrat
uppgifter rörande den nuvarande användningen av Backamo, hade befälhavaren
för Bohusläns regemente i en till kommitterade överlämnad skrivelse
av den 14 augusti 1928 anfört, bland annat, följande: Kronan ägde på Backamo
för närvarande tre baracker, därav en äldre, samt ett förutvarande sjukhus.
För underhåll av byggnaderna hade de senaste åren disponerats ett
årligt anslag av 500 kronor. Tillsyningsmannen på Backamo uppbure dessutom
ett ärligt arvode av 234 kronor jämte dyrtidstillägg. Inkomsterna för
kronan utgjordes av årsarrendena för de utarrenderade områdena, vilka enligt
nu gällande kontrakt uppginge till 137 kronor. Detta belopp torde
kunna höjas något. Härtill komme ersättning för betesrätten inom det
gamla lägerområdet, utgörande 40 ä 50 kronor per år, samt försäljning av
skog, som visserligen icke kunde i större utsträckning ske varje år, men
som t. ex. senaste år inbragt 1,120 kronor. Enär exercisfältet i Uddevalla
vore mindre gynnsamt och övningsterrängen däromkring överallt tämligen
likartad, med branta, delvis kala berg och däremellan belägen sumpig skogs
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 129. 7
terräng, erbjöde det stora svårigheter att finna för övningar lämplig och
framkomlig (beträdbar) terräng av önskvärd omväxling. Sådan funnes däremot,
mera påminnande örn vanlig mellansvensk terräng, vid Backamo, varför också
regementets övningar vid upprepade tillfällen varje år förlädes dit. Sålunda
förlädes »övningsbataljonen» dit i regel två gånger årligen omkring 6 ä 8
dagar, vidare understundom enstaka kompanier, ävensom då och då regementets
skolor för fast anställt manskap. Avståndet från Uddevalla till
Backamo vore 27 km., således en lämplig dagsmarsch. Genom nu befintliga
anordningar i kronans ägo funnes lämplig inkvarteringsmöjlighet för såväl
befäl och trupp som hästar. Extra kostnader för dylik förläggning vore
så gott som inga. Skulle däremot en liknande förläggning ordnas på annan,
kronan icke tillhörig mark, tillkomme utgifter för kvarter- eller bivackplats,
inkvartering av staber och inspekterande, eventuellt markskadeersättning
samt dessutom ökade kostnader för halm (som nu kunde förvaras för flera
tillfällen), ved, stallutrymme och dylikt. Såsom landningsplats för flygplan
lämpade sig Backamo synnerligen väl och torde vara en av de få platser
inom Bohuslän, som ägnade sig härför. Sedan förutvarande Västgöta regemente
numera indragits, hade Bohusläns regemente icke något annat truppförband
i sådan närhet, att gemensamma övningar kunde komma till stånd
vid andra tillfällen än då arméfördelnings- eller större fälttjänstövningar
ägde rum, vilket torde medföra, att regementet hädanefter Ange än mera
anledning att förlägga sina övningar till Backamo, även under de årliga
regements- och repetitionsövningarna. Byggnaderna på Backamo foges delvis
ofta i anspråk vid tillfälliga förläggningar. Den äldre baracken disponerades
för uppställning av diverse fordon, för vilka utrymme icke funnes i
Uddevalla, varest sådant icke utan avsevärda kostnader för nybyggnadsarbeten
kunde åstadkommas. En eventuell försäljning av Backamo, som
föga torde lämpa sig för annat än skogsodling, syntes icke kunna inbringa
statskassan något större belopp, i synnerhet örn de utgifter, som därmed
skulle förorsakas kronan på andra områden av förvaltningen, frånräknades.
Av det anförda framginge sålunda den betydelse, Backamo fortfarande ägde
för regementets övningar, framför allt för dess fältmässiga utbildning.
Möjligheten att dit kunna förlägga skolor och truppförband för sådana tillämpningsövningar,
som krävde omväxlande och åtminstone för manskapet förut
obekant terräng, kunde svårligen uppskattas i pengar. Regementsbefälliavaren
hemställde därför, att, då frågan om den framtida dispositionen av regementets
förutvarande övningsplats Backamo toges under omprövning, densamma
såsom fortfarande erforderlig för försvarets behov måtte tillsvidare, så länge
detta förhållande ägde bestånd, bibehållas under regementets förvaltning
och vård såsom en synnerligen önskvärd tillgång för befordrande av dess
fältduglighet.
Chefen för västra arméfördelningen hade instämt i vad regementsbefälhavaren
sålunda anfört.
Sedan härefter kommitterade begärt närmare upplysningar rörande de
smärre jordområden, vilka för det dåvarande vore utarrenderade, hade regementsbefälhavaren
i skrivelse till kommitterade den 28 november 1928 meddelat,
att följande jordområden vore utarrenderade:
8 Kungl. Majus proposition nr 129.
Nr å | Areal kvm. | Arrendatorns namn | Arrendeavgift kronor |
i | ISO | Johan Hofstedt................. | 1 1 — |
2 | 6,500 | Emil Olsson........... | 25 | — |
3 | 1.450 | Leon. Johansson-Eld..... | 5 — |
4 | 330 | J. A. Wadman .............. | 5 - |
5 | 3,800 | Carl Andersson............ | 15 — |
6 | 1,450 | Ingegerd Johansson................ | O j — |
7 a | 16,800 | Edvin Johansson ........... | 50 1 — |
7b | 2,400 | Densamme ............ | i'' ~ |
7c | 7,580 | Densamme ................. | 15 1 — |
8 | 1,030 | Maria Forsberg............ | 10 — |
9 | 610 | Mathilda Ekström | 2 _ |
10 | 360 | Emanuel Lindell ................................................ | 3 1 — |
Tillika hade överlämnats en kartskiss över mötesplatsen, varå de olika
områdena upptagits, samt det formulär till arrendekontrakt, som i allmänhet
använts vid upplåtelserna.
Kommitterade hade därefter liänvänt sig dels till järnvägsstyrelsen och
dels till Göteborgs och Bohus läns landsting med anhållan örn upplysning,
huruvida något intresse alltjämt förelåge från deras sida för förvärv av markområden
å Backamo. I skrivelse till kommitterade den 21 november 1928
hade emellertid järnvägsstyrelsen meddelat, att styrelsen icke numera ansåge
sig böra ifrågasätta förvärvande för statens järnvägars räkning av grusförekomsten
å Backamo. Genom protokollsutdrag av den 6 juni 1929 hade
vidare Göteborgs och Bohus läns landstings förvaltningsutskotts sjukvårdsavdelning
_ meddelat, att, då tuberkulossjukvårdsfrågan inom landstingsområdet
delvis lösts och i övrigt vore på väg att lösas efter i vissa avseenden
andra linjer än som tänkts, då frågan om förvärvande av sjukhusområdet å
Backamo senast varit på tal, landstinget, så vitt nu kunde förutses, icke
vore för sjukvårdsändamål i behov av något område av platsen i fråga.
På förfrågan hade däremot vägstyrelsen i Inlands Fräkne härad meddelat,
att väghållningsdistriktet hade intresse av att för grustäkt förvärva ett
område av mötesplatsen.
För att bilda sig en uppfattning örn mötesplatsens betydelse och behövlighet
för Bohusläns regemente samt möjligheterna för dess försäljning hade
kommitterade den 12 juni 1929 avlagt besök vid regementets övningsplats i
Uddevalla samt å Backamo.
Beträffande övningsplatsen vid Uddevalla hade kommitterade funnit de
anmärkningar, som framställts mot densamma från regementsbefälhavarens
sida, i stort sett befogade. Övningsplatsen skulle dock få större värde, örn
dels områdena vid dess norra ända vid Stora Svartebäcken kunde förvärvas^
dels exercisfältet kunde utvidgas genom inköp av en del smärre områden
vid Baggeby i närheten av kasernen.
Då kommitterade vid besöket å Backamo kommit till den uppfattningen,
att en flygplats skulle utan nämnvärda kostnader kunna inrättas
därstädes, hade kommitterade hos flygstyrelsen förfrågat sig rörande lämpligheten
härav.
Efter undersökning å platsen hade flygstyrelsen i skrivelse till kommitterade
den 30 juli 1929 hemställt, att nyttjanderätten av ett å en skrivelsen
bifogad kopia av karta över Backamo med rött angivet område måtte överlåtas
till styrelsen såsom flygfält, enär tillgången på användbara flygplatser
i västra Sverige vore mycket ringa och tillgång till dylika platser i alla
Kungl. Maj:ts proposition nr I''2(J. 9
delar av Sverige vore ett oavvisligt krav för flygvapnets krigsberedskap och
övningar. Styrelsen hade även vissa anmärkningar att framställa mot två
ifrågasatta försäljningar av områden å mötesplatsen, till vilka anmärkningar
kommitterade skulle återkomma i annat sammanhang. På förfrågan av kommitterade
hade flygstyrelsen i skrivelse den 7 augusti 1929 förklarat sig för
sin del icke hava något att erinra emot att hela det å kartan med A betecknade
området, med undantag av de områden, som skulle försäljas, överlämnades
till styrelsens förvaltning. Härigenom skulle nämligen vinnas den
fördelen, att det område, som ställdes till styrelsens förfogande, utgjorde
en för sig bestående fastighet — lägenheten Kolbengtseröd 1® — varför
någon lantmäteriförrättning för dess avskiljande icke komme att erfordras.
Dessutom finge styrelsen i sin hand att förebygga, att för flygningen
hindrande skog uppvuxe å lägenheten sydväst örn själva flygfältet.
Mot ett överlämnande till flygstyrelsen av vad som kunde återstå av lägenheten
Kolbengtseröd l9 efter de försäljningar, som nedan föresloges, hade
kommitterade icke något att erinra.
I förenämnda skrivelse den 28 november 1928 hade regementsbefälhavaren,
med anledning av från kommitterades sida ifrågasatt försäljning av de utarrenderade
lotterna, anfört, att, då övningsplatsen för regementets utbildning
vore av synnerligt värde, densamma icke — åtminstone icke i nämnvärd
mån — borde minskas, enär öyningsmöjligheterna därigenom i motsvarande
grad komme att beskäras. A andra sidan måste medgivas, att ett
avskiljande av vissa av de för närvarande utarrenderade små jordområdena
givetvis icke kunde medföra några större olägenheter, då desamma redan
vore inhägnade, odlade till trädgård eller åker och till och med i ett par
fall delvis bebyggda. De områden, som sålunda syntes utan alltför stor
olägenhet kunna avyttras, vore de på kartskissen med nr 1, 2, 3, 4, 9, 10
och 11 betecknade. Vid ett bedömande härav syntes emellertid även böra
tagas under övervägande, vad ur lantmäterisynpunkt härvid kunde vara att
andraga. Övriga bortarrenderade jordlotter borde icke lämpligen avyttras,
då därigenom de nuvarande, ur terrängsynpunkt naturliga gränserna skulle
komma att på ett mindre tilltalande sätt rubbas.
Så vitt kommitterade kunnat finna, talade sociala synpunkter i hög grad
för att samtliga arrendatorer av ifrågavarande områden bereddes tillfälle att
med äganderätt förvärva de områden, de nu innehade. För att erhålla en
i många fall välbehövlig utökning av de olika lägenheterna ävensom åstadkomma
en bättre avgränsning av det område, kronan komme att behålla,
ansäge kommitterade, att intagorna borde utökas till de ungefärliga gränser,
som angivits å det vid utredningen fogade exemplaret av den av A. Busck
år 1889 upprättade kartan över Backamo. Kommitterade holle före, att med
områdena 7 a, 7 b och 7 c även borde försäljas hela den kringliggande mossmarken,
som en gång utgjort skjutbana för regementet och som numera icke
torde vara av något större värde ur militär synpunkt. Efter dessa jämkningar
i de till försäljning avsedda områdena syntes fältet erhålla en så pass
tillfredsställande avgränsning, att något hinder icke borde möta mot försäljning
liven av de lägenheter, vilka regementsbefälhavaren ansett böra bibehållas.
Kommitterade hade från vederbörande arrendatorer infordrat anbud å de
områden, som eldigt det ovan anförda kunde komma i fråga till försäljning.
De avgivna anbuden motsvarade endast undantagsvis det efter 5 procent
kapitaliserade värdet av det nuvarande arrendet, men icke förty ansåge kommitterade
de erbjudna köpeskillingarna i regel fullt skäliga på grund av
markens ringa värde för jordbruksändamål. Med vissa jiimkningar i de erbjudna
beloppen, för att erhålla ensartade priser på likvärdig mark, ansåge
10 Kungl. Majus proposition nr 129.
kommitterade, att försäljning borde kunna ske i enlighet med vad nedanstående
tablå utvisade:
Ägofigur nr | Ungefärlig areal kvm. | Köpare | Kronor | Summa kronor | Nuvarande | |
3 | 150 | Johan Hofstedt.................. |
|
|
| 1 Kr. 1:—. |
1 a | 230 | Densamme ..................... | > c:a 0.08 | 30 | _ | \ Utvidgning. |
2 | 6,500 | Emil Olsson ..................... | 0.05 | 325 | — | Kr. 25:—. |
2a | 1,800 | Densamme ..................... | 0.04 | 72 | — | Utvidgning. |
3 | 1.450 | Leonard Johansson-Eld ...... | 0.05 | 70 | — | Kr. 5: —. |
4 | 330 | J. A. Wadman .................. | 0.05 | 18 | — | » 5: —. |
4 a | 6,000 | Densamme ..................... | 0.02 | 120 | — | Utvidgning. |
5 | 3,800 | Carl Andersson.................. | 0.05 | 190 | — | Kr. 15: —. |
5 a | 10,000 | Densamme ..................... | 0.0 4 | 400 | — | Utvidgning. |
6 | 1,450 | Ingegerd Johansson............ | c:a 0.10 | 150 | — | Kr. 5: —. |
6 a | 4.000 | Densamma ..................... | 0.0K | 320 | — | Utvidgning. |
7a | 16,800 | Edvin Johansson ............... | 0.03 | 504 | — | Kr. 50:—. |
7b | 2,400 | Densamme . ................. | 0.03 | 72 | — | » 1: —. |
7 c | 7,580 | Densamme ............ | 0.03 | 227 | 40 | » 15: —. |
7 d | 300.000 | Densamme ..................... | 0-002 | 600 | — | Mosse. |
8 | 1.030 | Maria Forsberg.................. | O.io | 103 | — | Kr. 10:—. |
8 a | 470 | Densamma ..................... | O.io | 47 | — | Utvidgning. |
9 | 610 | Emanuel Mattsson ............ | 0.05 | 30 | 50 | Kr. 2: —. |
10 | 360 | Emanuel Lindell ...... | 0.04 | 14 | 40 | » 3: —. |
10 a | o.OOO | Densamme ..................... | 0.03 | 90 |
| Utvidgning. |
10 b | 3,000 | Densamme ..................... | 0.03 | 90 |
| » |
Vid uppgörande av förslaget hade kommitterade tagit hänsyn till den av
flygstyrelsen såsom önskvärd betecknade minskningen av det ägofiguren nr 2
angränsande området. Vad beträffade området nr 4 a, ansåge kommitterade ett
så lågt pris som 0.0 2 kronor per kvm. möjligt endast för sänkan intill övningsplatsens
gräns. Önskade Wadman inköpa ytterligare mark utöver den
å kartan angivna, borde han betala samma pris som vägstyrelsen för grustaget
eller 30 öre per kvm. Beträffande området nr 6 a borde iakttagas,
att förefintliga gropar betraktades såsom impediment och icke upptoges till
något värde. Området nr 9, som icke kunde bilda en för sig bestående
fastighet, hade kommitterade ansett böra försäljas till ägaren av angränsande
mark. Vid försäljning av områdena nr 10, 10 a och 10 b borde iakttagas,
att å den blivande fastigheten lades det servitutet, att byggnader eller andra
för flygning hindrande föremål icke finge uppföras å området, och hade
priset med hänsyn härtill nedsatts med ett öre per kvm. Försäljningsbeloppen
vore beräknade med hänsyn till att köparna ensamma skulle gälda
avstycknings- samt eventuella sammanläggnings- och lagfartskostnader. Då
en del av köparna torde hava svårt för att på en gång komma ut även med de
jämförelsevis obetydliga belopp, varom här vore fråga, syntes de, vilka önskade
begagna sig därav, böra erhålla rättighet att gälda köpeskillingarna under
loppet av tio år mot inteckningssäkerhet för ogulden köpeskilling för utestående
belopp samt mot erläggande av 5 procent ränta därå.
Vidare hade ordföranden i Inlands Fräkne härads vägstyrelse med skrivelse
den 6 september 1929 till kommitterade överlämnat protokoll, hållet
vid sammanträde med vägstyrelsen och ombud för samtliga socknar i häradet
den 5 september 1929. Enligt protokollet hade enhälligt beslutats att
till markkommitterade ingå med anbud örn inköp för grustäkt av cirka två
hektar av Backamo å den plats, som vid kommitterades besök utvisats av
vägstyrelsen (området hade ungefärligen utlagts å den utredningen bifogade
11
Kungl, Majus proposition nr 12D.
kartan) emot ett pris av 3,000 kronor per liektar, i vilket pris fri väg, vartill
gamla vägen vid mötesplatsens sydöstra gräns lämpligen kunde användas,
till och från grustäkten skulle ingå. Kostnaderna för områdets avstyckning
skulle bestridas av vägkassan. Köpeskillingen skulle erläggas
under loppet av tio år med yi0 årligen och med skyldighet för väghållningsdistriktet
att gälda 5 procent ränta å oguldet belopp.
Då Backamo för grustäkt på sin tid värderats till 2,000 kronor per
hektar, måste det erbjudna priset anses fördelaktigt. Ej heller mot övriga
villkor hade kommitterade något att erinra. Försäljningen torde icke innebära
något hinder för flygfältets utnyttjande.
Yidkommande sättet för försäljningarnas genomförande finge kommitterade
framhålla, att de områden, det här gällde, vore så pass obetydliga och
av så ringa värde, att en närmare bestämning av deras areal och gränser
icke syntes erforderlig för ett försäljningsbeslut. De smärre jämkningar i
de nu föreslagna avgränsningarna av desamma, som av olika skäl eventuellt
kunde erfordras, torde kunna företagas vid vederbörlig avstyckningsförrättning
samt köpekontrakt upprättas och köpeskillingarna definitivt bestämmas
först efter det områdenas areal blivit bestämd vid nämnda förrättning. I
sammanhang härmed torde ock köparna böra meddela, huruvida de önskade
gälda köpeskillingen kontant eller under tio år.
Återstoden av mötesplatsen, innefattande huvuddelen av ägorna till 1/8
mantal Spriteröd nr 1 samt lägenheten Bastebacka 112, inneliölle det forna
lägerområdet med de tre barackerna och sjukhuset, en del av exercisplatsen
med regementets minnessten samt sluttningarna ned mot Grinnerödssjön.
Området omfattade en hel del vackra partier och torde möjligen en gång
kunna bliva föremål för efterfrågan såsom tomtmark. För närvarande syntes
det dock icke kunna med någon fördel realiseras vare sig för tomt- eller
jordbruksändamål. Då härtill bomme, att tillgång till de kvarstående byggnaderna
inom området torde vara av värde både för regementet och flygvapnet,
ansåge kommitterade, att några åtgärder för försäljning av området
och byggnaderna för närvarande icke borde vidtagas, utan att detta tillsvidare
borde stå till regementets disposition. Skulle i framtiden området
visa sig erforderligt för något allmänt ändamål eller tillfälle yppa sig till
en fördelaktig försäljning, syntes emellertid den nuvarande dispositionen
av området böra upphöra.
Beträffande användningen av inflytande försäljningsmedel finge kommitterade,
med anledning av sina iakttagelser å övningsfältet vid Uddevalla,
framhålla, att därest tillräckliga skäl ansåges föreligga för utvidgningen av
detta övningsfält på föreslaget sätt, syntes medel härtill i viss utsträckning
kunna erhållas, örn nämnda försäljningsmedel reserverades för inköpen i
fråga. I annat fall borde dessa medel tillgodoföras lantförsvarets fond för
byggnader och andra försvarsändamål.
Under åberopande av det anförda föresloge kommitterade,
dels att de å den skrivelsen vidfogade kartan med. nr 1, 1 a, 2, 2 a, 3, 4,
4 a, 5, 5 a, (i, 6 a, 7 a, 7 b, 7 c, 7 d, 8, 8 a, 9, 10, 10 a och 10 b betecknade
områdana försåldes, områdena nr 10, 10 a och 10 b med servitut till förmån
för lägenheten Kolbengtseröd 1 9, att för flygning hinderlig bebyggelse av vad
slag det vara månde icke därstädes finge förekomma, till de personer och
till de priser per kvm., som ovan angivits, under villkor, bland andra, att
vid blivande avstyckningar de jämkningar i områdenas gränser, som då
kunde finnas nödiga, finge vidtagas, att köparna ensamma skulle gälda avstveknings-,
eventuella sammanläggnings- och lagfartskostnaderna, att de
köpare, som så önskade, ägde gälda köpeskillingarna under loppet av tio
år med en tiondel örn året med skyldighet att avlämna inteckningssäkerhet
12 Kungl. Majus proposition nr 129.
för ogulden köpeskilling för utestående belopp samt erlägga 5 procent årlig
ränta därå,
dels att ett område örn cirka två hektar, till sitt läge ungefärligen angivet
å ovanberörda karta, försåldes såsom grustag till Inlands Fräkne
härads väghållningsdistrikt mot en köpeskilling, beräknad efter 3,000 kronor
per hektar, jämte fri väg till grustaget invid övningsplatsens sydöstra gräns
och under villkor, bland andra, att avstycknings- och lagfartskostnaderna
skulle gäldas av de väghållningsskyldige ensamma, att köpeskillingen finge
erläggas under loppet av tio år med en tiondel årligen, med skyldighet för
köparen att gälda 5 procent årlig ränta å oguldet belopp,
dels att genom ovanberörda försäljningar inflytande medel skulle, därest
de icke funnes böra reserveras för inköp av mark till utvidgning av övningsfältet
vid Uddevalla, tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader och
andra försvarsändamål,
dels att återstoden av lägenheten Kolbengtseröd l9 ställdes under flygstyrelsens
vård och förvaltning för att i erforderlig omfattning iordningställas
såsom flygfält,
dels ock att återstoden av mötesplatsen, omfattande icke försålda ägor
till 7g mantal Spriteröd nr 1 och lägenheten Bastebacka 112 med kvarstående
byggnader, tillsvidare bibehölles för Bohusläns regemente.
Sedan arméförvaltningens fortifikationsdepartement anbefallts att avgiva
utlåtande över markkommitterades förslag, infordrade departementet yttranden
i ämnet från chefen för Bohusläns regemente samt chefen för västra
arméfördelningen. Med hänsyn till innehållet i dessa yttranden beslöt fortifikationsdepartementet
att uppdraga åt arméförvaltningens domäntjänsteman
att verkställa vissa utredningar på platsen. Domäntjänstemannen har därefter
den 15 januari 1930 till fortifikationsdepartementet avgivit utlåtande i
ämnet, varmed tillika överlämnats ett av honom jämte godsägaren Gustaf
Schiller — den sistnämnde biträde åt vederbörande domänintendent vid
saluvärdering av kronoegendomar i länet — den 14 i samma månad upprättat
värderingsinstrument beträffande de områden, som av markkommitterade
föreslagits att försäljas.
Chefen för Bohusläns regemente har anfört i huvudsak följande.
Regementschefen kunde icke instämma i markkommitterades uppfattning,
att efter av dem föreslagna jämkningar i de till försäljning avsedda områdena
övningsfältet skulle erhålla en så pass tillfredsställande avgränsning, att
något hinder icke borde möta mot en försäljning även av de områden, vilka
av regementsbefälhavaren ansetts böra bibehållas.
Emot en försäljning enligt av markkommitterade ifrågasatta villkor av de
med nr 1, 2, 3, 4, 7 a, 7 b, 7 c, 7 d och 10 betecknade områdena hade regementschefen
intet att erinra; dock syntes priset för området nr 4 oskäligt
lågt (innehavaren hade också själv erbjudit ett högre pris), varjämte köpeskillingarna
för områdena nr 1, 3, 4 och 10 vore så små, att inbetalningarna
borde kunna ske på en gång.
En försäljning av områdena nr 1 a, 2 a, 4 a, 10 a och 10 b tillgodosåge
endast rent privata förvärvsintressen och påkallades på intet sätt av något
behov att bättre avgränsa de därav berörda områdena, utan inskränkte
tvärtom på ett ofördelaktigt sätt den mark, som avsåges att bibehållas för
försvarets räkning. Försäljning av dessa områden avstyrktes därför.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
Vidare avstyrktes försäljning av områdena nr 5, 5 a, 6 oell 6 a, enär dessa
på ett naturligt sätt hörde samman med den terräng, som under övningar
kunde användas.
Likaså avstyrktes försäljning av områdena nr 8 och 8 a. Dessa utgjorde
nämligen en liten fyrkant, som sköte in i det förutvarande lägerområdet
och inkräktade ofördelaktigt på en eljest lämplig uppställningsplats.
Vad anginge området nr 9, medförde det visserligen icke någon större
olägenhet att avyttra detsamma, men då nuvarande arrendatorn tydligen
icke hade någon större åtrå efter det och en försäljning skulle inbringa
allenast 30 kronor 50 öre, avstyrktes denna försäljning........
Härjämte borde ytterligare betonas, att sådana inskränkningar i övningsterrängen,
som vore föreslagna genom ett avskiljande just inom den smalaste
delen av övningsområdet av ägofigurerna nr 1 a, 4 a, 9, 10 a och 10 b,
skulle verka synnerligen menligt för rörelsefriheten, särskilt som dessa områden
i privat ägo helt säkert skulle komma att i en nära framtid upp
Frågan
ställde sig däremot i någon män annorlunda, då det gällde försäljning
av omkring två hektar såsom grustag till Inlands Fräkne härads
väghållningsdistrikt. Detta område syntes även framdeles kunna användas
under militära övningar. Något annat vore därför icke att erinra emot denna
försäljning, än att området skulle sa utstakas, att gränsen i sydost komme
att sammanfalla med kronans därvarande gräns intill Bastebacka ägor.
Beträffande iordningställande av flygfält och ett överlämnande för detta
ändamål till flygstyrelsens förvaltning av det härför ifrågasatta området hade
regementschefen intet att erinra, då tillgången på flygfält även vöre ett angeläget
försvarsintresse och de härför nödvändiga anordningarna icke syntes
behöva alltför mycket inkräkta på regementets rörelsefrihet under övningar
på Backamo.
Chefen för västra arméfördelningen har till alla delar instämt i regementschefens
yttrande.
Arméförvaltningens domäntjänsteman har i ärendet yttrat bland annat:
Ehuru det vid denna försäljning gällde jämförelsevis obetydliga värden,
ansåge domäntjänstemannen sig dock böra framhålla, att de av markkommitterade
åsätta jordvärdena i de flesta fall avsevärt understege det kapitaliserade
värdet efter 5 % av de nuvarande arrendeavgifterna. En försäljning
till de föreslagna värdena skulle alltså innebära en förlust för staten. Arrendeavgifterna
utgjorde sammanlagt 137 kronor. Det kapitaliserade värdet av
dessa bleve alltså 2,740 kronor. Summan av de av markkommitterade åsätta
värdena å de utarrenderade områdena (utom utvidgningarna) vöre 1,734 kronor
30 öre. Den nya värdering, som ägt rum den 14 januari 1930, hade
givit ett resultat, som i de flesta fall innebure åtskilligt högre värden än de
av markkommitterade åsätta. Summan av värdena enligt nyvärderingen
vore 2,662 kronor, vilket obetydligt understege det kapitaliserade värdet av
arrendeavgifterna. . .
Mossen (området nr 7 d) syntes vara en torvmosse. Visserligen vöre värdet
av en sådan för närvarande, då kolpriserna vore låga, mycket ringa, men
det torde icke vara uteslutet, att den i en framtid kunde bliva värdefull.
Dessutom torde värdet av skottvallarnas grus och sand mer än väl täcka
den föreslagna köpeskillingen av 600 kronor. Att sälja den till ett så lågt
pria som 20 kronor per heldar kunde under inga omständigheter tillstyrkas,
så mycket mer som en del av mossen fortfarande tjänade regementet såsom
14
Kungl. Majus proposition nr 129.
fältskjutningsterräng. Visserligen hade regementschefen förklarat sig kunna
avsta den till försäljning, men det vöre helt naturligt med tanke på att
kronan skulle få^ skalig ersättning och möjligheterna till förvärvande av
ovmngsmark i Uddevalla bleve större. Någon spekulant, som ville betala
skäligt pris, torde emellertid ej stå att få. Kronan borde därför icke för
närvarande avhända sig mossen.
Grusplatån vore av en betydande mäktighet. Att sälja delar av densamma
vöre att avstå från en synnerligen god inkomstkälla. Att åsen inneliolle
valdiga gruslager kunde lätt bedömas därav, att nära åsens fot mindre
grustag upptagits utan att urlager påträffats, oaktat groparna grävts minst
tva meter djupa Såsom exempel på grusets värde på platsen kunde anföras,
att fran ett mindre grustag på angränsande mark hade sålts grus för
ett pris av oO ore per enbetslass om cirka 4 lil., d. v. s. för mer än 1 krona
per korn. Den ringa förekomsten av gott väggrus i trakten gjorde också,
att möjlighet. till grustäkt vöre synnerligen eftertraktad av alla, som
bodde invid asen, ty det läge i öppen dag, att här funnes goda affärer att
gora.
En försäljning ay områdena nr 4a, 5a, 6a samt Kia och b skulle med
storsta sannolikhet hava den påföljden, att dessa områden förr eller senare
antingen såldes till vagstyrelsen eller också att grustäkt öppnades därstädes
av köparna sjelva. Meningen med en försäljning syntes ändock vara, att
köparna lamnades tillfälle att utvidga sitt jordbruk.
Enligt domäntjänstemannens förmenande borde kronan behålla i sin ägo
den stora grustillgången å ovmngsplatsen och icke genom slumpförsäljning
bita vare sig vagstyrelsen eller enskilda bliva ägare till större eller mindre
delar därav, vilka, förutom sitt ekonomiska värde, vore oundgängligen nödvändiga
att disponera för militära ändamål.
... Pet„syntes slutligen domäntjänstemannen, att markkommitterade icke anfort
något som helst skäl för att tilldela arrendatorerna större områden än
de av dem nu brukade. I de allra flesta fall läge den huvudsakligaste delen
av arrendatorernas jordegendom utanför kronans område, och de hade där
nödiga betesmarker. I detta senare hänseende funnes således icke heller
någon anledning till utökning.
pomäntjänstemannen föresloge, att områdena nr 1, 2, 3, 4, 7 a, 9 och 10
försåldes till de nuvarande arrendatorerna, därest dessa önskade inköpa områdena
till de pris, som värderingsinstrumentet av den 14 januari 1930 utvisade.
J
I utlåtande den 1 februari 1930 har arméförvaltningens fortijikationsdepartement
åberopat vad domäntjänstemannen yttrat samt för egen del anfört
följande.
,... orGfikationsdepartementet hade från vederbörande spekulanter låtit införskaffa
skriftliga besked, huruvida de vore villiga att till de i värderingsinstrumentet
av den 14 januari 1930 upptagna priser — i den mån dessa
?.vers. ,e§® , ay markkommitterade föreslagna — inköpa sådana lotter, vilkas
försäljande kunde komma i fråga. Flertalet anbudsgivare hade godtagit de
o °^e priserna, men några hade avstått från att köpa mark till de senast
åsätta priserna.
Kommitterade hade föreslagit, att de å den utredningen närslutna kartan
1 m n l af 2’ I ai 4’ 4 a> 5> 5 a'' 6’ 6 a’ 7 a, 7 b, 7 c, 7 d, 8, 8 a, 9, 10, 10 a
betecknade lotterna samt ett område örn cirka två hektar, utgörande
grustag, skulle försäljas. Vissa modifikationer i kommitterades förslag vore,
påkall d^ re^emen^sc^ie7ens oc^ domäntjänstemannens yttranden framginge,
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Beträffande lotten nr 1 tillstyrkte departementet, att densamma försåldes
till Johan Hofstedt för 8 öre per kvadratmeter. Däremot avstyrktes försäljning
av lotten nr 1 a. Försäljning av lotten nr 2 till Emil Olsson för det
av honom numera erbjudna priset, 7 öre per kvadratmeter (mot av markkommitterade
föreslagna 5 öre), tillstyrktes, varemot departementet icke
kunde förorda försäljning av lotten nr 2 a. I fråga örn lotten nr 3 hade
departementet intet att erinra mot att densamma försåldes till Leonard
Johansson-Eld för av honom nu godtaget pris av 8 öre per kvadratmeter
(mot av kommitterade ifrågasatta 5 öre). Försäljning av lotten nr 4 till
J. A. Wadman till av honom godkänt pris av 8 öre per kvadratmeter (kommitterade
hade förordat 5 öre) tillstyrktes. Däremot måste departementet på
av regementschefen och domäntjänstemannen åberopade skäl motsätta sig
en försäljning av lotterna nr 4 a, 5, 5 a, 6 och 6 a. I fråga örn lotten nr 7 a
hade departementet intet att invända mot att densamma avyttrades till
Edvin Johansson till ett av honom antaget pris av 6 öre per kvadratmeter
(mot av kommitterade åsätta 3 öre). Vidkommande lotterna nr 7 b, 7 c och 7 d
hade Johansson befunnits icke villig betala högre priser än de av kommitterade
föreslagna, vilka visat sig vara alltför låga. Detta gällde särskilt lotten
nr 7 d, en mosse örn cirka 30 hektar, vars södra hälft, lägenheten Kläppmossen,
år 1883 inköpts för 1,246 kronor 96 öre, vilket motsvarade mer än
fyra gånger det värde, vartill kommitterade föreslagit försäljning. Området
nr 7 d användes fortfarande för militära övningar. Med hänsyn härtill och då
anledning icke förefunnes till antagande, att detsamma skulle kunna för närvarande
försäljas till sitt fulla värde, borde enligt fortifikation sdepartementets
förmenande frågan örn försäljning därav förfalla. Då lotterna nr 7 b och 7 c vore
belägna helt inom lotten nr 7 d:s gränser, borde en försäljning av desamma
uppenbarligen icke ske annat än i samband med försäljning av lotten nr 7 d.
Departementet hade hos kommerskollegium påkallat undersökning genom
statens torvingenjör av lotten nr 7d.
Med stöd av det anförda avstyrkte departementet således försäljning av
lotterna nr 7 b, 7 c och 7 d. Även avstyrktes, på grund av vad regementschefen
anfört, försäljning av lotterna nr 8 och 8 a.
Angående lotten nr 9 hade anbud förelegat från Emanuel Mattsson och
Johanna Mathilda Ekström. Mattsson hade emellertid förklarat sig icke villig
erlägga det pris av 8 öre per kvadratmeter (motsvarande för hela lotten 50
kronor), som vid värderingen den 14 januari 1930 åsatts lotten. Däremot
hade Johanna Mathilda Ekström anmält sig villig inköpa denna för nämnda
pris. Då regementschefen vitsordat, att densamma kunde utan större olägenhet
för kronan avyttras, funne departementet sig kunna tillstyrka lottens
försäljning till Johanna Mathilda Ekström för det sålunda av henne erbjudna
priset av 8 öre per kvadratmeter.
Vidkommande försäljningen av lotterna nr 10, 10 a och 10 b, hade departementet
ansett densamma i och för sig betänklig med hänsyn till det av
markkommitterade föreslagna servitutet, att för flygning hinderlig bebyggelse
därå icke finge förekomma. Departementet hade nämligen befarat, att denna
servitutsbestämmelse skulle kunna i fråga örn tillämpningen vålla tvistigheter
mellan kronan och köparen. Då nu därtill den av kommitterade tilltänkte
köparen Emanuel Lindell förklarat sig icke vara villig att betala det
vid värderingen den 14 januari 1930 åsätta priset, syntes frågan örn ifrågavarande
lotters avyttring böra förfalla.
Vad anginge det område om cirka två hektar, som föreslagits skola försäljas
till Inlands Fräkne härads vägliållningsdistrikt, finge fortifikationsdepartementet,
med åberopande av de utav domäntjänstemannen anförda
skäl, avstyrka försäljningen i fråga.
16
Kungl. Majus proposition ur 129.
Markkommitterade hade föreslagit, att köpeskillingarna borde få erläggas
under loppet av tio år. De flesta av dem vore emellertid så obetydliga, att
det icke torde vålla köparna någon nämnvärd svårighet att erlägga dem
kontant vid tillträdet. För övrigt skulle inkasserandet under tio år av ifrågavarande
iikvider vålla åtskilligt arbete och sannolikt även komma att medföra
kostnader, som icke stöde i rätt proportion till likvidernas storlek. Å
andra sidan måste givetvis beaktas, att det för en eller annan köpare kunde
vara svårt att vid tillträdet tillhandahålla hela köpeskillingen. Det syntes
därför lämpligt, att försäljningsmyndiglieten tillädes befogenhet att i särskilda
fall, där köparen sådant begärde och synnerliga skäl därtill förefunnes, medgiva
amortering av köpeskillingen under vissa år, som dock torde kunna
begränsas till högst tre. Köparen borde därvid åligga att ställa säkerhet,
som av försäljningsmyndiglieten prövades betryggande, för oguldna belopp
ävensom därå erlägga fem procent årlig ränta.
I likhet med markkommitterade förordade departementet, att vid blivande
avstyckningar av de till försäljning avsedda områdena smärre jämkningar
finge företagas beträffande dessas gränser, samt att det skulle åligga köparna
att gälda alla avstycknings- och lagfartskostnader. Enligt vad departementet
under hand inhämtat, torde dessa kostnader komma att ställa sig tämligen
måttliga.
Beträffande användningen av inflytande försäljningsmedel ansåge departementet,
att denna fråga icke borde sammankopplas med spörsmålet örn utvidgning
av Bohusläns regementes övningsfält i Uddevalla utan att medlen
borde, efter avdrag för av försäljningarna föranledda kostnader, tillgodoföras
lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.
Slutligen hade markkommitterade föreslagit, att den del av lägenheten
Kolbengtseröd l9, som icke skulle säljas, ställdes under flygstyrelsens förvaltning.
Av regementschefens yttrande framginge emellertid, att behov
alltjämt förefunnes för regementet att för övningsändamål få använda ifrågavarande
område. Det syntes därför knappast finnas någon anledning att till
flygstyrelsen överlämna dettas förvaltning, helst styrelsens intresse att få
begagna detsamma såsom flygplats kunde på annat lämpligt sätt tillgodoses.
Den av kommitterade föreslagna överflyttningen skulle sannolikt även medföra
ökade förvaltningskostnader för staten ävensom vissa praktiska olägenheter,
som kunde undvikas, därest hela mötesplatsens förvaltning framdeles
som hittills finge handhavas av regementet. Fortifikationsdepartementet avstyrkte
därför markkommitterades förslag i denna del.
Med åberopande av det anförda tillstyrkte fortifikationsdepartementet på
så sätt markkommitterades förslag, att departementet för egen del hemställde,
att Kungl. Majit måtte utverka riksdagens medgivande,
att av de å den i ärendet åberopade kartan angivna lotterna följande Ange
försäljas till nedannämnda köpare eller deras rättsinnehavare, nämligen lotten
nr 1 till Johan Hofstedt för 8 öre per kvadratmeter, lotten nr 2 till Emil
Olsson för 7 öre per kvadratmeter, lotten nr 3 till Leonard Joliansson-Eld
för 8 öre per kvadratmeter, lotten nr 4 till J. A. Wadman för 8 öre per
kvadratmeter, lotten nr 7 a till Edvin Johansson för 6 öre per kvadratmeter
och lotten nr 9 till Johanna Mathilda Ekström för 8 öre per kvadratmeter,
att vid lotternas avstyckning i avseende å desammas gränser, sådana dessa
funnes å ovannämnda karta angivna, finge vidtagas de mindre jämkningar,
som kunde befinnas lämpliga,
att köparna ensamma skulle gälda alla avstycknings- och lagfartskostnader,
att, där i särskilt fall köpare sådant begärde och synnerliga skäl därtill
vore, försäljningsmyndiglieten ägde medgiva köpeskillingens gäldande genom
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
avbetalningar under högst tre år från tillträdesdagen, på villkor, att köparen
för oguldna belopp ställde säkerhet, som av myndigheten godkändes, ävensom
därå erlade ränta efter fem procent örn året, samt
att inflytande försäljningsmedel, i den mån de icke erfordrades till täckande
av genom försäljningarna uppkommande kostnader, skulle tillföras lantförsvarets
fond för byggnader och andra försvarsändamål.
Av vad i ärendet förekommit framgår, att huvuddelen av övningsplatsen DepartementsBackamo
behöver disponeras för militära ändamål, nämligen såväl för att chofen.
tillgodose behovet av flygfält för flygvapnets räkning som för bedrivandet
av vissa övningar med Bohusläns regemente. Jag kan därför icke tillstyrka
försäljning av i övningsfältet ingående mark under annan förutsättning, än
att detta låter sig göra utan försämring av fältets användbarhet för övningsändamål.
Vid prövning av markkommitterades i ärendet framställda försäljningsförslag
har jag kommit till samma uppfattning som arméförvaltningens fortifikationsdepartement.
Jag anser sålunda, att försäljningen under förhandenvarande
förhållanden bör begränsas till att avse de å den i ärendet åberopade,
av A. Busck år 1889 upprättade kartan med nr 1, 2, 3, 4, 7 a och 9 utmärkta
ägolotterna och att köpeskillingarna böra bestämmas i överensstämmelse
med det vid värderingsförrättningen den 14 januari 1930 varje särskild
ägolott åsätta värdet per kvadratmeter, vilket, i de fall detsamma överstiger
vad markkommitterade föreslagit, blivit av vederbörande spekulant
godtaget. Såsom villkor för försäljningarna bör uppställas, att köparna skola
bestrida avstycknings- och lagfartskostnaderna för de förvärvade områdena.
På sätt fortifikationsdepartementet förutsatt, torde vid lotternas avstyckning
i avseende å desammas gränser, sådana dessa finnas angivna å förenämnda
karta, få vidtagas de mindre jämkningar, som kunna befinnas lämpliga.
Fortifikationsdepartementets hemställan i fråga örn amortering av köpeskillingarna
finner jag mig böra tillstyrka.
De inflytande köpeskillingarna böra, efter avdrag av försäljningskostnaderna,
tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.
På de av fortifikationsdepartementet anförda skäl anser jag den av markkommitterade
föreslagna överflyttningen av en del av övningsplatsen till flygstyrelsens
förvaltning icke böra ifrågakomma.
Jag vill slutligen nämna, att fortifikationsdepartementet i skrivelse till
Kungl. Majit den 6 innevarande månad meddelat resultatet av den utav
departementet hos kommerskollegium begärda undersökningen av lotten nr
7 d. Av det vid skrivelsen fogade, av torvingenjören Gustav Th. Sjögren
upprättade instrumentet över värderingen inhämtas, att — oavsett markvärdet
för mossbottnen — torven å området värderats till 5,405 kronor.
På grund av det ovan anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att av Backamo övningsplats de å den i ärendet åberopade, av A. Busck
år 1889 upprättade kartan med nr 1, 2, 3, 4, 7 a och 9 utmärkta ägolotterna
Bihang till riksdagens protokoll 1990. 1 sami. 101 käft. (Nr 129.) 392 3o 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 129.
må försäljas till de i arméförvaltningens fortifikationsdepartements förenämnda
utlåtande den 1 februari 1930 omförmälda personer eller deras rättsinnehavare
samt till de priser och under de villkor i övrigt, som i utlåtandet
angivits, samt
att inflytande köpeskillingsmedel må, sedan försäljningskostnaderna avdragits,
tillgodoföras lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Alf Elveria/.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1930.